Ease ep etre metn ze: o p 12 P1 Surgens JL ibis Lüge pps SERIE pes a PAPE anim "| idol ded Psilel : é : ; i T i : nr i nis ; | : À Si ut ü ih OR NES FEGAR à sut au t: ^d R H H SINGS FATT s SPAS ARE DEIN PRE Prnt Abe peas SEINS #4 H + Ws i { T I VB REIT dE Bg met : 4 " am E i 1 hus s Wo dA t4 : i P { i i : we} N fir FAN 1 31 | " i qu 1 pitt we H " u bd "el j " 4 D 4 à I. bs N P lan ido Sas 2 rung 1 i SAUBER. 4 } * ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICE. TOMI TERTII Fascicuzus I. LIBRARY «Ew YORK Gg T ANM „it JE — HELSINGFORSIE. | Ex officina typosraphica 4. IK. GråND4EL. MDCCCXLIX. b ase 4 i , | . 3 - : , Li V Fa t. + re JF 4 ' et A ACT 9 À 9! , , £ P i e / £ E 4 JM Anne) 11008 as PAT © ; A CHILE UE LE ATATOOR | IMPRIMATUR: | D - » oo ot AN A. Griné. pue u IITS3T 1MO7T - 2 B i JANNE 1 . D. OT . d T7 9 Joy + Lo af s T "ad At, 7 é e 4: r " » "I , (à ) LI TIL AL À A cw YU! COMMENTATIONES SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. TOM. II. edi wur, bs Aha adt idum À ar ae A a "2 | . >» E JA u SEN MORT AA 21 På 131908 var dre el XV A Al ns LI iv. ALT quis cria] ema e - - partent e pon ^d - 6i ^a moreveila wa be MILI re - banan &pedmd «pt putin gent i. fs dir MOT also | I.S LIES euim modos aujme | oW wer dde à à olen um y edd GAL) aus ba DEEE u a miu qux x) ih 3. ul) lauluw. Ao higilesn oupei, I | TEL li m n up Mirren | —— te CETT aH) soi ida oil aif ie * : EC i; AAA A EE EEE EU AA > . ERIOPHORI MONOGRAPHIA, AUCTORE FREDRICO NYLANDER. (Societ. exhib, die 19 Octobr, 1846.) DER genus lana conspicua insigne, paludes tristissimas terra rum inprimis borealium ornans, summam jam antiquitus in se con- vertebat admirationem et studia botauicorum, quorum de hisce planus judicia brevissime exordii loco exponamus. Patres rei herbariz recentioris, qui in conciliandis nominibus Theophrasu, Dioscoridis et Plinii cum plantis nostris. versabantur, Gnaphalii nomine Eriophora primum salutabant, Ita Tragus (p. 252, ed. 1595) et Fuchsius (hist. p. 126, ed. 1556), quos castigat Matbiolus (p. 402, ed. Camer. 1586). Alio vero titulo apud. Ro- manos jam inclaruisse hocce Scirpearum genus Sprengelio (Gesch. der Bot. I, p. 165) aliisque vestigia J. Bauhini (Hist. p. 14) haud caute, me judice, prementibus, visum est. Huc enim vix spectare censerem verba Plinii, ubi dicit (Hist. 19, 1): "ZEgypui quartum 1 d Étéotenmesttantethènet 2 à roO EIE 0” Lini genus Orchomenium appellant. Fit e palusiri veluti arundine, duntaxat ‚pavicula ejus." Quod quidem effatum, com nullum ex JEgypto Eriophorum innotueri, nec e locis unde plaota. Pliniana nomen duxisse videtur, ad aliud certe genus referendum, cuique, rem accuratius cousideranti, in propatulo esse oportet. Præterea vilioris etiam moméoti rationes nounullas, que a gravissima doctis- simorum virorum sentcolia discedere nos cowpellunt, boc loco, ut ut hisce pagellis nimis alienas, sicco transeamus pede. — Linum pra- tense Cordo, Grameu tomeutsrium, Linazrostis, Erioschacous, Lino- schœuus Taberaæmontano (lc. sürp. p. 230, ed. 1590), alios ut laceamus auctores, audit geous nostrum, Eriopbori vero nomine quod jam apud Theopbrastuw occurrit, Dodonzum (pempt. 552) Eriophorum sogustilolium Roib(?) appellasse constat — Linozus denique repudiata Linagrostis denominatione (v. Phil. Bot. $. 224) genus a Tournelortio circumscriptum, Eriophorum designavit. Ini- tio vero bujus sæculi Persoopius (Syn. I, p. 70) ab Exiophoru alpino &c. Trichophori genus formavit, quod nuoc subgeneris vices gerit, bosque tandem bodie Lachnopliori introducimus tomen. Quod caterum ad historiam generis nostri spectat, fusius in speciali traditur synonymia, quam, nisi historico respectu sit locup- letissima, ad geographicam distributionem illusrandam et specie- rum rationes extricandas, potius compositam esse, nullum sane fu- gi zquum rei zsümatorem. Eriophori Monographia. 3 Fam. Nat. Cyperaceæ. Trib. Scirpeæ. Eriophorum (Linn. gen. n. 68). Char. ess. Perigonium lamellulæforme vel capillare, ache- nium demum multoties lana lougissima superans. Char. nat. Herbæ perennes cæspitosæ 1, solitariæ, radice rosa, stolorifera 1. cæspitante. Culmi simplices, angulosi l. tere- fibrosa, stolorifera 1. cæspitante. Culmi simplices, angulosi ]. tere tiusculi, nodis paucissimis insuucti. Folia subdisticha, æquitantia, integerrima, parallelinervia, vaginis clausis im mucronem productis lin laminam avgustissimam abeuutibus, lineari-lanceolatam, semi- teretem I. triquetram, interdum ad squamam tumidulam reductam, hgula nulla. Flores imperfecti, hermaphroditi 1. rarius polygami, spi- cati, in capitulum congesti, spiculis solitariis |. paniculatis, singuh bractea solitaria; squamacea tecti, mulüfariam dispositi. Squamæ persistentes, libere, undique imbricate, infimæ vacuæ, superiores fertiles, homogenez, subnaviculares, plus miaus lanceolate, opacæ . diaphanæ. Perigonium e setis sex l. numerosis, basi connatis, 1. diaph Perig t ! ‚b >nnalis lanam referenubus, longissimis, Jamelluleformibus, compressis, I, ca- pillaribus teretiusculis, ‘achenium involveutibus, cum eodem deci- duis formatum. Stamina hypogyna, unum—tria, anticum et duo posteriora. Filamenta libera, filiformia, antheræ basifixæ, lineares, longitudinaliter. debiscentes, apice haud emarginatæ. Ovarium sessile liberum, uviloculare, ovulum unicum auatropum. Stylus ad me- dium tri-, rarissime quadrifidum, — Pericarpium achenit trigoni, 4 F. NYLANDER cuneati 1. lanceolati membranaceum. Semen erectum liberum. Em- bryo basilaris, albumine ioclusus l potius obtectus. Affinitas cum Scirpo manifesta et difficillima, quam lucu- lenter testatur Eriophorum cyperinum L. ad hoc genus relegatum, ut alia taceam, alio loco exponenda. Geographia. Eriophora cis cancrum difusa, per plagas arclicas inprimis late vagaotur paludicolæ, nec ex alpinis Europa, Asiæ et Americz borealis exsulaot Una species Asiz priva, mon- tes et convalles Himalayæ iuhabitat, altera Americæ borealis in- cola, cæteræ, unica excepta, Omnibus fere borealibus terris com- munes sunt. Usus bujus generis in œconomia gentium septentrionis haud exiguus, pabulum evim præbet verno tempore maxime præcox, ideoque zestimatissimum, nec lanam hypogynam ad varia opera textoria &c, nounullis Scandinavie locis spernunt rustici, quibus etiam remedium in diarrhoea, ad vermes necaudos e. s. p. berba submiuistrat Eriophori, olim Herbæ Linagrostis nomiue in officinis venalis. Folüs E. comosi ante florescentiam resecus incole Hima- laya ad restes fabricandas maxime utuntur. (Vide Royle, Illustr. of the botauy &c. of Himalaya &c. London 1833—40, p. 415). Eriophori .Monographia. 5 ERIOPHORUM. 1) Lamellule calycinæ senæ. Trichophorum Pers. Eriophorum alpinum (L. sp. I, 77) culmo triangu- lari scabro inferne vaginato, vaginis foiio brevi, obtuso, sca- bro terminalis, spica oblonga, squamis obtusiusculis, pallide fer- rugineis. -Gramen junceum lanigerum? Thal. sylv. 55. Juncus alpinus bombycinus Bauh. Pin. 12, Hist t 2, 515. Linagrosus juncea alpina minima, caule triangulari, capitulo parvo, pappo rariore Mich. gev. p. 54, n. 3. Eriophorum spica erecta caule triquetro L. Fl. Lapp. v. 24. Eriophorum alpinum Smith Brit. L'p. 60. Hook. Brit. ed. 4, 1 p. 28. Duby Bot: Gall. I, p. 487. Mutel FL Frauc. IH, p. 364. Bertol. Fl. It. I, p. 317. Mert. & Koch Deutschl. Fl. I, 450. Fl. Dan. t. 620. L. sv. n. 51. Weg. Lapp. p. 16. Sw. p. 30. Hu. Sk. Fi. ed. 3, p. 13 Weinm. Petr. p. 19. Eichw. Skizze p. 121. Hook, Bor. Am. If, 230. Kuuth. Cyp. p. 176. | 6 F. NYLANDER Trichophorum alpiuum Pers. sya. I, 70. Pursh. Fl. I, 57. Eriophorum hudsonicom Michaux Fl. I, 134, ex specc. Torrey! Trichophorum hudsonicum Nutt. Gen. I, 36. Hab. in paludosis Scotie, (ad Forfar 1791 detectum, palude vero natali jam exsiccata evanuit, vid. Hook. 1. c), Alpium Ger- manim, Pedemontii, Vogesorum, Jurassi, montium Ligeris, Germa- vie borealis, Scaudinaviæ, Fiulandi;, Petropolis, Gub. Olonetz, Archaogelopolis, Lithuaniæ et deinde in montosis Americæ borea- lis et arcticæ. E Sibiria non vidi, nec in Hispania et [talia pr. s. d. adest. Strietum, ewspitosum. Radix stolones emittit squamis flavo-fuscis ob- sitos. Culmi semipedales et ultra, conferti, basi vaginati, triquetri angulis scabris. Folia radicalia, subnulla, I. quando in stolonibus adsint filiformia, triquetra, supra eanaliculata scabra, culmeum unicum, 2 I, 3 lineare, carina- tum. Capitulum oblongum, lana argentea, vagina amplectente, foliolo termi- nali suffoltum, Squam dilute ferrugineæ, subsenæ, ovatæ, oblusæ I. rarius acutæ, dorso convexinsculæ, nervo pallidiore ante apicem evanescente 1, ra- rius excurrente. Selæ calycinæ lamellulæformes, sursum attenuatæ, apice flexuosæ, semipollicares, Stamina 1—3, antheris linearibus apiculatis, Sty- dus supra mediam bi-tri- 1. quadrifidus ruber. Achenium oblongo cuneatum, apiculatum, plano-convexum, dorso carinatum. C. Bauhinus primus hujus plante mentionem fecisse videtur, Thaliü enim synonymon a varis Auctoribus varie interpretatum, huc forse non pertinet. lEriophor: Monographia. A Nec e terra Samojedorum nec e Sibiria specimina visa nisi muula et incerta. 2). Lamellule calycinz crebre. Eriophorum L. a) Capitulis solitariis. Radice stolouifera. Eriophorum Scheuchzeri (Hoppe! Taschenb. 1799, p. 109) culmo solitario," folis canaliculatis, dorso teretibus, læ- vissimis capitulo juuiori subgloboso, squamis lanceolato-acuminatis, acutis fuscis, superne anguste albo-marginatis, antheris oblongis. Juncus aljinus capitulo tomentoso majoi Scheuchz. prodr. p. 27, t 7 f. dextra. Eriophorum, Scheuchzeri H pe Taschenb. 1800 p. 104 opp. t 7, Roth Neue Beytr. L 95. Vahl. Enum. 2, 388. M. et Koch Deutschl. Fl. I, 454. Kunth. Cyperogr. p. 177. Hook. Fl. Bor. Am. Il, p. 231. Blytt LI . o Flor. Dovrensis in Bot. Arsber, Eriophorum capitatum Host Gram. I, p. 30 t. 38 (1801). Engl. Bot. t 2387. Hook. Brit ed. 4, 1, p. 29. Bor. Am. Il, p. 231. Duby Bot. Gall. I, p. 487. Mutel Fl Franc. MIL p. 364. Bert It I, p. 316, Dumort. Flor. Belg. p. 144. Flor. Dan. t. 1502. Hart. Sk. Fl ed. 3 p. 13. Weg. Fl. Lapp, p. 18. E OP. NFL4NDER Lisdbl Spiub. Fl. Bot. Not 1839. Brown. Chlor. Melv. p. 26. Hab. im paludosis alpicis et subalpinis Scotiæ (Benlawers), Pyrenzorum, Alpium, Scaodimavim, Fenniz ubi usque ad Uloam desceadit, Lappooue Rossicæ, Americæ arcücz et los Spüz- bergen. Radix fbrom, stolones breves, fliformes adscendentes emuttens Cal- mus solitarins, spithamens vel paullo ultra, teres, mollis, lawis, striatulus, bast vaginis 2—3 foluferis fuscis cimctus, vagina suprema sesquipollicarss aphyila, apice tomidula, fusco-scariosa, folia culmea, subpollicaria, superne camalicu- lata L apicem versus planiuscula, striatula, lzvia, sioclomzm parum longiora, vulmeis suia squamz ires L quatuor in&mar vacuz vwaginznies, infma am- plectens, late rainndato-ovata, mullinervis, tota Íusco-cimerascecs, spperiores angusüores uninerviz, sguamz fertiles lanceoliio-eceminatz, fusco-cinereæ, margine apiceque anguste byalinz, lama semipollicaris argentea, setz lamellu- læformes. Stamina tiia decida, antberz Üzrvescentes, latilodina sva ter lor- "mores. Achenis trigons intus plana exius angulata fusca, mitentis, cblongo- mala rubra. ar. Chamissonis capitulo junion globoso-oblongo, lao2 sub- rufescenie, squamis fuscis lanceolatis, albomargınatis, aco- us, culmo gracl, folus canaliculauüs dorso teretibus, lz- UD . i Enophorum Chamissonis CAM! Cyp. cov. o. VIL L 3, ‘ mou FL Al! * Eriophorum intermediam Cham.! in fit. pro p. Eriophori Monographia, 9 Non differt E. Chamissonis CAM, Cyp. nov. nisi spica minus globosa, antheris prorsus liuearibus et habitu graciliori a vuleari E. Scheuchzeri, Autherarum vero formæ in Eriopho- ris ne nimium momenti tribuatur. caveas, valde enim variabilem semper inveni. Adsunt ex insulis Sitcha, Kodjak &c. formæ insignes, que ita ad E. russeolum accedunt et inter hoc et præcedens ambigunt ut cauüssime distinguantur necesse sit. Eriophorum pA (Fries! Hb. Norm. f. 3 n. 67, 1837) culmo tereti, folis plano canaliculatis, dorso compres- siusculis, Iævissimis, capitulo oblongo, squamis fertilibus ovato lan- ceolatis, obtusis, fusco cinereis, margine apiceque hyalinis, lana fulvescente, antheris linearibus. Eriophorum russeolum Fries in Hn. Sk. Fl, ed. 3 p. 13. Fr. Nov. Mant. IIL p. 170. Eriophorum Chamissonis Fr. Nov. Maur. Il, p. 1. N yl, Spic. I, p. 4 non CA Mi! E. fulvellum La Pylaye ined. ex Fr. E. vaginatum Turcz. in Hb. Ac. Sc. Petrop. E. vaginatum 8 medium Laest Nov. Act Ups. T. Xl ex Fries. 2 10 F. NYLANDER E. vaginatum 7 Hook FL Bor, Am. 2 p. 231. Hab. io paludibus sphagoosis Lapp. Tornensis, Karesuando &c., Kemensis, Peldovuoma &c., Rossicæ borealis usque ad Trios- trova, Alpium Dauriz, Kamtschatez, insularum Aleuticarum, La- bradorue et Terre Norz ex Fr. IL cc. Gracile, molle, Radix stolonmifcra, stolonibus fusco squamatis, fibroso rad cantibus, ; mi 1 T ri ii i F , graciles, ereies, striatuli, basi vaginis emarcidis foliferi, summa apbylla basi rufa 1, pallida, apice scariosa vix iumidula. Folia culmea 1—2 pollicaria fililormia, dorso inprimis sursum compressiuscula, terelis, lævissima, stolonum longiora, mollia. Capitulum flo- rens oblongum, serius [ere obovatum. Squamz tres inferiores vacuz vagi- nantes, infima subtriverris, nervis confluentibus, fertiles ovato acuminatz ob- tusiusculz, uninerviz, nervo sub apice evanescenie, opacz margine apiceque peliucidz. Lana vulso rulescens 1, albida unciali Lamellulz e basi lineari sensum zilenusiz, cellulis medio angustioribus nervum quasi referentibus Stamina tria, antberz lineares, scutz, quater latitudine sua longiores Stylus supra medium tri&dus, stigmata rubicunda. Achenia plano trigona, obovato elongata, basi styli baud raro persistentis apicula!a, — albidum culmo gracili elongsto, folüs filiformi-convo- lutis subirigonis, squamis lineari-lanceolatis, lana albida. Hab. in insula Kodjak ad litus Americz bor. occidentalis. Vidi in Hb. Ac. Sc. Per. Squemis E. Scheuchzeri, culmo gracili et foliis filiformi trigonis E. russeolum ambigit planta hzcce, cujus modo speci- mica senescentia iospexi. Dubius diu basi ubinam esset collocan- dum Eriophorum votis characierisücis satis polleus, quod vero Eriophori Monographia. 11 facies externa ad russeolum relegandum suadet, nec nisi hujus aberrationem haberem ; incertæ attamen manet sedis donec exempla suppetant idonea, quibus examen instituatur accuratius. Specimina Kamtschatica in Hb. Ac. Petrop. eximie robusta et vegeta variationem majorem efficere videntur. In tabula nostra I secundum specimina lapponica E. russeo- lum delineatum est. IL Radice cæspitosa. Eriophorum vaginatum (L. sp. pl. 1, p. 76), vaginis fibrillosis, culmo tereti, sursum trigono, foliis canaliculato-triquetris apice compressis, scabriusculis, squamis fertilibus ovato-acuminatis, cinereo-hyalinis, capitulo florente oblongo, lana argentea. Juncus capitulo lanuginoso s. Schaenolagurus C. Bauh. pin. 12. Juncus alpinus cum cauda leporina J. B. Hist. II, 514. Scheuchz. agr. p. 26 t. 7 f. sinistra. . Gramen juncoides lanatum Danicum Moris. Hist. 3 p. 224 s. 8 1. 9 f. 2. ^ Eriophorum spica erecta caule tereti L. Fl. Lapp. 23. Eriophorum spica lauis involuta L. Act. Ups. 1736 p. 47. 12 F. NYLANDER L sv. v. 45. Gm. Sib. I, p. 85 n. 10. Lioagrosüs vaginata Scop. Carniol Lam. Gall. 3, 555. Erispherem vogisstum Light£ sco. p. 90. Sm. Brit I, p. 58. Hook. Bri ed. 4 p. 28. Bor. Am. I, p. 231. DC. Gall 3, 132. Duby Bot. Gall. I, p. 487. Bertol It I, p. 315. M. & K. Deutschl. FL I, p. 454. FL Dam. 236. Ho. Skand. FL ed. 3 p. 12. Wahlenb. Lapp. p. 17. Weinw. Petr. p. 19. Höfft Kursk. p. 5. Eichw. Ski. p. 121. Bess. Enum. Volbyo. p. 5 CAM. Ind. Cauc. p. 28. Prescott in Bong. Veg. Such. p. 50. Pall. IL sib. 3 p. 33. E. czspitosum Host Gram. I, t 39 (1801) Pursh Flora L, 57. Hab. io montanis Britaoniz, Gallis, io paludosis Alpium, Germanie, Scaodinavim, Lapponiæ, Rossiæ ad Kursk et deinde ra- nus io alpibus Caucasi occidentalis (alt. 1200—1400 bexap.) per Sibiriam omvew et Americam borealem usque ad Virginiam. Herbs stricta rigida, Badix cæspitoss, fibrosa, vaginis fibrilose dehi- scentibus, Íoluferis ferrugineis 1 sordide fsvescentibus, imis emarcidis, stria- tulis Culmi stipati, graciles, Dorentes spilhamei 1. pedales, fructiferi elongati, interdum bipedales, siriaB, circiter medio una alterave adest vagina 1—2 pol- braris, apbylla, basi rulescens, sursum tumidula, scariosa, siriatula, juvenilis eximne inflsia, folia pumeross, deorsum canaliculato-triquetra, dorso acuto, Eriophori Monographia. 13 sursum compressiuscula, margine scabra l. interdum levia, Capitulum lani- gerum ovatum, squamz infine vaginantes multinerviæ, fusco-cinereæ, vacuz, superiores ovato-acuminalz fertiles einereo-hyalinz, nervo haud excurrente. Lamellule calycinz sensim attenuatæ, subpollicares, Stamina tria. Anthere lineares flavescentes, Stylus ultra medium trifidus, ruber. Acheniam cuneato- oblongum, apiculatum, interiori latere plano, exteriori anguloso, carinatam leve. — humile 'Turcz. culmis czspivosis, vaginis fibrillosis, ca- pitulo subsphærico, squamis ovato-lanceolaus, cinereo- pellucidis. Eriophorum Chamissonis CAM. in Led. FL Alt! I, p. 70. Erioph. humile Turcz.! in Hb. Ac. Sc. Petr. In alpinis Sibiriz altaice ad Fl. Tschuja &c. et Dauriæ ad Urgudei et Schebet. Eriophorum humile Turez. ab E. vaginato potis- simum recedit statura obesa et folis latioribus lævissuuis, nomen- que a speciminibus minuüs desumtum etiamsi minus congruum mutandum non censerem, ne oriatur confusio semper evitanda. Nullo enim modo fingas subspeciem hauc eximiam, humilem et depressam, quod in alpinis summis tamen minime rarum videtur, adsunt nempe specimina robusta et elata, sesquipedalia. Eriophorum Callitrix (Cham.! ia CA M. Cyp. Nor. n. VIE, 1. 2) culmo teretiusculo, foliis eanaliculatis, apice com- pressis, capitulo orbiculari, squamis ferülibus ovato-lanceolaus, ob- tusiusculis, tous fuligiaeis opacis. ' 14 F. NYLANDER Eriophorum capitalum 8 Hook. Fl. Bor. Am. II, p. 231. Erioph. cæspitosum f humilius E. Mey. Pl. Labrad. Ad sinum S:i Laurentü freti Beriogii et in Americæ borca- lis plagis arcticis. Spithameum, rigidum. Radix cæspitosa, fibrosa. Culmi teretes, leves, striatuli, superne subtrigoni, basi vaginis foliiferis, haud fibrillosis muniti, medio l, infra medium culmi vagina solitaria, basi rufescens, apice fuligineo, scariosa, tumidula, striata. Folia rigida, antice plauo-canaliculata, dorso con- vexa, superne compressa, lævia l, rarius serrulata, Capitulum florens globo- sum, lanigerum, argenteum obovato-sphæricum. Squamæ iufimæ 2 L 3 cete- ris majores in culmum breviter decurrentes, vaginantes, fuligineæ, acute, 3—5 nerviæ, Lamellulæ calycinæ latiuscule, semipollicares, strictæ rigidius- culæ, Stamina 3, Stylus 2 1. 3 fidus 1, rarissime 4 fidus. Achenium obo- vato-oblongum, plano-triquetrum, Synouymon PI. Labr. huc referendum esse nullus dubito, loco enim citato cel. Auctor plantam suam habitu dicit esse E. capitati, characteres vero habere E. vaginati, ab hoc tamen differre spica globosa, statura vix spithamea. L. c. Cyp. Nov. cel. C. A. Meyeri t. 2 f. c. stylus depin- getur quadrifidus, quod mihi observare nou contigit, bi L triidum modo vidi Ceterum hoc sepe ia Eriophoris variat. b) Capitulis pluribus. Eriophorum angustifolium [(B och Neue Beytr. p. 94) culmo teretiusculo, folis plano-canaliculatis apice triquetris peduaculis levibus, squamis ferülibus uninerviis. Eriophori Monographia, 15 Gramen eriophorum Dod. pempt. 552. Gramen tomentarium Frank. spec. 15. Tillandz ab. 32. Gramen juncum lanigerum Thal. Herc. 53. Gramen pratense tomentosum, panicula sparsa Bauh. pin. 4. Eriophorum culmo tereti folioso, folis planis L. nm. 45. G mel. Sib. I, 85. Eriophorum angustifolium Duby Bot. Gal. I, p. 487. Mutel Fl. Fr. III, p. 365. Dum. Fl. Belg. 144 M. et Koch D. Fl. III, p, 455. Bert. It I, p. 320. Fl Dan. t. 1442. Harım. Skand. p. 13 Weinm. Pe- trop. p. 19. Eichw. Skiz. p. 121. Bess. Gal. I, p. 58. Hôfft Kursk p. 5. Wirsén Kasan p. 115. Bong. Sitch. p. 51. Hook. Bor. Am. II, 231. Pursh Fl. I, 58. E Meyer PL Labr. p. 21. E. polystachyon a L. Fl. sv. n. 16. E. polystachyon Wg. Lapp. p. 18. Smith. Brit. I, 59. Engl. Bot t. 563. Hook. Brit. I, 29. Duby Bor. Gall. I, 487. Pursh Flora I, 58 fr. p. E. intermedium Bast. journ. de bot. 1813, 3 p. 19 ex DC. 15 ^F NYLA4NDER — Faillantä lana squamas quadruplo soperaste, folis lon- gioribus et lauoribus, culmo tereu. Lioagrosüs panicula major Vaill Pans t 16, f. 1. E. polystachyon 3 Vaillant Duby Bot Gall I, p. 487. 3 - E. Vaillaotü Poit & Turp. Fl Paris ı 52. E. angusufohum Smith Brit I, 59. Eog. Bot t 594 et Var. auct. — minus (Koch Sya. p. 745) zracilius, culmo subiriquetro, E. angustifolium ; alpioum Gaud. belr. I, p. 131. Habitat in paludibus Sibiriz Europz et Americz borealis arctice, et temperaiæ, in menidiouah vero Europa alpes adscendit v. C. Apeoninos et Pyreuæos, nec e Hispasia, Lusiamia e Siciha TA 1 fibus et vaginis marcidis cioctus Folia plus minns longe, autor canaliculata micula folio uno alterove vaginante sufinlta, sparsa | contracta et conpesta. Capitulum florens oblongum, squamue extimæ vulso steriles, mullinerviz, inte- riores fertiles uniservriz cinerascenies L ferraginez, obiusz, margine late pel- locidz, dorso plane Lans argentea L rarus luscescens, spica bis, ter, qua- terve longior. Stamina tria, antherz lineares stylus tribus ruber L im ar- spice styli terminatum, fuscum, müudem, læve. Eriophori Monographia. 17 Synonymia E. angustifolii et E. Vaillaotii dificillime euricanda, ideoque plurima synonyma Loc illudve spectantia col- lecüse intelhzcnda eo pouus vellem, cum varietatum in Geogra- phia plantarum noüomi parum tribuatur momenü, specierum vero historia et distributio principalis erit res, qua systematica scientia promoveztur. Eriopherum Ztifolum (Hoppe Taschenb. 1800 p. 108) culmo subuigouo, folus plans, sub apice contracus ur ques pedunculis scabris, squamus ovatis uninervüs, planis, lana argentea. Lisagrosüs paucula minoi Tournef Insöt. 664 VailL Bot Par. 117 t. 16 £ 2. Eriophorum polystachyon 3 L. Suec. p. 17. Enophorum laufohum Mert & Koch Deutschl FL L 454 Dum. Fl Belg. p. 144 Fl. Dan. t. 1381. Hartm. Skand. p. 12. Weinm. Per. p. 19. Eichw. Ski. p. 121. Bess Pod. p. 5. Gal L p. 58. Höfft Kursk p- 5. E Meyer PL Labrad. p. 22. E. polystachyon Both. Neue Beyir. L 94 Mutel Fl Fr. 3. p. 365. Marsch. BieB FL Taur. Cauc. L p. 41- Pursh EL L 58. 3 18 F. NYLANDER E. vulgare Pers. syn. I, p. 70. E. pubescens Sm. Engl. Fl. I p. 68. Hook. Brit L p. 29 Engl. Bot. 2633. Bertol. It I, p. 318. Habitat io turfosis regionum temperatarım Europæ, Asiæ et Americæ borealis. A Petropoli ad Causasum, a Jewmtlandia ad Liguriam. Dauria! Newyork! Radix fibrosa. Culmus 1-2 pedalis, basi foliis stipatus, superne acu- tangulus, levis. Folia radicalia numerosa, plana 2—4 lineas lata spithamea 1. pedalia, dorso plana L leviter carinata, apice triquetra, margine scabra, cul- mea 2—4, longe vaginantia, culmo breviora, radicalibus similia. Panicula sparsa, foliis binis ternisve, 1—2 pollicaribus, basi scariosis, subspathaceis, suf- fulta. Pedunculi teretes, hispiduli. Spice, wulgo quinque 1. sex, florentes conferiz, fructifera exsertz |. rarius congestæ, squamæ fertiles ovalæ, cane- scenles 1. ferruginez, scariosæ, uninerviæ, nervo anle apicem eyanascente, Stamina tria, antheræ angusiz, lineares, flavescentes, Stylus supra medium tri- fidus, pallide fuscescens. Achenium cuneato-lanceolatum, triqueirum, basi styli apiculatum. Obs. Specimina nonnulla Americana magis augustifolia pedunculis glabratis et squamis ciliatis nonnibil discednnt. E nulla arctica terra speciem hanc videre mihi contigit. Eriophorum Höfti (Nyl. mscr.) culmo superne nu- do, triquetro, angulis scabris, foliis canaliculatis apice, plano-com- pressis, pedunculis teretiusculis, tomentoso- hirsutulis. E. gracile var. majus H ó fft in hb. Eriophori Monographia. 19 E Hofüi Nyl. Tab. IL E In Gubernio Kursk Rossiæ austrahoris al Dmitrief leg. aono 1825 b. m. Dx v. H offt. Radix fibrosa. Culmus sesquipedalis, sursum acutangulus. Folia an- gusta, lineam lata, plana L canaliculata, dorso tereti, apicem versus com- | presso-triquetra, margine scabra, culmea duo l. tria cnlmo breviora. Pani- cula erecta, sparsa, folio uno alterove basi scarioso dilatato, amplectente, cin- eta. Spice tres L quattuor, squamz ovato-lanceolatæ obtusz, pallidz, ner- vo valido ante apicem evanescente. Stamina tria, anthere flavæ, lineares Stylus tri&dus, fuscus. Achenum lanceolato-cuneatum. fusco-cinereum, niti- dum, leve. Species hzc characteribus eximiis pollens inter Erioph. angustifolium, cujus babet folia, E. latifolium cujus gerit pedunculos et E. gracile, quod culmus refert, ambigi, ab omni- bus vero his scabritie culmi discedere videtur. Formam insi- gnem botanicorum examini penitiori commendandam, ne oblivioni tradatur, heic proposui et delineavi, Eriophorum gracile Kocb in Roth catalect. 2 app. 1800) culmo trigono, folüs triquetris, pendunculis tomentoso sca- bris, squamis multiaerviis. Linsgrostis avgusufolia, panicula | sparsa , pappo rariori Scheuchz. Method. p. 61. Linagrostis pauiculata 8 Lam. Dict. 257, Eriophorum polystachyon 7 L. Fl. Sv. p. 17. 20 F. NYLANDER E. polystachyon Thuill. ex M. et Koch D. FI. I. 456. E gracle DC. Fl Frang. 3, 132. Engl Bot. t. 2402. Hook. Brit. 29. Bor. Am. II, p. 232. Bertol. It. I, p. 320. Dum. Belg. p 144. Wg. FL Sv. I p: 23. Mert & Koch D. Fl. I, 456. E. triquetrum Hoppe Taschenb. 1800 p. 106. Fl. Dan. t 1441. Hart) Skaud. p. 12. Weinm. Petr. p. 19. Eichw. Skizze p. 121. Hófft Kursk p. 5. E. tenellum Nuttall Gen. 2 add. E. avgustifolim Big. Bost. ed. 2 p. 23. — ambiguum, culmo twigono, flaccido, foliis angustissimis pedunculis trigonis, subtilissime hirsutulis 1. lavibus, la- na scordida, squamis subtrinervüs. E. gracile Prescott in Bong. Veg. Sitch. p. 51. Hab. io wliginosis areticis et temperatis, Europe usque ad Liguriam et Charcoviam, nec in Sibiria et America boreali. desi- deratur. Ju Scotia tantummodo in alpinis Beolawers observatum. Radix repens, stolonifera. Culmi circiter sesquipedales, graciles leves, superne triquetri 1. teretiusculi. Folia radicalia pauca vulgo marcida, canali- culata, trigona apicem versus triquetra, culmea bina 1, terna, uni l. bipollica- ria, triquetra, angulis scabra, vagina sursum tumidula et rulescente, Pani- «ula folio unio 1. rarius altero, spathaceo basi scarioso involucrata, pedun- Eriophori Monographia. 21 culi graciles triquelri, striatuli, tomentosi, hispiduli, Spice subquatluor, spar- se |. congesiæ, florentes ovato-lanceolalz. Sqamæ late ovaiæ. obtusæ viridi- einerascenles |. fuscescenles, 5—3 nerviæ, opacæ nec margine pellucidæ, dorso convexiuscule. Lana spicam bis superans, albida, selæ angustæ, sublilissime sub lente crispalæ I. punctatæ. Stamina tria, antheræ lineares. Stylus infra medium trifidus, rubellus. Achenium lanceolato-cuneatum, basi styli. vulgo terminatum, sublilissime punctulatum, nitens. Obs. E. teuellum Nuttall et E. angustifolium Big. secundum specimina in Hb. Ac. Sc. Petropolitanæ a CI. Torrey alisque communicata ab E. gracili europæo discerni nou pos- sunt. E. vero gracile Sitchense haud parum a vulgari forma recedit, ita ut observatiouibus ulterioribus forsan speciem diversam esse confirmetur, , Eriophorum virginicum (L. sp. I, 77) culmo tereti, glabro, foliis planis margine scabris, spicis umbellato congestis, pe- duuculis glabris, lana fulva. Gramen tomentosum virginianum panicula magis compa- cta aureo colore perfusa. Pluk. Alm. 179, t. 299. f. 4. Gramen tomentosum capitulo ampliore et foliaceo. Moris. Hits 8/109. f» 2. Eriophorum virginicum Mich. Fl. I, 34 Pursh FI. I. 58. Nutt. Gen. I, p. 237. Torr. FI. I, 58. Kunth Cy- perogr. p. 179. Hook. Bor. Am. 2 p. 231. 2 F. NFLANDER — gracile, culwo gradillimo, foliis filiformibus. E. virgivicum 8 gracile Torr. L c. — Habitat in paludosis Americæ borealis a Georgia ad flumen Saslatchswan. Radix fibross. Culmus sesqui 1, bipedalis, teres, lævissimus. Folia ra- dicalis in sicco comvolota, ema;cida, culmea plana, margine incurva L con- weloia, levis, sursum carinato-triguetre scabra. Bracteæ subternæ foliaeæ in- Sorescentis multoties longiores, vulgo demum refractæ, supra plane, dorso convezz, teretes Peduvculi spicis breviores, teretes levissimi. Spicæ floren- tes subglobosr, striciz, demum umbellato-congestæ. Squamz ovaiæ, ferrugi- nez, multinervie, nervi apicem obigsum versus confluentes. Siamina 2—3. Actberz oblongo-lineares. Styli infra medium tri&di, miniati, Achenia apti- ce plana, dorso obtusangula oblongo, cuneata, apiculata. 3) Lana cpillanis, spice supradecomposito-cymosæ. Lachoophorum Nyl Eriophorum comosum, (Wall. cat. n 3446). Cul- mo tereti superne wigono, folis rigidis, carinato complicatis, spi- culis oblongis, lanceolatis, squamis ovato-lanceolatis, mucronatis. Scrpus comosus Wall in Roxb. Fl. Iod. I, 234. Eriophorum comosum Nees. ab Es. io Wight Bot 110. Kunıh Cyp. 179. Eriopborum arundinaceum Wall cat à 3448 b. Nees. Le 111. Eriophori Monographia. 23 Scirpus elongatus Hamilt in Don predr. p. 40. Eriophorum cannabinum Royle Illustr. p. 415. Hab. in monubus et convallibas Himalayæ et Kunawur Ia- die orientalis. Planta speciosa, arundinacea, bi-, tripedalis et ultra. Radix fibrosa, cæspilosa. Culmus strictus, rigidus, glaber. Folia conferta, longissima cul- mum sæpe superanlia, carinata, scabra, tenacissima. Involucram subpenta- phyllum, comans, cymam supradecompositam valde excedens. Rami et ra- muli inflorescentiz graciles, glabri, Spicule lanigere semipollicares, albida. Squamz: naviculares, ferruginez 1. fusce, nervo valido in mucronem excur- rente costalz. Stamina tria, pallide ferruginea, i pollicem longa, antherz lineares, Stylus ad l. supra medium trifidus, croceus. Achenia fusca, lzyia fusiformia, trigona latere interiore latiore. | me MRI PSTN # 14:2 NE. BELL rab les se LISTES UU sten. amie p bu: ha ee 2 À =. La : tal > nes s RN STAR a PAR Wes AG sy oun. 2 ne enorme nun e eei doni. E m BU enis losa amr. "1 vale ciim, TEIL, «es orbc dll | ÅR nti, 5 de. pel Mead pte du slak muy Jébale âge bless sols: eu À M Re ord oh er mix pe | CPR TR His > 4 Bauens SR HE rs ee + | AAA VAAAA AA AAA AAA LAAARA VU PARA TASA AAA AA ARAAAAARA MA MAMMA AA AU ADDITAMENTUM ALTERUM ADNOTATIONUM IN MONO- GRAPHIAM FORMICARUM BOREALIUM, AUCTORE WILLIAM NYLANDER. (Societ, Scient, exhib, die 1 Nov. 1846,) — ——mÉ 60 A anotationibus nostris prioribus in Monographiam Formicidarum borealium jam editis inter Auctores pro eo capite consulendos prætervisum invenimus meritissimum Gould, cujus Account of English Ants auno 1747 prodüt, ubi optima traditur historia ho- rum insectorum, licet Entomologos sequentes eandem rem tra- ctantes fugisse videtur, Gould multa detexit, quz deinde ab alus opus ejus ignorantibus denuo observata et publicata sunt. Noti- tie ejus de speciebus, ovis, larvis, pupis et imaginibus formicarum longe pr stantissimæ adparent pro tempore illo. Ova mares fe- minasque producentia primo progenerari, tum Ova operariarum, eque ac De Geer pupam Myrmicarum folliculo haud circum- eut A 26 W. NYLANDER ns textam esse, folliculos ab operariis, quando malurz suot pupæ, aperiri, iater alia, commemorat $$. Observationes de speciebus presertim Fenuicis contiouantes æstate præterlapsa in Ostrobotluia boreali sequentes. adnotavimus “species. ' 1) Formica herculeana sat frequeuter. Feminæ exalatæ sape sub cortice trupcorum in fossulis oblongis solitarie reperiun- tur, iuterdum una cum’ cumulo parvo ovorum. Obscura sane videtur sors progeniei cjusmodi curis nperariarum omoi jam pro nutrita carenus. 2). Formica rufa drequenüssime. Judivi- : dua alata usque sub fine m. Juon obvia. Mesosteronm feminze plus vel minus late nigrum. 3) Formica dominula haud rare, numquam vero hic operarias auxiliarias speciei alius sibi adjungens visa. Alata ad Uleåborg d. 22 Julii frequenter in vido intra trun- cum pini (sicut £runcicole), in paroecia. Kuusamo inenute m. Au- gusto in-acervo ad truncum exstructo. Maris clypeus. aliqnando apice obsolete siouatus, abdomen nudum ‘tsutum sericeum) setulis aliquot tenuibus parvis in margiuibus segmeotorum 2 vlümoram, pedes toti rufo-testacei, coxis sæpe fusco nigris **). 4) Formica truncicola passim. luiuo m. Augusti SP ia Kuusamo. 5) For- +) Vide Kirby. An Jatroduction to Entomology, London 1823, Edit. 3, Vol. 2, pag. 48 seqq. **; Feminas F. dominule ex Ulaburgo cum iis P, cuniculariæ et variela- tem maris P. fusce cum maribus ejusdem sub studiis primis conlunden- tes, in Adnotationibus ad ,Fenniam maxime borealem, extendimus habi- tationem F, éuriculariæ, sed perperam, nem ultra Kareliam seplen- iriouem versus nobis baud obvia fuit. De Formicis Borealibus. 27 mica congerens saüs frequens. In Kuusamo intra acervum in pra-, to a fragmentis gramineis et ramulis betulinis confectum | mares plurimi aderant. Infra cum ais formis ante ignotis est descri- bendus. 6) Formica exsecta frequenter. | Variat squamä minus emarginata. Mares et feminz versus finem mensis Julii et usque ad medium m. August. 7) Formica pressilabris parcius, Mares in me- dio m. Julii. S) Formica picea passim, Etiam in Kuusamo in sphagno- sis. 9) Formica fusca vulgaris in terra, sub lapidibus et sub cortice vel in. ligno. putrescente truncorum. Individua alata primum fine m. Julii. 10) Formica nigra passim ad Uleäborg el in parocc. Pudasjärvi. Mares feminzque inde ab initio m. Augusti. 11) Formica flava ad Uleåborg parcins. Mares et feminæ eodem tempore ac præceden- us. 12) Myrmica levinodis frequens. Dorsum thoracis. opera- rie (subiransversim et subreticulatim, metanotum sublongitudinali- ter) confuse rugulosum, pleuris longitudinaliter striatulis; nodi sub- leves lateribus obsolete paululum (sape indistinete) longitudinali- ter rugnlosi, posterior subnitidus, levior. 13) Myrmica ruginodis frequentissime. Operaria similis precedenti, at crassius rugosa, spi- nis longioribus niagis aculeiformibus; nodi distincte longitudinaliter coufuse rugosi, posterior sæpe supra sublævis; spinæ nonnumquam curvatiusculæ. Mas subnndus; a mare JM. /cvinodis differt cor- pore nudiore, pubescentia antennarum pedunique breviore. 14) Myrmica suleinodis in moutosis Kuusamoénsibus passim. sub la- pidibus. 15) Myrmica scabrinodis. In par. Kuusamo in cæspite muscoso nidum inveni 16) Myrmica lobicornis passim. Variat 28 JF. NTLANDER teacis et pedibus pallide rufescentibus. 17) Myrmica acervorum satis frequens snb lapidibus, muscis et corüce truncorum. 18) Myrmica sublevis m. sp. in mido przcedenüs in Kuusamo. 19) Myrmica nitidula, ia Podasjärvi, D. Mäklin. … Mense Septembri individua alata ad Helsingfors adhuc occur- rere. Formicarum ligniperdæ, pressilabris 3, exsectæ €, nigræ, flave & Myrmicarum levinodis, ruginodis, scabrinodis. Ta five hujus mensis femioæ exslatæ F. nigræ solitariz in fossulis parvis degenies obviz; in una fossula sub muscis simul cum femina tali operarim noovullæ aderat ejusdem speciei sohtis saltem duplo minores, longitudinem 3 millimetrorum haud adüogentes. Similiter eodem tempore et modo feminam F. herculeanæ cum operarüs aliquot parvis (6 millimetra longis, var. b Adootat pag. 894) cohabitaotem vidi — Operarias F. rufa adhuc iniio m. Octobris iu widis excludi observavi. Ioter formicidas a D. v. Motschulski e Bossia meridionali nobis missas species im terris quoque borealibus obvenientes aderant F. pressilabris, cunicularia, nigra, M. scabrinodis, levinodis, müduls à /mscmla *) (hsc, mt ia nostris solet, thorace. vel nära: et in pleuris rufescente vel obscuriore). ?) Um quoque forms msjor (3$—4 millim. longa) et tuberculis metatbora- ds deatilormibus fere obtusioribus colore corporis ul in nostra boreali, fusco-rulescenite, capitis inlra, oris et pedum pallescente. — Hic animad- vertamus, quod verisimiliier M, caspitum Latr. fasculæ sit syaorymon De Formicis Borealibus. 29 E formis nobis novis primo memoranda est form'ca acervico- la quedam circa Helsingfors frequens, que forte F. rufe tan- tum sit varietas. Nominetur F. major. Est circ. 7—71 millim. longa (rufa circ. 61 millim.), similis omnino rufe, at paulo major, squamä subpentagona supra (interdum minus disuncte) obtuse sub- angnlatun parum emarginatä; similis; quoque 7. congerenti, sed differens formä squamæ nuditateque corporis (ut in rzfa). Iadi- vidua minora, ut in omnibus speciebus hujus generis, occurrunt. Sexualia in acervis Z^ majoris inveuire haud contigi. — Ulterius observanda est, FE. truncicola. Mas: niger, parum cinereo nitens, crebre pilosulus pedibus et genitalibus rufis, squamä petioli subquadrata crassa supra parum concaviuscula, alis albescenti-hyalinis, fere totis infuscatis, nervis fuscis, stigmate atro, longitudine corporis fere 9 milli- metrorum. Similis est mari 7. rufc, at distinguitur pilosilate corporis crebra, alis paulo obscurius fumatis, nervis et stigmate obscurioribus. Area rontis trian- gularis nitida. Oculi pilosuli, Alz, antice longitudine 8 millimetr, Pedes rufo-pallescentes femoribus plus minus fuscescentibus. Abdomen crebre bre- viler pilosulum ; valvula analis ventralis rufa nitidissima, — Huic sine dubio referendum est synonymon F. ugubris Zett, Ins. Lapp, 449, 6, cujus spe- cimen typicum „in societate cum F. obso/e;a var, b., h, e, nostra trunci- cola captum est, 30 JV. NYLANDER F. congerens. Mas: niger parum cinereo nitens, capite thoraceque crebre nigro-pilosulis, pedibus et genitalibus ad partem rufescentibus ; squanfs subquadrata, margine supero attenuato concaviusculo; alis albescenti-hyalinis fere totis infuscatis, nervis fuscis, stigmate atro; longitudine corporis 9 millimeuorum. Similis mari F, rufe et praecedentis, distat autem ab illo pilositate cre- briori, stigmate adhuc obscuriori, ab hoc abdomine multo nudiore, atque ab ambis margine squama petiolaris supero aculiore, Area frontis triapgularis opaca Oculi pilosuli, Ale anticz 9 millimetr. longe. Pedes aut fusci arli- eulationibus pallescentibus vel ad maximam partem rufo-pallescentes. Squa- ma margine supero subacuto (in aflinibus. obtuso), Abdomen parce pilusu- hum; genitalia sepissime sordide rufescentia, valvnla ventrali plus minus fusca. F, fusca. . Operaria: fusco-nigra subnitida dense cinerco-nitens, man- dibulis, antennis et pedibus sordide rufis, ocellis parvis, squama la- te triangulariter rotundata, loogitudine corporis circ. 51 millime- "orum, * Admodum similis in omnibus partibus 7. glebariæ noslra ægreque di- stinguenda colore corporis nigri paulo magis fuscescente, mandibulis, anten- nis pedibusque dilutius rufescemfibus, canescentia sericea paulo forsan ditio- re. Flagella apice fuscescentia, femora basi paululum obscurata, alias color antennarüm pedümque sat rufus, — Ut vulgaris est 7, g/ebaria in Finlandia meridionali, jla 7°, fusca in boreali (in terra et in truncis vetustis nidificans), De Formicis Borealibus. 31 Obs, Abdomen nilidius, subænescens, squama supra inlegra vel subin- tegra et color pedum marem hujus distinguit a mare #. cuniculariæ. Raro femora in fusca d basi fuscescunt, sed eliam tum jam tarsi tibiis concolores lete rufo iestacei e pedibus differentiam præbent ab eodem. MI. lobicornis. Mas: wigro-fnscus uitidus parce tenuiter flavido-pilosulus, mandibulis, antennis et pedibus testaceo-pallescentibus, scapis, fe- mornbus übisque obscuraus; fronte, pleuris et nodo primo pe- tol longitudinaliter striatulis; scapıs bası curvatis longitudine terlie partis totus antenne; ali hyalinis obsoleussime cinereo- allescentibus; pedibus pubescenubus; corpore fere 5 millime- P > P ? tra lovgo. In nido maximo hujus in terra sub lapide ad Uleåborg mares d. 11 m. Augusti numerosissimos inveni, feminam vero solum unicam. Characleribus illis ab affinibus cognitis statim discernendus, M. lavinodi d paulo minor, Caput subülissime in fronte longiludinaliter et alibi granu- latim rugosum; antennz 13-articulalz sparse breviter pilosulæ, paululum lon- giores quam apud JM. scabrinodem Z (multoque nudiores), scapus pallide fuscescens basi subangulatim (lere ut in M. sulcinodi ©) curvatus, longitudi- ne arliculorum 5 sequentium ; articuli 3—6 æquales parvi, 7-8 sensim majo- res; flagellum et apex scapi pallide testacea, Thorax meso-, metapleuris, scu- tello et metanolo longitudinaliter. striatis; melalliorax postice processu oblu- se-angulato vel subdentiformi nlrinque, spalio excavalo levi nitido. Als ut in M, scabrinodi, fere pallidiores, antica: 41 millim. longe, Pedes pube- scenles olivaceo-pallidi, articulationibus tarsisque testaceo-pallidis. Nodus petioli anterior longitudinaliter parum striatulus posterior levis. Abdomen spe apice el marginibus segmentorum paulo pallescentibus. 32 | JF. NYLANDER Myrmica rugulosa ». sp. Operaria : sparse flavido-setulosa pallide ferruginea, abdomi- ne supra parum fuscescente, capite thoraceque longitudinaliter ru- goso-strias, spinis metanoti longis, rugis nonnullis in nodis peuoli, longitudiue corporis 33—4} millimetrorum. Femina : similis operarig praeter differentias! sexuales, crassius rugosa, longitudine 5 millim. Parce ad Helsingfors sub lapidibus. Inter formicas a D. Doctore Dahlbom olim e Suecia missas etiam inimixta. 9. Similis operariæ M. ruginodis (5—5} millim. longæ), sed minor, eapite thoraceque opacis (nec sicut in illa subnitidis), colore pallidiore, Caput totum pallide ferrugineum vel rufo-testaceum, confertim rugoso-sirialum et subreticulatum, in intersliliis subliliter coriaceum vel rugulosum; clypeus to- tus striatus, area fronlalis triangularis sepissime indistincta; oculi prominuli, Thorax mesonolo confertim confuse sublongitudinaliter, pleuris et melano- to longitudinaliter sat erasse rugosis; spinæ fere æquales ac in ruginodi 9, forte paululum breviores. Pedes pubescentes (vel decumbenti-pilosuli), sub- nitidi. Nodi petiolares pallide rufi opaci obsolete longitudinaliter rugosi, no- dus poslerior sulco solito laterali utrinque, Venter in mortuis basi fu- scescens. Q. Similis omnino feminæ JM. ruginodis, magis autem opaca paulum minor, area frontis triangulari indistincta, nodis lævioribus, Caput supra ob- solete fuscanum; clypeus totus et locus areæ triangularis striati, Thorax un- dique longitudinalitar rngoso-striatus, spinis fere æque longis ut operari, Nodi petioli opaci rugulis nonnullis obsoletis longitudinalibus. Abdomen su- pra infraque fuscescens, apice lale præsertim infra pallide rufum, — Speci- men solum unicum femineum hucusque exalatum inveni, De Formicis Borealibus. 33 Myrmica sublævis n. sp. Operaria: pallide rufa crebre flavesceuti setulosa, abdomine fusco-nigro; antennis validiusculis 11-articulatis; capite magno et thorace longitudinaliter striatulis, illo utrinque ad oculos excavato; spinis metathoracis mediocribus; nodo petioli posteriore infra den- te valido antice instructo; longitudine corporis circiter. 43 milli- metrorum. Rare in paroecia Kuusamo sub cortice trunci betulini pu- tresceotis capta in nido Myrmice acervorum, ubi parasiüce sodaliter habitabat, qua vita congruentiam cum sequente ostendit. Ad JJ. nitidulam accedens, mullo vero major, capite proportione alia, lamina frontali explicata &cet. — Caput subnitidum leviter longitudinaliter sliriatulum magnum, subrectangulare, ad os fere latius quam ad occiput, lon- gitudine 11 millim., abdomine latius; mandibulæ nilide, apice fuscescente 1æ- vi; clypeus parvus in medio impressiusculus, nitidus; antennæ sat crassæ rule subnitidæ, articulis 5 ullimis flagellornm majoribus; pro scapis antenna- rum intus ab oculis fovea adest utrinque oblonga in latere frontis acute mar- ginata, unde lamina frontalis lateribus (marginibus acutis) subparallelis ad verlicem fere extensa orilur; vertex et occipul levia, hoc parum concava- tum. Thorax leviter sublongitudinaliter striatulus vel rugulosus, suturà inter meso- et metathoracem (vel rectius inter scutellum et metatlıoracem) impres- sa profunde constrictus; spinis sat validis. Pedes paululum pubescentes, fe- moribus parce selulosis, Nodi petioli subæque longi obsolete rugulosi, rufi, supra visi anterior longitudinalis tenuiler tricarinatus, carina una infra et una in latere ulroque, posterior transversus infra processu dentiformi valido, Ab- domen politum fusco-nigrum, basi et infra pallescens. 31 W, NYLANDER M. nitidula Addiam. 1 pag. 1058. Operaria: levis tota nitidissima, nuda, rufa, abdomine fusco, antennis 12-articulatis, metathorace dente valido horizontali utrio- que, nodo petioli posteriori infra spinula valida antice instructo, longitudine corporis 23 millim. Femina: similis operariæ przter differentias sexuales, obscu- rior, loogitudine corporis 3 millimetrorum. Ad Helsingfors hoc auctumno frequenter in acervis F. ma- joris. Cum F. congerente et rufa quoque obvia. Feminas plu- rimas in acervis singulis invenimus exalatas. Totanı vitam verisi- militer intra acervos formicinos peragit hzc species parasitica, quia nullibi alias occurrit Pleoiorem ejusdem hie dabimus de- scriptionem. 9. Pili capitis thoracisque rare sparsi tenuissimi, microscopi. Caput ad os paulo latius quam ad occiput; mandibulæ apice denticulatæ; genæ sub- tilissime rugolosæ, clypeus sat magnus disco planus, areæ triaagularis nullum vestigium; antenne validiuscule, processu frontali supra radices earum vix ullo; oculi mediocres ali. (In individuis multis ocellos vidimus), Thoracis dorsum æquale convexiusculum; depressio suturalis inter scutellum et meta- thoracem leviter fmmersa, Pedes validiusculi, nudi, Nodi petioli subtilissime microscopice granulato-rugulosi, quare etiam nitore omni (nisi supra) carent ; posterior spinula infra sita dentilormi antrorsum versa, (in fuscula ibidem tuberculum), anterior infra processu compresso cariniformi. Abdomen fuscuin spice rufescens, Variat color corporis rulus (ut in M. muscorum el tuberum) pallidior vel obscuiior. De Formicis Borealibus, 35 9, Statura feminarum solita ocellis, suturis dorsi thoraracis planiusculi et scutelli distinctis. Mandibulæ et gene striatulæ, Abdomen sæpius totum fuscum, Ale in speciminibus examinatis desunt, in unico ala postica albo- hyalina tantum restat, Occasione hac uii liceat formas quasdam formicarum Euro- pz meridionalis ante ignotas exponendi, quae momenta compara- tonis cum borealibus præbentes jam speciebus nostris strictius ac- curatiusque circumscribendis conferant itaque proposito Addita- menti hujus consulant. 1. Formica nigrata 0. sp. 3: subnitida, sparse flayido- pilosa, nigra, antennis piceis; mandibulis, (übis et) tarsis rufis; squama crassiuscula oblonga; longitudine corporis 6 millim. et ul- tra. — 9: nigra nitida, tarsis rufo-piceis, squama subquadrata, alis albo-hyalinis nervis et stigmate. dilute. flavo-brunnescentibus ; 8 millim. longa. — d: subnitidus, totus niger, squama parva hu- mili supra concaviuscula; 6 millim. longus. E Messina a Cel. Zeller 7, e Rossia meridionali 3 ? d a D. Motschulski. €. Pertinet hzc species ad subdivisionem nostram generis Formicæ primam. Caput solito angustius in ea subdivissione vel ut in var. b, F. herculeanæ ; palpi fusci; carina clypei distincta; antenne obscure piceæ ; | area frontis triangularis parva obsoleta; ocelli nulli, Dorsum thoracis longi- trorsum æqualiter convexiusculum ; metathorax valde compressus, Pedes pi- cei, articulationibus, tibiis tarsisque rufis. Squama mediocris ovali-oblonga 36 W. NYLANDER supra convexa, pilis aliquot obsita, Abdomen subnitidum pubescentia de- pressa et pilis erectis adspersum (situ certo in exemplaribus binis coerule- scens). Specimen russicum antennas et pedes habet obscuriores, tibias nigro- piceas, — Q nigra tota, punctulata et subtiliter coriacea, arliculationibus pe” dum tarsisque piceo-rufis. Alz anticæ ut in diagnosi staluitur, 9 millim. lon- gr. Squama supra integra, margine sat tenui, — (j angustus, omnino niger, punctulatus et sublilissime coriaceus. Oculi nudi, Flagella antennarum pe- desque pilosa, Alz sicut feminz, anticæ 6 millim, longæ. 2. Formica pallens 0. sp. 7: suboiüda, rare pilosa, pallide rufa, abdomiue fuscescente, squama crassiuscula oblonga: longitudine corporis 5 —61 millimetrorum. E Messina reportata a. Cel. Zeller. Subdivisionis primæ sicut przcedens, cui ad formam magnitndinemque est similis. Caput, thorax et pedes pallide rufa, oculi atri, Areæ frontalis nullum vestigium visibile, Abdomen fuscescens basi pallidum vel fere totum pallide fuscum. 2. Formica atricolor u sp. 7: nitida pilis raris adspersa, pure nigra, antennarum scopis tarsisque rufescentibus, thoracis dor- so subæquali metathorace postice angulo recto truncato, squama crassa supra convexa, longitudine corporis 4— 5 millim. E Bossia meridionali a D. Motschulski. Caput mediocre (fere ut in P. glebaria), sublilissime microscopice cre- bre punetulatum; clypeus carina obsoleta; area triangnlaris parva indistin- cla; mandibulæ nigræ; scapus antennarum basisque flagellorum obscure rufa vel píceo-rufescentia; stemmata nulla. Thorax subiilissime coriaceo-rugulosus, praserüm in pleuris, dorso subplano, metanoto subreciangulari, depressio in- De Formicis Borealibus. 37 ter scutellum et metathoracem vix ulla; metathorax postice abrupte trunca- tus, Pedes nigri subnudi, arüculationibus tarsisqne rufis vel piceo-rufis. Squama mediocris cuneato-ovata postice plana, antice pulvinata, supra con- vexiuscula, tota coriaceo rugulosa. Abdomen rare albido pilosum, 4. Formica dalmatica n. sp. 3: nitida sparsim pilo- sa, rubido-rufa, capite abdomineque nigris; metanoto longitudina- liter concaviusculo lateribus subacute marginaus, anlice sat pro- funde discreto a scutello; squama crassiuscula supra convexa; lon- gitudime corporis 4—5 millimetrorum. Ex insula Dalmatica Lagosta Cel. Zeller. Proprie pertinere videtur subdivisioni inter nostras primam et secun- dam, Caput forme ut in PF, herculeana I, subülissime crebre punctato-ru- gulosum, nigrum, mandibulis et antennis rufis, flagellis apicem versus fusce- Scentibus; stemmata nulla, Pulvinar anterius thoracis (a mesonoto scutello- que .conformatum) metanoto subrectangulari altius et duplo latius; pleurz subtiliter punctato rugulose ; metathorax postice (fere ut in precedente) ab- rupte truncatus, Pedes rufi snbnudi. Petiolus rufus, squama mediocris snb- cuneata, superficie posteriore plana, anteriore convexiuscula, margine supero rotundato pilis aliquot longis obsito. Abdomen totum nigrum, pilis raris adspersum. 3. Formica ænescens n. sp. 7: uiuda, tenuiter cane- scenli sericea, nigra subænescens, tarsis rufescentibus, area frontis triangulari indistincta, squama suboyata supra subtruncata, abdomi- ne compressiusculo, longitudine corporis fere 7 millimetrorum. — Q: tantum tarsis piceo-rufis, squama supra sinuaüm emarginata, alis albescenti hyalinis tous obsolete infuscatis, nervis et stigmate 38 W, NYLANDER ciuereo fuscescentibus, longitudine corporis circ. 8 millimetrorum. — € subsimilis feminæ, suboïtidus, abdomine altiore quam thorax, area frontis indistincta, longitudioe corporis 61 millim. -E Rossia meridionali a D. v. Motschulski, qui per lite- ras communicavit eam pedes anticos in arena fodiendo adhibere. TZ. Ad subdivisionem nostram hujus generis terliam pertinet, affinis F, glebariæ, sed major, ænescens, squama paulo minori angustiori, abdomine pau- lo compresso, Subnuda capite thorace et scutello subnitidis tenuiter cane- scenti-sericeis, pili nonnulli in corpore rarissime sparsi. Mandibule valide crasse longitudinaliler strialæ (in glebaria leviter indistincte), valide denta- tz; area triangularis frontis nitida levissime tantum indicata, carina clypei distincta; antennz obscure rufescunt; ocelli mediocres, Metathorax conve- xus, Pedes articulationibus tarsisque plus vel minus pure rufis, tibiis piceo- rufis; setulz tenues parcz in latere interiore tibiarum, Squama subrectangu- lariter ovalis, supra subtruncata, nuda, Abdomen nitidum nigro-æneum vel fere absque ænescentia, — Q nigra paulo ænescens, nilida capite thoraceque subüliter punctulatis et strigulosis. Vestigium areæ frontalis triangularis ob- soletum, Flagella piceo-rnfescentia. Alæ antice ut in diagnosi dictum, dilu- tissime prater aream costalem brunnescentes, 8 millim. longæ, area dicoidalis salis parva, Pedes geniculis, tibiarum apicibus larsisque sordide rufis. Squa- ma subrectangularis supra subangulalim sinuata. — ( Capite thoraceque sub- üliter coriaceis, illo opaco, hoc subnitido, antennis et pedibus nigris, his arlicalationibus anguste rufescentibus, alis anticis 6} millim, longis, squama- subquadrata supra leviter concaviuscula, apice abdominis cum genitalibus ma- gnis rufescentibus; valvulæ (vaginz) externæ lineari-exsertz longe pilosæ, lon- gitudine majore quam inlernæ, supra intermedias appendix utrinque tenuis cochlearilormis majuscula, pagina superiore concaviuscula, valvulæ internæ quoque lineares externis paulo angusliores apice rolundato-obtusæ *). *) Sub nomine Formica glabrella D. v. Motschulski e Tscherkask misit operarias speciei F. nigræ affinis, Est paulo minor, angustior, pure nigra, glabra, geniculis et tarsis rufescentibus, metathorace valde ob- De Formicis Borealibus. 39 6. Myrmica mutica n. sp. 3: sparse flavido pilosa, pallide sordide rufescens, capite supra et übiis fuscescentibus, ab- domine |fusco; capite magno et thorace striatulis; metathorace inermi supra striis transversis, sat regularibus; nodis petioli rugu- losis; longitudine corporis 7 millim. — 9: nigra, ore cum man- dibulis, geniculis pedum et tarsis obscure ferrugineo-rufis, flagel- lis rufescentibus; capite, pleuris et metathorace striatulis, nodis pe- tioli rugulosis; alis albo-hyalinis, nervis et stigmate fuscis, areis cu- bitalibus tribus; longitudine corporis 11 millim. — d: niger fla- vido pilosus, capite et thorace obsolete striatulis vel rugulosis, prater metathoracem distincte longitudinaliter striatulum, longitu- dine corporis paululum ultra 5 millim. E Rossa meridionali D. v. Motschulski. Magis affinis est M. fusculæ, quam ulli aliiin Adnotationibus nostris allata- rum, notis autem datis illico distincta, ratione magnitudinis illius gigas, O pera - ria: Caput magnum, 2 millim, latum, supra visum subquadratum; mandibulæ late striatæ ; area triangularis frontis obsoleta striatula ut clypeus; antennz proportio- ne graciliore quam in f#scula 9, pedicello cylindrico longitudiue articulorum 2 sequentium, flagellorum articulis ultimis pauxillum solum crassioribus, quam ceteri; occiput læve nitidiusculum; locus scutelli magni in dorso thoracis ni- tidiusculus nec siriatura ulla distincla, metanotum totum usque ad apicem metathoracis transversim striatum margine utrinque subacuto, nulli vero pro- cessus laterales; femora infra canaliculata, tibi; subfuscæ; nodus petioli an- terior gibbo superno altius elevato quam posterior; abdomen (przter pelio- lum) paululum ultra 2 millim. longum, —-Femina: Caput striatulum ore et lamine frontalis margine summo supra radices anlennaium piceo-rufis; liquo, squama parva nitida, Ex speciminibus missis haud bene de- scribenda. 40 JV. NYLANDER mesonolum et schiellum subnitida, punclis sparsis pro inserlionibus pilorum parvorum, mesopleurz leviores quam propleurz et melalborax, hic magis striatus utrinque postice a latere visus oblusissime angulatus; alæ ant, fere 13 millim. longm, areis cubitalibus 3, fere ut in fig, 4, tertia solum indicata, media subcuneiformis (basin alm versus subpetiolata incipiens, apice fere in medio apud unum specimen nervo versus apicem vergente appendiculata), abdomen (preter petiolum) 5 millim, longum. — Mas sat similis mari JM. fuscule, at difiert pilositate, colore antennarum, pedum, nervorumque alarum et harum areis cubitalibus aliis; mandibulæ apice summo rufescentes, anten- nz nigræ; pedes nigri genicnlis summis et tarsis obscure rufescentibus, ale albo-Lyalinz nervis et stigmate pallide fuscis, antice 71 millim. lorgz, area cubitalis media sent feminæ sppendicalata (in specimine unico examinalo) melsiborax supra utringne postice obsolelissime subangulatim deflexus. $7. Myrmica striatula 0. sp. 7: nigra sparse flavido pilosula, ore antennis et pedibus rufis; capite, thorace nodis- que peuoli longitadivaliter striatis, thorace postice spinulis vali- diusculis acutis horizontaliter porrectis; longitudine corporis 21 milli. La ligoo vetusto Rossiæ meridionalis D. v. Motschulski. Hand parum speciem fert operarim M. fusculæ, sed obscurior, sculptu. ra profundiore, crassiore, thorace et tibiis brevioribus, spinulis illius hori- zontalibus (nec sursum obliquis), nodis aliis, abdomine latiore. Caput rugo- sitate longitudinali minus discreta et profunda quam in thorace, antennis 12-articulatis panlulum crassioribus quam in fuscula 9. Thorax capite fere brevior, apice paulo piceo-rufescens et etiam nodi pelioli sublus; impressio fergi planiusculi thoracis postice declivis transversa distincta nulla (in illa ades!) Pedes pilis tenuibus sparsis, præsertim in tibiis breviusculis (in fu- scula pili iis breviores, magis zquales). Nodus petioli anterior gibbo super- mo obsoleto fere in medio site, nodus posterior supra visus paulo latior quam De Formicis Borealibus. 4 longus et subrectangularis (angulis scilicet obtusis), ambo scabri. Abdomen nigrum nitidum supra visum ovato-rotundatum. Ss. Myrmica lippula n.sp. 7: fusca nigricans parcissi- sime pilosula; ore, antennis et pedibus rufescentibus, abdomine præsertim infra fere ejusdem coloris; rugositate capitis thoracisque irregulari, oculis valde minutis, spinulis metanou parvis paulo sur- sum obliquis, petioli nodo primo elongatulo; longitudine corporis fere 3 millim. E Rossia meridionah D. v. Moischulski. DiHert a M. fuscula © præcipue capite angustiore, oculis fere triplo mi- moribus nodis petiolaribus gracilioribus, basi nodi anterioris supra visi linea- zi longiore quam pars gibbosa (in illa € parte eadem brevior) Caput me- diocre, clypeo et area minutissima [frontis nitidiusculis, ceteroquin cum tho- race confuse confertim rugulosum. impressio tergi thoracis transversalis di- stincta, sat profunda; spinule minute metathoracis oblique sursum paulo verse, l'ubescentia pedum (sicut antennarum) crebrior quam in fuscula et tibiz robustiores, Nodus posterior supra visus nitidiusculus sublongitudinalis seu longitudinaliter ovato-rotundatus (in fuscula transversim ovalis, vide ta- bulam Adnotatt, fis. 36). Abdomen superne cum nodis brunneum, infra pal- lescens, (Unicum solum vidi specimen hujus speciei distinctz,) 9. M yrmiea diluta n. sp. 7: pallide testacea, spar- se flavido pilosula, capite supra” obsolete et segmento abdominis primo a basi trans medium dilute fuscescentibus, capite longitndina- liter elevatiuscule striato, thorace cum nodis petioli opaco-rugulo- sis, nodo posteriore leviore, spinis metathoracis longis ; longitudine «orporis 5 millim. : 42 IV. NYL4NDER E Rossia meridionali D. v. Motschulski. Forte est vera M. rubra Latreillii (seclusis ejas värietatibus), Valde sois M. lœvinodi, sed fere major, pallidior, rugositate tenuiore, spinis pan- lo longioribus, nodis opacis; ut videtur, specie distinc!a, quam tamen e spe- ciminibus binis lustralis acceratins bie describere nequeo. Fuscescentia dorsi segmenti primi abdominis diluta doas ills tertias partes anteriores occupat, abdomen alibi dilute testaceo-pallidum corpori cetero concolor. Obs. Feminam in collectione Henningiana vidi buic 2finem operariz vel ejusdem speciei, abdomine toto corpori reliquo concolore pallide ruo, spinis metathoracis mediocribus, fere ut in M. ruginodi C. 10. Myrmica pallida ©. sp. 7: tots pslhde testacea levis, nitida, sparse pilosa, metathorace mutico, pedibus decum- benti-pilosulis, longitadime corporis 4 œillimetrorum. E Messiva a Cel. Zeller. Satis similis M. lœvinodi ©, sed pallidior, paulo mivor, glabra, margi- mibus laminz frontalis supra radices antennerum mirus explicatis, oculis mi- moribus atris, metathorace mtiico. Area frontalis indistinctz Antennzrum articuli 4 nltimi majores. Nodus petiolaris anterior declivitate antica puda duplo lengiore quam postica, infra antice dentis vel protuberantie zullam Kr 11. Myrmica pallidula © sp. 7: tota pallide ruf, levis nitida, sparsim longe pilosa, antennis longis, clava flagellorum triarticulata, metatborace mutico, pedibus decumbenti pilosulis, lon- gitadine corporis 2 millimetrorum. E Messina a Cel. Zeller. De Formicis Borealibus. 43 Forma capitis fere ut in JM. nitidula ovato-oblonga; antenne fere 12 millim. longæ, 12-articulatæ, scapo ultra oceiput adtinsente, arliculis 10—12 crassioribus, basi paulo angustioribus (unde discrelis); area frontalis dislin- cla; oculi mediocres, In medio dorsi thoracis impressiones binæ transversæ, limites scutelli distincte demonstrantes (quod in hoc genere insolitum); me- tathorax subtilissime paululum rugulosus tuberculo utrinque poslice parvo obsoleto vel nullo, Pedes longi. 12. Myrmica flavidula n. sp. 7: minnta, tota pallide flavescens lævis, nitida, pilosa, antennis clava flagellorum biarticu- lata, metathorace declivi mutico, pedibus pubescenübus, longitudi- ne corporis 11 nülim. vel adhuc minore. E Rossia meridionali a D. Motschulski (ad flumen Don in terra sub lapidibus, sec. litt.). Caput structure solite lateribus parallelis; antennæ sat breves, (ut ap- paret) 9-articulate, scapo longitudine circ, $ totius antennz occiput minime adtingente, articulis 2—7 parvis æqualibus, 8 rotundato-conico triplo ma- jori, ultimo priori duplo fere longiore subcylindrico apice subacuto; oculi valde minuti atri, Thorax pone medium sulurå ante metathoracem profunde constrictus, Pedes rigidiuscule decumbenti pilosuli, Nodus petioli anterior gibbo paulo altiore quam posterioris. Abdomen in speciminibus aliis a basi ad me- dium sensim magis at dilutissime fuscescens. Hzc specimina in trunco quer- ceo, sec, D, Motschulski, inventa, certe vero hujus speciei, Individua minima vix 1 millimetro longiora, Species sequentes proprie subdivisions generis Myrmicæ bi- nas Messinæ captas beniguissime communicavit Cel. Zeller, ab- domine instructas subtriangulari, supra cujus basin truncatam adfi- gitur petiolus, ano açulo. 44 IV. NYLANDER 13. Myrmica sordidula 2. sp. 7: tota sordide brun- nea vel pallide fusca, abdomine apice obscuriori, levis nitida, lon- ge sparsum pilosa, metathorace spioulà utrinque; longitudine cor- poris fere 2} millimetrorum. Caput (supra visum) rotundatum; antennz 11-articulatæ; clypeus con- vexus; arez frontalis vestigium nullum; oculi mediocres ovales, Tborax ob- solele rugulosus suturá anie melathoracem prolunde constriclus; spinula validiuscula utrinque sursum paulo directa, Pedes rigidiuscule sparsim pi- losi. Petiolus (ut supra dictum) in superficie superiori baseos abdominis adfixus; nodi subnitidi, anterior declivitate antica plana nuda. Abdomen pa:- te dimidia posteriore fusca, 14. Myrmica rubriceps 0. sp. 7: nigra capite rubro, depresso cinerascenti-pubescens, subnitida, thorace longitudinaliter ruguloso, metathorace spinä utrioque, nodis inzqualibus, anteriore antice dilatata, posteriore transversim didymo; longitudiue corporis fere 3} millimetrorum. Similis priori, at major, aliter colorata et insculpla, nodis aliis; species pulchra, Pili corporis rare sparsi, præler pubesceniiam depressam, Caput formæ ut in præcedenle teslaceo-rubrum; flagella versus apicem fuscescen- tia; oculi atri. Thorax fusco-niger antice parum rubescens; spinis horizo: - taliter porreciis acutis, Pedes fusci subnudi, (lantum sparsim depresso pu- bescentes, articolationibus et tarsis obscure rufescentibus. Nodus petioli an- terior antice latior depressior, posterior supra longitudinaliter per sulcam divisus, igilur quasi didymus, ambo leviter rugulosi. Abdomen tolum fuscum pubescentia depressa cinerascenli adspersum Addstur adbuc, quod Myrmica unifasciata Latr. a JM. muscorum, cui nostrarum est proxima, secedat operaria: colo- re paulo pallidiore, dorso thoracis plauiore, spinis longioribus (pro- De Formicis Borealibus. 45 portione ut in MM. Zevinodi) abdominis segmento primo fascia in- determinata pone medium latiuscula et latera exinde versus basin fuscescentiä tincla, margines segmentorum obsolete fuscescentes, ca- put supra obsoletissime. Femina lator, robustior, quam femina ejusdem, et longitudine 41 millim. colore pallido, preter fasciam segmenti primi abdominis etalias ante summos margines ceterorum fuscas (quare abdomen 4-fasciatum adparet, fascia prima ceteris multo latiore), fuscescentia capitis superna et mesonoti lateribus anticeque in medio obsoleta vel vix ulla, alæ albæ nervis fere ut in M. tuberum (vide Tab. fig. 6), area vero radialı pauxillum aper- ta, antice. 4 millim. longæ. — Specimina e Rossia meridional a D. v. Motschulski missa. + Præcedentibus jam conscriptis novam detegere contigit Fan- nz Fennicæ speciem generis Myrmicæ, cujus descriptionem hic adnectere liceat. Nominetur Myrmica hirtula. Operaria: pallide rufa, crebre longiuscule flavo setulosa, abdomine supra fuscano; capite sat magno, fronte longitudinaliter in medio striatula utrinque excavata; antenuis validinsculis 11-ar- ticulatis; spinis metathoracis dentiformibus subhorizontalibus; no- do petioli etiam posteriore infra dente antice instructo; longitudine corporis fere 31 millimetrorum. 46 IV. NYLANDER Ad Helsingfors in nido parvo Myrmice muscerum individua rovem inveni laquilina ejas videtur, tamquam JM. sublevis Myrmicæ acervorum. Ad propriam com JM. sublævi subdivisionem forma capilis, mandibulis jaermibus, scapis deplanatis, foveis pro iisdem capilis utrinque et gibbo nodi petiolaris anterioris antice abrupte declivi se ab alii; Myrmicis nostris sejungen- tem pertinet, Vita parasitica simul ambz conveniunt, — Simillima est HMyrmicæ sublevi, sed multo minor, pilositate lutea rigida præsertim in capite thoraceque longiore, capite paulo magis elongato et abdomine dilutiore, Caput supra visum (præter mandibulas) subrectangulare; mandibula læves uitidæ margine apicali concaviusculo lævi, inermi (in M. nitidula subsex-denticulato); antennz scapo deplanato; gene ruguloso striatule Thorax sublævis, vestigiis obsoletissimis rugulositatis et in pleuris striarum subtilissimarum; sutura ante metathoracem forte minus profunda et dentes metathoracis forte minores quam in M. sublævi ; hi dentes fere pauxillum sursum obliqui. In femoribus infra pili nonnulli. Nodi petiolares ambo infra dente antice muniti; aaterior altior superne a basi sua fere mox subvertlicaliter ia gibbum ascendit, Abdomen supra pallide fuscum, apice dilutiore; aculeus solitus. Corrigenda in Additamento primo: Pag. 1043 lin, 2 timidz I timidi — 1044 — 23 place 7, plaie — 1049 — 1592 L9 — 1050 — 19 limites affinem intra L affinem intra limites 1053 — 26 pagg. 926 I pag. 936 1054 — 15 rubido-rufa 7. pallide rubido-rufa — 1056 — 32 spinilormibus Z spiniformia 10 tice I. antice ! $ ! In Additamento hoc: 26 — 12 nigrum 2 fuscum - 4) — 29 is L i 1, 4. 3. Index Genus Formiea, Subdivis, 1. F. herculeana L, F. ligniperda Latr, F. pubescens Fabr. '. Ur inierata y. UE le. HAS Den a... s + F, dalmatica , . . Subdivis. 2, JU eiviinla: . 5... SI. Subdivis, 3, dog rula ou uat. à =. — major var. (credo) 6. de 8. 9. 0. 1. 1 1 21. 22, AN domanakeac"#, 02%; F. COIRTETETIS . > 0 vi e F, truncicola .... ,., Ffersetta 25. d vu F. pressilabris . . » F. cunicularia Latr. . E. atricolor , . .'.', F. fuliginosa Latr. . . F. œnescens . . ACA LE TE FaR grd FT CITANT i-e vio Sen bow d wes s Piero Nou. vs F. glabrella Motsch. , , F. flava Fabr, . . . Pi pnbraid > .7. 5... LOTS SRE et EUM. Genus XEyrmiea. Subdivis, 1. M. lœvinodis, . . , : JM. ruginodis . . , . HM. scabrinodis . . , , M. granulinodis , . . specierum. +. . sl*.a Tre NOU R9 e*e.*e A + 9c © fe D LE MES * chier Toile L "o me 0 cour" 1-27. . * + . SE LI CT MCE e . + . Ld hd LI auf sers Le eite? + + x LI Votis . . * * LJ * * » 9 Leu ls Ve fs Ae o mie T TEC Pag, o 894, 1044. 898, 1045. 899. 35, 36, 37. 1059. 30. 38. 27. 27. 3 M. lobicornis . . 24. M. sulcinodis .. 25. M. rugulosa . . . M. diluta . , ^ M. pallida . .. M. pallidula . . . M. flavidila . . . 26, M. fuscula . M. striatula - . . M, linpulan 2,2: M. mutica ‘. .'. M. bicarinata . . M. unifasciata, Latr, . 7. M. acervorum Zett, 28. M. muscorum . . 29, AT. tuberum Zelt, '. 30. HM. nitidula ','.'. Subdivis. 2 31. DL sublævis ..... 32 AE Nurisla ...... Subdivis. 3. M. sordidula M. rubriceps . . * 932, 3t. 935, 1053. Obs, Numeri ordinis ante adfixi sunt solum speciebus borealibus Eu- ropz; species asterisco denotala inceriz pertinet subdivisioni, quam ob de- fectum speciminum sexualium derlerminare haud potui Numeri paginarum inter 894—934 et 1044-1061 Tomum præcedentem Actorum. Societatis Scientiarum respiciunt ; ceteri presenlis sunt Additamenti alteri. Tribus speciebus ilerum addilis, Formicidæ cognitæ Feunicæ inveniuntur 31, quarum Formicz generis 18 et Myrmicæ 13. «u.a na 2151120 125122222733 222 121:2111221112121212121121112211111211122314 125111154100 UEBER DAS ATOMISTISCH-CHEMISCHE MINERAL SYSTEM UND DAS EXAMINATIONS SYSTEM DER MINERALIEN, vos N. NORDENSKIÖLD. (Vorgetr. in der Societ. d. Wissensch. d. 11 Dec 1845.) D: von Baron Berzelius im Jahresbericht von 1846 für das che- mische Mineral System vorgeschlagenen V eránderungen haben mich zu einer nochmaligen Prüfung meiner früheren chemischen An- ordnungsweise der Mineralien *) veranlasst, und in Folge dessen bin ich zu bedeutenden Modificationen derselben geführt worden, durch welche ich eine wesentliche Vervolkomnung des chemi- schen Mineralsystems erreicht zu haben glaube. — Da das auf diese Weise entstandene System hauptsächlich auf den atomi- > *) Försök till framställning af Kemiska Mineral Systemet; 2:dra upplagan. Helsingfors 1833. i 50 - N. NORDENSKIÖLD. stischen Bau der für die Mineralien aufgestellten chemischen For- meln begründet ist, so habe ich ihm den Namen "Atomistisch- Vortheil, die Beibehaltung des naturhistorischen Princips der Ein- theilung in Klassen, Ordnungen, Genera und Species zu gestat- ten, zugleich aber auch den von Berzelius mit Recht gerügten Verstoss gegen das chemische Princip zu beseitigen, welcher da- rin liegt, dass man in den bisherigen Systemen Körper als einerlei Species betrachtet, welche chemisch nicht identisch sind. In einem Handbuche der Mineralogie, welches alle bis jetzt in Russland und Finland aufgefundenen Mineralien umfassen soll und mit dessen Ausarbeitung ich bereits seit mehreren Jahren beschäftigt bin, werde ich" sowohl dieses atomistisch-chemische System als auch das von mir bereits früher vorgeschlagene Exa- minations System ^) vollständig entwickeln; da jedoch dieses Werk sobald nicht erscheinen kann, so will ich jetzt doch vorläufig diese beiden Systeme in tabellarischer Form mit kurzer Bevor- wortung dem mineralogischen Publicum zur Beurtheilung vor- legen. In dem atomistisch-chemischen Systeme wird die von mir früher anzenommene Klasseneintheilung unverändert beibehalten, *) Utkast til ett Examinations System for Mineralierne. Acta Sociel. Scient. Fenmicz. Tom L pag. 625. Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 51 se das also das System Sieben Klassen enthält, welche ich auf folgende Weise bezeichne: "fie Klasse. Haploiten, enthaltend die chemischen Grund- stoffe. 2e ———— Dip loiten, enthaltend die Grundstoffe unter einander. i 3:€ ——— Bidiploite m enthaltend die Verbindungen der Diploiten unter einander. Xe — Tridiploiten, enthaltend die Verbindungen der Bidiploiten mit Diploiten. 5e — Teiradiploiten, enthaltend die Verbindun- gen der Bidiploiten unter einander. Ge ——— Pentadiploiten, enthaltend die Verbindun- . gen der Tetradiploiten mit Diploiten. 7:€ —— Hexadiploiten, enthaltend die Verbindun- gen der Tetradiploiten mit Bidiploiten 7). Die Klassen zerfallen auf folgende Weise in Ordnungen, Genera und Species. Für die Ordnungen und Genera wird ein- zig und allein auf den atomistischen Bau der chemischen For- meln, nicht aber auf die chemische Verschiedenheit der Elemenie Rücksicht genommen, und zwar entstehen die Ordnungen durch die Mannigfalügkeit, welche die Diploiten entweder unter sich *) Note 1. sun abii c n SV CHR PP 52 N. NORDENSXIÓLD. darbieten, oder in welcher sie unter einander ohne Rücksicht auf numerische Verhältnisse zu mehr zusammengesetzten Verbindun- gen zusammentreten; die Genera aber durch die Verschiedenhei- ten der numerischen Verhältnisse, nach welchen die Verbindun- gen der Diploiten unter einander stattfinden. Erst bei dem weite- ren Zerfallen der Genera in Species kommt die chemische Be- schaffenheit der Elemente in Betracht, und zwar zerfällt ein Ge- nus in so viele Species, als wir chemischverschiedene Elemente enthaltende, aber nach einer atomistischen Formel gebaute Mineralien kennen. Kommt dann der Fall vor, dass zwei oder mehrere Körper sich finden, welche, obgleich sie genau nach einer und derselben Formel zusammengesetzt sind, und in allen Gliedern die gleichen Grundstoffe in einem und demselben Verhältnisse enthalten oder mit andern Worten, chemisch in keiner Weise von einander zu unterscheiden sind, dennoch aber verschiedene physikalische Cha- raktere besitzen (Krystallform, rte und specifisches Gewicht), so bilden diese hier im chemischen Systeme nur verschiedene Formen einer und derselben Species. Obgleich uns im Ganzen nur erst sehr wenige solcher Beispiele bekannt sind, bin ich doch der schon früher von mir ausgesprochenen Meinung, dass alle Mi- neralien, sowohl einfache als zusammengesetzte, in so viel ver- schiedenen Formen vorkommen können, als es verschiedene Kry- stallsysteme | giebt. Dass alle diese Formen nicht wirklich vor- Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 53 kommen, liegt darin, dass die Entstehung jeder derselben von ei- genthümlichen Bedingungen abhängig ist, und dass die Bedingun- gen, welche bei der Bildung der in der Erdkruste vorkommenden Mineralien stattgefunden haben, meistens nur die Entstehung. ei- ner einzigen Form begünstigt haben. So nur, glaube ich, kanu man die bei einzelnen Grundstoffen beobachtete, entweder natür- lich oder künstlich hervorgebrachte Dimorphie oder Polymorphie mit den gleichen Erscheinungen bei zusammengesetzten Körpern in Einklang bringen. Eine solche Anordnungsweise hat vor dem von Berzelius vorgeschlagenen rein chemischen Systeme den grossen Vorzug, dass Körper, welche in jeder Hinsicht nahe. mit einander verwandt sind, wie z. B. die verschiedenen Granate, nicht an mehreren ganz verschiedenen Stellen des Systems gleichsam zerstreut, sondern unmittelbar nach einander als verschiedene Species eines und des- selben Genus aufgezählt werden. — Es wird ferner dadurch, dass bei dieser Anordnungsweise bis zu den Species auf die Verschie- denheit der Elemente gar keine Rücksicht genommen wird, die Möglichkeit gegeben, weitläuftige Umschreibungen der Ordnun- gen und Genera dadurch zu vermeiden, dass man sie durch Sche- mala bezeichnet, welche, während sie die grösste Mannigfaltigkeit hinsichtlich der in den einzelnen Gliedern enthalten seyn können- den Grundstoffe gestatten, dennoch stets durch den atomistischen > ^ " B . a . Bau der Formeln streng hegränzt sind. Diese Schemata nun sind 54 N. NORDENSKIÖLD. es, welche das hier entwickelte System hauptsüchlieh charakterisi- ren, und ihre Bildung muss ich zuerst so weitläuftig als nóthig erörtern, ehe: ich zur systematischen Auseinanderreihung der Ordnungen, Genera und Species übergehen kann. Wenn man nur auf die mechanische Zusammengruppi- rung der Atome Rücksicht nimmt, so reduziren sich alle in der unorganischen Natur fertig gebildet vorkommenden binären Ver- bindungen fast ausschliesslich auf sechs verschiedene, durch chemi- sche Formeln ausdrückbare, Verhältnisse. Bezeichnet man diese Formeln ihrer natürlichen Reihenfolge nach mit den römischen Zahlen I bis VI auf folgende Weise: ii; Mn; Al; C; Sb; Si; I; II; II; IV; V; VI”); so hat man in diesen 6 Zahlen das Material für die Schemata aller Ordnungen der verschiedenen Klassen ””). Für die Klasse der Diploiten bilden diese Zahlen unmittelbar die Schemata für die *) Sollte man mit der Zeit im Mineralreiche Verbindungen auflinden, wel- che den Formeln Mn und Ös entsprechen, so müssten diese, der Analo- gie zufolge, mit VII und VIII bezeichnet werden. Der Werth dieser Zahlen lässt sich dadurch sehr leicht dem Gedächtnisse einprägen, dass alle ungeraden Zahlen Doppelatome des Radicals enthal- ten, verbunden mit der durch die Zalıl direet ausgedrückten Anzahl von Atomen eines electronegativen Elemeuts (gleichviel ob dieses Chlor, Sauer- stoff, Schwefel u. s. w. ist); und dass alle geraden Zahlen nur ein ein- faches Atom des Radicals enthalten, verbunden mit nur halb so viel Ato- men eines electronegativen Elements, als die Zahl ausdrückt. Les PCR XM LA Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 55 Ordnunsen. Dei den Didiploiten werden die Schemata für die Ordnungen durch die Combination der obigen Zahlen auf die Weise gebildet, dass, ganz nach Analogie der chemischen For- meln, die den electropositiven Diploiten bezeichnende Zahl jeder- zeit der des electronegativeren vorangesetzt wird. In den hóheren Klassen verbindet man die Schemata der Didiploiten und. Diploi- ten durch ein +, ganz so, wie es bei den chemischen Formeln ge- schieht. Für die Bezeichnung der Genera, welche dem oben ange- nommenen Principe zufolge aus den Verschiedenheiten der nu- merischen Verhältnisse hervorgehen, nach denen die Verbindun- gen der durch obige Zahlen ausgedrückten Diploiten unter ein- ander stattfinden, oder welche mit andern ‘Worten dadurch ent- stehen, dass ein oder mehrere Atome eines electronegativen Di- ploiten (Säure) mit einem oder mehreren Atomen eines electro- positiven Diploiten (Basis) verbunden vorkommen, könnte man zwar ganz einfach die diese Verháltuisse in den chemischen For- meln ausdrückenden Zahlen in gleicher VV eise in die Schemata einschalten, so dass z. D. wenn 1H.VI eine Ordnung der Bidi- ploiten bezeichnet, III3. VI? ein Genus derselben seyn würde; allein da auf diese Weise kein leichter Überblick über die Ge- nera behufs ihrer folgerechten A nemanderreihung zu erlangen ist, so ziehe ich es vor, für die Genera besondere Scheinata zu bil- den. Dazu bezeichne ich zuerst die Stellen, an welchen sich in 56 N. NonDpENSKIÓLD., den chemischen Formeln Zahlen vorfinden können, ein für alle- mal auf die in der Mathematik für die Exponenten und Coefi- zienten gebräuchliche Weise durch Buchstaben, und zwar so, wie es in folgendem, die complicirtesten Verhältnisse umfassen- den Schema einer Ordnung aus der Klasse der Hexadiploiten, ausgedrückt ist: IV: IE VE, llb. VI Dadurch erhält man für jede der Klassen, auf welche dies An- wendung findet, eine bestimmte Formel für alle Genera derselben, und zwar für die einzelnen Klassen folgende Formeln: für die Bidiploiten - - - - E Tridiploiten - - - - CL n;n. Tetradiploiten - - - =; 5; n;n. Pentadiploiten - - - 71 2 n;mn;n. Hexadiploiten - - - rL = n;n;n. Durch die Hinzufügung des aus den chemischen Formeln ersicht- lichen Werthes der einzelnen Glieder zu diesen Formeln, entste- hen aber neue, leichtverständliche und von denen der Ordnungen völlig unabhängige Schemata für die einzelnen Gattungen. Durch diese Schemata ist die Möglichkeit zu einer folge- rechten Aneinanderreihung sowohl der Ordnungen als auch der Genera gegeben. Für die Ordnungen bewirke ich eine solche auf die Weise, dass ich das Schema jederzeit mit dem kleinsten Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 57 electronegativen Diploiten beginne, und, wenn dieser in verschie- denen Gliedern gleich gross ist, dass ich das, den kleinsten elec- tropositiven Diploiten enthaltende, Glied voransetze. So z. D. geht die Ordnung: 11.1 der Ordnung IE. VI voran und ich schreibe Il.I4-1I. VI nicht aber. II. VI-- H . T, so wie IE. VI+ IE. VI und nicht III. VI 4- IH. VI; aus demselben Grunde muss das Schema IH.I dem Schema IL. IV vorangehen u. s. w. Dadurch ergeben sich von selbst einige Veränderungen in der Anordnung der’ Glieder in einigen Formeln, und es muss z. B. in den For- meln für Hydromagnesit, Antigorit, Chlorit, Ripidolith das Talk- erdehydrat das erste, nicht aber das letzte Glied bilden, Verän- derungen, welche anzunehmen ich mich genöthigt gesehen habe und welche durch das Princip gerechtfertigt werden, Für die Aufeinanderfolge der Genera nehme ich als Regel an, dass stets die Exponenten (3) den Coefizienten (z) voranzustellen sind und dass sowohl bei den Exponenten als bei deu Coefizienten ein Aufsteigen von den kleineren zu den grós- seren zu befolgen ist. Einige Beispiele aus den Klassen 3 bis 7, auf welche diese Verháltnisse nur allein Anwendung finden, werden zum vollkom- menen Verständniss hinreichen: Die Species Cyanit (Ål? 12) gehört zu den Bidiploiten, zu der Ordnung III. VI und dem Genus: = Dieselbe Ord- 8 &le 58 N. NoRDENSKIÓLD. nung enthält folgende in systematischer Reihenfolge angeführte Genera: “In Il Il Il Il à plu win nja wm Wenn y — 1, wird es nicht ausgeführt. l9 »lw Il a * Die Species Bournonit: (Cu° Sb + 2 Pb’ Sb) gehört zu den Tetradiploiten, zu der Ordnung I.III + 11. HI und dem Genus: =4-5=%n= 1.n=2. Die Ordnung aber, zu welcher die- ses Gemus gehört, enthält folgende Genera in systematischer Rei- henfolge: =. -=4n=1.n=4 — wer apt ipte í i.i. Für die Aneinanderreihung der Species endlich folge ich der von Berzelius im Jahresbericht für 1846 vorgeschlagenen electro- Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 59 chemischen Anordnung der” Grundstoffe, nur in umgekehrter Ord- uung. Ich ordne also die Species erst nach ihren electronegati- . ven und zuletzt nach ihren electropositiven Bestandtheilen. Dies sind die Grundzüge meines atomistisch-chemischen Mi- neralsystems. Über die drei ersten Klassen will ich noch folgen- des kurz anführen. Die erste, nur Grundstoffe in sich begreifende Klasse enthält keine Ordnungen, weil diese Verbindungen voraussetzen, von wel- chen hier nicht die Rede seyn kann. Sie kann ferner auch kei- ne Genera in der von mir dafür angenommenen Bedeutung ent- halten, da sie aber so viele Species in sich schliesst. als sich Grundstoffe in ungebundenem Zustande in der Natur vorfinden, so bilden diese dennoch ein Genus in der gewöhnlichen Bedeu- tung dieses Wortes. Einige Legirungen führe ich bloss als Va- rieläten auf, weil solche sich in allen Proportionen mit einander verbinden können und man kaum sagen kann, dass der eine Be- standtheil mehr electropositiv ist als der andere. Die zweite Klasse enthält nur 6 Ordnungen, für welche die für die Diploiten angenommenen rómischen Zahlen unmittel- bar die Schemata vorstellen; da bei den Diploiten von einer Mo- dification des atomistischen V erháltnisses nicht die Rede seyn kann, so enthält jede Ordnung nur ein einziges Genus. | Für die 36 in der Klasse der Bidiploiten möglichen Ord- nungen kann man auf folgende VV eise einen Rahmen bilden: 60 N. NORDENSKIÖLD. Ir .VI|HI.VI p VI Wenn man in diesem Rahmen die wirklich vorkommenden Ordnungen, wie oben, einträgt, so erhält man nicht nur ein über- sichtliches Bild derselben, sondern ersieht auch sogleich, dass sie der oben angegebenen Anordnungsweise zufolge so auf einander folgen müssen. Mit dem Sternchen sind solche Ordnungen bezeich- net, welche nicht für sich allein, sondern nur in complicirteren Verbindungen vorkommen. In den folgenden Tabellen gebe ich nun eine Aufziblung aller bekannten Mineralien nach dem oben entwickelten Systeme. Ich habe bei jeder Species die Angabe der Krystallform, der Härte und des specifischen Gewichts hinzugefügt, sowohl deshalb, weil sich daraus in manchen Fällen interessante Folgerungen ableiten Das Aiomistisch-Chemische Mineral System, etc. 61 lassen, als auch um dadurch eine Anknüpfung dieses Systems an mein Examinations System der Mineralien zu bewirken. Da die- ses letztere bis jetzt, so viel ich weiss, nur im schwedischen Ori- ginale gedruckt ist, lasse ich den Tabellen über das atomistisch- chemische System andere über das Examinations System folgen, um so mehr, da sich beide gegenseitig ergänzen. Man wird näm- lich im atomistisch-chemischen Systeme Species finden, welche aus Mangel an physikalischen Charakteren im Examinations Systeme keine Stelle finden könnten, und ebenso enthält das Examinations- system Species, welche aus Mangel an einer chemischen Analyse nicht in das atomistisch-chemische System aufgenommen werden könnten. In Bezug auf das Examinations System muss ich noch be- merken, dass dasselbe hier durch zwei neu hinzugekommene Ab- theilungen bereichert worden ist, von denen die eine, und zwar die siebente solche Mineralien enthält, welche, ohne bestimmt krystalli- sirt zu seyn, doch mehr oder weniger deutliche Spuren von Kry- stallisation zeigen; die andere aber, die achte, die ganz derben Mineralien aufzählt. Die Krystallsysteme benenne ich nach Mohs, wie sie in seinen ersten Arbeiten angeführt sind; neue Benennungen kônu- ten zwar besser seyn, aber die alten sind gut genug, wenn man ihren Sinn kennt; gegen alle kann man mehr oder weniger ge- gründete Anmerkungen machen. Das Reguläre System bezeichne 62 N. NonDENSKIÓLD. ich wie früher mit Te, das Rhomboedrische mit Rh, das Pyra- midale mit Py, das Prismatische mit Pr; und um nicht denen zu widersprechen, die bloss ein Prismatisches System annehmen wol- len, bezeichne ich das Hemiprismatische mit Pr, und das Tetarto- prismatische mit Pr, — llärtegrade sind auch nach der von Mohs zuerst angegebenen Skala. Aus den Tabellen wird man im Allgemeinen ersehen, dass in dem Examinations Systeme die Idée der mineralogischen Spe- cies im gewöhnlichen Sinne beibehalten worden ist. So kommt z. B. darin die Verbindung kohlensaurer Kalk, welche in dem atomistisch-chemischen Systeme zwar als zwei ungleiche Formen (die prismatische und die rhomboedrische) aber nur als eine Species aufgelührt ist, als zwei ganz getrennte Species (Arrago- nit und Kalkspath) vor; Hornblende wiederum kommt im Exa- minations Systeme nur als eine mineralogische Species, im atomi- stisch-chemischen Systeme aber als mehrere Species vor, welche doch nicht an verschiedenen Stellen des Systemes zerstreut sind, sondern alle unmittelbar auf einander folgen. Wenn in einer Formel, wie es in der Mineralogie oft vor- kömmt, ein Diploit mehrere chemisch verschiedene aber analoge Grundstoffe als Radical oder Säure enthält, was man entweder nach Bonsdorff durch Untereinanderstellen der verschiedenen Di- ploiten oder nach meinem Vorgange durch Nebeneinanderstellen und Einschliessung in Klammern bezeichnet, z. D. Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 63 Ca Cu ) Met 2 H = (Ca, Cu, Ba) Mn°+ 2 H Ba oder Cut { | + H = Cu" (As, P) + H P so habe ich schon längst die Meinung geäussert, dass eine solche Vertretung eines Grundstoffes durch einen oder mehrere andere stets in bestimmten Proportionen stattgefunden hat. Es leuchtet von selbst ein, dass sich für alle diese Fälle durch Rechnung ein atomislisches Verhältuiss ausfindig machen lassen muss, nur wird dieses Verhältniss mehr oder weniger complicirt ausfallen und seine Ausmittelung mehr oder weniger Schwierigkeiten verursa- chen. So z. D. wird im Hlerschelit *) das Natron durch Kali und Kalkerde zum Theil vertreten und zwar im Verhältnisse wie 34: 10: 1, was ich der Einfachheit wegen so ausdrücke: (Ca + 10 Ka + 34 Na St + 3 Äl St + 15 H statt der weitliuftigeren aber ganz richtigen Formel: 34 (Na Si+ 3 ALS? + 15 H). *) Damours Analyse. Siehe: Drittes Supplement zu Rammelsbergs Handwür- terbuch der Mineralogie; pag. 56. menoiore 1390 , 1 “ar 64 N. NORDENSKIÖLD. Ebenso wird im Olivenit *) die Arseniksäure durch 8, Phosphorsäure vertreten und die Formel ist: Ör (3 Pa 19 À +H. — Auf diese Weise habe ich im Systeme einige solche Ver- hältnisse angegeben. Mehrere Mineralogen haben ganz im naturhistorischen Sinn den Mineralien einen generischen und einen specifischen Namen gegeben. Haidinger legt sogar den Mineralien auch die Ordnungs namen bei, als: Untheilbarer Parachrosallophan; Hemiprismati- scher Habronemmalachit. Ich gebe bloss den gewöhnlichsten Tri- vialnamen, der sich einem jeden Systeme anpassen lässt. Bemerken werde ich, dass eine grosse Menge Mineralspe- cies bei näherer Untersuchung ihrer chemischen Zusammensetzung in Hinsicht ihrer Formeln verändert werden oder gar verschwin- den muss; es ist jedoch besser, sie fürs erste aufzunehmen, als gar nicht zu beachten. Wo die Unsicherheit gar zu gross ist habe ich ein Fragezeichen beigefügt. Bloss beispielsweise sind einige Mineralien angeführt, wo Stoffe, nach dem organischen Principe zusammengeseizt, einbegriffen sind. — In einer künftigen Ab- handlung werde ich die Anordnungsweise der Substancen vege- tabilischen Ursprungs zeigen. *) Damours Analyse. Oben angefuhrtes Supplement, pag. 67. Sechste Klasse. Siebente Klasse. Pentadiploiten. Hexadiploiten. rd.Sch. 11. HI. IV+11.|10.0rd.Sch.IH.V+111.VI+1.1.Ord. Sch. HH. E-EE TEETH E] V. 1. Genus, 3. Genera. 1. Genus. rd. Sch. II. 13- IL. V4- I.|110rd. ScA.VH I. VII. VIg-12. 0rd. ScA. II. I+II. VEJ-HT . VI. 6. Genera, 1. Genus. ; 6. Genera. rd.Sch. II .I+II.V+I,112.0rd,Sch.IIL.VI+ILV I+1.3.Ord..Sch. IH. +I1.VI+III.VI. 2. Genera. 6. Genera. 1. Genus. rd.Sch.WL, I+II .V-HL. | 13. 0rd.Sch.U,VI+IIVI+L4. Ord. Sch. II.III+IL VI+II. VI. 3. Genera. 60. Genera. 1. Genus. Ird.Sch, VL, I+II. V4-1V. |140rd.Sc. IL VIH-IL VIHHY 5. 0rd. Sch. H. TV 4H. VIH. VI. = 1. Genus. 4. Genera. 2. Genera, Ird.Sch. H.I+11.VI+l. 6.Ord.Sch. II . V--HHI. V--1V. VI. 8. Genera. 1. Genus. rd. Sch.AMI.E-HHIL VI. VI. 7. 0rd. Sch. M. VEF-H. VIL. VI. 1. Genus. 2. Genera. | rd.Sch. IL.III+1L.VI+HI. 3. Genera. Ird.Sch. Il. VIL. V4 1. 5. Geners, Klassen und Ordnungen des Atomistisch- Chemischen Mineral Systems nebst Angabe der Anzahl Genera in jeder Ordnung. Pag. 64 beizufügen, Zweite Klasse. Dritte Klasse. Vierte Klasse, Fünfte Klasse, Sechste Klasse. Siebente Klasse, Erste Klasse. Haploiten. Diploiten. Bidiploiten. Tridiploiten. Tetradiploiten. Pentadiploiten. Hexadiploiten. 4 Ordnang 1. Ord. Schema : Y |1. Ord. Sch. II .I. |10.0rd. Sch. 1ILIIL.|1. Ord. Sch. HIE, I +VI,/10, Ord. Sch. UI.VI+ 1.1. Ord. Sch. I1. I + IE. IV.|10.0rd.ScA. IL. HIHI. VI. 1.074. Sch. IL. EHE. IV+11.|10.0rd.Sch.1H1.V+111.VI+1.1.Ord. Sch. VM. I-+HIL.IUI+IIL.IV. und 1,G.mit5 Subgenera.| 1. Genus, 2. Genera. 1. Genus, 23. Genera. 5. Genera. 1. Genus. 1. Genus, 3. Genera. 1. Genus, 4 Genos mit |2. Ord. Schema: 11.2. Ord. Sch. IL. I. |11.0rd, Sch, IT, IV.2, Ord. Sch, II. HI +1. 11.0rd. Sch. IL. VEHIV |2. Ord. Sch. 1E. I d- IE, V.[11. Ord. Sch. E IV+IL. 1V.2.0rd. Sch. V . V4- 1L. V4- I |1107d. ScA.VEV-4-HT VIT. 0rd, Sch. VE. IL. VIE VE. 2 Subgenera, 1.G, mit SSubgenera. 4. Genera. 3. Genera. 5. Genera, 2. Genera. 3. Genera, 1. Genus, 6. Genera, 1. Genus. N 6. Genera. 3. Ord. Schema: VI |3. Ord. Sch. IV . I. |12.0rd. Sch.1V.1V,B. Ord. Sch. IT. IV 4- I. 12.0rd.ScA. II. VLLIV.|3. Ord. Sch. VE, I + II . VI. |12.0rd. Sch. I. IV 4-II , VI, 3.0rd.ScA. HI.T+IT.V+1.|12.Ord,Sch.IL.VIHHLVI+1.3.Ord.Sch. LILI VELIT. VI. 1.G.mit 2Subgenera 1. Genus. 1. Genus. 10. Genera, 1. Genus. 4. Genera, 6. Genera. 2. Genera. 6. Genera. 1. Genus. 4. Ord. Schema: IV.|t. Ord. Sch. VI .1. 13. Ord. Sch. IL. V.|t- Ord, Sch. III , IV4- I. |13.0rd.Sch. IIL.VI+VL|t. Ord. Sch. Ul. 1+11.V1./13. Ord. Sch. II . VIE „VI, 4.0rd.Sch. UU I+II V4-L. | 13. 0rd. Sch. Ll. VEH-HTE V EH-14. Ord. Sch. II.IU+I. VIHII. VI. 1.G.mit 8Subgenera | 2. Genera. 4. Genera. 1. Genus, 2. Genera, 2. Genera, 7. Genera, 3. Genera. 60. Genera. 1. Genus. 5. Ord. Schema: V.|5. Ord. Sch. I,1l. |14. Ord. Sch. ILE. V.5.Ord. Sch. I1.1V+ IV, 5. Ord. Sch. VIE. I 4- HIE. VL. 14.074. Sch. V . VE-HE. VI. 5. 0rd. Sch, VE, I+IL.V+IV. |140rd.ScA. HE VIH V E-TV 5. 0rd. Sch IT.1V +. VE-HT. V]. 1. Genus. 3. Genera, 2. Genera. 1. Genus. 1. Genus. 32, Genera. 1. Genus. 4. Genera, 2. Geners, 6. Ord. Schema: VI |6. Ord. Sch. 11. YI. 15. Ord. Sch. IL.VI.6. Ord. Sch. 11. V 4 I. 6. Ord. Sch. Y. HE + IL. 111.115. Qrd. ScA.HI . VEU . VI, 6, Ord. ScA. HE. 1d- 11. VE A4-1. 6. Ord.Sch, II . V-HI. V--1V.VI. 1G mit.2Subgenera.| 6. Genera, 5. Genera, 9. Genera, 4. Genera. 2. Genera, 8. Genera. 1. Genus. 7. Ord, Sch. ME. IT. 16. Ord, Sch. HL. VIT, Ord. Sch. HE. V + T. 7. Ord. Sch. IL. 1104 HE, IIT. 7.0rd.Sch. HL. T-HIL VIE V1. 7. 0rd. Sch.V. VEI. VEHIT. VI. 2. Genera. B. Genera. 7. Genera. 2. Genera, 1. Genus. 2. Genera, 8. Ord, Sch. 1. III. |17. Ord. Sch. IV.VI.S. Ord. Sch. l1 .V- IV, 8. Ord. Sch. IL. II + IL, V. 8. Ord. Sch. ILII+IL.VIHL. 2. Genera. 2. Genera, 3. Genera. 1. Genus. 3. Genera. . Ord. Sch. M. UT. . Ord. Sch. IL. VI4-I. 9. Ord. Sch. YE. THE + IE. VI. 9.0rd. Sch. 1L. V-FIHIL. V4 1. 9. Genera, 25. Genera. 1. Genus, 5. Genera, | DAS ATOMISTISCH-CHEMISCHE MINERAL SYSTEM. 66 N. NORDENSKIOLD. ERSTE KLASSE. Genus und Subzenera. Einziges Genus: a. Sáurebildende Grundstoffe. b. Basbildende Grundstoffe. *) Note: 2. m | . Name der Grundstoffe. Sp. Schwefel — Selen? — Arsenik — Antimon — Tellur — Kohlenstoff: 1:r Form: Diamant 2. — Graphit 3. — Anthrazit — Gold Var. 8. Rhodium Gold — y. Electrum ?) — Platina Var. f. Eisenplatin — Iridium Var. 8. Iridosmin 7. Osmium-iridium 10, — Palladium { Form: 2 Form: Das Alomistisch-Chemische Mineral System, etc. 67 Haploiten. Specifi Chemische Zeichen. pecifisehes | Gewicht. 7. — Au (Au, Rh) (Au+2 Ag) Te 12:14,7 ET—-. "Pr Te 6:5, 17:19 (Pt, Fe) Te :6,5 114,6:14,9 9. — (rP) Te 7 | 22:24 (ir + 0) Rh 7 19,0:19,5 (ir + 30) Rh 7 21:22,6 E — På Te 4,6:5 | 11,5:12 Rh | 40:5 | 11,5:12 3,5:3,6 1,8:2,2 1,3:1,6 19:19,6 15,5:16,8 68 N. NORDENSKIÓLD. Var. 8. Palladiumgold 11. Sp. Silber 12. — Quecksilber Var. 8. Amalgam — 7. Arquerit 13. — Kupfer 14. — Wismuth 15. — Zinn Var. 8. Kupferstannur 16. — Blei 17. — Eisen Var. 8. Meteoreisen Das Alomistisch-Chemische Mineral System, etc. 69 (Pd, Au) 11. Spec. Ag Te 2,6:3 10:10,5 12. — Hg | 13:14 (Hg, Ag) Te | 3:3,5 |13,5:13,7 (Hg + Ag”) Te | 2:2,5 10,8 13. — Cu Te 2,0:3 8,4:9 14. — .Bi Te Dian 9,6:9,8 15. — Sn Py 2 8223 (2 Sn + Cu) Rh 7,5:7,6 16, — Ph. Te 1,5 11:115 17. — Fe Te 4,6 724,8 (Fe, Ni, Co) Te 4,6 723: 7,8 70 N. NORDENSKIÖLD. ZWEITE KLASSE. Ordnungen und Gene1a. Narife der Verbindungen. 1e Ordnung. Schema: I. 1. Genus a. Sauerstoffverbind. 1. Spec. Eis 2. — Kupferoxydul 1:e Form: Rothkupfererz 2:e Form: Chalkotrikit b. Schwefelverbindungen| 3. — Kupferglanz c. Selenverbindungen 4. — Berzelin d. Antimonverbindungen| 9. — Antimonsilber *) e. Arsenikverbindungen |6. — Plakodin 2:0 Ordnung. Schema: II. 1. Genus a. Chlorverbindungen | 1. Spec. Quecksilberhornerz b. Jodverbindungen 2. — Jodquecksilber c. Sauerstoffverbind. |3. — Kupferschwärze, Tenorit 4. — Bleioxyd 5. — Rothzinkerz V.8. Manganhaltiges Zinkoxyd 6. — Nickeloxyd 7. — Periklas *) Note: 3. Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 71 Diploiten. Specifisches Gewicht. Chemische Zeichen. Hg CI 2. — Hg i? 3. — Cu 4. — Db. 5. — Zn Rh | 40:455 | 51:55 Zn, Mn = BI — Ni RM Mg, Fe Te 6 3,7:3,8 72 N. NORDENSKIÖLD. . Sp. Realgar . — Glaserz . — Zinnober . — Covellin, Kupferindig .— Bleiglanz . — Greenockit e. Selenverbindungen J. Arsenikverbindungen g. Antimonverbindungen h. Tellurverbindungen Dritte Ordnung. Schema: REF. 1. Genus a. Sauerstoffverbind. . — Zinkblende 15. — Haarkies 16. — Magnetkies 17. — Manganglanz 18. — Selensilber 19. — Selenblei 20. — Kupfernickel 21. — Arsenikmangan . — Antimonnickel 23. — Tellursilber 24. — Tellurblei M— . Sp. Arsenikblüthe 2. — Antimonblüthe 3. — Wismuthocker 4. — Eisenoxyd 1:e Form: Martit ? 2e Form: Eisenglanz - Das Atomistisch- Chemische Mineral System, eic. 73 3,5:3,6 6,9:7,2 8:8,2 3,8:3,85 7,4:7,6 4,8:4,9 4:4,1 HU 4,4:4,7 3,9:41 118. — Ag Se, Pb Se Te 2,6 8 19. — Pb Se Te 2,6:3 8,2:8,8 20. — Ni As Rh 5 : 5,9 Dos 21. — Mn As Am 5,5:6 Cop SR Rh 5 7,5:7,6 23. — Ag Te Rh? 2,6:3 8,4:8,6 24 — (Pb, Ag) Te Te 3:3,5 8,1:8,2 1. Sp As Te 3,9 3,6:3,7 ES or à Pr X3 3155:5,6 3. — Bi Am 1 4,4:4,7 i. — Fe | Te 6 4,8 | Rh | 56:65 | 5:5,3 74 N. NORDENSKIOLD. * Y M LEES Var. 8. Titaneisen | 5. Sp. Braunit 6. — Korund b. Schwefelverbindungen 7. — Auripigment 8. — Grauspiessglanz 9. — W ismuthglanz 10. — Kobaltkies 11. — Amöbit Vierte Ordnung. Schema: IV. 1. Genus: a. Fluorverbindungen| 1. Sp. Fluocerit, neutraler 2. — Yurocerit 3. — Flussspath b. Chlorverbindungen| 4. — Silberhornerz 5. — Cotunnit 6. — Steinsalz 7. — Salmiak c. Bromverbindungen| 8. — Bromsilber d. Jodverbindungen 9. — Jodsilber e. Sauerstoffverbind. | 10. — Tellurocker 11. — Titanoxid 1:r Form: Anatas 2:r Rutil 3:r Brookit 12. — Schwerbleierz senen | As S? — wergp/ge — Bi 5° 10. — Co 5° 11:2 NI (S, As)? 1. Sp. Ce FF, 2 Ca FF 2. — Y F1, Ce E], Ca Fl 3. — Ca Fl 4. — Ag Cr 9. — Pb Cr 6. — Na CF 7.— (NH) CF 8. — Ag Br 9. — Ag T 10. — Te 11. — Ti 3,75:3,9 Py 6:6,5 | 4,2:4,3 Pr 5,6:6 | 4,1:4,17 Rh 9;3:9,5 76 N. NORDENSKIÖLD. f. Schwefelverbind. g- Selenverbindungen h. Arsenikverbind. Fünfte Ordnung. Schema: V. 1. Genus 1. Sp. Antimonsäure Sechste Ordnung. Schema: VI. 1. Genus: a. Sauerstoffverbind.| 1. Sp. Molybdänocker 2. — Wolframocker 3. — Qwarz b. Arsenikverbind. 4. — Arsenikantimon 5. — Tesseralkies 6. — Arseniknickel von Has- 13. — Zinnstein 14. Mangansuperoxid 1:r Form: Pyrolusit 2:r Polianit Molybdänglanz Schwefeleisen 1:r Form: Eisenkies 2:r Hauerit Riolith? Grauer Speisskobalt Arsenikeisen Eisenkobaltkies Arseniknickel Speerkies selhåne Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 71 3 = à : 4,6 6:6,5 ds 6:6,5 : cre m Mn S Te 18.— ... A Rh 5,5:5,6 (BET Co As Pr 5,5 12:29 à 20. — Fe As Pr 5:5,5 6,4:6,7 21. — (Co, Fe) AS Te? LY 22:73 22, — Ni As? Te 55 6,9:7 1.Sp Sb Am 3,7:3,8 1. Sp Mo Am 2. — Ww Am 1 6 a "m Rh 7 2,6:2,7 An Sb As’ -Am 22 6,1:6,21 3. — Co As Te 6 6,74:6,54 6. — (Ni, Co, Fe) As’ 6,2:6,3 78 N. NORDENSKIÓLD. DRITTE KLASSE. Ordnungen und Genera. Name der Verbindungen. I Erste Ordnung. Schema: IE.E. |. Genus: E st 1. Sp. Brucit Zweite Ordnung. Schema: IF. 7. - I : "a . a T em ee = . I. Genus: ;73 |. Sp. l'urgit — | ^ . Il. — Antimonocker? 9. — Gôthit | 3. — Manganit | 4. — Diaspor 3. —— — : [. — Brauneisenerz 2, — Gibbsit v. Beaux |^ — — 3. 1. — Ilydrargillit Britle Ordnung. | Schema: IV.I. I. Genus: = d 1. Sp. Groroilith ' | Vierte Ordnung. Schema: VI.H. | Genus: 77 1. 1. Sp. Michaelith ! 2 — — 3 |. — Sassolin 2, — W asseropal le phe gare p D — . Chemische Zeichen. Bidipleiten. Fe H (Ée-4-3 Aly £p AH: Mn H SI iiie Si Krystall- form. Bh Am Am Am "Am Pr, Am Das Zftomistisch- Chemische Mineral System, etc. 79 Härte. bo Npecifisches Gewicht. 3,54:3,74| 35:729,8 4,2:4,37 ! 4,31:4,40 — nent —— 80 N. NORDENSKIÓLD. Fünfle Ordnung. Schema: I.II. 1. Genus: 5 — 1. a. Schwefelverbindungen 1. Sp. Silberkupferglanz b. | Selenverbindungen 2, — Eukairit J i2 — — 2. 1. — Cuproplumbit 3. — — 3. 1. — Digenit Sechste Ordnung. Schema: EE. *). 1. Genus: LT 1. Sp. Selenkupferblei 2 — — T 1. — D:o Do 3. — — 1. a. | Schwefelverbindungen 1. — Eisennickelkies b. | Selenverbindungen 2. — Selenbleikupfer A. VERIS 1. — Tantalit mit braunem Pulver 9, — — 4 a. | Sauerstoff- Schwefelverbind. 1. — Voluit b. | Schwefel- Selenverbindungen 2. — Onofrit c. | Schwefel- Tellurverbindungen *) Note: 5. Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 81 is Cu Se + Ag Se Cu Pb? £u Gr 4 Pb Se + Cu Se 2 Pb Se + Cu Se Fe + Ni Pb Se + Cu Se (9 Fe + Mn) Ta’ Zn + 4 Zn Hg Se + 4HgS Am Am 3,6:4,5 7,4:7 6,96: 4,6:4,7 5,6 7,9:8 3390/2 357 11 82 N. NORDENSKIÖLD, 3. Sp. Molybdänsilber 1. — Selenkobaltblei Siebente Ordnung. Schema: III.II. x 1. Genus: y^ 5 Sp. Culebrit Dr = 1. — Arsenikkies v. Andreas- berg Achte Ordnung. Schema: I.HAI. 1. Genus: E = i a. | Schwefelverbindungen 1. Sp. Kupferwismutherz 2. — Buntkupfererz b. | Schwefel-Tellurverbindungen 3. — Tetradymit v. Brasilien 2, —— 21. 1. — Kupferkies Neunte Ordnung. 2. — Kupferantimonglanz Schema: II .IHIII. i a. | Sauerstoffverbindungen 1. Sp. Fergusonit b. | Schwefelverbindungen 2, — Arseniksilberblende Das Aiomistisch-Chemische Mineral System, etc. 83 BiS+4BiTe 1. — CoSe+6Pb Se 8,2? | 1. Sp. 2 Zn Se’+ Hg Se 3.3.6 1.— Fe AS+FeS | | 1. Sp. Cu’ Bi? Pr 3,5 5 2 —5. kgs fis To xl 3 4,9:5,1 3. — 3Bi Te - Bi 13 — abe Py 3,6:4 | 4,1:4,3 2, £o fen dba Spb Ç Pr 3,5 |4,7:4,8 1. Sp. (Y, Cay Fa; Zr Ta Py | 56:6 | 5,8:5,9 2. — Ág* Às Pr 2:2,5 | 5,5:5,6 S4 N. NORDENSKIÓLD. 3. Sp. Antimonsilberblende 4. — Kilbrickenit 2. Genus: Li 1. — Geokronit 3. —— = = a. | Sauerstoffverbindungen 1. — Gelber Yitrotantal 2. — Brauner Yitrotantal 3. — Schwarzer Yitrotantal b. | Schwefelverbindungen 4. — Lichtes Rothgiltigerz 5. — Boulangerit 6. — Dunkles Rothgiltigerz 4 —— = 1. — Gotthardit 2. — Federerz 5 — | -5. 1. — Jamesonit 2. — Chazellit 6 — | -1. 1. — Plagionit 7. —— =1 a. | Sauerstoffverbindungen 1. — Chromeisen 2. — Tammela-Tantalit 3. — Kimitto-Tantalit 4, — Finbo-Tantalit 5. — Broddbo-Tantalit 6. — Irit 3. Sp. Bo 6. Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 85 Ag‘ Sb Pp” Sp Pb: (Sb, As) Y? Ta; U: Ta (Y, Ca)’ Ta a. Ca, Fey T: a; Y: W Äg’ Ås Ph’ Sh Åg Sh Pb? Ås Pp: Sb Pp? Sh? Fe Sh? Pb: Sp: (Pe, Mg) Cr, Äl) (Fe, Mn) Ta. (Mn + Fe) " (Mn, Fe) Ta; (Mn, Fe) Sn 5.—(Mn,Fe,Ö a) Fas(Mn, Fe ,Ca)W (Os, Fe) (1r, ds, Cr) 1 td ho do Jo ces e Än j EI 2 vv ———————— ———— M À— 86 N. NoRDENSKIÓLD. 7. Sp. Mennig 8. — Weich-Magneteisenerz 9. — Iserin 10. — Franklinit 11. — Hausmannit 12. — Uranpecherz 13. — Gahnit 14. — Spinell | 15. — Pleonast | 16. — Chlorospinell b. | Schwefelverbindungen 17. — Miargyrit 18. — Zinkenit 19. — Anglarit 20. — Weissgiltigerz 21. — Nickelwismuthglanz 8. Genus: "LES a. | Sauerstoffverbindungen 1. Sp. Hart-Magneteisenerz b. | Schwefelverbindungen 2. — Martourit oC EAM = 32. a. | Sauerstoffverbindungen 1. — Columbit b. | Schwefelverbindungen 2. — Sternbergit vw Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 87 Pb Ph Fe Fe Fe (Fe, Ti) (Fe 5 Zn) (Ee, Mn) Mn Mn UT Zn Ål Mg Al (Fe, Mg) Al Åg Sh Pb Sb fe Sb (Pb, Ag, Fe, Zu) Sb Ni (Bi, Ni) Fe Fe Fe Sp! (Mn + 4 Fe) Nb: Ág Fe: 4,6 4,9:5,1 4,7:4,9 4,7:4,8 6,4:6,6 4,1:4,3 S059. 4 3 24:39 $5:3,6 88 N. NORDENSKIJOLD. Bl m mn nn U ——— nn | Zehnte Ordnung. Schema: ZII.AII. 1. Genus: == 1. Sp. Tetradymit DENM "s “| = À = a. | Sauerstoffverbindungen | 1. — Cymophan | 2. — Alexandrit i b. | Sauerstoff-Schwefelverbind. | 3. — Rothspiessglanzerz Eifte Ordnung. Schema: II.IV. 1. Genus: 3 = T 1. Sp. Mendipit 2, — Mysorin 29, —— = 1. 1. — Perowskit 2. — Pyrochlor; 3. — Kohlensaures Silber 4. — Wismuthoxyd 5. — Weissbleierz 6. — Kohlensaures Blei und Kalk 1:e Form: Plumbocalcit 2:e Form: Bleiarragonit 7. — Zinkbleispath 8. — Zinkspath 9. — Herrerit Das Alomistisch-Chemische Mineral System, etc. 89 1. Sp. 2BiTe+ Bi Rh | 16:2 | 7,4:7,6 1 Be AP Pr 8,5 3,75:3,8 NN Bo (AL Cr) Pr 8,5 |3,68:3, 69 PS Sh Sh Pr 1:1,5 | 4,5:4,6 I 1. Sp. 2Pb+Pb CFE Pr 2,6:3 7:7,1 2. — Cu? 6; Fe Am 2410s 2, 7 B E de Te 5,6:6 4:4,2 2. — (Ca, Y, U) Ti Te 5 4;2:4,5 | 3. — Åg C Ados.) diu 5:5,5 7 5. — DC Pr 3:3,5 | 6,4:6,5 6. — (Db, Ca) C Rh 2,6:3 2,8:2,9 > Pr E SPEEDO 8. — Zn C Rh 5 4,4:4,5 2. ZuN)6 Rh | 4:4,5 4,3 90 N. NORDENSKIOLD. 10. Sp. Kapnit 11. — Kohlensaures Eisen 1:e Form: Spatheisenstein 2:e Form: Junkerit 12. — Pistomesit 13. — Mesetinspath 14. — Ankerit 15. — Breunerit 16. — Kohlensaures Mangan 1:e Form: Manganspath 2:e Form: Manganocalcit 17. — Magnesit 18. — Dolomit 19. — Gurlioffian 20. — Kohlensaurer Kalk 1:e Form: Kalkspath 2:e Form: Arragonit f 21. — Hessit 22. — Barytocalcit 1:e Form: Alstonit 2:e Form: 23. — Strontianit 24. — Witherit x 3 Q € 3. Genus: == 1. Sp. Kibdelophan Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 91 10. Sp. 1. Sp. (Zn, Fe) C Fe C (Fet Mg) C (2 Fe +3 Mg) Ó (Cu, Fe) C (Mg, Fe, Mn) € Mn 6 (Mn, Ca, Fe) € Mg C (Ca + Mg) € (Ca+ Mg) C Ca C (Ca, Cu) € (Ba + Ca) C Sr C Ba C Fe Ti? "z H 4,1:4,2 3,6:3,9 3,8:3,9 3,4:3,5 323,0 20:3 3:3,2 o2 N. NoRDENSKIÓLD. | | | Dreizehnte Ordnung. Schema: II.V. | 3. — =— 4 —— =1. Zwölftle Ordnung. Schema: IV. IV =). 1. Genus: ==1. ” . Sp. Kobaltglanz . — Kobaltarsenikkies — Arsenikalischer Kobalt . — Gersdorfit . — Nickelantimonglanz . — Arsenikkies 1:e Form: Mispickel ÖS AA w IH 2:e Form: Plinian 1. Sp. Monazitoid 1. — Triplit . Sp. Triphyllin . — Tetraphyllin . — Edwarsit — Kryptolith . — Monazit . — Yitrophosphit . — Berzeliit . Sp. Quecksilber-Salpeter . — Natron-Salpeter I om og O oO de 59 so 9 ow nie a ne BP pn m sa LE m Co As°+ Co S (Fe,Co) As’+ (Fe,Co) S° Co As’+ Fe 8 Ni AS--NiS* Ni (Sb, As)’+ Ni S? Fe As’+ Fe S? (Ce, Lay P (Mn + Fe)* P (Li 4- 6 (Fe, Mn)y P (Fe, Mn, Li, Na)? P COS Ce P, F e P (Ce, Lay P "E (Ca + Mg - Mn)? As ile N? NaN Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. :9 6:6,3 9,6:6 6,2 5,5 321,3 HS 6,3:6,7 9:9,9 6,2:6,5 5,6:6 GR EE 6 62:05: 9,5 5,26 25,3 3:5,9 3,4:3,7 525,9 3,6 5 3,9:3,6 4,2:4,6 | 4,6 5 21055 94 N. NORDENSKIÖLD. . Kali-Salpeter Vierzehnte Ordnung. Schema: III.V. 1. Sp. Phosphorsau: Thonerde 1. — Childrenit LE LJ . Fünfzehnte Ordnung. Schema: II.VI. 1. Genus: Ll- 1. Sp. Willemit 2. — Eisen-Chrysolith 1:e Form: 2:e Form: Fayalith 3. — Batrachit 4. — Fowlerit 5. — Mangan-Chrysolith 1:e Form: 2:e Form: Tephroit 6. — Gadolinit 7. — Oliwin 8. — Sacchit 9. — Molybdänblei 2, —— = 2 1. Sp. Melanochroit 2. — Vauquelinit 3. — Rother Mangankiesel 4. — Mangansilicat v. Franklin Das Atomistisch-Chemische Mineral System, etc. 95 3. — (Mg, Fe + Cay Si Pr? 5 3 4. — (Mn, Fe) Si Pr, 3,3:3,5 5. MPS; Pr? 6 4:4,1 Py 5,5 4:4,1 6. — GY 4- Ce4- Fey Si Pr, | 6,6:7 4:4,3 7. — MeSi;FeSi Pr | 6,6:7 | 3,3:3,7 8. — (Ca+MgY Si Pr 9. — PbM,(PbC,PbP,PbCI)| Am 1.Sp Pb Cr Pr 3,5 5,7:5,8 2. — (Cu+2Pb} Cr Pr, | 2,6:3 | 6,6:6,8 3 — Mn$r Pr, | 5:55 | 3,5:3,7 » | (Mn, Fey Si? Pr, 6 3,5 :3,6 06 N. NORDENSKIOLD. m aae-B— I|3JUGoEASE.L.LALLLÉCGShns?huiee»bfaLODIULLQILLLGIAABIEICLTELLLEOLUOIULLLBUUOLLLEXZ/]' 5. Sp. Broncit 6. — Pyrallolith 7. — Tafelspath 1. Sp. Bleivitriol 2. — Anhydrit 3. Genus: 5 = 1. 3. — Dreelith 4, — Glauberit 5. — Coelestin 6. — Baryt-Coelestin 7. — Schwerspath 8. — Mascagnin 9. — "Thenardit 10. — Kalisulphat 11. — Rothbleierz 12. — Volborthit 13. — Gelbbleierz — Wolframbleierz . — Wolfr:sau: Eisen und Mangan 1:e Form: Wolfram 2:e Form: Wolfram v. Cornwall 16. — Scheelit 17. — Gillebäckit jp—————————— 0o RES Ge 0 e — A — — BR E m RR Rm BIST m e 16. 17. O ngos, Das .4tomistisch- Chemische Mineral-System, etc. 97 (Mg, Ca, Fe, Mn) Si? Ne S5 Ce Sis Äl Sr Ca Si? Pb S Ca S (Ca +2 Ba) Ss (Na + Ca) $ SrS (2 Sr + Ba) $ Ba $ (NH5$S Na S KaS Pb Cr Cu V? Pb Mo Pb W Mn + Fe) W (Mn + 3 Fe) W Ca W Ca Si 13 98 N. NORDENSKIÖLD . Sp. Jeffersonit . Sp. Borazit . — Rhodizit . Sp. Schrifterz M -m d Le . — Weeisstellur Nechszehnte Ordnung. Schema: III.VI. 1. Sp. Marcellin 1. — Staurolith v. St Gotthardt V. 8. Staurolith v. Airolo V.z. D:o v.Ural 1. — Sillimanit 2. — Cyanit 1. — Andalusit 2. — Chiastolith 1. — Zirkon 2. — Xenolith 1. — Bamlith 1. — Chromocker 2. — Phenakit 1. — Agalmatolith Niebzehnte Ordnung. Schema: IV.VI. zx 2 : wer. 1. Genus: —=5- 1. Sp. Kryolith 2 —— —4. 1. — Chiolith Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 99 . (Ca, Mn, Fe) $i 1. Sp Me B: D Ce Bt? 1. Sp. AgTe+2AuTe : 2. — (Ag,Pb)Te+2Au(Te,Sb} 7 ZT 3,4:3,5 8,2:8,3 7,9:8,4 Pr 229 3,8 1. Sp. Mn’ Si Py? 5,6:6 738 3,4:3,8 1. — (Al, Fey Si Pr (Al, Fey Si; 1 AL Si 7) .— (Fe Ay} Sr Pr? 8 Perg 1 2.— APS: Pr, uy PM 7 p KAR See Pr 7,5 3,1:3,2 2. — (Al Fe) S? Pr 5:5,5 |2,9:2,95 15 2.251 Py 7,5 4,5 Er AS Pr 6,6:7 | 3,5:3,6 1. — ArS Xr 6,3 2,9:3 it Sr Am Di BeSr Rh | 7:7, 2,9:3 E MS Am | 1,6: 2,7:2,85 1.Sp. 3NaFF+2AIFF Py 2,6:3 1. — 2NaFP+2AIF? Am 3,6:4 *) Note: 7. **) Note: 8, 100 N. NORDENSKIÓLD VIERTE KLASSE. Ordnungen und Genera. Name der Verbindungen. Erste Ordnung. Schema: III.I+YVI. 1. Genus: 3 =1. n=3. n=2.| 1. Sp. Fluorcerium y. Bastnäs Zweite Ordnung. Schema: II.IHI+I. 1. Genus: = => n=1.n=4.| 1. Sp. Condurrit ? - 1. — Vólknerit 3. —— — i — 1. — 4| 1. — Nickelblüthe E 21-141 — 141 1- Orbi NK Boer OR — 2 4 al 1.— Od Dritte Ordnung. Schema: II.I+VI. .n=1.n=3.| 1. Sp. Atakamit - — 1. — 6.| t. — D:o v. Cobija 1. Genus: >= " 2 1 3 B. ———12—. 1 — $.-—10] 1. — Natron | — - 1. — 2. — 5| 1. — Gaylussit Re. LS hl t;-— Pole Bö £ — 5, — AJ 1. — Thermonant a | ER > — 1 — Al Sk 4 —— — 2 — 1. — 1. 1. — Psilomelan v. Fichtelgeb. 2, 4 D:o — v. Horhausen | $3. — D:o v. Schneeberg | |j, —— — 2, — 1. — 2) 1. — Kupfermanganerz Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 101 Tridiploiten. Specifisches Gewicht. Chemische Formel. Sp. 3 Ce H 4- 2 Ce FF Cu As+4H 1. — MsAIt15H 1. — NAs+4H Am ESA PAA Pr. 1 — He 6-L3.H Xr P Cu Cu CF -3 R Pr ,0:3,: | : | 12 — Qw Cu CE+6H 1. — Na C -- 10 R Pr; dk 1:08: „4:1, 1. — 2Wa+G)C+5H Pr. 2,5 1,9:1,95 1. — 3@Na+Mg)C+H | Am 3,3 2,6:2,7 1: — 5NiCFAH Pr 1,5 | 1,5:1,6 1. — NrOCTAH Pr, | 2,6:3 | 2,1:2,2 1. — (Mn, À) Mi! + H - 2. — (Mn, K, Cu) Mn°+ R 3. — (Mn, Ba) Mr + H Am | 56:6 | 43:44 1. — (Mn,CaCu,Ba)Mn^-2H| Am | 3,6:4 |3,1:3,?1 | 102 N. NORDENSKIOLD 10. Genus: >= 2. n — 1. n'=4,] 1. Sp. Erdkobalt v. Saalfeld Vierte Ordnung. Schema: HII.IV+I. 1. Genus: >= 1. n — 1. x =3.1.Sp. Mangansuperoxyd v. Siegen Fünfte Ordnung. Schema: EF.EW-- EV. |. Genus: = =1.n=1. „=1.| 1. Sp. Bleihornerz v.'Matlock | Sechste Ordnung. Schema: EE.W +17. 1. Genus: 77 n=1. x — 4| 1. Sp. Bleiniere 1. — Nickelocker 2, — Kobaltblüthe 1 ^l . ale al : . — 1. — 8. 3 — — 2. — 1. — 12.| 1. — Picropharmacolith 4 —— — À — 3.— 5.| 1. — Heterosit 5. —— — +. — 4. —30.| 1. — Hureaulith 6. — — + — 1. — 4. 1. — Haidingrit er 1 3 — 1. — 6.| 1. — Pharmakolith LIRE LUS i — 1. — 6i| 1. — Thromboblth 9g. —— — 1. — f. — 1.| 1. — Talk-Salpeter 2, — Kalk-Salpeter Siebente Ordnung. Schema: EEE.W 3 FN. 1. Genus: = 2. n=1.n=2%0. 1. Sp. Kakoxen > PI T — 1. — 12.1 1. — Phosphors. Eisen v. Isle de France Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 103 Tr Tr, nn | | 1. Sp. (Co, Cu) Mn° + 4H Am 1:1,5 log: 1. Sp. A1 Mn + 3H | | 1. Sp. Pb C + Pb Cr Py | 3 | 6,0: 6, 2 | | | i 9 Sp. P Sb + 4H | 4,6:4,8 1. — Ni’As+8H Rr 4172235 3:3,1 2. — Co Äs+8H Pr, | 2.5 2,9:3,1 | 1. —(Ca, Mgy P°+12H Xr | | 1. — 3(Mn+2Fe) P5 H| Pr. | 4,6:5,5 | 3,4:3,6 | - : z : | 1. — 4(Fe-3MnyE:4-30H| Pr. 3,5 qi 1. — Cr As L4H Pr 2225 2022, | 1. — Ca Äs+6H Pr. | 2:2,5 | 2,7:2,8 | 1. — Ge P*- 6H Am | 3:6,4 | 3,38:3,4 1. — MeN+H 2. — CaN LH | | 1.Sp.(Fe, AI) + 20H Xr 1,5 2,3:2,4 1. — Ee P 12H 104 N. NORDENSKIÓLD 2. Sp. Arseniksinter v. Freiberg 3. Genus Z=in= 1.n=24.| 1. — Delvauxit ATI l — 2, — 5.| 1. — Grüneisenstein 5. —— — À —1.—18| f. — Wavelit 6. ——'— 1.— 1. — 4! 1. — Arseniksares Eisent 1:e Form: Skorodit 2:e Form: Jogynæit LIT 24. — 4$: 8| 1. — Cie Achte Ordnung. Schema» EE.W-- IV. 1. Genus: rà & 1. n=1.n= 1.| 1. Sp. Wagnerit =. | . OR:UL ILI > — 3.— 1.| 1. — Eisenapatit 2. — Grünbleierz 3. — Apatit 4. — Mimetisit 5. — Hedyphan 6. — Polysphärit 3. — > — 5. — 1.| 1. — Nussierit Neunte Ordnung. Schema: HZ. VI + I. -n=1.n= 2.| 1. Sp. Sideroschisolith -— 1. — 1.) 1. — Bas. Schwefs. Kupfer 34, —— — + — 174 3, 1. — Schwarzmangansilicat — Cerit 1. Genus: >= i 1. Sp. Mg? P + Mg FF mon 1. 1. 1. 2. É Sp. Fe Às + 12H Ld — . . m "se S . — AP+8H Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 105 — Fe P 24H — 2FeP+5H — Ar P4 18 H; Al FP Bun Feds AH — 3 (Fe, Mn) P -FeFP. | X: — 3 Pb P+ Pb Cr Rh . — 3 C2 P + Ca (CI, FD Rh — 3Pb (P,Às)+Pb CP | Rh — 3(Pb,Cay (As, P)4PbCP| Rh — 3(Pb, Cu) Pb -- Ca C" | Rh — S(Pb,Cay (P As) + Pb CF] Rh Sp. Fe* Si + 2 H? - Rh — Cu'S+4H = Mn Si + 3H Am — Ce Si+3H Rh 2 3,2234 26:3 1,85:1,9 3,4 PR Ds 3,1:3,2 5 2,5:3,0 2,35 5,0:5,5 4,6:5 3,9:4,0 3,6:4 |6,96:7,09 5 3,0:3,3 3,6:4,0 | 5,45:5,5 3,6 5,9:61 4:4,5 5: 5, 1 106 N. NORDENSKIÖLD 3. Sp. Thorit 1. — Zinkkieselerz 1. — Villarsit 1. — Hydrophit 2. — Gymnit 1. — Kobaltvitriol 1. — Aphrodit . — Pikrophyll . — Dioptas |^ we‘ e | ve a | — * | w —— SET u m NE TREE. TEE » 5 À S Rx | — ar w|r We | 4 ^ Cp» re - b & | j j le-- e s ee DD à [ “1 : el cf NN | [ . — Dermatin . — Kieselkupfer . — Kieselmalachit y. Somm. . — Monardit .— Gyps . — Polyhalit “le wl» « 12. "-- D = m» . — Astrakanit | 14.— — 1. — 1. — 3 — Mangankiesel v. Klappe- syd | 2. — Chloropal 3. — Meerschaum (mL #. — 1.— 5| 1. — Schwefels. Kupfer 2. — D:o Kobalt " 3. — Do Mangan 16,222 — 4, — 1. 6. 1. — Chlorophæit — — Das Atomistisch- Chemische Mineral-System, eic. 107 3. Sp. TP Si -3 H Am 4,6:4,8 1. — 2 Zn Si+3H (Pr 3,3:3,4 1. — 4(Mg, Fe, Mn) Si + 3H Pr 29:3 1. — (Mg, Fe)’Si+ 3H Am 2.6:2.7 2. — Mg Si -3H Am 2,2:2,3 1. — Ce S+8H Pr 1. — Me SP +2H Am | 2,5 1 2. — (Mg, FF) SP + 2 H Xr-| 2,6:3 | 2,7:2,8 1. — Ce Sr -3H Rh 5 3,2:3,4 1. — (Fe, MP S?+6H Am-| —,5 - 31:32 2. — Ce St -6H Am-| 2,6:3 2:2,9 1. — Cw Sr. - 19 H 1. —4(Mg Fe) SP --3H Xr.1..6:65..| 3,2:3,8 1. — CaS+2H Put .H6:2 . L2,2:2,4 2. — (Ka+Mg+2Ca)S+2H| Pr | 3,2:3,5 | 2,6:2,7 3. — (Mg + Na) S+2H Pr 1. — MnSi+3H Am 2. — FeSit3H Am | 2,6:3 1 21:22 3. — Mg Si -3H Am -1 2:2,5 + 0;8:1 1. — Cu S+5H "Pr, 25 2,2:2,3 2. — CoS+ 5H? Pr 3 —MnS+5H Pr 1. — (Fe, Ms) Si + 6H Am 2:2,1 108 N. NORDENSKIÓLD 1. Sp. Zinkvitriol 2. — Eisenvitriol 3. — Schwefels. Kobalt 4. — Bittersalz 1. — Glaubersalz 1. — Pimelith 1. — Löweit — * 1. — Steatit y. Nuntsch 1. — Okenit 1. — Hydroboracit 24, —— — 2.— 1. — 6.1 1. — Borocalcit L| uje wa ma mM om LA . . 25. ——— — 2 — 1. —10.| 1. — Tinkal Zehnte Ordnung. Schema: III.VI+I. 1. Genus: ==. n=1.n=18.| 1. Sp. Opalinallophan 2,—— — i.— 1. — 5| 1. — Kolyrit 3.—— — 3 — 1. — 6| 1. — Vitriolocker Mist — 2 — 4595480] 1 — Sm .— — + —1.— 9.| 1. — Miloschin 6.— — 2 — 1.—15.| 1. — Allophan 2. — Kollyrit v. Weisenfels 7, —— — 1. — 1. = 2] 1. — Gelberde 2, — Pholerit AA Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 109 . Sp. ZnS+7H FeS+7H DD mi | L] Bw | Mg S+7H — NaS+10H — 2 (Mg, Ni) Si+H — 3 (Mg + Na) S+4H — 5Mg Si +2H Ce St +6H — (Ca + Mgy B* -9 H . — GB+6H Na B°+ 10H MA eh eh eh eh eh eh be CNRS Li go à Ve 1. Sp. Ar Si - 18 H 1. — APSi+5H 1. — Fe S+6H 1. — AP Sr -6H 1. — (ALChy Si +9 H 1. — AP Sí --15 H 2. — ÁP Sr--15 H 2. — AlSi -2H — (3 Co+ Mg) $47 B ——— —M—— — M €— a MH IH HM —— à o » 1,9:2,1 1,8558 1,7:1;8 1,4:1,5 22523 2,3:2,4 2, 28: 2,36 1,9 1,5:1,7 . ) 2,1:2,2 10. 11. N. NORDENSKIÖLD | 1 | n 18. genie bee — -— e pu eh m B DO . Sp. Thraulit . — Halloysit . — Aluminit . — Malakon? . — Witüngit . — Chromocker . — Kaolin . — Eisensteinmark . — Kaolin v. Passau . — Wolchonskoit . — Bol v. Euingshausen . — Apatelit . — Razumowskyn . — Nontronit . — Erinit; Bol .— Fibroferrit . — Copiapit . — Anthosiderit . — Pyrophyllit . — Cimolit . — Coquimbit . — Fettbohl . — Neutr. Schwels. Thon . — Honigstem . — Malthazit m 2 EB DIRE Noe cm US CN FE a RES ae ND ES ED ens e Fe E Pn M Lene A MES Ua pre aU. LT Su ^e; Ae ier lie xe e e Ie c uU I ER RC E ES ERE EE . — (Fe -4AD Si +4H Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. — 111 " FeSit3H AlSi+3H AIS+9H 2 ZrSi+H Am Am Am Py 9 (Fe 4- 9 Mn) Si+3H| Am (Cr, Ål, Ee)! Si + 6H AP Si +6 H (AI, Fe) S? + 6 H Ar SP + 6 H (Al, Ch, Fe)! Si? + 9 H? (Al, Fey Si + 9 H 2 Fe Sr + 3 H AIS®+3H Fe Si + 6H (Al, Fe) Si + 6H 2 Fe S°+ 21H Fe SS + (SH Fe Si + H Al SP + 3H AIS +3 H Fe S?+9H AIS’+18H AIM +18H Am Am Am Am Am Am Am Am Am Xr Xr Xr Pr? Am 3,6:4 1,6:2,5 1 2,6:3 10:21 oi 2 3,9 : 4 4 D » > m x [e] > e to à de È t2 ac dg [0 s) e a 112 N. NORDENSKIÓLD Eilfte Ordnung. Schema: II.VI+IV. 1. Genus: == 1. n=1.n=3. — 1. — 10. 2,—— — f. Zwölfte Ordnung. Schema: III.FI+IV. 1. Genus: 7. — 2. n —1. n — f. Dreizehnte Ordnung. Schema: III.VI+YVI. 1. Sp. Barytflussspath 1. — Martinsit 1. Sp. Lepidolith 2. — Lithionglimmer 1. Sp. Topas 1. — Pyknit Das Aiomistisch-Chemische Mineral-Sysiem, etc. 113 1. Sp. Ba S + 3 Ca FP 1. — Mg S + 10 Na CF 28:8 DR SEE bb | ^ 1. Sp. 5 AI Si + 4 AI FP 1. — Ar SP E 4 Al FR”) +) Note: 9. 114 N. NORDENSKIÖLD FÜNFTE KLASSE. Ordnungen und Genera. Name der Verbindungen. Erste Ordnung. Schema: II.I+II.AV. 1. Genus: 7- EL == 1. n — 1. n — 1.| 1. Sp. Malachit 2 — 1. — 1 — 1. — 211. — Kupferlasur 3..——-— M A 3 — ar — Auritalen ADEST — +. —+ — 2. — 1.| 1. — Nemalith EEE — 5 — 1. — 1. — 1.| t. — Zinkblüthe 2. — Lanthanit 6. — —4 — 1. — 1. — 3.| 1. — Hydromagnesit 2. — Hydromagnocalcit Zweite Ordnung. Schema: II.I+II.V.,. 1. Genus: >= t5 a=1.n= 1.| 1. Sp. Olivenit 2. — Libethenit 2. — — 1. — $—2.— 1. t. — Dihydrit 3. — — 1. — E — 3. — 1.| 1. — Phosphorocalcit 2. — Strahlerz Dritte Ordnung. Schema: II.I+IAI.VI. 2 1. Genus: st y =Zn=1.n= 1.| 1. Sp. Antigorit Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 115 Tetradiploiten. Kıy- Specifi- Chemische Formel. stall-| Härte. sches form Gewicht. 1.Sp.Cu H + Cu C Pr, | 3,6:4 | 3,6:4 1.— Cu E + 2 Cu C Pr, | 3,6:4 |3,2:3,9 1.— 3 (Cu, Zn) H + 2 (Cu, Zn) € Xr 2 EL Mg? H + Mg? C Xr 2,4 1.— Zn° H + Zn € Am| 2:2,5 |3,5:3,6 2.— La? H+ La C Py | 2,6:3 1.— Mg H* 4-3 Mg C Xr| 1,5 2, — (Mg + Ca) H* +3 (Mg + Ca) € Am 1.Sp.Cu H + Cw (3 P + 19 À) Pr 3 4,2 : 4,6 5 CuiH+GwP Pr 3, 6:3,8 1.— 2 Cu H + Cu P Pr,| 45 4, 4 1.—3 Cu H+ Oe P. | Pr, | 4,6:5 [41:43 2.— 3 Cu H + Cw (P +11 As) Pr, | 2,6:3 |4,15:4,25 X231 25. 20:27 1.Sp.Mg H + (Mg, Fe)’ SP 116 N. NoRDENSKXIÓLD 2. Genus: + = 1. i- Í.n—1.5 = 1.| 1. Sp. Bleilasur 3. — 1. — 1. —1. — 5.| 1. — Talkagalmatolith ABEL .—45—!1.—3.— 111. Dci Vierte Ordnung. Schema: III .I+ II.VHEI 1. Genus: 7- = À 7 =1.n=1.n= 2. 1. Sp. Kaliphit 2, — 3. —i-— 1. — 1. . — Cronstedtit M Fünfte Ordnung. Schema: FEE. J+1III.VI. 1. Genus: — = 3 ; =1.n=1.n= 5., 1. Sp. Wörthit Sechste Ordnung. Schema: I. ZII+II.III. 1.Genus: == + 2-3 n=1.n= 4| 1. Sp. Polybasit 2. — + = i — 1. — 1.| 1. — Kupferblende ce —+ + T — 2. — 1.1 1. — Kupferfahlerz 2. — Silberfahlerz 3. — Tennantit E —L—t—1 — 2 . — Bournonit 1 2. — Nadelerz 1. Genus; =. 5=1.n=2.n= 1.| 1. Sp. Schilfglaserz (— $— 1. — 1| 2. — Kobellit Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 117 1.Sp.Cu H + Pb 5 Pr, | 2,6:3 |5,3: 5,5 1.— Mg H +5 Mg Si Am 1.— 3 Cu H+ Cu S Pr | 3,5 |3,78:3,91 1Sp.(3 Fe + 5 Mn) H: +2 (Zn, Ca) Si | 1 2,8 1— Fe EP + (Fe, Mg, Mn)? Si Rh| 2,5 |3,3:3,4 1.8p.À1 EP + 5 Äl Si Pr? | 5,5 3 1.Sp.Cw (Sb, As) + 4 Ag’ (Sb, As) |Rh| 2,5 |6,2:6,3 1.— Cu" Ás + (Fe, Zn)? Ås Te | 3,6:4 |4, 2: 4,4 1.— 2 Cu* (Sb, As) + (Zn, Fe (Sb As) | Tel 3,5 14,4:5,2 2.— 2 (Cu, Ag)‘ Sb + (Zn, Fe)' Sb Te | 3:3,5 |4,8:5,1 3.— 9 Cu‘ Ás + Fe, Cu) Ás Te 4 4,3:4,4 1.— &w Sp + 2 Pp: Sb Pr | 2,60:3 |5,7:5,8 2.— Éu° Bi + 2 P»? Sp Pr | 2:2,5 |6,7 : 6,8 1.Sp.2 (Pb + Agy Sb + Pb Sb | Pr | 2:2,5 |6,1:6,2 2.— Fe Sp: + Pp? Bi Xr |1, 6 : 2, 5)6,29:6, 32 118 N. NORDENSKIÓLD Achte Ordnung. Schema: EE. ZEE-EEZ.V. 8. Genus: 7 =. =+ n=2.=n 1.1 1. Sp. Xanthokon Neunte Ordnung. Schema: EZ;.EZE-EE.WIE. +. 2 1. Genus: =. 7=yn= 1.2 = 1.| 1. Sp. Blättererz v. Nagyag Zehnte Ordnung. Schema: EE. EZEE-- ZEZ.VIE. EL Genus: = 1.5 =1.2=3n= 1. 1. Sp. Sapphirin? Eilfte Ordnung. Schema: I.IV+II.IV,. 1. Genus: 3 = 2 7 => n=1.n=1.| 1. Sp. Zinnkies Zwölfte Ordnung. Schema: IT.IV+IZ.VI. 1. Genus: 7- =+. - = L n=1.n= 1.) 1. Sp. Vanadinbleierz 23, —— — 1. — + —1. — 2] 1. — Chondrodit 3. — — 1. — 1. — 1. — 11 1. — Lanarkit | 2. — Caledonit 3. — Calstron-Baryt 4, —— — 1. — 1. — 2. — 1.1 f. — Barytsulfocarbonat $6 —— — 1. — 1. — 3. — 11 1. — Leadhillit 6. —— — 3. — 1. — 1. — 2.| 1. — Sphen Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 119 1.Sp.2 Äg Ás + Äg Äs Rh | 2:3,5 | 5:5,2 1.Sp.Pb° Sp + Pb? (Au, Te) Py 14-1715 -1-7:7,5 1.Sp.3 Mg Al+ AL Si Pr 7,5 La 1.Sp.Cu? Sn + (Fe, Zn)? Sn Te 4 | 4,9 :5,1 | 1.Sp.Pb* Pb CF + Pb? V? Rh | 3:3,5 | 6,9:7,3 1.— Mg Mg pretio My Si Pr,| 65 |3,1:3,2 | 1.— Pb Cc PbS Pr, | 2:2,5°| 68:7 | 2.— (Cu 4-2 Pb) € + Pb 8 Pr | 2,6:3 | 6,4 3.— (Sr, Ca) € + Ba S Pr? |3,2:3,5 |4,2:4, 3 | 1.— 2 BaC + BaS 1.— 3 Pb 6 - Pb S Pn| 92,5 |62:63 1.— Ca T? + 2 Ca Si Pr, 5:5,5 !3,4:3-61 N. NORDENSKIÖLD Dreizehnte Ordnung. Schema: HI.VI+II.VI. 6. —— Lx -iln-ion-1. Ju . Sp. Knebelit . — Bustamit ijj tf «| . 1 1 1. — Troostit 1. — Weisser Malakolith 2. — Hedenbergit 3 4 5 . — Hypersten . — Sahlit . — Grüner Malakolith 6. — "Thonerde-Augit 7. — Diopsid 8. — Vanado-Augit — 1. — > — 1. — 1.1 1. — Tremolith +2 H — Arfvedsonit 3. — Anthophyllit 4. — Aegirin 5. — Strahlstein 6. — Pargasit 7. — Grammatit 8. — Thonerdehaltige Horn- blende — 1. — 4 — 3. — 1.| 1. — Babingtonit . — Talk tv Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 121 1.Sp.Fe Si + Mn Si Am | 3,7:3,8 1.— Ca Si + 2 Mn Si? Xr] 65 |3,2:3,3| 1.— Fe Sr + 3 Mn Si Eh |. 55 |40:411| | 1.— Ce Sr + Mg Sr Pr, | 5:5,5 |3,2:3,3 2 Ge Sr 4-Fe Si Pr. | 5:5,5 | 3;4:3,5 3.— Mg Si + (Me, Fe) Se Pr, | 6:6,5 | 3,3:3,5 4. — (Ca, Fe)’ Si? + Me Sr Pr. | 36:6 |3,22:3, 26 5.— Ca Si + Me, Fey Sr P.| © |335:34 6.— (Ca Si? + Mg Si), (Mg, Fey Ar Pr, | 5,6:6 | 3,4:3,5 7.— (Ca, Fey Sr + Mg Sr Pr, | 5,6:6 | 3,2:3,3 8.— : Pr, 6, 5 1.— Ca Si + Mg Se Pr, | 5,6:6 | 2,9:3 2.— Na Si+ Fe SE Pr, 6 |3,32:3,5 3.— Fe Si + Mg SF Pr | 5,6 3 T (Na, K, Ca, Mg) Si+Fe Si? Pr; 6 433 5.— Ca Si + (Me, Fe)’ Sr Pr, | 5,6:6 | 3:3,1 6.— Ca Si (Mg, Mn)’ Sr; (Fe, Mg) Al | Pr. | 5,2 :5,5| 3:3,1 E Ga Mg SE Pr, | 8 (Ca Me) Si 4- (Mg, Fe)’ Si’, Mg,Fe)’ AF| Pr, | 5,6 : 6, ; 2,8:3,2 1.— 3 Ca Si + Fe Si Pr,| 5,6:6 | 3,4:3,5 2.— 3 Mg Si + Me Sr Pni 1 |2,68:2, 75 16 122 N. NORDENSKIÖLD - r 2 ' 7. Genus: — 1.5 —3,5-n-6.n = 1. Vierzehnte Ordnung. Schema: EF.VE-ZIT.WI. — — — — - Romanzowit 4. — Granat v. Hallandsås 5. — D: 6. — D: v. Fahlun — D: v. Lingbanshyttan *) Note: 10. E Das Atomistisch-Chemische Mineral-Sysiem, etc. 123 1.— 2 C2 Si + (AL Fy Si Py | 5,6:6 12,9:3,1 2.— 2 (Ca, Mg, Fe) Si + AF Si Pr | 5,6:6 |3,2:3,3 1.— 3 (Ca+ 2 Fe? Si - Fe Si Pr |5:6,6 |3,9:42 1.— Fe Si+ AI Si Tel 7:7,5 |41:4,3 2.— (Ca, Fe? Si + AI Si Te 7 13,6:3,65 3.— (Fe + 4 Caÿ Si + AISi Te 7 13,5:3,65 4. — (Fe, Mg? Si + A1 Si 3.— (Ca, Mg; Si+ (AL Fe, Si 6.— (Ca, Mn} Si + (AL Fe) Si Te 7.— (Ca, Mn} Si + Fe Si i I 1.5p.6 Mg Si + Me SF i 1.Sp.Fe Si + AP Si | 8.— (Ca, Mg, Fey Si + (Al, Mn Fe) Si 9. — (Ca, Mn, Mg, Fe)’ Si + (AL Fe) Si 10. — (Ca Mg, Fey Si + (ALCh) Si Te | 7,6:8 |3,69:3,8 11.— Cz Si + (AI, Ch) Si Te| 6:6,5 |3,4:3,5 12.— C2 Si + FeSi Te | 7,6:7 13,6:3,9 13.— (K, Fe, Mgj Si + (AL Fe)Si . |Rh| 2,6:3 |2,7:2,9 $4. — (Ca, Na)’ Si + AL Si Py 6 - 13,4:3,5 13.— Ca Si+ (Fe+ 5 Al) Si Py| 6,5 13,3:3,4 16. — Ca Si + Al Si; (Mg, Fey Si Py 6 17.— (Cu, Ca) Si + AL Si Py 124 N. NORDENSKIÖLD 5. Genus: = - t > =-1.n=1.n= 2.| 1. Sp. Epidot 9. — Pistazit 3. — Mangan-Epidot 4. — Puschkinit 5.;— "Thulit 6. — Mejonit 1 pps i C14 — 1. — 3) Men 2. — Amphodelith 3. — Anorthit 9. — lunerit? 6. — Davyn 7. — Lepidomelan 8. — Wernerit 9. — Indianit NT PR t — 1. — 1, — A 1. — Latrobit ug — + — 1, — 2, — 1.| 1. — Melilith Be — t. AN. aies wd debit Var. 8. Pyrorthit 2. — Allanit . — Cerin 1 > AN . 10. — —z — Ber LT —:218. Nephelin 3 1 2. — Elæolith 1 1.— — $.— 1. — 1. — 111 — Tachylith Das Alomistisch-Chemische Mineral-System, etc. ———————— 1.Sp.Ca? Si + 2 AI Si PA" 7-—- (3,1585 2. — (Cas Fey Si + 2 (Ahle Si Pl 0:6,5 |4,5: 459 TIL (Ca, Mn) Si + 2 (Al, F e): Si Pru 06,3 | SE RA 4.— (Ca, Mg, Fe, Na)? Si + 2 Al Si Pr, | 6,6:7 | 3:3,1 5.— (Ca, Fe, Mn} Si + 2 AI Si Pr, HP LE d 2 6. — (Ca, Na, K)? Si + 2 AI Si Py 1.— (Fe, Cay Si + 3 Fe Si 2.— (Ca, Fe Mo) Si + 3 Al Si | Pr | 9:55 2,7 :2,8 iL E (Ca, Mg, Ka, Na) Si+ 3 Al Si Pr, | 0 977 4, — (Ca, Nay Gi + 3 A1 Si: 5) Pr, 6 2, 6 3. — (Ca 4- 2 Na)? Si + 3 AI $i **) T*/1n. 85.8 P M 6. — (Na Ka)’ Si+ 3 A1 Si; Ca CI RR SRS 2, 4 | 7 .— (Ka, Fe)? Si + 3 Al Si Rh?| 2,6:3 3 8.— Ca? Si + 3 Al Si ***) Py 2,7:2, 85 9. — (Ca, Nay Si+ 3 AI Si 1.— (Ka, Fe)’ Si + 4 (AI, Fe) Si Pr,! 5:6,5 12,7: 2,8 1.— 2 (Ca, Mg Nay Si + (AI, Fe) Si py?| 5:5,5 | 2,9:3 1. ACCES Y, Mn, Ca Fey Si + 2 AISi Pr 625— 132: 55406 2, — 3 (Ce, Fe, Mn, Cay Si + 2 AI Si 1 BE 15,6. 6,31 4.479 | 13 (Ce, Mn,Ca, Fe} Si + 2 (ALFe}Si Xr 6 7 | | 1.— (AK + Na)’ Sj + 2 AIS: Rhl 1-5 -6=6 9,58:2,64 | 2.— (Na Ky Si + 2 AI Si Rh 1.— (K, Na, Ca, Me, Mn, Fe) Si + AIS: | Am | 6, 5 *) Notes 110: *^)' Note: 12, ***) Note: 13, 126 — — — N. NORDENSKIÓLD 1. — 1. 1. — 2 4 3" — 1. 2. — 1. 2. — 1. 2. — 1. 1. — 1. 1. — 1. — 1. — i2 (opu M ro Sc» M v . " mup® Bop mh et ^ CA emu D mm m m o m QC Unze Cr T | us Je LL | . Sp. Skapolith . — Ekebergit — Axinit — Barsowit — Dichroit — Bytownit — Achroit — Dipyr . — Schörl — Wichtyne — Weissit | — Glaukophan — Andesin — Amphigen — Leucit — Sordawalit — Glaukolith — Pinit — Ryakolith — Labrador — VW asserfreier Skolezit — G iesekit — Rubellit . — Couzeranit Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 127 1.Sp.(Ca, Na)? Si? +2AIlSi E% 1:53:5,5 «12 6:88 2.— (3 Na + Cay Sr +9 AIS: Xr 3.— (Ca, Me g) (Si, B)+ 2 (A1, Fe, Mn)(Si,B)| Pr | 6,5 123,3 1.— (Ca, Ms)’ SP + 3 Al Si 7 0o— (Mg, Fe? Si? + 3 Al Si 3.— (Ca, Na, Mg)’ Si + 3 (Al Fe) Si | 1.— (Na, Li, Mg, Mn} B° + 9 A1 Si? | Rh RATE MA 3333 E— (Ca ES Ky Sr 4-3A18i Py 3001 2,65 1.— (Fe, Mg, Li, Nay B? + Ar Sit? Rh.| 7:7,5 | 2:3, 2 nn (Na, Ca, Mg, Fey Si? + (Äl,Fe) Si? 1.— (Mg, Fe, Ka, Nay Si? + 2 Al SP 2.— (Mg, Ca, Na, Mn)? Se + 2 AI Sr 1.— (Mg, Ca, Na, Ka) Si +3 AIS Pr, 6 3.2.2349 — Ka S? +3 A1 Si? | Te| 5:5,5 [2,4:2,5 B era Te | 5,6:6 |2,4:2,5 4.— (Mo+2Fey Si +3 Äl ör; Mg P+HlAm| 5,6 |2,5:2,6 1.— (Na +3 Ca) Si + AL Si Pr | 5,6:6° |2,7:2,9! 2.— (Mg,Fe, Na, K) Si + AISi Pr.| 2,6:3 |2,75:9,85 3.— (Na, Ka) Si + AL Si Pr, 6 |2,55:2,58 4.— (Ca, Mg, Ka, Na) Si + AI Si . | Pr, 2,69:2,76 5.— Ca Si+ AI Si Pr,? PES (Ka, Fe Mg) Si +2 Al Si Bh?| 2,6:3.12,8:2,9 1.— 2 (Na, Li, Mn, Mg) B 4- 9 A1 Si Rh| 7,5 2:3,2 1. — 3 (Na, KaMg,Ca) Si 4- 2 AL Si Pr, 6 26:27 128 N. NORDENSKIÖLD 54 SEE — u Be 35. —— — 1 — 2 — — 1.1 1. — Achmit 2. — Hafnefjordit 3. — Oligoklas 126. —— — 1. — 2. — 2. — 1.4. — Isopyr? ler. nt 4; LS 1. — 1) ONBMI | 2. — Glasiger Feldspath 3. — Albit | 4. — Periklin 98. — — 4-— 2 — 1, — 3. 1. — Spodumen 29. —— — + — 4. — 1. — 41 1. — Petalit 30. —— — 2 — 4 — 3. — À 1. — Krablit 31. — — 2. — 6. — 1. — 1.1 1. — Baulit wen) 23-3 5 1. — 21 1 — iii | Fünfzehnte Ordnung. Schema: EZE.VE-EEZF.VE. 1. Genus 2=4.5=-4n=2 n= 1.1 1. Sp. Euklas ea at 1.— 1].1.— Bat Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 129 1.Sp.6 (Ca, Mg, K) Si+ (Al,Fe) Si 1.— Na Si+Fe Si? 2.— (Ca, Na) Si + A1 Si? 1.— Ka Si + AL S? | 2. — (Na,Ka,Ca) Si + (Al,Fe) Si 1.— Li S?+ 2 ALS? 1.Sp.2 Be Si + AP Si 2 Pr, 6 20472 Am | 4202611492. 9:3 Pr, 6 22.945.250 Pr, 6 Pr, 6 2,0:2,7 6 PE 7,900248. 3, 9 Rh | 7,6:8 |2,6:2,8 17 130 N. NORDENSKIÖLD SECHSTE KLASSE. Ordnungen und Genera. Name der Verbindungen. Erste Ordnung. Schema: EF. Z-EZ.ZW--NI. x rx , "I 1. Genus: + — 1. = 1.n= 1.n= 8.n = ————————»——— T vw . Sp. Bunsit; Parisit Zweite Ordnung. Schema: IH.I+II.V+I. 1. Genus: >= LI E LT n — 1.5 =1.n = 2.| 1. Sp. Tagilit Aye uv ex P — 1.— 1. — 6 1. — Euchroit CU T TI — $— 2. — 1. — 1] 1. — Ehlit BECA, 11 T — 2 — 1. — 8,] 1. — Kupferschaum Ace) 0 2 2) 3 — 1. — 9| 1:— Erinit | E eod 3d a 2. — 5 — 1. — 18.) 1. — Kupferglimme: | Dritie Ordnung. ; Schema: EEF.E-EZ.V — HF. 1. Genus: 7 = 3. >= i n = 27 = 3. n= 8.| 1.Sp. Linsenerz vo Cornwall 9, — T — 9, — 3. —*24.| 2. — Blau.ars:s.Kup- fer v. Cornw. Vierte Ordnung. Schema: EEF.E -EZZT.V-— JH. T Genus: 2. 3.5. — 3 n = 2n =1.n" = 9? 1, Sp. Kalait Das Aiomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 131 Pentadiploiten. nn Kry- Specifi- Chemische Formel. stall-| Härte, sches : Lies Gewicht. 1.Sp.Ce H + 8 Ce € 4-2 Ca F Rh?| 4,5 4,3:4,4 | 1.Sp.Cu H+CwP+2H Am EET 1. Cup Öv As 0H Pr | 3,6:4,0 | 3,3:3,5 1.—2 Cu E + Ów PıH Xr|1,6:2,0| 3,8 1.— 2 Cu HE Ow (P, Äs) +8H Pr |1,0:1,5 | 3,0:3,2 1. —3 Cu B + Cu (äs P)+9H Pr? | 46:5,0|4,0:4,1 1.—5 Cu H + Cw As + 18H Rh 2:0 7 34:36 1.Sp.2 AI H + 3 Cu‘ As+8H Prid 222,510 02,9: 3 _ | 2.— 2 A] H° +3 (Cu, Fe) (As, P) +24H 1,Sp.2 A1 EP + Är P: 4- 9 H? Am! 6 12,62:2,8 132 N. NORDENSKIÓLD - Genus: = = 3.2=4.n= 2 n = 1.20 = 121 1. Sp. Peganit 3.0 — 3 — + — 9. — 1. — 18.) 1. — Fischerit LM] Fünfle Ordnung. Schema: EEF.E- EE.V— EV. 1. Genus: 7 = 3. Ly n=18. n=3. n’= 1.| 1. Sp. Bleigummi sechste Ordnung. Schema: II. I+II.VI+I. 1. Genus: “=1. = n- 1. n= 1. m 9. 1. Sp. Chrysotil 2. — Baltimorit 2. —L. 2 3 — 2 —' 3 1. — Serpentin 2. — Steatoid 34. —— — 1. — $. — 3. — 2. — 6.| 1. — Zermattit — —1.— 5 — 3 — 4 — 1 1. — Bastit Tg ur © — 4 xg c M1 4e NAS 2$ — TI 4|. B JL Geh. — À LATE an Siebente Ordnung. Schema: IIZ.7+III.VI-VI 1. Genus: — =6.5=3n= 1.na=4n= 2. 1. Sp. Pyrosmalith Achte Ordnung. Schema: IT.IIT- 227.92 —. 1. Genus: " =+. 77 zn=1. n=2.n= 3. f. Sp. Berthierit 9, —— Oh — p — 1. — 2. — 12] 1. — Chamoisit 3 ——9 — i = 1. m 2. GS à " we 1. 1. Tu Seybertit Das Atomistisch-Chemische Mineral-Sysiem, etc. 133 1.Sp.2 À1 HP + Är P°+ 12 H 1.—2 A1H + AI Pt 18 H 1.Sp.18 Äl H + 3 P»? P + Pb CI Am 1.Sp.Mg H + Mg? H+2H Xr 2.— (Mg,Fe) H + Mg? H+2H Xr 1.— 3 Mg H +2 (Mg Fey Sr + 3 H : 2.—3 Mg E 4-2 Mo Sr 3H ^ 1.—3 Mg H+2 Mg St 6H |1.—3 Mg E --AMg Sr 4-3 H Pr? | | 1.—Mg H+4Mg Si +3H Am | 1.—2 Mg H+3 Mg Si +2H Pr, | 1.—2 Mg H-- 4 MgSi - H Pr 1.Sp.Fe H: +4 (Fe + Mn)? Si? -2FeCP | Rh 1.Sp.Fe Ál-2 Fe Si -3H Am 1.— Fe Al 4- 2 Fe Si +12 H Am 1. — (Fe,Mgy AF + (Fe,Ca) Si + H Rh 4:4,5 gus 373924 134 N. NORDENSKIÓLD Neunte Ordnung. Schema: II.V-+III.V-+I. 1.Genus: - +, = 21 —1.5—2.5 28] Sp. Blaueisenerde : z BE Ls i + — 2. — 1. — 13.) 1. — Arseniosiderit TER — L —i — 1. — 2 — 9A] 1 Ur 2. — Chalkolith 4 — — L —5. — 2 — 1. — 18] 1. — Würfelerz 2. — Vivianit $,—— — + -+— 2 — 1. — 6|t — Lazulith Zehnte Ordnung. Schema: EEE.W -EEE.VE-— EK. 1.Genus: — — ;.— —--n-—95.n- 3n = 40.) 4. Sp. Eisensinter v. Gastein 2. —— — $.— 2 — 1. — 3. — 54] 1. — Diadochit 3. —— — + — 2. — 1. — 1. — 30.| 1. — Eisensinter v. Freiberg Eilfte Ordnung. Schema: FIT .V-III.VI- II. 1. Genus: >= 1.>= 2. n=1.n=6.n= 1. 1. Sp. Kieselwismuth y Zwölfte Ordnung. Schema: II.VI+ II.VI-I. 1. Genus: 5 — 1. = n=2.n= 1.n= &.| 1. Sp. Retinalith n ti -L 3. 3 Ace Fi Poil Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 135 1.Sp.Fe' P + 2 Fe P + 28H 1.— 2 Cas Às + Fe Às +13 H 1.— Ce P ol P o4 2.— Gw P 2i? Br 24H 1.— 2 Fe As +Fe Asp 18H 2,—92FeP+ Fes P2 + 18H 1. — 2 (Mg,Fe, Cay P + AI P» +6 H 1.Sp.5 Fe As + 3 Fe Si + 40H 1.— Fe P». 3 Fe S 54H 1.— Fe Ae + Ee Sr + 30H 1.Sp. (Bi, Fe) P + 6 Bi Se + Bi Fl Te 5 | 59:6 1.Sp.2 Na Si + Mg? Si--8H Am]— 3,5— |2,4:5)5 1.—3 (Na, Ka) Si + 4 Cas Si + 3 H Xr 5+ 12,6: 2,7 136 N. NORDENSKIÖLD P o ca 1. Genus: === mn g..5 eM omm A D —— —i— 1 —1— 2 — 2. 4,—— OR — 1 — 1. — 2 — 3. 4 —— 1 — 1 — 3 — 3. 5 — —1 —1.— 1. — 3 — 6. 6 — —$*—1-—1-— 4 — 6. jur eu en 8 —— — 1.2: — 1. —4 9 —— —4.— 1 —2— 1 — 6. 110. —— — > —1 — 3 — 2 — 6. 1. —— -—- - 4 2-3: — 4 1. — + 1. 4 — 1 3. — — 1, — 3. — 1. — 2. 14. — 1) + 1. — 1 — 9 bre —4.—4-—1— 2: (6 —— —-$—14.—1-3 — 2 Genus: —-—1 $-2ía- Bu 1.m-ià zen. — 1 — 6 — ——?5-—1-—53-— 9 —— 9, — 1. — 1 — 8. — 16. Dreizehnte Ordnung. Schema: EZ.WE-EEEHS.WZE-I. a eh ja . Sp. Datolith . — Botryolith . — Krokydolith . — Apophyllit . Sp. Thuringit . — Zeuxit . — Praseolith .— Iberit . — Karpholith . — Lindsayit 1. À — Comptonit — Pyrosklerit 1. — Kæmmererit 1. — Chonikrit 1. — Diphanit 1. — Prehnit 1. — Kirwanit 1. — Glottalith 1 « — Qurelit 1. — Bonsdorffit Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 137 = LV LV HH 1.Sp.3 Ca B + Ca’ Si + 3H Pr,| 5:5,5 | 2,9:3 1.— 3 Ca B + Ca Si + 6 H Am 5 |2,8:2,9 1.— Na’ Sit + 3 Fé S^ +6 H Xr 4 |3,2:3,4 1.— Ka Si? + 8 (Ca, Fe) Si + 16 H; Py | 46:5 |2,3:2,4 1.Sp.3 (Mg + 21 Fey Si+FeSi+12H — | Am| 2:2,5 13,05:3,16 1. — (Fe, Cay Si -2 (ALEe) Si -2H? | Xr | 46:5 | 3:3,1 6 1. — (Mg, Fey Si - 2 Al Si -3H Pr | 3,6:4 |2,7 : 2,8 1.— (Fe,Kay Si + 3 Al Si+3H Rh?| 25 |2,8:2,9 1.— (Mn,Fe)’ Si - 3 AL Si--6 H Xr 5 [|2,9:3 1.— (Fe, Mg, Ka)’ Si + 4 A1 Si +3 H Pr, | 4:4,5 |2,8: 2,82 1.— (Na, Ca, Ka} Si +3 AI Si + 7 H Pi 5 |2,3:92,4 1.— 2 (Mg, Fey Si 4- Al Si 4- 41 H? Pr 3. |2,7:5,8 1.— 2 (Mg, Ca, Fe Si + (AI, Ch) Si+6H| Rh 2 |2,7:2,8 1. —3 (Mg, Cay Si + 2 AI Si+6 H Am 3 12,9:2,9 1. — 2 (Ca, Fe, Mn} Si + 3 Ar Si +4 H | Rh | 5:5,5 | 3:3,1 1. — Ca Si + (Al,Fe) Si + H Pr | 6:6,5 | 2,8:3 1.— 3 (Ca,Fe) Si + Al Si + 2H 2 IX: 2 2,9 1.— C2 Se + AISi+9H Tel 3,5 |2,1:2,2 1. — (Fe, Mn} S? +2 AI Si -3 H Rh| 65 |43:48 1.— (Mg, Fe S? 4-3 AI Si - 2H Rh?| 3:3,5 138 N. NORDENSXIÓLD : 2. Sp. Pinit von. 1. — Esmarkit 1. — Fahlunit 2. — Brevicit 1. — Mesole? 20. — — .— - : + 4 1. — Huronit w ul Å [^d | 1. — Polyargit ] 1. — Rosellan ] 1. — Seifenstein | 1. — Analcim 2. — Ledererit À 1. — Cluthalit At . : 1. — Phillipsit 2. — Herschelit 1. — Gmelinit 2, — Chabasit i| 1. — Botryogen 1. — Laumontit 2. — Harmotom | t. — Stilpnomelan ] 1. — Saccharit 1. — Gigantolith 2. — Xylith ul e| wm win l Das Aiomistisch-Chemische Mineral-Sysiem, etc. 2.Sp- 1.— (Mg, Fe, Mn) Sr + 3 AL Si -3H 1.—(Mg-Mn,Fe,Ka Na) Si+3(ALFe)Si+6H 2.— (NaCay Sr + 3 Al Si+6 H 1.— (a + 2 Cay Sr +3 AIS Si+8H 1. — (Ca, Fey Sr +4 A1Si+3H 1.— (Ca, Ka, Me, Fey Sr + 5 AISi-- AB 8: EURE Me” S?46A1SI+6H 3 Te 2.— (Ca, Nay Sr + 3 A1S?+6H Rh 1.— (Ca, Nay Si 4 +3418+9H Xr I 3,6:4 1.— (Ca, Na, kay Sr43AISE- 15H | Pr 4,5 2.— (Cad 10ha234NaJySi43AISr415H| Rh] 4,5 1. — (CaNay Sr + 3 AI SP + 18 H u| 4,5 2.— (KaNa)° SP 3A1S°+18H Rhı 4:4,5 1.— Fe S°+ 3 Fe S° + 36H Pr. | 2,2:2,5 1.— Cz Si + 4 ASF + 18H Pr.| 3,5 2.— Ba Sr + 4 AS + 18H Pr | 4,6 i.— 2 Fe SF + AST + 6H = I Xr | 3,6:4 1: — 2 (Ca, Nay SF + G6AISP-3H Xr | 5,6:6 1.— (Mg, Fe. K, Na, Mn) Si+ Al Si H Rh 3 2.— (Ca+ Mg) Si+ FeSi - H Xr 139 140 44. 45. pe eh eh en MH . Wi *7B8- «1. N. NORDENSKIÓLD 1.— 1 1. — 1. 1. — 1. 1. — 1. 1. — 1. 1. — 1 1. — 1 1. — 1 1. — 1. 1. — 3. 1. — 3. 1.— 3. Poe po hb 1. Sp. Mesotyp 2. — Natrolith 3. — Harringtonit 3.| 1. — Natronhaltiger Scolezit 2, — Scolezit . — Caporcianit 3 4. — Lehuntit 1 1 1 4.1 1. — Pyrargillit 6.| 1. — Hisingrit 9.| 1. — Schwefelsaure Kalieisen . — Antrimolith 2.| 1. — Damourit . — Alunit . — Neotokit ^ . — Kali-Gelbeisen erz . — Natron-Gelbei senerz © œ & 1. — Aspasiolith 1. — Chalilit 1. — Kali-Harmotom - e ^2 SA 1:e Form. 2:e Form.Zeagoni Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 141 1.— (Ca, Na) Si + AlSi+3H 2.— Ca, Si + AISi+3H 3.— (Ca, Ka) Si + AL Si + 3 H? Pr, Am 4.— Na Si+AISi+3H Amı 3,7:4 | 1,9:2 Py | Am Ao v io eo —LL 1.— (Fe, Mg, Ka, Na) Si + Al Si+4 H 1.— Fe Si+FeSi+6H 1.— Ka Si+Fe SG - 9H 1.— (Ca Ka) Si + 2 AL Si -5 H Xr | 3,6:4 332.1 1.— KaSi+3 AISi 2 H Xr! 1,5 |2,7:2,9 1.— KaS-E3 ALS E 6H Rh 5 |2,6:2,8 1. — Mg Si - A (Fe - Mn) Si -8H Am|3,6:3,8|2,7:2,8 1.—KaS+4AIS+9H Am 2,6:3 12,7 : 2,9 2.— Na S +4 A1S+9H Am| 2,6:3 |2,7:2,9 1.— 3 (7 Me +2 Fe) Si +4A15i+5H | Am| 3:3,5 | 2,7:2,8] 1.— 3 (Ca, Na) Si + A (Äl, Fe) Si + 12 H| Am | 4:4,5 |2,55:2,62 1.— 3 (Ka, Ca) Si + 4 Äl, Si + 15 H Pr | 4:4,5 |2,1:2 Pw 026,512 1222 142 . Genus: 7 = 1. 4. — nr ÅR 55. —— — 1. JI -—À - E Dee 1 58. — Pre + 59. — — +. 60. — — 2 — 1. fe — 1. — 1. — 1. N. NORDENSKIÖLD EM LH Tc dE PE SE A T 44 L — 4 ge En HE SER — A — d 8, 0. -— 9. UE. et 18. dri en us a nn m 1. Sp. Poonalith 1. — Pinguit 1. — Phakolith 1. — Leonhardit 1. — JEdelforsit 1. — Epistilbit 2. — Brewsterit 1. — Suibit 1. — Eisenalaun 2. — Manganalaun 3. — Magnesiaalaun 4. — Natronalaun 5. — Kalialaun 6. — Ammoniaka- laun i 1. — Voltait 1. — Heulandit 1. — Ellagit 1. — Faujasit 1. — Neurolith 1. — Acadiolith 1. — Beaumontit Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 1.Sp.3 Ca Si +5 Al Si + 12H 1. — Fe Si + Ee SP +15 E 1.— 2 Ca Si + AP S? +10 H 1.— 3 Ca Si c AALSP 4-15 H 1.— Ca Si + AASE +4H 1. — (Ca, Na) Si - AL SP + 5 H 2, — (Sr,Ba) Si + AISP 4-5 H 1.— Ca Si-- A1 SP +6H 1.— Fe S E ALS 4-24 H 29.— Mn S + ALIS 4-24 H 3.— (Mg, Mn) S+ AL S 24 H 4.— NaS + ALS 24H 5.— Ka S + AL S 24H 1.— 3 (Fe, Ka) S + 2 (Fe, AT) f + 12H 1.— 3 Ca Si + AALSP + 18 H 1.— (Ca, Na) Si + 3 AISF+H24H — — 1.— (Ca, Mgy Si* + 5 A Si + 6 H 1.— Cas Si*-- 2 AL SP 18 H 144 N. NORDENSKIÓLD Vierzehnte Ordnung. Schema: IY.VI+ITII.VI+IV. 1. Genus: &=3.5=1. nz 1. n= 3. n’= 1.| 1. Sp. Sodalith 3,—— — 5-1 — 3. — 2. — 1. t. — Zweiaxiger Glimmer von New Yor — 2 — 1. — 211. — Leukophan — 8 — 4 — 1.) 1. — Eudialith Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 145 1.Sp.Né Si+ 3 A1 Si + Na CF Te | 5,6:6 |2,2:2,3 „as ot Lodel ont | 1.—3 Me Si+2 AISi+ KaFF Pr. | 2:2;5 | 2,2:3 1.— 2 C2 SP + Be SP -- 2 Na FT 1. — 8 (Ca, Na, Fe)! Sr+4Zr S + NaCF| Rhl 5:5,5 | 2,8:2,9 19 146 N. NORDENSKIÓLD SIEBENTE KLASSE. Erste Ordnung. Schema: II. I- #1. III - III.VI. ' 1. Genus: £— 1. 5 — i. J y 2 | Ordnungen und Genera. - 7 =1.n=3. n=3.n=2, Zweite Ordnung. Schema: II.I- II.YI-+-III.VI. . Sp. Xanthophyllit | I. Genus: ==1,=2= 1.5 —1.n-9. 52 3.56 — 2.| 1. Sp. Pennin » D D 2 -— — i. —1 — 9. — 1. — 3.| 1. — Chlonit 2. — Ripidolith EI 1-—— 1 = > — 6. — 2. — 1.| 1. — Leuchtenbergit Ecc En — 1. _3 00 14 1. — Stant. v. Uri 15. LR it —1.— SONO EE SL u D ONE Sterzing | Dritte Ordnung. | Schema: II.II-+II.VI-+III.VI. | x 2 I1. Genus: — —1. se .——92.n-23.n-1.5n 2-2 - >] vi ;^,7572?n 3. n 1.5 —2.| 1. Sp. Helvin Vierte Ordnung. A == 1.n=1.n=5.n = 5.| 1. Sp. W öhlerit Das Atomistisch-Chemische Mineral-Sysiem, etc. 147 Hexadiploiten. Kry- Specifi- Chemische Formel. stal-| Härte. sches form. Gewicht. 1.Sp.9 Mg H + 3 Mg Si + 2 (Al, Fe) Si | Rn12,0:2,5 12,62:2,66 1.— 9 Mg H+ Mg Si + 3 (Al, Fe) Si - | Rh |1,0:1,5 |2,78:2,88 2.— 9 Mg H + (Mg, Fey Si +3 (Al, Fe) Si] Rh | 2, 0 : 2, 5| 2,61:2,68 1.— 6 Mg H + 2 (Mg, Fey Si + Ar Sr | Rh | 1,6:2,0 [2, 7: 2,75 1.— Mg E? + 6 Mg Al + 3 Mg Si Rh |4,6:5,5| 3:3,1. 1. — Mg H’ + 2 Mg Si + Fe SP Am| 2,5 |23,5:2,6 1.Sp.3 Mn Mn + Mn’ Si + 2 (Be, Fe) Si | Te |6, 0 : 6,5 | 21:34 | | Jon mm HH I mmm — ————— ———————— —. 1.Sp.Zr Ni + 5 Ca Si + 5 Na Si Xr | 5,6:6 |3,4:3,5 148 N. NORDENSKIOLD Fünfte Ordnung. Schema: II.VI+ II.VI-+ III.VıI L. Genus: = 1. =4+5=1.n=1. n=1.n= 1. Sp. Cancrinit 2. — Stroganowit 2 — — 3 — 5 —1.—1 — 3. — 11 1. — Yttrotitanit Sechste Ordnung. Schema: II.V-+-III.V-+IV.Vr. 1. Sp. Amblygonit 1. Sp. Nosean ] 1. — Haüyn un. Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 149 1.Sp.Ca € + Ne Si+ 2 AL Si 2.— Ca C+ (Na, Ca?) Si + 2 AI Si Py? 1.— YT? + 3 Ca SP + (Fe, Al Mn) Si !Xr 1.Sp.Li, Na) P’+3AFP°HLi,Na)FIH2AIFP| Pr 1.Sp.Na S + Na Si + 3 AI Si Te 1.— 2 Ca S + Na’ Si + 3 AI Si Te uen. «us 3 A x cde i etie Ke 2 Mi 3) 58 ten Y. » li e " Rer. 2 VS. 1 Ass c GA TNT PE E ! m Te "ara DAS EXAMINATIONS-SYSTEM DER MINERALIEN. Die Tabellen 1 bis 8, à das ri m vr - VA: werden hier eingeschaltet. Note: 1. Zu pag. Note: Noten und Ergänzungen. Einige Analysen sehr zusammengesetzter Mineralien sind von neu- eren Chemikern so berechnet, als ob Hepta-, Octo- und Ennea- Diploiten, ja sogar noch höhere Diploiten vorkämen, doch theils können diese Formeln, ohne der Idee von der Constitution der Mi- neralien Gewalt an zu thun, leicht auf eine der schon angegebenen Klassen reduzirt werden, theils nimmt die Berechnung der Analy- sen keine Rücksicht darauf, dass fremde Verbindungen mit der Constitution des Minerals in bestimmten Verhältnissen zusammen- krystallisirt sein können, ohne dass ein solcher Zusatz in irgend einer Weise auf die Krystallform des Minerals einen Einfluss ausübt. Durch ein solches Zusammen-Krystallisiren möchte wohl die Ungleichheit herrühren, die oft bei der Härte und dem speci- fischen Gewichte eines und desselben Minerals von verschiedenem Fundorte beobachtet wird. Schon 1820*) wies ich bei dem Augit von Pargas die Einmischung der Verbindung fe S + 2 44$ (Eisen-Epidot) bis zu — und > nach. Aus diesem Gesichtspunkte betrachtet können wohl mehrere Anomalien erklärt werden, ohne gerade die Zuflucht zu der Berechnungsweise nehmen zu müssen, die D:r Scheerer geltend zu machen gesucht und Polymer Isomor- phie genannt hat. 62 Zeile 5. Ausserdem habe ich mit X7 solche Mineralien bezeich- net, welche Spuren einer Krystallisation zeigen, deren Krystall- system-aber nicht ermittelt werden kann, so wie den ganz der- ben und amorphen Mineralien die Bezeichnung Am verliehen. Es giebt hiervon noch andere Verbindungen, die speciell anzufüh- ren ich nicht für nothweudig erachtet, als: AgAu‘,AgAu’,AgAu‘, *)Bidraz till närmare kännedom af Fialands Mineralier och Geoguosie pag. 79. 20 154 Note: Note: Note: Note: Note: 3. 