- à n ET »1 ” L sr u Am -eo£* 3 ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ,. TOMUS X. HELSINGFORSIE. Ex officina typographica societatis litterariae fennicae. MDCCCLXXV. D WUZEPTWOWHOS TATTO E i 4 " | = De * ? be - LE » | " LL : E i NOTA VT 4, j 2. AUMOE e Comm TRIN ETH | [IX "On 1 ba 3 v T3 TABLE DES ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME. Etat duwpersonnel deslaßSocietern. OT ON MIE kal: Membres décédés AUTE o Liste des corps savants ele Ja Société envoie ses Sablon Revisio eritiea iconum in opere Flora Danica muscos illustrantium, auctore S. 0. cie BERG : 5 TEST. Plantae nonnullae horti états Beisineforsrensti auctore S. O. nist. Der Mythus vom Sampo, von O. DONNER . Ueber eine neue Nitrosäure, von H. A. KULLHEM an oO D Om dygnets värmevariation i Hammarland pà Åland, af N. K. NoRDHSSRIULD 5 Auszüge aus einer neuen Grammatik der Finnischen Sprache, von A. AurqvisT. Zwei- tes Stück. Zusammensetzung des Nomens . Kort redogörelse för en ny method i störingstheorien, af H. Ger DEN . di c Contributio ad floram eryptogamam Asiæ boreali-orientalis, auctore S. O. TREE . Untersuchung über die Bahn des Planeten Themis nebst einer neuen Bestimmung der Anziehung des Jupiter, von A. KRUEGER. Fortsetzung : di dra Jemförelse emellan dygnets vürmevaration i Helsingfors enligt mo LUE och enligt Magnetiska och meteorologiska observatoriets iakttagelser, af N. K. NORDENSKIÓLD 6 Iakttagelser under en geologisk resa i à Byrolon och vez. af F. I Lu Quaestiones topographicae biblicae, auctore C. A. R. TÖTTERMANO NOS co Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors nach den Beobactungen des Mägnotisek- meteorologischen Observatoriums 1845—1856, von A. KRUEGER AMT S Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache, von A. Aurqvisr. Drit- tes Stück. Ableitung der Nomina actionis . : Fórsók till en pà atomvigten grundad gruppering af de komiska elem uns af F. n Wık - : : . Om isvattnets inverkku på er cpruidon ander Bicis ipenioden; af 2 N Ta re Om adiabatiska linier, af K. HÄLLSTEN STE M : Nägra betraktelser üfver konstruktionen af Pre manche af E. Frans Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ, a S. O. LINDBERG Neue Mordelliden, beschrieben von F. W. MÂKLIN Neue Canthariden, beschrieben von F. W. MAKLIN . IV Neue Statira-arten und einige mit der genaunten Gattung verwandte Formen, beschrie- ben von F. W. MAKLIN . S CUI MET es Neue Cisteliden, beschrieben von F. W. MÄKLIN . Minnestal öfver GABRIEL German, hållet på Finska Vetenskapssocietetens högtidsdag den 29 April 1872 af WiLH. LAGUS. Minnestal öfver EDVARD Jonas WILHELM af BRUNÉR, hållet på Finska Vetenskaps- societetens högtidsdag den 29 April 1872 af Wir. LAGUS. Marrmias AKIANDER. Muistopuhe Suomen Tiedeseuran Vuosi- ja Juhlapäivänä Huhtik. 29 p. 1873. Pitänyt YnJO KOSKINEN. Minnestal öfver Friherre JOHAN GABRIEL von BONSDORFF, hållet på Finska Vetenskaps- societetens högtidsdag den 29 April 1874 af SVEN GABRIEL ELMGREN. Pages. 633. 661. Minnestal öfver FRIEDRICH WILHELM ÅUGUST ÅRGELANDER, hållet vid Finska Vetenskaps- societetens högtidsdag den 29 April 1875 af A. KRUEGER. A ce tome appaftiennent 9 planches. M. M. M. M. M. ETAT DU PERSONNEL DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DE FINLANDE LE 1 NOVEMBRE 1815, MEMBRES HONORAIRES RUSSES ET FINLANDAIS. le Comte ALEXANDRE D'ARMFELT, D' en phil, Conseiller privé actuel, Membre du Conseil de l'Empire, Ministre-Secrétaire d'Etat du Grand-Duché de Finlande. . le Baron JEAN-MAURICE NORDENSTAM, Général d'Infanterie, Vice-Président du Dé- partement d'économie du Sénat Impérial de Finlande. . VICTOR BOUNIAKOFSKI, Conseiller privé, Vice-Président de l’Académie Impériale des Sciences de St-Pétersbourg. Orro BÖTHLINGK, Conseiller d'état actuel, Membre de l'Académie Impériale des Sciences de St.-Petersbourg. . JEAN-FRÉDÉRIC BRANDT, Conseiller privé, Membre de l'Académie Impériale des Sciences de St-Pétersbourg. FERDINAND WIEDEMANN, Conseiller d'état actuel, Membre de l’Académie Impériale des Sciences de St.-Pétersbourg. MEMBRES HONORAIRES ÉTRANGERS. FRÉDÉRIC WÖHLER, D* en phil, Professeur de chimie à l'Université de Gottingue. ErrE FRIES, D? en phil, Professeur émérite à l'Université d'Upsal. M. M. . AXEL GADOLIN, D' en minéralogie, Major-Général à la suite de S. M. l'Empe- VI MEMBRES ORDINAIRES. I. Section des sciences mathématiques et physiques. HENRI-GUSTAVE BORENIUS, D* en phil, Professeur-Adjoint de mathématiques et de physique, Direeteur de l'Observatoire magnétique de l'Université Alexandre. . ADOLPHE-EDOUARD ARPPE, D: en phil, Conseiller d'état actuel, Président de la Direction des affaires de la presse, ci-devant Professeur de chimie à l'Université Alexandre. . ADOLPHE MOBERG, D' en phil, Professeur de physique à l'Université Alexandre. . LAURENT-LEONARD LINDELÖF, D' és sciences, Conseiller d'état, Chef de la Direc- tion supérieure des écoles, ci-devant Professeur de mathématiques à l'Université Alexandre. (Secrétaire perpétuel de la Société). ADALBERT KRUEGER, D' en phil, Professeur d'astronomie à l'Université Alexandre. reur, Inspecteur des grands arsénaux d'artillerie en Russie, Professeur à l'Aca- démie d'artillerie St.-Michel à St.-Petersbourg. . Hvco-GyrpÉw, D' en phil, Professeur à l'Académie Royale des Sciences et Di- recteur de l'Observatoire astronomique de Stockholm. . JEAN-JACQUES CHYDENIUS, D' en phil, Professeur de chimie à l'Université Ale- xandre. (Elu le 13 Novembre 1871. Président de la Société depuis le 29 Avril 1874 jusqu'au 29 Avril 1875). . FRÉDÉRIC-JEAN Wux, D* en phil, Professeur agrégé de minéralogie à l'Université Alexandre. (Elu le 20 Avril 1874). II. Section d'historie naturelle. . CHARLES-DANIEL DE HAARTMAN, D' en phil. et en médecine, Conseiller d'état, ci- devant Direeteur général des établissements sanitaires de Finlande. . EvERT-JuLEs BONSDORFF, D' en méd., Archiatre, Professeur émérite à l'Univer- sité Alexandre. . FRÉDÉRIC-GUILLAUME MÄRLIN, Dr és sciences, Professeur de zoologie à l'Univer- sité Alexandre. . CANUT-FELIX DE WILLEBRAND, D' en méd., Conseiller d'état actuel, Professeur émérite, Directeur général des établissements sanitaires de Finlande. . GUILLAUME NYLANDER, D' en méd., ci-devant Professeur de botanique à Univer- sité Alexandre. M. VII . Orro-Epouarp-AuGusre HJELT, D* en phil. et en méd., Professeur d’anatomie pathologique à l'Université Alexandre. . FRANGOIS-JOSEPHE DE BECKER, D' en méd., Professeur de chimie physiologique et de pharmacologie à l'Université Alexandre, . SEXTE-OTTO LINDBERG, D* en med., Professeur de botanique à l'Université Alex- andre. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1872 jusqu'au 29 Avril 1873). . ANDRÉ-JEAN MALMGREN, D' en phil, Professeur extraordinaire, Inspecteur des pé- phil., p p cheries en Finlande. (Président actuel de la Société). . JEAN-MARTIN-JACQUES DE TENGSTRÖM, Maitre de chirurgie, Médecin provincial à Kexholm. III. Section d'histoire et de philologie. . Eng LówwRor, D: en phil. et en méd., Conseiller de chancellerie, Professeur émérite à l'Université Alexandre. . NICOLAS-ABRAHAM GYLDEN, D' en phil. Professeur émérite à l'Université Alexandre. . Frépéric Cyenagus, D' en phil, Conseiller d'état, Professeur émérite à l'Uni- versité Alexandre. . ANTOINE SCHIEFNER, Conseiller d'état actuel, Membre de l'Académie Impériale des Seienees de St.-Pétersbourg. . JEAN-JaACQUES-GUILLAUME LaGus, D' en phil, Conseiller de chancellerie, Profes- seur de littérature greeque à l'Université Alexandre. . JEAN-GUILLAUME SNELLMAN, D' en phil, Sénateur, ei-devant Professeur de philo- Sophie à l'Université Alexandre. . AUGUST-ENGUELBRECHT AHLQviIsT, D' en phil. Professeur de langue et littérature finnoises à l'Université Alexandre. . GEORGE-ZACHARIE FORSMAN, D' en phil, Professeur d'histoire à l'Université Alex- andre. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1873 jusqu'au 29 Avril 1874). ÜHARLES-GUSTAVE ESTLANDER, D' és lettres, Professeur d'esthétique et de littéra- ture moderne à l'Université Alexandre. . JEAN-GUSTAVE FROSTERUS, D' és lettres, Professeur, Inspecteur général des écoles publiques. . SVEN-GABRIEL ELMGREN, D' és lettres, Professeur extraordinaire, Vice-bibliothé- caire à la bibliothèque de l'Université Alexandre. (Elu le 15 Avril 1872). . OTTO DONNER, D' en phil, Professeur agrégé de sanscrit et de linguistique com- parée à l'Université Alexandre. (Elu le 20 Avril 1874). VIII MEMBRES DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DÉCÉDÉS DEPUIS LE 29 AVRIL 1871. Membres honoraires: M. le Comte FRÉDÉRIC-GUILLAUME-RAMBERT DE BERG, + le 18 Février 1874. = . PIERRE-ANDRE HANSEN, 7 le 22 Mars 1874. M. JEAN-GUILLAUME ZETTERSTEDT, + le 23 Décembre 1874. M. FRÉDÉRIC-GUILLAUME ARGELANDER, 7 le 17 Février 1875. Membres ordinaires: M. GABRIEL GEITLIN, 7 le 12 Juillet 1871. M. MATTHIAS AKIANDER, + le 2 Août 1871. M. EpOUARD-JONAS-GUILLAUME DE BRUNER, + le 1 Septembre 1871. IX LISTE des corps savants et des établissements scientifiques en Russie et à l'étranger auxquels la Société des Sciences de Finlande envoie ses publications. RUSSIE. D J Société des Naturalistes. orpat, EEE EEE | Société scientifique Este. Société Impériale des Naturalistes. Mateo, J ae zus | ) Société Impériale des amis de sciences naturelles, d'anthropologie et d'ethno- | graphie. ( Académie Impériale des sciences. Observatoire astronomique central de Poulkova. Observatoire physique central. St-Pétersbourg, 4 Société minéralogique. Société Impériale de géographie. Bibliothèque publique Impériale. | Jardin Impérial de botanique. Tiflis. Observatoire météorologique. Les Universités Impériales de Charkow, Dorpat, Kasan, Kiew, Moscou, Odessa et de St.-Pétersbourg. SUEDE zr NORVÉGE. Christiania, Université Royale. Gotenbourg, Société Royale des sciences et des lettres. Lund, Université Royale. | DD ( Académie Royale des sciences. ] Académie Royale Suédoise. | Académie Royale des belles-lettres, de l'histoire et des antiquités de Suede. Bibliothèque Royale. Stockholm. Trondhjem, Société Royale des sciences. Université Royale. Upsal. ÅA : Société Royale des sciences. DANEMARK. nl Université Royale. | Société Royale des sciences. ALLEMAGNE zr AUTRICHE. Augsburg, Sociéte historique (Historischer Verein für Schwaben und Neuburg). Bamberg. Société des Naturalistes (Naturforschender Verein). Berlin; Académie Royale des sciences. Bonn. Société d'histoire naturelle (Naturhistorischer Verein der Preussischen Rhein- lande und Westphalens). Bremen. Société des sciences naturelles (Naturwissenschaftlicher Verein). Brünn. Société des Naturalistes (Naturforschender Verein). Dürkheim, Société des sciences naturelles (Pollichia, ein Naturwissenschaftlicher Ver- ein der Rheinpfaltz). necu. | Académie Inpenale Leopoldino-Caroline des Naturalistes. Bibliothèque publique Royale. Erlangen. Société des sciences physico-médicales (Physikalisch-medicinische Societät). Freiberg, Société des antiquités (Alterthums Verein). Görlitz, Société des sciences (Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften). Göttingen. Société Royale des sciences. Giessen. Société des sciences naturelles (Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde). Grätz. Société historique (Historiseher Verein für Steiermark). Greifswald. Société des sciences naturelles (Naturwissenschaftlicher Verein von Neu- vorpommern und Rügen). XI Halle, Société des Naturalistes (Naturforschende Gesellschaft). léna, Société de médecine et d'histoire naturelle (Medieinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft). Königsberg, Société physique et économique (Königl. Physikalisch-ókonomische Ge- sellschaft). Klagenfurth. Musée d'histoire naturelle (Naturhistorisches Landesmuseum von Kärnthen). Société des sciences (Künigl. