VOODS HOLE. MArr #3 a = Jd TA (BE ed aco t I3, MEM. ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ TOMUS VI. HELSINGFORSIZÆ, Ex officina typographica A. C. Friis. MDCCCLXI. IMPRIMATUR: G. F. Aminof. VAR VAASAA VAT VAR VA * VA VAT AAA NAA (A9 AA VAR AA VAA S AA LAN AAA VA VA, AA RA AA AA AA VA VAR AV AA TABLE DES ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME, - Bac! dés Membres de la! Societer 124001 demus, du. v. Soin INVIGT DEE SAC CE ER ST od he RE E up Roue c OE. Te Sta aene due Te Ure lakttagelser rörande verkan af secale cornutum, af Fzgrix v. Wır- Exi Re AN GI (1 204 P lg a Pe IAS UU e TOI SLI EA «d Détermination analytique de la forme des ondes lumineuses élémen- taires, par jLa vL DunDeLör,. usa ee aan anne fs Lösung der Aufgabe: denjenigen Punkt zu finden, Seen Abstän- de von drei pm Punkten zusammengenommen ein Klein- stes sind, von FauizpnnicH VVonpsTEDT .......... Note sur la détermination de la direction de courbure des lignes planes dans le systeme de coordonnées polaire, par N. G. ve N N BEE EL RR Ve ORON, ^ URS LEA Qo se ce Auteckningar i na aL An GO A HT ONE Te Me ee Några historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland, af FREDR. N ne Te cafe sie je RM Bemerkungen in Betreff der rechten Art, die Constitution der Mi- neralien zu betrachten, von Nıns NORDENSKIÖLD ...... Försök att bestimma lungornas vitalkapacitet hos Finnar och det in- flytande ålder, kön och olika sysselsättning utófva på densam- um at BE, JABONsDOBERL.- reine Me ie an reisen Pages. 33. 43. 49, 115. 163. 179. IV Försök att medelst spirometern diagnosticera de olika stadierne af lungtuberkulos, af E. J. BONSDORFF . Anmärkningar rörande strômmarne i Östersjön, af ALBIN STJERN- CE'EUTZ Nivel te EE SR.SE NEN ae a 369. Enare-Lappska Spräkprof med Ordregister, af A. A ETIN un ROC Ad rem librariam Graecorum et Romande pertinentia qvaedam senpst ÉDUARDUS a BRUNER .... er 509. Om ett gammalt kufiskt guldmynt, af Gasn. Gerrus . , . . . .. 551. Observations faites en Espagne pendant l'éclipse totale du soleil, le 18 Juillet 1860, par "E? E rzNDEDUF Qi MEME 559. Ett sått att utan heliostat begagna solljuset för mätande af mindre glänsande kristaller, af N. NORDENSKIÖLD .. .. . 2... 565. Beskrifning af en mekanisk vägrörelse-apparat, af A. Mosznc. 569. Analyser af finska mineralier, meddelade af A. E. AnrrE ..... 579. Minnestal öfver professor emeritus, kanslirädet D:r WILHELM GA- BRIEL LAGUS, hållet på finska Vetenskaps-societetens ärshögtid den 29 April 1860 af GABRIEL REIN. Minnestal öfver professor emeritus kanslirädet Dir NATH. GERH. Ar SCHULTEN, hållet vid finska Vetenskaps-societetens ärshögtid den 29 April 1861 af L. Lis pELór. Nekrolog öfver professor emeritus D:r CARL REINHOLD SAHLBERG, uppläst pà finska Vetenskaps-societetens árshógtid den 29 April 1861 af Lans Hesnik. Törnrorm A ce tome appartiennent 2 planches. AAMSAAARAA an AA AAA AAA AA AAA AAA SAAARARAAAAAAAAARAAAAAAAAAARAAAAARAAARAAAUTS AAA AS UM AAA MEMBRES DE LA SOCIETE DES SCIENCES DE FINLANDE. ——0>0. MEMBRES HONORAIRES RUSSES ET FINLANDAIS. : M. le Prince ALExaAnDRE Menscuıkorr, Aide-de-Camp | Général Amiral, Membre du Conseil de l'Empire, Chevalier des Ordres de St.-André, de St-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de St-Vladimir de la 1* classe, de Ste.-Anne de la 1" classe, avec les insignes en diamants, de St.-Stanislas de la 1" classe, de St.-George de la 3"* classe, etc. M. le Baron Cuarıes WaALLEEN, Docteur en droit, Conseiller privé, ci-devant Procureur-général du Sénat Impérial de Finlande, Chev. des Ordres de St-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de PA igle blanc, de St.- Vladimir dela 2 classe, etc. M. le Comte ALEXANDRE DÅRMFELT, Conseiller privé actuel, Membre du Conseil de l'Empire, Ministre-Secrétaire d'Etat. du Grand-Duché de Finlande, Chev. des Ordres de St.-Alexandre-Nevsky avec les in- signes en diamants, de l'Aigle blanc, de St.- Vladimir de la 2^ classe, etc. M. Frepkrıc-GurLuaume Srruve, Dr en phil. et en droit, Conseiller d'Etat actuel, Directeur et premier Astronome de l'Observatoire astro- nomique supérieur de Nicolas 1", Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 1" classe décoré de la couronne Imp., de St.-Stanislas de la 1” classe, de St.-Vladimir de la 3" classe, etc. M. le Baron Jean-Mavrıcz Norpensram, Lieutenant-général, Vice- Président du Département d'Economie du Sénat Imp. de Finlande, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St-Vladimir de la 2* classe, VI de St.-Anue de la 1” classe, décoré de la couronne Impériale, de St.-Stanislas de la 1" classe, etc. M. CHRETIEN Steven, Dr en phil, Conseiller d'Etat actuel, Chev. des Ordres de St.-Vladimir de la 3" et de Ste.-Aune de la 2* classe, décoré de la couronne Impériale. M. le Baron Praros Roxassovskv, Lieutenant-general, membre du Conseil de l'Empire, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St.-Vladi- mir de la 2“ classe, de Ste.-Anne de la 1" classe décoré de la cou- ronne Impériale, etc. M. le Comte Tnéonore px Brno, Aide-de-Camp général, Général d'In- fanterie, Membre du Conseil de l'Empire, Gouverneur-général de Fin- lande, Chev. des Ordres de St-André avec les insignes ornés de glaives, de St.-Vladimir de la 1“ classe, de St.-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de l'Aigle blanc, etc. M. le Baron Jsan-Resaup Mvscx, Lieutenant-general, Vice- Chan- cellier de l'Univezsité d'Alexandre, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St.-Vladimir de la 2" classe, de Ste.-Anne de la 1” classe, etc. M. En£pEn1c-GvirrzavaE Pıprine, Dr en phil., Conseiller dEtat, ci-de- vant Membre du Senat Imp. de Finlaude, Professeur émérite de ’Univ. d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Aune de la 2* classe décoré de la couronne Imp., et de St.- Vladimir de la 4” classe. (Elu le 8 Avril 1861). M. le Baron CHARLES-FABIAN- THEODORE LANGENSKJÖLD, Maitre-ès- Arts, Sénateur, Chef du Bureau des Finances du Senat Imperial de Finlande, Chev. des Ordres de Ste.-Anne et de Sı,-Stanislas de la premiére classe, etc. (Elu le 8 Avril 1861). M. M . Euın Fries, Dr en phil, Professeur émérite de l'Université d'Upsal, VII MEMBRES HONORAIRES ÉTRANGERS. Frénéric-Guicraume ARGELANDER, Dr en phil, Professeur d'Astronomie à l'Université de Bonn, Chev. des Ordres de St -Sta- nislas de la 2* et de St.-Vladimir de la 4" classe etc, . Fréoéric Wönrer, Dr en phil. Professeur de Chimie à l'Univer- sité de Goettingue, etc. (Elu le 8 Avril 1861). etc. (Elu le 8 Avril 1961). . JEAN-GUILLAUME Zerrersrenr, Dren phil, Professeur émérite de l'Université de Lund, etc. (Elu le 8 Avril 1861). MEMBRES ORDINAIRES. I. Section des sciences mathématiques et physiques. Nıcoras NonpENsktrÓLD, Dr en phil, Conseiller d'Etat, ci-devant Sur-Intendant des mines de Finlande, Chev. des Ordres de Ste- Anne et de St.-Stanislas de la 2* classe, de St.- Vladimir de la 4” classe, etc. Henri-Gusrave Borenius, Dr en phil, Professeur-Adjoint de mathématiques et de physique et Directeur de l'Übservatoire magné- tique à l'Université d'Alexandre. . Fr£eperıc VVorpsTEpT, Dr en phil, Professeur d'Astronomie et Directeur de l'Observatoire astronomique à l'Université d'Alexandre. . Avorrnz-Epovanp Anepz, Dr en phil, Conseiller de Chancellerie, Recteur actuel et Professeur de Chimie à l'Université d Alexandre, Chev. des Ordres de St.-Stanislas de la 2* et de Ste.-Anne dela 3” classe. (Secrétaire perpétuel de la Société). VIII M. Aporeng Moserc, Dr en phil., Professeur de Physique à l'Univer- site d'Alexandre, Chev. de l'Ordre St.-Anne de la 3" classe. M. Henri-Jean Hornsere, Inspecteur des pêcheries de Finlande (Pré- sident de la Société depuis le 29 Avril 1859 jusqu' au 29 Avril 1860). M. LavnExr-Lftosanp LıinperLör, Dren sciences physico-mathéma- tiques, Professeur de Mathematiques à Université d'Alexandre (Elu le 4 Avril 1859; Vice-Président actuel de la société). M. Ivan-JEaN-ArsiN STIERNCREUTZ, Lieutenant-Colonel, Adjoint du Directeur du pilotage côtier, Chevalier des Ordres de St.-Stanislas de la 2* classe décoré de la couronnne Imp., de St.-Vladimir de la 4"* classe, etc. (Elu le 8 Avril 1861). II. Section d'hzstozre naturelle. M. Cuartes-Danter DE HaanrxawN, Dr en phil. et en med., Con- seiller d'Etat, ci-devant Directeur-général des établissements sanitaires de Finlande, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Impériale et de St.- Vladimir de la 4" classe. M. ALEXANDRE DE NORDMANN, Dr en phil. et en méd., Conseiller d'Etat actuel, Professeur de Zoologie à l'Université d’Alexandre,;Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Impé- riale et de St.- Vladimir de la 4"* classe, etc. M. EvznrT-Jvrrs Bowsponrr, Dr en méd., Professeur de Physiologie et d'Anatomie à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.- Stanislas de la 2* et de Ste.-Anne de la 37 classe. M. Lavrent-Henrı TónwnorH, Dr en phil. et en méd., Conseiller d'Etat, Directeur-géuéral des établissements sanitaires de Finlande, Pro- fesseur émérite de l’Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2" classe décoré de la couronne Impériale et de Ste.- Vladimir de la 4”° classe. XI M. Jean-Ferpınann HeEYFELDER, Dr en phil. et méd., ci-devanı Pro- fesseur de Chirurgie à l'Université d'Erlangen, Chev. de POrdre de St.-Stanislas de la 2* classe, etc. M. FnípÉnic-GuitLLAvME Mäkcın, Dr en sciences physico-mathéma- tiques, Professeur extraordinaire de Zoologie à l'Université d'Alexandre. M. Cauvr-Frzrix DE WiLLEBRAND, Dr en med., Professeur de méde- cine à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.-Anne de la 3" classe. (President de la société depuis le 29 Avril 1860 jus- qu au 29 Avril 1861). M. Macnus ne VV nicum, Maitre de dessin à l’Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de St.-Stanislas de la 3"* classe M. GuitLaune NYLANDER, Dr en med., Professeur de Botanique à l'Uni- versité d'Alexandre. III. Section d'lustoire et de plulologre. M. Jean-Gasriez pe Bossponrr, Dr en phil. et en droit, Conseiller d'Etat, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2" classe décoré de la couronne Imp-, de St.-Stanislas de la 2^ classe, elc. M. Gasrıeın Rein, Dr en phil, Conseiller de Chancellerie, Professeur émérite de l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2% et de St.- Vladimir de la 4"* classe. M. Eure Lönnror, Dr en méd., Professeur de la Langue et de la Litte- rature finoises à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.- Anne de la 3"* classe. M. JeaN-AwNpkE Hırrınc, Dr en theol., Prevót, Pasteur de la paroisse de Nykyrka, Agrégé aux Ordres de St.- Vladimir de la 4"* et de Ste.- Anne de la 3"* classe. M. Gasriez Gerrzin, Dr en phil. et en théol., Professeur de l’Exegese biblique à l'Université d'Alexandre, Agrégé aux Ordres de St.-Sta- nislas de la 2^ et de St.-Vladimir de la 4” classe. 2 x M. NicorLas-Asramau Gvrp£w, Dr en phil, Professeur de la Littéra- ture grecque à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.-Sta- nislas de la 2* et de Ste-Anne de la 3"* classe. M. Fréogric Oysnarus, Dr en phil, Professeur d'Estétique et de la Littérature moderne à l'Université d’Alexandre, ‚Chev. de l'Ordre de St.-Stanislas de la 2" classe. (President de la Société depuis le 29: Avril 1858 jusqu' au. 29 Avril 1859). i M. ANTOINE SCHIEFNER, Conseiller d'Etat, Membre effectif de l'Aca- démie Imp. des sciences de St.-Pétersbourg. M. Marnrias Arıanper, Dr en phil, Professeur extraordinaire de la Litterature russe à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.-Stanislas de la 2% et de Ste.-Anne de la 3"* classe. M. Epovanp-Joxas-GuitLLAUwE pe Bnv £n, Dr en phil., Professeur de la Littérature romaine à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.-Aune de la 3" classe. (Président actuel de la société). M. Jean-Jacauss-Guitraume Lacus, D: en phil, Professeur de la Litterature orientale à l'Université d'Alexandre. M. Jean-GuiLLaums SNELLMAN, Dr en phil, Professeur de Morale et du Systeme des sciences à l'Université. d'Alexandre. MEMBRES DE LA SOCIETE DES SCIENCES DECEDES DEPUIS LE 29 AVRIL 1858. Membres honoraires. Dates des deces. M. le Baron LAURENT-GABRIEL DE HAARTMAN, Con- 3 m 16 BEM prive actuel NP Me - LINEA ie pe ges e à 181359. M. ADOLPHE-ANDRÉ RETZIUS, Inspecteur et Professeur de l'institut royal medico-chirurgical de Stockholm ...... 182,060. M. IsRAéL HvassEn, Professeur émérite de l’Université ODA EEE RS CR MER 181.160. M. CHARLES-RENAUD SAHLBERG, Professeur émérite de Klülmversite. d'Alexantre 199. 09. P u AT BE I 181860. M. FRÉDÉRIC TIEDEMANN, Conseiller privé ......... 1822 61. Membres ordinaires. M. ERIC-ALEXANDRE INGMAN, Professeur de l'Université ENDETE MEME SIEUT Ll laa Rue ee s era 1815 58. M. GuiLLAUME-GABRIEL LaAGus, Conseiller de Chancellerie 181859, M. NATHANAGL-GÉRARD DE SCHULTEN, Conseiller de Chancellerie ..... 5 ne neo N 18560. | ad Beds. de 5" dep a o hb EN T ra! dits Mis fult dad id VE 00 TER iolorloord bh sign: o9ibam. lavé "n d. MEIN prt p on Tm p I dk LIN T TER. EI PS QUE "s D ved dubia d'une ra ERT UE diesen nbi En A T at LED LE iud vn. MM gov" ELI wu sinn HT "uoi. LS ai as AAA Wr" à. ioanod. boat (8 1 A Dea UTC MISURA, ag as à a À dene — I ; E 2 COMMENTATIONES SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. TOM. VI. RT " 2 i Wt Wem AO" LA RU ei DEEE OU y date y CE MN LEN Dye bé iru gll oM ges T "on - er E à eor en ai nd Yit do a AU TINTO US | m PH - EE ein eu o RR n DR PEN nid " , i ripis Kc oen = Me cM : = wer e jet Rm dm yz RE fpa, eot. we TEN E M délit, cett cieli rt AE des oe REN ee 3 a mone d spin = +4 rem Le Er Minh dn — n "Mijn add ccdgra. net ds eu rm p a . pr d XANSAAAARAVARAABAAAAARA VAR AA VAAAAAARARARAAAAARA LU LUE AAAA DD EVE AARAU AL VUA AAA AAA AULA IAKTTAGELSER RORANDE VER- KAN AF SECALE CORNUTUM; AF FELIX v WILLEBRAND. (Föredr. vid F. Vet.-Soe. Ärshögtid d. 29 April 1858). — aeo AT — Bern mer än ett årtionde har förgätt, sen Henles och fórnámligast Köllikers histologiska undersökningar, till stor förvåning fór den medi- cinska vetenskapliga verlden, ådagalade tillvaron af glatta muskelfibrer inom flera af organismens våfnader, der man förut icke haft en aning om dylika. Af synnerlig följdrikhet blef snart denna upptäckt i afseende à fe- nomenerna inom blodkärlsystemet — der dessa slags muskelelementer äfven funnos såväl uti arterernas som venernas väggar — då kort derpå E. Weber visade, att de verkligen reagerade genom sammandragning för säväl gal- vaniska som andra slags retningar. Till hvilka sköna undersökningar inom fysiologins område den fortsatta forskningen på denna våg ledt Ber- nard, Donders, Schiff m. fl, år alltför bekant för att ens behöfva an- tydas. Den praktiska medicinens representanter tyckas deremot icke nog hafva skyndat att göra sig denna vigtiga upptäckt till godo. Då det nu år ett al de minst bestridda fakta, att inom sjukdomar- nes företeelser de flesta nutritions-störingar hos organismen antingen före- gås, åtföljas eller rent af betingas af blodöfverfyllnad i det lidande orga- net, och dä de ofvannämnda undersökningarne af Kölliker, Weber m. fl. visa, att denna blodfyllnads, den s. k. aktiva congestionens mekaniska möj- lighet är en inträffad vidgning eller förslappning af väggarne hos de blod- 1 2 - F, VON WILLEBRAND kärl, genom hvilka blodet tillströmmar till de afficierade partierne, så syn- les mig den tanke ligga nära, att i stället för att tappa ut blod, i afsigt att minska den skadliga, i öfvermätt sig samlande blodmassan, söka att min- ska eller hindra dess tillopp och i detta hänseende draga nytta af det nämnda fysiologiska faktum, hvilket resulterade af det ofvanciterade Weberska experimentet Men huru bäst vinna en för sjukbehandlingen lämplig användning af dessa vigtiga fysiologiska upptäckter? Redan under den tid, då jag med ifver hängaf mig åt studium af galvanismens verkan på sjukliga texturförändringar och i min uppsatts i Finska Läkare Sällskapets Handlingar år 1845 om Galvanismen såsom läke- medel! framställde den olika betydelse, den jemna strömmen ur Dani ells batteri hade emot den afbrutna ur en inductions apparat, angaf jag den företeelse såsom mårkelig och oväntad, att genom den sednare, inom sjukligt affici- erade partier af kroppen, såväl flytande som fasta exsudater med säkerhet kunna befordras, ja nástan tvingas till absorption, ifall det sjuka organet är så beläget, att den galvaniska strömmen kan ledas till beröring dermed. Denna märkvärdiga och tillika högst i ögonen fallande verkan af den ur inductions-apparaten ledda afbrutna strömmen, hvari bevisligen ingen kemiskt upplösande, utan endast en mekaniskt irriterande effekt à de lefvande tex- turerna kunde förekomma, förklarade jag då vara en följd af den omvexlande sammandragning och vidgning, hvilka hos de finare blodkärlen framkalla- des af de, emot dem ur inductions-apparaten ledda, vid hvarje strömmens afbrott skeende galvaniska stötarne. Sedan dess väcktes hos mig den tanke, att dylika verkningar till minskande af blodkärlens lumen äfven måste kunna framkallas genom i blo- det upptagna medikamenter och således häruti en värdefull möjlighet före- finnas, att regulera en mängd af nutritionsstöringar, — en tanke som var mig så mycket kärare, som jag här hade att i teoretiskt hänseende bestå en strid med dem, hvilka i organismens rubbningar städse blott ville se ef- fekter af en blodets och vätskornas förändring med uuderkännande, såsom mig syutes, af den grundväsendiliga del, man dock i främsta rummet hade att öfver- våga i de fasta vålnadernas egna dels mekaniska dels kemiska förhållande vid de hos dem uppkommande nutritions-störingar. — Huru mycket enklare för- klaras t. ex. icke en envist persisterande kronisk inflammation inom någon Om verkan af Secale cornutum. 2 viss grupp af väfnader genom en fortfarande fórslappning i blodkärlväg- garne och deras dervid ókade lumen, án genom en förändring hos sjelfva blodet. Det fórra har derjemte fórdelen att vara anatomiskt bevisadt, det sed- nare tyckes, ätminstone tills vidare, vara en tom hypotes. Vid en Öfverblick på de läkemedel, af hvilka en sammandragande verkan à blodkärl-väggarne kunde väntas, syntes mig valet främst böra falla pa mjöldrygan, secale cornuturn, hvars verkan att framkalla sam- mandragningar hos lifmoderns, med dessa uti blodkärlen funna, i histo- logiskt afseende analoga muskelfibrer, var både känd och erkänd, Då jag hår uttrycker mig om mjöldrygans verkan af en större sam- mandraglighet hos de glatta muskelfibrerna i lifmodren, erkänner jag mig för min del icke förstå detta annorlunda, än så, att ergotinet, upptaget i blodet, verkar irriterande å de, till dessa muskelelementer gående, motoriska ganglie-nervelementer, ehuru detta ännu icke kan anses vara så bestämdt af- gjordt, som detta af en stor del fysiologer antages, dà à en annan sida det máste kunna anses sásom en möjlighet, att samma ämne kunde direkt verka irriterande à de förra. Mina iakttagelser öfver ifrågavarande ämne datera sig redan från många år tillbaka och äro hufvudsakligen af praktisk-medicinsk eller kli- nisk art, ehuru jag under hela denna tid nogsamt haft för ögonen nöd- vändigheten att få detta ämne upplyst genom experimenter å djur, ge- nom vivisectioner. Att vid dessas auställande min embetsbroder Dr (). Hjelt lemnat mig sitt vänskapsfulla biträde, begagnar jag till- fället att med tacksamhet erkänna. Såsom hufvudsakligt resultat får Jag här förskottsvis nämna, att dervid beståmdt visat sig, att genom pensling med ergotinlösning à blottade blodkärlväggar, såväl hos arterer som vener, sam- mandragning uppstår, dels jemu, dels perlradformig, och att åfven sam- mandragningar inom blodkärlsystemet uppkomma genom insprutning af ergotinlösning. Då likväl dessa undersökningar icke kunnat af mig annorlunda än högst ofullständigt utföras, men desamma deremot troligen komma alt ännu utgöra föremål för speciela fysiologiska studier, ville jag hafva dessa endast i förbigående här nämnda, hållande mig sjelf till de kliniska iakttagel- serna. Bland allt, hvad nu ur dessa kan tagas såsom bevis för mjöldrygans verkan på blodkärlens större sammandraglighet, måste väl i främsta rummet 4 PF. VON FFILLEBRAND ställas och såsom för saken afgörande anses dess b/odstillande verkan. Ati denna röjer sig på ett utmärkt sätt vid icke allenast lifmoder-blödningar, utan ock vid blodhosta, blodkräkningar, blodpinkning och blodafgång ge- nom tarmarna, s. k. hemoroidal blödningar, samt äfven vid blödningar à kroppsytan genom att ergotin appliceras i såret, är redan af många forskare förut bevisadt och äfven inom det lilla omfånget af min erfarenhet kousta- teradt och måste väl gälla såsom ett slående bevis derpå, att genom mjöl- drygans eller dess verksamma beståndsdels, ergotins, upptagande så betydande sammandragningar i blodkärlväggarne framkallats, att blödningarne häraf stan- nat, då det icke lärer falla någon in att se denna effekt i en, genom sagde medel ökad, större coagulabilitet hos blodet. I sammanhang härmed måste nämnas, att jag straxt vid början af mina kliniska studier åt detta håll frapperades att finna hos de patien- ter, hvilka à kliniken begagnade secale cornutum, hjertat likasom småning- om ihopkrympa. Alla de, hvilka med uppmärksamhet följde dessa patien- ter, kunde genom plessimetri lätt öfvertyga sig om en förminskning i hjer- tats volym, stundom med flera linjer redan inom det första dygnet efter be- gagnandet af ifrågavarande medikament. Att derjemte pulsen hos radial arteren blef förlångsammad och i samma förhållande förminskad, kunde icke undgå någon af dem, hvilka följde gången af dessa mina undersökningar. Då personer, hos hvilka ingen sjuklig förändring af hjertat kunde upptäc- kas, en längre tid, fjorton dagar eller derutöfver, intagit mjöldryga i dosis af tio gran hvarannan timme om dagen, d. v.s. sex eller sju gånger i dygnet, befanns hjertat till den grad hafva aftagit i volym, att icke större malité än 13 tum i diameter kunde fås vid percussion öfver detta organ. Efter upphördt bruk af medikamentet återgick hjertat småningom till sin förra volym något olika hastigt hos olika individer. Vanligen var det förut friska hjertat redan på tredje dygnet, efter det medikamentet icke mera begagnats, återgånget till sitt förra omfång. Hos dem, der hypertrofi af hjertat, och synnerligen af dess högra hälft, förekom såsom följd af valvelinsufficiens eller stenos, kunde denna för- minskning oftast ännu hasligare och på ett mera i ögonen fallande sätt iakttagas. Såsom ett af exemplen härå tillåter jag mig att anföra det fall, hvilket vårdades à kliniken just vid den tid, dà jag öfver samma ämne höll Om verkan af Secale cornutum. 5 mitt föredrag inför Finska Läkare-Sällskapet, den 6:te Februari detta är, dà äfven flera af Sällskapets ledarnöter sjelfve logo närmare kännedom om I J 8 förhållandet. En qvinna, ogift, 23 årig, befanns lida af organiskt hjertfel, enligt hvad sjukexamen gjorde troligt, redan sen barna åren. Percussionen gaf ) 8) gb 8 öfver hjerttrakten en matite i ovanligt stort omfång: begyunande i vertikal diameter från óÓfre randen af 4:de refbens brosket, sträckte den sig ned , 2 ända till början af processus xifoideus. I tvárdiameter vidtog matiten tre linjer höger om bröstbenets hógra rand och sträckte sig till venstra bróst- ] [e] [e] o värtan. Båda hjerttonerne saknades och ersattes af starkt susande biljud såväl vid hjertats systole, som vid dess diastole, de förra dock ófvervá- gande. Bröstkorgen rórdes starkt vid hjertats sammandragningar. Krop- pens allmänna nutritionstillständ tycktes vara godt, ehuru hudfärgen, isyn- nerhet å läpparne visade stark dragning i blått. Sedan patienten under ett dygn intagit pulveriserad mjöldryga i dosis af 10 gran hvarannan timme M Bp Jolaryg 5 , kunde af alla de, hvilka observerade fallet, iakttagas den förminskning i , 5 o o hjertats volym, att matiten i vertikal riktning nu begynte frän nedra ran- ) yum D By den af femte refbensbräsket och gick ungefär till samma punkt af proces- 5 5 n P sus xifoideus som förut. — I tvär diameter vidtog matiten från venstra randen af sternum. Biljuden hördes nu mindre starka och bröstkorgen rórdes mindre häftigt vid hjertats sammandragningar. Patienten kände dock ingen lätt- nad i sitt tillstånd, utan beklagade fastmera sig öfver en större tyngd öfver bröstet. I flera af de fall, der detta medel begagnats för betydande hjerthy- pertrofi af endera eller ock af båda ventriklarne och medfört en mer eller mindre hastig minskning i hjertats omfång, har dock denna beklämdhet icke iakttagits. Deremot var detta i hög grad fallet hos en 23 årig mansperson med enorm hypertrofi af hjertats båda hälfter jemte valvel-missbildningar, hos hvilken under begagnandet af mjöldryga så häftig smärta i hjertat uppkom, att morfin deremot måste anlitas. Ehuru nu fall förekommit, der patienter, behäftade med sistnämnde olyckliga missbildningar, funnit någon lindring genom en tids begagnande af secale cornutum, syntes mig dock detta medikament icke erbjuda någon egentlig fördel för behandlingen af dessa slags åkommor, då i allmänhet hjertat så hastigt funnits ätertaga sin förra volum. Denna äsigt har jag, 6 F. VON WILLEBRAND äfven uttalat i min uppsats *) i v. Graefes Archiv für Ophthalmologie, Bd 4. Likväl har jag sen dess haft ett fall, hvilket något modifierar min tauke i detta afseende och som jag derföre tillåter mig att i största korthet här få meddela. Eu 21 årig yngling, som för tre år tillbaka angripits af en svår ledgángs-rheumatism, intagande handens, axelus, knäets och fotens ledgängar på hvardera sidan, och alltsedan dess lidit och behandlats för hjertsjukdom, rádfrágade mig de första dagarne af maj månad detta år, Hans tillständ var då det mest bedröfliga: hjertat förstoradt i alla dimen- sioner, hufvudsakligast dock till sin högra hällt, hvilken för percussionen. visade sig skjuta fram en half tum höger om bröstbenets högra rand; hjert- slagen täta, hastiga, oregelbundna, stundom omöjliga att räknas; starkt su- sande biljud förnams vid både hjertats systole och diastole; patienten säng- liggande. Angesten och andtäppan betogo honom all ro både natt och dag. Urinen icke ägghvithaltig. Vattensvullnad i nedra extremiteterna ända upp till låren. Bukhälan innehöll vattenutgjutning. Äfven an- sigtet var något uppsvullet. Ledgångs-rheumatismen hade åter tillkommit, sa- som höjd på eländet. Detta tillstånd, bvilket nu syntes vara slut-akten af ett långvarigt lidande, hvaremot de vanligaste i dylika fall brukliga både yttre och inre medel redan blifvit begagnade, utan att numera skänka nà- gon lindring, syntes mig icke tillåta att hoppas en knappast öfvergående förbättring; jag förordnade honom dock secale cornutum, tio gran hvarannan timme. Efter en veckas begagnande häraf befanns hjertat vara något min- skadt till sin volum och lugnare i sina funktioner. Efter en månads fort- satt bruk af medlet kunde patienten redan gå uppe i rummen. Vid slutet af Juni månad besökte patienten mig, kände sig lätt och förbättrad och var fri all vattensvulluad. Hjertat fanns betydligt miudre till omfång. Bi- ljuden funnos likasom förut, men hjertats slag voro regelbundnare och lugnare. Patienten kunde gå omkring i staden flera timmar. Han intar fort- farande sin mjöldryga, dock endast fyra gáuger om dagen tio gran i sender. Detta faktum, så föga det i sin ensamhet än kan betyda, synes dock visa en möjlighet till, attmjöldrygan kan bli af någon nytta i vissa fö- +) Vorläufige Mittheilungen über den Gebrauch des Secale cornutum bei Accommodalions- störungen des Auges und einigen andern krankhaften Zuständen. Om verkan af Secale cornutum. 7 rekommande fall af hjertlidanden, ehuru naturligtvis háraf ingen varaktig fördel torde kunna vinnas, dà den mekaniskt verkande orsaken, valvelfelet, icke kan repareras: I afseende à den från äldsta tider mjöldrygan tillskrifna, förfärligt giftiga verkan, att medföra t. o. m. extremiteternas fallande i kallbrand, synes det nog besynnerligt, att denna i nyaste tider af i öfrigt högst för- tjenstfulla författare såsom Hamilton och Österlen näranog anses för en fabel, ehuru dess verklighet icke gerna kan sättas i tvifvel. Denna har blifvit ett obestrideligt faktum, t. o. m. bevisadt på experimentel väg äfven à djur, hufvudsakligen genom att, då de en tid blifvit matade med samma ämne, hos dem extremiteterna verkeligen sets falla i braud. För förklarande af denna verkan behófva vi nu ej mera taga vår tillflykt till den mys- tiska benämningen förgift Den är ganska lätt att på helt enkelt me- kaniskt sätt förklara, då såsom ofvan bevisadt är, genom ergotinets uppta- gande i blodet icke allenast blodkärlens lumen så kan hopdragas, att detta inom vissa områden bringas till sitt minimum, utan ock sjelfva hjertat till sitt omfång i hög grad minskas och dess impuls i samma mån försvagas. Alt dock en till följe af denna verkan inträdande kallbrand är att befara endast vid länge ihållande upptagande af detta ämne i utomordentligt stor mängd och att denna äfven då aldrig inträder annars än efter förut sig tillkännagifvande mångfalldiga andra fenomener af illamående, är så visst, att detta nu berörda, af många praktiska läkare såsom särdeles afskräckande framhållna faktum icke behöfver inge någon farhåga hvarken att före- skrifva eller att nytja ifrågavarande medel. 1 förbigående må här tilläggas äfven ur min erfarenhet, att jag under loppet af de år, jag med förkärlek anlitat detta verksamma medikament, blott en enda gång sett en antydning af kramper i de nedra extremiteterna, hvilka möjligtvis voro en ringa grad af dessa dragningar, hvaraf namnet dragsjuka, såsom betecknande det af förtärd mjöldryga uppkomna förgiftningstillståndet, i det allmänna talesättet hos oss härleder sig. Denna händelse inträffade hos en fru, 36 år gammal, som uti secale cornutum fann den enda hjelp emot en ytterst pinsam neuralgi inom området af båda oceipital-nerverna. Dessa hennes sjuk- domsanfall, hvarvid plågorna vanligast nådde den grad, att patienten slut- ligen föll i yrsel, hade marterat henne med än längre, än kortare mellanskof, 8 F. VON WILLEBRAND redan i tio års tid, infinnande sig merendels dock under menstrua- tionen, hvilken ofullständigt försiggätt under dessa långa år. Af alla de läkemedel, hvilka både invärtes och utvärtes användts, hade ingen hjelp emot det onda vunnits, med undantag endast af isomslag omkring hela huf- vudet, hvarigenom anfallen för tillfället lindrades och afkortades. I den öfver- tygelse, att dessa neuralgier berodde på en uppkommen vidgning och blod- Ofverfyllnad i vissa partier af hjernans vener, hvilkas tryckning på de gensibla nervelementerna framkallade nämnde sjukdomsattacker, ordinerades invärtes bruk af mjöldryga i fortsättning fyra veckor, utan afbrott tio gran fyra gånger i dygnet. Härefter uteblef det våntade sjukdomsanfallet. Me- dikamentets vidare begagnande afbröts, hvarefter åter vid följande men- struationstid en lindrig känning af neuralgin förspordes. Då det nu syn- tes den sjuka tydligt, att hon hade sistnämnde ınedikament att tacka för den redan vunna hjelpen i det så långvariga lidandet, fortsatte hon, mig oåtspord, i sex månaders tid härmed, då efter några dagars ekel och all- månt illamående helt plötsligt en afton kramp uti vadorna inställde sig, hvilken dock helt och hållet gaf sig efter tolf timmar, hvarunder hon in- tog aether 15 droppar hvarannan timme. Om denna vad-kramp verkeligen var orsakad af mjöldryga, eller möjligen var ett inom den motoriska sidan tillfälligtvis uppkommet reflex-fenomen af detsamma långvariga nervlidan- det, kan jag ej afgóra. Det förra synes mig Knappt troligt, ehuru jag ve- lat anföra detta fall, såsom det enda der möjligtvis en ergotinförgiftning kunde påstås hafva gett sig tillkänna. Delande den af Auzias Turenne (Gazette des hopitaux 1849) uttalade äsigt, att flera arter af neuralgier bero på en genom någon i nerv- stammarnes omedelbara närhet vidgad vens tryckning à desamma, har jag, för att framkalla sammandragning i denna supponerade vidgning, an- vändt emot dessa slags äkommor secale cornutum, och i tvenne fall af neuralgi inom omrädet af trigeminus vunuit en hastig kur af lidandet. I ett fall af neuralgia ischiadica, der det onda nästan utan afbrott varat i två månader, sågs denna åkomma härigenom försvinna inom 24 timmar; dock har samma medel äfven i flera fall af neuralgier alldeles fórgáfves blifvit begagnadt, något som visserligen icke kunde vara mig oväntadt, då grunden för dessa slags fenomener inom området af de sensibla nerverna Om verkan af Secale cornutum. 9 kan vara sà högst olika och ofta omójlig att ens till nägon antaglig sanuo- likhet utreda. I tvenne fall af akut ledgångs rheumatism gåfvo smärtorna och in- flammationen vika inom ett dygn, men i flertalet fall af rheumatism varade kuren så länge, att, om än läkning häraf följde, det måste bli oafgjordt, huru mycken fördel egentligen vanns af detta medels bruk i jemförelse med andra läkemedel, Vid kroniska svullnader och inflammationer af lifmodern har secale cornutum städse visat sig såsom ett förträffligt medel och delar jag full- komligen den af Arnal (Gazette des höpitaux 1843) uttalade öfverty- gelse, alt genom ett metodiskt och 1 tid börjadt begagnande af detta medi- kament den största delen af de härur utgående lidanden hos den qvinliga organismen kunna förebyggas. Då nemligen i så många fall de kroniska inflammationerna och hyperemierna hos lifmodern härröra af dennas ofull- komliga involution efter förlossningen och denna involution kan på det kraftigaste befordras genom ifrågavarande medel, så tyckes det ligga i öppen dag, huru mycket Arnals påstående har skäl för sig, att en hellång rad af osägligt lidande hos qvinnan kan genom detta medel, rätt användt, förebyg- gas. Sjelfva puerperal-febern förekommer enligt de erfarnaste accoucheurers intygan högst sällan, der tillräckligt starka eftervárkar följa hastigt på för- lossningen; d. v. s. denna förfärliga sjukdom kan troligen i de flesta fall undgäs genom en hastigt väckt involution efter förlossningen. Huru vig- tigt är då ej, om denna premiss erkännes vara grundad, att vid förekom- mande förlossningsfall ge under sista skiftet af barnsbörden, eller omedel- bart derefter, secale cornutum, för att framkalla dessa nämnda starka ef- tervärkar. Vid behandling af s. k. ooforitis chronica och katarr ituberna torde knappast något verksammare medel finnas. Detta lidande, hvilket alltid orsakar svåra plågor vid menstruationen och som i de fall, der ej lägeför- ändringar hos lifmodern förekomma, allmänneligen kan supponeras vara grundorsaken till detta hos unga fruntimmer så ofta förekommande och derjemte så pinsamma lidande, har städse lyckligt öfvervunnits genom be- gagnande af mjöldryga under en, tvenne eller tre mellantider emellan men- 2 10 F.ron ILLEBRAND ses. I de aldraflesta fall har kuren vunnits redan inom den första mel- lantiden *). Utgående ur den ofvan uttalade tanke, att ett öfver höfvan ökadt blodtillopp betingar de flesta, dels akuta, dels kroniska nutritionsstöringar inom de olika organerne och att ett af de väsendtligaste vilkoren för dessa störingars återgång ill normalen måste bero på möjligheten att en längre tid kunna tillbakahälla ett omåttligt bloduüllfiüde till de lidande organerne, har förf. användt samma medikament för att inom flera olika organer reglera kroniska hyperemier och inflanimations-tillstánd och sålunda trott sig kunna ingripa i många olika förekommande sjukdomar. Såsom den vigtigaste, ehuru, jag inser det väl, den svårast på siffran bevisliga effekten af secale cornutum, anser jag mig hafva vunnit vid behandlingen af lungornas kro- niska hyperemier och inflammationstillstånd. Utsättande mig för allt det tvifvel, jag gerna erkänner enhvar berättigad att hysa, nödgas jag likväl offentliggöra mina iaktagelser åt detta håll. Vid såväl kronisk som akut bronchitis, företrädesvis dock emot de till sednare kategori hörande sjukdomsfall, har jag användt detta medika- ment med synnerlig fördel. Under ett en längre tid fortsatt bruk häraf har det lyckats mig att fullkomligen bota lungkatarrher, hvilka varat i flera år. Jakttagelser häröfver hafva samlats ifrån olika åldrar i lifvet, ifrån 15 ända tll 63 års ålder. Såsom synnerligen anmärkningsvärdt torde förtjena att anföras, alt hos personer vid en ålder omkring sextio år, der kronisk bronchial katarr till en viss grad nära nog hörer till normaltill- ståndet, denna dock, äfven dà den nått en besvärande grad, i flera fall på ett för sjelfva den sjuke öfverraskande sätt gett vika för bruket af mjöldryga. I många fall har endast förbättring fórsports. I få fall har genom ett långe fortsatt bruk af medikamentet ingen beståmd förbättring inträdt. Då förf. redan sen nära tio år tillbaka användt secale cornutum emot blödningar ur lungorna hos tuberkulösa personer och dervid iakttagit, att under begagnandet häraf patienterna äfven i öfrigt kände sig bättre, att hostan aftog, att andedrägten blef lättare och organismens allmänna nutri- *) Att deremot de plågor vid menstruationen, hvilka bero på en lägeförändring hos lif- modern icke kunna väntas gifva vika härför, torde knappt behöfva påpekas. Om verkan af Secale cornutum. 11 tionstillständ synbarligen hade vunnit, gaf detta honom anledning att förordna samma medikament för lungsotspatienter, äfven utan att någon inträffad blodspottning närmast gaf anledning härull. Jag hade under denna tid an- vändt detta medel i början comparativt med de förut brukliga medlen såsom blysocker, fisklefverolja m. fl. Men på sednare tider, uppmuntrad at det, uppenbara gagn, jag sett detsamma medföra, har detta medikament blifvit, i större eller mindre intensitet, begagnadt nära nog i hvarje inom min verknings- krets, såväl à kliniken som inom enskild praktik, förekommet fall aflung- tuberkulos i dess olika stadier. lakttagelserna hafva så till vida icke varit rena och skulle härigenom, om jag här skulle låta en detaljerad kasuistik följa, troligen icke anses nog bevisande, att nemligen behandlingen aldrig varit inskränkt ensamt till bruket af mjöldryga,utan hafva derjemte alla de för kurens vinnande mägtige till buds stående hjelpemedel anlitats, t. ex. såvidt möjligt varit förändring eller ändamålsenlig reglering af den sjukes yttre förhållanden, ren luft, närande diet, ol. jecoris aselli, kalkvatten med mjölk, m. m., genom hvilka åtgärder ensamt icke så alldeles sällan lungsoten blifvit lyckligen botad. Vid en lång och komplicerad sjukdomsprocess kan man väl lätt förledas att hos ett medel framför ett anuat se en god verkan, hvilken blott genom till- fälligheter tillkommit, men jag kan ej låta bli att här uttala, hvad jag ge- nom mina sinnens bruk tyckt mig påtagligen erfara. Kasuistik ligger ej i planen för denna min korta uppsats, ehuru nog många af dessa sjuke, å hvilka iakttagelserna gjorts, en längre eller kortare tid varit intagna à klini- ken och således material till kasuistik förefinnes. Dock kan jag ej afhålla mig från att meddela bland dessa många iakttagelser följande: En yngling, i de lyckligaste yttre lefuadsvilkor, blef år 1852, då vid 16 års ålder, utan någon förutgången yttre anledning flera förnyade gånger hemsökt af blodhosta, hvilken, ehuru inga bestämda fysikaliska tecken änuu berättigade tll diagnos af lungtuberkulos, dock ansågs bero på ett ärfdt anlag härtill, då modren dött i utbildad lungsot och sedermera ifven en äldre syster föll ett offer härför. Tillståndet behandlades med afseende härå. Emot anfallen af blodhostan användes án terpentin, än digitalis, blysocker, koksalt, m. m., härefter fisklefverolja fortfarande under hela året, med endast korta afbrott och lämplig regim i öfrigt. Dä år 1853 om hö- sten åter anfallen af blodhosta förnyades och derjemte percussionen gaf 12 PF. VON J,ILLEBRAND tydligt mattare ton under högra nyckelbenet än under det venstra, auskul- tation lät höra obestämdt respirationsljud dersammastädes och kroppen befanns betydligt afmagrad, var för mig och mina till consultation kallade colleger, Ingman och Pipping, intet tvilvel om, att ju här verkeligen tuberkulösa aflagringar funnos och i hög grad utbildats under förloppet af ett år. Vårt råd blef en längre tids vistelse uti sydligare klimat. Han begaf sig ännu samma höst ut och tillbragte en del af vintern först i Nizza, sedan i Palermo. Härefter vistades han i olika trakter af Italien. Under den hetaste årstiden lefce han en tid i Meran, der han undergick molken-kur, men begaf sig åter följande vinter till Venedig. Under hela denna resa hade han fört ett i högsta grad ordentligt lif och mest hela tiden flitigt intagit fisklefverolja, den hans digestionsorganer väl fördrogo. Men detta oaktadt hade under denna tid flera skof af blodhosta visat sig. Hemkommen, efter att hafva tillbragt två vintrar och en sommar i sydliga Europa, befanns hans tillstånd icke vara förbättradt, utan bestämdt förvärradt, matitén för percussion under högra nyckelbenet var numera starkare utbildadt. I stället för de förut anmärkta obestämda respirationsljuden hördes nu å samma sida bronchial-respiration och bronchofoni. Svår andtäppa isynnerhet vid gående uppför trappor. Afmagringen lika stor som före afresan. Patienten hade icke heller varit länge hemma förr än åter ett svårt anfall af blodhosta inställde sig. Då nu, med det vunna föga trösterika resultatet af resan för ögonen, han sjelf uttalade stor motvilja för ytterligare resa utomlands, hade jag icke mod att vidare yrka härpå. Nu anlitades secale cornutum 1 dosis af tio gran, först hvarannan timme, sedan fyra gånger dageligen, på hvilket sednare sätt han fortfarande intog detta medel i tio månaders tid, med afbrott endast af några dagar, dä äkel och qväljningar häraf förspordes. Alltsedan dess har till närvarande stund intet vidare anfall af blodhosta inträffat. Han har blifvit något fetare, andedrägten är lätt, han gör obehindradt fotvand- ringar vidt omkring, har t. o. m. utan olägenhet deltagit i dans och vals. Ännu nyss var jag i tillfälle att undersöka tillståndet af hans lungor. Matitén på högra sidan är mindre. I stället för bronchial respira- tion och bronchofoni höras der numera obestämda respirationsljud. Att en fortskridande tuberculös process åter af någon anledning kan hos honom komma att väckas är väl möjligt, men ingalunda såsom nöd- Om verkan af Secale cornutum. 13 vändig att förutses. För nürvarande är man berättigad att anse sjukdoms processen alstannad och således en verkelig läkning vunnen. — Men i hvad förhållande står denna till det i det hela ganska kort tid intagna secale cornutum? Att efter denna kur patientens allmänna tillstånd blef på ett synbarligt sätt förbättradt till sin fördel, är ovedersägligt. Att den vunna kuren till en hufvudsaklig del bör tillskrifvas det här sist begagnade me- dikamentet, detta tillåter jag mig, med stöd af det jag sett vid andra lik- nande fall, tro så mycket mera, som audra läkemetoder redan tillräckligt hade blifvit för denne patient anlitade endast med ringa eller tvifvelaktigt gagn. Jag kan ej undgå att anmärka, att ibland mängden af iakttagelser öfver detta ämne tre fall förekommit, der jag efter en längre tids bruk af secale cornutum beståmdt sett vissa oväntadt lyckliga förändringar i de sjukes tillstånd inträda beträffande de fysikaliska fenomen, hvilka med afseende å lun- gorna pläga i och för sig gälla såsom ett diagnostikon för lungtuberculos, men som här i förening med de allmänna företeelserna gjorde diagnosen af detta sjukdomstillstånd utom allt tvilvel, t. ex. den vid percussionen iakttagna matiten under ena nyckelbenet i jemförelse med den andra sidan, de sträfva och obestämda respirationsljuden på samma sida, hvilka fysikaliska fenomen så kunnat försvinna, att sedermera någon skillnad i percussions- tonen öfver hvardera subelavial-regionen icke vidare förmärktes och att vesiculärljuden ätervunnit en normal renhet och likhet på hvardera sidan. Uti ett af dessa förekomne fall hade en yngling vid 16 års ålder, utan kända ärftliga anlag för tuberculos och som jemte inträdd hosta och afmagring fun- nits vid den fysikaliska undersökningen presentera ofvannämnda fenomen, in- tagit detta medikament i sex månaders tid, hvarefter jemte det hostan försvunnit och det allmänna tillståndet förbättrats äfven vid den fysikaliska undersökningen ur lungorna icke kunde förnimmas någon sjuklig företeelse. Det andra var ett fruntimmer af 23 års ålder, der blodspottningen och bröstlidandet föregäts af amenorrhé, och der ärftligt anlag antogs såsom möjligt på den grund, att en moster, som ännu lefde, led af utbildadlungsot. Hon hade för denna nämnda störing i menstruationen och sedan för blodspottningar, hosta och öfriga fenomener af tuberculos, hvartill hufvudsakligen hörde de fysika- liska tecknen af en starkare matité under veustra nyckelbenet, än under det högra, sträfva och obestämda inspirationsljud dersammastädes, starkare re- 14 F, VON WILLEBRAND sonans af rösten vid talet, ordinerats att taga secale cornutum och, dà hou häraf kände sig uppenbarligen bli friskare, dermed fortfarit endast med mindre afbrott i ett ärs tid, hvarefter hon ifrän den aflügsna landsort, der hon bodde, infann sig till ny: undersökning, dervid det allmänna tillståndet befanns ange en blomstrande helsa. De förut anmärkta fenomenerna af matité under venstra nyckelbensregionen, den starkare resonansen af rösten och de sträfva respirationsljuden voro sä förändrade, att ingen afvikelse från normalen kunde observeras. à Det tredje fallet, en 28 ärs mansperson, hade redan länge lidit af en utmattande hosta, hvartill nu äfven blod begyunt visa sig. Den fysi- kaliska undersökningen företedde mattare percussionston under venstra nyckelbenet án under det högra, stráfva resperationsljud, hjertslagen på denna sida starkare hörbara. Han angaf, att modren dödt i följe at en längvarig bröstsjukdom. Om denna varit tuberkulös lungsot eller endast en kronisk lung katarrh, kunde icke af anamnesen med nagon sannolikhet bestämmas. Pat. nytjade jemte fisklefverolja secale cornutum med endast korta afbrott i mera än ett års tid. Vid den undersökning jag derefter anställde, fann jag till min Öfverraskning den matta percussionstonen försvunnen och rena vesikulär ljud hörbara. Dessa iakttagelser gifva mig den äfven af andra uttalade öfverty- gelse, att icke de i lungspetsarna aflagrade tuberklerna ensamt göra per- cussionstonen matt och vesiculärljudet ohörbart. I många fall ses vid nekroskopier ett. voluminöst geleartadt exsudat aflagradt omkring tuberklerna. Pä detta förhällande gjorde mig Virchow uppmärksam redan är 1848 och ansäg denna gelatinösa aflagring med tiden skola tuberkulisera och sä- lunda bilda ifrån de discreta tuberklerna ófvergángen till tuberkulós infil- tration. Huruvida V. offentliggjort sina undersökningar häröfver är mig obekant. Det torde nu fà antagas, att nárvaro af ett dylikt exsudat, hvilket möjligtvis ännu kan resorberas, varit det, som i nu citerade fall gifvit upp- hof åt den iakttagna mattare percussions ton, hvilken åter försvunnit, ehuru de der otvifvelaktigt befintliga strödda tuberkler qvarblifvit oförändrade, men otillräkliga att ge skillnad i de fysikaliska fenomenen båda sidorna emellan. Hvad åter beträffar det anmärkta fenomenet af den starkare ledda hjerttonen till den af tuberkulos angripna sidan, hvarpå man, såsom Om verkan af Secale cornulum. 15 mig tyckes med skål, lagt stor vigt för diagnosen af tuberkler, så måste jag för min del uttala den öfvertygelse, att den härför i allmänhet gällande för- klaring, att en lättare ledning af hjerttonen genom en af tuberkel-aflag- ringar mera förtätad lunga måste antagas såsom den gifna orsaken härtill, icke kan vara för alla fall den rätta, huru enkel och anslående den än är. Denna starkare ledning af hjerttonen till den ena eller andra lungspetsen kan finnas hos samma individ variera, ehuru lungans genom tuberklerna orsakade större täthet icke kan antagas hafva varierat. Å en annan sida fin- nes icke sällan hos en person vid börjande tuberkulös lungsot, der tuberkler ännu äro i så ringa mångd aflagrade, att de icke medföra ringaste olikheti per- cussions-tonen, hjertljuden dock ledas synnerligen starkt till den angripna subelavieular regionen, under det, såsom jag vid mer än'ett tillfälle kunnat å kliniken framvisa, hos en annan person med långt gången lungsot, med fullkomligt malt ton under ena nyckelbenet dock ingen förstärkt ledning af hjerttonerna förnimmes, ehuru denna starka matité vid percussionen be- visar lungan derunder vara i hög grad förtätad. Jag har i min afhandling om betydelsen af smärtor i hjertgropen uttalat den åsigt, att den hos dylika patienter stundom förekommande abdominal-pulsationen beror på en inträffad sjuklig vidgning al lumen hos arteria coeliaca och dess tre gre- nar. Jag kan icke annat än hysa en liknande öfvertygelse i afseende à den stundom starkare hörbara pulsationen i någondera af lungspetsarna hos tu- berkulöse patienter. Deuna starkare ledning af hjerttonen till någon en- skild del af lungan kan helt eukelt betyda, och jag för min del tror detta vara händelsen i de flesta fall, en inträffad större local blod afflux genom en partiel vidgning af hithörande utgrening af lungarteren. Detta fenomen har sålunda, äfven med denna min förklaring, i alla fall sin stora bety- delse, såvidt den då anger ett pågående sjukdomsarbete i det parti af lun- gan, der det förnimmes. Hvad nu sluteligen betydelsen af secale cornutum såsom läkemedel emot lungsot vidkommer, så är det ej min afsigt att häri beprisa ett specifikt verksamt medikament emot den tuberkulösa lungsoten, men väl ett som härvid är af gagn. Det år mig en verkelig gråmelse, att icke hafva varit i tillfälle att taga kännedom om det af Piemontesaren Parola, under tittel Sulla tuberculost, utgifna ar- bete, der just samma medikament synnerligen skall beprisas emot lungsot. 16 F. von WIILEBRAND Jag har först helt nyss sett endast korta och uppenbart orättvist hänfulla anmälanden häröfver i tyska arbeten. Då jag här framställt den tro, att detta medel skall fylla en vigtig indication för behandlingen af sagde complice- rade sjukdomsprocess, är det min öfvertygelse, att många andra emot detta lidande beprisade medel, utöfva sin funna modifierande inflytelse på den tuberkulösa processen i lungorna på samima sätt som mjöldrygan, genom att framkalla sammandragning i de sjukligt vidgade blodkärlen och sålunda hämma den, i nämnda sjukdomsprocess företrädesvis vådeliga, starkare blod- affluxen till lungorna. Men härom mera framdeles. En af de locala hyperemier, för hvars fördelande jag sett den hastigaste verkan af mjöldryga, är den som visar sig i mjeltansvällningar vid frossa. Der är det synnerligen lätt att genom plessimetri 6fvertyga sig om svullnadens återgång till normal storlek. Jag förbigär här den förda vetenskapliga tvisten derom, huruvida antingen frossfebern har till följd svullnad i mjelten, eller, såsom Piorry yrkat, af detta sednare organlidande framkallas såsom en reflex i det allmänna. För min del kan jag i detta förhållande ej annat se án ett sammanfallande eller ett till följe af samma orsak, sjukdoms-miasmat, samtidigt framträdande af tvenne affektioner, den af mjelten och den af nervsystemet, frossfebern. Båda finnas oftast samman- falla ehuru i olika grader. Dock ses ganska ofta en frossfeber utan upp- täckbar ansvällning af mjelten, men deuna sednare ännu oftare utan att tecken af frossfeber hvarken fórefinnes eller fórefunnits. Vid behandlingen af frossa ger sig mjeltsvullnaden vanligast äfven genom kinapreparatet och det dubbla ändamälet, den intermitenta feberns botande och förde- landet af mjeltansvällningen vinnes nu samtidigt. Men detta inträffar icke i alla fall, utan händer det nägon gäng att, ehuru febern botats med kinin, dock en enorm ansvällning af mjelten qvarstär och icke vikit för kinapreparater, huru mycket deraf än gifvits. Att ett sådant sjukdomstill- stånd hos ett för blodbredningen så vigtigt organ som mjeltenicke kan fort- fara, utan att medföra de betänkligaste följder för organismen t. ex. allmän svaghet, vattsotm. m. och främst en synnerlig benägenhet för återfall i frossfeber behöfver knappt påpekas. Emot en sådan svullnad är mjöldryga af utomordent- ligt gagn. Vi hafva & härvarande klinik sett i flera fall, huruledes inom få dagar en enormt ansväld mjelt, under bruket af detta medikament, ihop- Om verkan af Secale cornulum. 17 krymper till normal volum, och huru de personer, hvilka lidande af stor mjelt- svullnad efter frossa, bleka och hemsökte af vattusot förgäfves dittills in- tagit kina- och jern-preperater, men efter det mjeltansvällningen genom i några dagar begagnad mjöldryga återgått till normalen hafva åter blifvit så att säga känsliga både för jernmedel och kininet och sålunda, snart till- frisknat från ett redan såsom obotligt ansedt sjukdomstillstånd. Att mjöl- dryga, ensamt använd, äfven kan bota frossfebern, derpå har jag bestämd erfarenhet, ehuru detta medel icke får i en sådan verkan jemföras i ha- stighet och pålitlighet med kininet. Men att detsamma jemte kinin skall, isynnerhet vid fall förenade med betydande mjeltansvällningar, vara af ut- märkt stort gagn, detta vågar jag uttala såsom en på bestämd erfarenhet grundad öfvertygelse. Vidare har jag begagnat mjóldryga emot flera arter af ögonsjukdo- mar, der de sjukliga störingarna kunde påräknas blifva häfna genom fram- kallande af ett minskadt lumen hos ögats blodkärl och lifligare sammandrag- lighet hos de andra af ögats, med glatta muskelfibrer försedda väfnader. Största gagnet har jag i detta hänseende vunnit vid behandling af ögonens försvagade accommodationsförmäga. För de af våra läsare, hvilka möjligt- vis icke följt med de nyare framstegen i ophthalmologin, må här i förbigå- ende anmärkas, att en grupp af störingar inom synförmågan, hvilken kom- mer under den allmänna benämningen svaghet i synen, blifvit i nyaste tider af v. Graefe och Donders bevist bero derpå, att ögat icke med sin naturliga lätthet kan lämpa sig till ljusbilder med olika focal distance. En nöjaktig utredning af mekaniken för denna s. k. accommodationsför- måga vid seendet har utgjort föremålet för de mest omsorgsfulla studier hos de utmärktaste ögonläkare. Den förklaring, man sednast gifvit härpå och som åfven tyckes vara den rätta, är följande: Kristallinsen år inom synorganet det medium, hvilket hufvudsakligen bryter det i ögat fallande ljuset så, att den i brännpunkten samlade bilden faller jemnt på nätutbredningen af ügonnerven. Denna enkla optiska apparat omgifves till sin yttersta rand ringformigt af en väfnad med fina glatta muskelfibrer, hvilka genom sin större eller min- dre sammandragning föröka eller förminska .convexiteten hos kristallinsen och härigenom verka, att huru ån det af synorganet fixerade föremålet till 3 18 F. VON IVILLEBRAND sin distance varierar, likväl den i brånnpunkten samlade enkla bilden fås att falla jemnt på ögonnervens nätutbredning. Om nu af någon anled- ning detta fina muskelparti omkring linsen förslappats och icke behörigt kan sammandragas, inträffar vid seendet det ofördelaktiga tillståud, att icke den eukla bilden i brånnpunkten alltid just faller in på ógonnervens nätut- breduing, utan denna sednare i stället träffas af en mängd oklara ströbil- der. Iläraf framkallas smärtor i ögats nerver, hvilka då de nå en högre grad, sprida sig till nervutbredningarna kring ögat och särdeles till pannan. Då nu en person, hvars ögon äro friska, och synen annars klar finnes klaga der- öfver, att hon ej kan anstränga sina ögon t. ex. med att läsa eller sy långre än nà- gra minuter, hvarefter föremålen blaudas om hvarandra, hvarjemte hon känner härvid först en smärta uti ögat, hvilken vid synens ytterligare ansträng- ning utbreder sig till parten omkring ögat och sålunda omöjliggör hvarje arbete, då har man för sig denna åkomma, störing af ögats accom- modations förmåga, hvars rätta bedömande först hörer till våra dagars ve- tenskapliga framsteg. Detta lidande verkar städse en i hög grad nedstämd sinnesförfattning redan hos dem, hvilka endast för sitt nöje behöfva läsa eller arbeta, men bringar dem, hvilka, oaktadt föremålen grumlas och pan- nan värker, dock nödgas anstränga sin syulörmäga, i en ofta förtvifladt qvalfull belägenhet. Att kunna hjelpa ett sådant lidande är således en ganska vigtig uppgift för den praktiska läkaren. Den till lidandet liggande närmaste grunden är, såsom nämudes, en uppkommen svaghet i de kring linsen i ögat belägna fina muskellibrerna. Deuna svaghet åter beror, antingen på en före- gången Öfveransträugning vid arbete med fina föremål t. ex. med alt sy, rita, skrilva Isa m. m.,1synnerhet då detta göres afannars svaga och blodfattige personer, eller på blodstockning i ögonen. Det förekommer äfven utan synnerlig ansträngning af synen blott genom 'blodfattigdom, hvarvid då, likasom organismens öfriga våfnader, dessa fina muskelpartier äro illa närda. Hvilken än orsaken är, så har v. Graefe häremot infört ett genialiskt en- kelt botemedel. Han låter corrigera det felande 1 ögonens accommodations förmåga genom bärandet af lämpliga glasógou. Då nu den förut an- strängde accommodationsapparaten i Ögonen sålunda en tid fått hvila ut och dessutom åtgärder vidtagits att stärka organismen i sin helhet, vin- nes väl ofta härigenom kurer emot det nämnda pinsamma lidandet, ehuru Om verkan af Secale cornutum. 19 vanligast ganska längsamt. Kan nu hos dessa, för det klara seendet vig- tiga muskelfibrer en lifligare sammandraglighet framkallas genom à dem verkande, på tjeuligt sätt invärtes begagnade medel, så vore härigenom en stor fördel vunnen. Jag har i alla inom min verkningskrets förekomna fall af detta lidande lyckats för längre eller kortare tid vinna detta ända- mål genom invärtes bruk af secale cornutum. Ett af de första hithörande iakttagelser var en fru, tjuguåtta år gammal, af ett skönt utseende, förut alltid frisk och som genomgålt tvenne normalt fórlópande barusängar. Ar 1855 om våren anlitade hon mig för sina ögon, hvilka redan i mera än elt års tid käuts så försvagade, att hon icke kunde sysselsätta sig med hvarken läsa eller sy längre än högst fem minuter, innan ögonen kändes smärla och snart derefter äfven hufvudvärk inträda förnämligast öfver pannan. Om hon deremot tillbragte sin dag alldeles sysslolös, kändes ingen hufvudvärk, ögonen icke smärta och syn- förmågan då icke märkbart förändrad emot det deu var i hennes förra friska tillstånd. Hos ögonen kunde ingen sjuklig föråndring iakttagas. Pupillerne voro väl något mer än vanligt sammandragne, men fullkomligt rörliga. Synvidden normal. Hon såg nära och fjerran ställda föremål lika- väl som förr. Ögongloberne käudes vid påtryckning hårdare än i det friska tillståndet. Nägon undersökning med ógonspegel vågade jag ej företaga af farhäga, att derigenom skada den i litt retligt tillstånd varande synner- ven. Aut lidandet utgjordes af en störing i ögats accommodations förmåga var utom tvifvel. I afseende å orsaken härtill, kunde någon ansträngning af detta organ icke anges. Patienten lefde áfven i den ställning att arbete endast behöfde bli för henne ett tidsfórdrif. Hon tyckte sjelf sig hafva märkt en begynnelse till denna svaghet i synförmågan samtidigt med ett aftagande i qvantiteten af menses. Digestiousorganernas funktioner an- gäfvos vara tröga. Emot denna ögonsjukdom föreskrefs nu secale cornu- tum, lio gran jemte kols, magnesia, alt lagas fyra gånger dageligen. Fyra dagar härefter inställde sig den sjuka åter, nu alldeles förtjust öfver den hastigt inträffade förbättringen. Hon fann sig numera kunna obehindradt sy och läsa. Detta tillstånd fortfor fyra månader, hvarefter det onda åter tycktes vilja inställa sig. Samma medel gafs ånyo och med samma verkan. Sedan dess har hon endast sällan behöft tillgripa sagde medikament, hufvud- 20 F. VON WILLEBRAND sakligen efter någon skedd ófvertrádelse af det gifvna rådet, att skonsamt .anlita sina ögon, serdeles vid sy och läsa. Sen denna tid har jag vid hvarje förekommande fall af accommo- dations störing användt mjöldrygan för att corrigera detta lidande och all- tid med önskad påföljd. Detta onda finnes väl lätt återfalla, der orsaken icke kan undvikas, nemligen synens ansträngande vid arbete med fina fö- remål, isynnerhet om detta måste utföras vid illa anbringad belysning. Men be- gagnandet af samma medel har städse åter hulpit. Jag tillägger här särskildt en anınärkning, som rörer vården om det uppväxande unga slägtet. Flera fall af accommodations störingar hafva nem- ligen hos oss förekommit bland skolbarn, synnerligen af den qvinnliga delen. En ansträngd sysselsättning med att läsa eller sy finnes, såsom förut nämndes, hufvudsakligen orsaka accommodations stóringar. Den framätlu- tande ställningen vid dessa sysselsättningar medíórer mekaniskt nödvändigt en venös blodstockning åt hufvudet och ögonen, och genom denna trögare blodeirculation måste den fina muskelapparat, hvaraf accommodationen huf- vudsakligen utföres, få en disposition att låttare förtröttas. Lägges nu här- till, att i skolor, kanske ofta äfven i hemmet, belysningen är olämpligt ar- rangerad, så att arbetet med läsa, skrifva eller sy måste af en del utföras i närheten af en lampa, hvars strålande värme eller bjerta ljus träffar ögonen och derigenom inverkar försvagande, under det att andra åter hafva sin plats sålunda ställd, att ljus ifrån flere håll träffar deras ögon och derige- nom inverkar störande à accommodations förmågan, så inses lätt orsaken hvarföre vi ibland det uppväxande slägtet se så många, der den naturliga öppna blicken gått förlorad och istället ersatts af närsynthet och kisögd- het. Att denna sida af helsovärden är af större vigt, än man tyckes derät vilja ge, torde af dessa antydningar falla sig klart. Inom min enskilda praktik har jag sett fall af rätt alfvarsamma accommodations störingar hos skolbarn, uppkomna af denna anledning. Hos alla dessa har det onda dock kunnat håfvas, åtminstone för någon tid, genom ifrågavarande medika- ment, hvilket åt barn getts i dosis af två eller tre gran fyra gånger dage- ligen. Vid accommadationsstöringar hos fullväxte har dosis varit fem eller tio gran, oftast i förening med magnesia, men vid complication med bleksot i förening med jern. Jag vidhåller här mitt i v. Graefes Ar- Om verkan af Secale eornutum. 21 chiv (loc. cit.) uttalade hopp, att genom införande af en invärtes verkan- de behandlingsmetod af accommodationsstöringar kunna wnderhjelpa den yttre mekaniska. Min afsigt har aldrig varit att minska värdet af den sednare. I fall af såväl akuta som kroniska ógoninflammationer har detta medikament ofta visat god verkan. Synnerligen har jag häraf frapperats vid gången af vissa pustulösa conjunctiviter och blephariter hos barn, hvilka antingen envist motstodo behandlingen, eller ofta recidiverade sålänge blott en local behandling anlitades, men der kuren vanns hastigt och fullständigt, då derjemte invärtes gafs secale cornutum. Deremot har jag icke lyckats vinna någon anmärkningsvärd för- del af samma medel för behandlingen af granulösa conjunctiviter och trachomer. I sammanhang härmed torde lämpligen ännn kunna lemnas en kort relation af ett fall af den besynnerliga sjukdomscomplexen, exophthalmus med hypertrofi af glandula thyreoidea och af hjertat, hvilken en händelse gaf mig tillfälle att närmare observera år 1855. Den sjuka var en ifrån landet inrest fru, dätrettiofyra år gammal, af medelstark kroppsbyggnad, synnerligen föränder- lig till sitt lynne och sedan många år tillbaka i hög grad svårmodig. Hon hade annars aldrig lidit af någon svårare sjukdom, hade lätt genomgålt tre barnsängar, hvaraf den sednaste för två år sedan. Redan sex månader före den tid, då hon nu rådfrågade mig, hade patientens omgifning begynt förmärka i hennes blick något besynnerligt, hvilket sedan utvecklats till en ganska oroande grad. Hennes närvarande tillstånd utmärktes främst af ögonglobernas sjukliga framträngande ur sina hålor, i lika grad hos hvardera ögat. Dock kunde ögonlocken ännu väl slutas. Conjunetiva var blek, pupillen rörlig, synfórmágan tycktes vara oskadd, såvida hon väl urskillde föremålen både aflägsna och nåra belågna. Dock kunde hon ej anstränga synen vid arbete, utan att snart känna smärta i ögonen. Glandula thyreoidea hypertrofierad i hela sitt omfång, hvilket tillstånd hon först på en sednare tid varseblifvit samtidigt med för- ändringen inom ögonen. Hjertat var förstoradt såväl till sin längd som till sin tvär-diameter. Susande biljud hörbara vid hjertats systole. Pulsen liten, hastig: 108—115 slag i minuten. Starkt susande i venerna på hal- 22 F.roN WILLEBRAND sen. Matlusten ombytlig, tidtals rätt god, magen annars i allmänhet trög. Sen den sista barnsängen hade menses varit sparsamma och ofta alldeles uteblifvit för någon månad. Lifmodern var ansvälld, hård och nà- got sänkt. Då denna egna sjukdomsföreteelse, hvarpå exemplen den tiden ännu varit serdeles sällsynta, icke hade, mig vetterligen, kunnat bli botad genom något medel, ansåg jag mig berättigad att använda det medikament, hvaraf jag apriori tyckte mig kunna vänta en gynsam effekt. Ordinationen blef secule cor- nutum iio gran fyra gånger dageligen. Redan efter en veckas begagnan- de af medikamentet syntes tydligt ögonens sjukliga framträngaude hafva aftagit. Härefter iakuogs dock, att detta tillstånd än något forsämrades, án åter förbättrades, utan upptäckbar orsak till den stundom sedda försåmrin- gen. Efter en i sex veckar härstädes undergången kur ville patienten nödvändigt återvånda hem, ifrån hvilket beslut jag ej kunde afhålla henne, då jag icke kunde lofva ett fullkomligt tillfrisknande och icke ens vågade försäkra en ytterligare förbättring. Vid då anställd undersökning gaf per- cussionen öfver hjertat matité i vida mindre omfång, än vid kurens början. Glandula thyreoidea hade synbarligen aftagit i volum och ögonen fram- trängde mindre ur sina hålor, hvarfóre hon ock vid hemkomsten af alla sina hemmavarande anförvandter helsades såsom mycket förbättrad. Sen denna tid har jag icke sett denna märkvärdiga patient. Hon har fre- quenterat utländska badorter och möjligtvis äfven undergátt behandling med andra medikamenter. Det onda skall hafva nått en vida mera van- ställande grad än vid den tid då hon derföre först rådfrågade mig. Hu- ruvida den af mig i början inledda kurplan hade, om den fortsattes längre tid, medfört ett varaktigt godt resultat, deröfver kan naturligtvis icke något ens sannolikt yttrande fällas. En af de inflammationer, der jag ännu tydligare kunnat skönja god verkan af secale cornutum, är rosen, erysipelas. Genom invärtes be- gagnande häraf afkortas Ögonskenligen gången af sagda inflammation. Min embetsbroder Prof. v. Becker har begagnat detta medel i sagde åkomma utvärtes med god påföljd. Vid några lidanden, der slapphet i utförsgångar varit sjukdomens väsende, har med stöd af samma indicatio- ner mjöldrygan användts och visat sin päräknade goda effekt. Härtill hö- Om verkan af Secale cornutum. 23 rer t. ex. glactorrhe. Förf. hade för nägra är sedan att behandla en ung fru, som råkat i ett tillständ af utmattning af den orsak, att mjölken oupp- hörligt rann ymnigt utför brösten. Huru ofta án barnet lades till att dia, rann deuna vätska dock utan afbrott ut. Flera olika medikamenter och yttre åtgärder hade redan användts häremot, men utan all verkan. Efter några få intagna pulver secale cornutum afstannade mjölkflytningen och ett fullkomligt normaltillstånd intrádde. Emot spermatorrhe är detta medikament redan länge berömdt. Jag har derlöre derom ingenting nytt att såga. Afven min erfarenhet besan- nar riktigheten af denna uppgift, dock må jag üllstä, att i de flesta hit hö- rande fall jag förvånats öfver, alt just emot detta lidande se verkan af nämnda medikament iuträda jemförelsevis långsamt. De inom området af min erfarenhet komne, härmed behäftade, sjuke hafva nemligen nödsakats att fortfarande i veckar och månader intaga detsamma, innan de befunnits vara sitt lidande qvitte. 2 Hvad slutligen det använda preparatet vidkommer, anser jag vatten extraktet af mjóldryga, Bonjeans ergotin, vara det bästa, dernäst åter helt enkelt pulveriseradt mjóldryga. Att vid detta medikament mycken noggrannhet fordras hos apothekare i afseende å varans godhet, torde för- tjena att påminna. Kornen böra visa i brottet den af pharmaceuterna väl kända, i gredlint stötande färgen och böra icke pulveriseras förr án vid medikamentets dispensering. Det med eter beredda extraktet, Wiggers ergotin, torde vara oljenligt, kanske vädeligt i praktiken, såsom både häf- tigt och opålitligt i sin verkan. Då jag här slutar denna korta relation öfver mina iakttagelser angående verkan af secale cornutum, den jag sökt framställa såsom varande elt irri- tament för en stor del af de, ur den gangliösa nervcomplexen utgående motoriska nervelementer, är jag långt ifrån att tro, att denna verkan vore egen eller specifik för detta medikament. Secale cornutum är icke det enda, som verkar sammandragningar hos lifmodern. Många andra läke- medel, t. ex. strychnin, digitalis m. fl. och sednast ännu electriciteten hafva beprisats såsom verksamma för detta ändamål. Så är det vil äfven med verkan af en större sammandraglighet hos de glatta muskelfibrerna inom andra organer. Man skall troligen vinna en ännu båttre effekt genom 24 F. VON WILLEBRAND andra medel. Min fulla öfvertygelse är, att hos en stor del af de, vid sjukbehandlingen mest anlitade medikamenter, dessa utöfva sin verksamhet just på denna väg. Att t. ex. det salpetersyrade silfver-saltet, terpentin, kallt vatten, isynnerhet dà det med styrka faller på den förut upphettade kroppen, alla utófva en sammandragande verkan à blodkárlens lumen, är lätt bevisadt. Att äfven blysockret, både utvärtes och invärtes begagnadt, fram- kallar sammandragning i blodkärlen, är visst, och att en stor del af de, i pharmakodynamikerna såsom tonica uppställda medel, hafva en analog effekt, synes mig troligt. En framtida erfarenhet skall, enligt hvad mina hittills gjorda iakttagelser tyda uppä, troligen komna att visa, att olika regioner af den gangliósa nervcomplexen hafva olika affinitet till olika artade kroppar, eller företrädesvis iriteras af skilda medikamenter. Ja det har t. o. m. synts mig, sasom skulle vissa kroppar, t. ex. Atropinet, kunna verka irri- terande pà vissa partier, men deremot fórlamande pà andra partier af gang- lienervsystemet. UM VYA VS VILLE MM VAT AR LAS LU N N VAT AA VA VAR USUS LED LES LUS AV LUE UA CURA VANS SS 7 7 VAT 003. VA DÉTERMINATION ANALYTIQUE DE LA FORME DES ONDES LUMINEUSES ELEMENTAIRES. PAR L. L. LINDELÖF. (Lu le 4 Avril 1859.) P our expliquer dans l'hypothése des vibrations les phénomènes de la lu- miére, on admet généralement que le mouvement primitif d'un point lu- mineux se propage dans toute direction par des ondes planes d'une éten- due indéfinie. Toutes les molécules éthérées, situées dans une méme on- de plane, se trouvent à un instant donné déplacées d'une méme maniére. On suppose encore que chaque molécule décrive, dans le plan de l'onde, une ellipse, qui dans certains cas se réduit à une circonférence de cercle, ou à une ligne droite. Toutefois le déplacement des molécules éthérées est excessivement petit, comparé à leur distances mutuelles, de sorte qu'il faut un grand nombre de mouvements primitifs, superposés et agissant dans le méme sens, afin que leur action devienne sensible. Ajoutons que toutes ces suppositions ne sont pas tout à fait arbitraires, plusieurs geo- mètres et surtout Cauchy ayant prouvé que l'existence et la propagation d'ondes planes, telles que nóus les avons décrites, est au moins compatible avec l'idée qu'on se fait nécessairement de l'éther comme un fluide élasti- que homogene. Ce qu'il y a de moins clair peut-être, c’est la naissance méme des ondes planes par les vibrations d'un seul point. Elle nous pa- rait en effet inexplicable, à moins qu'on n'admette que les vibrations "du 4 26 DH LT 'NID'ELOE: point lumineux qui ont lieu dans un plan quelconque, se propagent in- stantanément dans toute l'étendue de ce plan. Sans nous arrêter cepen- dant à cette difficulté, nous allons développer analytiquement les premiéres conséquences de la théorie des vibrations. Pour considérer tout de suite le cas le plus général, supposons que l'élasticité de l’éther soit différente suivant trois axes perpendiculaires X, Y, Z. Les vibrations paralléles à chacun de ces axes se propagent dans une direction perpendiculaire au même axe avec des vitesses différentes, que nous désignerons respectivement par c, 5b, c. Si l'on prend pour axes de coordonnées les axes de l’elasticite et que l'on construise un ellipsoide Æ 1 dont les demi-axes sont nog , = cet ellipsoide, qu'on appelle e//ipsoïde de polarisation, aura pour équation ax SE b a ee CR le 1) Il jouit de la propriété remarquable, que tout rayon lumineux se po- larise suivant les deux axes de l’ellipse, intersection de l'ellipsoide et du plan diamétral perpendiculaire à ce méme rayon. Il en résulte deux ra- yons ou deux ondes planes, ayant la méme direction mais polarisées per- pendiculairement l'une à l’autre. La vitesse de chacune d'elles est mesu- rée par l'inverse de celui des demi-axes de l'ellipse auquel les vibrations sont paralleles. Concevons maintenant le centre des coordonnées occupé par un point lumineux, qui donne naissance à une infinité d'ondes planes de toute di- rection. Apres l'unité de temps les ondes se trouvent éloignées Cu centre de tous les cótés et leurs plans enveloppent une certaine surface courbe, lieu des points, où les vibrations sont le plus perceptibles. Cette surface enveloppe est appelée onde élémentaire. C’est sou équation que nous allons chercher. Un plan P qui passe par l'origine des coordonnées a pour équation ax + By + yz= 0, 2) les coéfficients o, 8, 7, désignaut les cosinus des angles que la normale du plan forme avec les axes X, Y, Z. Pour trouver la vitesse avec laquelle se propagent les ondes paralléles à ce plan, il faut chercher son intersec- Détermination de la forme des ondes lumineuses. 97 tion avec l'ellipsoide E. Or, pour chaque point de cette intersection les deux équations 1) et 2) ont lieu. simultanément. Elles représentent. évi- demment une ellipse, dont on peut déterminer les demi-axes en cherchant son plus grand et plus petit rayon vecteur. ll s’agit donc de trouver parmi toutes les valeurs des variables x, y, z, qui satisfont aux équations pré- cédentes, celles qui rendent la fonction DE Ty 72 maximum ou minimum. Cela nous conduit aux trois équations RACE YA zdz=o a^ xdx + b’ydy + c’zdz = o adx + Bdy + ydz = o, entre lesquelles il faut éliminer les différentielles dx, dy, dz. À cet effet je multiplie les trois équations respectivement par 2, 1, u — À et u étant deux nouvelles quantités inconnues — et j'ajoute les produits; puis, éga- lant à zéro les coéfficients de dx, dy, dz séparément, j'obtiens Q^ x --Àxd-ue-o By -FÀy-tF uß=o 3) c z+ Àz + uy = o. Les cinq équations 1), 2), 3) doivent nous fournir les valeurs des cinq in- connues x, y, Z, p, 4, et par suite celle de la fonction u. Multipliant les trois equ. 3) resp. par x, y, z, et ajoutant les pro- duits, on trouve, en ayant égard aux équ. 1) et 2), 1 T Az -o, d’ou il suit 1 À=— 7. u Ayant substitue cette valeur dans les équ. 3), on peut leur donner les for- mes suivantes un” a Du wu" B 4) AES [i TA uu"y (DI 28 EL. L. LINDELÖF. Si l'on multiplie encore ces dernières équations par c, f, y, et qu'on ajoute les produits, il résulte ji et ran RERO. io gu o FE A ap rii 1 ELEM 1 ow) Un coup d'oeil sur les équ. 4) suffit pour montrer que le facteur u ne peut étre nul, parcequ'on aurait alors x = o, y = 0, z = o, ce qui ne s'accorde pas avec l'équ. 1); il faut donc qu'on ait E cT + EN + su -— 5) 1—aw 1—Uw 1— du Cette équation étant du second degré relativement à x, en fournit deux valeurs, soit z^ et x”, de sorte que 4 méme obtient quatre valeurs, sa- voir + z et + uw, ainsi qu'on pouvait le prévoir d'avance. Les valeurs absolues de u et x” représentent les deux demi-axes de l’ellipse suivant laquelle l'ellipsoide £ est coupe par le plan P. Dans ce plan il y a aiusi deux espèces de vibrations, dirigées les unes suivant z, les autres suivant z . De là resultent deux ondes di- stinctes, parallèles au plans P, et qui se propagent avec des vitesses diffé- rentes. En effet l'onde qui contient les vibrations parallèles à z/, se pro- 1 n . . N page avec la vitesse 77’ tandisque celle dont les vibrations sont parallèles Le PE . . à 4 , à pour vitesse 77 Designant par v indifféremment l'une ou l'autre 1 des deux quantités z' et =, et par v =, la vitesse correspondante, nous pouvons dire qu'aprés l'unité de temps, l'onde qui coincidait primitivement avec le plan P, se trouve transportée parallèlement à elle-même à la distance v de l’origine. L'équation de son plan sera alors ax + fly + yz— v, 6) la vitesse v étant déterminée par l'équation Faisant varier les coéfficients a, 9, y, on peut représenter pour le méme moment les positions d'uue infinité d'autres ondes planes. Cherchons main- tenant l'enveloppe de toutes ces ondes. Determination de la forme des ondes lumineuses. 29 La méthode qui s'y offre au premier abord, consiste à substituer dans l'équ. 6) à la quantité v sa valeur, tirée de l'équ. 7), et d'éli- miner ensuite un des paramètres c, 9, y à l'aide de la relation ce 46,-4yzz1. 8) Il ne resterait alors dans l'équ. 6) que deux paramètres tout à fait arbi traires, et il faudrait différentier successivement cette équation par rapport à l'un et l'autre de ces paramètres. Mais ce procédé, outre qu’il manque- rait de symétrie et d'élégance, serait à peine praticable à cause de sa pro- lixite. C'est pourquoi nous suivrons une autre marche‘ beaucoup plus simple, dont on saisira facilement l'exactitude. Au lieu de nous procurer une équation à deux paramétres, nous garderons les deux équ. 6) et 8) aux trois paramètres e, f, y. Quant à v, elle est une fonction implicite de ces paramétres en vertu de l'équ. 7). Différentiant sous ce point de vue, din p on Aur xda + ydB + zdy = Hö = de PR UA dj P dB cus ;; ^ ou bien (-ec-me(t-9)9- © D'un autre côté Pequ. 8) donne eda + Bdß+ ydy = o. 10) Si l'on éliminait à présent une des différentielles do, dB, d; entre les equ. 9) et 10), les deux autres seraient absolument indéterminées et l'é- quation résultante devrait avoir lieu indépendamment d'elles. Par conse- quent, si nous multiplions l'équ. 10) par un coëfficient inconnu v et que nous ajoutions le produit à l'équ. 9), nous sommes autorisés à faire dis- paraître séparément les coéfficients de toutes les différentielles de, dB, dy, ce qui nous conduit aux trois équations suivantes dv à x — — tva=o y — durae 11) 30 L. L. LINDELOF. BRD ] ee sell dv dv dv . " Il y reste a déterminer les dérivées partielles UD. dg dy A cet eilet on n'a qu'à différentier l'équ. 7), d'oà l'on tire doa d € du Nv via’ dv qw dp” Nw eh 120 dv 3:71.39 dy Nv vic k faisant pour abréger np je lg lt N -* (vi at (o- b) + (v- E 13) Avant d'aller plus loin, je fais observer que si lon multiplie les équ. 12) resp. par c, ß, y, et qu'on ajoute les produits, le membre droit de la somme disparait en vertu de l'équ. 7) et l'on obtient la relation simple dv dv dv «az P ag t Y DT 14) Multipliant de méme les équ. 11) par «o, f, y, et ajoutant les produits, leur somme peut être simplifiée à l’aide des équ. 6), 8) et 14) et se réduit à vtv=o, ce qui donne v=—v. : : F d dv dv dv Substituons maintenant dans les équ. 11) les valeurs de do dg =; el y que nous venons de trouver, nous aurons 1 a \ Mer 14 dT way 8 0) Toug No Comp Détermination de la forme des ondes lumineuses. 31 La somme des carrés de ces équations se réduit à NS x + + — 2° 16) Les mêmes équ. 15), multipliées par x, y, 2 et ajoutées, donnent ax By YE E A 5 1 Ec - = x? 7 Eia DO =, 17 AE b” 1172 e Nu (TT 27 v ) Reprenons encore nos trois équ. 15) et mettons y la valeur de N, tirée de l'équ. 16), nous aurons aprés quelques transformations av x vta! x" yq zta Bv 57 pp x? MTY-Tz—-4 yv z ue au ze 2 Multipliant ces trois équations resp. par x, y, z et ajoutant les produits, nous trouvons enfin, eu égard à la formule 17), x? y^ z LS ORT TED ET E 2 b? M ER AE RR a ox-Ry4-i- FS quete équation cherchée de l'onde élémentaire. On parvient à lui donner une forme plus simple, si l'on en soustrait l'identité 2 2 Hm 2 : le reste se réduisant alors à a? ax py cz METEO TETE yupyepzte Telle fut la forme sous laquelle Hamilton présenta le premier l'équation d'une onde lumineuse élémentaire dans un milieu à deux axes optiques. Le procédé par lequel nous y sommes parvenus, reposant sur la seule théorie des enveloppes, nous paraît avoir sur les méthodes géométriques, ordinairement employées, l'avantage d’être plus simple et de conduire plus directement au but proposé. m mi "n inde "f "3; hr 2 i ur u EM ninen® am er re Tr ER 2X ra Im. en Sitahomalsts À Bene, , on E hi +. an Tank, ui NOTE id ui sai AISA . !£$ 2 OR 2» : B 5 u "A a " ' LJ n PERTELLLLLELTE ELLE NEUE U EN N SE Sn N Vä 7 a dt 7 VE Du on Vi N a en N Se N Ze En un LOSUNG DER AUFGABE: DENJENIGEN PUNKT ZU FINDEN, DESSEN ABSTÄNDE VON DREI GEGEBENEN PUNKTEN ZUSAMMENGENOMMEN EIN KLEINSTES SIND, von FRIEDRICH WOLDSTEDT. (Vorgetr. d. 18 Jan. 1858.) EE DEC anim IN ris ich in einer Zeitschrift eine Abhandlung über die Lösung dieser Aufgabe angekündigt faud, nahm ich es mir vor, ohne die erwähnte Abhandlung gesehen zu haben, dieselbe zu lösen; doch ist es nicht meine Absicht diesen Gegenstand ausführlich und erschöpfend zu behandeln, sondern nur den Weg, welcher mir als der leichteste erschienen ist, nachzuweisen. Wenn die drei gegebenen Punkte durch drei gerade Linien verbun- den werden, so wird im Allgemeinen ein Dreieck entstehen; diess will ich voraussetzen, überzeugt, dass die Analyse dennoch die Auflösung auch für den Fall, wo diese Punkte in einer geraden Linie liegen, geben wird. Da ein ebeues Dreieck durch zwei Seiten und den von denselben gebil- deien Winkel vollkommen bestimmt ist, so werde ich einen von den Punkten und den dabei gebildeten Winkel C, und die von demselben 5 34 F. WOLDSTEDT, ausgehenden Dreiecksseiten a und 5 nennen; den Punkt C nehme ich als Anfangspunkt der Coordinaten an und lasse die x-Achse mit der Seite a zusammenfallen. Wenn ich nun annehme, dass der unbekannte Punkt, dessen Coordinaten x und y sein mögen, innerhalb des Dreiecks liegt, und dass die Abscisse des der Seite a gegenüberstehenden gegebenen Punkts 4 grösser ist als x, so wird die Summe der drei Abstände des unbekannten Puukts von den gegebenen Var ee NER, welcher Ausdruck nun in Bezug auf x und y differentiirt werden soll, und da x und y von einander ganz unabhängig sind, so muss der Coeffi- cient von dx und von dy besonders = O gesetzt werden. So bekomme ich die Gleichungen x Q-——x bcos C — x 0 VE + Mary cos Ca) FsnC =) * + bsin C — y ER cM = ———————— — (, xy F (a — xf 4- y? V(bcos C — x) + (bsin C — yy welche nach dem VVegschaffen der Nenner werden x [/ 3:5) ((a—c +) t P La? 3 y? M(bc0s Ca) + (bsinC —y] |. tJ (a — xy + 7°} { (bcos C — xy + (bsin C — y] ceno E RN Quail Hr GERA a — 7) P G1 icon Gs (isi C 2 V ((a ey) {(bcos C — x) 4 (bsin C =] x* 4-57. bsin C J (a — x) ty. Durch Division der ersten Gleichung mit der zweiten bekommt man: i 4 (bcos C— x) + (bsin C—y} y AA à CO MERA Lay + + cotgt C. Lösung einer geomelrischen Aufgabe. 35 Seizt man nun: x = rcosy und y = rsiny, so wird diese Gleichung: bsin (C — y) a SUvy = Ye — — 2breos (C— y) Er a^ — 2 arcosy + p U* sin’ (C — y) (à? — 2 arcosy 3 r^y = (0 — 2 brcos (€ — y) Fri a sin, welche Gleichung, geordnet nach den Potenzen von r, wird -, woraus folgt £a? sin? 7-b2 sin? (C-y)]. r2 — 2ab £acos (C-Y) sin? Y- bsin? (C-7) cosy3.r = ab? rins (C - Y)- sin? 73. Diese Gleichung aufgelöst giebt ab ( acos (€ ry) sin"y — bsin (C — y) Gap on (a siny b sin TE? y» {a siny - bsin 2 (C - y)) D} Æ ^ um V sin? (€ - -— Lb sin^y I cos” esp 2 ab cos (€—7 cosy + + b? cos? (CENT 7 ^ {asiny + bsin (C — E fa siny — b sin in (C — ; y t a b}acos(C- y)sin^y -bsin? en cosy €sin( ae Deos) 3. la siny + b sin nes DH |? siny — bsin (C — 7)| Wir haben also absin C ab sin (2y— C) = a siny + bsin ( QUE yy TT asiny - | bsin (C—; (ee Wenn wir den Nenner der ersten Auflösung wegschaffen, so ha- ben wir, wie aus einer leicht zu entwerfenden Figur erhellt, auf der lin- ken Seite den doppelten Flächeninhalt derjenigen zwei Dreiecke, deren Winkelspitzen, in dem einen der gesuchte Punkt, 8 und C, in dem an- deren der gesuchte Punkt, 4 uud C sind, auf der rechten Seite dagegen den doppelten Flächeninhalt des gegebenen Dreiecks ABC. Die erste Auflösung bestimmt also, dass der gesuchte Punkt auf der Seite c liegen soll. Da wir aber jede beliebige Seite des gegebenen Dreiecks c nennen können, so müssen wir schliessen, dass dieser VVerth von r nicht gilt, wenn die drei gegebenen Punkte ein Dreieck bilden, sondern nur, wenn sie in einer geraden Linie liegen. Bezeichne denn C in dieser Voraus- setzung den mittleren Punkt, wo also der Winkel © = 180° ist; dann 36 F. WOLDSTEDT. wird der Zähler 2 0 und auch der Nenner, weil der gesuchte Punkt of- fenbar in der geraden Linie der drei gegebenen Punkte liegen, und also siny = sin (C — y) = O sein muss. Der Werth von 7 wird also un- bestimmt; dass er aber wirklich = © ist, wird uns die folgende Betrach- tung überzeugen. Nennen wir die Abstände der äusseren Punkte und des gesuchten Punkts vom mittleren a, b und x, indem wir x positiv ansehen, wenn es ein Theil von a ist. Die drei Abstäude werden nun a—x, x und b4- x; die Summe derselben ist = a + b + x, welche also für den Werth x — 0 ein Kleinstes wird. In dem mehr allgemeinen Falle, wo die durch gerade Linien ver- bundenen gegebenen Punkte ein Dreieck bilden, gilt nun der zweite oben gegebene Ausdruck für r, und eine zweite Gleichung ist nóthig um die beiden Unbekannten r und y zu ermitteln. Aus den zwei ersten Glei- chungen lässt sich auch eine solche finden, welche eine vollständige Glei- chung des vierten Grades in Bezug auf r ist und trigonometrische Functionen von y nebst bekannten Grössen enthält. Wenn der zweite Werth von r darin eingesetzt wird, entsteht eine Gleichung des achten Grades in Bezug auf die trigonometrischen Functionen von y, welche jedoch durch Division mit dem gemeinschaftlichen Factor sin? (C — y)sin? y auf eine Gleichung des vierten Grades in Bezug auf tgty reducir wird. — Diess veranlasste mich einen anderen Weg zur Lösung meiner Aufgabe einzuschlagen. Eine zweite Gleichung für 7 und y bekomme ich, wenn ich für den Abstand des gesuchten Punktes vom Dreieckspunkte 3, 7, und für den Winkel zwischen r und e, y, die zweite Gleichung für » benutze. Nachdem sie gehörig entwickelt worden, erhält sie die folgende Form: | (a+beos C). rsiny - bsin C. rcosy=ab (sin C sin y4- 2 cos C. siny cosy - sin Ccos* y). Für meinen Zweck müssen also b, C, r, y in c, B, r, y verwandelt wer- den. Nun giebt das Dreieck, dessen Seiten a, r, r und zwei Winkel 7 7 sind, die Gleichungen: rsíny' = rsiny, r'cosy = a — rcosy, aus welchen ich herleite: E rsiny | a — rcosy SUM TAL OBERE TH cosy ee + Hain arcosy + r* Var 2arcosy +7: Lösung einer geometrischen Aufgabe. 37 Ausserdem ist es nóthig c und B durch die Gleichungen c sin B = b sin C und ccos B = a — b cos C wegzuschaffen. So bekomme ich nach einer leichten. Reduction die Gleichung | (2 a siny + b sin (C — y)) r- 2 a &bsin C. sin^y + a sin ycosy + bsin Ccos’yyr* + a bisu(C—y) + 2 cos C sin 1} Re Ich bekomme also einen Werth von » = o. Dieser Werth gilt in dem Falle, dass der Wiukel € sehr stumpf ist. In diese nach dem Dividiren mit 7 im Bezug auf diese Unbe- kannte quadratische Gleichung wird nun der Werth von r eingesetzt uu- ter folgender Form: ab ;sin C. sin’y + cos C. siny cosy — sin (C — y) cosy} €———— ld 9 r= a siny — b sin (Ga wonach man die folgende Gleichung von fünftem Grade bekommt: — D si? (C —y) £sin’y + 2 cosy} + 2 bsin? (C — y) [(a — bcos C). sin^y +2 bsin C sin^y cosy + a sin ycos’y + b sin C. cos? y] — sin (C— y) sin y [(à? —4 abcos C+ 3 D^ sin’ C). sin?y + AD^ sin Ccos C.sin^y cosy4- (3 à? - 6 abcos C+ U^ (2 sin? C+ cos? C) - siny cos^y 4- 2 bsin C (a d- bcos C). cosy] 3-2a [— acos Cssin*y + sin C(a— bcos C). sin'"ycosy — b(cos* C — sin’ C). sin?y cos^y + bsin C cos C. sin^y cosy] = 0. Da im letzten Gliede der Factor von 22 mit sin (C — y) ohne Rest theilbar ist, habe ich Sin (C — y)— o als eine Wurzel der obigen Glei- chung, welche nach der Division mit dieser VV urzel und nach der Auflö- sung der ersten und zweiten Potenzen von sin (C — y) wird — A bsin C(2 bcos C — a). sin’y cosy — 13 a^ — 6 abcos C 4- D^ (3 cos? C — sin? Ch. sin? ycos°y Also ist sin’y =O eine Wurzel dieser Gleichung, welche mit sin’y cos^y dividirt wird (a^ + 2 abcos C — U^ (3 sin” C — cos’ C). eu -—0 38 FE. WoLDSTEDT. ‚fa? + 2 abcos C — D^ (3 sin? C — cos’ C). ty — 4 bsin C (2 bcos C — a) tgty — 3 a’ + 6 abcos C — b (3 cos C — sin? C, N 2 woraus folgt 2 bsin C (2 bcos C — a) x (a —bFy sS ct ag (a +bcos CY — 3 0 sin C Aus dieser Gleichung kann man leicht herleiten (a+ bcos C)2- 30? sin? C COS IULII eg eg En Em RER EE Sp llo Dre EE S E Rec d 2 a+ a3 cos C-2a? b? sin? C-ab? cos C(7 sin? C-cos? C) + b’(1+2sin? C) + bsin C(a?-b2) 5 (9bcos C-a) (a + b cos C) — 3 bsim C d mo SADES wo N die Wurzel-Grösse bezeichnet. So bekommt man auch die W erthe von siry, cos(C—y)und sin (C— y), welche nóthig sind um nach der aus der ersten Gleicllung hergeleiteten zweiten Formel unmittelbar den Werth von 7 zu finden. Dieser wird, nachdem der gemeinschaftliche Factor aà^— £^ im Zähler und Nenner weg- gelassen worden, absin C£-a? + 4 abcos C + b? (5 cos? C-3 sin? C) Faby 3 £a* gran ab (cos? C-sin? C) 4- b? cos 0) C CORZRAS | NN I asc 0104 NU D Da das gleichschenkliche Dreieck, für welches die Formeln viel einfacher werden, besonders geeignet ist eine allgemeine Vorstellung der Lage des gesuchten Punkts zu geben, so werde ich diese Dreiecke be- sonders betrachten, indem ich in den obigen Formeln 5 = a setze. Es wird 2 sin C (2 cos C — 1) 4 sin € cos C > (1—4 sin? c) PNE Ed 1€ (1 + cos Cf — 3 sin? D 405° € (cos € C — 3 sin” LE 47 / Tgty = also y — 1 C, was vorherzusehen war; und QURE, , N=a’ Y2+ cos C—7 sin’ Ccos CX cos C-a V2 (Acos* C—3cosC+1) = a^ (2 cos C — 1) /2 (1 + cos C, Lösung einer geometrischen Aufgabe. 39 a sin C (—4 4- 4 cos C 5 cos? C — 3 sin? Cy x (2av3 &cos C cos? C — sin? [57 ege RU Leer 43 sin € I (1 + cos C) s ) 2cos € — 13 7/2 (1 + cos €) ER S Sa nr a £2 sin C x rdg + cos C) _ E ^ ERIT ME (1 4- cos Or A V3 sin €x don Dieser Werth von » ist richtig befunden worden, stimmt aber merkwürdiger Weise gar nicht mit der meiner Untersuchung zu Grunde gelegten ersten Gleichung für r. Wird in derselben erst b = a gesetzt, so bekommt man a sin Q y— €) SULy /— sin (C— y) welcher Werth von r für y = 4 C unbestimmt oder = 9 wird. Nach den gewóhnlichen Regeln wird in solchem Falle der wahre Werth durch Differentiation des Zählers und Nenners in Bezug auf y gefunden, wenn man nach dieser Operation ; = I C setzt Hier bekommen wir aber 4 . r = — 7» also den gesuchten Punkt ausserhalb des Dreiecks, welches cos $ ein unmögliches Resultat ist. Ich muss leider die Enträthselung dieses Umstands mir überlegenen Mathematikern überlassen. Der obige aus dem allgemeinen Ausdrucke für 7 hergeleitete Werth derselben Grösse für den Fall, wenn 5 = a ist, erleichtert, wie ich oben erwähnt habe, die Beurtheilung, in welcher Gegend des Drei- ecks der gesuchte Punkt liegen kann. In den jetzt fraglichen Dreiecken liegt er immer auf der vom Punkte C gegen die Seite c gezogene senk- rechte Linie, den Punkt C selbst mitgezáhlt. Wenn die Länge jeder der Seiten a und 5b der Einheit gleich angenommen wird, so ist für € = 90 r=0, 299, r nimmt immer ab, weun C wächst, bis C = 120°, bei welchem Werthe der Ausdruck von r mit oberem Zeichen =0 wird. 40 F. WOLDSTEDT. Für C > 120° wird der Ausdruck von r mit oberem Zeichen negativ also imaginär, während überall der Ausdruck von r mit unterem Zeichen den gesuchten Punkt ausserhalb des Dreiecks versetzt. Für das gleichseitige Dreieck gilt auch der Werth von r mit oberem Zeichen, also ER EB NR ars) v Um den wahren Werth von r, wenn i € = 30° ist, zu finden, müssen also der Zähler und Nenner im Bezug auf € differentiirt werden, wo- durch man bekommt r = cos € = 4 7/3- 0.866. Der gesuchte Punkt ist hier naturlich der Mittelpunkt des ein- und um-geschriebenen Kreises. Hieraus folgt also, dass 7 um so viel grösser wird, je mehr der Winkel € von 120? an abnimmt. Für € = 1? finde ich 7 = 0.9995, woraus ich schliesse, dass, während der abnehmende Winkel € sich der Grenze 0 nähert, der Abstand r immer der Grenze 1 näher kommt, und dass in einem beliebigen Dreiecke der fragliche Punkt am wenigsten vom Punkte des grössten Winkels entfernt ist. Um meine Formeln practisch zu prüfen, wandte ich sie auf ein rechtwinkeliges Dreieck an, wo die Seiten a — 2 und 5 = 1 den rechten Winkel € umfassen. Erst suchte ich den Winkel y zwischen r und a, Welchen ich = 50° 6.28 fand. Mit diesem VVerthe berechnete ich 7 nach der den Winkel y enthaltenden Formel und fand r = 0.39694. Nach der von ; unabhängigen Formel bekam ich dagegen 2(—-7+8%3) (o Br27, duco zwei negative und also imaginäre Werthe von r. Dieses Ergebniss ist mir wieder ein Räthsel, und ich muss also die Vorschrift geben r nach den beiden Formeln zu berechnen, da bald die eine, bald die andere, verkehrte Resultate giebt. — Aus den bekannten drei Theilen des gege- benen Dreiecks fand ich nun c = 75, A=63° 26.10 und B= 26° 33'.90. Ich werde den gesuchten Punkt mit N bezeichnen und AN — r* BN=r", den Winkel N4B =y setzen. Aus den bekannten a, r, y und b, r, C — y berechnete ich r” = 1.77179, CBN = 9 53,86 und Lösung einer geometrischen Aufgabe. 41 r =0.74060, CAN=A—y=20° 6.41. Dieselben Grössen berechnete ich noch nach den obigen Formeln, indem ich statt a, b, C, y, r erst c, 5, A, y, r und nachher c, a, B, ;^, r” seizte, und die von y abhängige Formel für r benutzte. So fand ich ;' = 0.74062, y = 4319.84 und r' = 1.7719, y” = ABN = 1640.17. Schliesslich berechnete ich noch r' nach der von y nnabhángigen Formel und fand 7 = 0,74060. Also geben die beiden Formeln doch zuweilen und wahrscheinlich im Allge- meinen einen übereinstimmenden Werth für ;. Ich schliesse diesen. Aufsatz mit der Untersuchung, ob der gesuch- te Punkt N in € fällt, wenn € = 120° ist, auch in dem Falle, wo a und 5 bedeutend verschieden sind. Ich nehme a = 10 und 5 = 1 an und suche erst y. Nur das obere Zeichen giebt ein positives ; und zwar y = 60° 0.00, woraus folgt 7» = 0. Die von y unabhängige Formel giebt mit dem oberen Zeichen » = $3 und mit dem unteren 0 A e REM ir WA ee 968 /11011 Um dieser Sache noch sicherer zu sein, nahm ich mit denselben b und C a = 100 an, und bekam y = 5973007 und mit diesem Win- kel r negatif und also imaginär. Wenn ich r unabhängig von y be- rechnete, wurde der erste Werth = 0, und der zweite ziemlich genau = 1, welcher aber nicht richtig sein kann, weil b = 1 ist, und der Punkt N immer dem Punkt des grössten Winkels am nächsten ist. Nachher be- rechnete ich mit dem gefundenen y und den nach einander = 0.1, 0,5, und 1.0 angenommenen Werthen für 7 die Summen der drei Abstände, welche wurden = 101.007, 101.118, und 101.508. Endlich gieng ich vom Winkelpunkte 4 aus, und bekam y' = 59° 30'.00, (also sehr nahe = 4, welchen Winkel ich = 59° 30,40 gefunden hatte), und mit diesem Werthe von y r = 0.9999, woraus also mit Bestimmtheit hervorgeht, dass N mit C zusammenfällt, weil y der Winkel zwischen r und c ist — Ich bin also jetzt vollkommen überzeugt, dass der Punkt N immer mit dem Scheitel eines Winkels, der gleich mit — oder grösser als — 120° ist, zu- sammenfällt. Ta. 2 EVE Utd x ZO RN Tr N a ER Á FANS IA $1391211995*11111313*7^5 EU SE SE EEE N SS EEE 33 LES AL 13213211113 11342 3 N EEE ES EEE SEE EEE EEE EEE N SE SEES ET NOTE SUR LA DETERMINATION DE LA DIRECTION DE COURBURE DES LIGNES PLANES DANS LE SYSTEME DE COORDONNEES POLAIRE, PAR N. G. pr SCHULTEN. (Lu a la Societe le 6 Nov. 1843.) == — 00000 -— 3 Te: regle bien connue par laquelle se détermine la direction de courbure des lignes planes dans le systéme de coordonnées rectangle ne pou- vant pas être appliquée commodément dans la construction géométrique d’equations dounées dans le systeme polaire, il m'a paru assez singulier qu'aucun auteur du Calcul Différentiel que je connaisse ne fasse mention d'une règle particulière trés-simple par laquelle peut se faire immédiate- ment dans ce systéme-ci celle détermination. importante, régle d'une ap- plication. presqu'aussi facile dans ce systeme que celle de l'autre dans le sy- steme rectangle. La règle en question, que j'ai employée il y a long- temps dans mes leçons sur cette brauche des mathématiques, se déduit, ainsi qu'on va le voir, dans le système de coordonnées polaire d’une ma- nière entièrement analogue à celle qui dans le système rectangle conduit à la règle correspondante. Soient d'abord, dans le triangle ABC (fig. 1) AB=a, AC=5, ^ BAD = a, ^ DAC - 8 et cherchons l'expression de AD. Ayant nommé AD = x, prolongé AD vers F et abaissé sur ADF et AC les perpendicu- laires BE, CF et BG, on aura 44 N. G. DE SCHULTEN. BE=asina, CE =b sin 8, BG =a sin (oa + 8). Donc A ABD = !ouxsina, A ADC=!bxsinß, A ABO = 1 ab sin (a + B), et par conséquent I ax sin a FA bx sin B= } ab sin (a + 8), d’où ur ab sin (c + ß, 1 UNIL LEN a sinatbsin p Soit maintenant BEC (fig. 2) une courbe quelconque donnée par l'équation u- ft dans un systéme polaire dont le póle est P, l'abscisse APB =: et l'or- donnée PB = x. Desiguons respectivement par Z et kA les accroissements arbitraires BPC et BPE de l'augle APB, £ étant un coefficient. quelcon- que moindre que l'unité et indépendant de #, et joignons BC qui ren- contre PE en D. La formule 1) nous donne sur-le-champ PD ft. f(t + h) sin h ft sin kh + f(t+ h) sin (h — TN valeur qu'il s'agit de développer suivant les puissances de 4. ‘Supposons à cet effet, pour abréger, ft=u, fuü+h)zuw, A—kzn ft.f(t+h)sinh=m, Stsinkh+ f(t+h)sin(h —kh)=n, = Ps et .designons, en général, par c,c',.. les dérivées du ‘premier, second, etc. ordre d’une fonction quelconque de % représentée par c, ainsi que par (c), (é), (ci), « - les valeurs respectives de ces fonctions pour 7-0. Il en résultera m = uu, sinh, n=usin kh + u, sin xh, m 2 u (u, cos h + u, sin A), n = ku cos kh + xu, cos xh tu, sin xA, m’=u(u, sinh+2u, cosh-u,sinh), n' =u, sinxh- 2x uy, cosuh — x u, sinxh — K'u sin kh, m =u(u sin h + 3u, cos h — Ju, sin h — u, cos Ah), d" =u sin Xh4- 3 su, cos xh — Zu, sin xh — nu, cos xh — Fu cos kh, et par suile Sur la courbure des lignes planes. 45 (m). o, (n) 9,- (m) €, (n,)= u, (m')z2uu, 0) = x, (m”)=u(3u" — u), (n°) = Inu’ — (E + Ju, où 2,2, .., qui expriment/les valeurs des z,, 24 ,, . . pourZ- o,ne sont évidemment que les dérivées de 4 par rapport a,2 du premier, second, etc. ordre. Donc (p) = (2)=3 0 — = (#) = eu =) ER, n Wu zu y. A —1x)u = ku, UN add (@ (nm' — mn ) — 9n (nm EAS ar 2 fi @ (nm — mn ) — 3n (nm — mn) (p = n? RUN D 3un SG (CST @ ys — mn )- a - vu ort e nm — mn LL SAT 3xu — (EK) 45» DEA po Zh u” zu —lu-u, m u un = MIU Lj — u—xu +1 AUS —ku. + (P —1)u— 9 Ex. Pp —k(1—2)u— 2:04). 5; L] 9 . . . E . D LI . . d’ou s'ensuit, par le théoréme de Maclaurin, p = PD = (p) + (p) k + 1(p)À] + gh, =u+ bé, h+ 4 (ku —k(1 — kju—2k(1 —k)E). HA gh, la fonction 7? ayant la propriété de s'évanouir pour Z — o. Or, en posant PE — g, nous aurons encore g=fletkh, g =fle+kh).k, q mf (E ER) E, .. et par suite (ef (am Ft E En ai mJftskis ue d’ou, par le théoréme de Maclaurin, qg=PE=u+tku.h + LE M yh, la fonction + prenant de méme, pour %=,o, la valeur de zéro. Bons 46 N. G. pe SCHULTEN PE—PD -i(&4 —h'4kü-—BEud2k(1—5) 9) 4 yh — gh, = Du HE hut 2 (1 — 2) À) 4- yh — gh, = LE — E) (a+ u) P + wh — ph, l'expression wh — ph h? s'évanouissant pour Z — 0 et prenant par conséquent, à cause de sa con- tinuile, pour une valeur de & quelconque au-dessous d'une certaine li- mite, une valeur absolue moindre que celle de la formule indépen- dante de 4 1E (1 — £) (a 4-99 — uy propriété qui a évidemment lieu aussi pour une valeur de & quelconque, pourvu que ce coefficient se trouve, ainsi que nous l'avons supposé, moindre que Punité, Le signe de PE — PD sera done, pour toute valeur de entre zero et une certaine limite ainsi que pour toute valeur de & moindre que l'unité, le méme que celui de ou? " aep er expression que, pour abréger, nous désignerons par Ft. Les formules précédentes de PD et PE se réduisant, pour A=o, toutes deux à ft, il est de plus évident que ces lignes conservent, indé- pendamment de la valeur du coefficient moindre que l'unité 4, l'une et autre le signe de ft pour une valeur de 2 quelconque au-dessous d'une certaine limite, Donc, quels que soient Z et A, pourvu que celui-ci reste moindre que l'unité et que celui-là ne franchisse pas une certaine limite, le cas de JA cp E entraine celui de PE—-PD=+,PE=+,PD=+, d’où PE — PD; le cas de Sur la courbure des lignes planes. 47 Ft=+H, ft = — celui de PE— PD =+, PE = —, PD = —, d’où résulte la valeur absolue de PE < celle de PD; le cas de LEE LE à celui de PE — PD 2 —, PE=+, PD=+, ce qui donne PE < PD; et enfin le cas de Ft=—, ft=— celui de PE — PD = —, PE- —, PD =—, d’où s'ensuit la valeur absolue de PE > celle de PD. Les résultats précédents ont évidemment lieu quels que soient les signes de h et de t, puisque le changement des signes de ces lettres n'in- flue en rien sur le raisonnement qui y a conduit. Ceci établi, fixons les notions de concavité et de convexité d'une ligne vers un point fixe en les définissant ainsi, qu'au point de cette ligne que l'on considère elle est dite cozcave ou convexe vers le point en que- stion selon que fous ses arcs terminés par le point considéré se tfouvent, tant de l'un que de l'autre côté de ce point, en-de-ça d'une certaine li- mite respectivement plus ou zmoins éloignés du point fixe que ne sont leurs cordes correspondantes. De cette définition, qui parait ne laisser rien à désirer pour la ri- gueur et qui, pour la simplicité, semble préférable à celle qui base l'idée de concavité: et de convexité sur celle de la zangente, s'ensuit sur-le-champ que la ligne représentée par l'équation polaire u= ft se trouve, au point relatif à l'abscisse £, concave ou convexe vers le pôle du systeme selon que les expressions ofri? ft et fee - i ont respectivement le méme signe ou des signes opposés: résultat qui se sim- 48 N. G. DE SCHULTEN plifie encore si on l'énonce ainsi, que la ligne en question se trouve, pour Vabscisse ^, concave ou: convexe vers le pôle selon que l'expression f? + 2/7 — feft est respectivement positive ou négative. Les auteurs du Calcul Différentiel rapportent ordinairement, pour la determination du. rayon. de courbure dans le systeme polaire, la formule (du? + u? dt”) 3 u dt d’u — i? dé — 9du di? mais ils n'expliquent pas à quoi tient le signe de cette expression. dans des cas particuliers. Ce qui précéde sert à combler cette lacune, en faisant voir que la formule dont il s'agit prénd une valeur positive ou négative suivant que la ligne en question se trouve, dans le point relatif à l'abscisse f, res- pectivement convexe ou concave vers le póle du systéme. ARE 331193173 LAN VAT ELLE VV AA LES LUE CA LAS VA UAR LEE LES VAÀ VAT VALTNRATN VAS V SN VAS LOS VAR ASA VA AV ANTECKNINGAR I NORD- TSCHUDISKAN; AF AUG. AHLQVIST. (Föredragna den 7 Febr. 1859). u © D ca — — Nord-Wschuderna eller Wepserna, hvilkas språk utgör föremålet för fól- jande anteckningar, äro afkomlingar af de i Nestors folkförteckning om- nämnda /Xesserna, hvilka, såsom man deraf kan sluta, på ena sidan om sig hade Karelarne och på den andra ett folk af Nestor benämndt Merer (sannolikt Tscheremisser). Om dessa sistnámndes område äfven antages hafva sträckt sig betydligt vestligare än hvad som nu är fallet, synes Wessernas gräns gått vida längre åt öster och bland annat innefattat sjön Bjelosero, vid hvilken en af Ruriks bröder nedsatte sig att herrska bland Med ett vidsträckt landområde stämmer ett jemnfó- de finska stammarna. väl öfverens, och i sjelfva verket måste relsevis större innevånartal Wessernas folk i fordna tider varit mycket talrikare än för det närvaran- de, då de i lång tid med framgång kunde göra motstånd mot Novgoro- dernas eröfringsförsök och stundom tillfogade deras härar betydliga neder- lag (se om Wessernas beröring och strider med Novgoroderna Sjögrens afhandling: Ueber die älteren Wohnsitze der Jämen). De mäste dock slutligen underkasta sig den mäktiga republiken, och nu begynnte den 7 50 A. AHLOWLST slaviska kolonisationen af dessa länder, hvilken, gående från söder norrut, icke slutade förr än vid Hvita hafvet, och understödd af makten, civilisa- tionen och antalet småningom i mångfaldiga riktningar genomskar och bortfrätte det finska folkelementet vid Ojat, Svir och Onega. Vid ett sådant sakförhållande är det ej underligt att de nuvarande Wepsernas antal knappt öfverstiger 16 tusen personer. De utgöra tvänne grupper, den ena utbredande sig långs Onegas sydvestra kust från Svirs utlopp ur denna sjö upp mot staden Petrosavodsk, den andra vid den i Svir fallande floden Öjats öfra utgreningar, på båda sidorna om gränsen mellan guvernementen Novgorod och Olonetz och i öster sträckande sig nästan till Bjeloseros vestra strand. De vid Onega boende W epserna bilda tre församlingar: S’oltjarv (F. Soutojärvi, R. IlIe.rosepo), Jag: (Topcraa och Kalajög (Psı6opsuroä). Den sydliga gruppen utgöres af följande församlingar; i Novgorodska guvernementet och kretsen Tihvin: Mügjärv (Marosepo), Korvoil (KapBoackoii), Pöloil (Ilexymm) och Enar (Bonosepo); i kretsen Djelosersk : Nas'em (Homema), Kuja (Kyüeroä) och Ponda! (Tomsasckoi); inom Olonetzska guvernementet och dess Ladeino- polska krets: Simjärv (Ilamosepo), Päsjärv (Hawogepo), W ärjärv (Kpnzosepo) Ladv (Jaasunckoii) Järv (Osepo), Nems (Hewxa), Widl (Busens), Ck! (Hukosepo), Karhil (Kapruueroïüï), Æustal (Pyckonckoit), Sadoveh (Corcsoft), // ı/hal (Hpocaascroë) och Samal (hvarest endast byn #/’arbal numera är vepsisk), i kreisen Wyitegra: Kustjarv (Kymrosepo) och Undjäarv (Vmaosepo . Båda dessa grupper var fórfatarn i tillfälle att besöka om som- marn 1855, då han uppehöll sig ungefär två månader med studium af Wepsernas språk i S'oltjärv och Ladv kyrkobyar, hvarest nedaustående anteckningar gjordes. Det grammatikaliska af dem sluter sig och bildar ett komplement till Prof. Lönnrots afhandling: Om det Nord-Tschudi- ska språket, Helsingfors 1853, hvilken egentligen är en framställning af verbläran i detta språk, och hvarmed tillsammans det af mig här levere- rade bildar eu temligen fullstáudig beskrifning öfver denna jämiska mun- art. Ordförteckningen åter, i hvilken äfven intagits ord ur nämnde för- fattares handskrifna anteckningar, är i flera hänseenden upplysande i frågan Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 51 le] om älskilliga finska ords och bildningsformers ursprungliga utseende och betydelse. De här intagna spräkprofven äro upptecknade på hvardera af författarns uppehällsorter inom VV epsernas landamären, sålunda att fabler- na (ur Krylovs fabelsamling) och evangelii-kapitlet af skrifkunniga bön- der blifvit på hvardera stället ur Ryskan öfversatta, oberoende af hvaran- dra. Det sistnämnda stycket förekommer redan i Prof. Lönnrots ofvan- nämnde afhandling i en öfversättning, gjord i vestra delen af Ojat- Wepsernas område och ger sålunda, såsom befinteligt nu i tre särskilda öfversättningar, anledning till intressanta jemnförelser mellan de olika orter- nas munarter, ehuru det för sitt alltför abstrakta innehålls skull ej kan an- ses vara något lyckligen valdt språkprof. Såsom förklaring och hjelpreda har förf. till dessa språkprof bifogat finsk öfversättning, hvilken hållits så ordagrann som möjligt och som för finska läsare torde vara tillräcklig till deras fullkomliga förstående. Då den Nord-Tschudiska dialekten sålunda i sin helhet nu blir bekant, då man förut eger en beskrifning öfver VVotiskan och en sådan äfven öfver Liviskan snart är att förvänta, äro finskans aflägsnare mun- arter numera temligen väl utredda, och med detta material vore det redan på tiden att skrida till utarbetaudet af en vetenskaplig grammatik öfver Finska språket, hvaraf såväl språkstudiet i eget land som vetenskapen öf- verhufvud äro i stort behof. De vepsiska ljuden hafva här blifvit betecknade med följande bok- Sven bd, Gels dora sch, Nn 0505 LV p, a SZ 93 t^e, u, ü, v. Om dessa ljudtecken är att märka följande: j uttalas af Onega- Wepserna med ett föregående lindrigt d, sålunda: djärv = Järv, djögi = jógi o. s. v., hvilken nyancering ej ansetts förtjena skild beteckning; © är ett dunkelt o-ljud och förekommer äfven i systerdialekterna VVotiskan och Estniskan; z, $, c beteckna samma ljud som de ryska 3, m, 4; ü detsam- ma som det finska y; alla öfriga bokstäfver uttalas. såsom i Svenskan och andra europeiska språk. Mouillerade konsonanter äro betecknade sålunda: I, n, Y o. s. v. och långa vokaler med ett streck öfver de enkla: à, i, ü, Helsingfors i Juni 1859. FÖKRFATTARN. 1. Spräkprof. 1. Sjette Kapitlet af Matthei evangelium. (Soltjärv.) 1. Kaikatei and'elta milostin teide raf- fan edes, sen t'àhta, mise hö teid mähtais‘: eika ei hne teile nagradad tatas teid'e taivhalis' es. 2. I muga kons andlet milostinan, ala torda its'eis edes, kut manitajad sätas si- nahohois i veráil, mise hvalitais heid m'ehed. Heng-rist sanun teile: hó sadihe jo itseleze nagradan. 3. Sina-se andle mılostin muga, mise hura kàzi sinun ei t'edais, min sädab oiged. 4. Olkha milostin sinun peitoline, i tat sinun, mähnu peitolisen, andab silei n'águl. 5. I kons sina ristitei, ala ol'e kut ma- nitelijau, kudamad l'übitas sinahohois i veräil seis ultaze ristmahaze, mise n’äh- tais heid rahvas. Heng-rist sanun teile: hó sadihe jo itseleze nagradan. 6. Sina-se, kons ristitei, mäne perthe itseis, i salpta itseis taga uks, risttei tatale itseis, kudam om peiteitsi. I tat sinun, n’ähnu peitolisen, andab silei n'águl. 7. Risttes ala sanu ligad, kut k’eleni- kad; ibo hö dumaitas, mise äiäs paginas heide linoba kuldnd. 1. Warokate antaa almuanne kansan edessä, sen tähden, että he näkisivät teidät: (muuten) ei tule teille palkkaa tai- vaalliselta isältänne. 2. Ja niin koska annat almun, elà tor- vela itsesi edessä, kuten pettäjät tekevät synagogoissa ja veräjillä (porteilla), ettà kiittäisi heità kansa. Totisesti sanon teil- le: he saivat jo itsellensä paikan. 3. Sinäpä anna almu niin, että vasen käsi ei tietäisi, min tekee oikea. 4. Olkaan almusi salainen, ja isäsi, náhnyt salaisen, antaa sinulle julkisesti. 5. Ja koska sinä rukoelet (ristitet), elà ole kuin petteljàát, jotka rakastavat synago- goissa ja porteilla seisottauda ristiymáàn, että näkisi heitä kansa. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan. 6. Sinäpä, koska rukoelet, mene huonee- sesi ja salpaa taaksesi ovi, rukoele isääsi, joka on salassa. Ja isäsi, nähnyt salai- sen, antaa sinulle julkisesti, 7. Rukoellessa elä sano liikaa, kuin pakanat; sillà he ajattelevat, ettà liiasta puheestansa tulevat kuulluiksi. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 53 8. Algei lingei heile mugomad; ibo Vetab tät teid'e, mis teil om nus, edel teid’e pakitsus hänel. 9. Ristkatei (6 muga: tal meid'e, kudam oled taivhal! sädkahaze puhthaks nimi sinun. 10. Tulgha tsarstv sinun; olkha vald si- - nun i mal kut taivhas. 11. Leib meid'e kaikutseks päivaks an- da meile Cànambái. 12. I pásta meile velgad meide kut i mö pästam velghisile meide. 13. Ala anda meid smülta; a p’ästa meid lükvas. Ibo sinun om tsarstv i vägi i kulund igan kaiken. Amin. 14. Ibo kons tó pästäskanded raflale grähkad heide: p'ástab i teile tat teid'e taivhaline. 15. A kons tó ed pästkoi mehile gräh- köid heid'e, i tät teide ei pásta grähkoid teid'e. 16. Kons-se tó pühitad; algei olgei holivad, kut manitelijad; ibo hö ottaba itseze päle pimedad rosad, siks mise osuttaze raffale pühitaiks. Heng-rist sa- nun teile: hö sadihe jo itseleze na- gradan. 17. Sina-se, kons pühitatei, voida pä sinun i peze rosa sinun. 18. Mise sima ed osutaisitei raffan edes pühitajann, no (alan edes sinun, kudam peitol; i tat sinun, nägi peitolis en, andab silei n'águl. 19. Algei keradelkoi itseletei elod mal, kus koja i rosteh sób i kus varghad kai- veldas i vargasteldas. .tauda kansalle paastoajiksi. 8. Elkää olko heidän kaltaisensa; sillà isänne tietää, missä teillà on tarvis, ennen anomistanne häneltä. | 9. Rukoelkaa te niin: isämme, joka olet taivaalla! tekeytyköön puhtaaksi nimesi. 10. Tulkoon valtakuntasi; olkoon val- tasi niin maalla kuin taivaassa. 11. Leipämme jokaiseksi päiväksi anna meille tänä päivänä. 12. Ja päästä meille velkamme kuin mekin päästämme velollisillemme. 13. Elä anna meitä peltää; vaan päästä meitä kavalasta. Sillä sinun on valtakun- ta ja voima ja kunnia iän kaiken. Amen. 14. Sillä kuin te päästätte kansalle (muille) heidän syntinsä: päästää teillen- kin taivaallinen isänne. 15. Ja kuin te ette päästä kansalle hei- dàn syntiänsä, isännekään ei päästä tei- dän syntiänne. 16. Koska paastoatte; elkää olko huo- lenalaiset, kuin pettelijät; sillä he ottavat päällensä pimeät muodot, siksi ettà osoit- Totisesti sa- non teille: he saivat jo ıtsellensä palkan. 17. Sinäpä, kuin paastoat, voida pääsi ja pese muotosi. 18. Ett' et osoittautuisi kansan edessä paastoajana, vaan isäsi edessä, joka on salassa, ja isäsi, salaisen näkijä, antaa sinulle julkisesti. 19. Elkää keräelkö itsellenne hyvyyttä maalla, jossa koi Ja ruoste syöpi ja jossa varkaat kaivelevat ja varastelevat. 54 A. AHLOVIST 20. No keradelgad itseletei elod taiv- hal, kus ei koja i rosteh sókoi, i kus varg- had ei kaivkoi i vargastelkoi. 21. Ibo kus elod teide, siga linob i heng teid'e. 29. Valgtus hibjäle om silm. I kutom silm sinun puhtas, se kaik hibj sinun valg- tus linob. 23. Kut silm sinun paha, se kaik hibj sinun pimed linob. I muga, kut valg- tus, kudam sinus, pimed, se pimed sen enamb. 24. Ni ken ei voi kund'elta kahtele kuh- mule; ibo üht Iimob vihadamaha, a tost armastamaha, ili ühtele hengen panis kan- dob, a tost ni m'eles ei pidaskanda. Ed voi kund'elta jumalale i mamonale. 25. Siks pagisen, teile: algei holdkoi hengel itsetei, mi teile sóda i mi joda; i hibjäl teide, mihe sätaze. Heng eik e- namb söndad i hibj sobid? 26. Katsuhtagad lindide päle taivha- liside: hö ei semekoi, ei rahnkoi, ei ke- rakoi purnihe; i tät teid’e taivhaline sötab heid. Edik tö äi heid enamb? 27. I ken teis holdub i voib lisáta it- seleze kazvod hot ühten kürambles' en? 28. I sobis min holdud? katskad pel- dohsile tsvetile, kut hö kazvdas: ei rakoi i ei kezerkoi. 29. A mina teile sanun, misei Solomon kaikes kulus itseze muga ei sádnuze kut kaikutte heis. 30. Kut peld-heinan, kudam fänambäi kazvab, a homenn tatztud linob pätshe, jumal muga sädatab: se lujembha völ teid, vähän-kündliad, sädatab. 20. Vaan keräelkää itsellenne hyvyyttà taivaassa, jossa ei koi eikä ruoste syö, ja jossa varkaat ei kaiva eikà varastele. 21. Sillä missä teidän hyvyytenne, siellä on henkennekin oleva. 22. Valkeus ruumiille on silmä. Ja kuin silmäsi on puhdas, niin koko ruumiisi on oleva valkeus. 23. Kuin silmäsi on paha, niin koko ruumiisi on oleva pimeä. Ja niin, kuin valkeus, joka sinussa on, on pimeä, niin pimeys on sen enempi. 24. Ei kukaan voi totella kahta her- raa; sillä yhlä tuiee hàn vihaamaan, vaan toista rakastamaan, eli yhdelle panee hän henkensá, vaan toista ei pidà mielessänsä. Et voi totella jumalata ja mammonaa. 25. Sentähden sanon teille: elkää huo- liko hengellänne, mità teillà on syödä ja mitä juoda; ja ruumiillanne, mihin pukeu- tua. Eikó henki ole enempi syömistä ja ruumis vaatteita? 26. Katsahtakaa taivaallisten lintujen päälle: he eivät kylvà, eivät leikkaa, ei- vätkä kerää hinkaloihin; ja taivaallinen isänne syöttää heitä. Ettenkö te ole paljon enempi heitä? 27. Ja kuka teista huolistuu ja voipi lisätä itsellensä kasvua vaan yhden kyy- närän? 28. Ja vaatteista milä huolistutte? kat- sokaat pellon kukille, kuin he kasvavat: eivät tee tyótà eivätkä kehrää. 29. Waan minä sanon teille, ettà Salo- monkin kaikessa kunniassansa niin ei pu- keutunut kuin jokainen heistä. 30. Kuin pelto-heinän, joka tänä päivänä kasvaa, vaan huomenna on oleva viskattu pätsiin, jumala näin pukee: sen enemmän vielä teitä, vähän-tottelevaiset, hän pukee. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 55 31. Algei holdkoi i pagiskoi: mi meile sóda? ili, mi joda? ili, mihe sätaze ? 32. Siks mise kaiked sida etstas Ke- lenikad, i siks mise Vetab tat teid'e taiv- haline, mis teile kaikes sis om nus’. 33. Etskad esmäks tsarstvad jumalan i oigtust hänen; i kaik se pandeltas teile. 34. I muga algei holitakoi homnelis'es páivas. Ibo homneline itse linob holi- tamaha itseze nüsis. Om kaikuts'el päi- val its'eze holi. 31. Elkää huoliko ja puhuko: mità meil- le syödä? eli, mitä juoda? eli, mihin pu- keutua ? 32. Sillä että kaikkea sitä etsivät paka- nat, ja siksi ettà taivaallinen isánne tie- tää, että teillä kaikesta sitä on tarvis. 33. Etsikää ensin jumalan valtakuntaa ja hänen oikeuttansa; ja kaikki se annetaan teille. 34. Ja niin elkää huoliko huomeisesta päivästä. Sillä huomeinen tulee itse huoli- maan tarpeistansa. Jokaisella päivällä on oma huolensa. Detsamma. (Ladv.) 1. Kaikasetei andelta milostinad teiden rahfan aigann, mise rahvas sen m'ühtais: eika ei linne teile palkad tatas teiden taivhalis' es. 2. I muga kons andat milostinan, ala torda itseis edes, kut litsemerad ratas sinahohois i irdal, mis'e kitetais heid rah- vas. Heng-rist pagisen teile: hó saiba jo its'elezei palkan. 3. Sina-so andle milostin muga, mise hura käzi sinun ei t'etais, min radab oiged. 4. Da linnob milostin sinun tetmátoi; i tat sinun, peitolisen n’ägı, andab sineis silmis'. 5. I kons ristitei: ala ole kut litseme- rad, kudamad l'ubitas sinahohois i irdal seista malitvol, mise n'áhtais heid rah- vas. Heng-rist pagisen teile; hó saiba jo itselezei palkan. 1. Warokaa antaa almuanne rahvaan aikana, ettà rahvas sen näkisivät: ei ole oleva teille palkkaa taivaalliselta isäl- tänne. 2. Ja niin koska annat almun, elä tor- veta itsesi edessä, kuin ulkokullatut te- kevät synagogoissa ja ulkona, ettà kiit- täisivät heitä kansa. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan. 3. Sinäpä anna almu niin, ettà vasen käsi ei tietäisi, min tekee oikea. 4. Olkoon almusi tietámátóin; ja isási, salaisen näkijä, antaa sinullesi julki- sesti. 5. Ja koska rukoelet: elä ole kuin ul- kokullatut, jotka rakastavat ulkona ja sy- nagogoissa seisoa rukouksella, ettà näki- sivät heitä kansa. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan. 56 ASAÄBBOV IS: 6. Sina-so, kons ristitei, mäne itseis perthe, i salpta jälgel-päi uks, i ristte tä- tale sinun, kudam ei n'águ; i tat sinun, peitolisen n'ági, andab sineis‘ silmis. 7. Risttes-so algad pagis koi ligaks, kut Kelevesad; ibo hö mreles pidetas, mise 8. Algad olkoi mugoitsed; ved tat taiv- haline tetab mi teile tarbis, edel teiden pakitsust hänel. 9. Ristkasetei tó muga: tatoi meiden, kudam oled taivhal; puhtas nimi sinun. 10. Warastamai tsarstvad sinun;' da linnob vald sinun i mal kut taivhal. 11. Leib meiden nasusmi anda meile tünambáisel päival. 12. I jätä meile völgad meiden, kut i mó jätämei vólgnikoile meiden. 13. I ala anda meid iskusaha; a p’ästa meid pahas. Sidamed mi sinun om tsarstv i vägi i slav igaze. Amin. 14. I kut rubendatei prostmaha mehil grähad heiden, prostib i teile tat teiden taivhaline. 15. A kut etei prostkoi mehil grähid heiden, i tat teiden ei játa grähid teiden. 16. Kons pühitatei, algad olgoi hós akod kut litsemerad; ved hö ottas itseze pile pimedad modod, mise osuttaze rahfale pü- hitajiks. Heng-rist sanun teile: hö saiba jo itseleze palkan. 17. Sina-so, pühitades, voida pà sinun, i peze mod sinun. 18. Mise ei osuttaze rahfan edes pühi- tajaks, a edes tatan sinun, kudam peitos; i tat sinun, nägı peitolisen, andab sineis' silmis‘. 6. Sinäpä, koska rukoelet, mene huo- neesesi, ja salpaa jälellà ovi ja rukoele isällesi, joka ei này; ja isäsi, salaisen nä- kijä, antaa sinulle julkises i. 7. Rukoellessa elkää puhuko liiaksi, kuin pakanat; sillä he luulevat, ettà pal- joista puheista tulevat kuulluiksi. 8. Elkàà olko semmoiset; tietäähän taivaallinen isà, mikä teille on tarpeen, ennen anomistanne häneltä. 9. Rukoelkaa te nàin: isà meidän, joka olet taivaalla; puhdas nimi sinun. 10. Odotamme valtakuntaasi ; olkoon val- fa sinun niin maalla kuin taivaalla. 11. Leipämme täyttävä anna meille tänä päivänä. 12. Ja jätä meille velkamme, kuin me- kin jätämme velkamiehillemme. 13. Ja elä annameitä kiusaukseen; vaan päästä meitä pahasta. Sentähden että sinun on valtakunta ja voima ja kunnia ikänsä. Amen. 14. Ja kuin rupeatte anteeksi-antamaan muille heidän syntinsä, anteeksi-antaa teil- lenkin taivaallinen isänne. 15. Waan kun ette anteeksi-anna muil- le heidän syntiänsä, niin isánne ei jätä teidàn syntiänne. 16. Koska paastoatte, elkää olko surul- liset (?) kuin ulkokullatut; he ottavat päällensä pimeät muodot, ettà osoittautua kansalle paastoajiksi. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan. 17. Sinäpä, paastotessa, voida pääsi, ja pese muotosi. : 18. Ettà ei osoittautua kansan edessä paastoajaksi, vaan isási edessä, joka on salassa; ja isäsi, salaisen näkijä, antaa sinullesi julkisesti. Anteckningar i Nord-Tschudiskan, 57 19. Algad kerakoi itseletei elod mal, kus kojeh i rosteh söb i kus varghad kai- veldas i vargasteldas. 20. A keragad itseeletei elo ‘taivhal, kus ni kojeh ni rosteh ei sö, i kus varghäd ei kaivkoi i ei vargastakoi. 21. Wed kus elo teiden, sigal linnob i südäi teiden. 22. Tohus hibjäle om silm. I muga linnob silm sinun puhtas, se kaik hibj sinun käbed linnob. 23. Linnob silm sinun huba, se kaik hibj sinun pimed linnob. I muga, kons valged, kudam sinusais, pimed, se pimed tobjemb völ. 24. Ni ken ei voi rata kahtele kuhmu- le; libo ühted ei voiskanda m’ähta, a toi- sen l'ubiskandob; libo ühtele radeits'ob kaikel südáit, a toisel vilu südäi. Etei voikoi rata jumalale i mamonale. 25. Sida med pagis'en teile: algad holt- koi hengel teiden, mi teile sóda, i mi joda; ei hibjàl teiden, mihe sobitaze. Heng eik tobjemb sómist i hibj sobid? 26. Katskatei linduiden päle taivhalisi- den: hó ei semekoi, ei rahnkoi, ei kera- koi aittoihe; i tat teiden taivhalıne sötab heid. Eteik tö parembad heid? 27. I ken teisatei holdub i voib lis'áta its eleze kazvod hosa ühten küran? 98. I sobis min holdutei? katsuhtagad póldoiden änikoile, kut hö kazvetas: ei rakoi i ei kezerkoi. 29. No mina teile pagisen: mise i So- lomon kaikes slavas itseze muga ei sobi- nuze, kut kaikutte heis'azei. 19. Elkää kerätkö itsellenne hyvyyttà maalla, jossa koi ja ruoste syö, ja jossa varkaat kaivelevat ja varastelevat. 20. Waan kerätkää itsellenne hyvyys taivaalla, jossa ei koi eikä ruoste syö, ja jossa varkaat eivät kaiva eikä varasta. 21. Sillä kussa hyvyytenne on, siellä on sydämennekin oleva. 22. Kynttilà ruumille on silmä. Ja niin (jos) silmäsi on puhdas, niin koko ruumiisi on valoisa (?). 23 (Jos) silmási on paha, niin koko ruumiisi on pimeá. Ja niin, koska valkea, joka sinussasi on, on pimeä, niin pimeä sitä suurempi vielä on. 24. Ei kukaan voi tehdä työtä kahdelle herralle; eli yhtä ei voi nähdä, vaan tois- ta rakastaa; eli yhdelle iloitsee kaikella sydäntä, vaan toiselle on kylmä sydan. Ette voi tehdà tyótà jumalalle ja mam- monalle. 25. Sentähden sanon teille: elkáá huo- liko hengellänne, mitä teille on syödä, ja mitä juoda; ei ruumiillanne, mihin puke- utua. Eikö henki ole suurempi syömistä ja ruumis vaatteita? 26. Katsokaa taivaallisten lintujen päälle; he eivät kylvä, eikä leikkaa, eikä kerää aittoihin; ja taivaallinen isänne syôttäà heitä. Ettekó te ole paremmat heitä ? 27. Ja kuka teistänne huolestuu ja voipi lisätä itsellensä kasvua vaikka (vaan) yh- den kyynärän? 28. Ja vaatteista mitä huolistutte? kat- sahtakaat peltojen Kkukkaisille, kuin he kasvavat: eivät tee tyótà eikä kehrää. 29. Waan minä sanon teille: että Sa- lomonikin kaikessa kunniassansa ei pu- keunut niin, kuin jokainen heistä. 58 A. AHLQVIST 30. Kut-so póld-heinan, kudam tänam- bài kazvab, a homenn lükäitas páts he, ju- mal muga sobitab; sen enembal teid usk- matomad. 31. Algad holdkoi pagistes: mi meile sóda? libo, mi joda? libo, mihe sobi- taze ? 32. Sida med mi kaiked wetsida etsi- tas Kelevesad, i sida med mi tetab tät teiden taivhaline, min tó ka kes sid ole- tei nüsas. 33. Etskatei ezmäi tsarstvad jumalan i oigtud hänen, i kaik n'etse pantas teile. 34. I muga algad holdkoi homnises páivas. A homnine itse linnob holdmas itseze nüsis. Zdovolno kaikuts el päival itseze holid. 30. Kuinpa pelto-heinän, joka tänä päi- vänä kasvaa, vaan huomenna työnnetään pätsiin, jumala niin vaatettaa; sen enem- män tietä uskomattomat. 31. Elkää huolistuko sanoen: mità meille syödä? eli, mità juoda? eli, mihin pu- keutua? 32. Sentähden että kaikkea tätä elsivàt pakanat, ja sentähden että taivaallinen isänne tietää, minkä te kaikessa siinä olette tarpeessa. 33. Etsikää ensin jumalan valtakuntaa ja hänen oikeuttansa ja kaikki tåmä pan- naan (annetaan) teille. 34. Ja niin elkää huoliko huomeisesta päivästä. Vaan huomeinen on itse huoli- va tarpeistansa. Kyllä on jokaisella päi- vällä omia huoliansa. 2. Fabler. (S oltjárv Mezjaine i lambas. “Omik eläid’e keskes kenni, ken enam- ba meid hüvut silei tegis ?'" küzi mesjäine mehel. — Om, sani metse. — ^A ken?" — Lambas; siks mise hänen vil milei pi- dab, a sinun mezi milei vaise maged. Edik tahtoi teta tost aziad, kudamt móto mina lugen lambhan enambaks hü- vuden sädajaks mil sinun, mezjäine? Lam- bas milei itseze villan andab ilman vä- sundata, a kons sina andad milei its'eis meden, milei ühläi pidab völ varaita si- nun nokid. Mehilainen ja lammas. "Onko elävien seassa ketään, joka e- nemmän meità tekisi sinulle hyvyyttà ?" kysyi mehiläinen ihmiseltà. — On, sanoi tämä. — "Kuka?' — Lammas; sentähden että hänen villansa on minulle tarpeen, vaan sinun metesi minulle vaan on makea. Etkó tahdo tietää toista asiaa, jonka tähden minä luen lampaan suuremmaksi hyvän tekijäksi kuin sinun, mehiläinen ? Lammas antaa minulle villansa ilman vai- vatta, vaan kuin sinä annat minulle metesi, minun aina pitää vielä pelätä sinun piik- kiäsi. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 59 Ort. Küzütihe orlal: min tähte sötat sina it- seis poigid muga korttas? Orl sani: "roh- titaisik hö, kazvdud, lähetaze päivan- no, kutab mina heid sótaisin alahal mal?" Kukoin-karangaine. ^Sanu milei, küzi kadag kukoin-karan- gais el, miks sina muga tuskav oled si- ritsi mänijan mehen sobihe? Mida sina tahtöit sáta heis? Mihe hó sileis hü- vad?" — Ni mihe, sani kukoin-karan- “gaine; a mina muga en tahtoi rastta heid mehel, tahtoin vaise rebitada heid. Lambas i jumalan-lindine. Jumalan-lindine istihe lambhan päle, mise rastta hänel vähäisen villad its'eze pezaks. Lambas savodi verdusine hüpta sinna i t'ánna. "Kut? mite sina milei üh- tel muga skup?' sam jumalan-lindine. “Paimnele sina lazget ottaits'esais kaiken nahkha-sai villan, a milei otkasit pitsu- kaises klakises. Miks muga n'etsen sä- dad?" — N'etsen sádan siks, sani lam- bas, ed malta milai minun villad muga kebjäs otta kut paimen. Koir, Koir pidaten su-palaisen lıhad, kuda- man hän tembais povaral, hüppästihe jö- kehe, mise pästa küksenduses; hän ujub, katsub vetehe i n'ágob itstaze i lihan. Teravas langeni hänele ohvot i n'etsel li- hal isandann olda, i hàn tahteli hvatta hambhil sen itseleze, sid — kadotihe mo- Kokko. Kysyltin kokolta: min tähden syötät (kasvatat) sinä poikiasi niin korkeassa ? Kokko sanoi: "uskaltaisivatko he kasva- neina lähelä päivän tykó, jos minä heitä syöttäisin alahalla maassa?" Orjan-ruoska. "Sano minulle,” kysyi kataja orjan-ruos- kalta, “miksi sinä niin kärkäs olet ohitse menevän ihmisen vaatteihin? Mitä sinä tahdot tehdä heistä? Mihin he sinulle hy- vat?" — Ei mihinkään, sanoi orjan-ruos- ka; vaan minä niin en tahdokaan temmata heitä ihmiseltà, tahdon vaan repiä heitá. Lammas ja padskyinen. Pääskyinen istuihen lampaan päälle, etta temmata häneltä vähän villaa pesäk- sensá. Lammas alkoi suuttuneena hyppiä sinne ja tänne. "Kuinka? mintáhden sinä olet minulle yksinänı niin ahnas?" sanoi pääskyinen. "Paimenelle sinä sallit ottaa itseltäsi kaiken villan nahkaan asti, vaan minulle kiellät pikkuisesta tuppuisesta. Miksi niin tämän teet?" — Tämän teen siksi, sanoi lammas, et osaa minulta vil- laani niin kepeasti ottaa kuin paimen. Koira. Koira, pitäen suu-palaisen lihaa, jonka hän tempasi keittájaltà, hyppäsi jokehen. ellä päästä tavoittamisesta, hän uipi, kat- soo vetehen ja näkee itsensà ja lihan. Sukkelaan lankesi hänelle halu tällenkin lihalle olla isäntänä, ja hàn tahtoi ham- pailla temmata sen itsellensä, sitten — 60 A. AHLQOVIST lembad. — Skup ni kons ei ole küläine i mugomal man’eral paksus kadotelob isen, mi hänel om. katosivat molemmat. — Ahnas ei koskaan ole kylläinen, ja semmoisella tavalla use- asti kadottaa senkin, mikä hänellä on. Desamma. (Ladv.) Mezjaine i lambas. “Omik keskes sivatoil ken mugoi, ken enemban meid hüvitais sindäis ?' küzu mezjäine ristitul. — Muga, sanui, n' etse, — “A ken? — Lambas; sida med, mise vil hänen minein proidimatoin, a sinun mezi minein sen maged. Tahtoidik teta toisen statan, kudamad med lugen lambhan tobjembaks minun Vähta hüvitajaks, mi sina, mezjäine ? Lam- bas andab minein itseze villan radota; a kons sina andad minein itseis meden, se minein kaikan tarbis völ varaita sinun ko- kaidust. Orl. Küzuiba orlad: mihe sótat sina its'eis poigid sen ülähte taivhal ? Orl sanui: “roh- tisibak hö kaznuded lähetaze päiväis en lost, kut mina heid sótàis in alahann mas?” Kukoin-karang. "Sanu mineim", küzui kadag kukoin-ka- rangol, ^miks sina mugoi nälghine sobihe, mändes siritsi sinusais ristitud; min sina tahtoit tehta heis ? mihe hö sineis kosu- las?" — Ni mihe, sanui kukoin-karang ; Mehilainen ja lammas. "Onko elävien keskessä kukaan sem- moinen, joka enemmän meitä tekisi sinulle hyvää?” kysyi mehiläinen ihmiseltä. — On, sanoi tämä. — “Kuka?” — Lammas; sentähden että hänen villansa on minulle välttämätöin, mutta sinun metesi minulle vaan makea. Tahdotko tietäà toisen seikan, jonka täh- den luen lampaan suuremmaksi hyvänte- kijäksi itselleni, kuin sinä, mehiläinen ? Lammas antaa minulle villansa tyóttà ; vaan kuin sinä annat minulle metesi, niin minulla on aina tarvis vielä pelátà sinun pistämistäsi. Kokko. Kysyivät kokolta: mintähden syötät sinä poikiasi niin ylähänä taivaalla? Kokko sanoi: "uskaltaisivatko he kasvaneina lähetä päivän luo, jos minä heitä syöttäi- sin alahana maassa ?” Orjan-ruoska. “Sano minulleni”, kysyi kafaja orjan- ruoskalta, ^miksi sinà olet semmoinen näl- käinen vaatteihin, ihmisten sivutse sinus- tasi mennessá; mitä sinä tahdot tehdä heistä? mihin he sinulle kelpaavat?" — Anteckningar i Nord-Tsehudiskan. 61 mina i en tahtoi anastada heid ristitul, tahtoin vaise rebitada heid. Lambas i sarak-linduine. Sarak-linduine lebastihe lambhan päle, mise n'ühtàita hänel vähäine villad its'e- ze pezan tüht. Lambas rubens käredas hüpta sinna i Cänna. "Kut sina minein ühtele sen sküp?" sanui sarak-linduine ; “paimnele sina käsked otta its'esais kai- ken lophu-sai villan, a minein ed anda pent klakust; miks metsen teged? — Netsen tegen sida med, sanui lambas, mi- se sina ed mahta otta minun villad sen armhutte kut paimen. Koir. Koir pidab su-palaisen lihad, kudaman hän vargast keitjal, i hüpsihe jogehe, mis'e ei sabutatais. Hàn ujudes katsub vetehe i mágob itstaze i lihan. Ühtnägoi lan- geni hänele rabo otta i n'etse. Sures sa- vidostis tahtel hàn tabata hambhil i sen su-palan, a kadot i molemmad. — Sküp ni kons ei ole táüs, i mugoitsel stat'al paksus kadotab i sen, mi hänel jo om. Ei mihinkään, sanoi orjan-ruoska; minä en tahdokaan anastaa heità ihmiseltà, tah- don vaan repià heità. Lammas ja paaskyinen. Pääskyinen lepäsihen lampaan päälle, että nyhdäistä vähäisen villaa pesäänsä varten. Lammas alkoi käreästi hyppiä sinne ja tänne. “Kuinka sinä olet minulleni ainoalle niin ahnas?' sanoi pääskyinen; “paimenelle annat luvan ottaa itsestäsi kai- ken villan loppuun asti, vaan minulle et anna pientä tóppyà; miksi tämän teet?" — Tämän teen sentähden, sanoi lammas, että sinä et osaa ottaa villaani niin lem- peästi kuin paimen. Koira. Koira pitää suu-palaisen lihaa, jonka hàn varasti keittäjältä, ja hyppäsi joke- hen, että ei saavuteltaisi. Hàn uiden kat- soo veteen ja näkee itsensä ja lihan. Yht- äkkiä lankesi hänelle himo ottaa tämän- kin. Suuressa kateudessa tahtoi hän ta- vata hampailla senkin suu-palan, vaan ka- dotti molemmat. — Ahnas ei koskaan ole täysi, ja semmoisella seikalla useasti ka- dottaa senkin, mikä hänellä jo on. 3. Gator. (Ladv.) Kic'eraine, kac'eraine, kaiken man ka- daroitsob? — Sirp. Topoi da lopoi, ogroi, ühthe lidnha kä- veltas? — Pätsin kouk, labid i kavas-lad. UK litsob, ak várisob? — Kazi-kiv. ljov itkeb mäthan päs? — Tohus. Kitkerainen, katkerainen, kaiken maan keritsee ? — Sirppi. Topo ja lopo, ogro, yhteen linnaan káy- vät? — Uunin koukku, lapia ja havuluuta. Ukko painaa, akka värisee? — Käsi-kivi. ljov itkee mättään päässä? -- Kynttilä. 62 A. AHLQVIST Täüs liphaine rusttid munasid? — Hzled mälos. Neitsükaine istub liphaises, kasaine ir- dal? — Nagris. Cuhkab, cáhkab pimedas pihkus, ku- medas korbes? — Taigin. Kondjan kiskad varnal? — Nor. Pen Maksimaine, kaikutsele kät an- dab? — Güga. Pol hebot, pol habat? — Jouh-s egt. Kuiv krom iknan taga? Kudai. Raud ten karsib, siga linan vedab ? — Oraine virbin-ked. Mustan sób, valgtan situb? — Melnits. Valgtan sób, mustan situb? — ZLämoi süreses. Must da pehmed, márg da maged? — Fais tkas. Pöldon peras katil kehub? — Murais- mät. Märg vasa aidan taga? — Hel. Mam sanged, neisne rusged, priha ku- ser? — Päts, lämoi da savu. Must härgäine, hot min vet job? — Külbetin kiuduk. Piteris halgod c'apetas, tänna päraged letas? — Kirjaine. Päival rippub, a üol reighu? — Kou- kuine ukses. Reiskel-päi da reighu? — Veits da hodr. Viden pidetas, viden tungtas, reised med reighu? — Veits da hodr. P’enes taivhaises-pài lumen sadab? — S'eglond. Uk istub c'okas Kiuduk. sada-paikaine? — Täysi lipas (kirstu) punaisia munia? — Hület hilloksessa. Neitsykäinen istuu lippaassa, (letti) ulkona? — Nauris. Suhkaa, sähkää pimeässä piilossa (?), kumeassa korvessa? — Taikina. Karhun suolet naulassa? — Nuora. Pieni Maksimainen, jokaiselle kättä an- taa? — Oven-ripa. Puoli hevoista, puoli haapaa? — Jou- hi-seula. Kuiva kannikka ikkunan takana? — Kuu. Rauta tien karsii, sika liinan vetáá? — Naskali virvin kanssa. Mustan syöpi, valkean sittuu? — Mylly, Valkean syöpi, mustan sittuu? — Tul päreessä. Musta ja pehmeä, märkä ja makea? — Paistikas. Pellon perällä kattila kiehuu? — Muu- rais-pesä. Märkä vasikka aidan takana? — Kieli. Aiti paksu, tytär punainen, poika kä- härä? — Pätsi, tuli ja savu. Musta härkä, jos minkä vettä juopi? — Saunan kiukoa. Pietarissa halkoa hakataan, tänne las- tut lentää? — Kirja. Päivällä riippuu, vaan yöllä reikään? — Oven säppi. Reideltä reikään? — Veitsi ja tuppi. kassa Viiden pidetään, viiden tungetaan, reittä myöten reikään? — Veitsi ja tuppi. Pienestä taivaasta lumen sataa? — Seu- lonta. Ukko istuu nurkassa sata-paikkainen ? — Kiukoa. Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 63 P’enes järvudes lahnaised vätas? — Pais ttas pirgoid rehilal. N'el sisarest, ühthe karais ehe kustas? — Lehmäd lüpstas. Kümen-jalgaine, sada-selgäine? — Äges. Resk-maid valgihe lavale, kündel ni hambhal ei sa kabita? — Päiväine laval. Ümbri päs ei hvati, ümbri póldos hva- tib? — Sim. Kaurig cokas, hir südames? — Ak vat- san-ked. Musik kävelob pertedes-med, liha-bl'ód pä-lagel? — Kukoi. Kaks kurged pälitsi meres katsutas, toine tost ei voikoi sabutada? — Keran- den korvad. Mi om notktemb vet? Savu. Ajan, ajan, jälged ei le, vilen, vilen, lei- bäd ei le? — Solt. Kaks neitsükäist, ühtel laval kargai- tas? — Petkleil survotas. Akal sada sobad päl, a pers avoi? — Külbetin kiuduk. Kivised jalgad, vats tóine, pä tohine? — Not. N'el sisarest jälgeti jokstas, ei voikoi sa- butada toinen tost? Kerin-laudad. Päival da üol seisub, a homnis'el maga- dab? — Träban kalu. Lehm pätsis, händ irdal? — Lämoi i savu. Kondjan käps pertis? — Havas-lud. Südai valged, pers must? — Æatil. Pienessä järvisessä lahnat leikitsevät? — Paistetaan pürakoita pannussa. Neljà sisaresta, yhteen astiaan kuse- vat? — Lehmää lypselään. Kymmen-jalkainen, sata-selkäinen? — Äes. Rieska-maito valoihe lattialle, ei kyn- nellä eikä hampaalla voi kaapia? — Päivä lattialla. Ympäri pään ei yletä, ympäri pellon ylettää? — Silmä. Mesi-leipä nurkassa, hiiri sisässä ? — Mahakas vaimo. Mies kävelee porstuata myöten, liha-vati pää-laella? — Æukko. Kaksi kurkea ylitse meren katsovat, toinen toistansa eivät voi saavuttaa? --- Korvon korvat. Mikä on notkeampi vettà? — Savu. Ajan, ajan, jälkeä ei ole, viilen, viilen, leipää ei ole? — Soutu. Kaksi neitsykäistä, yhdellä lattialla hyp- päävät? — Petkeleillà survotaan. Akalla sata vaatetta päällä, vaan taka- puoli paljas? — Saunan kiukoa. Kiviset jalat, vatsa nuorainen, pää tuo- hinen? — Nuotla. Neljä sisaresta jälettäin juoksevat, eivät voi tavata toinen toistaan ? — Kerin-laudat. Päivällä ja yóllà seisoo, vaan aamui- sella makaa? — Lakeis-seivás. Lehmä uunissa, häntä ulkona? — Tu- li ja savu. Karhun käpälä pirtissà? — Havu- luuta. Sisus valkea, taka-puoli musta? — Kattila. 64 A. AHLQVIST 4. Trollord. (S oltjárv.) Hambhan puhed. Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslovas, läksin vihandaha peldho, lagedaha normhe, lóüsin mina kiven, kivel istub itse jumal, bard valged, i pà valged, üks m'es Kuizma tulob i küzub: "opeta mindài noidits ema- ha i hambhihe kibutos pàstmaha." Gädan puheh. Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslovas, läksin vihandaha peldho, lagedaha normhe, löüsin mina mustan gädan, löüsin kirjvan gadan i vassen gädan: vasne gäd, tunden mina tätais i mamais. Bateis kävelob rusttis sapkeis, mamais kävelob rusttis civerikois i sanub: "tusk mängha kustha, kibu mängha kivehe, n'etsida rabat p’äst- kaha." Vastöimis en puheh. Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslo- vas, otin lapsen, läksin vihandaha peldho, lagedaha normhe, lóüsin mina kuldaisen kiven, kuldaisel kivel istub valged mus'ik, i kumarsimoi musikale: "musik kitriba, netse pahus sina pästa i hambhil pure i südamehe lainda, i pästa metsida last." N'ena-puheh, Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslovas, läksin vihandaha peldho, lagedaha norm- Hampaan sanat. Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin vihantaan peltoon, lakeaan nurmeen, lóysin minä kiven, kivellä istuu itse jumala, parta valkea, ja pää valkea, ja yksi mies Kuizma tulee ja kysyy: "ope- ta minua noiditsemaan ja hampahien ko- lotus päästämään.” Kaaàrmeen sanat. Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin vihantaan peltoon, lakeaan nurmeen, lóysin minà mustan käärmeen, lóysin kirjavan käärmeen ja vaskisen käär- meen: vaskinen käärme, tunnen minä isási ja äitisi. Isäsi kävelee punaisissa saap- paissa, äitisi kävelee punaisissa kengissä ja sanoo: "tuska menköön pensaasen, kipu menköön kiveen, tätä orjaa päästäköön.” Kylvettamisen sanat. Nousin siunauksessa, pesime sinnauk- sessa, otin lapsen, läksin vihantaan pel- toon, lakeaan nurmeen, löysin minä kul- taisen kiven, kultaisella kivellä istuu val- kea mies, ja kumarsime miehelle: "mies viisas (?), tämä pahuus sinä pääslä ja hampailla pure ja sisään lainnaa, ja päästä tätä lasta." Nena-sanat. (Kirousta vastaan.) Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin vihantaan peltoon, lakeaan Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 65 he, löüsin sildan, sildal om sata saldatad saldatan-ked, i saldateil sata orusjad orusjan-ked, i n’en’ed saldatad ambtas i n'etsida m'est pästtas pahuses-päi. nurmeen, lóysin sillan, sillalla on sata sotamiehestä sotamiehen kanssa, ja so- tamiehillä sata pyssyä pyssyn kanssa, ja nämä sotamiehet ampuvat ja tätä miestä päästävät pahasta. 5. Trollord fran Ladv. Emot vinden. Nousin blaslovas, läksin likahtin lage- daha pöldho, vihandaha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes kuldaine kujo, kuldaisen kujon päs kuldainen palsas, patsha päs kuldaine kukoi; kukoi kul- daisel n'okal n'okib, künsib i kabitseb pohjais-tull'ais-nenan, päiv-nousman tul- lais-nenan, keskpäivan tull'ais -nenan, päivan-laskman tull'ais-nenan, puhtastab i selgitab ristitus-pai n'etsen pahuden. Nousin siunauksessa, läksin liikahdin la- keaan peltoon, vihantaan nurmeen; la- keassa, pellossa, vihannassa nurmessa kul- tainen kuva, kultaisen kuvan päässä kul- tainen patsas, patsaan päässä kultainen kukko; kukko kultaisella nokalla noukkii, kynsii ja kaapitsee pohjais-tuuli-suunnan, itä-tuuli-suunnan, etelätuuli-suunnan, länsi- tuuli-suunnan, puhdistaa ja selittää ihmi- sestä tämän pahuuden. När man blifvit sjuk af onda blickar. Nousin blaslovas, läksin likahtin lage- daha pöldho, vihandaha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes mes, mehel touk kädes; kic'erois, kac'erois, hahkas sil- màs, mustas silmäs, valgtas hibuses, rust- tas hibuses, mustas hibuses, rahfan os- sut, rahfan prisor puhtastab i selgitab. Nousin siunauksessa, läksin liikahdin la- keaan peltoon, vihantaan murmeen; lake- assa pellossa, vihannassa nurmessa mies, miehellä toukka kädessä; kitkeroissa, kat- keroissa, harmaassa silmässä, mustassa sil- mässä, valkeassa hivuksessa, ruskeassa hi- vuksessa, mustassa hivuksessa, rahvaan moit- timiseen, rahvaan ylenkatseen puhdistaa ja selittáà. Emot ormbett. Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha póldho, vihan- daha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes must jos, hahk jos, kirjav jos, Nousin siunauksessa, pesime siunauksessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vihantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vihannassa nur- messa musta käärme, harmaa käärmee, kir- 9 66 rusked jos, i kaikiden josiden vanhemb, sus villad, päs villad; n'etsen kokaidusen ajan kivi-ronkhu, ajan paju-sarkha, aid- risuhu, itse igaks kaikeks. A. AHLQVIST java käärme, ruskea käärme, ja kaikkien käärmeiden vanhin, suussa villaa, päässä villaa; tämän pistämisen ajan kivi-rauniohon, ajan paju-sarkaan, aita-risuun, itse iüksi kaikeksi. Emot vark i kroppen. Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha póldho, vihan- daha normhe; lagedas póldos, vihandas normes kakskümed sisarest sisaresiden- ked n'elkümed murebust sv’ätal vedudel pezetab i külbetab, n'etsen mehen puh- tastab i selgitah metsis murebuses-päi. Emot Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha póldho, vihan- dada normhe; lagedas póldos, vihandas normes ühtsän man al-pài ühtsä mo- lotsad libuba, i heil kuldaised käded künambrushe-sai, i kuldaisil käzil kün- siba i kabitseba n’etsid mest i puhtas- tab i selgitab. En Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha pöldho, vihan- daha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes kuldaine meri, kuldaises meres kuldaine kivi, kuldaisel kivel kuldaine kukoi; kut kivi asetui merehe its'e igaks kaikeks, muga n’etse pahus asetuis its'e igaks kaikeks. Nousin siunauksessa, pesime siunauksessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vihantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vihannassa nur- messa kaksikymmentä sisaresta sisaresten kanssa neljäkymmentä luun-kolottajaa py- hällä vedellä pesee ja kylvettää, tämän mie- hen puhdistaa ja selittáà tästä kolotuksesta. bölder. Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vi- hantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vi- hannassa nurmeessa yhdeksán maan alta yhdeksán nuorukaista nousevat, ja heillà kul- taiset kädet kyynäs-päähän asti, ja kultai- silla käsillä kynsivät ja kaapilsevat tätä miestä ja puhdistaa ja selittää. annan, Nousin sıunauksessa, pesime siunauksessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vihantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vihannassa nur- messa kultainen meri, kultaisessa meressä kultainen kivi, kultaisella kivellä kultainen kukko; niinkuin kivi asettui merehen itse iäksi päiväksi, niin tämä paha asettukoon itse iáksi päiväksi. Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess. Transl. Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess. Transl. Essiv II. Grammatikaliskt. 1. Deklination Forsta Klassen. Singular. ma (F. maa) Andra Klassen. Singular. tuhk (F. tuhka) sulg (FE. sulka) tuhkan tuhkad tuhkas tuhkha tuhkal tuhkale tuhkata tuhkaks tuhkann pu (F. puu) mad pun pud pus puhu pul pule puta puks punn sulgan sulgad sulgas sulgha sulgal sulgale sulgata sulgaks sulganu Pana pud maid e puide maid puid mais puis maihe puihe mail puil maile puile maita puita maiks puiks mainn puinn. Plural tuhkad sulgad tuhkid e sulgid e tuhkid sulgid tuhkis sulgis tuhkihe sulgihe tuhkil sulgil tuhkile sulgile tuhkita sulgita tuhkiks sulgiks tuhkinn sulginn. Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. A lat. Abess. Transl. Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess. Transl. Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. A. AHLQVIST Singular. Plural. sild (F. sz/ta) kala (F. kala) sildad kalad sildan kalan sildoid e kalöid’e sildad kalad sildoid kaloid sildas kalas sildois kalois sildha kalaha sildoihe kaloihe sildal kalal sildoil kaloil sildale kalale sildoile kaloile sildata kalata sildoita kaloıta sildaks kalaks sildoiks kaloiks sildann kalann sildoinn kaloinn. Singular. Plural. kadag (F.kataja)koli (E. £uoZja)kadagad koliad kadagan kolian kadagide kolieide kadagad koliad kadagid kolieid kadagas kolias kadagis kolieis kadagaha koliaha kadagihe kolieihe kadagal kolial kadagil kolieil kadagale koliale kadagile kolieile kadagata koliata kadagita kolieita kadagaks koliaks kadagiks kolieiks kadagann koliann kadaginn — kolieinn. Singular. Plural. nojel (F. zotkea)laged (F. /evea) nojelad lagedad nojelan lagedan nojelide lagedide nojelad lagedad nojelid lagedid nojelas lagedas nojelis lagedis nojelaha lagedaha nojelihe lagedihe nojelal lagedal nojelil lagedil Allat. Abess. Transl.' Essiv Nom. Gen. Inf. Iness Illat. Adess. Allat. Abess. Transl. Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess. Transl. Essiv Anteckningar i Nord-Tschudiskan. nojelale lagedale nojelile lagedile nojelata lagedata nojelita lagedita nojelaks lagedaks nojeliks lagediks nojelann lagedann nojelinn lagedinn. Singular. Plural. valged (F. va/kea) korged(F. £or£ea) valgtad korttad valgtan korttan valgtid’e korttid e valgtad korttad valgtid korttid valgtas korttas valglis korttis valgtaha korttaha valgtihe korttihe valgtal korttal valgtil korttil valgtale korttale valgtile korttile valgtata korttata valgtita korttita valgtaks korttaks valgtiks — korttiks valgtann korttann valgünn korttinn. Singular. Plural. silm (F. silmå) eli (EF. elaja) silmad eläjad silman elájan silmid e eläid’e silmad eläjad silmid eläid silmas eläjas silmis eläis silmha eläjaha silmihe eläihe silmal eläjal silmil eläil silmale eläjale silmile eläile silmata eläjata silmita eläita silmaks eläjaks silmiks eläiks silmann eläjann silminn eläinn. 69 70 A. AHLQVIST. Tredje Klassen. Singular. ; Plural Nom. lind (F. Zintu) uig (E. notko) lindud uigud Gen. lindun uigun lindid’e nigid e Inf. lindud uigud lindid uigid Ines. — lindus uigus lindis uigis Illat. lindhu uighu lindihe uigihe Adess. lindul uigul lindil uigil Allat. — lindule uigule lindile uigile Abess. linduta uiguta lindita uigita Transl. linduks | uiguks lindiks uigiks Essiv — lindunn uigunn lindinn uiginn. Fjerde Klassen. Singular. Plural. Nom. kivi (F. kivi) hil (F. A) kived hiled Gen. kiven hilen kivid’e hilid’e Inf. kived hiled kivid hilid Iness. kives hiles kivis hilis Illat. kivehe hilehe kivihe hilihe Adess. kivel hilel kivil hilil Allat. kivele hilele kivile hilile Abess. kiveta hileta kivita hilita Transl. kiveks hileks kiviks hiliks Essiv kivenn hileun kiviun hilinn. Singular. Plural. Nom. humbar (F. AZuAmar) jüvud (EF. jyvainen) humbred jüvuded Gen. humbren jüvuden humbride jüvudide Inf. humbred jüvutt humbrid jüvudid Iness. ]llat. Adess. Allat. Abess. Transl Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. A llat. Abess. Transl. Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. humbres humbrehe humbrel humbrele humbreta humbreks humbrenn madon madod mados madoho madol madole madota madoks madonn madehen madehed medehes madehehe madehel - madehele jüvudes jüvudehe jüvudel jüvudele jüvudeta jüvudeks jüvudenn Femte Klassen. Singular. mado (F. mato) kukor (F. kukkaro) kukron kukrod kukros kukroho kukrol kukrole kukrota kukroks kukronn Sjette Klassen. Singular. madeh (F. made) landeh (F. Zanne) landhen landhed landhes landhehe landhel landhele Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 71 humbris jüvudis . humbrihe jüvudihe humbril jüvudil humbrile jüvudile humbrita jüvudita humbriks — jüvudiks humbrinn — jüvudinn. Plural: madod kukrod madoid e kukroid e madoid kukroid . madois kukrois madoihe kukroihe madoil kukroil madoile kukroile madoita kukroita madoiks kukroiks madoinn kukroinn. Plural. madehed landhed madehide landhide madehid landhid madehis landhis madehihe landhihe madehil landhil madehile landhile 72 A. AHLQVIST Abess. madeheta landheta madehita landhita Transl. madeheks landheks madehiks ^ landhiks Essiv madehenn landhenn madehinu landhinn. Singular. Plural Nom. puheh (F. noita-sana) lähteh (F. avanto) puheged lähtked Gen. puhegen lähtken puhegide — lühtkide Inf. puheged lähtked puhegid lähtkid Iness. puheges lähtkes puhegis láhtkis Illat. puhegehe lähtkehe puhegihe lähtkihe Adess. pnhegel lähtkel pugehil lähtkil Allat. puhegele lähtkele puhegile lähtkile Abess. puhegeta lähtketa puhegita lähtkita Transl puhegeks lähtkeks puhegiks lähtkiks Essiv puhegenn lähtkenn puheginn lähtkinn. Singular. Plural. Nom. kurdis (F. kuuro) ^ armas (F. rakas) kurdhed armhad Gen. kurdhen armhan kurdhide — armhide Inf. kurdhed armhad kurdhid armhin Iness. kurdhes armhas kurdhis armhis Illat. kurdhehe armhase kurdhihe armhihe Adess. kurdhel armhal kurdhil armhil Allat. kurdhele arımhale kurdhile armhile Abess. kurdheta arınhata kurdhita armhita Transl. — kurdheks armhaks kurdhiks armhiks Essiv kurdhenn armhann kurdhinn armhinn. Af dessa deklinations-exempel kan den sakkunnige läsarn draga ät- skilliga slutsatser, upplysande för den finska grammatiken. Särskildt vill förf. fästa uppmärksamheten pà den fór de jämiska dialekterna egendom- liga kontraktion, som eger rum vid bójandet af sådana nominer, hvilkas Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 73 första stafvelse är läng (antingen af naturen eller genom position), och uti hvilka, dä ordstammen är tvástafvig, sammandragningen intráffar i Illat. sing, men i flerstafviga regelrätt eger rum i alla kasus. Följande punk- ter i nominernas deklination förtjena dessutom att observeras. a) Elativ och Ablativ hafva ej i detta språk egna ändelser, utan tena Inessivs och Adessivs former äfven till att uttrycka förstnämnda | ka- sus, vanligen med en efterhängd partikel -pai ell. -pai. b) Det utljudande s uti Inessivs och Translativs ändelser öfvergär i plural ull s. c) Stammens utljudande u af 3:dje klassens ord öfvergär i Onega- dialekten till i, men ej så i Ojat-spräket, der det qvarstär. Det förra äri förstnämnda dialekt fallet äfven med verbets utljudande u i preteritum, t. ex. af sanun, küzun blir pret. sanën, küzin. d) n i Genitiv plur. ändelse, som i Onega- dialekten bortfallit, bibe- hälles i Ojat-spráket. e) 1, hvilket äfven uti de af förf. undersökta trakternas språk öf- vergär i vissa fall till v (u), som närmare uppgifvas uti Lönnrots ofvan- citerade arbete sid. 32, har dock med afseende pà den nära fórvandtska- pen med Finskan blifvit i detta arbete öfverallt bibehållet, i likhet med hvad som skett i nämnde författares afhandling. En motsats till denna I-Ijudets öfvergång till v företer Finskan i ordet soudan ro, hvilket i Wepsiskan heter soldan; flera ån detta ena exempel på denna egendom- liga företeelse kunde kanske uppdagas geuom en noggrannare jemförelse af de finska och vepsiska orden. I Syrjänskan är en sådan förvexling mellan I och v en af skiljepunkterna mellan dess tvänne hufvuddialekter, sålunda att i den ena v regelbundet intager det ställé, som i den andra innehaf- ves af I Jf) Spår af försvunna kasus förete partikel-former sådana som: sen armhutte så mildt, sen ülähte så högt; jälgeti efter hvarandra; pa- lits i genom, öfver, sirits i förbi. 10 74 A. AHLQVIST 2. Komparation. Komparativs ändelse i Nord-Tschudiskan är -mb (g. -mdan), fram- för hvilken stammens a såväl i tvastafviga som i flerstafviga ord öfver- går till e, och framför hvilken den ofvan omuámnda kontraktionen äfven eger rum; t. ex, kuiv torr komp. kwivemb, vahv stark vahvemb, vanh gammal vanhemb, luja fast Zujemb, madal låg madalemb, kover böjd ko- veremb, pimed mörk pinedemb, pehmed mjuk pehmdemb, kehkar rund kehkremb, terveh bel, frisk /eruhemb, oiged vak ozgtemb, puhtas ren puAt- hemb, muiged sur muigtemb, valged ljus va/gtemb o. s. v. - Superlativ, hvilken i de flesta finska språk ej har någon egen än- delse, bildas i denna munart sålunda att ryska adjektivet campıü ställes framför positiv, t. ex. samz kuiv den torraste; för samma ändamål nyttjas äfven partikeln /ujas, t. ex. lujas korged mycket hög, den högste Dock synes den finska superlativ-ändelsen -in icke vara alldeles okänd för Ojat- W epsernas språk, ehuru den nyttjas mera sällan. 3. Räkneord. Cardinalia: Ordinalia : 1. üks ezmäine ale ikaks toine 3. kolme kolmans 4. nel n elláns 3. VIS) videns 6. küz kadens 7. seits me seils mens 8. kahtsa, kahehsa kahtsaus, kahehsans 9. ühtsä, ühehsá ühtsäns, ühehsäns 10. kümne kümnens 11. üks-tos t-küme üks-Los t-hümnens 12. kaks-tost-küme kaks-tos t-kümnens 20. kaks küme kaks-kümnens 30. kolme küme kolme-küninens Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 75 100. sada sadans 200. kaks sadad kaks-sadans 1000. tuha tuhaus. Genitiven af dessa rükneord lyder: ühten, kahten, kolmen, n ellan, viden, küden 0. s. v.; ezmäisen, toisen kolmanden o. s. v. Det öfriga af deras böjning finnes härefter lätt. Partitiver ivo: pol’, kolmandes (E. kolmannes), n elländes (F. nel- jännes), videndes (F. viidennes) o. s. v. Kollektiva räkneord äro följande: kaksnik, kolmnik, n'elnik, vis nik en samling, hop ell. bundt af två, tre, fyra, fem; motsvara de ryska: NATOKB, ACCATOKB O. S. V. Adverbiala räkneord äro: ühtessi, kahtessi, kolmassi 0. s. v. motsvarande de finska: yhdesti, kahdesti, kolmasti. 4. Pronomen. Personal-pronominerna äro: mina jag, sina du, han han, mö vi, !ö ), hà de. Persons-suffixerna äro följande: Sin g. Plur. 1. — in, —n — ınol 9. — is, —S — lei 3. — ze — Zei,-Ze. Dà personal-pronominerna vanligen stà med sina suffixer, en egen- het som tillkommer de jämiska munarterna, fär deras deklination föl- ande utseende. Singular. Nom. mina sina hän Gen. minuin sinuis häneze Inf. mindäin sindäis händaze Iness. minusain sinusais hänesaze Illat. minuhuin sinuhuis háneheze 76 Adess Allat. Abess. Transl. Essiv Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. A dess. Allat. Abess. Transl. Essiv A. AHLQVIST milain *) silais milein **) sileis minutain sinutais minuksein sinukseis minunain sinunais *) äfven: minain. **) Plural. mó tó meidemoi teidetei meidamoi teidatei meis amoi teis atei meihemoi teihetel meilamoi teilatei meilemoi teiletei meitamol teitatei meiksemoi teiks etei meinamol teinatei hánelaze háneleze hänetaze hänekseze hänenaze. äfven: minein. hö heideze heidaze heisaze heiheze heilaze heileze heitaze heiks eze heinaze. Reflexiv-pronomen itse sjelf bójes regelbundet och stár sásom per- sonal-pronominerna oftast i förening med persons-suffixerna. Demonstrativa pronominer áro fóljande: se den, denne, sese ell. ses o densamme, zetse den här, mugoi, mugoitt e sådan, ningoine sådan der. Af dessa böjas mugoitte (G. mugoitsen) och mingoine (G. nin- gois en) efter förut gifna paradigmer, sese rättar sig efter se, sålunda att partikeln se efterhängas och se bójes, och de ôfrigas deklination har föl- jande utseende. Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Singular. se n etse sen n etsen sida n etsida sis, sid n etsis sihe n etsihe sil n etsil sile n etsile Plural n ened nenide n enid nenis MN n enihe n enil n enile Anteckningar i Nord- Tschudiskan. 77 Abess. sita n etsita nita n enita Transl. siks u etsiks niks neniks Essiv sin n etsin nin nenin. Interrogativa och relativa pronominer äro: kudam (G. kudaman), hvilken, mitte (G. mitsen) hurudan, sådan som, ken (G. kenen) hvem, mi (G. min) hvad. Deras böjning är regelbunden. Indefinita äro följaude: eräs (G. eräsen) en annan, koje-ken någon, koje-mi något, kenni hvem som helst, mini: hvad som helst, ni- ken ingen, ni-mi, intet, kaikutte (G. kaikutsen) hvar och en. Böjningen finnes lätt af det föregående. 5. Adverbier. Orts-adverbier äro följande: kus hvar, fås, fäga, fügal hår, siga der, sid, sis der på stället, nakka der borta; kunna hvart, tänna hit, sinna dit, nakkana dit borta; kus-påi hvarifrån, tåga-påi härifrån, siga-pår derifrün; kugali hvarigenom, faga härigenom, sigali deri- genom; kuhu-sai hvarlända, täga-sai hitända, siga-sai ditända; koje:kus nägonstädes, zi-bus ingenstüdes; mujal annorstädes, mujal-pdi annor- städesifrän; Kaikkial, kaikta öfverallt, karkkial-pai, kaiktä-pai öfver- alltifrån, från alla sidor; zlahann uppe, ülähale, ülähaks upp, ülähann- på uppifrån; alahann nere, alahale, alahaks ned, alahann-pai ned- ifrån; edähann långt borta, edähaks långt bort, edähann-pai längt- ifrån; Zähenn 0. läsn nära, läsn-päi från närheten; edel förut, tagann bakom; edeleze framåt, tagaze baktill, tillbaka; oigte rakt fram; erdal o. irdal ute, erdal-päi o. irdal-pái utifrån, südames inne, südames-päi inifrän, m. fl. Tids-adverbier äro: kons. när, sili o. siloi dà, ühtai, kaikan alltid, eglei i går, homenn i morgon, tänambäi i dag, nugudi |. niigudi nu, Zanoi |. tandi i ons, paksus ofta, eräsassi stundom, edel förr, for- dom, ühtnägi, ühtnägoi straxt, möha sent, aigeis tidigt, igaks för alltid, ezmäks först, amu, amoi för längesedan, möst äter, pigai snart, jo, Jose redan, vó/ ánnu. 78 A. AHLOVIST Andra adverbier áro: a; mycket, aik huru mycket, ku-vers huru mycket, se-vers sa mycket, /ujas mycket, ganska, am alldeles, helt- och hållet, zdovo/no 1. sdovo/ no tllräckligt, nog, uhtei ganska; kut huru, som, än, muga så, ninga så der, sen så, Avin väl, Aubin ila, tois in annorlunda, muite annars; mite, mihe, miks, min tàhta hvarföre, siks, sida med, sen t älta derfóre; ar ni muga ı sanning så, heng-rist sannerligen; mi, mil än. 6. Postpositioner. Af enklitisk natur äro följande postpositioner: ke, ked, kerd med (står med Genitiv), 1o hos, till (med Genit.), pa’, pai från (med Tness. och Adess.) och sai ända till (med Illat.). ; De öfriga, af hvilka de flesta äro kasus af ännu förhandenva- rande ord, äro: ilma utan; läsn, låhenn, låhel vid, nära, hos, Zühele üll närheten af, till, Zäsn-påi från närheten af, från; pidust, pidus- tin längs efter; sdames uli, szidamehe Ull, in i, sidames-påi inifrån; laptas invid, laptha bredvid (rörelse till), laptas-påi fran; ümbri om- kring; sires bredvid, sirehe till sidan af, sires-päi bredvid (rörelse till), siritsi förbi; vastas midtemot, vastha emot, vastas-pai från (att vara) midtemot; kohtas framför, emot, £o£/ha tramfór (rörelse till), kohtas-pái från (att vara) framför; edel förut, framför, edehe fram- för (rörelse till), edel-pai från (at vara) framför; tagann, taga bak- om, tagaks baktill, tegann-påi bakilrän: jälges efter; keskes midtuti, keskhe till midten af, keskes-påi midtfrån, keskitsi genom midten af, päs på, påha på (rörelse till), pás-paz påifrån, palitsi öfver, genom; al under, alle undertill, al-päi underifrån; möta, möte, mede, med längs, genom, enligt; abi igenom; tühta, tähte, t äht för skull, eres utom, /os? till, sias, siaha, sias-påi i stället för. 7. Konjunktioner. I och, Zi eller, /ibo-libo antingen- eller, ni-ni hvarken- ej heller mise att, ved ju, jestli om, vaise, sen blott, endast, odzako likvál, of, hos a, hos , ehuru, om ock, blott, ibo £y; frägepartikeln är -ik -£, som efterhánges. BENE. Ordförteckning. A. abed, -ad förtretlig, F. apea. cfr R. o6n4a. abedahne, -hsed förtretad, harm- sen. abedöilsen, -ita förtreta. abedus, -ed, förtret, harm. abu, -d, hjelp. F. apu. abunik, -ad, hjelpare. abutan, -tta hjelpa. F. autan. ad, -ad, helvete. R. aan. adr, -ad, plog. F. atra, aura. ag), -od, ända (tråd, bräde, m. m.) agzeleze ündieligen. agjatoin, -töman, utan Anda. ah], -od essja. FE. ahjo. «hn, -id, aborre. F. ahven. ahnin, -nta, sucka. ahtas, -thad, wäng. F. ahdas. ahtistoitan, förtränga, bringa i träng- F. ahdistan, ahdistutan. F. aita. aidits en -ita, omgärda. F. aika. aigaline, -is ed, udig. F. n mal. aid, -cd gärde. aig, -ad, lid. aikainen aigata, i olid aigerembha, tidigare. atlas, - had, smärta, värk. air, -od, ära. F. airo. ais, -ad, fimmelstäng. F. aisa. ait, -ad, visthus. F. aitta. aiv, -od, märg, hjärna. E. aivo. ajan, -ada, drifva, köra. FE. ajan. ajandus, -ed, drifvande, ajatelemoi, -ldaze, belünka sig, tänka, ajatus, -en, tanke, inbillning. ak, -ad, käring. F. akka. alastoin, -Omad, naken, bar. E. alastoin. alastomus, -ed, och alastus, -ed, nakenhet. ald, -od, vàg, bólja. F. aalto. aldoitsen, -ita, bölja. F. aalloit- sen. alensoiten, La, göra alennan. algotan, -lta, börja. F. alotan. alg, -ud, början. F. alku. alus, -en, foder (i kläder) ambar, -ad, visthus, magazin R. am- Gaps. ambun, -bta, skjuta. ligre. F. FE. ammun 80 A. AHLQVIST amoine, -ised, från làng tid till- baka. F. ammoinen. amudan, -uta, ösa. F. ammennan. andan, -dta, gifva. F. annan. andlej o. andlt, -ad, frikostig. ann el, -ad, engel. R. anre.n. andand, -an, gifvande. ap, -ed, svärfader (mannens). F. appi. arf, -ad, harpa. R. apea arg, -ed, vanlig (ej faste-) mat; hvardag. F. arki. armas, -mhad, kär. F. armas. armastelen, -lda smickra. armastus, -ed, fórbarmande. ars in, -ad, arschin. R. apmunt. artel, -id, artel. R. apres. artut, qvicksilfver. BR. pTyTb. arv, -od, värde, pris. FE. arvo. arvoitsen -ita, uppskatta, várdera. astz, -tjad, kärl; fartyg. F. astia. astkel, till fots. azi |. asi, azjad V asjad, ärende, sak. F. asia. azjatoin, grundlös. azrag, -ad, ljusterjern. azragoitsen -ita, ljustra. avadim, -ed, nyckel. F. avain. avaidan, -ita, öppna. F. avaan, -tömad, utan ärende, F. ahrain. u A. äges, -ehed, harf. F. äes. agestan, -ada, harfva. F. äestän. ai, &iad, stor, mycken, mycket. F. üijà. di-páiv, påsk. diansun, -uda, föröka sig, tilltaga. diansöitan, -tta, föröka. an, aned, röst. F. ääni. änik, -ad, ört, blomma. Anine, -is en, Onega. B. bab, -ad, qvinna, käring. babarm, -od, hallon. babarmis t, -od, och babarm-s om, hallonställe. babkad, -koid’e, (pl.) ett slags spel. BR. Ga6ku. badg, -ad, käpp. F. patukka. R. Garors. bajutan, -ada, invagga, R. Garorars. bard, -ad, skägg. F. parta MR. 6opoAa. bardakas, -khad, skäggig. F. par- rakas. R. 6a6a. F. vaaderma. insöfva. bardatöin, -Oman, skägglôs. F. parratoin, barhat, -ad, sammet. BR 6apxars. baris, -ad, vinst. R. 6apsım bark, -ad, och barkaine, -ised, dim. bark (flod- fartyg). bat, -ad, fader. beglai, -d, förrymd. R. G6braniï. beglits, -ad, rymmare. R. 6sr.aeu®. Anteckningar i Nord-Tschudiskan, 81 begun, -ad, wafvare. R. 6sryu2. F. pekuna. belits en, -eda, bleka. RB. 65amrb. belm, -ad, Ö5.1bM0. berd, -ad, väfsked. F. pirta. R. 6epao. star (i ögon). BR. berdis, -ad, hillebard, stridsyxa. F. pertuska. R. 6epasımt. bes, -ad, hin onde. FE. piessa R. 65e. bezmen, -ad, besman. RB. 6es- MeHB. bled, -ad, blek. RR. ÖxbAHblä. blesnin, -ida, glänsa. R. 6aecttre. blettun, -uda, blekna. blöd, -ad, skål, fat. R. 61010. bludin, -dta, bedrifva otukt. R. 6.1yAur. boba, -d, böna. F. papu R. 606%. bobaine, -is ed, ew slags leksaker. bobr, -ad, bäfver. RR. 606p». bobul , -id, inhysing. F. populi R. 6o6m1m. bohat, -ad, rik. F. pohatta. R. Gorarbiii. bohatsun, -uda, blifva rik. EF. pohatun. bohatstva, -d, rikedom. R. 6o- TATCTBO. bok, -ad, sida. R. 6ortr. bol, -ad, lingon. F. puola. bol-s om, -ad, lingonställe. bolvan, -ad, dumhufvud. R. 604- BaH'B. brakutan, -ada, kraxa, R. 6parars. brängdaine, -ised, stång (att hänga kläder pà). brezguin, -ida, hafva ekel för nä- got. R. Gpesrosars, brizgoitan, -ilta, brizgöitsen, «ita, bestänka, bespritsa. tan. R. Gprisrars. brizgun, gta, slänka, spritsa. skrika. EF. rääkyä. F. priskoi- , brein, -ida, raka. R. 6purs R Gproxa. budis taj, -ad, som gerna slängas. br ukv, -ad, kålrot. budis tan, -tta, stängas. buhtinoits en, -ita, ljuga. bulavk, -ad, nål. R. Gyaasxa. buravts, -ad, och buravtsaine, -ised, borr. R. 6y- paByukt. busoits en, -ita, surra, susa. butilkaine, -ised, butelj. TbLIKA, butk, -ed, hundfloka. R. 6y- F. putki. Duc, -ud, tunna. NR. 6ouka. BD. darin, -ida, gifva. F. taritsen. R. aapurs. deng, -ad, penningar. R. aempru. divin, -vta, och 11 82 A. AHLQVIST divimoi, -vtaze, förundra sig. R. AUBUTLCA. dogadin, -ida, varseblifva. Kar. tokatia. R. 40ra4are. dogt, -ad, björktjära. F. tökött. R. aërors. d'ol, -od, vind. F. tuuli. dolà, -d, andel. R. aoam. doldan, -dta, blåsa (om vinden). F. tuulen. doritsen, -ita, grála, tvista. R. caopurb. FL. torita, torata, torua. dorog, -ad, väg. R. aopora. dostal , dostlid, återstod. À. 4ocraas. Kar. tostoli. drag, -ad, van. R. apyrs. dräsind, -ad, vánskap. dumain, -ida, tänka. F. tuumaan. R. Aymarı. E. edahaine, -is ed, och edahaline, -zs ed, fjerran-ifrän, af- ligsen. F. etäinen. edahus, -ed, aflägsenhet. edeline, -ised, den främre, förre. F. edellinen. eht, -od, och ehtik, -tkod, samt ehtkôine, -is ed, afton; ehtkois el om aftonen. F. ehtoo. eht-louna, -ad, qvállsvard. ehtin, -tta, mogna. F. ehdin. eläj, -ad, innevänare. F. eläja. F. elän. elasoitan, -itta, upplifva elo, -d, förmögenhet, egendom. elgeitelob, elgensöitab (med subjek- elän, -äda, lefva. tet i Inf.) känna ekel ell. väm- jelse. F. ilettàá. elgendan, -dia, förstå, begripa. elgelöin, -Omad, olörständig, dum. emag, -ad, värdinna, husmoder ; gudsmoder. emagan -päiv, Jungfru Marie him- melsfárd (d. 27 Aug.). emindam, -ad, styfmoder. F. emin- timá. erigoitan, -itta, afskilja. F. eroitan. F. etsin. efterforska. FE. et- elsin, -etsta, söka. etstelen, -lda, siskelen. F. fers al, -ad, fältskär. R. eeasabmeps, @epme.Ib. G. gad, -ad, orm. garbol, -blod, tranbär. F. karpalo. gäga, -d, dörr-handtag. glap, -ad, dum. R raynmi. gläpus, -ed, dumhet. gor ä, -d, elände, rope. gor åhine, -is ed, fattig, beklagans- värd. fattigdom. R. Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 83 H. hab, -ad, asp. F. haapa habuk, -ad, hök. F. havukka. hahk, -ad, grà. haiker, -krad, rök, ånga. haikostelemoi, -Idaze, gäspa. F. hau- kotteleme. hais, -ud, lukt, stank. F. haisu. haisaga, -d, person, som stinker. haisen, haista, lukta, stinka. F. haisen. haitan, -tta, ogilla, klandra. hajotan, -tta, förlora. hajotus, -ed, förlorande. hala, -d, rimfrost. F. halla. halg, -od, vedklabb. F. halko. halgaitan, -ita, klyfva. F. hal- kaisen. halzelmas, -ed, spricka. F. hal- keema. halgnen, -gta, spricka, klyfva sig. F. halkenen. halmeh, -mhed, sved; äker. F. halme. hambas, -bhad, tand. F. hammas. hambastelen, -Ida, bita. h mbhatoin ell. hambhitcin, -0mad, tandlós. F. hampaatoin. hang, -ed, snödrifva. F. hanki. hangöine, -is ed, dynggrep. F. hanhi. rutten. F. o hanh, -ed, gås. hapan, hapmed, sur, hapan. hapan maid, surmjölk. F. h, maito. hapandus, -ed, förruttnelse. F. ha- pannus. hapannu, -det, surnad, rutten. hapansöitan, itta, låta surna ell. ruttna. hapansun, F. hapannun. hapnen, -hapta, surna, förrutna. EF. happanen. harak, -ad, skata. -uda, surna, förruttna. F. harakka. haravoitsen, -ita, vüfsa. F. voitsen. hardiod, -oide, skullrorna. F. hartiot. harj, -ad, borst; borsta. F. harja. F. harjaan. F. harjus. hara harjan, -ada, borsta. harjus, -ed, harr (fisk). R. xapiycs. harknin, -ida, och harkutan, -tta, hosta, krakla. R. xapkaTb. harv, -ad, gles, otät. F. harva. F. harvoin. R. xara. haud, -ad, grop, graf. F. hauta. haudis t, -od, ojemn trakt. haudon, -dta, ligga (ägg). F. haudon. harvas, sällan. hatzne, -is ed, koja. haudumoi, -taze, bada sig. haudun, -uda, blifva bönad ell. uppmjukad genom värme. FE. haudun. haudutos-peld, -od, trädesäker. haug, -ed, gädda. F. haukı. haukastan, -tta, och haukastelen, -Ida, bita. F. haukkaan. 84 A. AHLQVIST haukun, -kta, skälla. F. haukun. havad, -od, säck. hadan, häta, utdrifva, fördrifva. F. häädän. hädaj, -ad, utdrifvare. hamär, -ad, dunkel. F. hämärä. hämdraine, -is ed, skymning. händ, -ad, svaus. F. häntä. händikas, -khad, varg. häpei, -d, spindel. häpein verk, -od, spindelväf. F. härkä. harkin, -kmed, kärnstaf; visp. härkits en, -ita, kärna (smör). hätk, -ed, lång tid. F. hetki. hätkestun, -uda, dröja: hätkestoitan, -tta, fördröja. hätkestöitmine, -is ed, och hätkestus, -ed, fördröjande, uppehäll. hebo, -d, sto; häst. F. hepo, he- vonen. hebotoin, -omad, utan häst. heboc àine, -is ed, äkerbär. hein, -ad, gräs, hö. F. heinä. heinan tego, -d, höbergning. F. heinän-teko. heinis tun, -uda, beväxas med ográs. F. heinistyn. heitan, heitta, Ofvergifva. F. tin; Aeitmata, utan uppehåll. heng, -ed, andedrägt; ande, F. henki. hengahtan, -tada, draga litet andan. F. hengähdän. harg, -ad, oxe. hei- själ. hengastun, -uda, förflyga. hengendus, -ed, andedrägt, andning. hengetoin, -0mad, gudlös. hengin, hengta, andas. heno, -d, och henokaine, -is ed, liten, fin. F. hieno. heraldan, -dta, torrka (med trasa). herästätan, -ttà, uppväcka. F. he- rátán. hereh, -rked, dynga, tráck. herneh, -nhed, ärt. FE. herne. hernöits en, -ita, gnágga. F. hirnun. F. hengin. heron, herda, idka samlag. E. hiha, hia. hibj, -ad, kropp. cfr F. hipiä. F. hivus. F. hiki. higostun, -uda, svettas. hiam, -ad, ärm. hibus, -ed, hàr. higo, -d, svett. F. hiostun. hil, -ıd, mos (af bär, bröd m. m). F. hilla. hals odi kol ode bull: Aid, -ad, stilla, lugn. F. hilja. luldus, -ed, süllhet, lugn; fromt sin- nelag. hilen -kouk, -ud, ugnsraka. F. hii- len-koukku. hillon, -Ida, smula bröd (till mos). F. hiiri. hirats ine, -is ed, njure. hären-herneh, -nhed, vicker. F. hii- ren-herne. hiren-rida, -d, vättfälla. cfr F. rita. histan, histta, gà på skidor. F. hiihdän. hir, -ed, mus. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 85 hob, -ad, filt. F. huopa. hobed, -ad, silfver. F. hopea. hobedaine, -ised, al silfver. F. ho- peainen. hodr, -ad, skida. FE. huotra. hoivetoin, -0mad, känslolös (?). holetoin, -0mad, sorglós. homen, -mned, och homes, -ed, morgon. F. huomen. homneline, is ed, h. t. morgon. EF. huomenellinen. hösz, -sjad, skurviska. F, huosia. huba, -d, elak, ond, dälig; ringa. hubenen, -beta, förminskas. F. hu- penen. hudr, -ad, dàlig, svag. huiged, -gtad, skam; skamlig. huigesoitan, -ita, skämma ut. huigis tun, -uda, skáramas, blygas. huigtelej, -liad, blyg. huigtelus, -ed, blyghet. huigtetoin 0. huigtatôin, -0mad, utan skam, skamlôs, dristig. huigutos, -ed, rop. häl, -ad, varm, het. häl, -ed, läpp. F. huuli. halitoin läppar. EF. huulitoin. Ormad, utan humal, -ad, humla. F. humala. humalahne, -hs ed, drucken. F. hu- malainen. humlan kandej, -djad, fylihund. hura, -d, venster, venstre. husa, -d, fuktig. hübu, -d, uggla. F. hyypiä. hüng, -ad, uggla (?). Aüpin, -pta, springa, hoppa. F. hypin. hüpte, i galopp. hürged, -gtad, brunstig. hürgis tamoi, -adaze, vara brunstig. hüva, -d, god. F. hyvä. hüvus, -ed, godhet, välvilja, gerning. väl- hvalin, -lta, berömma. R. xsaaurs. hvater, -an, qvarier. R. ksaprupa. hvatin, -tta, fatta, gripa. R, xsarurs. KR. R F. ika. F. ien. iga, -d, tid, ålder. igen, eed, tandkött. igihine, -is ed, evig. igihis us, -ed, evighet. ihastöitan, -tta, glädja, fröjda. E. ihastutan. ihastun, -uda, blifva glad. F. i- hastun. ihastus, =ed, fröjd. F. ihastus, ikun, -iknad, fönster. F. ikkuna, akkuna. R, oxuo, ikutab, -tta, och ikutöitab, -tta, (subjektet i Inf.) hicka. F. nikoittaa. R. mkars. ikutus, -ed, hicka. Ilja, profeten Elias. Iljan bembel, -bled, älven juma- lan b. (Elie L guds båge) regn- bäge. 86 A. AHLQVIST Iljan jüru (jumalan j.), -d, äska. ilo, -d, skratt, glädje; zoks, med flit. F. ilo. imen, -eda, suga. imedan, -tta, gifva di. F. imetän. is and, -ad, husbonde. F. isäntä. is indam, -ad, siyffader. F. isintimä. is ken, -iskta, slå (eld). F. isken. is kin, -kmed, eldstäl. istun, -istta, sia, F. is tutan, -tta, sälta, plantera. F. imen. istun. EF. is- tutan. itken, itkta, gråta. F. itken. itkej, -itkjad, grätare, grätig. F. itkijä. B. jablok, -ad, äppel. R. s6aoxo. jablokan pu, äppelträd. jagamoi, -adaze, dela sig, brista i stycken; blifva oense. F. jaan. jagand, -ad, delning. F. jaanta. Jäkor, -ad, AKOPb. jalg, -ad, fot. Jalgai, till fots. Jalgas, -ed, sládmede. jalgatôin, -0mad, utan fot 1. fötter. F. jalatoin. Jalo, -d, fräck. jalodus, -ed, fräckhet. Jatkan, -kta, tillägga, förlänga. F. jatkan. Jagan, -ada, dela. jaanto, ankare (fartygs). R. F. jalka. F. jalas. jauh, -od, mjöl. FE. jauho. jauhan, -hta, mala. FE. jauhan. Ja, jàd, is. F. jää. Jälg, -ed, spår. F. jälki. jälgmäine, -ised, den siste. FE. jäl- kimäinen. jan, jäda, blifva, qvarblifva. FE. jään. Jändeh, -dhed, swáng (i båge, mu- F. jänne. Jändus, -ed, qvarlefva. F. jäännös. sikinstrument). F. jänis. F. järvi. játan, -tta, qvarlemna. FE. jätän. Jogi, -ged, jogi, -ged, à, flod. EF. joki. Jogud, -ed, bäck, liten à. Janis, -ed, hare. järv, -ed, insjö. Johtutelus, -ed, minne. Joksen, springa, juoksen. Jon, joda, dricka. -sta, löpa. EF. F. juon. jos, -ad, orm. Jotan, jotta, och Jotatoitan, -tta, låta dricka, vattna. F. juotan. joudan, -dta, hafva tid, hinna. F. joudan. Joudus, -ed, ledighet, frihet. Juged, -ad, tung; tyngd, barlast. F. jykeä. jugensoitan, -tta, förtynga, lasta. jumal, -ad, gud. F. jumala. jumalahne, -hs ed, gudfruktig, an- dáktig. F. jumalinen. Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 87 Jumalan-lindzne, -zs ed, svala. jumalan-m es, -mehed, gudfruktig. jumalatoin -0mad, gudlös. jun, -ad, nejonóga. jär, -ed, rot. F. juuri. jürik, -od, rotstycke. F. juurikko. jürdidan, -dta, bullra, dundra; Z/- ja (jumal) jüraidab, åskan går. jüru, -d, dunder, se Ilja. jüva, -d, korn, frökorn. F. jyvä. HK. kabal, -od, barnlindor. F. kapalo. kabalcitsen, -ita, linda (ett barn) F. kapaloitsen. kabed, -dad, blànor. kabi, kabjad, hästhof. F. kapio. R. KONPITO. kabits ej, -siad, bardan k., bar- berare. kabitsen, -ita, skafva, skrapa. F. kaavin. kabluk, -ad, klack. R. ka6.ıyr®. kabrudan, -dte, omfamna. kadag, -ad, enträd, enbuske. F. kataja. kadi-vö, -d, dragband i underbyxor. kadjad, -did’e, underbyxor. kadon, kadoda, komma bort, förlo- ras. F. katoan. kadotan, -tta, förlora; duh k., för- flyga. F. kadotan. kagl, -ad, hals. F. kaula. kaglus, -ed, krage. F. kaulus. kagr, -ad, hafra. F. kaura. kahteitte, -ts ed, tvåfalldig, dubbel. kahteldan, -dta, dela i tvà delar. F. kaita. kainal, -nlod, avımhäla. EF. kaitsen, kaita, förvara, bevara. FE. kaitsen. kaiv, -od, brunn. kaid, -ad, smal. kainalo. F. kaivo. kaivan, -vta, gräfva. F. kaivan. kaivelen, -Ida, freqv. af föreg. kajag, -ad, fiskórn. F. kajava. kala, -d, fisk. F. kala. kalanik, -ad, fiskare. kaliz, -liod, berg. F. kallio. kall is, kalhed, dyr, dyrbar. F. kallis. kalm, -ad (uttalas nästan som kaum), graf, grafkulle. kalm-s om, -ad, begrafningsplats. kamnus, -ed, börda. kana, -d, höna. F. kana. kanambr, -od, och kanambrzne, -ised, lung. FE. ka- nerva. kand, -od, häl. F. kanta. kandan, -dta, bära. F. kannan. kandisen, -sta, bära tungt; släpa. kapust, -pstad, kål. R. kanycra. kar, -rad, svartbrun (om hästar). R. rapiii. kär , red, båge; spant (i båt). F. kaari. kargaidan, -ita, dansa. 88 A. AHLQVIST karged, karttad, bitter, stark (om brinnvin m. m.) F. karkea. kargis toitan, -lta, göra bitter. kargtus, -ed, bitterhet. F. karkeus. karsin, -ad, rum under golfvet. F. karsina. kart, -ad, tág. R. KopbITo, kartohk, -ad, potät. BR. kaprose.ın. kas, -ad, och kasa, -d, härfläta. F. kassa. HR. Koca. kasar, kasrid, qvistyxa, stor knif. F. kassari. R. kocapb. kastan, -tta, väta, fukta. F. kastan. kasteh, -thed, dagg. V. kaste, kazvan, -vta, växa. F. kasvan. kazvas kandan, -ndta, begynna växa. kazvo, -d, växt, lángd. F. kasvu. basi, -d, katt. E. kasi, kissa. R. KOTB, KOIHIE2. kas sal, -s lid, matsäck. F. kesseli. BR. kome.s. katan, -tta, betäcka. F. katan. katkais en, -sta, bryta af. F. kat- kaisen. katos, -ed, brunuslock, skjul. F. katos. katson I. katsun, -tsta, se, blicka på. F. katson. kattil, -katlad, kittel. F. kattila. R. KOTÓA'b. kauh, -ad, skopa. F. kauha. kavas, -ged, barrtráds-qvist, ruska. F. havu. kavas-lüd, -ad, ugusviska. kabed, -ad, ljus, klar (?). kagi,- ged, gök. F. käki. käli, -d, brorhustru. F. käly. kamen, -mned, flathand. EF. käm- men. kändan, kata, vända; Ofversütta. F. käännän. kandlus, kande. kärautan, -tta, omvända, omsvánga. kärbaine, -ised, fluga. F. päinen. kärs, -ad, tryne. LT: kärsä. käsken, -kta, befalla. F. käsken. käskmine, -is ed, befallning. käzi, käded, hand. EF. käsi. kazi-paik, -ad, handuk. F. kätkyt. käun käuda, gà. F. käyn. kebm, -ad, lätt. F. kepeä, keveä. kebmus, -ed, lätthet. kegäleh, -eged, eldbrand. käle. kego, -d, höstack, sädesstack. F, keko. Kehkar, -krad, rund. F. kiehkura. kehkrus, -ed, rundhet. kehl, -ad, vad; iskta kehl, hålla vad. kehun, -uda, koka (intransit). F. kiehun. kehutan, -tta, kiehutan. -ed, öfversättning, tol- kär- kattud, -ed, vagga. F. ke- koka (transit). F, Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 89 keitan, -tta, koka. F. keitän. keitmine, -is ed, soppa, kokad mat. kell, kellod, klocka, skälla, F. kello. kel, -ed, tunga, spräk. F. kieli. keldan, -ita, neka, förbjuda. EF. kiellán. K eleni&, -ad, sqvallrare. Kelestan, -tta, sqvallra. F.. kie- lastan. Leletoin, -0mad, utan tunga. F. kieletöin. kelik, -od, hampbräka Keliboitsen, -ita, bråka lin eller hampa. kengimoi, -gtaze, kläda skor pà sig. F. kengime. kera, -d, nystan. F. kerä. keradan, kerala, samla. kerandes, -ed, vattsa. kerbon, -bta, falla. F. kirvon. kerbtan, -!ta, låta falla. kerd, -ad, gàng. F. kerta. kerekod, -ad, not. F. kerään. F. kerin. kerin-laudad, pl. nystfot. F. kerin- laudat. keritsen, -ita, klippa (hår o, d.). F. keritsen. kertan, -tta, tvinna. kerus, -ed, strupe. keserdan l. kezerdan, -dta, spinna. F. kehrään. kerin, kerda, nysta. F. kierrän. keskmäine, -is ed, mellerst. F. kes- kimäinen. keskus, -ed, gräns. keza 1. kesa, -d, sommar. EF. kesi. kezaline, -zs ed, h. t. sommar; nord- ostlig (vind). F. kesällinen. kevaz, -aded, vår. F. keyät. kibed, -ad, sjuk; sjukt ställe. F. kipeä. kibedahne, -hs ed, sjuk. F. kipuna. kibis tan, -tta, värka. FE. kivistän. kida, -d, hals; skrik. F. kita. kidanik, -ad, skrikhals. kidastan, -tta, skrika; brusa. kikis tamoi, -ttaze, huka sig ned. F. kyykistäidä. kzlad, pl. bråck. KR. rnua. kindas, -dhad, vant. F. kinnas. kinged, -gtad, styf, spänd. kirjaine, -ised, bref. F. kirja. kirjav, -ad, brokig. F. kirjava. kirjutan, skrifva. F. kir- joitan. kirves, -vhed, yxa. kibin, -ad, gnista. -ada, F. kirves. kisling, -od, harsyra, R. kmcamma. kzsk, -ad, tarm. R. kumxa. kivi, -ued, sten. F. kivi. kivikas, -ahad, stenig. kivud, -ed, dim. af kivi. kl atv, -ad, ed. R. k.ıaTBa. kobe, -d, skum. 12 90 A. AHLQVIST kodi, -d, hus, hem; kodis hemma, kodihe hem, kodis pai hemifrän. kodin isand, -ad, husande, tomt. koditoin, -omad, utan hus. F. ko- ditoin. kogo, -d, hop, hög. kohendan, -eta, lappa, reparera, för- bättra. m kohendus, -ed, förbättring. koht, -ud, mage, buk; kohtun-ked hafvande. koir, -ad, hund. F. koira. koiv, -ud, bjórk. F. koivu. koiv-s om, -ad, björkskog. koja, -d, och kojeh, -eged, mal. F. koi. kokin, -kta, picka, hacka med näb- ben. koks, -ad, gráfta. F. kuokka. kolen, -lda, dö. .F. kuolen. kolz, -liad, lik, död. F. kuolija. kolmoitt e, -ts ed, trefalldig. F. kolo. kolokas, -ahad, gropig. kolo, -d, grop. kom, -ad, fadder. R. ryms. F. kummi, kuoma. kondz, -diad, björn. F. kontio. kon us n, -ad, stall. R. komrommm. kopr, -ad, náfve. F. kopra, koura. kör, -ed, skal, bark. F. kuori. R. Kopa. korged, -gtad, hög. F. korkea. köritan, -tta, afskala. korj, -ad, sláde. F. korja. korsik, -od, bródkorg. F. korva. korvaline, -z5 ed, Órfil. korud, -ed, tunnt skal; tunnt skinn. kosa, -d, get, bock. BR. rosa. kosits en, -ita, fria. F. kositsen. R. kosmnuks. F. kosken. * koukuine, sed, dórrhake. bove, -d, härd. F, kova. kover, -ad, böjd, bugtig. F. kovera. koverdan, -dta, bója, bugta. korv, -ad, üra. kousik, -od, skopa. kosken, -stta, röra. körbektoitan, -tta, sveda. F. kär- vennän. körs |l. kürs, -ad, pannkaka. F. kyrsä. köuh o. köüh, -ad, fattig. F. köyhä. kravat, -id, bädd. R. mposars. kresjanin, -ad, bonde. ÅR. Kpecrs- J"HHHT. krüg, -ad, rundel, hjul. R. xpyrs. kubu, -d, kráfva (hos foglar). F. kupu. kudai |. kudaim, -ed, måne. F. kuu. kudeh, -eged, inslag (i väf). F. kudeh. kudon, -oda, väfva. F. kudon. F. kuha. kuhilas, -ahad, skyle. kuha, -d, gós. F. kuhilas. kuhm, -ud, herre, tjensteman. kuid, -ud, lin. kuiv, -ad, torr. F. kuiva. kuivdan, -dta, och kuivensOitan, -tta, torrka (transit.). F. kuivaan. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 91 &uivus, -ed, torrhet, torrka. F. kui- vuus. kujo, -d, bild. F. kuva. kukerdan, -dta, vända upp och ned. R. xyxaa. F. kukkaro, kulak, -ad, knytnáfve. R. ky.aart. kuld, -ad, guld. F. kulta. kuldaine, -ised, af guld. kuklaine, -sed, docka. kukor, -krod, pung. F. kul- tainen. külen, -lda, höra. F. kuulen. kalus, -ad, som har fint gehör. kumardan, -dta, bója. kumartelemoi, -ldaze, böja sig, buga. kündli, -liad, hörsam, lydaktig. kündlen, -delda, lyssna till, lyda. kunut, -ad, piske. R. xmyrs. kurdis, -dhed, döf. F. kuuro. kurdis toitan, -itta, göra döf, dófva; slà fisk genom isen. kurdis tun, -uda, blifva döf. kurg, -ed, trana. F. kurki. kärin, -rda, röka (pipa). R. kypure. kurttun, -uda, fórargas. kurttund, -ad, och kurttus, -ed, förargelse. kurv, -ad, frilla, liderlig qvinna. R. rypsa. küs, -ed, gran. F. kuusi. kast, -ad, buske. BR. zyerr. kustan, -tta, glänsa. kuzen, -zta, pissa. F. kusen. kuzi, -zed, urim. F. kusi. kutslen, -kutselda, freqv. af kutsun, -sta, kalla, inbjuda, upp- fordra. F. kutsun. kutsutan, -tta, kittla. kuva, -d, spjäla, list. kuvahaine, -ised, skugga, skugg- bild. F. kuvainen. küdin, -ida, multna. F. kutkutan. küdu, -d, mans bror. F. kyty. kükst, -siad, förföljare. küksen, -sta, förfölja, uppbringa, uppnå. kila, -d, by. F. kylä. külakoine, -s ed, dim. af föreg. küläine, -is ed, mått, fet. F. kyl- làinen. [ külaisus, -ed, mätthet. F. kylläi- Syys. külben, -bta, bada. F. kylven. külbet, -id, badstuga. F. kylki. künal, -nled, tar. F. kyynel. kündaj, -ad, plöjare. F. kyntäjä. kündan, -dta, plöja. F. kynnän. kündus, -ed, tröskel.” F. kynnys. F. kynsi. -ed, arm- külg, -ed, sida. küns, -nded, nagel, klo. kürambles o. künabrus, båge; afständet emellan finger- spetsarna och armbågen, aln. küsun 1. küzun, -uda, fråga. F. kysyn. kütkin, -kta, vensa frän ogräs. F. kitken. kvas, -ad, svagdricka. R. kBacw. 92 A. AHLQVIST L. labid, -ad, spade. F. lapio. ladin, -dta, laga; inpassa; ófverens- komma. R. aaaurs. F. laadin. ladv, -ad, topp. F. latva. laged, -ad, bred, vidstráckt F. lakea. lagi, -ged, inre tak. F. laki. Zahk, -od, splittra, klufvet stycke. F. lahko, lohko. lahn, -ad, braxen. R. aonara. F. lahna. lain, -laida, skälla, skymfa. BR: JaATb. laindan, -dta, svälja. laindus, -ed, mundfull. lambas, -bhad, får. F. lammas. landeh, -hed, höft. F. lanne. lang, -ad, garn, tràd. F. lanka. langen, -gta, nedfalla. F. lankean. lapa, -d, tass. F. lapa. lapak, -od, flat, platt. lapos tan, -tta, utbreda, utplatta. laps, -ed, barn. F. lapsi. lar, -id, kista. F, laari. lasjam, -ed, ett slags nåt. laskav, -kvad, mild, vänlig. R. AaCKoBbIH. laskvus, -ed, vänlıghet. lazgen, -gta, tilläta, sláppa. F. lasken. lask, -ad, lat. F. laiska. laud, -ad, bráde. F. lauta. laut, -ad, flotta. F. lautta. F. lainaan. R. aaps. ' läm, -ad, varm. lauts, -ad, bänk. F. lautsa, lavitsa. lava, -d, golf. lähensoitan, -tta, bringa nära, nárma. lähteh, -tked, brunn; vak. F. lämmin. lämbastutan, -tta, o. làmbahtoitan, -tta, o. lämbutan, -tta, böja. lümbitan, -tta, "värma. F. mitán. lämbui, lämui, lämoi, -d, eld. lambuj, -ad, böjlig, smidig. lämbun, -bta, böja sig. läm- läs un, -uda, ligga sjuk. F. läsin. R. aexars. latik, -qd, bytta. laulain, =imed, tung läv, “ad, fáhus. F. låävä. R. XAbBb. leba, -d, fäll (i kläder). legotk, -ad, groda. R. anrymxa. lehm, -ad, ko. F. lehmä. lehtaine, -ised, blad, litet blad. lehtes, -ed, blad. F. lehti. leib, -ad, bród. F. leipä. leiktan, -kata, skära. F. leikkaan. lemboi, -d, hin onde. F. lempo. lendan, leta, flyga. F. lennün. lendlen, -delda, freqv. af föreg. lent, -ad, band. R. aenra. lentaine, -is ed, dim. al föreg. lep, -ad, al F. leppä. lesk, -ed, enka. F. leski. lezi, leded, eldstad. F. liesi. Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 93 löte, -d, sand. F. liete. leved, -ad, bred. F. leveä. levedus, -ed, bredd. F. leveys. libed, -ad, slipprig, hal. FF. lipeä. libun, -uda, uppklifva. lidn, -ad, stad. F. linna. Zig, -ad, Ofverflódig. F. lika. ligotan, -ada, väta, blöta. F. liotan. Ziha, -d, kött. F. liha. lihakas, -ahad, köttig, fet. F. li- hakas. lihanik, -ad, slagtare. likutan, -tta, vagga. F. liekutan. F. liina. F. lintu. lindäine, -is ed, sparf. lin, -ad, hampa. lind, -ud, fogel. lipikaine, -ised, fjäril. lis andan, -sata, tillägga. EF, lisään. lic on, -c ta, pressa, trycka. lic otelen, -Ida, freqv. af föreg. lödeh, -dhed, vester, vestlig vind. F. luode. ; lodj, -ad, fartyg. F. loÿa. R. AaZ6A. lohi, -hed, lax. F. lohi. loim, -ed, ránning (1 en väf). F. loimi. lom, -ud, rosk, grus. lop, -ud, ända, slut. lopin, -pta, sluta. lopoi, -d, groda. lopoin kudu, -d, grodrom. los tin, -tta, glánsa. F. loistaa. R. AOIIHTb. F. loppu. loun, -ud, imma, ånga. lound, -d, äfven: long, -ed, málüd, middagsmältid; eAz-/oung, alton- måltid. lön, löda, slå, aga. F. lyön. löndus, -ed, aga, tuktan. lötsakaine, -is ed, groda. F. leuka. F. löyly. F. löydän. löutmine, -is ed, finnande. lu, lud, ben. F. luu. luhud, -ed, dim. af föreg. lubin, -bta, älska. RB. avoue. lüd, -ad, sopqvast. F. luuta. ludeh, -eged, vágglus. F. lude. lugen, -eda, räkna, låsa. F. luen. luht, -ad, fuktig äng. F. luhta. luine, -ised, af ben, benig. F. löug, -ad, hake. D . o löul, -ud, imma, ånga. löutan, -tta, finna. luinen. luja, -d, fast. F. luja. lujendan, -eta, befästa. F. lu- jennan. lujendus, -ed, befästande. F. lu- jennus. luk, -ad, båge. R. ayms. lukol, -klod, las. F. lukko. lumi, -med, snö. .F. lum. luzik, -ad, sked. F. lusikka. läzingaine, -is ed, stenhallon. lutzne, -5s ed, rörpipa. luc an, -Cta, ljustra. lühud, -ed, och 94 A. AHLQVIST lühukaine, -ised, kort. F. lyhyt, lyhykäinen. lükaidan, -ita, stôta, skuffa. F. lykkään. lüpsan, -sta, mjölka. F, lypsän. NI. F. maa. o madal, -ad, grund, läg. F. matala. F. made. mado, -d, mask. F. mato. ma, mad, jord. madeh, -eged, laka. magadan, -gada, sofva. F. makaan. maged, -ad, söt. F. makea. magis tun, -uda, blifva söt. F. maho. maid, -od, mjölk. F. maito. maho, -d, gall. maid-nedal, -ad, fastlagsveckan. majak, -ad, fyrbåk. F. majakka. R. mask». maks, -ad, lefver. maksan, -sta, betala. F. maksan. maksustan, -tta, vedergälla, hämnas. mal and, -ad, blixt. R. woania. maltan, -tta, kunna. maltaj, -ad, kunnig, skicklig. mam, -od, och marmoi, -d, moder. man-aluine, -is ed, underjordisk. F. maanalainen. manitan, -tta, och manitelen, -Ida, locka, bedraga. F. maanittelen. R. maHuTb. manitus, -ed, svek, bedrägeri. mansikaine, -ised, smultron. F. mansikka. marj, -ad, bär. F. marja. matits, -ad, takäs. R. marnna. madahm, -od, fiskrom. mähna. mägi, -ged, backe. mär, -ad, mått. F. mäti, F. mäkı. F. määrä. RH. M'Bpa. märendan, -eta, tugga. F. mä- rehdin. P ® o " " márg, -ad, fuktig, våt. F. märkä. márgus, -ed, fukt, väta. F. mär- kyys. marits en, -ita, mäta. F. määritsen. R. mspurs. mätas, mäthad, backe, höjd. mel, -ad, krita. R. MBB. mel, -ed, sinne, fórsiànd. F. mieli. F. mela. meletöin, -Omad, utan förstånd. F. mela, -d, styrära. mieletóin. meletus, -ed, oförständ. melev, -ad, förständig. F. mielevä. melhine, -7s ed, angenäm. F. mie- leinen. mes, mehed, man, menniska. F. mies. F. mesi. F. mehiläinen. mezi, meded, honing. mezjäine, -is ed, bi. mezjáis en peza, bikupa. metin, metta, syfta, måtta; be- sinna, eftertänka. F. miettiä. BR. MbTHTb. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 95 mets, -ad, skog. F. metsä. metshine, -is ed, djefvul. mets-kana, -d, snóripa. F. met- sikaua. mil, -ad, tvål, såpa. R. wprao. mzr, -ud, verld; samfällighet. R. Mip®. mod, -od, ansigte. F. miero, miiru. F. muoto. mogitsen, -ita, plåga. F. muok- kaan. R. Myra. mogits us, -ed, plägande. molin, -Lda, bedja. AR. woanrs. R. woauraa. müdalzne, -z$ ed, gynsam (om vin- den) F. myötäinen. mön, möda, sälja. F. myön. möskelen, -/da, och möskendan, -eta, föryttra. muhahdan, -hta, och molitva, -d, bön. muhaidan, -ita, le. ©. myhähdän, myhüilen. muiged, -igtad, sur. F. muikea. muigis tun, -uda, surna. muiglus, -ed, syra F. muikeus. mujan, -ada, käuna. muju, -d, fárg. mujutaj, -ad, färgare. mujutan, -ada, färga. mujutus, -ed, färgning. muna, -d, ägg. F. muna. muras k, -od, hjortron. F. muurain. R. mopouıka. murd, -od, vosk, sopor. murgin, -ad, frukost. F. murkina. murginöits en, -ita, frukostera. F. murkinoitsen. murnaine, -ised, alvig; m. cura. afviga sidan. F. nurea. murondan, -ota, smula. F. mu- rennan. murzöin, -imed, ung hustru till 35 ärs älder. must, -ad, svart. F. morsian. F. musta. mustendan, -eta, svärta. mustikaine, -is ed, blåbär. F. mus- tikka. mustan, -tta, ihägkomma. F. muistan. mut, -ud, manslem. R. myao. muc kerdan, -dta, vricka, vrida. mülun, -uda, inrymma. N. naba, -d, nafvel. F. napa. nadimoi, -itaze, hoppas, lita till. R. Ha bATBC:I. nagl, -ad, spik. F. naula. nagloits en, -ita, nagla. E. nauru. nauran. nagr, -od, skratt. nagran, -rda, skratta. F. nagransOitan, -tta, förorsaka skratt, bringa att skratta. i nagris, -rhed, vofva. nahk, -ad, hud, skinn. F. naimatoin, -Omad, ogift. F. matoin. nain, naida, gifta sig. F. nain. F. nauris. nahka. nai- 96 A. AHLQVIST naine, -ised, hustru, qvinna. F. nainen. naisekas, -khad, gift (om mannen). najed, -ad, hopp. R. maageskaa. näk, -ad, kaja. F. naakka. nakoval, -ad, smedjestid. R. na- KOBAAbHA. nasmork, -ad, snufva. À. nacwoprs. nagen, nähta, se. F. näen. naivas, -vhad, saíva. ndivis tun, -uda, vissna. F. näi- vetyn. nàlg l. nalg, -ad, hunger. F. nälkä. nälgis töitan, -lta, uthungra. nálgistun, -uda, blifva hungrig. F. nälästyn. napeitan, -tta, knipa. F. näpistän. F. neula. neis ne, -its ed, jungfru, dotter, brud. F. neitsyt. neits ükaine, -is ed, jungfru. mem, -ed, halfó, udde. nemud, -ed, dim. af föreg. negl, -ad, synäl. F. niemi nena, -d, nása. F. nenä. neskandan, -kata, vara (om ett sar). nevest, -ad, brud. R. neBtcra. nevon, -oda, lära, undervisa. F. neuvon. niladan, -ada, afskala. nimedan, -ada, nämna. F. ni- meän. nimetoin, -0mad, namnlós; n. sorm, ringfingret. F. nimetdin. nimi, -med, namn. F. nimi. nin, -ed, bast. F. niini. nis a, -d, bröst (hos qvinuor) F. nisá. nis u, -d, hvete, F. uisu. nit, -id, tråd. F. nisi. BR. Hate. nitan, -tta, slå (hö). F. nitän. F. noki. noid, -ad, trollkarl. F. noita. noiditsen, -ita, trolla; kurera. F. noiditsen. nojel, -ad, böjlig, svigtande. nojelsun, -uda, blifva böjlig. nokin, -kta, picka (som en fogel). F. nokin. nolen, -Ida, slicka. F. nuolen, F. nuora. nogi, -ged, sot. nór, -ad, rep. nozel, -ad, tunn, flytande. nozelsun, -uda, förtunnas, blifva flytande. nozelsöitan, -tta, förtunna, göra fiytande. nousen, -sta, uppstiga. nous tan, -tta, låta uppstiga, upp- lyfta. F. nostan. nuhaitsén, -ita, lukta, snusa. B. HIOXATb. nukun, -kta, insomna. F, nukun. nüs, -ad, nöd, behof. R. uysxaa. nüsnei, -d, nödig. R. myzxmri. nutan, -tta, skälla. cfr E. nutan (gráta). Anteckningar i Nord- Tschudiskan. 97 nutand, -ad, skällande. nübl, -ad, knapp. cfr F. nyppylä. ®. oblesjan, -ad, apa. R. o6esbana. obod, -ad, hage. F. opotta. R. o6042. ödav, -ad, billig. F. huotava. odeh, -eged, spö. ohain, -ida, sucka, pusta. R.oxams. ohjas, -ed, tygel. F. ohjas. ohvotnik, -kad, älskare (af något). F. ohvatta. R. oxoraurs. oiged, -gtad, rät, rak; rättvis. F. oikea. oigendan, -eta, förbättra, upprätta. F. ojennan. oigendus, -ed, förbättring. oigtus, -ed, rätt, rättvisa, redlighet. F. oikeus. oinas, -nhad, gumse. F. oinas. oja, -d, bäck. cfr F. 6jà. ojaine, -is ed, dim. af föreg. oks, -ad, gren, qvist. F. oksa. oksaine, -is ed, dim. af föreg. oksendan, -eta, spy. F. oksennan. oksikas, -khad, grenig. ola, -d, flinta. olg, -ad, skullra. oig, -ed, halmsträ. EF. olus, -ed, öl. F. olut. omblen, -belda, sy. F. ompelen. F. olka. olki. ombis, pelija. ong, -ed, metkrok. F. onki. ongitan, -tta, meta. F. ongin, on- gitan. opendamoi, -ataze, lära sig. F. opetan. opravdaits en, -ita, billiga, rättfär- diga. R. onpasaars. ora, -d, borr. F. ora. ora-sorm, -ed, pekfinger. orav, -ad, ekorre. F. orava. org, -od, däld, dal. F. orko. orh, -ed, hingst. F. ori, orl, -ad, örn. A opörs. osoitan, -tta |. osutan, -tta, och -/da, peka, utvisa. EF. osoitan, osoiltelen. osudin, -dta, fördömma, klandra. R. ocyaurs. osudind, -ad, kördömmande oza, -d, del, andel, lycka. -liad, skráddare. F. om. opendan, -eta, lära. osöitelen, F. osa. ozav, -ad, lycklig. F. ohra. os a, -d, mauslem. ozr, -ad, korn. F. otan. EF. otsa. otam, ofta, taga. ots, -ad, panna. P, pagan, -ad, hedning, pakana. paganöits en, -ita, orena. oren. FE. 13 98 A. AHLOVIST pagast, -ad, hyrkoby. R. norocrz. pagendus |. pagetus, -ed, rymning, flykt. pagendus-sia, -d, ullflyktsort. pagenej, -niad, rymmare, flykting. EF. pakenija. pagenen, -geta, rymma, fly. F. pakenen. pagin, -ad, tal, prat, fabel. F. kina. pagisen, -sta, lala, prata. F. kisen. pagis toitan, -lta, låta tala. paha, -d, ond, elak; svag. F. paha. paha rubi, -bed, kopporna. pahensun, -uda, försvagas. pahits en, -ita, tadla, klandra. pahk, -ad, svullnad, böld. pahus, -«d, sjukdom. paid, -ad, skjorta. paik, -ad, lapp, duk, násduk. F. paikka. paimen, -mned, vallherde. men. palatid, -id'e, pl. badstu-lafve. palatsj, -ad, bödel, risare. R. nazaus. F. palkka. palgaloin, -omad, utan lön. F. pal- katoin. palgis , -ghed, ärtskida. palktan, -kıda, lega, palkkaan. palgtelus, -ed, legande, hyrande. pall as, -had, bar, kal. F. paljas. pa- F. pai- palg, -ad, lön, hyra. F. palko. hyra. FE. palmik, -od, hárfva. pämet, -id, minne. ÅR. naar. panemoi, pandaze, lägga sig (att sofva). panen, panda, panen. pap, -id, prest. F. pappi. R moms. paremb, -ad, bättre. parendan, lägga, sätta. F. F. parempi. -eta, förbättra, kurera. F. parannan. pärm, -ad, bröms. F. paarma. pars, -rded, stock. F. parsi. pazm, -od, pasm. F. paasma. R, ITacMo. pesa, -d, var. pastan, -tta, steka, grädda. F. paistan. pas tkas, -khad, stekrofva. F. pai- stikas. patsas, -tshad, stolpe. F. patsas. pac kain, -ida, nedsóla, nedsmutsa, R. naukars. pavdan, -dta, fånga. F. pyydän. pavtus, -ed, fängande ; fångst. på, påd, hufvud; ax; skaft. F. pää. páiv, -ad, sol, dag. F. päivä. päivtub, -uda, och páivtus kantab, -atd, dagas. parm, -ad, ärr. pärmitan, -tta, kanta. F. päärmän. pärmitos, -ed, kantning. F. päästän. pås tar, -tred, skáfvor. F. päistär. pästan, -tta, sláppa. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 99 patn, -ad, fläck. R. narno. pätnaine, -is ed, dim. af föreg. pätok, -tkad, femkopeksstycke. R. naroKs. F. pätäkkä. päts |. pats, -id, ugn. F. R. new. pätsi. pedag 1. pedaj, -ad, tall. F. petäjä. pedr, -ad, ren. F. petra, peura. pehmed, pehmhed, mjuk. F. pehmeä. pehmitan, -tta, uppmjuka. F. peh- mitän. peigol, -glod, tumme. peukalo. F. peikalo, peitan, -tta, gömma. F. peitän. peld o. pöld, -od, äker. F. pelto. pelgastöitan, -tta, skrämma. F. pelästytän. pelgastun, -uda, skrämmas, blifva förskräckt. F. pelästyn. pelgastus, -ed, skrämsel, förskräc- kelse. F. pelästys. pelvas, -vhad, hampa. F. pellavas. pen, -ed, liten. F. pieni. penzas, -zhad, buske. F. pensas. perdeine |. pördeine, -ised, barn- vindqvarn. peremen, -ad, förändring. R. ue- pewsna. peremenin, -nda, förändra. R. ne- PeMBHNTE. peren, perda, fjerta. F. pieren. R. nepAbrb. perilad, -lide, pl. ledstänger. R. mepna. perseh, -sked, bakdel. F. perse. pert, -id, stuga. FE. pirtti. pes, -ad, hund. R. nées. F. piska. pesandus, -ed, tvagning, bad. pesen, -sta |. pezen, -zta, tvätta, skölja. FL. pesen. peza, -d, bo. F. pesä. pevu, -d, pels. pidan, -ada, halla, nyttja. F. pidän. pidandus, -ed, nyttjande. pidataine, -is ed, ljusstake. pihl, -ad, rönn. F. pihlaja. pihl-som, -ad, 1ünuskog. pil, -ad, fil. R. nuaa. pilasm, -ad, splittra, spåna. lasma. F. pi- pin, -Ida, fila. R. nuaurs. pilv, -ed, moln. F. pilvi. pimed, -ad, mórk, brun. F. pimeä. pimendan, -eta, och pimitan, -tta, fórmórka, fórdunkla, beskugga. F. pimennán, pimitän. pimendus, -ed, förmörkande. F. pi- mennys. pino, -d, vediraf. pinodan, -ada, vada (ved). F. pi- noan. pio, -d, sluten haud. F. pio. pir, -ud, gästabud. F. Iup». pirg O. Inpors. piskutan, -tta, pipa. F. piiskutan. pis s al, -id, bössa. R. namaas. pürut, R, pirak, -ad, pirog. AR. 100 A. AHLQVIST pitk, -ad, lång. FE. pitkä. picukaine, -is ed, liten. kuinen. plastain, -ita, Mäka, klyfva. R. IJAaCTATb. pletin, — -tta, (naery ). pliskutan, -tta, smälla. plod, -ud, frukt. R. nao. plodukas, -khad, och plodun kandis ej, -siad, fruktbar. po, pod, qvinnoblygd. F. puo. pohj, -ad, botten, sula. F. pohja. pohjaine, -ised, norr, nordlig. F. F. pik- HnecTH fläta. AB. pohjainen. pohjik, -od, bottenfällning. pohmel, «od, krapula. F. pohmelo. R. noxmbase. poig, son, poika. poigindam, -ad, styfson. -ad, gosse, unge. F. F. pojin- tıma. poigud, -ed, dim. af poig. pokaits en, -ita, ångra sig, bikta. R. nokaatsca. pokorin, -ida, fóródmjuka. KOPUTE. pol, -ed, hälft. F. puoli. R. noas. polendan, -eta, förminska. F. puo- R. no- lennan. polst, -ad, slådöfverdrag af skinn. R. noucrs. poltan, -tta, bränna. F. poltan. polv, -ed, knä. F. polvi. pordas, -dhad, trappa, stege. F. porras. pordmoi, -d, hermelin. R. nopox'. F. porsas. poroh, -ad, krut. porzas, -zhad, gris. posel, -ad, tunn. poselus, -ed, tunnhet. poseskoitan, poselsoitan o. -tta, fórtunna. poste! , -id, bädd. R. nocress. pos ar, -ad, eldsvåda. R. noxaps. potkin, -kta, sparka. F. potkin. pöld se peld. pölu, -d, damm. F. pöly. pölvas, -vhad se pelvas. pördeine se perdeine. pórdutan, -tta, låta vrida sig om- kring. F. pyöritän. pörun, -uda, vrida sig omkring. F. pyórin. pötsöi, -d, buk (hos djur). pravednej, -ad, rättvis, billig. R. UpaBeAHbrii. pridanz, -iad, hemgift. F. pritani» ritani. RA. npnaannoe, pris agôitsen, -ita, beediga. R. npncarams. pristan, -id, landningsbrygga. Rh, HpHETAHb. proklinain, -ida, fórbanna. R. mpo- KJAHHATb, prostoi, -d, enkel, enfaldig, öppen, R. npoeroii. pu, pud, tråd. F. puu. Anteckningar i Nord- Tschudiskan. 101 pudis tan, -tta, skaka. F. pudistan, puistan. pudr, -od, gröt. F. putro, puuro. puhaldan, -dta, bläsa en gàng, bläsa bort. F. puhallan. puhtas, -thad, ren. F. puhdas. puhtastan, -tta, rena. F. puhdistan. puhtastus, -ed, rening; skärseld. puhun, -uda, blåsa. F. puhun. puik, -od, sucka, spåna. F. puikko. pulo, -d, flóte (1 nät). F. pullo. F. punon. puras, -ahad, jerustör. F. puren. F. purnu. punon, -oda, sno. pur en, -rda, bita. purn, -ud, mjóllàr. pusak, -od, bläsa. puzerdan, -dta, klämma, pressa, ut- pressa. F. puserran. puta, -d, väg, före. R. nyrs. pi 1. pu, -d, hjerpe. F. pyy. F. pyytájá. F. pyydän. F. pyy- püdaj, -ad, fangare. püdan, -dta, fånga. püdand, -ad, fängande. dántó. püdus, -ed, redskap att fånga med. F. pyydys. püha, -d, helig; helgdag; faste-, faste-dag. F. pyhä. pühitan, -tta, helga, iakttaga fasta. F. pyhitän. R. rabed, -ad, brácklig. F. rapea. räd, -od, arbete. F. raanto. rädaj, -ad, arbetare; arbetsam. FE. raataja. rädan, rata, arbeta. F. raadan. rädand, -ad, arbetande, arbete. rädatan, -tt :, låta arbeta. F. datan. rädnik, -ad, arbetsam. ragend, -od, ınjölkstäfva. | F. rainta. rahkis, -khed, draglink. F. rahe (pl. rahkeet). rahnin, -nda, och rahnóin, -ida, skära (säd). rahnöj, -ad, skórdeman. rahk, -od, surmjOlks-ost (Ht. TBa- pors). cfr F. rahka. rahvas, -hfad, folk. F. rahvas. raid, -ad, vide. F. raita. raid-s om, -ad, videskog. rama, -ad, fônsterpost. BR. pamka. ramb, -ad, lam. F. rampa. rand, -ad, strand. F. ranta rassal, raslid, sallake. R. pascoar. rastan, -tta, rifva åt sig, rycka åt sig. F. raastan. F. rasva. razvikas, -khad, fet. ratsil, till häst. F. ratsain. raud, -ad, jern, pl. raudad, bojor. F. rauta. raudaine, -ised, af jern. raa- razv, -ad, fett. F. rau- tainen. rauh, -ad, bulnad, svullnad. F. rauhainen. 102 A. AHLQVIST rauk, -ad, stackare, beklagansvärd. F. raukka. ravas, -ahad, gammal. ravais tun, -uda, blifva gammal. räki, -ked, flamma, låga. räkitan, -tta, skina hett (om solen). rämeidan, -dta, bullra F. rä- mäjän. raps, -ed, ögonhär. EF. rüpsi. rapus, -ed, salmo marænula. F. rääpys. R. panyxa. rästav, -tvad, jul. R. pox4ecrso. raustas, -thad, takrüste F. räystäs. rebitan, -tada, rifva. F. reboi, -d, räf. F. repo. redu, -d, smuts. redusine, -zs ed, smutsig. revin. redustan, -ita, smutsa. F. räkä. -tlad, stekpanna. F. rega, -d, snor, rehtil, tilä. reig, -ud, hål. rieh- F. reikä. F. reisi. reun, -ad, rand, kant; trakt. F. reuna. reis eh, -s ked, lår. reunaine, -is ed, frans. rid, -ad, gräl, tvist. F. riita. rida, -d, fälla. F. rita. rigehtin, -ida, och rigendan, -eta, skynda, ila. F. riennán. rigehtind, -ad, och rigendus, -ed, skyndande, brädska. F. riento. F. rühi. rihm, -ad, snöre; metref. F. rihma. rik, -id, svafvel. F. rikki. rikon, -kta, mörda. F. rikon (söndra). rikond, -ad, mord. rind, -ad, bröst. rindas Oo. rzh, -ed, ria. F. rinta. -dhad, bróst- stycke, hela bróstet. F. ryntäät. rindus, -ed, bröstrem. F. rinnus. ripak, -od, barnlindor. ripun, -pta, hänga, sväfva. F. ri- pun, riipun. ripsun, -sta, blinka med ógonen. rist, -ad, kors. F. risti. R xpecrs. rist-dorog, -ad, Vägaskilnad. ründas, rist-ema, -d, gudmor. rist-is a, -d, fadder. ristin, -tta, korsa, dópa. F. ristin. ristin -poig, -ad, gudson. F. ris- tipoika. ristitan, -tta, läta dópa. F. ris- titän. ris, -ad, fuchsröd (om hästar). R. psuxii. ritsimoi, -staze, afkläda sig. F. riisume, rits in, -sta, afkläda, aftaga. F. rii- sun; cfr F. riitsin. robeh, -eged, nüfverrifva. F. rove. rodan, -dta, föda. R. pozurs. rodind, -ad, födande; födelse. roditel, -ad, föräldrar. R. po- AHTeJb. rodni, -ad, slägtinge. R. poambri. Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 103 rodnik, -ad, källa. R. poaumks. rodu, -ud, art, slag; slägt, aflöda. R. poas. FE. rotu. roho, -d, vass. F. ruoho. rohtin, -tta, djertvas, våga. cfr F. raahdin. ropak, -od, smutspöl; ärr efter koppor. rosa, -d, ansigte. ÅR. poxa. rospuskad, -kid'e, pl. bondvagn. R. poemycku. rosput, -ad, menföre. F. rospuutto. R. pacnyrie. rozg, -ad, spö. R. posra F. ruoska. rouk, -ad, halmstack. cfr. F. róykkó. rugis, -gihed, råg. F. ruis. R. poxkb. rüh, -ed, 6kstock, liten båt. EF. ruuhi. rumen, -mned, agn. F. ruumen. rupis k, -od, skrynkla, veck. rupis telen, -Ida, skrynkla ansigtet ; blinka med ögonen. rupts, -ad, skorf. F. eTpyur. rusked, -stad, röd. cfr F. ruskea. ruskin, -kta, spy. ruskis tun, -uda, och rusknen, -keta, blifva röd. cfr F. ruskenen. rusnik, -ad, arbetare. rup. R. s. sabr, -od, hóstack. F. saura. sadavin, strypa. R. 3a- AABHTb. sadul, -dlad, sadel. -avta, F. satula. saged, -ad, tät, tjock. F. sakea. saik, -ad, semla. R. caüka. |. saikka. saivar, -vred, gnet. F. saivar. salag, -ad, lója. F. salakka. salis , -I hed, byte, fångst. F. saalis. salptan, -tta, stänga, tillsluta, dám- ma. F. salpaan. salptus, -ed, damm. salvan, -vta, timra. F. salvan. salvatan, -tta, snöpa, kastrera. F. salvan. samal, -mled, mossa. F. sammal. sambun, -bta, slockna. F. sammun. sambutan, -tta, släcka. F. mutan. samlikas, -khad, mossig. F. sam- malikas. sams, -ad, sámsk. R. camma. sam- san, sada, få, erhålla. F. R. cann. sana, -d, ord. F. sana. sandus, -ed, fangst, byte. sanged, -gtad, tjock. sangis tun, -uda, blifva tjock. sangtus, -ed, tjocklek. sanun, -uda, sága. F. sanon. sanuskelen, -lda, freqv. af föreg. sap, -ud, galla. F. sappi. saan. 2 B sam, -id, sláda. 104 sapug, -pkad, stöfvel. FE. saapas. R. canors. sarv, -ed, horn: F. sarvi. satan, -tta, hjelpa, befordra; följa. F. saatan. satatelen, -lda, skymfa. FE. sa- dattelen. satmine, -ised, följande. F. taminen. sauras, -rhad, skymlig (om hä- star). R. caspaebiit. savertk, -ad, fimmelstängs-länk. F. saverikko. R. saséprra. savi, ved, lera. F. savi. savihine, -zsed, lerig, ler. FE. sa- vinen. savu, -d, rök. F. savu. savustan, -tia, röka, beröka. EF. savustan. sd, sad, väder, väderlek. F. sää. F. säädän. sändun, -uda, blifva ond, förargas. F. sydännyn. särbim, -ed, sofvel, kokad mat. FE. sárvin. säres, -ed, perta. Saat- sådan, -säta, göra. F. päre. sargen, -rkta, klyfva, spjelka. F. särjen. sarı, -red, ben; stófvelskaft, F. sääri. sarm, -ad, rem. -ed, mygga. sááksi. sbiten, -id, dryck af varmt vatten sask , F. sääski, A. AHLQVIST och honing. HR. cómrems. F. piit- tiná, piikkinä. -ata, sebadan, omfamna. F. se- pään. sebadus, -ed, omfamning. F sepäys. segl, -ad, säll. F. seula. segoin, -ida, Íórvillas. sehlist, -od, ställe, der nässlor växa. F. seinä. seis un, -sta, sta. F. seison. sets utan, -tta, låta stå, stanna. F. seisotan. seld, -id, sill. R. ceaas. selg, -ad, rygg. F. selkä. selged, tydlig, selkeä. selgistun, -uda, uppklarna. sein, -ad, vàgg. Ela RA -gtad, selgidan, -tta, förklara. F. se- litän. selgtus, -ed, klarhet, tydlighet. FE. selkeys. semen, -mned, utsäde. F. siemen. R. cbMa. semendan, -ela, sa. sen, -ed, svamp. F. sieni. -sid e, pl. fórstuga. F. R. esaueı. sep, -ad, smed. F. seppä. seraidan, -ita, darra, bäfva. seraidus, -ed, darrning; man s., jordbáfning. serdan, -ta, röra. serp, -id, skära. R. sirppi. sentsad, sintso. ceprs. F. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 105 sera, -d, slipsten. F. siera. sestrikaine, -ised, vinbär. F. sies- tari, siehtari. sestrikist, -od, vinbárs-buske. sia, -d, ställe, plats, bädd. F. sia. sibitan, -tta, klia. F. syyhytän. sibitos, -ed, klia, kläda. F. side. sidelen, -lda, freqv. af sidon, -oda, binda. F. sidon. szg, -ad, sik. F. siika. siga, -d, svin. F. sika. F. silta. F. silmá. sin, -ed, blà fárg. F. sini. sinin, sinda, färga blätt. sinine, -?s ed, blå. cuui. sisar, -ed, syster.s F. sisar. -ad, R csımurs. F. sissi, sissikka. sit, -ttad, tráck. F. sitta. sitlasine, -z5 ed, tráckig. skamj, -ad, bänk. R. cramba. sideh, -eged, band. sild, -ad, bro. silm, -ad, öga. F. sininen R. sis s ik, sökare, undersökare. skask, -ad, saga. R. crasxa. F. kasku. skäp, -ad, snål. ÅR. ckynoi. sleduin, -ita, följa i spåren, för- följa. R. eurbaoBars. à slüs in, -sta, tjena, lyda. INATE. snop, -ud, sädeskärfve. R. so, sod, kärr, moras. R. cay- CHOIIb. F. suo. sobad, -bid e, pl. kláder. F. sovat. sobat, -ad, lördag. R: ey66ora. soged, -ad, blind. F. sokea. sogendus, -ed, förblindning. sogenen, -eta, blifva blind. F. so- kenen. sogensoitan, -tta, blind. sogensun, -uda, blifva blind. soim, -ad, ett slags flodfartyg. F. soima, saima. R. coüna. sokol, -klad, falk. R. cokoar. sola, -d, salt. lórblinda, göra R. coa. F. suolaan. F. solmu. sonka. R. F. suola. soladan, -ta, salta. som, -ed, knut. somg, -ad, songa. F. ceMra. somus, -ed, fiskfjäll. F. suomus. som, -ed, &dra. F. suoni. sonikas, -ahad, ädrig. F. suonikas. sonud, -ed, dim. af son. som zar, -zred, loppa. F. sormi. F. sormus. sorm, -ed, finger. sormus, -ed, ring. som, -ad, och sömine, -is ed, mat, foder. F. syón söskendan, -eta, begynna äta. sötaj, -ad, som matar, underhällare. F. syöttäjä. À sötan, -tt«, mata, underhålla, fodra, beta. F. syötän. spasibo, tack! stor tack! R. enacu6o 14 s S » son, soda, äta. 106 A. AHLQVIST spravlaitsen, -ita, förbättra, repa- rera. Hh. ucnpaBaari. staraimot, -idaze, bemöda sig, stráfva. B. craparecs. starin, ad, saga. R. erapmma. F. tarina. stokan, -knad, dricksglas. R. cra- KaHt. st okol, -klod, glas. stroin, -ida, bygga. su, sud, mun, mynning. sud, -ud, domstol; sudhu, för rätta. R. cyan. suga, -d, kam. F. suka. R. crekao. R. crpours. F. suu. sugas, -ed, svinborst. sugin, -ida, kamma. F. suin. sugu, -d, slágt. F. suku. suhar, -hrid, skorpa. ÅR. cyxaps. suim, -ad, folkförsamling. suitsed, -sid e betsel. F. suitset. suks, -ed, skida. F. suksi. sulan, -ada, smálta (intr.). F. su- lan. suladan, -ta, smälta (transit) F. sulaan. | salin, -Ü' da lofva. R. cyaurs. sulg (ls: suvg), -ad, fjäder. F. sulka. sulgikas, -khad, befjädrad. sultsin, -sta, tvätta, byka. R. cyma. sund, -ud, herre, frälsare supitan, -tta, hviska. F. sopotan. sår, -ed, stor. F. suuri. suma, -d, ränsel. sarendelej, -liad, högfärdig, skryt- sam. PF. suurentelija. sürendelemoi, -Idaze, skryta, hög- modas. F. suurenteleme. särendus, —ed, högfärd, stolthet. särim, -rmad, gryn. F. suurima. surm, -ad, dód. F. surma. -ed, storhet, storlek. F. suuruus. survon, -vda, stöta. F. survon. sutkad, -kid’e, pl. dygn. R. cyrkm. südai, -amed, hjerta, inelfvor, det F. sydän. SUTUS , inre. sil, -ed, famn. F. syli. sülg, -ed, spott. F. sylki. sülgen, -gta, spotta. F. sylen, syljen. süttud, -ed, tände. F. sytty. süttutan, -tta, tända. F. sytytän. süva, -d, djup. F. syvä. süvensoitan, -tta, fördjupa. süvus, ed, djup, djuplek. F. sy- vyys. svai, -ad, päle (1 vatten). F. vaaja. R. enaa. svat, -ad, talman. R. cBarz. svatain, -ida, fria, vara talman för någon. R. cBarars. ac Ss. sarin, -rda, steka. R. xapurs. sark?, -iad, stek. R. xaproe. Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 107 sál, om s., det är beklagligt, att beklaga. R. xaur. F. sääli. säldeitsen, -ita, beklaga. R. a- abTb. F. säälitsen. sälin, -Ida, bullra. R. maurs. sitkt, -iad, böjlig, seg. F. sitkeä R. xuarii. slejad, -jid’e hindertyg. F. läjät. R. mae. Sok, -ad, kind. R. möra. soldan, -dta, ro. F. soudan. T. taba, -d, vana, sed. F. tapa. taga-rei, -ad, bakdelen af hufvudet. F. taka-raivo. tagon, -oda, bulta, smida. F. taon, tahktan, -tta, shpa. F. tahkoon. tahtas, -thad, deg. F. tahdas. F. tahdon. taigin, -ad, degträg. F. taikina. talt, -ttad, mejsel. R. aoaomo. F. taltta. talv, -ed, vinter. tahtoin, -tta, vilja. F. talvi. tannas, -nhad, fáhus. tappan, -pta, slà, tröska, bräka (lin ell. hampa); FE. tapan. tapmine, -is ed, itóskande, bräkande. F. tappaminen. tappin, -pmed, linbráka. tas, -ad, fat, bäcken. R. ras. tazas, -zhad, och tazo, -d, jemn, slät. F. sainen. tasa, ta- tazitan, -tta, jemna, släta. F. ıa- soitan. tazus, -ed, jemnhet, sláthet. tat, -od, fader. F. taatto. tatsin, -sta, kasta. tahk, -ad, uttróskadt ax. täht, -ed, stjerna. F. tähti. tai, -d, lus. F. täi. täti, -d, moster. F. täti. R.rérra. täaus, =uded, full, mätt. etta, F. täysı. tautan , fylla, mätta. F, táytàn. tedan, teta, veta. tedr, -id, orre. tegen, tehta, göra. F. tiedän. F. tetri. F. teen. tegendus, -ed, górande; timring. tel, -llid, säte i bät. terambsoitan, -tta, påskynda. terav, -ad, hvass ; snabb, skyndsam. F. terävä. t'eraboitsen, -ita, hvässa, slipa. feravus, -ed, hvasshet; snabbhet, skyndsamhet, F, terävyys. terpin, -pta, tåla, fördraga; vänta. F. terpin. R. repnsrs terv, -ad, tjära. F. terva. terveh, -vhed, frisk, sund, hel. F. terve. R. saopossrit. tervehtan, -tta, kyssa. tervhus, -ed, hálsa. F. terveysi tihi, -ed, mygga. F. itikka. tik, -kkad, hackspett. F. tikka. tiks , -id, fnöske. tlg, -ad, lapp, list. F. ulkku. 108 tk, -kkud, droppe. F. tilkka. tilkkun, -uda, droppa. F. tilkun. tilkkutan, -tta, drypa, läta droppa. F. tilkutan. tina, -d, tenn. F. tina. tneh, -nhed, hafvande, drágug. F. tiine. tobja, -d, stor. F. tuohi. tohus, -ed, ljus, vaxljus. tohi, -hed, näfver. toigas, -ghad, gröt; välling. toigotan, -tta, erbjuda. cfr F. toi- votan. tolk, -ud, förstånd. R. toake. F. tolkku. tom, -ed, hägg. ton, toda, hemta. F. tuomi. F. tuon. top, -ud, skurviska. toradaj, -ad, grälmakare. F. to- raaja. F. toraan. tordan, -dta, blåsa i horn, trumpeta. toradan, -ta, grála. tores, -rhed, và, okokt. F. tuores. torhus, -ed, råhet. F. tuoreus. torokan, -ad, torakan. F. torakka. R. rapakams. -ad, kamrat. F. R. rosapnunrs. tropaine, Tpona. tugedan, -ta, stödja, fórse med stöd. F. tukean. tugi, -ged, stöd, rigel. tuhk, -ad, aska. F. tovaris, toveri -ised, gangstig. R. F. tuki. tuhka. A. AHLQVIST tuhm, -ud, yrväder. tuk, -ud, jordkoka. cfr F. tukku. tub, -ad, hår. F. tukka. tukitoin, -Omad, härlös. F. toin, tukitoin. tulehine, -ised, het, glödande. F. tulinen. tuka- tulen, -lda, komma. F. tulen. tuli, -led, eld. F. tuli. tulk, -ad, sprund. F. tulppa. BR. BTYAKa. tunden, tuta, känna, veta. F- tunnen. tundistan, -tta, bekänna, erkänna. F. tunnustan. tun, -ed, stilla (om vädret), lugn. F. tyyni. tungen, -gta, intránga, indrifva. F. tungen. tupehtoitan, -tta, quäfva. F. tu- kehdutan. tupehtun, -uda, lórqvátvas. kahdun. turbas, -bhad, torf, grásvall. F. turve. tusk, -ad, pläga, ängest, förargelse. F. tuska. R. rocra. tuskav, -kvad, förargad. tuskits emoi, -kitaze, ängslas. utledsna ; F. tu- tusttun , hafva ledsamt. tuttab, -ad, bekant. F. tuttava. tühj, -ad, tom, fattig, opalulig. F. tyhjä. -uda, Anteckningar i Nord-Tschudiskan. tülen, -id, själhund. TIOJeHB. tilts, -ad, slö. F. hyle. R. EF. tylsá. tultsendan, -eta, fórslóa. F. tyl- sennän. tültsnen, -sta, blifva slö. F. tyl- senen. tütar, -tred, dotter. F. tytär. tütrindam, -ad, styfdotter. tüni, -ned, fred. cfr. F. tyyni. tünis toitan, -tta, förlika. C. cappan, se tappan. cappin se tappin. R. ueers. czb, -ud, gunga. F. kiikku. cest, -id, ära. czbun, -pta, gunga. F. kiikun. cihmer, -ad, dimma. cipts, -ad, hufvudbonad. nen. cirik, -od, nässla. Cirikist, -od, ställe, hvarest nässlor váxa. Cist, -ad, ven, renlig. R. «merwiii. cived, -ad, mild. F. siveä. civerik, -od, qvinnosko. R. we- F. soma. comitamoi, -ttaze, pryda sig. Comudan, -ad, kappsäck. R. we- MOJaK'E. c omus, -ed, grannlät, prydnad. cädan, -dta, kasta. F. syydän. c uga, -d, hórn, knut. coma, -d, nätt, vacker. 109 c ulk, -ad, strumpa. R. uyaok. cura, -d, sida, trakt, väderstreck. R. uyps. curk, -ad, stubbe, klots. U. ubeh, -ed, hingst. udamoi, -aidaze, träffa sig, hända. R. yaarbea. udar , -id, jufver. ugodin, -ita, behaga. F. udar. R. yroaurs. ugor, -ugrid, finne. NR. yrops. uig, -ud, dal, däld. uindan, -nata, slumra. F. ui- naan. ujun, -uda, simma. F. uin. uk, -kkod, gubbe. F. gubbe. uks, -ed, dörr. F. uksi. umbis ed, -s id e, blindbock, (lek). oda umbis il, leka blindbock. unetoin, -Omad, sömnlös. F. une- toin. unetömus, -ed, sömnlöshet: F. u- nettomuus. uni, -ned, sömn, dröm. F. uni. unohtan, -tta, glómma. F. unoh- tan, unhotan. unohtelemoi, -Idaze, förlora medve- tandet, svimna. uppodan, upta, sjunka, drunkna. F. uppoan. uptan, -tta, låta sjunka 1. drunkna; dränka. F. upotan. 110 A. AHLQVIST urok, urkad, lexa, bestámdt arbete, beting. F. urkko. R. ypors. uros, -ohod, svärfader (hustrums). usad, -sid'e, mustascher. R. yebr. üz, üded, ny. F. uusi. Ü. übus, -ed, snódrifva. ühtensöitan, -tta, fördubbla. ühthine, -ts ed, gemensam. F. yh- teinen. ühtis toitan, -tta, förena. F. yh- distän. üksnäine, -is ed, enahanda. üks-silm, -ad, enbgd. F. yksi- silmä. ümbardan, -ta, fatta omkring. ümbardus, -ed, kringfattande, om- fång. ünäine, «is ed, hel, full. io, -iiod, natt. F. yö. üo-läpak, -od, flädermus. F. yö- lápakkó. üsk, -ad, bróst; üskha, 1 famnen. V. vago, -d, fåra. F. vako. vagodan, -ta, plöja fåror. F. vakoan. vaha, -d, vax. F. vaha. vahv, -ad, stark. F. vahva vajehtan, -tta, byta, växla. F. va- jehdan, vaihdan. vaigatan, -tta, droppa. vaigatoitan, -tta, làta droppa. F. vaiti. vaittitöin, -ómad, som ej tiger. vaitti, olda v. vara tyst. valan, -ada, gjuta. #. valan. vald, -ad, frihet. F. valta. valdaline, -zs ed, fri. F. vallallinen, valloillinen. valged, -gtad, hvit, ljus, klar. F. valkea. valgis töitan, -tta, bleka. valgis tun, himmeln). valits en, -ita, välja. -uda, uppklarna (om F. valitsen. vallastan, -tta, Íórespánna. F, valjastan. valmis, -mhed, fárdig. F. valmis. valmistelen, -lda, förfärdiga, bereda. F. valmistelen. vandeh, -dhed, tunnband. F. vanne. vanh, -ad, gammal. F. vanha. vanhemb, -ad, äldst, fórnámst, fór- äldrar. F.. vanhempi. vanhtun, -uda, blifva gammal, för- åldras. F. vanhetun. vanhus, -ed, älder, hög älder. F. vanhuus. var , -id, hettaÿ het. F. vari. varaidaj, -ad, försagd, skygg, fruk- tande. varaidan, -ita, frukta. varaidus, -ed, fruktan: varaidamatöin, -0mad, oförskräckt. varastan, -tta, vänta. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 111 varb, -ad, qvist. F. varpu. varbas, -bhad, tå. F. varvas. varbik, -od, smäskog af löfträd. F. varvikko. vardeitsej, -siad, bevakare. vardeits en, -ita, bevaka, vakta. F. vartioitsen. vargas, -ghad, tjuf. F. varas. vargastan, -tta, stjäla. F. va- rastan. vargastus, -ed, stjälande, tjufnad. F. varastus. var hindod, -oid'e, pl. betseltyg. varis, -ssed, kråka. F. varis. vars, -ad, föl. F. varsa. var s, -rded, skaft. F. varsi. vasa, -d, kalf. F. vasikka. vas k, -ed, koppar. F. vaski. vasne, -ssed, af koppar. F. vas- kinen. vast, -ad, qvast. F. vasta. vastamoi, -ttaze, mötas, träffas på vågen. vastan, -tta, möta. F. vastaan. vastoin, -ida, bada (någon). F. vastoin. F. vastaus. vastustan, -tta, svara. F. vastaan. vatag, -ad, bunklag, trupp (af ar- betare m. m.). ÅR. sarara. vateh, -tked, kláde. vatisk, -od, var. vats, -ad, mage, buk. F. vatsa. vatstun, -uda, blitva hafvande. vastus, -ed, svar. vägev, -ad, stark. F. väkevä vägi, -ed, styrka. F. väki. väha, -d, liten, litet. F. wähä. vähensoitan, -tta, förminska. val, -Wad, vid. F. välja. väll ahtun, -uda, fürflyga. jähdyn. vand, -ad, lek. vandan, vata, spela, leka. var, -ad, krokig. F. väära. varıtan, -tta, kröka. varttin, -tnad, slända. R. Bepereno. väsun, -uda, tröttna. F. väsyn. väsutan, -tta, trötta. F. väsytän. vatis tun, -uda, vissna. vätr, -ad, ämbare (ryskt R. Beapo. vavu, -d, systers man. vedan, -ada, släpa, fóra, draga, F. vedän. vedelen, -lda, leda. veits, -ed, knif. F. veitsi. vel, -lled, broder. F. veli. velg, -ad, skuld. F. velka. valghine, -zsed, skyldig. kainen. vembel 1. bembel, -bled, båge, loka. F. vemmel. vemblud, -ed, sträke. F. vene, venhe. ventsad, -oid' e, vigsel. ventsan, -sta, viga. R. Bbauars. venun, -uda, ligga. F. venyn. F. väl- F. värttinä. mätt). F. vel- veneh, -nhed, bät. 112 A. ABHLOVIST R. s5pa. veraj, -ad, port, grind. R. sepea. veras, -ahad, främmande. ver, -ad, tro. "tn F. vie- ras. verastan, -tta, och verastelemoi, -ldaze, skygga för främmande (såsom barn). F. vie- rastan. blifva ond, för- verdun, -uda , arga sig. verdusine, -zs ed, förargad, ond. verdutan, -tta, fórarga. verehzne, -ised, blodig. F. ve- rinen. verekas, -ahad, blodig. veres, -ssed, frisk, färsk. KE. verestan, -tta, nedbloda. veretan, -tta, och veretelen, -Ida, vältra, rulla. KE. vieritän, vierettelen. veretöin, -Omad, blodlós, ynkrygg. F. veretóin. veri, -red, blod. F. ven. F. verkko. R. sepr&rs. R. p5cbr. verk, -od, nät. verttin, -tta, vánda. . o o vesa, -d, vigter, vagskäl. vesi |. vezi, veded, Vatten. veden langtus, -ed, vattenfall. veden ristind, -ad, trettondedag. vesitan, -tta, och vesits en, -ita, väga. R. BECHTL. veslensöitan, -tta, göra glad, fröjda. F. veräjä. veres. vessel, -slad, glad, munter, druc- ken. R. zec&asıa. F. vesselä. v est, -id, bud, budskap. F. viesti. R. Btere. vidj, -ad, ked, boja. F. vitja. vidon, -oda, klappa. vidr, -ad, utter. R. Bbrapa. viga, -d, fel. F. vika. vigahzne, -ised, felaktig, skyldig. F. vikainen. vigaloin, -Omad, oskyldig. F. vi- atoin. viha, -d, hat, ondska. F. viha. vihakas, -ahad, ond. vihandus, -ed, hat. vihm, -ad, regn. E. vihm. cfr F, vihma. vihmun, -uda, regna. vihor, -hrid, hvirfvelvind, storm- vind. F. vihuri. R. suxops. vihtik, -od, härfva. F. vyyhu. F. viikate. vikli, -d, eu art sjöfågel. vil, -Uad, ull. F. villa. vilen, -Ida, skära. F. vulen. vikateh, -ed, ha. vilik, -od, mögel. villakaine, -ised, af ull, vilu, -d, kall; köld. ©. vilustöitan, -tta, afkyla, utkyla. F. vilu. vilustan. vilustun, -uda, fà kallt, fórkyla sig. F. vilustun. vin, -ad, brännvin. ÅR. mmo. vingun, -gta, tjuta, pipa. F. vingun. Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 113 vipsin-pu, -d, haspel. F. viip- sin-puu. virb, -id, beckhträd. F. virpi. R. BepBa. virbind, -ad, palmvecka. R. Bepö- Huila. virgoitan, -(ta, uppblása (eld). viritan (oftare firitan), -tta, kasta. F. viritän. viritan, -tta, antända. F. viritän. virs, -ud, nälversko. F. virsu. vits, -ad, spö. F. vitsa. vodan, -ta, flyta. F. vuodan. vodnas, -nhad, lamm. F. vuonna. voi, -d, smör; olja. F. voi. voidan, -ta, smórja. F. voidan. voin, voida, vara frisk; kunna, för- mä. F. voin. voiskeh, -khed, läkemedel. volh 0. völh, -od, trollkarl. F. velho. RB. BoaxBt. vonuk, -ad, barnbarn. F. vunukka. B. suyxs. vora, -d, tjuf. R. Bopr. vorin, -ida, stjäla. vos, voded, àr. F. vuosi. vostok, -tkad, öster. BR. socroks. vö, vöd, bälte, górdel. F. vyó. Rättelse. De i företalet (sid. 50) uppgifna vepsiska församlingarna vid Onega äro, en- ligt en af författarn sednare funnen anteckning, rätteligen följande: Soksa, Soltjärv, Kalajog, Himjog och Mägi. 15 " T ub » ju | 2d Mi ‚bi n he eo eee M. s " | "ONDE edit EEUU EYES S nma j L b b P arbi. ht EN EM E viis ht pta NI bows b. " asy, "Voted \ Th DE i ig cale | P E ne a Asiae pls | aM ED MH boni) pid: na \ a Mn bn | P En \ e "NEU i Pe md DN owner ON MR Me i po RN unm nos wc W adi dut 7 MOL AR , TW "Mn AK Hm {at he MA ; 4 E. | AN ga vs ge AU ki TIL PR? ) us MT "ll > - car AT a im E" in LE # | a À LL, CE TE me A Riot illii: veu Mint ve AL n Daria Anim ad qnaa su) | PEN io ARMEN fes NU dii. "wt nn " A "Mia Ty a n iq nia ! m * 10 45. ; yq? P | | LE TM 1 A » EN. Mol f "1 e * , 14 ' D T o Ue " f IM m y" n ' 2 PAU M Ds a eh M E tS r " ! A 2 ' « AX A WM | 1 E" I. T er LUS ACL 7 zu AL I x à i n . y rn ne 4 A ; i B 1 À d i x € 4 ein. I ve ^ Y | a m 4 x Be; EV ^ 2A*133 VS ARS AV AD LI ERA AAA ARA AR AR ALAATV VAR LAS ALLER LUE LAVER VAAA MIA VVVVAAMARA TAA AAA VRAT Aj NÄGRA HISTORISKA UNDERRÄTTELSER oM BOKTRYCKERIET I FINLAND, AF FREDR. WILH. PIPPING. SJETTE STYCKET. (Meddeladt Vetensk. Societ. den 19 September 1859.) ——00-0 0-0 —Á — I nästföregäende stycke är antydt, att FLonström fått behålla Åbo Univer- sitets Boktryckeri omhänder intill slutet af Maji månad 1729, ehuru un- derrättelsen om hans efterträdares utnämning af Cancelleren redan d. 7 i samme mänad blifvit Consistorium Academicum meddelad. Detta förhäl- lande skönjes deraf, ibland annat, att det sista Akademiska arbete, som pà titelbladet uppgifvits vara tryckt af den förre i egenskap af nämnda Uni- versitets Boktryckare är, sa vidt jag vet, Joh. Darth. Ervasts Gradual Dis- putation De Cultura Ingenii under Professor Björklunds inseende ven- ülerad d. 4 Junii, och denne uppgift är sá mycket mera anmärkningsvärd, som uppa tre fóregaende, d. 29 Mart. samt d. 17 och 21 Maji fórsvarade, finnes, fórmodeligen på vederbörandes befallning, utsatt endast att de äro tryckta med Akademiens stilar (Impr. cum Acad. eller Reg. Acad. litteris) och Fropström således tyckes hafva velat på förstberörda sätt uttryckeligen reservera sig sasom ännu inuehafvande tjensten. Derefter förekommer dock sistanförda uttryckssätt ånyo på Isaac Peldans d. 7 Jun. med sam- me Prases försvarade Gradual Disputation De diversis Philasophorum 116 FREDR. WILH. PIPPING methodis in demonstranda existentia Dei, P. posterior, kanske derfóre, att den nye föreständaren väl haft befattning med arbetets tryckning, men Tryckeriet ännu icke blifvit till hans vård formeligen ófverlemnadt och man alltså icke ville utsätta haus namn. Detta namn finnes imellertid redan kort derefter, nämligen på Pet. Bildmans under Professor Scarins presidium d. 14 Junii ventilerade Disputation De preedictionibus politicis, P. prior, och af Consistorii d. 27 Aug. fattade beslut, att Boktryckare lönen för året skulle så fördelas imellan FropsrRÓw och hans efterträdare, att den för de fem förste månaderne räknades den förre tillgodo, men ifrån Junii månads början tillfölle den sednare, visar det sig, att denne måtte före samme månads ingång hafva till Åbo ankommit och kort der- efter tillträdt tjensten. På titelbladet för sistberörda Disputation står Abo@, Excud. LR. Acad. Typ. Joh. Kıinre, och så, eller Kıznpe, eller Kämpe, finner man derefter mannens namn merendels både skrifvet af honom sjelf och tryckt, men i Universitetets Protocoller och öfriga handlingar ses oftare KemPE. Om han var finsk inföding kan jag icke såga, ehuru slägten KEmPE redan långt förut varit här i landet bosatt. Mängenstädes i Sverige hafva ock långe funnits flere personer med namnet Kxwrr, ifrån hvilka vår Boktryc- kares härkomst förefaller så mycket mera sannolik, som åtminstone tre ibland dem idkat samma yrke som han, nämligen David, i Lund på 1680 talet, Daniel, tillika Rådman, i Linköping, död 1690, och E pliraim, i samma stad, född 1663, död 1700. Den sistnämnde, skall ock haft en son, vid namn Johannes, född 1692; men att hålla honom för samme man, som sedan blef Universitets Boktryckare i Åbo, förbjuder en af framl. Domprosten Edman mig meddelad upplysning om den anteckning i Åbo Domkyrko församlings historie-bok eller förteckningar öfver döde, att vår Boktryckare varit 65 år gammal dà han den 25 Sept. 1753 afled. Angående dennes lefnadsförhällanden före den tid, dà han blef till berörde tjenst antagen, har jag icke Ófverkommit något, utom det, som finnes ; Consistorii ofvanbemälda bref af d. 12 Apr. 1729 till Universitetets Can- celler, námligen att han, som dä var Boktryckeri Factor 1 Stockholm, en- ligt ”Directeuren Werners till Consistorium gifua vittnesbörd och för- näme Mäns loford och Recommendation" vore "en flitig och beskiedelig Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 117 Man, hvilken och nägre ähr vistats vid utrikes Tryckerier och således” ansågs "fór i alla måtto habil och pälitelig.” Ordalydelsen i detta bref visar för öfrigt Consistorii afsigt hafva va- rit, att derigenom utverka sig Cancellerens tillstånd till den hos Consisto- rium. recommenderade personens antagande endast såsom förvaltare af Tryckeriet, under rättegången emot Fronströn, men med försåkran att varda vid beställningen stadigt bibehållen, så snart den sistnåmnde medelst laga Dom blifvit derifrån skild. Hvarföre ett sådant tillstånd begärdes, om Consistorium, såsom det synes, var sinnadt att sjelf likasom tillförene, en enda g frågas. Måhända ville man blott förekomma enskilda Insinuationer hos Cancelleren, till förmon för någon annan sökande, helst fråga i Consistorio uppstålt om icke en sådan, nämligen Factoren på Merckellska Tryckeriet i Åbo Fraus Phil. Paulssen, hvars anhållan att, i händelse af Frop- ströns Dimission, blifva i haus ställe antagen, redan d. 3 nästföregäende äng undantagen, utfärda den erforderliga fullmagten, kan med skäl Augusti upplästes i Consistorio, kunde åtminstone omnämnas i det afgående brefvet. Men underligt är då icke heller, att Gref Horn, som af tillgån- gen vid Bsörckmans utnämning hade anledning att betrakta sig såsom den i hufvudsaken afgörande, ansåg Consistorium hafva recommenderat KemPr till erhållande af hans fullmagt. Vid samma brefs justering d. 17 April päminte väl Professor Jus- LENIUS äfven, att man först borde ”accordera” med den som antoges; men härom fattades intet. beslut, dä Professor Scarin förklarade sig vilja på den i förslag varandes vägnar försäkra att han ej skulle gravera staten med hushyra och det öfriga äfven kunde falla till Consistorii nöje. Anlednin- gen härtill ár ej vidare känd, än att dà bemälde Professor redan vid Con- sistorii sammanträde d. 18 Sept. föregående året åtagit sig att anskaffa en dugelig karl i Fronsrröns ställe samt sjelf gå i caution för honom, och den 9 derpå följande October ingaf Krnres "Supplik samt ansökning,” så- som orden i dagens Protocoll lyda, att få blifva Academie Boktryckare, tillika med Directeuren W erners för honom gifna Recommendation, har man så mycket mera skål till antagande att Scarin dessförinnan haft ullfälle att låra kánna mannen, som han tyckes i annat fall icke hafva bordt fórbigà ofvannámnde Paulssen. Sedermera omtalades ock d. 26 118 FREDR. WııH. PIPPING Jun. 1729 att en Taxa för Boktryckarens arbete borde uppsättas, men detta synes dock icke hafva skett förrän han sjelf ingifvit ett Tryckeriet i flera afseenden rörande Memorial, vid hvars uppläsande den 4 Julii Con- sistorium med honom, efter inkallandet, träffade sådan öfverenskommelse, äfven härom, ibland annat, som följande utdrag af Protocollet visar: ”Ef- ter hvart och ett måls öfvervägande resolverades, 1:0 det pröfvas billigt och rättvijst som Bokiryckiaren' ansöker, att ingen studerande, som under denne Kongl. Academiens jurisdiction sorterar, må hafva tillstånd att dis- putationer ell:r annat dylijkt upläggia annorstädes, än här vid Kongl. Aca- demiens tryckerij, hälst då han erbiuder sig för samma drägeliga köp, som andre, hvad som fordras, nöijachtel. prestera: hvarföre slöts nu, att detta af Decano förehälles alle dem, som något villia låta vid tryckerijet up- läggia. Hvad angår det privilegium som Boktryckaren Merckel erhållit uppå finske Psalmböcker, så står det intet att ändra: men deremot will Consistorium Academicum tillsee, att Boktryckiaren Kämrr skall få någon förtiänst vid en finsk Psalmboks upläggiande in 4:10 med noter, hälst som han nu ätager sig att correspondera om noterne, dem han förmenar sig få låna. 2:0 anbelangande en viss taxa, huru myckit hvar och en stil kommer för arcket i arbetslöhn att kosta, så blef nu, effter bepröfvande, stadfäst, alt stilen Cicero antiqua betalas med 12 D:r K:mt för arcket, in till dess samma stil blifver completterad, emedan der med nu eij mer än ett halft arck i sänder skall kunna opsättias. de andre stilar, neml. tertia antiqua be- tales med 9 D:r och Mittel antiqva med 8 D:r K:mt för arcket. Men de som låta flyta inn Hebreiska och Grækiska uti sine skriffter, måste betala något dyrare, effter bepröfvande, altsom sådant mer ell:r mindre införes. 3:0 Såsom Boktryckiaren nu tillstod, att de förre stilar, som varit i tryc- kerijet, äro honom reda tillvägne, sa kan han och de öfrige utbekomma: hvar till, emedan flere kaster fordras, äfven ock nägre lädor till de grofva stilar och en form-Regal att sätta former uti, bör Academiæ Timmerman- . nen Johan till säijas, sådant att fórfárdiga. Au digeln uti prässen blir skodder, pröfvas nödigt, och kan derom accorderas af Boktryckiaren sielf, med den, som här i staden sådant kan gióra. Om Messings fundamentet har han äfven med Giördelmakaren att accordera. I lika måtto be- ställes de 2:ne Järn rammar, som äro nódvándige vid prässen. Till Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 119 alt sådant gifves förskätt af fisco Rectoris, så framt besparingen eij skulle ull räckia.” Den sålunda fastställda Taxan tyckes dock snart hafva befunnits alltför högt tilltagen; ty den 6 nästföljande December, då Consistorium beslöt att 30 Daler Kopp.mynt skulle för det sednaste hyresäret, likasom hela tiden efter flykten, ex publico utbetalas i hushyra för Tryckeriet och fråga väcktes, om icke detsamma äfven borde ske framdeles, efter Bok- tryckaren i Upsala hade fritt hus, sades tillika att det klagades öfver Aka- demie Boktryckarens dyrhet med sitt arbete, hvarföre en och annan varit föranlåten att gå till den andre Boktryckaren i Åbo och lät Professoren Haartman för sin del anteckna i Protocollet: "1:0 att sedan Acad:n blef restaurerad, har Bokiryckaren eij kunnat begära så mycket, som det nu sker. 2:0 är här stat för Boktryckaren, det han eij har i Upsala. 3:0 hål- ler Boktryckaren sitt egit tryckerij uti Upsala, 4:0 som Professores hår i Åbo hafva mindre löhn än i Upsala, så borde och Boktryckaren här låta nöja sig med mindre inkomst.” Osäkert är likväl, om bemälda kla- gan gälde sådane arbeten, som Universitets Boktryckaren ensam var både berättigad och skyldig att trycka. Enahanda och ännu mera omfattande klagomål tyckas hafva inlupit 1732, då KemeE blef till Consistorium inkal- lad d. 9 Maij och af nyssnåmnde Professor, som då var Rector, tilltalad för sin ”långsamhet i arbetande, försumelse, oachtsamhet vid correcturerne och det han är myckit dyr, samt bemöter studenterne med oanständiga ord, och om någon ger honom något extra, så betiänar han först den samma. Till detta sista nekade Kempe aldeles, ville eij eller vara skyldig till nå- got af de förre. Ang.de dyrheien sade han sig altid blifvit vid accordet, men att han tagit 18 D:r för arcket i finska grammatican *), sade han det varit annat format och stort förlag. H. Rector Magnif. förehölt honom, att han eij må neka till det som kan bevisas: tillsäijandes honom nu först, det han måtte bruka fogelighet, sedan att han giör mera flit. I annan händelse skall den andre Boktryckaren tagas att hjelpa till uti Academiens tryckerij. Äfven att han är achtsam vid Correcturerne.” Måhända voro dock dessa, sannolikt af den för nästförestående Magister-Promotions skull, +) Angär förmodeligen Vhaels Grammatica Fennica, hvars tryckning lärer dà redan varit påbörjad, ehuru den icke förrän följande äret fulländades. 120 FREDR. /FILH. PIPPING som sedan förrättades d. 4 Julii, uppkomna brädska förnämligast förorsa- kade klagomäl till stor del lika obefogade, som de besvär ätskillige af ung- domen, hvilka hade sina Disputationer fárdiga, d. 16 Oct föregäende äret anfört derófver, att Boktryckaren dröjde alltför länge i Stockholm. Pro- fessor Scarin gaf nämligen då vid handen, att Kemer ej hade lof att an- taga någon gesäll förrän han sjelf vore i Boktryckeri Societeten intagen, och emedan detta icke kunnat ske förrän nu Michelsmesso tiden, hade han nödgats emot sin vilja något länge fördröja, men vore nu färdig att komma med gesäll tillbaka, så snart tillfälle dertill med någon farkost gål- ves. Sedermera hördes, mig veterligen, aldrig af hvarken dylika, eller andra klagomål emot mannen under hela hans tjenstetid; hvilket är så mycket mera märkvärdigt, som ingen gesäll, ofvanstående uppgift oaktadt, finnes i Mantalslängderne på honom antecknad förrän 1746. Hvad hushyran vidare beträffar, tillföll den för året ifrån hösten 1728 till samma tid 1729 Borgaren Josef Petrej”), i hvars gård, +) Detta tillnamn hade han, som först kallade sig, eller åtminstone af andra kallades Eskola, utan tvifvel efter ifrågavarande gårds vanligaste benämning, sedermera antagit, troligen med afseende deruppå, att denne' gard, som en tid torde tillhört Biskop Petreus och nägre af hans arfvingar, ibland hvilka åtminstone hans son Professoren Anders Petræus flera år innehade densamme, sedan den tiden äfven kallades Petræus. Fordom hette den Helga Lekamens gård, sannolikt af den anledning, att man ansåg ett der stående litet stenhus var? detsamma, som Bisko- pen Magnus Olofsson Tavast lätit uppföra till bostad för den Prestman, som borde tjenstgöra vid Christi lekamens af honom stiftade Kapell eller Altare i ett af Domkyrko Choren. Om mitt minne icke bedrager mig, funnos på väggen öfver en i sednare tider igenmurad ingång eller port till detta hus. hvilket numera, efter 1827 ärs brand, lärer vara för Nikolai torgets utvidgande nedrifvet, likasom på ett par andra gamla stenhus i Åbo, några små bilder i halfupphöjdt arbete, föreställande vår Frälsare och nägre af hans Lärjungar, eller andra heliga personer, hvaraf be- rörde mening om dess bestämmelse ock måtte hafva vunnit styrka. I min ungdom var denne gárd dock allmännast känd under namnet Eskola, och man hörde då ännu icke sällan Eskola gubben, eller ofvanbemälde Petrej omtalas, under upprepande af stycken ur en till hans bröllop författad skrift, om ett ark in folio, med titel: Then [om thi Hantel waken är; Han theri lyckli wara blär. At tà wara [ant, Pewifte Tå Pärkaren waft lilla Saxa:Hantelsmannen i Tapel:Tan ÅPO, Ehre- porne, Kluka och Kräckeli Wörstäntika Munser JÄSEPH BEDREJ, Prukumen, Wick then Ehreporna och farli Pe/ketlika Lantenas Jomfrun ANNIKA SIKFE- RIS TUTER Pruden, Ti Ekta, Som uti mycky Fyrnäma Folckenas närwarande kedte i APO in uti E/kola Kärten, juftoment mittibä Tan pakom MijJommars Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 121 belägen på venstra stranden af Aura à, nåra till Domkyrkan, Fropsrrön förra hösten, dà han med Tryckeriet, efter föregäangen uppsägning, nódga- des ifran Professoren Juslenii àret fórut för dem upphyrda hus under så mycket svårare omständigheter flytta, som brist uppå rum genom en staden d. 30 Junii förstnämnda år 1728 ölvergängen större eldsvåda upp- kommit och haus eget uppförande jemväl allestädes låg honom i vägen, betingat sig ett uselt kyífe, hvarest Tryckeriet placerades i samma stuga, som hans hustru måste begagna till kokrum. Derifrån flyttades verket uu om hösten 1729 genom dåvarande Rectoris Magnifici, nyssnämnde Juslenii, försorg, sannolikt till det förut i femte Stycket omtalade gamla Skolehuset, hvarest det åtminstone om våren 1731 hade plats, men, såsom det vill synas, endast tills vidare, under förlitande på Professor Scarins tillförene gifna löfte att logera detsamma uti det såkallade "T horwóstska stenhuset, så snart en i Rådstugan anhängig process om hans naborätt dertill vore efter hans önskan afgjord. Denna tvist hade likväl blifvit "drageu uti en alldeles oförmodelig vidlyftighet”, hvarfóre man nu åter vari förlägenhet om sådana rum, der detta verk kunde stå någorlunda säkert både för eldsvåda och olägenheterne af flyttning ifrån det ena osäkra stället till det andra. Namnet Thorwöst, förmodeligen efter fordne egare, buro tvänne tomter i tredje eller Klosterqvarteret, med åsatte Numror 114 och 127, och begge målte de sistnämnda år varit med stenhus bebygde; men det nu ifrågakomna stod otvifvelaktigt på förstnämnde tomt, invid östra sidan af Klostergatan, eller Klosterägatan, såsom den i sednare tider äfven kallades, till skillnad ifrån Kouungs- eller stora Klostergatau, hvilken i dagligt tal merendels fick heta blott Klostergatan. Denne tomt stötte nämligen i öster tillsammans med den ene af Prof. Scarins i samma del af staden, eller Klosterqvarteret belägne tvänne gårdar, hvilken hade namnet Schultz och N:n 113, samt låg vid vestra sidan af lilla Kloster- eller Kloster-mellanga- tan, blott genom en smal gränd på norra sidan skild ifrån Hofrätts- eller Taken , i then Åren 1732. Nu trax Then kamla Haksens ynk[ta Sänen. Pränta af Puk Dryckaren F. Philipp Pawalsfän, i APO. hvilken sades vara en trogen skil- dring af brudgummens personlighet, så väl i allt öfrigt, som isynnerhet beträffande likheten med den äfven i titeln framställda, af hans finska tunga jemmerligen rå- bråkade Svenska, som han äflats att tala. 16 122 FREDR. /WILH. PIPPING nuvarande Gymnasii-husets tomt, samt genom en annan dylik i sóder ifrån nästa qvarter. Numrorne 113 och 114 utgjorde således tillsammans ett qvarter för sig. Det midtemot pà vestra eller Aura à sidan af Kloster- ägatan varande qvarteret innehöll åter de två gärdarne N.ris 126 och of- vannämnde 127, hvilken samma år 1731, likasom några af de föregående och många efterföljande egdes af Apothekaren Synnerberg. Den andre af Professor Scarins gårdar, som hade namnet ARosskamp och Nummern 98, låg åter på vestra sidan af stora Kloster- eller Konungsgatau och sål- des på 1770 talet af hans enka till då varande Extra Fiskalen, sluteligen Vice Presidenten i Abo Hofrätt, Carl Gustaf Sylvius, adlad Feuerstern. Gà vi nu tillbaka till utgången af tvisten om Thorwôsiska huset eller gården N:o 114, kan af stadens Mantals längder slutas, att denne gård icke blifvit Professor Scarin tllerkänd, emedan de visa, att den, likasom 1731, ännu långe derefter innehades af Handlanden Carl Gu- staf Wittfooth och sedermera af hans enka samt efter henne af dott- ren Elisabeth, gift med en Kapten Ahlgren, intill 1758, då den af henne såsom enka blifvit genom köp öfverlåten till Handlanden Gustaf Pipping, hvars enka den ännu 1775 üllhórde. Ifrån och med 1798 egdes bemälde gård af Handlanden, sedermera Commerce Rådet Michaël Rosendahl, gemensamt med hans svärfaders Handlanden och Fabrikören Johan Forsmans öfrige arfviugar, på hvilkas vägnar den af Forsman i gården N:o 127 inrättade, såkallade nya 'Tobaks Fabriken af Rosen- dahl förvaltades, och nägre af dem eller den sistnämndes arfvingar till- hörde begge desse gårdar ännu då de af 1827 års vådeld blefvo förhärjade. Af Mantals längderne ses äfven att Boktryckaren Kenee, som 1731 är skrifven på gården N:o 89 i Norra qvarteret, sedermera 1733 och 1734 bott i gamla Skolhuset, der således Tryckeriet äfven tyckes hafva förstnämnda år fått qvarstà, kanske efter det andra rum, nära till Domkyrkan, i enlighet med Procancellerens Biskop Tammelins d 27 Mart. samma år i Consi- storio yttrade mening, blifvit anskaffade åt en Bildhuggare, som väntades, tvifvelsutan för bemälda kyrkas behof, emot den hyra, som Boktryckaren erlade för Skolehuset, hvarifrån verket dock flyttades 1733, då Universi- tetets räkenskaper visa att 2 daler Silfvermynt blifvit d. 30 Octob. ur Fis- cus anordnade till sex Akademie vaktkarlar, som en dag varit med denne Historiska underrättelser om Boktryckeriet à Finland, 123 flyttning sysselsatte. Efter allt utseende fick Tryckeriet dä sin plats i gär- deu N:o 124 i Klosterqvarteret, Aallaren kaïlad, hvilken eu tid varit öde, men nu lärer blifvit inköpt af Kzxrr, som under hela sin återstående lifstid är ifrån och med 1735 upptagen såsom dess der boende egare. Alven hans stjufdotters man, Boktryckaren Frenckell, iunehade den- samme derefter tll och med året 1762. Den låg vid Klosterågatan, på vestra sidan, tätt invid Aura à, och tillhörde ungefär ifrån 1791 Coop- vaerdie Kapten Dammert, hvars arfvingar lära egt densamme ännu 1827, dà äfven den, ehuru med stenhus bebygd, likasom de fleste pa ómse sidor af sagda gata, undergick samma öde som alle de andre i den trak- ten, så att allt hvad af lägorne förtäras kunde förstördes. 1 Till vidare upplysning angaende nu omtalade gärdar mä sluteligen tilläggas, att deras här uppgifne numror tid efter annan förändrades, efter än den ene, än den andre grunden för ordningen, som sluteligen var all- deles omvänd, så att N:ne 113, 114, 124 och 127 år 1506 motsvarades af 1214 1AZ0ch39: Att formelig Inventering af Universitets Tryckeriets tillhörigheter skulle vid Kemees tillträde kommit i fråga, är icke sannolikt, då han redan någon tid förrän Fropsrnów afgick ifrån tjensten gemensamt med denne på ofvan beskrifna sätt haft en betydlig del af dem om händer, och i Resolutionen af d. 4 Jul. 1729 icke heller något sådant vilkor fin- nes för utbekommandet af de öfrige Stilarne, hvarmed troligen menades de i Bibliotheket sedan 1726 ännu qvarliggande Pernauske. Det vid samma tillfälle fattade beslutet om nödiga reparationer, gick ock så vida snart i verkställighet, att icke allenast en ny Kast innan månadens slut blef gjord, för 7 daler 16 ör. Kopparmynt, utan ock under samma års lopp det arbete af Smeden Jac. Runberg förfärdigades, som hans med Kenpes intyg derom af d. 13 Nov. försedde räkning på 37 Dal. 16 ör. utvisar. Här äro nämligen upptagne 2 Skrufvar à 1 dal. 16 ör., för en Rams besläende och tillagde Skrufvar 6 daler, 6 nya Puncturer à 12 Ör., för 3 spetsar i gamla dito 8 ö., 2 nya Ramar å 10 dal. och en omgjord Ram 6 daler. Deremot drog det långre ut på tiden med det öfriga så và Smeds som Snickare arbetet, såsom ses af Krwrrs den 20 Febr. 1731 daterade, men af Timmermannen eller Snickaren Johan Göransson 124 FREDR. WııH. PIPPING qvitterade räkning på en Grekisk Kast för 12 daler, en Kastställning med tre lådor uti för 4 dal, 2 dito utan lådor för 4 dal. och 3 dussin form- bräder à 24 ö. stycket, eller tillsammans 4 dal. 16 6. samt summa 24 dal. 16 6. äfvensom af Runbergs d. 4 Maj samma år gifna Räkning på åtskilligt, hvaribland en ny Remica jemte förbättring af en gammal, en uy Vinkelhake och två nya Ramar, till ett värde 6fverhufvud af 40 dal., hvilka begge Räkningar finnas i Universitetets Statsbok för 1732. Icke förrän 1734 tyckes åter Messings Fundamentets behof af Reparation blifvit afhul- pet, om man får sluta deraf, att Górdelmakaren Gust Håål d. 15 Oct. sagda år erhållit 24 dal. för, såsom det i anordningen heter, Messings arbete till Boktryckeriet. Lägges härtill ännu hvad som Runberg d 7 Mart. 1735 quitterat, nämligen 9 dal. 16 ö. för 16 nya Puncturer, lagning af 8 gamla och af en vef till Pressen samt ett nyt gängjern till en Remica, får man en Summa af 143 daler, allt Kopparmynt, som under de första sex åren af Kenpes tjenstetid blifvit kostad på Universitets Tryckeriets försättande i hjelpligt skick. Alla dessa utgifter anordnades ur Fiseus, hvars tillgångar nu voro något mera än förut att för sagde In- rättning paräkna, sedan Fogdens i nedra Fögderiet lön samt Quæstors och begge Fogdarı.es resepenningar ifrån och med 1728 blifvit på Universite- tets Stat särskildt upptagne, utan minskning al anslaget för Fiscus, ifrän hvilken de förut utgätt. Med Shildrne kom man utan all ny omkostnad under samma tid tillrätta, men derefter befunnos äfven de behófva med det första omgjutas och förbättras, hvarom Kewrz uti till Consistorium ingifven skrift, som d. 5 Maji sistnámnda år 1735 upplästes, anmälde, underställande derhos Consi- storii godtfinuande, om icke Publicum vore bättre betjent dermed, att Bok- trycharen vid Abo Akademi, likasom vid de andra i riket, eller åtminstone vid den i Upsala, uppå vissa conditioner och privilegier tillskjöte hvad som till Tryckeriets underhållande nödvändigt fordrades, i afseende hvarå han på sin sida utfåstade sig ull ett lika Contract, så framt Consistorium ville genom Hans Excellence Cancelleren bereda honom den rättighet, som Konung CARL d. XII tillagt alle Boktryckare i riket, utan åtskillnad, att obehindrade få trycka de ”tll allmänna Gudstjensten nödige böcker,” såsom orden i nämnde dags Protocol! lyda. Denna skrift finnes icke numera i Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 125 behälloch kan man derföre icke säga, om det är densamma, eller en annan, som enligt Protocollet för d. 3 nästföljande October dà upplästes och me- delst hvilken han der uppgifves hafva anhállit, att pa grund af nyssbemälda öfverhetligen fórlánta nåd fà ullständ att till näring och underhäll för sig och de sina upplägga "de till den allmänna Gudstjensten hörande barna böcker eller Catecheser? Likväl tyckes naturen och omfånget af Kenupes begäran, ehvad denna var i en eller flera skrifter samt på någotdera af de uppgifna eller något annat sätt framställd, kunna utan fara för misstag be- dömas efter den skrifvelse, som, sedan frågan flere gånger förevarit och af åtskillige anledningar tagit uppskof, ändtligen d. 25 Aug. 1737 till Cancel- ler afgick i ämnet, samt för det ljus den sprider öfver Lärosätets äldre och hela den ifrågavarande Inrättningens Historia här ordagrant ur Regi- straturet intages, så lydande: ”Eders Höggrefl. Excellence är Consisto- rium högst förorsakadt till at föliande angelägenhet, beträffande Acade- miens tryckerij allerödmiukast föredraga Vid första fundationen af denne Academien har så blifvit förordnat, at en Boktryckare blifvit lönt på Staten med 100:de D:r Smts indelt ränta, och at Academien borde åligga at förse honom med tryckerij, hvartill, så väl som böckers opkiöpande för Bibliothequet, samt publique husens vid macht hållande, 200 D:r Smt årl. äro anslagne, och kallas i Räckenskaperne Fiscus Academiæ. Af denna summa, som eliest nödvändigt skulle behöfvas till Academiens slätta . Bi- bliotheques fórmerande, samt de förfalne husens uprättande, afgär en så ansenlig del till tryckerijets förnödenhet, som hosföljande förteckning, Lit. A *) utvisar, neml. ifrån 1724 till innevarande år 645 D:v 24 6. S:mt, och är doch tryckerijet nu för tiden uti ett så slätt tillstånd, at knappt et arck kan sättas i sender, utan fordras der till än oumgängel. innan några disputationer kunna tryckas efter uppsatsen Lit. B 145 Rdr eller 338 Dir S:mt. När berörde utgifter, som giöra tillsammans med åtskilliga der til upplöpande omkostningar öfver 1000 D:r S:mt, dragas af den summa, som de nästförflutne 12 åren efter Academie Statsböckerne influtit, neml. 2217 Dir S:mt, så följer at ärl. nästan halfparten af de anordnade medlen +) I Registraturet är antecknadt ”Allegaterne finnas i Acten,” hvarmed utan tvifvel menas, ait de alla blifvit in originali till Canceller öfversände. 126 FREDR. WILH. PIPPING här till uppgå. Til at förtiga at Hans Kongl. M:t des utom 1726 i Nà- der hit skiänkt det gamla Pernauska trycket; ty elliest hade det ännu mera kostat. Häraf är händt, at icke någon penning af berörde fisco Acad. under de nu nämnde åren efter fredsslutet ei heller tillfórene, så- vida af Räckenskaperne intagas kan till Bibliothequet blifvit anordnad. Åter emot en sådan omkostnad, som förutan Boktryckarens årl. lön här på gióres, har Publicum eller Academien icke den ringaste mera nytta, än at Elenchus Lectionum och nogre Programmata ärl. utan betalning tryckas, som kan stiga till 15 à 16 D:r S:mt. Men alla Disputationer, och annat, som af Professorerne eller de studeraude utgifvas, mäste betalas til Boktryckarens nödvändiga utkomst och subsistence, aldenstund honom intet tillåtit är at annat trycka án sädane Academiske saker *), hvaraf händer, at han ofta halfva och fjerdedels åren kommer at aldeles vara utan arbete. En sådan inrätning, som Publicum och Academien icke till ringa grava- tion länder, tyckes hafva des upprinnelse af de första tiderne när 'Typo- graphien blef upfunnen, då Mästare uti den konsten långt ifrån med stor omkostnad och pensioners tillseijande blefvo förskrefne: Men sedan den samma är i stånd kommen och excolerad blifven, är intet svårare at öf- verkomma sädane personer, än andra handtverksmän. Hafvandes framl. Boktryckaren Merckel ofta tilbudit at tilhandla sig Academiens tryckerij och lika fult utan både lön och de publique kostnader derpà nu göras, så föranstalta, at alla Academiska arbeten emot en ordentelig betalning måtte här i orten af trycket utkomma. Men Consistorium kunde der vid sig intet utläta, emedan här dà var och ännu är en annan Boktryckare antagen, och med fullmakt försedd. Derutan har Consistorium ock elliest varit omtänckt huruledes berörde inconvenienter och svärheter igenom nägot fórslag kunde afhielpas, dä det privilegium, som äfvannämnde Merc- kel och hans Enckia sedermera innehaft pà Fiuska Psalmböckers och Cate- +) Ehuru illa sammansatt denna skrifvelse i flera: delar är, kan man dock svårligen föreställa sig att Concepisten trott det vara Akademie Boktryckaren förment att trycka andra än Akademiska skrifter, utan mätte han hafva syftat deruppä, att denne genom andras uteslutande Privilegier var hindrad att befatta sig med tryckning af alla sådane böcker, som kunde hafva största åtgång och således bereda honom bättre utkomst. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 127 chesers med mera tryckande, har alt här tills legat i vägen. Men sedan Consistorium kommit i erfarenhet at bemälte Privilegium för någon tid sedan till ända lupit, har det låtit upkalla Academie Boktryckaren JOHAN Kswer och honom förestält om han icke ville till sig handla det under händer hafvande Academie tryckerijet, och likafult som tillfórene emot lö- nens ålniutande i sin tid, trycka de publique Programmata; då han sva- rat sig gerna villia dertill samtyckia, så framt han shulle i nåder kunna erhålla den frihet och Privilegium, som Merckel tillfórene innehaft på Finska Psalmböckers, Catechesers och andra Böckers tryckande. Men à annan händelse kunde han så mycket mindre under de förestälte vilckoren hafva sin utkomst, som han härtills, då han njutit tryckerijet fritt, med möda för det ringa arbete skul, som förefaller, kunnat subsistera, såsom des utlåtande” Lit. C bredare utvisar. Fördenskull såsom vid berörde Pri- vilegiums exspirerande then beqvámligaste tiden, at lisa denne elliest knappt tilskurne Academie Staten ifrån et sådant onus, som then samme länge, utan ringaste frucht, tryckt, samt at uphielpa detta fattiga Bibliothequet, nu är för handen; så är till Eders Höggrefl. Excell.e Consistorii Acade- mici ödmiukaste bön och anhållande, det hos Hans Kongl. M:t Eders Hög- grefl. Excell. höggunstigt behagade denna angelägenhet så befordra, at vid detta tillfälle Academie Boktryckaren Jonas Kewrr måtte med förbemälte Privilegium bli benådad, vid hvilken uti underdänighet förmodande hän- delse han skal vara obligerad at inlösa Academiens tryckerij, och emot den vanl. lönens åtniutande i sin tid, derefter den sedan till andra nódigare usus kunde bli indragen, aftrycka utan betalning Programmata och andre publique skrifter, samt för det öfriga påläggas at vara försedd med goda Latinska och flere stilar till Academiens behof emot ordentelig betalning för des arbete. Consistorium förmodar att härutinnan lärer förefalla så mycket mindre svårighet, som Merckels efterblifua Enckia igenom när- lagde skrift Lit. D har låtit förstå, at Kongl. Maj:ts och Riksens Höglofl. Cancellie Collegium vid hennes ansökning fordrat Consistorii Academici utlåtande. Elliest förnimmer man väl både af sidstnemnde skrift såsom ock elliest at det Högvördige Domkapitlet härstädes skolat för någon tid sedan recommenderat Merckels Enckias ansökande; Men som välbem.te Consistorium vid det tillfället intet lärer erhindrat sig Academiens stora 128 FREDR. IWILB. PIPPING angelägenhet i detta fallet, så förmodas, at ett sådant aumälande intet lärer kunna vara hinderligit.” Till beslutet om denne skrifvelse bidrog icke litet, såsom den ock nogsamt utvisar, Tryckeriets trängande behof af nye Stilar, i afseende ä utredning af hvars vidd och beloppet af den till dess fyllande erforderliga kostnad Consistorium förut, under den 19 och 26 Febr. samma år förord- nat, dels att. de gamle och obruklige skulle afskiljas och i Bibliothekariens samt Aerarii luspectorernes närvaro uppvägas, dels ock att Boktryckaren, som redan d. 21 Sept. 1736 erhållit tillstånd att ifrån Tyskland iufórskrif- va nya Stil-prof, borde inkomma med förslag om vigten af de nye stilar, som vore nódige; hvarefter de förre, som befunnits väga 161 L8 och prófvades icke kunna stiga högre án till halfva värdet af nygjutue, in- lades i en dertill af Snickaren Johan Salf för 2 dal. Kopp. m. förfär- digad låda, ”att omgjutas”, såsom det heter i anordningen på denna lilla summa af d. 25 Nov. 1737, och d. 14 Junii samma år uppvisades i Con- sistorium berörda förslag, hvilket troligen var den i skrifvelsen till Cancel- ler åberopade uppsatsen Litt. B. Sedan Kemre följande äret till Consisto- rium inlemnat en skrift, hvilken d. 25 Jul. upplästes och innehöll en an- hállan, att Consistorium ville yttermera recommendera hans före detta in- gifna och af Consistorium gillade samt hos Hans Hóggrefliga Excellence Cancel- leren anmáldta förslag till Akademiska Tryckeriets upphjelpande och vidmagt- hållande, ófversindes sagde skrift d. 24 Aug. till Canceller, med begäran det täcktes Hans Excellence befordra ansökningen till ett ándteligt slut. Icke dess mindre visste man ännu icke d. 26 Mart. 1740 om dervid något kunnat üllgóras innan Riksrädet Grefve Ernst Jonan Ureurz ifrån Cancellers embetet afgick, hvarfóre saken, med omständelig berättelse om dess füre- gående förlopp, i bref af denna dag ånyo anmäldes hos Grefvens efterträ- dare, Riksrädet Friherre Oror Geverströn. Vid justeringen af detta bref finnes dock Consistorii uppmärksambet hafva blifvit af en ledamot väckt pà nödvändigheten att ifrägavarande Privilegium utverkades ät Akademien eller dess Boktryckare, till förekommande af möjligheten att det annars blefve stäldt på enskild man, hvarigenom den päräknade nyttan deraf för lärosätet snart nog kunde gå alldeles förlorad, och äro fördenskull i Con- ceptet icke allenast de i Reciten af det förra d 25 Aug 1737 i ämnet af- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 129 lätna brefvet derifrän intagna orden ”Academie Boktryckaren Jonas Kemer” utstrukna och ändrade till "Academien eller dess Boktryckare,” utan be- gärdes nu ock sagda Privilegium bestämdt åt ”Academien”, utan alternativ. För öfrigt förekommer här äfven den olikhet, att ofvanbemälda utgifis- summa 645 dal. 24 ö. S.mt för tryckeriets förnödenheter, nu uppgifves till 647 dal. 24 6. På detta sått måtte frågan jemväl hafva blifvit betrak- tad af Baron CEDERSTRÖM, genom hvars medverkan det öppna Kongl. Brel af d. 20 Nov. 1741 sluteligen erhölls, genom hvilket Universitetet utan all uppoffring befriades ifrån de snart sagt alldeles ofruktbara omkostnader det städse haft för sitt Tryckeri, och derjemte för sitt Bibliothek, som härige- nom aldramest lidit, vann en större och varaktigare fördel, än detsamma någonsin förut tillflutit. Orden deruti äro dessa: ”Wij Friedrich med Guds nåde, Sveriges, Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Giöre vitterligit, att hos Oss hafver Consistorium Academicum i Åbo, genom Riksrädet och Academie Cantzlern Baron Olof Cederström i underdänighet anhållit, at, sedan Boktryckaren Merckells och thes Ankas Privilegium, at trycka Finska Psalmbócker och Catecheser, för trenue år exspirerat, Aca- demien i Abo nu mätte blifva benådad med berörde Privilegium, på hvil- ken händelse nu varande Academie Boktryckaren Johan Kempe är beredd, at inlösa Academiens Tryckeri, och, emot then honom på staten bestådde Lönens åtnjutande, aftrycka Programmata och andra publique skrifter, samt at förse sig med goda Latinske och flere stijlar til Academiens be- hof, emot ordentelig betalning för alt öfrigt arbete. Och aldenstund Wi, i öfvervägande af the härvid andragne skäl och omständigheter, i nåder benägne äro här til så mycket hälre i nåder at samtycka, som berörde Academie härigenom til flyter then förmon at the på Tryckeriet hittills giorde omkåstningar, kunna, medelst thetta Privilegium, til Academiens Bibliotheques upkomst uyttias; Ty wele Wi igenom thetta Wärt Ópue bref i nåder hafva fórundt fórberórde Academie thet i fórenámnde måtto begiärte Privilegium på Finska Psalmböckers och Catechesers tryckande, pä sätt som af Consistorio Academico ofvantil underdänigst anfördt blifvit. het alle, som vederbör, hafva sig hörsamligen at efterrätta. Til ytter- mera visso hafve vi thetta med egen hand underskrifvit, och VVárt Kongl. 17 130 FREDR. W1LH. PIPPING Sigill behräfta låtit Stockholm i Råd Cammaren den 20 Novembris. är 1741. Under Hans Kongl. Maj:ts Wär Allernädigste Konungs opaslighet J A Meijerfeldt (L. 8.) Carl. Gyllenborg G: EF: v. Rosen. A: Posse. A J Wrangel J: Gyllenborg. Gust: Heland.'' Säkert var det genom detta Kongl. Bref Universitetet i Näder för- unnade Privilegii inskränkning innom trängre gränser, än det som Merc- kell haft samt Kemre begärt, och ánuu mera dennes uteslutande, emot hvad Consistorium först föreslagit, ifrån all delaktighet deruti, ibland de förnämsta orsakerne dertill att han numera visade sig mindre hugad än förut att tillhandla sig Universitetets Tryckeri, isynuerhet då en annan köpare suart gjorde deruppà högre anbud, än han tyckes ansett det vara värdt, eller af andra skäl funnit sig ut att betala. Redan d. 5 Mart. 1742 inkom nämligen Factoren på Merckellska Tryckeriet i Åbo, Johan Chri- stopher Merckell till Consistorium. med en skrift af innehåll, att om han finge tillstånd att nyttja bemålda Kongl. Privilegium, ville han icke allenast uppfylla de deruti fóreskrifna vilkor, utan äfven derutöfver till Akademien årligen betala 600 daler kopp.mynt, samt med det första tillösa sig dess nuvarande Tryckeri, för det pris, som derför skäligen kunde på- stås. När, med anledning häraf, Kzwrrs yttrande infordrades på hurudana vilkor han, som syntes vara dertill närmast berättigad, ville öfvertaga sagda Privilegium, invände han att Merckell, som var endast Factor och betjent hos sin moder, icke egde rättighet att utan hennes fullmagt göra något anbud, ännu mindre att sluta något contract, som kunde hafva laga kraft, beropande sig för öfrigt på sjelfva Privilegii brefvet, hvars vilkor han vore sinnad att uppfylla, så svart Gud nädeligen förlånade en Öönskelig fred. Härvid och då Tryckeriets, likasom Universitetets öfriga flyttbara tillhörig- heter, om sommaren deruppä öfversändes till Sverige, hvarest de qvarstad- nade intill hösten 1743, blef nu alt beroende, ända tull d. 13 Febr. 1745, då Åbo Domkapitels d. 30 nästvikne Jan. ankomna påminnelse om svar på dess d. 10 Okt föregående året aflåtna bref, med afskrift af Kongl. Oeconomie Deputations skrifvelse till detsamma af d. 30 sist. Aug., hvar- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 131 utr begärts att Domkapitlet ville inhemta Boktryckaren Krwrrs utlåtande deröfver, huruvida han vore villig ait upplägga finska Psalmbócker, Cat- echeser och ABO böcker, för att föryttras till församlingarna i det för- störda Karelen, samt till hvad quantum och pris sådant ske kunde, i Con- sistorium föredrogs. Härom tillspordes altså Kemer, nu inkallad, hvilken svarade sig icke hafva Stilar till Psalmböcker, utan allenast till Cateche- ser och ABC böcker, hvarföre af honom vidare frågades, huruvida han ville bestå något till Akademien, om han skulle få njuta dess undfångna Pri- vilegium att trycka berörde böcker; men svaret blef, att han icke kunde finna sig dervid, ı anseende dertill att i detta Kongl. Privilegium icke nå- got vite vore utsatt, helst han kommit i erfarenhet deraf, att finska Psalm- boken vore nyligen tryckt i St. Petersburg. Derjemte utlät han sig, uppå ytterligare tillfrågan om han ville lösa Akademiens Tryckeri, att han väl hade lust att göra detta, men beklagligen nu icke vore i stånd dertill. Detta oaktadt och då Merckell, som under mellantiden tyckes hafva vändt sin hug till Wexiö och kanske nu redan var till Gymnasii Boktryckare derstädes antagen, icke vidare låtit höra af sig, lemnades Krur£ betänketid medelst utdrag af Protocollet, hvarefter ärendet ånyo förekom den 22 April, då hans skrifteligen ingifna utlåtande upplästes, af innehåll, att han för så godt pris som någon annan Boktryckare ville upplägga finska, Cateche- ser och ABC böcker till föryttrande i Karelen, om antingen Kongl. Oeco- nomie Deputationen eller Consistorium ville bestämma och betinga sig nå- got visst quantum af dem, så att han kunde derefter rätta sig vid för- skrifvandet och anskaffandet af nödiga materialier, men i annan händelse kunde han icke åtaga sig att upplägga besagde böcker, enär afsättniugen vore så mycket mera oviss, som icke någon särdeles brist i orten torde vara på den i St. Petersburg tryckta Psalmboken, hvilken inbunden såldes för 50 kopek. Beträffande Akademiska Tryckeriets inlösning förklarade Kemer nu, att han ville afgifva närmare utlåtande derom, när de förmo- ner och vilkor blifvit utsatte och föreskrifne, genom hvilka det framdeles kunde blifva conserveradt. Till ådagaläggande deraf, huru invecklad sistberörda hufvudfråga blifvit derigenom, att mången, sannolikt i okunnighet derom, att Consisto- rium Écclesiasticum eller Domkapitlet i Åbo icke hade någon befattning 132 FREDR. WILH. PIPPING med Universitetet, i hvarjehanda detta lärosäte eller dess personal rörande frågor, likasom bemälda Kongl. Deputation vände sig till nämnda Consi- storium och att detsamma, på hvars omsorg naturligtvis ankom att försam- lingarne i Stiltet icke saknade vid Religions undervisningen och Gudstjen- sten nödiga böcker, fördenskull äfven ännu sedan Universitetet vunnit Privilegium på sådana böckers tryckning, till handläggning upptog ansök- ningar om enahanda fórmon, ej mindre án förut, dà det, såsom i Consistorii Aca- demici bref af d 25 Aug. 1737 är omförmäldt, hos Konungen förordat Kongl. Boktryckaren Henr. Christoph. Merckells enkas underdåniga anhållan om dylikt Privilegium, som hennes man haft, eller detsammas för- längande, bör här nämnas, att d. 9 Maj 1745 upplästes i sistnämnda Con- sistorium en skrifvelse ifrån Domkapitle, med begäran om utlåtande öfver Bokbindarenes i Abo Christian Trapps och Peter Södermans till Domkapitlet ingifna och nu bifogade skrifteliga anhållan, att som Hans Kongl. Maj: lemnat alle andre Boktryckare i Riket den förmon, att utan något särskildt Privilegium få trycka Skole-böcker och Catecheser, sådant äfven måtte till Catechesers aftryckande förunnas Akademie Boktryckaren Krwrr, helst han förbundit sig att vilja anskaffa en ny Stil m. m. Be- slutet om svar blef då, såsom väl förutses bordt, att der Kenpe ville nyttja det Akademien allernådigst förlänta Privilegium sig till godo, måste han förut med Consistorio Academico derom behörigen öfverenskomma. I detta försök att gå Universitetets styrelse förbi hade dess Bok- tryckare troligen hemlig del, hvarfóre och då han äfven icke långt deref- ter på enskildt gjord fråga af dåvarande Rector, Professor Hassel, om han nu ville tillhaudla sig Akademiens Tryckeri" och hvad han ville till densamma afstå för oftanämnda Privilegium, svarat nära nog likasom förut, att han gerna ville inlåta sig i handeln, allenast Akademien ville åtaga sig att sedan hålla Tryckeriet vid magt, negotiationen med honom alldeles afstadnade, utan att dock något försummades som nödigt var för att utröna egendomens rätta värde. Sålunda förordnade Consistorium ofvanbemälde dag d. 9 Maji 1745 att Inspectores Aerarii och Bibliothekarien skulle med det första bese och värdera Tryckeriet, samt att dessförinnan alla skrifter och dokumenter rörande detsamma skulle ihopsamlas och lemnas vederbö- rande i händer, äfvensom ytterligare d. 5 Nov. att Boktryckaren borde Historiska underrättelser om Boktryckeriet à Finland. 133 uppsätta en förteckning pà Stilarne med mera, samt att inventering af allı detta skulle nästkommande tisdag af Rector och Inspectores Aerarii före- tagas, hvilket jemväl d. 3 Dec. anmäldes vara verkstäldt, på sätt som det dervid förda Protocoll utvisade, hvilket thy värre! icke mera är i behäll. Icke heller underläts något, hvarigenom medel kunde erhållas till detta verks upphjelpande ur dess förfallna skick. I sådan afsigt hade Consistorium redan d. 24 Oct. 1741, då det kommit i erfarenhet deraf, att Riksens Ständer aktat en finsk qvart-Bibels uppläggande och tryckande nödigt, samt att Hans Kongl. Maj.t i anledning deraf i nåder behagat af Domkapitlet i Abo infordra underdånigt förslag och utlåtande derom, hvad utväg man kunde hafva till verkställigheten af en sådan Bibels tryckande, hos Domkapitlet hemställt, om icke det benäget skulle täckas så laga, att Universitets Boktryckaren kunde få trycka denne Bibel, särdeles som han nu, då det förnummits att Consistorium fått bifall på sin ansökning om Privilegium att trycka finska Psalmböcker och Catecheser, vore hogad att prestera hvad som erfordrades till verkställigheten, med stilar, correcturer och arbetsfolk; men häruppå kunde icke då något bestämdt svar väntas, enär hufvudfrågan om medel till tryckningen ännu icke var och icke förr- än sex år derefter blef afgjord. Likväl torde Consistorii hemställan härom kunna betraktas såsom en anledning dertill, att Domkapitlet sedermera ge- nom skrifvelse af d. 9 Nov. 1745 tillkännagaf, huruledes det nu, sedan Kongl. Maj.t uti 2:a Mom. af d. 23 Dec. föregående året gifven nådig Resolution på Presterskapets allmänna besvär samtyckt till Presterskapets i Finland anhållan att uppå Kyrkornas förlag, i Proportion af hvars och ens förmögenhet, få upplägga Biblar och Handböcker på finska språket, samt att Kyrkorna sedermera af de vid försäljningen inflytande medel måtte få sin betalning för förskotten, vore omtänkt på hvad sätt berörde Bibels tryckande med det görligaste måtte komma i gång, och i anseende dertill, att Akademien egde Kongl. Maj.ts nådiga Privilegium på finska böckers tryckande, begärde veta om och på hvad sätt Consistorium. ämrna- de deraf i detta fall betjena sig, samt isynnerhet hvad skyndsam och pålit- lig anstalt till en duglig Boktryckares och tjenlige Stilars anskaffande Con- sistorium då tänkte göra. 134 FnEDR. /WııH. PIPPING Dessförinnau hade ock Universitetets nye Canceller Riksrädet Grefve Carr Gusrar Tessin, i betraktande deraf, att Universitetet i Upsala var i åtnjutande af tullfrihet på så mycket papper, som till dess Tryckeri ärli- gen behöfdes, och att Åbo Universitet var berättigadt till enahanda förmo- ner med det förstnämnda, i skrifvelse af d. 4 Majı 1747 hos Hans Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning, att åt denna vår finska Högskola måtte förunnas tullfrihet på 1000 Ris papper, hvarmed Hans Excellence tyckt densamma kunna vara belåten, och täcktes derefter Hans Maj.t, med anledning af Riksens Ständers Secreta Utskotts vid då påstående Riksdag infordrade utlåtande, till hvilket jemväl förste Theologie Professoren, Dom- prosten Doctor Brovallius bidragit, som vid denna Riksdag var Prester- skapets i Åbo Stift fullmägtig och derunder blef förordnad att i stället för Biskop Fahlenius, som för obotlig sjukdoms skull begärt och erhållit afsked, förestå så väl Procancellers som Biskops-Embetet, d. 5 Febr. 1748 lemna Grefve Tessin följande nådiga svar: "Friedrich etc. hos Oss haf- ven J uti Skrifvelse af d. 4 Maji sistl. åhr i underdänighet anhållit, att Wär Academie i Abo må förunnas tullfrihet på 1000 Ris Papper, på lika sätt, som Academien i Upsala sådant åtniuter, helst som, enligt Pri- vilegierne och Kongl. Resolutioner, Academien i Åbo är berättigad till samma förmoner, som den i Upsala äro tillagde. Häröfver hafve Wi in- hemtat Riksens Ständers Secrete Utskotts vid sista Riksdag underdäniga utlätande; Och emedan detsamma förmäler, det Academien i Upsala, lik- mätigt Kongl. Resolutionen af d. 22 Sept. 1651 värckeligen niuter Tull- frihet på 2000 Ris Tryckpapper ährl. och Åbo Academie jämväl därmed befinnes till enahanda förmoners och rättigheters åtniutande berättigad; Ty hafve Wi till bemälte eder ansökning velat lemna Wärt nådiga bi- fall; låtande fördenskuld Wär befallning utgå till Wärt Cammar GColle- gium och Stats-Contoir, at, medan ett nytt Tull arrende Contract nu kom- mer at uprättas, äfven för Abo Academie betinga tullfrihet på sådane Et- tusende Ris Tryckpapper åhrligen ifrån samma tid, på lika sätt som för Lunds Academie förut skiedt, till eget bruk och förnödenhet” Vidare och emedan tillika blifvit i nåder förordnadt, att den Åbo Universitet sålunda tillerkände förmonen borde begagnas på samma sätt som för Lunds Aka- demi föreskrifvet var, nämligen att den skulle med räkning visa, att det Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 135 tullfritt inkomna pappersquantum åtgått till bóckers tryckande för den stu- derande Akademiska och Skole-ungdomen i Stiftet, hade Hans Excellence, ullika med Cancelleren för Lunds Universitet Riksrädet Grefve JOHAN GYLLENBORG, till förekommande af tvistigheter och missförstånd, funnit nö- digt att utverka så väl något visst Kongl. Maj.ts förordnande om sättet att uppgöra bemälde redovisning, som ock nådig förklaring, hvad med orden ”Böckers tryckande” egentligen månde förstås, om hvilket allt Kongl. Maj:t sedan behagat sålunda utlåta sig, som följande Dess skrifvelse af d. 15 Aug. 1748 utvisar: Friedrich etc. Hos Oss hafven J uti skrifvelse af d. 10 i denne månad andragit, huruledes, sedan Wi under d. 5 Febr. sist- förl. i nåder tillagt Wär Academie i Åbo tullfrihet på 1030 Ris tryck- papper, men derhos förordnat, det skulle Academien, på samma sätt, som blifvit befaldt för Lunds Academie, därföre med räkning visa, at samma quantum papper till Böckers tryckande för den studerande Academiska och scholæ ungdomen i Stiftet upgadt, hafven J, till förekommande af tvistighe- ter och missförstånd, angående årliga räkningsgiörandet för berörde Papper funnit nödvändigheten fordra, at något visst må blifva stadgadt och faststäldt, huru och på hvad sätt räckningsgiörandet och uppgifvandet för meranämnde tryckpapper skal värckställas; Och emedan Academien i Upsala, med hvilc- ken förenämnde Academie äger euahanda Privilegier, och därföre med detta Privilegio blifvit benådad, till följe af WVärt Cammar Gollegii Bref under d. 12 Nov. 1704, nyttiar denna tullfriheten på papper på det sättet, att Boktryckaren med Consistorii Academici altest visar vid vederbörlig tullkammare, at det åstundade quantum papper värckeligen till Academiens behof och tienst skal nyttias; ty hålle J i underderdånighet före kunna vara nog för Åbo Academie, sedan Boktryckaren, som papperet om hán- der hafver och uptrycker, giordt för Consistorio Academico räckning, om Consist. Acad. lemnar det Boktryckare Attest, at det för förra året tullfritt niutne Papperet värckeligen upgått och blifvit användt tll Academiens och den studerande ungdomens behof samt at Boktryckaren för Consistorio Acad. behörig räckning derföre ingifvit, hvilken Attest af Boktryckaren borde till Siötulls Kammaren i Åbo, eller i deu Sjöstad, där papperet af- hämtas, inlemmas, innan någon tullfrihet för det följande året blifver til- låten; Hvilcket 4. Wärt nådiga välbehag i underdånighet hemställen; An- 136 FREDR. WıLH. PIPPING hällandes därjemte om Wär nädige förklaring, om icke med det ordet ofvanbemälte Wärt bref: Böckers tryckande: äfven förstås de så kallade Disputationer, Parentationer, Orationer, Programmata och flere Academiska Värck och skrifter, som vid Academierne utgifvas och ej mindre än andre små Böcker och tractater både lända ungdomen till uppmuntran, som ock vid deras läsande till uppbyggelse och nytta. Nu som Wi funnit skiäligt och godt att lemna VVårt nådiga bifall till hvad J uti ofvanberörde måtto andragit och hemstäldt; Så varder Eder sådant härmed till nådigt svar lemnadt, låtande Wi jemväl VVåre ordres afgå till Wärt Cammar Colle- gium och Stats Contoir at de samma Generaltull Arrende Societetens ful- mägtige till underdånig efterrättelse antyda.” Vid dessa Kougl. Brefs öfversåndande till Consistorium Academi- cum, med skrifvelse af d. 13 Febr. det ena och af d. 12 Sept. det andra, förklarade Canceller jemväl sin önskan, att emedan afseeudet med det, som salunda vunnits, fórnámligast varit att derigenom kunna försätta Akade- miens gamla och fórnótta Tryckeri uti bättre skick, án hvari det nu be- fanns, med det första erhålla underrättelse om orsaken dertill, att den goda verkan, som vederbordt, icke ännu försports följa på det nådiga Privilegium, som d. 20 Nov. 1741 blifvit Akademien förunnadt, och tillika Consistorii betänkande om bästa sättet att använda så väl denna, som den sednast be- viljade förmonen till bemäldta verks iständsättande. När förstberörda Cancellersbref d. 14 April i Consistorium upplä- stes, blef den deri begärde ätgärden uppskjuten till dess Consistorium kun- de göra sig Tryckeriets tillstånd ännu närmare bekant, hvilket nu ej kunde, i anseende till det myckna dervarande arbete, beqvämligen ske. Utan ivifvel bestod detta arbete fórnámligast i Disputationer, hvilka borde blifva fårdiga till nästa Philosophix Magister Promotion, som anställdes den 3 Aug. allt samma år 1745; men hvilka de flere angelägna omständigheter varit, som i Protocollet för d. 26 Sept. då det sednare brefvet föredrogs, sägas hafva gjort än vidare anstånd med den deri påyrkade underrättelsens och dertill hörande betänkandes afgifvande nödvändigt, ehuruväl Consisto- rium skulle gerna sett, att Hans Excellences befallning derom ju förr ju heldre kunnat blifva fullgjord, är knappt möjeligt att förklara, om man tror sig böra ga längre än till den förlägenhet, hvarı Consistorium var för- Historiska underrättelser om Bokiryckeriet i Finland. 137 satt, i brist pä erforderliga medel till Tryckeriets iständsättande och utan att numera kunna räkna på Krwrzs tidigare anbud, eller känna någon an- nan, som ville på drägliga vilkor åtaga sig att anlägga och underhålla ett icke allenast för Universitetets vanliga behof tillräckeligt, utan ock ett det- samma i alla afseenden värdigt Boktryckeri. Lyckligtvis blef detta anstånd dock icke alltför långt. Ty ehuru vid Consistorii sammanträde d. 9 Januar. 1749 fråga uppstod om icke Kemer, oaktadt Tryckeriet nu vore uti långt sämre tillstånd än då han, för flera år sedan, utfäst sig till dess underhållande på sin bekostnad, emot vissa vilkor, ändock, i anseende dertill, att pappers tulifriheten sedermera tillkommit, först kunde höras, huruvida han ännu stode vid detta åtagande, blefvo likväl alla snart ense derom, att härmed ingenting kunde uträttas, enär man hade sig bekant, att bemälde Boktryckare var ur stånd att gà i elt så stort företag, som till nya stilars auskaffande fordrades, och till den ålder redan kommen, att om han skulle kunna bringa åstad ett så ansenligt förlag han likvål så mycket mindre skulle sätta sig i en sådan vidlyftighet, som han hade ingen, den der i framtiden kunde begagna sig af slik egendom, och han fördenskull vore mera betjent med försäkran att få till sin dödsdag tillgodo njuta den honom à Staten anslagna lönen samt trycka Svenska skrifter med Universitetets tryck *), i hvilken händelse ho- nom icke mera frånginge, än allenast Disputationernes och andra Latinska skrifters uppläggande. Consistorium stadnade derefter äfven i det beslut, att i Stockholm skulle hos Bokföraren Salvii stjufson och Boktryckaren Merckell efterfrågas, om endera af dem ville komma till Åbo öfver och emot 1000 Ris pappers tullfrihet samt Privilegium att trycka finska Cat- echeser, Psalmböcker och Bibelu, så vål som Akademiska Latinska verk och Disputationer, laga sig ett fullkomligt Tryckeri och sedan på egen be- kostnad underhålla detsamma; hvarom Procanceller, närvarande, förklarade sig villig att på Consistorii vågnar med bemälde Boktryckare brefvexla. Detta hade ock den påföljd, att den sistnämnde, en annan af framl. Kongl. Boktryckaren Henr. Christoph. Merckells söner, än den förut om- *) Förmodeligen menades härmed Fractur stilarne, såsom dittills icke lika mycket nyltjade, som de öfrige. 18 138 FREDR. JVY'1LH. PIPPING talade, námligen Jacob Merckell, som nu var innehafvare af fadrens Tryckeri samt hade titel af Directeur och Kongl. Boktryckare i Storfur- stendómet Finland, d. 7 Julii samma är inkom med en skrift, hvaruti han, som vore sinnad att pà det Högvördiga Domkapitlets i Åbo aumodan låta derstådes i afseende å finska Bibelns tryckande inrätta ett Tryckeri, be- gärde att äfven få tillträda det gamla, som Universitetet egde, jemte Pri- vilegium på finska böckers tryckande och pappers tullfriheten, samt att njuta fria husrum och nàgon indelt lón, 1i spanmäl eller hemmansräntor. Härom Ofverlades d. 12 Aug. i Consistorium vidlyftigt, men utan att komma till annat beslut, án att med mälet skulle äter hafvas anständ tills vidare, på det ej blott vederbörande måtte vinna ràdrum att närmare skärskåda den angelägna saken, utan äfven Universitets Boktryckaren KemPE hinna under tiden inkomma med sitt sluteliga utlåtande; om hvil- ket beslut hau borde underrättas, jemte det Merckells skrift honom med- delades. Detta tyckes dock hafva blifvit oförtöfvadt verkstäldt, hvarefter Kzwer ingifvit ett Memorial, uti hvilket han, fórmenande sig i förmågo af sin fullmagt och sina långa tjenster vid Universitetet vara närmare än en fremmande, påstått att få inlösa det gamla trycket, med förbehåll att uti sin och sine efterkommandes tid få njuta den vanliga lönen och årligen tullfrihet på 1400 (Sic!) Ris papper samt det Kongl. Privilegium på Finska böcker, men icke yttrat sig något särskildt om Bibeln, fastän han eljest munteligen sagt, att han icke ville åtaga sig dess tryckande. Vid sådant förhållande kunde naturligtvis icke någotdera af nu om- förmälde anbud vinna afseende, hvarföre Consistorium d. 8 Januar. 