4. N. NORDENSKIOLD Ag Au’, und zwar alle von derselben Krystallisation. Diess liefer den deutlichsten Beweis. dass solche Verbindungen (Legierungen) obgleich sie auch in bestimmten Proportionen vorkommen, doch nur als, Variationen der auf der Electrischen Skala nahe an einander liegenden Grundstoffe, aus denen dieLegierung besteht, betrachtet werden müssen. Man führt eine Verbindung Ag Sb an, welche wahrscheinlich nur ein Gemenge von Ag Sh und Ag ist. Sollte diese Verbin- dung sich als eine wahrhaft chemische bestätigen, so köunte sie mit der Formel Ag Sb + Ag ausgedrückt werden und würde so- dann einer neuen Klasse zwischen den Diploiten und Bidiploiten angehören, welche man am zweckmässigsten Haplo-Diploiten be- nennen könnte. Doch bedarf es genauerer Analysen und mehrerer Beispiele, bevor jene jeder Analogie widerstreitente Annahme sich geltend machen kann. Möglich ist es, dass diese Verbindung von der Zusammensetzung Sh Sh + 2 H wäre und folglich zur 7:ten Ordnung der 4:n Klas- se gehört. Diese ganze Ordnung würde verschwinden, wenn die Verbindun- gen mit (4 Pb+Cu)S;Zn (0 +45) u. s. w. bezeichnet würden. In dem Falle gehören sie zur 2:n Ordnung der Diploiten. (Durch einen Druckfehler mit 4 bezeichnet). Eben diese ganze Ordnung.kann verschwinden, wenn die hierher gehörigen Minera- lien mit Co (As + S)’; (Fe, Co) (As + S) u. s. w. bezeich- net würden und gehören sodann der 4:n Ordnung der Diploiten an. Die Analysen des Stauroliths von verschiedenen Orten haben zu ganz verschiedenen Formeln Anlass gegeben. Wenn man, so wie ich es vorgeschlagen, die bestimmende Zusammensetzung 80 be- trachtet, dass sie durch I”. FI, ausgedrückt werden kann und dass die Verbindung ausserdem im Stande ist andere Thonsilicate in bestimmten Proportionen zur Zusammen-Krystallisirung aufzuneh- men, so stimmen auch die Resultate der Analysen überein. Nähere Untersuchungen, die ich nicht habe machen können, werden ent- scheiden, welcher Unterschied zwischen der Härte und dem spe- u … Das Atomistisch-Chemische Mineral-Syste etc, h 155 cifischen Gewichte bei den von mir angegebenen Variationen statt findet. Note: 8. Man hat auch Andalusit gefunden, dessen Zusammensetzung gleich der des Cyanits gewesen. Entweder muss diese Anomalie dadurch erklärt werden, dass! in einem solchen Andalusit die gewönhliche Verbindung Al’ SF ein Atom Al? Si (eisenfreier Staurolith) auf- genommen hat, oder auch ist die wahre Zusammensetzung des Andalusits Ål” Si” und folglich eine andere Form (die Hemiprisma- tische) des Cyanits. Im letzten Falle ist die angegebene Zusam- mensetzung Al Si eigentlich nur eine Zusammen-Krystallisirung von 1 Atom Al’ Si mit 1 Atom Al Si (Xenolith). Paz. 108. Zeile 3. Muss sein: “Schwefelsaurer Kobalt mit Talkerde.“ Diese Species ist müglicher Weise gleich der 1 Species, Genus 7 dieser Ordnung. welche in dem Falle verschwinden könnte. Die Analysen bringen aber auf das hier angegebene ungleiche Resultat. Pag. 110. Zeile 5. Muss sein: *Chromocker von Halle.“ Da dieses Mine- ral. wenn sich die Analyse bestätigt, eine ganz andere Verbindung ist als die Pag. 98 unter Chromocker angegebene, so müsste es einen andern Namen erhalten. Note: 9. Die von D:r Rammelsberg in seinem “Berzelius’s Mineralsystem“ Pag. 245 bestimmten Formeln für Topas und Pyknit sind nicht gleich den von mir hier vorgeschlagenen, man wird aber leicht fin- den, dass auch die meinigen nicht viel von den Analysen abweichen. Enthalten diese Mineralien wirklich Fluor-Silicium, so ist man ge- nüthigt eine neue Form von Diploiten anzunehmen, die der Analo- gie zufolge mit XII bezeichnet würde. Dass solche Diploiten un- ter den in unseren Laboratorien gebildeten Stoffen vorkommen, ist eine bekannte Sache, es kann aber die Mineralogie kein ande- res Beispiel anführen. Dass ich stets 2 Al FF anstatt Al Fr schreibe. rührt daher, weil ich keinen Unterschied zwischen die- sen beiden Arten, solche Verbindungen zu betrachten, einsehen kann. 156 Note: 10. N. NORDENSKIOLD Xanthit habe ich als verschiedene Species angeführt, obgleich es nur als ungleiche Form des Gehlenits betrachtet werden müsste. Es geschah aber, weil (nach der Analyse) ein ungleicher Bestand- theil im Minerale enthalten ist. Dasselbe gilt für eine Menge hier- auf folgender Mineralien, welche ich nicht streng in ungleiche For- men eingetheilt habe. Note: 11. Lepoliih hat wenn auch nicht eine ganz gleiche, so doch eine ana- Note: 12. Note: 13. loge Krystallisation mit Amphodelith. Beide scheinen mir dem Hemiprismatischen Krystallsysteme anzugehören und müssten folg- lich” verschiedene Formen des Anorthits bilden, mit dem eben die Zusammensetzung analeg ist. Latrobit, obgleich die Analyse 4 Ato- men Thonerde-Silicat angiebt. scheint mir, wenigstens nach einem Stücke zu urtheilen. das ich Herrn Brook in London verdanke, ei- ner erstaunenden Ähnlichkeit wegen ganz dasselbe als Amphode- lith zu sein. Hier ist der Ittnerit angeführt. als ob er nur die Tessularische Form von Amphedelith oder Anorthit wäre, ist aber ein sehr zusam- mengesetztes Mineral, das über dem noch Wasser und Chlor enthält, Es ist noch unbestimmt, ob die angegebene Formel, die nach einer alteren Analyse berechnet worden, der bestimmenden Verbindung des Minerals entspricht. Mehrere Mineralogen betrachten es als Varietät von Haüyn. Ich habe mit Rammelsberg Mejonit. Wernerit und Skapolith als verschiedene Species angegeben, obleich die Angabe wahrschein- lich nicht richtig ist. Die Ungleichheit der Analysen beruht viel- leicht von der Zusammen-Krystallisirung ungleicher Bestandtheile mit der eigentlich bestimmenden Verbindung, weshalb es auch schwer ist die wahre Zusammensetzung zu finden. Hr Bergmeister Hartwall hat schon längst durch eine Reihe von Analysen darge- than, dass kohlensaurer Kalk grösseren oder kleineren Theils in der Zusammensetzung des Skapoliths enthalten ist, ob aber dieser Bestandtheil wie beim Stroganowit zur Constitution des Mınerals beiträgt, lässt sich noch schwerlich abmachen. Das Atomistisch-Chemische Mineral-System, etc. 157 Schliesslich muss ich folgende Fehler, die sich in meine Arbeit eingeschlichen, berichtigen : Pag. 64 Zeil 2. Der Olivenit wird jetzt im Systeme unter den Tetradiploi- Pag. 88, Pag. 9. ten aufgenommen und erhält die Formel CuH+Cu° (3 P +10 A5). muss beim l:sten Genus der 11:ten Ordnung vor der 1:sten Species Mendippit stehn: a. Chlor-Sauerstoffverbindungen , und vor der 2:ten Species Mysorin: b. Sauerstoffverbindungen. : Im Lsten Genus der 15:ten Ordnung müsste eigentlich Molybdän- blei die 1:ste statt der 9:ten Species ausmachen. Pag. 110. Zeile 5. Vor dem Wittingit ist die Genusnummer ausgelassen; es muss jetzt mit 10. 5. und das vorhergehende Genus Malakon mit 10. a bezeichnet werden. Pag. 136. Zeile 12, steht vor Lindsayit n'—6 anstatt 23. Ausserdem sind die Genera 6 und 7 verwechselt; das letztere muss dem ersteren vorangehen. Pag. 143. Zeile 17, muss bemerkt werden, dass der Ellagit vermuthlich br. seine Härte aber nach meinen Versuchen = 3:3.2 ist. In der 8:ten Tabelle des Examinations-Systems sind in der 5:ten Grüppe der 3:ten Unterabtheilung Wittingit und Neotokit ausgelassen. TE — — 7i opt US À Je be do. iplius ed NN LDC Ce AE LENT ME iie sisi «boy? så a , ta i & ja c UMP a EN rn Y - n * å l ni ail} uit ; an E Avr . dj I (eT c ro 2" -" «t As » 2 + 1 - N _ n. 0 AT: I E qe u mot LM +): , - ie rl d à m "iue t Lu v7 ull fip gioi SER FINNER » M2 1011240142111312101311111112122523:12121212233222212112121223121112131:21121111133115:11557] DIE HÖHEN DER DREIECKS- PUNKTE DER FINNLANDISCHEN GRADMESSUNG ÜBER DER MEERESFLÄCHE, BERECHNET VON FR. WOLDSTEDT. (Vorgetr. in der Societ. d. 26 März 1849.) 1. Nan der Vollendung der Breitengradmessung in den Ostsee- Provinzen Russlands wurde im Jahre 1830 für die Fortsetzung derselben gegen Norden auf 10 Jahre eine jährliche Summe von 10000 Rubel Bank-Assignationen aus dem Russischen Reichs- schatze bevilligt, und die Direction dieser Arbeit S:r Excellenz dem Herrn Wirklichen Staatsrathe von Struve, der die erstere ausgeführt hatte, anvertraut. Die geodätischen Operationen in Finnland wurden bis/1835 inclusive von Officieren des Kaiser- lichen Generalstabes und zwar hauptsächlich von den Herren Oberg und Melan, von welchen jener damals Capitain, dieser Stabscapitain war, bewerkstelligt. Nachdem ich im letzt genann- "t 160 F. WOLDSTEDT ten Jahre als Gehülfe mit diesen Arbeiten vertraut worden war, wurde die Fortsetzung derselben von Struve mir aufgetragen, wobei ich mich der thätigen Beihülfe der Herren Feldmesser IL und J. Hällström und im Jahre 1842 des Herrn J. Kehl, damals Studenten der Helsingforser Universität, zu erfreuen hatte. Im October 1835 ward die Messung der Winkel der Dreiecke von Süden bis zum Punkte Lehtowaara in der Nähe der Stadt Ka- jana vollendet, nur die Verbindung des Dreieckspunkts Tuskas mit Mäkipäällys auf der Insel Hochland fehlte noch. Die gros- sen Schwierigkeiten, welche sich den geodätischen Operationen von Kajana bis Torneå entgegenstellten, und welche, theils durch weitläufüge Durchhaue der zwischen den angenommenen Drei- echspunkten gelegenen Wälder, theils durch Errichtung hoher Signale, (welche dem Instrumente einem um einige Toisen über dem Erdboden erhöhten Standort gaben), beseitigt werden muss- ien, machten es unmöglich die VY inkelmessungen vor 1844 zu beendigen. Mittlerweile wurde im Jahre 1843 eine Basis im Dorfe Rattula — Kirchspiel Elimä — vom Adjunkten der Pul- kowaer Steruwarte Herrn Doctor Sabler und mir gemesseg , und 1845 massen wir eine zweite Basis in der Nähe von Uleñborg. Die beiden Grundlinien wurden durch Hülfsdrei- eckspunkte mit den Hauptdreiecken verbunden, und der ganze geodätische Theil der Finnländischen Gradmessung 1845 be- endigt, ausser einer noch dazu gehörigen Bestimmung der Höhe Höhenbestimmungen in Finnland. 161 des Dreieckspunktes Lowisa über dem Finnischen Meerbusen, — welche vom Herrn Candidaten Eklöf, damals Gehülfen der Hel- singforser Sternwarte, im Sommer 1846 ausgeführt wurde. 9 Laut der vom Director der Operationen in Finnland gege- benen Vorschrift sollten ausser Horizontal- W inkelmessungen an jedem Dreieckspunkte noch die Zenithdistanzen der damit ver- bundenen Punkte beobachtet werden, um die Höhen der zu messenden Grundlinien, für welche die Oerter erst später be- stimmt vurden, ermitteln, und die gemessenen Grundlinien auf die Oberfläche des Meeres reduciren zu können. Für diesen Zweck ist keine grosse Genauigkeit der Hóhenbestimmungen nö- this oO? messung in der Regel die Zenithdistanzen nur dann beobachtet, und deswegen wurden auch bei der Finnländischen Grad- wenn der Zustand der Luft für Horizontalwinkelmessungen zu ungünstig war. Es war auch den Beobachtern vorgeschrieben worden, die Zenithdistanzen nicht weit von der Mittagszeit zu messen, damit sie nicht mit. den in den Morgen- und Abend- stunden gewöhnlichen unregelmässigen Refractionen behaftet wer- den móchten; da aber eben am Abend und zuweilen am Mor- gen die günstigste Luft: für geodätische VV inkelmessung eintritt, musste man die Zenithdistanzen bei ungünstigeren Umständen beobachten. Ausserdem wurden sie auf dieselbe Weise wie bei 21 162 JF. WOLDSTEDT der! Gradmessung in den Ostseeprovinzen gemessen, und also bei jeder ' Einstellung des Gegenstandes nur 2 Nonien abgelesen. — Ungeachtet dieser ungünstigen Umstände zeigen die an einem Punkte gleichzeitig in beiden Lagen des Kreises gemessenen Zenithdistanzen von anderen damit verbundenen Punkten eine so schöne Uebereinstimmung des Orts des Zeniths am Instru- mente, dass man daraus auf eine grosse Genauigkeit derselbeu schliessen muss. Aus den Abweichungen der verschiedenen Be- stimmungen des Zenithpunktes vom jedesmaligen Mittel hat Herr Wirkl. Staatsrath von Struve den wahrscheinlichen Fehler einer einmal in beiden Lagen gemessenen Zenithdistanz berechnet und mir privatim mitgetheilt; ich will aber ihn hier nicht angeben, weil ich vermuthe, dass Herr v. Struve selbst künftig darüber etwas veröffentlichen wird. Hier genüge es zu bemerken, dass die Genauigkeit der Beobachtungen dem Berechner die Pflicht auferlegt, eine besondere Aufmerksamkeit der Ermittelung der Gesetze der irdischen Strahlenbrechung zu widmen. 3. Aus einer Gradmessung erhält man nicht nur einen Beitrag zur Bestimmung der Dimensionen des Erdkörpers sondern auch sehr leicht die geographischen Breiten und die auf den Anfangs- puhkt bezogenen Längen der Dreieckspunkte. Wenn an jedem Punkte zugleich die Zenithdistanzen beobachtet worden sind, kann man auch die Höhen über der Meeresfläche berechnen. — So- D ce fe me NE Höhenbestimmungen in Finland. 163: bald auch der Astronomische Theil der Finnländischen Grad- messung vollendet sein wird, so dass der Bericht über die ganze Operation nebst ihren Resultaten in einem Zusammenhange ver- öffentlicht werden kann, wird es leicht sein aus den angegebe- nen Coordinaten der Dreieckspunkte, (da' auch die Länge des Anfangspunkts Mäkipäällys durch die Länge von Dorpat be- kannt ist), die geographischen Längen und Breiten derselben zu berechnen. Ungleich mühsamer ist die Bestimmung der Höhen über der Meeresfläche. Da es für den eigentlichen Zweck. die- ser Gradmessung nur nöthig war die Höhen der nicht weit von der Küste entfernten Grundlinien zu kennen, und der grösste Theil der in Finnland gemessenen Zenithdistanzen nur ein topo- graphisches Interesse haben konnte, entstand. bei mir der Wunsch das reiche Material der Gradmessung zur Bestimmung der Hö- hen der Dreieckspunkte über der Meeresfläche benutzen, und da- durch zur Kenntniss der Topographie meines Vaterlandes beitra- sen zu können. In dieser Absicht ersuchte ich Herrn v. Struve mir die Tagebücher der Finnländischen Gradmessung zur Benut- zung zu geben, und derselbe hatte. die Güte nicht nur meinem Wunsche zu willfahren, sondern auch mir zu erlauben, meine Rechnungsresultate, wo ich es wollte, zu publiciren. Indem ich nun also dieselben der Societät der Wissenschaften übergebe, erlaube ich mir zugleich das ganze Rechnungs-Material so yoll- ständig wie möglich mitzutheilen, um andern Rechnern Gelegen- 164. F MoLDsTEDT heit zu geben, die Rechnung mizlicherweise nach anderen Prin- auf die von Bessel ^) gegebenen Formeln, welche ich mur in, so fern verändert habe, dass ich die Besselsche durch gegensei- tige Zenühdistanzen zu bestimmende Constante k = « + b 8 gesetz habe, vo b den Abstand der Beobachtungszeit vom wahren Mit- tage dividirt mit dem halben Tagbogen der Sonne bezeichnet. Die von Struve bei seiner Gradmessung in den Ostsee-provinzen und von Diyer in seinem Nivellement zwischen Swinemünde und Berlin gemachten Erfahrungen, dass die Strahlenbrechung um so grösser wird, je weiter die Zeit der Beobachtung vom wahren Mittage entfernt ist, veranlassten mich, statt einer, zwei Constanten der Refraction aus den gegenseitigen Zeuithdistanzen zu suchen. Bäyer setzt die Refractionsconstante geradezu der Grösse b proportional. Durch diese Annahme aber wird die mit- tigliche Refraction Null, was aller Erfahrung widerspricht. Struve will diese Constante auch von der Jahreszeit abhängig gefunden haben, und behauptet, dass sie im Allgemeinen eine Function der Höhe der Sonne über dem Horizonte im Augenblicke der Beo- bachtung ist; da aber eine solche Annahme die Rechnung be- deutend vermehrt hätte, und die diesem Auffatze angehängte Ta- fel II zeigt, dass die Strahlenbrechung keinen durch jetzige Beob- schtungsmeihoden bestimmibaren Gesetzen sireng folgt, so habe *) Gradmersung in Ostpreussen, ausgeführt von Bessel und Bayer. Berlin 1838. Seite 193-195. | Hohenbestimmungen in Finnland, 165 ich es vorgezogen die Bäyersche Annahme in so fern nur zu verändern, dass ich auch eine mittägliche Constante « gesucht habe. A. Da die Zenithdistanzen nicht am Dreieckspunkte selbst ge- messen wurden, und der Visirpunkt selten der Dreieckspunkt selbst war, so habe ich, um die späteren Rechnungen bequemer zu machen, alle beobachtete Zenithdistanzen auf die gehörigen Dreieckspunkte reducirt. Aus den Tagebüchern der Gradmes- sung habe ich den Höhenunterschied des Dreieckspunkts und des Oculars des in der Nähe desselben aufgestellten Instruments und den Höhenunterschied des jedesmaligen Visirpunkts und des dazu gehörigen Dreieckspunkts entlehnt, und in Tafel I, mit i und v bezeichnet und in Englischen Zollen *) ausgedrückt, angegeben. Jede der Grössen i und v ist positiv angenommen worden, wenn sie die reducirte Zenithdistanz grösser macht. Als Dreieckspunkt oder Normalpunkt ist meistens das oberste Ende des vertikalen Balkens des Signals angenommen worden, ausser af Mäkipäällys, Swartwira und Ristisaari, wo es bequemer war alle Beobachtun- gen auf die unter den Signalen im Felsen markirten Dreiecks- punkte zu reduciren. Wo Kirchthürme beobachtet worden sind, habe ich die Visirpunkte in Tafel I besonders angegeben. In *) Während einiger Jahre ist ein fehlerhafter Maassstab angewandt wor- den; die in Tafel I aber angegebenen Grössen i und v sind in richtigen Englischen Zollen ausgedrückt. 166 F: WoLDSTEDT der dritten Columne dieser Tafel kommt nach. je-dem beobach- teten Punkte eins von den Zeichen I, ll, Ill, IV, V, M, H vor, welche den Visirpunkt angeben. Die Mitte des runden Visir- balkens des Signals wird mit I bezeichnet, das obere Ende der Streben mit II, der untere Rand der Signalpyramide (an hohen Signalen) mit III, das obere Ende der Signalpyramide (an hohen Signalen) mit IV, das obere Ende des runden Visirbalkens mit V, eine am Signale befestigte Visirmarke mit M und ein Helio- trop mit IL Das Zeichen? in derselben Columne zeigt an, dass die Zenithdistanz nur in einer Lage des Kreises beobachtet wor- den ist. — Die sechste Columne der Tafel I enthält die Loga- rithmen der in. Toisen ausgedrückten Dreiecksseiten. Da das In- strument gewöhnlich nicht in der Lothlinie des Dreieckspunktes sondern in einer kleinen Entfernung. von derselben aufgestellt war, sollten eigentlich sowohl für die Reductionen der beobach- teten Zenithdistanzen als für die. Berechnung der Höhenunter- schiede der Dreieckspunkte die Distanzen vom Instrumente zu den beobachteten Punkten zu Grunde gelegt. werden; weil aber dieser Unterschied in den gewöhnlichen Dreiecken auf die Rech- nungsresultate keinen Einfluss hatte, wurde meistens die Drerecks- seite selbst benutzt, so wie sie mit Berücksichtigung des Legen- dreschen Satzes berechnet worden war. Doch wurde bei den kleineren Dreiecksseiten wie I Porlom — II Porlom und allen von Intionkangas ausgehenden Dreiecksseiten auf diesen Umstand Höhenbestimmungen in Finnland. 167 Rücksicht ‘genommen. Noch ist zu bemerken, dass die angege- benen Dreiecksseiten aus den auf die Meeresfliche reducirten beiden Grundlinien berechnet worden, und dass sie also für mei- nen Zweck in Verhältniss ihrer mittleren Höhe über der Mee- resfläche zum Krümmungshalbmesser der Erd-Oberfläche hätten vergrössert werden sollen; bei den geringen Höhen in Finnland aber wird die Vernachlässigung dieser Correction der Distanzen keinen Einfluss haben. Dieser Fehler wird übrigens zum Theil dadurch compensirt, dass die von mir gebrauchten Distanzen ei- gentlich geodätische Linien sind. — Die beobachteten Zenithdi- stanzen hatte Herr v. Struve die Güte aus den Original-Tagbü- chern der Gradmessung zu berechnen und mir zuzusenden. Ich habe sie noch mit den abgeschriebenen Tagbüchern, die schon früher zu meiner Benutzung gegeben worden waren, controllirt, und nach der Berichtigung der gefundenen sehr unbedeutenden Irrthümer,, in der siebenten Columne der Tafel I zusammenge- stell. Die achte Columne derselben Tafel enthält die aus i und v berechneten Reductionen der beobachteten Zenithdistanzen auf die Dreieckspunkte. Weil die Distanzen s in Toisen ausgedrückt sind, ist der Logarithmus dieser, Reduction = log (i + v) — logs + 3.42943. Die neunte Columne derselben Tafel enthält log b, welcher aus der in der zweiten Columne angegebenen wahren Zeit der Beobachtung mit dem für den in der ersten Columne angeführten Tag geltenden halben Tagebogen der Sonne für den 163 F. SWOLDSTEDT Beobachtungsort berechnet worden ist. Die zehnte Columne ent- hält den Logarithmus der für die Berechnung der Höhenunter- schiede nöthigen (Juantität ——, oder nach Bessels Bezeich- nung 77, wo r den mittleren Krümmungshalbmesser der Mitte der Dreiecksseite bezeichnet, und mit den neuesten von Bessel in N:o 438 der Astronomischen Nachrichten gegebenen Erd-Dimen- sionen berechnet worden ist. Die eilfie Columne endlich enthält die auf die Dreieckspunkte reducirten Zenithdistanzen. 3. Nachdem ich auf angeführte Weise die beobachteten: Ze- nithdistanzen auf die Dreieckspunkte reducirt hatte, war es mir leicht aus je zwei gegenseitigen Zenithdistanzen eine mittlere Refractions-Constante zu berechnen, und so fand ich, dass die mittägliche Constante, (im Besselschen Sinne verstanden), nahe- zu = 0.14 war. Ich setzte also die Besselche Quantität k =0.14 + «- b 3, oder der bequemeren Rechnung wegen, = 0.14 + 0.01 (« +b 7). Für die Ermittelung der Constanten c, f. benutzte ich alle gegenseitigen Zenithdistanzen, wo log s=3.9 war, oder diesen Werth überstieg, wenn ich aus dem Tagebuche keine Zweifel über die Genauigkeit der Beobachtungen schöpfen konn- te, und wenn die Strahlenbrechung nicht ganz ausserordentlich war. Wenn die gegenseitig beobachteten. Dreieckspunkie £ und B sind, nahm ich das Mittel aller in 4 beobachteten. Zenithdi- stanzen des Punktes Z, und das Mittel der diesen Beobachtungen Höhenbestimmungen in Finnland. 169 zugehörigen Quantitäten b, und ebenso das Mittel aller in 2 beobachteten Zenithdistanzen des Punktes 4 und das Mittel der ihnen zugehörigen Quantitäten b; nenne ich diese 4 Mittel re- spective z, b, z, b, so bekomme ich zur Bestimmung der bei- den Constanten die Gleichung 0.012 pp 64 jy | 2 r sin. 1 jet 2 8} —-90 + Zar — 2 Diese Gleichung folgt aus der Besselschen r r am 1—k= = (GHZ — 180°) Gradmessung in Ostpreussen. S. 195. Die Tafel II enthält Gleichungen dieser Art mit nebenbei angegebenen Gewichten, welche nach der Formel ne berechnet worden sind, wo m, n die Zahl der Beobachtungen auf den bei- den Punkten bezeichnen. Ist der wahrscheinliche Fehler einer Zenithdistanz e, so ist der wahrscheinliche Fehler der obigen Gleichung, wenn sowohl z als z sich nur anf einer Beobach- tung gründet, auch e; in diesem Falle ist aber das Gewicht = 1, . Man muss also den durch die Gleichungen der Tafel II gefun- denen wahrscheinlichen Fehler für das Gevicht 1 mit /% multi- pliciren, um den aus denselben Gleichungen folgenden wahrschein- lichen Fehler einer beobachteten -Zenithdistanz zu ermitteln. — Die Behandlung der 119 in Tafel I angeführten Gleichungen nach der Methode der kleinsten Quadrate giebt folgende W er- the und wahrscheinliche Fehler: 22 170 F. IWWOLDSTEDT d =+ 0.257 + 0.241, # = + 1.433 + 0.619 W ahrscheinlicher Fehler einer Gleichung mit dem Gewichte 1=37452 Daraus folgender w. F. einer beobachteten Zenithdistanz = 4.88 Da die Gleichungen der Tafel II die oben angegebene Form haben, ist es klar, das ich nur * te als mit zufälligen Fehlern behaftet angesehen habe, während doch die Werthe der Unbe- kannten selbst zufälligen Schwankungen unterworfen sind. Ob ich gleich nach Bessels Beispiel hierauf hätte Rücksicht nehmen können, habe ich es doch nicht gethan, weil ich gerade un- tersuchen wollte, wie gross der wahrscheinliche Fehler einer gemessenen Zenithdistanz ist, den die vereinigte Wirkung des Fehlers der Beobachtung und der Veränderlichkeit der Refrac- tions-Constante hervorbringt. Uebrigens hat eine kleine Verän- derung der Werthe der Constanten sehr unbedeutenden Einfluss auf die Höhenbestimmungen, weil die meisten Höhenunterschiede sich auf gleich viele auf beiden Seiten beobachtete Zenithdistan- zen gründen. Hierauf muss ich um so viel mehr mich berufen, da die in Tafel III zusammengestellten Höhenunterschiede nicht mit denobigen — sondern mit den — W erthen & = 0.283, # = 1.397 berechnet worden sind. Diese Werthe hatte ich früher gefunden, ehe ich einen Fehler der Reduction der auf Rontti beobachteten Zenithdistanzen entdeckte. Es war leicht diesen Fehler in al- len übrigen schon vollendeten Rechnungen zu berichtigen , eine Wiederholung aber der Berechnung der letzten Columne von Tafel III schien mir eine unnütze Zeitverschwendung. Hoöhenbestimmungen in Finnland. 171 Wenn die von mir angewandten Constanten & und ff ei- ner mittleren Strahlenbrechung zugehören, muss man vorausset- zen, dass, je öfter man die Zenithdistanz eines Punktes misst, ‚desto genauer die im Mittel gefundene Zenithdistanz mit einer auf diesen Constanten begründeten Refraction behaftet sein wird, und dass das Gewicht eines Höhenunterschiedes der Zahl der Beobachtungen proportional sein muss ohne Rücksicht darauf, auf welchem der beiden Punkte sie gemacht worden sind. Nach die- sen Grundsätzen ist die Tafel III entworfen. Der Ausdruck des Höhenunterschiedes ist nach der Formel , 2 24 2, Lu 4 000— 2+0—z,.. 0865 h—h=s cotgt. m+n = 9rsin.1 __ 0015? | (m—n)@+(b+b,+..—b—b,—..)ß | B 2r Ton berechnet worden, wo h die Höhe des in der ersten Columne erstgenannten Punktes ist, h die Höhe des zweiten, m die Zahl der am ersten, n die Zahl der am zweiten Punkte gemachten Beobachtungen. Die Grössen z, z, … b, b, ... beziehen sich auf den ersten, z', z, … b, b, ... auf den zweiten Punkt. Die Ge- sammtzahl der Beobachtungen m + n ist in der zweiten Co- lumne angegeben, und die letzte enthált die mit den Constanten «= 0.283, 8 = 1.397. berechneten Höhen des zweiten in der er- sten Columne angeführten Punktes über dem ersten. Die Höhen der folgenden Punkte über der Meeresfläche sind unmittelbar bestimmt worden. 172 F. IFOLDSTEDT 1:0 Die Höhe der Kreutzschwelle des Signals bei Lowisa über dem Finnischen Meerbusen wurde durch ein. zweimaliges Nivellement von Eklöf im Sommer 1846 bestimmt. Er fand die- se Höhe das erste Mal = 141.350 und das zweite Mal = 141.072, also im Mittel = 141.211 Schwedische Fuss, von welcher Zahl er die geschätzte Differenz des damaligen W asserstandes vom mitt- leren, 1.4 Fuss, abzog, so dass die definitive Höhe = 139.811 Schwed. Fuss. = 21.297 Toisen ist. Setzt man die Höhe des oberen Endes des verticalen Balkens über der Kreutzschwelle iin so findet man die Höhe des Dreieckspunktes Lowisa über dem Finnischen wu busen = 22.861 Toisen. 2:9 Die Höhe über dem Bottnischen Meerbusen des Drei- eckspunktes Klemola, welcher ein Endpunkt der in der Nähe von “ Uleåborg gemessenen Basis war, wurde im Herbste 1845 vom Herrn Geometer Barck durch ein Nivellement bestimmt und = 2422 Toisen gefunden. 3:0 Die Höhe des Dreieckspunktes Ulkogrunni über dem Bottnischen Meerbusen wurde durch eine kleine Triangulirung, deren Details hier anzuführen ich für überflüssig halte, von mir bestimmt und = 9.292 Toisen gefunden. Jo Die Höhe‘ des Oculars des auf der Insel Rontti im Jahre 1842 aufgestellten Universal-instruments über dem Bottni- schen Meerbusen bestimmte ich durch eine am Strande vertical aufgerichtete Stange, auf welche ich mit dem horizontal gestellten Höhenbesimmungen in Finnland, 173 Fernrohre visirte. So fand ich nach gehörigen Reductionen die Höhe des Dreieckspunktes Rontti über dem Botinischen Meerbu- sen = 6.911 Toisen. 6. Auf die eben angeführten unmittelbaren Höhenbestimmun- gen und die in der Tafel II enthaltenen Höhenunterschiede soll nun die Berechnung der Höhe eines jeden der in den Tafeln an- geführten Punkte gegründet werden. Bei reser Arbeit bin ich auch Bessels Beispiele gefolgt, indem ich jedem der in Tafel III angegebenen Höhenunterschiede ein der Anzahl der Beobachtun- gen get und der Entfernung umgekehrt — proportionales Ge- wicht beigelegt habe. Ich habe nämlich den Logarithmus des Ge- wichts = log (m + n) — log s + 3.9000 gesetzt. Zuerst habe ich die Höhenunterschiede zwischen Lowisa und den von da aus beobachteten Punkten Tuskas, Strömfors und Korsmalm aus den Angaben der Tafel HI nach der Methode der kleinsten. Quadrate mit Rücksicht auf die auf eben ange- führte Weise bestimmten Gewichte berechnet. Die Höhenun- terschiede, Ausgleichungscorrectionen und Gewichte lasse ich hier folgen , indem ich dem Namen eines Dreieckspunkts die Bedeu- x tung der Höhe desselben über dem Finnischen Meerbusen beilege. T m ju Tuskas — Lowisa=— 2.910—0.016=— 2.926Gewicht2.430 Strömfors — Lowisa= + 15.702#0.024=+15.765 — 4.472 Korsmalm— Lowisa= + 14.571—0.024= + 14.547 — 2.930 174 F. WOLDSTEDT Strömfors — Tuskas = + 18.666—0.014=+ 18.652Gewicht2.745 Korsmalm—Strómfors =— 1.202 -2-0.023 -— 1.179 — 3.075 Der durch die Ausgleichungsrechnung gefundene wahr- scheinliche Fehler einer Bestimmung, die das Gewicht 1 hat, = 0.040. Aus der oben angegebenen Hôhe von Lowisa finde ich also folgende wahrscheinlichste Höhen: Lowisa 22.861 | Tuskas 19.935 Strömfors 38.587 Korsmalm 37.408 Die Höhen der übrigen Punkte, von Mäkipäällys bis Sarwikangas, über dem Finnischen Meerbusen habe ich auf folgende Art bestimmt. Wie man bei der Coordinatenrech- nung die Coordinaten eines neuen Dreieckspunktes durch die schon bekannten Coordinaten von wenigstens zwei Punkten bestimmen kann, so kann man auch, da die Höhenunterschie- de aller mit einander verbundenen Punkte durch Zenithdi- stanzen bestimmt worden sind, die Höhe eines jeden Punktes auf die bekannten Höhen von wenigstens zwei Punkten gründen. Diese schon bekannten Höhen habe ich für absolut richtig ange- nommen, und jede derselben im Verhältniss des Gewichts des Hôhenunterschiedes zur Ermittelung der Höhe des neuen' Punk- tes stimmen lassen. Dieses Gewicht ist wie oben bestimmt wor- Hohenbestimmungen in Finnland, 175 den, und hängt also von der Zahl der Beobachtungen und ven der Entfernung der beiden Punkte ab. Die folgende Zusammen- stellung der Höhenbestimmungen wird nun leicht verstanden werden. Kokkowueori. Tuskas 24.254 Gewicht 3.877 ^ E 3 Strómfors 24998 Ar — 1.464 Mittel = 24.246 Ristisaari. (1843 markırter Punkt). m Tuskas 5.189 Gewicht 5.707 - Kokkowuori 5.180 — 3.767 Mittel = 5.185 Swartwira. (Markirter Punkt) x Tuskas 7.358 Gewicht 3.832 "T Ristisaari 7.590 — 752 Mittel = 7.473 Makipáállys. (Bolzen). "5 Ristisaari 65.229 Gewicht : 1.653 T Swartwira 64069 :. — 1.530 Mittel = 64.671 Mustila. T Strömfors 50.265 Gewicht 2.021 T Korsmalm 50.268 — 5.976 Mittel — 50.267 Lähdetkallio. ( Hulfspunkt). T Korsmalm 34.032 Gewicht 4.678 T Mustila 34182 — 10.08 Mittel = 34.134 176 F. HMOLDSTEDT Briefberg. (Hilfspunkt). t Korsmalm 36.515 Gewicht 4.627 Mustila 36.630 — 5.150 1 Lähdetkallio 36.692 — 9.690 Mittel = 36.634 Linnankaltio. (Hülfspunkt). T Korsmalm 37.205 Gewicht 3.681 Mustila 37.454 — 7.463 Lähdetkallio 37.397 — 12.402 T Briefberg 37.318 — 12.148 Mittel = 37.362 Nord-Ende der Basis. T Briefberg 13.248 Gewicht 10.57 T Linnankallio 13.260 — 35.88 Mittel. — 13.257 Sud-Ende der Basis. T Briefberg 11.528 Gewicht 17.16 Linnankallio 11.543 c 26.93 rä Nord-Ende d. B. 11.884 — 29,45 Mittel = 11.856 II Porlom. T Korsmalm 48.141 Gewicht 3.814 | T Mustila 48.310 e 3.131 Mittel = 48.217 I Porlom. T Mustila 52.4472 Gewicht 2.35 -T II Porlom 52.401 — 129.5 Mittel — 52.397 Höhenbestimmungen in Finnland. 177 Perheniemi. m Mustila 60.195 Gewicht 3.685 T I Porlom 60.330 = 2.426 Mittel = 60.249 Willikkala. "m I Pôrlom 61.088 Gewicht 3.857 T Perheniemi 61.195 = 4,383 Mittel = 61.145 Huhtmar. » Perheniemi 78.418 Gewicht 4.560 "n W illikkala 78.117 === 5,041 Miuel = 78.117 Emmeneures. T Willikkala 58.976 Gewicht 5.732 Uu Huhtmar 58.928 = 3.228 Mittel = 58.959 Messılä. T Huhtmar 116.240 Gewicht 1.160 T Emmeneures 116.647 — 1.699 Mittel — 116.482 IVahteristo. m Huhtmar 92.868 Gewicht 3.212 1 nd Messilä 93.414 = 3.139 Mittel = 93.138 W'estwehmais. "m Messilä 88.560 Gewicht 4.106 di W ahteristo 88.202 zt. 5.005 Mittel. = 88.363 23 178 Messilä Wesiwehmais Wesiwehmais Kurhila 2 Kurhila Soitinkallio Soitinkallio Wirmala Wirmala W'iljaminwuori 104.879 F. WoLDSTEDT Kurhila. 90.865 Gewicht 2.686 T 90.731 -— 3.765 Mittel = 90.787 Soitinkallio. 98.468 Gewicht 2.724 T 98.551 — 2.605 Mittel = 98.509 Wirmala. T 97.608 Gewicht 2.242 : 97.391 — 2.705 Mittel = 97.489 Wiljamtrnwuort. T 101.075 Gewicht 1.765 T 101.462 — 1.502 Mittel — 101.253 Kylmäkangas. T 105.016 Gewicht 3.077 T 4.158 Mittel = 104.937 Kammio. T Wiljaminwuori 115.524 Gewicht 4.520 Kylmåkangas Kylmåkangas Kammio 115.655 3.549 Mittel = 115.582 Rappuruort. T 109.058 Gewicht 3.004 . T 109.072 -. 3.224 Mittel = 109.065 Höhenbestimmungen in Finnland. 179 Tammimähr. T Wiljaminwuori 126.228 Gewicht 2.146 Kammio Rappuwuori Rappuwuori Tammimäki Tammimäki Puolakka Puolakka W aterwuori WW aterwuori Jywäskylä Waterwuori Jywäskylä Ruuhimäki 126.062 — 2.846 T . 2.060 Mittel = 126.120 Puolakka, T 100.495 Gewicht 4,385 ^ " 100,560 — 4.695 Mittel — 100.529 JWaterwuorrt. 118.401 Gewicht 1.734 *- 118475 — 1.669 Mittel = 118.437 Jywäskyla. 118.345 Gewicht 2.804 ° FT 118.500 — 2.958 Mittel 2 118.414 Ruuhimäk:, 108.442 Gewicht 2.399 T 108.420 — 2.460 Mittel = 108.431 Laajawuori. 118.693 Gewicht 1.858 118.509 | — 12.28 E 118.902 — 2.338 Mittel — 118.809 150 Ruuhimäki Laajawuori Ruuhimäki Multamäki Multamäki Ohimäki Multamäki Silmutmäki Silmutmäki llamäki Silmutmäki Listonmäki F.HorpsTEDT Multamäkt. T 110.349 Gewicht : 1.912 T 110.735 — 1.259 Mittel = 110.502 Ohimäk:. 111.909 Gewicht 1.970 T 111.502 — 2.880 Mittel — 111.667. Silnutimakr. T 99.071 Gewicht 1.971 E 98.837 Ex 3.484 Mittel = 98.994 Ilamaki. 111.369 Gewicht 2.226 111.509 — 2.262 Mittel = 111.410 Listonmaki. 111.138 Gewicht 2.408. 111.496 °— 2.757 Mittel = 111.329 Wesamäki. T 113.134 Gewicht 0.963 rv 113.074 — 2,209 Mittel = 113.092 à RTT] 104.882 Gewicht 2.671 T 105.256 | — 1.289 Mittel = 105.004 W esamäki Kilpimäki W esamäki Honkamäki Honkamäki Lehtomäki Lehtomäki Pörsänmäki Pörsänmäki Pihlajanmäki Pörsänmäki Iimäki Iimáki Kiwimäki Hoöhenbestimmungen in Finnland. 181 Honkamüki. T 124.149 Gewicht 1.454 uv 124.984 | — 1.549 Mittel — 124.219 Lehtomäki. M. 94.598 Gewicht 1.380 T 94.668 = 1.377 Mittel = 94.398 Pörsänmäk:. m 130.639 Gewicht 1.316 T 130.351 — 2.044 Mittel = 130.464 Pihlajanmáki. 4v 107.303 Gewicht 2.028 T 107.559 — 1.594 Mittel — 107.416 Iimäkt. y 106.844 Gewicht 2.214 Fö 106.986 — 0.853 Mittel = 106.854 Kiwimäkt. T 116.250 Gewicht 1.379 t 116.447 =— 4.359 Mittel = 116.400 Sallısenmäk:. T 116.837 Gewicht 1.952 116.960 | — 1.738 Mittel = 116.896 Naarasmäki Murtomiki Murtomäki Lehtowaara Lehtowaara Lehtowaara Kiweswaara F. JIPHBoLpsTEDT Kulwenmäkt. T 119.223 Gewicht 3.368 T . 119.183 — 2.484 Mittel = 119.206 Naarasmäkr. - 4 126.329 Gewicht 1.057 T 126.260 — 3.063 Mittel — 126.278 Murtomäki. 3 116.985 Gewicht 2.271 2n 117.135 — 2.077 Mittel = 117.057 Lehtowaara. T 143.001 Gewicht 3.391 T 142.357 — 3.434 Mittel = 142.944 Otanmäkı. 100.724 Gewicht 3.158 : 101.359 — 2.079 Mittel = 100.988 Kiweswaara. 153.732 Gewicht 1.455 Zo 153.332 — 0.709 Mittel = 153.601 Rupukkawaara. 144.636 Gewicht 2.898 L 144.909 — 1.959 Mittel = 144.746 m»— M Kiweswaara Rupukkawaara 169,383 — Kiweswaara Saukkowaara Kiweswaara Teiriharju Kiweswaara Puokiowaara Puokiowaara Rokuawaara Rokuawaara Polowaara Rokuawaara Rewonpesämaa 51.333 — Höhenbestimmungen in Finnland, Saukkoıraara. 169.479 Gewicht 1.929 , Teiriharju. 173.487 Gewicht 1.955 173.446 — Puokiowaara. = 114.058 Gewicht 1.852 113.875 — 2.016 Mitiel Rokuaıraara. E s 103.895 Gewicht 0.900 103.066 — 1.366 Mittel Palowaara. T 78.696 Gewicht 2.803 79.635 — 1.307 Mittel Rewonpesamaa. T 63.535 Gewicht 2.565 61211 — 5.290 Mittel Repokanzas. - T 50.945 Gewicht 1.470 2.550 Mittel 183 2.396 Mittel = 169.426 T 2.903 Mittel = 173.465 bs = 113.963 T = 103.395 mA 78.995 T 63.990 |. MEME F. WoLDSTEDT Halosenwaara. Rokuawaara 38.703 Gewicht 1.370 x Bepokangas 39.825 — 3.932 Mittel = 39.535 Pitkäselkä. Repokangas 51.552 Gewicht 3.629 ve Halosenwaara 51.404 — 2.749 Mittel — 51.527 Linnunsilmä. T Halosenwaara 28.543 Gewicht 3.623 T Pitkäselkä 28.808 — 5.582 Mittel = 28.704 Sarwikangas. Pitkäselkä 97.110 Gewicht 3.607 - Linnunsilmä 237.149 — 5.303 Mittel = 27.133 d. Aus der oben angeführten unmittelbaren Hóhenbestimmung des Punktes Klemola war es mit Benutzung der Angaben der Tafel HI möglich die Höhe des Dreieckspunktes Sarwikangas auch über dem Bottnischen Meerbusen zu bestimmen. Weil aber hier für die Ermittelung der Höhen von fünf Punkten neun Bestimmungen vorhanden waren, aus welchen also vier strenge zu erfüllende Bedingungsgleichungen entstanden, wandte ich hier wieder ‘wie oben die Methode der kleinsten Quadrate an. Die aus der Tafel II entehnten Höhenunterschiede mit dem gefun- Höhenbestimmungen in Finnland, 185 denen Ausgleichungscorrectionen und den wie oben bestimmten Gewichten lasse ich hier folgen. Gewicht Oritkari — Klemola) =+ 1.125-L0.007—-F 1432 21.11 Länkisenkangas — Klemola=+ 9.490—0.002= + 9.488 79.80 Länkisenkangas — Oritkari =+ 8.357—0.001 = + 8.356 20.88 Intionkangas — Oritkari =+ 9.1284-0.009 — + 9.137 18.79 Intionkangas — Lánkisenk. =+ 0.769 4-0.011 = + 0.780 15.88 Sarwikangas — Länkisenk. = + 12.597— 0.036 = + 12.561 9.50 . Sarwikangas — Intionkang. — + 11.700+0.081 = + 11.781 10.55 Glockenthurm— Intionkang. —4-21.235—0.018 = + 21.217 28.62 Glockenthurm—Sarwikang.= + 9.321--0.115 —-F 9.436 4.47 Die Ausgleichungsrechnung giebt den wahrscheinlichen Fehler einer Hóhenbestimmung mit dem Gewichte 1 — 0.133. — Die wahrscheinlichsten Höhen uber dem Bottnischen Meerbusen sind also Klemola 2,429 Oritkari 3.554 Lánkisenkangas 11.910 Intionkangas 12.691 Uleäborgs Glockenthurm 33.908 Sarwikangas 24.472 *) Hier bezeichnet wieder der Name eines Punktes die Höhe desselben über 24 der Meeresílàche. 186 F. WoLDSTENT Da nun die Höhe des Dreieckspunktes Sarwikangas über dem Bottnischen Meerbusen gegeben ist, und die Höhen von Ul- kogrunni und Rontti unmittelbar bestimmt worden sind, so wa- ren für die Ermittelung der Hôhen aller von Sarwikangas aus beobachteten Punkte mehr Bestimmungen als unumgänglich nö- thig vorhanden, so dass 7 strenge zu erfüllende Bedingungsglei- chungen entstanden. Ich werde hier die verschiedenen Bestim- mungen der Höhenunterschiede mit den Ausgleichungscorrectio- nen und Gewichten wie oben folgen lassen. i La Gewicht "T Sarwikangas — Pitkäselkä =— 25.417 + 0.024 — — 24,393 3.607 Sarwikangas—Linnunsilmä=— 1.555—0.103=— 1.658 . 5.303 Sarwikangas — Latonmäki= + 9.533—0.228 = +, 9.305 2.086 Sarwikangas — Hypenmäki= + 2.470+0.010=+ 2.480 1.581 Sarwikangas — Isoniemi =+ 5.233—0.316=+ 4.917 1.857 Pitkäselkä — Linnunsilmä = + 22.719+0.016 = + 22.735 5.582 Linnunsilmä — Latonmäki= + 11.151 -0.185 =+ 10.963 2.420 Latonmäki — Hypenmäki =— 5.832—0.943 — — 6.825 0.987 Hypenmäki — Isoniemi =+ 3.585—1.148 — 4- 2.437 1.331 Hypenmäki — Ulkogrunni = + 12.341 +0.359 = + 12.700 1.706 Isoniemi — Ulkogrunni | — -F 9.012 4-1.251 — 4- 10.263 0.987 koniemi — Rontti = + 14.113—1.469 = + 12.644 2.279 Der wahrscheinliche Fehler einer Bestimmung mit dem Gewichte 1 = 0.786. — Die wahrscheinlichsten Höhen über dem Bottnischen Meerbusen werden also nn WEN a dé Hühenbestimmungen in Finnland, 187 Sarwikangas 24.472 4 Pitkäselkå — 48.865 Linnunsilmá 26.130 Latonmäki — 15.167 Hypenmäki 21.992 Isoniemi 19.555 Ulkogrunni — 9.292 Rontti 6.911 Für die Ermittelung der Hôhen der übrigen Punkte sollen nun die unmittelbar bestimmten Höhen von Ulkogrunni und Rontti zu Grunde gelegt werden. Da aber der in Tafel III ge- gebener Höhenunterschied von Ulkogrunni und Ajos sich nur auf einer Zenithdistanz gründet, welche auf Ajos bei ungewöhn- lich grosser Strahlenbrechung gemessen worden ist*) so wurde zuerst nur die Höhe von Kiwalo bestimmt, und die Höhen aller übrigen Punkte aus dieser hergeleitet. — Die Höhe von Kiwalo wurde, wie folgt, gefunden. Kiwalo. T Ulkogrunni 83.233 Gewicht 1.264 C2 T Rontti 83.694 — 0.854 Mittel = 83.419 Aus dieser Höhe sollten mit Hülfe der Tafel II die Höhen aller übrigen Punkte über dem Bottnischen Meerbusen berechnet *) Siche die Bemerkung bei Ajos in Tafel I. 188 F. WOLDSTEDT werden. Weil hier auch viel mehr Bestimmungen der Höhen- unterschiede als unumgänglich nöthig vorhanden waren, wurde die Methode der kleinsten Quadrate angewandt, um durch gehö- rige Ausgleichungen den gebildeten 6 Bedingungsgleichungen strenge Genüge zu leisten. — In der folgenden Zusammenstel- lung der Höhenunterschiede und Ausgleichungscorrectionen bedeu- ten I Kemi Kirche und I Torneå Kirche die Höhen der von Kiwalo und Ajos aus beobachteten — dagegen II Kemi Kirche und II Torneå Kirche die Höhen der von Kallinkangas und Kok- komäki aus beobachteten — Visirpunkte der beiden Kirchen. Gewicht Hé di = + 69.049 — 0.187 =+ 68.862 2.859 Kiwalo — Kallinkangas =+ 52.820 + 0.043 — 4- 52.863 2.801 Kiwalo — I Kemi Kirche = + 53.747 + 0.162 = + 53.909 1.467 Kiwalo — I Torneå Kirche — + 55.166 + 0.224 = + 55.390 0.797 Kallinkangas — Ajos = + 16.224 — 0.225 = + 15.999 3.675 Kokkomäki — Ajos =+ 0.365 +0.375=+ 0.740 2.530 I Kemi Kirche — Ajos =+ 14.829 + 0.124= + 14.953 1.921 I Torneå Kirche — Ajos =+ 13.324 + 0.148 — 4- 13.472 1.208 Kallinkangas — Kokkomäki = + 15.048 + 0.211 = + 15.259 3.868 Kallink. — II Kemi Kirche =+ 1.453— 0.021 =+ 1.432 12.520 Kallink. — II Torneå Kirche= + 1.844 + 0.430 =+ 2.274 0.922 IIKemiKirche— Kokkomäki= + 13.973— 0.146 = + 13.827 1.813 U TorneäKirche —Kokkom.= + 12.955 + 0.030 = + 12.985 13.25 ———————— Höhenbestimmungen in Finnland. 189 Der durch diese Ausgleichungsrechnung gefundene wahr- scheinliche Fehler eines mit dem Gewichte 1 bestimmten Höhen- "m unterschiedes beträgt 0.299. — Die wahrscheinlichsten Höhen über dem Bottnischen Meerbusen werden also Ajos 14.557 Kallinkangas 30.556 I Kemi Kirche 29.510 I Torneå Kirche 28.029 Kokkomäki 15.297 II Kemi Kirche 29.124 U Torneå Kirche 28.282 Der Höhenunterschied der mit I und II bezeichneten Vi- sirpunkte ist nicht gemessen worden, doch war an beiden Kir- chen der Visirpunkt I höher. Oben haben wir aber I Torneä Kirche niedriger als II Torneå Kirche gefunden, — welches ei- nen bei Beobachtungen so oft in Erfahrung gebrahten Satz be- stätigt, dass die wahrscheinlichsten Werthe nicht immer die wahren sind. 8. Wenn man die oben bei den Ausgleichungen gefundeneu wahrscheinlichen Fehler und die verschiedene Genauigkeit der übrigen oben angeführten Hóhenbestimmungen vergleicht, findet man im Allgemeinen eine grössere Genauigkeit bei den Höhen- bestimmungen südlich von Kiweswaara als nördlich von diesem 190 F. WOLDSTEDT Punkte, sowohl wenn die Gesichtslinie über's Land als wenn sie übers Meer geht. Ich werde versuchen die Ursache hievon zu erklären. — Nördlich von Kiweswaara wurden Signale errich- tet, die weit grösser waren als die südlich von demselben Punkte vorkommenden, und die Streben derselben machten einen kleine- ren Winkel mit dem Verticalen Balken. Offenbar musste diess, bei undurchsichtiger Luft und wenn die Entfernung, gross war, die Sicherheit der Visirungen bedeutend beeinträchtigen. Ebenso war die genaue Visirung sehr schwierig auf die oberen Theile der im Dottnischen Meerbusen errichteten hohen Signale, welche aus Py- ramiden von dünnen Balken ohne Verbindungsbretter bestanden. Die kurzen verticalen Balken, die über diesen Pyramiden hervor- ragten, waren auch sehr dünn. Der Umstand dass die verschie- denen in einer Beobachtungsreihe gefundenen Oerter des Zeniths am Instrumente doch unter sich gut stimmen widerlegt diesen Erklärungsgrund nicht, wenn man annimmt, dass der Beobachter jedesmal das Fernrohr auf einen gewissen von der Deutlichkeit des Signals abhängigen Visirpunkt eingestellt hat. Dass ausser dieser Ursache noch eine grössere Unregelmässigket der Refrac- tion, die durch die Nähe der Gesichtslinie zum Erdboden bewirkt worden ist, die Genauigket der Höhenbestimmungen beeinträch- tigt hat, ersieht man aus den gegenseitigen Zenithdistanzen der Punkte Palowaara — Puokiowaara, Palowaara — Rokuawaara und Repokangas — Pitkäselkä. — Besonders unsicher sind die Hóhenbestimmungen zwischen Sarwikangas und der Dreiecksseite Hoöhenbestimmungen in Finnland. 191 Ulkogrunni — Rontti. Ich habe untersucht, ob diese Unsicher- heit aus Irrthümern in den Beobahtuugen hervorgegangen wäre, aber mit Ausschluss der auf Latonmäki beobachteten fehlerhaften Zenithdistanzen des Dreieckspunktes Hypenmäki, (welche bei der Berechnung der Tafel III nicht berücksichtigt worden sind), habe ich keine andere Fehler entdecken können, als dass der Tag der Beobachtung auf Latonmäki unyichtig angegeben ist; er muss nämlich statt Juni 27 wahrscheinlich Juli 27 sein. Die Correc- tion dieses Fehlers aber würde die Höhenunterschiede zwischen Latonmäki und den von da aus beobachteten Punkten sehr we- nig verändern. Oben habe ich die Höhe des Dreieckspunktes Sarwikangas über dem Finnischen Meerbusen = 97.133, über dem Bottnischen T Meerbusen aber = 24.472 gefunden. Um annähernd beurtheilen 1p zu kónnen, ob dieser Unterschied von 2.661 aus den Fehlern der durch die Beobachtungen bestimmten Höhenunterschiede her- vorgegangen sei, habe ich die walırscheinlichen Fehler der Hö- hen aller zwischen der Dreiecksseite Kiweswaara — Puokiowaara und Sarwikangas befindlichen Dreieckspunkte berechnet, in dem ich die Höhen der beiden Endpunkte dieser Dreieckseite für absolut richtig angenommen, und den wahrscheinlichen Feh- ler gines mit dem Gewichte 1 bestimmten Höhemunterschiedes = 0.299 gesetzt habe, so wie die Ausgleichung der in der Nihe von Torneå bestimmten Höhenunterschiede ihn ergab. Die 192 F. WorpsTEDT Höhe H eines jeden der fraglichen Punkte ist so bestimmt worden, dass sie sich auf den schon bekannten Hóhen h und h' zweier Punkte gründet. Bezeichne ich den mit einem Gewichte p be- stimmten Ueberschuss der Höhe des neuen Punkts über h mit Ah und den mit einem Gewichte p' bestimmten Ueberschuss der Höhe des neuen Punkts über h mit Ah’ so ist H berechnet wor- deu nach der Formel H = 263A5-4p EAE) PTP Wenn h und h’ absolut richtig wären, so würde der wahrscheinliche Fehler der aus obiger Gleichung bestimmten Höhe H, welchen ich W nennen will, nur von dem wahr- scheinlichen Fehler w eines mit dem Gewichte 1 bestimmten Höhenunterschiedes abhängen, und ich müsste VW” = ae set- zen. Wenn aber h und h mit den wahrscheinlichen Feh- lern v und v behaftet] sind, muss zu diesem Quadrate noch eur hinzugelegt werden, so dass der vollständige Ausdruck des Quadrats des wahrscheinlichen Fehlers der Höhe H 72.2 M Pepe NT x T à [UE wird. — Nehme ich nun v und v für Kiweswaara und Puo- kiowaara für Null an, und w — 0.299, so finde ich nach dieser Formel folgende wahrscheinliche Fehler der oben angegebenen Hóhen der Punkte von Kiweswaara und Puokiowaara bis Sar- wikangas: Höhenbestimmungen in Finnland. 193 Rokuawaara 0.199 Palowaara 0.161 | Rewonpesämaa 0.165 Repokangas 0,196 Halosenwaara 0.202 Pitkäselkä 0.185 Linnunsilmä 0.169 Sarwikangas 0.160 Hätte man nur eine einfache Verbindungslinie zwischen Kiweswaara und Sarwikangas gehabt, so ist es klar, dass man, zum Quadrate des wahrscheinlichen Fehlers des Höhenunterschie- des von Sarwikangas und dem nächst vorhergehenden Punkte die Quadrate der wahrscheinlichen Fehler der Höhen aller mitt- leren Stationen hätte hinzulegen müssen, um den wahrschein- lichen Fehler der Höhe des Punktes Sarwikangas zu bekommen. In einer einfachen Verbindungslinie vergrössern sich also die Fehler der Höhen je weiter die Operationslinie sich erstreckt. Aus obiger Zusammenstellung der w. Fehler aber sieht man, dass diess nicht in einem Dreiecksnetze der Fall ist. Die ver- schiedene Höhe des Punktes- Sarwikangas über dem Finnischen und dem Bottnischen Meerbusen kann also kaum den Beobach- tungsfehlern zugeschrieben werden. Eine Unregelmässigkeit der Erdoberfläche würde veranlassen, dass ich mit unrichtigen Krüm- 25 LA où UU RNIPOEDSTEDT mungshalbmessern gerechnet hätte, da aber meistens auf jeder von zwei verbundenen Stationen gleich viele Zenithdistanzen gemessen worden sind, muss der daraus entstandene Fehler nur auf die Refractionskonstante Enfluss haben, aber keinen auf die bestimmten Höhenunterschiede. Ein anderer Fehler in den un- mittelbaren Bestimmungen der Höhen über der Meeresfläche als der, welcher aus einer unrichtigen Schätzung des mittleren W as- serstandes hervorgeht, ist nicht zu vermuthen. Die Höhe von Klemola habe ich so geprüft, dass ich aus den von mir unmit- telbar bestimmten Höhen von Ulkogrunni und Rontü die Höhe von Sarwikangas über dem Bottnischen Meerbusen nach der Me- thode der kleinsten ‚Quadrate berechnet habe. Ich fand sie frei- lich etwas grösser als die durch die Höhe von Klemola bestimm- : te, nämlich 25.126; da aber die Höhenunterschiede , welche zwischen Sarwikangas und Rontii bestimmt worden sind, mit einem sehr grossen wahrscheinlichen Fehler behaftet sind, kann man diesem Resultate kein Vertrauen schenken, und übrigens bleibt doch immer in den Höhen der beiden Meerbusen ein Un- terschied von mehr als 2 Toisen, dessen Erklärung ich Anderen überlassen muss. 9. Es ist noch übrig, dass ich kurz beschreibe, wo jeder Drei- eckspunkt gelegen ist, und die Höhe des Standorts jedes Signals über der Meeresfläche angebe. Die Hauptdreieckspunkte sind in Hoöhenbestimmungen in Finnland. 195 der Tafel I in der Ordnung wie sie von Mäkipäällys an auf ein- " ander folgen, numerirt. Die nicht mit Zahlen versehenen Punkte sind Hülfsdreieckspunkte für die Verbindung der beiden Grund- linien (im Kirchspiele Elimä und in der Nähe von Uleåborg) mit dem Hauptdreiecksnetze. Ich lasse sie nun in derselben Ord- nung wie in Tafel I auf einander folgen. 1. Mähipäällys. Ein Berg auf dem nördlichen Theile der Insel Hochland , auf dessen höchster Spitze der nördliche Endpunkt der Gradmes- sung in den Ostsee-Provinzen Russlands, mit einem im Felsen befestigten eisernen Bolzen bezeichnet, sich befindet. Die Höhe dieses Bolzens über der Meeresfläche haben wir oben = 64. 671 gefunden. 2. Swartwira. Eine kleine Insel im Finnischen Meerbusen, auf deren höch- ster Felsenspitze der Dreieckspunkt markirt worden ist. Die Höhe T desselben haben wir oben = 7.473 gefunden. 3. Ristisaari. Eine kleine niedrige Insel nicht weit von einer grösseren, Fagerö benannt. Die Höhe des Erdbodens, worauf der Dreiecks- punkt im Jahre 1843 markirt wurde, beträgt 5. 185. 4. Tuskas. Dieser Name gehört dem zum Dreieckspunkte nächsten Bauerhof. Der Berg g, worauf das Signal steht, wird Storsunds- 196 F. WoiDSTEDT oerg genannf, und ist auf der Insel Mogenpórtó gelegen, welche zum Kirchspiele Pyttis gehört. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Felsen beträgt 1.900, und dieser liegt also 18.035 über der Meeresfläche. .9. Kokkowuori. Ein waldbewachsener Berg eine halbe Werste vom Meere und drei Werste vom Dorfe Heinlax im Kirchspiele Pytis. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Erdboden beträgt 2.961, und dieser liegt also 21.285 über dem Finnischen Meerbusen. 6. Strömfors. N Der Dreieckspunkt trägt den Namen des zum Kirchspiele Elimä gehörenden Gutes Strömfors, in dessen Bezirk er auf dem Berge Harkranksberg gelegen ist. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Erdboden beträgt 1.925, und dieser liegt also 36.662 über dem Finnischen Meerbusen. — Hier wurde im Jahre 1843 ein Gerüste aufgeführt, so dass das Instrument auf dem oberen Ende des runden Visirbalkens aufgestellt werden konnte, und über dem früheren Signale wurde noch eine Signalpyramide er- richtet, auf welche die in Tafel I mit IV bezeichnete Visirung sich bezieht. 7. Lowisa. Der mit diesem Namen bezeichnete Dreieckspunkt liegt kaum eine Werste südlich von der Stadt Lowisa. Das Signal steht auf dem höchsten Punkte eines Erdrückens ganz nahe ei- Höhenbestimmungen in Finnland. 197 nem grossen Steine, der Kuckusten genannt wird. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Erdboden beträgt 2 086 , und dieser T liegt also 20.775 über dem Finnischen Meerbusen. 8. Korsmalm. Dieser Name gehört einer zwei bis drei VV erste. nördlich vom Dreieckspunkte gelegenen Poststation auf dem Wege von Lowisa nach Heinola. Das Signal steht auf einem kahlen Felsen, Storhästberg genannt, nicht weit von der Landstrasse. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Felsen beträgt 2.083, und dieser liegt also 35.325 über dem Finnischen Meerbusen. 9. Musiila. Der Felsen Rappukallio, auf welchem das Signal steht, ge- hórt zum Gute Mustila im Kirchspiele Elimá, und liegt auf dem halben Wege zwischen der Kirche Elimä und dem Dorfe Ki- mobóle, dicht neben der Landstrasse. Die Hóhe des Dreiecks- punktes über dem Felsen beträgt 1.797, und dieser liegt also T 48.470 über dem Finnischen Meerbusen. Lähdetkallio. Hilfspunkt. Ein Berg auf der Grenze zwischen den Kirchspielen Elimä und Lappträsk 7 Werste vom Dorfe Rattula in jenem Kirch- spiele entfernt. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Erdbo- den beträgt 1.812, und dieser liegt also 32.322 über dem Finni- schen Meerbusen. 198 F. WoLDSTEDT Briefberg. Huülfspunkt. Ein waldbewachsener Berg im Kirchspiele Pyttis 3 W erste vom Dorfe Swenskby entfernt. Die Hóhe des Dreieckspunktes über dem Erdboden beträgt t. 735, und dieser liegt also 34.899 über dem Finnischen Meerbusen. Linnankallio. Hülfspunkt. Ein waldbewachsener Berg anderthalb Werste vom Dorfe Rattula im Kirchspiele Elimä. Die Höhe des Dreieckspunkts über dem Felsen beträgt 1. 763, und dieser liegt also 35. .599 über dem Finnischen Meerbusen. Nordende der Basis. Das Signal stand auf einem Acker neben der Landstrasse nicht weit vom Gute Junttila im Dorfe Rattula und im Kirch- spiele Elimä, Die Höhe des Dreiecspunkts über dem Erdboden betrug 1. 87 5, uud dieser liegt also 11. .382 über dem Finnischen Meerbusen. Suüdende der Basis. Das Signal stand auf einem Acker südôstlich vom Dorfe Rattula, etwa 3 Werste von der Landstrasse entfernt. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Erdboden betrug 1.809, und dieser ” liegt also 10.047 über dem Finnischen Meerbusen. 10. II Porlom. Das Signal steht auf der südlichen Abdachung des Felsens Kosensuunkallio, welcher zum Gute Porlom im Kirchspiele Lapp- Höhenbestimmungen in Finnland, 199 träsk gehört. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Felsen beträgt 1.888, und dieser liegt also 46. 329 über dem Finnischen Meerbusen. 11. I Porlom. Das Signal steht auf dem nördlichen Abhange des oben erwähnten Felsens Kosensuunkallio. Die Hôhe des Dreieckspun- ktes über dem Felsen beträgt 1.925, und dieser liegt also 50. 472 über dem Finnischen Meerbusen. 12. Perheniemi. Das Signal steht auf dem Berge Kakarajärwenkallio, wel- cher zum Gute Perheniemi im Kirchspiele Ithis gehórt. Der Dreieckspunkt liegt 1.87 S über dem Felsen, und dieser also H 58.37 1 über dem Finnischen Meerbusen. 13. Willikkala. Das Signal steht auf dem Felsen Paskaketunmäki, welcher : 3 Werste südlich vom Dorfe Katajala und 6 bis 7 W erste nörd- lich vom Dorfe Willikkala im Kirchspiele Orimattila liest. Die Hóhe des Dreieckspunktes über dem Felsen beträgt 1.859, und dieser liegt also 59.286 über dem Finnischen Meerbusen. 14. Huhtmar. Der so genannte Dreieckspunkt liegt auf dem Berge Huht- marmäki einige Werste südlich von dem bei der Poststation Nyby im Kirchspiele Hollola sich erstreckenden Erdrücken und 6 20 F. WoLDSTEDT bis 7 Werste nördlich vom Dorfe Kuiwanto. Das Signal steht auf einem Granitfelsen, welcher um 1.913 niedriger ist als der. Dreieckspunkt, und ako 76.204 über dem Finniechèn Meerbu- sen liegt. 15. Emmeneures. Diese Benennung, welche wohl richtiger Aemmänäyräs heissen soll, gehört dem Berge, worauf das Signal steht, und wel- cher im Kirchspiele Orimattila 2 bis 3 Werste südlich von der Kirche in der Nihe der Landsirasse gelegen ist. Der Dreiecks- punkt befinde: sich 1.796 über dem Erdboden, und dieser also 57.163 über dem Finnischen Meerbusen. 16. Messila. Der Dreieckspunkt ist nach einem drei Wersie von dem- selben östlich entfernten Dorfe Messili oder Mässilä benannt. Das Signal sicht auf dem Berge Tirismss, dem höchsten Punkte eines Landrückens. Der Dreieckspunkt liegt 1.901 über dem Erdboden , und dieser alo 114.581 über dem Fismischesi Mesr- busen. 17. Wahteristo. Das Signal steht auf dem Berge Wahteristonmäki, welcher zum Dorfe Pyhäntska in der Capelle Nastola gehört Der Drei- eckspunkt liegt 1.739 über dem Felsen und dieser also 91.399 über dem Finnischen Meerbusen. Höhenbestimmungen in Finnland. 201 18. Wesiwehmaıs. Das Signal steht auf dem Berge Isosupanmäki, auf dem höchsten Punkte zwischen den Seen Wesijärwi und Päjäne, 4 bis 5 Werste vom Dorfe Wesiwehmais entfernt, Der Dreiecks- punkt liegt 1.902 über dem Erdboden und dieser also 86.461 über dem Finnischen Meerbusen. 19. Kurhila. Das Signal steht auf dem Berge Kurkistenkorwenmantere, welcher zum Dorfe Wehimä in der Capelle Asikkala und in dem Kirchspiele Hollola gehört, und drei Werste östlich von der Poststation Kurhila gelegen ist. Der Dreieckspunkt liegt i "885 über dem Erdboden und dieser also 88. 902 über dem Fin- nischen Meerbusen. 20. Sortinkallio. Der Berg Soitinkallio, worauf das Signal steht, gehört zum Dorfe _Karilanmaa im Kirchspiele Syssmä. Der Dreieckspunkt liegt 1.804 über dem Erdboden und dieser also 96. 615 über dem Finnischen Meerbusen. 21. IWirmala. Dieser Name bezeichnet eine Insel im Landsee Päjäne, wo das Signal steht auf dem Berge Rasinmäki, zum Gute Kellosalmi im Kirchspiele Padasjoki gehórend. Der Dreieckspunkt liegt 26 202 F. IForpsTEDT ? 1.915 über dem Felsen und dieser also 95.574 über dem Finni- schen Meerbusen. 22. Wiljaminwuors. Das Signal steht auf dem Berge Wiljaminwuori im Kirch- spiele Syssmä anderthalb QV erste nördlich vom Dorfe Taipale. Der Dreieckspunkt liegt 1.926 über dem Felsen und dieser also 99. 397 über dem Finnischen Meerbusen. 23. Kylmäkangas. Das Signal steht auf dem Berge Kylmäkangas oder Harti- kanmäki, welcher zum Dorfe Ruolaks im Kirchspiele Kuhmois gehôrt. Der Dreieckspunkt liegt 1.845 über dem Erdboden und dieser also 103.092 über dem Finnischen Meerbusen. 24. Kammio. Das Signal steht auf der höchsen Spitze des Berges Kam- miowuori 3 bis 4 Werste nördlich vom Dorfe Winturi in der Capelle Luhango des Kirchspiels Syssmä. Der Dreieckspunkt liegt 1.915 über dem Felsen und dieser also 113.667 über dem Finnischen Meerbusen. 25. Rappuwuori. Der Berg Rappuwuori, worauf das Signal steht, ist im Kirchspiele Jämsä 2 Werste westlich vom Dorfe W aherkylä Höhenbestimmungen in Finnland. 203 T gelegen. Der Dreieckspunkt liegt 1.885 über dem Felsen und kh dieser also 107.180 über dem Finnischen Meerbusen. 26. Tammimakı. : Der Erdberg Tammimäki liegt in der Capelle Jouza in Gu- stav Adolphs Kirchspiele. Die höchste Stelle des Berges, wo das Signal steht, hat „den besonderen Namen Kempinmäki. Der Drei- eckspunkt liegt 1.875 über dem Erdboden und dieser also 124.245 über dem Finnischen Meerbusen. 27. Puolakka. Dieser Name gehört einem Dorfe in der Gapelle Korpilaks des Kirchspiels Jämsä, von welchem Dorfe der sich am Ufer des Sees Päjäne steil erhebende Felsen Orawawuori, (worauf das Signal steht), 2 Werste südlich liegt. Die Höhe des Dreiecks- punktes über dem Felsen ist 1.898, und dieser liegt also 98.637 über dem Finnischen Meerbusen. 28. Waterwuor:. Der Berg Waterwuori oder nach Finnischer Orthographie Waaterwuori, auf welchem das Signal steht, ist 6 bis 7 W erste nördlich vom Dorfe Nisula in der Capelle Korpilaks des Kirch- spiels Jämsä gelegen. Die Grenzlinie zwischen den Gouverne- mens St. Michel und Wasa geht über diesen Berg nicht weit vom Signale. Der Dreieckspunkt liegt 1.797 über dem Erdboden Du und dieser also 116.640 über dem Finnischen Meerbusen. 204 F. WoLDpsTEDT 29. Jywaskyla. Der mit diesem Namen bezeichnete Ort ist spáter zur Stadt erhoben. Das Signal steht auf dem Berge Ronninmäki, 3 bis 4 Werste südlich von der Kirche Jywäskylä. Der Dreieckspunkt liegt 1.841 über dem Erdboden und dieser also 116. 573 über dem Finnischen Meerbusen. 30. Ruuhimakr. Das Signal steht innerhalb der Einzäunung eines zum Dorfe Ruuhimäki im Kirchspiele Laukkas gehörigen Ackers, an- derthalb Werste vom Dorfe entfernt. Der Dreiechspunkt liegt 1.809 über dem Erdboden und dieser also 106. 622 über dem Finnischen Meerbusen. 31. Laajawworr. Das Signal steht auf dem Berge Laajawuori 4 bis 5 Wer- ste w estlich von der Kirche Jywäskylä. Der ,Dreieckspunkt liegt 1.950 über dem Felsen und dieser also 116.859 über dem Fin- nischen Meerbusen. 32. Multamäki. Der Erdberg Multamäki, auf welchem das Signal steht, ist 3 Werste westlich vom Dorfe Finni i im Kirchspiele Laukkas ge- legen. Der Dreieckspunkt liegt 1.933 über dem Erdboden und dieser also 108.569 über dem Finnischen Meerbusen. T— GÉRÉE RC nt T 15 a Qe [91] Höhenbestimmungen in Finnland. 20 33. Ohimäki. Das Signal steht nicht weit vom Dorfe Ohimäki am Ufer des Sees Kynsiwesi etwa 2 VV erste östlich von einem grösseren Dorfe Hawusalmi in der Capelle Hankasalmi, welche zum Kirch- spiele Rautalampi gehört. Der Dreieckspunkt liegt 1.871 über dem Felsen und dieser also 109.796 über dem Finnischen Meer- busen. 34. Sılmutmäk:. Ein mit dichten Birken und mit Tannen bewachsener Erd- berg, worauf das Signal steht, etwa 3 Werste von der Poststa- ton Hintikka im Kirchspiele Rautalampi. Der „Dreieckspunkt liegt 1. 797 über dem Erdboden und dieser also 97.197 über dem Finnischen Meerbusen. 35. Zlamähk:. Das Signal steht auf einem-Berge llamáki oder vielleicht richtiger lilamáki genannt, welcher 2 bis 3 W erste vom Dorfe Pyrinlaks im Kirchspiele Saarijárwi entfernt ist. Der Dreiecks- punkt liegt 1.902 über dem Felsen und dieser also 109. 538 über dem Finnischen Meerbusen. » 36. Listonmäkt. Der Berg Listonmäki, auf welchem das Signal steht, ist 3 Werste südlich vom Dorfe Listo im Kirchspiele Saarijárwi ge- T legen. Der Dreieckspuukt liegt 1.811 über dem Felsen und die- T ser also 109.518 über dem Finnischen Meerbusen. 206 F. WOLDSTEDT 37. Wesamäkr. Das Signal steht auf dem Berge Wesamäki nieht weit von einem Dorfe desselben Namens am nördlichen Ende des Kirch- spiels Rautalampi. Der Dreieckspunkt liegt 1.603 über dem Erd- boden und dieser also 111 "489 über dem Finnischen Meerbusen. 38. Kilpimaki Der Felsen Kilpimáki, auf welchem das Signal steht, liegt nicht weit von der Landstrasse, 5 VV erste nordwestlich von der Poststation Toholaks im Kirchspiele Rautalampi, und noch weni- ger von der Kirche entfernt. Der Dreieckspunkt liegt 1.830 über dem Felsen und dieser also 103. 174 über dem Finnischen Meer- busen. 39. Honkamäfr. Der Berg Honkamáki, auf welchem das Signal steht, liegt in der Capelle Karttula des Kirchspiels Kuopio etwa 6 WV erste nórdlich vom Dorfe Saita. Die Hóhe des Dreieckspunkts über dem Erdboden beträgt 1.627, und dieser liegt also 122.592 über dem Finnischen Meerbusen. 40. Lehtomakr. Das Signal steht auf einem Erdberge ganz nahe zum Dorfe Lehtomäki im Kirchspiele Pielawesi. Der Dreieckspunkt liegt 1. 7570 über dem Erdboden und dieser ako 93 028 über dem Fin- nischen Meerbusen. DOM ET EPST RES Faa. «0 PEARL Höhenbestimmungen in Finnland, 207 41. Porsänmäk:. Dieser Name gehört einer Poststation im Kirchspiele Iden- salmi, von welcher der Berg Pöllömäki oder Pitulamminmäki, worauf das Signal steht, 2 bis 3 Werste entfernt ist. Der Drei- eckspunkt liegt 1 "A7 3 über dem Erdboden und dieser also 128. 991 über dem Finnischen Meerbusen. 42. Pihlajanmäkı. Das Signal steht auf einem Berge nicht weit vom Dorfe Pihlajanmäki im Kirchspiele Pielawesi. Der Dreieckspunkt liegt 1.540 über dem Erdboden und dieser also 105 876 über dem Finnischen Meerbusen. 43. Iimäkt. Das Signal steht auf dem Berge limáki ganz nahe zu ei- nem Dorfe desselben Namens im Kirchspiele Idensalmi etwa 10 Werste nördlich von der Kirche. Der Dreieckspunkt liegt 1.476 über dem Erdboden und dieser also 105.408 über dem Finnischen Meerbusen. , A4. Kiwimäkt. Das Signal steht auf dem Berge Kiwimäki nicht weit vom Dorfe Swenninmäki im Kirchspiele Idensalmi , einige WV erste von der nach der Stadt Kajana leitenden Landstrasse entfernt. Der Dreieckspunkt liegt 1.555 über dem Erdboden und dieser also 114.845 über dem Finnischen Meerbusen. 208 F. IWOLDSTEDT 45. Sallisenmäki. Das Signal steht auf einem Acker ganz nahe zum Bauer- hófchen Sallisenmäki im Kirchspiele Idensalmi, 171 Werste von T der Poststation Niinimäki entfernt. Der Dreieckspunkt liegt 1.584 T über dem Erdboden und dieser also 115.312 über dem Finni- schen Meerbusen. 46. Kulwenmäk:. Der Erdberg Kulwenmáki, auf welchem das Signal steht, ist 3 bis 4 Werste vom Dorfe Palomáki im Kirchspiele Iden- salmi entfernt. Der Dreieckspunkt liegt 1.542 über dem Erdbo- den und dieser also 117.664 über dem Finnischen Meerbusen. 47. Naarasmäki. Der waldbewachsene Felsen Naarasmäki, auf welchem das Signal steht, gehört zum Dorfe Lahnasmäki im Kirchspiele Sot- kamo. Das Signal steht nahe zu den Feldern eines. auf dem Berge wohnenden Bauers. Der Dreieckspunkt liegt 1.575 über dem Felsen und dieser also 124.703 über dem Finnischen Meer- busen. 48. Murtomäki. Das Signal steht auf einem Erdberge, über welchen die Grenze zwischen den Gouvernemens Kuopio uud Uleåborg streicht, ganz nahe zum Dorfe Murtomäki und zur Landstrasse. Der Dreieckspunkt liegt 1.526 über dem Erdboden und dieser also 115.531 über dem Finnischen Meerbusen, -Hóhenbestimmungen in Finnland, 209 - 49, Lehtowaara. Der Berg Lehtowaara, auf welchem das Signal steht, ist im Kirchspiele Paltamo 3 Werste von der Poststation Alakylá gelegen. Der Dreieckspunkt liegt 1151): über /dem. Helsori und dieser also 141.434 über dem Finnischen Meerbusen. 50. Otanmäkt. Das Signal steht auf dem Erdberge Otanmäki etwa 7 Werste vom Dorfe Suutarila entfernt, welches an der südlichen Küste des Uleä-Sees im Kirchspiele Paltamo gelegen ist. Der Dreieckspunkt liegt 1.458 über dem Erdboden und dieser also T 99.530 über dem Finnischen Meerbusen. 51. Kiweswaara. Der Erdberg Kiweswaara, auf welchem-das Signal steht, ist im Kirchspiele Paltamo etwa 4 Werste vom Dorfe Wiita- niemi und vom See Kiwesjärwi nördlich von Uleä-See gele- gen. Der Dreieckspunkt liest 1.496 über dem Erdboden und dieser also 152.105 über dem Finnischen Meerbusen. 52. Rupukkawaara. Das Signal steht auf dem Erdberge Rupukkawaara, wel- cher auf der Grenze zwischen den Kirchspielen Paltamo und Sotkamo etwa 2 Werste von der dieselben verbindenden Land- 27 210 F, WoLDSTEDT , s strasse gelegen ist. Der Dreieckspunkt liegt 1.715 über dem vd Erdboden und dieser also 143.031 über dem Finnischen Meer- busen. 93. Saukkowaara. Der Erdberg Saukkowaara, auf welchem das Signal steht, ist im Kirchspiele Hyrynsalmi gelegen, etwa 7 Werste vom Dorfe Karinniemi, welches am Ufer des Sees Ristijärwi liegt. Die Höhe des Dreieckspunktes über dem Erdboden beträgt 1.750, und dieser liegt also 167.676 über dem Finnischen Meerbusen. 54. Teiriharju. Das Signal steht auf dem Erdberge Teiriharju im Kirch- spiele Hyrynsalmi, etwa 3 Werste vom Dorfe Latwamäki ent- fernt. Der Dreieckspunkt liegt 2.266 über dem Erdboden und dieser also 171.199 über dem Firmischen Meerbusen. Hier muss bemerkt werden, dass, weil die Reduction der hier beobachteten Zenithdistanzen zum Dreieckspunkte unsicher ist,*) die absolute Höhe von Teiriharju ein wenig fehlerhaft sein kann, — was aber keinen Einfluss auf die Höhenbesummungen anderer Pun- kte hat, 55. Puokiowaara. Das Signal steht auf dem Berge Puokiowaara im Dorfe Puokio und Kirchspiele Hyrynsalmi. Nicht weit von Puokio ist *) Siehe Tafel I. Hoöhenbestimmungen in Finnland. 211 die Grenze zwischen den Kirchspielen Paltamo, Hyrynsalmi und T Muhos. Der Dreieckspunkt liegt 2.241 über dem Erdboden und "m. dieser also 111.722 über dem Finnischen Meerbusen. 56. Rokuawaara. Der Sandberg Rokuawaara, worauf das Signal steht, ist auf der Grenze zwischen den Kirchspielen Paltamo und Muhos 4 Werste von der Poststation Rokua gelegen. Der Dreieckspunkt liegt 2.351 über dem Erdboden und dieser also 101.044 über dem Finnischen Meerbusen. 57. Palowaara. Das Signal steht auf dem Erdberge Palowaara nahe zu ei- nem Bauerhofe desselben Namens etwa 12 WW erste östlich vom Dorfe Sankijárwi im Kirchspiele Muhos. Der Standort des Sig- nals ist 3 bis 4 Fuss niedriger als die höchste Stelle des Bcrges. Der Dreieckspunkt liegt 2.412 über dem Erdboden und dieser also 76.583 über dem Finnischen Meerbusen. + 58. Rewonpesämaa. Mit diesem Namen wird eine 2 Werste vom Dorfe Sanki- järwi im Kirchspiele Muhos entfernte Anhöhe bezeichnet, wo ein hohes Signal aufgeführt werden musste, um Palowaara mit Repo- kangas verbinden zu können. Das Instrument stand auf einem etwa 3 Toisen hohen Gerüste von Holz. Die Höhe des Drei- eckspunkts über dem Erdboden ist nicht gemessen. 212 F. WoLDSTEDT 59. Repokangas. Der Erdberg Repokangas, auf welchem das Signal steht, ist im Kirchspiele Muhos etwa 3 Werste von der von Kajana nach Uleåborg leitenden Landstrasse gelegen. Der Dreieckspunkt liegt 3.247 über dem Erdboden und dieser also 48.264 über dem Finnischen Meerbusen. 60. Halosenwaara. Der Erdberg Halosenwaara, auf welchem das Signal steht, ist im Kirchspiele Limingo 3 Werste vom Dorfe Engeslewå gelegen. Der Dreieckspunkt liest 2.787 über dem Erdboden und dieser also 36.748 über dem Finnischen Meerbusen. 61. Pitkäselka. Der Erdberg Pitkäselkä, auf welchem das Signal steht, ist auf der Grenze zwichen den Kirchspielen Muhos und Uleä nórd- lich von der von Kajana nach Uleåborg leitenden Landstrasse gelegen. Die Höhe des Dreieckspunkts über dem Erdboden be- trägt 2.235. Nach dem Obigen liegt dieser also 49.292 über dem Finnischen und 46.630 über dem Bottnischen Meerbusen. 62. Linnunsilma. Das Signal steht auf dem Erdberge Linnunsilmà im Kirch- spiele Limingo, 12 Werste von der von Uleäborg nach Åbo lei- tenden Landstrasse entfernt, Die Höhe des Dreieckspunkt: über dem Erdboden betrágt 2 405. Dieser liegt also 20.299 über dem Finnischen und 93.725 über dem Bottnischen Meerbusen. en ee ee S Hoöhenbestimmungen in Finnland. 213 63. Sarwıkangas. Der Erdberg Sarwikangas, auf welchem das Signal steht, liegt nördlich von Uleà-Flusse im Kirchspiele Uleà, etwa 8 Werste von der Stadt Uleäborg entfernt. Die Höhe) des Dreiecks- punkts über dem Erdboden beträgt 2.260. Dieser liegt demnach "m 24.873 über dem Finnischen und 22.212 über dem Bottnischen Meerbusen. Intionkangas. Hulfspunkt. So wird eine steinichte Anhóhe neben dem Begräbniss- platze -der Stadt Uleåborg genannt. Auf dem hôchsten Punkte derselben steht das Signal i Werste von der Stadt entfernt. Der Dreieckspunkt war 1.667 über dem Erdboden, und dieser liegt also 11.024 über dem Bottnischen Meerbusen. , Länkisenkangas. Hülfspunkt. Das Signal steht auf der steinichten Anhöhe Länkisenkan- gas 4 Werste von Uleåborg nicht weit von der nach Abo lei- tenden Landstrasse. Der Dreieckspunkt war 1.779 über dem Erdboden, und dieser liegt also 10.131 über dem Bottnischen Meerbusen. Oritkari. Nordwestl. Ende der Basis. Das Signal stand auf dem Sandhügel Oritkari, welcher anderthalb Werste vom Uleåborg und 2 Werste vom Bottni- schen Meerbusen entfernt ist. Der Dreieckspunkt war 1.845 über dem Erdboden, und dieser liegt also 1.709 über dem Bott- nischen Meerbusen. 214 F. WoLDSTEDT Klemola. Sidöstl. Ende der Basis. Das Signal stand auf einem waldbewachsenen Hügel sehr nahe zum Ufer des Meeres und nicht weit vom Bauerhofe Kle- mola 4 Werste von Uleåborg. Der Dreieckspunkt war 1.827 über dem Erdboden, und dieser liegt also 0.595 über dem Bott- nischen Meerbusen. 64. Latonmäk:. Der Erdberg Latonmäki, auf welchem das Signal steht, liegt im Kirchspiele Limingo, 2 Werste von der Kirche der Capelle Lumijoki entfernt. Der Dreieckspunkt liegt 2.116 über dem Erdboden und dieser also 13.051 über dem Bottnischen Meerbusen. 65. Hypenmäki. Das hohe Signal steht auf dem Sandberge Hypenmäki oder richtiger Hyypänmäki (Hyyppä) im nördlichen Theile der Insel Carlö. Der Dreieckspunkt war 6.680 über dem Erdboden und a dieser also 15.318 über dem Bottnischen Meerbusen. 66. Isoniemi. Mit diesem Namen wird ein 20 Werste nordwestlich von Uleåborg sich in den Bottnischen Meerbusen erstreckendes Vor- gebirge bezeichnet, wozu eine Anhóhe, Runteli genannt, gehört, worauf das Signal steht. Der Dreieckspunkt liegt 2.264 über dem Erdboden und dieser also 17.291 über dem Bottnischen Meerbusen. Höhenbestimmungen in Finnland, 215 67. Ulkogrunni. Das hohe Signal steht auf einer kleinen Anhöhe im nörd- lichen Theile der Insel Ulkogrunni, welche zum Kirchspiele Ijo gehört, und etwa 35 Werste vom nächsten Festlande, (dem Aus- flusse des ljo-Flusses), entfernt ist. Der Dreieckspunkt war 6.052 über dem Erdboden, und dieser liegt also 3.240 über dem Bottnischen Meerbusen. 68. Rontti. Das hohe Signal steht auf dem westlichen Theile der klei- nen Insel Rontti, welche dem Ausflusse des ljo-Flusses in den Bottnischen Meerbusen gegenüber liegt, und zum Kirchspiele Ijo gehórt. Der Dreieckspunkt liegt 5.760 über dem Erdboden und dieser also 1.151 über dem Bottnischen Meerbusen. 69. Kıwalo. Mit diesem Namen wird ein nördlich vom Bottnischen Meerbusen sich in nórdlicher Richtung erstreckender Bergsrüc- ken bezeichnet, auf dessen hóchster südlichen Spitze das Signal steht. Diejenigen Spitzen dieses Bergrückens, welche auf dem Meere sichtbar sind, werden von den Seefahrern "Simo kullar” genannt. Der Dreieckspunkt liegt 1.720 über dem Felsen und dieser also 81.699 über dem Bottnischen Meerbusen. 70. Ajos. Das Signal steht auf dem südwestlichen Theile der wald- bewachsenen Insel Ajos im Bottnischen Meerbusen, welche Insel 2 Werste von der nördlichen Küste desselben entfernt ist, Der 216 F. WOoLDSTEDT T Dreieckspunkt liegt 2.480 über dem Erdboden und dieser also r- 12.077 über dem Bottnischen Meerbusen. 71. Kallinkangas. Der Erdberg Kallinkangas, auf welchem das Signal steht, liegt im Kirchspiele Kemi eine halbe WV erste südwestlich von derjenigen Kirche, die in der Swanbergschen Gradmessung ein Dreieckspunkt war. Der Swanbergsche Dreieckspunkt Kallin- kangas war auf dem Berge desselben Namens nicht mehr zu fin- den. — Der Dreieckspunkt liegt 2.372 über dem Erdboden und dieser also 28.184 über dem Bottnischen Meerbusen. 72. Kokkomäki. Die Anhöhe Kokkomäki, auf welchem das Signal steht, liegt eine Werste südöstlich von der Kirche des Kirchspiels Torneä, deren Thurmspitze ein Punkt der Swanbergschen Gradmessung war. Der Dreieckspunkt liegt 2.515 über dem Erdboden und dieser also 12.782 über dem Bottnischen Meerbusen. Die diesem Aufsatze beigefügte Zeichnung des Hauptdrei- ecksnetzes wird die Auffindung der Hauptpunkte erleichtern. Was die Hülfspunkte betrifft, wird jeder mit Hülfe der obigen Angaben und der in Tafel I angegebenen Distanzen leicht eine Zeich- nung derselben entwerfen können. — Schliesslich muss ich bemerken, dass die Kirchen von Kemi und Torneä, deren Höhen über dem Bottnischen Meerbusen oben bestimmt worden, dieselben sind, deren Thurmspitzen Swanbergsche Dreieckspurkte waren. m AREA RO: NA YA MENU m NAE | - EL nn en un nn M A ZI T. ns ET e 4 | , My Perdu | asitaw | | dan! sslondo:; sim warf | TT "Ti : dont. 90: ^t „ei | JOS "M ZIP V ES 4 Dig ——— Us OEC m ERES, UU Eois | # ds etn QATE Dal T ” 117648 ( LLLDALLOLLL EU Yu potu dr rS e | Eloi lau vvs LER An EL meh. 715 4 ! | 1 BR N - x " 4 ? 14 | Miss rr E 1 AA egit: enten Lpee LO : $ fi "i » ? J ho s F 4 ri — Lm ash P GEIL | l En poem TI sine i HEC Hl ! a. ALE 14 TN vi C1 a | yf j 1 m^ MT | | ug ib f c E : mi : E tå pez tud | : 218 F. WOLDSTEDT Taf. I. Wahre Zeit. Beobachteter Punkt. 1. Mäkipäällys. 1843 Aug. | 4 0'\Oestl. Meereshoriz. 712 8 8l 3 38 | —— 5/4 0 |Westl.Meereshoriz. 712 8 I — 8| 338 | —————————* 5| 4 0|Swartwira H'—49.00| + 15.40 | 4.19247 772 8| — ll à 3 38 H 5| 4 0 !Ristisaari H + 94.90 | 3.15893 712 8| ma H 8| 3 38| Hj 1) u. 2). Der Meereshorizont sehr undeutlich. 3) Der Mee- unerkenntlich wurde. 2. Swartwira. ( Markirter Punkt ) 1833 Aug. az O'|Tuskas I|—62.29| — 24.01 | 3.79373 40 | —— ——3À 22 0 |Ristisaari IH 4- 493.15 | 3.80288 40 | — — Ill 22 0 Mäkipäällys M ? , 419247 Wi! d esame — | Bewölkter Himmel, etwas 3. Ristisaari. (1843 markirter Punkt). 1833 Aug. 30! 1 45 |Tuskas Ii—54.51 | — 24.01 | 3.92176 1843 Aug. 13|23 17 | — —— 11—42.00: 1/—42.00: 13/23 45 |] 1843 Aug. 13/23 17 Kokkowuori 1]|—42.00:, — 26.00 | 3.92610 13,23 45 | — — — — 1 —42.00: 1833 Aug. 30| 1 45 [Mäkipäälys — M|—54.51 ? | 415893 MIT i Höhenbestimmungen in Finnland. 219 Taf. I. Beobachtete Reducirte Zenithdistanz. r s Reduction. | log b m rim Zenithdistanz. | 1. Mäkipäällys. 1 90° 17 25.2 9.6909 : 16 46.9 9.4215 18 345 9.6557 90 18 441 9.6909 18 35.4 9.4215 19 12 0.6557 90 19 380 | — 0 5'.8| 9.6909 | 2.69031 | 90? 19 32.2 34.1 9.4215 28.3 25.7 9.6557 19.9 90 20 441 | + & 8*6 | 9.6909 | 2.65677 | 90 20 527 28.6 9.4215 37.2 37.4 9.6557 46.0 reshorizont undeutlich, besonders der westliche, welcher nachher ganz 2. Swartirira. ( Markirter Punkt.) 89 50 36.8 | — O 37.3 | 9.4259 2.39157 | 89 55 59.5 35.3 9.2494 58.0 90 1 104 | + 3 28 | 9.4259 | 2.30072 | 90 4 132 6.9 9.2494 9.7 89 52 11.7 | ? | 9.4259 | 2.69031 7.5 ? | 9.2494 | | |'windig und kläre Luft. | 3. Ristisaari. (1343 markirter Punkt. 89-58 55 | — 0 25.3 | 9.3942 I 2.41960 | 89 57 40.2 48 | —0 21.2 | 8.9635 43.6 67 | — 0 212 | 8.501 45.5 89.56. 24.9 | — 0 21.7 | 8.9635 | 2.42394 | 89 56 32 | 252 | — 0 217 | 8.5041 3.5 - | so 49 46.6 ? | 9.302 2.65677 220 F. WoLDSTEDT Taf. I. Beobachteter Punkt. : À Wahre Tag. | Zeit. i. | | log s. 1833 Aug. 30| 1*45'|Swartwira 1—54.51| +124.39 | 3.80288 2) u. 3). Die Luft sehr unruhig. Die relative Höhe des 4. Tuskas. 1833 Sept. 7| 3 40 |Lowisa I] + 93.111 — 24.11 | 3.99155 9 ? Jo Hl 93.11! —113.97 1833 Sept. 7| 3 40 |Strómfors Il+ 93.11! — 24.03 | 3.93858 9 D 11 93:11 1543 Aug. 20122 1 |Kokkowuori 114 93.97| — 26.00 | 3.91374 20,22 9 5 Il+ 93.97 1833 Sept. 7| 3 Ar manen an II + 93.11) +494.15 | 3.92176 9 Hi + 93.11! + 394.15 Ij 93.971 +176.28 — 6 93.97 | +176.28 0 |Swartwira Ii + 93.11] +124.39 | 3.79373 9 2 nie Etre +124.39 1) Bewülkter Himmel. Die Signale ruhig ausser das bei Lo- zu sehen. 1843 Aug. 2 1833 Sept. 5. Kokkowuori. 1843 Aug. 27| 3 2 |Ristisaari 11+178.26|+ 176.28 | 3.92610 28| 3 13 | —— I 27| 3 2|Tuskas I — 24.01 | 3.91374 281 3 13 | — 1 = 271 3 2 |Strömfors IV + 77.90 | 4.03542 28| 3 13 IV Strömfors beinahe 6. "eed 1833 Aug. ; 3 15 !Lowisa e 91.12]— 45.21| 3.85156 4 50 | ———————I — 24.11 5 3 15 |Korsmalm I — 23.93] 3.88919 Höhenbestimmungen in Finnland, 221 Taf. I. Ja E Reducirte 8 zrsin. l Zenithdistanz, Beobachtete : : N Zenithdistanz. Reduction | log b. 90954. 8'3 |-+0.129.6 | 9.3942 | 3.30072 | 90° 1.37.9 Instruments und des markirten Punktes um etwa 2 Zoll unsicher. 4. Tuskas. 90 3 3:2 | +0 189 | 9.7386 | 2.48939 | 90 3 224 246.] —0. «5.7 ? 18.9 89 56 8.1 | +0 21.4 | 9.7386 | 3.43642 | 89 56 29.5 56 | +0 : 21.4 ? 27.0 90 1 22.7 | +0 22.3 | 9.4205 | 2.41158 | 90. 1 45.0 32.3 | +0. 22.3 | 9.3085 54.6 90 6 322 | +3 9.0 ! 9.7386 | 2.44960 | 90 9 41.2 134.143 : 1940 ? 22.1 90. 8 974 | +1 27.0 | 9.4205 54.1 20.4 | +1 27.0 | 9.3085 56.4 980087. 2.6 | 11 :583 |.9.7386.] 2.20157 | 90 10: 09 Sun HE 5858 ? 2.0 wisa. 2) Sonnenschein. 3) u. 4) Sonnenschein. Strömfors nicht 5. Kokkowuorr. 90.9 39.8 |--1 53.0 | 9.6235 | 2.42394 | 90. 11 32.8 43.1 xii 53.0 | 9.6524 30.1 90 4 38.1 | +0 50.6 | 9.6235 | 2.41158 | 90 5 28.7 33.7 | +0 50.6 | 9.6524 24.3 89 59 920.7 ı +1 3.5 | 9.6235 | 2.53325 | 90. O0 24.2 7.4 | 331.01 [:3:4-4-9.6524 10.9 I ganz unsichtbar. 6. Strömfors. 90 10 31.2 | +0 162 | 9.6007 | 2.34939 | 90 10 47.4 210 | +0 254 | 9.7776 46.4 90 3 36.1 | +0 23. | 9.6007 | 2.38701 | 90 3 594 | 222 F. IPorbpsTEDT — I. Tar. EU Wahre | e Beobachteter Past . | « À x. | log s 1833 Aug. 7| 4 50/Korsmalm I|-- 91.12] — 23.93 | 3.58019 51 3 15 |Mustila I — 23.99 407187 1 i 7| 4 50 11] 23.99 5| 3 15 |Tuskas I — — 2401 3.93858 | 7| 4 50 I — 24.01 1) Durchsichtige Luft. Die Signale ziemlich ruhig. 2) Bewólk;] 7. Louisa. 1833 Sept. 16! 4 0 [Korsmalm I:4-114.381— 23.93 | 3.91020 | 19] 4 10 —— TI - 16| 4 0 !Strömfors I — 24.03 | 3.35156 30] II 16| 4 Oj|Tuskas I — 24.01 | 3.99155 19) 4 10 IH 8. Korsmalm. 1833 Sept. 25] 1 25 |II Porlom I4 93.000L— 23.93 1 3.92065 | 1833 Sept. 25| 1 25 |Mustila Il+ 94.001 — 23.99 | 3.96968 | 1843 Sept. 28] 1 14 | — — — —1|--110.51|— 23.99 | 28| 1 47 |. —— ———— — j}+110.51|— 23.99 1833 25| 1 25 |Strómfors I4 2400!— 24.03 | 3.858919 1533 Sept. 25| 1 25 |Lowisa ]i4 93.00 24.11 | 3.91020 1843 Sept. 28| 1 14 jLähdetkallio Il--110 18.55 | 3.83202 28| 1 7 |. — — — — — 1H 10.511— 18.55 | 1843 Sept. 28| 1 1à|Linnankalho 1+110.51|— 17.95 | 3.93613 28] 1:47 | — —— — — 3144-110.51[— 1795| 281 1 14 |Briefberg ]-2-110.51|— 18.15 | 3.83677 28| 1 47 |" —-IH11051l— 1815 | 9. Mustila. 1832 Juli 211 0 0 Perheniemi 1!+107.01|— 23.99 | $.93590 13418120] +28 1 — 23.99 27] 3 0)— ] — 23.97 | -Hohenbestimmungen in Finnland. Taf. E. C nw" | Reduction | log b. MESSE T: 072355 | 9.7776 90 1 394 | +0 15.3 | 9.6007 | 35.9 | +0 15.3 | 9.7776 90 10 57.0 | +0 20.8 | 9.6007 | 53.8 | +0 20.8 | 9.7776 | 7. Lowisa. 89 56 59.3 [+0 29.9 | 9.8028 | | 57.6 | +0 29.9 | 9.8305 | 1189 55 11 |+0 342 | 9.5098 | | 0.0 | +0 342 | 9.8305 19 4 59.5 | +0 248 | 9.8028 ı | 57.8 |+0 248 | 9.8305 | } 8. Korsmalm. “| 59 58 573 | +0 22.6 | 9.3814 | 89 59 3.2 | +0 20.2 | 9.3814 | 8.2 | +0 25.0 | 9.3280 9.5 | +0 25.0 | 9.4885 90 2 301 | +0 243 | 93814 …| 90 9 26.9 | +0 23.1 | 9.3314 | 190 4 224 | +0 364 01389 | | 11.6 | +0 36.4 | 9.4885 190 3 310 | +0 28.8 | 9.3280 27.9 | +0 288 | 9.4885 90 2 544 | +0 36.2 | 9.3280 53.0 | +0 36.2 | 9.4885 9. Mustila. 89 59 37.1 | +O 25.9 | — © | | 8.0 | +0 25.9 | 9.9826 | l 35.0 | +0 25.9 | 9.5446 | lo s — 2.38701 | 90? 2.56999 | 90 2.43642 | 90 [und Windstille, durchsichtige Luft nnd ruhige Signale. 2.40802 | 89 2.34939 | 89 2.18959 | 90 2.44847 | SO 2.16650 | 89 2.38701 ; 90 2.40802 | 90 2.32984 | 90 2.43395 ; 90 2.33439 | 90 © D © ooo 2.43341 | 3 1 11 Än © © © 223 Reducirte Zenithdistanz. 57 .4 54.7 51.2 17.8 14.6 15 odo © UL Id ka EEUU O Qo to Qo C (o 224 F, WOLDSTEDT Taf. I. Tag. 1832 Juli 1843 Sept. 1832 Juli 1843 Sept. 1843 Sept. 1843 Oct. 3) Die Luft sehr unruhig Wahre Beobachter Punkt. i. Zeit. 21| 0" 0']I Porlom 11+107.011— 24| 8 20 I Mi m 97| 3 0| ——— — ——I — 211 0 O|II Porlom H — 21| 0 OlKorsmalm I — 24| 8 90 I — 27174010 I — 18) 2 14 Ili+ 91.03 185,2 HR — X Il;4- 91.03) — 21! O 0 |Sirómfors H|4-107.01|— 15) 2 14 |Linnankallo 1l+ 91.03] — 1872 Dame I — 15, 2 14 |DBriefberg I — 18! 2 52 OU | iy ER 15, 2 14 |Lähdetkallio I — 18| 2 52| 1 br 1) Der Himmel fast wolkenleer, die Luft sehr unruhig, und nicht die Signale kaum sichtbar. Sonnenschein. o Lähdethallio. 22121 28 |Mustila ]|-- 88.22]— 23.99 | 3.19863 22122 15. | —— nn I — 23.99 22121 28 |Linnankallio I — 17.95 | 3.40863 22/22 15! I — 17.95 | 22/21 28 |Briefberg I — 18.15 | 3.51583 22122 15 1 + 4815 22,21 28 |Korsmalm I — 23.93 | 3.83202 22/22 15 I — 23.93 Sonnenschein. Korsmalmy rg. NDA 13 [Korsmalm Ii 9040 23.93 | 3.83077 | 26/23 5 1 — 23.93 v. | log s. | 23.93 | 4.00011 23.93 23.93 95.97 23.93 23.93 23.93 47.85 47.85 96.26 17.95 17.95 18.15 18.15 18.55 18.55 4.00642 3.96868 4.07147 3.02921. 3.79033 3.49863 Höhenbestimmungen in Finnland, 225 Taf. I. Beobachtete Zenithdistanz. Zenithdistanz, Reducirte | 1 3.2 | +0 : 1 + 0 : À alo 2 | | : io 1 i : + 0 : j . j + 0 . ù : à + 0 . . . + 0 . | . 6 | +0 : . : y. SU 2 .99: E > a a Bu Ce | 9.6627 17.4 90 9 509 | + 0 31.7 | 9.5531 | 2.28815 | 90 10 22.6 | 50.5 |+0 31.7 | 9.6627 29.9 90 17 588 | +1 1:8 | 9.5531 | 1.99644 | 90 19 0.6 59.5 | + 1. 1.8 | 9.6627 | 1.3 4) u. 5) Korsmalm sehr undeutlich p durchsichtig. 2) Die Signale gut sichtbar aber keine Heliotrope. Lähdetkallio. | | | 89 42 590 | +0 548 | 9.6206 | 1.99644 | 89 43 53.8 43 35 | +0 548 | 9.4605 58.3 89 55 373 | +1 13.7 | 9.6206 | 1.90644 | 83 56 51.0 30.6 | + 1 13.7 | 9.4605 | | 44.3 89 57 51.7 ı +0 57.4 | 9.6206 | 2.01365 | 89 58 49.1 | 48.6 | + 0 57.4 | 9.4605 46.0 1190 1 30 |-0 25.4 | 9.6206 | 2.32984 | 90 1 28.4 | 2.4 [+ O0 25.4 | 9.4605 | 27.8 am Ende etwas undeutlich. Briefberg. D} 90 2 124 | +0 22.5 | 9.5982 | 2.33459 | 90 2 34.9 | | 146 | + 0 22.5 I 9,3116 37.1 29 226 F. INMOLDSTEDT Taf. I. Tag. | yin | Beobachteter Punkt. i | 1843 Oct. 26/22" 13 | Lähdetkallio L+ 81.40! — 18.55 26]23 5 — ——-I — 18.55 26,22 13 Fest : x: 2309 2623 5 I — 123.99 26 22 13 M aa an I I 17 26123 EN hd 17.95 20122 13 3 IN. Ende der Basis I — 18.55 | 3.17794 26,23! 5]— — —r - —T 18.55 26|29 13 S. Ende der Basis 1 — 18.20 26/23 5| I — 18.20 Das Signal des Nordende der Basis war so undeutlich, dass das elben Signals ist ein Ablesefehler von 15’ corrigirt worden. Linnankallio. | 1843 Oct. 10! 0^ 40'|N. Ende der Basis IJ+ 82.24] — 18.55 | 9.94718 | ° 9 alas en — 18.55 | 10} 0 40 [S. Ende der Basis I — 18.20 I 3.168857 3 10; 1.45 ! ———————— I — 18.20 | 0| 0 40 Briefberg I — 18.15 | 3.41763 | 3 -- 1 45| 1 — 18.15 | 0 40 | |Korsmålm I — 23.93 | 3.93613 |. | 1 45| ———— I — 23.93 0 40 | Lihdetkallio I © [— 18.55 | 3.40863 d 1 45 |— PII — 18.55 ! 10; O 40 |Mustila I — 23.99 | 3.62921 145! I — 23.99 Sonnenschein. und Sudende der Basis. 3.26754 1844 Sept. 7j22 1 Briefberg Ij4- 84.40] — 18.15 8| 2 LLL a — 18.15 7122 2 |Linnankallio I — 17.95 | 3.16885 Höhenbestimmungen in Finnland. 227 Taf. I. ee CE je? PR zei, +0. 51,5| 9.5982 | 2.01365 | 90 4 8,8 : 40 651.5] 9.3116 9.9 : +0 °25.0:1::9.5982 | 2.98815 | 89 55 12.7 14.: = 25.0 9.3116 9.3 89 59 .9.7 | +1 9.9 | 9.5982 | 1.91545 | 90 O 14.9 9.7 | +1 52 | 9.3116 | 14.9 90 27 14.1 +0 56.2 | 9.5982 | 1.97576 | 90 28 10.3 18.9 +0 .56.2 | 9.3116 15.1 90 45 174 | +1. 31.7 | .9.5982 | 1.76536 | 90 46 491 19,9 dui: si1.n, 9.3116 51.6 nde der Streben 91 30 43.1 + 3 44.5 +3 90 58 16.0 | +1 15.6 + 1 90 0 585 + 1 99.3 +1 90 3 29.6 +0 A 31.4 + 0 90 4 240 | +1 288 | +1 89 51 4.0 | +0 0.2 + 0 starker Wind. 89 13 9.4 | +1 5.8 | +1 88 59 192 | +2 Linnankallio. 13.3 | 9.0986 133 | 9.5155 56.7 ı 9.0986 567 9.199 5.9 | 9.0986 5.9 | 9.5155 18.2 | 9.0986 18.2 | 9.5155 6.8 ! 9.0986 6.8 | 9.5155 36.8 | 9.0986 36.8 | 9.5155 kaum zu sehen war. | 1.14499 1.66666 1.91545 2.43395 1.90644 2.12702 Südende der Basis. 36.2 36.2 1.1 9.4671 9.4940 9.4671 1.76536 1.66666 91 33 90 0 90. 2 90 3 90 5 89 - 51 89 14 89 1 An den Zenithdistanzen des- 56,4 57.8 12.7 12.3 4.4 1.2 47.8 49.6 30.8 35.6 40.8 37.0 45.6 42.0 20.3 228 F. WoLDSTEDT Tag. poe Beobachteter Punkt. | i. | v. | log s. 1844 Sept. 81 2" 5'|Linnankallo ir 84.40 |— 17.95 | 3.16885 8| 3 13 | — 17.95 | 7:22 21N. Ende der Basis M — 21.20 | 3.12993 |. — 21.20 — 21.20 1) Nordende de 8 5 | — AMT 2 8| 3 13/41 2 MI Nordende der Basis. 1844 Sept. 5] 3 26 S. Ende der BasisM|+ 89.301— 29.00 | 3.12993 5| 3 8] — M — 29,00 5| 3 26 |Briefberg I — 18.15 | 3.47794 SL ts — 18.15 5| 3 26 |Linnankallio Il — 35.90 | 2.94718 5| 3 4 — — —]I — 35.90 10. ZI Porlom. 1832 Aug. 5/19 30 I Porlom II|-- 95.56|— 47.86 | 2.39547 5120 30 | — — I — 47.86 71 0 35 — —]l — 47.86 5119 30 | Mustila I — 23.99 | 4.00642 519013815 —— c Jr — 23.99 7| 9 35 I — 23.99 5119 30 |Korsmalm 1 — 23.93 | 3.92066 akt 30 I — 23.93 7! 0 35 I — 23.93 1) u. 2). Die Signale gut ausser Mustila. 3) Be-[ 11. I Porlom. 1832 Aug. 14/23 30 |Willikkala 1/+120.20/— 23.92 | 3.79088 i 16] 7 30 | ——[1 — 23.92 ( 14123 30 |Perheniemi I — 23.99 | 3.99217 16! 7 30 I — 23.99 * te Höhenbesummungen in Finnland. 229 Taf, H. en | « Reduction | log b. log 2r = 1” | en, sS" 59° 117.3 | T3 17.1 | 9.4940 | 1.66666 897 4, 18.4 9.2 +2 1.1 9.6838 6.6 89 55 35.5 +2 6.0 | 9.4671 1.62775 89 57 41.5 27.4 +2 6.0 | 9.4940 33.4 3.2 [+2 60 | 9.6838 | 9.2 Basis undeutlich. 5 Nordende der Basis. 90 2 39.5 [+2 0.2 | 9.7028 | 1.62775 } 90 4 39.7 amo L4-2' Ole A074ZS. 38.1 89 33 38.2 | +1 3.6 | 9.7028 | 1.97576 | 89 34 418 40,0 7| + 1^7 3:61 9.7473 43.6 88 24 8.3 | +2 421 | 9.7028 | 1.44499 | 88 26 50.4 9,5 | +2 42.4 | 9.7473 51.6 10. II Porlom. 88 53 42.0 | +8 35.8 | 9.7399 | 0.89329 I 89 2 178 50.2 | +8 35.8 | 9.6308 26.0 52.8 | +8 35.8 | 8.8549 28.6 90 3 25.5 | +0 19.0 | 9.7399 | 2.50423 | 90 3 44.5 42.7 | +0 19.0 | 9.6308 A 47 38.6 | io 19.0 ! 8.8549 3 57.6 90 7 392 | 10 231 | 9.7399 | 2.44847 | 90 8 23 53.9 |+0 23.1 | 9.6308 17.0 46.9 | +0 23.1 | 8.8549 10.0 wölkt; die Signale unruhig und nicht gut sichtbar. | 11. I Porlom. | 89 57 22.2 | +0 41.9 | 8.3069 | 2.98869 | SI 58 4.1 18.6 | +0 41.9 | 9.9880 | 0.5 90 1 13.8 | +0 26.3 | 8.8069 | 9.48998 | 90 1 40.1 184 | +0 26.3 | 9.9880: 1 à A,7 230 F. IFVoLDSTEDT Taf. I. Tag. | Lx * 4 | Beobachteter Punkt. i | v. | log s 1832 Aug. 14/23" 30'|Mustila 114-120,20|]— 23.99 | 4.00611 16| 7 30 | — 1 — 23.99 14/23 30 III Porlom Il — 47.86 | 2.38424 16| 7 30 |- —— ————1I — 47.86 1) Sehr stürmisch, doch klare Luft. Mustila Signal besonders Perheniemi und Mustila nicht gut sichtbar. — Auf beiden Porlom schriebene Tagbuch, auf welchem sich diese Tafel gründet, die er- cirt, hier eingetragen werden. . Perhenvemi. 1832 Juli 31[23 30 iul 1]+114.35]— 23.99 | 3.93560 Aug. 2| 0 30 |. —— — — —1 — 23.99 Juli 31123 30 |I Porlom H — 93.92 | 3.99217 Aug. 2] 0 30 | —— — T — 95.92 Juli 31123 30 |Willikkala l — 23.92 | 3.86027 |! Au 31.0: Lr pere — 23.92 Juli 31|23 30 |Huhtmar I — 23.92 | 3.81306 Aug. 2| 0 30 I| |— 23.921 1) Die Luft nicht immer gut durchsichtig, die Signale aber genug. illikkala. 1832 Aug. 22] 1 10 |Emmeneures 1i--H104.01]— 23.91 | 3.74383 22| 2 10 | — l| — 23.91 22| 1 10 |Huhtmar l — 23.92 | 3.79959 221 2 10 | ——————————T — 23.92 22| 1 10 |Perheniemi I — 23.99 | 3.86027 1° 221.2. 10 mm] — 23.99 22| 1 10 |I Porlom H — 96.12 | 3.79088 32| 2 10 ———H = 196.12 Der Himmel fast wolkenleer, sehr stürmisch, | Höhenbestimmungen in Finnland. > 231 Taf. I. Beobachtete : € Reducirte Zenithdistanz. go 2rsin. 1^ 90 4 33'.2| + 0° 25.5| 8.3069 | 2.50392 | 90° 49.31 | + O 25-: : 90 46 33.3 | +13 j 8.5069 | 0.89141 | 90 59 56.0 Zenithdistanz. 25.7 | +13 22.7 | 9.9880 48.4 bei der letzten Einstellung undeutlich. 2) Die Luft ziemlich ruhig. ist das Instrument zweimal aufgestellt worden, weil aber das abge- [sten Beobachtungen nicht enthält, konnten sie nicht, vollständig redu- 12. Perhentemi. 90 7 28.5 | + 0 28.2 | 87737 | 2.43341 | 90 7 56.7 29.9 | + 0 28.2 | 8.7784 58.1 907007 0725 EE 0 .5.0--8:7737-|-2.48998 || 90: 7 12.5- 711+ 0 5.0 | 8.7784 12.1 Ber 12940) O 33. | 8.7737,|,2.35808 1| 90 1,3, 1.2.9 26.2 | + 0 33.5 | 87784 24 159.7 89 53 47.1 | + 0 34.9 | 8.7737 | 2.34087 | 89 54 22.0 46.6 | + 0 349 | 87784 | 21.5 ziemlich ruhig. 2) Die Objecte waren bei starkem Winde deutlich 13. Willikkala. 90 3 22.4 | + O 388 : 9.1960 | 2.24164 | 90 4 1.2 | 23.0 | + 0 35.85 | 9.4643 : RES 89 53 14.3 | + 0 34.2 | 9.1960 | 2.29740 | 89 53 48.5 11.6 | + O 34.2 | 9.4643 45.8 90 :3 26.1 | + O 29.71 9.1960 | 2.35808 | 90 3 55.8 23.7 | + 0 29.7 | 9.4613 53.4 90 7 37.4 | + O 3.4 | 9.1960 | 2.28869 | 90 7 40.8 35.9 1 + O 341 9.4643 39.3 die Luft rein, die Signale aber unruhig. 232 F, WOLDSTEDT Taf. I. Tag. mn | Beobachteter Punkt. 14. Huhtmar. 1832 Sept. E 22^ 45 ,Perheniemi I|d- 98.92|—- 23,99! 3.84306 20! 4 1a Is — 23.99 25,22 45 |Willikkala 1 — 23.921 3.79959 96,5 8 I — 23.92] 30! 1 12 li — 23.92] 25122 45 |Emmeneures I — 23.911 3.99310 26!-5 + 8]2x— ——— — Il m 23.91 30| 1 121 — — | — 23.91 25122 45 |Messilä it; = 95.841 4.13630 25122 45 |W ahteristo I — 23.73) 3.99543 26| 5 8 ea) H 23.73 30] 1 12 ———i — 23.73 1) Wahteristo schwer zu sehen wegen einer dunkeln VV. oes ruhig und deutlich. 3) Bewôlkt. 5. Emmeneures. 1832 Sept. 7| 5 50 vate H}+108.421— 95.79] 4.14676 ke RjuS 204 LH — 95.79 | 16123 20 |.————— ——*H — 95.79 7| 5 50 |Huhtmar I 3 23.92| 3.99310 8| 3 0 I — — ——————l, — 23.92 8i 6,20 | — ————————i — 24,02 16,23 20) ———— — 1, — 23.92 19|.5| 40 | — ————— ——1l — 23,9? 20| 5 12 — — || — 23.92 7, 5 50 | W illikkala I — 23.921 3.74383 8| 3 20 1 | — 23.92 8| 6.20 ————--] — 23.92 16123 20 | ————- ] — 23.92 19] 5 40 I —— ———— I — 23.92 201 5 12 |-— —————— 1 — 23.12 Höhenbestimmungen in Finnland, 233 Taf. I. een | Reduction. | ne] > Zenichäiktenz, | 14. Huhtmar. | 90° 11° 29.2 | +0 28.9 | 9.3268 | 2.34087 | 90° 11 58.1 316 | + 0 28.9.|.9.3264 12 0.5 90 11 43.1 | - O 32.0 | 9.3268 | 2.29740 | go 12 154 29.8:|-+ 0 32.0:1.9.9437 | 48.6 + 0 32.0 | 9.3264 ps 90 10 54.3 | + 0 20.5 | 9.3268 | 2.49091 | 90 11 14.8 | 10 133 301-+:0 20:54 -9.9437 | 10-557 | 1 45 |+0 20.5 | 9.3264 11 25.0 89 56 41.3 | + O 0.6 | 9.3268 | 2.63410 | 89 56 41.9 89.59 5.5 | + 0 20.4 | 9.3268 ! 2.49323 | 89 59 58 454 | +0 204 | 9.9437 | 59 9.2 | + 0 20.4 | 9.3264 | | ni i die hinter diesem Punkte war. 2) Bewölkter Himmel, die Signale 15. mmeneures. 89 51 :9.4 | HO 241 9.9377 | 2.64457 | 89 52 1.8 52 19.3 | +0 2.4 | 9.6976 21.7 59 1149/25 ES -0 9.4 | 0.0248 21.6 89 57 : 5.5 | + 0. 23.1 | 9.9377 | 2.49091 ı 89 57 28.6 57 256 [+0 23.1 | 9.6976 57 48.7 56 30.9 | + 0 ' 23.1 | 9:9766 56 54.0 57° 1487 |-+ 0.012311 Tct 58 1.8 57 faf -[-2H 0! 23:31]-9:9635 57 26.3 57 50 1+0 23. | 9.9292 57 984 90. 0 221 | --O 41:0| 9.9377. | 2.24164 | 90 1 34 38.9 | + O 41.0 | 9.6976 1 19.9 8.6 | + 0 41.0 | 9.9766 0 49.6 | 38.9 | + 0 41.0 | 9.0248 1 19.9 21:3 | + 0 41.0:1-9.9633 1. 32:3 | 29.5 | + O 41.0 I 9.9292 1235 30 234 F. WOLDSTEDT Taf, E. Wah 2 Tag. | Zeit. Beobachteter Punkt. | i 1) Die Luft klar, stürmisch. Die Signale unruhig. 2) Klarer|. Signale undeutlich, besonders das von Huhtmar. 4) u. 5) Die Sig-| | hig und deutlich. | 16. Messila. 1833 Juni 9! 0 OC Kurhila Lr) — 23.86 | 407302 9|5 0 — 23.86 7123 30 |Wesiwehmais H — 96.82:| 3.98549 |: 8| 0 30 H — 96.82: 9| 5 0|[— —— H — 96.82: 9| 0 0 !Wahteristo Ii hu 23.73 | 4.00545 9|5 Q9|-——— ———————1 — 23,73 11 9! 5 0'Huhtmar I — 23.92 | 4.13630 9! 3 45 Emmeneures H + SA 4.14676 9205 0, ——— —— H — 96.76: | 17. Wahteristo. 1832 Oct. 15/23 20 |Huhtmar 1| -122.11|— 23.92 | 3.99543 1610 0| —————— 1 — 23.92 15|23 20 |Messilä — 24.06 | 4.00545 | . 190 0 — ————I — 24.06 15123 20 |Wesiwehmais I — 23.98 | 3.80271 16! O 0|————— I — 23.98 Sonnenschein, windig und 18. Wesiwehmaıis. 1833 Juni 25] 4 O !W ähteristo Ii+ 95.23|— 23.73 | 3.80271 25| 5 0 — I — 23.73 25| 4 O0 |Messilà I — 24.06 | 3.98549 25D 5 0 I — 24.06 25| 4 0 |Kurhila I — 23.86 | 3.92627 251 5! 10 I — 23.56 25| 4 0 ISoitinkallio I — 23.92 | 4.06687 251 5 0| I — 23.92 Die Luft gut - durchsich- Höhenbestimmungen in Finnland. 235 Taf, I. Reducirte Zenithdistanz. |Himmel, beinahe W indstille. Die Signale sehr undeutlich. 3) Die nale sehr unruhig, besonders das von Huhtmar. 6) Die Signale ru- Beobachtete Zenithdistanz. Reduction. | log b log ST 16. Messilä. NP 49.3519 1 4-0 1415] — © 2.57082 | 90° 12° 49".7 32.6 +0 14.5 9.7296 47.1 90 14 23.5 —0 2.5 8.7305 | 2.48329 | 90: 14 21.0 21.1 —0 25 8.7305 18.6 19.7 —0 2.5 9.7296 17:9 WM 095 T0 17.0 | — © | 2.50325 ! 90 12 19.5 9.3 +0 17.0 9.7296 26.3 U0 5 36.5 uU 12.5 9.7296 | 2.63410 | 90 15 49.0 90 20 34.1 | --0 1.7 | 9.6046 | 2.64457 | 90 20 32.4 32.9 —0 1.7 9.7296 30.5 17. Wahteristo. 90 9 144 | +0 26.7 | 9.1324 | 2.49323 | 90 9 41.1 18.7 | 2967 | — cb, | | 45.4 89 56 18.4 +0 26.0 | 9.1324 | 2.50325 | 89 56 44.4 17.7 | +0 260! — c 43.7 90 5 12 | +0 41.5 | 9.1324 | 2.300581 | 90: 5 42.7 4 58.4 | Lo A115 | ——- co | 39,9 Isehr kalt. Die Signale deutlich. 18. Wesiwehmais. 89 59 50.8 I + 0 30.3: 9:6267 | 2.30051 | 90 0 21.1 47.5 | + 0 30.3 | 9.7236 17.8 89 54 9.2 + 0 19.8 9.6267 | 2.48329 | 89 54 29,0 84 1+ 0 198 |-9.7236 28.2 90: 2 33.4 +0 (2917 9.6267 | 2.42406 | 90 2 56.1 30:77 | + 0 227 | 9.7236 53.4 90002! 204 | + O 164 20 2.56466 | 90 2 16.8 1! 95: +0 16:4 9.7236 12.0 tig, die Signale deutlich. 2% F. WoLDSTEDT Taf. I. 303435 — — — 23.96 30) 4 30 |Soitinkallio I — 23.92 | 4.05635 I — 23.92 — 23.98 | 3.92627 Wesiwehmais I I — 23.98 I I — 24.06 | 4.07302 | |— 24.06 Die Luft nicht recht durch- 20. Sostinkallio. Messilà 19. Kurhila. 1833 Juni 30] 4 30°] W irmala Ij+ 99.37|— 23.96 | 4.15148 1833 Juli 12] O O![Wesiwehmais — I|d- 91.13!— 23.98 | 4.06687 | | — 23.98 121 © 0 |Kurhila H — 47.71 | 4.08635 15! 4 15 CITE HE 96.57: 12/0 0 |W irmala I — 23.96 | 4.06988 15| 4 IS PES I 5 — 23.96 12 0 O!Wiljaminwuori 1 — 23.92 | 4.13041 150 4 1 er 22 I — 23.92 1) Die Signale ziemlich deutlich. 2) Klarer Himmel, Wind 21. Wirmala. | 1833 Juli 23121 OlKylmäkangas 1!+ 96.39 |— 24.04 | 4.01387 231241] 11 — 73.5 — 24.04 2321 oO|Wiljaminwuor I — 23.92 | 4.20039 23/91 50 ——l — 23.92 | 23/21 90 |Soitinkallio I! — 23.92 | 4.06988 23121 50 ji — 93.92 23/21 0 |Kurhila I — 23.86 | 4.15148] - 23121 50 |— 7 23.86 Strichregen. Die Signale Æôhenbestimmungen in Finnland. 237 Taf. I Reducirte Zenithdistanz. 19. Aurhila. 90 4 32.0 | + 0 12.61 9.6796 | 2.61927 ı 90° 4 446 25.6 | + 0 12.6 | 9.7861 38.2 90" 3 00 | + 0 14.6 | 9.679 | 25844 | 90 3 146 2 56.6 | + 0 14.6 | 9.7861 2 11.2 90 4 305 | + O 21.1 | 9.6796 | 9.319406 | 90 1 51.6 27.8 |-r 0 21.1 | 9.7861 48.9 89 57 40.6 | + 0 15.1 | 9.6796 | 2.57082 | 89 57 55.7 36.7 | + 0 15.1 | 9.7861 | 51.8 sichtig, die Signale unruhig. 20. Sortrnkallio. 19017 569 |--0 15.5 | — © | 256466 | 90 8 124 58.1 | +0 15.5 | 9.6698 | 13.6 90 7 233 | +0 9.6 | — + | 2.584214 | 90 7 329 42.5 | —0 1.2 | 9.6698 | 41.3 90 55 173 4 FO 154 | — © | 2.56767.| 90 5 327 23.6 | +0 15.4 | 9.6698 39.0 90 5 6.5 [+0 13.4 | — c | 262319 | 90 5 199 | 144 [+0 134 | 96698 | - 27.8 21. Hirmala. i Jine Rauch in der Luft. Die Signale ruhig aber nicht recht E: 90.1 425 | + O 18.8 | 95321 | 2.51165 | 90 2 33 48.9 | + 0 18.8 | 9.3915 77 90 5 57.2 | + 0 123 | 95321 | 2.69817 | 90 6 95 6 20!+0 123 | 9.3915 14.3 100164 396 | + 0-166 ! 9.5321 | 256767 | 90. 4 36» 39.7 | + 0 16.6 | 9.3915 56.3 90.7 458 | + O 13.8. 9.5321 | 2.64997 | 90 7 506 49.6 | + 0 13.8. 9.3915 8 34 icht besonders ruhig. 238 F. l'orpsTEDT | | Taf. I. | | ER RS mm, me | Tag. | Te Beobachteter Punkt. | i. | v. d 22. Wiljaminwuori. 1834 Juni i 4* 15 \Soitinkallio *124-107.59 — 23.92 | 4.13041 I 4 55 I 1 — 23.92 8 4 15 | Wirmala “4 — 23.96 | 4.20039 18| 4 5 | 1] — 23.96 18| 4 15 |Kylmákangas I — 24.03 I 4.05927 18| 4 55 | ————— HN — 24.04 | 15; 4 15 'Kammio li [— 24.12 | 3.84698 18; 4 55 ee — 24,12 18| 4 15 | Tammimäki 1 — 23.92 | 4.17039 18] 4 55 | I — 23.92 Bewülkt. Starker Wind. Die Signale beson- 23. Kylmäkangas. | 1833 Oct. 2!23" 5] Wiljaminwuori 1+ 92.67 | — 23.92 | 4.05927 3| 0 22 |L.— ———l|+ 92.67 |— 23.92 1834 Juni 24| 5 30| — —— — — 1H+ 91.35 | — 23.9 25| 9 15 1j+ 91.35 |— 23.92 1833 Oct. 2123 5 | Wirmala 11 + 92.67 | — 23.96 | 401387 : 3| 0 22| 114- 92:67 |— 23.96 | 1834 Juni 24! 5 30 Kammio Il + 91.35 |— 24.12 | 3.95202 95| 5 15 — Bu POE 91.35 | — 24.12 | 24! 5 30 Rappuwuori It 91.35 | — 22.61 | 4.02442 | 25| 5 15 I —— — —— —1|4- 9135 1 2261 24. Kammio. 1834 Juli 2] 2 15 [Wiljaminwuori M 86.67,— 23.92 | 3.841698 2| 2 30 — - 23.92 | 2| 2 15 |Kylmäkangas | — 24.04 | 3.95202 2| 2 30 | — — i — 24.04 2| 2 15 |Rappuwuori - 22.61 ' 3.99369 Hoöhenbestimmungen in Finnland. Taf. 2. Beobachtete Zenithdistanz. log b. | Reduction 90? 6 26.61 +0 16.7 | 9.6484 049 |+0 16.7 | 9.7120 90 7 375 |+0 14.2 | 9.0484 3 | 0 1492 | 9.7120 +0 196 | 0.6484 | : +0: 19.6 | 9.7120 | 89 55 45.7 | tO 31.9 I 9.6484 418 | +0 319 | 9.7120 90 0 47 | +0 15.2 | 9.6484 402 | LO 15.2 | 9.7120 ders das auf Wirmala sehr undeutlich. 7566 | 3-0 --106.1 | 9.2187 4.047) -FO 161 188278 ob +0 ° 15.8 | 9.7599 5 56.6 | +0 15.8 | 9.7402 90 6 493: 1-0. 17.9 | 9.2187 8.8278 2 | 9.7599 37.9 2.| 9.7402 | 3.0 5 | 9.7599 5.5 | 5 | 9.7402 | | 24. Kammio. 49.2 19.0 49.1 24.0 | 9.4206 9.3749 9.4206 9.3749 50.4 24.0 | 9.3749 | 18.8 18.8 17.5 m 90 45.8 44.0 24.1 90 6 log > > 2rsin.1" 22. Wiljaminwuori. 2.62819 23. Aylmäkangas. 2.55705 2.51165 2.14979 2.52219 2.34476 2.44979 2.49146 Reducirte Zenithdistauz. 90° 6 45"3 40.9 QD 7/9. 51.5 uu qnom T3 89 56 17.6 137 90 ° 0 56.9 59.4 DOME G TT 16.2 9.4 12.4 90877 77:2 2:1 89 59 39.2 98.1 S0!» 3 90:5 23.0 90-10 14.4 ai 90 8 46 2.8 90 6 1.6 —— M M M — — —— M -—-.— .—— > 2 2 2-2 2? "= ? "= - ? 240 F. WOLDSTEDT Taf. I. | Wahre | Begbachteter Punkt. | i. | v. | log s. 1834 Juli 2] 2* 30 !Rappuwuori —- l|d- 86.67 | 22.61 3.99369 2| 2 15 Tammimäki I 23.92; 4.034781 21 2 DIE ar mr Bewölkt. Starker Wind. Die Signale ruhig | 25. Rappuruort. 1834 Juli 6! 4 15 [Puolakka I4 87.761— 24.06] 3.8600€ 111 1 0|— —— I — 23.06 | A 4 15 | Tammimäki I — 23.921 4.18829 11117 0 I — 23.92 6! 4 15 |Kammio I — 24.121 3.99369 1| ad 0 LE ET — 24.42 6| 4 15 |KyImákangas I — 24.04) 4.02442 1111 0| I — 2304, Bewölkt. Die Signale deutlich und ruhig, 26. Tammimák. 1834 Juli 20) 4 40; Wiljaminwuori H+ 92.11|— Ed 3.17032 21! à 20 |—————— — — li4- 92.440j— 23.92 20, 4 40 |Kammio 1l+ 92.11|— 24.121 4.04781 | i 211 5 20| — NE 92.11|— 24.12! | 2 4 40 jRappuwuori JE 92.11]— 22.61! 4.18329 21! 5 20 ——— —]!* 92.11j— 22.61 20| 4 40 |Puolakka H}+ 92.11|— 96.55| 4.13154 | 210 5 201 — — — — Hj+ 92.11|— 96.58| .12| 0. 5|—— ——— — I4 91.71]— 48.11] 12| 0 20 | — II + 91.711 48.11 121 0 5 |Waterwuori 1 + 91.741— 23.93! 4.13819 d 210 M lit 91.71 23.93 | 1) Die Si ion nale deutlich und ruhig. 2) Rappuwuori undeut- Wind, leichte Wolken am Himmel. Höhenbestimmungen in Finnland. 241 | Taf. FE, JA - Reducir Lon si | Eee | bg 5. | Morris | 90 6 26.5 | + © 17 5 | 9.4206 | 2.49146 | 90° i 90. 1 372 |+0 15.1 | 9.3749 |2.54558 | S0. 1 523 | 33.7 | + O 15.1 | 9.4206 48.8 | d deutlich, Tammimäki ausgenommen. | 25. Rappuwuort. | 90 6 571 |+0 23.6 | 9.6539 | 2.35783 | 00 7 207 | | 551 | +0 23.6 | 9.0255 18.7 | .90 2 549 | +0 111 | 9.6539 | 2.68606 | 90 3 60 | 531 |+0 11.1 | 9.0255 | 4.2 90 1530 |-FO 17.4 | 9.6539 | 2.49146 | 90 2 10.4 52.6 | +0 17.4 | 9.0255 10.0 | 90 5 49.8 | +0 16.2 | 9.6539 | 2.52219 | 90 6 6.0 454 | +0 16.2 | 9.0255 | 1.6 [ausgenommen Tammimáki Signal. 26. Tammimäkı. | 90 12 16.0 | + 0 12.4 | 9.7146 | 2.66819 | 90 12 284 | 22.3 | + 0 12.4 | 9.7739 34.7 190 S 32 | +0 16.4 | 9.7146 | 2.54558 | 90 8 196 | 7.568 | + 0 16.4 | 9.7739 | | 13.2 | 90 10 218 ‚+0 12.1 | 9.7146 , 2.68606 | 90 10 33.9 30.8 | +0 12.1 | 9.7739 | 42.9 90.12 325 |—0 8.9 | 9.7146 | 2.62930 | 90 12 23.6 36.2: | —O 89| 9:739 ! 27.3 20.14 | +0 8.7 | 8.0869 | 28.8 243 | +0 87 | 8.7023 | 33.0 90. 7 53.7 | +0 13.3 | 8.0869 | 2.63595 | 90 8 7.0 51.4 | +0 13.3 | 8.7023 | i 4.7 31 242 F. WOLDSTEDT Taf. I. Beöbachteter Punkt. ee Op C9 = > : E |o L 27. Puolakka. "45 I Jywäskylå I +108.52|— 23.93 | 4.23029 27, 4 10 | — ——— — — 1 4-108.52|— 23.93 Sept.23| 2 55 | ——— II 4-108.02|— 47.85 23| 3 25 | —— ————— — 1;4-108.02| — 23.93 23| 2 55 | W aterwuori 1I 4-108.02|— 47.85 | 4.15446 23| 3 25 — l| -108.02|— 23.93 Aug. 6| 4 45 |Tammimäki 1|4-108.52| — 23.92 | 4.13154 4 0714 101080. 1’+108.52|— 23.92 | Sept. 231 2 55 11|+108.02|— 47.84 4 23, 3 25 1i+108.02!— 23.92 | Aug. 6| 4 45 Rappuwuori 1+108.52!— 22.61 | 3.86006 | 27| 4 1834 Sept. 10 — —— 1,+108.521— 22.61 1) u. 2) Die Signalel 28. Waterwuor:i. 21| 3 50 | Tammimäki IIj4- 88.52; — 47.84 4.13819 |! 21! 3 50 |Puolakka *H — 48.11 | 4.15446 | 21| 3 50 |Jywäskylä I — 47.85 | 4.02320 |! 211 3 50 ILaajawuori I — 48.11 | 4.10811 21| 3 50 |Ruuhimäki Il ji 48.01 ' 3.99706 Die Signale nicht beson- 29. Jywäskyla. | 26] 3 O!Laajawuori IIj4- 87.23|— 48.11 | 3.41273 |. 261 S ag — LE — 48.11 | 26) 3 O|Ruuhimäki Il — 48.01 | 4.11107 |. 26| 3 40 | 21———— — —I — 94.00 I 26| 3 0 |Waterwuori Il — 47.85 | 4.02320 26| 3 40 I — 23.93 | 26| 3 0 IPuolakka Il — 48.11 | 4.23029 |: 26| 3 40 | I va 24.06 | | Höhenbestimmungen in Finnland, 243 Taf. I. Zenithdistanz. Beobachtete | Reduction. | log b E] log ———Z;7. > 3rsin.Y. 27. Puolakka. 90" 3 47'.4| +0 13.4| 9.7576 | 2.72805 | 90° 45.5 + 0 13-4 9.7568 46.9 | +0 9.5 | 9.6872 b 40.8 | 4-0 13.3 | 9.7558 90 1 53.3 + 0 11.3 9.6872 | 2.65222 Reducirte Zenithdistanz. VP Q0» 4x en e d 90 4.6 42.6 | +0 15.8 | 9.7558 58.4 89 59 146 | +0 16.8 | 9.7576 | 2.62930 | 89 59 31.4 12.3 | +0 16.8 | 9.7568 29.1 17.4 | FO 119, 9.6872 | 29.0 4.9 | +0 16.7 | 9.7558 21.6 80 758 137.5 | FO à 31.9 | 9.7576 | 2.35783 | 89 59 9.4 40.3 | +0 31.9 | 9.7568 12.2 ruhig und deutlich. 28. Waterwuort. 190 A 21 | +0 8.0 | 9.7986 | 2.63505 | 90 4 10.1 [90 ^49 1314 76 2.65222 | 90 10 39.0 190 4 291 +0 104 2.52095 | 90 4 395 [90 5 371 [40 85 2.60586 ! 90 5 : 90 7 41.4 | io 11.0 2.49481 | 90 7 524 ders deutlich aber ruhig. 20. Jywäskylä. 90 0 08 [+ 0 40.7: 9.7092 | 1.91048 | 90 0 41.5 | 0.9 | + 0 40.7 | 9.7968 41.6 90 8 12.3 | + O 82| 9.7092 | 9.60882 | 90 8 20.5 7.6 | + 0 13.2 | 9.7968 20.8 90 4 318 | + O 10.0 | 9.7092 | 2.520905 | 90 4 41.8 97.4 | + 0 16.1 | 9.7968 43.5 90 14 449 | + O 6. | 9.7092 | 5.72805 | 90 11 11.1 10 57.9 | + 0 10.0 | 9.7968 7.9 214 F. WOLDSTEDT Taf. I. Wahre Tag. Zeit. Beobachteter Punkt. | i. | v. | log s. 30. Ruuluimäkt. 1835 Juni 20] 6° 45 | W'aterwuori Hj + 84.941— 47.85 | 3.99706 20119 30 I — —— — 1l — 47.85 20| 6 45 [Jywäskylä Il — 47.85 | 4.11107 20119 30 | — —— —— ———I — 47.85 20| 6 45 |Laajawuori I — 48.11 | 4.13330 20/19 30 |— I — 48.11 | 20} 6 45 | Multamáki Il |— 45.01 | 4.22063 20119 30 |. — ——— ——1l — 48.01 20| 6 45 |Ohimáli Y — 47.46 | 4.20764 | . 20/19 30 Il — 47.46 | 1) Die Signale ziemlich deutlich, Multamäki und Ohimäki 31. Laajawuorti. 1834 Oct. 21 2 10 |Multamäki 11!+ 94.64 |— 48.01 | 4.10111 | 213 0 BEER, — 48.01 2! 2 10 |Ruuhimäki Il — 48.01 | 4.13330 213 0|— ——— Il — 48.01 2| 2 10! Waterwuori I — 47.85 | 4.10811 2j 30 I — 47.85 2| 2 10 !Jywäskylä I — 47.85 | 3.44273 203 0 ——————— Il — 47.85 Sonnenschein, kalt, 32. Multamäki. 1834 Oct. 21/23 45 [Hamäki Il|4- 89.02|— 47.96 | 4.15446 22| 2 30 |————— — Il — 47.96 Î 11/23 45 !Silmutmäki Il — 47.85 | 4.20737 22] 2 30 | ——————— II — 47.85 t 21123 45 |Ohimäki Il — 47.46 | 4.04261 291 2 30 | — L5 — ds | Höhenbestimmungen in Finnland. 245 Taf. E. ee | Reduction | log b. log As | Pur es 30. Ruuhimäki. 90 Q 44'1 | +0 10'.0 | 9.8495 | 2.49481 | 90° 0 547.1 51.1 | +0 10.0 | 9.6664 1 1.1 90 2 488 | +0 7.7 | 9.8425 | 2.60882 | 90 2 56.5 58.5 | +0 7.7 | 9.6004 3 62 90 3 103 |+0 73 | 9.8425 | 2.03105 | 90 3 17.6 18.4 | +0 7.3 | 9.6664 | an 7 | +0 60! 9.845 | 2.721888 | 90 6 45.7 Lo 604] 9.6664 55.3 +0 6.2 | 9.8425 | 2.70538 | 90 6 18.8 203 | +0 — 6.2 | 9.6664 26.5 Jausgenommen. 2) Die Signale ziemlich deutlich. ausser Multamáki. 8 31. Laajawuori. 90 6 39.7 49.3 90 6 12.6 90 7 400 | + 0 9.9 | 9.5914 | 2.59885 | 90 ‘7 49.9 39.7 | + 0 9.9 | 9.7390 49.6 90 8 329 | + Oo 9.2 | 9.5914 | 2.63105 | 90 8 421 | 29.2 | + O 9.2 | 9.7320 38.4 90 5 393110 9.8 | 9.5914 | 2.60586 | 90 5 49.1 33.2 | + O 9.8 9.7320 43.0 90 1 1.1/|+ 0 486. 95914 | 1.91048 | 90 1 49.7 0 51.2 | + O 48.6 . 9.7320 39.8 etwas w indig. i 32. Multamäk:i. 90 6 2.4 | +O 7.7 | 87399 | 3.65290 | 90 6 104 5 595 | +40 7.7 | 9.7399 | 7.2 90 9 19.0 | +0 6.9 | 8.7399 | 2.70511 | 90 9 259 25.4 [+0 — 6.9 9.7399 32.3 4 181 | +0 10.1 | 8.7399 | 2.54035 | 90. 4 28.2 P" 21.5 | +0 10.1 | 9.7399 | | 31.6 246 F. WoLDSTEDT Taf. I. Tag. | Gr Beobachteter Punkt. i | v. | log s 1834 Oct. 21[23* 45 | Ruuhimiki Hl+ 89.02]— 45.01 | 4.22063 E xL ———s Ra — 48.01 21/23 45 Laajawuori *H — 48.11 | 410111 Schwacher Wind. Sonnenschein. Kalt. Die Erde mit 33. Ohimäkt. j 1835 Juni 10! 5 15 |Ruuhimäki HI+ 97.48!— 96.79:| 4.2076 10l 5| 0] 5— Ten In — 96.79: 10| 5 15|Multamiki ^ 1 — 24.01 | 4.03261 10] 5/30 ERE a - LAT — 24.01 10! 5 15 [Silmutmäki I — 23.93 | 3.95999 10) 5 30 PRET use un — 23.8 | Die Luft ruhig, aber Multa- 34. Silmutinäks. | 1835 Juni 30/22 15 |Ohimäki I|d- 89.95|— 23.73 | 3.95999 | 30|22 40 |. ———— I —] 32473 | 30122 15 |Multamäki I — 24.01 ! 4.207371 ° 309» BES I — 24.01 | | 30/22 15 |Namäki I — 23.98 | 4.14757 M Joe ae An tg I— 23.98 | 30:22 15 | Listonmäki I — 23.98 | 4.12046 | . 30122 40 |. —— ———— I; — 23.98 | | 30122 15 | Wesamåki N — 18.54 | 4.21723 | ° 30|22 15 |Kilpimáki I — 23.89 | 3.07545 | - 30122 40 —c—À— — 23,89 Trüber Himmel aber durchsichtige | 35. Hamäki. | 1835 Juni 30/21 40 |Listoumäki IIi+ 82.241/— 47.97 | 4.06161 | Juli 2, 5 15 |- —] — 47.97 | | — 47.85 | 4.14757 ll Juni 30/21 40 |Silmutmäki Il — li — 47.85 | 1 Juli 2} 5 15 Höhenbestimmungen in Finnland. 247 H'af. I. ee | mee | oen er] ie 90 7 30.4 | + 0 66 | 8.7399 | 2.71838 | 90° 7 37.0 36.7 | + 0 6.6 | 9.7399 43.3 DS 11.3 EL +0 8.7 | 8.7399 | 2.59885 | 90. 3 20.0 Schnee bedeckt. Laajawuori gar nicht sichtbar. 33. Ohimähki. 90 7 48.1 [+ O 0.1 | 9.7357 55.2 ] 4-.0 0.1 | 9.7559 Baer 49.3 Ir 017.9 | 9.7357 ; 9.54085 | 90! 5 ^79 47.0 | + 0 17.9 | 9.7559 4.9 2 9 36:9 |" +, 0 21.7 | 9.7357 | 2.45773 | 90), 8 :57.9 32.2 | + 0 21.7 | 9.7559 | 53.9 mäki nicht recht deutlich. 34. Sılmulmakı. 89 58 55.6 | +0 19.5 | 9.2099 59.7 | +0 195 | 9.1961 2.45773 | 89 59 15.1 000040 301" | +O 11.0 | 9.2099 | 2.70511.| 90, 4 41.1 33:91 [-3P/05 : 411011 9.1961 44.3 90. 3. /:0.06-| HO — 12.6. | 9.2099. |; 2.64530. | .90 13.2 Ye RO 12.8/| 9.1961 12:3 90 2 32.3 |-+0 13.4 | 9.2099 | 2.61819 ! 90 45.7 328-150 13.411 9.1961 de) © DE D & to 4 e 2.70538 | 9, 7 * 48.2 55.3 | BOIS. 13.5 | + 0 11.6 ! 9.2099 | 2.71496 N 90 3 242 | +0 149 | 9.2099 | 2.57318 | 90 39.1 21.5 | +0 14.9 | 9.1961 36.4 Luft Windstille. Signale ruhig. 35. Hemäki. 90 4 59.3 + 0 8.0 | 9.2291 2.55934 90 5 7.3 5. 181 0 8.0 | 9.3953 16.1 90 9 7.0 + 0 6.6 | 9.2291 | 2.64530 90 97136 19.7 |+0 6.6 | 9.3953 26.3 248 F. IVoLDSTEDT "Taf. Y. Tag. ki Beobachteter Punkt. n | v. | log s. 1835 Juni ETT 40 |Multamäki II|+ 82.24 |— 48.01 | 4.15446 Juli 2] 5 15 ja 1-0 I" |— 48.01 | 1) Sonnenschein. Listonmäki Signal ziemlich deutlich, die Die Signale unruhig und undeutlich. 5 3 45 I — 18.54 5 35 !Silmutmäki H — 96.58 | 4.12046 3 45 H — 96.58 5 35 |Hamäki i HS 23.98 | 4.06161 3 AS] p Qo -1 D ^3 O6 SI — 23.98 1) Die Signale deutlich aber unruhig. 2) 37. Wesamäki. 1835 Aug. 20! 20 20 20 20! 4 30!/Lehtomäki II+ 71.67 |— 18.51 | 4.23695 4 30 lHonkamäki H ——176.73 | 221451 1 1 1 15 Kilpimáki I — 23.89 | 4.26670 15 |Silmutmäki I — 23.93 | 4.21723 15 |Listonmáki I |— 23.98 | 4.03291 36. Listonmäkt 1835 Juli 5 35 | Wesamäki I|+ 86.94 |— 18.54 ! 4.03291 | 1) Bewölkt. Die Signale ruhig und deutlich. 21 38. Kilpimäkt. 1835 Juli 16] 4 15 |Silmutmäki I!+ 92.76 | 23.93! 4.07545 16| 4 52 -— 1 — 23.93 16! 4 15 | Wesamäki I — 18.541 4.26670 | 16] 4 52 I — 18.54 16! 4 15 |Honkamiüki I — 37.091 4.31225 | 16) 4 52 I — 37.09 Höhenbestimmungen in Finnland, 249 Taf. HR. Redueirte Zenithdistanz. l 5 og 2r sin. "d 90 6 24.6 | + 0 6.4] 9.2291 | 2.05220 | 90° 6 317.0 31.2 | --O 6.4 | 9.3953 | | 37.6 übrigen sehr unruhig und undeulich. 2) Starker Sonnenschein. Beobachtete : Zenithdistanz. | Reduction. | log b. 36. Listonmäki. | 20233.:56.6. I FO 17.0. | 9.4388 | 2.53063 | 90 4 13.6 | 4 3.6 + 0 7.0 9.3188 | 20.6 0082,97 5.1 0 DOM ASSR 2.618197 907 9341 9.1 | —0 2.0 | 9.3188 Fil 902247 54.0 +0 14.7 9.4388 | 2.55934 90 3 8.7 | 5 | 0 - 1471 9.3188 | 18.4 Die Signale unruhig und nicht ganz deutlich. 37. Wesamäkı. |90 11 23.2 | +0 8.3 | 9.0889 | 2.73466 | 90 11 31.5 90 5 1.8 —0 0.38 9.6889 | 2.71203 90 5 1.0 90. 9 36.6 | + 0 6.9 9.5405 ı 9.70443 90 9 43.5 90 10 9.5 + 0 re 9.5405 | 2.71496 90 10 17.3 90 5 122 | +0 119 | 9.5405 | 2.53063 | 90 5 241 Sonnenschein. Der Heliotrop ruhig und deutlich. 38. Kilpimäkt. 90 6 45.9 + 0 15.6 | 9.4189 | 2.57318 | 90 7 1.5 45.5 + 0 15.6 9.4597 1.1 90 6 40.0 + 0 10.8 9.4189 | 2.76443 | 90 6 50.8 36.2 + 0 10.8 ı 9.4597 47.0 QUES: 524 + 0 73 9.4189 | 2.80998 I 90 5 59.4 549 |+ 0 73 | 9.4597 | 6 22 32 | 250 F. WOLDSTEDT - | Taf. I. Tag. LÀ * | Beobachteter Punkt. i | v | log s. 39. Honkamäki. 1835 Aug. 12 3: 7'|Kilpimáki 1|4- 56.22 |— 23.89 | 4.31225 13| 4 40 — | I—. 23.89 12| 3 7 |Wesamäki I — 18.54 | 4.21331 13| 4 40 ——— | — 18.54 | 12| 3 7 !Lehtomäki H — 78.46:| 4.36311 I 13] 4 40 | — - — 78.46: | 12 Ud es s — 78.00:| 4.38277 | TE 4 40 ul — 78.00:| 40. Lehtomäki. 1835 Aug. 17/22 30 RI META Il;4- 63.35]— 37.17 | 4.19501 18| 4 0 Il — 3747 | HNREECE ER | | 17122 30 |Pörsänmäki Il — 37.10 | 4.288544 18] 4 0 |—— — II — 37.10 17122 30 | Honkamáki I — 37.09 | 4.36311 184 0 | —— c Il — 37.09 17122 30 | W esamäki Il — 37.09 ı 4.23695 18! 4| 0 ig — 37.09 1) Pörsänmäki und Honkamäki undeutlich. 2) Die 41. Pôorsänmäki. 1835 Aug. 11| 4 30 Honkamäki Hi+ 58.06|— 77.53 | 4.382774 1115 0|— —— — — —3À1 — 77.53 9/21 30 |Lehtomáki I — 37.03 | j.28854 11, 4 30 | .— T — 37031 11; 5 0 —— I — 37.03 9/21 30 }Pihlajanmäki | — 37.1 | 4.29951 11| 4 30 I Il — 37.17 | 9121 30 |Iimiki Il; — 37.19 | 4.15697 11| 4 30 Il — 37.19 9121 30 |Kiwimiki H — 37.19 | 4.23748 11] 4 30 ———————1I — 37.19 1) Strichregen. Kiwimäki und limáki ziemlich deutlich, Pihlajanmäki Hoöhenbestimmungen in Finnland. 251 Taf. I. Beobachtete | Reducirte : | s Reduction. log b [los TR à Zenithdistanz. Zenithdistanz. 39. Honkamäki. 90 17 ES + 0 4.2 | 9.5535 | 2.80998 | 90° 12 281 224 1-9 4.9 | 9.6459 26.3 90 9 347 | + 0 6.2 | 95535 | 2.712038 | 90 9 40.9 31.0 | + 0 6.2 9.6459 31:2 Io 14 57.0 | — 0 26 9.5535 | 2.86082 | 90 14 544 3449 | — O0 26 9.6459 41.6 90 10 1.9 | —0 24 9.5535 | 1.88038 | 90 9 595 22559 1-0 2% —9:6489 53.5 40. Lektomäkr. 90 4 186 | +0 4.5 | 9.5304 | 2.60271 | 90 4 23.1 6.7 | +0 4.5 | 9.6403 11.2 90 2 20.1 | +0 3.6 9.5304 | 2.78625 | 90 2 23.7 17.3 | + 0 3.6 | 9.6403 1! 20.9 90 6 0.6 + 0 3.1 9.5304 | 2.86082 | 90 6 3.7 a US S | + 0 34 9.6403 59555150 9074. 5.4 | +0 4.1 | 9.5304 | 9.73466 | 90 4 95 255.2 1-0 4.1 | 9.6403 3 594 ignale deutlich, Honkamäki ausgenommen. 41. Porsünmakr. : m ——— ————— ———— ——— ————————— 99 11 45.8 | —0 22] 9.6165 | 2.88048 | 90 11 43.6 50.4 | —0 2.2 | 9.6509 48.9 90 15 29 |+0 2.9 | 9.5048 | 2.78625 | 90 15 58 14 573 | +0 29 | 9.6165 15 02 14 53.6 | +0 29 | 9.6509 14 56.5 90 19 52.5 | +0 2.8 | 9.5048 | 2.79721 | 00 12 553 546 | +0 28 | 9.6165 . 57.4 90 12 6.1 | +0 3.9 | 9.5048 | 2.65467 | 90 12 100 27 !+0 39 | 9.6165 | 6.6 90 10 30.1 I +0 3.2! 9.5048 | 2.73518 | 90 10 333 28.5 | +0 32 | 9.6165 31.7 || und Lehtomäki aber kaum sichtbar. 2) Die Signale ziemlich deutlich. 252 F. WOLDSTEDT Taf. I. Punkte ruhig ausser Pörsänmäki, welcher bei der letzten Einstellung | 44. Kiwimäkt. Tag. re Beobachteter Punkt. m | | À 42. Pihlajanmäki. 1835 Aug. 30! 4" 10 [imäki 11+ 66.59 I— 18.59 | 4.26992 27! 4 15 |Pörsänmäki I — 18.55 | 4.29951 30. 4 10 Il — 18.55 27 4 15 |Lehtomäki I — 18.51 | 4.19501 30, 4100853 |— 18.51 | 1) Starker Sonnenschein. 2 Starker Son- 43. Timäki. 1835 Aug. 29/21 40 |Sallisenmäki I|+ 68.77|— 18.66 | 4.08665 | 30| 313019 Rente — 18,66 | 29/91 40 'Kiwimäki I — 18.59 | | 3.86274 301 3130] —————————I — 15.59 29121 40 |Pörsänmäki || — 18.5 55 | 4.15697 30| 3 30| ————————1 — 18.55 29,21 40 |Pihlajanmäki I — 18.55 | 4.26992 1) Trüber Himmel, etwas windig. Die Signale nicht recht 1835 Sept. : 4 9 Porsinmáki 114 72.01 |— 18.55 | 4.23748 4 9 ‚limäki I — 18.59 | 3.86274 säl 2 30, _— Ti — 18.59 8| 4 9 Sont — 18.66 | 3.96104 | 8; 4 9 |Kulwenmäki Ruwemdi — = 18.60 | 3.97469 | 13| 2 30 Bit 18.00 | 45. Sallisenmäki. 1835 Sept. 13, 3 20 |Murtomäki I1l+ 66.58|— 36.69 | 4.02090 | — 34.61 | 4.17680 — 37.20 | 3.98189 | 13! 3 20 | Naarasmáki Il 13) 3 20 Kulwenmäki Il Höhenbestimmungen in Finnland, Taf. I. 253 ne | Reduction | log b. log == 1 | en 42. Pihlajanmäkt. 90 8 20°.7 | +0 À 6.9] 9.7291 | 2.76761 90% :8227:6 WIL uw : 52.2 + 0 6.5- | 9.7140 | 2.79721 90 4 58.7 567 |+0 -65 | 1.7291 CRI, 90 9 396 |40 8.2 | 9.7140 | 2.602771 | so 9 478 45.6 | + 0. 82 | 9.7291 | | 53.8 nenschein. Die Signale ziemlich deutlich. 43. Iimäkt. „> 317 +0: 11:0 | 9.6377 7 9.58334] 909. 2, 427 98.7 + 0 11:0 | 9.6906 39.7 89 58 30.8 | + 0 18.5 | 9.6377 | 2.36043 | 89 58 49.3 29.6 , +0 18.5 | 9.6906 | 48.1 90 0 36.5 | + 0 9.4 | 9.6377 | 2.65467 | 90, 0 45.9 | 42.4 | + 0 9.4 | 9.6906 51.8 90 8 11.7 | +0 739 | 9.6377 | 2.76761 | 90 8 189 | deutlich und ruhig. 2) Pihlajanmäki nicht zu sehen. Die übrigen etwas unruhig war. A4. Kiwimäki. 90 A 427 +0 8.3 9.7849 | 9.73518 | 90 A- 510 90 7 30.1 +0 197 | 9.7849 | 2.36043 | 90 7 498 299 +0. 197095323 49.6 90. 3 413 [+ 0 15.7 | 9.7849 | 245873 | 90 3 57.0 90 D 1638 + 0 15.2 9.7849 ! 2.47238 | 90 3 9.0 3 19 [+0 15.2 | 95855 | 17.1 45. Sallisenmäk:. 90 4 281 | FO 177 | 9.7068 | 2.51858 | 90 4 35.8 90 4 268 | +0 57 2.07448 | 90 4 32.5 90 3 16.6 +0 8.2 2.47958 | 90 3 248 254 F. WOLDSTEDT 1 Taf. I. Tag. "Za | Beobachteter Punkt. | i. v | log s. 1835 Sept. :3| 3" 20 |Niwimáki Il|+ 66.55|- 37.19 | 3.96104 13| 3 20 |limäki I| |— 37.19 | 4.08665 Starker Sonnenschein. Die Si- 46. Æulwenmäkr. 1835 Sept. 18] 3 15 Kiwimiki Il+ 62.92)— 18.59 | 3.97469 | 211.0 50 Ripe er — 18.59 13| 3 15 |Sallisenumáki I — 18.66 | 3.98189 21| 0 30 |- I — 18.66 | 18! 3-15 |Naarasmäki Hi — 77.26:| 4.01594 21| 0 30 | ]| — 17.31 1) Die Signale ruhig und ziemlich deutlich. 47. Naarasmäki. 3 38 |Kulwenmäki 1[+ 65.401— 18.60 | 4.01594 18119712 i — 18.60 171 3 35 |Sallisenmáki I — 18.66 | 4.17680 17! 3 38 |Murtomäki l [7 18.34 | 4.05972 18; 2 12 |] — —— — — —1 — 18.34 17| 3 38 | Lehtowaara I d 18.31 | 3.97170 18| 2:12. [-— ————— 1] j 1831 48. Murtomäki. 1835 Oct. 16:23 10 |Otaumäki I;4 68.90 | — 18.53 | 4.00265 16,23. 50 | ———— —— ——1 — 18.53 |] 16123 10 |Lehtowaara I — 18.31 | 3.96644 | 16,23 50]=—=E — 18.31 16,23 10 |Naarasmäki l| 16,23 10 |Sallisenmäki I 16/23 50 | — i| 4.05972 | | — 15.06 | 4.02090 | M — 17.31 — 15.66 Beobach ! | uem | Reduction | 108% 90 4 142|+0 8.6] 9.7068 90 8 135 | +0 65 Höhenbestimmungen in Finnlard. Taf. E. gnale unruhig und undeutlich. 90 5 42 9.2 90 4 525 93.3 90 2 20.2 9.8 2) Die Signal 90 6 40.7 52.5 90 8 427 90 7: 36.5 45.6 89 57 46.8 58.9 20 9 52.1 97.7 89 54 146 16.1 90012 133 90 4 26.3 + +++ ooooQ | © + 0 ruhig und +++ +++ + oooococ log — > 2rsin.1 s 2.45873 | Reducirte Zenithdistanz. 90° 2.58434 | 90 46. Aulivenmäki. 12.6 | 9.7139 6 | 8.9122 4 | 9.7139 4 8.9122 7 | 9.7139 S Ou à eutlich. | 8.9122 | 47. Naarasmäkhi. 12.1 ! 9.7585 12.1 | 9.5417 84 | 9.7585 11.0 | 9.7585 11.0 | 9.5417 13.5 | 9.7585 13.5 | 9.5417 2.51362 48. Murtomäk:. 13.5 | 9.2452 13.5 | 8.5565 14.7 | 9.2152 14.7 | 8.5565 12.1 | 9.2452 12.9 | 9.2452 12.9 | 8.9569 90 90 90 90 90 X: 8 LV] X00 4 2» Ka jr mo SR NA C Q ^4 © O0 Op | så 256 F. WoiDSTEDT Taf. I. Wahre Zeit. Tag. Beobachteter Punkt. i. | v. | log s | 49. Lehtowaara. : 1835 Oct. 15123" 20 | Naarasmáki I; 4-66.26|— 17.31 | 3.97170 | 205011 O0 ———] — 17.31 15/23 20 |Murtomäki I — 18.34 | 3.96644 16| 1 0 : I — 18.34 15/23 20 |Otanmäki I — 18.53 | 4.18419 16] 1 oe ri — 18.53 15,23 20 'Kiweswaara l |— 18.44 | 4.33901 20| 1 :0 ——— | — 18.44 15/23 20 |Rupukkawaara 1 — 23.91 | 4.03998 161 1 0| —— —— lj — 23.91 1) Die Signale deutlich und ruhig ausgenommen Kiweswaara, Von Kiweswaara keine Spur. 3) Das Signal deutlich. 50. Otanmak. 1837 Sept. 18| 3 15 |Kiweswaara *Il]+ 51.541— 36.89 | 4.35038 19] 1 40 I II — 306.39 18| 3 15 |Lehtowaara I — 18.31 | 4.18419 191 1 40 — | — 18.31 18| 3 15 Murtomäki || — 18.34 | 4.00265 19| 4 49 Len — 18.34 | 1) Kiweswaara anfangs dunkel, nachher} 51. Atreswaara. 1838 Aug. 28122 43 |Rokuawaara I|4- 66.50]— 26.31 | 4.42273 | 28123 52 | ——— I — 26.31 i 28,22 43 |Puokiowaara I — 23.50 | 4.23442 28,23 52 | ——— 1 — 23.50 Sept. 8| 1 45 I I — 23.50 Aug. 28122 43 |Teiriharju I — 34.93 | 4.21092 28123 52 | — ——————1 — 34.93 28122 43 |Saukkowaara 1 — 24.96 | 4.21687 Beobachtete Zenithdistanz. Höhenbestimmungen in Finnland, | Reduction. | log b. Taf. I. s los — 2r sin. 4 49. Lehtowaara. 90 10 9.6 1 +0 14.0| 9.1456 | 2.46938 | 90° 10 10.4 | +0 140 | 9.3215 90 13 28.6 | 4-0 13.9 | 9.1456 | 2.46412 | 90 13 254 | FO 13.9 | 9.3215 9016 33 | +0 8.4 | 9.1456 | 2.08186 | 90 16 455 T0 8.4 | 9.3215 | 90 7 55.2 | +0 59! 9.1456 | 2.83668 | 90 S 47.9 | +0 5.9 | 9.3420 | 7 90. 4 86 | +0 104 | 9.1456 | 2.53765 | 90 4 9.0 | +0 104 | 9.3215 welches kaum sichtbar war. 2) Die Signale deutlich. und 50. Otanmäki. 0g 2| 0gÓZ FLO . 18-497 —— 90 2 | 413.0 ,.,18;| 943041 1 |. 89 57 30.4 | +0 5.8 | 9.7160 | 2.68186 | 89 57 162 [+0 — 58! Wem 89 58. 49.4 | +0 8.9 | 9.7160 | 2.50032 | 89 58 47.7 | +0 8.9 | 9.4303 ganz unsichtbar. 2) Lehtowaara undeutlich. 5 1. Kıiweswaara. 90 18 52 | + O 41 | 9.2403 | 2.92039 | 90 18 36.1: 0 di 8.2570 | 90 15 25.7 | + O 6.7 | 9.2403 ! 2.73207 | 90 15 329 | + 0 6.7 | 82570 | | 49.9. | £ 0 057 | 9.4099 | 90 2 56.0 1l+0 5.21 9.2403 | 2.70857 | 90 3 3 47l-0 52]| 82570 90 3 536 |+ 0 6.8 | 92403 | 2.71453 | 90 4 257 Reducirte Zenithdistanz. ruhig. uw C Qv NS Co Cx dg DD AR os co A C: Q9 © À mOn ——— ———M — ^ F. WoLDSTEDT Taf. I. Tag. | Cr Beobachteter Punkt. i | v | log s. g- 28123" 52’ 1Saukkowaara Ij+ 66.50|— 24.96 | 4.21687 Sep. 8| 1 45| I — 24.96 Aug. 28/22 43 |Rupukkawaara 1 — 23.91 | 4.21022 28193] 52 | — tr "4 — 23.91 Sept: 8| 2 18|-:———— ——— 4t — 23.91 | 8! 1 45 |Lehtowaara I — 18.31 | 4.33901 8| 2 18|—— — I — 18.31 | 8j 1 45 |Otanmäki I — 18.53 | 4.35038 8| 2 18|—— —— 77 i— 1853 | 52. Rupukkawaara. 1838 Aug. 10! 4 11 [Lehtowaara I|4- 93.33|— 18.31 | 4.03998 19|.4 43 Li — 18.31 10! 4 11 |Kiweswaara I — 18.44 | 4.21022 10! 5 18 I — 18.44 10! 4 11 | Saukkowaara I — 24.96 | 4.12258 10! 4 53 | — i — 24:96 Die Luft sehr schlecht mit abwechselndem 53. Saukkowaara. 1837 Sept. 30] 0 45 4 I|+ 99.251— 23.91 | 4.12258 30! 1 15 |———— I — 23.91 30| 0 45 |Krweswaara I — 18.44 | 4.21687 301 1 15 | — I — 18.44 30| 0 45 Teiriharju I — 34.93 | 4.15919 | 30] 1: 151255— RL — 34.93 | ! Starker Wind.| 54. Teiriharju. 1837 Oct. 5123 15 |Saukkowaara + 131.2:]— 24.96 | 4.15919 5123.20 | —--- I — 24,96 | 5123 15 Kiweswaara I — 18.44 | 4.21092 Höhenbestimmungen in Finnland. 259 Taf, E. Made | memi. | we» ei] o zs + 0 6,8] 8.2570 | 2.71453 | 90° 4 5.3 + 0 6.8 | 9.4099 0.0 + 0 74 9.2403 | 2.70788 | 90 9 0.2 + 0 71 8.2570 10.0 + 0 7.1 9.5286 | 3.8 + 0 5.9 | 9.4099 | 2.83668 | 90 11 20.0 | + 0 5.9 9.5286 20.4 + 0 5.8 |: 9.4099 | 2.84805 | 90 17 56.9 | 0: ,56 "95286 18 355.3 52. Rupukkawaara. | 50:5 01 +0 184 | 9.6985 | 2.53765| 90 5 18.5 5.4 +0 184 9.7512 23.8 SOS 01553 COMTE 9.6985 | 2.70788| 90 9 2205 4.5 +0 124 , 9.8016 16.9 89 59 10.9 +0 143.9, 9.6985 | 2.62024| 89 59 24.8 15.2 | + 0 13.9 | 9.7512 | 29.1 | Regen. Kiweswaara besonders sehr undeutlich. 53. Saukkowaara. 90 12 14 | +0 15.3 | 9.1261 | 2.62024 | 90 42 16.7 11 588 | + 0 15.3 9.3479 14.1 | 90 10 25.7 + 0 13.2 9.1261 | 2.71453 | 90 10 38.9 | 23.9 +0 13.2] 9.3479 37.1 | 90 5 (17.4 +0 12.0 9.1261 | 2.65684 | 90 5 294 | 16.2 | + 0 . 12.0 | 9.3479 28.2 |Bewölkter Himmel. | 54. Teiriharju. 90 7 5.7 | +0 198:]-9.1533 | 2.65684] 90 7 255 3.3 + 0 19.8: | 8.5335 23.1: 90 11 10.8 | +0 18.6:1 9.1533 | 2.70857 | 90 11 29.4: 260 F. WoOoLDSTEDT "af. I. Tag. IR Beobachteter Punkt. | i. | y. | log s 1837 Oe. 5123" A9 |K iweswaara 11+131.2:l — 18.44 | 4.21092 5123 15 |Puokiowaara 1 — 23.50 ! 4.19757 5|23 49 1 — 23.50 | Die Hóhe des Signalpunkts über dem Instru- 55. Puokiowaara. 1838 Sept, 24| 3 50 |Teiriharju Ij4-115.55|— 34.93] 4.19757 25|23 13 | — —— —4 |— 32.93] 24| 3 50 |Kiweswaara I — 18.44! 4.23442 25123 13 | Beben — 18.44 24| 3 50 |Rokuawaara I — 26.311 4.36687 25123 13 12... Ij — 26.31 . 24| 3 50 |Palowaara I — 25.73; 4.05340 25123 13 An |— 25.73 56. Rokuawaara. 1838 Oct. 10! 0 10 Halosenwaara * I|2-127.71|— 28.82 | 4.24032 14 " 15 ———| — 285.82 10! 0 10 Repükaniän el — 27.76 | 4.20959 14122 15 | ——————————I — gue 10) 0 10 ———— a 5.36 | 4.18994 14122 15 5.36 10! 0 10 PAS — 25.73 4.26078 10! 0 10 |Puokiowaara — 23.50 | 4.36687 14122 15 net LE — 23.50 14/22 15 |Kiweswaara l — 18.44 | 4.12273 57. Palowaara. 1839 Aug. 11| 4 44 |Puokiowaara *I|4-128.90|— 23.50 | 4.05440 12|19 39 I — 23.50 13| 0 31 I — 23.50 4 44 |Rokuawaara ? I| — 26.31 4.26078. 261 Höhenbestimmungen in Finnland, Taf. I. NM Reduction | log b. le a 90° 11 97 +0 -18°.6:; 8.5335 | 2.70857 | 90° 11 28”.3: 00 19 44.4 |-FO 184:| 9.1533 | 2.6952 | 90 20 2.8: 445 | +0 184 | 8.5335 2.9: [ment ist nur geschätzt, nicht gemessen, 55. Puokiowaara. 189 53 53.6 | + 0 .13.7 | 9.8087 2.69522 | 89 54 73 | 41.0 | + 0 13.7 | 9.1274 53 7E BE 59 32-0 152 9.8087 | 2.73207 | 89 59 46.4 25.4 | + 0 152 9.1274 40.6 190 11 51.9 | LL O 10.3 | 9.8087 | 2.86452 | 90 12 2.2 43:7 +4 0 105 9.1274 11 54.0 90 15 36.9 | + 0 21.3 9.8087 | 2.55205 | 90 15 58.2 26.5 | + 0 21.3 | 9.1274 47.8 56. Rokuawaara. 90 20 49 +0 15.3.1 85477 | 2.73797 | 90,, 20" 2022 142 +0 15.3 | 9.5618 29.5 018 —3 | +0 716.6 | 8.5177 I 2.70724 | 90 185 19.9 | 43 | +07 16.6 | 9.5618 20.9 1 90 15 29.0 +0 91.2 | 8.5177 | 2.68759 | 90 15 50.2 | 21:5 +0 21.2 | 9.5618 42.7 190 12 344 | +0 15.0 | 8.5177 | 2.75843 1 90 12 49.4 | 90 8 39.7 +0 12:0 | 8.5177 | 2.86452 | 90 8 51.7 304 [i HO 12:9:0.9:5618 42.1 90 4 532 |+o 111 | 9.5618 | 2.92039 | 90 5 43 | 57. Palowaara. 89 53 58.6 | +0 25.0 9.7506 | 2.55205 | 89 54 23.6 53 59.3 +0 25.0 9.7199 24.3 54 10.5 +0 25.0 8.7949 39.5 90 2 541 | +0 151 | 9.7506 | 2.75843 | 0 3 92 262 F. WoLDSTEDT Taf. I. Tag. | o* | Beobachteter Punkt. 1839 Aug. 12 1% 39]Rokuawaara I]+123.90]— | 131. 0 31 | —— —— — —1 — 26.31 11! 4 44 /Rewonpesämaa H — 3.50 | 3.77859 13/21 20 H — 3.50 Die Luft immer unruhig. 58. Rewonpesämaa. 1839 Aug. 21] 4 25 Palowaara I] 6.60]— 25.73 | 3.77859 215 0| ——————À — 25.73 211 4 25 |Rokuawaara 1 — 26.31 211 5 0 | I — 26.31 291 3 10 |.——————— 1 — 26,31 21| 4 25 |Repokangas u — 55:53 211 5 27 II — 55.53 221 3 10 2 +, I— 27.76 1) Repokangas sehr undeutlich, besonders in der letzten Ort der Zeniths ebenso wenig wie die Zenithdistanz selbst. — Als guale aufgestellten Instruments angenommen worden. 59. Repokangas. 1839 Oct. 29, 0 10 |]Rewonpesämaa H|+19417|— 5.09 29) 0 409 | ———— ——— H — 5.09 20, 3 10 Rokuawaara ‘Il -— 52.62 | 29! 0 10 fa EURE — 52.62 | 29. 0 40 |. — — ]] — 52.62 10! 3 30 !Halosenwaara I — 28.82 20} 3 10! I — 28.82 19| 3 30 |Pitkäselkä —— ^1] E 26.91 | 3.94232 50) 3 10}. 2 à] — 26.91 29.0 10 | ———— — 1 — 206.91 Höhenbestimmungen in Finnland. 263 Taf. I. Aet Reduction | log b. :90 3 20.5 | + 0 15.1 | 9.7199 | 2.75843 | 90 3 35.9 - 32.389 | +0 15.1 |. 8.7949 54.0 90 10 180 | + 0 56.1 | 9.7506 | 2.27623 | SO 11 141 254 | T O 56.1 | 9.5111 21.5 s Reducirte log 2r sin. 1 | Zenithdistanz, eht nicht auf dem höchsten Platze des Berges. 58. Rewonpesámaa. 89 54 324 | — 0 145 | 97511 | 2.27623 | 89 54 205 | — 0 14.5 | 9.8047 0 5.7 | 97511 Cn 02 Là 2.68759 | 89 57 J 5.7 | 9.8047 5.7 | 96101 | | 58 3.4 | 97511 | 2.59328 | 90 8 3.4 | 9.8491 SURT ON AN o D © k vb © © © a Q9 Qn ieckspunkt ist das Centrum des [j-4 MIR ev des auf dem Si- stellung. — In der zweiten Beobachtung von Repokangas stimmt d 59. Repokangas. | 1 381 | + 0 408 | 8.6217 | 2.59328 | 90 2 189 35.5 | +0 408 | 9.2231 16.3 89 55 327 | +0 235 | 9.8479 | 2.70724 | 89 55 562 412 | +0 23.5 | 8.6217 56 47 47.6 | + 0 235 | 9.2231 56 111 7 347 | +0 55.0 ! 9.8851 | 2.40516 | 90 8 297 317 | +0 550 | 9.8479 26.7 2 423 |+0 51.3 I 9.8851 | 2.43996 | 90 3 33.6 2 300 | + 0 513 | 9.8479 3 213 | 3 203 | FO 513 | 8.6217 4 116 264 F. WoLDSTEDT Taf. I. Rare | Beobachteter Pankt. . Halosenwaara. 1839 Sept. 29/21 27 be 1+153.981— 29/23 20 | 1| 29121 27 ‚Pitkäselkä I} = 29123 = | 1 29/21 27 |Repokangas I 29123 A [— | 1 EN 29121 27 IBokuawaara Hi I— 29123 20 jasec | paco Jg = Oct. 1| 2 18 | ————————— 11 = 1) Die Luft 61. Pitkäselka. 1839 Sept. 3! 1 18 |Repokangas I +116.70— 6:21 55 I a 3/21 35 Halosenwaara I - 6124 355 | — I - 3 21 35 ;Linnunsilmá 1 6 "m a — 3| 1 18 |Sarwikangas 1 — 3121: 35 or 6 21 55 I ——— LC! i 62. Linnunsilmä. 1839 Sept. 16/22 37 [Latonmäki * 1]4-119.50]— 191 2. 541 — — —- I z. 19] 3501] — —— —— T —- 16|22 32 |Sarwikangas I — 19| 2 54 AB rad PLA | . 2 16/22 32 |Pitkäselkä I — 19! 2 54 1 = 19 3 59 1 E 25.61 | 3.94303 — 25.61 26.91 26.91 27.76 | 3.94232 27.76 28.82 | 4.06304 28.82 | . 25.61 1 3.85223 3.85223 Höhenbestimmungen in Finnland, 265 Taf. I. Reducirte Beobachtete ; Reduction. log b. Zenithdistanz. Zenithdistanz. log = > 2rsin. 4” 60. Halosenwaara. +0 39.3] 9.6560 | 2.44068 | 90° 8 90 7 35.9 152 43.3 | +0 393 | 9.0736 22.6 90 1 5.2 | +o 29.5 | 9.6560 | 2.56068 | 90 1 347 69 |+0 20.5 | 0.0730 36.4 89 57 47.5 | +0 42.0 | 9.6560 | 2.40516 | 89 58 29.5 551 | +0 42.0 | 9.0736 37.1 89 54 37.4 | +0 a] 9.0560 | 2.73797 | 89 54 53.1 40.3 | +0 157 | 9.0736 56.0 439 | FO 157 | 9.6151 59.6 2) Die Luft unruhig. 61. Pitkäselkä. —————— P HÀ M PP € oin ]n—n UeÁ«À]———MÀ 90 3 212 | + O 27.3 | 9.2614 | 2.43996 | 90 3 485 22.0 | + 0 273 | 9.4793 49.3 90 S 258 | + O 20.4 | 9.5344 | 2.56068 | 90 8 46.2 17.5 ı + 0 204 | 9.4793 37.9 13 413 | + 0 344; 9.5344-| 2.34987 | 90 14 15.6 359 | + 0 | 9.4793 10.3 13 10 | + 0 27.2 | 9.2614 | 2.44264 | 90 13 282 13 6.1 | + O 27:2 | 9.5344 33.3 12 534 | + 0 27.2 | 9.4793 20.6 62. Linnunsilma. 90, 8 29.3 fi 0 19.2 | 9.3652 | 2.615941 | 90 8 485 24.5 | + 0 19.2 | 9.6679 | 43.7 20.6 | + 0 19.2 | 9.8054 ! 39.8 90 4 194 | + O 27.5 | 9.3652 | 2.15135 | 90 4 46.9 15.8 | + 0 27.5 | 9.6679 | 43.3 89 51 41.3 | + 0 35.0 | 9.3652 | 2.34987 | 89 52 16.3 428 | + 0 35.0 | 9.6679 17.8 33.8 | + 0 35.0 | 9.8054 8.8 266 F. WoOLDSTENT Taf. E. Wahre Tag. Zeit. 1839 Sept. 16 29^32'|Halosenwaara ”H 19| 2 54 — |] 3 59 I 19 —— | Beobachteter Punkt. +119,50 — 57.63 — 28.82 3.94303 63. Sarwikangas. 1841 Oct. 271, 0 35 [Pitkäselkä I|+120.75|—- 26.91 | 3.94500 29/23 33 | 1] — 20.91 27| 0 35 |Linnunsilmá 1 — 95.61 | 3.95371 29/93 33 | — 1 — 95.61 | 1845 Sept. 26! 0 25 ——— YH120.0 0.00 26! 1 5 ART, 0.00 1841 Oct. 27| 0 35 | Latonmáki 1I|4-120.75, — 51.45 | 4.18285 29123 33 — I — 51.45 | 27| 0 35 |Hypenmäki I 9.40 | 4.30302 29123 33 | — | 2 9.40 97! 0 35 |Isoniemi Il — 25.15 | 4.10833 29123 33 ———— | — 25.15 1845 Sept. 26| O 25 |Länkisenkangas V|+126.00 0.00 | 3.52431 20b 1 ı9 eV 0.00 261 0 25 |Uleàb. Glockenthurm 0.00 1 3.55026 2611 5 0.00 26| O 25 |Intionkangas V 0.00 | 3.47905 201 10 4 EE pem | 0.00 | Auf Uleåborgs Glockenthurm ist der Visir- Intionkangas. 1845 Juli 30/22 31 |Sarwikangas V|+ 81.66] : 31122 26 |-—————— ——— V 0.00 30/22 31 |Lánkisenkangas V | 0.00 31122 26 VI 0.00 Höhenbestimmungen in Finnland. 267 Taf. I. Beobach , uci Dua, | — Reduction | ee Je) zt. 89? 59 4 8'.5 +0 12.81 9.3652 | 2.44068 | 89 59' 21".3 16.5 | +0 27.8 | 9.6679 44.3 9.6 T0 27.8 9.8054 37.4 sehr undeutlich. 63. Sarwikangas. 89 53 59.4 +0 28.6 | 9.1549 | 2.41264 | 89 54 28.0 52:9 +0 28.6 | 9.0644 20.8 23) IR 14 +0 284 | 9.1549 ].29:45135 | 90- 3 329 2 568 | + 0 28.4 | 9.0644 25.2 2:541 | + 0 37.7 | 88575 | 31.8 '9 538 | + 0 37.7 | 9.2677 31.5 90 8 360 | + 0 12.2 | 9.1549 | 2.68049 | 90 8 48.2 22.2 | +0 12.2 | 9.0644 | 34.4 900 S 59.0 +0 14.9 | 9.1549 | 29.800668 | 90 9 13.9 9 0.0 TO" TT 9.0644 14.9 90 6 49.9 +0 20.0 | 9.1549 | 2.60596 | 90 7 99 46.2 | + 0 20.0 | 9.0644 6.2 90 12 498 | +1 413 | 8.8575 | 2.02195 | 90 14 31.1 471 | +1 41.3 | 9.2677 | 28.4 89 50 59.5 | + 1 35.4 | 8.8575 | 2.04790 | 89 52 349 57.6 | +1 354, 9.2677 33.0 90 13 18 | +1 52.4 | 8.8575 | 1.97669 | 90 14 54.2 1:1 + 1 524 9.2677 93.5 punkt immer die Mitte des Kreutzes gewesen. Intionkangas. 89 47 24 | +1 12.9 | 9.2156 | 1.97658 | 89 48 15.3 46 55.5 +1 12.9 9,2436 8.4 90 0 29.2 +1 497 | 9.2156 | 1.79899 | 90 2 18.9 281 |+1 49.7 | 9.2436 | 17.8 268 F. WoOLDSTEDT Taf. I. Tag. bx | Beobachteter Pankt. i. | | À 1845 Juli 30/22 31]Uleäb. Glockenth. [+ 81.66| 0.00 | 2.73435 31/22 26 | 30/22 31 |Oritkari Il les #1 + B Die Sig Lankisenkangas. 1845 Sept. 29/23 0 Klemola MI+ 80.5514- 2.430] 2.60008]. 29933 33 ]—— US cy + | 29/23 0 (Orithari V 0.00 | 3.183231 20123 35 | ——————————V 0. 29/23 0 {Intionkangas Y| 0.09 | 3.30107 20/23 35 | — — V | 000 29/23 0 |Sarwikangas v| | 0.00 I 3.52331 29 23 35 vi | 0.00 | Oritkari. (Nordwestl. Ende der Basis). 1845 Aug. d 4 26 |Intionkangas T + 86.60! 0.00 171 4 56 | ————— 0.00 17| 4 26|Làünkisenkangas V 0.00 172,4 551 — — 1 Wy 0.00 | I 17) 4 26 Klemola u i— 35.70 |3-17763 17| 4 $6 ———— II i— 3570| | Klemola. (Suüdöstl. T der Basis). 1845 Aug. 2 2 50 |Oritkari Vl+ 85.50] 0.00 3 8 0.00 = 2 50 /Länkisenkangas V 0.00 | 2. 2603 8 Vv 0.08 64. Latonmäkr. 1844 Juni 27]21 7 'Hypenmäki 1'+128.99|— 9.40 | 4.2068 au A 1880! 1 Höhenbestimmungen in Finnland. 269 Taf. H. Zenithäistanz. | Lia em | el — Zenithdistanz. 873142 13.1 |--- 6 35.5 | 9.2156 1] 1.24199 | 87° Aw 4576 115 | +6 35.5 | 9.2436 47.0 EIO90!718 1244 | +1. 138 | 9.2156 |. 1.72616 | 90. 19 38.2 T 23.3 | - 1 13.8 | 9.2436 37.1 sehr undeutlich. Länkisenkanges. 94 12 418 | + 9 20.0 | 9.2510 | 1.09772 | 91 22 18 41.9 | + 9 20.0 | 8.8742 1.9 17 20.1 | + 2 223 | 9.2510 | 1.67995 | 90 19 42.4 16.6 | + 2 223 | 8.8749 38.9 57 5920 | + 1 483 | 9.2510 | 1.79871 | 89 59 40.3 514 [-F 1 483 | 8.8742 39.4 47 30.5 | + 1 47! 9.2510 | 2.02195 | 89 48 35.2 32.0 | + 1 47 | 8.8742 36.7 Oritkari. (Norduwestl. Ende der Basis). 40 16.1 | + 217.7 | 9.7411 | 1.72573 | 8S9. 42 338 44 DE 2 177 |-97875 28.8 39 240 | + 2 330 | 9.7411 | 1.67995 | 89 41 57.0 19.1 | + 2 33.0 | 9.7875 52.1 2 17.5 | +1 309 | 9.7411 | 1.675297 | 90 3 454 | 74 +1 309 |-9:7875-1 | 38.0 unruhig. S Klemola. (Südöstl. Ende der Basis). 55.539 ı+2 345 | 9.5744 | 1.07527 | 89 58: 334 56 22 | +2 345 | 9.6181 36.7 28-255 |+9 440 | 9.5741 | 1.00772 | SS 38; 9.5 29.6 1 +9 440 | 9.6181 | 13.6 64. Eatonmäki, 3 304: | +0 20.0 | 9.4411 | 2.70445 | 90 4 10.4: 4 46: 1 +0 18.4, 9.3848 | 23.0: 270 F. IForDSTEDT Taf. I. Tag. [ar | Beobachteter Punkt. | i | y. | log s 1844 Juni 27|21* 7|Sarwikangas 1!+12899|— 27.60 | 4.18285 27121 28 1 — 27.80 | 27|21 7 |Linnunsilmá 1 — 25.61 | 4.11830 | 37|21 28 I [— 25.61 | | Die beiden Beobachtungen von Hypenmäki geben eine um 15° g | 65. Hypenmäkt. 1841 Sept. 14 3 11 [Ulkogrumni 12-453.301— 9.40:] 4.27012 14) 3 11 laoniemi 1 — 25.15 | 4.07667. 14] 3 11 |Sarwikangas H —114.60:) 4.30302 15 — H —114.60: 14 H —102.75 | 4.20681 15 -H —102.75 Die Länge des runden Visirbalkens auf Ulkogrunni ist im Länge des runden Visirbalkens auf Hypenmäki. Der Fehler diese 66. Isoniemi. | 4.10833 | 1844 Juli 5/20 1'Sarwikangs = ”IHj+132.12/= 55.20 6| 4 28| — — 1 — $5.20 Juni 25| 0 27 |Hypenmäki I — 9.40 | 4.07667 Juli 5120 1 - 1 — 9.40, 6) 4 2 : I = 9.40 | Juni 25| 0 27 {Ulkogrunni I 9.40: 4.20646 Juli 6}! 4 28 -———] 9.40: | Juni 25) 0 27 [Rontti I 8.57 | 4.01928 Juli 5/20 1 I — 85 6| 4 28 |I ————————4 — 8.57 1) Bewólkt. Ulkogrunni etwas dunkel; 2) u. 3) Die . grossen Strahlenbrechung behaftet. 90 4 LION 2 Zenithdistanz. Höhenbestimmungen in Finnland. 271 eulehähtanz | Rer | kg b jeg pri] ^ Zenithiistan:. 3.9 | 40 17.9| 9.4411 | 2.68049 | 90° 4 21.1. 5.6 | +0 17.9 | 9.3848 23.5 29.9 ON 21.2 9.4411. | 2.61594 | 90 2 51.1 33.9 | +0 21.2 | 9.3848 | | 55.1 sere Ablesung fär den Ort des Zeniths als die übrigen Beobachtungen. 90 9 90 4 wo ' 7 90 7 65. Hypenmäki. 15.8 4.1 | 9.6908 | 2.76715 40.1 36.5 | 9.6908 | 2.57430 1 90 10 19.9 IM 43.41 | + O 45.3 | 9.6908 | 2.80066 + 0 + 0 90 6 16.6 90! 8 284 12.8 90 8. 30.5 21.4 27.5 45.3 | 9.6929 32.0 22.9 | +0 585 | 9.6929 | 58.5 | 9.6908 | 2.70445 Tagbuche nicht angegeben wor den. Sie ist angenommen gleich der Anahme kann AT 2 Zoll sein. 90 © qs © 90 90 90 NN D © D distanzen 59.8 | +0 16.1 | 9.5854 | 2.60596 | 90 4 15.9 0.7 | +0 16.1 | 9.6358 16.8 47.4 | +0 27.6 | 8.6258 | 2.57430 | 90 4 15.0 15.3 |+0 27.6 | 9.5854 3 42.9 11.8 | +0 27.6 | 9.6358 3 39.4 42.5 |+0 20.5 | 8.6258 | 2.70400 | 90 9 3.0 37.0 | +0 20. | 9.6358 6 57.5 6.3 | -0 31.8 | 8.6258 | 2.51691 | 90 8 38.1 319 | +0 31.8 | 9.5854 37.3 | +0 318] 9.6358 von Ulkogrunni und Rontti sind mit einer ausserordentlich | 272 Tag. 1841 Aug. CY On On On On On On CA me — 00 1842 Juli = 1842 Aug. 28 28| 28] Isoniemi Signal war kaum sichtbar, und Kiwalo konntef QS 4 Co SW Q0 BU He ww F. WorLpsrteor | Taf. I. Bar Beobachteter Punkt. i. Ve | log s. 67. Ulkogrunni. 2" 50 | Kiwalo I4 DES 16.05] 4.30052 | 3 26 ————- 16.05 2 50 Rontti H —.71.55| 4.00131 B 20 RS H 17155 + 2 IIsoniemi + —113.70:| 4.20646 | 0 0 |Hypenmäki — 9.40| 4.27012 0 0 — 9.40 ! 2 50 1 — 9.40 Wegen zu geringer Refraction war Ajos 68. Rontti. 0 6 IIsoniemi I/+385.03]— 25.15 I 4.019284 ee ZZ — 95.15 0 6 lUlkogrunni I — 9.40: en TAPA ig air wen - 9.40: | 2 6|Kiwalo Mi |— 66.53 | 4.44591 69. Añralo. 1 /Rontti Hj+ 89.68j,— 71.19 1. 4.44591 45 | ————————— —H 71.19 ; O|Ulkogrumi > H — 85.40:| 4.10052 45] 52 — —— H — 85.40: | 0 | Ajos 1 — 25.98 | 4.1498 1 I — 25.28 45 | — 95,28 0 Kemi Kirche | 14.0 1 saa À LT 0 'Kallinkangas I i. 25.00 | 4,0546 1| N — 25.00 Höhenbestimmungen in Finnland, 273 Taf. E. Beobachtete : à n s Reducirte Zenithdistanz. | Lis cue d | log 5: los 2rsin.4” Zenithdistanz. 67. Ulkogrunn:. 9D f 3.6 I + 0 6.0] 9.5073 | 2.89813 | 90° 1 9.6 a 3.0 | + 0 60 | 9.5908 9,0 90 5 27.9 | + O 0.2 | 9.5073 | 2.49893 | 90 5 281 29.0 + 0 02 9.5908 29.2 90 5 16.8 — 0 6.9 | 9.5073 | 2.70409 | 90 5 9.9 90 5 490 | + 0 9.1 | — e | 9.76775 | 90 5 58.1 | 48.3 I + 0 91] — © 5 57.4 | | 543 | + O 9.1 | 9.5073 6 34 T den 5 August gar nicht sichtbar. | 68. Ronttr. "789 58 67 | +1 32.5 | 80339 | 2.51691 | 89 59 39.2 1 12.0 dpa se dm 9.3561 44.5 i 790. 1 3894 |} + 1 40.7 | 8.0339 | 2.49893 | SO 3 191 | 37.0 |--1 40 | 9.3561 17.7 p 90 2 513 | +0 307 | 9.3561 | 2.941353 | 90 32220 auch nicht ein zweites Mal beobachtet werden. 1 69. Kıwalo. H 90 22 48 | + 0 1.8 | 9,5465 | 2.94353 | 90 22 6.6 10! + 0 1.8 | 9.6623 2.8 90: 21 27.0 | + 0 05 9.6656 | 2.59813 | 90 21 27.5 14.0 | + 0 05 | 9.6623 14.5 90 23 8.7 | + 0 125 9.6656 | 2.64037 | 90 23 21.2 1057.1—1- O0 125 9.5465 23.9 2.5:1:5.0 125 9,6623 To: n 91 532,3 L+ O 223 9.6656 | 2.53226 | 90 21 54.6 30.3 | + 0 22,3 9.5465 52.6 90.20 428 | + 0 153 9.6656 | 2.55229 | 90 20 58.1 49.8 | + 0 15.3 | 9.5465 98.1 274 : F. WoLDSTEDT Tof. Tag. = Wahre | Beobachteter Punkt. 2" i | 3 | - A 1832 Aug. 9| 4 O|Tornea Kirche [* 89.68! | 3.29958 101 3 1j Der Visirpunkt auf Kemi Kirche ist das obere Ende des Kreut-} der Thurmspitze, worauf die den W etterhahn tragende eiserne Stange 70. Ajos. 1842 Sept. 2 me 48 |Kokkomäki 11112686 — 25.50 | 4.09886 23 25 ———————1 — 25.50 2 48 | Torneà Kirche | a. 11900] 2 23 25 | mi t 212 [22 48 IKallinkangas I — 25.00 | 3. 93690 2|93 25 |-—— I — 25.00 | 1421 25 | — — ————À1 x E 2 22 48 Kemi Kirche BO 2123 251 — | 2122 V — 16. 05° 4. 14286 14,21 — 16.05 | 15 LE 16.05 | 14 21 — 18.80:| 4.23847. 15} 2 — 18.80:| | 1) Kiwalo undeutlich. 3) u. 4) Ulkogrunni dunkel. — Diese einer ungewöhnlich grossen Refraction NP worden. Die zwei-| niths. — Die Visirung auf die Kirchen ist wie auf Kiwalo. 71. Kallinkangas. | 1842 Oct. 13| 2 37 |Kiwalo +127.101— 16.05 | 4.05468) 13| 2 52 | — 1] - | 131 0 50 Kemi Kirche 280230] 13| 0 50 | Ajos I 3.93690 13| 2 37 I | 13! 0 50 'Kokkomäki I 3.91471 13| 2 37 ! Höhenbestimmungen in Finnland. 275 Taf, I. bacht 2 s festar | Reduetion. | lgb [lg sr ant” 90° 18° 12.0 | +0 12.1 | 9.6656 | 2.79720 | 90 18 241 13.0 | +0 12.17 9.5465 | 25.1 zes, auf Torneå Kirche das obere Ende des oberen dünneren Theils Reducirte Zenithdistanz. steht. da -— Oo 4» d» d» do lo S S S e to at +0 9.2249 | 2.61661 3.909 | | 26.5 9.2249 8.9091 9.6014 9.2249 | 2.41505 | 89 57 33.4 8.9091 31.6 9.2249 | 2.64047 | 89 49 31.9 9.6014 9.0 9.6446 | 9.6014 | 2.73609 27.5: | +0 16.8 | 9.6446 (den) © da Cx [v] Qo ho 2.33451 | 89 57 29.7 w © Qo © e- ho ho ho 4m 4m Q0» wwm hö hä ID bb pb ont jet bed ed O1 O1 FR 13.9 90 8 144 7 44,3: te Beobachtung von Ulkogrunni giebt einen fehlerhaften Ort des Ze- 71. Kallinkan gas. 89 & w © m - 26.3 | 9.7344 | 2.55229 | 89 48 57.0 29.0 26.3 | 9.774 99.3 89759 11.2 58.5 | 9.2352 | 1.29997 | 90 8 97 90 90 10 13.8 31.6 | 9.7344 143 33.2 | 9.2352 | 2.41232 | 90 9 549 33.2 | 9.7344 50.8 70, Ajos. 190 5231 | +0 .7 | 9.2249 | 2.59647 | 90 448 1 23.6 | +0 .7 | 8.9091 45.3 90 90 © © © d ND TET 0 0 8 0 31.6 | 9.2352 | 2.43451 0 0 0 Tag. 1842 Oct. 13 13) 1842 Sept. 26 25] 3 53 Oc. 1 Sept. 26 Oct. 1 Sept. 26 Oct. 1 Sept. 26 Oct. 1 Wahre 0* 50°! Torneå Kirche ba 23 Die erste Beobachtung von Torneå Kirche giebt einen um 8^ die Mitte des Kreutzes, an Torneå Kirche das obere Ende des FE. WoOLDSTEDT Taf. I. Beobachteter Punkt. Zeit. 72. Kokkomäki. 3 53 1Torneñ Kirche AE T 2.77754 3 53 |Kiwalo — 32.10 | 4.29118 3 = — 32.10 3 5 IKallinkangas I 25.00 | 3.91471 3 —— | — 25.00 3 a Kemi Kirche 3.94253 ao 3 53 "II |: 5.25 4.09886 4 0 5.28 Höhenbestimmungen in Finnland. 277 Taf. E. h Reducirte | sedan. | Rennes | Ins b. Ins i| Zenithdistaum - [99 3 57.9 | +0 39.61 9.2352 | 2.13311 | 90 4 37.5 | 54.9 [+0 39.6 | 9.7344 | | 34.5 — [abweichenden Ort des Zeniths. Der Visirpunkt an Kemi Kirche war — [ren dickeren Theils der Thurmspitze. 3 72. Kokkomäkı. M 135 35 424 |-140 14.3 | 9.8239 | 1.27515 | 88 45 56.7 —|89 56 268 | +0 14.4 | 9.5239 | 2.78879 | 89 56 41.2 234 | +0 144 | 9.7336 37.8 89 56 42.2 | +0 36.6 | 9.8239 | 2.41232 | 89 57 18.8 37.5 | + 0 36.6 | 9.7336 14.1 89 57 43.0 | +0 42.0 | 9.8239 | 2.44014 | 89 58 25.0 42.6 | + 0 42.0 | 9.7336 24.6 90 5 35.7 1 +0 23.9 | 9.8239 | 2.59647 | 90 5 59.6 25.3 [2 0 23.9 | 9.7336 | 49.2 | vr 278 F. IWWOLDSTEDT Taf. II. Gegenseitig beobachtete Punkte. Gewicht. Tuskas — Kokkowuor . . . . Korsmalm — Mustila . . . . . eds ee ai S ES I Korsmalm — Linnankallio . . Mustila — Perheniemi . . Huhtmar — Emmeneures . . . . . . 10 Huhtmar — Messilä pO ET 11 Huhtmar — VW ahteristo . A4 4d Qu OT LUE Foz T od 13 Emmeneures — Messilä . rå 14 00! RR BULTAR. 15 Messilà — W ahteristo 4 16 19 Wesiwehmais — Kurhila T A ul 20 Wesiwehmais — Soitinkallio ; Kurhila — Soitinkallio Kurhila — Wirmala . Kl > Soitinkallio — Wirmala’. =. få Soitinkallio — Wiljaminwuori . «+ » + Wirmala — Kylmäkangas |. . . . . Wiljaminwuori — Kylmäkangas . . + | Wiljaminwuori — 'Tammimäki Kylmäkangas — Kammio . . . . . | | | | | i | 279 Höhenbestimmungen in Finnland, Gleichungen. ET) (9.69. 49. Pret 0 m. OEM, mm — (5 0 u M nm © Ot [97] sr = lie) © In 10 @ © © C4 TH - M 19 ot = CN - cn N - mn a m mn 4 s m =t nm eH © + © ep Le) [e Le] © wo © cr 10 «(o st t . LI LI . | fe M . . * . . €; L . . 9 D" 8. 5 MA Or SUNE ET vv 8b lA M2 Io, 0 . . U ER Jae 0 PO Rc 4 . . . LJ Fel. Sel cep cs s MUCIUS etos. als iul! Taf eins 8, ie pr 194 34x fö el 0 . Pr vr} »| ea mv wu s * seb eR Mh es 91» ^. i" A» is) "^ lA 6. 