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften). Leipzig, 4 Société du prince Jablonovski (Fürstlich Jablonovskische Gesellschaft). Société astronomique. München, Académie Royale des sciences. Nürnberg. Musée Germanique. Offenbach, Société des sciences naturelles (Verein für Naturkunde). Pesth, Académie Hongroise. Prague, Société des seiences (Künigl. Bóhmische Gesellschaft der Wissenschaften). Presburg, Société des sciences naturelles (Verein für Naturkunde). Regensburg, Société zoologique et minéralogique (Zoologisch-mineralogischer Verein). Strasburg, Société des sciences naturelles. Um, Société des arts et des antiquités (Verein für Kunst und Alterthümer in Ulm und Oberschwaben). ( Académie Impériale des sciences. Institut géologique (K. K. geologische Reichsanstalt). Société géographique (K. K. geographische Gesellschaft). Vienne, 4 Société zoologique et botanique (Zoologisch-botanischer Verein). Société anthropologique. Société pour la propagation des sciences naturelles (Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse). Wiesbaden, Societé des sciences naturelles (Verein für Naturkunde). Wäürtzhurg. Société physico-médicale (Physikalisch-medicinische Gesellschaft. SUISSE. Genève. Société de physique et d'histoire naturelle. Société des Naturalistes (Naturforsehende Gesellschaft). Commission météorologique. (Die Schweizerische Meteorologische Com- mission). Zürich, | XII PAYS-BAS er BELGIQUE. [ Académie Royale des sciences. Amsterdam.‘ , ..,. : É N : | , | Société zoologique (Kon. Zoologisch Genootshap „Natura artis magistra *). Académie Royale des sciences, des lettres et des beaux-arts de Belgique. Bruxelles, I Société malacologique de Belgique. | Société entomologique de Belgique. Harlem. Fondation de Teyler van der Hulst. x Société Royale des sciences. Liege. Utrecht, L'institut Royal météorologique des Pays-Bas. Société géologique de Belgique. FRANCE zr ITALIE. Bordeaux. Société des sciences physiques et naturelles. Caen, Soeiété Linnéenne de Normandie. Cherbourg. Société des sciences naturelles. Académie des sciences, belles-lettres et arts. Lyon. ! Société d agriculture, histoire naturelle et arts utiles. Société Linnéenne. Paris. Institut de France, Académie des sciences. Turin, Académie Royale des sciences. GRANDE-BRETAGNE er IRLANDE. Cambridge, Société philosophique (Philosophical Society). { Académie Royale d'Irlande. | Société d'histoire naturelle. Edimbourg, Société Royale d'Edimbourg. Société Royale (Royal Society of London). Londres. Société zoologique. Dublin, L'institut météorologique (Meteorological Office). Manchester. Société littéraire et philosophique (Litterary and philosophical Society). EGYPTE. Caire. Société Khédiviale de géographie. XIII AMÉRIQUE. | Académie Américaine des arts et des sciences (American Academy of arts and Sciences). Société d'histoire naturelle (Society of naturalhistory). Madison. Société d'agriculture (Wisconsin agricultural Society). New-Haven. Académie des arts et des sciences de Connecticut. New-ürleans. Académie des sciences naturelles. Philadelphia. Académie des sciences naturelles. St.-Franeisco. Académie des sciences naturelles (Californian Academy of Natural Boston. Sciences). f » Smithsonian Institution“. Washington. : c : | Département d'agriculture des Etats-Unis. e u ps ur TM "a DT E giat E NR - NR dl hi Nm TN ] Als 4 lung bil vie n nw sp 4). d tiae eh le ei - SNA te mias "s "A" f BOKA abdo acad SU IR tu» t | Huila ts milite Jeinalt «x QU. - ^ Pm UMEN Gi ANA COMMENTATIONES SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. DOM X. D, M T EE + AB E (E | WITHOFBATWNEMMOO ina rre Ll Ju M TT T CESTA REVISIO CRITICA ICONUM IN OPERE FLORA DANICA MUSCOS ILLUSTRANTIUM. AUCTORE S. 0. LINDBERG. (Societati exhibita die 15 Novembris 1870.) DIN i AUTEDAU + hs i + * i» PL P Ano! A DATES UE | . . N LL À var ii Tom. I, fasc. 1 (1761) ed. G. Car. (EDER. Pag. 8, tab. 44. „Muscus capillaceus aphyllus, capi- tulo crasso bivalvi Buxe. Cent. 2, p. 8, t. 4, f. 2. DEL. Hist. muse. p. 477, t. 68, f. 5. Buxbaumia aphylla L. S. N. et Fl. su. 1293. Locus. In variis locis in Norvegia, rarius in Sjzllandia.* Pag. 8, tab. 45. „Blasia pusilla lichenis pyxidati fa- cie Micg. Gen. p. 14, t. 7. Mnium lichenis facie Dir. muse. p. 297, t. 31, f. T. Blasia pusilla L. S. N. Locus. In variis locis in Norvegia, rarissima in Dania.^ Hist. Tab. 44. Buxbaumia aphylla L. c. fr. Tab. 45. Blasia pusilla L., Dum. ster. sed ampullas gonidiiferas gerens. Tom. II, fasc. 4 (1765) ed. G. Car. (EDER. Pag. 2, tab. 192% „Bryum ampullaceum, foliis Thymi pellucidis, collo strichore Dire. Hist. musc. p. 343, t. 44, f. 3. Splachnum ampullaceum L. Sp. pl. 1572. | Locus. In cæspitibus paludosis Nor- vegiæ.“ Tab. 192. Tetraplodon mnioides (Sw.) Br. EUR.? c. fr. — Caulis etenim altus, ri- gidus, substrictus, ramosus; folia densa, suberecta, sat angusta; seta brevis et erassiuscula; hypophy- sis parva et brevis, exacte pyri- formis, sat abrupte ad basim desi- nens, cyanea. 4 S. O. LINDBERG. Pag. 4, tab. 215. „An Dr. Hist. muse. p. 259, t. 33, f. 4, p. 453, var. erecta? Locus. In locis arenosis inundatis Norvegiæ.“ Fab 215: Webera annofina (L.) Bnvcn. h. e. Lamprophyllum annotinum Lips. ster. et bulbilliferum. Obs. Sine dubio est „Dirr. t. 33, f. 4“ Octodiceras Dillenii (LA P.) Brin., sed „DILL. p. 453“ t. 32, f. 13 Webera ses- silis (SCHMID.) LINDB. Tom. II, fase. 5 (1766) ed. G. Cun. Œper. Pag. 2, tab. 249. ,Inferiarum figurarum sinistra“ ( dex- tra: S. O. LJ, , foliis latioribus. Sphagnum acaulon bulbiforme majus et minus Diui. Hist. musc. pp. 291 et 252, t. 32, H. Tree. Hair. Helv. 97, 6. Phascum acaulon L. Sp. pl. II, 1570. Hups. Angl. 396.“ »Figura dextra“ (sinistra: S. O. L.), » foliis subulatis. Sphagnum acaulon trichodes Dir. Hist, muse. p. 251, £. 92, 2.710. Harr. Helv. 97, 8. Phascum subulatum L. 1570. Hups. Angl. 397. Locus. Passim circa Hauniam solo arenoso, ad aggeres fossarum et in ericetis. Obs. Utrique certo sunt calyptrz sed fu- gaces.“ Sp. pl. II, »Tertia superior figura non videtur esse nisi idem hoc Phascum subu- latum post maturitatem exarescens, ob habitum tamen diversum jussi pictorem addere.* Tab. 249. Inferiarum figurarum sinistra est P/eu- ridium subulatum (Hups.) Lips. (Pl. alternifolium Bm. EUR.) c. fr. et calyptra. — Icon tamen mala, ut foliis ad basim nimis angustis, ad apicem tamen nimis latis, re- curvis et leniter flexuosis. Ad P. acuminatum Laxps. ob folia longa et angusta referri non potest. Inferiarum figurarum dextra est Pha- scum acaulon L. (Ph. cuspidatum SCHREB.) €. fr. et calyptra. Superior figura est Webera sessilis (Scamip.) LinpB. (Diphyscium fo liosum Monn.) c. fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. 5 Pas 7, tab. 274. »Lichen pileatus Plinii primus Cor. Eephr. p. 330, t. 331. Micn. Gen. S VANS BN TR Lichen vulgaris pileatus et verruco- sus Dicz. Hist. musc. p. 516, t. 15,91. 1- Marchantia conica L. Sp. pl. II, 1604. Locus. Locis umbrosis, ad saxa et ripas elevatas, in Norvegia et Da- nia, e. g. circa Frederiksdal, unde attulit Dn. MÖLLER." Pag. 7, tab. 275. » Lichenastrum aquaticum fluitans te- nuifolium furcatum Dir. Hist. mnusc. D 519, t. 14, f£: A7. V AIEE. Bot, paris 0.19, ^9. Riccia fluitans L. Sp. pl. IL, 1606. Locus. Passim in fossis, aquæ inna- fans, copiosissima circa Nykjöbing in Odsherred in lacunis a cæspite effosso. ^ Pag. 9, tab. 295. „Polytrichum quadrangulare, Juni- peri foliis brevioribus et rigidiori- bus Dix. Hist. musc. p. 424, t. BE v Polytrichum commune var. ß. L. Sp. pl. 1573. Locus. In Norvegie pascuis subal- pinis. ^ Tab. 274. Cynocephalum conicum (L.) Laos. er. Taby 272. Alga, an species Chetophore? — Icon mala Ricciam canaliculatam p. fluitantem vepr&sentare nequit, ramificatio etenim thalli omnino di- versa est, apices ejus acutiusculi et pars ejus ampliata teres et pube- scens (an a Diatomaceis obtecta?) delineata. Tab. 295. Polytrichum gracile Dicks. c. fr. — Planta etenim est fere tota viridis; caulis jam e basi foliosus; folia remotiuscula, sat recurva et cur- vata, apiculo carentia, margine (fal- se ciliato-) serrata; capsula viridis, subteres (in sectione transversa ta- men fere quadrangularis delineata) et distincte obliquula, sine hypo- physi; operculum breviter et obli- que rostratum; indumentum calyp- træ breve, atrobrunneum. 6 S. O. LINDBERG. Pag. 9, tab. 296. „Polytrichum alpinum ramosum, cap- sulis e summitate. ellipticis Dir. Elist. musc. p. 12377 000, 1.5: Harn. Hely.. 107,09, 3, 1.6. Polytrichum alpinum L. Sp. pl. II, 1573. Hups. Angl. 400, qui cum P. urnigero vecte, ut videtur, jun- git. Locus. pinis. ^ Pao 9, vel 297. „Polytrichum ramosum, foliis subu- latis margine. levibus, capsula o- vali, rostello capituli uncinato. Locus. Norvegiæ pascua subalpina.* In Norvegiæ pascuis subal- Pag. 9, tab. 298. „Bryum palustre, scapis teretibus stellatis, capsulis magnis subrotun- dis Dir. Hist. muse. p. 340, t. 44. 592: Mnium fontanum L. Sp. pl. II, 1574. Locus. Passim in Norvegia et Da- nia, ad scaturigines frigidas.“ Pag. 10, tab. 299: „Mnium perangustis et brevibus fo- lüs Dr. Hist. muse. p.230, t. 915» £3 Mnium androgynum L. Sp. pl. II, 1574. Locus. ln umbrosis udis silvarum ad truncos arborum. Tab. 296. Polytrichum urnigerum L. c. fr. ab. 297. Polytrichum alpinum L. var. y. sil- vaticum (Mexz.) Linoe. (P. silvati- cum Mexz. P. arcticum Sw.) c. fr. sine dubio hee figura repræsentat, sed descriptio in textu ad 2. a/- pinum var. ö. septemtrionale (Sw.) Lips. ob folia margine lævia et capsulam ovalem pertinet. Tab. 298. Philonotis fontana (L.) Bgm. d et c. fr. Tab. :299. Spherocephalus | androgynus (L.) LINDB: ster. et capitula gonidio- rum gerens. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pag. 10, tab. 300. „Mnium Serpylli foliis tenuibus pet- lucidis Dix. Hist. musc. p. 231, ONE. 2: Mnium pellucidum L. Sp. pl. I, 1574. Locus. In umbrosis udis.“ Tab. 300. Georgia pellucida (L.) Ras. ster. et apice receptaculum sessile, propa- gula includens disciformia, gerens. Tom. II, fasc. 6 (1767) ed. G. Cun. CEDER. Pag. 10, tab. 359. „Lichen alter minor caule calceato (Doy. Ecphr- D 331, 1. 332. Lichenastrum capitulis rotundis e fo- liorum medio enascentibus Dir. Hist. muse. p. 508, t. 74, f. 41. Micg. Gen. 5, t. 4, £ 1. Jungermania epiphylla L. IE 1602.7 El. su. 1047. Locus. In umbrosis udis, e. g. circa Frederiksdal.“ Tab. 359. Pellia endiviefolia (Dicks.) Lixps var. ß. epiphylla (L.) Laxps. (P. epiphylla Rapp.) c. fr. Obs. Sine dubio Pe/lia calycina (TAYL.) N.-Es. jam descripta est sub nomine Jun- germanice endiviæfoliæ Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. 4, p. 19 (1801) fide figuræ VAILL. Bot. paris. t. 19, f. 4 citatæ. Sp. pl. Tom. IIT, fasc. 7 (1768) ed. G. Cun. Œper. Pag. 7, tab. 396. » Anthoceros foliis minoribus magis la- ciniatis Dir. Hist. musc. t. 65, f. 1. Anthoceros punctatus L. S. N. 708. Hups. 441. Tab. 396. Anthoceros punctatus L. c. fr. Locus. In eryptis rupium prope sca- turigines calidas in Islandia J. G. Kanıg.“ Tom. III, fasc. 8 (1769) ed. G. Car. (EDER. Pag. 9, tab. AMS "Tab: 473, he. 1. „Hypnum taxıforme exiguum, ver- Fissidens viridulus (Sw.) Brawp. € sus summitatem capsuliferum Dir. eee 1 Île Hypnum bryoides L. 8. N. 703. Hari. 1776. Locus. In umbrosis nemorum.“ Obs. fr. verisimillime est. (Cæspes ta- men ad sinistrum datus forsitan ad F. exilem Hepw. pertinet. Nobis quoque videtur F. exilis eadem species ae F. Bloxami Wırs. in Hook. 8 S. O. LINDBERG. Lond. Journ. Bot. IV, p. 195, t. 9 A (1845). Describitur etenim ille in HEDw. Sp. muse. p. 152, t. 38, ff. 7—10 (1801) his verbis, ad hunc solum inter europæas species quadrantibus: „subinconspicuus, tola viv octavam linee partem æquans, minima vix non omnium, visum fere fu- git, folia pauca,* delineatione quoque haud abnegante. . Pag. 9, tab. 473, fig. 2. Tab. 473, hp. 2. „Hypnum taxiforme minus, basi cap- Fissidens taxifolius (L.) Hgpw. c. fr. sulifera Dir. Hist. musc. t. 34, f. 2. : Hypnum taxifolium L. 8. N. 103. HALL 1715. Locus. In umbrosis nemorum.