1750, då målet åter företogs, under förhoppning om ett så mycket bättre Trye- keri på orten, om begge de i fråga komna blefve förenade, fann nödigt, att innan något visst härom kunde slutas, gifva Directeuren Merckell vid handen de förmoner och skyldigheter, hvilka komme att åtfölja Akademie Boktryckare sysslan, bestående, hvad de förra angick, deruti, att få nyttja Akademiens Privilegium på finska Psalmböckers och Catechesers tryckande, samt njuta tullfrihet på 1000 Ris papper, äfvensom dessutom emot skälig betalning få trycka allt hvad vid Akademien utgäfves, så väl som den fin- ska Bibel, om hvars utgifvande på kyrkornes förskott var förordnadt; men hvarken husrum eller lön på Stat kunde bestås, såvida äfven den lön, som Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 139 Boktryckaren nu hade, enligt Kongl. Maj:ts förnyade Stat komme att in- dragas när KemrE genom döden eller eljest afginge *). Deremot skulle Boktryckarens skyldigheter vara, att efter mätismanna ordom inlósa Aka- demiens gamla Tryckeri sådant det nu befans, samt derefter i Åbo inrätta och ständigt underhålla ett så complett Tryckeri, som vid en sådan läro- anstalt tarfvades, till säkerhet för hvilken skyldighets fullgörande honom äfven äläge att ställa behörig borgen, och sluteligen att utan betalning trycka några Programmata eller andra mindre skrifter arligen till Akademiens publika behof. Uppä skrifvelsen härom af samma dag svarade Merc- kell i bref af d. 16 nästföljande Febr. att han ville emot åtnjutande af de bestämde förmonerne till alla delar ikläda sig de öfriga föreskrifna skyldigheterne, utom borgen, hvilken, såsom mindre brukelig, han un- danbad sig, likväl med hemställan till Consistorii vidare ompröfvande, och detta svarsbref, jemte afskrift af skrifvelsen till Merckell, med- delades KemeE d. 5 Apr. med antydan, att innan d. 13 i samma må- nad inkomma med sine påminnelser i saken och utlåtande i anseende till de föreskrifna vilkoren, så att Consistorium måtte komma i tillfälle att der- uti vidtaga slutelig åtgärd. I ett kort Memorial, som d. 12 Apr. föredrogs, skall denne Boktryckare altså, beropande sig på sitt sednaste, här förut om- förmälda, erbjudit sig att inlösa gamla Tryckeriet, men föregifvit sig icke kunna lemna något utlåtande angående inrättande af ett nytt, innan ho- nom blefve vid handen gifvet, huru complett det borde vara samt af hvad och huru många slags Stilar det borde bestå, hvarefter han framdeles ville *) Till upplysning härom tjenar, att sedan Consistorium, dä det säg sig icke hafva att hoppas någon förbättring eller tillökning på Universitetets förre Stat, föreslagit in- dragning af, ibland annat, Boktryckare lönen, för att användas till förbättring på lö- nen, dels för de Professorer, hvilka inga Annexe Pastorater eller andra beneficier åt- njöto, dels ock för Universitetets ringare Betjente, äro i nya Staten, gifven den 22 Sept. 1743, följande ord införda: ”Sålunda som föregående Stat innehäller, åtnjuter hvar och en, som theruti begripes, thet honom ther påföres, doch at nu varande Bok- iryckaren undfär den efter gamla Staten honom bestädde lohnen, til thess han antin- gen med döden eller eljest afgår, såsom ock, at efter des afgång, Tryckeriet lika fullt, utan Cronones bekästnad, må vid Academien förblifva, och at priset för Dispu- tationer och Scholz: Böckers tryckande eij stegras, icke eller att programmata och andre sádane skrifter, af hvad namn de vara kunna, mäge komma Cronan till last." 140 FnEDR. /WııH. PIPPING yttra sig sa väl derófver, som angående flere andra omständigheter. Efter behörig öfverläggning stadnade Consistorium då i beslut om ett ”formeligt Utslag i saken imellan gamle Boktryckaren Jouan Kemer och Directeuren Jacos MERCKELL,” såsom det, besynnerligt nog, kallas i den skrifvelse af samma dag, medelst hvilken detsamma, innan det blef vederbörande med- deladt, underställdes Hans Excellence Cancelleren, såsom Consistorium i anseende till målets synnerliga vigt och angelägenhet för Akademien fun- nit nödigt. Efter en omständelig berättelse rörande sakens omgång alufrån 1735, på sätt, som här ofvanfóre är beskrifvet, säges i detta utslag: "och som Consistorium haft, nästan mera än vederbordt, alt hit tils tålamod med Boktryckaren Kemers ostadiga och otilräckeliga utlätelser och anbud, hvar- igenom Tryckeriet blifvit bragt uti et sa obrukeligit tillstånd, som det nu befinnes: så prófvar Consistorium nödigt och oumgängeligit vara, at nu "nteligen skrida til et sluteligit utslag i denna saken. Altderföre såsom Academie Doktryckaren Joan Kemer icke velat vedertaga alla de skäliga vilkor, som Consistorium förelagt, men icke allenast för sin tid, som med- gifvit är, utan äfven för sine efterkommande vil vara försåkrad om lön, hvilket så väl uti Kongl. Maijts allernådigste Privilegium som Kongl. A- cademie förnyade staten är afslagit, samt Kemer derhos nekat at vilia åtaga sig det nu före stående Bibel trycket, som Consistorium dock pröfvar kunna linda thet Academiska Tryckeriet til uppkomst och styrcka i synnerhet at derigenom afhindras det tvenne Boktryckare ei måga sig hår hafva til- fälle at nedsätta: och han KrwrE ännu ei lässar vilia veta eller förstå hu- ruledes et complette Academie Tryckeri bör vara beskaffat, hvilket honom, som så länge denna syslan förestädt, dock ei kan obekant vara, ei heller något nämner om behörig cautions ställande, så finner Consistorium, i stod af högst bem. Kongl. Privilegium och stat, samt den plicht, som Consisto- rium förbinder at främia denna Kongl. Academiens bästa, rätvist vara at afslà honom Joman Kenps alt vidare förvaltande af Academiens tryckerie, samt uplåta det samma till Directeuren och Kongl. Boktryckaren Jacon Merser under föliande vilkor, nemligen at han bör 1:0 efter mätismanna ordom inlösa Academiens gamla Tryckerie. 2:0 här i staden inrätta och ständigt underhålla et så complette Tryckerie, som vid en Academie tarf- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 141 vas samt äfven det samma med sådana stilar förse, som kunna vara tien- liga och tilräckeliga til den nu förestående Finska Bibel tryckningen. 3:0 Att såsom Boktryckare lönen, efter Kongl. Academiens förnyade stat, enär Kenpen igenom döden eller eliest afgår, kommer at indragas, utan någon betalning aftrycka några programmata eller andra små publique skrifter årligen, samt 4:0 til såkerhet för Academien. at altid hafva et complette tryckerie tilhands i den måtton prestera behörig borgen. Hvaremot han åter sig till förmon kommer at nyttia Kongl. Maij.ts Academien allernå- digst förundte privilegium af 1741 på Finska Psalmböckers och Cateche- sers tryckande och at niuta den af Kongl. Maij.t Academien i Näder til- erkiände Tullfrihet på 1000 Ris papper årligen, samt thes utan få trycka emot skälig betalning disputationer och annat, som vid Academien årligen utgifves, så väl som den uppå Kyrkornas förskott til utkommande nu för- ordnade finska Bibelen. Kunnandes gamla Academie Boktryckaren, som är af några och sextio års ålder och hvarken hustru eller barn äger, väl hafva des utkomst af sin in till dödedag tilstadde och indelte etthundrade D. Smt lön här vid Academien; så at honom ingen nöd eller trångmål i detta fallet åkomma kan.” I svarsbref af d. 15 Aug. hvilket d. 28 i samma månad upplä- stes, biföll och gillade Gref "Essi bemälda Utslag till alla delar och be- gärde att sedan fullkomligt slut i saken blifvit träffadt med Directeuren Merckell derom varda underrättad, för att kunna förse honom med be- hörig fullmagt på Boktryckare beställningen; med anledning hvaraf och då Merckell, hvilken nu var till Abo ankommen, äfven yrkade på sä- dant slut ju förr dess heldre, Consistorium beslöt att Stilarne, hvilka för- mentes numera vara mindre brukbara, skulle anses för tyg och såsom sä- dant till Merckell försäljas, på det man dymedelst måtte så mycket sna- rare i stället för ett odugligt en gång komma sig till ett nytt och fullkom- ligt Tryckeri, hvilket på annat sätt ej torde låta göra sig, och utsågos för- denskull Rector Magnificus Professoren Olof Pryss samt Professorerne Leche och Clewberg att dagen derefter, på grund af förra inventerings protocollet, uppteckna och värdera Tryckeriet samt sedan med Merckell accordera om priset och köpeskillingen, äfvensom upprätta behörigt Con- tract med honom, hvarjemte påmintes om ett och annat, som härvid borde 142 FREDR. Wıın. PIPPING iakttagas. Att så äfven skett, visar Consistorii Protocoll för d. 13 näst- följande Sept. då Rector inlemnade icke allenast upptecknings- och värde- rings-Instrumentet samt Contractet imellan Consistorium och Merckell, tillika med dennes Cautionsskrift, utan ock Akademie Kamreraren Björk- boms qvittance af d. 10 i samma månad på de till Akademiens Ränteri för Tryckeriets inlösen inbetalde Ettusen 'Trehundra Tretton Dal. Kopp. mynt, hvilka handlingar, jemte alla dithörande, i Consistorii Arkiv inlades för att förvaras. De äro icke numera i behåll, men att Stilarne befunnits i bättre skick, än man förmodar, tyckes kunna slutas både af löseskillin- gens storlek och ännu mera af den i skrifvelsen till Canceller af d. 30 Aug. om förloppet förekommande anmålan, hvad Stilarne angick, att fast- än de, såsom det bilagda utdraget af upptecknings- och värderings-Proto- collet förmälde, varit någorlunda brukbare, hade de likvål såsom tyg för- sålts ull Merckell, endast derföre, att i annat fall ett nytt och fullkom- ligt Tryckeri ej kunnat fås, hvilken något nära liknar en ursåkt för för- hastande. Af Contractet medföljde jemväl en afskrift, som enligt Regi- straturet var af följande lydelse: ”I anledning af det, som emellan Kongl. Academien i Åbo samt Directeuren och Kongl. Boktryckaren Jacob Merc- kel uti saken rörande Tryckerie härstädes handlat och öfverens kommit är, och Hans HögGrefvel. Excellence denna Academiens Canceller medelst skrifvelse af d. 15 i innevarande månad bifallit och gilladt, har Consisto- rium Acad. med Merckel til slut i besagde sak nu velat ingå följande contract: Som Directeuren och Kongl. Boktryckaren H. Jacob Merckel nu mera 1:0 inlöst denna Kongl. Academiens gamla Tryckerie, och till fullo derföre erlagt den i inventerings och värderings lustrumentet af den 29 i nedannämnde mänad och är betingade och uptagne Kiópskilling stor 1313 D. Kmt; samt 2:0 icke allenast utfäst sig att här i staden så fort giörligt är inrätta och ständigt underhälla ett sä fullkomligt Tryckerie, som vid en Academie tarfvas samt äfven detsamma med sádane stilar förse, som kunna vara tienlige och tillräckelige til det nu förestäende arbetet vid Finska Bibelns tryckande, utan ock 3:0 Sä föranstalta, at Tryckeriet uti des Factors fränvaro emedlertid ej kommer at afstanna; och 4:0 Eftersom Boktryckare lönen, enligt Academiens fórnyade Stat, enär Kämpe genom döden eller eljest afgär, kommer at indragas, förutan någon betalning af- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 143 trycka några programmata eller andre små publique skrifter årligen, så väl som 5:0 til säkerhet för Academien at altid hafva et complett Tryckerie til hands, i den måtton présterat behörig borgen: så vil deremot Consisto- rium i kraft häraf lämna honom des efterlämnande äncka och barn, så vida the, samma vilkor, som han Merckel med Academien nu ingädt, värkel. fullgiöra, den förmån at nyttia Kongl. Maj:ts Academien Nädigste förundte Privilegium af År 1741 på Finska Psalmböckers och Catechesers tryc- kande, och at niuta den af Kongl. Maij:t Academien i Näder tilerkände Tullfriheten på 1000 Ris papper årligen, samt thes utan få trycka emot skiälig betalning Disputationer och annat, som vid Academien årligen utgifvas, så väl som Finska Bibelen, som till följe af Kol. Maj.ts nädige förordnande på Kyrkiornes förskott framdeles genom trycket kommer at utgå; hvarom han Merckel med Hans Högvördighet Herr Biskopen och Pro-Cancelleren samt Summe Venerandum Consistorium | Ecclesiasticum härstädes dock förut bör ófverenskomma. Hvilket till mera visso under- skrefne med namn och Signeten bekräfta, som skedde i Ábo d. 30 Au- gusti 1750." Derjemte recommenderades Directeuren Merckell vid så fatta omständigheter till behörig fullmagts erhållande pa Boktryckare be- ställningen vid Akademien. Sà upphörde nu tillvaron af Finlands första Boktryckeri och det enda, som dess Högskola någonsin egt, efter något mindre án ett ärhun- drades verksamhet, dä de under två bedröfliga perioder i vår Historia in- träffade afbrotten deri afdragas ifrän tiden, som sedan Inrättningens hörjan förflutit. Att denna verksamhet ganska ofta under sagde tid måste blifva mycket inskränkt, följer af de många i detta mitt arbete ofta antydda olä- genheter, med hvilka man nästan beständigt hade att kämpa. Huru svåra dessa jemväl under de sista tio åren varit, inses ock nogsamt vid betrak- tandet deraf, att här ofvan bemälda utredning oaktadt om behofvet af nye Stilar redan 1736, inga sådane derefter anskaffades, och att sedan 1738; då icke heller mera nytt gjordes, än två Remmar af fyra alnars längd och 2 fingers bredd hvardera, för hvilka d. 1 Majı 4 dal. K.m. till Sadelma- karen Anders John anordnades, endast några få af de reparationer, dem verket länge behöft, blefvo verkställda, och detta merendels efter långa mellanskof. Så skedde det länge öfverklagade Fundamentets omgjutning, 144 FREDR. WııH. PIPPING eller utbytande emot ett nytt, icke förrän 1740, dà Klockgjutaren Erır Nähsman d. 6 Aug. erhöll 48 dal. till inkópande af 30 eller 40 marker Metall, att gjutas till ett sådant, och d. 30 October de återstående 72 da- ler, som han sig betingat, äfvensom Digeln med koppar beslogs för 10 dal, af Kopparslagaren Peter Moberg 1741, dà äfven 3 nya stora klammer- jern till pressen och en ny krok med skruf gjordes af Smeden Runberg, som i betalning derför och för lagning af en Remica, en Ram och 10 Punc- turer, d. 2 Mart. qvitterat 15 dal. 4 ör. allt Kopp.mynt. Med undantag af 4 dal: 16 6r. som förbemälde John d. 7 Apr. 1747 uppburit för 2 Rem- mar, à 2 dal 8 ör. hvardera, fórekomma sedermera i räkenskaperne inga utbetalningar ur Fiscus för Tryckeriet, förrän d. 5 Febr. 1751, dà Runberg lyftade 24 dal. 26 ör. för det han, enligt Kewrzs uppå d. 18 Dec. föregående året daterad räkning tecknade intyg derom, tid efter annan gjort, nämligen: 1744 lagat 4 Remicor, för 2 dal. 16 ór., 1746 förfärdigat 8 Puncturer för 2 dal. och 1748 en ny Vef till Pressen för lika pris, äfvensom en ny Remica för 6 dal. och lagat en gammal för 1 dal. 16 ór. samt förbättrat och till en del af nyo gjort ett par gängjern för 3 dal, 1749 lagat en Remica för 1 dal, satt 10 nya spetsar i Puncturer, à 9 ör. för 2—26 och gjort 2 nya Puncturer för 1 dal. samt d. 26 Febr. 1750 en ny skruf till Press- stängen. Att denna räkning icke afgifvits tidigare, tyckes mig ock utgóra ett kraftigt bevis på den förlägenhet, hvari Boktryckaren redan i många år varit försatt, genom brist på ifrån Universitetets sida erforderliga hjelpe- medel, helst handlingarne icke visa att utgifvaren af nyssnämnde räkning dessförinnan på vederbörlig ort gjort sina anspråk gällande, och man såle- des knappt kan tro annat, än att han under tiden blifvit enskildt af Kemer på något sått förnöjd, eller förmådd att vänta till dess frågan om dennes, alt- sedan 1735 anhängiga, förslag om 'Tryckeriets underhållande af Boktrycka- ren, blefve afgjord. Då uu summan af alla ifrån och med 1740 af Tryc- keriets behof påkallade utgifter ur Fiscus icke uppgått högre än till 174 dal. 14 öre Koppar mynt *), måste det ofelbart räknas föreståndaren till förtjenst, att arbetet derstädes icke sluteligen helt och hållet afstadnade. *) Härtill äro icke de 81 dal. 8 ör. lagde, om hvilkas assignerande af Rector på Uni- versitets Kamreraren Björkbom, i afseende à vederbörandes betalning för en till Tryckeriet förfärdigad skrufmoder, enligt Gördelmakaren Härds räkniog af d. 5 Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 145 Denne förtjenst, som icke litet förhöjde värdet af Kemres redan länge bepröfvade pälitlighet, synas vederbörande jemväl hafva erkänt ge- nom det tälamod, hvarmed de i flera fórnyade skof afvaktat hans svar om vil- koren för tryckeriets inlösande, ej mindre än genom beviljandet af den fórmon, att intill dódedag behålla Boktryckare lönen, ett hundra daler Silfvermynt indelt, ehuru pà nàgre Lärares och lägre Betjentes, bekostnad, át hvilka lönetillökning var genom Universitetets nye Stat anslagen. Hvad honom efter erhållet afsked tillkom, afdrogs nämligen ifrån deras indelta löneupp- börd årligen i förhållande till den tillökning af 50 daler, som var für Juris och Medicine Professorerne hvardera bestämd, samt af 100 dal. för en hvar af tre Professorer i Philosophiska Faculteten, 25 dal. för den af samma Facultets Adjuncter, som icke tillika var Universitets Sekreterare, och 10 dal. för hvardera Cursor. Ganska kort tid behöfde han dock be- gagna sig häraf, enär han, såsom ofvanföre redan är uppgifvet, d. 25 Sept. 1753 afled, i blodstörtning, enligt hvad tillika åberopade anteckning ut- visar. Af Åbo Domkyrkoräkningen för sagda år inhemtas äfven att hans begraíning skett d. 27 i samme månad. Kewees hustru, som sannolikt var hemma ifrån Tyskland, hette Catharina Lang och tyckes hafva, då hon gifte sig med honom, varit enka efter någon med namnet Leijer. 1 Åbo Stads Mantalslängder finner man nämligen Kempe ensam, utom en lärgosse, intill 1735, dà i en sådan, med Datum d. 9 Junii, äfven hans hustru Catharina och dotter Elsa första gången förekomma. Denna dotter, Elsa Maria Leijer, blef d. 12 Dec. 1756 sammanvigd med Boktryckare Gesällen eller Factoren på Jacob Merckells Tryckeri uti Åbo, sedermera innehafvaren deraf, Jo han Mart. 1750, som d. 12 Apr. i Consistorium uppvisades, detsamma då beslöt, emedan denna utbetalning icke förekommer i Fisci räkenskaper hvarken för samma är, eller för de två följande, och beslutet således torde så mycket heldre kunna anlagas hafva härrört af något misstag, som benämningen skrufmoder här förefaller mycket mörk. Kanhända hade Gördelmakaren derunder förstått en ny Digel, hvilken Kemer torde hafva beställt, i stället för den 1707 af Ek gjorda (Se 3:e Stycket, sid. 679) och 1741 med Koppar beslagna, men sedan, såsom icke intagen i den vid Trycke- riets värdering följda äldre Inventarii förteckningen, funnits böra särskildt betalas af Merckell, som komme att hafva nytta deraf. 19 146 FREDR. MH ILH. PIPPING Christopher Frenckell, den förste af slägten som i Finland haft så- dan befattning. Detta hans första äktenskap upplóstes genom hustruns dód d. 20 Januar. 1763. Om KemeE med hennes moder, som redan d. 7 Apr. 1749 afsomnade, haft barn, vet jag icke; men att icke något sådant åtminstone d. 12 Apr. 1750 funnits i lifvet, visar här ofvan intagna, sagde dag gifna, Utslag. Såsom fortsättning af uppgifterne i föregående stycken af detta ar- bete om Regeringens och vederbörande myndigheters föreskrifter, hvilka borde tjena ej mindre förvaltaren af Åbo Universitets Tryckeri, än Sveri- ges Boktryckare i allmänhet tll efterrättelse, följer nu att tala om det, som i sådant afseende blifvit under Kempes tjenstetid fórordnadt. Med ledning af tidsföljden komme vi då först till Consistorii Academici d. 4 Febr. 1732, dà Rector päminte, att Boktryckarene ej borde få lof att trycka nà- got, som icke vore af någon ibland Herrar Professorerne censureradt, fat- tade beslut, att Akademie Boktryckaren skulle alfvarligen tillsägas att taga sig till vara för sådant, hvilket beslut ock sedan förnyades i form af be- stämdt förbud d. 28 Julii 1741, dà Rector berättat, huruledes så väl Ty- ske Lieutenanten Zum Felde, som Språkmästaren De L’Ecluse, låtit genom trycket utgà sädane skrifter, som nödvändigt bordt förut vara af vederbörande censurerade. Under mellantiden ankom äfven ifrån Can- cellie Rådet Johan Rosenadler, i bref af d. 21 Mart. 1734, på Kongl. Cancellie Collegii vägnar befallning till Kemer att till Collegium ofördrö- jeligen insända ett exemplar af de sex, hvilka vanligen, jemlikt äldre för- ordnanden, borde till Riks Arkivet inlefvereras, och den 8 Jan. 1736 skic- kade samma Collegium Kongl. Stadgan och Förordningen af d. 5 Jul. 1684, angäende alla nyskrifna verks censurerande, till Cousistorium, för att com- municeras Akademie Boktryckaren, till förekommande af okunnighets fö- rebärande. Vidare begärde detta Collegium i skrifvelse af d. 15 Jan. 1747 att Consistorium, till hämmande af det missbruk, som tilldragit sig vid 'Boktryckerierne i Riket, att skrifter, som icke blifvit behörigen öfver- sedde, genom trycket utgått, ville så föranstalta, att af Akademie Boktryc- karen ingäfves ett aftryck af alla slags Stilar, som i det Tryckeri han omhän- der hade nu funnes och framdeles af alla sednare tillkomne, på det veder- börande mâtte vara i stånd att af Stilarne utan vidare omgång döma Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 147 hvarest någon otillällig skrift vore tryckt, äfvensom att Consistorium ville för sin del hålla haud deröfver, att icke något måtte genom trycket ut- komma, som icke undergått behörig Censur; hvarjemte befalltes, att hvart halfva år en riktig förteckning på hvad à orten blifvit tryckt samt inför Consistorium öfversedt och påskrifvet, skulle till Censor Librorum insän- das. Denna skrifvelse upplästes i Consistorium d. 10 nästföljande Aug. då ock Kewrs inkallades samt befalldes ställa sig innehållet till noga efter- lefnad. Men som iutet svar derä följt och Cancellie Collegium ”sedermera kommit i erfarenhet, det fem eftertänkelige skrifter, rörande så väl Präste Ståndet här i Riket, som de hufvudsakligaste delar af vår religion med mera, genom trycket utkommit, under namn: 1:0 Korta erinringar om o- gudaktige Präster. 2:0 Någre anmärkningar öfver et bref. 3:0 Om rätt- färdiggiörelsen genom trona på Christum. 4:0 Emot Zinzendorffianerne och alla de, som under namn af fattig syndare rike och noghafvande Lao- diceer äro. 5:0 Emot Frijmaurerne;” så fann Collegium, ”til at sättia sig utur ansvar för Kongl. Maij.t och Riksens Ständer,” sig föranlåtet att me- delst bref af d. 6 Octob. samma år icke allenast förnya det förra brefvets innehåll till alla delar, med den tilläggning, att af de Stilar, som redan i aftryck funnes, ett octavblad eller dylikt sammanhängande stycke, och af alla öfriga några rader af hvarje slag, i form af patent måtte insändas, utan ock, hvad förbemälde fem skrifter isynnerhet vidkomme, anmoda Consi- storium att fordersammast låta genom vederbörande på det nogaste under- söka, huruvida samma skrifter månde hafva utur det på stället befinteliga Boktryckeriet utkommit, till hvilken ända och på det sådant så mycket lät- tare måtte kunna utrönas, ett litet stycke af hvardera skriften äfven bila- des. Jemte skrifvelse af d. 29 Junii 1749 tillsändes Consistorium också af dåvarande Censor Librorum Cancellie Rådet Nicol. Oelreich ett ut- drag af oftanämnda Collegii Protocoll, hållet d. 28 nästföreg. April, an- gaende den författning, som blifvit vidtagen till förekommande af olägen- heten, att allmänheten icke kunde veta om en bok vore censurerad, eller ej, nämligen att sa väl pa andra sidan af titelbladet för alla derefter ge- nom trycket utkommande böcker skulle utsättas Censors Imprimatur och namn, som ock på sjelfva titelbladet orten och tiden, hvarest och när den blifvit tryckt, vid äfventyr att alla de böcker och skrifter, som utkomme, 148 FnEDR. /FILH. PIPPING utan att på förbemälda sätt utvisa dens namn och Imprimatur, hvars Cen- sur de undergätt, tillika med orten och tiden, skulle blifva confiscabla och hvarken på Auctioner, i Boklàda eller annorstüdes fà fórytras. Och som derhos begärdes, ibland annat, att detta utdrag skulle communiceras med Boktryckaren, beslöts vid föredragningen i Consistorium d. 12 Aug. samma år, att Philosophiska Facultetens Decanus borde icke allenast meddela Kemer afskrift deraf, emot bevis härom, hvilket sedan skulle till Cancellie Collegium insändas, utan ock tillhálla honom att efterkomma hvad det inne- höll. För öfrigt var i denna skrifvelse, med stöd af Kongl. Cancellie Ord- ningen och Kongl. Resolutionen af d. 1 Apr. 1745, som befalla, att inga slags böcker eller skrifter, andeliga eller verldsliga, nya eller gamla, som tillförene undergått Censur, af hvad art och beskaffenhet de ock vara må, få aftryckas utan Censoris Regii tillstånd och påskrift, tillagdt, hvad tiden vidkomme, som borde på titelbladet utsättas, att föreskriften derom gällde icke allenast årtalet, utan ock månad och dag i samma år, på det man måtte kunna urskilja de sednare upplagorne ifrån den första, som uli ett och samma år blifvit utgifna, emedan de sednare altid fordrade en ny Censur. Dock betoges ej Akademien dess rättighet vid skrifters och Akademiska exercitiers öfverseende då de trycktes der å orten. För sammanhangets skull med Boktryckarens af bemålda föreskrif- ter härflytande nya åligganden, tror jag mig äfven böra på detta ställe om- tala, att sedan Consistorium vid Universitetet i Upsala, uti bref af d. 21 Apr. 1746, väckt förslag om ett Commercium litterarium imellan detta Universitet och det finska, samt derefter jemväl ifrån det sistnämnda anbud derom till Lunds Universitet afgått, beslöts d. 1 Aug. samma år om Or- dres till Boktryckaren, att hvarje gång innehålla för Upsala 20 samt Lund 15 exemplar af alla de skrifter, som genom trycket utkomme, skolandes Disputationerne och Orationerne sedan allenast blifva häftade. Sistberörde arbetes och afsändningens besörjande synes dock lika litet hafva blifvit hvälfdt på Boktryckaren, som i nuvarande tid, då alla de exemplar, hvilka böra till bemälda svenska och många andra, så ut- som in- ländska orter afsändas, enligt föreskrift ifrån Tryckeriet utlemnas ull Universitets Bokbindaren, och af denne sedan skickas till Bibliotheket, för att vederbörligen fördelas och genom Universitets Cancelliet vidare fort- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 149 skaffas, så ofta postgängen härvid kan begagnas, men i annat fall af Biblio- thekarien pà lämpeligaste sätt vederbórande tillsändas. Till detta stycke hör vidare att berätta, huruledes Figurstickare be- fattningen vid Universitetet i Abo, hvilken troligen länge stätt ledig, eme- dan hvarken Gustaf Hagner, hvilken 1694 antogs, såsom i tredje styc- ket är omtaladt, eller någon annan innehafvare deraf sedermera är i hand- lingarne synlig, ändteligen under Kempes sista tjensteår uppdrogs åt eu man, som i mera omfattande bemårkelse af namnet, än hans två företrä- dare, hvilka knappt nog varit annat än Trädsnidare, förtjenade det. Om hösten 1749 flyttade nämligen ifrån Reval till Åbo en Guld- och Silfver- arbetare, vid namn Johan Henric Seeliger, hvilken, efter att hafva förgäfves hos vederbörande begärt att få såsom Mästare i staden uiöfva detta handtverk, följande året vände sig till. Consistorium Academicum med anhållan, som d. 12 Apr. anmäldes, att såsom kunnig i ”Pitschier- stickning samt Kopparstick och Träschnitt” få njuta Akademiens försvar under namn af Pitschier- och Koppar-stickare, erbjudande sig alt för samma förmon informera den Akademiska ungdomen i besagde konster, utan alt derföre begära någon publik lön, och emedan han befunnits vara af ett stilla och beskedligt uppförande samt medelst gjordt arbete visat sig ega en särdeles färdighet i samma konster, beslöt Consistorium så mycket hel- dre .att till det bästa recommendera honom hos Universitetets Canceller till vinnande af sin åstundan, som en slik embetsman vore vid en läroanstalt nödig, hvarest både Kopparstick och Träschnitt esomoftast så väl vid Dis- putationer, som eljest tarfvades, men hvarken i staden eller hela landet funnes någon, som förstode denna handa slögd. Till hans antagande lem- nade ock Grefven ”gerna,” sitt bifall, såsom i svarsbref af d. 4 nästföljan- de Maji finnes yttradt, vid hvars uppläsande d. 9 Junii beslut af Consi- storium fattades, att Fullmagt på sysslan skulle Seeliger meddelas. Icke så mycket för att gifva mannen sysselsättning, som fastmera af verkeligt behof föranledde, då Akademiens större Sigill: befans så utnött, att föga någon prägel derà var synlig, förenade sig Consistorii ledamöter äfven d. 17 Januar. 1751 derom, att ett nytt skulle förfärdigas och utarbetandet så väl af detta, som af Philosophiska Facultetens Sigill skulle Seeliger an- förtros, sedan man likväl förut fått betänka sig på ”någon compendieuse 150 FREDR. WILH. PIPPING och tienlig devise," samt tillika, att emedan den gamla bref-pressen nu mera var alldeles ”obrukelig,” skulle en ny beställas. Att han sedermera jemväl gätt vederbörande tillhanda med bestyr om denna beställning, ser man af en d. 7 Dec. samma år gifven räkning på handtverkare arbetet, uppgäende till 120 daler Kopparmynt. Här mà ock nämnas, att Universitetet, som förut icke haft nägon Bok- Auctionist, första gången erhöll en sådan tjensteman d. 17 Mart. 1748, dà Amanuensis Consistorii Anders Cajalén dertill antogs. Af det som förut är i allmänhet yttradt om Universitets Bc ktryc- karens knappa utkomst, kan med skäl slutas, att de af KrexrE emot betal- ning tryckta skrifters antal, Akademiska Disputationerne undantagna, icke kunnat vara stort. I hvad mån berörda undantag gifvit honom sysselsätt- ning, utvisa Lidéns bekanta Catalog och Marklins Supplementer der- till, under namnen Hassel och Scarin, och af min Förteckning öfver i tryck utgifna skrifter på Finska inhemtas huru många af dessa kunna honom tillerkännas. Här till slut bifogade förteckning öfver Kejserliga Alexanders Universitetets samling af återstoden, eller de skrifter, hvilka icke höra till någotdera af nämnda slag, torde altså försvara sin plats, så- som ett nödvändigt, fastän i sig sjelft föga vigtigt, bidrag till kunskapen om det ifrågavarande Tryckeriets fruktsamhet under Krwrzs förvaltning. En Chriftelig Lif Predifan Öfwer Den i Lifstiden Wähl-Ehreborna och Dogbderifa, men nu bog Gub ewinnerligen Saliga Matronan, Suft. MARGARETHA Wırrroor, När des andelofa Lefamen Efter en wäl fulländad wandel, Chriftelig beredelfe och falig död till fin Graf och Swilo- rum med tillbörlig Deber och öfliga Ceremonier beledfagades i Abo Stads Domfyrdja den 14, No- vembr. übt 1728. Hällen af Jonas Fahlenius, S. Th. Prof. Pr. famt Kyrefjoherde och Domprobft derfammaftädes, 74 ark 4:0. Epos Votivum, Cum Ex in dultu Illustrissimi ac Celsissimi Comitis, Academiæ Aboensis Cancellarii Excellentissimi, Dn, Arvını Horn. Vir Maxime Reverendus & Am- plissimus Dominus, Mag. Johannes Thorwöste, Phy/. Profeff. Reg. & Ordinarius. Viros Clarissimos Joh. M. Grää Mart. M. Gráà Isaac Peldan Gust. Fabricium Fab. N. Gudseum Johan. Forsman Petr. Bildman Joh. Fortelium Johan. Ervast Jac. Mal- leen Joh. Salrienium Esai. Fellman Eric. Afzelium *) Die XXV Junii Anni C] |9 CCXXIX, *) Dessa namn äro ställda säsom radier i en cirkel och midt uti sta orden: Nullum heic discrimen fingendum, pà fyra rader. 1 Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 151 Philosophia: Magistros digni//imos Laurea Philofophica coronarel, In grati animi teftifica- tionem relictum à € hristiano Welino Zorea Finl. 1 a. Fol. A & Q Tänd på mig, Gub, till tbet balta! Aj Nehem. 13, o. 31. Denne Bönefuf är Gubdeligen betrachtad morden, Och Til widare Gudelig betrachtelfe lämnad, DÅ fordom Högäre- mérbige och Höglärde Herren Mag, GABRIEL Sarowius Mycket berömlige Kyrefioherden uti Bierno» famt Probjten öfwer fanme Contract Blef med en Gbrijtsanfenlig Lif-Proce//, den 12 Martii 1730. begrafwen, Efter begäran Af Johanne Haartman. Phil. th. Prof. och Paftore À Rändamäfi eller S. Maria. 7! a, 4.0, Enfaldig Klage Dicht, Di Baronens od) Fandrichens Herr Knut Carl Kurcks Ger- res till Laufo och Zottbierfmi I lirstiden bogftälffade och nu billigt bogfifafnade Hus Fru, Den fordom Adle och Högwälborne Fru, Fruu Sorm, Juriaxa Kurz, Til fitt wälbeftälte Hwilorum uti Meffuby Rordia den *) Augufti 1730, Gbrifi bederligen blef befordrad. 1 a. Fol. Under- tecknadt J. H. Qvum Sacre R:æ Majestatis Magne Fidei Vir Dn: Laurentius TAMMELIN, Dioe- celios Aboénfis Episcopus, Et Regie Academie Auraicæ Pro-Cancellarius Eminentilfimus, in prima Epifcopetus fui Synodo anniverlaria, editæ Difputationi Theologicæ de Officiis & Statibus JESU CHRISTI, prælente Clero & Studiofa Juventute, præfideret in Auditorio Academiæ Aboénfis maximo dieb, 4 & 5. Septembris Anno 1730. Venerabundum Oflicium [uum teltatus elt: 1 a, Fol. Vid slutet står: Jah, Pet, Flaccleen. Quælt. Reg, Acad. Aboënf, Vox Coeli de beata requie pie defunctorum. Eller Simmelens 9Rófi om be Trognas faliga No efter döden, S3tbaf Guds Orb enfaldigt föreftält, TA Edla och Förnäma Fru Profe/forlfan od) Domprobjtinnan, Acarna Sıözers, Fahlenia, Then $6g-Cbremórbige och Höglärde Herrens, Jonae Fahlenii, Högtberömlig Theologie Profefforis Pimarii, wid KRongl, Academien i Abo famt Domprobjtiens och Rorcdjoberdens wid Stadfens Swenffa och Nummis Finffa Förfamlin: gar, (à oc A4/fefforis wid bägge Con/istorierne har fammaftides Högtälffeliga Mafa, Bthi en bögtfornäm och moet folcrif Forfamlings närwaro, med tilbörlig heder och Chriftöfliga Ceremo- nier befordrades til fin graf od) bmwilofammar i Abo Domfyrdja den 17. Novembris. &br 1730, af Laurentio Tammelin, Epife. Aboönfi & Acad. Pro Cancellario, Übo, Stodt af Job. Kiämpe Kongl. Ac Boftr. 1732. 81 a. 4.0. Brollops-Fagnad Betygat och framwift DÅ Borgaren, Ebreborne och Wählachtad Jonaw Lispovisr Med Ehreborne od) Dogdälffande Syungfru, Syungf. Anna FnrwpzrwN, Ctt orvggeligit ächta Förbund i den Heliga Treenighets namn flots (Sic!) i Nyftad den 1. Decemb. 1730, Bland Fremmanderna. 3 a. 4,0. Fägne-Dicht, DÅ Med Hans Kongl. Maj:ts od) Swen Nifes Rd, Kongl. Cancellie Collegii Prefidentens, få od denne Kongl, Aeademiens Cancellerens (amt illuftris Societa- tis Literariæ Prefidis Högwälborne Grefwe Hr. Arven Honws Nädige godt-finnande, Promo: toren Hög-Edle od) Höglärde Mag, Algothus A. Scarin, Widt-beromd Hiftor. od) Phil. Civil. Profeffor, Herrar Candidaterne And. Prysz. Fil, Samuel Prysz. Nicol, Tammelin. Petrus Scarin. Johan N. Friberg. Joh. Tillander, Clemens Helin. Jac. J. Sirelius. Jon. M. Fri- berg. Eric. Cajanus, Abr. J. lioering. Georg. Helsingius. Jonas Fronsell, And, D. Brau- *) Handskr. 21. 152 FREDR. WILH. PIPPING ner. Frid. Liunggeist. Dan. Mansnerus. Joh. J. Sciurenius. Joh. Lundmarck, Laur. Eke- dahl. Petrus Folin. Matth. Hallenius. Jonas Kiellgren. Christ. Welin. Carol. Malmberg. Laur, Åkerberg. Petr, Fortelius. Jac. Garwolius. Joh. Serlachius. *) Med wanl. Solenne Act til Philof. Doctorer ed) Magiftrar creerade, uti Abo den 4. Julii 1732 Wälment fattadt af Ana. Folj SF): Carmen Eteostico-Votivum, Qvum indultu Regie Academiæ Aboensis Cancellarii Illustrissimi atque Celsissimi Comitis ac Domini, Dn. Arvıı Horx, Promotor Amplissi- mus atque Celeberrimus Dominus, M. Algothus A. Scarin Hift. & Philof, Civil. Prof. Reg. & Ord, Clarissimis Viris Juvenibus, 4b altera parte pagine nominatis, Honores Philosophicos D, 4 Julii, Anno MDCCXXXII, Conferret, Contextum a Zacharia M. Dahl. P. D. M. In Officina Ferr. Evyfdénfi + a. 4. Die Felto Clementissimæ Svecorum Regine ULDARIC/E Sacro, Anni MDCCXXXIL Qvum Promotor Ampliffimus atque Celeberrimus Dominus Mag. Arcornus Scarin Hift, & Phil, Mor. Prof, Reg. & Ord. Nobilitate Doctrine Clari/fimos Viginti novem Do- minos Candidatos lauro exornaret, Dominis Nicolao Tammelin, Jonæ Fronsell. Petro Scarin. Johanni Friberg. And. D. Brauner. Matth. Hallenio. Carolo Malmberg. Jonæ Kiellgren. Johanni Scivrenio. Jonæ Martino Friberg. Ita Gratulari voluit debuitve Ca- rolus Friberg. 1 a. 4. Fägnefam Lyfönffan Betvgad, Då Profeforen af Hiftoriens (amt Sede-Lärans of márbe Wetenffaver wid Rongl. Academien i Äbo, Hög-ldle och Höglärde Herr Mag. Arcor. A, Scam, Den Heder, Namn, Formon och Åre Titlar, bwarmed Werdilig Wishet Dygds och Lär: doms trägua Slffare wid Höga Scholar plågar belöna, Ibland flere, afwen defa Hogmwällärde Her: rar Candidater And. Prysz Fil Nic. L. Tammelin. Olaus Prysz. Petrus Scarin. Jon. M. Friberg. Samuel Prysz, Joh, N, Friberg F). Girligen tildelte, Som ffiedde i $8ge, Förnäme och Hederlige Perfoners biwiftan, uti bemälte Kongl. Abo Academie, vå Befordrings-Dagen den 4. Julii Ir 1732. Wälment, Af ZZackssen. 1 a. Fol. Die reiffe Gelebrfamfeit wurde als Die MWohlEdle, Großachtbare nnd Hochgelabrte Her- ren Candidati Herr Petrus Folin, Herr Clemens Helin. Herr Johan. Tillander. Herr Lau- rent. Ekedahl. Wex, Smol. Die wohlverdiente Würde eines Doctoris Philofophiæ btn4. Julii 1732. in Abo rühmlichit erlangten. mit eilfertigen Feder vorgeftellet von Mag. G. Meurling, 1 a.Fol. In Obitum Præmaturum Omnium virtutum genere Nobiliffime Sanz MEURMAN Lectiffimæ Conjugis Ampliffimi Viri Dn. Nicolai Hasselbom Mathemat. Professoris Cele- berrimi & h. t. Rectoris Magnifici Cum Ill, Jd. Novemb. M.D CC.XXXII. Acerbo fuis funere Tumulo fuo inferretur. 1 a. Fol, Vid slutet står: Samuel Pr y sz. Vossio Mitternachtiana Elementa Rhetorica, denuo edita et aucta opera M. Jo, Friderici Koeberi, illustris Ruthenei Rectoris. Editio decima qvinta Cura atque sumtibus Christiani Tra pp, Abox, Imprelf. Joh. Kiämpe, Reg. Acad. Typogr. 1732. 54 a. 12.0. Quum Ex nutu Sacrae Regiae Maieltatis clementiffimo, Viro Summe Reverendo atque Celeberrimo, Dno. Axprear Bercıo, S. S. Theol. Licentiato & Prof. Reg. & Ord, *) Dessa namn äro ställda sásom radier i en cirkel. **) Innefattar två skaldestycken, undertecknade af Joh. Forsstein. B. Fenno, det föregående, och af Gregorius Hallenius Bor. Fenno, det efterföljande, Historiska underrättelser om Boktryckeriet à Finland. 153 Facult. Theol. h. t. Decano, Honores Doctorales, Solemni & feftiuo actu, in Bafilica Aboënfi, die VIII. Id. Maias, Anni MDCCXXXIII. Conferrentur, Praefent; Mufa Offi- cium fuum venerabundum Teltatum iuit Summi Maecenatis Deuotiffimus cliens Carolus Rein O/tro-Botnienfis. 1 a. Fol. ©. B. V. D. Dissertatio Synodalis ex articulo Augultane Confeffionis invariatæ quarto, De Justificatione hominis peccatoris coram Deo gratuita, Quam JElu Salvatore Tuente, Cum cenfura Summe Rever. Facult. Theologicæ, Sub moderamine Reverendisfimi in Chrifto Patris, Dn. Laurenrn "lawwrriN, Doctoris Theologie Celeberrimi, Epifcopi Dioe- cefeos Aboënfis eminentiffimi, & Pro-Cancellarii Reg, Academiz Magnificentiffimi, publico Venerandi Cleri examini subjicit Auctor & Præles, Mag. Johannes S. Tolpo, Paftor in Birekala, & adjacentis diltrictus Prapofitus; Respondentibus Viris Reverendis & Doctif- fimis, Dno. Gabriele Wegelio, Vice Paltore in Karcku, & Dno. Gustavo Bange, Sacellano in Korpo, Abox diebus 7. 8. & 9. Septemb. Anni 1733. 4 a. 4. Upptages här, emedan den icke finnes af Lidén anförd under annat ärtal än 1735 och Biskop Fahlenii tid, i afseende hvarà jemväl bör upplysas, att dá med anledning af Biskop Tammelins d. 2 Jul. 1733 timade fränfälle det af honom beramade prestmótet blifvit instàldt och icke hölls förrän i Febr, 1735, samma Disputation ventilerades, men fürsedd med nytt och sà- lunda förändradt titelblad, att der står: Q. B. V. D. Dissertatio — — — Patris, Dn. Joxx Fanvesu, Doctoris — — — Wegelio, Paftore — — — diebus 21. 22. & 23, Febr. Anni 1735. Marklins tillägg i Supplem. pag. 97, till Lidéns N:o 39, att två titelblad deraf finnas, är ock vanstäldt genom tryckfelet 1753; i stället för 1735. Medicina Salernitana Id eft conservandæ bone valetudinis Præcepta In Ulum Collegii privati Edita. Ab H. D. S. *) Abox, Excud. Joh. Kiämpe Acad. Typogr. MDCCXXXIII. 2 a. liten 8. A. & Q. Enfaldig Betrachtelfe Om The Froma eller SRáttbiertaba, Guds Barnas Be; römelfe Ti Hans Kongl, Maj:ts Ero-Man och Biffop Gfmer Borgo Stift Högmwordige Herren Doctor Jonanses Gezenius J. P. J. N, Nu mera hos Gub Salige Til fin på jorden efterlem- nade del, wid em Hög:Fornäm och folfrif Forfamlings nérmaro, uti Borgo Domfyrefia then 31. Julii 1733, med tilbörlig heder, i jorden nedfattes, Koreftäld af Gabr. Fortelius. Tillsammans med Henr. Helsingii dagen efter begrafningen hällna Parentations Tal och flere graf- skrifter. 174 a. 4. Lessus Funebris Super Obitum S:æ R:æ M:tis Magne Fidei Viri Jllu]trisfimi at- que Generofisfimi Baronis & Domini Dn. Broveri Rårame, Provinciarum Oftrobotniez & Cajaneburgenfis Gubernatoris Excellentiffimi, In Schola Triviali Wafenfi die XIV. Maji MDCCXXXIV. Moelto ae Devoto animo Fulus a Zacharia M. Dahl. Inf. Collega Sch. Tr. IV al. 45 a. 4, innehällande jemvàl fyra andra för tillfället författade grafskrif- ter eller sánger, nàmligeu af Gab. H. Peldan en Latinsk och en Svensk, af Gust. Li- thou en Latinsk och af Carl Fredr. Mennander en Svensk. Iulednjng Til Soffa Cprüfet, Then scuderande Ungdomen, wid Kongl. Academien i Abo, til tienft och nytta af de bälta Philologis od) Grammaticis, med flit, i mojeligafte Fortbet +) HERMAN DIEDRICH SPÖRING, 20 154 FREDR. WILH. PIPPING fammanbragen od) författad Af Nrcorso zum Fripre. Cum Confenf. & Approb. Ampl. Fa- cult. Phil. in Nluftri ad Auram Academia Abo, Srbdt uti Rongl Academ. Boftrycerict, bos Johan Kidmpe. Anno 1134. 7 a. liten 8. So rätt tänder på fin wandel Som belt flyktig mara plär: Han giôr fig den bäfta ban- del, Od) für fälla tandar här. Betrachtat DÅ för betta Kongl. Maj:ts Tro Tienare och Härads- böfdinge i fra och nebra Satagunda Härader, Edel och Hogachtad Herr CraEs Derrorsox Uti wälfsenämt och Hederwärdt Folds mnármaro wmedelft Chrifielig Lifpredifan blef befordrad till fin bwiloftad i Mefuby Moderfyrdia then 12. Januarii übr 1735. Af tbe Sorgbundnas wordfamfte Zienare Joh. Carlson Hacks. 1 a. Fol. Carmen Votivum, Cum, Indultu Z7//u/trisfimz atqve Celfisfimi Comitis, Academia Aboen/is hactenus Cancellarii Excellentisffmi Dn. Arvını Horn, Promotore Viro 4m- pliffimo atque Celeberrimo Mag. Nicolao Hasselbom, Viri Clariffimi Jac. Salmenius, Jac. Haartman. Eric I jung, And. Salovius. Arvid Paulin. Mich. Hanonius. Georg, Wassman. Gust. Polviander, And. Lizelius, Joh. Ramklou. Mich. Forselius. And, Elg, Joh. Hacks, Math. Martinius. Joh, Braxer. David Starck, Pet. Serlachius, F,Joh. Helsin- gius. Jacob, Heinricius. Gabr. Heinricius. Car. M. Nordin. Pet. Tolsdorf. H. L. Brun- nerus. Joh, Löflund. And, Kraftman. Car. Mennander, Hen. J. Haartman. Henr, Fleege. Pet, Hosbeck. Laur. Stenbäck,*) In Regia Academia Aboenli, V. id. Julii, Ami r. f. MDCCXXXV. Summos in Philosophia honores Cum eximia bonorum omnium voluptate rite exciperent, Illis, in debite gratitudinis & letitie fignum, dicatum & confecratum a Jacobo Krook B. F. Nylando. 1 a. Fol. Stár Mars med Wapn-braaf fringwandrar wida jorden; Har Pallas ro od) Grid i Fri- derica Norden, Gub gie Kung FRIEDRICH od ULRICA EL'NORA Cnm ftändig Frid och Frögd och Lefnadg-äldrar flora! Gà lippi then Stormächtiga wär Allernädigfta Drottuings UL- RICA ELEONORAS Mojeftäteliga 9tamné-Sag, Mathefios Professor wid Songl. Academien i Abo Hög-Ådle och Widtberömde Herr Nırs Hassenzomm Defe S6gmállárbe Herrar Candidater **) — — — Gil Philofophie Magistrar promoverade, den 11. Jut 1735. Sramgafs denna Gratulations- od Fägne-Sfriften Af N. P. Blidberg /7. Goth, 1 a. Fol. DE fordom Z’heologie Professoren web Kongl. Academien i Abo, Högåremördige och Höglärde Herr Mag. Joan Hasrıman, På fitt 55. Alders dbr, igenom den timmeliga döden ubr tiden i ewigbeten fig flyttade, den 10. Januarii 1131. Hwars andelöfa Lefamen, den 21, derpåföl- jande, uti Hog férnámt och Hederligit folds närwaro, med Chriftelig Lifpredifan, til fit Diwilorum och Lägerftad beledfagades uti Abe Domfvrdia. Wille fäledes fin fidfta och vtterfta ffyldighet wife, mot fin i lifstiden fiäre Faderbroder, Gustaf Haart man Gabr. Son, Auftr. Finland, 1 a. Fol. Der Trähnen-würdige Tod, Einer an Tugend vollenfommenen Gemahlin. Ben den d, 24 Martii 1131. in der Cathedral Kirche in Abo gebaltenen Chrift-Adelichen Æx/equien Der weiland Hochwohlgebornen Frev-Frauen Fr. Sopra Erisasrru REABINDÉR, gebobrnen Üxxvrr. Des Hochwohlgebornen Zreij-Serren Herrn Gustav Reinh. Rehbinders, Cornetts bey Sr. Ko- *) Namnen äro pä nyssbeskrifna sütt ställda. **) Härefter följa samma namn, som här ofvauför äro uppgifna, pa lika sätt ställda. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 155 nigl. Maj:t Regemente eibz3rajoner im Leben bertslid geliebteften Cbe-Gemablin. Borgefieller Bon bevder Hoch-Freij-Herrl. leidtragenden Häufer Untertähnigftem Diener N. ;. F. *) L a. pat. Fol. Alt bwad i naturen ár Andrings ffuld betala plär, Doch bar döden annat än Ice wifat: än at den, Som ban en gång råkat pd, Lijffös müjt til grafwa gd. Efterfinnat DÅ Probfiens och Rordioberdens wid Loimijofi och Alattaro forfamlingar, Wählährewyrdige od) Höglärde Herr Gabriel Lauræi 5 lifstiden Högtälffeliga Mafa, Den Adle od) Dygdförnäme numera hos Gud Salige Fr. Carnarına Fonts, Giter en längfam, doc) med fort tålamod, utjtänden fíufbonr, och Chriftelig beredelfe, fin Gudeliga wandring fabl. flöt den 21 JzuZz innewarande dor 1737. och den 16. derpå följande Oczobr. med Chriftelig Lijfpredifan til fin bwilofammar i Loimijofi Moderfyrdia hefordrades fedan Hon här på jorden i 50. dbr, 3, månader och 2 dagar wandrat, och mycken möda utfüdbt, Genom des awarlämnade Hoögft forgbundne f, Mans förjande Broder-Son od) vomiufe tienare Jonas Hartman Sat. Fen. 1 a. Fol. I. N. J. Inoculatio Variolarum Eller fort Beffrifning om fättet at 9hupa Roppor på Menniffior. Sy anfeende til des nytta, Wälment upfatt Af Hrnw, Dieor. Spönme. M. D. & P. BR. S. S. S. M. Åbo, Tryckt af Joh. Kiämpe, Kongl. Acad. Boktr. 1737. 43 a. 4, Sorg-Cypres Upprättat DÅ for detta Ende-Probfiinnan uti Finfiroms Forfamling MWäl- ebreborna och Dvgdädla Fru Marra MAGDALENA d'Junr, Genom en falig död uti HErranom ef- ter en Gudelig wandel (amt Chriftelig beredelfe, detta fit uffa och jordiffa lefwerne i en ewig him. melff glädie den 14. Februarii br efter Ehrifti börd 1738. förmärlade, och des andelöfe [cfamen uti foldrit Forfamlings nármaro til fin Bmilofommar (Sie!) famma Ahr uti Finfiroms Moder- fordia beledfagades. Af Des yngfta Stinf-Son Gabriele Frodelio. + a. 4. Lagerträdets urfprung och dygd, liti Ctt Gâgne Nim framftalt Di med Hans Kongl. Maj:ts och Swen Rifes Råds od) denne Kongl. Academie Cancellerens Högwälborne Grefwe, Herr Ersestı Jonannis Creurz, 9tibige godtfinnande Promotoren Hog:Edle och Höglärde Mag. Henricus Hassel, Widtberomd Zloquent. Profeffor. Herrar Candidaterne Aaron Lima- tius. Éric Munzelius. Nicol. Idman. Joh, E. Huss. And. Uhlstedt. Jon. Bergenholtz. Joh. Snellman. Petr. Wickenberg. Petr. Hedman. Mich, Lebell. Abrah. Krok. Johan Tolpo, And. H. Lilius. Mich, Lithovius. Joan Dav. Alopweus. Eric Renström. H. Wallenborg, Abrah. Thauvonius. Gust. Haartman. Matt. Fontenius. Carl. J. Beckman. Joan. Deger- man. H. Zimmerman. Abr. Frosterus.**) Sil Philofophiæ Doctorer ed) Magiftrar frénte uti Abo den 4, Julii 1738. Af Olavo Er. Huss. Jemtio. 1 a. Fol. As am Höchfterfreulichiten Nahmens-Tage Der Allerdurchlauchtigiten Grosmächtigfien Zurjtinnen und Frauen Frauen ULRICA ELEONORA, Der Schweden, Gotben und Wenden KRonigin &e, &e, &e. Lande:Gräfin zu Hefsen &c. Bey dem weitbertbmten Au: Athen ein Solen- ner Promotions- det gehalten Und nachjiehende Herrn Candidati gu Magiftros Philofophie Rubnwirdigjti ereiret wurden ***) — — — Wolte feine Ergebenbeit durch ein Glükwünfhungs jreiben in gebundener Rede abjtatten ein NachgefetZter Freund. Åbo, gedruckt von Job. Kiämpe, Ronigl. cad. Buchdr. im Jahr 1738. I a. Fol. Vid slutet står: Niclas Zumfelde. +) Nic. jum Feroe. **) Namnen äro ställda pa förberörda sätt. ***) Här följa samma namu, som ofvanför, på lika sätt ställda. 156 FREDR. /WILH. PIPPING 3 SCfu Namn! Arffiinad Emellan En Sfromtares DM en DOprichtig Chriftens Guds- tienft, Foreftäld I en Gbriffelig Predifan på Trettonde dagen 1739, Af Carr Friprıc MENNANDER. 4$ a. 4. Der Weinfeller der Liebe Auf die Glüiflidoe Verbindung Des Wohl-Edlen, Grogachtbaren und Runft-Erfabrnen Herren, Jonas Lexcerrs Benabmten Juveliers im Groß-Fürjienthbume Finn- [anb und degen Haupt: und Stapeljtadt Abo Mit der Hoch-Edelgebohbrnen Syunpfrauen, If. Mac- DALENA CATHARINA BIÖRKEGREENIN Welche den 18. Martiz 1740. durch Priefterliche Einfeegnung erfreulich vollzogen wurde Borgeftelet Bon des vornehmen ZZeldtifchen *) Haufes VBerbundenften Diener N. ;. F. **) 1 a. pat. Fol. Hemfölgd Mer af bierta gifwen, An med band och penna ffrifiwen, Da En ung Magi- fter FF) Präft, Som fin Bof;med Alfwar Láji, Med en MS, Enfaldig Tärna, Then af lior för en farna Han fig waldt, i Brudfiol gif Od) af Praften amen fid, Uti Brudens Faders näfte, Ther tå nämfte Wänner gáfte, Dch afbibo alffons pe/z Ifrån tbenna Krönings feft, På +3) dag September, Abt, fen morffens macht blef famber, Siutton hundra och Fu Tiog, Minnené Dmab fig då tildrog; Utaf them fom wederborde, Hwilfas namn tu fpôrja torde? Brudens Far, fom Gudi Tror, Så ed beunes Andra Mor. 1 a. Fol. Morgongäfwa $Elt upriftigt utfäfT Til Bruden Af Brudgummen ***) DÅ deras ácHta förbund GbriftimanLigeu fiadfältes den #*###) Septemb. är 1740 1. a. pat. Fol. DI Hans Kongl, Maj:fis Wir Stormächtigite allernädigfie Konungs Konung FRIE- DRICH Den Forfias Högft Majeftäteliga Namnsdag, Kongl. Academien i Äbo underdänigit firade br 1741. den 18. Juli, od) Phyfices Professor, HögÄbrewördige och Widtberömde Herr Doct. Jonas Bnovarrius, De & andra (iban nämnde Herrar Candzdater Sil Philofophie Doctorer od) Magistrar promoverade: Betvgade à följande fått fin underdänigfte wordnad 13 a. Fol. Vid slutet står: E. ReNsrnÓw. Gaudia Musarum Fennicarum in patriam reducum, Cum faustissimum Natalem Saere Regie Celsitudinis Augustissimi et Serenissimi Domini ADOLPHI FRIDERICI, D. G. Prineipis Regni Sveciæ Hæreditarii Ducisque Holsatie debita subjectione celebra- rent, Die 111. Maji MDCCXLIV, Solenni panegyri explicata A Jonanne Bnowarrio, S. Theol. Doct. & Scient. Nat: Prof. R. & O, 7 a, Fol. Det Ur fin forge-natt upmafnanbe Fiunlands Glädierop, Sil Hans Kongl. Högbet, Den Durchleuchtigfte Furften och Herren Avorrn Frinrien Sweriges Nifes lltforabe Arffurfie Och Hertig af Selften; DÅ beg bögfibugneliga Fodelfedag Högtideligen firades, den 3: May: 1744. Un: derdänigt frambragt Af Def wid Kongl. Academien i Abo /tuderande Söner; Som famma dag aflade fin tro och bullnings ed. 2 a. Fol. Sbet bafta Stübet I Gifte och Kiärlefs fafer; Utwalt od) efterlefwat Af Handelsmannen 3 Gamle Carleby, Hogmwälachtade Herren, Herr Perren SrENHacEN, Od) af Sdla Jungfrun, ^f. *) Bruden var stjufdotter till Handland. Joh. Reinh. Heldt, som höll vinkällare. **) Nic. zum FELDE. ***) ANDERS Hexricr LILIUS, gift med Marta ELISABET THAUVONIUS, dotter af Assessoren Ga- BRIEL THAUVONIUS, hvars andra hustru hette Anna MALMER. ****)'Tjufemte handskrifvet. *****) 25 handskr. - Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 157 CATHARINA KJEMMER, DÅ de efter Guds férfon inträdde i ett liujfigit äftenffap va Pyhäjåfi Pråftegård i Öfterbotn, den 22 Maji 1744. 1 a. Fol. Vid slutet star: C. F. M. *) En Fråga: Dm Kärlefen befièr i Rlofbet Eller Därffap. Omrörd DÅ Cancellisten i Kongl, Maij:ts och Nidfens Juftitie Revifion Hdle och Högachtad Herren, Hr. Eric Jonan Pa- LEEN, Och Adla och Högäreborna Jungfrun, Jungfru Anna Jonansa Fonsrrw, Cfter, Gnds (Sie!) férfon och alwifa fficfelfe ingingo med bwarannan er Linft S(ftenffap, I Abo bem 29, Maji 1744. Af €. F. M. * 1 a. Fol. Sil Äminnelfe Af den Brund-Lärde och Genom-Gromme Sbrdjoberben i Meffuby, Hr. Mag. Hexrie Livius, Hwilfen, efter 61. dbr8, 8. månaders od) 2. dagars wandring, natten emot den 6. Martii, år 1745. i HErranowm affomnade, och til fin (mre del, den 13. derpåfoljande Bi- fattes, famt den 93, Junii, famma äbr, under Förnämt od) Geder-wardt Folds beledfagande, med Shriftelig Lif-Predifan Jord-fäftes i berörde Sofns Moder-Rordia. 1 a. Fol. Lärdomens nytta och Beldning; Öfwerwägad, När uppå Haus Kongl. Maj:ts Wär Al: lernädigite Ronungs, Od» Hans Kongl. Höghets Smweriges Nifes utforade nd) Hyllade Arffurftes, Majeftäteliga Namns-Dag, Den 18. Juli 1745. Med Hans Zxcellences, RiksRädets, Cancellie Rådets, Öfverste Marfkalkens och Kongl. 4eademiens i Abo Cancellers, Högwälborne Gref- wens Herr Carr Gusrar Tessins Nädiga tilftädielfe, Z, Z. O, O. Professoren od) Promoto- ren Herr Mag. Gregorius Stenman, De på andra fidan uptednabe Höglärde Herrar Can- didater Med bégtidelig soZennztet På Academien i Abo tildelade fina Magister Rranfar. 2 a. Fol. Vid slutet star: C. F. M. *) Cicero in Bruto Cap. 81. Honos Prooemium Virtutis En af Dygd och Lärdom (ammanjlátab 9(brefrantg DÅ Uppä Hans Kongl, Majt:s Wär Allernädigfte Ronungs FRIEDRICHS I. Majefteteliga NamnssDag Promotoren Högährewordige od) Höglärde Herren, Hr, Mag. Gr£cor, STENMAN ÅL. L, Or. Professor wid Rongl. Academien i Äbo Dee Höglärde Herrar Candi- dater wid Ofterbotniffa Nation Jac. Estlander Andreas Hall Joh, Forshäll Jac, Hägg- man Jac. Falander Pet. Swebilius Petter Hegg Joh. Frosterus Sal, Hannelius Israel Björk **) Sil Philofophie Doctorer od) Magistrar med Sollemne Act den 18. Julii 1745 Promoverade, $ramgifwen af Gabriel G. Holmudd O. 2. La. Fol. Graf-Strift, Öfwer S6gmálborna Fru Friherrinnan, Fru Anna Renara Üxxvrr, Ca- pitaine Lieutenantens id Kongl. Maj:ts Abo Lähns Infanterie Regemente, Högwälborne Herr Barons Herr Axel Gabr. Carlson Leijonhufvuds S lifstiden liufwa Fru od) Mafa, Som på fitt 31. Jilber8 Ar Gudeligen affomnat b. 2. Decemb. 1745. och b. 10. ejusd. med an: fländig beber til Sitt Hmwilorum i Abo Somfordia beledfagades. 1 a. Fol. Vid slutet står: €. F. M. *) A & Q. Frudten od) Nyttan Af HErrans Högmwärdiga Nattward, Uti en Aftonfängs Predikan Öfwer tbet. Siette eller Sifta Sufmubftpdet uti wär Chrifteliga Cateches, For Then Swen- ffa Gorfamlingen i Abo, Enfaldeligen foreftald, Och federmera efter begiäram til trycket lemnad Af Mag. Gusrar G. Haanrwaw. Archi-Diaconus od) vice Paftor wid Dom-Kyrdian, 8 a. 4. +) Sannolikt CARL FREDR, MENNANDER. ++) Deras namn äro ställda på ofta bemälda sätt. 158 FREDR. WILH. PIPPING Oratio de meritis Gustavianæ Familie in patriam, Quam. augustam nativitatem Serenissimi Domini GUSTAVI, Regni Sveciæ D. G. Principis Hzreditarii longe exoptatis- simi, pie gratulaturus, in Regia Academia Aboenli die Ill, Maji MDCCXLVI habuit Hzx- nicus HasseL Z/oqv. Profefs. Heg. & Ord. 105 a. Fol. Utdrag Af Föreningen, Om En Allmän Underhäus-Cassa, For Prefte-Ständets Enfor Od) Mindre-Arige Barn. Abo, Srodt af Job. Riæmpe, Kongl. Acad. Boftr. 1746. 1 a. 4. Di För detta Theologie Professor Primarius wid Kongl. Academien i Abo famt Dom: Probften och Sordioberbeu ofwer Swänffa Forfambl. därfammaftades, med Nummis, Den i Lifstiden Högmördige och Höglärde Herren Doct, Jonan Warrrwrus, Efter fulländad mandel här på jorden, til fitt bwilorum beledfagades bar i Abo Dom Kyrdia den 10. JuZz 1746. Yttrade (d. ledes fin Sorgeflagan Den //uderande Södrefinffa Nation. 1 a. Fol. Ho dvgd och ara folgt, Han füfert frónter blifwer; Sfiont forgen bonom bolgt, Gub lif- wäl glädie gifwer: Efteriinnadt Jen wälment Fägne-Dift, Di Handelsmannen i Friedrichsbamn Sreborne och Högmwälaftade Herr Jouas Bruus, Brudgummen Med den Dogd-Adla Jungfrun, ^f. Curısrına Donorura Craumninrs, Bruden, liti Förnäma och Hederwärda Gäfters närwaro, til Chrijtelig och liuflig Aftalefnad blefwo fammanwigve; Som ffiedde på Kymmenegård den 14. Aug. Ar 1746. 1 a. Fol. Hwad Gub beffiär, Will framgå plär, Befaunadt Di Fice Pastoren och Comminiftren wid Tafwaft Roro Förfambling Wäldrewördige od) Höglärde Herr Mag. Arvın Taurerus Brud: gummen, Samt Wäläreborna od) Dogderifa Jungfrun If. Caruarına Luspeeer, Bruden Med manlíge Ceremonier fulbordade fit Achtenffaps Band på *) den **) Ahr 1746. Mälment lämnadt Af Contrabenternes Nära forbundne Tienare. I a. Fol. |. FJ. N. Then Förfta Bättringen Af Döda gierningar, til Srona På Gub och Krälfaren XCfum Chriftum; Hmwarutinnan, Om fondenes lefwande fännedom, uprichtiga befännelfe, änger och bättring, forg, famt om biertats förändring, Som od, Om en fann od) lefwande Trones fundffap, famtode och forrröften, Enfalleligen, Genom frågor och fiar handlat warder, Med Beflut Til boje- liga ed; befomraba Siälars fielfpröfning och upmuntrings tröft, at ffonba fig til at af alt bierta fofa Nåd til bättring til lifs. Genom Srodet til allman notta framgífieen Af ABRAHAM Acunr- nius. Abo, Trvft af Koh. Kiämpe, Kongl. Acad. Boftr. 1746. 12! a. liten 8. Tandar Wid Dom-Probfiinnans, Then, i [ifótiben, Wälborna Fru Maria ÖHARLOTTA von HELawps, Dom-Probfien och Sordioberben i Borgå, Hogärewordige och Höglärde Herr M. Ga- briel Fortelii íufma Mafas Graf, Ti Hon, efter en, under Gudelig Beredelfe och et ogement Zolamod, utfländen (mdr Barna "börd, Natten emot den 27. Augufti, Abt 1747. Saligen afled; och den 30. i famma månad, med anftändig beber, jordfäftes i Borgå Domfprefia. I Pennan fat: tabe Af G. H. ***). 1 a. Fol. Mata Nöje Med des Rätta Grund; bà Rorcioberden i Biorneborg Wäldrewördige och Höglärde Herren, Herr Mag. Micmaëz Lesern Od) Wälborna Jungfrun Sfr. Maria Eris, Ex- *) Handskr. Gammelgärd i Lampis Sokn. **) Handskr. 16 Octob. +++) Förmodeligen GEORG HELSINGIUS. Historiska underrüttelser om Boktryckeriet i Finland. 159 senıörn, Efter Guds forfon och alwifa [fidelfe inginge med bwarannan et Liufligit Achtenffap i Biorneborg den 22 Octobr, Jit 1747. Betrachtat Af Andreas Hall. I a. 4. Frögde-Rim Od) Trogen Lycfonffan Til Hans Kongl. S6gbet Sweriges Rifes Arf-Prints, Den Högborne Surfien och Herren GUSTAF, I wordfam dtanda af Hans [pdeliga Fodelfe-Fäft, den 13, Januarii, uti Sinffa Runor framtedd Til Hans Excellence Kongl. Maj:ts och NRifsrädet, (amt General Gowverneuren öfwer Storfurftendomet Finland, Den Högmwälborne Herren, Herr Bar. Gusrar Fried. Yon Rosen I Übo äbr 1748. Af Lagmannen Wälborne Herr Jeremias Wallen, På def Landsmäns mwägnar, Öfwerfatt på Smwänffa Af Henric H. Lilius, PAZ. Mag. 5. a, 4. Triste Vale, qvod consultissimo & zqvissimo Regii Regniqve in Magno Ducatu Finlandia Dicasterii qvondam Assessori, Nobilissimo Domino, Garrıerı Tirauvonio, Socero suo omni reverentia dignissimo, D. 29. Junii anno reparatæ salutis 1748. pie defuneto, & D. 2. subsecuti mensis Julii, decente pompa funebri, in templo Cathedrali Aboensi, se- pulto, venerabundus dixit Gener natu maximus, Andreas H. Lilius. 1 a. Fol. till- sammans med Svenska verser, undertecknade af Joh. Lilius. Mishetens tredubbla ffand, Öfwerwägad, Ta Hans Kongl. Maj:ts Samt Sweriges Ri- fes Högtbetrodde Man od) RAD, Zré/ident, Öfwerfte Marffalf, Hans Kongl. Höghets Printz GUSTAVS Gouverneur, Kongl. Academiens i Abo Canceller, Riddare af Kougl. Maj:ts Orders och Riddar Ordens Canceller, Högwålborne Grefme, Herr Carr Gustav Tessin Nüdigt godtfunnit, At Promotoren, $8gbábremprbige och Hoglärde Herr Mag. Carl Fridrie Men- nander, Widt berömd Kongl. Professor i Naturfunnighetens Lofwärda Wetenffap, The på an- bra fidan vptefnade 35. Höglärde Herrar Candidater, vti Abo Academies fiérre Sal tildelade fina Magister:Rrautzar, Den 3. Augufti 1748, 13 a. Fol, Vid slutet står: Eric Apellöf. Wälbförtient S(breminue DA S. S. Theologie Adjuncten wid Kongl. Jib Academien, od) Kyrdio-Herden Sfmer Lundo Forfamlingar, Wälährewordige od) Hoglärde Herren, Herr Mag, Marrunas Hazzenius, Cal. i $Crranom affomnade på Lundo Pråfte gård den 7. Augufti Ahr 1748, famt den 18. Septembris famma Ar, med förnäm och anftändig Proce/s och Gbrifiel, Qijf- predifan beledfagades til des wählbejtälte bmiloftad i Lundo Moderforfia, Lämnat Af des mpdet férjande Broder, Greg. A. Hallenius. 1 a. Fol. Monumentum Sepulcrale, Qvod piis manibus Matronæ honestissimæ Jorraxvz Mac- DaLENÆ Hasser, Laboranti feculo fubduetz d. V. Apr. A:o MDCCXLIX, &d. IX. ej. hu- maíz, Ætatis anno XIX. matrimonii fecundo, Conjugis almæ fummeque dilectæ, jam eheu! defideratifimæ, Cum gemitu, fletu & deliderio Pofuit, Non ut voluit, led ut potuit, A- more antea concors, nunc excors dolore, Feffus & corporis animique viribus fractus Ma- ritus *). 1 a. Fol. Kärlefens rätta Art, DA Emellan Handelsmannen Gégadtad Herr Nicozaus PierixG, Brudgummen, Samt Wäläreborna och Sogbábla Jungfrun, Jungfru Anna ErısagETa AHLANDER, Bruten, Gt Chrifieligit Achta Förbund blef flutit, i Högtförnämt folfs närwaro, den 12. Septem- bris 1749. Uti Abo Stad. Betrachtad Af Johannes Tengstroem. ©. B. 1 a: Fol. +) Carr, FREDR. MENNANDER. 160 FREDR. JV iL H. PIPPING Rlagan, Öfwer fin Faders bortgång, DÅ Sal, Probsten, Od) Sordoberben öfwer Hällola Sérfamlingar, Hr. Mag. Beseo, Krook Med bogfornämt Od) Hederligit följe, den 13. Decembr. 1749. wart beledfagad til fin bwiloftad; Yttrad Af def i lifstiden mycket Glffade, men nu i Sorg efterlämnade Son Jonas Krook. 1} a. Fol. En Ehrifielig od) Enfaldig Catechesmi Predifan Öfwer Det Femte Budordet, Uti Af: tonfängen på 5:te Söndagen Trinit. übr 1750. hållen För Den Smenjfa Förfamlingen i Åbo Dom: fyrcfia, Od) Med Högwederbörandes [df och tílfidoielfe, til almän tienft och nytto, på Trvefet ut. gifwen Af ManriN Anrwius Capellan därfammaftides, 5% a. 4. Enfaldig Predikan, Öfwer Cmangelium Pi Sinnde Söndagen efter Trinitatis, Hällen uti Aftonfängen, För Swenffa Domfyrfio-Forfamlingen i Abo, Ähr 1750. Dh, Cine R. Âbôrare til ffplbig tienit och noje, På Srpdet framgifwen Af Martin Arenıus Capellan therfiädes. 3i a. 4. Graf-Sfrift, Sfmer Spárle-SifferitzZn/pectorens od) Jouvelerarens i Abo Herr Jonas Lexells 5 lifstiven Alffeliga Mafa, Adla och Dvgd-Fornäma Fru Macparewa Carranina Brôr- KEGREN, Som, vti [mdr Barnsbord, efter föregående Gudelig beredelfe, med en ffilla död faligen afled, ben 17. Augufti 1750; od) Hwars anbelófa Lefamen med mpden beber blef til fit Läger: jtälle i Abo Dom-Rordia beleofagad, den 20. i famma månad och dor. 1 a. Fol. Vid slutet står: Eric Apellöf. Forna Tiders Seder, Påtändte, TA Srdoberben wid Zappo Forfamling, Wäläremör- dige och Höglärde Herren, Herr Mag, Carr Porvıasper, Med Adla och Dygdefamma Jungfrun, Jungfru Marcarera CATHARINA Arawa, Jgenom Chrifteliga Ceremonier ftadfäftade fit ingångna Achtenffaps-forbund, uppå Raumo Probjtegård, den 6. Septembris 1750. Af Johan Laihian- der. 1 a. Fol. Kärlefs-Band, Om de Leda til Frihet eller Sráloom, Di Cancelliften oh v. Notarien wid Högloft. Kongl. Häf-Rätten i Stor-Förftendemer Finland, Adel och Högagtad, Herr Jacor Gasrrer Escnonın Samt den Adla och dvgderifa Jungfrun, Jungfru Anna Macparesa MELAR- ToPOra Med bmarannam ingingo ct Chrifteligit Agta Förbund, och bet famma i Debermürbt folds widwaro, igenom wanligit fyrdiones band fladfältes på Feitikala Sätesgärd, den 25. Sept. 1753 *). Abo, trot af Johan Raempe 1 a. Fol. +) Utom denna så mycket mera märkvärdiga skrift, som den måste vara tryckt få dagar före KEMPES död, finnes ett annat genom hans utsatta namn tillförlitligt bevis, att han ännu efter Universitets Tryckeriets afträdande någon gång lagt hand vid arbetet derstädes, näm- ligen Bönedags Texterne för 1753 på Finska (Se Förteckning öfver à tryck utgifna Skrifter på Finska, N:o 828)- Kanske härrör detta förhållande af Consistorii Academici på sidan 137 omtalade förslag, att Kempe kunde än framgent få trycka Svenska skrifter med Universite- tets tryck; men då icke något förbehåll härom ingått i Contractet med Merckell, behöf- des nn ofelbart dennes eller föreståndarens för hans Tryckeri begifvande, hvarvid troligen ofvannämnde Frenckell, som länge förut tjent hos KEmPE såsom gesäll och ännu i samma egenskap, efter kort tids bortovaro, arbetade hos Merckell, troligen var en verksam medlare och den, som egentligen tryckte nu ifrågavarande arbeten. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 161 Senna tidens fullfomliga ofullfomligbet och efullfomliga fullfomlighet, Di Fordom Kongl. Maj:ts Tro-Mans och Cancellie Rådets Den Hög-Ådle och Wälborne Herrens, Herr Samuel Äkerhielms Förnama Endie:Fru, Den Wälborna Fruen, Fru CATHARINA ÅKERHJELM Efter en lång och wälfsrrättad wandring, den 13. September *) det timmeliga i det emwiga för: bytte, Efterfinnat Af De Högförnäma Sorgbundnas Underdån Gbmíufajie Tienare David Starck. 1 a. Fol. *) I anseende dertill, att hvarken dödsåret här eller nedanför något tryckningsår finnes utsatt, är denna skrift nu sist upptagen. 21 s c rra Y u ' LI * A Li AN i { x " PN ae o7) n HAN N vw erg Br nam ma jm iem STA monum ) i Ü hum: nd T dr Monta bbratt ang à Ù " AL ii un % h - MI mel Lm nce m CPE ta. ri Y hi mu bj | ur IR PEEL nos am ^fi hor viter b wa PE M. Mt AN OS PRE i M MS File Ww. MLC p5- Lo Ji -. uv DT LESC s. CNE rl : M M » (as e L Y) m M e "T T. AAO: FAR. + ab as hit dic kp" A pw EI D eem (RER: iia A Mini à Ara: ad "AT "m Arg Y re L unm TODO | goes | hw morsu «v mo Ai , "d TIE vid" TID. J + 1 (994 LOT \ MA: 16 4 Yit IL E T H D. EI T Tr : A Do ae pande A n ü . EP EG tyi Panne f I ni J (xn FR fenfu d Im 1 De Veo aja UNS OE MU niin (Mey Lait ad BOKUS ^4 M d'a "TS. ib unter à bath, awe de mp um 4: My baril et dii. wed) RAT a) y «SE j | ab- Uv s sem gr N pis re a A NO i © Aå a Bane her TE OL ELLE LL «NP Ti dia, DE * * | » [mM Hu unes l r MM Y | 7 T a | 1 ur € r B | Y Lou ? P *35*5111*3*531 131711213321113*31111111111113121021111111111111Íü42 3411111111112111111(111'11*2 1411311411114 A1 à BEMERKUNGEN IN BETREFF DER RECHTEN ART, DIE CONSTITUTION DER MINERALIEN ZU BETRACHTEN. VON NILS NORDENSKIOLD. (Vorgetragen d. 7 Nov. 1859.) — (VA ——— Pros von Bonsdorff, welcher mehrere Hornblende-Analysen *) be- schrieb, fand, indem er eine für alle gültige Formel bilden wollte, eine Anomalie in den Sauerstoffverhältnissen, die es nothwendig machte, dass er das l'honerde-Atom als Säure in der Formel erscheinen liess, wobei er zugleich zu finden glaubte, dass dieses Atom zu $ dem Atome der Kieselsiure entspräche, eine Idee, die er nur vorschlagsweise angab, ohne sie jedoch, wie ich mich dessen besinnen kann, in späteren ' Abhandlun- gen entwickelt zu haben **). Professor Scheerer nahm bei cer Berech- nung der Zusammensetzung des Aspasiolits an, dass das Wasser zu 3 Atomen ein Atom der Talkerde ersetzen könnte, eine Annahme, die er auf viele Stoffe ausdehnte und welcher er den Namen Polymer-Isomorphie oder Polymerie verlieh. Obzwar dies von vielen ausgezeichneten Chemikern *) In "Kongl. Svenska Wetenskaps Academiens Handlingar" für d. J. 1821. **) In der französischen Redaction der Abhandlung über Hornblende, sichtbar in Anna- les de Chemie et de Physique, spricht von Bonsdorff schon mit weniger Sicher- heit hierüber, indem er sagt: "mais cette question est trop delicate pour que nous puissons en donner la solution avec assurance,” und bezeichnet die "l'honerde-Ato- me in den Formeln mit A= stat! A7. wie eie in den schwedischen Abhandlungen vor- kommen, 164 N. NORDENSKIÓLD widerlegt worden ist, hat Scheerer doch seine Idee beibehalten und noch neulich in einem Aufsatze ” Bemerkungen über die chemische Constitution der Epidote und Idokrase*) bei der Berechnung zweier sehr sorgfältig angestellter Analysen des Epidots von Bourg d'Oisons und Arendal veröf- fentlicht. Diese Analysen, die an zweien so entfernt von einander gefun- denen Mineralien gemacht wurden, stimmen mit erstaunender Genauigkeit überein, weshalb auch Scheerer sie für einen schlagenden Beweis der Wahrheit seiner Polymer-Isomorphie betrachtet, indem er die Abhandlung mit folgenden W orten beendet: "es sind feststehende "Thatsachen, welche nicht durch Meinungen und Ansichten bekämpft werden können.” Ohne grade eine Annahme widerlegen zu wollen, die schon von vielen Mineralogen gebilligt ist, bitte ich mir aus in Folgendem zeigen zu dürfen, dass das Verháltniss, mit einer kleinen Modification. der gewöhnlichen Art, den- noch mit wenigstens ebenso grosser Uebereinsimmung zwischen den Ana- lysen und der erhaltenen Formel gedeutet werden kann, als nach der For- mel, die Scheerer seiner Annahme nach berechnet. Es ist in unseren Laboratorien und chemisch-technischen Einrich- tungen eine auerkannte Thatsache, dass selten aus einer nicht reinen Flüs- sigkeit ein ganz reines Salz auskrystallisirt; es enthält stets mehr oder we- niger von der Mutterlauge. Man kann daher überhaupt annehmen, dass je mehr gemischt die Mutterlauge war, desto unreiner die Krystalle ausfallen. Da man nun auch darin übereinstimmt, dass die in krystallinischen Felsarten vorkommenden Mineralien sich bei geschmolzenem Zustande der ganzen Felsmasse bildeten, so muss man auch mitgeben, dass es nicht eine mehr gemischte Masse, hier entsprechend der Mutterlauge, für das Krystallisiren der Mineralien geben kann. In einer von mir im Jahre 1820 ausgegebenen Arbeit: "Beitrag zur näheren Kenntuiss der Mineralien und der Geognosie Finnlands”, habe ich bei der Berechnung der Analysen zweier VVarietiten von Pyroxen aus Pargas die Ansicht ausgesprochen, dass sie in bestimmten Proportio- nen mit einer Verbindung, die man jetzt Eisenepidot nennen würde, ge- *) Berichte über die Verhandlungen der Königl, Sächsischen Gesellschaft der Wissen- schaften zu Leipzig IT & III 1858. Constitution der Mineralien. 165 mischt wären, die eine Warietät nämlich zu einem Drittel, die andere zu einem Sechstel. Dass so ein fremder accessorischer Bestandtheil oft den Mineralien beigemischt ist, halte ich für sicher, sowie auch dass er sich oft in einer bestimmten Atomzahl zu dem constituirenden Bestandtheile verhält. Es scheint mir aber, dass er trotz seiner bestimmten Atomzahl dennoch als mechanisch dem Minerale beigemischt ist. Wäre dies nicht der Fall, so könnte er nicht so oft von dem Minerale in einem nicht mit einer einfachen Zahl auszudrückenden Verhältnisse zu dem constituiren- den Atome aufgenommen werden. Dies ist nebst andern Beispielen der Fall mit den Kalkspathskrystallen von Fontainebleau, die eine sehr warii- rende Quantität reinen Quarzsandes eıthalten. Andrerseits habe ich bei der Berechnung der Zusammensetzung der Mineralien gezeigt, dass die isomorphen Stoffe einander in bestimmten Proportionen substituiren, obgleich der Umstand, dass das Verhältniss zwi- schen diesen Stoffen nicht immer mit so einfachen und so niedrigen Atom-Zahlen wie gewöhnlich ausgedrückt werden kann, das Auffinden der Proportionen erschwert. Dieses Verhältniss ist darum auch nicht ge- sucht worden, wenn das Atomverhältniss zwichen den substituirenden Stoffen verwickelt war. In einer chemischen Verbindung kann man meiner Ansicht nach nicht die Atome der verschiedenen Stoffe, woraus der Körper besteht, als auf bestimmte Weise an und um einander placirt betrachten; sie müssen als einander vollkommen durchdrungen gedacht werden, wodurch ein neues Atom mit andern Eigenschaften entsteht, als welche früher den in- tegrirenden Theilen zukamen. Erst wenn die schon fertig gebildeten und chemisch zusammengesetzten, aber doch mechanisch einfachen Atome krystallisiren, kommt es in Frage, wie sie sich beim Krystallisations-Mo- mente an einander placiren, oder mit andern. VV orten, welches Krystall- system sie annehmen. Eine Folge hievon wird, dass sowohl die eiulachen als die zasammengeselzten Stoffe in demselben Systeme krystallisiren kön- nen, und dass so viele Mineralien mit einer analogen Krystallform vorkom- men, ohne dass ihre Zusammensetzung sonst zur Annahme ihrer Isomor- phie berechtigt. Die Krystallisation hängt ganz und gar von der Art ab, wie die Atome, als einfach betrachtet, mechanisch mit einander verbun- 166 N. NORDENSKIÓLD den sind. Der accessorische Bestandtheil, oder die ausserdem mechanisch beigemischten Atome üben keinen Kinfluss auf das Mineral aus und kön- nen nie das Krystallsystem verändern, wohl aber dasselbe modificiren, d. h. gewisse Krystall- oder Durchgangsflächen mehr oder weniger entwickeln und in gewisser Hinsicht die übrigen Eigenschaften des Krystalles ver- ändern, wie z. D. die Härte, das specifische Gewicht, die Durchsichtig- keit und Farbe. Es ist indessen oft sehr schwer zu bestimmen, was in einem Minerale das constituirende Atom und was das accessorische oder mechanisch beigemischte ausmacht. Nur der Vergleich zwischen mehreren ganz gleichartig krystallisirten Mineralien, aus denen sich eine gleichar- tige Formel herleiten lässt, kann in einer solchen Berechnung Aufschluss geben. *) In Folge oben ausgesprochener Ansicht habe ich als Ausgangspunkt für die Berechnung der Mineralien folgende zwei Sätze benutzt: 1) Wenn isomorphe Stoffe einander substituiren, geschieht solches in bestimmter Atomzahl. Die Anzahl der Atome ist oft sehr verschieden, so dass die Atomzahl des einen Stoffes viel höher sein kann als die des andern, doch ist stets der Fall, dass eins der substituirenden Stoffe zu einem, zwei oder drei Atomen vorkömmt. Ausnahmen sind selten. 2) Ausser den zur Constitution. des Minerales gehörenden Stoffen gibt es noch andere, die als beim Bildungs-Momente mechanisch nachge- blieben betrachtet werden können, und welche bisweilen in bestimmter Atomzahl im Minerale enthalten sind. Wenn der accessorische "Theil aus dem Minerale entfernt werden könnte, so würde er eine eigene chemische Verbindung bilden. Da ich nach diesen Gründen die Zusammensetzung der von Schee- rer angeführten Mineralien zu deuten die Absicht habe, muss ich zugleich den Grad der Uebereinstimmung mit den Analysen, wozu die Polymer- *) Als Vorbereitung einer neuen Auflage meines Mineralsystems habe ich mehrere Be- rechnuugen der Art vorgenommen, dabei aber viele Schwierigkeiten gefunden. Es erfordert nicht nur eine genaue Kenntniss der Mineralien, sondern auch der Ver- hältnisse, unter denen sie vorkommen. Mehrere als metamorphosirt angesehene Mi- neralien sind deutlich dadurch entstanden, dass beim Bildungs-Momente ein frem- der Bestandtheil mit aufgenommen wurde. Constitulion der Mineralien. 167 Isomorphie leitet, prüfen, und es scheint mir in dieser Hinsicht am Geeig- netsten die drei in demselben Hefte der Verhandlungen der Leipziger So- cietät der Wissenschaften von Scheerer beschriebenen Mineralien Tra- versellit, Pyrgom und Epidot zu berechnen, indem bei ihrer Beschreibung Detallien in Bezug auf Polymer-Isomorphie angeführt werden. ^ Hiebei muss ich jedoch im Voraus bemerken, wenn man wie jetzt gewöhnlich der Fall ist das Verhältniss der Sauerstoffquantität zu einander betrachtet, ohne zugleich zu berechnen, wie die Zusammensetzung des Minerales ausgefallen wäre, wenn die augenommene Formel wirklich statt gefunden hätte, dass solches oft verleitend ist, indem eine kleine Verschiedenheit iu den Sauerstoffmultipeln eine grössere Verschiedenheit in der Menge der Bestandtheile selbst bedingt. Noch grösser muss diese Differenz werden, wenn man wie Scheerer 3 Atome des Sauerstoffes im Wasser gegen 1 der Talkerde, sowie die der Thonerde und anderer Stoffe zu 2 gegen die der Kieselsäure berechnet und dann wiederum den Wasser- und Thon- erdegehalt in Rechnung bringt, den das Mineral hätte enthalten sollen. Die hiedurch entstehende Verschiedenheit von dem Resultate der Analyse wird einestheils dadurch gedeckt, dass, obgleich Scheerer ausdrücklich 3 Atome vom Sauerstoff des Wassers 1 Atom der Talkerde ersetzen lässt, er ferner kein bestimmtes Atomverhältniss derselben berechnet, sondern nur den geringeren Sauerstoffgehalt zu dem der Talkerde addirt. Schliesslich muss ich in Bezug auf die von mir angeführten For- meln bemerken, dass die einander substituirenden Atome, die in Klammern eingeschlossen sind, als auf 1 Atom reducirt gedacht werden müssen; man schreibt also (4 Fe +2 Ca+5 Mg) anstatt (& Fe + 1r Ca + Jr Mg). Traversellit. Für dieses Mineral gibt Scheerer pag. 91 in obenerwähnter Ar- beit das analytische Resultat nebst folgender Art, dasselbe zu deuten: 165 N. NORDENSKIÓLD Die Analyse Sauerstofl- Redueirter Zusammenge- gab: gehalt: Sauerstoff- rechneter Sauer- Multipeln: gehalt: stoffgehalt: SIREN, OO ZA ee 27,20 3 PONTS EU dE (4) Al — , 1n... 0,56 ... 0,37 LSD IAE: OLA | | Fe 22 »46 „55 ORT (1) Gar yx E 2,97 | M cs duis DING euis 5,76) FENTE ; a De.) H — » 3,69 Qo 3,28 “sie 1,09) 100,9 41,24 (6) Der Sauerstoffgehalt entspricht dennoch nicht vollkommen dem nach der Formel: 6 (85s (Me) Cs) angenommenen der oben angegebenen Multipeln. VVenn mit Beibehaltung der Sauerstoffmenge 41,34 der Fehler zuerst zwischen dem zusammenge- rechneten Sauerstoffgehalte, nach den Multipeln, und sodann zwischen dem Sauerstoffgehalte der beiden, zu jeder Gruppe gehörenden Stoffe nach der Quantität vertheilt wird, so hätte die Analyse nach den angenommenen Bedingungen geben sollen: Zusammengerechneter Einzelner Reducirter Entsprechende Sauerstoffgehalt: Sauerstoff- Sauerstoff- Säuren und gehalt: gehalt: Basen: Si —| 27 so 27513 sve 2745... 1.992,26 1:9 NESS — P 4 Al OT (ar aedes fiat 205 zs Fe — b dug s ee — 5g]. 020,91 ME = + 0,15 Cao i DE we 2 a0 dr Dan = + 0,99 Mg | IET 2,788 lil: Dishes sila SRM = + 0,04 er E H 4,09 = . 00 3528 - ==, MEDION 2 + = 0,» 41,94 100,94 0,41 Constitution der Mineralien. 169 Wenn man die Summe 100,34 auf die durch die Analyse erhaltene Summe 100,09 vertheilt, so würden die + und — Fehler gleich gross werden. In dem Falle wird aber der Fehler bei der Kieselsäure noch grösser, obgleich man hier die grösste Uebereinstimmung erwarten könnte. Wird der Traversellit in gewöhnlicher Weise berechnet, so er- hált man: Die Analyse Sauerstoff. —Multi- Hätte Sauer- gab: gehalt: peln: stoff geben sollen: Si — 590.02 (AB) ue A mb Ou Se A — Mu 0,56 — (1) — 0,57 =+001 S-A=0,8 Fe 0 4,55 — (8) — 4,53 = + 0,02 Ca—. 703 — Autre) 2,97 = 0,00 Mg— 144 — 5p ea 5,66 — —- 0,0 BU ME 3,28. — (6) — 3,40 = —0,12 100,09 43,62 (77) — 43,62 SA=0;% Da dieses Mineral Augit ist, dessen allgemeine Formel durch 59 5:2 : j 5 R' Si ausgedrückt wird, so wird nach den vorhergegangenen Multipeln die specielle Formel: = : mS 35:2 STE: TE 1°) (4 Fe + 2 Ca+ 5 Mg) "Si + 3, (Al Si+3SiH wovon der letzte Theil den in der Verbindung fremden, mechanisch bei- gemischten Stoff ausmacht, Das oben gefundene Schema für die Sauer- stoffmultipelu setzt voraus, dass die Analyse hátte geben sollen: 48 Si E ONES. vtt USD) ja A = — 0ys Al = Ua 1,91 = 0,00 3.8 Fe 1080... = 20, = + 0,05 34 Ca = 42,9... = 79 = — 0 3.10 Mo = 720 VE ILES = + 053 3.6 HIE 202: EMI De = — 0,15 529,0 10000 SA- 0,47 170 N. NORDENSKIÓLD Die Differenzen der Talkerde und des Wassers sind zwar sehr gross, sie erscheinen aber bei den Stoffen, die beim Analysiren die gröss- ten Fehler erwarten lassen. Nimmt man dennoch an, dass die accidentelle Formel in keinem bestimmten Verhältnisse zur Formel der Zusammen- setzung steht, und wenn mau für Augit Alles berechnet, was dahin ge- hören kann, so wird die accidentelle Formel: AB Si£+65Si HS wobei die Summe der + und — Differenzen nicht mehr als 0,44 ausmacht, jeh halte doch die oben angegebene Deutung für sicherer, obgleich die Differenzen um 0,06 die Berechnungen nach Scheerer übersteigen. Pyrgem von Traversella. Die Zusammensetzung dieses Augits stimmt, nach Scheerers Deutung, so nahe mit dem durch die Analyse gewonnenen Resultate über- ein, dass die Summe der Differenzen nicht mehr als:0,014 ausmacht. Nach : ^ 3 ; z meiner Deutung wird die specielle Formel der Zusammensetzung (Fe + 3 Ca) 3 Si ? + Mg ? Si ?. Wird alle Kieselerde zum Augit-Atome hingeführt, so erhält man von den übrigen Erdarten folgenden Ueberschuss: | Die Analyse Sauer- Der für die Ver- Ueber- Multi- Nach gleicher gab: stoff; bindung erforder- schuss: peln: Vertheilung: liche Sauerstoff; Si — — 51,9 — 26,89 26,89 AT 4,03 — 1,88 . = 1,38 (15) 1,875 Fe — 7,57 — 1,68 1,68 (1) 6,72 Ca — 1598 — 5,42 5,04 (3) 0,38 (3) 0,375 Mg — 17,0 — 6,96 6,72 0,4 (2) 055 99,7; 2,50 (20) 2,500 Aus dem Ueberschusse bestimmt man durch die Sauerstoffmulti- peln das accessorische Atom zu (2 Mg T3 Ca) Al, und die Analyse hätte folgender Massen ausfallen müssen: Constitution der Mineralien. 171 Sauerstoff der Sauerstoff der Summe des Entsprechende Hauptformel: accessorischen Sauerstofls: Zusammensetzung : Formel: SM ose |. 200 52 0.89084 19s 31,79 Alt 1,875 = 1,875 HOUR &ot À = — 0,2 Ee, fes leo 209 4356 — 0,01 Ga: os RE SEM OEM Mrs eds 18,95 — 0,03 Ms een La: ets. 019501. = 0 17,42 + 0,02 I S. A = rds Die Uebereinstimmung ist zwar nicht so genau wie nach Scheerers Deutung, jedenfalls aber doch innerhalb der Genauigkeit, die die Analyse erfordert, da nicht weniger als 0,23 in dem Resultate der Analyse fehlt, worüber keine Aufklärung gegeben wird. Epidot von Traversella. In der oben citirten Arbeit wird ebenfalls von Scheerer eine Ana- lyse dieses Minerals mitgetheilt, und eine Deutung möchte hier um so mehr ihren Platz behaupten, da dieses Mineral viel Ähnlichkeit hat mit den folgenden zwei Epidoten, welche eigentlich den Zweck meiner Ab- handlung ausmachen: $. — 37,65 Sauerstoff 19,56 Al, 20:00 87.18. V9 9,66 Fe — 16:444. PME: Y Mn= CERN sco eO Cas 22,550 400 NIUE 23 (og Mg Or ec ÖNS ji ocu M Mun LA 1,84 100,12 172 N. NORDENSKIÖLD Nach Scheerers Methode wird der Sauerstoff der Kieselerde (19,55) zu 3 des Sauerstoffes von Al und Fe = 9,54 addirt, und die Summe 29,29 muss nach der von Scheerer angenommenen Formel B? (Si^ vier Mal den Sauerstoff enthalten, den die Analyse von Mn, Ca, Mg und 1 von H gab, oder mit andern Worten 7,28. Diese Zahlen hätten nach der Annahme eigentlich 20,556 75314 sein müssen, die nur um O,55s von der Analyse differiren. Diese Diffe- renz wird wohl viel grósser, wenn man sie auf die wirklich gefundenen Erdarten hinführt, jedenfalls aber doch so unbedeutend, dass sie keine Rücksicht erfordert. Folgende Deutung wird Differenzen zeigen, die eben- falls nicht bedeutender sind. Wenn man mit den meisten Mineralogen die Formel für Epidot zu R3 Si + 2R Si annimmt, so leitet die Analyse dieses Epidots zu folgender speciellen Zusammensetzung: (Mg + 47 Ca) Si+2 (Fe+2 Al) Si. Die Analyse Sauerstoff: Vertheilung: Ueberschuss an Multipeln: Hätte Ueberschuss gab: Sauerstoff: geben sollen: Si 37,0 19,55 (5,689 + 3,344) + 6,517. Al 20,5 9,6 + + + 8.089 0,971 (6) 0,929 Fe 16,50 495 .-- 4,344 0,606 (4) 0,619 Mn 0495 Die. 0,110 (5) nm Ca 2,32 (CERN 6,380 0,153 (1) 0,155 : 0,517 Mg 0,46 Orr 7508s 0,043 (2) 0,044 Hg 2,06 1,83 1,830 (12) O,trs7 100,1 42,66 3,560 (23) 3,560 Constitution der Mineralien. Hievon wird das accidentelle Atom = (2 Mg +5 Mn Fe +9 (Fe + 2 A1) HB", und die Analyse hätte geben sollen: Sauerstoff der Formel der Zusammen- setzung: Si 195 Al 8,689 Fe 3,344 Mn Ca 6,380 Mg 0,3 H Sauerstoff Ganzer Sauer- der acciden- stoffgehalt: tellen Formel: LCR 0,999 . . 915... (05519. a sc 4,96 . ot - Ba 6,38. 12... 0,044 - - Dis are 15857 ine ERSTER 2,66 173 Erdarten und Abweichungen Oxide: 37,65 205554. 2: 107535 Orc A 0,49 22,32 0,46 DATE TEE 100,09 von der Analyse: 0,03 S. ZA 0,15 Epidot von Bourg d'Oisans und von Arendal. Die Analyse gaben: ^ Differenz der Mittel der Sauerstoffgehalt Arendal: Analysen: Analysen: des Mediums: Sta yt QUE nc one o Qe 19,51 20,73 ... (OMIS SONGS 9,72 16,57 Dar 0,08 «0105s Na 4,96 DICH ee 006. Dr ee 6,48 EE 012 ... 035... 0,14 are (99S Io SLA, Ag LL OST TES 1,37 0,36 99,99 Nach Scheerers Auffassung der Sauerstoffverhältnisse müssen die- v. Bourg d'Oisans: Sr MNT SON e. Al — ,, 20,5... Bo » 105359... Ca 10220. Mg —!' 10,20 42: Hifi 3125099 4 1f selben folgender VVeise betrachtet werden. 174 N. NOoRDENSKIÓLD Das Mittel der Analy- Reducirter Sauerstoff- sen hält Sauerstoff: Sauerstoflgehalt: multipeln: Si TO ee ID Ale. ossa qe) WIDAR n (4) Epp Ur odes ze e aD] | Ca v. bs. 6,48 Mg aa ET ES 0,14 7,24 — (1) HI Xp d,87 8 12. U,62 ut 3654 (5) Beide Sauerstoffgruppen verhalten sich doch nicht wie 4 zu 1, weshalb auch die Analysen zur Erfüllung der gegebenen Bedingung und mit Beibehaltung des gegebenen Verhältnisses der Sauerstoffquantitäten in- nerhalb jeder Gruppe hätte geben sollen: Multipeln: Reducirter Der wirkliche Sauer- Die Bestandtheile Differenz vom Sauerstoff- stoffzehalt hätte sein hätten sein Medium: gehalt: sollen : sollen: Si 19,46 19,56 37,48 0,10 Al (4) 29,23 6,47 | 9,70 20,42 0,04 Fe 3,30 4.95 16,50 0,03 Ca | 6,54 6,54 22,89 0,22 Mg ) (1) 7331 ( Oja 0,14 0,35 H | 0,63 1,88 2,12 0,02 36,5 36,54 100,6 S.A 20,4 Nimmt man an, dass die Zusammensetzung des Epidots überhaupt tigem Falle alle Kieselerde zur Hauptformel über, und die einzelnen Mul- tipeln sind folgende: Constitution der Mineralien. Sauerstoffgehalt Multipeln der des Mediums: Hauptformel: OÙ a KON (3) EN 2) 5 SONOS Fest 3 4,96 (1) GBR. ris (74) : | (1) Mg og es 0,14 (1) Hape: 1,87 175 Hienach wird die specielle Formel der Zusammensetzung zu (74 Ca+ Mo) Si +2 (2Ài - Ee ) Si bestimmt, die folgender VY eise genommen werden kann, so dass nichts von der Kieselerde ausgelassen wird: Die Hauptformel Mittel der Ueber- erfordert: Analysen: schuss: 354 1733 137,58 37,58 21 Fe 6,67 14,46 16,53 2,07 2.3 Al 8,54 18,52 20,76 2,24 3.73 Ca 1036 = 22,45 22,67 0,20 375 Mg Oo 0,22 0,35 0,13 lc 2,10 2,10 8,74 Hienach wird die accidentelle Formel: (Ca är Mg)” (6Fe+ Ai) Ken 9 Al Iu und für 6,74 Theile derselben wird erfordert: Sauerstoff- Multi- gehalt: peln: 0,621 (6 ) 1,049 (10) 0,057 i (1) 0,052 (1) 1,867 (18) 176 N. NORDENSKIÓLD 2,09 2,93 0,18 0,13 2,11 6,74 Folglich hätten die Analysen geben sollen: 6 Fe 60,00 10 Al 64,08 2 Ca 2,95 3 Ms 3,75 3. 18 H 60,75 193,83 Hauptformel: Accessorische Atome: Si 37,58 Fe 14,46 2,09 Al 18,52 2,23 Ca 22,57 O,18 Mg 0,22 0,13 H 2n 93,25 6,74 Folglich ist die specielle Formel der Zusammensetzung Epidote: Summe: Differenz vom Medium: 37,58 16,55 0,02 20,75 0,01 22,65 0,02 0,35 241 0,01 99 S. À = 0,9; o (74 Ca+ Mg) ^Si + 2 (2 À1 + Fe) Si, dieser die zugleich ein aecessorisches Atom aufgenommen haben, welches folgen- dermassen ausgedrückt werden kanu: B 20 h° oder (Ca + Mg)” (6 Fe + A)’ +9 À 1 Ich habe in dem Vorhergehenden gezeigt, dass die wariirenden Bestandtheile in demselben Minerale ebenso gut und natürlich durch die Annahme eines accidentellen Atomes, wie durch Scheerers polymere Isomorphie erklärt werden können. Die accidentellen Atome, die sich in demselben Minerale von verschiedenen Orten befinden, sind doch selten dieselben; sie haben z. B. bei den jetzt berechneten Epidoten und dem Constitution der Mineralien. 177 aus Traversella zwar eine gewisse Ähnlichkeit mit einander, sind aber doch nicht vollkommen dieselben. Mir scheint dieses auch ganz natür- lich, dass ein solches Verhältniss von der Masse abhängt, woraus die Mineralien krystallisiren. In Pargas kommen die Mineralien zwar in reinem Kalke vor, sitzen aber doch gruppenweise mit andern Mineralien in feinen Gängen und Adern zusammen, liegen nur selten isolirt in dem reinen Kalke, und hin und wieder trifft man Krystalle, die von der um- gebenden Felswand auslaufen. Selbst die am besten entwickelten Kry- stalle aus Pargas sind dem Kalke zunächst von einem losen, pul- verförmigen, gewöhnlich grünlichen Stoffe umgeben, welcher weder dem Kalke noch dem Minerale angehört. Erst wenn dieser Stoff entfernt ist, erhalten die Krystallflächen ihren vollen Glanz. Ich werde künftig zeigen, dass die verschiedenen Turmaline, Hornblenden, Augite nebst mehreren andern Gattungen betrachtet werden können als getheilt in verschiedene Arten nach den verschiedenen substituirenden Stoffen und den verschiedenen accidentellen Atomen, die sie aufgenommen. Eine Schwierigkeit, die vielleicht Manchen veranlasst meine jetzt angestellten Berechnungen als zu früh zu betrachten, ist die, dass selten zwei Analy- tiker, seien es auch die geschicktesten, aus demselben Minerale von dem- selben Orte, ja selbst von ein und demselben Belegstücke, dasselbe Resul- tat erhalten. Dieser Umstand wird noch lange einer sicheren Bestimmung des accidentellen Atomes hinderlich sein, doch ist zu hoffen, dass man künftig analytische Methoden erfinden wird, die mit grösserer Genauigkeit die Menge der Bestandtheile bestimmen lassen. 23 EJ d "in "TIT N m À "y I D ARS rev ect, BSR AU gentem: TT L H Aut ' | b vids (tj | | SPINE 1 , tn !'PIN. : yu "n. TANT: PR SYTT "TM ay Ei | m. ' f 9 i - Här doc ndi sie E LL LEE eel "A ura " LED RU ie s mi bib Bü cow rail jc Ht ENN TET nati eui ES win We 1 mall ni AS ja nua TU ai ag: | eu ee ad "ho moe insania nor eis iB M " bave adult — ,nadsnttu sát" Combi : bo iv Wi. on — dont ı j i n | aiiis vr LI posée um: late pa idee, Dil. euub DER T Kc AN uito Lr br lot mln idea. Mori eal. ran AA. a uid ALLIED wa sib moi nelofirebi ye niin il mls ala farbar nadsaal4 > toi E dr * Ini. davis asloa dant gib Jai use "m alioa yon 208 NITORE b» Nc aliat wsllnanab. bii. Ml S Cul t d foni Mer Tunstiset] bae de d. AN på doli E With E air vått ng von mb. rive oe asbodiaM sols eni y: LE lat DEE lobt i ie agi, MB nm wo + | ib rd DG S LTTL. ei S TR y: dbi, Mie de wer E D NS aee T is IPB Te Tr RE. At LLL D had | Née h MN, pe PAM TE ER EG St u ae ua pu TIT . hats M! Y 2 I6 4A Mato vf à \ zwi ul Va! iH td e M id i b nee » —— "REC «0 dnb MIT UM UN i n E. "E j | 1 d AX13AA1A*2 3AN211311111A111*312A4112111111411 111 344 ARA NAA AA. A^11AA4442A44411444A44144^434^4A4^4A11114414AA4A4 AA FÖRSÖK, ATT BESTÄMMA LUNGORNAS VITALKAPACITET HOS FINNAR, OCH DET INFLYTANDE ÅLDER, KON OCH OLIKA SYSSELSÄTTNING UTÖFVA PÅ DENSAMMA; AF E. J. BONSDORFF. (Föredragen d. 2 April 1859.) u din Hutchinson, den 28 April 1846, vid Londoner Läkare-Sällska- pets sammanträde, meddelat resultaterna af sina försök öfver lungkapaci- teten, och kort derpå offentliggjort sin afhandling i detta ämne, i 39:de bandet af med. kirurg. transact, har läran om lungornas vitalkapacitet, i olika länder, blifvit med ganska omvexlande intresse omfattad, och, oaktadt Here läkare hafva tillagt denna method ett vigtigt diagnostiskt värde i af- seende å lungsoten, har detta af många blifvit draget i tvifvelsmål. Ehuru, ibland Tyskar, J. Vogel, Simon, Haeser, Albers, Stellwag, Küchenmeister, Wintrich, F. Arnold, ibland Holländare, Fabius, Schneevogt, Donders, och ibland Engländare, Davies, Green, Wales, Pereira m. fl. mer och mindre sysselsatt sig med pröfning af Hut- chinsons metod, har densamma icke vunnit den tillämpning wid bröst- sjukdomarnas diagnostik, som man skulle hafva haft anledning att vänta. Detta måste förefalla så mycket mera förvånande, som den af Hutchinson använda apparaten, utmärkt genom sin enkla konstruktion, motsvarar 180 E. J. BONSDORFF alla de fordringar, som kunna ställas pà en sädan physikalisk apparat, och står i fullkomlig 6fverensstimmelse med lungornas bygguad, samt deras physiologiska verksamhet. "lager man härvid i betraktande respirations vigt för lifvets fortbeständ, så att ingen materie-omsättning i den organi- ska kroppen är möjlig, om icke oafbrutet genom respiration syre tillföres organismen, torde man måste medgifva, att ingen öfverdrift ligger i sådant påstående, att man, genom bestämmandet af lungkapaciteten i enskilda fall, med mathematisk visshet kan bestämma constitutions styrka, en visshet som icke, genom något: annat hittils kändt medel, kan vinnas. Ty, utan att underkänna Stethoskopets och Plesimeterns betydelse, kunna de resul- tater, som genom denna metod vinnas, icke i säkerhet på nägot sält jem- föras med dem som erhållas genom spirometern, dà dessa i förra fallet fórnimmas genom hörseln, hvilken ár ganska olika utvecklad hos olika individer, och ánnu dertill, hvad som fórnimmes skall tydas, 1 det sednare fallet deremot, den instrumentet vidfogade skalan, oberoende af olika upp- fattning och uttydning af fenomenet, med mathematisk visshet utvisar qvantiteten af den luft som, vid experimentets anställande, blifvit utbläst i instrumentet. Då utan tvifvel olika klimat och yttre förhållanden utöfva ett bestämmande inflytande på den normala lungkapaciteten, och denna icke blifvit uppgifven för Finnar, torde det icke vara utan intresse, alt söka bestämma lungkapaciteten hos Finnarne, i hvilket hänseende redan uppgifter å den normala lungkapaciteten finnas hos Engelsmän, Tyskar, Hollåndare och Fransoser. Detta synes mig vara af så mycket större vigt, som bestämmandet af den normala lungkapaciteten och de yttre förhällan- den, som utöfva inflytande på densamma, utgör ett nödvändigt vilkor för begagnandet af deuna metod i praktisk Medicinskt hänseende. För att likväl åskådliggöra de physiologiska principer, som ligga till grund för spirometerns användande, torde det vara nödigt, att, förrän jag öfvergår till sjelfva ämnet, lemna en kort öfversigt ej mindre öfver lungornas bygg- nad, án mekaniken vid respiration. Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 181 Lungornas byggnad. Man har icke utan skäl jemfört lungan, jemte det dermed samman- hängande luftróret, med en körtel och dess utfórsgáng, dà samma plan ligger till grund för deras byggnad, sä att hvardera mäste anses sammansatt af ett oändligt antal lober, hvilka stå i sammanhang, med den oändliga fór- greningen af utförsgången 1 dessa lober. Luftrörets sammansättning af broskringar, 16—17 å 20 till antalet, hvilka baktill completeras af muskel- väfnad, som äfven förekommer i rummet emellan de särskilda broskrin- garna, medgifver luftrörets förlångning och förkortning, hvarmedelst dess kubikinnehäll kan förändras, hvarutom de elastiska elementer, som inga luftrörets byggnad, medgifva densamma en icke obetydlig grad af elastici- tet. Dessa broskringar, som förekomma i luftröret, fortsättas i dess båda grenar, dervid 6 à 8 förekomma i den högra, 9 till 12, i den venstra lultrörsgren, och fortsättas vidare i luftrörgrenarnes ytterligare förgrening i lungorna. A de finare grenarne utgöra desamma likväl icke mera full- ständiga ringar, utan kantiga isolerade broskskifvor, hvarjemte äfven mus- kelväfnad ännu observeras à bronchialgrenar af "A — ‘/," förenade med elastiska fibrer. De finaste loberna utgöra de af Rossignol säkallade infundibula, dervid den tillförande finaste bronchialgren har en diameter af 0,1 — 0,6, hvilka uti ınfundibula bilda utbugtningar och en terminal bläsa, som utgöra de sä kallade lungcellerna. Ä dessa luftceller, hvilkas storlek varierar emellan '/,, — "As , observeras icke mera några broskskif- vor, icke heller muskelfibrer, men väl ett fint elastiskt nät, som förekom- mer icke allenast å sjelfva lungblåsan, utan äfven å de mellanväggar (septa) hvilka skilja de särskilda lungblåsorna från hvarandra. Denna elastiska väfnad är äfven orsak till den höga grad af elasticitet, som tillhör lung- blåsorna, tillfölje hvaraf de kunna utvidgas 5 till 6 gångor den volume, de, i sitt sammanfallna tillstånd, äga. Detta förhållande är orsaken till den varierande storlek som desamma vid anställda mätningar befunnits äga, dervid likvál det förhållande äger rum, att de icke kunna utvidgas utöf- ver ett visst maximum, Antalet af dessa lungceller har Huschke aproxi- matift bestämt i båda lungorna till 1700—1800 miljoner, erbjudande en 182 E. J. BONSDORFF yta af 2000 © *) Lungor, som ännu icke andats, äro hos fostret belägna mot ryggradeu, icke fyllande bróstkaviteten, ej heller betäckande sidodelar- ne af hjertat, och utmärkte genom en ród färg, samt köttig konsistens. Under fosterlifvet tilltaga lungornas vigt likformigt, ända intill dess det framfödes, dà de efter intrádd respiration hastigt tilltaga. Denna lungor- nes hastigt tilltagande vigt, sedan respiration intrádt, beror, enligt Huschke, pà deras fyllande med luft och att de nu innehálla mera blod, dervid han likväl, utan skäl, antager en dynamisk attraktion emellan luften och blodet, såsom orsak till det efter respiration ökade blodtilloppet till lungorna, n) dà orsaken härtill är helt och hållet mekanisk. Ty dà lungorne, före begynnt respiration, äro belägne bakåt i brösthälan tätt vid ryggraden, äro äfven de till hvardera lungan trängande grenarne af lungarteren bakåt böj- de, så att blodet, som intränger i lungpulsådern, med större lätthet flyter in i den så kallade Botalliska gången, hvilken, utgående från den vinkel som bildas af de båda lungarter grenarne, öfvergår i arcus aortae. Då nu, genom luftens retande inflytande på slemhinnan i mun och näskavi- teten, en sammandragning, reflekterad genom n. vagus, framkallas i in- spirations musklerne, refbenen härigenom höjas och brösthälans kavitet utvidgas, måste luften, tillfölje af atmosferens tryckning, intränga i lun- gorna, hvilka, inneslutna i den lufttoma bröstkaviteten, icke äro utsatta för en sådan tryckning. Genom detta luftens inträngande i lungorna, i öfverensstämmelse med physiska lagar, utvidgas lungblåsorne, så att lun- gorna, sedan luft i desamma inträngt, måsta intaga ett större rum. Följ- den häraf är, att desamma höjas från ryggraden, dervid de betäcka hjert- sücheu, dà den förut anmärkte böjningen af lungpulsådergrenarne upphäf- ves, så att de intaga ett läge i samma höjd med lungpulsåder stammen. Häraf måste den nödvändiga följden blifva, blodets lättare inträngande i hvardera gren af lungarteren, ån i den Botalliska gången. Att vid sådant förhållande, sedan respiration inträdt, lungorne måste innehålla mera blod, än förr än inandning ägt rum, är tydligt, likasom att detta fórhállai.de finner en naturlig förklaring enligt mekaniska lagar, üllfólje af lungornas *) S. T.v. Sömmerriug vom Baue des menschl. Körpers. Neue Ausgabe 5, Bd. Leipzig 1844 p. 268. **) 1. c. pag. 281. Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 183 och lungarterens förändrade läge, utan att man behófver taga sin tillflygt till det hypothetiska antagandet af en dynamisk attraktion emellan luften i lungorna och blodet. Zungornes diameter har Huschke”) bestämt hos fullvuxne personer. Langs yttre ytan: Hos mannen: högra lungan - - - - - - - - 10—11" venstra » = ------- - 11—12" Hos qvinnan: högra » = -------- 8 venta » — --------- gu Langs inre ytan: Hos mannen: högra lungan - - - - - - - - Haze VERSIO MUSEEN Pe Dr TE. Hos qvinna: hgra » — -------- 5 veustEa * ^. NN TENE LL 51", Lungans tjocklek: Hos mannen: högra lungan - ------- 7—1Y venstra » | .-------- 6 17” Y e hhaea Te EEE GUMMI 1 1^ Hos qvinnan: högra » 61 venstra Do 9T IN oro Inn 6 Tvardiameter vid lungroten: Hos mannen: högra lungan -------- 31s venstra » = -------- 37 Hos qvinnan: högra » -------- 31" venstra » | -------- = Lungornes volume: a) med den efter dóden innehällne luften: Hos mannen: högra lungan - - -- - - - - 70—961 Kub.' NET ‚su MO ME TET el en 65—873 K^ Hos qviunan: icke iakttagne. b) Fullkomligt toma pä luft: Hos mannen: högra lungan - - - - - - -- 25—311 K.7 venstra' "(ne mos Arad at uk 22—281 K." *) S Th. von Sómmering vom Baue des menschl. Körpers Bd. 5 pag. 255. 184 E. J. BONSDORFF c) i tillständ af den starkaste inspiration: Hos mannen: högra lungan - - - - - - - - - -- 260 K. VONT SO COT OM eU en D5008K Lungornes absoluta vigt: a) utan luft: Hos mannen: högra lungan - - - - - - - - --- 22-23 Uns. venstra » -----11-- Se 20 » Hos quinnan: hôgra » ----------- 17.17 venstta 9» -- "MW. - - sht 151 » b) med luft: Hos mannen: högra lungan- - - -- - - - - - - 23 Uns 9 gr. Lungornes specifika vigt: utan luft, 1,0560 i utandniugs tillständ, 0,3429 —0,7392 Vid djupaste inandning; 0,1256 Ehuru i allmänhet respirations processen är mera energisk hos barn, uppnå lungorne sin fullständiga storlek först vid pubertets perioden, och växa äfven under dessa år raskare än förut, då de deremot, vid hö- gre ålder, åter blifva mindre och, i sammanhang med dem, äfven bröst- korgen aftager i omfång. Jemför man nu de ofvanföre meddelade måtten af lungorne hos mannen och qviunan, finner man att dessa hos qvinnan äro mindre än hos mannen, och att desamma hos henne äfven måste innehålla betydligt mindre luft än hos mannen. Lungornes vigt, relattivt till kroppen är visserligen underkastad flere individuella olikheter, men i de flesta fall har likväl Krause *) fun- nit densamma förhålla sig = 1 : 40 —50 Lungornes absoluta vigt hos nyfödda barn, har Huschke väl funnit varierande, med hänseende till kön, constitution m m. men i medel- tal likväl iakttagit, att lungornes absoluta vigt hos dödfödda är 11 Uns, och hos med lif framfödde, 21 Uns, som antyder en skillnad af 1 Uns. +) Krause Handbuch der menschl. Anatomie Hannover 1841 I p. 601. Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 185 Lungornes vigt relativt till kroppens vigt fann Huschke?) mera constant än den absoluta, dervid han observerade i medeltal förhållandet hos dödfödde = 1:67,5:8 = 1:70,12, och hos barn, hvilka aflidit efter det andedrägten inträdt, = 1: 32,46. — 1: 41,135. Kónet fann han likväl verka någon olikhet, så att han bestämde förhållandet hos dödfödde flickor —1:76,759 hos gossar = 1: 55,39. Hos fullväxte personer har Huschke bestämt luugornes förhållande till kroppsvigten =1:35—40—50. Con- stant fann han högra lungans både absoluta och relativa vigt högre än den venstra lungans. Jemför man nu de vunna resultaterna, beträffande lungornes relativa vigt hos dödfödde, finner man att densamma är under- kastad ganska ringa variationer hos dessa, då den betydligt varierar hos nyfödde, hvilka aflidit efter inträdd andedrägt, ett förhållande som står 1 oskiljaktigt sammanhang med den större eller mindre fullständighet med hvilken desse andats. Mekanismen vid respiration. Då utbyte af gaser i blodet och lungblåsorna utgör den physiska karakteren af respirationen, är det klart, att detta blir möjligt endast genom periodiskt förnyande af luften, dervid en del af luften i lungorne utträn- ger vid exspiration, för att vid den derpå följande inspiration ersättas ge- nom en del af atmosferiska luften. Denna luftens omvexling sker helt och hållet efter physiska lagar, beroende på det större eller mindre luft- tryck, som äger rum på den ena eller andra sidan. Den sålunda nödvän- diga omvexlingen af lufttrycket är, då den atmosferiska luftens tryck icke är särdeles föränderlig, beroende af bröstkavitetens förändringar, hvarige- nom dess kubik innehåll förändras. 'Tager man härvid i betraktande, att lungorne, inneslutna i lungsäcken, äro belägna i brösthälan, såsom ett luft- tomt rum, dervid den yttre ytan af lungorne noga rättar sig efter väggar- ne af brösthålan, är det klart, att en förändring af brösthålans kubikinne- håll, i förening med lungväfnadens egen elasticitet och sammandragnings *) 1. c. p. 282. 24 186 E. J. BONSDORFF förmåga, skall utófva ett bestämmande inflytande på luftens tryckning i lungorne, i förhållande till den yttre atmosferen. Är således brösthälan utvidgad, så att lungorne icke fylla bröstkaviteten efter fulländad exspira- tion, då lungornas elasticitet icke kan göra sig gällande, är det klart, att den yttre atmosferiska luftens tryck, genom mun och näskaviteten, skall vara öfvervägande det tryck som luften i lungorne är underkastad, hvaraf följer den atmosferiska luftens inträngande vid inspiration, dà deremot vid den derpäföljande fórminskningen af brösthälans kubikinnehäll, i fórening med lungblásornas elasticitet, luften uti dessa är utsatt för en tryckniug, som ôf- verskrider den af en Atmosfer. Följden häraf är luftens utträngande från lungorna vid den derpà följande exspiration, för återställande af jem- vigten emellan lufttrycket i lungorna och den yttre atmosfiren. Vid sa- dant förhållande utgör brösthälaus formförändring ett nödvändigt vilkor för luftens utträngande vid exspiration, och inträngande vid inspiration, dä härvid lungornas yta nödvändigt mäste vara i beröring med den inre ytan af brösthälan. Vid bröstkavitetens utvidgning minskas luftens spänning i lungorna, dervid, för jemvigtens återställande, luften intränger vid inspira- tion, då deremot, vid brösthålans förminskning, luftens spänning i lungor- na ökas och, för jemvigtens återställande, luften måste uttränga från lungor- na. Hos fullvuxne varar inspiration, nästan lika länge som exspiration, då densamma, hos barn, qvinnor och ålderstigna, varar kortare än exspiration. Vid luftens in- och utträngande höres ett sakta blåsande ljud, som utgör det så kallade normala respirations ljudet, hvilket i pathologiska fall erfar många afvikelser. Denna tormförändring af bröstkorgen är, såsom väl be- kant, beroende af sammandragning eller hvila i diaphragma och de musk- ler, som verka förändring i refbenens läge. Såsom väl bekant, hafva ref- benen ett läge bakifrån och uppifrån, framåt och nedåt, tillfölje hvaraf de muskler som höja refbenen, liktidigt med sammandragning i diaphragma, öka brösthålans kubikinnehåll, då densamma deremot minskas genom de muskler som draga refbenen nedåt, i förening med diaphragmas tillstånd af hvila. Tillfélje af det sätt hvarpå det första refbenet är fästadt vid bröstbenet, genom en broskförening, är detta det minst rörliga af alla refbe- nen, hvarföre detsamma äfven höjes endast vid djup inspiration, då skulder- bladen och den öfre delen af ryggraden fixeras, så att ryggraden härigenom Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 187 blir rakare. Ehuru Sibson, genom ett mera kompliceradt instrument af honom kalladt "lhoracomether, sökt bestämma bröstkorgens diameter på olika delar af densamma, har jag genom en ganska enkel thoracomether, construerad enligt samma principer som ligga till grund för den vanliga pelvimetern, med den skillnad att skalmarna af cirkeln erhållit samma form som sjette refbenet, med lätthet kunnat bestämma bröstkorgens diametrar och härvid funnit att, då vid vanlig inspiration den transversella diame- tern, utgörande distansen emellan högsta punkten af sjette refbenet på hvardera sidan, tilltagit endast med en centimeter, att densamma, vid den möjligast djupa inspiration tilltagit med 3—34 någongång med 4 centi- meter. Men om bröstkorgens formförändring utgör ett nödvändigt vilkor för det periodiska förnyandet af luften 1 lungorna, ár det klart att, dà den yttre ytan af lungorna såväl vid in- som exspiration måste vara i beró- ring med den inre ytan af bróstkorgen, detta icke skulle vara mójligt om icke lungorna, vid den omvexlande in- och utandningen, skulle kunna för- ändra läge; ty sålunda uppstår harmonin emellan lungornas form och bröstkorgens beskaffenhet, i alla faser af utvidgning. Det sätt hvarpå lun- gorna äro invecklade 1 lungsäcken möjliggör äfven lungornas rörelse, hvil- ken, såsom den utmärkte Professor Donders på exsperimental våg visat, sker i tvåfaldig rigtning, nemligen uppifrån från 'den öfversta spetsen af lungan nedåt, och bakifrån ryggraden framåt, hvilka sålunda kunna anses såsom lungornas tvenne fixa punkter, hvarifrån deras rörelse utgår. Följ- den häraf är, att en likformig spänning i alla lungblåsorna och i förening härmed en likformig tryckning ä närgränsande delar, vid de mest olika grader af utvidgning, uppstår, hvilket, säsom Donders så väl uttrycker sig, från mekanisk ståndpunkt utgör idealet. Denna harmoni emellan lungorne och bröstkaviteten har, i den sunda organismen, utvecklat sig i jembredd med dess nutrition, i kraft af stråfvande efter jemvigti spånning och tryck, hvilket, i sin högsta form, gifver sig tillkänna derigenom, att rummet i bröstkavi- teten helt och hållet fylles af lungorna, med den minsta möjliga spänning i lungblásorna. Häraf följer att hvarje lungblåsa sammandrages och ut- drifver en del af luften, då bröstkaviteten åfven i ringa grad förminskas. Vid lugn inspiration sänkas lungorna icke lägre än till sjette eller sjunde refbenet, då de, vid den djupaste möjliga exspiration, stråcka sig bakåt ända 188 E. J. BONSDORFF till elfte refbenet, dervid hvarje lungbläsa, såsom summan af den longi- tudinella utvidgningen af alla ofvan belägna lungbläsor, måste röra sig längs åt bröstväggen i både longitudinell och transversell rigtning. Då sålunda lungornas sänkning, emellan lugn och den djupaste möjliga in- spiratiou faller emellan det 6. à 7 och 11 refbenet, finner man klart, att, om inspiration icke är fullständig, lungorna kunna sträcka sig till 8, 9 eller 10. refbenet, hvilket åtföljes af en olika qvantitet upptagen luft, som gifver sig tillkänna, genom en häremot svarande qvantitet utandad luft. Sker deremot inspiration fullständigt, är den qvantitet luft, som upptages vid inspiration alltid lika, och qvantiten utandad luft underkastad föga el- ler ingen omvexling. Om Spiromelern. Tager man i betraktande respirationens vigt för lifvet, kan man väl redan a priori föreställa sig, att försök redan tidigt blifvit gjorda, att mäta den qvantitet luft som inandas. Detta skedde äfven redan genom Borelli 1697, ehuru de resultater som vunnos voro ganska osäkra, så att de icke kunde väcka ett allmän- nare intresse. Orsaken till dessa vacklande resultater, måste väl sökas i de föga ändamålsenliga instrumenter, som för undersökningen användes. Med förbigående af de äldre instrumenter, som i detta hänseende använ- des, vill jag blott anmärka att Kentish, redan år 1814, använde för detta ändamål ett instrument af honom kalladt pulmometer, utan att likväl hä- rigenom intresse för dessa undersökningar väcktes. Kort derpå inrättade Herbst en glasdocka, graduerad i Pariser kubik tum, af honom kallad pneumometer, hvilken likväl, likasom pulmometern, besvärades af brister, som förringade värdet af de resultater, som genom densamma vunnos. De olägenheter af hvilka pulmometern och pneumometern besvärades, sökte Hutchinson undvika, dà han, för bestämmande af luftqvantiteten i lun- gorna, konstruerade den af honom så kallade spirometern, hvilken utmär- ker sig genom lika mycken enkelhet i konstruktion, som ändamålsenlighet vid dess användande. Såsom välbekant, består instrumentet af tvenne cylindrar, af hvilka den inre är öppen nedti!l, omgifvande ett från midten af bottnet från den yttre cylindern perpendikulärt uppstigande rör, genom Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 189 hvilket luften, medelst en i sammanhang med detta rör ställd slang af kautschuk, inbläses. Medelst en träd, fästad i midten af den inre cylinderns lock, är denna upphängd vid en trissa, och uppväges pà andra sidan af elt lod, som till vigt noga Öfverenstämmer med vigten af den inre cylin- dern. I förening med denna år anbragt en skala, utvisande, i samma förhållande som den inre cylindern, då luften inblåses, uppstiger, qvan- titeten af inblåst luft uttryckt i kubik centimeter, dervid, för hvarje gång experimentet anställes, kanten af den inre cylindern ställes på noll punk- ten. Ehuru visserligen de spirometrar, hvilka i sednare tider blifvit an- vände, äro något olika konstruerade, hvila de alla på samma princip. Så- som tecken till ett godt instrument, måste man anse den inre cylinderns fullt cylindriska form, den dermed i sammanhang varande skalans nog- grannhet, att den inre cylinderns och dervidfästade lodets vigt är fullkomligt üfverensstimmande, så att de hålla jemnvigten, och slutligen att friktion vid den inre cylinderns uppstigande är så liten som möjligt. I förbiga- ende má här anmärkas, att stundom två, stundom ett lod användes. Eme- dan samma qvantitet luft intager ett större rum vid högre temperatur án vid den lägre, satte J. Vogel en thermometer i sammanhang med luften i den inre cylindern och, för att vinna visshet derom att luftens tryckning ifrån den inre cylindern var Öfverensstämmande med den atmosferiska luftens, satte Fabius 1 förbindelse med instrumentet en manometer, lika- som Wintrich insatte en glasskifva i hvardera cylindern, för att erfara det vattnets niveau i den inre cylindern var Ófverensstámmande med den yttre. Dessa tillägg till Hutchinsons instrument äro likväl, ehuru hvi- lande pà riktiga principer, icke af särdeles väsendtlig art. Med synner- ligt bifall upptogs Hutchinsons spirometer, älvensom de resultater som han med densamma vunnit, af både physiologer och läkare. Redan Kentish fästade vigt vid kropplängden, bróstets omfång och persons äl- der, såsom utöfvande inflytande på luftqvantiteten som utandas, och Herbst erfor att fullvuxna manspersoner af vanlig kroppsbyggnad, vid lugn respiration, in och utandas 20 till 25 kubiktum luft, kortare personer deremot endast 16 a 18 kubiktum. För att utreda huru mycket luft, ef- ter den starkaste möjliga exspiration, genom den möjligast djupa inspira- 190 | E. J. BONSDORFF tion kan upptagas i lungorna, lät han den person, som skulle undersökas, starkt exspirera i fria luften och derefter så djupt som möjligt inspirera ur pneumometern, och, för att kontrollera det vunna resultatet, lät han honom, efter den djupaste inspiration i fria luften, expirera i den med vatten fyll- da pneumometern. Flere sådana jemnförande försök anställdes, för att finna det rätta resultatet. Af sina undersökningar erfor Herbst, att trångt slutande beklädnad, hvilken hindrar bröstets rörlighet, minskar den fria re- spiration, att hos kortare personer vanligtvis bröstets omfång är mindre, att längre personer merendels kunna upptaga en större qvantitet luft i lungorna, men att denna qvantitet icke rättar sig efter hela kroppens längd, utan hufvudsakligen beror af bröstets omfång och, i sammanhang härmed, af muskelkraften. Dä han fann lungornas capacitet hos barn vida min- dre án hos fullvuxna, hárledde han detta deraf, att hos dessa äfven bröstets omfång är mindre, likasom han förklarade den mindre lungcapaciteten hos qvinnan, beroende derpå, att lungorna hos henne intogo ett mindre rum än hos mannen. Likasom andra, hvilka sysselsatt sig med dessa under- sökningar, fann han, att lungcapaciteten betydligt minskas genom sjukdo- mar i bróstets organer. Af hvad som sålunda blifvit anfördt, finner man att redan Herbst år 1828 hade erfarit, att lungornas capacitet förändras genom kroppslängd, bröstets omfång och rörlighet, kroppsvigt, ålder, mu- skelkraft, kön och sjukdom. Utan att känna dessa resultater af Herbst meddelade Hutchinson *) sina observationer år 1846, hvilka år 1849 af Samosch öfversattes på Tyska. Hutchinson framställde vitalkapaci- teten såsom en faststående storhet, hvilken hufvudsakligen förändras genom kroppslängd, vigt, ålder, sjukdom, och ställning, af hvilka likväl kropps- längden är af den största vigt. Såsom väl bekant, benämnde Hutchinson den luft som, efter den möjligast djupa inandning, kan, genom den möjli- gast starka exspiration, utblåsas, vitalcapacitet; den luft som vid vanlig inspiration utbytes, respirations luft; den luft som efter en vanlig inspi- ration ännu kan inandas, fyllnads luft och slutligen den luft som efter en vanlig exspiration ännu kan utandas, grarhällen luft. Han fann ett så +) On the Capacity af the Lungs and of the Respiratory Functions with a view of establishing a precise and easy method af detecting Disease by the Spirometer Med-Chir. Transact. Val. XIX London 1846. Lungornas vitalcapacitet hos Finnar. 191 intimt förhällande emellan vitalkapaciteten och kroppslängden, sà att man enligt hans tanke, genom kännedom af kroppslängden, med temlig nog- granhet à priori kunde bestämma den qvantitet luft, som af lungorna kan intagas. Genom sina undersökningar fann han, att, från en längd af 5 eng. fot till 6 fot, vitalkapaciteten för hvarje tum tilltager med 8 eng. kub. tum = 131,9 kubik centimeter. Beträffande åter kroppsvigtens inflytande à vi- talkapaciteten, fann han att, då densamma med 7 procent öfverstiger medel- talet, vitalkapaciteten för hvarje eng. skålpund ökad kroppsvigt minskas med en 1 eng. kubiktum. Tilltager kroppsvigten ännu mer, minskas vital- kapaciteten i en geometrisk progression. Vidkommande åldern, fann han att vitalkapaciteten tilltager från det 5:te till 35:te äldersäret och åter min- skas från 35:te till 65:te, för hvarje år med 43. Eng. kubiktum, hvilket för 5 år utgör 7. Eng. kub.tum = 114,77 C. m. I stående ställning fann H. att menniskan kan in- och utandas den största qvantitet luft, och mindst vid läge på magen. Genom obser- vationer anställda med 994 personer, erfor H. att bröstets omfång icke ut- öfvar ett regelmässigt inflytande på vitalkapaciteten, dervid bröstkorgens olika rörlighet år al vigt att observera. I likhet med Kentish och Herbst fann H. att bröstsjukdomar, isynnerhet tuberkulos, förminska lungkapaci- teten. För att complettera Hutchinsons resultater, har Albers) fästat uppmärksamhet vid vigten af att, vid dessa undersökningar, fästa afseende vid respirations musklernas styrka. Då man sålunda fästat hufvudsaklig vigt vid kroppens längd, såsom utgörande en faktor för bestämmande af lungornas vitalkapacitet, har Fabius**) ogillat denna faktor, såsom irra- tionell, och ansett endast sådana faktorer, som bero på bröstkorgen, dess rörlighet och de i dem inneslutna organerna, såsom hafvande rationell grund, för bestämmandet af den normala lungkapaciteten. Af sådan orsak fästade han endast vigt vid bröstkorgens omfång, höjd och utvidgning och, då det är förenadt med stor svårighet att måta bröstkorgens höjd, måtte han, utgående från den förutsättning, att bröstkorgen utgör en viss bestämd del af bålen, höjden af denne, från protuberantia occipitis externa till os oc- +) Wiener Med, Wochenschrift. **) De Spirometer duor Dr. H. Fabius Nederlandsch Lancet, Derde Serie tweede Jaargang. Grauenhage 1852— 1853. 192 E. J. BONSDORFF cygis. Brôstkorgens omfång bestämde han med ett vanligt skräddar mätt afdeladt i centimeter, tvärs öfver hvardera bröstvårtan, vid fullkomligt hvilande respiration, och bröstkorgens utvidgning, genom ett lika beskaf- fadt mått, efter en full exspiration och derpå följande möjligast djup inspi- ration. Bröstets höjd = 2. omfång — o, utvidgning =. Skulle bröstkorgen 2 ] ho nu vara en cylinder, skulle dess innehåll vara = —— och, om nu skulle y 4x antagas, att ytan af samma cylinder öfverallt likformigt skulle utvidgas och att omkretsen således blir = o + z, så skulle innehållet blifva = hx(2 ou+ u). 4 x. Då likväl bröstkorgen icke är någon cylinder, och icke likformigt utvidgas, och ofvan meddelade formel icke för mätning af bröstets inne- håll kan användas, förändrade Fabius denna formel till en mera allmän form: ho x (4 + Bu + Cu?) = bröstets innehäll. I denna formel skulle A. B. och C. vara fasta storheter, vunna genom observationer. Derpä sökte han, med hänseende till det inflytande som åldern utöfvar på lungca- paciteten, att, efter methoden af de mindsta qvadraterne, finna en formel, med tillhjelp af hvilken man, då bröstkorgens utvidgning och omfång samt bålens höjd och persons ålder voro bekanta, kunde beräkna vitalca- paciteten, härvid stödjande sig på Hutchinsons uppgift, att vitalcapacite- ten tilltager från det 15:de till 35:te året, men derefter aftager. Resulta- tet af hans beräkning var följande formel: Coeff = 502,5 + 16,447 u + 0,367 u? — 2,47 (35 — 1) hvilken han dock, utan att förringa noggrannheten, förenklade till Coeff = 502 + 16,5 4 + 037 „2 — 2,5 (35 — |), i hvilken formel, I = åldern hos den person som skall undersökas. Emedan Fabius tillika meddelat en tabell öfver coefficienterne, ut- tryckte i tusende delar, med hvilka produkten af bälens längd och bröst- korgens omfång uttryckte i centimeter, måste multipliceras, för att finna lungornas vilalkapacitet i kubik Cm., har han visserligen förenklat beräk- ningen för det practiska ändamålet, men härmedelst har han endast lyc- kats bestämma lungcapaciteten, sådan den är i hvarje enskildt fall, som Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 193 undersökes, icke hvilken den normalt borde vara. Ty de faktorer, hvilka han lagt till grund för sin formel, äro föränderliga, således icke fasta, hvil- ket, såsom den utmärkte Professor Donders, vid ett naturforskare sam- manträde i Utrecht om våren 1853, som bevistades af mig, äfven an- märkte, utan att Professor Buys Ballot, hvilken för Fabius ut- fört samma formel, nöjagtigt kunde vederlägga de meddelade anmärk- ningarne. *) Arnold; **) hvilken väl erkänt kroppens längd såsom en vigtig faktor för bestämmandet af lungkapaciteten, fäster likväl, i likhet med Fabius, största vigten vid bröstkorgens omfäng och dess rörlighet, sasom afgifvande säkrare grunder för bestámmandet af lungkapaciteten, hvarfóre han äfven ogillar de inkast som af Donders***) háremot blifvit gjorda. Han har likväl icke rätt fattat samma inkast; ty, dà bröstkorgens omfäng och rörlighet, enligt physiologiska lagar,stà i oskiljaktigt sammanhang med lungornas omfäng, kan väl ingen neka, att icke bröstkorgens förhällande kan afgifva en mättstock för bedómandet af lungkapaciteten i hvarje enskildt fall, men i första rummet mäste man stráfva, att bestämma den normala lung- kapaciteten hos en person, för att, med ledning háraf,i enskildta fall kun- na bestämma huru mycket lägre lungkapaciteten är, än den normalt bör vara. För detta ändamål måste oföränderliga faktorer användas, såsom kroppens långd, m. m., och icke så föränderliga som bröstkorgens omfång och utvidgning, i hvilket hänseende ännu må anmärkas, att bröstkorgens utvidgning i olika delar af densamma är ganska olika. Såsom Hutchin- son antog, måste man således anse kroppslängden såsom för det närva- rande den enda tillförlitliga faktor, för bestämmande af den normala lung- kapaciteten. Väl måste medgifvas, att fall kunna förekomma der nedre extremiteternes längd, i förhållande till bålens, kan vara för stor eller för *) Prof. Buys Ballots vederläggning af Donders inkast, finnes offentliggjord i Aan- teekningen der Sectie Vergaderingen voor Natuur en Geneeskunde van het Prov. Utr. Genootskap 1854. ++) Ueber die Athmungs Grösse des Menschen. Heidelberg 1855. +++) Spirometrie uit het physiologisch en uit het pathologisch oogpunt, door F. C- Donders nederlandsch Lancet, derde Serie vijfde Jaargang Grauenhage 1855,—1856. 25 194 E. JJ. BONSDORFF liten, men dessa fall äro ganska sällan förekommande undantag, hvilka icke äro af synnerligt inflytande på resultatet. Man kunde, med anledning häraf, i likhet med Fabius, såsom faktor antaga bålens längd, men be- stämmandet af bälens längd är förenad med större svårighet än den af kroppens, en anmärkning som ännu i högre grad gäller för bestämman- det af bröstkorgens höjd, hvars användande för detta ändamål vore det naturligaste. Men för den noggranna måtningen af denna, framställa sig ännu större svårigheter, hvarföre ock Fabius, i stället för denna, bestäm- de bälens längd. "lager man härvid i betraktande att syre, hvilket utgör ett nödvändigt vilkor för materie omsättningen i kroppen, upptages från atmosferiska luften genom lungorna, och genom blodet öfverföres till alla delar af kroppen, hvarest materie omsåttning äger rum, och att lungornas utveckling fortgår i jembredd med de öfriga kroppsdelarne, har man all anledning, att a priori antaga ett bestämdt förhållande emellan bålens höjd och kroppens längd, i hvilket fall kroppslängden, med fästadt afseende à den lätthet med hvilken mätningen kan anställas, med största fördel kan begagnas såsom faktor för bestämmande af lungkapaeiteten. I likhet med hvad Hutchinson och öfrige som sysselsatt sig med dessa observationer funnit, har jag, såsom af de framdeles meddelade resultaterne synes, erfarit, att ålder och kön utöfva ett vigtigt inflytande på lungornas vitalkapacitet. Detta står äfven i närmaste förhållande till lungornas utveckling i en tidigare ålder och omfång hos olika kön, som ofvanföre pag. 183 blifvit framstäld. Säsom bekant tilltaga lungorna, i vigt och omfång samt kubikinnehåll, ganska raskt från den tid de begynna funktionera efter födelsen, så att de, först vid pubertets perioden, uppnå kulmination för sin utveckling. Häraf kan man redan a priori antaga, att lungkapaciteten under denna ålder icke är sa constant, som under manna- äldern, och att densamma stiger för hvarje år om ock, såsom de meddela- de tabellerna öfver ålderns inflytande närmare utvisa, några afvikelser fö- rekomma, hvilka bero på en i dessa fall minskad eller stegrad utveck- lings process. Då Hutchinson antagit, att lungkapaciteten tilltager till 35 års ålder och sedermera aftager, torde, med ledning af de resultater jag Vunnit, denna tid kunna hos oss utsträckas till 40 a 45 års ålder, dà lungkapaciteten synes begynna aftaga, ett aftagande, som väl torde Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 195 nójaktigt fórklaras derigenom att, vil denna älder, en del af de säkallade septa i de finaste lungloberna (infundibula) atrophieras. Härigenom upp- står ett, senilt emphysem, hvilket utgör den såkallade lungatrophien. Då, genom en sädan atrophi, de elastiska elementerne i lungorna betydligt fór- minskas, är det klart, att luften icke heller vid respiration så fullständigt kan intränga och utdrifvas, såsom under medelåldern, då en sådan, för- minskning at den elastiska väfnaden icke äger rum. Ofvanlöre pag. 183 har blifvit anmärkt, att såväl lungornas dimensioner som absoluta vigt hos qvinuan, betydligt understiga mannens. Af detta förhållande, som blifvit konstateradt af Huschke och Krause, kan man draga den slut- sats, att lungkapaciteten hos qvinnan måste vara betydligt lägre án hos mannen, en slutsats, som, genom de vunna resultaterna för bestämmande af lungkapaciteten hos qvinnan, vunnit fullkomlig bekráftelse. Beträffande åter kroppsvigtens inflytande pa lungkapaciteten, har jag, i likhet med Arnold”) funnit densamma af underordnad betydelse; men anser mig äfven härvid böra anmärka, att jag icke varit i tillfälle att anställa experimenter med ovanligt feta personer vid den ålder, då lung- kapaciteten är mera constant. Väl hafva Albers och Fabius funnit, att en ökad muskelkraft utöfyar eit vigtigt stegrande inflytande på lungkapaciteten. Med leduing af mina anställda experimenter, kan jag alldeles icke häruti instämma, dä jag funnit densamma utöfva intet inflytande på lungkapaciteten, Det skul- le väl synas, såsom skulle musklernas starkare utveckling medföra en raskare inspiration, och i följd deraf äfven, vid respirations musklernes verkan, en ökad lungkapacitetet, men erfarenheten har visat ett annat för- hållande. Såsom jag redan i min redogörelse för resultaterne vid vatten- kur-anstalten i Åbo år 1857, tryckt i 7:de bandet af Finska Läkare-Säll- skapets handlingar, meddelat, utgjorde hos en person 32 år gammal, af 170 centimeter kroppslängd, och 186 +4 kroppsvigt, lungkapaciteten d. 19. Juni 4,433 Kub. c:m. d. 21. Juli, efter slutad merkurkur, kroppsvigten 1591 4, lungkapaciteten 4,642 kub c: m. Hos en annan af 42 års ålder, 177 cent. m. kropps längd, 1734 8 vigt, var lungkapaciteten den 19 Juni *) Die Athmungs-Grósse d, Mensch. Heidelberg 1855. 196 E. J. BONSDORFF 4108. kub. c:m., d. 2 Augusti, efter slutad merkurialkur, kropps vigten 1441 q, lungkapaciteten 4,433 kub. c:m. Hos en tredje, af 28 års äl- der, 169 c:m. kroppslängd och 15615 ® kroppsvigt utgjorde lungkapaci- teten d. 8 Juli 3808 kub. c:m. d. 30 Juli, dà han slutade merkurialkuren, var kroppsvigten 140 ® och lungkapaciteten 3900 kub. c:m. Hos en fjerde af 30 års ålder, 171 centimeters kroppslängd, 1443 @ kroppsvigt, befanns lungkapaciteten d. 22 Juli 3825 kub. c:m. d. 24 Juli, dà han upphörde med merkurialkuren, var kroppsvigten 131-%, & och Inngkapaciteten 4167 kub. c:m. Dessa resultater, hvilka äfven blifvit bekräftade under de föl- jande åren, under hvilka jag handhaft låkare vården vid vattenkuranstal- ten i Åbo, visa således, icke allenast att kroppsvigten icke utófvar ett väsent- ligt inflytande på lungkapaciteten, utan äfven att musklernas atrophiska tillstånd icke allenast icke minskar lungkapaciteten, utan att denna tvärtom är ökad, så att jag anser mig hafva full rätt, att icke allenast betvifla, utan äfven bestrida uppgiften af Albers och Fabius i deita hänseende. Vid de experimenter jag anställt, till ett antal af omkr. 4000, har jag föredragit den stående stöllningen hos den experimenterande, eme- dan, såsom äfven Hutchinson funnit, inspiration kan verkställas fullstån- digare och, i sammanhang härmed, en större qvantitet luft bläsas ut vid exspiration, likasom jag iakttagit, att den, med hvilken experimentet anställts, icke burit en trångt åtsittande beklädnad, hvarigenom bröstkor- gens rörlighet skulle förminskats. Ehuru Fabius ogillar det råd som blifvit gifvet af Phoebus, att, då experimentet anställes, af 3 tal taga medium, emedan han ansett sig böra begagna endast det högsta talet, har jag, af 3 vunna tal vid expe- rimentet, tagit medeltalet och deraf beräknat lungkapaciteten för hvarje cen- timeter al kroppens längd, såsom synes af de meddelade tabellerna. Härvid har jäg likväl förfarit sålunda, att jag, af de vunna talen, tagit de tre högsta, med iakttagande deraf att differensen emellan dessa fått utgöra högst 100 kub. e:m. För erhållande af dessa tal, har det stundom varit nödigt att låta, den med hvilken experimentet anställes, blåsa 4, 6 a 8 gångor, intill dess jag vunnit två tal, nära öfverensstämmande med det högsta erhållna värdet. Härvid inträffar, att, i de flesta fall, det tal som vinnes vid första försöket, sällan kan användas, i anseende till den expe- Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 197 rimenterandes oskicklighet vid försökets anställande. Af största vigt vid dessa experimenter, är tillsyn deröfver, att den experimenterande gör en sa fullständig inspiration som möjligt, så att första refbenet jemte nyckel- benet höjes, så länge ännu munnen är Öppen, tager munstycket emellan läpparna och derefter gör en så fullständig exspiration som möjligt. Slutas läpparne efter fullständig inspiration, förrän munstycket sättes emellan läp- parne, hvilket ofta inträffat vid de försök jag anställt, visar resultatet lä- gre lungkapacitet än verkliga förhållandet är, emedan, vid låpparnes till- slutande efter en djup inspiration, luft ofrivilligt uttränger genom näsan. Ännu anser jag mig böra anmärka, att man icke bör låta den med hvilken försöket anställes, sedan han gjort en fullständig inspiration böja kroppen framåt, förr än han tagit munstycket mellan låpparne, emedan, vid den sammandragning som då inträffar i bukmusklerna, en del luft ofrivil- ligt tränger ut genom både mun och näsa. Detta är af största vigt att iakttaga vid dessa experimenter hvilka, då de anställas med den obildade menniskoklassen, fordra hög grad af tå- lamod, likasom vigtigt är, att den, med hvilken experimentet anställes, för hvarje gång han blåser i instrumentet, är uthvilad efter sista försöket. Är han icke uthvilad efter det sist anställda försöket, gifver detta sig snart tillkänna genom en lungkapacitet, hvilken med 200 à 300 kub. c:m. un- derstiger det högsta vunna talet. Vid sådant förhållande kan den af Al- bers^) gjorda anmärkningen emot det tredje försöket, att det härvid vun- na talet utfaller lägre, i anseende till den experimenterandes trötthet efter de förut anställda försöken, icke finna någon tillämpning. Enligt hvad erfarenheten visat mig, beror resultatets rigtighet. helt och hållet på nog- grant iakttagande af dessa, till utseende ganska ringa, omständigheter, då experimentet anställes. Öfverflödigt år att anmärka, det uppmärksamhet bör fästas dervid, att den experimenierande, då han blåser i instrumentet, icke släpper ut luft genom näsan, hvilket dock sållan vid mina försök fö- rekommit, men så mycket oftare läpparnes tillslutande efter verkställd in- spiration, förr än spirometer munstycket blifvit fattadt mellan låpparne. Utfóres experimentet rätt, vinnes för hvarje försök fullkomligt öfverens- +) Wiener Medicinische Wochenschrift. 198 E. J. BONSDORFF stämmande eller åtminstone ganska litet afvikande resultat, ett förhållande, som finner en ganska naturlig förklaring deri, att lungblásorne kunna ut- vidgas till ett maximum, icke derutöfver, utgörande 5 ell. 6 ggr. lung- bläsornes sammanfallna tillstånd. Mer eller mindre fullständig utvidgning af desamma under detta maximum, är orsaken till de ganska varierande resultater, som vinnas vid särskilda experimenter, då desamma icke an- ställas, med iakttagande af de nödvändiga villkoren för experimentets full- ständighet. Af intresse vore visserligen att kunna med säkerhet bestämma qvantiteten af den luft, som, vid vanlig lugn respiration, in- och utandas d. ä. den af Hutchiuson så kallade respirations luften. Men detta är, så enkelt det skulle synas vara, förenadt med svårigheter, som förekomma mig i allmänhet oöfvervinnerliga, om det kommer an på, att söka bestäm- ma qvantiteten af denna luft hos personer, som icke innehafva någon medicinsk eller physiologisk kunskap. Till och med der denna anmärk- ning icke äger rum, är det förenadt med stora svårigheter, såsom jag er- farit vid försök, hvilka jag i detta hänseende anställt med mig sjelf. Detta förklaras lått genom den förändring som respiration erfar, då uppmårk- samheten fästas vid densamma. Genom 6fning har jag likväl, med tem- melig noggrannhet, kunnat hos mig bestämma den vanliga respirations luften sålunda, att den luft, som af mig inandas vid lugn respiration, ut- gör 700—750 Kub. centim., den som åter utandas, 800—850. Den gvar- hållna luften kan deremot lätt bestämmas, och utgör hos mig 1500 Kub. cent. m. fyllnads luften deremot 1700—1750 kub. c. m. Hos mig utgör, vid 167 centimeters kroppslängd, Lungkapaciteten 4000 kub. cent., Lungkapa- citeten = qvarhållne luften + Fyllnads luften + den luft som vid lugn re- spiration utandas, således, 4000 = 1500 + 1700 + 800. Spirometerns vigt och värde, för det ändamål hvarföre den af Hutchinson blifvit uppfunnen, bör icke mera dragas i tvifvelsmål, och, med fästadt afseende å de bestämda physiska och physiologiska lagar, på hvilka dess construction och användning hvilar, kan jag icke undertrycka min förvåning deröfver, att densamma icke funnit en mera utbredd an- vändning i praktiken, vare sig för lungsjukdomarnes, särdeles tuberklernes, Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 199 diagnostik eller för bestämmandet af en persons hälsa för lifs assurans, militairtjenst m m. Schneevogt *) har med skäl förordat densammas stora nytta och anvánbarhet i detta hänseende. I sådana fall der Stetho- skopet förnekar sin tjenst, gifver spirometern, om experimentet med den- samma rätt anställes, ett afgörande utslag, i synnerhet dà det gäller lung- tuberkulos vid dess första stadium; ty redan i detta medföra tuberklerne, säsom jag i annan afhandling skall visa, en fórminskning af lungkapacite- ten med 500 å 600 kub. c. m. och derutöfver, då densamma äfven vid en utbredd lungkatarrh, icke mer än med 100—150 kub. c. m,, oftast allde- les icke, understiger den normala lungkapaciteten. Då jag i denna afhandling bemödat mig, att, genom experimenter, bestämma den normala lungkapaciteten hos Finnar, och det inflytande som kön, ålder och olika sysselsättning utöfva på densamma, har jag varit an- gelägen om att, för de experimenter, som blifvit lagde till grund för denna afhandling, begagna endast erkändt friska individer, Särskild står jag i förbindelse hos nuvarande Kommendören för Lifgardets Finska Skarpskytte Bataillon, Flygel Adjutanten hos Hans Majestät Kejsaren, Öfversten och Riddaren Friherre E. v. Willebrand, hvilken benäget beredt mig till- fälle att pröfva lungkapaciteten hos hela den under hans befäl stående Ba- taillon, hvarigenom ett rikt tillfälle till observationer blifvit mig förunnadt. Ytterligare har detta tillfälle blifvit befordradt genom ofvannåmnde Bataillons Kommendörs förordnande, att alla, hvilka såsom rekryter värfvas till Ba- taillon, förr än de af honom kunna antagas, skola hafva genom mig fått deras lungkapacitet bestämd. Resultatet af denna bestämning har äfven blifvit lagd till grund för den vårfdes antagande i tjenst, så att, om ut- slaget af experimentet utfallit sålunda, att den beståmda lungkapaciteten varit lågre än medeltalet af den funna lungkapacieten inom Bataillon, den värfde icke blifvit af Bataillons chefen gillad. Om detta förhållande på ena sidan är ett uttryck af Friherre von Willebrands förtroende till lungkapacitetens bestämmande medelst Spirometern, bär det å andra sidan *) De practische diagnostische Waarde van den Spirometer, door G. E, Voorlhem Schneevogt. Nederlaudsch Lancet derde Serie, derde Jaargang. Gravenhage 1853— 1854. 200 E. J. BONSDORFF otvetydigt vittnesbörd om den uppmärksamma vård och omsorg som af Bataillons Kommendören egnas den Bataillon, hvilken blifvit honom an- förtrodd. Friherre von Willebrand är utan tvifvel den förste och en- de Bataillons chef i det stora Ryska Riket, som sålunda praktiskt tillåm- pat de resultater, som vunnits genom den af Hutchinson uppfunna Spi- rometern, en tillämpning, som vil i framtiden skall visa de fördelagti- gaste resultater, genom minskadt antal sjuka under året; ty, dà jag flere år varit anställd säsom läkare vid samma Bataillon, känner jag väl, att de, hvilka besväras af tuberkler i lungorne, flere gänger under äret intagas på Lazarettet och sålunda öka sjuknummern, utan attde, under den tid de äro fränvarande frän lazarettet, kunna fullgóra tjeustens fordringar. Äfven genom Kommendören för Finska Sjó-Equipaget Kapten af 1:a Rangen och Riddaren Scheele har jag erhållit tillfälle att pröfva lungkapaciteten hos en del af Finska Sjó-Equipaget, ehuru dessa áro i förhållande fà, dock sa många att medeltalet af desamma med tillräcklig säkerhet kunnat bestämmas. För jemförelsens skuld har jag, genom Chefens för 22:dra Infanteri Divisionen Herr General Löjtnanten och Riddaren von W'endts väl- vilja, blifvit satt i tillfälle att bestämma lungkapaciteten hos den 5:te och 9:de i Finland förlagde Ryska Linje Bataillon, hvarför jag äfven hos des- sa Batailloners Kommendörer Herr Öfverste Lieutenanten och Riddaren Klingstedt samt Herr Öfverste Lieutenanten och Riddaren de la Motte aflägger min ödmjuka tacksägelse, för den synnerliga välvilja med hvilken de uppfyllt Divisions-Chefens i detta afseende yttrade önskan. Vidare har jag varit i tillfälle att undersöka lungkapaciteten hos ett antal Studerande, men endast ett mindre antal handtverkare i Helsingfors, såsom de meddelade tabellerne närmare utvisa, samt ständspersoner af hvardera könet af olika klasser, hvilka under min vistelse vid vattenkur- anstalten i Åbo, anlitat mig såsom läkare. För att utreda ålderns infly- tende på lungkapaciteten, har det varit af synnerlig vigt, att tillfälle blifvit mig beredt, att beståmma lungkapaciteten hos dem hvilka tillhöra härva- rande fruntimmersskola, Lyceum och Realskola. Härigenom har jag varit Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 201 i tillfälle, att anställa ett icke obetydligt antal experimenter, och, dà dessa alla blifvit med behórig noggranuhet verkställde, tror jag mig kunna fram- ställa desamma, sådana de finnes i de meddelade tabellerne såsom säkra och pålitliga. Då jag i det följande meddelar tabeller öfver de verkställde expe- rimenterne, anser jag mig böra begynna med militairen, då jag af dessa har ett så stort antal observationer, att medel lungkapaciteten hos dessa med full säkerhet kan bestämmas. 26 202 E. J. BONSDORFF Lifgardets Finska Skarpskytie Bataillon. | | | | Berüknad | | | | Lung-ka- | | E pacitet, à HI Kropps- 1 AS i | 1c. m. Hi ppm i | Vigt. | 3 | längd. | Spirómeter försök. | Medeltal. | kropps- | | | ancd. KOMPANI. | | | | Bee | | | Underbefäl. | | | | | | Weckman 167 |24 | 169 | 3800 | 3800 | 3850 | 3817 | 22,58 Nyman 174 124 | 172 | 4675 | 4675 | 4675 | 4675 | 27,18 Järn 178 , 28 172 | 4275 | 4325 | 4300 | 4300 | 25,00 Jacovleff 165 |40 | 175 | 4200 | 4200 | 4250 | 4217 | 24,09 v. Heideman 155 25 | 175 | 4350 | 4350 | 4350 | 4350 | 24,85 Cederqvist 12 194 |27 | 176 | 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 23,29 Gortschakoff 166 40 177 | 4200 | 4250 | 4200 | 4217 | 23,88 Buchert 161 28 177 | 4050 ' 4050 | 4050 4050 | 22,88 Saxell 161 23 | 178 | 4150 | 4100 | 4125 4125 | 23,17 Elers 184 21 179 | 4250 4200 | 4250 4233 | 23,65 Emiljanoff 160 28 | 180 | 4100 4100 | 4150 | 4117 | 22,87 Wildh, Fältväbel | 209 30 ' 181 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 ' 22,09 Medeltal af 12 fall 173 28,| 175,9! — | | — | 23,79 Skarpskyttar. | | | | N:o | | p = Are | A 27 Dolk 162 ! 170 27, 164 | 4500 | 4425 | 4475 | 4467 1,23 Ivanoff 119 | 196 25 » 4350 4400 | 4350 | 4367 | 26,02 Medeltal af 3 fall | 1786 |20| 101 | -- | | — nm Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 203 N:o Elg 30 | 148 |21| 165 | 3600 | 3650 | 3600 | 3617 | 21,92 Davidsson 75 164 ! 35 » 4525 | 4500 , 4500 ! 4508 ! 27,32 Söder 85 | 170 | 28, » | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 26,06 Medeltal af 3 fall. | 161 128] » FR m ys. — | 2540 N:o | Tarf 118 | 118 |25 | 166 | 3775 | 3750 | 3750 | 3758 | 22,63 Brandt | 163 | 25 » 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 25,80 Medeltal af 2 fall | 141 |25| 166 | — zt — odd N:o | | | Tiik 4 | 169 | 31 | 167 | 4200 | 4100 | 4200 | 4167 | 24,94 Silfvander 197 173 | 29 » 3900 | 4000 | 3950 | 3950 | 23,65 Nick | 157 |ı8| » | 3800 | 3850 | 3800 | 3817 | 29,85 Blom 153 | 153 | 29 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,95 Ekbalm 6| 160|35| » | 3775 | 3800 | 3800 | 3792 | 99,70 Khu 172 | 162 | 28 » 4550 | 4000 | 4600 | 4583 | 97,44 Medeltal af 6 fall | 162 |28,3, 167 — — — | — 24,25 | | N:o | | Roth 14 | 168 |27 | 168 | 4050 | 4000 | 4000 | 4017 | 23,91 Levask 19 | 176.|924 » 4200 | 4200 | 4250 | 4217 | 25,10 Ladd 28 166 | 34 » 4600 ı 4600 | 4600 4600 | 27,38 Löf 82 \.. 167 | 32 » 4450 | 4400 | 4450 | 4433 | 26,38 Karho 120 | 174 | 24 » 4800 | 4725 | 4800 | 4775 | 28,42 Snygg 122.1 — $29 | 24 » 4050 | 4000 | 4050 4033 | 24,00 Johansson 139 | 185 | 28 » 4000 | 4000 | 4050 | 4017 | 23,93 Grönlund 148 161 les » 4350 | 4300 | 4400 | 4350 | 25,89 „Medeltal af 8 fall | 172 27,9 168° ' 95,63 204 E. J. BONSDORFF N:o | | | | Lindström 53 | 160 127 | 169 | 3900 | 3925 | 3000 | 3908 | 23,12 Pitkå = 60 | 185 | 31 » | 4850 | 4800 | 4800 | 4817 | 28,50 Pärni 74 | 172 | 96 > | 4150 | 4200 | 4200 | 4183 | 24,73 Lind 86 | 182 | 21 » | 4500 | 4550 | 4500 | 4517 | 26,72 Grund 101 | 167 | 30] >» | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,66 Silenius 138 ı 174 | 26 | » 4200 | 4175 | 4150 | 4175 | 24,70 Grönlund 141 1711033 | » | 4550 | 4500 | 4500 | 4517 | 26,72 Rask 151 | 188 | 29 | » | 4700 | 4700 | 4750 | 4717 | 27,91 Häggblom 155 | 180 | 29 » | 4150 | 4150 | 4150 | 4150 | 24,55 Carlsson 165 | 160 | 27 » 4300 | 4300 | 4400 | 4333 | 25,63 Sonn 190 | 167 | 24 » 4325 | 4350 | 4350 | 4342 | 25,68 Rönn 200 | 173 | 25 » | 4500 | 4550 | 4525 4525 | 26,77 Medeltal af 12 fall | 173 26,5 169 | — Belin die mie: M Sarin 66 177 |27 ! 170 3950 | 4000 | 3975 | 3975 | 23,38 Dep 84 | 469 |30| » | 4450 | 4500 | 4500 | 4483 | 26,37 Antell 87 | 160 26! » | 4400 | 4300 | 4400 | 4367 | 25,68 Jacobsson — 108 | 215 j22| » | 4700 | 4650 | 4700 | 4683 | 27,66 Färdig 134 168 | 20 » | 3800 | 3850 3825 | 3825 22,50 Uhr 146 169 | 31 ^ 4375 | 4350 | 4325 | 4350 | 25,82 Carlsson 136 156 | 29 » 3875 | 3900 | 3875 | 3892 | 22,89 Nessling 181 | 182 | 40 » 4250 | 4225 | 4300 | 4258 | 25,94 Kuhr 204 167 | 25 » 4500 4325 4500 4508 26,57 | Medeltal af Lu 174 Pre 170 | — Grönlund Aho Pontus Tilen Pöijlin Hall On Kant Grôn Kiver Kast 36 44 48 49 70 78 140 166 167 185 Medeltal af 11 fall Plym Söderman Lindholm Dahl From Nej Späng Hytt Tapper Hagel Óhrn Porthan Wilck N:o 17 97 79 80 91 102 109 124 127 130 145 160 188 Medeltal af 13 fall | Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. MOS NS HR D & RSK — ne [e] C1 YES EV SN EE 6 6 v - Le] | = à EN N NN Le) MURS UE Re dy Cw à 27 | 00s 27,2] 172 205 206 E. J. BONSDORFF N:o | | Ryppä 18 170 |,25 173 | 4600 | 4550 | 4500 | 4550 igt 22 189 | 22 » 4500 | 4500 | 4500 | 4500 Cederqvist 33 187 |31 » 4800 | 4700 | 4700 | 4733 Kruth 88 196 | 29 » 4600 | 4600 | 4550 | 4583 Udd 95 | 178 | 29 » 4500 ' 4475 | 4500 | 4492 Stráng 97 180 25 | » 4200 | 4150 | 4150 | 4167 Narr 104 | 163 | 32 » 4400 | 4400 | 4400 | 4400 Blom 123 175097. | » 4250 | 4300 | 4300 ! 4283 Stark 126 181192 » 4100 | 4100 | 4100 ! 4100 Kanon 143 | 173 |30 » 4300 , 4250 | 4300 | 4283 Koschileff 161 | 174 | 21 » 4050 | 4100 | 4100 | 4083 Fix 173 185 | 26 » 4500 | 4500 | 4500 | 4500 Hägg 174 173 | 29 » 4600 | 4600 | 4700 | 4633 Lünn 178 169 | 27 » 4400 | 4450 | 4425 | 4425 Iümon 186 190 | 29 » 4950 | 5000 | 5000 | 4983 Medeltal af 15 fall | 179» 28,3, 154792,298,3| 173 | :— BER — — N:o | | Savenius 2 | 179 |29| 174 | 4500 | 4500 | 4500 | 4500 Husar 10 169 |31 » 4850 | 4900 | 4900 | 4833 Nyman 1477) "1722000 » 4325 | 4325 | 4300 | 4317 Björklund 43 169 | 22 » 4300 | 4350 4325 4325 Mälin 46 195 | 25 » 4600 4600 | 4600 | 4600 TApper 47 | 188 1291 6 | 4700 | 4650 | 4700 | 4083 Pass 111 181 | 21 » 4900 ' 5000 | 5000 | 4967 Syhl 116 170 iy » 4125 | 4150 ! 4100 | 4125 Färd 121 | 182 |29]| >» 3800 ! 