9 9 «a A&- U €; 9 "Wh OP Mura es g LJ ' wd METCIM LET SERIO 2: EN en en | . . LJ . “aa aa on as an ‘an 0 a an an on eS an an, "aaa as "as Tes Tas an ‘an an ‘an aan © € ©) © © c D 19 VD 00 c» rot uw BAS 10 0 - —o-- ch BRZATEANENTERRSES SAARRRASKFTAREEHEn hu ae NE ED N a Re mE NI E LT a DR RE T3 LI- LI L. ERBEORBSSATSHASSRERBESEBRÄASPRULERSN eco: +tl+++l+Il+ll+l++ll+l+++++++++++l+ F. WoLDsTEDT Taf. II. Gegenseitig beobachtete Punkte. ———————— Kylmäkangas — Rappuwuori Kammio — Rappuwuori . Kammio — Tammimäki Tammimäki — Puolakka . Tammimäki — W aterwuori Puolakka — WW aterwuori Puolakka — Jywäskylä Wäterwuori — Jywäskylä Wäterwuori — Laajawuori . Wäterwuori — Ruuhimäki . Jywäskylä — Ruuhimäki . Ruuhimäki — Laajawuori Ruuhimäki — Multamäki . Multamäki — Ohimäki . Multamäki — Silmutmäki Multamáki — Hamäki . Ohimäki — Silmutmiki Silmutmáki — Damäki Silmutmäki — Listonmäki Silmutmäki — WV esamáki Silmutmäki — Kilpimäki . llamáki — Listonmäki Listonmäki Wesamäki . Wesamäiki — Kilpimáki . Wesamiki — Honkamäki VW esamäki — Lehtomäki Kilpimäki — Honkamäki . Honkamäki — Lehtomäki Honkamiki — Pörsänmäki Lehtomäki — Pörsänmäki LI . . . E * . ut À d * * * L L * * LI * LI LI * * * * * * . * * * * * * LI * * * * * * * * * ———————— Gewicht. LLL UTERIS fn fär Höhenbestimmungen in Finnland. 281 Taf. EE. —€— ————— ——— Gleichungen. kx. 2 r sin. 1 + 3423334 + 140 8 . " 4 46.2 [+ 02231054 408258 . i 4 26.7 —1 14 = 351 «+ 142-000 i 58^ 259 + 6.32 426 & 4-140 8. 6 6.3 + 9.9 = 496 «+ 2408 . + 39 = 432 a+ 1436 . 6119 | + 58 = 449 x + 260$ . 6 26.1 + 6325354 42.998 . 7 39.8 | 4-.43-3324-rF19958 . 4 45.4 | + 6224044 4-239158 . 9 47.0 + 37234254 + 189 # . 4 28.7 + S.4 = 406 & + 2.33 B À 5 49.4 +. 68-4984 422938 . G. 7 1343.9 2-323 w—r-t36 8 -. 7 29.7 d-4115.9 = x23 «4:395 DO + 10.4 = 3.47 4 + 149 . 4 58.4 + 10.2 = 5:07 & + 117 B . 7 16.1 + 46-4494 + 1145 # . 6 26.1 + 0.2 = 2.87 a + 1.03 8 . 4 6.7 | + 3.7 = 442 & + O.S1 5 . 6 20.0 + 15 = 415 & +083£F . 5 57.0 | |+ 950-5194 +1328 . 7 26.1 + 24 = 3.74 « + 0.81 B . 5 21.9 — 0.8 = 3.62 a + 08258 . 5 11.8 + 1.2 = 3.39 « + 100 # . n 4 51,8 + 38 = 581 « 18158 . 8 20.0 I + 34 = 515 « + 229 # . 7 23.1 — 12-3434 42385 . 7 46.8 + 1.2 = 646 « 424858 . 9 15.2 + 0.3 = 7.26 & + 2.87 & . 10 24.2 +: 19 = 7.59 « +316 # . 10 53.1 | + 41 = 6.11-& 4239 BP... 8457 | e c 232 F. IWOLDSTEDT Taf. II. : uf Nummer. Gegenseitig beobachtete Punkte. 65 | Lehtomäki — Pihlsjanmäki . 66 | Pörsänmäki — Pihlajanmäki . 67 Pörsäinmäki — limäki . . 68 | Pörsänmäki — Kiwimäki . 69 [| Pihlajanmäki — Jlimäki . . a 7 limäki — Sallisenmäki ib (od or 414 a 71 Kiwimiki — Sallisenmäki . . . . . 72 Kiwimäki — Kulwenmäki . . . . . 7 Sallisenmäki — Kulwenmäki 75 Sallisenmiki — Naarasmäki . . . . 76 Sallisenmäki — Murtomäki . . . . . 77 Kulwenmäki — Naarasmäki . . . . . 79 Naarasmäki — Murtomäki . . . . 5) Naarasmäki — Lehtowaara . . . . . ETI Murtomäki — Lehtowaara . . . . . 82 Murtomäki — Otanmäki . . . . . 83 Lehtowaara — Otanmäki . . . . . e 84 Lehtowaara — Kiweswaara . . . . . 85 Lehtowaara — Rupukkawaara : 86 Kiweswaara — Saukkowaara 87 Kiweswaara — Puokiowaara . 89 Kiweswaara — Rokuawaara . . . . 90 Rupukkawaara — Saukkowaara =. . . 91 Puokiowaara — Rokuawaara . . . . 92 93 Puokiowaara — Palowaara . . . . 94 | —— 95 Rokuawara — Palowaara. . ... . CLOS COTE POS TETE EE ET AIN TE IT a rr Te ld 96 | Rokuawaara — Rewonpesámaa - «Th Höhenbestimmungen in Finnland. 283 Taf. II. Gleichungen. 0.86 s 2 r sin. 1 —10".1= 4.93 a +225 ff | . ur 7 3.8 + 0.5 = 6.27 « + 280 BR . Rec S 9s — 0.3 = 432 « + 1.87 8 6 28.3 + 5.6 = 5.4 c + 2.65 8 ; 7 474 + 0.3 = 5.86 « + 2.81 3 . 8 23.6 — ! 04 = 384 e - 1.86 # 5 30.2 — 2.6 = 2,88 c = 1.61 B 4 7-3 — 2.9 = 2.97.« + 0.69 5 . 4 15.2 + 23 = 2.97 & + 1.67 8 or: + 44 = 3.02 à + 1.22 5 . 4 19.5 4046 24273.24.4.256 #0. : 6 46.4 + 46 = 3.30 « + 1.01 8 : 4 43.8 — 2.6 = 3.26 @ + 0.70 8 ; 4 40.6 + 5.9 = 3.26 « + 178$ : : F H8 7 3.68. e .- E. 1.15 Hood . 5 10.4 | — 1.7 = 295 « + 0.94 $ . 4 13.4 d |- 49 = 2.91 « + 0.41 8 4 4 10.4 |: 0.7 = 3.16 à + 0.79 4 À 4 399 — 0.8 = 481 « + 1.67 B : - 6 53.4 LUS = 6.87.a Br FLY s 9 50.4 + 64 = 345 « + 122 8 : 4 56.6 + 6.6 = 5.18 c + 1.02 B . . . 7 25.7 + 7.6 = 5.40 « + 0.83 $ : À 7 441 + 1.4 = 5.10 « + 2.43 8 : 40183 = 833 d + TMS : 11 56.0 To07L5-447«014858 . 5 68.7 + 6.6 = 7.32 & + 0.61 - 10 29,5 Er 73 = 7377471 3:59 8 — 5.0 = 3.56 @ + 0.35 $ 5 W6:6 — 46 = 3.56 « + 2:08 f AA = 573 a + 093 f. 8 13.1 + 6.3 = 4.87 « + 2.20 8 : 6 58.9 ee . 288 F.WHorpsrEDT Taf. EL. En I LR 5 LI LI un. L] , ^. , je ph eode beh eA hd ui oh hd ehe jh ds bat jede pedem nh Pet a ef Hühenbestinmmungen in Finnland. 285 Taff. EH. Gleichungen. | iris ES | 3-1:3.9 + 5.10 & + 1.20 f SUUM DAL N: 2 | + 75 = 547 a +218 5 SX = Fo T8944 | —— 10.6 = 3.92 & + 1.16. 8 DST försa + 7.8 = 2.54 « + 1.30 B SMER ir 3 38.6 — 33 = 2.75 « 4 031.8 SANTE, 14 9565 + 21.5 = 2.78 a + 1.39 8 ASA | + 13.9 = 3.64 & + 111. 8 HA | — 2, = 2.76 & + 115 ß big T8570 + 2.6 = 2.77 a + 0.63 8 een - 3683 — 4.6 = 283 « + 0.68 £ gor torg B + 17.8 = 413 à + 1.68 8 5 55.2 + 20.3 = 4.79 c + 0.93 8 6 52.1 + 15.9 = 6.32. o + 1975 9 3.4 + 4.7 = 4.04 & + 113 8 5 47.1 + 18.2 = 3.75 a + 1.46 8 5,1297, + 5.0 = 7.91 « + 3.23 8 11 20.2 — 8.2 = 8.78 « + 2.778 2] 42559540 c. 530.1 3 431.9 4:485. f... 6 15.8 "9.7153 3.957 «m b *1.74.B. . - 5 6.8 T 12215 2.2.2. 4046.8 . 223 Jpias 539 UMR O7 pps 4. UE — 10.1 2 3.95 € + 1.446. . . 5 39.6 T 75=258 a +128 . : 3 42. 286 F, IVVoLDSTEDT Taf. III. Punkte. Mäkipäällys — Swartwira . Mäkipäällys — Ristisaari - Swartwira — Ristisaari e 6. Swartwira — Tuskas . «i; d Bistsaarı — Tuskas. . . . . . . Ristisaarı — Kokkowuon . . . . . . Tuskas — Kokkowuori . Tuskas — Strómfors Tuskas — Lowisa . Kokkowuon — Stil : : y Store Love, DORA ups Strömfors — Korsmalm : Strömfors — Mustila . . . . . Lowisa — Korsmalm ^ Korsmalm — Lähdetkallio . Korsmalm — Briefberg . Korsmalm — Linnankallio . Korsmalm — Mustila Korsmalm — II Porlom Lähdetkallio — Briefberg . Lähdetkallio — Linnankallio Lähdetkallio — Mustila Briefberg — Linnankallio . Briefberg — Basis-Südende Briefberg — Basis-Nordende . . Briefberg — Mustila d EX ookalio — Banis- Südende Linnankallio — Basis-Nordende . Linnankallio — Mustila 2 Hehe: Basis-Südende — Basis- Nordende À ne Mustila — II Porlom . ^ me Mustila — I Porlom . C2 o Ode RE CE BE d d dd Pb HE SI > dB O2 02 Qo 4 19 02 Q9 4S 4 OS 09 09 ww DII———— es Höhenbestimmungen in Finnland. Taf. III 287 nn... a RER Ausdruck des Höhenunterschiedes in Toisen. 56.2830 — 9.5683 (c + 0.403 £) 59.7753 — 9.5013 (« +.0.403 8) 2.3930 = 8.7898 e a + 0.066 I j) 12.5803 — 8.7709 (1 & — 0.034 8) 9.0269 (0.117 8) NE + 19.0375 + 9.0356 (0.186 8) 4.3045 + 9.0109 (o. 101 2) : 18.6310 + 9.0606 (1 « + 0.150 8) 2.8437 + 9.1665 (4 « + 0.255 8) 14.5210 — 9.2542 (a + 0.434 5) 15.7100 + 8.8865 (0.078 8) : 1.1610 — 8.9618 (1 « + 0.252 £) 11.7967 — 9.3263 (1 « + 0.333 6) 14.6307 — 9.0038 (1 « + 0.357 £) 3.3802 + 8.8474 (0.046 £) 0.8955 + 8.8569 (0.020 8) 0.2007 — 9.0556 (0.017 B) 12.8441 + 9.1207 (1 « + 0.058 d) 10.6880 + 9.0247 (1 « + 0.202 8) 2.5585 — 8.2150 (0.026 g) . 3.2642 — 8.0006 (0.063 5 Ar 16.0845 + 8.1806 (0.028 8) . . | 0.6842 — 8.0:86 (0.037 8) . 24.8065 + 7.7185 (0.001 8) 23.3882 + 8.1393 (0.115 £) 13.6330 + 8.7640 (0.054 8) 25.9202 + 7.9211 (1 « + 0.127 d) 24.1020 + 7.0777 (0.152 5) 12.8097 + 8.4418 (0.091 8) 2 1.3734 — 7.4432 (1 « + 0.005 8) 2.0370 + 9.1962 (3 c + 0.262 8) 1.9403 — 9.1956 (I c + 0.095 £) . . LI . . * . . LI . LI LI . L] . Li LI LI LI LI LI L] LI ——— ———— — —— —————— — Ld c © Öp An Höhenunter- schied Toisen. — 56.596 — 60.044 — 2.405 " ——————— ] 2 LE 7 — ÁÁ—— M Ó——— HÓA [P — — — —— M n 283 F. IWVoOLDSTEDT Punkte. Mustila — Perheniemi . I Porlom — I Porlom . I Porlom — Perheniemi . . . I Porlom — Vilkkalaa . , . Perheniemi — WW illikkala 203 Perheniemi — Huhtmar . . . . . . -Willikkala — Huhtmar . . . . . . Willikkala — Emmeneures . . . . . Huhtmar — Emmeneures . . . . . . Huhtmar — Messilá . ss. 93.3438 Huhtmar — Weohteristo . . . . . Emmeneures — Messilä . . . . . Messilä — Wahteriso = . . >» . + Messili — Wesiwehmais . . Messilä — Kurhila »' L0 Wahteristo — Wesiwehmais 'esiwehmais — Kurhila . Wesiwehmais — Soitinkallio Kurhila — Soitinkallio . Kurhila — Wirmala. . . Soitinkallio — Wirmala 2 Soitinkallio — Wiljaminwuori . . Wirmala — Wiljaminwuori . Wirmala — Kylınäkangas 4 Wiljaminwuori — Kylmåkangas . Wilaminwuoi — Kammio . . . . . . . Wiljaminwuori — Tammimäki . . . . . +. De -— Pre : 119 uu ylmåkangas — uwuon 510020 5.4 TS Kammio — Bis: is o im. Kammio — ‘Tammimäki . . DU «i, Bappuwuori — Tammimäki . dob e de de de de © de O0 Q0 de de de de de de de O1 de Q2 de No de de e s Q9 Q9 de ls * FFIFFFFHHr HH EEE) | | +R | +44 9.9370 4.1840 7.9150 8.6750 0.9365 17.8610 16.9722 2.1715 19.1982 38.0580 14.7665 57.5980 23.0460 27.9260 25.6580 4.9532 2.3627 10.1397 7.8130 6.8750 1.1272 2.5857 4.0220 7.5467 3.5888 14.2832 24.9577 10.7450 4.1552 6.5127 10.4392 Hoöhenbestimmungen in Finnland. + + + L- Taf. III. Ausdruck des Hóhenunterschiedes in Toisen. © © 1 = e A 058 y spit 5.972. (1 a + 0.246 f) 9.1677 (I & + 0.018 8) 8.7651 (1 a + 0.128 8) 8.9039 (0.082 5) 8.8695 (0.076 8) 8.7826 (0.006 &) 8.6710 (0.039 8) 9.1696 (0.045 5$) 9.4560 (0.162 8) 9.1742 (0.072 ) i 9.4769 (1.0 + 0.147 #) 9.1943 (0.100 $) . . 9.1543 (1 & — 0.061 8) 9.3294 (0.138 8) 8.7888 (0.204 8) 9.0359 (0.034 8) 9.3171 (0.121 8) 9.3561 (0.155 8) 9.4863 (0.126 4) 9.3231 (0.030 ii 9.4442 (1 & — 0.016 8) 9.5841 (1 « + 0.024 Pf) 9.2111 (0.088 By St 9.3019 (1 « + 0.066 #) 8.5773 (0.115 B) 9.5242 (0.038 8) 9.0874 (0.156 £) (0.142 &) -.4707 (0.014 5) 9.2790 (0.153 8) doll 16.9520 + 9.5599 (0.139 8) . 289 Hóhenunter- schied, Toisen. + 9.928 4.184 7.933 Punkte. Rappuwuori — Puolakka . Tammimäki — Puolakka . Tammimäki — Weaterwuori Puolakka W aterwuori . . Polakka — Jywäskylä . . Waterwuori — Jywäskylä Waterwuori — Ruuhimäki Waterwuori — Laajawuori Jywäskylä — Ruuhimäki . Jywäskylä — Laajawuori . Ruuhimäki — Laajawuori . Ruuhimäki — Multamäki . Ruuhimäki — Ohimäki Lasjawuori — Multamäki . Multamäki — Ohimäki . Multamáki —- Silmutmäki . Multamáki — llamáki Ohimáki — Silmutmäki Silmutmäki — llamáki . Silmutmäki — Listonmäki Silmutmáki — Wesamäki Silmutmäki — Kilpimäki . llamáki — Listonmäki . Listonmäki — Wesamäki . Wesamäki — Kilpimäki Wesamäki — Honkamäki Wesamäki — Lehtomäki . Kilpimäki — Honkamäki . Honkamáki — Lehtomäki . Honkamäki — Pörsäinmäki Lehtomäki — Pôrsinmäki . Lehtomäki — Pihlajanmäki . F. WoLDSTEDT Taf. III. LI * . . . Zahl der Beobb. 4 8 3 3 6 3 3 3 + + + 4 + 2 + 4 4 4 4 4 vo 4 4 3 3 3 3 4 + 4 5 4 +++ | +) tl +tttttt| tl tl +ttttl +++) J| Höhenbestimmungen in Finnland. Taf. III. Ausdruck des Höhenunterschiedes in Toisen. 8.5865 + 8.9035 (0.146 #) . . . 9.4464 (0.128 #) . . . 25.6097 7.7683 — — 18.0377 — 17.9663 0.0070 10.0467 0.1970 9.9955 0.3962 10.4942 2.0002 3.4837 7.8475 0.9667 11.1915 0.8875 12.7947 12.5047 12.1287 14.0570 9.8702 0.0517 1.7730 7.9347 10.9587 18.6680 19.2237 29.5435 6.4022 35.6548 12.6685 EEE ae 9.4597 (1 & — 0.189 g) S AC + © = dg © — 9.4055 (d. 005 B) 8.0088 (0.052 8) 9.4499 (0.058 5) 9.6246 (0.139 B) - 9.5986 (0.011 £) : 9.3855 (« + 0.465 #) 9.2685 (0.127 8) 9.5980 (0.071 B) 9.4922 (0.047 B) 9.1033 (0.199 8) . . 9.4784 (0.024 8) . . 9.4242 (0.041 #) . . 9.6178 (0.092 5) 9.3342 (0.058 g) 9.3065 (0.016 8) 9.2491 ( 9.7167 ( 9.6119 ( a ( j 9,8078 (0.063 5) 9.9095 Le 6) 9.5733 E 069 #) l« + 0045 f). 1 d + 0.068 g). | « + 0.105 d). due + 291 Höhenunter- schied, Toisen. — 8.570 — 25.560 — 7.710 4- 17.946 + 17.816 + 0.063 — 9.995 + 0.256 — 9.994 + 0.395 + 10.471 + 1.918 + 3.478 — 8.074 -- 1.000 — 11.231 + 0.867 — 12.830 + 12.515 + 12.144 4- 14.140 + 5.888 + 0.056 + 1.745 57836 + 11.057 — 18.564 + 19.280 — 29.551 + 6.420 + 35.753 + 12.705 292 — F. WOLDSTEDT Taf. " III. Pörsänmäki — Pihlajanmäki . . . . . . . 4 Pörsänmäki — limäki + . . .. 7... + Pôrsänmäki — Kiwimäkt . . . . . ..-. 3 Pihlajanmäki — limäki . . ) XU. 2 ina — Kiwimäli Ur, MIE) "ALS, 4 limiki — Saliseumáki 2.7.0, 2) 1 .. 3 Kiwimäki — Sallisenmäki . . . 2 . . . 2 Kiwimäki — Kulwenmäki . . . 2 . . . 4 Sallisenmäki — Kulwenmüki . . . . . . 3 Sallisenmäki — Naarasmäki . . . . . . 2 Sallisenmäki — Murtomäki . . . . . . . 3 Kulwenmäki — Naarasmäki . . . . . . . 4 Naarasmäki — Murtomäki . . . . . . .. 3 Naarasmäki — Lehtowaara . . . . . . 4 Murtomäki — Lehtowaara . . . . . 4 Murtomäki — Otanmäki . . . 2 . . 4 Eehtowaara — Otanmäki ';. . 7. "50, 4 Lehtowaara — Kiweswaara . . ^. . . . . 4 Lehtowaara — Rupukkawaara . . . . . . 4 Otanmäki — Kiweswaarat /. 7. . or. 2 Kiweswaara — Rupukkawaara . . . . . . 4 Kiweswaara — Saukkowaara . . . . + i Kiweswaara — Teiriharju . . . . . . . . 4 Kiweswaara — Puokiowaara . . . . . . . E Kiweswaara — Rokuawaara . . . . . .*. 3 Rupukkawaara — Saukkowaara Joy rc + Saukkowaara — Teirihaju . . 5: . rs E Teirihaju — Puokiowaara . . . 2 2 -. 4 Puokiowaara — Rokuawaara . . . 2 . . . + Puokiowaara — Palowaara . . . . . .". 4 Hokuawaara — Palowadra . | . . . ds I Rokuawaara — Rewonpesämaa ER N Lä 5 "n Hühenbestunmungen in Finnland, Taf, III. —————_—_—_—_ [1 [1 1 — ee ee eat sel oo om nn nnd Ausdruck des Höhenunterschiedes in Toisen. 22.9725.+ 23.6415 . + 14.1453 — 0.3925 — 9.5607 + 10.0183 — 0.5720 — DIES 2.2077. + 9.4180. + 0.0967 + 7.0360 + 9.7823 (0.080 8) 9.4972 (0.048 #) . + An (4 a + 0.041 DE 231 (0.051 9) E (0.017 8) f. 9.3506 (1 « 4--0.138 5). 9.1053 (0.050 $) 9.1326 (0.098 5) 9.1470 (1 & + 0.030 d). 9.5368 (0.032 8) 9.2250 (1 « — 0.099 #) 9.2151 (0.080 gd) 9.0543 — 9.3027 (1 16.7500 — 9.1266 25.8235 + 9.1161 16.3640 + 9.1885 ( 41.6100 + 9.5516 (0.110 7 10.7277 + 9.5613 (0.059 1.6465 + 9.2632 (0.178 52.3500 — 9.8540 (0.006 8.7790 + 9.6037 (0.155 | 15.8885 — 9.6170 (0.018 à 19.8880 — 9.6051 (0. 004 f 39.5977 + 9.6521 för 087 49.6913 — 0.0287 (4.« 24.7025 — 9.4284 (0.17 4.0395 — 9.5016 (0. se 59.6697 + 9.5784 (0.150 A 10.7870 — 9.9170 (0.095 £') 35.2537 — 9.2920 (0. 048 n). 23.9387 + 9.7048 (1 « +0 (0.143 2 nee re Un eb C96 O85. C5 ee Nemo er) 3) 40.0048 + 9.5631 (i d + 0.24 To, Sm. at + 0.248 8). m B) Hóhenunter- schied, Toisen. 1 J c > 1 — ——————————— — — oo, —— 294 F. IWorpnsTEDT Taf. III. Zahl der Beobb. Rokuawaara — Repokankas 04 0. + 3 Rokuawaara — Halosenwaara . . Le. +. 3 Palowaara — Rewonpesäma oo. . . . i E Rewonpesämaa — Repokangas . . . . . . - sangas — Halosenwaara .. . . . . . - Repokangas — Pitkäselkä . . . . . . . . E Halosenwaara — Pitkäselkä . . . . . . . 4 Halosenwaara — Linnunsilmå . . . . . . - Pitkäselkä — Linnunsilmä . FISKEN de 5 Pitkäselkä — Sarwikangas . . . . . . . + Linnunsilmä — Sarwikangas .. . s 6 Sarwikangas — Intionkangas . . . . . * 4 Sarwikangas — Länkisenkangas . . . . . . + Sarwikangas — Uleåborgs Glockenthurm . . . 2 Intionkangas — Länkisenkangas . . kA ed o - Intionkangas — Orntkari . . . . . . . + 4 Intionkangas — Uleåborgs Glockenthurm . - . 2 Länkisenkangas — Oritkari . . 2.2... - Länkisenkangas — Klemola . . . . . - . 4 i Oritkari — ana Ah AU Qnis Es ie 4 Linnuusilmi — Latonmäki . . . . vds E Sarwikangas — Latonmäki . . . - . . . - Sarwikangas — Hypenmäki . . . = we - Sarwikangas — Isoniemi . » . . =» 3 3 Latoumäki — Hypenmäki . » » . s . » + 2 Hypenmäki — Isoniemi axbiia (Aus 2 Hypeumäki Ulkogruuni . 3 M — 4 Isoniemi — Ulkogrunni . . > Karl 2 Isoniemi — Rontti RE à 0 d 3 Ulkogrunni — Ronti . . . . "Ie x 4 Nam — Kwdo lio - , |: 00H 4 Ulkogrunni — Aie „ER. 5» 13 ose 1 | Höhenbestimmungen in Finnland. 295 Taf, III. Ausdruck des Höhenunterschiedes in Toisen. eg. — 52.4583 + 9.6024 (4 « — 0.052 £) ee — 64.8430 + 9.6639 (1 « + 0.167 #) +. . | — 64.692 — 14.7897 + 8.7404 (0.079 a RE Le Ob pA — 42.0892 — 9.3745 (0490 9) 517. A 245.459 — 11.6545 — 8.9982 (0.226 3) . . . | — 11.686 + 0.0522 — 9.067 9 (0.066 8) s + |+ 0.041 + 11.9537 + 9.3093 (0.018 | 5) ae . + | + 11.959 — 11.0137 + 9.0693 (0.133 3) Ne A — 10:992 — 22.7382 + 8.8877 a « + 0. 1383) > hu — 24.4015 — 9.0732 (0. 096 ; my : cC PRESENT — 1.5617 + 9.0906 (4 LE 0.030 8) e Ale FH — 11.7007 + 8.1412 (0.020 8) cem = — 11.700 — 12.5967 — 8.2318 (0. 001 4) Å — 12.597 + 9.3300 — 8.2837 (« + 0.128 / 4) 2 + 9.321 — 0.7687 — 7.786.. (0.021 3) . |— 0.769 — 9.1295 + 7.640. (0. 206 8) UP ea dis + 21.2350 — 6.672.. (@ + 0.170 B) J pp: — 8.3585 + 7.5478 (0.228 8) ol ER ad — 9.4900 + 6.383. (0. 134 B) - ..|[— 9.490 — 71.1245 — 7.5385 (0.093 8) = en ar — 11.0977 — 9.4198 (0. 146 B) : Ard pem er 9.5650 + 9.5489 (0.065 #) — 9.533 — 2.6252 + 9.7893 (0.181 9) - — Li — 5.2300 — 9.3999 (1 & — 0.058 #) 233 + 5.4990 + 9.5968 (i + 0.492 f): + 5.882 — 3.9170 — 9.3365 (0.224 8) Va — 3.589 — 12.3847 + 9.7234 (} & — 0.042 B) — 12.341 — 9.0895 + 9.5961 (0.140 8) : — 9.012 — 14.1437 + 9.2218 G a + 0.065 8) — 14.113 — 3.1670 — 9.18558 (0.119 B) — 3.192 + 73.8692 + 9.9842 (0.053 4) . . + 73.941 + 2.1830 -F 9.6601 (a + 0.399 8) + 2.567 296 F. WOLDSTEDT Taf. III. Punkte. p Bonti —Kiwao ... . . .'. (805 Kiwalo — Ajos . . wm, v Kiwalo — Kallinkangas TT Kiwalo — Kemi Kirche ar DKK Kiwalo — Torneå Kirche Ajos — Kallinkangas . . Ajos — Kokkomáki .-. (2. stök, LOS Ajos — Kemi Kirche . . . . . . . Ajos — Torneå Kirche . : : Kallinkangas — Kokkomäki Kallinkangas — Kemi Kirche Kallinkangas — Torneå Kirche Kokkomäki — Kemi Kirche . r GE Kokkomäki — Torneå Kirche . . . . . . - De ee ql DD BE D © > Oo Anmerkung. Die Zahl, welche der Parenthese im Ausdrucke des Tafel vorkommenden Nummerquantitäten sind natürliche Höhenbestimmungen in Finnland. 297 Taf. III. Ausdruck des Hóhenunterschiedes in Teisen. 76.3473 + 63.9962 — 52.8415 + - 93.9950 — 346505 — 16.2185 + 0.29842 + 14.8765 — . 13.4445 — Il latt) +] + 14.1045 — + 12.9560 — = = ] . 0.01 Hôhenunterschiedes vorangeht, ist = Log —5- Zahlen. Hóhenunter- schied, Toisen. 0.0750 (1 a + 0.195 F) « + 76.783 9.4680 (1 « + 0.087 n. — 69.049 | 9.2925 (0.080 8). — 52.820 | 9.9525 (& + 0.407 8) — 53.747 9.7824 (a + 0.407 B — 55.166 9.0570 (0.037 8) . 4- 16.224 9.3809 (0.240 #°) + 0.365 9.0181 (d + 0.124 4) + 14.829 9,1219 (a + 0.124 #) + 13.324 9.0126 (0.123 8) . — 15.048 6. 788. (a + 0. 172 8) B 1.453 0.0542 (d + 0.543 £) — 1.844 9.0682 (c + 0.604 8) 4- 13.973 6.738.. (@ + 0.667 #) i. 12.955 = FRE ^ = + Die übrigen in dieser 38 RAS A A A A 41444113113 133 3 111117 A A1 1 AA LA OM ÖSTERLÄNDSKA MYNT FUNNA I FINSKE JORD. Föredr. på Finska Vetenskaps-Societetens ärsdag den 29 April 1848, AF GABRIEL GEITLIN. — OT — Den Arabiska numismatiken, en af de vigtigaste hjelpvetenska- per för Orientens historie, har först i sednare tider vunnit det anseende kenne med rätta tillkommer. Ett nyvaknadt, lifligare intresse för Orientens spräk och literatur i allmänhet är orsaken dertill. — Ty ehuru de österländska språken redan i 600:de år utgjort ett vigtigt föremål för de Lärdes uppmårksamhet, har likvål icke förr än i slutet af det sistförflutne och i det närva- rande seklet detta studium erhållit den sjelfständiga rigtning som utgör vilkoret för hvarje företags framgång, den, att hos sig sjelf söka och finna en tillräcklig och fast grund för sitt bestånd och sin ytterligare tillväxt. — I äldre tider voro bevekelsegrunderna till detta studium hemtade utifrån. — Omvändelse-ifvern, det re= ligiösa nitet, som bjöd att till Christendomens allena saliggörande Lära föra Pseudoprophetens förvillade anhängare (hvilket åter 300 G. CEITLIN icke kunde lyckas utan kännedom af deras språk) var den första anledningen till det Arabiska språkets studium i Europa. — I Påfveväldets intresse var det som orientaliska Lärostolar inrátta- des, redan i sednare hälften af det 13:de och början af det 14:de århundradet, vid Universiteterne i Paris, Rom, Bologna, Oxford och Salamanca. Reformationen — och den derigenom väckta ifvern att ur sjelfva källan hemta det Gudomliga ordets lifgif- vande kraft, att omedelbart bli delaktig af uppenbarelsens heliga ord, — var den andra måktiga häfstängen för de orientaliska språkens, särdeles Hebraiskans, höjande till ett af de mest bety- dande läroämnen vid skolorna och universiteten. Men smånin- gom afsvalnade det Christna omvåndelsenitet — ty det fann ett oväntadt och kraftigt motstånd i Mahommedanernas icke mindre lifliga öfvertygelse om sin religions gudomliga ursprung, om dess fullkomlighet, ja företråde framför den Christna. — Då nu äf- ven Bibeln öfversattes från grundspräken mästerligt af Reforma- üonens store upphofsman, biträdd af Melanchton och Creu- ziger, så tillvann sig snart denna öfversättning ett anseende nä- stan lika stort som sjelfva originalet. — Af sådana anledningar : började kännedomen af de orientaliska språken att alltmer anses umbärlig och med likgiltighet behandlas, samt utgjorde nu mindre ett läroämne af allmännare betydelse än ett specialstudium för nå- gra få Vetenskapsmån, hvilka af rent intresse för Orientens språk och dess underbara, genom sin från Vesterlandets åsigter så bjert afstickande egenheter utmärkta, literatur, åt densamma, så vidt Om Osterländska mynt funna i Finland. 301 den då kunde ätkommas, egnade sig med outtröttlig flit och otro- lig anstrångning ; hvarom dessa den gamla tidens folianter i sina kolossala pergamentsband, som ofta innehålla gedignare skatter än man i allmänhet är böjd att tro, bära ett ojäfagtigt vittnes- börd. Dessa vetenskapsmån voro de, hvilka genom sina oegen- nyttiga, ofta med stora personliga uppoffringar förenade bemö- danden — man erinre sig t. ex. endast Edmund Castellus och hans Lexikon Heptaglotton för 7 olika österlåndska tungo- mål, hvarå han använde 17 års oafbrutet och ihärdigt arbete, och som kostade honom synen och nästan hela hans förmögenhet — sådane vetenskapsmän voro de, som höllo de orientaliska språkens studium i Europa vid lif, till dess en ny epoch för denna Li- teratur uppgick genom de nårmare förhållanden i hvilka Europa vid slutet af 18:de seklet kom att stå till Orienten. Det literära intresset förenade sig nu med handelns och politikens. Orien- tens literára skatter, väl vårda att jemföras med de materiella fördelar som vunnos från Österns yppiga länder, blefvo ej längre en hemlighet för Europas Lårde. — William Jones” och Silvestre de Sacys’ namn åro verldsberömda. Deras förtjen- ster om den Orientaliska Literaturens pånyttfödelse i Europa skola de af dem och genom dem stiftade orientaliska sållskaper, skolor och lärda inrättningar ännu för den sednaste efterverld med vördnad och tacksamhet förkunna. Numera var det ej blott yttre bevekelsegrunder och biän- damäl som talade för de österländska språkens studium; man 302 G. Gerrzın hade funnit att Orientens literatur ägde åfven ett sjelfständigt värde, att den innehöll arbeten af förtjenst och skaldestycken af sannt poetiskt várde, ehuru af en egendomlig och från den ve- sterländska verldsäsigten vida . fi En JA ^ { + y BEE à din öre ara ala aid vilat ee ee Lil ök * pr nn Wir imc | | Seti 4 , lo cnibusierle boten. ae / gu me "” is i - IMS Am ‚ah AH fai m d^ sutil D tef: do wit "vwd vendu: san dns yu UT +7 on Dee C0 FR S AP Pda bo i uA i TOUT rag M wow LR Wie e x de Mati ipee: TP 15 m KOM ul. dat LUN nig a LL MOM. pin bli n liga Kt mE La. abo (rni | mos x eu en. : 10 CTYLI a ^ ile! fre 1 T js wie ! Th wen 9e pen n ^ 2obiewnt Pn: ipt T od Bert x Epid dion hd ala wil AV »» PT Dur“ ju IUE ja "n, "I 4 4 vp , rd an st ua Vv [et AP pod Imo "4 i ' : ‚Diet ma 8d L ida n. M^ I "sia p -' Ve ar "n pr à "ety un FST VAM eit) lår A ee usb abad ag aed nom AG 9 2 el + MIT jd £ 3l; H How, AW d3o vaginal 2 LL OUR. a sisi igo aptis: head "wy. Minois 1c brule root Penn ibn tyi uelint sing c 18 desto N. quc initio ab frg "We ELT | NE sons Aquae doo 1 sait wei ad HM + - ) ARM rie lv gl * LES , | qc 2 à ; Los PRIE av sata li; la d B. "e Avi aii butte T ue du MODERNE = uoc Soci BU icy oundb usos. GC ross Male itta ERA AAA LT LA LT LT ALT A 43A 3 34444 33 3 30 13 3 3 AAA? AAA AA 1 1A 322 FOREDRAG PÅ FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS ÁRSDAG DEN 29 APRIL 1849, HÂLLNE AF SOCIETETENS D. V. ORDFORANDE I. ILMO NTI. —,— 060 ——— — Introduction. D: Finska Vetenskaps-Societeten för jemnt ett år sedan firade en högtid sådan som denna, — och hvilken jag, såsom Socie- tetens d. v. Vice Ordförande, af en bedröflig anledning fick äran öppna, — hade denna Societet uppnått det första decenniet af sin tillvaro, och vi mönstrade då med en flygtig blick denna framfarna tidrymd jemte Societetens derunder upplefvade skiften, dess sträfvanden, men ock dess i synnerhet mot slutet deraf gjorda bittra förluster. Af ett nytt decennium har Vetenskaps-Societe- ten nu tillryggalagt det första året 'och äfven på denna korta tid måste vi blicka tillbaka med blandade känslor. Societeten har derunder fortfarit i sin stilla, anspråkslösa verksamhet, — har, bland annat, också haft den glädjen att i sin famn sluta en frej- dad vetenskapsman, som väl redan länge varit medlem af Socie- 326 4. ILMONI teten, men ifrån sin vidtafskilda vistelseort hittills icke kunnat omedelbart deltaga i hennes göromål. Men à andra sidan år äf- ven detta lilla tidskifte för Vetenskaps-Societéten tecknadt af dó- dens spår. Hon har nåmligen derunder förlorat icke allenast sin celebraste Hedersledamot, Kemiens Kommg, den vidtfréjdade Baron Berzelius, hvars odödeliga fürtjenster om Naturveten- skaperne äro alltför stora, för att af mig, och vid «detta korta till» fälle, kunna ens antydas, och hvars bortgång begrätes af hela den bildade verlden, — icke allenast Honom har Vetenskaps-Socie- teten förlorat, utan äfven ännu en af sina Ordinarie medlemmar; tillika en af hennes stiftare, Professoren och Riddaren J, G. Lin- sen, — en man, utmärkt af en sällspord lärdom och æsthe- tisk bildning, af en djup och säker känsla för det rätta, sanna och &kóna, hvilkas idéer bodde i hans bröst med lefvande klarhet, — en man mera ån de fleste dödlige pröfvad af olyckan , som derföre ock hade påtryckt hans redan ursprungligen slutna retliga lynne en egen prågel af vemod, ja stundom käntighet. Men inom detta dystra skal klappade ett det ädlaste hjerta, dolde sig en fornklassisk karacter, närd af de förgångne Stores andar, och i all sin rikedom blott af få förtrogne närmare känd: Genom dessa egenskaper utöfvade hans personlighet uppå sina omgif- ningar att starkare inflytande än man kunde vilja tro, såsom van- ligen ár fallet med dessa djupa naturer, dessa. olösta gåtor i de inenskliga individualiteternes outtömligt rika sfer. Det nu sagda är ieke blott den sörjande Vånskapens, utan äfven den ojäfviga Föredrag den 29 April 1849: 327 Sanningens sista gärd åt den hädangängne. Frid öfver haus stoft och Högaktning åt hans minne! — Hvad i öfrigt angår Professor Linséns personlighet, och hvad han verkat både i Ve- tenskaps-Societeten och vid Universitetet, kommer att af en skick- ligare hand skildras. Hvilka öden och möjligtvis äfven FA SATA som förestå Ve- tenskaps-Societeten i den närmaste framtiden, kunna vi icke ens ana. Icke utan oro blicka vi in i denna framtid, särdeles för det närvarande, då vi befinna oss i en af mensklighetens mest oroliga tidsepoker, då de brusande lösslåppta passionernas storm- vindar rasa till den grad, att man nästan är frestad att antaga tillvaron af en paudemisk vansinnighet, — men en tid, då der- jemte allt utvisar, att ur denna förfärliga smältningsprocess en total och omätlig förvandling kommer att ega rum inom Andens verld, ehuru ingen dödlig ännu kan veta, hurudan denna månde blifva. Men, med hánsigt till våra kulturförhällanden, har jag redan på den sistfirade årsdagen haft tillfälle att uttala min tro angående denna tids anda och betydelse.” Derföre nu ej vidare derom. Jag. kan endast, äfven vid deua tillfälle, bifoga den varma önskan, att den Högste länkaren af mensklighetens öden måtte tillåta Fridens himlaburna ángel att äfven fortfarande lyck- Jiggöra vårt älskade Suomi, och att inga utbrott af den lösliga tidens yrande dämoner mätte störa detta lugn och söndersplittra den verkliga lycka, som vårt land åtnjuter framför de flesta an- dra, kanske alla länder, under det i snart sagdt hela den öfriga 328 I ILMONI civiliserade verlden samfundshfvet kämpar med djupt sjukliga rigtningar. Ty — såsom vår nu lefvande störste skald sjunger — ”Här är oss ljuft, hår är oss godt, Här är oss allt beskärdt; Hur ödet kastar án vår lott, Ett land, ett fosterland vi fått, — Hvad finns på jorden mera värdt Att hållas dyrt och kärt?” — — Ja, måtte vi alla genom förnuftig, ädel handling visa, att vi rätt veta värdera denna skatt! Och uti alla dessa önskningar, äfven- som i den dermed innerst förknippade, att vår hulde Monark och Hans närmaste höga Omgifning måtte städse väl gå, instäm- mer säkert hvarje sanut- fosterländskt hjerta, ty dettas kärlek är ej en fråsande eld, utan en mild låga, som med sanning bely- ser föremålen och värmer själens innersta märg! Detta lugn är hufvudvilkoret för den fosterländska kulturens fortgång i vår af- lägsna vrå af verlden, och sålunda äfven för vår Vetenskaps-So- cietets framtida bestånd, för dess stråfvandens framgång. — Hvad nu dessa stråfvanden angår, så hafva de varit — det tror jag mig kunna såga — allvarliga, så mycket Societetens medlem- mars andra officiella värf det tillåtit, och jag hoppas de icke skola vara utan nytta såsom offer på den allmänna vetenskaps- bildningens altare. Man har förebrätt vår Vetenskaps-Societet att den vore alltför litet fosterländsk till sina forskningars syfte och föremål. "Denna förebråelse är dock, tror jag, orättvis, Ur | | | Föredrag. den 29 April 1819. 329 ett i detta afseende af Societetens Herr Secreterare, enligt se erue, mig benäget meddeladt ófverslag af Societetens till en stor del i dess Acter införda föredrag och meddelanden ser jag, att, af 273 sådane hittills i Societeten hållna, 85 uteslutande behand- lat Finska föremål under följande rubriker: Natgeralhistonå.:s Chou) oncodte CR cart fysik; och Metcomlost VENEN allla lc. 48 Mimerälogi .….. . . . 5. a er IX GUESS sura CT CR CR ont HET ole ve jar es Es boss ct Geologi , Geografi, Etnografi, Filologi, m. m. . . . . . 19. Summa 85; - — således ungefär en tredjedel af hela antalet. Härtill komma ännu 9 meddelanden om förnämligast Finska naturföremäl af Sällska- pet Pro Fauna & Flora Fennica, införda i Societetens Acter, och 250 till Societeten insända Klimatologiska och Meteorologiska anteckmngsbôcker, hvilka, likaledes af rent Finskt innehåll, af Societeten såsom forsknings-materialier begagnas. Härvid bör ej heller förbises den omständigheten, att Societeten behandlat så få ämnen ur Finsk Historie och Filologie, af det skål, att denna nationelt Finska litteratur, just för sin stora rikedoms skull; redan uibildat åt sig ett eget fält och egen uteslutande för den arbetande Association. Att yrka det alla, eller t. o. m. blott de 42 330 I. IL MONI flesta vetenskapliga meddelanden borde omfatta rent Finska före- mål, är en orimlig fordran; ty — utom det att sådant strider emot den universelare vetenskapliga tendensen af denna Veten- skaps-Societet, såsom af andra dylika vetenskapliga Samfund, — får det fosterländska intresset en ensidig rigtning, om det söker underordna mensklighetens allmänna kulturstråfvanden sina spe- ciela. Sà mycket ock hvarje enskildt folk år bestämdt att enligt och ur sin egendomliga natur bidraga till den allmánna bildnin- gen, likså mycket måste à andra sidan äfven Vetenskapens all- männa resultater i hvarje särskildt land bearbetas och kunna blott så komma detta till godo. — Hvad nu slutligen angår Veten- skaps-Societetens göromål under dess sednaste nu tilländalupna år, eller dess historia öfverhufvud för denna tid , så kommer en Årsberättelse derom att, efter vanligheten, nu genast af So- cietetens ständige Secreterare, Hr Prof. och Ridd. af Schultén, som derefier vid detta tillfälle bli hållna, äro, ett ur hvarje Section i stadgad ordning, följande: Ur den uppläsas. De föredrag, Mathematico-Fysiska Sectionen af Hr Professor Woldstedt, Framställning af de nyaste forskningarne i Fixstjern-Astro- nomien, — ur den Naturalhistoriska af mig; Om det nuvarande Skolsystemets inflytelse på helsan, — och sist, à Vetenskaps- Societetens vägnar och ur den Historico-Filologiska Sectionen, af Hr Prof. Gyldén en Minnesteckning öfver framlidne Prof. och Ridd. Linsén. —n—_ Föredrag den 29 April 1849. 331 Om det nuvarande Skolsystemets inflytelse på Helsan. Eu af de vigtigaste föremål för både Statsmaktens och Läkare- konstens gemensamma bemödanden är det uppväxande slägtets både kroppsliga och andliga Helsa. Bland de förhållanden, hvilka mest kunna inverka på denna helsa, tll dess utveckling eller förstöring, är ett af de väsendtligaste Uppfostran i all dess vidd, den fysiska och den psychiska: — det kan derföre vara nyttigt att i denna tid, då uppmårksamheten fästes på alla sferer i sam- fundslifvet, äfven i vårt land ännu en stämma höjer sig att, à Vetenskapens och Läkarekonstens vägnar, uttala några påminnel- ser i detta vigtiga ämne, som för öfrigt icke heller borde anses ovärdigt denna högtids betydelse. Till en början är det nödigt att jag med få ord antyder Naturens lagbundna gång vid det menskliga individets utveckling; ty det är väl dock Hennes gudastiftade lagbok, som skall utgöra rättesnöret för de menskliga åtgärderne , och den förra är i det väsendtliga Ofverensstimmande med Förnuftet, emedan begge äro hvarann motsvarande yttringar af samma Eviga Urgrund för lif och tanke. — De åldrar, uti hvilka menniskovarelsen utvecklas, ifrån sitt gåtfulla första ursprung till möjligast fullständig indivi- dualitet och personlighet, kallas af fysiologerne med rälta ”Omo- 332 |. 4. ILMONI genhetens åldrar”; ty hår — uti dem — år varelsen ånnu icke utbildad, utan stadd i ett beständigt vardande till hvad den enligt sin idé kan blifva. Af dessa evolutionsåldrar förbigår jag här de tvänne första, Dieldern och Barnaäldern, tillsammans upp- tagande ungefärligen lifvets första septennium, hvilka utmärkas förnämligast af den första dentitionsprocessen och en öfvervä- gande mottaglighet af yttre intryck; — ty under denna tiderymd, så! vigtig den ock annars är, kan det ännu icke blifva fråga om någon Skoluppfostran. Jag endast gör derom den anmärkning, att den sednare större delen deraf, då språket, talförmågan, detta första nnderbara uttryck af menniskans andeliga lif, framträder, utgör äfven den rätta åldern för den religiösa känslans första grodd, hvilken känsla ock ofelbart är den innersta, heliga, af oskuldens genius värdade roten till all sann bildning, och endast genom moderskärlekens vårme kan rätt utveckla sina hjertblad. Lyckliga derföre de barn, hvilka få genomgå denna bildnings- kurs; men de äro, tyvärr, få! — Det nu följande evolutions- skiftet, Pojkäldern, som kan (i de tempererade länderne) räknas ifrån 7:e—8:e till 14:e—16:e året och således år ungefär ett sept- ennium långt, utgör just den lägre skolgångens tid samt utmär- kes hufvudsakligast af följande: De sista resterne af ett lägre vegetationslif (mjölktänder m. m.) försvinna, — det stadigblifvande Tandapparatet utbildas, — Respiration, Arteriellitet och Muskel- system utvecklas raskt, — en fri andedrågt blir ett trängande be- hof och driften till rörelser, hvilka äro lifliga, raska, blir oemot- Föredrag den 29 April 1849. 333 ständlig, — allt är lif och rörlighet, men sömnen år ock, till er- sättning derför, kring 10 timmar lång , ihållande, djup; — i det psychiska utbildas Sinneperceptionen och Förståndet, Minnet ernår sin största höjd, Inbillningskraften är hiflig, allt vill ikläda sig objectivitet, lek blir allt mera allvar, fröjd vid lärande och an- strångning, känsla för ära och utmärkelse vakna; — men förnuf- tet kan sägas ännu slumra och dess ideer, som ännu icke kunna fattas i sin renhet, förkroppsligar den lifliga inbillningen till con- creta gestalter, — de begge könen skilja sig gerna i umgänget. Men denna ålders förra och sednare hälft äro dock hvarannan något olika, — den förra har ånnu stor Receptivitet, den sednare allt- mera Activitet, o. s. v. — Det nu inträdande sista utvecklings- skiftet är den egenteliga Ynglingaaldern, hvilken kan anses börja med det 14:e—16:e året, sluta vid det 21:e—23:e, ja t. o. m. 25:e, så likaledes upptagande vid pass ett septennium eller något mera, och hvars utmärkande karacterer äro väsendtligast dessa: Pubertetsactens och sexualdriftens frambrytande och vidare ut- veckling, concentrerade mest till: bróst- och bäcken-sferen, olika efter de särskilta kónens natur, — de kroppsliga functionernas , i synnerhet Respirationens och Blodberedningens, fullstándiga ut- bildning, och såsom exponent ‘af den förenämnda frambrytandet af stämmans karacteristiska fulltonighet, — alla hinder för nyss- nämnde Centralfunctioner áro ock nu förderfligare án någonsin; — inom den psychiska sferen uppnär Fôrständet sin sista utbildning och Fantasien blir rikare án någonsin, — Förnuftet, sinnet för 334 I. ILMONI Universalitet, für Ideerne, det högsta i lifvet, och medvetandet af det Eviga äfvensom af nödvändigheten att lefva derför, upp- vakna, hvadan det ideela alltmera nu genomskimrar det materiela, — Öfvertygelsen stadgas, ehuru ofta genom tviflets luttringspro- cesser och först längre fram, — Viljan blir stark, ja enthusiastisk, känner knappt några skrankor, ty lifvet svallar och vill ha luft, — uti särskilda djupt anade rigtningar åt de kommande värfven arbetar sjelfverksamheten alltmera, — med ett ord, denna ålder är både till det kroppsliga och andliga Menniskovarelsens Blom- ningstid, och om då utvecklingen går normalt, så uppnår men- niskoindividualiteten nu sin harmoniska utbildning och af natu- ren bestämda personlighet. Men äfven denna ålder måste inde- las i en tidigare och en sednare period, hvarann mycket olika, den förra med mindre, den sednare med större sjelfständighet och fulländning, m. m.; och denna ålder, hvilken tillhör Gym- nasii- och Student-lifvet, öfvergår småningom i Menniskoindivi- dets middagstid, den s. k. Mannaåldern. — Vi se af allt detta hurusom den kroppsliga sidans utveckling alltid har ett försprång framför själslifvets, såsom öfverhufvud i Naturen det materiela framtråder först, det ideela sednare. Om vi nu' med denna Naturordning för Individets evolu- tion jemföra, med hänsigt till helsoförhållandena, det sätt, som i de flesta länder, äfyen i vårt, år vanligt att utöfva undervis- ningen icke allenast i publika Skolor, utan äfven, hvad här ock o bör afses, i enskilda Pensions- och Skolanstalter, så måste det Föredrag den 29 April 1849. 335 väl medgifvas, att förfarandet i dessa inrättningar ingalunda år till alla delar naturtroget, och derföre icke heller i allo kan fri- kallas från ett större eller mindre ingrepp i det uppgryende släg- tets helsa; samt gäller detta i synnerhet de s. k. lärda skolorne. De omständigheter, i hvilka det nuvarande skolsystemet afviker från Naturen, och hvarigenom det kan blifva skadligt, äro förnämligast följande: 1:0 Den, att skolgången börjas ganska ofta alltför tidigt, relativt till det spåda individets fysiska och psychiska utbildning, åtminstone i stor mängd fall redan före det 7:e—S:e året, och detta till följe af dels föräldrars fåfinga, dels andra orsaker, — för tidigt kroppsligen, för att utan mehn kunna uthärda det uthällna stillasittandet m. m., för tidigt för själen, emedan dennas krafter ännu äro för svaga, men isynnerhet den religiösa grunden, hvars nödvändighet år ofvanföre antydd, ännu är alltför löslig, hvilket fundament åter måste läggas inom familjen, såsom sagdt, ty i skolan kan det ej mera ske, på sin höjd något stadgas. 2:o Skadar ifrågavarande system framför allt annat derigenom, att den intellectuela uppfostran bedrifves alltför ensidigt, icke allenast mycket 6fvervägande framför de óf- riga själssferernes — Inbillningskraftens, Handlingens, Modets, Känslans, — utan äfven, hvad ånnu vigtigare år, alltför mycket på den kroppsliga naturens bekostnad. Det är nämligen en af- gjord och känd sak, att i de flesta stater, och äfven hos oss, skoltimmarnes antal i veckan uppgår till 30 à 40, och derutófver (jag vet, att det t. ex. i Bayern varit åtminstone en tid blott 26, 336 | | 4. ILMONI men detta ár ett undantag frán det vanliga), och häraf belôpa sig i medeltal pà dagen 5 à 6 timmar eller mera. Men utom denna tid, som gossen tillbringar i skolan, måste für honom fullt: ut lika många timmar åtgå för att hemma inlära sina läxor, ja ofta dubbelt så många, eller mer, för gossar med mindre goda na- tursgåfvor, helst den nutida skolundervisningen består, strängt taget, mera i ett beständigt examinerande än i ett verkligt ut- bildande och ledning, — hvadan man kan antaga, att öfverhuf- vud och i lindrigaste fall minst ett halft dygn måste af den arme gossen tillbringas likasom fastsmidd vid stolen och hopkrumpen. . Dock icke nog dermed, — äfven af nattens, åt hvilans helgd egnade, stunder måste han ej sällan, då han är mindre väl lottad, uppoffra en eller annan, om han vill allvarligt fullgöra sina pensa. Sådant är ett helgerån på Lifvets fridlysta område och kan ej förfela att utveckla sina menliga följder, — detta i syn- nerhet i en period, då allt är lif och Naturen, genom idkelig ró- relse i det fria och ostörd tillräcklig hvila hänvisat åt den kropps- liga organismens i synnerhet centrala functioner, Respirationen och Blodberedningen, den raskaste utveckling, hvilket äfven för hvarje den enklaste betraktelse ådagalägges genom den oemot- ståndliga drift, hvarje lefvande väsen, särdeles menniskan i de uppgryende åren, röjer att röra sig, såsom åfven redan blifvit anmärkt. — 3:0 Utgóres en orsak, som nåra sammanfaller med den föregående, af högst olikartade läroämnens liktidiga bibrin- gande till alltför stor mångfald eller deras sammanblandade in- Foredrag den 29 April 1849. 337 dressering i det unga väsendets hufvud. Så inläres t. ex. hos oss liktidigt icke mindre än 5 till 6 språk utom modersmålet, af hvilka 4 t. o. m. börja, i lägre klasser, nästan på samma tid, och derjemte några särskilda slags vetenskapsstycken. Omvexling i sysselsättningar är visserligen välgörande för hvar och en, särde- les de unge; men någonting helt annat är detta ett barnasinnes liktidiga” uppfattande af flere de mest heterogena saker på en gång: och erfarenheten har visat, att denna läroämnenas stora mångfald förorsakar, hos de spådare åldrarne, kroppsligen en ste- grad nervretlighet, hvilken åter 1 sin mon disponerar för flere sjukdomar, — i själen åter, som ännu ej har förmåga att till ett sammanfatta denna för stora diversitet, vållas deraf förbistring och oreda uti ganska många fall; och att i barndomen t. ex. sam- manblanda flere språk, har dock vanligen den följden att intet läres väl. — 4:0 Har man ansett den omständighet verka skad- ligt, att flere lärare, liktidigt befatta sig med samma elever, i syn- nerhet om detta sker, såsom uti en och annan privat-anstalt, på lägre klasser; hvilket än vidare måste befordra kunskapsförrå- dets ensidiga stegring. En hvar af dessa lärare har det berömliga nit, att i möjligaste grad söka hos sina skolarer uppjaga skick- lighet i sit läroämne (ty, huruhelst författningar må bestämma slikt, beror detta dock, hvad kunskapens detalj vidkommer, myc- ket af lärarens godtycke); men ofta förmår en sådan lärare ej att sälta sig på lärjungens ståndpunkt och vet, eller besinnar ej, hvad 43 338 I. ILMONI allt äfven hans Colleger fordra: och så stegras ej sällan skolar- betet enormt för gossarne, dem till skada. Dessutom torde detta lärarnes flertal vara, åtminstone i de lägre klasserne, hinderligt för det kärleksfulla förhållande, som bör ega rum emellan lärare och lärling; ty då skolan är, såsom en stor författare träffande sagt, "det utvidgade föräldrahuset”, så kan detta kärleksfulla fór- troende i synnerhet af en yngre gosse lättare egnas åt en enda person, likasom varande i faders” stille, än fördeladt åt flere. Till allt dema kan ännu läggas äfven ett i flere skoleanstalter in- träffande tätare ombyte af lärare, hvilket, jemte dess menliga inver- kan på själsutbildningen, äfven mycket kan skada kroppens helsa. Betrakte vi nu alla dessa inflytelser i deras sammanhang, så skola vi, med hänsigt till deras af naturliga skäl djupare in- grepp i den spådaste åldern och qvinnokönet, kunna ur dem för- klara tillvaron af de sjukdomar, hvilka erfarenheten visar vanli- gen vidlåda skolungdom. I universelare form höra hit, — i följd af de omåttligt stegrade intellectuela förmögenheternes förmin- skande af organismens saft- och kraft-förråd, — en bristfällig Respiration, hämmad Blodbildning och ofullständig Nutrition, hvilket röjer sig genom aftyning, afmagring, blek, sjuklig an- sigtsfürg , slapp muskulatur m. m., ett tillstånd som utgör en rik disposition för en mängd lokalsjukdomar, och hvaraf man fin- ner lefvande typer nägon gäng äfven hos oss, men än mera ut- rikes, uti dessa bleka underdjur af vehikler för menskligt kun- skapskram, hvilka vid 30 års ålder äro utmärglade gubbar. Af- Föredrag den 29 April 1849. 339 ser man åter speciela sjukdomar, så bör hår först nämnas, att hos de individer, hvilka i en tidigare ålder haft Engelska sjukan, genom denna hjernans och det sensitiva lifvets förtidiga utveck- ling jemte hämmandet af det respiratoriska momentet, denna sjuk- dom icke blott icke utrotas under pojkäldern, utan fvertom ånyo befordras, ehuru med förändrade former, — och i sammanhang härmed framträda äfven deformiteter i Benbyggnaden, hvilket fe- nomen i sednare tider mycket tilltagit, i synnerhet i flickskolor. Hit måste äfven räknas Skroflerne, en sjukdom, som — utgörande den civiliserade mensklighetens nuvarande cardinaldegeneration, i ett fruktansvärdt stigande, med alla dess bedröfliga följder, Tuber- kellungsoten m. m., — visserligen har många andra orsaker, men älven i skolans sedentära, instängda lif har en rikelig nä- ring. Ur samma källa härflyter ock Bleksjukan, ett lidande, hvilket i sednaste tider tilltagit hos qvinnokönet, i synnerhet i de högre stånden, till en verkeligen oroande grad och som med skäl af de fleste läkare tillskrifves flickskolors och pensionsanstalters, merendels förvända läroskick. Vidare må, såsom till särskilda organer lokaliserade specialsjukdomar af nämnde orsak, omförmä- las: störd Digestion, stockningar i Underlifvet och hvarjehanda Dyspeptiska lidanden, hvilka i allmänhet äro stillasittandets följ- der, — flere slags Bröstsjukdomar, mest alla med stark Hectisk disposition, — Congestioner åt Hjernan, hvilka ej sällan leda till Hjerninflammation, Fallandesot och andra Krampsjukdomar, m. m. Ett särskildt afseende förtjenar derjemte här den så kallade Spi- 340 I ILmoxı nal-irritationen, hvilket egna lidande hos Ryggmärgen eller dess Omsvepen, om det "ock af äldre tiders läkare blifvit såsom sá- dant oftast förbisedt och derföre äfven fordom förekommit oftare án det nu vill synas, likväl — enligt säkra iakttagelser — bestämdt och i stor firogression tilltagit i vår tid, särdeles hos ungt folk af de bildade klasserne, och det man af många skål måste i en hufvudsaklig mon härleda ifrån det nuvarande skollifvet. Yt- termera kunna hit räknas äfven en fürtidigt framkallad sexual- drift med alla deraf härrôrande sjukdomar, i synnerhet i Nervsy- stemet, som för öfrigt af den gemensamma orsaken lider af en yt- terligt sjuklig känslighet och receptivitet för alla möjliga intryck. — Slutligen få vi icke heller förbise de afvikelser inom det Psychi- ska lifvet, hvilka härröra af detta förhållande och till sin upprin- nelse äro redan mest ur den allmänna Erethismen lätt förklarliga. Sådana äro: förstämning och disharmoni uti själen, tafatthet och - oförmåga för allt practiskt, modlöshet, misstroende, ett vresigt, passioneradt lynne, ja ovilja för studier och bildning, hvilket. allt illa kläder glädjens af naturen rosenfriska ålder. Men äfven Oskuldens genius viker bort och i dess ställe insmyga sig lättare | ån under andra förhållanden, i den slappa obevakade själen, La- sterne med sina sirensänger, fruktansvärdast bland alla en viss hemlig, hvars rätta lufistreck år skolqvalmet, och som oftast ohjelpligt sönderfräter lifvets innersta nervtrådar. Ändteligen följa ur ifrågavarande grundorsak äfven verkliga själssjukdomar, och de nyaste statistiska forskningarne synas äfven bekräfta detta. Föredrag den 29 April 1849. 341 De sjukdomar och öfriga afvikelser, hvilka nu blifvit om- nåmnda, hafva visserligen — och flere af dem i vida större mon — åfven andra orsaker än Skolsystemet. Jag vill derföre för in- gen del skylla detta ensamt för dem, utan påstår endast, att äf- ven detta ofta framkallar, alltid underhåller och förvärrar, sådana lidanden. > Likväl väntar jag mig vigtiga inkast emot det ofvan- anförda, förnämligast dessa: För det första, att denna skildring af det nuvarande Skolsystemets menliga inflytelser är öfverdrif- ven, och att nämnde, detta tillvitade, sjukdomar utgöra ett så li- tet antal, att de kunde anses endast för undantag. Det är likväl icke så: att sådana sjukdomar kunna hafva den nämnda or- saksgrunden, detta bestyrka bestämda iakttagelser af så utmärkta läkare som Tissot, Hecker, Albers, m. fl., och i synnerhet Lorinser, hvilken åt detta ämne egnat mångåriga, grundliga forskningar, — hvarjemte den enklaste fysiologiskt-pathologiska betraktelse bekräftar saken. Följderne af nämnde orsak äro dess- utom flere än de synas vara, af det skäl, att de ofta först län- gre fram utveckla sig, i synnerhet under studentlifvet; ty bland sjukdomar, som numera oftare än fordom förekomma bland de Studerande vid Universiteterne, såsom t. ex. Lungsot, Dyspepti- ska lidanden , Spinal-irritation och andra Nervaffectioner m. m., hafva — såsom Albers t. ex. visat — en stor del sin rot redan- i det föregående Skol- eller Gymnasiiskiftet. Att för öfrigt nämnde följder icke äro — såsom man kunde vånta — ännu svå- rare och frequentare, detta är att tillskrifvas det moderliga, dem 342 I ILMONI motverkande skydd, den unga menniskovarelsen åtnjuter af Na- turens, den menskliga vrängheten merendels så underbart fürso- nande Alstringskraft, hvars verksamhet likväl äfven har sin be- ståmda grüns. Man må ej heller anföra till föredöme våra förfä- ders allvarliga och, såsom man tycker, för helsan icke menliga Skolordning; ty denna kan icke heller fullt gillas, men skadade mindre ån vår tids, dels genom det mindre antal distraherande och i det hela ej så mycket ansträngande läroämnen den inne- höll, dels genom de flere upplifvande lekar och förlustelser . den tillhörde, dels ock emedan menniskonaturen var i äldre tider van- ligtvis af förklemande inflytelser mindre försvagad, och derjemte skolgången då börjades sednare än nu. Och hvilket föredöme af motsatt art hafva vi icke i de gamle Grekerne, hvilka — har- moniska som de voro i allt — äfven uti uppfostran sökte så har- moniskt utveckla både kroppens och själens förmögenheter, att mångt och mycket af deras methoder ännu, i trots af tidernes aflägsenhet och kulturkaracterernes olikhet, kunde äfven af oss upptagas till efterföljd. — Vidare anföres såsom inkast, att de nuvarande kulturförhållandena fordra detta tidiga inlärande af ett i möjligaste måtto mångfaldigt kunskapsförråd, som en bildad menniska i vår tid måste ega, och hvilket derföre bör ingå i sum- man af den allmänna skolbildningen; och härpå får jag svara föl- jande: En af denna tidens stora, menniskorna beherrskande, lögner är äfven den allmänna, ehuru ej allüd i tydliga ord ut- sjungma ton, att kunskaper och färdigheter måste förvärfvas för r ———— ——— EEE anne Föredrag den 29 April 1849. 343 att dermed lysa och ”göra lycka” som man ságer, och till upp- nående af detta uppfostrans högsta mål så fort som möjligt, må- ste allt uppbjudas. Så framtvingas hos det späda flickebarnet ge- nom pensionens drifhusvärme de slumrande anlagen till en ona- turlig växt och blomstring, för att så tidigt som möjligt medelst talanger pryda sällskapslifvet i salongen: så plägar föräldrars skryt- samma fälänga eller ock otålighet forcera den unge gossen till att med det görligaste första genomgå sin skolkurs, och sedan skynda till Universitetet , för att, likaledes ilande derifrän, forder- sammast erhålla någon tjenst i staten; — ja, vår tid har brådtom, en hetsig feber glöder i mensklighetens ådror! Jag är icke någon ignorantismens loftalare, utan yrkar tvertom, att man bör för- skaffa sig tidsenlig bildning, denna sann, rik, djup, och att den bör redan i skolan fullständigt grundläggas; men det är detta brådstörtade, omognade och oharmoniska jag förkastar, såsom — enligt det nu visade — ledande till både moralisk och fysisk ohelsa: och det är icke massan af genom lexor och examina in- lärdt kunskapskram, utan förmögenheternas naturenliga utveck- ling, som är all uppfostrans mål. Men äfven bildningen sjelf förlorar genom denna skefva ilande fart, dels direct, dels förme- delst de dämoner, som derunder och derigenom fördunkla henne. Föreställe vi oss námligen att ynglingen, såsom vanligt är, på nämmde sätt omogen och alltför ung inträder ifrån Skolan eller Gymnasium i Universitetet, så är han väl utrustad med denna behófliga massa af kunskaper och förständsbildning, men saknar 24 I LILmoNI ännu merendels behörig stadga i karacteren, sjelfständighet i tan« keförmåga och ófvertygelse, — år derföre icke heller vuxen ett verkeligen Academiskt studium, hvars väsendiliga elementer just .dessa egenskaper iro, såsom äfven flere utmärkte tänkare också i vårt land redan förut ådagalagt. Når han nu icke eger denna förnuftighetens och sjellbestämningens djupa motvigt, så måste han kunna lättare ån eljest duka under för de många frestelser hvilka omhvårfva honom, vorden en fri Student. Bland dessa år tidens mäktigaste dämon Egenkärleken, hvilken tidt och ofia framträder och hviskar till honom: "Du förträflige yngling! hvilka glänsande egenskaper har Du icke, huru mångfaldiga äro icke dina kunskaper! Du år filosof, besitter en del af det abso- luta och kan dermed coustruera Dig hvad Du behagar, — vet båttre ån någon annan att tala och skrifva om natur, stat, sam- hällslif, bildning, m. m. Hvad höfves Dig att akta på den grå- nade ålderdomen, den så kallade mångbepröfvade Erfarenheten. Skaka ifrån Dig dessa gamla fördomar och handla efter din egen ljusa ingifvelse; ty Du år den, på hvilkens lockiga hufvud Ti- dens genius ligger sin hand, sigande: Ille faciet!” Och han föl- jer icke så sällan frestarens råd, men får längre fram ångra det bit- tert nog. Jag förbigår de många andra dåmoner, som fresta denne yngling — Läusinnighetens, Dagdrifveriets, Flärdens m. fl., af hvilka den sistnämnde , höljd i sin Pariser-lejonhud, söker att uppsluka, om icke annat, åtminstone hans både materiela och andliga ressourcer. Dessa frestare, hvad de ån annat göra, bort- Föredrag den 29 April 1849. 345 jaga ifrån honom forskningens och meditationens milda genier och vetenskapligheten uteblir. Om åter ynglingen icke så bråd- störtadt hastar från skolan , utan, följande Naturens bud, genom- går de af Henne åfven i det psychiska bestämda evolutions-sta- dier, hvilka enligt eviga lagar äro bundna vid vissa tider af in- dividets lif , så skall han i de flesta fall göra skäl för det sköna, betydelsefulla namnet Student; ty han känner då hvad ett Aka- demiskt studium vill säga, han lefver i vetandets stilla riken, utan att rubbas af dagens sorl: han har, för att nyttja den herr- lige Tegnérs ord, "den heliga blygsamhet som är ungdo- mens krona,” och han studerar ej för examina, men består omsider väl vid den sista dimissionsexamen, som anställes af den bleke, valmokransade allexaminatorn Döden. Vidare hörer icke hit att orda om det Akademiska studiet och Studenilifvet , hvilka för öfrigt äro så vigtiga föremål, att de väl förtjena sin egen betraktelse. Då jag i det föregående tror mig hafva ådagalagt det nu- varande Skolsystemets skadlighet för helsan i flere afseenden, så är det nödvändigt, att jag nu slutligen äfven söker i korthet upp- gifva d atgürder, genom hvilka, «enligt min tanke, denna skad- lighet kunde häfvas eller motverkas; och dessa äro hufvudsakli- gen följande: 1:0 Det aldravigtigaste, att den intellectuela och psychiska uppfostran icke drifves på bekostnad af den fysiska, aldraminst fi de spädare åren. Det är derföre nödvändigt, att 44 346 I. IL MONTI icke allenast något reducera eller minska antalet af lürotimmarne för dagen — hvilka dessutom kunde till en del upptagas af öf- verlåsning under lärarnes ledning, — utan äfven att derjemte egna någon stund dagligen åt den kroppsliga naturens ändamäls- enliga utbildande, hvilket på långt når icke i alla skolanstalter eger rum, eller behörigen iakttages. Sålunda, då kroppsrörelse, helst i det fria, år det bästa medlet dertill, och i synnerhet Gym- nastiken är en beprôfvad väg att bringa kraft och harmoni uti de kroppsliga, äfven centrala, functionerne, samt att i det psy- chiska utveckla mod, beslutsamhet och kraft, så är en oaflåtlig fordran , att en Gymnastikanstalt borde finnas yid hvarje skola och dagligen åtminstone en timme der egnas åt kroppsöfningar, helst de blott några få minuter långa intervallerne mellan låro- tmmarne ej kunna i nåmnde hänsigt tagas i någon beräkning. Men dessutom kunde, vid lämplig våderlek, anstållas med Skol- ungdomen extraförlustelser ute i det fria, beräknade — såsom det höfves — så väl på kroppskrafternas harmoniska utbildning, som ock , når tillfälle gifyes, på nyttiga kunskapers inhemtande. Sä- dana förlustelser hafva i vårt land numera utgjorts af knappt flere ån Skridskolöpning 1 å 2 gånger om hösten: t. o. m. den glada, oskyldiga Bollslagningen har nödgats försvinna och ge vika för det oupphörliga encyclopediska inproppandet af traditionelt kunskaps- kram i de unga hjernorne. Men hyarföre kunde icke den förra af dem företagas några dagar à rad, så länge detta kan ske, den sed- nare tidt och ofta om våren, efter det marken blifvit bar och torr? Föredrag den 29 April 1849. 347 Om vintern äter kunde, utom annat, vid lämpliga tillfällen an- ställas den för vårt nordliga land egnade och så utmärkt uppfri- skande Skidlópningen : vid slutet af vårterminen och början af höstterminen deremot vore Simöfningar , i så många afseenden högst nyttiga, en lämpelig kroppsöfning. Slutligen: då Natural- historien har en både för tanke och känsla så mäktigt lifvande kraft, och afgjordt, med afseende på detta, alltför mycket försum- mas vid våra lägre läroanstalter , så föreslås, att icke allenast Bo- taniska excursioner oftare anställdes än sådant sker — hvilket är ytterst sällsynt — utan äfven, i synnerhet under torra friska höstdagar , Mineralogiska excursioner skulle företagas, såsom ock demonstrationer i Astronomien hållas på klara vinteraftnar under bar himmel: och all denna hurtiga objectivitet skulle ofelbart inge de vettgirige unge, jemte uppfriskade krafter, en vida mera lef- vande kunskap om Naturens föremål, än de torra Compendierne inprägla i minnet. — 2:0 Borde ett mindre antal läroämnen än vanligt förehafvas liktidigt till inöfning, och heldre först efter hand denna nödvändiga heterogeneitet bibringas det unga indivi- det; ty den af flere uttalade regeln är dock, äfven i sanitär hän- sigt, sann, att de yngre årens fattningsgålvor ej böra förspridas på en större mängd olika ämnen , utan snarare sammanträngas till nägra färre stora föremål, som kunna ge varaktiga och en men- niskas handlingssätt hela lifvet igenom bestämmande intryck. Så t. ex. är en lefvande, omiständligare framställning af märkvärdiga naturföremäl eller stora historiska karacterer för den unge gossen 348 | 4L ILMONI af vida mera nytta án dessa magra register på namn och ártal; — men det måste medgifvas, att härtill behófdes flere annorlunda författade läroböcker ån sädane nu vanligen äro, — 3:0 Vore nödvändigt att den af Naturen utstakade gången af de särskilda själsförmögenheternas utveckling skulle, vid successionen af de särskilta läroämnena, afses mera än det synes vara fallet, samt der- efter både liromethoder och dessas individualisering lämpas , — och sålunda borde t. ex. i början företagas så litet abstracta före- mål till inlärande som möjligt , men dessutom allt göras i högsta måtto objectivt, i synnerhet naturföremål förmedelst afbildningar, 0. s. v. Derjemte vore det, i afseende å den harmoniska utveck- lingen af själsförmögenheterne, törhända icke ovigtigt att, till känslans och det æsthetiska sinnets våckande , äfven små Decla- mationsöfningar skulle någon gång anställas, helst sådant, utom sin framtida nytta i och för sig, skulle gagna som en lämpelig gymnastik för Respirations- och Tal-organerne: detta jemte öf- ningar i de två formerne af skön konst, Sång och Ritning, såsom brukligt varit. — 4:0 Af redan ofvanföre framställta skål borde i allmänhet uti skolor hvarje klass hafva sin Lärare, och endast på de aldrahögsta klasserne äfvensom i Gymnasierne, såsom en slags förberedelse till de Akademiska studierna , en lärare för hvarje hufvudámne finnas: och i sammanhang härmed år äfven nödigt att ombyte af lärare så sällan som möjligt borde få ega "no us 5:0 Torde hvarje Skolanstalt behófva äfven någon officiel Läkarevärd; denna icke allenast för att vaka öfver det allmänna Föredrag den 29 April 1849. 349 helsotillständet i skolan, utan äfven att individuelt i tid motar- beta utvecklingen af sjukdomar, särdeles sådana, som stå i orsak- ligt förhållande til skollifvet, — hvilket allt en läkares blick förmår att säkrast och tidigast skönja. Att för öfrigt äfven Skol- inrättningens lokal, byggnadssätt, inredning, m. m. d., förtjenar uppmärksamhet i sanitärt afseende, behöfver väl knappt nämnas , hvarföre äfven den nya Gymnasii- och Skolordningen hos oss innehåller föreskrifter: derom. — 6:0 Är slutligen af vigt att Skol- tiden till sin början och uthållning något förändras, åtminstone in casu. Det är nämligen högst nódigt, att skolgången i det läng- sta möjliga uppskjutes för klena och sjukliga barn, i synnerhet rhachitiska, skrofulósa och nervsvaga, tills deras fysik hunnit något stadga sig; hvilket visst icke alltid iakttages. Å andra si- dan, då man öfverväger vår tids stora fordringar af rikedom och mångfald i skolbildningen, och likväl de dagliga lärotimmarnes antal borde minskas såsom nu yrkadt år, så vore väl, äfven med afseende à de Akademiska studiernes fromma , nödigt att Skol- och. Gymnasii-tiden utsträckes ett och annat år utöfver det van- liga, och att en ynglings afgång till Universitetet icke. skulle, åt- minstone i vår Nord, utom i eminenta undantagsfall tillåtas förr än vid det 18:e eller 20:e året. Måhända kunde dessutom Skol- ferierne om vintern, till och med i vårt land, något förkortas , dock ingalunda sommarferierne, hvilka här nog behöfva sin van- liga utsträckning. — Beträffande nu yttrade grundsatsers tillämp- ning på Flickskolor och Pensionsanstalter för unga Fruntimmer, 350 I. ILMONI så år den dels af det anförda tydlig, dels till sin natur alltför omständlig, för att hår kunna närmare framställas. Men det år tid att jag slutar. Ämnet är så rikt, att man deröfver kunde skrifva en bok: är derföre ock svårt att sam- mantrånga inom en liten stunds föredrag. — Mina anmärkningar hafva utgått ej ifrån tadelsjuka, utan ifrån innerlig öfvertygelse om nödvändigheten af förbättringar uti ett af de vigtigaste föremål för mensklig åtgärd. Tadlandet härvid år riktadt blott emot ti- dens anda, som i sin hvirfvel rycker mer eller mindre både corporationer och enskilda. Jag vågar derföre ock tro, att mina vålmenta anmärkningar icke skola illa upptagas af sjelfva Skolans mån : det allvar och nit, hvarigenom dess föreståndare och lä- rare åfven i vårt land i allmånhet utmärkt sig, år mig en bor- gen derför. — Måtte de icke tröttna att arbeta i sitt tysta kall, oaktadt mödan är stor och striden svår emot hindren, — bland hvilka. dagens fördomar och ofta åfven föräldrars vrånghet icke äro de minsta! De belönas vanligen ej af förgänglighetens håf- vor, men så mycket mer af det ”heligw Vittnet i deras inre" och af medvetandet att hafva egnat sitt lif åt ett: det skönaste, ädla- ste värf på jorden, det att vårda Menskliglietens blomstergärd , samhällets och ett helt folks framtid; — att förbereda skördar för Evigheten. Åt deras sträfyanden välsignelse och framgång! D MED EM . I A RE LR 3 311131? 443A 3 13 3 4 1 DÉDUCTION DE LA THEORIE DES PARALLELES D'UN PRINCIPE NOUVEAU, PAR N. G. pr SCHULTEN. (Lu le 25 Avril 1812.) Fe le tres-grand nombre de principes différents, sur lesquels on a fondé la théorie des parallèles, je n'ai pas remarqué le sui- vant, que je croirais cependant digne d'attention, tant par son indépendance apparente de la notion même de la ligne droite, que par son évidence singulière, qui paraît comparable à celle de quelques autres axiomes géométriques dont la vérité n’a jamais été révoquée en doute 7): Un cercle c étant décrit de rayon r, et un autre C de celui de 2r, en aura e.c > C, en prenant pour e un entier 7) Par exemple celui, qu'une ligne droite entiérement renfermée dans uue figure plane, rencontrera, si on la prolonge suffisamment, nécessairement les limites de cette figure: ou cet autre, d'apres lequel la ligne droite: définie de la maniere d'Euclide, est censée plus courte qu'un arc de cercle quelconque compris entre les mémes limites. 352 N. G. pr SCHULTÉN arbitraire aussi grand qu'on voudra (p. ex. 1000, 1000,” etc.), mais d'une valeur déterminée et indépendante de la grandeur du cercle c. La théorie des parallèles se tire de ce principe comme il suit. L'angle BAC (Tab. IV, fig. 3) étant posé droit et celui de ACD aigu, devez CF perpendiculaire à CA, adoptez l'entier € tel que : e. À DCF > l'angle droit, et prolongez CA vers E jusqu'à ce que CE = ze. CA, la lettre e ayant la signification déterminée ci-dessus. | Du centre C et du rayon CE décrivez Farc de cercle EH rencontrant AB et CF en G et H: je vais prouver que CD, prolongée suffisamment, rencontrera nécessairement la droite AG entre ses limites À et G. Car si cela n'avait pas lieu, la droite CD, qui se trouve renfermée dans la figure plane ACHG, rencontrerait, si on la pro- longeait suffisamment, l'arc GH en quelque point M. Du centre E et du rayon EH décrivez l'arc de cercle KHLN, rencontrant AC et AG prolongées en K et L, et EN, perpendiculaire à EK, en N. L'ange DCF étant plus grand que + de l'angle droit, on aura d'abord Sur la théorie des parallèles. 353 MCH >= CEGH. Or les perpendiculaires sur CE terminées par l'arc EGH décroissent à mesure qu'elles s’eloignent de CH, et les mêmes perpendiculaires, prolongées jusqu'à l'arc HLN, croissent dans les mémes circonstances, ainsi qu'on peut le prouver indépendam- ment de la théorie des parallèles par la méthode employée dans la 15:e proposition du 3:e Livre des Éléments d'Euclide. Donc évidemment ACHG — ACHL, ACHL ——ECHN, = = EKHN = d'où résulte ACHG c EKHN --EKHN, EC étant, d’après la 20:e prop. du 1:r Livre des Eléments d'Euclide, plus grand que 1EN. Donc, d’après ce qui précède, 45 354 "N, G, 2» SOHULTEN ACHG < + CEGH. Or MCH > — CEGH. Done MCH > ACHG; d'où résulte que CD, prolongée, ne saurait "rencontrer l'arc GH. Cette. drofte, suffisamment prolongée, rencontrera donc nécessaire- ment AG quelque part entre ses deux extrémités A et G: ce qu'il fallait prouver. 4353*34131133313133311 333 933 3A3 313 133 422 1443 $3 043 392 341 933 1343 133 343 333141 413 A33 1AA1AA ^ UNDERSOENING OM KARELSKA LAGSAGANS UPPKOMST, WILH. GABR. LAGUS. (Föredr. den 29 April 1844.) Io Sveriges fornälder var, ibland, civila embeten, Lagman- nens onekligen det vigtigaste. På en tid dà permanenta 6fver- rätter i Landet ännu icke voro organiserade, skulle naturligtvis Lag- mannen , redan i egenskap af Domare, äga ett ojemförligt större inflytande, än sedermera, då denne Embetsman ställdes under controll af en ständig, med oafbruten uppmärksamset hans åtgär- der bevakande, öfverdomstol. Men denna orsak till det höga rum, Lagmannen intog, var icke den enda, eller ens den förnämsta. Ända till dess Länestyrelserne erhöllo sin bestämda form, hörde flere delar af administrationen till omförmälde Embetsmans res- sort. Sålunda omnämnes rikets indelning i län icke i landslagen, som. dock bestämmer huru Landet var fördeladt i Biskops- och Lagmansdömen. Landslagen handlar ock om Lagmännens vig- 356 JF. G. Lacvs üga befattning vid Konungaval Han var folkets man; i sam- manhang dermed, innehade han såvida lagstiftande makt ait det tillkom honom att authentiskt utlägga och författa lagen, eller, för att nyttja Schlyters ord (Företal till W:stm Lag. s. IXD): "Det var Lagmannen som det tillhörde att utbilda rättssystemet ej blot genom lagarnes tillämpning på särskilda förekommande fall, utan ock genom deras förkunnande i ett sammanhang för det på tin- gen församlade folket; och för detta behof blef det nödvändigt att bringa lagarne i skrift genom anteckningar, som, i början korta och ofullständiga, med tiden blefvo alltmera ordnade och fullstän- dige.” Troligtvis ligger ock i denna omständighet orsaken der- till att Lagman i Sverige, på medeltidens latin, kallas Legifer. Det är derföre icke utan allt skäl Lagerbring, med flere förfat- tare, ansett Lagmånnen i åtskilliga omständigheter kunna jemföras med folktribunerne i Rom; hvarvid dock kan anmärkas, att be- tydenheten af en för lifstiden tillsatt embetsman, enligt sakens na- tur, skulle vara vida större än af en på ett år vald Tribun. Sturlesons herrliga berättelse om Thorgnys uppträdande på Alshårjartinget i Upsala lemnar en åskådlig bild af Lagmannens anseende och inflytande i de tider, då det demokratiska elemen- tet i svenska Statsförfattningen ännu var det öfvervågande. Ofelbart är det minnet af hvad Lagmännen fordom be- tydde, som varit orsaken dertill att desse Embetsmån blifvit fram- ställde utur en synpunkt, som med nu gällande rättsförhållanden icke år sammanstämmande. Von Süernman nemligen, i sitt för- * n3. | AX —————c SR à Om Karelska Lagsagans uppkomst. 357 tjenstfulla Arbete: Svea och Göta Höfdinga-minne, har inom kret- sen af sina undersökningar äfven upptagit Lagmans embetet. An- dra delen af anförde Arbete, uti hvilken handlas om Lagmän i Finland har, ehuru ända till för några år sedan otryckt, flitigt blifvit begagnad af Porthan. I hög grad anmärkningsvärdt före- faller, att v. Stiernman alldeles icke vidrört inrättandet af Karel- ska lagsagan. Att Porthan icke handlar om betörde inrättning torde sålunda förklaras, att, oaktadt hans plan visserligen var att äfven meddela underrättelser om alla institutioner i Finland och de personer som der bestridt Domare-, äfvensom andra vigtiga embeten, höll han sig dervid inom den tidrymd, som är utstakad genom det Arbete, han commenterade, eller Juustens Chronicon, som upphör med 1572; och det enda egentliga undantag ifrån denna plan, Porthan tillåtit sig, är att han framställt alla för ho- nom tillgångliga detaljer, rörande Juustens öden, gifte, barn och efterkommande. Under sådane förhållanden och då ämnet hittills icke blifvit af någon behandladt, torde icke allt intresse förnekas en undersökning om Karelska Lagsagans uppkomst. Följande samma plan som von Stiernman, till hvars Höfdinga-minne denna undersökning kan anses utgöra ett supplement, skole vi ock lemna en förteckning öfver Lagmännen i berörde lagsaga, jemte korta biographiska anteckningar, rörande desse Embetsmän samt längd öfver för oss kände Under-Lagmän i Karelen under äldre tider. De Härader, som i sednare tider räknades till den Karel- ska Lagsagan, underlydde ursprungligen den södra Finska. Nä- - 358 H.G.LAa4cvs gon författning, genom hvilken inrittandet af eu särskildt Ka- relskt Lagmansdóme först skulle hafva blifyit ambefalldi, finnes nu mera icke i behåll: åtminstone bar jag hvarken i Kongl, Svenska Riks Arkivet, eller i Palmskölds, eller andra af mig; be- gagnade, samlingar, rörande Sveriges inre Historia, lyckats att óf- verkomma någon sådan. Förhållandet med första bildandet ‚af ifrågavarande Lagsaga var tvifvelsutan enahanda som det, hvar- uppå man för de äldre tiderne har så många exempel, att nem- ligen, af särskilda anledningar, antalet af de; i lagen. bestämda Lagmansdómena för tillfället någon gång blef öfverskridet. Så- lunda finner man att redan före Komung Eriks af Pommern för- fattning af den 29 October 1435, hvarigenom stadgades att Fin- land; som dittills utgjort ett enda Lagmansdöme, skulle fördelas i 2:ne sådane, särskilde Lagmän i norra och södra Finland på vissa tider varit tillförordnade. Äfven förekomma under nämnde period Lagmän i Tavastland, i Nyland, på Aland, hvilke Porthan dock anser för att hafva varit endast vicarierande; obestridligt är ock att någre af dem varit blott Under-Lagmän, men. att de alle varit det, håller jag för tvifyel underkastadt. Och åfven ef- ter det Finland delades i 2:ne Lagsagor, fanns der dock för en kortare tid ad interim en tredje Lagman, nemligen i Österbotten och Satakunden. Att Karelska Lagsagans utbrytning ifrån den södra finska för sig gått under Konung Johan IIEs tid, torde med skäl kunna slutas af Hertig Carls anklagelse-puncter emot Hogenskild Bjelke vid Riksdagen i Stockholm 1605. Till upp- Om Karelska Lagsagans uppkomst. 359 lysning i den fråga, som utgör föremål för närvarande under- sökning, innehåller berörde anklagelse-puncter följande: Hvad södra Finland vidkommer, hvilket Hogenskild förmålt att i 2:ne eller 3:ne Lagmansdöme vara fördelt, så vore en sådan disposition rattvisligen och väl betänkt gjord utaf Konung Jo- kan, på det att allmogen måtte sålunda battre och begvam- ligare skipas lag och rätt, efter som landet vore mycket be- gripit, och icke utan stor tidsspillan kunde utaf domhafvan- den kringresas. Och emedan Konungen ager, efter Sveriges lag att rättvisa och sanning styrka och icke tillstädja att olag gå för ratt och lag, ty borde Hans Maj:t ju hafva den mak- ten att så stadga och förordna som han kunde pröfva sine land och undersåtare vara gagneligast dertill och Riks-Råd borde. honom styrka och råda, till förtiga att denne südre Finlands lagsagas fördelning uti flere Lagmansdömen vore merendels utaf sjelfva Riksens Råd härkommen, hvilke alla hafva trängtat efter Lagmansräntans uppbörd, utan något anseende dertill, huru lag och rått vore blifven befordrad. Af denna anklagelse-punct finner man, det Bjelke påstått, att öf- vertrådelse af lag hade ågt rum vid inrättandet af en mängd nya lagsagor, såvida nemligen lagsagornes antal var uti landslagen be- stämd, och anordnandet af detta årende således icke hörde till | förvaltningen och Konungens prerogativer, utan borde utur le- gislatif synpunkt betraktas. Redan af det nyss anförda beråttigas man till den ófvertygelsen att. Karelska lagsagan under K. Jo- 360 W. G. Lacvs han llkEs tid blifvit inrättad; och kan äfven årtalet, når detta sken, med fullkomlig säkerhet utredas. llirvid må nämnas ait i södra Finland funnits en Lagman, som von Stiernman icke kännt, och hvilken füljakiligen är förbigången i bemälde författares biogra- phiska förteckning öfver desse Embetsmin, nemligen Herman Persson Fleming till Willnäs, Lechtis, Hanmula, Launasaari, Fri- skala och Pepot, hvilken år 1575 synes hafva erhållit bemälde Lagmansdöme efter den ryktbare Riks-Marsken Clas Fleming. I denne Herman Flemings tid har Karelska Lagsagans bildande for sig gått, och det år 1578. I sistnämnde års rikenska- per för Lill Savolax äfvensom för Jääskis härad upptages än- nu Herman Fleming, såsom Lagman i berörde härader; men i följande årets räkning förekommer, i nämnde egenskap, Clas Åkesson (Tott). Äfven finnas ännu i behåll åtskilliga domar, gifne sistnämnde år, af hvilka inhemtas att Tott då bekläde ifri- gavarande embete. Så förvaras på Sarflax egendom en i Perm socken den 15 November 1578 afsagd Lagmans dom af Lars Torstensson till Brötorp, på Lagman i Karelen Clas Åkessons vägnar. En urkund af den 24 Januari 1579 har följande ro- brik: Jag Lasse Torstensson till Brötorp, Lagmansting i VVärjo hafvande på Clas Åkessons vägnar till Sjundeby, Riddare, Lagman i Karelens Lagsaga. Sistnämnde år den 24 August har Tott sjelf, i egenskap af Lagman i Karelen, afgjort ett mål Afven må hår åberopas ett af Clas Åkesson den 3 Juni 1580 afgifvet intyg, som har denna början: Anno 1578 den tid Lasse Om Karelska Lagsagans uppkomst. 361 Torstensson till Brótorp pd mina vägnar Lagmansting med allmogen i Borgå Socken hållit. Likasom, enligt hvad i det föregående år antydt, de Lagsa- gor i Tavastland, o. s. v., hvilka i äldre Handlingar omuämnas, endast voro temporära, så utgjorde ock tvifvelsutan Karelska Lag- mansdómet.i början en blott provisionell anordning. Deraf kan det förklaras, att Carl IX:s bref af den 31 October 1602 är till- skrifvet alla Finnar i norra och södra Finne Lagsagan, ehuru denna skrifvelse pätagligen är meddelad Finlands samtlige inbyg- gare. Johan Buraeus i dess handskrifna Collectanea, uppsatte tro- ligen omkring början af 1600 talet och intagne i Palmsköldska samlingen på Upsala Universitets Bibliothek, omtalar likaledes endast 2:ne Lagsagor i Finland. Sannolikt var det först genom den af Axel Oxenstjerna utarbetade Regeringsformen af den 29 Juli, 1634 j. 26 som ifrågavarande Karelska Lagmansdóme blef definitift organiseradt. Det drog väl äfven ut någon tid, innan den nya inráttningen blef. allmännare känd, hvarföre ock hvar- ken Messenius i den år 1636 författade dedicationen af 10:de tomen af Scondia lllustrata, eller Paulinus Gothus i sin Historia . Arct., som utkom likaledes 1636, ännu haft kunskap om andra Finska Lagsagor än Norr- och Söder-Finne, Lagmans Embetet i Karelska Lagsagan har innehafts af: 1. Clas Åkesson (Tott) 1573—1586. Anteck- ningar om denne man, hyilken spelade en af de förnämste rolerne i 46 352 W.G.Lacvs Sri Hie, firme på fot ställen i von Stiernmans Hôfdinga-minne. 2. Mårten Boije ul Geunarby. Blef 1576 is 17 April Ryttmástare för Nylands Ryttare. Häradshöfding i Memo härad 1550—1590. Förekommer 1586 den 15 Decem- ber såsom tillförordnad Lagman i Karelska Lagsagan. Utnämn- des 1590 den 22 November till Befallningshafvande öfver alla Finska Ryttare. Confirmerades i Lagmansembetet af Konung Si- gismund 1594 den 13 Juli; men nôdgades den 22 Mars 1596 afstá halfya Lagmansdómet i Wiborgs län till Axel Kurck; och är det tvifvelsutan derpà som syftas, dà i Hertig Carls i det f5- regäende åberopade anklagelse-puncter fürmäles, att Södra Finne Lagsaga äfven i 3:ne Lagmansdómen varit fördelad. Död den 25 November 1596. Gift 1577 med Margareta Bjôrnram, dotter af Guvernören öfver Finland Hans Larsson (Bjóruram) till Isnäs och Anna Olona, Peder Nilssons dotter i Pepot. Hon erhöll af Konung Sigismund 1597 den 16 November på behaglig tid alla de lifs- tids förläningar i gårdar och räntor som hennes man innehaft. Son af Riks-Rädet och Guvernören öfver Finland Nils Andersson Boije till Gennás och Brita Horn, Riks-Rädet Christer Classon Horns dotter till Áminne. 3. Axel Kurck till Aunola. Rytmästare vid Fin- ska Adelsfanan 1533 den 23 Maj. Erhöll 1589 den 12 Juni , be- falling att vara Konung Sigismund füljaktig tll Dantzig och Om Karelska Lagsagans uppkomst. 363 derifrän till Polen; s. år den 4 September Häradshöfding i Öfre Satakunden; 1590 den 7 Augusti i Wemo härad; 1594 den 13 Juli i sistnåmnde embete confirmerad. Erhöll, enligt hvad i det föregående nåmndes, Konung Sigismunds fullmakt, gifven i War- schau den 23 Mars 1596, à halfva Lagmansdömet i Viborgs lån; men synes efter Boijes död innehaft hela Karelska Lagmans- dömet. Så förekommer han, såsom Lagman, 1596 i Stor Savo- lax; 1598 i Kymmenegårds och Nyslotts Län, i Borgå, Sibbo, Hel- singe och Perno Socknar; 1599 i Stor Savolax. 1597 den 9 Mars Stäthällare på Narven. 1598 den 20 November Krigs-Öfverste i Finland. Hörde til Konung Sigismunds trogne anhängare, hvar- före han vid Riksdagen i Linköping 1600 af Hert. Carl ankla- gades; dömdes till döden; men fick, på Finska Adelns förbön, üllgift. Affärdades 1602, jemte Henric Horn, såsom Commissa- rius till Liffland, för att underhandla om stillestånd med Polac- karne. Var Håradshöfding i Österbotten till den 16 November 1606, då Philip Scheding erhöll fullmakt å nåmnde tjenst. Ut- námnd. till General Krigs-Öfverste öfver Finska krigsfolket 1604 den 9 December. Commissarius att emottaga freds-ratification i Stolbova med Ryssland 1617 den 16 Mars. Född 1555. Han lefde ännu ätminstone 1626. Gift 1:0 med Karin Boije, dotter af Nils Andersson Boije tll Gennäs och Brita Christersdotter Horn till Åminne; 2:0 med Kirstin Lejon, dotter af Stäthällaren Hans Björnsson (Lejon) till 364 JF. G. Lacvs 5pas och Karin Henriksdotter Horn till Kanckas. Han hade i intetdera giftet barn. | Son af Riks-Rädet och Lagmannen öfver Satakunden och Österbotten Jöns Knutsson (Kurck) till Lauko och Ingeborg, "Tónne Eriksson Totts dotter till Benhammar. 4. Arvid Ericsson Stålarm till Lindö. Erhöll 1602 den 8 September fullmakt à Karelska Lagmansdômet. Ståt- hållare öfver hela Finland, af hvilken anledning hans biographie är intagen i von Stiernmans Höfdinga-minne. 5. Arvid Tönnesson (Wildeman) till Tju- sterby, var Lagman i Karelen 1697—1617. Under hans tid la- des, genom Kongl. Brefvet 1611 den 15 September, Kexholms lån under Karelska Lagsagan. Wildeman var ock Häradshöfding i Borgå lån, men, som uti Kongl. Brefvet 1614 den 14 Januari stadgades, att Lagman icke finge tillika vara Häradshôfding , nöd- gades Wildeman afstä berörde Häradsrätt. Underrättelser om ho- nom, i egenskap af Stäthällare öfver Kexholm, Nyslott, Nöteborg, och Wiborg, förekomma äfven i von Stiernmaus Hößdinga- minne. 6. Axel Oxenstierna. Ingen annan anledning till den förmodan, att han varit Lagman i Karelen, gifves, ån att i Karelska Lagmans rättens dombok för 1618 förmäles att Henric Horn, à Oxenstiernas vägnar, den 16 April nåmnde år hållit Lagmansting i Sääminge socken. Om Karelska Lagsagans uppkomst. 365 7. Clas Christersson Horn. Friherre till Åminne. Lagman i Karelen och Ingermanland 1624—1630. Öfverste vid Nylands Regemente, då han 1634 den 6 September kallades till Riks- och Krigs-Räd. Född 1587. Död den 1 Mars 1644 (1651?) Gift med Sigrid Oxenstierna, dotter af Bengt Gabrielsson Oxenstierna Guvernör öfver Södermanland, Nerike och Werme- land och Brita Knutsdotter Posse. Son af Christer Classon Horn till Aminne och Karin Thu- resdotter Bjelke. 8. Cias Carlsson Horn tll Kanckas blef 1630 Lagman i Karelen och Ingermanland. Var Ståthållare öfver Stockholms stad och slott, och förekommer hans biographie i von Stiernmans Höfdinga-minne. 9. Carl Philipsson Bonde erhöll den 25 Fe- bruari 1634 (icke, som det förmäles i Uggla's rådslångd , 1637) fullmakt å Karelska Lagmansdömet. Kallas i Handlingarne Lag- man i begge Karelerne. Innehade Lagmansembetet ända” till sin död 1652 den 29 Februari. Han var Stäthällare i Nerike, af hvilken orsak äfven hans biographie är införd i von Stiernmans Höfdinga-minne. | 10. Axel Gustafsson Lillie, Grefve, Friherre till Kiides Pogost. Hans fullmakt å Lagmans embetet i Karelen ut- fürdades 1652 den 14 Maj. Hans biographie finnes ock i von Stiernmans Höfdinga-minne, ibland Guvernörerne öfver Halland. 366 W. G. Lacvs 11. Seved Bååt, Friherre. Utnämndes till Lagman i Karelen 1663 den 4 Februari. Äfven hans biographie före- kommer i von Stiernmans Höfdinga-minne, ibland Landshöfdin- garne öfver Gottland. 12. Christer Classon Horn, Friherre till Ämin- ne. Hans fullmakt att vara Lagman i Karelen utfärdades 1669 den 21 Augusti. Utnåmndes 1674 den 8 Maj till Lagman i Wermland, af hvilken orsak åfven hans biographie år intagen i von Stiernmans Höfdinga-minne. 13. Bengt Classon Horn, Friherre till Åminne, blef 1674 den 8 Maj Lagman i Karelen efter brodren Christer Classon Horn. Hans biographie finnes likaledes i von Stern- mans Höfdinga-minne, ibland Landshöfdingare i Halland. 14. Gustaf Gabrielssem Oxenstierna, Gref- ve till Korsholm och Wasa. Riks-Råd 1673 den 8 Januari. Utnämndes till Lagman i Karelen 1678 den 3 Mars. Som, ge- nom $. 14 i Kongl. Resol. på Ridd. och Adelns besvär 1680 den 29 November, stadgades ”att de Riks-Räd, hvilke Lagmans- tingen sjelfve i Personen bivista vela och kunna, mäge deras Lagmansdóme behålla uti deras lifstid, och att efter deras död samma Lagmansdôme sedan andra utan Rådet måge blifva con- fererade; men att de af Rådet som icke sjelfve kunna i person vara tillstädes vid Lagmanstingen, sådane Lagmansdömen genast aftråda, till att kunna blifvå uppdrague någon annan capabel en a, Om Karelska Lagsagans uppkomst. 367 person, som uti Lagsagan bör bo och vara, och med intet annat Embete sig befatta” nödgades Oxenstjerna afstå berörde Lagmans- dôme. Hans biographie finnes intagen i Biographiska Lexica öfver namnkunnige Svenske mån, samt, emedan han var Landt- marskalk vid Riksdagen i Stockholm 1672, i Rehbinders, von Stierumans, äfvensom Rothliebs Landtmarskalks Historia. 15. Johan Lorensson Creutz, Friherre till Häfverö, Abborfors och Sarflax m. m., sluteligen Grefve. Lag- man i Karelen 1630—1703. Som han sluteligen befordrades till President i Åbo Hofrätt, ár hans biographie intagen i sagde Ilofrätts Historia. 16. Lars Brommenstedt. Umäimndes till Lag- man i Karelen 1704 den 23 Januari. Han blef sluteligen Vice- President i Åbo Hof-Rått, hvarföre äfven hans biographie finnes i nämnde Hofråtts Historia - Samuel Blomfelt blef efter Brommerstedt Lagman i Karelen 1721 den 3 November. Om honom och de följande Lagmånnen i Karelen kan underrättelser hemtas utur Låstboms Svea och Götha Höfdinga-minne sedan 1720. Under-Lagmän i Karelska Lagsagan hafva under de äldre tiderne, mig vetterligen, varit : Lasse Torstensson till Brötorp 1575—1592. Samuel Arvidsson (Wiildeman) tll Gam- melby och 38 MW. CG. Lacvs Jechim Berndes tll Suwémsbers höllo Lagmans: ting 1610 i Borgå län, efter den fullmakt de af Arvid Tónnes- son bekommit. Sigfrid Jönsson (Wilkin) var Arvid Tönnes- sons Under-Lagman i Stor Savolax 1612. Menr!c Horn Under-Lagman 1618. Eric Michelsson (Sölverarm) üll Mieriuylä, Under-Lagman i Karelska Lagsagan 1624-1635. Henric Mårtensson Teet. 1635—1627 Carl Bondes Under-Lagman. Som han tillika var Assessor, låses hans biographie i ibo Hofrätts Historia. Anders Israelsson (Svart). Carl Bondes Un- der-Lagman 1639—1645. Var Assessor och finnes äfven hans biographie införd i Åbo Hofrätts Historia. Elenric Jacobsson Carl Bondes Under-Lagman 1638, Erie Dantzouville Under-Lagman 1655. Erie Hollsten förekommer 1663 såsom Vice Lag- man iKymmenela:.ds Lagsaga, se Wieselgren Dela Gardiske Arch... H: 193. Mag. Abraham Kollanius Under-Lagman 1650 —1667; om deine minnesvärde man skola underrättelser medde- las i min Afhandling om Finska Öfversättningar af Svenska Lagar. Johan Larsson Hokes Under-Lagman 1667— 1679. Om Karelska Lagsagans uppkomst. 369 Samuel Olsson (Wallenstierna) höll, såsom Vice-Lagman, den 22 och 23 September 1680, ting i Borgå på Gustaf Gabrielsson Oxenstiernas vägnar; äfven var han Assessor i Åbo Hofrätt, af hvilken anlédning hans biographie är införd i samma Hofrätts Historia. Matthias Knutsson Halitzius, adlad Eh- renhoff var Johan Creutz Lagmans Substitut 1687 till 1691 den 23 April, då han utnämndes till Häradshöfding i Lill Savolax. Henric Tammelin var 1704 Vice-Lagman i Ka- relska Lagsagan. Blef sluteligen Borgmästare i Helsingfors, u VR. Lv "T í T - , 1 rer dj n1 jud b , TE ; AO -- «uan KL: ibn ash aditum nnam tag t2 c | pb ur iens. ub CEE "AE ee avis il» ve dde hie: midi. augen ch i lin Aposoeiquiviequass isi» Te um IR din V ICH Amel an930999. X 51: ra nö | OR j mörka RE (aktad ) it ovato me us ua "Mmi: ER | dy Card f ah Imst,” £7 do $e EAR E un # T À m 4 de Da T0 We: und M v M th d he qm i ya m ui ara gui «halitu en rhotaill törlofl cate A lo. Hest dif lg nosen ea co^ ^" AGE fer oot cnp: teo tt ae vov Tiodayw af à dés ln ET Re TELS + tte stall i viera fl asyılaıhla Tall Jrgergu.d i i + ) a 7m "ij wptlovib! + RENAN Pam (ds E Ar ! | Y^ AT Used ! 3 inti Mu, tod YO zu] À E | a à e^o ran D usa Mon A AJ ffs aha d Euer AA gud is Er à. IX IX: . LM ON — Svar rh. roo doute ee ee nM fios Jab" | sk Poeme C cw TIG weh xt ag ntl 4 u qe " | T TE TES, DEP TUNES imi gibadodyo «gio | Ai e dns ld mlbuloro à "bum? 1nd boy xs Hé D M adea isis em ome i MER ol cvrilintomi à Li siue m alim. à amp wi ch " "n LX Ab I | Be Veg uA ERDE Ei AA AT AA AA A A A A DARAN > IDÉÉTILL UPPDRAGNING AF ETT UR GENOM INFLY- TANDET AF ATMOSFERENS TÄTHETS SUCCES- SIVA AF- OCH TILLTAGANDE, AF CARL AUG. WOLSA. (Föredr. den 5 Febr. 1849.) 00 ——— Man observerar, åtminstone på våra nordliga orter, att barome- tern inom en månad oscillerar på ofta mer án 4L:del af hela höj- den. Och man kan med tämmelig säkerhet antaga, att om me- delhójden är 25,5 Sv. decimal-tum, det alltid någon gång under loppet af en hel mänad skall hända, att barometern står under 25,09 dec. tum, och en annan gång öfver 26,11 dec. tum. Skil- naden häremellan är ,L:del af hela atmosferens medeltryckning. Luftens täthet förhåller sig åter såsom tryckningen, då alla öfriga omständigheter äro lika. Och häraf följer, att man under loppet af en månad med tämmelig sannolikhet kan antaga en va- riation i atmosferens täthet af ;';:del öfver och under medeltät- heten, hvaraf uppkommer en differens i täthet af ,L:del. Men hvad man ännu 1 detta antagande kunde fela, uppfylles troligen deraf, att luftens täthet ännu varierar efter temperaturen, som 372 C. A WoLs4 nödvändigt allüd är underkastad några graders variation under en månad, äfven uti ett eldadt boningsrum. Då temperaturen i elt sådant rum oscillerar reguliert inom de särskilda timmarne af hvarje dygn, och barometern åter ändrar sig mera småningom, så skall, allt efter behof, antingen temperaturens stigande eller fal- lande inom ett dygn kunna bidraga till att öka variationen af luftens täthet i rummel. Under förutsättning af dessa villkor är det möjligt, att förmedelst en stor manometerkulas uppstigande och nedfallande, genom förändringen i luftens täthet, åstadkomma ett vanligt pen- delurs uppdragande minst en gång på en månad. Detta är gan- ska lätt att bringa i verkställighet, om uret drifves af fjäder, i stället för vigt. Se här, huru det kan ske. Lät Fig. 1 i PI. IV föreställa den del af urverket, hvar- igenom uppdragningen sker: Punkten p inuti det lilla kugghju- let a föreställer då profilen af den axel, hvars hjul (här ej syn- ligt), genom den om axeln lindade spiralformiga driffjädern, ver- kar såsom ursprungligt drifhjul för” hela urverket. Fjädern sitter inuti en cylindrisk urhälkning af hjulet e, och år vid detsamma fastgjord med sin andra ända. Detta hjul a, äfvensom hjulet b, äro för öfrigt helt och hållet fritt rörliga omkring axeln p, med den inskränkning blott, att hakarne c mota hjulets a rörelse i anseende till b åt ett håll, och att det måste spänna fjädern, då det genom nämnda hakar tvingas att åtfölja hjulet 5 åt det an- dra hället. Då åter hjulet b rörer sig med hakarne undan hju- Om urs uppdragn. gen. variationerna i luftens täthet. 313 lets a kuggar, så äterhälles hjulet a genom haken d, som fast- hänger vid urverkets fasta ställning. Genom hjulets 5 periodiska rörelse fram och åter förorsakas således urverkets uppdragning; och hjulet b erhåller åter denna rörelse genom manometerkulans e fria upp- och nedstigande, derigenom att ett snöre löper ifrån manometerkulan t. ex. ett och ett halft hvarf omkring hjulet b, och derefter sluter sig i en några skälpunds constant motvigt f mot en del af manometerkulans vigt, hvarjemte detta snöre dess- utom, på den sidan som denne motvigt hänger, kan ledas öfver en extra trissa litet längre bort ifrån manometerkulan, så att mot- vigten icke kan komma att häfta vid den sistnämnda. Manome- terkulans återstående vigt uppbäres af en annan större motvigt g, som med kulan communicerar genom ett särskildt snöre, lö- pande öfver en extra trissa 4. Motvigten f behöfver då blott vara så stor, att den vid kulans uppstigande förmår kringvrida hjulen 6 och a, samt derigenom spänna fjädern. När åter fjä- dern är spänd, så yttrar han sin verkan på den i anseende till hjulen a och 5 fritt rörliga axeln p, hvilken drifver hela ur- verket. Lät oss nu anställa en caleul öfver dessa förhållanden och ” constructioner. Drifkraften, som erfordras för ett ur, antingen detta drif- ves af en fjäder eller ock af en vigt med snöre, år proportionel emot producten af driftrissans radie och den kraft som vid tris- sans kant verkar såsom drifvande på urverket. Och då för ett 374 C. A. IVoLSA ur, som drifves med vigt, det pà en viss tid framlupna vigtsnó- reis längd är proporüonel emot drif- eller snórtrissans radie, så kan denna framlupna snórlingd, multiplicerad med den applice- rade vigten, anses som mätt pa den erforderliga drifkraften för uret. Strängare bör denne sats uttryckas så, att producten af den applicerade drifvigten och den längd, som den nedskrider på en viss tid, bör anses som mått. på drifkraften; ty om vig- tens skridlängd förkortas genom block, så är vigtens qvantitet derigenom äfven så mångfaldig al den för ett enkelt snöre er- forderliga, som graden af den aliqvot, vigtens skridlängd utgör af snórets utslagna längd. Nu visar erfarenheten, att för välgjorda ur, sådana som den mera utbildade konsten numera förmår åstad- komma, den friction, som hjulens kuggar och tappar erfara, är flere gånger mindre än det motstånd, som verkar i sjellva pen- delingreppet. Men drifkraftens förmåga att motverka detta mot- stånd förhåller sig inverse såsom pendeliugreppshjulets radie; allt- så förhåller sig den erforderliga drifkraften för hvarje ur, under lika öfriga omständigheter, såsom pendelingreppshjulets radie. Det är också klart, att drifkraften äfven beror af kuggarnes antal och form i ingreppshjulet, samt af pendelns längd, i anseende till dess hastighet, och af ingreppsarmarnes construction. För ett ur, som går med tvá-hjul, har jag af en känd mekanikus erhållit den uppgift, au. det. drifves af 3 lods vigt, som på ett dygn nedskrider vid pass 6 fot, Häraf erhåller man. dà till drifuralt på ett dygn producten af 33, skälp. och 6 fot Om urs uppdragn. gen. variationerna i luftens täthet. 375 0,56 Denne product har jag med en secundpendel och ett in- greppshjul af 0,57 dec. tums radie funnit för ett dygn = 0,5. För ett dubbelt smalare hjul, af 0,28 dec. tums radie, som lätte- ligen liter göra och använda sig, skulle denne product vara = 0,25, hvilket för en månad, eller 30 dygn gör 75 Om nu manometerkulan e, som kan sammanlödas af tun- na förtennta bleckplätar, innehåller 10 fot i diameter, så är dess rymd = 1 x 103 = 523,6 kub. fot. En kubik-fot luft väger un- gefär ,! skälp. Således är vigten af den luft, manometerkulan i sitt rum undantränger, = 2 skålp., och kulans genom lufttät- hetens ökning på ;L:del förorsakade uppstigande kraft = aT skälp., eller 1,6112 skälp. Om säledes manometerkulans motvigter passas sa, att de vid barometerständet 25,09 dec. tum hälla sig i jämvigt med ku- lan, så skall densamma vid ett ännu lägre barometerständ t. ex. 25,08 dec. tum nedfalla till golfvet, och derefter åter vid ett ba- rometerstånd af 26,11 dec. tum uppstiga med kraften 1,612 skålp., hvilken kraft hon skall använda för att jämnt förmå spänna fjä- dern. Dividerar man denne kraft uti den för en månad beståm- da drifkraften 7,5, så finner man den längd, som kulan med den- ne»kraft 1,6112 skälp. bör framskrida vid spännandet af fjädern, 4,655 fot. 376 C. A. Woısa Kulans diameter var 10 fot, och spelrummet för dess upp- och nedstigande 4,655 fot, hvarjemte urverkets och trissor- nas hójd kan antagas till 5 fot. Hela apparaten erfordrar sáledes eit rum af vid pass 191 fot i höjd och ungefär 21 fot i längd samt 10 fot i bredd, hvilket, om ej i sig sjelft utgórande ett el- dadt boningsrum, dock bör vara så beläget emellan dylika eldade rum, att dess temperatur bibehåller sig någorlunda jämn hela året igenom, emedan eljest den yttre luftens alltförstora och långsam- ma af årstidens temperaturgång beroende dilatations-fenomener skulle förhindra kulan att, såsom här antages vara nödigt, upp- och nedstiga en gång i månaden. Dessa fordringar áro visser- ligen något svåra att uppfylla, men de innefatta dock ingenting omöjligt. Så snart nu kulan, genom ofvannämnda orsaker, en gång håller på att upp- eller nedstiga, så måste denna rörelse fortfara med samma kraft ända fram, så långt som kulan slipper i anse- ende till spelrummet, utom då fjäderns spänning icke mera skulle tillåta rörelsen uppåt, eller åt det ena hållet, ifall fjädern redan . vore till sista slutet uppdragen: åt det andra hållet har dock ku- lan alltid frihet att röra sig, så snart åter ändringen i luftens täthet det fordrar. Skulle äfven kulan vid ett ovanligt högt ba- rometerstånd tryckas med utomordentlig kraft uppåt, så kan dock ingen större spånnkraft verka på fjädern, än motvigten f hel och hållen, hvilken antages ej vara större, ån fjäderns styrka med- Om urs uppdragn. gen. variationerna i luftens täthet. d77 gifver, eller uret för sin gång tillåter. Häraf ser man att urets mekanism ej kan förderfvas genom förstora variationer i lufttåt- heten, allenast vigten f icke tages mycket förstor. Som det under någon lång tid ändock möjligen kunde hän- da, att barometern en hel månad skulle hålla sig inom endera af de höjder 25,09 och 26,11 dec. tum, förbi hvilka qvicksilfver- pelaren nedåt och uppåt bör oscillera, für att uret måtte kunna uppdragas; och då man ej gerna vill göra kulan större än 10 fot i diameter, i afseende på att öka dess kraft; så synes det då, som urets uppdragning någon gång skulle kunna komma att för- summas, ifall barometern en hel månad kunde hålla sig inom gränserna: öfver 25,09 eller under 26,tt dec. tum. Men man kan göra driffjädern så tillräckligt lång, att han med en jämnt fortfarande likastor elasticitet kan tillåta flere så stora uppdrag- ningar efter hvarandra, som af ett manometerkulans uppstigande förorsakas. Och som det är troligt, att barometern under de flesta månader många gånger oscilerar öfver de bestämda ständ- puncterna, så kunna derigenom ofta en hel mängd uppdragnin- gar af uret ske efter hvarandra under en kort tid. Derigenom kommer då uret mestadels att vara uppdraget för flere månaders gång; så att sannolikheten af dess beständiga gång derigenom synes höjd till en sa hög grad, att deröfver icke mera något tvif- vel bör ega rum. 48 378 C. 4. WèLsA | Lätom oss ej glömma, att en barometrisk variation af i det allrahôgsta 4!j:del af atmosferens tryckning stundom kan inträffa, och att denna tryckningsvariation har ett ganska stort inflytande på manometerkulans förmåga att sammanhälla sig och bibehålla sin form oförändrad. För att derföre vara såker, att kulan, vid ett tillskott i atmosferens tryckning af j':del, icke, oaktadt sin nå- gorlunda sferiska form, skall sammanplattas, måste man antaga, att kulan hålles uppblåst till ,!;:del af atmosferens tryckning. Vid en så ringa skilnad emellan det inre och yure lufttrycket kan man då åtminstone med full säkerhet antaga, att tita, val- sade och dertill ännu på båda sidorna fórtennta bleckplåtar må- ' ste vara sà ogenomträngliga för luften, att denna ursprungliga olikhet på 4!:del emellan det inre och yttre lufttrycket äfven i all framtid måste bibehålla sig. Kulytans böjning kan ej heller häraf förändras, då hon är sferisk. Låt nu vid barometerns lägsta stånd bon inre luft ut- veckla ett üfverskott i tryckning af ;!,:dels atmosfer. Vi vilje dà undersöka, om kulans yta förmår uthärda denne spinning. Då kulans diameter år 10 'fdi; 3° üt dess storcirkel es 25: x = 78,9 qvadrat-fot. Atmosferens tryckning är ungefär 2114 skälp. på eu qvadrat-fot, och 4':del deraf 211 skålp.; alltså” år pressionen, som fördelar sig på en storcirkelperiferi i kulans ytaj = 78,4 >< 211 skälp. = 16572 skålp.; och då periferien år 31,416 Om urs uppdragn. gen. variationerna i luftens täthet. 379 fot = 31416 decimal-gran, så är den spänning, som verkar på en bleckträd af ett grans bredd, = Stiles eller ungefär 1 skålp. = 16 lod. Då äfven en messingsträd af 1,4 qvadrat-deeimalgrans tjock- lek kan bára 18 skälp., så måste en bleckträd af ungefär ett qvadrat-decimalgrans tjocklek kunna många 10-tal gånger hålla den ofvanbestimda : spänningen af 4 skälp. Hvad åter styrkan af bleckplåtarnes lödningar vidkommer, så kunna plåtarnes kan- ter gerna fästas så långt inpå hvarandra, att äfven en sålunda lödd blecktråd af den nämnda tjockleken förmår bära flere hb 54 n- ger mer än + skälp. Vi skole likaledes erinra oss, alt äfven alltid någon varia- tion i temperaturen af kulans luft, samt en deraf beroende olika inre spänning på olika tider, måste antagas, ehuru hela instru- mentet supponeras befinna sig inom eller emellan eldade rum. Antages äfven denna temperatur-variation inom eldade rum nå- gongäng kunna uppgà ända till 20° C., så blir den deraf bero- ende luftdilatationen inom kulan ändock aldrig så stor som den förut antagna pressionsolikheten af st:dels atmosfers tryckning; men blefve den äfven större, så förmår kulan dock alltid uthärda den. Inga farhågor böra således i dessa omständigheter finnas förhanden. Beträffande kulans vigt, så kan man antaga, alt en qva- drat-fot bleck (ungefär en plåt) af eit decimalgrans tjocklek vä- ger ungefår 15 lod, eller, i anseende till lödningarne, 16 lod = 350 C. 4. Woısa 3 skälp. för hvarje qvadrät-fot på kulans yta. Denna yta år = 4>< 78,54 = 31416 qvadratfot; alltså hela kulans vigt= 157 skålp. = 7 lisp. 17 skälp. Häraf ser man dä, att motvigten g bör vara ungefär 7} lisp, och det öfriga kan ersåttas genom vigten f. Betydligheten af motvigten g fordrar, att axeln till trissan h, som alltså har att bära 15 lisp:s tyngd, utom trissans egna, måste vara af rätt grof caliber och tåt metall, construerad unge- får på samma sätt, som axlarne till större astronomiska meridian- cirklar, hvarjemte det är af stor vigt, att trissans & periferi och axeltappar äro så noga svarfvade, att kulans utvecklade uppsti- gande eller uppdragande kraft 1,5112 skälp. i trissans alla möjliga lägen förmår kringvrida henna obehindradt. Sjelfva trissans periferi måste äfven derföre hållas stadig genom ett tillräckligt antal förstärkningsradier. Då trissans radie sup- poneras vara = 2,5 fot = 2500 gran, och felet i svarfningen ej gerna bör öfverstiga 1 gran, så år detta fel blott ,,!,,:del af tris- sans radie. Det kan således förorsaka tillfälliga ojämnheter uti balansen emellan kulans vigt och dess motvigt, som kunna upp- gå till ,,!,,:del af hvarderas vigt 71 lisp., 4,!;g:del af 150 skälp., eller | 0,05 skälp. Denna lilla ojämnhet uti kulans vigt är i jämförelse med dess utvecklade uppdragande kraft 1,6112 skälp. så obetydlig, att den kan negligeras. — Och för att tillika upphåfva all friction — Om urs uppdragn. gen. variationerna i luftens täthet. 331 für axeltapparne till trissan A, kunna desamma hvila och rulla sig på horisontela skifvor i stället für lager, hvarvid deras nor- mala läge öfver skifvorna kan bibehållas och dirigeras genom en kugg-gång emellan tapparne och skifvorna. En annan idée år att grunda sig helt och hållet på de stora årliga atmosferiska temperatur-oscillationerna, i afseende på att åstadkomma urverkets uppdragning, dervid äfven stundom några ovanligt stora barometeroscillationer, opäräknadt, kunna komma med till hjelp. Erfarenheten har visat, att hår vid ungefär 60° latitud det högsta årliga maximum i atmosferens temperatur i skuggan alltid uppgår till minst + 25” Celsii, och det lågsta minimum till minst — 15? Celsii. Skilnaden häremellan år 40° C. Då luftens dilata- tion för 100” C. är ungefär 0,35, så blir den för nämnda skilnad | 0,14 Denne differens, i det minsta, emellan luftens täthet kan då en gång hvart år med såkerhet antagas ega rum. Med anta- gande alltså, att manometerkulans diameter, såsom förut, år 10 ' fot, så erinre vi oss vår föregående beståmning, att vigten af en luftkula af 10 fots diameter år 223” skälp. = 402 skilp. En va- riation af 0,14 i tätheten häraf år 0,14 > 40,28 skälp., eller 5,64 skälp. För en månad hafve vi bestämt drifkraften till 7,5; alltså för et år eller 12 månader, 90. Då man nu häruti dividerar 382 C. 4. Worsa 5,64 skälp.; så får man det nódvándiga spelrummet för kulans ärliga stigande och fallande 16 fot. Fjäderus spänstighet måste således nu uppgå till 5,64 skålp.; och kulans motvigter hålla henna i jämnvigt vid + 25° Celsii, hvarigenom fjädern kommer att spännas vid — 15° Celsii. Men kulan måste nu befinna sig i ett rum, som står under omedel- bart inflytande af den yttre temperaturens gång. Härvid är nu blott att anmärka, att det fel, som kan upp- komma af trissan 2, hår är af ännu mindre betydenhet, án vid den förra coustructionen; men att, i anseende till den stora al temperaturen beroende täthetsvariationen af kulans inre luft, den- ne luft ifrån början måste comprimeras till mer än +:dels: at- mosfers tryckning, hvilket kulan áfven väl förmår uthärda. ; Allt det öfriga blir sedan likt med det föregående, ehuru nu urets : n CET PAT uppdragning sker blott en gång för hvart år. ^ Slutanmärkning. Om de hir uppgifna dimensio- nerna af instrumentets utsträckning skulle förekomma något stora, så bör dock denne omständighet icke afskräcka ifrån att göra-ett försök af idéen; ty det är ganska sannolikt, att den minsta erfor- derliga drifkraft för ett pendelur är ännu vida mindre, än den kraft, jag här antagit, emedan denne kraft så ofantligt beror på storleken af. det primitiva ingreppshjulet i ett ur samt af ingrep- Om urs uppdragn. gen. variationerna i luftens täthet, 383 pets inrättning: och i sådant fall är det troligt, att instrumentets skala kan tåla vara betydligt mindre, ån den jag antagit. Vid den sednare idéen inträffar det dessutom åfven många gånger un- der året, vid höst och vår, att äfven barometern förändrar sig så betydligt, att den deraf härrörande lufttäthets-variationen, ökad med en af temperatur-omväxlingen beroende dylik variation, kan ästadkomma, att uret opäraknadt uppdrages mer än en gång om året. T yy o MP VR An ves mere prenne & satire Re stallet tolp a6 id Says put a / OPA re EI gis. mis M A "d £TCV tr usd & Ey € eol hr! + d i ' ? 5 xb NN 210 mmm fn uat: gie DOME noi nada Bord, boron vla ee uci fd TRA Cub O0 ge 3 + M hi 4 r toc Eb il i"qu ia uw Me. «n ay Land qu. ne : ‚euer à Ltd [aue AXXa A | Ta \. E W bx. för per 7 i ty tr T T x b» sir crm rn — E um wm. curve AN 4 tva T, 7s 3 3 J suis HL da , b Nd bd x A 1131313 1343 3313 13 113 114 433 43 313 3431 AA A1 ARE 113141 3 133A 12 S Y M B O L JE AD FLORAM CRYPTOGAMICAM TRANS-CAUCASI, AUCTORE ALEXAND.vNORDMANN. (Societ, exhib. d, 3 Decembr. 1849.) E botanische Ausbeute, welche ich mit meinem verstorbenen Reisegefährten Thomas Döllinger während einer sehr beschwer- lichen und gefährlichen Reise in den ungesunden Littoralprowin- zen des westlichen Trans-Caucasus zusammenbrachte, bestand aus ungefähr 1140 phanerogamischen Pflanzen und 60 Species Farrn und Moosen. Unter den erstgenannten, welche in dem classischen Werke Flora Rossica, von Prof. v. Ledebour, aufge- nommen und beschrieben werden, haben sich jetzt schon gegen 50 als neue Species herausgestellt, und eine ungleich noch grös- sere Anzahl sind neu in dem Verzeichnisse der Pflanzen des grossen Russischen Reichs, so dass eine Zusammenstellung der- selben nicht ohne Intresse seyn dürfte, besonders indem ich 49 356 "m ‘AV. NORDMANN dabei den Standort genauer angeben könnte als es in der Flora Rossica der Fall ist. Eine solche Zusammenstellung soll denn auch nächstens erfolgen. Diesmal gebe ich nur das Verzeich- niss der Farrn und Moose, und bemerke dass die Moose von dem berühmten Bryolog Hr Bruch verglichen worden sind. Die undurchdringlichen und feuchten Urwälder und Niederungen in Imeretien und Mingrelien und das herrliche Alpenplateau des türkischen Greuzgebirges Adshara, auf dessen höchsten Abda- chung wir, oberhalb der Region des Rhododendron caucasicum, drei Wochen in und über den Wolken, freudigen Andenkens, zubrachten, hätten eine unendlich reichere Ausbeute von Cryp- togamen geliefert, wenn nicht die mehr in die Augen fallenden Phanerogamen und Gegenstände aus der Zoologie meine Zeit zu sehr in Anspruch genommen hätten. Gegenwärtiges Verzeich- niss kann als ein Beitrag zu Hr Weinmann’s "Syllabum mus- corum frondosorum hucusque in Imperio Rossico collectorum” betrachtet werden. I. Fam. Equiseteae. 1. Equisetum elongatum. Wild.? In locis humidis Caucasi occidentalis. In Awhasia etc. IL. Fam. Lycopodicae. 2. Lycopodium Selago. L. | In regione subalpina Adshariae. Symbole ad floram eryptogam, Trans-Caucası. 387 IH. Fam. Ophioglosseae, 3. Ophioglossum vulgatum. L. In sylvis prope Pizundam, Bambori, Gagra etc. IV. Fam. Filices. 4. Polypodium vulgare. L. In regione subalpina montium Somlia, Sa- hornia & Kazistavan. 9. Scolopendrium officinarum. Sm. In sylvis provinciae Awhasiae. 6. Pteris cretica. L. In rupestribus ad fluvium Phasin prope Cutaisium. 7. Asplenium septentrionale. Su. In monte Somlia regione subalpina. 8. » T'richomanes. L. Cum autecedente. 9. > Fix femina. Bernh. In Awhasia, Mingrelia, Guria etc. 10. i b Adiantum nigrum. L. In sylvis Awhasiae & Guriae. 11. "1 Ruta muraria. L. In rupestribus prope castellum Pizunda. 12. Åspidium aculeatum. Sw. Ubique frequens in sylvis. A. 7. NORDMANN 13. Adiinfum Cobillis Veneris. L. In rupestribus et locis lapidosis ad fluvium Phasin prope oppidum Cutaisium. y Y. Fam. Osmundene. 14. Osmunda regalis. L. In locis humidis Mingreliae. VI. Fam. "fusci. 15. Tetraphis pellucida. Hedw. In arboribus patrescentibus ad fluvium Ap- säh et in Pterocarya caucasica prope ca- stellum Drandarium. 16. Weissia cirrhata. Hedu. In cortice Pini maritimae putrescentis prope castellum Pizunda in Awhasia. 17. Barbula mnralis. Hedu. In lapidibus et muris prope Gelentschick & Bambori. 18. » tortuosa. Schwgr. In sylvis & lapidibus prope pagum Du- drubsch versus montem Hirtscha in Aw- hasıa. 19. Didymodon (Cynodontium Schwgr.) longirostre. Web. & Mohr. In fago sylvatica putresc. prope pagum Dudrubsch & Bambori. Symbolæ ad floram cryptogam. Trans-Caucasi. 389. 20. Dicranum scoparium. Hdw. Cum Hypno curvato et Jungermania ne- morosa in fagetis prope Dudrubsch. 21. 2, glaucum. Hdw. Ad fluvium. Apsáh in Fraxino prope Du- drubsch et ad torrentem Apsäh. 22 » Jiagellare. Hdw. fna antecedente & in arboribus prope Suchum-kalé. 23. Polytrichum undulatum. Hdw. In sylvis prope Suchum-kalé. 24. » Juniperinum. Hduw. In locis uliginosis prope castellum Pi- zunda. to an Funaria hygrometrica. Hdw. In sylvis prope Drandarium ad flumen Codor (Corax vet.). 20. Dryum caespiticium var y. badium. Bruch. Prope Drandarium. 2% À capillare, var ß. majus. Cum antecedente. 28. Mnium affine. Blond. In ruinis prope Suchum-kalé. 32. 33. 34. 35. 36. A. r. NORDMANN Mnium punctatum, Hdw. In radieibus fagi putrescentis prope Du- drubsch. Mnium undulatum. | Hdw. Ad flumen Apsäh in locis uliginosis. > cuspidatum. | Hdw. In alno ad promontorium Drandarium. 5 heterophyllum. Schwgr. Ad flumen Skurtscha in radicibus Atni cum Mnio cuspidato, in Awhasia australi. » rostratum. Schwgr. In radicibus fagi in dumetis versus mon- tem Hirtscha. Pterogonium filiforme. .Brid. In fago sylyalica versus montem Hirtscha in Awhasia. Anomodon attenuatus. Bruch. Leskea attenuata. Hdw. Cum Hypnis prope Drandarium. » repens. Bruch. Pterogonium repens. Bried. Cum Ilypno cupressiforme in fagetis prope castellum Bambori. » viliculosus. Hook. Neckera viticulosa. Hdw. Symbole ad floram eryptogam. Trans-Caucasi. 391 38. 39. Leskea sericea, Haw. Ad flumen Apsäh in fraxino. Leskea polycarpa. Ehrh. Cum Hypno populeo in Pterocarya cauca- sica prope Drandarium. Neckera crispa. Hdw. 2” Hypnum In arboribus ad Suchumkalé & Drandarium. complanata. B ruch. Leskea complanata. Hdw. In Rhododendro pontico prope Suchum et in Fraxino prope castellum Gelentschick. euchloron, nov. spec. Bruch. Ad arborum truncos in Awhasia prope Gelentschick, versus montem Hirtscha, Su- chum-kalé etc. H. vage ramosum. Caulis 2—4 uncialis basi defoliatus. Rami primarii rep- tantes, secundarii ascendentes supra incurvi. Folia dense conferta, vel undique patentia vel falcato secunda, nitentia, lanceolata, acuminata, concava, serrulata, plicata, an- gustissime rhomboideo areolata, costa sub- excurrente. Perichactia fructifera in ramis primariis lateralis. Folia perichactialia im- bricata, inferiora ovata, obtusa; superiora 4. A. vr. NORDMANN Hypnum e lata basi angustissime acuminata, plicato apice serrata. Seta sub-uncialis recta vel flexuosa ficcitate dextrorsum torta. Capsula obliqua vel horizontalis oblonga curvula annulata fusca. Operculum oblique rostel- latum. Peristomii externi dentes lineari- lanceolati, densissime articulati, ficcitate in- curvi, ferruginei; interni membrana reti- culata plicata lutescens in processus lineari- lanceolatos carina perforatos, ciliolisque bi- nis ternisve brevissimis producta. Florescentia in ramis primariis dioiea. nemorosum. Koch. M. affine. Hook. In trunco fagi sylvaticae prope Suchum-kalé et versus montem Hirscha in Awhasia. » eylindricum. Bruch. Leskea Badensis. Braun. Ad arborum emortuarum truncos prope Su- chum-kale et Drandarium. recognitum. Hdw. In fago sylvatica versus montem Hirischa in Awhasia. longirostre. Ehrh. In arboribus, putrescentibus versus montem Hirtscha et prope Suchum-kalé. Symbole ad floram cryptogam. Trans-Caucasi. 393 47, 49. Än 1 Hypnum alopecurum. Lin. » ” In arboribus prope Suchum-kalé & Dran- darium. cupressiforme. Brid. L. Frequens in arboribus per totam Awha- siam etc. rutabulum. Hdw. In arboribus div. spec. prope Suchum-kale, Drandarium, Gelentschick, Bambori et ver- sus montem Hirtscha. serpens. Hdw. var. major. Ad truncos arborum emort. prope Gelent- schick et versus mortem Hirtscha. populeum. Hedw. In arboribus prope Suchum-kalé et Dran- darium. velutinoides. Bruch. Rabenhorst Deutsch- lands Krymptogamen — Flora IL. p. 298.2 Cum H. rutabulo et populeo prope Su- chum-kalé, Bambori & Drandarium ad truncos arborum haud infrequens. H. dense caespitosum, repens. Cau- lis uncialis vel paulo longior, rami pri- 50 A.vr. NORDMANN marii ascendentes dein replantes, secundarii erecti. Folia remotiuscula erecto-patentia vel patula, siccitate laxe in-cumbentia, semi | amplexicaulia, lanceolata concava substriata, primaria pallescentia subintegerrima, reliqua laete viridia apice serrulata, subnitentia, angustissime rhoboideo-areolata, cosia apice evanescente. Perichaetia fructifera in ramis primarüs secundarisque axillaris. — Folia perichactialia imbricata vaginulam velantia, infima ovata acuminata, summa ovato-lan- ceolata teniussime acuminata acuminibus patulis rectis vel flexuosis omnia integer- rima ecostata. Vaginula cylindrica, ramulo perichactiali duplo brevior. Seta erecta vel subarcuata, semiuncialis rufa omnino tu- berculoso-asperrima, siccitate dextrorsum tor- ta. Capsula obliqua, subnutans, ovalis, dorso convexiusculo, laevis annulata. Oper- culum e convexo oblique rostratum, cap- sula paulo brevior. Peristomium Hypni populei, internum lu- liscens, processus perforati, cilia bina ter- nave introrsum appendiculata. Symbole ad floram eryptogam. Trans-Caucasi. 3% 53. en [91] 36. Hypnum EE » ” Florescentia dioica, im ramis tam primariis quam secundariis axillaris. Flos masculus gemma ovata 9—12 phylla, folia floralia ovata acuminata concava ecostaia. Anthe- ridia oblonga, paraphyses filiformes. Fe- mineus gemma oblonga, ereophylla, folia perichaetialia illis perichactii fructiferi si- milia. Archegonia haud copiosa, paraphy- ses filiformes. Statura et foliis Hypno populeo simile, di- versum tamen pedicello omnino scaberrimo operculo rostrato et florescentia dioica. confertum. Dicks. Cum H. praclongo, populeo et velutinoi- deo in arboribus prope Suchum-kalé. poly morphum. Hedw. Cum H. murale et rutabulo in locis uligi- nosis prope Pizundam. salebrosum. Hoffm. Cum H. rutabulo in Pterocarya caucasica prope Drandarium. sylvaticum. Hdw. In arborum radicibus, Pterocarya, Corylo, Alno, etc. prope Drandarium et Suchum-kale. 396 A. V. NORDMANN 57. Hypnum curvatum. Swartz. Isothecium myurum. Brid. Bryol. In fago sylvatica versus montem Hirtscha. 58. T praclongum. Hedw. In Rhododendro pontico ad Suchum-kalé. 59. E murale. Neck. Meth. Musc. In locis uliginosis et umbrosis ad castel- lum Pizunda. ^"— 4| 2. s n o 7. I A A AAA NOTE SUR LA CONVERGENCE DES FRACTIONS CONTINUES INFINIES A NUMÉRATEURS ET DENO- MINATEURS POSITIFS*), PAR N. G. or SCHULTEN. (Lu le 2 Mars 1846.) I y a eu des géomètres qui ont regardé comme convergente une fraction continue quelconque dont les numérateurs et les denomi- *) Ayant eu connaissance, un peu avant l’impression de cette note, d’un ou- vrage de M, Stern sur ce sujet, publié dans le Journal de M. Crelle en 1848 et s’accordant pour ses principaux resullats avec le mien, j'ai hésité à faire paraître ce pelit travail, bien que j'en aie fait mention dans le compte-rendu de notre Société daté en décembre 1847 et inséré au 24 Tome de ses actes. Je me suis cependant déterminé å le publier ici tel que je l'avais rédigé avant d'avoir vu le mémoire de M, Stern, tant à cause de sa liaison avec d’autres recherches relatives å la conver- gence des fractions continues, dont j'ai fait part à notre Société et qui vont étre bientót publiées, que parce que le géométre trés-estimable de Gœttingue n'a pas expressément énoncé le théorème digne de remarque qui fait l'objet de cette note, et dont la seconde partie se trouve ici prouvée d'une manière à la vérité un peu moins simple, mais plus elemen- taire que dans l'ouvrage de M. Stern. 393 N. G. ps SCHULTEN nateurs finissent par étre positifs, puisque les valeurs d'une telle fraction, quelque loin qu'on la pousse, se trouvent toujours com- prises entre des limites finies. Ces géomètres nous paraissent avoir eu tort. La série p. ex. 3 à 5 6 7 41 32733 44 ig ^ dont les termes, quoique décroissants, surpassent toujours 4, n'est pas convergente dans l'acception généralement adoptée de ce mot: on ne doit donc pas attribuer cette propriété à la fraction con- tinue 2.9 1 c darc 1 ur", 24 1 5.3 TAS | rt, qui n'est que cette série même sous une forme différente. D’un autre côté p. ex. la fraction continue M rn | Du wt sta a t. qui répond à la série convergente - 1 1 1 1 4 13 23134 at doit visiblement être censée de même convergente. Sur la convergence des fractions continues. 399 La question de la convergence ou non-convergence d’une fraction continue de l’espece dont il s’agit serait, d’après ces re- marques, facile à résoudre, si la série infinie à termes alternati- vement posilifs et négatifs, qui lui répond, suivait une loi simple et évidente; mais ceci n'a pas lieu en général, méme dans le cas où la fraction continue elle-même suivrait une loi tres-simple. Il m'a donc paru de quelque intérêt de trouver une règle simple et sûre, pour décider la question dans un cas quelconque; ce qui m'a réussi par la découverte du théorème suivant d’une généralité et simplicité remarquables: Une fraction continue quelconque de la forme 1 [5 1 NPA 1), dich OÙ Av, Ar, da,.. sont positifs, est convergente si la série des dénominateurs 01, Ay, 05, .. est non-convergente: non-convergente, si cette serie est con- vergente. La premiere partie de ce théorème se prouve assez faci- lement comme il suit. D’après une note insérée dans le Tome 2* de ces Actes, p. 861 et suiv. la fraction continue en question répoud à la série 1 1 1 1 ENT TEM Sos — —, + pH ga d: 9293 ^ Qn-1qn 400 N. G. or SCHULTÉN 9ı=4, G=-1taa, B=htagp=a+tatrs U=h+ag=1+a(at+a,)+r, =: Fas qu = a, + as + a; + rs 4=-4 +, = d Fa, (a; ta, tas) + ri g=g+tag=atatatat+r, B=g+ag=1+a(ata+ta+ta)t+r, - * Ts, las ls3-. représentant, pour abréger, des nombres positifs dé- pendant des a,, &, a;,.. Le n‘ terme de la série 2) s'exprime donc, lorsque n est pair, par 1 [+ a... 2, yt r.i] [+2 (e,+2,+-.0.)+7.]’ lorsque n est impair par +1 x [t4 2, 2.47, a] [5 8-2. *7.] ; expressions qui, l'une et l'autre, s'évanouissent pour n=co, si la série is Ay, 05, .. : ne converge pas, puisque dans ce cas-là, si z est pair, l'une des sommes ML am. et ata, Fra, Sur la convergence des fractions continues. 401 ou toutes deux, prennent évidemment des valeurs infinies pour n = co, el, si z est impair, la méme chose a lieu pour celles de ata+..a,, et a, tas +t..a,. La seconde partie de notre théorème s'établit de la manière suivante. En désignant par s la somme de la suite Os) C44 Cubes: An+n-ı3 et par s, celle de tous les produits possibles determes différents au nombre de p de la mème suite, on aura évidemment > Or la fraction continue 2 1 2, — di 1 Intl zu i repond a la serie 1 1 1 1 > = — Eee à Te.) 7, 9ı 92 1525 dn 1d, où g=a, In Fa, An+ı d,— qi angr gs = an + Ango + An Ansgar An = gt Ou: = 1 + a, An+1 + än An+2 + An+2(4m+: Tas Anzı Amz2 053 402 © AN. G. ve SCHULTEN ; VA za qs t An +4 VA —-0, + Gas uua GO, +1 Gas t, Gul Gua 4 +a,a ss rs T0542 054505444 T Um An +3 Ga O3 An +4 Done, lorsque x est pair, gs (1—si . - > — 9 pour m nnpair. “(1 HT 1 1 La série = LS TT | éiant posée convergente, il y aura toujours quelque valeur deter- — miuée de zn qui rend p. ex. $ « i. quelle que soit celle de n. Dans ce cas-là Sur la convergence des fractions continues. 403 fs Er; d’où résulte, pour une valeur de n quelconque, 1 a qn-1 Un S Or, en posant pour abréger nee 1 Pm+n = LT 1 a 3 a, + Le är a = NE nid «4 " Pd AY on aura pci : FR Ar Sders Cis de (e = I NU nin RES Pm4n-14 d'où s'ensuit facilement que 7 ayant la signification que nous ve- nons de supposer, le m + z^ terme de la serie 2) se trouve, ab- straction faite des signes, plus grand que 1 ! | EL. d E a +— Be 4 : i igo s aec 1 ' —— 1 une fe mE CE Ane reris eds erm LU : 2 , Hmc i m iUm x quelle que soit la valeur de 7: limite qui ne saurait décroitre indéfiniment quelque grand que devienne n. La fraction continue 1) sera donc, dans la supposition ac- tueile, non-convergente. E Sb de S24 9 : N c "T " 2 Ur Aant mise sous la forme 1), on aura dans le cas de n > 1 a.= [a7 00. Sz + ee La convergence de la fraction continue 3) se décidera donc sur-le-champ, si 54 c, sont positifs, par l'examen de la sé- rie dont le terme général s'exprime par cette formule, c'est-à-dire par celui des deux séries dont les termes généraux sont bb,E..h. a BEA... i sla ta LE NR et eua | b, b, b, -- b. = $,2,5...b.. 1. | Si ces séries sont foutes deux convergentes, 3) sera non- - conrergente: dans tout autre cas elle sera convergente. EI A AT A TTT ER RE LE AE LEE LR AA 1313 113? 13A3 1131 1 10 NOTE SUR LE DÉVELOPPEMENT DES NOMBRES IRRA- TIONNELS EN FRACTIONS CONTINUES RATIONNELLES, PAR N. G. or SCHULTEN. (Lu le 11 Oct. 1847.) B. développement d'un nombre irrationnel &, positif et moin- dre que l'unité, en une fraction continue 1 m 5 1 n 1 Um, où m,m,m,.. désignent des entiers positifs, se fait, com- me on sait, par la détermination successive des entiers positifs m,m,m,..les plus grands possibles contenus dans les nom- bres $,5, 5, .. déterminés par les équations 1 1 1 acp CEN fa am Er) E d ; *2 = A E *) Voir p. ex. les Additions aux Elemens d Algébre d'Euler, lédit. de 1774, p. 381 et suiv; la Théorie des nombres de Legendre, 3° éd., T. I, p: 17; 1elc, 306 N. G. »s SCHULTEN D'un autre côté, on entend par la somme d'une fraction continue infinie la limite vers laquelle terident indéfiniment ses valeurs partielles, de sorte qu'à partir de quelqu'une d’entre elles, elles different toutes de cette limite moins qu'un nombre donné quelconque. "1 se présente donc bien naturellement d'examiner, si une fraction continue quelconque de la forme en question : —— A 4 "FIT. produite par le développement d'un nombre irrationnel donné c, a véritablement pour somme ce méme nombre «, ainsi qu'ou ladopte communément. | La mème question s'offre dans le cas beaucoup plus gé- neral, où un nombre irrationnel quelconque, positif et moindre que l'unité, se trouve, au moyen des équations rJ * 2 3 E=— s =b + —, 5 =b + —.., ^ 1 1 5. 2 2 *s développé en la fraction continue "x * +2 \ 1), 22 dont le premier numérateur a, est un entier arbitraire positif, ' les autres numerateurs a, a, ,.. sont des entiers arbitraires po- sitifs ou négatifs, les dénominateurs 5,5, b, .. des entiers po- sitifs et les quotients-complets s,s,s,.. des nombres positifs Du développement des nombres en fractions continues. 407 plus grands que les numérateurs correspondants pris posti- vement. Cette dernière question, surtout digne d’attention à cause de son universalité, n'étant, que je sache, éclaircie nulle part d'une Sa 1 4 « KE , JA manière satisfaisante, mais méritant d'autant plus de l'étre que beaucoup de recherches relatives aux fractions continues y sont particulièrement intéressées, j'ai cru devoir m’attacher à combler cette lacune de la théorie de ces fractions par les considérations qui vont suivre. Ayant posé pour abréger on aura pour a — rs l'expression a aa EI ET D + : 1 2 3 1 +1 2) — (51-78) (Pare) (Pa 4755) « (Pa m) le signe + ayant lieu si z est par, et celui de — si z est zn- pair: vesultat facilement tiré de ceux de la page 664 du Tome 2' de ces Actes, si l'on y applique les relations évidentes a a = rra m--2 a 1 Hr a == b UE ' Sm b; vå =: 1 + b, + 5 ^n +1 1 b a + z 408 N. G, or SCHULTÉN : Les équations samba T s mb TÉ, . ns OÙ 5, ,, 545; 5451 SOnl des nombres positifs, 5, ,, b, des entiers positifs et a,, a.,, des entiers positifs ou négatifs lesquels, pris positivement, sont respectivement moindres que s, et 5,,,, nous font voir que, dans le cas de a,,, positif, b. 2 — [a.] ”), et, dans celui de 2,4, négatif; b,>=la.;]; d'où résulte que le cas de 57 entraîne vice-versa celui de @„;, positif. Il en est facile de conclure que, quels que soient les en- tiers m et n dont n 2 — m, [r.] sera — — 1 et, de plus, compris entre les limites P T Cm +1 et I*-1 ^s sl AIR dH mn Ty r ., Im+p at, Gn+r , ep bog, ti m--p désignant un entier quelconque qui ne dépasse pas les bornes m et n—1, et + ou — étant employé dans la seconde +) La notation [a], que nous avons employée auparavant, désigne + a ou — a suivant que a se trouve respectivement positif ou négatif, Du développement des nombres en fractions continues. 409 limite suivant que @_,,;ı se trouve respectivement positif ou négatif. Ceci observé, on prouvera de la manière suivante que & — r, pris positivement sera, pour une valeur de z quelconque au-delà d'une certaine limite, moindre que tout nombre positif donné, et que par conséquent le nombre développé « constitue la véritable somme de fa fraction continue 1). Dans le développement de e, tel que nous le supposons ici, on trouvera nécessairement, aprés une certaine valeur de 7, a) b, toujours — 1, 5) b, toujours = 1 et 2, c) b, toujours — 2; ou bien, après une valeur de z quelconque, d) des valeurs de 5,2 — 3. Examinons ce que deviendra, dans chacun de ces cas, pour des valeurs de 7 indéfiniment augmentées l'expression ci- dessus 2). Dans les cas a) et 5) le dénominateur de cette expression contiendra évidemment, pour de telles valeurs de 7, un nombre indéfini de facteurs de la forme far de où la fraction continue r. ne pourra commencer que par 92 410 N. G. os SCHULTEN 1 1 1 IT EAS Où ‘Fo el sera par conséquent, d'aprés ce qui précéde, comprise entre les limites 4-1 et 4-5 ou + re + Dans le cas c) on aura, après une certaine valeur de 7, €) a, toujours = — 1, . | ou bien, aprés une valeur de 7 quelconque, B) des valeurs de a,=+1, + 2 ou — 2. Le cas «) ne pourra avoir lieu, puisque le nombre & est supposé Zrrationnel; dans celui de 8) le dénominateur de 2) contiendra, pour des valeurs de z indéfiniment grandes, un nom- bre illimité de facteurs de la forme 2--rr., où r, est positif. Enfin, dans le cas 2), le méme denominateur renfermera, à cause de [r,] 2 — 1, un nombre de facteurs plus grands que 2 ou égaux à 2, qui croitra visiblement au-delà de toute limite avec le nombre 7. Si à ce qui précède on ajoute que, d'apres l'hypothése relative aux 5,55 +. , le numérateur de l'expression 2), pris positivement, se trouve toujours < 1, et qu'aucun des facteurs du dénominateur de la méme expression ne saurait étre moindre que l'unité, il devien- Du développement des nombres en fractions continues. 411 dra de la plus grande évidence que l'expression en question, c'est-à-dire « — r,, prendra, pour quelque valeur de 7 sulfisam- ment grande, et par suite aussi pour toutes les valeurs de ce nombre encore plus grandes, une valeur aussi petite qu'on vou- dra, et que par consequent le nombre donné c sera, dans l'hy- pothèse de développement actuelle, toujours la véritable somme de la fraction continue 1): ce qu'il fallait prouver. uL m A am R ' » ? > > at Ar > 9 Ww 8 2 ve ur eom o ttm pg he atomes it sns nist ouo: ur fi "TT | & 55 unt. RW 4 ng atm DENT TA Su | ro sit | Lu Vc 21 64] /n ' $4 7 | ) nal ? a1) CE ' I de i! " M lö ra, | + LS i^. | WM iu al M A * "nu ASAUGERAS à I 0 Wvs 1 ^i " i k E > ré "I| erde } 19 A cé gli m - ez | u á WIL . T - ' 4 da Lote 1 LS ^ 1 VM vw RTT. T " i N: shorts oh JAbeo sc 4t 1 1 B 13. setis ny. teu 03 4 46a 7777 uv rt" n qub, bof snum nom sök 14 nob, ee Mo aus eu IMMO EU. AU rs! Hide ide An] T um ui rö b | h t ninm ob TI +, N bh, nt Ariane tel I»! d "s b nm TTE N Ar | AA A A AR AA A A VIE AA A LR AR AMA 1434313 133 REED BESKRIFNING AF EN VAG, CARL AUG. WOLSA. (Föredr. den 16 April 1849.) —— —— Vi hafve visserligen en mängd vägningsinstrumenter, både i allmänna lifvet samt vid tekniska och vetenskapliga inrättningar; men intet enda af dem torde vara för ett allmännare praktiskt behof så duglist i afseende på enkelhet, säkerhet, lätt kontrol- lerbarhet, beqvämlighet och användbarhet för bestämmande af ifrån de allraminsta till de allrastörsta vigter, att icke mycket äterstär att Önska. Den allmännaste våg är den med två skålar, hångande på hvar sin ända af en vid midten horisontelt upphängd stång; men denna våg, ehuru visserligen den mest känsliga, har den 35” ofullkomlighet, att, för det första, dertill behöfves ett system af motvigter för den ena skålen: att, för det andra, mycken tid och möda förspilles till att passa dessa motvigter efter den vägda kroppens vigt: och att, för det tredje, ännu dertill alltid händer, 414 C. A. IV ors att den utrönta vigten ligger emellan tvenne vigtsenheter uti det redan med stort besvår sammanpassade motvigtsystemet, så alt härvid allüd för hvarje vågning blir någonting obestämdt, eller : taget på må få. ; Dessa omständigheter vid den allmänna vågen: kostnaden och det besvärliga användandet af ett stort autal motvigter, samt vigtmättets incontinuitet dervid, föranleda tanken på en våg utan något motvigtsystem och med en vigtskala, hvarpå vigtqvanti- teten kan observeras såsom continuerligt fortgående uti hurudana delar som helst. Besmanet uppfyller ingalunda dessa fordringar. Ehuru motvigtsystemet här undvikes, så fordrar en vägning med bes- man dock ännu mera tid, än den allmänna vågen, emedan man måste mycket noga jemka och passa besmanets upphänge, för att vid vågningen få besmanet i jemvigt; och derefter är man åter så lätt blotiställd för faran att rubba upphängets läge, innan man hinner afläsa vigtqvantiteten. Sjelfva skalan må, för sin del, er- kännas vara en fullkomning, i afseende på möjligheten af inter- polation af vigtqvantiteten. Pyndaren år beqvåmare ån besmanet; och dess skala er- bjuder framför alla andra den fördel, att vigtsafdelningen bildar ett system af lika långa delar på skalans längd, hvilket för in- terpolation efter ógonmátt är ganska beqvåmt. Men så har hela denna våg-idé, just för skalans likformiga indelning, den olågen- Beskrifning af en Väg. 415 het, att den helt plötsligt sätter en gräns för möjligheten af väg- ning i fortgående storlek, nemligen derigenom, att skalans långd upphör. Denna våg erfordrar ock dessutom en flyttbar motvigt. Dessa äro de våginrättningar, som hafva den största och allmännaste användning i praktiken. Någon gång använder man älven med fördel Decimal-vågen, vid ovanligt stora vigters be- stämmande. Nyttan af denna våg, för begagnande vid vissa spe- ciella fall, bör erkännas; men jag vill dock hår längre fram visa, huru man äfven vid decimal-vågen kan undvika behofvet af motvigter, om man ställer en sådan våg i förbindelse med min här ifrågavarande. Sedan har man slutligen en mångd så kallade Snällvdgar, mer eller mindre liknande manometer-vågen; andra åter med Hl spännbara fjädrar, och skruf-spiralformiga elastiska metallträdar ; areometer-vägar, m. m. Alla dessa hafva endast en speciell ül- lämpning. De äro blott användbara för vissa sarsküta fall, i tekniska och fysiska experimenter, vanligen i sådana händelser, då endast ytterst små vigter, såsom gran, äss, 0. s. v., behöfva bestämmas; men de kunna nästan aldrig begagnas till att mäta ifrån de minsta till de största vigter. Dessutom äro alla dessa vågar vida mer complicerade, dyrare och svårare att förfärdiga än den våg, jag här tänker framställa; och tillika äro deras de- lar litt bragte i oskick. Också bero några af dem på osäkra 416 C. A. Mois A grunder, såsom på fjädrars elasticitet, och dessa kunna icke & bestämdt genom mathematiska formler graderas och controlleras, som bör kunna fordras af en fullkomligt pålitlig våg. Redan den omständighet, att dessa vågar passa endast för vissa särskilta behof, der ganska små vigter behöfva mätas, ger mig anledning att icke ställa dem i jemförelse med min här ifrågavarande våg, hvilken är ämnad att med all môjelig beqvümlighet förena den allmännaste användbarhet i praktiken, Då jag ansett en förbättring möjelig uti hvad hiuills blif- vit i denna väg åstadkommet, har jag företagit mig det problem, alt construera en i högsta mätto enkel, säker, lätt kontrollerbar; ' beqvám och användbar våg. Genom allmänna undersökningar angående villkoren för uppfyllandet af dessa fordringar, har jag stannat vid idéen om vigtens mätande genom den större eller mindre afvikelse från vertikal-linien, som tyngdpunkten af en enkelt formad solid kropp, hvilken kan röra sig rotatoriskt om- kring en horisontel axel, erfar genom vigtens hängande på ena sidan om vägens rotations-axel och i dess vertikala rota- tionsplan. Genom denna idé har jag lyckats construera en våg, som jag hoppas kunna medelst följande beskrifning visa ega alla de uppgifna egenskaperna. f Förklaring: En tunn skifva abA (Pl. IV, Fig. 2), af träd eller metall, upphänges i hälet a, med en derigenom gäende stälträds-Ögla, hvilken med sin ófra spetsiga ända fasthänger vid | | | Beskrifning af en Våg. 417 nedra ändan af en vertikalt hängande ståltråd, som uppbär hela vågen. lfràn hålet b hänger på en omvänd dylik ögla vågskå- len C medelst tre keder, som sluta sig tillsamman ofvantill uti en enda ked, hvilken fasthänger vid öglan i hålet b, och nedan- till under skålen, der dessa keder, på samma sätt förenade till en, sluta sig i en upphängd krok, hvarpå kunna hängas sådane för vägning bestämda saker, som ej få plats på sjelfva skålen. Vågen skall kunna vrida sig rotatoriskt omkring öglan i punkten a, och likaledes skall skålens ögla vid 5 kunna fritt vrida sig af och an. För att öka vågskifvans vigt, sitter en gjuten tack- jerns kula 4 infatad i skifvan. 