“ Pag. 9, tab. 474. Tab. 474. „Sphagnum palustre molle deflexum, Sphagnum palustre L. c. fr. squamis cymbiformibus Dirr. Hist. Obs. Secundum et diagnosin et synonyma iio, us 335 75 allata omnia SpA. palustre e. L. Sp. pl. Sphagnum palustre L. S. N. 698. Ted» ONE ES HarL. 1794. Sph. cymbifolium Eur. complectitur, sed : ro var. D ejus et Sph. acutifolium et Sph. Locus. In paludibus turfosis et ad Cuspidaium. conne aquas stagnantes ubique.“ Pag.:9, tab. 475. Tab. 2475. » Hypnum velutinum, capsulis ovatis — Rhynchostegium confertum (Dicks.) cernuis Dir. Hist. musc. t. 42, Bn. EUR. c. fr. — Operculum longi- f. 6% rostre in icone bona. Hypnum velutinum L. S. N. 705. Obs. Boreali-amerieanum Zypnum serrula- Harr. 1754. tum HEpw. Sp. muse. p. 238, t. 60 (1801) typum speciei eonsideramus, sed H. ser- ^ rulatum TURN. Muscol. hib. spieil. p. 148, brosis.* n. 14 (1804) forma est media inter illud et H. confertum Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. 4, p. 17, t. 11, f. 14 (1801). Om- nes quas formas hoe modo disponere vo- lumus: Rhynchostegium serrulatum (HEDw.) Bn. EUR. var. D. Dicksoni LiNDB. (H. serrulatum TURN.). var. y. confertum (Dicks.) LiNDB. Locus. Ad radiees arborum in um- Revisio critica iconum in opere Flora danica. 9 Pag. 9, tab. 476. Tab. 476. „Bryum hypnoides alpinum, setis et Rhacomitrium microcarpon (GMEL.) capsulis exiguis Dizz. Hist. muse. Brio. c. fr. t. 47, f. 29. Obs. Calyptra non est ut in ceteris spe- Bryum hypnoides var deis. N. ciebus generis perfecte mitræformis, sed 702. 21. gu. 2003. HAE: 1782. subeueullata, ut et operculum obliquulum, Locus. Ad saxa in umbrosis sub- qua causa fere Gümbelia est. lstud s. d. alpinis.“ genus tamen nullo modo retinendum est, ut maxime innaturale et inconstans. Pag. 9, tab. 477. Tab. 477. „Bryum Phyllitidis folio rugoso a- Catharinea undulata (L.) W. M. c. fr. cuto, capsulis incurvis Dir, Hist. muse. t. 46, f. 18. Bryum undulatum L. S. N. 701. Harr. 1823. Locus. In umbrosis et silvis.“ Pag. 9, tab. 478. Tab. 478. „Bryum foliis striatis acuminatis re- — Bartramia( Oreadella) (Ederi (Gusn.) flexis, capsulis sphæricis subnutan- Sw. c. fr. tibus, maturitate striatis. Obs. An ob habitum, ramificationem caulis Locus. In saxis irriguis alpium nor- et structuram singularem folii proprium vegicarum rarius.“ Ban DLE Pag. 10, tab. 479. Tab. 479. „Bryum heteromallum Dir. Hist. — Dicranella heteromalla (L.) Scarwe. zunser t. 47, f. 31. e: fr. Bryum heteromallum L. S. N. 102. Harr. 1807. Locus. In ericetis.* Pag. 10, tab. 480. 'Tab. 480. „Sphagnum subhirsutum obscure vi- — Grimmia apocarpa (L.) Hzpw. c. fr. rens, capsulis rubellis Dir. Hist. Obs. Ob loeum in textu: „in arboribus* musc. t. 32, f. 4. verisimillime cum Orthotrichis ab auctore Bryum apocarpum ESS UN A7 01. confusa. Observandum tamen est zus Hazz. 1793. hane speciem Grimmiæ et Rhacomitrium helerostichum in palis semiputridis cre- Locus. In saxis et arboribus fre- scentia ad Stockholm invenisse. quens.“ 10 S. O. LINDBERG. Tom. III, fase. 9 (1770) ed. G. Car. CEDER. Pag. 4, tab: 535, fig. % »,Hypnum squarrosum L. S. N. 704. Locus. In graminosis humidis.“ Pas 4 "tab! 535; Be Wa. »ypnum cupressiforme L. S. N. 104. Locus. Ad radices arborum.“ Pas 2120. 591: fie. 4. „Dryum pyriforme L. S. N. 701. Locus. In pratis et ad aggeres.“ Par, AD. 591, lig. 2. „Dryum truncatulum L. S. N. 702. Locus. Pag. 4, tab. 531, fig. 3. „Dryum striatum L. S. N. 701. Locus. In arboribus. Pag. 4, tab. 538, fig. 1. „Dryum, foliis capillaribus, capsulis ovalibus erectis in pedunculis brevi- bus. Locus. In saxis Norvegiw." Ad agros, fossas et sepes.“ Tab 0535, fig. d: Hylocomium squarrosum (L.) Bn. Eur. e. Sr. Tab. 535, fig. 2. Hypnum uncinatum Hxpw. St. erypt. IV, fase. 3, p. 65, tab. 25 (1795). Sw. in V.-Ak. nya Handl. XVI, p. 258 (1795). Horrw«. Bot. Ta- schenb. IL p. 62, n. 26 (1796). H. aduncum L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1126, n. 22, excl. synon. Dill. (1753) et Herb. Linn. e fide Can- RUTH. in SEEM. Journ. Bot. I, p. 230, n. 1 (1863). Habitu, rami- ficatione et foliis striatis figura plante fertilis ad Z. uncinatum certissime pertinet. Tab. 537, fig. 1. Physcomitrium pyriforme (L.) Brin. c. fr. Tab. 537, die. 2. Pottia intermedia (Turx.) FÜRNR. €.’ fr. Tab. 537, fig 3: An ob setam longam et calyptram valde ramentosam Orthotrichum speciosum N.-Es. vel Orth. affine SCHRAD. in hac figura pessima de- lineatum sit? Tab. 538, lig. ]. Dieranoweissia crispula (Hzpw.) Lips. c. fr. multo verisimilius no- bis esse videtur, quam Dicranum hyperboreum (Br. sur.) C.-M. Multo minus robusta, seta sat longa gracili et capsula parva, regulari Revisio critica iconum in opere Flora danica. Par 4tàb. 538, :fp.,12: „Bryum, foliis setaceis curvatis, cap- sulis erectis obtuse ovalis, capitello oblique rostrato, apophysi capitulo subjecta. Locus. In schisto montis Ekkebierg prope Christianiam; agnoscitur ca- lyptra nigra in capsula viridi. Pag. 4, tab. 538, fig. 3. „Bryum, foliis subulatis, capsulis sphericis striatis in pedunculis brevibus lateralibus. Locus. In alpibus Norvegiæ. Obs. Confer Zryum foliis mollibus subu- latis, setis brevissimis alaribus, capsulis ovatis HALL. n. 1802, t. 46, f. 8.* Pag. 4, tab. 538, fig. 4. „Mnium cirratum L. S. N. 700. Locus. In silvis et ad sepes.“ 11 figurata est planta in icone maxime ambigua et indeterminabili. — Con- fer infra tab. 2002. Tab. 538, fig. 2. Dicranum Schisti (Gunn.) Lips. (Bryum Schisti Guxw. Fl. norv. II, p- 198, n. 1061:1772. — D. Blyttii Br. eur.!) c. fr. sine dubio in hae figura optima repræsenta- tur. Color etenim totius fere plantæ obscure brunneo-viridis, folia an- gusta, hic illie curvata, seta longa, leniter flexuosa, capsula obliqua, levis, pulchre strumosa et calyp- tra subnigra. Cynodontium Schisti (WAHLENB.) Lips. (Weissia Schisti WauLexs. Mss. Br. Muscol. rec. I, p. 105, excel synon.: 1806. SCHWEGR. Suppl. I, P. I, p. 72, n. 12, excl. synon., tab. 20: 1811. WAHLENE. Fl. lapp. p. 325, n. 573, excel. synon.: 1812) nullo modo esse potest. Tab. 538, fig. 3. Bartramia norvegica (Gunn.) Lips. c. fr., que eadem est ac P. Hal- leri Hepw. — Vide Lips. in Ófv. V.-Ak. Fórh XX, p. 389, n. 7 (1863). Tab. 538, fig. 4. Dicranoweissia cirrata (L.) Lixps.? e. fr. Verisimile, sed seta non- nullæ male effiguratæ, ut subey gneo- deflexæ. 12 S. O. LINDBERG. Tom. IV, fase. 11 (1775) ed. O. Fr. Mörner. Pag. 7, tab. 648, fig. 1. Tab. .648, fig. Me »Polytrichum | arboreum, subcaule- — Seta breviore, capsula crassiore bre- Scens, capsula ventricosa. vioreque, foliis brevibus rectius Muscus capillaceus minimus, calyptra ad Weissiam crispulam (Ulotam villosa MATE. t. 27, f. 9. Har. Honwscn.) Linps. quam ad W. wlo- 1798. Enum. 1124. phyllam Eau. pertinere nobis vi- Locus. In truncis faginis.* detur. Obs. Hæc JF. ulophylla, cujus specimina originalia EHRHARTI, in Hannover lecta, in herb. Ac. se. Petropoli nuperrime vidi- mus, re vera genuina Ulota crispa est. — Quoad genus Weissiam EmmH. vide infra obs. sub tab. 2612, fig. 1. Pag. 7, tab. 648, fig. 2. Tab. 648, fig. 2. »Muscus foliis scutellatis, capitulo Funaria hygrometrica (L.) SiBTx. pyriformi nutante Vai. t. 26, f. c. fr. 16. Dirr. Hist. musc. 407, t. 52, Eg. Mnium hygrometricum L. S. N. 700. Fl. Fridriehsd. 864. Enum. 996. Locus. Vulgaris in fossis humidis.^ Pag. 7, tab. 648, fig. 3. Tab. 648, fig. 3. »Hypnum repens triangularibus re- — Hypnum stellatum Scares.? c. fr. flexis foliis, minus Dur. Hist Icon mala. muse. 3045012099,» £.: 39; Hypnum squarrosum L. Sp. pl., non vero S. N.; conf. Fl. dan. t. 535, 1. Locus. In silvis.“ Pag. 7, tab. 649, fig. 1. Tab. 649, fig. 1. »Hypnum aquaticum flagellis et lere- — Brachythecium | glareosum (Brucn.) tibus et pennatis Dir. Hist. musc. Bn. EUR.? c. fr. Icon mala, inde- 308, t. 40, f. 44. terminabilis, Hypnum riparium L. S. N. 704. (En. Enum. 994. Locus. In humidis passim.“ Pag. 7, tab. 649, fig. 2. Tab. 649, fig. 2. »ypnum gracile ornithopodioides Isothecium viviparum (Necx.) Lixps. Revisio critica iconum in opere Flora danica. TS Dre. Hist. musc. 320, t. 41, f. (Hypnum viviparum Neck. Del. 55. Harp. 1749. gallo-belg. II, p. 475, n. 20:1768. Hypnum ornithopodioides Hvps. Fl. — H. myurum PozuicH. Hist. pl. angl. 430, minus vero /7. ornitho- palat. IIL, p. 170, n. 1054:1777) podioides L. efe Locus. Vulgaris in fago.“ Tom. IV, fasc. 12 (1777) ed. O. Fr. MÜLLER. Pag. 5, tab. 706, fig. 1. Tab. 706, fig. t. »ypnun | cupressiforme rotundius — Hypnum purum L. forma obscure vi- vel illecebre emulum Dix. Hist. ridis, e loco humidiore orta, c. fr. muse: p. 311, t- 40, f. 46. Obs. Non minus quam quatuor haud affi- Hypnum illecebrum L. nes muscos H. illecebrum L. Sp. pl. I. Locus. In pratis haud frequens. “ ed., TI cp: 11295207 9191/7593), ubi tri- bus synonymis ornatur, complectitur: a) Gymnocybe turgida (WAHLENB.) LINDB. NR apps Hypnum (Scleropodium) illecebrum NECK. Del. gallo-belg. II, p. 482, n. 32 (1768) = VATRE: Bobs paris. 029 1202 DILL. Hist. muse. t. 40, f. 46" Q. e) H. ( Sclerop.) Boscii SCHWAGR. = „DILL. Hist. muse. t. 40, f. 46" C a et b. d) Z. purum L. = ,Dirr. Hist. musc. t. 40, f. 40' A et B. Pag. 5, tab. 706, fig. 2. Tab. 706, fig: 3. » Hypnum cupressiforme vulgare fo- Hypnum purum L. c. fr. lüs obtusis Dix. Hist. musc. t. 40, 45. Hypnum purum L. Locus. Vulgare in pratis.“ b — Tom. V, fasc. 13 (1778) ed. O. Fr. MÜLLER. Pag. 6, tab. 762. Tab. 762. »Lichen pileatus parvus foliis cre- — Preissia commutata (LISDENB.) N.-Es. natis Dii. Hist. muse. p. 519, t. c. fr. Icon mala. Inm 1. 2. Marchantia hemispherica L. Locus. Rarior in pinetis Norvegiæ.“ 14 S. O. LINDBERG. Tom. V, fase. 14 (1780) ed. O. Fr. MÜLLER. Pag. 6, tab. 822. » Muscus capillaceus, capitulis pyri- formibus tubulosis Buxs. Cent. II, 1:0; f. 1. Van: 3po30595:206; f. 4. Dirr. Hist. musc. p. 343, t. 44, f. 3. Splachnum ampullaceum L. Locus. In cæspitibus fungosis palu- dum silvestrium Norvegiæ, rarum. Obs. Huc referendum synonymon BUXBAU- MIT, quod Sp/. vasculoso, cujus figura in tab. 192 Fl. dan. expressa est, minus bene substituitur. Flores stellatos multo- ties minores nemo auctorum indicat.* Pag. 6, tab. 823, fig. 1. „Dryum pendulum antheris pendulis, surculis procumbentibus, pedunculo brevissimo, foliis setaceis flexuosis. Locus. In rupibus Gulbrandsdalen Norvegiæ juxta cataractam Hunner- fossen. Obs. Refert Zryum HALLERI n. 1802, t. 46, f. 8, at hoe erectum et ramosum eiliisque capsule rubris instruitur.* Pag. 6, tab. 823, fig. 2. » Hypnum dendroides sericeum, setis et capsulis longioribus erectis Din. Hist. muscops 349. t. 40, £ 48. Hypnum dendroides L. — Fl. Fridr. 919. Weiss. Crypt. 245. Locus. In muscosis silvestribus u- triusque regni. Pag. 6, tab. 824, fig. 1. ,Pryum reclinatum | foliis falcatis scoparum effigie Dix. Hist. musc. LOI sf up. Dryum scoparium L. Locus. In silvis passim.“ Tab. 822. Splachnum ampullaceum L. c et c. fr. Tab. 7823; ip: 1. Bartramia norvegica (Gunn.) Lips. c. fr. — Confer supra tab. 538, fig. 3. Tab..823, fig; 2: Climacium dendroides (L.) W. M. CHE: Tab. 824, fig. 1. Dicranum scoparium (L.) Hgpw. c. fr. Icon mala. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pag. 6, tab. S24, fig. 2. ,ypnum dentatum vulgatissimum, operculis obtusis Dir. Hist. muse. t. 38, f. 29. Hypnum rutabulum L. Locus. In silvis passim.“ Pag. 6, tab. 824, fip. 3. „An JBryum glaucum Di. Hist. musc. t. 46, f. 20? Bryo f. 17 potius ob surculos apice non ra- mosos accedere videtur. Locus. In silvis rarius.* Pag. 7, tab. 828, fig. 2. »Conferva hypnoides filamentis pin- natis, subramosis, procumbentibus, pinnis geniculatis, trimulis. Locus. Terrestris, in ligno putrido enim et supra terram cum Mniis mi- nutis reperi singularissimam plan- tam, structuram aquatiearum præ- ferentem. * 15 Tab. 824, fig. 2. Brachythecium | rutabulum (L.) Br. EUR.? c. fr. Icon pessima et in- completa. 