3850 | 3800 | 3817 Ladd 169 182 | 31 » 4325 | 4300 | 4300 | 4308 Jade 176 | 474 |31| ^» | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 Kajan 189 | 180 |24| » | 5400 | 5450 | 5450 | 5433 Dahlman 209-17 489 [254 7 non | 2 Medeltal af 13 fall | 179 126,61 ONE LUE = NN E isi. N:o Knall 27 Kolf 135 Pihl 142 Rahm 177 Tul 184 Pistol 192 Medeltal af 6 fall N:o Fast 4 Danielsson 31 | Hjort 38 Rük 54 Tall 58 | Kask 67 | Skjöld 76 Tellander 117 | Nesten 133 Litzel! 149 | Berg 152 | Pyll 159 Lund 175 | Här 191 | 175 |23| Medeltal af 14 fall | 180 |284| N:o Stör 59 Wikman 61 Tall 72 Niss. 100 Fagerström 129 Sten 132 | Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 196 190 174 184 188 | 182 186 | 192 175 122 185 188 177 | 196 192 172 175 | 152 172. 196 175 180 174 182 208 183 168 192 NM (ee) 175 res 4350 4900 4525 4700 4000 5000 | | 4000 4367 4883 4525 4667 3992 5067 | | | 207 22,19 26,18 27,85 25,90 26,00 27,19 25,88 24,95 25,14 23,53 23,29 26,51 24,00 28,31 25,80 27,65 23,48 22,73 25,31 23,43 29,54 25,26 24,67 27,58 25,56 | 25,80 22,55 28,63 208 N:o Roos 154 Wahlberg 170 Medeltal af 8 fall N:o Ström 3 Eng 20 Kula 25 Syhr 32 Reuter 39 Sohl 42 G66k 64 Nöjd 73 Hinck 77 Carlsson 93 Snäll 98 Lindstedt 106 Malm 107 Andila 115 Kar 157 Djerf 193 Medeltal af 16 fall N:o Tapper 15 Randala 16 Lindholm 90 Salo 99 Mandell 128 Degerholm 144 Havari 171 171 187 197 196 190 197 E. J. BONSDORFF * SEVEN Eee ER GES COS ET En ES nn RS ERS t 1 4400 | 4450 4900 | 4950 | 4050 | 4000 4100 | 4100 4600 | 4700 4100 | 4100 4500 | 4450 4400 | 4350 5100 | 5150 4200 | 4200 4250 | 4200 4050 | 4100 4900 | 4925 4500 | 4500 4800 | 4700 4200 | 4200 4750 | 4750 4900 | 4900 4175 | 4100 4000 | 4000 4875 | 4800 5400 | 5400 3950 | 3900 5100 | 5100 4475 4900 4442 4917 | 25,09 27,78 25,96 22,62 22,83 26,02 23,12 25,09 24,48 28,98 23,03 23,69 22,75 27,62 25,28 26,59 23,51 24,17 27,53 24,83 23,08 22,34 26,95 30,26 22,07 28,49 26,81 Lungornas vilalkapacitet hos Finnar. 209 N:o | | Rask 179 | 189 | 21] 179 | 4600 | 4650 | 4650 | 4633 | 25,88 Blomgvist 180 | 174 | 25 » 4150 | 4200 | 4150 | 4167 | 23,27 Medeltal af 9 fall | 175 ja i = = = — | 25,46 N:o | | Närhi 11, 208 |32 | 180 | 5075 | 5100 | 5075 | 5083 | 28,23 Prins 50 193 | 20 » 4900 | 4900 | 4900 ! 4900 27,92 Taffs 103 | 185 |24| » | 4800 | 4825 | 4850 | 4825 | 26,80 Skytt 187 | 198 |35| » | 4500 | 4550 | 4600 | 4550 | 27,97 Lax 196 | 196 | 30 » 4950 | 4250 | 4200 | 4233 | 23,51 Ahlfors 203 | 183 | 26 AEN 4375 | 4375 | 4375 | 4375 | 24,30 Medeltal af 6 fall | 194 .197,8| | — — — — | 26,22 N:o | Asp 2| 202 | 31 181 | 5000 | 5050 | 5000 | 5017 | 27,71 Niska 7 | |19| » | 4700 | 4700 | 4700 | 4700 | 25,96 Stolt ‘23 | 202 | 26 « | 4700 | 4650 | 4700 | 4683 | 25,87 Kamp 34! 208 | 47, » | 5100 | 5150 | 5100 | 5117 | 28,26 Hill 45 | 493 ,22| » | 4650 | 4650 | 4600 | 4633 | 25,59 Elg 55 | 219 134| >» | 4900 ' 4875 | 4850 | 4875 | 26,38 Flinckman 137 198 | 35 » | 4500 | 4450 | 4450 | 4467 | 24,67 Arvidsson 156 | 201 a » 4950 | 4900 | 4900 | 4917 | 27,16 Matt 193 | 201 '26| » | 5100 | 5100 | 5100 | 5100 | 28,17 Hágg 194 | 194 36 | » | 4700 | 4700 | 4700 , 4700 | 25,96 Medeltal af 10 fall | 182 | 30 | Fr = BE A AS 26,57 N:o | Röös 65 | 206 |40; 182 | 4500 | 4500 | 4600 | 4533 | 24,90 Silfvander 195 | 180 | 27 | » | 4700 | 4600 | 4700 | 4666 | 25,5s Medeltal af 2 fall jg "3g 0p, — — — — | 25,24 27 210 E. J. BONSDORFF | N:o | Grönlund 105 | 178 | 19 | 183 | 4550 | 4475 | 4500 | 4508 | 24,63 Kajander 112 | 180|23| » | 4200 | 4275 | 4250 | 4242 | 23,18 Winberg 131 | 186 | 21 » | 5200 | 5150 | 5150 | 5167 | 28,23 I al | Medeltal af 3 fall | 181 | 21 | = — = me 25,35 N:o I Rauth 81 185 | 23 | 184 | 4400 | 4400 | 4500 | 4433 | 24,11 Läng 83 | 196 |24| » | 4800 | 4800 | 4800 | 4800 | 26,08 Grönroos 205 , 190 ,30| » 4400 | 4450 | 4500 | 4450 | 24,18 Medeltal af 3 fall 190 |95,7 — — | = Er 24,79 | | | N:o Johansson 1| 192 |31 | 185 | 4600 | 4600 | 4550 | 4583 | 24,77 Holm 51 | 19533] » ! 4850 | 4900 | 4900 | 4883 | 26,39 Minck 114 | 200|26| » | 5500 | 5500 | 5500 | 5500 | 29,63 Lundgren 182 | 213 |39| » | 4450 | 4500 | 4500 | 4483 | 24,3 Medeltal af 4 fall 199 jaa — — | — — 195.25 | | | | N:o | Kopp 37 | 204 25 | 187 | 5100 | 5100 | 5150 | 5117 | 28,26 Kneckt 63 | 182 ,22| » | 5300 | 5300 | 5250 | 5283 | 28,23 Medeltal af 2 fall 193 !23,5 = Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 211 Sammanställning af de funna medelvärden vid olika längd, vid 1:4 Kompani. Underbefäl. | | | Medeltal af 12 fall| 173 |282| 175,9| — | 33 |. — | 23,79 jo Skarpskyttar. Medeltal af 3 fall 170 | 2 164 f» con. --— - 25,99 » af 3 fall 161 | 28 165 — i- | == = 25,10 » af 2 fall 141 | 25 166 ir sd = Em 24,21 » af6 fall | 162 ,283| 167 | — -— | = — , 24,35 » af 8 fall 172 |27,9| 168 YN M. © — | 258 AE sia Fab |-.1730126, 0469 u do = | 2, | ania » af 9 fall 174 |27,8| 0170 | .— vs a — [| 9540 UML 01114690/197,3| 081 || ! CL 2 T: ie | 25,54 » af13 fall 178 127,2] 172 Lu "a TR ES 25,99 » af15fall | 179 |28,3: 173 | HE EI 2 4 | 25,63 xL PI fall 179 01126 6! (474 | (EL | | | — | 25,4 » af 6 fall | 186 1305| 175 | _ S SEE = | 25,88 » afi4fall | 180 |284 1766| _ *i 23 — [9596 » af 8 fall | 183 129 1 | 177 git u | d d | 25,96 > af106 fall 13S GAIA 1:178 LE A m — «| 24,83 » ag Bd 12249730. 179 1|. — à | a ali 2546 » af 6 fall 194 127, 180 RE | es | 24 » | 26,22 AR (102 aaa ter ll 1) | oda o Er » af 2 fall 193 133,5 182 | *1 " m CE | 25,24 » af 3ifall | 181 |21| 183 | |... u Ld — 1,2935 » af 3 fall | 190 125,7| 184 | _ & = ehr ». afAfal | 199 |329| 185 | _ «i = No: » af 2 fall | 193 Jos gp dez a NO % | 2894 Medeltal af 178 fall | 178 1278| 1747) — E a Ten, 212 E. J. BONSDORFF AnprA KOMPANIET, Underbefäl. Borisoff Kekoni Nyström Söderholm Nordenstreng Collin Ström Làng Nyman Thor Elers Karitzky, Fältväbel v. Schrove Albrecht Medeltal af 14 fall Skarpskyttar. N:o Roosback 17 Ferander 53 Lindqvist 90 Medeltal af 3 fall | | "Joppy Vigt. 153 |23 | 160 119 |22 | 159 E26 | 9068 — |23 | 469 151 |20 | 169 176 |— | 170 169 |46 | 170 CL oT EIE 171 |20 172 169 | 18 173 165 |29 174 177 126 174 16712 09 151. 12911 176 160,7 25,4) 169,6 | I 146 |29 | 158 148 |29 | 159 174 34 | 159 156 130,7: 158,7 Spirometer försök. Medeltal. Beräknad Lung-ka- pacitet, à Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 213 | | N:o Klang 54 | 160 j24 | 160 | 3950 | 3950 | 4000 3967 | 24,4 Res 69 | 162 30| » | 3700 | 3650 | 3650 | 3667 | 22,89 Muhr 75 159 37 » 3550 | 3650 | 3600 | 3600 | 22,50 Medeltal af 3 fall | 1 60,3 30,3 Kon = E = — | 2397 ne N:o Flags 128 | 173 |28| 161 | 3700 | 3650 | 3700 | 3683 | 22,81 Wänd 13041... 166° 124. \ 0» 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,60 Ahlroos 148 178 |29 | » | 3900 | 3850 , 3900 | 3883 | 24,11 Girs 184 | 154 » | 4000 | 3950 | 4000 | 3983 | 24,73 Bohm 203 | 160 134| » | 3550 | 3550 | 3550 | 3550 | 22,04 Medeltal af 5 fall | 160,230, 161 | — -— — — | 23,46 N:o | Spängberg dee pas 162 | 3900 | 3875 | 3850 | 3875 | 23,91 Kost ax 152 og, > 3600 | 3550 | 3550 | 3567 | 22,01 Rith 40 | 155 | 24 » 4200 | 4225 | 4250 | 4225 | 26,08 Schytz 48 | 155 | 93 » 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 23,29 Hurtig 84 | 160 |28! » | 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 25,92 Eat go | 180 |30| » | 4700 | 4650 | 4700 | 4683 | 28,90 Hjelm o8 | 162 |95| » 4200 | 4225 ' 4200 | 4208 | 25,97 Penna 117 150 | 28 » 3850 | 3850 | 3850 | 3850 , 23,76 Plym 123 | 164 3 » | 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 26,43 Blek 144 | 162 » 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 26,54 Aspholm 199 | 176 "i 4 » | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,69 Medeltal af 11 fall | 160 1283| — = TA = = 25,23 214 E. J. BONSDORFF TNI N:o | Hägg 24 | 169 | 23 | 163 | 4150 Löf 38 167 1.32 » 4000 Kanon 83 157 | 28 » 3900 Bohm 1040 1768 | 37 » 3900 Sabel 150 167 | 24 » 3700 Eld 169 | 170 |44| » | 3800 Medeltal af 6 fall | 167,7 31,3] 163 | = I N:o | Weiss 20 161 | 31 164 | 4100 Mall 91 150 | 23 » 3950 Bolund 119 175 | 20 | > 4200 Sund 145 162 | 50 » 3850 Sachanoff 161 157° | 38 » | 3800 Lönnqvist 201 | 167 |25| » | 3900 Medeltal af 6 fall | 162 |31,2| 164 | — N:o Sten 14 163 | 35 165 | 4250 Brusin 82 153 ! 20 » 3900 Pulls 105 175 | 23 » | 4050 Roos 106 168 | 22 » 4600 Carlsson 108 171 | 37 I^ Q | 4300 Sabel 111 159 | 23 » 4550 Grenfors 183 163 | 23 » 4500 Forsell 198 167 | 34 » 4150 Medeltal af 8 fall 164,9|27,1| 165 — 4142 3958 3908 3900 3700 3808 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 215 N:o | | | Jeviei 6 ' 178 |29 | 166 | 4150 | 4150 | 4150 | 4150 | 25,00 Lustig 19 | 160 |27] , 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 26,50 Kotoff 22 | 173 30 | » 4100 | 4050 | 4000 | 4050 | 24,39 Rapp 47 | 161 [341 » | 4100 | 4100 | 4000 | 4066 | 24,49 Brink 65 | 177 Hd » 5025 | 5000 | 5000 | 5008 | 30,16 Horn 76 169 | 30 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,09 Ax . 79 | 158 | 2| > | 3975 | 4095 | 4025 | 4008 | 24,14 Sohl 93 | 172 |33| » | 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 23,99 Hjort 95 | 165 | 24 » 4100 | 4150 | 4100 | 4117 | 24,80 Stör 10702109 532 » 3900 | 3900 | 3900 | 3900 | 23,49 Dahla 143 7| 7174 93 » 5000 | 5100 | 5050 | 9050 | 30,42 Löf 156 | 173 | 22 » | 4750 | 4800 | 4800 | 4783 | 28,81 Mink 157 165 | 22 » 4075 | 4100 | 14100 | 4092 | 24,04 Udd 168 | 180 #31 |: "31-1. 3960 | 3900 | 3900 | 3900 | 23,19 Bajonett 194 160 | 35 » 4175 | 4200 | 4200 | 4192 | 25,25 Medeltal af 15 fall | 175,6 28,5| 166 = | = | == | = 25,54 | | N:o | | | Lindholm 8| 181 |25| 167 | 4825 | 4850 | 4850 | 4842 | 28,99 Söderholm 7 179 | 22 » 4450 | 4450 | 4450 | 4450 | 26,64 Dansk 34 |..499 (94! » 4450 | 4450 | 4450 | 4450 | 26,64 Tunn 36 Nackt nM. um 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,65 Rahm 37 bi A71 [34 » 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,64, Grundfelt AT 344 39-1 ES | 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,65 Harf 45515422 738 » 4300 | 4300 , 4300 | 4300 | 25,74 Borg 46 | 156 |30| » | 4000 | 4000 | 4050 | 4017 | 24,05 Lönn 58 «170 |28| » 4200 | 4150 | 4125 | 4158 | 24,89 Arf 68 | 156 |28] » .' 4150 ! 4200 | 4200 | 4183 | 25,04 E. J. BONSDORFF 216 N:o | Rein 73 173 | 25 Kais 74 165 | 38 Binder 81 17981157 Forselius 103 169 | 20 Hemmiug 121 175 |33 Hamn 124 179 | 34 Fast 125 169 | 29 Nyman 160 145 | 25 Sallan 163 161 | 24 Löf 165 178 | 20 Lund 170 „177 121 Klinga 171 | 184 | 26 Bolig 173 (0-107. 129 | Rik 185 175 | 28 Törnroos 202 183 | 20 Medeltal af 25 fall | 170 27,5 N:o | Algren 12 169 | 21 Ramlin 18 197 | 33 Grahn 380 171.123 Làngstróm 61 | 189 | 30 Dahl 66 185 | 26 Rein 122 180 | 20 Frisk 154 | 172 24 | Heik 181 188 | 25 Medeltal af 8 fall | 181,4 25,2 N:o Stöd 4 173 | 26 Blanck 13 175 |927 | 3950 | 3975 4125 | 4150 4400 | 4350 4250 | 4225 4500 | 4450 4300 | 4275 4750 | 4750 4150 | 4150 4825 | 4875 4700 | 4700 4150 | 4200 4250 | 4300 4675 | 4625 4500 | 4500 4150 | 4150 4200 | 4150 3900 | 3900 3950 | 4000 4400 | 4400 4300 | 4250 3900 | 3900 5000 | 5000 4500 | 4525 4100 | 4100 4525 | 4575 3950 4150 4375 3958 4142 4375 4225 4483 4283 4750 4150 4850 4700 4183 4283 4633 4500 4150 4108 4558 23,70 24,80 26,19 25,29 27,44 25,64 28,40 24,85 29,04 28,14 25,04 25,64 27,74 26,94 24,85 25,81 24,85 23,20 23,70 26,29 25,49 23,21 29,76 26,93 25,43 24,30 26,91 Pahl Sand Helin Fager Mast Granath Helenius Fullt Renman Smedman Slang Strand Holmberg Hull N:o ° 31 50 96 71 A7 80 87 88 101 127 141 146 151 196 Medeltal af 16 fall Óhman Hed Matt Kraft Kocko Lans Jacobsson Michelsson Skytt Henricsson Törn Wahlroos Rak N:o 67 112 115 131 135 139 147 159 167 174 176 180 195 Medeltal af 13 fall 147 | 23 198 | 32 168 | 25 170. | 21 161 125 166 H 179 135, 186 | 39 189 | 25 160 | 23 158 | 19 154 | 25 173 | 34 | 183 | 20 "171 52/27, 7 I 170 | 19 178 |21 170 | 19 182 |37 177 199 164 | 30 188 | 22 170 | 21 179 | 22 170 | 26 173 | 24 182 | 25 181 | 31 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 217 169 | 4600 | 4550 | 4600 | 4583 | 27,11 » | 3975 | 4000 | 4000 | 3992 | 23,62 » | 4675 | 4650 | 4650 | 4658 | 27,56 » | 4050 | 4000 | 4000 | 4017 | 23,76 » | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,66 » 4450 | 4425 | 4450 | 4442 | 25,69 » | 4300 | 4250 | 4350 | 4300 | 25,44 » | 3850 | 3900 | 3900 | 3883 | 22,97 » | 3900 | 3950 | 3925 | 3925 | 23,22 » | 4750 | 4800 | 4800 | 4783 | 28,30 » 4350 | 4400 | 4400 | 4383 | 25,3 » | 4200 | 4150 | 4200 | 4183 | 24,75 > | 3900 | 3900 | 3950 | 3917 | 23,7 e 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 25,44 12/27,| 169 | — "Wi Uu Fi 25,11 170 | 4000 | 4050 | 4025 | 4025 | 23,67 » | 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,5 > | 4100 | 4125 | 4100 | 4108 | 24,16 > | 4100 | 4050 | 4100 | 4083 | 24,01 > | 4650 | 4700 | 4700 | 4683 | 27,54 » | 3800 | 3800 | 3850 | 3817 | 22,45 » | 4300 | 4250 | 4275 | 4275 | 2544 s | 3950 | 4000 | 3975 | 3975 | 23,38 » | 3900 | 3950 | 4000 | 3950 | 23,3 » 4200 | 4250 | 4250 | 4233 | 24,90 » | 4050 | 4100 | 4100 | 4083 | 24,01 » | 4100 | 4125 | 4125 | 4117 | 24,21 | » | 3975 | 4000 | 4000 | 3992 | 23,48 170. | — de _ — | 2408 175,2 |24,5| 218 Lustig Eklund Algren Ahl Tappto Kajander Lundell Pihl Gröndahl Dragon Ericsson 118 126 129 153 186 200 205 Medeltal af 11 fall Storm Botell Pik Pettersson Stróm Blomqvist Stor Olkan Spjut Storm N:o 1 5 16 44 59 94 114 132 152 175 Medeltal af 10 fall Randell Öhberg Lind N:o 28 42 172 | | 1783 23,4 172 E. J. BONSDORFF — 172 ee A EISEN FIT jd Jer D 4000 4450 4600 4100 4200 3900 4750 4925 3950 5650 3950 N:o Bock 100 Pasto 182 Lindroos 187 Gyll 191 Husko 197 Medeltal af 8 fall N:o Anden 35 Skytt 116 Stigell 137 Sitneus 149 Hansson 189 Medeltal af 5 fall N:o Ekholm 60 Trogen 166 Medeltal af 2 fall N:o Selenius 10 Saari 11 West 29 Ny 49 Johns 193 Medeltal af 5 fall N:o Bokman 57 Färm 204 Medeltal af 2 fall Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 167 | 22 206 | 33 107 | 26 187 | 25 184 | 26 176,2 28,7 | 197 189 188 154 180 | 42 181,6 27,8 23 23 29 22 929 | | » 176 4650 5500 219 25,69 30,05 27,87 220 E. J. BONSDORFF Sammanställning af de funna medelvärden vid olika längd, vid 2:a Kompanı, Underbefäl. Medeltal af 14 fall Skarpskyttar. Medeltal af 3 fall » Ww MV EINE wo Mo wow as "wow y-w wv v Medeltal af 162 fall af 3 fall af 5 fall af 11 fall af 6 fall af 6 fall af 8 fall af 15 fall af 25 fall af 8 fall af 16 fall af 13 fall af 11 fall af 10 fall af 8 fall af 5 fall af 2 fall af 5 fall af 2 fall EN 166 156 160 166 160 167 162 164 175 170 181 171 175 175 178 176 181 175 182 189 180 25, 169,6 | | — : : | 23,41 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 221 Beräknad Lung-ka- pacitet, à 3 Er Spirometer försök Medeltal Mom. Treose Kompanier. | Vist 3 | längd. à Mus kropps- | làngd. sr dpi Ma aps. Underbefäl. | | | Gregorieff 143 |17 | 164 | 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 29,56 Roth 162 |42 | 165 | 3900 | 3850 | 3900 | 3883 | 23,53 Miljonikoff 168 125 | 166 | 4800 | 4800 | 4800 | 4800 | 28,92 Sjóblom | 17033 | 167 | 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,65 Stählhane | 163 |18 | 167 | 4200 | 4225 | 4200 | 4208 | 25,9 Nylund |. 990 130 | 166 | 3900 | 3900 | 3900 | 3900 | 23,49 Kreton | 154 125 | 168 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 93,90 Thour | 483 |29 | 171 | 4600 | 4600 | 4600 | 4600 | 26,90 Senbräkoff |. 472,29 | 172 | 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 25,58 Ekblad | 181 |31 | 172 | 3850 | 3900 | 3850 | 3867 | 22.48 Hausen | 162 |18 | 173 | 4450 | 4500 | 4500 | 4483 | 25,94 Tilander | 146 |25 | 173 | 4300 | 4250 | 4225 | 4258 | 24,61 Sohlstróm | 169 |25 | 173 | 4425 | 4500 | 4475 | 4467 | 25,82 Forssberg 184 138 | 174 | 4000 | 4000 | 3950 | 3983 | 22,89 Medeltal af 14 fall |” 170 120,8 109,4 M e] | Il su a Skarpskyttar. | | N:o | | P | | Mälck 160 | 146 ,28| 159 | 3800 | 3750 | 3800 | 3783 | 23,79 Svård 2 |” 157 |24 » | 3600 | 3600 , 3600 | 3600 | 22,64 Pauh 127 [5:462 (32 » | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 25,15 Kock 144 | 154 |24| » 4400 | 4450 | 4425 | 4425 | 27,83 Medeltal af 4 fall | 154,7 27| 159 — — — — | 24,85 222 E. J. BONSDORFF nn N E | N:o Ström 97. Hjelm 64 Blom 131 Lööf 161 Medeltal af 4 fall N:o Forss 13 Malm 158 Front 165 Medelta! af 3 fall N:o Salm 75 Salut 139 Walldén 162 J ungman 170 Tist 189 Medeltal af 5 fall N:o Theman 31 Märd 49 Grönbeck 51 Onni 59 Kall 78 Segel 84 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 223 N:o Backfect 95 | 163 |593| 163 | 3900 | 3850 | 3900 | 3883 | 23,82 Lager 140 | 151 |96| » | 5950 | 3950 | 3950 | 3950 | 24,23 Björk 174 | 178 |a3| » | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 26,27 Mörk 200 | 163 |93; » | 4150 | 4200 | 4175 | 4175 | 25,61 Medeltal af 10 fall] 161,9245 163| — | — 4 NET. N:o | Renqvist 10 | 138 |30| 164 | 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 2611 Lukander 19| 178 lag] » | 4150 | 4200 | 4200 | 4183 | 25:50 Bäcklund 39 | 1478 |97| >» 4375 | 4375 | 4350 | 4367 | 26,57 Forss 52 | 157 |30| » | 4100 | 4050 | 4075 | 4075 | 2484 Dragon 61 | 165 |93| » | 5100 | 5100 | 5050 | 5083 | 30,75 Andon 69 | 165 |94 » 4000 | 4000 | 4900 | 4000 | 24,39 Anhar 85 | 199 |32| » | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 22.17 Óhrn 98 | 173 |24| » | 4000 | 3950 | 3975 | 3975 | 2423 Alén 135 | 151 |26 || >» 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 2317 Thom 166 | 162 |20| >» | 3950 | 4000 | 3995 | 3942 | 24,03 Medeltal af 10 fall | 166,626,5 164 | — d och —_ 20,28 | N:o Fäct 66 | 165 |24| 165 | 3900 | 3850 | 3900 | 3883 | 23,53 Nyholm 790ke2500e3£ | 4% 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 25,45 Blom 82005475 3622 » 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 24,13 Hirfvi 104 | 167 |20| » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,24 Björk 108 | 161 |28| >» 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24321 Pantzar 115 | 162 |20| » 4350 | 4375 | 4350 | 4358 | 26,41 Forss 130 | 149 |22| » | 3950 | 3975 | 3950 | 3958 | 23,92 » Krook 145 | 159 122 3950 ! 4000 ' 3950 ' 3983 | 24,13 224 Sand Orre Medeltal af 10 fall Samm Sarman Stenbáck Dufva Grón Muhr Rand Svärd Heikkel Medeltal af 9 fall Kant Kocko Peura Sundqvist Juvel Raak Kall Rask Laure Holm Rapp Cajander E. J. BoNsD ORFF N:o 148 4150 | 4150 157 4600 | 4600 N:o 23 4700 | 4650 25 » 3900 | 3875 76 » 4000 | 4000 97 » | 3875 | 3900 102 » 3750 | 3750 110 » 3809 | 3750 116 » 3950 | 4000 123 » 4150 | 4200 138 » 4500 | 4500 N:o 16 167 | 4500 | 4450 22 » 4600 | 4625 27 » 4300 | 4300 34 >» 4150 | 4200 44 » 4300 | 4250 90 » 3875 | 3850 109 » 4750 | 4725 128 » 3800 | 3850 137 » 4300 | 4250 142 » 3950 | 4000 183 » 4200 | 4200 184 » 4200 | 4200 25,25 27,87 24,92 28,91 23,29 24,09 23,44 22,48 22,60 23,99 25,19 27,10 24,49 26,75 27,59 25,74 24,89 25,44 23,10 28,29 22,85 25,64 23,85 25,14 25,1 4 Lungornas N:o Hägg 185 Sjó 190 Medeltal af 14 fall No Back 26 Flink 98 | Orádd 29 W ackt 70 Kumlin 80 | Hall 86 | Sóderholm 91 Rik 94 Peipp 112 Lindström 156 Simeljus 167 Blomqvist 179 Gyll 182 Rosenblom 188 Ekström 198 Hink 202 Gröndahl 203 Medeltal af 17 fall N:o Ström 42 Kuekt 47 Sundström 60 _ 1 Om > Œ W Q2 «y © -— — — — — Œ c Sr SI Qt Je m» o5 © © © Co ^o 180 [ie] m wa m © = 1 oc — = NI 12 © 42 © 1 19 © 2 EC ^ = ù D c vitaltapacitet hos Finnar. 4150 4175 4150 29 26,08 23,80 26,68 28,97 22,81 22,81 25,59 28,07 24,89 27,99 26,78 24,40 27,27 28,17 23,70 22,42 22,12 25,44 226 E. J. BONSDORFF N:o Öst 68 | 171 |32| 169 | 4200 Sjöblom 71 155 | 26 » 4000 Uhlan 79 178 | 36 » 4500 Stick 87 182 | 20 » 4100 Beckman 113 159 | 20 » 4100 Kortstróm 146 | 159 |30| » 3800 Stark 169 | 184 |20| » 4000 Biixt 195 184 | 25 » 4200 Granath 199 188 | 25 » 5400 Ring 204 | 189 | 21 » 4100 Medeltal af 13 fall | 176,226,3 169 | — N:o Flygt 6| 193 |22| 170 | 4200 Kruth 40 170 | 22 » 4550 Glumoft 43 178 | 26 » 5000 Palm 50 164 | 27 » 4700 Kant 55 169 | 41 si 3800 Äker 56 | 181 |22| » | 3900 Roosberg 58 |. 17301129 » 4500 Skog 62 | 170 |30| » | 4250 Lugn 83 171 | 24 » 4200 | Säll 88 | 162 |27| » | 5100 Märd 101 | 174|23| » | 4325 Kaare 106 175 | 22 » | 4800 Håll 119 | 176 |22| » | 4700 Härd 125114 16914122 | (in, (| 4400 Fagerholm 136 169 | 33 » 4450 Glad 153 | 172 Hm » | 4300 Kork 164 | 171]|22] » | 3700 4200 3950 4500 4150 4100 3800 4000 4125 5400 4100 4167 4507 5000 4700 3500 3867 4508 4242 4217 5033 4342 4828 4700 4325 4483 4300 3692 24,75 23,56 26,62 24,45 24,96 22,33 23,56 24,60 31,95 24,26 24,93 24,51 26,86 29,41 27,64 22,35 22,75 26,51 24,95 24,80 29,58 25,54 28,38 27,64 25,44 26,37 25,29 21,71 N:o Ladd 197 Karhu 201 Medeltal al 19 fall N:o Stark 1 Keto! 11 Lindebom 12 Hällström 20 Sjöblom 36 Salon 37 Andersson 48 Andersson 65 Lindström 74 Rulch 103 Hed 149 Dahl 177 Roth 191 Sallmén 194 Skarp 205 Medeltal af 15 fall N:o Bergström 4 Mattsson 24 Flank 35 Part 53 Sandroos 81 Bomb 89 | Berg 99 Kuif 111 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 168 |25| 170 173 | 23 » 172,025,| 170 180 175 172 179 » 174 | 21 » 182 | 28 » 167 | 31 » 185 | 24 » 167,32 » 177 | 30 » 171 130 » 171 | 93 » » » » 7 25 17 39 » 25 » 26 162 | 28 164 | 19 172 | 23 173,1/26,7 171 160 | 26 172 171 | 42 » 17271527 » 165 | 19 » 177121 » 184 | 21 » 196 | 23 » 186 | 26 » 3700 3775 4700 4400 4250 3900 3850 4900 4000 4425 3950 4300 4925 4225 4100 3700 3750 4700 4400 4300 3900 3900 4900 4050 4500 4000 4300 4900 4200 4100 227 23,41 23,41 25,61 | 21,63 22,02 27,38 25973 24,95 22,80 | 22,71 28,40 23,68 26,07 23,32 | 25,24 | 28,70 24,60 23,97 24,75 | 24,85 20,88 24,27 23,25 26,64 25,48 26,79 | 25,97 228 N:o Hend 152 Kanon 176 Medeltal af 10 fall N:o Kula 3 Berlin 32 Kolf 92 Bohm 105 Sundvall 117 Glad 173 Ehmberg 193 Medeltal af 7 fall N:o Qvamberg 15 Hurtig 121 Fall 141 Kalm 143 Medeltal af 4 fall N:o Silfverblad 21 Mórt 67 Flovall 93 Lindblom 107 Flöjt 134 Lås 181 Medeltal af 6 fall N:o Kemp 5 Kuopp 122 Walch 175 Pass 186 Hauh 187 Medeltal af 5 fall E. J. BONSDORFF 173 3900 161 4500 175,42 LE 162 4000 176 4450 175 4000 177 4650 172 4000 173 3800 176 6000 173 là 171 4100 185 4775 163 4500 181 | 4300 175 945 — 170 4100 199 4800 158 3800 184 4450 188 4600 185 |? 4850 170,7 23,8 — 203 4900 189 4600 170 4500 232 5200 185 4700 3850 ! 3850 4525 | 4500 3950 | 4000 4450 | 4450 4000 | 4000 4675 | 4625 4000 | 4000 3825 | 3800 6000 | 6000 4025 | 4050 4750 | 4750 4500 | 4500 4950 | 4300 4100 | 4125 4900 | 4900 3800 | 3800 4500 | 4500 4550 | 4550 4850 | 4800 4975 | 5000 4625 | 4650 4525 | 4525 5150 | 5175 4800 : 4800 Lungornas vital&apacitet hos Finnar. 229 Sammanställning af de funna medelvärden vid olika längd, vid 3:e Kompani. Underbefäl. Medeltal af 14 fall Skarpskyttar. Medeltal af 4 fall » af 4 fall af 3 fall af 5 fall af 10 fall af 10 fall af 10 fall af 9 fall af 14 fall af 17 fall af 13 fall af 19 fall af 15 fall af 10 fall af 7 fall af 5 fall af 6 fall af 5 fall VEN. V Y ap V ov M cag TEEN Ze ras Medeltal af 166 fall | 168 |25,5| 167,5 | | | 170 196 1 26,8 126,6 125,1 123,6! 126,4 126,3 25,4 26,7. 24,7 25,4 24,5 24 21,4 169,4 176 | | 24,59 24,85 25,91 24,18 26,51 24,42 25,28 24,92 24,49 25,35 25,44 24,93 25,61 24,75 25,49 25,50 25,25 25 539 27,54 25,35 230 E. J. BONSDORFF Fıerve KOMPANIET. Underbefäl. Muhr Johansson Lauroff Hisinger Lundfelt Lónnqvist Löf Karlsson Sand Ivanoff Nyström Harlin Elers Söderberg, Fältväbel Lindström Lindbom Nordqvist Medeltal af 17 fall Skarpskyttar. N:o Forsström 188 Stampell 149 Rostedt 176 Noll 10 Medeltal af 4 fall > | Kropps | Vigt s längd. Spiremeter försök. 171 |41 | 166 | 3900 | 3925 | 3900 161 |30 170 | 4200 | 4150 | 4200 162 '31 171 | 4100 | 4050 | 4050 20 172 | 3700 | 3700 | 3700 176 ‚28 | 172 | 4050 | 4100 | 4100 166 [23 | 172 | 4400 | 4450 | 4450 179 150 ! 173 | 3850 | 3800 | 3825 186 |23 | 173 | 4550 | 4600 | 4600 181 |37 | 173 | 4500 | 4500 | 4500 177 120 | 174 | 4200 | 4150 | 4200 184 130 | 175 | 4600 | 4550 | 4600 168 |18 | 175 | 4300 | 4300 | 4300 216 |41 | 176 | 4600 | 4600 | 4600 178 |25 | 179 | 4200 | 4200 | 4200 199 |27 | 180 | 5800 | 5800 | 5800 207 |29 | 180 | 4350 | 4400 | 4400 207 |23 191 ; 9950 | 5925 | 6000 182 1298 173,| — r3 pur 182 |29 | 152 | 5050 | 5100 | 5100 151 |33 | 151 | 4800 | 4850 | 4850 182 |20 | 155 | 3850 | 3850 | 3900 189 |24 | 154 | 4250 | 4300 | 4300 176 |247|] 153 | — — 5083 4833 3867 4283 | Beráknad Lung-ka- pacitet, à 1c. m. 33,44 | 32,00 24.94 27,81 | | — fs 29,55 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 231 Latt Lauka Härkenen Wilsk N:o 1 28 91 138 Medeltal af 4 fall Lind Thor Saveljeff Medeltal af 3 Korho Qvist Palin Eriksson Paqualin Karp Karp Medeltal af 7 Karlsson Kark Stepanoff Willig Walenius Kuvanen Sand Pulkinen Saks fall N:o 17 41 88 157 169 189 203 fall N:o 58 103 111 125 143 146 175 177 198 Medeltal af 9 fall 160 |30 158 |23 162 |22 192971023 158 (24,5 169 |26 164 |29 161 22 165 125,7 164 |28 166 |34 163 |24 156 |25 152 140 167 |31 166 |23 162 29,3 169 |20 162 22 168 |94 17:25 107 151 23 163 |26 161 |31 171 119 176 |23, — e ^ e| ue we oW TUN 164 165 » » » » » » » » 65 166 23,5 1 23,44 25,62 24,01 24,84 24,48 24,54 23,29 27,39 25,07 23,72 22,96 29,26 23,06 25,00 25,71 22,76 24,71 24,24 26,66 22,92 20,15 27,62 24,84 20533 22,72 26,10 25,06 232 Färdig Mihl Kohn Granberg Medeltal af 4 Peura Frisk Plym Patron Roos Fyrk Kall Gröndahl Blomqvist N:o 124 127 165 183 fall N:o 30 42 69 122 136 144 197 200 204 Medeltal af 9 fall Mattinen Imberg Li ks Lindfors Granberg Samuelsson Krig Olin Färm Grönberg N:o 32 47 48 85 93 100 105 109 118 128 E. J. BONSDORFF 172 161 178 186 74 129,2 32 32 29 24 168 SAN E SÅS tg 28-28 3983 4100 4000 4400 23,99 24.69 24,09 26,44 24,80 22,35 26,94 26,19 26,94 23,40 24,44 22,95 24,35 28,74 25,14 22,61 23,61 26,09 24,50 24,40 22,52 26,19 27,97 23,80 | 24,89 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 233 N:o Hägg 147 168 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 Lindberg 148 » 4500 | 4500 | 4500 | 4500 Ahl 191 » 4600 | 4600 | 4600 | 4566 Trogen 199 » 4500 | 4500 | 4500 | 4500 Medeltal af 14 fall N:o Grön 3 169 | 4300 | 4300 | 4400 | 4333 Lavett 13 » 4500 | 4500 | 4500 | 4500 Gustalsson 39 » 4400 | 4500 | 4500 | 4466 Illvonen 61 » 4400 | 4450 | 4450 | 4433 Forss 65 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,66 Grónberg 66 » 4900 | 4150 | 4200 | 4183 | 24,75 Märd 79 » 4450 | 4500 | 4500 | 4483 | 26,52 Brand 94 » 4100 | 4075 | 4075 | 4083 | 24,15 Rand 17 > | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 22,48 W arg 132 c 4475 | 4500 | 4500 | 4492 | 26,58 Asplund 134 » 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 26,01 Medeltal af 11 fall 169 — TU = = 20,37 N:o Tall 2 170 | 4400 | 4350 | 4400 | 4383 | 25,78 Roos 26 » | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,19 Julin 35 » 5300 | 5325 | 5300 | 5308 | 31 „17 Drabant 46 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,53 Sabel 97. » 4300 | 4300 | 4300 | 4300 25,29 Pistol 62 » 3850 | 3900 | 3900 | 3883 | 22,84 Spets 65 » 3800 | 3825 | 3800 | 3808 | 22,40 234 N:o Brass 70 Piik 87 Andsten 89 Tuori 151 Nenn 153 Rand 155 Mast 185 Berg 202 Flink 205 Medeltal af 16 fall Forss Frondt Korck Björk Hast Ihalainen Falander Grón Wild Rask Rehn Illvan Rask . Puska Lund Bjórn Tomén N:o 34 40 4d 50 51 60 71 75 76 74, 92 95 101 129 180 196 193 167 183 175 168 168 188 154 187 179 174 129,3 190 178 189 170 158 179 179 182 168 200 177 191 183 173 193 158 E. J. BONSDORFF 25 24 35 37 32 23 24 28 22 26 24 29 26 25 31 24 22 23 22 25 25 23 21 35 22 172 | 32 EN SI o ELU: AU: uw V N en 170 si 171 KEITEN S v JX. SJ UY VY TEN TS 4150 3900 3800 4475 4100 4400 4600 4300 4600 4142 3900 3500 4475 4100 4433 4566 4800 4600 4233 4483 4483 3933 4000 4783 4133 4475 4266 4150 4508 4600 4700 3966 4000 4408 4100 24,36 22,94 22,35 26,32 24,11 20,07 26,85 28,23 27,05 2 9,98 24,75 26,21 26,21 23,00 23,39 27,97 24,16 26,16 24,94 23,68 26,36 26,90 27,48 23,19 23,39 25,77 23,97 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 235 Marsch 194 Pell 201 Medeltal af 19 fall 95 3 N:o Bohm 4 And 9 Hellstróm 19 Fager 37 Silfvan 59 Borgstróm 78 Jansson 80 Elg 83 Damm 106 Karki 108 Sjó 113 Rein 160 W end 190 Medeltal af 13 fall N:o Helenius 5 Flinkman 56 Lindholm 110 Wacker 126 Lindroos 133 Lahti 139 Ström 158 | 188 24 27 26 25 26 23 24 35 23 26 27 22 26 177,723,7 168 167 166 185 164 170 163 20 27 32 24 28 22 23 OE 49 NS RN ONE OR ONES ONE oe NS 172 173 Wa W^ WO Wo MP NE 23,39 29,43 26,18 22,38 27,01 27,90 27,44 23,79 26,16 24,12 22,67 24,41 23,37 26,59 24,41 27,92 25,24 29,47 24,40 25,04 22,20 25,33 25,81 24,85 236 E. J. BONSDORFF N:o Dahl 168 Rök 174 Stenroos 178 Lind 179 Sillman 192 Medeltal af 12 fall N:o Stält 14 Österholm 18 Stick 20 Elg 22 Nyman 24 Hellgren 33 Frisk 36 Husg 38 Stork 49 Jansson 53 Muhr 55 Thor 67 Seppi 70 Stenström + — 96 Klan g 97 Uhlan 116 WV alenius 120 Skog 142 Mattsson 156 186 173 170 166 195 173 193 176 176 160 174 182 170 178 191 171 203 186 189 175 180 173 190 184 173 27 24 22 25 19 24 m + -€- ST Gc. Gr Wr Wi Ww. v. v 4 We UL V. Ve UU NEN 5200 3900 4100 3950 4400 4000 4225 4600 4700 4400 | 5000 4200 4950 4000 3950 4200 5000 | 4200 4125 4275 | 4250 4000 | 4000 4350 | 4300 4600 | 4700 4375 | 4400 5200 | 5200 3950 | 4000 4025 | 4000 4000 | 3925 4400 | 4400 3900 | 3900 4200 | 4200 4575 | 4950 4625 | 4650 4500 | 4450 5025 | 5000 4150 | 4200 4950 | 4950 4000 | 4000 4025 | 4000 4200 | 4200 5025 | 5000 4150 | 4200 4150 | 4150 5200 3983 4042 3958 4400 3933 4208 4575 4658 4450 2008 4183 4950 4000 3942 4200 5008 4183 4142 24,61 22,97 24,95 26,78 25,24 25,14 27,58 22,89 23,22 22,74 25,28 22,60 24,18 26,29 26,77 25,57 28,72 24,04 28,44 22,98 22,65 24,13 28,72 24,04 23,83 Antell Ström N:o 164 167 Medeltal af 21 fall Kant Wikberg Wilenius Bjórkman Mecklin Sjögren Ikalen Granath Wik Hink Westerlund N:o 15 16 21 25 43 63 112 131 141 161 171 Medeltal af 11 fall Tapper Rak Akstedt Lind Skjöld Saksa W ikstedt Medeltal af 7 fall | 185,425,6 N:o 92 54 64 84 86 90 187 Lungornas vitalkapacitei hos Finnar. 185 | 35 168 |20 176 26,6 166 | 34 170 |21 177 |20 178 |41 187 |25 178 |34 173 |91 172 |19 164 |93 181 |24 193 |24 176 |26° 196 |22 181 |27 168 |29 213.125 -179 |25 185 |27 176 |24 12 3 -P 31,60 22,98 25.20 23,04 26,28 31,85 23,14 25,76 25,71 23,23 27,42 30,24 29,71 23,71 26,55 25,32 25,56 25,56 29,35 28,10 25,37 26,13 26,52 233 N:o Kalm 45 Flinta 74 Palin 182 Medeltal af 3 fall N:o Nordling 23 Skön 73 Skog 98 Rask 27 Karlsson 140 Lindblad 99 Lónnberg 137 Logren 12 Skog 31 Medeltal af 9 fall | 177 183 171 212 200 191 187 182 196 199 201 199 I 23 34 31 177 |29,3 25 26 25 24 27 25 24 28 41 196 |27,6 E. J. BONSDORFF Sammanställning af de funne medelvärden vid olıka längd, Underbefäl. Medeltal af 17 fall Skarpskyttar. Medeltal af 4 fall » NON gw Now V.w WV wv NME | Medeltal af 176 fall af 4 fall af 3 fall af 7 fall af 9 fall af 4 fall af 9 fall af 14 fall af 11 fall af 16 fall af 19 fall af 13 fall af 12 fall af 21 fall af 11 fall af 7 fall af 3 fall af 9 fall Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 182 173,5 - — — M V ——————— en LL de i u EE 239 vid 4:e kompans. 240 E. J. BONSDORFF Sammanställning af de funne medelvärden vid hela Bataillon. | | | Berüknad | | Lung-ka- >> | Kropps- | pacitet, à | Vigt | s längd. | Spirometer försök. Medeltal. Mis | | längd. | | | IS | | | | | Underbefäl. | | | | | | 1: Komp. 12 fall | 173 28,2 1759) — | — | BREUI - 2:a Komp. 14 » | 161 25,4] 169,9 — l'a ye — — 14} 943a 3: Komp. 14 » | 170 268 1694) — |.— | — ER MY 4:e Komp. 17 » 182 |29,8 175,5! m le | — d — 25,26 Medeltal af 57 fall | 171,5,27,5|] 1724| — , — | — | — | 24,36 | | | | | | | Skarpskyttar. | | | | | | | 1:2 Komp. 178 fall | 178 27,8 1747 — | — — | 2:a Komp. 162 » | 180 | 26, 174 LT VE ARS | — | 26,40 3:e Komp. 166 » | 168 25,| 167,5) — | — | — | — 9985 4:e Komp. 176 » 173 [26114 10911! 4 TEL YET | — : 25,60 Medeltal af 682 fall | 175 [26,3] 171,3) — | — |. — | — 11 25,74 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 241 | Beräknad Lung-ka- | E Kropps- | PARS à Vigt. ^ längd. Spirometer försök. Medeltal. PETE längd. Rekryter; | Varfvade till Lifgar- dets Finska Skarp- skytte-Bataillon , hösten 1859. A.Koss (Wasalän)| — |22| 161 | 3975 | 4000 | 3950 | 3975 | 24,68 Kajander (Nyland) — 190; 161 | 4750 | 4800 | 4800 | 4783 | 29,70 Hällberg Kala (Il- mola socken) — 119, 162 | 4000 | 3900 | 3950 | 3950 | 24,38 Gren (Uleåborg) — (138. 163 | 4600 | 4575 | 4550 | 4575 |: 28,06 Medeltal af 4 fall | — 249 101, 7| Lue == — — | 26,70 Kujala (Stor Kyro) | — 119) 164 | 4400 | 4450 | 4425 | 4425 | 26,98 Rytkänen(Kuop.l.)| — |28| » 4400 |: 4450 | 4475 | 4475 | 27,28 Forss (Ilimola) uo » 4450 | 4450 | 4450 | 4450 | 27,13 Tisk (D:o) — |21 » 4000 | 3950 | 3975 | 3975 | 24,23 G.Nyström(T:hus!)| — |20| » 3775 | 3725 | 3700 | 3733 | 22,14 Medeltal af 5 fall — 23,2 164 — = = CUN CES S Hjerpe (Uleåborg) 165 |25 | 165 | 3900 | 3900 | 3900 | 3900 | 23,63 Kerinen D:o 159 | 23 165 | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,95 I. Uppala (Imola) — (23, 165 | 4000 | 4050 | 4100 | 4050 | 24,54 Westlund (Bjór- à neborgs stad) — [|18| 166 | 3950 | 3900 | 3900 | 3917 | 23,59 Medeltal af 4 fall | — 122 165,2 — — — — | 2443 242 Lingvist (Lovisa) Oinas (T:hus 1.) Laurila (Uleåborg) J.Joh:son (Borgäst ) Henricsson( Wasa EE pis Medeltal af 5 fall Mariasson (Lappo) Peura (Limingo) Pelander (Borgå) W ahlborg (VVasa) Hirkin (G. Carleby) Stenfors (Stor Kyro) Leikas (Laihela) H. Mark (VVasa) Mäkylä (WVasa) Lindstróm (Sibbo) Medeltal af 10 fall Saarı (Lappo) Tukuva (VV asa 1.) And:son(Heinola st.) Kaveuen D:o Kulmala (Ilmola) Matt. (Lappo) Medeltal af 6 fall Michelsson (Ilmola) Ahenikola D:o J.Fri man(B:borg st.) Nyman (Nyl 1.) Tukva (Ilmola) Huggari (Uleäb. 1.) Tervaluita(Brahest.) 168 166 164 153 153 166 E. J. BONSDORFF 23 D © © t oa — e Qo Col 2 SW SMEN MS OS S Y 4000 4000 4350 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 243 Petersson (H:fors) W alli (Stor Kyro) Hallar Tammi (Ilmola) Kuhlberg (Abo) Sved Lindström Medeltal af 15 fall 21.9 Räjämiki (Ilmola) Packala (Kalajoki) Tork (Stor Kyro) Hautala (Laihela) Klomala D:o J. Orava D:o Medeltal af 6 fall Josephsson (Lappo) Svan (Ilmola) Lisma D:o Blom D:o Korsari (Imola) Bamki (Laihela) Flyg (Loio) Erkala (Orivesi) Ånganen (Salo s:n) Sederlund, Jemsä Nordström (Somero) Lindroos (Pargas) Lempeli (Tav:land) Medeltal af 13 fall 160 | 22 ERE — |24 — |28 — 193,3 127. 170 > CU ESESISIN M. U v v UT 172 4600 3875 9200 5200 4300 4900 4300 4800 4800 4200 3900 4100 5100 4400 4400 4950 4100 3600 4350 4600 3750 5250 9200 4400 4925 4275 4550 4750 4200 3950 4100 5100 244 Pässä (Ilmola) Luopa D:o Immonen (Nyslott) Eseikilä (Kalajoki) Krosso (Ilmola) Kumbe (Lappo) G. Skatt (VV asa l.) Medeltal af 7 fall Possin ( asa) Mattila (Lappo) Hautaniemi (WVa- sa 1.) W aukala(Limingo). Nisula (Wasa s:n) Sammi (Lill Kyro) Frändi Fagerström (H:fors) Medeltal af 8 fall J. And:son (Lappo) Ruomala (Uleåborg) Trogen (Ilmola) Medeltal af 3 fall Hellberg (Laihela) Nisula (Ilmola) Ahinen (Wiborg) Henricsson Medeltal af 4 fall 189 162 175 E. J. BONSDORFF 173 » » » » » » 173 174 » » » » » » » 22,5 174 175 » » 175 19| 176 20| » 99 (Ts 28| » 222| 176 4400 4150 4600 4800 4100 4750 5000 4450 4450 4800 4500 4100 4000 4900 4725 4450 4750 4875 Wedenpä (Hapa- járvi) Sipo (Kalajoki) Saari D:o Görman (H:fors) Enqvist (Åbo) Medeltal af 5 fall C. Nyberg(Tenala) Carlsson (Lampis) Muikkula(P y hájoki)| Laiberg (Stor Kyro) Medeltal af 4 fall ! | Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. | 179 | 20 168 | 24 185 | 29 va | 32 22 28 125,4: 192 | 35 — |36| 178 | 25 | =! was - oie me ES m 1 “1 -1 178 130 181 182 — 285, 180,2 Sammanställning af de funne Medeltal af 4 fall » af 5 fall af 4 fall af 5 fall af 10 fall af 6 fall af 15 fall af 6 fall af 13 fall af 7 fall af 8 fall af 3 fall af 4 fall af 5 fall » af 4 fall Medeltal af 99 fall V/V v Vowv V Vo vYV gg v SV 5% 161,7. 164 | 165,2 167 168 169 170 2175» | 172 173 174 175 176 An? 180,2 170,9 | 5200 | 5200 | 4900 | 4900 | 4750 | 4800 | 4300 | 4250 | 5900 | 5900 4475 | 4450 5000 | 4900 5250 | 5200 5800 | 5800 5200 4900 4775 4267 5900 4458 4950 9217 5800 medelvärden vid olika längd. 245 246 E. J. BONSDORFF Musik-Corpsen. Ström 159 | 3650 | 3700 Stälberg 159 | 3550 | 3500 Medeltal af 2 fall 159 | — — | Nordström 160 | 3500 | 3575 Hygg 165 | 3600 | 3600 Finnajenoff 169 | 4200 | 4200 Kask 160 | 3775 | 3800 Johansson 165 | 4000 | 4050 Grónberg 166 | 4150 | 4200 Wigren 2:dra 172 | 4200 | 4200 Flank 157 | 3900 | 3900 Medeltal af 8 fall — — Rask 160 | 4450 | 4500 Wendelin » 3650 | 3650 Medeltal af 2 fall 160 = ee Svarfström 161 | 3600 | 3550 Wickström » 3700 | 3625 Eklöf » 3800 | 3825 Medeltal af 4 fall 161 — + Lindholm 162 | 4300 | 4250 Granberg » 3850 | 3900 Hummel 158 !38 » 3750 | 3800 Medeltal af 3 fall | 162 3 — = 23,06 22,27 = 22,66 22,13 21,93 24,85 23,70 24,44 25,19 24,41 24,78 — , 23,93 28,01 22,76 — 25,38 22,25 22,82 22,72 23,65 — | 22,86 26,38 23,96 23,35 — 12280 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 247 158 | 21 163 | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,31 164 | 20 » 3700 | 3700 | 3750 | 3717 | 22,80 DOME IETEN I Du — | — |23,5 [hl Tragunoff Medeltal af 2 fall 161 |29| 164 | 4500 | 4450 | 4475 | 4475 27,29 Ek Kahma 134.99 Lag 3550 | 3600 | 3500 | 3550 | 21,64 Carlborg 140 |23| 165 | 3900 | 3950 | 3925 | 3925 | 23,78 1453 ll Leu) i— — [2424 Medeltal af 3 fall 164 |34| 166 | 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 23,93 Salin Ström 158 |30| 166 | 4350 | 4350 | 4350 | 4350 | 26,20 Rand 156 | 28 166 3900 | 3850 | 3875 | 3875 23,34 Nalfors 168 | 25 168 | 4200 | 4200 | 4225 | 4208 25,04 189 |25| 169 | 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 26,03 167 28,4] 167 — = — — 24,91 Lönngren Medeltal af 5 fall Hellman 172 |22| 170 | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,19 Akerman 173 47 » 4075 | 4100 | 4100 | 4092 | 24,07 Nyberg 169 |»g » 3800 | 3825 | 3825 | 3816 | 22,44 Nyholm 175: | 30 » 4300 | 4350 | 4350 | 4333 | 25,48 Kijander 158 | 21 » 4100 | 4150 | 4150 | 4133 | 24,90 Wigren l:sta 150 | 22 » 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 24,11 Medeltal af 6 fall | 1664283| 170 | — | — | — | — [2436 | Lindros 170 128! 171 | 4450 | 4450 | 4450 | 4450 | 26,02 Tulpan 206 |25| 173 | 4700 | 4750 | 4750 | 4733 | 27,35 Lagerman 176 |33| 173 | 4650 | 4600 | 4600 | 4616 | 26,68 248 E. J. BONSDORFF Schrüder | 192 | 22 | 173 | 5000 | 5050 | 5050 | 5033 Nyman |. 1480 | 22 | 173 | 4450 | 4500 | 4500 | 4483 Áhl ; 178 |21| 173 | 3950 | 3900 | 4000 | 3950, Leander ! 146 I 173 | 4350 | 4400 | 4400 ! 4383 | Samuelsson | 164 | 22 173 | 4200 | 4200 ; 4225 | 4208 Kalmeijer | 173 | 27 | 173 | 5500 | 5550 jT. 5550 | 5533 Medeltal af 9 fall : 170,15 25 173 ER 27 I Willberg | 152 |26 | 175 | 4200 | 4200 | 4200 | 4200 Sohl 203 |24| 177 , 4050 | 4100 | 4075 | 4075 Medeltal af 3 fall “1717 25,3 176 = I Sammanställning af de funne medelvärden vid Musik-Corpsen. af 5 fall 167 [28 4! 164 2 Lo: i I Medeltal af 2 fall | 120,5] 17 | 159 — 1 — = » af 8 fall 148,6119,7| 1642| — = a ur SURT EON far ORD 1500118 Dome! Pula te | — |. » af 4 fall 144,5|32,2) 161 — == — | — » af 3 fall 162 | 32| 162 | — | — | — Les » af 2 fall 161 |20,5| 163 - | HET ant | kh. » | 1457 164) — | — | — | > » > af 6 fall 166,1128,3| 170 — — — = » af 9 fall 176,1| 25 173 — — — Br » af 3 fall 171,]25,3| 176 = LE n RE rA Medeltal af 47 fall | | | Borg 160 |20 | 175 | 4175 zi 4175 | hz e9 rA e Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 249 | Beräknad | Lung-ka- >= | Keüpps- BEN. a Vigt. s M Spirumeter fórsók. eal em Första Finska JON: à " p ii { längd. 8jó- Equipaget. ZI Ell. 2 4 zer: | Hans Höcners | | | | KOMPANI. | | Underbefäl. | | A. Tschernigoffski — 16 154 | 3550 | 3550 | 3550 | 3550 | 24,35 Matts W aris Er 16 165 | 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 22,42 Carl Julin == 31 166 | 3850 | 3800 | 3900 | 3850 | 23,19 Anders Ylén === 50 169 | 4350 | 4400 | 4400 | 4383 | 25,93 Carl. Rundell —: 25 170 | 4050 | 4000 | 4000 | 4017 | 23,63 Henrie Savon — 40 172 | 3900 ! 3950 | 4000 | 3950 | 22,96 Wilhelm Sarin — |24| 175 | 4500 | 4400 | 4350 | 4417 | 25,2 Eric Wickström | — |29| 181 | 4700 | 4700 | 4700 | 4700 | 25,96 Viktor Stenberg == 34 181 | 4200 | 4200 ! 4250 | 4217 | 23,29 Medeltal af 9 fall — [29,4 168,1: — — — — 2441 | | | | Matroser. | | | Johan Johansson = | 24 | 159 | 4075 | 4100 | 4100 | 4092 | 25,73 Gustaf Holmberg SANS MEO 3775 | 3700 | 3675 | 3692 | 23,22 Gabriel Lónnqvist "T Re 41 » 3800 | 3875 | 3900 | 3858 24,96 Midelial af 3 fall'| 2 pag 459 P)— 4 em |] ue | ul en Johan Nevalain — E 160 | 3775 | 3700 | 3775 | 3750 | 23,45 Henric Kettunen sm T 31| » | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,75 Medeltal af 2 fall! — |261 160 | — ARE = — | 23,60 250 E. J. BONSDORFF Anders Rosengren Marcus Salin Medeltal af 2 fall Matts Lilja Viktor Stenman Medeltal af 2 fall Gustaf Glad Johan Lundahl Johan Sundberg Johan Julin Medeltal af 4 fall Carl Wickström Christian Malin August Silfvan Gustaf W ilenius Carl Holm Johan Muster Johan Majorin Johan Nyberg Anders Berg Medeltal af 9 fall Jacob Riutta Anders Sjöström Carl Ellers Medeltal af 3 fall 161 | 3750 | 3900 "> 4100 | 4100 161 — — 162 | 4700 | 4650 » 3900 | 3900 162] 2— Le: 163 | 4550 | 4550 » 4350 | 4300 » 3700 | 3700 » 4000 | 4000 163 c = 64 | 4575 | 4550 » 4100 | 4075 » 3950 | 3950 » 3900 | 3950 » 4000 | 4025 > 3950 | 4000 » 4950 | 4300 » 3650 | 3675 » 4075 | 4025 4925 | 4900 4300 | 4250 4150 | 4100 3900 | 3892. 4100 | 4100 4675 | 4675 3900 | 3900 4550 | 4550 4325 | 4325 3725 | 3708 3950 | 3983 4550 | 4558 4050 | 4075 3950 | 3950 3900 | 3917 4050 | 4025 3925 | 3958 4200 | 4250 3700 | 3675 4000 | 4033 4850 | 4892 4275 | 4275 4125 | 4125 24,17 25,46 24,31 23,85 24,07 26,46 27,91 26,53 23,74 24,55 25,67 27,82 24,84 | 24,08 23,88 24,54 24,13 25,91 22,40 24,57 29,64 25,90 2 9,12 — À — | — | 26,88 Lungornas vital&apacitet hos Finnar. 251 Otto Holmgren 39| 166 | 3700 | 3700 | 3750 | 3717 | 22,39 Johan Gróndahl 25 » 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 26,50 Alex. Nylauder 97 » 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 24,69 Isac Pell 56 » 3900 | 3850 | 3800 | 3850 | 23,19 Carl. Mast 34 » 3850 | 3800 | 3800 | 3817 | 22,99 Isac Sundelin 29 » 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,78 Johan Hjuhlgren 26 » 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 21,08 Johan Adami 27 » 4700 | 4650 | 4625 | 4658 | 28,06 Gustaf Lindh 33 » 3650 | 3700 | 3725 | 3692 | 22,94 David Lindahl 29 » 4375 | 4400 | 4400 | 4392 | 26,45 Medeltal af 10 fall 329 166 | — — | — | — | 24,04 Johan Tall 36 | 167 | 4600 | 4550 | 4575 | 4575 | 26,79 Olof Pelkonen 30 » 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 22,15 Medeltal af 2 fall '33| 167 -— = = send, 24,47 Ivan Korhonen 31 168 | 4450 | 4450 | 4450 | 4450 | 26,48 Carl Lindbom 42 » 3875 | 3875 | 3825 | 3858 | 22,96 Adam Finsk 38 » 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 20,83 Johan Björk 28 » 3900 | 3900 | 3900 | 3900 | 23,21 Johan Ahlqvist 25 » 4650 | 4575 | 4600 | 4608 | 27,42 Olof Kaupinen 22| » | 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 25,00 Eric Ahlqvist 29 » 4150 | 4100 | 4100 | 4117 | 24,50 Carl Stenman 22 » 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,49 Medeltal af 8 fall 296. 168| — Eu —_ 1104808 Abraham Karjalain| — |39| 169 | 4000 | 3975 | 3975 | 3983 | 23,57 Johan Jacobsson — 131 » 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 25,37 Abr. Henricsson — 17133 » 4950 | 5000 | 4900 | 4950 | 29,28 Hiskias Jacobsson — 7291"'"'$ 4200 | 4250 | 4200 | 4217 | 24,88 E. J. BONSDORFF Adam Dliid Carl Nylund Gustaf Granath Medeltal af 7 fall Carl Svedman Adolf Björklund Frans Lydh David Gladh Anders Block Johan Björn Jacob Sollman Medeltal af 7 fall Gustaf Fredricsson Adolf Johansson Carl Degert August Mattsson Henric Widell Medeltal af 5 fall Gabriel Lindholm Carl Grönroos Carl. Grónholm Adolf Wall Henric Pulckinen Medeltal af 5 fall Johau Jusslin Wilhelm Nyrónen Henric Ericsson Viktor Michelsson Medeltal af 4 fall » 173 4200 4600 4200 4100 4700 3950 4350 4800 4000 5200 4600 4000 4500 4000 4000 4400 5400 4250 5300 4000 4900 4525 4400 5100 4150 4550 4225 4100 4700 3950 4400 4700 4100 5150 4525 4000 4450 4050 4000 — 4400 5400 4275 9350 4000 4950 4500 4375 2025 4183 | 24,75 4567 | 27,02 4225 | 25,00 — | 29,69 4100 4692 3950 4350 4750 4050 9150 24,11 27,60 23,23 25,58 27,94 23,82 30,29 26,08 20,65 23,43 26,02 4017 | 2349 4000 | 23,39 — 24,58 4558 4008 4450 4408 5400 4275 3350 3992 4942 4508 4375 5058 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 253 Otto Wahlsten — 136 Isac Rönnberg = un Samuel Slang "039 Adolf Nordfelt — 133 Anton Gröndahl — 130 Carl Njemelä — |27 Adolf Wall digi lis d Medeltal af 7 fall | — |31, Carl Stolpe — |25 Petter Svarinen NS Anton Forssman = dues Edvard Kumenius = Abraham Mörck = le Christian Johansson] — |? Medeltal af 6 fall | — [252 Matts Tuiska — |26 Viktor Grónlund — | Henric Mattson — | 26 Gustaf Carlsson SC Ma: Medeltal af 4 fall 75941128 Isac Svärd — [31 Johan Reinekäin — |33 Henric Kuckonen — [3 Medeltal af 3 fall — |33 Gustaf Mattson uud 38 Johan Grónfors Id t 95 Medeltal af 2 fall | — 131,5 254 E. J. BONSDORFF | | Beräknad j Lung-ka- E Kropph- pacitet, à Vigt. 5 r Spirometer fürsók. Medeltal, | I ^ "- lüngd. kropps- längd. NE | Anpra Konrant. Underbefal. Gustaf Sandén — |40| 162 | 3700 | 3650 | 3600 | 3650 | 22,53 Carl Skruf — 31! 167 | 4800 | 4850 | 4800 | 4817 | 28,84 Gustaf Asp — 137, 170 | 4200 | 4250 | 4225 | 4225 | 24,85 Carl Levin — |40| 171 | 4875 | 4800 | 4875 | 4850 ‘| 28,36 Fredrik Gestrin Fr : 174 | 4800 | 4800 | 4800 | 4800 | 27,58 Anders Fred = 28 174 | 5400 | 5400 | 5400 | 5400 | 31,03 Medeltal af 6 fall — |342| 1693| — ei. lcs: 2.027,19 Matroser. | Henrik Ahlfors — |33| 155 | 3600 | 3625 | 3600 | 3608 | 23,27 Gustaf Blomqvist — 1 29 156 | 3900 | 3850 | 3825 | 3858 | 24,72 August Blomqvist | — | 26 | 156 | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 27,45 Edvard Jansson Er | 157 | 3500 | 3600 | 3550 | 3550 | 22,61 Ananias Hujonen — 193 158 | 3900 | 3925 | 3900 | 3908 | 24,73 Erik Krig — | 40 | 158 | 3775 | 3775 | 3800 | 3783 | 23,94 Medeltal af 6 fall ES psa 156,6 — 0 — NASA 45 | | Henrik Elgh | — |42 159 | 3800 , 3750 | 3800 | 3783 | 23,79 Matts Smed — 126 » 4100 | 4000 | 4050 | 4050 | 25,47 Alexander Leander| — 27 » 4175 | 4125 | 4200 | 4167 | 26,20 Medeltal af 3 fall | — 3| 159 | — = = Sas Jonas Teäst — |311 160 | 3675 | 3700 | 3650 | 3675 | 22,96 Matts Mild 2111860 | » | 3875 | 3900 | 3900 | 3892 | 24,32 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 255 Erik Adamsson Petter Mickonen Medeltal af 4 fall 25,00 23,90 Johan Ladvola Gustaf Laitinen Jeremia Köckänen Medeltal af 3 fall 23,55 23,91 31,48 26,31 Johan Grästen Carl Sjöström Anders Adamsson Johan Lindholm Medeltal af 4 fall 24,18 22.80 27,45 26,27 EU Johan Mattson Noak Lindfors Simon Hivikoski Erik Brännholm Medeltal af 4 fall 24,89 24,54 26,06 23,67 Gustaf Rosenberg Johan Helander Medeltal af 2 fall Johan Blom Anders Niskanen Matts Mickilä Fredrik Borg Johan Forsström Johan Andell Medeltal af 6 fall 256 E. J. BONSDORFF Carl. Dahlström Carl Cederqvist Henrik Tyrvänen Axel Sandberg Medeltal af 4 fall Isak Jacobsson Carl Eriksson Gustaf Kandolin Mickel Korpela Medelta! af 4 fall Gustaf Glans Michel Hingström Johan Koskela Henrik Orre Johan Randell Wilhelm Bröms Medeltal af 6 fall Benjamin Turenius Johan VV ahlroos Medeltal af 2 fall Gustaf Johansson Gustaf Hedström Anders Nyman Medeltal af 3 fall Joel Qvick Johan Grönberg Johan Åkerman Medeltal af 3 fall Otto Bäck Anders Skoth Abrah. VVahlroos Johan Holmroos Medeltal af 4 fall 4350 4375 9900 4000 4250 3700 4800 3700 4200 2100 5000 4300 4200 3900 4400 4600 5200 5100 4495 4875 4750 4400 5000 5150 5100 3000 4400 4350 5900 4025 4300 3600 4800 3700 4200 5100 9025 4300 4250 3850 4475 4950 5150 5100 4400 4850 4300 4350 5100 5100 5100 5000 4400 4375 5900 4050 4325 3600 4779 3700 4200 5050 3000 4300 4225 3850 4450 4600 5175 2100 4375 4900 4823 4375 5100 9125 5100 5000 4383 4392 5500 4025 4267 3633 4792 3700 4200 5083 5008 4300 4225 3867 4442 4583 5175 5100 4400 4875 4800 4375 — 2066 5125 5100 5000 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 257 Sammanställning af de funne medelvärden vid olika längd, vid Ekipaget. Underbefäl. | | | | 1:sta Komp. 9 fall | 2:dra Komp. 6 fall Medeltal af 15 fall Matroser. Med. af 6 fall » » » » » af af af af af af af af af af af af 3» 1 Komp. 3» 2 2» 4» 2» 2» 3» 4» 4 » 9» 4» 3» 1 2 - Dom DD bd RO bi bn » » » » EMI A 30 A 1817 LI 26 = 1929; — (865 — 136,5 011294 — 134,2 -— ie dou — 96; 241300 Lao 30/847 — "1303 164 — 165 — T M (————— u u — 24,11 27,19 25,65 24,45 24,40 25,15 23,60 23,90 24,81 26,46 26,31 25,67 25,17 : 24,57 24,79 26,88 258 E. J. BONSDORFF | Med. af 2f. 2Komp| — 25 | 165 nj > afl10»1 >» — |322| 166 AM » .alıı6» 92 » — 127,3) 166,5 b. ». ab» de» — 133 | 167 rx » Sale — 1296| 168 de » "ape 2 = | 261 168 ast » abu» 10e — 129,3] 169 Re » "aL o» AN — [27,6| 170 Eu | | NR, | 171 m ». alji4w 2l — |252| 170 »'Cap 3» d^ > | » af 6»2 » — ]|303! 171 Jd » af 5»1 » | — |26,0| 172 2 »AMAT 2 s OR» — 34 | 172 eus »/dab- 4» 1-'» = [28,7 173 e > al 9 2 "5 b 173,3 Le » af 7»1 » — 311 174 — » af 6»1 » | — 1%. 175 = Jy bos» 9. y — |30,7| 175 M » af 4»1 » M 951 er — SYNA sul» ax! 35 is | Ber SALE POLE LEE dex 31,5 180,5 an LIRE DC OC RE at _1812 LE Medeltal af 153 fall ne le il 1687 | 4e Lungornas vitalkapacıtet hos Finnar. 259 | | Beräknad Lung-ka- = Kropps pacitet, à Vigt 5 E Spirometer. försök, Medeltal. | 1.c. m. làngd. kropps- | längd. I ———— | — — | — —— — NT En: | Femte Ryska | | | | Linie- Bataillon. | | | Första KOMPANI | | | | | Underbefäl. | | | | Feodor Gruschoff | 166 | 25 | 164 |.4400 | 4425 | 4400 | 4408 | 26,87 Michailo Gelistratoff, 152 | 31 | 168 4425 | 4450 | 4425 | 4433 | 26,38 Jekim Gusäledoff | 163 | 25 | 168 | 4275 | 4300 | 4350 | 4308 | 25,64 Petter Gerasimoff 181 | 40 | 170 | 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 25,87 Dmitri Fedotoff | 181 | 35 | 171 | 5000 | 5025 | 5050 | 5025 | 29,38 Martin Prostokin 170 | 38 | 171 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 25,14 Andrej Nikälanis 190 | 34 | 173 4200 | 4925 | 4250 4225 | 24,42 Wasilii Avdäeff 182 | 42 | 174 3950 | 3975 | 3950 | 3958 | 22,07 Nikita Ilgin 217 | 32 | 176 4700 | 4800 | 4725 | 4733 | 26,89 Stepan Sákoloff |-—190 *|^252|- 179 4100 | 4050 | 4075 | 4075 | 22,76 Medeltal af 10 fali | 179 |327| 171 = — | — RATE Soldater. | | Na. | m rh Parfenti Schdanoff | 154 27 | 163 | 3500 | 3500 | 3500 | 3500 21,47 M. Nepomyschschy 172 | 45 | » 3900 | 3900 | 3900 | 3900 28,92 Poman Sinovieff | 170127 nis 4000 | 4050 | 4000 | 4017 24,64 Pavel Petroff 166 |25| » 3650 | 3625 | 3600 | 3625 | 22,23 Alexej Michailoff 150 |25| » 3550 | 3600 | 3600 | 3583 | 21,98 Semion Djätloff 152 |35 | > 3800 | 3750 | 3775 | 3775 | 23,15 Medeltal af 6 fall 161 I 29! 163 — — -— — | 92,90 260 Pavel Feodoroft | Emilian Budoff Polikarp Nosoft Pavel Golovanoff Ivan Kosireff Petter Blaguschin | Andrei Schalukoff Medeltal af 7 fall | Jan Kalmin Gregorii. Alexejeff Jerasim Jefimoff Anton Galisckin Medeltal af 4 fall Ilja Kusin Kusma Losäff Martin Latuscheff Jan Lytsik Agafon Alexeeff Gregor Dmitrieff Medeltal af 6 fall Michailo Smirnoff Andrej Stafejeff G. Schavaronkoff | Amos Jakovljeff Iljan Feodoroff | Kurilo Pusckaroft | Ivan W asiljeff 2:dra Naum Schmeloff Ivan Schakanoff Medeltal af 9 fall E. J. BONSDORFF 170 | 25 155 | 27 156 | 40 157 | 35 17671235 190 |38 | 161 | 30 | 166 132,8 177 | 27 162 | 41 153 | 43 163 | 26 164 342 155 | 25 174 | 33 155 E 182 | 33 150 | 30 163 | 26 163 128 6 190 | 39 174 | 34 174 | 26 178 | 32 193 | 33 182 | 40 157 | 22 164 | 27 161 | 25 175 | 31 167 SE qa wo Ww. Ww. SN WC 4500 4350 | — T —— ILL a Pavel Wolkoff Kusma Savarajeff Mofschka Lick Alex. VVladimiroff Feodor Feodoroff Nikolai Jakovlieff Agap W orgunoff Alex. Kurosckin Gregorii. W asilieff Medeltal af 9 fall Nikita Ivanoff Dementi Alexejeff Stepan Kandartjeff Nikolai Jalupoff Dorofej Netschajeff Medeltal af 5 fall Ivan Prahmanoff Antou lvanoff Marduh Jankovitsch Medeltal af 3 fall Feodor Lebedjeff Gregori Karpoft Ivan Filipoff Ivan Konstantinoff Michailo Stratoff Medeltal af 5 fall Anifim Jakovleff Danilo Jakovleff Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 197 | 183 158 |: 166 |: 192 166 177 179 173 176,8 185 168 185 182 179 179,8 185 202 185,9 34,4 192 180 25 30,2 41 37 36 34 35 38 261 168 | 4200 | 4225 | 4200 | 4208 | 25,04 » 4575 | 4550 | 4550 | 4558 | 27,19 » 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22551 » | 4850 | 4825 | 4800 | 4825 | 28,69 » 4200 | 4225 | 4200 | 4208 | 25,04 » | 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 24,49 » | 8800 | 3775 | 3800 | 3792 | 29,56 » | 4050 | 4100 | 4075 | 4075 | 24,5 » 3800 | 3750 | 3775 | 3775 | 22,46 168| - — |— | — [2458 169 | 3850 | 3900 | 3875 | 3875 | 22,92 » | 4100 | 4075 | 4050 | 4075 | 24,11 » 4700 | 4725 | 4700 | 4708 | 27,85 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,66 » 3725 | 3725 | 3750 | 3733 | 22,08 d69 1 — T- T Fr NPD 170 | 4350 | 4400 | 4375 | 4375 | 95,73 » | 4200 | 4175 | 4200 | 4192 | 24,65 » | 4275 | 4325 | 4300 | 4300 | 25,9 170 — | — | — [-— [2522 171 | 4750 | 4775 | 4750 | 4758 27,82 » | 3700 | 3725 | 3700 | 3708 | 21,68 » | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,94 » | 4150 | 4200 | 4150 | 4167 | 94,38 » | 4100 | 4050 | 4100 | 4083 | 24,46 "dl Pug ne 172 | 4600 | 4575 | 4600 | 4592 26,69 » | 4025 | 4000 | 4000 | 4008 | 23,30 262 BE. J. BONSDORFF Nicolai Gurnoff 185 |29| 172 | 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 23,15 Prokofij VVolkoff | 180 |33 » | 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 24,41 Petter Schasmi 170 | 33 » 3900 | 3875 | 3925 | 3900 | 22,67 Ivan Maximoff 175 | 45 » 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 23,83 Makar Kapustin 183 | 35 » | 3850 | 3900 | 3875 | 3875 | 22,53 Medeltal af 7 fall | 180,735,4| 172 | — = — — | 23,79 Gevsej Mischkoff 186 |27| 173 | 4050 | 4100 | 4100 | 4083 | 23,60 Anifim Gregorieff | 187 | 927 » 4150 | 4175 | 4125 | 4150 | 23,98 Jevsei Filipoff 166 |35| » | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,12 Foma Teterenko 172 | 32 » 3600 | 3600 | 3600 | 3600 20,81 VVasilii Maximoff | 170 |33 » | 9100 | 5050 | 5100 | 5083 | 29,38 Nikolai Kusmin 192 |31 » | 4500 4500 | 4500 | 4500 | 26,06 Wasilii Matvejeff | 183 |34| » | 3975 | 4050 | 4025 | 4017 | 23,4 Medeltal af 7 fall | 179 A813 173, — | — | — | — [24a Matvej Staliuskij 197 |26| 174, 4500 | 4475 | 4500 | 4492 | 25,81 Sergej Malafejeff 196 | 29 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 24,61 Ivan Wasiljeff 1:stal 176 |35| 4450 | 4425 | 4425 | 4433 | 25,47 Aleksej Usoff 185 | 35 4000 | 4025 | 4050 | 4025 | 23,13 Ilja Morgunoff 174 |35 4700 | 4700 | 4700 | 4700 | 27,01 Pahom Semenoff 193 | 37 4425 | 4400 | 4400 | 4408 | 25,33 Michailo Jekimoff | 193 | 35 4375 | 4350 | 4400 | 4375 | 25,14 » » » » Leontij Naumoff 197 | 31 » | 4300 , 4325 | 4275 | 4300 | 24,71 » » 7 Medeltal af 8 fall | 188,832,] 174| — | — — | — [25435 Pavel Lavrentjeff 174 |33| 175 | 4775 | 4800 | 4800 | 4792 | 27,38 Matvej Stalinskij 197 | 26 » 4500 | 4475 | 4500 | 4492 | 25,75 Ivan Savastianoff 190 |37 » 4900 | 4850 | 4875 | 4875 | 27,87 Mejer Daitschik 197 |25 » 4400 | 4350 | 4400 | 4383 | 25,04 Feodor Gavriloff 187 |32| 176 | 3800 | 3750 | 3800 | 3783 | 21,49 Wasili Wolnuhin | 183 | 29 » 4700 | 4750 | 4650 | 4700 | 26,70 Medeltal af 6 fall | 188 | 30,3 migsg — — — — ' 25,70 Axpra Konrant. Underbefal. Wasilii Savinoff Ilja Gregorjeff Timofej Borisoff Jofim Mägkoff Larion Ivanoff Alex. Golubsoff Ivan Saveljeff Stepan Jurjeff Nikolai Kusmin Matvej Juganoff Pavel Jurkoff Medeltal af 11 fall Soldater. Matvej Polydennii Ivan Kymin Matvej Ivanoff Glet Piroschkoff Medeltal af 4 fall Gregorii Feodoroff Ivan Nikiforoff Ivan Korotkoff Medeltal af 3 fall Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. Spirometer fórsük. Medeltal. 263 Beräknad Lung-ka- pacitet, à 1c. m. kropps- längd. 264 E. J. BONSDORFF | Josef Gregoroff 165 |27 158 | 3875 | 3900 | 3850 | 3875 | 24,55 Filip Parjeff 153 | 29 » 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 23,94 Boris Krugloff 156 | 26 » 3600 | 3650 | 3625 | 3625 | 22,94 Sahar Marosoff 135 | 28 » 3350 | 3300 | 3350 | 3333 | 21,09 Medeltal af 4 fall | 15232 2775| 158 | — | — | — | — (23,13 Ivan Arschipoff 164 | 33 159 | 3600 | 3625 | 3600 | 3608 | 22,06 Pavel Kunisin 157 | 29 » 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 22,01 Matvei Sarubin 140 | 37 » 3500 | 3450 | 3500 | 3483 | 21,90 Feodor Guseff 157 | 35 » 3775 | 3800 | 3800 | 3792 | 23,84 Alexei Gegoroff 170 |39| » | 3450 | 3475 | 3425 | 3450 | 21,69 Ilia Alexandroff 149 |38 » 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 22,01 Ivan Bodräkoff 173 | 35 » 3975 | 4000 | 4000 | 3992 | 25,10 Petter Gregorieff 167 | 36 » 3600 | 3625 | 3600 | 3608 | 22,69 Feodor Ivanoff 142 | 36 » 3700 | 3650 | 3700 | 3683 | 23,16 Alex. Korofkin 161 | 30 » 3625 | 3600 | 3600 | 3608 | 22,06 Ason Areschkoff 148 |30 » 3400 | 3350 | 3400 | 3383 | 21,27 W. Manschenkoff | 166 |39| » 3400 | 3350 | 3400 | 3383 | 21,27 Nikolai Mokäieff 166 | 40 » 3300 | 3275 | 3250 | 3275 | 20,59 Panfıl Totschekoi 150 | 39 » 3950 | 4000 | 3975 | 3975 | 25,00 Medeltal af 14 fall | 157,1 [36,1] 159 — — E ET Isai Schosnukoff 1730027 | 086 3600 | 3575 | 3550 | 3575 | 22,34 Maksim Slepoff 169 | 27 » 4700 | 4675 | 4700 | 4692 | 29,32 Stepan Båloff 158 |26| » | 3900 | 3925 | 3850 | 3900 | 24,37 Alexei Gusiloff 105 |98| » | 3550 | 3500 | 3500 | 3517 | 21,98 Nikifor Hegopoff 166 | 36 » 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 24,89 Orip Jermakovitsch| 169 | 35 » 4150 | 4200 | 4200 | 4183 | 26,14 Simeon W asilieff 158 | 43 » 4000 | 4050 | 4000 | 4017 | 25,10 Medeltal af 7 fall | 1654 31,7) 160 | — | — | — — | 24,96 Ivan Woinoff 166 |26| 161 | 4450 | 4500 | 4475 | 4475 | 27,79 Makar Posatkin 17397 » 3400 ! 3300 | 3350 | 3350 | 20,80 Jefim Maximoff 170 |34| 161 W asiliı Parasoff 131 | 24 » Pavel Maximoff 152 | 29 » Michailo Pomajeff | 148 | 29 » Pavel Stchikueff 174 | 30 » Gregor Mudroff 160 | 25 » Petter Scharkunoff| 171 |36 » Afanazi Spineff 159 | 23 » Demetrii Wasilieff | 159 |31 » Stepan Kabanoff 105 | 37 » Afanasii Basolf 163 | 25 » Petter Kamenskii 173 | 40 » Saveli Suschnikoff| 163 | 27 » Michailo Sudilin 164 | 25 » Medeltal af 16 fall | 162,3 29,2] 161 Timofei Markoff 169 1251 162 Feod. Jekimoff 1:sta] 160 | 29 » Kusma Pavalieff 158 | 28 » Saveli Simakoff 174 |31 » Nik. Konstantinoff 152 | 25 » Ivan Psudigin 150 | 23 » Gregorii Kusmin 165 | 40 » Andrei Sabarin | 150 30 » Nikolai Malkoff . 197 | 40 » Medeltal af 9 fall | 163,1 130,1] 162 Greg. Wolnukin 167 |25| 103 Petter W isouskij 156 | 30 » Andrej Teherkasoff| 174 |33 » Perfilii Potscholoff | 160 40 » Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 266 E. J. BONSDORFF Michailo Surip | 162 |27| 163 | 3875 | 3900 | 3925 | 3900 | 23,92 Ivan Ustinoff 172 | 34 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,54 Asof Maximoff | 158 | 23 » 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,31 Gegor Jakovleff | 164 |41| » | 3600 | 3600 | 3600 | 3600 | 22,08 Tobias Gerscht | 160 |30| » | 3650 | 3700 | 3650 | 3667 | 22,49 Gavrilo Nikitin 1221000524 » 3800 3825 3800 3808 23,36 Alex. Ivanoff |-:173 | 31 » 4000 | 4025 | 4025 | 4017 | 24,63 Medeltal af 11 fall | 155 |30,7) 163 — = "y mE Sidor Hodeff | 151 |32| 164 | 3500 | 3525 | 3500 | 3508 | 22,00 Alex. Nikolajeff |; 196 | 34 » 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 24,29 Ivan Proschkin | 179 | 23 » 3400 | 3475 | 3425 | 3433 | 20,93 Petter Kaskel | 148 | 38 » 4000 | 3950 | 4000 | 3983 | 24,29 Medeltal af 4 fall | 158,51 32, 164 | — un — — | 22,85 Josef Mittä | 165 20,50 Markil Petronoff 158 20,45 Danilo Sergeeff 168 23,03 Ivan Michailoff 178 23,58 Medeltal af 4 fall | 167,2 |: 21,89 Kondrati Andrejeff | 169 24,65 Jipifan Skvärzoff 167 23,20 Semen Posdischoff | 155 24,70 Jakob Kulikoff 158 21,53 Medeltal af 4 fall | 162,2 132,2 23,52 Trumslagare. Michailo Sokoloff | 160 23,07 Orip Matváeff 177 23,21 Abram Schataloff 171 23,84 Medeltal af 3 fall | 169,31 29 23,97 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 267 Signalister. Andrej Jefimoff Dementii Alexejeff Junos Adamoff Jewsej Iwanoff Medeltal af 4 fall Trense Kowpant. Underbefäl. Alex. Wasiltjuk Gurii Samoiloff Gegor Nekotin Jacob Jacoblieff Ermolaj Sarubin Anton Rutovits Filip Rudnitskij Steflan Anisimoff Gegor Petroff Matts Mengileff Carl Pschernikoffskij Evstignej Solovjeff Jacob Nevolin Medeltal af 13 fall Trumslagare. Josef Matvejeff Michael Sokoleff Medeltal af 2 fall 159 |26| 159 158 |35| 161 180 |40| 164 189 |24| 175 — 171,531,2| 164,7 , 169 |35| 161 174 |32| 163 160 |25| 164 158 |30| 165 167 |40| 166 177 |29| 167 179 |35| 168 192 |31| 170 162 |30| 170 168 |23| 170 166 |34| 170 168 |30| 170 170 |27| 172 170 |30,8| 169,6 157 168 143 | 33 173 | 25 158 |29 | 102; 23,44 26,13 26,78 27,43 25,94 23,60 26,38 25,45 23,98 24,44 21,65 26,78 23,38 24,16 24,26 23,33 22,94 25,48 23,14 21,54 20,99 23,91 268 Soldater. Eudokim Tukloff Petter Kablukoff Paul Kosloff Medeltal af 3 fall Paul Saveleff Sergej Serderakoff Grigor Novikoff Fhilip Lukjanoff Medeltal af 4 fall Paul Busloff Ivan Filipoff Ivan Pauloff Sergei Saveljeff Nikita Molelf Alexej Afonin Anton Petröff Timofej Sutskoff Jacob Alexejelf Michael Golubeff Ilja Klujeff Kusma Michaeloff Medeltal af 12 fall Michael Davidoff W ikul Stepanoff Ewlanti Lukjanoff Stefan Tyrsoff Andrej Pauloff E. J. BONSDORFF 166 |35| 156 164 128| » 1584431] oo» 162,7 31,3) 156 153 |39| 157 164 |96| » 156 |34| » 148 |30| » 155,2 [32,20] 157 165 |26| 158 143 133| » 161 138| » 155 [26 | Vi» 155 126| ^» 159 |23| >» 149 | 36 » 148 | 27 » 144 |25 » 152 |26| » 141 |22| » 139 |26| » 150,927,]| 158 156 |26| 159 186 |25| > 162 |23| » 132 |38| >» 162 !38| > 22,43 25,05 22,38 23,29 25,47 24,20 21,33 27,38 24,34 27,74 21,67 24,73 23,94 23,94 24,05 23,81 21,20 23,31 22,94 23,31 23,41 23,67 25,05 22,59 21,85 22,53 21,27 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar 269 Nikolai Andreanoff | 157 | 25 159 | 4100 Alexander Petroff 160 Medeltal af 7 fall | 159,3 28,1] 159 | — Dmitrii Petroff 171 | 27 160 | 3550 Pavel Sernoff 155 | 26 » 3550 Trifon Markoff 168 | 25 3775 Petter Efremoff 164 | 25 » 4000 Ivan Fedotoff 171 | 25 » 4050 Andrej Kosloff 161 | 25 » 3550 Petter Sililskij 159 | 30 » | 3750 Matfej Salmkoff 166 | 47 » 3700 Anton Ivanoff f:sta| 159 | 25 » 3600 Petter Komareff 166 | 26 » 3600 Jacob Lavrentjeff 158 | 40 » | 3950 Dementi Alexejeff | 178 | 34 » | 3800 Mich. Gorbageffskij; 180 | 30 » | 3800 Alexej Minajeff 141 | 35 » 3400 Wasili Nikolaijeff | 147 |23| » | 3450 Michael Udascheff 157 | 26 » 4325 Medeltal af 16 fall | 162,5 29,3] 160 | — Lef Ivanoff 158 | 21 161 | 3700 Emelian Koroleff 153 | 26 » 4250 Pavel Grigorieff 149 | 29 » | 4050 Trofim Saharoff 168 |31 » 4100 Ivan Balascheff 175 | 25 » 3700 Emelian Wlasoft 163 | 26 » | 3825 Stefan Koloff 163 | 31 » 3500 Alexej Koroleff 158 | 32 » 3600 Anton Nikitin 166 ! 27 » 3950 270 E. J. BONSDORFF Anton lvanoff 167 |28| 161 Nikifor Schigaloff 157 |26 » Medeltal af 11 fall | 161,5 27,4] 161 Kalin W lasoff 160 |28| 162 Nikita Dmitrieff 175 |25 » Ason lvanoff 158 | 24 » Alexej Morosoff 148 |23 » Selman Barlin 148 |26 » Ivan Andrejeff 157 |25 » Semion Nikolajeff 156 | 35 » Simon Daniloff 151 |25 » Medeltal af 8 fall | 157 25,1) 162 Anisim Feodoroff 169 |a2 | 163 Ivan Menschoj 154 |25 » Semen Goronoff 161 |23 » Flag. Winogradoff| 164 | 32 » Ivan Borovkoff 170 | 26 » Michael Schabajeff | 167 |23 » Medeltal af 6 fall | 174 |26| 163 Josef Ivanoff 168 |24| 164 Michael Wasiljeff | 166 |25 » Ivan Belousoff 162 |28 » Timofej Savinoff 154 |26 » Abraham Andrejeff| 162 |23 » Ivan Gavriloff 17200853 » Efim Ivanoff 155 | 35 » Alexej Tjalisoff 180 |48 » Kornila Nikolajeff 158 | 30 » Medeltal af 9 fall | 164 (30,2) 164 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 271 Petter Larjonoff Semen Goronotjek Semen Bardin Petter Waljeff Petter Gorbatoff Dmitrii Ivanoff Wasilii Markoff Medeltal af 7 fall Ason Petroff Ivan Baranoff Andrej Jefimoff Peiter Solovieff Medeltal af 4 fall Fıerve KOMPANI. Underbefäl. Andrej Solenoff Miron Mikailoff Ivan Jakovleff Mag. Kasperschack Petter Schtein Jakob Rein Weasilii Kirsanoff Anton Tkagenko Toka Demidoff Efim Koronisloff Ivan Karpoff 165 | 3875 » 3450 » 3750 » 3950 » 3600 » 4500 » 3800 165 — 166 | 4300 » 3950 » 4300 167 | 4375 166,2 — 165 | 3650 166 | 4800 167 | 3750 168 | 3600 168 | 3600 169 | 4000 169 | 4300 170 | 3800 171 | 4900 172 | 4300 173 | 4000 3700 4800 3750 3550 3600 4000 4275 3800 4850 4325 3950 3625 4800 3800 3600 3600 4000 4250 3800 4900 4300 4000 3658 4800 3767 3583 3600 4000 4275 3800 4883 4308 3983 22,16 23,91 22,55 21,38 21,42 23,66 25,29 22,35 28,55 25,04 23,02 272 E. J. BONSDORFF Gregori Ivanoff Leon Dmitrieff Kusma Artemjeff Leopold Gennisch Medeltal af 15 fall Trumslagare. Andrej Ivanoff Pavel Elkin Medeltal af 2 fall Hornist. Evsei Ivanoff Soldater. Ivan Golischkoff Afanasii Salin Trofim Sokoloff Miron Sytschylik | Medeltal af 4 fall | 167 | 30 Danilo Korenkoff Areänti Kosakoff Sabar Sokoloff Kusma Matileff Sahar Pehoff Anton Tsekmaroff Medeltal af 6 fall 166,5 29 161 179 178 163 159 159 162 | 36 163 | 32 164 | 33 177 | 20 172,6 31,7 154 | 25 1571009 155,512 181 | 25 164 | 29 177 | 38 » 27 160 | 25 bo (SL UU r2 r2 r2 C2 Hm -) QU 2 © 4583 | 26,49 4000 | 23,12 | 3817 | 22,06 4267 | 24,94 — 24,01 3475 | 22,13 3683 | 22,32 — 22,22 4808 | 27,48 4100 | 25,46 3800 | 23,75 4483 | 27,84 3567 | 22,15 — 24,80 3508 | 21,65 3500 | 21,60 4575 | 28,24 3600 | 22,29 | 3892 | 24,02 3892 | 24,02 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 273 Greg. Makegmoff | 169 |24| 165 | 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,92 Nikifor Symin 160 |25| » | 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,92 Areänti Jaroff 144 |35| » 4600 | 4600 | 4600 | 4600 | 27,87 Wasilii Filipoff 186 1251] » | 4100 | 4150 | 4100 | 4117 | 25, 25,07 Medeltal af 4 fall 1637 27.2 j| 165 m Æ | I | Konon Michailoff 173 | 26 | 163 | 4100 | 4125 | 4100 | 4108 | 25,20 Nikita Sharopoff 183 |26| » | 4200 | 4175 | 4200 | 4192 | 25,71 Saveli Saizeff | 159 |26| » | 3500 | 3500 | 3500 | 4517 | 21,57 Ivan Sokoloff 164 |27 » 3950 | 4000 | 4000 | 3983 | 24,43 Platan Kotschtoff 160 |27 » 3800 | 3825 | 3800 | 3808 | 23,36 Andrej Scharoff 160 |25 » 3700 | 3650 | 3700 | 3683 | 23,59 Ivan Pelavin 167 |27 » 3850 | 3800 | 3850 | 3833 | 23,51 Efim Tihonoff 178 |25| » | 3850 | 3900 | 3900 | 3883 | 23,82 Ivan Mihailoff 151 | 25 » 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 21,47 Govrila Petroff 166 » 3950 | 3900 | 3950 | 3933 | 24,12 Enisar Sokoloff 160 » 3975 | 3950 | 3900 | 3942 | 24,18 Audrej Saveljeff 156 » 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 23,20 Pavel Moljotin 172 » 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 25,66 Medeltal af 13 fall | 165,2 |: 163 — — lI — | 23,83 Agei Ignatjeff 172 164 | 3600 | 3625 | 3600 | 3608 | 22,00 Anisem Titoff 163 > | 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 21,33 Ilja Joseheff 165 » | 4300 | 4325 | 4300 | 4308 | 23,21 Ilja Solovjeff 157 > | 3675 | 3700 | 3650 | 3675 | 21,92 J. Tschemendrakoff| 163 » 3850 | 3900 | 3900 | 3883 | 23,61 Movseha Svärigoff | 174 » | 3650 | 3700 | 3700 | 3683 | 22,44 Ivan Tschesonin 178 » 3600 | 3700 | 3700 | 3667 | 22,35 Fedot Stepanoff 171 » | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,26 Sergei Pavloff 168 |241| » | 3950 | 3900 | 3950 | 3933 | 23,91 llia Parfenoff 161 25| » 3700 | 3700 | 3650 | 3683 | 22,44 Medeltal af 10 fall | 165,2 294 4.364 | te AN Let — |92,4 — 24,6 69 274 E. J. BONSDORFF Ostap W oizemopofl Prokofii Bikoff Simeon Soboleff Wasilii Kasgoff Igor Andreeff Medeltal af 5 fall Waasilii Golybeff 4000 Nikolai Sidoroff 3800 Alex. Teleschkin 3700 Kondratii Andreeff Medeltal af 4 fall Ivan Petroff 4100 Govrila Saizeff 4200 Tihon Kolosoff 3800 Mihailo Isvätkoff 3900 Feodor Petroff 4100 Medeltal af 5 fall = ile, Eu? 1411123357 “00| 4050 | 4100 | 4083 | 24,16 Andrej Stankevin Wasilii Stepanoff 4100 | 4150 | 4100 | 4117 | 24,36 Wasilii Kogakoff 4000 | 3975 | 4000 | 3992 | 23,61 Ivan Borisoff 4100 | 4125 | 4100 | 4108 | 24,30 Medeltal af 4 fall | 177,5 302 169 Er a & a EAT Nikifor Savin 177 132 | 170 | 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 24,11 Mihailo Semenoff |" 173 |27| » | 3850 | 3875 | 3800 | 3842 | 22,60 Ivan Pankoft 175 | 23 » 4100 | 4125 | 4150 | 4125 | 24,26 Hatska Kisävitsch 178 |29| » | 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 22,25 Medeltal af 4 fall | 175,7/27,7 170 | — À — LI Ra 5886 Alex. Andreeff Alexej Strykoff Wasilii Mihailoff Dmitri Kornoyhoff Medeltal af 4 fall Ivan Ignatieff Feodor Pavloff 1:sta Kondrati Sergeeff Medeltal af 3 fall Kirina Sopomareff Filimon Kusmin Petter Mantur Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 184 135) 17 178 | 33 » 173 192 » 179 |36 » — —— 178,5 | 34| 171 Medeltal af 3 fall Igor Schokoloff Petter Israileff Feodor Borisenko Medeltal af 3 fall Simeon Pletzkin Demid Gegoroff Andrej Merinoff Alexei Kalinin Medeltal af 4 fall Andrej Kusmiu Dmitrii Alexandroff Medeltal af 2 fall 183 |32| 172 191 pn ” 179 |35 » 184,3 32,3 172 175 |33| 173 196.130, ^» 204 7 | » 158,3 |30| 173 185 |42| 174 196 |40| » 188 | 26 » | 1897|36| 174 197 |30| 175 1991344. 186 |32 » 214 |38 » 199 33,5 175 ps 183 |27| 176 178 |37| 178 183 '32]| 177 276 E. J. BONSDORFF Sammanställning af de funna medelvärden vid 5:te Ryska, i Finland fórlagde, Linie-Bataillonen vid olika längd. Underbefäl. Med af 10 fall 1Komp. 179 |32,7| 171 a - a. OR, » af11»2 » 166,.1297 | dbz us ar Ce + LL SN nf 13% 610 P 170 |30,8 169,6 -— — zm = 23,14 » af15» 4 » 172,6131,7| 170,9! — = = — | 24,0 Medeltal af 49 fall | 171,9 |31,2| 169,8! — ue = — | 24,30 Soldater. Med af 4fall2Komp. 159,7 |28,5| 156 | — — — — | 24,20 oil sat SUO. > 16271341 3I00eE a x — amet sab »2 | 1663287) 157 | c dabei Can tee MER » al4»3 » 155,2132,2| » — = — — | 24,34 » af 4»4 » 152,2 (27,5 158 — — — — 23,13 » tal dv |» 150,9)27,8| » — — — | — | 23,67 » af14»2 » 157,1 36,1] 159 — | — —- — | 22,47 »Sabiy»3i|» |.199,3)294| » T TET = — | 23,06 Hal» 2 1» 165,4 |131,7| 160 — — — — | 24,96 » afí6»3 » 162,5 )29,3| >» — — -— — | 2342 » af16»2 » 162,3 |29,2| 161 — cO MEI — | 22,58 » X atil 2.9,» 161,5|27,.4| >» — — | — — | 23,62 var at.ıdı9. A,» 1670130 » — = — — 24,80 » cei. 2p 163,1 |30,1| 162 — — -— — | 23,05 » af 8»3 » 157 |254| > — — = ==, a > af 6»4 » | 166,5 29 » -— -— — — | 23,62 > af 6»1 » | 1617128 I 10300202 23 — — | 22,90 paf » 2.» 155 |30,7j| > — — = — dag SOS > | 174 |26 » u— — — — | 23,57 » afl3»4 » 165,2127,71 » = = = — | 23,83 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 277 | ] Med. af7 f.1 Komp. 166 132,28 164 et age | — — | 23,98 DNA 43» 2 y 155,5 32 » | — — — == 22,85 Bes 9 » 3» [II 50 Seen | TUE e 23,96 » afi0»4 » | 16521294 »: MERS EB. B gu 29,74 » af 4»1 » | 164 |342] 1656 | — | —" | — | — | 22593 Pa 4»8B». 1672/3855) 9 | |) — phe ag SR T wg 167 |27,7 » | — PU s — | 23,48 xac» 165 163,7 127,2 » | — NETT | ger er 24,69 seal » iu ip 25e OB TEN OT uv — | 24,98 ATG ETS | 1714129 M cmm | — |.—.4/22,95 wat A as 159. 7132» | Mte: ,— l'E HIS nr = 25,44 ER A MAR Ba: LE 17 0 M UE Cc E aet He Ra oc » af 4»2 » 1622|322| 1679 — 3: = — 23,52 ee xdg DEN — | Log » af9»1 » | 1768/333| 1168 | — T == — | 24,08 » af 5»4 > 185,2 133 » FT ms -— — | 23,97 Bf 2491 >» 1798 30» 101469 || IH | — — | 24,12 MEME 0017725302 u UN — | eu) 94,00 a »00/0179.434. ago Dus | oom má ost! espe Aa aan | tt] — HE 9338 Be rei NO (Cr — (io) 94er » af 4»4 » | 1785134 » — deu al — | 2401 al Zeil 0m 35s PORT | MES BIL LL olore 9839 PAL ioo» ui» 154,3 32,3 » = | — 221 = 23,10 SI Ran 17 Ai DIRE 1794 |313| 173 | — — 22 — 24,31 » af 3»4 » 158,3 |30 » E = an — | 22,17 sa 8.»1 > | 18884823| 0474 | .— L— 2 = 2535 » af 3»4 » | 1899790] N [Leo DUE 2 c ctebot cbe » af 6»1 » | 188 1303| 1753 — | — E — 1| 25,70 ARE A hp U7.:4997238 s [00195 PEN Te) i dort se Bu PER u | ees or 10 TUS us Medeltal af 327 fall | 1674 30,7| 165,4 — 278 9:de ? Finland fórlagde Ryska Linie-Bataillon. Första ocu. Anpra KOMPANI. Faältväbel. Leon Hertler Undero ficerare. Peter Beläjeff Jefim Gratjeff Alex. Rublevsky Mateus Penkovsky Jacov Jasjonok Ferdinand Renqvist Uljan Karvirälkin Alexej Chojärin Peter Bonichovsky Severin Penkovsky Martin Martinenko Petter Sergejeff Jan Rosalinsky Maxim Kulikoff Blas Âlschefsky Ivan Moschanovitz Nikanor Ivanoff Mart Joneff Michaila Akimoff Ivan Jegoroff Medeltal af 21 fall E. J. BONSDORFF >> | Kropps- LOS 8 d 175 |33 168 144 |32| 159 140 | 35 161 149 |35| 162 150 |32 164 179 |33 165 160 |30 166 155/135)! > 163 |36| 167 165 |33 » 178081 169 196 |28| 170 181 |30| 171 1670127 172 169 | 50 » 191 | 38 » 175 |28| 173 180 | 35 174 906012710476 166 | 238 | 177 192 | 40 » ! 170,8322l 169 Spirometer försök. 4700 4700 4300 3750 3900 3700 4400 3900 4050 4300 3850 4300 4400 4500 3975 4200 4025 4725 3750 5200 4500 4550 Medeltal. 4691 Beräknad Lung-ka- pacitet, à Ve: kropps- längd. 27,92 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 279 Trumslagare och | Hornister. | Nicolai Gluschkoff | 27,97 Kondrati Spirin 22,42 Wasili Jefimoff 29.51 Semen Fedoroft 21,51 Medeltal af 4 fall 23,60 Soldater. Ivan Alexejeff 23,54 LudvigBreschinskij 23,01 Semiän Tanerka 26,28 Medeltal af 3 fall 24,08 Isak Käsuvatkin 148 22,13 Alexei Mäisejeff 159 22,02 Petter Gavriloff 163 23.77 Petter Nader 172 29 45 Medeltal af 4 fall | 1605 |30| 157 (9950 Maxim Jefimoff 148 22,36 Nicolai Galizin 144 21,62 Anton Bogatkevisch | 162 21,51 Semion Poläkoff 165 22,77 Medeltal af 4 fall | 154,7| 34 | 22,06 Petter Räsanoff 160 1291 159 | 3700 | 3700 | 3700 | 3700 23,97 Franz Sakdloffskij | 141 |93| » | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 2340 Josef Dubräska 182 | 31 » 3700 | 3650 | 3650 | 3667 | 23,06 Sergei Jérschoff 148 | 35 » 3950 | 3950 | 3950 | 3950 | 24,90 Gäidel 161 | 42 » 3300 | 3300 | 3300 | 3300 20,75 Medeltal af 5 fall 158a 32 159 — — — — 123,17 280 Michaila Sajets Paul Birulefl Semiän Maksimoff Ivan Sämsänoff Timäfei Prüsoff Inatz W erbilävitsch Benedikt Petroffskij J. Kuschenerevitsch Stefan Sernoft Feodor Büretz Ivan Demakoff Wolf Brümberg Filizian Eismont. Gabriel Sürenko Wasili Sakaloff Medeltal af 15 fall 165,2/34,7 160 Semen Chrustoleff Paramän Kärpoff Dalmat Ivanoff Ignatz Medvétskij Jan Jákovleff Filip Nikitin Medeltal af 6 fall Kondrati Mittka Waasili Petuchoff Michaila Podvojsky Matvej Malischeff Ivan Winogradoff Stepan Demiskevits Feodor Kusnezoff 17% 154 163 |: 166 145 178 172 167 154 158 176 164 186 170 148 176 173 154 168 158 157 159 163 167 138 165 155 164 164,5/39 1 E. J. BONSDORFF © M ad — 9 mU 9 SN. Wl V. WV. Me Sy » 3900 3900 3650 3600 4050 3400 3850 3900 3900 Feodor Stepanoff Amosl Jeslignejeff Stefan Bagatiroff Michail Maltiskij Oscher Sisman Michail Kä!schuroff Michail Ivánoff Alex. Jakävleff Jan Waräks Feodor Jeliséjeff Medeltal af 17 fall Jevgeni Din Lavrenti Räganoff Michail Iljin Antip Sakaloff Josef Raketzkij Wasili Pávloff Präkäfi Rábij Kusma Medvedjeff Timäfei Paramànoff Präkofi Jakovleff Ivan Michäiloff Wasili Prähäroff Medeltal af 12 fall Samuil Kiseleff Josef Kosenetz Andrej Waroff Stepan Petrovsky Ivan Korolkoff Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 163 149 150 156 149 143 155 177 164 160 157,4 2 163 44 37,1 1 e NG 4500 | 4500 4000 | 4000 4000 | 3992 4050 | 4075 3500 | 3500 3450 | 3467 3325 | 3325 3700 | 3700 3750 | 3750 3450 | 3433 3700 | 3717 3700 | 3683 3600 | 3600 3700 | 3717 3650 | 3633 3450 | 3442 3900 | 3900 3775 | 3783 3450 | 3450 32730, 3973 3600 | 3600 3900 , 3900 4000 | 4000 3800 | 3817 3850 | 3833 3850 | 3833 4300 | 4300 36 282 E. J. BONSDORFF Jem. Stefanovitz F. Karandascheff Ilja Bykóff Michail Miträf änoff Iv. Pitschuljänok P. Landscheffskij Wasili Bartvin Jan Wälotkevitsch Paul Jagünin Jevd. Kutschumoff Lägin Sgibneff Medeltal af 16 fall Ivan W aroff Nikita Alexandroff Nikita Barusdin Kusma Trofimoff Ger. Tatarinzoff Ivan Mudroff Franz Deliän Jakob Bótschin Aleksej Maximoff Gregori Arhipoff Tomas Salétskij Matvei Pavläff Jegär Kanratjeff Jankel Baklärés Medeltal af 14 fall Michailo Jepifanoff Jermil Alexandroff Nikita Ivanoff 169 169 157 173 162 162 162 153 172 167 168 166 181 196 159 164 163 167 171 165 166 161 149 160 170 167 169 169 197 43 165,835 7 — mes CC nl v VI SI SE NC UT ES 164 VW) Wo Ww wu ew SD TI MIN V S x -— © Qt 28,55 21,64 23,57 27,43 23,98 22,56 22,56 21,34 22,45 25,30 21,68 23,85 23,58 25,90 27,72 22,12 21,96 25,15 26,36 27,57 24,24 25,45 - 23,63 24,13 22,32 22,57 24,47 23,99 26,30 23,29 Peter Kmit Ivan Pankratjeff Jakob Ivanoff Semjän Bjeläseroff W asili Akimoff Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 187 161 172 182 173 34 37 35, 46 46 Medeltal af 8 fall. | 191,236,1 Afonasi Bobkoff Andrej Gabrunoff Jakov Alexandroff Fedor Timofejeff Ilja Schachyrin Nik. Kuptschikoff Spiridän Jefimoff Medeltal af.7 fall Ivan Wil Fedor Ignatjeff Fedor Barsukoff Andrej Potapoff Firs Ivanoff Stepan Abetkoff Alexej Afonasjeff Alexej Tobol Jepifan Schagin Petter Gusjeff Petter VV inägradoff Medeltal af 11 fall W asili Nejoloff Gregori Simin Wlad. Pantelejeff 153 176 162 172 173 169 193 171,1 132,1 173 172 171 182 166 177 165 151 181 193 172 175,7 33,2 25 31 33 43 25 38 33 169 | 23 184 | 26 168 | 26 166 » » » » 168 LES T eC 1 C SNL Seer TOC ee 168 169 » » 4375 4600 4250 4100 3500 3500 3600 3600 284 E.J. BONSDORFF Sidor Schabin Stepan Aleksejeff Jegor Isutoff Irinarch Alexandroff Ivan Terentjeff Ivan Martinoff Medeltal af 9 fall Andrej Pavloff Wiizenti Gudvillo Ivan Ilin Nikifor Seliverstoff Lavrenty Smolsky Jefim Jefimoff Pinkus Brakstein Jegor Morosoff Michailo Dmitrijeff Alexej Sergejeff Peter Minin Sachar Ivanoff Afonasi Katjaloff Ivan Savastjanoff Afonasi Jurtschikoff Jury Pyk Aleksej Petroff Radiàn Wasiljeff Medeltal af 18 fall Feofan Pjänikoff Larion Michailoff Ivan Telepneff Roman Larjonoff 180 173 178 185 183 185 178,3322| 169° 158 168 167 185 193 181 159 175 170 181 189 38 31 44 44 31 33 37 33 30 34 34 30 36 27 33 28 37 35 35 38 27 33 31 34 » VOV WT TN M UM IE Säge © x xx [e - © a I -— 4000 4800 4425 3950 4050 4000 3850 3950 4625 4925 4200 3900 4000 4900 4100 4550 3575 4400 4483 4100 454? 4400 4500 4000 26,52 24.96 20,87 26,03 27,21 23,73 24,20 23,52 25,18 25,92 23,33 23,80 23,52 22,74 23,39 27,34 29,01 24,80 22,94 23,42 28,92 24,11 20,75 20,68 25,88 24,90 24,87 23,14 24,26 27,87 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 285 Alexej Maximoff 181 |34| 171 | 4200 | 4150 | 4200 | 4183 | 24,46 Nicolai Ignatjeff 74179 132 » 4200 | 4150 | 4200 | 4183 | 24,46 Andrej Puschnikoff | 192 |25| » | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 2241 Grigori Romanoff 194 | 42 » 4950 | 5000 | 5000 | 4983 | 29,14 Jefim Makaroff 181 |33 » 4650 | 4700 | 4700 | 4683 | 27,38 Medeltal af 9 fall | 1816324| 171 | — | — | — | — [35529 Semen Ivanoff 187 |35| 172 | 3900 | 3900 | 3950 | 3917 | 22,77 Jefrem Romanoff 195 |32 » 4800 | 4750 | 4800 | 4783 | 27,74 Wasili Galitzin 176 | 25 » 4250 | 4225 | 4250 | 4242 | 24,66 Pavel Matvejeff 1772132 » 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 24,47 Medeltal af 4 fall 184,2 31| 172 — — — — [249° Pantelej Bogdanoff | 182 |35| 173 | 4400 | 4350 | 4400 | 4383 25,33 Jegor Wasiljeff 186 |38| » Abram Jacovleff 167 | 30 » 4100 | 4125 | 4100 | 4108 23,70 Wasili Lisitzin 171 » Nikifor Ustinoff 179 » Victor Karpovenko | 166 |: Medeltal af 6 fall | 17511345 Ignatz Matetschky 180 Stepan Knäseff 190 Jacov Sokolin 197 Medeltal af 3 fall 189 133,7 Matvej Archipoff 193 Dmitri Prokofjeff 197 Ivan Breduchin 177 Dimitri Sidoroff 213 Stepan Knäseff 190 Wasili Stepanoff 175 Wasili Ivanoff 178 Wasili Nesteroff 202 Medeltal af 8 fall | 190,629 6 286 E. J. BONSDORFF Sammanställning af de funna medelvärden vid olika längd, vid 1:sta Under befäl. Medeltal af 21 fall Trumslagare och Hornister. Medeltal af 4 fall Soldater. Medeltal af 3 fall » af 4 » af 040 » abhon » af 15 » af 6 » af 47 ati af 16 af 14 af 8 HET alu af 9 af 18 af 9 af 4 af 6 af ra af 8 Medeltal af 179 fall I sd EB LS eS Ng S one MTM T NE eg LIC V NE E et IRS ER LE A och 2:dra Kompaniet. 170,8 |32,2 170,2 | 28,2 160,7 29,3 160,5 |30 1947 34 158,4 32 165,2 34,7 164,3 39,1 157,4 | 37,1 162,2 |35 | 165,8 [35,7 167 133,8 191,2 136,1 171,1 |32,1 175,7 |33,2 178,3 |32,2 170,3 |32,8 181,6 |32,1 184,2 131 169 164,2 155,3 157 158 159 160 161 162 163 164 165 166 167 168 169 170 171 172 175,1 |34,5| 173 189 133,7; 174,7 29,0, 176,6 171,1 | 33,8 165,6 190,6 td A © m Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 287 Trenre och FJERDE Konrant. Underbefäl. 22,92 27,92 24,05 24,90 25,75 169 33| 171 | 4775 | 4800 | 4750 | 4775 29 | 168 | 4025 | 4050 | 4050 | 4042 33| 172 | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 31| 167 | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 1. Step. Garvoriloff| 170 Anton Ljubinsky 190 Ivan Petroff 162 Prokoffi VVasiljeff | 190 Peter Timofejeff 171 Jegor Gantschuk 170 |31| 172 | 4600 | 4600 | 4600 | 4500 | 26,74 Jakov Ivanoff 167 |34| 164 | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,17 Saveli Alexejeff 189 |29| 174 | 4450 | 4400 | 4425 | 4425 | 25,45 Peter Jeschoff 198 |32| 172 | 4350 | 4375 | 4375 | 4383 | 25,54 Maxim Ivanoff 153 |30| 168 | 3700 | 3650 | 3650 | 3667 | 21,80 Anton Wrobel 167 |31| 171 | 3900 | 4000 | 3950 | 3950 | 23,09 Wasili Gurjanoff 199 |?3| 171 | 4350 | 4325 | 4375 | 4350 | 25,43 Peter Ivanoff 160 |33| 166 | 4025 | 4025 | 4025 | 4025 | 24,24 Ivan Jakovleff 167 |34| 169 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,66 Leon Petroff 146 |28| 164 | 3850 | 3900 | 3900 | 3883 | 23,67 Ivan Wasiljeff 161 |31| 164 | 4050 | 4100 | 4100 | 4083 | 24,89 Weh. Semakoff 156 |31| 167 | 3700 | 3675 | 3675 | 3683 | 22,05 Simon Petroff 152 |41| 162 | 4050 | 4100 | 4100 | 4083 | 25,20 Ivan Sidoroff 162 |32| 170 | 4600 | 4650 | 4625 | 4625 | 27,20 Marko Jegoroft 142 |31| 158 | 3900 | 3950 | 3925 | 3925 | 24,84 Alexei Petroff 177 |25| 167 | 4750 | 4700 | 4725 | 4725 | 28,29 Wlad.Koltscheffskij| 158 164 23,78 Medeltal af 22 fall | 168,1131,8| 167,7 24,75 288 Signalister. 1. Meyer Neustadter | Felix Pavloffskij Medeltal af 2 fall Soldater. Alex. Timofejeff Jefim Savitsky Medeltal af 2 fall Michaila Karjákin Andrej Baikoff Medeltal af 2 fail Sergei W asilijeff Ivan Rakoff WV asili Koloschatoff Wasili Jelistratoff Pavel Timofejeff Michaila Gavriloff Josef Gajduk Medeltal af 7 fall M. Truchnevitsch Mich.Karankevitsch Ossiss Golkin Dimitri. Derevin Jakov Jekimoff Jefim Medvetkoff Sachar Matvejeff Wiz. Radzevitsch Jakov Tschulikoff 144 157,3 27,8 E. J. BONSDORFF 170 | 28 172 | 25 171 |26,5 159 |30 153 |31 156 130,5 ] 141 |31 147 | 38 34,5 162 |27 151 |29 162 | 34 155 |28 151 | 28 150 | 27 17004122 164 | 30 140 | 27 158 |31 157. 4125 154 | 32 17411129 140 |28 157 |26 152 '30 MIS v Ww oC 6 wow 4350 | 4350 3800 | 3800 25,93 23,31 22,68 25,31 25,31 22,67 20,88 22,99 23,10 21,20 26,26 24,05 Nikita Lachtunin Nikita Kulikoff Fedor Petroff Leonti Ivanoff Alex. Gratscheff Kirsan Rukavizin Ivan Krugloff A. Alechnovitsch Medeltal af 17 fall M. Jelisobkevitsch Philip Sernoff Anufri Tkatsch Kasimir VV oronka Moisei Popleykin Anton Kletschonok Andrei Popoff Kusma Rodiopoff Abraham Basklejeff Tomas Skvoronskij Kalina Smirnoff Wasili Ogibaloff Wasili Schestakoff Leonti Keriloff Savarichen Medeltal af 15 fall 155.2 27,7 Ivan Krugloff Leon Korolenok Alex. Ovechoff | | 1 134 157 190 146 159 155 152 159 155,3 156 157 149 144 171 164 162 154 147 156 151 156 146 161 155 146 149 163 25 40 25 34 158 — — Vv v cx Mu We sw WV o Vu M ZU LN SES ON SS Mig Iw Lu "V S Te on © © 4500 3200 4300 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 3290 3875 4050 3300 4550 3175 3750 3500 3600 3375 3500 3700 3500 3500 4100 4800 | 3200 | 4300 37 289 290 E.J. BONSDORFF Ivan Scheltikoff 162 |32| 160 3225 | 3217 | 20,10 Wasili Antonoff 177 | 29 » 3700 | 3683 | 23,01 Fedor Ivanoff 145 |31 » 3500 | 3500 | 21,87 Augustin Aliochna | 169 | 30 » 3900 | 3900 | 24,37 Const. Chipovall 170 |33 » 3750 | 3775 | 23,59 Wasili Saitschikoff | 150 | 26 » 4050 | 4050 | 23,43 Nicolai Fedotoff 164 | 26 » 3975 | 3975 | 24,84 Medeltal af 10 fall 159,5130,6 160° E — 23,80 Ivan Anufrieff 173 | 29 161 | 3600 3600 | 3600 | 22,36 Arefı Ivanoff 163 | 42 » 4225 | 4900 | 4250 | 4225 | 26,24 Fedor Chapoff 157 |41 » 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 22,98 Nikifor Kovaloff 164 | 25 » 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 22,98 Kusma Makaroff 167 | 36 » 3500 | 3500 | 3500 | 3900 | 21,73 Matvei Troloff 159 | 31 » 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 22,98 Stepan Kirssanoff 158 | 21 » 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 26,08 Demid Kudrasceff 147 | 28 | » 3875 | 3900 | 3900 | 3892 | 24,17 Nikita Petroff 146 |28| » 3950 | 3975 | 3975 | 3967 | 24,63 Ivan Boritscheff 167 | 34 » 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,84 Fedor Korniloff 166 36 » 3575 | 3600 | 3550 | 3975 | 22,20 Pimon Galkin 178 |29| » | 3600 | 3575 | 3575 | 3583 | 22,25 Andrei Michailoff 171 1235 » 3500 | 3550 | 3550 | 3933 | 21,94 Jegor Lismoff 144 | 26 » 3750 | 3800 | 3800 | 3783 | 23,49 Jegor Pimanoft 147 |35 » 3650 | 3700 | 3700 | 3683 | 22,87 Sergei Jevstignejeff | 143 | 29 » 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 26,70 Peter Nadsionok 163 |25| » | 3600 | 3550 | 3600 | 3583 | 22,25 Peter Buiko 178 | 30 » 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,60 Ivan Fedoroff 167 | 43 » 3600 | 3650 | 3625 | 3625 | 22,51 Medeltal af 19 fall | 1557312] 161 | — | — | | — | 2352 Jefim Stroganoff 152 |38| 162 | 3975 | 3950 | 3925 | 3950 | 24,38 Ivan Michailoff 157 140! » 3750 | 3750 | 3750 | 3750 | 23,14 Lungornas vilalkapacitet hos Finnar. 291 Anton Belin 152 162 3,96 Iguati Kurakin 169 » 22,68 Marko Kmitt 161 » 5,30 Philip Markeloft 161 » 25,82 Anufri Wilitschkal 173 » 2,18 Sem. Januskeroitsh | 178 » 23,40 Kusma Parmenoff 157 » 3,39 Ani. Fedorovitsch 158 » 23,19 Terenti Matvejeff 182 » 5,03 Medeltal af 11 fall | 163,6! 31 | 162 24,31 Nikita Pischoff 173 163 3792 | 23,26 Lavrenti Antonoff 178 » 3950 | 24,23 Ivan Wjätkin 173 » 4875 | 29,90 Jefsei Jessoff 158 » 3892 | 23,87 Anton Schulga 186 » 4000 | 24,53 Anton Kostelevitsch | 166 » 4000 | 24553 Peter Sjurantzkij 154 » 3725 | 22,85 Ivan Schebajeff 165 » 3408 | 20,10 Gal. Bogojavlenskij | 156 » 3600 | 22,08 Fedor Timofejeff 144 » 3750 | 23,00 Astafı Fedoroff 164 » 3966 | 24,33 Ivan Demidoff 158 $ 4117 | 25,25 Jan Kukolka 161 5 3875 | 23,77 Peter Matvejeff 162 » 4000 | 24,53 Ilja Kovalenok 168 5 4200 | 25,76 Peter Kischura 172 5 3658 | 22,44 Medeltal af 16 fall | 164,9129,5| 103 - 24,02 Ivan Nuschdin 158 |25| 164 21,95 Titus Lasigin 171 » 23,67 Fedor Jablokoff 149 |27 » 22,00 292 Wladimir Petroff Arsenti Salowjeff Iwan Sidoroff Joseph Dosulka Wasili Gavriloff Ia Pitschulin ]van Savjaloff Jessefarn Ivanoff Stepan Michailoff Martin. Petroff Ivan Lobascheff Medeltal af 14 fall Anton Urbanovitsch Juru Kratkoffskij MironBarnatovitsch Ossess Chodis Ivan Kulikoff Ivan Senkeivitsch Michaila Kopteff Andrei Robetsch Philip Listafitzskij Fedor Burjeff Michaila Sisoff Jacov Orloff Ignati Alexandroff W. Misduschuvskij Abrah. Krassavin Roman Svereff Jacov Dmitrieff Kusma Retkin Nikifor Artemjeff 169 166 163 168 166 79 161 163 170 163 158 164 166 171 179 168 183 161 173 164 166 162 D ND © I Or Hor © I DD D rp N NN p NM D 0j C oue 33 23 28 38 27 24 31 35 34 24 24 [o9] t2 Co Poem Hx OU =) e © ROO ZO :f9m © E. J. BONSDORFF 164 | 3900 | 3950 164,283| 164 | — — » | 3900 | 3900 » 4300 | 4300 » 4000 | 4000 > | 4050 | 4050 » | 3650 | 3700 | » | 3900 | 3950 » | 3950 | 4000 | » | 4200 | 4275 > | 3900 | 3900 ! » | 4000 | 3950 |: 165 | 3700 | 3700 |: » | 4000 | 4000 | » 3750 | 3700 : : » » 4500 | 4500 » 4175 | 4175 » 3700 | 3700 | : » 3750 | 3725 | : » 3900 | 3950 | : » 3600 | 3600 | » 4350 | 4350 | » » 3550 | 3600 | » 3900 » 3450 | 3500 | : » | 3750 | 3750 | » | 3450 » 4150 4150 | » | 3950 ' 3950 | 4450 | 4450 | 445 3495 | 3500 | 35 3900 | : 3500 |: 23,82 23,78 26,21 24,39 24,68 22,45 23,93 24,98 25,86 23,78 24.93 23,93 23,03 24,24 22,52 26,96 27,30 25,30 22,42 22,72 23,78 2 1,81 26,36 21,03 21,56 23,63 21,10 | 22,79 | 21,10 25,15 23,30 Wasili Weasiljeff Seinen Demidoff Medeltal at 23 fall Pavel Masgalis Ignati Tischkevitsch Ossip Wissotzkij Jacob Schved Wassili Jefimoff Carl Svitzkij Frans Droba Matvej Ignatieff Ignati Tschesnuk Mak. Jakovleff Peter Tschesnokoff Wassili Sanassin Medeltal af 12 fall Panteli Sammiloff Jefim Tschistjäkoff Victor Issakoff Dimitri Moisejeff Philip Issakoff Issai Jelisejeff Wassili Ivanoff Feodor Parfenoff Medeltal af 8 fall 175 |; Lavr. Kobbuschka Wiz. Bludnitzkij Jevdokim Larin Frans Urban Danilo Tschurin Luk. Prokopovitsch Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. | 165,28,» 195 218 158 T2771 155 181 162 154 176 181 162 177 167 164 | 26 3950 3925 4000 3900 3800 4450 4100 4450 3700 3600 3975 3950 4050 3650 4700 4700 4700 4125 3650 3850 3975 3600 3900 4100 3575 4000 4100 4500 | 3967 3958 4000 3883 3800 4450 4100 4450 3700 3600 3975 | 3967 | 4050 | 3675 | A717 | 4700 4700 4133 3633 3342 3975 3600 3892 4083 3585 4000 4083 4500 37* 293 24,04 23,38 23,49 24,09 23,33 22,89 26,30 24,69 26,80 22,28 21,68 23,94 294 E. J. BONSDORFF Hans Lerman 234 |30| 168 | 4200 | 4150 Fedor Gavriloff 166 |27 » | 4450 | 4450 Hoisch Jakubovitsch| 173 | 31 » 4250 | 4250 Ivan Bolschakoff 151 |24 S 3900 | 3950 Medeltal af 10 fall | 175,1 292 168 | — = Lispat Igna!jeff 163 |25| 169 | 3700 | 3725 Fedor W ilmanoff 169 1:23 |; » 3950 | 3925 Ivan Petroff 189 |22| >» 3600 | 3650 Pavel Reutoff 172 |30| » 4150 | 4150 Fedor Markofkin 160 | 33 » 4450 | 4450 Josef Kuchta 113 | 31 E 3700 | 3700 Medeltal af 6 fall | 161 27,3 169 | — — Nicolai Nikitin 195 | 34 170 | 3650 | 3600 Gregori Pantelejeff | 195 |24| 171 | 4350 | 4300 Trofim Martinoff boc 4200 | 4200 Alexei Ivanoff » 550 | 4550 Anton Naumoff » 4150 | 4200 Medeltal af 5 fall 171 = -— Andrei Timofejeff 172 | 4300 | 4300 Anton Ljubnevskij » 4100 | 4050 VVizeuti Puhkar » 4175 | 4175 Jepifan Sammiloff » 4500 | 4500 | Semen Nikitin » 4500 | 4500 Medeltal af 5 fall 172 — — Joseph Golubensk 173 | 4350 | 4350 Wassili Wassiljeff » 4200 | 4150 Carl. Scháfer » 4400 | 4400 Medeltal af 3 fall 173 = — Nikifor Mischuta 196 |26| 174 | 4500 | 4500 Constantin Kobilin | 166 |25| 178 | 4400 | 4400 Medeltal af 2 fall 181 25,5] 176 | — 4167 | 24,80 4450 | 26,48 4250 | 25,29 3933 | 23,41 — | 24,36 3717 | 21,99 3925 | 23,22 3617 | 21,40 4150 | 24555 4450 | 26,33 3700 | 21,89 — 23.93 3617 | 21,27 4317 | 25,24 4200 | 24,56 4550 | 26,60 4183 | 24,46 s 24.42 4300 | 25,00 4033 | 23,73 4175 | 24,27 4500 | 26,22 4500 | 26,22 —5 1225,08 4350 | 25,43 4183 | 24,18 4400 | 25.78 — 25,13 4500 | 25,86 4400 | 24,71 e— 25,28 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 295 Sammanställning af de funna medelvärden vid olika längd. Underbefäl. | Medeltal af 22 fall | 1684|31,8| 167, — — — — | 24,75 Signalister. Medeltal af 2 fall | 171 1265| 166 | — = = — | 24,62 Soldater. Medeltal af 2 fall | 156 |30,5| 155 | — 23 cn ROTE » al dar» 144 1345| 156| — = = — | 24,22 » a7 | 15751228) 457| — | |— | — j| «Dunes » af 17» | 1553|299| 158| — | — ur 2 14:98:36 mo als» | 1552|277|- Hol Alice | 23,96 » af 10 » 159,51306| 4160 | — Le 2 CNT RUE NOT > 4557 |312)0461 | — | — | — | — 1358 Bent | Me | — p 2453 » a 16» 1649|295| 163 | — E — — | 2402 » af 14 » 1645|283| 164| — — — 023,93 » af 21 » NOR 6 MMGS | ^ — — — 1123,49 » af 12 » 1652| 2852| 166 = — E n 23,86 » af 8 » 125 9995120467 | — — — | 24,91 » af 10 » 1754|292| 168| — — — 20230 » af 6 » 161 |273| 169 | — — — — | 25,23 » af 5 » 1848 | 31 171 | — — — — | 24,42 » af 5 » 176,6 | 29 172 | — 73 — — | 25,08 » af 3 187-1982]. 00023 1 3 — arp oS 0983 9v Pa D cvy mr 481105 5 0 ecd es — — | 25,28 Medeltal af 185 fall! 165,0/1293| 164,3 — | — |! — | — | 24,03 296 | E. J. BONSDORFF Sammanställning af de funne medelvärden vid 5:te och 9:de Ryska, i Finland förlagde, Linie-Bataillonerne. [i | | | Underbefal. | | 5:e Bataillon. | Medeltal af 49 fall.) 171,9 |31,2, 169,8 | — == = — | 24,30 9e » » 43 »| 169,4 | 32 | 1682| — == = — | 2491 Medeltal af 92 fall| 170,6 |31,6| 169 — — — == 24,60 Soldater. | 5:e Bataillon. | Medeltal af 327 fall| 167,4 30,7| 165,4| — 2 — — | 93,79 Ge» » 864 »| 168,3 |31,5| 1649| — | — | —' | — | 2407 Medeltal af 691 fall| 167,8 |31,1 165, 1 00 a gp ESS PUO E Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 997 Grauskar man nu resultatet af de anställda experimenterne, finner man, att en sädan, i nästan arithmetisk serie tilltagande lungcapa- cilet, som Hutchinson funnit vid tilltagande kroppslängd från 5—6 engelska fot, sålunda att exspirationsluften, för hvarje engelsk tum ökad kroppslängd, tilltager med 8 kub. centimeter, icke förekommer hos Finnar, ehuru visserligen en benägenhet dertill kan förmärkas vid en kropps- längd från 175 centimeter och derutöfver. De fall, som förekom- mit af denna längd, äro likväl allt för få, att man deraf skulle hafva en anledning till det antagande, att lungcapaciteten, vid denna kroppslängd, normalt skulle tilltaga utöfver det medelvärde, som vunnits för en kropps- längd understigande denna. Betraktar man t. ex. de funne medelvärden vid Skarpskytte Bataillon, finner man, att, vid 1:sta Kompaniet, en utöfver nedelvärdet ökad lungcapacitet förekommer först vid 185 centimeters sroppslängd, utgörande 26,25 kub. c. m. för hvarje c. m. af kroppens längd. Vid 2:dra Kompaniet inträffar detta vid 182 centimeters kropps- längd och utgör 27,87 kub. c. m. Vid 3:dje Kompaniet inträffar detta vid 176 centimeters kroppslängd med 27,54 kub. c. m., och vid 4:de Kom- panit äger en sådan tillökning rum redan vid 175 centimeters kroppslängd, utgörande 26,55 kub. c. m., men faller åter vid 177 centimeters kropps- längd till 25,47 kub. c. m. Ibland rekryterne inträffar detta förhållande redan vid en kroppslängd af 172 c. m., utgörande 26,41 kub. c. m. Men en sådan tillökning förekommer redan vid 161,7 c. m. kroppslängd, ut- görande 26,70 kub. c. m. och vid 167 c.m. kroppslängd, ntgórande 26,28 kub. c. m. Dylika fluctuationer finner man, dà man betraktar tabellen öfver de funne medelvärden vid Finska Sj6-Equipaget pag. 257. Af detta förhållande finner jag mig, genom de experimenter jag anställt, berättigad till den slutsats, att ófverhufvud en tilltagande kroppslángd icke ätföljes af en utófver medelvärdet ökad lungeapacitet hos den Finska militären, och detta sa mycket heldre, som en synnerlig Ööfverensstämmelse äger rum i afseende à medellungcapaciteten, beräknad för hvarje c. m. af kroppens längd vid de särskilda corpser, som varit fóremàl för de anställde experi- menterne, såsom synes af foljande sammanställning af desamma. Sälunda uigür den för hvarje c. m. af kroppens längd beräknade lungcapaciteten vid olika längd hos: 38 298 E. J. BONSDORFF Skarp. Skytte Bat. (682 fall) vid en medell:d af 171,3 c. m. — 25,74 kub. c. m. Till samma. B:n várfderekryter (99 fall) d:o d:o 170,9 c. m. — 25,99 kub. c. m. Finska Sjó-Equipaget (153 fall) dio dio 168 c. m. — 25,63 kub. c. m., hvilket för 934 fall gifver ett medeltal af 25,78 kub. c. m. lungcapacitet. Då nu de som várfdes till den Finska Militäreu äro bosatta på laudsbygden, kan man väl betrakta den normala medellungcapaciteten för finska befolk- ningen bland allmogen vid hvarje kroppsläugd, som utgörande 25,5 kub. c. m. för hvarje c. m. af kroppens längd. Ibland dem, med hvilka experimenter blifvit anställda, hafva förekommit en del talande finska, andra svenska såsom sitt modersmål, om hvilka jag äfven äger en särskild anteckning, men då hos dessa ingen olikhet i resultatet gifvit sig tillkäuna, har jag icke ansett nö- digt att ställa dessa under olika kategorier. Men om den normala medel-lungcapaciteteu, med ledning af de med- delade tabellerne, med lätthet kan bestämmas, är det förenadt med svårighet att bestämma minimum af lungcapaciteten för dem, som icke besväras af tuberkler eller andra lunglidanden. Betraktar man de i tabellerne medde- lade fallen, förekomma några, hos hvilka den beräknade lungcapaciteten icke utgör mer än mellan 21 och 22 kub. c. m. Dessa individer äro lik- väl, enligt hvad jag erfarit, högst sannolikt besvärade af tuberkler i första stadium och tror jag mig komma sanningen ganska nära, genom att be- ståmma en lungcapacitet af 22,5 — 23 kub. c. m. för hvarje centimeter af kroppens längd, såsom minimum af lungcapacitet hos en frisk person af det finska folket. Detta öfverensstämmer med de resultater, som jag vun- nit vid de experimenter, som af mig blifvit anställda med personer uppen- barligen besvärade af tuberkulos i lungorne i dess första stadium, som jag i en annan afhandling hoppas kunna ädagalägga. För jemförelsens skull har jag anställt likartade experimenter med tvenne i Finland förlagde Ryska Batailloner, af hvilka, såsom synes af de å pag. 296 sammanställda resultaterne, hos Ryssar (691 fall) vid en me- dellängd af 165,1 c. m. medellungcapaciteten utgör endast 23,93 kub. c. m., således 1,85 kub. c. m. mindre án den finska nation. Denna skillnad är Lungornas vilalkapacitet hos Finnar. 299 ganska beiydlig och torde kunna förklaras derigenom, att det svagaste fol- ket utväljes och fórdelas pä de i Finland förlagde Dataillonerne. Med hän- seende till respirationens vigt för de kroppslige funktionerna, kan man af lungcapaciteten i allmänhet bestimma graden af muskelkraft, som vid sà- dant förhållande, hos de i Finland fórlagde ryska trupperne betydligt un- derstiger den för den finska soldaten. Jemíór man den hos desamma fun- ue kroppsvigten, utgór, vid en medellängd af 171,3 c. m., medelkroppsvigten hos deu finska skarpskytten 175 #, hos den ryska soldaten deremot, vid en medellängd af 165,1 c. m., 167,8 à, hvilket, fördeladt på hvarje centi- meter af kroppens längd, visar hos den förra, en kroppsvigt af 1,02 FH, hos den sednare deremot 1,01 4, således 0,01 # mer hos den Finska Skarp- skytten än hos den Ryska soldaten. Jemför man på samma sätt de vunne resultaterne för underbefälet, har medel-lungcapaciteten befunnits vid: Skarpskytte B:n (57 fall) vid en medellängd af 172,1 c. m. — 24,26 kub. c. m. Sjö-Equipaget (15 fall) d:o dio 168,7 c. m. — 25,65 kub. c. m. Hos Underofficerare vid Skarpskytte Bataillonen har säledes lungca- paciteten befunnits med 1,48 kub. c. m. understiga den som blifvit fun- uen hos Skarpskyttar af samma Bataillon, vid E«vipaget deremot med 0,02 kub. c. m. öfverstiga den hos matroserue, således ganska nära ófverensstámman- de med lungcapaciteten hos manskapet säväl vid Skarpskytte Bataillonen som vid Eqvipaget. Detta förhällande torde kunna förklaras derigeuom, att till. Un- derofficerare vid den Finska Skarpskytte Bataillonen antagas söner af Ständspersons klassen, dà vid Equipaget matroser avancera till Underoffi- cersplatserne. Samma förklaring torde kunna gälla, dä hos de ryska Un- derofficerarne (92 fall) vid en medellängd af 169 c. m. lungcapaciteten utgör 24,60 kub. c. m., hos soldaten deremot, vid en medellängd af 165,1 c. m., 23,93 kub. c. m., hvaraf synes att således lungcapaciteten hos de förra med 0,67 kub. c. m. öfverstiger den hos soldaterne; ty vid dessa Batail- loner befordras de bästa soldaterne till Underofficerare. — Austilles nu på samma sätt jemförelse mellan den funne medelkroppsvigten, utgór den- samma hos Underbefälet vid Skarpskytte-Bataillonen, vid en medellängd af 172,1 c. m, 171,5 8, hos Ryska Linie Bataillonen, vid en medellängd af 169 c. m., 170,6 8, hvilket fórdeladt på hvarje centimeter af kroppens 300 E. J. BONSDORFF längd hos de förra utgör 0,99 ü, hos de sednare deremot 1.01 ja. Hos Skarpskytte Bataillonens Underbefäl är säledes kroppsvigten för hvarje c. m. if. kroppens längd 0,03 & lägre án hos soldater vid samma Bataillon och vid Ayska Bataillon deremot kroppsvigten fullkomligt ófverenstámmande med len hos soldaterne. Beträffande slutligen äldern vid de anförde Bataillonerne, utgör me- deläldern hos Underbefälet: vid Skarpskytte Bataillon . . . . . . 27,5 år. » Equipaget . . . -. .. PATES LEE » Ryska Bataillonerne ...... 31,6 » hos soldaterne: vid Skarpskytte Bataillon ..... 26,3 år hos de värfde rekryterne ...... 22,8 » vid Sjö-Equipaget ......... 291 » » Ryska Bataillonerne ...... 31,1 » Spirometerns stora vigt och värde vid värfvandet af rekryter gifver sig tydligt tillkänna genom de resultater som vunnits vid de experinienter som blifvit anstillde med friska soldater och de nyvärfde, hvilka blifvit i Militär- tjenst antagne, dà medellungcapaciteten hos de förre utgör 25,74 kub. c. m., hos de sednare 25,99 kub. c. m., för hvarje c. m. af kroppens längd ett resultat som Ar ganska nära Ófverensstámmande, och torde visa vigten af lungcapacitetens bestimmande vid antagande af rekryker för militär tjenst. Häraf kan man således draga det resultat ait icke någon värfd rekryt bör i krigstjenst antagas, som icke Ager en lungcapacitet af minst 24 kub. c. m. för hvarje c. m. af kroppens längd. Sedan jag sålunda, såsom jag vill hoppas, med säkerhet fått lung- capaciteten bestämd hos den Finska Militären och Allmogen, öfvergär jag till ett försök att bestämma den normala lungcapaciteten hos Ständsperso- ner och vid särskilda lefnadsyrken, fördelade på sätt som följer: Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 301 Beräknad ‚Lung-ka- STÄNDS-PERSONER, | >| Kropps. ee à a) Egendoms inne- Vigt z längd Spirometer försök. Medeltal. kropps hafvare. längd. N:o 1! 166 |23| 175 | 5450 | 5500 | 5500 | 5483 | 31,33 : 9| 176,29 174 | 5225 | 5200 | 5175 | 5200 | 29,88 » 3 159 | 29 162 | 4450 | 4450 | 4425 | 4442 | 27,42 s 4| 186 |40 | 169 | 3700 | 3750 | 3700 | 3717 | 21,99 s ;| 155 |41| 169 | 4650 | 4550 | 4650 | 4617 | 27,31 5 6 178 |31! 173 | 4700 | 4700 | 4700 | 4700 | 27,16 : 7| 197 |50| 170 | 4200 | 4200 | 4150 | 4183 | 24,60 ; s| 190 |38| 174 | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 24,71 N 9| 223 |58| 173 | 3750 | 3700 | 3775. | 3708 | 21,43 " 10! 218 |58| 173 | 4200 | 4150 | 4250 | 4200 | 24,27 » 11 | 201139) 175 | 4425 | 4450 | 4400 | 4425 | 25,28 » y | 192|19| 187 | 5200 | 5250 | 5300 | 5250 | 28,55 » 13 192 |25| 182 | 5500 | 5500 | 5450 | 5483 | 30,12 » 14 | 180 |43| 181 | 4400 | 4400 | 4350 | 4383 | 24,21 : 15 | 177 |38| 177 | 4300 | 4300 | 4400 | 4333 | 24,48 : 16 | 206 |31| 180 | 4950 | 4950 | 5000 | 4967 | 27,59 d 17 | 186 |27| 173 | 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 24,75 T 18 140 |21 153 | 3800 | 3875 | 3850 | 3842 | 25,11 » 19| 172 |25| 170 | 4900 | 4875 | 4850 | 4875 | 28,67 » 20 169 [29] 170 | 4000 | 3950 | 4000 | 3983 | 23,42 > 21 171 1201 169 | 4500 md 4500 | 4500 | 26,62 » 22) — |36| 179 | 5600 | 5600 | 5600 | 5600 | 31,34 5 93| — Ia24| 167 | 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 26,34 v 24! — [|19| 175 | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 21,71 > 25 | 162 |40| 176 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 22,72 38" 202 E. J. BONSDORFF N:o 26 165 |43| 178 "er 4375 | 4350 | 4375 2p 180 |27| 180 | 4290 | 4250 | 4200 | 4217 » » 28 | 186 |52| 167 | 4500 | 4500 | 4500 | 4500 » 29 | 152 |41| 170 | 4275 | 4250 | 4300 | 4275 » 30 187 |42| 177 | 4500 | 4450 | 4450 | 4467 » 31 170 |34| 171 | 3800 | 3800 | 3800 | 3890 > 32 192 | 44] 177 | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 » 33 171 |22| 174 | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 » 34| 170 |31| 170 | 4050 | 4100 | 4050 | 4057 » 35 187 |30| 171 | 4700 | 4750 | 4700 | 4717 » 36 178 |43 | 169 | 4400 | 4400 | 4350 | 4353 Medeltal af 36 fall | 177 34,5 173 | — — 13 E. I b) Handlande. | | N:o ı 138127 | 156 | 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 26,28 » 2 | 193 |24| 171 | 4500 | 4500 | 4500 | 4500 | 26,31 x 3 | 131|22| 165 | 3900 | 3925 | 3900 | 3908 | 23,68 > 4| 155 |25| 167 | 4300 | 4325 | 4300 | 4308 | 25,79 > 5 | 147 |24| 169 | 3900 | 3900 | 3975 | 3925 | 23,26 > 6| 179 |31| 172 | 4600 | 4650 | 4700 | 4650 | 27,03 > 7| 180 |30| 173 | 4000 | 4000 | 3950 | 3983 | 23,02 > 8| 157 |25| 175 | 4000 | 3900 | 4100 | 4000 | 22,85 , 9| 187 |33| 174 | 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 21,26 » 10 | 186 |33| 174 | 4050 | 4050 | 4050 | 4050 | 23,27 > 11 | 153 |26| 182 | 4000 | 4000 | 4050 ' 4017 | 22,97 > 12 | 157 |37 | 178 | 4650 | 4700 | 4700 4683 | 26,31 » 13 | 159 |37 | 178 | 4900 | 4950 | 4900 4917 | 27,62 > 14 | 173 |46| 177 | 4200 | 4125 | 4150 4158 | 23,49 » 15 | 161 |46 | 177 | 4400 | 4400 | 4500 4133 | 25,04 > 16 | 176 |31| 177 | 4000 | 4000 | 4000 4000 | 23,59 , 17 | 175 |33) 179 | 4000 | 4000 | 4000 4000 | 22,34 u ee Ye w^ v EJ "* X. Mw sv vs cw S Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 2 ND RD NI L5 to © DIS Cr 179 178 180 171 172 171 169 169 168 ‘168 169 170 166 166 178 159 182 175 173 166 166 167 167 168 167 169 174 168 162 167 168 170 183 170 4300 4950 4000 3850 4400 3900 3900 3900 3900 3800 4000 2800 4100 4500 9300 3500 4100 3925 4200 4250 4600 4450 4500 3850 4200 3850 4500 3900 3800 4250 4100 4200 4550 4050 4275 4900 4000 3900 4400 3900 3900 4075 3900 3800 4000 3850 4000 4450 5300 3500 4125 3875 4200 4200 4600 4425 4500 3825 4200 3850 4500 3850 3800 4300 4100 4225 4600 4100 4300 4875 4000 3900 4400 3850 3900 4050 4000 2800 4000 3800 4000 4425 5300 3475 4100 3925 4200 4200 4600 4400 4500 3850 4200 3825 4500 3900 3800 4300 4100 4250 4600 4100 303 4292 | 23,97 4908 | 27,57 4000 | 22,22 3883 | 22,70 4400 | 25,58 3883 | 22,70 3900 | 23,07 4008 | 23,71 3933 | 23,41 3800 | 22,61 4000 | 23,67 3817 | 22,45 4033 24,99 4458 | 26,79 5300 | 29,77 3492 | 21,96 4108 | 22,57 3908 | 22,33 4200 | 24,27 4217 | 25,40 4600 | 27,71 4425 | 26,49 4500 | 26,94 3342 | 22,87 4200 | 25,15 3842 | 22,73 4500 | 25,86 3883 | 23,11 3800 | 23,46 4283 | 25,64 4100 | 24,40 4225 | 24,85 4583 | 25,04 4083 | 24,02 304 E. J. BONSDORFF N:o 52 150 | 44 160 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 25,00 » 53 | 137 |25| 166 | 3800 | 3850 | 3850 | 3834 | 23,09 $ 54| 187 |36| 170 | 4250 | 4300 | 4225 | 4258 | 25,05 - 55 | 143|96| 163 | 3900 | 3900 | 3900 | 3900 | 23,92 ; 56 | 144|98| 166 | 3900 | 3950 | 3975 | 3942 | 23,74 T 57 | 143 |34| 162 | 3800 | 3800 | 3800 | 3800 | 23,45 ; 58 | 153 |31| 168 | 3800 | 3800 | 3775 | 3792 | 20,18 ; 59 | 176 |30| 169 | 3900 | 3900 | 3950 | 3917 | 23,18 Medeital a£ 59 fall 159,9 3l,s 174 | — es PS. == [oma c) Jurister. N:o 1 186 |23| 179 | 4200 | 4150 | 4200 | 4183 | 23,36 ? o | 157|32| 179 | 4600 | 4650 | 4650 | 4033 | 25,88 " 3| 224 |31\ 177 | 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 24,85 » 4| 190129] 178 | 4000 | 3900 | 4000 | 3967 | 22,28 » 5| 170 |29| ı78 | 4625 | 4600 | 4600 | 4603 | 25,89 > 6| 179 125) 178 | 5225 | 5300 | 5250 | 5258 | 29,49 » 7 | 169 \as| 176 | 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 23,86 " 8| 154|43| 175 | 4400 | 4350 | 4350 | 4367 | 24,95 9 | 138 |33| 171 | 4200 | 4250 | 4250 | 4233 | 24,75 t 10 | 121]33| 171 | 4500 | 4550 | 4575 | 4542 | 26,86 : 11 | 191|26| 171 | 3500 | 3500 | 3500 | 3500 | 20,46 - 12 | 155|30| 167 | 3975 | 4000 | 3950 | 3975 | 23,80 - 13 | 153 |o7 | 164 | 3950 | 4000 | 3975 | 3975 | 2423 ; 14 | 195 |39| 175 | 4300 | 4250 | 4325 | 4293 | 24,52 ; 15 | 140 |29| 170 | 4150 | 4150 | 4100 | 4133 | 2431 , 16| 148 |29| 170 | 4400 | 4375 | 4400 | 4392 | 25,83 > 17 | 165 | 28| 170 | 3800 | 3775 | 3850 | 3808 | 22,40 > 18| 155 |40| 185 | 4500 | 4450 | 4500 | 4433 | 24,3 > 19 | 190 |38| 165 | 3700 | 3750 | 3725 | 3725 | 22,57 » 20 | 158 |22| 175 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 22,85 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 305 | | | | N:o 21 | 173 |25| 176 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 22,72 > 22 | 136 |55| 168 | 4325 | 4300 | 4300 | 4308 | 25,64 » 23 | 171 |26| 171 | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 25,04 » 24 | 144 |43| 162 | 4100 | 4100 | 4075 | 4092 | 25,26 » 25 | 150 |30| 175 | 4300 | 4250 | 4300 | 4283 | 24,47 » 20 | 166 |29| 171 | 4200 | 4250 ! 4200 | 4217 | 24,66 » 27 | 165 |24| 171 | 4100 4150 | 4125 | 4125 | 24,12 : 28 | 160 30, 173 | 4050 | 4100 | 4025 | 4058 | 23,45 > 29 | 153 |30| 176 | 4200 | 4150 | 4200 | 4183 | 23,82 > 30 | 171 |26| 173 | 4250 | 4300 | 4300 | 4283 | 24,75 Medeltal af 30 fall | 161,331,4| 169,3 | — | — | — | — | 2436 d) Officerare. | | N:o 1 138 |34| 167 | 3550 | 3550 | 3550 | 3550 21,55 " 2 148 | 31 | 169 3700 1,3700 | 3650 | 3683 | 21,79 » 3| 172 ,30| 169 | 3900 | 3850 | 3800 | 3850 | 22,78 » 4| 199 |18 | 172 | 4200 | 4150 | 4150 | 4167 | 24,23 » 5| 164 |32| 175 | 4300 | 4300 | 4300 | 4300 | 24,58 > 6| 173 |34| 175 | 4000 | 3950 | 3900 | 3950 | 22,57 » 7| 137 |28| 173 | 3900 | 3950 | 3950 | 3933 | 22,71 » 8| 141 |31| 174 | 4025 | 4000 | 3975 | 4000 | 22,98 ^ 9| 145 |31| 174 | 3700 | 3650 | 3750 | 3700 | 21,26 ^ 10 | 134 |30| 171 | 4150 | 4200 | 4200 | 4183 | 24,46 > 11 | 161 |29| 183 | 4400 | 4350 | 4425 | 4392 | 24,00 » 12 | 164 |36| 182 | 4400 | 4400 | 4400 | 4400 | 24,17 » 13 | 142 |19| 162 | 3600 | 3600 | 3650 | 3617 | 22,32 » 14 | 139 |31| 162 | 3600 | 3625 | 3625 | 3617 | 22,32 » 15| 150 |28| 174 | 3800 | 3800 | 3825 | 3808 | 21,88 » 16 | 172 |21| 181 | 4300 | 4325 | 4375 | 4333 | 23,93 » 17 | 184 |39| 179 | 4050 | 4025 | 4050 | 4042 | 22,58 » 18 | 156 137 | 182 | 5100 | 5100 | 5100 | 5100 | 28,02 39 306 E. J. BONSDORFF N:o 19 | 162 |25| 176 | 3850 | 3900 | 3900 | 3883 | 22,06 > 20 | 156 |36| 179 | 4000 | 4050 | 3925 | 3992 | 22,30 » 21 | 169 |23| 177 | 3800 | 3800 | 3750 | 3783 | 21,37 » 22 | 174 |20| 177 | 4800 | 4800 | 4800 | 4800 | 27,12 » 23 | 132 |24| 162 | 3850 | 3900 | 3900 | 3882 | 23,96 > 24 | 144 |21| 170 | 3800 | 3825 | 3875 | 3833 | 22,25 » 25 | 166 |35| 171 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 23,39 » 26 | 130 |23| 166 | 3850 | 3900 | 3850 | 3867 | 23,99 » 27 | 145 |27 172 | 4850 | 4900 | 4875 | 4875 | 28,34 » 28 | 148 |29| 171 | 4075 | 4000 | 4075 | 4050 | 23,68 » 29 | 168 |23| 171 | 3850 | 3825 | 3900 | 3858 | 22,56 » 30 | 226 |32| 175 | 3950 | 4000 | 3900 | 3950 | 22,57 » 31 | 126 |21| 175 | 3950 | 3900 | 3925 | 3995 | 22,42 » 32 | 150|24| 179 | 4600 | 4600 | 4600 | 4600 | 25,69 » 33 | 181 |29| 181 | 4800 | 4750 | 4775 | 4775 | 25,82 » 34 | 138 130! 161 | 3700 | 3750 | 3675 | 3708 | 23,03 » 35 | 169 |26| 182 | 4900 | 4900 | 4900 | 4900 | 26,92 » 36 | 210 |31| 176 | 3750 | 3700 | 3700 | 3717 | 21,11 » 37 | 163 |37 | 171 | 3800 | 3850 | 3825 | 3825 | 21,78 Medeltal af 37 fall | 156,928,5| 1734| — | — | — | |9347 e) Presimän. N:o 1| 219 |33| 169 | 4100 | 4150 | 4200 | 4150 | 24,55 » 2 | 157 |27| 169 | 4200 | 4150 | 4200 | 4183 | 24,75 » 3| 138/39! 167 | 3800 | 3750 | 3800 | 3783 | 22,05 > 4| 131 |28| 175 | 3950 | 3900 | 3925 | 3925 | 22,42 > 5 | 200 1421: 173 | 4300 | 4250 | 4275 | 4275 | 24,71 » 6 | 177 |40| 172 | 3800 | 3900 | 4000 | 3900 | 22,41 > 71 152 |32| 173 | 3800 | 3850 | 3750 | 3800 | 21,96 » 8| 213 |30| 179 | 4000 | 4000 | 4000 | 4000 | 24,85 » 9 | 140 |24| 177 | 3900 | 3850 | 3900 3883 21,93 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 307 | | | N:o 10 214 | 38 175 » 11 221 | 38 175 » 12 177 | 39 167 » 13 165 | 40 170 » 14 230 |35 177 » 15 126 | 25 168 » [0n P4444 35| Pr » 17 147 | 36 171 » 18 218 | 64 179 » 19 145 | 41 164 » 20 173 | 34 173 » 21 251 | 4S 180 » 22 141 | 28 167 Medeltal af 22 fall | 176,3369| 172,3 f) Studerande. N:o 1 — |23 159 » 2 143 |25| 157 » 3 162 | 23 161 » 4 124 | 23 » » 9 201824 » » 6 156 | 21 » » 7 157 | 24 » » 8 128 | 23 163 Medeltal af 8 fall | 145 [22,8 161,5 308 N:o 12 » 13 Medeltal af 5 fall N:o 14 » 15 » 16 » 17 Medeltal af 4 fall N:o 18 » 19 » 20 » 21 » 22 Medeltal af 5 fall N:o 23 » 24 » 25 » 26 » 27 » 28 » 29 Medeltal af 7 fall N:o 30 » 31 » 32 » 33 » 34 E. J. BONSDORFF 3700 3600 4100 3775 4100 4050 4100 3650 3950 3825 4250 4100 | 4100 4400 | 4400 4050 | 4100 3700 | 3600 4400 | 4350 3700 | 3750 4100 | 4100 3900 | 3900 3800 | 3850 5000 | 4950 3950 | 3900 3600 | 3550 | 3975 3850 4950 3950 3600 | 22,46 22,00 23,89 24,74 22,98 24,84 24,24 24.90 24,69 21,79 23,79 23,04 25,50 23,76 24,55 26,34 24,40 21,85 20,24 22,25 | 24,55 24,31 23,35 22,81 29,56 23,41 21,32 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. N:o 35 » 30 » 37 » 35 » 39 » 40 » 41 » 42 » 43 » 44 » 45 » 16 N:o 47 » 45 » 49 » 50 » 91 » 92 » 93 Medeltal af 7 fall N:o 94 » 29 » 50 » 57 » 59 » 29 » 60 Medeltal af 7 fall | © © D D D ND ND OS © w e = © ton = ND orn e Ha 22,1 p 22,1 » » » » 170 309 3725 | 92,75 3583 | 21,32 3800 | 22,62 4133 | 24,60 3500 | 20,83 4500 | 26,78 3500 20,83 3950 | 23,51 4200 | 25,00 3833 | 22,81 4508 | 26,83 3600 | 21,82 — | 23,54 | 4250 | 25,14 4283 | 25,34 3717 | 21,99 4283 | 25,34 3733 | 22,00 3800 | 22,48 4225 | 25,00 -— 23,91 3900 | 22,94 4000 | 23,53 4325 | 25,44 3775 | 22,20 4175 | 24,55 4400 | 25,88 4375 | 25,73 = E14, 32 310 E. J. BONSDORFF Fi a EE N:o 61 | 140 |18 171 | 4300 | 4225 » 62 | 149 |28| » | 4400 | 4450 » 631 — |231| >» |4000 | 4100 » 64| 142|30| » | 4200 | 4150 » 65 | 164 |23! » | 3900 | 3950 > 66: 151,123,» | 2400) | 4400 5 67 | ı64 |22| » | 4650 | 4650 y 68 | 140 30 | » | 4500 | 4500 » 69 132 ET | » 4100 | 4100 » 70 174 |21| » 4100 |4100 Medeltal af 10 fall Beleg maa N:o 71 pe | 20 | 172 | 4800 | 4800 4 > 72| — |21| » |49200 | 4250 » RN | 22 » | 3975 | 3925 » 74| 154124! » | 4400 | 4350 > 75 | 139 |20! » | 3550 | 3575 » 76| 194|98| ^» |4100 | 4150 > 77 | 147 |21| » | 4850 | 4875 > 78| 157 |— | » | 38725 | 3700 » 79 | 161|22| » | 4400 | 4400 Medeltal af 9 fall 158,7122,5 172 HE. E N:o 80 | 139 |24, 173 | 4000 | 4000 » 81 | 203 |20| » 3600 | 3550 » 82| 158 |23 » | 3900 | 3900 » 83 | 173|25 » | 3900 | 3900 » 84| 158 |23| >» | 4800 | 4300 » 85 | 162 | 24 » | 4125 | 4200 » 86 | 153|23| » | 4200 | 4200 Medeltal af 7 fall 163 7/234 ECLETd pe = Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. Medeltal N:o x BET EI EEE » af 5 91 fall 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 Medeltal af 18 fall N:o v vs sv v 110 111 112 113 114 115 Hr cw ug 5M oM Ag s pi I or = I e v 6$ € €$ c 4267 4617 4883 4683 4617 311 312 E. J. BONSDORFF JT | N:o TI 159 | 26 » | 4250 | 4300 | 4325 | 4292 | 24,32 » 117 1042006 » | 3875 | 3800 | 3800 | 3825 | 21,73 » 118:.] 175,126 » | 4900 | 4900 | 4900 | 4900 | 27,84 Medeltal af 9 fall | 154,7 23,3] 176 | — Enc — TT N:o 119 — 21] 177 | 4100 | 4100 | 4100 | 4100 | 23,16 » 120 | 156 |23 » 4300 | 4300 | 4250 | 4283 | 24,19 » 121 |. 159119 » 4150 | 4200 | 4150 | 4167 | 23,54 » 199-|^ 147 | 18 » | 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 20,90 » 193 | 130 | 24 » 4100 | 4100 | 4125 | 4108 | 23,21 » 124 | 166 |22 » 4700 | 4700 | 4700 | 4700 | 26,55 » 195 | 172 | 93 » 4600 | 4650 | 4625 | 4625 | 26,13 Medeltal af 7 fall 155 [21,4] 177 — — = = 23,95 N:o 126 | 146 | I8| 178 | 4800 | 4800 | 4850 | 4817 | 27,06 » 127 | 158 | 19 » 3850 | 3900 | 3825 | 3858 | 21,67 » 198 | 160 | 24 » 4500 | 4500 | 4500 | 4500 | 25,28 » 129 | 157 |25| » | 4200 | 4200 | 4200 | 4200 | 23,59 ^ 130 | 166 |28| » | 4150 | 4200 | 4200 | 4183 | 22,93 » 13104 1 46700 » 3700 | 3700 | 3700 | 3700 | 20,78 Medeltal af 6 fall | 159 223) 178 | — = — — | 23,55 N:o 132 76 |21| 179 | 4000 | 3950 | 4000 | 3983 | 22,25 » 133 | 169 |23 » 4450 | 4500 | 4475 | 4475 | 25,00 » 134 | 165 |18| » | 4600 | 4600 | 4600 | 4600 | 25,69 » 135 | 174 | 93 » | 4175 | 4200 | 4225 | 4200 | 23,46 Medeltal af 4 fall | 171 212] 179 | — e 2 — | 24,10 N:o 136 | 190 |27 | 180 | 3900 | 3875 | 3900 | 3892 | 21,62 » 137 | — |20| 181 | 4300 | 4250 | 4225 | 4263 23,55 » 138 | 163 |21| 182 | 4600 | 4600 4600 | 4600 | 25:27 » 139 | 194 |ı9| 183 | 5050 | 5050 | 5100 | 5067 | 27:69 » 140 | 179 |21| 185 | 5200 | 5200 | 5225 | 5208 | 28,15 » 141 | 215 |25| 185 | 4450 | 4450 | 4450 | 4150 | 24,05 Medeltal af 6 fall ! 148,2 221 182,7 — — | = = 25,06 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar 313 Sammanställning af de funne värden vid olika längd hos | Berüknad | Lung-ka- 4 | Kropps- | pacitet, à 5/ Studerande Vigt. red Li Spirometer försök. Medeltal.| 1 € m. = | längd. kropps- längd. Medeltal af 8 fall 145 22,84 1615| — = — | 24,54 » » D » 153,8226! 164 = — A5 23,89 » » 4» 159 23 | 165 — — = 24,20 » NG 5 142,2/20,8 166 | — — — | 23,76 » » dd» 142,725 167 x E 24,31 » » 170 > 149,223,2 168 — == Tz 23,54 » ONES 143,1 22,1 1694 15 = — | 23,91 » 22.78.» 147 122,1 170 — == — | 24,32 » » 10 » 150,7124,3 171 — = = 24,91 » » 9» 158,7225 172 E = <= Ft » ». Tia 163,7|23 173 | — — — | 23,07 » a RZ 162 224 174 — — — | 2645 » » 18 » 157,2/23,4| 175 = ra = 23,75 » » 9» 1497283) 10176: |, — =E — 257 » » x 155 21,4 177 = = — | 23,95 » » 6 » 15955273. 4128; luos T — | 23,55 > * bo» AZ ee zs — | 24,10 » » 6» eus 332.5]. | = — | 25,06 Medeltal af 141 fall | 153,4 22,6) 1715 ise | = — | 24,30 40 314 E. J. BONSDORFF Sammanställning af medel lungcapactteten hos I | | = Kropps | pacitet, à 4 Vigt. 5 längd. Spirometer försök. Medeltal. | 1 c. m. STÄNDSPERSONER. s kropps- | längd. —||__ [02 CN Egendomsinne- hafvare 36 177 34,5) 175 T3 "n DRE n 25,69 Handlande 59 fall 159,931,8) 174 Te jr Ede ee 24,24 Jurister 30 » | 161,31,| 1693| — le Los 14 28. a eo Officerare 37 » | 156,928, 1734| .. s. y 8.) 2347 Prestmän 22 » AGB. 1793 80K arg Ze esq RUD Studerande 141 » 153,422,6 171.5 007: 1e. ks. ut 24,30 Medeltal af 325 fall | 164,130,8| 1726| — c EMI T Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. Vigt. HANDTVERKARE, | h) Malare. N:o 1 157 » 2 143 » 3 159 » 4 157 » d 163 » 6 144 » 7 42 » 8 142 » 9 126 » 10 151 » 11 169 Medeltal af 11 fall | 150,3 25,1 i) Skräddare. N:o » » » » 163 | 145 1 156 © do -à © a ww à — [SV — » » » » » 11 111 Medeltal af 11 fall | 1 JopIy 24 | 24 | 24 29 20 143424, 162,1 Spirometer försök. 3725 3530 4300 3450 3450 3650 3600 3800 3100 3550 3500 Medeltal, 315 Beräknad Lung-ka- pacitet, à Tre m; kropps- längd. 21,55 21,54 24,90 20,55 20,63 22,48 22,42 23,03 20,21 21,28 21,40 21,81 22,37 25,41 22,16 21,27 21,45 24,73 23,56 28,27 27,19 22,05 20,40 23,53 316 E. J. BONSDORFF ae | N:o 1 » 2 » 3 » 4 » 3j » 6 » 7 » 8 » 9 A Medeltal af 9 fall 23,7 165,2 !} Smeder. N:o 1 » 2 » 3 » 4 » 9 v 6 » 7 » 3 » 9 Vedeltal af 9 fall | "63.8 m) Snickare. N:o » » > ww 12 — » Medelal af 4 fall 163,7 | 3933 | 22,86 4983 | 28,63 4017 | 24,19 3475 | 21,18 3283 | 21,88 3583 | 21,84 4317 | 25,09 21128 10 4700 | 26,40 3467 | 21,80 3533 | 21,80 4417 ! 27,26 4633 | 27,09 3817 | 23,85 | 3717 | 24,78 4483 | 26,95 3567 | 23,01 — | 24,77 4083 | 24,74 4117 | 25,25 3950 | 24,68 4200 | 25,15 Lunsornas vitalkapacıtet hos Finnar. 317 8 1 Med ledning af ofvananförde tabeller, är man således berättigad till den slutsats, att medellungcapaciteten hos Stándspersoner utgör 24,5 kub. cent. för hvarje c. m. af kroppens längd, och att man kan antaga mini- mum af lungcapacitet för dessa, vid normalt förhållande af lungorne, ut- göra omkr. 23 kub. ctm. Beträffande åter de särskilda klasser i hvilka desamma blifvit fördelade, erbjuder sig det anmärkningsvärda resultat, att lungcapaciteten endast hos egendomsinnehafvare, hvilka äro bosatte på lan- det, är öfverensstäåmmande med den som blifvit framstålld såsom till- hörande de Finska soldaterne och allmogen. Den lägsta lungcapaciteten belöper sig på officerare, hvilket synes vara ett ganska anmärkningsvärdt förhållande, äfvensom att prester, som äfven äro bosatte på landet, hafva en föga högre lungcapacitet än officerare, då den endast med 0,13 kub. c. öfverstiger densamma. Handiande och jurister hafva deremot en lungca- pacitet, som gauska nära öfverensstämmer med den medel-lungcapacitet som blifvit beräknad för Ståndspersoner i allmänhet, såsom inhämtas deraf att denna beräknade medel-lungcapacitet för ständspersoner utgör 24,27 kub. c. m. för hvarje c. m. af kroppens längd, hos. Studerande 24,30 kub. c. m., hos Jurister 24,36 och hos handlande 24,24 kub. c. m. Jemför man deremot kroppsvigten, beräknad för hvarje c. m. af kroppens längd, äger ett annat förhållande rum, såsom synas af följande sammanställuing. Kropps- langd. ü Prester rt: 1,02 Egendomsinne- hafvare ... . 1,01 Jurister sn . 12 „22a 10:95 Handlaude . . . .| 0,91 Officerare ....| 0,90 Studerande . .. . | 0,89 Presterne hafva sålunda, bland ständspersoner, den högsta kroppse vigten, dernäst egendomsinnehafvare, i hvilket hánseende de fullkomligt 40* 318 E. J. BONSDORFF öfverensstämma med den kroppsvigt, som blifvit beräknad för Skarpskyt- tarne, hos hvilka den, såsom ofvanför sid. 298 blifvit anmärkt, utgör 1,02 #. Presterne hafva sålunda en 0,01 # högre kroppsvigt, men deremot icke mindre án 2,9 kub. c. m. lägre lungcapacitet án egendoms-innehaf- vare. Dä den physiska styrkan och lifligheten i rórelsen stär i nära sam- manhang med respirationsorganernes högre eller lägre utveckling, är här- af en tydlig följd, att, oaktadt den hos Prester funne högre kropps- vigten, en hógre physisk styrka jemte större liflighet i kroppsrörelsen och den organiska verksamheten i allmänhet tillhör esendomsinnehafvare, fram- för prestaständet. Hos Studerande deremot, hvilka äga en lungcapacitet ganska nära Ófverensstimmande med den som blifvit beräknad för Ständs- personer i allmänhet, är kroppsvisten lägre án hos någon af de klasser ibland Ständspersoner som ofvauföre blifvit framställde. Anställes i detta afseende jemförelse mellan prester och studerande, erhälles det anmärk- ningsvárda resultat, att hos de förra lungcapaciteten är 0,70 kub. c. m. lägre, kroppsvigten deremot 0,13 % högre än hos de sednare. Jemför man pà samma sätt de särskilda handtverkarne, med hvilka jag haft ullfälle att anställa experimenter, erhålles följande resultat, dà lungcapacitet och kroppsvigt beräknas för hvarje c. m. af kroppens längd. Hioc Kessel citet, | | | —— | Kub. ct. m. | ü | Malanps d booa ceo NR AL LEES CORDES 21,4 | 0,91 Skomakaren key dine de cles S^ case d o NER CE 23,10 | 0,88 Skrägdare 3: dass vare E Ie ee ses RTE M D 25,53: | 0,88 Simederec de. diet PSE ERA EEE IR SUE] E 24,77 | 0,95 SmicEared o us el re ee ee 2495 | ? Då man nu betraktar denna tabell, finner man genast, att den lägsta luugcapaciteten belöper sig på målare, utgörande endast 21,81 kub. c. m. hvilken utgör en lungcapacitet, som: icke berättigar till det antagande, alt deras lungor äro normalt beskaffade, och, då man granskar den sid. 315 meddelade tabellen, finner man endast en, neml. N:o 3 ägande en lungca- pacitet, som motsvarar den Finska befolkningens medel-lungcapacitet. Detta Lungornas vrtalkapacitet hos Finnar. 319 sorgliga förhållande berättigar till den slutsats, att sjelfva målare handtver- ket innehåller några omständigheter, som menligt inverka på lungorne, Ta- ger man härvid i betraktande, att de fleste arbetare på målare verkstäder hos oss äro unga gossar från 13—19 års ålder, hvilka derföre icke heller kunnat i den ofvan meddelade tabellen upptagas, så måste man väl be- trakta detta handtverk såsom beredande en tidig graf för de flesta af dem som egna sig derät. Orsaken härtill måste väl sökas i vissa färgämnens skadliga inflytande, derigenom att de under någon form förflygtigas och orena luften i verkstaden, som sålunda skadligt inverkar på de arbetandes lungor. Vid sådant förhållande skulle det väl vara af nöden, att förhål- landet härvid närmare skulle undersökas och de som arbeta i målareverk- staden om dagarne, erhälla sina sängplatser skilda från sjelfva verkstaden, hvilket jag icke tror vara förhållandet hos oss. Samma förhållande äger äfven rum med skomakare och skräddare, hos hvilka lungcapaciteten dock är högre án hos målare, men dock icke utgör mer än 23,10— 23,53 kub. c. m., således 1,29— 1,72 kub. c. m. högre än hos målare, dà kroppsvigten, som hos skomakare och skräddare är alldeles öfverensstämmande, deremot med 0,03 à understiger den hos målare. Den låga lungcapaciteten hos dessa handtverkare synes äfven tillkännagifva, att sjelfva beskaffenheten af Skomakare- och Skräddare-handtverket skadligt inverkar på de arbetandes lungor, vare sig genom det böjda läge af kroppen under hvilket arbetet förrättas, eller genom mekaniskt eller kemiskt i luften inom verkstaden inblandade partiklar, som skadligt inverka på respirations-organerne. Då jag varit i tillfälle att anställa experimenter med 4 Körsnårer, men alla dessa vore besvärade af tuberkler i lungorne, så att medel-lung- capaciteten hos dessa icke för hvarje c. m. af kroppens längd utgjorde mer än 19,39 kub. c. m., har jag anledning att förmoda, att äfven detta handtverk skadligt inverkar på respirations-organerne, troligen genom me- kaniskt med luften blandade partiklar af hår m. m, som aflossa, då pelsverken skäras och för öfrigt beredas. Emedan likväl alla dessa voro af lungtuberkulos besvärade, har jag icke meddelat dessa fall i denna af- handling, genom hvilken jag sträfvat att utreda den normala lungeapaci- teten, och det inflytande, som olika sysselsättning utöfvar på densamma *). °) Framdeles hoppas jag erkälla tillfälle att undersöka lungcapaciteten hos arbetare vid Spinnerier, Pappersbruk m. m. 320 E. J. BONSDORFF Könets inflytande på lungcapaciteten. Säsom inhämtas af den sid. 183 meddelade jemförelsen af lungor- nas diametrar och vigt hos man- och qvinno-hónet, kan man redan a priori draga den slutsats att lungcapaciteten hos qvinnokönet mäste vara mindre án hos mankónet. Då både lungornes diameter långs yttre ytan hos mannen utgör 23", hos qvinnan deremot 16,5" och medellungcapaci- teten hos ståndspersoner utgör 24,5 kub. c. m., och man med dessa factorer a priori beräknar lungcapaciteten hos qvinnan utgör densamma 17,57 kub. c. m. Lägges åter på samma sätt diametrarne långs inre ytan af lun- gorne till grund för beräkningen, erhåller man, då diametern af båda lun- gorne hos mannen utgör 144” hos qvinnan deremot 104", hos den sednare en lungcapacitet af 17,74 kub. c. m. Beräknas äter lungcapaciteten hos qvinnan af /ungornes tjocklek, hvilken hos båda lungorne tillsammans ut- gör hos mannen 14,5", hos qvinnan 12,5", erhålles fór henne en medel- lungcapacitet af 21,12 kub. c. m., och da pa samma sätt lungornes tvär- diameter vid lungroten, som hos mannen utgör 6,5” hos qvinnan 6', lägges till grund för beräkningen, erhålles för qvinnan en lungcapacitet af 22,61 kub. c. m. Fästar man sig åter vid Zungornas absoluta vigt, som hos mannen utgör 43, hos qvinnan deremot 34 uns, och lungcapaciteten beräk- nas pà samma sält, blir qvinnans lungcapacitet 19,37 kub. c. m. Sammanslär man nu alla dessa beräknade medelvärden af qvinnans lungcapacitet, så att alla dessa mått af lungornas olikhet lägges till grund för denna be- räkning, erháller man för qvinnan en medellungcapacitet af 19,68 kub. c. m. Fór att nu controllera denna för qvinnan a priori beräknade lung- capacitet genom experimenter, meddelar jag följande tabeller öfver den hos qvinnokónet, med tillhjelp af Spirometern, i verkligheten bestämde lungcapaciteten. Medeltal af 19 fall | 454 330,4 157,2 ceo-1ccoBgtui- Ständspersoner. a) Gifta Frun - timmer frän 20-45 ärs älder. N:o » 1 2 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 161 155 156 140 162 22 39 31 33 25 170 | 39 144 ' 21 Kropps- längd. 161 165 Spirometer försök, 2900 3300 2900 3200 2900 3200 321 Beräknad Lung-ka- pacitet, à Medeltal. | 1 c. m. kropps- längd. 2525 | 16,61 2600 | 16,99 2517 | 16,34 2517 | 16,23 2642 | 17,04 2425 | 15,64 3108 | 19,73 3050 | 19,18 2642 | 16,61 2592 | 16,30 2692 | 16,82 3042 | 18,77 2475 | 16,28 3275 | 20,09 2895. | 17,33 3533 | 22,36 2433 | 16,22 2458 | 16,06 2983 | 18,41 — 17,16 2900 | 18,01 3233 | 19,59 41 322 E. J. BONSDORFF 2 © GSi Br Pil Ww we wx. Ws v LE NEC IECUR REC: IET" TOC EAS RS 22. LE CUR ENS Vv v ss S$ Yr” 2400 3025 2400 3100 2550 3050 2350 2400 2100 2325 2400 2600 2300 2150 3100 2500 3600 2450 2700 2400 3200 2350 2600 2300 2375 2500 2900 2900 2500 2200 2400 2950 2350 3075 2390 3100 2579 3050 2400 2400 2150 2400 2450 2550 2350 2200 3150 2525 3575 2400 2700 2450 3200 2300 2650 2350 2400 2479 2850 2875 2450 2200 2425 3000 | 2400 3025 2425 3100 2550 2950 2400 2450 2175 2350 2400 2575 2400 2200 3100 2500 3600 2400 2700 2400 3200 2325 2025 2300 2400 2425 2950 2850 2425 2175 2400 3000 2383 3042 2392 3100 2558 3017 2383 2417 2158 2358 2417 2575 2350 2183 3117 2508 3592 2417 2700 2417 3200 2325 2625 2317 2392 2407 2883 2875 2458 2192 2408 2983 14,71 18,54 14,23 19,25 15,79 17,74 15,17 15,23 14,01 15,31 15,29 16,72 15,06 13,99 20,24 15,48 22,31 16,01 17,19 15,90 18,82 14,44 15,35 14,57 19,53 15,32 17,79 18,55 15,36 14,05 15,43 18,41 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 323 N:o 33 205 | 28 154 | 2300 | 2325 | 2325 | 2317 | 15,04 » 36 123 | 30 157 | 2800 | 2850 | 2850 | 2833 | 18,04 Medeltal af 36 fall | 147,1136,3| 159 = = E 50166 b) Ogifta frun- timmer från *20 till 50 års ålder. N:o ı | 132 |37| 172 | 2500 | 2500 | 2525 | 2508 | 14,58 " 2| 142 |37| 172 | 3000 | 3000 | 3000 | 3000 | 17,44 » 3 | 106 |34| 149 | 2400 | 2400 | 2400 | 2400 | 16,10 b 4| 152 |26| 167 | 3300 | 3300 | 3250 | 3283 | 19,65 - 5 | 147 |32| 166 | 3050 | 3100 | 3100 | 3083 | 18,57 » 6 161 | 21 168 | 2300 | 2300 | 2300 | 2300 13,69 ; 7| 140 |23| 162 | 2700 | 2675 | 2800 | 2725 | 16,8 | 8| 155 |22| 162 | 2350 | 2400 | 2350 | 2307 | 14,61 À 9 | 185 |48| 162 | 3000 | 3025 | 3050 | 3025 | 18,67 > 10 | 156 |24] 161 | 2300 | 2300 | 2300 | 2300 | 14,28 p 11 2 23 167 | 3000 | 2950 | 2925 | 2958 17,71 » 12 127 | 28 157 | 2500 | 2500 | 2525 | 2508 15,33 » 13 | 135 |30| 158 | 2450 | 2500 | 2500 | 2483 | 15,65 » 14 1939 39 157 | 2300 | 2250 | 2300 | 29283 14,54 » 15 128 |34 152 | 2400 | 2350 | 2300 | 2350 | 15,46 » 16 | 126 | 23 155 | 2400 | 2400 | 2400 | 2400 | 15,48 # _ [| 126 | 24 158 | 2900 | 2800 | 2850 | 2850 | 18,03 : 18 | 155 |25| 160 | 2450 | 2400 | 2425 | 2425 | 15,16 : 19 | 161 |21| 159 | 2350 | 2375 | 2400 | 2375 | 14,92 E 20 | 154 |21| 159 | 2800 | 2800 | 2800 | 2800 | 17,61 " 21 | 131 |27! 157 | 2550 | 2500 | 2500 | 2517 | 16,03 : 22 | 109 |25| 154 | 2350 | 2350 | 2350 | 2350 | 15,25 5 93 | 111 |22| 153 | 2200 | 2225 | 2250 | 2225 | 14,54 24| 167 | 2800 | 2850 | 2875 | 2842 | 17,02 LJ LE LS — Li] © 324 E. J. BONSDORFF » 26 | 125 |22| 149 | 2200 | 2275 | 2250 | 2237 | 15,01 » 27 | 140 |19| 158 | 2200 | 2250 | 2200 | 2217 | 14,03 » 28 153 | 18 170 | 2500 | 2500 | 2500 | 2500 14,71 5 99 | 129 |92| 161 | 2500 | 2450 | 2475 | 2475 | 15,37 | | | N:o 25 |. 127 |55i|, 152 |,2500 | 2475 | 2450 | 2475 | 16,24 D | | | » 30 | 137 |26| 161 | 2500 | 2475 | 2475 | 2483 | 15,42 » 3t | 152 |24| 162 | 2300 | 2275 | 2250 | 2275 | 44,04 > 32 | 160 |26| 161 | 2400 | 2450 | 2400 | 2417 | 15,01 » 33 | 116120! 156 | 2950 | 2950 | 2925 | 2941 | 18,85 > 34 | 111|31!| 155 | 2300 | 2300 | 2300 | 2300 | 14,84 > 35 | 12023, 161 | 2400 | 2350 | 2350 | 2367 | 14,76 " 36 | 125 50; 159 | 2300 | 2250 | 12300 | 2283 | 14,36 » 37| 126 |23| 151 | 2100 | 2100 | 2075 | 2099 | 13,85 " 38 | 123 |23) 159 | 2225 | 2200 | 2200 | 2208 | 13,88 » 39 | 137 24 163 | 2850 | 2900 | 2900 | 2883 | 17,69 > 40 | 171119) 166 | 2650 | 2700 | 2625 | 2667 | 16,07 » 41 | 116 | 17 | 158 | 2100 | 2100 | 2100 | 2100 | 13,29 > 4 | 111 |24 154 | 2000 | 2000 | 1925 | 1992 | 12,93 " 43 | 121122) 155 | 2500 | 2500 | 2550 | 2533 | 16,34 Medeltal af 43 fall | 135,5126,8 159,01 — — — If, 15,67 Sammanställning af den funna lungcapaciteten hos qvinnokónet. Tjenstepigor 19 fall| 154,530,4 157,2] — ES r3 uU Gifta fruntimmer | 36 fall 147 136,3 159 — — — — 16,46 Ogifta fruntimmer | 43 fall | 135,5206,8| 159,6 — — | — —. dar Medeltal af 98 fall | 145,8/31,2 1508,00 — | — | — I — | 16,46 Beräknas åter medel-lungcapaciteten for ständspersoner särskild, utgör densamma för dessa, gifta och ogifta. Medeltal af 79 fall | 141,3[31,5| 1593] — | — | — | — |16,06 Lungornas vilalkapacitet hos Finnar. 325 För Tjeustepigor kan mau sålunda antaga medel-lungcapaciteten, beräknad för hvarje c. m. af kroppens längd, till 17,2 kub. c. m. och om- kring. 15 kub. c. m., såsom den lägsta lungcapaciteten, vid fórhanden varande friska luugor. Hos Ständspersoner åter utgör medel-lungcapaci- teten 16,06 kub, c. m., och torde den lägsta lung-capaciteten vid, närvaro af friska lungor, kunna antagas till 14,5 kub. c. m. Då nu lungcapaciteten, med fästadt afseende å lungornes olika dia- metrar och absoluta vigt, enligt Krause och Huschke, ofvanföre sid. 183 & 154, blifvit beräknad till 19,68 kub. c. m, finner man att denna beräknade lung- capacitet är betydligt högre än den som i verkligheten, genom de anställde ex- perimenterne, blifvit funnen, nemligen 16,46 kub. c. m. Men beräknas denna lungcapacitet, endast med fästadt afseende à lungornes af Huschke bestämde diameter, långs yttre och inre ytan af desamma, erhålles en lungcapacitet af 17,65 kub. c. m., som således ganska nåra 6fverensstäm- mer med den lungcapacitet, som på experimentell väg blifvit funnen hos tjeustepigor, nemligen 17,16 kub. c. m. Af detta förhållande synes man berättigad att betvifla noggranheten vid bestämningen af /ungornes: tjock- lek, tvardiameter vid lungroten och absoluta vigt, dà dessa, lagde till grund för beräkningen af lungcapaciteten hos qvinnokönet, gifva ett allde- les afvikande resultat. Denna bestämning är äfven ganska svår att med nog- grannhet utföra, dà man besinnar den olikhet i lungornes dimensioner och vigt som måste uppstå, till följe af deras olika utvidgning genom den större eller mindre qvantitet luft som blifvit inandad i sjelfva dödsmomen- tet, den olika blodhalten och andra omständigheter vid lungornes textur hos de allidne. Till en del kan den lägre lungeapacitet, som; blifvit funnen hos fruntimmer hörande till ståndspersoner, förklaras genom det hos dessa vanliga bruket af snörlif, som måste inskränka lungornes utvidgning vid inspiration, dock måste jag härvid tillägga, att jag, i de få fall der jag varit ı tillfälle att anställa experiment med fruntimmer som icke burit snörlif, icke funnit skillnaden så stor, som jag skulle hafva haft anledning att förmoda. Säkert är, alt man har svårare alt få fruntimmer att, såsom sig bör, a:ställa experimentet, hvarföre man icke ına låta fórleda sig till en falsk slutsats, då experimentet visar en lägre lungcapacitet än den som 41" 326 E. J. BONSDORFF ofvauföre blifvit beräknad säsom den normala; ty felet ligger ofta 1 det verkställda experimentet. Jemíór man kroppsvigten beräkuad för hvarje c. m. af kroppens längd, erhälles följande resultat: Kroppsrigt beräknad för 1 c. m. af kroppslängden. ü Ogifta. feutimmerd 5 D Eo BUS (e 12 s Ho Ue ne Kit TU 0,85 Gifta D:o NORRIS lens, 5 nets uere Een are Hae 0,92 Tyenstepi&orj) I. - ne sd:s elle. e BE DRE PEINE EDEN 0,98 o B . Alderns inflytande på lungcapaciteten. Säsom väl bekant, växa och utvecklas lungorne oafbrutet, ánda från barnets födelse till pubertets perioden, dà de uppnå sin fullständiga storlek och utveckling, hvilken gifver sig tillkänna genom den förändring af rösten, som utmärker målbrottet. Härvid äger likväl det förhållande rum, att denna lungornes utveckling för sig går raskare under åren när- mare pubertets perioden, hvaraf man redan å priori kan antaga, att lung- capaciteten, i öfverensstämmelse härmed, oafbrutet tilltager hos barnet från dess födelse till 18—19 års ålder, och att, då pubertets perioden hos många individer inträder tidigare, detta äfven bör gilva sig till känna genom en närmare pubertets perioden raskare tilltagande lungcapacitet. Detta åda- gges äfven genom de experimenter, hvilka jag varit i tillfälle att an- ställa med spirometern, såsom synes af följande tabeller. salä o c} Gossar fran 6-19 ars alder. » 2 Medeltal af 2 fall N:o 3 » 4 » d Medeltal af 3 fall N:o 6 » 7 » 8 » 9 » 10 » 11 » 12 » 13 » 14 » 15 Medeltal af 10 fall N:o 16 » 17 » 18 » 19 » 20 » 21 » 32) © © © © © © © ode e uei TERRE 3| Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. Spirometer försök. 1800 1500 1700 1400 1400 1500 1700 | 1825 1500 | 1725 1425 1375 1450 1700 Medeltal. 1825 1500 1708 1425 1375 1475 327 Beräknad Lung-ka- pacitet, à 1 c. m. kropps- längd. 10,19 10,16 10,17 12,36 8,89 9,61 10,28 11,71 12,31 11,29 13,42 11,35 13,03 12,13 13,28 11,96 11,57 12,20 13,61 11,44 12,93 11,68 11,08 11,89 1708 | 13,03 328 Medeltal af 12 fall N:o » Y 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 Medeltal af 15 fall | N:o » > » » » +0 47 45 49 50 | 51 | I E. J. BONSDORFF | | 9 | 198 1800 | 9 | 127 | 1750 99) 127 | 1800 9 |. 331 1750 9 | 129 | 1800 9 | 1283 — | 10| 138 | 2200 10 147 | 2000 10| 130 | 1750 10| 137 | 1950 10| 134 | 1800 10| 129 | 1700 10| 137 | 1700 10| 128 | 1700 10| 127 | 1500 10 197 | 1500 10| 136 | 2000 10| 138 | 2000 10 121 1900 10 135 | 1900 10| 139 | 2300 10! 130 | 1700 10! 129 | 1900 10! 128 | 1550 10 || 339,8] 5 11 || 122 1700 11 || 137 | 1850 11: | 137 | 1750 11: 139 | 1800 11 134 | 1850 11 136 1700 | 2000 2050 1925 1950 2350 1700 I 1950 | 1600 | 2200 1992 ' 1725 1967 1833 1733 1658 1700 1500 1516 2000 2016 1908 1950 2325 1700 1916 1567 1767 1850 1725 1775 1850 1667 Lungornas vital£apacitet hos Finnar. 58 Medeltal af 13 fall N:o LANE NET ut 59 60 61 62 63 64 65 Medeltal af 7 fall N:o » II € 9 Ww Ww. w. $. Q, M » 78 79 Medeltal af 14 fall | q^ 132 136 141 138 135 139 147 136,4 148 146 140 129 143 140 128 1700 | 1700 1750 | 1700 2100 | 2050 1650 | 1650 1625 | 1600 2275 | 2250 2400 | 2400 2350 | 2325 2300 | 2300 2500 | 2550 1600 | 1600 2300 | 2300 1700 | 1725 1700 | 1725 | 329 12,88 12,68 14,65 11,84 11,97 16,24 16,38 13,47 15,93 15,75 18,15 13,89 16,08 12,77 13,34 15,13 13,42 13,65 17,24 13,26 15,21 14,29 12,96 13,70 15,12 13,73 13,92 17,14 13,51 13,99 14,36 42 330 E. J. BONSDORFF 3400 | 3400 | 20,11 N:o 80 | 133 |14| 169 | 3400 | 3400 » 81 83 |14| 143 | 2100 | 2125 | 2100 | 2103 | 16,08 > 82 77 |14| 141 | 1900 | 1950 | 1900 | 1917 | 13,59 » 83 86 |14| 137 | 1950 | 2000 | 2000 | 1983 | 14,47 » 84 97 |14| 150 | 2450 | 2425 | 2450 | 2442 | 16,28 » 85 | 105 |14| 155 | 2300 | 2300 | 2300 | 2300 | 14,83 » 86 | 106 |!4| 153 | 2350 | 2400 | 2325 | 2358 | 15,41 » 87 99 |14| 145 | 2000 | 2000 | 2000 | 2090 | 13,79 » 88 99 |14| 151 | 2500 | 2500 | 2500 | 2500 | 16,55 > 89 | 103 |14| 153 | 2400 | 2375 | 2400 | 2392 | 15,63 > 90 | 113 |14| 154 | 2975 | 2950 | 2975 | 2967 | 19,27 » 91 | 136 |14| 156 | 2450 | 2475 | 2500 | 2492 | 15,97 » 92 86 | 14} 149 | 2250 | 2300 | 2300 | 2233 | 15,32 > 93 | 100 |14| 139 | 2150 | 2150 | 2200 | 2167 | 15,59 > 04 | 119 |14| 153 | 2500 | 2475 | 2450 | 2475 | 16,18 " 95| S88 |» | 146 | 2300 | 2300 | 2350 | 2317 | 15,87 » 96 | $87 |14| 146 | 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 13,69 Medeltal af 17 fall | 100,4. 14| 1494 — APR RME HER N:o 97 | 130151 159 | 3300 | 3300 | 3300 | 3300 | 20,75 : 98| 94!» | 144 | 2400 | 2500 | 2475 | 2458 | 17,06 » 99 | 121 !15| 161 | 2950 | 3000 | 2950 | 2967 | 18,42 » 100 | 129 |15| 156 | 2800 | 2750 | 2800 | 2783 | 17,83 » 101 15.134.) 15 | (476 | 3100.| 315011031251 31257] 175 " 102 | 114 |15| 157 | 2500 | 2525 | 2500 | 2508 | 15,97 » 103 | 129 |15| 167 | 3500 | 3550 | 3500 | 3517 | 21,06 » 104 | 121 |15| 163 | 2700 | 2650 | 2700 | 2683 | 16,46 » 105 96 | 15| 149 | 2600 | 2600 | 2600 | 2600 | 17,44 » 106 | 107 |15| 149 | 2550 | 2550 | 2525 | 2542 | 17,06 » 107 93 |15, 149 | 2800 | 2800 | 2300 | 2800 | 18,79 Medeltal af 11 fall | 115,5| 15 | 157,3 — Fre = ON. N:o 108 | 124 |16| 161 | 2850 | 2800 | 2850 | 2833 | 17,59 > 109 ' 138 | » | 168 | 3700 | 3700 | 3750 | 3717 | 22,12 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 2 S wr NDS EN N AT ee T Ty qu ag 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 Medeltal af 19 fall N:o » MI UMU M AN M UN ve Cu ON M. ov 127 125 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 129 | 16 145 » 142 | 16 [27 9» 37 | 16 129 | 16 94 » 114 | 16 89 | 16 113 | 16 109 | 16 149 | 16 103 | 15 119 | 16 132 | 16 110 | 16 118 | 16 — 120, 16 158: | 17 189 | » 142 | 17 124 | » 126 | 17 141.1.» 140 | 17 142 | » 163 | 17 112 |.» 136 | 17 126 | » 126 | 17 165 | » D nm m Q2 M Oto SQ to Qn Q' Ct [e] 2950 331 18,81 20,01 23,97 16,60 15,17 22,42 17,01 15,84 15,00 17,85 16,98 20,27 15,56 18,54 18,63 17,17 16,66 18,22 19,71 25,23 21,02 17,07 17,94 18,64 17,05 20,12 24,07 17,74 21,89 21,58 18,67 5192 | 28,76 332 N:o 141 142 Medeltal af 16 fall N:o » v» v v 9 9 9 * v9 vw » 145 144 145 146 147 148 149 150 151 152. 153 154 Medeltal af 12 fall N:o ve 99 989 8v *v vs 155 156 157 158 159 160 161 162 163 164 165 166 Medeltal af 12 fall 139 |» E. J. BONSDORFF 137 | 17 139,7, 17 147 156 150 141 140 127 168 147 146 165 156 141 [a [0 >) LOGOS Cg Mg og gg Ing ng UI 1483 18 173 1:19 147 127 150 139 166 159 158 194 157 |1 v V yv v 7v v 7v» 650 7 97 * © | 166 164 168 166 171 165 174 177 178 179 164 156 109,8 175 167 166 168 169 175 177 178 183 166 173 171 172,3 4250 4000 3600 3900 4225 3100 4650 3700 4500 4600 4000 3900 4450 4250 3990 4200 4225 3950 4200 3900 3050 3400 3900 3900 4250 4000 3000 3600 4225 3125 4600 3700 4350 4600 4000 3600 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 333 Sammanställning af de funne medelvärden, hos gossar och ynglingar vid olika alder. | | | Beräknad | Lung-ka- | | >> | Kropps pacitet, à | Vigt. | = längd. Spirometer försök. Medeltal. H c T | | : LOpps | | längd. Medeltal af 2 fall 60 6| 119,5 = ol =E 1 5 10,17 » » 3» 55 Ale 7 er dv == — | 10,28 » >80. 