2 är en liten blykula, hän- gande på snöret Ad, hvilket på den à shifvan uppdragna indelta cirkelbågen oe utvisar den vägda kroppens vigt. Idéen af denna våg är då: att när vågen är tom, visar lodsnöret Bd på strecket 0 och när någon kropp lägges på skå- len, måste vågskifvan vrida sig omkring upphängningspunkten a, så att dess tyngdpunkt kommer längre ut ifrån vertikal-linien genom a, på det hela instrumentet åter må komma i jemvigt. Derigenom kommer då lodsnöret Bd att visa längre in på bågen oe, och der bestämma den sökta vigten. Theori: Då vågen år tom, skall linien ab stå fullkomlig! horisontel, och do vertikal. Då en oändligt stor vigt pälägges, ställer sig ab vertikal, och lodsnöret dB flyttar sig till de, som är parallel med ab och vinkelrät emot do. 23 418 C. A. WoLsa Den belastade eller obelastade skälens vigt verkar, i hvarje vägens läge, såsom om skälens massa vore concentrerad i punk- ten b, emedan skålen i alla möjliga lägen tynger med hela sin vigt lodrätt ned ifrån punkten b. Sammaledes ock med lodet 2, som tynger iln punkten d. Således blir, uti hvarje vägens läge, hela den obelastade vågens, d. ä. skifvans, lodets och skå- lens gemensamma, tyngdpunkt till sitt låge på sjelfva skifvan al- deles oförändrad, och är det tydligt att denna punkt, når vågen år tom, befinner sig vertikalt under a. Låt ac vara vertikal-linien genom a, då vågskålen är tom, och c centrum gravitatis till hela vågen samt JM hela vigten af . allt som hänger på öglan vid a, når vågen år tom. Låt af blif- va vertikal då vigten 7» pälägges, och ag jemte ef vara vinkel- ráta emot af, samt bg vinkelrät emot ag. Kalla ac — Z, ab = r och vinkeln caf=bag=v. Då måste , M. cf = n. ag, MR sin v = nr Cos v, nr lang v —-xg* Emedan M, A, r alla äro constanta, så ser man att tan- genterna af lutningsvinklarna fórhálla sig sásom de motsvarande vigterna; hvaraf följer, att lika stora vigtsdelar kunna utmärkas genom lika stora! delar af de horisontela tangent-linierna On 2n.., 02n4n..., 01n8n.., etc. Beskrifning af en Våg. 419 Häraf ser man då grunden för hela vägens gradering och kontrollering. Jag vill nu förklara, huru allt detta skall praktiskt utföras. Man gör först sjelfva skifvan ungefärligen i den form, som figuren visar, och med den deri infattade kulan A, äfvensom hela skålen, fästad vid det arbiträrt placerade hålet 5. Sedan fä- ster man provisionelt lodet Z med sitt snöre någonstådes vid d efter behag, så att d kommer nära medelpunkten af skifkantens båge, till höger om kulan 4. Derefter uppsöker man, så noga man kan, en punkt a, så att då vågen derifrån upphänges, ab står horisontel. I denna punkt borrar man då verkligen hålet a och upphänger så hela vågen. Det är väl om hålen a och 5 äro fordrade med messingshölsor inuti, af orsak som lätt begri- pes. Nu flyttar man stiftet d antingen till höger eller till ve ster ett litet stycke, så att man får ab att bli fullkomligt hori- sontel; och hjelper detta icke ännu, så kan man antingen helt litet aftälja skifvans kanter, eller ock på något sätt förändra skå- lens vigt eller lodets B vigt, ända tills man har ab riktigt noga horisontel. Härvid kan man då alltid, för bättre utseendes skull, jemka punkten d så, att man får lodsnörets noll-streck do att löpa tämmeligen nära förbi kulans 24 kant. Sedan man då ned- tryckt stiftet d, lägger man en vigt x på skålen, hvars punkt x man anmärker efter lodsnörets visning någonstådes vid skifvans kant. Denna vigt x bör vara så stor, att dess punkt x inträffar " o 3109 . > = ungefär så långt in på bågen oe, som figuren visar. Nu uttager 420 C. 4: Woısa man stiftet d och uppritar ur dess hål cirkelbägen oe. Sedan drages linien Ox parallel med den emot do vinkelråta de, och midtemellan Ox och de drages ånnu en annan med de parallel linie, samt midtemellan denna och de ännu en tredje. Derefter utsättes efter beräkning på linien Or en multipel p.m af det stycke på samma linie, som svarar emot en viss vigt z, hvilken mån vill taga till enhet, så att Linien p.n vigten p.n lioien0xr vigeax ^ Denna multipel räknas ifrån O och slutar någonstädes nära till vågskifvans kant, hvarefter den sedan med en cirkelöppning indelas uti sina särskilda enkla delar ifrån 7 till m, såsom figu- ren visar. I alldeles lika delar afdelar man ånnu de andra pa- rallela linierna emellan Ox och de. Sedan allt detta är gjordt, drager man genom centrum 4 och de utmärkta vigtspunkterna förlångningsradier till bågen oe, hvarigenom denna blir indelad i sådana vigtsdelar, som man på de horisontela linierna utmärkt. Radierna genom den första ho- risontela linien gifva vigtsindelningar n och m, genom den an- dra 2n och 2n, genom den tredje 4r och 4n, o. s. v. Sedan man kommit till en viss vigt m eller m på den sista horisontela linien, eller i allmänhet hvar som helst i qvadranten, så finner man dubbla vigten 2m, 2m, o. s. v., om man halfverar distan- serna ifrån de, och likaledes finner man fyrdubbla vigterna, ge- nom en ännu ytterligare halfvering; i allmänhet finner man p.m, Beskrifning af en Våg. 421 1 i om man tager ; del af punktens m afständ från de. Detta är klart, emedan dessa afständ äro cotangenter till vinklarne v, och således måste vara reciprok-qvantiteter till tangenterna, eller af- stånden på de horisontela linierna. Sedan man sålunda erhållit bågen oe indelad i större al- "delningar, kan man än ytterligare på fri hand göra underafdel- ningar 1, 2, 3,4.., eller ock kan man bestämma dessa på sam- ma sått som de andra. Derigenom får man nu hela bågen inde- lad i vigtmätt ifrån noll ända till oändligheten. Då allt detta år gjordt, intrycker man åter stiftet d, och upphänger vågen, som då är färdig. Genom det här brukade sättet behöfver man ej utröna vå- nr gens tyngdpunkt och vigt samt afståndet ab, i formeln tang v = 3,55 som man nu helt och hållet undviker, ehuru man lätteligen skulle finna tyngdpunkten, om man upphängde vågen ifrån öglan vid b och droge från b en vertikal-linie, då tyngdpunkten c skulle ligga i afskärningen af vertikalerna genom a och b; ty vertikalen genom à skulle då utvisa tyngdpunkten likafullt, fast icke skålens vigt då kunde verka annorlunda än omedelbart på sjelfva upp- hängningspunkten. Men man kunde vid dessa måtningar ändock alltid begå något litet fel, hvilket nu helt och hållet undvikes, äfvensom besväret att göra sjelfva rönet och den theoretiska ut- räkningen af vigtsindelningen. ne 422 C. À H' orsa Jag vill nu visa, att denna våg uppfyller alla de fordrin- gar jag ofvanföre uppgifvit. Den är nemligen ganska enkel, emedan man ej kan tänka sig en våg af enklare construktion än med tvenne rörliga delar (vägskifvan och skålen). Den år i hög grad säker, emedan den år både enkel och indelad genom lika stora afdelningar af räta linier, samt derjemte dess friktion kan göras ganska liten *), och hela vågen mycket stadig och var- aktig. Den är lätt kontrollerbar, emedan hela vigtskalan kon- trolleras -derigenom, att man med en justerad vigt undersöker en enda afdelningspunkt, vid slutet af en af de horisontela linierna, och sedan med en öppnad cirkel öfverfar alla afdelningarne på de horisontela strecken, och tillser att de äro alla lika. Den är särdeles beqväm, emedan vägningen dermed kan ske i ett ögon- blick, derigenom, att man blott lägger en kropp på skålen eller på kroken under skålen, och i samma ögonblick aflåser vigten på skalan, der man dessutom allud Zr i ullfälle au interpolera efter ögonmätt, och sälunda erhälla vigten fullkomligt bestämd. Den har en ganska vidsträckt användbarhet, emedan den på en beqväm skala upptager alla vigtqvantiteter, ifrån noll till oánd- +) Friktionen blir alldeles omärklig, om de två axlarne i a och b göras eggformiga, men då får vågen icke vrida sig alltför mycket. Denna in- rältning al axlarne passar derfore egentligen för en våg till kemiskt än- damäl, eller för vägning al mycket små vigter, dervid man gör särdeles stort afseende på vågens känslighet, Distanserna ab och ac kunna i så- dant fall älven vara ganska stora i jemförelse med vågens storlek, Beskrifning af en Våg. 423 lighet, och således kan anvåndas för både små och stora vigter, så långt som vågens delar förmå uthårda utan att söndersprängas, eller så långt man eljest med tydlighet kan urskilja de vid stora vigter förminskade graderings-intervallerna. Fullkomligt hjelper man sig alltid i praktiken, om man har två sådana vågar, af hvilka den enas kula À kan våga några lod och den andras ett eller några lispund. Vid begagnande nemligen af den förra kom- mer, vid större tyngders vägning, kulans B snöre mycket nära till linien de, emot hvilken vigtsafdelningarne blifva ganska små ; och, vid användning af den sednare, ändras, för mycket små vigter, låget af kulans snöre så obetydligt, att vigtskillnaderne ej bli behörigen märkbara. Jag medgifver, att den ofvan omför-. mäldi allmånna vågen, construerad med eggformiga axlar, i vissa speciella fall, isynnerhet för kemiskt behof, der en utomordentlig noggrannhet erfordras, eger företräde framför min våg, emedan den förras noggrannhet endast beror på dess känslighet, men den sednares väsendtligen på den indelta skalans storlek och ögats förmåga att derpå noga aflisa vigten. Men i alla vanliga hän- delser eger den här beskrifna vågen deremot så många företrå- den, med afseende à hastig vägning, vigtmättets continuitet, dess expressibilitet i hvad fall som helst, m. fl. förmåner, att dess stora nytta ej bör kunna betviflas. På alla de mer eller mindre konstiga snållvågar som fin- nas, förekommer 1) skålen såsom en del för sig; 2) den rörliga UM "TRE 4H C.A. W»rsa tunga vdgkroppen med dess visare m. m.; 3) dem indelta bågen med sima förstärkningsradier och konstiga ställningar; 4) en stall- ning eller fvt till vågen. : Min våg består af två delar, skålen och vágskifvan, sam- manfästade till ez. I stället för en klen och arbetsdryg lös grad- båge med många och konstiga - ställningar, hvilka misshaga ett öga som älskar enkelhet och enhet i former, förekommer här blot en geometrisk cirkelgvadrant, ritad på sjelfva vågskifvan, som derföre, utan förstärkningar och konstigt gillerverk, har be- tydligt företräde framför en annan fysisk båge. Och tillika har den hår anvånda bågen sålunda den fördel, att densamma, såsom - - befintlig pål en bred skifva, kan graderas genom en helt enkel geometrisk method, då en annan båge måste graderas genom en besvärlig trigonometrisk beräkning, som åter grundar sig på rön, vid hvilka man alltid begår fel. Sjelfva vågen år äfven, sådan den blifvit här föreslagen, starkare och stadigare ån alla andra, emedan den består af en bred skifva, som icke kan böjas och brytas, såsom fallet är med smala eller klena håfstånger. En om- ständighet till denna vågs fördel, som ej bör öfverses, år ännu den, att densamma kan, enligt denna beskrifning , förfärdigas af hvilken mathematikus som helst, utan någon kostnad, emedan - dertill behöfves blott en trädskifva med sin kula, och en tallrik till skål; men hvarje annan våg, som kunde komma i jemförelse med denna, måste göras af instrumentmakare och bestå af metall, Beskrifning af en Våg. 425 samt med större kostnad möjligen ändå blifva mindre användbar och varaktig. Om denna våg ställes i förbindelse med en decimal-väg, så att decimal-vågens lilla skål fästes vid dennas skål, så und- vikes vid decimal-vägen behofvet af lösa vigter, och vigten al- läses i stället på denna med decimal-vägen förbundna våg. ulfuntt tun nun m tf Agde ee bed mud a ini h rn s ToVW à Alden f “tal a banc “nid . Häls a£, wt. in 7 Y ARRA MOS HERR TAC BARRE RT ER DES HUT, 2BUIT AMEN OVE, LM "x apr aos 08 «abt "nu g^ | 2v Auf -ac | LIL US ou "UP. i ET “at - : : HATIUEDE à D M lb op, Bi wich etssilfum EI U nee oT aub erm homine) s pt TIL m Lei iul ol avgutoud b ws i51 & ve D ki * ed tw PETER EE CE nan foton: rottantt : deic LIT 1 SERIE ot cma - dm pre) surmlsert js ains Mi. d 4 ur mu vtt I- insarirae- cote naglab. 1 REUTERS va wer Ts TA : tequg tuo! tram art cite „Pr : ion: fy eue anb on qv mr ont: los : st " but gor «unb a vt buff QUE" shot E ju 4 noté mota Malisiiié, kil bo vides dre m 5 lis unn, CHERS: " i — É - — — a ä x « — | ep T ine wont uL sua ) p AJ 44 2115 - E cg. uf den nr MF 4111331311131111111311114131111111111111111111113A4A441 1A14 341 31A 3 4344 1311 4111121212A131A139 NOTE SUR LES FRACTIONS CONTINUES A NUMERATEURS ET DENOMINATEURS ENTIERS ET FRAC- TIONS COMPOSANTES = < 1, PAR N. G pre SCHULTÉN. (Lu le 1 Nov. 1847.) sm — — 1 deux notes différentes publiées dans les Actes de la So- ciété *) j'ai eu l'honneur de lui présenter quelques considérations relatives aux fractions continues infinies à numérateurs et déno- minateurs entiers et fractions composantes moindres que l'unité, par lesquelles j'ai déduit non seulement la convergence de ces fractions, mais encore leur propriété d'avoir pour somme, lorsqu'elles commencent par des numérateurs et dénominateurs positifs, un nombre positif moindre que unité, dans tout autre . \ . . er cas que celui, où elles auraient la forme particulière a r a " a er a 3 Er , «, C, Q ,.. désignant des entiers posiufs quelconques. Je me suis *) Tome 23, p. 661 et 868, 428 | N. G. os» SCHULTEN proposé d'établir ici les mèmes vérités relativement aux fractions continues du genre un peu plus général indiqué ci-dessus, exclus seulement le cas où les fractions composantes égales à l'unité se- raient émmédiatement suivies de numérateurs et dénominateurs de signes différents, puisqu'alors les deux propriétés en question pourraient n'avoir pas lieu ^). Les fractions continues de cette espèce m'ont paru d'autant plus mériter d’être considérées ici, que non seulement elles se présentent très-naturellement , ainsi que je l'ai fait voir dans une note précédente **), lorsqu'il s'agit de développer en fractions continues des nombres donnés, mais encore la méthode dont je me suis servi dans la méme note conduit d'une maniére extrémement simple à la démonstration des deux propriétés mentionnées de ces fractions, lesquelles ne s’etabliraient pas aisément par les méthodes employées dans les notes citées ci-dessus du Tome 2* de ces Actes. Soit a, AE 2 + b, 4-5 1) DE +) Ce que prouvent p. ex. les deux frac ions continues A 1 eL 072 1 1—— 1 4 ——, "1 era f t+ s 1 im 1 dont la première ne converge pas, et Ja seconde a pour somme le nombre plus grand que l'unité 1 (1 + V5). ++) P, 405 et suiv. de ce Tome, Sur une espèce de fractions continues. 429 . . ?, x LAM x une fraction continue quelconque de lespece citée, où a, est un entier positif, a, a;,.. sont des entiers positifs ou négatifs et b, b, b,,.. des entiers positifs tels que b, > = [e.]; le cas de 5,—[«,] étant toujours accompagné de celui de a,,, positif. Je prouverai d’abord la convergence de cette fraction continue. En posant pour abreger LC 5 ax In EVE FE p "EZ Pie ha mis gemit = rS A 3 barr Fl a, mu PT ET: 29 a,’ — Ey , b. b, pb fl où p désigne un entier quelconque moindre que 7 mais pas moindre que m, et le signe de l'unité dans la valeur de A, est le mème que celui de a,;,, on aura, ainsi qu'il a été remarqué dans la note citée, [r,]=<1 et, de plus, [r,] compris entre les limites [Z.] et [2.]*). I est de méme évident que tant [Z,] que P..] ne franchissent pas les limites O et + 1. Or des formules développées p. 664 du Tome 2* de ces Actes résulte évidemment *) Pour se convaincre que [rm] ne saurait dépasser les limites [Z,] et [1,], il n'y a qu'a considérer que l'expression a ÉpOCBt RM YO bids Die pr CARNET a 430 N. G. »s SCHULTÉN "4! REIHE USES CENTS T NE IAE ; le premier + ou — ayant lieu suivant que p est respectivement pair ou impair, et le second suivant que a,,, est respective- ment positif ou négatif. Pour établir la convergence de la fraction continue 1), il n'y aura donc qu'à prouver que le se- cond membre de cette équation, pris positivement, devient, pour une valeur de p suffisamment grande, moindre qu'un nombre donné quelconque ^); ce qui se fera exactement de la méme ma- niere que dans la note souvent citée fut démontrée la petitesse indefinie de « — r,. La seule chose à ajouter à cette démonstra- tion regarde le cas particulier où, après une certaine valeur de p, a, serait toujours — — 1 et b, toujours = 2, lequel n'y fut pas considéré à cause de Tirrationnalite supposée de a. La petitesse se irouve toujours comprise entre 5, et b, + 1, et que l'équation 1 == S.41 A —— m ba tt. , ” représente, dans tous les cas, une Ayperbole équilatère donnée par les Om Quir Apr Dus dagars - 5,1, et ayant pour coordonnées rectangles, parallèles à ses asymptotes, 7, et b,. *) Que cela entraine la convergence de 1) est évident de ce que r, est com- pris entre / et ;, pour une valeur de n quelconque plus grande que p, et que la convergence d'une fraclion continue infinie consisle dans la propriété que toutes ses valeurs partielles, à partir d'une certaine, diffe- rent de celte deruiére moins qu'un nombre donné quelconque. Sur une espèce de fractions continues, 431 de A, — 4 pour de grandes valeurs de p s'établit cependant dans x . 37 . , ce cas-là facilement par la considération qu'alors, en supposant la suite indéfinie de fractions composantes égales à — 1 précédée d'un nombre g de fractions composantes quelconques, on aura 2 1 3 p -——-—, zZ — — 1 — — 9 — — DC M P , P-1 = — , p-2p" — , 2 2 3 27773 4 1 4 = VECES OG E PERL 277 5 p—g+i Le produit des p — g + 1 derniers facteurs du denomina- teur de la valeur de 2, — Z4, sera donc à présent c dee dre) c’est-à-dire 2 24205. 86 Mp 21023. Sig ANS page expression évidemment égale à PT ri: 25 et croissante par conséquent au-delà de toute limite avec le nombre p. La convergence de la fraction continue 1) établie, on prou- vera de la manière suivante que sa somme est — 1 lorsqu'elle a la forme particuliére 2 a+1— a” a +1 Fret 2), où a, a, ,.. désignent des entiers positifs quelconques, mais < 1 dans tout autre cas. 432 N. GG.» SCHULTEN Pour la forme 2) eu aura en eflet Apes, quelle que soit la valeur de p, d'où résulte évidemment, puisque r,sapproche pour des valeurs de z et p croissantes indéfiniment de la limite 4,, que la somme de 1) ne saurait, dans ce cas-là, être autre que l'unité. Si 1) n'a pas la forme 2), elle s'en écartera après un nombre déterminé g de fractions composantes, de sorte que celle de 261 bg, ne coincidera pas avec la correspondante de la forme 2). Or dans ce cas-là on aura nécessairement a) a,., positif, avec une valeur de b,,, quelconque; ou bien b) a, négatif, avec b,,,> <[a,s,] +1. Soient =, RE 0 dr Ar - 5 où a, @;,.. a, sont des entiers positifs. Dans le premier cas r, ne pourra, quel que soit n, lran- chir les limites a, * E — e - — ati, E ar — , * 9-1 a, 4 4-1! a "PE Fi , u Me Pr „ri Aa vt a+2? , 1 EB— Sur une espéce de fractions continues. 433 dont l’une et l’autre sont des nombres déterminés moindres que Punité, ce qu'on voit facilement en considérant, dans chacune d'elles, d'abord la dernière fraction composante, puis les deux dernières, aprés-cela les trois dernières, et ainsi de suite. Dans le second cas on distinguera l'hypothése de b ui > [20,41] F1, c'est-à-dire 5,4: — [9,4] + 2, de celle de bus s dos solidus 89505, — [qal Cette distinction faite, il sera évident par ce qui précède que, quelle que soit la valeur de 2 dans r,, cette fraction con- ünue ne pourra, dans la première supposition, dépasser les h- mites a, ul e; 7 à et ie a+! —. - ai +1 — n PEE le, +] iic EAT [5543] a, +1 Lh a+ 1 b a ; 1 lesquelles sont toutes deux moindres que l’unilé, ni, dans la se- conde, celles de er , ati — f E [5] , Ü d does Cn u — — +2 «! Sat Pr q 2 + 7 qr JE [ ei] S 2941] Ba x CC . où A,+2 est positif, et qui de méme sont l’une et l’autre moin- dres que l'unité. 55 484: N. G. ps SCHULTEN li résulte de ce qui précède que, dans le cas où 1) ne garde pas indéfiniment la forme 2), elle sera, quelque loin qu'on la prolonge, comprise entre des limites déterminées moindres que l'unité; d'ou s'ensuit évidemment que cette fraction continue, dont la convergence a élé aussi prouvée, aura pour somme un nombre de méme moindre que l'unité, puisqu'autrement, en s’approchant indéfiniment de sa somme, elle finirait par franchir les limites ci- tées, ce qui ne pourra avoir lieu. 41131131131131351111113113113131131113111311313 33 443 DEREN 11313133121 1333 133 11331132. ^ DEDUCTION DE QUELQUES RÉSULTATS GÉNÉRAUX RELATIFS AUX FRACTIONS CONTINUES DONT LES SOMMES SONT RACINES D’EQUA- TIONS DU SECOND DEGRÉ, PAR N. G. pr SCHULTEN. (Lu le 8 Févr. 1847.) Era de cette note est la généralisation des relations (£.) 72ap. .p. + B(p.g.. + p.a9.) + 279. Gas (u.) 7 2(ap. + Bp.g. + 795), = Er , a (45-1) (ty — Qu)Q i) 7 x, Dee) (CC), m) — (4...) = b, [5.(u..1) — 2t, )] , déduites dans le Tome 2* de ces Actes, p. 1064 et süiv., rela- tivement à la fraction continue 436 N. G. »5 SCHUL TEN dans le cas oc elle représente la valeur de x dans l'équation m ox. + Bx 4- y — o. À En posant, à cet effet, en général T. a 1 1 NR 2, D MN | E 4 b es ds, + — 1 utu: a : b, + a e nn , Me i a L x a — — ^ i: SEN + —; nous aurons, en vertu du Tome cité, p. 861 et suiv., Pa = a, Pa-2 7 b, Pn-39 fn = y In-2 + b, In -ı , Pa-1Qq4— pa Qn-3 = (-1): potis v qus ,Pn-atPn-ı°n 4515-27 9n-ı°a Or, s étant la racine de l'équation ex' + Bx +y=0, on aura MRS * „—BEVP-a0r_ BEN be TUERSAT C FID E 2« Donc Y a (Pp o 14 d, - 2) D.-17—5494.-1 , _ —@nlPn- N = 525-2) (Par tn) (s tunt € SLE MAR (Bie s - 5g, i) (Par 5 q,.1) ym —2, (P, -aPy. 17 * Pan Ina 5 Pa 275-11 99 Q4 05-1) Pii -(s+5 ")Pn- TRIER , (Ga) tttm YQ). Sur les fractions continues. 437 en meltant pour abréger (65) 3 — 2.4. Lap.-: p. - B (Pt p.342) Fä Qu) --2) Cu.) = (ap; + Bp. ga + 142) - - 3). De ces valeurs résulte immédiatement la relation (Y — à, Qu) a) = aL (P — Ae y) (pas d — ps qi Y, —*(atas.50.0:1)-.«.-.4)5 et l'élimination des p, et g. de l'équation 2) conduit à celle de (6) 2 — 2.00 i) — ()] - - 9). De plus, en vertu de la relation 4), CD — rau dar (ee) — at atus (Yu); a a (2,3) Le) —eaz (n 2] 9 [Ja (5. 1] EC) ans), = arr ba (us D) + a 0], = ab, Qus i) [b Qus 5) — X, 1, c'est-à-dire à Ca.) — e (u...) = 6, föll) — X. 3] - - 6). Pour l'application des relations précédentes, qui ont Hen pour des valeurs quelconques des Or; 43, re 0,5. . Du Dag e. Dag; a EE il importe d'examiner plus prés les équations 2) et 3). Eu pósant et éliminant de ces équations p,' et p, , au moyen des relations p-— (s = d)7. et Pa (s— d,_,) 9..1, 435 N. G. or SCHULTEN on trouvera (4.) =— 4.41 44-1 9. 2e (s—d,. )(s—d,)d- 8(s— d, s —d,) - 2], ——2,419, AQ, [2 (as 3 7, — ast B)(d,. , d.) 2ad, sd), — vgl. d, -1 (4,)224; [e(s — d.) + 8(s— 4.) t 7] — 9g: [as + Bs +7 — (22s + B)d, + ad] = — 24; d,(— ed, + Ve). Or, en vertu du Tome 2° de ces Actes, p. 866, (--1)*a,2, . 8.11 (san 9. Farfar) ga — 0,45105.1 q, (d, så [— 2ad, + (1 T dise c'est-à-dire (EM "alas " AN ——— à ( *n7a- 174,9» - 2)9,-1 el par conséquent d, 9,431741 LAU EPI LL PE 9,331 72.1 — — —— - -Å-— 9 ————— — — 2 —— + 4, | In 41903 944 172-1 5 TM Donc, si l'on pose la fraction continue telle que, pour des valeurs de 7 quelconques au-dessus d'une certaine limite, s, et g, soient positifs, et d, 14— ^-1 de méme positive et ne décroissante pas au-dessous d'une li- mite déterminée, les fonctions "T CU —————————— Sur les fractions continues. 439 : (4) et (Q) prendront évidemment, pour des valeurs de z du genre cité, le signe de — dus ET, où le signe de l'unité est celui de V dans la valeur de 57), et par conséquent celles de GE ve MN s) le signe de — d,,. +1, c'est-à-dire celui de (—1)*4,25..2, ——— (1 (5 Jaa + 25 In) In-ı ou, ce qui revient au même, celui de (— 1): aa... an +1, uisqu’en posant méme a, négatif, o d l tuel puisqu po „ négatif, on aura, dans le cas actuel, $5 qa + Axe nécessairement positif, à cause de la convergence supposée de 7)*). +) Ce qui est clair, puisque, dans le cas en question, les facteurs de (/:) et (u,) respectifs a,,, d,1 et — d, prennent Ze méme signe, et d, devient, pour des valeurs de z croissanles, d'une petitesse indéfinie. **)La vérité de celle asserlion devient évidente, si l'on fait attention aux relations E FR $5541 Ir == arta Jar et d, LES | p z 2 = ——— ue e $50.37 9,145 d, 351 a 2 dont la première fait voir que, dans l'hypothése actuelle de 5,,, positif pour des valeurs de m suffisamment grandes, 5,9, 1 + a,1, ; ne saurait être négalif sans que le soient de méme 551a Tt 7531721; 55420541 T Tn32Q ny LES 440 N. GG.» SCHULTEN Si donc on suppose aa 71) Aii fer Edo Ps Ps) Stars Qa) mas où f,=+1 ou — 1 selon que a, est positif ou négatif et le double signe de 1 a la signification posée ci-dessus, les fonctions 1. et u,, prendront, dans l'hypothèse actuelle relative aux d, ds ? 5, - In €t 1 + des valeurs positives pour toute valeur de z au-dessus de quel- que limite déterminée. *, 4 . ,” x , [2 Or, d'après ce qui précède, on a en général = (45) DA 9, (lar) tH [a 22.9, ] vx ET 9, (4,3) 1 Done, daus la supposition particuliére adoptée relativement 6,791 et. d., Br ta taie. ]Vx u - :8), a n-l où, quel que soit le signe de Ve dans la valeur de s, ce radical est pris positivement, et £,1, u,, jouissent toutes deux de la pro- priété que nous venons dénoncer. à l'infini, c'est-à-dire, puisque q, est aussi posé positif, sans que a,„41, soient négatifs et en méme temps [2444] VS > 8 5k1dn: [ange] 447 85. E21 n4-1 mE à l'infini; et la seconde nous apprend que cela entrainerait les inégalités CAPE ER LAT > [2], 2” sans fin: ce qui évidemment répugnerait à la convergence supposée de 7). O42) a Sur les fractions continues. 441 La forme de 7) la plus ordinaire est celle ou ses numé- rateurs et dénominateurs seraient entiers et ses fractions com- posantes = < 1, exclus toutefois le cas où les fractions com- posantes égales à l’unité seraient immédiatement suivies de nu- mérateurs et de dénominateurs correspondants de signes différents. Voyons comment s'appliquent alors les remarques précédentes relatives aux fonctions (7,) et (z,). L'hypothése considérée ci-dessus relativement à s, q, et d, aura, dans ce cas assez universel, lieu lorsque a) Les numérateurs et dénominateurs de la fraction. con- / tinue sont tous positifs. b) Ses numérateurs sont tous negatifs (excepté le pre- mier), et ses dénominaieurs tous posztifs. Pour s'en convaincre, il n'y aura qu'à observer que, dans l'un et l'autre de ces deux cas 1:0 s, sera, pour une valeur de 2 quelconque, positif, ainsi que le prouve sa valeur a b, put d5 o "all aA s. d 2 où 6,>=1 (ce dernier cas étant accompagné de celui de a,,, positif) et 56 442 N. G. »s SCHULTEN ba T b esit: eta 924.53. 2:0 g, se trouve de méme, pour toute valeur de z, posi- tif, ainsi que le font voir sur-le-champ les relations. = b,, = a, + b, b, q;—7 054, 5 q., q,7—a,q. + b, qs, où, dans le cs b), b, > a, b, > ay b, > a. d, . >» A 3:0 1+-— sera aussi positive et ne décroitra pas au- m-i dessous d'une certaine limite finie, quelque grand que devienne n, en vertu de l'équation qui lait voir que, dans le cas L), 2-1 reste toujours positif, et, dans celui de a), toujours compris entre o et — 1, sans s'approcher indéfiniment de cette dernière limite, puisqu'alors | *) Voir la note p. 427 et suiv. de ce Tome. Sur les fractions continues. 443 1 Ia-ı Gun, et 1; Sn +1 sans que a, 4-1 ELS s'approche indéfiniment de l'unité ^). l| résulte de ce qui précède que, dans les deux cas en question, les fonctions Z7, , et z, , sont, dans l'équation. ci-dessus 8), douées de la propriété de rester positifs pour des valeurs de n quelconques plus grandes qu’une certaine. valeur déterminée. Si, dans la forme particuliére de 7) que nous considérons actuellement, les dénominateurs sont positifs, mais les numéra- teurs changent de signe quelque loin qu'on prolonge la fraction continue, les deux premières conditions ci-dessus seront tou- jours remplies, mais la troisième relative à d, 1+— n-1 . . . . e . pourra n'avoir pas lieu, ainsi que le prouve p.-ex. la iraction continue Pol i CP à 1 = 1 2s a DER , qui exprime la racine positive de l'équation : 3a^ — x — 1 — o. *) V. le note dernièrement cilée, ait N. G. »s SCHULTÉN Les relations n- - 4, 2 UU, ap ROI Se gl ; m Un 4i Vi3-1 qui ont lieu ici lorsque z est un terme quelconque de la pro- gression arithmétique 2h D "EE tre, conduisent, pour ces valeurs de nn, à L PRE In } équation dont le second membre est évidemment négatif, puis- Fe DEN E ET Pa que g, se trouve, pour une valeur de z quelconque, positif. ll en résulte que £,., et z,., prennent, dans le cas parti- culier en question. des signes contraires pour les valeurs de x ci- liées, ce qui arrive en effet, puisque les quotients-complets Sir Say Sry Sp,-- deviennent ici indéfiniment TA 2 J'ajouterai que l'équation — > d, 9,41 7a-1 = d, -1 Y3 57 +1 75 fait assez voir que, malgré le changement continuel des signes du numérateur de la fraction continue 7), la condition souvent citée relative à d. Ich oc Sur les fractions continues. 445 sera, dans la forme de 7) dont il s'agit, toujours remplie, lorsque la somme de cette fraction continue se trouve zrrationnelle et, pour des valeurs de 7 quelconques au-dessus d'une certaine limite, In -1 = In , inégalité qui aura lieu dans le plus grand nombre de cas, ainsi que le font voir les équations ci-dessus gi-s rs q»— a; T- b, b, Qa — C3 Qi + b, g^, IL importe encore de remarquer que les équations (— 1) if. DA = 1 = 9 , P.(£, +) = ta , AC m, changent les résultats ci-dessus 2).. 6) en les suivants, où, dans l'hypothèse précédente relative à s, g, et d,, les fonctions f, etz, prennent des valeurs positives pour toute valeur de z au-dessus d'une limite déterminée: t,-— nya 9. a(Sap.apzt É(Pqe it Pa3Qn) 104g.) - - 9), u,— 29 opt Bpqzt 792) + + 10), La font =X (dar ax)". 11); ia. jf, (Ban tn). A 12y u,— af f istis s uf syr (nr butt, i). . 13). E 416 N. G. »s SCHULTEN Nous reviendrons une autre fois à ces relations qui, join- tes à celle de 8), offrent des applications importantes *). *) Relativement à ces applicalions il sera bon à observer que, d'apres ce qui précède, la fonction x, se trouve, dans les relations en question, néces- sairement positive pour des valeurs de n quelconques suffisamment gran- des, pourvu que s, et g, restent toujours positifs, ce qui n'a pas lieu . — pour 1,. dont le signe dépend aussi de la condition établie ci-dessus par rspport à l'expression 14 LY x Loo 9:e Unterabtheilung: Hárte von 1,5 bis 0,5. Tab. 1. ERSTE ABTHEILUNG: Mineralien des Reyulären Kirystallsystems. :e Unterabtheilung : Härte gleich 10. 2:e Unterabtheilung : 3:e Unterabtheilung: 4:e Unterabtheilung: 5:e Unterabtheilung: 6:e Unterabtheilung: 7:e Unterabtheilung: Härte von 8,5 bis 7,6.|Härte von 7,5 bis 6,6.| Hárte von 6,5 bis 5,6.| Härte von 5,5 bis 4, 6.| Hárte von 4,5 bis 3,6. |Härte von 3,5 bis 2,6. Gruppe: 4,5:3,6. jamant, 8:e Unterabtheilung : 9:e Unterabtheilung : Härte von 2,5 bis 1,6.| Hárte von 1,5 bis 0, 5. lie Gruppe: 23,0: 22,0. l:e Gruppe: 19,0:17,5. Iridium. Platina. 1:e Gruppe: 14,9:14,5.|2:e Gruppe: 12,0:11,5.| Lie Gruppe: 14,1:13,7 Eisenplatin. Palladium. Amalgama. 2:e Gruppe: 10,5:10,0 Silber. 3:e Gruppe: 9,0:8,0 Kupfer. Selenblei. 3:e Gruppe: 7,8:7,0. Eisen. te Gruppe: 16,0: 12,0.l:e Gruppe: 12,0: 11,0, Blei. Electrum. 3:e Gruppe: 11:10,7.| Arquerit. die Gruppe: 9,8:9,6. Wismuth. Eisenkobaltkies. Tellurblei. Er e: Selenkobaltblei. 2:e Gruppe: 6,9:6,7.14:e Gruppe: 6,7:6,0.|l:e Gruppe: 6,7:6,6. Selensilber. Tesseralkies. Arseniknickel. Tombazit. Gersdorfit. Die Gruppe: 6,1:6,0.4:e Gruppe: 6,8:5,7 Speisskobalt, VY eiscer. , : Amoibit. Steinmannit. Pisis , ad ROME. Cab 3:e Gruppe: 5,2:3,7. 2:e Gruppe: 5,0:4,5.3:e Gruppe: 5,3:4,7. Kobaltglanz. PP A Coproplimbit: Kiselwismuth. Nickel wismuthglanz, Franklinit. Hart-Magneteisenerz. Stirian. Eisennickelkies. Tennantit, Kupferfahlerz. Eisenkies. R j Kupferblende. Buntkupfererz. Martit. 5:e Gruppe: 5,1:4,7. en Le Manganglanz. Silberfahlerz. erin. eich- pee Weich-Magneteisenerz Zinnkies. Kobaltkies. Mikrolith. Leberblende. 1:e Gruppe: 4,3:4,2.3:e Gruppe: 4,3:3,4.4:e Gruppe: 4,2:4,0] 6:e Gruppe: 4,5 :4. G:e Gruppe: 4,1:3,6 Gahnit. Granat. Perowskit. Chromeisen. Zinkblende. te Gruppe: 3,8:3,4. 5e Gruppe: 3,8:3,7. Faner Aer UE A Cuban. Pyrop. Periklas. Pleonast. de Gruppe: 3,0:2,9] 6:e Gruppe: 3,1:3.|7:e Gruppe: 3,4:3,3 pinell. Spine Borazit. Helvin. Fluoryttrium. Chlorospinell. Demantoid. 7:e Gruppe: 2,8:2,9]&:e Gruppe: 2,9:2,0.4:e Gruppe: 3,2:3,1. Rhodizit. lunerit. Lasurstein. Flussspath. Uwarowit. Sodalith. Leucit. Nosean, Analcim. Haüyn. ie Gruppe: 2,0:1,9. '7:e Gruppe: Glottalith. DATE] Faujazit. 5:e Gruppe: 5,2:4,4. 5:e Gruppe: 7,6:6,9.| 2:e Gruppe: 7,3. Bleiglanz. Selenquecksilberblei. Glaserz. 3:e Gruppe: 6,0:5,5. Bromsilber. Silberhornerz. 6:e Gruppe: 3,0:2,9 WV ürfelerz. 7:e Gruppe: 2,3:2,2 Steinsalz. ‚Ste Gruppe: 1,8:1,7. 4e Gruppe: Kali-Alaun. Salmiak. Am.-Alaun. 1,45. se 9:e Unterabtheilung t Hárte: 1,5:1. PS c rem. he Tab. 2. ST TOS 0B NS a an ke Unterabtheilung : Hirte: 9. ^ | ZWEITE ABTHEILUNG: Mineralien des Hhohboedrischen Kirystallsystems. 2:e Unterabtheilung : Hürte: 8:7,6. 3:e Unterabtheilung: | 4:e Unterabtheilung: Härte: 7,5:6,6. Härte: 6,5:5,5. :e Unterabtheilung: 6:e Unterabtheilung : 7:e Unterabtheilung : Härte: 5,5:4,6. Härte: 4,5:3,6. Härte: 3,5:2,5. 8:e Unterabtheilung: | 9:e Unterabtheilung : Härte: 2,5:1,5. Härte: 1,5:1. Ie Gruppe: 4:3,9. Korund. I:e Gruppe: 22:21. Osmium-Lidium. 2:e Gruppe: 19,5:19. ]ridosmin. l:e Gruppe: 5,3:5 Eisenglanz. Crichtonit, Hystasit. Ilmenit. Ourelith. Washingtonit. le Gruppe: 3,2:2,6. 3:e Gruppe: 3,2:2. Schön. Quarz. Phenakit. Smaragd. 3:e Gruppe: 2,7 :2, Nephelin. Eläolith. . [4 Gruppe: 5:4,9. 2:e Gruppe: 4,8:4,3. 9: AE 121476; 'alladium. 1:e Gruppe: 8,6:8 Tellursilber. “4Gruppe: 7,0:7. 7 1:e Gruppe: 7,2:6,9.2:e Gruppe: 7,3:6 limonnickel. Mimetesit. Vanadinbleierz. " pfernickel, Grünbleierz. Antimon. p: Gruppe: 0,1:5,7. Polysphárit. Arsenik. 2:e Gruppe: 5;5:5. 4:e Gruppe: 5,3:5,2. erit. Rothzinkerz. Zinkenit. Iledyphan. Haarkies. ] Nussierit, Gruppe: 4,7:4, B:e Gruppe: 4,7:4,1.5:e Gruppe: 4,9:4,8. Lorcerium, neutrales| Magnetkies. Greenockit. Gibdelophan. Herrerit. linkspath. Kapnit. |. Troostit. fillemit. | Gruppe: 3,4:3. We Gruppe: 3,9:3,4.6:e Gruppe: 3,6:3,2. Jioptas. Syatheisenstein. Volborthit. patit. Mesetinspath. Dreelit. Piphanit. Manganspath. Pistomesit, 5.&Gruppe: 2,9:2,4.5:e Gruppe: 3,2:2,8] Te Gruppe: 3:2,5. ‚udialith, Perlglimmer. Lepidomelan. ilunit, Xanthophyllit. Giesekit, bancrinit. Bitterspath. Linaxiger Glimmer. Davyn. Breunnerit, Gigantholith. . l'alkapatit. Chrysophan. Kalkspath. | Seybertit. Fahlunit. Pyrosmalith. Rubellan. | Ankerit. Plumbocaleit. Dolomit. 7:d@ruppe: 2,2:2,1. 6:e Gruppe: 2,2:2. acolith, Gmelinit. Levyn, Chabasit, Herschelit, Acadiolith. | 1:e Gruppe: 8,5:8. | Molybdänsilber. Zinnober. .2:e Gruppe: 7,9:7,4. Tetradymit. 3:e Gruppe: 6,4:6,1, Tellur. Polybasit. 4:e Gruppe: 5,8:5: Rothgiltigerz. Xanthokon. {:e Gruppe: 4,6:4,5, Molybdünglanz. Ste Gruppe: 3,4:3. Cronstedtit. Sideroschisolith. 6:e Gruppe: 3:2,4. Le Gruppe: 2,9:2,7. Iberit. Chlorit, Leuchtenbergit. Kümmererit. Ripidolith. Pennin. Brucit. Kupferglimmer. T:e Gruppe: 2,1:2. 8e Gruppe: 2,3:1,8, Coquimbit. Natron-Salpeter. Graphit. te Gruppe: 0,97 : 0,954 Lis. "Tab. 4. nterabtheilung: | 2:e UntS:e Unterabtheilung: rte: 8,5:7,6. Härtı Härte: 1,5:1. 2:e Unterabtheilung: Härte: 6,5:5,6. 3:e Unterabtheilung: Le Unterabtheilung: Härte: 7,5:6,6. Härte: 5,5:4,6. DRITTE ABTHEILUNG: Mineralien des Pyramidalen Kryslallsystems. 4e Unterabtheilung: Härte: 4,5:3,6. ^ 6:e Unterabtheilung: | 7:e Unterabtheilung: Hárte: 1,5:1. 5:e Unterabtheilung : Hárte: 3,5:2,6. 1 Hárte: 2,5:1,6. 1:e Gruppe: 7:6,8. Zinnstein. 2:e Gruppe: 9,9:5,8. Fergusonit. Gruppe: 4,6:4,4.3:e Gruppe: 4,9:3,9.:e Gruppe: 4,8:4,1. Braunit, Hausmannit. Rutil. Yütrophosphit. Malakon. Tephroit. :e Gruppe: 3,5:2,8|2:e Gruppe: 3,9:3,6, Sarkolith, Anatas, ldokras. Oerstediit, Gehlenit, Bytownit, 3:e Gruppe: 3:2,2. Skapolith. Nuttalith. Dipyr. Apophyllit. Beaumontit. Melilith. 2, 5:e Gruppe: 2,2:2,1. Zeagonit, 1:e Gruppe: 6,1:6. Scheelit. 2:e Gruppe: 4,7:4,1. Kupferkies. Adelpholith, 3:e Gruppe: 2,7:2,6. Edingtonit, 1:e Gruppe: 8,1:8. Wolframbleierz. 1:e Gruppe: 7,2:7. Blättererz. Hr 2:e Gruppe: 6,8:6,6, Gelbbleierz. 1:e Gruppe: 7,3 Zinn. Antimonblei? 3:e Gruppe: 6,1:6. 2:e Gruppe: 6,5:6,4. Bleihornerz. Quecksilberhornerz. 2:e Gruppe: 3,6:3,2. Chalkolith. Uranit. 4e Gruppe: 3:2,3. Kryolith. Pyrargillit. Löweit. 3:e Gruppe: 1,6:1,4. Honigstein, ARR RI. Lo Te S. TM i ug Binder pelis * vide s Rae ar -- SER x ;ipevlisdhieria d i FF " :»asfiodida 1:84 ghi p. Ad £6 ons dn — —À— iÀ— a —— — + — [8.0153 mqa s: T "UTE fis: € Maas] | D. EHRE D An. EL li. en? Bl "o TE cWllulbs».] - | EU | j PEST 2 ^ Be - t Sok Tr AUD et & 10,8 qd ; VARA . ® 1 -MutoisefT EE Um Mupnedé | Ti = rg , = = ES Um 2 | £4. qn ecd 4 ZI. ems t E Bs». 2 * AisxniheesstueilioJl À E Ecc] rd | He. , j | 3 ESTER ü + E 0.3 * eis - |] um € "4 e nnpds: IQU d , " E » v. . . . wer om) Yap. ütosiael | NR RR EMIT nasi VIERTE ABTHEILUNG: 4. m Mineralien des Prismatischen Fáirystallsystems. heilung: | 2:e Unterabtheilung : 3:e Unterabtheilung: 4:e Unterabtheilung: | 5:e Unterabtheilung: Ge Unterabtheilnug : 7:e Unterabtheilung: 8:e Unterabtheilung: 27,6. Hárte: 7,5:6,6. Härte: 6,5:5,6. Hárte: 5,5:4,6. Härte: 4,5:3, 6. Härte: 3,5:2,6. Härte: 2,5:1,6. Härte: 1,5:1. 1:€ Gruppe: 8,1:7,9. Plakodin. 1:e Gruppe: 9,8:9,4.1:e Gruppe: 8,4:7,9 Weisstellur. Schrifterz. Autimonsilber. l:e Gruppe: 7,85:7,254 2:e Gruppe: 7,3:7. Tantalit. 2:e Gruppe: 7,1:7. Arsenikeisen. Arsenikalischer Kobalt Grauer Speisskobalt Mendipit. 2:e Gruppe: 6,2:5,7. Kobalt-Arsenikkies. Mispickel. E 3:e Gruppe: 5,2:5. Polykras. Uranotantal. Antimonkupferglanz.| Jamesonit. Aeschynit, Bournonit. Rothgiltigerz. Melanochroit. Kupferglanz. Kupferwismutherz. | Antimonblüthe. l:e Gruppe: 4,9:4,84:e Gruppe: 4,9:4,1.| 4e Gruppe: 4,6:4. |l:e Gruppe: 4,4:4,3.5:€ Gruppe: 4,75:4. 4:e Gruppe: 4,9:4,5.1:te Gruppe: 4,6:4,2, Polianit, Speerkies. Tscheffkinit. Manganit, Kupferantimonglanz, Pyrolusit. Stembergit. | Polymignit. Erinit. Olivenit. Grauspiessglanz. Kyrosit. Güthit. Schwerspath. Ostranit. Allomorphit. Liëvrit. Witherit. Manganchrysolith. Atakamit, Brookit. Allanit. ,8:3,4,2:e Gruppe: 3,86:3,1.5:e Gruppe: 3,6:3,1] 5:e Gruppe: 3,6:3. |2:e Gruppe: 3,9:2,8.6:e Gruppe: 3,9:2,9.5:e Gruppe: 3,6:3,4.2:e Gruppe: 3,2:2,7. Tautolith. Orthit ? Triplit. Eisenchrysolith. Coelestin. Auripigment, Deere Staurolith. Yurocerit? Zinkkiesel. Junkerit. Brochantit. 'yrophyllit, Xenolith. Warwickit. Monticellit. Libethenit. Strontianit. Sallirin. Amblygonit. Glaukophan. Alstonit. Villarsit. Oliwin. Violan. Lazulith. Jeffersonit. Andalusit. Xanthit. Triphyllin, Euchroit. Spodumen. Authoph yllit. Batrachit. Skorodit. Chiastolith, Arragonit. Herderit. Praseolith. Manganocalcit. 3,1:2,8.3:e Gruppe: 2,6:2,5.6:e Gruppe: 2,9:2,4.0:e Gruppe: 2,6:2,1.| 3:e Gruppe: 2,5:2. |7:e Gruppe: 9,9:2,6.| 6:e Gruppe: 3:2,7. Dichroit, Prehnit. Porcellanspath. Peganit. Auhydrit. Linsenerz, Pollux. Harmotom. Wavellit. Pinit, Haidingrit. Glaukolith. Thomsonit, Epistilbit. Hopeit. Aedelforsit. Poonalith. Sulbit. Thenardit. Petalit. Okenit. Philipsit. Bastit. Hyalosiderit. Natrolith. Pyrosklerit. Mesotyp. Pikrosmin. Kalisulphat. 7:e Gruppe: 2,1:1,7.3:e Gruppe: 1,6:1,5 Polyhalit, Schwefel. Thermonatrit, | Kali-Salpeter, Ziukvitriol. 3:e Gruppe: 5,6:5,1. 3:e Gruppe: 6,6 Weissbleierz. Bleivitriol. Geokronit, Caledonit. Silberkupferglanz. :6,2.2: , 24/2 Nadelerz. Wismuthglanz. Schilfglaserz. e Gruppe: 6,7:6,1 4e Gruppe: 5,8:5. Bte Gruppe: 5,8:5,5. Bittersalz. SECH Mineralien des : ab. 6. iterabtheilung : 2:e Unterabtheilui arte: 6, 6. Hárte: 6,5:5,6 1:e Gruppe: 3,8: Andesin. Cyanit. Babingtonit. 2:e Gruppe: 2,8: Anorthit. Labrador. Oligoklas. Albit. Periklin. FÜNFTE ABTHEILUNG: Mineralien des Hemiprismatischen HKırystallsystems. Tab. 5. 5:e Unterabtheilung: | 6:e Unterabtheilung: Härte: 3,5:2,6. je Unterabtheilung: | 2:e Unterabtheilung : 3:e Unterabtheilung: 4:e Unterabtheilung: 7:e Unterahtheilung: Härte: 7,5:6,6. Härte: 6,5:5,6. Härte: 5,5:4,6. Härte: 4,5:3,6. Härte: 2,5:1,6. Härte: 1,6:1. I:e Gruppe: 7,4:7,1. 1:e Gruppe: 7:6,8. Wolfram. Lanarkit, l:e Gruppe: 6,5:6,3. 1:e Gruppe: 6,8:6. 2:e Gruppe: 6,4:6,2. Plinian. Vauquelinit. Leadhillit. Columbit. Rothbleierz. 2:e Gruppe: 5:4,9. 2:e Gruppe: 5,5:5,3/3:e Gruppe: 5,4:5,2. Monazit. Bleilasur. Plagionit. Miargyrit. je Gruppe: 4,3:4. 3:e Gruppe: 4,3:4,0.l:e Gruppe: 4,3:3,2.3:e Gruppe: 4,25:4,1/%4e Gruppe: 4,5:4,2. Gadolinit. Phosphorocaleit. Dihydrit. Strahlerz. Rothspiessglanzerz. Brauneisenerz. Feuerblende. de Gruppe: 3,5:3. |%:e Gruppe: 3,0:3,1.4:e Gruppe: 3,7:2,6. 2e Gruppe: 3,9:3. bre Gruppe: 3,6:3,5. Epidot z. Theil. Epidot z. Theil. Rother Mangankiesel| Malachit, Realgar. Euklas. Augit z. Theil. Sphen. Kupferlasur. bie Gruppe: 3,2:3,8| Weissit. Hornblende z. Theil! Broneit. Barytocaleit. | H 3 Ti N ; Johannit. Achmit. Augit z. Theil. Margavit. E Ta ü r Kobaltblüthe, Chondrodit. Hornblende z. Theil. M : d Lithionglimmer. Wilhamit. Ieterosit. de Zweiaxiger Glimmer, Mangansil, v. Franklin.) Wagnerit. Lepidolith. Datolith. Symplesit. Tafelspath. " Pharmacolith. Amphodelith. Lepolith. 3:e Gruppe: 2,7:2,3.5:e Gruppe: 2,3:2,1.B:e Gruppe: 2,6:2,24e Gruppe: 2,8:92,11 7:e Gruppe: 2,4:2. |l:e Gruppe: 2,8:2,6. Couzeranit. Skolezit. Lindsayit. Laumontit, Gyps. Vivianit. Rhyakolith. Brewsterit. Pyrallolith. IHuraulit. Botryogen. Talk. Orthoklas. Natronskolezit, Schillerspath. Leonhardit. Glasiger Feldspath. Bucklandit. Trona. Castor. Heulandit. Ellagit. Glauberit. te Gruppe: 1,95:1,5.2:e Gruppe: 1,5:1,4, Gaylussit. Glaubersalz. Eisenvitriol. Natron. Tinkal. RN TE C et SECHSTE ABTHEILUNG: | AL A Tab. 6. Mineralien des Tetartoprismatischen Hrystallsystems. > (e Unterahtheilung: | 2:e Unterabtheilung: | 3:e Unterabtheilung: | 4:e Unterabtheilung: | 5:e Unterahtheilung : Härte: 6, 6- Härte: 6,5:5,6. Härte: 5,5:5. Härte: 2,5 :1,6. Härte: 1,5:1. Le Gruppe: 3,3:3. | 1:e Gruppe: 3,8:3,4.| 1:e Gruppe: 3,5:3,3. Axinit. Andesin. Diaspor. Cyanit. Babinglonit. 2:e Gruppe: 2,8:2,5.| 2:e Gruppe: 2,7 :2,6.| 1:e Gruppe: 2,3:2,2. Anorthit. Latrobit. Kupfervitriol, Labrador. Oligoklas. , Albit. 1:e Gruppe: 1,5:1,4. Periklin. Sassolin. At "Tab. $8. Unterabtheilung : 2:e Unterabtheilung : därte: 6,5:5,6. Härte: 5,5:4,6. rruppe: 7,95:7,9. intalit mit brau- nem Pulver. faces. Rai Tab. $7. Unterabtheilung : Härte: 7,5:6,6. SIEBENTE ABTHEILUNG: Kirystallinische Mineralien. %e Unterabtheilung: | 3:e Unterabtheilung: Härte: 6,5:5 Härte: 5,5:4,6. 4:e Unterabtheilung: 5:e Unterabtheilung: Härte: 4,5:3,6, Härte: 3,5:2,6. le Gruppe MW órthit. 3. l:e Gruppe: 0,9:5,3. Gelber Yitrotantal. Schwarzer Yınotantal. 1:e Gruppe: 4,2:4,1/2:e Gruppe: 4,2:3,9, Vayalit. Lisenapatit. 6:e Unterahtheilung: Härte: 2,5: T:e Unterabtheilung : Härte: 1,5:1. Plumbostib. l:e Gruppe: 5,2:5,1. W odankies. Boulangerit. Federerz. 3:e Gruppe: 4,9:4. Hypargyrit. Anglarit. 2:e Gruppe: 3,7 :3,41.3:e Gruppe: 3,4:2,8 Cerin. Saussuril. Monradit. Zeuxit. Chloritoid. Karpholith. Sismondin. Boltonit. Wöhlerit. 3:e Gruppe: 3,2:2,9 Polylith. Pektolith, Bustamit. Berzelit. Bamlit. Fischerit. Anthosiderit. Hypochlorit. :e Gruppe: 2,76: 2,3] Barsowit. Sacharit. Krablit. ie Gruppe: 2,62:2,4.| 3:e Gruppe: 3:2,7. 2e Gruppe: 3,76:3,3.4:e Gruppe: 3,82:3,4. Stromnit. Neukirchit. Krokydolith. Grüneisenstein. 5:e Gruppe: 2,9:2,73. Stilpnomelan. Bucholzit. Mosandhit. Pikrophyll. Osmelith, Groppit. Raphilit. Huronit. Rosellan, die Gruppe: 2,5:2,4.6:e Gruppe: 2,5:2,2. Neuroliths Serpentin. Steatoid. Mesole. Commingtonit. 5:e Gruppe: 2,2: 2, Antrimolith. Cluthalit. 2:e Gruppe: 5,97 :5,7.2:€ Gruppe: 5,9:5,3, Lie Gruppe: 0,2:0,18.1:e Gruppe: 0,5:6,15. Bleischimmer. Kobellit. | Embrithit. | | | | Silberphyllinglanz. | Arsenikglanz. 3:e Gruppe: 4,3:3,8. Chazellit. Martourit. Ehlit. Aie Gruppe: 3,1 : 2,62. Nickelocker. Kirwanit. Beraunit, Rosit. Antigorit, 5:e Gruppe: 2,3:1,9. Nemalith. Oxalit. Hydroboracit. | 1,6. | | | le Gruppe: 3,1:2,7. Damounit. Neolith. 2:e Gruppe: 2,5:2,3. Pholerit. Vermiculit. Kakoxen. Prasilith. ACHTE ABTHEILUNG: 3 Amorphe Mineralien. Tab. 8. je Unterabtheilung z Unterabtheilung : 3:e Unterabtheilung : erabtheilun; 5:e Unterabtheilu 6:e Unterabtheilung : " Härte: 6,5:5,6. Hárte: 5,5:4,6. Härte: 4,5:3,6. Härte: 3,5:2,6. Härte: 2,5:1,6. Härte: 1,5:1. s. 7,95:7,9. 1:e Gruppe: 7. Tantalit mit. brau- Selenbleikupfer. nem Pulver. I:e Gruppe: 6,6:6,3/1:e Gruppe: 6,9:6,8. I:e Gruppe: 6,5:6,4] 2:€ Gruppe: 6. Uranpecherz. Bismuthit. Kilbrickenit. Wolframocker. 2:e Gruppe: 5:47. Bleigummi. 1:e Gruppe: 5:4,6. ::e Gruppe: 5,5:4,7.3:e Gruppe: 5,6:5 Weisskupfererz. Pittinerz. WV eissgiltigerz. Selenkupferblei. Mennig. Digenit. Condurrit. te Gruppe: 4,6:4,3. 2:e Gruppe: 4,8:4,6.12:e Gruppe: 4,2:3,98| 3:e Gruppe: 4,3. |ke Gruppe: 4,7:4,3 Euxenit. Thorit. Gummierz. Selen? Wismuthocker. Psilomelan. 3:e Gruppe: 3 J3:e Gruppe: 3,8:3,4.| 3:e Gruppe: 3,5:3. | ke Gruppe: 3,2:3. "T'urgit. Antimonocker. Wasserkies. Thuringit. Stilpnosiderit. Voltzit. Tagillith, Nickelblüthe. Trombolith. Lavendulan. ke Gruppe: 3,1:2,9.4:e Gruppe: 3,2:2,56. Ae Gruppe: 3,2:3. \ke Gruppe: 2,9:2,7.5:e Gruppe: 2,85:2,5.5:e Gruppe; 2,83:2,5. Erlan. Hepatinerz. Kupfermangan. Chouiluit, Agalmatolith. Grünerde. Nephrit. Jogyndüt. Thraulit. Aspasiolith. Onkosin. Sypeckstein, kopyr. Botryolith. Natron-Gelbeisenerz. Paragonit. | Mysorin. Gurhoffian. Kali-Gelbeisenerz. Bergholz. Talksteinmark. Kupferblau. Rhodochrom. Melopsit. He Gruppe: 2,8: 2,5.5:e Gruppe: 2,38: 2,3.5:e Gruppe: 2,83:2,4.\5:e Gruppe: 2,6:2,3.\6:e Gruppe: 2,3: 1,9.6:e Gruppe: 2,4:2,2. Kilait. Variscit. Chiolith. Gibbsit v. Beaux. | Pimelith. Kerolith. Sordawalit. Karphosiderit. Gibbsit. Eisensinter. Fettbol. NM Esmarkit. Predrazit. Wolchonskoit. Pinguit. Tachylith. Polyargit. Eisensteinmark. Miloschin. Kaolin. Pikrolith. Retinalith. Dermatin. Bol. ITydrophit. Steinmark. Pissophan. Gelberde. Chalilith. Halloisit. Erdkobalt. Cimolith. Smelit. 5:e Gruppe: 2,2:2. 6:e Gruppe: 2:19. |b:e Gruppe: 2,2:1,8.7:e Gruppe: 1,6:0,8. 7:e Gruppe: 2:1,6. Opal. Schrötterit. Opalinallophan. Meerschaum. Malthazit. Kieselkupfer. Anthrazit. Aluminit. Chloropal. Kollyrit. Allophan. Aphrodit. - Delvauxit, | | A pit. c e ( 7772 sun vtae ttt. Iris P1: de Ww wire. OEC Yr vr EN I 4 lo HELSINGFORS geo Koppuwneri Kylmäkengas;- 25 thes ner ns lepohenyirs > —— Hadosenuwaarnt V RAHESTAD z / Hohkuaraara = | Olanmäki CL Rewon — Hou FINWERMD. pereo ener laut etre —Luokiowaarnt Phrase == Se Atte rn y Mtugnedleeru ererrvn o KXJANA NLehtowiaara 1707777 y L S'altisentquiké E— mél I Pihluganmiki , Lehtemuiki | Wesamiöki 1 —— Listonsnäkt , / HNamiki à / | nail kt | Ki) jtm Mudtenidi | MI AME Loajäwnori ( JYWASKYLA À Kunuhumakı MWaterwuori | Pu adn een —yMnten ent | = = = A Wôcsa, Idé till uppdragning af ett ur genom inflytan- det af atmosferens läthets successiva af- och tilltagande. . . 371. illa . NORDMANN ; Symbolæ ad floram cryptogamicam Trans- B POP G. oz: ScHULTÉX, Note sur la convergence des fractions continues inlisies à numérateurs et denuininateurs posilils . . 397. G. »: ScHULTÉN, Note sur le développement des nom- bres ivralionnels en fractions continnes rationnelles ] D ‚ll A. Wörsa, Beskrifning af en väg Doe k allé ea G. ve SCHULTEN, Note sur les fraclions continues à nu- méralears et dénominaleurs entiers et fractions composan- Wal sl N. G. vr SCHULTEN, Déduction de quelques résultats géné- vaux relatifs aux fractions continues dont les sommes sont racines d'équations du second degré rain 4 3933299325952523322222332*52223999229$9599995$99929 HUE HHEEHRERETERRERERE Hd MEE PEE Le ng we . Se aos Sese il dau "f BDO DODOODONOCE "= Ö) Fu a ne ce LAST EIA: RE 3 9999920089290 9 99093 PI92OBO@9299397392299999090999909023990 90099979797? 3605320330 5*2290680002^* A CT A SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNIC DUT TT TT TT TT TT ere TOMI TERTII ERE m Fascicurvus ll. LL 9,9,9,9 e$ 9» Y DUC senator HELSINGFORSIE. Mm I" ill Mir Ex officina typographica A. W. GRÖNDARI. MDCCCLII. KRANEN I i i N olm 6599985090029000599099020909000000900090590»529090090960 ill CE 99699090096000000900060060000000000000000000600600000006000000660000600€06 ;EBORBEBEBBREORBEBRBDBBILTEAE NN D A) AD AP DO $ 9,9 9,9, D TURN Vet i T LA RUBRI Ti a ii ann ftro 1 | : me DID NAR TODO B N Vas b. we v b APTE ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNIC E € TOM! TERTII Fascrouzus ll. —— + e— LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN, HELSINGFORSIE. Ex officina typographica A. IV. GnóNDAnr. MDCCCLII. LA ur" 1 "Dare PAT Bee ee x iaa AVE T Fast iN st AZ LX EDT À. T di à Ju MI 1^ e LILI $5.7 Jen UN 4. T g rF 7. a "" b | ; d - F v ruhe IMPRIMATUR: uno 1 1 GAR ANINoFF. ie IT à " XUSIDIEM ra | u dX á a ECL w FRAS er BA 3407 35^ JA ATOJS ! MAxXAD 08 PE 00000009552%09999099%09959959059900099%52:99,5)93155913521559313131115000000072 BIDRAG TILL BLODKÄRLSYSTEMETS JEMFORANDE ANATOMIE, AF E. J. BONSDORFF. 2. Det arteriella kärlsystemet hos Paddan (Bufo cinereus, Schneid.) (Föredr. den 1 Nov. 1847.) Fôrord. D: jag härmedelst till allmänheten, öfverlemnar första häftet af mina undersökningar inom den jemförande angiologiens gebit, nödgas jag beklaga att detta sker under obekantskap med inne- hållet af Burows, i Regensburg år 1834 tryckte afhandling: de vasis sanguiniferis ranarum. Då likväl manuscriptet till efter- följande undersökningar varit färdigt i nära 3 år, och jag, oak- tadt alla uppbjudne, mig till hands stående, medel, icke kunnat erhålla förberörde afhandling, har jag likväl ansett mig sent om- sider böra offentliggöra mina undersökningar om det arteriella kärlsystemet hos paddan, i det hopp att desamma likväl kunna 57 448 E. J. BONSDORFF lemna något bidrag till den jemförande angiologien, men anser mig äfven böra anmärka, det jag mera speciellt beskrifvit arte- riella kärlsystemets peripheriska utgreningar och af sådan orsak förbigått en speciell i detaille gående jemförelse, emedan denna redan ligger i de af mig använde benämningarne å artererne, i hvilket afseende jag strängt iakttagit de benämningar som blifvit antagne i allmänt tillgänglige handböcker i anatomien. Hvad den bifogade planchen vidkommer, har det icke varit möjligt att å några få figurer framställa alla af mig be- skrifne grenar. Den hufvudsakliga disposition af artererne är lik- väl naturtroget framställd, de mera speciella detaillerne inhämtas lättast af sjelfva beskrifningen. Vid den anatomiska beskrifnin- gen af artererne har jag till grund för benämningen af musk- lerne, lagt en under mitt inseende, af Med. Licentiaten A. Col- lan år 1847, utgifven academisk dissertation: jemförande ana- tomisk beskrifning öfver muskelsystemet hos paddan. Hjertat utgöres hos paddan, likasom i allmänhet hos de nakna amphibierne, af 2 genom ett ganska tunut septum full- komligt skiljda atria och en enkel ventrikel, ifrån hvilken Æorta*) utgår och förlöper, med en uppåt något convex båge, emellan främre ytan af de båda hjertförmaken inom hjertsäcken, och de- lar sig snart i 2:ne lika stora grenar, hvilka under en nåstan råt vinkel skilja sig från hvarandra, den ena förlöpande åt höger, +) Vid dess ursprung förekomma tvänne valvulæ semilunares, p Om arteriella kürlsystemet hos Paddan. 449 den andra åt vänster. Der Aorta sålunda delar sig, upphör äf- ven densamma att vara omsluten af hjertsåcken, hvilken tvertom vid delningsvinkeln slår sig tillbaka till hjertat. Emedan båda dessa grenar emellan æsophagus och ryggraden åter förena sig till aorta abdominalis, och ifrån desamma grenar utgå till huf- vudet och främre extremiteterna, kan jag icke undgå att anse dessa 2:ne grenar af aorta såsom motsvarande arcus aortæ och aorta thoracica hos menniskan och däggdjuren. Areus aorte förekommer sålunda hos paddan dubbel, en arcus aort& dexter och en sinister. I) Arcus aorte dexter, (Pl. V. Fig. 1 N:o 2) förlöper åt höger, emellan de båda capita af m. sternohyoideus, *) emel- lan m. stylohyoideus och stylopharyngeus, üll sidan af första verteberns corpus, der densamma böjer sig. nedåt. Härifrån fort- löper den vidare på högra sidan om æsophagus, motsvarande aorta thoracica hos menniskan och däggdjuren, långs högra si- dan af ryggraden till ledföreningen emellan 4:de och 5:te verte- bern, der den böjer sig snedt öfver till vänstra sidan för alt un- der en spetsig vinkel förenas med samma arter från vänstra si- dan, till en gemensam stam, motsvarande aorta abdominalis. II) Arcus aorte sinister, (Pl. V. Fig. 1 N:o 3) är nå- got kortare än den högra och har samma förlopp som denna. *)Den del af m, rectus abdominis, hvilken enligt Collan fäster sig på tungbenet, är egentligen en skild muskel, som uppkommer från proces- sus xiphoideus, der m, recius abdominis slutar, och motsvarar m, ster- nohyoideus, som sålunda hos paddan uppkommer med 2:ne portioner. ) 2 450 E. J. BONSDORFF Ifrån ofvan beskrifne arcus aortæ utgå flera grenar i föl- jande ordning: A) 4. carotis externa B) A. pulmono-cervicalis C) A. Laryngea, D) A. occipitalis, och E) 4. subclavia. — A) Carotis externa (Pl. V. Fig. 1 N:o 4) utgår på hvar- dera sidan från arcus aortæ under en ganska spetsig vinkel, | och förlöper snedt öfver m. hyoglossus uppåt och något bakåt. Här sväller den snart till en, i förhållande till stammen, stark sinuös utvidgning. Denna sinus caroticus,”) (Pl. V. Fig. 1 och 2 N:o 5), hvilken utgör ett bihjerta af en nästan sphaerisk gestalt, är belägen under m. omohyoideus emellan tungbensändan af m. stylohyoideus och arcus aortæ, med hvilken densamma genom lös cellväfnad är förenad, och skickar framåt tvenne gre- *) Denna sinus torde motsvara den hos författare vidrörda glandula caro- tidea, hvilkens inre byggnad Huschte (Tiedemann und Treviranus, Zeit- schrift för Physiologie B IV sid. 113 ansett bestå uli elt rete mirabile, kvilken byggnad dock Stannius (Lehrbuch der vergleichenden Anatomie der Wirbelthiere Berlin 1846) pag. 216 not, icke funnit å densamma id injection af det arteriella systemet ifrån truncus arteriosus har jag, oaktadt sinus caroticus varit fylld, icke sett injectionsmassa härifrån in- tränga i olvan anmärkte vena carotico cerebralis, men väl då injection utlöres genom nyss anmärkte ven, i hvilkens öppning i sinus, 2 fina se- milunära valvler förekomma, hvilka hindra blodets inträngande hit ifrån sinus carolicus, Då härtill kommer att jag, vid vivisieclioner utförde 4 paddor, sett tydlig rhytmisk contraction i denna sinus, torde intet tvifvel kunna äga rum alt ju densamma är att anses såsom ett accessoriskt hjer- ta, ulgörande en återstod från ett tidigare utvecklings stadium, då respi- ration utfördes genom gälar, såsom älven Huschke I, c. förmodar, dà ban anser densamma såsom en ålerstod af första branchial bågens capillar kärlsystem, Om arteriella kärlsystemet hos Paddan, -451 nar: Art. lingualis och pharyngea, adscendens samt moltager vena carotico-cerebralis (Pl. V. Fig. 1 N:o 6 Fig. 2 N:o 9). a) Art. lingualis, (Pl. V. Fig. 2 N:o 6) hufvudsakligen be- stämd för tungan, utgör fortsättningen af carotis externa , och förlöper, utgående ifrån främre sidan af sinus caroticus, framåt suedt öfver m. stylohyoideus, under zn. omohyoideus och genio- Ayoideus samt emellan den sistnämnde och öfversta eller främsta delen af m. sternohyoideus, vidare under den främre böjningen af cornu minus ossis hyoidei. Här böjer sig ifrågavarande arter inåt, endast betäckt af den yttre huden och m. mylohyoideus, convergerande med samma arter från andra sidan till främre än- dan af m. Ayoglossus, der densamma , emellan nämnde muskel och m. genioglossus, med 2 slutgrenar insänker sig i tungan. Under detta förlopp afgifver a. Zingualis: a) R. R. musculares, fina grenar, hvilka ifrän yttre och inre sidan öfvergå uti tungbenets närbelägna muskler: mylohyoi- deus, sternohyoideus , genioglossus, hyoglossus, constrictor pha- ryngis. B) R. R. linguales, (Pl. V. Fig. 2 N:o 7) tvünne nä- stan lika starka grenar, hvilka, utgórande slutgrenar af tung-ar- teren, med ett ganska slingrande förlopp förlöpa längs undre ytan af tungan framåt, mot den vid nedre käkbenet fästade delen deraf. Under detta förlopp dela de sig i flera finare grenar, hvilka, inträngande emellan tungans egna transversella och de med desamma solfjäderformigt sammanváfda fibrerna af m, Ayo- ' 452 E.J. Boxsporrr glossus, ingå föreningar med Art. mazillaris externa, genom den från densamma under m. transversalis menti, emellan fästet für m. genioglossus och geniohyoideus, kommande art. submen- talis (PL V. Fig. 2 N:o 8). b) Art. pharyngea, (PL V. Fig. 2 N:o 10) en i förhäl- lande till de 2? föregående, ganska fin gren, utgår från bakre si- dan af sinus caroticus och förlöper snedt öfver m. stylohyoideus uppåt Engs den främre ytan af pharynr, i hvilken den seder- mera utgrenar sig +) B) Art. pulmono-cereicalis (PL V. Fig. 2 N:o 11) ut- går från undre sidan af arcus aortæ, à det ställe der carotis externa utgår från den fre, år något starkare än carotis och förlöper, iit längs med sjelfva stammen bakåt, hvarefter den snart delar sig i 2:ne grenar: a. pulmonalis och occipito-dorsolis scapule. a) Art. pulmonalis (PL V. Fig. 2 N:o 12) förlöper ned- år och bakåt emot lungroten, hvarest den delar sig i 2:ne grenar: r. superficialis och profundus. c) R. svperficialis, mindre ån den djupa gren, förlöper med ett slingrande förlopp bakåt längs yttre ytan af lungsácken, ; hvilken den vidare utgrenar sig, samt synes äfven skicka gre- nar in uti sans substans, hvarest desamma communicera med grenar ifrån r. profundus. ?) Desna gren saknas ofta, särdeles di 2 ac. palatine ascendentes utgå ifrán Art laryngea Om arteriella kürlsystemet hos Paddan, 453 8) R. profundus, (Pl. V. Fig. 2. N:o 12) starkare ån den föregående, förlöper äfven bakåt och intränger vid lungroten i sjelfva lungsäcken, hvarest densamma, starkt slingrande, förlö- per under de hudartade celler, hvilka likasom ett gallerverk, med rhomboidala och polyedriska mellanrum, ófverdraga den inre ytan af lungsåcken, ända till spetsen af densamma. Under detta för- lopp afgå ifrån hvardera sidan af densamma grenar, hvilka med ett likaledes starkt slingrande förlopp tränga in emellan Inngsäc- kens celler, hvilka af desamma omgifvas med en kärlkrans. b) Art. occipito-dorsalis scapule, (PI. V. Fig. 2 N:o 13) ungefär lika stark som den föregående, förlöper uppåt, bakåt och utåt snedt öfver yttre sidan af m. stylohyoideus och tränger, emellan m. sternocleido-mastoideus och Zevator f: attractor scapule, fram till främre randen af skulderbladet, hvarest den- samma delar sig i 2:ne grenar: a. cutanea dorsa/is scapulæ och maxillaris interna, af hvilka den fórra är starkare, och att anses såsom fortsättning af stammen. «) a. cutanea dorsalis scapulæ (Pl. V. Fig. 3 N:o 2) vi- ker från a. maxillaris interna uppåt och bakåt, och förlöper, parallelt med ryggraden, tätt under huden, till bakre ytan af là- ret, hvarest den skickar sina sista grenar, hvilka anastomosera med grenar ifrän a. cutanea femoris posterior. Under detta förlopp afgå från densamma följande grenar: «') a. cutanea occipitalis utgår från stammen, genast ef- ter det den skiljt sig från a. maxillaris interna, emellan öfre 454 . E.J. BoNsDORFF randen af det ófre skulderbladet och främre randen af m. leva- tor. anguli scapulæ och förlöper uppåt öfver pars mastoidea, Hår delar den sig i 2 grenar, af hvilka den ena utgrenar sig i huden i macken, den andra deremot i huden mellan ógat och orat. 7 ve") R. R. cutanei, flera grenar, hvilka, utgående såväl fån yttre som inre sidan af stammen, under dess förlopp åt 1å- ret; utgrena sig i den märbelägna huden samt dess slemkörtlar.' 8) A. mazillaris interna (PI. V. Fig. 3 N:o 3) svagare än den föregående, men dock i förhållande till sin längd ganska stark, förlöper framåt och uppåt, under den bakre ändan af pars mastoidea ossis temporum, längs inre ytan af m. digastricus maxillæ inferioris, till m. temporalis, hvarest densamma kom- mer fram till ansigtet, och förlöper vidare tätt under främre randen af det carülagindsa öronbrosket samt öfvergär, hår ännu temmeligen stark, i a. maxillaris externa. Under detta für- lopp afgifver densamma följande grenar: a | B) R. R. musculares 2 till 3 fina grehar, hvilka förlöpa framåt och utåt för att utgrena sig i m. sternocleido-mastoideus och levator f attractor scapulæ. F°) a. tympanica, en fin gren, hvilken utgår från stam- men, der den förlöper på inre sidan af m. digastricus maxilla inferioris, nåra intill hörsel såcken, och förlöper inåt det inre Örat, i hvars membranósa del den vidare utgrenar Sig. | Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. . 455 B^) R. R. auriculares anteriores, yuerst fina grenar, hvilka utgå från stammen, der den förlöper under främre randen af det cartilagineusa örat, i hvilket desamma utgrena sig, men synas äfven intränga i det inre af örat. B") R. mylohyoideus , hvilken utgår från stammen, der den framtränger längs inre sidan af m. digastricus, förlöper ned- åt på inre sidan af nedre käkens ledförening, till hvilken äfven- som till den här belägna yttre huden densamma, förr än den ut- grenar sig i den bakre randen af sn. mylohyoideus, afskickar grenar. C) Art. laryngea (Pl. V. Fig. 2 N:o 14) utgår från bak- re sidan af arcus aorte, och förlöper på inre sidan af m. sty- lohvoideus, framåt och inåt under tungbensfästet af berörde muskel, till larynx, hvarest den delar sig i flere mindre grenar, hvilka utgrena sig i /arynx, dels i dess slemhinna dels i dess muskler. Under detta förlopp afgifver densamma följande grenar: a) À. palatina adscendens, en stundom 2 fina grenar, hvilka utgå från stammen, kort förr än den tränger under tung- benet” och m. stylohyoideus, och förlöper under nyssnämnde . muskel uppåt till bakre delen af svalget, i hvars slemhinna de vidare utgrena sig. i b) R. hyoglossus, en ganska fin gren, hvilken, utgående från inre sidan af stammen, förlöper inåt under cornu minus af 98 456 E. J. BON SDORFF tungbenet och utgrenar sig i den hår belägna delen af m. Ayo- glussus. D) Art. occipitalis, (Pl. V. Fig. 2 N:o 15) en ganska stark gren, hvilken utgår från arcus aortæ, der densamma på sidan af æsophagus, emellan 1:sta och andra vertebern, böjer sig för att öfvergå i aorta thoracica. Härifrån förlöper densamma uppåt längs sidan af oesophagus och 1:sta vertebern tätt på inre sidan om m. attractor scapulæ, hvarest den böjer sig bakåt och trånger emellan 1:sta-och 2:dra vertebern tätt intill deras corpus, på inre sidan af m. intertransversalis och rectus capitis posti- » cus major till nacken, hvarest den förlöper uppåt under m. sple- nius capitis och cucullaris, hvilka af densammn förses med gre- nar, hvarefter den, vid inre sidan af den sistnåmnde muskeln, framtränger till sidan af os occipitis och parieto-frontale. Här- ifrån förlöper den framåt i en su/cus af sistnämnde ben, betäckt endast af den yttre huden, till bakre vinkeln af ögonhålan, hvar- est densamma delar sig i 2:ne grenar: a. temporalis och fron- talis, hvilka hvardera åter dichotomiskt utgrena sig. Under detta förlopp afgå ifrån densamma följande grenar: a) R. R. ad mm. leratores scapule, utgå från stammen, der den sänker sig emellan 1:sta och 2:dra vertebern, och förlöpa utåt emellan m. attractor scapulæ och levator anguli scapule, i hvilka begge muskler desamma vidare utgrena sig. b) A. cervicalis, (Pl. V. Fig. 3 N:o 4) en ganska stark gren, hvilken utgår från stammen der den år belägen under m. Om arteriella kärlsystemei hos Paddan. 457 splenius capitis och rectus capitis posticus major, hvilka musk- ler äfven af densamma förses med grenar, viker genast under en nästan rät vinkel bakåt och nedåt, fórlópande tätt framom spet- sen af 2:a, 3:e och 4:e vertebernes processus transversi”) be- täckt af de djupare ryggmusklerna, ända till os sacrum. Under detta förlopp afgifver den: a) R. R. musculares, fina grenar, hvilka, under hela dess y» o A - . = E förlopp, utgå mest från yttre sidan och utgrena sig i rm. sple- nius capitis, rectus capitis och ryggmusklerne. B) .R. R. spinales, fina grenar, hvilka under stammens ^ PRE : E: förlopp utgå från inre sidan af densamma och tränga genom fo- ramina intervertebralia tll ryggmärgshålan, å hvars inre yta äfvensom den bakre sidan af ryggmärgen de vidare utgrena sig. 7) R. R. lumbales, ganska fina grenar, hvilka genom- borra mm. intertransversales och emellan ıyggkotormes proces- sus transversi tränga in i bukcaviteten, hvarest de omfatta spinal- nerverne och utgrena sig i de här belägna musklerna samt skicka fina grenar, hvilka, dels tränga in i ryggmärgscanalen genom fo- ramina intervertebralia, dels åtfölja spinalnerverna framåt. Den första af dessa tränger mellan 3:dje och 4:de verteberns proces- sus transvers., den sista på sidan af basis ossis coccygis. Den 3:dje och de följande anastomosera med aa. renales. *) För att se arleren måste dessa bortskaffas, då man verkställer præpara- ration från ryggsidan. 458 . E. J. BONSDORrF c) À. meningea postica, utgår från stammen under m. rectus capitis posticus major och förlöper inåt till membrana obturatoria posterior atlantis, hvilken den genomborrar för att tränga in i cerebralcaviteten. Här förenas den med samma arter från andra sidan och bildar ett kärlnät, hvarifrån grenar utgå till inre ytan af cranium. d) A. temporalis, (Pl. 5. Fig. 3 N:o 5) förlöper framåt emellan bakre sidan af bulbus oculi och m. temporalis, vidare emellan nämnde muskel och n. pterygoideus internus, hvarest den delar sig i 2:ne grenar: a. maxillaris externa och infra- orbitalis. c) À. mazillaris externa, (Pl. V. Fig. 3 N:o 6) starkare ün a. infraorbitalis, förlöper, beläckt af m. temporalis, längs undre sidan af óronbrosket, hvarest den emottager a. maxillaris interna, snedt öfver m. pterygoideus internus till bakre randen af m. temporalis. Härifrån förlöper densamma under arcus zy- gomaticus till främre randen af m. masseter, hvarifrån den vi- dare, endast betäckt af den yttre huden, fortsätter sitt lopp såsom a. submentalis (Fig. 2 N:o 8) längs nedre käken vid ursprun- get för m. mylohyoideus tl m. transversalis, under hvilken den sänker sig emellan m. genio- och Ayoglossus till tungan, hvarest den förenas med slutgrenarna af a. Zingualis. Under detta förlopp afgifver a. submentalis : “) R R. cutanei, hvilka utgrena sig i den närbelägna huden. Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 459 «') R. mylohyoideus, hvilken utgår från inre sidan af stammen under en nästan rät vinkel och utgrenar sig i m. my- lohyoideus. #) Art. infraorbitalis (Pl. V. Fig. 3 N:o 7) skiljer sig under en rät vinkel från a. maxillaris externa och förlöper, vid sitt ursprung betäckt af m. temporalis, sedermera endast betäckt af den yttre huden, långs undre sidan af bulbus oculi framåt till ansigtet der den vidare utgrenar sig i den närbelågna huden och nedre ögonlocket, (rr. palpebrales inferiores) samt förenas vid den inre ögonvinkeln med en gren af a. frontalis. Under detta förlopp afgifver densamma 8) A. alveolaris superior, som utgår från stammen, vid fråmre randen af m. temporalis, och förlöper framåt till öfre ma- xillen, uti hvilken den, intränger genom ett fint hål, för att der- städes vidare utgrena sig. e) A. frontalis, (Pl. V. Fig. 3 N:o 8) lika stark som a. temporalis, förlöper i samma riktning som stammen, förr än densamma delat. sig i a. temporalis och frontalis, längs yttre randen al os parieto-frontale, till inre ógonviukeln der densam- ma delar sig i 2 grenar: a. etlmoidea och r. communicans cum a. infraorbitali, af hvilka den sednare, såsom ofvanför blifvit anfördt, vid inre Ögonvinkeln förenas med fortsättningen af a. infraorbitalis. Under detta "förlopp afgå ifrån densamma följande grenar: 460 E. J. BONSDORFF c) AA. palpebrales superiores, (Pl. 5. Fig. 3. N:o 9) fina grenar, hvilka, 2—4 fll amtalet, utgå från yttre sidan af stammen och utgrena sig i öfre ögonlocket. B) AA. meningeæ anteriores, 2 fina grenar, hvilka utgå ifrån stammen kort efter det densamma skiljt sig från a. tempo- ralis och intränga, genom fina hål i bakre wággen af orbita, i fråmre delen af hjerncaviteten, à hvars inre yta de widare grena sig. à 7) A. ethmoidea, (PI. V. Fig. 3 N:o 10) en i förhållande ganska stark gren, utgörande fortsättningen af stammen, böjer sig inåt och tränger genom ett hål i os etkmoideum. Härifräu för- löper den vidare inåt under os nasale i näscaviteten, hvarest den förlöper, emellan slemhinnan och näsans skiljovágs, fil yttre ändan af os intermaxillare superius, hvarest den trän- ser fram under yttre huden, i hvilken den vidare utgrenar sig, och anastomoserar med grenar från a. submentalis. Under detta förlopp afgå från a. ethmoidea följande grenar: a’) A. palpebralis interna, den största af alla de grenar, hvilka gå till ögonlocken, utgår från stammen, kort förr än den tränger genom os ethmoideum, och förlöper under yttre delen af os nasale, längs inre ögonvinkeln framåt, för att utgrena sig i den här belägna delen af ögonlocken. a”) AA. nasales interne, 2—3 fina grenar hvilka, utgå- ende från yttre sidan af stammen, der den förlöper bakom näsans Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 461 labyrinth, fórlópa framåt för att utgrena sig i slemhinnan à nä- sans labyrinth. 0) R. communicans cum a. infraorbitali, en ganska fin gren, hvilken viker från den föregående utåt långs inre randen af orbita, hvarest densamma snart förenas med fortsättningen af a. infraorbitalis. E) Art. subelavia, (Pl. V. Fig. 2 N:o 16) lika stark som A. occipilalis, tätt bakom hvilken densamma utgår från det stille af arcus aortæ der densamma öfvergår i aorta thoracica, gör i sitt ursprung en liten böjning inåt och förlöper sedermera utåt bakom @sophagus, längs inre ytan af 3:dje verteberns pro- cessus transversus och m. serratus anticus major, samt på inre sidan af plexus brachialis. Härifrån fortsättes densamma, utan att förut hafva afgifvit några grenar, såsom 4. axillaris”), och förlöper utåt, snedt öfver plexus brachialis, till ursprunget för caput longum af m. triceps, hvarest densamma delar sig i 2:ne grenar: a. brachialis och profunda brachii. Grenar hvilka utgå ifrån a. axillaris *^) äro: a) Å. thoracica externa prima, (P1. V. Fig. 2 N:o 57) en i förhållande till stammen ganska stark gren, utgår ifrån inre *) Gränsen emellan a. subelavia och axillaris hos paddan är icke särdeles marquerad, då desamma likväl i Anatomien skiljas , har jag äfven velat följa samma äsigt och, såsom skelt, bestämma plerus brachialis såsom gränsen emellan desamma. **)Jag har icke kunnat finna några grenar, som skulle utgå ilrån a, sub- clavia. 452 E. 1. BONSDORFF sidan af a. axillaris der den går snedt öfver plexus brachialis, och delar sig snart i 3:ne grenar: a) R. superior s. a. thoracica externa 1:ma (Pi. V. Fig. 2 N:o 17) böjer sig uppåt och framåt, emellan båda clavi- culæ, till yttre ytan af desamma, der den år belägen under m. biceps hvilken, jemte den närbelägna delen af m. pectoralis ma- jor, af densamma förses med grenar. 8) R. inferior s. a. thoracica erterna 2:da (VI. V. Fig. 2 N:o 18) är ganska lång och förlöper nedåt längs inre ytan af de hår belägna bukmusklerna hvilka, jemte m. pectoralis minor, af densamma förses med grenar. Dessutom afgär ifrån densam- ma en ganska lång gren, À acromialis,”) hvilken viker uppåt och, förlöpande på inre sidan af m. subscapularis och nedra skulderbladet, utgrenar sig i m. deltoideus. 7) H. ad m. sternocleido-mastoideum, den minsta af de 3 grenarne, förlöper uppåt och utåt för att uigreua sig i stermal- andan af m. sternocleido-mastoideus. b) A. thoracica externa 3:a, mindre ån den föregående, | förlöper från mre sidan af stammen, förr án den tränger under det långa hufvudet af m. triceps, bakåt och delar sig smart i 3:ne grenar, hvilka utgrena sig i m. serratus anticus major, caput , longum m. tricipitis och m. latissimus dorsi, af hvilka den som uigrenar sig i den sistnämnde, förlöper vidare bakåt emellan m. serratus anticus major och latissimus dorsi för att ulgrena sig *) Utgår oftia från stammen, | Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 463 i huden på sidan af ryggen, der den står i communication med rr. cutanei ifrån a. cervico-dorsalis scapuleæ. €) A. subscapularis, (Pl. V. Fig. 2 N:o 19) en ganska stark gren, hvilken utgår från yttre sidan af stammen, der den är belägen emellan m. subscapularis och anconeus longus, gif- ver genast en kort gren till den förstnämnde muskeln, som stun- dom förhåller sig såsom a. circumflexa humeri anterior, och förlöper sedan, långs bakre randen af densamma, till axillen, hvarest den skickar flere grenar till den här belägna huden. Härifrån böjer den sig uppåt och inåt snedt öfver m. subscapu- laris, hvilken den, jemte portio sternalis m. pectoralis majoris, ytterligare förser med grenar och fortsättes sedermera nedåt, längs inre ytan af portio abdominalis m. pectoralis majoris, i hvil- ken den vidare utgrenar sig. d) A. cércumfiexa humer: posterior, starkare än art. cir- cumflexa hum. anterior, utgår från yttre sidan af stammen kort förr än den delar sig i a brachialis och profunda,*) och för- löper, under den afsmalnade främre ändan af m. suprascapula- ris och de/toideus, omkring os Aumeri under caput, hvarest den anastomoserar med grenar ifrån a. eircumflexa humeri anterior, samt skickar grenar till benet och ledcapseln. Dessutom afgå ifrån densamma: +) Denna är olla en gren af a, subscapularis. 59 p U EJ. BoNsDORFF c) R. suprascapularis, en i förhållande till stammen stark gren, förlöper bakät och delar sig snart i 2:ne grenär, af — hvilka den ena utgrenar sig i muskeln, den andra imtränger i ca- "| VD RR. deltoideus wgår fin stammen; der densamma bö- | jer sig framåt emellan os Aumeri och m. deltoideus , och förlö- j per framåt för ait utgrena sig 1 medlersta delen af m. deltoideus, M hvarest den anastomoserar med grenar ifrån r. inferior af a. tho- | m - , 1 n racica 2-da. e) R. anconœus ugar dels från a. subscapularis dels från sjelfva stammen nåra intill der den nyssnämnde gren utgår, för- löper utåt och ulgrenar sig i capat longum af m. triceps, samt skickar en gren till den här belägna huden. f, A. brachialis (PL V. Fig. 2 N:o 20) skiljer sig från a. profunda brachü under en spetsig vinkel och förlöper un- der anconœus longus, emellan deuua och m. supscapularis, snedt utåt emellan coput internum af triceps och m. coraco- brachialis, på iure sidan af den tvåhöfdade muskelns sena till annvecket, hvarest densamma sänker sig emellan sistnämnde sena och det lingre hufvudet af m. flexor carpi radialis. Härifrån böjer den sig, motsvarande a. radialis, något inåt radialsidan af underarmen snedt under m. pronator feres secundarius och pro- nator teres, af hvilken sednare den beiäckt vidare fortsätter sitt lopp till radialsidan af handen. Ilir kommer den fram emellan nedre ändan af flexor carpi radialis och flexor digitorum com- Om arteriella kärlsystemet Los Paddan. 465 munis och delar sig i r. dorsalis och volaris af hvilka den för- ra, såsom fortsättningen af stammen, är vida starkare än den sednare. w Under detta förlopp afgå från densamma följande grenar: a) A. circumflexa humeri anterior utgår ifrån inre sidan af stammen, der den är belägen under caput longum af m. triceps, och förlöper framåt och utåt under m. subscapularis, långs inre ytan af os humeri nära intill caput, hvarest den communicerar med grenar ifrån a. circumflexa humeri posterior, och skickar grenar så väl till ledcapseln som till 7n. subscapularis. B) À. nutritia magna humeri utgår från frümre sidan af stammen och förlöper, längs undre randen af m. subscapularis, framåt fästet für m. coraco-brackialis, hvilken af densamma förses med en gren, samt fortgår sedermera nedåt långs främre ytan al os humeri, uü hvilket den sedermera tränger genom ett fint hål. 7) A. cutanea humeri interna, ganska stark, utgår från inre sidan af stammen kort förr än densamma sänker sig 1 arm- vecket, förlöper inåt till huden, hvarest den vidare utgrenar sig på inre sidan af nedra hälften af öfverarmen och underarmen samt handen. Grenar hvilka utgå från a. radialis äro: «) A. recurrens radialis”) utgår från inre sidan af stam- *) Motsvarar icke strängt laget a. recurrens hos menniskan, emedan denna hos paddan icke anastomoserar med a, collateralis, men dess recurrenta förlopp och läge samt frånvaron af aa, collaterates hos paddan torde vara skäl för den använda benämningen. - 466 E. J. BONSDORFF men der densamma är beligen under ófre ändan af m. pronator teres och delar sig genast i ?:ne grenar: c) R. recurrens förlöper under pronator teres uppåt un- der armledgängen, hvarest densamma utgrenar sig i den nämnde muskeln och äfven synes skicka fina grenar till ledcapseln. ed’) R. anconœus, en fin gren, hvilken förlöper i motsatt riktning emot den föregående, nedåt och utgrenar sig i ófre de- . len af m, anconœus quartus. B) R. R. musculares äro fina grenar, hvilka utgå från både yttre och inre sidan af stammen under dess förlopp på framarmen och utgrena sig i flexor carpi radialis och ulnaris, pronator teres, pronator teres secundarius, anconœus quartus och flexor digitorum communis. 7) R. rolaris utgår från inre sidan af stammen, snedt in- åt och framåt, emellan m. flexor digitorum sublimis och flexor carpi radialis, till radialsidan af carpus, hvarest den delar sig i 2:ne grenar: r. volaris och r. dorsalis radialis digiti secundi?) 7) R. eolaris, betydligt mindre án den följande, böjer sig utåt i rola manus, der den snart försvinner utgrenande sig i tummens korta muskler. 7) R. dorsalis, (PL V. Fig. 2 N:037) såsom fortsittnin- gen af stammen vida starkare án den föregående, förlöper längs radialsidan af metacarpus, emellan den rudimentära tummen ") Emedan paddan egentligen icke har mer än 4 utbildade £ngrar och en rudimenlair tum, har jag dock räkuat tummen sksom första Gugrel Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 467 och andra fingret, gifver en fin gren till tummen och fortsätter vidare sitt förlopp långs radialsidan af 2:dra fingret, hvarest den vid nagelleden förenas i en båge med a. dorsalis ulnaris di- gui IlI:di. 9) R. dorsalis (Pl. V. Fig. 2 N:o 38) år, såsom fort- sättningen af stammen, betydligt starkare án den föregående, ifrån hvilken den under en spetsig vinkel böjer sig något utåt under flexor digitorum sublimis, tränger in i ledcapseln, emellan ulnar- ändan af os antibrachii och den första serien af ossa carpi, till ryggen af handen under sm. extensor digitorum brevis, hvarest den förstärkes genom den inre gren af a. profunda brachii. Härifrån böjer den sig sedermera inåt, förlöpande med en åt fing- rarne convex båge, (arcus carpcus dorsalis) snedt öfver basis af 2:dra, 3:dje och 4:de fingrets os metacarpi, under m. extensor brevis digitorum, tll interstitium emellan 2:dra och 3:dje fing- ret under namn af a. interossea Il:da, (P1. V. Fig. 2 N:o 40) och delar sig snart i 2:ne grenar: a. dursalis u/naris digiti ILi och a. dorsalis radialis digiti III:i. lfrün arcus carpeus dor- salis utga de öfriga 2:ne aa. interossec dorsales, om hvilka ne- danföre. Ifrån r dorsalis a. radialis utgå följande grenar: 9) R. carpeus profundus, en ganska fin gren, hvilken utgår från stammen vid främre ändan af os antibrachä och ut- a grenar sig i ledcapseln emellan carpi ben. dos E. J. BoNSDORFF d^) A. interossea dorsalis III:a (PI. V. Fig. 2 N:o 41) utgår från början af arcus carpeus dorsalis, förlöper emellan 4:de och 5:te fingrets ossa. metacarpi hvarest den delar sig i a. dorsalis radialis digi IV:i och a. dorsalis ulnaris digiti IF^i, hvilka vid nagelleden förenas, den förra med a. dorsalis ulnaris digiti F:i den sednare med a. dorsalis radialis digiti IV. — 0”) A. énterossea dorsalis IT:a uteár äfven från arcus dorsalis och förlöper emellan 3:dje och 4:de fingrets os meta- carpi samt delar sig, såsom den föregående, gaflelformigt i a. dorsalis radialis digiti IV:ti och a. dorsalis ulnaris digiti Ii. 0^) A. interossea dorsalis La utgör, såsom olvanför blif- vit anfórdt, fortsättningen af stammen och delar sig i a. dorsa- lis ulnaris digiti ITi och a. dorsalis radialis digiti IlLi hvilka, på ofvan anfördt sätt, förenas den förra med a. dorsalis radialis digiti II:di, den sednare med a. dorsalis ulnaris digiti III:i. I allmänhet má anmärkas om digitalartererne, att de à hvarje finger på radial- och ulnarsidan forlópande artererne, ge- nom tvärgrenar, hvilka förlöpa emellan undre ytan af phalangen och senan af dess flexor, stå med hvarandra i communication, samt all desamma dessutom afgifva grenar, dels till simhuden emel- lan tårna och den öfriga yttre huden, dels grenar hvilka utgrena sig djupare 1 mm. interossei externi och interni. g) À. profunda brachii (Pl. V. Fig. 2 N:o 39) utgår från yttre sidan af a. axillaris, der densamma är belägen under caput longum af m. triceps, och förlöper, emellan caput exter- | | I Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 469 "num och longum af nämnde muskel, snedt utåt till ulnarsidan af öfverarmen. Här fortsätter den sitt förlopp emellan anconeus externus och supinator longus, hvilka af densamma förses med grenar, till yttre sidan af armbägsleden, skickar här grenar till m. extensor digitorum longus och abductor s. extensor indicis longus, sänker sig (motsvarande a. w/naris hos menniskan) un- der m. extensor longus digitorum och extensor carpi radialis och böjer sig sedermera emellan den sednare m. och anconœus guartus framåt långs ulnarsidan af underarmen. Vidare fortsät- ter den sitt lopp, emellan m. extensor carpi ulnaris och extensor digitorum longus, snedt inåt dorsalsidan af carpas, emellan sist- nämnde muskel och extensor indicis longus , hvarest den delar sig i r. volaris och dorsalis. Under deua förlopp afgà ifrån ifrågavarande arter följande grenar: c) À. nutritia ossis humeri, en temmeligen stark gren, hvilken utgår från yure sidan af stammen vid nedre ändan af os humeri under m. anconeus externus, och förlöper utåt längs yttre ytan af os humeri, i hvilket den intränger genom ett hål litet ofvanom condylus externus ossis humeri. B) R. R. musculares, hvilka vid yttre sidan af armbägs- leden utgå från stammen och utgrena sig i m. exlensor longus digitorum och extensor indicis longus. Dessutom afgilver den, under silt ofvan beskrifne förlopp à underarmen, grenar till de sträckmuskler, emellan hvilka den förlöper. 470 E. J. BONSDORFF 7) R. rolaris, en ganska fin gren, hvilken vid carpus. böjer sig uiüt under extensor digitorum longus och fortsättes, längs ulnarsidan af 5:ie fingret, såsom a. dorsalis ulaaris digiti V-ti, för att förenas med a. dorsalis radialis digiti V:ti, som ofvanföre blifvit beskrifven såsom en gren af den 3:dje a. inter- ossea. à) R. dorsalis är, såsom fortsättningen af stammen, star- kare än r. volaris och förlöper snedt inät tvärs öfver basis af 5:e och 4:de fingrets ossa metacarpi under m. extensor digito- rum longus, för att, efter ett ganska kort förlopp, hel och hållen öfvergå 1 r. dorsalis af a. radialis och sålunda deltaga i bild- . ningen af arcus carpeus dorsalis. Kort förr än den sålunda öfvergår i arcus carpeus dorsalis, skickar den en fin r. carpeus till carpus, hvarest den deltager i bildningen af rete carpeum dorsale. Med afseende à förloppet af de grenar hvilka efvanföre hafva blifvit beskrifne såsom utgående från arcus aorte, förhål- ler det sig aldeles lika på hvardera sidan. Sedan arcus aortæ à hvardera sidan afgifvit ofvan beskrifne a. sublaria, böjer den sig på sidan af corpus ossis hyoidei och vid början af oesopha- gus nedåt samt förlöper , såsom aoría descendens thoracica, till trakten af 5:te vertebern, der densamma från hvardera sidan, un- der en nedåt ganska spetsig vinkel, öfvergår i en slam som nu- mera får namn af aorta descendens abdominalis, hvilken, eme- dan a. mesenterico-celiaca, som år starkare, genast i förenings- Om arteriella Lärlsystemet hos Paddan. 471 vinkeln ifrån densamma afgär till bukcavitetens organer, numera betydligen förminskad till volume, förlöper, långs corpora verte- brarum, emellan båda njurarne till nedre hälften af os coccygis, der densamma slutligen delar sig i de båda arteriæ iliacæ com- N munes. Aorta abdominalis är sålunda i förhållande till de öf- riga artererne af ganska underordnad volume, om man jemför densamma med förhållandet hos menniskan och däggdjuren. II. Aorta descendens thoracica (PI. V. Fig. 1 N:o 7) förekommer, såsom ofvan blifvit anfördt, en på hvardera sidan, hvilka afgifva lika beskaffade grenar. Grenar hvilka utgå från aorta thoracica: A) A. esophogea, (Pl. V. Fig. 1 N:o S) vanligen en på hvardera sidan, utgår från aorta thoracica, på högra sidan kort efter det arten fått namn af aorta thoracica, à vänstra si- dan kort förr än begge avrtæ thoracice förenas *), i hvilket fall den förra förlöper nedåt, den sednare uppåt långs bakre väggen al esophagus, i hvilken desamma vidare utgrena sig och anasto- mosera med hvarandra. III. Aorta descendens abdominalis (Pl. V. Fig. 1. N:o 9) delar sig genast då densamma bildas, genom föreningen af hvardera aorta thoracica, säsom ofvanför blifvit anfördt, i 2:ne *)4A. csophagec variera i afseende à sitt ursprung hos olika individer; stundom uppkomma båda på ena sidan, 60 472 A E.J. BoNsponrFF hufvudgrenar, arteria mesenterico-cæliaca och aorta abdomina- lis, sålunda likväl, att, då det blod som flyter genom den vän- stra aorta thoracica hufvudsakligen torde ófvergá i a. mesente- rico-celiaca, deremot blodet ifrån den högra ófvergár i aorta abdominalis, emedan båda aorta thoracicæ sammansmälta med hvarandra sålunda att den vänstra lägger sig likasom tvärs öfver den högra, och blott den vågg af hvardera arteren, som sålunda kommer i beröring med den andra, försvinner. 1) A. mesenterico-celiaca, (Pl. V. Fig. 1 N:o 10 Fig. 2 N:o 22) något starkare än den bakre gren eller aorta abdo- minalis s. str., förlöper, emellan de båda bladen af Zizamentum gastro-hepaticum, på högra sidan af csophagus till cardia, hvarest den delar sig i 2:ne nästan lika starka grenar: a. celiaca och mesenterica, men afgifver dessförinnan hos honan a. ovaria superior ”), en fin gren, hvilken utgår från bakre sidan af a. mesenterico-caliaca, och förlöper nedåt mot vänster till öfre de- len af ovarium å samma sida. A) À. celiaca (PI. V. Fig. 2 N:o 23) är en ganska kort stam, bildande åt höger en liten båge hvilken genast delar sig i trenne grenar: a. coronaria ventriculi dextra anterior och posterior samt æsophagea inferior. a) A. coronaria ventriculi dextra anterior“) (PL V. +) Utgår kanske lika ofta från aorta abdominalis. tf) Motsvarar så val a. coronaria ventriculi som gastroepiplaica dertra och hrpatica hos menniskan. Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 473 Fig. 2 N:o 24) förlöper från höger åt vänster, emellan de båda bladen af mesenterium, och delar sig, då den uppnår den främ- : re randen af ventrikelns curvatura minor, i r. ascendens och descendens, hvilka bägge förlöpa långs berörde curvatur, den förra uppåt mot cardia, hvarest den anastomoserar med aa. æso- phageæ, den sednare deremot nedåt emot pylorus, der den i en båge förenas med r. ascendens af a. jejunalis. Bägge afgifva grenar hvilka förlöpa långs främre ytan af ventrikeln och intränga till dess tunica propria. Under detta förlopp afgifver ifrågavarande a. coronaria: «) A. hepatica, (Pl. V. Fig. 2 N:o 25) förlöper, med en åt vänster convex båge, framåt och uppåt längs capsula Glis- sonii, står, genom en r. communicans, i förening med a. jejunalis och delar sig, då den uppnätt lefvern, i 2:ne grenar en r. sini- ster och en dexter, hvilka utgrena sig hvar i sin lob af lefvern. Förr än a. Aepatica delat sig i sina 2:ne till lefvern trängande grenar, afgifver densamma | @) À. cystica, hvilken förlöper i samma riktning som stammen och sedermera utgrenar sig så väl å öfre som undre ytan af gallblåsan. b) A. coronaria ventriculi dextra posterior, kortare än den föregående, förlöper äfven åt vänster, men mera bakåt till den bakre randen af ventrikelns curvatura minor. Då den upp- når ventrikeln, delar den sig i 2 grenar, hvilka förlöpa långs bakre väggen af ventrikeln emot pylorus, hvarest desamma ana- , 474 E. J. BoN sponrr stomosera med deu bakre gren af a. jejunalis. Under detta för- lopp längs curvatura minor, skickar densamma grenar, som för- löpa à bakre ytan af ventrikeln och intränga till densammas | tu- nica propria, à hvilken de vid curvatura major anastomosera med grenar ifrån a. coronaria ventriculi dextra anterior. c) A. esophegea inferior, utgår kort efter det a. celiaca skiljt sig från a. mesenterica, och förlöper uppåt långs högra sidan af cardia till æsophagus, der den anastomoserar med gre- nar ifrån aa. esophagec superiores.. B) A. mesenterica ^) (Pl. V. Fig. 2 N:o 26) förlöper emellan de båda bladen af mesenterium nedåt intestina, och de- lar sig snart i en ófre och en undre gren eller a. jejunalis och colica communis, af hvilka den förra skickar grenar till duode- num och jejunum, den seduare deremot till intestina ileum och tjocktarmen. Följande grenar utgå från a. mesenterica : a) À. jejunalis (Pl. V. Fig. 2 N:o 27) förlöper, såsom de öfriga intestinal artererna, emellan bladen af mesenterium tll jejunum och delar sig nära tarmen i 2:ne grenar, en r. adscen- dens och r. descendens. «) R. adscendens, starkare ån r. descendens, förlöper ut- åt, långs den vid mesenterium fästade randen af den öfversta delen af tunntarmarne, duodenum och vänstra hälften af ventri- kelns curvatura minor, hvarest den ingår förening med a. co- +) Motsvarar så väl a. mesenterica superior som inferior Los wenniskan. « | | | Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 475 ronaria ventriculi dextra anterior och posterior, så alt genom denna en ganska stark arteriell båge bildas. Under detta förlopp skickar den grenar till främre och bakre väggen af den öfversta delen af tunntarmarne och nedre hälften af ventrikeln, motsva- rande sålunda äfven a. coronaria ventriculi sinistra hos men- niskan. B) R. descendens, något mindre ån den föregående, för- löper nedåt på samma sått som den längs jejunum, och förenas till en arteriell båge med 7. adscendens af a. ilea I:ma, ifrån hvilken båge grenar öfvergå till den hithörande delen af tunn- tarmen, för att utgrena sig så vål på fråmre som bakre väggen af tarmen. b) A. colica communis, (Pl. V. Fig. 2 "No 28) star- kare án den ófre gren, med hvilken den för öfrigt har lika für- lopp genom mesenterium tll tjocktarmen, delar den sig i 5 gre- nar, af hvilka 3 utgöra likasom ett knippe och alla utgrena sig 1 den del af tunntarmen, som icke af den föregående erhållit nä- gra grenar, och 2 utgöra ett annat knippe, som skickar grenar till tjocktarmen. Af dessa skulle jag anse de 3 motsvara aa. ileæ, den 4:de colica media och den 5:te a. mesenterica inferior s. hemorrhoidalis interna. «) AA. ilee äro trenne till antalet och utgå alla från ná- stan samma ställe af stammen, förlöpande emellan de båda bla- deu af mesenteriwm, och dela sig i 2 grenar, hvarefter hvardera af dessa nära tarmen åter dela sig i 2 grenar hvilka ytterligare, 476 E. J. BoNsporrr genom communication med dylika grenar ifrån den följande, för- enas till en båge, ifrån hvilken sedermera grenar utgå så väl till fråmre som bakre ytan af tarmen. ed) A. sea I:a (Pl. V. Fig. 2 N:o 42) delar sig i en r. ascendens och descendens, af hvilka den förra förenas med r. descendens af a. jejunalis, den sednare med r. ascendens af a. ilea ILa. | c ) A. ılea II:da (Pl. V. Fig. 2 N:o 43) afgifver a. ileo- colica, och delar sig sedermera i r. ascendens, som förenas med r. descendens af den föregående, och r. descendens som förenas med r. descendens af den följande. ce”) A. ea III:a (PI. V. Fig. 2 N:o 44) delar sig äf- venledes i r. ascendens, hvilken förenas med r. descendens af föregående, och r. descendens, som förenas med r. adcendens af a. ileo-colica. c^) A. ileo-colica (Pl. V. Fig. 2 N:o 45) utgår från stam- men af a. ilea 2:da, förlöper, såsom de ofvan beskrefne mellan bladen af mesenterium, till slutet af tunntarmarne och delar sig i r. adscendens, som förenas med r. descendens af a. ilea 3:a, och r. descendens som förlöper till början af colon och här för- enas med a. colica media. É B) A. colica media (Pl. V. Fig. 2 N:o 46) förlöper, mel- lan de båda bladen af mesocolon, uppåt till den del af colon, som år fästad vid mesocolon, för att förenas med r. descendens af Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 77 üeo-colica. Under detta förlopp skickar densamma grenar till fråmre och bakre ytan af colon. 7) À. hemorrhoidalis interna (Pl. V. Fig. 2 N:o 47) de- lar sig i en liten r. adscendens, som förenas på ofvan anfördı sätt med a. colica media, och r. descendens hvilken utgör den egentliga stammen och förlöper nedåt längs mesocolorn och intes- tinum rectum ända till sphincter ani. Under detta förlopp skic- kar den grenar till colon och rectum samt rr. hemorrhoidales. c) À. lienalis en i jemförelse med de föregående fin gren, hvilken utgår från stammen af a. mesenterica och, mellan de båda bladen af mesenterium , förlöper till mjälten, i hvilken den vidare utgrenar sig. 2) Aorta abdominalis, (Pl. V. Fig. 2 N:o 29 Fig. 1 N:o 11) något mindre än a. mesenterico-celiaca, förlöper såsom of- vanför blifvit anfördt, till os coccygis der den delar sig i de bå- da aa. iliace, och afgifver under detta förlopp följande grenar hvilka utgrena sig egentligen i det uropoëtiska och generations- systemet. A) Aa. adipose, (Pl. V. Fig. 2 N:o 30) 2:ne från aorta abdominalis utgående arterer, en för högra och en för den vän- stra sidan. Den högra utgår från främre sidan af aorta, nåra ursprunget för a. mesenterico-cæliaca, förlöper åt höger genom den öfra delen af njuren till det stille der de fingerlikt delta fettloberne sammanhänga med njuren och delar sig här i 2 478 . à E J.BONSDORFF grenar, af hvilka den ena r. adiposus ulgrenar sig i ofvanan- förde fettpartie, den andra deremot, hos honan i ovarium. | Den vänstra a. odiposa utgår äfvenledes från främre si- dan af aorta, men Ligre ned, förlöpande åt vänster och förhåller sig på samma sått som den högra, men skickar dessutom en r: renalis till högra njuren. B) Aa. renales, (PI. V. Fig. 1 N:o 13) trenne eller 4 till 5 särskildt frön främre ytan af aorta, der densamma förlöper emellan bågge njurarne, utgående arterer, hvilka utgrena sig i hvardera njuren. Af dessa kommer en eller 2 såsom en stam från aorta men delar sig sedermera i 2:ne grenar, en för hvar- dera njuren, då de öfriga enskildt utgå från aorta och utgrena sig i endera ujuren. Ifrån hyar och en af aa. renales utgå dessutom hos honan. a) R. R. orari. (Pl. V. Fig. 2 N:o 31) hvilka emellan bladen af ovarii mesenterium förlöpa framåt och, delade i flere grenar, uigrena sig i ovarium à hvardera sidan. C b) A4. tube Fallopü (PL V. Fig. 2 N:o 32) hvilka, flere ull antalet, inom njursubstansen utgå från aa. renales, for- löpa uppåt till öfra randen af njuren, härifrän emellan de båda bladen af det mesenterium som fästar oviducten, till den vid mesenterium fästade sidan deraf, hvarest de bilda arteriella bågar, ifrån hvilka grenar utgå till det inre af oviducten. | Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 479 Bäde hos hanen och honan utgä vidare frän aa. renales: c) AA. hanbales interne hvilka förlöpande bakåt, på sidan af corpora vertebrarum, till interstitium emellan processus trans- versi, här gaflelformigt utgrena sig och anastomosera med de ifrän a. cervicalis kommande aa. lumbales externe. A) A. iliaca communis (Pl. V. Fig. 1 N:o 14) förekom- mer en på hvardera sidan, hvilka, såsom ofvan blifvit anfôrdt, utgöra slutgrenarne af aorta abdominalis. Hvardera a. iliaca communis skiljer sig från hvarandra under en spetsig vinkel och förlöper ifrån nedre ändan af os coccygis, avföljd af m. ischiadi- cus, snedt längs undre ytan af sm. Zleo-coccygeus till bakre delen af lärbens hufvudet, der densamma under namn af a. ischiadica under m. gluteus maximus tránger fram till bakre delen af 1å- ret. Här gifver den a. circumflexa femoris externa och fort- sätter sitt förlopp emellan rm. biceps femoris och semitendinosus till knävecket, hvarest den under namn af a. poplitea förlöper till ursprunget för m. gastrocnemius, och snart delar sig i sina 2 slutgrenar a. tibialis antica och a. tibialis postica. Af dessa är den förra vida starkare och att anses såsom fortsättning af stammen. Grenar hvilka utgå ifrån a. iliaca äro: a) Truncus communis a. vesicalis et epigastrice utgår från yttre sidan af stammen, kort förr än den tränger ut ur buk- caviteten, och delar sig genast i sina 2 grenar a. vesicalis och epigastrica. 61 480 E. J. BONSDORFF «) A. vesicalis, något starkare án. den följande, fórlóper- framåt och inåt med ett slingrande förlopp, längs yttre randen af urinblåsan, ända till dess fundus, hvarest den synes anastomosera med grenar af samma: arter från. andra sidan, och skickar under detta förlopp flere grenar till urinblåsan. 8) A. epigastrica förlöper utåt från den föregående, längs undre randen af m. transversus abdominis, till inguinaltrakten , hvarest densamma: lägger sig under. m. rectus abdominis, långs hvars undre eller inre yta den sedan förlöper vidare uppåt, för- delande sina grenar så väl i denna, som båda men. obliqui, och skickar dessutom B) À. cutanea femoris anterior s. externa, en làng gren hvilken, under nedre randen af m. obliquus abdominis, tränger ut till huden à främre och yttre sidan af låret, hvarest den vi- dare skickar grenar, som anastomosera med sista grenarne af a. dorsalis scapulæ. b) A. eruralis, (Pl. V. Fig. 1 N:o 16) en ganska kort stam , hvilken utgår från yttre sidan af a. iliaca communis, der densamma passerar m. sphincter ani internus och delar sig nä- stan genast i 2:ne grenar: a. circumflexa femoris interna och circumflexa iei. a) A. circumflera femoris interna (Pl. V. Fig. 1 N:o 17) utgör fortsättningen af stammen oclr förlöper tvärs nedåt och inåt till inguinaltrakten, emellan nedre randen af mm, obliqur och transversus abdominis, till öfre ändan af m. vastus inter- ‘Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 481 ‚rus och adductor magnus, hvilka af densamma förses med gre- nar, och anastomoserar med grenar ifrån a. circumflexa femoris externa. B) À. circumflexa iler, (Pl. V. Fig. 1 N:o 18) en ganska fin men lång gren, hvilken utgår från stammen nära os ileum ‘och förlöper uppåt, längs inre randen af samma ben och fästet för m. ileo-coccygeus. Under detta förlopp skickar densamma grenar till m. ileo- och sacrococcygeus. c) À. circumflexa femoris externa (Pl. V. Fig. 1 N:o 19) utgår ifrån stammen, der densamma sänker sig under rm. glutœus maximus, utåt längs m. rotator communis under m. semitendinosus och semimembranosus, nära dessa musklers ur- sprung , och anastomoserar med grenar ifrån a. circumflexa fe- moris interna. Genom denna communication bildas en arteriell -kärlkrans omkring randen af acetabulum, ifrån hvilken sedermera grenar utgå till m. rotator communis femoris och ledcapseln samt caput femoris. Under detta förlopp afgifver densamma följande 2:ne grenar: «&) A. coccygea hvilken, utgående från inre sidan al stammen under m. gluteus maximus, förlöper tvärs inåt mot den cartilaginösa ändan af os coccygis, och utgrenar sig här i sm. sphincter ani externus, samt den närbelägna huden. 8) R. muscularis hvilken utgår från yttre sidan af stam- men och förlöper nedåt och utåt, emellan m. sphincter ani ex- ‚ternus och gluteus maximus, för att utgrena sig i m. semiten- 482 BE. J. BoNsDORFF dinosus. Härifrån forsättes densamma vidare såsom a. cutanea femoris interna öfver nämnde muskel och m. subcutaneus fe- moris, hvilken jemte m. semimembranosus af densamma förses med grenar, till huden nåra anus, der den anastomoserar med samma arter från andra sidan, och sålunda omkring anus bildar en arteriell kärlkrans, ifrån hvilken aa. hemorrhoidales externe, hvilka anastomosera med aa. heemorrhoidales interne utgå och utgrena sig i sphincter ani samt huden. d) A. femoris profunda, en ganska stark gren, utgär frän undre sidan af stammen, der densamma sänker sig emellan m. biceps femoris och semitendinosus, och böjer sig, efter eıt kort förlopp framåt och utåt, under m. semitendinosus, emellan m. adductor brevis och semimembranosus, samt emellan den sistnämnde och m. subcutaneus femoris hvilka alla muskler, jemte den närgrånsande huden, af densamma förses med grenar. Under detta förlopp afgifver a. profunda fernoris föl- jande 2 grenar: a) A. perforans I:ma utgår från bakre sidan af stam- men och delar sig snart i 3:ne grenar, af hvilka en utgrenar sig i m. semitendinosus; den 2:dra sänker sig i djupet och utgre- nar sig i m. addactor magnus och den 3:dje förlöper uppåt emellan m. glutœus maximus och öfre ändan af m. sernitendi- nosus, för att utgrena sig i den sistnämnde m. och anastomosera med grenar ifrån a. circumflexa femoris externa. Om arteriella Eürlsystemet kos Paddan. 483 B) A. perforans II:a^) utgår från frámre sidan af stam- men, der densamma böjer sig bakåt och utgör en ganska kort stam, hvilken hastigt delar sig i flera gremar, 3 à 4, hvilka vi- dare utgrena sig i m. biceps femoris, vastus externus och in- ternus samt cruralis. Dessutom skickar den grenar hvilka dels utgrena sig i m. adductor magnus och genomborrande denna trånga fram till inre sidan af låret, för att utgrena sig i m. gra- cilis, sartorius, adductor brevis och pectineus, samt såsom a. cutanea femoris interna (Pl. V. Fig. 2 N:o 33) öfvergä i den hithörande huden. e) À. articularis superior externa (PL V. Fig. 3 N:o 12) utgår från a. poplitea, kort förr ån densamma delar sig i sina 2:ne grenar, och förlöper, snedt öfver rema poplitæa, till yttre sidan af kmileden under senan af m. biceps fernoris, hvar- [ efter densamma, långs yttre sidan af knået, fortsätter sitt förlopp, tätt under huden, nedanom knileden till crus. Under detta förlopp skickar ifrågavarande arter följande grenar : e) R. suralis”) hvilken utgrenar sig i m. gastocnemius. B) R. articularis superior externus, (Pl. V. Fig. 3 N:o 12) en fin gren, hvilken, utgående från stammen under senan af m. biceps femoris förlöper framåt öfver condylus externus fe- moris, under vastus externus och anastomoserar med den från ^ Motsvarar a. perforans 2:da och 3:2 hos menniskan, **) Denna är ofla en gren af a. poplitea. 484 E. J. Bonsporrr a. tibialis antica kommande 7r. articularis superior internus, samt skickar grenar till Jedeapseln. 7) R. cutaneus anterior cruris utgår från stammen på yttre sidan af knäleden, och förlöper nedåt och framåt snedt óf- ver ursprunget för /n. peroneus longus, titt under huden, i hvil- ken den utgrenar sig à främre sidan af crus. 0) R. articularis inferior externus, (Pl. V. Fig. 3 N:o 13) en ganska fin gren, hvilken utgår från stammen, kort förr ån den delar sig i sina 2:ne slutgrenar, och förlöper, tätt under condylus externus tibiæ, uppåt till ledcapseln der den synes ana- stomosera med grenar ifrån a. articularis inferior interna. €) R. peronei longi utgår från stammen, vid yttre ran- den af m. peroneus longus, tätt under knäleden och utgrenar sig snart i m. peroneus longus. c) R. tibialis antici är, såsom fostsättningen af stammen, den starkaste af alla i frägavarande arters grenar, och förlöper framåt och nedåt, längs inre ytan af m. tibialis anticus i hyil- ken ensam den utgrenar sig. f) A. suralis superior (Pl. V. Fig. 3 N:o 15) utgår från yure sidan af a. poplitea, förlöper nedåt och delar sig snart i 2:ne grenar: «) R. cutaneus posterior cruris förlöper nedåt tät un- der huden, i hvilken densamma utgrenar sig à bakre sidan af crus. Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 485 8) R. gastrocnemius utgör fortsättningen af stammen och förlöper nedåt för att utgrena sig i ófre ändan af m. gastroc- nemius. g) À. tibíalis: postica, (Pl. V. Fig. 2 N:o 34) mindre än a. tibialis antica, ifrän hvilken densamma viker bakät, och förlöper. nedåt till inre sidan af crus, emellan m. gastrocnemius och tibialis posticus, langs inre randen af den. förstnämnde mu- skeln till malleolus internus, hvarest densamma är belägen emel- lan den inre randen af tendo Achillis och berörde malleolus. Härifrån. fortsätter den sitt förlopp, endast betäckt af den yttre huden, på inre sidan af tarsus, långs m. adductor hallucis lon- gus, till inre sidan af os sesamoideum magnum hvarest den de- lar sig i 2:ne fina grenar, af hvilka den ena förlöper långs inre randen af nämnde ben, och den andra starkare böjer sig emot dess plantaryta, hvarest den skickar flere grenar som härstädes bilda ett nit. Härifrån fortsättes densamma såsom a. dorsalis ti- bialis hallucis (P1. V. Fig. 2 N:o 48) långs inre sidan af nämn- de tå till nagelleden , hvarest den i en båge förenas med a. dor- salis .fibularis hallucis, med hvilken den dessförinnan, å undre ytan af berörde tà, anastomoserar genom en tvärgren. Under detta förlopp afgifver densamma följande grenar: «) R. gastrocnemius hvilken utgår från stammen, kort efter det densamma skiljt sig från a. tibialis antica , och förlö- per nedåt i knävecket, längs inre ytan af m. soleus, hvarest den vidare utgrenar sig. 486 E. J. BoNsDORFF B) R. cutaneus cruris internus, en fin gren hvilken, un- gefär à midten af crus, wgår från inre sidan af stammen och utgrenar sig i huden å samma sida af crus, samt anastomoserar med grenar ifrån R. cutaneus cruris externus från a. tibialis antica , och rr. cutanei tarsi. 7) A. tarsea, en i förhållande till stammen ganska stark gren, hvilken utgår från yttre sidan af stammen något nedanom . tarsalleden och böjer sig utåt emellan aponeurosis plantaris och m. plantaris, à plantar ytan af tarsus, till inre randen af mn. fle- xor digitorum longus, hvarest densamma delar sig i 2:ne grenar, en r. externus och internus. 7) R. erternus skickar grenar till m. flexor digitorum longus och forsätter sedermera sitt förlopp , emellan nämnde mu- shkel och m. plantaris, till nedre ändan af astragalus, hvarest den emottager en communicationsgren ifrån a. tibialis antica, hvilken genomborrar ligamentum interosseum emellan astraga- lus och ca/caneus, för att från dorsalytan komma till plantarytan al tarsus, och skickar grenar till den härbelägna m. tibialis pos- ticus inferior. 7) RB. tnternus är starkare än den yttre, böjer sig åter utåt, förlöpande emellan aponeurosis och m. plantaris, i en bå- ge till inre sidan af tarsus, långs hvilken den sedermera förlö- per nedåt. Under detta förlopp gifver densamma grenar till de nåmnde musklerna och synes anastomosera med det arteriella Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 487 kärlnät som bildas genom grenar från stammen af a. tibialis posti- ca å undre ytan af os sesamoideum magnum. 9) A. malleolaris posterior interna utgår, kort efter den föregående, från stammen vid öfre ändan af ca/caneus och för- löper inåt tarsalleden, hvarest den delar sig i 2:ne grenar: 7. su- perior s. a. articularis och r. inferior s. r. calcaneus internus, af hvilka den sednare är nägot starkare. 0) R. superior s. a. articularis böjer sig uppåt, längs inre sidan af tarsalleden och utgrenar sig dels i ledcapseln, dels i nedra ändan af tibia. Här communicerar den med den från a. tibialis antica kommande a. malleolaris anterior interna. 0^) R. inferior s. calcaneus förlöper nedåt emellan cal- caneus och m. adductor longus hallucis, hvilken af densamma förses med grenar, och skickar grenar, hvilka intränga dels i ne- dra ändan af calcaneus, dels i den hithörande ledcapseln och står dessutom i communication med grenar ifrån a. tarsea. e) R. R. cutanei tarsi interni, 3 vill 4 grenar hvilka ut- gå från inre sidan af stammen, der den förlöper långs m. ad- ductor hallucis longus, och utgrena sig i huden på inre sidan af tarsus, samt anastomosera med grenar ifrån r. cutuneus cruris internus. c) À. plantaris externa utgår från a. dorsalis tibialis, invid inre randen af os sesamoideum magnum, och tränger ige- 62 488 E. J. BONSDORFF 4 nom m. interosseus primus till planta pedis, hvarest den, emel- - lan in. flexor brevis sublimis och profundus, förlöper tvärs wät ull yttre sidan af planta pedis, upptagande under detta förlopp eu fin gren ifrån r. externus af a. tarsea. Under detta förlopp | skickar den grenar till /lexores breves digitor um pedis och m. m. interossei interni, samt en fin gren, hvilken förlöper framåt i hvarje interstitium interosseum och vid första täleden förenas med a. a. digitorum pedis dorsales. h) 4. tibialis antica (Pl. V. Fig. 2 N:o 35) utgör fort- sättningen af a. poplitea, förlöper inåt knävecket och framåt till ófre ändan af sm. tibialis posticus, hvilken den genomborrar och fortsättes sedermera tätt längs bakre ytan af tibia, emellan denna och sistnämnde muskel, till ungefär midten af benet, hvarest den tränger in genom ett hål hvarifrån den fortlöper vidare snedt nedåt och framåt genom en canal i benet. Härifrån framtränger densamma , sedan den afgifvit sina grenar till det inre af benet, ungefär å midten af tibia, under m. tibialis anticus till främre ytan af tibia och förlöper nu vidare, emellan sm. tibialis anticus och benet nedåt foten, framtränger, emellan de båda capita af oftanämnde muskel, under m. peroneus brevis, eller emellan denna och tarsalleden, såsom a. pediaea, under m. extensor di- gitorum brevis sublimis, hvarest den delar sig i sina 2 slutgre- nar: a. tarsea interna och externa. Under detta förlopp afgå ifrån a. tibialis antica följande grenar : Om arteriella kärlsystemet kos Paddan. 489 a) À. articularis superior iulerna, en fin gren hvilken i knävecket utgår fran stammen, förlöper framåt i fossa poplitea, emellan m. biceps och semitendinosus, Ull inre sidan af knäet der den framtränger emellan fästet för m. semitendinosus och sartorius, hvarefter densamma skickar grenar till ledcapseln, hvil- ka anastomosera med grenar ifrän a. articularis externa. 8) A articularis inferior interna, ^) af lika styrka som den föregående, utgår ifrån stammen i fossa poplitæa och förlö- per framåt till fästet för m. semimembranosus, hvarest den i sjelfva knävecket, tränger, emellan fästet för sistnämnde muskel och m. subcutaneus femoris, till inre sidan af crus. Här böjer den sig under ligamentum laterale internum gena, omkring con- dylus internus tibiæ, tll främre ytan af tibia, anastomoserar med de öfriga aa. articulares och utgrenar sig i ledcapseln och con- dylus internus tibiæ. Då ifrågavarande arter i knävecket uppnått fästet för m. subcutaneus femoris, skickar den 8 ) R. cutaneus cruris internus, (Pl. V. Fig. 2 N:o 36) hvilken förlöper framåt och snart utgrenar sig i huden på inre sidan af crus under knäleden, samt anastomoserar med grenar ifrån r. cutaneus cruris anterior. 7) À. malleolaris anterior interna, en ganska stark gren, hvilken utgår från stammen kort efter det den inträngt i m. ti- +) Utgår ofta från en gemensam stam med den föregående 490 E. J. BONSDORFF bialis posticus, och förlöper genom berörde muskel, som af den- samma förses med grenar, till malleolus internus. Här förlöper den emellan tendo Achillis och malleolus internus, i en fåra af den sednare, och förenas med r. superior af, den från a. tibialis postica utgående, a. malleolaris posterior interna. Ifrån denna förening utgå sedermera grenar till den här belägna ledcapseln. d) A. metatarsea (Pl. V. Fig. 2 N:o 49) utgår från yttre sidan af stammen, emellan de båda capita af m. tibialis anticus, och förlöper emellan denna och ursprunget för m. pero- onœus brevis utät till yttre sidan af os metatarsi 5:tum, der den skickar grenar till huden å undre sidan af tarsus, hvilka communicera med grenar ifrån rr. cutanei tarsi interni. Här- ifrån förlöper den vidare, endast betäckt'af huden, längs yttre randen af 5:te tåen såsom a. dorsalis fibularis digiti V:ti, hvars korta muskler af densamma förses med grenar, och förenas vid nagelleden med a. dorsalis tibialis digiti Fiti, Kort efter det den utgått från stammen afgifver den R. peronœus brevis, hvilken förlöper nedåt längs inre ytan af m. peronœus brevis i hvilken den vidare utgrenar sig. e) A. malleolaris anterior externa , en ganska fin gren, hvilken, à samma ställe som den föregående, utgår från inre si- dan af stammen till tarsalleden, men böjer sig här under m. pe- roneus brevis utåt och tränger fram , emellan fästet för m. pe- Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 491 ronœus longus och yttre hufvudet af m. tibialis anticus, üll malleolus externus, hvarest den skickar grenar till ledcapseln. c) À. tarsea externa förlöper ifrån a. tarsea interna utåt emellan det 3:dje och 4:de os metatarsi, hvarest densamma delar sig i 2:ne grenar: a. interossea IV:a och IIFa, hvilka, under en spetsig vinkel, skilja sig från hvarandra. €) A. interossea quarta förlöper snedt utåt öfver det 4:de os metatarsi och vidare emellan 4:de och 5:e tåens os metatar- si framåt, emottager, vid basis af de anmärkte tårnas första fa- lang, en gren ifrån a. plantaris externa, och delar sig dersam- mastädes i 2 grenar: a. dorsalis tibialis digiti V:ti hvilken för- enas med a. dorsalis fibularis af samma tå, och a. dorsalis fi- bularis digiti 17:ti, hvilken förenas med a. dorsalis tibialis af 9 samma ta. c^) A. interossea III:a förlöper, med samma riktning som stammen, i det 3:dje intersutium interosseum under extensor brevis och longus digitorum och delar sig, såsom den föregående, i a. dorsalis tibialis digiti IV:ti och a. dursalis fibularis digiti Ii, af hvilka den förra förenas med samma tås. a. dorsalis fi- bularis och den sednare med 3:dje tåens a. dorsalis tibialis. n) A. tarsea interna (Pl. V. Fig. 2 N:o 50) förlöper snedt inåt öfver nedre delen af tarszs, under extensor digitorum longus och brevis, och delar sig, kort förr án den uppnår basis af os metatarsi 2:dum, 1 2:ne grenar: a. inlerossea II:a och Fa. * 492 €. J. BONSDORFF x) A. interossea II. (Pl. V. Fig. 2 N:o 51) förlöper framåt emellan 2:dra och 3:dje tåns os metatarsi och delar sig, såsom de föregående aa. interosseæ, i 2:ne grenar: a. dorsalis tibialis digiti IIT:i (Pl. V. Fig. 2 N:o 52) och a. dorsalis fibu- laris digiti JEdi, (Pl. V. Fig. 2 N:o 53) hvilka vid nagelle- den förenas, den förra med a. dorsalis fibularis digiti IIT:i, den sednare med a dorsalis tibialis digiti Il:di. 5 ) A. interossea Ea (Pl. V. Fig. 2 N:o 54) förlöper emellan första och andra täns ossa metatarsi, och delar sig, vid basis af nämnde tärs falanger, i 2:ne grenar: a. dorsalis tibialis digiti 11:di (Pl. V. Fig. 2 N:o 55) och a. dorsalis fibularis hallucis, (PI. V. Fig. 2 N:o 56) af hvilka den förra, på ofvan anfördt sätt, förenas med! 2:dra tåns a. dorsalis fibularis, den sednare med den ifrån a. bd postica kommande a. dorsalis tibialis hallucis. Alla dessa ofvananmärkte au. dorsales digita- les skicka dessutom hvar och en grenar till fingrarnes korta ex- tensorer och huden samt, der de gaffelformigt grena sig, en fin gren till simhuden emellan tårna. Om arteriella kärlsystemet hos Paddan 495 Förklaring öfrer PLANCHERNE. Fig. 1. Föreställer en padda, tecknad frän undre sidan, sedan lefvern och tarmkanalen blifvit aflägsnade, för att fram- ställa arcus aorte och aorta abdominalis. a) Hjertat. b) Ryggraden. c) Njurarne. d) Fingerlikt delad fettmassa. e) Urinbläsan. 1) Truncus arteriosus eller aorta. 2) Arcus aortae dexter. 3) Arcus aortae sinister. 4) Carotis externa lateris dextri. 5) Sinus caroticus kallad glandula carotidea. 6) Vena carotico cerebralis. 7) Aorta thoracica dextra. 8) A. oesophagea. 9) Aorta abdominalis. 10) A. mesenterico coeliaca. 404 E. J. Bons ORFF 11) Aorta abdominalis. 12) A. occipito dorsalis scapulae. 13) AA. renales, 14) A. iliaca. 16) A. cruralis. 17) A. circumflexa femoris interna. 18) A. circumflexa ilei. 19) A. circumflexa femoris externa. Fig. 2. Föreställer en padda, med öppnad buk- och bröst- cavitet, samt artererne injiciezade från truncus arteriosus. a) Hjertat. b) Lefvern. c) Ventrikeln. d) Treflikig fetlob. e) Tuba Fallopii. f) Ovarium. g) Lungan. 1) Truncus arteriosus. 2) Arcus aoriae dexter. 3) D:o D:o sinister. 4) Carotis externa. 5) Sinus caroticus. 6) A. lingualis. 7) R. R. linguales a. lingualis. 8) A. submentalis. Om arteriella kärlsystemet hos Paddan. 9) Vena carotico cerebralis. 10) A. 11) A. 12) A. 13) A. 14) A. 15) A. 16) A. 17) A. 18) 19) A. 20) A. 21) A. 22) A. 23) A. ' 24) A. 95). A. 26) A. 27) A. 98) A. pharyngea. pulmono-cervicalis. pulmonalis. occipito-dorsalis scapulae. laryngea. occipitalis. subclavia. thoracica externa prima. D:o D:o secunda. subscapularis. brachialis. axillaris. mesenterico-coeliaca. | coeliaca. coronaria ventriculi dexwa anterior. hepatica. mesenterica. jejunalis. colica communis. 29) Aorta abdominalis. 30) À. 31) A. 32) A. adiposa. À. ovarii. tubae Fallopii. 63 495 E. J. BON SDORFF 33) A. cutanea femoris interna. (e 34) A. tibialis postica. 35) D:o antica. 36) A. cutanea .cruris interna. 37) R. dorsalis radialis digiti 2:di r. volaris a. brachialis. 38) R. dorsalis a. brachialis. 39) A. profunda brachii. 40) A. interossea dorsalis 2:da. 41) D:o d:o dio 3:a. 42) A. ilea prima. 43) D:o secunda. 44) D:o tertia. 45) A. ileo-colica. 46) A. colica media. 47) A. hoemorrhoidalis interna. 48) A. dorsalis tibialis hallucis. 49) A. metatarsea. 50) A. tarsea interna. 51) A. interossea 2:da. 52) A. dorsalis tibialis digiti tertii. 53) A. dio fibularis dio secundi. 54) A. interossea prima. 55) A. dorsalis tibialis digiti 2:di. 56) A. d:o fibularis hallucis. 57) A. thoracica externa prima. Om arteriella kärlsysiemet hos Paddan. 497 Fig. 3. Föreställer en padda tecknad från öfre sidan se- dan huden blifvit löspraeparerad. a) Den undre ytan af huden å ryggen. 1) A. occipito-dorsalis scapulae. 2) A. cutanea dorsalis scapulae. 3) A. maxıllaris interna. 4) A. cervicalis. 5) A. temporalis. 6) A. maxillaris externa. 7) A. infraorbitalis. 8) A. frontalis. 9) A. palpebralis superior. 10) A. ethmoidea. 11) A. iliaca sinistra. 12) A. articularis superior externa. 13) "A: d:o inferior d:o. 14) A. suralis. 15) A. suralis superior. * : TU TN AM A ; NF o Dt, 1G = > Ki fen 1 SP m NV t" a^ d r " £ 4 je tal niá ME Boc. aliia ita Arena d &. "E i at 5: 7 2 qut € ee nait, ae T diis ws OY wife re MIO UNIL RO à 7 Bos aan LA r2 pese FÄRNA SES S. 1 x ee ee, SUED , h wre | , A , j Alien) JA (8: LS s * us AN r E + | | BA d ; 112032 Al 720 pl hå PT M nun A (0 yt À E | T: ; ^ AÁEiedsosslas LA (T I 2 x . « ek a QS he = te * aC tre a | wo n AE se9bigandra À (Obr ctn "n e ius AGE À (im » | (in Mec. ilis Jostaqa mismptié: ivitesiis 124 d) E A n. so am ce zen anie: Sån fp DT ig fi . "ETUTL cuir tolle «d ri Bee t CE I a | ^. EIDEM per vine Win imd lend dtes T AP CR a» | 4 à PR re ET x Mbeie c de ode mokbeét stis ma, Amo ib ; 1 zT. TIAE "PO members Als cnini nd nn : TX TI ve bil (2,1 1,2) "od — E T T TI pris? À aw Sha, uro heine rs [ LN in Aha Wt "VENT MY va, voté Sue mande " Apta sand da de. ibus aplsie do una AAA A AA A LATE BIDRAG TILL BLODKÄRLSYSTEMETS JEMFORANDE ANATOMIE, AF E. J. BONSDORFF. Iu. Om ett accessoriskt vensystem hos Pad- dan, óppnande sig i Sinus caroticus. (Föredr. den 4 Mars 1850.) Di jag i en föregående afhandling om det arteriella kárlsyste- met hos paddan, anmárkt om den af mig sà kallade sinus caro- ticus, vidrórde jag tilika i korthet de olika meningar, hvilka, ibland anatomer, varit rådande beträffande byggnaden och bety- delsen af densamma. Ehuru jag icke förr ån nästkommande sommar, då tillfälle, att erhålla paddor, erbjuder sig, kan afsluta mina redan påbegynta undersökningar om det venösa blodkärl- systemet hos samma djur, har jag likväl ansett mig böra med- dela en observation om ett venöst kärlsystem hos paddan, som icke, såsom vanligt, Öppnar sig i någon af hjertats atria, utan i sinus caroticus, och således erbjuder ett icke ringa intresse. Se- : 500 | E. J. BONSDORFF dan min förberörde afhandling om det arteriella kärlsystemet re- dan hade blifvit tryckt, har jag erhållit Bu rows af mig länge saknade afhandling: de vasis sanguiferis ranarum, och finner deraf att han, vid sin framställning af artererne, följt en annan plan än jag, i det afseende att, då han blott mera i allmänhet be- skrifvit det arteriella systemets förhållande och företrädesvis ca- pillar kärlsystemet hos grodorne, jag strängt monographiskt be- skrifvit och benämnt artererne hos oftanämnde djur. Då Burow afhandlar det venösa kärlsystemet finnes af honom intet anmärkt beträffande det accessoriska vensystem, som jag i det följande skall meddela, enligt samma plan som legat till grund för min fram- ställning af det arteriella systemet. Af ofvan anförd anledning kan jag icke nu redogöra om något sammanhang äger rum emel- lan detsamma och det i hjernan och ryggmärgen förekommande venösa kärlsystem, som enligt Burow, såsom vanligt för blodet till hjertat., Framdeles hoppas jag kunna utreda detta förhållande. För större tydlighets skull skall jag vid beskrifningen utgå från stammen till grenarne, således i en direction, motsatt den i hvil- ken blodet flyter i venerne, och anser mig, beträffande sjellva me- delpunkten för detta system eller sinus caroticus, böra hänvisa till min förberörde afhandling *), tilläggande blott, hvad den ryth- miska contraction, hvilken jag à sinus caroticus observerat, be- träffar, att tiden för inträdande contraction i berörde sinus caro- ticus, synts mig inträffa liktidigt med atriorum systole och hjert- *) Se Acta Societatis Scientiarum Fennicæ "Tom. III. pag. 450 noten. | | | Om vensystemet hos Paddan. 501 kammarens diastole. Den gemensama stammen för detta venösa system har jag ansett mig böra kalla vena carotico cerebralis, emedan den öppnar sig i carotis och företrådesvis upptager blod som, genom den af mig så kallade arteria oceipitalis, blifvit öf- verfördt till nervsystemets centraldelar. Vena carotico cerebralis (Pl. V. Fig. 2 N:o 9 Fig. 1 N:o 6) år ungefär lika stark som a. lingualis, och utgår från yttre sidan af sinus caroticus. Härifrån förlöper densamma nä- stan rakt bakåt, uti det trekantiga rum, som begränsas framtill af m. stylohyoideus, baktill af m. stylopharyngeus och inåt af pha- rynx. Här böjer den sig sedermera uppåt, emellan bakre väg- gen af pharynx och undre ytan af m. attractor scapulæ och os sphenoideum, till det ställe af basis cranii der ógonglobens mu- skler hafva sitt ursprung, och förlöper, tätt vid os sphenoideum, nära fórenad med dess periosteum in uti ügonhälan, hyarest den delar sig 1 4 fina grenar v. pa/pebralis externa, pterygopalati- na, ophthalmica och vena communicans, af hvilka vena oph- thalmica är att anses såsom fortsättning af stammen, och vena communicans kunde anses såsom en gren af densamma. a) Vena palpebralis externa, en ganska fin. gren, hvil- ken förlöper utåt emellan yttre sidan af m. retractor oculi och m. rectus oculi externus, till yttre Ógonvinkeln, der densamma vidare utgrenar sig i öfre och nedre ögonlocket. Denna ven emottager således det blod som, genom arterice palpebrales, fö- res till ögonlocken. 502 E. J. BoNsponrr b) Vena pterygopalatina, af lika styrka med den föregående, förlöper framåt under mernbrana palati och förenas med en från den inre vinkeln nedåt förlöpande ven i en båge, hvarifrån gre- nar utgå till gomens membran. c) V. ophthalmica, starkare än de föregående, förlöper under ursprunget för ógonmusklerne till syn-nerven, der densam- ma tränger ut från hjerncaviteten in i ögonhålan, åtföljer seder- mera samma nery till det ställe hvarest densamma genomborrar scleratica, och delar sig här i flere fina grenar, hvilka bilda en kärlkrans omkring syn-nerven, samt synes äfven skicka ytterst fina grenar till ögonglobens muskler. d) V. communicans förlöper inåt bottnet af ögonhålan, hvarest densamma genom ett hål tränger in i hjernhälan. Här förlöper den något snedt inåt och nedåt, tätt vid corpora ma- millaria å främre ytan al medulla oblongata, och delar sig i tvänne grenar, af hvilka den ena förenas med samma ven från andra sidan till en nedåt convex båge, den andra åter förlöper Jångs frimre ytan af ryggmärgen nedåt och snedt inåt, så att den à ryggmärgens medellinie förenas, med samma ven från an- dra sidan, till vena spinalis anterior. Vena spinalis anterior, förlöper, tätt omsluten af pia ma- ter, vid fissura medulle spinalis anterior nedåt ända till os coc- cygis, och delar sig under detta förlopp i flere grenar som åter förenas. Under detta förlopp skickar den grenar till ryggmärgen Ts bn n a TA och de i ryggmärgscanalen belägna långa spinal nervrölterne. Om vensystemet hos Paddan. 503 Dessutom afgär från vena communicans kort efter det den in- trängt i hjerncaviteten. P V. cerebri profunda, en ganska fin gren, hvilken förlö- per, längs ytan af hjernan, under den cerebrala delen af nervus opticus, och sedermera sänker sig i det inre af hjernan i hvil- ken den vidare utgrenar sig. Huruvida det blod, som ifrän de beskrifne grenarne i cen- tripetal riktning flyter tillsammans i ofvananmärkte vena carotico cerebralis, ifrån sinus caroticus fortsätter sitt lopp till hjertat, el- ler öfvergär i arteria lingualis, kan jag icke för det närvarande afgóra. 64 u E 4 - , LI De " " - . u 5 0 gr ot em LATE rs | œvéiee | 1 u , i T 7 sh 2 VE] " ES LL ELLE), AA A A AAA SYMBOLAE AD ANATOMIAM COMPARATAM NERVORUM ANIMALIUM VERTEBRATORUM, AUCTORE E. J. BONSDORFF. I. Nervi cerebrales Corvi Cornicis ( Linn.) (Societ. exhib. d. 5 Nov. 1849 et 4 Febr. 1850.) Praemonenda. Quamvis viri de anatomia comparata nervorum maxime meriti, uti: Cuvierus, Joh. Müller, Meckel, Weber, Valen- tin, Stannius, Retzius, Bendz, Eschricht, R. Wag- ner, Schlemm, Carus, Treviranus, Bidder, Volk- man, Serres, Magendie, Grant, Desmoulin, Svan, Bojanus cet. multa jam ad accuratam, cognitionem nervorum , qui sunt animalium vertebratorum, contulerint, haud pauca adhuc investiganda in hac anatomiae parte restant. Quam vero vim anatomia nervorum comparata in physiologiam systematis nervosi exerceat, unicuique facile patet, ut jure contendere possimus, hanc physiologiae partem multis vitiis laborare, usque dum anatomia neryorum comparata, conjunctis viribus anatomiae cultorum, ma- 506 E. TJ. BoNsponrr gis fuerit explicata. Ut etiam nos, pro virium modulo, aliquid ad cognitionem nervorum animalium conferamus, in animum in- duximus seriem hujus modi disquisitionum in medium proferre inscriptam, Symbole ad anatomiam comparatam | nervorum animalium vertebratorum, cujus particulam primam: de nervis cerebralibus Corvi cornicis publico eruditorum examini jam of- ferimus. Cap. LE I. Nereus olfactorius Bulbum gignit cinereum, in parte horizontali ossis ethmoidei situm, e quo nervus mollioris consisten- tiae, quam ceteri nervi cerebrales, deorsum decurrit cavitatemque nasalem intrat, ubi surculos mittit tenerrimos ad membranam, mu- cosam superioris partis labyrinthi nasalis. II. Nerrus opticus, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 1) omnium nervorum cerebralium maximae ‘crassitudinis, e chiasmate nervo- rum oplicorum, ubi fibrae nervi cujusque lateris se invicem decussant, in basi cranii prorsum decurrit ad foramen opti- cum, quo perforato, vaginam e dura matre accipit atque in or- bitam tendit. Heic, in media parte fossae couicae quae musculis rectis oculi circumdatur, prorsum ad superficiem — posteriorem bulbi oculi tendit, ubi, tendine m. pyramidalis?) atque qua- *)Apud Corvum Cornicem etiam tertia adest palpebra, quam membranae niclilantis nomine designarunt, quz quidem musculis propriis, m, qua- drato et pyramidali, movetur. De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 507 drati circumdatus, seleroticam, perforat atque more solito in reti- nam abit. | III. Nervus oculomotorius, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 2) omnium nervorum oculi, motoriae indolis, maximus, in basi cra- nii prorsum ad foramen oculomotorium *) tendit, unde orbitam, infra originem m. recti oculi inferioris, intrat atque mox in duos ramos sese dividit: r. internum et externum. A) RB. internus, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 3) ramo externo aliquanto minor, in inferiore et interna parte n. optici prorsum et introrsum tendit, missisque 2 vel 3 ramis tenerrimis ad m. rectum oculi inferiorem, in duos ramos dirimitur, ex quibus r. superior in m. rectum oculi internum, inferior vero ad m. obli- quum oculi inferiorem abit. a) RR. ad m. rectum oculi inferiorem, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 4) 2 vel 3 rami tenerrimi qui, in angulo, in quo r. r. exlernus et internus a se invicem discedunt, oriundi, mox in m. rectum oculi inferiorem distribuuntur. b) R. ad m. rectum oculi internum. (Tab. VI. Fig. 1 N:o 5) sursum versus nervum opticum atque partem posteriorem glandulae Harderi porrigitur et in m. rectum oculi internum abit. c) R. ad m. obliquum oculi inferiorem, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 6) in interna superficie glandulae Harderi atque. margine *) [ta foramen paullo infra foramen opticum situm designamus, 508 E. J. BONSDORFF interno m. recli oculi interni, deorsum ad superficiem inferiorem m. obliqui oculi inferioris decurrit, ubi ulterius in ramos sese dividit | B) R. externus, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 7) praecedente - major, continuationem efficit nervi cujus mentionem facimus at- que, ad latus externum nervi optici, infra m. rectum oculi supe- riorem, ad ganglion ciliare antrorsum et extrorsum procedit. In hoc decursu sequentes gignit ramos: a) RR. ad m. rectum oculi superiorem, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 8) ramum tenerrimum, qui, mox e ramo externo oriundus , sursum atque extrorsum per telam adiposam ad superficiem in- feriorem m. recti oculi superioris pergit, ubi in ramos dispertitur. Ganglion ophthalmicum, s. ciliare, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 9) oblongo ovatum atque rubicundi vel flavescentis coloris, ad latus externum nervi oplici situm, magnitudinem proponens seminis sinapis nervi hujus, de quo quaeritur concludit ramum externum, qui intumescens totus in illud mutatur. Ab Aulerinre parte hujus ganglii duo nervi ciliares sat crassi ”) nascuntur, quo- rum alterum truncum ciliarem internum, alterum vero truncum ciliarem externum vocare juvat. >) Hanc nervorum ciliarium originem e ganslio, Muck etiam observavit in Corvo pica, monedula vid, ejus librum inscriptum: Dissertatio anatomica | de ganglio ophthalmics et nervis ciliaribus animalium preside Tiede- « man, Landeshuti 1815 p. 46 & 47. De nervis cerebralibus Corei Cornicis. 509 a) Truncus ciliaris internus (Tab. VI. Fig. 1 N:o 10) mox in tres vel quatuor ramos ciliares dividitur, qui, ad latus externum. nervi opüci, in adversum tendunt, seleroticaque prope inserlionem nervi oplici perforata, in superficie externa tunicae ehoroideae ad iridem procedunt. | B) Truncus ciliaris externus. (Tab. VI. Fig. 1 N:o 11) magis extrorsum. quam truncus memoratus procedit, atque cum u. ciliari, qui duobus efficitur surculis tenerrimis, quarum alter: ex. ramo ophthalmico n. trigemini, alter vero e. n. abducente, uti infra fusius explicabimus, ortum ducit, coalescit. Nervus noster hine major factus mox tres nervos tenues ciliares ablegat, qui nervorum ciliarium more in iridem abeunt. IV. Nervus trochlearis, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 12) nervo oculomotorio multo tenuior, in basi cranii prorsum ad foramen trochleare *) tendit quod. quidem penetrat. In orbita nervus no- ster, inter marginem internum musculi recti oculi superioris at- que glandulam Harderi, in adversum procedit ad marginem mu- sculi obliqui oculi superioris, ubi totus quantus in ramos dirimi- tur, qui omnes ad musculum nuperrime allatum pertinent. V. Nereus Trigeminus s. tridivisus , (Tab. VL Vig. 1 N:o 13, Fig. 2 N:o 1) omnium nervorum cerebralium maximus, duabus constat portionibus, majore dico atque minore, quarum portio major tantummodo in ganglion semilunare Gasseri in- +) Ita foramen hocce appellare placet ad externam partem foraminis opliei situm, 510 E. J. BONSDORFF tumescit, minor vero mere motoriae indolis, in sulco ganglii al- lati procedens, in truncum communem rami secundi atque tertii nervi trigemini abit, Ganglion semilunare Gasseri, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 14, Fig. 2 N:o 2) haud exiguae magnitudinis atque maximam par- tem intra cavilatem cranii situm, fere eandem praebet formam quam apud hominem et mammalia, qualem e tabula facilius po- tes colligere. Quia, r. maxillaris superior atque inferior trunco communi e ganglio semilunari nascuntur, duo tantummodo rami ab ipso ganglio prodeunt: r. ophtalmicus et truncus maxillaris , qui quidem. mox in ramum maxillarem superiorem atque inferi- orem discedit, uti infra explicabimus. A) Ramus primus s. ophthalmicus, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 15) caeteris ramis n. trigemini minor, ab anteriore parte ganglii Gasseri oriundus in basi cranii, infra nervum abducen- lem et trochlearem, in adversum tendit ad foramen ophthalmi- cum *) quo perforato juxta internam orbitae parietem, supra ner- vum oplicum et infra musculum obliquum oculi superiorem, s. inter musculum allatum atque. glandulam Harderi, ad parietem anteriorem. orbitae progreditur, ubi in duos ramos r. externum s. n. nasalem et r. internum s. ethmoidalem sese dividit us *)lta foramen hocce ad externam partem foraminis optici et trochlearis si- tum significamus, **)Schlemm, in opere, observationes neurologicæ, inscripto, Berolin 1834 edito, pag. 18 nervum recurrentem in Meleagride Gallopavone observavit, De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 511 In hoc decursu sequentes gignit ramos : a) R. céliarem (Tab. VI. Fig. 1 N:o 16), ramum bre- vissimum atque tenerrimum, qui e. r. ophthalmico n. trigemini , ubi in orbita sub origine musculi recti oculi externi procedit , oriundus, in adversum per telam adiposam tendit, ut cum ramo ciliari nervi abducentis in truncum communem coalescat , qui 10- tus in truncum ciliarem externum ganglii ciliaris abit. b) R. nasalem ^) (Tab. VI. Fig. 1 N:o 17) ramo eth- moidali minorem, qui, inter os lacrymale et intermaxillare supe- rius per cavitatem nasi, ad aperturam exlernam nasi progreditur, ubi ramos tenerrimos ad bulbum plumarum rigidarum, quae aper- luram nasi externam cingunt, ablegat. In hoc decursu sequentes mittit ramos : a) R. frontalem ramum brevissimum, qui e nervo na- scitur, paullo antequam orbitam relinquit, et mox in duos ramos e ramo primo nervi trigemini prodeuenlem et ad nervum facialem per- geutem, quem Stannius, de analomia comparata nervorum merilissi- mus, in opere: Lehrbuch der vergleichenden Anatomie Berlin 1846 in- scriplo pag. 283 apud aves in universum adesse affirmat. Hunc con- nexum nervi ophthalmici cum nervo faciali apad Corvum Cornicem non exslare pro certo slatuere audemus, Uti infra explicabimus, n. vidianus apud avem allatam, ortum ducit e ramo secundo nervi trigemini, *jlu Sehlem mii opere citato p. 19 nomine nervi frontalis et in opere de avium nervis rostri atque linguæ a Bamberg typis edito zervi su- praorbitalis nomine denotatur. 65 512 . Æ.J. BONSDORFF dispertitur, qui, infra parietem superiorem, ad angulum intermum orbitae procedunt, surculosque mittunt ad bulbum plumarum cu- tis palpebrae superioris. 2) RR. nasales internos, duos vel tres ramos tenerrimos, qui in membranam mucosam conchae superioris nasi abeunt, c) N. ethmoidalem (Tab. VL Fig. 1 N:o 18 et 19), qui^) praecedente major atque continuationem proponens rami ophthalmiei, prorsum et introrsum ad nervum eundem lateris op- positi apropinquat et ad marginem posteriorem septi narium ef vomeris procedit, ubi in sulco vomeris decurrit, et ope telae cel- lulosae cum nervo eodem lateris oppositi conjunctus, deorsum ad foramen incisivum tendit. Foramine hoc perforato, ad cavitatem oris pervenit, ubi nervi laudati utriusque lateris, ope telae cellu- losa inter se conjuncti, a rostri membrana tantum tecti proten- duntur, mox vero per foramen, in superficie inferiore ossis inter- maxillaris, canalem osseum intrant. In canali hocce nervi nostri, paullum tantummodo a se invicem distantes, in media parte ro- stri superioris usque ad apicem procedunt. In hoc decursu rami sequentes e 11. ethmoidali nascuntur: A «) R. nasalis superior qui quidem tenerrimus tunc fere e nervo, quum e nervo nasali discedit, oriundus, in parte interna *) A. Schlemmio l. c. nervi nasalis, et a Ritzelio in dissertalione: com- mentatio de nervo trigemino el glossopharyngeo avinm iuscripta, Fuldz 1843, nervi maxillaris superioris nomine designatur. De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 513 conchae superioris prorsus et extrorsum ad partem inferiorem aperturae externae nasi procedit, ramosque heic gignit ad bulbum plumarum rigidarum nasi externi, atque membranam mucosam conchae superioris, pertinentes. - B) RR. palatini (Tab. VI. Fig. 1 N:o 20), 3 rami te- nerrimi, qui e neryo, in superficie inferiore rostri superioris de- currente, oriundi, ad membranam rostri hujusce pertinent. y) R. communicans n. ethmoidalis (Tab. Vl. Fig. 1 Ko 21) ramus tenerrimus cujus ope n. uterque ethmoidalis, in palato decurrens, secum invicem conjunguntur. d) RR. reticulares rostri tenerrimi, qui e neryo orti, qui in canali osseo rostri supra allato decurrit, ad substantiam spon- giosam vel reticularem rostri pertinent. Ramus secundus et tertius (Tab. VI. Fig. 2 N:o 25) n. trigemini , s. maxillaris superior et inferior, trunco communi ab inferiore et externa parte ganglii semilunaris Gasseri nascuntur, qui quidem truncus maxillaris communis sub angulo fere recto a ramo ophthalmico extrorsum et deorsum foramen, inter os pe- trosum, corpus et alam majorem ossis sphenoidei situm, permeat atque paullo antequam canalem allatum relinquit, in duos dissol- vitur ramos: r. maxillarem superiorem et inferiorem, quos in- fra singulatim explicabimus. B) Ramus secundus, s. maxillaris superior angulo acuto a r. maxillari inferiore sursum versus extrorsum et prorsum or- 514 E. J.BONSDORFF bitam intrans mox in sequentes ramos dispescitur. In hoc pro- gressu rami e nervo mostro prodeunt: | a) N. recurrens s. cidianus *) (Tab. VI. Fig. 2 N:o 3) e margine posteriore n. maxillaris superioris oriundus, et rete mi- rabile, (Tab. VL Fig. 2 m.) in parte posteriore orbitae situm at- que e carotide cerebrali conformatum, penetrans, per canalem vi- dianum superiorem, ubi cum nervo faciali coalescit, retrorsum ad aperturam externam canalis allati decurrit. Paullo antequam nervus noster aperturam relinquit, paullulum intumescit (vid. Tab. VL Fig. 2 N:o 4)**) atque in duos ramos ejusdem fere magnitudinis r. internum et externum discedit. c) R. internus s. communicans c. n. glossopharyngeo, rago et sympathico, (Tab. VL Fig. 2 N:o 5) e nervo vidiano, paullo priusquam canalem vidianum superiorem reliquit, ortus, sub angulo acuto e ramo externo deorsum et prorsum discedit, atque mox in duos ramos dirimitur, quorum alter, haud exiguae magnitudinis, in ganglion petrosum nervi glosopharyngei, alter vero in ganglion cervicale supremum abit. a) R. ad ganglion petrosum nervi glossopharyngei (Tab. VI. Fig. 3 N:o 5), ramus brevissimus, sed haud exiguae magnitudinis, qui ad marginem posteriorem ganglü cervicalis su- *)Bamom buncce nervo linguali et sphenopalatino hominis et mammalium reuera sequiparandum putamus, **) Hanc intumescenliam nervi recurrenlis ganglio maxillari nervi lingualis zquiparandam, esse pulamus, quare illam intumescenliam gangliolor- men lingualem (Tab. VL Fig. 2 N:o 4) appellamus, De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 515 prethi, quocum eliam est conjunctus, deorsum porrigitur atque totus in ganglion petrosum nervi glossopharyngei abit. Perme- ant autem hae fibrae, uti nostrae saltem disquisitiones docuerunt, ganglion commemoratum atque in ramum communicantem nervi vagi cum glosspharyngeo abeunt, unde, intra vaginam nervi vagi, ad ramum ejus lingualem porriguntur. In ipso angulo, quo r. noster c. nervo glossopharyngeo coalescit, ganglion petrosum (Tab. VI. Fig. 2 N:o 22) nervi commemorati situm est. « ) R. ad ganglion cervicale supremum, ramus brevis- simus, e nervo in marginem posteriorem ganglii cervicalis supre- mi transit, ejus vero fibrae primitivae, si non omnes, tamen ad maximam partem ganglion allatum penetrantes, in nervum sphe- nopalaünum, quem infra uti ramum e ganglio cervicali supremo prodeuntem explicabimus, abeunt. B) R. erternus (Tab. VI. Fig. 2 N:o 26) fibrillas conti- uet ad nervum facialem pertinentes et magis extrorsum et re- Irorsum, quam ramus internus tendit, atque, ad marginem inter- num musculi digastrici maxillae inferioris, in duos ramos, r. di- gastricum et stylohyoideum discedit. 8) R. digastricus, (Tab. VII. Fig. 1 N:o 6) ramo se- quente minor, ad marginem internum nervi vagi, quocum etiam est connexus, paullo infra foramen jugulare extrorsum inter mu- sculum rectum capitis anticum et splenium capitis in musculum digastricum abit. 516 E. J.BONSDORFF #°) R. stylohyoideus (Tab. VI. Fig.3 N:o 1), praecedente aliquanto major, continuationem efficit r. externi, atque deorsum | et prorsum inter m. stylohyoideum et ramum ossis hyoidei ad = m. srylohyoideum procedit. | Ganglion sphenopalatinum ^) (Tab. VL Fig. 2N:06) —— apud Corvum Cornicem in superficie externa rami secundi nervi trigemini occurrit, ubi m. recurrens a nervo allato ortum ducit. Invenimus heic stratum nervosum rubicundi coloris, quod qui- dem superficiem externam nervi maxillaris superioris, inter ori- ginem nervi recurrentis atque nervi subcutanei malae, tegit. In Speo angulo vero, in quo nervus vidianus superior et subcutaneus malae e nervo maxillari superiori nascitur, ganglion adest mini- mum, quod, verrucae instar in superficie externa rami secundi nervi trigemini situm, cum nervo allato intime est conjunctum. Ganglion hocce sphenopalatinnm, in posteriore parte orbitae, in- ter processum muscularem et tympanicum ossis quadrati atque in superficie interna retis mirabilis, positum, ramum, qui, e ganglio cervicali supremo: oriundus, intra vaginam nervi recurrenlis pro- cedit, radicem habet sympathicam. Radicem sensitivam e ramo secundo nervi trigemini, radicem vero motoriae indolis e ramo petroso superficiali majore superiore nervi facialis accipit E *)Apud Sirigem G. R. Treviranus etizm ganglion, ganglio spbenopala- tino zquiparandum, observavit. Vide Traciatnm ejus: Ueber die Vers breitung der Antliizoerven im Labyrinthe des Olırs der Vogel in Zeit- schriit fur Physiologie von Tiedeman und Treviranus Heidelberg u. Leipzig 1833 Band V pag. 96. | | De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 517 ganglio sphenopalatino fibrae rubicundi coloris nascuntur qui in neryum subcutaneum malae, cutaneum anguli oris posteriorem et lacrymalem abeunt, omnesque intra vaginam nervorum, quo- rum mentionem nuperrime fecimus, prorsum tendunt, quos ta- men ideo non uti ramos diversos, e ganglio prodeuntes, afferre possumus. Sed praeterea e ganglio commemorato ortum ducit: R. ad rete mirabile orbitale? (Tab. VI. Fig. 2 N:o 7) ramus tenerrimus qui, ab externo margine ganglii, inter originem n. subcutanei malae et cutanei anguli oris posterioris , exsistens , paullo post in rete mirabile abit. Praeter nervum recurrentem s. vidianum, cujus mentio- nem jam fecimus, e ramo secundo nervi trigemini sequentes na- scuntur rami. b) N. subcutaneus male”) (Tab. VI. Fig. 2 N:o 8), ramus tenerrimus qui ab externa parte n. maxillaris superioris, prope originem nervi recurrenlis, oriundus, et in origine ganglio sphenopalatino tectus, extrorsum ad superficiem internam ossis temporum procedit. Heic canalem intrat osseum musculumque temporalem penetrat atque ad cutem externam, in posteriore parte oculi, ulterius tendit, ubi in duos ramos discedit, quorum alter retrorsum, alter vero in adversum ad: cutem huc pertinentem tendit. *)Hujus nervi mentionem etiam faciunt Stannius 1, c. p. 283 et Ritzel l. c, p. 16 Bamberg, qui in opere citato nervos avium minus diligenter examinavil, plane nihil de n. subcutaneo male affert, 518 JE. J.BONSDORFF c) N. cutaneus anzuli oris posterior *) (Tab. VI. Fig. 2 N:o 9) eodem modo ac r., de quo modo diximus, in origine ganglio sphenopalatino tectus, atque e nervo maxillari superiore oriundus, rete mirabile supra allatum penetrans, ad marginem os- sis quadrati procedit. Hine transverse supra musculum ossis quadrati extrorsum et prorsum tendit atque in duos vel tres ra- mos discedit qui ad cutem anguli oris pertinent, ramumque cu- ianeum nasi externum heic ablegat. c) R. cutaneus nasi externus (Tab. VI. Fig. 2 N:o 10) ad marginem maxillae superioris atque anguli oris procedit, ra- | misque heic genitis et usque ad bulbum plumarum rigidarum extensis, supra angulum oris ad partem externam radicis nasi porrigitur, ubi cum ramo cutaneo anguli oris anteriore nervi infraorbitalis coalescit, ramosque dispergit ad plumas selaceas ra- dicis nasi. d) N. palpebralis superior (Tab. VI. Fig. 2 N:o 11) nervo infraorbitali, e quo sub angulo acuto sursum discedit, ali- quanto minor, juxta marginem internum glandulae lacrymalis at- que superficiem superiorem et externam bulbi oculi usque ad marginem supraorbitalem recti protenditur, ubi in duos discedit ramos, ramum internum et externum. a) R. internus tenerrimus ab interno margine nervi, ubi in superficie superiore bulbi oculi prorsus tendit, oriundus, di- *) N. palatinus posterior qui, ut monet Ritzelius, multis avibus, excep. — tis sessoribus, omnino dees!, etiam in Corvo cornice desideralur, De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 519 recto ad angulum internum oculi pergit, : Ramis tenerrimis heic cum ramo frontali rami ophthalmici nervi trigemini conjungitur atque surculos ad membranam nictitantem, conjunctivam et pal- pebram superiorem dispergit *) B) R. externus praecedente major et continuationem con- tinens nervi de quo quaeritur, sub lacunar orbitae ad marginem supraorbitalem tendit, ubi surculos porrigit tenerrimos ad cutem huc perünentem atque ad bulbum plumarum.palpebrae superioris. e) N. infraorbitalis (Tab. VI. Fig. 2:N:o 12) m. pal- pebrali superiore, e quo angulo acuto deorsum ad inferiorem par- tem bulbi oculi discedit major, protinus rectà ad angulum exter- num oculi procedit, ubi in ramum subcutaneum nasi inferiorem et alveolarem anteriorem dirimitur. In hoc decursu e nervo infraorbitali sequentes prodeunt rami : «) N. lacrymalıs, (Tab. VI. Fig. 2 N:o 13), ramus te- nerrimus, qui, e nervo infraorbitali, paullo postquam a nervo su- praorbitali discessit, oriundus, rectà decurrit et ad partem posteri- orem bulbi oculi in duos sese dividit ramos, quorum alter in glandulam lacrymalem abit, alter vero extrorsum ad partem ex- ternam marginis. supraorbitalis progreditur, ubi surculos gignit t *) Ramus nosler internus n, palpebralis superioris a Ritzelio |, c, p. 16 nervi conjunctivc anterioris et inferioris nomine designatur. 