1ab:1824; *flig-- 9: Leucobryum glaucum (L.) ScHMP. e: fr. Tab. 828, fig. 2. Jungermania ( Chetopsis Mitt.) tri- chophylla L. ster. Obs. Ipsa manu scripsit nomen suum JUN- GERMAN, haud tamen JUNGERMANN! Vide WILBRAND in Flora IX, P. II, p. 518 (1826). Tom. V, fasc. 15 (1782) ed. O. Fr. MÜLLER. Pag. 5, tab. 880, fig. 1. „Dryum pendulum julaceum, argen- teum et sericeum Dir. Hist. musc. i. 50, 1:62. Bryum argenteum L. — Pour. Pal. 1015. Locus. In trabibus et saxis passim.“ Pag. 5, tab. 8S0, fig. 2. „Dryum cirratum setis et capsulis longioribus Dir. Hist. musc. t. 48, TAN. Bryum tortuosum L. — Porr. Pal. 1010. Locus. In saxis et truncis arborum rarius. ^ Tab. 880, fig. 1. Tortula tortuosa (L.) Ennn. c. fr. Tab. 880, fig. 2. Bryum argenteum L. c. fr. 16 Pag. 5, tab. 888. »Jungermania bicornis fronde pin- nata, foliolis alternis, bicuspidatis, cuspidibus polliniferis. Jungermania foliis imbricatis, bicu- spidatis, globuliferis Scan. Jun- germ. t. 14. Harr. St. 1863. Porr. Pal. 1061. b. Minor erectiuscula. An varietas? basi surculorum plantulæ capsuliferæ Jungermaniæ inside- bat: Mnium seu Jungerm. fissam quidem refert, at nec folia oppo- sita sunt, nec capitula granulifera pedicellata, sed foliorum apicibus pullulantia. Locus. In pinetis Norvegiæ.“ Pag. 6, tab. 898, fig. 1. „Riccia minima pinguis, foliis la- husculis ample sulcatis e glauco vi- rescentibus Mich. Pl. p. 107, t. 57, f. 4. Riccia glauca L. Locus. In terra humente raro.* Pag. 6, tab. 898, fig. 2. „Riccia arachnoidea frondibus im- plexis capillaceis. Locus. In vadis, ubi aquæ stagna- runt." Pag: 6, tab. 898, fig. 3. „Riccia fruticulosa frondibus erectis compressis, varie ramosis. Locus. In frustulis abietinis putre- scentibus silvarum Norvegiæ.“ S. O. LINDBERG. Tab. 888. Fig. a. Lophocolea minor N.-Es.? gonidiifera et sterilis. Fig. b. Jungermania ventricosa Dicks. var. f. porphyroleuca (N.-Es.)? gonidiifera. Involucra (h. e. peri- anthia auctorum) videntur hetero- genea; an tamen formæ ty pieze spe- ciei sint? Tab. 898, fig. 1. Riccia bifurca Horrw. ster. sine du- bio est, frondibus etenim late canali- culato-concavis, marginibus sursum involutis, ut et pagina ventrali, brunneo-coloratis. Tab. 898, fig. 2. An fungus, an alga? Tab. 898, fig. 3. Alga, an Symploca Friesü (Ac.) Ras.?, sed hae supra muscos ad rupes viget. Tom. VI, fasc. 17 (1790) ed. Mart. Vanr. Pag. 7, tab. 1000, fig. 1. „Dryum cauliculis erectis, foliis ca- Tab. 1000, fig. 1. Smartzia montana (Law.) Lips. c. fr. Revisio critica iconum pillaribus vagis, capsulis cylindri- cis, operculo conico Harr. Hist. stirp. n. 1806, t. 45, f. 1. Bryum montanum Air. Fl. pedem. n. 2466. Bryum | capillaceum Dicks. Fase plant. crypt. p. 4,-t.)1, £46. Locus. Vulgaris in alpibus Norve- gie.“ Pag tab. 1000, fig. 2. „Dryum capsulis longis subulatis Dux. Hist. musc. p. 350, t. 45, f. 10. Bryum subulatum L. S. V. p. 948. Tortula subulata Wizo. Fl. berol. prodr. n. 928. Locus. Non rara in locis humidis in Dania et Norvegia.* Pag. 7, tab. 1001, fig. 1. „Dryum hypnoides aquaticum, ca- lyptris nigris acutis Dix. Hist. muse: p. 367, t. 46, f. 26. Hypnum caulibus teretibus, foliis lan- ceolatis imbricatis, capsulis erectis ovatis aristatis Harr. Hist. st. n. 1781. in opere Flora danica. 17 Bryum montanum Lam. Fl. franc. I. ed., I, p. 48, n. 13 (1778). Arr. Fl. pedem. II, p. 299, n. 2466 (1785). Mnium capillaceum Sw. in Nov. act. Soc. ups. IV, p. 241, excel. synon. Dill. (1784). Bryum capillaceum Dicks. Pl. erypt. Brit. fase, 1, p. 4, t. 1, £6. (1785). Swartzia capillacea Eur. Pl. crypt. exs. dec. 17, n. 164 (1787). Hepw. St. crypt. II, fase. 3, p. 72 (1789). Distichium capillaceum BR. EUR. fasc. 29 et 30, Monogr. p. 4, n. 1 (1846). Obs. In herb. Ac. scient. Petropoli speci- men authenticum HALLERI vidimus. — Swartzia Wizzp. in L. Sp. pl. V. ed., II, P. II, p. 1219, n. 1054 (1799) et Ait- teram SCHREB. in L. Gen. pl. VIII. ed., I, p. 364, n. 919: 1789 (Possiram AUBL. Pl. guian. II: 1775) et Swartziam SCHREB. inops eit- LL, Sp35519»9n-91224:91/9)] (Tounateam AUBL. op. cit.) complectitur, eui generi leguminoso nomen antiquissi- mum Zounatea AUBL. op. cit. I, p. 549 (1775) retineri debet. Tab. 1000, fig. 2. Tortula subulata (L.) Hgpw. (Desma- todon Linps.) c. fr. Tab. 1001, fig. 1. Rhacomitrium | aciculare (L.) Bgm. e. fr. Obs. In herb. Ac. sc. Petropoli vidimus specimen originale EHRHARTI Zryi acicu- laris aqualici „Hannover 1781“ (an Dieranum aguaticum EurH. Pl. crypt. exs. dec. 22, n. 213 ?, quod opus nondum vidimus), muscus qui est verum Z/Aaco- 3 18 Bryum aciculare var. B. Hups. Fl. angl. p. 480. Hypnum aciculare aquaticum WE». Spic. Fl. gott. p. 84. Locus. In rupibus humidis in Nor- vegia.* Pag. S, tab. 1001, fig. 2. „Bryum calyptra extinctorii figura, majus et ramosum Dir. Hist. müse. p.. 350, t. 45, f. 9. Bryum extinctorium L. Sp. pl. p. 1581. Leersia ciliata Hgpw. Descr. musc. frond. Dp. 49, t. 19. Locus. Frequens in Norvegia.“ Pag. 8, tab. 1002, fig. 1. » Lichenastrum | alpinum | atrorubens feres, calycibus squamosis Dir. Hist. musc. p. 506, t. 73, f. 39. Jungermania alpina L. S. V. p. 954. Wes. Spicil. n. 216. S. O. LINDBERG. mitrium aciculare, et specimen authenticum Dicrani aquatici Horrm. Bot. Taschenb. II, p. 35, n. 20 (1796), quod sine dubio est forma aquatica nigricans Tridontü pel- lucidi (L.) LinpB., loco citato tamen HOFFMANN solum specimen in Exrx. Pl. crypt. exs. memorat et descripsit. Tab. 1001, fig. 2. Encalypta laciniata (HEDW.) Lips. (Leersia laciniata Hepw. Fund. II, p. 103: 1782. — L. ciliata HEpw. St. crypt. I, p. 49, t. 19: 1787) c. fr. Obs. Zeersia Hepw. Fund. II, p. 88, n. 7 (1782) diagnosi data: „peristomium effiguratum, ordine simplici, dentibus se- decim angustis erectilibus* pessime limi- tatum est et formas complectitur minime inter se affines, nempe Grimmiam pulvi- natam, Encalyptam extincloriam, lacinia- tam et contorlam, Pottiam lanceolatam et Ptychomitrium crispatum, qua causa adhi- beri non potest, sed tamen Zncalypta Scares. in L. Gen. pl. VIII. ed., II, p. 759, n. 1643 (1791) nota calyptræ data: „eampanulata, magna“ optime figuratum jam primam lucem vidit. — Sed genus gramineum Zeersia SOLAND. Mss. in Sw. Prodr. Fl. Ind. oce. p. 21 (1788), quod idem est ae Zomalocenchrus MiEG. in Aet. helv. IV, p. 317; HALL. Hist. st. Helv. II, p. 201 (1768); PorLicH. Hist. pl. palat. I, p. 52 (1776) vel Asprella SCHREB. in L. Gen. pl. VIII. ed., I, p. 45, n. 105 (1789), nune summo jure cum Oryza conjunetum est ab Ill. AL. BRAUN in Verh. bot. Ver. Brand. I, p. 195. Tab. 1002, fig. 1. Andrewa petrophila Eurn. e. fr. — Capsula globosa et valvule ejus apice libere et divergentes false delineatze. Revisio critica iconum in opere Flora danica. 19 Locus. Ubique in rupibus Norvegiæ.“ Pag. 8, tab. 1002, fig. 2. Tab. 1002, fig. 2. » Lichenastrum alpinum, Bryt julacei Cœæsius concinnatus (Lacrar.) Gray. argentei facie Div. Hist. muse. p. (Gymnomitrium concinnatum Corp.) 506, ENS, fl 38: cfr. Jungermania julacea L. S. V. p. 954. Obs. False ab auctoribus dicitur Junger- WEB. Spicil. n. 215. mania julacea L. Sp. pl. I. ed., IL p. Locus. In saxis et rupibus Norve- NED ern gi. specie et a Cæsio concinnato, re tamen vera divus LINNÉ solam DILLENH Hist. muse. t. 73, f. 58 et locum solum originale anglieum in omnibus suis operibus citat, qua causa solam eandem plantam ac J. Julaceam LiGmrF. describit. Hæc hepa- tica una cum J. setiformi EHRH. ad genus vel subgenus Chandonanthum Mırr. in Hook.-r. Handb. N.-Zeal. Fl. II, pp. 750 et 753, n. ?/, (1867), J. squarrosam MENZ., hirlellam WEB.-F. et nonn. al. species exotieas Jungermaniæ compre- hendentem, pertinere nobis videtur. Tom. VI, fasc. 18 (1792) ed. Manr. Vanr. Pag. 6, tab. 1061. Tab. 1061. „Jungermania major, foliis brevio- Martinellia asplenioides (L.) Gray. ribus el obtusioribus, non dentatis (Plagiochila asplenioides N. M.) c. Mucss Geni ps 8, ts, 8. major c. fr. Jungermania asplenioides L. S. V. P 19592 POLL: Pal: 1056. Locus. In udis Norvegiæ.“ Pag. 6, tab. 1062. Tab. 1062. „Lichenastrum | imbricatum | majus, — Radula complanata (L.) Dum. c. fr. squamis compressis et planis Dir. Hist. musc. p. 496, t. 72, f. 26. Jungermania complanata L. S. V. p. 954. Wes. Spicil. n. 209. Locus. Ad arborum cortices in Da- nia et Norvegia.“ 20 S. O. LINDBERG. Tom. VII, fase. 19 (1794) ed. Manr. Vanr. Pag; 6, tab. 1122, fig. » Mnium triquetrum L. S. V. p. 947. Por:... Pal. ILL p'410: Meesea longiseta Wiuzp. Fl. berol. n. 981. Locus. In paludosis, infrequens in Sjællandia, ad lacum prope Zyng- bye.* Pag. 5, iab. 101923, fio... .9. »Dryum foliis latiusculis congestis, capsulis longis nutantibus Dir. Hist. musc. p. 398, t. 50, £. 67. Mnium capillare L. S. V. p. 947. Locus. In muris et ruderatis Dani.“ Pag. 6, tab. 1123, fig. 1. »Hypnum repens filicinum crispum Dirt. Hist. muse. p. 282, t. 36, 1:19. Hypnum filicinum L. S. V. p. 950. Locus. Vulgaris in Dania et Nor- vegia, in silvis ad arbores inque locis paludosis.^ Pag. n. tah: 41123, fie..2. » Hypnum palustre erectum trichoides, ramulis crebris, luteo- et rufo-vi- rentibus glabris Dir. Hist. musc. p. 303, t. Wen Hypnum nitens L. S. V. p. 952. Locus. Haud infrequens in paludi- bus Finmarkiæ australis." Tab. 1122, fig. 1. Meesea triquetra (L.) ÁxcsrR. (Mnium triquetrum L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1114, n. 15:1753. —- Meesea tristicha Bn. EUR. fasc. 10, Monogr. p. 8, t. 4: 1841. — M. triquetra ÁxcsrR. in Nov. act. Soc. upsal. XII, p. 257; 18445) cdm Tab. 1122, fig. 2. Bryum bimum Scares. vel Br. incli- natum (Sw.) BLAND.? c. fr. — Folia haud aristata et capsula brevis, pyriformis, lenissime obliquula et viridis delineata sunt in icone haud determinabili. Tab. 1123, fig. 1. Hypnum Crista-castrensis L. c. fr. vel (vix) H. glaucum Law. Enc. méth. Bot. III, p. 170, n. 30: 1789 (H. commutatum Hepw. St. crypt. IV, fasc. 3, p. 68, t. 26: 1795) c. fr. — Ha duæ species in textu ab auetore commutatæ sunt, judice loco nunc „in silvis ad arbores,“ nune „paludoso.“ Tab. 1123, fig. 2. Camptolhecium trichoides | (NECK.) Lips. (Hypnum trichoides Neck. Del.gallo-belg. II, p. 483, n. 35: 1768. — H. nitens Scares. Spicil. Fl. lips. p. 92, n. 1062: 1771) c. fr. Tom. VIII, fasc. 22 (1806) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag. 6, tab. 1290, fig. 1. » Muscus filicinus major Var. Bot. paris. p. 140, t. 5, f. 1. Tab. 1290, fig. 1. Hylocomium proliferum (L.) Line. (Hypnum proliferum L. Fl. lapp., Revisio critica iconum in opere Flora danica. Hypnum proliferum L. Sp. pl. 1590. Locus. In silvis ad terram.“ Pag. 6, tab. 1290, fig. 2. » Hypnum trichoides serpens, setis et capsulis longis erectis Dırı. Hist. muse. p.' 329, t. 42, f. 64. Hypnum serpens L. Sp. pl. Locus. In silvis ad terram.“ Pag. 6, tab. 1291. „Aypnum erectum aut fluitans, foliis oblongis perangustis acutis Dir. Hlist.enusee 90229, t. SS, tf 33. Hypnum fluitans L. Fl. su. II. ed. 399. Locus. In turfosis frequens. 21 Fl. suec. et Mant. alt, nec Sp. pl — H. splendens Sara. Fl. oxon. p. 295, n. 804: 1794, e Sm. Hosr. Syn. pl. Austr. p. 591: 1797, e Sm. Hepw. Sp. muse. p. 262, t. 67, ff. 6—9: 1801) e: fr. Obs. Illud Zypnum proliferum L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1125, n. 15, excel. synon. Fl. lapp. et Fl. suec. (1753) est e synon. DILL. t. 35, f. 14 Thuyidium tamarisci- folium (NECK.) LiNpB. (Hypnum tama- riscifolium NECK. Meth. muse. p. 158, n. 9: 1771. — H. tamariscinum HEDW. Sp. muse. p. 261, t. 67, ff. 1—5: 1801), sed hoe nondum ad tempus LiNNGi in Suecia observatum fuit, quod jam in sua FI. lapp. ostendit Ill. WAHLENBERG. Tab. 1290, fig. 2. Brachythecium albicans (NEck.) Br. EUR. €. fr.? vel Amblysteqium ripa- rium (L.) Bn. EUR. c. fr.? — Nullo modo À. serpens esse potest, ut vigesies majus, setis 5 cm. altis, capsulis brevioribus et horizonta- liter obliquis, sed majoribus, deli- neatum. 'Tab. 1291. Hypnum fluitans L. forma maxima d et e. fr. — Autoicum optime delineatum. Tom. VIII, fasc. 23 (1808) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag. 6, tab. 1358. „Muscus norvegicus, umbraculo ru- berrimo insignitus Dir. Hist. musc. Bi. 1853. f. 9. 