8607-8] 025.9 | err. ler = — 12,20 » 3519: QU 64.4 PNG | 198 3 — == — | 12,90 » »18 lh | 7hr|1o| 1328" |^ ar = 135 » »13 » | 744 11| 136,4 | — — — — | 13,47 » 2D. 9 81,7 | 12| 139,1 T — — — 15,13 » » 14 » 903 | 13| 1433 | — — -— — | 14,36 » » 17 » 100,4 | 14| 149,4 | — == — = 15,80 > » 11 » | 115,3 | 15| 1573| — Ir - — | 18,05 » »19 » | 120,9 | 16| 461,51 — — — — | 18,22 » 216 »1)111139,7.1 17 [06835] 057 uUo — | 20,81 » » 12 » 1482 | 18| 169,8 | — — I) — — 23,49 > » 12 » 1157 | 19 172,3! — — | — — |23,92 En blick pä dessa resultater af den, vid olika älder, hos gossar funne medel-lungcapaciteten visar således, att lungcapaciteten från 6 års ålder, med hvarje lefnadsár, tilltager, ehuru i olika progression. Sålunda befinnes lung- capaciteten vid 6 och 7 års ålder föga afvikande, deremot mera ökad vid 8 ars ålder, för hvilken lungcapaciteten nåra nog öfverensstämmer med deu som blifvit funnen för 9 års ålder, vid 10 och 11 års ålder är medel-lungcapaciteten väl ökad, i förhållande till den tidigare åldern, men dock för dessa 2 år icke betydligt afvikande. Samma förhållande äger rum vid 12, 13 och 14 års alder, hvarefter lungcapaciteten vid 15 och 16 års älder stiger i starkare progression, hvilket i ánnu högre grad än förhållandet vid 17 och 18 års alder. Vid 19 års ålder deremot ölverensstämmer den funne lungcapaciteten i det närmaste med den som enligt sid. 315 blifvit bestämd såsom medel-lung- capaciteten för Ständspersoner. a 42 334 E. J. BONSDORFF Beräknad Lung-ka- : paies | = Kropps- a Be 2 Flickor från 9-19 Vigt. E lånad. Spirometer försök, Medeltal. ces . års ulder. längd. | N:o 1| 64 | «| 128 | 1400 | 1400 | 1350.| 1383 | 10,80 » Dh 50 » le 125. | 1275 | 13002} 1300. || 1292| ao » 3 | 59 » | 135 | 1500 | 1500 | 1500 | 1500 | !1,11 » 4| 69 »| 129 | 1250 | 1300 | 1300 | 1283 | 9,94 » 5| 63 | »| 119| 1250 | 1250 | 1250 | 1250 | 10,50 Medeltal af 5 fall | 648 Fo) (TOR — — — 10,51 N:o 6| 7a |10| 141 | 1700 | 1650 | 1700 | 1683 | 11,93 » 7| 061 » 132 | 1400 | 1400 | 1375 | 1392 | 10,54 » 8 | 62 » | 128 | 1400 | 1425 | 1425 | 1416 | 11,06 » 9 65 » | 131 | 1300 | 1325 | 1300 | 1308 | 9,98 » 10.5. 77 »| 135 | 1825 | 1800 | 1800 | 1808 | 13,39 » 11 65 » 131 12.1250 7122571200" 1225 9,35 » 12 63 | » 125 | 1150 | 1150 | 1150 | 1150 | 9,20 » 13 66 » 131 1300 1300 1325 1308 ! 9,98 » 14 | 61 » | 128 | 1150 | 1150 | 1150 | 1150 | 8,98 Medeltal af 9 fall | 66 |10| 1313 — exe — — NOSE N:o 15 56 |11,| 127 | 1300 | 1250 | 1275 | 1275 | 10,03 » 16 | 58 » | 126 | 1300 | 1300 | 1300 | 1300 | 10,31 » ay tss »| 125 | 1200 | 1150 | 1200 | 1183 | 9,46 » 18 | 74 » | 138 | 1750| 4725 | 1790 10 1742 | XS » 19:13 7 »| 129 | 1250 | 1300 | 1300 | 1283 | 9,94 » 20 | 87 » | 149 | 2125 | 2100 | 2100 | 2108 | 14,14 » D A ALT » | 133 | 1500 | 1500 | 1500 | 1500 | 11,25 » ba | oz »| 139 | 1800 | 1800 | 1800 | 1800 | 12,94 » a G 251/7438 1 175007 1750 1! 1729421 173981 19.25 Medeltal af 9 fall | 688) 11, 133,7 —— "low TS D D ^ c c 36 Medeltal af 13 fall N:o 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 92 53 54 4 Lungornes vitalkapacitet hos Finnar. | — - h2 1 [v " "» "vv vvv vv v Le ÿ NEU NE REG SR IE Mg US Ww LS RS 139 148 145 144 151 133 142 142 148 150 143 147 136 1600 2100 1900 1700 1950 1575 1750 1800 1700 1500 1500 2425 1600 2100 2000 1475 1800 1950 2375 2000 2500 1400 1400 1750 1600 1600 | 1700 2000 2175 1800 2150 1600 2100 1900 1700 2000 1550 1775 1800 1700 1500 1450 2450 1600 2100 2000 1500 1800 2000 2375 2000 2500 1400 :1450 1800 1650 1550 1700 2000 2200 1750 2125 | kN 1600 335 11,51 14,18 13,10 11,80 13,13 11,78 12,44 12,67 11,48 10,00 | 10,31 16,61 11,76 12,41 | 14,19 2100 | 2100 1900 | 1900 1700 | 1700 2000 | 1983 1575 | 1567 1775 | 1707 1800 | 1800 1700 | 1700 1500 | 1500 1475 | 1475 2450 | 2442 | 1600 | 1600 2100 | 2100 2000 | 2000 1500 | 1492 1800 | 1800 2000 | 1983 23753 9099725 2000 | 2000 2500 | 2500 1425 | 1408 1425 | 1425 1800 | 1783 1625 | 1625 1600 | 1583 1700 | 1700 2000 | 2000 2200 | 2192 1800 | 1783 2100 ! 2125 13,24 10,08 12,62 12,87 15,03 13,88 16,44 10,83 10,25 13,01 11,20 11,22 12,59 13,88 14,05 12,04 13,37 336 E. J. BONSDORFF N:o 55 146 | 1800 | 1800 | 1800 | 1800 | 12,32 i 56 159 | 2200 | 2200 | 2200 | 2200 | 13,83 ! 57 145 | 1900 | 1900 1900 | 1900 | 13,10 » 58 148 | 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 13,51 = = 12,90 N:o 59 | 2375 | 2375 | 2375 | 14,57 342 L 60 157 | 2350 | 2325 | 2350 | 2342 | 14,91 A 61 | 162 | 2575 | 2600 | 2600 | 2592 | 16,00 Jj 62 | 15i | 2100 | 2100 | 2100 | 2109 | 13,64 | 63 146 | 1900 | 1900 | 1900 | 1900 | 13,01 " 64 | » in 2200 | 2275 | 2250 | 2242 | 13,92 " 65 | »| 145| 1650 | 1650 | 1650 | 1650 | 11,37 ) 66 | »| 156 | 2100 | 2100 | 2100 | 2100 | 13,46 : 67 | »| 158 | 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 12,65 Á 68 | 5 | 1500 | 1500 | 1500 | 1500 | 10,41 A 69 | »| 150 | 2100 | 2100 | 2100 | 2100 | 14,00 À 70 | 124 | »| 158 | 2500 | 2500 | 2500 | 2500 | 15,82 E 71 | 109 | »| 1511 2500 | 2500 | 2500 | 2500 | 16,55 1 72 | 100 | »| 147| 1800 | 1800 | 1850 | 1817 | 12,36 » 73 92 | »| 152 | 1809 | 1850 | 1900 | 1853 | 12,19 Medeltal af 15 fall 111,3| 14; 153,6 - = — = 13,66 | | N:o 74 96 | 15! 153 | 1650 | 1700 | 1700 | 1683 | 11,00 » 75 | 102 | »| 157 | 2175 | 2200 | 2175 | 2183 | 13,90 » 76 | 83 | »| 147 | 1700 | 1700 | 1700 | 1700 | 11,56 » 77 102 | »! 151, 1900 | 1900 | 1900 | 1900 | 12,58 » 78 | 100 | »| 153 | 2450 | 2450 | 2475 | 2458 | 16,06 > 79 | 110| »| 153 |‘1950 | 2000 | 2000 | 1983 | 12,96 > 80 | 101 | »! 153 | 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 13,07 : 81 | 132 | », 160 | 2150 | 2150 | 2200 | 2167 | 13,54 , 82 | 126 | »! 165 | 2450 | 2550 | 2500 | 2500 | 15,50 EEE EEE RB EEE Dr Lungornas vitalkapacitel hos Finnar. 337 N:o 83 | 122 |15 | 151 | 2375 | 2350 | 2400 | 2375 | 15,72 841! 106 | » |! 160 2100 | 2000 | 2050 | 2050 | 12,81 " 85 | 132 » | 162 | 2450 | 2475 | 2450 | 2458 | 15,17 " 86 | 121| » | 156 | 2200 | 2175 | 2175 | 2183 | 13,99 > 87| 96| »! 148 | 1900 | 1850 | 1900 | 1883 | 12,04 : 88 | 114 | » | 154 | 2300 | 2275 | 2250 | 2275 | 14,76 Medeltal af 15 fall | 109,5/15| 154,4 — 12 Hr — 1364 N:o 89 | 122 |16 | 161 | 2200 | 2200 | 2200 | 2200 | 13,66 » 90| 137 | » | 156 | 2250 | 2250 | 2250 | 2250 | 14,2 > 91 | 113} » | 154 | 1875 | 1900 | 1900 | 1892 | 12,7 > 92 | 1281 » | 159 | 2200 | 2200 | 2200 | 2200 | 13,83 A 93 | 109| »| 154 2150 | 2200 | 2200 | 2183 | 14,17 : 94 | 117 | » | 152 | 2475 | 2475 | 2450 | 2467 | 16,23 > 95 | 104 | » | 154 | 2400 | 2400 | 2400 | 2400 | 15,53 > 96 | 127 | » | 155 | 2550 | 2600 | 2600 | 2583 16,16 > 97 | 119 | » | 152 | 2100 | 2100 | 2050 | 2083 13,70 > 98 | 113| » | 150 | 2100 | 2100 | 2150 | 2117 | 14,06 > 99 | 127 | »| 154 | 2400 | 2350 | 2350 | 2367 | 15,37 » 100 | 106 | » | 159 | 2500 | 2500 | 2550 | 2517 | 15,83 " 101 | 100 | » | 151 | 2050 | 2100 | 2050 | 2050 | 13,68 > 102 | 116 | » | 161 | 2000 | 2100 | 2050 | 2050 | 12,78 Medeltal af 14 fall | 1241| 16| 155,1 — 23 E- Mr. N:o 103 | 115 |17| 156 | 1975 | 2000 | 2000 | 1992 | 12,76 > 104 | 109 | » | 150 | 2600 | 2550 | 2575 | 2575 | 17,16 » 105 | 127 | »| 156 | 2300 | 2300 | 2300 | 2300 | 14,75 Medeltal af 3 fall | 117 |i17| 154| — = Fait) ep ss | | | N:o 106 | 123 18 | 159 | 2200 | 2175 | 2175 | 2183 | 13,72 > 107 | 1i8 l »| 153 | 2050 | 2100 | 2100 | 2083 | 13,61 43 338 N:o 108 » 109 Medeltal af 4 fall N:o 110 » 111 » 112 » 113 Medeltal af 4 fall E. J. BONSDORFI 105 | 15 126 » 118 | 18 116 | 19 108 » ille oss ‘161 » 125,5| 19 | 150 151 | 2350 153,2 — 158 | 2300 160 | 2200 158 | 2450 164 | 2750 1601] 77 > Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. Sammanställning af de funne medelvärden hos flickor vid olika ålder. Medeltal af » » » »-. © Vigt. J9pry Kropps- | längd. Spirometer fürsók. Medeltal. Beräknad Lung-ka- pacitet à 4%c. 1m: kropps- längd. 340 E. J. BONSDORFF För att nu befordra öfversigten af medel-lungcapaciteten hos gossar och flickor, vid olika ålder, ma följande tabell bifogas. | Lungcapacitet Alder. | beräknad för 1 c. om. Kroppslängd. I I I | Gossar Flickor. Kub. c. mj Kub. c. w * Beräknad medel- | | | lungcapacilet 6 | 1047 ? » > 7 | 1098| 2 » » S 12,20 ? » » 9 12,90 | 10,51 » » 10 13,88 | 10,44 | : : 11 | 13,47 | 40,29 | » » o 15,13 | 12,41 | » » | 13 aa 12,90 | » r | 14 kol 13, 66 18,05 E 13,64 » » 15 I » » 16 18,22 | 14,41 » B 7 20,81 | 14,89 » » 18 23,49 | 14,47 » » | 19 23,92 | 15,05 | Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 34 Jag anser Öfverflödigt att meddela några reflexioner, med anledniug af denna sammanställning, dà de meddelade talen, funne på experimentell väg, tala för sig sjelf och ädagalägga hvad som ofvanfór blifvit anfördt, att pubertetens inträdande, hvilket hos olika individer inträffar stundom tidi- gare, stundom sednare, utófvar ett vigtigt inflytande på lungkapaciteten. I allmänhet torde man för hvardera könet kunna bestämma 20 år, såsom den ålder, dà lungcapaciteten uppnått sin culmination, ehuru, i särskilde fall, denna intråffar tidigare, redan vid 14 års ålder, såsom de ofvan med- delade tabellerne närmare àdagalágga. För att nu sluteligen utreda kroppsvigtens förhållande till längden hos hvardera könet, vid olika ålder, må följande tabell meddelas, dervid kroppsvigten blifvit beråknad för hvarje centimeter af kroppens längd. 43" 342 E. J. BONSDORFF Tabell utvisande kroppsvigteus forhällande till längden, hos gossar och flickor vid olika ålder. Medeltal » af » > 3 10 12 18 13 7 14 17 11 19 16 12 12 » fall hos gossar och 5 fall hos flickor » » » » » » hroppsvigt beràk- Ålder. | nad à 4 c. m. af kroppeus längd. HÅ Gossar. Flickor. Lod. Lod. 6 19,1 ? 7 14,8 ? 8 15,4 | ? 9 16,3 16,3 10 16,8 16,0 Dic 1254 16,5 12 16,6 19,4 13 21,6 | 21,4 14 21,5 23,2 15 23,5 22,6 16 23,9 25,8 17 27,1 24,3 18 27,9 | 24,6 19 294 25,1 Lungornas vitalkapacitet hos Finnar. 343 Beträffande kroppsvigten anser jag mig endast böra anmärka, att denna blifvit bestämd medelst en decimal våg, utan afdrag af de kläder som den vägde för tillfället burit, så att dessa resultater sålunda icke kun- na anses alldeles noggranna. Sluteligen vill jag äfven anmärka, alt vid beräkningen, troligen flere fel förekomma, men tid och omständigheter hafva icke tillåtit mig att sjell verkställa alla uträkningar, utan har jag i detta afseende till stor del varit nödsakad att anlita andras biträde. Dock wor jag mig vara säker derpà, att de fel, som möjligen förekomma, icke skola vara af den art, att resultatet härigenom väsendteligen förändras. För noggrannheten af sjelfva experimenterne med spirometern, hvilka jag anställt, kan jag i alla fall ansvara. Då de vunna resultaterne äro ganska öfverensstämmande, en öfverensståmmelse som lätt kan förklaras, kan man icke nog förundra sig deröfver att spirometern icke vunnit en mera ut- sträckt praktisk användning, såsom vid antagande till militair tjeust, lifs assurans m. m., emedan lungornes tillstånd utgöra den vigtigasts målt- stock för bestämmande af en persons physiska hälsa. D lg f . aaa - fickan bua. anne M Dehio tolv Se j m Alena Hi tabs RL EE LILI NL i Lj LU KAD "host N TRITT, „ine nel ud DRE AN [Ets um 1 T B - | pm AN USES an nin d , | à. D teurs ede npbita gw i T give E abuti Tbe oh Tac publi untur a un “A d dr 3b »w hee dem | ob snb ox ah iind aha Un d Rah az on i E ved mane mer, [o o T PET Hagia, (nes tale M dates: mcn Tio born von gi rs TS pn "aviortatünriqa Dar armi uy MA c iur »b S -3 pe cate "m. REEL. un nok nr ins IRB oro rto Mr deem? th MO! Tu Ty B ‚all ish el LT 119 Li PDA fupe > > dC i PI ferta [CA 2 13 . | " Jr { © ® Å E * Lid LI LA vi L » [ 5 LI I n d n > * - så [T 5 4 D b ' E ÄNNEHÄLL . Lungornes byggnad ------------------------ Mekanismen vid respiration - ------------------- Om spirometern -------------------------- Lungkapaciteten hos Lifgardets Finska Skarpskytte-Bataillon - - - - Sammanställning af medelvärden vid Bataillon ----------- Lungkapaciteten hos till Bataillon värfvade rekryter - - - - - - - - - » hos Bataillonens Musikcorps ------------ » vid Finska Sjó-Eqvipaget ------------- » » O:e Ryska Linie Bataillon ---------- » » 9de » » » mm zu ART USES Sammanställning af medelvärden vid 5:te och 9:de Bataillon - - - - Granskning af de vunne resultaterne vid Militären - - - - - - - - - Lungkapaciteten hos egendomsinnehafvare - - - - - - - - - - - - - » » Handande ------------------ » » Jurister -------------------- » » Oficerarte------------------- » » Prestmin------------------- » > Studerande ------------------ Sammanställning af lungkapaciteten vid olika längd hos Studerande » » » hos Ständspersoner Lungkapaciteten hos Handtverkare ----------------- Kónets inflytande på lungkapaciteten - - -------------- Lungkapaciteten hos tjenstepigor - - - --------------- » » gifta fruntimmer --------------- » » Ogifta nr cocée ie epEir ee ce Sammanställning af den funne lungkapaciteten hos qvinnokónet - - Jemförelse mellan den funne och af lungornes diametrar beräknade lungkapaciteten ---------------------- Sid. 181—185. 185 —188. 188—201. 202 —240. 240. 241—245. 246—248. 240—258. 259—277. 278— 295. 296. 297—300. 301. 302. 304. 305. 306. 307—312. 313. 314. 315—319, 320. 321. 324. 325. 324. 325. 11 Alderns inflytande på lungkapacitelen - --------------- Sid. 326. Lungkapaciteten hos gossar från 6—19 års ålder --------- 220327: Sammanställning af den funne medel-lungkapaciteten hos gossar från 6—19 års ålder ---------------------- 208333: Lungkapaciteten hos flickor från 9—19 års ålder --------- » 334—338. Sammanställning af de funne medelvärden hos flickor från 9—19 års âlder -------------------------- » 339. Öfversigt af medel-lungkapaciteten hos gossar och flickor - - - - - » 340. Jemförelse mellan kroppsvigten hos gossar och flickor - - - - - - - » 342. ^*u19*T31*13S1333171*2011132* * 33 3212 112 1 VA *3111111113117/111111A111/A41441'1A1AAAAARARAA a Va Va TA vå Va JAA Va ARA "WA Tana a FÖRSÖK, ATT, MEDELST SPIROMETERN, DIAGNOSTICERA DE OLIKA STADIERNE AF LUNGTUBEREULOS; AF E. J. BONSDORFF. (Föredragen d. 20 Dec. 1858). — —— Ó0 0 OO Di lungtuberkulosen, under alla klimatiska förhällanden ár den allmän- nast förekommande sjukdom, så att af alla dödsfall en femtedel inträffa till följd al lungtuberkulos, hvarutom, såsom Wunderlich anmärker, tu- berkler i lungorna blifvit observerade hos hälften af de lik som blifvit obducerade, ehuru desamma icke varit dödsorsak, torde hvarje för- sök att sprida ljus i denna sjukdom kunna anses berättigad. Dä jag i det följande företagit mig, att söka utreda spirometerns användbarhet för diagnostiken af lungtuberkulosen, har jag ansett mig böra förutskicka några få, för ämnet väsendtliga, anmärkningar beträffande lungsotens pathologie. Ehuru ingen ålder, med undantag af den tidigaste barnaåldern, är fredad för tuberklernas utveckling i lungorne, uppträda desamma likväl i stigande progression talrikast emellan 2 och 14 års ålder, ehuru dödsfall af denna orsak likväl vid denna ålder icke inträffa så ofta, som vid om- kring 30 års ålder. Vid denna ålder hafva tuberkler i lungorne förekom- mit hos hälften af de lik som blifvit obducerade, och döden äfven inträf- 44 346 E. J. BONSDORFF fati följd häraf i vida större förhållande án vid en tidigare ålder *). Så har Baudin **) kommit till det resultat, att, af personer som lidit af lung- tuberkulos, dödsfallen hos barn under 5 års ålder utgöra 9,7 % mellan 20 och 25 års ålder - - - - - - - - - » 13,9 % » 65 » 70 I EC » 9:9 3/5 » 90 » 95 Be A zie -c- » 0,09 °% öfver 95 års ålder ------------ » 0,03 °%- Ibland orsaker till tuberklernas uppträdande i lungorne kan man, såsom de vigtigaste, anföra ärftligt anlag, scrofulösa affectioner i barna- åldern, föregängna sjukdomar, såsom Zyphus, lunginflamation, ofta äter- kommande /uzgkatarr, pleuritiska exsudater, omätlliga psychiska an- strängningar och nattvak, hvilka nedsätta materieomsältningen 1 organis- men, svåra yttre förhållanden, beträffande diet och bostad, utmärkta ge- nom fuktig och oren luft. Sammanfattar man alla dessa orsaksmomenter, till hvilka ännu flere kunde tilläggas, under en gemensam synpunkt, fin- ner man att, med undantag af det ärftliga anlaget, desamma kunna hänfö- ras till sådana förhållanden, hvilka befordra blodcongestion till lungor- ne eller retardera blodcirkulationen : genom desamma. Ehuru fall icke saknas, då tuberkel afsättning sker i alla delar af lungan, inträffar detta likväl oftast i öfre loberne, af hvardera lungan och framförallt i lungspetsarne, isynnerhet den veustra. Men dessa äro äfven den minst rörliga delen af lungorna. Inbläses luft genom luftröret i lun- gan, finner man att den öfre hälften af öfre lungloben sednare fylles med luft, än ófrige delar af lungan. Detta förhållande beror af det sätt hvar- på bronchialgrenarne utgå från stammen, i hvilket afseende Bidder ***) skiljer emellan sådana grenar, hvilka, med hänseende till sin "riktning, kunna anses såsom fortsättning af stammen, och sådana med hvilka detta icke är fallet, emedan de nästan under en råt vinkel utgå från stammen. Dessa sednare har Bidder derföre kallat tubuli appositi, uti hvilka såle- des luften äfven med större svårighet inträder från stammen. Den bron- chialgren, som intränger i den öfre lungloben, är en sådan tubulus appo- *) Wunderlich Handbnch d. Pathologie u. Therapie IIi. Stuttgart 1856. Sid. 385. **) Truite de Gcograpie et de Statistique medicales. Paris 1857. ***) G. Holdt de ratione, quae vesiculis pulmonalibus cum exsudatorum, praesertim tu- berculorum, depositione intercedat. Dorpat. Livon 1858. Spirometer försök. 347 situs. Huschke *) har bestämt längden af högra bronchus till 11— 15", den venstra, från 18—21". Diametern af den högra bronchus utgör 8^ och den venstra 7”. Tillfölje af detta förhållande intránger luften vid inspiration, på kortare och bredare väg, till den högra, án till den venstra lungan, hvarigenom man kan förklara hvarfóre hos nyfódda, hvilka aflidit kort efter födelsen, det icke sällan inträffar, att den högra lungan delvis redan innehåller luft, under det den venstra ännu är förtätad. Längden af den öfre gren af bronchus har Huschke funnit i högra lungan utgöra 41", i den venstra 33°. Såsom väl bekant, har Donders iakttagit, att, vid den omvexlande in- och ex-spiration, lungan med stor kraft röres upp- åt och nedåt, men att denna rörelse blir svagare uppåt, så att den under 1:sta refbenet synes helt och hållit upphöra, ett förhållande som ganska nära sammanhänger med det sätt hvarpå detta refbens brosk är fästadt vid bröstbenet; ty, såsom väl bekant, verkställes denna förening icke, så- som vid de öfrige refbenen, genom ledkapseler, utan genom en synchon- dros. Klart är att, tillfölje af detta anatomiska förhållande, det 1:sta ref- benets rörelse är ganska inskränkt. I öfverensstämmelse härmed hafva Wintrich och Albers **) observerat, att refbenens rörelse, vid vanlig inspiration, är ganska ringa, dervid de nedre refbenen röras mera ån de öfre, och att formförändringen af öfre delen af bröstkorgen är nästan in- gen. Då, vid vanlig lugn respiration, den luft som inandas utgör 700 kub. c. m., den af Hutchinson så kallade fyllnadsluften deremot 1700 ***) kub. c. m, är det klart, att lungcellerna, endast vid djup inspiration, kun- nat fullständigt fyllas med luft, så att vid lugn inspiration, ganska ringa mängd luft intränger i de öfre lungloberna, hvilket i ännu högre grad är fallet med den venstra öfra lungloben, då dess bronchus är mycket längre och har en mindre diameter. I öfverensstämmelse härmed anmärker Sö m- mering att menniskor finnas, hvilka sannolikt under hela sitt lif, med undantag af den tidigare barnaäldern, icke fyllt sina lungor med luft. Då nu en omväxlande utvidgning och sammandragning i lungan enligt E. Home, är af vigt, att befordra blodcirkulation och denna saknas, eller är +) Soemmering von Baue des Menschl. Körpers V. pag. 251. °°) Erkentniss der Krankheiten des Brust-organe. Bonn 1850, ***) Försök att bestämma lungkapaciteten hos Finnar m. m. Sid. 198. 348 E. J. BONSDORFF ganska inskränkt i de ófra lungloberna, är det klart, att blodkärlen i dessa delar af lungan, 1 anseende till den hár làngsammare blodcirkulation, máste mer án i andra delar af lungan vara fyllda af blod, ett förhållande som, med fästadt afseende à orsaksmomenterna för lungtuberkulosen, befordrar tuberkel infiltration 1 lungváfnaden hárstádes. Ännu mera befordras denna genom det högre hydrostatiska tryck, under hvilket blodet i dessa kärl stär. Detta bekräftas, säsom mig synes, genom det erkända faktum, att lungemfysen, der ett motsatt förhållande i blodkärlen äger rum, motver- kar utveckling af tuberkel materie *). Såsom väl bekant, afsättas tuber- klerne i slemhinnorne af de finare bronchialróren, dervid äfven vid ofull- stándig absorbtion af exsudatet vid lunginflamation, detta metamorfoseras till tuberkler, med de för dessa utmärkande karaktererne. Tuberklernas finare struktur, utgöres af celler för hvilka man, oaktadt all använd möda, icke kunnat finna specifika karakterer. Dessa mäste sälunda, dà de upp- stå i ett exsudat i en väinad, hvilken i sitt utbildade tillstånd icke utmär- ker sig genom cellformation, anses såsom hafvande stadnat på en lägre ut- vecklingsgrad. Blodkärlen i närheten af tuberklerna oblitereras, så att lung-arterens förgreningar sluta ett litet stycke från desamma. Eitt nytt kapillarkärlnät bildas, som likväl icke erhåller blod från lungarteren, utan från bronchial-artererna och, medelst nybildade blodkärl i pleuritiska ad- haerenser, från intercostal-artererna och, utan att intränga i tuberkel-massan, afgifva sitt blod till pulmonal- och bronchialvenerne. (Schroeder v. d. Kolk). Blodet, i lungarterens anmärkte grenar, står under ett högre hy- drostatisk tryck, hvaraf följden icke sällan är en bristning af blodkärlen, hvilken år den anatomiska och physiologiska grunden för de lungblöd- ningar, som så ofta inträffa vid lungtuberkulos. Ehuru tuberklerna först utvecklas i lungcellerne och de finaste bronchialgrenarne genom en metamorfos af de här belågna epithelial cel- lerne och i den intestiella bindväfven, emellan infundibula och de finaste bronchialgrenarne, genom en metamorfos af de såkallade bindväfskrop- parne, erhålles det nödiga materialet för denna utveckling ifrån blodkär- len, enligt de fysiska lagar som ligga till grund för diffusion, dervid *) Frey die Fhysik der Zellenerweitung in den Lungen. Luugtuberkulosens diagnostik. 349 blodkärlens ófverfyllnad med blod och ókadt hydrostatiskt tryck spelar hufvudrolen. Tuberklernes fastare consistence, deras läge i lungcellerne, de i den interstitiella bindväfven utvecklade tuberklernas mekaniska tryck- ning pà de finaste bronchialgrenarne, redan i fórsta bórjan af tuberklernas utveckling, sà att deras lumen sammantryckes, utgóra ett naturligt hinder för luftens inträngande, äfven vid den mest anstrángda inspiration. Den nödvändiga följden häraf är, en, redan i tidigaste stadium af lungtuberku- los, betydligt minskad lungkapacitet, üllfölje af lungväfnadens härpå be- roende förtätning, dervid likväl lungkapaciteten är förminskad i förhållande till tuberklernes utsträckning. Då, enligt oföränderliga lagar, den yttre ytan af lungan är belägen tätt invid bröstkorgens vägg, är bröstkorgens formförändring, vid tilltagande tuberkel utveckling, en nödvändig följd af lungväfnadens härpå beroende förtätning och förminskade volum. Bröst- korgens rörlighet minskas i samma förhållande, likasom, tillfölje af den härpå beroende ofullständiga respiration, andetagen blifva täta och korta, dervid företrädesvis nedre delen af bröstkorgen är i rörelse. Tuberkler- nas tryckning på närbelägna bronchialgrenar förorsakar en retning i slem- hinnan af desamma, hvilken är orsak till den chroniska bronchial-katharr, som nästan alltid utgör lungtuberkulosens närmaste följeslagare, hvar- jemte bronchial-dilatation häraf förorsakas. Ofta utvecklas tuberklerne i lungorne, utan att för den sjuka medföra några besvärande symptomer, hvarken inom respirations-organerna, eller genom störing af det allmänna tillståndet *). Dä, vid måttlig afsättning af tuberkler i lungorne, de auskul- tatoriska fenomenerna icke äro från de normala väsendtligen afvikande **) finner man klart, att tuberklerne,i detta stadium, icke kunna diagnosticeras med tillhjelp af den såkallade physikaliska methoden, och dock är diagno- sen, 1 detta stadium af sjukdomens utveckling, för kuren af högsta vigt; ty i detta stadium kan kuren ofta fullständigt utföras, derigenom att orsa- kerne till tuberklernas utveckling, då ännu, ofta kunna aflägsnas. Genom den fysikaliska methoden kan det suppurativa stadium med lätthet diagno- °) Wunderlich 1. e. pag. 401. **) Wunderlich I. c, pag. 406, 44* 350 E. J. BONSDORFF sticeras, hvilken äfven vinner positiv visshet genom närvaro af elastiska fibrer i sputa, såsom S. v. d. Kolk först ådagalagt. Für kuren är lik- väl diagnosen af sjukdomen 1 detta stadium af underordnadt värde, dä den- samma numera endast undantagsvis kan till en del vinnas, i anseende till den förstöring, som redan inträffat i lungväfnaden. Den osäkerhet i diagno- sen, som äger rum då den fysikaliska methoden användes, gilver sig re- dan tydligt tillkänna, genom det olika sätt på hvilket olika läkare tyda de fenomener, som erbjuda sig vid den auskultatoriska undersökningen, så att, då den ena diagnosticerar lungtuberkulos, den andra förnekar densamma. Neuralgiska smärtor i bröstmusklerna, hvilka ganska ofta förekomma, gifva icke sällan anledning att diagnosticera lungtuberkulos, en diagnos som, en- ligt hvad jag i några fall erfarit, i hög grad nedstämmer den sjukes lynne och kan gifva anledning till verklig tuberkel-utveckling i lungorna. I dessa fall gifver spirometern, om den rått användes, ett säkert resultat. Några gängor har jag varit i tillfälle att observera unga män, hvilka, efter an- ställd fysikalisk undersökning förklarats besvärade af tuberkler 1 lungorne, med lutande ställning af kroppen och nedtryckt sinnesstämning, anmodat mig att mäta deras Jungkapacitet, förklarande härvid, förr än experimentet med desamma blifvit anställdt, att de, såsom besvärade af tuberkler i lun- gorne, måste hafva en ganska låg lungkapacitet. Dà jag på förhand be- stämt den lungkapacitet de förmente lungsotisterne borde hafva, ifall de vore fria från tuberkler, och densamma, vid det anställda experimentet, befunnits öfverenståmmande med den som a priori blifvit bestämd eller högre än denna, har jag förvånats öfver den förändring som genast visat sig i deras lynne och kroppsställning. Då de först anmälte sig tll expe- rimentets verkställande, utmärkte sig deras gång genom långsamma och afmätta steg med framåt lutad kropp, sedan resultatet blef kändt gingo dessa bort med raska steg och rak kroppsställning, såsom det egnar en fullkomligt frisk man. En af dessa kunde likväl icke befrias från tanken på att vara af lungtuberkulos besvärad, utan skall, enligt hvad jag erfarit, med sina inbillade tuberkler afrest till Goda Hopps Udden för att i ett mildare klimat blifva från desamma befriad. Med fästadt afseende å de enkla och säkra principer på hvilka spi- rometerns konstruktion och användning hvilar, har man full rätt, att: redan Lungtuberkulosens diagnostik. 351 a priori anse detta instrument säsom det säkraste medel att diagnosticera lungtuberkulos i dess tidigaste stadium, såsom jag hoppas kunna ädaga- lägga genom de tabeller, som i denna afhandling skola meddelas. — Vál har man velat anmärka att lungkatharr, isynnerhet den chroniska, betydligt förminskar lungkapaciteten, så att densamma, då spirometern användes, lätt kan förväxlas med lungtuberkulos. En stadgad erfarenhet har likväl, på ett otvetydigt sätt, visat mig, att lungkapaciteten genom en acut eller chro- nisk bronchialkatharr, alldeles icke, eller obetydligt, förminskas, om eljest experimentet rätt anställes, emedan, vid en förhandenvarande katharr, större ansträngning vid experimentets anställande erfordras. Sjelf besvärad af chronisk bronchial-chatharr, hvilken icke sällan stegras till acut, har jag ofta i detta afseende anställt experimenter, af hvilka resultatet varit, att lungkapaciteten oftast icke vavit förminskad, någongång med 100 kub. c. m. understigit den normala lungkapaciteten, hvilken, vid 167 c. m. kropps- längd, hos mig utgör 4000 kub. c. m. Inträffar vid den förhandenvarande bronchial-katharren en starkare förminskning af lungkapaciteten; är detta ett säkert tecken, att denna bronchial-katharr icke är primär, utan se- kundärt framkallad af tuberkler i den interstitiella bindväfven, hvilka, genom compression af de närbelägna bronchialgrenarne, hindra luftens in- trängande vid ansträngd inspiration. Den naturliga orsaken till den be- tydliga olikhet i lungkapaciteten mellan den fórhandenvarande primära katharren och lungtuberkulos är, att i förra fallet, om ock bronchial-slem- hinnan är hypertrophierad och luftens inträngande vid lugn inspiration härigenom försvärad, slemhinmans elasticitet vid ansträngd inspiration likväl medgifver luftens inträngande, hvilket icke är fallet vid förhanden- varande lungtuberkler, genom hvilkas tryckning på bronchial-grenarne dessa icke äro för luften permeabla. Äfven vid lungemphysem och starkt pleuritiskt exsudat är lungka paciteten förminskad, såsom: vid lungtuberkulos, så att, då spirometern an- vändes såsom diagnostiskt hjelpmedel, en förvexling af dessa sjukdomar kunde äga rum, men genom den fysikaliska undersökningsmethoden kun- na lungemfysem och pleuritiskt exsudat diagnosticeras, så att förvexling af dessa med lungtuberkulos lätt kan undvikas. Aut orsaken till den be- tydligt förminskade lungkapaciteten, vid lungemphysem och pleuridiskt ex-- 352 E. J. BONSDORFF sudat, i förra fallet beror på paralys i lungbläsorne, i det sednare på lun- gornes förminskade rörelse, vill jag blott i förbigående anmärka, likasom att det pleuritiska exsudatet kan vara kompliceradt med och föranleda tu- berkler i lungorna. A priori kunde man antaga att den ansträngda in- och exspiration, som utgör ett nödvändigt vilkor för bestämmandet af den förhandenva- rande lungkapaciteten, skulle verka skadligt på dem, som äro besvärade af lungtuberkulos, ett antagande, som står i nära Öfverensstämmelse med den allmänt antagna regeln, att, för kuren af en sjukligt förändrad animalisk väfnad, dess bringande i den högsta möjliga grad af stillhet utgör ett nöd- vändigt villkor, men en stadgad erfarenhet har visat mig, att denna regel icke i detta fall finner tillämpning. "Py under de sednaste 5 åren har jag anställt flere tusen spirometerförsök med lungsotister, utan att i något enda fall någon skada tillskyndats de sjuka. Tvärtom har jag begagnat spirometern, såsom ett vigtigt medel att befordra kuren. Detta blir äfven klart, då man besinnar, att i tuberkulösa lungor blodkärlen äro fyllda med blod, till följe af den långsammare blodeirkulation, hvilken åter påskyndas genom det tryck, som den, vid ansträngd inspiration, inträngande luften ut- öfvar på desamma, ett förhållande som förminskar värdet af den vigtigaste orsaken till tuberklernas utveckling, hvilken ofvanföre blifvit framställd, såsom beroende på en chronisk blodcongestion i lungvåfnaden. Detta för- hållande har äfven på experimentell våg blifvit constateradt med Träd- gärdsmästarn N., 40 år gammal, af 178 c. m. kroppslängd, besvärad af lungtuberkulos i det suppurativa stadium. Denne tillsadesatt hvarje dag infinna sig, för att blåsa uti spirometern, dervid från 3—6 ansträngda för- sök gjordes hvarje gång. Dessutom tillsades han, att, hemma i sin. boning dagligen en å två gånger 1 timmen inspirera så djupt som möjligt, några gängor efter hvarandra. Vid de spirometerförsök som anställdes, under hvilken tid ingen medicin användes, utom närande diet och frisk luft, blåste denna patient: Den 23 Sept. 2,300 kub. c. m. » 3 Okt. 2,350 » » 10 Okt. 2,400 » » 23 Okt. 2,525 » Lung-tuberkulosens diagnostik. 353 Den 27 Okt. 2,700 kub. c. m. » 8 Nov. 2,725 » » 19 Nov. 2,800 » » 6 Dec. 2,825 » Vid dessa försök, hvilka dagligen anställdes var lungkapaciteten, dagarne emellan de ofvanföre antecknade densamma, som vid nästföregående försök. Förräu början gjordes med dessa experimenter, var den sjuke dagligen besvärad af mer eller mindre blodblandade sputa, ehuru hostan var föga eller intet besvärande, men, sedan spirometern regelmässigt hvarje dag användes, inträffade detta ganska sällan, och har, under de sed- naste 2 veckorne, intet spår deraf visat sig. Efter dessa förutskickade, för mitt ändamål nödvändiga, fragmen- tariska, anmärkningar vill jag nu meddela de tabeller, hvilka jag upp- gjort öfver de fall af lungsot, hos hvilka jag varit i tillfälle att bestämma lungkapaciteten af hvardera könet, fördelade i två klasser: den ena upp- tagande de fall, der jag, med tillhjelp af stethoskopet, förnummit kavernös respiration, dels i ena dels i båda lungorne, särdeles i infraclavicularregion, hvarvid jag likväl bör anmärka, att jag försummat att i mina antecknin- gar särskildt upptaga de fall der kavernös respiration förekommit endast i den ena eller i båda lungorna. När det sednare varit fallet, har likväl all- tid kavern i den venstra infraclavicularregion haft större utsträckning än i den högra, antydande att suppuration tidigare inträdt på vänstra än på den högra sidan. 45 354 E. J. BONSDORFF Personer besvärade af lungtuberkulos i det stadium, da cavernöst ljud kunnat med stethoskopet iakttagas. | Berüknad | Lung-ka- Kropps = Kropps- pacitet, à Vigt. = längd, Spirometer försök. Med: ltal. fe ai Mankön. längd. | 1 Her N.| 169 |30| 170 | 2600 | 2575 | 2500 | 2558 | 15,04 2 » » | 152128] 170 | 2250 | 2200 | 2200 | 2217 | 13,04 3 » » 149 |30| 170 | 2400 | 2425 | 2400 | 2408 | 14,16 4 Kapten N. 144 |38| 177 | 2450 | 2350 | 2350 | 2383 | 13,46 5 » » 143 | 38 77 | 2400 | 2350 | 2300 | 2350 | 13,27 6 » » 144 | 38 77 | 2100 | 2100 | 2150 | 2117 | 11,96 7 » »| 144 138 7 | 2500 | 2500 | 2475 | 2492 | 14,07 17 17 8 Bonden N. 156 | 31 171 | 1700 | 1750 | 1725 | 1725 | 10,08 9 Bokhällar N. 141 |30 169 | 2350 | 2300 | 2300 | 2317 | 13,71 10 > 3 145 | 30 169 | 2550 | 2650 | 2600 | 2600 | 15,38 11 » » 143 |30| 169 | 2650 | 2650 | 2700 | 2667 | 15,78 144 | 30 169 | 2750 | 2750 | 2750 | 2750 | 16,27 12 » » 13 Vaktmästar N.| 134 |37| 175 | 1550 | 1625 | 1550 | 1575 | 9,00 i4 052 5 133 |38| 175 | 1600 | 1600 | 1600 | 1600 | 9,14 15 Bokhällar N. | 109 |24| 161 | 2600 | 2595 | 2550 | 2582 | 16,03 16 » » | 113/24| 161 2200 | 2200 | 2200 | 2200 | 13,66 17,1%» » 115 | 24] 161 | 2400 | 2400 | 2350 | 2383 | 14,80 18 » » | 114|24| 161 | 2400 | 2300 | 2325 | 2342 | 15,54 19 Bonden N. 123 | 59] 159 | 1800 | 1825 | 1800 | 1808 | 11,37 21 Lôjtnant N. 160 | 32 179 | 2350 | 2300 | 2350 | 2333 | 13,03 22 Ds » 157 | 32 179 | 2400 | 2450 | 2475 | 2441 | 13,63 93. i». j jo» 157 | 32 179 2800 | 2742 | 15,31 | | | | 20 » » 113 |59| 159 | 1900 1975 | 2000 1958 | 12,31 o1 » » 156 | 32 179 2975 | 2991 | 16,70 Lung-tuberkulosens diagnostik. - 355 Sn «By 2600 | 2550 | 15,83 2600 | 2600 | 2600 | 2600 | 16,14 2625 | 2700 | 2700 | 2675 | 16,61 2700 | 2700 | 2700 | 2700 | 16,77 2050 | 2050 | 2100 | 2067 | 12,30 2250 | 2275 | 2300 | 2275 | 13,54 2400 | 2400 | 2400 | 2400 | 14,28 2500 | 2500 | 2500 | 2500 | 14,88 2475 | 2450 | 2425 | 2450 | 14,58 2600 | 2600 | 2600 | 2600 | 15,47 2700 | 2625 | 2650 | 2658 | 15,82 2325 | 2325 | 2300 | 2317 | 14,12 1400 | 1400 | 1400 | 1400 8,75 1550 | 1625 | 1550 | 1575 9,00 24175 | 2450 | 2495 | 2450 | 13,03 25 Studerauden N. 26 » » 137 | 24 161 27 » » 133 | 24 161 28 » » 134 | 24 161 29 Translator N. 137 |36 | 168 30 » » 31 » » 32 » » 33 Lôjtnant N. | 128 |28, 168 34 » » | 30 » » 131 | 28 168 36 . Gesillen N. 116 |32| 164 37 Bokhällar N. 117 | 32 160 38 Vaktmästar N. 134 |37 | 175 39 . General N. 163 | 53 188 40 » » | 172|53| 188 | 2600 | 2575 | 2600 | 2592 | 13,78 41 Kapten N. | 142 |38 | 177 | 2250 | 2350 | 2300 | 2300 | 12,99 42 » » | 133 138 | 175 | 1600 | 1600 | 1600 | 1600 | 9,14 43 Löjtnant N. | 160 |32| 179 | 2350 | 2350 | 2400 | 2367 | 13,22 44 » » | 159|32| 179 | 3000 | 3000 | 3000 | 3000 | 16,75 45 Postillon N. ? |41| 177 | 3100 | 3125 | 3100 | 3108 | 17,27 46 . Gesiülln N. ? |20| 177 | 2000 | 1900 | 1950 | 1950 | 11,01 47 . Skräddar N. ? 122 | 179 | 3300 | 3200 | 3250 | 3250 | 18,15 48 Bokbindar N. ? |17| 176 | 2400 | 2400 | 2400 | 2400 | 13,63 49 Tapetserar N. ? |48| 172 | 2400 | 2325 | 2375 | 2358 | 13,70 50 Herr N. | 134 |61 | 174 | 2400 | 2350 | 2400 | 2383 | 13,69 51 » » 132 |61| 174 | 2500 | 2525 | 2550 | 2525 | 14551 5 » » | 133 161 | 174 | 2600 | 2550 | 2600 | 2583 | 14,84 53 Bokhällar N. | 143 |30| 169 | 2650 | 2650 | 2700 | 2667 | 15,78 54 Herr N. | 139 |36 | 168 | 2250 | 2300 | 2300 | 2283 | 13,58 55 Studeranden N. 121 |22 168 | 1050 | 1025 | 1050 | 1042 6,19 56 Bonden N. * |33| 166 | 1400 | 1400 | 1400 | 1400 | 8,48 57 Sjóman N.| ® |46! 166 | 3000 | 2975 | 2900 | 2958 | 17,81 356 58 Bokhällar 59 Skrifvaren 60 Snickaren 61 Bonden 62 Betjenten 63 Skrifvaren 64 Magister 65 Drängen 66 Cigarr-arb. 67 Bokhandlar ? 68 Skarpskytten N. 69 » » 70 » » 71 Körsnär N. 72 Rekryten N. 73 » » 74 » » 79 » » 76 Skarpskytten N. 77 » » 78 » » 79 » » 80 » » 81 » » 82 » » 83 » » 84 » » 85 » » 86 Bonden N. 87 » » 88 » » 89 » » 90 Musikanten N. 20) 33 30 59 19 27 23 40 25 30 39 32 22 23 23 21 25 24 32 43 26 37 31 27 20 23 21 37 38 27 41 41 27 E. J. BONSDORFF ra 2800 2850 1950 1000 2150 2800 2175 2000 2800 2450 2300 2600 2200 2600 2600 2900 3075 2700 2200 2500 2600 2500 2800 2600 2200 3050 1850 2000 2200 1900 2300 2650 2500 2800 2850 1950 1000 2100 2800 2125 2400 2715 2800 2000 1000 2125 2850 2150 2025 2875 2475 2350 2600 2200 2600 2625 3000 3050 2700 2300 2500 2600 2450 2800 2525 2250 3100 1800 2000 2150 1875 2400 2625 2466 2791 2833 1967 1000 | 2125 | D © d is t0 © © © © © © 15,03 16,91 17,31 12,36 6,36 13,36 | 17,60 | 13,60 |. 11,74 | 17,54 14,00 13,51 14,10 12,79 15,87 15,44 17,56 18,30 16,77 13,72 15,04 15,75 14,86 16,66 16,19 13,68 18,35 10,69 12,34 12,87 10,67 13,59 16,56 Lung-tuberkulosens diagnostik. 91 Tádg min. N "taf 92 » » 93 Bonden N. 94 Ingeneur N. 95 « » 96 Sekretern N. 97 » » 98 Vaktmäst. N. 99 General N. 100 » » 101 Trädg.mäst. N. 102 » » 103 Presten N. 104 » » 105 Studerande N. 106 Herr N. 107 Löjtnant N. Medeltal af 107 fall | 143,7 ‚734,07 | Ew | 178 178 169 178 178 161 161 175 188 188 178 178 164 164 169 178 175 169,7 2400 2700 2600 2300 1875 2500 2725 1600 2200 2325 2800 2900 2200 2400 1900 2400 3100 2400 2750 2650 2300 1900 2500 2750 1500 2175 2375 2800 2900 2100 2425 1975 2400 3050 357 13,48 15,26 15,48 13,10 10,63 15,47 16,97 8,95 11,56 12,59 15,82 16,06 15,21 | 14,68 | 11,49 13,48 17,61 14,01 J 358 Quinnokôn. 1 EFru N. 2) » » 3 » » 4 » » 5 Demoiselle N. 6 » » 7 » » 8 » » 9 » » 10 Hustru N. 11^ Fru N. 19^ "Hustru*. N 13 Demoiselle N. 14 Fru N. 15 » » 16 Hustru N. 17 » » 18 » » 19 » » 20 Demoiselle N. 21 Medeltal af 21 fall » » J. E, BONSDORFF Spirometer försök. 111,837,43| 158,8 Medeltal. Beräknad Lung-ka- pacitct, à 1 c. m. kropps- längd. AP SÅR UNES VE Lung-txberkulosens diagnostik. 359 Personer besvärade af lungtuberkulos i det stadium, da cavernöst ljud icke kunnat med stethoskopet iakttagas. 23 Herr N. 145 | 40 Berüknad Lung-ka- Kropps >> | Kropps pacitet, à Vigt. ^ Be Spirometer försök. Medeltal.| 1 €: m. 5t längd. kropps- Mankön. | längd. 1 Postillon N. 157 | 41 177 | 3700 | 3700 | 3650 | 3683 | 20,80 2 » » 155 | 41 177 | 3750 | 3800 | 3825 | 3800 | 21,13 3 Her N. 169 | 30 184 | 3550 | 3600 | 3600 | 3583 | 19,26 4 » » 173 | 30 184 | 3700 | 3750 | 3700 | 3717 | 19,98 5 Löjtnant N. | 144 |28| 180 | 2850 | 2900 | 2900 | 2883 | 16,01 6 » » 146 |23| 180 | 3400 | 3400 | 3400 | 3400 | 18,88 7 » » 135 | 28 180 | 3150 | 3150 | 3200 | 3167 | 17,59 8 » » 140 | 28 180 | 3250 | 3300 | 3250 | 3267 | 18,05 9 » » 143 | 28 180 | 3500 | 3500 | 3550 | 3517 | 19,48 10 Bokhällar N. 136 |29| 166 | 3050 | 3000 | 3000 | 3017 | 18,17 11 » » 140 | 29 166 | 3100 | 3075 | 3150 | 3100 | 18,67 12 » » 141 | 29 166 | 3200 | 3250 | 3150 | 3200 | 19,27 13 Bokhällar N. 1522721 174 | 3400 | 3500 | 3400 | 3433 | 19,27 14 » » 134 | 21 174 | 3600 | 3500 | 3600 | 3567 | 20,50 15 » » 134 | 21 174 | 3700 | 3650 | 3650 | 3667 | 21,07 16 Studeranden N. 133 | 21 174 | 3450 | 3500 | 3450 | 3467 | 19,92 17 Bokhällar N. 126 | 29 164 | 3450 | 3425 | 3400 | 3425 | 20,86 15 » » 124 | 29 164 | 3000 | 3000 | 3000 | 3000 | 18,29 19 Löjtnant N. | 136 |21| 169 | 3300 | 3250 | 3250 | 3267 | 19,27 Nr > » | 139 |21| 169 | 3550 | 3575 | 3550 | 3558 | 21,05 21 Kronofogden N. 160 | 49] 173 | 3100 | 3100 | 3100 | 3100 | 17,91 | 3425 | 3450 | 3425 | 19,79 22 » » | 162 ii] 173 | 3400 3450 | 3425 | 3425 | 19,57 360 24 » » 25 Orgenisten N. 20 » » 27 Bokhällar N. 28 Cigarr-arb. N. 29 Bokhällar N. 30 Sekreteraren N. 31 Snickaren N. 32 Löjtnant N. 33 » » 34 » » 35 Skarpskytten N. 36 » 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 Ver VIEN Ken. ru My ruv wv uw. Y NS TS gv Bi gie föl EI ger SE TEST EEE wg 24 E. J. BONSDORFF 175 176 176 167 166 170 167 167 180 180 150 173 173 171 165 166 166 166 166 174 165 163 164 164 168 159 163 165 165 165 166 166 168 3500 2800 3100 3200 3200 3300 3250 3100 3200 3350 3600 3400 3350 3100 3300 3400 3300 3050 2900 3500 3600 3100 3100 3500 3125 3400 3400 3350 3600 3450 3200 3050 3400 3500 2825 3100 3250 3250 3250 3200 3100 3200 3300 3500 3400 3300 3100 3300 3400 3300 3100 2875 3550 3650 3050 3100 3550 3150 3450 3450 3350 3600 3500 3200 3100 3500 3500 2808 3108 3250 3200 3283 3217 3100 3200 3333 3533 3408 3350 3117 3267 3383 3308 3007 2892 3517 3617 3083 3100 3517 3142 3417 3450 3342 3608 3483 3233 3083 3450 20,00 15,95 17,72 19,46 19,27 19,31 19,22 18,56 17,67 18,51 19,62 19,64 19,36 18,22 19,80 20,38 19,93 18,47 17,42 20,21 21,92 18,91 18,90 21,44 18,70 21,49 21,16 20,25 21,86 21,11 18,87 18,57 20,54 57 Skarpskytten N. 55 » » 59 » » 60 » » 61 » » 62 » » 63 » » 64 » » 65 » » 66 » » 67 » » 68 » » 69 » » 70 » » Vit » » 722 » » 73 Underofficer N. 74 Skarpskytten N. 75 » » 76 » » 77 » » 78 » » 79 » » 80 » » 81 » » 82 » » 83 Musikanten N. 84 » » 85 » » 86 » » 87 » ^ 88 » » Lung-tuberkulosens diagnostik. 41 34 169 169 164 164 168 3400 3200 3400 3500 3500 3050 3400 3575 3590 3550 3500 3300 3450 3600 3400 3400 3000 3150 3500 3250 3500 3500 3100 3350 3400 3200 3100 3000 3050 3500 3350 3250 3350 3200 3400 3900 3500 3100 3375 3600 3600 3600 3500 3325 3500 3625 3400 3500 2975 3200 3450 3250 3500 3500 3400 3300 3400 3300 3100 3050 3050 3500 3400 3225 3307 3200 3383 3508 3500 3050 3375 3592 3567 3583 3500 3308 3483 3608 3383 3450 2975 3183 34175 3250 3483 3500 3408 3317 3417 3266 3117 3033 3033 3517 3383 3258 361 19,88 18,93 19,08 20,39 21,21 19,06 20,83 22,18 21,75 21,84 21,34, 20,17 21,11 21,73 20,14 20,41 18,14 20,00 21,29 19,58 20,98 20,95 20,28 19,62 20,21 18,98 20,92 19,19 19,44 21,44 20,63 19,39 46 362 89 Musikanten N. 90 » » 91 » » 92 » » 93 Klockaren N. 94 Timmerman N. 95 Klockaren N: 96 » » 97 Bonden N. 98 Timmerman N. 99 Herr N. 100 » » 101 » » 102 » » 103 » » 104 Häradshöfd. N. 105 >» » 106 Herr N. Medeltal af 106 fall E. J. BONSDORFF 3500 3000 3400 3250 3200 3000 3450 3700 2600 3500 2375 3450 3600 3000 3500 3300 3500 2350 3500 3000 3350 3250 3150 3000 . 3425 3675 2600 3500 2850 3375 3625 2975 3550 3300 3500 2350 Qvinnokön. 1 Fru N. 2 » » 3 » » 4 Jungfru N. 5 Demoiselle N. 6 » » Z » » 8 » » 9 » » 10 » » 11 Jungfru N. 12 » » 13 Demoiselle N. 14 » » 15 » » 16 » » 17 » » 18 » » 19 Deimoiselle N. 20 » » 21 Fröken N. 22 Demoiselle N. 23 » » ‘24 Fröken N. Lung-tuberkulosens diagnostik. >> = e c c 118 | 29 117 | 29 112 | 29 140 | 46 113 | 18 114 |18 111 | 18 114 |18 104 | 30 105 | 30 140 | 23 138 | 23 102 |31 102 |31 114 | 19 112 | 19 133197 130 | 26 108 | 23 108 | 23 124 | 32 104 | 23 103 | 23 124 | 18 EE WE mm ae ae Kropps- längd. en C1 Ca Qo to © D 2 Qo ho m m E be — je ef eh ei mb a Or Où Où Où AM -— lb C» C nm © 162 153 153 152 152 159 159 155 155 162 159 159 158 363 Beráknad Lung-ka- pacitet à Spirometer försök. | Medeital. 1 c. m. | kropps- längd. an | 1050 | 1100 | 1100 | 1083 | 7,12 2100 | 2100 | 2100 | 2100 | 13,85 2200 | 2175 | 2100 | 2158 | 14,19 2009 | 2050 | 2050 | 2033 | 12,86 1450 | 1400 | 1500 | 1450 | 9,54 1600 | 1600 | 1525 | 1575 | 10,36 1800 | 1800 | 1800 | 1800 | 11,84 1850 | 1850 | 1850 | 1850 | 12,17 1700 | 1650 | 1650 | 1667 | 10,89 1750 | 1750 | 1750 | 1750 | 11,50 2000 | 2000 | 2050 | 2017 i 12,45 2300 | 2250 | 2350 | 2300 | 14,95 2100 | 2150 | 2125 | 2125 | 13,88 2175 | 2200 | 2300 | 2225 | 14,54 1900 | 1900 | 1900 | 1900 | 12,50 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 13,15 2100 | 2150 | 2100 | 2117 | 13,31 2200 | 2200 | 2200 | 2200 | 13,83 1800 | 1825 | 1900 | 1842 | 11,88 2250 | 2250 | 2200 | 2233 | 14,40 2000| 2000 | 2000 | 2000 | 12,34 1900 | 1900 | 1900 | 1900 | 11,94 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 12,57 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 12,65 364 E. J. BONSDORFF 25 Demoiselle N. 112 123 155 | 2200 | 2225 | 2200 2208 | 14,89 26 » » 138 | 23 162 | 2300 | 2250 | 2350 | 2300 | 14,19 27 » » 115 | 17 154 | 2000 | 1900 | 1975 | 1958 | 12,71 28 Hustru N. ix 4.20 158 | 2000 | 2025 | 2000 | 2008 | 12,70 29 » » 2.5.1550 155 | 1675 | 1700 | 1725 | 1700 | 10,97 30 » » ? |50 154 | 2200 | 2150 | 2200 | 2183 | 14,17 31 » » 2189 159 | 1950 | 2000 | 2000 | 1983 | 12,47 32 Fru N. 116 | 30 152 | 2000 | 2000 | 2000 | 2000 | 13,15 33 » » | 113 | 30 152 | 2150 | 2075 | 2125 | 2117 | 13,92 34 Fröken N.| 146 | 19 158 | 2050 | 2050 | 2100 | 2067 | 13,08 Medeltal af 34 fall | 117,626,44| 155,5) — | — | — | — (12, Sammanställning af den funna lungkapacıteten, vid lungtuberkulos, hos man- och qvinnokónet. | Medel- Medel- Medel- A, + cite e- kropps- Alder. | kropps- räknad ü vigt. längd 4 c. m. kropps- längd. Det suppurativa Stadium. ü 6 dur RUD eka Maukön't ra 107 tall t adde I ars at 143,7 | 34,07 | 169,7 | 14,01 Ovinnokôn, 21 fall. (el sees 111,8 | 37,48 | 158,8 | 9,73 Det icke suppurativa Stadium. | Mankón 106 fal ......... b T1529 501 =! 169,1 19,59 | Qvinnokón 34 fall . . .........| 117,6 | 2644 | 155,5 ' 12,67 Lung-tuberkulosens diagnostik, 365 Såsom resultat, af mitt försök att bestimma Finnarnes lungkapa- cite, har jag erhållit, att medel-lungkapaciteten hos Ständspersoner bland mankóuet *) utgör 24,27 kub. c. m. och hos qviunokónet **) 16,05. Dà lungkapaciteten i det suppurativa stadium hos mankönet, befunnits utgöra, 14,01 kub. c. m, och man, med dessa faktorer, a priori söker att bestám- ma lungkapaciteten hos qvinnokönet, i samma stadium af sjukdomen, ut- gör densamma 9,31 kub. c. m. I verkligheten har den genom experi- menter befunnits vara 9,73 kub. c. m., sáledes med endast 0,42 kub. c. m. öfverstigande den a priori beräknade, en olikhet som kan anses af ganska ringa betydenhet, Betraktar man åter de ofvanföre meddelade tabellerne, finner man, att den högsta funna lungkapaciteten i det suppurativa stadium af lungtuberkulos hos ankönet utgör 17,81 kub. c. m. och hos y Bp kónet 12,70 kub. c. m. Fórdelas äter kroppsvigten pà hvarje centimeter af kroppens längd i detta stadium af sjukdomen, utgör densamma hos mankönet 0,84 & och hos qvinnokónet 0,70 $8, således betydligt lägre án den kroppsvigt som blifvit funnen hos hvardera könet, vid fórhaudenvarande friska lungor ***) Beräknas nu på samma sått luugkapaciteten hos qvinnokönet i det icke suppurativa stadium af lungsot a priori, erhålles för qvinnan 12,96 kub. c. m. lungkapacitet. Den lungkapacitet som på experimentell våg blifvit funnen utgör, enligt sid. 364, 12,67 kub. c. m., således med 0,29 kub. c. m. understigande den som blifvit beräknad, en olikhet som dock är ännu mindre, än den som i detta hänseende förekom i det suppurativa stadium. Denna nära öfverensstämmelse i den funne och a priori beräknade lungkapaciteten synes mig afgifva ett vigtigt villnesbörd för riktigheten af de vunne resultaterne, beträffande lungkapaciteten i det suppurativa och icke suppurativa stadium af lungtuberkulos. Då kroppsvigten äfven i detta stadium fördelas på hvarje centimeter af kroppens längd, utgör den hos mankönet 0,90 8, och hos qvinnokónet 0,75 &. Kroppsvigten i detta °) Försök att bestämma lungornes vital-kapacitet hos Finnar m, m. Sid. 314. s) 1. c. sid. 324. ***) |, e, sid. 317 och 326. 46* 366 E.J. BONSDORFF stadium 6fverstiger således vigten i det suppurativa stadium, hos mannen med 0,06 och hos qvinnan med 0,05 &. Ehuru det är med svärigheter förenadt att bestämma den positiva gránsen mellan den normala lungkapaciteten och den vid fórhandenvarande tuberkulos i lungorne, skulle jag dock, dà af tabellen sid. 361 & 363 sy- nes, att vid det icke suppurativa stadium den hógsta funne lungkapacite- ten hos mannen utgór 21,81 och hos qvinnan 14,54 kub. c. m., anse, att den- samma, för Ständspersoner, ibland hvilka lungornes normala vitalkapacitet hos mannen utgór 24,27 hos qvinnan deremot 16,06 hub. c. m. kan hos den förre bestämmas till 22 och hos den sednare till 14,05 kub. c. m. Be- träffande åter lungkapaciteten vid det suppurativa stadium af lungtuberku- los, torde man, med ledning af de vunne resultaterne, kunna bestämma 18 kub. c. m. hos mannen, 12,5 kub. c. m. hos qvinnan, sasom antydande det sup- purativa stadium, hvilket naturligtvis i högre grad är fallet, da lungkapa- citeten befinnes lägre án detta antagna maximum. Dä detta antages, vill jag dock icke neka, att fall kunna förekomma der, äfven utan att tuberklerna öfvergätt i suppuration, lungkapaciteten befinnes lägre án detta antagna maximum af lungkapacitet, nemligen i sådana fall, der tuberklerna hafva en stor utsträckning i lungváfnaden. Vid denna bestämning af lungka- paciteten, vid förhandenvarande tuberkulos hos Ständspersouer, har jag ut- gatt från det antagande, att det genom physikalisk undersökning, blifvit ut- redt, att de sjuke icke äro af lungemphysem eller starkt pleuritiskt ex- sudat besvärade. Öfvertygad om riktigheten af dessa resultater hos man- och qvin- nokönet ibland Ståndspersoner emellan 20—50 års ålder, kan man, med dessa faktorer, a priori bestämma lungkapaciteten hos andra, som äro be- svärade af lungtuberkulos, hvilkas normala lungkapacitet af mig blifvit be- stämd i ofvan citerade afhandling: Försök att bestämma lungornes vital- kapacitet hos Finnar. Lung-tuberkulosens diagnostik. 367 Tabell utvisande förhållandet emellan lungkapaciteten hos friska per- soner och sådane, som äro besvärade af lungtuberkulos, mellan 20—50 års ålder. Maximum af Normal IE Meg medel- et vid lung. | ab Jung&a- tuberkulos i Ipacitet i det langkapa- det icke sup-| suppurativa E citet. purativa sta-| stadium, Mankön. dium. 4 Kub. c. m. | Kub. c. m. | Kub- c. m. Ständspersoner . .. Scotis s ARTE 24,27 22 18 Skarpskyttar och Bönder (beräknad) . . . . 25,78 23,36 19,12 Qvinnokón. Ständspersoner . ..... SER NE 16,06 14,5 12,5 Tjenstepigor m. m. (beri ar REO «1 [7 1616 14,87 13,29 Om man, enligt samma grunder, beräknar gránsen mellan vital- kapaciteten för friska och af tuberkler besvärade lungor, hos Ständsperso- ner fóre 20 ärs álder, erhälles fóljande resultat : Funnen | Beräknad | Beräknad Medel-lung- | Medel-lung- kapacitet vid|kapacitet vid EINE lungtuber- | lungtuber- kulos i sta- | kulos i sta- Normal kapacitet. dium crudi- |dium suppu- tatis, rationis. p [abet | Kubye m [Ranger 6—% arssalder dE T oo eas 10,72 9,76 7,95 SG mh anm I a E nt 12,55 10,96 9,35; LOI 2 ee REN tr 5 13,67 12,39 10,13 ETS ee SE SAVE Wo E. og 14,74 13,36 10,93 14 » » OR toe AAN: 15,80 14,32 11,74 IE OY RUE tonc ee 18,13 16,43 13,44 Ez SA » SE CA ee ET: 20,81 18,36 15,45 TE en dr ER Gall PENG 21,48 17,57 368 E. J. BONSDORFF I Flickor. | | | 0—.10 rs talder he ORE ee ERE 10,47 9,45 | 8,14 ml » >» ER VP Cape TEE m 11,49 10,37 | 8,94 12213» » IE state 1o. nem e. 12,65 11,42 | 9,84 14—15» » Aerea m DOT Fn 335 13,65 12,32 | 10,62 Feat pbi Penh Les. acd voe 14,59 | 1847 | 11,35 19 » » ARR ARS À | QU 15,05 15558. 1 790 0574 Slutligen vill jag blott tillägga, att jag, genom den erfarenhet jag vunnit, är ófvertygad om riktigheten af dessa resultater, som väl framdeles kunna prófvas genom erfarenheten. Men vid de experimenter jag an- ställt, har jag varit angelägen om, att den inspiration, sam góres för expe- rimentets anställande, göres så djupt som möjligt är, så att det första ref- benet höjer sig. Vid tuberkulos i öfre loberne, är denna höjning ganska svag, knappt märkbar. Dessutom böra de till utseendet ringa omständighe- ter, som jag anmärkt i min afhandling om lungornes vital-kapacitet hos Finnar sid. 197, noga iakttagas, om resultatet skall blifva riktigt. Nägon- gång har det händt, att jag träffat personer, som icke kunnat anställa ex- perimentet med undvikande af dessa fel, som utöfva ett positivt inflytande på resultatet, Isynnerhet inträffar detta med fruntimmer. Men dessa ex- perimenter kunna och böra icke för något ändamål användas. va Ut AA UUSIMAA IA 11111723 MURIE En En N Een ee un an En SEE LEE EEE ET N EEE EEE MIA ANMÄRKNINGAR RÖRANDE STROMMARNE I ÖSTERSJÖN ALBIN STJERNCREUTZ. (Föredragen d. 7 Nov. 1859.) pP — M B. + m inledning och den grund, hvarpà framställningen af detta ämne bór hvila, torde mig tillåtas först lemna en allmän ófversigt af de orsaker, som antagligen inverka på vattenståndet i Östersjön, och hvilka synas kunna vara endast följande: 4. Det omgifvande landets småningom skeende höjning eller sänkning; B. Ebb och flod inom Östersjöns egna gränsor; C. Tillökning eller minskning i denna sjös verkliga vattenmassa; D. Luftens och vindarnes inverkan på dess yta; E. Vattnets egen tyngd till återtagande af dess jemnvigt. A. Ett tusen sjuhundra år hade förflutit sedan Ovidius — för Medel- hafvets kuster — nedskref sitt bekanta: 47 370 A. STIERNCREUTZ "Vidi ego, qvod fuerat qvondam solidissima tellus, Esse fretum, vidi factas ex aequore terras," då den i mer än ett afseende ryktbare Svedenborg år 1719 ge- nom en liten skrift "Om W'attnens höjd och Fordna Werldens Starcka Ebb och Flod” fästade uppmärksamheten vid en småningom skeende för- ändring af hafsytans höjd relativt till Sveriges kuster. O vidii urgamla iakttagelse af fenomenets tillvaro uti vulkanernas ofta af jordbäfningar hemsökta land, hade under de klassiska studiernas perioder bordt tidigare, án fallet var, rikta uppmärksamheten på ett dylikt förhållande i norden, för hvilket så många facta redan då tyckas hafva i Sverige förefunnits. Simon Mattssöns år 1697 iakttagne och Anders Davidssons år 1700 uthuggne vattenmärken synas likväl bevisa att vattenhójdens för- ändringar redan före Svedenborg icke varit obemärkta, ehuru de gamles iakttagelser härom aldrig blefvo bokförda och sålunda förlorades för efter- kommande. Svedenborgs skrift väckte ett lifligt intresse för ämnet. Hans från Sveriges kuster hemtade många ojäfaktiga bevis för saken — bevis, af hvilka många intill våra dagar bestått profven — upptogos till gransk- ning af A. Celsius, som genom de iakttagelser, han i anledning deraf uti ämnet gjorde, ansåg fenomenet härröra af hafsytans sänkning, hvilken äsigt han circa tjugu år efter Svedenborgs skrift, eller år 1743, under namn af ”Låra om Wattuminskningen” meddelade Kongl. Sv. Vetenskaps- Akademien. Vattuminskningsfrågan erhöll härefter i Sverige många ifriga både anhängare — och vedersakare — och blef till och med förkastad, såsom saknande all grund. Efter Leopold von Buchs uppgift 5), att Skandinaviska vallen upplyftades småningom öfver hafsytan, erhöll frågan en ny och alfvarsam- mare betydelse i Sverige. °) Ideen om fasta landets upplyftning lärer först uttalats af Ant. Lazz. Moro år 1740 i en afhandling om petrificater funna i fasta landets berglager- Anmärkningar om Strömmarne i Östersjön. 371 Nya vattenmärken inhöggos på många ställen vid Sveriges kuster, och man erfor snart, att strändernas höjning relativt till Östersjöns yta kunde sättas utom all vidare tvist, och att denna höjning var olika på skilda ställen, samt till och med vid denna sjös sydligaste stränder öfver- gick till sänkning. Den ytterligare utredning detta ämne i senare tider vunnit må här förbigås, då den under sekler fortgående förändringen uti Östersjöns vattenstånd, hvarom nu varit fråga, egentligen ej står i sammanhang med föremålet för denna uppsats. B. Af väsendtelig vigt för närvarande ämne vore deremot den andra af förenämnde orsaker till Östersjöns höjning eller sänkning, om den i sjelfva verket egde rum, hvilket likväl ej lärer vara fallet, åtminstone är sådant ännu icke tillförliteligen utredt, och jag för min del anser Öster- sjöns yta allt för inskränkt för ifrågavarande fenomen. C. Helt annat är förhållandet med de förändringar, som oafbrutet fort- gà uti Östersjöns verkliga vattenförräd, hvilka, säsom framdeles skall bättre visa sig, utgöra en oupphörlig orsak üll strômgängar i denna sjö. a) Den första frågan rörande dessa fórándringar måste blifva denna: beror Östersjöns vattenmassa i någon betydligare grad af Nordsjöns genom ebb och flod eller af andra orsaker skeende stigande och fallande? eller med andra ord: kan Östersjön betraktas såsom en insjö, hvars möjliga vattenófvershott väl emottages af Nordsjön, eller rättare Kattegat, men hvars valtenförräd deremot ej erhåller derifrån någon märkbar tillökning? Till utredande häraf utbeder jag mig att få anföra följande: Östersjön har sannolikt någon gång i tiden utgjort en del af oceanen, såsom Nordsjön ännu i dag är. Men detta förhållande har redan för år- tusenden tillbaka upphört *). +) Linnés Skånska Resa sid. 309. — W. Nylander Additamentum ad conspectum Florae Hel- singforsiensis, i Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica Förhandlingar II Häf- tet sid. 205. 372 A. STJERN CREUTZ Landet har småningom höjt sig på hafvets bekostnad och Östersjön, sålunda afskild från oceanen, har redan af de äldsta forskare förmenats utgöra en insjö, hvilket äfven uttalats af Vetenskaps-Societetens berömde ledamot professor G. G. Hällström *). Till en sådan åsigt ledes man äfven naturligt af följande kända förhållanden: 1:0 Att Östersjöns långa och smala vattensystem endast vid ena ändan — genom mindre aflopp — sammanhänger med oceanens vatten. 2:0 Att verldshalvets tidvatten följer Jutlands nordvestra kust inåt Skager-Rack, löper längs Jutska refven till Skageushorn, går förbi Mar- strand åt Strömstadska bugten och vidare långs Norrska kusten förbi Lin- desnäs ut till oceanen. 3:0 Ait de sista bestämda verkningarne af ebb och flod förmärkas vid Fredrikshavn, Lessó och Marstrand. Man har stor anledning till den förmodan att samma förhållande, som nu deri finnes, redan under århun- draden på samma sätt fortgått, eller att ebb och flod upphört i trakten af Strömstad och Marstrand, utan att sträcka deras verkningar längre in åt Kattegat och således ännu mindre in åt Östersjön, om man dertill får sluta af flere uppgifter, som derom förekomma uti Hjärnes besvarade Flocker och uti Linnés och Kalms resebeskrifningar. I anledning af dessa upp- gifter synes man kunna antaga, att Wilckes förmenande om förm ärkte verkningar af ebb och flod i Laudskronas hamn under åren 1749—1770 **) grundar sig å något misstag. Åtminstone eger sådant förhållande icke numera rum. Det är högst sannolikt, att den genom Öresund under N. och NV:liga stormar inlöpande öfre hafsströmmen eger ett stort inflytande på vattnets stigande i Landskronas hamn, som i anseende till dess af mån- ga grund och bankar omgifna läge saknar en deremot svarande derifrån utåt ledande ström, så att den genom hamnmynningen inkommande strömmen möter der hinder och vattuet stiger derföre i denna hamn utan att sådant är en verkan af tidvattnet. +) Finska Vetenskaps-Societetens akter 1842. Tom I. sid. 401. ++) Üfversigt af Sv. Vet. Akad. Förhandlingar år 1849 sidd. 285 och 286. Anmärkningar om Strommarne i Ostersjón. 373 4:0 Att strómmarne i Kattegat äro högst oregelbundna och sius emellan motsatta, samt så i afseende à direktion som hastighet förete ett eget förhållande, hvarigenom de kunna anses såsom efterdyningar af verlds- hafvets ebb och flod. De motsatta strömgängarna synas också bevisa, att Kattegat är en jemn plan i oceanens nivå. Då strömmen i Kattegat ut- med Svenska kusten löper åt Norr, går en annan ström midwaters åt Syd; och den tredje strömmen löper samtidigt längs Jutska kusten äfven åt Norr, hvarunder likväl icke sällan händer, att skilda strömmar löpa mot kusterna. Sådant är t. ex. ofta fallet i Halmstads bugt och på flere andra stillen i Kattegat. Dessa strömmar förändra inom några få timmar deras riktnin- gar och löpa utan någon känd orsak åt andra vägar, men strömmarna vid kusterna löpa oftast i motsatt direktion emot strömmarne midwaters, 5:0 Att en undre strömgång, oberoende af vindar och andra för- hållanden, i Öresund oafbrutet alla årstider löper åt Norr. 6:0 Att flere dygns ihållande N. och NV:liga stormar väl 'indrifva vattnet från Kattegat genom Öresund, men, enligt af mig på stället gjorda iakttagelser, med endast en på vattenytan löpande öfre ström af högst fem à sex fots djup eller mäktighet och att denna ströms hastighet icke öfverstiger 3 à 4 knop, dà deremot den undre eller normala strömmen — med lika hastighet — samtidigt löper ut åt Kattegat med en mäktighet ända till 74 fot i djupaste rännan och på den såkallade disken eller på det grundaste vattnet med omkring 20 fots mäktighet ”). Redan häraf finner man, att en vida större vattenmassa — äfven under de mest ogynsamma förhållanden eller under N. och NV:liga stor- mar — utlöper genom Öresund emot den vattenqvantitet, som på ytan derigenom inströmmar. Men ännu mera öfvertygas man om Östersjövatt- nets stigande oberoende af vattenförökning från Nordsjön eller Kattegat, om man härtill bifogar följande förhållanden nämligen: 7:0 Att äfven den öfre strömmen i Öresund löper 21 gånger åt Norr mot en gång åt Söder **). +) Fyra särskilda gånger har jag haft tillfälle att undersöka dessa förhållanden i Öresund. ++) Öfversigt af Sv. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar år 1850 sid. 39. 374 A. STJERNCREUTZ 8:0 Att utstrómmarna genom Bälterna i högsta grad öfverensstämma med dem i Öresund. Man erfar nämligen: 9:0 Att en ganska stark normalstrôm emellan Bornholm och Möen löper åt SV. inåt Mecklenburgska bugten; 10:0 Att denna ström närmare Sielklint pa Möen delar sig uti tvenne strömmar *). Den ena af dessa strómmar lóper emellan Möen och Falsterbo-refvet ät N. emot Öresund, medan den andra strömmen gär åt Grónsund och ön Falster samt fortlóper åt N.V. mellan Läland och Fe- mern, tills densamma närmare Langelands södra udde, Guldstaf, delar sig åter uti tvenne skilda strömmar, af hvilka den ena löper åt V.och sedan åt N.V. in uti Lilla Bält, tills den faller förbi Fredericia genom en myc- ket krokig, smal och, jemförelsevis till de andra utloppen, grund ränna ut till Kattegat; då deremot den andra strömmen vid Guldstaf vänder åt Norr, går in i Stora Bält och löper emellan Fyen och Seland ut till Kattegat; och 11:0 Att vattnet i Östersjön innehåller ringa sälta. Detta factum utgör redan för sig ensamt ett nog tydligt bevis på, af huru liten bety- delse det genom Öresund och Bälterna — endast under några få vindar — på ytan inströmmande Nordsjövattnet är för Östersjön; ty skulle Nordsjö- vattnet under N. och N.V:liga vindar genom Öresund och Bälterna till Östersjön instrómma i den myckenhet, att der nära nog en allmän hôj- ning deraf uppkom **); sa skulle också vattnet i Östersjön emottaga Nordsjövattnets vida större sälta och således med tiden småningom blifva saltare. Men detta är icke fallet. Ganska få arter egentliga saltvattens snäckor innehåller Östersjön numera. I hela Bottenviken ifrån Torneå ända till trakten af VVasa, Kaskö och Christinestad samt i Finska viken öster om Hogland anträffar man nu endast sådane snäckor, som uteslutande tillhöra de söta vattnen ***). Ifrån nämude orter söderut i Bottenhafvet och den egeutliga Östersjön lefva äfven numera snäckor, som icke egent- ligen tillhöra de salta vattnen, ehuru dessa uthärda ett ringare saltvatten, *) Hvardera af dessa olika strömmar utöfvar ett högst märkbart inflytande på djupt- gående segelfartygs manövrer. **) Sv. Vet. Akad. Handl. 1855 sid. 252. =>) Öfversigt af Sv. Vet, Akad. Förhandlingar 1855 sid. 3%. Anmärkningar om Strömmarne i Östersjön. 375 sådant som Östersjöns, hvilket af kofferdifartygen ifrån våren till medlet af Augusti månad, under resa frau Torneå till Bornholm, begagnas att deri koka besätiningarnes mat, men sednare på hösten endast till parallele af Ölands: södra udde emellan Hogborg och Bornholm. Det genom sun- den till Östersjöns sydligaste Iu under sommaren medelst öfra ström- marna af N. och N.V. stormarna indrifna saltare Nordsjövattnet afsätter uti de sydligaste bugterna dess större sälta, och dà emot hósten làngvariga S.V. vindar herrska framdrifves det af saltet aflicierade vattnet derifran längre emot norr och utsprides sålunda om hösten öfver en större area án under våren och sommaren, dà äfven flodernas starkare utlöpande söta vattenstrómmar uppblanda det saltare vattnet och i större grad motverka det salta vattnets framträngande åt norr. Att saltvattens gränsen i Östersjön med tiden allt mera tillbakaträn- ges och förflyttas mera sydligt, Ööfverensstämmer således med de i fasta anden funna fossila saltvattensnäckornas intyg i afseende à sältans afta- gande i Östersjön, hvaraf man äfven måhända kan sluta till sundens små- ningom aftagande bredd eller djup eller ock begges, samt att Östersjövatt- net ed iden icke kommer att inuehálla mera salt án sädant nu fóre- kommer t. ex. uti insjoarna Ladogas, Wenerns och WWVetterns vatten, hvilka sjöar äfven fordom utgjort delar af oceanen. På de skäl jag nu anfört anser jag Östersjön — under alla förhäl- landen — numera utgöra en egen insjö, der vattnet stiger och faller obe- roende af Nordsjóvattnet, samt antager såsom följd häraf att vattnets oscil- lationer inom Östersjön uteslutande bero af orsaker, som böra sökas inom dess egna gränsor. b) Sedan i följd af det föregående det torde kunna antagas, att Öster- sjöns vattenmassa ej kan märkbart förökas från Nordsjön, återstår att till- se huruvida densamma kan vinna tillökning ifrån andra håll. Det kom- mer då lält att visa sig det en sådan, och den ganska betydlig, verkeligen tillkommer derigenom att, utom den nederbörd, som året om omedelbart samlas i denna sjö, enligt Amiral Nordenanckars uppgift *) icke min- dre än 48 betydliga floder och åar tömma sitt vatten i Bottenviken, 42 i *) Öfversigt af Kongl. Vet,-Akad. Förhandlingar år 1850 sid. 38. 376 A. STJERNCREUTZ Bottenhafvet, emellan norra Qvarken och Åland, samt 134 uti den egent- liga Östersjön ifrån Åland till utloppet vid Öresund. VWVerkan af denna tillökning är så betydlig att, enligt flere vetenskapsmäns sammanstämmande uppgifter, Östersjöns yta står märkbart högre *) än verldshafvets. Och dessa uppgifter må här anföras: 1:o Emanuel Svedenborgs, uti dess redan 1719 och 1721 ut- gifna skrifter; 2:0 Amiral Nordenanckars, uti ett Praesidiital i Sv. Vetensk. Akademien, i en tysk öfversättning deraf *) meddelas att, vid en år 1782 anställd mätning, Östersjöns spegel befunnits 8 fot högre än Nordsjön; 3:0 Professor W oldstedts, enligt hvilken höjdmätningen af trian- gelpunkter i Finland lemnat det resultat, att Bottenvikens nivå vid Uleå- borg är 16 fot högre än Finska vikens. Bottenvikens spegel skulle, till följe häraf, stå vid Uleåborg 24 fot högre än Nordsjöns; ett resultat som, på grund af det efterföljande, snarare torde vara att anses för litet än tvärtom. c) Hvad minskningen af Östersjöns vattenmängd beträffar, kan denna ske: 1:o genom de i det föregående nåmnda strömmarna i Bälterna och Öresund; 2:0 genom afdunstningen, hvilken likväl — såsom jag vågar an- taga — under vårt nordliga luftstreck ej torde vara betydlig. D. Atmosferens inverkan på Östersjöns yta, hvilken likaledes utgör en väsendtlig orsak till strömmar 1 denna sjö, synes kunna på tvenne sält åstadkomma förändring i dess vattenstånd: 1:0 genom skilnad i lufttryckningen på olika delar af Östersjöns “yta, hvilken skilnad icke kan bestridas, ehuru redan framlidne professor Hällström, genom beräkning af för honom tillgängliga barometer-obser- vationer funnit densamma obetydlig, såvida lufttryckningen synes nästan °) Öfversigt af Kongl. Vet, Akad. Förhandlingar ár 1850 sid, 38. **) Ibidem. Anmärkningar om Sirömmarne i Östersjün. 377 samtidigt ökas och minskas öfver hela Östersjön *j. Det torde icke vara öfverflödigt att elt så maktpåliggande ämne underkastas ytterligare ut- redning. 2:0 genom vindarnes mekaniska verkan på vattnet, hvilken omstän- dighet synes uti förevarande afseende af långt större betydenhet än den sist anförda. Då dessa äro starka och ihållande framskjuta de, efter hvad erfarenheten bestämdt ådagalägger, vattnet i deras egen riktning, ehuru detta, vid första påseendet, icke öfverensstämmer med theorien för vågrö- relsen, enligt hvilken vattenpartiklarne röra sig i slutna elliptiska banor på samma ställe och således icke äga någon egentelig progressiv rörelse **). Att en motsägelse emellan theori och erfarenhet härvid dock ej äger rum, inses vid minsta uppmärksamhet, emedan den förstnämnda, såsom den vanligen framställes, förutsätter att, sedan vågen uppstàtt, icke någon annan kraft vidare inverkar på vattnet än dettas egen tyngd, hvilket ej är fallet med den vågrörelse, som alstras och derefter oafbrutet modifieras af vin- darne, dervid vågorna, utom den i theorien antagna verkan af deras egen tyngd, derjemte afficieras af en, understundom ganska stark, lufttryck- ning i horizontal direktion, för hvilken de framställa liksom ett segel ***). Genom denna tryckning på den sig sänkande delen af vågen, drif- ves den främre, stigande delen upp till eu större höjd, vågen blifver spet- sig och brytes påstött af vinden, hvarigenom en del af densamma verkli- gen förflyttas framåt, och vattenmassan sålunda på ytan erhåller en i vin- dens riktning långsamt fortgående rörelse, hvilken blifvit kallad driftström (drifteurrent, Driftströmung +). Det är otvifvelaktigt att de ofta ganska hastigt päkommande förän- dringarna i Östersjöns vattenstånd vid ett och samma ställe af dess strän- der helt och hället bero af luftens och vindarnes verkan pà dess yta, men det är ej lätt att afgóra i hvad mån de böra tillskrifvas det förra eller det *) Finska Vet.-Societ, Akter Tom. 1. sidd. 1—29 och 401—409, **) Wellenlehre auf Experimente gegründet von E.H, u, W. Weber, Leipzig 1825 sid. 117. 222) Ibidem sid. 35, +) Berghaus’ Allgemeine Länder- u. Völkerkunde 1 Bd. sid. 519, 48 378 A. STIERNCREUTZ sednare af ifrågavarande verkningssätt. Efter all sannolikhet förtjenar här det sednare, eller vindarnes inverkan, framför allt uppmärksamhet. Det enda sätt att få detta ämne tillförlitligt utredt är att, i enlighet med hvad framl. Professor Hällström föreslog *) och som äfven till en del seder- mera blifvit verkställdt, vid så många punkter som möjligt af Östersjöns stränder anställa daglig och samtidig 1) mätning af vattenhöjden, 2) ba- rometer-observationer, 3) iaRltagelse af vindens riktning och styrka, och 4) anteckning af väderlekens öfriga beskaffenhet. I historiskt afseende förtjena att rörande detta ämne nämnas, utom Professor Hällströms ar- bete i Finska Vet. Societ. Akter Tom. I sidd. 401 och följande, de af honom dersammastädes citerade, ett af Lektor Gissler i Svenska Vet. Akad. Handlingar för 1847 sidd. 142 och följ. infördt, samt ett af Verkelige Statsrådet m. m. af Schultén i samma Akademies Handlingar för 1806 sidd. 77 och följ. intaget. E. Vattnets egen tyngd, i följd hvaraf detsamma måste återtaga sin naturliga ställning då denna blifvit rubbad, spelar otvifvelaktigt en betyd- lig roll till förändrande af Östersjöns vattenstånd, liksom detta äger rum vid verldshafvets ebb och flod. Verkan häraf är i synnerhet synbar vid hastigare inträffad vindstilla efter stark blåst. Sedan genom hvad härtills blifvit anfördt det egenteliga föremålet för denna uppsats blifvit behörigen beredt, anhåller jag att få till Veten- skaps-Societetens benägna bedömmande öfverlemna följande korta framståll- ning af förhållandet med strómmarna i Östersjön, grundad hufvudsakligen på den 27-åriga erfarenhet jag under ett stort antal färder i denna sjö hunnit förvärfva. Strömgångarna eller strömmarne i Östersjön äro af två skilda slag: en Undre eller Normal och en Öfre, som jag vill kalla Tillfallig. +) Finska Vet. Soc. Akter. Tom, I sid. 408, Anmärkningar om Strommarne i Östersjön. 379 Den uudre strómgangen. Af hvad här ofvanfóre uti mom. C b. framställts kan lätt slutas, att Östersjöns vallenmassa ifràn "lorneà och Kronstad oafbrutet strälvar emot utloppen vid Bälterna och Öresund. Den häraf uppkomna strôm- men framskrider i allmänhet långsamt, men uppnår likväl vid Qvarkarne, som förena de skilda vattenbassinerna, någon gång en hastighet af 4 en- gelska sjömil eller 1 tysk mil i timmen. Denna ström intager vattnets hela djup med afdrag af de 5 eller 6 fots djup, som en tillfällig ström på ytan deremot kan upplaga. För att lemna en allmän öfversigt af dess lopp, får jag meddela, att: 1:0 i Bottenviken, som utaf Östersjöns tre skilda vatten-bäcken är minst och som i förhållande till de öfrige emottager det största vatten- tillskottet, löper den normala strömmen: a) emellan Malörn och Ijo Ulkogrunni åt S. V.; b) emellan Piteå och Carlö åt S. V. t. S.; och c) emellan Bjurö klubb och Kalajoki Ulkokallan åt S. S. V., hvar- efter den kastar sig åt S. V. och löper denna kurs genom östra samt i S. S. V. riktning genom vestra Qvarken förbi Holmó ut till Bottenhafvet; hvarjemte en icke obetydlig ström ifrån Jakobsstads och Ny Carleby bug- ten genom Finska ögruppen Michelskären och Walsörarne löper åt S. 2:0 i Bottenhafvet, hvilken år något öfver 11 gånger större án Bot- tenviken, går en normal ström: a) utan för Norrskär åt S. V. och fortlöper denna kurs längs Svenska kusten ända till Ulfóarna; b) medan strömmen midwaters och närmare Finska kusten ifrån Vargö Gaddarna ända till utanför Björneborg löper åt S, der den vånder åter emot S. V. och utanför Raumo stad löper V. S. V.; under det att strömmen c) vid svenska kusten utanför Hudiksvall löper åt S. O. t. S. och 3 à 4 tyska mil derifrån ostligare, åt S. emot södra Qvarken, der båda strömmarna förena sig och derigenom löpa ut till Östersjön. Likaledes går en märkbar ström, äfven oafbrutet, genom Delet och Skiftet, emellan Ålands öarna och holmarna emot Finska kusten, hufvud- sakligast åt S. 380 À. STJERNCREUTZ Af stort intresse vore att få veta, om en förmärkt undre ström i södra Qvarken längs Svenska kusten áfven oafbrutet lóper genom Óre- grunds Grepen. Den normala strömmen, som straxt Syd om parallelen af Björne- borg eller rättare Stora Enskär löper åt S. V., utöfvar ett stort inflytande på navigationen i Bottenhafvet. Denna ström sätter norrifrån kommande seglare åt V. I synnerhet blir detta förhållandet under N. O. och O. vindar, då äfven den öfre hafsströmmen löper vestligare. Vid sädane tillfällen har ofta händt att norrifrån kommande fartyg, som, i saknad af fyr på Finska sidan, vid angörande af södra Qvarken sökt sigte af Ör- skärs fyr på den Svenska, af strömmen blifvit satte vestligare än deras beräknade longitud utvisat och derigenom, innan de hunnit få sigte af den sökta fyren, törnat på de långt ut i hafvet belägua försätliga Be samt der lidit skeppsbrott *). 3:0 I den egenteliga Östersjön, som är nåra 7 gånger större än Bottenviken **), löper den normala strömmen: a) längs Finska viken, med obetydliga, få MASS hufvudsaklı- ast ät V. Sd till Odensholm der den kröker åt V. t. S., och b) vid Dagerort går S. V. emot Gottland, medan strömmen c) längs Kurländska vallen lóper ät S. och gär d) vid Memel àt V. t. S. samt emellan e) Bornholm och Rügen ät S. V. och S. V. t. V. /) Samtidigt härmed löper eu annan ström från södra Qvarken och Åland längs Svenska kusten åt S. V. och S. V. t. V. ända till Öland; g) vid Ölands södra udde vänder strömmen åt V. in emot Hanö- bugten och löper derifrån åt S., tills den vid Ystad åter går åt V. och vid Falsterborefvet med en märkbart ökad hastighet kröker allt mera Nord- ligt och löper vidare åt Norr emot Öresund. A) Den tredje och förnämsta normala strömmen i Östersjön följer, oberoende af ofvan omförmälde kustströmmar, den djupaste rännan ifrån Ålands haf åt S. öster om Gottska Sandön, Fårö och Gottland, tills den *) Wesier om östra Finngrundet har denna sommar (år 1859) genom Svenska Lots- "Styrelsens försorg utsatts ett fyrfartyg- **) Ofversigt af Sv. Vet Akad. Förh. 1851 sid. 40. Anmärkningar om Strömmarne i Ostersjon. 381 söder om Hogborg midwaters löper åt S. S. V. och S. V. samt sluteli- gen fórenar sig med änsagde kuststrómmar för att med dem försvinna i verldshafvets djup. Den ullfälliga eller öfre strömgangen. Likasom, enligt det föregående, Östersjöns vattentillókning från en mängd floder åstadkommer en fortsatt, men på djupet gående ström ifrån denna sjös öfriga delar emot Bälterna och Öresund, är atmosferens inver- kan på dess yta och i följd deraf vattnets eget stråfvande att sedermera återvinna dess jemnvigt, en oafbruten orsak till den ström, h varom nu är fråga, hvilken således helt och hållet framkallas af de i det föregående un- der D och Z uppgifna orsaker till förändring i sjöns vattenstånd. Utan att förmå besvara den ånnu omtvistade frågan huru atmosfe- rens verkan egenteligen förorsakar de vid våra kuster så i ögonen fallande förändringarne 1 vattnets ställning, kan jag dock, på grund af bestämd er- farenhet, med såkerhet uppgifva, att vindarnes inverkan dervid utgör en af de förnämsta orsaker, samt att den ifrågavarande strömmen egenteligen af dem åstadkommes *). Då hafsytan uppröres af vindarne, uppkomma undulationer och vin- dens påtryckning på den ojemna ytan åstadkommer en rörelse i den direk- tion dit vinden blåser. Denna rörelse är i början endast på sjelfva vatten- ytan, men med vindens tilltagande styrka och deraf uppkommande större oscillationer ökas rörelsens hastighet och den deraf i rörelse satta vatten- massans volum eller djup, och en öfre ström uppkommer af ett djup mot- svarande högsta vågens höjd för tillfället. Under storm har jag genom strömloggen utrönt, att den öfre strömmen uppnår till och med ett djup af en a två fot under högsta vågens approximativa höjd. Vid tillfällen då blåsten framdrifver vattenytan i någon annan direk- tion än den undre eller normala strömmens, är den öfre strömmen till en *) I Hjernes besvarade Flocker sidan 95 läses: "Den andra arten af currentes är icke jempn, utan understundom fram, och undertiden äter tillbaka efter såsom tijdvinden uthi hafvet blåser, mädan strömmandet allenast deraf förorsakas, så att en särdeles beständig vind kan tillvägabringa ett särdeles strömmande på ett an- nat ställe.” 382 A. STIERNCREUTZ del beroende af den undre eller af det motständ denna sednares gäng och styrka deremot fórorsakar. Den ifrägavarande strómmen engäng uppväckt och pädrifven, har derjemte största kraft och förmår vattnet på ytan af floderna vid deras myn- ning att förändra sitt lopp och strömma inåt. Så t. ex. har jag sett stock- flottor, bestående af grofva bjelkar och svåra stockar, sönderdelas af stor- men vid Klama holme belägen eu tysk mil utanför ljo elf. Sedan stormen lagt sig befanns en mängd bjelkar och stockar uppdrifua långt inuti elfven emot den eljest nog strida strömmen. Ett sådant enstaka fall bevisar icke annat, än att den öfre hafs- strömmen förmår framdrifva vattnet till och med emot motströmmar vida starkare án den i Östersjön åt utloppen långsamt framskridande normala strömmen. De öfre strömmarnes styrka bevisas klarast af öfversvåmningarna i St. Petersburg. Man vet att Nevaflodens vatten, 4600 millioner kannor i timmen, sommartiden under ordinärt vattenstånd nedströmmar med en hastighet af 3 och 4 minuters eller engelska sjömils fart i timmen och flodtiderna, höst och vår, vida hastigare. Ofversvámningen i St. Petersburg den 18 November 1824 bevi- sade att det af S.V. och V.S.V. stormen in uti Kronstadska bugten upp- drifna hafsvattnet genom sitt motständ förmädde en del af Nevaflodens D vattenmassa att på ytan vända om in åt Ladoga. Vattnet steg derföre öf- ver flodens bräddar och den bekanta öfversvämningen af staden och om- o gifvande trakter följde deraf. à den öfre eller tillfälliga strömmen, hvilken jag tusende gân- D 8 , 8 8 ger i Östersjön och dess vikar medelst både vanlig och strómlogg erfarit och undersökt, uteslutande har sin riktning i eulighet med vinden, så be- ıöfver jag derom icke vidare orda, utan får endast i korthet nämna någo höf gd ke vid la, utan f last 1 korthet got om dess hastighet. Denna beror helt och hållet af den verkande orsa- en, vindens styrka, och af den ti m vinden äser åt ett gifvet ke lens styrka, och af den tid, so den bl g vädersireck. Då vindarne blåsa i en direktion motsatt den normala strömmens, är den öfres hastighet mindre än då öfre strömmen följer den undres Anmärkningar om Strömmarne i Ostersjon. 383 våg. Sålunda är den ófre Óstersjóstrómmens hastighet större under N. och N.O. vindar án under de dem motsatta S. och S.V. vindarne. Den största hastighet i den ófre strömmen har, enligt hvad jag erfarit, uppgått någon gång i Qvarkarna till 4 knop eller 1 tysk mili timmen, men är gemenligen — isynnerhet uti den egentliga Östersjön — betydligt derunder. Men hastigheten tilltager ju närmare man norrifrån nalkas Qvarkarna eller utloppen för de skilda vattenbasinerne. I vattnet flytande kroppar, som icke ligga djupare än den öfre strömmens valtenmassa intager, äro uteslutande beroende af dess direktion och framdrifvas deraf oberoende af den led dit den undre strömmen har sin väg, hvaremot djupt gående kroppar, t. ex. fartyg, samtidigt erfara hvardera strömmens omedelbara inverkan. Om t. ex. ett djupgående far- tyg ligger till ankars på ett ställe, der den undre strömmen är stark, och vinden blåser emot denna direktion, förmår den starka normala strömmen ej svänga fartyget för strömmen och icke heller en storm i förening med den öfre strömmen att vända fartyget i vindens direktion, hvarföre farty- get blir liggande i en riktning motsvarande resultanten af dessa luft- och vattenströmmars inverkan på detsamma. [II i unc js Rd " erh? Sio. "ant baril Ait e i dida da n, re. dui “hi Nåd non B A aio abe, ir uh t À ao | [ CARA rd adaamiaon ou Toni TON BEINE und abiur ab. fib. hof IU abo LITE nba dni EEE lin erum soo TOP a DS à rub Miseni: “ul DETTE b 15 ax 1) iO I sut cto EINE isla m n juod iba nb. 19999030 An vfu Mir‘ iacta Macro. nba [3B orn it^ iol it oh 015 ra boli x gatuamil i A mom ND 4 Mail abis ilios 4 Ton onn eye: EAT POI ob aabule ke armes Hai ilo faf. Avaob m soils Dublin pa „nah p onnimeatab. Bq ügdiauui à OP qp td r Wess i EN Lid jui d » P ero: i E LK | Ü N en E un ET Vra 2.3 eM ona do uat by | SPERM US. Vide tra nee 5 n 1 E: LAURE, 1 T4 e d; bi Os D) LS " Mp? Pad + | vil. J ve | #4 43a A N PTE ee Sl TER. MES U a TN A À E! Mr | a AL HA AU A Lb] sd A i "E A i RME vos | | o Pi MSE a SA "ad | A " r2 "13248 EEE || E. E ss Ao A RAT E i ghz E » w^ ] SN uA n säg TW TINI Ld i: Aoi io: M E aui iue Jar the ; usn dà i D í té. Isa NAP Y m vi ‚u che ue A FUIS rel ba silet Md VMAK Vea i D lad iab one Pe jn e | | san AR V3 31 AE SA VAT VAT UVA VER VA (AA V A VA AA A AVAA VA VASA AAA VAR VAR (AR AA VA DU LES ENARE-LAPPSEA SPRAEPROF MED ORDREGISTER AF A. ANDELIN. (Föredragen d. 17 Sept, 1860.) Inledning. Hvar språk så länge det ännu ej blifvit i skrift begagnadt är oredigt. Mycket mera är det förhållande med språket i Enare. Folket à dessa trakter har, alltsedan kristendomen infördes, varit tvunget att lära sig fin- ska språket och nyttja det som bokspräk. Huru en rå allmoge kan lära sig ett fremmande språk, hvari endast några obildade lärare finnas, kan lätt inses. Såväl läraren som lärjungen måste med sitt språk förena det andra språkets ej allenast ord utan äfven ändelser. Detta har gjort, att språken, hvarken det finska eller lappska, ej mera finnas i sin ursprungliga renhet i denna ort. Enare-språket sjelft är fullt med hväsljud och orden förkortas i dag- ligt tal så, att man sällan hör deraf mer än första stafvelsen, de sista sväl- jer den talande. Detta förorsakar, att den med språket obekante ej kom- mer underfund med skilnaden af sådana ord som skrifvas lika och åtskil- jas endast genom accenten. Kännedomen af denna munart är en fórberedan- de kunskap till Rysk-lappska munarterne och lemnar derjemte äfven mycket 49 386 A. ANDELIN ljus vid inlärande af Utsjoki och Norrska dialekter, derföre är dess studium af stor nytta för den som studerar lappska i allmänhet. För att lätta detta studium hafva dessa språkprof blifvit shrifna. De äro öfversätt- ningar ifrån 1 1857 ars Lasten Suometar förekommande uppsatser och nykterhets-föreningens skrift N:o 6, utom de fem första fabler, hvilka äro författade af en infödd Lappe. Bokstäfvernetäro: a, 5, cc, d;d', e, f, gj fh; 4, fo & Lim tn no p; 0 5, 8, £, u, v, y, £, 2, ÅS ON Af dessa hóra y och ö egentligen icke till språket utan äro làn ifrån finskan och nyttjas mera obestämdt. — Y är en nuance af z, liknande det ryska pi, och ó af diftongen eu, t. ex. ystev ván, puórre god. Vokalerne äro: a, e, i, 0, u, y, @ och o. Diftongerne äro egentliga: ai, au, ei, ie, oa, oi, ou, ua, ui (yi), uo, €i och oegentliga: à (ce), 4 (ao) 7 (ie) och & (eu=ö) I Utsjoki uttalas dessa oegentliga diftonger så, att den första vokalen höres tydligt, men den sednare är knappt hörbar. I Enare deremot höres endast den sednare och den förra är knappt hörbar. I denna afhandling hafva dessa ej blif- vit alltid utmärkte, t. ex. nåmma skrifves här nomma, männat monnad', sänist, sanest. Vokalharmonin verkar äfven en förändring vid vokalernes uttal. Likasom i finskan den följande vokalen i ett ord rättar sig efter den före- gående, så rättar sig den föregående efter den efterföljande i lappskan, t. ex. Olmai, Oni, S'odam. Olmai heter ursprungligen almai, men diftongen ai i sista stafvelsen fordrar att första stafvelsen a förbytes till o. Or, är ursprungligen ani och s'odam är s’adam. Man säger äfven uibmuA i stället för o/bmuh. Här fordrar u 1 sista stafvelsen att förra stafvelsens o förbytes till z, ty ordet heter i Nom. singularis olmoz. E=ö är den sednare vokalen i diftongen zo, hvilken icke, dä e- eller i-ljud i den följande stafvelsen förekomma, får uttalas såsom zo, utan såsom ueu = ud. Konsonanterne äro: b, c, 6, d, à f; g, h, j, k, l, m, n m pr, $,8, 5, v, z, Z. D, d, f, g, hy j, E. 4, m, n, p, r, s, t och v uttalas som i finskan. C uttalas som se, c som Zschj, d' som dhr, v som ng, s Enare-Lappska Spräkprof. 387 som shj, z som ds, zZ som dshj, och nämnas ets, etshj, esh, eng, eshj, edshj. d’, 5, z, 2 börja aldrig något ord och äro b, d, g begynnelse bok- stifver, så äro dessa ord, ej hörande till språket utan ifrån fremmande språk lånade. När ett hårdare uttal af g och £ utmärkes, tecknas de & och ?. G^ har då ett hårdare uttal än vanliga g; men icke så härdt som £; 4 lju- der emellanåt som £år, emellanåt som ZZ. Konsonanterne indelas efter organerne af hvilka deras uttal bestäm- mes uti Strupbokstüfver: k, g, 85 7, fy n. Tungbokstäfver: £, d, d, l, n, ry s. Gombokstäfver: c, c, z, z Läppbokstäfver: b, p, f, v, m. Konsonant-förändringar. B nytijas för att förstärka m, som subma, l. summa, C förbytes med s, som: pacced’, blifva öfver; paasam jag blir óf- M . Så ver, uccad’ söka, uusam jag söker. C förbytes med 7, som: keccad’ skåda, kejam jag skådar, kecce ända, koejest i ändan. d nyttjas för att förstärka 2, som: sadne, ord. h fórvexlas med £ och v som: pa4kud’ befalla, paahum jag befal- ler, vahe fel. vave felets. p förbytes med v, som: rzappud' skrapa, ruavum jag skrapar. tt och £ fórvexlas med d’ eller t, som: kietta hand, kied’a hands, saitte spjut, saite spjuts. Stafning. Lappskan stafvas som finskan: oas-ted’ köpa, kusk- suor-me längfinger, kos-kes torr. Sammandragning. Likasom i finskan förekommer äfven i Enare dialekten en sammandragning af tvenne stafvelser till en. Accent. Accenten är på hvarannan stafvelse. Är ordet tvästafvigt, har det mången gång tvenne accenter, en på hvardera stafvelsen, likväl är förra stafvelsens accent starkare än den sednares. 388 A. ANDELIN Deklination. Deklination sker genom tvenne numeri, singularis och pluralis, hvardera med 8 kasus, nämligen: Normninativus, Genetivus, Infinitivus, Dativus, Locativus, Factivus, Comitativus och Abessivus. Ehuru deklinationen är enkel och alla spräkets nomina kunde hän- föras till tvenne deklinationer, kunna för större tydlighets skull nomina indelas i sex klasser, efter ordets sista bokstaf. Nom. Genet. Infin. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. Nom. Genet. Infin. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. 1:na de som hafva a, Kietta. 2:da de som hafva e, Njalme. 3:tia de som hafva i, S'/ai, s ualgai. 4:ta de som hafva o, Soro. 5:ta de som hafva u, Piru. 6:ta de som hafva en konsonant, Ztobd, males. Första klassen på a. Singularis. Raaha (vest) Kietta (hand) Laaha (lag) raava kied’a laava raava kied’a laava raahan kieltan laahan raavast kied’ast laahast rahhan kiettan lahhan raavain kied’ain laavain raavatta kied’atta laavatta. Pluralis. raavah kied’ah laavah raavai kied’ai laavai raavaid kied’aid laavaid raavaid kied”aid ' laavaid raavain kied’ain laavain rahhan kiettan lahhan raavaikuim kied’aikuim laavaikuim raavaitta kied’aitta laavaitta Nomi. Genet. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. Nomin. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. Nom. Gen. Enare-Lappska Spräkprof. Andra klassen på e. Singularis. S'ahe (svin) Vahe (fel) s’ave vave s’ave vave s’aahan vaahan s’avvest vavvest sahhen vahhen s’ovin vovin s'avetta vavetta Pluralis, s'aveh vaveh s’ovi vovi s’ovvid vovvid s'ovvid vovvid s'ovvin vovvin s'ahhen vahhen sS'ovikuim vovikuim Sovitta vovilta Tredje, fjerde och femte klasserne på Singularis, Povi (bälte) Soro (sorg) poahha soro poahha soro poahanjan].poahain soron poahhast sorost povin soron poahhain soroin poahAatta sorotta Pluralis. poahhah soroh poahhai soroi 389 Njalme (mund) njalme njalme njalman njalmest njalmen njalmin njalmetta, njalmeh njalmi njalmid njalmid njalmin njalmen njalmikuim njalmitta. 7, 0, % Paru (väg) paru paru parun parust | parun paruin paruttas paruh parui 390 Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. Nom. Gen. Inf Dat. Loc. Fact. Com. Abess. Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess. poahhaid poahhaid poahhain povin poahhaikuim poahhaitta Sjetle klassen på en konsonant. Males (måltid) Lod’as (led) Penuv (hund) mallas mallas mallasan mallasast mallesn mallasın mallasta mallasah mallasi mallasıd mallasid mallasün mallesn mallasikuim mallasılta A. ANDELIN soroid soroid soroim soron soroikuim soroitta Singularis. lod'd'as lod’d’as lod'd'asan lod'd'asast lod’d’asn lod’d’asin lod’d’asta pædnu pædnu pædnuvan pædnust pædnagen pædnuin pædnutta Pluralis. lod'd'asah lod’d’asi lod’d’asid lod'd'asid lod'd'asiin lod'd'asn lod’dasikuim lod'd'asitta p@dnuh pednui pednuid pædnuid, pædnuin pædnagen pædnuikuim pædnuitta, paruid paruid paruin parun paruikuim paruilta. Pewsatuh (vidja) pææsatuv: pææsatuv pææsatuhan pææsatuvest pææsatuhen pææsatuvain peesatuvtta. pewsatuvah pææsatuvai peecesatuvaid pææsatuvaid pecsatuvain pewsatuhen pecsatuvaikuim pææsatuvaitta. Adjectivum. Adjectivum kompareras genom tvenne numeri singularis och pluralis. Positivus, comparativus och superlativus deklineras som substan- » " e 5 . rh . & 3 DA tiva. Ändelsen i nominativus bestämmer efter hvilken deklination de böjas: Positivus har tvenne former, enstäende och samrmansstáende, deras skiljda bruk är ej så noga iakttaget i Enare som Utsjoki dialekten. Som samstående formen bildas på samma sätt i hvardera dialekten ifrån den enstående, så förbigås denna bildningslära här. Enare-Lappska Spräkprof. 391 Comparativus och superlativus fås ifrån positivus medelst tillägg af ändelserne: ab, eb, ub i den förra och amus, emus, umus 1 superlativus, o T " D sasom följande exempel närmare utvisa: Positivus. Puörre paa kavvıl cuavjad vieko kossuv vielggad c æppad tarpas las angir lieggas olluv kubduv aarvas putes hanis times armogas oaneh vuöllegaz Comparativus. Puöreb paab kavilub c uavjadub vievsab kaaseb vielggadub c eppadub tarpas lub angirub lieggasab aleb kobdeb arvasub puttasub hadnasub tibmasub armogasub oanehub vuöllegub Superlativus. puöremus peammus kavilumus cuavjadumus vievsamus kaasemus vielggadumus c eppadumus tarpas lumus angirumus lieggasamus alemus kobdemus arvasumus puttasumus hadnasumus tibmasumus armogasumus oanehumus vuöllegumus. Några tvästafviga adjectiva hafva i superlativus znuz såsom Paje maje ovde sisa olggo taabe tobe tave Pajeb majeb ovdeb siskeb olgob taabeb tobeb taveb Pajemuz majemuz ovdemuz siskemuz olgomuz tabemuz tobemuz tavemuz 392 A. ANDELIN vuolle vuoleb vuölemuz vuos —— vuossamuz Nominas härledning ifrån nomina och verba sker på samma sätt som i Utsjoki dialekten. Räkneord. De enkla räkneorden äro 13 nämligen: Cardinalia. Ordinalia, 1. Oht Vues 2. kuöht nubbe 3. kulm kualmad 4. njcllji njoelljad 9. vitt vid'ad 6. kutt kud ad 7. cicc am cicc ad 8. kavci kavcad 9. ovci ovcad 10. love lovad 100. c zotte c uod'ad 1000. zuAat tuhatad 1,000000. miljon miljonad. Dessa kunna deklineras säsom vanliga nomina: Nom. ot kuöht kulm njellji vitt kutt ciccam Gen. ovd kuövd kulm njeellji vitt kutt ciccam Inf. ovd kuövd kulm njællji — vitt kutt ciccam Dat. ohtan kuohtan kualman njelljan vitan kutan ciccaman Loc. ovdast kuövdist kualmast njelljist vidast kud’ast cic camest Com. ohtain kuöhtin kulmain njelljin vid'ain kud'ain c ic c amain och sà vidare. Ordinalia deklineras som adjectiva pà ad, när de stä ensamma, men i fórening med andra ord bójas de intet. Pronomina. Pronomina äro af trenne slag: sjelfständiga, prono- mina separata samt anhangs-pronomina. Nom. mun tun sun muai Gen. mut tuu suu munnu Inf. muu tuu 077 munnu Dat. munjen tunjen sunjen munnui Loc. muuste tuusle suuste munnust Com. muin tuin sum munnuin Abess. muutta tuutta suutta munnutta Pluralis. Nom. m tü sii Loc. miiste Gen. mi tij Sij Com. miün Inf. mi] tij sij Abess. mijtta Dat mijjen tijjen sijjen Demonstrativa: Singularis. Nom. Zat T'ot T'uot Tah Gen. taan toon?) tuon tai Inf. taan toon*) tuon taid Dat. taas toos tuos taid Loc. taast toost työst tain Fact. tanen tonen tyonen tanen Com. tain toin tuoi taibuim Abess. taantta toontta tuontta — taitta Relativa och interrogativa: Singularis, Nom. Mi Ki Kote Gen. mon kicen kud’e °) Tom, Enare-Lappska Spräkprof. De sjelfständiga pronomina äro af följande slag: Personalpronomina: Singularis. Dualis. tuai sua tunnu SU tunnu sunnu Lunnui sunnui lunnusé sunnust tunnutn sunnuin tunnutta sunnutta tüste siste tiin sin tijtta sijtta Pluralis. Toh Tuoh tor tuoi toid tuoid toid tuoid toin työin tonen työnen toikuim, tuoikuim toitta, tuoitta Kotemuz kotemu 393 50 394 A. ANDELIN Inf. maid Lien = kotemu Dat. moos kices — kotemuzz an Loc. maast kicest = kotemust Fact. manen |. mane kicene — kotemuzz an Com. moin kiein = kotemuin Abess. montta kicentta — kotemutta. Pluralis, Nom. mo kiceh kud ek kotemuk Gen. moi kicei €— kotemui Inf. moid kiceid —— kotemuid Dat. moid kıeid —— Lotemuid Loc. moin kiein ad kotemuin Fact. manen l| mane kiene fo kotemuz ? an Com. moikuim krceikuim —— kotemuikuim Abess. moilta Liætta —— kotemuitta. Some u la rA Nom. kuabba Gen. kuabba, Inf. kuabba, Dat kuabbazzan, Loc. kuabbast, Fact. kuabbaz zan, Com. kuabbain, Abess. kuabbatta. P Luna 1 s. Nom. kuabbah, Gen. kuabbai, Inf. kuabbaid, Dat. kuabbaid, Zoe. kuabbain, Fact. kuabbazzan, Corn. kuabhaikuim, Æbess. kuabbailta. Hit höra miihenes l. miæhenes, kiehenes, hiuv, miuv. Iudefinita: Singularis. Nom. æres, Gen. ærres, Inf. ærres, Dat. ærresan, Loc. ærrasest, Fact. ærresn, Com. ærrasiin Abess. ærresla. Pia Tata: Nom. zerrasah, Gen. ærrasi, Inf. zerrasiid, Dat. ærrasüd, Loc. zerrasiin, Fact. ærresn, Com. ærrasikuim, Abess. ærrasilta. Enare-Lappska Spräkprof. 395 Hit höra muadde, mottom, ædnu, puoh, nubbe. Anhangspronomina: Dessa fogas till ändan al orden och utgöra språkets pronomina possessiva. Suílixerne halva 3 numeri och deras former äro: Singularis. Am 1. an min, ad din, es sin, hans, dess: Douai 1:8: Am 1. em vår, ad eder, es deras. Pluralis. Am 1. em vår, ad eder, es sin, deras. Första persons suffix i singularis ljuder alltid i folkets mun som an. Vid fogaudet af suffixa tll nomina iakttages samma i Enare som Utsjoki dialekten, hvad vokallöräudringarne före suffixen angår. Man säger t. ex. /æiban leibad, leibes milt, ditt, hans bröd. Dualis: Zeibam, leibad, leibes, vårt, edert, deras bröd. Pluaralis: leibam 1. leibem, læibad, leibes, vårt, edert, deras bröd. Häraf finnes att suffixerne i Enare dialekten ej äro så utvecklade, som i Utsjoki och Norska dialekten. Ferba. Verba hafva samma modi, tempora och numeri i Enare som Utsjoki dialekten. De kunna delas likasom nomina i sex klasser ef- ter vokalen i infinitivus och i tredje person singularis presens indicativi. 1:ma de, som halva a i infiuitivus (och i tredje person praesens indicativi), luhad”, tohad', koccad’, loha, taha, kocca. 2:da de, som hafva e, adned’, adna. 3:Ha de, som hafva i, rávvid', ravvi. 4:ta de, som hafva o, orrod’, orro. 9:Ya de, som hafva z, pakkud’, pakku. Gta, de, som hafva en sluten stafvelse i presens tredje person singularis indicalivi povc asted” povc ast, árveded', ärved. 396 Kocam kocaA kocca koccajen toccavætte koccav koccap koccavcetted’ koccajeh Koccajim koccajih kocai 4 kocaim kocaid kocain kocaım kocaid koccajü A. ANDELIN Första klassen på a Indicativus Proesens Singularis. Tovam Luvam tovah luvah taha loha Dualis. tahhen lohhen tohovcette luhovætte tohav luhav Pluralis. tohap luhap tohovcetted’ luhovætted tahheh lohheh Præteritum Singularis. Tohim Luuhim tohih luuhih tovai luvai Dualis. tovaim luvaim tovaid luvaid tovain luvain Pluralis tovaim luvaim tovaid luvaid tou luhhii Kajam kæjah keecca kec cen bcc c evcette keccav keeccap kec c avætted keecceh Keccim keec c ih kbeejai kceejaüm kazjaid bc] ain keejaim kajaid bec c ti Enare-Lappska Spräkprof. Koccac ern koccac eh koccaz koccac een koccac vcette koccac eva koccac ep koccac vetted koccac eh Koccacim koccac iA koccac i koccac aim koccac aid koccac ain koccac iim koccac üd koccac i Koca koccajos Iudefinitus Singularis. Tavven Lovvem tavveh lovveh M ^ tovaz luvaz Dualis, tovvac æn luvvac en tovvac vette luvvac vette tovvac eva luvvac eva Pluralis. luvvacep luvvac voetted’ tovvac ep tovvac vætte® tovvac eh Zuvvac eh Conditionalis Singularis. Tovvac im Luvvacim tovvacıh luvvac ih tovvac i luvvaci Dualis tovvac aim luvvac aim tovvac aid luvvac aid tovvac ain luvvac ain Pluralis tovvac um luvvac iim Nan .. tovvac üd luvvac iid Ms .. tovvac ii luvvac ii Imperativus Singularis Tov l|. tova Luv |. luva tavos lovos 397 Kajem ka jeh kejaz keejac een keejac vette kejac eva keejac ep kcejac veetted’ kezjac eh. Kejac im kæjac ih kejac i kejac aim kejac aid kaejac ain kajac im kezjac iid kejac li. Kaja kaeajos 398 koccajon koccaje koccajos koccajap koccad’ koccajos Inf. koccad’ Iness. kocadiin Instru. koccan lllat. ^ £occaman, Iness koccamen Adiss koccamain koccadeppen, Ablat. koccameld, Elat. Abess. kocahadna, Nomin. koccam Actor, koccajijje Adject. prat. koccam koccamest, Andra klassen pà e, tredje pà A nam anah adna adneen adnevætte adnev A. ANDELIN Dualis, tahhon lohhon tahhe lohhe tahhos lohhos Plu raus tahhap lohhap tohad’ luuhad? tahhos lohhos Substantivus tohad luuhad tovadiin luvadin tovvan luvvan tovhaman, luuhaman, toohameen, luuhameoen toohamain, luuhamain tovadeppen, luvadappen, tohameld, luuhameld tohamest, luuhamest tovahadna, luvahadna, toham luham tahhe lohhe toham luham i, ljerde på o, Indicativus Presens. Singularis. Muttim Nurvom muttih nurvoh motte nurvvo Dualis. mottejeen nurvvoon motlivcelte nurvvovætte muttiv nurvou Ecc c on kecce keccos kcecc ap kec c ad’ keec c os tæc' c ad? be jadün kajan kcec c aman keec c amen kac c amain kajadeppen, kcec c ameld kac c amest kejahadna koeccam koecce keccam. och femte på z, Muad hum muad huh mualku muatkoon muatkuvætte muatkuv adncp adnevætted adneh Odnim odnih oni onim ond oniin oniim onud odni Anccm anceh oniz onic c cen onic vcette onic ceva Enare-Lappska Spräkprof. Po LUTA hs. muttip nurvvop muttivelted — nurvvovctted" muttejeh nurvvol Praeteritum Singularis. Mottejim Nurvvum mottejih nurvvul mult nurvoi Dualis. muttiim nurvoim mutlud nurvoid muttiin nurvoin Pluralis. muttiim nurvoim mutliid nurvoid mutteji nurvvu Indefinitus Singularis. Muttic em Nurvoom multic eh nurvooh mutlız nurvoz Dualis, muttic cen nurvoc cn mutlic vette — nurvoc vette mutlic eva nurvoc eva 399 muatkup muatkuvcetted’ muatkuh. Muatkum muatkulh muad’hui muad’huim muad’huid muad’huin muad’huim muad’huid muatku. Muad’huc cem muad’huc eh muad’huz muad’huc cen muad huc vette muad’huc eva 400 oniccep onic vcetted’ onicceh Anacim anac im anac i anac aum A. anac aid anac din anac iim anac iid anac ti Ane anos adnoon adne adnos adnop adned” adnos A. ANDELIN Pluralis. mutticep muttic veelted’, nurvoc veetted’ nurvoc eh muttic eh Conditonalis Singularis. Muttie im Nurvocim mutlic ih nurvocih muttici nurvoci Dualis muttic aim muttic aid muttic din Pp'uurallis muttic iim nurvoc im muttic id nurvoc tid mutlic ii nurvoc ii Imperativus Singularis. Mutti Nurvo mottejos nurvvos Dualis. mottejon nuruvon motteje nurvo motte jos nurvos Plurali ss. mottejop nurvop muttid’ nurvod’ mottejos nurvos nurvoc ep nurvoc aim A obe nurvoc aid nurvoc din muad’huc ep muad’hucvoetted’ muad’huc eh. Muad huc im muad huc ih muad'huc i muad huc dim muad huc did muad huc din muad'huc iim muad' huc iid muad huc ü Muad hu muad hus muatkoon muatko muatkos muatkop muatkud’ muatkos Inf. Iness. Instr. Illat. Iness. Adess. A blat. Elat. Abess. Nomin. Actor. Adne® anediin aneen adneman adnemæn adnemain anedeppen adnemeld adnemest anehadna adnem adne Adject. praet. adnam Sjette klassen med en sluten stafvelse i tredje Enare-Lappska Spräkprof. 401 Substantivus AMuttid Nurvod’ Muatkud muttidün nurvodün muad'hudiün mottejon nurvoon muatkoon motteman nurvoman muad human muttimeen nurvomen muatkumen muttimain nurvomain muatkumain muttideppen nurvodeppen muad’hudceppen muttimeld nurvomeld muatkumeld muttimest nurvomest muatkumest muttihadna nurvohadna muad’huhadna mottim nurvum muatkum mottijijje nurvvo muatko muttim nurvvom muatkum. person singularis praesens indicativi, samt verba inchoativa. c uojatam c'uojatah c uojat c uojateen c uojatvctte c uojatav c uojatap cuojatvoetied’ c uojateh Indicativus Praesens Singularis. luvas kuodam jag begynnar läsa luvas kuod’ah luvas kuott. Dualis. luvas kuotteen luvas kudtuætte luvas kuöttiv Pluralis. luvas kuötteep luvas kuötvcetted’ luvas kuotteh. 51 402 A. ANDELIN Prederitum. Singularis C uojat im Luvas kuöttım cuojatih luvas kuöttih c uojati Vuvas kuód'i Dualis. c uojataim. luvas kuód'iim c uojataid luvas kudd iid Cuojatain luvas kuöd’ün Pluralis. c uojatiim luvas kuöd im c uojatiid luvas kuod' id Cc uojatii luvas kuöttü Indefinitus Singularis. C uojatic em Luvas kuod’eem cuojatic ch luvas kuodæh c uojatiz luvas kuod'iz Dualis c uojatic cen lavas kuöd’ic en c uojatic vette luvas kuöd’ic vette c uojatic eva luvas kuöd’ic eva Pluralis. c uojatic ep luvas’kuödic ep c uojatic vætte® luvas kuod' ic vætted c uojatic eh luvas kuödie eh. Conditionalis Singularis. C uojatic im Luvas kuod'ac im € uojatic ih luvas kuod’ac ih ^ - ovn ^ Arie) c uoJatic i luvas kuod'ac i Inf. Iness. Instr. Illativ. Iness. Adess. Ablat. Elat. Abess. Nomin. Actor. A dject. Enare-Lappska Spräkprof. c uojatic aim, c uojatic did c uojatic din C uojatic iim c uojatic üd c uojatic u c uojat c uojatos c uojaton C uojate C uojatos c uojatop c uojated’ c uojatos C uojated" cuojatiin € uojaton Cc uojatman Cc uojatmeen Cuojatmäin | Cuojatdeppen cuojatmeld c uojatmest c uojathadna c uojataeme c uojatejje pret. cuojatam Dualis. luvas kuod'ac dim luvas kuodac aid luvas kuad’ac ain Pluralis. luvaskuod’ac im) luvas kuod'ac üd luvas kuod'ac ii Imperativus Singularis. luvas kudd’i luvas kuottos Dualis, luvas kuotton luvas kuötte luvas kuottos Pluralis. luvas kuottop luvas kuötted’ luvas kuottos Substantivus Luvas kuötted’ luvas kuöd’ed’ün luvass kuotton luvas kuotteman luvas kuottemen luvas kuottemäin luvas kuottemeld luvas kuottemest luvas kuod’ehädna luvas kuottem luvas kuötte luvas kuottam, 403 404 À. ANDELIN Passivum till hvart verbum är mycket enkel hvarföre här uppta- ges endast c uojatum, Adnum. Indicativus Presens Singularis C uojatum Adnum cuojatuh adnuh c uojatuvo adnuvo Dualis. c uojatuvun adnuvun c uojatuvcette adnuvætte c uojatuvuv adnuvuv Pluralis, c uojatup adnup c uojatuveetted’ adnuvætted cuojatuveh adnuveh Præteritum Singularis. C uojatuvvim Adnuvvim cuojatuvvih adnuvvih c uojatui adnui Dualis, c uojatuim adnuim cuojatuid . adnuid c nojatuin adnuin Pluralis. c uojatuim adnuim c uojatuid adnuid c uojatuvvu adnuvvu. Enare-Lappska Spräkprof. C uojatuvc em cuojatuvc eh c uojatuz c uojatuc en cuojatuc vette c uojatuc ev c uojatuc ep c uojatuc veetted c uojatuc eh C' uojatuc im ^ L ec € uojatuc iA € uotuc i cuojatuc dim x Ve... cuojatuc aid c uojatuc din c uojatuc iim c uojatuc iid c uojatuc ii C uojatuu cuojatuvus Indefinitus Singularis Dualis, PX wrallis Conditionalis Singularis. Dualis. Pil a ln Imperativus Singularis. 405 adnuc em adnuc eh adnuz adnuc en adnuc vcette ^ adnuc eo adnuc ep adnuc vetted' adnuc eh. Aduuc im adnuc ih adnuc i adnuc àzm adnuc did adnuc din adnuc iim adnuc id adnue ii Adnuu adnuvus 406 Infin. Abess. Actor. A dject. c uojatuvon c uojatuvo c uojaluvus c uojatuvup c uojatuvvud’ C uojatuvus Substantivus c uojatuvvud' c uojatuhadna cuojatuvve præt Cuojatum | Hjelpverbum /æd’e Præsens. Singularis. Lem loh li Dualis. lecn leppe leva Pluralis. loep lepped' laceh Pr&teritum Singularis. Lijjim A. ANDELIN Dualis. Pluralis. adnuvon adnuvo adnuvus adnuvup adnuvvud adnuvus adnuvvud’ adnuhädna annuvve adnum. lijjih lœi Dualis. lœim lceid loein Pluralis leim leid lijjü Indefinitus Singularis. leem leeh læz Enare-Laappska Spräkprof. Dualis. læzzen læzzavætte læzzav Puwrsalis leezzep lexzavcetted’ læzzeh Conditionalis Singularis. Jipc im 1. lide im lipc ih lizij Dualis. liziim liziid lizin Pluralis lizim liziid lpc ii Imperativus Singularis. Leh lævos Dualis. læhon leehovcette læhos 407 Pluralis. lehup læhovætted læhos Substantivus Singularis. Inf. /æde Iness. orodiin Instr. /æœen Illativ. Zeeeman Iness. Zemen Adess./cemàin Ablat. orromeld Elat. /œæmest Abess. orohadna Nom /æme Actor orro Adject. prat. lem (/æmaz). Tempora composita. Singularis. Lem læh li Dualis. lecen læppe \cuojatam, leva Pluralis. lep læpped leeceh — 408 A. ANDELIN Lijjim ceppe lijjih eva lcei 0. s. V. Cuojatam PULO M zen = leem æpped leh eceh lez 0.3. v. C tojatam : Imperativus mec cele pc em nunt cellus lipc ih o. s. V. Cuojatam Dualis, Pasivum. cellon cello Lem cellos lceh o. s. v. C uojatum. Pluralis .... Y Lijjim celled’ lijjih o. s. v. cuojatum. los, Leem Singularis, leeh 0.s. v. C uojatum. Jem jeh $ Lipc im lipcih o. s. v. € uojatum. Dualis, T | cen Conjugatio negativa. @ppe DER Singularis. eva Jem jeh Pluralis. ÿ 79 Dualis æpped en eoeh Enare-lappska Spräkprof. Jem jeh Jj 0. S. V. lem. Jem Jeh Z 0. 8. v. lez Jem Jeh ij O. S. Vv. Az Jem jeh ij 0. s. V. Cuojat Jem jeh ij 0.8. V. Cuojatam — Jem jeh ij 0. s. V. Cuojatiz — 409 Jem Je Jj 0: SÅ v. c uojatici cle tov cellus taho Dualis. cellon taho cello taho cellos tov Pluralis ællup taho. celled’ taho ellus taho Jem Jeh ijo.s.v. loch cuojatam Jem jeh ij 0. 8. v. lem Cuojatam Verbernes härledning sker på samma sätt som i Utsjoki dialekten. Adverbier. Kost, kosten, koggo hvar, taggo, tast här, taben der, taa der, pajjen oppe, mangen baktill, olgon ute, siskeld innantill, vwollen nedtill. Koassen någonsin, ainasken aldrig, Ziima näst lidet år, aigga länge sen, taal nu, onne 1. odne i dag, to/a tidigt, p@iviv om dagen, iho om natten, 52 410 A. ANDELIN kid'd'uv om våren, talviv om vintern, koskatui understundom, £&/e nog, apparas, cuuti ganska, för mycket, me/ggad tämmeligen, nuutkuo 1. nuutko likasom, vala åter, montiæt, hvarföre, korrasavt härdeligen, had- nasavt. Prepositioner. Oo! på, aln på, ovdast framför, ovddan före, paldast, palddan jemnsides, tyche 1. työhen bak, kosk, koskast, koskan emellan, ibland, luudne, luus hos, lappad förbi, peeht genom, mieta, mield med, efter peent aldeles så. Conjunetioner. Mid också, talle, kuo då, när, tai,taihe eller, ett att, mutt men, kuas när, jis te om så. Interjectioner. Fuoi! hei! oh! ah! juoba tal (E. jopa se)! jivet, juo sun (FE. johän, jopa se)! Kuodduustuvvth. Mottom li nuut njuacci kuo njäähe ja nuutkuo kolma torska ja suuste li cielgge ruévdest nuut eit sun ij sujæl kuusen kuovllui. Parohvuot. Mottom li nuut paroh kuo njoammel ja tuse suajai vaijuv nuut skapcel kuo oarre ja nuut häppil kuo sæplig. Vieksavuot ja Vaje. Mottom li nuut vieksa kuo kuopc ja vajjaa nuutkuo kuopea, kuas suuste ud'agah leh valddum. Navddi je loddi. Kissa mäid puraci kuoliid, mutto ij kastädici kozaidas. Enare-Lappska Spräkprof. 411 Æle osko ett kissa kirdda tontiæt jis ludiid fattiz. Kuope li navdi kunagas, Kuoskem li ludi kunagas. Pusko li kuoli kunagas, tontiæt ett suuste lææh pänih njalmest nuutkuo pammus pææd ust ædnam aldne, Mainasah. Riemnjis. Riemnjis mahte motomin jamæin jejjas tovai nuut ett sun vonai rade pelles, kuo olmoz tóon rade mield juud'i, vuommaci sun riemnja, te sun valdi toon ja pijai suu kærris ool, te vierladai sun mæddal; mutto olmoz ij tieltam, eit sun ællemen li, te pijai sun nubbe kaærris ool ja vierali toonuv aldn, te valdi ja pijai kualmad kærris ool ja toon kærris sist toin luos kærrisain ja riemai kuod'd'aced taid luosaid mæddal; mutt kuo tot olmoz vuommaci, ett suu luos kærris lei lappum, te punjaladai sun maasat kærrises uccäd’; mutt manjet lxi aigi. Riemnjis lei toham juo pargoides ja valddam luosaid mesi puoh ja jez monnam kiznusis, ja kier- dai vala toppid’ riemnja, kuo juo ohti lei monnam. Riæmnjis kaynai kuop- ca motomin, kuo taid luosaid lai kuoddac men, kæjädi kuopc, kost taid riepu kales? Rizmnjis vastedi, "siidd kälddec est.” Kuopc æd’ai jehuv muuv toho oapestici? Risenmjis æd’ai, maneges jem, (ja talle lei kuopcast ain seibi) pija seibad toon kälddejen ja oro tassaz kuo loso, te tualvui motom kälde luus jc pahui seibes tohon cæhid’, ja sun ustuu tovai nuut ja tipti tassaz kuo kolmai, te riemnjis cuorvuskuodi ulmuid puotted kodded, te kuopc suorgani ja riemai rundod' ja njuskoi tassaz kuo potkani seibi, toontizt li kuopc soddam seibitta taan pæivi raai ja toos lei riemnja kävilvuot ja kielesvuot, ett kuopc li nævt seibitta soddam. Kec c e-kandda. Häppil, ilozes kandda kæjäi muzzis kid'd'a id'd'ed savcaides suoma- lavt sadde kualbanest. Kuóvdi pældni tade pajani olla, vuévdde vääre ja pajen oaives aldne cuovjai alme cuovjaden. 'Taan luondu muzzevuod'á 412 A. ANDELIN havskutallan juud'i kæcce kärjines ja lavludi ilolavt. "Toon vuommaci maakodde oaivamuz, kote hevi læd’e tade pældne pivddemen, c uorvui alge luusas ja koijaedi: ”montizet, parnac am, nuut iloz ja ilbad lah?" Algge mi oaivamu ii tubtam, vastedi komastalan: ”maneges jem ilodici ? hurskes ædnam raddijejje ij læh mude riggasub.” Ælan maiden! æd’ai haltasijje, vuai leh tun nuut rok riges! noh, æd’a moh rigesvuod'ah tuust laæh. Kæc ce vastedi ja celhi: cuovjad kirkko davt sirotejje almest pasta pæivaz seamma lieggasavt munjen kuo rutinassanuv. Ja väärih kuolbanah pirrasinan saddeh seamma vuohasavt munjen kuo sunjenuv, kied'aidan lava kuohtuh nan nosah ja tiervasah. Taid jem addelici tuhat kærdd tuhat rubläst. Calmidan kuóhti sva oazuci muuste puoh rigesvuo- d'am, mi li ruhtinas rutta-hivvatuvest. Toontta lææh puohah muuste maid tuaivvud’ matam, ja muide vest jem tuaivugen, kuo mi tarpas laz li. Muuste læh juöhi pæivali purramus ja pihtassah rabmasan karvudæmen, ja työjestan oazum ivvi mield kuavluli paalhi, moin puod’am puörest ai- gai. li set ruhtinasgen mäti laed’e mude riggasub. Alge savvaid, humidalai ruhtinas lieggasavt ja celhi almotan jejjas: "tun vuoigadest leh ja kuas æsken rigesvuod'aidad ävudah, vajah vala sardnud' ett ruhtinas jez li savvaidad tuod'astam. Lævos tast tohhuv seamma iloz ja tiervas tuu miellad. Algeh ja Ahti. Juha riddost cokkai ucca algaz ja vuoladi, kuo vahagest nijbes juhhan kocai. Toon algi algge soroines cierrud’, ja Ahti, kote vaid da- musaid parui sist kulai vuojän cangalı juva ponnest assam sajasis ja puovdi tobben kolle nijbe alggan. Tot ij kuiteg toon valddam, celhi tuse: ij tot muu nijbe leh, ja cierui nuutkuo ovdiluv. Ahti vuojuded'ai vast juva ponnan ud’d’asest ja puovdi tobben silba nije. Algge toon kæjadi, mutto celhi taas: ij muu nijbe nabdem læmaz. — Ahti kote tallan alge kaecca- leme tieat lei taid nijbiid fallam, cazgali tast kualmad kærdd caccan ja puovdi toon nije mi toho koccam lei riddon. Toon tubtasti algge tallan oamines ja &d'ai: "toon ainas mun lappim." — "Nuut sæt (tægge set) ane Enare-Lappska Spräkprof. 413 oamad ja taid nubiid pajalassan,” vastedi Ahti ja addeli puoh kulm nijbe alggan. — Kuas tat tapahtus sodai tiettun, arveli ohta nubbe algge:” ansun tovam munuv seammanal! ja monai ja leggisti sunuv nijbes juhhan ja algi cierrud’ toon. — Vorg pajaniuv Ahti taas cääsist ja caiti alggan kolle nijbe, koijädiin: ”taanuv parnacam kaibidah ?”— äidu toon, "vastedi algge ja toppi nijbe kiettasas. Mutto Ahti, kote viehisvuod'a ud’hai, c’angali juhhan ja valdi nijbe mieldes. — Te tast tommet lei. Kunagas ja milloo. Kiittum kunagas Fredrik nubbe Próysist pææti rähtitted’ olsas lane, nomast sanssousi, mutto tade pææl, kuus tot tohud' kolgai, lei millo. Kuna- gas koocoti milloo lusas ja taattui millo suuste oasted’. Mutto olmai lei toon æjjistes arbbim, pijjam toon sieuv kavnun ja taattui toon. kuod’d’ed’ alggasas arbin jamemas manga. Kunagas almoti, ett sun taattu rahtitted’ sunjen nubbe, äidu ud'd'a millo nubbe kuovllui ja maksed’ vala toon ool toon puaris millo. Mutto milloo ij sietàm kunagas pivddon ja ævtun. Taste ædui kunagas ja celhi vajestes: ”jehuv tied’e muust lem váldde väldded’ millo kopeekgen mavsehädna” ? Jaa ! Tuu majestæted käle nuut lipei, jis ij kemner-vuoigadvuot Berlinist kavnacı,” vastedi milloo. Tot ruokkadas, laahan ja vuoigadvuottan torvedejje vastadus lei kunagas mielast nuut muzzad ja puörre, ett sun pææti rahtitted’ lanes nubbe kuovi ja addeli milloo adned’ millos, mi valav cuozzu seamma sajest. Kuopc a ja Jalupevrre. Kuopca ja Jalupævrre kuo lain ohti ovt tuumest pivddemen, fattia puëitis ja nuorr kodd vuasa. Mutto kuo kuabbaigen æva suovvam kuoimasis toon puëilis piergu ja kuohtuh nisstalain toon oltsis, sodai su- dnu koskast korr tuarru, nuut ett æva vuommas am gen maht kodde vuas- saz iloz mielain kienusas ruotasti, Kuo læin aiges tuarrum ja kuoimis pa’an muddon kiskodam, oiniin ett kuabbasuv lein lappam, maid kad'as- vuod'ast eva taattum kuoimasas suovvad' vaikk kuohtuh l&in toos ovt naal oasalaz ja taal lei manged katomus. Nuut tot ainuv kad'asvuot Valdda vuoitu vieljinisuv 414 A. ANDELIN Ucca palaleijec ih. Ucca nieidaz cokai ohti kolma sævngis tuuvest ja cierui. Suuste ij læmaz äcce, ijge ædne; kei kiævhi ja oarbis. Mutto luoste pæivaz sirottasah pastii polva luome mield ja cuvatii uccatuuva purpur c'uavai- nas. Uksa lekkási kulold ja ucca kange ärde kalggu kuovllali tupan. Puod’i sisa, rähis akku ! æd’ai nieidaz ystevlavt. "Mun lem vaibam, oazumuv ucca stoolazad aldn istad’,” æd’ai æmmi; "addelehuv munjen juhamus, muuste li stuorra kos ko!” Nieidaz valdi ucca kied’gge kuusazas moon sist lei mielkki tievva ja addeli akkun. Tat lei suust æhides mallesn aldnesuv, mutto nieidda lei siev vaimulaz. Kuo akku lei mielhi juhham, soddii suu muod’uh muzzadubben ja ystevlubben; pæivaz püsti suu silba muod'uz vuoptaides ja kirkasmati suu muod’uidas ruopsaden. Sun lavludi vuöllegaz jienain: ” tietted’ taattucim mane cieruh nieiddacam ?” ” Tom oazuh tietted’” vastedi Eino, tot lei nieida nomma; "mun lem stakkaraz ohtunen, ij leh kein sieratticim. Halli li puaris ja käänest leeh ucca ud’agah kæjadæppen. Muu ij kihhen mattat, jemge vaje cäse havskuttusan maiden tohad’; sun jota viine paihest ja kuo tobben maasat puata (puotta), te mun polam suuste: jemuv sæt cieruci! Tavja lem nelgest; mun lem kiævhi ja muust ij leh mihhen” ” Tuuste li ædnu, vaikk jeh tied’e,” æd’ai akku. ”Taattuhuv muu oskod'? tuuste lææh love palvalæjjeh” Eino omatalai ja kæjädi pirrases. " Kæjad tæhe!”æd’ai akku ja valdi nieida kied’aid, caiti sunjen suormaides” Toi nomah lææh: pælgga, cuojjoh, kosk-suorm, oarbusm ja cælhisnez; — lahuv taid ucca palvalæjid ovdil tubtam ? ” Eino kæjadi kied'aides ja—lezuv miellas soddam æhides pæiva ruadest seahanum vai mahte? suu mielast lei äidu juöhe suorma kied'ai- nes lipci lemaz mahte ucca olmoz ucca muod'uikuim. Pælgga lei kos- suv ja nuut viisa ja tuod'eli muod'uz; toon aldemuz oidnui nuut jierma- lazzan ja erinomalaz z an ; pasi kosk-suorma keccan pijai akku silbhaattu ja oarbusmez ozui suormas kubd oaivin cælhisnez lei nuutkuo ucc algge jarppaz ja komerdi povvastan, Enare-Lappska Spräkprof. 415 ” /Ed'a taal ett eæh tuuste palvalæjjeh læh, opulaz ja ahkiraz käle, kuo vaataid mattatah. Kec cal, nieiddac am !” Kino cooski kied'aidas ohtan. "Suormah lijii oaidned’ seamma muod'uz kuo ovdiluv, mutto suorma kuate ja suormas lin soddam lassen. Akku cummali Eino ja vuólgi. Nieidaz purai koske læib ja juvai case; mutto kuo kajásti kied'ai- das, povvusti sun uce palvalæjjidas. ”'Taal kolggav:etted' tij iszeded’ c æse saje läjediin,” mainasi sun ilozavt, ja puohah hoaputii oivi vuollasiid pajatallad’ ja ruavu s'olladavt ool pijad'. Cælhisnez tovai maid mati. Puotte "id'd'ed pahui Eino uce palvalijecides karvuded’ pajallan ja cohod' vuoptaides. Sii toimatii tom tyóje puórest ja taste luvai Eino id'd'ed ruhodusas ja monai cæsis tiervuded’. Olgon muoti cuuti ja korr piegg suiputi (suvuti) muoraid, te ett oidnui kuo didu læzzeh lappad vazzeid komartallam. ” Ale odne siiddan mona,” zd'ai Kino e æsasas; "oro muin kuattun; muusti lææh love ucc palvalijecih, kiæh lagedeh tunjen kosk pæive mallasiid.” ” Maid tun arvelah ?” æd’ai Lass, milæi cæse nomma; sun oidnui ucanjaha njunnatum, mutto kuo Eino puovdi pibbal, luvai sun taste læd’e ja kud’i tasto vierme, mi kuhha lei oazzum nurhest orrod’. Mutto Eino njuski kääni luus ja æd’ai: ”lehuv modnim ovtagen ?" Ja kääni kokki cæppatas ja jienatisti tuttavazzan. Muota viellggis mone lei pirvalastis. Pælgsa ja eujjoh kuéddiin toon tallan tupaan ja coskiin motten kæd’oge kuksen moon sist mielkk lei læmaz, jede Eino olgos kaac ai ja pahui uce palvalæjjides c odnad' vispil. Tah ucca neppir pügah ja rængah supten; Eino valdi ucanjaha javuid, kocatalai taid aldne ja pijai ucanjaha aldemust oazzum mielhi seahan. Kæja, taal lei padnu kakku amnas tula aldn, mi ilozavt njibcoi; vuoja pijai mäid ucanjaha seahan, te ett padnu ramus lagedejeh ja cælhisnez lihudi mäid issen nuutkuo kokk algaz. Vuoi, kuo toin lei kiras ja kuo toh @dnu mattii ohti kæc c aldiines ! 416 A. ÄNDELIN Kosk-pæive males lei valmas. Cæse purai mielastes ja valjest Eino lagedemiid — vuossum potasiid, sildid, mielhi ja padnu kaahu. Puaris Lass omotalai mast Eino nevt lei mattam purramus ræhtid’, ja Eino jurdaci, mahte mataci caesis æhedes mallasin estud' viine paikkan mon- namest, kuus ain tavalavt monai achedes podduid viettid’. Veigge sodai ja Lass valdi kapperes. Eino arvedi kuus case miela oni. Nieidaz valdi piipo, pijai toos tubbak, cokki ja tualvui c æsasis, ruhotalan ett sun tom ovdil vuölggemas juvaci. Tasto pijai Eino tula, istai toon palddan ja sarnuskuod’i juóhe muod'usiid ucca maina said. Algust ij Lass taid kuldalam, mutto vorg mielastui taid ja paasi piipo juhad’ oanehessi siiddasas. Mutto vest taattui monnad’. Eino viekadij suu cuvkkid' oldsis pohkinid. Kuo tom lei toham, iiritti Lass taas vuólged. Mutio Eino valdi navlist kovjatum fiovl ja pivdi cesis soait- ted. Son sovoti kielaid kling, pling plang! ja Eino kæjadi tom, mahte case cujjo kosk-suorm, oarbusmez ja cælhisnez liihadii huapust fiovl soaidediin. Soaittem cuojem skaaji ucc tuvast ja riæmai majemust c æsis ovdast tansad' Tot äjeti Lass viine paihest ja vorg celhi sun: ”taad li juo manged vuölged’, orros nubbe tohon ! ^" Eino lei cuuti iloz kuo cesis lei oazzum ohtigen kuottun orrod. Suu uce palvalajecih toimatii taal æjjihen æhedes mallasiid ja tasto oad'd'im saje. Eino sodai stuorraben ja suu. ucc kied’ah matti juo tohad’ juóhe muod'ui työje puorebaht. Sun staggudi ja kuarui, poni ja kud'i vis sa- lavt. Purram liteh lijii ain putes, lätte læi ain siivodum ja pævdde vielggad. Case læi orostam læd’e kuattun; viine paihe ij sun mus tamgen; sun eli mielastes putes tuvast, mast vissales Eino toimati pæivaladz finuides. Maht tun vajah adned' puohaid nuut putest ja siivost, tun, kiæst ij lah palvalæjjeh ? kæjadi rigga talu nieidda ohti Einost. Lææhva tuoh muuste ubb love! "vastedi Eino leihelavt," toh kod’eh ja paneh, toh suopalastih ja paseh: toh each lach kuassen las ken. Aigge nuvai ucanjaha. Puad’i nuorr riges tatu puéigg ja irgas- tas kuad'i Eino. Oarbusmez ozui kolle suormas. Hæjah paive puad’i puaris akku taas Eino tiervuded’ ja addeli Enare-Lappska Spräkprof. 417 sunjen suorm kuad’e ja suormas kollest. Toh muz esmattiin kosk-suorm ja oarbusm. Eino kiiti puaris ahu suu ravvagides ovdast ja caiti, maid sivne- dusaid toh lijjii suu ucc tupasas puöhtam. Puoh kiævhis nieidaid æd’ai sun, ett eæh anacı kied’aides salputum, mutt ain jurdaced’, maid vajacii malted’ ja tahad'; Kied’ah ja suormah lææh motomin malojjen, motomin staggujjen, motomin cällen, motomin lagedijen ja manen kiæst. _Mutto jis vaimust assa rukos ja toh Iææh lihadmen, 1j kuossen sivnadus kukken læh. Case Lass kiældi fiovlus ja soidi, ja puoh hæjah Kuësih tansii nuut ilozavt kuo juovlain. Muadde vissalis kieita ja suorm kavnadi kuoimes laeihelavt ja motom laskis algge addeli nonna lopadus akkun, ett pelgge ja tom vieljah lipcii tastmargel ahkirah ja toimalazah. - Case cummali muase ja æd’ai: "sun ij oazu æres arbiid kuattu- nast kuo vissalis kied'aides, ja sivnedusan addelam sunjen valjest." Eino sodai oasalazzan ja ozui siev, iloli paihe; tobben suu ucc palvalajicih tohhii ankasavt tyóje, ja achedest solodii sii kææcis, ja Eino küti Jbmel ett mati tyóje tohad’. Nieidaz ja tecesneh. Puaris paihestes juud'i konjal calmin torvotæmes nieidaz, mi van- hemides jabmem manga lei nevt kiævhin paccam, ett ij suuste muuh mailmest laemaz, kuo rumas ja jiægg, vaimust soro ja ioh pihtasah, moi- kuim piætitasvuod’as pæiti. Tola kuatu talosis lei juo ud’d’ asse varrim, ja torvosti sunjen, ki li kiævhi ja oarbai äcce ja piebma alme ludaiduv, læi set nieidd rokke mæd’he aldn oaz zum ja vazi ohtunes rades mield so- roines, Aino evvisas lei ucc læibaz, maid sunjen oht haimus kalggu læi puórre vaimustes addelam. Tom kuódi kængires vuoln, lei oanehessi muatkum, kuo kiævhis kærjedijje æjje pod'i vuóssta rad'e aldn ja suu vuol- legavt ruhotalai: "ade, nieidacam læibestad kuiteg ucc pittaz, mun nælgest lem ruappanman." Kuo nieidda toon kulai, addeli sun puoh læibes æjjehen ja æd’ai: "iade æneb ij muuste lach, ucca tast li nælggasasan purrad',—mutto Ibmeel sivnedos purramus'ad," — Toin sagain vuólgi sun ovdas kuovllui, 93 418 A. ANDELIN mutt ij kuhas kostum, kuo suu vuósst pod’i piætitæmes, cuaskest tuar- gistejje pärne, ki cierun ruhotala?: "ade maidne, moin oaivan luovdam, mutoi rieppu suuccágam."— Nieidda valdi oaivistis liine ja addeli tom tallan parnan, jed'e ain vuólgi kienusas.—]i kuhas kuiteg tast jottam, kuo nuut oppet pod’i vuössta parnaz, ki lei juólgi nævuitta ja vaiddali c uas- kesvuod'as. Tuuskij nieidaz tom taas kulai, te addeli kabmuid juölgestes pærnac an ja juud'i jez kamuitta ovdast kuovllui. Majemust kuhes aigge mad’hastiines puttati suu. vimag saevnad, ja kuo tast taal ija ohtunesvuod'ast suohis vuévde vajoldi, pod'i suu. vuósst vala njælljad kisevhis ja pietites parnaz, ki ruhotalan pivdi suu haametes. Da sevnadvuod’ast ij muu kihhen oaine, arveli mieidd' mielastes. Nuut- deb vajam val haametanuv addeled’ taan parnaz riebun, tastkuo sun li mude kiævhib ja hæjub ja taarpas tom puôrebæht: Tast nuolai taal pajelstes ja addeli mæddal majemuuv pihtases ja paasi jez piettaa. Mutto kiæh, kuo sun tast taal cuozui kirdii alme tææsneh vuolus suu pirra ja muttui kirkes kolle ja silbaruttan, vaikk nieidaz li puoh pihtasines luop- pam, vuommasi sun vakkest ett li ihhan ud’d’ muzzis c uovvadijJekarvuin. Mutto rud'aid pirrastes nurai sun tast askasas, mast ozui tom muod'uci rigesvuod'a, ett ubb aigines puadi aiggaa mailmali huoletta. — Tot lai ar- vasvuod'a palkke. Kissa ja riemjis kuddün kuopc a. Vuévdest tuorest pæln kukken, kost ij cuuti ubb koho ulmuh ællamgen, lai ohtunes kuate. Taan aidno aseh læin puaris æjje ja akku. Tah tasto. älgiv kiævhin soddad’, ijge lach majemust muuh «lle sudnust, kuo kissa äivestes ubb kuod’ist. Emed talle tuumai olmasas ja æd’ai: "kolgaci kissa mæccan tualvvud’ ja tohon cajatattallad’; jis sun tobben maid «latus nævuid kavnaci, jama sun kuiteg taste." — Tat emed tuume lai ejje mielastuv pääris, ja sun tualvui kisa mæccan, tuovoti tom aldnes tohon. Kissa tasto juttali ohtunes mæcest tobben, te pod'i riæmnjis suu vuössta, ja riæmai sunjen tobdosen, ja æd’ai mainas algun: mi li tuu oh- tunad tæhe mæccan saattam ? — ”Kuad’est lijim," västedi kissa, "te tasto tæhe vuévddan puohtujim, hilggujim ja cajadattujim, — ”Riseemnjis tast La algi kisa siiddasis väätid’ ja tat kuo liikui toos, te juud'i sun suin tohon assam Enare-Lappska Spräkprof. 419 sajan, kost sun kuatatalai. Toos kued’i kissa talle ohtunes ja pææsai jez mæcest ruattud’, nuutkuo su vuöhis lei. Ohtanleva tobben tääl mæcest kumppen, te algi toos omotalläd’ ja æd’ai: "jeh osko, moon muod’u elle mun odni kavdnim! ij tot lah cuuti stuorr stuores, mutt li nuut siev ja neppir, ett puraci tuv? — "kalgacimba munuv oaidned', mabdem «lle tot ” jenatisti vasteden kumppe. — ”käle tun toon oained' oaZz uh," æd’ai riemnjis, "mutto kolgah varoitted’, jehge kolga pa'ast monnad', mutoi purra tuu", Kumppe ozui mäd’he aldn tom obmas oained’ ja juud'i kulold ja njavai kuovdosm luus, kost rieemnja assam saje lei. Mutto kuo kissa kuovdosm njalmest ucanjaha turbe oini, jurdi sun sæplig toho ruattamen, ja njushi kumpe turban. Tot suorgani tast, ja jurdi kisa stuorr zellen, ja patari mæccan, maid ædniti. Tobben eli riemnja savvain tasto ja æd’ai: "jem oazzum oained’ ubb alle, kuo tuse turban kuovdosm njal- man nahetim, te tot nuut kuohasti tom cabsi, ett pocast taaluv ain."— ”Noh, jemuvgas ravvim tuu," vastedi riaemnjis, "taidih su jollat aldened’, kiiteh susmidad (kintuidad), ett ij sun tuu aibas koddam." Tast ovdast mæcest juud'iin, te aldani sudnui kuopca. T'oos mainast taas riæmnjis asis ja ædai toimastes:” jeh osko, njobcacam, mabdem ælle muust li. Tot ij lipei aibas stuorr stuores, mutto puraci tot tuuv, jis vaa kozaides fat- tici. " "last algga taal kuopca miella oaidned’ tom obmasli ællev, ja sun ad'd'a riæmnjan: ”tualvu mu, ystevan, suu luus."— jem mææld taal, "jenadi riemnjis" vuolg ohtunad, veikku rieppu, mutt cle pa'ast sunjen aldan, tontiæt jis sun tun vaa oaidned' oaz Zu, te tallan tuu porra. "kuopc juud'i taal aidu sied’ustes, riaemnja assan sajan; mutto kuo kuovdosm njal- mi aldani ja kissa taste taas ucanjaha turbe oainasti, toppi sun tom kozai- des. Taste suorgani kuopca pakkuhun ja pod’i kazzasis sarnud: jem oaz Zum muide ubb zllest oained’, kuo toon, ett suuste lei kuhhes saitte oalgge ahn.^ Jurdi nævt kisa sæibe saitten. — Alggiv kumppe ja kuopca koskanas tuumad’, mahte suai toon ælle oaidned’ oazzucain, te æd’ai riem- njis ravvagen sudnuid: "Kelehan tom oaidned’ oazzuviette, kuo vaa hæ- jaid ræhtivætte. Oece save purramusan ja vuolgade kocco te oskom tom puatted”.” Tat keinu lei puörre nubbinuv. Kumppe usai save hæji- piergun ja riemnjis monai kisa koccod', ja vaaroitti kæccis vuolgidiines: "kuo mun kuósi faarrust puad'am, ja tasto purraskuatten, te kecce suu li, 420 A. ANDELIN pæittetum, oainosest kuo læzvætte, te sun tudnu kodda. Tom vaarotiines koarngi kuope suarvvan ja kumppe uikadad'ai suarve kierkuisis, mutto ij mus tam mounad' toho calmi te ij mattam ubb kuése puattem oaidned': — Kuo kissa tuost taal toon. paihe ool pææsai ja tost koccoines save purras- kuadiin, te riemnjis tallan covkali kææpilines kisa, ett tot puradiines vajest marguadi kumppe lipci taal mielastes kæccad”, mutto kuo punnjelatted’ riemai, te sæibe tobben riisisist ucanjaha ruaskatuasti, ja kissa, kote sæibe sepligen jurdi, skapsadi toos kozzaideskuim. Tast polai kumpp’ ja ruat- tad” tuumati pakkuhun ubb paihest, Kisa mäid suorgani ja njuski suary- viid vuössta æd’estes. Kuopca, kote tallan jurdi ett taal taid’etuvo puatted’ suu purrad’, njuski vuoigest tebben suarvvest vuolus ja kocai jamas ædnaman, — kuus paasi kissan ja riemnjazan purramuz z an. Oastemah. Varalaz, ædnamest asse kalggu, kiæst ij ohtagen arbalaz lem pati elled' kavpugest asse haimus kæccamen, ja jurdaci tobben valdded" mot- tom siivo ja puórre tavali nieida saddaded’ oldses. Toon aigagast vuol- giuv mottom okkon toho ja tuskij sodai æse tiettum, te cokkonii suu luus ænab suvaides nieidah, kien juohaz vigai ja fallatad'ai sunjen. Kuo taal kalggu nevt muadde haluliid kavnai, te ij huapust mat- tam sij koskast paaras valjıd’; mutto addeli ucanjaha rutt skienkk juöhe nieiddacan ja æd’ai: onne li markkanah; oasted? tai rud'aikuim taal jejah, maid miella taha, Puatted’ tasto ja caitted' munjen oastemiided. Nieidah vuólggii huapust assasis ja maccii ilozast maasat. — Mxlg- gadavt puohah puhtii markkanast muzzis paadiid, kæsse ked’giid, suar- masiid ja muide tom muod’uid cingaid, maid ilozavt caittii riges siessases. Tuse oht siiste kiævhis vanhemines paccam Anna, ij lem tom muod'u tavarest huollam, mutto puod’i markkanest muzzis kirjin tortin ja ædnu kuarrum sulguin. Tom puérren oni siessa. Valdı ystevlavt Anna kied'ast ja æd’ai: ’illonan vuommas am, paarnacam, ett Ibmæl pallon ja työjen læh juo ai- gilles vuohatattam mielad. Tom pæivest leh tun muu nieiddanan! lege tastouv siivo, ruakkad ja hera palulaz, te tuu Ibmel issæd ain ja varjad puoh vaaduin. Enare-Lappska Spräkprof. 421 Vieres olmoz. Uce Pavoz vaidali mattatæjjen ett puarisub vilj Heikk lei ovdib pæive skoulast puad’ediin koangim aid’e pajel ja lovetemest valddam muorra kardenest omeniid. Mattatejje pæælhi Hehah, mutto Heikk siisti ett sun lei omeniid valddam. Pavo nagi vuössta. Mattatæjje koijidi majemust: ”eiuv tast vieres olmoz, kote mäid oini Hehah paa tohomen? Pavo va- stedi: "lei kale, mij kaie cuozui ked'ge aldn ja kæjai talle aid’e pajel muorrakardenan." Jalupevrre ja riemnjıs. Jalupævrre lei jo puarasmam ijge idnig mudoi kuo viehisvuod'ain oaidnam oldses vajid' purramus skappud’. Te vonai sun oad'd'em sa- jestes ja vaidi juöhe lappad jotte ælleid: ”Vuaij riebucam! juo äidu jab- memen lem. Nuorravuottan rikoseh tuuv vuössta pualdeh oamitobdon. Puad’i, viljicam, luusam ja ade vaimustad andagas maid tuu vuössta lem pa'ast toham, te ett oazum oamitobda rauhust jabmed!” Mutto taid kiæh addelii jejjas pættid’ suu. hokatusastes purai jalupevrre njalmasis. — Mutto riemnjis kien sun mäid taattui seamma sanin petted,) vastedi sunjen vie- hisavt: "muadde lavhe oainam luusad tualvum, ijge ohtagen leh maccam!” ja kuo nævt sarnum lei, vuolgi sun matkasis. Jollan sodai vahag, Tom viisis ravvagen valdı. Juha ja keidde. Juha ja kældde kæccalæin ohti koskanes kuabbaz kuoimides puóreb ja æreb lipeiin. ”Kuo tuot kæhtidahgen muu paaldan viggad'" paraheti majemust juha ”jehuv oaine, moon cuuti tude æreb lem! jolgalavt jod'am mun muzzis rase ridui mield, riduin ælleh muzzis ja riges kavpugeh; ohtnaal jotteh stuorr kavppe skipah muu kukkad, puoh ælleh ramojeh muu ja munba toon mærav tolam vuoimestes, tastkuo mutta sun käle vorg koskaci. Tun tade vuóssta kuulgah ædnam vuold pæittusest ja tuuskij kæhtidab calmiidadgen ærrasaid cailted’.” Taan ruangamest monai kældde nuut heppad vuolazzan, ett ij idnig ollagen calmides caittam, mutto 422 A. ANDELIN asaı ain ædnam vuoldn. Mutte tastba vorg ubb juhauv koskai, tastkuo tot lei algust kælde calmesta podnjumen. Te vuommasi sun vorg kaata- vas mielain, ett vare lei kelde suoimidamuv. æle njalmiin stuorastal Jis jeh siegast skikkan. Hevus ja kumppe. "= Kumppe lei juo nuut puarisn soddam, ett ij jejjas idnig nubi ællei pivddemäin vajjam álleted. Nælgestis kukkod mici njalvotalan, smietai sun set tammuoduci (tammuci) ælatus kæinu: sun luojehati riemnjest karvud, karvud'ed'ai taid ja monai hepus luus, kien kuattum aldn oini juttalam (oavudam). Tierv olmai! toaivodiin, kulastalai jejjas toahtaren ja koijedii lipciuv hæpusest miihen toahtarussam. Vaikk hævus tallan kuösis tubdai, orodi sun ainuv kaiggan ja vastedi ilozavt,” totba taal tuo- d'auv lei luholaz kavppe, ett, toahtar rähis, äidu paihe ool tæivedih! æsken tuolmim sage puiho juolgasan; tovvacih nuut puorest kiskos ih tom pod’es! ”kumppe riæmai äidu mielastes tuuman ja njihali kavio kæc cad”, mutto tallan kuo sun njalmis avusti, hæpus puaskadasa varas, cievcesti hævus suu nuut nanosavt njalmiid vuëssta, ett” puoh päneh cuud' soppon ‚skallekuattii ja ruattai kaeinusis povvustan ruz zistalla toah- tarasas, Paa li paa palkki. Savc. Save olgol hames tubduvzetted’. Mutto æpped” tied'e montiæt toon elle piebmun adno? Siev piergg tiætuv ? Jj tontiæt tus e, mutto æneb val ulo tiet, mast paneh ja kod'eh pihtasiid: Save ælla ja adno piebmun kuatu ællen mælggad pajel ubb æd- nam pirras; mutto omas ædnamin savcah (lek) lææh æres muod'ucih sehe rope s æddust ett” ulo hienusvuod'ast. Hienus ulolih nuut koc cum me- rino savcah kavnujeh Espaniast Englandest lææh toh mäid siev ja hie- nus ulolih. Jslandest lææh sakku ulo savcah ja tain lææh njælj ja kuttav cuarveh, toh ælleh olgon ubb talve. Afrikast lææh savcah, kein lææh Enare-Lappska Spräkprof. 423 slunke pæljih ja nuut lossis pienis, ett ucc rieva adno sij mæjeld, main pienisis kæsseh. Puoh alleh lezh arvalus mield algust læmaz irrosah, mutto olmoz li taid ucanjai lojodam. Savc piebmun sodai juo aibas tola; tastkuo pibba- last mainasuvvu Abel, kote lei Adam algge, keccen lem læmaz. Vala kavnujeh toh ælleh irrasn, moon suvust savca li, kosk Aasiast, mast ul- muh ubb ædnam pirras viidaned" oskuh. Save li liegus ja liegg ælle; tontiæt callu tot vavedtæmesvuod’a mærkkan Vapahtejje ristast; Kristus kocc ujuvvu Jbmiel labbasn pibbalast. Harvi savca riddaled’ riebma, tuse vircah koskatui nurvvoh. C'uoska savcah æneb sovaseh kuo (pakkas) pahas, ja ædnu polleh raadest ja njuos- kasvuod’ast. Siev cäce toh taattuh juhad’; koskes, ij liegg aimust sadda toij ullo parasavt. Tavalavt savcah pæskiduh Pæssajai ja Mikkelmes ai- gi; hienus ulloo savcah pæskiduh tuse ohti ivest, ja Jsland savcah por- gadeh (siteh) jejjah uloides Touko mannud loopust juóhe ive. Save vajja ælled nevt 14 ja 22 ive puarisn, mutto harveh kuiteg pajel kavce ive. Suoma savcah lææh sakku ulloid, mutto eæh kuiteg nuutkuo Js- landalaz; hienus ulloo savcah lææh puahtam olgo ædnamin, te ett læd’e fabrikainæm matteh fines læd’e pihtasiid ráhtid. Jve 1850 kavnujeh suoma ædnamest 804 tuhat 354 savcah; arvalusa mield laeseh toh tastmanga lasanam. Oainemættum lavllo. Kiævhis alggaz cokai ædnis hävd aldn. Lossis muras tedi suu, tastkuo vaimustes lei sun ædnis rähistam. Suuste lei tuod’ai taal nubbe ædne; mutt tot lei korr ja paa suu vuössta. Toutiset kaacai sun ain pæive tyójestes pææsadiin havdde ædnaman, istai rähistum ædnis hävd ool vaidi ja cierui. Mutto kuhhe ij sun vaiddam ja varg vaaldatti sun soros, tastkuo täbben lei puoh äid’ui ja rauhalaz, ja suu paaldastes c uoz ui engel kaddelas kied'ast; tat engel lavlui ja soiti almali cuojemiid. Algge ij oainam engel, mutto lavllum ja soittim jena monai jiengalavt vaimusis. Mutto taal taan æhed cuoz'ui engel sorolazz an alge paldast. Heikk. tot lei alge nomma, ij oazzum taan suojast tom lohd’utus, moos lai 424 A. ANDELIN tuaattum. Murraslazz an koijedi sun: "mane jem taan shed oaz u kullad’ ovdis suotaa jena ja soaitu ?" Jem vaje jemge oazu tunjen lavllud’,” vas- tedi engel: odni jeh leh lem puórre. "Montiet ac casad vaidih, ett æd- nad li lem koros ?? — "Jemuy mun hem vavedtæma ?” æd’ai algge: je- muvges tævddam acan pakkumiid ja koarjidim potaas ædnam nuut ank- kasavt, ett jem tovvagen vuoingadattam? "Mutto, vastedi engel,” tun kolggih kuiteg l:d'e josk; tied'ahhan tun, ett ij accad mate tom iseded’ ja tun lah tuse lasetam suu murrasas."— Ja 4lgge cierui, solodi hävde ja æd’ai: "ade andagas, ade andagas!" ja sun kulai uccanaz soaittom engel kaddela- sast. Heikk sodai stuorreben; äccis jámi vorg, ja ædnepæll lei sunjen tolasad korrasub, mutto engel lavllum ja soaittem lozi suu soros ja mur- rasas, tastkuo algge lai siev ja siivo. Ædnepæll jämi; talle lei Heikk juo olmain soddam. Sun lei aidnu arbulaz æjjestes kuéd'd'um allum, ki ij lem stuores; tupe, muorrakarden ja ucanjaha pældu, tat lei puoh Heiha arbe. Suu acce lei læmaz muorrakarden adne ja sun pææti máid tanen riebmad’”. Ankkisvuot ja toaimalazvuot tovai suuste varalaz olmain. Oasalazvuot særvidi suu tyôjides, sun nai rähis kalgu ja oazui motomin ivi kuladiin nieid ja alge suovvum parnines. Jlo ja tuttavazvuot asai ain suu ucc kuad'estes; mutto jis sun ij kullam engel jena, lai puoh oasa- lazvuot arvulta. Sun smietai tallan jurdaides ja tavoides, ja vuommasi vorg, mast lei sujalaz, kaad’ai ja puoredi jejjas; ja tallan kulai sun taas engel almali lavlu. Jj kihhen nubbe suu parrust kullam lavlu ijge kad- delas soaittem; mutto kuo Heikk æhedes tovi istai javutta jurdacijje muod’ucizzan ja muod'uides kirkasmii ilost, tallan æd’ain parneh hiljeht: ”addelon acam orrod’ taal rauhust: sun musta ovdis aigiid;" Heiha vuoptah algi muttud’ raanisn: áppis hæjuni ja sun ij vajjam idnig toimatted’ työjides, nuutkuo ovdil. Mutto suu algges Vilkko lei siivo ja ánkkis, nuutkuo jezuv lei lem, ja nuorra Anna isedi ædnes, ki müid lei juo puaris ja äppitem’ ja tat Heiha rähistum ystev jami ovdil kuo sun ja kiæmgales soro tævdi suu. vaimus; mutto engel veisidi sunjen toaivu salma, ett sun ohti vala oainaci kalgus alme havskis koad'iin, ja sun cierui, mutto ij tiettam sorostkuo taihe avust. Ja pärneh kein cuuti sorolazzan; mutto mäidtai siiste lijjii engeliides, kiæh sijjen lohd’utusa Enare-Lappska Spräkprof. 425 puohhii; engelah cuulidii sij pæljides: "tii læpped” lem siivoh, vuolegah, kuuliah ja ankkisah, ja vala alme valddekodestuv rähist ædnad tudnu!” Aigge monai. Muttom id’d’ed pualaskudi Heikk ja ovdilkuo æhe- des pæive ruad'e lei almest lappum, tubdai sun jämem aldaned”. Sænga paaldast cokkain kuahtuh pärneh: Vilkko luvai accasas pibal ja Anna carvvadı nuutkuo paccem tiervuod'aid æjjes kalmojijje kied'a. Talle kir- kasmii taas Heiha muotu ja calmeh; "oro, Vilkko, javutta," cuuiidi An- na, "accem musta ovdis monnam aigiid!” Ja nuut sun tuod'ai tovai ja vala Cielggasubæht kuo kuessen zrestove kulai sun engel lavlu ja soait- tem. Tat lei suu jed’d’itus salmas, ki lozi puoh suu tuskiides ja kir- kastum muod'oin majemu naharsas nohadi. Ja kuo siellu lxi rubmasest ratkum, cuozui engel suu paaldastes, ja taal oini sun cielggasavt toon orrum, solodi tom ja kiiti puoh tain suotas lavluin, maid tot sunjen læi kaddelas soaitediin lavllum. — " Kite toi) ovdast Jbmal!” æd’ai engel: "mun lem tuu oametobdod ja muuste lei tyójen tualvuded’ tuu ællem cood'a ja nuttaled tuu. vovinad; mutto oazum tunjen veisided’, lavllud’ ja soaitted’, kuo lijjih kuuliaz; ja tuuste lai vuoiggadvuot, kuo jeh kæccam jehge adnam lavluidan manegen palkkan, mutto armun Jbmælest. Puad'e, mun laid'd'im tuu taal rievtes kuattusad!” Kuahtuh luptanain suolgai pajas ávirvuod'a cuovggadvuottan, koos calmiidad sva vaje sudnu særvided’; mutto jamem saje paaldast nod- hastain párneh idduides ja cieruin sualgai. Birger Jarl mätke suoman. Jve 1157 pod’i kristalazvuot ædnamasam. Tot tapahtui Ruota ku- nagas Erik ovcad aigin. Mutto alda cuatte ihed lei tasto kolam, ijge laemaz kuhas pææsum ovdaned’ kristalazvuod’a asest. Ænas oase ovda- oskon kastum haimulides, Tieitamættum lei mäid tot, kien vuóln kris- tum ædnam kolgaci majemust soddad’ kulläd”. Muadde kavnui kiæh juo 54 426 A. ANDELIN oldses ja orosted’ tehe juo tola assad’; Pavih lijju hättim kristalas vuod’a esivanhemiidam särneded’ ja siiuv mielastes ædnamam oldses taattud’; mutto Ruota valddekodest lei stuorr vuoiggadvuot oazz ud’ Suamliid vuóle- buzzanes, tasıkuo tabben lai kristalaz særvekodde ædnamasam puohtum ja toin mijjen cuovodus cokkejum. Siskaldas riidus asih estii ja viivatii kuiteg Ruota kunagasiid puot- temest Suam ollasavt valdded. Mutio kuo suod'az ive 1248 Ruotast lap- pum lei, pææti kunagas Erik oht nubbe lovvad kuhasted’ Hæmeliid, kiæh kristali særvekode ænemus lijjii vainudam. Soate vieha pijjui coakkan pajemuin ja vuolemuin, ja mainasu tot lemen cuuti stueres. Oaiven asatui Birger Jarl, ki lei ubb Ruota ædnamest virges ja mavtas pæælest kunagas aldemuz olmai. Birger Jarl haldun addelui vuoimalaz skip hivuduh, kuus soate vieh? koarggiü. Toin purjästi sun Suama Ruota valddan ovtastatted ja luosti ædnaman Hæme satkun, kote nonna suojain jurduveh orrod’ Kemió cualmi lappad kazzis luovti peht monnamen Salo kavpe paikkan taala Haalıkpitäjest ad’ei Puojo luovt paaldast, mast Haiknjargg kavpug paihin h puarisvuod'ust kavpe jottam. C'uovvum Birger puottamest Suaman lei tot, att Haemelih soddii tuoruin vuoittum ja ki siiste ij taattum krist-oskon addeled’ jejjas kasted’, tot kuddui toon aiggakoddas tave mield; mutto ki kristalazzan riæmai, tot oazui jeggas ja kalvus adned’ ohtan ælled rauhust aatashadna. Ruot- talih lijjii máid oazzum taan mokkin riges vuoitu saalas: kole, silba ja stuorra kárji æluid. Nubbe talve viivai Birger Jarl Suamast ja sarnujuvvu aozz ud’ ubb Hæme kristosko tubdested’; tast manga eæh Hæmelih taan oskost luop- pangen. Valddemas nanostussan perusti Birger Hæmlane, moon vuöln Hame ja jisuo algust Ud’d’ednamuv sodai kulläd, ja kuus Ruotalaz suote-joavkku kuöd’d’ui assad'. Taan lane toornest lei vala ive 1699 Birger kove sæinan malajum. Maid tom kovest kalk, tullnhjuohc, kulm siimain piiska ja suopal mærhas, ij leh kosten sælatum, mutto jurda mield kovetuvvo toikuim Birger Jarl miela slai ja nanosvuod'a toima- tusaines. Sun lei korr ja kiddatas luondulaz olmai. Tulain poldi, piis- Enare-Lappska Spräkprof. 