66 520 B.J.Bonsporrr tenerrimos, ad cutemr atque plumas partis externae palpebrae su- B) N. cutaneus anguli oris anterior, (Tab. VI. Fig. 2 N:o 14) e nervo, ubi in superficie inferiore bulbi oculi procedit, oriundus, deorsum atque extrorsum ad angulum oris porrigitur et im plures ramos tenerrimos discedit, qui partim cum ramis te- merrunes nervi cutanei anguli oris posterioris, cujus mentionem supra jam fecimus, partum cum ramo communicante nervi al- veolaris inferioris coalescunt, plexumque formant qui surculos 7) N. subcutaneus nasi inferior (Tab. VL Fig. 2 N:o 15) juxta angulum internum oculi e nervo oriundus, directo an- trorsum ad radicem nasi tendit, ubi in plures dirimitur ramos ad dö) N. alreolaris posterior (Tab. VI Fig. 2 N:o 16) continuationem efficit nervi atque sub osse lacrymali foramen in- trat maxillae superioris, ubi surculos mittit tenerrimos ad partenr posteriorem marginis alveolaris maxillae superioris pertinentes.”) c) Ramus tertius s. marillaris infersor, (Tab. VL Fig. 2 N:o 17) duobus ceteris ramis nervi trigemini, quorum mentio- nem jam fecimus, major, e ganglio semilunari, uti supra jam expli- cavimus, nascitur trunco cum ramo secundo communi, Angulo acuto *jA Ritzelio nervus maxillaris lateralis appellator mervus de quo quz- ritur, qui tamen L c. p. 17 statuit nervum hunca ia notatoribus tantum aderse. De nervis cerebralibus Corw Cornicis, 521 a ramo secundo nervi trigemini deorsum paullumque extrorsum discedens, in fossa temporali inter musculum pterygeideum ex- ternum et temporalem progreditur, ubi in quinque ramos, n. pte- goideum externum, temporalem posteriorem et anteriorem, alveo- larem inferiorem atque buccinatorium dispescitur. a) N. pterygordeus externus (Tab. VI. Fig. 2 N:o 18), ramus tenerrimus, eo fere loco, ubi e ramo secundo nervi trige- mini discessit nervus maxillaris inferior, interdum etiam e trunco communi rami secundi et tertii nervi trigemini oriundus, in ad- versum et extrorsum ad musculum pterygoideum externum pergit. b) N. temporalis posterior (Tab. VI. Fig. 2 N:o 19) e posteriore margine nervi maxillaris inferioris in fossa temporali nascitur surculosque mittit ad partem posteriorem musculi tem- poralis. c) N. temporalis anterior e nervo prope originem rami praecedentis ortum ducit, atque rectà et extrorsum ad partem an- teriorem musculi temporalis tendit. d) N. alveolaris inferior, (Tab. VI. Fig. 2 N:o 20) omnium ramorum, qui e nervo maxillari inferiore prodeunt, ma- ximus, sub angulo acuto deorsum et extrorsum a praecedente in- ter musculum pterygoideum externum et temporalem discedit, at- que ulterius in superficie interna maxillae inferioris ad aperturam 522 E. J. BONSDORFF posteriorem eanalis alveolaris usque ad apicem rostri inferioris procedit. *) n T h In hoc decursu rami sequentes e nervo alveolari inferiore produent : c) R.communicans cum nervo cutaneo anteriore (Tab. VL Fis. 2 N:o 21), ramus tenerrimus, qui, ab anteriore mar- gine nervi, ubi is ad marginem anteriorem. museuli pterygoidei externi procedit, exsistens, oblique super musculum pterygoideum externum porrigitur. In adversum nervus noster ad angulum oris progreditur, ubi cum nervo cutaneo anguli oris antérióré coalescit plexumque format anguli oris, de quo supra jam locuti sumus. 8) R. R. dentales, surculi tenerrimi, qui p nervo in ca- mali alveolari procedente nascuntur, atque ad marginem superiorem maxillae inferioris pertinent. | | 7) N. mylohyoideus (Tab. VI. Fig. 1 N:o 22) ab zu: riore margine nervi, ubi ad superficiem externam et membranam foraminis ovalis maxillae inferioris progreditur, oriundus in ca- nali mylohyoideo *^) ad superficiem internam maxillae inferioris porrigitur. Juxta originem. musculi mylohyoidei in adversum per- *)Chordam tympani cujus ope n. alveolaris inferior.connexum habet nervo faciali, et de qua loquitur P latmer ia opere Ueber das Quadra- tenbein inscripto pag. 38 in Corvo cornice observare mihi non contigit. ++) Ita canalem osseum maxillæ inferioris cujus apertura interna in margine interno foraminis ovalis maxilla inferioris est sita, appellamus. | ( { I De nervis celebralibus Corvi Cornicis. 523 git et plures surculos ablegat, qui in musculum mylohyoideum abeunt Praeter surculos ad musculum allatum pertinentes, ner- vus noster ramum submentalem gignit. 7) R: submentalis (Tab. VI. Fig. 1 N:o 23) in super- ficie interna musculi mylohyoidei prorsum ad angulum rostri in- ferioris pergit, ubi surculos gignit tenerrimos qui ad cutem an- guli allati atque cutem corneam superficiei internae maxillae in- ferioris pertinent. | e) N. buccinatorius, (Tab. VI, Fig. 2 N:o 23) qui om- nium ramorum m. maxillaris inferioris maxime introrsum infra musculum pterygoideum externum tendit atque circa marginem internum ossis quadrati se flectit. Hinc infra musculum ptery- goideum internum ad superficiem internam et articulationem ma- xillae inferioris porrigitur atque in musculum buccinatorem abit.*) Sequentes e. n. buccinatorio prodeunt rami. a) N. pterygoideus internus (Tab. VI. Fig. 2 N:o 24) ramus tenerrimus qui, e nervo, ubi circa marginem anteriorem ossis quadrati sese flectit, oriundus, prorsum et extrorsum in mu- sculum pterygoideum internum abit. **) VI. Nervus abducens (Tab. VI. Fig. 1 N:o 25) Nervis motoriis oculi, quorum mentionem supra fecimus, minor per ca- *)N, buccinatorius saepe una cum nervo temporali e. n. maxillari inferiore nascitur yid, Fig. 2:dam Tabulæ III. N:o 23. **) N. pterygoideus internus saepe e trunco uervi maxillaris inferioris ortum ducit, ut eliam e fig, II:da Tabulæ commemorate colligere potes. 524 'E.J. Boxsporrr nalem osseum, in basi cranii situm, in adversum procedit atque foramen singulare paullo infra foramen opticum intrat. Heic, iu orbita prorsum inler nervum oplicum atque originem musculi recti externi porrectus, plures ablegat surculos brevissimos, usque ad musculum rectum oculi externum diffusos. In hoc decursu sequentes gignit ramos: A) R. ciliarem (Tab. VI. Fig. 1 N:o 26), qui e nervo, paullo antequam is surculos progignit ad musculum rectum ex- ternum pertinentes, oriundus, per telam adiposam prorsum proce- dit, mox vero cum ramo ciliari n. ophtalmici coalescit, qui qui- dem truncus ciliaris nervi trigemini et abducentis in truncum ci- larem externum ganglii ciliaris transit. B) R. ad musculum quadratum (Tab. VI. Fig. 1 N:o 27) qui inter musculos rectos oculi in orbita progreditur atque in musculum quadratum membranae nictitantis abit. c) R. ad musculum pyramidalem membrane nictitantis eundem servat decursum atque in musculum allatum abit. *) VII. Nereus facialis (Tab. VL Fig. 4 N:o 5) Radices: nervi facialis in truncum coaleseunt, qui, in sulco marginis an- terioris nervi acustici, quocum ope telae cellulosae atque ramo- rum communicantium est conjunctus, procedit. (Quod vero atü- *) Ramos nervi abducentis ad musculos membranæ nictitantis Schlem- mius Ll. c. p. 19 primus detexit et descripsit, Saepe nervi allati, ut mo- net Schlemmius, trunco communi e nervo abducente nascurtur. De nervis celebralibus Corps Cornicis, 525 net ad connexum illum inter nervum facialem et aeusücum dif- ficile omuino est dijudicatu, utrum fibrillae ramorum communi- cantium sint nervo faciali an nervo acustico tribuendae, at do- cuerunt tamen nostrae disquisitiones, fibrillas istas maximam par- tem e nervo acustico in nervum facialem abire, quare etiam in- terdum nobis visi sunt rami ad canales semicirculares e nervo faciali prodire, uti monet Triviranus quoque ^) qui ramos cana- lium semicircularium ramos esse putat nervi facialis, apud Sui- gem otum et Ardeam cineream. In meatu auditorio interno una cum nervo acustico de- currit nervus facialis, sed e nervo acustico prorsum ad aperturam superiorenr canalis Fallopii discedit ubi in ganglion geniculum **) (Tab. VI. Fig. 4 N:o 10) quadantenus intumescit, et, ramo com- municante ad nervum nostrum sphenopalatinum progenito, re- trorsum flectitur nervus facialis, usque ad canalem vidianum su- periorem alque totus, «quantus est, in nervum: recurrentem nm. tri- gemini abit, ita tamen ut fibrillas nervi faeialis, quae albo colore sunt imbutae, usque ad ramum externum nervi recurrentis, de quo supra jam locuti sumus, possimus. persequi. In hoc decursu e nervo faciali sequentes rami prodeunt: *) Ueber die Verbreitung des Antlitznerven im Labyrinthe des Ohrs der Vögel. Vide Tidemanni et Trevirami Zeitschrift für Physiologie, Heidelberg et Leipzig 1833, Dd V, H. 1 pag. ?6. Hanc nervi facialis di- stributionem in labyrintho auris celeberrimus Stannius l c. p. 284 apud aves in universum habere locum, jure non affirmat. ++) Interdum. ganglion hocce geniculum non observavimus. 526 E. J. BONSDORFF A) R. pétrosus superficialis major inferior (Tab. VII. Fig. 1 N:o 29), (8. r. communicans cum mervo sphenopalatino) ramus tenerrimus qui, e ganglio geniculo oriundus, canalem te- üerrimum osseum intlat, atque, in adversum porrectus, eo loco, quo n. sphenopalatinus in ramos pterygopalatinum et nasopalati- num nostrum Scarpae discedit, cum nervo commemorato coa- lescit. B) A. petrosus superficialis major (Tab. VL Fig. 4), ramo praecedente minor, in canali vidiano in adversum proce- dit atque mox in ramum recurrentem abit, ubi fibrillae, ad ra- mum, de quo quaeritur, pertinentes, intra vaginam nervi vero- simile ad ganglion sphenopalatinum tendunt. B) R. digastricus (Tab. VII. N:o 6). C) AR. stylohyoïdeus (Tab. VI. Fig. 3 N:o 1) de quibus vide supra pag. 915, ubi de nervo recurrente rami secundi nervi trigemini locuti sumus. VIII. Nervus acusticus, (Tab. VL Fig. 4 No 7) qui, nervo praecedente aliquanto major, una cum nervo faciali in meatu auditorio interno procedit, uti supra jam monuimus, ramis com- municantibus cum nervo faciali est conjunctus, et in duos ramos diffunditur 7. cochleae dico et vestibudi s. r. internum et ex- ternum, A) R. internus s. cochlee, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 47) ramo vestibuli major, retrorsum et introrsum e nervo vestibuli De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 527 tendit atque cochleam intrat, ubi surculos mitüt tenerrimos, ad ampullam membranaceam cochleae pertinentes. B) R. vestibuli”), ramo cochleae aliquanto minor et mol- lis consistentiae, extrorsum ad vestibulum tendit, ubi in tres ra- mos dirimitur, qui quidem omnes canales semicirculares intrant, et surculos ablegant, ad canales semicirculares membranaceas ex- lentos. a) R. ad canalem semicircularem superiorem (Tab. VI. Fig. 4 N:o 8) e vestibulo mox sursum tendit ad ampullam ca- nalis semicircularis superioris, quam intrat et surculos emittit ad ampullam membranaceam canalis semicircularis illius, de quo agitur. b) R. ad canalem semicircularem inferiorem (Tab. VI. Fig. 4 N:o 9) ramus brevissimus, qui, more rami praecedentis, canalem semicircularem intrat, sed paullo post etiam. «) Ramum ad canalem semicircularem externum able- gat, ad canalem semicircularem externum usque porrectum. IX. Nereus Glossopharyngeus. (Tab. VI. Fig. 1 N:o 28) Radices Glossopharyngei, juxta radices nervi vagi e medulla ob- longata prodeuntes, truncum formant ejusdem fere magnitudinis ac nervus abducens. Intra cavitatem cranii ille; de quo quaestio *)Sæpe pro r. vestibuli duo rami e nervo acustico, vel margine posteriore nervi facialis, orisinem ducunt et ad veslibulum tendunt, quorum alter canalem semicireularem superiorem, alter vero canalem semicircularem inferiorem intrat, 67 528 E.J. BONSDORFF est, in margine anteriori nervi vagi, cum quo etiam conuexus esse videtur, ad foramen jugulare procedit, ubi lamina ossea te- nuissima, saepe vero fibrosa, e nervo vago secretus *) in gang- lion jugulare seu Mülleri (Tab. VI. Fig. 1 N:o 29) **) intume- scit, quod quidem ganglion, ad marginem anteriorem ganglii ra- dicis nervi vagi situm, ramo communicante cum hoc ganglio conjunctum est ^*^). [gitur nervus noster e ganglio jugulari or- tis, foramen jugulare permeat atque deorsum tendit ad superfi- ciem externam ganglü cervicalis supremi quocum etiam intime est conjunctus ****) ramoque communicante nervi vagi brevissi- mo, sed nervo glossopharyngeo majore, augetur. Mox vero nervo huic de quo agitur, ramus internus nervi recurrentis (vid. Tab. 7 De D T. - - LI LA A VL Fig. 2 N:o 5) incrementum affert, qui quidem ramus an gulo acuto cum trunco nervi glossopharyngei conjungitur. In ipso angulo ganglion occurrit triquetrum atque rubicundi coloris, quod cum ganglio petroso hominis et mammalium est comparan- *) Si nervos cerebrales ab interna parte præparaveris truncus nervi glosso- pharyngei in conspectum haud venit, nisi elevato ganglio cervicali su- premo. *) Nonnisi in latere dextro capitis, quod exhibet figura, ganglion allatum conspicunm est, et quidem magnitudinis triplo majoris, **) Ramam tenerrimum e ganglio hocce prodeuntem et per os temporum versus cavitatem lympani procedeutem sæpe observavi, sed ulteriorem decursum hujus nervi explicare mihi non contigit, +) Connexum huncce, de quo secundum nostras disquisitiones persuasum nobis est, Treviranus l. c. pag. 96 denegat, Ritzel vero l. c. pag, 23 affirmat, De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 529 dum, e quo nervus glossopharyngeus arcte ad superficiem inter- nam arteriae maxillaris internae pergit, mox vero in ramum pha- ryngeum et lingualem dirimitur. Ganglion petrosum n. glossopharyngei (Tab. VI. Fig. 2 N:o 22) formam praebet irregulariter triquetram, et in ipso angulo, quo nervus glossopharyngeus cum ramo interno nervi recurrentis s. vidiani superioris coalescit, atque ad inferiorem mar- ginem ganglii cervicalis supremi situm est. Ganglion hocce ramis communicantibus cum ganglio cer- vicali supremo atque cum ganglio radicis nervi vagi intime est connexum. E nervo glossopharyngeo sequentes rami nascuntur: A) R. pharyngeus s. posterior *) (Tab. VI. Fig. 1 N:o 30) ad maximam partem fibras, e nervo vago derivandas, conti- nens, ut jam Stannius I. c. observavit, et ejusdem fere mag- nitudinis cum ramo linguali, retrorsum paullumque deorsum par- tem superiorem oesophagi versus tendit, ubi in tres ramos di- scinditur. a) R. pharyngeus s. strictiore ejusdem fere maguitudinis cum ramo linguali s. anteriore retrorsum et paullum deorsum partem posteriorem pharyngis versus tendit, ubi, ramulis ad mem- branam mucosam pharyngis ablegatis, ulterius uti b) ramus æ- *) Ramus noster pharyngeus apud Sieboldium et Stannium sub ra- mi descendentis nomine occurrit, vide libr. Lehrbuch der vergleichenden Anatomie inscriptum Berlin 1846 pag. 285, 530 E. J. Bo“sporrr sophageus superior s. descendens (Tab. VI. Fig. 1 N:o Pr in stratum musculare oesophagi abit. c) Ramus pharyngo-palatinus (Tab. VL Fig. 4 N:0 32) qui, surculo tenerrimo sympathico e ganglio cervicali supremo prodeunte auctus, in membranam mucosam pharyngis protendi- tur sureulosque mittit tenerrimos ad membrauam illam. mucosam atque papillas partis posterioris palati. B) R. lingualis, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 33) continuatio nervi de quo explicamus, in adversum, arteria linguali comitatus, linguam versus porrigitur, atque in ramos, duos, ramum lingua- lem dico atque laryngeum superiorem, discedit. .a) R. lingualis sens. strict. (Tab. VL Fig. 1 N:o 34) per angulum acutum a ramo sequente deorsum atque antrorsum, super cornu ossis hyoidei, ad radicem linguae discedit. Hinc in adversum flectitur nervus et, ablegatis surculis tenerrimis ad cu- tem linguae huc pertinentem, ad marginem linguae procedit at- que in cutem et papillas dorsi linguae dispertitur. b) R. laryugeus superior, (Tab. VI. Fig. 1 No. 35) ramo praecedente aliquanto minor, fibras continet primitivas, ut nobis saltem visum est, ad ramum communicantem nervi vagi cum nervo glossopharyugeo, cujus mentionem supra jam fecimus, diffusos. Oblique supra ramum lingualem nervi vagi sub cornu ossis hyoidei ad laryngem procedit, ubi, emissis ramis tenerrimis ad papillas membranae mucosae circa rimam glottidis atque par- tem posteriorem dorsi linguae, laryngem intrat surculosque gig- De nervis cerebralibüs Corvi Cornicis. 531 nit, tenerrimos ad superficiem internam laryngis superioris per- tinentes. | X. Nervus vagus s. pneumogastricus (Tab. VI. Fig. 1 N:o .36 Tab. VII. Fig. 1 N:o 19) Excepto nervo trigemino et optico om- mium nervorum cerebralium maximus, ad aperturam internam fo- raminis.jugularis procedit, et in ipso foramine in ganglion radicis nervi. vagi intumescit, quod quidem ganglion ramo communi- cante tenerrimo cum ganglio cervicali supremo | nervi sympathici est. connexum. Per foramen jugulare e cavitate cranii egressus nervum accessorium Villisii accipit, et ad externam superficiem ganglii cervicalis supremi oblique supra carotidem ad yenam ju- gularem internam decurrit, ubi nervo hypoglosso augetur. Ramo communicante sat crasso ad ganglion petrosum nervi glossopha- ryngei -ablegato, -ubi etiam in plexum ganglioformem paullulum intumescit, sub glandula submaxillari atque vagina cellulosa cum vena jugulari: interna conjunctus, ramum cardiacum longum e ganglio cervicali supremo accipit *) et juxta marginem oesophagi deorsum ad plexum brachialem procedit. Inter plexum brachialem et carotidem cavitatem pectoris intrat, magisque introrsum infra arteriam subclaviam inter bronchum et venam subelaviam atque arteriam pulmonalem ad diaphragma tendit. Diaphragmate perforato in su- perficie anteriore ventriculi glandularis, ad nervum vaguin lateris oppositi magis magisque appropinquant nervi, vagi utriusque la- teris et angulo acuto ‚inter se coalescunt, qui quidem truncus *) Vide infra, ubi ramorum ganglii cervicalis supremi mentionem facimus. 532 E. JL Bowspomrr communis nervorum waporum ad wentricukam couscuisem par- rigitur. Ganghon reds (Tab. VL Fig. 1 Noo 37) im foramime juguları situm aique vagına Bhbrosa indusumm, istemesentim bon hoooe ramum syzmpaihucums iemerzummum (Tab VL Fig. 1 No 44) excipit e gangbo oerwacali suprezmo, quu ramums, e mar anirat E ganglio radacis orxur: R. auricurahs! quem qudem iemerrummum e maine um- ..— Plezus ganglivformis nere eagi (Tab. VL Fig. 1 No meryo vago nascumbur rami A) BR. E. communicantes cum genglio cere»csh zupıre- mo, (Tab. VL Fig. 1 N» 45) 2 vel 3 ram brevis, qu, € margine anteriore merwi wap) prodeumies, mox im manpuvem po- > ed nen m C) 2 ed servum givsvphoryagenm (Tis. VL Fig. 1 No 40) haud exiguae muageinmdinis, € mugine pwüe- more nervi vagi oriundus, mox in nervum glhossopharymeeumm abut. Uti nostrae salem disquisitiones docuerumt, merwus, de quo ag- De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 533 tur maximam vero partem fibras continet quae, ad ramum in- ternum: nervi recurrentis pertinentes, ganglion petrosum glossopha- ryngei tantummodo permeant et per ramum communicantem de quo quaeritur, in truncum nervi vagi et quidem ramum illius lingualem abeunt. D) R. laryngo lingualis ^) (Tab. VIL Fig. 1 N:o 7) haud parvus, fibrillas continet ad neryum hypoglossum, neryum recur- rentem secundi neryi trigemini et nervum yagum pertinentes. E margine iuterno neryi vagi, nascitur neryus de quo quaeritur et, inter cormu ossis hyoidei et oesophagum, introrsum ad laryngem procedit, ubi in duos ramos sese dividit, ramum Zingualem dico et Jaryngeum superiorem. a) R. lingualis ^), (Tab. VIL Fig. 1 N:08 Tab. VI. Fig. 3N:06 &7) haud exiguae magnitudinis, angulo obtuso a ramo la- ryngeo in adversum iuter cornu majus ossis hyoidei et laryngem discedit. Hinc porro eodem cursu ad superficiem inferiorem lin- guae progreditur, atque angulo acuto cum ramo eodem lateris op- positi coalescit, truncumque format communem, qui, eandem ser- vans directionem, in media parte superficiei inferioris linguae ramos ablegat ad cutem linguae, usque ad apicem se extendentes. +) Ita hunc ramum appellare juvat, quia exceptis ramis museularibus, qui - mervo hypoglosso ab origine sunt tribuendi, in duos dirimitur ramos lln- . gualem et laryngeum superiorem, ramo linguali nervi trigemini et laryn- geo superiori nervi vagi apud hominem et mammalia comparandos. *) Stannius L c. p. 235 hujus rami mentionem facit uti rami nervi hy- poglossi, quam sententiam etiam fouet Bamberg L c. p. 30. 534 JE.J. BONSDORFF . In hoc decursu rami musculares, a ncryo hypoglosso dif- lis, qui nobis judicibus e ramo recurrente neryi maxillaris supe- rioris sunt derivandi. t Rami musculares : , : - c) R. ad membranam mucosam faucis, qui e nervo linguali, ad latus externum laryngis, oriundus, oblique supra mu- sculum sternohyoideum in membranam mucosam faucis atque musculum nuperrime allatum abit. T B) R. sternohyoideus ramus tenerrimus qui, ablegato ra- mo praecedente, mox e nervo linguali oriundus ramulos mittit ad musculum sternohyoideum. 4 7) R. hyoglossus, (Tab. VL Fig. 3 N:o 10) ejusdem iere magnitudinis cum ramo praecedente, inter musculum cera- toglossum et hyoglossum rectum procedit surculosque tenerrimos signit qui in musculum hyoglossum rectum abeunt. 0) R. ceratoglossus, paullo post ramum praecedentem € neryo prodiens, mox in musculum ceratoglossum abit. Y Rami terminales sensitive indolis : — + c) R. terminalis lateralis, (Tab. VI. Fig. 3 N:o 9) qui quidem in utroque latere linguae e trunco communi nervorum lingualium ad basin linguae oriundi, ramos ad cutem corneam superficiei superioris linguae perümentes ablegant. De nervis cerebralibus Corei Cornicis. 535 B) RR. terminalis medius, (Tab: VI. Fig. 3 N:o 8), prae- cedente major, in superficie inferiore linguae in adversum usque ad apicem linguae porrigitur. b) R. laryngeus superior, (Tab. VII. Fig. 1 N:o 9) *) haud exiguae magnitudinis, ad latus externum laryngis angulo obtuso e ramo linguali ad marginem externum tracheae discedit, unde deorsum, usque ad laryngem inferiorem progreditur. Ante- quam laryngem inferiorem assecutus est nervus, in duos ramos ejusdem fere magnitudinis, ramum externum et internum, di- rimitur. | a) R. externus (Tab. VII. Fig. 1 N:o 10) juxta arteri- am laryngeam inferiorem deorsum et exirorsum in musculum fureulotrachealem et sternottrachealem abit atque ramo tenerrimo cum nervo laryngeo inferiore coalescere videtur. B) R. internus (Tab. VII. Fig. 1 N:o 11) eundem decursum cum nervo laryngeo servans, ad bifurcationem tracheae tendit ubi ramos ablegat tenerrimos ad superficiem internam laryngis infe- rioris diffusos. E) R. recurrens s.laryngeus inferior, (Tab. VIL Fig. 1 N:o 12) ab interno margine nervi, paullo antequam is in cavitate pec- toris supra bronchum porrigitur, oriundus, deorsüm et introrsum *) Stannius l, c. p. 285 jure ramum laryngeum superiorem, ramum ner- vi hypoglossi putat, quam sententiam etiam nos fovemus, quia fibrillas nervi hypoglossi in ramum commemoratum descendere vidimus. 68 536 | E J. BONSDORFF tendit, mox vero ramum cardiacum et interdum ramum pulmo- ubi in ramos disperütur ad inferiorem partem tracheae et oeso- phagi pertinentes, ramumque mittit communicaniem, qui cum «) R. cardiacus (Tab. VIL Fig. 1 N:o 13) supra bron- chum deorsum et introrsum Wir, pa do NE versus, ubi ad cor procedit. 8) R. pulmonalis (Tab. VIL Fig. 1 N:o piété nerrimus qui, e nervo recurrente vel ramo cardiaco oriumdus, in pulmonem abit, sed saepe desideratur. | F) R. B. pulmonales, (Tab. VIL Fig. 1 N:o 15) 23 rami brevissimi, qui, e margine externo nervi vagi, ubi supra bronchum procedit, ort, ramis communicantibus ad formam plexus secum invicem conjuncti, surculos ablegant tenerrimos ad pulmonem. Praeter surculos hosce ad pulmonem pertinentes, 2—3. ramos cardiacos inferiores etiam gignunt, qui juxta ve- nam cavam inferiorem, in cor abeunt. G) R. R. hepathici 2 rxmi tenerrimi qui, e margine in- terno nervi vagi, ubi diaphragm perforat, prodeunt atque in cap- sula Glissonii introrsum ad hepar tendunt. H) RB. R. gastrici glandulares (Tab. VIL Fig. 1 N:0 17) qui ab externo margine nervi vagi nascuntur atque ad ventriculum De nervis celebralibus Corvi Cornicis. 537 DER. R. gastriei musculares (Tab. VII Fig. 1 N:o 18) qui ramos terminales nervi vagi utriusque lateris efficiumt, atque deorsum in superficie anteriore ventriculi glandularis porrecti in ^ ventriculum muscularem abeunt. XI. Nervus accessorius Villisit, ^) omnium nervorum ce- rebralium Corvi Cornicis sine dubio minimus, a posteriore parte medullae spinalis supra radices nervi cervicalis terlii oriundus et tres radiculas e medulla oblongata accipiens, sursum versus fora- men magnum ad radices nervi vagi tendit, quo in decursu tribus radiculis e medulla spinali augetur atque totus in ganglion radicis nervi vagi abit, ubi quae sint fibrillae n. accessorii propriae, omni cura adhibita, tamen explicare nobis non contigit. XII. Nervus" hypoglossus (Tab. VI. Fig. 1 N:o 52) e medulla oblongata ortum ducit et per foramen condyloideum e cavitate cerebri egreditur. Infra musculum rectum capitis anticum majorem, ad marginem posteriorem carotidis porrectus mox in *) Egregie jam et pro more suo accurate Celeb. Bischoff, in opere quod inscribitur: Nervi accessori Villisii analomia et physiologia Darmstadii MDCCCXXXII, hunc nervum descripsit, qualis est in Ciconia alba, Ansere, Falcone Buteone, Strige scope, Columba «nate, Gallina et Psittaco estivo, ut vix quidquam novi addere possimus, at vero ramus, quem apud Cico- niam in Tabula III, Fig. 1:ma N:o 7 uti ramum n. vegi ad musculos colli descripsit, etramo exlerno n. Accessorii respondere putat, secundum nostras invesligaüones, est r. externus vel digastricus n. vidiani superioris, cujus fibrillæ a nervo faciali, qui in canali vidiano cum ramo recurrente n, trigemini coalescit, sunt derivandæ. Vide Librum Bischoifii supra allatum pag. 41. 538 E. J.BONSDORFF trancum nervi vagi abit, fibrillasque mittit, quae, intra vagi- nam nervi vagi ad ramum laryngo-lingualem nervi nuperrime allati tendunt. Autequam nervus hypoglossus cum nervo vago coalescit, ramum sympathicum accipit e ganglio cervicali supremo, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 55) ramosque gignit sequeutes : A) R. communicantem cum nerco cercicali primo qui, e nervo hypoglosso paullo infra foramen condyloideum oriundus, deorsum inter musculum rectum capitis anticum majorem et lon- gum colli procedit, atque cum ramo anteriore nervi cervicalis primi coalescit. B) R. ad musculum rectum capitis anticum (Tab. VI. Fig. 1 N:o 46) qui, e margine anteriore nervi hypoglossi paullo antequam cum nervo vago coalescit, oriundus, mox in musculum rectum capitis anticum majorem abit. Ulteriorem decursum nervi hypoglossi vide supra, ubi de ramo laryngolinguali nervi vagi locuti sumus. Pars cephalica nerri sympathici. Funiculus cervicalis nervi sympathici, in canali vertebrali cum singulis nervis cervi- calibus connexus, sursum tendit ganglionque format triquetrum in singulis nervis cervicalibus adnexum. E canali vertebrali egres- sus funiculus noster ad superficiem internam carotidis procedit, mox (vid. Tab. VI. Fig. 1) vero in duos dirimitur ramos, qui, ramis communicantibus tenerrimis secum invicem conjuncti, in superficie interna carotidis proreptant, atque tandem in marginem - E NE De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 539 inferiorem ganglii cerviealis supremi abeunt, quod quidem gan- glion more solito origincm partis cephalicae nervi sympathici putamus. Ganglion cervicale supremum, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 48) infra foramen jugulare ad superficiem. internam nervi vagi et glossopharyngei atque carotidis situm, et haud exiguae magnitu- dinis, formam praebet semilunarem vel triquetram quam e figura prima tabulae allatae facile potes percipere. Ganglion hocce, ra- mis communicantibus cum plerisque nervis cerebralibus conne- xum, fibrillis nerveis nervo vago, glossopharyngeo, et n. recur- renti rami secundi nervi trigemini propri, nobis judicibus, re vera augetur, quamvis nobis non licuerit fibrillas hasce satis certo investigare. Ramos itaque communicantes inter ganglion allatum atque nervos cerebrales, quos observare nobis contigit, uti e gan- glio cervicali supremo prodeuntes definimus. Rami hi e ganglio cervicali supremo nascuntur: a) R. pharyngeus, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 57) ab angulo inferiore ganglii oriundus, in superficie interna arteriae maxillaris internae, introrsum procedit atque in membranam mucosam fau- cium abit, ubi ramo pharyngo-palatino nervi glossopharyngei con- jungitur. b) R. communicans ad nerrum vagum s. n. cardiacus T . S D LI LI 3 > Li longus, ? (Tab. VII. Fig. 1 N:o 26) ramorum qui e ganglio cervicali nascuntur maximus, e margine inferiore ganglii oriundus, deor- 540 E. J. BONSDORFF sum juxta carotidem procedit et totus quantus in truncum cervi- calem nervi vagi abit. ”) c) R. ad ganglion petrosum glossopharyngei, ramus brevissimus qui, e margine posteriore ganglii oriundus, mox in ganglion petrosum abit. d) R. R. communicantes ad plerum ganglioformem nerei vagi, (Tab. Vl. Fig. 1 N:o 45) duo vel tres rami bre- vissimi, qui e margine posteriore ganglii cervicalis nascuntur, et retrorsum procedentes, in plexum gauglioformem nervi vagi abeuut. e) R. communicans ad nerrum hypoglossum (Tab. VI. Fig. 1 N:o 55) e margine superiore ganglii oriundus sursum ten- dit nervum hypoglossum versus quocum coaleseit. f) R. petrosus profundus, e margine superiore ganglii prodiens, mox cum nervo recurrente rami secundi nervi trigemini coalescit fibrillasque sine dubio mittit, intra vaginam nervi allati procedentes, ad ganglion sphenopalatinum. **) g) N. sphenopalatinus,"^*) (Tab. VI. Fig. 1 N:049 Fig. Il. N:o 16) omnium ramorum, qui e ganglio cervicali supremo *)Quia fibrillas hujus nervi intra vaginam nervi vagi ad ramos cardiacos nervi vagi tendere opinamur, ramum ganglii cervicalis supremi allatum, nervo cardiaco longo apud hominem esse comparandum putamus, **)Ramus hicce itaque est radix sympathica ganglii sphenopalatini. E, H, Weber in opere, Znatomia comparata nervi sympathici, inscripto, ra- mum buncce uti ramum primum e ganglio cervicali supremo prodennte descripsit et in tabula XIL sub. N:o 18 depinxit, ramum nostrum recur- rentem totum uti ramum e ganglio commemorato putavit, ***) Vide E. H. Weber I. c, pag. 27. De nervis celebralibus Corvi Cornicis. 541 prodeunt, longe maximus, fibrillas continet quae ad maximam saltem partem a ramo interno nervi recurrentis sunt derivandae, quae quidem, ganglion allatum permeantes, cum fibrillis rubi- cundi coloris, e ganglio cervicali supremo sinc dubio ortis, com- mixtae in nervum nostrum sphenopalatinum | abeunt. E mar- gine anteriore ganglii cervicalis supremi oritur nervus, de quo quaeritur, et canalem pterygopalatinum *) intrat, ubi, arteria ptery- gopalatina (?) comitatus, in adversum ad aperturam anteriorem ca- nalis allati porrigitur. In canali pterygopalatino procedens ramo communicante nervi facialis augetur, atque mox in duos ramos dirimitur, qui quidem, in canali allato, ope telae cellulosae con- nexi, ad aperturam anteriorem canalis a se invicem discedunt, quorum alter, externus s. pterogypalatinus, extrorsum ad inferi- orem superficiem orbitae, alter vero zg£ernus s. r. nasopalatinus Scarpe, introrsum supra os pterygoideum tendit. a) R. pterygopalatinus, (Tab. VI. Fig. 1 N:o 59 Tab. VI. Fig. 2 N:o 9) ramo superiore aliquanto minor, et eandem servans directionem cum nervo sphenopalatino, infra os pterygoi- deum, inter partem inferiorem bulbi oculi et musculos palati, in adversum ad aperturam posteriorem cavitatis nasi tendit, ubi; infra concham superiorem ulterius procedens, ramulos gignit te- nerrimos, qui in membranam mucosam nasi huc pertinentem abeunt. *)Ita canalem huncce in parte inferiore ossis sphenoidei et partis basilaris ossis occipitis situm, cujus apertura anterior pone os pterygoideum est conspicua, appellare juvat, 542 XE. J. BONSDORFF A In hoc decursu e nervo pterygopalatino sequentes rami prodeunt: | | ALL rois « ) R. R. palatini (Tab. VL Fig. 1 N:o 61) 2 ramuli qui, e nervo, ubi in inferiore parte orbitae procedit, oriundi, mu- sculos palati perforant et iu membranam mucosam papillasque palati abeunt. a”) R. orbitalis (?) qui, ablegatis ramis palatinis, introrsum in superficie inferiore orbitae infra bulbum oculi tendit, cujus tamen ulteriorem decursum explicare nobis non contigit, quia ramus de quo quaeritur est tenerrimus et mollior quam alii nervi cerebrales, quam ob causam vix dubitaverim hunc ramum indolis esse sympathicae, qui verosimiliter cum nervo infraorbitali vel lacrymali coalescit. Si occasio fuerit nervos cerebrales avium majorum, quam est Corvus Cornix, examinandi, forsan hanc, quaestionem solvere nobis contigit. 8) R. nasopalatinus Scarpae (Tab. Vl. Fig. 1 N:o 60 (Tab. VIL Fig. 2 N:o 10), ejusdem fere magnitudinis cum ramo pterygopalatino, e quo angulo acuto ad canalem osseum in cor- pore ossis sphenoidei situm discedit. E canali commemorato egres- sus mox ramulo sympathico (?) tenerrimo, qui canalem proprium ossis sphenoidei permeat, augetur et prorsum ad superficiem in- ternam septi narium porrigitur. Hinc nervus noster ulterius su- pra internam superficiem rami inferioris nervi oculomotorii et glandulae Harderi sursum, superficiem inferiorem ossis interma- xillaris versus atque ad nervum lateris oppositi magis magisque De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 543 appropinquans, procedit, cujus tamen decursum ulteriorem per- sequi non poluimus. In hoc decursu eo loco, quo ad superficiem internam glan- dulae Harderi porrigitur, ramos duos vel tres tenerrimos in glan- dulam allatam dispergere videtur. Cap. ER. Absolutis sic quidem disquisitionibus nostris. anatomicis nervorum cerebralium, nosmet ad differentiam, quae intercedit nervos cerebrales hominis et Corvi Cornicis, atque ad vim quam exercent physiologicam, breviter explicandam conferimus, qua in materia tractanda ad periphericam nervorum distributionem ani- mum tantum advertimus. I. Nervus olfactorius Corvi Cornicis, quod ad distribu- tionem periphericam attinel, a nervo eodem hominis non differt, uisi nervi olfactorii decursum ad cavitatem nasalem diversam pu- laveris, eo ex capite quod non pluribus ramulis, sed ipse per se truncus e cavilale cranii in Cavitatem nasi egreditur, ubi de- mum more solito ramulos dispergit in membranam mucosam la- byrinthi nasalis. Eandem habet vim physiologicam, quippe quum nervus sit mere sensualis, qui impressiones odoris tantum excipit et ad cerebrum promovet. 69 544 |. E. J. BONSDORFF II. Nervus opticus a nervo eodem apud hominem non differt, et eandem habet vim physiologicam, quam nervus sen- sualis organi visus. Us 4 is III. Nervus oculomotorius neque quod ad distributionem ejus periphericam in musculis bulbi oculi, nec quod ad vim illus physiologicam attinet, ab eodem nervo apud hominem et mammalia differt. Est enim nervus motorius musculorum bulbi oculi atque iridis in quos surculos dispertitur, ut jam monet Ce- leberrimus Valentinius*). Differt vero ganglion ciliare Corvi cornicis eo quod, praeter ramum ciliarem nervi ophthalmici, qui sensibilitati iridis sine dubio praeest, etiam ramum motorium ac- cipit e nervo abducente, qualis connexus inter ganglion comme- moratum et nervum abducentem apud hominem et mammalia non adest Sed animum ad id attendentes, quod omnes iridis motus apud hominem et mammalia, monente Valentinio, *?) sunt automalici, et quod teste Celeberrimo Stannio***) motus iridis avium, a quantitate lucis in iridem vel retinam incidentis non pendeutes, voluntarii sunt, ramum huncce nervi abducentis ad ganglion ciliare motibus voluntariis iridis imperare verosimilli- munt putamus. *)Vide Librum ejus de functionibus. nervorum cerebralinm el nervi sym- pathici, ed. Berne. 1839, pag. 18, **)l. c. pag. 20. +++) Cfr. Librum ejus, Lehrbuch der vergleich. Anat, inscriptam, quem supra sepe citavimus, pag. 292, — " -— ———— o— De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 545 ^ IV. Nereus trochlearis, nervus motorius musculi obliqui superioris, nihil omnino neque ad distributionem anatomicam nec ad vim physiologicam a nervo eodem hominis et mammalium habet diversum, misi quod m. n. tentorios, quorum ope nervus irochlearis apud hominem et mammalia commercium habet cum nervo sympathico, in Corvo cornice non observavimus. V. Nervus trigeminus uti apud. hominem atque mamma- lia, ita apud. Corvum Cornicem etiam ex duabus portionibus con- stat, quarum minor, motoriam exercens vim, in ramum tertium lotus abit, major vero, quae sensoria praedita est facultate, fibril- las dispergit in omnes ramos nervi trigemini. (uod vero attinet ad distributionem periphericam ramorum nervi trigemini, mox, e descriplione nostra anatomica, colligere poteris, ramum primum et secundum Corvi Cornicis, quos cum ramis iisdem hominis et mammalium comparaveris, secum invicem quadantenus esse com- mixtos, quamquam haec commixtio minoris est physiologici mo- menti, quia rami alla, qui sunt in homine atque mammalibus , eandem exercent vim et hanc quidem sensoriam, id quod jam notissimum vivisectionibus a Valentinio ceterisque institutis, at- que observationibus pathologicis satis superque comprobatum est. Sed singulos ramos nervi trigemini comparationis causa jam con- sideremus. A) Ramus primus s. oplhthalmicus apud Corvum Corni- cem aeque ac apud hominem et mammalia ramum emittit ciliarem 546 E. J. BONSDORFF ad ganglion ciliare, nullos vero nervos ciliares longos, qui sine omni connexu cum ganslio commemorato, ad iridem tendunt. Neque nervum lacrymalem, qui in homine e ramo ophthalmico prodit, at in Corvo ramus est nervi maxillaris superioris, gignit nervus de quo agitur, sed ramum ablegat ad glandulam Harderi, qua caret homo, quae vero in quibusdam mammalium speciebus adest. In Corvo Cornice nervus ophthalmieus in duos ramos primarios discedit, ramum nasalem dico et ethmoidalem, quorum uterque vim exercet mere sensoriam. Adest quidem apud Cor- vum ramus frontalis, quem supra jam attulimus uti ramum nervi nasalis surculos disperzentem ad bulbum plumarum setacearum supra orificium nasi externum, quae quia magna copia nervorum sunt instructae, sine dubio apud Corvum eximiam facultatem ha- bent impressiones tactus excipiendi et ad cerebrum promovendi. Praeterea. nervus nasalis in Corvo, ut etiam in homine atque mammalibus, ramos ablegat ad membranam mucosam nasi, qui nulla facultate odores percipiendi praediti, monente Valentinio, sensoriae facultati membranae mucosae nasalis imperant. Quod denique ad nervum quem nervo ethmoidali aequiparandum pu- tavimus, attinet, hic nervus a nervo eodem hominis eximia mag- nitudine differt, cujus rei causa, nobis judicibus, in eo est quae- renda, quod nervus Corvi, de quo quaeritur, etiam nervis labi- alibus superioribus, qui apud hominem et mammalia e ramo se- cundo nervi trigemini prodeunt, et maximam copiam nervorum proebent labiis superioribus, est comparandus. Ramos labiales De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 547 superiores *) et nervum ethmoideum apud hominem et mammalia eandem vim sensoriam exercere perpendentibus nobis, satis su- perque patet nervos illos in Corvo caeterisque avibus, qui labiis sunt destituti, in unum nervum ethmoidalem coalescere. Persua- sum igitur nobis habemus, nervum nostrum ethmoidalem fon- tem esse nervosum, cujus ope rostrum avium organon peculiare tactus. evadit, quo quidem aves res externas percipere possunt, quodque iis, labiis et organo tactus digitorum manus carentibus, maxime est necessarium ad cibos rite cognoscendos et eligendos.**) DB) Ramus secundus s. maxillaris superior jam eo a ra- mo eodem apud hominem differt, quod trunco cum ramo tertio communi a Ganglio Gasseri ortum ducit, qualis conjunctio etiam in mulis mammalium speciebus occurrit. Si vero animum ad singulos ramos nervi maxillaris superioris attendimus, magnam invenimus analogiam ramorum nervi ejusdem, qui sunt apud hominem et mammalia. Sic ex. gr. ganglion sphenopalatinum apud Corvum nostrum adest, quamvis minus videatur confor- matum, si illud cum eodem ganglio hominis et mammalium comparaveris. Etiam nervus recurrens s. vidianus in Corvo ex- stat, et quidem majoris est ambitus, quam in homine, quia, ut supra jam in descriptione nostra anatomica monuimus, fibrillas *)Cfr. Tractatum Rappii qui inscribitur, Ueber die Verrichtungen des fünften Nervenpaars, **)Organon hocce in ordine Grallarum admodum excultum esse monet Stan- nius l. c. pag. 283. As |^ CE J BONSDORFF sensorias continet, quae in ramum lingualem mn: vagi et hypo- glossi atque sphenopalatioum ganglii cervicalis supremi abeunt; unde eliam elucet, nervum, de quo quaeritur, ramo linguali et sphenopalatimo nervi trigemini, qui est apud hominem, esse ae- quiparandum, atque igitur ramum lingualem huncce etiam avibus obtigisse, quamquam singularem servat decursum, quo magnopere a ramo eodem apud hominem et mammalia differt. (Quod vero ad ramum lingualem attinet qui in homine ramus est nervi ma- xillaris inferioris, atque ope Chordae quam vocant tympani *) cum nervo facial connexus est, nobis etiam adnotandum est, ra- mum huncce lingualem Corvi cornicis in canali nostro vidiano cum nervo faciali, esse connexum atque intumescentiam ganglio-. *jChordam illam iympani de qua loquitur Platner in opere, quod in- scribitur, Bemerkungen üeber das Quadratenbein und die Paukenhöhle. der Vözel pag. 38, nbi hzc leguntur verba auctoris laudati: "Der eigen- thimiüche angegebene Verlauf des Nerven aber liess mich nicht in Zvei- fel, dass derselbe die Chorda tympari sei, uud dass sich hier in der Classe der Vogel, wo der Zungenast des fnnflen Nerven fehlt, die Analo- gie des Verlaufs bei den Säugethieren dadurch erhalte, dass die Vereini- gung mit demselben Aste des Trigeminus erfolgt, welcher bei den Sänge- thieren den Zungenast abgibt", p. 39, et quam non cum ramo linguali, sed cum ramo alveolari inleriore coalescere putat, omni cura adhibita observare mihi non contigit, Observavimns vas quoddam, sine dubio arteriam alveolarem inferiorem , quz eundem habet decursum; quem Platner Chordæ tympani tribuit, quam ob rem crediderim. arteriam nuperrime allatam forsitan esse Chordam tympani, quam commemorat Platnerus, ln tabula VIL Fig. 2:da N:o 14 arteriam hancce a dam curavimus, De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 549 ‚formem tolius nervi recurrentis (n. lingualis, sphenopalatini et -Sacialis) in Corvo adesse, quam intumescentiam ganglio linguali -s maxillari hominis comparandam existimamus. Quemadmodum in ganglio maxillari fibrae sensoriae e ramo linguali nervi trige- mini, motoriae e nervo faciali et organicae e ganglio cervicali supremo. repetendae continentur, ita et omnes hae fibrae diver- -sam ommino vim physiologicam exercentes, in intumescentia no- stra ganglioformi adsunt. Quam vero vim exerceat ganglion lin- guale vel maxillare hominis, Physiologiae cultoribus non liquet, sed plurimi tamen illam fovent sententiam, ganglion hocce fon- tem esse nervosum glandulae submaxillaris, in quo diversae fi- brae primitivae gangli supra commemorati suam colligunt vim, ia ut fibrillae chordae tympani, quae motoriae sunt indolis, *) contractioni ductuum efferentium glandulae allatae imperent, fi- brillae vero ganglii organicae secretionem biochemicam glandulae submaxillaris moderentur, quae sententia sine dubio cum na- tura universa fibrarum illarum diversarum bene congruit. (uia vero ex. gr. in ove ariete, secundum nostras investigationes, ganglion maxillare, quale in homine cernitur, non habet locum, yerum ganglion chordae tympani apparet, **) liceat nobis hanc opinionem nostram proferre, ganglion allatum forsan vim ganglii sensualis habere, quo facultas sensoria linguae cum actionibus ——E +) Cfr Valentinium 1, c, pag, 34. **)Vide tractatum nostrum, Om Cerebralnerverne hos fåret (ovis aries) in Actis Societatis scientiarum Fennie Tom, IL insertum pag. 226 in notula, 550 E. J. BONSDORFF musculorum faciei, quibus nervus facialis imperat, sit connexa, cujus tamen connexus ulteriorem explicationem in medio relin- quimus. Persuasum nobis habemus, connexu physiologico ner- vum facialem, utpote motibus musculorum faciei imperantem, et plerosque mervos sensuales conciliari, quod in connexum illum anatomicum nervi facialis cum ganglio sphenopalatino, otico, ma- xillari atque nervo acustico et glossopharyngeo bene cadit. Quem- admodum enim nervus trigeminus, qui sensoria facultate prae- ditus est, ramos in omnia organa sensus dispergit illaque nervo- rum sensoriorum ope inter se conjungit, ita et, nobis judicibus, nervus facialis, qui motoriam exercet vim, organa sensus nervo- rum motoriorum ope secum invicem connectit Et quis est, qui connexum inter actionem musculorum faciei, qui voluptatem vel taedium significant, et facultatem impressiones externas, diversis nervis sensualibus proprias, percipiendi, non agnoverit ? Causa connexus illius inter nervum trigeminum et nervos mere sensua- les in eo nobis videtur quaerenda, quod sensoria facultas in ani- malibus imperfecte conformatis organon sensus est primarium, e quo sensus diversi, dum incrementis perficitur. conformatio, qua- si explicantur. Nervus quoque subcutaneus malae et n. iníraorbitalis sunt in Corvi Cornice, nervis iisdem in homine et mammalibus bene congruentes, quamquam r. r. palpebrales et labii superiores nervi infraorbitalis in Corvo cornice desiderantur. Sed praeterea e ra- De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 551 mo maxilari superiore n. palpebralis superior et larymalis exe- unt, quorum hic apud hominem ramus est nervi ophthalmici, il- lum vero ramo supratrochleari hominis respondere putamus, quod etiam in defectum rami supratrochlearis nervi ophthalmici apud Corvum cornicem bene quadrat. Nervus tamen magni momenii, qui apud hominem et omnia mammalia atque pisces uti ramus nervi maxillaris superi- oris adest, videlicet n. sphenopalatinus, in Corvo Cornice deside- rari videtur, sed nobis judicibus nervus recurrens supra allatus fibrillas nervo sphenopalatino proprias etiam continet, quae tamen ganglion cervicale supremum permeantes, in ramum nostrum sphenopalatinum , de quo supra mentionem fecimus, transeunt. Singularem sane decursum habet nervus sphenopalatinus Corvi cornicis, et eo quidem a nervo eodem apud hominem et mam- malia differt, quod augetur ramo tenerrimo nervi facialis, quem in descriptione anatomica nostra nervum petrosum superficialem majorem inferiorem appellasse licebit, nisiforte illum nervo petroso superficiali minori hominis respondere existimaveris. (uod vero attinet. ad distributionem nervi de quo agitur, uti e descriptione anatomica potes colligere, in ramos pterygopalatinum et nasopa- latinum Scarpae discedit, qualis etiam ratio est ramorum nervi sphenopalatini apud hominem et mammalia EL Quod denique *)Cfr. Tractatum rostrum supra citatum in Actis Societatis Scientiarum Fenniæ pag. 182. 70 552 E. J. BONSDORFF »d nervum nostrum nasopalatinum Scarpae attinet, non dubita- mus, quin revera nervo eodem apud hominem et mammalia jure st comparandus, quia in corvo eundem decursum in septo na- rium servat atque in homine, et nervi utriusque lateris ad se in- vicem zppropinquant, etsi explicare nobis mon contigit, utrum revera secum invicem coalescant nec ne. Augefur tamen ramo tenerrimo mollis consistentiae (Tab. VIL Fig. 2 N:o 11), quem ramum sanglii cervicalis supremi esse opinamur, quamquam ori- ginem illus nervi e ganglio commemorato non observavimus. Corvum aeque atque apud hominem et mammalia vim exercent mere sensoriam. i C) Ut denique de ramo tertio nervi trigemini, vel nervo cum ramis ejusdem nervi apud hominem et mammalia eam ob rem bene congruit, quod omnes musculi, qui masticationi inser- larem inferiorem, quamquam sensoriae sit indolis, et in rostrum inferius abeat, tsmen etiarn ramum motorium in musculum mylo- hyoideum progignere. Ramum nostrum submentilem nervi mylo- indolis existimamus, À VI. Nereus abducens, qui nervus motorius est musculi recti oculi externi, apud hominem et mammala eandem habet | De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 553 vim, sed in Corvo eo tamen differt , quod etiam ramum giguit ciliarem, de quo supra jam mentionem fecimus, ramosque moto- rios dispergit ad musculos membranae nictitantis, qui homini- bus desunt, nullumque habet commercium cum nervo sympa- thico. *) VII. Nervus facialis apud Corvum cornicem a nervo eodem hominis eo differt, quod minoris est ambitus atque, ramis superficialibus majoribus (inferiore et superiore) ablegatis, in ca- nali vidiano tandem porrigitur, ubi totus cum nervo recurrente coalescit et retrorsum in canali allato decurrit ramosque motorios tantum ad musculos digastricum, stylohyoideum et cutaneos cer- vicis gignit. Plexus anserinus quem vocant, apud Corvum deest, atque ut supra monuimus chordam tympani Platneri detegere non pótuimus. Omnes jam Physiologiae cultores consentiunt, nervum fa- cialem apud hominem et mammalia ab origine vim tantum exer- cere motoriam atque igitur motibus musculorum faciei imperare. In Corvo etiam vi praedita est motoria, sed tantummodo in mu- sculum digastricum et stylohyoideum, quia musculis faciei ho- minis caret corvus. Num nervus facialis et quidem ramus ejus digastricus surculos etiam dispergat ad musculos cutaneos cervi- *)Neque E. Weber 1, c. conjunclionem nervi sympathici cum pari sexto observavil, quam vero Celeb. Cuvierus locum habere putat. 554 E. J. BoNsponrrr cis, satis evidenter enucleare non potuimus ob tenuitatem nervo- rum illorum in Corvo. *) VIII. Nervus acusticus, norvas mere sensualis organi au- ditus, nihil omnino, neque ad connexum cum nervo faciali nec ad distributionem periphericam ramorum in labyrinthum auris, ab eodem nervo hominis atque mammalium in Corvo cornice habet diversum. IX. Nereus glossopharyngeus in Corvo aeque ac in ho- mine duobus ganglüs, ganglio jugulari s. Mülleri et ganglio pe- troso, est iusiguis; quod autem ad ganglion petrosum attinet, nul- lus in Corvo adest ramulus tympanicus s. Jacobsonius, qui e ganglio commemorato prodiens surculos dispergit in cavitatem tympani. At connexum hujus gauglii cum trunco communi ner- vi rccurrentis, et nervi facialis qualem in descriptione nostra ana- tomica commemoravimus, Corvo cornici et forsan avilus in ge- nere proprium habemus. Connexu vero hocce examinato, in me- dio omnino relinquimus, utrum fibrillae primitivae, nervo glosso- pharyngeo propriae, intra vaginam rami interni nervi recurrentis etiam in truncum nervi facialis transeant, nec ne. Apparet etiam connexus intimus nervi glossopharyngei cum ganglio cervicali supremo et nervo vago, ut nervum glossopharyngeum facile ra- *) Nervus facialis sine dubio etiam apud Corvum ramum emittit ad muscu- lum tensorem tympani, quamquam illum neque ramum ramo auriculeri po- steriori nervi facialis hominis respondentem observare nobis non contigit. De nervis celebralibus Corvi Cornicis. 555 mum primum e nervo vago, qui e foramine jugulari egreditur, ortum existimare possis, qua in re nervus glossopharyngeus a nervo eodem hominis et mammalium valde discrepat. Rami vero, quos e nervo glossopharyngeo prodeuntes attulimus, ramis iisdera nervi glossopharyngei hominis valde congruunt, excepto ramo il- lius nervi laryngeo superiore, qui, nobis judicibus, si non totus, tamen ad maximam partem fibras continet nervo vago proprias: quod si probaveris, ramum illum nervi glossopharyngei apud Corvum cornicem ramo laryngeo superiori nervi vagi respondere facile existimaveris. Fatendum tamen est, nos saltem non potuisse, surculos, animadvertere ad membranam mucosam internam laryn- gis pertinentes sed tantummodo quos ad membranam mucosam papillasque fere conicas circa rimam glottidis extendi vidimus. Si vero animum ad vim, quam exercet nervus glossopha- ryugeus, advertimus, non possumus quin sententiam a Valenti- nio prolatam foveamus, nervum commemoratum nervum esse sensualem organi gustus, ganglionque igitur petrosum significa- tionem habere ganglii sensualis organi gustus commemorati, quam sententiam jam, in tractatu nostro de nervis cerebralibus ovis arietis") in medium protulimus. Quia rami nervi glossopharyn- gei non nisi in membrana mucosa atque papillis radicis linguae et faucium disperguntur, hanc linguae partem, quae epidermide cornea caret, facultate impressiones gustus percipiendi instructum *)Cfr, Acta Societatis Scientiarum Fenniæ Tom. II. pag. 240 in notula. 556 E. J BoNsporrr existumare possumus, ipsam. vero apicem linguae, epidermide cornea munitam, organon iactus. autumamus, quod. ad. distributios nem periphericam rami lingualis trigemini in hac linguae parte optime quadrat. Si igitur nervum glossopharyngeum nervum sensualem gustus putaveris, connexus ille ganglii petrosi cum ramo linguali nervi trigemini et nervo vago, de quo supra locuti sumus, in oeconomia avium maximi videbitur momenti; hujus vero rei ul- teriorem explicationem persequi in animo non est. Liceat tamen nobis jam opinionem nostram paucis afferre: omne organon sen- sus eo minus perfecte esse conformatum, quo arclior connexus inter nervum illius sensualem et sensorium vigeat, quae sen- tentia in doctrinam de incrementis diversorum organorum sen- suum e facultate sensoria cutis, quam proponunt investigationes comparatae organorum sensuum, oplime cadit. X. Nerrus eagus apud Corvum cornicem ganglio jugulari atque plexu ganglioformi, aeque ac apud hominom, est instruc- tus, sed eo est dissimilis, quod in Corvo arctissimus apparet con- nexus nervi vagi cum nervo glossopharyngeo, hypoglosso atque ramo nostro linguali nervi trigemini, cujus tamen connexus, in oeconomia avium sine dubio gravissimi, causam enucleare heic non vacat. Quod vero ad distributionem periphericam nervi vagi attinet, e descriptione nostra anatomica mox animadvertere pote- ris, ramos nervi vagi in Corvo Cornice cum ramis nervi De nervis celebralibus Corvi Cornicis. 557 commemorati in homine maxime congruere. lllud tantum mo- neamus, nosmet nullum ramum nervi vagi ad oesophagum ob- servasse. XI. Nerrus accessorius Villisi? in Corvo ab eodem nervo in homine et mammalibus eo differt, quod minoris sit ambitus. Motoriam vim nervi, de quo agitur, celeb. Bischoff?) egregie jam docuit. Ramus occipitalis nervi vagi, de quo Bischoff **) locutus est, secundum nostras disquisiliones, ramus est rami ex- terni nervi recurrentis e nervo faciali missus qui, cum nervo vago connexus, in ni. digastricum abit. XII. Nervus hypoglossus in Corvo cornice arctissime cum nervo vago connexus est, ut illum pro ramo nervi vagi habere possis, quo connexu a nervo eodem hominis valde discrepat. Fibrillae vero, nervo hypoglosso propriae, in ramum laryngolin- gualem nervi vagi abeunt, unde in ramum lingualem, et quidem ad maximam partem in ramum ejus laryngeum superiorem, dis- perguntur. Nervum hypoglossum motoriam exercere vim, inter omnes physiologos jam convenit, unde facile colligere potes, ra- mos musculares rami lingualis commemorati atque nervum nos- trum laryngeum superiorem a nervo hypoglosso esse derivandos. Ramum autem, quem nuperrime attigimus, ramo descendenti nervi hypoglossi hominis aequiparandum existimamus, quam sententiam +) Cfr, opus ejus supra citatum, **) Vide tractatum antea citatum pag. 40. 558 E. J. BONSDORFF celeb. Stannius”) etiam amplectitur. Animadvertendum insu- per est, ramum laryngeum, de quo agitur, quem cum ramis mu- secularibus rami lingualis comparaveris, in Corvo cornice multo majorem esse quam in homine, cujus rei causam in eo positam putamus, quod musculi linguae proprii in Corvo et avibus uni- versis multo minores sunt quam in homine, ubi loquendi facul- tati inserviunt, dum musculi laryngis inferioris, qui in avibus ad- modum sunt magni, ad avium pertinent cantum, cum facultate lo- quendi hominis comparandum. +) I, c. pag. 285, De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 559 Explicatio tabularum. TABULA VI. Fig. 1. Caput Corvi cornicis praebet in duas partes ae- quaeles divisum, plerisque nervis cerebralibus sinistri lateris prae- paratis. a) Superficies interna maxillae superioris lateris sinistri. b) Superfic. interna maxillae inferioris ejusdem lateris. c) Bulbus oculi sinistri. d) Musculus mylohyoideus. e) Pars ossis occipitis et sphenoidei. f) Musculus rectus capitis anticus major elevatus. g) Rima glottidis. h) Trachea. i) Cornu ossis hyoidei. k) Pars oesophagi. I) Musculus obliquus oculi superior. m) — rectus oculi superior. n) — obliquus oculi inferior. o) Glandula Harderi. p) Musculus rectus oculi internus. 71 ) E. J. BONSDORFF q) Concha superior. r) Concha inferior. s) Lingua. t) A. carotis. u) Ampulla auditiva, cochleae hominis et mammalium ae- quiparanda. A) Superficies interna dimidiae partis sinistrae capitis. B) Superficies interna dimidiae partis dextrae capitis. 1) Nervus opticus. | 2) — oculomotorius. 3) R. internus n. oculomotorii. 4) R. ad m. rectum oculi inferiorem. 5)R. — — -— internum. 6) R. ad. m. obliquum oculi inferiorem. 7) R. externus nervi oculomotorii. 8) R. ad m. rectum oculi superiorem. 9) Ganglion ciliare. 10) Truncus ciliaris internus. 11) — — externus. 12) Nervus trochlearis. 13) — trigeminus. 14) Ganglion semilunare Gasseri. 15) R. ophthalmieus n. trigemini. 16) R. ciliaris nervi ophthalmici. 17) R. nasalis. "hits ae À ca De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 561 | 18) N. ethinoidalis lateris sinistri. 19) — — — dextn...: 20) R. R. palatini. 21) R. communicans n. ethmoidalis. 22) N. mylohyoideus. 23) R. submentalis n. mylohyoidei. 24) N. ophtalmicus lateris dextri. 25) N. abducens. 26) R. ciliaris n. abducentis. 27) R. ad m. quadratum nm. abducentis. 28) N. glossopharyngeus, in latere sinistro ad posteriorem marginem nervi vagi retractus. 29) Ganglion jugulare n. glossopharyngei. 30) R. pharyngeus n. glossopharyngei. 31) R. oesophageus superior. 32) R. pharyngopalatinus. 33) R. lingualis n. glossopharyngei. 34) R. — sens. strict. d:o. 35) R. laryngeus superior d:o. 36) N. vagus. 37) Ganglion radicis nervi vagi. 38) Ganglion petrosum n. glossopharyngei. 39) R. recurrens rami 2:di n. trigemini. 40) R. communicans n. vagi c. nervo glossopharyngeo. 41) R. laryngo-lingualis nervi vagi. E. J. BONSDORFF 42) R. lingualis n. vagi e ramo recurrente et n. hypo- glosso petitus, 43) R. laryngeus superior nervi vagi. 44) R. sympathicus ganglii cervicalis supremi ad ganglion radicis nervi vagi. 45) R. R. communicantes nervi vagi cum ganglio cervi- cali supremo. 46) R. ad m. rectum capitis anticum majorem nervi hy- glossi. 47) R. internus s. cochleae m. acustici. 48) Ganglion cervicale supremum. 49) N. sphenopalatinus. 50) N. facialis. 91) N. acusticus. 52) N. hypoglossus. 53) Ganglion cervicale supremum dextri lateris elevatum. 54) Plexus ganglioformis nervi vagi. 55) R. communicans ganglii cervicalis supremi cum ner- vo hypoglosso. 56) Funiculus cervicalis n. sympathici. 57) R. pharyngeus ganglii cervicalis supremi. 58) R. ad m. pyramidalem nervi abducentis. 59) R. pterygopalatinus n. sphenopalatini. 60) R. nasopalatinus Scarpae d:o. 61) R. R. palatini n. ptery gopalatini. De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 563 Fig. IL. Caput Corvi cornicis in duas partes aequales divisum, cum ramo 2:do & 3:tio nervi trigemini lateris sinistri ab externa parte praeparatis. a) Superficies interna haemispherii dextri cerebri. b) Medulla spinalis. c) Cutis palpebrarum oculi sinistri antrorsum protracta. d) Oculus sinister. e) Pars ossis occipitis et sphenoidei. f) Glandula lacrymalis. g) Rostrum superius sinistri lateris, h) — inferius di d:o. i) Lingua. k) Musculus pterygoideus externus. I) Pars musculi temporalis. m) Rete mirabile. 1) Nervus trigeminus. 2) Ganglion semilunare Gosseri. 3) R. recurrens n. maxillaris superioris. 4) Intumescentia ganglioformis nervi recurrentis. 5) R. internus n. recurrentis s. communicans cum nervo glossopharyngeo et ganglio cervicali supremo. 6) Ganglion sphenopalatinum. 7) R. ganglii sphenopalatini ad rete mirabile. 8) R. subcutaneus malae, an temporalis superficialis ? ÆE.J. BoNsDORET 5 9) R. cutaneus anguli oris posterior. TE 10) RB. cutaneus nasi externus. y i199 Hg 11) N. palpebralis superi, 1.4.0 00 ol 12) N. infraorbitalis. — 13) N. lacryınalıs. pr 2 (s 14) N. cutaneus anguli oris anterior. ME 15) N. subcutaneus nasi inferior. (5 16) N. alveolaris posterior. | NT 17) R. maxillaris inferior m. trigemuub ^ 18) N. pterygoideus externus. 19) X. temporalis anterior. 20) N. alveolaris inferior. BI) ER: cameroun »erri Mile Safe Aib AES cutaneo anleriore. 22) Ganglion petrosum m. glossopharyngei. 23) N. buccinatorius. 24) N. pterygoideus internus. 25) Trente cuaili ere nes an ERN gemini Ad 26) B. exiermus nervi vidiani. Fig. DL b) Cutis cornea superficiei inferioris linguae. ) ( ec) M. sylohyoideus. t d) Cornu ossis hyoidei. De nervis celebralibus Corvi Cornicis. 565 €) Os occipitis. f) Rostrum superius. g) Rostrum inferius. h) M. hyoglossus rectus ? 1) R. stylohyoideus. 2) N. hypoglossus. 3) N. vagus. 4) Ganglion cervicale supremum. 5) N. sphenopalatinus. 6) R. lingualis n. vagi lateris sinistri. 7)R — — — dextri. 8) R. terminalis medius r. lingualis. 9) R. terminalis lateralis r. lingualis. 10) R. hyoglossus rectus r. lingualis. Fig. IV. a) Canalis semicircularis superior. b — d:o inferior. 1) Ganglion semilunare Gasseri. 2) Truncus communis rami 2:di & 3:tii nervi trigemini. 3) Ramus primus nervi trigemini. 4) R. recurrens s. vidianus superior n. maxillaris supe- rioris. 5) N. facialis. 6) R. petrosus superficialis major n. facialis. 7) N. acusticus. 566 E. J. BONSDORFF 8) R. nervi vestibuli ad canalem semicircularem supe- riorem. 9) R. ad canalem semicircularen inferiorem. 10) Ganglion geniculum. TABULA VI. Fig. I. a) Canalis semicircularis superior. b) Cornu ossis hyoidei. c) Trachea. d) Larynx inferior. e) Cor dextrorsum retractum. f) Carotis. g) A. subclavia. | h) A. anonyma. | i) Ventriculus muscularis. k) Pulmo sinister. I) Superficies sinistra cristae sterni. m) Pars furculae elevatae. n) Musculus digastricus maxillae. 0) Oesophagus. p) Lingua elevata. q) Ventriculus glandularis. 1) Truncus commuais rami secundi et tertii nervi trige- mini. 2) R. maxillaris superior n. trigemini. De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 567 3) R. maxillaris inferior n. trigemini. 4) R. recurrens n. maxillaris superior. 5) N. facialis. 6) R. digastricus n. recurrentis. 7) R. laryngo-lingualis. 8) R. lingualis. 9) R. laryngeus superior n. vagi. 10) R. externus rami laryngei superioris nervi vagi. 11) R. internus d:o d:o d:o. 12) R. recurrens, s. laryngeus inferior. 13) R. cardiacus. 14) R. pulmonalis n. laryngei inferioris. 15) R. R. pulmonales. 16) R. R. cardiaci inferiores n. vagi. 17) R. RB. gastrici glandulares. 18) R. R. gastrici musculares. 19) N. vagus. 20) Ganglion cervicale supremum et petrosum glossopha- ryngei. 21) N. pterygo. 22) N. glossopharyngeus. 23) R. pharyngeus s. strict. 24) R. lingualis n. glossopharyngei. 25) R. oesophageus d:o. "1 tv E. J. BONSDORFF 26) R. communicans ganglii cervicalis supremi cum ner- vo, an R. cardiacus longus? 27) N. hypoglossus. 28) R. petrosus superficialis major superior. 29) R. petrosus superficialis major inferior s. r. commu- nicans nervi facialis c. n. sphenopalatino. 30) N. nasopalatinus Scarpae. 31) N. sphenopalatinus. Fig. IL a) Lingua. b) Cornu ossis hyoidei. c) Septum narium. d) Maxilla inferior sinistri lateris persecta. e) Concha nasalis. f) Canalis semicircularis superior. g) Rostrum inferius lateris sinistri. h) — superius d:o d:o. i) Rostrum lateris dextri. k) Trachea. à 1) Ganglion cervicale supremum. 2 & 3) Truncus communis nervi recurrentis et n. facialis. 4) R. recurrens n. trigemini. 5) N. facialis. 6) R. petrosus superficialis major inferior s. communicans n. facialis cum nervo sphenopalatino. De nervis cerebralibus Corvi Cornicis. 569 7) R. tertius n. trigemini. 8) R. alveolaris inferior. 9) N. pterygopalatinus. 10) N. nasopalatinus Scarpae. 11) R. ganglii cervicalis supremi? ad n. nasopalatinum Scarpae. 12) N. glossopharyngeus. 13) R. laryngo lingualis n. vagi. 14) Arteria alveolaris inferior? 15) N. vagus. 16) N. sphenopalatinus. " D Ww EE pu WEE E Me dose Ye … EE a C duas E TL ^o e sosta! dates A (8 m 1 EL. ai e A H1 t + ARR Nc —- reihe HA (EE » - + mirage ko siquid expel A (Et RR " Sri dora simt (bbc o : t) demas. usur M (Sto. cn MEM I ÉL P RR ^ov der wi mp boue. art o ej barn \ m vhs dm .. 4 Les, er ee «mad! dtd auae Pen Poe mer coder beten ul bor mumier va r- LATE LL. Fidem ; Ae sn Wen conn Ld o. apa CEE RR p LI Ad ire wu mel Or ae även CRE KY INT PU tron qn “pets tee +8 Ve er Li LEA > pene y à -— m E Ilo us 4, Le | REN n == " "aho p 7o PP Ut ge ns ne ig CR EN II ART AT AR AR 1114 41111 AR ARR AR A ARR 3A V AA 1 131131313 3133 5113 ARE XA1 33 3 21 9 BIDRAG TILL BLODKÄRLSYSTEMETS JEMFÖRANDE ANATOMIE, AF E. J. BONSDORFF. AER. Poriven Systemet hos Gadus Lota Linn. (Föredr. den 3 Mars 185i.) Maschi: hos Laken utmärka sig, likasom i allmänhet hos fiskar+ ne, jemfórelsevis med de hógre vertebrerade djuren, icke allenast genom särdeles tunna väggar, så att på åtskilliga ställen, der de- samma förlöpa genom organernes parenchym, endast den inner- sta hinnan synes förekomma *), utan äfven, inom portven syste- met, genom sin vidd betydligt öfvervägande den af de motsva- rande artererne. Ifrån alla delar af kroppen flyter det venösa +) Väl anmärker Stannius Lehrb. der vergleich. Anat. der Wirbelthiere Ber- Jin 1846 p. 104 Not 1. alt venerne hos fiskarne mera framställa sig såsom rännor i organernes parenchym, än säsom, med sjelfständiga hinnor för- sedda, kanaler, men hos laken har jag funnit dem alia försedda med egen hinna. 572 E. J. Boxsboarr blodet från capillar kärlen i centripetal riktning till hjertat, för att genom arteria branchialis, motsvarande arteria pulmonalis hos däggdjuren och menniskan, vidare öfvergå i respirations or- de arteriell blod, sålunda framställer sig såsom medelpunkt für den venösa blodcirculation, förekommer hos Laken, likasom hos fiskarne i allmänhet, en stark sinus venosus, i hvilken såsom en central recervoir, det venösa blodet samlas från alla delar af krop- pen för att öfvergå i hjertat. Ehuru visserligen portven systemet utgör det egentliga föremålet för denna vår framställning, anse vi oss derföre böra äfven här i korthet vidröra: Sinus venarum communis (Pl. IX) utgöres af en stark venös håla, hvilken, såsom en half ring, omgifver oesophagus, och utgöres af en buibus venosus ”) på hvardera sidan om ryggraden och en transversellt gående afdelning deraf, som förenar bägge de förstnämnde, och hvilken vi vilja kalla sinus transversus. A) Bulbus venosus (Pl. IX N:o 1) förekommer på hvar- dera sidan af ryggraden, vid den öfversta eller fråmsta ändan af njuren, såsom en starkare utvidgning af sjelfva sinus, i hvilken på hvardera sidan vena cava inferior") samt ofta äfven venæ *) Vid injection genom sena ceari; åt bjertat, inträffar här lätt eit exirava- sat, som utbreder sig likasom en sinus bakom œsopbagus tvärs öfver ryggraden, genom hvilket bulbes vemcsur på bvardera sidan synas före- nom erhälles litt en origtig föreställning om berörde sinus. **) Vena cardinalis posterior Slanniws |. c. pag. 105 Om portvensystemet hos Laken. 573 ovarii utgjula sig. På högra sidan är denna bulbus i allmän- het starkare än på den vänstra. B) Sinus transversus (Pl. IX N:o 2) sträcker sig på undre sidan af oesophagus, tvärs öfver från den högra bulbus venosus till den vänstra, hvilka den sålunda med hvarandra för- enar. Ifrån denna sinus transversus utgjuter sig blodet, genom en i förhållande till den sinus hvarom fråga är, betydligen min- dre kanal i hjertats atrium. Utom några ganska små vener, hvilka taga sitt ursprung 5 från de närbelägna delarne, särdeles pericardium, utgjuta trenne till 4 venstammar sitt innehåll i främresidan af sinus transversus nemligen: vena jugularis anterior, branchialis cardinalis och abdominalis på högra sidan samt vena hyoideoopercularis på vänstra sidan. I bakre sidan af samma sinus utgjuta sig de 2 venæ hepaticce. Portven systemet. Detta vensystem, som i allmänhet utmärker sig! derigenom all stammen, tvärtemot venernes förhållande i allmänhet, åter ut- grenar sig likasom en arter och bildar ett capillar kärlnät, före- kommer hos Laken under 2:ne former A) Lefver portven sy- stemet och B) Njur portven systemet. A. Lefver portven systemet. Detta vensystem upptager hos Laken, såsom förhållandet med detsamma i allmänhet är hos de vertebrerade djuren, blod $74 E J.BONSDOREF från hela digestions apparaten och simbläsan, men alldeles icke hvarken från bukens väggar, ovarierne *) eller njurarue. Dessa organers vener Öfvergä, utan alt genom några communications- grenar stå i sammanhang med lefver portven systemet, i vena cava inferior eller sinus venarum communis. De flesta af de vener som höra till detta portven system förenas till en Portren stam (PI. VIII N:o 1) hvilken, belägen vid vänstra sidan af gallblåsan, utgör en ganska kort stam, som uppkommer genom förening af vena intestinalis och pylorica, (Pl. VIII N:o 8) af hvilka den förstnämnde år vida starkare. A) Vena intestinalis (Pl. VII N:o 28) begynner med sina grenar fran rectum nära ovarierne, utan att jag kunnat observe- ra någon communication emellan desamma och grenar af vena ovarii, förlöper framåt, längs tarmen och inre randen af mjälten, till undre ytan af appendices pylorice, vidare, emellan dessa och ventrikeln samt oesophagus, till vänstra ändan af gallblåsan, der densamma förenas med vera pylsrica till portven stammen. Grenar hvilka utgjuta sig i densamma åro följande: a) R. R. intestinales (PL VIII N:o 2) finare grenar hvilka uppkomma, dels från rectum, dels från den öfriga stråckningen af tarmen och utgjuta sig i stammen. +) J. Müller vergl. Anat. d. Myxinoiden dritte Fortsetz. Berl. 1841, anmärker p- 40 såsom en egenhet hos Fiskarne att portven upptager en del af sitt blod från väggarne af den främre delen af kroppen, och vidrörer dess- utom en förening emellan systemet för vena cava inferior och portven- systemet, hvilken vi icke funnit hos Laken. Om portvensystemet hos Laken. 575 b) R. R. lienales (Pl. VIII N:o 22) 2 a 3 korta, men i förhållande tjocka, grenar, hvilka samla blodet från mjelten och genast utgjuta sig i stammen. c) V. ventriculi posterior, (Pl. VIII N:o 3) den starkaste af de grenar hvilka utgjuta sig i rena intestinalis, sammansättes af en riklig mängd af grenar, hvilka, utmärkte genom ett gan- ska slingrande fórlopp, taga sitt ursprung frän bakre ytan af fun- dus ventriculi, hvarest de äfven communicera med de grenar hvilka gifva ursprung åt vena ventriculi anterior, och förlöper inät för att utgjuta sig i den stam hvarom fråga är. d) R. R. ventriouli posteriores minores (Pl. VII N:o 4) 3 a 4 mindre grenar, som taga sitt ursprung från bakre ytan af ven- trikeln och dess portio cardiaca och utgjuta sig, emellan vena ventriculi posterior och vesicae natatoriæ, i stammen. e) Vena vesicae natatorie, (Pl. VIII N:o 5) en temeli- gen stark stam, hvilken sammansättes af 5 grenar, af hvilka 4, eller 2 på hvardera sidan, upptaga blod ifrån de så kallade röda kropparne *) +) Dessa så kallade röda kroppar förekomma hos Laken endast i de 2 främ- re och utvidgade grenarna af simblåsan och framställa sig, vid något så när lyckad injection, såsom endast ett conglomerat af venösa blodkärl, hvilka bilda små utvidgningar och äro med hvarandra ganska tätt före- nade. Den bifogade planschen återgifver icke detta förhållande, utan en- dast grenarnes förening till en stam der de tränga ut ifrån simblåsan. 73 576 LE. J. BONSDOREF i simbläsan, och den femte begynner från den bakersta än- dan af densamma. Denna gren upptager finare grenar från hvardera sidan af simbläsan, utan att här, enligt hvad jag kun- nat observera, communicera med rr. vesicæ natatoriæ poste- riores, hvilka utgjuta sig i vena cava inferior, och hvilka vi län- gre nedanföre skola afhandla, samt förlöper i medellinien af sim- blåsan, för att förenas med de ofvan anmärkte 4 främre grenarne, till en gemensam stam. Den sålunda bildade stammen af ifråga- varande ven förlöper sedermera inåt för att utgjuta sig i vena intestinalis *). f) Vena cardíaca posterior (Pl. VIII N:o 6) sammansättes af fina grenar hvilka, communicerande med ursprungsgrenarne af vena cardiaca anterior, och den frámsta af rr. ventriculi posteriores minores, komma frän bakre ytan af den nedersta delen esophagus och utgjuta sig i vena intestinalis **). g) V. oesophagea, (Pl. VIII N:o 7) ungefär lika stark med den föregående med hvilken den äfven communicerar, für- löper inåt för att utgjuta sig i stammen ***). *) Stundom utgjuter sig denna ven i vema ventriculi posterior, och hafva vi for öfrigt markt att, beträffande de vener som tillhöra detta portveu system, desamma ganska mycket variera i aíscende à de grenar med hvil- ka de forenas. ++) Utgjuter sig stun dom i vena vesicae natatoriae eller ventriculi anterior, eller i den af dem både bildade stammen. +++) Utgjuler sig stundom i vena vesicae natatoriae Om porivensystemet hos Laken. 577 B) Vena pylorica (Pl. VIII N:o 8) utgör en ganska kort stam, som bildas genom förening af +. appendicalis och ventricu- li anterior. Denna stam förlöper snedt under vena intestinalis framåt mot lefvern, och förenas, förr än den uppnår densamma, med vena intestinalis till Portven, såsom redan ofvanföre blif- vit anmärkt. Följande grenar utgjuta sig i ofvan anmärkta vena pylorica. a) Vena appendicalis (P1. VIII N:o 9) utgör en ganska kort stam, hvilken sammansättes af vena appendicalis sinistra och dextra hvilka, genom en ofta ganska stark communication, med hvarandra anastomosera på undre sidan af pylorus, och här äfven upptaga fina grenar från ventrikeln. Bägge förlöpa längs basen af appendices pylorice och upptaga rami appendicales (Pl. VIII N:o 13) hvilka uppkomma från spetsen af de särskilda appendices, och förlöpa genom mesenterium, en på hvardera sidan af hvarje appendix, men vid basen af densamma förenas dels med hvarandra dels med en närbelägen gren till en stam, som utgjuter sig i vena appendicalis dextra eller sinistra. Stam- men af v. appendicalis förlöper snedt öfver pylorus ventriculi, hvar- est den snart förenas med vena ventriculi auterior till vena py- lorica. a) Vena appendicalis dextra (Pl. VIII N:o 10) upptager blod frán omkring 20 appendices, hvilka utgóra den venstra hälften af desamma, och förlöper mer och mer tilltagande i styrka öfver den främre ytan af pylorus ventriculi, hvarest den upptager sina 578 E. J. BONSDORrF grenar så väl från ventrikelu som från tarmen, och förenas snart till en stam med den följande. 8) Vena appendicalis sinistra (Pl. VIII N:o 11) är min- dre än den föregående, med hvilken den för öfrigt har samma förlopp, men upptager rami appendicales från omkring 14 up- pendices, som utgöra den vänstra hälften af desamma. Sjelfva stammen af i fråga varande ven förlöper på den bakre ytan al pylorus, der den upptager dylika mindre grenar som den före- gående från ventrikeln och tarmen och förenas, ofvanom pylorus, med den föregående. Sålunda bildas af dessa båda venae appen- dicales en venös kärl krans omkring pylorus, som vi vilja kalla circulus venosus pyloricus. b) Vena ventriculi anterior (Pl. VIII N:o 12) samman- sättes af grenar hvilka, communicerande med grenar af vena ventriculi anterior och superior, taga sitt ursprung från bakre ytan af ventrikeln och förlöpa framåt och åt höger, emellan ventri- keln och den vänstra hälften af appendices pylorice, för att för- enas i en stam med vena appendicalis. Den af ofvan beskrefne arterer bildade portven-stam- men (PI. VIH N:o 1) upptager 2 å 3 fina, från nedre de- len af oesophagus kommande, ven® oesophagee superiores (Pi. VIII N:o 14) stundom äfven den längs öfre ytan af gall- blåsan förlöpande vena cystica (Pl. VIII N:o 15) och delar sig, förr än den tränger in i lefvern, i trenne hufvudsakliga ganska starka grenar: r. dexter, medius och sinister. Om portvensystemet hos Laken. 579 a) R. dexter (Pl. VII N:o 16) är ganska stark och upptager, vanligast kort efter det den skiljt sig från potven- stammen, vena cystica (Pl. VIII N:o 15) samt delar sig derpä i 2 grenar, af hvilka den ena förlöper längs undre randen af högra lefver loben, den andra deremot intränger i högra loben af lef- vern, der den vidare utgrenar sig. b) R. medius, (PI. VIII N:o 17) den starkaste af dem alla, tränger framät till midten af lefvern, längs hvilkens undre yta den vidare förlöper och intränger derefter, uti lefvern. c) R. sinister, (Pl. VIII N:o 18) den mindsta af portvens trenne grenar, förlöper ät vänstra loben af lefvern, men uppta- ger, förr än den uppnår lefvern, 2 a 3 fina vene vesophage«e (Pl. VIII N:o 19) och delar sig derpä i 2:ne grenar, af hvilka den vänstra intränger i den hithörande delen af lefvern, men den andra, säsom en R. communicans cum vena ventriculi superiore, (Pl. VIII N:o 20) förenas till en stam med vena ventriculi superior, men upptager dess förinnan 3 venæ appendicales superiores (PI. VIII N:o 21) och en vena cardiaca superior (Pl. VIII N:o 22). c) Vena ventriculi superior (Pl. VIII N:o 27) samman- sáttes af grenar hvilka communicera med grenar af vena ventri- culi anterior samt posterior och fórlóper, tilltagande i styrka, långs högra randen och bakre ytan af ventrikeln uppåt lefvern, der den förenas till en stam med den ofvananmärkta 2. commu- 580 E. J. BONSDORFF nicans. Denna stam förlöper längs undre ytan af vänstra lefver loben, i hvilken den intränger för att vidare utgrena sig *). Allt det blod som sålunda flyter genom de ofvan beskrifne vener, som höra till lefverns portvensystem **), öfvergår i lefvern i ett capillar kärlsystem, ifråu hvilket blodet åter samlas i tvänne 1 bé | Oftast har lefverns portvensystem, vid mina verkställda undersökningar af detsamma hos olika individer, visat sig såsom den här gifna beskrif- ningen framställer, dock må här anmärkas att ganska olika utgreningar, af de till portvensystemet hörande venerne, förekomma, hvarå exempelvis må anföras följande hos ett individ anmärkte förhållande: Vena intestinalis förenar sig icke med rena pylorica till en stam, utan delar sig, dä den uppnår lefvern, i 2 grenar, af hvilka den ena tränger i högra loben af lefvern, den andra i midten af densamma. Vena appendicalis sinistra delar sig, då den uppnår lefvern, i trenne grenar, af hvilka den högra förenas med den gemensamma stammen af vena ventriculi posterior och appendicularis dextra; den medlersta in- tränger i midten af lefvern; den vänstra likaså for sig i den vänstra de- len af lefvern. Vena appendicalis dextra delar sig, då den uppnår lefvern, i 2 gre- nar, af hvilka den vänstra sänker sig i den vänstra delen af lefvern, den högra förenas med vena ventriculi superior till en stam, som forstarkes genom en ramus communicans från vena appendicalis dextra och, sedan den upptagit 2 smärre venæ æœsophageæ, intránger i högra fliken af lef- vern. Häraf finner man att de till Portvensystemet hörande venernes ra- mification betydligt varierar hos olika individer, hvarfore det förefaller mig ganska anmärkningsvärdt, att H. Bathke, Ueber die Leber und das Pfortadersystem der Fische. Meckel Arch. f. Anat. u. Physiol. Jahrg. 1826, hos de af honom undersökta fiskarna, anmärkt att ban sett endast smä olikheter, eburu sällan, bero på Individualiteten. Väl anmärker Miller i sitt classiska arbete, Vergleich. Anatomie der My- xinoiden, att venerne från bukväggarne hos Myxinoiderne äfven ölvergå Om portvensystemet hos Laken. 5St Vence hepatice hvilka utgöra tvänne ganska korta stam- mar, den Aögra (Pl. VIII N:o 23) och »anstra (Pl. VII N:o 24), af hvilka den förra är nästan dubbelt starkare än den sed- nare, Begge taga sitt ursprung i lefvern från portvensystemels capillar kärlnåt, derifrån de öfvergå i större och större grenar, hvilka sluteligen trånga fram från den convexa ytan af lefvern och intränga i den bakre väggen af sinus transversus, som ofvanföre blifvit beskrifven. B) Njur portvensystemet. Utom det hos de högre vertebrerade djuren förekommande lefver portvensystemet, förekommer hos Laken äfven ett annat Portvensystem, som uppkommer genom wvene caudalis utgrening i den bakersta och förtjockade ändan af njuren; och som vi der- före velat kalla Njur portvensystemet *) se Pl. IX hvilken i lefverns portven system, äfvensom Ratkke I. e. att venerne från geni- talia hos Myxinoiderne Cypriner, Cobites Blennius, Perea Osmerus öfver- gå i detta portven system; att detta icke är förhållandet hos Gadus Lota, derom har jag genom flerfaldiga injeetioner öfvertygat mig. +) Detta pertven system har först blifvit anmärkt af Professor Jacobsson i Köpenhamn, de systemate venoso peculiari in permultis animalibus obser- vato, Isis 1822 Sid. 114 och sedermera af Nicolai, Untersuchungen über den Verlauf und die Vertheilung der Venen bey einigen Vôgeln, Amphi- bien und Fischen, besonders die Venen der Nieren betreffend, Isis 1826 p. 404 om hvars existens den så högt förtjente Prof. Szannius, i Rostock |. c. p. 107, likväl ieke kunnat ófvertyga sig hos Gadus Cyprinus m. fl. af honom undersökte fiskar, hvarföre den utmärkte forskaren tills vidare med Meckel och Cuvier betviflar dess förekommande. Genom verkställde 582 BE. J. BONSDORFF natur troget framställer detta system. Fullt öfvertygade derom att portvensystemet i allmänhet, till sin physiologiska betydelse, bör blodmassan afbördar sig vissa ämnen, som åro onyttiga för den materiella metamaphosen, anse vi oss böra framstålla den förmo- dan att, i samma förhållande som respirationsorganerne áro min- dre utvecklade hos de lägre vertebrerade djuren, åfven ett port- vensystem förekommer som utgrenar sig i njuren ^), för att likasom complettera resultatet af den respiratoriska verksamheten, hvilket icke tillfyllest kan vinnas genom de organer som vanli- gen spela denna, för den organiska verksamheten så vigtiga, role. Detta system utgöres, såsom ofvanför blifvit anmärkt, af: Vena caudalis (Pl. VIII N:o 3) förlöper under arteria caudalis, i en ben canal som förekommer under pars caudalis af ryggraden, och bildas af caudal vertebrernes processus spinosi inferiores. Upptagande fina vener från stjertfenan och stjertens muskler samt hud, förlöper den framåt, tilltagande i tjocklek, till injectioner, såväl genom nene ovarii inåt, som genom vena caudalis bafva vi fullkomligen öfveriygat oss, om dess förekommande, sisom wår ut- märkte tecknare M. v. Wright à den bifogade planschen matur troget framställt. +) Så förekommer lefvern, i förhållande ganska stor, bos djur som lefva i valten, hos embryoner, m. fl. likasom lefvern hos menniskor pathologiskt förekommer förstorad hos sådana personer som genom dizt och yttre för- hällanden, wälla binder for den respiratoriska verksamheten. +?) Ett sådant förekommer. derföre t. ex. hos grodorne genom venz iliacæ TR Om portvensystemet hos Laken. 583 den främre öppningen af berörde bencanal i bukcaviteten och utgrenar sig här i 3 till 4 korta grenar, hvilka genast intränga i den hår belägna tjocka bakersta delen af njuren, i hvilken de vidare uigrena sig, så att de i denna del af njuren bilda ett ca- pillar kärlnät, hvarifrån blodet åter samlas uti mer och mer i styrka tilltagande grenar. Dessa äterförande vener Öppna sig på alla sidor i en hufvudstam, som, förlöper genom midten af berörde körtel. Bägge dessa hufvudstammar förenas sluteligen med hvar- andra uti en gemensam sinuös utvidgning, som vi vilja kalla alveus communis venarum cavarum inferiorum, hvilken utgör det gemensama ursprunget för de på hvardera sidan om ryggra- den förlöpande vene cavæ inferiores. Alreus communis renarum cacarum inferiorum, belägen emellan den bakersta delen af njuren och undre ytan af ryggra- den, framför den här belägna delen af aorta, och af conformig skapnad, med spetsen bakät vänd och inskjutande i njuren. Den- na spets aftager ju längre den tränger in i njuren mer och mer i styrka och upptager från alla sidor, på sätt ofvanföre blifvit framställdt, grenar, hvilka, tagande sitt ursprung från det af vena caudalis bildade capillar kärlsystemet i njuren ”), utgjuta sig i +) Vid injection genom vena ovarii har injections massan icke trängt genem detta capillar kärl system i vena caudalis, men tränger tvärt om, vid in- jection genom vena caudalis, ehuru med någon svårighet, i vene casæ Anferiores, 74 584 | E.J.BONSDORFF densamma. Då jag i microscopet undersökt våggarne af denna alveus, har jag väl sett fibrer, men år sjelf osåker om desamma Ifrån denna alveus communis utgå: Vene care inferiores *) (Pl. IX N:o 5 & 6) 2 till anta- let, en på hvardera sidan om ryggraden, af hvilka den högra (N:o 5) år betydligt starkare ån den vänstra (N:o 6). Bägge förlöpa, på sin sida om ryggraden utom peritoneum, utan att med hvarandra communicera ^^) längs inre randen af njuren, ifrån hvilken de, under hela sitt förlopp, upptaga talrika tillförande kärl och utgjuta sig sluteligen i bulbus venosus på hvardera si- dan af den gemensama sinus venosus, och upptager hår ånnu betydligt antal grenar från den fråmsta delen af njuren. *) Baer har ansett dessa orätt jemföras med vena cava posterior s. inferior, en åsigt i hvilken vi icke kunna instämma, så mycket mindre som vi an- se vena caudalis hos Laken motsvara de bida senæ iliace communes, bvilke, hos menniskan och däggdjuren, förenas med hvarandra till vena cava inferior, och blodet från denna, ehuru genom ett portven system, utgjuter sig i ifrågavarande vener, hvilka hos Laken upptaga samma gre- nar som hos däszdjuren, såsom vene renales, lumbales och ovarii, så an- ser äfven Jacobsson 1. c. pag. 115 desamma. **) Stannins L c. pag. 109 anmärker val: att desamma alltid med hvarandra communicera genom tvärgrenar, men vi hafva icke kunnat iakttaga detta hos Laken, utan aro de blodkärl, hvilka visserligen förlöpa tvärs öfver hvarje verteber åt vänster, fina grenar, från aorta till den vänstra njuren. Om portvensystemet hos Laken. 585 Grenar hvilka, på hvardera sidan om ryggraden, utgjuta sitt innehåll i ofvan beskrifne venæ cavæ inferiores äro: a) Vene hemorrhaideles externe, 4 a5 fina grenar, hvilka uppkomma från muskel-substansen omkring anal-öppningen och, förlöpande genom den bakersta delen af njuren, utan att ut- grena sig, utgjuta sig i alveus communis venarum cavarum in- feriorum, eller i vena cava på sin sida. b) Vene vesicæ natatoriæ posteriores, på hvardera sidan 5 tll antalet, hvilka upptaga blod från den bakersta delen af sim- blåsan och, förlöpande rakt inåt, utgjuta sig i vena cava inferior på sin sida. De finaste utgreningarne af dessa vener å simblå- san communicera icke med de fina grenar, hvilka utgöra ursprun- get för den bakre gren af vena vesicæ aëreæ, hvilken ofvanföre blifvit beskrifven såsom öfvergående i portven systemet. c) Vence renales (Pl. IX N:o 7) förekomma på hvar- dera sidan till ett ganska betydligt antal, och utgöra korta gre- nar, hvilka, tagande sitt ursprung från njurarnes capillar kärl, samlas i särskilda stammar och långs hela sträckningen af njuren på hvardera sidan, förlöpa rakt inåt för att utgjuta sig i vena cava inferior på sin sida. d) Venæ lumbales (PI. IX N:o 8), till antalet gan- ska mycket varierande, upptaga blod frän musklerne och hu- den på sidan af kroppen, och förlöpa, på inre sidan af buk- musklerne, till interstititierne af de falska refbenen. Här för- 586 "BJ. BONSDORFF löpa de å inre ytan af muskellagret, stundom längs bakre ran- den af ett refben, stundom åter midt emellan 2 närbelägna ref- ben, genom njursubstansen, utan att i densamma utgrena sig, och utgjuta sig på hvardera sidan i vena cava inferior °). e) Vene orar (Pl. IX N:o 9 & 10) förekomma 2 tull antalet eller en på hvardera sidan, af hvilka likvál den högra år omhr. 3 gånger starkare án den vänstra; Dessa sam- mansáttas af grenar hvilka, till antalet ganska många och af i för- hållande ganska betydliga dimensioner, förlöpa på ytan af ova- rierne, men åfven från det inre af desamma upptaga grenar, hvil- ka i olika directioner förlöpa genom ovariernes substans, De å ovariernes yta förlöpande venerne äro likväl de för- nämsta, och kunna urskiljas såsom tvänne venösa nät: ett främre och ett bakre, hvilka bägge likväl, à den yttre convexa randen af hvardera ovarium, synas med hvarandra förenas. Det fråmre venösa nåtet förlöper på den frimre convexa ytan af ovarierne inåt, det bakre nitet deremot på den bakre eller mot ryggraden *) Att dessa venæ lumbales icke såsom portvener ulgrena sig i njuren på sin sida, derom har jag, genom verkställda injectioner af enskilda vener bland desamma, tillräckligt öfvertygat mig, likasom derigenom att, om man ge- nom vena ovarii injiciérar vene care inferiores, injeclions massan från dessa intränger i venæ lumbales. Vi hafva speciellt velat undersöka detta förhållande, emedan Nicolai (l.c. pag. 412) anmärker att dessa vener, hos Gadus Lota vid yttre randen af ujuren, dela sig i flere grenar, hvilka sänka sig djupare i njurarnes substans, hvarest de vidare utgrena sig, utan att hafva någon gemenskap med vena renalis revehens. Vid dessa “injeclioner bafva vi användt qvicksilfver. " Om porivensystemet hos Laken. 587 belägna ytan af ovarierne. Blodet från bägge dessa venösa nåt utgjuter sig å hvardera sidans ovarium i en gemensam stam, hvil- ken, af ganska betydlig dimension, begynner i den vinkel under hvilken de båda ovarierne, i bakre ändan med hvarandra förenas. Här är stammen af vena ovarii på hvardera sidan förenad med den andra och förlöper, på hvardera sidån, längs inre randen af ovarium, upptagande under .detta förlopp grenar så väl från det främre som bakre venösa nätet, ända till den främre eller öfre ändan af ovarium, hvärefter den, emellan de 2 blad som sam- mansätta ovarii mesenterium (Mesovarium?) förlöper inåt, för alt utgjuta sitt innehåll i vena cava på hvar sin sida, den högra vid 10:de, den vänstra vid 12:te vertebern *). På samma sätt förhålla sig venæ testium hos hannen. *) Sådant är det vanliga förhållandet, men ofta utgjula sig venæ ovarii icke i vene care inferiores, utan i sinus venarum communis såsom Pl. IX ulvisar. 588 E.J. BONSDORFF FÖRKLARING öfver de bifogade Planscherne. PL VII föreställer tarmkanalen och lefvern från undre sidan, för att framställa lefver portven systemet. a) Rectum. b) Intestinum tenue. c) Superficies posterior ventriculi. d) Oesophagus. e) Superficies interna partis vesicæ natatoriæ. f) Superficies posterior appendic. pyloric. g) Lien. h) Vesica fellea. i) Superficies inferior hepatis. k) Ovaria. 1) Lobus sinister hepatis. m) d:o dexter dio. 1) Truncus venæ ports. 2) R. R. intestinales venæ intestinalis. 3) V. Ventriculi posterior. Om portvensystemet hos Lalken. 589 4) R. R. ventriculi posteriores minores. 5) V. vesicæ natatoriæ. 6) V. cardiaca posterior. 7) V. oesophagea. 8) V. pylorica. 9) V. appendicalis. 10) V. appendicalis dextra. 14). V. d:o sinistra. 12) V. ventriculi anterior. 13) R. R. appendicales. 14) V. V. oesophageæ superiores. 15) V. cystica. 16) R. dexter venz portæ. 17) R. medius d:o d:o. 18) R. sinister d:o — d:o. 19) R. R. oesophagei. 20) R. communicans rami sinistri cum vena ventriculi su- periore. 21) V. V. appendicales superiores. 22) V. cardiaca superior. 23) V. hepatica sinistra, 24) dio d:o dextra. 27) Vena ventriculi superior. Pl. IX framställer njurarnes portven system. 1) Bulbus sinus venarum communis. E.J. BONSDORFF - 2) Sinus transversus venarum communis. 3) Vena caudalis. | 4) R. R. pinnales et museulares veng caudalis. 5) V. cava inferior dextra. 6) dio d:o — sinistra. 7) V. V. renales. 8) V. V. lumbales. 9) V. ovarii dextra. 10) d:o d:o sinistra. 4^413^442^44111*3311*113411 34A 1 V m SYMBOLZÆ AD ANATOMIAM COMPARATAM NERVORUM ANIMALIUM VERTEBRATORUM, AUCTORE E. J. BONSDORFF. II. Nervi cerebrales Gruis cinerewe Linn. (Societ. exhib. d. 3 Febr. 1851). L Nervus olfactorius nihil omnino præbet a neryo eodem corvi cornicis diversum, qualis etiam est ratio U. Nerei optici. III. Nervus oculomotorius in basi cranii prorsum ad fo- ramen opticum tendit, unde orbitam intrans, inter nervum opti- cum et n. abducentem infra originem musculi recti oculi supe- rioris situs, mox in ramum externum vel superiorem et inter- num vel inferiorem dirimitur. A) RB. externus s. superior sursum, inter nervum tro- chlearem et ramum ophthalmicum nervi trigemini, ad musculum 75 59 nern een. BOWSDORFR > sr oc enn ve rectum oculi superiorem tendit, ramosque ablegat ad musculum allatum pertinentes. internus s. inferior, ad. superficiem inferiorem nervi oplici porrectus, musculum rectum oculi inferiorem prope originem musculi allati penetrat, et, ramulis ad musculum rectum oculi inferiorem ablegalis, in adversum inter glandulam Harderi et musculum rectum oculi inferiorem procedit ramulosqne gignit ad musculum rectuni inferiorem: et internum, atque obliquum in- feriorem oculi pertinentes. __ une Ganglion ciliare haud exigue magnitudinis et oblongo ovatum, in ipeo angulo, quo ramus superior et inferior pe oculomotorii a se invicem discedunt, et ad superficiem + IR nervi optici situm, ramulos ciliares gignit eodem modo iridem petentes atque in corvo cornice. Excepta radice brevi e mervo oculomotorio progenita radices habet ganglion nostrum. duas, qua- rum altera e nervo abducente, altera vero e ramo ophthalmico nervi trigemini nascitur, de quibus vide infra, ubi utriusque ner- vi mentionem facimus. IV. AN. trochlearis in Grue nihil omnino, neque quod ad magnitudinem nec quod ad decursum attinet, a nervo eodem corvi cornicis differt. V. A. trigeminus, quod attinet ad portiones illas, quee diwersum exercent vim physiologicam, nihil omnino a nervo eodem corvi cornicis differt sed, si illum cum nervo trigemino De nervis cerebralibus Gruis cinereæ. 593 corvi ad magnitudinem comparaveris, facile nervum tigeminum et quidem portionem illius sensitivam in Grue cinerea majorem esse agnoveris. E. ganglio semilunari Gasseri more solito tres na- secuntur rami, scilicet. ramus ophthalmicus, maxillaris superior ‘et inferior. A) R. primus s. ophthalmicus, (Tab. X. Fig. 1 N:o 2) ramo eodem corvi cornicis aliquanto major, eundem servat decur- sum usque ad apicem rostri superioris. Sequentes rami e nervo ophthalmico nascuntur: a) R. ad glandulam frontalem (Tab. X Fig. 1 N:o 3) ab externo margine nervi, ubi orbitam intrat, oriundus extror- sum et in adversum ad superficiem superiorem bulbi oculi usque ad marginem internum glandule frontalis porrigitur, ubi tandem cum ramo interno nervi palpebralis superioris rami secundi nervi trigemini totus quantus coalescit, surculosque ablegat tenerrimos ad glandulam, cujus mentionem fecimus, et cutem pertinentes. b) R. ciliaris primus (Tab. X Fig. 1 N:o 4) brevissi- mus, qui, e margine interno nervi oriundus introrsum porrectus totus quantus in ganglion ciliare abit. c) R. ciliaris 2:dus, ramo precedente minor, eandem ha- bet originem et decursum et in extremitatem | posteriorem ganglii ciliaris abit *). +) Ramum huncce interdum cum nervo oculomotorio ubi in duos ramos discedit coalescere observavimus, 594 E. J. BONSDORFF d) A. RB. supratrochleares (Tab. X Fig. 1 N:o 5), duo rami tenerrimi, e nervo, ubi infra partem anteriorem musculi obliqui superioris procedit, oriundus, in adversum et extrorsum usque ad angulum internum fissuræ palpebrarum porriguntur, ubi surculos ablegant tenerrimos ad membranam nictitantem et cutem palpebræ pertinentes. In hoc decursu nervus, de quo loquimur, «) duos vel tres ramos gignit tenerrimos, qui mox in ganglion ethmoidale abeunt. e) R. nasalis superior (Tab. X Fig. 1 N:o 6) præce- dente major et e nervo, ubiis supra concham superiorem nasi de- currit, ortum ducens, extrorsum et in adversum, juxta margineni externum ossis intermaxillaris superioris, porrectus, surculos ahle- gat tenerrimos ad cutem externam supra orificium externum nasi pertinentes. b) N. ethmoidalis, (Tab. X Fig. 1 N:o 7) continuatio- nem proponens rami ophthalmici nervi trigemini, prorsum et in- trorsum, in superficie interna conchæ superioris, ad nervum eun- dem lateris oppositi appropinquat, et ad marginem posteriorem et inferiorem septi narium, ubi ope tele cellulosæ cum nervo eodem lateris oppositi est conjunctus, deorsum ad foramen incisivum pro- cedit. Foramine hoc perforato, ad cavitatem oris pervenit, ubi, a membrana pulposa rostri superioris tantum tectus, tandem ca- nalem osseum rostri ejusdem intrat et in duos ramos, ejusdem fere magnitudinis, dirimitur: De nervis cerebralibus Gruis cinereæ. 595 a) R. superior (Tab. X Fig. 1 N:o 8) canalem osseum intrat et ad apicem rostri superioris porrigitur. B) R. inferior, (Tab. X Fig. 1 N:o 9) a membrana pulposa tectus, in adversum, inter superficiem inferiorem rostri superioris et lamellam corneam, usque ad apicem rostri superioris protenditur, ramosque ablegat reticulares rostri *). Utrum rami terminales allati nervi ethmoidalis in apice rostri secum invicem vel cum ramis iisdem lateris oppositi coalescant nec ne in medio relinquimus, quum nobis non fuerit occasio hanc rem, quamvis magni quidem anatomici et physiologici argumenti, enodandi. B) R. secundus s. maxillaris superior, (Fab. X Fig. 2 N:o 2) a posteriore margine Ganglii Gasseri oriundus **), et ra- mo praecedente minor, in adversum procedit atque mox in plures ramos discedit, qui quidem eodem fere loco e nervo nascuntur. Sequentes rami e nervo nostro prodeunt: a) R. recurrens (Tab. X Fig. 2 N:o 3) haud exiguæ magnitudinis et angulo obtuso e nervo oriundus, rete mirabile e carotide cerebrali conformatum, penetrat, et in canali osseo eodem modo retrorsum decurrit atque in corvo cornice. Ubi in canali osseo allato. decurrit, cum nervo. faciali coalescit, atque, paullo *) N. N. ethmoidales utriusque lateris, ubi in palato procedunt, nullum inter se habent commercium neque in Grue nec in corvo uti disquisitio- nes nostre nuperrime institute nosmet docuerunt. **) In corvo unacum ramo maxillari inferiore e Ganglio Gasseri nascitur. 506 1 EJ. BoNsDORFF . intumescit (Tab. X.Fig. 2 N:o 8). E foramine egressus im ra- mum internum et externum dirimitur, quorum hic, ad maximam saltem partem, fibrillas continet quæ nervo faciali, ille vero fibril- las qua? ramo recurrenti, de quo loquimur, sunt tribuendz. Rami quos gignit nervus noster sunt sequentes: a) Chorda tympani (Tab. X Fig. 2 N:o 6) e margine externo plexus ganglioformis nascitur et in adversum in superficie interna membrauz tympani supra columellam porrigitur ubi, sur- culo tenerrimo ad musculum columelle ablegato, ad marginem an- teriorem membranae tympani protenditur. Ulteriorem vero hujus nervi decursum persequi nobis non contigit *). B) RB. internus, (Tab. X Fig. 2 N:o 7) ejusdem fere magnitudinis cum ramo externo, mox in duos ramos discedit qui in nervum vagum, glossopharyngeum et ganglion cervicale su- premum abeunt. 8) R. canscum ganglio cerricali swpremo ei nerro glossopharyngeo (Tab. X Fig. 2 N:o 9) mox cum mar- gine superiore et anteriore ganglii cervicalis supremi coalescit, wbi fibrillas ablegat que partim in ganglion allatum et truncum *) Quamvis connexum hujus nervi cum ramo terlio nervi trigemini detegere non potuerimus, tamen nobis persvasum habemus, ramum buncce cum chorda tympani hominis atque mammalium esse æquiparandum, in corvo cornice ramum huncce non observavimus vide tractat nostr. c. pag. 514. - De nervis cerebralibus Gruis cinerece 597 nervi glossopharyngei abeunt partim vero, et quidem ad maxi- mam partem, inter ganglion nuperrime commemoratum et ner- vum glossopharyngeum porrectæ, antrorsum flectuntur et in ner- vum nostrum sphenopalatinum | abeunt, de quo vide, que infra dicuntur ubi ganglii cervicalis supremi mentionem facimus. B) R. communicans cum nervo vago (Feb. X Fig. 1 N:o 34) ad marginem externam ganglii cervicalis supremi, quo- cum etiam est conjunctus, porrigitur et in truncum nervi vagi, paullo antequam in plexum ganglioformem intumescit, abit. Fi- brillarum vero decursum intra vaginam nervi vagi enucleare nobis non contigit. 7) R. externus, (Tab. X Fig. 2 N:o 10) brevissimus, mox in duos dirimitur ramos, ex quibus ramus internus in musculum digastricum abit, externas vero in ramum stylohyoi- deum et cutaneum colli discedit. 7) R. digastricus (Tab. X Fig. 2 N:o 11) brevissimus, qui mox in musculum digastricum abit. y ) R. stylo hyoideus (Tab. X Fig. 2 N:o 12) ramo sequente aliqvanto minor, in adversum procedit et totus qvantus in musculum stylohyoideum abit. 7 ) R. cutaneus colli, (Tab. X Fig. 2 N:o 13) rame precedente major, deorsum in superficie interna musculi cutanei colli porrigitur, ramulosque ablegat qui, ad musculum allatum 598 E. J. BONSDORFF pertinentes, cum ramis cutaneis nervi cervicalis secundi et tertii sunt connexi. *) b) N. palpebralis superior, (Tab. X Fig. 2 N:o 14) haud exiguæ magnitudinis, sursum et in adversum, inter muscu- lum temporalem et pterygoideum, porrectus, in tres vel quatuor ramos discedit, qui quidem, ramo communicante, e ganglio sphe- uopalatino progenito, augentur, et denuo coalescunt, Nervus, de quo loquimur, in superficie superiore glandulæ lacrymalis proce- dit, cum ramo communicante rami glandulæ frontalis, e ramo primo nervi trigemini petito, conjungitur et tandem in duos diri- mitur ramos, quorum ramus externus in cutem palpebræ supe- rioris abit, internus vero cum ramo glandule frontalis, de quo supra mentionem fecimus, coalescit et in glandulam frontalem abii. c) R. lacrymalis (Tab. X Fig. 2 N:o 15) trunco com- muni cum ramo precedente e ganglio semilunari Gasseri nasci- tur et, in adversum porrectus, ramo communicante e ganglio sphenopalatino augetur. Mox vero in duos ramos dirimitur quo- rum alter in glandulam lacrymalem atque palpebram inferiorem abit, alter vero cum nervo infraorbitali coalescit. a) R. communicans cum nervo infraorbital (Tab. X Fig. 2 N:o 17) haud exiguæ magnitudinis deorsum et antrorsum +) Etsi ramum huncce in corvo cornice, in Tractatu nostro de nervis cerebra- libus corvi observavimus, disquisitiones nostrz postea institutæ nobis per- suaserunt, ramum cutaneum colli etiam in corvo adesse. De nervis cerebralibäs Gruis cinereæ. 599 in superficie inferiore bulbi oculi procedit et cum nervo infra- orbitali coalescit. d) N. infraorbialis, (Tab. X Fig. 2 N:o 16) ramorum nervi maxillaris superioris longe maximus, continuationem pro- ponit rami trigemini de quo quæritur. Inter musculum tempo- ralem et pterygoideum internum porrectus in adversum, partem inferiorem versus bulbi oculi, ubi ramo communicante nervi la- erymalis augetur, tendit atque in tres ramos dispescitur: a) N. palpebralem inferiorem (Tab. X Fig. 2 N:o 18) qui, e superiore margine nervi oriundus, mox in cutem palpe- bre inferioris ad angulum internum oculi abit. B) N. alveolarem anteriorem, (Tab. X Fig. 2 N:o 19) qui, in adversum infra bulbum oculi ad sinum maxillarem proce- dit, ubi ramulos emittit ad marginem rostri superioris pertinentes. 7) N. cutaneum anguli oris (Tab. X Fig. 2 N:o 20) qui, e margine inferiore nervi nostri, ubi ramus præcedens ad sinum maxillarem tendit, oriundus, deorsum rostrum inferius versus us- que ad sinum nuperrime allatum porrigitur ramulosque gignit ad membranam mucosam anguli oris et sinus allati pertinentes. Ganglion sphenopalatinum (Tab. X Fig. 2 N:o 5) etiam in Grue cinerea obvenit, quamvis minus evolutum quam gan- glion hocce in Corvo cornice observavimus. Ganglion spheno- palatinum, sanc minimum, intumescentiam proponit subrotundam 76 600 E. J. BON SDORFF lutei vel flavescentis coloris, et in ipso angulo, quo ramus re- currens a ramo secundo nervi trigemini discedit , sitam. : E. gan- glio nostro rami nascuntur tenerrimi, qui rubicundo vel flave- scente colore insignes, in ramos nervi maxillaris superioris, sci- licet in nervum palpebralem superiorem, lacrymalem, et infra- orbitalem, de quibus supra locuti sumus, abeunt. c) AR. tertius s. mazillaris inferior, (Tab. X Fig. 2 N:o 21) omnium ramorum nervi trigemini sine dubio maximus , atque inter ramum secundum et primum e Ganglio semilunari Gasseri oriundus, portionem motoriam nervi trigemini totam quantam excipit. Ramus, de quo quzritur, in adversum paul- lumque deorsum, inter musculum temporalem et pterygoideum internum, ad aperturam posteriorem canalis alveolaris inferioris progreditur, ubi ulterius in canali allato situs usque ad apicem rostri inferioris porrigitur. Rami seqventes e ramo maxillari nascuntur: a) N. temporalis, (Tab. X Fig. 2 N:o 22) haud exiguæ magnitudinis et e margine posteriore nervi oriundus, extrorsum porrigitur et mox surculos ablegat ad musculum temporalem pertinentes. b) N. pterygoideus, (Tab. X Fig. 2 N:o 23) ramo præ- cedente aliquanto major in adversum et deorsum, inter muscu- los pterygoideos, protenditur ramosque gignit ad utrumque mus- culum pterygoideum pertinentes : De nervis cerebralibus Gruis cinereæ 601 «) R. pterygordeus internus, qui, ramo sequente multo minor, mox in musculum pterygoideum internum abit. 8) R. pterygoideus externus continuationem | proponit nervi, de quo loquimur, et totus quantus in musculum ptery- goideum externum abit. c) N. mentalis, (Tab. X Fig. 2 N:o 24) ramis præce- dentibus multo minor, e margine externo nervi, ubi canalem al- veolarem inferiorem intrat, oriundus, extrorsum, per foramen peculiare maxille inferioris, paullo infra condylum maxille, ca- nalem, quam mentalem appellare juvat, intrat et ad superficiem externam musculi temporalis pergit Hine rectà in adversum, usqve ad laminam corneam rostri inferioris, porrigitur, ramulos- que ablegat ad laminam corneam rostri inferioris. d) N. mylohyordeus, (Tab. X Fig. 1 N:o 12.) ab infe- riore margine nervi alveolaris, ubi in canali alveolari procedit, oriundus, canalem mylohyoideum intrat et tandem, e canali al- lato egressus, ramulos ablegat, qui ad musculum mylohyoideum pertinent. R. R. Reticulares et dentales, Tab. X Fig. 1 N:o 14) surculi tenerrimi, diverse quidem magnitudinis, e margine su- periore nervi, ubi in canali alveolari maxillæ inferioris procedit, nascuntur et in marginem superiorem atque substantiam spon- giosam rostri inferioris abeunt. Quod jam attinet ad differentiam nervi trigemini in Grue cinerea et Corvo cornice, paucis illam heic attingere juvat. 602 E. J. BONSDORFF Quamquam nervus ophthalmicus in utraque avium, de quibus agitur, excepüs ramis minoribus, qui e nervo allato pro- deunt, fere totus quantus in neryum ethmoidalem abit, ramum huncce itemque nervum alveolarem inferiorem in Grue majorem esse quam in Corvo, observavimus, quo ex capite etiam jure concludere possumus, rostrum Gruis, utpote organon tactus, magis esse evolutum quam Corvi cornicis. Caret Grus ramis ad hi vero in Corvo adsunt, unde satis elucet plumas allatas in corvo organom proponere tactus, quo caret Grus. Connexus ille nervi opthalmici cum ramo interno nervi recurrentis et ganglio cervical supremo atque ganglio nostro ethmoidali, quem in Grue observavimus, in Corvo, secundum disquisitiones nostras, non adest, hujus vero rei vim physiologicam heic disserere non vacat. De caiero quod ad ramos e nervo maxillari superiore et inferiore prodeuntes attinet, ex disquisitionibus nostris hac in re factis, satis superque elucet differentiam minoris quidem mo- menti inter Corvum cornicem et Gruem cineream interesse, qua in re nobis tantummodo animadvertendum est, nosmet, ramum subcutaneum male, qui in Corvo adest, in Grue non observasse, ramum vero mentalem nervi alveolaris inferioris, qui in Grue adest, in Corvo non obvenire, quod nobis judicibus opüme qua- uto quam in Corvo allato. De nereis cerebralibus Gruis cinereæ. 603 Vl. Nereus abducens canalem osseum proprium ossis sphenoidei permeat, et ad foramen opticum procedit, ubi mem- branam fibrosam, ad externam partem nervi oculomotorii et op- tici, penetrat, et ope tele cellulose cum nervo oculomotorio conjunctus, orbitam intrat. In orbita, inter nervum oculomoto- rium et originem musculi recti oculi externi, situs prorsum ad partem externam orbitæ progreditur et totus quantus in muscu- lum rectum oculi externum abit. Nervus in orbita procedens sequentes gignit ramos: a) R. pyramidalem, qui, inter nervum opticum et mus- culum rectum oculi inferiorem porrectus, ad musculum pyrami- dalem membrane nictitantis abit. b) R. quadratum qui, precedente brevior, extrorsum et in adversum porrectus, in musculum quadratum membrane nic- titantis pergit. c) R. ciharem, sane tenerrimum, qui, antrorsum proce- dit mox vero in duos discedit ramulos, quorum alter in gang- lion ciliare, alter vero in truncum ciliaem internum ganglii ci- laris abit. VII. Nereus faciahs (Tab. X Fig. 1 N:o 15) in meatu auditorio interno eodem modo decurrit atque cum nervo acustico idem habet commercium, ut in Corvo cornice. Ubi canalem Fal- lopii intrat in ganglion geniculum (Tab. X Fig. 1 N:o 17) in- tumescit, et deorsum atque extrorsum [flectitur ramum versus re- 604 E. J. BONSDORFF currentem nervi maxillaris superioris, quocum etiam coalescit ut ab illo vix possit separari. Fibrille nervez, vero nervi facialis, intra vaginam nervi recurrentis pergentes, tandem in ramum ex- ternum nervi allati abeunt. Rami, qui e nervo faciali nascuntur sunt a) R. petrosus superficialis major, (Tab. X Fig. 1 N:o 18) haud exiguz magnitudinis et e ganglio geniculo oriundus, deorsum et in adversum porrectus in nervum sphenopalatinum abit, quocum totus quantus coalescit. b) Chorda tympani (Tab. X Fig. 2 N:o 6) de quo vide supra pag. 596. c) R. stylohyoideus (Tab. X Fig. 2 N:o 12) r. digastri- cus et cutaneus calli (Tab. X Fig. 1 N:o 20 Fig. 2 N:o 13) de quibus vide supra pag. 597. VII. Nereus acusticus (Tab. X Fig. 1 N:o 16) neque quod ad decursum nec ad ramificauonem a nervo eodem Corvi cornicis differt. IX. Nereus glossopharyngeus (Tab. X Fig. I. N:o 22.) Quod ad radices, e medulla oblongata prodeuntes attinet, nibij omnino a nervo eodem Corvi coruicis habet diversum, sed eo tamen differt, quod ganglion Mülleri nervi nostri in foramine ju- gulari nervi vagi coalescit, ubi ganglia quorum mentionem feci- mus, membrana fibrosa, cum periosteo ossis occipitis connexa, arctissime circumdantur, ut ganglion jugulare nervi glossopharyn- De nervis cerebralibus Gruis cineree. 605 gei, ab eodem ganglio nervi vagi vix ac ne vix quidem separare possis. Sed antequam aperturam; externam canalis jugularis asse- cutus est nervus glossopharyngeus, jam antrorsum e nervo vago discedit atque canalem osseum nervo nostro proprium permeat. E cavitate cranii egressus, ad marginem superiorem ganglii cer- vicalis supremi porrigitur, ubi cum ganglio allato atque ramo in- terno nervi recurrentis est connexus, atque, ut nobis saltem vi- sum est, quadantenus iutumescit. ) ^ Hinc, ad marginem ante- riorem ganglü cervicalis supremi, in superficie externa caroti- dis eerebralis, deorsum usque ad locum quo in ramos dispesci- tur carotis communis, tendit quo loco nervus noster ramo com- municante, (Tab. X Fig. I. N:o 24) e nervo vago prodeunte, augetur atque in ganglion petrosum intumescit, ramosque gig- nit duos, ramum auteriorem et posteriorem s. descendentem, quos infra explicabimus. Ganglion petrosum nervi glossopharyngei, (Tab. X Fig. I. N:o 23) ganglio eodem Corvi cornicis majus, et inter partem superiorem carotidis communis, ubi in quatuor ramos dirimitur, atque truncum nervi vagi situm, **) formam habet ablongoovatam vel quadantenus quadrangularem atque colore eximio rubicundo *) Utrum intumescentia hecce revera sit ganglios® indolis, nec ne, in medio relinquimus. **) Si ganglion hocce ab interna parte præparaveris in conspectum non ve- nit, nisi, elevatis carotide communi et vena jugulari interna, 606 E. J. BoNsponrr est imbutum. E ganglio hocce ramus anterior et posterior nascun- tur, qui quidem alter ab altero discedunt, atque ramo commum- hic in ganglion cervicale supremum abit augentur. Ganglion, de quo loquimur, nullum habet commercium cum ganglio radi- im ramos, de quibus supra jam locuti sumus, dirumitur nervus qventes : A.) R. anterior, (Tab. X Fig. L N:o 25) ejusdem fere magnitudinis cum ramo posterore s. descendente, e parte infe- riore et angulo anteriore ganglii petrosi oriundus, antrorsum in- ter arüculabonem maxilla inferioris et cornu ossis hyoidei flecti- tur, ubi, lator factus, im tres ramos discedit: 2) R. communicans cum ramo descendente, (Tab. X Fig. L N:o 27) ramorum rami anterioris fere minimus, retror- sum, supra cornu ossis hyoidei musculosque cornus allati tegen- cum ramo descendente coalescit. bà R. ceratoglossus, (Tab. X Fig. L N:o 28) e margine anteriore nervi oriundus, in adversum porrigitur atque in muscu- lum ceratoglogsum abit. c) R. laryngo lingwalis (Tab. X Fig. L N:o 29) con- tnuaüonem proponit rami anierigris n. glossopharyngei et antror- M De nervis cerebralibus Gruis cinerec. 607 gem superiorem assecutus est nervus, de quo agitur, in ramum lingualem et laryngeum superiorem, qui ejusdem fere sunt mag-. nitudinis, discedit. a) R. lingualis (Tab. X Fig. I. N:o 30) antrorsum, juxta ramum ossis hyoidei et marginem internam trachez et laryngis superioris, ubi ramo communicante nervi hypoglossi (Tab. X Fig. I. N:o 40) augetur, usque ad basin linguæ | protenditur. Hinc sursum, dorsum lingue versus ulterius tendit, ramulosque dispergit tenerrimos ad papillas linguz pertinentes. In hoc de- cursu ramulum pharyngeum ablegat. a) R. pharyngeus superior, (Tab. X Fig. I. N:o 31) tenerrimus, qui, e nervo, ubi ad ramum ossis hyoidei decurrit, oriundus, mox sursum, ad partem superiorem pharyngis, porri- gitur atque, nullis ramis ad musculos huc pertinentes ablegatis, ramulos in membranam mucosam et quidem, uti nostre disquisi- tiones docuerunt, ad plicas longitudinales membranæ mucosæ pha- ryngis dispergit. 8) R. laryngeus superior, (Tab. X Fig. I. N:o 32) ejus- dem fere est magnitudinis cum ramo linguali, e quo angulo acuto digressus, ad laryngem superiorem porrigitur, ramulosque ablegat tenerrimos, qui in membranam mucosam laryngis abeunt, sed etiam ramulum longissimum qui, ad marginem externam laryn- gis, in adversum, superficiem versus inferiorem linguæ, proten- ditur, ubi surculos ablegat. van E I BONSBORFF B) R. posterior s. descendens s. æsophageus, (lab. X Fig. 1. Mo 26) haud exiguz magnitudinis, ab angulo posteriore marginis inferioris ganglii petrosi oriundus, deorsum ad super- ficiem internam rami ossis hyoidei, ubi ramo commuuicante rami anterioris augetur, oblique ad superficiem internam nervi hypo- gloss, usque ad oesophagum protenditur. Hinc, inter venam ju- gularem internam et oesophagum, deorsum decurrit ramulosque ablegat tenerrimos qui, ut nobis saliem visum est, tam ad stra- tum musculare, quam ad membranam ınucosam «esophagi per- ünent. Quod jam attinet ad differentiam, qua nervum glosso- pharyngeum Gruis cinereæ et Corvı cornicis intercedit, jam no- bis animadvertendum est, nervum glossopharyngeum Gruis cine- rez, in ipso foramine jugulari, arctiorem habere connexum cum nervo vago et quidem cum ganuglio ejusdem radicis, quam istum in Coro cornice observavimus. Sed ulterior ejus decursus non est adeo cum nervo vago conjunctus, ut in Corvo cornice. Quo ex capite nervum, de quo agitur, revera in Grue cinerea nervum peculiarem, à nervo vago diversum, poteris existimare, quum € contrario nervum nostrum im Corvo cornice facile pro ramo nervi wagi habeas. Adest etam in Grue cinerea ganglion petrosum evolutum, quam in Corvo cornice, intumescentiam proponens obus nervi, quz de cztero neque cum ganglio cervicali supremo mec cum n. recurrente rami secundi nervi trigemini et trunco De nervis cerebralibus Gruis cinereæ. 609 nervi vagi talem habet connexum, qualem in Corvo cornice vi- dimus. Hac in dispositione ganglii allati differentiam, magni qui- dem physiologici momenti, agnoscimus- ganglii petrosi nervi glos- sopharyngei apud Corvum cornicem et apud Gruem cineream. Etenim in Corvo cornice ganglion, de quo loquimur, partem esse ganglii cervicalis supremi, statuere poteris; sed ganglion petro- sum Gruis cinereæ a ganglio cervicali supremo distinctum et di- versum sese præbet, vel ut sic dicam intumescentiam ostendit peculiarem et nervo glossopharyngeo propriam, qualis etiam in homine adest, unde ganglion petrosum revera centrum habere licet, e quo distributio peripherica nervi glossopharyngei quasi nascitur. Si itaque ganglion petrosum glossopharyngei ganglion organi gustus existimaveris, e dispositione anatomica ganglii allati, uobis judicibus, jure meritoque concluditur, organon gustus Gruis cinereæ magis esse evolutum, quam idem est organon in Corvo cornice. (Quod denique attinet ad distributionem periphericam et magnitudinem ramorum nervi glossopharyngei apud Gruem cine- ream, nulla omnino exstat differentia inter illam et Corvum cor- nicem, uli e descriptione nostra anatomica potes colligere. Id tantum nobis animadvertendum est, ramum oesopha- geum rami posterioris nervi glossopharyngei apud Gruem eximia preditum esse magnitudine, si illum cum ramo eodem Corvi cornicis comparaveris, ramosque ablegare ad membranam muco- sam pertinentes, quos in Corvo observare nobis non contigit. 610 ÆE J. BONSDORFF Continet vero ramus, cujus meutionem facimus, ad maximam saltem partem fibrillas primitivas, que e nervo wago derivandæ, per ramum commmumicantezn nervi vagi ad ganglion petrosum, aique hinc im ramum posteriorem vel descendentem nervi glosso- pharynge: abeunt, aique sensibilitate oesophagi, nervo vage pro- pre, imperant. N. vagus (Tab. X. Fig. 1 N:o 33) eundem servat de- cursum apud Gruem cineream atque in Corvo cornice, sed eo imprimis differt, quod plexus ganglioformis nervi vagi, ad poste- riorem marginem gansln cervicalis supremi situs, magis est evo- lutus, ut plexum allatum re vera ganglio æquiparandum esse appareat. ovatam tolius nervi massamque continet nerveam rubicundi coloris, que, ope mücroscopü examinata, garant memes oon cum fibrillis nerveis primitivis commixtes præbet. Antequam in plexum, de quo locuti sumus, intumescit nervus noster, ramo communicante nervi recurrentis rami secundi nervi trigemini augetur. R. communicans mervum recurrentem cum nerro cago (Tab. X Fig. 1 N:o 34), e nervo recurrente, ubi canalem osseum relinquit, oriundus, deorsum ad marginem posteriorem ganglü cervicalis supremi porrectus, totus quantus in truncum nervi vagi De nervis cerebralibus Gruis cinerecæ. 611 intra vaginam nervi vagi satis enucleare nobis non contigerit, verosimile tamen putamus, fibrillas hasce intra vaginam nervi vagi ad eum ramum procedere, qui cum ganglio petroso nervi glossopharyngei, est communicans, atque inde ganglion petrosum permeantes, in ramum anteriorem nervi glossopharyngei abire. Quod si res ita se habet, fibrillæ allat& rami communicantis ra- mo linguali nervi trigemini hominis et mammalium æquiparandæ sunt. Que si ita sint, ramum lingualem nervi trigemini Gruis cinere? singularem et a ramo eodem Corvi cornicis diversum habere decursum, nemo est qui non intelligat. Rami sequentes e nervo vago nascuntur: A) R. occipitalis (Tab. X Fig. 1 N:o 36) qui, e mar- gine posteriore nervi vagi oriundus, extrorsum porrectus in mus- culum splenium capitis abit *). B) R. communicans cum ganglio cervicali supremo (Tab. X Fig. 1 N:o 35) brevissimus, qui, e margine anteriore nervi vagi, ubi ad marginem posteriorem ganglii cervicalis supre- mi tendit, oriundus, mox in ganglion allatum abit *). C) RB. communicans cum ganglio petroso nervi glosso- pharyngeo, (Tab. X Fig. 1 N:o 24) haud exiguæ magnitudinis, *) Utrum fibrille nerveæ, ad hunc ramum pertinentes, re vera e nervo accessorio Villisu, vel nervo faciali sint derivanda: nec ne, enucleare non potuimus. ++) Pro certo statuere non audemus ramum hunc communicantem e nervo vago nasci, vel e ganglio cervicali supremo ortum ducere. 612 E. J. BONSDORFF et ab anteriore margine plexus ganglioformis oriundus, in margi- nem posteriorem ganglii petrosi totus quantus abit, cujus fibrillæ primitiva, minore ex parte in ramum anteriorem, ex maxima vero parte in ramum posteriorem nervi glossopharyngei, protenduntur. Ad inferiorem partem plexus ganglioformis truncus nervi vagi vagina communi cum nervo hypoglosso circumdatur, ita ta- men ut nullas fibrillas primitivas e nervo vago natas in neryum hypoglossum abire observaverimus, sed e contrario aliquot fibril- las, que, e nervo hypoglosso oriunda, in truncum nervi vagi abeunt *). XL AN. accessorius Villisi in Grue sicut in Corvo omnium nervorum cerebralium longe minimus, e medulla spi- nali oriundus, more solito ad foramen jugulare protenditur, ubi, membrana fibrosa penetrata, mox cum ganglio radicis nervi va- gi ita coalescit, ut ulteriorem decursum fibrillarum, que nm. accessorio sunt proprie, etsi omni cura adhibita, explicare nobis non contigerit. XI. N. Aypoglossus, (Tab. X Fig. 1 N:o 37) in Grue cinerea ejusdem fere magnitudinis ac in Corvo cornice, e medulla oblongata oriundus, per foramen condyloideum anterius e cavitate cerebri egreditur. E foramine nuperrime allato egressus, mox *) Ulteriorem decursum nervi vagi ad cavitatem pectoris et ventriculum inquirendi nobis non fuit occasio. BEEMNMZL I". '-——— uU — o ———ÉÓEEN M... De nervis cerebralibus Gruzs cinerea. 613 ramo adscendente nervi cervicalis primi ramoque communicante (Tab. X Fig. 1 N:o 41) ganglii cervicalis supremi augetur, et, deorsum juxta marginem posteriorem ganglii cervicalis supremi ad marginem posteriorem nervi vagi paullo infra plexum ejus ganglioformem, descendit ubi vagina cum nervo vago communi circumdatur. Hinc *) ulterius deorsum juxta superficiem infe- riorem rami ossis hyoidei et juxta externam partem rami poste- rioris nervi glossopharyngei, usque ad oesophagum porrigitur et in ramum anteriorem s. lingualem atque ramum posteriorem s. laryngeum superiorem dirimitur. Sequentes rami e nervo hypoglosso nascuntur: A) R. communicans cum nervo vago, brevissimus, qui, e margine anteriore nervi hypoglossi, ubi vaginam nervi vagi intrat, oriundus, mox in nervum vagum abit. Ut nobis sal- tem visum est, ramus, de quo mentionem fecimus, fibrillas continet e n. hypoglosso ortas, sed pro certo tamen statuere non possumus, ramum huncce tantummodo fibrillas nervo hy- poglosso proprias, vel etiam fibrillas e nervo vago petitas, con- tinere. B) R. lingualis, (Tab. X Fig. 1 N:o 38) angulo acuto e ramo sequente discedens, juxta laryngem superiorem in adver- sum ad ramum ossis hyoidei porrigitur, ubi ramo communicante *) Truncum nervi hypoglossi in descriptione nostra nervorum cerebralium Corvi Conicis uti ramum laryngolingualem n. vagi designavimus. 614 E. J. BONSDORFF tenerrimo (Tab. X Fig. 1 N:o 40) cum ramo linguali nervi glossopharyngei conjungitur, ramosque ablegat ad musculos lin- guæ pertinentes. C) R. laryngeus (Tab. X Fig. 1 N:o 39) deorsum ad tracheam procedit, ubi ulterius juxta musculum sternotrachealem ad laryngem inferiorem descendit. Pars cephalica nervi sympathict. Ganglion cervicale supremum, haud exiguæ magnitudinis, et ejusdem fere forme, atque in Corvo cornice funiculo sympa- thico cervicali ope rami, (Tab. X Fig. 1 N:o 42) in vagina ca- rotidis porrecti, est connexum. E ganglio cervicali, quod cum nervis supra allatis conjungitur, plures prodeunt rami qui, bre- vissimi quidem, mox in nervum recurrentem, glossopharyn- geum, vagum et hypoglossum (Tab. X Fig. 1 N:o 41) abeunt. Nascitur vero e ganglio, de quo loquimur, ramus magni sane momenti, quem, in tractatu nostro de nervis cerebralibus Corvi cornicis, uti nervum sphenopalatinum designavimus. Nervus sphenopalatinus (Tab. X Fig. 1 N:o 44) fibrillas continet que, ad maximam partem ramo recurrenti nervi maxil- laris superioris sunt tribuendæ. Nervus, de quo agitur, inter mar- ginem anteriorem ganglii cervicalis supremi et nervum glossopha- ryngeum, quibuscum arctissime est connexus, porrigitur et fibril- lis, qua e ganglio cervicali supremo nascuntur, augetur. In ca- De nervis cerebralibus Gruis cinerecæ. 615 uali osseo ossis sphenoidei porrectus, ad aperturam anteriorem canalis, cujus mentionem fecimus, in ramum profundum nervi vidiani et nasopalatinum Scarpæ discedit, quorum ille cum ra- mo petroso superficiali majore coalescit, e qua conjunctione ner- vus pterygopalatinus formatur, hic vero usque ad ramum oph- thalmieum nervi trigemini procedit, ubi in ganglion, quod eth- moidalis nomine designatum volumus, intumescit. a) R. profundus nervi Vidiani, (Tab. X Fig. 1 N:o 45) sane tenerrimus et brevissimus, mox in ramum petrosum super- ficialem majorem nervi facialis abit, quocum totus quantus coale- scit, unde nervus quem nervo pterygopalatino hominis atque mam- malium æquiparandum autumamus. N. pterygopalatinus, (Tab. X Fig. 1 N:o 49) inter mu- sculum pterygoideum externum et internum, infra bulbum oculi in adversum concham inferiorem versus procedit, ubi surculos dispergit tenerrissimos ad membranam mucosam sinus maxillaris pertinentes. Rami qui e nervo pterygopalatino nascuntur sunt: a) R. R. palatini, (Tab. X Fig. 1 N:o 50) duo rami qui, e nervo, ubi infra concham inferiorem procedit, oriundi, deorsum porrecti musculum pterygoidum internum perforant et in membranam mucosam palati abeunt. 78 616 E. J. Bonsporrr b) N. nasopalatinus Scarpæ (Tab. X Fig. 1 N:o 48) ?) ramo præcedente multo major et continuationem proponens nervi sphenopalatini, sursum bulbum oculi versus adscendit. Hine in- fra nervum opticum, inter glandulam Harderi et museulum rec- tum oculi internum, usque ad ramum ophthalmicum nervi trige- mini procedit ubi in ganglion, quod ethmoidalis nomine volu- mus significatum intumescit. +) Decursum hujus nervi, quem in Gorvo cornice non enucleavimus, (Vide tractat. nostrum de nervis cerebralibus Corvi cornicis pag. 542) jam ex disquisilionibus nostris in Grue cinerea extra omnem dubitationis aleam positum contendimus, sed quamquam nobis persuasum est, nervum, de quo quæritur, nervo nasopalatino Scarpe hominis esse zquiparandum: ganglion tamen nostrum ethmoidale ganglio incisivo hominis et mamma- lium respondere dubitamus, eo quidem ex capite quod in utroque latere ganglion hocce adest neque nobis fuit occasio quæstionem instituendi hac in re gravissimi sane momenti, sin! ne ganglia etlimoidalia utriusque lateris secum invicem connexa. Nervum nostrum nasopalatinum Scarpe Celeberrimus Schlemmius (in opere, quod inscribitur: Observationes neu- rologice Berol. 1834 pag. 18, in Meleagride Gallopavone uti ramum re- currentem s. vidianum descripsit. Putat vero Schlemmius nervum huncce ramum esse nervi ophthalmici, qui, ut verba auctoris celeberrimi sonant, "postquam a primo ramo trigemini secessit, retro versus juxta interiorem glandule Harderianæ marginem recurrit, a vidiano allerius lateris tan- tummodo septo orbitarum segregatus: pone orbitam sub cranii basi per canalem osseum, qui juxta externum latus tubæ Eustachii ossez exstat, retrorsum alque sursum usque ad cavum tympani meat, et in nervum facialem, qua hujus genu formatur, immittitur." Rami palatini huju, nervi mentionem fecit etiam Schlemmius I. c. Hunc nervum nasopalati- num Scarpa nostrum esse, quis est, qui uon intelligat. De nervis cerebralibus Gruis cinereæ. 617 Ganglion ethmoidale (Tab. X Fig. 1 N:o 46) ad margi- nem inferiorem nervi ophthalmici situm, lutescentis vel rubicun- di coloris, forme ovatæ vel irregulariter. quadrangularis et haud exiguæ magnitudinis, qualem in tabula potes intueri, sequentes gignit surculos tenerrimos. a) R. ad nervum ophthalmicum, (Tab. X Fig. 1 N:o 51) qui, e margine superiore gangli nostri oriundus, mox in margi- nem inferiorem nervi ophthalmici abit *). b) R. orbitalem | anteriorem, (Tab. X Fig. 1 N:0 47) qui, in superficie anteriore glandulæ Harderi et ad marginem an- teriorem musculi obliqui inferioris porrectus, in parietem anterio- rem orbitæ procedit, ramulosque, ut nobis saltem visum est, dis- pergit ad membranam fibrosam que bulbum oculi cingit. c) R. ad glandulam frontalem, qui, omnium ramorum, qui e ganglio ethmoidali nascuntur, sine dubio maximus, infra nervum ophthalmicum parietem anteriorem et superiorem orbitæ versus porrectus, ramulos in ductum efferentem glandulæ fron- talis. dispergit. Præter ramos, quos e ganglio nostro progenitos, supra de- scripsimus, ganglion, de quo quæritur, ramos excipit e ramis su- pratrochlearibus nervi ophthalmici, quorum mentionem supra pag. 594 fecimus. +) Ex nostris disquisitionibus nervus, de quo quaeritur ope rami tenerrimi tanlum cum nervo ophthalmico est connexus. 618 KE. J. BONSDORFF Quod denique ad rationem attinet, que partem cephali- cum nervi sympathici Corvi cornicis et Gruis cinereæ intercedit, Corvi cornicis enucleandi nobis non fuit potestas. Attamen per- svasum nobis habemus, nervum nasopalatinum Gorvi cornicis, eandem prebere dispositionem anatomicam, quam in Grue cine- rea observavimus. De nervis cerebralibus Gruis cinereæ. 619 Explicatio tabuleæ. Fig. 1. Pars dextra capitis Gruis cinereæ. a) Concha superior. b) d:o media. e) Sinus maxillaris. d) Septum nasi. e) Membrana pulposa palati. f) Glandula Harderi. g) Musculus pterygoid. intern. elevatus. h) Musculus mylohyoideus elevatus. i) Lingua. k) Larynx. I) Trachea. m) Oesophagus. n) Musculus cutaneus colli. o) Canalis spinalis. p) Pars musculi pterygoid. extern. elevat. q) Nervus opticus. r) Os hyoideum cum musculo ceratoglosso. 1) Pars Ganglii semilunaris Gasseri. 2) R. ophthalmicus nervi trigemini. 3) R. ad glandulam frontalem n. ophthalmici. E. J. BON SDORFF 4) R. ciliaris primus vel radix longa gangl. ciliar. 5) R. R. supratrochleares. n. ophthalmici. 6) R. nasalis superior d:o. 7) N. ethmoidalis d:o. 8) R. superior n. ethmoidalis. 9) R. inferior d:o. 10) R. recurrens nervi maxillaris superioris. 11) R. maxillaris inferior nervi trigemini. 12) R. mylohoideus n. maxillar. inferioris. 13) R. alveolaris inferior d:o d:o. 14) R. R. reticulares et dentales n. alveolaris inferioris. 15) N. facialis. 16) N. acusticus. 17) Ganglion geniculum nervi facialis. 18) N. petrosus superficialis major. d:o. 19) R. stylohyoideus d:o. 20) R. cutaneus colli d:o. 21) Ganglion cervicale supremum. 22) N. glossopharyngeus. 23) Ganglion, petrosum n. glossopharyngei. 24) R. communicans nervi vagi cum ganglio petroso. 25) R. anterior n. glossopharyngei. 26) R. posterior d:o. 27) R. communicans rami anterioris et posterioris nervi glossopharyngei. De nervis cerebralibus Gruis cinereæ. 621 ceratoglossus n. glossopharyngei. laryngolingualis n. d:o. lingualis d:o d:o. pharyngeus superior n. d:o. laryngeus superior n. d:o. vagus. communicans nervi recurrenlis cum nervo vago. communicans gangli cervicalis supremi cum nervo vago. occipitalis n. vagi (?). hypoglossus. lingualis n. hypoglossi. laryngeus d:o. communicans inter ramum lingualem n. hypoglossi et glossopharyngei. communicans ganglii cervicalis supremi cum n. hypoglosso. sympathicus cervical. ad gangl. cervicale suprem. externus nervi recurrentis. sphenopalatinus. profundus n. vidiam. Ganglion ethmoidale. R. N. N. orbital. anter. gangl. ethmoid. nasopalatinus Scarpe. pterygopalatinus. 622 E.J. BONSDORFF 50) R. R. palatini n. pterygopalatini. 51) R. ganglii ethmoidalis ad n. ophthalmieum. Fig. IL Pars sinistra ejusdem capitis. a) Oculus. b) Glandula lacrymalis. c) Superfic. interna palpebræ inferioris. d) Pars musculi temporalis absciss. et elevat. e) Os quadratum. f) Condylus maxille inferioris. g) Lamina cornea maxill. infer. elevata. h) Musculus cutaneus colli. i) Musculus pterygoideus internus. k) Glandula fronialis. 1) Trachea. m) Oesophagus. n) Musculus digastricus. o) Sinus maxillaris. p) Carotis. 1) Nervus trigeminus. 2) R. maxillaris superior m. trigemini. 3) R. recurrens n. maxillar. super. 4) N. facialis. 5) Ganglion sphenopalatinum. 6) Chorda tympaui. De nervis cerebralibus Gruis cinerec. 7) R. internus nervi recurrentis. 8) Intumescentia ganglioform. n. recurrentis. 9) R. communicans n. rccurrentis cum ganglio cervical. suprem. et glossopharyngeo. 10) R. externus n. recurrentis. 11) R. digastricus d:o. 12) R. stylohyoideus d:o. 13) R. cutaneus colli d:o. 14) R. palpebralis super. n. maxillar. super. 15) R. lacrymalis d:o d:o. 16) R. infraorbitalis d:o d:o. 17) R. communicans n. lacrymalis cum nervo infraorbitali 18) R. palpebralis inferior nervi infraorbitalis. 19) R. alveolaris anterior d:o d:o. 20) R. cutaneus anguli oris d:o d:o. 21) R. maxillaris inferior n. trigemini. 22) R. temporalis n. maxillar. inferioris. 23) R. pterygoideus d:o d:o. 24) R. mentalis. 25) N. glossopharyngeus. 26) Ganglion petrosum n. glossopharyng. 27) R. communicans n. vagi cum gangl. petroso. 28) R. anterior n. glossopharyngei. 29) R. posterior d:o. 624 E. J. BONSDORFF 30) R. communicans rami anterioris et posterioris nervi glossopharyngei. 31) R. lingualis n. glossopharyngei. 32) N. vagus. 33) N. hypoglossus. 34) R. lingualis n. hypoglossi. 35) R. laryngeus d:o. 36) R. dio n. glossopharyngei. 37) N. cervicalis tertius. FATT A A A ER AAA ARR RE AA RAR '111131111*313135*1312111111313*9 OM DE FRAMSTEG, SOM KUNSKAPEN OM JORDMAGNETISMEN GJORT, I SYNNERHET UNDER DE SEDNASTE DECENNIERNA. Föredr. på Finska Vetenskaps-Societetens ärsdag den 29 April 1851, AF HENR. GUST. BORENIUS. — =D 610 När vi företaga oss undersökningen af någon företeelse inom den egentliga fysikens område, så sker sådant lättast genom anställda experimenter. Fenomenet framkallas nemligen under mångahanda varierande omständigheter, för att sålunda skilja det tillfälliga ifrån det väsendtliga, afgöra hvilka som äro de verkande orsa- kerna, och utröna hvad som utgör villkoret för dessas verksam- het. Men dessa medel stå oss lika litet till buds, när vår forsk- ning sysselsätter sig med verldskroppar i allmänhet, som när fe- nomener, hörande antingen till meteorologin eller till jordmagne- tismen, utgöra föremålet för densamma. Här äro alla förhållanden af naturen fastställda, och företeelserna kunna af oss hvarken efter 626 RA. G. BoRENIUS behag framkallas, eller förändras, eller underkastas några förut gifna villkor. De mångahanda olika omständigheter, under hvilka de vid vår jord förekommande naturfenomener uppstå, stället hvar- est den verkande kraften oftast befinner sig, atmosferens högre regioner, likasom jordens djupa schakter äro undandragna för forskarens omedelbara undersökning, och det återstår honom en- dast, att ifrån sin engång för allüd anvista ståndpunkt med upp- märksamt öga följa fenomenets förlopp, och att ur det, som natu- ren sjelfmant erbjuder, genom sammanställande af de våsendtli- gaste momenterna, sluta till de orsaker, af hvilka fenomenet blif- vit framkalladı. Alla de hinder, som kunna försvåra en vetenskaps hastiga framsteg, finnas sålunda i rikt mått förenade vid forskningar, rörande dessa tvenne kunskapsgrenar, meteorologin och läran om jordmagnetismen. Dä desamma likväl, så i praktiskt som vetenskapligt afseende äro af icke ringa betydenhet, så hafva de isynnerhet i nyaste tider blifvit omfattade med det lifligaste in- tresse. och derigenom framkallat nya, kraftiga hjelpmedel och verksamma methoder. Vid en närmare jemförelse emellan de meteorologiska och de magnetiska fenomenerna kunna vi icke undgå att anmärka, ait, oaktadt den emellan båda i flere afseenden rådande likheten, de sednare likväl äfven till några omståndigheter betydligt skilja sig ifrån de förra. Ty om också oscillationer uti atmosferens me- deltillstånd kännas på en stor del af jorden, om starka vindar Om jordmagnelismen. ? 627 inom kort tid genomlöpa hundradetal af mil och ovanligt höga eller låga barometerstánd nästan liktidigt inträffa på orter, som äro betydligt aflägsna från hvarandra, så är man likväl alltid i stånd att uppgifva, inom hvilken tid dessa förändringar progres- sivt skridit framåt ifrån en ort till en annan. Helt annorlunda är förhållandet med de magnetiska fenomenerna. Vi se här en ny art af förändringar, som inträffa så godt som liktidigt öfver hela Europa. Under sin dagliga regelbundna gång visar nålen hos oss med ens någon momentan förändring, och nästan i sam- ma tidsmoment visar sig samma förändring, med större eller min- dre intensitet, på de öfriga magnetiska observatorierna, ifrän Göttin- gen ända till Petersburg, och ifrån Petersburg till Katherinenburg och Nertschinsk. Ännu mera märkbar framträder skillnaden emel- lan de meteorologiska och de magnetiska företeelserne uti en an- nan omständighet. Ehuru temperaturen, barometerhöjden, neder- börden, vindarnes riktning och styrka kunna variera år från år, så äro likväl de årliga medelqvantiteterna af dem icke särdeles olika. Några års observationer äro tillräckliga, för att med tem- meligen stor säkerhet bestimma desamma. Några sekulära förän- dringar hafva i detta afseende icke blifvit observerade; gifves det sådana, så äro de säkert mycket små, åtminstone betydligt mindre, än de årliga periodiska variationerna. Huru annorlunda är deremot förhållandet med jordmagnetismen. Att i anseende till denna se- kulära förändringar finnas, var längesedan bekant, innan ännu de dagliga eller årliga variationerna blifvit observerade; de sednare 628 A. G. BokENIUS äro i jemförelse med de förra så små, att de für att varseblifvas behófva mycket fima och känsliga instrumenter, dà deremot de se- kulära variationerna låta något så när bestämma sig äfven med mindre noggranna apparater. Hvad som likvål i hög grad försvårar den sednare undersöknin- gen, år längden af den period, inom hvilken dessa förändringar för sig gå. Vi hafva att bestämma variationer, som ega rum un- der århundradens lopp, och likväl hafva först under några få de- cennier noggranna iakttagelser öfver wagnetnälens riktning blif- vit gjorda. Väl var magneten och dess attraktiva oeh repulsiva kraft mot jernet redan känd hos Grekerne och Romarne; men der- utöfver gick likväl de gamlas kännedom icke, och egenskapen hos en fritt svåfvande magnet, att antaga en beståmd riktning efter väderstrecken, var för dem alldeles obekant. Det är troligt, att magnetens användning såsom kompass kommit till Europa ifrån Chinesarne, hos hvilka densamma påstås hafva varit känd redan långt före början af vår tidräkning. Äfven voro de äldsta kom- passer hos Venetianarne inrättade på samma sätt som hos Chine- sarne, sålunda newligen, att man lät simma en magnet på en korkbit. Tiden, när denna upptäckt blifvit i Europa bekant, känner man icke med säkerhet. Are Frode, författaren af Islands Landnamobok, eller berättelsen om Islands upptäckt, förtäljer *), att Floke Vilgerdarson, en namnkunnig viking, omkring 868 ut- gick ifrån Rogaland i Norrige, för att söka Gardarsholm eller Is- +) Part. 1 Cap. II pag. 7. Om jordmagnetismen. 629 land. Han tog med sig tre korpar, som skulle tjena till vágvisa- re; och för att inviga dem till detta värf, föranstaltade han i Smörsund, der skeppet låg segelfärdigt, ett stort offer; ty, säger författaren, då hade de sjöfarande uti de nordliga länderna ingen leidarsten. Det Isländska ordet Zeid svarar emot det svenska led eller riktning, och med eidarsten förstås således otvifvel- aktigt en sten, som utviste, uti hvilken riktning fartyget borde styra, således en magnet, Författaren till ofvanstående, Are Frode, var efter Snorro Sturlesons uppgift född 1068; således är troligt, att landnamoboken blifvit författad mot slutet af 11 seklet. Dä var således kompassen i Norrige icke mera obekant, och den van- liga uppgiften, enligt hvilken dess uppfinning tillskrifves en Nea- politanare Flavio Gioga från Awalfi, som lefde i början af 1300 talet, måste således vara oriktig. Ur benämningen /eidarsten kunna vi för öfrigt sluta, att man i Norrige i 11 seklet såsom kompass endast nyttjade den naturliga magnetstenen, enligt all sannolikhet på samma sätt, som hos Chinesarne. Flere nationer göra för öfrigt anspråk på åran, att hafva gjort någon förbättring vid denna för sjöfarten och handeln så vigtiga uppfinning. lralie- narne berömma sig af att hafva hafva uppfunnit densamma; Engelsmännen att hafva gifvit åt sjökompassen den nu bruk- liga upphängningen, sålunda att densamma svåfvar f rit öf- ver en spets; Holländarne, att allraförst hafva infört det ännu bruk- liga beqváma sättet att beteckna väderstrecken uppå densamma, och Fransmännen — att åtminstone hafva tillagt en lilja, för att 630 H. G. BORENIUS dymedelst beteckna det norra strecket. Likväl beskrifver sig kom- passens fullkomligare inrättning först ifrån en sednare tid, sedan sjöfarten, genom Amerikas upptäckt och genom upptäckten af en ny sjöväg till Ostindien, erhållit en större utsträckning. Mycket bi- drog dertill äfven upptäckten af den under namn af kompassens missvisning bekanta egenskapen, eller af magnetens deklination. Emedan man newligen ansåg deklinationen för en viss ort vara oföränderlig, så hyste man hoppet, att medelst densamma på sjön kunna bestämma ortens longitud. Det är obekant, hvem som allraförst varseblifvit denna egenskap hos wagneten. Enligt upp- gift skulle Columbus den 14 Sept. 1492 hafva gjort en deklina- tions-beståmning, och upptäckten af sjelfva fenomenet är säkert redan mycket äldre. Hvad magnetens inklination beträffar, så omtalas densamma allraförst uti ett bref af en Mechanikus i Nürnberg, Georg Hartman, namnkunnig på sin tid genom förfärdigande af astrolabier, horo- logier och andra mathematiska instrumenter. Denne stod nemli- gen sedan år 1541 med Hertigen Albrecht af Preussen uti en bref- vexling, som någon gång öfvergår till dagens politiska händelser, men till största delen likväl är af vetenskapligt innehåll. Af särdeles intresse är ett bref al den 4 Mars 1544, som innehåller en de- taljerad beskrifning öfver åtskilliga magnetiska upptäckter, som Hartman i Nürnberg året förut hade förevisat Konung Ferdinand af Böhmen, brodren till Karl V. Han beskrifver der för det för- sta magnetens deklination, som då ännu i hela Europa var öst- Om jordmagnetismen. 