'Tab. 1358. Splachnum rubrum L. d et c. fr. 22 Splachnum rubrum L. Sp. pl. p. 1572. Locus. In turfosis Finmarkiæ legit VAHL.* Pag. 6, tab. 1359. »Splachnum luteum L. Sp. pl. 1512. Locus. In paludosis subalpinis Nor- vegiæ haud frequens.“ Pag. 6, tab. 1360, fig. 1. „An Weissia fugax Henw. Sp. musc. t. 13, ff. 5—10? Sporangium vere non striatum. Locus. In alpibus Norvegiæ.“ p. Pag. 6, tab. 1360, fig. 2. » Fissidens strumifer Hgpw. St. erypt. 11.1732; Dicranum strumiferum Eurn., We». et Monn. Locus. ln alpibus Norvegiæ.“ Pag. 6, tab. 1361, fig. 1. » Gymnostomum Heimii Hgpw. crypt. I, t. 30. Locus. In glareosis, argillaceis hyeme inundatis prope Hauniam.* Pag. 6, tab. 1361, fig. 2. »Splachnum mnioides Hgpw. erypt. IL, t. 2. Locus. In turfosis subalpinis Nor- vegise. ^ Pag. 6, tab. 1362, fig. 1. » Polytrichum arcticum Sw. Dispos. muse. Suec. t. 8, £. 17. Locus. In alpibus Norvegiæ. St. St. Obs. Ob capsulas subexapophysiatas po- tius P. arcticum quam P. alpinum esse credo.“ S. O. LINDBERG. Tab. 1359. Splachnum luteum L. d et c. fr. Tab. 1260, fig. 1. Rhabdoweissia crispata (Dicks.) Lips. (Bryum crispatum Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. 8, P. 9,1. 7, Aa — Weissia denticulata Brin. Sp. musc. I, p. 108: 1806) c. fr.? An capsula re vera levis? Vix recte. Tab. 1360, fig. 2. Cynodontium strumiferum | (Exmn.) R.-Harrm. Bryac. Scand. exs. fasc. 10, n. 271 (1863) c. fr. — Icon mala, capsula etenim lævis. Tab. 18615. fip---1: Pottia Heimii (Hrpw.) FÜRNR. var. p. affinis (N. H. S.) Ras. c. fr. Tab. 1361, fig. 2. Tetraplodon mnioides (Sw.) Bn. EUR. etr. T'ab.' 1362, fig: de Polytrichum alpinum L. a. c. fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pas 6, tab. 1362, fip. 2. » Polytrichum piliferum Scares. Spi- e Bi. hps p: 74. Diver. Hist. muse. b. 54, t. 3: Locus. In ericetis vegiæ.“ Daniæ et Nor- 23 Tab. 1362, fig. 2. Polytrichum pilosum (Weiss.) NECK. (P. piliferum Scures.) c. fr. Tom. VIII, fasc. 24 (1810) ed. J. W. HoRNEMANN. Pag. 5, tab. 1410. „Phascum patens Heow. St. crypt. I, t. 10. WEB. et Monr. Man. bot. p: 1: Locus. In horto prope Hauniam in- venit D. WORMSKJOLD.“ Pag, 3, tab: 1441, Ag 1. „Phascum serratum Scares. Phase. t. 2. We». et Mor. Man. bot. p. 71. Locus. Horman Baxa.^ Bagub Mab? 1411, fig. 2. » Phascum curvicolle Engn. — HEpw. St. erypt. I, t. 11. WEB. et Mou. Man. bot. p. 65. Locus. Prope Bistrupgaard Sjællan- die cum precedente invenit D. Horman Banc.“ Pag. 6, tab. 1412. „Tetraphis pellucida Hgpw. Sp. musc. i. 7, f. 1. Ws. et Mong. Man. bot. p. 93. Mnium pellucidum L. Locus. In umbrosis Norvegiæ haud raro; in paludosis cirea Birkeröd." Pag. 6, tab. 1413. „Splachnum vasculosum L. — Hepw. St. erypt. II, t. 15. WEB. et Mour. Man. bot. p. 100. In terra argillosa prope Bi- strupgaard Sjællandiæ invenit D. Tab. 1410. Aphanorrhegma patens (Hepw.) Lips. e. fr. Tab. 1411, fig. 1. Ephemerum serratum (SCHREB.) HAMP. ex dr. Tab. 1411, fig. 2. Phascum curvicolle Ennn. c. fr. Fi- gura sinistra formam cum capsula sessili inter braeteas perichætii im- mersa representat. Tab. 1412. Georgia pellucida (L.) Ras. c. fr. et in statu sterili gonidiifero. Tab. 1413. Splachnum vasculosum L. c et c. fr. 24 S. O. LINDBERG. Locus. In paludosis subalpinis Nor- vegiæ, ex. gr. Zyvaaskampen in Toten raro.* Pag. 6, tab. 1414. Tab. 1414. » Splachnum fastigiatum Sw. Dispos. — Tefraplodon mnioides (Sw.) Bn. Eur. musc. Suec. p. 24. var. D. Dreweri (HEpw.) Br. EUR. Splachnum Breweri Hxpw. St. erypt. set ertr TESS Locus. In subalpinis Norvegiæ cum amico C. SMITH inveni.“ Pag. 6, tab. 1415. Tab. 1415. „Sphagnum squarrosum PERs.— WEB. Sphagnum squarrosum Pers. Mss. et Monum. Man. bot. p. 73, et It. Crom. Samml. deutsch. Laub-M. I, Suec. d. 2, 1.1 0 et 5. p. 24, n. 3 (1803). W. M. Naturh. Locus. In turfosis ins. Möen invenit Reis. Schwed. p. 129, t. 2, ff. 1a D. Horman Baxc. et 5 (1804). C. fr. — Vide infra Obs. Variat seta elongata, ut in exempl. obs. sub tab. 2755. nostro, et brevissima.* Pas 26, tab. 1416, fig. 1. Tab. 1416, fig. 1. »Dicranum | ambiguum Hgpw. St. — Trematodon ambiguus (Hepw.) Honw- erypt. III, t. 36. WEB. et Mon. sca. in Flora II, P. I, p. 88 (1819) Man. bot. p. 195. er. Mnium setaceum L. Locus. ln humidis alpinis Telemar- ken Norvegiæ invenit beat. VAHL et amicus Urpanr.*^ Pag. 6, tab. 1416, fig. 2. Tab. 1416, fig. 2. „Encalypta ciliata Hgpw. St. erypt. — Encalypía laciniata (Hepw.) Lips. I, t. 19. WEB. et Mong. Man. bot. c. fr. — Confer supra tab. 1001, p. 107. fig. 2. Bryum extinctorium var. ß. L. Locus. In rupibus Norvegiæ.“ Pag. 6, tab. 1417. Tab. 1417. »Catharinea hercynica Enngg. — Oligotrichum incurvum (Hvps.) Lips. Heow. St. erypt. I, t. 15. Wes. er et can et Mour. Man. bot. p. 217. Locus. In subalpinis Norvegiæ.“ Revisio critiea iconum in opere Flora danica. Pag. 6, tab. 1418. „Polytrichum yuccæfolium Enrn. — Wer. et Monum. Man. bot. p. 221. Polytrichum commune «. L. Locus. In ericetis et turfosis vulgare.” Pag. 6, tab. 1419. „Polytrichum gracile Mexz. — Wen». et Monum. Man. bot. p. 222. Sw. Dispos. muse. Suec. t. 8, f. 16. Locus. ln paludosis Norvegiæ.“ Pag. 6, tab. 1420, fig. 1. „Orthotrichum diaphanum SCHRAD. — Wer. et Monr. Man. bot. p. 234. Locus. In arboribus.“ Pag. 6, tab. 1420, fig. 2. „Orthotrichum anomalum Hxpw.. — Wer. et Monr. Man. bot. p. 229. Bryum striatum var. Q. L. Locus. In saxis vulgare." Pag. 6, tab. 1421. „Leskea trichomanoides Laxyss. — Wer. et Monum. Man. bot. p. 246. Locus. ln truncis arborum.* Pag. 6, tab. 1422. » Cinclidium stygium Sw. — Wen. et Mour. Man. bot. p. 483. Locus. In lacu Lyngbye-sóe Sjæl- landiæ primus invenit celeb. Prof. SCHUMACHER. * Pag. 7, tab. 1423» fig. 1. » Hypnum boreale Ws. et Moun. Man. bot. p. 287. Locus. In udis Telemarkiæ invenerunt beatus Vaun et amieus Urpanr.* Bag. 7,.tab. 1423, fig. 2: »Hypnum nutans We». et Monr. Man. bot. p. 289. Locus. In ericetis.“ DD [3r Tab. 1418. Polytrichum commune L. = et c. fr. Tab. 1419. Polytrichum gracile Dicks. e. fr. Tab. 1420, fig. 1: Orthotrichum diaphanum SCHRAD. c. fr. Figure optimze. Tab. 1420, fie. 2. Orthotrichum anomalım Hgpw. c. fr. Figur: optimæ, cilia nulla. Tab. 1421. Homalia trichomanoides (SCHREB.) Brin. c. fr. Tab. 1422. Cinclidium stygium Sw. c. fr. — Ca- lyptra magna, cucullata, luteo-brun- nea delineata est. Tab. 1423, Sie. 1. > Bryum pallens Sw.? c. fr. Tab. 1423, 1572 Webera nutans (SCHREB.) Hgpw. h. e. Lamprophyllum nutans Lixps. c. fr. 26 S. O. LINDBERG. Par tab. 1424, fie! T: Tab: 1424, de 8 „Ilypnum longicolle WEB. et Mon. Webera longicollis (Sw.) Hepw. h. e. Man. bot. p. 291. Sw. Dispos. muse. Lamprophyllum longicolle Laos. Suec. t. 6, f. 13. €: ff. Locus. In rupibus Telemarkiæ inve- nerunt Vanun et Urpanur.* Pag..7, tab. 1424-0 2. Tab.; 1424. hp 2 „Conostomum boreale Sw. in Scugap. — Conostomum tetragonum (N iv.) Lips. Diar. nov D p. 26, t. 4. (Bryum tetragonum Virr. Hist. pl. Locus. Cum precedente invenerunt Dauph. ML P: Db p; 1882; m. 49: Vauz et Urpanr.^ 1789. Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. IL. p. 8.4. 4, OOo Obs. Eodem jure ac denominatio specifiea Meteorii telragoni (Sw.) et M. hexastichi (SCHWÆGR.), quorum folia in distinetissi- mas quinque spiras posita sunt, a nemine mutata est, eadem Dryi tetragoni, in quo hæ quinque spiræ valde indistinctæ sunt, re- tineri ob consequentiam debet. Intelligere non possumus, eur illa nomina intacta restant, sed hoc mutatum est. Conse- quentia logiea tamen est fundamentum et adornatio scientiarum. Pag. 7, tab. 1425. Tab. 1425. „Encalypta affinis Hgpw.-r. in WEB. Encalypta alpina Sx. Engl. Bot. XX, et Monk.’ Beitr. I, p. 121, & 4. t. 1419: 1805 (E. affinis SCHWAGR. Locus. In alpibus Telemarkiæ invenit Suppl. b P: T/p/58; t^ 16:811. amieus C. SMITH.“ — E. commutata N. H. S. Bryol. germ. II; P. L,:.*465.t. 15,144: 1827) c. fr. Obs. Vera Zncalypta affinis HEDW.-F. in W. M. Beitr, Naturk. I, p. 121, t. -£ (1805) sine dubio est £. apophysata N. H. S. Confer LiNbpB. in Ofv. V.- Ak. Fórh. XX, pp. 394 et 395, nn. 19 et 20 (1863). — Inter synonyma Z. alpine inserenda quoque est E. caucasica Rupr. in Bull. Soc. nat. Mose. 1346, p. 521, n. 15, quam in monte Kasbek, altit. 1526 hexap., prope nives liquescentes 13 Aug. 1844 legit Dr. KOLE- NATI (n. 2865). Omnibus partibus, ab- Revisio critica. iconum in opere Flora danica. 27 sentia peristomii completa quoque, cum ila hzc planta congruit. Specimen ori- ginale diligenter examinavimus. Pag. 7, tab. 1426. Tab. 1426. » Marchantia pilosa Horn. receptaculo Duvalia pilosa (Horx.) Lips. in Not. femineo integro hemisphærico sub- F.-Fl. fenn. Förh. IX, p. 280, m. tus lanato, seta pilosa, masculo 14 (1868) c. fr. — Icon bona. sessili. Obs. Nuperrime in herb. SCHRADERI, nunc Locus. In fissuris rupium prope S/we- in collectione horti botanici petropolit. dalen in Tyedalen Norvegiæ re- servato, specimina authentica, manu pro- peri.* pria auctoris inscripta, vidimus. Pag. 7, tab. 1427. Tab. 1427. „Marchantia polymorphaL.— Scamin. Marchantia polymorpha L. à, o. fr. Ic. tt. 9 et 29. We». et Monr. Man. et propagulifera. bot. p. 387. Locus. In locis udis umbrosis ubique. ^ Pag. 7, tab. 1428. Tab. 1428: ,Jungermania pinguis L. — Scamn. Aneura pinguis (L.) Dum. c. fr. Ie. t. 35. WEB. et Moun. Man. bot. p. 432. Locus. In locis udis raro.“ Tom. IX, fasc. 25 (1813) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag. 6, tab. 1470. Tab. 1470. „Pohlia elongata How. St. crypt. I, — Webera elongata (Hepw.) Bruch. h. e. p3 907 €. 90. Lamprophyllum elongatum. Laos. Leskea elongata Wy». et Mon. Man. Co Ars bot. p. 243. Locus. In rupibus Norvegiæ invenit C. SwrrH, felicissimus muscorum serutator.“ Pag. 6, tab. 1471, fig. 1. Tab. 1471, fig. 1 „Meesea dealbata Sw. Dispos. muse. Amblyodon dealbatus (Mickes) P.-B. Suec. p. 44, t. 5, £. 10. Hepw. c. fr. Sp. muse. p. 174, t. 41, ff. 6—9. Wer. et Monum. Man. bot. p. 375. Locus. E Norvegia attulit C. Smith, e Sjællandia amieus WORMSKJOLD, nune Groenlandiam perlustrans. “ Diusrer Xx >» © 28 Pas ab, Mal 1474, fig; 2: »PBryum trichoides aureum, capsulis incurvis. obfusis in selis longis Dun. Hist. musc2up. 889, 1.49, f. 58. Bryum trichoides L. Sp. pl. II, p. 1585. Meesea uliginosa Hxpw. St. erypt. I, tt." 1 26102 Wu er MOBR' Man. bot. p. 374. Locus. In uliginosis raro.“ S. O. LINDBERG. Tab. 1471, fig. 2. Meesea trichoides (L.) Spruc. c. fr. Tom. IX, fasc. 26 (1816) ed. J. W. HoRNEMANN. Pag. 6, tab. 1531. „Sphagnum acutifolium WEB. et Monr. Man. bot. p. 73. Dir. Hist. musc. 125922 1. .2. A. ISCHMID. Ic. t. 58, 1 6. Hgbw- Bund. b t '9, ff. 13—15. Sphagnum | capillifolium Engg. — ScuuM. Fl. sjæll. II, p. 34. Locus. In paludibus silvatieis.“ Pag. 6, tab. 1532. „Gymnostomum Hedwigia We». et Monr. Man. bot. p. 78. Dirr. Hist. Inngc t2 Nf Anictangium ciliatum Hw. St. cry pt. T; 1-407 Bryum apocarpum var. p. L. Locus. In saxis Norvegiæ.“ Pag. 6, tab. 1533, fig. 1. „Dieranum undulatum WEB. et Moun. Man. bot. p. 176. Scnuw. Fl. sjzell. Ilop. 55; Dieranum | polysetum Sw. Dispos. muse. Suec. t. 9, f. 5. Locus. In ericetis humidis et silva- ticis Dani: et Norvegiæ,“ Tab Moor Sphagnum acutifolium Enna. e. fr. — Icon haud bona, ut nimis robusta. Tab: 1992. Hedwigia albicans (WE».) Linne. c. fr. Tab. 1533, fig. 1. Dieranum undulatum EHrRH. c. fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pas 7, tab. 1533, fig. 2. „Dieranum flagellare WEB. et Monn. Man. bot. p. 173? Hepw. St. erypt. IE, t. 1. Locus. In silvaticis Norvegi:e.^ Fasz 7, tab. 1554, hg. T. „Hypnum carneum We». et Mon. Man. bot. p. 278. Dre. Hist. musc. t. 50, f. 69. Hepw. St. erypt. I, t. 20. Bryum carneum L. — Scnuw. Fl. sjell. II, p. 65. Locus. In humidis sabulosis. Pus m tab. 1595 fig; 2. »Grimmia acuta WEB. et Mon. Man. hot ps 145. Weissia acuta Hepw. St. erypt. III, t. 35. Weissia rupestris Hkpw. Sp. musc. t. 14, ff. 6—12. Durs. Hist. musc. Dur f 34. Locus. In saxis Norvegiæ.