427 kain cos ki, suopalin suopalasti sun pahenvuod'a Hæmest; kalhain puovdi sun kristalazvuod’a ja soavadvuod'a mij ednamasam, Kid'd'a talvest ive 1250 oazui Birger saava kunagas Erik oht nubbe lovvad jümemest. Tot nagi suu huapust Ruottan væst macud’. Nævt sodai Hxme, ohtan ovdil valddum Suamagen nanotum kristalazvuot- tan ja Ruota kruonan. Birger Jarl jämi ive 1266. Sun lei kosk ave aigin Ruotast valeb olmai. Jukko Guttenberg. Tat olmai lei olmazkode stuorab ja jalub puorretahhe. Montiæt ? Tontiæt, ett sun smietai ja ud'hai liihatejje puustavaid, maikuim kirjid prænttujeh, ja li sat rievtui kirje prænttijijje vuosamuz ud'ke. Tuod’ai ovdil sud’ev kirjid prænttujeh, mutto tuse muorran caccum puustavai- kuim, moh tohhii kirji prænttam kallesı ja vaigadan. Jukko Guttenberg lei kuattun Maintsi kavpupest Rhen juva ri- dest Saksa ædnamest. Viss ij tied'e kuassen sun sodai, ijge mäid kuas sun jámi. Tommet li kuiteg tubdum, ett sun oini vuosamu pæive cuo- gadvuod'a ivi 1393 ja 1400 koskast ja nohadi jamem naharan nævt kutt love cieccem ive puoresn. Gutienberg parnevuod'a ja nuorravuod'a aigest ij mäidgen lah majeb mailman sæilum ædna tied'u; arvalusa mield li juo aigiles finus am konstäli æd’aikuim, Riidoli aseh naggii suu ive 1423, varrid' Maintsist Strasburgan, kost sun vigai pijjad’ smiettum ud’kamiidas toiman. Mast ja kost sun vuosamu kirje liihatejje puustavaikuim prænttai, ij lach rievtui tiettum; vissis li vaa, ett nævt ive 1438 paihin kævati sun vuosamusta tom muoduid puustavaid muorast. Tasto algijui taid laskud’ lajoin sæva- tum metallist. Ive 1443 varri Guttenberg maasat Maintsin, mast sun riges kolle cepe Juho Faust rud'aikuim perusti ive 1450 kirje prent, mast pase raa- mat vuocen latin kieilan prænttijui. Mutt Faust taattui mottom ive ku- ladiin rud'aidas maasat ja kuo Guttenberg ij vajjam aid maksed, valdi Faust suuste kirje prænt, maid tasto Piera Schófferin pajas oni ja puöredi. Nævt sodai Guttenberg rud’a puuttesest kirje prænttatta, vaikk sun tom 428 A. ANDELIN lei pajas jurdac am ja toiman pijjam. Kuiteg oaz ui sun mottom rad’e hær- rast Maintsist ud’d’asayt vääre nube kirje prænt perustussan, mi cuapsui kavnust ihhat 1465. Nuutkuo tavalavt muuv jiermali olmai, lei kiævhivuot, attastus, vaivve ja vainu Guttenberg oskoli kuoimeh suu ællem aigines. Kiævhin sun mäid jämi nuutkuo jurdo Helme mannod 24 pæive 1468. Mutto tot arbe, maid suu jiermes kuód'i mailman, li kuoddam ja kuodda sivna- dum hædelmiid almugaid ja olmozkoddan. Tat h jiermali palkke. Sükajoki tuaru. Ruóselaij vastasthadne väzzem Suomast, kuus ihenes tattu, lai toham sij ruakkadan. Siikajokki puad’ediines, eh kuihha ajatallam oola- karkausas, tastkuo ucanjahaz vaiviin jurddii Suama joavhu vuoittimes, nuutkuo kerskiden sarnuh ubb ædnamæm valdımes kuóhtin maanupajest, vaikk toos monai alda kuöhti kuhes ive. Hurraten lagedii tääl hævus - vievas jieya mield tuaru paikkan, ja toola ıd’edes Huhti mannud 18 pæivi algii muadde sij juölgi joavhustes oinud' maad'j aln Siikajoki pæln. Mæci palddan aasetii huapust ænnu jeecekerüd, ja piu, pau — pissuin ja kulm haakast vuolgatii cæpis suova ja sud'idije tula Suama suattei vuésta. Mij toon aigi juolis njalm haakah kaamahtii vuésta ja josiidutui oanehessi Ruöselaij kiivesvuod'a; muttu nubbe joavhuh pottii issen ja tot addeli vajaliid ud’d’a lusto. Sij jæækerih njahhii mæce tyóhin aldele mij haakaid, main paceh alggü virred' kaec keecis majeld ja aldemuz prikaat oazui kæsku punnjalatted. Tat ruakasmäti Ruöselaid ud'd'a oolakar- kaussan; keigejum pajouetiin ja olla hurra c uorvumin runnastii si) stuor- ra joavku mij mælgad juo suartasum haakaid oamines valdded. 1j lach læmaz idnig kuo nävt 50 lavkiid vajalii ja Suama joavhu kosk. Riti, rali, pra, pra, pra, — haakah paukkii cuómas luodaid c urmastii Ruóse- laj nirved vuést. Sij soate hærrah virri, ubb puakkijejje vieha orosti, nuutkuo turpes vuést oazzum oolakarngijje kuopc. Vala oht c uormas- luod'a rad’atte, ja vajalij joavku ponnisti pied'hum maccan pakkuhan. Suama haakah pælastuvii ja tuolvuii taapen nube kuovl! Ruöselaij hevusvieha vuommasi Suama prikaat mäccem huoppu- kod’i oles lauhi pald meerritta toon vuést; mutto mij suate ulmuh ja mo- Enare-Lappska Spräkprof. 429 tom riehtises päccum kamahas haakain Pietula pææl estii vajalij mæn- næstus mæidtai tade pæln. Su kasakah viggii tuod'ai tam siida valdded', mutt’ ucanjahaz áigi majeld ferttii sii patared’ monnimuod'uin tapoin. Toid pajid nurrädätti Ruöselaij hævus- ja haakka-vieha juva viester peel riddon ja lehasti tobben noona tula haakain ja pissuin juva nube pæln rido cuozzo Suama joavhui vuést; sii keccii kædnegasvuottanes västid’ tade samma mittoin. Tiime 1-Zest tiime 6-d'ad rai kosk pæivi manel loi suate vieha lei tääl kolggam su pajemuzes kreivi Klingspor kæsku mield juatked’ tavalli, puoh suad'e äigi pistum pakku mäd’his. Kualmad prikaat algi juo ovdas kuovllui marssid'. Siikajoki aiggui suppid’ Ruöselaij vald- dan. Mutto kuo sii tam vuommasii, pajani siiste halu oazz ud’ olles vuoi- tu taan päihe ool. Stuorr vieva ænnuvuot riemai juva pajel jotted’ toin jurduin sulkäd’, pirastatted’ ja, jis mahdullis lipci, fangan valdded’ Sua- mali cicce peel joavhu. Vorg skajai mæcest vajalij pisso pauhas. Ææte lee Suamaliin fällun, oht pataljon Haeme rigmenti lagetuvui issen enas tarpas ui paikkan. Kenral-adjutant Adlerkreuts cokkai jiengalas jurdain vieltest vuësta kuovllui Siikajoki kirho ja kæjai Ruóselaij ruakkadas lihedeme. Kiukked volli sun pajas ja æd’ai upsieridassas; "mu herram! calme repslæm lii puattam. Mun oskom ette Ibmæl ise pæht vaijæp pied’gid’ vajalij kosk- vieva. Vajamuv mun tijjen lyótted'!? ”Vajah kale, vajah kale!" curvii puohah nuutkuo oht njalmest. Tuaru algatui ud'd'asavt, juohaz kiiruti sajases. Nuutkuo tulla njuola kirdi tat ilosmatte saaha rivist rivin, almast alman Suama joavhust, ja cælhimættum avu paasti juohaz calmiin. Sua- ma algeh jurdacii vaimustes: 50 pænakullam pistam hæppadlaz väzzem vajalij ovdast lii sæt Immæl kiitos pæættum! C 'uozz ud', Moskovlih, c uoz - zud' nanosavt tääl li tuotta asest! — Major vou Hertzen tuolvui patal- jon Ud'd'a ædnam jæækeriid ja luttentant Kihlström maidtai pataljon Hæ- me rigment ærasi ovdast, huopust nuutkuo piegga-rameg, juva rasta. Ruak- kis Kihlstróm virai vuos runnastusast ja oazui tällan ruakkis jammem; su suate almah cuozzudii. Mutto nube joavhuh kiirättii ovdan ja kuóhte Turku komppania pod'iin isan. Kirkkosiidda valddui calme reps laem pa- jest Ruóselaij valdest maddal- Mæcce putestuvur mæid siiste sida ja 430 A. ANDELIN pappal kosk. Vajalaz ponnisti pakkuhan suorgganam ja manga valdui fangan, Vorg toon manga valddojui keskivär. Mutto vala ohti € okkanii Ruóselah tuarun, vaikk juo lijjü tuohun teehin pied’gganam. Tj tat isedam. Suama haakah puohtuvvu ovdan, tah riemmii paukkud’ ja euov- “vum tast lei tot, et? oolakargidijje, indoli vajalij karggadusah harvui nuutkuo sahis rääsi rido ool pasteles ja vievsas lisa ovdast. Ruoselaid atastuvui mælggad juohe syórgist; paldast, tyóhist ja robdast ponnistii Suama algeh keiggejum pajonetkuim ja korr hurra cuorvusain sij vuést ja majemust vaeluskuattii pääljis sapelah ja miehah tuaru karrasub fäggist almai almai vuésta. Vuoittu kei olles. Ruöselih njuskeji haakaides tula torvost pakkuhan, maid vajjiı, ja mij almah halusavt majeld. Tja sævn- jadvuot pæætti taan ruakkis tuaru ja Suamalih vyöjeti æætedum vaja- lazas majeld pææli pænakullam mád'hi. Taan majeld vybjetemest puad’e- diines nuradättii mij upseerih ja suate almah ilod'en ja avud'en viettid’ vyöitus tuarum kuolbbanast. Klingspor taatu ja kæsku vuesta sodai tast nævt Adlerkreuts ruak- kadvuod’ast vuosmust vuoittu Suamalaid taan suad’ist. Ruöselah, kei oaiva- muz almain lei motom Kulnev, Pahlen, Turtshaninov, Silin j, n. o. k. virai nævt 300 ja fangan soddii njællji upseeri ja 260 almaid, moitta siiste ozZZu juohi muoduid suate nævvuid. Mij joavkku läpi mælgad samma matt; mutt’ stuoramus vuoittu lei tot, et? jurda Ruóselaij vuoit- temaettumvuod'ast lappui Siikajoki tuara pzht ja sij lustolaz ruakkadvuo- d'es lei lozidam. Oulu kavpug pææsai siiste mæid tastmanga rauhun ja Suama joavku nevrranam miela virkusmi ruakkadubben taan mustali Huhti- mannud 18 pæivi wanga Nomah Adlerkreuts, Döbeln, Bjôrnsijerna, Ramsay, Essen, UIf- sparre lææh Suama historiast kiittum nomah tast Siikajoki ij stuorra, mutto yuoittuli ja muadden æres tapausast ive 1808 suad’ist. Väliskyöh. Valdde mærast ella stuorra elle nomast väliskyöli. Kyöli nomma li tast teontizt, elle tot ain aasa Cacest, mutto kyóli ij tot kuiteg Iæh. Tat soddad ælle ud'akaid nuutkuo puoh æduam huad'd'oh ja vuoinga kæp- pai pæht, moh kyöliin zh Ilæh. Väliskyôli ij mati kuhe ohtan maanost Enare-Lappska Spräkprof. 431 cæcest led'e; ucanjaz äigi majeld fertti sun ain kubd'idád' cace oai- van äd’oi puatted riddon aimu vuoingäd. Ovdi kæccin cuovje vyöln leh vuojam vepsih, moi sist leh kossa tehtih. Oaive ja syóvddi li cuuti stuores, mut? cuud'a ucc, nuut ett” ij toon mield maad ohtan ennu cuovjan muuh kuo sildde. Kalust li avus paikki, mast välis cæce njalmistes olgos ruiskot. Päni sajest læh pajapeln pannaläs ast kossa tähtih, main valla tähtih oazzuh. Ælatussan haaha tot kyóliid ja vahte tavja tai pivda silde oaivatuvaid cuavis luovtain, main pivdeh tom koddeh. Kukoduvvast li tot njælji lov ja vitt loveuv alniid ja tædda 11 tühat læibæskæd. Vuoja li váliskyólist tavja 170 vaarpal. Valla pivdujih vuoja tai pyöidi ja tahdi tiet Mange c yüd’e juopa tuhatiuv skipai varustuh ivi mield olgol ænnamin vallai pivddon. Suamastuv leh skipah lagedum vallaid pivded. Toi pivddem li varalaz. Kuo valla oazzujih oaiunus suhheh 8 tai 10 almah kerbbain skipast toon kuovll ja kuo alda puattih te læggisteh stuorra analduh ruévddi toon jælg- gan; ruévdist li orr ja orr kæjist vaarpal, Kuo välis oazzu häävi, vyója tot c ce ponnan, kost taad puatta aimu vuoingäd”. Talle soivatuh nube, kualmad j. n. o. k. analduh ryóvdi toon ool ja nævt monatuh toin suad'e, kuo tat vaibba ja matta koddud'. Te kuarygejeh almah toon ool ja cyöppih avsuin pydidi oldses. Pæccihinas vajja välis komettäd’ stuora- musuv kaerbba. Rigges jämem. Puaris rigges almai vaduai jämem sængast. Sængga paaldast kejum. Tuahtar cuozui seuga nube pæln ja kæccali pyóce vaimu suona. Mutto æjje ood'i muod'uh punjalum aarhus kuovllui ja jurdaci stuorra æluides. "Oh, jis taid vajacim mieldam valdded’!” hyöhidi sun. Ta- pahtus nuut; mutto toh leh lemen tunjen lussis kyórmen," vastedi tuo- d'alaz jiena; ja tääl oini suu engel tuod’alaz kæccamin cuozzud’ su ja aarhu koskast. Ja tot lehasti aarhu ja váldi tobben stuorra rut purs. ”Taid rud'aid ed'ai engel, leh tun nurram ængisvuod’ain ja toimain, mutto taid ljjih vajjam kaytted' puoreb aiggan kuo aarhu vuod'ust siæi- lutted', mast ij täin lem hiætu tunjen ijge ærrasaid. Toontiæt pijam mun 432 A. ANDELIN taid paveas radad ool" Ja engel tovai nuutko æd’ai. Pyöce almai vuoin- gai lussadavt. "Ja tat, æd’ai engel, valdediin nube rut purs, "tat ij ainasgen læh nuut stuores, mutto cuuti lossub li tot tunjen kyódded' tastkuo toon siski leh tun nurram piettusain ja væærivuodain kävpist.” Ja sun pijai toonuv pyóce rade ool. Æjje vuoingasti kuheldavt ja sodai cuuti levutamen: "jo mane tat , vaikk li ucc, li nuut hirmadavt lussad?" jood'hi engel ja valdi vala kualmad purs aarhust; jaa, manga kanjal, ennu piestuh ja vorr li tobben ciehhum; "tun læh lemaz kooras kievhi vuöst.” ”Puoh must lei siist kaibeded’,” vastedi æjje, "jemge siiste valddam stuorrab kuargu kuo koskanan siettäim Ii ”Tun tattuh stuorra vuoitu," vastedi engel, "ja kiævhih ferttii loppeded’ æd’estes nuut ænuu kuo tun meredih. Te tuste ij lem uccagen armagasvuot, mutto valddih tavja puoh mi siist lai ja saattih sij oasetzemen." Ja engel pajedi mæid tam purs ejje rade ool. Toske piesiuh kulgakod'i rigges alma kallust ja soud’d’a algi pæittid su c almides. "Ja tast,” jood’hi engel, kavuam vala ovt uce purs; tot li lussadub kuo toh ærrasah ohtses. Tun lah pættam kiævhis læsk kalgu vææri sæda- likuim; tun valddıh puoh, mi sust lei; sun oaz ui nælge oained’ parnai- Toontiæt li tat purs lussadub kuo toh ærrasah ohtses: valde tamuv radad ool!" Ja zjje sielu toske nuut stuoresn sodai, ett 1j su hæjus rummasas vajjam tom kyódded'; su ællemes paddi potkani cælkkimættum vaivikuim. Tuahtar kæji ubb aigi tarkkavt ejje, ijge vajjam ärveded’ suoja su toskases, kote nuut pikanavt (vakkadavt) ja nuut stuorra hac calemin suuste jiega valdi; tastkuo sun ij oainam ijge kullam engel, ja rut aarhu lokke lei tappum su calmestes. Mutto tääl kuo vorr suonain orosti ja calme kæccam soidai, luvai tuahtar rigges rohe kolmejijje muod'oin su ællem kierdes. Jj sun oainam alme rauhu ijge avdugasai havskivuod'a tæddam koves æjje vastes muoddun; ij, vaimu toske ja oametobdo vaivvi lei jamme muod'uin cielggasavt luhhum. ”Maidne cuuti lussad li tu oametobdod vaivedam: tom muod’ui ij mu jærggam vaje orostatted’.! ? æd’ai tuahtar, tovai ristmærha ja vuolgi mæddal, tastkuo su miellas sodai nuut murrahlazzan ja polizzan, tam jamme rummas aldavuod'ast. Enare-Lappska Spräkprof. 433 Mutto engel paaldast cuozui rohe siellu lussis nuad’ines ja luod- dani toon. vyóln. Ised, ised, ised! ruhadalai tot engel. "Mun jem oaz u,” vastedi engel, "mutt mona läd’isvuod’a stool ovdan ja lyósti toho nuad’- ad. Immæl läd’isvuot li stuorrab kuo oskod’ vajah." Ja siellu kzec c ali pajas pajaned', mutto nuad'e tedi vuolus. Talle pod’i viessun nube engel ystevlain muod'oin. "Mun lam tot kiævhis akku, kææs ohti addih pææle jejjad id'edes mallast, kuo lijim cuuti nælgest. Tun monnih talle skou- lan ja lijjih siev pärni, maht mattih nuut jiezgalan langaned' ? Ans mun tu isedam." Ja engel valdı oasi su nuad'estes, mutto ij siellu tallegen vajjam (pajaned’) likkad’ paihest. Te pod’i vala nube engel ja aldani sielu, ja æd’ai: "tun isedih mu ohti vælgistam ja vaikk vest valddih puoh stuorra ræntain, te mun kuiteg isad pæht pææsim puöreb kavdnun ja pyóhtim zellatted’ kalgun ja parnaidan. Ades tahen munjen oasi nuad'estad, munuv taattum tääl ise- ded tu." Ja tat engel valdi stuorra oasi tæddust, mutto siellr hyóhedi ijge passam valagen paiheln ovdast. Te ucanjaz äige majeld pod'i lojes tuod’alaz eled sielu luus. "Mun lem tu æædnad,” æd’ai tot liggusub jienain, "ja valdam pale pacam nuad'estad; tastkuo tun lijjih munjen ælediinan kuuliaz párni ja pyöhtih munjen ædnu ilo, vaikk kuo tasto puaresubbun sodih tyójidadkuim lah keppedam mu audugasvuottan.” Ja sun valdi pale nuad’est, ja tääl vajı rohe siellu pajaned’ ja rientui ærvasi særvist läd’isvuod’a cokkaneme ovdan, kost luostadiittii idduides ool ja adnuh armu lid'isvuod'a hærast. Oht kerubimin, kieh cuozzuh nuuvahädnavuod’a stool pirr) valdi nua- did ja leggisti taid ponetæmes mæran, ja æd’ai: ”Immel lad'isvuot li mæretæm; puad'e mun læhastam tunjen alme uvsaid; mutto muste ovdis ellemestad jem vaje tuuste lääpitied’, ja tot kæpped audugasvuod’ad.” Ja engel aavusti stuorr' uvsaid lad'isvuod'a stoolo tyóhen, ja alme hav- skevuot viidedi cuovadvuod'as mæidtai toon lossedattum sielu pirr.” Toon ovdast juttii toh nubeh audugas jiægah, kiæh nuad'i kyöddii, ja ubb sij orromes kirkastuvui. Mutto kaatuvazzan ja hyóhetan lavki rigges alma sielu audogasai vistiid. 55 434 A. ANDELIN Vilhehn Linter historia. Reivi Mannteuffel calem muhotallam. Pajupóhna siidast valddemaad'i paaldast lei keskivartalu, kost aiu hjj ulmuh æduu, tasıkuo siida lei stuores ja matk-almain lei mæidtai vuöhe orosted’ toos, jis ij kiuv juhomus oaiviiu ja naharest vahagest pualtam lappud, ja tallev lei suoje hæpusest, moin tavalavt li æneb jierme, kuo suu isedest tom muod’u tilest. Samma siidast eliin kuoht talupoig, Andras Loje ja Mikko Hurskes. Suai lei pase æhed pældni vazzed’ vuolgam ja kulain alda puad’ediines keskivar pærrutuvest lavllumen, helidmen ja sladdarmen. Enuv muai vuölgi sisa? kojede Andras. — "lj ainasgen halutici, vastedi Mikko; majemu kærdi kuo tobben ællim lai samma muod'uz slama ja mæænu. lj aigagen, juo riemii tuarrud' ja kiskod’ kææcis vuoptaid, ettæ lopust lei ubb cubmu vuoptaid lättest. Mi lustoid tot nabdem allem oaidned' li? Cuuti ovdal vuolgacim Jaakkolan, kost ain pase pæivin lohho ja veisi- tuvo. Mutto jis kuiteg miellad taha Heelölest ælled te mane jem äidu toho vuolgaci mieldad ?” Noh vuolgou, celhi Andras; li juo njælljad manupaje nuhumen tast kuo majemust toon talu uvsa laehastim. ” Almah lavkiin siis ja istain pænkkan. Toast ihastui ædnuv sist ælliin toivodün sudnustuv soddamen kuoibmen oazzud'. Mutto suai cokkain jienatta sajestes. Majemust cuazedi pæælhævanam ja pææljuhu- muz Pölylä ised sudnu ovdan ja celhi:” No! æppeuv tuai sida riggah raski maidten njalmasad lagided' ? Li talust kale rommuv, Jis puölle viid- ne ij tuhhici." 'Toos vastedi Andras: "riggesvuottan, jis munnust tat lip- ci, en lach nurram rommain, enge viiniin. Mi munnust li, tot li tyó- jin ja vaiviin oaz Zum, ja jis tot lipci vest hævalätte, te ovdilub taattocim ruttan Cacan lesked' (leggisted,) kuo toin jierman monoted”. Tom jur- dam mättivan Mikkov pæælest celkked'." Alda nuhai (nohodi) sida c'æppe juhumuzvuod'astes. Kuo kulai viinest mainas Ad, virkusmi sun, pajani cuazzud': "hoi keskivar ised! Vorg kuoht cerhii täähi, oht kuabba nieras pæælen !” Oaz udiines ja ju- M" lestiines algi sun stulläd’ ja kiljadi: kah 1441 mun lem almai juélgiinan Enare-Lappska Spräkprof. 435 ken raddan ihænes.” Oanehas aigi juurodiines kolgai sun ovdis paikkasis vuölgged’, lai uccanest jurrud' Andras juölgiid, paasi kuileg cuazz ud’, cualgadi Andras ud'd' puusaid ja korodi su. — "Maid tun sahe mu puusaid Cualgah ?" mane tun raatu jeh vurkki juölgiidad peeüka vuöln? ”Riito lxi åidu juo cokkanman. Taste tollam pod’i ruavdde kalggu juhumus almas uccád', mutto tat vaje oaivestes addeli kalggun tom muod’u nurdasteme, ette, nube kiitti oases kuo pakkuhau pææsai. — Tun raatu puad'ah mu paikkasan taattud’! Jemge mun lem almai, ja ijuv almai lgh kalgus hærra nuutkuo Apra- ham læi-læi-læi, no Jevos ken harra Ieiuv, mutto tom mun cælham, jis jeh vorg korjid’ tävtiidad ja pissu tortid tyühen, te mun tunjen caitam." Kalggu riebu vuölgi cieron maasat. Siljust kullejui sun suok- kamen: ”Vui Hærra almalaz äcce tovve vala ohti loop ubba viinest! oh montiæt riebmim najjeman! Tot li til Immæl raugastus munjen, kuo valddim juhhe kææinisnam, jemge kullam jierman kielto.” Andras ja Mikko vulgiv olgos vorg, oineen kalgu nurhe työhen cuozzumen ja cierromen, monav su lusas ja viggav su lohd’uted’. Kalg- gu ruhodalai sudnu tupan maasat monnäd’, tobben almas ajatalläd’ tommet æneticim siiddan oazzucim paarnam ja pææsacim pakkuhan. "/Eppe os- ko, celhi sun, mon kauhad ja hirmos sun viini oaivest li. Majemustuv oazui päärnes kuobmerisas ja lai saattam jiæga valdded’, jis jem lukkon lipei oazzud' mæddal rundajud’ ja xnneted pakkuhan pxessäd. Mutto tom äigi rajin li päärnest Iemaz korr kæssem vale, ja juóhe tovve æjjes oainediin tuargest tot ja riebma pargud'. Kuo tat li rievtui taarpasis oad’- d’ed’ oaz zum, te sun kale ij kææsi, mutto toon sajest li tot nuut hæju ja oarvotæm kuo laige vips, ettze ij taattu kied’ast coapsud”. Lavkeje tääl puörre almah maasat ja ajatalle alman tuvest, jeltæ toid pojid pææsam paikkasan ja ænnetam paarninan tuares pall monnäd’”.” — Almah pudnja- latain maasat. Tallan vuoji vaunnu siljon. Hærra lavki olgos vaunust ja vulgi kuóse kammarin. Ruavdde lavludi, tansai ja korodi. Hærra pod'i kamma- rest tupan ja varulalaı su ja celhi:, jurdahuv keskivar tuse tu tiet toh- hum. Jis puoh tu nali pauhaci, te tot juo vuoitaci kumpe curru olvo- mest. Ade tuod'ai æresuv ulmuid rauhu!,, — ,, lj ollagen, puattus jis 436 A. ANDELIN puoh mailm’ herah; tat algge ij pola ij hæraid ijge perkaluvaidgen; li taid juo ovdil oaidnam.” Hærra cuorvui vuóje ja palvalijes ja celhi: „valdded’ tuon kiett væærdiu ja vuolgated’ siljon." Tat li tast tohhum kuo cælkkumuv. Ravd- de cirkoi, korodi ja raavui oanehas siljust, mutto kuo ij kihhen suuste tade æneb huolam, te vuólgi sun majemustgen päihis vuöst kuasaded’ (hoiberded’). Kuo palvalijje lai Hærra nævuid kammarin kuóddam pod’i sun maasat pærrutupan, Tobben lijii ædou ulmuh noorust, ja sun algi kojetalläd’ ednubii toon særvekode asein, jis vala ællih ja mahte vajjeh. Puohah omotalleh tom, ettæ sun nuut puórest tubdai sij særvekodes, ja ki joavhust kocceli:, mast tun toi puohai nomaid tied'ah ? ,, Palvalijje vástedi: ”&pped’uv muste Hovila tola sunde, Linter ? Toon alggehan mun lem.” — Vai Linter rohe algge ! No oomos! Hovila tola sunde algge, ja ijuv nommad læh Vilhelm ? Li nuutuv, västedi pal- valijje, ja muuste li tääben ædnu hæimulih, keid vala jem tubde æneb kuo sijuv mu. Hærran aiggu okkopajan Hovilan pacced’, tastkuo toon taalaz ised kullo su parasiid tubdosiides laed’e. Næv, ija vuösta sun ij kuiteg taattum vuigist toho vuölged’, mutto itten id’edest, kuo vuölgen ja leen toho puattam, adnum love pææssäd’ hæimuidan tiervatted'. ,, Uks rottejui aavus äidu kiuked: "isan, isan! Ravdest li tulla vald- destes!” Puohah kääci olgos ja rientii tohon. Kuhhauv tull” työjes taha; viesu lei juo puoh tulast puóllemen, ijge idnig caskateme toaivugen. Koïjadui luovus njingalasast, ki lei ravde tuvest assam, mahte tull lei luovus pææssam — Ravdde lei puattam juhumuz paikkan, korodam ja cuorvvum kalgus: "anos oazum tu kiettasan, kale mattadam tu nube tov- ve siidast uccäd’.” Oazzum tull” perretuhan, vuolggam kammarin ja tob- ben æppedhadnauv perretuh seine luaman nahedam. ”Pod’i ucenji äigi majeld, pæsskali uvsa kidd ja ruangui munjen:” kost tun puari raato lach kalgun vuorkkim ? "Mun ruhotallim su vuorded ja loppedim vuölged’ Liisa uccid. Oazzum pihtas pajelsen ja vuölgim olgos, jem oaidnam tula kosten, ijge puattam miellasan, ette sun lei saattam puölle perretuv kammarin kuód'd'ed. Vui ijge lezze jezuv oad’d’ed’ paaccam ja nuut tulast sormes oazzum." Enare-Lappska Spräkprof. 437 Toid pojid lei kalgu päärne soolust paikkan joavddam. "Vui totuv tat tääl Mart majemuz loppu lei! Vuoc cen rähti viesu kuarosn (paljisn), tualvui ja juvai maidte luovus oazui. Vaivas lijjim tatuv ovdil, tääl lem aibas paljis. Ja puoh li tat toon. korodum viine tyóje. Vui jis tuod'ai Immæl lääpetici viine majemuv pitta mailmest! Æres kuo sutuid ja va- hagiid tot ij kuassen tovv” Ki tääl mu ja päärni riebui piebma ? ,, Toos taabani luovus njingalas celkked': "mi æletejje tot juhhe almai set talle lei! Sun ij tohham æres kuo juvai sehe jejjas ette tu tyôje palhad. Lezzuv Ibmel tallan suavvam (sallim) sunjen taala loo- pos eres juheid esimærkkan ja tunjen puörren, kuo tun taal jeh idnig tar- pas tom juöhe tavve soro ja palo kuodded’, mi ovdil lai." Lai Hærrav keskivärest puattam paikkan ja addeli kalggun love rubled. Andras Loje mæidtai surkotalai su ja æd’ai: ”kuo tunjen tääl ij loh, kuus päärninad monocih, te vuölge muin kuoibmen mijjen; kale Ib- mal vala tuuv ised', su armus li nuvvuhädna.” Kuo tull lei tybjes loppetam, vulgi Herra kerkivaran maasat. Sid almug cokkani taas ud’d’asist tohon; ædnag arvali jejjas balvalijjin ohtun puaris suvulaz lad'e, nubeh taattuh muutoiuv suin tobdostud'. Potti perrutupan ja tobbe algate Mikko Hurskes saavu ja celhi: kale mij paapp tavjav vaarud ja ruhotalla mij viine juhhem aibas hilgod’, ijge tom piru cäce pokc amaidgen väldded’, mi kaad’od sehe sielu ett» rummas; mutto mi tast li ise? suokkeh ja cierruh saarne äigin, ette jurdaci maidten puoratusaid sodäd’, mutto tot puoratus ij piste ij tassacen kuo siiddan kuastih. Vui jis lipci puoh juheh odna saapuvel læmaz ja oaidnam, maid taasuv viidne tovai; jis kihhen joavhust kuiteg lipci mielas malt- tam ja tastovdas riebmam viine væltted”.” Harra lei vuolgatam palvalijes ravde læsk rievu keskivaran koc- cud. Palvalije pod'i maasat ja celhi laesk læd’e perrutuvest. Toho monai hærrauv ja algi sarnotalläd’ suu. Herra. Celhe, kalgu riebu, juouv kuhhagen lijjih læmaz toon almaikuim najjem tilest? Kalgu. 1j vala pajel kulm ive, mutto toon äigist lem ædnu mur- ras ja toske oaidnum; æh læh calmeh tavja koskesen pææsam. 438 A. ANDELIN Hærra. No jehuv tall su ovdil najjemad tubdam? Tiettihan sitta tom, ettæ juhhe almast ij læh kalggun mihhen vuorddetæppen kuo toske, rista ja oaselaamesvuod’a. Kalgu. Oidnim mun su ohti nuorr almain oaivest. Hoaheh su ij jejjas rud’ain viine oastam, mutto mutoi kuo nubeh keigejeh, sodai ucanja liikeb keccaled’, Soddim ohtan vihkum, te pivdi purrum cærhi pur- ruskuod'ediines. Hæja viinest lai tommet pajalaha paacam, ja mun puöh- tim sunjen. Mutto kuhhav tot pisti, tastkuo sun taattui juóhe tovve valdded’ cærhi purrumus vuola. Kuo haja vidne lei loopust, paahui sun mu siidast ud'd'asist viezzäd. Mun viezzim, mutto kuo totuv nuvai, ruakacim cælkked? sunjen: "Kula Marti! mij vääri ij kuóde, juóhe tovve julastuv valdded’; jehuv maataci muutoi purruskuötted’?” Sun celhi tottum purrum carhiid väldded’, ja purrumus toin naalin njadded’ puörreben. — " Mun jem valde purrum julastuv, ja purramus njadda kale nuuttauv puörren.” "Maid tuuste! tun leh njingalas pale." ”Ijkos tall njingalas pæln lehgen njalm ja Cuud’a, kuo almast?” ”Laevos, jis ij, mutto purrum julastuv taha mu, celhi Marti, ihænes kuo riskasubbon ja ilolubbon." "Tun leh tiervas ja riskas muutoiuv, ja ilolaz taidah maidtai læd’e, kuo Immæl sivned tyójad ja addel munnuid juóhe pæivali leibi raavotussanæm. Oainah tun læm- han munuv riskas ja tiervas, vaikk jem vala.kuassen lach viine pitta njalmasan valddam.” Made kuhheb ohtast eliim, tade korrasubbon sodai viine hiimo suuste, Sun väldi julastuv työjen vuôlgidiines, tyóje mænastus tiet ja tyôjest puad’ediines. Kuo piegga, valdi piegg’ vuösta, kuo orvi, arve vuost. Kosktui (toisnes, motomin) celhi cuavjes njavgumen, ja tot ij joskam julastutta; nube tovv’ vaivedi su risttävtiin ja totgen ij; puoranam nuutta. Tavja vaidi oaives pyoccen, montiæt maidtai kolgai viine oaz- zud, ja loopust algi suuste vaimu vuola puölded’, kote vahe maidtai kol- gai viinin lozzaned. Mutto oht nall kuo sälte cäcce caskad kosko, pod’i viinest sunjen voviides ise, tah taste vala iltii pa abbun. Ohti caiti suarmiines vaimu vuola ja celhi: tuost tot paa jiægga puolde ali adna assim sajes, ijge ade rauhu ijast ijge pæivest. Tot pija vora ubb rubmastan ihänes kuo tualdded’ ja luaddud', vuolgam, læhesta- Enare-Lappska Spräkprof. 439 tam suona kied'astan. ”Punjalad’ai suona caske ludn ja celhi: "addelicii Ibmæl ettæ soddacim vest tiervasen!” ”Rähis Marticam, cælkkim mun i005, Osho mu, tu vaivvi ij puad'e muine, kuo toon korodum viinest. Oainah tun tom tastuv, ette viidne li helvetist kuattusan, kuo tot cokkan puölled’, vaikk’ rievtes Ibmæl sivnedum cäcce ja cres njuoskasvuot ain tula daskad. Juöhe cærhest, kuo olmoz cuuddasis læska, matteh paa jiæggah puöresn ihastud’, tastkuo sii tietteh ulmuid tom pæht ain æneb ja æneb sij valddasis puatted’. Hilgu, Marti kolacam, viine aibas te toin naalin kale raddad puorran!” Marti kuulteli muu ja celhi: "te arvali suona cualastejjev, ettæ viidne lipci sujan rade puóldemen. No kæccalon led'e nuutta; ijhau tat viidne muu uccád! vuolgga, jis Jem mun suu.” Oho kææcin kojedi muuste, jemuv vajaci sunjen cerhe addeled’. Mun cælkkim viidne ij kavna paihest, jemge kærgan siidast uccád'. Ubb ive pææli lei sun juvahádna, sodai pæivi pæivist tiervasu- ban ja ilosuban. Kooro, riito ja pælkku ij kullum ubb äigin. Puoh tyóje lukkui puôrrepæht, kuo taid ij idnig viine toimain tohhum. I sun tääl idnig tarpasam viine piegg’ vuöst ja raad vuöst. Vui mah ilolih ja lu- holih pæiveh muuste talle lijjii!. Korrasubainuv ja lussadubain työjin lijjim ain ilolaz; vaibamest jem tietlam maidten. Osko muu kudnijettum Hierra, mun ælleman talle jem lipei lonoded’ sievugen rouva ælleman ?,, kuo nuut sardnum kei algi kalgu cierrud’ ja ærrasaid pod'i sorgo suuste. Hærra koceli ucanjah äigi majeld, miges tall lei sujen, ette ij tot oasalaz ællem kuhheb pistam. kalgu vástedi: "manne cuove lijii ristjah Hannulast: toho læem muai koccum. [sed faalai viine Marttenan; Mart- ten kiitti ja celhi 1j idnig juvv’, tastkuo viidne lei sunjen ædnu paa toh- ham. — "No, mane tun tom nuut palah ? Ibm:el valje viidnev li." Mi lbmæl valje viidne li! Kuului motom joavhust caelliked’; viidne ij keh Ibm;l valje, mutto Ibmel valje pilledæme. Ibmælest sivnedum valje pilletuvvo ja haasketuvvo eriis amnasen, ki tualvu rubmas ja sielu kad'otussan." "Vui jis lei almanuv talle nævt jurdasam!” eta kalgu. ”Nubeh pottii ised isen suu hookoted’ ja cælkkü, ette sun tuod'ai ferti julastuv æædne tiervasvuottan valdded. Sun majemust valdiuv. Lxi kuo kolbma 440 A. ÄANDELIN cacce oolon leskejum lipci; juo tiettim mi kolgai cuovvud'. Aalmakuo tot cælkkejuuv: pææste pa'a suine keccan, vorg pajan orddan. Taattui nube julastuv päärui tiervasvuottan valdded’, kualmad valdi juo jez ised tiervasvuottan. Paccem tiervuod’aid sarnudiines valdı vala julastuv kuab- bauv juolggasis, ja juölgiid taidii toh monnad’, tastkuo vazzemes algi juo mielgad tuarestudded'. Paikkan monodiin ruhotällim suu hartahest, ij id- nig nube kerdd' toin naalin vaaldätted’, ettæ lei viine mæddal kiældam, ja miellasis valdded’, maid pa'aid viidne sunjen juo ovdil lei tohham. Sun ruangai vuösta ja paahui muu njalman adned' kidd. Tola nube pæivi celhi oldsis maidne mohe siidast læd’e. Kuo tob- ben maaci, kale tubdim, ette taas lei viine parast læmaz. — Leibe læi nuhumen sun kolgai millon monnád'. Pijui hævus aisaid (kæsajoll) sæk- ka riehhan. Kostui koskmatkan Kural siiddan, monai siis julastuv Veiol Jaakost väldded’, toos paasiuv. Hævus riebu cuazui ubb pæivi purohádna cuaskest. — Pod'i Erol Liisa æhedest käidha uccäd’, ed'ai: ”Kuo tij hævus li ubba pæivi Veiola siljust kiljom; kost Marti li?” Juo tuon arved kojedhädnauv; kosipa eres sajest kuo Veiola Jaakob viidne kamma- rest. — /Epped’ tii tubda, puörre Hierra, Veiola Jaakob; mutto sun li kuo ælle paa jiægga ubba pirrikode pa'adus. Eh pææsa ucca algeh nal- hah rauhhun, ovdil kuo oazzu sij viinan tottuded’, ja talle viettel siiste rud'as, ja ravvi vanhemiides suoladed', mi siiste oldnes ij leh. Sunjen aneed puohrah: jyveh, javuh, vuoje, kinttel vuoje, peruneh, valapa leib pittauv kærjedejje sæhast. ljge tast kale, ett? sun siidastes viettel ulmuid, suuste li kirho ludneuv hævus vistes ja tast äilti, kost paras saar- ne äigiid harjud samma immælmættumvuod’a. Jis puoh tah kanjalah, maid ednu ikalgu ja æædne riebu li suu tiætes kulgatam, lipci ohtan laddun suu pirras cuakkist, te tuod'aiuy suu oaives ij kuovddu oidnuci. Mun vuölggim Lisain Kuralan, pottim Veiolan, hævus siljust kil- jo, ij suini pittaz ovdast, rieha kuaros. Mun siis, oiduim Marti calme sahhen juhumuz pænkast: täbbenuv tot tu. millod liuy ? kuus jyvæ sækka li rievast soddam ? Tied’ahhan tom, etta miiste ij lach leibe pittazgen päihest. Sun ruangai vuösta: "mane jeh mona siiddan ja ano loonas.” — Ki munjen loavne, leib vælgge ovdilistuv, ja tun tovvah viine væl- glid lassen, maid matah." Nuhtelim ( vaarotallim) suu vala motom æresuv Enare-Lappska Spräkprof. 441 sanikuim, mast sun æædui, kargai oolon ja jis lei muu ædnam vai- vasen caimam, jis ij Jaako lipci koskan puattam. Toon digest, kuo sun toin naalin ud’d’asist pod'i viine maahun, læi sun kuo ubbaines fillejum. Vui jis ulmuh kuiteg jurdacii, mahte tot li stuorr suddu, nubban viine keigutallad. Arvaleh: cerhi ij tovv’ maidten, mutto tot li kuo rikk, jis tom ij caskad, te vajja tost stuorr’ tulla pualluv alges oazzud. Nuut li tot viinev kæccalæmin, jis ij tot kuod’u puohrak mæddal, te oazzu viine hiimo juóhe cærhest. ud'd'a kehotus, ja saatta majemust ulmuz rohe kauhodub kad’otussan. Almastan kale oidnim, mi nuuvahädna toske ja oasetemes loop tommuod'uin li, kiæh læh viine paddiid soddam. Päihest suuste ij lach rauhu, kuo miiste ij læh lemaz vääre juóhe pæivi viine oasted. Sun vulgi siiddan, kost tot kavnui, ja kuoddaci toho, maid lua- vus oazui. Pod’i tasto æhedest tai ihho paikkan, korodi, pauhai ja stohodi immælmættumæht, kuo majemusgen ruttasui naharen, nohadi ja skoridi, ettæ vastes lei tom kullad’. Morrandiines lei sun nuut nævrre ja vubi- meteme, ette ij skikkanam kuusen. Kied’aidaduv tuargistain talle nuut, ettæ ij moongen naalin læmaz pastem njalmasis oazz umen. Vala tadeuv kauhodub lai, kuo komeh, moh oaidnemzttum eliid lezzeh lemazgen, riebmeh suu vaiveded” Toi kozast sun cuarvui ja tuargesti, molom tovve vuajatalai taide puuko taihe aksu kied'ast majeld, motomin kaaci jez toi ovdast pakkuhan. Ohtiv pokkitad’ai senga vuoln ciehhan nuut attasavt, ette. ij idnig moinen naalin læmaz mæddal pææs- samen. Harra almalaz äcce kuiteg varjelos juóhe ulmu viine päddiin. Kææn calme li oaiduam tom, maid muu, tot kale ain puatta viine va- jeded’.” Kalgsu tovai tiervuod’uid. Hærra addeli sunjen vala vitt ruble ja celhi almaid, kiæh tuvest lijji: "toon kalgust kulaid tääl saarne, maste tijjen lipei ædnu hietu, jis taattuciid tom puörrenad kævttid. Addelici Ibmæl, ette toh tij koskastad, kieh lach tottum viine juhhäd’, kuod’d’aci tom taavi, ovdil kuo puatta Marti læikk ovdan!’. Herra vuolgi tääl kuósi viessun ja oad'ai. Pæivi manga vuölgi Hovilan, mast palvalejje æhedpæln pudnjalad’ai Pajupöhnzn soholiides tier- vatted'. Keskivarest jlijjii taasuv almah koavust; motomah fallii sunjen 56 442 A. ANDELIN viine nubeh vuollu. Sun kiitti ja västedi ij navdasemes kuabbagen, celhi taid kale ovdil sunjen aneeted', mutto kuo lai ædnu toi pæht kierdded soddam, te lei taid puohrak kuöd’d’am, Tuppan lavki tallan Tönkkä Piettär puoh njajan. Kojeduvui, ”kost tun tääl toon. muod’uzen puadzh ?” jem kostin ares kuovllun, kuo paihestan, mutto muust lei puad'adiinam ædnu partte ja estu. Poottim siiddan, algge nalhah kuo vuoraceh pirran, c uorvumen juóhe kuoyllun: tönkkä, könkkä, viinepönkkä. Lipeim motomgen mielalan kidda valddam ja mattadam nube naal lavllud’, mutto pææssav juölginan rievtui lavhegen ovdas; äidu kieltasan fattiman ovt siste jurrim njaje njattan. Pa’a juegg puvti vala lassen áidu samma aiggan Nival Pentti toos. Muu rogest paja- nediinan vuojı sun tolaz hææppusan sælgest lappad ja tot partteti vala æneb. Tot hævus ij kuassen mona mielastan, mutto tuobben tot tääl li, celhi sun ja caski tastan kied’aines cuavjes ool. — "Mahte tot tobben li? kojedi motom joavhust; jeh tun tom kuileg purram lah." Jem purram, multo juhham! juliumu oaivestan vuobtim hææpus an pelle haddan, mäk- sim puaris viine vielgan, ja tot, mi rud'ast paasi, valdi maiditai matkes njalmau, — Viidne 'caitta tunjen tall stuorr vahag tohhäd’,” — Maidpa tot munjen ij lipci tohham! tah tuangas juölgihuv nævrren rahtam. Väld- dim Ukonvaar torppest motom caxrhiid, lei cuuti c uaskis aimu, vuölg- gim paikkasan, nuhadistim riehhan, pualas pod'i toid pojid, valdi juólgi muust ja nube pæljen kävpe ool. Tom muod’uz työjid tot viidne mun- jen taha, muto jem mungem suu armustall! kula keskivar ised, ijuv kuodetici kuóht carhiid vælgas addeled' ? Ovdil kuo Piettar oaz ui maidten vastatusaid, pudnjalad'ai Vilhelm suu kuovllui ja celhi: ”Mutto kuo viidne tunjen juo nunt æduu vahagiid li tohham, mane jeh lækist toon. puohrak, ovdil kuo taha vala æneb. To- vai tot vahagüd ovdil munjenuv, mutt toon äigist rainja tassaz li juo ædnu ive, kuo luoppim tast aibas, tot ij maidten vajjam læh tohhäd’. Taat- tuvetted'uv tii kullad’, te mielalan mustalam tijjen ubb' ælleman tapadu- said tan raji? — Puohah hætteji (kiæhoti) suu toos, sun algati talle ja mus tali: Nuutkuo juo jieht kulaid, lem mun Hovil tolaz sundde, Linter algge. Kihhen tiiste jis vala mustacigen acæm rohe. Sun lei aigistes Enare-Lappska Spräkprof. 443 rehalaz ja puörest oskotum almai, ja tompa tiæt Hovil tolaz herra mæid- tai oskoi viine ditte c’ovdagiid suu tuohasis. Tobben lijji ædnu viine varpa- ld. Ovdis äigi ljji kale cabosah ja jiæheh, mutto äigi ool riemeh toh aveded’ (kulged’), ettæ sun feriti tade varrin lite aittan tnalvud’. Vuocc en eli ohti kuóhte ohost toid kæceamen, mutto ucanjai soddii varpaleh ava- duvvusubun, ete sun kolgai juóhe pæive taid kaccamen ælled’, ja ju- ongii majemust aive cuuti, elle acæn vuosamuz tyüje id'edest ja ma- jemuz æhedest lei tai kæce am Æaædnan nomma lei Eva; sun lei vishas työje tahhe, matte olmoz, valmas accan isan, mast tarpasui. Suu sabma kuo acanuv oni Hovil hærra ja rouvva stuorra arvust. Ohti algi korr päne tavdd æædnan vaiveded’. Jem tied'e, ki lez suu rävvim viine njalmest adued'. Sun to- vai nuut, ja cualgi algust ucaujah äigi majeld vime njalmestes olgos, mut- to manga lei viidne nube rade kavnam — tot kulgai cuddujen. Toon aigist pädne matu ij kuassen joskam suu käskemest, ijge sun tom viiniin puaredmest. Toon tovai sun vala tallev kuo maatu juo aiga kei páne mad- duineskuim purram. Mun lijjim talle kulm ive paihhin avestan, ja muuv nagi sun tavja viine kæccaled”, kuas mudoi polai tihiid oaivvan ja ma- d'uid euavjasan soddad. Viidue monai oaivvasan, mun lavllum ja njus - kodim ,valddim sukka oivad æædnan askest ja eaittim mahte kaasi sæpplig- kuim ælleled’, most æædnan puavvusti — muai læim juhumuz kuahtuh. Talu roavva lei kullad’ oazZ um, eite æxdnan tavja päne mad’u vuöst valdi viine, ja ette sun viiniin hokatalaı muuv puatte pa’ain, koc c ati sulusas ja celhi; "tun immælnættum olmoz! ij tast kale ettæ pilledah vii- niin jejjad ibardusad ja tiervasvuod’ad, taattuh vala parnad samma muo- d’uzzan. Puöreb lipei tunjen tom tallan kodded’, kuo suuste tom naalin ubba puatte tiervasvuod'a pilleded. Tu halddusad, mun tastovdas jem osku ubba párue; Ibmæl lipci muu tast rangesemen, jis jem aestaci pa'a- dus puattemest, mast vaa malam. Mona tun tall matkasad, kælbotæm, ja kuöd’e pärne tææhe! "last tarvani roavva muu kiettan ja æd’ai:” tastovdas lgh tun mun alggan; mun taattum tuuste huol adned’,” Tævdediinan nuut lovemat ihed mattim cielggasavt luhhád' kirjest ja melgad ubba katkismus pajelduv. Työjen lai passud’ nuorra hærraid ja isatallad? sij tuóines. Siiste lijjum mattam ruotta kielav. Siiste læi pu- 444 A. ANDELIN aris puörretattulaz hærra skulmestaren. Sun celhi motomin talu rouvvan: tain naalin, kuo Vilhelm tast sodda, sun ij mate ærrasan kuo las kutal- lad’: jis taattuvætted’, te riemam suu ohtan nuorra hærraikuim mattated’; sodai suuste tasto mi taattos, ij oppa kuassen leh paxan.” Rouvva kütti suu ja æd’ai munjen: tääl oazuh matted’ ovd'ast jeccan algiidamkuim; tun oainah mii suavociim tunjeu puurid, mutto mij tyüjæm ja toaivatus- san lah kælbotæmeh, jis jeh jez kæja, ettæ tuuste sadda puórre ja kælbo- laz olmoz.” — Mun rähistim tom rouva æneb kuo oame æædnan, jis æædne kale mielatalai muu ja roavva tavja pelheti. Vanheminan jem ma- te ædnu puörre sardnud’, jis jem taattuci kielastalläd, ja kielasvuot ij lipci tomgen tiilest lovalaz. Viidne varppalah juongateh juongatemestes tas- saz, ette hærra ij ainuvestes valddam viidne aitte cuadagiid æjestan, mut- to mæidtai luovati suu virgestes. ”Kuo mun lem cielggasavt oaidnam tom, celhi hærra sunjen, ettæ tun tavja læh juhumuz, te jem mati tuu kuhheb palvalusastan jemge ubba vuolazkod’estan adued. Muste sat, ette tun vuosamuz sirddem aigin lach valmas vuölgged’, lege vaaldatte maid nuut tunjen kuo zrrasaid tavja lem sardnum, ettæ viidne li paer- galuv pessti! ^ Acce ruhotalai hærra ja loppedi jejjas puoraded’, vine ubbon mæddal kuód'd'ed." Kuo tuuste tot vuóime lipci, vastedi hærra, te mun jem ainuvestes addelici tunjen andagasan tola ællemad, mutto anacim tuu stuorab arvust kuo ovdil kuassen lijihgen, talle kuas vala jeh viine juh- ham,” Ubba ive toon mangas eli accan viinetta. ast algati taas hæjain, ristijain, maapadniain ja ares tommuod’uzain tülin toon motomin liigas kaccaled', ijge aigigen kuo viine hiimo lassani suuste tola vuoimasis ja vala pa'abunuv. Sun monoti toon pæht virges, eli tasto ovta torppest æædninan, vuöccen kale siev väärin, mutto majeld kuovllui kiævhivuo- d'ast ja loopust aive kærjetæmiin. Tom lei viidne sunnui tohham. Muuste lein kuo mus tic vetted kuóht nuorab viljah. Suai jä- miin kuahtuh pärne avest joko ærra tappadusast tai toon sujast, ettæ æædne iberdmættumvuod’astes lei sudnuinay liigas tihiid oaivest ja mad'uid cua- lin viinin jämeted’ taattum. Enare-Lappska Spräkprof. 445 Vitt ive luuhhim Hovila nuorr hærraikuim ja mattejim mælgad kuo siuv. Stuorra soron ja kaibatussan jämi miiste talle mattatejjan, moon manga nuorra heerrah tualvujedje kavpugan skoulan ja mun toimituvim snikkar oappan. Oappu paikan jem oazu laited. Kæccalim led’e miela mield juohaid ja tom tiæt odnüuv muu puórren, eh ainuvestes nubeh mattajı- jeh ja kisaleh, vaa ised ja emeduv. Kisaleh tualvuh muuv tavja coak- kim paikkasis, kost juhhii, lavlluh ja reihaü. Tobben tottum munuv vorg viine juhhäd’, ised ja emed ava idnig adnamgen muu tola arvust. Ohti poottim juhumuz oaivest manged æhed paikkan ja ellim sopamættu- mayt palgast lavlumain ja c'uorvutemiin. lja vaht valdi muu kidd, soat- tim ja tuarrum vuósta, mutlo kuiteg tualvui sun muu ijan arestanten. Nube pæivi pod’iin kuöht kavpug palvalejjeh, caimiiu muu sobikuim hir- mudavt sælggan ja tualvuin talle mestaren luus, mustelæn, mi tapatum lei. Mestar celhi munjen, ette sun ij suovvam, ette hihhen suu vie- vastes adna tom muod’u ællem, paahui mun talle nube päihe oltsan uccäd’. Monnim työje viessun nube skoulkandain ja kisaliin tiervuod’aid tohhäd’, puohah puavvustii ja pilkedii muu. ”Äidu tj piru tualvudiji tyôje tot li, celkkim mun æddum, ette mun tääl tom tilest lem: ti mattadiid mun juhhäd’ ja viidne li muu taan tillan saattam; paares vuolgam ja ortastam jeccan vuos muora oaksan, kuo kavnam!? — Kisali jouvhust lei puaris Mækeliin, ki kuassen ij vuolggam nubi- kuim juvulmaid, ja ken nubeh tomtiæt tavjauv koskenis pilketalleh kærit- laz’z’an ja maht kuas. Sun pod’i, addeli munjen kied'a ja celhi: "Jeh tun Vilhelm riebu ortasted' jejjad tarpas’, kuód'e vaa viine mæddal, te tuuste sadda puórre ja kælbolaz olmoz. Kavnalı kale maid tyóje ja püihiid aras sajest, Jis tom kavpug mestareh æh taattu tuu. työjjen valdded’, tastkuo sii tovddeh tuu ja palled puaris tottum tavad adned' ". C'ierrum calmiin vuölggim matkasan ja pæættim ettæ jem avestan idnig viine njalmasan valdded'. Poottim ucanjah matke kavpugest, rahtui ædnam taalu motom rigges porvaran. stalim vuolus oanehas pojid tyóje palddan. Pod’i työje oaivamuz almai, celhi: "maid tun cokkah ja vuor- dah? Puoreb välde avsu kiettasad ja vuölge työjjen nubikuim, mun mav- 446 A. ANDELIN sam rievtes tyOje almain ruble pæivest, tast li juo rutta kale sehe purräd’ ette. juhhäd’. Mun paceimuv toos, ja mibet muuste cres lez læmgen tohhäd’: kuöht ruble rutt lakkarest, toikuim jem kuiteg lipci kuhhas pææsam. Jis kavpugest kisaleh taidii juhhád', te tot ij læmaz mihhen tom ævtu, kuo tast snikkareh ja eres tybje viehah juhhii. Juéhe shed tyóje tiimu kavcad joskadiines nuuralätii kuóvd tiimun aldemuz viine paikkan juh- häd’ pæivi palhes ja motom vala vælggasuv. Muuv pivdui toho, vuölggim tuod'ai ohti kac cad! heccád' tom ilolaz ællem, kuo tobben cælkkejeh led'e. Viidne päihe ised hæærai nub kiedast viini pottal, juuhhum laas nube kied'ast, kuössin motomah korodii, motomah mudoi ræihaii, motomah naharest orruh pængast tai skorideh seine vuöst miæigastdiin, motomah riidolii ja torru läätest. Falleh munjen viine ja vuollu, jem huollam. Vieidin lavki oht risk, muzez njingalas olmoz uvsast siis ja c uar- vui: "tehhenuv fii pa'a juegg muuleh taas læpped” puattam pæivi palhii- dad juuhhäd! Ja tunuv toon riivatum, celhi sun viine päihe iseddan, ki idedest æheden kæïgudah tom piru kuze hima ulmuid. Jehuv jurdas ares naalin pææssamad helvetan?" Monai tasto, carvi curmiides motom työje almai njune vuoldne ja celhi: "paikkasad tast tunuv raattu! Kalggu ja parneh cierruh nælgines piættæmen ja tun juvah tæbben majemuz koppeek njalmasad! Lipcih muu almajen, kale mun tuu mattaticim vuoc - cen viine oaivest kalgud vave vuolazan eaimed’ ja talle loppan sehe suu ettæ parniid nelgsan kodded’.” 'lallan monai, väldi jes almas kied'ast, vuolgi toin olgos ja celhi monadiines: pace tiervvan tääl juuhhum raattih, mun monam almainan paikkan, ja ælled pahadu, jis äidu vorg :epped' oaine suu tæbben særvistad” Omosli, ettæ ij ohtagen joavhust riebmam kalgu ja tommuod’ui kalgu välde vastusted', vaa ædnaguv celhi: "Kalgust li vuoiggadvuot," hææppanussii ja vuölggii paikkasis. Pæivi manga, kuo ærrasah juo ljjii læmaz aigai tyôjest, pod'i id'edes purram pæivest majemust Josuv Kohmeliinuv. Kojetui kost sun nuut kuhas lei viippam. — Vastedi tola kale koccam læmaz, mutto c uavjes carvi, te ettæ sun lai ferttim viine paikkan pudnjalatted’ id'edes caerhi valdded’, kost ovdiluv tom muod’u tilest lei ise oazzum, Tobben li ares tobdosiides kavnam, kai særvest lai puattam liigapassa viippäd. Enare- Lappska Spräkprof. 447 ”Mutto tääl, celhi sun, vastedamuv mun kuohtas almaid, ja kualmanuv tommuoduzazan, kuo mun id'edest lijjim”. Väldi avsu kieltasis ja vuölgi vazzem luóvde miella pajas ræsthaz kæje ool. Viidne oaivest ij mus tam aiuuvestes kuévdin luóvdiin c uozzud', jurdi vala ædnamest læ- maz, lavki lavhi maasat cuovllui, koaci ædnaman, loavkai oaives c uuti ja toji kied'as rasta, vaidi cuuti toshes ja nube pæivi loi juo jamam. Tommuod’ui ulmui joavhust ij toohham miellan kuhha wlled’. Peivi manga ozzum tyÖje palhan ja vuolggim kavpugan, Tobben assem s ajes- tan hæævi aaviis kiettasan, kost luuhhim palvalije taattumen, ki mataci ruota ja suoma kiela. Vuölggim falled’ jeccan ja soddimuv vuösta- valddum. Mottom aigi manga vuölgi hærran Ruotan, kuus poottim suu cuavvud. Suust læi ædnu ase kavpugest toimatæppe, ja ajanı toi tiæt tavja kuhhas aigi olgon, Celhi munjen ohti: ”Kale tunuv, Vilhelm, oazuh mæddal orrum aigin, jis taaltuh kavpugest ælled”, ettæ aigad ij soddaci cuuti ahevan; kæja vaa, ettæ tun æhedest lach päihest ja kavnu- mest mun paikkan puad'ediinam."? Toon love oazudiin algatim tavja olgon liihaded’ ja oazz um tobben ædnu tobdosiid. Sijkuim ellim kavpug viine päihest, juuhhim motomin laasa puns ja mattatallim spalläd. Puns ja kirho viine kale jurddim oazzumau keccaluheid’ jis lijjim puölle viine kielddam. Mutto paares lipei, ette tot, ki puölle viine kuod’d’a, kuod'aci ærrasiid viehavas juhu- musaid. Taide pillesuhädna olmoz luonddu ij vaad'e, ch toh mæidtai leh tiervaslih, Puns sebmig ij leh æres kuo robmast ja arrakest cacin ja sukkarain rahtum juhumas, maste olmoz matta oaivadud’ sabma kuo puölle viinestuv, tastkuo robma ja arrak mæidtai leva puölle viine suholi. Robma calkhu vuossud' sukkar rääsi paasotusain, talle kuo tain vubccen puoh sukkar ja sivapp li erines olgoskæssum, ja arrak lem kullum risval- jest, kuo mii puólle vine Jyviin rahtip. Kuo juo cælkkejui mattatällim aïgi aanatussan spælaid huskod. Vuöc c en kuo lijjim vale aibas mattemættum spelläd’, spællejui nuutta, mutto manga rud'a aldue. Kitiejim muu rievtui puórre oappalazzan, ja mi læz lemazgen, mælgad juöhe kærdd lijjim vuoitust. Mottom æhed pell falludeh munjen puns oht ja nubeuv tobdosiinan, talle is tii taas spæl- 448 A. ANDELIN led’. Celkkii: "kuo tuuste Linter li tom muod’uz lukko kort spallamiin, te tuuste vorg soddaci rigges almai, jis oskaldaci stuorab summa aldne spellád'." Toin naalin viettalii muu, ja kuo juhumuz ij lxh miella oai- vest, saad'iiuv oskeldátted'. I) kierddam kuhha ovdil kuo lijjim kulm love taaliid monatam ja tade æneb muuste ij lemazgan. Jis lijjim toos tuat- tud’, mutto taattum ruttan maasat vuöitted ja hæævatim vala ænebuv. Majemust välddeh tiimunuv ja kuiteg paccim kuöht love taaliid vælgas, maid mun fertejim loppeded' nube pæivi maksed. Æddum vuölggim maasat ja suimedim sij cud'en ja pætten, maste pajalassan oazzum sælg- gasan ja pæljasan. Nuut pææssim loopust matkasan ja poottim paikkasan äidu ovtan hærrainanuv. Sun æd’ai munjen: "taan peeivi leeh tun Vilhelm, liigas kuhha kavpugest viippam; kæja ette jeh tun tastovdas tom tovv' — tommuod'uh palvalijje ij munjen tuhhi.” Kale taidi vuommased’ muu juhumuz led'e. Kuo lijim stæveliid juölgestes kæssam, celhi sun mun- jen vajest: "rahte tääl jejjad oad’d’ed’!” Id'edes manga mustim puohrak, mi lei tappatum. Mus tim mæid- tai, ette. ovdeb æhed viine oaivest lijjjim aiggum moingen naalin suoladed’ hærrastan rud'aid spælle velgg’ maksun. Taan aiggumusan cielgus oai- vin morrandinan rievtui kauhustumiin kauhustum; mutto nuut ainuv tualvvu oht suddu nubban. Juhest ja spællarest (puatta) sadda alkest suolauv. Kuo celkkim jez suoladam jurdauv tääl viinest cielggatainan hirmastutti muu. Tom kauhistus toskest rientim hærran luus, tubdästim puoh maid lijim tohham ja jurdasam, mæid ubba tola ælleman, ja mahte juo ohti ovdil lijjim viine tiet soddam mattu paihestan erotum, maht toon rain jem kale lem puölle viine njalmasan valddam, mutto tääl oht puoh soddam puns tiæt pættum. Tääl lei pááttusan tastovdas valued! pun- siiduv ja res viehavas juhumusaid, kuo ovdil puólle vine, Ruhotäl- lim suust talle loonos kuóht love taaliid pææssäd” toi cud'i joavhust cielg- gasan ja loppedim suu puoh oskolazvuod'ain ja kiittolazvuod'ain. palvaled’, tassaz kuo majemuz zvri soddaci maksum. — Hierra addeli munjen taid kuöht love taaliid ja celhi: "mustah tun tääl, maht viinest ja æres vie- havas juhumusin paa tyójeh ja aiggumusah helpust oazzuh algus. Tuost li kirje; vuólge toin postan !" Enare-Lappska Spräkprof. 449 Lavkijim palgga kirjekuim postviessun, ruatai pallam hævus paar vaunnu majeld vuostasan. Vaunnu tärvani kaivu algg’ nurkkan, vubjje ovdast ja palvalijje majeld kacceh palggan. Mun kääcim hæpusi ovdan, keccalim taid oaivest ja celkkim hærran, ki rouvas paldast istui vaun- nust:" keccad’ tääl mahte pææsacaid vuolas, kale mun haepusud tual- listalam! ?Heærra vuölgi vaunnust ædnaman ja isedi talle rouvasuv, ki vielggad muod'uines, kuo liina, jamalgi suu kiettasis. Vieha pod'i æneb paikkan. Vuöjje lei juölges toajjam ja raige oaivasis oaz zum, palvali- jest li kietta sajestes pac cam. Sii ferttii raijud? aldemuz taallun, luimain vastes toske kuabbasuv. "Tun juhhesraatti! celhi palvalijje vuojjan; tuu sujad tat puoh li. Jemuv mun tuu kielddam ja varotam viine juhha- mest. Jejjad pohcas kierdah aastasimastad, mutto ærrasahuv kolggeh tääl suajatemet tuu tiælad kierdded’.” Kuo puoh lei paihestes pijjum, väldi hærra lombugas, addeli munjen love taaliid, kiitti pajalassan ja celhi: "greb tuutta taidacim tääl jieggatta vadnád', valde tuost ucanjaha kiitto- lazvuottan caitussan !” Poottim postast maasat, mustälim hærrasan, mi oasetæmesvuot palg- ga aln li tapatum, ja mahte tot oomos hærra lei munjen love taaliid ad- delam, maid tääl taattum pæil vælgan maksun hærran addeled. Sun ij valddam taid, mutto celhi: "ane jez rud'ad, maid kudnelavt leh aastas am, ja mæid taid kuöht love taallid, maid mun tunjen addelim. Viine juha- hädna almain, kuo tun tääl leh, mun mielastan mavsam tommet æneb.” Æhedespæll vuölggim viidne paikkan spællam vælgiidam maksed’. Tola tobdosidam lijjii juo kuavvust tobben. Illa siis’ pææsatiinan c 'uor- vujedje munjen: "puovtahuv tääl rud'a vælggad maksun?” Välddim taid kuóht taaliüd, leggistim pævddan ja celkkim: "tuost lh; väldded’ mi kææs puatta!” Oht njalmain riebmii muu rehelaz almain kiitted ja taattu sooved jievta riidust juhhäd’”. "Maid jieht läppih celhi mottom siiste, kale taas vorg vuoitah maasat; isto tall liiho kæcc'aled.” — Jiev- tast tuarust, vastedim mun, heh muust vala siev tuod'astusah sælgestan, mon muod'ui ystevih tii lepped’; jem tall taattu puns juhhäd’ jemge spæl- laid tam mangest tijkuim huskod. Tiimun kuiteg lonom maasat; tuost 4æh vitt taalah, mon haddest tom jieht rievadiid.” 57 450 À, ANDELIN Illa oz zum tiimun idnig maasat, vuölggim olgos ja kiittim Ibmel, kote lei muu vala äigi äigin tom muod'uin ysteviin cielggim ja læhästam calmiidam oained’, mon alda lijim soddamen suolan ja manen ihänes juhham pæht. Ruhotallim maidtai ise suuste vajemnan pudnjalud’hädna (suopashädna) adned’ viehavas juhumus ai mæddalkielddem pæættusan, mon rukosan almalaz accan kulaiuv. Taalust, kost asaim eli puaris kuarru palkki viesuin. Työje vie- sust kulatim tavjebuv aigan hærran olgon kavpugest lemest. Ohti vai- delim kuarrujen ahevan: kuo jem idnig taattum kavpugest vazasted’, ja taalust ij kavnum hevla pink, eh snikkar kalvuh, ettæ lijjim s nikkarus - semain aigan kulated'. Suuttar addeli munjen siev ravvag, celhi: "jis taattuc ih kuarrum työjen matted’, te toos kale tääl lipci sievu tilevuot. Mun ja ærrasahuv ravviciim tuu ja toin matacih ain kuhhes asto aigii- dad tastmanga oaneded’, tastkuo toos ij taarpas hævla penkkaid æhge æres stuorra työje kalvuid ævrigen jem taat tu tyÓjestad aastacid’, mutto maid tovvah, tast oaz uh palhe jejjad puórrenad. Mun küttim suu. puórretaattuvuod'astes ja vuóstavalddim ravvages mielastan. Talle ij iduig lem pæivven kukke, ja tontta lei munjen tast seres hietu — mattajım kuarrun, Kuóvd oho kæccen toohhim juo mot- tom naal sievu työje ja viid'a kuud'a lijjim juo kisal værtasaz. Tast lei puaris, puörrelunddulaz kisal, mast kuiteg lei tat nævr- ris taappe, ettæ pase pæivi ja tavja vuosargauv juvai njalmasis, maid æres pæivin tyÓjines aasiaci. Tomtiet oazuiuv puoh tyójin ja vaiviines illa pihtas pajalsis. Ohti kuladiines, maid viidne lei munjenuv ovdil toohham, ja mahte tääl lijjim pæættam joskád? nuut viine, kuo puoh æresuv vie- havas juhumusaid, celhi sun äidu huapust: "mane jem mun saate sam- ma naal tohhäd’? ljhan muuv Lez pædnagen sivnedum ahan viine ma- jeld kaacid'ja ainuvestes viine vuöbdii puórren ællem aigan tyóje tohhäd. Nævrrebuv palvalije oaz zu pihtas pajalsis mutto sii æh ade munjen tom- gen. Tuost li, Linter, kiettan; nuut kuhha kuo tast læh vitt suormah muu njalmasan ij kolga mihhen pisku slai puatted. ”Caskim kie- d'aid ja toon aigest eli pase pæiviid ja vuosargaid ain aive cielgus ja nuut jurdam suu vala ællemen, tastkuo sun ij tuse joskam juhhamvuod’a, mutto lei toos rievtui vajjaa, kææs suuste kale lei suojeuv, nuut kuhha Enare-Lappska Spräkprof. 451 tom suata palvalediines. Toin naalın ellim ænebuid manupojid tom kavpu- gest havskest. Mutto kæstebe tot miiste li ilo. nuvvuhädna ? kolgga læd’e valmas sorouv pæivi vuöstavaldded’, Lussis tavd lei kavpugest lihade- men ja pijai muuy sænggan. Kuo majemust cielggim tajumestan, jemge kuassen oainam hærran, kojetim tuahtarist, ki ain ohti pæivest eli muu kæccamen, kuus hærran li soddam. ”Sunjen pod'i kirje, vastedi sun, ja tomtiæt kolgai sun áidu huapust paikk’ ædnamses vuölgged’. Mutto kuo ij oazzum tuu mieldes valdded', te pivdi muu tuuste tæbbe huola adued’, tassaz kuo puaranicih, ja kuód'i mæiïdtai rud'aid tunjen vuos tarpas anad. Aiggomussan lai vorg vuölgged’ hærran majeld ja ovdis palvalus- san pææssäd’, mutto tuahtar celhi muu ij vala muade okkon oazu vuölg- ged’, ja ette hærran muu puaccen soddadiin lei ferttim nube palvalijje valdded’- "Vui maste mun talle palvalus paihe oaz zum!” celkkim mun. Palvalus paihiid reheli almast ij kuassen nuuva, vastedi tuahtar, ædnu stuorab vajjuvuot mailmest li tohejejje palvalijin.” — Juoah tun viine ? " kojedi sun talle muuste. — "Lem kale juhham, mutto tääl jem juvva idnig.” Jehuv koho kæccalgen? "Jem kæccalici vaikke tii herra tuah- tar, jez paahucih." — Æle pola muu tuu toos pahhud’! Mun kale tie- dam, viine eres kuo mirkku læd’e, ja ette puoh æresuv viehavas ju- humusah, kiæh oaivvan pajaneh tommit kuluteh ja kæppedeh ulmu vubime ja tiervasvuod'a mon ædnu tom ohti, kuo tah navdasuvveh, læh lasane- menes. Toon tom tovve addelum vubime ja virkkuvuod'a valddeh tah ihäneskuo vælgas puattemen aigest. Tomtiæt tubdeh juheh jejjas hejun, kuo leh viiest cielggum, kuo ruma kolgga tom ovdil kulutum viine vælge tiervasvuod'ain maksed'. Siitahheh ain ud'd'a ja ud’d’a vælge, ette. æh iduig kuassen pææsa tiervasin. last pacca oase parniiduv maksud’, ja tomtiæt leh juhii parnehuy hæju ja puacce; harvih taine rievtui tiervas ja vievusas ulmuid soddeh. Ubba kææzekodde li taan aigi hæjub, kuo ovdil puaris aigi. Tomtiætbe arvalehuv ulmuh puaris ked'gge kirhuid jætnasi työjen, vaikke tah jætnasah eh læmaz ærrasah, kuo viinest pilledhädna ovdavanhemiidæm. Puaris toon aigaa tavgiid tala almah zh idnig vaje keldded'. Toin naalin li viidne juo pilledam suvum ja ain pilled pa’a- buid jis toos æstegiid æh toimatuv.” 452 A. ANDELIN Kuo tiervasmim, väldi samma tuahtar muu palvalijjenes. "Muste tääl sanad, varoti sun muu, ette jeh keccal viine, ijge æres viehavas ju- humus aid, tomtiet mavsamuv tunjen love taaliid æneb palhe, kuo tola palvalijjasan, ken mun äidu viine tiæt lem ferttim hilggod’, vaikk mu- doi lipci kale sievu almai læmaz.” Ud’d’a isediinan ellim ohti ædnamest, kuus sun lei tubdas hærrast koskpæivi koccujum. Tobben lei kihlakodde tuobmaruv ja almug kirk- kohærra. Pævdest cokkadiines sarnuh sii koskanes, mahte vuöccen Ameri- kast, tasto Englandist, Saksast ja æresuv ædnamest cielgasvuod'a liitui pæht læh riemam viinan ja eres viehavas juhumus aid vuostavuod'a toh- häd. Puoh paihin, moid rievtui tuod'a tohomain, ij ainuvestes noma tiæt, cielgasvuod’a liituid lai toimatum, lijjii sii vaikuttam oainuva puoratus ohtasaz ællemest. Maddadus aseh, riidoh, pæælhuh tuaruh, koddemeh, suolavuod'ah lijii ucanam, kievhevuot hæævanam ja elem taveh puor- ranam. Viine juhiid toin paihin ij ohtagen iduig mavse pelle palhe tas- te, mi juvutæman, tastkuo nuut ædnu nævrrebun lach kæccam ovdil na- ra naijjemættum njingalas ulmuh tom liitton koskanes riemam, ettze ij ohtage siiste kolgaci naïjjed tom muod’u almain, ki vaa keccalgen vii- ne. Tom lijii tohham nuut mudoi viine vajest, kuo erisnaaluv tom su- mied’etæjje taihe mudoi hæju pyócce parnaid sohoned’, ken soholæjjen ja ednen zh taattum riebmäd’. "Lem vuammasam celhi tuabmar sava juatkan, mahte tanuv kih- lakodest riidoh, pæælhuh, tuaruh, koddemeh, suolavuod'ah ja eris mæd- dadusah ihe ivest lassaneh, ja mahte toh tavalavt oazzuh viinest algus. Nuut suolavuottauv. Vuöccen juhhujuvvo, tarpaslaz tyüjid kuod'd'ujuvvo ja kiævhetuvvo. Kalggu ja parneh oaidneh nælge, almai juhha ja tuhla taveres, ijge oazu ud'd'a c oakkan. Talle kuo puohah læh nuhumen, vuolg- ga vaikk suoladed'gen. Cælhe kirkkohærra, eepped' tii eh maidten keinu vuammasam juhham kæppedæmen ?” Kirkkohærra västedi: "kualmad love ive lem juo tom særvekodde mattatæjjen laemaz, mutto tubdusted’ fertti, juhham tom aigi, Ibmæl pu- arados, ij kæppan, mutto. lassan, mast talle vahhe lezuv jezan nævrre- Enare-Lappska Spräkprof. 453 vuod'astan vai æres asin. Puad’ediinan taan særvekoddan lijjii æneb varalub taalupuöigih, uceb kiævheh ja kærjetæjjeh, mutto taan aigin, jis kihhen tuójin ja toimiin algga mottom muodon rikkud’, li alda c uovvum taste tot, ettæ kuód'd'eh tyóje, nibmeh hærran zelled’, kææstaid tuallád? ja juhhäd’, mitoha, ettæ erotuvo ædnamestes maad’ei oabmen taikke mudoi kievhetuvo." — AEpped’uv tii, puörre kirkkahærra, kæc cal sarniinad va- roted’ ja tualvvud’ puoreb ælleman ?” — ”Varotam lem sij kale tavja sæ- he sarnastuolust, ettæ eris tülin, mutto jem taste tade puóreb vaikutusaid keh vuammasam. Sarneh ja mattatusah taan aigasas ulmuid ach oidnu ædnu kuaskemen; jis mottomah kavnuuv, kiæh tom mield rahteh ællemes, te sii vorg riebmuu umastäd’ keretlaZz an, olgokullatan ja æresin, læzzehuv talle tom umastus nomahuv sujau, ettæ muadeh vuölggeh kirhost sabma muo- duzzan kuo tohuv puatteh. Oasen jurdam tom vajegas ja mælgadbe puoh- rak vajegas ulmui cuavutusast mæidtai puatted. Kuo olmoz ij leh pär- nevuod'a rajest harjotum ællemes tarkotus iberded' ja tottutum kirjalaz æljarvuod’aid moin vajaci tied'uides ja maatuides pæive pæivest lassaded’, ja toin ij tuse pase pæives ja æres asto toviides hietunes vietled’, vaa maid mongen aryvun nubi calmest pajadud’, kuo cælham mun, tot ij lach ta- patum, te kævvad sun asto pojid vahagenes ja oca arvus hærraluh olgol- das ællemest, lige purramest ja juhhamest, ohtan muade «res tusevuo- d'ast. Saddum luonddu vaatta ulmu tiülest tiillan viggád". Taalupudi- galaz almug tualla hærra seætu jejjas puorebun, oomosge tall ettæ tot mai- nasum luondu mied'atusa cuovodiines valdda hærras vievu ællem ovda- mærkkanes ? Mutto kuo tot hæxrralaz ællemest ij vaje ärveded’ seres, kuo tom nævrremus pææle olgoldas oinulas tusevuod'a, te tot talle tom cuov- vumen mæddaduv, jurdadiin toin naalin jejjas puörestuv puörreben sad- dam. Rievtes cuavatum olmoz, kote tubdoci ulmu arvu ja ællemes tar- kotus, kuo meeidtaiuv, ettæ ij sabma arvvu ja tarkotus leh monge hærras see d'u oamevuot, mutta ohtasaz puoh sezd'uid, tot tuod'ai ij matac igen, nuut alkest tuse suoiva haputattad’ riebmäd’. Mainas hádna jem mate led'e, ette taan majemu ivest kuiteg mot- tom, jis vaa ucage algg li tohham juhham kæppetæmen, kuo mottom pa- se pæivi poottim paradias kielddum muorast surdnud' ja verdeded’ tom hædelm viinan, moin tala äigi kuóvdde taihe pærgal houkotalla ulmuid sud-- 454 4. ANDELIN don, te válddim taste algg ud’d’astuttum mustatusain ja varotusain viine juhham kuöd’d’emest. Soddim loopust jezuv nuut liihotum, ette jem mattam cres kuo salppum kied'ain ja kodnjaliin calmiin ruhotalläd’ ar- mulaz Immæl, ulmuid toonuv pa'ast pææsted”. Ubba særvekodde lei jie- natta ja oidnui kuo lipci muin ohtan ruhotallam. kuimis kied’a sh idnig viine ij ares viehavas juhumusaid tastovdas kaec cal, æh taid paihestesgen adned’, æhge viine kæccalæjje rængagen oldsis väldded. Sii algust puavustuvvuji ja pilkketuvvuji, muttusi ach huollam tast æneb kuo puaris hævus raake umastæmest. Äigi majeld vuammasi kuiteg muadde siiste vuoiggadvuod'a leme, ja riebmii sabma tüttun sijkuim ja nuut toaivum valagen muade riebmäd’, tastkuo si) sær- ves li tai rai ain lassaneman læmaz, ja sij ællemes li juóhe naal puarranam. Pase pæivi lohhuh, veisotuh ja ælluh lojeht taan sajjan, kuo ovdil hus ku spellaid, juhhuvvuji, revhajuvvuji, rüdeluvvuji ja tuarrujuvvuji. Arge peiviid leh tyójest juo vuosarguv, kote æduuinuv ovdil monai tussan humomest puaccediines, ja maid tomtiet jejias nomaines hummal pæiven cælkkejuiuv, Parneh vazzeh sievu pihtasin ja mattajeh luhhád', jge kuo ovdil, kuas ænub siiste oazzu soddäd’, kuo kumppe vielpah, ja matted’ juóhe muod'u pa'avuottan ja ilbadvuottan, laverihuv tain taaluin juo læh oainulavt lassanemen ja tolas kiævhivuot kæppenemen. Vuasemuid, kiæh sij littusis riebmii, lei Laur Rayaska taihe Rapa-Lass, kuo sun tavalavt mainasui, Sun lei juhumain taalustes hæævanam, eli luovos almain pællmuddon tyóje tavain pællmuddon kær- jedæmiin, Maid ucanjaha tybjines aastaci, juvai tastan njalmasis, taikk rievtui cælkkimnan, lei tom juo ovdil juhham. Kalggu ja párneh kær- jedalleh pirra siidai. Kuo tääl tat Rapa-Lass faalai ja sodai vuöstavalddum rievtui puavustui ja pilkketui sehe Rapa-Lass ettæ ubba liitu. — Liitto kui- teg vuösta auehádna valdi Rapa-Lass ohtvuottasis, Jis sunjen tast ise lipci, ja Rapa-Lass jez celhi: "addelos sij tääl puavvusted’ munjen, kale vuor- rum ohti puatta puavvusted’ sijjen. Viidue muu äidu taan muod'usasan li oazz um, vuobtam taalun, saaltam kalgun ja pürniidam maadejen, toh- ham jec can luonddu kappalu halbebun, pilledam tiervasvuottan, ettæ jem Enare-Lappska Spräkprof. 455 lah rievtui tiervas, jem puacce, ja kæssam oolasan puohai pajelkæc cam ja oametobduuv tuomu. Immael addelos munjen andagasan puoh tom pa’a- vuod'a, maid viine pæht lem tohham, ja addelos andagasan toiduv kiæh munjen tom ovdemus keigutii. ZEh sii tom tuod’ai lijjii tohham, jis lijju ärvedam, mi oasettæmesvuot tast munjen kalgai soddad’. Mutto koroddum ja mæddal vuordnum laevos tääl taan aigist viine majemuuv pittan muu njuhcaman lahdadmest!” Li alda ihe nuuhham taste kuo Rapa-Lass viine toin. naalin äidu huapust jooskai, ijge sun tom tastmanga lach ucagen kaeccalam. Sun li riebmam snikkar tyóje tohhäd’, maste juo ovdiluv mottom muddon matte lei, ja aastasam toin zelatus kalggusis ja pärniides, kiæh mæid kuo jezuv tåäl vazzeh caposavt karvodum, weh tolain riemjoisist. Tiervasvuot li puorranam ja tola Rapa-Lass nommuv aibas vaaldussan joavddam. Ov- demuz ohoin, celhi sun muujen majemust, lei kale koros kied'ain, kol- gai rievtui viehavasavt viine paihe lappad jotted’ ja vala stuorabun sodai toskan, kuo kihhen munjen viine faalai. Mutto tääl, Immael kiito, ij lach mihhen ææte; lem viinan rieviui vajjan soddam," — Tat Lass pudnie- lattam, osko muu, li ædnu puörre cielgasvuod'a ass an tohham. Aidu tat asse, ettæ sun ovdil læi almug pa'ammus julihe lallijiid ja juhhamines lai puoh oasis ja arvus monotam, mutto äidu huapust tovai puaratus, saati wdnagiid jurdaced’ tiles ja cuovvud' suu ovdamærhiides, Ænub kuo mun kuöht love ihasin saarniinan ja res mattatusainan vaikuti maina- sum Lass huapus pudnielusaines ja ovdamærhiines viine juhham kæppe- daemen.” Kuo kirkkohærra lzi savas loppetam, pudnielad’ai taaluhærra tuah- tarist kojeded’, maid. tuahtareh rievtui viinest ja æres viehavas juhumu- sain arvaleh. — "Maidbe eres, västedi tuahtar, kuo ettæ toh leh mirkko ja tade mield vahaglasub tiervasvuottan, made ænub kihhen navdas. Juöhe pæivalaz viine juheh, celhi sun, seh kuassen piso tiervvan ja æle puaresn. Jis kotemuh juhiin motomin ælleh puaris ahhan, te lh toh tommuoduh, kiæh hjji kolggam muadde pæiviid koskast vastud’, ovdil kuo taas leh maidten njalmasis ja oaivvasis oaz Zum, — laid vaasto aigiid li rumas juó- he tovvest ænnedam tiervasmed’ viine pilledæmen vaikudusain ja tomtiæt læh mottom tovve olluv ahhan puattam; viinetta lipcii kuiteg ællam vala- 456 A. ANDELIN uv puarrasubbun. Rumas cuappatemiin kale alkest oaidna, maid viidne li juhiid tohham, kaskam cuavje, cooliid ja seres siskellusiid smierrun ja motomin purram taid ucc' luomaid ja raigaid, ettæ Ich kuo mad'uh pur- rosmeh. Njammos jotte tavdain jama snas oase juhiid. Jolla viesuid li maid nube pææl juhham pæht puattam. Tom muod'uz tuod’astusaid viine tuahtar maatust oazzu, ja tain kale lez arvedätte, mi ise tast tiervasvuottan li." Pæivi purramest kierggadiin fertti tuahtar tiervuod'aid tohhad’ ja vuölgged’ kavpugan, kost sun vala tom pæivi kolgai ænub hæjos puacce ludne ælled. Vuosamu keskivarest pod'i puaris kærjetajje vuoras ucc algest laidejum ja ruhotalai Ibm&l nomman mottom slandi issen. Celhi: "Nube calmestan li cuozza aldne ja nubin jem oaine mælgadavt maid- ten. Tuahtar váldi rutt pursas addeled’ sunjen maid anui, mutto tastan hevi keskivar siljon ja cuorvui, ”zelled’ puörre hærra addel tom roiston ja kiellastallejen maidten! Vuostmuz 1yôjines monaci ja juvaci njalmasis, maid oazuci, ja talle vaa anaci ibmelmzttum ællem arra siiduv paha- tussan. Juhhamain li oames ja kalgus arbe tuhlam, toin calmiides loavk- kam, vaikk ij tot nuut pa'a lehgen, ettæ ij kale oaine työje tohhäd’ ja jejjas famuin liihaded’, mutto pættem tiet oomosiid laidid’ sun jejjas soabe kacjest." Jis taattuh maidten addeled', nuut addel alggan! "Ij vaa munjen! — celhi algge — ác ce valddaci tom vorg viehavusuv mæddal ja juvaci; oas- te leib keskivarest, te mun tualvum æædnasan ja uabbasan, ij læh pittazgen kuattun.” Oazui leib, algi kac ced' paihes kuavllui, mutto vuoras paasi keskivarest riideled’: "mane tun, kad'aspuss, kielddih hærra munjen rud'a addelemest?" — Tanen, vástedi keskivar, kuo lijjih rud'a njalmasad juh- häd’, ja tat lipci lemaz suddu. — "lhan tat tuu. suddud lipci." Ij aive nuutagen, tastkuo kote ij ææst nube suddust, kuo matta, sun taha meidtai sudu. — "Lipcim tolanan (muulidi) culidi vala vuoras, kale mun tuu mattaticim tietted’, mi suddu li, mi 1j.” Sabma keskivarest sarnui sattalmai munjen happusiid kæsasdiines cuovvo hirmos tapadus Üelhi: Læid jieht tähe puattam, te leid oaidnam siiddam puattam, cælkkum kavpugan mannäd’ tyóje uuceded', oastam viine ja riebmam juhhäd’. Sij juvudiines læi mæidtai vazzem jottemen hærralaz almai puattam keskivaran, kisal lez læm’, vai eres puôrrebuiduv. Tat Enare-Lappska Spräkprof. 457 lei purram ja juhham pottalolut oala,maksan talle ja vuölggam kavpugkuovllui lavked’. Lei arvalum mangel mi lez lemaz vazzem jotte, kuo lei sievu pih- tasiin, mavsediines oidnum sunste laez rud’a læmaz ja vala paccemuv ja valauv kolle tiimu pädde lakkarest sorjam. Li oht tain ovdeb almain cælkkam: "No vuolggup juo miiuv riggesvuod'o nurrad'; maidebe tast juhhap ja ai- gin tussan kulutep!” — Lijjii sievu oaivest sabma rade vazzed' vuolg- gam. Kuöht kulm tiimes mangelaha vuóje vaunnu kulm hæppusain sil- jon, taine lavki soate hærra olgos ja cuovvui keskivaran: ”vuölge rajid’ kulm murhe almaid, kied kavnim radest ja puahtim tähe mieldan. Kul- lim tuares pell radest riideled’, vuólggim kersantiin keccäd’, oidnim kuöht almaid kuim kuimes vuoptin, kualmad cokai ohtenes oad'd'emest. Alda- nim ovdemust suu ja ruangaim: "maid tii murhe almah tæbben mæcest to- hovzelted’?” Sun ruangai vastatussan: jem mun, hærra rokke, suu jamas caskam; tat lei Andras Karl, ki suu. kudi. ”Pakkum kersant suu vah- ted’ ja monnim toi nubi luus, kiæh táál æsken muu vuommasain :” maid Quai pædnuh tast tuaru-vætte ?” ”Kavnaim rade ool tom tiimu ja taaltucaim tom kuahtuh adned’.” Celkkim: tunuv tot Andras Karl læh, ki ulmu murhetih? ”Aidu mun, vastedi nube sudnust, ja tomtiæt pod'i tiimu munjen, vaikk’ sun cælkka isedemes muu, ja taattu oase tast.” Lin lukkon vuöjje ja palvalæjjan mæidtai keccäd’ puattam, ette ij lem konstagen sij tastan codnäd’. Tuost sii tääl læh; ade sane ruunulmaid ja kæja sij tassaci, ettæ puatteh valdded’ si) ! "Satt-almai celhi, ette lijjii sabma kulm almah, kiæh ov- dil lijpi juhham siidast ja kuöht kulm tiimu tast ovdil vuolggam. Celhi kojedemes mottomest siiste, mahte tuod'ai matlih tom muod'u kauhadas murhe työjen riebmäd’; almai læh vastedam:” viidne tom tovai. Kuo heppusah lijjii kassasaid saattam, vuölgegiim kaupugan. Mun palvalim sabma tuahtar ædnu iviid ja vaikke palvalicim valauv, jis lipcim paihe ahevest uccagen rauhu oazzum. Tom jem lem ovdil cuuti nommangen tubdam, mutto kuo ohti kullim kuöht almah palgast Suome kiel koskanes sardnud”, te aldanim sudnu ilost ja celkkim: "li tom kaupugest vala kual- maduv Suome kiella almai." Suai lein Tazast Ruod a cod’a paikk æd- namsis joltemen mæralmah, kiæh vala sabma pæivi vuólggin matkasis. 58 458 A. ANDDLIN Mutto munjen pod’ı tom manga tom muod’uz vastis ahev paikkan, ettæ jem oazzum ijaigen nahhar. Tuahtar kojedi, mi muu kolgai vaiveded’, ja mun mustelim sunjen tilan. Sun celhi: "toos ij ised eres kæinu, kuo ette pææssah soddam ædnamsad vuólgged'" mavsi munjen puörest palhan, addeli sievu tuod'astusa palvalusasten ja vuolgati muu mottom rouva vuöjjen Stukkholman, mast talle skiipain pææssim paikk” ædnaman riddon. Tala hærrasan, kote li Turust, lei tuahtar muin zresajan kir- jetam. Kirje luvudünes ja kuludiines muu Hæmest led'e kojedi, jis muust lei kale koros huappu soddam paihiidan. — Vastedim ij idnig nuut korro sete læh, kuo Ruod’ast mottom aigi ovdil — "No, talle va- jacih vaikk muu palvalussan pacced’; mottom manupaje kæjest puad'am Heman vuölgged’, ja tobben oazzucih tunuv matkest puaris suhaliidad ja tubdosiidad fatted’.” Paccimuv suu lusas ja lem tääl toin naalin Ibmæl isiin taas kuhhes aige majeld soddam ædnamsan puattam.” Tot tääl, veihuc'am, lei muu historian. Jis tast taattuvetted maid- ten puórre matted', te tohhäd’, kuo tah kulm almah Ruot ædnamest, c as- ked’ kied'a kuim kuimiidadkuim, ij jez viine kæc caled’, ij tom viesustad suavväd’, ijge juhhe rengaidgen taikk’ res tyóje almaid adned’. ”Tuost li muu kiettan,” celhi Andras Loje; tuost muuv ”laseti Mikko Hurskes. Mutto kuo kualmaden Tónkka Piettar mæidtai keigudi kied'as ja celhi oht litton riæbmäd”, te riemasii puohah tuvest puavvusted. "Maid tii nuut puavvustvætted ? kojedi sun oht tuod'alaz mielast. Æppeduv kullam mahte RapaLass Ruod’ast tovai ja mahte kirkkohærra celhi suu ænub, kuo muadde ivdaz sarneh vaikuted'; suavvád' muu mij almugen Rapa Lassin riebmäd’! Tot kote muu tastmanga oaidna viine juhhád', tualvos muu ruskis vuovsan, aidnu taver, kien viidne munjen vala li kuód'd'am. Mutto tom valdde ij mate vorg puatted', tastkuo mun lem juo kuhhas paa esimærkkan lem, taattum tastovdas «iled' puórrebungen esimærkkan ja RapaLass naalin riebmäd’ aldemuzaidan vuoiggis kæinun tualvvud'. Puörrebeht, kuo ærrasah, tubdam viine ja maid tot li munjen tohham; jem tall suata riebmamgen tom vajjeded’.” Sii caskii kied’a suin. Tast li juo ænub iviid, kuo tot asse, kien tääl læp mustelam, Pajupóhnast sodai. Tot algust ucc viine vajje liitto li toon aigi lassanam Enare-Lappska Spräkprof. 459 ænub ja ænub ja Tönkkä Piettar ruskis kuss li vala tola sajestes, ijge idnig ohtunes, mutto kirjo kuoibmen." Sadne vajjasih. Puórreb cicas kiedast, kuo sorv mæcest. Puörreb pitta njalmast, kuo hävve oaivest. Puorreb kiævhen jämed’ kuo riggasen monnäd’ helvetan. Ovdil valddacim, kuo addelicim. ]j lah læikka, kuo purramus nohha, æsken talle li, kuo tupak nohha, Made vaiveb tade valijib. lj huappu puörren, ijge huaputen kudnen. lj leh ihe ive villja. lj peivve nuut kukke, ettæ ija ij maeld. Ohr jollu &nub kojid, kuo love viisa vastedii. Æh læh puoh párneh ovt æædne vuattum Pahu paa ja mona jez maeld. Tast puolla njuoske muorra, kuo koske muorra. Cualdamest, ædnam puolla. Stuorra ælju kuavve oase vuoitta. lj oht korr sadne jiæga valde. Vuoskum suama se vyivis anestu. Almai sanestes, ærge cuarvestes. d Ij paarisest paapp ijge pæsist kapper. Ij save sækkan oaste. lj calme oase valde. Ij vaare kærbba komed. Ij sadne alma kode. lj stevnig alma. kode. Ij hevus kaalu kisko. Ij raava caccen kæsi. Kale aigge taver kaupus. Jis ij emed ædnu liıhad, kale tortte enub taha työje. Mast oomos tietta, maid oarre porra. 460 A. ANDELIN Ordregister. I föregående afhandling förekommer stundom ett och samma ord skrifvet på olika sått, hvilket skett i anledning deraf, att visa olikhe- ten i språket och lemna derjemte likasom uppmuntran för nybegynna- ren, då han skall lära språket af folkets mun, till grundligare under- sökning af språkets elementer. På sina ställen har anmärkning härom blifvit gjord i nedanstående ordregister, som blifvit försedt med finsk tolkning för att visa ordens öfverensstämmelse med motsvarande finska. Alla med kursiv stil äro finska ord. 4. Aamnas, arne; heter äfven amnas l. abnas. aasated' I. asated', asettaa. aased’ I. ased', asua. aastased 1. astased', ansaita. Äfven aastac ed. anssam |. assam, asunto aatas hädne 1. atas kädne, ahdısta- matta. aatas ted? I. atasted', ahdıstaa. aatas tus |. atastus, ahdıstus. aaviis l. aviis, avisi aavu I avr, riemu. aavus |. avus, auk. aavusted' I. avusted', avata. abnas, se aamnas. äcce, isä. added’ antaa, imperat. addos, aa- takaan. addeled', annella. adned', prtää, käyttää, viljella. adnod', anoa, pyyläd. ädoi 1. äd’ui, e/rkka. ahe, ave, ikä. ahes, l. ahev, tkävå ähkir, ahkera. Ahti, nom. propr. Ahti äibas, varsin, kokonansa, avan äicced’, keksid. äid’e, l. aidde, aa. äidno, aznoa. üidnuv, vastakı äidu, juuri; àidu huapust, juuri hopusti, yhtükkia. aid'ui, var. äiga |. aigga, ferkortus.. aiggaa, aikaan. äige, l. aigge, atha aiggud', arkoa. aiggumus', arkomus. aigiles, eikatnen. Enare-Lappska Spräkprof. aimu l. aimo, ilma ; aimuin, tallella, ain, avna. ainas, essen. ainasgen I. ainisgen, amakın. ainuvestes, aimoastansa. aise, arsa. É aite, aa. alve, awan. - aivestes, ainoaslansa. ajaned', väpyå. ajatalläd’, vävytellå. akka, akka. aksu kirves. alda, lähes, liki. aldavuot, likeisyys. aldaned', lähestyä. aldemuz, /éhellinen, naapuri, lä- himäinen. aldne 1. aln, päälla. algated', a/ottaa alged', alkaa. alggaz 1. algaz, porkainen. algge l. alge, porka. alggu 1. algu, alku. alkke l. alke, keviä,; alkest, keviäs'" ali, yhå. \ almai, mies. almalaz, taivaallinen almakuo, ilmanko. alme, taiwvas. almosest, näkösällä. almoted', z/mo:ttaa. almug, rahvas. aln, se aldne. 461 alne, kyynäarä. Amerika, Amerika. anaced’, pitäà. analduh, väka. andagas, anteeks:. Andras, Andreas. aneded’ l. anetted’, kelvata. aneted’, pidättää. anestud', tarvita. anggervuot l. angervuot, karrastus. änggis, ahkera, compar. ankasub, superl ankasumus. ankkasavt, ahkerastr. änkkisvuot, ahkeruus. anos l. adnos, imper. af adned'. ans, anna. ansun, ekkä, annas. äppe, vorma. äppetæm, vormatoın. Apram, Apraham. arbe I. arbbe, perinto. arbid', peri. arbulaz, perillimen. arge, arkıo. arestant, arestantt. arkku, arkku. armogasvuot, armeliaisuus. armolaz, armollinen. armu, armo. armustalläd’ armahdella. arrak, aarakkı. arvaled’, arvella. arvalus, arvelus. arve, sade. 462 A. ANDELIN arved’ sataa; pret. orvim. ärveded’, ymmärtäd, arvata. ärvedätte, arvallava. ärveled’, samma som arvaled'. arvosvuot |. arvasvuot, autavar- suus. arvu, aereo. asated, se aasated'. aske, syl, helma. assäd’”. asua. assam, se aassam. asse, asujan. ässe, asia. astased’, ansaita se aastased' ; astasemastad, ansaittuansa. asto, jouto. attasavt, ahlaastı. attasted’ 1. atasted’ se aatasted'. attastus I. atastus, se oatastus. audugas, autuas. ävirvuot, acaruus. aveded', vuotaa. avuded', riemuita, kehua. avus, avonainen, se aavus. avusted', avata, se aavusted. B. Ba part. svarande emot finska part. pa I. på. Birger Jarl, nomen. proprium. Cabeid’ nipistää. cacced’, caasam, purtää. caimed, presta. cicas, varpuinen. coggased', keskeytä. coskid’, sytyttää, cokkaned', syt- tyà, cokkatæme, sytyttäminen. coskaled’, nykätstä. covggaled’, säväyta. cuapsaned’ |. cuopsaned’, järsiä, syodàá. cuapsud', pysyä. cuavkid’ 1. cuovkid', särkea. cuaza, kakhı. cubmuled', suudella. culided’, kuiskuttaa, mukista. celkked', sanoa. cælkkimættum, sanomatorın. cerkke, ryyppy. Cäcce, vest. caitted', näytlää, osottaa. caittus, osotus. cajadatted’, eksyttää. cajatalläd’, eksytellä. cajatattalläd, eksytellà. cälle, kirjottaja, cälled’, kirjottaa. cällem 1. calem, kirjotus. calbme l. calme, sılmä. cangaled, sukeltaa. caposavt, ehjästr. carvvid’ I. carvid’, khistää, purra. carvaded’, likistyä. caskäd’, sammua. caskaded', sammuttaa. casked', lyödä. Enare-Lappska Spräkprof. 463 caske, lyöjä. celhism, sakari-sormi. cicce, vasen. ciekked’, salata. ciekke, pio. cielgasavt, selvästı. cielgasabæht, se/kiämmästi. cielgatainan, selvettyäni. cielgge, l. cielge, se/ka. cielgid’, selvittyä. cielgos 1. cielgus, selvä. cielgosvuot, raittius. cinga, koristus. cingal, syvä cierrud', z/kea. civcasted’, potkaista. cirggod’, Zerskua. cirotted’, hohtaa. cirotejje, hohtava. coakke, kokous. coakkim, kokoaminen. codnäd’, sıtoa. cohhod’, -vom, kampata. cohc syksy. cokkäd’, zstua. cokkaned’, kokoontua. cakkanem, estu. cood’a, läpitse. covd, avain. cuaddam, kipinä. cuagge, läjä. cualastejje, suonenlyôjà. cuale I. cuole, suoli, suoni. cualged’ I. cuolged, sylheä. cualgaded’ 1. cuolgaded’, syljeskellä. cualmi 1. cuolmi, sad. cuappad' 1. cuoppad’ hakata. cuappateme l. cuoppotæme, cuop: padæme, hakkaaminen, leikkaa- minen. cuarve |. cuorve, sare. cuarvud’ I. cuorvud, Auutaa. cuarvaskuatted', ruveta huutaan. cuarvus |. cuorvus, Auute. cuarvutæme, huutaminen cuaske, Aylmà. cuaskisvuot, kylmyys cuava, lo:sto. cuavadvuot I. c uovadvuot, velkeus, kirkkaus. cuavatus, valistus ; cuavadus, eal- keus. cuavis, matala. cuavjad, sininen. cuavjád', sntäà. cuavje, valsa. cuavved’, calistaa. c uavvatejje, AoAtaca. cuavvud' seurata. cuavvum, seuraus. cuazzud', seisoa. cuazuded', sesahtaa. cubm, läjä. cud'e rosro. cuojem I. cuajem, sävel. cuojjoh, etusormi. cuorvud’ se cuarvud'. cuorvus se cuarvus. 464 A. ANDELIN suovc se cohc, syksy. c uovgadvuot, va/keus curme, zyrkkt. curru l. curu, /auma cuud, kurkku. cuuti, paljo, runsaastı. cuutimus, parahın. cyöppim, praet. af c uappad'. cæhid, sopiva. cæppat, kaula. cæppe, seppä, mestari. E. Elan i stället för ælehan, @lähän. emed, emäntä. erestovve |. ærestovve, torsten. eris, ert. erines, ertlleen. erinomaz, erinomainen. Erol, £erola. eroted’, erottaa. esimærkka, esimerkkı. esivanhem, esivanhın. esta, l. æsta, este. ested', estaa. ette, elli; ette nävt, että non. evis, erds. V. Faaru, seura fägge, kahakka. fallataddäd’, tarjoilla fallatatted', tarjottaa. falled', tarita. famu 1. fabmu, vorme. fattid’, saada, käsıllää. ferttid’, pitää, taytya. fidnu, askar fiettejijje, Zazltava. fiivl, ezolz, viulu. fillid’, ezmmata, villita. fines, finr, hieno. finnus s ed”, askaroıta. HH. Haahed', hankkıa haak, kanuna. haaltased Aallıta. haaltasejje I. haaltasijje, halitsia, ruhtinas. haamet l. haame, ame. haasketed’, haaskata. haatt I. hatt, hattu. hadde, Ainta. haik, tammı. Haiknjargg, Tamminiemit. halbe, halpa. halided’, halata. haltus, Aa/tu, huosta. halu, Aalu. halulaz |. haluli Aa/ulltnen . halusavt, zuzollisestr, haluisesti haluted’, Aaluttaa. hàppil 1. hàppiles, vilkas. nopra haputted’, Aaaputlla. haputalläd’, Aapuilla. harjeted’, harjoittaa. hartahest, hartaastı. Enare-Lappska Spräkprof. härvi, Aarva. harvvud’, Aarventua hattid’, kehoittaa. hauske 1. havske, hauska. hauskeht I. havskeht, Aauskastı. hauskevuot I. havskevuot, Aauskuus. hauskutattäd’, vhastella. hauskutussa, huvitus. hävde, Azuta. helided’, helistä. helpust, Ae/posti. hevid, sattua, sopia. hienus, Areno. hienusvuot, Aienous. hietu, Ayöty. hiimo, Azmo. hilggod', hyljätä. hiljeht, Aja. hirmadavt, Airmuisesti. hirmastutted’, kaulhistuttaa. hirmos, Airvea, hirmuinen. historia, historia. hirvuduh, paljous. hoad’d’u I. huad du, eläin, peto. hoi, hot. hoiberded’, hoiperrella. hakatalläd’, vekuutella. hokatus, haukotus. hokated’, yllyttää, houkuttaa. houkatalläd’, Aowkutella. Hovila, Hovila. huahatus, Auokaus. huappu, Aere. huappukuatted’, ruveta bxruhtaan. huaputed, Aopottaa. humitalläd’, Aymätlla. humol I. humon, kohmelo. huol, Auoli huolläd’, Auolla. hurroted , hurrata. hurskes, hurskas, hurskainen hus kod, lyödä. hædelm, hedelmå. hæimu, khkeimo. heimulaz 1. hæimuli, Aeimolarnen. hæjah, hädt. bajos 1. hæju, Aerkko hejuned', heikontua. Hæmeli, Hämäläinen. hæppadlaz, Ahäpiällinen. hæppad, häpiä. hæppanus s ed’, håvetå. hærra, herra. hærral 1. hærralaz, herrallinen. hevaned', Aceto. heevated', havıllaa. hævatätte, hcvitettava. hævla, höyla. hæærad’, Ayóréa. hæævid’, sattua. hæævu, hävio. hæævus, hevoinen. hyöhided’, Auata. Ibardus, ymmärrys. iberded’, yrmartäa. 59 466 A. ANDELIN iberdmættu.nvuot, ymmartimattö- — irited', yrıltaa. myys. ise, apu. Ibmzl, Jumala. is ed, santa. id'ed, aamu. iseded’ I. iseeded', auttea. idnig, eunampt, end. istaled', ?staAtaa. idu, polt. is ted', zsiwa. ihhan, l. ihan, £ahaeusa. itten, huomena. ihänes, vkund. ihänes kuo, 2hacskuin. 4. ihasaz, vuotinen. Jalopavrre, jalopeura. ihastud', zhastua. jalu, jalo, ihe, ive, vwos:. jamas, kuoliaksi iho 1. ihho, yola. jamalged’, pwörtya. ija, y6. jamed’, kuolla. ijavaht, ranvahti. jamem, kuolema. ijge mæsken, ei myöskaun. jameted', Auoleitaa. ilbad, A//pea. jarpaz, nulıkka. ilbadvuot, Aripeys. javutta, aanetr. ilo, lo. javvu, jauho. iloded’, iloita. jed'd'itus, Zohdutus. ilol 1. ilolaz, éoënen. jem, er sna. ilolavt, 2orsesti. jemugas. enkös. ilozes 1. iloz, tornen; ilozavt,z/ov- jena I. jiena, acr. sesti. jenatästed’ l. jenatested’, dantda. ilosmatte, #ahuttava. jez, üse. illa, duskın. jied’e, ja se. ilttud', y/tyc. jiegg 1. jegg, henki. Immæl se Ibmeel. jieht, edez. immælmættum, jumaleatoin. jiejje I. jejje, zise. immælmættumæht, jumalattomasti. jiejjad, rises. indoli, iznollinen. jiejjes, "se se. innig se idnig. jiengal, syva. iras, vtr. jierm, järki. irgastalls kuatted’, kasiorta. Jiermalaz 1. jiermali, järjellinen. Enare-Lappska Spräkprof. jievta, erleinen. jiæhhe, pitiva. lis, jos. jive, jyv«. joavded', joutua. joatked' I. juatked, jatkea. joatk I. juatk, jatko. joavkku, joukko. jolla, Aullu, tyhmà. jollat, Zyhmästi. josk, ääneti, vaitr. joskad’, /aata, heittää, asettua. josiitutted’, laimistuttaa. Josuv, Josua jotted’, jod'am, kulkea, káydà. juangaded’, ravrstua. juangademe, ravistuminen. juha, jokz. juhhe, j«oppo. juhhelalli, juoppolallr. juhhesratti I. juhumratti, juopporatti. juhomus , juoma. juhomus vuot, juopumes. Jukko, Juho, Juhannes. julastuh, ryyppy. julasted’ 1. julested', ryypata. juo, jo. juohaz, jokainen. juolgge, jalka. jurd, ajatus. jurdaced’, ajatella. jurdac ijje, ajatteleva. jurded’, /uulla. jurrad’, /angeta, kompastua. juttaled’ 1. jutteled', kävellä. juuhäd’, joda. juuroded', pyörähella. juvatted’, juottaa. juvulm, juominki. juvvotæme, juomatoin. juöhe, jokarnen. iyve, jyvä. jed'e se jiedæ. jergga, rohto. jeetnas, jättiläinen. H. Kaacced’, juosta. kaalles 1. kalles, kallis. kääles L käles, vanhamies. kaalu 1. kallu, o?sa. kaasi, kissa. kaasiided’, kahtstaa. kaazi, kumppanı. kaazekodde, kansakunte. kabmuh l. kabmuv, kenka. kad’aspussi, kadetpussi kacce, karta, visu. kad'asvuot, kateus. kad’asted’, kadehtia. kaddelas, kantele. kad’oded’, kadottaa kadotus, kadotus. kah, kah. kaibided’, kawatea. kaibadus, kaipaus. kaic, AU. kaidna 1. kaidha, Aa:det. 467 468 kaigga, tyhma. kaivu, kaivo. kaivu algg, kaivon kehä. kale, kyllä. käles se kääles: kalkk, kalkkı kalmojje, Aylmenevä kalvu, kalu. kamahas, kamaus kamahatted’, kamauttaa. kammar, kammar:. kandda, porka. kanjal, kyynel. kanje, kymärä. kappaluh, Akappale. kapper, myssy. kärbes, vene kargad', harata. kärje, karja. karvu, verho. karvuded', eaatettua. karvudatted', vaatetuttaa. karvutted', vaatettaa. kastaded', kastaa. kästed’, kastaa. kaskided’, purra. katamus, katumus. katte, katuja. katuvaz, katuva. katkismus, katkısmus. kauhad, kauhia. kauhadas, kauhra. kauhistus, kauhistus. kauhostud’, kauhistua. A. ANDELIN kauhostume, kauhistuminen. kävce, kahdeksan. kavcad, kahdeksas. kavdnad’, loytäà. kavnaded', Zavata. kävil, kavala. kävilvuot, kavaluus.. kavio, kavio. kävppe, kauppa. kavpug, kaupunki. kavpus ed”, kaupita. kavnamest, saapuilla. kavnu, kunta. kehotus, keho:tus . keigeded', tyrkyttää. keigutallad’, tyrkytellà. kersant, kersantti. keskivar, keskivari. keskivartaalu, keshiraritalo. kerskided', kerskata. ki, kuka. kidd, Au. kid'd'a, kevät. kiddatas, kuntia. kiehoted’ I. kiæhoted’, AeAorftaa. kiela, kieli. kielastallad', valehdella. kielastalle, valeAtelija. kielded', kreltäa. kielesvuot, valhe. kielto, kielto. kiengal, syvä, se ciengal I. jiengal. kierded’, kestäd. kierkos, latva. Enare- Lappska Spräkp rof. kiertad', kärstiä. kietta, käst. kiettaværd, käsivarst. kihhen, kukaan. kihlakodde, kihlakunta. kiiras, käru. kiiruted’, Aurauhtaa. kiitted’, kattäa. kiitto, Autos. kiittolazvuot, krtollisuus. kiivesvuot, kiwans. kiljaded’ 1. kiljod’, étre. kiljotted’, kiljuttaa. kintel, kynttilä. kintelvuoja, £alr. kinttu, kenttu. kirded’, lentäa. kirjalaz, kirjallinen. kirje, kirja. kirjeted’, kırjorttaa. kirjo, kirjo. kirkkad I. kirkes, kirkas. kirkkadavt, kerkkaastı. kirkasmatted’, kirkastaa. kirkasmed’, kirkastua. kirkastud’, kirkastua. kirkko, kirkko kisal, Aısallı. kiskod’, reprä, kiskoa. kis koded', repuntyä. kissa, kissa. kiukked, akkid. kiuv, kukin. kizehoted’ se kiehoted'. kisenu I. kæinu, tie. kiærggad, jowtwisa, valmıs. kiævhi, köyhå. kiævhivuot, köyhyys. kievhutud', köyhtyä. koarjided’, korjata. koarnged’ 1. kuarıjged’, nousta. koavvust, koossa. kobme, keijuinen. koccad', heräta. koe c ad”, pudota. kocceled’, kysäista. koc c oted', kutsultaa. koc tallad', pudotella. koddas, raeka kodde, peura. kodded’, Zeppaa. kod’d’ed’, kutoa. koho, kokonansa, varsın kojaded’, Áysyd, pret. hojide |. kojedı. kojetallad’, kysellä. kokk, kokki. kokkid’, kurkistaa kolbm I. kolbma 1. kolma, Ay/ma. kolggad’, pidäd. kolggamus, vuotavin. kollacam, kultanı. kollad', kulua kolle, kulta. kolmejijje, Aylmentyva. kolmud’, Aylmettya. komartallad, kumarella. 469 470 komeded’, kumota. komerded’, kumartaa. komastallad’, kummastella. konjal se kanjal. konst, konsti. konstalaz, konstillinen. koodas, kangia. kooro, kirous. kopek, kopeikka. korotted’, kirota. korr |. koras, kova. kort, kortti. kosk, puoli, keski. kosksuormi, keskisormr. kosted’, kostua. kosten, missåän; kostpa, missäpa. kosktui, väliste; kossuv, paksu. koskäd’, kuivaa. kos ko, jano. kote, joka. kotemuh, jottakuita. kottistallad’, majalla. kovjaled’, tomuttaa. kovjalud’, omuttua. kovve, kuva. kozze, kynst. kristalaz, kristillinen. kristalazvuot, kristillisyys. kuabba, kumpikın. kuabmer, koura. kuahtad', kohdata. Kuabasted', raappia. kuahtuh, kekse. kualban, laakso. A. ANDELIN kualmad, kolmas, kuale 1. kuole, kala. kuarggu, korko. kuarıged’, nousta. kuaros, Zyhja. kuarru, neuloja. kuarrud’, zeuloa. kuas, koska. kuasaded', komparoıta. kuase I. kukse, kauha. kuaskad’, koskea, kuaskim, kotke. kuasted’ 1. kosted’, pasta, kuate, kota kuatatallad', majailla. kuatu, koto. kuatun, kotosin. kuattud’, syoltäd. kuattum, laidun. kuavlaled', kerkıstäa. kuavtuli, koAtuullinen. kuavve. kova. kubd, /evra, kubd'ided', nousta ylós. kudne, kunnia. kudneli, kunniallinen. kudnelavt, kunniallisesti. kudnietted', kunnioittao. kuéd' d'ed', jättää. kuédeted', kannattaa. kuële, kala, se kuale. kuésse, eceras. kuhan l|. kuhas, kauvakst. kuhe 1. kuhha, kauvan. kostua. Enare-Lappska Spräkprof. 471 kuhasted', kukıstaa. kuheldavt, syvästi. kuiteg, kuitenki. kukke, pitkä. kukkod, pitkin. kukkoduv, pituus. kukse, kauha, se kuase. kulated’, kuuluttaa. kuldaled’, kuullella. kulggad', juosta, vuotaa. kulgaskuatted’, valua. kulggatted’, vuodeitaa. kullad’, kuulla. kulold, Arljau, hijaiseste kulutted', Auwluttaa, se kulated. kulm, kolme. kumpe 1. kumppi, susz. kunagas, kuningas. kuo, kuin. kuodded’, kantaa. kuohtas se kuahtas. kuoibme, Zoveri, kumppanı. kuope 1. kuopca, karhu kuovdesm, /uola. kuovdde, kärme. kuovdu, kesku. kuovlo, tasa; haara, kulma. kuovl luusas, tykönsä. kurgadus, riv. kuödded’, kaztaa, se kuëdded’. kuód'd'id, jättää, se kuéd'd'ed'. kuóhti, kakst. kuöse, vieras, se kuësse. kuss, /ehmä. kus kad”, kuivua, se koskäd'. kuud'e, kuusi. kuuliaz, kuuliaınen. Kuural, Awrala, kuz, kust. kæc ! katso. kæc, toimen. kecis, Torstansa. keccad’, katsoa, hoitaa. kxccaled’, kokea. kæccalæme, foetus, maistaminen. keccaluhced’, maistella. kæcce, paimen. kæcce-kandda, paimenpoika. kæcce, perä, páà. ked'ge, kan. kædnegasvuot, velvollisuus. kæhtited’ I. kaehtided’, kehdata. keijatted’, katsottaa. kæinu, tie, se kiænu. k«lbided', kelvata. Kælbolaz, kelvollinen. kælbotem, kelvotorn. kældde, lähdet. kældez, dim. lähteinen. kælded”, ecrittaa. kængir, karnalo. k«peded', vähentäd kæpedæme, vähentaminen. kærdd, Aerta. kergganed’, keritä. keritlaz, kerettiläinen. kerjedejje kerjäläinen. 472 kærjetæme l. kærjedæme, kerjaa- minen. karjetallad’, kerjailla. kæsas, valjas. kæsai ool, aisoin. kzsasted’, valjastaa. kæsku, kasky. ksta, kesti, kasse kæd’ge, helmet. kaessed', vetaa. kæssem, kouristus. kævatted”, bayt£taa. kævtted”, kayttaa. kææcis, foisiansa, se kæcis, kææne, bana. kææpel, kapala. kææzekodde, kansakunta. könkkä, könkka. IL. Laaha, :va, Zaki. laas, lasi. labis, karitsa. lacced', lajam, pedata. laddu, Zammikko. läd’e, kirjan lehti, ladisvuot, /aupius. lageded’, /aittaa. lagedejje, Zaittaja, lahdaded’, kostuttaa. laidded’, taluttaa. laid’d’ed’, ta/uttaa. laigge, Zanka. laittid’, Zazttaa, moittia. A. ANDELIN lajo, Zyjy. lakkar, Za£kari. langaned’, /angeta. lanne, linna. lappad, oitse. läppid’, kadottaa. läppitted’, kadotuttaa. lappud', kadota. lassaned’, Zisaantya. lasse, lisa. laseded,' Zisata. las ke, Zaska. las kud', valaa. las kutallad', /aiskutella. latte, laatija. lauhi, Zaukka. lavke, askel. lavkked’, astua. lavllo, /aulaja. lavllud’, laulaa. lavlutted’, rallattaa, laulattaa. leibe, Zeipa. levutæm, /evotoin. liegas, /ammin. lieggasavt, lämpymäåsti, liedosti. liigas, Zaksi. liige, /ika. liigapas sa, /Zernrnaksr. liihademe, Züke. liihaded’, Zükkua. liihastallad’, Zükutella. liihatejje, Zkkuva. liihatted’, Zzkuttaa. likkud’, suostua. liine l. liina, Züna. likkad’, Zikkua. lipc od’, Ziehua. lisa, viikate. litte, astia. litto, Zitto. littolaz, Zitollinen. loavkad’, /outata. lodde, Zintu. lohd’uted’, /oAduttaa. lohd’utus, ZoAdutus. loje, Ai/jainen. lojeht, Ailjaisesti. lokke, kansi. lombug, Zompuki. lonoded', vaihettaa. lonnod', /unastaa. loonas, Zainabsi. lope, love, Zzpa. lopp, /oppu. loppad', /oppua. loppadus, /upaus. loppaded’, /uvata. losso, raskas. lossodatted’, raskauttan. lovalaz, /uvallinen. lovnas, /ainaksi. lovdnid’, /ainata. ' lovdnim, /azzaus. love, £ymmenen. lovemat, kymmenkunta. Enare-Lappska Spräkprof. 473 lozided’, masentaa. loz zaned’, masentua. lozzid, Zievittda. luaddud’, sarkea. luasa, Zozi. luomi, rako. luappad’, -vam Zuopza. luavded’, peittaa. luazzaned’, lieviintyå. ludne, Zykönd. luévde, lauta. luholaz 1. Iuholi, Zykyllinen. lukko, onni. lukkud’, onnistua. lukkus, onnellinen, luod, /uodi. luoht, Zahti, luoikked’, Zainata. luoihatted’, Zainauttaa. luondu, /zonto. luondulaz, /zonnollinen. luondukappalah, /uzontokappaleet. luoppad’, -vam, /zopua, se luappad’. luos, zr£. luosa, lohi. luostadatted’, /angettaa. luos ted', laskea. luovded’, peittäa, se luavded'. luovos, zrztainen; luovos almai 1. njinalas, koturi. luovutted’, /zovuttaa. 60 474 A. ANDELIN luptaned', kohota. lussad, raskas. lussadavt, raskaasti. lusto, /ystr. lustolaz, /ystillinen. luuhhad’ 1. luuhad', luuvam, /zkea. luus, 7ygö. lyótted', /uottaa. led’e, olla. leed’d’e, verka. legisted’, heittäd, viskata, nakata, kaata. lxhastatted', avautlaa. lehasted', arata. leibesk, leiviskå. leikk 1. læikku, leikkt. leihas ed’, leikitä. keihalavt, leikiten. lekkased', auveta. lesk, leski. lesked’, heitltää, nakata, viskata. NI. Maaded', matua. maad'ii, maantie. maahu I. maahhu, maku. maakodde, maakunta. maalajijje, maalari. maaled', maalata. maapadniah, znaehanpantatset. maasat, takaisin. maatu, ato. mabdem, mimmoinen. macced', palata. mad, juuri. mad'has ed, matkustaa. maht, mati. mahte, Aurnka, mitä. mahdulles, mahdollinen. maiden, mildan. maidne, jolain. mailine, mama. mainas, satu. mainas ed, mainta, lausua. majeld 1. maeld, perässä. majeld kuovllui, perdssd päin. majemukærdd, eimeinen kerte. majemust, +tmein. majemuv, vämeinenke. majemuz, eüimennen. maksed', z»a£saa. maksu, makso. males, ateria. maltted’, z2a//taa. mane, uaa. mange l. manga, monta. manjed, myoha. manga l. mangas, jalkeen. manged, myöhä. mangelaha, myóhempr. manupaje, kuukausi. marguatted’, ;»armahtaa. markkan, markkina. marssid’, marsıa. masa, melkein, matke, matka. Enare-Lappska Spräkprof. 475 matkalmai, matkamies. monnotted’, menetlää. mattaded', opetaa. moontiæt, minkätähden. mattatijje |, mattatejje, opettaja. motom I. mottom, muutama. mattatus, opetus motom tovve I. motomin, välıste. matte, zaifava. matted' Zailaa, mahlaa. mattemaættum, taitamatoin. mattu, Zaılo. mavte, malt. mest, melkein. mestar, mestart. mi, mikä: comit. moingen, millään. mied’atus, taipumus. mied'etejje, taipuva. mieht, mievt mätäs. iniekke, mickka. miela, mieli. mielastud’, mielistyä. mielatallad’, mielitellä. mield, myöten, jälkeen. mielk, maito. mietta, myölen. mihhen, midän. millo, mylly. milloo, eyllárr. mirkko, myrkky. mitto, mitta. micigasted', kököttää. modnid', munia. mokke, rez, mon, minkd. monnad', mennä. monnemuod'uz, jommoinen. motten, rıkkt. muade, mort. muarsse, morsian. muatu, muolo, lar. muatkud', taivaltaa. mudoi, guten. muhatallad’, mukailla. muhatallam, mukaudlus. muide I. muite, muita. muod’u 1. muod'uz, kaltainen. muod'usi, muotoinen. muota, Zum. muoto, muoto, se muatu. muotted', sataa lunta. muora, puu. muorakarden, puutarha. mun, minä: mude, minun se. muras smurhe. muras lavt, murheellisesti. murhe, murha. murhctäd’, murhata. murrahlaz, murheellinen. mus taled', muistella. mus tali, muistollinen. mus tatus, muislulus. mus te, muisto. musted’, muistaa. mutto, mulla. muuh, uu. 476 A. ANDELIN muul, mullıkka. muulided’, mukista. muzzad 1, muzzis, kaunıs. muzzisvuot, kauneus. muzismatted', kaunistaa. mæcce, melsä. mæddal, pots. mæddalkieldem, porskieltäminen. mæddatus, rıkos. mæid 1. mieidtai, myös. mælgad, melkein. mælgadavt, johsikin. mænnastus, znenestys. mereded’, merkitä. mæretæm, määrdlöin. mærhas ed”, merkıtä. mæænu, meno, rühind. mæær, mert, mææralmai, zmerimies. N, Naal, lai, tapa. nabdem, semmoinen. naggid', pakottaa, väitläà. naheded, pistäd. naimus, navminen. najjed’, zarda. najjem 1. najjemus, naiminen. nalkke, zulikka. namated’, zimittàád. nanos, /uja. nanosavt, /ujasti. nanoted' l. nonoted', vakuuttaa. navdased', nauttia. navde, elain. naver, nahhar, uni, torkha. navle, zaula. nàvu, zeuvvo. neppir, zäppärä, sukkela. nibc od’, Zeimahtaa. nieras, poski. nijbe, vertsi. nirved, naama. nistaled', rurdella. njäähi, zeadet. njahäd’, Auvetä. njadded’, maistua. njaja, savı. njalme, suu. njalvotallad', jolkotella. njätte, rapakko, lullakko. njavgud’, naukua. njecagas, reist. njihaled', Aykıstya. njingalas, nainer, naaras. njoammel, janes. njobe, karhu. njuacce, Judas. njuaccevuot, Aitaus. njunne, zen. njunadud', zärkästyä. njuola, zuolr. njuoskas, raaka. njuoske, markä. njuoskevuot, earkyys. njus kud', Ayppia. njus koded', Aypata. Enare-Lappska nod'hasted', notkistaa, nııjata. nohaded', nukkua. nomm, 7m. noonos, vahva, se nanos. noorost, koossa. Novgorodlaz, Norgorodilainen. nuad'e, Zakka, kuorma. nubbe, toinen. nuhastasted’, nukahtaa. nuhhud’, -vum, kulua, loppua. nuhteled', zuAdella. nuhttallad’, zAdella. nuolläd, r/sua. nuorra, z:/r. nuorravuot, z0ruus. nurdesteme, Zuuppaus. nurke, nurkke. nurräd’, koota, poimia. nurradatte, pozmittava. nurvod’, puskea. nuskid’, Aypata. nuskoded', Ayppüella. nuuros, kokous, se nooros. nuuratatted', kokouttiaa. nuut, 2722; nuuta, iman; gen, ilmankaan. nuutbe, znpà; nuutkuo, kuin. nuutrok, zi» mahtava. nuuvahädne, Zloppumatoın. nuuvahädnevuot, jankarkkısuus. nælgge, nalka. nælggasaz, zalkainen. navrre, huono. nuuta- nin- Spräkprof. 477 nævrrevuot, Auonous. nævt, zdın. nevvu, kapine. Q. Oad’d’ed’, maata, nukkua. oad’d’em, makaaminen. oaidned’ 1. oained’, nähdä. oaidnemættum, zàkymatórn. oainested’, nahda. oainos, nåkö. oainulavt, nähtävästi. oaivamuz, pdämies. oaivadud', parhtya. oaivat, herd. oaivatuv, parc. oaive, pad. oaivest, pälssänsä. oakse, oksa. oalge, olka. oame l. oami, oma. oamevuot, omaisuus. oametobdo, omatunto. oanatus, viele. oaneded’, /yhentää. oanehas, lyhyt, váhà. oanehessi, vähän. oappa, opp:. oappalaz, oppivainen. oarbesm, nimelöin sormi. oarbis, orpo. 478 oarre, orava. oasal I. oasalaz, onnellinen, osal- linen. oasalazvuot, onzellisuus. oase, ozn1, osa. oasetæme, onneloin. oasetæmesvuot, onzellomuus. oasted, ostaa. oastem, oslo. oavuttam, A/fakseen. oazzud', saada. odna, tánápánd. oh! oh! oht, ykst. ohtan, yhteen. ohtaned’, yhdıstya. ohtasaz, yhteinen. ohti, kerran. ohtnaal, yAtäläisesti. ohtunes, yksindinen. ohtunesvuot, yhsinärisyys. ohtvuot, yhteys. okko, rıchko. olgold, «/Loa. olgoldas, ulkonainen. olgokullatuh, ulkokullattu. olgon, ulkona. olgos, «los. olla 1. olluv, korkia. ollagen, o/lezkaan. ollasavt, täydellisesti. olmoz, Aminen. olmozkodde, zhmiskunta. oltsas 1. oltsis ssellensä. A. ANDELIN olut, olut. olvod’, ulvoa, omen, omena. omos, z/me, outo, kumma. omoslaz 1l. omosli, ilmeellinen. omotallad', «hmehdellä, kummas- tella. oni prot. af adned’. ongaled', kurottaa. ool, palle. oolakarkaus, pädllekarkaus. oolas, päällensa. oolkarngijije, püdllekarkaava. oorvotzme, Lervotoin. oppet, aın. oppa, samma som oappa. opalaz, samma som oappalaz. opali, samma som oapali, oppi- ramen, orda l. orr muorra, orsi. oroded’, oleskella. orrod’, olla. orrom, olento. orostatted’, aseltaa, hiljentäd. orosted', asct/ua, perähtyä, sei- sahtua. ortasted’ 1. ortested’, hirttää. oskalded’ 1. oskelded’, oskeldatted’, uskaltaa. oskod', «soa. oskolazvuot, wskollisuus. oskoli, uskollinen. oskotum, «wskottu. ovdamærkka, esimerkhi. Enare-Lappska Spräkprof. 479 ovdan, efeez. ovdaned’, edistya. ovdas, edespain. ovdavanhem, esivanhin. ovde, es’; ovdi, eleen. ovdil, ei; ovdilastuv, nenkin. ovdis, extinen. ovtastatted', yhdıslaa. ovtse, yhdeksän. ovtsad, yAdeksas. p. Pa'a, pa'ab, pammus, paha. paadus, pahennus. paahas, lämmin. paaldast 1. paldast, ezeressa. paalhe, palkka. pääljis, paljas. pääne, hammas. paar, parı. paarast, parissa. paaro l. paro, aalto. paasotus, jäännôs. paasted’, loistaa, paistaa. paatas, pahennus. paavuot, pahuus. pacced’, paasam, jäädä. paccem, jääminen. pacced, pajam, ammuta. padde, zauha. en- padned’, kehrätä. padnukakku, pannukaakku. pahadud’, paAeksua. pahen, pakana. pahenvuot, pakanuns. paiheln, parkasta, paikke, paikka, koto. pajalaha, yli. pajalassa, paallinen. pajaned', kohota, nousta |. ryô- mia ylös. pajapæln, ylıpuolella. pajas, ylós. pajasadned’, y/ósprtaa. pajasjurdac ed, ylösajatella. pajalassan, päällischst. pajalstis, paaltausa. pajalsis, padllänsa. pajatallad’, kohotella. pajadud', yletä. paje, aika. pajeded', zousta. pajel, yli. pajeld, ulkoa. pajelkeec c am, ylenkatse, pajelsan, paallenz. pajen, ylhäällä. pakkud’, paahum, käskea. pakkum, käsky. pakkuhan, pakoon. paldan, ääreen, viereen. palges, palgga, katu. paliz, pelkäärä. paljis se paaljis, paljas. 480 A. ANDELIN palkke se paalhe, palkka. palläd, peljastya. pallo, pelko. palolaz, pelkaava. palvaled’, palrella. palvalejje, palvelia. palvalus, palvelus. pannalas, leuka. pap. pappr. Paradias 1. Paradis, Paradise. parahatted’, arjata. paranus em herjaus. paras, paras. pargo, tyd. pargud', parkua. parnac am, lapsukaiseni. parne, lapst. parnevuot, lapsuus. paroh, vrkkelä. parohvuot, vikkelyys. parteted’, Aarmittaa. partte, harmt. paru se paaro, aalto. pase, pyhà. pästem, lusikka, passud', passata. pastel, terävä. patared, paeta. pauhas, pauket. pauhhad', paukata. pavcas, (kıpia), kipu. pergaluh, perkeleet. peruneh, perunat. perusted’, perustaa. piebmäd’, elattaa. pied'gzaned', Aajoontua. pied'gged', Aajottaa. piegga, tuulr. pieggad’, tuulta. pienis, separo. piestuh, Ai. piettus, peto. pietitas, alastoin. pietitasvuot, alastomuus. piettaa, alastı. piiga, pzrka. pijäd’, panna. piipo, pappu. piiska, pöska. pikanavt, äkkiä. pilxatallad’, pilkkaella. pilketed’, pılkata. pilleded , prlata. pilledeme, ?urmelema. pillis ud’, Zurzeltua, pilaantua. pirastatted’, purittaä. pirra, ympari. pirran, ympärillanı. pirras, pure. pirrikodde, pörikunta. piru, prru. pirval, pesä. pissud’, pysya. pisker, karvas, muikia. pisted’, kestaa. pitta, pala. pittaz, dim. palainen. pitæje, pitajas. Enare-Lappska Spräkprof. pivtas, pihtas, vaate. pivded', pyytaa. pivddo, pyynto. piætitasvuot, alastomuus, se pieti- tasvuot. pietitem, alastoın. piettaa, alastı. podnjud’, szrisee. pod’os, érki. pohcas I. povcas, kipiä, se pavcas pohsam, huuli. pokkitad’d’ed’, tunkeuta. pollad’, peläta. polv, piler. ponne 1. podne, pohja. ponetæm, pohjatoin. ponnisted’, ponnistaa. porgaded’, pudottaa karvansa. porvar, porvar:. posta, post. postviesu, postkonttor:. possed', pesta: potas, potati. potkaned’, katketa. povc asted', ezhavoita. povvustallad’, zaureskella. povvusted’, nauraa. prikaat, prikaatr. prentted', prantata. u... E puakkijijje, päallekarkaava. 481 pualded’ I. poalded', po/ttaa pualdde, politaja. pualtted’, polttaa. pualas , pakkanen. pualu, palo. puaraded’ l. puoreded', parantaa. puaras kuatted’ 1. puoraskuotted', ruveta parantaan. puaras med', parantua. puarraned' l. puorraned', parata. puaratallad’ 1. puoratallad', Ay- vat/là. puaratus |. puoratus, parannus, puaris I. puoris, caza. puarisvuot l. puorisvuot, vanhuus. puaskadar 1. puoskadar, puoskari. puatte l. puotte, Zuleva. puatted’, tulla. puavvusted’ 1. puovvusted’ |. puv- vasted’, zauraa. pudd, Aetki. pudnjalatted', käänndättäa. pudnjalattem, käännös. pudnjalusa, kaäntynyt. pudnjaluhädna, jarkahtämattömästı. puikko, puikko. punjaladdad', kään- nella. puocce, l. puócce, sairas. puoccad', sazrastaa. puoh, kaikki. puohrak, kaikkityynt. 61 482 puohted’ I. puöhted’, £zoda. puoidah 1. puöitah, lihava. puolded’ 1. puölded’, po//taa. puolle 1. puölle, palava. puolled’, pa/aa. puoras oappalaz, hyvin oppiva puorre I. puörre, hyvä. puorrebeht 1. puürrebaht, parem- mast. puorrelunddulaz, hyväluontoinen. puorretaattulaz, Ayedntahtomen. puorrenjaddad', Ayedilla. puorretaattuvuot, hyväntahtoisuus. puorretakke, hyväntekıja. purated’, syôttaa. puras kuatted’, ruveta syömåään. purasmed’, tulla syódyhsi. purjested’, purjehtia. purpur, purpurt. purrud’, syodä. purramus , ruoka. purs, kukkaro. pusko, ahven. putes, puhdas. putested’, puhdistaa. puttated’, saavullae. puttal, potellt. puud, puoti. puukko, puukko. puuns, punst. puusah, Aousut. puustav, puustavt. puutto, puutos, puute. pecce, manty. A. ANDELIN pæht, kautta. peitted’, peittää. pæitteled, pilottaa. pæitus, pao. pæive, päivä. peival, päiväinen. pæivalaz, pätwällinen. pæivaz, aurinho. peelasted', pelastaa. pælge, peukalo. peldu, pelto, pældni I. pæln, puolella. pælen, puolelle. pelest, puolesta. pell, puolittain. palheted', zorwitaa. pelje, korva. pelkked', pexlham, torua. pælkku, Zora. pællmuddon, puolittain. pænkka, penkkı. pænuv 1. pædnuv, koira. pæra, perhe. pærratupe, perhetupa. perretuh, päret. peskided', kerstä. pæsse, fuoi. pæssti, pestz. pætte, pettäjä. petted', pettaà. petu, peto. pevde, pôytà. pææle, puolr. pæælhævanam, puolihävinnyt. Enare-Lappska pææljuhumuz, puolijuopunut. pææsad', päästäa. pæætted, paättäa. pæætus, pddtos. Raahud', -vum, karjua. raato, raato. raavotus, ravinto. rabmud’, yhstäà. rad'atte, romaus. radd, vesisadet. radde, rinta. rad'd'e, rata, tie. rahted', laittaa. rähis, rakas. rähisted’, rakastaa. rahtitted’, valmistaa. raja, raja; raji l. raai, astr. raige, reika. raijad' 1. rajid’, korjata. rakke, rakkı. rangas ed”, rangaista. rangas tus, rangarstus. ränis, harmaa. rase, ruoho. raskid’, raskıta. rasta, poikki. ratkud', eri à. rauhu, rauha. rauhulaz, rauhallinen. raV, ravvag, neuvo. ravdde, seppä. Sprákprof. 483 ravvid’, zeuvoa. rehalaz l. reheli, rehellinen, reivi, kretvi. repslem, zapays. riddu, ranta. riebmad’ 1. riebmad', alkaa, ruveta. riebu, raukka. rieha, rieva, reki. riehtises, tarkastı. riemnjis, repo. riemnjoi, ryysy. rientid', rientää. rievtes, ockra. rievtui, orkein. rievaded', ryóstaa. rigges, rıkas. riggesvuot, rıkkaus. riidaled', rZdella. riidolaz 1. riidoli, L riidus, ritar nen. riisvalje, rasıwdja. riito, rita. riitoled', ridellä. rikk, tulikivi. rikkud’, rikastua. rikos, rikos. riskes, ratis. risse, risu. rista, risti. ristitahte, ristiluu. ristjah, ristijätiset. ristmerkka, ristimerkki. roavva, rouvea. robd, syrja. rogge, kuoppa. 484 rokke, vainaja, rukka. romm I. robm, roni. roppe, ruho. ruad’e, rusko. ruakkad |. ruakkadas, rohkia ruakkasmatted', rohkeuttaa. ruakkased’, rohjeta. ruanggud', ärjaista. ruappaned’, tulla poss, hukkua. ruatta, Zaukka, ruatted’, kutad, laukkoa. ruatto, ruotti. ruatus, roisto. ruaskatuasted’, rwseAdella. ruavvu, cappa. ruble, rupla. ruhtinas, ruhtinas. ruhotallad’, rukoidla. ruhodus, rukous. ruiskoted’ rwiskuttaa. rumas, zwwumis. rundad’, temmata. rundajud’, Zemmaantua. runnasted', rynnistäà. runnastus, rynnısiys. runtod’, syôd& hurtoa, hotkia. ruopsad, punatnen. rutta, raha. ruttasud’, rauveta. ruttid’, Zemmata. ruskis, rusko. ruzzistallad’, irvistelli. ruövdde 1. ruovdde, rauta. ruövded’, raudo:ttaa. A. ANDELIN ruunalmai, ruunnumies. rcihad', rahistà. rænge, renkt. renta, korko. ræsthaz, räystäs. revhad’, räyhata. S. Saaha, saava, puhe. saalas, saalıs. saapuvil, saapuilla. saarne, saarna. saarneded', saarnata. sarnastool l. sarnastuola, searnas- tuoli. saatted' l. saattid', saattaa. sabma l. samma, saa. sabmanaal I. sammanaal, samate. sadne, sana. sadnevajjas, sananlasku. sahis, trhz& saitte, kerhås, sajje, sia. sakku, karkıa. sallid’, sallia. salpputed', panna ristin. salpputuvai, ristissä oleva. salm, rs. sapela, sapeli. sardnud', sanoa. sardnus kuatted', ruveta sanomaan. Enare-Lappska Spräkprof. 485 sarnutallad’, sazella. satku, Aamiına. sattalmai, Ayytimies. sattum, salluma. savca, lammas. sebmig, semmenki. seipe I. seibi, hand. seætu, saaty. siellu, szelu. sieraded’ l. sierrad', lerkrt«. siæilutted”, sarlyttaa. sida, Ayla. siima, sia. sils, sısaan. siivodud', szvottua. siivvo, stivo. silbba, hopia. sildde, silli. sirdded', surtäd. sirddem, muutto. siskaldas, sısallinen. siskelus, sisällys. siski, sısaltö. sitta, fokr. sitted', pudottaa villansa |. kar- vansa. sivnadus, szuzaus sivneded', svunata. skajad', karkua. skallekuatted’, ruveta kalıseen. skapcel, tarmokas. skappud’, hankkia. skapsatted’, kapsahtaa. skikkaned', kyetä. skipa, lawa. skorided’, korsata. skænk, /ahja. smiettid’, miettiä. smierrum, hauras. soabe, keppr.. soamalaz, soma. soattad', sotia. soatte, sola. soaitted’, soittaa. soaittem, sotfto. soaittu, soitto. soavadvuot, sopivaisuus. soholi, sukulainen. soidad’, lakastua. soivaded’, viskata. soloded', syleilla. soolo, sylt. sooved, sovinto. sopamættumavt, sopunattomastı. soppon, perään. sorgo, surku. sorjad’, rappua. sorme, surma. soro, suru. sorolaz, surullinen: sorv, Aere. soud'd'a, Aämäryys- sovased’, sieldä sovoted’, sovittaa. spællad”, pelata. spællam, pelt. spællar, pelari. spælle pelikortti. 486 A. ANDELIN staggud', ommella. staggujejje, ompelia. stakkar, polo. stakkaraz, poloinen. stohoded', Zelmäta. stool 1. stuol, tuoli. stullad’, leiskahella. stuorr, suurt. stuorastallad’, y/pewla. stevel, saapas. stevnig, haaste. suaiva, varjo. suala, varas. sualavuot, varkaus. sualaded', varastaa. sualadem, varkaus. sualgai, hıljaa. suamalavt, somasti. suana, swont. suana cualastejje, suonenlyôjà. suapashädna, järkähtämättömastu. suapal l. suopal, vasta, luuta. suarm, sormi. suartasud', sortua. suarve, honka. suata, suloinen. suavvad’, suoda, sallia. suddu, syntr. suha, suvvu, suku. suhalaz l. suhali, sukulainen. suhhad’, soutaa. suijaled', sujua. suippatted', Zuuvıttaa. suine, Ae. Suja, syy, äfven suoja. suojad', sujua. suojalaz, vianalainen. suojatem, syylöın. sukka, sukka. sukkar, sokerr. sulkad', sulhea. sun, hän, sundde, vouti. suohad l. suohis, synkiä. suoimided', sormata. Suoma, Suomi. suopal, vaste, luuta. suopalasted’, la’asta. suorganed', särkähtää, hämmästya. suormas, sormus. suotas, suloinen. suova, saavu. suppid', heittää. supt, vahto. surgotallad’, surkotella. sus me, kantapää. suuccaged’, paleitua. suutasted', närkästyä. suuttad’, suutlua. suuttar, suutart. suvulaz, sukulainen. sæaha, seka. sedal, sedeli. sægge, tikku. seibe, häntä, se seipi. sæilud”, sa/yà. seine, send. sækka, säkkt. Enare-Lappska Spräkprof. sxlated', selittää. sælge, selkä. snikkarussam, x1kkaroima. snikkaruss ed”, nikkarorta. 487 soddad', .&kesvaa, kukorstaa, tulla. sohoned', seta. sohonijje, synnyttajà. sollad, silea. sualgai, neula. s ud'ided', sihrsee. sud’idijje, schisev«. s uokked', huokata. s uoimided’ sormata. suviitted’, tuuvittaa. se, myös. s et, sus. seltte 1. saltte, suola. sengg, sänky. sæpplig, häri. servekodde, seurakunta. servve, seura. servided’ seurata. sevated', sekorttaa. sævnjad, pimiä. syórge, haara. syövdde, Ara. s. S' addu, kasvo. T. sahe, save, s/ka. sat, sas. sied'ustes, Aıljaa. siegast, kunnolla. sietted', sietam, swostua. siev, kyvä. silju, pha. Taabbaned', keskeytä. täähe, Zänne. taal, rikst. taala, nykyinen, sıksı. taalaz, nykyınen. tääl, zyf. taarpas, taarpaslaz 1. tar- sisted’, kieltää. paslaz, tarpeellinen. s koulkandda, kouluporka. taarpes, farvet. skoulmestar l. skulmestar, koulu- taas, faas. mestart. taattos, Zahto. sladdarded’, sorista. taattud’, Zahloa. slai, lat. tade, seta. tägge sat, nunpä. tahhe, tekiä. tahte, luu. tai, far. slama, möyhınä. slant, lantti. slunkke, luppa. snikkar, nıkkari. 488 taided', tartaa. taijum, houraus. tallan, varsin, kerrassaan. talle, silloin. tallekuo, sıllomkuin. talu, £alo. talupuoig 1. talupoig, Zalonpoika. talupuoigalaz 1. talupuigalaz, talon- poikainen. tammuci, Zammöinen tammuodusi, fämmöinen. tansad', Zansata. tape |. taape, lapa. tapatud’, tapahlua. tapadus, Zapahdus tappo, Zappıo. tappud’, sulkea. tarkkavt, Zarkastı. tarkotus, farkoitus. tarvaned', Zartiua. taat, Zassä, tasta. tæstan, samassa. tast, tohhuv; edespäinkın. taste, fästä; taste tallan, semassa. tastmanga, vasta. tastkuo, sec. tasto, sıtte. tastovdas, tästedes. tassacen, sıhsikaan. tassaci, sikst. tassaz, kunnes. tavalavt, Zavallısesti. tavalaz, tavallinen. tavdd, tauti. A. ANDELIN taver, lavara. tavja, usern. Taz, Norja. te 1. tie, nån. tierv, Zerve. tiervuot, Zerweys. tiervas, ferve. tiervaslaz, Zerveellinen. tiervasvuot, Zerveys. tiervasmed', tervehtyd. tiervuded', zervehtàa. tietted', tretaa. tiettemættum, Zr'eidmatótn. tiettu, Zieto. tiev, Zaysı. tiæt, tahden. tiile, tila. tillevuot, tilaisuus. tiimu, hello. tikke, tar. tipted’, sallia. toaimated’, £o«cnitaa. toajid’, taittaa. toaivu, £o?vo. toaivud’, Zowoa. toaivutted', £ozvottaa. toaivumus L toaivomus, f£ouomus. tobben, szelta. tobdos, futtu. tohe, tovve, hetki, era.. tohejejje, kelvollinen. toima, toimi. toimalaz, Zoimellinen. toimalazvuot, toimellisuns. Enare-Lappska Spräkprof. 489 toimatus, Zormıltus. toisnes, valıstd. tola, varhaın. tolas an entisehksr. tolas ad, entista. tollistallad’, prdellà. tommuod’uz, semmonen. tommet, sıksi, nin paljo. tonba, semp. tontiæt, sentahden. tontietbe, sempatähden. toppid’, tavoittaa. torn, Zornt. torppe, {orppa. torska, turski. tort, rukki. torveded’, turvata. torvedijje, turvaava. torvotem, turvatoin. torvusted’, turvata. toske, tuska. tot, se, tuo. tottad” I, tuattad’, tottua. tottaded’, totutiaa. tovdad’, tuntea. tovlajuo, ennen jo. tuahtar 1. toahtar, lääkäri. tuahtarussed’ I. toahtarus's ed’, tohtaroıta. tuaivvud’ 1. toaivvud’, towoa. tualded', kielua. tualvud’, viedä. tualvuded’, joAdattaa. tualvudejje, vietävä. tuanas, fynki, tönkka. tuarespæll, vähän matkaa, pulo. tuarestudded’, varpertua. tuargested', vapısta, varısta. tuorgestejje, vapıseva. tubded', Zuntea. tubdested’ 1. tubdosted', tunnustaa. tubdostud', tutustua. tubdhädna, Zuntemalta. tuhat, Zuhannen. tuhhid’, kelvata. tuhlad’, tuhlata. tull, valkia. tullnjuhc, Zuliso:tto. tum, ltuuma. tumad', tuumata. tun, sinä. tuobben, fuolla. tuobmar, tuomari. tuod'ai, toli. tuod'asted', Zodistaa. tuod'astus, todistus. tuod'alaz, totinen; tuod'alaz mie- last, vakaisesti. tuomu, Zuomio. tuomatted’, tomahtaa. 62 490 tupak, tupakkı. tupe, Zupa. turbe, Zurpa. tuse, ainoastaan, tyhja. tusevuot, Zyhjyys. tuttad', £y/yà. tuttavaz, {ylyväinen. tuttavazvuot, tylyväisyys. tuume, Zuma. tuumated', tuumata. tuuskij, Zuskin. tuóhe, Zaka. tyóje, yo. teded', painaa. teddu, paino, kuorma. tæhe, tarkka. teivaded', Zayttää. tevded', Zäyttaa. tzevdeded’, Zaydettäa. tææben, zaalla. tææhe, tahan. tææsne, fati. Uabbi, s?ser. uapisted', ohjata. ubb, koko. ucc, vaha. uccád', uusam, efstà. uccanja l. uccanjaha, eahän. A. ANDELIN uccanjai, eG/tellen. uccanjaz, vahäınen. ucceded’, eisi@. uccez, vahäinen. ud'd', uusti. ud’ag 1. ud'agaz, porkanen. ud’d’asavt l. ud’d’asist, uudesti ud'd'astuttud', uudistua. ud’ke, keksintö. ud’kkad’, ud'ham, keksid. Ud'd'adnam, Uusimaa. uikadatted’, pista lymyyn. uks, oer. ullo, villa. ulmuz, pieni ihminen. uloli, villainen. umastud', haukkua. umastus, Aerjaus. umasteme, haukunto. V. Vaa, vaan. vaaldatted’, unohtaa. vaaldus, unohdus. vaan, vaan. vaare, vara, vaara. vaastud’, paastota. vaatted’, vaad'am, vaatıa. vaddu, vaara. vadned’, venya. Enare-Lappska Spräkprof. 491 vahag, vahınko. vahaglaz, vahingollinen. vahe, vave, vika. vahtid', vahdata. vaibam, vasymys. vaibed', vaipua, väsya. vaidamus, valitus. vaidded', valiftaa. vaideled', valıtella. vaiggad, varkıa. vaikk, varkka. vaikuted', varkuttaa. valkutus, varkutus. vaimu, sydan. vaimu vuola, sydänala. vaimulaz, sydämellinen. vainu, vaino. vainuded', varnota. vaive, vaiva. vaiveded', vaivata. vajagas I. vajegas, vaillinen. vajalded', vaeltaa. vaje, via. vajed’, vorda vajeded', vihata. vajjaa, vrhainen. vajjavuot l. vajjuvuot, puutos. vakkist, äkkia. vakuted', vakuuttaa. vakutud', tulla vakuutetuksi. vala, vielä. valded', ottaa. valdde, valta. vaiddemaad’i, valtamaantıe. valddekodde, valtakunta. vale, jalo; valeb, jalompi. valjid’, valita. valjist, runsaastı. valje, vilja. valmas , calis. valmastattod’, valmıstutiaa. vanhem, vanhempi. vapahtijje, vapaAtaja. varalaz l. varali, vaarallınen. varjeled’, varjella. varppal, tynnyrt. varrid’, muuttaa. varrin, varlen. varutted’, varotttaa. varutallad', zuhdella. varutus |. varotus, earotus. varusted’, varustaa. : vastadus, vastaus. vasteded', vastata. vastes, lurvia, ruma. vastuded’ I vastusted’, eastustaa vastutus, vasluslus. vavedteme |. vavetæm, viatoin. vavetæmesvuot, viattomuus. vavnu, vaunu. vazasted’, käveskella. vazzed’, käyda vazzem, kulku. veihacam, verkkonn. veigge, hämära. veikko, veikko. 492 veisided', versata. veps, eed. vest, {aas, jállen. vieha, vieva, väkt. viehavas, väkeva. viehavavt, eakevastr, väkısella. viehavasuv, våkisinkt. viehisvuot, viekkaus. vieks, våkevä. viekutted', eetellà. vielggad, valkoinen. vielggadvuot, valkoisuus. vielpis, penikka. vierca, pässt. vierlatted’ 1. vierled', wwerittäa. vierme, verkko. viesu, Auone. vietted', vieltää. vietteled’, vzetella. vievhas, väkevä. viezZzad', zoutaa. viggad’, pyrhiä, koettaa. vihkad’, vrhkia. viidaned', leventya. viideded’, Zevittaa. viimag, emen. viine, eia. viippad', vöpya. viisis, visas. viivatted’, vivytltåä. A. ANDELIN vilja, velt. vips, oyhtr. virge, virka. virkusmed virkistya. virkuvuot, ezrkeys. virrid’, kaatua. virritted’, sekoittaa. vispil, vespila. vis kad, keltainen. vis sal, eerta. vissalavt, viriästi. visses, Zarkka. viste, vaja, maja. vitt, vist. vollid’, nousee. vonad’, maata, vetkutella. vora, vert. vorg, kohta, hett. vuai, var. vuajed’, ajaa. vuajatallad’, ajella. vuajje, kuskt. vuarac, varıs. vuaras, eanhahtava. vuaske 1. vuoske, ahven. vuattud', mea. vul, vor. vuigest, suoraan, kohdastansa. vuobded', myyda. vuoccen, ensin, ensittain. Enare-Lappska Spräkprof. 493 vuod’d’u, pohja. vuohatatted', totuttaa. vuohasavt, somastr. vuoiggad, orkıa. vuoiggadvuot, orkeus. vuoigest, suoraan. vuoime, vorma. vuoimalaz, voimallinen. vuoimetem, vormaloın. vuoingad', Auokua. vuoingadatted’, levättåä. vuoingasted’, hengittää. vuoitted’, vortiaa. vuoittemættumvuot, vorttamatio- muus. vuoittu, vorito. vuoittuli, vortollineu. vuoja, vor, rasva, vuojad', uida. vuojud’, vajoa. vuojutted', vajottaa. vuoksa, härkä vuol, olut. vuola, alle. vuolaz, aluinen. vuolazkodde, «luskunta. vuoleded', vuolla. vuollebuz, alamainen. vuolged’, lähteä. vuolgated’, lähettää. a vuollegas, alhainen. vuollegavt, noyrastı. vuoln, alle. vuolus, «las. vuommas ed, hararta, keksid. vuopta, Aus. vuorded', odottaa. vuordnud', vannoa. vuorkkid’, katkeä. vuorru, vuoro. vuos |. vuost, ensın. vuosarg, maananlat. vuosaz, vasıkka. vuosamuz I. vuostmuz, ensimmäi- nen. vuosta, eastaan. vuostavuot, vastus. vuostavalded', vastaan ottaa. vuostasasthädna, vastustelematta. vuos sud’, keittää. vuotreip, vetohthna. vurkkid’, kätkeä, korjata. vuöhe, tapa. vuövde, zmetsa. vyivis, laatu. velgas, velaksı. vælge, velka. veltted’, valttäa, harttaa. veluskuattid’, valkkya. verdasaz, verlainen. 494 A. verdeded', verrata. væære, eaara. væærevuot, eaaryys. Ystev, ystava, ystevlavt, ystavallisesti. A. JEd'on tiet, ei sentahden. zddud’, vrhastua. ædnag, mont. æune, ditt. ædnam, maa. ædnepææl, àtfipuoli. zdnited’, ennattaa. ædnu l. ænnu, usie, paljo, moni. æhed, ta. æhedpææl 1. æhedespæln, eAtopuo- lella. æhtu, swhta. æidulam, foh? (juurr olen se sama). æljarvuot, harrastus. ælju, ahkeruus. ANDELIN elatus, elatus. ele, ala. æled, olento, olo. æletejje, elättäja. ælkest, helposti. ælled’, elaa. ælle, elava. ælleled’, elella. ællem, elama. ælleted’, elattaa. elu, {avara. æmed, emänta. enas, ænab, ænemus, en«a. æneb L ænub, samma som ænab. ængisvuot, samma som angisvuot, ahkeruus. enneted' |. eneted', ennuttaa. æppe, voima, samma som appe. æpitæm, vormatoin. eres Zonen, muu. æreskuovlun, mualla. eres sajan, ertttain. ærdde, hartıa ærge, hurka. zroted’, eroittaa. æskan, vasta. æsse, asujan, samma som asse. asse, asia, samma som asse. estac ed”, estad. este, este. Enare-Lappska Spräkprof. 495 et, pl. ed'ah, kappale. zettäd’, ed’am, sazoa. ævirvuot avaruus, avirvuot. samma som ævri, ayri. ævtu, eAto. »zxsted’, estaà. ete, hátà. eztedud', hötääntya. BAD 133 ER AA LV LUS LA DURS 313 44$ 2313 0» VER EAN LAS AU RL LR LAVER VERT ARS LU ATTLARTRLEURARRELIST ARR F öljande trenne sagor jemte den ord för ord motsvarande finska ófver- sáttningen har n. v. pastorn i Utsjoki, Edvard Wilhelm Borg, upp- tecknat ur Enare-Lappars mun. De intagas här omedelbart efter de föregående enare-lappska spräkprofven för att lemna ytterligare bidrag till inhemtande af nämnde dialekts kännedom. Framför andra lappska dialekter och ural-altaiska spräk i allmänhet utmárker sig enare-lapp- skan genom den deri ganska vanliga vokalförändringen i ordets första stafvelse, en företeelse, den man hittills så helt och hållit fränkänt de ural-altaiska spräken, att dess fórmodade fränvaro af mánga betraktats sásom nägonting karakteristiskt, hvarigenom nämnde sprák skilja sig frán de indo-germaniska. Föröfrigt tyckes nämnde vokalförändring i rot- stafvelsen ej ursprungligen hafva uttryckt nägon särskild begreppsrela- tion, utan härrör troligen af stam- eller ändelsevokalens tillbakaver- kan, så att nämnde stam- eller ändelsevokal upptagits af rotvokalen, som just derigenom blifvit fórándrad, att ett efterfóljande vokalljud ingått i densamma. Någon gång kan stam- eller ándelsevokalen äfven eljest hafva haft en sådan tillbakaverkan, som qvarblifvit äfven sedan den så tillbakaverkande vokalen sjelf afnótts och gått förlorad. Andra må afgöra om icke i semitiska och de indogermaniska språken, der en dylik vokalförändring i rotstafvelsen förekommer, orsaken dertill varit enahanda. Kulm nieid mainas. Tah kulm nieid lijii out siid” niei- tah. Uarbintievas , kyóht nieid vuol- kin kuningasan piikan, mutto kuol- mad oabis eva lyóstam, väiki cur- voi totuv, mutto vuolki liika obitis marelt. Tie vuolki mielta luvvui oht ohtunis. Tie po- d'ij kussa toi kyövti nieitah uasta väzid kuövtis | | lon tyttäret. Holmen neidon jultu. Ne kolme tytärtä olivat yhden ta- Sisarukset, kaksi ty- tärta menit kuninkaalle piiaksi, mut- |; ta kolmatta sisartansa eivät laske- neet, vaikka tahtoi sekin, mutta lähti sentähden sisartensa jälkeen. Niin lähtivät kävelemään kaksi perätysten ykski yksinänsä. Niin tuli lehmä niitä Enare-Lappska Sagor. ja pahutij: paje muu; soi celhiin en moi ost. Tie pod'ij kussa kuolmad nieid kyóvlu ja celhi: paje mu; sun celhi: kal mun pajam ja ostam mii- tei. Jasun poji ja kussa pahui miel- hi pälhistis juhod’ ja sun juvvai ja vuolki ain obitis mayelt vacid’. Ja kuo toh kyóhti nieid lein väcimin, pod’ij sauca ja pahuti: peskide muu; celhin: en moi ost. Tie sauca mo- noi toi ovt nieid uasta, ja celhi: pe- skid' muu, oazuh uloit pälhistad. Nieid celhi: kale mun peskitam, ja sun peskitij ja vaaltij uloid pälhistis. Tie toi kuóvti nieida uasta pod’ij puoris källis ja pahutij oaivistis ti- hiid kodded'. Toh nieidah celhiin: en moi ost. Tie puoris kállis mo- noi ton nieida kyövlu, kote ohtu lei ja celhi: kote muu oaivist tihiid, ja sun celhi: kal mun kotam tihiid ja ostam miitei. Ja kuo nieid kier- kani, tie celhi vuoras nieitan: ij leh mait pälhist addeled, mut celham mun ovt säni tuniin: kuo tii toho puotivetted’ palvulus sajan, tie tun piejuh sauca uskid kessen ja tun kol- kah ucad out ked'ki vyóldni lote suo- jaid. Kuo tun taid kaunah tie ide- tist kuo tun kocah, tie välti taid suojaid ja sihost pevti uäst ja celhi: mun työje lävus tohom; tie nuut soi ratkkuin. Tie pod'iin kyóht ou- 497 kahta tytärtä vastaan ja sanoi lypsä minua; he sanoivat: ei me jouda. Niin tuli lehmä kolmannen tyttären tykö ja sanoi: Iypsä minua; hàn sa- noi: kyllà mini lypsin ja joudan myös. Ja hàn lypsi ja lehmä käski maidon palkastansa juoda ja hàn joi ja lähti aina sisartensa jälkeen käy- den. Ja kun nekaksi tytärtä olivat kävelemässä, tuli lammas ja sanoi: keritse minua; sanoivat: ei me jou- da. Niin lammas meni scn yhden tyttären vastaan, ja sanoi: keritse minua, saat villoja palkastas. Ty- tär sanoi: Kyllà minä keritsen, ja hän keritsi ja otti villoja palkastansa. Nin niiti Kihta tytärtä vastaan tuli vanha äijä ja käski päästänsä täitä tappaa. Ne tyttäret sanoit: emme me jouda. Niin vanha äijä meni sen tyttiren tykó, joka yksin oli ja sanoi: tapa minun päästäni täitä, ja hän sanoi: kyllä minä tapan täitä ja joudan myös. Ja kun tytär ker- kesi, niin sanoi äijä tytölle: ei ole mitään palkasta antaa, mutta sanon minà yhden sanan sinulle: kun te sinne tulette palvelus sijaan, niin sinä pannaan lammas karsinan kor- jaajaksi ja sinun pitää hakea yhden kiven alta linnun siipià. Kun sinä niità löydät, niin aamulla kun sinä nouset, niin ota niità siipiä ja pyh- 63 498 teb nieid vist palvulus sajan. piejuin kämmar palvelejen tastkuo soi lein cuvti einatattum. Tie pod’ij kuolmad nieid uv ja piejui nuut kuo vuoras särnum lei sauca uskid kes- sen. Ja uölkii puoh kirkkon. Tom nieyrimus piika kuod'i siitan. Mutt kuo piika oinij et ulmuh kirkkon uolkii, tie viecai lote suojaid ja cel- hi: muu tuöje levus tohhum. Ja sun monoi kirkkon nieyris pihtasiikuim, ja samma nal tovui nube tou uv, mutt piejai pyörebiit pihtasiid pajal- sis. Tie nube kert kuo pod’ij kirk- kon, tie vyómmasi kunagas alge ja jurti tubtamis, mutt ii tiettam ainas, ja kuo kuolmad kert pod'ij kirkkon, tie tubtai kunagas alge, mutt ii vala tiettam vissi. Ja ton nieidast lei tot utke, et sun uolkii outemust kirkost medtal, et emmas ulmuh tubtad. Ja nagas alge majelt nieid vyömmas ii. Tie nuolai kammagis ja legkistii tot. Alge toos aijänii, mut ainuv juvstats- kKod'i. Tie legkisti pittos ja kuo vala altans kod'ii, legkisti suormas; kunagas alge taid nuurai puoh. Nu- be päive kocoti lusas palvalijejtes ja celhi kien kammuh ja pitoh ja suormas tist lià? Tie toh kyöhti kämmar piika soi kecalain jyölka- sis ja celhiin e tah munnu le. Ja nieurimus piika pod'i ja kuo sun Soi | E. JT. Bonc käise pöytää vastaan ja sano: minun työni olkoon tehty; sitte niin he er- kausit. Niin tulit kaksi ensimmäistä tytärtä ensin palvelus sijaan. He pan- tiin kamarin palvelioiksi sentähden kun he olit sangen koristetut. Niin tuli kolmas tytär myös ja pantiin niin- kuin äijä sanonut oli lammas karsi- nan korjaajaksi. Ja menit kaikki kirkkoon. Se huonoin piika jätettiin kotiin. Mutta kun piika näki, että ihmiset kirkkoon menit, niin nouti linnun siipiä ja sanoi: minun tyóni olkoon tehty. ‘Ja hàn meni kirk- koon huonoilla vaatteilla, ja samalla lailla teki toisen toven myös, mutta pani parempia vaatteita päällensä. Niin toisen kerran kun tuli kirkkoon, niin huomaitsi kuninkaan poika ja ajatteli tuttavaksensa, mutta ei tie- tänyt vissiin, ja kun kolmannen ker- ran tuli kirkkoon, niin tunsi kunin- kaan poika, mutta ei vielä tietänyt vissiin. Ja sillä tyttärellä oli se ta- pa, että hän kulki ensimmäiseksi kirkosta pois, että ei ihmiset tun- tisi. Ja kun tyttö ajoi takaisin, niin kuninkaan poika perästä tyttären ha- vaitsi. Niin riisui kenkänsä ja nak- kasi ne. Poika siinä viipyi, mutta ainakin alkoi sauttamaan. Niin nak- kasi säärikkeensä ja kun vielä alkoi lähestymään, nakkasi sormuksensa ; kuninkaan poika niitä kokosi kaik- Enare-Lappska Sagor. kecali, tie celhi: tah muu le. Tie najai kunagas alge tain nieurimusain uskid kesse käyvilas piikainis ja tuoh kyöht muzis nieida pasiin. Läskis alge mainas. Tie lei oht läskis alge, kote i vi- sam maiten toohod. Nuut motomin sun vuolki muoraid cuobbad', mutt ij sun valtäm ahsu. Mutt kuo sun podi muor cuobbam sajan, tie sun kiskoi kuoddu endnamist. Mutt kuod- du sist kullui ijena kote celhi: ele välti taam muora, maid piegga li viratam ja mon sist mun lem mutt ravh olsut inaid tätoh. Alke jurteli, väri mun soddacim kóybbi almain ja must lici s ieu viesuh, ja sun mo- noi masut. Tie mottom äiki mapelt tie sodoi sust rikes köybbi almai ja sieu viesuh sust miitei lijii. Tie sun monoi taas ton kuoddu köulu ja kuo sun pod'ij toho, tie lihestitj kuoddu, mutt kuoddu sist kului ije- na, kote celhi: maid tätoh? Alke jur- 499 kia. Toisena päivänä kutsutti ty- könsä palvelioitansa ja sanoi kenen kengät ja säärikkeet ja sormus tässä ovat? Niin ne kaksi kamari piikaa he reistasivat jalkaansa ja sanoivat: ei nämät meidán ole, Ja huonoin piika tuli ja kun hàn reistasi, niin sanoi: nämät minun ovat. Niin nai kuninkaan poika sen huonoimman karsinan korjaajan kavalan piikansa ja ne kaksi kaunista tytärtä jäivät, Laiskan pojan jullu. Niin oli yksi laiska poika, joka ei viitsinyt mitään tehdä, Niin muu- tamasti hän meni puita hakkaamaan, mutta ei hàn ottanut kirvestä. Mutta kun hän tuli puun hakkaus sijaan, niin hän kiskoi kantoa maasta. Mutta kannon sisáltà kuului ääni joka sa- noi: älä ota tätä puuta, jonka tuuli on kaatanut ja jenka sisallä minà olen, mutta ano itselles mitä tahdot. Poika aatteli, jospa minà syniyisin kauppa mieheksi ja minulla olisi hy- väl huoneet, ja hàn meni takaisin. Niin muutaman ajan perästä niin syn- tyi hànestá rikas kauppa mies ja hyvàt kuoneet hànellà myös olivat, Niin hàn meni taas, sen kannon ty kó ja kun hàn tuli sinne, nin lükutti kantoa, mutta kannon sisältä kuu- 500 teli, väri mun soddacim stuor här- ran, ja sun monai maasut. Uonehas äiki mapelt tie sodai sust stuor hàr- ra ja sun vuolki taas ton koddu kóulu, tasti kuo sun mattam lei. Ja kuo sun pod’ij toho, tie sun ruttij tom kuoddu ja kuoddu sist kulluij ijena, kote celhi: maid taatuh? Alge celhi: väri mun licim kunagas. Ja uone- has äiki marelt alge sodai kunaga- san. Ja mottom muadde ive sun lei, tie vuolki taas kuoddu köulu ja kuo sun pod’ij toho, rutij sun kuod- du. Tie pahutij kuoddu sist korra- saut ja celhi: alge, alge, maid tun taatuh? Alge celhi mun tätucim, ett mun Ibmelin soddacim. Tie sun vuolki maasat ja kuo pod'ij taalusis, ij kaunam innik viesustis ike sie- vetitis ike rudaitis ike pihtasiitis ike maitten rikesvuostes innik fattim, mutt lappui puoh tallan ja alge so- dai tommuodozuzan kuo outlist uv lei. E. IV. BORG lui ääni, joka sanoi: mitä tahdot? Poika ajatteli, jos minä syntyisin isoksi herraksi, ja hän meni takai- sin. Wähäisen ajan perästä niin tuli hänestä iso herra ja hän kulki taas sen kannon tykö, niin kun hän op- pinut oli. Ja kun hän tuli sinne, niin hän väänti sitä kantoa ja kan- non sisältä kuului ääni, joka sanoi: mitä tahdot? Poika sanoi: jos minä olisin kuningas. Ja vähäisen ajan perästä poika syntyi kuninkaaksi. Ja muutaman monen vuoden hin oli, niin kulki taas kannon tykó ja kun hàn tuli sinne, väänti hàn kantoa. Niin käski kannon sisaltä kovasti ja sanoi: poika, poika, mitä sinä tah- dot? Poika sanoi: minä tahtoisin, ettà minä Jumalaksi syntyisin. Niin hän kulki takaisin ja kun tuli ta- loonsa, ei löytänyt enään huonees- tansa eikä eläimistään eikä rahois- tansa eikä vaatteistansa eikä mitään rikkaudestansa enään löytänyt, mutta katosi kaikki samassa ja poika syn- tyi senkaltaiseksi kun ennenkin oli, Enare-Lappska Sagor. Alma, kalku ja alge. Lei oht almai kote vuolgi olko endnaman skiipain ja outal vuölki- mis celhi kalkuinis, mii kossakin lei: kuo tun alge tonva, tie keesih laku pajas, mutt kuo nieida touva, tie eläh pajet laku. Ja soi ratkuin nuut, Kulm ive lappui skiipa ike vala poat- tam. Mutt’ kalku tovvoi alge, ikà mus tam keessid’ laku pajas almas po- atteman, mast almai koolkai oainid’ outal poatemis jo kukken kiikarain, jos suu kalku lei toohom alge tei niei- da. Kalku uortij cuvti almas ja jur- tij ij innik oainimis almas taan mail- mest koassin. Tie motomin iho nieu- tai naharist, ett mottom olmoz poo- d'ij suu lusa ja celhi: tuu almai li tarvanam merra nääpan ja tot ij pàà- sa toppen outal kuo toalvuh meec- can tom kulm ihasi algad ja kuad'ah ohtu toho, tei tibtà almad orrod' mer- ra näävest kidda. Kalku suorkani ja morrani ja jurdaskod’ij, kuabba sun kalka toohod', alges meeccan toal- vud' vuoi almas tibted’ orrod’ mee- rast kidda. Kuo soddoi id'ed, tie vaaldi alges ja toalvui meeccan ja kuad'i ohtu. Ja ohogecin tie pood'ij almai siitasis aitu ton tiimest kuo kalku lei nieutam. Tie koijetij al- mai kalkustis, mahti lei eellam tast mana kuo sun leisiitastes vuölkam? 501 Mies, akka je poika. Oli yksi mies joka kulki uiko maal- le laivalla ja ennen menoansa sanoi akallensa, joka raskasna oli: kuin sinà pojan teet, niin vedà laku ylös, mutta kuin tytón teet, niin älä nosta lakua. Ja he erkausivat niin, Kol- me vuotta katosi laiva eikä vielä tullut. Mutta akka teki pojan, eikä muistanut vetää lakua ylös miehen- sà tuloksi, josta miehen piti nähdä ennen tuloansa jo kaukaa kiikarilla, jos hänen akka oli tehnyt pojan eli tytón. Akka vartoi kovin miestän- sà ja ajatteli ei enään näkevän- sä miestánsà tässä mailmassa kos- kaan. Niin muutamasti yöllä näytti unessa, ettà muutama ihminen tuli hänen tykönsä ja sanoi: sinun mies on tarttunut meren napaan ja se ei pääse sieltä ennen kuin viet met- sään tuon kolme vuotisen poikas ja jatät yksin sinne, eli anna miehes olla meren navassa kiinni. Akka hämmästyi ja heräsi ja alkoi ajatel- la, kumpasen hänen piti tehdä, poi- kansa metsään viedä vai miehensá antaa olla meressä kiinni. Kun syntyi aamu, niin otti poikansa ja vei met- sään ja jatti yksin. Jo viikon päästä niin tuli mies taloonsa aivan sillà tiimalla kun akka oli nähnyt unissa. Niin kysyi mies akaltansa, mitenkä oli 63* 502 Kalku celhi: mun lem eellam kale jec tiervan, mutt mun lem nieutam naharist korro ja paahas nahar. Al- mai koijetij: maid oinih naharist? Kalku celhi: mun oidnim ett almai pood'ij muulusa ja celhi: tuu almai li merra näävist kidda, ja tot ij pää- sa toppen koassin mutoi kuo algad toalvuh meeccan ja kuöd’ah tohoh. Almai celhi: tot li tuot ett mun lijim merra näävist kidda ja mun kecalim korro pieggan purjesiguim rossad’ jo mahtau, mutt ij lem ise, mutt motomin id'edist vuovsi merra nààpi mii skiipa olgos ja nurvai peena- kullam kec. Tie kalku ärvidij na- haris tuottan. Almai koijedi kalku- stes vala: tolvuh uv algad meeccan? Kalku celhi: tolvum. Almai vuol- gatij ulmuid ednuh ucad alges. Ja toh ucii mutteeh kaunam. Tie jos- kij ucamist. Alge lej liika eellimin ja purai raasiid ja muite endnam saddoid. Purromos aid usadeines oini kulm nieitah, moh posadettii jävri riddost ja njauvvai altela kecad ja kuo sun oini mucis pihtasiid outast maid endnam nuollam lei, tie valdi syóla taid pihtasiid. Kuo nieitah kierkanii posodatmest ja pottii pihta- siitis lusa, tie oht ij kaunam pihta- siitis. Kyöhti nieitah monain maa- sat, mutt ohto pasij pietta cierun. Tie alge cuorvij: tuu pihtasah leh E. IV. Borc elänyt sen jälkeen kun hàn oli talos- tansa kulkenut? Akka sanoi: minä olen elänytkyllä itse tervennä, mut- ta minä olen nähnyt unessa kovan ja pahan unen. Mies kysyi: mitä näit unissa? Akka sanoi: minä nàin että mies tuli ıninun tyköni ja sa- noi: sinun mies on meren navassa kiinni, ja se ei pääse sieltä koskaan muutoin kun poikas viet metsään ja jàtit sinne. Mies sanoi: se on totta että minä olin meren navassa kiinni ja minä koetin kovalla tuulel- la purjeitten kanssa tyóntàà jo kuinki, mutta ei ollut apua, mutta muuta- masti aamulla oksensi meren napa meidän laivan ulos ja lykkäsi peni- kuulman päähän. Niin akka arvasi unensa todeksi. Mies kysyi akaltan- sa vielä veit kö poikas metsään? Akka sanoi: vein. Mies lähetti ihmi- siä paljo bakemaan poikaansa. Ja he hakivat, mutta eivätlöytäneet. Niin heitettiin hakemasta. Peika oli kui- tenkin elämässä ja söi ruohoja ja muita maan hedelmiä (synnyttämiä). Ruokaa hakeissansa nàki kolme ty- tärtä, jotka pesivät järven rannalla ja vaani likemmäksi katselemaan ja kun hän näki kauniita vaatteita yh- deltä, joita maahan riisunut oli, niin otti salaa ne vaatteet. Kun tyttäret kerkesivät pesemästä ja tulivat vaat- teensa tykó, niin yksi ei lüytänyt Enare-Lappska Sagor. taa, mutt pihtasiidad jeh oaz uh, ou- tal kuo lopedad'ah muu välted’ olsad gällisn. Nieida cuorvij: oaz'uh muu kalkunad. Ja alge' pu»vtij pihtasiid, ja kuo nieid karvudad’ai, celhi olkin: poad'i muu mield ja soi monain miel- daluvvui merra riddon, ja celhi nieida olkin: oroh tun täst, mun monom siitasam ja tun poad'eh itten toho, ja mii lep lovves oarpintieva's ja mist lech jeckestau kimmár ja muu kämmär li vuosmoz veskir uuvsast oalkis kied’a. peldni, ja mii lep out- muodosuh puohah ja out macih ja oht mucedvuot ja nuut out nill, ett tun jeh äärut, mutt kale mun tied'etam tunjin. Ja soi ratkudin cum- malucain ja nieida vala celhi: mun monam vääcın mera mield ja tun miitei kolkah nuut toohod', ja kuo tun vääcah tuo sullui alemus päikan, tie oainah mii siita toun pelln c ual- mi. Tie soi ratkuin. Mutt algan sodai ahhev ja ij tuostaci mera mield vuölked’, mutt' vuolki ainuv keclid’ ja vuömmasi, ett ij sun vuöjuken ja monai nuut kuo nieida lei ravvim ja fattij nieida kammarstis ja oad'ain senkan. Nieida lei ác c asis sardnum, ett vivva itten poata sunjin. Ja muór- se paahuij irges ett, maid äccam paahuz, tie lopedad'ah puoh toohod', ja irge lopedad'aij. Ja kuo id'ed so- dai, tie almotij irge vuopasis jur- 503 vaatteitansa, Kaksi tytärtä menivät takaisin, mutta yksi jäi alasti itke- mällä. Niin poika huuti: sinun vat- teet ovat täällä, mutta vaatteitas et saa, ennen kun lupaat minun ottaa itselles mieheksi. Tyttö huuti: saat minun akakses. Ja poika toi vaat- teita, ja kun tytär vaatetti, sanoi po- jalle: tule minun perässä! Ja he me- nivät perätysten meren rannalle, ja sanoi tyttö pojalle: ole sinä tässä; minä menen talooni ja sinä tule huo- mena sinne, jame olemme kymmenen sisarusta ja meillä ovat itsekullakin kamari ja minun kamari on ensim- mäinen porstuan ovesta oikian käden puolella, ja me olemme yhden-näköi- set kaikki ja yhden kokoiset ja yksi kauneus ja niin yhden kaltaiset, että sinä et erota, mutta kyllà minä annan tietää sinulle. Ja he erotes- sa suutelivat ja tytär vielä sanoi: mi- nä menen kävelemään merta myöten ja sinä myös pidät niin tehdä, ja kuin sinä kävelet tuon saaren ylempään paikkaan niin näet meidän talon tuolla puolen salmea. Niin he er- kausivat. Mutta pojalle syntyi ikävä ja ei tohtisi merta myöten kulkea, mutta kulki ainakin koettelemaan ja huomaitsi, että ei hän vajonnutkaan ja meni niin kuin tyttö oli neuvo- nut ja sautti tyttären kamaristansa ja panit maata sänkyyn. Tyttö oli 504 tuitis. Ja vuoppa kocoij puöh niei- daitis outai poattid' viasusis ja sun püjai faltan lovve nieidaid, maid irge taatuz tàin valjid. Ja kuo ouceh nieitah vist lijii toos poattam viasun, tie irge celhi: jem täin huolo, mutt kuo pood'i lovvad nuorramus ja pih- tasist vitta lei, tie celhi alge: taam mun vaaltam, ja nuut vaalti tom muörses ja monain kàmmaran, ja od’in tobben tom ijja. Id’edist ko- cotti vuoppa vivas ja celhi: tun kol- kah kulm peivist skiipa toohod' mu- toi jem adde nieidan. Vivva celhi: kale mun tovvam. Mutt s odai mur- rolazan, kuo skiipa i lem cuuvti oaidnamken jevä juo toohom. Ja ehedest oad'im sajest koijedi irge mu- ürsestes mii riád'in ka!ka läd’e toos, maid äccad muu paahuj toohod'? Muörse celhi: väälte oammi skiipa ja caske kulmi vecarain, tie sadda ud’d’o skiipa. Ja irge tovvoi nuut. Kuo vuoppa pood'i kec ad’, tie lei ud". d’o skiipa soddam. Tie vuoppa paa- huj vivas, kiengalas juvvo kuaivud’. Vivva’ celhi: kale mun kuaivum, ja koijedi muörsestis: mii rääd'in, kuo accad paahuj juvvo kuaivud' muu? Muörse celhi:” mono juho riddon ja kosk ked'kiid kyóvt pell juuhod, tie juho sadda nuut kubtdu, mon kuhas ked'kih vierrii, kuo tun leggistah! Ja irge tovoij nut. Ja kuo vuoppa mo- E. W. Borc isällensä puhunut, että vävy huomena tulee hànelle. Ja morsian käski yl- käänsä että, mitä isäni käskenee, niin lupaa kaikki tehdä, ja ylkä lupasi. Ja kun aamu syntyi, niin ilmoitti ylkä apellensa ajatuksensa. Ja appi kutsui kaikki tyttärensä yksitellen tulla huoneesensa ja hän pani val- taan kymmenen tytärtä, minkä ylkä tahtois näistä valita. Ja kun yhdek- sän tytärtä sitten oli sinne tullut huoneesen, niin ylkä sanoi: en näistä huoli, mutta kun tuli kymmenes nuo- rin ja vaatteissa merkki oli, niin sanoi poika tämän minä otan, ja niin otti sen morsiaksensa ja menivät ka- mariin, ja makasit siellä sen yön. Aamulla kutsutti appi vävynsä ja sa- noi sinun pitää kolmessa päivässä laiva tehdä, muutoin en anna ty-. tärtäni. Vävy sanoi: kyllà minä teen. Mutta tuli murheelliseksi, kun laivaa ei ollut kovin nähnytkään, eipä jo tehnyt. Ja illalla makaus siassa ky- syi ylkä morsiameltansa mikä neu- voksi pitàà olla siihen, mitä isäs mi- nun käski tehdä? — Morsian sanoi: ota vanha laiva ja Iyö kolmasti vasaral- la, niin tulee uusi laiva. Ja ylkà te- ki niin. Kun appi tuli katsomaan, niin oli uusi laiva syntynyt. Niin appi käski vävynsä syvän ojan kai- vaa. Vävy sanoi: kyllà minä kai- van, ja kysyi morsiameltansa; mikä Enare-Lappska Sagor. nai kecad'., tie lei stuorra juho sod- dam ucca juvvist. Tie poolaskuod'i vuoppa vivastis ja ton tiet aas tij kod- ded' vivas ja nieidas. Tie suorgani viva cuuvti vuoppas sanin ja koijetij muörsestis: mii i munnui rààd'in, kuo äccad munnui kodded’? Muörse celhi: kale mun tied’am too- suv rääd'e: kalkem iho vilkid’ kulmain heppusain vuijid’ patrusan mera mield. Irge celhi:” maid tun tovvah, toos mun tud’am, ja kuo s'oddoi iija ja siit ulmuh oad'd'astilli, tie rahtadain määtkan ja valtin määt- kan, maid tarpas ain, out heppus ku- órme ja jeijah njuskiin heppus sel- ki olo vuolkin nuut ruatated'. Mutt siit ulmuh tallan vuömmasii ett ud'- d'o parragod äva lekken. Tie tittii sii uv määtkan ja vuóijalittii maeld, mutto kuo irge ja muörse juuvstatskood'in tie vuojiin meeran. Mutt outal kuo kyórmi hävos koos- tai meeran tie juskii heppus cääci ráüjist, mutt hàvus njuskii meeran ja wuójetiijeh coskii heppus seipi rasta miehhiin, mutt muite eeh puóh- tam sii toohod', kuo sii heppusih eeh msnnam meera mield. Mutt ir- ge ja muörse pääsain tiervan nan- naman ja rahtin tosa olsis talo ja eelin pyórest. Mutt motomin pood'ij aiku moi rah- sunnui kyössi, kote lei irge vuos vie- | 505 neuvoksi, kun isis käski ojan kai- minun? Morsian sanoi: mene joki rannalle ja nakkaa kiviä kahden puolin jokea, niin joki syntyy niin le- vià kuinka kauvas kivet vierivät, kun sinä nakkaat! Ja ylkä teki niin Ja kun appi meni katsomaan, niin oli iso joki syntynyt pienesti joesta. Niin peljätä alkoi appi vävystänsä ja sen tähden ukkasi tappaa vävynsä ja tyttärensä. Niin hämmästyi va- vy kovin appensa sanoista ja kysyi ‚aa morsiameltansa: mikä on meillä neu- voksi, kun isäs meitä aikoo tappaa? Morsian sanoi: kyllà minä tiedän sii- henkin neuvon: me pidämme yöllä mennä kolmella hevoisella ajamaan pakoon merta myöten. Ylkä sanoi mità sinä teet, siihen mina tydyn, ja kun syntyi yó ja talon ihmiset panit maata, niin rakensivat matkaan ja otit matkaan, mitä tarvitsivat yh- den hevoisen kuorman ja itse hyp- päsivät hevoisen seljän päälle ja kul- jit niin laukottamaan. Mutta talon ihmiset samassa havaitsivat, ettà uu- si parikunta eivät olleetkaan. Niin rakensivat, hekin matkaan ja ajat- tivat perästä.mutta kun ylkää ja mor- sianta alkoivat sauttamaan, niin ajoi- vat mereen. Mutta ennen kun kuor- ma hevoinen kostui mereen, niin Saut- tivat hevoisen veden rajasta, mutta 64 506 E. HW. lja peeli.