631 lig, pa följande sätt: Noch ist an dem Magneistein dieses gross sich zu verwundern, dass die Nadeln, damit verstrichen, nicht gerade laufen der Mitternacht zu, sondern wenden sich ab von der rechten Mittag- oder Mitternachtslinie, und kehren sich ge- gen den Aufgang zu; in etlichen Ländern um 6 Grad, wie ich solches selbst gefunden und gesucht habe, zu der Zeit zu Rom, da Ew. fürstliche Gnaden Markgraf Gumbrecht und seine fürst- liche Gnaden Bruder bei einander zu Rom waren. Aber hier zu Nürnberg finde ich, dass solcher Ausschlag ist 10 Grade, und an anderen Orten mehr oder minder. Ehuru denna upptäckt redan var äldre, och Hartman icke heller sjelf tillskrifver sig densamma, så är detta stället uti bref- vet likväl af intresse, emedan det innehåller den äldsta kända upp- gift öfver deklinationen i Rom och uti Närnberg. Vidare be- skrifver han magnetens inklination, och uppger derjemte, att den- na upptäckt är af honom sjelf. Zu dem andern, säger han, so finde ich auch diess an dem Magneten, dass er sich nicht allein wendet von der Mitternacht und lenket sich gegen den Aufgang, um 9 Grad mehr oder minder, wie ich es gemeldet habe; son- dern er zeigt auch unter sich. Diess ist also zu beweisen. Ich mache eine Nadel, ein Finger lang, die nur Heissig wagerecht oder wasserwagerecht auf einem spitzigen Stift steht, also dass solche nirgends sich zu der Erde neige, sondern an beiden Or- ten gleich in der Wage stehe. So ich aber der Oerter eins be- 80 632 H. G. BonENIUS streiche, sei gleich, welches Ort sei, so bleibt die Nadel nicht mehr wagerecht stehen, sondern fällt unter sich etwa um 9 Grad, mehr oder minder. Ursach, warum diess geschieht, habe ich Königl. Majestät nicht wissen anzuzeigen. Äfven uti ett annat bref omtalar han inklinationen, jemte nägra andra ”artige Geheim- nisse des Magnets,” säsom han uttrycker sig, och han tillägger: die ich alle durch mich selbst gesucht und gefunden habe, lustig und artig zu wissen und zu sehen. Dessa öfriga upptäckter, som icke stå uti någon närmare beröring med jordmagnetismen, utan endast angå den magnetiska kraften i allmänhet, förbigår jag vid detta tillfälle. *) Hartman finner inklinationen i Närnberg 9 grader, i stället för några och sjuttio grader, såsom den då lärer hafva varit. Man kan således egentligen icke säga, att han gjort en inklina- tionsbestämning; men upptäckten af sjelfva fenomenet tillhör ho- nom icke dess mindre. Vanligen tillskrifves densamma en En- gelsman Robert Norman, som år 1576, således 33 år sednare, skulle hafva förfärdigat ett inklinatorium. Men såsom Hansteen visar, äro äfven Normans mätningar mycket oriktiga; och i all- mänhet får man icke tillägga de qvantitativa bestämningarne en alltförstor vigt, ty då skulle de flesta upptäckter måsta fränkän- mas mån, som likväl hafva de mest grundade anspråk på de- samma. Hvad som särskildt angår inklinationen, så borde man +) Ofvan anförda tvenne bref finnas utförligare npptagna uti Repertorium der Physik von Heinr. Wilh. Dove. Bd. Il. pag. 129—133. Om jordmagnetismen. > 633 troligen gå tillbaka ända till Bordas tid, eller till slutet af förra seklet, ty äfven Musschenbroeks bestämningar uti hans berömda dissertation de magnete äro icke riktiga, och till och med före- kommer der ännu den felaktiga uppgiften, såsom skulle inklina- tionen vara beroende af magnetnålens längd, och att han funnit den 59 grader, då nålen var 2 fot lång, men 72 grader, då den- samma hade en längd af 31 fot, och han drar deraf den likale- des oriktiga slutledningen, att alla inklinationsbestämningar, vid hvilka nålens längd icke är uppgifven, icke äro af någon syn- nerlig nytta. I allmänhet kan den anmärkningen göras, att bland alla gre- nar af naturkunskaperne jordmagnetismen var den, som under det sistförflutna och ännu under början af det innevarande seklet gjorde de minsta framsteg. Väl företog Euler, utgående ifrån den åsigt, att jordens magnetiska fenomener borde kunna förkla- ras genom antagande af tvenne poler, utvecklingen af en utförlig theori öfver jordmagnetismen, hvilken, såsom han sjelf yttrar sig, "est sans doute une des plus épineuses matières, qu'on ait traité jusqu’ici;” men efter de svåraste och djupsinnigaste mathematiska undersökningar fann han, att det gafs fenomener, som ådagalade otillräckligheten af hans förklaringssätt. Byggande på en så stor forskares auctoritet, läto nu de öfriga afskräcka sig genom de svårigheter, som denne förefunnit; der han förgäfves arbetat, an- säg hvar och en sin möda förspilld, och man lät derföre saken bero dervid. Derigenom hände, att antalet af dem, som syssel- 634 H. G. BORENIUS satte sig med dessa fenomener, var vida mindre, án vid andra mindre invecklade företeelser uti naturen. Hansteen, hvilken allra- först åter företog en grundlig och utförlig undersökning uti dessa ämnen, och som åfven sedermera verksamt bidragit att skingra de töcken, som höljde denna vetenskapsgren, beklagar sig med råtta öfver den likgiltighet, med hvilken densamma af den tidens forskare åsidosattes. Uti sitt 1819 på Tyska språket utgifna ar- bete: Untersuchungen über den Magnetismus der Erde, uttrycker han sig härom på följande sätt: ”Europas Mathematiker haben seit Kepplers und Newtons Zeiten sämmtlich die Augen gen Himmel gekehrt, um die Pla- neten in ihren feinsten Bewegungen und gegenseitigen Störungen zu verfolgen; es wäre zu wünschen, dass sie jetzt eine Zeitlang den Blick hinab in den Mittelpunkt der Erde senken möchten, denn auch allda sind Merkwürdigkeiten zu schauen. Es spricht die Erde mittelst der stummen Sprache der Magnetnadel die Be- wegungen in ihrem Innern aus, und verständen wir des Polar- lichtes Flammenschrift recht zu deuten, so würde sie für uns nicht weniger lehrreich sein. Die Verbindung des Polarlichtes mit den magnetischen Kräften der Erde liegt dermassen am Tage, dass niemand, welcher beide Erscheinungen zur Genüge kennt, dieselbe zu leugnen vermag. Der Zuzammenhang der Meteoro- logie mit dem Polarlichte, folglich mit den magnetischen Kräften, springt in die Augen; eben so merkwürdig ist die Gleichheit zwischen Humboldt's isothermischen Linien und den magnetischen Om jordmagnetismen. 635 Neigungslinien. Wer hat noch die Kälte Sibiriens, Grönlands und des Feuerlandes zu erklären vermocht? wer die sonderbaren Veränderungen der Polarklimate, oder Cooks Bemerkungen über die ungleichen Abstände der Eisflächen im stillen Meere und in dem Atlantischen? Vielleicht möchte ein tieferes Studium der magnetischen Kräfte der Erde über diese dunklen Gegenstände das gehörige Licht verbreiten. Wenn die Regierungen der mächtigsten Nationen sich vereinigen wollten, Beobachtungen an- stellen zu lassen, und die Mathematiker, diese zu bearbeiten, dann würden wahrscheinlich in einigen Jahrzehenden der Erde bisher unerklärbare magnetische Erscheinungen einem eben so sichern Calcul unterworfen werden können, als die Bewegung der Him- melskörper.” Denna af Hansteen yttrade önskan gick snart i fullbordan. De mäktigaste sjöfarande nationer hafva utrustat expeditioner, hvilka det skulle åligga, att hufvudsakligen vånda sin uppmärksamhet åt detta håll; resande hafva samlat observationer på en mängd orter af fasta landet; astronomer hafva fullkomnat observations-metho- derne, och regeringarne hafva framför allt med ospard kostnad genom en kedja af korresponderande observatorier, hvilken redan omfattar hela jordkretsen, träffat lika storartade som verksamma medel till befrämjande af forskningen uti de magnetiska fenome- nerna. Men hvad som äfven i ganska våsendtlig mån bidragit till uppnående af detta ändamål är, att vår tids djupsinnige for- skare Gauss, hvilken genom sina arbeten uti de mathematiska ve- 636 H. G. BORENIUS tenskaperna i så hög grad gjort sig fórtjent om desamma, under de tvenne sednaste decennierna nästan uteslutande egnat sina kraf- ter och sin verksamhet åt forskningar rörande jordmagnetismen. v. Humboldt, som alltsedan begynnelsen af innevarande sekel gjort sig särdeles förtjeut om denna vetenskapsgren, dels genom en mängd af observationer, samlade under hans vidsträckta resor, men isynnerhet genom den al honom upptäckta lag om den magnetiska kraftens tilltagande ifrån eqvatorn åt polerna, i stället för att den förut ansågs vara lika på hela jordytan, hade derige- nom ådagalagt, att den magnetiska intensiteten eger samma, om icke större anspråk på naturforskarenas förenade verksamhet, som de tvenne förut kända elementerna, deklinationen och inklinatio- nen; ty om åfven deklinationen uti sin omedelbara användning på sjöfart kan anses vara af större vigt än intensiteten, så har deremot den sednare företrädesvis visat sig vara det magnetiska elementet, som uti en framtid för jordmagnetismens theori lofvar de mest fruktbärande resultater. Arago hade 1823 låtit uppföra uti observatorii trådgård i Paris en liten paviljong, egnad uteslutande för magnetiska obser- valioner, och på hans uppfordran hade Kupfler låtit inrätta en dylik i Kasan. De observationer, som nu under åren 1825 och 1826 anställdes i Paris och Kasan, tycktes visa en ganska stor öfverensståmmelse sig emellan. Men man hade gjort observatio- nerna, utan att komma öfverens om dag och timme, och sålunda kunde man endast slumpvis upptäcka öfverensstämmelsen och Om jordmagnetismen. : 637 liktidigheten uti nälarnes rörelse. v. Humboldt, som 1828 äfven låtit uppföra en mindre, jernfri byggnad i Berlin, föreslog nu, att man på förhand borde komma ófverens om vissa dagar under aret, då man skulle observera deklinationsnälens gång från timme till timme, tvenne dagar å rad. Samma förslag gjorde v. Hum- boldt 1829 under sin vistelse i Petersburg å nyo Vetenskaps- Akademien derstädes, och det sattes äfven genast i verkställighet. De korresponderande observationerna, som i följd deraf redan året derpå företogos i Petersburg, Kasan och Nikolajeff, och nä- got sednare i Sitka och Peking, visade nu påtagligen liktidighe- ten i magnetnålarnes oregelbundna rörelser. Året 1832 uppställdes de efter nya principer konstruerade magnetiska instrumenterna uti astronomiska observatorium i Göt- tingen, och härmed öppnar sig uti jordmagnetismens historia en ny epok, som, jemförd med de förra tiderne, lika mycket utmär- ker sig genom instrumenternas stora noggrannhet och säkerhet, och iakttagelsernas systematiska inrättning, som genom ett gemen- samt sammanverkande bland skilda länders naturforskare. Redan det följande året publicerade Gauss sin berömda afhandling: ”In- tensitas vis magnetice terrestris, ad mensuram absolutam revo- cata," innehållande en ny, mera fullkomnad method för bestäm- mande af intensitetens absoluta värde. Liktidigt uppgaf han en method, att observera deklinationens absoluta värde, äfvensom dess variationer med en noggrannhet, som man ända dittills icke ansåg vara möjlig vid andra än astronomiska bestämningar, och 638 H. G. BORENIUS det dröjde icke långe, innan dessa förbättrade instrumenter och methoder äfven vid de öfriga observatorierna infördes. Det nya magnetiska observatorium i Göttingen var 1834 färdigt, och kort derefter förenade sig flere naturforskare, hvilkas antal efterhanden allt mer och mer ökades, till anställande af liktidiga observationer. Sålunda uppkommo observatorierna i Berlin, Breda, Breslau, Hannover, Heidelberg, Leipzig, Mailand, Marburg, München, Prag, Köpenhamn, Upsala, och fl. andra orter. Man hade efter någon tid hunnit öfvertyga sig om nöd- vändigheten att följa företeelserne inom mycket kortare tidsinter- valler, än som v. Humboldt i början föreslagit. Man kom der- före öfverens, att under observations-terminerne framdeles obser- vera hvar femte minut, i stället för att observationerna förut på de flesta ställen hade egt rum endast en gång i timmen. Men då arbetet derigenom blef ojemförligt mödosammare, isynnerhet på de observationsställen, der endast ett mindre antal observato- rer var att tillgå, så beslöt man att minska antalet af terminer ifrån åtta till sex för året, och att under hvar observationstermin observera endast 24 timmar å rad. Men för att observationerna skulle ske liktidigt, ställde man uren uti alla observatorier efter Göttingisk medeltid. Dessa observationer utgåfvos sedan 1836 år från år, under titel: Resultate aus den Beobachtungen des magnetischen Vereins. I Ryssland, som genom vidsträcktheten af sitt område mer än något annat land är i tillfålle att lemna nyttiga bidrag till ——— —€08 ————EE———— Om jordmagnetismen. — - 639 undersókningar af fórevarande beskaffenhet, blefvo emellertid tre nya magnetiska och meteorologiska observatorier inráttade, nem- ligen i Katherinenburg, Barnaul och Nertschinsk; tre andra, be- stämda endast för meteorologiska observationer, blefvo uppförda i Slatoust, Bogoslowsk och Lugan, och dessutom ett normal-obser- vatorium i Petersburg till bildande af observatorer, och isynner- het för att förskaffa dem och deras biträden den till observatio- ners anställande erforderliga praktiska färdigheten. Alla vid de Ryska observatorierna anställda observationer publiceras äfven är- ligen, under titel: Annuaire magnétique et météorologique, ou récueil d'observations météorologiques et magnétiques faites dans l'étendue de l'empire de Russie. På Grefve Rehbinders derom hos Hans Majestät Kejsaren i underdänighet gjorda hemställan gafs äfven Nådigt bifall till inrättande af ett magnetiskt och meteorologiskt observatorium 1 Helsingfors, under Nervanders ledning. Emellertid hade i Göttingen vetenskapen blifvit riktad med en ny observations-method; Gauss hade nemligen uppfunnit ett nytt instrument för bestämmande af den horizontala intensi- tetens variationer, den så kallade Gaussiska bifilarmagnetometern. Genom detta instrument är man nu i stånd att mäta variationerna af den horizontala intensiteten med samma noggrannhet, hvar- med deklinationen och dess variationer bestämmas genom det 31 640 A. G. BokENIUS förut uppfunna Gaussiska instrumentet, eller den såkallade Gaus- siska unifilarmagnetometern. Ännu hade England icke deltagit uti dessa gemensamma forskningar, som uti en stor del af det öfriga Europa redan om- fattades med det lifligaste intresse. v. Humboldt, hvilken så ofta till befråmjande af vetenskapliga företag användt det stora infly- tande, som han i Europa åtnjöt, uppfordrade nu den Kongliga Societeten i London genom en skrifvelse till dess President, Her- tigen af Sussex, att hos sin regering anhålla om dess medverkan till anställande af korresponderande magnetiska observationer, hvilka, i följd af de af Gauss gjorda vigtiga upptåckterna, redan lofvade ganska våsendtliga resultater för lösningen af en bland den fysiska geografins vigtigaste frågor. Engelska regeringen biföll äfven till de af Humboldt gjorda förslag med en uti veten- skapernas historia exempellös frikostighet, och innan kort var planen till ett bland de mest storartade vetenskapliga företag upp- gjord. Under Airys och Lloyds ledning blefvo i Greenwich och Dublin observatorier inrättade. En expedition till sydpolen och uppförandet af magnetiska och meteorologiska observatorier på S: Helena, på Goda-Hopps-udden, på Vau Diemens land och uti Torento i Kanada blefvo anbefallda. Sabine och Lloyd, åt bvilka Engelska regeringen hade anförtrott den vetenskapliga led- ningen af dessa företag, blefvo anbefallda att resa till Berlin och Göttingen, för att med Humboldt och Gauss närmare rådgöra angående företaget, och Kupffer erhöll likaledes af Ryska rege- Om jordmagnetismen. : 641 ringen uppdrag att ófvervara konferenserna i Gôttingen och er- bjuda de Ryska observatoriernas medverkan. Af Kongliga So- cieteten i London dertill uppfordradt, föranstaltade Ostindiska Kompaniet ytterligare inrättandet af fyra nya observatorier, nem- ligen i Simla (Himalaya), Madras, Singapore och Bombay, hvilka organiserades på samma sått och med likadana instrumenter, som de öfriga. Detsamma gäller om ett observatorium i Makerstoun, i närheten af Edinburg, som Sir Th. Brisbane låtit uppföra på egen bekostnad, och förse med instrumenter. Dessutom hafva uti de Nordamerikanska Fristaterne i Washington, Philadelphia, Cambridge, Boston och Hudson observatorier blifvit inråttade, äfvensom af Fransyska regeringen ett i Algier. Expeditionen till sydpolen, bestående af fartygen Erebus och Terror, under befäl af Kapten James Ross, afgick i medlet af September 1839 med nödiga instrumenter och observatorer, hvilka sistnämnde erhållit praktisk undervisning af Lloyd vid magnetiska observatorium i Dublin. Utom nödiga instrumenter för måtningar till sjöss, voro fartygen äfven utrustade med dylika apparater, som de fasta observatorierna, för att, dä üllfälle dertill yppades, antingen på isen eller på fasta landet anställa obser- vationer. Vid rådplågningarne i Göttingen, som vidtogo den 15 October 1839, kom man nu definitift öfverens om det ånda- målsenligaste såttet för de tillämnade observationernas verkställande. Man beslöt, att observationerna med de vanliga variations-instru- 642 H.G. BORENIUS menterna skulle göras en gång hvarannan timme, men liktidigt och efter Gôttingisk medeltid. Dessutom skulle man en gång om månaden bestämma de magnetiska elementernas absoluta vär- den; äfven skulle man en gång mänadtligen observera hvar femte minut, 24 timmar å rad, äfvenledes liktidigt och efter Göttingisk medeltid. Tillika skulle dessutom de vanliga meteo- rologiska iakttagelserna göras med de dertill förut brukliga in- strumenterna, I Ryssland blefvo nu, dels äldre observatorier fullstándi- gare organiserade, dels nya, såsom observatorierna i Tiflis och Sitka, inrättade. Äfven för vårt magnetiska och meteorologiska observatorium beviljades ett förökadt antal af biträden till verk- ställande af observationer och preliminära beräkningar, äfvensom större årliga anslag till bestridande af nödiga expenser. *) Gauss, hvilken under tiden med rastlös ifver fortsatt sina forskningar uti denna del af naturkunskapen, hade nu åter riktat desamma genom ett nytt stort arbete, nemligen en allmän theori öfver jordmagnetismen, en theori, hvilken i lika hög grad öfver- träffar alla förut i detta hänseende gjorda försök, som de tvenne af Gauss uppfunna magnetometrarne i noggrannhet och praktisk +) Det må anmärkas, alt uti vårt observatorium uret är ställdt en timme före Göttingisk medeltid, hvarigenom observationerna icke dess mindre lätt kunna jemföras med hvarandra. Genom en besynnerlig tilllällighet är nemligen tidsskillnaden emellan Helsingfors och Göttingen nästan jemnt en timme, eller rätteligen 60° 5". Om jordmagnetismen. > 643 användbarhet ófvertráffa alla förut tll anstillande af magnetiska observationer använda instrumenter. Gauss hade företagit sig att, utgäende endast ifrän allmänt erkända mathematiska sanningar, med tllhjelp af dessa förena de förhanden varande observatio- nerna till eit system, och att sälunda utveckla en allmän theori, oberoende af någon förut fattad hypothes om fördelningen af det magnetiska fluidum uti det inre af jordklotet. De första resulta- terna, till hvilka Gauss sålunda, med tillhjelp af de 1838 kända data, genom användningen af sin method kommit, beiraktar han säsom ännu ofullstándisa, och säsom endast tjenande till att lemna en ungefärlig idé om hvad man uti en framtid af denna method har att vänta, sedan tillförlitliga och fullständiga observationer fran alla delar af jorden blifvit lagda till grund för densamma; och likväl utgör denna theori redan ett ganska noggrannt utiryck utaf jordens nuvarande magnetiska förhållanden. Jag vill endast anföra ett bevis till ädagaläggande háraf. Gauss hade med till- hjelp af sin theori beråknat låget af den magnetiska sydpolen till 72 35' sydlig latitud och 152 30' östlig longitud från Green- wich, ^) således ett ställe långt uti södra oceanens ända dittills af ingen sjöfarande besökta trakter. Den närmast belågna ort, der observationer blifvit gjorda, låg vid Polynesiens kust, under 42° 53° sydlig latitud; således på hela 30 graders afständ der- irán. Kapt. Ross hade vid sin afresa erhållit sig uppdraget, bland 2 Resultate aus den Beob. des magnet Vereins im Jahre 1838 Leipzig. 1839. Pag. 4. 644 H. G. BonENIUS annat, att undersöka, om läget af den magnetiska sydpolen verk- ligen Öfverensstämde med den Gaussiska beräkningen. I motsatt fall borde den uppsökas; kännedomen af dess rätta läge borde i alla fall anses såsom ett af de väsendtliga resultater, som man med tillfürsigt kunde vänta af denna expedition. Kapt. Ross fann densamma i närheten af det af Gauss uppgifna stället. Ur observationer, anställda på flera orter i närheten af sydpolen, be- räknade han att den låg på det vid samma tllfälle upptäckta Victoria-land, under 75° 6' sydl. Lat. och 154° 10' östl. Long. ifrån Greenwich, således endast 21 grader sydligare, än Gauss beräknat; den obetydliga skillnaden i longitud kommer, för orter- nes nårhets skull till jordpolen, nästan icke i betraktande. Vi finna häraf att den Gaussiska theorin uppgifvit den magnetiska polens läge med en säkerhet, jemförlig med den, hvarmed den namnkunnige Le Verriers beräkning föranledt upp- täckten af den nya planeten Neptunus, en planet, om hvars till- varo flere astronomer redan förut haft aning. Men ehuru me- thoden för beräkningen i hufvudsaken öfverensstämmer, emedan man i hvardera fallet ur varseblifna attraktioner har att sluta till de verkande orsakerna, så kan jag likväl, utan att för öfrigt vilja förringa Le Verriers förtjenst, icke undgå att härvid anmärka, 1:0 att hans undersökning angick en vetenskap, hvars theori se- dan Newtons tid till de väsendtligaste momenterna redan var gifven, då deremot den Gaussiska beräkningen kan anses utgöra det första försöket i sitt slag; och 2:0 att de attraktioner, som Om jordmagnetismen. i; 645 ifrån en planet utgå till en annan, för planeternas stora afstånds skull kunna anses och beräknas såsom en enda kraft; uti frågor deremot, som röra jordmagnetismen, har man ett oändligt antal verkande krafter, som utgå ifrån skilda punkter uti jordklotet, och hvilkas sammanlagda verkan modiherar sig olika för hvart skildt ställe på jordytan. Enligt den ursprungliga planen hade med utgången af 1842 den treåriga perioden af magnetiska iakttagelser bordt gå till ända, som, enligt hvad jag ofvanföre nämnt, de Brittiska och Ryska regeringarne låtit utföra på flera punkter af sina vid- sträckta besittningar, dels uti Europa, dels i andra verldsdelar. Likväl var det redan under förloppet af denna tid att förutse, att resultaterna endast ofullständigt skulle svara emot det med dem afsedda ändamålet, då nästan öfverallt en del af tiden åtgick till observatoriernas inredning, och en del måhända äfven till experimenter, för att förvissa sig om de nyss anskaffade instru- menternas användbarhet, men isynnerhet i Ryssland observato- riernas aflägsenhet ifrån Petersburg, och den svära kommunika- tionen till de aflägsnare stationerna hade till päföljd, att knappt tredjedelen af det äsyftade arbetet kunde medhinnas. I öfvervä- gande af dessa omständigheter, kommo nu Ryska och Engelska regeringarne ófverens om observationernas fortsättning på tre ärs tid, eller till slutet af 1545, efter hvars förlopp tiden ytterligare förlängdes, först till slutet af 1848, och sedermera intill utgån- gen af innevarande år. Äfven hos de öfriga staterna, som del- 646 A. G. BonENIUS tagit uti företaget, hafva dessa tvenne regeringar utverkat, att in- till innevarande tid alla observatorier oafbrutet fortfarit uti sin’ verksamhet. Hvad särskildt beträffar de Ryska observatorierna, så är det sannolikt, att sådant äfven framdeles kommer att ske. Bland dessa har nemligen observatorium i Tiflis redan nyligen erhållit en mera tidsenlig état, och har tillika blifvit för alltid consolideradt. Angående observatorierna uti Katherinenburg, Barnaul och Nertschinsk har Hans Majestät Kejsaren anbefallt, att äfven dessa tills vidare, likasom förut, skola fortfara uti sin verksamhet. Äfven är allt hopp för handen, att vid desamma, liksom vid de öfriga Ryska observatorierna, en mera tidsenlig organisation kommer att försiggå. I följd af dessa i flera Europeiska länder sålunda påbe- gynta och ihärdigt fortsatta sträfvanden för befordrande af vår kunskap om jordmagnetismen, har nu denna del af naturveten- skaperna erhållit en så stor utvidgning, att densamma redan tyckes likasom träda ur den underordnade ställning, som den förut intog bland läroämnen, och i förening med meteorologin utgöra en vetenskap för sig. Antalet af kända facta har under det sistförflutna decennium på ett ganska märkbart sätt tilltagit ; likväl måste vi just i följd af dessa, så nyligen först tillkomna data beklaga, att icke redan förut i detta afseende några större företag blifvit utförda. Vid hvart steg framåt lära vi oss när- mare känna dessa fenomeners stora omfång; men tillika ölver- tyga vi oss, att det först kan vara förbehållet en kommande tid, Om jordmagnetismen. 647 att förena alla dessa spridda facta till ett enda harmoniskt helt, De frågor, som vid fenomenernas första varseblifvande företedde sig, angående den magnetiska kraftens egentliga säte och sättet af dess förening med jordklotet, äfvensom angående lagarne, som föranleda dess dels periodiska, dels sekulära förändringar, hafva för det närvarande ännu icke erhållit någon tillfredsställande lös- ning; och om äfven den nyare tidens talrika upptäckter antyda ett närmare samband emellan jordmagnetismen och flere vid jordytan verkande krafter, isynnerhet värme och elektricitet, så har det likväl ännu icke lyckats, att ur dessa härleda några af de varseblifna magnetiska fenomenerna. Det är i detta afseende med jordmagnetismen, såsom för- hållandet var med astronomin uti dess första början. Man såg stjernor fullända sitt dagliga och årliga lopp; man observerade planeternas besynnerliga banor, hvilka, oaktadt den skenbara ore- gelbundenheten, likväl alltid inom vissa tidsperioder intogo sitt förra ställe. Det var sålunda med såkerhet antydt, att någon lag låg till grund för alla dessa förändringar; men utsigten, att nå- gonsin kunna utleta densamma ur så invecklade fenomener, tyck- tes för alltid vara undandold för den menskliga forskningen. Magnetnålens gång erbjuder, liksom stjernornas, en regelbunden följd af dagliga och årliga perioder, och derjemte mångfaldiga skenbara oregelbundenheter, som utan tvifvel äfven bero på be- stämda lagar. Samma inråttningar och methoder, genom hvilka 32 648 A. G. BORENIUS astronomin under sekler smäningom upparbetat sig till sin nu- varande ståndpunkt, leda äfven med lika säkerhet till kännedom ef andra fenomener uti naturen. De äro sålunda fullkomligen egnade att utforska jordens magnetiska förhållanden, och skola här, såsom uti astronomin, med tiden leda till lika säkra, om också, enligt sakens natur, icke till lika enkla resultater. Också hafva vi allt skäl aw hoppas, att den tid icke mera är alltför aflägsen, dà vi äfven äro i besittning af dessa nya kunskaper. Ar från år har upptäckternas gång blifvit snabbare; genom förenade krafter hafva hinder, som förut funnos till, blif- vit undanröjda, och verksamma, allt mer förökade hjelpmedel ut- vidga lika mycket kunskapernas sfer, som de förkorta den till forskningen behöfliga tiden. En sådan förändring af fordna för- hållanden har icke kunnat åstadkommas genom en stegrad verk- samhet hos de enskilde individerne; den har endast derigenom blifvit möjlig, at vidsträcktare forskningar ifrån den enskilde öfvergått till allmänna inrättningar och till offentliga uti större omfang tilltagna företag. Och medan den vetenskapliga forsk- ningen eljest ofta försvåras derigenom, att på skilda orter skilda methoder blifvit använda, så finna vi hår — vid de magnetiska inrättningarna — öfverallt samma instrumenter, öfverallt samma observationssätt och liktidiga observationer. De skilda observa- torierna utgöra liksom spridda delar af ett enda stort system, som liksom ett nät omsluter den verldskropp, ur hvars sköte de magnetiska krafterna framtráda till dagen — jordklotet. Om jordmagnetismen. 649 Att en närmare kännedom om jordmagnetismen äfven har ett stort praktiskt intresse, är obestridligt, ehuru det, så länge en vetenskap ännu icke hunnit utöfver sin begynnelse-period, icke är möjligt att förutse all den nytta, som densamma uti en framtid, uti dess mera utbildade tillstånd, kommer att medföra. Hvem kunde väl vid de första forskningarna uti optiken förutse upptäckten af daguerreotypin, eller af astronomiska och terrestra tuber? Hvem vid de första försöken med luftarters och ångors ex- pansiva kraft ana, alt dessa uti en framtid skulle sätta de största lokomotiver i rörelse? Hvem vid de första experimenterna med elektriciteten, att densamma med tiden skulle blifva ett hjelpmedel, för att med en hastighet, liknande blixtens, ifrån och till de af- lägsnaste orter erhålla och lemna meddelanden? Lika htet kunna vi ännu förutse, hvilken vidsträckt användbarhet en nogare kän- nedom af meteorologin möjligen uti en framtid kommer att ega; och att jordmagnetismen och meteorologin stå uti ganska nåra förening med hvarandra, kan man för det närvarande redan anse såsom säkert, och detta hafva äfven de härvarande observationer ådagalagt. Sedan nemligen magnetometrarne kommit uti någon starkare rörelse, så undergår ofta barometerståndet, äfvensom vin- darnes riktning och styrka en märkbar förändring. Likvål ske dessa förändringar ofta först flere timmar sednare, och ibland först då magnetometrarne åter hunnit antaga sin förra lugna rörelse. Det är sålunda icke osannolikt, att vi i meteorologiskt afseende redan hafva alt vänta vigtiga resultater ur de magnetiska forsk- 650 H. G. BOREN I US ningarna, innan ännu theorin fullständigt hinner utvecklas. Att molnet bebådar regn, visste man ju äfven, långt förr án det- samma till sin inre natur och beskaffenhet var kändt; och långt förr, innan himlakropparnes gravitationslagar ännu voro kända, beräknade man redan sol- och månförmörkelser. Ofvanföre är redan anmärkt, angående likheten emellan Humboldts isothermer, och de under namn af isogoniska, isokli- niska och isodynamiska kända magnetiska linierna. Här erbjuder sig sjelfmant den vigtiga frågan: är med en sekulär förändring af de magnetiska liniernas läge äfven en motsvarande förändring uti isothermerne att förvänta, och hafva vi i följd deraf uti en framtid att frukta en försämring uti våra klimatiska förhållanden, eller kunna vi hoppas att de skola förbättra sig? Äfven till dessa frågors lösning behöfs icke någon fullständig theoretisk insigt, utan endast så länge fortsatta iakttagelser, att förändringarna kunna blifva märkbara. Att det för sjöfararen, likasom för bergsmannen och geo- deten, måste vara af stort intresse, att känna huru stora förän- dringar ett bland de nödigaste instrumenter för deras förrättnin- gar nödvändigt är underkastadt, är lätt att inse; vore det också endast för att veta, huru stort förtroende de kunna hysa till det- samma. Dessutom är det ju en billig fordran, att vi vid våra forskningar, som omfatta hela verldsrymden, icke helt och hållet öfverse den lilla planet, som vi bebo, och de naturfenomener, hvilka der förete sig. Naturforskaren finner ett eget behag wti Om jordmagnetismen. — 651 uppletandet och erkännandet af de lagar, som naturföreteelserna, så i smått som i stort, följa; erkännandet af enhet och harmoni uti det skenbart oregelbundna har för honom redan sitt värde och sitt ändamål uti sig sjelft. Men äfven för en större allmän- het skall det säkert icke sakna intresse, om den en dag uti dessa nu så gåtlika förändringar inser samma oändliga vishet, som vi nu beundra, likaså uti blommans och fjärilns fägring, som uti verldssystemets konstrika och harmoniska byggnad. * T. EE I o > = aiti onore ti ard eas otn fr vetns vias MAR a sean ondt oc be d abitirdlogysos HH «adipltos abt dO na t m ta IT vobi ni well EA oh M iv M^ cay sen innaa del. gairb vi RR ^ uis e atia (he ft TTEETETT be sådd bat GM cde A at M NN 1. duin Re ie tet de ca: Mrd moque "orm 1d T e^t i ditsisudét-dei vati iiis etn! 755 1 Tt tm id eir vi ITA a CE - « or mp as, || hé : fu wi + dr Toys dg Af bb "XU ye m d D wen v B! e 2 7, inel RR Van j CS Ze , i À, ^. ca H . 1.4 pi LAS AL í i zer » 24 | 5 n M : &üe I ON u end hiinc ie bu M. + LIIEEL etd á L] m. xps à E M wor abs vers T Mfr vt AT E lori " us T » deg LR m wi ee ige | €— uL LS (erii PRÉ sc sut at s ne a Md PRE NE ent val" à - Po ru DET an ind 83 ALI Es qe lr. os ii aub ETS "dry ipt mein CA A AS 344144 441111 13113 3413 RAR LS LR LR RER AAA ILE 131 1313412 431 VAT NÅGRA HISTORISKA UNDERRÄTTELSER OM BOKTRYCKERIET I FINLAND, AF FREDR. WILH. PIPPING. TREDJE STYCKET. (Meddeladt Vetensk. Societ. d. 24 Apr. 1846.) tt 9 OE -— — GUESS förvaltningen af Åbo Universitets Boktryc- keri efter Perer Haxsoxs död, finnes ingen åtgärd vara af läro- sätets styrelse vidtagen, förrän d. 4 Aug. 1679, då, uppå begäran af hans enka, att verket målte med det första ”öfversees och In- venteras,” Consistorium Academicum härtill bestämde följande dagen samt utsåg den ene af Inspectores Typographir, Profes- soren Jacob Flachsenius, att tillika med Professoren Falan- der, som åtog sig att härvid tråda i den på en resa till Stock- holm stadde andre Inspectors, Professoren Laurbecchii ställe, ”sigh på trycket infinna och alla Styler med dhes tilbehör låta öfversee, opvåga och grannel. annotera.” Att detta äfven blifvit fullgjordt, ehuru en dag sednare, ses af Consistorii Protocoll för 0654 FREDR. IWILHB. PIPPING d. 8 och 9 Junii 1692, hvarest ”den anteckning, som utaf någre af Professoribus hår ved Academien A.o 1679 d. 6 Augusti upp- rättad blifvit” omtalas, äfvensom samma Document förmodeligen menas med ”det gamble Inventarium”, hvilket, enligt Protocollet för d. 8 Decemb. 1686, borde för jemförelses skull tagas till hands vid nu skeende inventering; och att vid förstberörde till- fålle allt befunnits i vederbörligt skick, torde få slutas deraf, att ingen anmärkning om annat förhållande i Protocollerne för samma tid influtit. Likväl kan icke någon synnerlig vigt läggas på denna del af frågan, då förråttningens egentliga ändamål möjligen varit blott att utröna hvad som fanns att lefverera den person i händer, på hvars ansvar vården om 'ryckeriet derefter komme at hvila. Någon tid förut hade nämligen Boktryckare Gesällen Johan Wald till Universitetets Canceller öfversändt en skrifte- lig anhällan att varda förhulpen till den genom Haxsoxs frän- fälle ledig blifne lägenheten, hvartill han vore af Consistorium Academicum, genom férmodeligen länge sedan framkommen skrifvelse. recommenderad och så mycket säkrare hoppades fram- för någon annan komma i gunstig åtanke, som han, hvilken för 1vá år tillbaka blifvit af nyssnämnde Universitets-Boktryckare ifrån Stockholm förskrifven samt alltsedan, till sin Mästares och andras goda nöje, arbetat vid och sluteligen ensam förestått ifrå- gavarande Boktryckeri, under vädelden nåstföregående höst”) *) I andra stycket af denna afhandling, sid. 710, har Läsaren funnit de af « vádelden i Åbo 1678 ödelagde gärdarnes ania] uppgifvet till etibundrade Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 655 varit om detsammas bergande mera angelägen, än om sina klä- der cch andra tillhörigheter, på hvilka han ock derföre lidit stor skada ; hvarjemte han nu förband sig att tillse, om Försynen så ville, att den hädangängnes enka igen kunde blifva vid samma fyratiolre. Detta tal måste dock nu rättas, genom tillägg af elthnndrade, sedan jag, som vid sagde styckes författande följt Biskopen i Åbo Stift Johan Gezelii d. ä. Minne, efteråt, vid genomögnande af Gabr. Wallenii En kort Underrättelse om Våd- Eidars ursprung, tryckt 1681, ifrån hvilken det, som i förstnämnde arbele, sid. 228, säges om ilrågava- rande olyckshändelse, synes vara hemtadt, kommit till inseende deraf, att härvid skrif- eller tryckfel på en siffra otvifvelaktigt ägt rum, Wal- lenius berättar nämligen om samma eldsvåda med följande ord: ”Anno 1678 den 23 Septembris, !à en haffügh Wädeld upkom uthi sal, Pbilip Bielckous Gård, och såsom iä en starck Storm war, Elden icke uthsläckias kunde, togh then således ölwerhanden, och i hast kringflögh, at på Fyra Tijmars lijdh stodh i Brand heele then Delen aft Staden emellan Kyrckian och Torget, nembligen gambla och nyja Kyrckiogatorne, item, hele den Tracten ilrän Rädstugun upp till Fäägatu Tollporlen, at månge Huus och Booställen afbrände och i Aska lagde blefwo: nembligen uthi Kyrckio- qwarteret 68, i Mätäjärfwi Qwarteret 175, görandes tilhopa 243, Gårdar: Tå den gode Guden lijkwäl förskonte Kyrckian, Academien och dess Bi- bliothek, hwilka uthi Eldzlägan, lijka som en Semicirkel eller half Måna inhwefde woro: Jämwäl Håfrätzhuset, Rådstofwan, och alle Köpmans Bodar wijdh Torget, som doch icke stodo i ringa Fahra.” Lika många gårdar, så ölverhufvud, som i hvardera af stadens ofvannämnde Qvarter, skola ock vara uppgilne uli en ifrån trycket utkommen Bön och Tack- sägelse, på Svenska och Finska språken, författad, såsom orden vid slu- tet: Scrib. Aboæ 19 Sept. Anno 1679. E. S. Q. G. A. Pastor. antyda, af dåvarande Kyrkoherden i Abo Domkyrko Församlingar, Förste Theo- logiæ Professoren och Domprosten Svenonius, för att årligen i Dom- kyrkan på olycksdagen nppläsas, enligt den anteckning härom, som fin- 83 ———- 656 FREDR. H/rrH. PIPPING Tryckeri fórsórjd. Denna Supplik remitterades af Grefve Branr till Consistorium. medelst det förut, i andra stycket sid. 732, ábe- ropade brefvet af d. 22 Julii 1679, hvaruti förmäles, att Hans Excellence för sin del så mycket heldre unnade och efterlät sö- kanden berörde lägenhet, som han förklarat sig vilja försörja en- kan, hvarigenom så hon, som hennes barn”), kunde blifva nes gjord af framl. Lectorn Magister Keck man, ati ett af honom med åtskilliga tillägg riktadt exemplar af den Förtecknina à härtills vetterli- gen tryckta Finska Skrifter, som han utarbetat och genom tryck 1821 utgafs, hvilket exemplar jag i afseende à Förteckningens ytterligare till- ökning och fortsättande nu har om händer, Till vidare upplysning om Universitets Boktryckeriels och dess föreståndares förlust vid samma brand” må nu ock anföras hvad härom, af tillfällig anledning, ioflutit i en skrif- velse ifrån Consistorium Academicum till Landshöfdingen i Länet 1689, rörande elt annat ämne, nämligen af Universitels-Stalen sökt befrielse ilrån några allmänna utskylder för flera föregående år, med följande ord, utdragne ifrån det i Registraluret befinteliga Coneeptet: "— — — Book- tryckaren, hvilken — — uthi 678 åhrs vådeld, då en stor deel af Acad.s tryckerij förbrändes, en stor skada uppå silt huus och annan des ägen- dom uthstå måste". Likväl bör anmärkas, att denna uppgift, hvad Aca- demiens andel i Tryekeriet vidkommer, af förut, jemväl i andra stycket, närmare ulvecklade anledningar, icke kan anses för annat än öfver- drilven. *) Bekrältelse deruppá, att Haxsow efterlemnat flera än ett barn, såsom or- den i olvanbemälde Cancellersbref gifva anledning att förmoda, har jag numera funnit så väl uti ett i Universitetets Registratur förvaradt Con- cept till Intyg om välförhällande samt Recommendation, af Rector och Senatus, för Sonen Johan Hansonius, dateradt d. 26 Julii 1689 och inne- hållande, att han sedan fadrens frånfälle vistats hos sin moder och stjuf- fader, Boktryckaren Jonas Warr, och öfvat sig i Boktryckeri konsten, samt för alt deruti vinna större färdighet nu ärnade sig till fremmande Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 657 behällne, allenast Consistorium icke hade nägot emot personen, utan pröfvade honom duglig samt således, efter förmodan och så framt han på det sätt han sig om enkan förklarat, ville fullborda sitt löfte, skulle åt honom uppdraga Boktryckare tjensten, med billigt afseende jemväl på hans förlust vid Tryckeriets conserve- rande. Om någon Recommendation ifrån Consistorium nämnes väl icke uttryckligen i detta Cancellers bref, ej heller finnes i Universitetets öfriga handlingar spår till en sådan, likasom ock upplysning saknas, huruvida samma bref framkömmit och blif- vit föredraget förrän ofvannämnde beslut om Inventeringen fattades, hvilket dock är föga troligt, i anseende till den mel- lanliggande tidens korthet; men då Universitetets Lokal-Styrel- se utan tvifvel hade sig Petitionen eller sökandens önskan be- orter, som ock uti Åbo stads Mantals Förteckningar, i hvilka icke allenast nyssnämude son Johan ännu för året 1691 är ibland Boktryckaren Warrs husíolk upptagen, utan äfven för d. 1 Maji 1694 en Dotter Lisbetha förekommer. Om den förre har jag mig intet vidare bekant, men den sednare synes icke långt efter sistnämnde tid hafva trädt i gifte med Bok- bindaren i Åbo Christian Gottfried Reiman, såsom slutas kan af en Lik- predikan, med Titel: Menniskiornas allmänne Usellheet och Jämmer, Wijst Wid Then, Fordom Ähreborne och Wäl Achtade, Nu mehra, hous Gud Salige, Herr CHRISTIAN GOTTFRIED REIMANS, Hederlige Jor- defárd; I Åbo Doom Kyrckia den 3 Martii, 1710. Uti en Kort och En- Jaldig Lijk-Sermon Wid Grafwen, Effter ästundan Af ANDREA BANGE Adj. Min. Temp. Cath. Ab. Tryckt hoos Johan Wall. 4:0, Här säges uimligen, att Reiman, som var född i Leipzig och vid sin död d. 26 Febr. 1710, endast 33 år och 10 månader gammal, 1695 kommit till Åbo och i sitt första gilte, med Elisabeth Hansonia, haft 1yra barn samt 1705, efter hennes död, ingått nytt äktenskap, med en Margaretha Dreyer. 658 Fnzpn. WILH. PIPPING kant, äfvensom att densamma på stället icke möttes af något hinder, är det så mycket mera sannolikt att Tryckeriet nu blef formeligen öfverlemnadt till samme man, alt på eget ansvar för- valtas, som derefter blott ett slags. Supplement till den tillika an- ställda Inventeringen synes hafva kommit i fråga, vid det han följande året utnämndes till Universitetets Boktryckare, sedan Consistorium d. 17 Januarii, då det ”taltes om Typographi Full- macht,” beslutit, att "fórán han får den underskrefven, skola Sty- larne Taxeras." Huruvida härmed Sularnes värde, i deras dåvarande skick, åsyftades, eller ock fastställelse af en viss Taxa för Boktryckaren, altefter deras olikhet, må lemnas oafgjordt; men hvad Fullmag- tens utfirdande vidkommer bör anmärhas, att uti ett vid Univer- sitetets Räkenskaper för år 1685, såsom Verification, med afse- ende å en deruppå tecknad och qvitterad anordning, fogadt Me- morial, som Professor Svenonius, i egenskap af Rector, d. 23 Octob. nämnde år aflätit till Inspectores Aerarii, berörde Full- magt visserligen omtalas såsom d. 7 Febr. 1680 gifven af dåva- rande Rector, Professoren Johan Flachsenius, men att tvif- velsmål om riktigheten af detta Datum likvål äger rum, då i Consistorii Protocoll för d. 11 i samma månad följande ord lä- sas: "Inkallades Acad. Typographus Mr Johan Wald hvilken förehöltz hans embetes plicht, jembwähl och ett concept till den Fullmacht han på sin tienst skall hafva. Då lofvade Johan Wald moderera och lindra Taxeringen när någon af Professorerne låter Historiska underrättelser om Boktryckeriet à Finland. 659 tryckia ett opus, nembl. att han trycker ett heelt Biss 95 Arch. fóruthan ordinarie belöning. I dhed ófrige varo le ullfreds medn dhedh project H:r Rector. Magnif. för honom er uthkastat och uthfäste han at vilia tryckia Intimationer för Professorernes Barn, Hustrur och andra dheres etre, som genom döden torde afgå, och Lijkfärden skall 25-0125. Dedicationer skall han icke emottaga, medh mindre due ärg af någon Professore öfversedde. Men öfver allting skall hon upfylla den condition han för dhetta undergådt hafver, och ächta Enckian fast han föruth fulmachten bekommer." Att denne Fullmagis fjerde Punkt innehållit föl- jande föreskrift: "Skall han achta trycket granneligen, hålla det reent och medh Acad. penningar köpa hvad som till dess Repa- ? ration och förbättring kunde behöffvas,” finnes i öfrigt så väl af ett Transsumt deraf, förvaradt ibland den förut, i första stycket sid. 359 Not. **) nümnde samling af handlingar, som ock af nyss åberopade Memorial af Svenonius; och torde af den full- konliga likhet, som här företer sig med hvad som blifvit Hanson i samma afseende, enligt andra stycket sid. 706, ålagdt, tillräck- lig anledning finnas till att antaga, det dennes Fullmagt jemväl i ófrig: hufvudsakliga delar nu tjenat till föresyn vid eftertrådarens- förseerde med bevis om sin utnämning. Likväl lära derjemte några illägg och mindre betydande skiljaktigheter ägt rum, sä- som sluhs kan, ibland annat, af ofvanberórde förbindelse att trycka Intimatier af mycket mera enskild beskaffenhet, án. de, om hvilka, enligt Cosistorii Protocoll för d. 10 October 1660, en uppkom- 660 FREDR. WILH. PIPPING men fråg ; huruvida dåvarande Boktryckaren vore ”plichtig at iryckia intimatignes introductorias Professorum, såsom och dhem som au; : Promotonerna för sin ordinarie löön,” ansågs bero på utredning om hvad som i detia afseende vóre med hams före- trådare aftaladt och salles mäste hafva s Enat bestämning i öfver- enskommelsen med honom sjell, eller : hans Pullmagt. Under första åren af den sunda antagne Boktryckarens tjenstelid finner man hans namn gemeiloen, ej mindre af ho- nom sjelf, än af andra, tecknadt så, som här ofvanföre, eller ock W aldh, samt på Latin #aldius, men sedermera, nästan uteslu- tande Vatt och Warums. Möjligen härrörde det förra skrif- sättet antingen af vanan dervid, ifrån Peter Warps tid, eller ock ifrån Önskan, att vid den af honcm grundlagde Inrättning ännu bibehålla hans minne. Åtminstone är ingen skyldskap emel- lan honom och den nye föreståndaren för densamme känd; men väl synes det troligt, att den sednare tillhört den Svenska dägt, med namnet Fall, af hvilken en äldre medlem funnits, som äf- ven haft dopnamnet Johan, samt ägt en son benämnd Lars, hvilken jemväl idkat Boktryckeri konsten och kan hafva vart Åbo Universitets Boktryckarens fader, som, efter hvad sonens ofta förekommande namnteckning Jonax Larsson gifvæ till- känna, också hetat Lars. Af allt detta följer äfven, att let sed- nare af ofvanbemälde skrifsätt måste anses för rättare. Om Lars Johansson eller Lorentz Hansson Wall förmäla Alrander, i Historiola Artis Typographice in Suecia, pagg. ‘4, 35 och Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 661 44, samt Lengren, i Kort | Berättelse om Bok-Tryckeriets begynnelse och fortgång, sidd, 9 och 11, att han, såsom Factor förestått det namnkunniga Keyserska Tryckeriet i Stockholm, ef- ter dess grundläggares död och intill dess dennes son, Henric Keyser den andre i ordningen, uppnått den ålder, att han kunde emottaga detsamma, äfvensom sedermera, ifrån 1637, något öfver ett års tid förvaltat den då aflidne Johan Georg Eberdts Olficin dersammastädes, efter det han under mellantiden varit sysselsatt vid det såkallade Kongliga Tryckeriet, under det Privilegierne derå innehades af Nicolaus /f'anki/, och sluteligen, försedd med Stilar, dem han ifrån alla dessa Tryckerier erhållit i stället för lön, eller kanske såsom särskild belöning för gjorda tjenster, an- lagt ett eget, af hvilket, efter hans år 1694 inträffade död, Kongl. Antiquitets Archivi förste Boktryckare Olof Enœus blef ägare. Hvad nu vår Jonas Larsson WV arcs förvaltning af Åbo Universitets Boktryckeri och detta verks tillstånd derunder angår, så finnes han icke förrän fyra eller fem år efter befattningens tillträdande hafva anlitat vederbörande om dervid nödiga bidrag af allmänna medel; hvaraf och då icke heller förut på ungefär- ligen lika lång tid under hans företrädare någon utbetalning af sådane medel ägt rum, så mycket heldre tyckes få slutas, att W az hvarken försummat den honom anförtrodde egendomens vård, eller sparat egna, för dess underhållande i brukbart skick erforderliga omkostnader, som till uppsättning och tryckning af ett och annat ibland de ifrån detta Tryckeri under ofvannämnde 662 FREDR. Wıım. PIPPING år utkomna arbeten ofelbart erfordrades större förråd af allt hvad som till ett väl försedt Tryckeri hörer, än Contractet med Uni- versitetet förutsatte *). Också utföll sedermera, då åtgärder ifrån Lärosätets sida tll anskaffande af de oumbärligaste förnödenheter icke kunde undvikas, betalniugen dervid altid med stor svårighet och långsamhet. Sá anmäldes väl redan i början af år 1684, +) Jemte några styckevis utgilna större Akademiska arbeten, hvilka under ifrågavarande år blelvo till betydlig del fortsatta, samt jemväl fulländade och derföre med sitt allmänna Titelblad dà fürsedde, såsom: Svenonii Apologeticus Dei, quod non sit causa mali, 1681, 8:0, och Dan. Achrelii Contemplationum mundi Libri Tres, 1682, 40, kunna bär nämnas: Joh. Flachsenii Helation och Betänkiande om then stoore Cometen,som här ifrån d. 11 Dec. 1680 til 9 Febr, 1681 i 61 dagar sedder är, tryckt 1681, och samme förfallares Synopsis Mechanicæ, 1682, samt Catalogus Plan- tarum que prope Aboam tam in excultis, quam incultis locis hiuc usque invente sunt, In gratiam. Philo-Botanicorum auctior editus, Accessere prætereà usilaliora Svetica atq: Finnonica nomina, cum brevi virtutum recensione. Collecta Ab Elia Til-Landz Doct.et Prof. Med. Publ, Mense Maij M. DC. LXXX//I. Ullika med Jcones Nova in usum selectæ, Et Catalogo Plantarum Promiscue appensæ, t1. 1683, alla in 8:0. Mera af- seende fôrtjenar dock den Psalmbok, som Warr synes halva omkring samma lid upplagt, emedan uti Consistorii Academici Protocoll für d, 28 Febr. 1681, dà han ibland andra hördes, till vinnande af utredning rö- rande ett parli papper, för hvars försäljning till Akademie Bokbindaren Lietzen, utan vederbörlig anmälan eller redovisning, Biskop Gezelius d. à. hade angilvit sin Pappersmakare, finnes antecknadt hurusom Warr. under edelig förpliktelse uppgifvit, att han "till sin oplagde Psalmbok” åt- skilliga resor bekommit föga mindre än tio Ris papper af Lietzen, hvil- ken berättat sig hafva halt detsamma en lång tid liggande hos sig, På hvilket språk denna Psalmbok må halva varit författad, är mig alldeles obekant, och ingenstädes har jag funnit någon annan uppgift eller ens den minsta anvisning om denna upplaga; men derföre bar det ock synts före Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 653 att Typographus beklagat sig deröfver, att T'ypographiæ Press vore så utnött, att den icke länge mera kunde begagnas, hvilket förhållande icke heller bör väcka någon förundran, då troligen ingen annan Press någonsin vid Inrättningen funnits, än den, som af Peter Warn hemtades ifrån Sverige och kanske icke ens då var ny; men ehuru fråga för det första icke var om an- nat án reparation, nödgades Consistorium dock, i anseende till Fisci medellöshet, antaga en enskild mans, Matheseos Professoren Johan Flachsenii, anbud att förskjuta den nödiga kostnaden, såvida han nu ville ”låta et helt opus gå uth på trycket,” och når det sedan, icke långt derefter, visat sig, att ändamålet likväl icke kunde vinnas, utan att alldeles ny Press anskaffades, blef så väl med verkställigheten häraf, som med slutliqviden om be- talningen, för hvilken Flachsenius ock tyckes hafva, med anled- ning af nyssberörde åtagande, gått i förskott, så länge fördröjdt, att hvarken Pressen kunde fås färdig förrän om hösten 1686, eller den sista af de ur Fiscus i mindre poster efterhand utgå- ende afbetalningarne på dess värde skedde förrän d. 14 September samma år, då summan, utgörande 100 Dal. 10 ö. 16 p. Silfv. mynt, finnes vara af bemälde Professor till fullo qvitterad. mig vara så mycket mera skäl alt genom förberörde antecknings offent- liggörande fästa andras uppmärksamhet på frågan derom. Skulle den till- äfventyrs, innan tryckningen hunnit fulländas, eller några exemplar ut- gifvas, hafva blifvit lågornas rof vid den stora brand, hvaraf Åbo stad nyssnämnde år till ganska stor del härjades? 34 664 FREDR. WILH. PrPPING Sedan Bokiryckaren d. 8 December nyssnämnde år till Consistorium. Academicum inlemnat "en upsats på Acadæ Sty- len och hans egen som han der till kiöpt,” blefvo Inspectores Typographiæ och Akademie Secreteraren genast anmodade att in- ventera detta inköp jemte den nya Pressen ”confererandes det gamble Inventarium med det som nu upprättas, at man må veta huru myckit af Stylen Acad. tillkommer” ; men först d. 2 näst- följande April inberättade desse Committerade, att de ”besedt den nya Prässen med des tillhörige trä- och Järnwärke hafvandes dhe befunnit såsom den inlefwererade upsatzen uthwijsar,” och dä dessa, ur Protocollet för sistnämnde dag hemtade, ord icke när- mare än de ofvanför åberopade utmärka föremålet för Revisio- nen, hvad Siilarne beträffar, stadnar man i ovisshet, huruvida den må hafva blifvit sträckt ens till de sednast anskaffade. Af hvilket slag desse varit upplyses dock till någon del så väl af Svenonii ofvanbemälde Memorial, dat. d. 23 Octob. 1685, med derä teckuad anordning på 120 Dal. Kopp.mynt, dem Warn d. 4 nästföljande November qvitterat, som ock af ett d. 1 Juli året derefter af den sistnämnde undertecknadt Qvittence på ytter- ligare bekomne 66 Dal. samma mynt; ty här sigas begge sum- morne vara betalning för två Centner Stilar, kallade i det förra Mittel antiqua, i det sednare Mittel Cursiv, svarande nästan emot hvad för två ark erfordrades, hvilka på beställning af Akade- mien förstnämnde år genom Skepparen Kräger eler Krôger äfven samma år ifrån Lübeck ankommit. Derjemte finnes häraf, Historiska underrättelser om Boktryckeriei i Finland. 665 att ehuru det anbud Professor Flachsenius gjort, att försträcka Universitetet de för Tryckeriet nödiga medel, af äg äfven inköp af Siffer-Stil, hade sagde anbuds antagande lika litet i detta af- seende någon påföljd, som bemälde Professors föresats att utgifva ett arbete, för hvars skull sådan Sul i synnerhet kunde behöfvas. De ur Consistorii Protocoll för d. 30 Januarii 1634 ofvanföre upprepade ord träffa nämligen icke inn på någon annan af Jo- han Flachsenii skrifter, än möjligen den ”Svenska Trigono- metria och Astronomia,” som han enligt hvad Cancellerens, Riks- rådet Grefve Bzscr ÖsxessTtiIERNAs bref af d. 2 Maji 1682 till Consistorium Academicum utvisar, på aflidne Grefve Branes ”godtfinnande förfärdigat” och ville låta trycka, för hvilket än- damäl han ock allaredan ”låtit sticka och uthskära nägre figurer i trää” *) ; men detta arbete har, mig veterligen, aldrig utkommit tvifvelsutan förnämligast af den orsak, att Universitetet icke hade någon besparing, hvarmed förlagskostnad en kunnat bestridas, på sätt af Canceller nu föreskrefs. På lika sätt blef en annan af Universitets Boktryckeriets betydligaste brister, ehuru redan ifrån början af Warıs tjenste- +) Förmodeligen menas samma Figurer äfven med följande ord om Flach- senii elterträdare, Professor Magnus Steen, hvilka läsas i Consistori; Protocoll för d. 30 Octob. 1694: "Professor Matheseos påminte vid detta tillfälle att de figurer skulle förvaras vähl i ett särdeles rum, som Doct Theol. Joh. Flachsenius låtit förlärdiga och nu anbjuder dem ifrå sigh emedan han dem med Acad. medel förfärdigat. Resol. de skola invente- ras och leívereras till Bibliothequet." 666 FnEDR. Il rLH. PIPPING tid flerfaldiga gånger bragt i fråga att afhjelpas, ánnu i mera án ett Decennium derefter ouppfylld. Hebreiska Stilar hade nämh- gen der aldrig funnits, utan man nödgades, om något synnerligt behot föreföll, såsom t. ex. då ett eller annat Hebreiskt ord, som utgjorde ämne för en afhandling, ansågs böra åtminstone på Titelbladet deraf tryckas med Hebreiska bokstäfver, fastän Latin- ska nyttjades till allt hvad som i contexten behófde på Hebreiska språket uttryckas, hjelpa sig med för tillfället enkom skurna fi- gurer, eller gjutna stemplar af sådana ord i sin helhet; hvilket förhållande flera den tiden utkomna Disputationer ögonskenligen röja. Huruledes Consistorii uppmärksamhet numera var fästad på denna brist, ådagalägga Protocollerne för d. 5 Novemb. 1680, d. 14 Julii 1681 och d. 27 Junii 1682 nogsamt, äfvensom en i Registraturet förekommande Promemoria, hörande sannolikt till fórsiLerórde dag, angående några angelägenheter, hvilka genom Procancelleren, Biskop Gezelius d. ä., som dä vari Stockholm, vid Riksdagen, skulle hos den nyligen aflidne Grefve Brauss blifvande efterträdare i Cancellers embetet till det bästa recom- menderas, dä Lärosätets behof förmodades nu, efter återvunnen. fred, kunna hos regeringen vinna mera afseende, ån allmänna ställningen hitills medgifvit. Dylikt uppdrag erhöll jemväl so- nen, dåvarande Theologiæ Professoren Johan Gezelius d. y. vid sin resa till Sverige om sommaren följande året, sedan Con- sistorium i skrifvelse af d. 26 nästöregående Marti till den samma år d. 19 Januarii utnämnde nye Cancelleren, Grefve Historiska underrättelser om Boktrycleriet i Finland. 667 ÖxensTtIERNA, afgifvit en berättelse om Universitetets tillstånd och i hvilka delar det förnämligast vore i behof af denne sin Styresmans medverkan till vinnande af ónskelig förbättring, hvar- vid äfven saknaden af Hebreiska Stilar i Boktryckeriet ibland andra hinder för verksamheten inom Lärosätet uttryckel' zen räk- nades. Men verkan af allt detta uteblef, oaktadt flere förnyade påminnelser, länge, och när omsider den Kongliga Resolutionen på omförmälde Petitioner, gifven d. 15 Febr. 1654, utföll, i hvars tredje punkt Bokiryckeriets trångmål framför allt syntes hafva blifvit behjertadt, såsom i det följande skall ådagaläggas, kunde deraf dock snart sagdt ingen fördel för detsamma i sjelfva ver- ket päräknas. Uuder mellantiden hade väl äfven d. 2 Maji 1683 dåvarande Rector, Professoren Jacob Flachsenius, propone- rat ”om icke det vore nyttigt och Acad. hederligit, att man till Acad. Tryck skulle förskaffa Hebreiska bookstäfver, emedan i Fisco kunde vara án i förråd några medell der till,” hvaruppå Consistorium fattade det beslut, att någon i Stockholm skulle an- modas om bestyr härmed, eller ock, i händelse framgång icke vunnes på denna våg, "nomine publico" borde "három skrifvas till Academiam Rostochiensem;” men häraf visade sig sedermera ingen påföljd och icke heller finnes något annat steg till ända- målet vara taget, förrän år 1692. Otvifvelaktigt är väl, att rik- tiga Hebreiska Typer blifvit nyttjade till några dessförinnan ifrån Universitets Tryckeriet, enligt Titelbladen, utkomne arbeten, så- som t. ex. Triheresium ÆEbræorum, sive de tribus Sectis ve- 668 Frepr. /l.1L H. PIPPING terum Judæorum, Pharisæis scil. Saducæis ac Hessæis. Dis- sert. Philolog. — — sub umbone — — M. Davidis Lund, — — ad censuram delata a Severino Riisberg, ad d. 28 Sept. A. 1689, samt en samling af skrifter på flera språk, så i bunden som obunden stil, utgifven på Universitetets vågnar med anledning af oftanämude Biskop Gezelii d. ä:s likbegångelse d. 24 Junii 1699, under Titel: Pia Justa, pientissimis manibus Firi, — — Johannis G. Gezelii, — — Diveceseos Aboön- sis — — Episcopi — — Regieque Universitatis Pro-Cancel- darü: — — Quæ Academia Alvensis Ipso Exequiarum die, videlixet 23 Junii, vergentis Anni M. DC. XC. — — persol- vit. Men att sådane Typer varit blott för dessa tillfällen lånade ifrån Gezelianska Tryckeriet, eller ock endast Titelbladen i sjelfva verket blifvit tryckte på det Akademiska, är så mycket mera sannolikt, som Hebreiska Stilar åter saknas uti en två månader sednare än den ofvannümnda, åfven under Professor Lunds presidium, utgifven och hos Warr. tryckt Disputation De Phy- lacteriis Judeorum, Resp. Jerem. W allenio. ^) Härtill kommer, att Consistorii Protocoller för d. 8 Junii 1692 samt d. +) Såsom bevis alt Universitets Boktryckeriets långvariga brist på Hebrei- ska Stilar åtminstone år 1690 ändteligen varit alhulpen, är i Biskopen Gezelii d. à, Minne, sid. 129, en at Joh. Flachsenius sagde år ut- gilven Synodal Disputation anförd; men al misstag. Ty det arbete, som härmed troligen menas, har icke utgått ifrån berörde Tryckeri, utan ilrån det af nyssnämnde Biskop anlagda, såsom äfven i en af Bilagorne till Minnet, sidd. 315 och 316, rätteligen är uppgilvet. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 669 14, 19, 27 och 28 Juni 1693, äfvensom Statsböckerne för sam- ma tid, utvisa, att sedan Varr vid början af sommaren först- námnde år, efter erhållet tillstånd, med en Skeppare Eric Claésson til Lübeck ófversindt någon Universitetet tillhörig gammal "tertia cursiv och halfparten af tertia antiqua? Sul, và- gande, enligt vid Inventeringen d. 6 Aug. 1679 gjord anteck- ning, tillhopa 7 & 12 m., för att omgjutas till "Hebreiska, Sy- riska och Arabiska bokstäfver,” ankommo på samme Skeppares farkost, efter ett års förlopp, icke allenast Hebreiska stilar af 1 @ 11 m. vigt, utan ock ny Svensk Mittel, uppgående antingen ensam eller tillsammans med de förstnämnde till 10 à 14 m. Hvilketdera må menas, synes icke af anteckningarne härom, och om Syriska samt Arabiska Stilar finnes icke något vidare nämndt. I arbetslön fordrades, troligen inalles, 9 Rth. 8 Lübska Schilling, i afbetalning hvarå 9 Riksd. af Fisci medel beviljades, sedan War, som blifvit til Consistorium uppkallad för att upplysa huru det borde förstås, att det nya Stlpartiet i vigt mycket öf- versteg det till utbyte fórsinda, förklarat sin afsigt vara, att an- tingen med gammal Stil eller med penningar betala öfverskottet. Icke dess mindre äro nyssnämnde 9 Riksd. af honom d. 1 Julü 1693 qvitterade endast såsom betalning för Hebreisk Stil. *) +) Prof, sannolikt ibland de äldsta, af ofvanberörde Hebreiska Stil kunna ses i Solennitas. Doctoralis; anno Jubileo, in memoriam Concilii Upsa- liensis ante seculum habiti, a Sacra Majestate indicto; Indultu Manda- toque Regio, in Academia Regia Aboensi instituta, et decentibus cere- 670 FnEDR. WILH. PIPPING Till huru mångfaldig oreda en sådan handel, på en gång för Universitetets och Boktryckarens räkning, måste leda, om icke hvarderas anpart deri vederbôrligen bokfördes, var så mycket lättare att inse, som gränsen emellan hvarderas skyldighet att sörja för Tryckeriets behof ännu aldrig blifvit utstakad. — Háruti lärer ock orsaken böra sökas dertill, att Rector Maguificus d. 28 Junii 1693, då nyssnämnde utbetalning var i fråga, åtog sig att med Secreteraren innan kort uti ”Academiens Typographie efter gambla inventeringen eu ransakning anställa,” likasom Consisto- rium äfven vid flera tillfällen derefter, genom Boktryckarens till- hållande att bestämdt uppgifva hvartill de penningar behöfdes, som han begärde, samt att sedan med vederbörliga räkningar ve- rificera deras användande, visade sig hafva kommit till inseende af angelägenheten att bättre än ülllörene hafva reda på Univer- sitetets andel i allt hvad som uti dess Boktryckeri fanns. Denna omtanke var ock nu så mycket nödvändigare, som omständighe- terna årligen fordrade allt större och större inskränkning af Läro- såtets utgifter för berörde Inrättning, under det dess behof af nya bidrag till förstärkning af de förra förråderne måste tillika med desses ålder tilltaga. Huru högt den af sagde omständigheter moniis ac ritibus peracta: cum Sacro Sanctæ Theologime Licentiatus, Dn. M. Jonas. Fracnsenius, St. Theol. Professor Ordinar. etc. nomine Admodum Heverendæ Facultatis Theolosica, in Aboënsi Templo Cathe- drali, et festivd Panezyri, Ejusdem Facultatis Doctor renunciaretur 3. Calend. Jun. A. Ch. CI, 19C. XCIII. A Prrro Lavrescouio, St. Theol. Doct. & Professore Ordinario, tune Pro-Decano. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 671 uppkomna förlägenheten sluteligen stigit, bevisa Consistorii Aca- demici skrifvelser af d.7 Aug. och 11 Sept. 1711, till dåvarande Cancelleren, Kongl. Rådet och Presidenten i Svea Hofrätt, Grefve GasrieL FALKENBERG, i hvilka angelägenheten för Universitetet att blifva bibehållet vid förmonen att få begagna den del af Bok- tryckeriet, eller stilarne och annat tillbehör, som då redan aflidne War, i lifstiden ägt, framställes såsom ett ibland skälen till Consistorii önskan, att till efterträdare åt honom få en man, som ville försörja sterbhuset. För Boktryckaren, på andra sidan, lig- ger häruti ett så mycket mera hedrande vittnesbörd, ju hårdare de prof voro, på hvilka hans förmåga att underhålla verket sat- tes genom samma allmänna olyckor, som vid slutet af sjuttonde och början af adertonde århundradet allt mera och mera in- skränkte Lärosätets utvågar till sin försörjning, äfven med det oumbärligaste. De i hela landet åren 1695, 1696 och 1697 in- träffade svåra missvexterna tvungo många af de till Universitetet skattskyldige jordlägenheters bebrukare, som kunnat med lifvet undslippa hungersnöden, så ringa desses antal ock i sig sjelf var, att öfvergifva hus och hem. Andre åter, som qvarstadnat, blefvo innan kort offer för härjande sjukdomar, hvilka den föregående landsplågan, såsom vanligen, alstrat. Sålunda hade i Universi- tetets öfre Fögderi 12 Hemman, utgörande tillsammans 63 Man- tal, samt i det nedre 5, med 2} Mantal, redan 4696 råkat i ödes- mål, och i det förstnämnde steg ödeshemmanens antal följande S5 672 FnEDR, WILzH. PIPPING — '" året ända till 581, skatlagde till 322 Mantal *). Härigenom hopades naturligtvis för vår VV aux, likasom för samtelige tjenste- *) Se Universitetets Statsböcker för de nämnde åren och Oratio, qua — — "rrxawpn: Primi — — ia Camenas Aboënses lautissima beneficia — — celebravit Andr. Joh. Lagus, pag. 100. Om det beklagliga till- stånd, i hvilket vårt fädernesland i allmänhet under ifrågavarande olycks- period var försatt, vinnas många upplysningar i Synopsis Chronologie Pinnonicæ Rythmica, eli Ajan-Tieto, à Laurentio Petri Ab. jonga on lisännyt C. R. (Car. Rein) och den 4jan-Tieto, som finnes tryckt framför de flesta upplagor af Finska Psalmboken, samt Carl Fredr. Mennanders på Kongl. Vetenskaps Academiens vägnar d. 19 Decemb. 1755 hållna Äminnelse-Tal öfver Theol. Professor Prim. Domprosten Doct, Gabr. Lauraeus, sid. 10, Tankar om sättet att förekomma den Missväxt, som fürorsakas af vàta i Sáninps-tiden, af Joh. Leche, i Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1764, Vol. XXV, sidd. 67,68, Tidningar utgifne af et Sällskap i Abo, för år 1784, sidd. 380, 381, och för 1785, sid. 38, Blandade Afhandlingar, såsom et Bihang til de af ei Sällskap i Åbo utgifne Tidningar, för år 1785, sidd. 52, 53, Åbo Tidningar för 1793, N:ne 38 —40, 42, 48, Beskrifning öfver Aland, af Fredr. Wilh. Radloff, sidd, 217, 218, samt Disputationerne, utgifna under Pet. Kalms inseende, af Ephr. Hoeckert, 1753, Beskrifning öfver Sjö-Staden Nystad, sid. 7, af Jac. Chydenius, 1754, Om Gamle Carleby, sid. 10, al Er. Cajanus, 1755, Beskrifning öfver Cronoby Sokn, sid. 14, af Christoph. Herkepaeus, 1756, Beskrifning öfver Hauho Sokn, sid. 10, och af Carl Bergman, 1760, Beskrifning öfver Sjö-Staden Ekenäs, sid. 39, af Hans Henr. Aspegren och Gabr. G. Aspegren, 1766, Beskrifning öfver Pedersöre Sokn, 2:a Del., sid. 86, under Joh. Bilmarks præsidium, af Sv. Mellenius, 1772, Historisk Afhandling om Sjö-Staden Raumo, Sednare Delen, sid, 24, och under Joh. Fredr. Wallenii, 1814, af Fredr, Korsström, Diss. Historiam descriptio- nemque Paroecie Mändyharju sistens, P. IL pagg. 18, 19. Hvartill, så- som sednare, men innan detta Stycke till Trycket lemnades, utkommen, kan läggas Wasa Tidning 1847, N:o 16. Likväl omfatta de i dessa och Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 673 min vid Universitetet, svårigheterna att utfå äfven sin aflöning, ännu mera än någonsin förut, jemte det Statsverkets, genom det andra allmännare kända tryckta skrifter förekommande underrättelser endast några delar af landet, och äro icke heller i allt hvad desse angår så fullständige och noggranne, att icke många önskningar om bristernes fyllande ur hittills obegagnade källor skulle hos Historiens vänner åter- stå. Derföre och dà folkmängdens minskning genom dödsfall otvifvelak- tigt är ett ibland de mest talande bevisen på vidden af Finlands förödelse genom de landsplågor, af hvilka det under berörde tid hemsöktes, tror jag mig icke böra underlåta att här upptaga hvad jag haft tillfälle att derom särskildt inhemta. Beträffande således först landets gamla hufvud- stad Äbo, för hvilken, med undantag af Slotts-Församlingen derstádes, de dödes antal icke är uppgilvet i den "Fórteknins öfver de i den hårda tiden, emellan Festum Michaelis 1696 och Festum Johannis Baptistæ 1697, döde blifne i Åbo Suft," som finnes intagen i N:o 49 af ofvannämnde Abo Tidningar för 1793, utvisa Domkyrkans i Kejserl, Senatens för Fin- land Archiv fórvarade, med till Länets Landsbôcker hórande Verificatic- tioner sammaubundne, Räkningar ifrån och med Maji månad 1696 intill samma månad 1698, icke allenast detta antals stigande och fallande un- der sagde tid, genom uppgiften fór hvarje dag pà de begraíne. utan ock i huru mer eller mindre medellós belägenhet stórre delen af dem aflidit, genom sädane på flere ställen tillagde anteckningar, som ses af det föl- jande. Förstnämnde år begrofvos: i Maji månad 20 personer, i Junii 24 samt dessutom 1 Tiggare, i Julii 26, i Augusti 14, i September 7, i Octo- ber 19, i November 14 och i December 12. År 1697: i Januarii 6, i Fe- bruarii 12 andre och 8 Tiggare, i Martii 13 andre och 11 Tiggare, i April 38, för hvilka betalning erlagts, 31 Fattige och 47 Tiggare, i Maji 60 med betalning och 105 Tiggare, i Junii 89 fór betalning och 49 Fallige, i Julii 63 al förstnämnde slag, 7 af det andra och 19 Tiggare, i Augusti 50 för hvilka algilter blifvit uppburne och 29 Fattige, i September 34 af lörst- nämnde klass och 2 af den sednare, i October 18 personer, i November 13 och i December 10. År 1698: i Januarii 11, i Februari f0, i Martii 14 för betalning och 12 Fattige, samt i April 7 af det förra slaget och 4 674 |. FREDR. Wıın. PIPPING nästan tillika med det nya århundradet började kriget öfver all måtta af det sednare, Med benämningen Tiggare, som i berörde Räkningar omvexlar med Tiggerskor och deras Barn, menas troligen ifrån lands- orterne ankomne bettlande personer, så vida älven antalet af dem är störst under de månader, då tillfalle till försörjning genom arbete à jor- den gemenligen aldramest saknas, hvaremot ordet Fattige, i stället för hvilket Utfattige några gångor förekommer, tyckes åsyfta Stade- eller Domkyrko-församlingarnes egna, i alldeles utblottadt tillstånd aflidne med- lemmar. Till hvilken höjd älven ibland stadens egenteliga innevånare bristen och nöden stigi!, skönjes också deraf, att stundom fyra eller fem personer af samma famille på en gång burits till grafven. — Förhällan- det i Nyländska städerne samt de socknar af Nylands och Tavastehus Län, hvilka icke hörde till Åbo Stilt, finnes icke heller förut specifikt uppgilvet; hvarföre ett rum här synes med fullt skäl kunna lemnas åt efterföljande underrättelser härom, hemtade dels ur Helsingfors fürsam- lings Kyrkoböcker, dels ock ifrån Kronofogdarnes i nyssnämnde Län, till dess Höfding, jemlikt d. 22 Sept. 1697 meddelade Ordres, afgilna, i Octo- ber månad samma år daterade, betänkanden rörande tjenligaste utvä- garne att få de genom missvaxlerne, bungersnöden och sjukdomar, hvar- af så väl befolkniugen omkommit, som ock boskapen störtat, i ödesmäl råkade ej mindre Skatte- än Kronohemmanen med åboer lórsedde och äterupptagne. Med dessa betänkanden, som nn fmnas i Kejserl. Senatens för Finland Archiv, följa nemligen Specificationer, särskildt för hvarje Härad och Socken, på, ibland annat, liemmansáboer, som dels genom dö- den, at hunger och sjukdom, algätt, dels ock för fatligdem och brist nödgats ölvergifva bns och hem, äfvensom på antalet af alla personer, hvilka, en igt Presterskape!s uppgilter under nästlörflutne året, blifvit al döden bortryekle, samt en "Korih opsattz oppå Närskrifne döda uthi Helsingforz Stadh A:o 97,” undertecknad d. 16 Octob. sagde år al denna stads då varande Kyrkoherde, Prosten Magister Andreas Matthiae Ignatius, Vid jemförelse af dessa handlingar med de utdrag ur Ölver- sten Adolf Magnus Klingspors Dagbok, som läsas i bo Tidningar för 1793 N:o 42, finner man ügonskeuligen, att samma handlingar utgjort källan till anteckningarne i nämnde Dagbok rörande förevarande ämne, Historiska underrättelser om Bokbiryckerie? i Finland. 673 stegrade behof uteslóto hoppet om ersättning für den brist i hvad med hvilket Klingspor hade så mycket flera anledningar att sysselsätta sig, som han, då olvanberörde betänkanden till Läne Styrelsen inkommo, uppå förordnande af d. 24 Sept. samma år 1697, i egenskap at Vice Landshöfding förestod densamma, efter det Öfversten Friherre Georg Johan Maidel, hvilken, under det Landshöfdingen Friherre Abrabam Cronhjort var af uppdrag på annan ort hindrad, dittills innehaft Vice Landshôfdinge Embetet, erhållit kallelse till Riksdagen i Stockholm. — Hvad således nu Helsingfors stad vidkommer, innehåller ofvannämnde uppsats om derstädes aflidnes an'al, följande ord: "Af Stadzens egne In- vånare som liggia i Kyrckgården 87 Lijk. Af Landzbygden Gängfolek och Tiggare, som äro jemwähl i Kyrckgården begrafne 53 L. Uthom Staden på ett förordnat grafstäile på Kampen, främmande Gångfolck och Tiggare 400 Lijk. S:a 540.” Tämmeligen nära härmed instämma ock de anteck- ningar jag i Kyrkoböckerne funnit, inskränkta, såsom det tyckes, till de i stadens Kyrkogård jordade, hvilkas antal här uppgår till 152, och at hvilka 21 äro kallade kyrkofattise samt en husfattig. Huru ovanligt stor dödligheten na var ibland stadens invånare, märkes vid jemförelse med folkmängden, af hvilken, enligt Mantals Förteekningen för 1694, den enda som jag kunnat öfverkomma för något af åren näst före det nu i- frågavarande, icke flere än 776 personer då voro till den ålder komne, att de borde här upptagas, äfvensom deraf, att de begralnes antal de nästföregående sjn åren icke utgjort mera än 65 under 1690, 94 är 1691, 101 år 1692, 78 år 1693, 87 år 1694. 68 år 1695 och 77 är 1696. Af all männare syftning äro de upplysningar, som rörande detta ämne före- komma uli en at Henric Forsius, under Prof. Pet. Kalms inseende år 1757 utgifven Disputation, med Titel: Historisk och Oeconomisk Be- strifning öfver Stapel-Staden Helsingfors uti Nyland, sednare Delen. sid. 76, vid hvilket arbetes åberopande dock det deruti förekommande misstag, ibland flere andra, bör anmärkas, som angår ofvannämnde [zna- tius, hvilken i Disputationens förra Del, som är skrilven på Latin och utkom 1755, pag. 41 berättas hafva 1702 blifvit Kyrkoherde i Helsingfors. Detta misstag är al utgilvaren sålunda rättadt, uti dess i Tidningar ut- gifne af et Sällskap i Åbo, 1772, N:o 30 och 31 införda Korta Histo- 676 FREDR. WILH. PIPPING aM detta Lärosäte enligt Stat tillkom, som redan länge af ätskillige anledningar varit i stigande, men nu vuxit till en förvånande riska underrättelse om Trivial-Scholan i Helsingfors, att Ignatius här uppgilves hafva till 1689 varit denna Scholæ Rector, och sedermera Kyrkoherde och Prost i Helsingfors, Häraf får dock icke annat slutas, än att Pastoratet af Ignatius tillträddes nämnde år; ty att Fullmagten deruppå varit gifven d, 28 Maji 1688, ses af ett ibland Verificationerna till Nylands och Tavastehus Läns Landsbok för år 1691 befintligt Trans- sumt deraf. Betraflande sedan de öfrige orterne i detta Län, uppgifves i oftanämnde handlingar specifikt, ibland annat, huru många ódeshemma- nen voro i hvart och ett af de till detsamma den tiden hörande sju Hä- rader, samt följande antal af med döden afgångne invånare, nämligen: För Bårgo Läbn: i Helsing Sochn 439, Sibbo Sochn 533, Tuusby Sochn 346, Nurmjerfvi 333, Bårgo Sochn 2294, Askola 176, Puckila 134, Man- sälä 345, Pärno Sochn 815, Mörskom 216 och Lappträsk 181, Summa 5822, uppkommen genom felaktig Addition, som i förenämnde utdrag ur Ofverste Klingspors Dagbok icke är rättad, i stället för 5812. För Raseborgs Lähns Östre dehl eller Häradh: i Espo Sochn 535, Kyrkslätt Sochn 340, Siundo Sochn 479, Loijo Sochn 883, Wichtis Sochn 365 och Låppis Sochn 338, Summa 2940. För Rassborgs Lähns Wästre dehl: i Thenala Sochn 346, i Kisko bobl 136, Poijo Sochn 237, Eknäs Stad 90, Jngo med Fagervik 576, Karis med Svartå 613, och Karis Loijo Sochn 275, Summa 2273. Für Öfre Hällola Häradh: Hällola Moder Kyrckia med dess underliggiande anexer 1906, Orimattila Sochn 540, Jtimä Sochn 670 och Syssmä Sochn 320, Summa 3436. För Nedre Hållola Häradh: i Hauho pastorat 1266, Lampis dito 1165, Padasjoki dito 469, Culimáis dito 364, Längelmä dito 14, Einäs fierdingh 188, Wuonå pastorat samt Rango 553, Janackala pastorat, af dem som lyda under nedre Hällula Häradlı 751 och Mänssälä pastorat 24, Summa 4794. För Ölre Säxmäkie Häradh: i Kullsiala Sochn 124, Pällkäne Sochn 506, Salialax Sochn 332, Längellmä Sochn 543, Kearus Sochn 99, Jambsä Sochn 680, Laukas Sochn 522, Sari Jeriwj Sochn 290, Witasarj Sochn 426 och Rautalambj Sochn 438, Summa 3980, eller med rättelse af eit Additionsiel, 3960. Samt for Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 677 höjd. *) Oftare än tillförene päminte han fördenskull ock un- der ifrägavarande tid sina förmän om Boktryckeriets tarfvor, men måste tillika merendels vidkännas någon afprutning, i afseende antingen på qualitet eller quantitet, af det som beviljades, eller ock åtnöjas med löften om framtida hjelp, hvilken dock icke sällan, till och med då ganska obetydliga utgifter voro ifråga, så länge uteblef, att icke allenast han, eller de som för verkställde reparationer hade något att fordra, blott småningom och sent fingo den betalning, som bordt med det skyndsammaste utfalla, utan ock allt arbete vid Tryckeriet, i anseende till dess usla skick, var nära att upphöra. Detta förhållande är synbart ibland annat deraf, att ehuru Inspectores Typographiæ, som enligt Consistorii d. 22 Oktober 1701 fattade beslut, då Boktryckaren, med an- Nedre Säxmäkie Häradh: i Somero Sochn 751, Tammela 632, Jochiois 601, Urdiala 384, Akas 496, Säxmäkie 895, Kalfwola 461 och Hattula 783, Summa 5003. Om de i Nedre Hollola och Öfre Säxmäki Härader aflidne personerne är särskildt antecknadt, att ibland här ofvanför uppgifne an- talet 259 i det förra och 372 i det sednare varit fremmande eller vage- rande fattige. Om Tavastebus stad saknas uppgift, ehuru sannolikt är, att den redan den tiden, till hvilken allt detta hörer, utgjorde eget Pa- storat. Hvad åter Borgå stad vidkommer, har man så mycket mera skäl alt anse den vara inbegripen i uppgiften om socknen med samma namn, som äfven i detta fall och i anseende dertill att stadens folkmängd icke var större, än som deraf kan slutas, att i dess Mantals Längd för 1694 icke flera än 754 personer finnas upptagne, det förefaller myckettvifvel- aktigt huru ofvannämnde stora antal af i socknen aflidne bör rälteligen förstås. +) Se flere af Noterne till förut nämrida Oration af And. Joh. Lagus. 678 FREDR. WILH, PIPPING hällan om medel till Reparation af några sóndriga stycken, in- lemnat en Specifikation af dessa, besett Tryckeriet, sedermera d. 6 Nov. till Protocollet refererade, att de befunnit det mesta af hvad han uppgifvit mycket nödvändigt behöfvas och "Bokstäf- verne så alldeles vara fórnótte, att allenast en Complett Styl" vore "ófrig, den han till aftryckandet" kunde "bruka, de öf- rige heelt incomplette och gamble," äfvensom VW aur d. 27 Apr. 1704 gjort ansökning om någon ny Stil, hvaruppä nyssnämnde luspectores, som tillika voro Inspectores Aerarii, åter anmodades att ”inquirera” om den uppgifne defecten; finnes dock ingenting under den tid af sex och ett halft år, som denne Boktryckare ännu efter sistnämnde dag lefde, vara gjordt till fyllande af sagde defect. Likaledes var väl d. 11 Maji 1704 utredt, att Digeln, gjord af tråd, sónderspruckit och i dess ställe en ny af Malm vore nódig; men emedan Klockgjutaren begärt für en sádan 100 Dal. Kopp. mynt, stadnade man d. 18 Octob. i det beslut, att den nya, som skulle anskaffas, borde blifva af Ek. På Boktryc- karens anmälan d. 2 Dec. samma år, att Tryckeriet behöfde nå- gon förbättring, hvarüll, enligt företedd Förteckning, erfordrades 30 Daler, äfven Kopp. mynt, om hvilkas utbekommande ”med det forderligaste” han tillika anhöll, emedan han icke kunde ”något aftrycka,” så länge det, som han dervid mest hade al nöden, vore ”alldeles förderfvadt,” resolverades ock att de speci- ficerade felen straxt skulle afhjelpas och betalningen derför ut- gilvas; men icke dess mindre blefvo endast 10 Daler d. 13 Jan. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 679 följande året och de återstående 20 icke förrän d. 3 nästföljande Novemb. utanordnade. Beslutet om Ekdigeln åter gick ännu mycket sednare, eller först 1707, i verkställighet, dà 20 Dal. samma mynt som nästnämnde summor, d. 3 Apr. beviljades, så väl till detta behof, som till ”Panna i Prässen, Column-Låda och Bråde,” hvilka stycken, såsom gamla och utnötta, numera voro obrukbara. Derefter finnes icke heller till Tryckeriets öfriga för- nödenheter mera ån 18 Daler Kopparmynt, dem Wair d. 6 Jul. 1708 quitterat, vara utgifne. Året deruppä, d. 17 Nov., sökte han väl ännu till någon Reparations kostnads bestridande, utverka sig 12 Dal., hvilka ock lofvades honom, ”så snart i Rectoris Cassa något skulle infalla”; men detta löfte tyckes aldrig hafva blifvit uppfyldt. Vid sådant förhällande och då utom de vid nämnde tillfällen utanordnade summor, icke mera än 14 Dal. Silfv. mynt och 44 Dal. Kopp. mynt synas vara af Universitetet för dess Boktryc- keri, under denne föreståndares långa tjenstetid använde, kan man icke, utan obillighet, lägga honom till last, att detta verk, nämli- gen hvad Lärosätets andel beträffar, vid hans afgång var mycket förfallet, såsom efterträdaren inför Consistorium d. 25 Octob. 1711 klagade och på andra sidan tyckes hafva blifvit erkändt, så väl vid detta tillfälle, som ock genom ofvannämnde skrifvelser till Cancelleren, af d. 7 Aug. och 11 Sept. samma år. Jag har i det föregående vidrört en Kongl. Resolution, gifven d. 18 Febr. 1684, såsom åsyftande isynnerhet någon hjelp 86 680 FREDR. WiLH. PIPPING \ för Universitets Boktryckeriet, och emedan :dess. dåvarande för- valtare, vid ett af, de tillfällen, då han under sina. sednaste år, nämligen d. 8 Okt. 1704, hos Consistorium anhöll om medel till denna: Inrättnings upphjelpande, till stöd derfóre. åberopat, ibland annat, samma Resolution, kan jag sä mycket mindre un- derlåta att hår utveckla orsakerne dertill, att den både nu och under den förflutna tiden af tjugu år, saknat allt afseende, som detta förhållande annars af flere anledningar måste icke allenast före- falla hvar och en obegripligt, utan: ock kasta skugga på dem, som icke ställt sig högsta magtens »:påbud till efterrättelse. Proto- collet för nåstnämnde dag innehåller icke något mera hårom, ån att Rector då producerat några afskrifter, insinuerade af JoHAn Warr, "med begåran att han måtte handhafvas vid det Bok- tryckiaren eller Typographien i de förra tider blifvit understödd med; men kunde dock härutinnan icke villfaras." Frâgan, af hürudan natur det hår åsyftade äldre understödet varit, vinner likväl erforderligt ljus utur omfôrmälde afskrifter, så framt de varit desamma, som ännu finnas i behåll ibland den af mig re- dan ett par gångor och sednast i detta Stycke sid. 659 åberopade samling, såsom med största sannolikhet slutas kan, ibland annat deraf, att deras enlighet med Originalerne är af Wars intygad. Dessa afskrifter innehålla 1:0 det ”Transsumpt af Typographi Fullmachts 4:de punet”, som jag på nyssnämnde ställe infört, :o det i denna afhandlings första Stycke sid. 559 aftryckte Cancellersbref, dateradt d. 21 Julii 1648, och 3:0 "Transsumpt Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 684 af Kongl. Maij.tz Nädiga Resolution uppå samptel. Professorernes vid Åbo Acad. underdänigste insinuerade Supplique, gifven Kong= öhr d. 18 Febr. 1684, punet: 3," så lydande: "Kongl. Maij. hafver och af serdeles nåder i anseende till den stora skadan som Academien i sista eldsvådan tagit på sitt tryckeri, förskont och befrijat Academien för de observationer som af Stats Contoret äro gjorde på bibeltryck tunnan, hvilken af de Academien till- slagne tijonde herbergen ährligen uthfaller och bestiger ıfran ähr 1674 till 1682 inclusive till Sjuttijo Två Tunnor Spannmähl, hvilket wärt Stats Contor och flere wederbörande hafve sigh hórsamligen att efterrätta.” Universitetets nödställda belägenhet vid det Boktryckaren p grund af det ofvanstäende sökte hjelp för det verk, som han förvaltade, äfvensom de af mig i andra Stycket, sid. 708, anförde anledningarne för Consistorium Aca- demicum att anse nyssberórde Cancellersbref såsom icke mera efter Per. Waros afgäng gällande, göra all förklaring af ej min- dre detta brefs án Fullmagtens lemnande utan afseende, ófverfló- dig; men annat är förhållandet med det tredje Dokumentet, som åtminstone vid första päseendet, tyckes icke hafva kunnat med- gifva något afslag på ansökningen. Vid nårmare skärskädande af detsamma finnes dock, att ingen annan tillämpning deraf med skäl kunde göras, än att Kronans, eller Bibel-tryck Fondens, fordran hos Universitetet af ofvannämnde spanmålsbelopp, komme att afskrifvas, hvarigenom likväl icke ens den förmon annorlunda än 1 högst obetydlig grad tillskyndades Universitets Boktryckeriet, 682 FREDR. /T rLH. PIPPING att dess behof möjligen kunde så mycket lättare fyllas, ju min- dre Lärosätet vore med skulder belastadt, enär så många andra anspråk på gemensam del i Statsanslaget för sagde behof tillika måste tillfredsställas. Att Regeringen åsyftat någon annan och större förmon för Inrättningen, tyckes väl böra tagas för afgjordt, äfven om man anser Bibel-tryck tunnans vanliga benämning af Tryckeri spanmål icke hafva kunnat på högre ort föranleda till misstag om denna spanmåls verkeliga beståmmelse, hvarvid Uni- versitets Boktryckeriets nytta alldeles icke var afsedd, och kan- ske ville man, att åtminstone den ifrån Universitetets löningshem- man eller tionde anslag utgående Bibel-tryck tunnan skulle till- falla Lärosätets Tryckeri; men då härom icke var uttryckeligen förordnadt, såsom ock detta, hvad den förflutna tiden vidkommer, i sjelfva verket icke varit någon befrielse för Universitetet ifrån Stats Contorets anmärkningar, utan endast den anmärkta fordrans öfverflyttning på Tryckeriet, kan man så mycket mindre undra deröfver, att nästan all kraft och verkan af ifrågavarande punct i den Kongl. Resolutionen uteblef, som det är uppenbart, att densamma genom flerehanda misstag blifvit inskränkt till hvad Tryckeriet angick, ehuru icke dess behof af hjelp nu var större, ån de öfriga Akademiska Inrättningarnes och derföre icke heller blifvit af Consistorium enkom framstäldt, eller anuorlunda nämndt, än i sammanhang med andra, ifrån Universitetets iråkade olyckor af flere slag och tryckande brist på hjelpemedel hemtade skäl att begära tillökning i Statsanslagen för detsamma i allmänhet. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 683 Mest anmärkningsvärdt ibland omförmälde misstag är det, som röjes i uppgiften om anledningen till nådebevisningen; ty nyli- gen hade Universitets Tryckeriet då icke lidit någon skada af eld och brand, äfvensom icke heller någon af de eldsvådor, som se- dan 1678 öfvergått Åbo stad, sträckt sig till detsamma. År 1684 förstördes väl en del af gårdarne vid yttersta åndan af Tavast- gatan i berörde stad; men om ock denna olyckshändelse inträf- fat tidigare än ifrågavarande Kongl. Resolution utfärdades, hvilket är mig obekant, synes det dock så mycket mindre sannolikt, att den beviljade förskoningen ifrån betalning af långt förut anmärkta Rester skulle hafva blifvit häraf föranledd och så hastigt derefter, att knappt någon anmälan om förloppet dervid ännu hunnit till högre ort inkomma, som en sådan anmälan svårligen kan hafva varit åtföljd af någon anhållan om delaktighet för Universitetet i det för de brandskadade tillåfventyrs erforderliga understöd, enär ingen då inträffad förlust för Lärosätet finnes omordad i de upp- gifter och anteckningar, som vi hafve ifrån och om den tiden. Icke mycket olika är förhållandet i de delar, som här komma i öfvervågande, med den vådeld, som d. 29 Maji 1681 ödelade största delen af Åbo stad, emedan icke heller då någon af der- varande Högskola tillhöriga Inrättningar blef vidare drabbad, än att Bibliothekets öfre tak, som var alldeles nytt, afbrann tillika med Kyrkotornet, eller Klockstapeln, hvarmed det varit sam- manfästadt. I Consistorii Academici d. 2 nästföljande Junii upp- satte skrifvelse till Canceller om olyckan, såges ock uttryckligen, 684 FREDR. JY ILH. PIPPING att "sielfva dhe Academiske auditorierne som vore nármast den aldeles afbrände härlige Doomkyrkian, doch i alt blefve oskadde, jämväl Typographia Academica, huuset där Aerarium stod, sampt Granarium" *). Då nu hártill kommer, att Consistorium under de nästförut framfarne åren tidt och ofta vändt sig till Öfverheten med underdäniga ansökningar om någon ersáttning für de bety- deliga förluster, som Universitetet och dess Personal af ätskillıga orsaker under längre tids förlopp fått vidkánnas, vill det synas, sásom vore ordet sista i oftanämnde Kongl. Resolution, utan iakttagande af flera års skillnad i tid, hemtadt ur någon af de äldre ibland sagde ansökningar, i hvilken någon nästfürut timad eldsvåda varit omtalad. Alla dessa bóneskrifter hvilade nämligen hufvudsakligast uppå den grund, att dá icke allenast betydeliga Ränte- och Tionde-Rester åstadkommit en alltför känbar minsk- ning i päräknade inkomster, utan ock eldens framfart åren 1656 och 1678 påkallat utomordentliga omkostnader och svår skuld- sättning, isynnerhet af Fiscus, eller den Fond, hvilken ensam var bestämd till underhåll för så väl Bibliotheket och Boktryckeriet, som alla byggnaderne, utom mycket annat, vore det åfven för nåmnde Inrättningar af sårdeles stor vigt, att Universitetet erhölle något skadestånd, jemte betalning för sina hos Statsverket inne- stående fordringar, ibland hvilka ock fem sjettedelar ánnu rák- nades af de 600 Daler Silfvermynt, om hvilkas utbetalning till *) Äfven om denna olyckshändelse innehåller Gabr. Wallenii förut cite- rade arbete flera omständeliga upplysningar. | Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 685 liqviderande af den summa, som Consistorium nódgats emot ránta uppläna till Universitets husens dels iständsättande, dels nybygg- nad, efter branden 1656, Riks Skattmástaren och samtelige Kam- mar-Räd allaredan medelst Kongl. Brefvet af d. 1 Julii 1665 er- hållit befallning att foga anstalt. Hvad Akademiska personers en- skilda förluster vidkommer, blefvo äfven. de vid flera af berörde tillfällen bevekligen framställde, och detta med så mycket gilti- gare skäl, ju ömmare behjertande samma personers rättmätiga anspråk, att åtminstone utfå hvad dem tillkom af Universitetet eller Statsverket, nu påkallade, såsom t. ex. då, enligt uppgiften i ofvannämnde skrifvelse om 1681 års brand, Pro-Cancellers, Rectors och åtta Professorers samt Quæstors hus och gärdar blif- vit i aska lagde, jemte det mycken deras lösa egendom gått förlorad. Af hvilket allt och ehuru hvarken flera än en Supplik äro åberopade, eller innehållet af någon sådan finnes upprepadt i öfverskriften à Kongl. Resolutionen, gifven d. 18 Febr. 1684, likasom icke heller några motiver äro anförde till dess tvänne första puncter, af hvilka den ena föreskrifver närmare utredning, huruvida icke Akademien hade i Hemmansråntor mycket mera, än dess betjente enligt Stat i lön tillkomme och om således nå- gon brist verkeligen funnes, samt den andra angår Professorerne och Enkor efter dem beviljad förskoning för Mantals- och Bak- ugns-penningars erläggande, alldeles såsom vid Akademien i Up- sala, det tyckes vara temmeligen klart, att denna Resolution är att betraktas såsom en på gemensam grund bygd Decision af 686 Frepe Win. PIPPING berörde äldre frågor och böneskrifter af allmännare syftning, samt att dess långvariga fördröjande utgjort förnämsta orsaken till den hår anmärkta oriktiga uppfattningen af saken i åtskilliga delar. Återgå vi nu, med blicken fästad på Universitets Boktryc- karens öfriga skyldigheter, utom de hittills betraktade, till frågan, huru Was fullgjort allt hvad han borde, förekommer ingen annan anledning till tvifvelsmål härom, ån besluten i Consistorii Protocoll för d. 28 Julii 1688, att han skulle tillsägas beflita sig om Trycket ”at det seer båttre och reenare ut,” och för d. 27 Febr. följande året, då WV az ”förmantes at han upsätter försvar- lige columner, och icke så små, som härtill skedt år; der hoos tilsåijes han at vara billig, och i öfrigt råtta sig efter des Full- macht och taxan, eliest der han skrijder 6£ lärer der på fölia behörig correction.” Till inskränkning i omdömet om mannens pålitlighet synas dock dessa beslut lika litet kunna verka, som de jemväl under hans tid, likasom förut, stundom förnyade påmin- nelserne om noggrannt iakttagande af äldre stadganden, angående nya föreskrifter i samma syftning tillkommo. Likasom tillförene barligen endast derföre, att de icke voro nog tydliga och bestämda ; hvarföre och då exempel af deras förbiseende ofta gåfvos af dem, hvilkas anpart uti efterlefnads skyldigheten var större än Bok- tryckarens, det sannerligen under de blandade förhållanden, ifrån Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 687 om han icke i hvarje fall förmått inse hvad honom äläg. För att ådagalägga detta, bifogas här utdrag af hvad Consistorii Aca- demici Protocoller härom under Warrs tid innehålla, med 6f- vertygelse, att icke allenast den större eller mindre betydelse och vigt saken hvarje gång haft, sålunda skall tydligare skönjas, utan ock någon upplysning till Universitetets Historia för samma tid i en eller annan af dess öfriga delar derjemte kan spridas. Så finnes antecknadt för 1682 d. 2 Novemb.: ”Renoverades det een gangh tillförennd slutit ähr, att Booktryckarena eij skola understä sigh trycka någon dedication uthan den af Magnif. Rectore och Decano ell. något annat det icke af någon Professore censureradt och underskrif.t vore." För 1688 d. 28 Juli: ”Booktryckaren skall tilsáijas at han inga skrifter emottager med mindre de áro ófversedde af Decano eller någon Professore," d. 1 Sept. "Discu- rerades om dhe äthskilliga Skriffter som här både på Svenska och Latijn blifva tryckte medh många fehl, och slöts att inga andra skola blifva aftryckte án dhe som af Professorerne äro öf- versedde och underskrefne. Jempte detta klagade och Prof. Poes. sigh däröfver att så många vitieuse Skriffter uthi ligata oratione uthkomma, betygandes sigh icke vara orsaken der till, effter han som den där nyligen Professionen anträdt, icke här tills sådant kunnat förekomma och dess uthan den ovanan här vore inriitat, att ock dhe Skriffter, som icke undergådt någhon Professoris cen- sur blifva aftryckte,” samt d. 21 Nov. $. 12: "Bibliothecarius H. Gabriel Wallenius, för det han öfversedt en Gratulation och låtit 87 688 FREDR. /l'ILH. PIPPING den oráttad komma på trycket, skal citeras im och tiltalas," äf- vensom (. 13: "Sásom medelst det at en och annan effter sit godtyckio understär sig läta uthgä pà trycket, sitt arbete, sà af verser, som eliest des utan, hvarvid esomoftast finnes ätskillige fauter, hälst uti oratione latina ligata: alt fórdenskull slijk irring til at förekomma, fórbiudes här med Academie Typographus alfvarl. det han inga andras än Professorum skriffter til at aftrycka emottager, med mindre de äro af Rectore, Decano eller någon Professore ófversedde. WVarda altså Magistri, Studiosi och flere andre förbudne, låta af egit bevåg något tryckia utan Professorum censur och ófverseende; och det i anledning af $. 1. de Typogra- phia et Bibliopolio. Der til med skal och yara förbudit at låta tryckia Svenska Gratulationer under något Latiniskt arbete.” Vidare in- nehäller Protocollet fór d. 27 Januarii 1693: "H.r Profess. Poëseos Mag. Torsten Rudeen besvärade sig, att här wijdh Academien wyckes många Svenska Verser fast oförsvarlige, icke vetandes hvem som dem har öfversedt, badh fórdenskull att Senat. Academ. på något behörigt sätt, tächtes sädhant hemma och förekomma: och resolverades här å, att bägge Booktryckiarne här i Stadhen, både Mest.r Johan Wall sampt lohan. Winter, skohla blifva opkallade, och tillsagde, att de wijdh ett ansenligit wijte, som Senat: Academ: féreläggia will, icke skohla taga emot några Svenske ell. Latinske verser, alt tryckias, dem bemite Profess: Rudeen icke har till- förene Censurerat och gillat”; *) för d. 22 April: "Hvadh eliest +) Då Consistorium Academicum icke hade inseende öfver det Tryckeri, som Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 689 vidhkommer att tijdh effter annan förspörjes, dett många skriffter illa eller aldeles ocorrigerade tryckta blifva, så skall der öfver noga hand hållas, isynnerheet emedhan nu blefvo upnämnde terne: Studenters verser, dem Prof. Tolpo sades nyligen hafva öf.sedt, uti hvilka och grofva errata skola finnas; resolverades fördenskull att H. Rector Magnif. nomine publico, förmanar ber. de Prof. Tolpo, att han hädanefter, medh sådhant som hans Pro- fession ej egendtel. angår, sigh intet befatta ville”; och för d. 17 November: ”Prof. Eloqu. Mag. Alander begiärte dett Consi- storium ville än ånyo tilhålla Booktryckiaren WVallen att intet låta genom Trycket utgå någon Epistel, den icke af honom Prof. Eloqu. vore öfversedd, efftersom bem.te Booktryckiare det förra Consistorii förbodh nyligen ófv.trádt, och en Epistel, som tem- melig gemen vara skall, vedh H. Prof. Tolpos disputation af- tryckt; här å resolverades, att Booktryckiaren vedh laga wijte skulle päläggas sig ifrån sådane förseenden att afhälla.” *) Winter förestod, nämligen det af Biskop Gezelius d. ä, grundlagde, kunde denna Resolution, äfvensom det förut upprepade beslutet af d. 2 Nov. 1682, hvad deri angår flere än Universitetets egen Boktryckare, icke syfta på andra än de fall, då Akademiska skrifter möjligen komme att i omförmälde andra Tryckeri läggas under pressen. +) Blott tvänne under Simon Tolpos eler Tålpos inseende år 1693 — utkomna Disputationer äro kända, den ena in 4:o, ventilerad d. 11 April och den andra, som är in 8:o, d, 26, eller, sásom en handskrifven ändring i det exemplar jag har fór ógonen synes utvisa, d. 28 Junii. Den fórra, med Titel: Discursus Gnostologicus, Cognoscibile philosophicum precisivum, adumbrans, är pro gradu philos. utgifven afEric Indrenius och på La- 690 FREDER. WILH. PIPPING +: Icke heller tyckes det förtjena mycket afseende, att W «ix. likasom de fleste andre Boktryckare, ımtill år 1707, då en alf- varlig Påminnelse och Atvarning i ämnet af Kongl. Cancellie Collegium till alla, som i Riket antingen sjelfve ägde eller före- stodo andras Boktryckerier, under d. 16 Febr. genom trycket ut- färdades, uraktlåtit hvad som genom åtskilliga tid efter annan utgångna Kongl. Författningar och Påbud, ibland hvilka isynner- het de af d. 15 Juhi 1662, d. 14 Aug. 1663, d. 2 Nov. 1667; d. 12 Nov. 1674 och d. 5 Julia 1684 böra nämnas, blifvit stad- gadt, sednast med föreläggande af 100 Dal. Silfvermynts böter, angående skyldigheten att af alla skrifter, af hvad namn och in- nehåll som heldst, så snart de blifvit färdige ifrån trycket och före något slags utdelning, inlemna ett exemplar till Kongl. Maj.ts Archivum och ett til Kongl. Bibhotheket, isynnerhet då hans närmaste förmån hvarken finnas hafva lagt honom sådant till last, eller för egen del under en lång tids förlopp fästat större tinsk prosa dedicerad till en stor mängd gynnare och anhörige, äfvensom försedd med Latinska Gratulationer på vers, al Prolessorerne Tolpo, Wanocbius och Rudeen, Adjuncten Gabr. Thauvonius samt Stu- deranderne Erie Resinius, Paul. Naysander, Pet.Arctopoli- tanus och Greg. Arctopolitanus. Vid den sednare, kallad: Dis- putatio Metaphysica, de aptitudinali propriorum separatione, ai Jacob Forsterus, anträffas, jemte två Latinska Dedicationer, den ena i obun- den, den andra i bunden stil, Gratulations verser på samrma språk si val af Professorerne Tolpo och Wanochius, som ock af Studeranderne Er- nest Gestrinius, Theod Junbäck och And, G Chydenius, samt på Grekiska af Studeranden Henric Seidelius. Historiska underrättelser om Boktryeteriet i Finland. 691 uppmärksamhet på sagde Författningar, án som i andra Stycket, sid. 725, är visadt, ehuru ej mindre Akademie Cancellererne, Bi- skoparne och Consistorierne, ån Kongl. Cancelliet, fått sig älagdı att hålla hand öfver verkställigheten. Berörde Pdminnelse innefattade jemväl föreskrift, att uppå alla Böcker och Tractater, som sedan 1662 blifvit tryckte, skulle de, som vore ägare af Tryckerierne, ifrån hvilka de utkommit, utan dröjsmål och aldrasist inom tre månader ifrån författningens datum till Kongl. Archivum inlemna en noggrann Förteckning, jemte de saknade två exemplaren, samt, hvad de verk vidkomme, som hos dem icke mera vore till fångs, namngifva författarene och af desse införskaffa de exemplar, som mu fordrades, äfvensom att alla Bok- tryckare framdeles borde ofördröjeligen till Archivum, enligt sednare Förordning inlefverera utom det, hvarom förut föreskrifvet var, ännu fyra andra exemplar, hvilka komme att till Akademierne i Riket utdelas. "Framför de öfriga förtjenar sistnämnde föreskrift här uppmårksamhet, och det af dubbel anledning, då nu för första gången så väl skyldigheten att till bemälde läroverk gratis lemna exemplar af allt tryck ålades Boktryckerierne i gemen, som ock rättigheten att bekomma allt sådant uttryckeligen utsträck- tes till alla Sveriges Universiteter. Genom Kongl. Resolutionen, gifven i Upsala d. 2 Julii 1692, var väl förordnadt, att till der- varande Universitets Bibliothek borde ett exemplar lefvereras af alla Böcker och Tractater, som komme att tryckas i Stockholm, Upsala, Westerås och Strengnäs, och sju år sednare blef Uni- 692 FrEDr. Wııa. PIPPING versitetet i Lund delaktigt af samma fürmon; men om Åbo sär- skildt finnes ingen Författning i någotdera af omförmälde afseen- den, äfvensom vederbörande derstädes synas hafva försummat att göra hvad på dem ankom, för att utverka den jemlikhet hårutinnan emellan Sveriges samteliga Högskolor, som billighe- ten onekeligen fordrade. Nu, då Cancellie Collegii Påminnelse och Kongl. Maj.ts deruti åberopade Stadga och Förordning Om alla Nyskrefne Warkz Censurerande, — — Item Stadfa- stelse på förra Kongl. Förordningar om dhet samma, så och Exemplars inlefvererande til Kongl. Archivum och Bibliothe- ket aff alt thet som tryckt warder. Sampt Booktryckiarenes Straff som har emot bryta. Dat. Stockholm 5 Julii 1684, tillika med ett särskildt bref ifrån Cancellie Collegium och ett annat ifrån Archivi Secreteraren Elias Palmschiöld, af hvilka det sednare innehöll, att Postmåstaren i Åbo skulle emottaga de ex- emplar af derstådes upplagde skrifter, som komme att lefvereras, d. 3 April 1707 blifvit i Consistorio Academico uppläste, com- municerades de genast med Boktryckaren War, på det "han alt sådant måtte ställa sig till hórsam efterrättelse”, och tillades, att den äskade Förteckningen borde upptaga alla Böcker och Tractater, som upplagts pä Akademiens Tryckeri, sedan han blef dess föreståndare, samt att han hos vederbörande skulle göra för- fiágan, om jemväl alla Disputationer, äfvensom Gratulationer och Grafskrifter skulle begripas under de nämnda skrifterne, men imellertid, till dess närmare visshet härom kunde vinnas, inne- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 693 hälla de föreskrifne sex exemplaren af allt hvad han härefter komme att trycka. Hurudant svar häruppä följt, vet jag icke. Protocollet för d. 27 nästföljande Maji upplyser endast, att W arı. väl hade förbemälde Förteckning uppsatt, men ınga exemplar af deri upptagne böcker att ófversándas, hvarföre han ock begärde ”assistence” att få dem af "Herrar Auctoribus eller deras arfvin- gar”; vid hvilket förhållande han ansågs icke kunna göra annat, än skicka öfver det han hade, ”refererandes sig ej kunnat få det öfriga om händer.” I nära sammanhang med allt detta stå de åtgärder, som vid det Finska Universitetet vidtogos, då, med anledning af Presteståndets hemställan på Riksdagen år 1686, en Censor libro- rum för hela Riket blifvit vid Kongl. Cancelliet tillförordnad. Härom upplysa handlingarne, att icke allenast Cancellie Colle- gium, i skrifvelse af d. 16 Aug. 1688 *), meddelat Consistorium Academicum underrättelse om Kongl. Maj:ts förordnande i ämnet och att Nicolaus Rubens blifvit till befattningen i Nåder kal- lad, utan ock denne man vändt sig till samma Consistorium med ett bref, som väl icke numera finnes i behåll, men till hvars innehåll kan slutas af Protocollerne för d. 6 och 9 Febr. 1689, jemförde med Cancellie Collegii Instruction för honom, gifven d. 7 Juli föregående året. ^*) Andra och tionde puncterne i denna +) Lika lydande med den till Biskoparne och Superintendenterne aflåtna skrifvelse, som läses i Gezelii d. à. Minne, sidd. 91, 92. ++) Tryckt i Uplysningar i Swenska Historien, Tredje Delen, sid. 105 och följ. 694 FREDR. W°iLH. PIPPING Instruction utvisa nämligen att, emedan den nya befattningen skulle bestå fürnämligast i noga aktgifvande deruppä, att icke någre skadelige och förargelige böcker måtte antingen af Bokfö- rare till Landet införas, eller af Boktryckarene derstädes uppläg- gas och tryckas, samt då det, jemlikt äldre Författningar, åfven äläg Biskoparne och Consistorierne, isynnerhet utom Stockholm, att hafva uppsigt öfver sådane personer, Censor borde träda i flitig correspondance med bemälde embetsmän och myndigheter, på det de ock måtte sig emellan öfverlägga om tjenligaste sätt och medel att hämma införsel och uppläggande af ofvanbemälde slags böcker, äfvensom underrätta hvarandra ej mindre om hvad som på hvarje ort blifvit med tillstånd tryckt, än om de skrifter, hvilkas utgifvande man funnit betänkligt att tillåta, hvarjemte honom tillkom att ”infordra Register af alla Boktryckare, alla 6 Månader, på alt det de uplagt.” I det förra af nyssnämnde Pro- tocoller åter läses: ”H. Nicolai Rubenii breef angående Tryckeri uplästes, och skal Booktryckaren tilsäijas at upsåttia ett sådant Register, som der i förmåles. Som och at de hvar siette månad uppsåttia alt hvad de trycka eller hafva i förslag at trycka. Så skal och hvar i sin facultet upsättia de böcker som man tycker förbiudas skulle. Til den quæstion om det medlet är Sufficient til at hemma förbudne böcker, som finnes uti 667 års placat, svarades at det synes vara Sufficient nog, utan om något wijte skulle tilläggias på Bookföraren, at de hafva richtige Catalogos. Sedan kan Consistorium framdeles, om man något kunde wijdare Historiska underrättelser om Poktryckeriet i Finland. 695 hafva at påminna, sådant gifva tilkänna.” Samt i det sednare: "Bibliothecarius och Typographus tilsäijes at effterkomma det som Kongl. Cantzelijets och H. Rubens breef innehåller.” Jemte det nármare fórklaring sälunda vinnes rórande beskaffenheten af de skyldigheter, om hvilkas uppfyllande Universitets Boktryckaren i Åbo nu skulle erhålla tillsägelse, anträffe vi här, såsom det tyc- kes, äfven ursprunget till de genom sednare Författningar ytter- ligare och med nogare bestämningar päbjudne halfårs Förteck- ningar, hvilka borde åtfölja de exemplar af alla under näst förut förflutne sex månader tryckta böcker och skrifter, som Finlands Boktryckare, ifrån nämnde tid och så länge detta land lydde un- der Sverige, lika med alle öfrige Boktryckare i Konungariket, voro pligtige att insända till Riks Archivet, för att sedan derifrån på föreskrifvet sätt till vederbörande utdelas. Af dem, som icke tryckt något större antal skrifter under ett års lopp, afgafs dock ofta endast en för hela det året gällande Förteckning, på lika sätt som alla innehafvare af Boktryckerier i vårt land numera, jem- likt Kejserl. Censur-Öfverstyrelsens bref af d. 11 Decemb. 1835, äga att fullgöra samma skyldighet. Huru den, kort fórrán W arr tillträdde förvaltningen af Universitets Boktryckeriet, för dess behof inrättade Figurstickare befattningen, under hans tid icke allenast erhöll ny innehafvare, utan ock till sin natur undergick förändring, hör äfven till detta Tryckeris Historia för samma tid. Dessförinnan hade Medel- 88 696 FREDERE. IWILB. PIPPING plan, i en skrift, som d. 21 Januari 1687 i Consistorio upp- låstes, begärt att blifva antagen till Stilgjutare vid Universitetet, jemte det han fortfore att vara dess Figurstickare; ”) men huru- vida denna begäran, på hvilken för tillfället resolverades blott att Consistorium icke ville deröfver utlåta sig, innan han visat prof af sin färdighet att gjuta stilar, sedermera må hafva ledt till önskad påföljd, är så mycket mera tvifvel underkastadt, som handlingarne icke innehålla något vidare om saken, och Suppli- kanten icke långt derefter flyttade ifrån orten. I Åbo stads man- talsläugd, daterad d. 7 Febr. 1689, qvarstår denne man visserli- gen ännu, tillika med sin hustru; men af Universitetet finnes han icke hafva hvarken begärt eller åtnjutit något på sitt vanliga un- derhäll sednare än d. 7 Mart. 1688, då en Rest deruppå, af en Tunna Spanmål, blef till honom utanordnad, och flera skäl, hvilka icke hår hafva låmpelig plats, göra det sannolikt, att han redan under loppet af sistnämnde år begifvit sig till VViborg, såsom blifvande föreståndare för det Boktryckeri, hvarå dervarande Gymnasium d. 16 Apr. samma år erhållit Privilegium. **) Om efterträdare åt Medelplan synes likväl icke någon fråga vid Universitetet hafva uppstått förrän omkring tre år sednare, dà Rector d. 21 Aug. 1691 för Consistorium berättade, att Professor Wanochius, som nyligen ifrån Stockholm återkommit, hemtat +) Dagens Protocoll fiones aftryckt i Gezelii d. à. Minne, sidd. = 131. **) Kongl. Besolutionen härom är, efter en bevittnad afskrift, inlörd i Borgå Gymnasıi Historia, af Magn. Jac. Alopaeus, sid. 54, Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 697 med sig en ung karl, som tjent på Tryckeri och sökte blifva Academie Figurstickare, fórmálande derjemte att det vore Cancel- lerens vilja, att han dertill skulle antagas; men emedan Consisto- rium förmente en tjensteman enkom för ifrågavarande ändamål icke behöfvas eller kunna underhållas, utan sökanden böra, om han på vanligt sått toge tjenst vid Universitets Boktryckeriet, få sär- skild betalning för det arbete med figurstickande, som tillika kunde erfordras, samt bemälde Professor icke heller var tillstädes, tog ärendet då anstånd. Härvid förblef det äfven i flera års tid beroende och afgjordes sluteligen d. 30 Octob. 1694 på det sätt, att den Figurstickare, som nu antogs och utan tvifvel var den förut omtalade personen, icke hade att med visshet påräkna an- nat än Universitetets försvar, lika med öfrige för dess behof an- tagne handtverkare, såsom ses af följande ord i dagens Protocoll: ”Diseurrerades om Gustaf Erichsson Hagner, som till figur Stickare Embetet begärar komma i Medelplans ställe, hvars insinuerade Supplique blef opläsen. Altså resolverades att Gu- staf Erichsson Hagner blijr antagen under Academiæ hägn och försvar, helst effter Hans Excellence Cancellarius åth Hr Pro- fessor Theolog. Wanochio låtit förstå, att han vill haa en figur Stickare wed Academien.” | Annu närmare upplyses detsamma, jemte åtskilliga andra delar af saken, genom följande ibland Pro- tocollerne förvarade Concept till Constitutorial, i form af Proto- colls Utdrag, för den antagne: ”Ex Protocollo Senatus Academici. Anno 1694 d. 30 Octobr. blef enhälleligen Resolverat, att såsom 698 FREDR. WILH. PIPPING ved denne Kongl. Academiens Tryckerij nödvändigt behófves en figur Stickare och hår för tijden ingen år, som uti sådant mähl kan vara denne Kongl. Academien til tienst. Och såsom Konst- rjk Gustaf Erichsson Hagner sig der till anbudit, som en tijd varit hår i Staden och vijst proff till sådant handtwáürk; be- tygandes och Professor Mathes. Mag. Magnus Steen att han der af proff uti Senatu; Altså blifver han till Amplissimi Sena- tus wijdare godtfinnande der till antagen och i krafft af detta till samma tienst confirmeres och insätties. Hans plicht skal vara, flitigt att opwachta effter Hr Rectoris och sampt. Hhr Professo- rum ordres uti det af honom i hans tienst fordras, altijd så la- gandes att han sine Förmån med höffligheet och skyldig lydno går tillhanda, och hafver han der emot att åthniuta de privile- gier, som Kongl. Maij:t denne Academien till sådane handtwäre- kares försvar Allernädigst confirmerat hafver. Actum ut supra." Om Boktryckare beställningen vore att anses för så vär- dig, att innehafvaren deraf kunde alltfort tillåtas taga plats i samma Kyrkobänk, som hans företrädare begagnat *), tyckes mu åter hafva blifvit satt i fråga, då, sedan Consistorium Ecclesiasti- cum anmodat Rector Magnificus att förehålla Boktryckaren och Fogden, det de icke borde gå 1 den bänken, der Akademie Se- creteraren och Adjuncterne plågade gå, Consistorium Academi- cum, oansedt de förstnämnde beropat sig på gammal häfd, d. 23 +) Jemiôr Första Stycket, sid. 730. Historiska underrättelser om Boktryckerièt i Finland. 699 Aug. 1688 resolverade, att efter det icke länge varit vanligt, att desse personer haft berörde plats i Kyrkan, och det syntes anständigt, att Secreteraren och de andre hade särskild bänk, skulle både Boktryckaren och Fogden tillsägas att gå i den nästföljande, så att Lector och Conrector Scholz samt Notarius Consistorii Eccle- siastici finge stå tillsammans med Secreteraren och Adjuncterne. Beslutet återtogs likväl snart, på de grunder, som Protocollet för d. 1 nästfölj. Sept. utvisar, hvarest säges: ”När Rector Magnif. föredrogh det Booktryckaren Wald högeliga bedit att han icke måtte drifvas uthur den Bäncken, i hvilken han så länge stådt hade och andre Booktryckare för honom, holtes för rådligit att han gäär i den vanliga Bäncken, effter den Bänckdeelningen som skedt är, är oviss och lärer blifva förändrat.” Berättelsen om Joman Warrs bemödande att hålla Bok- tryckeriet i så godt skick, som Universitetets ringa bidrag dertill och omständigheterna i öfrigt medgåfvo, år ofvanföre sträckt till omkring ett år före hans död, som inträffade 1710, sannolikt i sednare hålften af November, emedan begrafningen skedde d. 22 i denne månad, såsom ses af Abo Domkyrko Räkning för året, ibland Verificationerne till Länets, i Kejserl. Senatens för Fin- land Archiv förvarade Landsbok. Att han fallit offer för den far- sot, som ifrån början af Augusti intill samma års slut och i nå- gra orter inpå det följande grufveligen härjade detta land, *) *) I förut åberopade, Finska Psalmboken åtföljande, Ajan-Tieto berättas härom med dessa ord: ”W. 1710 Oli syxyllä cauhia rutto Ruotzin Wal- 700 FnEDR. WILH. PIPPING förekommer äfvenledes sannolikt, vid öfvervägande icke allenast af dödsfallets liktidighet med sjukdomens häftigaste framfart i sta- dacunnasa, nijn etta Turun Caupungista cuoli 2000 ibmistä. Lijcui myös Udesa Canpungisa, Raumalla, Biörnboris ja pitkin Suomen maan randa. Stockholmis cuoli ylitze 20000, Bigasa, Räfwelis, Pernosa, ja myös wähisä Caupungeisa Ruotzin maalla, se sama tauti julmasti tappoi.” Troligen står dock här ordet Caupungista i stället för Caupungisa, emedan antalet af dem, som till mantalsskrifning i Åbo stad blifvit vid sådan förrättning ifrågavarande år, enligt vederbörligt intyg derom af d. 5 Martii, anmälde, finnes icke halva stigit högre än till 2748 personer och i Domkyrko Rak- ningen icke förekomma anteckningar om flere liks begrafning, än för October månad 73, November 126 och December 95, hvarefter sjuklig- heten i denna stad synes hafva i det närmaste upphört, då i Januarii månad "följande året 22 blifvit begralne och i Februarii endast 2, samt sedermera i allmänhet icke flere, än att dödligheten kan antagas för nor- mal i förhållande till folkmängden. Gäller frågan deremot icke stadens invånare allena, utan äfven alla andra, som då under vistelse derstädes blifvit af döden bortryckte, tyckes ofvanstående uppgift om de aflidnes myckenhet, om ock i rundt tal något för högt tilltagen, så mycket mera få anses för nära nog pälitlig, som det är bekant, alt fruktan, dels för den i sydöstra delarne af Finland, äivensom i alla Östersjö-provinserne, något tidigare utbrustna farsoten, dels ock för de ifrån samma sida allt längre och längre fortgående krigsrörelserne, då redan ur hus och hem förjagat en ganska stor mängd af berörde landsorters inbyggare, hvilka boppades i de vestligare belägna trakterna af vårt land och sjöstäderne, förnämligast Åbo, finna, om icke en säkrare fristad, åtminstone lättare tillfälle att, om ytterligare behof påträngde, komma öfver till Sverige, hvarförinnan likväl ganska många ibland dem uppbunnos af förstnämnde fiende till deras helsa och lif. Af dessa kommo de fleste, jemte många al stadens egentliga invånare, isynnerhet de fattigare, till hyıla utanför den- samma, på en dertill, efter det utrymme på Kyrkogården funnits brista för likens afskiljande, på sält omsorgen att hindra smittans spridande an- seits kräfva, enkom utsedd begrafningsplats; men alla här jordade äro Historiska underrättelser om Boktryckeriet z Finland. 701 den, utan ock af enkans i Consistorii Academici Protocoll d. 5 Decemb. antecknade, ovanlig dödlighet antydande, begäran att ifrån Domkyrko räkenskaperne uteslutne, sannolikt af den orsak, atticke någon redovisning, hvad dem angick, ålegat Sysslomannen, såsom äfven deraf kan slulas, att för andra här upptagne finnes utsatt om de fått lä- gerställe inne i Kyrkan, eller på Kyrkogården, jemväl då, i sednare fal- let, den så kallade fattigmullen begagnades och således ingen betalning kom i fråga. Till bekräftelse af den sannolikhet, som stödjer sig på allt detta, leder ock det af framl. Rådmannen Nathanaël Indrén författade Sammandrag af Åbo Magistrats Protocoller för ären 1710 och 1711, som är infördt i Tidningar utgifne af et Sällskap i Åbo, 1778, sidd. 29—32, äfvensom hvad Professor Joh. Jac. Tengström anfört i Gezelii den yngres Minne, sidd. 153—155; och torde, såsom ett tillägg rörande den i sistnämnde arbete omordade svårigheten att finna Prestmän, hugade att skänka de af farsoten angripne Religionens tröst, här förtjena nämnas, att i Kyrko-räkningen förekommer ibland de i December månad 1710 af- lidne, en ”Pest-Predikant, Erich Lethalensis.” Angående denna farsots framfart i andra delar af Finland anträffas många, mera och mindre spe- cifika, underrättelser uti åtskilliga vid Åbo Universitet utkomna Histori- ska och Topografiska Disputationer, ibland hvilka de här förut, sid. 672, åberopade isynrerhel böra nämnas, jemte Dissertatio Academica, Histo- riam Borgoæ, urbis Nylandiæ, leviter adumbrans; cujus Partem poste- riorem Preside Henr. Gabr. Porthan, p. e.s. Magn. Alopaeus, 1795, pag. 4. Till fyllande af hvad som ur dessa och andra skrifter kan hemtas, tror jag mig hafva skäl att här lemna rum för följande anteck- ning af Kapellanen i Helsingfors Magister Magnus Auricola i stads- församlingens eller Kyrkans Historiebok: "Anno 1710 i begynnelsen af Augusti Månadh begynte dhen Pestilentialiske Siukdomen här i staden grassera, och continuerade till begynnelsen af December Månad samme åhr, så alt i samma sooth aflede härstädes 1183 Personer med främmande neml. af hvilka en stoor deel på Kampen äre begrafne,” äfvensom för den ur samma Kyrkobok hemtade utredning, att i denna stads Kyrka och Kyrkogård hade under de sju första månaderne af berörde sjukdoms- 702 FREDR. WILH. PIPPING Oeconomus Templi Cathedralis måtte af Consistorium försäkras, att af mannens innestående lön få hvad Domkyrkan, i händelse af vidare dödsfall i huset, för grafställe och klockor tillkomme. Så framt orden, hvarmed i Consistorii Protocoll för d. 11 Sept. 1706 innehållet uppgifves af en Supplik, i hvilken Waır an- hållit, "det hans Son Daniel Wall, såsom en postulerad *) Bok- år blott 75 hk, eller i medeltal för hvarje af dem 102, blifvit begrafne, men deremot i Augusti 27, i September 32, i October 307, i November 282 och under de två första dagarne al December 8, hvarefter anteck- ningar af samma slag för återstoden af månaden saknas, troligen förnäm- ligast af den anledning, att äfven Kyrkoherden, förut omordade Prosten Ignatius, diafled. För det året voro 727 af stadens invånare mantals- skrifne, men för det följande endast 387. Likaså hade Borgå stad till mantalsskrifning för 1710 uppgifne 465 invånare, men icke flere än 355 för 1711. I anseende till sammanhanget med hvad Finland angår, tillåter jag mig ock att bär gifva anvisning på de upplysningar om ilrågavarande smittosamma sjukdoms uppkomst och fortgång i allmänhet, som vinnas i Loenboms Svenska Archivum, Tom. 1, sid. 122, Beiträge zur Ge- schichte der Ehstländischen Ritter- und Domschule, von Alex. Plate, Beval 1840, s. 30, Beskrifning om Runö i Lifland, af Fredr. Joach. Ek man, Tavastehus 1847, sidd. 202, 203, och Sjögrens Ethnografische Expedition nach Livland und Kurland, i S:t Petersburgische Zeitung 1848, N:o 32, oaktadt de tvänne sistnämnde skrifterne, såsom deras tryck- ningsär utvisa, sednare kommit till min kunskap än det öfriga af detta mitt arbete meddelades Finska Vetenskaps-Societeten. , +) I hvilken mening detta ord här är nyttjadt, finnes af Kongl. Förordnin- gen och Reglementet för Boktryckerierna i Riket, af d. 12 Aug, 1752, Art. VI f. 1 och Art. VII f. 5, jemförde med följande Definition i Joh. Georg Krünitzs Gkonomisch-technologische Encyelopædie, 116:r Theil s. 277: "Postulieren, 1) bey den Buchdruckern als ein Neutrum mit dem Hülfworte haben, Gesell werden, feyerlich zum Gesellen gemacht werden." Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 703 tryckiare Gesäll, motte utaf Consistorio blifva ansedd med Vice Typographi Character, på det, så framt honom Joh. Wall, så- som en åldrig och kraftlös Man, något vidkomme, des änkia då hade att hugna sig af sin endaste sons befordring till des Faders succession,” få tagas till grund för bedömandet af frågan huru gammal den sistnämnde vid sitt frånfälle var, blef han icke för tidigt af döden öfverraskad; men möjligen år i dem någon öfver- drift inlagd, med beråkning på så mycket lättare bifall till ansök- ningen. Härtill tyckes Consistorium icke heller hafva varit obe- näget, ehuru Daniel Wall, som nu blef inkallad och på till- frågan om han vore försedd med intyg om sin ”kunnighet i Booktryckiare konsten, samt om sin stadighet och förhållande,” afgaf nekande svar, fördenskull älades att förskaffa sig sådant af Kongl. Boktryckaren Johan Henric Werner, hos hvilken han sade sig hafva, sedan han först i Åbo hos sin fader lärt tryckare konsten, tjent både i Stockholm och vid det Tryckeri, som Werner hade i Upsala, ”der han ock postulerat, som des gratulationer utwijste.” Denna Resolution lofvade han äfven gerna efterkomma; men när detta sedan blifvit fullgjordt, finnes icke antecknadt. Imellertid inhemtas af Conceptet till ett bref, som Consistorium d. 8 Julii 1707, då någre af de Magistrar, som icke hunnit före sin nyss för sig gangne Promotion låta "till sielfva elaboration aftryckia” sina gradual Disputationer, besvärat sig deröfver, att de nödgats uppskjuta sin afresa ifrån orten, i 89 704 FnEDR. IVILH. PIPPING anseende dertill, att Academie Boktryckaren, "fór des svaga kraf- ter,” icke förmått vederbörligen betjena dem med sagde Dispu- tationers "oplágg- och aftryckiande" låtit till sonen afgå, att han, på sin faders förslag, blifvit antagen att vara denne ”tll hielp och stadigt för handen,” hvarföre han ock borde med det första som ske kunde förfoga sig hem, ”sin skyldighet i thy måhl att full- giöra.” I en skrifvelse af d. 9 Maji 1711, ifrån Consistorium till Universitetets Canceller, säges äfven, att Daniel W all redan i sin faders lifstid varit af Consistorio ”till tryckerijtz understödiande kallad.” Det uppdrag den unge mannen sålunda erhållit, blef dock aldrig af honom emottaget, troligen af den orsak, att andra utsigter till fortkomst icke långt derefter öppnat sig för honom, som 1709 fick sig eget Boktryckeri i Jönköping, efter att hafva gift sig med förre innehafvarens, aflidne Boktryckaren Peter Hultmans, dotter. *) Utom bemälde Daniel, hvilken 1711 dukade under för ofvannämnde farsot, som i några af Sveriges inre landskap icke förrän följande året upphörde, lärer Jonas Varr haft två söner, vid namn Lars och Anders, såsom torde få slutas deraf, att twänne ynglingar, Laurentius och Andreas Wallius, hvilka år 1698 blifvit på en gång vid Universitetet i Åbo inskrifne, i dess Matrikel kallats Aboönses, något som fordom oftast brukades mindre med afseende på skeende inträde i den vid lärosätet stu- *) Jemf. Alnander, pag. 87 och Lengren, sid. 16. 100). På sednare stäl- let bör dock namnet Petter rättas till Daniel. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 705 derande Åbo Nation, än på den ankommandes födelse- eller hemort, äfvensom, hvad Lars beträffar, särskildt deraf, att på Titelblalet för en under Professor Isaac Pihlmanns presidium d. 13 Maji 1703 försvarad Disputation Super 23 i. e. Pastoribus Seu re pastoritia veterum, ex occasione Gen. 47. v. 3, 4. efter Re- spondentens, Laur. Walls, namn står: J. F. Aboensis, och ännu ytterligare deraf, att ibland Gratulationerne till Studeranden Pe- trus Thuronius, Joh. Fil. Satac. Finl., som under Pro- fessor Simon Tolpos præsidium 1699 pro exercitio utgifvit en Disputation De principio et eo, cujus est principium, före- komma några Svenska verser, undertecknade af Laur. Jo. Wal- lius, Ab., med förklaring, att han dermed yttrade sin skyldighet emot sin Cousin. Orden Joh. Fil. syfta nämligen på Kyrko- herden i Kangasala Johannes Thuronius, eller, säsom han äfven kallade sig, VV aenerus, hvilken troligen var broder till Boktryckaren W aurcs hustru, Elisabeth Thuronius. Vid Lars Walls eget ofvanberórde kunskapsprof finnas likaledes flere Iyck- ünsknings skrifter, efter tidens sed, fogade, ibland hvilka en är af nyssnämnde Professor, Tolpo, då Theologiæ Professor, som deruti säger sig känna, att Respondenten vinnlade sig om theo- logiska kunskapsstycken. Att den andre sonen, Anders, snart öfvergifvit studierne och gått i krigstjenst, antyder ett svarsbref af d. 8 Januarii 1701 ifrån Consistorium Academicum till Lands- höfdingen i Länet, hvilken i skrifvelse af d. 31 nästföreg. De- cemb. begärt, att en Student Samuel Wallius, som icke in- 706 FREDR. WILH. PIPPING funnit sig på det soldat Compagnies mötesplats, i hvilket han blifvit inskrifven, måtte tillhållas att inställa sig till tjenstgöring, och nu underrättades, att denne icke på lång tid varit vid Uni- versitetet, men deremot en annan Student, vid namn Anders Wallius, barnfödd i Åbo, hvilken ”åfven begifvit sig under Mi- litie Staten,” nyligen, beledsagad af sina föräldrar, anträdt sin Marche ifrån orten. Begge dessa söner måtte icke långt efter den tid, till hvilken allt detta hörer, gått ur verlden, emedan Daniel i ofvannämnde, honom rörande, Supplik kallas sin mo- ders endaste son. Om tiden då fadrens vid Boktryckare beställningens erhållan- de gifna löfte, att äkta sin företrädares enka, blifvit uppfyldt, har jag icke någon nårmare upplysning, än att hon, Elisabeth Thuronius, är i Åbo stads Mantals Längd, daterad d. 17 Febr. 1681, upptagen såsom VV arrs hustru. Dock bör härvid anmärkas, att nästföre- gående årets Mantals Längd icke kunnat af mig påfinnas. Ät- minstone vid medlet af 1713 lefde hon ännu. Sedan någre af Jos. War, under första åren af hans tjenstetid, tryckte arbeten allaredan blifvit uppgifne, skola nu här nedanföre åtskilliga sednare utkomna nåmnas, hvilka synas före- trädesvis, af någon anledning, förtjena uppmärksamhet. *) Deras *) Parnassus Regum Sveciæ; Exhibens Breviter & succincté Sveo-Gotho- rum Regum potissima gesta et molimina a primo Sveciæ Rege Ad Ca- rolum Undecimum Usque, Regem hodie regnantem: ex optimis accura- tissimisg, Historicorum Svecicorum scriptis, Heroico-Carmine exstructus, Historiska underrättelser om Boktrycteriet i Finland. 707 antal väcker visserligen icke något fördelaktigt begrepp om i- frågavarande Tryckeris fruktsamhet; men kastas en blick tillbaka et in publicum productus, Labore & sumptibus Serenissimæ Regie Ma- jestatis Alumni Matthiae Martinii, Tavast-Finnonis. Abuæ, Exc. 4. 1686. 4:0. Gabrielis Wallenii Uthläggning öfver Sóndagz- Evanselierne, Ifrån Heliga Treefaldisheetz Söndagk til Adventet. Tryckt 1686. 4:o. Danielis Achrelii Oratoria, sive Manuduetionum ad Homanam Eloquentiam Libellus. Ex diffusis ambagibus, in hanc brevem formam collectus, ut nihil desideres earum, que inventianis naturam, dispositio- nis leses, elocutionis partes, vel actionis precepta spectant. 1687. 8:0. Militis Christiani Triumphus, Se on Christuxen Hengellisen Sota- miehen Cruunu Christillises Ruumijn-Saarnas, Cosca Muinnen Cunnial- linen, jalost oppenut, ja hywäs arwos pidettäpä, nyt Jumalar tykön& autuas Herr Magnus Wallaeus, Messukylän ja Teiskolam uscollinen Sieluin Paimen ja KirckoHerra, Merkilliseldä, Wapasucuisten, Cun- niallisten ja Jumalisten Wierasten, nijn myös oman Seuracunnan jäse- nitten joucolda, saatettin hänen Lepo-Cammions Messukylàn Kircos 26 Sept. 4. 1686. Lyhykäisest ja yrikertaisest selitetty á Johanne Thu- ronio, Past, e£ Prep. Cangasalensi. 1689. 4o. Scientiarum Magnes, Recitatus publicé Anno 1690, Die 25 Novem- bris, Cum Regis Optimi Natalem: Et pari ardore primum suum Cele- braret Jubileum Academia Aboensis. (Af Dan. Achrelius.) 8:o. Sylloge Systematum Theologicorum, mundi ante et post diluvian: ad hc nostra tempora, Ad ductum Beati Doct. Calowii collecta, publicé proposita & im gratiam Studiose Juventutis Academic Aboënsis, una cum Epitome LL. omnium Theologicorum Definitionibus ibi maxi- mam partem Königianis retentzs, Typis deniq evulzata. Per M. Jo- hannem Flachsenium, In dicta Acad. Aboënsi Mathem. Profess. Ord. & SS. Theol. Prof. Extraordinarium. 1690. 8:0. Disquisitiones practice, qua Thesin, Antithesin & Axiomata, ita erhibite, Ut Prater Exempla, tum Sacra, tum Profana, qveis utrobique 708 FREDR. IV ILH. PIPPING på förut omförmälda förhållanden och svårigheten att derunder täfla med ett annat, som var i bästa skick och innehade en i flere afseenden mycket mera gynnsam ställning, för att icke tala om det tredje, som under samma tid här i landet uppstod, anträffas utan tvifvel många bevis på snart sagdt omójeligheten att med det Akademiska åstadkomma någonting af större betydenhet. adserta illustrantur, multe etiam controversiæ, hinc inde immanantes, pro re nata enodentur: Ab Andr. Wanochio, /n Heg. Acad. Aboensi, Philos, Pract. & Hist. Prof. Disputationibus XXXV1I, In usum Stu- diosæ Juventutis evulzate, Anno saluiis M.DC.XCI. 8:0. Verborum Latini Sermonis Differentie, In Memoriale Schediasma contracte, per Danielem Achrelium. 1692. $:o. B. Doct. Johannis Gezelii Æpiscopi & Pro-Cancellarii Acad. Aboënsis, Synopsis Logica, XVII. Disputationibus public proposita, Et ad multorum vota Notis & Exemplis sufficienter illustrata & in lu- cem edita, Curá & Studio M. Simonis Tâlpo, Met. & Log. Prof. Ord. P. P. 1695. $:o. Almanach, På Åhret effter wår Frälsares och Saliggürares Näde- rijke Födelse hijt til Werlden 1700. Hwilket är effter den gambla Sty- len ett Skått-åhr, men för Diei Intercalaris eller Skätt-Dagens vthläm- nande ett gemeent ähr, Stält til Polens högd 61. gr. 13. m. Af Lau- rent, Tammelin, Math. Prof. 16:0, 1. N. J. Harmonie Evangelice Compendium: In qvo, Actorum & Historie Christi Tituli & Indices, Textusque Citationes, convenienti di- gestione, modo, DB. Doctoribus, D. Chemnitio & D. Calovio fami- liari, consignantur. In usum vero, Studiosæ Juventutis Academica, In Academiá florentissima Aboënsi, Scriptum & expositum. Typisq, evulga- tum á Johanne Flachsenio, S, 5, Theol, Doct, & Profess, Primario, 1701. $:o. Historiska underrättelser om Boktrvckeriet i Finland. 709 FJERDE STYCKET. (Meddeladt Vetensk. Societ, d. 21 Octob, 1850.) Pà hvad sätt Abo Universitets Boktryckeri mà hafva blif- vit handhafdt under föreståndare ledigheten efter VV arcs död och medan hans enka, hvars hos Rector Magnificus gjorda anhållan om nädär, d. 12 Apr. 1711 af Consistorium bifölls, ull följd häraf var i åtnjutande af lönen, inhemtas icke af de handlingar jag haft att tillgå. Det enda, som af dessa handlingar kan skön- jas, är, att jemte det nämnde enka dà åtog sig att underhålla verket och skaffa sig en Gesäll, lofvade hon i bref till sin son, förut omförmälde Daniel Wall, fråga honom, om han ville emottaga detta Tryckeri, och att han härtill samtyckt, i svarsbref, som ankommit d. 9 Maji samma ár, hvarmed Consistorium ock fann sig så mycket mera belätet, som denne unge W all redan i sin faders lifstid kommit i gynnsam åtanke, på sätt som jem- väl förbemäldt är. Men dà döden, i spåren på samma, på Sven- ska sidan ännu längre tid än i Finland härjande farsot, *) som lärer bortryckt fadren, jemväl, sannolikt icke långt efter berörde svars- brefs afgång, till intet gjorde sonens deruti gifna löfte, att under sommaren komma till Åbo, samt andre sökande till Universitets Boktryckare tjensten, så väl dessförinnan, som snart derefter, infunnit sig, tyckes frågan om Tryckeriets skötande på sterbhu- sets vägnar, annorlunda än genom dess förra arbetare, hafva så mycket snarare förfallit, som all litterär verksamhet vid Univer- *) Se Svenska Archivum I. c. 710 FrREDER. IT LH. PIPPING sitetet äfven liktidigt afstadnat. Visserligen anför Consistorium i en skrifvelse till Cancelleren, daterad d. 17 Juli 1711, såsom ursäkt för sitt dröjsmål med öfversändandet af Lections Catalo- gen för det nya låseåret, jemte anmälan om Rectorats ombytet, som skett redan d. 17 nästföreg. Junii, bristen ”på sådant folk, som något på trycket förrätta” kunde; men i ett annat bref till denne styresman, af d. 11 nästföljande October, afmålas den olyckliga belägenhet, i hvilken så Lärarene vid Universitetet, som den Studerande ungdomen, redan länge varit försatte, med så mörka färger, att man måste undra deröfver, att icke alla, som hörde till detta Lärosäte, öfvergifvit detsamma, snarare än öfver saknaden hos de qvarvarande af lust och drift i sitt kall. Och kunde väl då tryckpressen ofta anlitas? Sedan kriget med Ryssland blifvit förflyttadt på Finsk botten och alltmera i den mon dess åskor närmat sig landets hufvudstad, hade icke allenast fruktan för de fiendtliga härarne, utan ock de ansträngningar, besvår, omkostnader och uppoffrin- gar af många slag, som försvaret öfverallt och ovedersägligen kräfde, i den grad tilltagit, att många derföre heldre öfvergifvit hus och hem, ehuru endast af tiggare stafven understödde, án de velat blottställa sig för de qvarblifvandes öde, att framsläpa ett i alla händelser uselt if. Genom många och stora krigsgår- der, som i flera års tid fortfarit, var Finland nu så utblottadt, att ganska få af dess söner i landsorterne hade ens de oumbärligaste medel för sitt uppehälle vid Universitetet, hvaraf äfven mången Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 711 yngling funnit sig föranlåten att genom frivilligt intråde i krigs- tjenst söka en anständigare bergning, än de kunde päräkna, som mäste underkasta sig de täta utskrifningarne af manskap, vid hvilka knappt de, som med utmärkt flit vinnlast sig om studier, skonades. De öfrige Studenterne blefvo ock under allt detta, jemte en del af Akademie betjente, enrolerade såsom uppbods- manskap och ätskilliga gängor befallde att sysselsátta sig med va- penöfningar samt hålla sig färdige att tåga ut ^), åfvensom en *) Genom en allmän Kungörelse, gifren i Äbo d. 23 Nov. 1710 påbjöd Ge- neral Gouverneuren och Commendeuren en Chef i Finland, Grefre Carl Nieroht, att samtelige landets innevånare, så väl af Ridderskapet och Adeln samt Presieständet, som ock af Borgerskap och Allmoge, ingen ur dantasen, ifrån Landshöfdingarne samt Kongl. Hofrätiens ledamöter och betjening, äfvensom Akademiska Socieleten samt Biskoparnes och Pre sternes tjenstehjou. intill den rimgaste, af hvad stånd och vilkor som heldst, skulle hålla sig personligen och allt sitt husfolk af mankönet fullt färdi- ge alt på först ankommande Ordres bryta upp och marchera till den ort, hvarest största behofvet kunde fordra, för ati göra fienden motstånd, och komme visse, pälitelise män alt utses, som i hvarje stad och socken skulle i rullorne inskrifva allt manfolk, samt sedan fördela det i vissa Compagnier. Hvar och en borde ock ofelbart vara försedd med erfor- derliga gevär och mondering, så goda, som i förhållande till behofyet af hastig hjelp möjeligen åstadkommas kunde, samt med två månaders pro- viant. Huru litet sådant lät förena sig med Akademiska Privilegierne, erinrades väl sedan åtskilliga gångor af Consistorium hos vederbörande; men svaret blef alltid, att den öfverhängande faran och allmänna nöden icke medsáfvo något afseende härå. På ett sådant vadjande till den kan- sla, hvaraf hvarje rättskaffens medborgare måste anses vara lifvad, stödjer sig, ibland andra, Kongl. Senatens svarsbrefaf d. 3 Sept. 1712, hvarest sa- 20 712 FREDR. WILH. PIPPING del redan utmarcherat, då ofvannámnde bref skrefs. För dessa orsaker, säges här, hade Professores stundom haft blott en, eller två, Auditorer, stundom alldeles ingen, och följakteligen någon gång ingen lection kunnat ske, ”Nu till att förtiga den svåra far- soten, som för ett åhr sedan skingrade alla ifrån hvarannan, och de fåå qvare så innestängde i deras kamrar, att de ock för hvaran- nars åsyyn skyy måste.” Den brist på skriftställare verksamhet, som af sädane förhållanden alstrades, var således otvifvelaktigt mera, án saknaden af kunnige arbetare på Universitets Trycke- riet, orsak dertill, att under tiden ifrån det hufvudpersonen der- vid fallit undan och intill dess hans plats blifvit återbesatt, hvar- ken någon enda Disputation, eller andra Akademiska skrifter, så vidt bekant är, vid Lärosätet utkommo, än ofvannämnde Lections Catalog och två Programmer, nämligen det, som till likaledes här förut omförmälde Rectorats ombyte utgafs af dä aftridande Re- ctor, Professoren Gabriel Juslenius, d. 16 Junii 1711, och efterträdarens, Professoren Israël J. Nesselii inbjudning af d. 1 nästföljande Julii, till Professoren Ingemund Bröms” Intro- duction. *) ges, att Studenterne ej borde undandraga sig att låta "enroullera sig och bıuka sig till understöd vid fürsvarsverket af Staden och dess Avenuer i Skiären, i fall fienden skulle der försökia något angrepp med Galeyor och Skärbotar.” *) Ibland skrifter af annat slag, för hvilkas aftryckande Universitets Bok- tryckeriet under ifrågavarande tid blifvit anlitadt, synas följande tvänne allmänna påbud så mycket mera förtjena att bär uppgilvas, som de äro s 00 RR nn Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 713 Jag yttrade nyss, att andre sökande till den lediga Uni- versitets Boktryckare tjensten, än Daniel Wall, dels förrän förslaget om hans antagande uppkommit, dels ock snart derefter, infunnit sig. Redan d. 22 Mart. 1711 företeddes nämligen i Consistorio Academico någre af Universitetets Procanceller, Bisko- pen Doctor Johan Gezelius den yngre, som då vistades i Stockholm, insända Documenter, hörande till Kongl. Boktrycka- ren i Storfurstendömet Finland, Henric Christopher Merc- kells ansökning, att få blifva Åbo Universitets Boktryckare och tillösa sig dess Tryckeri, hvartill ock Procancelleren så väl då, som flere gångor derefter, recommenderade denne man, hvilken sedan några år förvaltade det af Biskopens fader i Åbo anlagda att anses för synnerliga Rariteter, icke allenast med afseende å detta Tryc- keris ringa verksamhet under föreståndare tjenstens ledighet, utan ock såsom hörande till de få undantag, som finnas, ifrån den rättighet Geze- liska Boktryckeriet, eller dess förvaltare, Kongl, Boktryckaren Merckell, då hade att trycka Regeringens och Läne Styrelsens Kungörelser på Fin- ska språket, men hvars utöfning nu, då sagde Tryckeri var flyltadt till Stockholm, torde hafva mött något hinder deraf, att den var förenad med skyldigheten att besörja slike påbuds öfversättning ifrån Svenskan, näm- ligen: Cuningall:sen Maij:tin PLACATI, Neljästä Yhteisestä, Paasto- Parannus- ja Rucous Päiwästä, Jotca coco Ruotzin Waldacunnasa, Suures Ruhtinan Maasa Suomesa,ja caikisa Ruotzin Cruunun omisa ja alla ole- waisisa Ruhtinan maisa, Maacunnisa ja Herrain Lääneisa, Juhlallisest pidettämän ja pyhitettämän pitä sisállolewaisna Wuonna 1711. Annettu Benderin tykönä sinä 4. Tammi Cuusa,samana IV uona, och Cuningall:sen Maij:tin Armollisin PLACATI, Y hteisen Cansan Restantiein eli sisállesei- sowaistein pääl'epanoin myöden eli andexi andamisesta, Annettu Bende- rin tykün& sinä cahdexandena päiwänä Tammicuusa Wuonna 1711. 