“ Basar. tab... 1535. » Hypnum Loreale We». et Mong. Man. bot. p. 287. Bryum turbinatum Sw. Locus. In turfosis ad Hofmansgave Fioniæ invenit am. Horman Bang.“ Pag. 7, tab: 1536. „Hypnum Seligeri Brin. Muscol. II, P: IL Pu6R: Locus. In declivis humidis ad Si/ke- borg Jutlandie invenit Horman Bang.“ Tab. 1533, fig. 2. Dicranum fuscescens Turx. var. y. flexicaule (Bnip.) Scu. c. fr. Tab. 1534, fig. 1. Webera carnea (L.) Schmp. h. e. Lamprophyllum carneum Lisps.? c. fr. Delineatio mala, capsula etenim crasse breviterque pyriformis. An ob fructum Brywn turbinatum Hgpw.? Tab, 15245 442,42: Blindia acuta (Hups.) Br. EUR. c. fr.? — Icon pessima, folia etenim leniter flexuosa, longa apiceque setacea, operculum strictum et capsula re- gulariter oblonga. Planta ideo est indeterminabilis. Tab. 1535. Bryum bimum Scures. vel Br. pallens Sw.? c. fr. Tab. 1536. Plagiothecium striatellum | (Bnp.) Lips. c. fr. — Icon optima. Tom. X, fasc. 28 (1819) ed. J. W. HoRNEMANN. Pag. 8, tab. 1658. „Splachnum angustatum L.-r. Meth. musc. p. 33. Hepw. St. erypt. II, Tab. 1658. Tetraplodon angustatus (Sw.) BR. EUR. et IC AC 30 t. 12. WEB. et MonHr. Man. bot. p. 97. WAHLENB. Fl. lapp. p. 309. Hook. et Tayr. Muscol. brit. p. 20, t. 9. Locus. In Norvegiæ rupibus inve- nerunt Proff. Vaun et C. SMITH, in Lapponia WAHLENBERG.“ Pag. 8, tab. 1659. „Splachnum Wormskjoldii : caule ra- dieuloso subramoso, foliis lanceo- lato-ovatis acuminatis carinatis inte- gerrimis, nervo evanescente, apo- physi obconico-oblonga theca cupu- liformi angustiore, stomate patulo. Locus. In fissuris rupium ad Gofhaab Grenlandis detexit celeb. Wonw- SKJOLD. * Pag. 8, tab. 1660, fig. 1. Weissia acuta Hgpw. St. erypt. III, t. 35. WAHLENE. Fl. lapp. p. 322. Hoox. et Tayr. Muscol. brit. p. 48, i5 Grimmia acuta Turn. Muscol. hibern. p. 29. Ener. Bor. t. 1644. WEB. et Mong. Man. bot. p. 145. Dr. Hist. musc. t. 47, f. 34. Locus. In rupibus Telemarkiæ lege- runt Proff. VAnL et SwrrH.* Pag. 8, tab. 1660, fig. 2. » Weissia lanceolata Hook. et "Avr. Muscol. brit. p. 44, t. 14. Leersia lanceolata Hgpw. St. erypt. II, t. 23. Grimmia | lanceolata ExGx. Bor. t. 1408. WEB. et Monn. Man. bot. p. 136. Locus. In collibus argillosis, raro in Dania.“ S. O. LINDBERG. Tab. 1659. Splachnum Wormskjoldii Horn. 4 et e sin Obs Beat. WIKSTRÖM observat in opere posthumo Swanrzr: Observationes bota- nice (1829), p. 90, in obs.:,, Splachnum Wormskjoldii SWARTZIUS primum a DEIN- BOLL, deinde ab HORNEMANN accepit et denominavit anno 1812.“ Tab. 1660, fig. 1. Blindia acuta (Hups.) BR. EUR. c. fr. Tab. 1660, fig. 2. Pottia lanceolata (Hgpw.) C.-M. c. fr. Revisio eritica iconum in opere Flora danica. Pag. 8, tab. 1661. „Didymodon | glaucescens Wes. et Monr. Man. bot. p. 158. Trichostomum glaucescens Hxpw. St. erypt. IH, t. 37 B. Wauzews. Fl. lapp. p. 331. Locus. In alpibus Norvegiæ leg. Prof. C. Surra, in Lapponia WAHLEN- BERG.“ Pag. 8, tab. 1662. „Leskea paludosa Hepw. St. erypt. IV, t. 1. Wes. et Monr. Man. bot. p. 246. Dirr. Hist. muse. t. 37, E 2m Locus. In paludosis Telemarkiæ Nor-' vegiæ legit Prof. C. SMITH." Tom. X, fasc. 29 (1821) pag? 75 tab! 1712. „Sphagnum cuspidatum Exunn.— WEB. et Monn. Man. bot. p. 74, t. 6, f. 2. Exec. Bor. t. 1406. ScHw.EGR. Sappk 1, p. 16, t- 6. Hook. et Tavr. Muscol. brit. p. 4, t. 4. Sphagni palustris mollis deftrexi, squa- mis capillaceis, varietas. fluitans Burr. Hist: muse, p. 244, t. 32, 2b. Locus. Varietatem hanc setis elon- gatis in turfosis ad Ærederiksdal invenit reverend. LvxGBYE.* Pag. 7, tab. 1718: . Dicranum adiantoides Sw. Dispos. musc. Suec. p. 31. WEB. et MoHR. Man. bot. p. 164. Hook. et TAvr. Muscol. brit. p. 51, t. 16. Fissidens adiantoides Hgpw. St. crypt. WM t. 20. 3l Tab. 1661. Ditrichun | cesium (VILL.) Lips. (Bryum cæsium Vırr. Hist. pl. Dauph. "TIL, "D- Pp. 879, n. 40, t. 54: 1789. — Trichostomum glaucescens Hepw. St. erypt. III, fases 4% p. 91. i. 38221192) c. fr. Tab. 1662. Leskea polycarpa Eurn. var. p. palu- dosa (HEgpw.) SCHIMP. ed. J. W. HORNEMANN. Tab. 1102. Sphagnum cuspidatum Enr. forma submersa c. fr. Obs. Specimen originale auctoris Petropoli vidimus, quod certissime ad hanc speciem, haud tamen ad Sph. intermedium HOFFM. Bot. Taschenb. II, p. 22, excel. synon. Dill. (1796), CRoM. Samml. deutsch. Laub-M. fase. 1, p. 25, n. 4 (1803), h. e. Sph. recurvum P.-B. (1805), pertinet. Hoc Sph. intermedium quoque in exemplaribus originalibus Petropoli examinavimus; va- rietas B. Horrm. l. e. est SpA. acutifo- lium Eun. Fab 1203: Fissidens adiantoides (L.) HEpw. c. fr. n2. 32 Fissidens taxifolius var. B. WAHLEND. Fl. lapp. p. 333. Hypnum adiantoides L. Sp. pl. p. 1588. Ener. Bor. t. 264. Locus. In paludibus turfosis.“ Bag. 7, tab. 1714,02. 1. „Jungermania platyphylla L. Sp. pl. p. 1600. MicH. Nov. gen. t. 6, ff. 3 et A. Vasen. Bot. paris. t. 19, f. 9. Dir ipi muse... 772 51. 52. Scaum. Fl. sjæll. II, p. 97. Wes. et Monr. Man. bot. p. 397. WAHLEN&. Fl. lapp. p. 388. Hoox. Brit. Jung. t. 40, et Suppl. t. 3. Wes.-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 1. SCHWÆGR. Hist. musc. hep. prodr. p. 13. Mamr. Fl. crypt. erlang. p. 127, t. 3. f. 1. Locus. In truncis arborum copiose. ^ Pis 8, tab. 1714, hb. 2. „Jungermania ciliaris L. Sp. pl. p. 1601. Dien. Hist. musc. t. 69, f. 3. Wer. et Monum. Man. bot. p. 413. WaHLENE. Fl. lapp. p. 386. Hook. Brit Jung. t. Wer.-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 48. Mamr. Fl. erypt. erlang. p. 145, t. 4, t. T9; Locus. In saxis et truncis rarius, in Dania legit A. Móncn et Botanices cultor diligentissimus J. Vanur. Co- piose in Bornholmia et Islandia.“ Pag. 8, tab: 1715, hg: t: „Jungermania excisa Dicks. Pl. erypt. Brit. fasc. 3, t. 8, f. 7. Hoox. Brit. Jung. t. 9. WEr.-r. Hist. musc. hep. prodr. p. 134. Marr. Fl. erypt. er- lang. p. 167, t. 5, 1.42. 65. 8. O. LINDBERG. Tab. 1714, fig. 1. Porella platyphylla (L.) Lixoe. var. p. major (WanLENB.) Lixps. c. fr. "Tab. Trid tie 2 Blepharozia ciliaris (L.) Line. c. fr. up 1715, fie 1. Jungermania ventricosa Dicks. II por- phyroleuca (N.-Es.) Gorrscn. p. 3. tenuior (N.-Es.) c. fr. Folium libe- rum apicibus gonidiiferum. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. In silvaticis ad Frederiksdal legit sagacissimus Jungermaniarum scrutator A. Mörcn.“ purs tab. 1715, fig. 2. „Jungermania helerophylla SCHRAD. Journ. Bot 1801, p. 66. Wer. et Monr. Man. bot. p. 407. Hook. Brit. Jung. t. 31. Scawzæcr. Hist. musc. hep. prodr. p. 17. WEB.-F. Hist. musc. hep. prodr. p. 134. Mart. Fl. erypt. erlang. p. 140, ta En. Locus. In silvaticis Daniæ legit A. Mörcn.“ Pag. 8, tab. 1716, fig. 1. „Jungermania scalaris SCHRAD. — Hook. Brit. Jung. t. 61. Marr. Fl. erypt. erlang. p. 183, t. 6, f. 58 a. Jungermania lanceolata Excz. Bor. t. 605. Locus. In silvaticis ad Frederiksdal invenit A. Móncn.* Pagus tab. 1716; fig. 2. „Jungermania polyanthos L. Sp. pl. p. 1597. VAL. Bot. paris. t. 19, TTD IER Elisbsemusc- t 09, fli et 8, et t. 70, f. 9. Scaum. Fl. sjell. IL, p. 95. WEB. et Monum. Man. bot. p. 418. Hoox. Brit. Jung. t. 62. Scawzæcr. Hist. musc. hep. prodr. p. 25. WEB.-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 61. Mart. Fl. erypt. erlang.; p. 181,896, 56. Locus. In graminosis humidis.“ Pass tab: 1717, e mts „Jungermania byssacea Rorx. Üa- tal. II, p. 153. Hoox. Brit. Jung. £212. 33 Tab: 3715, hg. 2: Lophocolea heterophylla (SCHRAD.) N.-Es. c. fr. Tab. 1716, fg. 16 Jungermania subapicalis N.-Es. c. fr. Tab. 1716, fig. 2. Chiloscyphus polyanthos (L.) Corp. var. B. pallescens (Exrx.) Carr. cJ fr. Tab.!1717;, fig d. Trigonanthus | divaricatus | (FRANC.) SPRUC. c. fr. 34 Jungermania bicornis Mürr. Fl. dan. t. 888, f. a (sterilis). WEB. et Mon. Man. bot. p. 423. Schwer. Hist. muse. hep. prodr. p. 27. WEB.-F. Hist. muse. hep. prodr. p. 77. Marr. Fl. erypt. erlang. p. 166, [; 25, fe EI Locus. In udis silvaticis ad terram.“ Pag. td, tab Kin, no. 2. Jungermania pusilla L. — Dir. Hist. musc tz 11, 7.22 0--B, et 1.74, f. 46. Schmip. Ic. t. 22. Hepw. Theor. t. 18, ff. S9—92. ScHum. Fl. sjæll. IT, p. 96. WEB. et Mong. Man. bot. p. 429. Hook. Brit. Jung. t. 69. ScawzæcGr. Hist. muse. hep. prodr. p. 29. Wes.-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 87. Mart. Fl. erypt. erlang. p. 175,1. 6, 1. 48. Locus. In humidis umbrosis ad ter- ram.“ S. ©. LINDBERG. Tab 1717, fig. 12: Fossombronia pusilla (L.) N.-Es. g et er d Tom. X, fase, 30 (1823) ed. J. W. HORNEMANN. Pag." 1, tab: 1771. »Gymnostomum lapponicum Hepw. St. erypi-- HII p. 13,1. DA WxB. et Monum. Man. bot. p. 77. Hook. et Tavr Muscol. brit. p. 10, t. 6. Anictangium lapponicum Hepw. Sp. musc. p. 40. WanHLExs. Fl. lapp. p. 304. ScawæGr. Suppl. I, p. 36. Schistidium striatum Brio. Meth. musc. p. 22. Locus. In fissuris rupium Islandiæ legit amiciss. A. MóncH, in Nor- vegia et Lapponia celeberr. Wan- LENBERG et C. SMITH." Tap d rl! Amphoridium | lapponicum SCHIMP. e. fr. (Hgpw.) Revisio critica iconwm in opere Flora danica. Basse tab: 1/772. „Polytrichum levigatum W AHLENB. Fl. lapp. p. 349, t. 22. Hoox. Muse. ex0l.2t. 81. Catharinea glabrata Hook Tour in Icel ul, P.:24. Catharinea levigata Brin. Mant. musc. p. 202. Locus. In Islandia legerunt celeberr. Hooker et Móncn.^ Pag. 8, iab. 1773, hg. 1* „Jungermania julacea L. Sp. pl. IX, p. 1601. Lismrr. Fl. scot. IL. p. 185. Hoox. Brit. Jung. t. 2. WEB.-F. Hist. muse. hep. prodr. p. 55. Jungermania violacea Laxpr. Beskr. Færôer. p. 220? Jungermania concinnata W AHLENB. Fl. lapp. p. 384. Jungermania nivalıs WAHLENB. Fl. Carp. p. 363. Lichenastrum alpinum Bryi julacei argentei facie Dix. Hist. musc. D 506 t: 13, f. 38. Locus. In irriguis Islandiæ legit A. Mörcn, qui Islandiam 1821 feli- eissime perlustravit. Obs. Sed Jungermania julacea Fl. dan. t. 1002, f. 2 est J. concinnata Hook. op.cit. ln Gic Pag. 8, tab. (9i ,Jungermania undulata L. Sp. pl. II, p. 1598. (Ep. Enum. n. 449. WEB. et Monr. Man. bot. p. 426. Wan- LENB. Fl. lapp. p. 391. Hoox. Brit. Jung. t. 22. Weg.-r. Hist. musc. hep. prodr. p. 82. Lichenastrum pinnis auriculatis ma- Tab. 1772. Oligotrichum glabratum (W AHLENB.) Lips. gc et c. fr. Tabea), tiet t Chandonanthus julaceus (L.) Lips. c. fr. — Confer supra obs. sub tali- 1002, 82.2. Obs. Nobis quoque videtur bonum genus Chandonanthus Mrrr., fere medium inter Jungermaniam et Isotachidem Mrrr. Tab: de te, 2 Scapania subalpina N.-Es. e. fr. vix dubitanter esse videtur. ob caulem erectum et rigidum, folia omnia subæquiloba, lobis cauli arete ad- pressis, subrotundis, integris, et ob involucrum (perianthium) compla- natum, nee plano-compressum. 36 Joribus et non crenatis Dis. Hist. MUSCLE Nr Locus. Ad ripas amnium Islandiæ ex. gr. ad Oxaraa invenit A. Móncn.* Pag. 8, tab. 1774, fig. 1. „Jungermania crenulata ENGL. Bor. t. 1468. Hook. Brit. Jung. t. 37. Mart. Fl. erypt. erlang. p. 179, ib. 1154. Locus. In uliginosis Islandiæ fre- quens A. Móncn.* Pag. 8, tab. 1774, fig. 2. „Jungermania compressa Hook. Brit. Jung. 1.58. Locus. In rupibus irriguis ad Grôn- nefjord Islandie rarissimam hanc plantam legit A. Móncn.* bas. 8. tab. 1175, fig. f. „Jungermania cordifolia Hook. Brit. Jung. t. 32. We».-F. Hist. musc. hep. prodr. p. 132. Manr. Fl. erypt. erlane. 1. 6, f. 54. Locus. Frequens in rivulis montium Islandiæ saxis fere submersis adna- scens A. Mörcn. In ins. Fzeróe legit reverendiss. LYNGBYE.“ Pap. 8, tab. 1775, he. »Jungermania spherocarpa | Hook. Brit. Jung. t. 74. Locus. In rupibus irriguis Islandiæ A. Mörcn.“ S. O. LINDBERG. Obs. Vera species in Scandinavia lecta est: Norvegia, Mostamarken ad Trondhjem (1837, ÅNGSTRÖM); Suecia, Lapponia tor- nensis, Vittangi (c. inv., 1852, FRISTEDT et BJÖRNSTRÖM), Dalarne, Grycksbo (d, paraphysibus foliiformibus, Aug. 1854, S. O. L.); Fennia, Áland, Färjsund (d Aug. 1863, C. ARRHENIUS), Tavastland, Evois et Asikkala (e. fr., 1865, F. SIL ÉN). Tab:11774 ie vie Jungermania(Solenostoma Mitt.) cre- nulata Sw. c. fr. Tab. 1774, fig. 2. Nardia compressa (Hook.) Gray. (Me- sophylla compressa Dum. Comm. bot. p. 112: 1823. — Alicularia compressa N.