*) Kyössis onin pyörest ja irge celhi muörseines: mun aikom vuölked’ kyösi mield äccan ja än- nan keccad', kuo jo kyössi kuas u. | Muörse celhi: jem mun tuost lyós- tid tuu vuölkid’ ett vaaldatah muu ja irgastalskuod’ah muite. Irge cel- hi: jem vaaldet tuu kuassin, vaik mii vala licij. Ja muörse celhi: kuo tun àijad siitan puod'ah tie tun jeh kolkah juuhod' käfli mielhin ikà si- rappain, talle tun jeh vaaltid' muu. Irge celhi: puuh maid tun taan räi leh pakkum, lem mun toohom j ja nuut tovvom valau. Muórse celhi: kuo lopedad'ah nuut toohod', tie oa- | zuh vuölkid’ kyósi mield. Irge lo- pedad'ai ja rahtadai määtkan ja valti kyöht heppus ja jee monai nubbe heppus olo, kyössi nubbe, jede vuöi- jelain mieldaluvvui. Welji päliz ja irge cuorvii vala muörseisis: pääsi tiervan, ja muörse c uorvij: mona tier- van ja muste muu. Mutt kuo alge monai àijis siitan, tie ij tubtam oh- takin eräs kuo enni, kote suu meec- can lei tuolvum ja toho ohtu kuöd’- dam ja vittadam alges oalgis pelji. Ja kuu edni oini alges, tie jamal- gih mutt kuo cielkai, tie monai al- “) Enligt »rden ensimmäinen veli puoli (den första halfbroder); så benàmnas en- dast farbrors son, kusiner genom annat blodsband annorlunda. Bonc | hevoinen hyppäsi mereen ja ajatta- | jat hakkasivat hevoisen hännän poik- ki miekalla, mutta muuta eivät saat- taneet he tehdä, kun heidän hevoi- set eivät menneet merta myöten: Mutta ylkà ja morsian pääsivät ter- vennà manner-maahan ja rakensivat siellà itsellensà talon ja elit hy vasti. Mutta muutamasti tuli heille vieras, joka oli yljän isàn veljen poika. Vie- raansa pidit hyvin ja ylkä sanoi mor- siamellensa: minà aivon kulkea vie- raan kanssa isääni ja äitiani katso- maan, kuin jo vieras pyytää. Mor- | sian sanoi: en mini tohdi laskea si- nua kulkemaan, ettà unehutat mi- | nun ja alat kosia muita. Ylkä sanoi: | en unehuta sinua koskaan, vaikka | mikà vielä olisi Ja morsian sanoi: kun sinä isäs taloon tulet, niin sinä et pidä juoda kaffia maidolla eikä sirapilla, silloin sinä et unehuta mi- nua. Ylkà sanoi: kaikki mitä sinä tähän asti olet käskenyt, olen minä tehnyt ja nyt teen vieläkin. Morsi- an sanoi: kun lupaat ninn tehda, niin saat kulkea vieraan kanssa. Yikä lu- pasi ja rakensi matkaan ja otti kak- si hevoista ja itse meni toisen hevoi- sen päälle, vieras toisen, ja he làk- sit perätysten. Weljen puoli ja ylkä huutivat vielä morsiallensa jàà ter- veksi ja morsian huuti mene ter- vennä ja muista minua. Mutta kun Enare-Lappska Sagor. mas lusa ja celhi almainis: taat pei- vi kalka läd’e mist stuorra ilo pei- vi. tastkuo algam, kote lappum lei, lii kaunum. Tie almai ärvidi, ett tot omoz alge, kote suu taalun poo- d'i tot lei suu alge. Tie almai paa- hui rähtid’ emedis ja piikaidis pii- d'oid ja kuo sii lijii piid'oid rihtam tie kucu alge toho ja purodiin ja juvvudiin. Koijedilli puoh: maht on- ni jeggad meecist ja kost le lämaz ja kost aassam? Alge saarnui puoh, mutt tom ij saarnum, ett sust mu- órse miitei li, tast kuo muörse lei kieltam tom saarnumest. Ja kuo sii fi mielhin ike sirappain, tie celhiin äc ja edni: mane tun algam jeh juv, njalgasub tot li käffikuo toos pieijah mielhi tei sirap? Alge celhi: ellid’ faala munjin, cielga käffi mun kale juvvam. Tie puohtii käffi moos ed- nes lei mielhi ja sirap syölä piijam; mutt kuo alge valti käffi koop, tie celhi: liiuv taat cielga käffi? Ed- nes celhi: li. Alge oskoi ednes ja juvvoi, ja ton juhomos peht vaal- deti muörses. Tie arvalskod'ij äc- ce algases muörse mottom rikes ni- eida ja algan tuhhij see tot nieid äitie pyörest. Tie sii rahtii näimi. Mutt kuo sii lijjii purromin ja juho- min ja ud'd'a parragodde lein paal- dai iste orromin, tie kullui olgon 507 poika meni isänsä taloon, niin ei tun- tenut yksikään muu kun äiti, joka hänen metsään oli vienyt ja sinne yksin jättänyt ja merkinnyt poikan- sa oikian korvan. Ja kun äiti näki poikansa, niin pyörtyi, mutta kun selveni, niin meni miehensä tykó ja sanoi miehellensá: tämä päivä pitää oleman meille iso ilo päivä silläkun poikamme, joka kadounut oli, on löy- tynyt. Niin mies arvasi, että se outo poika, joka hänen taloon tuli, se oli poika. Niin mies kaski ra- kentaa emäntänsä ja piikansa pito- ja ja kun he olit pitoja rakentaneet: niin kutsui pojan sinne ja söivät ja joivat. Kyseltiin kaikki: mitenkà pi- dit henkes metsässä ja missi oli ol- lut ja.missà asunut? Poika puhui kaikki, mutta sitä ei puhunut, ettà häneilä morsian myös on, sillä kun morsian oli kieltinyt sitä puhumas- ta. Ja kun he pidoissa olit, niin poika ei juonut kaffia maidolla eikà siirapilla, niin sanoit isà ja äiti: mik- si sinà poikamme et juo, makiampi se on kaffi kun siihen panet maitoa eli siirappia? Poika sanoi: älkäät tarjotko minulle, selkiätä Kaffia mi- nä kylla juon. Niin toivat kaffia mihen äitinsä oli maitoa ja siirap- pia salaa pannut, mutta kun poika otti kaffia kupin, niin sanoi: onko tamä selvää kaffia? Aitinsä sanoi: hänen 508 ijenna, kote celhi: voi, voi kuo läh vaaldattam muu. Irge ton kulai, tie njuskij pajas ja katseli olgos. mi vieha pacii arvaled’, mii toos so- dai. mi viasun ud’d‘o muó:sein ja celhi eninis: voi, voi äänam, tun läh mun, jin ednu paa toohom. Kulm ive puoris lijjim, tie tolvuh meecan ja kuod'ih tohoh, mutt taat nieid, kote muu majeld taa pood'i, tat li lämaz puoh stuórramus puörri tahhe munjin, ja tat li muu muörse. Nuut heep- panas tuu äänam, kote kielastillih tom uv ett cielga käffi munjin adde- | leh, väikki jec lih sivvuttam must | syölä mielhin ja sirappain ja ton tiet mun vääldittim muörsen, tie tii | ferttivetted’ tääl ton tiet taam näi- mi maacattid. Ja sii maacatti ma- jeb nàimi ja naittii oudelbain. Nài- | Mutt alge pood'i maasat nài- | C. W. Bonc on. Poika uskoi äitinsä ja joi, ja sen juoman kautta unehutti morsia- mensa. Niin alkoi arvella isà pojal- ‚lensa morsiamen muutaman rikkaan tyttären ja pojalle kelpasi kanssa se tytär juuri hyvästi. Niin he raken- sivat kihlajaiset. Mutta kun he oli- vat syömässä ja juomassa ja uusi parikunta olit rinnatusten istaalla ole- massa, niin kuului ulkona ääni, joka |sanol, voi, vol, kun olet unehutta- 'nut minun. Ylki sen kuuli, niin | hyppisi ylós ja juoksi ulos. Kihla- |jais vaki jäit arvelemaan, mikä sil- le tuli. Mutta poika tuli takaisin kihlajais huoneeseen uuden morsi- amen kanssa ja sanoi äitillensä: voi, voi äitini, sinà olet minulle paljon | pahaa tehnyt. Kolmen vuoden van- | ha olin, niin veit metsään ja jätit sin- Ja | ne, mutta tàmà tyttó, joka minun soi maacin maasat siitasis ja eeliin | perässä tänne tuli, tàmà on ollut kaik- rauhust, sovodist ja oasalaz vudast | kein isoin hyvän tekiä minulle, ja tà- eellim äikis. mà on minun morsian. Niin häpiä sinun äitini, joka valehtelit senkin, että selvià kaffia minulle annoit, vaikka itse olit seottanut minusta salaa maidolla ja siirapilla ja sen täh- den unehutin morsiameni, niin te täy- dytte nyt sen tähden tämän kihlajaisen purkaa Ja he purkivat jälkimäisen kihlajaisen ja naittivat ensimäiselle. Ja he palasivat takaisin taloonsa ja elivät rauhassa, sovinnossa ja onnel- lisuudessa elämän aikansa. A3 *AMAATAAAAYUOAAATAATYAAAA VAT LA 3A011113 5 AU 3 A AAA TAA TA UV AMMA VIA VATAA AVV S AA AS AD REM LIBRARIAM GRAECORUM zr ROMANORUM PERTINENTIA QVAEDAM. SCRIPSIT EDUARDUS ^ BRUNÉR. (Societati exhib. d, 7 Martii et 4 Aprilis a. 1859). Dias sumus de tempore et modo, qvo pro voluminibus apud Graecos et Romanos antiqvioribus iuventa sit forma librorum, qvae nunc in usu est, e plagularum contextu, qvarum super alias aliae imponuntur, composito- rum. Non eos spectamus codices et codicillos, qvi etiam cerae, tabulae ceralae, pugillares, graece Oélrou et zívexec appellantur, qvos e tabellis ligneis eburneisve vel alius materiae cera obductis binis, ternis pluribusve constitisse ac vel rebus forte oblatis annotandis vel rationibus rei familiaris consignandis faciendisqve testamentis vel actis qvibusdam publicis conci- piendis vel privatim commentantium scriptorum componendis operibus, etiam puerorum discentium scriptionibus, deniqve dandis epistolis adhibitos et jam perantiqva aetate usurpatos fuisse notum est. — Qvaerimus de origine librorum qvadratorum ad litterarum monumenta, qvae in lucem edebantur vel edita describebantur, collatorum. Ad eam rem tam Graeci qvam Itali qvin flexibili materia librorum uterentur, fieri non potuit. Qvibus si, ad exarandum aliqvid inflexibili sumpta materia, plus una tabella opus erat, eas qvidem tabulas, si inter se connecterentur, necessario aliam alii impo- sitas ab una parte omnes iu modum librorum nostrorum colligabant; sed 64* 510 E. 4 BRUNER librorum paginae eum numerum, qvi illi generi codicum sufficiebat, de qvo modo dictum est, longe superantes exemplorumqve desiderantes multi- tudinem vel graviores, crassiores molestioresqve vel pretiosiores ex ligno, aere, argento, ebore confectae essent, qvam ut in usum et consvetudinem venire possent; qvapropter ea qvae litterarum habentur atqve dicuntur monumenta, si unqvam ceris post opus elucubratum expressa, vel si in- flexibili materiae non ceratae incisa in eave picta fuerunt *), rarissima exempla eaqve fere splendoris alicujus et magnificentiae causa notabilia fuerint necesse est, praesertim cum cera scripturam, qvanto ad exarandum, tanto ad delendum redderet faciliorem. Qvod eorum causa monui, qvi de libris qvadratis loqventes qvasi jam inde antiqvitus nonnunqvam volumi- num loco adhibitis, in re testanda ad mıvaxwv sive Ó£Arov vetustatem re- fugiunt. Cum vero homines olim, ut in terris Orientis, sie in Graecia et Italia res molles et flexibiles, in qvibus scriptum erat, qvo melius serva- *) Non erant nisi qvodam modo in illo litterarum genere Zibri elephantini, qvi Romae imperatorum temporibus in bibliothecis publicis asservati, sed acta publica continuisse dieuntur; in qvibus, ut ait Flavius Vopiscus in vita "Taciti imperatoris e. 8, dzu se- natusconsulta, qvae ad principes pertinebant, scribebantur; qvi qvidem libri non e corio neqve ex omentis elephantorum, ut nonnulli putarunt, confecti erant, sed e se- ctili ebore eoqve non cerato, sieut ostendit ad locum Vopisei Salmasius; v. Script. hist. Aug. ed. Paris. 1620, p. 416 sq. Neqve mihi notum est, ulla exempla librorum illius, qvod supra significavi, generis in materia aliqva ejusmodi scriptorum apud ve- teres afferri aut inde hausta vel superstitia in recentiorum disputationibus commemo- rari. De plumbeis antiqvorum voluminibus post dicemus. Codicem aeneum, duos plumbeos codices parvumqve volumen e tenuissima lamina aurea, qvorum omnium argumentuni aliud fuit, olim diversis locis e ruinis antiqvitatis protracta esse, narrationes exstant, qvas vide in Montefalconii Palaeographia Graeca p. 16, 180 (ed, Paris. a. 1708) et in Ch. G. Schwarzi dissertationibus de ornamentis librorum et varia rei librariae veterum suppellectile (Lips. 1756) p. 46, 134, 136, 137. Qvod exemplum aurei codicis Schwarzius dubitat, p. 134, num effici possit ex his verbis Plutarchi: ’Exsi coivvv EUONOETE yeyouuuévov, og £v TO Zuwenrío O5c«voo yovcovr rétro PiBlior " Apwco- uns dvadmua cie EpgvOga(ue nomrgias, JoOpue. verızyavies (Sympos. lib. 5 qvaest. 2), de eodem exemplo ad fragmenta Polemonis Periegetae (Lips. 1838) Prellerus p. 55, duorum similium librorum memoriam proditam addens, probabiliter dicit: "yovo. f. significat, ni fallor, carmina hoc volumine concepía fuisse litteris inauratis.” Nullius vero momenti est, si conjectari potest, homines antiqvos primo inopia materiae ido- neae eo adductos fuisse, ut etiam carmina poetarum et id genus alia in tabulis li- gneis et similibus insculperent. De re libraria Graec. et Rom. 511 rentur, convolvere, non plicare consvevissent, qvae consvetudo a generum materiae primorum tum fragilitate, ut foliorum et libri arborum, tum cras- situdine, ut corii, repetenda est, eum morem non solum in usu papyri, qvod nemo non concedit, secuti sunt, verum etiam, id qvod inter doctos minime constare video, in charta pergamena primo atqve perdiu retinue- runt. Neqve abhorrebant volumina a commoditate et elegantra, qvae po- litissimas aetates decebant. Nam cum saltem papyracea non amplius tre- decim digitos Romanos, plerumqve minus, alta vel potius, ut dicebant, lata essent, in longitudinem autem Herculanensia, plagulis aptissime con- glutinatis, summum circiter septuaginta paginas, sed saepius pauciores habe- ant * volumina neqve commodam superabant altitudinem librorum. formae octonariae et duodenariae nostrorum, neqve praebuisse videntur, bacillo sus- tentata, difficultatem paginas deinceps evolvendi. At certe unum his de- erat voluminibus commodum, qvippe qvae parum essent capacia. Nec enim habilitatis causa in longitudinem nimis extendi potuerunt, nec scribere in aversa charta sivit, opisthographa ad usus insolitos aut pueriles aut ad domesticas lucubrationes rejiciens, ejusdem commoditatis studium atqve elegantiae, cui partem librorum aversam ornari placebat. Itaqve futurum e re fuisse videtur, si etiam libris nostrorum modo plicatis cum paginis ab utraqve parte scriptis flexibilibus mature uti coepissent, cui formae librorum a tabulis ceratis exemplum sumi potuerat. Sed in usu voluminum multa per secula acqviescebant, cujus rei causa erat et consvetudinis semel receptae atque a majoribus traditae tanta illa in vita hominum vis, et qvod, cum perfectior exstitisset res libraria, opera majora dispertiendo argumento in libros ita dividebantur, ut suum cuiqve horum librorum responderet aut saltem proprie deberet respondere volumen. *) Unum tamen excipitur olim multo longius volumen, cui pars maxima deest, Vide librum Bootii, qvi inscriptus est Notice sur les manuscrits trouves à Herculanum (Amstelodami 1841), p. 31. Altitudo voluminum e papyro, qvae ex altitudine plan- tae pendebat et in voluminibus superstitibus minimum sex, summum decem pollicum est (efr. Boot, p. 20 et Rein. in Gallo Beckeri II, p, 314 sq.), intelligitur e Plinii verbis de plagularum altitudine, H. N, XIII. 12, 23 sq., qvas non conglutinatas nisi in longitudinem fuisse constat. Primum Claudii imperatoris aetate pedalern mensuram et macrocollis cubitalem effectam esse tradit. 512 E. A BRUNER Tempus atqve rationem alterius generis librorum inventi definire et explicare conabimur, nec verendum est ne acta agamus. Haec enim qvaestio incuria qvadam eruditorum mire qvam neglecta adhuc jacuit. Nam sunt scriptores, qvi in suis de libris Romanorum et Graecorum nar- rationibus horum codicum, velut si tum nulli unqvam fuerint, ne faciant qvidem mentionem; sunt contra, qvi dicant, ut papyraceos libros volumina, ita membranaceos fuisse codices *); qvi tamen, ubi id contendunt, aut nulla *) Hoc dicunt in iis scriptis, in qvibus nostri temporis doctrina exponitur, praestantis- simi ceterogvin talium rerum judices, Reinius in Gallo Beckeriano, 11. p. 315, ubi ipse Beckerus nihil, et Prellerus in Encyclopaedia Paulyi s. v. Zibri, IV. p. 1041. Addit Reinius testimonii causa haec verba Ulpiani Dig. XXXI, 1, 52 $ 5: mem- branae nondum consutae, Ac tamen ne Ulpiani qvidem aetas volumina membranea ignoravit, ut ostendit ejusdem de libris loci principium: Zibrorum appellatione conti- nentur omnia volumina, sive in charta sive in membrana sint cet. Profecta autem illa sententia ab iis est, qvae seculis superioribus de re libraria antiqvitatis a qvi- busdam prolata sunt, inprimis, ut videtur, ab annotatione Salmasii ad Vopisci Firmum p. 447, qvi libros membraneos omnes sic, ut nostros libros, constructos et compactos fuisse argumentatur, Is. Vossius ad Catullum p. 51 (Londin. 1684) haec habet praeter alia: "Primus qvi libros qvadratos sive codices membraneos facere instituit, is, ut puto, fuit Attalus rex, cujus demum aetate innotuit facilior ratio emundandi pelles ab utraqve parte, cum antea non nisi ab una parte conscriberentur, qvemadmo- dum fit in voluminibus." Hinc nostra qvoque aetate ea opinio percrebruit, qvam Bootius 1, d, p. 30 paulo moderatius ita enuntiavit: "La forme des livres anciens dépend de la matière dont ils sont conf ectionnés. On pliait ordinairement les livres sur parchemin, auxquels s'applique le nom de codices; ceux en papyrus au contraire formérent longtemps des rouleaux, volumina," Qvi scriptor ad vocem codices anno- tatiunculam appendit, in qva haec affert Senecae (de brevit, vitae, c. 13): Plurium tabularum contextus caudex apud antiqvos vocabatur, qvamqvam in his ipsis Sene- cae verbis, ad qvae posthac redibo, nullo modo libri membranei, ac ne cerati qvidem codices tantum, qvantum naves caudicariae significantur, affert etiam aliud et e re- motiore vetustate petitum argumentum, Graecos dicens illos libros ö&Azovs appella- visse, qvamqvam eo loco Herodoti, qvo lectores rejicit. (VII. 239), deAriov Oínvvyov est duplex tabella cerata ad epistolam adhibita. Nec vero aliam ob causam hujus argumentationis infirmitatem demonstratam volui, qvam ut inde qvoqve appareret, te- stimonia codicum membraneorum ex aetatibus prioribus antiqvitatis a doctis viris pro- ferri non potuisse meliora. 1taqve diversissimam opinionem amplexus est cum aliis Gabriel Peignot, qvi in libro, qvi inscribitur Essai sur la reliure des livres et sur d'état de la librairie chez les anciens (ed. Dibione 1834), etsi locos eosdem Martialis, qvibus maxime nititur Salmasius, attigit p. 47 sqq., tamen voluminum de- scriptionem his verbis terminavit p. 57: ‘Telle était la forme des livres chez les De re libraria Graec. et Rom. 513 de his libris qvadratis testimonia antiqvitatis aut ea proponunt, qvae seri temporis sint aut, si minus, tamen perperam allata. Usitatum est res duas, libros qvadratos et chartam pergamenam, alteram ita ad alteram referre, ut illi simul cum hace exstitisse putentur. Et qvoniam aemulatione circa bibliothecas regum Ptolemaei et Eumenis, supprimente chartas. Ptolemaeo, membranas. Pergami repertas ait, Varronem seqveus, Plinius (H. N. XIII, 11, 21), vel potius eas tuuc ibi non repertas qvidem, ut in qvibus jam ante apud Graecos scriptitatum esset, sed perpolitas ac perfectas et ob eam causam ab illa urbe nominatas esse, nunc docti homines consentiunt, sal- tem a condita bibliotheca Pergamena librorum illorum aetas ita repetitur. Nec vero idem omnes. Nam multi diserte affirmant volumina tamen etiam fuisse membranacea *), nec desunt, qvi de tempore, qvo codices in charta perga- mena primum scribi coepti sint, caute loqvi et dubitanter qvam certo judi- care maluerint **). Sed hi codices qvin apud Graecos primum inventi anciens, et ils n'en avaient point d'autres pour conserver à la posterite les produc- tions de leurs grands écrivains, c'est-à dire les ouvrages d'une certaine étendue." Minora intelligi vult in ceris exarata. ^) Exemplo utar scriptore commentationis De aula Attalica litterarum artiumqve fau- (rice (Havniae 1836), C. F, Wegenero, qvi dicit p. 76: "Sin formam (librorum bibliothecae Pergamenae) spectamus, duplicis generis libros adfuisse, vix est qvod dubitemus, codices et volumina, qvorum illl, ex pluribus sibi impositis foliis colligati, rariores, haee autem membranis aut foliis in longitudine vel latitudine conglutinatis confecta, ut antiqvissima, ita in bibliotheca Attalica fuisse videntur freqventissima." Hie annotatum volumus, Wegenerum, qvi saepe de codzczbus Pergami loqvitur, eum p. 79 "codicem operum Hippocratis antiqvissimum" ex libris bibliothecae solum apud veteres nominatim afferri dicit, nihil, qvo liber ejus formae designaretur, apud auctorem suum invenisse, Galenum sig c0 xcv! ijcosiov prooem. (Med. Graec. opp. ed. Kuehn. Tom. XVIII. P. 2. p. 630 sq.), ubi äxarra fiBkia "Imnmoxocvove et cvyypdp- 1 o. commemorantur. °°) Sehwarzius ait 1, d. p. 172 sq.: "Inventor primus codicum concinnandorum fere frustra qvaeri videtur. — — — Eqvidem haud aegre credimus, istam commodiorem membranae praeparandae rationem referri posse ad tempora Attali, sive Eumenis, Pergami regis. — — — At vero qvamqvam istud membranarum aptius praeparanda- rum institutum deinde occasionem potuerit praebere codicibus membraneis freqventius eoncinnandis, dubium tamen est, — — — an jam Attalus iste sua aetate coeperit 65 514 E. 4 BRUNEÉR sint, nemo dubitare videlur, atqve ejus inventionis causam excogitatum membranae perfectioris usum fuisse communis est opinio . Ab hac qvaestione eos miror fere omnino abstinuisse, qvi de si- gnificationibus verborum fiBkor amhaï nai auıyeis (auıoyeis), PBißhoı ovu- uıyeis, volumina simplicia et digesta, volumina commixta hac nostra aetate disputarunt *). Eadem de re hic qvaedam disserere attinet, prius- qvam qvaestionem institutam perseqvamur. Etenim qvid sibi velint illa vocabula, — id qvod adhuc non penitus extricatum fuit, qvare digna eliam per se est materia, in qva opera ponatur vel paulo cumulatior, — hoc qvidem cum disputatione a nobis suscepta omnino conjunctum est. Nam si ad verba Plutarchi in vita Antonii c. 58, qvibus hunc facit in senatu Romano a Calvisio senatore accusari, qvod Cleopatrae donasset tag ex ITeoyauou BiflioT xac, £v dis sixoot Wvorades Pıßkiov anıav 100v, si, iuqvam, ad haec verba demonstrari potuerit, Slt anka null modo codices, verum necessario volumina intelligi debere, id magnopere ad de- clarandum valebit, illo nondum tempore usitatos membranaceos fuisse co- membranaceos codices instituere. Illud negari non potest, ante Christum natum non- dum in vulgari freqventiqve usu fuisse codices." — Nostro tempore interdum VV. DD. magnam cautionem adhibuisse, ex eo animadverti potest, qvod in scriptis, ubi aliqvid de hac re dictum jure qvaeri possit, haud qvidqvam de ea protulerunt. *) Ritschelius tamen in Corollario disputationis de bibliothecis Alexandrinis, qvod saepius laudabimus, significat, p. 37, se putare membranas Pergamenas in codicis formam complicatas fuisse; qvod idem sentit Bernhardyus, qvi etiam de Ptole- maeorum libris codieum vocabulo utitur (Anual. eritie. Berolinens. 1838, P. 2, p. 830 8q.) — Hoe autem loco reticere non possumus singularem opinionem Ritschelii, in scripto priore p. 24 obiter allatam, a forma voluminum antiqva ad codices eum velut transitum verisimilem existimantis, ut plagulae inter se non conglutinatae, aliae aliis totae impositae, ab uno et eodem bacillo voluminis omnes juxta pependerint, Hanc opinionem, qvam ipse fatetur in nullo veterum testimonio niti, Adamantium Corais in commentario loci illius Plutarchi secutum dicit, cum tamen is, &zA& Pipa inter- pretans cà porouegr, Tovrzotı TU £x pug porge OupO gae CUVECTOTE, & xoi xvAtvügove avó- palo», napenAgoíos voi; Tahatioti xaLovuévoug rouleaux, dia To sig xviüüpov synk zvAlioceoteı, non isti fieto generi voluminum, sed codicibus, qvos interpretatio ejus bibliothecae Pergamenae abjudicat, opponat simpliciter volumina membranea. Sed Salmasius tantum errorem commisit, I. d. p. 446, ut omnino volumina antiqvitatis eo modo, qvem descripsit Ritschelius, coneinuata fuisse contendat. De re libraria Graec. et Rom. 515 dices. Hi enim ubi tandem tunc potius qvam Pergami in usu fuisse censeantur? ()vi si ibi non fuerunt ulli, sane nusqvam apud Graecos ad id tempus exstiterant. Sed qvid sit figA/e ana loco Plutarcheo, perspici non potest nisi omuibus vocabulis, qvae modo sunt allata, explanatis. Ex his Latina inesse notum est in annotatione a Ritschelio primum edita *) codicis, qvi Romae asservatur, Plautini, qvam scripsit Italorum aliqvis eo- rum, qvi post renatas litteras libros veterum commentariis vel ad margines vel inter lineas instruere solebant, auctorem hoc loco eum secutus, qvem ipse sic indicavit: Zx Caecio in commento comoediarum Aristophanis poetae in pluto. Graeca autem verba paulo post vulgatum a Ritschelio scholium Plautinum J. A. Cramerus in medium protulit in opusculo sine nomine scriptoris æeoè xwumdieg inscripto, qvod Lutetiae Parisiorum eru- tum primus emisit **), postea inventa etiam in Joannis Tzetzae scholio- rum in Aristophanem prolegomenis, qvae e codice Mediolanensi in lucem edidit ***), proposuit H. Keilius. Cujus opera et opinio comprobata est, latere sub nomine Üaecii Byzantinum illum grammaticum Joannem Tzetzam, et in hujus commentariis ipse fons, unde tam Latini interpretis qvam libelli Parisiensis narratio fluxit, indagatus est. Tzetza igitur et qvi eum secuti sunt, cum multa ad litteras Graecas pertinentia commemo- rant, tum praeter alia de bibliothecis Alexandriae a Piolemaeis institutis, qvarum alteram, cum Museo conjunctam, intra Bruchium, sedem regiam, alteram extra eam urbis partem in alia, qvae Rhacotis vocabatur, in tem- plo Serapis collocatam fuisse constat, haec tradunt, qvae, qvia sola ad qvaestionem nostram necessaria sunt, exscripsisse sufficiet, et qvidem qva- lia exstant in ipsius Tzetzae verbis: 'O ön%eig Baoılevg Ilrokeuoioc, - - - - ene dia Amunroglov vou Darmokwg xai yepovolwr Erigwv avdoav da- Aves BecUaxeig &mavveyo9ev vac ífkoug sig disbivOgewav 59 Qoiotv, duoè BijiioSxeug vabvag aníS9evo, dv TNG ixvóg uiv NV QUI uoc cevQoxic- *) In libro: Die Alexandrinischen Bibliotheken unter den ersten Piolemäern und die Sammlung der Homerischen Gedichte durch Pisistratus, nach Anleitung eines Plautinischen Scholions (Vratislaviae 1838), p. 3 eq. **) V. ejus Anecdota Graeca (Oxonii 1839), T. 1. p. 6. ***) In Museo Rhenano a. 1848. Vid. p 117. 516 E. A BRUNER wugieı ÖOrsgikvar orranooıaı, TYS Ó' ÉOW rav avanrogwv xci Baoıksiov Bi- Bov uiv ovunıyav ”) aorruwos Teooupaxovra wugıadsg, &mÀov då xci awoyov **) PBiß.ov wvoiades Zvvea, ug 6 Kalhiuayog veavioxog «v TIS avAng VOTÉQUE Wera TV «vogdwoiv vovg Tivarag avrov cmeyocwaro. Ultima verba, qvae suut de Callimacho, eo spectant, ut ZZívexeg hujus, opus nobilissimum, iu librorum copia Alexandrinorum fundatum atqve indices eorum complexum, et numeros illos librorum et duorum geuerum divisio- uem indicaverit, qvapropter earum qvidem rerum mentio ad auctorem vetustissimum gravissimumqve revocatur ***, Qvi ante editionem scholii Plautini aa BuBliæ Plutarchi interpre- tati. erant, duas potissimum secuti videntur explicandi vias, ut addito adje- ctivo vel librorum singulorum multitudinem opponi operum totorum nu- mero vel singula librorum exempla, exclusis binis, ternis pluribusve exemplaribus, significari. putaverint T). Cum autem nova accessisset. no- titia appellationum ad thesauros Alexandrinos attinentium, eas Ritsche- lius, Bernhardyus, Keilius suo qvisqve modo explanandas susceperunt, et qvidem li posteriores ita, ut cum his appellationibus illam de Attalicae bibliothecae libris usurpatam nihil commune habere mire contenderint. Ritschelius in disputalisne illa praestantissima de bibliothecis Alexan- drinis germanice scripta, pluribus interpretandi rationibus praemissis, qvae in mentem alicui incidere possent, sed falsas tamen se omnes praeberent TT), ^) Pro mendoso ovuuzov cod. Mediolanensis Keilius cvuur«ce» reposuit, Dubitat ta- men, an forsitan probabilius sit ovuuyo», qvod in libro Parisino scriptum, ob eam. causam probandum est. **) Sie est in MS. Mediolanensi, cuyo» in Parisino, nec vero qvidqvam hae formae significatione differunt, Librorum mentio in scripto Parisino hoc modo fit: or cc ixcóg uiv agıduog TETOUALOMVOLAL Boys Oxcaxócutu, TS ÖE TOY ÅVAATOPMV EVTOS ovumyav uiv Pigkov doududs TEIOLOKKOVTE uvpuides, auıyov Oi xai «mÀor UWVPLADES &yréa. +++) De his rebus cfr. Ritschelius de bibl. Alex. p. 13 et Keilius I. d. p. 248 «qq. +) Utramque rationem proponit Reiskius ad locum eundem Plutarchi, illam superiorem Wegenerus 1. d. p. 62 amplectitur. Perverse Simon de Magistris axa B. interpreta- tus est autographa; cfr. Wegener. Schwarzius I. d. p. 65 interpretatur ita: "sin- gula volumina extra fasciculos (qvibus plura unius corporis colligabantur) spectata." TT) Qvia optamus, ut. si fieri possit, veritas tandem dilucide ex hac nostra commenta- tione appareat, haec irrita explicandi pericula brevi in conspectu ponemus, Censet De re libraria Graec. et Rom. 517 eam aflert (p. 28 sqq.), qvam solam reliqvam esse arbitratur. atqve habet pro vera; qvam deinde in alio scripto, cum interim Cramerianum anecdo- ton cum Graecis vocabulis prodisset, tueri studuit et contra Bernhardyum defendit *). Est haec: volumina commixta (ovwwyn) dici omnia sine discrimine, qvae in bibliotheca fuerint, simp/icia autem (ana) ea, qvae, de tota summa deductis omnibus geminis, binis, ternis, qvaternis librorum igitur Ritechelius in opinionem cuipiam venire posse, distingvi scriptorum. qvae bi- bliotheca possideret, numerum aut I) a pluribus eorundem exemplis, aut II) ab eo- rum librorum multitudine, qvi partes essent operum majorum ac suo qvisqve volu- mine absolvi solerent; sed tamen obstare his interpre(ationibus, qvod bene qvidem simplicium. (annv) nomine significarentur non minus singula exempla qvam libri singuli, verum contraria vox commixta (ovunıyy) id, qvod priori illi notioni contra- rium esset (Doubletten), prorsus non exprimeret, et vero, si cui ad tota opera ob plurium voluminum eodem relatorum complexum appellatio illa spectare videretur. hoe tamen ratione numerorum refelleretur, qvia sic bibliothecae Bruchianae scripta ejusdem voluminibus, id qvod absurdum esset, plus qvam qvadruplo plura evaderent. Posse etiam cogitari discrimen faetum III) inter volumina unum opusculum unamve operis partem continentia et talia, in qvibus diversa seripta brevia sive unius et ejusdem scriptoris sive plurium fuerint, i. e, miscellaneos, ut dicuntur, libros, qvibus qvidem commixtorum (ovunıyov) vocabulum maxime conveniret, aut etiam IV) inter scripta ad finem uno volumine perducta (uorofiBlovs) et ea, quibus, cum in libros essent divisa, voluminibus qvoqve usus fuerit pluribus; at vero neqve credi posse mi- scellorum librorum copiam in altera bibliotheca Alexandrina ceterorum omnium volu- minum numero majorem atqve tanto majorem fuisse, neqve apud Plutarchum Perga- menae bibliothecae magnitudinem aut libris non miscellis aut Toi; uovoßıpAoıs ad cal- culos vocatis solis, nulla inita ratione reliqvorum librorum, censeri nisi admodum ri- dicule potuisse. Porro ipsis verbis commixta v. ae simplicia et digesta cogitationem eo converti posse putat, ut V) commixta dicta videantur, qvae, qvo minus spatii occupantia vel firmius in fasciculos colligata Alexandriam, cum aliunde coëmpta es- sent, veherentur, complicata inter se fuissent, unde postea digesta essent simplicia volumina: qvin etiam transvectionis librorum ratione non habita, eadem vocabula va- litura esse ad distingvenda volumina in ordinem digesta et nondum ordinata: sed ejusmodi explicationem ipse prohibens monet, nec Callimachi aetate longe majorem partem bibliothecae regiae Alexandrinae inordinatam fuisse, nee illum virum, qvem bibliothecae praefectum fuisse vult, ad hujus thesauros describendos tempus aliqvod superius, qvo sine ordine plerique jacerent, spectasse. Deniqve Ritschelius, ut eo qvoqve fultam interpretationem ipse rejiciat, a forma librorum petitam diversitatem ponit eandem, qvam totam fictam esse supra p. 514. annot. 2, dictum est. +) In Corollario disputationis de bibliothecis Alexandrinis deqve Pisistrati curis Homericis, ed. Bonnae a. 1840; p. 34 sqq. 518 E. 4 BRUNER eorundem exemplis, superfuerint, atqve haec intelligi posse a ceteris fuisse digesta (auıyn)® duplicitati igitur pluriumve exemplarium numero opponi simplicia, eaqve qvot essent in bibliotheca Pergamena, cum Alexandriam asportaretur, apud Plutarchum proditum exstare; Alexandriam vero in eam bibliothecam, qvae Museo juncta fuit, et fortuito atqve etiam necessario, cum primo festinanter et raptim comipararetur, et paulo post data opera, qvo plurium hominum studia in Museo adjuvarentur, plura librorum exempla collata esse, e qvibus tamen abundantibus copiis mox derivatam novam bibliothecam exstitisse Serapeam. Haec ille subtiliter et concinne, sed de ipsis significationibus vocabulorum non tamen vere. Nam ne qvid de verbis Latinis dicamus, in qvibus non est qvod moremur, cum trans- lata sint ex Graecis seculo demum qvinto decimo, cujus aetatis codex Plautinus habetur, atqve ut concedamus anıa ifia vim eam, qvam iis verbis tribuit Ritschelius, per se satis bene habere posse videri, tamen num ceterae voces Graecae notionibus sibi ita subjectis respondeant, du- bium facit vel ipsius Ritschelii earum vocum propugnatio, alteri clario- res rectioresqve locutiones apponentis, qvae si essent usurpatae, "nulli prorsus dubitationi locum fuisse relictum" ait (Corollar. p. 39), alteram paene improbantis. Qvi cum tamen ovuuıyn Pıßkia ista sententia recte dici confideus, consectarium fuisse putat, "ut qvae illis opponerentur tam- qvam contraria, contrario etiam vocabulo significarentur, ab eo potissimum scriptore, qvi, qvae ratio esset oppositorum illorum, ipse fortasse parum perspiceret," apertum dat latus adversario. Nec enim intelligitur, qvo jure fiat, ut, qvamqvam reliqva omnia, et numerorum summas et cognomenta librorum, in auctore Callimacho, non Tzetza solo niti tota disputatio Rit- schelii ponit, hinc @uıyn violenter excipiatur, cum tamen res illae. omnes tam inter se conjunctae videantur, ut vix possit aliarum veritas au- ctoritate Callimachea defendi, aliud indidem divulsum T'zetzae imputari. Ac modo cogites verba Graeca non fortuita qvaedam hujus illiusve scriptoris, verum artis esse vocabula in re libraria olim usitata, ut ana Ritschelio visum est (in priore libro p. 22), nec minus cetera videri debuerunt, oppositio notionum, qvae ipsa, ut in omnibus illud agnoscatur, postulat, interpretationibus Ritschelianis adversatur. Opposita inter se sunt non modo auıyn et ovuuıyn, sed huic posteriori se praebet contrarium etiam De re libraria Graec. et Rom. 519 änka, siqvidem id, qvod simplex est, cum simul non mixtum vocatur, ei, qvod mixtum dicitur, non potest non esse contrarium. — Atqvi ovumıyn geminatum qvid vel multiplicatum minime significat. Seqvitur, ut cna BiBkiæ non sint dicta singula exempla, geminis vel pluribus opposita. Qvae cum ila sint, explicatio viri illustris cedere debet alii, si qvae et a verbis et a rebus potiorem se ostendit. Id vero non cadit in sententiam Bern- hardyi, qvi commixta volumina (ovuwıyn) interpretatur miscella, simp/- cia (anka) libros singulorum scriptorum, ac tamen «7a apud Plutarchum qviddam omnino aliud esse existimat *); qvem virum clarissimum refellit in posteriore libello Ritschelius, atqve, ut reliqva omittam, jam illud red- arguit, qvod ita in Bruchio ii libri, qvorum in qvoqve varia scripta com- prehensa fuisse sibi finxit, amplius qvadruplo plures non miscellis volumi- nibus fuissent, nec vero numerum mutari, qvod censuit faciendum, Grae- corum fontium post editorum convenientia patitur. Keilii autem | inter- prelatio ea est, qvae sine dubio verum attigisse nobis qvidem videatur. Dicit enim in discrimine mixtorum et simplicium librorum facto illud agi apparere, "qvemadmodum singuli libri voluminibus distributi fuerint" (l. d. p. 248). Qva sententia proposita, nihil amplius nobis dicendum putaremus, si opinioni accessisset argumentatio ad persvadendum accommo- data, ac nisi Keilius hanc ipsam explicationem in Plutarchi verba con- venire negaret, qvae vel eo modo, qvo Ritschelius, vel eo, qvo Bernhar- dyus interpretatus est, vel fortasse aliter intelligi posse judicat. (vasi vero vox in monumentis Graecis bis de libris posita, cum hoc loco libri Perga- menae, illo Alexandrinae bibliothecae commemorantur, non utroqve loco idem necessario significet, nec artis rei librariae vocabulum, sed aliam in partem alibi accipienda sit. Id qvi fecit judicium, aut veram interpre- tandi viam non invenit aut, qvod accidit, inventam perseqvi et per ejus anfractus cursum expedire nescivit. Qvam ob causam, qvae de his rebus commentatus eram **), ut earum difficultates, si forte possem, solverem, ea in medium proferre non dubito. +) Vertit enim vocem Plutarcheam sic: "in einfacher arithmetischer Berechnung;' vide commentarios Berolinenses, qvi inscribuntur Jahrbücher für wissenschaftliche Kritik. 1838. P. 2 p. 829—831. 2") Ut verum fatear, aecidit mihi, homini longe ab iis locis, ubi floret philologia, viventi, ut, cum, lecta disputatione Ritschelii, meam ipse explicationem excogitassem, cogni- 520 E. 4 BRuNÉRj Et ex ipsis vocabulis &PAoı et libri partibus iis, in qvas scripta majora dividebantur, imponi solitis et ex locis litterarum. Latinarum. mul- tis, ubi eaedem partes dicuntur volumina *) has partes suo. qvamqve volumine comprehendi proprie debuisse intelligitur. Nec vero semper confectores voluminum eam legem observasse, testes sunt, qvos etiam Keilius citavit, superstitia volumina et Herculanensia et Aegyptiaca. In illis enim. sunt duo, qvae librum qvartum Rhetoricorum Philodemi, item- qve duo, qvae qvintum ejusdem egi zowjucerov continent dimidiatum **); in his insigne est volumen in insula Elephantine repertum, qvod, etsi. uihil ei deesse certum est, libri XXIV Iliadis versus tantum habet. 127—804, unde conjicere licet, in superiore volumine cum initio ejus libri tot fuisse versus antecedentis, qvot opus erant ad eandem fere summam versuum voluminis, et sic in celeris usqve ad principium lliadis, si modo reliqva volumina uni servato magnitudine paria fuerunt **). ltaqve a lege illa ser- vanda tum etiam discessum esse videmus, cum ambitus librorum non ita magnus erat; is autem si amplior, fuisse cum librorum partitio ab ipsis eo- rum auctoribus praecepta esset vel certe necessaria haberetur, exemplum arguit in Plinii Ep. HE 5, ubi ab eo inter scripta avunculi referuntur li- lis qvidem ceteris scriptis, Sed ipso invento Mediolanensi atqve Keilii commentario nondum animadversis ea jam de hac qvaestiuncula conscriberem, qvae nunc. satis longo tempore interjecto, retraciata in lucem edo. At certe post Keilium nemo exstitit, per qvem haec qvaestio aliqvid profecerit, neqve de ea postea qvemqvam praeter Reinium in Gallo Beckeriano qvidqvam scripsisse, qvamvis diligenti explo- ratione, cognovi. Reinius interpretationem Ritschelii non gatis certam esse dicit (II. p. 315); eamqve in dubium vocaverunt etiam Prellerus (Encyclop. Pauly. IV. p. 1042) et Guil, A. Beckerus (ibid. I. p. 1110). Qvorum virorum clarissimorum duo su- periores qvatenus novi aliqvid ipsi tentarunt, de voluminibus papyraceis e singulis plagulis constantibus ille, de recognitis et digestis exemplis hie ac de contrariis co- gitantes, tam dubiis id et verbis dixerunt et animis, ut in verbis examinandis im- morari non deceat. Schneidewinus in Ephem. Gottingens. a. 1840 p. 952 idem rei enodandae periculum, qvod Bernhardyus, fecit. *) Ex. c. Cicer. Tusc. III. 3. 6. Script. Rhetoric. ad Herenn. I. 17. 27. Ovid. Trist. I. i. 117. Vellej. I. 14. 11. 131. Sveton. Claud. 41. De ill. gramm. 6, 2) Ofr. Boot. 1. d. p. 32. Qvintum volumen his qvattuor accedit, judice Ritschelio p. 126 sq. de bibl. Alex. ===) Cfr. Das Alexandrinische Museum von G. Parthey (ed. Berolini 1838), p. 81. De re libraria Graec. et Rom, 521 bri Studiosi tres, in sex volumina propter amplitudinem divisi, Si igi- tur iis etiam temporibus, cum voluminum omnis descriptio et apparatus perfectissimus jam diu esset, longiores libros, qvi partes scriptorum erant, atqve item, id qvod seqvitur, majores orationes et dialogos et libros sin- gulares alios plura in volumina dispertire licuit, qvid tandem existimemus de ea aelale, cum ante conditas condendasve bibliothecas Alexandrinas, his licet dux Aristoteles praeiverit *), tamen nondum fuit tamqvam ad artem res libraria redacta? (vae bibliothecae cum instituebantur, cum libri undiqve, nec solum ex Aegypto coémebantur, missi erant in omnes terras, qvi emerent, veniebant homines liberalitate regum invitati, qvi of- ferrent, falsis etiam titulis inscriptos, qvo pluris venderent, proponentes e qvis tum in tanta copia colligenda, qvis in tanto colligendi studio circum- spiceret, num volumina singula singulis libris responderent? qvis curaret? Atqve hoc diximus, qvasi alioqvin illo tempore haberi potuerit, cum non responderent, vitiosum. At qvoniam complura monumenta litterarum Grae- carum, velut in superstitibus historiae Herodoti et Thucydidis, in amissis Alcaei et Sapphus carmina et opus illud qvinqvepartitum Anacreontis, primum per grammaticos aelatis Alexandrinae in libros esse divisa philo- logis videri solent, primum accuratius per eosdem grammaticos voluminum et librorum convenientiam qvaeri incepisse nostro jure sentimus, qvippe cum ante id tempus usitalissimum esset scriptis in libros non partitis. uti amplioribus, qvam qvae singulis voluminibus contineri possent, Alexandriae autem et Pergami nova sine dubio exempla conficerentur (Gell. Noct. Aut. VI, 17), nec vero ea qvoque, de qva loqvimur, cura non cadat in illam litteras veterum percensendi ac digerendi industriam doctorum hominum Alexandriae et aulae Attalorum. Sed etiam postea propter talium libro- rum, qvales sunt Thucydidis, ac multorum singularium magnitudinem *) Qvem nonnulli rationem rei librariae antiqvae condidisse ajunt, ut Prellerus Encyclop. Paul. IV. p. 1039. Dicit de illo Strabo (XIII. $ 54. p. 608 extr. Casaub.): IIgwrog, o» (guter, cvvayayor uA mai dıdakas ove Ev Aiyunıo facüfae BiAwOnkor cvycaEu. se) Falsarios hujusmodi tum primum exstitisse. auctor est Galenus in prooem. commen- tar, 2. in Hippocrat. de natur. hum.; vid. Med, Graec opp. ed. Kuehn T. XV. p. 109. 66 522 E. A BRUNER non semper commoda videri potuit papyraceorum qvidem voluminum cum libris congruentia; qva in re miro ‚casu contingit, ut ipsius Calli- machi servatum sit hoc judicium: — u£/e BPifkiov ioov eva ueyakw xexo (v. Athenaei Deipnosoph. lib. 3 epitom. init.). Ac providit etiam fortuna, ut in volumine illo Elephantinensi, qvod ad tempora extrema Ptolemaeorum referunt (cfr. Parthey. 1. s. s.), nostrae aetatis oculis proponeretur ex ipso Aegypto exemplum fiiov ovuuıyor. His dictis, qvibus maximae difficultati, qvae objici posset, occurre- remus, illud monendum est, qvod etiam Ritschelius vidit (de biblioth. Alexandr. p. 26 sq.), in computandis copiis bibliothecarum antiqvitatis fieri. non potuisse, qvin singula, qvae se ipsa oculorum aspectui inter se separanda praeberent, volumina, non singula scripta dinumerarentur; qvemadmodum etiamnunc bibliothecarum thesauros e compactorum librorum multitudine metiun- tur. Ergo fífkor ovuuıyeis et auıyeis (ana) sunt volumina; sed diver- sias, qvo spectant adjectiva contraria, a diversis notionibus ipsius vocis Bifkog repetenda est. Oritur autem ab eo discrimine, qvod, cum ßißkoı uon modo scripla, sed eorum etiam illae partes atqve iusuper volumina dicerentur, has inter duas posteriores intercedebat significationes. Bam se- qvendo vim verbi ancipitem res expeditur sic: {flou ovuuvyes sunt vo- lumina, in qvibus partes operum majorum fuerunt, qvibus partibus, inter- na argumenti ratione vel definitis vel definiendis *), non conveniebat ex- terna divisio voluminum, ut in his voluminibus significationes duae BiBkoc vocabuli altera alteri repugnarent; œuyeis seu ankai PBißkoı volumina vo- cata sunt ea, in qvibus repugnantiae illi locus non erat, qvia tum singulos operum libros exactos et absolutos, tum libros singulares, tum etiam fortasse litteras brevissimas miscellas continebant. (vam explicationem rationibus fuleimus his, qvae seqvuutur Fit interdum apud nostrae aetatis homines, ut, qvam multa scripse- rit aliqvis, tomorum, non scriptarum numero computelur; in qva numera- tione tamen perspicuum est spectari non posse, qvot forte tomi compacti sint, sed necessario, qvot in libros scriptor sua ipse partitus sit. Haec ra- *) In eodem genere fuerunt volumiua, si qvae fabulas scenicas vel alia ejusmodi scripta. qvae dividi in libros non oporteret, ex parte tantum aut plura talia carptim compre- henderunt. De re libraria Graec. et Rom. 523 tio nune non multum usitata olim Graecis et Romanis adeo consveta fuit, ut, ubicunqve ad librorum sive ffiiov certum numerum litteras alicujus revocatas videas, tot scias non dici scripta, sed scriptorum libros; velut cum Varro apud Gellium commemorat se septuaginta hebdomadas li- brorum conscripsisse (N. A. III. 10), et cum Aristoteles prope qvingentos libros, Chrysippus amplius septingentos, Didymus plus qvam tria milia librorum et qvingentos edidisse traduntur. Qva de re lectorem delegamus ad commentarium egregium Ritschelii de bibliothecis Alexandrinis p. 130—134. Apparet autem sua sponte, in hoc genere numerationis, qvod communi more receptum fuit, rationem non habitam fuisse fortuiti incer- tiqve numeri voluminum, qvae plura pauciorave a librariis exscribi potue- runt, sed eorum librorum, qvi, sive erant singulares sive partes operum majorum, auctoribus suis debuerunt numerum qvendam constitutum, id est, si mavis, primorum voluminum *). Cum vero monumenta litterarum numerandi hunc modum seqvereutur, occurrebat tamen alius, ut antea dictum est, in libris bibliothecae computandis, ubi volumina, qvotqvot erant, ad calculos vocanda fuerunt. lta ibi causa reperta est, imo exstitit. necessitas has duas conciliandi dinumerationes et, qvot essent libri bibliothecae, eo pacto indicandi,ut, qvae esset utriusqve generis librorum ratio, significare- tur. Atqve haec mutua ratio Graecis et Romanis hominibus iis, qvibus bibliothecae erant curae, propter illum, qvem litteris scriptorum singulorum adhibebant, numerandi modum non debuit non multo gravior videri, qvam nunc est, cum tamen ii, qvi bibliothecas tractant, ita indices librorum ne- cesse est instituant, ut non modo tomi compacti, qvorum summa biblio- thecae magnitudo efficitur, sed in qvoqve scripto etiam partes a scriptore definitae commemorentur. Jam vero qvia graece volumina fißAoı et fi Blia antiqvitus appellata erant, neqve ante secundum post Chr. n. seculum xvlivógor dicta offenduntur (v. Diogen. Laért. Epicur. $. 26), sic demum optime perspicitur, qvid sibi velint adjectiva ovuuıyeig et auıyeig seu atat, *) Horum adeo versuum summae in descriptis exemplis etiam prosa oratione scriptorum aliqvo modo spectatae ac nolatae fuisse videntur, cum in his descriptis et ob alias causas et propter eam, ut ad locos certos facilius rejici posset, versus consummati annotarentur; qvac stichometria, ut dicitur, veterum illustrata inprimis est, nec ta- men satis a Ritschelio in eodem libro p. 91—136 (vid. praecipue p. 120—123) et in prooemio Indicis scholarum Bonnensium per mens. hibern. a, 1840— 1841, 524 E. 4 BRUNÉR qvibus additis, cum oí ßißAoı bibliothecae alicujus in aestimationem nu- meri venirent, et ambiguitatem hujus vocis vitabant et, qvomodo se ha- beret multitudo voluminum ad eam numerationem, qvae in singulis scri- ptoribus spectabatur, designabant. Latinae lingvae adjectiva ejusmodi ne- qve erant necessaria, neqve ulla nota sunt praeter illa, qvibus utens phi- lologus Italicus Graeca latine reddere voluit. Ut explicatio allata cum rerum, qvae tum erant, veritate. consenlit, ita verbis ipsis concinit. Commode enim ffffiog anm id volumen voca- batur, qvod liber erat et hac et illa significatione, ut interior libri unctio cum exteriore conveniret, neqve aut libri pars aut plures libri seu integri seu parüculatim in uno inessent libro; qvod autem volumen in duarum notionum confusionem et repugnantiam inciderat, id aptissime f/fAog ovu- wıyng dicebatur, ut notaretur in eo qvidem libro distincta librorum argu- menta velut permisceri; cui appellationi qvae coutraria est auıyrg Pißkog, haec etiam, comparatione disertissime facta, usurpabatur. Supervacaneum fere est addere, Italum illum pro vo/uminibus conanixtis ev simplicibus rectius bros c. et s. scripturum fuisse, qvi digesta eadem, qvae simpli- cia, nuncupans ostendit, qvomodo auıyeig intellexerit. Qvod autem bibliothecam Bruchianam eo tempore, ad qvod narra- tio Callimachi spectavit, non qvadringenta milia librorum, ut ratiocinatus est Ritschelius, sed qvadringenta nonaginta milia habuisse seqvitur, hanc tantam copiam coacervari potuisse eodem modo declaratur, qvo numerum aliqvanto minorem vir illustrissimus explanavit. Nam et parvus volumi- num ambitus respiciendus est, et multa librorum eorundem exemplaria congesla esse Ritschelio credimus: id enim initio, etiamsi non de indu- stria fieret, evitari non potuisse, postea autem consulto qvaesitum esse, ut tot hominum doctorum in Museo litteras tractantium desideriis ac discen- tum studiis satisfieret*) — Porro, qvi fieri. posset, ut eodem illo tempore ai ovuuryeaig BiBlor numerum vov &uyov valde superarent, supra a nobis enucleatum esse speramus Denigve pluribus rationibus explicare licet, *) Cur duplex discrimen librorum bibliothecae Serapeae non allalum sil. hane causam Kcilius (p. 250) verisimillime ponit, qvod ad illos indices Callimaohi non perti- nuerint. De re libraria Graec. et Rom. 525 qvod dieit Plutarchus de bibliotheca Pergamena. Qvae si Antonü et Cleopatrae aetate non plus continuit ducentis. milibus voluminum, Perga- mum tum post regum suorum tempora haud dubie multa detrimenta ac- cepisse, cum VVegenero (p. 61) satis est reputasse. Ac si, cum dono darentur reginae Aegypti libri Attalorum, omnes, qvotqvot hujus biblio- thecae fuerant, reapse erant e7tAoi, id qvoqve intelligi potest, modo memi- neris, qvod ad tempus verba Plutarchi referantur; qvo cum voluminum habitus et apparatus jam diu esset qvasi ad artis legem revocatus, biblio- thecarios pridem in eo consentaneum est elaborasse, ut volumina essent änka, qvi nova librorum exempla scribenda et pro deterioribus accipienda meliora curaverint. Et quoniam magna pars librorum Pergami membra- nea fuit, roig &moic conscribendis facilior ibi opera impensa fuisse vide- tur. Nam cum plagulis papyraceis taulilla esset altitudo, ut qvae in alti- tudine ipsius plantae uiteretur (vid. supra p. 511. annot), eamqve voluminibus eiiam in altitudinem. congiutinandis augere prorsus inusitatum esset, e con- trario membranae sponte sua offerebant, si opus erat, altitudinem | magnis libris, ne incommodo lectorum praeter modum longitudo cresceret, aptiorem. Sed non necesse est in his explicationibus subsistere. Neqve enim sumus coacti Plutarchum ita interpretari, ut ullos negemus libros non simplices in bibliotheca Pergamena fuisse. Is enim Calvisium narrat apud. senatum accusavisse Antonii arrogantiam, qvi populi Romani hereditatem, pretiosam bibliothecam, in qva essent ducenta milia fufA(ov an).wv, id est, voluminum praeclare exscriptorum, utpote illa accurationis laude commendabilium, Cleopatrae donavisset *); atqve ut dicat Plutarchus, qvod dicere eum eqvidem arbitror, qvamqvam ne hoc qvidem ait sine ambiguitate verbo- rum, omnes libros fuisse simplices, qvi Alexandriam missi essent, tamen non velat eredere relicios fuisse, id qvod Calvisius parum oratorie comme- morassel, alios, videlicet exempla gemina et deteriora, delectis | Cleopatrae omnium optimis, praesertim cum Galenus testetur. (Eig to xar’ intgeiov, prooem. T. XVII. P. 2. p. 630 sq. ed. Kuehn.; cfr Wegener. p. 63 sq., *) Anton. e. 58: KaAoviciog dt, Kuicagos Eraigog. Éti x«i zavra cov sic Kiconargar Eyalmuarov "Aytovip mgovgtor yapicacóci uiv avım tag £x Ileoyauov Bıßluodnxes; iy als eut uvorades BiBlioy dn.ov your. 526 E. 4 BRUNER 57 sq.), antiqvam bibliothecam, qvam templo Aesculapii conjunctam, sed olim partem regiae fuisse opinatur Wegenerus, multo post Pergami man- sisse. Cui interpretationi meae nescio an Plutarchus ita faveat, ut rag &x ITeoyauov PıßkioIrnag iu Aegyptum transmissas prodens atqve forma plurali utenda plures partes bibliothecae regiae significans, det locum su- spicioni aliqvam partem restilisse Eo, unde digressi eramus, tandem reversi, superiore disputatione effici addimus, ut ra ana Bıßkla non fuerint codices. Namqve ea cura, qva cautum est, ut breves illae finibus qvibusdam argumenti determina- tae partes, vel omnino ut libri separatim exscriberentur, non ad codices, non uni soli ejusmodi libro, sed pluribus, imo toti librorum corpori com- plectendo idoneos, verum ad volumina pertinuit; qvoniam a veri similitu- dine abhorret, cum semel relicta esset antiqva consvetudo monumenta litterarum in orbem convolvendi, perpaucis pagellis complicatis contentos, repertae novae formae commodo melius uti homines noluisse. Si vero omnis omittitur explicatio superior, at illud remanet, fika ara, qvibus opponuntur ra ovuuıyn, non esse codices, ut qvos potius hoc altero voca- bulo ob seriem multiplicem ac velut mistionem plagularum plicatarum in- signiendos fuisse appareat. Et qvamqvam non omnes bibliothecae Perga- menae libros simplicis generis fuisse censemus, tameu, si ex parte fuissent codices, mirabiliter aut dixisset, horum qvidem ablatorum nulla mentione injecta, seu Plutarchus seu Calvisius, aut iis libris e dono excipiendis An- tonius fecisset. Sed pluribus rationibus ductus sic sentio, neqve vita et artibus Graecorum cum maxime florentibus neqve tum, cum e regno Alexandri magni enatae civitates manebant, sed dominante jam pridem in orbem ter- rarum Romanorum imperio, in usum venisse hos libros qvadratos. Pri- mum enim eo argumento nitor, qvod tot seculis non contigit viris doctis- simis, ut in monumentis Graecis superioris aetatis ulla ejus usus indicia indagarent. Ovidqvid enim de libris membraneis qvadrata forma semper confectis tradunt, tamen, ut jam supra memoratum est, nihil habent testi- monii satis antiqvi, qvo hanc opinionem confirment Nam qvi in ea re nomina ó£Avov et nıvaxwv afferendo se aliqvid testatos putarunt, non satis consideraverunt haec vocabula semper apud scriptores antiqviores debere de De re libraria Graec. et Rom. 527 iis tabulis intelligi, qvibus ceratis uti Graeci et Romani solebant; qvod locis veterum examinandis sibi qvisqve persvadeat *). Et ea verba Graeca, qvae vel libros illos, de qvibus qvaerimus, vel res ad eos pertinentes signi- ficant, ut veUyog, Touog, OWua, OWuatıov, TETOAG, Tergadıov (Tergudeiov, rergadioxıov), Bußkuodgtng, ea omnia temporibus Caesarum Romanorum aut primum Byzantinorum sic usurpata inveniuntur, qvod et loci in re- centiorum disputationibus de re libraria antiqva laudati et lexica satis ostendunt: qvibus demum aetatibus qvod volumen xvAwógog nominatum legitur, hoc indicat nullam antea causam apparuisse, qvare id genus rwv Biflwy appellatione propria ad formam spectante ab alis libris distingve- retur **). Deinde non leve argumentum accedit ab eo, qvi a grammaticis ae- tatis Alexandrinae repetendus est, more, ut, qvi lexica conscripserunt litte- rarum ordine disposita, ea in libros permultos breves dispertiverint; +) délros etiam de libellis usurpatur, in qvibus carmina poetarum et similia scripta erant, — (velut Euripid. Iphigen. Aul. v. 798: £y Sektowor Iliepiow pvdo), — sed eam ob causam, qvod prima vel inedita exempla in tabellis exarabantur. Eadem vox de epistolis in ceris scribi solitis, de testamenti tabulis, de tabulis pictis deqve aliis ta- bularum generibus ponitur, ut hae comparatione patefiat, qvantopere errent, qvi libros membranaceos chartaceosve nostro modo compactos intelligendos esse contra senten- tiam vulgarem affirmant. Hesychius interpretatur: 4f£Acog nıwaxidıov 5 mâuxes (Tom. I. p. 913. ed. Albert.). Similiter Pollux, qvi a libris distingvit délrous ut yoauuaridır binarum vel plurium tabellarum (lib. X. c. 14). Sed tamen aetate Byzantina "O£4coc pro lihris compactis freqventer adhibetur", ut docet Montefalconius 1. d. p. 25; cfr. Stephani Thesaur. Gr. ling. s. v. et ibi verba Eustathii. Qvapropter eo tempore etiam pro membrana afferri potuit, ut alio Hesychii loco s. v. dipgeoa (T. 1. p. 1010. Alb.). Contra papyri appellationem fuisse nonnulli recentiores putaverunt, sicut ipse Winckelmannus (in epistola ad Bianconum, v. ejus Opp. T. 2. p. 2. ed. a. 1825), qvem decepisse videtur ad Delta Aegyptiacum revocata origo vocabuli, cum tamen a nomine litterae ductum propter formam tabellarum triangulam et apud Graecos ple- rumqve haberetur (v. Stephani Thes, s. v.) et nunc haberi soleat. — De altera voce, nivuë, eliam minor controversia esse potest, ac tamen ea qvoqve pro testimonio vetu- statis codicum chartaceorum utitur Palmblad, Antiqvit. Graec. I. p. 99. ++) Valde sera voluminum cognomenta sunt au, si hoc unqvam eam significationem habuit (a multis ei, auctore Graeco non indicato, attribu(am, non agnoscunt lexica). eiAnTapıov, xovvaxiov. 528 E. A BRUNER ut, teste Suida (ed. Bernhardy. IL. 2. p. 38 sq.), Pamphili Alexandrini et Zopyrionis nonaginta qvinqve erant libri zegi ykwoowv iiqve iu litteras digesti; qvi ordo litterarum inutilem fecisset et ineptum. tot. numerum li- bellorum, nisi tum, cum ea consvetudo invaluit, nondum usitatis codicibus membraneis papyraceisve, longissimis voluminibus commodior visa esset distributio. librorum. Gravissimum deniqve est, qvod Romanorum scriptores vetustiores codicum illorum mentionem nunqvam faciunt. Cum enim casu et fortuito. res ita se habeat, ut de universa re libraria perpauca, de forma el cultu libro- rum admodum manca scriptis Graecorum sint prodita, — qvam ob causam, qvi de libris antiqvitatis recentioribus temporibus exposuerunt, Romanis plerumqve suut usi auctoribus, qvi autem separatim Graecorum antiqvita- tes tractaverunt vel optime, rem illam vix attingunt, — dicas qvidem licet, de libris qvadratis qvamvis sileant Graeci, non continuo seqvi, ut loqvi nou potuerint, sed eos non potuisse, Romanorum de libris loqvacium reti- centia ejusdem rei docet. Nam qvia qvaecunqve ad vitam ornandam et lautius vivendam pertinebant, ea a Graecis ad Romanos victores translata esse constat, hi ab initio suas excolendi litteras codices istos habuissent, si Jam antea Graeci: atqvi non habuerunt. Unde igitur opinio, Graecos, ut ait Montefalconius (l. d. p. 26), "a multis retro seculis. ad hodiernum paene modum libros compegisse"? Nempe est praejudicata. (Qvae ad no- stram aetatem pervenerunt ab extrema antiqvitate in charta pergamena scripta, codicibus continentur: inde de prioribus seculis conjicitur; praeser- tim cum ad Graecos litterarum librorumqve inventa referre assverimus. Ac tamen nihil est, cur non illud sit maxime consentaneum, eam libro- rum formam, qva jam pridem soliti erant poetarum et scriptorum opera per librarios induere, reperta arte membranae diluendae polieudaeque, his qvoqve libris membranaceis tam diu mausisse, donec novum exstitisse usum aliqvo vestigio cernimus. Atqve hujus mutationis tempus in monumentis Latinis clare indicatur. Ejus vero rei nondum ullum exstat indicium in scriptis aetatis Ciceronianae et Augusteae. Cujus temporis scriptores etiam de superiori- bus seculis testimonium afferunt, cum evidenter arguunt sua aetate littera- rum monumenta tantum voluminum formam habuisse. Catullus, Tibullus, De re libraria Graec. ei Rom. 529 Ovidius inprimis tam multa dicunt de forma et specie librorum, ut, eorum qvae fuerit facies, non minimum inde eluceat: at nec hi nec alii usqvam se poetarum et scriptorum libros membranaceos papyraceosve qvadratos edi- tos nosse significant *). Neqve magis, qvam ceteri, Cicero; qvi, amantissimus et emax librorum, bibliothecae suae modo ordinatae delicias Attico ita col- laudat, ut praeter volumina suis cum sillybis in pegmatis enitentia nihil posteritatis oculis objiciatur **). Atqve ut apud eum et ceteros qvoscun- qve antiqviores codex semper est liber memorialis vel alius ceratus, qvod mox pluribus perseqvar, ita falsum est corpus et owua a Cicerone pro codice membraneo chartaceove dicta esse ***) gentem librorum copiam voluminibus comprehensam edidit, siqvidem non alioqvin centum qvinqvaginta libros Saturarum Menippearum, qvadraginta qvinqve Antiqvitatum, tragoediarum sex libros et sic cetera constituturus fuisse videtur, nec vero Ausonius (Profess. Durdigalens. 20, 10) scripta ab eo edita ad summam sexcentorum voluminum revocaret T). . M. Varro etiam suam in- *) Membranas Horatius, Sat, II, 3, 2 et Epist. ad Pis, 389, eas qvidem dicit, ut enar- rant, qvae scripto transcribendo e tabellis ceratis destinatae erant, sed chartae perga- menae causa codicis forma iis tantum obversetur, qvi membranas in orbem convolutas cogitare neqveunt. At de his locis vide infra. ++) Cfr. Cic. Epp. ad Att. IV, 4. b; 5; 8. a. (Bibliothecam mihi tui pinxerunt con- structione et sillybis, — — — Postea vero qvam Tyrannio mihi libros disposuit, mens addita videtur meis aedibus: qva in re mirifica opera ‚Dionysii et Menophili tui fuit. Nihil venustius qvam illa tua pegmata, postqvam mi sillybis libros illu- strarunt). Giutinatores reqvirit eos, qvi plagulas voluminum conglutinarent, — Cum idem, ep. ad Alt. I. 20, bibliothecam qvandam librorum Graecorum Latinorumqve sibi donatam gaudens cavere jubet, ut scida ne qva depereat, ad cogitationem papy- raceorum librorum et voluminum deducimur. ***) Illa opinio, qvae fuit Salmasio (cfr. Schwarzius 1, d, p. 131), proferri videtur etiam in H. Stephani Thesauro Graecae lingvae a Dindorfiis et Hasio recognito s, v. coue et owudrıov; sed complexio integra vel partium unius operis vel plurium oratio- num una edendarum, nulla ratione habita externae formae, perspicue significatur Ep. ad Att. II. 1. 3: Zoe totum oouea [Ciceronis orationes consulares] curabo ut habeas. Adde Ep. ad fam. V. 12, 4 et ad Qvint. fratr. II. 13. 4, Cfr. lexica Latina. +) Haqve non dubitamus, qvin etiam libri qvindecim — (de hoc numero cfr Ritschel, in Indice scholarum Bonneusium a. 1856 —1857, p. 1) — Hebdomadum Varronis vo- 67 530 E. A BRUNER In litteris et aureae aetatis et argenteae volumen sic qvoqve poni- tur, ut non ipsa externa forma libri, sed interior tantum notio qvamvis magni scripti et plures in libros divisi. designetur *); sed qvemadmodum nunc fit in lingvae Latinae usu, ut volumen pro codice usurpetur, ita nun- qvam illorum temporum scriptores loqvi**), cum svadet ut credamus ety- mon vocis, qvae intellectum rei convolutae in alis significationibus non obscuratum servabat, tum persvadet usus freqvens, qvo idem vocabulum li- lumina fuerint, ac tamen huic operi qvadrata forma, si in usu talibus libris fuisset, ob septingentas imagines virorum illustrium accommodatior, qvantum judicare licet, vi- deri debuit. Idem valet in ea aliorum scripta, qvae picturas herbarum continebant (Plin. XXV, 2, 4) et in cetera, qvaecunqve vetustioribus aetatibus cum imaginibus prodierunt. *) Cic. Brut. 51, 191: Cum, convocatis auditoribus, legerit eis magnum illud, qvod no- vistis, volumen suum (Antimachus). Plin. H. N. III, 5, 9: (Theophrastus) Circejo- rum insulae et mensuram posuit stadia octoginta in eo volumine, qvod scripsit Ni- codoro ; ubi dicitur Theophrasti opus plurium librorum de plantis (cfr. Sillig. ad loc. Plin.) — Svetonii verba (De illustr. gramm. c. 2): Octavius Lampadio Naevii Puni- cum bellum, qvod uno volumine et continenti scriptura expositum, divisit in sep- tem libros, haec verba non ita accipi debent, ut accepit Bootius 1, d. p. 31 sq., qvi hoc affert exemplun: longissimorum interdum voluminum, Naevii poema ante Lampadio- nis operam totum uno in volumine semper infuisse: nam znum volumen et scripturae continuitas opponuntur operi certis discriminibus digestione certorum librorum di- slincto. **) Initio autem seculi post Chr. n, tertii omnis liber separatim coneinnatus vel consu- tus volumen dici potuit, ut ostendunt haec verba non satis bene scripta Ulpiani (Dig. XXXII, 1, 52 princ. et S. 1). in qvibus tamen. volumina priore loco ita comme- morantur. ut primo, etsi illis deinde, tamqvam generi, subjiciuntur codices, nihilo- minus singillatim, qvoniam alia species seqvitur, vera volumina spectentur: Zzbro- rum appellatione continentur omnia volumina, sive in charta sive in membrana sint, sive in qvavis alia materia; sed et si in philyra aut in tilia, ut nonnulli conficiunt, aut in qvo alio corio, idem erit dicendum. | Qvod si in codicibus sint. membraneis vel chartaceis vel etiam eboreis vel alterius materiae, vel in ceralis codicillis, an debeantur, videamus. — — — — Si cui centum libri sint legati, centum volumina ei dabimus, non centum, qvae qvis ingenio suo melilus est, cui ad libri scripturam sufficerent, ut puta cum haberet Homerum totum in uno volumine, non qvadraginta octo libros computamus, sed unum | Homeri volumen pro libro accipiendum est. — Jam Plinii tempore volumen pro codice poni potuisse crederemus, propterea qvod plum- bea volumina Plinius H. N. XIII, 11, 21 in monumentis publicis ante chartae usum excogitatis refert, nisi exstaret testimonium, laminas e plumbo albo tam tenues factas De re libraria Graec. et Rom, 531 brum sive parlem iutegri operis significat *); ut e contrario et haec con- svetudo et illa, qva ipsum opus denotatur, non indicet iisdem, qvorum haec sunt, scriptoribus notum fuisse modum formae externae monumentis litterarum. induendae praeter eum, ut in brevia volumina distribuerentur. Notatu dignum est etiam, Plinium majorem, cui, chartae papyraceae ad volumina praeparationem diligenter describenti, inventae pergamenae item memori, de codicibus in charta scriptis aliqvid dicendi, certe verbo eos attingendi oblata esset opportunitas, si antiqvitus celebrati. fuissent, codi- cum tantum ceratorum et codicillorum, qvorum velustatem silentio non praeterit (XIII, 11, 21), mentionem habere ( XXXV, 2, 2. XIII, 13, 27. XVI, 35, 63. XXVI, 39, 15. XXXIII, 1, 4. Atqve is loqvitur de atramento ad volumina scribenda idoneo (XXXV, 6, 25) et de minio in voluminum scriptura usurpato (XXXIII, 7, 40), velut si nunqvam in co- dicibus, tantum stilo aptis, usi fuerint calamo. Qvod tamen Romae jam ante ejus aelatem factum in qvibusdam scriptionum generibus infra vide- bimus. At partim post editos Historiae naturalis libros, partim fortasse jam antea, (de qvo mox plura) subito Martialis. scriptorum qvorundam opera in codicibus membranaceis scripta commemorat. Qvo pertinent haec epigrammata libri XIV: Jlias et Priami regnis inimicus Ulixes Multiplici pariter condita pelle latent (184). Qvam brevis immensum cepit membrana Maronem! Ipsius vultum prima tabella gerit (186). esse, ut scripta eonvolvereniur, qvamqvam etiam qvadrangula forma plumbeos libros fuisse consentaneum est. Pausanias IV,26, 6. de libro ab Epaminonda e terra eruto haec habet: '/fvoífae Où (viv vôpiur) zuge xacoícepov fAgAaouévov & TO Aemvócoov énetluto OB conso Ta (AU Evravdu cov qeyülor Oc» éyéyoanto m veÀevg. — Ofr. Schwarzius p. 45 sq. et de cAarta plumbea a Svetonio commemorata (Ner. 20) Ca- saubonus et Ernestius ad hunc locum. +) Historias suas se voluminibus utentem conscripsisse Livius X, 31. ipse ita prodit: Supersunt ettam nunc Samnitium bella, qvae continua per qvartum jam volumen — — agimus. Idem de suo opere Ovintilianus testatur in extremo libro XX: Zinem imponere egresso destinatum modum volumini festino. ltem Plinius H. N, XIV, 19, 24; 92, 29 et alibi. De aliis vid. p. 520 annot. 2 supra. 532 E. A BRUNER Si comes ista tıbi fuerit membrana, putato Carpere te longas cum Cicerone vias. (188). Pellibus exiguis arctatur Livius ingens, Qvem mea non totum bibliotheca capit. (190). Haec tibi multiplici qvae structa est massa tabella, Carmina Nasonis qvinqve decemqve gerit. (192). Non potest esse dubium, qvin in his distichis Martialis codices membraneos designet, nec mihi eqvidem attribuo id primum animadvertisse, qvod contra a pluribus observatum vidi. Sed tamen meum. erit intellexisse, poetam ita loqvi, ut novam tunc rem fuisse prodat. Apparet hoc inprimis ex epigrammate 190, qvo dissimilitudo novae formae librorum et pristi- nae apertissime exponitur. Nec fere minus ex eo (188), in qvo scripta aliqvot Ciceronis uno codice comprehensa memorantur: qvae cum antea multitudine voluminum complurium separata inter se et disjecta, multum spatii occupassent, jam qvi haberet estam membranam (sic codex minoris spatii. praedicandi causa vocatur) illi confidere licere, se vel longissimi iüneris comitem secum ducturum Ciceronem. Novitatem vero rei etiam cetera disticha omnia commonstrant, (vid enim erat dignum attentione animi in illa massa tabe//a multiplici structa, qva Metamorphoses conti- nebantur, si talis apparatus pridem usitatus fuerat? Ovid fuisset, qvod qvis in eo admiraretur, qvod qvamvis immensi ingenii poelae omnia scripta uno in codice membraneo inesse possent, si id genus codices noti ac triti hominibus fuissent? Vide, qvaeso, qvanta insulsitas Martiali tribuatur immerenü. (vi etiam frigide extolleret multiplicem pellem Iliadis et Odysseae, si Ulixes cum lliade ita antea in pace reqviescere solitus fuisset. Omnis frangitur vis horum epigrammatum, nisi a rei novitate repetitur. Non obliviscimur ea esse esse apophoretorum, sed aliqvid argutius lepi- dissimus poeta excogitasset, nisi satis habuisset ludere in ipsa forma li- brorum insolita et nova. His qviuqve epigrammatis, qvae ad codices membranaceos spectare Salmasius, Vossius, Schwarzius, alii dixerunt, unum addimus maxime notabile, qvod est libri primi secundum, cujus epigram- malis pars prior cum explicatione qvadam necessaria, qvam antehac non accepit, seqvitur. De re libraria Graec. et Rom. 533 Qvi tecum cupis esse meos ubicunqve libellos Et comites longae qvaeris habere viae, Hos eme, qvos arctat brevibus membrana tabellis: Scrinia da magnis, me manus una capit. Siuguli libri epigrammatum Martialis alius post alium | separatim sunt emissi, qvod de se qvisqve ipse narrat idqve saepe verbis iis, ut hos libros singulos volumina fuisse videas (clr. I, 3. 117. II, 1. III, 2. IV, 89. V, 6. VIII, 72. XI, 1. 107. cet.) Opinari autem se ait Schneide- winus (Prolegom. ad Martial. p. III), junctim qvoqve editos a poeta esse septem libros priores; qvi qvod septem dicit, hic qvidem numerus in du- bium vocari potest, qvia etiam majorem fuisse ratiocinari possumus, sed hoc utcunqve est, — neqve enim in eo morari nunc attinet, — tamen Mar- tialem primum librum et una aliqvot. seqventium iterum ipsum edendos curavisse, certo his rationibus apparet, qvas Schneidewinus ex parte qva- dam iudicavit. Incipit liber primus a prooemio prosa oratione scripto et tribus poematiis, qvae omnia nou ad eam editionem pertinent, ad qvam id, qvod deinde subseqvitur, epigramma, qvod in priore editione carminum nou amplius centum *) huiclibro praepositum fuit. In superioribus enim haec sunt: Hic est, quem legis, ille, qvem requiris, Toto notus in orbe Martialis Argutis epigrammaton libellis cet.; atqve etiam in prooemio et in secundo epigrammate Zibe//os suos poeta lectoribus commendat; at cum illud prioris editionis principium, ab omni gloriatione alienum, comparatum totunr est ad audaciam adolescentis scri- ptoris excusandam, tum in his versibus: A rgiletanas mavis habitare tabernas, Cum tibi, parve liber, scrinia nostra vacent, parvum Zibrum commemorat eumqve volumen, ut qvi scrinio, noto volu- *) Epigramma 118 illum fulsse numerum eorum hoc certius ostendit, qvod etiam nune idem est ultimum libri : Cui legisse satis non est epigrammata centum, Nil ill satis est, Caediciane, malt, 534 E. 4 BRUNÉR minum receptaculo cylindrato, dignus videretur. Contra post ea, qvae su- pra exposuimus, nunc facile intellectu. est, cum poeta libros jam antea emissos iterum foras daret collectos, eos uno et eodem codice membraneo cura bibliopolae Secundi (ep. 2. v. 7) coarctatos fuisse, postqvam usu recepti erant hujus generis codices. lterata est editio aetate Domitiani, si septem modo libros complexa est; sin plures, Nerva principe aut Trajano. Domitiano imperatore liber XIV in publicum prodiit (cfr. epp. 1, 4); sed hujus libri distichorum pars multis fortasse annis ante composita est, qvoniam Martialis, qvi Nerone vivo Romam venit, mox versus condere coepisse videtur, atqve omnes, qvi sunt apophoretorum, occasionibus variis debitos in hunc librum congessit. ( In aliis epigrammatis Martialis nihil, qvod huc pertineat, videmus. Nolumus enim in hanc qvaestionem vocare Zibe//os constrictos (XIV, 37); de qvibus vide Galli Beckeriani a Reinio recogniti part. 2. p. 522 sq; qvamqvam constrictos, pro qvo Schneidewinus seZectos reposuit, aptum sane esset ad compactos libros, id est codices, significandos. Tomus vilis (I, 66), etsi legitur in carmine, qvod. secundae editionis esse, Zibrorum Martialis mentio demonstrat, tamen schedulam chartae vilem evidenter va- let. Neqve apud scriptores Martialis. aeqvales locum ullum huc spectare intelligimus praeter illum in satira Juvenalis septima, initio principatus Trajani scripta: — — — croceae membrana tabellae Impletur (v. 23 sq.); ubi tamen non de edito libro sermo est. Eodem referendus videretur v. 100 ejusdem satirae, si necesse esset millesimam paginam interpretari unius et ejusdam libri, h. e. codicis, ac non diceretur paginarum nume- rus e compluribus voluminibus non sine arbitrariae superlationis jure com- putatus. Martialis commemoratio codicum membraneorum certa est, incertis- sima autem aut nulla potius ea, qvam tamen forsitan qvispiam attributam perseveranter voluerit duobus aliorum locis, qvi, etsi versibus Martialis ae- tate antecedunt, huie parti disputationis nostrae reservari potuerunt, servata eorum verborum, qvibus usi sumus, veritate. Alter est Plinii (H. N. VII, 21, 21): Oculorum acies vel maxime fidem excedentia invenit exempla. De re libraria Graec, et Rom. 535 In nuce inclusam Iliada Horneri carmen in membrana scriptum tradit Cicero; idem fuisse, qui pervideret CXXXVM passuum. Si qvis li- bris omnibus in membrana scriptis codicum formam affıngere consveve- rit, ne hoc qvidem in exemplo non sentiet idem; sin minus, fortasse o- pinabitur volumen minutissimum aptius, qvod in nucem rotundam inclu- deretur, neqve 0z:096yQcgqov pauciorum versuum capacius fuisse. Qvod utcuuqve judicabit, tamen de lusu qvodam prorsus singulari et unico nar- ratur. Sed cum fieri possit, ut, qvod in üs codicibus, qvorum mentio a- pud Martialem est, memorabile fuerit, id tantum in litteris et forma solito minoribus aliqvis ponendum ducat, qvocum forte verba qvaedam poetae concinere videri poterunt, observandum illud est, eos qvidem libros parvos, sicut. fuerint, dici, verum qvia Homeri. voluminibus qvadraginta octo, Ovi- dii qvindecim, Virgilii fortasse. septendecim, permultis Ciceronis, septem vel etiam pluribus Martialis. codices singuli, Livii minimum | centum qva- draginta duobus aut unus codex aut pauci substituli erant, hinc satis ap- parere, qvare pelles exiguae, membranae et tabellae breves poetae visae sint, ut, qvamvis pusillum per se esset qvodqve volumen convolutum, con- juncta tameu omnia volumina unius operis immane qvam prolixiora tali codice fuerint, atqve etiam singula evoluta brevitatem tabellarum laudandi in codice causam praebuerint; cumqve unum codicem manus una caperet, e contrario plures in voluminibus scriptos libros, junctim in scrinio cir- cumferri solitos, nagnos hinc esse appellatos (v. supra ep. 2. lib. 1): ergo nihil esse, cur hos qvoqve codices Lynceis oculis destinatos aut eorum ope ela- boratos fuisse existimes. Alterum locum, qvi supra indicatus est, in epigrammate Ürina- gorae Mitylenaei habemus, qvi prima aetate principatus Romani, gratia do- mus Caesareae florens, vixit Romae (v. Jacobs. commentar. in Antholog. Graec. T. XIII p. 876 sqq), ubi etiam hoc carmen composuit; qvem testem antiqvissimum citatum vidi ejus usus revyog vocabuli, qvo codicem significat, cum cetera ejusdem usus exempla atqve item omnia vocum re- liqvarum ad codices spectantium in tempora vita Martialis longe infe- riora incidunt. Hoc epigramma, qvale mendosum edidit Jacobsius (IX, 239), totum exscribamus: 536 E. A BRUNER Buplwv À ykvaeon Avgızav iv Tevgei Tode ITevrèc awuntov Zoya qpéoee Xootvov 'Avaxoéovroc, dc o Tros mous no£ofvc "Eygayev 3) 00 oivov 7) ovv 'Iuégotc* 4ooov Ö eig ísorv Avrarin roue 19, Kolleug ual zxQaníóov Soy Eveyrauevn. Codicem qvinqve libros Anacreontis continentem dici putaveruut: at vero reU7og hoc loco licet non codicem intelligere, sed pro anliqviore consvetudine vasculum sive capsulam, qvali eaqve bellissima inclusum fuisse par est, sicut minuta llias in nuce jacebat, Augusti sororis filiae redeun- tem natalem, ut videtur, gratulandi causa missum, opus qvinqvepartitum Anacreontis, qvod, qvinqve item voluminibus constans, suo uliqve Scri- niolo in illa causa e more antiqvitatis egebat. Atqve hanc interpretatio- nem praestare neqve tam subito ex alto silentio Graecorum mentionem codicum chartaceorum in usu revyog vocis emergere, fatendum erit, si memineris, illis fere temporibus codices ne in Pergamena qvidem bibliotheca usurpatos apparere; praesertim si (j/fAov, ut est in MSS., non mutatur in BiBlwyv: illa enim vox superior vix potuit esse idonea, qvae libros seu par- tes operis denotaret, nisi ita, ut e papyro essent, qva materia in ejus chartae tenuitate codices saepe confectos fuisse, non vereor ne qvis contendat. Sed si cui forte explicatio nostra non satisfaciet, ut tamen in Graeco scrip- tore inventi Graeci vestigium agnoscere malit, qvamqvam id ipsum po- tius in urbem Bomam duceret *), at videbit paulo post, qvo pacto res tota sine ulla difficultate e fonte Romano derivandam se praebeat. Sed etiamnune duo loci scriptorum Martiale superiorum restant, ut in qvaestionem veniant. Seneca cum epist. 95. recitatorem qvendam dicit historiam ingentem attulisse, minutissime scriptam, arctissime plicatam, *) Romae Paulus ad Timotheum epistolam alteram scripsit, in qva, €. 4. v. 13, Toy pero» xoi Ta Dupin, pacco 8è Tas usufo&ree sibi afferri jubentem, Latino vocabulo apostolum codices membranaceos denotasse putat Schwarzius 1. d, p. 129 sq. Etsi forma membranarum nullo modo indicatur, tamen post justos libros ante commemoratos fortasse pugillares membranei (de qvibus v. infra), annotata conti- nentes, significantur, De re libraria. Graec. et Rom. 537 extrema voce plicatae codicis plagulae designari forsitan alicui videantur *). Nec tamen jure. Nam plicandi verbum et componendo derivata etiam de voluminibus in usu fuisse patet; velut Martialis de volumine, id qvod per- spicuum est, ait: Tibi charta. plicetur (AV, 82), Ausonius: Fac campum replices, Musa, papyrium (epist. 7. v. 48) ,Cicero etiam: Zxplicet suum volu- men illud (p. Rose. Am. 35, 101). Nec facile iu ullam arctae complicationis mentionem Seneca incidissel, si liber recitatoris non volumen maximum et, qvo manu commodius teneretur, arctissime plicandum, sed codex fuisset jam a librario compactus. Ut autem hoc loco commemoratio codicis nulla deprehenditur, ita eo, de qvo reliqvum est loqvi, vera atqve certa librorum ejus formae est. C. Cassii Longini, viri jurisperitissimi, verba Ulpianus speclat, ubi in illo de legatis capite, postqvam haec (de qvibus vid. supra p 930. annot. 3.) attulit: Qvod si [volumina] in codicibus sint membraneis vel chartaceis vel etiam eboreis vel alterius materiae, vel in ceratis codı- cillis, an debeantur, videamus; sic seqventia adjungit: Zt Cajus Cas- sius scribit, deberi et membranas libris legatis; consequenter igitur cetera qvoqve debebuntur, si non adversatur. voluntas testatoris. Itaqve Cassius, sive in commentariis juris civilis sive in alio scripto, libris legatis annumerandos statuerat codices membraneos; qvi consulatum gessit suffectus a. p. Chr. 30, proconsul in Syria fuit a. 45 — 50, auctoritate Romae floruit usqve ad ultimos annos Neronis, a qvo exsilio multatus in Sardiniam *) Usus est his verbis Senecae Schwarzius p. 178, ut exemplum poneret librorum, qvos plicatiles nominat, qvorum hane sibi finxit formam apud Romanos et Graecos per- vulgatam : "Libri plicatiles nobis dicuntur ejus formae libri, ubi longior qvaedam charta vel membrana in plures paginas, veluti tabulas, aeqvali mensura fuit divisa, neqve tamen dissecta, sed ita in sinus angulosqve alternatim plicata, ut, qvoties sinus aliqvis aperiretur, duae semper paginae in adversa, h. e. antica, chartae facie scriben- tibus legentibusve sese offerrent, neqve posticae, h. e. aversae, faciei paginae occur- rerent, nisi totus liber verteretur" (p. 176). Fuisse tales libros antiqvitati Graecae et Romanae cognitos nihil re vera testatur. Graecorum enim inde ab Homero (Jl. VI, 169) acvxtove mivauus, ntvxcGe délrove similiaqve vel e dissectis tabellis composi- tos pugillares vel tales epistolas esse, extremis temporibus rruxtia (nvxtix), mvviim, nvzridag etiam codices (Montefalcon. Pal. Gr. p. 25), satis constat. 68 538 E. A BRUNER deportatus est a. 65, postea a Vespasiano revocatus, hoc principe e vita discessisse videtur *). Eum ante exsilium scripta sua edidisse verisimile eo magis est, qvod Svetonius (Ner. 37} exsulem caecum fuisse prodit. Sed cujus generis codices Cassius membraneos illos cogitaverit, qvi idem non membranas puras, sed tantum scriptas in libros ab aliqvo legatos referen- das esse addidit (Dig. XXX, 1, 52, 6 3 sq.), in dubium ideo vocari de- bet, qvod scriptionibus privatis ejusmodi, qvibus saepissime codices cerati, etiam membranae adhibebantur, cum hae et eradi litteras, id qvod tenui- tati papyri parum conveniebat, et atramentum ablui facilius atqve ob eam rem etiam eodem exemplo ad plures scriptiones uti sinerent **). Si autem membranas libros ea hujus vocis vi intelligere volueris, ut edita ingenii monumenta poetarum ac scriptorum significata sint: in hac interpretatione apparebit, novum tunc illud, qvod ponitur, fuisse, ut tales libri codices es- *) Vid. Taeit. An. XII, 11 sq.; XIII, 41. 48; XIV, 42 sqq., XVI, 7 sqq., cum annota- tionibus Nipperdeji, et Dig. I, 2. 2, $ 47. **) Qvas dixit membranas Cassius, has in eodem genere reponendas conjicimus, atqve eas, qvarum usum freqventem et vulgarem fuisse Qvintilianus ostendit X, 3. 31 sq: Illa qvoqve minora (sed nihil in studiis parvum est) non sunt transeunda: scribi optime ceris, in qvibus facillima est ratio delendi, nisi forte visus infirmior mem- branarum potius usum exiget, qvae ut juvant aciem, ita crebra relatione, qvoad intingvitur, calami morantur manum, et cogitationis impetum frangunt. Relingven- dae autem. in utrolibet genere contra erunt vacuae tabellae, in qvibus libera adji- ciendi sit excursio, Sie igitur sentimus, membranas (forma plurali, qvippe cum plu- res essent tabellae) nominatos esse pugillares sive codicillos vel etiam codices mem- braneos, privatis annotationibus lucubrationibusqve et studiis destinatos. Ita mem- branulae et membranae Dig. XXXII. 102 princ. dicitur libellus memorialis. Qvibus codicibus membraneis qvi finis fuerit propositus, Martialis XIV. 7 (cujus distichi in optimis MSS. hoe lemma est: Pugillares membranae )ita declarat: Esse puta ceras, licet haec membrana vocetur : Delebis, qvotiens scripta novare voles, Sed hae membranae usurpatae etiam fuisse nobis videntur, ut scriptorum exem- plaria e ceris pure descripta, sed in qvibus tamen emendare liceret, domi ante edi- tionem asservarentur. Huc enim spectant Catulli illa: ut fit, in palimpseston relata (c.22 v. 5) et qvae seqvitur comparatio magnificorum voluminum, qvae sua scripta esse domi ostentaverat versificator ille Suffenus. Eadem colligenda sunt ex Horatii Sat. IT. 3 init., collat. eum epist. ad Pis. v, 389, uhi membranae hujusmodi libelli sunt (vid. supra p. 529. annot. 1). Membrana scriptionibus litteris studentis inserviens me- moratur Pers. Sat. 3 v. 10; contra Cat. c. 22 v. 7 et Tibull. III. 1. 9 tegumentum membranaceum voluminis chartacei ita vocari certum atqve notum est, De re libraria Graec. et Rom. 539 sent. Ut enim, cum qvis bibliothecam sive libros suos alicui legasset, ad qvaestionem eam, utrum omnia scripla privata atqve inedita, qvaecungve possedisset testator, modo formam librorum haberent, eodem pertinerent necne, definitione, qvid liber esset, omnino opus erat, sic nulla fuisset necessaria, si bibliotheca libros, qvi in publicum prodissent, codicibus con- stantes membraneis continuisset, nisi si membranae hac forma in hoc ipso litterarum. genere plane insolitae fuissent ac novae *). Fac vero hanc in- dicari novitatem: qvadraut etiam hoc modo omnia: qvoniam Martialis, qvi qvinqve et triginta annos Romae vixerat, cum, Trajano principe nuper facto, in Hispaniam revertit, atqve ita Neronis tempora Romae vidit **), epi- grammatis suis idem inventum ut novum celebrare sane potuit. Aetatem singulorum epigrammatum libri XIV Martialis magis de- finite, qvam supra factum est, constituere non licet; neqve tempus origi- nis usus novi de qvo qvaeritur, certo potest delerminari accuratius, qvam ut in primum post Chr. n. seculum vestigia ejus reducere eaqve ad poste- riorem hujus seculi partem spectare dicamus. Accedent suo loco in iis, qvae seqvuntur, L. Annaei Senecae verba qvaedam, qvae vix aliter intelligi poterunt, qvam ut prodant, tum, cum scripta sunt, inauditum hoc fuisse, ut ea, qvae litierarum vocari solent, monumenta in codicibus inessent. Ac majoris Plinii et prope omnis argenteae aetatis loqvendi consvetudo arguit, eum codicum usum non antiqvitus acceptum ac tunc hominibus commu- nem et vulgarem fuisse; ut rei illa novitas, qvae e Martialis versibus re- splendet, propter circumjacentia etiam clarius eluceat. Per secula seqventia hanc qvaestionem continuare in animo nobis non est. Neqve enim qvid- *) Hoe ita esse videtur, etiamsi Z/br; appellatio angustiore et propria notione, ut qvi- dam opinantur (efr. Schwarz. p. 43), ad papyrum et volumina speciaverit. Nam consentaneum est eam propriam significationem tamdiu mansisse, qvamdiu libri serip- torum in vulgus editi omnes volumina fuerunt. Ulpianus l. s. a. librorum definitionem proposuit, ut ii, qvi materia non vulgo usitata confecti, et qvi magis tablini qvam bi- bliothecae essent, libris legatis annumerarentur, etiam ne in membraneis et charta- ceis eodieibus hoe nomen singulare controversiam ullam faceret, deniqve ut codices ipsi ipsaqve volumina, non pro iis partes, item libri dictae, scriptorum in summa li- brorum facienda computarentur. — De codicibus eboreis, qvorum fit mentio apud Ulpianum, cfr. Martialis XIV. 5; v. etiam supra p. 510 annot. +=) Cfr. Teuffelius in Paulyi Encyclopaedia IV. p. 1600 sq. 540 E. 4 BRUNER qvam efficeretur aliud, qvam ut freqvens apud eorum temporum scripto- res voluminum commemoratio exemplis probaretur: qvamqvam etiam in- certum tandem foret, ubi fortasse hoc vocabulo libri qvadrati siguificarentur. Initio demum mediae aetatis volumina cum papyro plane exolevisse viden- tur *). Codicum autem usu receptorum cerlissimum testimonium | ipsi libri manu scripti antiqvissimi proferunt, inprimis palimpsesti, qvorum in numero eos esse notum est, qvorum scripturam priorem inde a sec. 2 repetiverint. His relictis jam ad id qvaerendum transgredimur, qvomodo primum exstitisse videantur libri illi qvadrati. Reputantibus, qvae Romae fuerit publicis. monumentis actorum publicorum species et forma antiqvissimis et antiqvioribus temporibus, et succurrit universi generis communis appellatio tabularum publicarum, et in singulis apparet, si discesseris ab incisis lapidibus et a vetusto illo more leges et foedera etiam in columnis aeneis incidendi, in universum acta publica vel insculpta tabulis aeneis fuisse, si in aeternam rei memo- riam conservarentur, ut foedera, leges perlatae, plebiscita, senatusconsulta **), vel dealbatis tabulis ligueis atramento qvodam solita esse inscribi, prae- serlim si usum magis temporarium haberent, ut leges promulgatae et edi- cta a magistratibus populo proposita ***). Porro, si qvae publica acta cito annotare oportebat, velut foreusia, qvatenus haec ante imperatorum aetatem a magistratibus ipsis aut a scribis litteris. mandata. sunt, ea intelligi potest in ceratis tabellis esse exarata T). Atqve etiam in rebus privatis iis, *) In sacris Christianis volumina etiam membranea diu usurpaía fuisse, colligi potest e narratione Montelalconii, qvi talia se vidisse refert Pal, Gr. p. 33 sq. Conferenda sunt haec verba Isidori Hispalensis VI, 13. 2: Volumen liber est a volvendo di- ctus, sicut apud Hebraeos volumina legis, volumina prophetarum, (Mine in supe- rioribus distingvit cod/ces). Patet igitur, unde ad Christianos deduci mos potuerit. **) Insigne est testimonium Svetonii in vita Vespasiani c, 8, secundum qvod in Capi- tolio conflagraverunt aerearum tabularum tria millia, instrumentum imperii pulcher- rimum ac vetustissimum, qvo continebantur paene ab exordio urbis senatusconsulta, plebiscita de societate et foedere ac privilegio cuicumqve concessis. ***) Ovemadmodum in albo leges et edicta promulgata esse constat, sie etiam alia, qvae in publico. ut populus inspiceret, proposita sunt, velut fastos a Cn. Flavio pu- blicatos (Liv. IX, 46). Annales pontificum in tabulis dealbatis perseripti et expositi fuerunt. (Serv. ad Aen. I, 373). 1) Cfr. Cic. in Verr. I1, 1, 46. 61; 2, 41; pro Cluent. 33; in Vatin. 14; p. Arch. 4. 5; p. Sull. 15, 44. De re libraria Graec. et Rom. 544 qvae, ut in jure et judicio ratae essent, certo ac legitimo modo concipien- dae erant, sollennis qvidam usus codicum ceratorum fuit, ut arguunt co- dices accepti et expensi ac testamenta in ceris scripta, qvae tam facili dele- tu scriptura, licet. tabulae testamenti a testibus obsignarentur, tamen non essent perpetuo usa, nisi in eo mos majorum valuisset, qvem seqvi pro lege omnino Romanorum erat *). Duo autem illa exempla privati usus cerarum consideranti vix dubium videri. debet, qvin etiam publicae ratio- num tabulae vulgo ceratae fuerint **), Volumina Romanis jam inde antiqvitus erant nola; velut, qvi publice in templo Monetae asservabantur, libros linteos, in qvibus indices magistratuum erant (Liv. IV, 7. 13. 20), volumina fuisse, materia, qva constabant, satis. docet. Verum qvaecunqve juris monumenta erant publica, et omnino qvae tabulae publicae appellan- tur, hae. generaliter, qvoniam tabulae et tabellae, non volumina dicuntur, tabulae etiam fuerunt, sed eae, si excipiuntur ceratae, sine dubio perdiu singillatim per se qvaeqve exstantes atqve tales, ut in eas notio et species libri non caderet. At hoc ipsum, si nou antea, mutatum certe est extremo tempore civitatis liberae et initio principatus. Nam in censu verisimile non videtur etiamtum in separatis tabulis scriptitatas aut in codicum cera- torum non multas tabellas continentium multitudine res exaratas fuisse in- numerabiles. Ut de materia tabularum loqvamur: cum Octavianus et A- grippa lustrum per duos et qvadraginta annos intermissum conderent, *) De codicibus expensi et accepti, ab adversariis et calendariis bene illis distingvendis, ac de testamenti tabulis cfr. Reinii liber de jure Romanorum privato p.320 sq., p. 376. — Summam vetustatem cerarum apud Romanos, (qvarum in epistolis usum Plautus saepius memorat), verba formulae fetialium vetustissimae demonstrant: — — ut illa palam prima postrema ex illis tabulis cerave recitata sunt sine dolo malo (Liv. 1,24). — Cerato- rum sine dubio codicum Plinius meminit XXXI. 2. 2, uhi de antiqvioribus Romanis loqvens, Zabulina, inqvit, codzczbus implebantur et monimentis rerum in magistratu gestarum. Monumenta magistratuum fuisse commentarios, qvi vocantur consulares, qvaestorii, censorum cet., facile intelligitur (cfr. Lysandri Hist. litt, Roman. I. p. 65). Haec privatim recondita juris Romani monumenta partim codices ceratos partim volu- mina fuisse consentaneum est; sed ut ad codices illos et tabulas tabularii publici nomen, ita etiam privati tabulini refertur, **) Praesertim cum eaedem iabulae et tabulae et libelli vocentur; v. Cic. Verr. Il, 2, 74 sq. 542 E. 4 BRUNÉR qvo lustro, ut legitur in monumento Ancyrano (Sveton. ed. Wolf. T. IL p. 370), civium Romanorum censa sunt capita qvadragiens centum millia et sexaginta tria millia, num tot hominum nomina cum rebus ad eos pertinentibus in ligno, aere, lapide inscribere aut perennem totius rei memoriam tantum cerae mandare, se a membrana chartave abstinere aut satis commodum aut re et illa aetate dignum videri potuit? Julio Caesare primum consule institutum est, ut semper non modo senatus consulta et auctoritates, sed etiam, qvod antea raro evenerat, acta senatus tota et inte- gra perscriberentur (Sveton. vit. Caes. c. 20). Prima exempla horum commentariorum senatores, qvi ad id constituti erant, sine dubio in cera vel ipsi annotaverunt vel per scribas publicos notanda curarunt; ea vero materia neqve illis descriptis, qvae usqve ad Augusti principatum edita et vulgata sunt, convenit, neqve valuit ad memoriam posteri temporis sem- piternam, ut forte dicit Cicero, easdem tabulas publicas commeinorans duobus annis post latam legem Juliam (pro Sest. c. 61). Aeri postea qvoqve incisa esse, ut leges, ita senatusconsulta notum est; sed etsi acta fratrum. arvalium relicta nobis sunt marmorea, tamen fieri non potuit, ut acta senatus. Romani eo vel simili modo posteritati tradere vellent. Haec ergo in papyro vel potius in membrana, solidiore materia et pretiosiore, perscripta in tabulario custodiebantur. (Qvod vero jam suspicatu proclive est, et has et alias tabulas publicas, cum tales, qvae interna ratione inter se cohaererent et extrinsecus ad unum corpus referendae viderentur, con- junctae in eam amplitudinem crevissent, ut ambitum librorum haberent, non in orbem, ut volumina, qvandoqvidem tabulae appellantur, convolutas fuisse, sed ex forma monumentorum publicorum vetere novam librorum speciem prodisse, id ipsum factum Seneca testatur, qvi (de brevitate vitae, c. 13), postqvam dixit: Plurium tabularum contextus caudex apud antiqvos vo- cabatur, addit haec: unde publicae tabulae codices dicuntur. Has igitur tabulas in formam librorum et qvidem codicum redactas memorat, nec ce- ratos codices intelligi. voluit, utpote qvibus non tantum publicis, verum eliam privato usu vetustissimo celebratis nomen codicum inde antiqvitus obtigisset: qvibus vero publicis tabulis appellationem codicum tributam pro- dit, in his contextus tabularum non ligneus, sed membraneus, ut in illis libris, qvorum £abe//as Martialis admiratur, vel chartaceus fuerit necesse est. De re libraria Graec. et Rom. 543 ltaqve intelligitur, et acta publica in codicibus e membrana factis vel e papyro temporibus Claudii et Neronis inscribi solita esse, qva aetate li- bellus de brevitate vitae compositus est *), et qvoniam non ali libri in charta et membrana scripti dicebantur codices, alia litterarum. genera tum uoudum in libris ejusdem et formae et materiae proposita fuisse, nisi forte qvis sibi persvadere potuerit, in illis. generibus libris solum nomen codi- cum defuisse. Sed omnino eas litteras publicas, qvae ad jus civile specta- bant, — (de jurisperitorum | operibus privatim in vulgus editis non loqvi- mur) — sollennem codicum formam habuisse ei rei consentit, qvod usqve ab initio principatus, sicut. pridem observatum est, imperatorum edicta et rescripta litterisqve cousignata mandata et jussa atqve item libelli prin- cipibus supplices, qvae omnia brevia scripta vel libelli nuncupantur vel co- dieilli **), ea ratione, qvam haec posterior appellatio indicat, plicata fuerunt, cum tamen papyrus ad tales epistolas adhiberetur ***): unde postea factum est, ut collectionibus constitutionum imperatorum codex inscriberetur. Illum modum codicillos principum et ad eos datos libellos com- plicandi, qvem etiam a forma epistolarum apud Romanos et Graecos com- muni repetere licet, Alexander Adam in Antiqvitat. Roman. P. 2. p. 370 (ed. Erlang. a. 1806) commemorans, ortum ab eo more dicit, qvem Sve- tonius a C. Julio Caesare primo inductum. tradit his verbis: Zpistolae qvoqve ejus ad senatum exstant, qvas primus videtur ad paginas et formam memorialis libelli convertisse, cum antea consules et duces non- nisi transversa charta scriptas mitterent (Caes. 56). At vero has Caesaris *) Certissime post mortem Caligulae (v. cap. 18) ac potius Neronis qvam Claudii tem- pore; efr. Ruhkopf. ad Senec. I. p. 492. **) Libelli etiam de scriptis principum, ut Sveton. Tib. 18. Ner. 15, codicz/j etiam de litteris ad eos datis, ut Tac. An. XVI. 24, sed contra saepissime utrumqve ponitur. Si qvid ceteroqvin differebat, id certe non perspicitur. ***) Ad qvas enim potius charta Augusta? — Cui chartarum generi ante inventam Clau- diam optimo etiam postea zm epistolis auctoritas relicta dieitur (Plin. H. N. XIII. 12. 24). Haec charía epistolaris, propter insignem tenuitatem Zransmittens litteras, li- turae metum afferebat ex aversis (ibid.) propterea, qvod in libellis codicillisqve et epistolis aliis a chartae utraqve parte scribebant. Usitatissimum jam Ciceronis aetate epistolas in charta papyracea conscribere fuit; v. Ep. ad fam. VII. 18; ad Att. II. 20, V. 4; ad Qvint. fr. II. 15. b 544 E. A BRUNER epistolas a dictatore atqve imperii domino missas opinari, qvae Adami opiuio fuit (cfr. P. 1. p. 40), cum alia vetant, tum etiam ea, qvae jam ante fuerat, facies breviorum qvidem epistolarum non sinit. Nam manifestum sua sponte est, eam consvetudinem a Romanis et Graecis aute id tempus alienam non fuisse, ut, si qvis ceris, ad epistolas multo ante chartam collatis, non utens, in charta litteras daturus erat, is hanc chartaceam epistolam sic plicaret, ut tabellae ceratae formatas se praebebant, ac litteris. tegumento. qvodam opertis, seqveretur eundem, qvem in ceratis codicillis, lino epistolam obligandi et ligatam ob- signandi modum, cui qvidem eadem chartae forma, si non necessaria, at aptissima non poterat non videri *). Haec ita per se intelliguntur, ut con- tra omnino non appareat, qvam ob causam e brevi scripto paucarum pagel- larum, cui nulla cum libri foras emittendi vec ambitu nec natura simili- tudo intercederet, illa epistolae figura spreta, volumen vulgo effecturi fue- rint, licet. hanc qvoqve fuisse. epistolarum qvarundam formam Svetonius doceat. (vas epistolas is éransversa charta scriptas dicendo atqve iis chartaceis contrarias, qvae non modo paginas, qvaeetiam qvaedam in volu- mine erant, haberent, sed simul ad formam smemorialis libelli, id est codicis, conversae essent, volumina sane significat. "Tales igitur litteras a ducibus bellum gerentibus de rebus gestis ad senatum mitti. vetere more debuisse, verbis Svetonii credi qvidem potest, ut sollenni illi formae tabu- larum publicarum generalis qvaedam haec esset exceptio; potuit etiam fieri, ut ei, qvod novum invenisse Caesar ferebatur, antiqvum ille, nimis argu- menti scriptorum similitudinem respiciens, non satis recte opponeret; sed au- tiqvarum scriplionum consvetudini et vero simile hoc videtur, eos, qvi cum imperio foris erant, ordinem rerum gestarum senatui voluminibus tum demum exposuisse, cum non breves epistolas, sed ob rerum multitudi- nem et accuratam descriptionem libros componerent, qvales diffusas narra- tiones in aetatum posteriorum conditiones cadere, exemplis monstrare non opus est. Certe hae Caesaris ad senatum litterae non breves et vulgares *) Cfr. verba Prelleri in Encyclop. Pauly. III, p. 198, — Cum in scriptionibus episto- larum brevibus paginas tales, qvales in voluminibus, distinctas inter se fuisse verisi- mile non sit, paginarum mentio in epistolis (Cic. ad Att. VI. 2; XIII. 34; ad Fam. XI. 25) iisqve charíaceis (cfr. ep. ad Att. V. 4) facta formam codicillorum indicat. De re libraria. Graec. et Rom. 545 epistolae fuerunt, sed librorum editorum | magnitudiue et natura qvadam insignes. Sunt qvidem qvi dicant, eas Caesarem bello Gallico scripsisse; nemo vero adhuc, qvod sciam, iutellexit, qvanto ambitu fuerint et qvam ha- buerint rationem cum Caesaris illis ephemeridibus et cum ejusdem belli Commentariis. Hos, qvos, ut probabiliter qvidam statuerunt, anno ultimo, qvo in Gallia manebat Caesar tum a bello vacans, conscripsit, qvamvis ad- miretur facie atqve celeriter. perfectos testis oculatus Hirtius (praefat. lib. 8), tameu ea ipsa celeritas talis esse non potuit, nisi multa anuis superio- ribus litteris cousignata ille. habuisset, qvibus in tot rerum tanta varietate describenda sublevaret memoriam: qve lapsus perperam. edidisse qvaedam qvod Asinio Pollioni visus est (Sveton. Caes. c. 56), qvi tamen fortasse potius commenlarios civilis belli qvam Gallici reprehendit (cfr. Kraner. ad Caes. d. b. G. p. XXXI), non ideo seqvitur nullis Caesarem. usum esse ephemeridibus, eoqve magis usum credimus, qvod Plutarchi narratio ex- stat, vel iter facientem. assidenti scribae, si qvid in mentem venisset, di- ctasse (vit. Caes. c. 17). Ephemerides Caesaris eas, qvas Servius et alii memorant, nihil unqvam fuisse nisi ipsos editos commentarios, pleriqve nunc senlire videntur, disserente contra Schneidero, qvi putat(v. ejus prae- fat. ad Commentar. de bell. Caes. p. XXXI sqq), Caesarem in commen- tariis suis componeudis adjutum fuisse ephemeridibus antea scriptis, harum autem, qvae tantum amicis visae in publicum nunqvam prodissent, obscu- ram qvandam memoriam temporibus posteris ita superfuisse, ut, cum com- memoralio earum et qvaedam inde hausta in scripta aliorum transissent, rur- sus ab aliis commentariorum et ephemeridum tituli. confunderentur, atqve eo modo hunc pro illo, qvemadmodum alicubi ponunt codices MSS. com- mentariorum, sic afferrent Plutarchus, Appianus, Symmachus, ephemerides de iis laudantes, qvae in commentariis leguntur *), et qvodammodo etiam Servius, qvi eam rem, cujus nullum in commentariis vestigium reperitur, ex ephemeridibus non ipse excerpsisset, sed ab aliis olim excerptam repe- *) Verba Caesaris &» «eig Egpmuegicı a Plutarcho Caes. c. 22, & toi idiows avayoapais cov Epnusoov foyorv ab Appiano Excerpt. Gall. p. 90. ed. Schweigh- commemorantur. De ephemeride C. Caesaris Symmachus loqvitur Ep. IV. 18. 69 546 E. 4 BRUNER tisset, animo fortasse ipse nihil nisi commentarios cogitans*). Atqve liinc etiam jam apparet, qvare multi ephemerides Caesaris a / commentariis. su- perstitibus diversas ullo tempore fuisse negaverint, cum etiam duplex Cae- saris expositio belli Gallici parum verisimilis videretur, praesertim ea ac- cedente causa, qvod Svetonius, scripta Caesaris enumerans, ephemerides non nominat. Ego vero sic sentio, duplicem illius belli narrationem a Caesare confectam, ipso Svetonio teste, fuisse, commentarios dico et episto- las ad senatum, has autem non ita dissimiles fuisse earum, qvas certe sibi Caesar a primo paraverat, ephemeridum, in qvarum fundamento opus prae- clarum commentariorum postea exstruxit, ephemerides vero eas, qvas po- steriores scriplores commemorant, qvatenus diversae a commentariis fue- rint, qvod tamen de libro a Servio teste excitato fatendum est, has eas- dem fuisse epistolas. (vas ephemerides non inscriptas fuisse, sed tali ge- nere dicendi compositas, eam ob causam facillime vocari potuisse arbitror. Iis Svetonius indutam formam Zibelli memorialıs ait. Hac appellatione earum supra ealenus usus sum, ut codices fuisse ostenderet: at vero atten- tione dignum est, non codicis, non codicillorum pugillariumve nomen ad formam siguificandam illum usurpasse: cui, si qvaerimus, qvae fuerit cau- sa singularis, cur has epistolas ad formam memorialis libelli, qvi proprie est ephemeris, cozversas diceret, non comparet ulla, nisi qvod eo modo narralionis scriptae fuerint **). Atqve id ita se habuisse singulorumqve an- norum res gestas per menses et dies descriptas senatui qvotannis semel propositas fuisse, probari debet consideranti, Caesarem litteras. ad senatum +) Servius ad Aeneid. XI. 743 haec scripsit: — C. Julius Caesar cum dimicaret in Gallia et ab hoste raptus eqvo ejus portaretur armatus, occurrit qvidam ex hostibus, qvi eum nosset, et insultans ait: Caesar, Caesar, qvod Gallorum lingva di- mitte significat; et ita factum est, ut dimitteretur. Hoc autem. ipse Caesar in Ephemeride sua dicit, ubi propriam commemorat felicitatem. **) Apposite ad hoc, sed tamen, ut videtur, non ipsius narrationis formam spectans, Her- zogius ad B. G. IV. 38 de his litteris Caesaris haec annotavit: "Ueber die äussere Form derselben berichtet Svetonius, dass Caesar zuerst Blätterweise die Briefe an den Senat zusammengelegt habe, da vor seiner Zeit Feldherrn und Consuln nur auf einem grossen F'oliobooen geschrieben hätten. That er diess,so offenbart sich darin theils, wie wenig er die äussern Formen geachtet, theils, wie er der in seinen Ta- gebüchern befolgten Gewohnheit treu geblieben.” De re libraria Graec. et Rom, 547 dare solitum esse extremo demum qvoqve anno; qvod ipse indicat, qvia extre- mis libris, ubi exercitum in hiberna, finitis ejus anni expeditionibus, dedu- ctum dixit, has epistolas missas memorat, qvamqvam hoc non facit saepius, qvam cum ex litteris ejus senatus supplicationem decrevisset (v. II, 35. IV, 38. VII, 90). Copiose ut de belli gerendi ratione senatui exponeret, commoveba- tur studio consilia sua commendandi et adversae obnitendi factioni, qvae adeo ipsum semel ob insimulatam perfidiam et crudelitatem hostibus. dedi voluit (cfr. Sveton. vit. Caes. c. 24. Plutarch. vit, Caes. c. 22. vit.. Cat. c. 51), ac ne illa qvidem litterarum diligentia de vero rerum statu sibi persvaderi passa est *). Neqve ille in tam longis litteris. conscribendis aut commo- dius sibi agere aut fidem facere melius potuit, qvam eadem forma narra- tionis retinenda, qvae ephemeridis suae, non illius: unoqvoqve die, sed identidem scriptae, propria fuisset. Sic demum perspicuum est, qvare ejusmodi litterarum. formam et internam et externam mutaverit. Hae igi- tur epistolae qvin Servii illa ephemeris Caesaris fuerint, non eqvidem du- bito **). Nam tabulae publicae hujusmodi, etiamsi nunqvam in manus bibliopolarum venerint, at, ut infra in aliis. exemplis monstrabitur, cum bibliothecae publicae institutae essent, in his descriptae servabantur ac le- ctoribus patebant; qvippe cum Caesaris etiam eas epistolas clandestinas, qvae occulta litterarum. significatione ad amicos scriptae essent, Gellius vi- derit et Valerius Probus commentario instruxerit (Gell. XVII, 9; Svet. Caes. 56), nec vero qvidqvam esset, qvare epistolas ad senatum missas divi Julii posteriores Caesares magis ab oculis hominum removerent, qvam ejusdem privatas, qvo fonte utebantur rerum scriptores, ut Appia- +) Cie. ad Fam. VIL 18: Tu me velim de ratione Gallici belli certiorem facias: evo enir. ignavissimo cuique maximam fidem habeo, Qvamqvam haec Cicero Tre- batio in Gallia militanti scripsit mense Aprili, satis longo tempore post acceptam relationem Caesaris de qvinto anno belli. **) De eo, qvod rem illam, qvam Servius tradit, in Commentariis suis Caesar reticuit, Schneiderus 1. s. s. ita dicit: "In his Commentariis felicitatem qvidem suam in ze- renda re publica conspiciendam significare et praedicare non dubitat, sed de sius sin- gulatim periculis et casibus, sive religione qvadam impeditus, sive ne qvid temere nimisve fortunae obnoxius egisse videretur, verba facere fugit." Hanc igitur ratio- nem in Commentariis Caesar secutus est. Sed cum antea ad senatum scriberet, non erat, qvod suis se periculis senatui commendare nollet. 548 E. 4 BRUNER nus, qvi e privatis, ut opinor, litteris Caesaris de pugna Pharsalica non- nulla excerpsit (B. C. II. 79). Hoc addo, Caesaris illas ad senatum epi- stolas, qvarum qvaeqve libri amplitudinem aeqvaverit necesse est, ita an- tiqvissima videri exempla, qvae nominatim proferri possint, relictae in li- bris chartaceis iis, qvi suo qvodam jure praecipuo libri diceudi sunt, vo- luminum: formae, atqve eam mutationem ad eundem virum referri, qvi acta senalus perscribenda lege sua curavit. Sed a tanto iugenio profectam esse tam facilem inventionem non dixe- rim, qvae potius ita exstitit, ut primum tabulis publicis, qvo tamen in genere hae qvoqve epistolae fuerunt, membraneis et chartaceis eadem. forma imper- tienda videretur, qvae publicis ac sollennibus monumentis ligneis cera obdu- ctis jam pridem erat, deiude haec etiam ad alia litterarum genera transferre- tur. lpsa via, qva ad hasce litteras. transiisse. videtur, animadverti potest; atqve ea res cum alia qvadam adhue non satis explicata, de qva hic bre- viter dicetur, conjuncta est. lmperatorum temporibus acta publica non so- lum in tabularüs, qvae plura erant, sed etiam, ut Schlosserus, vir claris- simus, notavit *), in bibliothecis publicis reponebantur. — Qvae litterae hu- juscemodi in bibliothecis asservatae nominatim apud veteres memorantur, qvod sciam, hae sunt: Aureliani ephemerides, qvales de rebus prin- cipum posteriorum et publice gestis et domesticis componi solebant, et qvarum in libris linteis, protracta e vetustis seculis materia, confectarum et in Ulpia bibliotheca reconditarum Vopiscus in vitae Aureliani initio me- minit; edicta veterum praetorum, qvae se in eadem bibliotheca cogno- visse ait Gellius (XI, 17); deniqve libri elephantini (v. supra p. 510. an- not.), qvorum ex uno, acta senatus de creatione. imperatoris Taciti conti- nente, hunc librum in eadem "Trajani bibliotheca fuisse dicens, Vopiscus in vita Taciti multa exscripsit (p. 227 sq). Primo generi scriptorum non tam in tabulariis qvam iu bibliothecis idoneum fuisse locum concedendum est, atqve in his ephemerides ejusmodi, ut e narratione Vopisci inielligitur, singulari custodiae commissae nec nisi impetrala venia adeundae erant. AI- terum autem genus, qvod in numero tabularum publicarum proprie fuit, *) In disputatione sua de fontibus, qvos scriptores historiarum Romani posteriores se- cuti sunt; vid. Archiv für Geschichte und Literatur, T. I. p. 80 sqq. De re libraria Graee. et Rom. 549 in bibliothecam migrasse, vix aliter explicari potest, qvam ut illa edictorum veterum exempla descripta fuerint. Et libros elephantinos bibliothecae UI- piae non unica exempla actorum senatus de initiis imperii principum fuis- se, qvivis facile largietur; qvare, etsi eidem exemplari, de qvo Vopiscus loqvitur, Tacitus zpse manu sua subscripserat (Vop. p. 228), hoc tamen eliam geminum fuit, qv: d ad tantae rei memoriam celebrandam . bibliothe- cae, in qva hominibus libere versari licebat, traditum erat. Atqve in uni- versum non ipsa authentica exempla litterarum. publicarum, sed gemina et descripta in bibliothecas venisse contendimus. Etenim insignis fuisset re- rum perturbalio, si acta publica qvaedam in suo tabulario, alia in biblio- thecis collocata, omnia sparsa passim sine ordine fuissent. Qvod praeci- pue de actis senatus dicendum est, qvae scriptores rerum gestarum se con- suluisse saepe produnt, et in bibliothecas ita translata fuisse credimus, ut neqve omuia et modo trauscripta his locis reposita fuerint *) Id autem inslitutum, ut et hae et aliae qvaedam litterae publicae, qvo adiri possent facilius, in bibliothecis asservarentur, ab Augusti principatu repetendum censemus. Praeter Ulpiam bibliothecam etiam ejus, qvae. in domo Tibe- riana erat, mentio fit, ubi tabulae publicae bibliothecarum commemorantur: uam ex utraqve Vopiscus se libros, qvos in Probi vita habuisset fontes, +) Dicit Schlosserus p. 88: " Wir werden sehen, dass diese Protokolle nichtbloss in den Ar- chiven, sondern auch in besondern Abtheilungen der öffentlichen Bibliotheken, zu denen nur der Stadtpräfekt den Zutritt erlauben konnte, aufbewahrt wurden; dass daher die Geschichtschreiber der Kaiserzeit zuweilen die Erlaubniss sie zu benutzen erhalten haben.” Non dubitaverim, qvin acta senatus et similia scripta diligentissimae custo- diae mandata fuerint, sed qvod de difficultate haec acta inspiciendi Schlosserus statuit, id tantum de ephemeridibus vitae imperatorum, qvarum singularis erat ratio, Vopi- scus indicat (p. 209). Qvo tandem consilio in bibliothecas missa essent haec acta senatus, qvae in tabulario supra clivum Capitolinum sito asservabantur, si tam diffici- lis in illis locis fuisset aditus? Descripta tantum exemplaria tabularum publicarum in bibliothecis fuisse, ob eam rem supra observatione tam dignum existimavimus, qvia facilior consulendi copia ex hoc colligi potest. Erravit vir illustrissimus, Tacito ipsa acta senatus videre licuisse negaus p. 95; qvod repetivit Reinius in Encycl. Paul, I. p. 49. Tacitus de iis, qvae in senatu acta erant, talia refert, qvae ex diur- nis populi actis, qvae tamen Schlosseri opinio est, cognoscere non potuerit, et (id qvod alios non fugisse video) commentariis senatus se usum esse ipse dicit An. XV. 14. 550 E. A BRUNER accepisse ait "). Nec vero satis verisimile est, publica monumenta in bi- bliothecam a Tiberio conditam postea homines illaturos fuisse, nisi is qvoqve finis bibliothecae suae propositus fuisset ab ipso conditore; qvi, ut Dio Cassius tradit (LVII, 16), acta publica perdita aut vetustate dilapsa partim conqviri partim transcribi jussit. At ille simulator nihil boni ipse excogitavit, sed se Augusti omnia facta dictaqve vice legis observare praedicans (Tac. An. IV, 37), qvae ab hoc incepta erant, secutus est. Au- gustus cum acla senatus, qvae ut propalam collocata divulgarentur, Caesar effecerat, eo modo lectitari et circumferri vetaret (Svet. Octav. 36), non sine aliqva compensatione hoc vetuit. Qvaedam enim ex his actis in diur- na populi acta iuserta fuisse notum est, ac praeterea primus et eosdem se- natus commentarios pleniores et alias tabulas publicas, omnia descripta, in bibliothecas afferenda curasse videtur. Etenim Caesaris consilium biblio- thecas Graecas et Latinas, qvas maximas posset, publicandi (Svet.: Caes. 44) perseqvens, hinc litteras publicas certe non excepit. Itaqve de bibliotheca Palatina, in qva senatus saepe habebatur (Svet. Octav. 29. 'Ta- cit. An. IL, 37. XII, 5), non sunt nihili verba scholiastae Pithoeani ad Juvenal. I. 1. 128: Bibliothecam juris civilis et liberalium studio- rum in templo Apollinis Palatini dedicavit Augustus. Reliqvum est, ut addamus, cum tabulae publicae in bibliothecas illatae atqve ita in numero litterarum communium vulgariumqve duci coeptae essent, codicum formam, qvam in illis solis Seneca noverat, mox et his locis et in privatis librorum collectionibus in alios libros transisse. EU E *) "Usus autem sum, ne in aliqvo fallam carissimam mihi familiaritatem tuam, praecipue libris ex bibliotheca Ulpia aetate mea thermis Diocletianis, item ex domo Tiberiana" (y. 233). ^T *333A1V SET SE ELU En En N Ne nn N en EE a TEE TE EEE SE ANA AYANT $3 VVE NE LEE LEE AA VV CL ATA VV OM ETT GAMMALT KUFISKT GULD-MYNT. AF GABR. GEITLIN. (Föredr. för Vet. Societ. den 14 Jan. 1861). u Sysselsatı med att à nyo ordna och förteckna K. Alexanders Universite- tels. orientaliska myntsamling, hvilken i sednare tider, genom frikostiga bidrag, isynnerhet af egne landsmän, vunnit en så betydlig tillväxt, att den förteckning jag år 1850 deröfver uppgjorde numera icke svarar mot sitt äudamäl, fann jag uti den af framlidne kammarrådet Carl Schaumans arfvingar till universitetet förärade värderika samling af österländska mynt en gammal dinär .eller arabiskt guldmynt, som jag vid detta tillfálle får fö- revisa och hvilket jag för dess höga ålders och sällsynthets skull anser förtjena en särskild uppmärksamhet. Men innan jag öfvergår till beskrif- ningen deraf, torde några ord om Arabernas fordna myntförhållanden, hvil- ka hos oss äro föga kända, här försvara sin plats. Det dröjde långe innan Araberne fingo eget mynt. Under Muham- med och hans närmaste efterträdare eller khalifer: Abubekr, ‘Omar, "Othman och "Ali (ifrån år 1 till år 40 enligt den muhammedanska, eller 622—060 enligt vår tidräkning), hvilka, såsom bekant, med otrolig kraft utvidgade det muhammedanska väldet— Arabien, Syrien, Persien, Palestina, Egypten, Cypern, Rhodus blefvo nu Khalifatet underlaggde—ägde guld och silfver hos Araberne föga betydenhet, det som då hade värde var— stål. Med sitt svård förskaffade sig Araben allt hvad han behöfde och my cket mer ändå, ty hans behof voro få, hans lefnadssätt det enklaste, 552 GABR. GEITLIN betalning eller sold fordrade krigaren aldrig, han lefde på egen kost och var färdig att når som helst uppoffra lif och lefverne för "Allah, den ende, den evige, och för Muhammed Allahs profet?” *). Khalifen sjelf föregick sitt folk med exemplet af euthusiasm för siu sak och enkelhet i seder. Han lefde icke annorlunda än den ringaste af hans undersåter —Denna stål-ålder kan i sjelfa verket anses för Muhamedanernes gyllene ålder, hvilken aftog alldeles i samma förhållande som guld och silfver gjorde sin makt bland dem gällande. Också hafva de följande khaliferne, al Umaija- diska dynastien, aldrig tillvunnit sig de egentlige Arabernes vördnad och tillgifvenhet; Muhammeds och Alis slägt och efterkommande ansägos all- tid af dem såsom egentligen berättigade till khalifatets thron, Urnarjaderna deremot såsom usurpatorer och auti-khalifer. Khalifen Othman hade till ståthållare i Syrien insatt Muavijah, ehuru denne hörde till en mot Muhammeds hela slägt fientligt sinnad fa- milj, den Umaijadiska; följden häraf blef att Muavijah, sedan “AZ blilvit mördad, uppsvingade sig på throuen, genomdref thronföljdens årfilighet och gjorde sitt residens Damaskus ull hela khalifatets hufvudstad i stället för Medinah, som varit de förste khalifernas säte.—Den Umaijadiska dy- nastien utsträckte ytterligare sit välde öfver Mawarannahr (det som är bakom floden d. v. s. Transoxanien), uordvestra Afrika (Meghreb) och Spanien (Al-Andalus), oberäknadt några erófringar + Indien. I nittio år, d. v. s. ända till år 132 efter hig'ra**) = 750 e. Chr., herrskade 15 regenter af Umaijadiska dynastien öfver det muhammedanska riket; men med den ökade makt och rikedom, som de ofantliga eröfrin- garna medförde, inkom äfven öfverflöd, prakt och slöseri. Sedernas en- kelhet försvaun, hofhållningen, som under de förste khaliferne hade varit den tarfligaste, blef kostsam och lysande, trosarmeerna, hvilka förut lefvat på egen kost, förvandlades till lejda härar som fordrade full valuta i guld och silfver —Ända till den sjette Umaijaden, ” Abdulmelik, Mervans son (ifr. ar 65 ull 86 eller 684 ull 705), hjelpte man sig fram med grekiskt och persiskt guld- och silfvermynt. Det persiska silfvermyntet läto dock *) Dessa ord, som utgöra kärnan af den muhammedanska trosbekännelsen, intogos se- dermera äfven på alla mynt. **) läs: Acdschra. Om ett gammalt Kufiskt mynt. 553 nägra bland khalifernes stäthällare i Persien sätillvida förändra, att pà dessa silfverpenningar, ungefär af ett 25 kopek styckes storlek, hvilkas ät- sida framställde bröst-bilden af en man med bevingad hufvudprydnad, och frånsidan några Zoroastriska emblemer, såsom ett altare med offereld och tvenne på hvardera sidan deraf stående väktare, anbragtes dels med peA/ewse- (gammal-persiska) dels med kufiska eller arabiska karaktärer icke blott ståthållarens namn utan ock hela formler ur "al kur'àn, såsom t. ex. al- Heg ag ben jusuf (stäthällarens i Irak och Khoräsän namn) samt in mar- gine: bismillähi la ilaha illä allahu wa hduhu wamuhammedun rasul- ullähi *), "d. ä.i Allahs namn. Det finnes ingen Gud utom Allah den ende, och Muhammed är hans apostel.” Dessa pehlevi-mynt och numi bilingues utgöra 6fvergängen till rent kufiska, bildiösa mynt, och gà tillbaka, sa myc- ket man hittils vet, ända till higras år 52 **). Äfven finnas exemplar af +) Så uttalas de arabiska orden efter den gamla, såkallade lärda Arabiskans gramma- tik, Enligt det nu lefvande, moderna arabiska språket, som bortnött eller bortka- stat de mindre nödiga slutvokalerna, heter det: la ilah illa Allah, umuhammed resul Allah, hvilket onekligen klingar bättre. — Med anledning af denna företeelse i arabiskan, som i detta hänseende i flere andra språk har sitt motstycke, tar jag mig friheten upprepa den förmodan, hvilken jag äfven förut (Hypomnemata in fennicam codivis sacri versionem, pag. 17) yttrat, att neml. för värt finska språk, förr eller sed- nare, den tid måste inträffa, då man skall bortlemna en del af de långsläpiga ändel- ser, hvilka nu anses utgöra en utmärkande prydnad för ett rent och klassiskt finskt språk. **) Stickel, das Grossherzogl. Orientalische Münzcabinet zu Jena, Lpzg 1845, pag. 3. — Länge ansäg sjelfva Frehn, den orientaliska numismatikens utmärktaste koryfé, ett stort antal persiska silfvermynt med bäde pehlevi och kufisk skrift, dem han be- nämnde Arabische Chosroen-Münzen, och af hvilka flere äro beskrifna i hans Recen- sio numorum Muhammed, Academic Petropol.p. 1—6, höra till Umaijadiska perioden füre är 76, men i ett sednare utgifvet arbete: Die Münzen der Chane vom Ulus Dschutschis (St Ptbrg 1832) pag. 63, 64, har Fræhn visat, att dessa såkallade Chosrou-mynt datera sig fran en mycket sednare tid och tillhóra nágra smä Furstar (Ispehbedi) hvilka under Sasanidernas tid voro státhállare i Taberistan och andra söder om Kaspiska hafvet belägna provinser, men efter Persiens underkuf- vande af Araberna, gjorde sig sjelfständiga och läto slà mynt i sitt namn blott med bifogande af khalifens stäthällares i Persien namn. Ett närmare utredande af detta förhållande hoppades Frzhn att någongång, när de hittills oläsliga pehlevi inskrif- terna kunde tydas, skulle inträffa; och detta hopp slog ej felt. Redan under Frehns 70 554 GABR. GEITLIN. kopparmyut (fils, plur. fà/zs) med kufiska inskriptioner, hvilka, slagna efter byzantinska mönster, på ätsidan hafva en kejsarbild (stundom 2 à 3) med ett långt kors i högra, och riksäplet med kors uppå i den venstra handen, samt på frånsidan ett stort M eller M, (flere sådana finnas afbildade i Castiglionis Monete Cufiche, Milano 1819, Tab. VIII, XV och XVI). Andra åter hafva på frånsidan ett P med tre horizontela streck inunder. (Castiglioni 1. c. Tab. VIII, N:o 2, 3, 4, jfr. Stickel das Münzcabinet zu Jena, l. c.) Det var är 76 efter higra, d. v. s. 695 eller 696 e. Chr., som det första rent arabiska, bild-lósa mynt, på khalifen Abdul-meliks befallning, präglades i Damaskus (arab. Dimeschk), och ännu i dag förvaras å mynt- kabinettet i Jena äfvensom à Museum i Milano guldmynt (arab. dznar, pl. denanir al grekiska ordet dnvagıov), slagna år 77, eller året näst efter myntets införande hos Araberna. Af år 78 äga myntkabinetten i St. Pe- tersburg och Paris hvardera sin dinar. Länge var det à Kongl. svenska myntkabinettet i Stockholm förvarade, i Damaskus år 79 präglade och af Prof. C. Abr. Clewberg i Åbo beskrifna *) silfvermynt (ar. dirhern, pl. der&himu, grek. dgaxgun) det äldsta af alla i Europa kända arabiska eller såkallade kufiska mynt (se Frehn, Ueber das Asiatische Museum der Kaiserl. Akademie der Wissenchaften zu St. Petersburg, vorläufiger Be- richt, St. P:burg 1821, sid. 15), men genom upptäckten af ofvannämnde dinärer, äfvensom trenne samtidiga (d. v. s. af är 79) dirhemer, en präg- lad äfvenledes i Damaskus, hörande till Grefve Stroganows i Moskva samling, en i Dschey (i Irak Adschemi eller Kuhistan) och nu befintlig i Asiatiska Museum i St. P.burg, och en präglad i Kzfa, nu förvarad i lifstid utgaf D. Justus Olsh'ausen, Professor vid Univ, i Kiel, ett högst intressant arbete med titel: Die PeAlewi Legenden auf ‘den Münzen der letzten Sasaniden, auf den ältesten Münzen arabischer Chalifen, auf den Münzen der Ispehbeds von Taberistän und auf Indo-persischen Münzen des östlichen Irän, zum ersten Male gelesen und erklärt (Kopenhagen 1843), och grundlade sälunda en ny epoch för ut- redningen af dessa pehlevi-legender, hvilka hittils varit den orientaliska numisma- tikens schibbolet. +) De numis arabicis in patria repertis, dissertatio prior, Aboæ 1755. — Ol, Gerh. Tychsen säger med anledning häraf om Clewberg: "interpretis partes ex asse ex- plevit." (Introductio in rem numariam Muham. pag. 42.) Om ett gammalt Kufiskt mynt. 555 Brittish Museum, *) har den svenska klenoden kommit att stå någon grad lägre i värde. Föröfrigt äro, enligt hvad Fræhn ådagalagt, alla år af den Umaijadiska dynastiens regeringstid genom de i särskilda samlingar nu för- tiden befintliga orientaliska mynt representerade, med undantag endast af året 76, det första dà myntet af Abdulmelik infördes, och af år 87.— De till denna klass hörande muhammedanska mynt anses med skál säsom de raraste och i synnerhet äro guldmynt frän denna period ganska sällsyn- ta. Uti Ch. M. Fræhnii Aecensio numorum Muhammedanorum Aca- demie imp. Scient, Petropolitanæ af år 1826, finnes ännu icke ett enda Umaijadiskt guldmynt anfördt **). Så mycket mera glädande är det, att áf- ven vårt universitets myntkabinett, genom den dyrbara Schaumanska do- nationen kommit i besittning af en sådan värderik klenod, en dinar af år 123—740 (säledes endast 46 är yngre än det äldsta hittils kända arabiska mynt) Ehuru 1120 är gammalt, är det sà väl konserveradt, som vore det prágladt i är och företer den gamla arabiska eller kufiska skriften i sin ursprungliga, enkla och vackra gestalt. Denna dinar bevisar sålunda att Stickel i ofvananförda arbete, pag. 7, icke har fullkomligt rätt, då han, efter att hafva talat om de Umaijadiska kopparmyntens grofva och out- bildade skriftkaraktärer, tillägger: ”Derselbe etwas rundliche oder perlar- tige Charakter zeigt sich auch auf den Omaijadischen Goldmünzen, und zwar zugleich auf der ältesten, die uns vorliegt und die überhaupt existirt. Da- gegen bieten die Silbermünzen den Kufischen Schriftcharakter in seiner ursprünglichen Reinhet, so einfach-nett und schön, wie irgend in der blü- hendsten Zeit des Arabischen Münzwesens”. Ty allt hvad Stickel här anför om de Umaijadiska silfvermynteus enkla och nätta skrift gäller full- komligt, máhánda ánnu i hógre grad, om nu ifrágavarande guldmynt. Dere- mot synes på en annan sednare, Abassidisk dinar af år 171—787, prág- lad under JZarun-ar-raschzds andra regerings år, den jag har äran att *) Denna dirhem, som förut hörde till Ostindiska Compagniets General-Consuls i Baghdad, Rich's, samling, har blifvit märkvärdig ocksá för det hóga pris hvartill Marsden och Wilkins uppskattade densamma, nemligen till hundra (100) pund Sterling. Se härom Bulletin de la classe historico-philologique de l'académie Impe- riale des sciences de St. Petersbourg. Tome I. pay. 33. ++) Sedermera har förhållandet förändrats, Se Fræhnii opuscula postuma ed. Bernh. Dorn, Petrop. 1855. 556 GABR. GEITLIN jemväl nu förevisa, och hvilken äfven hör till Schaumanska samlingen, att en betydlig skilnad i bokstäfvernas form här företer sig och att den af Stickel omordade perlartade karaktären pä detta mynt tydligen fram- står. Det förefaller besynnerligt, att det äldsta, af Stickel omnämnda guldmyntet utmárker sig genom samma perlformiga skrift som detta vida yngre Abassidiska, men att icke dessmindre Schaumans Umaijadiska dinär företer de enklaste och vackraste karaktärer. Man vore derföre fres- tad att antaga det ifrägavarande Umaijader blifvit präglade pä olika mynt- orter; men deremot talar den omständighet att på ingendera af dem präg- lings orten är utsatt, hvilket äter tyckes häntyda derpä, att guldmynt i början slogos blott på ez ort, troligen i khalifens residensstad Damaskus, som derföre icke särskildt behöfde nämnas, hvilket åter icke är fallet med silfvermynten, på hvilka präglings orten alltid är uttsatt, vanligast Damas- kus, Kufa, Basra, Wasit, Merw, Afrikija, Al-andaläs (Cordoba), Misr (Fostat) m. fl, ända till öfver 40 olika orter"). Vare härmed huru som helst, det säkra är, att ifrågavarande guldmynt år en sällsynthet och utgör en prydnad för vår orientaliska myntsamling; men hvar det först blifvit funnet, antingen i finsk eller utländsk jord, och af hvem kammarrädet Schauman tillhandlat sig detsamma, har numera icke kunnat utredas. — Jag öfvergär nu till en utförligare beskrifning deraf: +) Undantag från det ofvannämnda företer dock det af Adler i co/lectio nova numo- rum Cuficorum Tab. I n:o II afbildade guldmynt af är 97 eller 99, der preglings- orten /7'asit är tydligen utsatt, och hvilket dessutom skiljer sig från andra dinarer derigenom att frånsidan helt och hållet saknar randskrift. Ett annat undantag frän allmänna förhållandet med silfvermynten frän Umaijadernas tid anföres i sist- nämnde verk, pag: 4, neml. en af G. O. Tychsen redan år 1769 publicerad Umai- jadisk dirhem af är 82, der, emot all vanlighet, icke blottkhalifen '45duZmelzks utan och Stäthällaren Heg'ag' ben Jusufs namn äro utsatta. Tychsen sjelf tyckes dock sedermera tvekat huruvidu detta mynt är äkta. Zntrod. im rem numariam Mu- ham. pag. 61. Om ett gammalt Kufiskt‘ mynt. 557 Storleken är ungefärligen lika med vanliga. holländska: dukaters; på Appelska myntmätaren passar denna dinär in på 12:te graden. Vigt: 14 dukat, eller 4,95 gramm. I. Atsidan: Lå ilaha illa allahu va hduhu là scharika lahü d. à. ”Ingen Gud utom Allah den ende Ej (är någon) jemngod honom.” Randskriften: Mu hamrinedun rastlu-4-/àhi arsalahu bi-l-hude wadini-l-hakki lijuszhir ahu alu dini kyllihi d. &,”Muhammed är Allähs apostel, Han har sändt honom med ledningen och sanningens religion, för att höja den öfver alla religioner.” (På silfvermynten, som äro större (af 15:de graden) slutas sist anförda sentence, hvilken är lånad ur alkur'ans 9:de kap. 33 vers, med dessa ord: walaw kariha almuschriküna, "om än deremot sig sätta de mänggudadyrkare”, men pä guldmynten hafva sistnämnde ord icke fätt rum.) ll. Fränsidan: 4läahu ahadun Allahu Assdmadu lam jalid walam jülad d. à. "Allah den ende, Allah den evige, icke har-han-fódt och-icke är-han-f6dd”. (Afven dessa ord äro tagne ur alkuran och utgöra största delen af den 112:te- säran eller kapitlet deri. För brist på utrymme äro slutorden af nämnde süra: wa/am jakun lahz kufüwan ahadun ”och-icke är ho- nom jemlik någon” uteslutna pa guldmynten; på silfvermynten finnas de deremot alltid utsatta, sa att hela süran, med undantag endast af begyn- nelse orden: bismillahi ra hmäni ra himi! kol hüwa "i namn Guds den nä- diges, den förbarınandes! ság Han (är)”, innefattas i dem.) Randskriften: Bismillähi dhuriba hàdsa-d-dináru sanata thala- thin wa aschrina wamiatin” i-namn-Guds är-slagen denna dinar år tre och tjugu och hundra”. (Således under khalifen Hedschams regeringstid). 558 GABR. GEITLIN. I arabiska ordet din&ru saknas här konsonanten eZf. Att detta på de äldsta kufiska mynten icke är ovanligt framgår ur följande anmärkning af Stickel (l. c. pag. 7): ”Zu den orthographischen Abweichungen von der spátern Schreibart gehórt die Auslassung des Elifs als Vocalbuch- stab, ähnlich wie in den phónizischen Inschriften und den ältern Büchern des A. T. die Lesemütter weit sparsamer als in den jüngern stehen”. Slutligen mà anmärkas att detta, liksom alla andra kufiska guld- mynt,*) också deruti skiljer sig från silfvermynten, att sist anförda rand- skrift bismillahi dhuriba eic. står på frånsidan, hvaremot à dirhemerna präglingsorten och tiden alltid finnas utsatta i randskriften pa framsidan; den ur sur. 9: 33 lånade versen, som här läses å framsidan, hafva silfver- mynten på den motsatta, eller frånsidan. +) Jfr dock ofvanföre, sid. 556 not. ^*3131311*3414^ LAS 331 SSE VV VV 44 44 3 324 4 24 0212372/84341 131113113144 441 BIS 3VAA1^ 1314414 4A 114 3AA1111 422 9 OBSERVATIONS FAITES EN ESPAG- NE PENDANT L'ECLIPSE TOTALE DU SOLEIL, LE 18 JUILLET 1860, PAR L. LINDELOF. (Lu le 3 Dec. 1860). —— — 00000 —— OB passé, étant à Oxford pour assister à la réunion de l'Association Britannique, je regus de la part de M. Airy une gracieuse invitation de me joindre à l'expédition. scientifique qui, par ordre du gouvernement anglais, devait aller en Espagne pour observer l'éclipse totale du 18 Juillet. A Vobservatoire de Greenwich on eut encore la bonté de mettre à ma disposition quelques iustruments météorologiques. Le 7 Juillet nous par- times de Plymouth à bord de Himalaya, un des plus grands vaisseaux de la marine anglaise, et aprés deux jours d'un voyage heureux et agréable nous arrivämes à Bilbao, ou MM. Airy et Struve débarquérent avec une partie de la société; quant à nous autres, nous continuämes la route jusqu'à Santander. Pour diminuer la chance de voir échouer toute cette grande entreprise, si par hazard le temps n'était pas partout également fa- vorable, les astronomes se partagerent en plusieurs groupes, qui se répar- tirent soit sur le littoral, soit dans l'intérieur du pays. M'étant associé aux astronomes scaudinaves, MM. Fearnley, Lindhagen et Möller, je me rendis avec eux à un petit village dans les Asturies, nommé Bezana, et situé sur la grande route qui conduit de Santander à Bourgos, à deux 560 L. LINDELOF liéues (leguas) à peu prés au sud de Puerto del Escudo. Voici la posi- tion géographique de ce village: Latitude = 42% 58 12" Longitude = 15" 33° à l'ouest de Greenw. La latitude a été déterminée par M. Fearnley au moyen d'un sex- tant; quant à la longitude, elle n'a été évaluée que d'aprés une carte de l'éclipse, tracée par M. Vignoles. Dans ce pays montapneux il y a presque toujours des brouillards épais, qui tantôt enveloppent la contrée entière, tantôt se retirent dans les vallées, où ils se présentent de loin comme des masses blanchätres et im- mobiles. Au commencement de l'éclipse le ciel était presque clair, mais peu à peu il commença à se couvrir. Pendant l'éclipse totale il y avait devant le soleil des nuages légers, qui n'empéchaient pourtant pas de voir Vaureole et les protubérances roses; mais peu de temps aprés le ciel fut entiérement couvert, et il n'était plus possible d'observer la fin de l'éclipse. En me servant de la lunette à axe brisé d'un instrument universel que M. Móller avait eu l'obligeance de mettre à ma disposition, j'obser- vai les moments du premier contact et de la disparition de quelques taches solaires à un demi-chronomètre battant les deux cinquiémes de la seconde. Avant et aprés les observatious j'eus soin de comparer ma montre à un chronomètre de Kessels dont la marche était connue. Malheureusement je m’appliquai trop tard à la lunette pour avoir le temps de m’orienter complétement et pour fixer avec précision le point du disque solaire oü la lune devait entrer. A 1" 31” 23° j’apergus tout à coup que l'éclipse était commencée et qu'elle avait déjà atteint 5 à 10 degrés de la circonférence du soleil. D’apres cela, j'estime à 8 secondes le temps que l'éclipse avait déjà duré, et j'en place ainsi le commencement à 1" 31° 15° temps moyen de Bezana. Mais j'avoue que cette estimation est trop vague pour mériter beaucoup de confiance, et qu'elle peut bien étre affectée d'une erreur de quelques secondes. Je donnerai ici la liste des taches dont j'observai ensuite la disparition: Observations pendant l'éclipse totale du Soleil. 561 Temps moyen de Bezana, 1) 1 45 16.8 2) 46 11.2 3) 57 58s 4) 2 21 19.5 2) 1203-222 6) 25 49.9 70.022.353 8) 29 43.6 9) 32 45.7 L'observation 2) se rapporte à la fin d'une grande tache, tandis que toutes les autres se rapportent aux centres de petites taches. Pendant l'éclipse totale je voulus examiner particuliérement la lumie- re de la couronne au moyen d'un petit polariscope d'Arago que m'avait prété M. Lindhagen et que je tenais à la main. Mais de quelque ma- niére que je le dirigeasse, soit en prenant dans le champ de vision tantôt la couronne entière, tantôt une partie, je m’apergus aucune trace sensible de colorisation. J'en conclus que la polarisation était presque complétement détruite par les nuages qui se trouvaient alors devant le soleil. Un moment, en regardant le ciel à l'oeil nu, je vis Venus briller à travers un nuage. Aucune autre étoile n'était visible aux environs du soleil. J'ajoute ici les observations météorologiques que j'ai faites pendant notre séjour á Bezana. Le baromètre de Negrette dont je me suis servi, appartient à l'observatoire royal de Greenwich. Barom. Th. int. Th. ext. Pouces angl. Fahr. Réaum. Juillet 15 midi 27.132 70.2 22.45 6" du soir 27.105 67.5 14.55 » 16 8" du mat. 27.114 66.0 12.5 midi 27.136 64.0 15.3 6° du soir 27.122 62.0 10.75 » 17 8" du mat. 27.087 62.7 10.2 midi 27.105 60.7 12.5 6° du soir 27.125 60.0 10.6 21 562 L. BINDELOF Juillet 18 8° du mat. 27.170 62.0 110 midi 27.161 620 13.6 149% 27.161 63.5 17.1 1735 ifte 1 48 177 23257 15.5 31057] 27.160 01.4 11.6 6" du soir 27.174 60.8 12.6 L'un des professeurs à l'institut de Santander s'était chargé de faire dans cette ville des observations correspondantes, qu'il eut la bonté de nous communiquer, et dont voici la liste: Barom. Th. int. Th. ext. Millim. Centigr. | Réaum. Juillet 17 8" du mat. 759.0 21.0 10.7 midi 759.7 EX NER 16.0 6" du soir 759.1 21.1 16.7 » 18 8" du mat. 760.9 20.4 16.3 midi 761.0 19.4 15.5 6" du soir 761.0 19.0 16.2 Apres notre retour à Santander nous avons eemparé les barométres qui nous avaient servi pour les observations précédentes, et il s'est trouvé une différence de 2,9 millim. à ajouter aux indications du barométre de l'institut, pour la température de 179,6 Réaum. D’après cela les six obser- vations simultanées, faites à Bezana et à Santander, donnent, pour la dif- férence de hauteur entre ces deux stations, les valeurs suivantes: Pieds angl. 2799 2812 2758 2789 2818 2801 Moy. 2796 Observations pendant léclipse totale du Soleil. 563 La hauteur absolue du lieu d'observation à Santander n'a pas été me- surée: si on la suppose égale à 34 pieds, ce qui ne peut étre loin de la vérité, on en conclura que l'élevation de Bezana est de 2830 pieds anglais audessus du niveau de la mer. Dans son astronomie populaire M. Arago a réuni une multitude d'observations, ou plutót de récits populaires trés curieux, concernant l'effet que produit sur les animaux le passage subit du jour àl'obscurité. Il sem- ble qu'on ait observé quelque chose d'analogue à Bezana, mais je le rap- porterai cependant sous toute réserve. Le lendemain de l'éclipse, le pro- priétaire de la maison où nous demeurions, apergut dans son jardin une foule d'abeilles tombées mortes devant leur ruche, et ne doutant point que ce ne fåt là un effet de leclipse, il nous appela pour nous rendre témoins de ce phénoméne. Je laisse à d'autres personnes plus compétentes à juger si la mort de ces insectes pouvait avoir quelque rapport avec l'éclipse, ou s'il n'est pas plus raisonable d'en attribuer la cause au temps froid et humide qui avait regné les jours précédents. NEA da à Moya? br no Yes ! som 55 son nd base de nemo E + ol 5b. mol aa) Nan ipe a9 31 Fö Bald, ori i jut Ta 068€. ab. uA f bvoDyL on Hn nig DD I Ty an onn input inc 01 wA. Aus nbi. UD nn mmis yp» Blood an öv MONA. öh ‚a LH LDH Få "wort nb- MIND AE + Hi n ne Dn 1) V AMEND ME ‘A ul ano oq A Ba ah mern | ANTONIN sol: al n mio Ii " gun abbas Le fl mm € d r m ua mint Hor Imigobes I9 T "d ^hinvot "its yt Bon o TN ls iiri wor tror sqiqtetron Al sesqifaot vob Elben FEE at 3178 & de ASTON ai auto a AT De 4 Mn at mon gn LUE UDI VIOrqwi aunlaup VE ut "n TTE M LN at m Dana AE Tau d PUTA ne D dro E Alla cud] pr Kia lo NU ME | Lib Y a p ur n *i "y à hu AC aM yuan TO UT (Quy i ou V Y Ne eh agit do D a cai NET nan à four Ibit ae * mw € 01 Mal ge desc e A. étui MA emo y te ost D ARP ee hier pe e EL. Be aaepe edu asy ee a ENN n LLLI IR RCM D ENG De ^g hi rd in Nage nns ER m HIN neut wp ja id loh an eph RI mar ed AE 148 eL PSI Tl cies npe coo Pc quf cog Veil LIE E, Wal MM: me Aa mb xs a TIL IP ue "INT is brud vifo d YET ETUR TT nie MALE elle abc tir 295 didi ML sta a ILI MU "t 211 TY TW UTE Pa Tr UTE ein o lien oe rer NR dct c ba lisant fi MN AW. 4 Ten coe NI int LS i dus a 1 “its ii iow Wl ad 104 Er UU | n er VEL cim itid 1 ny Bowl ducit A NA | | E ur Ld i LA \ | ' \ 11] 1 18 | 2 | D "n Nj r 1^V13*11*3*42^411*113^4A^AD^ LAS 41124/4A331111141AAA7 115 44.5 aa ARAA/AAA UA RAN 5727 AAA A4 7 ETT SÁTT ATT UTAN HELIOSTAT BEGAGNA SOLLJUSET FOR MA- TANDE AF MINDRE GLAN- SANDE ERISTALLER; ArF N. NORDENSKIÖLD. (Föredr. för Vet.