714 FREDR. IV bLH. PIPPING och sonen nu tillhöriga samt i Stockholm varande Tryckeri. De af sökanden föreslagne grunder för öfverenskommelsen om saken, finnas icke upptecknade, men ansagos af Consistorium för oan- taglige, äfvensom ”han Merckell eljest dryg att fås vid,” hvarföre Consistonum ville "med honom ej hafva att skaffa,” utan i skrif- velse af d. 9 nästföljande Maji, till Procancelleren hemställde, om icke, då de vilkor, som Merckell påstod, voro ”mycket obillige, Consist.o oanständige, men måst den Studerande medellósa Ung- domen ogörlige att undergå” samt Consistorium icke heller al sig sjelf understode sig att ingå någon handel om Kongl. Academiens Tryckeri, såsom varande "ett publicum", Daniel Walls begäran, derest han ville gå inn på samma vilkor, som hans fader, kunde, äfven för hans ålderstigne moders vålfårds skull, villfaras, heldst Merckell ock medgifvit honom företrådet. I hufvudsaken lika besked fick Merckell sjelf, då han öfverkommit till Åbo och till Consistorium, vid den 11 i sistnämnde månad erhållet före- träde, ingaf en skriftelig Recommendation af Procancelleren. Nu tillades väl, att om unge Wall icke vore nöjd med samma vilkor, som fadren, kunde med Merckell vidare accorderas ; men då derjemte förklarades, att ingen komme att antagas, som icke vore belåten med de ditintills vanliga priserne, upphörde san - nolikt hela denna underhandling. Åtminstone utgjorde den icke något hinder för Consistorium att fästa uppmärksamhet vid en annan sökande, som kort derefter anmälde sig. Historiska ee om Boktryckeriet i Finland. 715 I en ansókningsskrift, som d. 10 Junii föredrogs i Consi- storio, hade nämligen Factoren Anders Bjórckman, vid det Tryckeri, som nyss aflidne Boktryckaren Henric Keyser, den tredje af samma namn och yrke, som far och farfar haft, efter desse ärft och sedermera flyttat ifrån Upsala till Stockholm *), an- hållit om Recommendation hos Universitetets Canceller, att blifva antagen till Boktryckare vid detta Lärosäte, med samma vilkor, som de förre Boktryckarene, och anmäldes sedermera af Björck man: Ombud, Bokbindaren i Åbo Lorentz Höijer, att han, på af denne väckt förslag, munteligen försäkrat sig vilja, i händelse han erhólle tjensten, försörja aflidne VV auıs sterbhus; hvarföre och dä det förnummits, att han vore skicklig till beställningen, samt sistnämnde afsigt öppnade för Universitetet så mycket nód- vändigare utväg att án vidare få begagna WV auris enskilda del i Tryckeriet, med allt dess tillbehör, som allt detta var blandadt med Universitetets tillhörigheter, och han derjemte kunde genast blifva med hus och annan nödtorft försedd, hvilket eljest, efter staden d. 16 Maji samma år öfvergången brand ^), svårligen och er ee és a ++) Enligt Ajan-Tieto blefvo vid detta olyckstillfälle 135 gårdar på den si- kallade lilla sidan, eller i den vester om Anrajoki belägna delen af sta- den, samt 16 påstora sidan, vid Biskops getan, lågornas rof, och en skrifvelse af d. 29 i samma månad, ifrånUniversitetets Consistorium till dessCanceller- upplyser, att någre ibland dessa gårdar tillhört Akademiska personer af hvil- ka de fleste derjemte förlorat böcker, instrumenter, busgeräd och allt nppe- hälle, nämligen Professorerne Hahn, Tammelin och Alanus, Secrete- raren och Vice Secreteraren, Glasmästaren, Murmastaren och en af Vakt- 716 FREDR. W1LH. PIPPING säkert icke utan Läroverkets olägenhet kunde erhällas, Consisto- rium både i skrifteligt svar till Björckman förklarade sin benä- genhet att på de uppgifna vilkoren ombetro honom Tryckeriet, så snart han lemnat full visshet om sitt uppsåt rörande sterbhuset, hvarefter man ock ville skaffa honom behörig fullmagt på be- ställningen, till hvars emottagande han då kunde, ju förr dess hel- dre, förfoga sig till Åbo, och sedan han, i bref af d. 28 Julii, afgifvit en fürsäkran om berörde uppsåt, i skrifvelse till Cancel- leren, af d. 7 Augusti, uppfyllde sitt löfte angående fullmagten. Derjemte och ehuru sådant förefaller så mycket mera oväntadt, som förklaringar à ömse sidor föregått, att icke andra án de till förut gällande Contract hörande vilkor skulle komma i fråga, an- höll Consistorium nu, att Björckman måtte förunnas nägre förmoner, utom dem, som vid Akademien funnos att tillgå, all- denstund han eljest svårligen kunde subsistera med den i ganska ringa proportion till hela lönen nu inflytande del deraf, särdeles då i de svåra tiderne hvarken Docentes eller Discentes kunde hafva råd att upplägga och låta trycka några verk och långa Dis- putationer. Likväl och då Canceller icke funnit godt att häruppä meddela någon Resolution, innan Procanceller, som återvåndt till Åbo, förrån berörde anhållan till Stockholm framkom, blifvit deröf- karlarne, samt ait afl. Smedens för Kronoutskylder hypothekerade hus och qsarlitenskap tillika uppbrunnit, Att äfven Procancelleren Doctor Joh. Gezelius den yngre, dà samma brand sträckte sig till så väl en honom tillhörig gård, som Biskops gården, dervid förlorade en del af sin lösegendom och sitt bokförräd, är dessutom bekant. | | | | | | | Historiska underrättelser om Boktrycteriet i Finland. 717 ver hörd, samt denne sedan föreslagit, att om conditionerne skulle "expressius" skrifvas till Björeckman, med försäkran om full- magt, sedan han först kommit till Åbo och fullgjort sitt löfte, hvilket förslag Consistorium ock antog, framför det af Rector tilika uppkastade, men för mera äfventyrligt ansedda, att full- magten väl kunde utverkas, om sökanden derjemte antyddes, att den ej skulle gälla, så framt han ej ville försörja sterbhuset, blef ofvanbemälde begäran om särskilda förmoner utesluten ifrån den skrifvelse, medelst hvilken Consistorium d. 11 September å nyo, på förut anförde skäl och emedan vid nu begynnande Läse-Ter- min, om icke mycket, dock något nödvändigt, arbete komme att på Tryckeriet förefalla, anhöll om slut i saken. Men i denna skrifvelse nämndes icke heller något om nyssberörde förbehåll, hvarom Consistorium samma dag kommit öfverens; hvaraf ock synes hafva händt, att derom ingenting influtit i sjelfva fullmag- ten, som af Canceller icke långt derefter gafs. Huru denna full- magt må hafva lydt, är väl icke bekant; men i Cancellers bref- vet af d. 3 nästföljande October, hvarmedelst Consistorium un- derráttas, att den nu var Björckman meddelad, finnes i afse- ende à vilkoren icke annat yttradt, án att han komme att till godo njuta de förmoner, som Kongl. Constitutionerne och Förordnin- garne samt vanlige Praxis det embetet vid Akademien tillade, och snart visade det sig äfven i sjelfva verket, att all närmare be- stämning af hans skyldigheter och rättigheter ännu återstod. 718 FREDR. JF iLH. PIPPING Innan jag går vidare i frågan härom, bör angående Uni- versitetets högste styresmans deltagande i Boktryckare tjenstens besåttande erinras, att detta tyckes hafva härrört af bristande kän- nedom eller glömska af tillgången vid de förre Boktryckarenes antagande; ty i Consistorii Protocoll för d. 7 Aug. 1711, då det ”taltes något om Fullmachten af Consistorio” skulle ”extraderas eller ifrån Canceller förväntas,” finnes icke något annat skål för valet af sistnämnde Alternativ uppgifvet, än att som i skrifvel- sen till bemälde Herre af d. 17 nästföreg. Julii blifvit yttradt, att ifrågavarande sökanden skulle hos hans Excellence recommen- deras till fullmagts undfående, komme dervid att förblifva och altså begäran om utfårdandet nu att afgå. Ankommen till Åbo, anmälde Anpers BJöreKman sig d. 25 October inför Consistorium, som då, i anseende dertill, att Inspectores T'ypographiz, Professorerne Bröms och Hahn, voro af sjuklighet fórhindrade, utsäg Professorerne Ross och Tam- melin att på någon för dem läglig dag inventera Tryckeriet ho- nom i händer, och emedan hau, med klagan att det vore myc- ket förfallet, begärde medel till dess reparation, samt "accord med Consistorio och taxa på dess arbete, tillsades" det honom. Den 18 nästföljande November beslöts ock, att en sådan förslagsvis uppsatt taxa skulle communiceras Bsörckwan och sedan ı ett fulltaligare sammantråde granskas, då äfven den, begärde repara- tionen komme under öfverläggning, och dà d. 25 i samma må- nad hans deremot ingifne ”accords skrift” företeddes, blef dylikt "—————— EE Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 719 beslut fattadt, med tillägg dock, att imellertid skulle Inspectores Aerarii conferera med honom. Detta oaktadt och ehuru hvarken om betalningen för Universitetets arbete, eller om förbindelsen i afseende à Wars sterbhus någon tvekan numera bordt äga rum, förflöto ännu fyra månader, innan frågorne om dessa tvänne huf- vudsakliga vilkor för den nye Boktryckarens antagande blefvo bragte derhän, att man kunde anse dem för afgjorde, på sätt, som följande ord i Consistorii Protocoll för d. 29 Martii 1712 utvisa: "Inkallades Boktryckaren Brôrckman och frägades om han vill fullgöra sine löften med Walls Sterbhuus, och om han vill blifva vid typographien: hvar på han gaf till svars: sig ej kunna väl resolvera sig för än han får vist contract med Academien. hvar på honom tillsades en viss taxa, något större än Sahl. W alls, men likväl ei så hög som han prætenderar. Sedan utlet han sig vidare: det han väl vill fullgöra sin lofven; emedan han den ei kan ändra.” Hvad åter Tryckeriets Inventering vidkommer, anmäldes väl d. 18 Novemb. 1711, att den då redan gått för si tillika den dervid "fattade anteckningen” ad Acta; men då detta g och lades Document icke mera är i behåll, kan man nu om det tillstånd, hvaruti verket befunnits, icke döma af annat, än den nye före- ståndarens ofvanbemälde klagan, att det var mycket förfallet och af hans tid efter annan i Consistorii Protocoller å nyo antecknade begäran om medel till dess reparation. Behofvet häraf synes också 91 720 FRnEDR,. WiLzH. PIPPING alldeles icke hafva varit tvifvelsmäl underkastadt, utan vällades de många uppskof, ej mindre med bifallet härtill, än med betalnin- gen för det, som blifvit verkstäldt, om hvilka samma Protocoller och andra handlingar tala, uppenbarligen nu, såsom ofta tillförene, af brist på penningar, heldst den erforderliga utgiften icke öfver- steg 45 Daler Kopp. mynt, hvilken ringa summa är den enda om- kostnad, som Universitetet, enligt Statsböckerne för 1711, 1712 och 1713, under dessa år haft att för sitt Tryckeri vidkännas. Häraf torde äfven kunna slutas, att om ny Digel till Pressen nu blifvit anskaffad, sedan Consistorium d. 29 Martii 1712 härtill lemnat tillstånd, var den säkert icke af fastare och dyrbarare ämne, än den förra, år 1707 inköpta. Orsakerne till omförmålde penningebrist äro förut till nå- gon del antydde; men deras hämmande inflytande uppå Univer- sitetets drätselverk framlyser klarare än någonsin förut, då man betraktar det förhållande emellan inkomst källornes tillstånd och utgifts Staten, som räkenskaperne för 1712 förete. Ibland de först- nämnde voro de till Universitetets underhåll anslagne Hemman alltid förnämligast päräknade; men af dessa, till antalet 3371, lågo nu 45 i öde, nämligen 39 i Öfre Fögderiet och 6 i det Nedre, eller i Wesilax socken 7, i Tyrvis 1, i Karku 8, i Mouhijärvi 4, i Kyro 191. i Ikalis 3, i Letala, Nykyrka, Tófsala och Lundo hvardera 1 och i Wirmo 2, af tillsammans 1817 Mantal, under det 22 uppå räntefrihet upptagne, med 1013 Mantal, ännu icke skattade något och många andra funnos vara i största behof af Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 791 betydlig fórmedling, utom dem, som redan under de föregående åren kommit i åtnjutande af sådan förmon. Af de öfrige Hem- manen, som ännu stodo för full skatt, förmådde ock ganska få vederbörligen afbörda sig densamma, utan de fleste åsamkade sig hvarje år betydliga Rester. Till följd häraf hade bristen i Uni- versitetets anslag, som då, i penningar beräknadt, var 8468 Da- ler, 14 öre, 63 p. Silfvermynt, årligen blifvit förökad och uppgin- go de utestående fordringarne vid slutet af sagde år 1712 till icke mindre än 19,759 Dal. 4 6. 924 p. Såsom rättvisan fordrade, blef allt hvad som inflöt, till vederbörande utdeladt i enlighet med förhållandet emellan berörde hela anslag och den aflöning, eller det underhåll, som hvar och en tillkom, och på lika sätt räknades en hvar till godo dess andel i omförmälde Rester. Sä- lunda hade Fiscus Academie, eller den Fond, ur hvilken Tryc- keriets behof, jemte många andra, såsom förbemäldt är, borde fyllas, enligt Balancen i räkenskaperne till 1713, att fordra 1125 Dal. 31 ö. 211 p. och var den således i saknad af års anslaget, utgörande 200 Dal., för inemot 53 år. Af lika anledning hade aflidne Boktryckaren Warrs sterbhus då ännu att få 288 Dal. 27 6. 173 p. eller nära tre gängor års lönen, och för BJöRCEMAN, som nu första året åtnjöt lön, utestodo deruppä 17 Dal. 28 öre, d. v. s. mera än en sjettedel. I huru stor förlägenhet den sistnämnde äfven härigenom var försatt, är lätt att inse, och bör man derföre icke lägga ho- nom något till last, om, då en Promotion i Philosophiska Facul- 722 FREDR. JV rLH. PIPPING teten skulle firas kort efter det han till förvaltning emottog Uni- versitetets Tryckeri, nämligen den, som sedan af Professor T am - melin förrättades d. 15 Febr. 1712, detta Tryckeris brister ver- keligen varit orsak dertill, att icke mindre än fjerdedels antalet af de Disputationer, som dessförinnan borde utgifvas, blef an- norstådes lagdt under pressen. Detta skedde ätminstone med följande fyra Gradual Disputationer: De aquis supracoelestibus, försvarad under Professor Hahns inseende d. 19 Dec. 1711, af Mich. Simonis Polviander, De Paschate Christi ultimo, under Professor Nesselii, d. 7 Febr. 1712, af Sam. Forsenius, Diss. qua de Saturno, an rex fuerit Aboriginum, disquiritur, under Presidium af Professor And. Prysz, d. 8, af Petr. Ignatius, och De Chior Bemaroth Hatzobeoth Exod. XXXIIX: v. 8. under Professor Munsters Presidium, d. 13 i samma månad, af Gabr. Erichsson, hvilka alla äro tryckta af Merckell uti förbemälde Gezeliska, nu till Åbo återflyttade Tryckeri. Likväl får detta icke ovilkorligen tillskrifvas sagde or- sak, enär äfven förut icke sällan händt, att författare till dylika lårdomsprof vändt sig till nyssnämnde andra Tryckeri, isynnerhet då, i anseende till den för utgifvandet återstående tidens korthet, tryckningen i ingen händelse kunnat på det Akademiska med- hinnas. Deremot togs det sistnämnde så väl före, som efter Pro- motionen, under Bxónckwaws egenteliga tjenstetid så litet i anspråk för Lärosätets öfriga behof, att han för dess räkning knappt lärer hafva lagt hand vid andra skrifter, utom Promotors, d. 28 Ja- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 723 nuari 1712 utgifne inbjudning till ofvannämnde Promotionsact, än de Programmer, som af Professor Nesselius, i egenskap af Universitetets Rector, utgäfvos, d. 8 Nov. 1711 till Parentationen öfver aflidne Theologie Professoren Simon Tolpo, genom ett minnestal af Extraordin. Theol. Professoren Tigerstedt, d. 9 Dec. samma år till Extraordin. Theol. Professoren Joh. Gezelii, Joh. Fil. Joh. Nep. Introduction, d. 25 Jan. 1712 till afhô- rande af Philosophie Candidaten Eric Asplunds Oration på Konung Carr d. XII:s namnsdag d. 28 i samma månad, d. 31 Maji till Linguarum Orientalium Professoren Abrah. Alani In- troduction till tredje Theologiæ Professionen, och d. 13 Junii till Rectors ombytet, samt det, hvarigenom Professoren P ry sz, hvilken dà tilltridde Rectors embetet, d. 25 Januarii 1713 inbjód till firande áterigen af Konungens namnsdag, medelst en metrisk Oration af Philosophie Magistern Lars Odelin. Ehuru obetyd- ligt värde dessa små skrifter äga, hafva de dock af den anledning synts här förtjena uppmärksamhet, att de utgöra, jemte de vid Universitetet åren 1711 och 1712 utkomna Disputationer, hvil- kas antal, då ofvannämnda fyra hos Merckell tryckta undanta- gas, sannolikt icke öfverstiger tolf, och två Almanachor, den ena på Svenska, för 1712, den andra på Finska, för 1713, begge af dåvarande Professoren Laur. Tammelin, de enda kända al- ster af den Akademiska bokpressen under den tid densamma stod under Bsörckwans vård. Hela antalets ringhet åter finner sin förklaring i berörde tids korthet, ej mindre än i det uppgifna 724 FREDR. WILH. PIPPING förhållandet med Tryckeriets förråder. Omkring midsommaren 1713 gick nämligen den redan flere gångor förut, isynnerhet ifrån samma tid 1710, ifrågakomna flyttningen af Universitetets redba- raste egendom ifrån Åbo till Stockholm i verkstållighet, då först- nämnde stads intagande af den utan uppehåll antågande Ryska Arméen förutsågs icke kunna långe uteblifva, och emedan Tryc- keriet icke blef i Sverige, efter öfverkomsten, satt i gång, eller annorlunda än delvis, såsom län till någon annan Officin, begag- nadt, har man så mycket mindre skäl att anse Bsörckwan hafva varit i utöfning af sin tjenst vid Universitetet i Åbo längre än till ungefärligen medlet af Maji månad 1713, som, enligt Con- ceptet till en skrifvelse af d. 22 i denne mänad, ifrän Consisto- rıum Academicum till Cancelleren, all bemälde egendom dä, un- der afvaktan af Regeringens bifall till öfversändningen, läg in- packad och Biónckwaw, efter att hafva, såsom det tyckes, åtföljt Tryckeriet, eller särskildt vid samma tid öfverrest ”), följande året åtog sig förvaltningen af Kongl. Boktryckaren Joh. Henr. Werners Tryckeri uti Upsala ””), samt sedermera, innan det förstnämnde återförsattes i verksamhet, fick sig eget Boktryckeri uti Stockholm. ' Imellertid betraktade Brôrcxmax sig ännu långe derefter sásom det Finska Universitetets Boktryckare, och visserligen med + ] Universitetets Archiv finnes ett Concept till resepass, dateradt d. 25 Junii 1713, for Boktryckaren Ax». Bjómckwaw, sinnad att för någon sin ange- lägenhets skull begifva sig till Stockholm; men ofverkorsad!. **) Alnander, pag. 92. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 725 fullt skäl för hela den tid af nio år, under hvilken omständighe- terne icke tilläto Tryckeriets sáttande i gång; men sedan detta verk, som redan till Restaurations festen behöfdes i Åbo, blifvit dit tillbaka transporteradt och ban likväl undandragit sig att der- städes à nyo bosätta sig, borde billigtvis hans rättighet till tjen- sten och dermed följande förmoner upphöra. Icke dess mindre finnes, ibland annat, af många ifrån denne mans Tryckeri uti Stockholm under de följande åren utkomna arbeten, att han iutill sin död, som lärer hafva inträffat 1728, kallat sig Kongl. Aca- demie Boktryckare i Åbo, fastin en annan längesedan blifvit härtill antagen, och utan att, så vidt bekant är, DBsónckwaw haft någon tillåtelse att bibehålla benämningen såsom en Titel. Att han äfven önskat få, oaktadt frånvarande, till namnet fortfara med förvaltningen af Universitets Tryckeriet i Abo, skönjes nogsamt af brefvexlingen rörande hans återflyttning till denna stad. Härvid bör fråmst märkas, att redan innan en månad efter fredsslutet med Ryssland förflutit, sökte förbemälde Boktryckare Merckell skrifteligen hos Consistorium, som då ännu hade sina sammanträden i Stockholm, att få, med bibehållande af sitt eget Tryckeri, ”) förestå Universitetets, hvars Stilar han ville in- lösa, emot förbindelse att skaffa nya i stället, och då Brürckwax häröfver hördes, erbjöd han sitt Tryckeri till Universitetets tjenst och att likaledes tillösa sig dess gamla, som han äfven nu be- *) Enligt Biskop Gezelii d. äldres Minne, sid. 128, skall hans sou. Biskop Gezelius den yngre, åt Merckell 1715 försålt sitt Tryckeri. 726 FREDR. W'ILH. PIPPIAG rättade vara mycket förfallet. *) Men ehuru stora de omkostna- der erkändes komma att blifva, som sistnämnde verks försättande i fullgodt skick ofelbart fordrade, kom likväl hvarken det ena eller andra anbudets antagande i fråga, då man för det första kunde komma till rätta med hvad man hade, och Universitetets nye Procanceller, Biskopen Doctor Herman Witte, åtog sig att förskjuta de för iståndsättandet nödvändigaste medel; hvarföre ock Brürckwax blott skulle erhålla tillsägelse att förfoga sig till Abo. Dessförinnan hade äfven Consistorium, i skrifvelse af d. 16 Apr. 1722, ull Kongl. Rådet och Presidenten i Svea Hofrätt Grefve Carr GYLLENSTIERNA, som nu var Universitetets Cancel- ler, anhållit om medverkan hos Hans Kongl. Maj:t dertill, att något fartyg allernådigst måtte förunnas till Akademie Bibliothe- kets, Tryckeriets och Archivets transporterande till nyssnåmnde stad, äfvensom att det rum, som till äfventyrs blefve på fartyget öfrigt, kunde "ull hjelp för Academiens ledamöters personers öf- verflyttande allernådigst opplåtas,” hvilket ock i så måtto bifölls, som ses af ett d. 3 nästföljande Julii gifvet öppet bref, hvar- medelst bemälde Grefve gör veterligt, att såsom Professoren Prysz, Akademie Secreteraren Kepplerus och Vice Biblio- thekarien Arosius nu voro sinnade att begilva sig ifrän Stock- holm till "sin ort i Finland siöledes uppå en Crono galiot, haf- vandes jämvähl med sig den Kongl. Academiens Bibliotheque, Tryckerij och Archivum att öfverföra,” thy lemnades dem nu +) Consistorii Protocoll för d. 28 Sept. 1721 och d. 22 Maji 1722. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 727 detta till bevis och vittnesbörd, och anmodades alla, som veder- borde, att låta ”förenämnde personer med deras hustrur, barn och anhörige samt saker och bagage fritt och obehindradt passera.” Om Boktryckaren Bsörckman haft någon befattning med Tryc- keriet vid den tiden då det inskeppades, vore väl någon anled- ning att betvifla, emedan i ett Cancellers bref till Consistorium, af d. 13 Aug. samma år, förmäles, att Universitetets Boktryckare, hvilken ”man ännu icke funnit på,” icke kunnat få sådan anty- dan, som nägre andre af dess i Sverige tills vidare qvarblifne genstemán erhållit, att begifva sig på resa till Abo; men då straxt efter de anförda orden följer, "emedau man ännu icke kommit att få veta des namn eller hvarest han har sitt tillhåld,” torde häraf dock icke någon vidsträcktare slutföljd kunna dragas, än att Brôrckwax och hans vistelse ort endast för Cancelleren voro okände, och möjeligen åfven, att han för tillfället icke var i Stockholm, ehuru troligen då redan derstädes bosatt. För Con- sistorium var det säkert bekant, att han vistades der, och af flere omständigheter, som sedermera företedde sig, under skriftvexlingen rörande Universitets Tryckeriet tillhörige Stilar, som nu i Stock- holm qvarblifvit, framlyser klart, att Baónckwaw der haft ätmin- stone någon del af detta Tryckeri om händer, fastän icke med visshet kan sägas, om det helt och hållet stått i hans vård. Ifrån honom ankom ock, liktidigt med berörde Cancellers bref, en skrifvelse, som vid Consistorii Session i Åbo d. 20 i samma 92 728 FREDR. IWILH. PIPPING månad upplästes och hvari han, med uppgift om ett och annat, som behöfdes till Tryckeriet, innan det kunde blifva brukbart, anhöll icke allenast om nägon hjelp till dess underhällande, utan ock om respenningar. Honom svarades, i bref af samma dag, att han ägde skaffa hvad som, enligt berörde uppgift, nödvändigt borde i Stockholm uppköpas, och hos Procancellers Svärson, As- sessoren Lagerstolpe, lyfta dertill erforderliga medel; men hvad resehjelpen vidkomme, hade icke heller andre af Akademie Staten undfått någon sådan, hvilka ändock nödgats förfoga sig till tjensteorten, hvarföre äfven Bsörckman antyddes att ju förr dess heldre skynda sig öfver, för att ”inrätta” Tryckeriet, för hvilket tjenligt rum redan vore utsedt och af hvilket snart gjor- des behof vid Universitetets Restauration. För öfrigt ville man på allt görligt sätt understödja honom, hvarföre ock aftaladt var med Landshöfdingen i Länet, att allt hvad som ifrån Lands Can- celliet utgåfves till tryckning, skulle hållas Universitets Boktryc- karen tillhanda, och detsamma hoppades man af Hofrätten. Det som redan af Biónckwaws drójande i Sverige och af hans dåvarande ställning derstädes, hvarom nedanföre skall vidare talas, kunde väntas, nämligen att han icke hade någon af- sigt att till Finland återvända, visade sig derefter snart påtagligen, då ifrån Directeuren för Boktryckerierne i Riket, Joh. Henr. Werner, ett bref af d. 17 Sept. ankom, innehållande en på Boktryckeri Societetens vägnar meddelad underrättelse, hurusom bemälde Akademie Boktryckare öfverenskommit med här förut Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 729 omtalade Kongl. Boktryckare Henr. Christoph. Merckell, att afstä sin vid Akademien innehafde tjenst till denne, som åta- git sig att jemte sitt eget Tryckeri uti Åbo förestä Universitetets, och till den ändan ville ditsända en af sine betjenter ännu samma höst, samt följande vår sjelf med hela sitt Tryckeri inställa sig dersammastädes. Att Werner och Boktryckeri Societeten så- lunda utan vederbörlig anmodan tagit sig bestyr i denna sak, hvaruti Consistorium Academicum ingalunda var skyldigt att rätta sig efter dem, upptogs såsom ett intrång i Consistorii rät- tigheter, öfver hvilket det vore befogadt att besvära sig, och för- trytelsen deröfver, äfvensom öfver BJÖRCKMAN, som oförsvarligen öfverlåtit sin befattning åt en annan, hvilken ”antagit det, som ej stod i hans frihet,” gaf sig luft efter berörde brefs uppläsning d. 5 Octob. med sådane ord till Protocollet, som dessa: ”man borde genom Canceller skaffa dem minnesbeta för det de icke allenast så gjort, utan ock ställt Academien i saknad, att man är förachtad, deras egenvillighet må af Canceller dem betagas, af Merckells dyrhet har man förtret att förvänta,” m. m. Lik- väl blef icke något beslut i lika vidd fattadt, eller i samma orda- lag Cancelleren och Bzónckwas meddeladt. Det till den sednare uppsatte bref af samma dag är inskränkt til en enkel förklaring af det missnöje, hvarmed man inhemtat underrättelsen om den afhandling han, utan communication med Consistorium, ingått med Merckell, under det Consistorium så mycket mindre före- ställt sig annat, án att han skulle skyndsammast begifva sig på 730 FREDR. WILH. PIPPING resa till Universitets staden, som han icke allenast under flykten undfätt så stor del af sin lön, som kunnat utfalla, utan ock redan i sistfórflume Augusti månad erhållit anvisning uppå och lyftat så stor summa penningar, som han sjelf till Tryckeriets nödvän- diga behof begärt. Ofórmodadt nog fick ock den härtill lagde alfvarliga befallningen att han borde genast, utan ringaste dröjs- mål, antingen sjelf förfoga sig till orten, eller ock i sitt ställe dit- skicka någon annan försvarlig karl, af hvilken Akademien kunde betjena sig då straxt, vid instundande Inauguration, sin egen synnerliga mildring genom sistnämnde Alternativ, änskönt det gällde blott tills vidare samt under vilkor af Bsörckmans ansvar och borgen. Likaså innehöll Consistorii skrifvelse till Universite- tets Canceller, med anledning af berörde beslut, icke annat, än en berättelse om sakens förlopp och framställning af de olägenheter, som Boktryckarens uteblifvande hade med sig, till följd hvaraf ock anhölls, att Hans Excellence täcktes af sin höga embetsmyn- dighet älägga mannen att fullgöra hvad honom nu på förbemälde sätt föreskrifvits. I svarsbref af d. 29 October tillkännagaf Cancelleren, ati han då nyligen förehaft Byürckmax och förehällit honom så väl angelågenheten af hans närvaro vid Universitetet, som huru illa han handlat genom uraktlåtenheten af sina förbindelser emot det- samma; hyarvid Byürckman, med förmälan, att han allaredan af- skickat till lärosätets tjenst en ”Capabel” person, nämligen Bok- tryckare Gesällen Eric Flodström, hvilken han försäkrat Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 731 skola ”uti alla måhl vara svars god och göra vederbörande full- komligt nöje,” andragit huruledes det förefölle honom, som ned- satt sig i Stockholm och der såge sin utkomst, betänkeligt att nu mera, sedan ”Cantzliboktryckaren Merckell förskaffat sig Kongl. Privilegium på annat tryckerij, som i Stiftet och lands- orten” *) gâfves, med sitt hushåll flytta till en ort, hvarest två Boktryckare icke kunde hafva nog sysselsättning och han icke kunde ”vål nåra och försörja” sig med det lilla, som vid Uni- versitetet vore att göra. Med afseende härå ville ock Canceller förmoda, att man till en början kunde betjena sig af nämnde Gesäll, till dess man finge se hvartill han dugde och derefter taga vidare mått och steg, för att antingen behålla honom vid lärosätet, eller hålla sig till BJÖRCKMAN. Ungefärligen detsamma, som ofvan anfördt är, yttrade äfven Brónckwaw i bref af d. 22 i samma månad till Universitetets Procanceller, jemte anmälan, att han med Flodström afsändt allt hvad som var för Trycke- riets behof anskaffadt. I egentelig borgen för bemälde Gesäll finnes han likväl icke hafva trädt och tvifvelaktigt förekommer det jemväl, om han för öfrigt i denna sak gått öppet till väga. Ty tillika med nyss omförmälde skrifvelser upplästes i Consistorio Academico d. 6 Nov. ett bref ifrån Kongl. Boktryckaren Merc- kell, som deri berättar, att han, med anledning af Bsörckwans förberörde öfverdragelse af sin befattning med Universitets Tryc- keriet, till att förvalta detsamma, intill dess Merckell sjelf nästa *) Hvad härmed förstås, kommer att i följande Stycke utredas. 732 FREDR. JT ıLH. PIPPING vår kunde infinna sig på stället, öfversändt samme Flodström, hvilken ock nu, inkallad och tillfrågad ifrån hvem han blifvit skickad, svarade att detta vore gjordt af Merckell, hos hvilken han tjenat och som gifvit honom respenningar; men till Brsörck- MAN hade han gifvit Quittance pa Tryckeriets medsände tillhórig- heter. Imellertid var nu på flera sätt af den sistnämnde visadt, alt han resignerat, och blef Consistorium derföre äfven genast betänkt uppä antagande af efterträdare ät honom. Härvid och dä Anpers Bsörckman nu i sjelfva verket upphörde att vara Åbo Universitets Boktryckare och tillika Finsk medborgare, tror Jag mig så mycket heldre böra till de få före- gående uppgifter om honom, af hvilka något kan slutas om hans enskilda lefnads skiften, ligga hvad jag vidare härom känner, så ringa det ock är, som hans sedermera i Sverige fortsatta utöfning af sitt yrke icke kan egenteligen räknas att höra till mitt ämne. Endast genom den underrättelse, som Kongl. Bibliothekarien och Riddaren Arwidsson benäget meddelat mig, att ibland Kong- liga Bibliothekets i Stockholm samlingar af ullfällighets verser, skall finnas en Lyck-Önskan på Gesällen Anvers Nirsson Brörck- MANS postulats-dag, 1703, har jag mig bekant, hvilket dopnamn denne vår Bsörckwans fader haft och när hans egna läroår slu- tats. Af Alnanders (pag. 37) och Lengrens (sid. 9, N:o 20) oftanämnde arbeten inhemtas åter, att han efter Mich. Lau- relius blifvit ägare af det Tryckeri, som Joh. Georg Eberdt år 1672 i Stockholm anlagt samt Joh. Billingsley sedan efter Historiska underrättelser om Bottrycteriet i Finland. 733 denne ärft, och att Laurelius dött d. 9 Juni 1719 utvisar en Grafskrift öfver honom, af Olof Lindsteen; *) hvarföre och då skrifter finnas, som omkring ett år derefter blifvit hos den aflidnes enka tryckte, man icke får antaga att nämnde Tryc- keri förrän vid samma tid öfvergått till Brörexman, hvilken sedan intill sin död innehade det. Angående fullgörandet af Brôrckmaxs åtagande, då han tillträdde Boktryckare beställningen vid Universitetet i Åbo, att försörja företrädarens sterbhus, upplysa nedannämnde tvänne Grafskrifter, *) jemförde med Åbo stads Mantals F örteckningar, i hvilka en dotter Margaretha är för år 1710 upptagen ibland Boktryckaren VV iris husfolk, uti hans gård, belägen i Kloster qvarteret, under N:o 16, och för 1712 såsom derstädes qvar- boende, att det var genom giftermål med enkans dotter, i första +) Författaren, som var Hautboist vid Kongl. Gardet och äfven kallade sig Stud. Mus., sysselsatte flitigt tryckpressarne med sina Graf- och Bröl- lopps-skrifter. ++) Den enas Titel lyder: Sorge-Klagan Öfwer Then Ähreborne och Dygd- älskande Matronans MaArc4rReTH= Hıwsosız Hastiga Bortgäng, Som skedde i Upsala Åhr 1718 den 28 Septembr. Yttrad af Nicolao Kull- man. Tryckt i Upsala hos J. H. Werner, Kongl. M:tz och Ups. Acad. Boktr. Den andras: Ähro-Minne Öfwer Then i lifstiden Åhreborna och Dygdälskande Matronan Hust. MARGARETHA HANSONI4, Boktryckaren Herr Awpzns Björkmans Kärälskeliga Maka, Hvilcken saftigt afled den 28 Septemb. klockan 11 om natten, och den 3 October till sitt Lä- gerställe beledsagades. Lämnat Af Jonas Tidholm. Upsala tryckt hos J. Henr. Werner, Kongl. Boktryckare. 734 FnEgDE. WILH. PIPPING giftet med Peter Haxsox, som detta åtagande gick i fullbordan. Att han, dà detta skedde, var enkling, torde få slutas af den sednare ibland berórde Grafskrifter, i hvilken nedanstäende ver- ser *) förekomma, undertecknade af Andreas A. Björkman, såsom son, och att denne icke var det enda vid Margaretha Hansons död efterlemnade barnet, följer deraf, att den aflidna år i det föregående af samma skrift införd såsom sågande far- vål åt sina barn. Derefter måtte mannen hafva ingått nytt åk- tenskap, emedan på flera skrifter, som utkommit under åren nåst efter hans död, till och med åtminstone 1732, finnes utsatt, att de blifvit tryckte hos Kongl. Academie Boktryckaren i Abo AnpDpers Biôrckmaxs enka. Enligt Lengrens uppgift, sid. 11 N:o 38, blef hon å nyo gift med Boktryckaren Peter Jörans- son Nyström. *) Thet är wäl sant I war min Mor, men ei den Moder, Som mig til wärlden födt, doch svar I mig så goder, At man kan näplig tro, Er like finnas lär; Som så ens annars kan, som sina hålla kär. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 735 FEMTE STYCKET. (Meddeladt Vetensk. Societ. d. 3 Febr. 1851.) Efter det Boktryckaren Biónckwaw på förut omfôrmäldt sätt uttryckligen tillkännagifvit sin afsigt att i Stockholm qvár- stadna, uppkom genast i Consistorio Academico fråga om den persons formeliga utnämning till hans eftertrádare, som blifvit ut- skickad endast för att i hans eller. Boktryckaren Merckells namn tills vidare fórestà Universitets Boktryckeriet i Åbo. Redan d. 6 Nov. 1722, då Consistorium erhöll del af så väl Cancellers som begge nyss nämnde Boktryckarenes skrifvelser i ämnet, pro- ponerades af Ordföranden, Professoren A nd. Prysz, säsom Pro- Rector, ”om icke Flodström kunde antagas till Academie Bok- tryckare och hos Canceller dertill föreslås,” hvilket ock beslöts, med endast det förbehåll, att han först skulle genom tryckningen af Programmet till den snart instundande högtidligheten vid Uni- versitetets Restauration, efter det långvariga kriget och flykten till Sverige, göra sitt prof, innan han finge "Ampl. Senatus Acad. fullmacht,” och utan att något sådant förslag blifvit Can- cellers pröfning underkastadt, resolverades d. 8 nästföljande De- cember bestämdt, att han skulle antagas. Til handlingarne för denna dag bör fördenskull följande Concept till fullmagt för ho- nom troligtvis räknas : ”Fullmacht för Boktryckaren. Rector och Samtel. Professorer vid Kongl. Acadin i Åbo Giöre witterligit att säsom medelst Anders Biörkmans frivillige afträdande, Bok- 93 736 FREDR. WILH. PIPPING tryckare tiånsten hår wid Academien år worden ledig och till successionen hos Consistorium Academicum uti consideration kom- men Boktryckare Konstförwanten Ähreborne och wäl förfahrne Eric Flodström som icke allenast hafver godt loford för des skic- kelighet, utan och nu reda hår wid tryckerijet aflagt der af nóij- achtige prof. altså warder han Eric Flodström i kraft häraf antagen och förordnad att wara Boktryckare wid denne Kongl. Acad:n och Anders Biörkmans ställe: äliggiandes honom der wid wäl och förswarl. skiöta tryckerijet samt hålla det altid i godt skick och tillbörlig ordning. och som han bör wijsa sine för- män den heder och Iydna som dem tillkommer, så åligger honom jämvål emot billigt prijs betiena hvar och en som wid trycket honom kommer at anlijta, och i öfrigit sin plicht och skyldighet så i acht taga, som han det wid påfordran will och kan an- swara. Hvaremot han hafver att åtniuta den löhn som på aca- demiska staten den beställningen tillågges. Detta dem som we- derbör, till und- och efterrättelse. Datum Åbo d. ^ Decemb. A:o 1722." Dessutom finnes väl ett bref-concept, dat. d. 9 Januar. 1723, hvari Consistorium förmäler, att sedan den till Åbo ófverkomne Boktryckare Gesällen eller Konstfórvandten Eric Fcopsrrôm så väl vid Akademiens Restauration, som sedermera, visat prof af sin skicklighet och till vederbörandes nöje "upprát- tat och stält i skick” dess Boktryckeri, hade Consistorium blifvit föranlåtet att antaga honom till Boktryckare vid Akademien, och såsom Consistorium ej bordt underlåta att detta Hans Excellence FTSE DT SS SE Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland, 737 Akademie Cancelleren i ödmjukhet "berátta", så vore äfven dess 6d- mjuka ”förmodan”, att Hans Excellence ”det nådigt anse och appro- bera” torde; men om ock afsigten med de anförda orden varit, at; utverka Cancellers bifall, blef brefvet dock så mycket mindre af honom ansedt för annat, än en underrättelse om hvad i saken var definitift tillgjordt, som icke någon sådan stadfästelse härå följde. Till en så hastig åtgärd att besätta Boktryckare tjensten, bidrog troligen Consistorii ovilja emot Merckell och önskan att utestänga honom ifrån all befattning med Universitetet, icke litet. Detta ser man, utom af det redan förut omförmälda, äfven af Protocollet för d. 6 Nov. 1722, hvarest säges, att sedan Fron- sıröm lemnat den upplysning, att han af sin förre husbonde Merckell blifvit skickad till Åbo och med respenningar försedd, förständigades honom, att han ”på den Conditiou” ej kunde blif- va antagen, och frågades om han ville blifva ”K. Academiens Boktryckare och intet någon dependent af Merckell.” Härtill svarade FLopsrRów, såsom förutses kunde, ja, och tillade, att Merckells mening icke vore att komma öfver till Åbo, utan att der hålla i sitt ställe en Factor. Men altfér snart fick Con- sistorium sedan många anledningar att ångra detta sitt förhastade förfarande. Mycket seufärdigare än sakens natur i alla händelser och isynnerhet vid en alltför litet bepröfvad mans antagande till för- valtare af en egendom, om hvars tillstånd ingen tillförlitlig kun- skap fans, fordrade, vidtogos deremot åtgärder till Boktryckeriets 738 FREDR. WILH. PIPPING Inventering, Den skyndsamhet, hvarmed arbetet på Programmerne till Restaurations högtiden och flere nyligen utnämnde Professo- rers Introductioner samt Lections Catalogen måste begynnas, tillät väl icke sådan Inventering innan FropsrRów fick verket. om händer; men icke heller derefter företogs något på Consistori sida förrån omkring ett och ett halft år förHutit och Boktrycka- ren, redan två gångor, sjelfmant derom anhållit, jemte det han anmälde åtskilligt annat, som fordrade någon åtgärd. 7) Sedan då ändteligen Professorerne Prysz, såsom Bibliothekarie, och Dan. Juslenius d. 18 Maji 1724 blifvit till förrättningsmän utsedde, företeddes vid Consistorii sammanträde d. 17 nästföljande Junü ett af dem författadt Inventarium, af hvilket en vidimerad afskrift borde Boktryckaren meddelas. Långsamheten härutinnan förefaller så mycket mera oväntad, som Consistorium i öfrigt åda- galade ganska verksamma omsorger ej mindre om Tryckeriets conservation, án om förbättring af dess förvaltares snåfva vilkor, Härom vittnar först och främst det som gjordes, för att förse begge med rum. För detta behof åtog sig Professoren Joh. Haartman, straxt efter. FLopströnws ankomst till Åbo, att upp- låta några rum, dem han ville öfvertala en annan, åt hvilken de redan voro uthyrde, att afstå, åtnöjande sig med 100 Dal. Kop: parmynt i hyra, ehuru han af andra kunde få 120 Daler, och eftergaf ändock sedan, för Fropströms torftighets skull, hans an- +) Consistorii Protocol] d. 30 Mart. 1723 och 12 Maji 1724. . Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 739 del i hyressumman, då bortíflyttningen måste ske förrän ett år förflutit. ' Att Boktryckaren ensam borde ansvara för hela hushy- ran, var väl ock ifrån början förutsatt; men sedermera, då Frop- srRÓw flera gångor anhållit om hjelp dertill och Consistorium funnit så mycket mera skäligt, att Universitetet vidkändes hyran för det rum, hvilket Tryckeriet upptog, som han ej kunde riktigt utfå sin lön och eljest hade mycket litet att förtjena, hvaraf hände, att den ene af hans husvärdar efter den andre hos Univer- sitetet gjorde anspråk på betalningen af allt hvad dem tillkom; blef det icke allenast vanligt, att desse fordringsägare beviljades anvisning på hvad som af lönen kunde vara hos Quæstor att lyf- tas, utan stadnade äfven hvarje år hälften af hyran för den lokal, som af Fropström begagnades både för Tryckeriet och eget behot, Universitetet till last. Derjemte och då de nästan årligen åter- kommande flyttningarne ifrån en gård till en annan, jemte faran af Tryckeriets logering i mindre väl försedda enskilda hus, väckt vederbörandes uppmärksamhet på angelägenheten af att förekom- ma häraf härrörande olägenheter, gjordes flera försök att få säk- rare och i alla afseenden lämpeligare plats för detsamma. Så öppnades d. 20 Maji 1723, då Fronström redan bordt, till följd af Professor Haartmans uppsägning på ett sätt, som gifver an- ledning att förmoda stort missnöje med hyresgästen *), hafva flyt- tat ifrån Professorens gård, men ännu icke kunnat skaffa sig an- +) Consist. Protoc. d. 9 April 1723. 740 FREDER. IH rrLH. PIPPING dra rum, brefvexling med Biskopen i Wexiö Doctor David Lund, såsom gift med en af Biskopen Doct. Joh. Gezelii den yngres döttrar, angående inköp eller förhyrande, på billiga vilkor, af det såkallade Angermanska huset, ett litet vid lilla Kyrkogatan beläget stenhus, som tillhörde sistnämnde Biskops arfvingar och kanhända var detsamma, i hvilket hans eget Bok- tryckeri, enligt hvad i hans Minne af Professor J.J. Tengström; sidd. 155, 156, upplyses, förut hade stått. Likaså och når härmed intet kunnat uträttas, men behofvet af lämpelig lokal för Åbo Universitets Tryckeri blifvit genom förening dermed af det upp- häfda Pernauska Universitetets tryckeri förråd betydligen förökadt, var man 1726 betånkt uppå att genom reparation af ett gammalt, uti kyrkogårds muren, bredvid Akademien, beläget stenhus, hvarest Skolan fordom haft rum, och till hvars användande för öfningarne i Fåktkonsten Kongl. Majestät medelst Resolution af d. 12 Octob. 1694 redan samtyckt, så framt det kunde för Dom- kyrkan umbäras, utan att häruppä någon verkställighet följt, be- reda Boktryckaren tillika med Tryckeriet nödigt utrymme och beqvämlighet. Men icke heller denna plan lyckades, emedan en del af vederbörande, hvilkas bifall till husets upplåtande begärdes, ansågo Domkyrkan både för tiden sjelf behöfva detsamma och i alla håndelser kunna påråkna någon inkomst genom dess uthy- rande åt andra. Hvad åter Boktryckaren ensam vidkommer, blef bemö- dandet att på sått, hvarom redan Bsörckwax erhållit löfte, för- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 741 hjelpa Fropsraóx till någon arbetsförtjenst af de öfriga embets- verken i Åbo, och framför andra Lånestyrelsen, så mycket lät- tare krönt med framgång, som Universitets Tryckeriet ånnu nå- gra år efter dess återflyttning till Finland var det enda, som der- stådes fans. Häruti låg nåmligen anledningen dertill, att Lands- höfdingen, General Majoren Friherre Otto Reinhold Uxkull på ena sidan begärde, såsom en förmon, att få anlita detta Tryc- keri för Lands Cancelliets behof, och Consistorium på andra si- dan hoppades genom bifall härtill förskaffa Fropström icke alle- nast den inkomst, som hans arbete hvarje gång, då det behöfdes, kunde inbringa, utan ock den Kronolön, som för sådant arbete bestods. Hårom anhöll Consistorium uttryckligen i skrifvelser till bemälde Landshöfding, af den 18 Maji 1724 och 30 Sep- temb. 1725, och fick Fropströx tills vidare befattning med ifrå- gakomne tryckning, emot åtnjutande af den i Länets Stat för sådant behof uppförde årliga lön, ifrån och med 1725, i kraft af Landshôfdingens d. 15 Maji samma år gifna förordnande, ehuru detta icke kom till Consistorii kunskap förrån d. 9 nåstföljande October, då Landshöfdingens svarsbref på förenåmnde skrifvelser upplästes. Emedan en närmare utredning af förhällandet med om- förmälde Kronolön, än hvartill anledning förut förekommit , kan sprida något ljus så väl öfver nägre af Universitets Trycke- riets produkter under den förflutna tiden, som ock öfver vissa delar af Finska Litteratur-Historien i allmänhet, erinras här nu 742 FREDR. WILH. PIPPING för det första, att af Regeringens allmänna påbud ganska få före ingången af det adertonde århundradets tredje Decennium blefvo i Sverige på Finska öfversatte och tryckte; För dem af Fin- lands inbyggare, som icke voro i Svenska språket hemma- stadde, tillfredsstålldes dessförinnan behofvet af genom trycket meddelad tillförlitlig kunskap om äfven dem, stundom på det närmaste, rörande förordnanden endast i vissa fall, genom landets egna myndigheters anstalt. Sålunda gjordes af Domkapitlet i Åbo, om icke redan tidigare, åtminstone 1645 ^), början med Böne- dags- och andra lika beskaffade Placaters kringsåndande till Fin- ska församlingar i tryckt Finsk öfversättning, och omkring tio år derefter finnes Landshöfdingen i Åbo och Björneborgs Län hafva begynt att icke allenast vidtaga dylik åtgärd beträffande sådane öfverhetliga påbud, hvilkas kungórande ankom endast på civila magtens försorg, utan ock låta blott omtrycka åtskilliga i Sve- rige på Svenska språket tryckta: Författningar, af hvilka mycket ringare antal exemplar, án behofvet fordrade, till Abo ankommit Betalningen för tryck och papper erlades i dessa och andra dy- td *) Af Biskop Rothovii d. 23 Octob. 1645 daterade Circulaire till Prester- skapet i Åbo Stift, infördt i Samling af Domkapitlets i Åbo Cireular- Bref ifrån år 1564—1700. Supplement. 1:a Del. sidd. 117—119, «es, alt Oeconomus Templi Cathedralis läut ”transferera” och trycka H. Kongl: Ma'.ts Placat om den allmänna Tacksägelse-dag, som komme alt d. 7 nästföljande November firas för den med Danmark nyss afslutade freden, och att 3 Daler Silfvermynt borde derför af hvarje socken, enligt Dom- kapitlets beslut, erlaggas. ee cr ee ee nn... Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 743 lika fall efter räkning och om 6fversättningen på Finska, så ofta ieke någon tjensteman vid det embetsverk, som var i fråga, kun- de dermed sysselsättas, anlitade man än den ene, ån den andre, som kunde åtaga sig arbetet, utan beståmd vedergällning. Den förste, som man känner, ibland desse öfversättare, var Poëseos Professoren Eric Justander, hvilken, såsom ses af ett d. 3 Novemb. 1666 dateradt bref ^), ifrån honom till Riks-Drotzen och Cancelleren för Abo Universitet Grefve Per Bnanr, då i tio år på Finska öfversatt alla de Kongliga Placater, Ordningar och Stadgar, som i dessa år utgått. Icke förrån nyssnämnde år undfick han likväl någon ersättning för denna sin möda, i det att Låne-styrelsen d. 9 Julii derför, med åberopande af General- Gouverneuren, Riksrädet Baron Herman Flemings skritvelse af d. 26 Maji samma år, till Justander utanordnade 100 Daler Silfvermynt. I en skrifvelse daterad Åbo Slott d. 13 Febr. 1668, till Landshöfdingen Harald Oxe, säger ock bemälde General- Gouverneur sig hafva "nódvennigst måst i förleden ähr 1667 bruka Professoren Ärevyrdige och Vällärde Mag. Ericum Justandrum att på Finska Språket transferera dhe för samma ähr ankomne Kongl. Placater och ordningar, medh hvadh mehra, som hafver varit nödigt uti General Gouvernamentet att låta uth- gå och publiceras,” och funnit godt för detta arbete bevilja honom +) Handlingar , Till upplysning i Finlands Kyrko-Historie. 5:+ Häftet, sid. 79, 94 744 FREDR. WııH. PIPPING 20 Daler Silfvermynt, hvilka äfven kort derefter utanordnades. Sjelf har Profesor Justander wid slutet af åtminstone tvänne sistnämnde år tryckta Kongliga Placater uppgifvit sig såsom deras öfversättare, efter Flemings förordnande; men emedan han, så- som samma år till Kyrkoherde i Wirmo utnämnd, innan kort ditflyttade, är det osäkert om hans bemälde Translators befattning sedermera fortfarit. Med öfversättnings arbetet vid Läne-styrelsen var derefter, åtminstone någon tid, Professoren Martin Milto- pæus sysselsatt, hvilken d. 5 Novemb. 1670 fördenskull erhöll anordning på 35 Daler Silfvermynt, äfvensom Consistorii Eccle- siastici Notarierne Olof och Josef Lauræus sedan för öfver- sättning till Finskan, åren 1677 till och med 1684 uppburo be- talning efter tidtals ingifne räkningar. Derefter åter erfordrades icke sådan anstalt vidare, utan äläg det den, som tryckte ifråga- varande påbud, att på sin bekostnad låta öfversätta dem, jemlikt Kongl. Maj.ts "Resolution uppå Biskoppens i Áboo, Ehrewyrdige och Hóglihrde Doctoris Johannis Gezelij dhen äldres un- derdänigst insimuerade supplique. Gifven Stockholms Slot den 17 Octobris 1684," hvars tredje punkt lyder: "Booktryckiaren som Kongl. Maijtz Böndagz och andre Placater på Finska låter translatera, och sedan trycker, will Kongl. Maij:tt till. áhrligh Löhn, dette innewarande dheruthi ınneslutit, Sextijo Daler Sölfvermynt bestädt hafwa, lätandes och till föllie dheraf nu dess ordre till Stats Contoiret afgää.” Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 745 Intill år 1674 skedde tryckningen på Universitets Bok- tryckeriet, men sedermera oafbrutet på det af ofvannämnde Bi- skop anlagda intill dess det 1713 flyttades till Stockholm. Detta Tryckeris fördel var således utan tvifvel afsedd vid berörde Re- solutions utverkande, hvilket äfven deraf skönjes, att dess före- ståndare, Johan Winter, finnes i tionde punkten af Kongl. Resolutionen på samme Biskops underdåniga Supplicationer, gif- ven d. 25 Octob. 1688 7), uttryckligen nämnd, såsom den der skulle på nästkommande årets Stat upptagas till åtnjutande af den förut bestådda lönen; men häraf följer dock så mycket mindre att denna lön borde anses för ett med samma Tryckeri för all tid förenadt anslag, som den icke är i förstnämnda Resolution tillagd någon viss hvarken Officin eller person. Sädane enskilda asigter och considerationer, som föranledt nyss omförmälde flytt- ning af författnings trycket ifrån Universitetets till Gezeliska Boktryckeriet, måste det alltså tillskrifvas, att uti de af Landshöf- dingen Lorentz Creutz d. 3 Septemb. 1685 utfärdade Or- dres, om ifrågavarande löns utbetalning för första gången, säges, att Hans Kongl. Maj.t förmedelst Dess Resolution af d. 17 Octo- ber 1684 beviljat ”Booktryckaren Mester Johan Winter till Åhrlig Löhn och underholdh 60 D. Sölfv.mt, som afsätter och trycker så på Svenska som Finska språket alla ankommande Kongl. Placater och Patenter, som kunna tijdh på annan ankom- +) Afhandling om Presterliga Tjenstgörningen och Aflüningen i Åbo Erke- Stift. Del, 1. sid. 60. 746 KREDR. IVILH. PIPPING ma ifrån Hans Kongl. Maj.t och des Collegier och blifva hår, på hvariehanda sätt afsende omkring heela Stoorfurstendömet Fin- landh med Ingermanlandh och Österbottn,” äfvensom det, att Bok- tryckaren Henric Christ. Merckell sedan, genom Vice Lands- höfdingen Lars Brommenstedts anordning af d. 15 Decemb. 1706, sattes i åtnjutande af samma lön, på den deri uppgifna grund, att han af oftanämnde Boktryckeris dåvarande ägare, Biskop Gezelius den yngre, blifvit till Åbo förskrifven och nästförlidne vinter på samma Tryckeri antagen i framl. Boktryc- karen Winters ställe. Såsom en följd af allt detta tyckes ock den för Merckell, som derefter köpt detta Tryckeri, sedermera af Landshöfdingen Baron Uxkull gifna Resolution, ”att blifva conserverad vid sin bestållning vid Cancellie Staten”, kunna be- traktas, hvilken af honom, enligt Consistorin Academici Protocoll för d. 19 Junii 1724, då uppvisades, men icke kunde komma honom till godo, så länge han icke hade något Tryckeri uti Åbo, hvilket förhållande lärer hafva fortfarit intill år 1726, då Merc- kell synes hafva ditskickat hvad till ett sådant verk hörde. Då detta nya Merckellska Boktryckeri uti Åbo oftare kom- mer att i det följande nämnas, torde det icke vara ur vågen att här upplysa, huruledes det ifrån sagde år drefs i Merckells namn, samt jemväl, efter hans 1730 inträffade död, för enkans och arfvingarnes räkning, genom Factorer, ibland hvilka isynner- het den förste, Frans Philip Paulssen, som 1737 skall haf- Historiska underrättelser om Boktrycteriet i Finland. 747 va blifvit Boktryckare i Carlskrona, *) och hans närmaste efter- trädare Olof Hessling, här böra uppgifvas, af den anledning, att man har åtskilliga skrifter, på hvilka finnes utsatt, att de äro af endera tryckte i Åbo, men icke altid med tillågg, att det skett med Merckells Stilar, eller på Kongl. Boktryckeriet i Finland, såsom annars Vanligt var, åfvensom sönerne Johan Christo- pher Merckell, sedermera Kongl. Gymnasii uti Wexiö Bok- wyckare, och Jacob, hvilken 1747 efter modren emottog Kongl. Finska Boktryckeriet i Stockholm samt icke många år derefter blef Universitets Boktryckare i Åbo. Ifrågavarande Merckellska Tryckeris altid ganska ringa verksamhet led vål stundom efter 1736 stora afbrott, troligen i brist af skicklig förvaltare på stäl- let, men synes dock icke hafva alldeles upphört förrän omkring 1745. Bevis häruppä innefattas, ibland annat, deruti, att Univer- sitets Boktryckaren K empe, enligt vederbörlig anordning af d. 28 Aug. 1741, hyari eit Kongl. Stats-Contoirets bref, dateradt d. 17 Januar. 1738 är äberopadt, uppå ıngifven räkning undfätt 7 Daler Silfvermynt i betalning för tryckningen af 1739 och 1740 årens "Markegángs-Listor" eller Taxor, och att Bónedags Placaterne för åren 1746 till och med 1750, på Finska, áro tryckte hos samme man, áfvensom uti en till Consistorium Academicum ankommen. skrifvelse ifrån Kongl. Cancellie Collegium af d. 25 Septemb. 1741, innehällande begáran om upplysning rórande den årliga lön af 180 Dal. Kopparmynt, som enligt Bokiry ckaren *) Lengren l. c. sid. 17 N:o 109. 1737. 748 FREDR. WiLH. PIPPING Merckells enkas uppgift skulle år 1710 blifvit hennes aflid- ne man tillagd för tryckningen af de på Finska språket öfver- satte Kongliga Placater och Förordningar, samt varit på Univer- sitetets Stat uppförd och utgått af Åbo och Björneborgs Läns ordinarie ränta, men af hvilken hon icke kommit i åtnjutande altsedan 1736. Då denna skrifvelse d. 13 Octob. 1741 föredrogs, beslöt Consistorium, som nu icke hade saken sig bekant, att ef- terses skulle till nästa sammanträde huruvida något derom fun- nes in Actis antecknadt, och d. 27 i samma månad, på anmä- lan, att sålunda ingen upplysning vunnits, att i bref till Länets Höfding göra förfrågan, huru härmed sig förhölle, samt sluteligen d. 17 nästföljande November, då ännu icke något svar på sagde bref ankommit, att om allt detta underrätta Cancellie Collegium. Sedermera förekommer frågan alldeles icke i Consistorii Proto- coller intill medlet af följande året; hvaraf torde få slutas, att den blifvit utredd genom direkt brefvexling emellan nyssbemälde Col- legium och Landshófding. För öfrigt är det så mycket mera sannolikt, att den ifrågakomne lönen blifvit år 1737 indragen, som den då och derefter icke mera finnes vara af Läne-styrelsen utanordnad, och dessutom behofvet af att i Finland låta öfver- sätta Regeringens påbud äfven allaredan upphört, sedan ständig Finsk Translator i Stockholm blifvit emot årlig lön på Stat an- tagen, såsom en följd af det förordnande, hvarom talas i 3:e punk- ten i Kongl. Resolutionen, gifven d. 4 Decemb. 1734, på de besvär, som Biskopen Doctor Dan. Juslenius samt Prosten Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 749 Magister Joh. Forskäl, på Borgå Stifts Presterskaps vägnar, under då påstående Rıksdag insinuerat, tryckt i Handlingar till Upplysning i Finlands Kyrko-Historia, utgifne af Wilh. Gabr. Lagus. Ny följd. Fjerde Häftet. Sidd. 89—86. Kanhända innehöll således äfven Kongl. Stats Contoirets ofvan- bemälde bref just häruppå bygd föreskrift, att det trycknings ar- bete, som af Läne-styrelsens behof i öfrigt kunde påkallas, borde efter räkning betalas. Återgå vi nu till den tiden, då Henric Christoph. Merckell gjorde sitt anspråk, att åter få uppbära oftanämnde öfversättare och tryckare lön, gällande, finne vi, att den icke kunde få af Fropsrnów ätnjutas för flera än två eller tre år, och emedan han redan den tiden hade svårt att komma till rätta med hvad han förvärfvade, blef hans ekonomiska ställning derefter så mycket mera försämrad, som han nu icke sällan försummade att fullborda honom anförtrodde arbeten och genom sitt tilltagande begär efter starka drycker beständigt ådrog sig nya skulder. Fordringsägare anmälde sig tidt och ofta hos Universitetets Rector eller Consistorium, för att af den lön han vid lärosätet hade att åtnjuta få sin betalning, men kunde sällan bekomma något an- nat, än hushyran, hvilken årligen endast på detta sätt utföll, stundom likväl icke till större del, än för hvilken Consistorium ätagit sig att ansvara, emedan ofta icke mera af lönen innestod, sedan Fropström sjelf före den vanliga utdelningstiden efterhand uppburit hvad man tyckte honom i sin fattigdom icke kunna 750 Frepe. If ILE. PIPPING undvara. Af lika miskundsamhet beviljades honom äfven en och annan Discretion, t. ex. för tryckningen af Programmerne till förut omförmälde Introductioner straxt efter Restaurations fe- sten, samt en ny upplaga af Juramentum och Privilegia Studio- sorum, eller Student-bref, äfvensom för den möda han haft med Pernauska tryckeri förrådets och en större mångd ifrån utrikes eit bestillda Stilars ordnande, hvarom i det följande skall vidase ordas. . | Vid närmare öfvervågande af svårigheten för Fionströn att lefva med de små inkomster han hade att päräkna, kom ock Consistorium Academicum, såsom det synes, icke långt efter hans antagande, på andra tankar i afseende på Merckells förnyade begåran att få disposition af Universitets Boktryckeriet, med bibe- hållande af Fronsrröm såsom Factor. Protocollet för d. 19 Junii 1724, då de begge hade företråde, innehåller nåmligen, att Merckell erbjudit FLonsrrôx i lön för hvarje vecka 12 Daler Kopparmynt, och att man tyckte det vara nyttigt för den sist- nämnde att ingå accord, på det han ej måtte alldeles komma af sig. Men emedan han ej åtnöjde sig med så litet, som han sade äfven en Gesäll plåga få, utan fordrade 3 Plätar, och Merckell icke ville gifva mera än högst 14 Daler, förföll frågan så myc- ket lättare, som den stod i sammanhang med Merckells nu gorda förslag, att få emot contant betalning tillhandla sig allt hvad som hörde till Universitetets Tryckeri och i stället uppsätta ett nytt, för Lärosätet nöjaktigt; hvaremot dock Consistorium Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 751 hyste många betänkligheter. Härom säges i Protocollet för d. 17 Febr. 1725, att Consistorium redan föregående sommar ”funnit ej vara för Academien nyttigt att till Merckell aflåta trycket, uthan att Consist. behåller sitt egit tryck, till dess att man kan fà effter hand kiópa något annat bättre till," och äfven nu hölle ”eftertänkeligit vara att låta trycket bort, som att Academien, der Merckell antingen skulle döö eller eljest torde wijsa sig på något sätt sedan missnögd eller obillig, då skulle vara alldeles uthan tryck eij heller någre uthwägar vore för handen att kunna så snart à nyo förskaffa ett så kostsamt tryck, föruthan det att Consistor. ej kan drifva Fropsrnów ifrån sin beställning, hvarä han har Consistorii fullmacht.” Också tyckes det såsom egenteliga klagomål öfver Frop- srRôms förhållande icke då ännu skulle hafva inlupit. Men icke långt derefter förebragtes sådane tidt och ofta, så väl på embetes vägnar af Rectorerne och Faculteternes Decaner, som ock af en- skilde, hvilkas arbeten han icke i rättan tid fått färdige, eller emot hvilka han på annat sätt brustit uti ingångna öfverenskom- melsers uppfyllande. Såsom en blott af okunnighet om Författ- ningarne och Consistorii äldre föreskrifter, eller glömska att ge- nast efter tryckningen aflägga de exemplar, som borde till Kongl. Riks Archivet och Universitets Bibliotheket aflemnas, härrörande försummelse, kan väl den efterlåtenhet i detta afseende, som ofta förehölls denne Boktryckare, så mycket heldre betraktas, som det 95 752 FnEDRE. WILH. PIPPING icke var lätt att efter flere års förlopp, innan någon uppmärk- samhet härå fästades, anskaffa allt hvad som sedan ankomsten till Åbo blifvit af honom tryckt; men att han endast med synbarli- gen toma undanflykter, såsom t. ex. att årstryck, som han haft samlade, blifvit honom frånstulne, och med flere gångor förnyade, men lika ofta brutna, löften att innan kort afgifva åtminstone hvad som sednast ifrån trycket utgått, sökte förhala tiden och undgå rättmätig nápst, gifver styrka åt misstanken om försumlig- het af svårare art och anledning, som uppkommer, då man fin- ner vederbörandes föreställningar härom till FrtopsrRóx nästan alltid förenade med förebråelser för hans fylleri. Likaså kunde ingen ursäkt äga rum för den långsamhet och efterlåtenhet med arbetet på Tryckeriet, hvaraf uppskof med några Akademiska Solenniteter vällades, då dessförinnan erforderliga Disputationer och de vanliga Programmerne icke kunde nog tidigt fås ur Bok- tryckarens händer. Redan 1726 d. 16 Mart. klagade Philoso- phiska Facultetens Decanus, att de många Disputationer, som behöfdes före samma år skeende Magister Promotion, för Frop- ströns försummelse komme att studsa; men svårare voro följ- derne af hans efterlåtenhet tre år sednare, då den Promotion, som firades d. 25 Junii 1729, omöjligen kunnat förrån mycket sed- nare gå för sig, om icke någre af promovendi låtit trycka sina Gradual Disputationer på Merckellska Tryckeriet och Fropsrröns befattning med det Akademiska dessförinnan upphört. De af Philosophiska Facultetens Professorer, som åtagit sig att presi- ———— - Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 753 dera för sädane Disputationer och Facultetens dåvarande Decanus, Professoren Joh. Haartman, anförde nämligen i nästan hvart enda af Consistorii Academici sammanträden under förra hälften af nyssnämnde år ett eller annat häruppä syftande klagomål öf- ver Universitets Boktryckaren, såsom, att han altför länge haft hos sig Manuscripterne, utan att begynna sättning och tryckning, vid dessa arbetens verkställande brustit i uppmårksamhet på Cor- recturet, samt i öfrigt visat ytterlig vårdslöshet och sällan funnes hemma, om icke alldeles öfverlastad af starka drycker, till hvil- kas anskaffande han plågade vid Disputationers emottagande fordra på förhand tre Daler, och vore utgifvarene sedan nödsakade att stå hos honom under nätterne, om de skulle få något gjordt, hvarutom han under arbetets fortgång obligerade dem att spen- dera på honom och, om detta icke skedde, gick ut för att låna sig penningar, som användes, likasom lönen, till bränvin, så att hustru och barn måste svälta. Af sådan orsak hade Stude- randen Joh. Fortelius, hvars Exercitii Disputation, Operatio- nes intellectus humani, quatenus sunt objectum Logices, adum- brans, under ofvannämnde Professor Haartmans presidium försvarades d. 15 Mart. sagde år, vändt sig till Merckellska Bok- tryckeriet i Åbo, hvarest sedermera äfven hans och Candidaten Gust. Fabricii Gradual Disputationer finnas vara tryckte, af hvilka den sistnämndes, med Titel: De perverso fame studio, ventilerades d. 24 Maji, under samme Professors inseende, och den förstnämndes, De operationibus intellectus humani, under 754 FnEDR. Il iL H. PrPPING Professoren And. Prysz, d. 17 Junii. Härtill kunna innu Mg- gas begge delarne af Joh. Er. Forsmans Disputation; De con- venienlie inter dogmata Nic. Machiavelli et vitam Oliverü Cromvelli Protect. Angl, hvilka, mähända för det att ofvan- nämnde Merckellska Tryckeri redan förut var med dylikt arbete öfverhopadt, blifvit tryckte i Stockholm, på Merckells der- varande Boktryckeri, och försvarades, den förra; under presidium af Professoren Hassel, d. 14 Junii, och den sednare d. 19 i samma månad, under Professoren Scarins inseende. Dessutom säges i Consistorii Protocoll för d. 11, likaledes Junii, vid det förslag våcktes om Promotionens anstållande d. 20 i samma må- nad, att sju Disputationer då ånnu stodo tillbaka, till hvilket an- tal ock de sedermera ventilerade finnas uppgå, då de fyra hit hörande, som, enligt uppgiften på Titelbladen, åro tryckte af Fropsraôus eftertrådare, NFAL nämnde dag försvarade. ; Under allt detta hade Frovströx ganska ofta, redan ifrån 1725, blifvit ej endast enskildt af Procanceller, Rector och andral vederbörande embetsmån vid Universitetet, utan ock inför Con- sistorium Academicum, enligt dess beslut, erinrad om så vål sin försumlighet, som sitt oordentliga lefverne och förmanad till bått-' ring, vid åfventyr af alfvarlig nåpst och tjenstens förlust; men om han ock stundom under någon kortare tid, som varit honom till prof förelagd, höll sitt, hvarje sáng villigt gifna, löfte att taga sig till vara för ytterligare förseelser, återföll han dock alltid der- Historiska underrättelser om Bokiryckeriet i Finland. 755 efter i dryckenskaps lasten och sjönk med detsamma allt djupare i det elände, hvaraf den plågar åtföljas. Den 27 Mart. 1728 fattade Consistorium fördenskull det beslut, att hos Universitetets Cancel- ler anhälla om tillständ att utse en annan Boktryckare; dock gick detsamma icke i verkställighet, emedan man, säsom Protocollet för d. 6 nästföljande April tyckes antyda, fann sig först böra bäde hafva laga bevis och iakttaga formelig rättegängs ordning emot Fropström. Slutelisen, dà Universitetets Tryckeri syntes stå i fara, icke allenast för vanvård, heldst förvaltarens oförmåga att behörigen afbörda sig äfven den billigaste hushyra och hans oordentliga lefverne förorsakade verkets ständiga flyttning och till allt sämre och sämre rum, utan ock för förskingring, till fyllande af hans många behof, fanns tiden vara inne till att lagligen för- fara med mannen; och beslöt Consistorium derföre d. 16 Novem- ber nyssnåmnde år, att han skulle inför detsamma i egenskap af domstol tilltalas för allt hvad som derstädes tid efter annan blif- vit emot honom anmäldt och öfverklagadt, och förordnades tillika Universitetets Vice Secreterare Magister Reinhold Liebman, att såsom Actor utföra målet, hvilket komme att företagas d. 29 i samma månad. Det som bemålde Actor då, efter att hafva för behofvet genomgätt Consistorit Protocoller, lade Fropströs till last, var innefattadt i nio punkter, af hvilka fyra rörde positiva, eller "committendo" begångna förbrytelser, och de öfriga det, hvaruti han! ”omittendo” försett sig. Till de förra voro räknade: 1:0 756 FREDR. W iLH. PIPPING FLopsrRóws allom så bekanta fylleri, att deruppä intet bevis tarf- vades; 2:0 Den djerfhet, olydno och vanvördnad, som han 1725 visat Akademiens Senior, Eloquentie Professoren Prysz, emot hvars förbud han tryckt en gratulationsskrift af en ung Student, vid namn Hacks, och låtit deruti efter författarens godtycke in- flyta åtskilliga ord, hvilka Professoren vid censurerandet icke kunnat gilla; 3:o Att han olofligen uppburit och sig enskildt till godo anvåndt Krono spanmål, under Titel af Tryckeri tunna; och 4:0 Att såsom han pantsatt någre för behofvet vid ett barnsöl, som han hållit, af Assessoren In gelet lånade silfverskedar, hade man anledning att befara honom hafva gjort dylika försök med Akademiens tryck. Hvad åter förseelserne af det sednare slaget vidkommer, anmärktes både i allmänhet Fropsrnóws alltför stora försumlighet i tjensten och specielt den deruti visade, att han 1:0 icke förfärdigat en liten finsk Tractat, som Handelsmannen Schele för tre år sedan velat upplågga; 2:o haft Manuscriptet till 1726 års finska Almanach hos sig en hel månad, utan att trycka ens första arket; 3:0 gifvit Decanus Facultatis Philosophicæ nyssnämnde år anledning att i Consistorio besvära sig deröfver, att tryckningen af de många Gradual Disputationer, som borde före då blifvande Promotion vara färdige, försummades; 4:0 om hösten 1727, genom det han, såsom orden lydde i Protocollet för d. 7 Nov., ”alla dagar gick fuller och drucken,” underlåtit tryckningen af Programmet rörande Linguarum sacrarum Profes- soren Daniel Juslenii Introduction till tredje Theologie Pro- Historiska underrättelser om Bokiryckeriet i Finland. 757 fessionen, förorsakat denne Acts uppskjutande till påföljande Läse- Termin; och 5:0 svårligen förbrutit sig emot Kongl. Maj.ts För- ordning af är 1684 och Kongl. Cancellie Collegii Påminnelse af år 1707, angående Boktryckares skyldighet att af alla hos dem tryck- ta skrifter innehålla och aflefverera sex exemplar, vid vite af 100 Daler Silfvermynt för hvarje uteblifven skrift. Hvad som nu gjorde alla dessa förbrytelser ännu svårare, vore det, att Frop- ström för dem nästan otaliga resor blifvit tilltalad och varnad, men icke låtit förmärka den ringaste förbättring, eller, hvad nästnämnde lefverering beträffade, ens efterkommit Consistorii befallning, att låta till dess Sessionsrum uppbära åtminstone de Disputationer, som han samma stund sagt sig hafva i beredskap lagde, fastän äfventyret af tjenstens förlust för sådant underlå- tande varit honom förelagdt. Liebman underställde fördenskull nu Rectors och Consistorii bepröfvande, huruvida mannen der- efter kunde vid sin Boktryckare beställning bibehållas. På Fropströms anhållan att få skrifteligen afgifva sin för- klaring, lemnades honom härtill 8 dagars tid efter inhändigandet af Protocolls utdrag om hvad nu emot honom anförts, och in- kom denna förklaring d. 4 Febr. 1729 samt bemöttes af Lieb- man d. 22 i samma månad med en skrift, hvilken äfven enligt dä afsagd Resolution, skulle communiceras FLopstrRöm, som ägde att deröfver inom 14 dagar förklara sig. Sedan detta blifvit på föreskrifven dag, den 8 Mart. fullgjordt och Liebman fått emot- taga äfven denna skrifteliga förklaring, i afseende à vidare utlå- 758 FnEDR. WILH. PIPPING tande, som borde afgifvas påföljande lördag, d. 15 i samma må- nad, förekom ock målet dä; men emedan FLopsrnóws biträde i rättegången, Advocaten Gabriel Valentinsson, som nu för- sta gången åtföljde honom, efter det Liebmans nu ingilne utlåtande, eller såkallade ”Replique,” blifvit uppläst, anförde, att han icke kunde ingå i svaromål, förrän han fått del af sistnämnde skrift, äfvensom af de i Consistorio förde Protocoller, hvilka Actor både munteligen och skrifteligen åberopat till styrka för sitt påstående, hvarjemte han hemställde, huruvida de delar af målet, som rörde enskilda personer, kunde utan föregången laga ståmning företagas, resolverade domstolen, sedan parterne al- trádt, att bemälde skrift skulle meddelas Fropström till genom- läsande till nästpåföljande onsdag, då honom ålåge att utan vi- dare skriftvexling återlemna densamma, och att han kunde få lösa utdrag af de ifrågakomne Protocollerne, så framt han icke, för att undgå kostnaden deryid, åtnöjdes med att få vid ”Conferencen” höra dessa Protocoller sig föreläsas, samt, beträf- fande omnämnda enskilda mål, att han skulle erhålla behörig stämning, når de komme att företagas. Alldenstund Fronsrrön under den tid rättegången sålunda fortgick, låtit ännu flera för- seelser komma sig ull last, tillsades ock Actor nu, äfvensom yt- terligare d. 2. April, att jemväl derom göra anmärkning vid den sluteliga ”Conference”, som komme att äga rum d. 12 i samma månad och hyartill Fropström borde genom begge Cursores kallas. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 759 När nu, på sistnämnde dag, efter Actors och Boktrycka- rens inkallande, den af Professoren Scarin uppsatte berättelse i målet blifvit uppläst och FropsrRów, uppå tillfrägan, om han ville höra de af den förstnämnde åberopade ställen i Protocol- lerne sig föreläsas, endast anhållit att blifva bibehållen vid sin beställning, eller, der sådant icke kunde medgifvas, undfå afsked, hvarjemte han ingaf en skriftelig försäkran om förbåttring och sysslans behöriga skötande, hvilken äfven upplästes, anförde Liebman ett och annat, rörande först och främst Bok- tryckarens vårdslöshet vid arbetet med åtskilliga Disputationer, hvarom Philosophiska Facultetens Decanus isynnerhet och jemväl vederbörande Præsides hade för Consistorium anmält, likväl, så- som det synes, till det mesta af lika obetydlig anledning, som då, oaktadt hvad i Correctur-arken blifvit anmärkt, på Titelbladet för Stud. Isaac Peldans Disputation De diversis Philosophorum methodis in demonstranda existentia Dei, P. 1, för hvilken oftanämnde Professor H a a rt ma n d. 14 Dec. 1728 præsiderade, stått EXSITENTIA och felet endast i några få exemplar fun- nes rättadt. Dernäst anmärkte Actor i afseende à FropsrRóws lefverne, att han någon dag i sednast förflutne Martii månad till Consistorium uppkommit så beskánkt, att Consistorium dà varit föranlätet att derfóre tilltala honom, hvarjemte dess bedömande underställdes, med hvad säkerhet Akademiens tryck kunde fort- farande anförtros en man, som genom liderlighet blifvit bragt 96 760 Freor JI rLH. PrPPING till så ytterlig fattigdom, att han nyligen, dels för dryckes-, dels ock fór matvaror, pantsatt sin rock, hvilken hans husvárd, hos hvil- ken den var i pant, under nyss fórflutne Páskhelg haft uppá sig. Hvad FropsrRóws ofvannämnde svarsskrifter må hafva in- nehällit, ár obekant; men munteligen anfórdes af honom nu, jemte det han pástod sig ingalunda hafva pantsatt sin rock, utan allenast lånat den åt sin värd under påstående helg, hvarjehanda, som väl lärer till det mesta saknat grund, såsom af vederbörande ock genast invändes, men likväl till en del tyckes hafva kunnat förtjena något undseende, om icke erfarenheten redan dessförin- nan nogsamt ådagalagt, att ingen förbättring kunde af honom väntas och tillfället att göra sig af med en så opålitlig tjenste- man derföre borde iakttagas, såsom t. ex. då han sade, att för- fattarene sjelfve förorsakat dröjsmål med Disputationernes tryck- ning, genom gjorda tillägg och ändringar i Manuscripterne, Cor- recturets qvarhållande alltför långe, anstånds beviljande o. s. v. likasom ock medgifvandet, att oaktadt det icke var honom tillä- tet att till tryckning emottaga andra skrifter, så långe han hade Disputationer under händer, hade han likväl stundom varit sys- selsatt med enskildes arbeten af annat slag. På förberörde för- säkran om förbättring, till hvilken Fropsrnów munteligen lade, att han underkastade sig äfventyret att varda, efter Consistorii godtfinnande skild ifrån Boktryckare beställningen, om han icke hölle det löfte, han nu ville gifva, att intill nästa Promotion hvarken inom eller utom hus låta finna sig drucken, fästade Con- Histcriska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 761 sistorium imellertid vid sådant förhållande icke någon uppmärk- samhet utófver hvad som var nödvändigt,pä det Universitetet icke mätte räka i förlägenhet och Tryckeriet komma att förfaras, ge- nom Fropsrnóws förafskedande innan man hade någon annan att sätta i hans ställe. Således och ehuru af allt hvad som blifvit förebragt nogsamt aftogs, att denne man ingalunda kunde få be- hålla Boktryckare tjensten, ansåg Consistorium sig dock, för Tryc- keriets säkerhet och det infallande arbetet med Gradual Disputa- tionerne, nu icke kunna skrida till någon formel Dom, utan stad- nade ı det beslut, att låta härvid bero, intill dess en annan, hvilken redan genom enskilda bref blifvit uppmanad att komma till orten, kunde anlända och genast emottaga verket; börande imellertid hos Universitetets Canceller med nästa Post anmälas om förhållandet med Fropström och hemställas om ny Boktryc- kares antagande. På skrifvelsen härom, som afgick d. 17 April, svarade Riksrädet och Cancellie Presidenten Grefve Arvın Horn, Univer- sitetets då varande Canceller, d. 2 Maji, att det vore honom obe- kant, huruvida FropsrRówx, som aldrig undfått hans fullmagt, blifvit 1722, såsom Consistorium berättat, till Akademie Boktryc- kare antagen, särdeles som Biôrckmax, hvilken innehade Cancel- leren Grefve FarkENsERGs fullmagt på tjensten, då ännu lefde, hvarföre ock den af Consistorium till samma tjenst nu recom- menderade redan vore dertill medelst fullmagt af Hans Excellence förordnad, under förmodan, att Consistorium icke skulle under- 762 FRrREDER. JV rLH. PIPPING låta att förfara med Fionströn efter hans förseelse och sakens beskaffenhet, samt tillhålla honom att göra behörig redo för den tid han förestått Akademiens Boktryckeri och hvad han derun- der haft om hånder. Sedan den olycklige mannen sålunda blif- vit i sjelfva verket entledigad, förföll naturligtvis all fråga om hans skiljande ifrån tjensten genom laga dom och återstod endast Tryckeriets aflefverering, i afseende å hvilken Consistorium d. 7 Maji, då nyssnämnde svarsbref ifrån Cancelleren upplästes, be- slöt att hålla saken tyst, intill den nye Boktryckarens ankomst; till följd hvaraf FLonsrrüx alltså behöll verket om händer, så- som det tyckes till slutet af månaden. Icke långt derefter lårer han ock hafva lemnat landet. Ett i Consistorii Academici Re- gistratur förvaradt Concept till afskedsbetyg för honom, är nämli- gen dateradt d. 28 Junii och lyder: ”Såsom Boktryckaren Konst- förfarne Eric Fropström nu år sinnad att sókia sin lycka på en annan ort, sedan Academie Boktryckare tiänsten som han i nå- gre ährs tid härstädes förestådt, medelst en annan Mans tillför- ordnande är besatt vorden; altså lämnas honom till bevis, att han ifrån Kongl. Academiens tiänst nu är fri och ledig samt i så måtto obehindrad att bevaka sitt båsta, ehvarest han det sielf åstundar.” Uti en i Universitetets Statsbok för 1732 intagen För- teckning öfver Avancementer vid detta läroverk efter sednaste fredsslut och Wadstena Krigsmanshus derföre tillkommande af- gifter, finnes dessutom vid FropstrRövss namn antecknadt: ”öfver- gifvit sin tienst, rest bort till Revel och vet man intet hvarest Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 763 han är, hustrun är fattig med många Barn, och föder sig af godt folks gifmildhet.” I sin nöd vände hon sig, redan före man- nens bortresa, en och annan gång till Consistorium, med anhållan om någon spanmälshjelp, som ock beviljades, först med en tunna för- skottsvis och sedermera hvad som af efterhand influtne Rester på lönen för de föregående åren kunde henne tilldelas, enär många fordringsägare tllika yrkade på sin betalning af samma tillgån- gar. Till vinnande af visshet om alla fordringarnes belopp, be- gärde Consistorium då att Magistraten i Åbo skulle medelst an- slående af ett Proklama kalla samtelige Fropströms Creditorer att d. 20 Jan. 1730 inställa sig i Consistorio ; hvilket äfven skedde och befunnos derefter de sålunda anmälda skulderne stiga till 147 Dal. 8 öre Kopparmynt, till betalning hvaraf Räntemästaren uppgaf 180 Daler blifva att tillgå. Angående denne Boktryckares härkomst, lärotid och för- farenhet i konsten, samt familje förhållanden, är ganska litet be- kant. Endast med anledning deraf, att på någre af honom tryckta skrifter, ett M. förekommer, efter E. eller Eric, ehuru i de egen- händiga underskrifter, som jag sett, icke något annat dopnamn än detta Eric finnes utsatt, hvilket ock ensamt är af andra i Uni- versitetets handlingar rörande honom nyttjadt, förmodar jag att förstnämnde bokstaf har afseende på hans fader, hvilken torde haft något af de dopnamn, som dermed begynnas. Att han 1718 blifvit Gesäll, inhemtas af några då tryckta, på hans Postulats dag framgifna verser, om hvilka Kongl. Bibliothekarien och Rid- 764 FREDR. WILH. PIPPING daren Arwidsson haft den godheten att underrätta mig. För sitt yrke nödig färdighet synes han icke hafva saknat, såsom äf- ven kan slutas af ett i Consistorii Academici Protocoll för d. 22 Febr. 1729 antecknadt uttryck af oftanämnde Professor Haart- man, hvilken, jemte det han, i egenskap af Philosophiska Fa- cultetens Decanus, besvärade sig öfver Frovströms försummelser och oordentliga lefverne, sade ”sig hafva försökt honom, att han innom 24 timmar kan såttia upp ett arck.” Hustrun hette Brita Cloverus och stadnade i Åbo, hvarest hon afled d. 3 Junii 1757, i sitt 68:de ålders år. Större utrymme ån en så illa känd man kunnat förtjena, har här blifvit lemnadt åt flera Fconsrrüx personligen rörande omständigheter, förnämligast vid rättegången emot honom, för att visa, huruledes äfven hans opälitlighet utgjorde ett ibland de många hinder, af hvilka Universitetets verksamhet under flera år näst efter dess Restauration fjettrales. I hvad mon vederböran- des bemödanden under samma tid, att undanrödja dem ibland be- rörde hinder, som hårrörde af Boktryckeriets förut iråkade obe- stånd, icke dess mindre vunno någon framgång, följer nu att framställas. Huru Åbo Universitets Tryckeri redan långt före flytt- ningen till Stockholm saknat mångt och mycket, till och med af det nödvändigaste, är förut anmärkt, och emedan åtminstone stil- förrådet till någon del äfven derstädes blifvit nyujadt, icke endast af Bsörckwan, utan ock af Merckell, hade det utan tvifvel Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 765 ytterligare lidit genom nötning. Den sistnámnde qvarhöll ock hos sig, vid verkets återflyttning till Åbo, Almanachs Stilarne och den så kallade Corpus antiqua, samt visade sig sedan mycket trög att äterlemna dem. Vid företrädet i Consistorio Academico d. 19 Junii 1724 försäkrade han väl, att allt stode till reds, lika godt som tillförene, och att han sjelf ägde bättre Almanachs tryck; men icke dess mindre nödgades Consistorium ännu om sommaren 1725 flere gångor brefvexla med Canceller och Brôrer- MAN samt Adjuncten Björklund, som då vistades i Stockholm, för att få utredt, så väl om ifrågakomne Stilar ännu voro i bruk- bart skick, som ock på hvems bekostnad de i sådant fall borde till Åbo transporteras. Saken slutades ändteligen på det sätt, att sedan Canceller, såsom ses af en dess d. 20 Aug. sistnämnde år daterad skrifvelse till Consistorium, låtit tillsäga Merckell att utan dröjsmål låta i Björklunds och Biónckwaws närvaro in- ventera berörde Stilar samt sedermera på egen bekostnad öfver- sända dem till Åbo, efterkoms denna föreskrift icke långt derefter så, att sändningen i början af September framkom. Härmed var dock föga mera än det, i anseende till angelägenheten att snart utgifva Almanachen för följande året, för ögonblicket mest trän- gande behofvet afhulpet. Universitets Tryckeriets brister i all- mänhet fordrade många och tillgängarne vida öfverstigande bote- medel. Utien d. 16 Nov. samma år daterad framställning till den Kongl. Commission, som var tillsatt för att taga Finlands genom kriget och derefter följande missvext-år iråkade nöd i öfvervä- 766 FREDR. /l'1iLH. PIPPING gande och föreslå medel till dess afhjelpande, åtföljd af en om- ständelig utredning af den brist, som Universitetet åren 1722, 1723 och 1724 fått i sina inkomster vidkännas, är ibland annat, tjenande att ådagalågga detta låroverks svåra belågenhet, Trycke- riets tillstånd med följande ord beskrifvet: ”Äfvenledes är vid Kongl. Academien ett så förfallet Tryckeri, att nu mehra ingen disputation richtigt med de latinska stylarne aftryckas kan, ock icke den minste tractat med de Svänske; til att förtiga de främ- mande språken, som Grekiskan, och Hebraiskan, af hvilcka så litet funnes att det knappt kan nåmnas; Men andra Orientaliska, de dock ved ett Kongl. Universitet borde finnas, och jämvåhl nu redan en eller annan gång skolat vara nödige, och efter hand till flere dehlar behöfvas, hafva vij icke det ringaste utaf. De andre tryckeriets tillhörigheter åro större dehlen uthnötte och odugelige, så att och det lilla, som af stylarne kunde oppsåttias, svårligen kan bli aftryckt i brist af nödvändige värcktyg. Der till med år det för denne Academien icke en ringa svårigheet att dess Tryckeri intet huus åger, uthan måste wij af wår lönings staat, som dess- utom år til det yttersta försvagad, betahla derföre åhrlig huus- hyra. Skulle man nu giöra ett förslag till mehrbem.te Booktrye- keris opprättande, som man det til dess nödvändigste dehlar gjordt, men intet til dess fullkomligheet, så förslår til dess repa- ration intet mindre ån 2000 Dal. Silfv. m:t, det Consistorium Acad. nu knapt wågar för Ed. Exc. och den högl. Kongl. Com- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 767 missionen att nämna och fördenskull uti instrumentet ej heller anfört.” En verkan af denna framställning, hvilken på högsta ort kraftigt understöddes af Universitetets Canceller, den då redan ganska mycket, fastän efteråt ännu mera, i Sveriges allmänna ärenden betydande Grefve Horn, var utan tyifvel den ansenliga föräring, som Universitetet året derefter erhöll, då Consistorium under d. 8 Julii underrättades, att sedan Hans Excellence för- nummit, huruledes det under sista krigstiden ifrån Kongl. Aka- demien i Pernau till Stockholm flyttade Tryckeriet här ännu vore i behåll, och fördenskull hos Kongl. Maj:t i underdånighet an- hållit, det täcktes Hans Majestät i Nåder ihugkomma Kongl. Aka- demien i Åbo med detsamma, hade Hans Kongl. Maj:t behagat härtill i Nåder samtycka. Tillika föreslogs, att någon af de Pro- fessorer, som erhållit tillstånd att under sommarferierne komma till Stockholm, blefve anmodad att derstädes emottaga berörde Tryckeri och besörja dess transporterande till Åbo; hvarföre Con- sistorium genast, i bref till Professor Scarin, anhöll att han, biträdd af Professor Hasselbom, ville emottaga och inventera den dyrbara gåfvan samt med någon Skeppare sluta accord om dess öfverförande. Detta uppdrag blef dock sedermera så vida ändradt, att Tryckeriet, som befanns förut inlagdt i kistor, skulle orubbadt öfversändas, för att sedermera i Åbo af Universitets Boktryckaren, i någon annans närvaro, inventeras, och emedan 97 768 FREDR. WILH. PIPPING Procanceller, Biskop Witte, tillåtit dess inlastande uti en ho- nom tillhörig farkost, på hvilken det i medlet af September an- lände till Leesund i Pargas socken, tre mil ifrån Åbo, vidkändes Universitetet endast kostnaden för afhemtningen derifrån med en ifrån staden utsånd båt. I brist af utrymme för detta nya förråd i de rum, som bemålde Boktryckare innehade, blef det äfven långe nog efter framkomsten lemnadt i sina kistor, hvilka insattes i Bibliotheket, och derstådes uttogs sedan småningom, ifrån slutet af April månad följande året 1727, ett och annat, allt efter hvad behofvet för tillfället befans erfordra. Härigenom förföll frågan om Inveutering alldeles, heldst Stilarne skola varit så samman- blandade, att deras upptagning icke kunde ske i vederbörlig ord- ning och följakteligen äfven den nya uppställningen medtog lång tid: och stor möda; i anseende hvartill ock under loppet af sam- ma år några af förut nämnde gratificationer, utgörande inalles 12 Dal. Kopp. mynt och en Tunna Spanmål, blefvo Fropström för besvåret beviljade. Af huru stort vårde den sålunda erhållna gåfvan i sig sjelf må hafva varit, kan således nu icke dömas; men att Uni- versitetets behof, åtminstone af Stilar, ingalunda blifvit derigenom fyldt, kan slutas deraf, att icke allenast ett, redan förrän man hade kunskap om denna gåfva fattadt, beslut om ett parti gamla, utnôtta Stilars försändande till Lübeck, för att utbytas emot nya af lika vigt, sedermera verkställdes, utan ock förslag ännu 1727 väcktes om något gammalt Stilförråds bortbytande på lika sätt; Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 769 hvilket tyckes jemväl hafva gått i verkställighet. Uppgifterne härom och likaså om vigten och beskaffenheten af de nya Sälar, med hvilka Universitetet genom denna byteshandel blef försedt, äro dock så ofullständiga, att håraf hvarken skönjes, huruvida gammalt gods i större qvantitet, än före Pernauska Tryckets till- komst funnits, nu blifvit föryttradt, eller något beståmdt begrepp om saken i åtskilliga öfriga delar kan bildas. Redan d. 14 Apr. 1725, dä Boktryckaren anmält om någon ätgärds vidtagande i alseende à utnötte Stilars användande på ofvanbemälde sätt, er- höll han befallning att i Secreterarens närvaro uppväga dem, hvarefter nya komme att ifrån Lübeck beställas genom Handels- mannen i Åbo Johan Reinhart Heldt. Till bestridande af kostnaden för fyra stycken brådlådor, om fem qvarters längd, i hvilka de gamla i sådant afseende skulle inläggas, uppbar Bok- tryckaren ock d. 5 nästföljande Junii 3 Daler Kopp. mynt, och att beställningen af de nya äfven skett, finnes deraf, att till be- mälde Heldt följande året utanordnades 30 Riksdaler, beräknade till 75 Dal. Silfv. mynt, om hvilka det utiryckeligen heter, att han åtagit sig att genom Handlanden Detlof Siemers i Lübeck remittera dem, i afbetalning på gjutare lönen för derstådes till Akademiens Tryckeri beställde Stilar. Men huruvida förstberörde utnötta Stilar då redan voro till Lübeck afskickade, eller tilläfven- tyrs innefattades i det parti, rörande hvilket dylik anstalt vidtogs, sedan Fıopsrrös d. 12 Aug. 1727 till Consistorium hemstållt, om icke ”all den gamle stylen kunde förbytas emot nytt tyg uti 770 KREDR. WILH. PIPPING Lübeck,” kan så mycket mindre ses, som, oaktadt äfven nu, d. 19 i samma månad, då beslut om de obrukbara Stilarnes af- sändande fattades, deras uppvägning föreskrefs, vigten, likasom förra gången, sedermera icke finnes uppgifven. Anledning före- kommer ock till tvifvel, om den första beställningen samt vilko- ren dervid varit i alla afseenden nog bestämde. Icke förrän nu finnes nämligen Consistorium hafva af Stilgjutaren, hvars namn var Georg Schmidt, äskat uppgift om så väl arbetslönen, som det pris, han erbjöde för gammalt tyg, öfverskjutande vigten af de hos honom beställde Stlar, till upplysning i hvilket afseende ej mindre Universitetets förre Boktryckare Björekman genom bref frågades, hurudane priserne vanligen vore, än den nuvarande af- gaf yttrande om de behöflige Stilarnes vigt, ehuru så obestämdt, åtminstone så vidt det finnes i Protocollerne antecknadt, att sedan han till Protocollet för d. 26 Septemb. 1727 förklarat, hvad Cor- pus Fractur Stilen vidkomme, att deraf behöfdes ”1 Centner eller 5 lispund, jemte de öfver ordningen begärte bokstäfver, tillsam- mans,” svarade han d. 7 nästföljande November, på tillfrägan, huru mycket de beställde Stilarne kunde komma att väga: "Cor- pus Fractur väger 14 LA och det öfrige förslagsvis 6 La.” Troligen var det häraf, som Consistorium föranleddes att d. 27 Januarii 1728 ytterligare besluta, att Fropström borde gifva "ett tydeligare Memorial uppå det som bestält blifvit och utnämna vid hvar punet Schmidts egne stylprof, så att han det väl kan begripa.” Det tyckes således såsom äfven Schmidt skulle hafva Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 771 mindre redigt framställt sina vilkor; hvarfóre han icke heller ännu undfick hvad han uppgifvit sig hafva att fordra, heldst äf- ven den längre tid, som förflutit sedan första afbetalningen skedde på ifrågavarande beställning, gjorde ett noggrannt genomgående af flere års räkenskaper nödvändigt, till vinnande af vederbörlig utredning om hvad så väl han, som hvar och en af dem, genom hvilka underhandlingen och varu- samt penninge-remisserne gått, hade fått lyfta, eller ännu ägde att bekomma. — Imellertid upptog Schmidt det af allt detta förorsakade dröjsmålet med slutliqvi- den så illa, att han i bref, som vid Consistorii Session d. 29 Maji sistnämnde år upplästes, förklarade sig vilja sälja bort de för Universitetets räkning gjutna nya Stilarne, så framt han ej straxt finge sin betalning. Consistorium beslöt då att anmoda förut nämnde Handlande Heldt om anskaffande af erforderlig vexel, som pröfvades kunna fås för 635 Daler Kopp. mynt, hvil- ken summa fördenskull kort derefter utanordnades och af honom lyftades, tillika med de 110 Daler, samma myntsort, som han sjelf, enligt ingifven räkning, hade att fordra för genom Commis- sionär i Lübeck bestridda umgälder i denna affaire, under förbe- håll om ersättning för ännu blifvande Expenser och 3 Procents arfvode. Likväl blefvo Schmidts påståenden ingalunda med detsamma godkände, såsom ses, ibland annat, af följande ord i Protocollet för d. 21 Aug. samma år: ”Angående den förmedelst Skriftgiutarens i Lübeck hijtsände differente och otydelige räk- ningar förorsakade förtreteligheten slöts att Svänska Residenten 772 FREDR,. WILH. PIPPING där uti Lübeck Herman Fock anmodes att ställa den saken till råtta.” Huruvida härigenom något vunnits, är obekant; men året derefter, i Maji månad, då nya Stilarne voro till Åbo an- komne, slutades Liqviden dermed, att 78 Lübske mark, som Siemers förskjutit til Schmidt, blefvo enligt den förstnämn- des anvisning utanordnade till Handlanden Frans Kock, Gud- mundsson, i Åbo, jemte frakt och andra omkostnader, upp- gående till 42 Dal. Kopp. mynt, samt 3 Dal. 4 ören, såsom upp- gäld på myntet, hvilket allt sammantaget är i räkenskaperne ut- fördt till 227 Dal. 30 ör. sistnämnde myntslag. Universitetets utgifter för de ifrån Lübeck requirerade nya Stilarne, utgjorde således inalles 1197 Dal. 30 ör. Kopparmynt, en summa, till hvars betäckande ingen tillgång var att påräkna i den Fond, ur hvilken, såsom förut visadt är, alla kostnader för Boktryckeriets underhåll borde bestridas; hvarföre man nödgades tillgripa de medel, som funnos besparade från de föregående åren, under hvilka flera Professioner på en gång stått lediga, ehuru trängande innehafvarenes af de ófrige lärostolarne och andre tjenstemäns vid lärosätet behof af undsättningar ifrån samma källa ock var, enår deras aflöning under samma tid icke kunnat till fullo utgå. Tages nu i beräkning, att en, såsom det tyckes, icke ringa mängd gamla Stilar äfven blifvit till utbyte använd eller omgjuten, kan man icke föreställa sig annat, ån att Universitets Tryckeriet ändteligen kort före Fropsrnóws afgång blifvit på Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 773 bästa sått försedt åtminstone med allt hvad som derstädes dage- ligen behöfdes. I sammanhang härmed bör äfven visas, huru Consisto- rium. Academicum, under denne Boktryckares tjenstetid, var om- tänkt att skaffa lärosätet rättighet att, med alla andras uteslutande, låta trycka de för allmänheten nödigaste böcker, för att sålunda vinna nya medel till Universitets Tryckeriets underhåll. Ibland de Desiderier, som detta Consistorium ville hafva vid Riksdagen år 1723 framställde, ingick nämligen en underdänig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af gunst och nåd förunna Universitetet, framför någon annan, Privilegium att upplägga sådane böcker, som i Storfurstendömet pröfvades nödige, såsom Catecheser, Psalmböcker och Biblar på Finska språket, med bifogadt förbud, vid confiscation och straff till görande, att annorstädes aftrycka dem, så mycket heldre, som Consistorium kunde försäkra, att sä- dane böcker då icke komme att blifva så felaktige, som de i Stockholm upplagde, hvarest ingen ”accurat Corrector i samma tungomål så stadigt” kunde finnas att tillgå, befunnits vara, och den Avance, som eljest komme enskild person till godo, kunde bereda både Tryckeriet och Bibliotheket tillgång till ömsesidiga understöd samt således märkeligen befråmja det allmännas uytta. Dessa Desiderier, som till Stockholm afsändes i bref af d. 18 Febr. sagde år till Universitetets Canceller, vägrade dock Procan- celleren, Biskopen Doctor Witte, hvilken derstädes bivistade Riksdagen, att underskrifva, af uppgifven orsak, ibland annat, att 774 FREDR. Wıın. PIPPING han fórmenade bemälde anhållan röra en affaire, om hvilken det egenteligen tillkomme Biskopen och Domkapitlet att füranstalta, såsom ock beslut härom blifvit, före hans afresa ifrån Åbo, i Kapitlet fattadt, och att Consistorium Academicum icke ågde såkra utvågar till ett så ansenligt förlag, som till företaget for- drades; hvartill ännu komme, att framlidne Biskop Gezelii arf- vingar allaredan för Boktryckaren Merckell utverkat Kongl. Privilegium på slika böcker. Med anledning häraf rådde äfven Cancelleren, i skrifvelse af d. 18 nästföljande Martii, till ifräga- varande punkts uteslutande ifrån den underdåniga ansökningen. Vid sistbemälde Consistorii sammanträde d. 26 i samma månad upplystes dock, att man i Consistorio Ecclesiastico kommit öfver- ens allenast att skaffa berörde tryckning ifrån Merckell och förbehållit sig inseendet öfver densamma, hvarjemte klagades, att en hop Finska böcker blifvit ifrån Reval hemligen införde och spridde ibland allmogen i Wiborgs Stift; hvarföre ock de fleste af då närvarande ledamöter ansågo skäl icke förekomma till sa- kens nedläggande, samt Consistorium, i skrifvelser af samma dag till de begge Styresmånnen, icke allenast betygade, att det icke hade för afsigt att bereda någon prejudice, utan ock förklarade, att det vidblefve sin mening, isynnerhet på den grund, att, såsom orden lyda i brefvet till Cancelleren, ”rättigheten af ett sådant privilegii åtniutande blott dependerar af K. M:ts Nåd, som ingen i synnerhet kan jure seijas tillagdt wara, utan hvar af den ena, som med sådant har tillfälle att umgå, eij mindre ån den andra Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 775 har frijhet att söka sig delachtig göra, hvar vid doch det allmenna bästa om en större benägenhet, än ett enskylt interesse sig i un- derdånighet altijd kan försäkrad göra, så att om berörde privile- gium undangär Boktryckaren Merckell för öfverklagad fehl- achtighet uti dess obligations fullgiörande, det samma dä för Academiens stora behof skull, bör till dess underhielpande med alt skähl sökas; ty ändoch Hh. Biskopparnes den äldre och yngre Gezelii huus, för nödvändigheten att underhålla tryck till deras Bibels opläggande, det samma ägt, följer doch der af intet, att det under Biskops stolen hördt.” Om och huru an- sökningen i denna del sedermera må hafva blifvit till högsta magtens afgörande öfverlemnad, känner jag icke, men väl, att Biskop Witte skall vid samma tid i underdånighet anhållit, att såsom hans Antecessorer, Biskoparne i Åbo, haft tillstånd att uti deras egna Tryckerier upplägga åtskilliga andeliga böcker, ho- nom måtte i Nåder tillåtas icke allenast att, sedan det Boktryc- karen Merckell meddelade Privilegium tilländagått, trycka de deruti specificerade böcker, utan ock dessförinnan upplägga en Bibel in quarto på Finska språket, uti ett nytt Tryckeri, som Biskopen ärnade införskrifva. Allt detta är nämligen uppgifvet i det Kongl. Privilegübref, som med nådigt bifall till berörde anhållan blef d. 9 Julii samma år 1723 utfärdadt; hvaremot in- gen Resolution på Consistorii enahanda hemställan ibland Uni- versitetets handlingar förekommer, eller finnes omtalad. 98 776 FREDE. WiLH. PIPPING Hvilka hinder sedermera afhållit Biskopen och Procancel- leren ifrån att änrätta något Boktryckeri, kan icke med visshet sägas; men sannolikt år, att han, sem ditintills altför kort tid vistats i Finland, derefter vunnit öfvertygelse derom, au de svå- righeter, hvilka han förut uppgifvit såsom utestångande hoppet om någon förmon för Universitetet af det begårda Privilegium, icke kunde af honom sjelf lättare ófverwinnas, och isynnerhet, att ett nytt Tryckeri i detta land knappt kunde bära sig, ännu mindre blifva lönande, åtminstone medan Merckells rättighet fortfore, samt fördenskull icke gjort, såsom bekamt är, något bruk af sitt erhållna Privilegium. För öfrigt och då ofvanberórde ‚ord i Privilegiibrefvet för Biskop Witte antyda, att Merckell skulle haft rättighet att trycka flere i hans Privilegium specifi- cerade böcker, synes hår böra anmärkas, att dessa ord troligen härröra af något misstag och i sjelfva verket icke åsyfta något annat tillständsbref, än det, som angår blott den såkallade nya Finska Psalmboken, hvilket utfärdades d. 31 Mart 1722 och, ehuru stäldt på endast tolf års aid, finnes wyckt framför en à Stockholm ‘och Åbo, hos Merckellsenka, 1747 tryckt upplaga i lång 12:0 af denna Psalmbok, samt egenteligen icke innefattar annat, án en Prolongation på mämnde tid, jemte Transport på bemälde Boktryckare och hans arfvingar, af den uteslutande vát- tighet, som Biskopen Joh. Gezelius den yngre på lika sätt förut erhållit, första gången, med inskränkning tll upplagor i lång 12:0 och 24:0, d. 12 Dec. 1696, men sedermera d. 23 Junii Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 777 1700 utsträckt till alla Formater och d. 2 Aug. 1710 förlängd, hvarje gång på tolf år. Biskop Witte upplefde också icke på långt när den tid, då det på Boktryckaren Merckell och hans arfvingar ställda Privilegium skulle upphöra att gälla, och tyckes snart nog hafva förändrat sin äsigt äfven om olämpeligheten för Universitetet att inga uppå det företag, som han förut velat hafva sig sjelf förbe- hållet. Före sin död skall han nämligen hafva lofvat på detta Läroverk transportera ofvanbemälde Privilegiibref af d. 9 Julii 1723, till fullgörande af hvilket löfte äfven hans enka skrifteligen d. 22 Junii 1728 förklarade denna Transport nu vara att anses såsom verkställd, så framt Hans Kongl. Maj:t täcktes dertill lemna nådigt bifall. Sådan öfverhetlig stadfästelse fann jemväl Consi- storium Academicum så mycket mera nödig, som i nämnde Pri- vilegiibref ingen viss tid var utsatt för dess giltighet, efter det Merckells rätt upphörde och saken dessutom i och för sig sjelf berodde af Kongl. Nåd; hvarföre skrifvelse, åtföljd af Enkefru Biskopinnans nyssnämnde öfverdragelse-skrift, d. 28 i samma månad till Canceller afgick, med anhållan, att Hans Excellence ville hos Konungen utverka icke allenast Confirmation uppå öf- verdragelsen, utan ock tillåtelse för Universitetet, att framgent, med hvar och en annans uteslutande, förblifva i besittning af ifrågavarande rättighet. Till stöd för denna anhållan åberopades i det närmaste lika skäl, som 1723 blifvit för enahanda ändamål anförde, med tillägg, att sedan Abo Universitets Tryckeri blifvit 778 FnEDR. WiLH. PIPPING med det Pernauska förökadt och jemväl med nya Stilar försedt, vore dess behof af nägon inkomst, hvarmed det kunde städse un- derhällas i lika godt skick, större än förut, hvaruppá ock Biskop Witte förnämligast fåstat afseende, då han förklarat sig vilja åt Universitetet cedera sitt Privilegium. Att man nu, likasom förberörde gång, framför allt var angelägen att utestänga ägaren af det förra Gezeliska Tryckeriet, Kongl. Boktryckaren Mere- kell, ifrån den täflan, som ända ifrån samma Tryckeris anlägg- ning varit för Universitets Tryckeriet särdeles menlig, ses af ett bref, som tillika afgick, ifrån dåvarande Rector, på Consistorii vågnar, till Professoren Björklund, hvilken då vistades i Stock- holm, innehållande begåran, att äfven han wille bevaka denna Universitetets angelägenhet, hvarvid i synnerhet tillses måtte, alt Merckell ej finge genom någon ny ansökning om Prolongation för sig, göra Umversitetet förfång. Med allt detta uträttades lik- väl ingenting; ty Regeringens, under Konungens frånvaro, d. 1 nästföljande October meddelade svar på Grefve Honxs underdä- niga hemställan i ärendet innehåller, att emedan Konung Carr XII redan år 1705 d. 17 Maji en gång för alla resolverat, det inga förslag skulle antagas, syftande på nya Privilegiers erhållande för att upplågga Biblar, Psalm- eller andra dylika böcker, sedan då redan gifne Privilegier tilländalupit, och då de, som sedermera åren 1722 och 1723 blifvit för Boktryckaren Merckell och Bisko- pen Witte utfärdade, hade sin grund i dåvarande bevekliga © omständigheter, enår i Finland, som så nyligen blifvit ifrån fråm- Historiska underrättelser om Bokiryckeriet i Finland. 779 mande ófverválde befriadt, då i förstone ingen tillgång på ande- liga böcker funnits, hvartill komme, att sistnämnde Privilegium vore stäldt på Biskopens person allena och icke på hans arfvin- gar; fördenskull hade det funnits betänkeligt, att bevilja den sökte Confirmationen. Derjemte förklarades, att numera, sedan landet efter några års fredslugn kommit i sitt förra stånd, skulle ofvanberörde Kongliga Resolution på det nogaste iakttagas. Att visa huru litet tillfredsställande Finlands tillstånd lik- väl i sjelfva verket var, äfven om man inskränker sig till att be- trakta endast medlen till Åbo Universitets Tryckeris tillbörliga underhållande i framtiden, hörer icke till berättelsen om den Pe- riod af bemälde Inrättnings Historia, som slutas med Boktrycka- ren Fropsrnóws afträdande ifrån dess förvaltning; och emedan svårigheterna i samma afseende under hans korta tjenstetid varit ännu större, återstår nu så mycket mindre att tillägga om detta Tryckeris verksamhet under samma tid, som han alltför ofta för- summade äfven det, som kunnat med för handen varande medel åstadkommas. Af sådan orsak synes t. ex. det arbete, hvilket Handlanden Schele, såsom förut omförmäldt är, varit sinnad att upplägga, aldrig hafva utkommit, då icke en gång dess Titel finnes uppgifven i Protocollerne, rörande den emot FLopström, mera än tre år efter det han fått Manuscriptet, började Action för alla hans förseelser, och många ibland det ringa antal skrif- ter, som han tryckt, bära, såsom man säger, syn för saga, om 780 Freopr. Wırm. PIPPING hans vårdslöshet. Uti dem faller tycksvürtans tunnhet och blekhet framför allt i ögonen, såsom ett bevis tillika på hans af fattigdom förorsakade ofórmógenhet att uppfylla sina skyl- digheter. Til uppräknande af de mig bekanta skrifter, som under bemälde Boktryckares tjenstetid utgått ifrån Universitets Tryeke- riet i Abo, utom Akademiska arbeten och allmänna Påbud af flere slag, hvilkas tryckning ålåg honom, medan han uppbar den för sådant behof à Lands-Cancellie Staten upptagne lön, skulle visserligen icke stort utrymme erfordras; men de fleste äro små ullfällighets stycken, bróllops- och begrafnings-skrifter, som icke förtjena någon uppmärksamhet, om icke för det att de numera äro ganska sällsynta. Här uppgifvas fördenskull endast PAædri Fabularum AEsopiarum, Libri Quinque, Secundum recensio- nem optimam cum indice Fabularum ad calcem addito, In usum Scholarum ac Studiosæ, in Patria, pubis denuo editi, Cura «tq. sumtibus Christiani Trapp. Æboæ, Impress. E. M. Flodström, Reg. Acad. Typogr. Cro rocexxrr. 8:0 och Æréiculorum fidei Synopsis Biblica In usum Scholasticæ Juventutis, sub Imperio Regni Svecie viventis collecta. Eller Trones Artiklar, Korteligen utaf den Helige Bibel författade Af Olavo Laurelio, Biskop i Wäster@®s. Abo, med Chri- stian Trapps bekostnad Tryckt af E. Flodström, K. Acad. Boktr. 1728. 8:0, utom hvilka näppeligen andra arbeten, som egenteligen kunde få namn af böcker, blifvit af ifrågavarande Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 781 man tryckte, om icke tilläfventyrs en Grammatica contracta, af hvilken ofvannámnde Trapp, Bokbindare i Abo och medelst Kongl. Privilegübref af d. 30 April 1723 berättigad att icke allenast säsom sädan, utan ock säsom Bokförare, uti öppen bod eller bokläda dersammastädes hälla bundne och oinbundne böcker till salu, d. 19 Decemb. 1726, uppå gjord ansökning, erhöll Con- sistorii Academici samtycke att fa läta hos Akademie Boktrycka- ren upplägga nagra hundrade exemplar, för Skolornes behof, dä det uppgafs vara stor brist på densamma, så i Stockholm, - o som i Abo. Hanen Le —— aa Ne or. vn EE 12 ME. + M pps e^ dr SERRE COT mrt cm BEDV rro RMS EC AU Ce 27 zo PUPPES SIS Ue ice oam Vt nne de ^o wu ULTERIORE £*aE Fs tig, TED» Dum Lt uw MTV C Aot LIN Fre Am Mx CN Mess o o9 PRG. ER Pt 2b dt 4 VF def qu tee ANS NT | es pam ua (etam otd; due esc | it 4 p Ug." ADS Ft, dic be patin spell. = Jutibean "Ad 1 A uu. D ++ ANR RAR RER ARR ARE LR ARR ITA 331113 3313131233133 ARR ARE LR RAR LR AR AR AA LA REMARQUE SUR LE PRINCIPE RELATIF À LA THÉORIE DES PARALLÈLES PROPOSE P. 351 ET SUIV. DE CE TOME; PAR N. G. oz SCHULTEN. (Lu le 7 Avril 1851.) ip eee une note insérée au Bulletin de la Classe Physico- Mathe- matique de l'Académie Impériale des sciences de St. Pétersbourg (T. IX, N:o 4, du 21 Sept. 1850), M. Bouniakovsky, Membre de l'Académie, a bien voulu vouer une attention par- tıculiere au principe dont il s'agit, en ne l'approuvant cependant pas, puisqu'il lui a paru sujet à des objections sérieuses, expo- sées, en propres termes, comme il suit: * . . . . . . . . . . . . . . * * . ”Affirmer que le rapport de la surface d'un cercle décrit "du rayon 2r à celle du rayon r est une quantité indépendante 99 784 N. G. ve SCHULTEN "de r *), c'est exclure, sans que rien n'y autorise, une infinite "de courbes dont les surfaces pourraient fort bien ne pas jouir "de la propriété que l'Auteur trouve si évidente pour le cercle. "En effet, supposons que nous ayons une courbe dont le para- "métre unique soit r; contruisons la méme courbe pour le pa- "rameétre 2r. Aurons nous le droit de dire que le rapport des deux "surfaces de ces courbes, limitées de la méme manière, n'excé- "dera pas un nombre donné, quel que soit 7; assurément non, "et l'on pourrait présenter une iufinité d'exemples du contraire. "Or, on peut se demander, quelle est la raison qui porte à ad- "mettre, pour le cercle, la propriété énoncée plus haut, quand "on est certaim qu'elle n'a pas lieu pour une infinité de courbes? "Le cercle ne se trouverait-il pas dans le nombre de ces dernie- "res? Ces questions, qui sont autant de doutes, doivent se pré- "senter tout naturellement en abordant la théorie des parallèles, "en tant qu'elle forme le point fondamental de la Géométrie élé- "mentaire. Par cette raison méme, l'introduction à cette science, "ou ses elements, doivent être étrangers aux recherches qui con- "cernent la comparaison, méme superficielle, des surfaces limi- "tées par des lignes droites ou courbes, comme celle, par exem- "ple, qui entre dans l'énoncé du principe de M. Schultén.” +) Je dois faire observer que le principe en question ne porte pas que le rapport méme des deux cercles soit indépendant de leurs rayons, ce qui certainement eûl été beaucoup plus contestable, mais qu'il l'établit seule- ment de la limite de ce rapport. S. Sur un principe de géométrie. 785 "Pour mettre dans toute leur évidence les observations que "nous venons de faire, nous allons examiner analytiquement les "conséquences auxquelles conduit la proposition admise par l'Au- "teur de la note citée, en prenant, au lieu du cercle, une courbe "quelconque." "Soit r le paramètre de la courbe que l'on considère, etc." Suivent des développements analytiques, par lesquels M. Bouniakovsky prouve qu'il y a une infinité de formes d'une fonction f, où cette fonction ne satisfait pas à l'inégalité fen f£) K représentant un nombre abstrait aussi grand que l'on veut, 1 et 9 (7r) désigne une fonction de r telle que 9 (27) —G(r) croit avec 7 au dela d'une limite quelconque. 786 N. G. »e SCHULTÉN stante indéterminée, ou paramètre. II n'y aurait done aucune vérité géométrique parfaitement évidente pour le cercle, qui ne devrait l'étre en méme temps p. ex. pour la parabole, qui se détermine, ainsi que le cercle, par un paramètre unique? II faudrait p. ex. révoquer en doute que le cercle soit une ligue fermée de toutes parts, parce que la parabole ne jouit pas de cette propriété? Cette remarque seule suffit, ce me semble, pour óter toute force aux objections détaillées ci-dessus, et me dis- peuse de m'y arréter davantage. Ayant entamé ce sujet, je ne dois cependant pas me re- streindre à cette considération toute négative. Je vais profiter de l'occasion présente pour soumettre au jugement des géomètres les raisons qui m'ont porté à recommander à leur attention le priu- cipe dont il s'agit. Dans la Géométrie élémentaire on ne considère d'autres lignes que la droite et la périphérie du cercle, ni d’autres surfaces que le plan et les surfaces du cylindre, du cône et de la sphère, et les propriétés tant axiomatiques que demonstrables de ces ligues et de ces surfaces doivent ètre inférées de leur definitions seules, sans égard aux propriétés d'autres lignes et surfaces quelconques. C'est ainsi que les axiomes fondamentaux relatifs à la coincidence des droites qui ont deux points communs, à celle des plans qui en ont trois de communs, à la propriété de la droite d'être plus courte que toute autre ligne entre les mémes points, etc. reposent immédiatement sur les idées primitives de la ligne droite et du Sur un principe de géométrie. 787 plan, lesquelles suffisent pour admettre, relativement à cette ligne et cette surface, les propriétés en question, à l'exclusion d’autres lignes et surfaces quelconques qui pourraient du reste avoir avec celles-là plus d'une propriété commune. L'évidence ou la non- évidence du principe géométrique proposé, suivant lequel un rnil- lion, un billion, ou autre nombre arbitrairement grand mais de- terminé de cercles égaux quelconques doivent se trouver ensemble plus grands qu’un seul cercle décrit d'un rayon double de celui des premiers, ne doit donc pas être jugée par des raisonnements compliqués sur des courbes quelconques qui auraient quelque propriété commune avec la periphérie de cercle, mais d’après la définition seule du cercle, laquelle nous apprend que les dimen- sions du second cercle sont en tout sens doubles de celles de chacun des premiers. Or, la grandeur d'une figure plane quel- conque ne dépendant que de celle de ses dimensions en tout sens, n'a-t-on. pas le droit d'admettre que la limitation du rapport des dimensions de deux figures planes ez toute direction entraîne celle du rapport méme de ces figures, et que, par conséquent , un cercle qgue/conque, dont les dimensions sont doubles de celles d'un autre cercle, ne saurait être indefiniment (c'est-à-dire un nombre de fois plus grand qu'un nombre donné quelconque) plus grand que celui-ci? N’a-t-on pas le droit d'avancer qu'un tel principe géométrique est d'une trés-grande évidence, qui pa- rait même comparable à celle de quelques autres axiomes regar- dés généralement comme incontestables, p. ex. celui que la droite. 788 N. G. or SCHULTÉN définie de la manière d' Euclide (c'est-à-dire ne deviant d'au- cun côté entre ses points), est plus courte qu'un arc de cercle compris entre les mêmes limites? *) C'est, ce me semble, de ce point de vue que doit être considéré l'axiome dont il s’agit. En s’écartant de cette voie sim- ple et naturelle pour apprécier l'évidence des principes de la Géométrie, en abandonnant les définitions des lignes et des sur- faces auxquelles se rapportent ces principes, pour les juger par leur application à d'autres lignes et surfaces, on priverait non seulement la Géométrie d'un de ses avantages les plus éminents, savoir la clarté, mais on se trouverait bientôt réduit à révoquer en doute les vérités les plus évidentes de cette science, et l'édi- fice géométrique, miné ainsi dans ses fondements les plus indis- pensables, s'écroulerait de fond en comble. Ce qui précéde fournit la réponse d'une autre remarque de M. Bouniakovsky, à laquelle je ne m'arréterais pas, si l'examen de cette observation n'était étroitement lié à celui du principe géométrique en question. M. Bouniakovsky soutient *) Par cela méme que les axiomes ne sont pas susceplibles de démonstration rigoureuse, il s'ouvre un champ tres-vaste à des opinions diverses sur leur évidence, et, à plus forte raison, sur une comparaison qaelconque de cette évidence. Aussi, celle que je viens de me permettre ne saurait elle avoir d'autre sens que celui, qu'en cherchant a se rendre compte de ce dernier axiome on ne trouvera guère moins de difficulté à le mettre à labri de toute objection, qu'à établir, par le raisonnement ci-dessus, celui qui est l'objet de cette discussion. Sur un principe de géométrie. 789 dans la note citée, ”qwen partant d’autres vérités du même genre, tout aussi évidentes en apparence, mais pour le fond également sujettes à contestation, on pourrait démontrer la théorie des pa- rallèles d’une manière encore plus simple” que je ne Pai fait. Pour prouver vette assertion, M. Bouniakovsky admet gue Pon puisse toujours prendre le rayon d'un cercle assez grand, pour que la surface du quart de ce cercle soit plus grande que la figure plane qu'on obtiendrait en repetant un nombre déterminé de fois celle qui serait limitée d'un côté par une droite de longueur constante ayant Pun de ses bouts au centre du cercle, de deux autres cótés par les perpendiculaires sur cette droite, élevées à chacun de ses bouts, et, du quatriéme, par Parc du cercle en question compris entre ces deux perpendicu- laires; et, au moyen de ce principe, il démontre en effet le théoréme fondamental de la théorie des paralléles plus simplement qu'il n'a été fait p. 352—354 de ce Tome. Cela reconnu, je me permets d'ajouter que, pour le principe lui-méme sur lequel s'appuie cette démonstration, je ne saurais étre de l'avis de M. Bounia- kovsky. J'ose affirmer, que ce principe est en méme temps moins simple et moins évident que celui dont il a été question dans ce qui précède. Moins simple, puisque non seulement l'é- noncé en est plus compliqué, mais que les notions mémes, sur lesquelles il repose, le sont aussi, la moindre des figures com- parées étant ici une portion de cercle terminée par trois droites et un arc de cercle au lieu d'un cercle entier: moins évident, 790 N. G. »r SCHULTEN puisque la portion de cercle en question n'étant pas symétrique, on ne saurait se rendre compte de la vérité axiomatique de ce principe aussi clairement que de celle de l'autre. En terminant ces remarques je dois ajouter que, malgré l'évidence du principe souvent cité, je n'ai cependant pas pro- posé de fonder sur lui la théorie des parallèles dans une expo- sition. systématique des éléments de géométrie, Je partage l'o- pinion de M. Bouniakovsky que la considération des surfa- ces de cercles ne semble pas naturelle dans la théorie des pa- ralleles et je souhaiterais que cette théorie püt, dans les systé- mes de géométrie, être basée avec le méme succès sur quelque autre axiome plus étroitement lié à l'idée primitive de la ligne droite. Tout ce que j'ai cru devoir mettre en avant tant ici, que précédemment, c'est que le principe dont il s’agit mérite d'être remarqué à cause de son extrême évidence. Je ferai voir une autre fois qu'il pourra de plus étre utilement employé dans des recherches ultérieures sur la théorie des paralleles. -— 43333311311111323121311111111111311132311331131331113333 31313131 33131 3 11; ET NOTE SUR LA THÉORIE DES PARALLELES, PAR N. G. pe SCHULTEN. (Lu le 10 Nov. 1851.) Les considérations sur la théorie des parallèles exposées ci-dessus p- 351—354 m'ont conduit à deux résultats relatifs à cette théo- rie, que je croirais nouveaux et dignes d’être connus. Le premier est celui, que la théorie en question pourrait être développée rigoureusement, si, indépendamment d'elle, on connaissait une limite supérieure du rapport de la périphérie au diamètre dans un cercle quelconque. Pour le prouver, je fais d'abord observer que la démon- stration de l'égalité de la somme des angles d'un triangle quel- conque à deux angles droits, qu’a donnée Legendre dans la 19° proposition du Livre 1° de la 12° édition de ses Elements de Geometrie, bien qu’elle ne remplisse pas le but de l'illustre auteur, établit du moins rigoureusement que 100 792 N. G. pr SCHULTEN La somme des angles d'un triangle quelconque ne sur- passe pas deux angles droits”). (1). De cette vérité résulte cette autre: : Tout angle contenu dans un demi-cercle quelconque ne surpasse pas l'angle droit. (2). Un angle quelconque contenu dans un demi-cercle est égal a la somme des deux autres angles du triangle dont deux côtés comprennent celui-là, et la base est le diamètre du demi-cercle. L'angle en question est donc égal à la demi-somme des angles de ce triangle, et ne peut, par conséquent, surpasser un angle droit. Du théorème (2) s'ensuit ultérieurement celui-ci: Un triangle rectangle quelconque est moindre que le demi-cercle dont le diamètre est égal à l’hypothénuse du tri- angle. (3). La vérité de cette proposition devient manifeste, si l’on suppose le demi-cercle décrit sur l'hypothénuse en question com- me diamètre, du méme côté d'elle que le triangle, puisqu'alors les cathètes du triangle, lesquelles d’après I: 17 des Élém. d'Euclide forment avec le diamètre des angles aigus, com- mencent, par suite de I: 19 des mêmes Élém., par se trouver en dedans du demi-cercle, et, en vertu de (2), ne sauraient se *) Cette remarque, que je n'ai pas trouvée dans les commentaires d'ailleurs nombreux de la démonstration citée, parait néanmoins se présenter si facilement que je ne crois pas nécessaire d'en prouver ici la vérité. Sur la théorie des parallèles. 793 rencontrer hors de lui, d’où résulte évidemment qu'aucun point du triangle ne pourra se trouver en dehors du demi-cercle. Remarquons encore que de III: 7 des Élém. d’Eucl. se tire sur-le-champ le théorème suivant: Un segment de cercle quelconque, moindre que le demi- cercle, est aussi moindre que le demi-cercle dont le diamètre est égal à la base de ce segment. (4). Des théorèmes (3) et (4) résulte enfin immédiatement celui-ci: Un secteur de cercle quelconque, moindre que le demi- cercle, est moindre que la somme des trois demi-cercles décrits sur les côtés du triangle isocéle dont les deux côtés égaux sont limites du secteur. (5). Soit actuellement d le diamètre d'un cercle guelcongue c, p la périphérie de ce cercle et e un entier déterminé et inde- pendant de d, tel que e p Je vais faire voir que la connaissance du nombre e suffit pour démontrer rigoureusement le théoréme fondamental de la théorie des paralléles relatif à la rencontre des obliques avec les perpendiculaires. En effet, en désignant par & la corde de l'arc. du cercle c de la longneur asp on aura k «up. 794 N. G. re SCHULTEN en vertu de cet axiome, d’une vérité incontestée, que la ligne droite est plus courte qu'un arc de cercle quelconque compris entre les mémes limites. Or, d’après la propriété du nombre e, 1 1 = id ze'P- Donc 1 £< }d. De plus, en représentant par s le secteur du cercle c cor- x t 1 , " . respondant à l'arc d'or LS oh Ja swdbe tun d à » MM eni ES D on rr ——À: MR > ui à ren te Um wes coo faune LE m f Le eo. det" y prt 4 ep MFYTTINESEESPEINTUTUTITTITYIM CUNT wa os RUTOR EC pr le és ds + AR ei NN le E malin liées) ns T Rn rar Ru A BST ieh A eem a oda f E tb APP Maid -— pa À dadbeumd «in. tuf M Dbdb- 2i Vit De op uia FE art ml oy. uy Lm nnt te on Fat m era T ERERT Jå 1 — "LB ul PC Re A. t5 Mess —wwa 1 42. . ve > ' e. Is hän odd 1 mars. TE LI AE ren ro emm p "X "m 4 a * etf Àj - nt SAR ARR * 9 3 A13313334332333133 44313 X &AT-SA3 1A ARR RS LES 3A3 AAA RAR 3AN AA31A33333* NATURALHISTORISEA OBSERVATIONER, ANSTÄLLDA UNDER SOLFORMORKELSEN DEN 28 JULII 1851 AF E. J. BONSDORFF. (Föredr. den 13 Oct. 1851.) D: jag sistförflutna sommar befann mig à min egendom Eriksberg i Uskela Socken af Åbo Län, och för tillfället hade besök af Teckningsläraren vid Universitetet Magnus von Wright, äfvensom Herr Julius von Wright vistades å stället, bägge ut- mårkte genom sitt varma nit för Fäderneslandets Fauna, ansågo vi tillfället till observationer, i sådan syftning som Herrar Profes- sorer C. Sundevall och Wahlberg i Stockholm uti Kongl. Veten- skaps-Academiens öfversigt af dess förhandlingar för innevarande år föreslagit, icke böra lemnas obegagnadt. Resultatet af de an- ställda observationerna utbedjer jag mig att härmedelst få till Vetenskaps-Societeten öfverlemna, i det hopp att desamma, ehuru ganska få, dock kunna vara af något intresse. 101 800 E.J. BONSDORFF Emedan himmeln hela dagen var fullkomligt klar och solskenet ganska starkt, anställdes redan middagstiden observatio- Äu21 MOTOTILT À SIT Ar ner à dé naturalhistoriska föremål, hvilka skulle företrädesvis under solförmörkelsen observeras, och anmärktes: att blommorna af alla, till icke obetydligt antal à gårdsplanen cultiverade, väx- ter, deribland Couvolvulus tricolor, Calendula pluvialis, Campa- nula Speculum och Eschholtzia, samt den i en närbelägen bäck ymnigt förekommande Nymphaea alba, voro fullkomligt utslagna; att svalorna och ófriga tama och vilda fåglar *) förhöllo sig så- som vanligt vid vackert våder under sommaren; och att bien dels med särdeles flit slåpade hem sina förråder, och för sådant ändamål med liflighet flögo in och ut från kuporna, dels i kla- sar háugde ned från flusterbrädet. Då jag dessutom större delen af dagen var sysselsatt med insamlaude af Diptera, hvilka ganska talrikt förelunnos af famillen Syrphici Fall. à särskilda blommor; *) Jag anser mig här äfven böra anmärka alt À egendomen finnes ett, från det egentliga boningshuset något aflägset, hönshus med en deriuvid be- lägen afstävgd hönsgård, hvarest under hela sommaren den ordning varit införd, alt en del al hönsen jemte tuppen om morgonen släpptes ut i hönsgården; hvarest de, ätminstone då vädret var vackert, tillbringade hela dagen sysselsatta med att fånga insecter och larver m. m., derwid den yttre dörren till forstugan i hônshuset hela dagen hölls öppen, för att lemna desamma tillfälle att, vid inträffande ovåder, deremot erhålla skydd. Till denna dagliga ordning hörde, under hela sommaren, att hönsen jemte tuppen vid, den annalkande solnedgången sjelfmant begålvo sig, genom den, såsom redan anmärkles, öppna yttre dörren, till höns- huset, der de plägade invänta sköterskan; som om aftonen insläppte dem i de afskiljda hönshäckarna. Ganska sällan hördes tuppen gala om aftonen Naturalhistoriska observationer. 801 men i synnerhet à den för tillfället blommande Spiraea salicifolia, var jag i tillfälle att observera med hvilken liflighet särskilda arter af ofvananmärkta Dipterfamille såsom: Volucella pellucens Meig. och plumata M., Helophilus pendulus Meig., Syrphus piceus Fall., arbustorum Fall. och floreus Fall., m. fl., utförde sina rörelser. Jag anser mig i detta afseende böra anmärka att nästan alla arter af ammärkta famille i allmänhet äro lifligare i sina rörelser ju varmare luften är och klarare solen skiner, i synnerhet om dermed är för- enadt lugnt väder. Sådant var äfven förhållandet den 28 Julii, hvarföre de anmärkta flugorna voro utomordentligt lifliga i sina rörelser, så att desamma, der de befunno sig à blommor af Spiraea salicifolia, blott man fórde fingret till närheten af blomman, ge- nast med den största liflighet aflägsnade sig. Ehuru slägten och arter af denna famille hela dagen, så länge solen skiner på de anmärkta blommorna, förefinnas lifligt flygande från den ena blomman till den andra, aftager deras antal sednare på eftermid- dagen, så att ett och annat individ kan observeras à sådana blommor som ännu träffas af solljuset, hvarefter äfven dessa för- svinna. Jag har derföre icke under hela sommaren kunnat upp- tåcka något enda individ af denna famille tillbringande natten å dessa eller andra blommor, hvilket deremot ofta var fallet med åtskilliga Hymenoptera, såsom arter af slägterna Bombus, Crabro m. fl. Utom anmärkta flugor förekommo äfven Trichius fasciatus, Leptura 4-maculata, maculicornis och viridis samt Cetonia aurata och aenea, bland Coleoptera, à blommorna af Spiraea salicifolia, 802 E. J. BONSDORFF säsom vanligt med en lindrig rórelse af thorax och mundelarne krypande omkring på dessa blommor. För öfrigt må hår anmár- kas, att före solförmörkelsens början luftens temperatur var gan- ska mild och en fullkomlig vindstilla rådande, så att vattenytan å den närbelägna insjön aldeles icke rörde sig, utan var spegel- klar. Dä omkring kl. 4 eft. midd. endast ett litet segment af so- len var undanskymdt, utan att ännu någon märkbar förminskning af temperaturen eller dagsljuset hade inställt sig, begynnte vatten- ytan à den närbelägna insjön att krusa sig, hvarefter vinden småningom något tilltog i styrka med den tilltagande fördunklin- gen af solen. När förmörkelsen hade nått sin höjd, inställde sig en för känseln ganska obehaglig fugtig kyla, hvarutom ett ovanligt dagsljus, antydande en strid emellan ljus och mörker, inträdde, och löfven å de närbelägna bjôrk- och asptråden dall- rade på ett eget sätt med en lindrig, hemsk susning. Allt detta gaf naturen ett utomordentligt högudligt, men dystert, utseende. Hvad sluteligen de egenteliga observationerna vidkomma, anmärktes följande afvikelser från det vanliga förhållandet: 1:0 Då ett litet segment af solen, som jag skulle prôfva ungefär ,', af solens yta, var fórdunklad, observerades att alla blommorna af Convolvulus tricolor och Calendula pluvialis, samt till en stor del af Campanula speculum och Eschholzia, hade slutit sig. Bien flögo ännu ut och in i kuporna, och de an- mårkta species af famillen Syrphici voro väl vida mindre lifliga Naturalhistoriska observationer. 803 i sina rörelser än före förmörkelsen, men flögo ännu, utan sur- rande och långsamt, bort till en närbelägen blomma, då man med fingret vidrörde den på hvilken de befunno sig. Hônsen voro ännu ute i hönsgården, der de plockade på marken och svalorna flógo omkring med vanlig liflighet. 2:0 Då ungefär hälften af solens yta var fördunklad och luften redan begynnte kännas kylig, begåfvo sig hönsen med tuppen i spetsen in i hönshuset, hvarest de förhöllo sig sulla utom luppen som, emot sin dagliga vana om aftonen, begynle gala och fortsatte dermed med en synnerlig ifver ända till dess solförmörkelsen var i det närmaste förbi, då den åter, jemte sin g ut till hönsgården. Nu hade äfven alla hönsskara, förfogade si exemplar af Escholzia och Campanula speculum slutit sina blom- mor, och de ofvananmärkta blommorna af Convolvulus och Ca- lendula pluvialis fortforo att vara fullkomligt slutna. De ofvan- anmärkta arterna af Syrphici, hvilka till ett betydligt antal fun- nos à blommorna af Spiraea salicifolia, voro så betagna, att man kunde röra dem med fingret utan att de lemnade blomman à hvilken de befunno sig, men de kröpo ännu omkring. Slägtena Bombus och Crabro bland Hymenoptera hade intagit ett quasi nattqvarter *) à oftanämnda blommor, hvilket var fallet med Tri- +) Slägterna Bombus och Crabro tillbringa ofta natten å sådana blommor, hvilka utgöras af flera mindre förenade med hvarandra till en klase eller mer och mindre rik blomvippa, och krypa härvid emellan de mindre blomklaserna, der de lägga sig i ro, sålunda att de böja kroppen så att 504 E. J. BONSDORFF Cetonia aurata och aenea. minä d>o She 3:0 Då solförmörkelsen hade framskridit så att blou } af solen återstod, och närmade sig sin culminalion, xi "ug: blommor såsom förut slutna och ofvananmärkta arter ea voro i hög grad känsloWisa, så att de icke -jelfmamt rörde sig från sie. Då man t ex med fingret vidrörde de förut anmärkta arterna af famillen Syrphici, kröpo de alldeles icke omkring, utan gjorde det minsta försök att undkomma sin förfölj Biou då man långsamt förde dem med fingret framåt, så att de uppnådde randen af blomman och således voro nåra att nedfalla på marken, gjordes af desamma några ansträngande rörelser med fötterna att hålla sig fas. De ofvananmårkta arterna af Leptura hade krupit in emellan blommorna, såsom förhållandet är vid ra sent om aftonen, och Cetonia aurata låg orörhg på bl Sär- deles anmérkmingsvärdt war ett par af Trichius fasci ve jag de två föregående dagarna var i tillfälle att observera i copu- lation *). Dessa hade neml. nu, utan att skiljas, krupit in emellan blommorna af Spirsea saliciolis. der de lägo likasom i fulll - sens föres aed dani De encschta Chpt kryp stilla på blomman under det de trycka mundelarna emellan blommorna. *) Jag bar all anledning att tro att det par af Trichins jag under solför- mörkelsen var i tillfälle att observera, var samma par. | no^ Naturalhistoriska observationer. 805 lig dvala, utan att röra sig. Tog man dem emellan fingrarna, rörde de icke en gång sina stridulations-organer, såsom eljest alltid är fallet då man under vackert väder tager en dylik insect emel- lan fingrarna. Bien åter kröpo alla i sin kupa, både de som voro sysselsatta med arbete, och de som i form af en klase hängde under flusterbrädet *). Svalorna åter förhöllo sig alldeles såsom vid annalkande åskväder **). De flögo neml. oroligt omkring öfver säfven och hvassen i träsket, samt läto höra sitt vid annalkande fara vanliga låte. Anmärkningsvärdt var att ett par vildgäss (Anser cinereus), hvilka under sistförflutna vår blifvit tagna såsom små ungar i dundrägt och nu voro i det närmaste fullfjädrade samt utmärkta genom en ovanlig grad af tamhet, likasom ankorna och de tama gässen, icke visade det ringaste tecken dertill att de voro af sol- förmörkelsen på något sätt besvärade. Då solförmörkelsen var helt och hållet förbi, öppnade sig ater blommorna af de arter hvilka i detta hänseende varit obser- verade; blefvo de anmärkta arterna af famillen Syrphici mera rörliga, dock icke såsom vanligt vid vackert våder; begynte bien åter att flyga ut och in i kuporna; samt upphörde tuppen att gala. Äfven svalorna förhöllo sig såsom vanligt. Dessa anförda observationer äro icke många, men, såsom jag vågar påstå, säkra; och må det sluteligen tiliätas mig att i af- +) Observerades af bröderna von Wright. ++) Observerades af bröderna von Wright. Sb E. JS. Boxspoarr seende à de observerade insecierna anmärka att dessa genom sina lifliga rörelser utmårkta små djur genom berörda naturphzno- men blefvo helt och hållet förändrade till sitt skaplynne, ja hastigt öfverraskade af nattens oförmodade inträdande, så att de icke hunno ófvergifva blommorna à hvilka de om dagen vista- des, för att söka sit vanliga för forskaren undangömda mnatt- läger. Mig föreföll det såsom skulle de, helt oförmodadt af den inträffade solförmörkelsen öfverraskade, blifvit tvungna att bi- vouaquera på stället. | VA AR AR AV ELU AA NET UVA VALLE (A3 33 AA AAA AE $3 12A IE RAS VU AR RAR AAA HARLEDNING AF EN SATS FÖR BERÄKNINGEN AF EN SFERISK ZON, AF W. E. NEOVIUS. Studerande. (Föredr. den 18 Nov. 1850.) [ea On eu cirkel, hvars eqvation är 2 CX es) x TX =r, vrider sig omkring x-axeln, så finnes rotationsytan z emellan gränserna x och x” enligt formeln z=2nr(x"- x), eller en sferisk zon är lika stor med bugtiga ytan af en rät cylinder, hvars bas är sfereus storcirkel och höjd zonens höjd. Införas, genom eqvationerna + y?- rn, xt y"- r Pus CA h, 102 808 H.E NEOVIUS storheterna y, y och 4 i stället för r, hvilken, dä zonen be- traktas säsom gifven i och för sig, är obekant, sä erhälles u=zayy By" -2y yt QR Yt KR y ^4 A eller ua OE YER. NOR. Radikalerna i denna formel beteckna de största och min- sta afständen emellan periferierna af zonens baser. I sjelfva ver- ket, om y och y oberoende af hvarandra vrida sig omkring x-axeln, så att de göra vinklarna g^ och q^ med xy-planet; så blir afståndet emellan deras ändpunkter Ky yy" Cos (g — g ), som ár stórst och lika stor med Vo y + om q'— g — 180°, samt minst och lika stor med GIE om g—g'=0. Den anförda formeln för beräkningen af en sfe- risk zou leder således till följande sats: ”En sferisk zon är lika stor med en ellips, hvars halfva större och mindre axel år det största och minsta afståndet emellan periferierna af zonens ba- ser;” och innefattas häruti, såsom speciella fall, tydligen de be- Sats rörande en sferisk zon. 309 kanta satserna: ”Ytan af ett sferiskt segment är lika stor med en cirkel, hvars radie är afständet emellan basens periferi och seomentets kulminationspunkt”, samt: ”Hela sferens yta är lika o stor med den cirkel, hvars radie är sferens diameter." lfrágavarande sats kan äfven härledas ganska enkelt utur geometriska grunder; men vi anse oss icke böra förlänga denna lilla uppsats med anvisningen härtill. Mibentasecvsos i9? Mie i ee re d : A ba sad! a) ae ee UTIMS. Tom Vio pi CU UCI nalle ilie mother a 111 buis nr” alv ara: il 4 CN or poit mini D TE eg n , : Re vy || » d TUM Ar 9 ) icame I k MÉAOTOR EU Inmapan AQU AOTMIO inr Hadas HOUR jal) "pé wr Le yis ele qb rn D il TE nu BU ] ja id LM Z2 Via LÉ qu tnt nu- 9 m. å COTE vänn hil HAAN "Ng B (dr Mt be " " - "ade T ATTTIOHAT u .X " d.n d * —— 0008 dili A pis 1/ T) | i huit ntn L 2 |. MP ' rn ^ ah on} ECTET SZ " * 1 va ho MANDA gd u y AID } oh abt ov "ub ib TT Le d f Weg IY E | TE ar iiit ss imme ^ LL antt bye eu hus, is Ÿ 'q mem rite ; h TRAIT) i Jia i " f dei "vira dA L Tm PA à * RON SE EEE En EN ne En ne Te nn En nn En 1311 N N N $1 4 3A AAA nn 41131131111 131311311111111 3A 3 13 $ 1 4A NOTE SUR UNE MODIFICATION RECEMMENT PROPOSEE A LA FORMULE BAROMÉTRIQUE DE LAPLACE; PAR N. G. oe SCHULTÉN. (Lu le 10 Juin 1850.) LE: modification dont il s’agit, communiquée par M. Babinet à l'Académie des sciences de Paris le 18 Mars 1850, a été , L .,% annoncée comme il suit”). ”La formule de Laplace est z = 18393" (Log H — Log) (1+ 2(T+ 2. 1000 "Pour des hauteurs moindres que 1000 mètres (et même pour des hauteurs beaucoup plus grandes quand on n'a besoin que de résultats approximatifs), on la transforme dans la suivante z =16000° (75) (1 +202). *) Comptes rendus hebdomadaires des séances de l'Académie des sciences T. XXX, p. 309. 812 N. G. ve SCHULTEN "Si, par exemple, on avait H—h=10"", H+h=1500"", ZT +1=25 C, on trouverait 2 = 16000 - +1,05 = 112”. "Pour des hauteurs plus grandes on peut supposer une sta- tiou intermédiaire." La formule ingénieuse de M. Babinet, également recom- mandable par sa commodité pratique et sa forme simple et symé- trique, m'ayant paru digne de beaucoup d'attention, j'en ai exa- mine l'exactitude et cette recherche m'a conduit aux résultats suivants, lesquels, vu la facilité de leur déduction, je vais indi- quer sans démonstration. Le facteur 2(T 4- t) 14 nn ^ qui ne s'écarte jamais beaucoup de l'unité, étant, pour abreger, représenté par f; et les valeurs numériques des formules de La- place et de M. Babinet pour les mêmes valeurs de 77, 4, T,t désignées respectivement par Z et B, l'excès de B sur L dépen- dra de 3 comme il suit: 1° Pour des valeurs de 3 moindres que 620", 247, 8— L sera positive et croitra en méme temps que B. Le maximum de B—L relatif à 620", 24f sera 0”, 62f. Sur une formule barométrique. 