-Es. in G. L. N. Syn. Hep. fasc. I, p. 12, n. 4: 1844) c. fr. "Daha 1775, 0.51: Jungermania cordifolia Hook. c et p. Ir. Ta 1715, fp. 2: Jungermania polaris Lips. in Ófv. V -Ak. Fórh. XXIII, p. 560, n. 128 (1866) c. fr., ob caulem dense radicu- losum, folia remota, haud decurren- tia et perfecte immarginata et invo- luerum longum clavatumque, veri- similius esse videtur, quam J. sphe- rocarpa Hook. Revisio critica iconum in opere Flora danica. on Tom. XI, fasc. 31 (1825) ed. J. W. HoRNEMANN. Bas: S, tah. 1831, fig. 1. ah A831, 00.212 ,Jungermania dilatata L. Sp. pl. I, — Frullania dilatata (L.) N.-Es. c. fr. — p. 1600. (Ep. Enum. p. 42. Wicc. Forma involucri, false lævis deli- Prim. fl. holsat. p. 82. Scaum. Fl. neati, contra naturam obovato-cla- sjzell. IL, p. 97. WagLens. Fl. lapp. vata. p. 388. Hanrx. Skand. Fl. p. 435. Jungermania tamariscifolia SCHREB. Spicil. p. 108. Scxmip. Ie. t. 67. Ener. Bor. t. 1086. WEB. et Moum. Man. bot. p. 398. Locus. In truncis arborum haud in- frequens. * Pag. 8, tab. 1831, fig. 2. Tah. 189, e. 2. „Jungermania obtusifolia Hoox. Brit. — Diplophyllum | obtusifolium (Hoox.) Jung. t. 26. Lips. c. fr. Locus. In Islandiæ montibus invenit Obs. Nullo alio certo discrimine Scapania A. MörchH.“ e Jungermania distinguitur, quam foliis conduplicatis, qua causa Clar. MITTEN Jungerm. foliis conduplicatis cum Scapa- niis conjungit, sed ore involueri sat diverse videntur. Involuerum Scapaniarum varia- bile invenitur, nunc etenim perfecte com- pressum, ex. gr. Sc. nemorose et undu- latæ, nunc paullo complanatum, ut in Sc. subalpina, irrigua et Bartlingii; idem Jungerm. foliis conduplicatis quoque in- terdum haud teres, sed distincte compla- natum, ut ex. gr. J. albicantis, est. Hoc organum Scapaniæ tamen rarissime plica- tulum et margine oris raro leniter invo- lutum, nondum contractum, ut in Junger- maniis, adest. Omnibus his rebus perpen- sis, optimum sit his Jungerm. foliis con- duplicatis, mediis revera inter Scapanias et Jungermanias veras, proprium nomen generieum Diplophyllum (J. sect. 1. Diplo- phyllum Dum. Syll. Jung. Eur. p. 44, max. p. 1831. Seapanella Carr. Mss.) addi, sin Scapaniam cum Jungermania jungere præferamus, natura tamen vetante. 38 8. O. LINDBERG. Pag. 8, tab. 1832. Tab. 1832. „Jungermania furcata L. Sp. pl. IL, ^ Metzgeria furcata (L.) N.-Es. c. fr. p. 1602. Gunn. Fl. norv. n. 856. (Ep. Enum. p. 43. Hepw. Theor. DE ed. 1. 21, H4 eter t. 99. Scuuw. Fl. sjæll. IT, p. 98. We». et Monum. Man. bot. p. 134. Wamn- LENS. Fl. lapp. p. 396. Hook. Brit. Jung. t. 56. Hanrw. Skand. Fl. p. 446. Locus. In truncis arborum et in terra vulgaris.“ Pag. 8, tab. 1833. Tab. 1833. „Anthoceros levis L. Sp. pl. II, p. — Anthoceros levis L. c. fr. 1606. Dir. Hist. musc. t. 68, f. 2. SCHMID. Ie. t. 19. Gunn. Fl. norv. n. 874. (Ep. Enum. p. 38. WEB. et Monum. Man. bot. p. 435. Locus. In sterilibus Jyllandiæ in- venit amiciss. Horman Bang ^ Tom. XI, fasc. 32 (1827) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag. 7, tab. 1891, fig. 1. Tab. 1891, fig. 1. „Phascum crispum Hzpw. St. crypt. Phascum acaulon L. var. 6. piliferum I, t. 9. WEB. et Monr. Man. bot. (SCHREB.) Lips. c. fr. p. 64. Hook. et Tayr. Muscol. brit. p. 6, t. 5. H. N. S. Bryol. germ. Cp EM Wantens. Fl. süce. TENDANT Locus. In siecis circa Hauniam.^ Pag. 7, tab. 1891, fig. 2. Tab: 18917 Ag. 2: „Phascum piliferum Scnngn. Phase. Simophyllum | ( Systegium) | erispum t. 1, f£. 6—10. WEB. et Mour. Man. (HEpw.) Line. c. fr. bot. p. 66. H. N. S. Bryol. germ. Obs. De Weissia Enr. vide supra tab. I, pP. 65,1. 6, € LISENWAHLENB. FI. 648, fig. 1, et infra obs. sub tab. 2612, suec. II, p. 777. fi. 1. Phascum cuspidatum vax. p. piliferum Hoox. et Tayr. Muscol. brit. p. S, t. 5. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. In argillosis Daniæ et Du- catuum. * Pag. 7, tab. 1892. . Fontinalis antipyretica L. Sp. pl. IL, p 153r. Dip Hist wise. 33, f. 1. WEB. Prim. p. 75. Scawm. Fl. sjæll. II, p. 72. WEB. et Moun. Man. bot. p. 376, t. 10, f. 7. WAHLENE. FL Tapp. p. 392, er El--suec. Il, p. 717. Hook. et Tayr. Muscol. brit]. 83,9122. Locus. In amnibus et stagnis passim.* Pag. 7, tab. 1893, fig. 1. „ Gymnostomum curvirostre How. St. erypt. II, t. 24. WEB. et Moun. Man. bot. p. 83. WAHLEne. Fl. lapp. p. 302, et Fl. suec. II, p. 773. Hook. et TaAvr. Muscol. brit. p. 2, t. 6. H. NS: Bryol germ. Lp. 171, t. Dp e. Gymnostomum wruginosum et G. stelligerum Exsu. Bor. tt. 2200 et 2202. Locus. Ex Islandia retulit amiciss. A. Móncn.* Pag. 7, tab. 1893, fig. 2. » Gymnostomum ovatum Hepw. St. erypt. I, t. 6. Scaum. Fl. sjæll. II, p. 37. WEB. et Monr. Man. bot. p. S0. Hook. et Tayr. Muscol. brit. p: 2; t^ 7H: INS Bryol/^ germ. I, p. 128, t. 9, f. 5 a. WAHLENB. Fl. suec- TL ^p. 9772. Locus. In argillaceis Daniæ et Du- catuum. * Pag. 7, tab. 1894. „Jungermania Tamarisci L. Sp. pl. II, p. 1600. Micn. Gen. t. 6, f. 5. 39 Tab. 1892. Fontinalis antipyretica L. c. fr. Tab. 1893, fig. 1. Pottia pusilla (Hepw.) Lips. c. fr. Tab. 1893, fig. 2. Hymenostylium estivum (Hups.) Lips. exi. Tab. 1894. Frullania Tamarisci (L.) N.-Es. c. fr. 40 VaAiLL. Bot. paris. t. 23, f. 10. Dr. Hist. muse. t. 72, f. 31. CEp. Enum. p. 42. Hook. Brit. Jung. t. 6. Jungermania dilatata WEB. et Mon. Man. bot. p. 402. Scuwzgr. Hist. musc. hep. prodr. p. 14. WEB.-F. Hist. muse. hep. prodr. p. 21. Wau- LENB. Fl. suec. II, p. 785. Locus. In truncis arborum. Pag. 7, tab. 1895. ,Jungermania anomala Hook. Brit. Jung. t. 34. Soux. Suppl. Fl. lapp. p-112. Jungermania Taylori Hook. op. cit. t- 5. Locus. In lacu Lyngbye-sóe legit A. Moóncn.* Pag. 8, tab. 1896, fig. 1. „Jungermania incisa SCHRAD. Samml. crypt. Gew. II, p. 5, et Journ. Bot. 1801, I, p. 67. WEB. et Mong. Man. bot. p. 431. WAHLENB. Fl. lapp. p. 395, et Fl. suec. II, p. 788. Hook. Brit. Jung. t. 10. Locus. In lacu ad Uerslev Sjæl- landiæ legit A. Mörcn.“ Pag. 8, tab. 1896, fig. 2. „Jungermania Trichomanis Dicks. Pl. S. O. LINDBERG. Tab. 18995. Leptoscyphus anomalus (Hoox.) Lips. (Leioscyphus Carr. Mss.) c, c. fr. et gonidiifera. Obs. De hae specie in litteris recte monuit Clar. CARRINGTON: „perianth longer than in L. Taylori, involucral leaves ovate, areole larger, not papillose.* Genus de- seriptum fuit a MITTEN in Hook. Lond. Journ. Bot. 1851, p. 358 sub nomine Leptoscypho, postea tamen in Hook.-r. Fl. N.-Zeal. II, p. 134 (1855) denomina- tionem mutavit ipse in Zeioscypho. Nomen antiquius retinemus et ob prioritatem ejus et presertim quum Clar. MAXIMOVICZ in Amuria detegeret novam speciem ( Z. ver- rucosum LiNDB. Mss.), distinctissimam in- voluero et folis duobus subinvolueralibus densissime et grossissime verrueosis, quod ad nomen Zeioscyphum nullo modo quadrat. Tab. 1896, fig. 1. Jungermania exsecta Scnuwip. e. fr., ob habitum, folia subcomplicata, haud undulata nec apice bifida, sed acutissime et grossissime serrata (false tamen in margine ventrali quoque) etc. Tab. 1896, fig. 2. Calypogeia Trichomanis (L.) Conp. c. fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. 41 erypt. Brit. fasc. 3, t. 8, f. 5. WEB. Prim. p. 81. ScHum. Fl. sjæll. II, p. 96. We». et Monr. Man. bot. p. 405. WaHLENE. Fl. lapp. p. 387, et Fl. suec. II, p. 783. Hoox. Brit. Jung. t. 79. Mnium Trichomanis L. Sp. pl. IL, p. 1579. Drzz. Hist. muse. t. 31, ff. 5 et 6. (Ev. Enum. p. 43. Locus. Ubique in udis.* Tom. XI, fasc. 33 (1829) ed. J. W. HORNEMANN. Pag. 6, tab. 1944. Tab. 1944. „Jungermania multifida L. Sp. pl. IH, — 4neura ( Pseudoneura Gorrscn.) mul- p. 1602. Dix. Hist. muse. t. 74, tıfida (L.) Dum. c. fr. f. 43. Scamip. Ic. t. 55. (Ev. Enum. p. 43. WEB. Prim. p. 82. Ener. Bor. t. 186. WEB. et Monr. Man. bot. p. 433. Hoox. Brit. Jung. t. 45. WanuLENE. Fl. suec. II, p. 790 (sub J. palmata). Locus. In turfoso lacus Zyngbye-söe fertilem invenit A. Mörcn.“ Pagos 136.2.1945, fie. 1. Tab. 1945, fig. 1. „Jungermania emarginata Eurn. Beitr. Nardia emarginata (EHRH.) GRAY. d III, p. 80. Ener. Bor. t. 1022. WEB. et c. fr. et Mong. Man. bot. p. 421. Wan- LENB. Fl. lapp. p. 392, et Fl. suec. II, p. 787. Hoox. Brit. Jung. t. 27. Locus. In Islandia fertilem invenit A. Mörcn.“ Pag. 6; tab. 1945; fign 2. Tab. 1945, fig. 2. „Jungermania inflata Huvs. FL angl. Jungermania inflata Huvs. c. fr. p. 511. Hoox. Brit. Jung. t. 38. Jungermania bicrenata Scuwip. Ic. t. 64, f. 1. WAHLENB. F1. lapp. p. 393. Locus. In Islandia et in turfoso ad Frederiksdal invenit A. Móncn.* S. O. LINDBERG. Tom. XII, fasc. 34 (1830) ed. J. W. HoRNEMANN. Pag. 6, tab. 2002. „Dieranum Mórchii foliis subfaleatis lanceolato-linearibus, perichætiali- bus erectis lanceolato-subulatis, seta brevi apice strumosa, capsula sub- immersa rotundato-ovata, opereulo conico rostello subulato obliquo. — Horxsca. in Flora VIII, P. I, p. 78 (1825). Locus. Ad rupes prope Reikiavig Islandiæ detexit A. Mörcn.“ Pag. 6, tab. 2003. », Dicranum falcatum Ennn. in Decad. ejus. Hrpw. St. ery pt. I, t. 9. We». et Mour. Man. bot. p. 172. SPRENG. Syst. veg. IV, p. 168. Locus. Ad rupes Islandiæ legit A. Móncn.* Pag. 6, tab. 2004. „Jungermania Blytlii fronde oblonga divisa submembranacea costata, margine sinuato-crispata, superne fructifera, calyce duplici: exteriore perbrevi earnoso margine laciniato, laciniis obtusis, interiore multo bre- viore. Mörcn. Mss. Tab. 2002. Dicranum (Arctoa) fulvellum (Drcks.) Sw. forma breviseta c. fr. Capsula tamen omnino lzevis false delineata. — Secundum specimen archetypum Moncun, nobis ab amic. J. LANGE benigne communicatum. Obs. Omnes species sectionis 4rctoc quoad longitudinem setze valde variant, qua causa eapsula nune alte elevata, nune inter bra- cteas pius minusve D. Anderssonii WicH. solum unum tamen fertilem sureulum in cæspitulo parvo ori- ginali, cujus inspeetionem debemus amicitiæ MILDEI, Habitus plante haud absimilis est S/ylosfegii, capsula perfecte immersa inter bracteas basi latas et niti- immersa invenitur. vidimus. das, nota braetearum qua e reliquis dua- bus distinguitur, ut et characteribus ce- teris, in ScHIMP. Synops. Suppl. p. 689 datis; re vera media est species inter 7. hyperboreum et fulvellum, in cacumine alpis Njunnats Lapponiæ lulensis 18 Julii 1856 a beato WICHURA lecta. Tab. 2003. Dicranum falcatum Heow. Sp. muse. p. 150, t. 32, ff. 1—7 (1801) c. fr. Obs. sit? Dijudieare nequimus, opere PI. crypt. exs. ejus nondum a nobis viso. An re vera EHRHART auetor speciei Tab. 2004. Pallavacinia Blyttii (Mörcn.) Lixps. ACL or Revisio eritica iconum in opere Flora danica. Locus. Hæc species nova in valle Stjördalen ad oppidum Throndhjem Norvegiæ detecta est a Clar. Brvrr. Obs. Est J. Zyellü et J. epiphyllæ simil- lima. Differt tamen ab hac calyce duplici capsulaque elongata, ab illa calyce dupliei, dentato et longiore quam calyptra.* Pag. 6, tab. 2005, fig. 1. „Jungermania ventricosa Dicks. PI. crypt. Brit. fasc. 2, p. 14. Hook. Brit. Jung. t. 28. Jungermania bidentata Scummw. de Jung. p. 106, t. 14. SPnExa. Syst. veg: LV, p.228. Locus. In collibus ad Frederiksdal legit A. Móncn.* Pag. 6, tab. 2005, fig. 2. „Jungermania albicans L. Sp. pl. IL, p. 1599. Varr. Bot. paris. t. 19, f. 5. (Ep. Enum. p. 42. We». Prim. p. 81. ScHum. Fl. sjæll. II, p. 95. Wer. et Mong. Man. bot. p. 428. WAaHLENB. Fl. lapp. t. 25, f. 10. Hoox. Brit. Jung. t. 25. SPRENG. SY ves WV; p.227. Locus. In horto regio ad Frederiks- berg legit A. Mörcn.“ Pag. 6, tab. 2006. „Jungermania serpyllifolia Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. IV, p. 19. Dirr. Jat muse. to. ES DMÉOOK Brit. Jung. t. 42. Lejeunia serpyllifolia Lig. — SPRENG. Syst. veg. IV, p. 233. Locus. In horto regio ad Frederiks- berg legit A. Mörcn,* 43 Tab. 2005, fig. 1. Jungermania ventricosa Dicks. a. * gemmipara N.