-Societ. d. 8 April 1861), Via kristallmätning inträftar ofta, att kristall-ytorne äro sa föga glänsande, att det skarpaste ljus erfordras för att à dem se någon bild; man måste derföre ofta nöja sig med skenet af ett ljus eller en lampa, hvars gränsor alltid äro otydliga, omgifvet som detta ljus är af en föga lysande låga. — Det mest passande i synnerhet för mindre glänsande ytor är solljuset; uppå de flesta dunkla ytor kan nemligen genom ett visst gliande skimmer det ställe bemärkas, der solbilden borde vara. Dä emedlertid solbilden jemt ändrar sitt läge, hafva några minerologer sökt afhjelpa denna omständighet genom användande af en Heliostat; men efter hvad jag i det följande skall visa, kan det reflekterade solljuset från en glänsande kula för detta ända- mål begagnas, emedan den fina solbilden ifrån en sådan kula endast helt omärkligt förändrar sitt läge under den tid mätningen sker. En inuti med lättsmält metall folierad glaskula är härtill synnerligen passande. Om man har en speglande kula A så ställd, att solen från densamma kastar sina strålar åt C, och man vid detta ställe har en i en goniometer fästad kristall, hvars vinkelförhållanden man vill bestämma, så 566 A. NORDENSEKIÓLD finuer man, att dä solen är vid S, strálen Sa kastas till C, när vinkeln oaS är lika med oaC, och att på samma sätt strålen Sa kastas till C, när vink- | | | C larne S'ao och o!aC äro lika stora. Här- af synes, att ehuru flera timmar kunna förgå, innan solen från S hunnit till $'., ändå punkterna a och a, der strålarne bry- tas mot kulan för att komma till €, äro nära hvarandra. Är nu afständet från kulan A till goniometern vid C mångfaldt större än kulans radie, så är vinkeln aCa' under flera timmars mellantid (för hvarje observation) mycket liten; ännu mindre är denna vinkel och kan anses = O un- der den tid af 2 à 3 minuter, på hvil- ken 2:ne korresponderande observationer kunna göras. Man kan derföre vid kri- stallmätning begagna en sådan kula i stäl- let för en Heliostat, så ofta kristallytornas beskaffenhet sådant medger. Det kan ibland vara svårighet vid att observera den fina ljusstrålen från kulan, men så behöfver ock afståndet emellan kulan och kristall- ytorne vara i samma förhållande mindre, som man skarpare kan bestämma läget af sjelfva bilden. En omständighet kommer ännu här- till, den man icke bör förbise. Det af- stånd, på hvilket genom spegling à kristal- len objectet kan ses, beror till en stor del af observatorns synförmäga; en närsynt kan ıcke hafva föremälet sà längt bort som en längsynt, emedan eljest gränsor- na bli ailtfór otydliga. Detta verkar äfven till förmån för denna method, emedan den fina skarpa strålens läge i alla händelser nogrannare kan be- Om Kristallmätning. 567 ståmmas än hvilket annat föremål som helst. Äfven vid begagnandet af Mitscherlichs goniometer, der föregående omständighet är genom en tub afhjelpt, blir kulans begagnande förmånligt, emedan den lilla bilden kan flyttas i sjelfva hårkorset och om trådarne ej äro alltför fina, täckas deraf. n x rå x D PIECE TL fi ihn" bis mecs "na ots uhr Mon 3 usblid alite nob. nabara ullum abuti et a n de m ba hug DAS. D situ loan Mo d EM bv DH i es. iy^ Aue Cui Sui ap AN heo Oi wi iv Té Ass Na APA MN seid ini ui M4 LINE LI E. “baies cie red « xxm TET EMI Ti ip wn s i erm o imb bg rx L'UATTILET I ni; adhère: para Lure odo uni ume ANT ne trie étain de TU AM IT VA NN eu re u Pa : Bert iab dp. ae —— in oor dC DT ove et ee. vf Qo lr " aiite coi o ee ELE LL I du NN een Den: er Mae LÉ ese : venise « T: E as rat me 400 AP ag a bit oi t: an E E h ag dn nth La awe is «cte sinunt. xSte s pr rn de roeihtü ier hu a PL w ^u uum 1r oU ve confilia Ana (rev abu iw di pret, dicii TEM A wre Daun tie, eut wi der RL. ‘ iu T RE dre Ses $5 p abe ee ee RAA AAA A N ET SEEN LE N NE NV QU MMA UV MIAMI AMMA MUM VA AVAVZ/ASAAAR f BESKRIFNING OFVER EN MEKANISK VAGRORELSE-APPARAT; AF A. MOBERG. (Fóredr. d, 8 Apr. 1861.) = Lr nan — ÓÀ— MM Eu stort antal fysiska fenomen af aldrahögsta vigt och betydelse härröra af oändligt små rörelser hos kropparnas minsta delar (molekyler), hvilka rörelser, huru olika de än mä vara, dock deri öfverensstämma, att de ut- göras af på ömse sidor om eller omkring en viss, för hvarje molekyl oför- änderlig jemvigtspunkt försiggående vibrationer, som icke uppstå samti- digt, utan successivt propagera sig ifrån den ena molekylen till den andra. En dylik rörelse kallas, såsom bekaut är, vågrörelse. Då man tager i betraktande, att allt hvad man benämner ljud, ljus eller värme, med alla de mångfaldiga dithörande fenomen, bildas och består af sådana rörelser, är det ógonskenligt, att hvad som bidrager till förtydligande af dessa rörel- sers uppkomst och egentliga beskaffenhet, är för undervisningen i fysiken af ganska stort inflytande. Man saknar visserligen icke helt och hållet apparater konstruerade för detta ändamål, tvertom hafva flere sådana i senare tider, sedan vibra- tionstheorien gjort sig allmänt gällande i optiken och thermiken, blifvit in- venterade. Men dessa hafva förnämligast haft ull syftemäl att göra vissa 72 570 A. MOBERG särskilda, mera invecklade fenomen — interferens- och polarisations-fenome- nen — äskädliga. Detta är visserligen också nödvändigt, men en sådan, som framställer de enklare, mera ursprungliga rörelserna, är likasà oumbärlig, e- medan hela uppfattningen af sjelfva vägrörelsens inre beskaffenhet i väsendt- lig mån beror deraf, huru man kunnat för sig göra dessa rätt tydliga icke blott i hänseende till det yttre fenomenet, utan äfven så att den theoreti- ska grunden för desamma derigenom belyses och förklaras. Det är derföre jag redan för mer än sex år tillbaka konstruerade en mekanisk apparat till åskådliggörande af molekylernas rörelser i Fqvida vågor, hvilken ap- parat, sedermera af mig så förfullständigad, att äfven vågor uppkomna så väl genom longitudinella som genom transversella vibrationer — så väl luft- eller ljudvågor som ether- eller ljus- och värmevågor — dymedeist kunna på ett åskådligt sätt framställas, jag tagit mig friheten att för Vetenskaps-Socie- teten uppvisa med anhållan om att en beskrifning derölver måtte i dess handlingar benäget upptagas. Men för att närmare förtydliga den princip, hvarpå dess konstruk- tion är grundad, nódgas jag förutskicka en kort deduktion af lagarna för molekylernas vibrationer uti dessa trenne slag af vågrörelse. Då en molekyl dels genom attraktion, dels genom repulsion af kring- liggande molekyler intager ett bestämdt läge — jemvigtsláget — samt förme- delst en yttre momentan impuls tvingas att öfvergifva detsamma, så äter- föres den dit af dessa förutnämnda krafter i rät linie och med accelere- rad rörelse. Är nu den väg molekylen röres, eller det afstånd från jem- vigtsläget, hvartill den är bragt, mycket ringa, så kan den återförande kraften under hela rörelsetiden anses proportionel mot afståndet. Benäm- nes detta afstánd x, så är den i fråga varande kraften f£=>4£x, eller, emedan kraftens riktning är motsatt rörelsens och sträfvar att förminska afståndet, Fee Bat er et. 0:11 Nu äro, enligt de allmänna foronomiska lagarne, för detta slags ró- relse, hastigheten E dr __ dx — dv DE och f= 9 = qp alltsà ár - - (dxfdE | dv = fdt och vd» = ——= fdx nns s —————————MÁÉ— Om en F'grórelse-apparat. 571 VE = f får, X c-àfxdem—7 ICI Nu inträffar vid all vibrationsrörelse, som sker genom ett visst jemvigtsläge, att dà afständet från detta jemvigtsläge uppnått ett bestämdt maximum eller för x —a, blifver hastigheten »=0 och i detta fall är samt eller enligt 1) saledes ka? 0=— EON + C, hvaraf C = = och derföre i allmänhet 5 (a^ — x^) eller um A (a? — x) ..... 2) Det är klart att ju mindre x blifver, desto större är v, så att detta uppnår sitt maximum, dà x är =0 eller i sjelfva jemvigtsláget, i hvilket wm fall man hafver ocu Wr, hvaremot för x = a erhålles v=0. Tänker man sig nu en cirkel, hvilkens medelpunkt ligger i molekyleus jemvigtsláge och hvilkens radie är=a, så att molekylens vibrationsbana utgör dess primitiva diameter, och en punkt stadd i rörelse längsät denna cirkels periferi börjande ifrán denna diame- ters ändpunkt med den konstanta hastigheten a/k, så blifver den på ti- den t deraf tillryggalagda delen af periferien szalk.t. f" . . x . Då åter molekylen rörer sig utefter diametern, så utgör = cosinus X o , a för en båge af samma cirkelperiferi, hvilkens radie är — o. Kallas nu denna bäge z, sà att man har x z E z=a arc Cos eller 7 = arc Cos; och derföre NE me ll A. x a = COS 3 eller X — a COS 3» så år, enligt den allmänna formeln: dx = vdt, 572 A. MOBERG emedan dx och d£ böra hafva motsatta tecken eller emedan x bör fórmin- skas, dà £ förökas, ! E = ärligt dx = — Vela — 7 cos 7) dé = — alk sin dé samt säledes d dé = — 5 E aF E sin = Men nu är dx — d (a cos ;)- —« sin zd - = — sin > dz och derfóre Fed dun 2 dz aJ E sin a aie z eller t = NER C, samt, emedan för z = 0 äfven 2=0, således för tidsförloppet £ bågen z VE a Lj rud IST eller ES Sålunda år x eller molekylens afständ från jemvigtsläget alltid lika med cosinus för en cirkelbäge, som med hastigheten a/% beskrifves fór- medelst en radie a och tager sin begynnelse från den punkt på moleky- lens bana, der dennes hastighet är = 0. I anledning deraf är = a cos LP GJ DIUI IR Han BUS 3) och enligt 2) v2 KE. Ma cos (WE) = aVk.Vi-cos (Mp)yt- aft sin PR... Dessa formler *) äro beräknade i den förutsättning, att vibrations- tiden £ tager sin början från det ögonblick dà x=a och v=0. De äro äfven ganska lämpliga att begagna i synnerhet för vägor härrörande af longitudinella svängningar eller ljudvágorna i luften. *) En annan deduktion af desamma finnes i Kunzek, Studien aus der höheren Physik s. 282—984, likväl har jag ansett denna, i grunden nàrmande sig till den i Weis- bach Lehrbuch der Ingenieur- und Maschinen-Mechanik 1 Th. s. 652 (2:te Aufl.) förekommande, i flere hànseenden lämpligare. Om en Vâägrürelse-apparat, 573 Men vill man låta tiden # eller vägrörelsen begynna från det mo- ment, dà molekylen är i sitt jemvigtsläge, hvilket alltid och särdeles vid transversella (ethervägornas) vibrationer är det naturligaste, behöfver man blott Öka bågen med en qvadrant eller i formlerna 3) och 4) i stället för tk sätta 1 nm +t/%, dà man erhåller x aeos (Int LAT FVO enter. 9) v -—a/E sin (1x FiVÆ) a£ cost E... . 6) I liqvida vägor vibrera molekylerna pà tvenne sätt: bäde longitu- dinelt (framåt och tillbaka) och transverselt (upp- och nedåt). Hvardera af dessa vibrationer fóljer ofvanframställda lag och molekylens rórelse blif- ver en följd af begges samverkan. I det enklaste och regulieraste hithó- rande fall (dä nemligen ingendera vibrationen modifieras af nägot hinder) äro begges amplituder lika stora, vibrationsbanorna skärande hvarandra vinkelrätt uti jemvigtsläget och phastiderna skilda pà 4 vibration. Beteck- nas dà molekylens afständ från jemvigtsläget (eller jemvigtslinien) 1 den ena vibrationen med x och i den andra med y, samt amplituderna eller dessas maxima med a, sà är x=acostV# och y —acos (1 zx + t/$)— asintl/E, eller x + y? = & cos tVE + a sin PE = a, följaktligen rörer sig molekylen i en cirkel, hvilkens radie är = a. Vid alla dessa formler mà ytterligare anmärkas, att dà £ betecknar tiden, som förflutit sedan rörelsens början, och man alltid har sin + t) VE =sint VE, samt 2 er " cos (TE s J VE = cos t FE, när z är ett helt tal, så måste molekylen erhålla samma afständ från jem- vigtsláget, samma rörelseriktning och samma hastighet, med ett ord befinna mé : : : nn 27 sig i samma vibrationsphas, så ofta tiden förökas med FP Dà nu den- na tillökning tydligen är lika med den af en hel vibration, sà erhálles om densamma sáttes = 7), Ze = och Tr = VF. 574 ; A. MoBEnG Insättes detta várde i formlerna 3) och 4) erhállas 270t X —ac08 ne. ern e 7) D. ertum. Ow 2 qct . AC er AS I LD . NÉ TO eller i formlerna 5) och 6) fra ICKE x-—asim pill... 9) 27a 2ct U = COS m... e ense 10) Genom i fräga varande apparat kunna dessa lagar för molekylernas rörelse på ett äskädligt sätt äfven för ett större auditorium konstateras. Sjelfva apparatens konstruktion, hvilken närmare förtydligas genom bifogade teckning (Tab. II) är följande. Tvenne parallelt bredvid hvaran- dra på kant liggande bräder, i båda ändar sammanfästade och derstädes med stadiga fötter försedda, utgöra mekanismens ram, liknande en lång och smal låda utan botten (Fig. 1). Emellan desamma äro anbragta 25 på roterande jernaxlar vertikalt fästade tandhjul af messing, hvart och ett försedt med 12 från basen afrundadt tillspetsade tänder, som äro skilda från hvarandra genom mellanrum lika stora med tandens bas. Dessa hjuls tänder ingripa i hvarandra, så att, då förmedelst en på ändan af det första hjulets axel fästad vef *) detta kringvrides, allesamman derigenom försättas 1 lika rörelse, ehuru naturligtvis hvart och ett åt motsatt håll mot det närmast liggande, eller hjulen af jemn ordningsnummer i motsatt mot de af udda (Fig. 2, hvarest de förra, tjenande endast till rörelsens trans- mission, äro punkterade). Axlarne af de udda hjulen äro på framsidan utstående genom ramen och hafva derstädes smala men stadiga visare af gröfre jerntråd förmedelst messingshylsor fästade på ändarne (Fig. 1 och 5). Kringvrides nu första hjulet ett hvarf medsols (d. v. s. den på bak- * Det är visserligen fullkomligen likgiltigt vid hvilkendera ändans yttersta axel vefven är fästad, och begge kunna, likasom ock fallet är à denna apparat, göras dertill tjen- liga. Likväl har jag företrädesvis låtit vågen framskrida från höger åt venster och derföre anbragt vefven å den åt höger befindtliga yttersta axeln. Denna anordning kommer här i beskrifningen ensam att afses. Om en Vägrörelse-apparat. 575 sidan fästade vefven motsols), erhälia alla hjulen den ställning, i hvilken de synas Fig. 2. Gifver man med bibehållande af denna ställning för hjulen alla visarena en riktning åt samma håll eller parallelt med hvaran- dra (Fig. 1), så fortfara de att vara parallela under fortsatt omvridning medsols; men försättas de genom motsatt vefning i rörelse motsols, så rö- res det första hjulet ensamt, under det dess tand passerar mellanrummet emellan det andra hjulets närmaste tänder, eller tills den kommer i berö- ring med den följande af dessa, hvarefter det andra hjulet äfven begynner att röra sig. Denna rörelse öfverflyttas dock ej på det tredje, förr än det andras deråt vända tand passerat ett dylikt mellanrum, eller med andra ord, den andra visaren i ordningen (aubragt på det tredje hjulet) kommer icke i rörelse förr, án den första tillryggalagt 4L, hvarf. Samma förhållande eger äfven rum emellan den andra och den tredje visaren (tredje och fem- te hjulet), den tredje och fjerde (femte och sjunde hjulet) o. s. v., så att, då den första visaren beskrifvit ett helt omlopp, den andra tilliryggalogtq 12, = tredje 10 den fjerde .9., den femte Sp i sette 45, den Ende d» den åttonde i5, den ori i, den tionde „5, den elfte ,, den tolfte js hvarf Seh, den trettonde dà först DR att röra sig samt bibehäller sig alltid parallel med den fórsta (Fig. 3, 6, 8). Afständet emellan den första och trettonde visaren representerar derfóre en våglängd, och man kan tydligt observera hvarje vägs framskridande à denna läugd, under det den första molekylen fulländar en hel vibration fram och tillbaka. Vill man med denna apparat framstálla de vägor, hvilka uppstà genom longitudinella vibrationer, fästas på alla visarena, pa lika afständ ifrån axeln, små löptrissor förmedelst tillfjädrande öglor, så att de ej halka från sin plats, och på dessa trissor upphängas svärtade remsor a styft papper i nedra ändan försedda med en liten tyngd för bibehållandet af deras vertikala ställning, samt på baksidans midt med en ögla för deras upphängning på trissan (Fig. 4, 5). För att den vertikala rörelsen hos desamma, hvilken skulle missleda uppfattningen, icke må märkas, anbriugas framför visare- na en vid apparaten fästad skärm af hvitt papper, hvarå finnes en öfver hela dess längd gående öppning, genom hvilken endast de medlersta de- larne af dessa remsor, som under visarens kriugvridning framställa mole- kylernas rörelse, äro synliga (Fig. 3). Först vrider man nu vefven mot- 576 A. MOBERG sols (d. v. s. så att visarena röra sig medsols), till dess alla visare blifva parallela, och gifver dem sedan genom fortsatt vridning ät samma häll an- tingen horizontel eller vertikal ställning. Nu befinnas alla remsorna på li- ka afständ ifrän hvarandra och vägrörelsen kan begynna frän hvilken som helst af dessa ställningar. Äro alla visare horizontela och vända mot höger, så befinner sig hvarje remsa i det läge,att dà trissaus afständ från hjulets axel betecknas med a och remsans med x, man i enlighet med formlerna 7) och 8) eger (emedan t= 0) oua 3 x=acos0’=a och v = T sin 0? — 0. Dä vefven nu vrides medsols, rórer sig den första visaren motsols och den derpä hängande vertikala remsan närmar sig axeln, men sä att dess afständ derifrän alltid är lika med cosinus för den af trissan beskrif- 9 "e für Tue yos na bågen. När första visaren tillryggalagt 4 (= ,) af ett omlopp d. v. s. DER, sa är 9o7f T = a cos =p = a cosy — 0) och således remsan vid cirkelns medelpunkt eller molekylen i sitt jem- vigtsläge. Dess rörelsehastighet är deremot nu störst eller PNR EN TE, 27 a Air 5 SUL Tg. = T- Fortsättes vridningen ytterligare åt samma håll 4 hvarf, så aflägs- nar sig åter remsan ifrån medelpunkten, men åt venster till dess man får (för t = 1 T) 2zt x=acos p —acosT-— — A, samt 2ma s v= —p- sin n = 0. Under den andra hälften af kringvridningen för sig gär rörelsen pà samma sått, ehuru åt motsatt håll, sa att efter 3 hvarf, eller för e=3 7 erhålles x—acosin-0 och 27a . 3 " 27a v= 7 snin-— p. samt efter ett helt hvarf (2 = 7), x=acos2n=a och 27a v= gr sin2n=(, Om en Fägrörelseapparat. 577 såsom i början. De öfriga remsornas rörelser äro de samma som den för- stas, endast med den skilnad att hvarje af dem förblifver 41, I efter den närmast föregäende, och säledes när den första fulländat hela sin bana in- nehafva de följande lägen och afständ från medelpunkten (axeln): t, = T' således x, =acos?n=a, = , acq) cad Z6 EN 1 4-11 T - - x,-acos | g —ucos (2 z i m)-acosl m, 4,— 19 T - - x,-acos$ n=acos (2x — 1nx)-acos 1 x. 1,— Lu cos 3 15— 0j £— 8, T - - x zacos$z-— a cos (Nn + 1 1) 2 —a cos I m, = 7 Be = ; 1 SES 1 ra - - n=acs!n=acos(nthin)=—acoıs!in, bh =, T-- v=acosa=—a, ij,— jy T —- x,—acoso qz — a Cos (TT — 1x) = — a cos I m, =, T' - - x — a cos 3 z1— a cos (1 — 1 1) = — a cos 1 zm, hou T - qa cos lr —0, t,—44 7 - - x,—acos i m, 1-145 Te - m=acosin. Detta läge af visarena och remsorna är framställdt i Fig. 3. detta fall framskrider vägen med förtätningen fórut. Gifver man äter àt visa- rena det ursprungliga läge att de alla ligga horizontelt vända åt venster, sä uppstär genom en dylik omvridning en väg, hvari förtunningen utgör den förutgäende delen. ÂAfven kan vägrörelsen begynna från visarenas vertikala ställning, 1 hvilket fall formlerna 9) och 10) användas. För framställningen af vågor, i hvilka molekylerna vibrera endast transverselt, utbytes — jemte det de svärtade pappersremsorna borttagas — den förutnämnda skärmen emot en anuan (Fig. 6) vid hvilkens baksida tretton jernträdsstift precis motsvarande visarenas axlar äro fästade så att de lätt kunna skjutas vertikalt upp och ned, samt försedde i öfre åndan med svärtade runda knappar eller små brickor och i den nedra med hori- zontela tvárstycken, hvilka hvart för sig ställas att hvila på en af de à vi- sarena anbragte löptrissorna, såsom Fig. 7 närmare utvisar. Skärmen är för öfrigt delad i två afdelningar, af hvilka den öfre är anbragt närmare till ramen, så att stiftens uppåtvända ända med sina knappar synas fram- 73 578 À. MOBERG om densamma (Fig. 6). Det är klart att, när visarena befinna sig i pa- rallel ställning, knapparne ligga i rät linie, samt dà de förre ligga hori- zoutelt de sednare dervid intaga sitt jemvigtsláge eller midten af sin vi- brationsbana. Under visarenas rörelse höjas och sänkas knapparue öfver och under denna jemvigislinie, hvilken höjning och sänkning tydligen är : " 20 t . , lika med tvärstyckenas eller x=a sin 7, så att allt hvad i det före- gäende fallet anfördes om de svärtade remsornas rörelse och ställningar, gäl- ler här om knapparnas, endast med utbyte af cosinus für den af visaren beskrifna bágen emot des sinus. Begynnes äter vágrórelsen frän visarenas vertikala ställning, gAlla de ofvan upptagna:várden för x,, æ,, a, O. s. v. oförändrade. Likasom i föregående fall kan man efter behag framställa en våg med föregående vägberg eller vägdal, allt efter den riktning åt höger eller venster, man gifver visarena i deras horizentela läge. Vid apparatens begagnande till representation af liqvida vågor be- hófves ingendera af de förenåmnda ‘skärmarne, utan antingen de redan omtalade löptrissorna, hvilka för detta ändamål kunna svärtas på framsidan, eller ock dylika knappar, som i de tranversella vibrationerna användas, anbragta på visarena föreställa vätskemolekylerna. Då den första visaren gjort ett hvarf, befinna sig de öfriga i den ställning, som ses i Fig. 8. Tydligt är att denna apparat ännu ytterligare kan fullkomnas, så att interferensfenomen dermedelst äfven kunna äskädliggöras, t. ex. genom löptrissornas utbytande emot större men lätta excentriska hjul, hvilka på ett eller annat sätt kunna erhålla och bibehålla olika ställningar på sina axlar. Men äfven i sitt nuvarande enklare skick erbjuder densamma be- tydliga hjelpmedel vid undervisningen i vägrörelsens theori. AX11Y139*911132313A41A429A53A2A4114A244A11111A111 $12 422 aan VA mamma ANALYSER AF FINSKA MINERALIER MEDDELADE AF A. E. ARPPE. ERE *). (Fóredr. d. 5 Dec. 1859 och d. 14 Jan. 1861). Mmm 00000 ——ÀÀ Nágra verst sóder om Pitkáranda, vid Luppikkonybygge har man fór icke länge sedan óppnat en skärpning, der, utom kopparkis och zinkblende, hvilka i betydlig mängd blifvit uppsprängda, äfven ätskillig andra mine- ralier kommit i dagen. Vid tvenne besök, som jag till deita ställe gjort, har jag på varphögarna funnit magnetisk jernmalm, krystalliniskt insprängd eller krystalliserad uteslutande i rhombiska dodekaedrar; arsenikkis i stängliga aggregater; flusspat, genomskinlig, färglös och violet, den sed- nare varieleten ulkrystalliserad i oktaédrar med svagt afstympade hörn och kanter; kalkspat, hvit, färglös och genomskinlig; brun vesuvian och gra- nat, krystalliniska och i krystallfragmenter. Vidare förekommer såsom hufvudmassa af skärpningens uppsprängda innehåll grön serpentin jemte ljusgrön pyroxen, sistn ámnda mineral i krystalliniska aggregater, närmast lik salit eller malakolit. Särskildt fästades min uppmärksamhet vid några *) Sei. V p. 467. 580 A. E. ÄRPPE mineralmassor af ett mera fremmande utseende, hvilka också efter de un- dersökningar à dem blifvit utförda visat sig utgöra egendomliga föreningar. Under de efterföljande numrorna 38—42 skall jag närmare redogöra för de vid Lapikko förekommande mineralierna, så vidt de hunnit à univer- sitetets laboratorium blifva undersökta. 38. Metaxoit. Med denna benämning har jag betecknat ett vid ifrågavarande ställe i betydlig mängd funnet mineral, hvilket så nära öf- verensstimmer med Breithaupts Metaxit, att beskrifuingen härå i de flesta afseenden äfven träftar in på det nya Lupikkomineralet. Det bildar dels krystalliniska, tätt hopfogade, klotlika eller skarpkantiga aggregater, hvilkas individer äro tätt förenade och strällikt divergera från en gemensam me- delpunkt, eller också förekommer det i täta, skenbart amorfa massor, på hvilka den klotlika afsöndringen dock rätt ofta är ganska tydlig. Spec. v. = 2,58—2,61. Färgen är svagt grönaktigt blå till nära hvit; glansen hos den krystalliniska varieteten svag sidenglans, hos den täta matt; hård- heten betydligt mindre än kalkspatens, större än gipsens; brottet jemnt — jordartadt; häftar svagt vid tungan och har stark lerlukt. — Upphettadt för sig blir det ljustrostgult och afger vatten; med borax och fosforsalt visar det vid blåsrörsprof jernets reaktioner; koboltlösningen frambringar ej någon tydlig färg. Sönderdelas af syror ofullståndigt. Vid de trenne analyser af metaxoit, jag går att meddela, bör jag anmärka, det till de två första, utförda af hir G. Asp, användes såsom material den krystalliserade varieteten i så rena stycken, som möjligt; hvaremot den tredje analysen, utförd af hir C. G. Hällsten, är gjord på den täta varieteten; genom särskilda försök ådagalades, att metaxoiten är alldeles fri från alkalier och de metaller, som ur sur lösning med svalvelväte kunna utfällas; kiselsyran bestämdes efter mineralets sammansmältning med kolsyradt kali-natron (erhållet genom förbränning af seignettessalt) och den afskilda kiselsyrans omsmältning på samma sätt (ett förfarande, som onekligen är det lämp- ligaste för att erhålla kiselsyran fullkomligt ren); kalkjorden beräknades efter glödgning af det oxalsyrade saltet, jernoxiden och lerjorden åtskildes genom kaustikt natron, sedan jernoxiden först blifvit reducerad till oxidul; lerjorden utfälldes med kolsyrad, jernoxiden med bernstensyrad ammoniak, Analyser af Finska Mineralier. 581 mangan med svafvelammonium och magnesian med fosforsyradt natron; glódguingsfórlusten utgjorde mineralets vattenhalt. Analyserna leda till följande procentiska sammansättning: KRaselsvra ss 38:69 1000379011 NANG Lerjord 54. 2 GEBE 19,78 mt 71047 Jeimmoxid . „meet MR tut Drachen 10,78 Manganoxid ... RE MR OS N H Dalkjord f: HE 106798 AAC 13,23... er Mio ddez Kalkjord ..... Segun baris;ygh-bsnrysrd6es Mattents. sint tag N n cpudpG6*.. 1142.88. 100,24 Syrehalterna, beräknade efter den andra analysen, den enda som är fullständig, utvisa följande förhållanden: Si : Al: Fe : Mn 2 Mg : Ca 3 H 19,68 : . 4540::12,09.:-0469 |: "IB S8 E 3,37 2: 11,34. 7,04 10,25 eller Si cR svinn 25.2: 40 9. 5:29 till följe hvaraf formeln blifver: 3 FP Si+ Sr +9 H, hvars öfverensstämmelse med analysen tydligen ur följande uträkning 6 eqv. Kiselsyra = 27011 9718 framgår: LÀ » Lerjord E 68,14 14986 ^^ » Jern- och Manganoxid = SON 11317698 4/, » Kalkjord = 126 .... 18,26 47, » Toalkjord 9 » Vatten | Il œ © = © | RE äs ex 582 A. E. ARPPE Metaxoiten vid Lupikko förekommer icke blott i närmaste yttre förening med ett chloritartadt mineral, som krystalliserar i hexagonala taflor, vid upphettning betydligt bladar upp sig och smälter i kanterna, utan den kemiska analysen tyckes äfven antyda, att metaxoiten är någon förvandlingsprodukt af chlorit eller ripidolit; ty Chlorit = 3 R Si+R S+9H Ripidlt = 3 À Sig R^ Sid 9H Metaxoit = 3 RP Si+ R°SF+9H, i sammanhang hvarmed äfven mà tilläggas formeln för Metaxit = AR Si+ R S?+9H. Olikheten visar sig särskildt bestä deri, att metaxoiten upptagit kalk, hvilken beständsdel i chloritgruppen är ersatt af jernoxidul. Anser man kiselsyran innehälla 2 eqv. syre, blir formeln för me- taxoit: 3R®S’+2?S?+9H. Att hår, likasom i chloritgruppen numera antages, ett aluminat skulle ingå, är föga troligt, då mineralets lerjordshalt blott är hälften af hvad chlorit och ripidolit deraf innehålla och jernoxiden då borde anses ersät- ta det bristande. Man skulle då hafva: Ripidolit = 3 RSi+ R^ Al+4H Chlorit = 2 RSi+P Al+3H Metaxoit = 3 RS? Re AP+9H Metaxit = 9 R Si + BR? Al + 9H. 39. Et annat närmast tillsammaus med magneljern och flusspat vid Lupikko päträffadt mineral, som äfven bildar ett nytt species, vill jag kalla Pikrofluit. Det har syunerlig likhet med den vid Orijärvi före- kommande marmoliten och likasom denna är ett vattenhaltigt talkjords- silikat, sa innehäller pikrofluiten i hufvudsaken äfven samma beständsdelar men med tillágg af en betydlig mängd fluorcaleium. Mineralet år amorft, oo till färgen hvitt, med en svag dragning i gult och blått; brottet jemut; Analyser af Finska Mineralier. 983 glansen fet eller matt; härdheten är större án gipsens, ringare ån kalk- spatens. Sp. vigten 2,74. Dess mest utmärkande egenskap är att vid upphettning för bläs- röret smälta med lätthet under pösning och stänkning. Löser sig full- ständigt i syror, med svafvelsyra utvecklas fluorkisel i ymnighet. För analysen verkställdes sönderdelningen med kolsyradt kali-natron, hvaref- ter det af H. Rose för undersökningen af fluorhaltiga silikater uppgifna förfarandet följdes. Analysen utfördes af Herr Löjtnant J. Galindo och gaf följande resultat : Kiselsyra . . . . 29,00 Kalkjord . .. . 22,72 Talkjord . . . . 28,79 Jernoxidul ... 1,54 Manganoxidul . 0,78 Matten. 2.90% s 1089 Elnor 20786 114.16 102,96 Vid en af mig verkställd analys, dervid dock fluorhalten blef obe- stämd, erhölls följande procentiska sammansättning: Kiselsyra . . . . 32,16 Kalkjord . . . . 19,86 Palkjord 2714/2519 Jernoxidul. . . . 3,50 Vatten.‘ 221224400008 En analys, som företogs innan fluorhalten blifvit observerad, gaf endast °/, af kiselsyrehalten, men af de öfrige beständsdelarne: Nalkjord: «021,90 Walkjord + 5297,97 Jernoxidul . . . 1,50 Pä grund af de anfórda bestämningarna kan man med nägon san- nolikhet för mineralet uppstálla den ganska enkla forrmeln: R: Si + Ca F + 1% H, 584 A. E. ÄRPPE som verificeras af följande eqvivalent- och procentvigter: Funnet Si-45... 32,8 — 32,16 Mg? = 40. 111294] 21179809 wenig... 138 — 1146 Ca 205: 105° or , 19,37 11H -13,5.. 07 — 908 137,5 . 100,0 Mn--Fe 2,44 99,00 40. Analys af Serpentin från Lupikko. Färgen grön. Sp. vig- ten = 2,49. Sprakar vid upphettning för blásróret; löser sig fullständigt i saltsyra äfven efter glödgning. Den har befunnits innehålla: Kiseleyrar. AMAR 100 40 Lalonde Ara eye 39,91 Jernondule gun EE 3,81 Lerjordia er „ENT: 0,30 Eee 0,48 Vatten,&0. 2. o abl RUE En analys utförd pä starkt glödgadt, ı saltsyra upplöst mineral gaf: Kiseleyra 2.0... 48,04 Lalkjord dos an Jernoxmidul ld oh 3p 5 4,81 98,62 41. Analys af Pyroxen frän Lupikko af F. J. Wiik, stud. af fys. mat. fak. Färgen ljusgrön; sp. v=3,215. 'Tvenne analyser, hvarvid sönderdelningen verkställdes med kolsyradt alkali och fluorväte, hafva gif- vit följande resultater: Analyser af Finska Mineratier. Kiselsyra ey ae Sul 52,40 Kalkjozdifests Es Ealljord, ess usd «aps vi93 JTernexidül. jode er 25,99 Lesyorsdyss se er Natron all dem: lys 1,20 Kalk eo ee she i 0,37 585 42. Analys af Vesuvian från Lupikko af A. Heikel, stud. af fys.-math. fak. Färgen brun: sp. v. = 3,374. Kiselsyrat!. ohc 30,234 SPI. 18,9 Kalkjord IN an 3500: A, EST (a Ar deca 4,30, ot MIODUA v9 Jeruoxid Eten 37,03 5 IOS Berjord „kurz 210;84*. 1:9. 29 ROT 89 Tennoxidi 01s .- 771,06 0 2 Valten EI CER LECT VO Innehäller: 43. Analys af Vesuvian (Jewreinowit) från Frugärd af K. P. Malmgren, stud. af fys.-mat. fak. Färgen ljusblå. nehäller : Kiselsyra . . . Kalkjord . Lerjord Jernoxid . . . Talkjord.. —.... Kall e ss Natron .. Blyoxid. I. II. S PROD rer RUEDA! BEAS:: ss 5 093,07 04024 Sp. v. 3,386. yrehalt i Is 18,66 20510, 2:79 125,701 97901090 12724 DIE. hear) dece EU: D (Og. 3. eds MR 00 E OE d 01 f. 7, 2 255 ta 35 xd CDI 0116 TOR ZaV. 7.8 74 In- 586 A. E. ÄRPPE Vid en föregående analys har Iva no w i detta mineral funnit 1,16 Kali och 1,70 Natron, hvilken alkalihalt onekligen är för hóg. Vid den osäkerhet, som för det närvarande är rådande i fråga om Vesuvians riktiga formel, lönar det knappt mödan att anföra enstaka ana- lyser till stöd för den ena eller andra åsigten; anmärkas må blott att Ve- suvian från Lupikko närmast kommer till formeln: 4 de Sade Bi eller 2 R° Si + R Sr, som fordrar Kiselsyra. « en 5% 592, 24,98 Kalkjoril 3... „ma& u, 36,29 Kalkjord: 5.20299 au: 2.00 cbenord xt. + 13,22 Jerdoxid, 3 «£x B lae (2 0. 3R 100,00 om man antager att I R = Mg och I R = Fe; jewreinoviten åter uttryc- kes precisast med formeln 3 Ca Si + AI Sr eller 3 Ca Si E 91A] Sy, hvilken fordrar: Kiselsyra 1]. 5.1 CON EDU Kalljord!v3 68-5 5 34,80 Berjord 105,66. +... 028300 100,00 Orsaken till de stora variationerna i Vesuvianernas sammansättning. är ännu ett olöst mineralogiskt problem. 44. Analys af Auralit från Biskopsåkern vid Abo af A. J. Malmgren, stud. af fys. mat. fak. Detta mineral, som af framl. pro- fessor von Bonsdorff blifvit analyseradt och af Thomson benämndt Bonsdorffit, syntes erfordra en förnyad undersökning, emedan de närmare: Analyser af Finska Mineralier. 587 Pn o - . o resultaterne af analysen gätt förlorade år 1827 vid Abo braud och dess sammansättning varit känd endast efter de uppgifter von Bonsdorff ur minnet sedermera antecknat. Sönderdelningen verkställdes både genom smältning med kolsyradt alkali och upplösning i fluorväle, dervid det vi- sade sig att Auraliten icke är fri från alkalier. Analysen har gett följande procenthalter, hvarjemte de af von Bonsdorff uppgifna qvantiteterna äfven må anföras: Syrehalt, von Bonsdorff. Kiselsyra, old 20020368 #0... 45 Lexjard 29/5 in al re ER a 40 Jernoxidul ter: 8583. 95050. 285871 s fiic Manganoxidul .,,0,30 ,,+ +4 » 1 9o» Halkijord creator HR guise 3589]] FREE, Kallerdiadp se Aus. read ad Kanes. sin len: sit 2091318 3 nb Mattenysl «soon OA I etre 100,11 100 Syrehalternas förhällaude blir då följande: 21155 4129, eller 19% 291333 1:15 och man har: 5 eqv. Kiselsyra = 2.0 8 dee reci dad 3 » Lerjord = 1 222008 I » Jernoxidul = Ue 2e T0 175.» Nalkjord “7 = SOL E ee 57 6 » Vatten = oe... (OJ ne Te 100,0 Formeln RS? +3A1Si+6H öfverensstämmer med Fahluniteis och är det derföre icke uagot skäl att betrakta Auraliten såsom ett särskildt mineralspecies. Det kan förtjena an- märkas, att (enligt Hausmann, Handb. Il 556) Thomson i dess Out- 588 A. E. ARPPE lines of Mineralogy beskrifvit detta mineral på ivenne skilda ställen och under olika namn. Äfven i Ram melsbergs Handwörterbuch finner man samma mineral omtaladt både under Cordierit och Fahlunit, i dess Handb. der Mineralchemie deremot anföres Bonsdorffiten under Fahlunit, hvarifrän den väl ej vidare behófver skiljas. 45. Analys af Tantalit från Sukulaby i Tammeia. Till Fin- lands anmärkningsvärdaste mineralier höra onekligen tantaliterna eller de som blifvit såsom tantalsyrade föreningar uppgifna; ty utom det, att de på jordytan äro ganska sällsynta och ingenstädes 1 större mängd an- träffas, hafva de mer än en gång ådragit sig kemisters och mineralogers särskilda uppmärksamhet: första gången i början af detta århundrade, då Ekeberg i dem upptäckte den nya metall, som han benämnde tantalum, en annan gång, 1844, då H. Rose bevisade, att man under namnet tan- talsyra sammanfört tvenne olika kroppar, som ej kunde hänföras till sam- ma radikal och sednast under sistl. år, med anledning af von Kobells uppgift, att vid Tammela en tantalitart förekommer, hvars egentliga vigt icke är högre än 5,34, och som skulle innehålla en egen metallsyra, som erhållit namnet diansyra. Med afseende å denna uppgift vågar jag dock uttala den förmodan, att densamma torde bero på något misstag, då aldrig ännu tantaliter med så låg spec. vigt blifvit anträffade, hvarken i Tammela eller annorstädes; sannolikt har här en förvexling med något annat mine- ral (euxenit?) egt rum. Utom Ekebergs och Roses undersökningar hafva ätskilliga audra rörande de finska tantaliterna blifvit offentliggjorda. Äldre mineraloger, bland dem Gadd, betraktade dessa genom deras mörka färg och höga spec. vigt lätt igenkänliga mineralier för tennhaltiga grana- ter; efter en närmare undersökning trodde dock Gadd dem bestå af wol- fram med en liten inblandning af jern och brunsten; äfven Klapproth sysselsatte sig med de finska tantaliterna, för hvilkas noggrannare känne- dom man i främsta rummet haft att tacka Berzelii och statsrådet Nor- denskiölds arbeten. Redan år 1820 meddelade statsrådet i dess ”Bidrag till närmare kännedom af Finlands Mineralogi och Geognosi” en beskrif- ning öfver Kimito tantalitbrott och redogjorde i första Tomen af dessa Akter för tantalitens förekommande i Finland i allmänhet, hvilken af Analyser af Finska Mineralier. 589 handling dessutom innehåller en analys och krystallmátningar af Tammela tantaliten. Fran de sju ställen, der tantalit uppgifves förekomma, bör Björkskär i Pojo affóras, emedan den der anträffade förmenta tantaliten visat sig vara kolumbit, hvaremot Rosendahls qvarzbrott i Kimito och Su- kula qvarzbrott 1 Tammela, der tantalit sednare blifvit påträffad, böra til- läggas, till följe hvaraf åtta fyndorter för Tantalit i Finland f. n. finnas, af hvilka Skogbóle i Kimito, Härkäsaari och Sukula i 'Tammela äro de ansen- ligaste. Sedan undersökningar utfórda af professor A. E. Nordenskiöld och meddelade i dessa Akter, ådagalagt, att de trenne tantalit-varieteterna, hvilka man benámnde Kimito-tantalit, skogböhlit och Tammela-tan- talit rätteligen bilda tvenne olika species, har jag föreslagit, att för det ena species, hvartill höra 'Tammela-tantalit och skogböhlit, bibehålla det ur- sprungliga namnet, hvaremot det andra species eller Kimito-tantaliten kunde benämnas Zxiolit, efter en mytologisk person, som påminner om Tantalus. Tantaliten förekommer vid Sukula i qvarzbrotten tillsammans med beryll och turmalin, hvit fältspat samt hvit eller gulaktig glimmer. Den anträffas i starkt glänsande kristallfragmenter och kristalliniska massor; hvilka stundom ega icke obetydliga dimensioner. Bestämningen af spec. vigten lemnade följande resultater: Ett stycke 3851253. rg OS 2,175 Mindre kristaller = 1,894 ,, +» » = 7,34; Mindre stycken = 1,943 , , ., = 7,36; Till analysen sönderdelades det finslammade mineralet genom smält- ning med surt svafvelsyradt kali; den med vatten afskilda tantalsyran digererades med svafvelammonium, tvättades med saltsyra och valten, tor- kades, glódgades och vägdes, samt smältes derefter med svafvel och kol- syradt natron, hvarigenom en liten qvantitet tennoxid, hvars vigt afdrogs från den förut vágda tantalsyrans, ytterligare afskildes. Sålunda erhölls af 1,83 gr. tantalit 1,531 tantalsyra och 0,316 jernoxid, hvaremot den afskilda och för bläsröret profvade tennoxiden af en tillfällighet icke kunde till sin vigt bestämmas: 74* 590 À. E. ARPPE l en aunan analys erhölls ur 2,071 gr. tantalit 1,713 gr tantalsyra 0,368 Jernoxid och 0,017 tennoxid, eller i procent: I; II. Tantalsyra un 2 88:66 1:11: 82,74 Jernesidul. 23 6015354 71.2 21.15.99 Tennoxidi 2e Sr Oo qs » 00:83 100,00 99,53 Denna tantalit är fri från manganoxidul och ófverensstimmer i 6f- rigt försvarligt med formeln: Fe Ta, som förutsätter: Fe = 36,0 Ri 17,51 100 En 82,49 MENNEZS-'T AL PROFESSOR EMERITUS, KANSLIRÁDET, Dr WILHELM GABRIEL LAGUS, på Finska Vetenskaps-Soctetetens Årshögtid, den 29 April 1860, AF GABRIEL REIN. — um CHO m * = T irs dud t- Ut iei qe pue dt Loo U4 ++ DOUTE xum ELI eg ^ deos PR ALT" N we as MI3S JNISSAD | Mies eek ét ^i VT ds ÁN — FILIJ duy. ii T - n T ’ het pd T MÀ 14 € mi uà um SII ur div 5 ug“ auch lp Ben: à sr b j Emm — — EF. HI. À. A. Töjandi de femton vetenskapsmán, till stórre delen tillhörande Finlands hóg- skola, hvilka fór tvà och tjugu àr sedan fórenade sig att stifta den finska vetenskaps-societeten, hafva hitintills sju med döden afgätt: naturforskarene Hällström, von Bonsdorff och Nervander, läkarne af Ursin och Ilmoni, romarespräkets tolk Linsen, och sednast juristen och historie- forskaren Lagus. Åtskilliga andra, sedermera invalda, såsom Manner- heim, Sjögren, Castrén m. fl, hafva äfven redan hunnit gå bort. Om dem gäller icke, hvad häfdetecknaren Sallustius antyder, dà han säger: "eorum vitam mortemque juxta existumo, quoniam de utraque siletur,” — om de lefva eller dö kan qvitta detsamma, ty om intetdera ár nägot att förtälja. — Vetenskaps-societeten har derföre erkänt det som en pietets- pligt mot de hädangängne, dà hon ät nägon af sina ledamöter uppdragit, att pa hennes ärsdagar äterkalla deras minne. Enligt mig lemnadt he- drande uppdrag, åligger mig att vid detta tillfälle, inför vördade åhörare, lemna en lefnadsteckning öfver societetens sednast, den 18 Dec. sistlidet år, hädangängne ledamot, professor emeritus, kanslirädet Dr. Wilhelm Gabriel Lagus. Ett tillryggalagdt menniskolif af 70 år och derófver, med sina för- genster och brister, sina dagrar och skuggor, sina fröjder och sorger, sina módor och deras frukter, ligger afslutadt framför oss. Mitt bemödande skall bli att teckna detsamma med den fórsoningens anda, som, vid tanken pà en nyss tillsluten graf, gör sig rådande i hvarje menniskohjerta, i medve- tande af de lyten och brister, som vidlåda allt menskligt; men derjemte med den opartiskhet och sanningskärlek, som anstär häfdeteckningen, ihäg- kommande den afsomnades ofta upprepade regel: ”de mortuis non nisi vere," — endast sanning vare dód mans dom. Kanslirädet Lagus var född i Juli mänad 1786. Sà längt familjens medlemmar kunna ihägkomma, firades Jakobsdagen, den 25 Juli, inom slägten sasom hans födelsedag, ehuru den rätteligen inföll i början pà mä- naden, deu 8 Juli. Hans vagga stod i det inre af värt land, i norra Sa- volax. Det är bekant att kulturen och odlingen sent uppnátt dessa trakter, att de dit framskridit långsamt, längsefter vattendragen, att dessa voro de pulsädror, som framförde dem dels ifrån söder, dels ifrån sydvest och vester. Det var ifrän söder kulturen framtrángde i Savolax. Ännu i Gustaf VVasas tid hade den icke hunnit lángre i norr, án till trakterne af Nyslott. Derifrán utsändes dà kulturens fórposter till Tavisalmi, det nu- varande Kuopio, för att, i ödemarken och ibland vilddjurens hemvist, be- reda menniskoboningar, kristelig och medborgerlig sed och ordning. Först áttatio år sednare, i den store Gustaf Adolfs dagar, hade man hunnit vinna fast fot vid de nordligare vattendragen, och i Idensalmi kyrka grundlägga den upplysningens oas, hvarifrån ljuset efterhand skulle sprida sig öfver den i mörker liggande byggden. Det andeliga ljuset sprider sig dock ej med lika snabbhet, som det materiella; tvärtom visar detsamma ett alldeles motsatt förhållande. Då Lagus halftannat sekel sednare såg dagen, var odlingen i Idensalmi ännu glest sådd, och ödemarkerne intogo större delen af dess område. Det saknades likväl i denna aflägsna bygd icke medel och handledning till vinnande af den underbyggnad, som ledde till veten- skapens höjder. Fadren, fordom skolrektor, då pastor i Idensalmi, upp- växt och härdad i fattigdomens skola, hade, genom kraft och alfvar i sträf- vanden, upparbetat sig till en oberoende och ansedd samhällsställning. Han delade sin tids endast riktiga åsigt, att, derest presten vill inverka på sin omgifning, han måste stå på höjden af sin tids icke blott theologiska, utan äfven allmånna vetande, och intar ett hedradt rum ibland de män, hvilka i den aflägsna landsorten med framgång arbetat på väckande och spridande af religiös, andelig och materiell kultur och utveckling, som me- delst skrift och tal, inför Sveriges regering och ständer, förde sitt landskaps och sin landsorts talan, och derföre vann erkännande i de utmärkelser han undfick, såsom theologie doktor, ledamot af nordstjerne-orden och prost öfver sitt kontrakt, Ännu till sednare generationer har traditionen 3 framfört minnet af det nit och alfvar, någon gång den stränghet, hvarmed kontraktsprosten Dr. Johan Lagus skött sitt kall. Det var i fädernehuset, i det aflågsna Savolax, sonen tillbragte sin barndom, och med synnerlig kärlek ihågkom han alltid denna sin foster- bygd, hvilken han ännu under sina senaste lefnadsår besökte. ”Ille mihi terrae angulus prae omnibus ridet,” brukade han säga med Horatius. Här lärde han tidigt känna sitt folks lynne och karaktär; den ihärdighet, hvar- med han sjelf qvarstod vid en gång fattade grundsatser och beslut, läto i honom igenkänna den äkta Savolaxaren. Under fadrens tillsyn och infor- matorers ledning, ibland hvilka han ännu 1 sednare år, med synnerlig tacksamhet, ofta nåmnde slutligen prosten i Idensalmi Dr. Pehr Johan Collan, bedref och fulländade Lagus, i förening med en kamrat, som se- dan stridt och blödt för fosterlandet samt öfverlefvat honom, öfvestelöjtnanten Gregory Tigerstedt, sina skolstudier med den framgång, att han re- dan vid tolf års ålder, i Juni månad 1798, såsom student kunda vinna iu- tråde vid Åbo akademi, der en äldre bror, dåvarande docenten 1 grekiska litteraturen, sluteligen theologie professorn Dr. Anders Johan Lagus blef hans mentor, och han under Porthans ledning idkade studier i Ro- marenes, under brodrens i Grekernes tungomäl. Den klassiska litteraturen blef honom kär och välbekant; ibland de latinska författarene voro Ho- ratius och Livius framför andra af honom högt uppskattade; den först- nämnde hörde man honom ofta citera. Ibland Grekerne gjorde han be- kantskap äfven med tragikerne och Pindarus; en ovanlig företeelse på en tid, då Nya Testamentet och Cebetis tabula utgjorde det vanliga pensum. Dessa studier torde han förnämligast hafva idkat i Åbo. Sedan 1802 fort- sattes de och vidtogos andra i Upsala, der han först inakkorderades i dä- varande e. o. theologie professorn, slutligen biskopen i Hernösands stift, Erik Abrah. Almqvists hus, men sedermera, oberoende af mentorers tillsyn och ledning, fortsatte sina studier på egen hand. Det var då han ingick vänskapsförbindelser med åtskilliga talangfulla jemnåriga, hvilka sedermera vunno anseende och ryktbarhet, Gemensamt intresse för den tyska litteraturen förenade flere ibland ynglingarne till ett kotteri, deri fö- redrag höllos öfver dess litteratur, och ur hvilket sedan åtskilliga af de mån utgingo, som skapade den nya skolan i Sveriges vitterhet. Ännu i sed- 4 " nare år hörde man den äldrige med fórnójelse tala om ett föredrag, hvil- ket han inom detta kotteri hållit öfver Schiller, och hvari han, med ungdomens hänförelse, tilldelade denne första rummet ibland alla verldens skalder. Ibland dem, med hvilka han sålunda tidigt kom i beröring, näm- nas Atterbom, Palmblad, Hammarsköld, Geijer. Såsom sina närmaste vänner omtalade han ofta ännu under sina senaste år sedermera biskopen på Gottland Karl Er. Hallström, prosten Kinnander, lega- tionspredikanten i Konstantinopel, slutligen domprosten Lidman, hvilken skriftligen meddelade La gus underrättelser om sina resor i Orienten, i synner- het Aegypten, samt den som fornforskare bekante kammarjunkaren Leonh. Ferd. Rääf, med hvilken skrifivexlingen inpå de senare åren fortsattes. Då jag en afton under viutern 1858 besökte den gamle, fann jag honom sysselsatt, att öppna ett pakett, hvilket, till hans stora fórn0jelse, innehöll en beskickning ifrän kammarjunkaren; dennes nyss fórut utkom- ua beskrifning öfver Ydre härad. Den afton upptogs af berättelser om det glada ungdomslifvet i Sverige, de värderade vänner han ännu hade der, och de många, som redan gått hädan. Om den nära förbindelse, hvari Lagus sålunda stod med sin tids yppersta vid Upsala högskola, på ena sidan vittnar om det erkännande han af sin omgifning vetat förskaffa sig, måste det å den andra vara för ho- nom en kraftig uppmaning, att med nit och alfvar vinlägga sig om för- kofran och fortskridande i andelig utveckling. Studierna bedrefvos också i tvänne fakulteter, den filosofiska och juridiska; väl en lång rad af år, ända till 1812, men derjemte med den framgång, att han nästan samtidigt kunde prestera examina rigorosa i dem begge. Filosofie och juris kandi- dat examina tog han begge 1811, promoverades till magister 1812, och under- gick än samma år i December juris licentiat examen. Doktorshatten till- föll honom sedan vid promotionen 1818. I de filosofiska disciplinerna hade han, utöfver språken, i synnerhet sysselsatt sig med historien; hans håg för háfdaforskning synes tidigt blifvit väckt. I filosofien tyckes Höyer varit hans lärare, om hvars stora förmåga han alltid med utmärkt aktning ytt- rade sig, ehuru han för öfrigt icke delade hans politiska åsigter. Utöfver Tyskan ingingo äfven Europas ófrise kulturspräk, Engelskan och Franskan i omfänget af hans studier; det sistnámnda talade han 1 sina yngre dagar te EE 5 med liuhet. Under sin vistelse i Upsala utsågs Lagus till kurator för den finska nationen. Ibland de Finnar, hvilka dà derstädes idkade studier, och således kommo i beröring med Lagus, befann sig ock en samtidigt med ho- nom hädangängen man, som var bestämd att en gång i vårt land intaga en af de mest framstående platser, verkelige geheimerådet, baron von Haartman. Äfven en annan finsk man, som sedermera vann inträde i Finlands senat, statsrådet Pipping, studerade då i Upsala. Det var dock icke endast den trånga studerkammaren, som qvar- höll Lagus i Sverige; det var icke endast ur böcker han ville lära känna verlden och dess förhållanden. Det anslag fadren honom beviljat, och, efter dennes år 1806 inträffade död, ett icke obetydligt arf, satte honom i tillfälle, att deltaga i verldslifvet, hvilket den liflige ynglingen med begär- lighet omfattade. Den förmögne Finnen saknade icke kamrater, beredde att med honom dela lifvets fröjder. Äfven denna lifvets skola genomgick Lagus, förstod dock att undvika de klippor, som leda till förderf. Verlds- och menniskokännedom blefvo frukten. Under tiden hade Finlands skiljsmessa ifrån Sverige inträffat. Lagus tvekade icke att till fosterbygden återvända, ehuru tillfälle icke saknats, att på hinsidan hafvet vinna bergning och gagnelig verksamhet. Vid Åbo universitet bereddes honom beggedera, då han 1813 blef adjunkt i kame- ral- och handelslagfarenheten. Ofelbari var Lagus en af de mest fram- stående unge min, hvilka, efter universitetets utvidgning genom 1811 Ars stat, såsom lärare vid detsamma vunno inträde. Att han som sådan var ansedd, bevises äfven deraf att en af landets mest betydande och inflytelse- rika män, biskopen och prokanslern, sedermera erkebiskop Tengström upptog honom inom sin famille. År 1816 ingick han äktenskap med den- nes dotter, fröken Hedvig Maria af Tengström. Allt sedan 1813 tillhörde Lagus i fyratiofem år såsom lärare uni- versitetet och dess juridiska fakultet, bestridde redan som adjunkt profes- sors embete ifrån 1815—1818, vårterminen 1819, äfvensom höstterminerne 1822 och 1823, hvarpå han den 27 December sistnämnde år befordrades till professor i allmän lagfarenhet och år 1852, till följe af dà inträffad ny fördelning af fakultetens vetenskapsgrenar, opterade professionen i ci- vil lagfarenhet och romersk rätt, intill dess han, tolf år sednare än han 6 dertill enligt lag varit berättigad, ansökte, och den 10 Mars 1858, för sin öfrige lifstid, i nåder hugnades med afsked och pension såsom emeritus. Under sin länga embetsmanna-verksamhet har Lagus sälunda varit lärare och examinator för vida vägnar största delen af Finlands nuvarande civila embets- och tjenstemanna-korps. Hans lärjungar finnas spridda öfver hela landet och utöfver dess gräns, ifrän Statssekretariatet och Senaten, alla domstolar och fórvaltuingsgrenar igenom, ända till kämnersrätterne och hä- radsskrifvarekontoren. Att han sålunda på den civila bildningen, på lag- skipningen och förvaltningen inom vårt land utöfvat ett oberäkneligt in- flytande är obestridligt, om också medgifvas måste, att han, vid tilltagande älder och aftagande krafter, icke mera förmådde verka med den framgång som under den kraftfulla mannaälderns dagar. En och annan har ock med tacksamhet erkänt, hvad han hos Lagus inhemtat. Man har lagt den aflidne till last, att han med försvagade krafter, intill 72 års ålder, qvarstod vid det embete, han vid 60 år varit berättigad att lemna. I allmänhet måste visserligen den regeln vid universitetet stå fast, att ålderdomen viker för ungdomens friska krafter. — Förhållanden kunna dock inträffa, då den äldrige, i vetenskapens tjenst afnötte mannen finner sig uppmanad, att ännu offra de sista återstående krafterne på fo- sterlandets altare. Sådant var fallet här. År 1846 blef professionen i kammeralvetenskaperna och national ekonomien ledig; ingen kompetent sökande fanns, som kunnat intaga den lediga professorsstolen; nio år för- flöto innan detta inträffade. Samma år 1846 fyllde också den hädangång- ne 60 års ålder; han var således berättigad att afträda. Mången hade ock- så begagnat sig af sin rätt, och gjort anspråk på det lugn, han genom ar- bete och mödor gjort sig förtjent af, samt låtit universitetet och styrelsen draga försorg om de juridiska studierna. Lagus tänkte annorlunda. Då på länge ingen utsigt fanns, att få de juridiska lärostolarne besatte, ville han icke på en enda mans skuldror hvälfva hela ansvaret för den juridi- ska bildningen i landet, och beslöt att ännu qvarstå intill dess friskare krafter kunde vinnas. Så tänkte, så talade den hädangängne. Må verlden dömma om han deruti gått vilse. Att han icke stått någon i vågen, sy- nes deraf, att ännu vid hans dödsstund, närmäre två år efter hans afskeds- tagande, tvenne juridiska professioner stodo lediga. Ett absolut misskän- 7 nande af orsaken för hans länga qvarstannande vid universitetet vore den tro, at. penningen varit det bestämmande motivet, och förtjenar ingen ve- derläggning. Ty det vet hvar man, att det icke år vid universitetet, der kapitaler samlas. Också vederligges misstanken om egennytta af den rin- ga qvarlätenskap han efterlemnade, och den aflidnes handlingssätt i öfrigt. Dä Abo brand, är 1827, fórstórde hela haus egendom i löst och fast, me- dan skulder qvarstodo, hade han, likasom mängen annan, kunnat cedera bonis, "men, sade han, dertill var jag för stolt.” Han brukade ock citera Alexanders ord: ”memini me non esse mercatorem;” jag vet mig icke vara krämare. Den aflidne var en man med lifliga känslor, med fasta och bestám- da grundsatser; den äsigt han en gäng fattat förfäktade han oryggeligen, om ock mot ett helt kollegium. — Consistorii Academici protokoller inne- hålla, i synnerhet ifrån hans yngre år, ett icke obetydligt antal andra- genden och reservationer, der han stod solus in voto, och hände det någon gång, att en senare erfarenhet bekräftade riktigheten af hans åsigt, ihågkom han det granneligen ännu många år senare, och underlät ej att derom påminna. Vota ponderautur, brukade han säga, non numerantur; icke rö- sternes mängd, utan deras vigt ville han hafva beräknad. Medan han för- svarade sina åsigter, kunde det vål under diskussionens fortgång hända, att känslans liflighet framkallade en skärpa i hans uppträdande, som icke undgick att väcka ovilja och ädraga honom ovänskap. Följden blef att äfven hans obestridliga förtjenster icke sällan underkändes. Att jemka, att komponera stridiga meningar, var aldrig hans sak. Till sina medborger- liga och politiska grundsatser var Lagus konservativ; för det i stat och samhälle beständande hyste han orubbelig vördnad. Icke så, som skulle icke äfven han, liksom hvarje tänkande man, funnit gagnet och nödvän- digheten af utveckling och framåtskridande i samhällsskick och institutio- ner; men dà borde väckelsen till dem utgå ifrån dertill af gammalt berät- tigade organer och auktoriteter. Projekter och planer utgångna från an- nat håll misstrodde han; nyhetsmakeri var honom en styggelse. Det vill synas, som skulle dessa grundsatser tidigt hos honom hafva rotfästat sig, och icke varit en följd af den naturliga utvecklingen, då den till åren komne mannen funnit illusionerna af många ungdomsplaner, haltlösheten 8 och overkställbarheten af mänga ynglingadrömmar, och noga pröfvar hvarje nytt, innan han erkänner det för godt. Möjligen hade de under hans ti- digare ungdom inträffade stora verldshändelserne, hvilkas våldsamma ut- brott ryktet spridde ibland folken, medan deras välgörande följder först senare hunno utveckla sig, framkallat denna afvoghet emot all extra verlds- förbättring; helst i det hem, der han uppvexte, den gamla ordningen och subordinationen tyckas varit strängt bibehållna, och t. ex. adjunkterne me- dan de samtalade med Herr Doktorn, fingo stå vid dörrn. I dessa äsigter bestyrktes han genom senare erfarenhet. Med djup indignation hörde man honom ännu på senare år omtala, hurusom, dagen efter det sorglige Fer- senska mordet i Stockholm, der den råa massan öfvade sitt hat och raseri mot en af Sveriges utmärktaste magnater, sedan underrättelsen derom hun- nit till Upsala, källare och värdshus fylldes, skålar druckos och bålar töm- des, för att fira en så lysande akt af folkráttvisa. Misstaget, att, för missbrukens skull, fördömma sjelfva saken, behófver ej påpekas. Sanno- likt är dock att dessa ungdomsintryck lagt grunden till hans äsigter. Här- till kom ännu en annan inverkande orsak. Då fornforskning tidigt blifvit hans älsklingsstudium, hade derigenom en vördnad, en pietet för det fram- farna utbildat sig, som gjorde det för honom svårt, om icke omöjligt att opartiskt bedömma den nya tidens, icke sällan emot den förflutna fiendtliga, sträfvanden och syften. I visst afseende blef derföre den nya tiden för honom alltid fremmande, likasom han för den. Detta torde äfven varit skälet att han, ehuru otröttligt sysselsatt med Finlands forntids förhållanden, aldrig tog inträde i det samfund, hvars ändamål företrädesvis var den fo- sterländska litteraturens bearbetande. Det vore dock icke endast ett miss- tag, det vore en orättvisa mot hans minne, om man beskylde honom för afvoghet, eller ens likgiltighet mot denna litteratur. Dä för en hop af år sedan några finska naturskalder besökte Helsingfors, voro de i Lagi hus synnerligen väl upptagne; med den bekante finska bibliognosten Pohto stod han i mycken beröring, och denne hade någon gång, under sin vi- stelse i Helsingfors, qvarter hos Lagus. Han riktade den finska litteratu- ren med Ljungo Thomae's öfversättning af Kristofers Lagbok och Stads- lagen, hvilka sedan Karl IX:s tid legat i manuskript, och hvilka han, pà vetenskaps-societetens bekostnad, utgaf, ihopbragte en mängd materialier till 9 upplysande af den finska laglitteraturen, och öfverdrog åt sina efterkomman- de, att draga fórsorg om deras bearbetning. Sin äldste son afsände hau 1838 till Savolax och Karelen, att inhemta landets spräk; nágra är sednare afsindes den andra i ordningen för samma ändamål. Kalevala hade han läst, kände dess innehåll och åberopade det i sina historiska undersöknin- gar. Hans åsigt om det finska litteratur-sällskapets sträfvanden torde varit, att en sjelfständig inhemsk och ifrån den skandinaviska oberoende kultur- utveckling vore omöjlig, knapt önskvärd. — Dessa den hädangångnes prin- ciper, hvilka han icke skydde att öppet, någon gång med skärpa, uttala, hade den följd, som alltid inträffar, enär någon har det politiska mod, att bekänna åsigter, stridande emot de i allmänhet vidtagna, för tiden hos mängden rådande, att det man kallar popularitet mindre föll på hans lott. Väl satte han värde på kännares omdömen om hans litterära verksamhet; då man om en af hans skrifter läste i Frey: ”hans namn är en borgen för arbetets duglighet,” eller då Wieselgren, vid ett outredt historiskt förhållande i biografiskt lexikon yttrar: ”detta har icke ens Lagus lyckats utreda,” skydde han icke att deröfver yttra fågnad. Likaså skattade han de af honom aktades tillgifvenhet och bifall högt, men för den stora massans opinion, som dagen tar och dagen ger, tycktes han vara likgiltig. ”Opi- nionum commenta dies delet,” var hans ofta upprepade talesätt. Han hop- pades ju att i sina verk fortlefva, sedan dagens opinioner tystnat. Kanslirådet Lagus inträdde 1823 såsom ledamot i den kommission, hvilken hade att för universitetet uppgöra nya konstitutioner, och fick sig den del som angick jurisdiktionen och exekutionsverket till bearbetning och föredragning ombetrodd. För detta ändamål studerade han univer- sitetets historia ur källorna, genomgick hela dess archiv, såsom en diger samling afskrifter och excepter ur detta archiv, utgjörande sju qvartband, bevittnar. Lagus var af den äsigt och föreslog, att den domsrätt universitetet, och dess såkallade consistorium minus, dittills ut- öfvat öfver alla i närmare eller fjermare förhållande till detsamma stående personer, icke blott lärare, tjenstemän och studerande, utan jemväl boktryckare, bokhandlare, apothekare och deras biträden, öfver vaktmästare, vaktkarlar, bokbindare och boktryckeri-konstförvandter , 2 10 framdeles mätte upphöra, och universitets-personalen, i likhet med alla andra medborgare, ställas under de allmänna domstolarnes jurisdiktion. Detta förslag vann äfven bifall, med undantag af hvad jurisdiktionen óf- ver de studerande, samt af universitetspersonalen begångna fel i tjensten beträffar. Det var också Lagus som ombesörjde slutredaktionen af försla- get till dessa konstitutioner, innan de till högre ort insändes, och hvilka sedan, efter delvis undergången omarbetning, under det förändrade namnet: statuter, år 1828 af regeringen till efterlefnad föreskrefvos. Han inkalla- des äfven 1823 till ledamot i komitén för utarbetande af en ny kyrkoord- ning för Finland; ännu år 1854 bivistade han dess öfverläggningar i Åbo. Ledamot i finska hushållningssällskapet blef Lagus 1817 och var dess andre sekreterare intill 1828. Han kallades till ledamot af finska bibel- sällskapet 1818, af Kongl. nordiska fornskriftssällskapet i Köpenhamn 1833, deltog i stiftelsen af finska vetenskapssocieteten 1838, var dess ordförande ifrån 1843—1844, och invaldes till ledamot af Kongl. samfundet för ut- gifvandet af handlingar i Skandinaviens historia år 1841. Lagus var inspektor för savolax-karelska studentafdelningen i tolf år ifrån 1833—1845; dekanus i juridiska fakulteten flerfaldiga gånger i tour, promotor i samma fakultet 1840, universitetets prorektor från 1839 — 1845 och beklädde rektorsembetet ifrån 1845— 1848, under hvilken tid han, ehuru redan till åren kommen, derjemte skötte icke blott sin egen profession, utan, ifrån 1846—1848, jemväl den lediga professionen i folk- och statsrätten. Han hugnades med Kejs. St. Wladimirs ordens 4:e klass 1830 Kejs. Kongl. St. Stanislai ordens 2:dra klass 1837, och Kejs. St. Anne ordens 2 klass 1845, kansliråds namn 1849, samt innehade sednast ut- märkelsetecknet för 40 års oförvitelig tjenst. Lagus höll ett gästvänligt hus; den synnerliga ömhet, hvarmed han omfattade de sina, föranledde ofta familjefester Men äfven deremel- lan var vännen alltid välkommen. Framfarna tider och deras förhållan- den utgjorde föremål för hans ofta lärorika samtal. Han såg gerna ung- dom omkring sig. Denna ungdom var honom kär, och der han det möj- ligen kunde, gick den fattige ynglingen, som anlitade honom, aldrig ohul- pen bort. För universitetets ungdom har han offrat för sina tillgånger 11 icke obetydliga summor. Med syunerlig välvilja omfattade han sina "lands- mån,” såsom han kallade dem, studenterne af Savolax-Karelska afdelningen. Den kärlek, hvarmed Lagus omfattade vetenskapen, föranledde honom att använda stora summor på sin boksamling. Sedan det betyd- liga bibliothek, han under sina yngre år sammanbragt, vid Åbo brand blifvit förstördt, grundlade han med stora kostnader ett nytt, hvilket han är för år förökade och i tidens längd uppbragte till ett voluratal, hvilket ganska få personer i vårt land för närvarande torde äga, omfattande i syn- nerhet lagkunskap och nordisk historia. Ibland dem förekomma arbeten utmärkta såsom numera ytterst sällsynta, flere icke ens tillgängliga i stora offentliga boksamlingar; många hafva äfven erhållit ett förökadt värde derigenom, att Lagus låtit interfoliera dem, och försett dem med ofta ganska vigtiga tillägg och upplysningar, hemtade ur hans egen rika skatt på historiskt vetande. Sin författareverksamhet begynte Lagus med rättsvetenskapliga arbeten. Hvad han deruti utgifvit, såsom: Om växlar 1813; De reme- diis juris contra sententias in genere, et de submissione sententiae specia- tim 1823; De matrimoniis inter cognatos aut affines prohibitis 1832; Bidrag till revision af läran om prescription i brottmål 1838; Anmärk- ningar till läran om bórdsrátt 1842; har vunnit kännares bifall och af dem blifvit áberopadt. Ar 1820 utgaf han äfven: Inledning till ryska civilrätten, öfvers. från Tyskan; 1:a delen. Snart blefvo dock fosterlan- dets häfder föremäl för haus mest nitiska forskning. Svärfadren, erkebi- skop Tengströms fóredóme bidrog ofelbart att ytterligare lifva hägen för densamma. För vinnande af upplysningar om värt lands forntid skydde Lagus inga módor, inga kostnader. Hvarje ledig tid, i synnerhet som- marmånaderna användes till resor och forskningar; under de yngre åren till Sverige, der såväl offentliga som enskilta archiver och bibliotheker be- söktes och med otröttlig flit begagnades; under de senare inom eget land, der resan ställdes från kyrka till kyrka, från egendom till egendom, hvarest gamla handlingar kunde vara att tillgå. Dä icke resor kunde företagas, sökte han genom korrespondens vinna sitt ändamål. För inhemtande af kännedom om WVredeska slägten t. ex. brefvexlade han på Sverige, Lif- land och Tyskland. Då jag 1844 afreste till Tyskland, fick jag af Lagus 12 i uppdrag att hos Professor Argelander, till hvilken han förut vändt sig i ämnet, efterfråga, hvilka upplysningar angående Wredarne han lyc- kats erhålla i Bayern och Rhenländerne. Frukten af dessa hans mödor har blifvit en rik samling handlingar och urkunder, ordnade dels efter de särskilta ämnen de behandla, dels i kronologisk följd; till en del redan bearbetade. Samlingen innehåller i 2 folianter och 23 qvartanter Kong- liga bref rörande Finland; 7 folianter och 6 quartanter finska ärender i allmänhet; 7 folianter och 4 qvartanter biographica och genealogica, der- ibland tvenne band biografiskt lexikon; geographica 2 folianter och 14 qvartanter, deribland 9 band innehållande ett finskt geografiskt lexikon o. s. v., inalles 45 till största delen ganska digra folio- och 130 qvartband "y Denna samling kommer, att, enligt den aflidues förordnande, till univer- sitets bibliotheket föräras, meu beklagligtvis förseglad, för att af ett kom- mande till stor del án ofödt slägte, femtio år härefter, Öppnas och begag- nas. Endast fà undantag äro gjorda. Hit höra t. ex. en samling materialier till Wasa Hofrätts historia, hvilka den aflidnes mellersta son fått i uppdrag att bearbeta, och en annan samling rörande finska lagöfversättningar, hvilkas redigerande är påtänkt m. m. Hvad den öfriga samlingen beträffar, torde man dock utan misstag kunna uttala den förmodan, att en icke ringa del af dess innehåll redan blifvit begagnad vid de af Lagus i tryck utgifna arbeten. Äfven har han ur sina förråder meddelat upplysningar åt flere forntids forskare, såsom statsrådet Pipping, prosten Hipping, professorn R. v. Becker, Adjunkten Collan, Professorn Akiander, m. fl. Jag erkänner med tacksamhet, att jag aldrig anlitade honom fäfängt. Ännu få veckor före hans död emottog jag ifrån hans landıliga boning, hans Tusculum, som han brukade säga, en skrifvelse innehållande värderika upplysningar uti den VVijkmanska högmålsprocessen, angående de stämp- lingar, hvilka, i medlet af förra seklet, förehades för att lösrycka Finland ifrån Sverige och göra det till särskild stat. 1 Det archiv den hädangängne tidigast begagnade var Hofrättens i Abo. Afsigten var att framställa rättstillständet i vårt land under fram- *) Enligt mig benäget meddelad förteckning finner läsaren den här nedanföre när- mare specificerad. 13 farna tider. Olyckligtvis förstörde Abo brand ej mindre mångåriga sam- lingar, än den källa hvarur de blifvit hemtade. Arbetet måste derföre afstadna vid första delen, hvartill materialierne genom en lycklig tillfällig- het blifvit räddade, och hvilken omfattar lefnadsteckningar öfver hofrät- tens personal för 200 år; hvaremot den senare, ofelbart vigtigare, rättshi- storiska delen aldrig utkom, förmodeligen af brist på material. Samlingar för detta äudamäl, under rubrik Laghistoria, skola dock förekomma uti tvänne folioband ibland manuscripterna. Då den utkomna första delen, som bär vittne om den aflidnes ofantliga ihärdighet och samlarenit, omfat- tar biografiska anteckningar om hundradetals personer, kunna visserligen icke alla der lemnade upplysningar vara af större betydelse, ens ur foster- ländsk synpunkt. Undantag finnas dock uti biografierna öfver sådana män, hvilka om rättstillständets utveckling och handhafvande i vårt land förvärf- vat sig blifvande förtjenster. Äfven, vinnas öfver särskilta slägters och familiers förfåder och öden icke ovigtiga upplysningar. Detta arbete vann det erkännande, att, då man i Sverige förberedde utgilvandet al det seder- mera utkomna förtjenstfulla biografiska lexikon, han derifrån uppmanades att i dess bearbetning deltaga. Väl var han hindrad att hörsamma denna kallelse, men han har haft den tillfredsställelsen, att utgifvarene af detta arbete flitigt begagnat icke blott hans hofrättshistoria, utan äfven andra af hans biografiska skrifter, och på mångfaldiga ställen åberopat hans auk- toritet. Den anmärkning har blifvit gjord emot Lagi forskningar, att de med minutiös noggrannhet befatta sig med saker af ringa vigt, om hvilka det kan vara likgiltigt, huru med dem förhällit sig. Men, M. M. H. H. hvad är vigtigt, hvad är betydelsefullt, hvad är märkvärdigt i mennisko- lifvet, och hvad är det icke? När häfdetecknaren behandlar Europas hi- storia, affärdar han Finland på fyra rader, en för dess erölring genom Sverige, och tre för de fredsslut, hvarigenom det gick andra öden till mö- tes, samt skyndar sedan till föremål, som för honom äro af större vigt. Sveriges historieskrifvare vidröra vårt land, så vidt det utöfvat inflytande på moderlandet; de måste förbigå mycket, som ingen Finne kan anse vara ovigtigt. För den, som är tillfredsstäld dermed att känna vårt lands all- männa utveckling, kunna många af den aflidnes samlingar och undersök- 14 ningar synas Öfverflödiga; icke så för den, som kan finna behof af, och interesse uti, att göra bekantskap med enskilta landskapers och komuners forntid, enskilta slágters och personers öden och lefnadsförhällanden. Om en stor häfdetecknare i djerfva konturer, pà nägra rader, med nägra pen- seldrag, med mästarehand i en totalbild frammanar hela generationer, hela perioder ur forntidens mörker, så är en sådan tafla, om den skall vara sann, ett resultat af detaljforskningar. Må vi derföre icke underkänna densamma, ty all pålitelig, all verkelig historia hyilar ytterst på den. Lagus använde t. ex. mycken möda till att bevisa att den rykt- bare riksmarsken Klas Fleming icke, som man vanligen trott, dött den den 13 Maji, utan en månad tidigare, den 13 April 1597. Mången kunde anse det likgiltigt, huru härmed må förhållit sig. Så tänker likvälicke den som vet, att Fleming, såsom konung Sigismunds nitiske anhängare och rikets storamiral hade den svenska flottan i den yttre skärgården utan- för Åbo rustad för att, så snart som möjligt, skynda till Sverige, och att det af denna expedition kunnat bero, huruvida hertig Karl skulle bibehålla väldet eller ej, huruvida den store Gustaf Adolf någonsin skulle pryda Sveriges konungathron, eller VVasa ättens telningar ifrån VV arschau äfven skulle sträcka sin spira öfver sitt arfrike. Den aflidne sjelf yttrar härom: ”I sanning Fleming hade icke kunnat stå till svars på häfdernas allhärjarting, i händelse den 13 Maj verkeligen skulle hafva varit hans dödsdag. Den 13 Maj inträffade enligt nya stilen på den 25; segelleden hade således redan i veckotal varit öppen och farbar; och Fleming skulle svikit sin monarks förtroende och missvårdat hans iutressen, derest flottan och armén då icke varit från Finland utrustade och till och med redan till Sverige anlände, för att tillintetgöra hertig Karls förrädiska stemplin- gar” Lagi undersökning innebär säledes en redogórelse af orsakerne hvarfóre händelserne togo den vändning bistorien visat, samt ett rättfär- digande af Flemings minne. Likasom deuna undersökning funnit sin plats i Finska vetenskaps-societetens akter, hafva i desamma jemväl ingått den hädangängnes "Afhandling om Finlands titel af Storfurstendöme och hertig Jo- hans finska förläningar,” hvari han ur gamla handlingar visar att Finland aldrig, såsom några författare uppgifvit, i sin helhet varit hertigen förlä- 15 nadt, utan endast Äbo, Kumogärds och Raseborgs län jemte Äland, samt att den öfrige delen af landet af hertigen endast styrdes i egenskap af konungens ståthållare, äfvensom att den storfurstliga titeln först år 1581 af Johan, såsom konung, blifvit landet tillagd; och ”Undersökning om Karelska lagsagans uppkomst;” hvilket visas hafva inträffat år 1578. Lagus har vidare utgifvit: "Handlingar till upplysning i Finlands kyrkohistoria. Med det Högvördiga Domkapitlets i Åbo tillstådjelse utgifne. Ny följd. Första— fjerde häftet, Abo 1836—1839”, hvilka utgöra fortsättning af en sam- ling genom erkebiskop Tengström förut utgifna enahanda handlingar; "Program för Juris utriusque Doctors promotion 1840. H:fors 1840. 4:0.” ”Handlingar och uppsatser rörande Finlands kyrkohistoria. I—V håftet. H:fors 1845 —1850. 8:0; Borgäboarne Arvid Wittenberg, Arvid Forbus, Torsten Stähl- handske, Karl Ruuth. Utkast; H:fors 1851. 12:0. Bidrag till kännedom af Finlands geografi i äldre tider. — Aftryck från Finlands Allmänna Tidning. H:fors 1852; 12:0. Kajana och Uleåborgs Friherrskap. Utkast. Aftryck från Finl. Allm. T:ning. H:fors 1853. 12:0. Anteckningar rörande 1741 och 1742 årens finska krig, jemte Henr. Magn. von Buddenbrocks äreräddning. Hfors 1853. 8:0. Lagus rökte gärna sin pipa, ej mindre vid arbetsbordet, än dà han om aftonen spräkade i vänners samqvám; han tog sig derföre, af nà- gra mot tobaksrókning i tryck utkomna anmärkningar, anledning att i dels skámtsam dels alfvarsam ton faga tobakens försvar, uti en ”Uppsats om Tobak, Hfors 1851. 12:0. Smärre uppsatser af honom förekomma uti dels i Åbo dels i Hel- singfors utkomna tidningar. Den aflidnes sednaste lefnadsär, ibland hyilka det aldrasista tillbragtes i landtlifvets lugu, à Grónkulla rusthäll i Helsinge socken, egnades ute- slutande åt utgifvandet af en Universitets bibliotheket tillhörig äldre 16 2 handskrift, innehållande riksskattmästaren Jesper Mattson Krus fórteck- ning öfver Adelus gods i Finland år 1618. Likasom fordom Porthan be- gagnade Juustens biskopskrönika, att medelst tillfogade noter och anmärk- ningar sammanbringa ett magazin, horreum som han sjelf säger, till upp- lysning af Finlands öden under medeltiden, så använde Lagus Jesper Mattsons förteckning att lemna underrättelser om mera än två tusen egen- domar i landet, samt deras äldre och nyare ägare. Sålunda kommer han alt omnämna mera än tretusenfemhundra personer, och begagnar tillfället att om deras bedrifter, lefnads- och slägtförhällanden, isynnerhet under 15:te 16:e och 17:e seklet, lemna rikhaltiga notiser och upplysningar. Säkert skall ingen, som framdeles önskar vinna närmare kännedom om någon märkeligare finsk slägt eller man för dessa tider, och minst den, som vill företaga sig alt om någon af dem lemna en minnesteckning, kunna undgå att rådfråga detta arbete, och sällan skall det inträffa, att han ur detsamma icke vunnit någon förut okänd upplysning. Med rätta bör derföre detta den aflidnes sista och vigtigaste arbete anses och uppskattas såsom ett genealogiskt och biografiskt magazin för den finska häfdeforskningen, i synnerhet för sed- nare hälften af det katholska och de begge första seklerne af lutherska tidehvarfvet. Bokens titel är: ”Undersökningar om Finska Adelns Gods och Ätter, eller Jesper Mattson Krus’ förteckning öfver Nye och Gamble Frelsis Landhböndher vthi Finlandh a. 1618, med biografiska, genealogi- ska, heraldiska, topografiska och kameralistiska anteckningar.” Texten med företal och register VI och 140 sidor, noterne 572, jemte trefaldige regi- ster och rättelser 707 sidor, in 4:0. Arbetets sista ark hade jemnt hun- nit blifva satt och till korrektur framlemnadt; den äldrige läste det pä dödsbädden och nedlade sedan pennan, för att aldrig ätertaga den. Få timmar derefter uppfyldes hans önskan, dà han sade: "jag längtar till henne, som före mig bortgätt; jag är trött vid lifvet.” Intill sin sista dag, intill döden har han sålunda redeligen arbetat i sitt kall, i vetenska- pens, i fosterlandets tjenst. Frid vare öfver hans stoft. Hans bortgång påskyndades genom ett sorgebud ifrån fjerran land. Hans andre son, juris docenten licentiaten Knut Ferdinand Lagus hade i Schweitz sökt bot mot ett svårt bröstlidande, men der funnit sin graf. Budskapet lade den älderstigna sörjande modren på dödsbädden, 17 fjorton dagar sednare följde Lagus sin maka. I detta sitt äktenskap hade Lagus tolf barn, ibland hvilka fyra, två söner och två döttrar med döden afgått, och åtta, tre söner och fem döttrar öfverlefva föräldrarne. Sönerne äro Dr. Johan Jakob Wilhelm, professor i orientaliska litteraturen vid Finlands universitet; Dr. Rob. Erik, docent i civil lagfarenhet och romersk rätt dersammastädes; och Wilhelm Gabriel, Dr. i hist. fiol. vetenskaperne och kollega vid Borgå högre elementarskola. Döttrarne: Anna Johanna Jakobina, gift med håradshöfdingen i VVirmo domsaga Karl Adolf Lemberg; Karolina Hedvig Sophia; Fanny Helena Lovisa; Antoinette Viktorina Benedikta; och Ida Mathilda, gift med öfverlåkaren vid finska sjöeqvipaget Petter Wilhelm Forsblom. Fyra barnabarn öfverlefva likaså den hädangängne. Förteckning öfver den numrerade samt häftade eller inbundna delen af framlidne Kanslirádet Lagus’ ejterlemnade manuskript samling. In Folio. 1—2) Samlingar till Finska Adelns historia; bestående af original-dokumenter eller gamla afskrifter. T. I. blad 543, T. IL bl. 399. 3) Finska Grefve och Friherre Bref. Kollationerade afskrifter. 97 blad. 4) Genealogiska tabeller öfver Finska adeliga ätter; med index på de tvà fürsta sidorna. 163 numror pà 313 bl. Sásom supplement 18 dels qvart, dels folio blad, samt en tabell öfver ätten Uggla på 15 tvär folio blad. 5) Biographica och Genealogica; deribland flere fullständigt utförda biografier. 260 blad. 6) Anteckningar för tiden 1600—1710. Korta utdrag ur äldre handlingar om landets fordna indelning, kommunernas intrader, tjenstemån m. m. 7—8) Kongl. Bref, rörande Finland. T. I för tiden 1570—1718; inneh. 208 bl., T. II för tiden 1596 —1599, 194 bl. 9—15) Fennica, nästan endast original dokumenter eller gamla afskrifter T. I för tiden 1542—1588; 428 blad; T. II: 1580—1589, 225 bl.; T. II: 1590—1599, 216 bl; T. IV: 1600—1605, 388 bl; T. V: 1606—1610, 429 bl; T. VI: 1610—1619, 537 bl; T. VII: 1620—1629, 270 blad. 16) Ordonantier och dylika handlingar, för tiden 1336 —1741; några blott i utdrag, för öfrigt mest originaler eller gamla afskrifter; 244 blad. 17) Finska Akter, rórande oroligheterna 1597; 307 sidor. 18—20) Geographica; T. I: 208 bl.; T. 11325 bl.; T. Il 293 bl. 19 21—22) Handlingar rórande Abo Hofrätt. T.I: 94 bl.; dertill supplement Laghistoria af W. G. L. dels samlingar dels bearbetningar, 62 blad; T. II, 293 bl. jemte supplement rörande samma verk. 23) Academica. Diverse handlingar och anteckningar rörande Univer- sitetet, dess skiljda inrättningar, fonder, nationer m. m. 208 blad. 24) Kejserl. Commissionens für reglerandet af den Akad. Lagstiftningen och Administrationen Förslag till Akademiska | Constitutioner, 1826. 68 bl. 25) Constitutiones Academicae, Anro 1655 datae. Gammalt manuscript; 140 sidor. 26) Årliga räntan af .Abo Slott, Kumugärd, Borgå, Nyslott, Rase- borgs, Ålands och Korsholms Län för åren 1542 och 1543. Gammal foliant; 160 bl. 27) Gamla Rättshandlingar från 1600—1679. Original. 160 bl. 28) 49 Bref och relationer angående Svenska regenter från Gustaf I till och med Christina. Gammalt Ms. 137 bl. 29) Gamla Original Dokumenter beträffande Sairiala i Tuulois från 1478 —1680. 20 bl. utom index. 30) Mantalsrulla upå bönder vid sjökanten i Finland, som under- lagda «aro Admiralitetet att hålla Båtzmån, upprettat a:o 1641. Original, 101 bl. 31) Handlingar, anteckningar, kartor m. m. från äldsta till närva- varande tider rörande Strömrensningen. 32) Handlingar rörande Clas Fleming och Arvid Stålarm, de flesie original. 33—36) Acta Ecclesiastica Fennica. 37) Concept Protokoller i Kejs. Comiteerna för regleringen af kyrko- arenderne i Finland. 3%) Handlingar och antecknirgar rör. Zergverket, jemte supplement. 39) Hanlingar rör. Religionssvarmeri, religionsprocesser, sekter m. m. i Finland. Mest originaler. 20 40) Handlingar rörande Klubbekriget. 41) Teckningar till vapen befinteliga i landets kyrkor; med korta notiser. 24 bl. 42) Diverse gamla handlingar; såsom pergamentsbrel m. m. 43) Historiska concepter och utdrag af W. G. L 44) Genealogia Sursilliana; Gammalt Ms. 100 sidor. 45) Calonius, Historisk Relation om K. Universitetet i Åbo. In Qvarto. 1—9) Samlingar till ett finskt geografiskt lexicon. Band I, 289 bl. B. 11.321. bl. B IL 875061): oo BITV 3421) BE NAS 20 (bI BOSE 389 bl. B. VII 402 bl. B. VIII 276 bl. B. IX 329 bl. 10—16) Geographica. Handlingar, uppsatser, anteckningar rörande städer, socknar, byar, egendomar, vågar, m. m. Band I 406 bl. B.II 344 bl. B. 111430 bl. B. IV 427 bl. B. V 218 bl. B. VI 501 bl. B. VII 345 blad. 17) Dissertationes topographicae Pennicae; at Wasström, Hóckert, Mel- lenius m. fl. 226 bl. 18) Handlingar rór. Björneborg, Nystad och Ábo, 135 bl. 19) Jordebok öfver Akkas, Aniala, Artsjó, Bjerno, Birkala, Borgå etc. 132 bl. 20— 21) Samlingar rör. Finlands Geografi och historia för åren 1531— 1599. 824 bl. 22) Samlingar rörande ointroducerade adeliga ätter, alfabetiskt ordnade; 706 bl. 23) Hüradshófdingar, underlagmän, borgmästare, landssekreterare i Finland. Alfabetiskt ordnad samling. 453 bl, 24—25) Samlingar till ett biographiskt lexikon öfver Finnar; T. I A—I, 417 HOTTE 0,513 01. 21 26—27) Genealogica. Handlingar, tabeller och anteckningar beträffande Finska slägter. 231 och 151 bl. 28) Biographica Fennica; dels tryckta personalier o. d., dels otryckta doku- menter; 173 blad. 29— 30) Sigfrid Lorens Gams, Person, afskrifna handlingar om Svármarn J. €. Dippels skrifter. 44 och 58 bl. 31) Kongl. Bref till Åbo Hof-Räu 1655-1770; 506 bl. Jfr. N:o 126. 32) Kongl. Bref röraude Finland för tiden 1530—1559. 33--34) D:o d:o för strödda år. 35—36) D:o d:o för 1580—81; 146 bl. och för 1592— 1593. 206 bl. 37—38) D:o d:o fór 1594; 193 och 311 blad. 39) D:o d:o från 1631 till seklets slut; 143 bl. 40—41) Kongl. Bref rörande kyrkoárender, D. I f. 1530— 1599, 379 bl. B. II. 1600—1777, 248 bl. 42—51) Kongl. Bref i diverse Finska árender ifr. 1560— 1632. Tio band, 4355 bl. 52—54) Kongl. Bref; supplement till föregående. 1 B. för XIV—XVIII seklen 234 bl; 2 B. XVI—XVIII sekl. 200 bl; 3 D. 1648— 1715, 180 bl. 55) Handlingar rórande Finland. Urkunder och anteckningar för tiden 1500— 1738. 390 bl. 56) Utdrag ur gamla Dombócker. 194 bl. 57) Rosen, Riksdagsrelation om Finland anno 1751, 107 bl. 58) Handlingar, anteckningar m. ın. till Laghistorien; dels originaler, dels afskrifter; 321 bl. 59) Miscellanea, innehållande handlingar och anteckningar, gamla domar, 1742 års krig, E. Flemings jordebok m. m. 274 bl. 60) Finska acter; miscellanea innehållande gamla domar, handlingar rö- rande Cl. Fleming, Arvid Ericsson Stålarm m. m. 217 bl. 61) Diverse afskrifter ur Svenska riksarchivet, samt Palmsköldska och an- dra samlingar i Sverige. 153 bl. 62) Diverse handlingar, rörande finska jordagods. 267 bl. 22 63— 64) Diverse handlingar rörande Finnar och finska jordagods , Åbo Hofrätts inventarium m. m. 414 och 256 bl. 65) Handlingar om Biskop Johan Mathiae religionsprocess; 127 bi. 66) Sveriges interesse i anseende till andra riken, af Joh. Archenholz, är 1732. 137 bl. 67) Handlingar rörande Brahestad, Kajana, Kristinestad, G. Karleby, Ja- hobsstad, N. Karleby, Wasa och Torneå. 191 bl. 68) Handlingar rör. Ekenäs, Helsingfors, Lovisa, Fredrikshamn; 328 bl. 69) Sjundby Gärds Historie bok, Anno 1788; 142 sidor. 70) Handlingar om förbjudna böcker ı Sverige; 66 bl. 71) Rosenhanes Diarium ; 36 bl. 72) Specification upä alla Sweriges Rijkes provincier etc. samt Utdrag ur Clófverblads Diarium. 23 bl. 3) £cclesiastica Fennica ; bl. 207. förutom supplement. 4) Varia Academica: Smäländska nationens reglor; Förslag till författ- ning rór. civil-examina; d:o till Disciplins reglemente; handlingar ró- rande Enke- och Pupillkassan; bref af 1639 om filosofien; anekdo- ter m. m. 154 bl. fórutom supplement. 75—76) Varia Academica från tiden 1640— 1850. 77— 83) Utdrag ur Consistorii Academici protocoller. Sju band, 1893 bl. 84) Utdrag ur Consistorii Academici registratur för 1759 — 1814; 445 bl. 85) Memorial Protocoll fördt vid Consistorium Academicum för 1817— 1820. 294 bl. 86—87) D:o för 1845—1847; 141 och 162 bl. 88) Kongl. och kanslers bref rórande universitetet; 293 bl. 89) Index in matriculam Academiae Aboensis; 114 bl. 90) Fórteckning ófver Studentexamina 1817— 1843; 94 bl. 91—94) Fullständiga handlingar rórande Kejserl. Commissionens för regle- randet af den academiska Lagstiftningen och Administrationen verk- samhet, 1823— 1826. B. I: 70. B. II: 159. B. Ill: 173. B. IV: 255 blad. / 7 95) Finska handlingar för tiden 1212—1499. 383 bl. 96) Album Nationis Wiburgensis inde a prima Academiae inauguratione usque ad a. 1808. 56 bl. 97) Catalogus Studiosorum Borea-Finlandorum et Alandensium ab 1640— 1807. 60 bl. 98) Album nationis Osterbottniensis ab a:o 1640— 1808. 8:0. 99— 100) Register till handlingar för åren 1530—1698, Bd. I: 216 bl. Bd. IL 350 bl. 8:0. 101) Zaria Fennica ; ett litet häfte anteckningar. 8:0. 102) Samlingar till ett slags reallexicon för Finland. 103) Consistorii ecclesiastici i Åbo circulairbref för tiden 1741—1759. 248 bl. 104—106) Förteckning öfver tryckta handlingar i Finska historien, ifrån början till 1630. 8:0. 107) Utdrag ur Kongl bref och rescripter till Åbo Hof-Räu, ifrån 1729— 1763. 472 sidor. 108) Bref af Johan III rörande Finland, jemte andra Kongabref. 109) Concept till uppgifter ifrån Karis lánsmans-distrikt. Programmer för upprättande af militär-statistiska beskrifningar öfver guvernementer och provinser i ryska Kejsaredömet. 110) Om straff brukliga hos våra fórfáder. Antiqvarisk undersökning af W. G. EL. 229 sidor. 111) Berättelse om de s. k. Knapar i Weckelax; af W. G. L. 126 sidor. 112) Om Adeln i Finland 1618 och 1686 at W. G. L. 113) Juridiska betänkanden frän äldre tider; 62 bl. 114) Stiernmans Finlandia Litterata; fullständigt Ms. med smärre anteck- ningar af W. G. L. 115) Åbo Rádstufvo Rätt 1661—1712; 41 bl. 116) Förteckning öfver Socknar och Lägenheter i Finland. 117—118) Memorial protokoll för 1827 och 1829. 24 119) Finlands Stat för 1831, 66 bl; samt supplement till Finlands stat. för 1830 och statsfórslag för Finlands militiefond 1829. 120) Anteckningar om finska socknar och gods från tiden 1544— 1593 43 bl. 121) Alfabetisk annotationskladd i Finska historien af W. G. L. 122) Memorial protokoll för 1848 af W. G. L 123) Manuscripter till Åbo Hof-Rätts historia af VV. G. L. Def. 124) Organisations Comiténs Betänkanden m. m. 362 bl. 125) Handlingar rörande Strómrensningen i Finland. Afskrifter. 185 bl. 126) Kongl. bref till Ábo Hof-Räu 1715—1736. 182 bl. 127) Nägra handlıngar frän äldre tider, samt 1808 ärs krig; Antecknin- gar om Jubelfesten 1840; om de Akademiska nationerna m. m. 128) Celse, Apparatus ad Historiam Sveo-Gothicam. Vacker afskrift. 129) Jurisprudentia Criminalis, svenska föreläsningar. 232 sidor, def. 130) Extract aff justitiae várcket; gammalt Ms. 151 bl. a e HELSINGFORS, nos H. C. Friis, 1860. MINNES-TAL ÖFVER PROFESSOR EMERITUS, KANSLIRÄDET r Dr NATHAN. GERH. ar SCHULTEN, HÄLLET vid Finska Vetenskaps-Soctetetens Arshôgtid den 29 April 1861, AF L. LINDELÖF. d bled is a hard ma Pos un ELT jte we he Ps eut ji; a en Ds £ e MNT d: Me ron k N ag E UN | bi bh M \. 4 LM — ET same apo " 1 7 28 pari ITI LES D A eis ob. IT pars ud ub ne, tr “à >» | a héunbeère nnde MAR ies alils Ders AMA pe d m ee à ubi acte dar dav rris RR ad oae dài apad ibas Ir ! 1 pd A CA kn tro ‚des sou Mk Ad umi u Mele" isitaavian Pul aj manip. | TS | E Iaf robes V NIV " i gii TE DUE j eur! kart ani Entré 393 i od Qe EE | à Magie AX lum otole À. ET ey JUDA uti veda " aa baies pila mater, ud pedis : ! ALTEN en Lb? TE ts 4 Apr? 1 peri m fs e " t re förd dai gs d Me 4 nest Aw x ER ei Tee "s 85g Aue ^im Sá d. Y Ex > LI -— us {4e 32 Via den hógtid, som Finska Vetenskaps-Societeten i dag begär, är väl ingenting naturligare och mera beráttigadt, än att hon egnar en gärd af hägkomst och saknad ät tvenne män, som hon till en del har att tacka för sin tillvaro, och hvilka under ärets lopp, efter en ät vetenskapen in- vigd lefnad, för alltid lemnat hennes krets. Minnet af den ene bland dem skall på ett värdigt sätt blifva tecknadt af en annan talare; ge- nom Societetens förtroende har det fallit på min lott att tolka hennes saknad, då hon ur förteckningen på sina medlemmar nódgas afföra äfven ett annat namn, som länge utgjort en prydnad för henne och en heder för den finska vetenskapen. Denna saknad gäller åter en af Societetens stiftare och tillika hennes förste Sekreterare, Professor Emeritus, Kansli- rådet och Riddaren Nathanaél Gerhard af Schultén, en man lika utmärkt genom sin grundliga lårdom, som allmänt aktad för sin ådla och redbara karakter. En återblick på den hädangängnes lefnadsöden, om den också icke framter en tafla af stora och sällsamma tilldragelser, skall dock för oss icke sakna intresse, minst dà vi besinna, huru få de varit och äro i var aflägsna bygd, som vågat eller kunnat ställa målet för sin verksamhet bortom synkretsen af de närmaste behofven, och hvilka, såsom han, med ren och innerlig hängifvenhet omfattat vetenskapens höga sak, denna mensk- lighetens gemensamma ‘angelägenhet. N. G. af Schultén var född den 16 Juni 1794 å Wilkom gård i Nagu socken. Hans föräldrar voro dåvarande Professoren vid Krigs-Aka- demien på Carlberg, sedermera verklige statsrådet Nathanaél Gerhard Schultén och dess fru Jakobina Theodora född Finkenberg. Under en omsorgsfull uppfostran i ett bildadt föräldrahem utvecklades hos den unge af Schultén tidigt en allvarlig håg för studier; hans fader som äf- ven förvärfvat sig ett aktadt namn såsom vetenskapsman, och som seder- 4 mera för sina medborgerliga och statsmanna fórtjenster upphójdes i adligt stånd, ledde sjelf sonens undervisning ända tills denne den 22 Juni 1809 vid 15 års ålder intogs såsom student vid akademien i Upsala, der han dock först vårterminen 1810 begynte bivista de akademiska föreläsningar- ne. Inskrifven såsom medlem af VVestmanlands nation, på den grund, att hans förfäder varit inom denna provins bosatte, egnade sig den unge af Schultén hufvudsakligen åt mathematiska studier, hvilka han med fram- gång fullföljde under ledning af den utmärkte Svauberg, Sveriges beröm- daste mathematiker, under hvars presidium han disputerade säväl pro exer- citio som pro gradu öfver tvenne, såsom det synes, af Svanberg för- fattade afhandlingar af astronomiskt innehäll. Sedan af Schulten den 8 Febr. 1815 undergätt filosofie kandidat-examen, hvarvid honom tillföll högsta vitsordet Zaudatur i mathematik, fysik och astronomi, blef han samma år d. 15 Juni promoverad filosofie magister och innehade dervid andra hedersruminet. Att han redan då genom sin redbara karakter och sina Öfverlägsna kunskaper hade tillvunnit sig kamraters aktning och för- troende, bevises bland annat deraf, att han såsom nyssblefven kandidat ut- sågs till kurator för VVestmanlands nation, i hvilken befattning han lik- väl endast qvarstod under värterminen 1815. Efter 6 ärs trägna studier vid nordens äldsta och mest frejdade universitet, återvände han nemligen till fäderneslandet, försedd med utmärkt hedrande vitnesbörd, och ingick den 18 Okt. 1815 vid Åbo akademi, såsom medlem af Åbo nation. Kring den närmast föregående genom vigtiga allmänna förändrin- gar utmärkta tidpunkten, hade de mathematiska vetenskaperna vid den fin- ska högskolan lidit en känbar förlust genom professor Methers afgång, hvilken på begäran erhöll afsked år 1812 och lemnade universitetet för att i landtligt lugn och stilla medborgerlig verksamhet tillbringa sina öfriga dagar, saknad såsom en rättskaffens embetsman och såsom en med lyck- ligt elementärt framställningssätt begåfvad lärare. Hans plats fylldes vis- serligen icke ovärdigt af Joh. Fredr. Ahlstedt, som ifrån akademie-se- kreteraretjensten, den han i 4 år förestätt, 1812 befordrades till professor i mathematiken, i hvilket embete han qvarstod till sin 1823 inträffade död; men de mathematiska vetenskaperna hade likväl icke så många represen- tanter hos oss, att det ju icke måste anses för en vinning för universitetet 5 att vid sig kunna fästa en man med de grundliga studier och den för vå- ra forhällanden ovanliga kännedom af analysens hemligheter, som den unge af Schultén redan då förvärfvat sig, och hvaraf han snart visade talrika prof. Omedelbart efter det han ingått vid Åbo akademi, utgaf han redan första delen af en latinsk dissertation, deri han grundligt och full- ständigt utvecklade läran om kroppars rörelse i ett motstående medium, och i stöd af hvilket specimen han ansökte venia docendi om hösten 1815. Vid samma tid ansöktes enahanda lärarebefattning af den redan då utmärkte, sedermera så olycklige Walbeck. Båda voro de i hög grad hoppgifvande unge män, Schulten 21, Walbeck 22 år; båda egnade de sig med berömvärd flit och ‘del täflan åt samma vetenskap, Walbeck med mera håg för mathematikens praktiska tillämpningar, Schultén å sin sida med förkärlek omfattande de rent theoretiska spekulationerna. Det var derföre naturligt, att det akademiska konsistorium skulle in amplissima forma rekommendera hvardera till erhållande af docentur; blott i en punkt voro meningarne något delade, nemligen i frågan om hvilkendera af dem som borde erhålla anciennitet framför den andra. Ehuru obetydlig denna fråga än var, synes den dock hafva framkallat en liflig diskussion, i det några gälvo företräde åt VV albeck, andra deremot anságo frågon böra hänskjutas till Kanslers bepröfvande. Ur det yttrande, som prof. Häll- ström vid detta tillfälle afgaf och som finnes förvaradt i Konsistorii pro- tokoll för den 16 Febr. 1816, tillåter jag mig anföra nedanstående utdrag, emedan det synes mig i hög grad betecknande för det sätt, hvarpå denne i öfrigt så utmärkte vetenskapsman uppfattade mathematikens värde och be- tydelse. Sedan nemligen professoren gjort konsistorium uppmärksamt på, hurusom de af Mag. Walbeck utgifna arbeten buro stämpeln af en be- römlig syftning åt det praktiskt nyttiga, ”utom hvilken färdigheten i de sublimaste theorier är ett dödt kapital”, tillade han: ”Ehuru de af W al- beck hittills valda praktiska ämnen ej fordrat eller tillåtit något särdeles bruk af den s. k. sublimare mathematiken, hvilken till sitt inre är för kännare en methodlära och till sitt yttre för mängden ett imponerande skimmer, kan äfven jag efter förvärfvad kännedom om Walbecks för dess år ovanliga färdighet och vana vid all calcul (hvaraf välgörande följder spridt sig till den studerande ungdomen, hvilken i så stor mängd, 6 som han möjligen mottaga kunnat, sig af hans undervisning i sà högre som lägre mathematik redan begagnat) intyga, att han också i den högre mathematiken är berömligen bevandrad: ett yttrande, i hvilket hela pu- blikens röst instämmer. Lätt hade ock sådant af honom kunnat visas, om han valt att utföra en calcul efter arbiträrt antagna data, dem man förka- star, om förmågan brister att till dem lämpa methoderne; men svårigheten och elegausen i mathematiken ligger ej 1 yttre utseendet; den oföränderliga naluren, som på det strängaste kontrollerar sin granskare, är det, i hvars lagars upptäckande verldens största mathematici visat menniskosnillets styrka.” I dessa vackra ord gömmes en mening, som åtminstone mnuförti- den ej kan delas af någon vetenskaplig mathematiker, om man ock ännu stundom hör den framkastas af en och annan i vetenskapen oinvigd per- son, den nemligen, att de mathematiska theoriernas värde och betydelse uteslutande beror af den tillämpning de ega i det praktiska lifvet eller i naturvetenskapen. Här vore vi böjde att fråga, huru det skulle gå med filologien och historien, ja med sjelfva fysiken och kemien, om man upp- ställde nyttan såsom norm för den vetenskapliga forskningen; men en så- dan fråga vore obehöflig, då enhvar ju inser, att en vetenskap, för att för- tjena della namn, måste ega ett mål inom sig, och i sin utveckling ej kan lyda fremmande lagar. Att just mathematikens betydelse skulle uppskattas efter en måttstock, som för öfriga grenar af menskligt vetande längesedan blifvit ófvergifven, ädagalägger endast, att denna vetenskap vid ifrägava- rande tidpunkt ej stod i särdeles högt anseende vid den finska högskolan. Om åsigterna härom sedermera förändrat sig, är sådant hufvudsakligen att tillskrifvas den lyftning Schultén sökte gifva de mathematiska studierna. Såsom en motvigt mot förenämnde till den ene sökandens förmon afgifna votum meddelades af d. v. Rector magnif. prof. Wallenius den upplysning, att Mag. af Schultén redan hade andra delen af sin disserta- tion färdig au läggas under pressen, hvarjemte rector yttrade den säkra förhoppning, "det skulle Kansler med lika ynnest omfatta och med lika nöje vid akademien fåsta båda sökandenes talang, både Mag. W albecks, som tidigt lofvade att göra sin egen ryktbarhet och Mag. af Schulténs, som kauske ännu tidigare lofvade att göra ny heder åt ett namn, som ge- nom eu farfar, hvilken här varit professor, och genom en far, hvilken här varit docens, vore sedan 90 år tillbaka med akademien och den finska lärdomen införlifvadt.” Det mä sluteligen tilläggas att Kansler, jemte det han tilldelade bäda sökandene venia docendi in mathesi applicata d. 10 Maj 1816, an- säg billigt förordna, det genom lottkastning bestämmas skulle, hvilkendera komme att framför den andra à lektionskatalogerne upptagas. Vid anstäld lottning tillföll första rummet af Schultén. Redan följande år den 18 Nov. utnämndes af Schultén till adjunkt i mathematik och fysik, i hvilken egenskap han sedermera bestred mathe- matum professorens föreläsningar vårterminen 1823 och physices profes- sorens förelåsningar höstterminen samma år. Då math. professionen kort derpå genom Ahlstedts d. 21 Dec. 1823 inträffade död blef ledig, an- mälde sig af Schultén såsom ensam sökande till densamma, och hade han redan då dels genom disputationer, dels genom andra vetenskapliga afhandlingar lemnat sådana prof på sin insigt och förmåga, att konsisto- rium kunde förklara honom utan afläggande af ytterligare specimen fullt kompetent och dokumenterad till den af honom ansökta professionen, på grund hvaraf han äfven den 4 Jan. 1826 i Nåder utnämndes till mathe- matum professor, hvilken befattning han redan de två föregående åren un- der ledigheten förestått. Under den ovanligt långa tid det förunnades af Schultén att ver- ka såsom akademisk lärare, egnade han en oförtruten och samvetsgrann omsorg åt uppfyllandet af detta vigtiga kall. Den mathematiska undervis- ningen i våra skolor var den tiden, såsom tyvärr ännu är fallet, i hög grad tillbakasatt, emot hvad förhållandet är i de flesta andra länder, och följderna häraf har nogsamt visat sig inom alla de praktiska yrken och in- dustriela företag, som bero på tillämpningen af denna vetenskap. För att i någon mon vid universitetet upphjelpa hvad i skolorna blifvit försum- madt, höll af Schultén vanligen, utom de honom åliggande offentliga förelåsningarne, i hvilka högre delar af mathematiken föredrogos, äfven enskilda kollegier i arithmetik och geometri för blifvande civila tjenste- män, hvilka kollegier talrikt bevistades af studerande säväl af filosofiska som af juridiska fakulteterna. I sitt föredrag efterstråfvade han framförallt 8 grundlighet och den strängaste logiska konseqvens, som ej lemnade rum för tvifvel angående den minsta omständighet i den mathematiska deduk- tionen. Sjelfva de grundföreställningar, hvilka mathematiken förutsätter, granskades derföre med en utförlighet, som för ungdomens rörliga sinnen stundom blef tröttande, men hvaraf den uppmärksamme och för vetenska- pen intresserade ähöraren alltid hade nägot att inhemta. Öfverhufvud sökte han att säväl i den hógre som i den lägre undervisningen införa en ve- tenskaplighet, hvaraf den förut varit i saknad. Alla dem, som med all- var vinnlade sig om mathematiska studier, omfattade han med synnerlig välvilja, och det gjorde honom gládje att kunna äfven enskildt gà dem tillhanda med råd och upplysningar. Gilde det åter att i en examen eller i ett enskildt förhör undersöka en persons insigter, var han i detta som i allting annat sträng och noggrann, och den examinerade kunde med sä- kerhet räkna på att för sina kunskaper erhålla det erkännande och det vitsord, de verkligen förtjenade. Af den embetsmannakorps, som nu 1 vårt land innehar dels administrativa dels juridiska befattningar, eller ock är anstäld vid universitetet och elementar-lároverken, har stórsta delen längre eller kortare tid ätnjutit hans undervisning samt inför honom aflagt kun- skapsprof, och kan alltså enstámmigt bevittna den samvetsgrannhet och den varma nitälskan, hvarmed han skötte sitt lärarekall. Oaktadt allt det goda af Schultén verkligen uträttade såsom uni- versitetslärare, var det inflytande, han i denna egenskap omedelbart utóf- vade pà studierna, mähända af mindre betydelse än verkan af det ädla föredöme han lemuade genom sin rena och oegennyttiga kärlek till den vetenskap, åt hvars tjenst han egnade sina bästa krafter. Redan tidigt grundlade han sitt vetenskapliga anseende genom en till Vetenskaps-Aka- demien i Stockholm inlemnad uppsatts om allmänna termen och summan af en viss serie, hvilken uppsatts 1819 belönades med det Fernerska pri- set. Åtskilliga andra dels till nämnda akademi, dels till vetenskaps-akade- mien i S:t Petersburg inlemnade afhandlingar hufvudsakligen af mekaniskt och optiskt innehåll gåfvo af Schultén tillfälle att ädagalägga såväl sin grundliga kännedom af högre analysen, som den talang, hvarmed han för- stod att tillämpa densamma. Bland förenämnde afhandlingar utmärka sig isynnerhet hans bidrag till läran om enkla optiska glas och hans under- 9 sökning om en punkts absoluta och relativa rörelse, saväl genom ämnets vigt och behandling, som genom de till en del nya resultater fórfattaren i dem utvecklat. Värdet af Schulténs fôrfattareskap rönte äfven snart ett nytt och ärofullt erkännande, utom Finlands gränser, dà han 1821 kalla- des till korresponderande ledamot af Kejs. Vetenskaps-akademien i S:t Petersburg. Drifven af en naturlig längtan att på närmare håll åse det veten- skapliga lifvet vid Europas förnämsta lärdomssäten och att lära personligen känna den mathematiska vetenskapens mest framstående sakförare, företog sig af Schultén i Maj 1824 på egen bekostnad en utrikes resa öfver Sverige och England till Frankrike, derifrån han i November samma år återvände genom Tyskland, öfver Lübeck, Köpenhamn och Stockholm. Under framresan aflade han ett besök hos sin fordna lärare Svanberg i Upsala, med hvilken han genom tacksamhetens och den ömsesidiga vän- skapens band var nära lierad. Resans hufvudsakliga mål var dock Paris, vid hvars frejdade institut de mathematiska vetenskaperna städse varit på ett lysande sätt representerade. Under vistelsen derstädes synes han hafva gjort personlig bekantskap med den genom sitt talangfulla skriftställeri be- römde Lacroix, men huruvida han kommit i närmare beröring med an- dra vetenskapsmän, är oss icke bekant. Före sin afresa från sistnämnde ort inlemnade han till Veteuskaps-akademien derstädes en afhandling med titel: mémoire sur le choc des corps solides non libres, och någon tid efter återkomsten till fäderneslandet öfversände han ännu till société philo- matique i Paris en uppsatts, remarques sur la théorie des lentilles sphe- riques. Båda dessa arbeten synas likväl af obekanta orsaker hafva blifvit undanhällne för den lärda publiken. Det mest lysande prof på sin förmåga att intrånga i ämnen, der kalkylens behandling är af särdeles ömtålig beskaffenhet och erfordrar icke blott mycken omsorg, utan äfven ett skarpt omdöme, hade af Schultén ullfälle att aflägga under en liten polemik, i hvilken han råkade med en af tidehvarfvets högst ansedda vetenskapliga auktoriteter, den franske akade- mikern, baron Poisson. Frågan gällde ett visserligen i och för sig min- dre vigtigt problem, men som eger sitt intresse genom de mathematiska 2 10 utvecklingar, hvaraf dess lösning beror, nemligen att bestámma jemnvigts- läget för en elastisk träd, som i alla sina punkter angripes af hurudana krafter som helst. Väl hade denna fråga redan blifvit behandlad af La- grangei det klassiska verk, der han reformerade hela den analytiska me- kaniken, och den lösning Lagrange funnit, hade af vetenskapsmännen blifvit utan anmärkning accepterad. Emellertid tillkännagaf af Schultén i en kort uppsatts, införd i Astronomische Nachrichten 1829, att han i denna lösning funnit en oriktighet och antydde tillika de förvillande om- ständigheter, som missledt den celebre författaren till mécanique analytique och jemte honom så många andra. Om någon haft anseende för ofelbar- het in mathemalicis, så är det visst Lagrange; att han kunnat begå ett theoretiskt misstag, låt ock vara i en mindre väsendtlig sak, och att detta misstag kunnat undgå alla dem, som hemtat sin visdom ur hans skrifter, syntes derföre för redaktören af förenämnde tidskrift vara ett så vågadt påstående, att han angående dess befogenhet ansåg sig böra rådfråga den i hans tanke kompetentaste domare i dylika frågor, den redan nämnde akademikern Poisson. Denne medgaf visserligen, att Lagrange theori var otillfredsställande, men delade icke till en början af Schulténs åsigt angående den röle, som tillkomme trådens elasticitet vid bestämningen af dess jemvigisláge. Men sedan af Schultén i en ny uppsatts närmare utvecklat sin mening och gifvit nya skäl för densamma, nödgades Poisson till alla delar erkänna riktigheten af de gjorda anmärkningarne, hvilket skedde i följade ordalag: ”Jag wor icke, alt tensionen är densamma i en elastisk, som i en böjlig tråd, och jag tyckte mig häruti afvika från herr Schultén, emedan jag trodde hans mening vara, att denna kraft vore fullkomligt densamma i båda fallen. Men efter de utvecklingar i hvilka han sedermera ingått, finner jag att hans mening icke var sådan, och att felet är hos mig, som missförstått hans ord." Den lilla debatten var nu afslutad till vår landsmans heder, hvars namn sålunda är fästadt vid en ganska intressant undersökning i analytiska mekaniken, Jag kommer nu till den del af Schulténs verksamhet, som när- mast rör den Finska Vetenskaps-Societeten, Kort efter sedan denna so- cietet konstituerat sig 1838, utsågs af Schultén genom val till dess be- ständige sekreterare, ett förtroende, som bättre än allting annat beviser den 11 aktning och det anseende, han säsom vetenskapsman förvärfvat bland sina landsmän. Och en mera nitisk, för dess framgång varmare intresserar sak- förare kunde denna societet sannerligen icke finna uppå. Under de 17 år Schultén innehade förenämnde hedrande, men arbetsdryga befattning, an- vände han all den tid, som utófningen af embetsåligganden och vården af familjeangelägenheter lemnade honom öfrig, till befrämjande af societetens intressen, med hvars ideela syften han numera identifierade sina egna ve- tenskapliga sträfvanden. Hvar och eu, som ger sig módan att helst flyktigt genomögua societetens akter, måste i sanning förvånas öfver den mycken- het större och mindre afhandlingar och meddelanden, hvarmed desamma blifvit riktade af Schulténs hand. Väl beröra dessa afhandlingar icke i allmänhet de abstrakta theorier, kring hvilka vår tids mathematiska forsk- ning företrädesvis hvälfvar sig, men de vittna alla om författarens grund- lighet och litterära samvetsgrannhet. Under en långvarig lärareverksamhet leddes hans uppmärksamhet mer och mer ifrån de högre theorierna till- baka på de brister, som ännu vidlådde framställningen af analysens prin- ciper, der en med vetenskapens fordringar föga ökfverensståmmande ytlig- het ännu ofta var rådande. Detta gäller isynnerhet algebrans elementer, der man icke sällan förvexlat en definition eller förklaring af ett. godtyck- ligt beteckningssält med sanningar, som verkeligen kunna och böra bevi- sas. Sädana brister, engång anmärkta, kunna ej tolereras, minst i en ve- tenskap, som vill gälla sásom den sannaste typen för system och konseqvens. De flesta af Schulténs sednare afhandlingar ha derfóre till föremäl en revision af vetenskapens elementer och behandla företrädesvis dels alge- braiska frågor dels grunderna af differential-kalkylen. Dock har han äfven i några uppsattser lemnat värdefulla bidrag tll läran om kontinuerliga bråk. Det blefve för vidlyftigt att här uppräkna titlarne på alla de ar- beten al Schultén uuder sin lifstid publicerat. En förteckning öfver dem skall meddelas i societetens akter såsom ett väsendiligt tillägg till denna korta och ofullständiga skildring. Blott summariskt och för att ge en ungefärlig föreställning om vidden af Schulténs vetenskapliga verk- samhet och hans för våra förhållanden ovanliga produktivitet, må här an- tecknas, att utom stipendiat-theser och logarithmiska tabeller, hans efter- lemnade skrifter veterligen utgöras af 5 akademiska dissertationer, 4 af- 12 handlingar i Svenska och 10 i Petersburgska Vetenskaps-akademiens akter; samt 37 uppsaltser 1 Finska V etenskaps-societetens akter. De flesta af dessa arbeten äro skrifna antingen på latin eller på fransyska af det na- turliga skäl, att de äro beräknade mera för en europeisk, än för en ute- slutande svensk eller finsk publik. Under de första tiderna efter societetens stiftelse erfordrade ordnan- det af societetens såväl inre som yltre angelägenheter en icke ringa möda och omsorg, hvars hufvudsakliga del föll på sekreterarens lott. Och äfven sedermera togs hans tid i anspråk af en allt mer utbredd korrespondens med de utländska vetenskapliga samfund, med hvilka societeten efterhand trádde i relationer. De hvilka under denna sednare period af Schulténs lefnad åtnjöto hans undervisning, minnas ännu såsom en egenhet hos den aktade läraren, att om den akademiska qvarten någongång utsträcktes till 20 minuter eller en half timme, han vanligen anförde till ursäkt sin kor- respondens, som nödgade honom passa på post-timmen. Ty punktlighet i allt var hans ögonmärke och utgjorde den norm, efter hvilken han, oak- | tadt sin ät abstrakta spekulationer riktade häg, sókte inrätta sina lefnads- vanor. Utom det egentliga lärarekallet och hvad dermed sammanhänger, in- skränkte sig af Schulténs embetsmannaverksamhet till den del han tog i förhandlingarne vid det akademiska konsistorium. Här synes han visserligen i allmänhet ej ha utöfvat något väsendtligt inflytande på ledningen af uni- versitetets angelägenheter; dock erkännes och uppskattas hans samvets- grannhet och redliga vilja enhälligt af alla hans fordna embetsbröder. I vetenskapliga frägor, der hans ófvertygelse hade en fastare och säkrare grund, förstod han likväl, att, når så behöfdes, göra sin röst gällande, och denna var städse dikterad af den mest oegennyttiga kärlek till sanning och rätt. För öfrigt var han känd såsom en afgjord vän af det bestående, och hans åt den stränga vetenskapen hängifna sinne berördes föga af det oroliga begär att omskapa och det rastlösa jagande efter ett dunkelt städse flyende mål, som utmärker vår tid. Sanningen till ära måste äfven med- gifvas, att hans förhållande till de nyvaknade fosterländska sträfvandena var åtminstone i yttre måtto indifferent, Och det kunde ej gerna vara an- norlunda. Ty det mål, han för sin egen verksamhet uppställt, låg ju inom 13 elt område, som ingen enskild nation bar rätt att kalla för sin uteslutande tillhörighet, men hvars bearbetning och tillgodogörande är alla folks ge- mensamma angelägenhet. Väl är detta område otillgängligt för de flesta, och i samma stund Schultén der utmälte sin verkningskrets, afstod han i sjelfva verket ifrån hoppet att någonsin se sitt arbete belónadt med opinio- nens gunst; men helt och hållet kan vigten och betydelsen af den sak, för hvilken han sökte verka, blott misskännas af dem, som möjligen anse vårt folk genom sitt armod fritaget från, eller kanske genom sin sjelfkänsla hójdt öfver all förbindelse att deltaga i mensklighetens gemensamma kul- turarbete. I det föregående har jag redan haft äran omnämna det pris som Schulten 1819 erhöll af Svenska Vetenskaps Akademien, äfvensom hans utnämning till korresponderande ledamot af Vet. Akademien i S:t Peters- burg år 1821. De öfriga utmärkelser, som af Schultén dels för sina ve- tenskapliga fórtjenster, dels såsom prof af höga förmäns aktning och för- troende efterhand fick emottaga, innefattas hufvudsakligen i följande: Ut- nämnd till Riddare af Kejs. S:t VVladimirs ordens 4:de klass 1832; af K. K. S:t Stanislai ordens 2:dra klass 1838, samt af Kejs. Anne ordens 2:dra klass 1845, kallad till ledamot af Vetenskaps Societeten i Upsala 1839, och tillkorresponderande medlem af Société Linnéenne i Lyon 1851. Dess- utom erhöll han 1853 utmärkelsetecknet för 35 års oförvitlig tjenst. Efter att i 39 års tid hafva såsom lärare tillhört det Finska Uni- versitetet, der han sett mer än en generation uppstå och åter försvinna, och sedan han uppnått den i universitetets statuter för ändamålet faststälda ålder, erhöll af Schultén nådigt afsked såsom professor emeritus d. 9 Juli 1855 samt hugnades derjemte med titel och värdighet af Kansliråd. Sina återstående dagar tillbragte han i skötet af en älskvärd familj dels i Åbo stad, dels i närheten deraf på sin landtegendom Lehtimäkii Rusko ka- pell. Det lugn han sökte och fann, var dock icke syslolöshetens, utan den fridfulla och ostörda verksamhetens lugn, som ensamt anstår den upplyste och tänkande mannen. Det blef derföre "icke heller utan frukt hvarken för den kommun, han närmast tillhörde, eller för samhället. Det Finska Hushållningssällskapet egde i honom icke blott en verksam medlem, utan äfven i tvenne års tid en nitisk och insigtsfull ordförande. Attytligt eller 14 med likgiltighet behandla nägon sak, som hörde till hans äligganden, eller som han af fri vilja åtagit sig, Ófverensstámde så litet med hans tänke- och handlingssätt öfverhufvud, att det tvertom har blifvit anmärkt såsom en egen- het hos denne man, att han i allt, hvarmed han befattade sig, äfven i det mindre väsendtliga, nedlade den samvetsgrannaste omsorg. Kort förrän af Schultén lemnade universitetet och flyttade till annan ort, afsade han sig jemväl sin befattning såsom sekreterare vid Fin- ska Vet. Societeten, hvilken befattning han värdigt uppfyllt i 17 års tid, på en månad när. Men den värme, hvarmed han städse omfattat societe- tens sträfvanden ända från dess stiftelse, svalnade icke efter denna skils- messa, lika litet som hans intresse för vetenskapen öfverhufvud. Ännu på sin dödsbädd var han sysselsatt med affattandet af en för societetens akter ämnad vetenskaplig uppsatts. Så slutar blott den sina dagar, som alltige- nom trofast och redligt kämpat för ljusets och bildningens sak. Af Schultén hade af naturen ett godt och ädelt sinnelag, der menniskokärlek och försonlighet bodde med redligt allvar och samvets- grannhet. Måttlig och ordentlig i all sin lefnad hade han städse átnjutit en god helsa, till dess han för omkring tvà är sedan begynte oroas af ett inre lidande, som smäningom men ohjelpligt tärde hans krafter och omsi- der slutades med döden den 5 Aug. 1860. Med honom utgick pà svärds- sidan adliga ätten af Schultén, sedan yngre grenen af samma ätt blifvit upphöjd i friherrligt stånd. . Kanslirådet af Schultén var sedan 1832 gift med Fröken A ga- tha Eleonora von Knorring, dotter till framlidne Löjtnanten vid Björ- neborgs regemente Evert Reinhold von Knorring och dess fru Eva Fredrika Tolpo. Efter ett 28-årigt lyckligt äktenskap efterlefves han nu af enka och fyra döttrar. Hvilket rum efterverlden skall tillerkänna den hädangängne 1 detta lands häfder, derom vilja vi icke forska; men säkert är att den Finska Vet.-societelen länge skall ihogkomma sin förste sekreterare, och när hon engång firar sin sekularfest, och till höjande af dess glans frammanar min- net af de män, hon med stolthet räknar bland sina anor, skall hon, så tro vi, ej förgäta namnet Nathanaöl Gerhard af Schultén. 15 Kanslirädet N. @. af Schulten har genom trycket utgifvit. fol- jande arbeten: 1—4) 1815—17. Dissertatio academica de motu corporum libero in medio j 8) 3) 14) 15) 16) resistente. Aboae. 7) 1817—18. Dissertatio physico-mathematica, observationes hy psometri- cas ope barometri institutas computandi methodum sistens. Aboae. 1818. Nägra iheoretiska undersókningar rórande höjdmätning med till- hjelp af barometern, Stockholm (i K. Vet. Akad, Handl.). 1819. Anmärkningar öfver allmänna termen och summan af serien Zi D Zen) + + Zucn Zi (0) Z2 (0) + + Zm(o Zia) Zoq) + + Zum... der Zy, Z, .. Z, äro funktioner utafen gifven form. Stockholm (i K. V. A. Handl.) 1820. Analytisk upplösning af frågan om en punkis rörelse i en ef- ter gifven lag rörlig canal. Stockholm (i K. V. A. Handl. ). 1821. Bidrag till theorien om enkla optiska glas. Stockholm (i K. V. A. Handl. ). — — Diss. acad. lineam omnes dati generis determinato sub angulo secantem in spatio trium dimensionum invesligans. —— Enodatio generalis problematis de collisione duorum corporum solidorum in unico puncto concurrentium. Petrop. (i Kejs. Vet. Akad. Akter ). —— Sur le mouvement absolu et relatif d'un point sur une surface de figure invariable, qvi se meut suivant une loi donnée. S:t Pe- tersb. (i K. V. A. Akter). —— Investigatio generis percussionum punctum axemve fixum cor- poris dati solidi vi nulla afficientium. Petrop. (i K. V. A. Akter). 1823 Recherche générale sur la quantité de lumiére directe ou indi- recte, envoyée dans l'oeil par des objets lumineux. S:t Pétersb. (i K. V. A. Akter ). 17—23) 1827. Diss. Acad. theoriam æquationum functionalium | duarum 24) variabilium ejusque in doctrina serierum usum exhibens. Aboae. 1828. Déduction des équations de l'équilibre des fils élastiques, au moyen d'une méthode nouvelle. S:t Pétersb. (i K. V. A. Akter ). 25) —— Remarque sur un passage de la Mécanique Analytique de La- grange. Altona. (i Astronomische Nachrichten ). 26) 1829. Note sur la tension des fils élastiques. Altona. (i Astr Nachr.) 07) Theses in exercitationem stipendiariorum editae. Helsingf. 28) 1832. In quæstionem de collisione corporum solidorum, latissimo sensu acceptam, disquisitio. Petrop. (i Kejs. V. A. Akter). 29) —— Note sur la manière la plus convenable de déterminer la signi- fication géométrique des équations du second degré à trois variables. S: Pétersb, (1 K. V. A. Akter). 30, 31) 1833. Theses in exercitationem stipendiariorum editae. Helsingf. 32) 1836. Note sur les faisceaux infiniment menus répandus dans l'espace suivant une loi analytique donnée. S:t Pétersb. (i K. V. A. A kter). 33) 1837. Note ultérieure sus les faisceaux infiniment menus. (i K. V. A. Akter). 34) 1838. Mémoire sur les réfractions et réflexions sous des angles d'inci- dence trés-petits. S:t Pétersb. (i K. V. A. Akter). 35, 36) — ‘Theses in exercitationem stipend. edite. Helsingf. 37 —— Logarithmiska och trigonometriska tabeller. Helsingf. Samma arbete till en del omtryckt 1841. En ny upplaga deraf med titel och fórklaringar pà fransyska: Tables de logarithmes pour les nombres et pour les sinus et taugentes. H:fors 1841. 38) 1838. Note sur la détermination du troisiéme cóté d'un triangle rec- tiligne au moyen des deux autres et de l'angle compris. Helsf. (ii E NED Akt.) 39) 1839. Mémoire sur la théorie géometrique des angles solides. Helsf. (i RAVEN. Akt, ) 40) —— Mémoire sur les princi pes fondamentaux del'algébre. Helsf. (i KV. S/Akı) 41) — — Considerations sur la manière la plus convenable d’etablir les principes du calcul différentiel. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 42) — — Note sur la théorie analytique des maxima et minima. Helsf. GEF. V. S. Akt.) 17 43) 1841. Note sur les premiers principes de l'Algébre. Helsf. (1 F. V. S. Akt.) 44) —— Note sur la clarté mathématique des objets lumineux dont les rayons ont été réfractés ou réfléchis sous des angles d'incidence trés- petits. 45, 46) 1842. Theses in exercit. stipend. editae. Helsingf. 47) — — Considérations ultérieures sur les principes du calcul différentiel. Helsf. (1 F. V. S. Akt.) 48) —— Remarque sur la détermination de la valeur de = pour x —co, ix étant le logarithme népérien de x et z un exposant quelconque positif, indépendant de x. Helsf. Gi F. V. S. Akt.) 49) —— Note sur la déduction de la valeur de (1 + z) 2 pour 4 —0. Helsf. (i F. V. S. Akter). 50) —— Deduction de la théorie des parallèles d'un principe nouveau. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 51) 1843. Remarque sur les démonstrations de deux théorèmes insérés dans le journal de mathématiques de M. Liouville, T.IIL P. 477, 278. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 52) —— Détermination des polygones réguliers commensurables avec le carré du rayon du cercle y circonscrit. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 53) —— Considérations sur la relation qui existe, dans quelques cas par- ticuliers, entre la valeur d'une fonction d'une seule variable et celle de son coefficient différentiel du premier ordre. Helsf. (i F. V. S. Akter). 54) —— Note sur les conditions de réalité du développement ascendant ou descendant des fonctions uniformes d'un nombre quelconque de variables. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 55) 1844. Résolution de l'équation indéterminée y — Cos z x en nombres rationnels. Helsf. (i F. V. S. Akt.). 56) —— Note sur la fraction continue prolongée à l'infini LUN e ED AUTRE pec er m +1 m +1 mo Un 41 etc. où m, m, m',. . sont des entiers positifs quelconques. Helfs. (i F. V. S. Akt.). 3 18 57) 1844. Considerations sur les fractions continues infinies à numéra- teurs et dénominateurs entiers et fractions composantes moindres que l'unité. Helsf. (1 F. V. S. Akt.) 58) —— Demonstration de ce que les irrationnels 7 et 7/3 ne sauraient être les logarithmes népériens de nombres rationnels. Helsf. (i F. V. S. Akt) 59) —— Note sur la théorie de la convergence des suites. Helsf. (i FE. V. S. Akt.) 60, 61) 1845. Theses in exercit. stipend. editae. Helsingf. 62) —— Démonstration d'un théorème d'arithmétique. Helsf. (i F. Va D: CARE) 63) —— Déduction de quelques résultats généraux relatifs à la théorie des fractions continues. Helsf. (1 F. V. S. Akt.) 64) —— Déduction de quelques fractions continues dont les sommes ne sauraint être des nombres d'espéces données. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 65) 1846. Theses in exercit. stipend. editae. Helsingf. 66) —— Démonstration d’un théorème relatif aux fractions continues dont les sommes sont racines d'équations du second degré à coeffi- cients rationnels. Helsf, (i F. V. S. Akt) 67) — — Démonstration de la périodicite de la fraction continue 1 1 1 ccc Eis in m m à dénominateurs entiers positifs > 1, lorsqu'elle représente une raci- ne irrationnelle d’une equation du second degré à coefficients ration- nels. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 68) —— Note sur la convergence des fractions continues infinies à nu- mérateurs et dénominateurs positifs. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 69) 1847. Note sur le développement des nombres irrationnels en frac- tions continues rationnelles. — Helsf. (i F. V. S. Akt.). 70) —— Note sur les fractions continues à numérateurs et dénominateurs entiers et fractions composantes 2 — 1. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 71) — — Déduction de quelques résultats généraux relatifs aux fractions continues dont les sommes sont racines d'équations du second de- gré. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 80) 19 1850. Note sur une modification récemment proposée à la formule barométrique de Laplace. Helsf. (i F. V. S. Akt.) — — Déduction analytique de quelques théorèmes géométriques nou- veaux relatifs à la théorie des trois corps ronds. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 1851. Remarque sur le principe relatif à la théorie des paralléles proposé p. 351 et suiv de ce tome. Helsf. (i F. V. S. Akt.) — — Note sur la théorie des parallèles. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 1553. Remarque relative à la théorie des parallèles. Helsf. (i F. V. S. Akt.) —— Försök att med geometriens tillhjelp upplysa algebran och dess tillämpning till geometrin. Helsf. (i F. V. S. Akt.) 1855. Försök att med geometriens tillhjelp upplysa theorien om expo- nentialer och logarithmer. Helsf. (1 F. V. S. Akter) 1859. Note sur la détermination de la direction de courbure des lignes planes dans le systeme de coordonnées polaire (i F. V. S. Akter). —.— Strödda anteckningar i arithmetiken och geometrien samt mate- matiska geometrien. Helsf. LU — 6-0 e HELSINGFORS, TRYCKT Hos H. C. Fnus, 1861. Hon ar Bu n. AU il nu lada " (bli = Y m ; signi. a9 DU fs AR | j ous , hs Ü QE ET PS VANA e ys re yif) bon dato 4316 luum h ES Y Ju "ODIT Ken Ab où bé V MW. E | »$ T N, X a k FER Ik eet Bd "n THEE I: Un 3b Hour n es ol „non pu in Cl, NR DEUM LT) EUR? bürtobr m db. Pp NUM iia Aui oo RATIOS NM T en Voy? LO SU at X 4M NS e mh. " APO oA o mir 11 ï J CIE, " AR VAR HA M + dame os n n Qui N | Ay | ») ki EON T) YAT. ui E s" We i NERROLOG ÖFVER PROFESSOR EMERITUS 1 ZOOLOGIEN oca. BOTANIKEN ^ VID Mejserl. Alexanders Universitetet i Finland, RIDDAREN D: CARL REINHOLD SAHLBERG; UPPLÄST vid Finska Vetenskaps-Societetens Arshogtid den 29 April 1861, AF LARS HENR. TÖRNROTH. ar der dé vin s jecit? pv a nr gi vec Le BA qi dld bod r | T 3 sh jh ie Ld prm PT P ie dg este ul | jai hm 4 ud but IN RATE m^ : - —— Ait: uM vim S à x px a bi: tu) EL. rad E u: ri. Aot nad masia]. ston, £08 iwteipaie ue oral à: n° T *T8 ido, bis y. side id] [d s^ dass IR à | NT | "um gd: —T—1 mU DEALS ams bis tape öde. n u went Matan ras pi na dll iocis Td iius] s f "T otc Dit i«:basdl «b A, poi WM n TNT 1 UU TRES vob wi Wife etis CL DI iid. pm LA! ii rang Ca aha du: die À POTT Lio Miss [ELO à haste op Led I - 21 i — ar L opteninne p iar nas eiie Den Finska Vetenskaps-Societeten, som under sin fååriga tillvaro sett mången af sina medlemmar skördas af döden, har nu åter påmints om lifvets förgänglighet, visserligen icke genom bortgången af någon ung med- lem, som genom en oförutsedd död blilvit ryckt ur Societetens krets, utan genom skilsmessan af en Veteran i Vetenskapens tjenst, Professor Emeritus i Zoologien och Botaniken vid Kejserliga Alexanders Universitetet, Ridda- ren Doctor Carl Reinhold Sahlberg, en af Societetens stiftare. Carl Reihold Sahlberg föddes i Eura Socken af Åbo och Björne- borgs lån den 22 December 1779. Fadren, dåvarande Fändrik vid Kongl Finska Björneborgs Regemente, sedermera Major och Riddare. Biel Stu- derande vid Kongl. Åbo Akademi vårterminen 1795. Disputerat pro exer- citio under presidium af Mart. Johan Tolpo år 1796. Förordnad att under Botanices Demonstrators vacance, såsom Amanuensis Horti biträda vid vården af Botaniska trädgården h. t. 1799 och en del af v. t. 1300. Filos. kandidat 1801. På Finska Hushällnings Sällskapets bekostnad” och i dess ärender besökt en del socknar i norra delen af Björneborgs län s. à, Disputerat pro Gradu Philosophico, Pres. Carl Nicol. Hellenius, ar 1802 och promoverad philosophie magister, Primus s. à. Docens i Natural Historien 1804. Vid åter inträffad Demonstrators vacance 1805 förordnad att i afseende à botaniska lektioner och trädgårdens vård bestri- da tjensten. Reste på Konsistorii befallning och i Universitetets ärender till Stockholm år 1806. Med. Kandidat 1807 och Medicine Licentiat 1810. Förestod Medicine Adjunkts och Botanices Demonstrators tjensten v. t. samma ar och utnämndes till ord. Medicine Adjunkt och Botanices Demonstator äfven s. å. Kallad af K. Collegium Medicum att såsom vicarierande Se- kreterare tjenstgöra ifrån den 2 Januari till slutet af Mars 1812. Reste på Kanslers befallning till S:t Petersburg samt vistades der nära trenne må- nader för Botaniska trädgårdens och Musei angelägenheter 1813. Erhöll 1 2 transport till Musei Inspektors tjensten s. à. Deltog på Konsistorii befali- ning 1 en jordransakniugsresa till Universitetets hemman i ófra fögderiet 1314. Föresto Historie Naturalis och Ekonomie Professionen h. t. 1816 samt v. och h. t. 1817. Promoverad Medic. Doctor sistn. år. Ordinarie Histor. Naturalis och Ekonomie Professor i Januari månad och tillika Le- damot af Collegium Medicum 1818. Anställde om sommaren 1822 i Na- tur. Historiskt ändamål en resa genom södra delen af Sverige och besökte derunder Lunds och Upsala Universiteter. Höll i Universitetets namn, på latinska språket, ett tal i anledning af H. K. H. Storfursten ALEXANDER NIKOLAJEWITSCHS utnämning till Universitetets Kansler 1826. Utnämnd till Riddare af S:t Wladimirs Ordens 4:de klass år 1826. Inspektor för Satakunda Afdelning 1828. Reste på Kanslers befallning i Musei angelägeuheter till S:t Petersburg 1832. Riddare af K. K. Sit Stanislai Ordens andra klass 1837. Promotor vid Philosophie Doktors och Magister Promotionen 1840. Ridd. af S:t Annæ Ordens andra klass s. à. Erhóll afsked ifrån Professionen såsom Emeritus 1841, med vilkor att, tills efterträdare blifvit utnämnd, bibehålla Prefekturen öfver både Mu- seum och Botaniska Trädgården, äfvensom ledamotskapet i Collegium Medicum. Sahlberg beklädde rektors embetet vid Universitetet ifrån Juni må- nad 1824 till s. t. år 1825. Pro Rector ifrån 1830 till 1831. Decanus i Philos. Faculteten flera gånger i tur. Ledamot af K. Finska Hushällnings Sällskapet år 1803; Société Im- périale des Naturalistes de Moscou 1815. Heders ledamot af die Naturfor- schende Gesellschaft zu Leipzig 1820. Ledamot af Physiografiska Sällska- pet i Lund 1822; Linneanska Sällskapet i Stockholm 1832; Finska Lit- teratur Sällskapet s. à; Société Entomologique de France i Paris 1833; Kongl. Vitterhets och Vetenskaps Samhället i Götheborg 1830; Société Cuvierenne i Paris s.å; Finska Vetenskaps Societeten, Sällskapet Pro Flo- ra & Fauna Fennica, samt Finska Läkare Sällskapet ifrän deras stiftelse; De Finska Vetenskaps Societetens ordförande under loppet af dess andra är. 3 Efter C. R. Sahlberg, säsom en af sin tids utmärktare Entomolo- ger, äro mänga insekter uppkallade, bäde af inländska och utländska Na- turforskare. Sahlbergs starkaste sida i Vetenskapen var Entomologien, hvilken han med förkärlek omfattade. Haus största arbete utkom i akademisk disputationsform under titel: Dissertatio Entomologica Insecta Fennica enumerans partis 1-mae particul. 1—22 och partis secunde partieul. 1— 15 år 1817—1839, utom åtskilliga afhaudlingar i Finska Vetenskaps-Societe- tens Akter samt åtskilliga akademiska programmer och smárre afhandlin- gar, af hvilka den om fruktträdgärdars anläggning intager ett utmärkt rum. Uppà gamla dagar efter afskedstagandet bosatte sig C. R. Sahlberg på sin Sätesgärd i Yläne kapell af Pöytis pastorat af Åbo och Björne- borgs län, och anlade der på stranden af Pyhäjärvi sjö en herrlig fruktträd- gärd (Huvitus), den fórsta som Finland äger och som numera besittes af hans efterlefvande famille. Här, i naturens milda sköte, hvarest han säg fruk- terna af sina gamla dagars mödor belönas af en framgäng, som i hela lan- det rönte ett rättvist och välförtjent erkännande och dit mången landsman reste för att se hans storartade herrliga skapelse, lefde han den vises lugn, men såg sin annalkande död förebådas af ett och annat slaganfall, tills dö- den gjorde slut på hans lif, den 18 Oktober 1860. Vid betraktandet af den tidpunkt, uppå hvilken Professor C. R. Sahl- bergs offentliga verksamhet såsom akademisk lärare infaller, kan jag ej underlåta att fästa mig vid de förändringar i det akademiska lifvet, hvilka just uppå denna tid genom den nya tidens inverkan vaknade vid vårt uni- versitet och i väsendtlig mån framkallade en mäktig förändring i det fin- ska universitetets institutioner. Sahl berg, bildad i den gamla skolan, vid- höll i det längsta dess seder och bruk. Nitisk Consistorialis med patriarkaliska tänkesätt i afseende å embetskamrater och lärjungar, hyllade han de grund- satser, som sedan äldre tider gjort sig därstädes gällaude och ville gerna åt det äldre Consistoriet bevara den makt och det anseende det enligt hans asigler borde oförkränkt äga, och hvilket bland annat uttalade sig genom långa skriftliga andraganden i ärender som der förekommo och uti hvilka de yngre medlemmarne af Consistoriet borde nåra nog obetingadt instämma, utan att til- låta sig en ifrån dess 1 hufvudsaken afvikande åsig:. Ofta yttrade han sig der- 4 före om en yngre medlem af Consistorium: Han lofvar att blifva en god Consistorialis, enär denne vid sitt inträde deri icke sökte alltför sjelfständigt ingripa i ärenderuas behandiing, utau biträdde den mening pluraliteten af de äldre medlemmarne af Kollegiet hade fattat. Säsom in- spektor för Satakunda nation vidhöll han i det längsta den mening, att medlemmarne af nationen borde efter ålder fördelas i Seniores och Juniores, med afgjordt berättigande eller snarare sagdı áliggande för de förra att vaka Ofver de senast iuskrilna medleminarnes seder och uppförande samt af dem uppbära tillbörlig aktning och anseende, allt på sätt älven hos åtskilliga andra nationer var öfligt under namn af Insinuation elier någon annan symbolisk form af hvad man fordom kallade Penalism. Ofta hörde man den gamle ogilla det nya sättet att åt en afgående medlem gilva ett testimonium vil, såsom honom i allo misshagligt. Han ville åt inspektor i allo reservera den oinskränkta makt och-myndighet han ifrån fordom in- nehaft, äfven om det skedde med ett "veto". Men en annan tid kom och den gamle såg sig slutligen tvungen at afhälla sig ifrån hvarje ófver- läggning som angick afgifvandet af afdelniugs vittnesbörd och lemnade der- före hela bestyret åt Curator, hvilken befattning jag för tiden vid Sata- kuuda Nation beklädde. Endast fórbehóll han sig att genom kurator få del af de vigtigare ärender, som vid nationens veckomöten förehades. Han var öfverhufvud känslig för hvarje annat förfarande och gaf det med oförställda ord tidt och ofta tillkänna. Jag kan ej heller neka, att han ej sällan utsatte sig för obehag då han, ihärdigt vidhällaude sin gamla äsigt, enligt sina önskningar sökte genomdrifva ett eller annat beslut vid natio- nens sammanträden, hvari nationens medlemmar syntes vara af annan tanke än Inspektor. Om någousin så blef C. R. Sahlbergs Consistoriella verksamhet satt på prof den tid, då efter den olyckliga brand som öfvergick Åbo stad och förstörde Universitetet med alla dess samlingar, den Finska högskolan blef förlaggd till Helsingfors år 1828. Den Botaniska trädgården och Musei Me eee hvilka nu påkallade nya förslag och åtgärder, för att i för- yngrad gestalt uppstiga ur askan, föranledde ibland audra Professor C. R. SEN See hvars vetenskapliga ställning djupt var i tingens nya skick intresserad, att framkomma med nya genomgripande förslag, hvilka ofta, 5 mà det vara tillfölje af den ställning hvarı det nya Universitetets angelá- genheter nu stodo, eller de äsigter som angäende Natural-Historiens fram- tid vid Universitetet i dem uttalades, inom Consistoriet på sin tid väckte en stark opposition, hvaraf Sahlbergs motparti mäktigt betjenade sig, och hvilken Lärosätets dåvarande Kansler, den af hela Finland så högtförtjente Grefve Rehbinder icke sällan delade. Emedlertid och under allt detta an- lades nu en ny Botanisk trädgård, hvilken dock hade olyckan att formas efter s. k. gammal /ersaillersmak, den nutiden icke gillar, än mindre kan anse de kostsamma anlägguingar der finnas gjorda i vidlyftigare skala, såsom tillfredsstillande tideus fordringar och behof af en väl organiserad hortikulturanstalt, utan finner sig föranlåten att genomföra åtskilliga ge- nomgripande förändringar deri, allt eftersom den nyare hortikulturen och vårt lands klimat sådaut fordrar. Det måste ı allmänhet medges, utan att i ringaste mån nedsätta förtjensterne hos de mån, som ända ifrån Botaniska trädgårdens stiftelse haft sig prefecturen af inrättningen ombetrodd, att denna inrättning icke alltid blifvit omhuldad med den värme man haft rätt att vänta och att mycket således der står att göra, hvilket, som man har en glad anledning att hoppas, fram- tiden och den ändamålsenligare fördelningen af lärostolarne inom Natu- ral-Historien som nu införts, skall i rikt mått godtgöra. Vetenskapens nuvarande skick fordrar mer ån en mans verksamhet för att på ett kraf- tigt sätt bedrifvas och äfven den eminentaste förmåga, hvaraf det Finska Universitetet ägt mer än en att framvisa, måste erkänna sin oförmåga att ensam bearbeta denna vetenskap i alla dess riktuningar, i synnerhet om han lik Sahlberg, och mången annan, gjordt en annan del deraf än Botaniken till sitt álsklingsstudium, och åt deisamma uteslutande egnat hela sin tid och sin arbetsförmåga. Universitetets Museum, sådant det fanns i Åbo, var till sin hufvudsak- liga del anlagdt uppå samlingar ifrån fremmande land, ibland hvilka den s. k. Rislachiska fågel-samlingen intog ett utmärkt rum. Fosterlandets Fauna och Flora, hvilken en sednare tids forskning tagit i sitt synnerliga hågn, utgjorde endast en obetydlig, underordnad del deraf och hvad som fanns blef ett rof för lågorne. Det gällde derföre nu att insamla bidrag till ett äfven fosterländskt Museum och dertill fick C. R. Sahlberg en anledning 6 genom inrättandet af Sällskapet pro Fauna & Flora Fennica. Härtill bi- drog en talrik förening af unge män, hvilkas syftemäl var att genom resor i alla delar af landet, lyfta Finlands naturforskning ‘ur den glöm- ska, hvari den sekellänge hvilat. Detta Sällskaps plan låg alltså deri, att ge- nom tillkallandet af så talrika medlemmar som fås kunde, tillskapa sig fonder för en framtida verksamhet, samt genom utgifvande skrifter i alla de- lar af Naturalhistorien, bearbeta studium af fäderneslandets naturforsk- ning till samma höjd den i andra bildade länder innehar. Hvılka frukter detta sträfvande burit, derom behöfver man icke fråga. Sällskapet åger för det närvarande ett vackert museum som inuehäller endast fosterländska na- turalster och besitter stående fonder, af hvilka besparingarne årligen användas till resor i naturhistoriska hänseenden inom fosterlandets landamären. Här lefver C. R. Sahlbergs minne i tacksam åtanke hos alla vänner af fosterländsk naturforskning och hvem påminner sig icke de glada stunder €. R. Sahlberg beredde åt sällskapets vänner genom de i lifligt minne bevarade Fauna-middagarne, hvilka hvarje år om sommaren så glädtigt firades i Botaniska Trädgården och der månget qvickt skämt flödade ifrån Sahlbergs mun cch läppar. €. R. Sahlberg var i allmänhet en god värd och tycklig tüllfällighetstalare. Hans landiställe, der han tillbragte somrarne, utgjorde derföre en mycket besökt samlingsplats för vänner, tjen- stekamrater och lärjungar. Hvar och en som kom, blef hjertligt emottagen och fallet var ännu detsamma pà hans gamla dagar; gamla vänner hastade ofla att besöka honom på hans Tusculum Huvitus, der hau ända till sista ären med känd gástfrihet undfägnade hvar och en som med sin närvaro fignade den gamle, och der hvarje vån af finsk Pomologi hade mycket att lära, mycket att inhemta, ty de säkallade Sahlbergska Äpplen och Sahl- bergska Jordgubbarne voro pa den omgifvande nejden, d. v. s. hela Åbo trakten, mycket eftersökta och öfverallt gouterade. Under C. R. Sahlbergs verksamhetstid, hvarunder han uteslutande egnade sig åt Entomologin, riktade han mången ynglings håg uppå denna gren af naturforskningen och Finland hade lyckan dà att äga en och annan ung man, hvilken äfven i utlandet förvärfvat sig ett ansedt namn såsom naturforskare. Till dessa räknar jag den celebre Grelve Mannerheim, som jemte det han i samhället intog en hög ställning såsom embetsman och på 7 sin tid var mycket begagnad i statens maktpåliggande värf, aldrig lemnade sin älsklingsvetenskap Entomologin och skaffade sig en betydlig, äfven i utlandet känd och värderad insekt-samling, hvilken genom Monarkens Nå- diga frikostighet nu innehafves af Universitetet och således är för kom- mande tider åt vetenskapen bevarad. Prof. Sahlberg efterlemnar en Enka och tre barn, en Son och två Döurar, hvilka ännu lefva och vistas på Yläne gård. Sonen D:r Rein hold Ferdinand Sahlberg naturforskare i samma riktning som Fadren och känd genom sina vidsträckta resor i Kejsaredömet Rysslands Amerikanska besittningar och i China, innehade adjunktstjenst vid universitetet, ifrån hvilken han vid senast skedda indragning afadjunkturerna erhöll Nådigt af- sked med lifstids pension, har genom köp med sin hådangångne Fader, redan före hans död d. 18 October 1860 blifvit ägare af Yläne gård och lefver såsom privat man jemte moder och systrar uppå förenämnde gods. HELSINGFORS, TRYCKT HOs H. C. Frus, 1861. [chan Hyd PUS D agr RR te ce en MUN i JN PH i DM n AL. T. villi Dena MT M evil rie P NU d | LS re Tm hd "ctae à. jas Atri ime lente TM sd ^ne Mignon ie digi or m , RT voci ve id ag | ONE ENT $e TRAN gc ide PI Titio, D T Ua EM "EMT dts di PM "i 4 : acc da J LIT. Án ar ü CP ; je di ti estem Mss n D CLR TA j PAROI c, MERE EIE | # E | i ? a AU E. WA LIMES al ES à v i 4) E ya Jy : arn wa: " Ex vro í & ud LL MD A^ Van! Beds dt vs (FIO MC dae o e ae fi "aient v ET & RC SYM de win LUE " E: ANA. à : ar SV NIA T Vivid "5 2 | ii — ew cdi cn UL ep M Wo Pe (eno me dos Te CUIR (i AIT LA M cipio 1 L Asi d MUR TUN ras 4 A hy Nr RIT ;, NUTS iS Piae e Abt e atiis reti vit — | jai fient row jets T TN IM ES EZ dt. m zs pé (it Ra "E une x Acta Soc se fene T: VI. A Tab. il Acta Soc. sc. fern. EI | a Teen gun Sn = Fig. 3. s à i ' D LU . , x E à D * | E = A Las