813 2 Pour des valeurs de Z comprises entre 620", 24f et 1073", 5/, B — L restera positive, mais décroitra à mesure que B ‘croit et s'évanouira enfin pour B = 1073", 5f. 3° Pour des valeurs de 3 plus grandes que 1073", 5f, B — L sera négative et croitra comme telle à mesure que £5 augmente. Les valeurs de 2 — Z relatives à B — 1200 f, 15007, 20007, 3000 /, 4000 7, 5000 7. etc. seront respectivement. —0,5f, —2,9f, — 7,5f, — 31,4f, — 80,5, — 165,2, etc. À B=16000"f répondra 8— L — — co. De ce qui précéde résulte que la transformation de M. Babinet peut étre employée en toute süreté pour des hauteurs moindres que 1200 métres, puisque la faute commise ne sur- passe alors, dans aucun cas, 07,627. Pour des hauteurs plus grandes les résultats ci-dessus conduisent encore facilement à l'éva- luation, du moins approximative, des erreurs qu'amenerait l'emploi de la formule en question. Be BS TT SN — SES Ve. NO Hi (a.i b sb uni sup 5 í TT bt Zn ries aX ra 08 AD 27 ER voti Få s AN PROEAU MA: --— LU , Uca 4 WIEN so ^ b0 | “ar? M &43^50H7 ."16 &33 dédé dit ow dud pet " d. iu ri 6 - va Kaj : La 4 LI 4 A CA u "2. — v À tior f OQDUD F = Mm . ^ ' ni 2 Ba 5.9 4^ A ER ET een nr Brei 2 etai S, (YT 3c ? LT Fr (MEN. mh À ar nat "—— 11 0 d á icm am 3:08 cip freta TR PT Var Det : ’ u. i Y Y "mm NET = S e «bu bun: dy des osant Voie ja, wären he, ' ) 3 TP € 5 ps see à paa» «miss À er me +, PE SARA RE RER ER VAA MEL URL RE LR LR AR RAR VERRE LUE LEE EE ERA VAR AZ AAA BESKRIFNING PÅ ETT MINERAL, FUNNET I KUUSAMO SOCKEN AF ULEÄBORGS LÄN, AFGIFVEN AF AND. FERDIN. THORELD. (Föredr. den 22 Mars 1852.) es: letningarne, om sommaren 1850, efter guldförande sand- lager inom Kuusamo socken, hörande till Uleäborgs län och Kemi Lappmark, påträffade jag, på mina resor till de ställen som utgjorde föremål för den egenteliga undersökningen, flere berg- arter och mineralier af mindre vanlig beskaffenhet och ibland dessa fästades i synnerhet min uppmärksamhet på det mineral, hvars beskrifning jag får till Vetenskaps-Societetens bedömande ödmjukast öfverlemna. Mineralet förekommer i lösa stenar, med fullkowligt af- nötta kanter, på stranden af Yli Kitkajärvi insjö, österom Tur- janniemi udde som utskjuter i nämnde insjö, och träffas detsamma ymnigast nedanför den så kallade "Ámmánhauta", i närheten af 103 816 A. F. THORELD "Ámminkivi", hvilka stillen, med minnen från forntiden *), visas för hvarje förbifarande främling. I fast klyft kunde jag finna hvarken sjelfva mineralet eller bergarten, som ár Talkskiffer och hvaruti mineralet sitter, i form af små vaxgula, litet plattade, kulor af tre liniers och der- under diameter, hvilka áro genomtrángda af svarta mikroskopiska glimmerfjäll och vanligen ytterst omgifna af en mórkbrun skorpa eller hinna. Kristalliniskt; visande tvenne mycket otydliga genom- gångar, som formera en spetsig vinkel med hvarandra. Brottet finsplittrigt. Glansen vaxlik. Strecket ljusgrátt, med dragning åt gult. Härdheten emellan Apatit och Flusspat. Gravitas Specifica — 2,:3_2,:4. Ogenomskinligt; i tunn lamell genomiysande och i tun- naste kant genomskinligt. För bAisrór förhåller det sig på följande sått: I £o/f kännes en empyreumatisk lukt och afsåttes vatten som svagt rodnar lackmuspapper: mörknar på ytan vid lindrig heita men ätertager sin färg utsatt för en högre temperatur. På kol och i tång blifver det först hvitt, svåller betydligt och smaher derefter till en med blåsor fullsatt hvit párla. *) Anteckningar om Församlingarne i Kemi Lappmark af And. Joh. Sjö- gren. Helsingfors. 1828. Pag. 113. Beskrifning på ett mineral. 817 Smälter lätt med borax, hvarvid jernets reaktion fram- bringas; men efter betydlig tillsats af mineralet blifver pärlan trögsmält samt helt och hållet genomträngd af olösta delar af detsamma. Fosforsalt upptager, med lemning af kiselskelett, betyd- ligt mindre af mineralet än borax, innan glaset blifver trögsmält. Med Oxalsyrad Nickeloxid erhålles en blå glaspärla vid sammansmältning med borax. Gifver med litet Soda en trögsmält, grönaktigt gul glas- pärla, hvaruti små olösta partier visa sig med hvit färg; med större tillsats af soda fås pärlan fullkomligt genomskinlig: till- sättes ännu mera soda, blifver pärlan opak; sammansmält med soda på platinableck frambringas svag manganreaktion. Emedan detta mineral obetydligt angripes af både Svaf- vel- och Chlorvätesyra, har jag vid tvänne af de analyser, som jag verkställt på detsamma, begagnat Fluorväte-syra och vid tvånne Alkali för decompositionen. Ett fullkomligt rent ma- terial för analyserne har ej kunnat erhållas, hvilket i synnerhet var fallet vid dem som gäfvo vägbar Manganhalt och hvartill materialet utgjorde förut kasserade bitar, uppgående i vigt till nå- got öfver en gramme, hvarföre hvardera dessa analyser äfven utfördes på endast litet öfver en half gramme mineralpulver. 818 A.F. THoREıD Sedan jag förutskickat dessa upplysningar, går jag nu att lemna en kort redogörelse för sättet, hvarpå analyserna utför- des *) samt derefter anföra desamma. Mineralet pulveriserades möjligast fint och en viss portion derat tillvägdes. Den tillvägda qvantiteten underkastades stark glódgning under ungefär en half timme, hvarefter densamma åter vägdes och förlusten antogs såsom vattenhalt. Det glöd- gade pulvret blandades med tre och en half gäng sin vigt Kol- syradt Kali-Natron (5 delar Kolsyradt Kali och 4 delar Kolsyradt Natron) och: glödgades öfver spritlampa med dubbelt lufidrag något öfver en timme. Hela blandningen hade smält och visade en grönaktig färg. Efter afsvalningen sprutades litet vatten i digeln, som derefter ställdes under några timmar på ett varmt ställe. Massan slogs derefter i en porslinsskål och behandlades med Clorvåtesyra. Lösningen afdrefs till torrhet öfver vattenbad: fuktades derpå med sistnämnde syra och öfvergjöts med vatten: den olösta kiseljorden togs på filtrum och genomgångna sura vätskan behandlades med Kaustik Ammoniak, hvarvid Jernoxid och Lerjord föllo och upptogos på filtrum. Affıltrerade vätskan försattes med Oxalsyrad Ammoniak och ställdes under flere dagar på ett varmt ställe. Jernoxiden och Lerjorden lossades från filtrum och koka- des med Kautiskt Kali i öfverskott. Olösta Jernoxiden togs på +) Härvid följdes: Ausführliches Handbuch der Analytischen Chemie von Heinrich Bose. Braunschweig. 1951. 2= Band. Beskrifning på ett mineral. 819 filtrum och genomgångna solutionen behandlades först med Chlor- vätesyra, tills lerjorden utfallit och återigen blifvit upplöst, sedan tillsattes till densamma Kolsyrad Ammoniak och ställdes derefter på ett varmt ställe. Jernoxiden löstes i Chlorvätesyra, lösningen neutraliserades och fälldes med Bernstenssyrad Ammoniak. Bern- stenssyrade Jernoxiden upptogs på filtrum och tvättades med kallt vatten. Derefter togos Oxalsyrade Kalken och Lerjorden på filtra och tvåttvaltnen från så väl dessa som Bernstenssyrade Jern- oxiden slogos tillsamman och afdrefvos till torrhet. Torkade massan glödgades i platinskål, till största delen af Salmiaken af- rökt. Massan upplöstes i några droppar Chlorvátesyra och vatten. En liten portion Kiseljord erhölls och togs på filtrum, hvilket äfven iakttogs med en ringa qvantitet kiseljord som erhölls vid jernoxidens upplösning. — Solutionen behandlades i kokning med Kolsyradt Kali i öfverskott och fällningen, Kolsyrad Talkjord, dragande litet i grått, till följe af Manganhalt, upptogs på fıl- trum. — Efter Talkjordens vägning, upplöstes densamma i litet Chlorvätesyra: solutionen neutraliserades med Kaustik Ammoniak och fälldes med Vätesvafladt Svafvel- Ammonium. Svalvel-Man- gan togs på filtrum, upplöstes i Chlorvätesyra och fälldes med Kolsyradt Kali. Filtratet vägdes och afdrogs från den förut er- hållna vigten på talkjorden, samt beråknades derefter till Man- ganoxidul. För Kalits bestimmande behandlades mineralet i blyskål under inflytande af Fluorvátegas, som utvecklades förmedelst 820 4. F. THORELD genom digerering med svafvelsyra som, tillsatt i öfverskoit, slui- ligen bortrüktes. Torra massan löstes i vatten (en högst obe- tydlig portion af mineralet qvarblef olöst, som afdrogs från det tillvågda): saltsyra, för bildande af salmiak, och Kaustik Ammo- niak tillslogos: Jernoxid och Lerjord föllo och upptogos på filt- rum. Dessa baser behandlades i öfverensstämmelse med hvad ofvanföre uppgifvits och tvättvattnen efter dem undersöktes på talkjord och manganoxidul, hvaraf högst obetydlig qvantitet erhölls. Med Oxalsyrad Ammoniak fälldes ur lösningen, hvarifrån jernoxiden och lerjorden blifvit afskiljde, Oxalsyrad Kalk, som upptogs: genomgångna solutionen drefs till torrhet och Salmiaken afröktes. Massan fuktades med några droppar svafvelsyra, hvars öfverskott derefter förjagades. För att erhålla neutrala svafvel- syrade salter, glödgades massan i ångor af Kolsyrad Ammoniak. Detta verkställdés silunda: i ett hopriket platinäbleck, eom: ojemnt fyllde digelns öfre del, sattes bitar af Kolsyrad Ammoniak: platinablecket stålldes i digeln, som försågs med lock. Tillsät- tandet af nyssnämnde salt repeterades flere gånger och så länge skillnad uppstod vid vägningen. Derefter upplöstes massan i vatten, hvarvid litet kiseljord stannade olöst, som upptogs och afdrogs från sist erhållne vigten, d. v. s. ifrån svafvelsyrade sal- ternas vigt. Vätskan försattes med Äuiksyrad Baryt och svafrel- syrade baryten affiltrerades. Genomgångna solutionem drefs till Beskrifning på ett mineral. 821 torrhet och glódgades starkt. Massan behandlades derpä med kokhett vatten och det olösta togs på filtrum. Den genomgångna alkaliska lösningen försattes med Chlor- vätesyra och drefs till torrhet: Chlorbundna alkalierna vägdes (endast i den ena analysen) och löstes i litet vatten, hvarefter Platina-Chlorid tillslogs. Ur den citrongula fällningen, som upp- togs på filtrum, beräknades Kalihalten och Natronet (i ena ana- lysen). Den erhållna alkaliqvantiteten beräknades derpå till svaf- velsyradt alkali och afdrogs såsom sådant från den förut erhållna vigten på svafvelsyrade salter. Återstoden antogs såsom svafvel- syrad talkjord, hvarifrån talkjorden sedermera beräknades. De tvänne första af de nu anförande analyserna äro ut- förde efter mineralets decomposition med fluorvätesyra och vid de tvänne sednare är alkali begagnadt för samma ändamål. Kiseljord = 54,99 *) ....... syre = 28,56... (8,35) -4- (16) Lerjord = 21,54 syre = 10,1 j | Sfi RL: : : (6) . ^ Le Jernoxid = 4,99..,, = I +) Direkte uttagen från 2:ne analyser, hvilkas vidare utförande blef al- brutet. 822 A. F. THORELD Kalkjord ....=0,39 syre = 0,u) Talkjord ....—6,2 „ = 253 Manganoxidul = 0,60 „ —0,13)syre = 3,42... (1) ...(2) Kali. «idee = At) » 7053 Natron ..... =0,57) » = Ou Vatten...... Eee 5n = 577 .-(1,50)..- (3) 98,94 Kiseljord ....=55,05°) «++... syre = 28,59. . (8,17) (16) Lerjord. ..... = 22,9 syre = 10,3 Ms ion Mr. ja E ds » 7 1208 >; (3,48) - 102 Kalkjord ....— O43 ., = 0,42 Talkjord......—..0,42,. 5 =: 48 KM SE... — eu. 0, ” = OW.) Natron ..... = 0,5 » = 0, Matter z 0.0 RE a ee Sins in Aa) 99,95 Kiseljord ..... RN A Lerjord ....... = 22,5 syre = 10,37 : » = 11,68 Jernoxid ..... mean telles Kalkj ord soc. = 1 328 5» = 0,36 Talkjord ..... SO VE IY TIE Te E Cop Kali och Natron — 5,05 ^) » = 0,93 syre = 29,02 (8,23) . . (16) (3,31) - (6) (1)... (2) +) Direkte uttagen från 2:ne analyser, hvilkas vidare utförande blef afbrutet. +) Direkte bestämdt, ++) Förlust vid analysen. Beskrifning på ett mineral. 823 IMatten-. .-... = oig rover syre = 4,98... (1,42)... (3) Manganoxidul = spår. 100,00. Kiseljord' ea 52098 7. m KM syre = 28,55 . . (8,30) . (16) Lerjord ..... = 21,22. . syre = 9,91 hd S. cs 8x A M. = rl el 0) Kalkjord $7.7 — 0. 07 Fable 5 pres dits Manganoxidul = 0,59... , =O15)» = 3,4... (1)... (2) Rollo. oder -—u4he y. 106 Natron sis. «ues = uhr Od Vatten...,.... IR ara ns. >) (3) 99,94. Få ofvanintagne analyser som, vid jemförelse med hvar- andra, visa ansenliga oscillationer uti mängden af de i mineralets sammansättning ingående ämnen, läggas till grund för uppställan- det af en formel för mineralet, kunde densamma måhända när- i). pat NEA na ra LS mast uttryckas: 2 ke Si4- 6 AI Si*4- 9 H. Sävida icke nägot fórut namngifvet och undersókt mineral befunnits hafva sådan sammansättning som ifrågavarande, får jag föreslå att detsamma, med afseende å dess kulformiga utseende, kunde benämnas Gegen af grekiska ordet Toyyv).oo. + Medeltal. 104 EE IMP LLL d Wes — int ik woirodaao TP" NP EE TW — 5 Mw ARTE: 2 FLAT ISAXWEOR À PARA" ST SM A Le eh Ed twist -e n "T NI "3 alu Jafago ' vå «iTA7B233- "an." QR 2/0 da À = utor -.,. nur "EMT CONUENTU de MONS mU nd use sg Cf PT mins Le manam cte ao cm "adig 7v A AE qos funt Wet sano tmt à zin d hdd. a] oA pen trs oo Poem edd De zo Ef ind tuiem ced: tae ww Pini ow Core e ^W ‚ie era » er: CAEN te ara es T e " lack: amd ThI" E | M ponts id à i» 4 "7 han mati he tam C aie tegi! Dc ee PONT on - Dev „eur te DR AD o efie - 68d al | u rate ee ee mu Air con Ob sah MIENNE iacibung eameter ment, ea rem P genèse cup LE LE | ET. UL PT atop NN et 133 11313113111313313131113 13131311331111333133143 43 4 331 441 343111131131 3131 313 3 313 3 1413 3 323 3 33 150 DÉDUCTION ANALYTIQUE DE QUELQUES THÉOREMES GEOME- TRIQES NOUVEAUX RELATIFS À LA THÉORIE DES TROIS CORPS RONDS; PAR N. G. vor SCHULTÉN. (Lu le 4 Mars 1850.) = théorèmes conuus qui déterminent la grandeur des surfaces et des solidités du cylindre, du cóne et du secteur sphérique, se prouvent dans la géométrie élémentaire trés-rigoureusement par la déduction de résultats contradictoires dans les cas oü ces sur- faces et ces solidités ne seraient pas égales à certaines figures rectilignes et à certains polyédres. Or, pour arriver à ces résul- tats, il faudra démontrer préalablement que certains solides zz- scrits dans le cylindre, le cóne et le secteur sphérique peuvent différer aussi peu que l'on veut de certains solides circonscrits à ces corps, et qu'il en est de méme de certaines parties corres- pondantes de leurs surfaces. Ce sont ces démonstrations prélimi- naires seules qui peuvent offrir quelques difficultés dans ce sujet, 826 N. G. ps SCHULTEN et la manière plus ou moins heureuse dont un auteur s'en sera acquitté détermine le succès avec lequel il aura traité cette partie importante de la géométrie. C'est de ce point de vue que j'ai cru devoir faire connaître les théorèmes suivants, qui m'ont paru très-appropriés un but en question, en ce qu'ils fournissent des limites simples et très-facilement construites des différences des figures inscrites et circonserites dont il s'agit. Pour abréger autant que possible l'énoncé de ces proposi- tions, je vais les faire précéder par quelques Définitions. 1. La figure rectiligne de plus de quatre côtés s'appelle polygone, ou figure polygonale. 2. Le prisme droit, à base régulière, s'appelle prisme régulier. 3. Une pyramide est appelée régulière, lorsque sa base est régulière et la perpendiculaire abaissée de son sommet sur le plan de sa base passe par le centre de cette base. 4. Secteur rectüigne est la figure plane composée de deux ou d'un plus grand nombre de triangles isocéles égaux et sem- blables, joints les uns aux autres dans le méme plan de maniere que le précédent et le suivant aient le sommet et l'un des cótés égaux communs. Théorèmes géométriques. 827 3. La base d’un secteur rectiligne est la ligne formée des bases de ses triangles isocèles; ses rayons sont les deux droites . . , ALS , = qui le terminent de l'autre côté; son angle est l'angle compris entre ses rayons, considéré au dedans du secteur; son sommet est le sommet de son angle; et son apothème est la perpendi- culaire abaissée de son sommet sur une des droites qui compo- sent la base. 6. Secteur conique est le solide engendré par la révolu- tion d'un secteur rectiligne autour de son rayon, continuée jus- qu'à ce qu'il revienne à sa première position. 7. L'axe d'un secteur conique est le rayon immobile du secteur rectiligne qui l'a engendré; sa base la surface engendrée, pendant le mouvement du secteur rectiligne, par la base de ce secteur; son sommet le sommet du secteur rectiligne; et son angle Vangle de ce secteur. 8. La Aauteur de la base d'un secteur conique est la partie de son axe (prolongé, s'il le faut, du sommet du secteur) retranchée du cóté de la base par le plan du cercle dont la péri- phérie termine la base. 9. Secteurs coniques semblables sont ceux qui sont en- gendrés par des secteurs rectilignes semblables. 10. Un prisme droit est zzscrit dans un cylindre, si sa base est inscrite dans celle du cylindre et sa hauteur est égale à celle du cylindre. 828 N. G. ve SCHULTEN 11. Un prisme droit est circonscrit à un cylindre, si sa base est circonscrite à celle du cylindre et sa hauteur est égale à celle du cylindre. 12. Une pyramide est inscrite dans un cône, si sa base est inscrite dans celle du cône et son sommet coincide avec celui du cône. 13. Une pyramide est circonscrite à un cône, si sa base est circonscrite à celle du cône et son sommet coincide avec celui du cóne. 14. Un secteur rectiligne est inscrit dans un secteur de cercle, lorsque leurs rayons respectifs coincident, et les angles de la base du secteur rectiligne sont inscrits dans l'arc du secteur de cercle. 15. Un secteur rectiligne est circonscrit à un secteur de cercle, lorsque leurs rayons respectifs coincident et les droites qui composent la base du secteur rectiligne sont toutes tangentes à l'arc du secteur de cercle. 16. Un secteur conique est inserit ou circonscrit à un Û Auen - "^." «M 7 , 4 secteur sphérique, lorsque le secteur.rectiligne qui l'a engendré est respectivement inscrit ou circonscrit au secteur de cercle qui a engendré le secteur sphérique. Les théorémes en question, dont aucun, que je sache, ne se trouve dans les ouvrages publiés sur ce sujet, sont les suivants: mo oe eu ERN ri = Eu Se CD 7 u Théorèmes géométriques. 829 I. Deux prismes réguliers. à bases. polygonales :sembla- bles, dont l’un est inscrit et l'autre circonscrit au méme cylin- dre, différent entre eux d'une quantité moindre. que le paral- lélipipéde rectangle dont la hauteur est celle du cylindre.et la base le carré du côté de la base du prisme inscrit. IL Les surfaces latérales des memes 'prismes different entre elles d'une quantité moindre que le rectangle de la hautetrr du cylindre et du double côté de la base du prisme inscrit. HI. . Deux pyramides régulières à bases polygonales sem- blables, dont Dune est inscrite et l'autre circonscrite au méme cône, different entre elles d'une quantité. moindre que. le pa- rallelipipede ; rectangle. dont la hauteur. est. le tiers. de celle du cône et la base le carré du côté de la base de la Pyramide inscrite. IV. Les surfaces latérales des mêmes pyramides diffe- rent entre elles d'une quantité moindre que le rectangle du côté du cône et du double côté de la base de la pyramide inscrite. V. Deux secteurs coniques semblables dont l'angle mex- cède pas deux angles droits et dont l’un est inscrit et l'autre circonscrit au méme secteur sphérique, différent entre eux d'une quantité moindre que le parallélipipéde rectangle dont la base est le carré du rayon du secteur sphérique et la hauteur le quadruple de chacune des droites qui composent la base du secteur rectiligne qui a engendré le secteur conique inscrit. 30 N. G. px SCHULTEN VL Les bases des memes secteurs coniques different entre elles d'une quantité moindre que le rectangle du rayon du secteur sphérique et de l'octuple de chacune des droites qui composent la base du secteur rectiligne qui a engendré le sec- teur conique inscrit. \ Ces propositions s'établissent, au moyen de quelques lem- mes que nous allons d'abord démontrer, comme il suit. Lemme A. Le périmètre d'une figure rectiligne régulière de m côtés, circonscrite à un cercle, est plus grand que celui d'une figure rectiligne régulière de m + 1 côtés, circonscrite au méme cercle. Le rayon du cercle étant désigné par r, le périmètre de la première figure sera 2r.m Tg=, et celui de la seconde i T - = B 2r.(m + Tex: Or, en posant Teen 4e pij Tea Bap pO 3 ve Tg ern —Tg ae Emm+t) Bm(mÜ)-^- bon (m+l)a ma Tg näm) 7 Ba 7 ati» Théorèmes géométriques. 831 on aura, en vertu de la 3 prop. du Livre VI des Élém. d’Eu- clide, Q) > dj, D UE Bye Am Amis Anzı > Am et par conséquent mia diss doi. . da c'est-à-dire mat a; Me) UN 3 T) (ect at. 5a), m'Tg => (m4 1) ydg Dr m 1 2r.m Tg I > 2r.(m + 1) Tg Corollaire. La surface d’une figure rectiligne régulière de mm côtés, circonscrite à un cercle, est plus grande que celle d'une figure rectiligne régulière de m +1 côtés, circonscrite au méme cercle. Lemme B. Une figure rectiligne régulière de m côtés, et une autre de m+1 côtes, étant inscrites dans le méme cercle, le rapport de l’exces du rayon du cercle sur l'apothéme au côté de la Jigure sera dans la première figure plus grand que dans la seconde. Le rayon du cercle étant représenté par r, le côté et l'apo- théme de la premiére figure par 2c et a, et ceux de la seconde par 2c et a, on aura 105 R32 N. G.»r SCHULTEN r=a+é-a+c, u r—e 1 r—a roa 1 r—d 9 92 V ra % 2 V ra? et par conséquent, parce que a — d, Lemme C. Deux polygones réguliers semblables, dont l'un est inscrit et l'autre circonscrit au méme cercle, diffèrent d'une quantité moindre que le carré du cóté du polygone inscrit *). Le rayon du cercle étant désigné par r, l'apothéme du po- lygone inscrit par a, son côté par 2c, sa surface par s et la sur- face du polygone circonserit par s, on aura r:d-—s:s, | ri:r—aq-sis— s, r:ıd=s:5—s, s—s=5-2= (2). Or (lemme A) s Ur, £r + VEr- C (E FE) > tr. Done 42. 9E* $kr P < > 2ck, Sr 1 pa 2ck, LICE. Theoreme V. Soit r le rayon du secteur sphérique, d la droite dont un nombre quelconque composent la base du secteur rectiligne qui a engendré le secteur conique inscrit dans le secteur sphérique, e l'excès du rayon r sur l'apothéme du secteur rectiligne cité, A la hauteur de la base du secteur conique circonscrit au secteur sphérique (défin. 8), et soieut s, s' les solidités du secteur conique 836 N. G. pr SCHULTEN inscrit et circonscrit. Ces deux secteurs étant, par l'hypothese, semblables, on aura r:i(r—e)’=s:s, r:3er-3erte=s:s5-s, g—s-^ (3er’— 3er + €). Or s—]r.2nr.À, et A ne pourra évidemment excéder la diagonale du carré cir- conscrit au cercle du rayon r, c'est-à-dire 2,/2.r. Donc s=<}r.2ar.2 Ir. De plus 3e — 3er 4-& 3er", << " dr, et (lemme B) 4< »y1 Donc —1 a i uS ar, <4d.r. Theoreme VL Les r, d, e et h ayant la même signification que dans le théorème précédent et b, 5 représentant les bases du secteur co- nique inscrit et circonscrit, nous aurons ri (r—e)ÿ = b: b, r': 2er — rP— b: b— b, E— bz 5 (2er — 7). 1 Théorèmes géométriques. 837 Or b= 2nr.h, = 6 | —0.234 | + 0.160 | — 0.067 — 0.537 | — 0.902 - 0.448 | — 0.234 — 0.227 | + 0.082 + 0.343 | + 0.813 + 0.897 | + 0.417 | - 0.291 | - 0,573 Untersuehung von Theilungsfehlern. 343 Aus diesen Bestimmungen müssen nun nach der Methode der kleinsten Quadrate die wahrscheinlichsten Correctionen aller Bögen von 15°, deren Anfangspunkt 340? 6'+ n x 15° ist, (wo n eine ganze zwischen 0 und 11 enthaltene Zahl bezeichnet), gesucht werden. Da aber die Summe der Correctionen aller 12 in 180° enthaltenen Bögen von 15° nothwendig = 0 sein muss, so habe ich nur 11 Unbekannte zu bestimmen. Aus ähnlicher Ursache sind auch einige in obiger Tafel angegebene Correctionen schon in den übrigen enthalten, und müssen aus der Rechnung nach der Methode der kleinsten Quadrate ausgeschlossen werden nach dem allgemeinen Grundsatz, den Herr Gauss in "Theoria motus corporum coelestium", Art. 180 anführt. Bei den Correctionen der Bógen von 90° sind die überflüssigen schon weggelassen worden. Unter den Correctionen der Bógen von 15° muss z. Beisp. die letzte weggelassen werden, unter den Correctionen der Bögen von 30? z. B. die zwei letzten, u. s. w. Ueberhaupt dürfen im der obigen Tafel, wenn der Abstand je zweier Micro- scope = > ist, n Correctionen, die in den übrigen schon enthal- ten sind, in der Behandlung nach der Methode der kleinsten Quadrate nicht in Betracht kommen. Die Tafel giebt also zur Bestimmung von 11 Unbekannten 44 Gleichungen, nach dereu Auflösung ich folgende Correctionen und wahrscheinliche Fehler gefunden habe: 844 F. WoLDSTEDT Bogen. Corr. W.F. 355° 6 — 340* 6, 175° 6 — 160" 6 — 0:194 + 0.071 10 6 — 355 6, 190 6 — 175 6 — 0.353 + 0.066 25 6 — 10 6, 205 6 — 190 6 + 0.121 + 0.062 40 6— 25 6, 220 6 — 205 6 — 0,272 + 0.059 55 6— 40 6, 235 6 — 220 6 + 0.683 + 0.058 70 6— 55 6, 250 6 — 235 6 +0,395 + 0.058 85 6— 70 6, 265 6 -- 250 6 —0.518 + 0.058 100 6 — 85 6, 280 6--265 6 — 0,362 + 0.059 115 6 — 100 6, 295 6 — 280 6 — 0.122 + 0.062 130 6 — 115 6, 310 6 — 295 6 + 0.158 + 0.066 145 6 — 130 6, 325 6 — 310 6 + 0.600 + 0.071 Der wahrscheinliche Fehler einer Bestimmung oder der Länge eines gemessenen Bogens, der auf Messungen der 5 neben einan- der liegenden Theilstriche mit 2 um 180° von einander abstehen- den Microscopenpaaren und in zwei um 180° verschiedenen Stel- lungen des Kreises beruht, fand sich = + 0°.12675. Die Summe der Quadrate der 220 Abweichungen der auf die einzelnen Striche sich beziehenden Côrrectionen von den 44 Mitteln, aus welchen die obigen wahrscheinlichsten Werthe hergeleitet sind, wurde= 51.23290 gefunden; also ist der wahrscheinliche Fehler eines durch je zwei um 180° von einander abstehenden Striche gemes- senen Bogens = + 0.3639. Der von Beobachtungsfehlern her- rührende Theil dieses Fehlers ist = + 0.12675 x 4/5 = + 07.2834, Untersuchung von Theilungsfehlern. 845 also der wahrscheinliche Einfluss der zufälligen Theilungsfehler auf einen durch 4 Striche bestimmten Winkel zwischen zwei Durchmesser = + 0°.2216. Diese Zahl drückt auch, wie man leicht findet, den wahrscheinlichen zufälligen Theilungsfehler eines Strichs aus, welchen Bessel für einen ganz ähnlichen Kreis in Königsberg = + 0°.3251 und Struve in Dorpat = + 0°.1308 gefunden haben. 4. Um die Correctionen der Ablesungen an den Punkten des Kreises, deren richtige Abstände von einander auf oben darge- stellter Weise gefunden worden, zu bestimmen, muss eine will- kührliche Constante eingeführt werden. Ich hade die Correctio- nen der genannten Punkte der Bedingung unterworfen, dass die Summe der 12 Correctionen = 0 sein soll, und finde demnach folgende Correctionen 340° 6, 160°6 + 01257 355 6, 175 6 + 0.063 10 6, 190 6 — 0.289 25 6, 205 6 — 0.169 40 6, 220 6 — 0.441 55 6, 235 6 + 0.242 70 6, 250 6 + 0.637 85 6, 265 6 + 0.119 846 F. WoLDsSTEDT Correctiorien 100^6, 2805 — 0:243 115 6, 205 6 — 0.365 130 6, 310 6 — 0.207 145 6, 325 6 + 0.394 Je zwei Microscope wurden darauf in einer Eutfernung von 7°30° von einander gestellt, und der Theilungsfehler jedes in der Mitte zwischen den oben angeführten Punkten gelegenen Punkts durch Vergleichung mit sowohl dem folgenden als dem vorher- gehenden bestimmt, Darnach wurden auf derselben Weise mit einem Microscopenabstaud von 11° 15 alle schon bestimmten Bö- gen von 22°30 halbirt, so dass die Gorreetionen aller um Viel- fache von 3°45 von 340° 6, 160° 6° entfernten Punkte des Krei- ses entweder absolut oder relativ bestimmt worden sind, Ich werde alle durch Messungen erhaltenen Correctionen hier zusami- menstellen. Untersuchung von Punkte der Theilung Corr. 2° 36, 6, 21, 10,46, 13 51, yuaoo NM a cc» i a D oo mom © 182? 36° 186 190 193 197 201 205 208 212: 216 220 223 227 231 235 238 242 246 250 253 257 261 265 268 21 6 51 51 + 0:397 + 0.189 — 0.289 — 0.188 — 0.466 + 0.424 — 0.169 — 0.313 + 0.975 + 0.181 — 0.441 + 0.570 + 0.343 + 0.478 + 0.242 + 0.491 + 0.766 | 4-0.459 + 0.637 + 0.466 + 0.286 + 0.037 + 0.119 + 0.125 Theilungsfehlern. 847 | Punkte der Theilung Corr. 92° 36', 96 21, 100 6, 103 51, 107 36, 111 21, 115 6, 118 51, 122 36, 126 21, 130 6, 133 51, 137 36, 141 21, 145 6, 148 51, 152 36, 156 21, 160 6, 163 51, 167 36, 171 21, 175 6, 178 51, 272? 36 276 280 283 287 291 295 298 302 306 310 313 317 321 325- 328 332 336 340 343 347 351 355 358 21 6 51 51 + 0:155 + 0.181 — 0.243 — 0.214 + 0.818 + 0.366 — 0.365 — 0.288 + 0.556 + 0.452 — 0.207 + 0.377 + 1.106 + 0.583 + 0.394 + 0.688 + 0.485 — 0.052 + 0.257 — 0.152 — 0.363 — 0.050 + 0.063 + 0.976 107 848 FF. WOLDSTEDT Da der Abstand zwischen 339° 57 und 340" 0' von den fol- genden Strichabstånden nicht merkbar verschieden ist, war es nicht nôthig auf den Anfangspunkt der Theilung weiter Rück- sicht zu nehmen, und deswegen habe ich in der obigen Zusam- menstellung von der kleinsten Gradzahl angefangen. Weil auch die relativen Bestimmungen, wie oben erwähnt worden, für jeden der 5 neben einander liegenden Striche unab- hängig gemacht worden sind, so war es mir auch hier möglich den aus Beobachtungsfehlern und zufälligen Theilungsfehlern zusammengesetzten wahrscheinlichen Fehler zu finden. Bei Mes- sungen mit dem Microscopenabstande von 7° 30° ist der wahr- scheinliche Fehler eines mit 2 Microscopenpaaren in 2 um 18° verschiedenen Lagen des Kreises gemessenen Bogens = + 0°.3620, und mit dem Abstande von 11° 15'— + 07.2854, also beide klei- ner als der oben für die Hauptpunkte des Kreises gefundene warsch. F. = + 07.3639. 67 In den drei ähnlichen Untersuchungen, welche ich bei der Meinigen zum Vorbild genommen hatte, sind verschiedene Me- thoden angewandt worden um aus den durch Messungen be- stimmten Theilungsfehlern diejenigen, welche einem Gesetze fol- gen, und welche an einem Kreise, der mit Nonien abgelesen wird, allein in Betracht kommen, herzuleiten. Ich bin hierbei Struve’s Beispiel gefolgt, und habe den Theilungsfehler eines mit u bezeichneten Punkts des Kreises = Untersuchung von Theilungsfehlern. 849 p+p c52u-4q'Sin2u-- p"cosáu-- q" Sin dy + p" cos 6 u Tq" Sin 6 u 4 p" cos8u + q" Sin 8u gesetzt. So habe ich gefunden: Correction = + 07.2258 — 0.0655 cos 2u — 0".0080 Sin 2u — 07.1482 cos 4 u — 07.1629 Sin 4u + 07.4944 cos 6 u + 0.0791 Sin 6u + 00661 cos Su + 0”.0794 Sin 8 u oder nach einer gewöhnlichen Umformung: Correction = + 0.2258 + 0.0660 Sin (2 u+ 263° 0) -- 0.2202 Sin(4u + 22718) + 0*.0933 Sin (Gu + 3159.5) + 07.1033 Sin (8u + 39? 47) Die Summe der Quadrate der Abweichungen der Formel von den Beobachtungen finde ich = 5.82860 und daraus den wahrsch. Fehler der Formel = + 07.2223, sehr-nahe gleich dem von Struve gefundenen = + 0.244. Da jeder der Nonien sich über #27 an Limbuskreise er- streckt, muss in der obigen Formel u 4-2? 13.5 statt u gesetzt werden, damit die Correction für die Mitte der Nonien gelte. Nach dem das gethan worden, bekommt man: ‘Correction = + 07.2258 + 07.0660 Sin (2 u + 267° 27 ) + 07.2202 Sin (4 u + 231° 12) + 0.0933 Sin (6 u + 45° 20.5) + 0”.1033 Sin (Bu + 57° 35). 850 " F. WOLDSTEDT Die Vergleichung der aus dieser Formel folgenden Reduction des Mittels der Ablesungen der Nonieu I und lll zum Mittel der Ablesungen aller Vieren mit der von Argelander^) gefunde- nen giebt nicht so befriedigende Resultate, wie die siud, welche Struve am Dorpater Kreise bekommen hat. Ich finde nämlich aus obiger Formel diese Reduction = + 07.0660 Sin (2u + 267° 27 ) + 0°.0933 Sin(6u + 45° 20.5) Argelander dagegen = — 0°.2125 + 0°.1847 Sin (2 u + 116° 21). Wenu man aus dem ersten Ausdruck den von 6u abhängigen, und aus dem zweiten den constanten, Theil weglässt, so wird der Unterschied der beiden = 0.1847 Sin (2 u + 116°21) — 07.0660 Sin (2 u + 267° 27) = 07.2445 Sin (2 u + 108° 517.6), also ist der grösste Unterschied = 0°. 2445. Um aus dem obigen Ausdrucke der Correction wegen Theilungsfehler, welche für 2 Nonien gilt, die Correction für 4 Nonien zu finden, muss man das Mittel aus den für u und für u + 90° geltenden Correctionen nehmen, und man hat also für 4 Nonien d ie 1 *) Observationes Astronomicæ in specula Universitatis litterariæ Fennicæ factæ. Tom. II. Seite XXI. Untersuchung von Theilungsfehlern. 851 Correction = + 0”. 2258 — 07.2202 Sin (4u + 51° 1?) + 07.1033 Sin (8 u + 57° 35), aus welchem Ausdrucke ich es am bequemsten finde den con- stanten Theil ganz wegzulassen. Aus den 2 übrigen Gliedern ist die folgende Tafel berechnet worden. 12 | 14 |— 0.19] : 16 |— 0.21] 36 |+ 0.03 56 18 L 0.22 38 |+ 0.09| 58 In dieser Tafel gilt jede Correction natürlich nicht nur für u sondern auch für 90°+ u, 180°+ u und 270°+ u. 108 T Ave ies" ia ran) ie ER is eget ^o ER d pum quu: } LAN We | m “Ton nb aluit Mb ins cs aat SATA h rin nisbil SR e it" ai À ee — af ka iiis > love tend pre PED entre Mo; AR: MAE END | LL LX. NME. P. 49 0 — NA ; RIM 24 fae 0 + TER ne mr rot 1603 +} 8e i Mun be arbeten nadtirgo-). sh Na sal esi] E PM NS ve a da Er he i 5 a» hdi sdb Pan ii «di * Man TE, ul du JA MINNES-TAL ÖFVER JOHAN JACOB NERVANDER, PaıLosorstz Doctor, ORDINARIE PROFESSOR I PHYSIKEN OCH FÖRESTÅNDARE FÖR MAGNETISKA OCH METEOROLOGISKA ÜBSERVATORIUM VID KEJSERL. ÁLEXANDERS- UNIVERSITETET 1 FInLaAnD, RiDDARE AF KEJSERL. S:T VWLADIMIRS Orvens FjeERDE CLass ocH LEDAMOT AF FLERE Ligna SAMFUND, HÁLLET pa Finska Fetenskaps-Societetens Ärshögtid den 29 April 1848 ar HENR. GUST. BORENIUS. 2 7 Sn c JiT.eX34viu 7 sro age ‚auenavaaı 00V - a t E > E m ! — gut eiat | pee pe 18110102173 mo ra ab pere yarsv avia ) -agace i441 uua A gro uoi AQEAY sag so à " NUIT URSS" 2mm er 3445081 atdasesl à 4moredal sao esa) uommd vakt T LAIT ani near 44 [2 TE ra > så | ^od ; vasa se ibm n IM got ENVI 200 PAS À oben A ba | eiat! ws. Uf ab. td ns wA — * 3 re - a LS e ta JUIARSOSH ,TEUO ANTA an^ Le à = ** md mé. äg * » | os | - an dis m & +” vs pO" — ET M Tin Finska Vetenskaps-Societetens vid dess stiftelse antagna stad- gar gjordes redan under första året af dess tillvaro, utaf en för densamma smärtande anledning, det tillägg, att Societeten på sin Års- och Högudsdag genom en kort framställuing skulle fira miu- net af hvarje dess under det förflutna året hädangångne Ledamots lefnadsöden och vetenskapliga förtjenster., Samime man, som på Societetens första árshógtid, den 29 April 1839, tolkade detta Samfuuds saknad och biura smärta öfver Chemie Professoren P. A. v. Bousdortfs udiga död, höll på Societetens vägnar sex år sed- vare, den 29 April 1845, ett miones-tal öfver en af Societetens, den Fioska Högskolans och Fosterlaudets utmärktaste medlemmar, Senioren ibland Universitetets Professorer, Doctor G. G. Hällström. Sedan dess hafva blou tre år förflutit och åter fire vi en sorgefest — lika bitter och smärtansfull som de begge föregående, men af en vida mera ofórmodad anledning. Så litet har den önskan gått i fullbordan, som talaren deu 29 April 1839 yurade, att det måtte vara länge innan Vetenskaps-Societeten åter skulle nödgas utse någon, för att utföra ett lika sorgligt värf, som han sig då åtagit. Han sjelf, som med snillets kraft. och teckningens fulländade sau- niog framställt de stora förluster, som Societeten och Fosterlandet 1 2 lidit genom nämnde utmärkte vetenskapsidkares bortgång, hao sjelf är nu icke mera bland de lefvande. Vi fire i dag hans minne, minnet af en ibland Finska Vetenskaps-Societetens stiftare och mest nitiska medlemmar, minnet af Societetens under året aflidne Ord- förande, Professoren i Physiken vid Kejserl. Alexauders-Usiversi- tetet, Ledamoten af flere Vetenskapliga Föreningar, Riddaren af Kejserl. Sa Wladimirsordens 4:de Class Philosophie Doctoren Jo- han Jacob Nervaoder, och mig åligger genom Societeiens vördade uppdrag den sorgliga pligt, att framställa den hädangäugnes lefaad och literära verksamhet, samt dymedelst den högst smärtsamma och måbända för en lång framtid oersättliga förlust, som ou åter, för tredje gången icom den korta tidrymden af nio år, drabbat särdeles Naturvetenskaperoe nu vårt Fosterland, hvilket ännu icke hunnit glömma den genom Professoren Argelanders bonflyuning till sitt förra bermland två år dessförinnan lidna i hógsta mån kän- bara sakuaden. Johan Jacob Nervander föddes i Nystad deo 23 Februarii 1805, af föräldrarne, Apothekaren i nämnde stad Johan Nervan- der, och dess änou lefvande maka Beata Bergboni Efter åtnjoten undervisning, först i Uleåborgs Trivialskola och sedan uti Katbe- dralskolan i Åbo blef bau år 1820 inskrifven såsom Swdent vid Universitetet derstädes. Disputerade 1822 pro exercitio, under sio morbrors, dåvarande Philosophie Adjuncten Bergboms præsidio. Undergick 1827 Philosophie Candidateximen med det erhållna vitsordet Dignissimus. Disputerade pro gradu samma år under 3 Professoren von Bonsdorfis præsidio. Blef samma år den 10 Juli promoverad till Philosophie Doctor och Artium Liberalium Magi- ster, vid hvilket ullfälle första hedersrummet vid Promotionen ho- nom ullföll Speciminerade vär-termin 1829 för Doceutur i Phy- siken. Blef den 1 Juli samma år utoämnd till Docens. Fürord- nades 1829 au uoder den ud, Professoren Hällström genom sina Rectors åligganden var hindrad att sjelf bestrida föreläsningarna i Physiken, förestå hans Profession, hwilken befattniog forifor till slutet af vårtermin 1832. — Blef 1829 vald till Curator för Öster- bouniska Afdelnivgen, bvilken befauning han innehade ull år 1837. Speciminerade 1832 den 22 Februar för Adjunctoren i Mathe- matiken och Physikeo, och utoämndes samma år den 19 Maj till Adjuncı i dessa vetenskaper. Erböll, efter derom gjord ansök- ning, det då nyligen för resor i vetenskapligt afseende sufiade un- derstödet, hvarefter han om hösten 1832 reste öfver ull Sverige, samt sedermera tll Danmark, Tyskland, Frankrike och lulien. Under sin vistelse i Frankrike lemnade han till Franska Vetenskaps Academien en Mémoire öfver den af honom då nyligen uppfunna Galvanometero. På sin återresa genom Tyskland beslöt han att dröja någon ud i Munchen, för au derstädes under egen ledning låta förfärdiga oyssnämnda instrument Men som detta arbete for- drade en längre tid, än som ban först hade beräknat, kunde han icke förr än i början af är 1836 återvända till hemmet Då här- igenom kostnaden för resan betydhgen kom au öfverstiga det ull sådant ändamål bestämda beloppet, beviljades samma resestipen- 4 dium Nervander om våren 1837 yuerligare, emot förbindelse af honom, att under loppet af trenne somrar göra utländska resor, dels för att practicera vid något Magnetiskt Observatorium, | dels för at under egen uppsigt låta af skickliga Mechanici förfärdiga de apparater, som voro beböfliga för forisättniogen af hans på- började electromagnetiska undersökningar, och för de i sådant af- seende nödiga experimenter; bvarefter ban åren 1837—39 under sommarferierne i nyss uppgifoa ändamål gjorde tre särskildta resor till Tyskland. Medan Nervander under sina resor utomlands besökte de Magnetiska Observatorierna i Milano, München, Göttingen, Berlin, u. fl uppstod hos honom en liflig önskan, att äfven hos oss få en dylik iorättning á bane. Med största värma och en hovom, då det gällde att genomföra en plan, egnad att befordra veten- skapens tillväxt, egen ihärdighet, omfattade han na deuna angelä- genbet, och det lyckades bonom slutligen, att se sina Gnskuingar krövas af framgång. Uoiversitetet underrättades nemligen genom eu Kauslersbref af den 19 Martu 1838 derom, au, "dá det öf- verensstämmer med Hans Kejserliga Majestäts Nädiga afsigter, att intet, som kan befordra vetenskapernas framsteg, bör vara frem- mande för Fiolauds högsta Läroaustall, Hans Majestät i Nåder velat bifalla till inrättande vid Alexanders-Universuetet af eu Mag- netiskt Observatorium.” Till uppköp af de nödvändigaste instru- menter blef eu summa af 2600 Rub. B:co Ass. fastställd, och eu årligt anslag af 1000 Rub., likaledes B:co Assignationer, dels för 5 Observatorii inrättnings underhåll, dels ull instrumienters och avdra redskaps uppköp, äfvensom till instrumenternas reparation, beviljad. Med outtröttlig ifver ledde Nervauder uppresandet af Ob- servatorn bygguad, och hyarken mödor eller obehag, för hvilka han ofta var utsatt, kunde förlama hans krafter. Han styrktes dervid af hoppet, att'snart se sig vid målet af sina hfligaste önskningar. Inoan kort var äfven ett Magnetiskt Observatorium uppfórdt; men den ostörda glädjen deröfver unnades Nervander icke länge. Den med så stor omsorg inrättade, och först nyss förut fulländade byggnaden blef nemligen natten emellan den 18 och 19 Januarii 1845 ett rof för lågorna. Väl beviljades, genom ett Nådigt Kej- serligt Rescript af den 22 April 1846 uppförandet af et nytt Magnetiskt Observatorium ı det nyligen afbrunnas ställe, äfvensom det fastställdes, att den dertill erforderliga och förslagsvis till 3139 Rubel 57 kopek Silfver beräknade kostnaden, uppå i mån af be- bofvet skeende reqvisition, skulle af Statsmedel till Universitetets disposition ställas. Men äfven denna gång skulle våra förhoppnin- gar, på ett lika smärtsamt som oväntadt sätt, svikas. Det nya Observatorium var till sin inre inredning ännu icke ull alla delar fulländadt — dä Nervander sjelf hvilade i jordens sköte, uti sin kraftigaste mannaälder bortryckt af en sjukdom, hvilken, ehuru i början ausedd såsom föga farlig, likväl hasugt slutade hans verk- samma lif. Au Nervanders rastlösa bemódanden för inrättandet af ett Magnetiskt Observatorium, som i alla afseenden kunde motsvara 6 tideos kraf, och hans omsorg om dess fürseende med dugliga in- strumenter, äfvensom hans ifver för uppnående af största noggran- het vid observationers auställaude, icke undfallit en högsint sty- relses uppmärksamhet, derom vittuar icke mindre det förtroende, bvarmed Nervander bedrades, och de utmärkelser, hvilka tid efter annan honom tilldelades, än den utomordentliga frikostigbet, hvar- med anskaffandet af alla för observationers anställande och full- komnande erforderliga hjelpredor af en faderlig regering under- stöddes och befordrades. Ty likasom Rysslands Central-Observa- torium i Pulkova under Struves öfveriuseende, och äfven vårt Astronomiska Observatorium, medan Argelander såsom dess före- ståndare innehade ledningen deraf, voro föremål för vår upplyste Monarks synnerliga välvilja, icke mindre bar Finlands Magnetiska Observatorium under Nervanders uppsigt och vård flerfaldiga gån- gor blifvit hugnadt med nya vedermälen af Kejserlig yonest och nád. Till ådagaläggande bäraf vill jag här i korthet upptaga in- oehället af några under de sednare åren till Alexanders-Universitetet från dess Höge Kansler ankomna skrifvelser. Sålunda innehåller det ofvan åberopade Kaoslersbrefvet af den 19 Martii 1838 om uppförande af ett Magnetiskt Observatorium, äfvensom boningsbus för Observatoro, som nödvändigt måste städse vistas à stället, bland anvat, att Hans Kejserliga Majestät genom Nådigt Rescript, som blifvit till Kejserliga Senaten för Finland i vanlig ordning öfver- lemuadt, funnit godt utnämna och förordna Nervauder att vara Extra- ordinarie Professor vid Alexanders-Universitetet och förestå dess oo sr £€.M——EEEEEERERN sms en 7 Magnetiska Observatorium; kommande Nervander, som ägde bibe- hålla sin. ditulis innehafda Adjuncıs lön, att, utom redan nämnda fria boningsrum vid Observatorium, personelt åtnjuta ett lôneullskott af 1500 Rubel Banco Assignationer om året; dock att dessa särskildta förmåner för Nervander skulle upphöra, så snart en lämpelig Ordi- uarie Professors beställning och lön kunde honom ullgodo komma. Kanslersbrefvet af den 15 Martii 1841 innehåller: det Hans Kejserliga Höghet, Alexanders-Universitetets Höge Kansler, i be- traktande af Professor Nervanders nitiska bemödanden, att, ionan Magnetiska Observatorium hunnit uppföras, bringa denna inrättning provisionelt till stånd, funnit godt ullägga bemälte Professor en emot ett och ett halft års anslag till ved, ljus och betjening för Observatorium svarande summa af 450 Rubel Banco Assignationer. Kanslersbrefvet af den 12 April samma är meddelar, att Hans Kejserliga Majestät, i betraktande af Föreståndarens för Uni- versitetets Magnetiska Observatorium, Extra-ordinarie Professoren Nervanders ådagalaggda nit och vetenskapliga bemödanden i Nåder velat bevilja Nervander ett ytterligare lôneullskou, stort 250 Rubel Silfver om året, räkuadt ifrån början af år 1841 intill dess han vunuit befordran till Ordinarie Professor vid Universitetet. Ett annat nådigt bref, äfvenledes af deu 12 April 1841, med- delar, att Hans Kejserliga Höghet, Alexanders-Universitetets Höge Kansler funnit godt bifalla dertill, att de Magnetiska observationerna under loppet af tre år ä det vid Alexanders-Universitetet inrättade Magnetiska Observatorium finge efter samma utvidgade plan an- 8 ställas, såsom desamma ifrån början af år 1841, ull närmare ut- redande af lagarne för jordmagnetismen, på en i England i sådant afseende till sydpolen utrustad expeditions föranstaltande redan å flere orter fórehades; äfvensom at Hans Kejserliga Majestät ull allónande af Tolf Amanuenser, och till erforderliga expense-medel under förberörde tid Nädigst velat af Finska allmänva medel be- vilja en emot det sammanräknade koswadsbeloppet svarande summa af 2830 Rubel Silfver, att under loppet af tre år, rákoadt ifrån och med år 1841, utgå. I skrifvelse af den 19 Juli samma år meddelas, att Hans Kejserliga Hôghet, Universiteteis Höge Kansler funnit godt bifalla till uppförande af en flygelbyggoad vid det för Observatorn bestämda bo- niogshus, innehållande en sal für observationers anstállande à jordmag- netismens inclinations variationer, jemté ett rum för Amanuenserne, samt att Hans Kejserliga Hóghet ull Consistorium. ófverlemnat, att om detta byggnads arbetes briogande till verkstállighev draga försorg. Kauslersbrefvet af deu 29 November samma år ionehäller, au som de 1000 Rubel Banco Assignationer, hvilka under den 19 Marti 1858 blifvit af Haus Kejserliga Majestät i Näder auslagne till det vid Alexanders-Uoiversitetet. ivrättade Magnetiska Observa- torium befunnits vara för behofvet oullräckliga, Haus Majestät Kejsaren velat af allmänna medel i Nåder bevilja, icke alleuast 1000 Rubel ull uppköp af de vid Observatorium ännu felande apparater och inventarier, utan och eu årligt anslag af 150 Rubel, allt Silfver, till Magoeuska instrumenters ioköp och reparation. 9 Hans Kejserliga Majestäts Nädiga Reskript af den 9 April 1845 innehäller, att Hans Kejserliga Majestät, på det de vid Ale- xanders-Universitetets 1 Finland Magnetiska Observatorium tre år dessförinnan påbörjade och sedermera oafbrutet fortgående obser- valionerne öfver jordmagnetismen måtte kunna vtterligare fortsättas inüll den 1 Angusu 1846, funnit godt af Finska Statsmedel bevilja en summa af 1180 Rubel Silfver, att för nämnda ändamål användas. Uu Nädigt Reskript af den 15 Juli 1846 meddelas, att, sedan Hans Kejserliga Majestät i Nåder anbefallt, att de i afseende à närmare utredande af lagarne för jordmagnetismen i Ryssland anlagde Observatorier skola än vidare med sin verksamhet fortfara mull 1848 ärs utgång, samt, uppå Kanslerns för Alexanders- Universitetet framställning tillåut, att jemväl det i Helsingfors be- finteliga Magneuska Observatorium, hvilket enligt Nådigt förord- nande skulle inüll den 1 Augusu 1846 i berörde : observationer deltaga, finge ywuerligare fortsätta i fråga varande observationer in- ull 1848 års slut, Hans Kejserliga Majestät i Nåder funnit godt för sagde ändamål af Finska Statsmedel bevilja en summa af 2278 Rubel 60 kopek Silfver, dels till arfvoden åt tolf vid observatio- nerna behöflige Amanuenser, dels tll bestridande af de i och för detta företag vid Magnetiska Observatorium ökade afgifter för expenser. Kanslersbrefvet af den 5 April samma år meddelar, att Hans Kejserliga Majestät vid skedd underdånig föredragniog af Consistorii 2 10 Academici förslag till äterbesättande af ledigblefne Professionen i Physiken vid Alexanders-Universitetet, funnit godt att till Professor i berörde vetenskap utnämna Adjuncten, Extraordinarie Professoren, Doctor Nervander; kommande Professoren Nervander au jemväl framdeles fortfara med dess befattning såsom Föreståndare för Universitetets Magnetiska Observatorium; äfvensom, att Hans Kej- serliga Majestät derjemte, uppå Universitetets Höge Kanslers fram- ställning velat tillåta, det må Nervander af de lönetillskou, utgó- rande tillsammans 678 Rubel 57 kopek Silfver om året, hvilka ban i och för sistnämnde befauning ditulls átojutit, framdeles bibehålla 500 Rubel sagde mynt årligen. Af det föregående finuer man, au Nervanders förtjenster för befordrande af vetenskap äfven 3 högre ort blifvit erkända. Au Nervander äfven varit en i ganska många alseendeo utmärkt personlighet, visar sig ännu tydligare vid en mera detaljerad gransk- ning af den bädangävgues person, och hans verksambet, både så- som Författare och Lärare vid det Finska Lärosätet. Af naturen begäfvad med vackra, ädla anletsdrag, bela haus yttre väsen vitt- vande om ungdomlig helsa och kraft, tll lynnet öppen och glad, och af en stundom ull läusinue gränsande munterhet, saknade han likväl icke fastbet, allvar och värdighet, vid ullfällen, der dessa egeuskaper togos i anspråk. Hvad som hufvndsakligen utmärkte Nervander var en ntomordentlig mångsidighet i kunskaper och bildning, icke mindre sällsynt bland vetenskapsidkare, än bland andra samhällets medlemmar; och der en sådan mångsidighet före- se cé “5 11 finnes, är den i de flesta fall förvärfvad på bekostnad af grund- lighet. Sädant var likväl icke förbållandet med Nervander; tvert- om voro just eu de minsta detaljerna genomletande grundlighet i förening med ett ovanligt snille och en ouurôttelig arbetsförmåga haus mest framstående egenskaper. Efter Nervauders inträde såsom Studerande vid det Finska Universitetet tyckas isynnerhet de klassiska språken allraförst hafva ådragit sig hans uppmärksamhet; och äfven den Heliga Skrifts bebraiska grundtext studerades af honom med icke ringa ifver. Jag har hört honom sedermera yttra, att dervid isynnerhet skild- ringen af Jephtha uti Domare Boken i hög grad fångslade hans intresse, och enskildta partier af hans sedermera uuder titel Jeph- thas Bok utgifna nıinnessäng lära redan då af honom hafva blifvit poetiskt bearbetade. Philosophin och isynnerhet Historien voro de studier, som dernäst af honom med förkärlek omfattades. De sista åren af sin studu-ud egnade han hufvudsakligast åt Physi- ken, och de dermed beslägtade vetenskaperna: Kemin och Mathe- matiken. Med hvilket allvar äfven studium af sistnämnda veten- skap af honow bedrefs, kunna alla de intyga, hvilka jemte honom och mig bivistade vår gemensamme Lärares såväl offentliga som enskilda lärotimmar, Med de kunskaper Nervander sålunda förvärfvat, hade han innan kort kunnat vara färdig, att bekläda nästan hvilken lärostol som helst vid Universitetet. Hans då väckta håg för studium af 14 Det är bekant, au Galvanometern, eller den Galvaniska Mulüplikatoro, är ett ibland de vigtigaste instrumenter vid eleciro- magnetiska undersökningar. I börjau ätnöjde man sig med, att uti de Galvaniska Muluplikatorerne ega mycket känsliga Electroskoper, det är instrumeuter, som tydligt tillkäunagifva närvaron af electriska strömmar, äfven då dessa äro mycket svaga. Men de resultater man erhöll genom skilda Muluplikatorer voro sinsemellan icke jem- förliga; man hade till och med äunu icke funnit någon lag, hvaraf förhållandet emellan elecıromagnetiska krafters intensitet, och am- , plituden af maguetoálens motsvarande deviation berodde. En för- bättrad iorättning erböll detta instrument först genom Nobili; lik- väl uppnåddes ändamålet af honom icke fullständigt. Detsamma gäller äfven om den vid Naturforskare- och Läkaresammanträdet i Stuttgard af D:r Neef förevisade, så kallade allmänna Muluplika- torn. Den af Nervander uppfuoua, och uii omförmälda afbandling beskrifna inrättvingen af instrumentet skiljer sig ifrån de föregående hufvudsakligast deruti, att trådapparaten icke är såsom vanligen parallelipipedisk, utan cylindrisk. Härigenom vinnes den fördel, att magaetnålen allud förblir på lika afstånd ifrån trådarne, hvil- ket eljest icke är fallet. Nervander fann, hvilket äfven sedermera af sakkännare befunnits vara öfverensstämmande med verkliga för- hállandet, att för declmationer, som icke öfverstiga 30 grader, nå- lens declinations-vinklars tavgenter blifva proportionella emot de verkande electriska swömmarnas styrka. Kunde nu äfven något visst normalmått uppgifvas såsom enhet för styrkan af den elec- 15 triska strömmen, och skilda Muluplikatorers resultater sålunda gó- ras sinsemellan jemförliga, så skulle denna apparat, såsom en full- komligen noggran electrometer, kunna utvisa den electriska ström- mens intensitet. Nervander förevisade deua instrument allrafórst, och höll deröfver eut föredrag vid Naturforskare- och. Läraremötet 1 Bonn i September 1835; samt sedermera den 20 Juli 1840 härstädes vid Finska Vetenskaps-Societetens då under Jubelhögtidligheterna hällua sammanträde. Uu den af Kejserliga Vetenskaps-Academien 1 S:t Peters- burg utgifna Bulletin Scienufique förekomma följande tvenne af- handliugar af Nervander: Untersuchungen über die tägliche Veränderung der magnetischen Declination. Heft I (föredr. den 2 Augusti 1839) et IT (föredr. den 4 September 1840), och Lettre de M. le Professeur Nervander de Helsingfors à M. Hess (fóredr. den 19 Jauuarı 1844). Dessa afhaudlingar, hvilka hvardera i hög grad äro fór- tjenta af uppmärksamhet, hafva till föremål: den förra, att ädaga- lägga, alt utom de tvenne förut redan kända undulationerna uti de magnetiska declinations-variationernas allmänna gång, ännu flere sådana förefinnas, bvilka, ehuru till storleken mindre än de tvenne förstnämnda, dock lika som dessa regelbundet återkomma på samma 14 Det är bekant, au Galvanometern, eller den Galvauiska Muluplikatoro, är ett ibland de vigugaste instrumenter vid elecıro- magnetiska undersókniogar. I början ätnôjde man sig med, att uti de Galvaniska Multplikatorerne ega mycket känsliga Electroskoper, det är instrumenter, som tydligt tillkaonagifva närvaron af electriska strömmar, äfven då dessa äro mycket svaga. Men de resultater man erhöll genom skilda Muluplikatorer voro sinsemellan icke jem- förliga; man hade till och med äunu icke funnit någon lag, hvaraf förhållandet emellan electromagnetiska krafters intensitet, och am- , plituden af maguetoálens motsvarande deviation berodde. En för- bättrad iorättning erböll detta instrument först genom Nobili; lik- väl uppnåddes ändamålet af honom icke fullständigt. Detsamma gäller äfven om den vid Naturforskare- och Läkaresammanträdet i Stuugard af D:r Neef förevisade, så kallade allmänna Muluplika- torn. Den af Nervander uppfunna, och 4 omförmälda afhandling beskrifna inráttoingen af instrumentet skiljer sig ifrån de föregående hufvudsakligast derat, att trádapparsten icke är såsom vanligen parallelipipedisk, utan cylindrisk. Härigenom vinnes den fördel, att magoetnålen allud förblir på lika afstånd ifrån trädarne, hvil- ket eljest icke är fallet. Nervander fann, hvilket äfven sedermera af sakkännare befunnits vara öfverensstämmande med verkliga för- bállandet, att för declinationer, som icke öfverstiga 30 grader, nå- lens declinations-vinklars tangenter blifva proportionella emot de verkande electriska strómmarnas styrka. Kunde nu äfven något visst normalmått uppgifvas såsom enhet för styrkan af den elec- 15 triska strömmen, och skilda Muluplikatorers resultater sålunda gö- ras sinsemellan jemförliga, så skulle denna apparat, såsom en full- komligen noggran electrometer, kunna utvisa den electriska ström- mens intensitet. Nervander förevisade deua instrument allraförsı, och höll deröfver eu föredrag vid Naturforskare- och Läraremötet i Boun i September 1835; samt sedermera den 20 Julii 1840 härstädes vid Finska Vetenskaps-Societetens då under Jubelhögtidligheterna hällua sammanträde. Uu den af Kejserliga Vetenskaps-Academien 1 S: Peters- burg utgifna Bulletin Scienufique förekomma följande tvenne af- handlingar af Nervander: Untersuchungen über die tägliche Veranderung der magnetischen Declination. Heft I (föredr. den 2 Augusti 1839) et IT (föredr. den 4 September 1840), och Lettre de M. le Professeur Nervander de Helsingfors a M. Hess (föredr. den 19 Jauuarı 1844). Dessa afhandlingar, hvilka hvardera i hög grad äro fór- tjenta af uppmärksamhet, hafva till föremål: den förra, att ädaga- lägga, alt utom de tvenne förut redan kända undulationerna uti de magnetiska declinations-variationernas allmänna gång, ännu flere sådana fórefinnas, hvilka, ehuru till storleken mindre än de tvenne förstvåmnda, dock lika som dessa regelbundet återkomma på samma 16 ummar af dygnet; och den sednare, att visa, att ui temperatur- forándriogen, utom den årliga och dagliga perioden, äfven en tre- dje, af solens geoceniriska omhválfoingstid omkring sin axel bero— ende, periodicitet förefinnes. Kan nu denna seduare genom tem- peraturobservationer. bestämmas, så är derigenom äfven solens geo- ceutriska omhvalfoingstid. funuen. Sälunda finoer Nervander ur temperaturobseryationer, att solen, för att engång rotera omkring. sin, axel, behöfver 27,26 dygn, i ställer för. 27,23 dygp, såsom Laugier sednast genom observation af solfläckar funnit Peter- burgska Vetenskaps-Academieus Physico-Mathematiska Class yttrar med anledning häraf, uti ett af dess Ledamöter Suuve, Lenz och Hess underteckuadt utlåtande af den 5 April 1844, följande : "Om man betänker, att den astronomiska bestämningen all- ud lemnar en osäkerhet öfrig, för solläckarnes rôrlighets skull, så kan man icke draga i betänkande, au såsom riktigt antaga det värde af solens rotationstid, - hvilket" bäst öfverensstämmer med de meteorologiska observationerna; och bär inträffar sålunda för första gången det märkvärdiga factum, att en till vårt solsystem börande företeelse blifvit bestämd genom meteorologin, den osäkraste al alla vetenskaper, med större uoggranhet äv den, som genom astro- nomiska observationer har kök uppnäs.” Detta ofyannämnde namnkunnige vetenskspsmäns yttrande antyder ullräckligen vigten af ifrågavarande afhandlıng. Uti Fioska Vetenskaps-Societetens Acter förekomma, utom de tvenne redan otwnämnda Minues-talen öfver Professorerne von 17 Bonsdorff och Hällström, följande uppsatser af Nervander. Uti Tom. I.: Ueber das Vorkommen einer bisher übersehenen Un- dulation im Gange der täglichen Temperatur- Curve (fóredr. den 14 Marui 1842). Uu Tom. IL: Berechnung von Beobachtungen des täg- lichen Ganges der Temperatur in einigen arctischen Gegenden (föredr. den 24 April 1846). Utom dessa hafva äunu följande afhandlingar af Nervander blifvit anmälda, såsom ämnade att framdeles uti Societetens Acter offentliggöras. Den 7 April 1845 anmältes en afhandling Om de oregelbundna variationerna i Magnetiska Declinationens dagliga gång; den 24 April 1846 en aíhandling Öfver minsta qvadrat- methodens användning till beräknande af observationer öfver temperaturens dagliga variation; den 12 April 1847 tveuve ar- beten på Franska språket, det ena innehållande en Beräkning af observationer à Magnetiska Declinationens variation, anställda i Helsingfors hvar tionde minut, ifrån den 1 Juli 1844 till samma tid året derpå, och det audra en Framställning af nägra ovanliga Meteorologiska fenomener, iakttagna i Helsing- fors år 1846. Utom dessa förekommer ännu en år 1844 enligt Nådigt förorduande uigifven Kurs i Arithmetiken för Elementar- Läroverken uti Storfurstendömet Finland; äfvensom uti Mor- gonbladet för år 1832 en Nekrolog öfver Anders Gustaf Si- 3 18 melius, Lectcr vid Gymnasium i Åbo, och flere mindre npp- satser i åtskilliga i Finland utkomue tidningar. Äfven har dels vid Societetens ärsdagar, dels vid dess ordinarie sammanträden ett större antal föredrag af Nervander blifvit hållet, äfvensom experimenter med nyare Physiska apparater af honom anställts, såsom Webers Magneto-Electriska apparat, en modell ull Jacobis Magneto-Elecıriska drifbjul, m. fl. I sam- manträdet den 26 April 1841 anställde Nervander inför Societeten det intressanta och här icke förut sedda experimentet med det ifrån tvenne planspeglar reflecterade ljusets interferens, hvilket, af Fremel allraförst gjorda experiment, för ljus-theorin är af högsta vigt, emedan det ända hittills ännu icke lyckats att förklara det- samma enligt den för sin större enkelhets skull förut mera allmänt följda Newtonska emanations-theorin, och emedan sålunda den Fulerska undulations-theorin hufvudsakligast genom detta försök i nyare tider tillvuonit sig en icke bestridd seger. Vid Societetens årsdag den 29 April 1841 lemuade Nervander en af experimenter upplyst framställning af Galvanismens användande i techniskt af- seende, vid hvilket tillfälle äfven åtskilliga utmärkt lyckade gal- vanoplastiska aftryck, gjorda af galvanoplastikens uppfinnare Jacobi i Sx. Petersburg, af honom förevisades. Tiden medger icke, att här ingå i uppräkuande af alla dessa föredrag och experimenter *). Må det endast vara mig +) Bland de ifrån Vetenskaps-Societetens stiftelse till och med år 1847 hållna 89 föredrag förekomma 23 af Nervander; ett högre belopp, än 19 ullätet, att änuu särskildt fästa mina Vórdade Ähörares uppmärk- samhet på en af Vetenskaps-Societeten under de sednaste åren på Nervanders förslag och ullstyrkan vidtagen åtgard, hvilken icke kan undgå, au i en framtid för vetenskapen lemna de vigtigaste resultater. Det var nemligen Nervander, som först gjorde Societeten uppmärksam på nyttan af i större autal utdelade formulärer för klimatologiska observationers anställande. Bland de fenomener, som närmast bero af klimatet såsom dess verkningar, är vextlig- heten ett bland de vigtigaste. Klimatologer hafva derföre på sed- nare tider begynt genom noggranna observationer bestämma tiden för vexters lófsprickning och löffällning, blomning och utblomning, fröbildning och frömognad m. m.; vidare tiden för allmänt kända flyufäglars ankomst och bortflyttning; tiden för floders och sjöars isläggning och islossning o. s. v. Deras tidigare eller sednare inträffande | ett land är att anses såsom en följd af jordmänens, temperaturens, ljusets, lufuryckniogens, luftfukughetens och luftelectricitetens, jemte flere andra ännu outredda omständigheters sammansatta verknin- gar, och måste således bidraga att lemna en bild af landets kli- mat. Då Finland i anseende ull sit nordliga läge, sin stora vidd och sin skogiga, af sjöar och kärr genombrutna yta måste lemna högst intressanta resultater, har Vetenskaps-Societeten, som anser som af någon annan bland Societetens Ledamöter under denna tid blifvit hållna. 20 för eu af sina vigtigaste åligganden, att använda den vetenskapliga forskningen på föremål, som mera specielt angå Fäderneslandet, så wycket hellre delat Nervanders åsigt i detta ämne, som hon kunde vara öfvertygad, att öfverallt i landet finna upplysta och för vetenskapens bästa ivtresserade personer, som med nöje skulle omfatta detta och bvarje tillfälle, au bidraga tll Fosterlandets kännedom och vetenskapens framsteg. Företaget har äfven haft all den framgång, som man med billighet deraf kan begära. Årk- gen har ett stort antal formulärer till Societeten blifvit återskickadt, inmehällande en mängd iakuagelser, gjorda i alla delar af landet; och vi kunna häraf uti en framtid för Finlands klimatologi vänta de vigugaste resultater. Nervander kallades till Ledamot af Physikalischer Verein im Frankfurt år 1835; af Kejserliga Finska Hushållningssällskapet 1837, och af Kejserliga Vetenskaps-Academieu i S:t Petersburg 1844. Hau var Ledamot af Sällskapet pro Fauna et Flora Feu- nica, samt af Finska Literatur-Sällskapet från deras stifielseär, och en bland Süftarene utaf Finska Vetenskaps-Societeten och Finska Konstföreniugen. Till Riddare af Kejserliga S:t Wladimirs Ordens Fjerde Class uwämndes han i Nåder den 23 December 1843; och ännu den 19 deunes har Komitén för utdelande af Demi- doffska priserue, för hans Magnetiska Observationer, hvaraf en del äro tryckta och eu annan i manuskript tll S: Petersburg iuskic- kade, ihögkommit hans familj med halfva Demidoflska priset. 21 Nervander var gift med en dotter till framlidue Leda- moten ı Kejserl. Regerings-Conseillen för Finland, Lagmannen Abr. Öhman. Han öfverlefves af henne, äfvensom af två söner och tre döttrar. Han afled härstädes den 15 sistlidne Martii, och jord- fästades den 20 i samma månad. Ett Minnes-tal öfver honom har blifvit hållet den 17 April af Rector Scholz, Docens i Histo- rien vid Kejserliga Alexanders-Universitetet Fredrik Cygnozeus. - An MES doe ads Qi Dar (nr Me mat mI D em llus à nun am) Fee Vous oce Sail shot: — OB IE m € dali A ool enu anm u nie OT ze wat eit ei E ————— M ta nan. | Ja | p ?" | y fra vante "m RTE ah niet e 11461 2 rl he NZ std apiid UNGAR ' mE TEM Vann en I wi, mors ef Fins Vene She CPE ies dis D M lem Wire RL. ZEN ULL E > rn Labs ur Er; hs [ST PA ör ve be Pr )5 e. 2 e € Far MINNES-TAL ÖFVER JOHAN GABRIEL LINSEN, PHir. Doctor, ORDINARIE PROFESSOR I VÄLTALIGHETEN OCH SKAL- DEKONSTEN vID KEJSERLIGA ÅLEXANDERS-UNIVERSITETET I FIN- LAND, RIDDARE AF KEJSERLIGA KONGL. S:T STANISLAI OnpENs ÅNDRA ocH KEJSERLIGA S:T VLADIMIRS OnpEews FJERDE CLass, samr LEDAMOT AF FiInsKA VETENSKAPS-SOCIETETEN, o HALLET på Finska Vetenskaps-Societetens Ärshögtid den 29 April 1849 AF NILS ABRAHAM GYLDÉN. m Bus; Y u "Ao. Bj u + ! 4. "T “ T j. deri , z fars GO Y- emere (odd 72 b mr 1 we. BEES Tem £v 2. P Wn UC MER KEINAAD NAHOL P ds. "eo Nr MEN EL st wo exitio NÄT a t amont amsmgn) eraot] EL iwi : var dria Dada ra ph Lames A am v 1 Di gera v3 wo UN aa Akad IL DE Afix 1 rd soie A wo anxia a té mao st TX e. tai) tél "so À rent sum te fr Fr} DEZE NE soso artnr, CL wav AE ab c. #- +. ud í , su d Ma: MAGITO MAHAALA arm MP à LS / . Ad gc emnes. " pe , Pe We « | > | 4 zn IT ec ERBE | D. gamla Grekerna, hvilka i smak och skónhetssinne ännu icke af något annat folk blifvit upphunne. än mindre 6fverträffade, ansägo, alt för de sälla, odödliga Gudarne ej fanns någon skö- nare, någon herrligare anblick än den af en stor och ädel mans strid och kamp emot det obetvingliga ödet. De tillskrefvo så- lunda sina Gudar, till” hvilkas förherrligande och för hvilkas åskådande de skapade sina odödliga konstverk, den smak, som egentligen var deras egen. Och deras smak, hvem vill väl jäfva den, så väl i detta som andra afseenden? Det tyckes ju tvärt- om höra till de i sjelfva menniskonaturen grundade, eviga san- ningarne, att en hvar, som icke är alldeles känslolös för sina medmenniskors öden och lidanden, med intresse och deltagande betraktar dens lefnad, som mer än vanligt pröfvat lifvets bitter- het. Och har en sådan lefnad derjemte varit förenad med den själens adel, som afskyr all dålighet och låghet så i tanke — som handlingssätt, samt med den hjertats värme och godhet, som väcker kärlek och tillgifvenhet, så störes detta deltagande icke af några vidriga känslor, utan, medan det för vår blick vi- sar den himmel, som hvilar i ett ädelt hjerta, uppmanar det oss till allvarliga betraktelser öfver lifvets djupare betydelse samt hö- 1 2 jer oss sålunda öfver oss sjelfva och våra smäaktiga hvardags- bekymmer. Dessa tankar hafva ofta svåfvat för min själ vid minnet af den man, af hvars lefnad och verksamhet jag nu går att, på Vetenskaps-societetens anmodan, utkasta en om ock endast flyg- tig bild. De hafva hos mig hufvudsakligen framkallats vid be- traktandet så vål af hans yttre lefnadsöden som af hans inre lif, men kunna åfven, såsom mig tyckes, tillämpas på hans literära verksamhet. Ty om det funnits någon, som i alla dessa afse- enden lemnat oss ett djupt rörande, ett sorgligt skönt skådespel, så var det — så vidt jag förmått bedöma förhållandet: — Jo- han Gabriel Linsén. Redan vid betraktelsen af hans barndomsdagar mötes vår bliek af en sorglig, men skön tafla. Eller ges det någon skönare tafla än den, då ett barn i omedveten oskuld smeker sin grä- tände moder, utan. att ånnu hafva någon aning om den bittra sorg, som träffat och söndersliter hennes. hjerta, eller någon rörande ån den, då barnet, uyss vaknadt till medvetande, vid anblicken af sin mors tårar visar de första tecknen af hjertats rörelser, af deltagande: och sorg ?' Det är engeln, som ingjuter tröst i ett blödande hjerta. Och hvardera af dessa taflor tycka vi oss se i Linséns barndomshistorie. Han hade nemligen ånnu ieke: fyllt sitt femte lefnadsår, då hans far i striden för fadernes- landet af en våldsam död bortrycktes från maka och tvenne sö- ner, af hvilka vår Linsén var den åldre. Af kärleken och sorgen 3 emottog derföre hans unga sinne sitt första intryck. Dock lyck- ligtvis tränga barndomens sorger icke djupt, och barnets tårar borttorkas snart, likasom den lätta morgondaggen bortkysses af den uppgående solens första strålar. Det faderliga stöd, Linsén sålunda beröfvades, blef dock till en del ersatt, då hans moder ingick ett nytt äktenskap; äfven blef han derigenom redan i sin ålders första vår från stadens laster och flärd bortflyttad till landt- bygdens oskuld och enkelhet, der han åtnjöt sin stjuffaders un- dervisning i skolvetenskaperna, medan hans hjerta emottog out- plånliga intryck af naturen, hvilken på barnasinnet plågar göra eit så underbart, hemlighetsfullt och välgörande intryck. Här uppväxte han derjemte skiljd från de frestelser, för hvilka så mången gosse blir ett olyckligt offer, hvilken tidigt lösslites från fädernehemmet och skickas till skolan, för att der möjligen vinna 1 kunskaper, hvad han i hjertats värme och renhet förlo- rar. Huru högt ‚Linsen sjelf i sin mannaålder skattade den en- skilda uppfostran, synes af de herrliga tankar, hvarpá han byg- ger sin öfvertygelse om falskheten i den äsigten, att den offent- liga uppfostran gagnar barnen mer än den enskilda. ”O det kan aldrig uttryckas med ord”, säger han bland annat, ”hvad inflytande hemmets fristad med -sina omgifningar har på den unga själen och det unga hjertat! De obetydligaste föremål äro här så betydelsefulla. Här är den tempelgärd, inom hvilken oskuld och glädje vandra säkra och emottaga outplänliga intryck af allt skönt och heligt. Om Gud och Naturen för menniskan 4 skola vara mer án toma ord, så böra de tala till barnet genom en fader och framförallt — en moder. Äfven fosterlandskärle- ken slår här sina djupare rötter: under den låga hyddans tak ammades verldens största hjeltar.” Det är bekant, att då Linsén vid en ålder af närmare sjutton år ifrån föräldrahuset och den enskilda uppfostran begaf sig till Universitetet, han dit icke medförde särdeles grundliga eller vidsträckta kunskaper; men såsom en rik ersättning för denna brist medförde han en lefvande kärlek till studier, hvilken sedermera blef hans beständiga följeslagare i hfvet: han medförde vidare — hvilket är ännu vigtigare — ett rent och af inga la- ster förderfvadt hjerta, ett hjerta, uti hvilket kärleken till Gud och Naturen redan slagit djupa rötter. Sådan var Linsen, då han beträdde den akademiska ba- nan, en bana, hvilken eljest är så slipprig och farlig, att äfven sjelfva studierna, om de icke idkas i den rätta andan, kun- na, i stället för att upplysa förståndet och förädla hjertat, tvártom | framkalla och rotfästa egenkärlek, fåfänga, ärelystnad och andra moraliska lyten af samma natur. Ju lättare det är för ynglingen att i hjertats rena värme förlora hvad han vinner i kunskaper, desto mera upplyftande och lärorik måste, isynner- het för honom, eu betraktelse af det sått blifva, hvarpä Linsen vanvändt sin studiitid, äfvensom af de frukter han deraf skördat. Att han med ovanlig flit och ihärdighet skött sina studier, är ge- nom hans ánnu lefvande studentkamrater tllräckligen kändt. 6 Vigtigare är dock det, att han planterade sitt kunskapsträd, icke i ärelystnadens och fäfängans maskfulla jordmon, utan på Säng- gudinnornas invigda tempelgård. Den gamla literaturen, histo- rien och philosophien voro isynnerhet hans älsklingsstudier, och han idkade dem med den framgång , att icke blott hans intellec- tuella förmögenheter deraf utbildades och stärktes, utan äfven hjertats förädling och phantasiens renhet befordrades. Den kär- lek till Gud och natur, som han redan i sin barndom insupit, utvidgades nu till en lefvande kärlek till allt skönt och heligt. Denna kärlek utgjorde i sjelfva verket den egentliga kärnan i hans charakter, var den brännpunkt, hvarifrån hufvudsakligen äfven undet hans återstående lefnad strålarne af hans andliga verksamhet utgingo. Utom hans studier bidrog till utbildandet af detta älskvärda skönhetssinne framför allt det faderliga hägn och det förtroliga umgänge, hvarmed han omfattades af Finlands dåvarande förste skald Franzén, hvars ljusa blick lätt upptäckte hans herrliga anlag och ädla charakter. Men kärleken är oegennyttig, och sådan var äfven Lin- séns. Icke nöjd att både med den äldre och nyare literaturens skönaste alster tillfredsställa sin egen själ, önskade han åfven — och denna önskans uppfyllande utgjorde målet för hans lefnads varmaste sträfvande — att efter sin förmåga och i sin verknings- krets inom fosterlandet väcka sinnet für det sköna och sålunda befordra en ädel själsbildning. Redan såsom Student hade han tagit kännedom om den oöfverträffliga undervisningsmethod, som 6 Pestalozzi, en af den nyare tidens ädlaste menniskor, hade upp- funnit, och intagen af denna methods förträfflighet började han att äfven sysselsätta sig med pädagogiska studier, för hvilket än- damål kan flitigt ej blott hörde de pädagogiska föreläsningar, hvilka den tiden höllos vid Universitetet, utan äfven bivistade öfningarne i det dåvarande seminarium, hvarefter han undergick den för erhållande af skolläraretjenster föreskrefna examen i på- dagogiken. Hans afsigt tyckes då hafva varit att på skolbanan verka pä det uppväxande slägtets bildning. Men då genom den åt Universitetet år 1811 allernådigst förlänade nya stat flera nya lärareplatser inrättades, öppnades äfven för Linsen utsigt till en vidsträcktare verksamhet vid detta lärosäte, ock denna utsigt för- vandlades till verklighet, då han 1812 blef Docens samt följande året Adjunct i Romerska literaturen derstädes. På denna plats inskränktes hans verksamhet dock icke till den Romerska litera- turen, utan han lifvades fortfarande af hoppet att hos allmänhe- ten kunna väcka sinne för den högre själsodling, som hufvud- sakligast genom konsten och den sköna literaturen framkallas. Han deltog derföre med några andra yngre literatörer uti utgif- vandet af Aura, som annehåller en samling skrifter dels på prosa dels på vers. Denna samling afbröts dock redan följande året 1818 med det andra háftet, och derfóre började han att i för- ening med en aktningsvärd collega *) utgifva ett dagblad, som *) Framlidne Phil, Prof., dåvarande Adj. Er. Bergbom. 7 hade samma syftemäl: och under namn af Mnemosyne utkom i fem års tid: De uppsatser, hvilka deri förekomma af honom sjelf författade, äro väl icke många, men dessa få af ett så mycket högre värde. De förekomma mig såsom en klar spegel, hvarur hans ädla och älskvärda charakter framlyser i hela sin glans. "Til ett ideal”, säger han deri på ett ställe, "till. någonting bortom verklighetens: gräns bör menniskan trakta, om hennes: varelse icke skall blifva en färglös tvinande blomma på den sandbetäckta heden”. Detta ideal var för honom en på Religio- nen bygd sedlig odling, förädlad af konsten och det sköna; detta var derjemte icke utifrån länadt eller lärdt, utan: var samman- vuxet. med hela hans innersta väsende, dess realiserande utgjorde den egentliga lifsprincipen i hans verksamhet och sträfvanden. Om allt detta vittna förberörde uppsatser på ett ojáfvigt sätt; án uttalar han deri den: innerligaste, varmaste: kärlek till allt, som bär oskuldens och enkelhetens sköna stämpel, än åter höjer han en kraftig röst emot det, som tyckes strida emot detta hans ideal. Så använder han hela kraften af sin vältalighet emot dem, som den tiden ifrade för den så kallade folkupplysningeu, och hans åsigt à detta ämne hvilar på en, kanske mera skön ån sann fö- reställning om folket, hvilken han sålunda framställer: "Det fin- nes hos menniskor, hvilka plåga kallas obildade, men likväl icke genom ofördelaktiga omständigheters inflytande: sjunkit i verklig råhet, en viss sköm enfald, en ontsägligt intagande naturoskuld, i anseende hvartill de ej utan: skäl kunna jemíóras med sådana 8 barn, hos hvilka ingen fórvánd uppfostran fått utplåna barndo- mens rörande naivitet och älskvärda lyune. Det ena äfvenså väl som det andra år ännu en öfverlefva af menniskans paradisiska oskuldsålder, oeh en osviklig grund för hoppet, att hon en dag skall komma deri tillbaka.” Han befarar derföre, att genom all annan ån en enkel religionskunskap folkets naturliga oskuld och rena seder skola förderfvas, hvarföre han äfven om utgifvaren af Tarun Wiikko-Sanomat säger: "jag misstager mig grufligt, om icke verkningarna af hans bemödanden äro för hans fosterland förderfliga”. Om vi också nu omkring trettio år sednare betrakta saken något annorlunda, så ligger uti hans åsigt dock den djupa sanning, att folket af kunskaper, om de utan all högre vishet meddelas, verkligen kan förderfvas. Icke mindre modigt drog han i härnad emot de författare , hvilka, såsom hans ord lyda, ”vilja begagna pennan och bokprässarne till bildandet af hvad man kallar opposition, ett slags corps af skarpskyttar, som på sina smygstigar anfalla hvem de behaga, så snart de hos honom finna något klanderligt, och detta finna de hos — alla”. Denna hans ovilja emot alla så kallade oppositionsmän har blifvit miss- förstådd samt hos en och annan gifvit anledning att misstänka honom för servilism och orättvisa. För servilismen var han dock för hôgsinnad, och äfvensä var orättvisan oförenlig med hans charakter, om han ock någongång af en naturlig välvilja blifvit hånförd att utôfver den verkliga förtjensten bedöma aflagda kun- skapsprof. Men den verkliga grunden till förenämnde ovilja låg 9 uti hans i sjelfva verket sanna åsigt om ett samhälles bestånd. Han insåg nemligen, att detta bestånd helt och hållet hvilade, icke på physiska krafter, utan på en moralisk grund, och att kärleken vore det band, som ifrån den lägsta hyddan ända upp till thronens glans sammankedjar menniskor med hvarandra. Den- na kärlek, ”denna enda och osvikliga källa till en sann mensklig lycka, detta hufvudvilkor för allt enskildt och allmänt välstånd” skulle i hans tanke förstöras af oppositionen. ”Detta oupphörliga tadel”, säger han, ”af öfverhetens och embetsmäns handlingar, detta utställande inför allmänhetens ögon af de misstag och fel- steg , man hos dem tror sig hafva upptäckt, huru kan man der- af vänta några välgörande följder”? Vi se således, att det icke var en föraktlig servilism, utan idéen om en allmän, hela sam- hället genomgående kärlek och farhågan för dess förstörande, som gjorde honom så hätsk emot oppositionen. Det är dock äfven lätt förklarligt, att han stundom kunnat begå misstag, att han trott sig se en oppositionsanda, der en sådan verkligen icke fanns, samt derigenom låtit förleda sig till yttranden och omdö- men, hvilka gifvit anledning till mindre fördelaktiga tankar om hans känsla af rättvisa. MM. Herrar! jag kan ej smickra mig af hoppet, att här- med hafva lemnat en åskådlig, än mindre en i alla detaljer full- ståndig bild af framl. Prof. Linséns charakter. En sådan kan icke heller så lått med ord framställas, den måste läsas ur hans 2 10 egna skrifter. Men jag: vågar dock hysa det hopp, att vid denna charaktersteckning, ' åtminstone icke hafva begått något väsendt- ligt misstag; ännu mindre befarar jag, att hafva sett och fram- ställt honom i för mycken rosenglans. Jag kan i sådant alse- ende åberopa hans förberörde skrifter, övertygad derom, att en hvar, som med uppmärksamhet och känsla genomläser dem, skall känna sig betagen af det ljusa förstånd, den djupa känsla och ädla charakter, som så klart och bestämdt uttala sig deri. Jag kan vidare åberopa alla dem, som närmare kände honom ; de skola säkert instämma i det vittnesbörd, att han hade en af de ädlaste och älskvärdaste charakterer som finnas. Slutligen kan jag äfven åberopa alla dem, hvilka öfverkufvud äga förmå- gan att, likasom läkaren af pulsen bedömer kroppens tillstånd, äfvenså af hjertats pulsslag sluta till själens beskaffenhet. Om desse blott veta, att det ideal, hvilket Linsén omfattade med hela sit hjertas värme, var en religiös, sedlig och af konsten förädlad bildning och derpà grundad sällhet inom fosterlandet, så skola de lätt inse, att på en så skön grund icke några oådla drag kunna finnas; de skola medgifva, att flárd och fåfänga, egennytta och en falsk ärelystnad samt andra dylika passioner icke ens knnnat vinna insteg, än mindre blifva rotfistade uti en sådan själ, men framför allt skola de inse, att kärleken till fo- sterlandet i ett sådant hjerta brann i sin skönaste, renaste låga. Utan svårighet skola de tro, att hela Linséns lefnadsvandel varit så ren och obefläckad, som den verkligen var. 11 Den som alfvarligen behjertar den älskvärda charakter, som ovedersägligt var Linséns skónaste prydnad, kan väl icke utan en känsla af det djupaste vemod erfara, att denna charak- ter dock icke fór honom grundlade den lefnads süllhet, hvilken el- jest trifves bäst hos naturer af sådan anspråkslös älskvärdhet. Man vore frestad för den tron, att det var af farhäga, att se sin egen oskuld och enkelhet flyttad i ett menniskobröst, som Natu- ren, då hon utrustade honom med så herrliga själsgåfvor, deri äfven inblandat egenskaper, hvilka för honom blefvo en rik källa till stora lidanden. Hon hade nemligen vid sidan af hans fin- känslighet, grannlagenhet och hjertlighet ställt ömtåligheten , ret- ligheten och häftigheten, samt åt dessa gifvit en sådan styrka, att han ej förmådde motstå deras anfall. Ofta, ach alltför ofta hänfördes han af dem att handla emot och såra den känsla af grannlagenhet, som eljest var ett så Vackert och bestämdt drag i hans charakter. Detta känner verlden mer än väl, men den har sällan blickat i hans inre och sett dess tillstånd efter sådana öf- verilningar. Likväl känner man, att äfven under de sednaste åren af Linséns lefnad ett förhastadt utlåtande i den grad grämt honom, att han tillbragt flera sömnlösa nätter wider svåra sam- vetsqval öfver detta sitt fórhastande. Den som af egen bitter er- farenhet känner samvetsqvalens, dessa afgrundsandars för ärliga marter, och som känner, huru desamma oaktadt allt bemödande att lösslita dem från det arma hjertat, dock orubbligt sitta der, sitta och gnaga obarmhertigt på dess finaste och kånsligåste fibrer, 12 han endast kan göra sig en lefvande föreställning om det tili- stånd, i hvilket Linsén befann sig under sådana tider. Det var en tragedi, som utfördes i hans inre, och hvem finner icke, alt detta inre ofta måste hafva varit en tummelplats för sådana tragiska uppträden. Häri ligger utan tvifvel äfven en af orsa- kerna till den svåra och mörka sinnesstämning, som mer och mera tog öfverhanden hos honom samt fördystrade hans lefnads- dagar, Måtte derföre alla de, som anse sig på ett eller annat sätt hafva blifvit kränkta af hans häftighet, vid hans minne icke fästa någon känsla af bitterhet, betänkande att det icke fanns el- ler kunde finnas någon som skarpare såg samt strängare bedömde och straffade hans 6fverilningar, än han sjelf, hans eget samvete; måtte de snarare endast ihågkomma den himmel, hvilken så klar och så mild hvilade i hans bröst, då den ej bortskymdes af jor- diska vätskor. Måtten äfven J, vördade Åhörare, med deltagan- de, och kärlek till hans minne följa den framställning af hans verksamhet, till hvilken jag nu öfvergår. Jag har redan ordat något om Mnemosyne och de artiklar, hvilka deri finnas af Linsén. Jag har betraktat dem såsom en källa till hans charakteristik. Jag ville här tillägga, att desamma, äfven utan afseende på denna egenskap, antingen man betraktar tankarnes klarhet, eller känslans djup, eller språkets kraft och behag, hafva ett högt, af vexlande tidsåsigter oberoende värde; de höra öfverhuf- vud till det förträffligaste, som i vårt Jand blifvit författadt, samt äro den skönaste och varaktigaste minnesvård, som för honom kunnat 13 uppresas. Dock, äfven här öfverväldigas vi af en sorglig känsla, då vi mot slutet af Tidningen låsa följande förklaring: ”Mitt ephemera ringa författarlif, säger han, har nått sitt slut. När för fem år sedan Mnemo syne lofvades Allmenheten, såg jag med glada blickar dess framtid till möte: Jag djerfdes hoppas, att fo- sterbygdens Litteratur skulle också genom mig vinna. Tusende dystra förställningar öfverväldiga NU min själ, och siga mig atl detta hopp har ljugit”. Hvilken tafla! det vackraste oegennytti- gaste sträfvande afbrutet under dystra föreställningar om Anda- mälslösheten af hela stráfvandet! Såsom skald har Linsen väl icke förvärfvat sig något var- aktigt namn, dels derfóre, att han författat endast mindre, till en del tillfállighetsdikter, dels ock emedan, han, såsom mig tycktes, saknade den inspiration, som stämplar den verkliga skalden. Hans poesier áro dock ingalunda utan várde;de utmárka sig tvärtom ge- nom en varm känsla, en ädel själsriktning samt en ren diction, och torde derfóre alltid låsas med nöje och intresse. Större framstår han såsom författare i våltagligheten. Det påstående jag hört någon yttra, att han ej kunnat skrifva något, som ej bar vältaglighetens stämpel, tyckes mig ingalunda vara ogrundadt. Åtminstone röjde han, äfven i det minsta, en så ren och enkel smak, att densamma måste betraktas såsom en verklig naturgålva hos honom. Vore det ock för vågadt att ställa ho- nom i bredd med de utmärktaste Talare, så kan dock det påstå- endet ingalunda anses öfverdrifvet, att han i detta afseende var en 14 verklig, utmärkt prydnad för sitt fosterland och dess Universitet. Också var han ganska productif på detta fält; ty vid alla de till- fällen, vare sig af glad eller sorglig anledning, då Universitetet ville offentligen uttala sina känslor, var det allüd Linsen, som med största beredvillighet utförde detta värf. Wiändom oss nu till Linséns verksamhet såsom veten- skapsman och lärare. Skulle man bedöma hans förtjenster i detta afseende efter den mättsock, som hans i form af disputationer utgifna skrifter erbjuda, så kulle desamma visserligen icke kunna uppskattas allt för högt. Ty af dessa skrifter är endast det rin- gare antalet af egenteligen vetenskapligt syfte, och äfven ibland dem endast tvenne, af mindre omfång, fulländade. Men man skulle då betrakta saken ifrån en oriktig synpunkt och följakt- ligen begå en stor orättvisa emot hans minne. Jag anser det derföre för en kär pligt att vid detta tillfälle efter förmåga söka framställa den synpunkt ur hvilken hans förtjenster i omförmäldt afseende hufvudsakligast böra bedömas. En sådan synpunkt vinnes säkrast ur sjelfva historien af de klassiska studierna, hvar- före en betraktelse af hufvudpunkterna i densamma här torde vara på silt ställe. Jag tager mig derföre friheten, MM. HH. att - vånda Er blick tillbaka till den i menniskoslägtets kulturhistorie minnesvårda period, då efter Constantinopels eröfring af Tur- karne flera lärda Greker med sina råddade skatter af forngrekisk literatur Aydde till Italien och der funno, icke blott skydd för sig sjelfva, utan äfven en bördig jordmån för emottagandet af -———— S 3 n S. 15 denna literatur, hvilken sålunda för andra gången gjorde sitt in- träde i Italien, samt derifrån småningom utbredde sig till det öfriga Europa. Samtidigt och i sammanhang dermed började man äfven att med utomordentlig ifver ur sin tusenäriga hvila i jordens sköte uppgräfva de konstverk, hvilka ännu der qvarfun- nos ifrån forntiden. Sa väl den gamla literaturens som konstens mästarverk studerades och. betraktades då med en enthusiasm, som hvarken förut eller sednare i sådan grad egt rum på detta fält. "Ty, säger en nyare författare, då formernas skönhet i Greklands och Roms klassiska mästarverk nu likasom med ett trollslag öppnade sig för den förvånade blicken, så grep denna skönhet alla åskådare genast med en magt, för hvilken allt annat måste vika, så att det nu blef tidsåsigt, att sann mensklig bild- ning endast af de gamla kunde läras”. Också hafva dessa studier sällan , man kan säga aldrig haft ett så mägtigt inflytande på bildningen, som under denna tid. Det voro ju de, hvilka huf- vudsaklıgast förskingrade det barbariska mörker, som under me- deltiden hvilade öfver Europa, och hvilka derigenom lade grun- den till hela den nyare tidens bildning. Och allt detta, utan att dessa studier da ännu understöddes af någon vidsträckt lärdom eller behandlades efter någon vetenskaplig princip. Smäningom började man dock känna 'behofvet af en mängd kunskaper, såsom medel till att bättre förstå och förklara så väl literaturens som konstens verk; denna lärdom tog under tidens lopp så öfverhan- den, att förhållandet emellan ändamål och medel aldeles omvän- 16 des. Då man förut med tillhjelp af lärdomen studerade den gamla literaturen och konsten för att derigenom bilda sig, så började man nu tvärtom att betrakta lärdomen såsom det egent- liga målet, till hvilket man stråfvade genom studium af de gamla författarene. De frön till en human bildning, hvilka i början blifvit utsådda och lofvade en så herrlig växt, borttorkade sålun- da småningom under lärdomens börda. Man hade förlorat allt sinne för det sköna i den gamla literaturen och således äfven förmågan att uppfatta detsamma. Denna lårda behandling af de gamles skrift- och konstverk, som tillbakahöll och qväfde all högre lyftning och ädlare bildning fortfor till omkring medlet af förra seklet. Då uppträdde, utgången ifrån en fattig handtver- kares ringa hydda i norra Tyskland, en man, som började att med sitt snilles kraft bortskaka det sekelgamla skoldammet och pudret ifrån de lärdas peruker och inblåsa i dem en frisk och lefvande anda. Denne man var Johan Joachim W inckelmann. Drifven af en oemotständlig kärlek till konsten hade han efter mångfaldiga svårigheter banat sig väg ända till den eviga staden, och der omgifven af de skönaste konstverk, hvilka återstå från forntiden, upptäckte han den enkla och naturliga skönhet, som utmärker dem, en skönhet hvilken väl några sekler förut hän- ryckt en Raphael, en Michel Angelo och andra den tidens stora mästare, men sedermera varit likasom undangömd för verldens ögon. Det är otroligt, hvilket inflytande så väl de antika konst- monumenterna, som Winckelmanns odödliga konsthistorie seder- —w on — Á MR, 17 mera haft‘ icke blott på behandlingen af den klassiska literaturen utan äfven på hela den moderna konsten och den moderna lite- raturen. Det vaknade åter en enthusiasm för den sköna Grek:i- ska forntiden, och dennn enthusiasm, äfvensom den genom an- tikens förnyade studium bildade smak har på mångfaldigt sätt in- gått äfven i den nyare literaturen under dess mest blomstrande period. Den vunna insigten uti de gamlas sköna anda hade på den klassiska philologien det inflytande, att man förkastade lär- domen, såsom dess högsta mål, hvilket mål man nu satte uti sjelfva den esthetiska bildningen, som genom kännedomen af den gamla verlden säkrast skulle vinnas; den humanistiska principen blef således åter gällande. ”Icke derföre, säger en snillrik philo- log från denna tid, egnar sig den sanna philologen åt studium af forntiden, för att förskaffa sig lärda kunskaper om de gamla folkslagens historie, om deras konster och vetenskaper, deras se- der, bruk o. s. v.; eller för att läsa de gamles för vissa konster och vetenskaper brukbara verk, för att förstå de från de gamla språken lånade konsttermer o. s. v. alltså hvarken för den döda lärdomens och det mechaniska vetandets, eller för språkkunska- pers skull studerar Philologen de klassiske författarenes verk, utan för att få en sann och lefvande åskådning och kunskap om den classiska forntiden; ty denna är såsom klassisk verld mönstret för den äkta bildningen”. Den äkta bildningen är således det 3 18 mål, till hvilket man, enligt denna äsigt, skall komma genom den klassiska forntideu. Denna åsigt har dock redan gifvit vika för en nyare. Likasom den äldre humanistiska principer uttráng- des af lärdomen, så har den nyare blifvit utträngd af den ve- tenskapliga. Enligt denva princip kan, säsom en anhängare af densamma yttrar sig, icke den subjectiva förädlingen, d. ä. den inre och yttre menniskans harmoniska bildning vara det enda och högsta ändamålet med forntidsstudierna , om och dessa stu- dier, medan de göra oss bekanta med det mest ideala mennisko- lif, alltid måste betraktas såsom den enda sanna grundläggningen dertill; detta ändamål skall fastmera, då det måste vara ett för alla tider oföränderligt, ligga utom menniskan "d. ä. vara ett objectivt, d. ä. rent vetenskapligt.” Skillnaden emellan dessa båda principer har ganska tydligt röjt sig uti sjelfva den philologiska literaturen; då nemligen uti de humanistiska philologernas skrif- ter vanligen en flägt af den sköna antika andan genomgår, och dessa skrifter således tala icke blott till förståndet utan äfven till känslan och phantasien, så träffas hos de vetenskapliga philolo- gerna sållan något af allt detta, utan endast en modern veten- skaplig anda och grundlighet. Den väsendiligaste skillnaden är dock deu, att då enligt den veteuskapliga principen en philologs högsta stråfvande och förtjenst ligger uti att forska uti forntiden och sålunda samla materialier till den vetenskapliga byggnaden, så äro enligt den humanistiska principen sådana forskningar väl icke utan värde, men dock någonting underordnadt, och det vå- —-—— 19 sendtligaste ligger deri, att så begagna sig af de redan gjorda forskningarna, att en sann bildning derigenom verkligen befor- dras. Tiden medgifver icke att nu anställa en kritik af dessa olika principer; detta tyckes äfven vara mindre nödigt; ty jag tror mig kunna antaga, att bland Eder, MM. HH., ganska få skola finnas, hvilka icke utan betänkande skänka företrådet åt den humanistiska principen och inse, att mensklig bildning måste vara af vida högre värde än uppresandet af en vetenskaplig bygg- nad, till hvilken endast högst få kunde hafva tillträde. Det vore derföre, för att återkomma till Linsén, både ensidigt och orått- vist att mäta hans förtjenster efter den vetenskapliga principen. Väl är hans första, i form af disputationer utgifna arbete, om det Latinska språkets uppkomst och tillväxt, af en rent veten- skaplig tendence. Men den omständigheten, att af detta arbete under loppet af mer än 7 är endast sex ark utkommit och det- samma icke blifvit fulländadt, bevisar, att hans sinne egentligen icke var böjdt för vetenskapliga forskningar. Af naturen begåf- vad med ett lefvande konstsinne hade han äfven hufvudsakligast och företrådesvis ifrån den esthetiska sidan uppfattat forntiden och dess literatur. Denna uppfattning äfvensom hans utmärkta förmåga att i sådan anda behandla de Romerska författarne ut- göra den egentliga medelpunkten af hans literära förtjenster, och måste utan tvifvel aktas högre än en mängd forkningar, hvilka, om de ock ega vetenskapligt värde, dock icke alltid röja den själens ' lyftning och den bildade smak som först gifva det rätta 20 värdet åt all sysselsättning med den klassiska forntiden. Hvad han såsom lärare framförallt åsyftade, synes tydligt af den me- thod han i sina förelåsningar följde vid förklaringen af Romer- ska författare. Man har sagt om hans föreläsningar, att de ej voro vetenskapliga, och deri har man visserligen haft rätt; men man har förbisett, hvad han hufvudsakligast med dem åsyftade; det var påtagligen icke att bilda några vetenskapliga forskare; utan hans högsta afsigt var att bilda menniskor i ordets vackra- ste betydelse, såvidt sådant medelst den Romerska literaturen kunde åstadkommas. För sådant ändamål ansåg han tjenligast att lemna en ordagrann ófversáttning af den författare, han företog till tolkning, samt att till det minsta möjliga inskränka förklarin- garne, på det sammanhanget icke för mycket måtte afbrytas. Hans stora förtjenst skall dervid hafva varit en ovanlig förmåga att både troget och träffande på svenska återgifva skönheterna uti originalet. Hans föredrag måste derföre hafva haft samma inflytande på ynglingen, som det, hvilket denne plügar erfara vid umgänget med en högtbildad man, som med klarhet och behag uttalar sina åsigter öfver vigtiga ämnen. Till samma mål sträfvade han med sina akademiska dis- putationer, af hvilka de flesta innehålla öfversättningar af spridda stycken ur Romerska skalders arbeten. Goda och lyckade öfver- sättningar af de gamla författarene hafva onekligen ett ganska högt värde. Genom desamma blir det äfven för dem, hvilka antingen alldeles icke känna de gamla språken eller och icke i 21 den grad, att de utan svärigheter kunna läsa de gamles skrifter på originalspräken, möjligt att göra bekantskap med de skönaste produkterna af den fornklassiska literaturen, på samma sätt som man genom gipsaftryck kan vinna en äskädlig kännedom om forntidens skulpturverk. Linsens förtjenster i detta afseende äro derföre af icke ringa värde; ty han egde en särdeles lycklig för- måga att äfven i bunden stil återgifva de gamles dikter. Uti sina öfriga lärda skrifter afhandlar han åter sådana ämnen, hvilka i ett eller annat afseende kunna vara intressanta och bildande. Icke den grundliga, vetenskapliga forskningen, utan sjelfva det intressanta ämnet och den behagliga framställningen voro det hufvudsakligaste i dessa skrifter; och detta bevisar, att han äfven genom dem sökte väcka hågen för den gamla litera- turens studium. Om vi nu likasom till en slutdom sammanfatta de be- traktelser vi anställt öfver Linséns verksamhet såsom lärare och skriftställare, så kan denna dom icke blifva annan än den, att likasom han såsom menniska var ädel och älskvärd, han äfven såsom lärare och författare var i hög grad utmärkt och aktnings- värd. Utmärkt var han igenom sitt ljusa förstånd och sin ovan- liga förmåga att i ett behagligt språk ikläda sina tankar; aktnings- värd åter genom det höga mål, dit all hans verksamhet syftade. Men likasom han såsom menniska förenade en ädel cha- rakter med stora lidanden, så var äfven hans varma sträfvande för bildning och kultur förenadt med en tragisk sida; detta vil! 22 jag försöka att hår närmare förklara. Lycklig, trefallt lycklig pri- sar jag den vetenskapsman, för hvilken den sanning han söker år det högsta målet för hans stráfvande. Har han löst sitt problem och funnit eller trott sig finna sanningen, är han fullkomligt be- låten; det är för honom likgiltigt, om den funna sanningen för menskligheten oeh det menskliga lifvet har något värde eller icke. Om den blot hör till omfånget af hans vetenskap, så har den ett vetenskapligt värde, ett värde, som för honom är det högsta. Huru annorlunda förhåller det sig icke deremot med den veten- skapsman, för hvilken det högsta målet icke ligger uti sjelfva sanningen utan utom densamma. Han är ej nöjd med att blott hafva upptäckt en sanning; det är för honom till och med full- komligen likgiltigt, om han sjelf eller någon annan gjort denna upptäckt. Hans sträfvande går ut på att göra sanningen fruktbä- rande för menskligheten, vare sig till befordrande af hennes ma- teriella välstånd eller af hennes andliga förådling. Han anser sig derföre först då hafva uppnått sitt mål, då han sett frukter af detta sitt sträfvande. Uteblifva då dessa, så öfverväldigas han af den bittra, den tryckande tanken, att alla hans mödor blifvit för- gäfves använda. Frågade Linsen sig hvilka frukter han kunnat märka af sina anstrångningar, att befordra mensklighetens: föräd- ling, alt inverka på hjertat och känslorna, så torde svaret blif- vit föga tillfredsstållande. Han visste ju, att hans stråfvande af sjelfva den moderna vetenskapen icke mera erkändes såsom det högsta, utan såsom underordnadt den förnuftiga vetenskaplighe- 23 ten. Han har ju, äfven på nåra håll kunnat märka, att det går en kall, en isande kall flägt genom tidehvarfvet, som ifrån den moderna bildningens luftiga och kyliga höjder sänkt sig ner ända till dalens: undangömda hyddor samt till och med hos ungdomen afkylt den hjertats milda värma, som är ett nödvändigt vilkor för emottagandet af en högre kultur. Ty utan ett varmt hjerta är ingen högre bildning möjlig; det är fullkomligen grundadt, hvad Schiller så träffande säger i anledning af antikerna i Paris: Der allein besitst die Musen, Der sie trägt im warmen Busen; Dem WVandalen sind sie Stein. Huru är det väl dà möjligt, att Linsen under inflytandet af en sådan tids anda kunnat se några glada frukter af sin verk- samhet, och sitt sträfvande krönt af den framgång, som han ön- skade ? Utan tvifvel bidrog äfven detta till att föröka hans dysterhet. I förening med sin profession hade Linsén praefecturen öfver Universitetets Mynt-Medaille- och Konstkabinett. Man har i detta afseende, och med skäl anmärkt, att han saknat intresse för denna samlings ordnande och studerande. Af den vackra bör- jan som är gjord med myntens ordnande, kan man dock sluta, att endast hans långvariga sjuklighet hindrat honom att fullända detta åliggande. Nekas kan dock icke, att han saknade intresse för detta slags studium, men detta böra vi ej lägga honom till last, utan snarare äfven deri se yttringen af hans fria, höga ande, som ej kunde sysselsätta sig med ett studium, hvilket ej hade 24 något annat intresse ån lärdomens. Denna samling är nemligen icke, som namnet tyckes antyda, utsträckt äfven till den sköna konstens alster, hvilka likväl såsom i hög grad bildande, borde utgöra den väsendtligaste beståndsdelen i densamma; för dessa hade Linsén ett Varmt intresse; såsom man lätt kan sluta icke blott af hans utmärkta skönhetssinne, utan äfven deraf, att han med särdeles värma omfattade bildandet af den Finska Konst- föreningen, bland hvars stiftare han äfven var. T Finska Vetenskapssocieteten, som i Professor Linsén fór- lorat en af sina ádlaste medlemmar, beklagar jemte denna hárda förlust, äfven det oblida öde, att han af en mångårig, tärande sjukdom varit urstándsatt att flera än engång skänka Societeten nöjet höra hans snillrika föredrag. Societeten beklagar detta så mycket mer, som hon varit öfvertygad, att han, med en star- kare helsa, hade fägnat henne med många sköna frukter af sitt snille och sin lärdom. Isynnerhet hade det för Societeten varit en särdeles glädje att se glansen af sina årsdagar förhöjd af sam- ma vältalighet, som ifrån detta stället så ofta förtjusat talrika ähörare. Dock, detta glada hopp har förvandlats till ett sorgligt minne. Ja, sorgligt är detta minne äfven derföre, emedan det påminner om lefnadsöden, så tragiska, att vid betraktandet af de- samma åfven det hårdaste hjerta måste djupt röras. Hans lef- nadsöden utgöra likasom en enda stor dram, hvars medelpunkt är sjelfva den tragiska katastrophen, och allt det föregående lika- som en förberedelse, väl icke till sjelfva de sorgliga händelserna, 25 men dertill, att dessa händelser hos honom väckte en så djup, så bitter smärta, en smärta, hvars småningom för sig gående upplösning utgör den tredje och sista afdelningen uti dramen. Eit så varmt och känslofullt hjerta som Linséns mösie djupt känna behofvet af den lycka, som endast vinnes i skôtet af en älskad familj. Derföre hade han, då hans yttre ställning sådant medgaf, ingått det förbund; hvarpå han byggde sitt hopp om en framtida huslig sällhet. Detta hopp var bygdt på den fastaste grund, som finnes för de dödliga, nemligen kärlekens, och hans makas älskvärda dygder lefva ännu i deras minne, hvilka känt henne. Den rena sällhet, som sålunda förljufvade hans lefnad, växte och förstorades med hvarje arfvinge, hans maka skänkte honom. Ack det kan ej finnas någon som dju- pare känt fadersfröjden än Linsén, han som skrifvit, att ”af all glädje på jorden ingen är skönare, än den som skänkes oss af våra barn, af deras första ålders änglalika tjusning, af den fram- tida salighet, hvarom de gifva så rika löften, af den blomster- skörd för minnet, hvilken så doftrik räckes oss ännu då lifvets öfriga fägring för vårt öga försvunnit, och oändligt friskare än hägkomsten af vår egen så väl barndom som ungdom — rosen- klär den dystra grafvens bräddar”. Hans sällhet hade sålunda uppnått sin högsta höjd, då han vid slutet af år 1826 emot sitt fadershjerta tryckte sin fjerde arfvinge, det nya hoppet om fort- farande och framtida fröjder. Men ack huru grymt, huru ovän- 4 26 tadt gäckades icke detta hopp! Jorden hade ännu icke fyra gän- ger vändt sig kring sin axel under det nya året, då döden lade sin kalla hand på hans maka, och sönderslet det band, som var fästadt i djupet af hans hjerta. Tvenne dagar sednare följde hans dotter sin moder i grafven, och med hvardera nedsänktes hans lyckas sol. Då åter våren kom, och naturen fick ett nytt för- yngradt lif samt spred glädje och fröjd nti menniskosinnet, funno hans tvenne söner, uti hafvet en oväntad alltförtidig graf. Kom sen den fasansfulla branden, som till grus och aska förvandlade största delen af Finlands gamla hufvnd- och Universitets-stad. Vid första underrättelsen härom ilade han från skären, der han besökte sina söners dödsställe, tillbaka till den brinnande staden. Ej bekymrade honom hans hus och hans egendom, hvilka blifvit ett rof för de allthärjande lågorna; sin son, endast sin som hade han i tankarna; med outsäglig ångest sökte han honom kring den ödelagda stadens omgifningar, och fann, men endast för att åter några månader sednare för alltid förlora honom, detta enda lefvande minne af en förfluten lefnads sällhet. Så hade inom en kort tiderymd det ena grymma slaget efter det andra träffat och sönderslitit hans hjerta. Såsom en afqvistad trädstam stod han uu ensam, öfvergifven af sina käraste, öfverlemnad åt sig sjelf och åt en gränslös sorg, åt en sorg, som lör honom var så myc- ket bittrare, som hans förgångna sällhet var ljuf, och hans för- hoppningar om dess fortfarande och tillväxt så glada. Tiden sjelf, hvilken eljest ságes bota allt, tyckes här icke ensam varit till- 27 räcklig, den behöfde till sitt biträde äfven andra medel; och den milda försyn, som sänder oss både våra sorger och früjder, för- unnade äfven Linsén sådana mildrande medel för hans blödande hjerta. Först sökte en annan maka att med sin varma tillgifven- het, sina stilla och anspråkslösa dygder ingjuta tröst uti hans li- dande hjerta, och dernäst bidrog åfven en resa, som han 1833 om sommaren företog till Sverige och Danmark till en del att skingra den svårmodighet som ännu tryckte hans sinne; men isynnerhet skänktes honom en stor glädje af de barn, hvilka — för att nyttja hans eget uttryck — rosenklådt hans dystra graf, och hvilka nu jemte sin moder sörja den ömmaste fader — deras lefnads stöd. Mäite fadrens ädla charakter blifva deras arfvedel! Vördade Åhörare! Den finska fosterjorden förvarar utan tvifvel i sitt moderliga sköte, män, hvilka genom vetenskapliga forskningar utmärkt sig framför Linsen; hon förvarar äfven så- dana, hvilka inom andra kretsar af mensklig verksamhet varit i tillfälle att mera gagna fosterländet än han; men hon förvarar der icke någon, hvars hjerta brunnit af en varmare och renare låga för fäderneslandets ädlare bildning, hon förvarar ingen som med så upphöjda tänkesätt, med en så ädel charakter förenat så djupa så bittra lidanden som han, hvilken, såsom skalden sjunger: Bar himmel och afgrund uti sitt bröst, Och derföre äfven endast fann tröst — uti grafven! Personalier. Johan Gabriel Linsen föddes i Helsingfors den 27 December 1785, af föräldrarne, Kofferdi-Capitainen Jacob Johan Linsen och dess hustru, Brita Christina Salovius. Fadren hade under 1788 års krig blifvit såsom Fanjunkare anställd på linie- fartyget Enigheten, hvilket den 3 Juli 1790 af våda råkade i brand i sundet vid Djórkó samt jemte hela besáttningen spräng- des i luften. Eukan giíte sig den 18 October 1791 med däva- rande Pastors Adjuncten i Tyrvis och Kiikka, sedermera Pastorn derstides, Prosten Johan Magnus Limon. Efter ätnjuten under- visning af denne sin stjuflader blef han Ár 1802, den 16 October inskrifven sásom Student vid Univer- sitetet i Ábo. — 1810, disputerade pro exercitio under Prof. F. M. Franzéns ^» praesidium, undergick Philosophiae-Candidat-Examen, dispu- terade pro gradu under samme Praeses samt promoverades den 6 Juli till Philosophiae Doctor och Artium Liberalium Magister. 4 — 1812, den 9 Juni, Docens och — 1813, den 17 Februari Adjunct i Romerska literaturen. — 1815, hösttermin och 1816 v. t. bestridde Eloquentiae Pro- fessorns offentliga füreläsningar. Samma år höll i Universitetets namn ett svenskt tal i anled- ning af freden i Paris den 20 November 1816. — 1818, Ledamot af Finska Hushållnings Sällskapet. 29 1819, Framställde Phil. Magisterfrägan vid promotionen. 1822, h. t. — 1826 v. t. bestridde Eloqu. Prof. offentliga fórelisningar. "Vicar. Eloqu. Prof vid slutet af v. t. 1826 h. t. samma år samt 1827. 1828, den 13 Februari, Eloquentiae Professor samt installerad i Helsingfors den 3 October. 1830, h. t. och 1831, v. t. Decanus 1 Phil. Faculteten. 1831, Ledamot i Finska Liseratur-Sällskapet. 1832, den 16 April, Ordförande i sists. Sällskap ánda till den 16 April 1841. Inspector för Nyländska Afdeln. (intill hösten 1840). Höll på Universitetets vägnar svenskt tal vid invigningen af Universitetets hufvudbyggnad. 1833, den 3 April, Riddare af Kejs S:t Vladimirs Ordens '4 Class. 1833, den 29 October, Ledamot af Kongl. Nordiska Forn- skrift-Sällskapet i Köpenhamn. 1834, Höll svenskt Tal i anledning af H. K. H. Cesarevitsch's och Thronföljarens inträde i sin myndighetsålder, samt svensk Parentation öfver Arkeb. Tengström. | 1837, h. t. och 1833 v. t. Decanus i Phil. Fac. 1838, Ledamot i Finska Vetenskaps-Societeten. 1839, den 19 Juni, Riddare af K. K. S:t Stanislai Ordens 2 Class. 1840, Hóll svenskt Tal vid Universitetets jubelfest. 30 Är 1841, Parenterade på Svenska öfver Universitetets f. d. Tjenstf. Canceller, Grefve Rehbinder. Dess utgifna literära Arbeten äro följande: 1:0 Akademiska Disputationer. 1—7. De ortu & incrementis Linguae Latinae. P. I— VI. Aboae 1811—1817. 7—10. Cephalus & Procris, Fabula ex Ovidio svethice reddita. P. I—IV. Ab. 1818. 11—12. De Roma aeterna. P. L IL Ab. 1820. 13—18. Psyche, Fabula Apuleji. P. I— VI. Ab. 1822. 19—20. De Hortensio oratore, Ciceronis aemulo. P. I, IL Ab. 1823. 21—22. De Cicerone historico. P. I, II. Ab. 1825. 23— 24. Dialogus de Oratt., sveth. redditus. P. I, II. Ab. 1826. 25. De Albio Tibullo Ovidii Elegia, sveth. reddita. Ab. 1827. 26. Ovidius Albinovano, Epist. ex Ponto, Lat. et sveth. Helsingf. 1835. 27. Fama Poetarum, Elegiae Properüi & Ovidii sveth. redditae. Helsingf. 1835. 28—29. De ratione civili Ciceronis & Tacit. P. I, IL Helsingf. 1837. 30—31. Loci Sophoclei a Cicerone conversi comunentarius. P. I, Il. Helsingf. 1838. 31 32— 33. Phoenix, Idyllium Claudiani. P. I, IL Helsingf. 1538. 34—37. Anthologiae latinae exempla. P. I IV. Helsingf. 1839. 38. Momenta vitae M. Tullii Ciceronis. Helsingf. 1839. 39—41. Theodosius & Honorius, Ecloga Claudiani. P. I—1HI. Helsingf. 1841. Dessutom utgifvit 6 ggr Stipendiattheser genom trycket, och praesiderat fór en af Respondenten fórfattad Disputation. 23:0 Andra Skrifter. 1. Ungdoms-idealen. Promotionspoem. Åbo 1816. 2. Tal i anledning af Freden i Paris 1815, inf. i 'Tidskr. Mnemosyne. Åbo 1822. Uti samma Tidskr. finnas af honom föl- jande uppsatser: 3. Om Finsk nationalitet. 1819. 4. Om folkupplysning. 1820. 5. Litterära utsigter. 1821. 6. Tankar om föräldrarätt. 1821. 7. Om språkstudier. 1821. 8. Något om Ossian och hans sånger. 1821. 9. Anmärkningar vid en Anonyms förslag till sedlighe- tens vårdande i församlingar på landet. 1821. 10. Tiden och författarne. 1822. Dessutom utgifvit: 11. Nyårshyllning. Poem, inf. i Tidn. Åbo Underrättelser 1824 (öfvers i A. Oldekopps S:t Petersburgische Zeitschrift). 32 12. Sång öfver Hôgsts. H. M. Kejsar Alexander den För- stes död. Införd i samma Tidning 1825, och äfven särskildt tryckt. Abo 1825. 13. Tal vid invigningen af K. Alex. Univ. nya Hufvud- byggnad, tryckt i Handlingar rörande invigningen af Kejs. Alex. Univ. i Finl. nya Hufvudbyggnad. Helsingf. 1833. 14. Ord till Musiken vid nästnämnde tillfälle, tryckta i fören. handlingar. 15. Tal vid Minnesfesten öfver Ärkeb. Tengström. Hel- singf. 1834. 16. Tal vid Minnesfesten öfver Minister-Statssekreteraren Grefve Rehbinder. Helsingf 1841. Flera smärre poemer, införda i Aura. Åbo 1817, 1818, i Mnemosyne samt i flera Tidningar. Linsen var tvenne gånger gift: 1:0 den 1 Nov. 1814 med Amalia Carolina Forssell, dotter till Klockaren Erik Forssell. Hon afled den 4 Januarii 1827, och efterlemnade 4 barn, hvilka alla samma år följde henne i grafven. 2:o den 1 Sept. 1829 med Wilhelmina Petronella Höckert, dotter af Kyrkoherden i Nousis, Prosten Josef Höckert. Sä väl hon sjelf som sju barn efterlefva honom. m ge nn — MINNES-TAL ÖFVER NILS ABRAHAM ar URSIN, Pair. och Men. Doctor, KorreEGi-RåD, r. pn. PROFESSOR I ÅNA- TOMIEN OCH PHYSIOLOGIEN VID KEJSERL. ÅLEXANDERS-UNIVER- SITETET I FINLAND, OCH RIDDARE AF KEJSERL. S:T ANNÆ ÖRDENS ÅNDRA, KEJSERL. KONGL. S:T STANISLAI ÖRDENS ANDRA SAMT KEJSERL. S:T Wra- DIMIRS ÖRDENS FJERDE Crass, HALLET på Finska Vetenskaps-Societetens Arshögtid den 29 April 1852 CARL DANIEL vos HAARTMAN. Te NON 13, Fal wid duvigelngan se " Als uu Rs NAT à Mana" PUR "i = rendu 2H ATA LA "1 um M MELDE LE at i ER cod vant | "y Vita. aber de dbi sib aai id £s [m np r i TET På PR ser BR - bte indus weno) dM LÀ dato re EN M I ET oc cdm EL VII PAGES «uei ah ao Man À ogni! riot ce oll lauert — piene peter merae NEA RS — dde vo me vierte avuute lideul ern) hour. el. bos ET Da cons Hail dagy ie thé Vi ra, jid Uo cr il a MAMTILA sor GEIL RAD al "(Al TET u er | JE. HF. För Eder har blifvit omnämnd, och J kännen, den förlust Fin- ska Vetenskaps-Societeten gjort under det sistförflutna året ge- nom en af dess Stifiares, Collegii-Rådet af Ursins bortgång. Enligt Societetens beslut böra några korta minnesord om den aflidne tolkas på Societetens Högtidsdag, och, då jag fått detta uppdrag, går jag att för Eder, M. H, teckna den hädangångne, ehuru föga mäktig alt kunna intressera Eder såsom sig borde, men likväl säker, då jag följt Ursins vägar från hans yngre år allt igenom hans mannaälder, att icke mindre än någon annan hafva uppskattat hans förtjenster. Utan tvifvel finnes ibland Eder, M. H, mången — jag tror det — jag vet det — som till min teckning skulle kunna tillägga flere drag, hvaraf densammas dagrar skulle få en skönare — en varmare — colorit, ty äfven uti Eder krets har Ursin så ofta återfört lugnet och glådjen, då sjukdomar hotande sväfvade öfver Eder sjelfve eller någon af Edra älsklingar — åtminstone alltid skänkt Eder trösten af det deltagande, hvaraf han ständigt så varmt lifvades vid andras sor- ger och bekymmer, och jag är derom förvissad, att J uti den krans jag går att åt honom binda af spridda blad, plockade vid hans väg, gerna skolen infläta vänliga minnesblommor; men jag 1 2 vet dock en samhällskrets, hvilken, för menniskovånnen icke mindre intresse väckande än någon annan, likväl vid detta till- fälle, såsom vid alla dylika der den högre bildningen firar sina dels glada dels alfvarsamma fester, saknar representanter, en krets som med än större uppmärksamhet skulle höra mig — der hjer- tan skulle klappa ån varmare vid det anspråkslösa och dock så sköna lof jag will skänka Ursins minne — der saknaden efter honom måste vara så mycket säkrare, ju oftare bristen och nöden, sjukdomarne och bekymren der söka sina offer, utan att den hjelp står att finnas — den han — den bortgångne — de fatti- ges vän — så villigt, så vänligt erbjöd dem. Collegii-Rädet Nils Abraham af Ursins föräldrar vo- ro Prosten och Kyrkoherden i Ithis socken af dävordne Kym- ınenegärds nu Nylands Län, Magister Jacob Johan Ursinus och dennes maka Engel Christina Nohrström, dotter till Bruks- patronen Abraham Nohrström, hvilken frän Dalarne i Sve- rige öfverflyttat till Finland, och han föddes i nämnde socken den 17 Augusti 1785. "Tidigt måste han i föräldrahuset hafva sett det goda hjertats sköna exempel, då det icke är möjligt att han för den behöfvandes nöd kunnat få det varma deltagande, som utgjorde hans grundväsende, om icke barnets och den bör- jande ynglingens hjerta redan tidigt omhuldats af menniskokärle- kens milda genier. Han åtnjöt först privat uudervisning, genom- gick sedan Borgå Gymnasium och inskrefs vid Åbo Academie som Student den 21 Martii 1805, hvarefter han den 17 Decem- 3 ber 1807 responderade pro exercitio under Professor Fredr. Wilh. Radloff, für femte delen af dennes beskrifning om Åbo Academies trädgärd, tog Philosophie Candidat-examen om våren år 1809, och, efter att hafva den 4 Julii 1810 responderat pro gradu un- der Professor Johan Gadolin, för tredje delen af hans disputation de Cupro albo Sinensi, promoverades i Åbo till Philosophiæ Doctor och Artium Liberalium Magister den 7 Julii 1810. — Ursin hade på sådant sätt, ehuru under tiden ständigt som in- formator sysselsatt med andras undervisning, hastigt nog slutat sin Philosophiska kurs, men redan straxt efter sin Candidat-exa- men vändt sig åt Läkarekonstens studium, dervid han, såsom äfven annars, utmärkte sig genom en ihärdig flit äfven på Col- legier, hvilken af en hans vän och studii-kamrat, med anledning af initialbokstäfverne till hans namn, N. A. U., tecknade på de annotationer han gjort vid Medicine Professorernas föreläsningar, så väl uttrycktes med de latinska, med samma bokstäfver be- gynnande, orden — Non Abfuit Unquam — han försummade alldrig något collegium. I vår tid skall ett sådant beröm icke rätt förstås — åtminstone icke af mängden af mina yngre åhö- rare — jag vet det. Endast de utmärktaste lärares — knappt deras — föreläsningar följas med sammanhang; och huru många kunna de vara? För en större försumlighet vid de öfriga före- läsningar till hvilka man antecknat sig, söker och finner man så lätt en ursäkt i ämnets eller föredragets tråkighet: det är så nu- tidens sed; men på den tid det nåmnda berömmet tilldelades 4 Ursin — att alldrig hafva försummat ett collegium, så att hans anteckningar vid dem utgjorde fullständiga uppfattningar af hvad lärarene framställt — betydde det ihärdig flit och oförtrutet alf- var i studier: något som väl måste våga lika mycket i slutpröf- ningens vigtskål, om icke mera, än de lätta, snart bortblåsta, milligrams-vigterna af approberande suffragier, dem visst icke alla — dock ganska många — dertill kanske i betydlig mån, om icke helt och hållet, förledde af begär efter de siffror — hvarför icke pund och marker — till hvilka kunskaperna äro evalverade — nu eftersträfva, och till hvilkas erhållande hvarken så trägen flit eller så noggrann uppmärksamhet erfordras vid Professorernas före- läsningar, hvilka, om de ock icke alla kunna tänkas så rika, att åhörarene utur dem skola kunna ösa åt sig visheten — liksom Californiens Iycksökare ösa guldet utur dess rika jord — dock, med sällsynta undantag, måste förmodas innebära här och der ett korn rikt nog att belöna den trägna mödan; ty få äro väl de Lärare som icke i sina collegier, om de skulle besökas af ung- domen, skulle nedlägga sin tankes och forsknings hela förmåga, för att ditsamla, den ena mera den andra mindre — alla dock något — vishetens guldstoft, värdt att uppsökas och gömmas af den vettgirige, och det han annars kanske alldrig skulle finna. Om våren år 1811 tog Ursin sin theoretiska Mediciniska examen och öfverreste derefter till Stockholm, för att tjenstgöra vid dervarande Seraphimer-Lazarett och Allmänna Barnbördshus, såsom seden var och nödvändigheten det fordrade för Medicine 5 Studerandes vid Åbo Academie practiska utbildning, innan Uni- versitetet erhöll sitt eget Cliniska Institut. Hemkommen samma ar om hösten, tog han Licentiat-examen den 5 Junii 1812, re- sponderade den 12 Martii 1813 pro gradu medico under Professor Joseph Pipping — sednare adlad med namnet Pippingskóld — för förra delen af dennes disputation: De morbis viarum la- cry malium cognoscendis et curandis, samt promoverades till Me- dicinæ Doctor vid promotionen i Ábo den 4 November 1817, vid hvilket tillfälle han såsom Primus besvarade Doctors-frägan. Ursin var nu väl utrustad för att bestrida de värf honom efter hans bildning kunde uppdragas, eller dem pligten af honom fordrade, och dem jag för att lättare kunna framställas, vill in- dela i Statens — i Academiens eller, som denna Högskola seder- mera kallades, Universitetets, då densamma efter den olyckliga branden i Åbo år 1827 bortflyttades från Auras i de Finska häf- derna vidtfrejdade, i de Finska sångerna så mildt ljudande, i de Finska hjertan så lifligt, så gerna återkallade, stränder — och, för det tredje, i de nödlidandes värf, — väl vetandes att de icke egentligen kunna eller böra åtskiljas, utan att alla rätteligen haf- va blott ett mål — mensklighetens utveckling. X o : Fo. " Sedan Abo Academie genom Kejsar Alexanders — oför- gätelig i minnet — frikostighet år 1811 fått en utvidgad Stat, bestämde Ursin sig für den Academiska tjenstemanna-banan: de Statens värf han bestridde kunde således icke blifva många, och sysselsatte honom också derföre i allmänhet mindre — och tillfälligt. Då Finland sent omsider, medelst ett Kejserligt Rescript af den 14 November 1811, erhöll hvad det redan långt förut bordt få, men förgäfves önskat sig — en egen Styrelse för vår- den af landets Medicinal-angelägenheter — ett Collegium Medi- cum, utnämndes Ursin d. 3 Marti 1312 till Cancellist i detsam- ma, och fortfor med denna befattning, jemte hvilken han flere gånger — sednast continuerligt från 1822 tll 1824 — be- stridde Secreterare-tjensten i samma verk, ända till dess han år 1825, utnämnd Anatomiæ Professor, sjelf tog säte och stämma såsom ledamot derstådes. År 1813 kallades Ursin, i början af året, till allmän Vaceinatör i Finland, hufvudsakligast med upp- drag att undervisa och examinera blifvande vaccinatörer, och att öfverallt i landet sprida kokoppmaterie för ympningarne, med hvilket sysslande han fortfor så länge Vaccinations-väsendet stod under Kejserl. Hushållnings-Sällskapets i Abo närmaste ledning, eller ända till slutet af år 1824, då genom Kejserliga Rescriptet af den 17 Februarii Collegium Medicum tog hand med denna angelägna sak, som dervid erhöll en helt och hållet förändrad, nästan i alla afseenden fürbättrad, organisation, Samma år, eller den 7 September 1813, utnämndes Ursin ull Slotisläkare i Åbo, ifrån hvilken befattning han dock, på derom gjord anhållan, den 19 Martii 1814 erhöll afsked. Då Ursin äfven under år 1813 blifvit utnámnd till Chirurgie et Artis Obstetriciæ Adjunct, som längre fram kommer att nåmnas, bestridde hau således på en gång, jemte det han var en mycket anlitad praktiserande Läkare 7 i Åbo, fem dels ordinarie tjenster, dels tillfälliga befattningar, nem- ligen Üancellist- och Secreterare-tjensterna i Collegium Medicum, allmänna Vaccinatórs-befattningen, Slottsläkaretjensten och Chi- rurgiæ Adjuncturen. Detta förhållande är eget, och förtjenar att anmärkas, ty det visat Ursins drift och verksamhet, men tillika de ringare pretentioner man förr, i jemförelse med nu förtiden, hade af tjenstemän, eller, kanske rättare, huru tjenstebefattnin- garne nu äro oändeligen mera complicerade än förr, så vida nu omöjligen någon, om än alldrig så driftig och duglig, skulle kunna sköta några af dessa befattningar, ännu mindre alla, och tillika vara praktiserande läkare. Som Medicinæ Professor var Ursin sjelfskrifven Ledamot i Collegium Medicum, ett förhållande som allt sedan detta verks första organisation ännu gäller om alla Medicine Professorer, men i synnerhet då var en nödvändighet; och, såsom sådan, deltog Ursin i Collegii alla sysslanden. Sedan, genom Kejserliga Re- scriptet af den 7 April 1830, Medicinal-Styrelsen fätt en i be- tydlig mån förbättrad organisation genom General-Directeurs Em- betets inrättande, functionerade Ursin, såsom äldsta Professor i Medicinska Faculteten, nästan alltid, vid General-Directeurens frånvaro på resor, i dennes ställe för behandlingen af ärender som icke tälte något längre uppskof. I alla dessa befattningar visade Ursin samma nit, som utmärkte honom i allt hvad han företog sig, hvarvid han, — om ock någon gång litande alltför mycket på andra samt stundom förledd att gå för långt, hvilket 8 ofta är fallet med personligheter sädane som hans, hos hvilka en medfödd godhet är förenad med en större naturlig eller fórvárf- vad caractersfasthet — dock alltid ådagalade kraft och förmåga att utföra en god sak. Men vigtigare värf ålågo och utfördes af Ursin vid Uni- versitetet. Den 20 November 1813 blef han utnåmnd till Chi- rurgi et Artis Obstetriciæ Adjunet, hvilken sin första Acade- miska tjenst han innehade till den 8 Januarii 1818, dà han utnámn- des till Anatomiz Prosector; hvarefter han den 27 Januarii (8 Februarii) 1825 emottog Anatomiz et Physiologiæ Professionen. Fór dessa tjenster utgaf hau vederbórliga specimina, ibland hvil- ka det för Anatomie Prosectoratet — de Angina Polyposa — särskildt fórtjenar att nämnas såsom till språk (ty Ursin var stark latinare), till framstállningssátt och det gedigna i utrednin- gen af sjukdomens så väl orsak som väsende, äfvensom i afseende å therapien, långt öfver en stor del dylika arbeten, sammanskrif- na ensamt för att uppfylla en vanligen tom formalitet. Ifrägava- rande arbete — ett resultat af den rika erfarenhet Ursin sam- lade under en svår strypsjuks-epidemie, hvilken året förut herr- skade uti Åbo Stad der han då var praktiserande läkare — skall alltid behålla en plats i den gagneliga litteraturen. Utom dessa befattningar var Ursin Wiborgska Nationens Inspector ifrån Maji månad 1825, såsom han redan under sin studenttid varit samma Nations Curator ifrån våren 1809 till hösten 1814; och fortfor han med Inspectoratet till och med höstterminen 1832, 9 dà han afsade sig detsamma, — ett steg, det en man med hans alfvarliga och bestämda tänkesätt måste taga, emedan han, och det med skål, icke ansäg sig kunna fortfara att heta ledare — Inspector — för en Nation, som icke lyssnade till hans erfarna rad. Han var Mediciniska Facultetens Decanus Academiska åren 1825—26, 18285—29, 1832—33 och 1836—37, samt Inspector Stipendiariorum åren 1831 och 1833. Ursin, hvilken Acad. året 1831—32, samt oafbrutet ifrån höstterminen 1834 varit Universitetets Pro-Rector, valdes den 1 Junii 1839, och sedermera af Hans Kejserliga Höghet Thronföl- jaren, Universitetets Höge Canceller, utnämndes, till Rector på tre år, hvilken befattning, vid deras slut, ytterligare uppdrogs honom på lika lång tid. Det är ifrån denna tid — året 1839 — minnesteckningen af Ursin får en friskare fárg, samt dagrar här och der så vackra, alt jag ingalunda kan tvifla derpä, att J, M. H., lifligt skolen följa min framställning, äfven med den ringare teckningsförmåga jag eger. Det äro dessa partier i taflan, hvilka måste väcka största intresset. Bottnet — grunden — huru jag må kalla det — eller den Rectorliga myndighetens utöfvande — har skuggor, dem mången skulle finna, och mången funnit, allt- för osäkra — här och der skarpa: de ifrågavarande partierna framstå derlüre här för alla så mycket ljusare och behagligare. Ursins kraftfulla ledning af öfverläggningarue i Consistorium och af ärenderne à Rectors-Cancelliet, hans kännedom af Univer- 2 10 sitetets angelägenheter, dem han i långvariga tider med odelad uppmärksamhet följt och äfven som Pro-Rector ledt, hans med- lande förmåga emellan Universitetet och ej mindre dess högste Styresmån ån Regeringen i allmänhet, måste af alla erkännas; och med Ursins fasthet — jag ville nästan såga envishet — att utföra en gång fattade beslut, samt den sjelfbeherskning han i så hög grad egde, måste han alltid i dessa hånseenden vara en utmärkt Rector. Men äfven utom Rectors-Cancelliet och Consi- storium — särdeles i afseende å disciplinen vid Universitetet — denna stötesten i alla, kanske ändock mest i våra, tider — visa- de Ursin samma kraft som alltid: det var likväl just der tadlet träffade honom — om med rätta — det vore väl värdt att utredas, men skulle leda mig för långt från mitt ämne. Ordning och stillhet rådde emedlertid i allmänhet vid Högskolan under hans Rectorat, och de felande hade straffet tätt efter sig, dä de sällan kunde undgå Rectors ständiga — kanske ibland nog strån- ga — uppmärksamhet — och hvem skulle icke gilla detta, då skillnad göres emellan den af orent hjerta, eller råa, orena seder eller trotsighet mot förmän och lärare alltid straffvärdige och för- aktlige, och den förlåtligt af ungdom, oerfarenhet, må till och med vara af ungdomsyra, felande renhjertade, blygsamme ynglingen. Men jag lemnar gerna dessa beskuggade ställen på den tafla jag har framför mig, och vänder mig heldre till de gladare par- tierna af densamma, ibland hvilka Jubelfesten år 1840 samt Hans Kejserliga Höghet Thronföljarens första besök i Finland och vid 11 Universitetet år 1842, framstå såsom ljuspunkter, icke blott i Ursins lif, utan fastmera uti Finlands häfder. — Kännen J icke, M. H., Edra hjertan klappa lifligare vid tanken på dessa sköna fester; gömmen J icke alle ännu från dem någon minnesblomma, sjelf plockad eller åt Eder skänkt af dem, som lyckligare än J fingo vara med om dessa glada jubel? Jag hoppas det! Den förra, en hyllning åt den seger upplysningen 200 år förut vann i Fin- land öfver mörkret, och den emancipation det Finska folket er- höll i intellectuelt afseende, var tillika en skördefest, i hvilken vi, som nu inberga frukterna af Christinas och Brahes Stiftelse, med tacksamma hjertan måste deltaga, men till hvilken ock slöt sig så mången utländning — så mången af det stora Kejsaredö- mets ädlaste litteratörer, och äfven den då gamle, vördnadsvärde, fordom så tjusande Selmas Sångare vid Auras strand — alla, för att fira ljusets fest — för att deltaga i den glädje som ljöd kring hela vårt fosterland — icke blott bland de unga, hvilka då från den blomsterprydda Parnassen fingo emottaga lönerna för sina mödor, utan äfven bland de gamla, som tacksamt påminnande sig sina fordna glada dagar i Sånggudinnornas tjenst, välsignade vår store, ädle Kejsare, som förunnade oss denna fest. Den sednare var ju åter den skönaste värfest — en hoppets fest. ”När Maj had” löfvat våra lindar, Och lärkan sjöng på Suomis strand, Då kommer Han med vårens vindar, Med svanorna till Sagans land.” Han — den Efterlängtade — kom, och unga och gamla, och rika och fattiga, alla skyndade ut den Nykomne till mötes. O! det var en kärlekens fest, då tusendes — ja ett helt folks — kärlek vanns af den Ädle! J minnens det ännu — 'åtminstone de fleste af Eder, M. H. — huru vi med glädjen och hoppet i hjertat otåligt våntande och frågande hvarandra om icke Han snart kommer, ändteligen med förtjusning oförmodadt sågo den Höge Gästen midt ibland oss — huru de som sjelfve icke då kunde njuta af denna lycka, eller som ånnu icke kunde ana hvad den betydde för oss, med nyfikenhet hörde omtalas den hoppfulle Furste-Sonens milda — ädla — drag. J minnens visst allt detta, och huru nedlätande han var mot alla, och sedan, då han obemårkt ville lämna den krets som sista aftonen fick Nåden samlas omkring honom — huru i ett nu hela denna krets af da- mer och herrar, blandande sig med den oräkneliga massa af men- niskor af alla stånd som omgaf samlingsrummet, och glömmande all rang och etiquette, i brokigt hvimmel skyndade ned till stran- den, dit den Saknade begifvit sig, för att ombord på det utanför på redden väntande ångfartyget återvända till Kejsarestaden — huru då åter unga och gamla, rika och fattiga, men icke såsom tvenne dagar förut med glädjen, utan med saknaden, i hjertat samlades för att ännu en gång få se den idle Thronföljaren — och huru han ännu från fartyget vinkade åt oss med huldhet — hvarföre skulle jag icke våga såga med kärlek — då Han åfven sedermera så mången gång visat oss prof på denna känsla, sed- 13 nast vid det besök Han — den Ädle — förlidet år gjorde här — och hvilket — ovärderligt i Nåd — alldrig borde af oss och al- draminst af Universitetet och dess ungdom kunna glömmas. Sä- kert minuens J allt detta, M. H., och J måsten då med mig in- stämma — ' visst var det en vårens — en hoppets — en kärle- kens fest, som då firades ej blott vid Universitetet, utan för hela fosterlandet! Men med minnet af dessa oförgätliga Högtider är ock Ursins namn oskiljaktigt förenadt. Han inböd som Rector, med ett vackert programm, vetenskapernas gynnare och vänner till den fest Universitetet, i hela landets namn, skulle fira, det var han som var ordnaren vid denna fest och som stod främst bland re- presentanterne af landets upplysning, och var deras tolk vid den- samma. Det var också han, som vid Hans Kejserliga Höghet Thronföljarens oförgätliga besök var medlaren emellan Universi- tetet och dess Hóge Canceller, som ständigt fick nalkas Hans per- son, och som njöt så många bevis af Hans godhet och nåde Också äro dessa tillfällen i Ursins lefnad glanspunkter sådane icke många kunna få dem, och de stodo ofta liffigt för hans minne — och visst strålade ock dà hans öga af glädje! — Men äfven andra glada fester ån de nämnde firades af Universitetet under Ursins Rectorat, hvilka höra till den taflas ljusa partier jag fram- ställt för Eder, M. H. — Hans Kejserliga Hóghet Thronföljarens förmälning år 1841, och Hans Kejserliga Höghet Storfursten Ni- colai Alexandrowitsch's födelse — glädjande — hoppfulla fester, icke blott för Universitetet utan för hela Finland, likasom för det 14 Ryska Riket! I dessa Universitetets glada fester blandade sig dock, under Ursins Rectorat, en sorglig, till hvars firande Ursin år 1841 måste utfärda kallelse, då vid Universitetet parentation hölls öfver dess länge bepröfvade förespråkare hos så väl Kejsar Alexander, som hos vår nu regerande Allernädigste Kejsare — öfver Grefve Rehbinder, som sagde år afled i S:t Petersburg — el slag, hwil- ket lika härdt träffade hela Landet som Universitetet. År 1845 nedlade Ursin sitt Rectorat, och erhöll i början af året derpå afsked som Professor Emeritus. Han hade då kun- nat vinna det lugn för sin ålderdom, som så begärligt efterläng- tas och sökes af de fleste; men hans bepröfvade embetsmanna- duglighet, och hans vana vid ledningen af Universitetets ärender föranledde dock, att han, efter eget begifvande, oaktadt för lifs- tiden förunnad tjenstledighet från professionen, förordnades alt som ledamot fortfarande hafva säte och stämma i Consistorium, äfvensom att han, ehuru såsom Professor Emeruus skiljd ifrån ledamotskapet i Collegium Medicum, också förordnades att i det- samma fortfara — för hvilket sednare sysslande honom, af Hans Kejserliga Majestäts Finska handcassa, i Nåder tilldeltes ett årligt arfvode, lika stort med det han såsom äldste ledamot i Collegium förut åtnjutit. Med dessa tvänne befattningar fortfor Ursin ända till sin död, sålunda egnande sina sista taukar lika lifligt — sina sista krafter lika manligt som i de raskaste åren, dels åt den Läro- anstalt, hvars nitiska befordrare han alltid varit, och hvars sty- resman han var under dess i sednaste tider betydelsefullaste och 15 skônaste dagar, dels åt det Verk, vid hvilket han 39 år före sin död begynte sin tjenstemannabana. Som en af Finska Veten- skaps-Societetens stiftare, valdes han år 1841 till Societetens vice ordförande, och ådagalade städse ett varmt nit för hennes trefnad och fortkomst. Dessutom blef Ursin de tvenne sista åren af sin lefnad af medborgares förtroende kallad till ordförande i Hel- singfors stads Sparbank och Fattig-direction, i hvilken sednare befattning han, trotts alla de svårigheter som dervid mötte, med otrolig möda införde ordning och kraft; men i hvilken han också troligen ådrog sig sin sista sjukdom. Många, ansvarsfulla och arbetsdryga voro sålunda de värf Ursin bestred, och under hvilka han städse åtnjöt höga fórmáns förtroende samt derpå erhöll flerfalldiga bevis, då han i Nåder utnämndes till Riddare af Kejserliga S:t Wladimirs Ordens 4:de Klass den 23 April (5 Maji) 1829, af Kejserliga Kongl. S:t Sta- nislai Ordens 2:dra Klass den 30 December 1837 (11 Januarii 1838) och af Kejserliga S:t Annæ Ordens Andra Klass den 21 Junii (3 Julii) 1840, äfvensom den 18 (30) April 1842 erhöll Collegii-Ráds namn och värdighet, den 29 Maji samma år af Hans Kejserliga Höghet Thronföljaren, vid dess besök i Helsing- fors, begåfvades med en brillanterad gulddosa, och den 15 (27) April 1845 blef med barn och efterkommande upphöjd i finskt adeligt stånd, dervid han antog namnet af Ursin, samt den 3 (15) December 1547 hugnades med Utmärkelse-tecknet för 35 ars oförvitelig tjenst. 16 Men så många och vigtiga befauningar Ursin án bestridde i Statens och Universitetets tjenst, så solbelysta dessa partier ock äro på hans lefnadstafla af högheten och lyckan och de glada festerna, så belönad för dem med jordens glitter han ock nu af mig är framställd — så afundad han derföre af mången var — så kan jag dock, M. H., föra Edra blickar till än skönare punk: ter i denna tafla, väl icke som de förra upplysta af jordens sol- sken, men omstrálade af ett sken, mildare och herrligare än sjelt- va den i dagens pauna sittande stjernaus — strålar kommande långt, långt bort ifrån de ljusa rymder, dit själen trängtande blic- kar i saliga stunder, och jag gör det så gerna, ty der kan jag visa Eder Ursin sådan han verkligen var — oförvillad af verl- dens många anspråk och beräkningar — ensamt följande sitt go- da hjertas ingifvelser; men då måsten J, M. H., tänka Eder in i de fattigas kojor — de nödlidandes boningar, der sjukdomar herr- ska bland behofvens icke alltid i trasor klädda offer. Kanske har dock mången ibland Eder alldrig besökt dessa olyckliga! J sko- len då icke rätt kunna uppfatta hvad jag om Ursin vill säga; men hafven J lärt känna dem — der sett plågans tärda barn utan — jag vill icke såga läkemedel för att lindra smärtan — det vore ófverflód — men utan tillräckligt skygd mot kölden, utan föda tjenlig att uppehålla de svigtande krafterna, utan pas- sande dryck då törsten bränner, utan en vänlig hand till hjelp, en vänlig röst till tröst — men väl mången gång med lastens stoj till sällskan — då kunnen J — då skolen J — förstå hvil- 17 ken välgörare Läkaren är, hvilket herrligare sken ån nägon jor- disk glans omger honom, om han, såsom Ursin, alldrig ryggande för ovåder och mörker, knappt för egna lidanden, men trogen den vackra Ed han en gång aflagt, att ”ingen för dess fattigdom hjelp och råd förneka,” sent och bittida, då han kallas, gerna be- söker de usla — der ingen jordisk belöning föresväfvar honom — och för dem alltid har ett läkemedel, en tröst, åtminstone ett vänligt råd; då skolen J ock förstå, hvarföre jag satt Ursin så sysslande hos de fattige, så vårdande dem, i en klarare dager, och hvarföre han härvid kände sig mest belåten, men ock så betryckt, då han, hvilket så ofta hände, beklagade sig för mig öfver de fattiges nöd. Sådan var den man, hvars lif och verksamhet i det All- männa jag med flygtiga drag framställt. Ännu skulle det återstå att teckna honom i en krets — hans närmaste — men hvad han der var, hör till en annan tafla, till hvilken jag icke kan — icke bör — göra utkast. Ännu hänger ock sorgens dok öfver dem, som der så oförmodadt miste hans stöd, då det än syntes så fast — och hvarföre — då jag ännu ser tårar i de ögon, uti hvilka han alltid, vid den husliga härden, ville tända glädjen — upplyfta den förlåt, som döljer sorgen der innanföre! Med sim maka, Gustava Wilhelmina Barck, Dotter till framlidne Hof-Rätts-Rädet i Åbo Hof-Rätt Johan Barck och dess Fru Hedvig Sophia Smalén, hade Ursin, under 37 års sammanlefnad, fem barn — fyra söner 3 18 och en dotter. Eu af de förra har valt Fadreris väg — måtte han ock följa sin Fars sköna exempel — måtte han, och alla som vandra Likarens visserligen tunga och svåra, men ock herr- liga och vålsignelserika bana, följa i Ursins fotspår, sådan han gick i de fattigas boningar! Friden och sällheten skola då all: drig saknas i deras bröst! Frid vare ock öfver hans — den bortgångnes — stoft! — cC-— TU" PUE Fis : 1. Pl: Vla. F Lrewaenrdal Lis: P1: VII. Pl: Vll a. PI: VI PI PI: IX. , r M ov Wright dui Pliswendal Let n mmn 1 By. M3 P1: X ar Vr Wright dei FL al À x Wright. del 2 FLiewenaal Gh y ımpr. fbs i L v [1 " Ld 1 2 À à ' LI E [5 ö 4 ^ LI he A : Er iai « * 4 , | | i | u q ” E á . " 2 a IT clon EE AVS AUANRNE EN NEUR LUZ pa Parc 3 INDEX COMMENTATIONUM. Boxsporrr, L Det arteriella karisystemet hos Paddan, och Il. Om ett accessoriskt vensystem hos Paddan , . . . . - > J. Bonsporrr, Nersi cerebrales Corvi Cornicis . . . . sv WT } Boxsporrr, Portvensysiemet bos Gadus Lota . . . . . . . J. Bosspon FF, Nervi cerebrales Gruis cinerem ....... 5 H. G. Borexivus, Om de framsteg, som kunskapen om Jord- magnelismen gjort, i synnerhet under de sednasle decennierna F. W. Prrrixc, Några historiska undérrättelser om Bokiryc- keriet i Finland (Tredje, Fjerde och Femte Stycket) ..... N. G. »: SCHULTÉN, Remarque sur le principe relatif à la théorie des paralléles proposé p. 351 et suiv. de ce Tome... N. G. ör ScuvLrten, Note sur la théorie des paralléles . . . . E. J. Boxsponr FF, Naturalhistoriska observationer, anställda under solförmörkelsen den 28 Julii 1851 . . . . . . . . . . .. W. E. Neovıvs, Härledning af en sats för beräkningen af en sleridk kon 4... 2»... EL Ms tes du noie ep TG \ A c M MN | i| . n M DIT IE | i IN , N. G. or SCHULTÉN, Note sur une modification récemment pro- posée à la formule barométrique de Laplace .........- A. F. Tuoreıo, Beskrifning pà ett mineral, funnet i Kuusamo socken af Uleåborgs Län ................+ X N. G. or SCHULTÉN, Dédaction analytique de quelques tbéore- mes; géométriques nonveaux relatifs à la théorie des trois DUE " ee coeptam corps föds 19,22 a» EMEN, DEA ED EK WoLDsTEDT, Untersuchung der Theilungsfebler des Rei- chenbach-Ertelschen Meridiankreises der Sternwarte in Hel- singfos ..:...---- rtr sms. ET |o Cv : EJ G. Boresıvs, Minnes-tal öfver Jonas Jacos Nex- VANDER, billet vid Vet.-Sucieletens årsfest d. 29 April 1848. A. GYLDÉN, Minnes-tal öfver Jonas GABRIEL Lix- SEN, billet vid VÅ.-Socieletens årsfest d. 29 Apri 1849. D. vox HAARTMA N, Minnes-lal öfver Nırs ABRAHAM ar URSIN, hållet vid Vet.-Socictetens årsfest d. 29 April 1852 " pete dcs Sm LM i n Tu Mi fl 3 Mu u m nr A u (m "MINA | ms Y N qi V nr mM 14 INN 5185 00288 34: t pr nes Fa " TEN dE dnos diae HE de eir + " (t A Yu . E E fr | H Å ibd janua 315 . + pH «2 ka t£ 2 4 di n j il dis x adi RA «3 x EE ri . 5 F 7 1 ^ Halt Eh. ART d e d s... » 3 i A zi zi 4 * 4 + " Var : í ; AS o Y en Kar: Li fer N Rn I 2 4 AC i Hd 4*4 på LI z — | E À: " * dead! mto rie 08. MB VEN » j Mu er ob tiré es dh "Wi d "23: renim i4