-Es. c. fr. et gonidiis. Tab: 2005, fig. 2. Diplophyllum albicans (L.) Line. d et e. fr. — Vide supra obs. sub tab. 1831, fig. 2. Tab. 2006. Lejeunia cavifolia (Eurx.) Lips. (Jungermania cavifolia Eunn. Beitr. IV, p. 45, n. 9:: 1789: — J. ser pyllifolia Dicks. Pl. ery pt. Brit. fasc. 4; p. 19:11801)Ne 4r: Obs. Loco originali EHRHARTI, in montibus ad Gottsunda prope Uppsala, sola copiose crescit forma typica speciei, nullibi tamen in Seandinavia, quantum scimus, var. y. ovata N.-Es. Naturg. eur. Leberm. III, p. 264, p. p. (1838) h. e. Z. ovata (DiCks.) 44 Tom. XII, fase. Pag. 5, tab. 2062 cher „Polytrichum aloides Hzvw. St. cry pt. It ADD SENS EEMUuSC. t. 55, f. 7. We». et Mour. Man. bot. p. 226. Pogonatum aloides Bui. Bryol. univ. Esprits Locus. In declivis ad Prede, Bag- sværd et aliis locis.* Pas 45; tab. 2062, jim... 2. „Polytrichum nanum Hgpw. Sp. muse. t. 22. SCHREB. Spicil. p. 74. WEB. et Monn. Man. bot. p. 227. Polytrichum subrotundum Excr. Bor. t. 1624. Poyonatum nanum Brin. Bryol. univ. IL pd. Locus. In declivis ad Zrede, Bay- sværd et aliis locis.* Pag. 5, tih. 2063, fig. 1. » Phascum bryoides Dicks. Pl. erypt. Brit. daser Ast: 10, f. 3. WEB. et Monum. Man. bot. p. 66. Phascum | elongatum ScHuutz. starg. p. 273. Locus. In insula Möen invenit A. Móncn.* Pag. 6, tab. 2063, fig. 2. » Phascum bryoides var. y. pilif erumM. N. S. Bryol. germ. I, p. 78, t. 7,f. 21. Locus. In insula Möen invenit A. Mörcn.“ Pag. 6, tab. 2064, fig. 1. »,Gymnostomum minufulum Scuw.xan. Suppl; 1; p.225,:t. 9: FI. S. ©. LINDBERG. 'AYrL. leeta est, qua causa nomen anti- quius retinere debemus. 35 (1832) ed. J. W. HOoRNEMANN. Tab. 2062; 12.1: Polytrichum nanum Weiss. (P. aloides Hepw.) e. fr. Tab 2062, 145.42. Polytrichum subrotundum Hups. (P. nanum NECK., SCHREB., HEDW.) c. fr. Tab.12063, fe: 1 Pottia bryoides (Dicks.) Lips €. fr. Tab. 2063, fig. 2. Pottia bryoides (Dicks.) Line. var. p. pilifera (H. N. S.) Lips. c. fr. Tab. 2064, fig. 1. Pottia Starkei (Hgpw.) C.-M. var. f. Davallii (Sm.) Lips. c. fr. Revisio critica iconwm in opere Flora danica. 45 Locus. Ad Kielbye insulæ Móen in- Obs. Ab auctoribus ad Zrachyodontem venit A. Mörcn.“ trichoidem (W. M.) FünNn. false relatum est Gymnostomum Davallii SM. Mss. DRAKE in K. S. Ann. Bot. I, p. 577 (1805), ubi describitur his verbis Surruir: „caule bre- vissimo, foliis lanceolatis acuminatis cari- nalis patulis, capsula campanulata levi, operculo hemispherico.* Postea nomina- tum est G. rufescens SCHLEICH., 6. mi- nululum SCHWEGR. ete. Pag. 6, tab. 2064, fig. 2. Tab. 2064, fie.12. » Gymnostomum fasciculare Hgpw. Funaria fascicularis (Dicks.) SCHIMP. Sp. musc. t. 4, ff. 5—9. Wer. et GE. Mour. Man. bot. p. 89. Brin. Bryol. univ. I, p. 44. Locus. In hortis et campis insulæ Möen, A. Móncn.* Pag. 6, tab. 2065. Tab. 2065. „Dieranum latifolium Hevw.St.crypt. — Trichostomum (Desmalodon) latifo- I, t. 33. WEB. et Monr. Man. bot. lium (Hgpw.) SCHWÆGR. var. f. mu- p:^209,. t: 050.44. licum (Brip.) C.-M. e. fr. Trichostomun | latifolium | ScHWAEGR. Suppl. I, p: 145. Desmatodon latifolius Brin. Bryol. univ. I, p. 524. Locus. In parte australi Grœnlandiæ legit J. Vanr.^ Pag. 6, tab. 2066, fig. 1. Tab. 2066, fig. 1. „Bryum roseum Scures. Spicil. p. 84. Mnium cuspidatum L., Neck. (Mn. Mnium serpyllifolium y. L. Sp. pl. IL, affine BLAND.) c. fr. p. 1578. Dirr. Hist. muse: t. 52, 1,17: Mnium roseum Scuum. Fl. sjæll. II, p. 69. Hypnum roseum We». et Moun. Man. bon 297. Locus. Haud rarum in silvis.“ Pag. 6, tab. 2066, fig. 2. Tab. 2066, fie-2. »Dryum hornum Scures. Spieil.p.83. Mnium hornum IL. c. fr. 46 Mnium hornum L. Sp. pl. II, p. 1576. Scaum. Fl. sjæll. II, p. 67. Dir. Est. muse. t. 51, tf. 7. Hypnum hornum We». et Monr. Man. bot. p. 293. Locus. Frequens in silvis.* Pag. 6, tab. 2067. „Marchantia androgyna Sm. Engl. Bot. t. 2545? Hook. Fl. scot. II, p. 120? Marchantia triandraScor. F]. carn. IT, t. 63. Bars. Trois nouv. Hép. p. 4, T P Locus. In ripis fluvii Trave ad Schlu- fup legit NorrE.* Pag. 6, tab. 2068. „Jungermania bicuspidata L. Sp. pl. IL, p. 1598. Scnurp. Ic.t. 63. WEB. Prim. p. 81. Scnuw. Fl. sjæll. II, p. 95. WEB. et Monn. Man. bot. p. 424. Hook. Brit. Jung. t. 11. Locus. Ad terram silvarum.“ Pag. 6, tab. 2069. „Jungermania connivens Dicks. PI. erypt. Brit. fase. 4, p. 19, t. 11, f. 15. WanrENE. Fl. lapp. p. 393. Hoox. Brit. Jung. t. 15. Locus. Inter Sphagna in turfosis.* Pag. 6, tab. 2070. »Jungermania bidentata L. Sp. pl. IT, p. 1598. WEB. Prim. p. 81. Wer. et Mour. Man. bot. p. 408. Hook. Brit. Jung. t. 30. Locus. Ubique ad terram silvarum.* S. O. LINDBERG. Tab. 2067. Asterella hemispherica (L.) P.-B. 4 CR On ME Tab. 2068. Frigonanthus bicuspidatus (L.) Srruc. e. HE. Tab. 2069. Trigonanthus connivens(Dicxs.) SPRUC. cr, Tab. 2070. Lophocolea bidentata (L.) N.-Es. c. fr. Obs. Cryplogams (1863), maximi momenti quoad hepaticos museos, optime (p. 25) dixit amic. Dr. B. CARRINGrON: „L. bidentata, like an species having a mide range, is subject lo much variation. Several of the plants described in Syn. Hep., e. gr. L.latifolia and L. Hookeri, not to mention extra-european ” forms, appear to be merely local varieties.* In opusculo suo /rish Revisio critica iconum in opere Flora danica. 47 Tom. XII, fase. 36 (1834) ed. J. W. HORNEMANN. Pag. 6, tab. 2123. »Jungermania barbata Scures. Spicil. p. 107. Scnurp. Ie. p. 187. Hook. Brit. Jung. t. 70. Jungermania quinquedentata 1. — Excr. Bor. t. 2517. WEB. et Moun. Man. bot. p. 430. Locus. In silvis acerosis invenit A. Mörcn.“ Pag. 6, tab. 2124. „Jungermania reptans L. Sp. pl. I, p. 1599. (Ev. Enum. p. 42. Scnwrp. Ic. t. 68. Ener. Bor. t. 608. WEB. et Monn. Man. bot. p. 411. Hook. Brit. Jung. t. 75. Locus. In locis uliginosis et umbro- sis legit A. Mörcn.“ Pas. 6, tab. 2125, fie. 1. „Andreea Rothii Mong. — L. Sp. pl. I], p. 1349. Andreæa rupestris Sm. Fl. bit. Locus. Ad rupes Islandiæ, A. Mörcn.“ Pags 6, tab. 2125, fig. 2. „Andrewa rupestris Hzpw. — Rorn. Neue Beitr. I, p. 252. WAHLENBE. Fl. lapp. n. 539, et Fl. suec. II, ed., I, pr 810. Hoox- et" '"l'Avr. Muscol-" bri pr 2, t. 8.“ Locus nullus designatus. Bags IT, tab. 2126- „Encalypta streptocarpa Hgpw. Sp. muse. p. 62, t. 10, ff. 10—15. Sm. Comp. p. 164. Hook. et TAYL. Muscol. brit. p. 31, t. 13. H. N. S. Bryol germ. t. 1525027. « Encalypta grandis W antews. Fl. suec. MWvedg Tb p" 791. 'Tab:- 2123: Jungermania barbata SCHRER. (J. bar- bata var. Schreberi N.-Es.) c. fr. — Involuera false lateralia. Tab. 2124. Lepidozia reptans (L.) N.-Es. g et er. Tab. 2125, fig q^ Andreæa Rothii W.M. c. fr. Tab. 21255 fig 2: Andreæa petrophila Enr. c. fr. Tab. 2126. Encalypta contorta (Wurr.) Hor. Bot. Taschenb. 1800, p. 139 (Bryum contortum Wurr. in Jacqv. Collect. II, p. 236: 1788. — E. grandis Sw. in Scumap. Journ. Bot. II, p. 172: 1800. — E. streptocarpa Hepw. Sp. musc. p. 62, t. 10, ff. 10—15:1801) C fr. 48 S. O. LINDBERG. Locus. In insula Möen (A. Móncn), ad Schlutup Lauenburgiæ (NorTE). * Pag: 6; tab. 2127. Tab. 2127. „Encalypta rhabdocarpa Scnwn. Encalypta rhabdocarpa SCHWAGR. Suppl. I, t. 16. Soww. Suppl. Fl. e. fr. lapp. p. 46. Wanuens. Fl. suec. II, p. 791. H. N. S. Bryol. germ. p. 46. Encalypta ciliata var. y. Hook. et Tayz. Muscol. brit. Locus. In Islandia frequenter, A. Moóncn.* Pag. 7, tab. 2128. Tab. 2128. „Bryum ligulatum Scungn. Spicil. p. Mnium undulatum L., NECK. c. fr. 81. Hook. et 'l'Ayr. Muscol. brit. t 20: Don ist. muse. t. 52, f. 76. Mnium ligulatum Scnuvw. Fl. sjell. II, p. 69. Wantene. Fl. suec. II, p» 150: Locus. Locis humidis silvarum.“ Pag: 4, 43b 2199: Tab: 2129: „ Bryum cuspidatum Scuggs.— Heow. — Mnium silvaticum Lisoe. (Mn. cuspi- Sp. must: 1545,01. 75—8. Hook. datum Hepw. Sp. muse. p. 192, et Tayr. Muscol. brit. t. 31. DILL. 1:745; 1f D. »eb6 )e fr: Hist. musc. 13:539 1-. 19. Mnium cuspidatum Sceaux. Fl. sjæll. II, p. 69. WAHLENB. Fl. suec. II, p. 750. Locus. Locis humidis silvarum.* Tom. XIII, fasc. 37 (1836) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag. 6, tab. 2189: Tab. 2189. ,Jungermania acuta. LivpENB. Syn. Jungermania Mülleri N.-Es. var. II. Hep. eur. p. 88. Honx. Fl. oecon. acuta (LiNDENB.) Lips. €. fr. II, p. 484. Locus. In insula Möen legit A. Mörcn. * Pag. 6, tab. 2190. Tab. 2190. JJungermania minuta Dicks. Pl.erypt. Jungermania minuta CRANTZ. S et c. fr. Revisio eritica iconum in opere Flora danica. Brit. fasc. 2, p. 13. Hoox. Brit. Jung. t. 44. LixpExs. Syn. Hep. eur. p. 62. Horn. Fl. oecon. II, p. 479. Jungermania bicornis We». et Mou. Man. bot. p. 423. Locus. Ad saxa inter Bagsverd et Kollekolle Sjællandiæ et in ins. Is- land, A. Mörcn.“ Pag. 6, tab. 2191. „Jungermania trilobata L. Sp. pl. I, p. 1599. Hook. Brit. Jung. t. 76. LINDENB. Syn. Hep. eur. p. 43. Horn. Fl. oecon. II, p. 473. Jungermania radicans Excr. Bor. t. 2191. Locus. In silvis ad Nyborg (HOFMAN Bang) et ad Bergedorf in Sachsen- wald Lauenburgiæ (LINDENBERG).“ Pag. 6, tab. 2192. ,Jungermania umbrosa Scunap. Samml. erypt. Gew. IL, p. 5. Hoox. Brit. Jung. t. 24, et Suppl. t. 3. Ener. Bor. t. 2527. LixpENs. Syn. Hep. eur. p. 57. Horn. Fl. oecon. II, p. 476. Locus. Ad pratum juxta #rederiks- dal, A. Mörcn.“ Pag. 6, tab. 2193. „Jungermania Tomentella Eurn. Beitr. IL, p. 150. Hoox. Brit. Jung. t. 36. Ener. Bor. t. 2242. LixpENs. Syn. Hep. eur. p. 19. Honx. Fl. oecon. II, p. 467. Locus. In silvis humidis Lauenburgiæ (LixpENBERG) et ad lacum Zyngbye- sóe (A. Mörch).“ Pag. 7, tab. 2194. „Jungermania | cespiticia LiNDEnB. 49 Tab. 2191. Bazzania trilobata (L.) Gray. c. fr. Tab. 2192. Scapania umbrosa (SCHRAD.) N.-Es. c. fr. et gonidiifera. Tab. 2193. Trichocolea Tomentella (Exrx.) Dum. e. fr. Tab. 2194. Jungermania pumila Wiru. c. fr. 7 50 Syn. Hep. eur. p. 07; t: Mb EA. Horx. Fl. oecon. II, p. 480. Locus. In declivibus ad fluvium Bille prope Bergedorf Holsatie detexit LINDENBERG. “ Pag. 7, tab. 2195. „Jungermania compacta. Worn. Fl. germ. III, p. 375. LiwpENB. Syn. Hep. eur. p. 58. Honx. Fl. oecon. I pp Jungermania resupinata Hook. Brit. Jung. t. 23. UNGE. Bor. t. 2497. Locus. Ad Fuursóe prope Frederiks- dal legit A. Mörcn.“ Pag: 7, tab: 2996: ,Jungermania pumila Wırn. Arr, brit. veg. III, p. 866, t. 18, f. 4. ENGL. Bor. t. 2230. Hook. Brit. Jung. t. 17. Liens. Syn. Hep. eur. p. 69, t. 2. Horn. Fl. oecon. II, p. 480. Locus. Ad Leiraa Islandiæ invenit A. Mörcn.“ S: O. LINDBERG. Tab. 2195. Jungermania cespiticia LinDEn®. c. fr. Tab. 2196. Scapania compacta (Rorn.) LiNDENB. ener Tom. XIII, fasc. 38 (1839) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag. 6, tab. 2251. „Jungermania Sphagni Dicks, —W gn. et Moun. Man. bot. p. 420. Hoox. Brit. Jung. t. 33, et. Suppl. t. 2. LInDENB. Syn. Hep. eur. p. 28. Horn. Fl. oecon. Il, p. 469. Locus. Ad Rudersdal Danize(J. V AHL), ad Reinbeck Holsatiæ (LINDENBERG) et in Islandia (A. Móncn).* Part „tab. 2252. „Jungermania Blasia Hook. Brit. 8S2—84. LINDENB. Syn. Jung. tt. Hep. eur. p. 96. Tab. 2251. Odontoschisma Sphagni (Drcrs.) Lips. (Pleuroschisma Odontoschi- sma Sphagni Dux. Syll. Jung. Eur. p. 68, n. 92: 1831. — Sphagne- cetis communis N.-Es. in G. L. N. Syn. Hep. fasc. 2, p. 148, n. 1: 1845) CAR T3b:* 92521 Blasia pusilla L., Dux. c. fr., ampullas gonidiiferas et acervos gonidiorum, in fronde immersos, gerens. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Säl Blasia pusilla L. Sp. pl. IL, p. 1605. Fr. Dan. t. 45. WEB: et Moun. Man. bot. p. 437. Horn. Fl. oecon. II, p. 487. Locus. In turfosis Daniæ et Duca- tuum. In Sjællandia fertilem invenit A. MôürcH. Obs. Figura Fl. dan. t. 45 incompleta est.“ Tom. XIIL, fasc. 39 (1840) ed. J. W. HOoRNEMANN. Pag... 1, tab. 12304, fig. 1. Tab. 2304, fig. 1. „Gymnostomum Heimii H. N. S. Bryol. Pottia Heimii (Hgpw.) FÖRNR. c. fr. germ. I, p. 138, t. 9, f. 8. Horn. — Planta tota amplifieata habitum Fl. oecon. II, p. 385. Locus. Ad Helsingoram prope fossam LIEBMANN verum detexit @. Heimi, per L annos cum (7. affini con- fusum. “ Pap. 1, iab. 2304, fig... 2. Tab. 2304482. „Weissia | controversa Heow. St. erypt. IIT, t. 5. Honw. Fl. oecon. IL p. 405. Grimmia controversa WEB. et Mour. Man. bot. p. 113. Locus. In terra sabulosa.^ fere Physcomitrii pyriformis habet et calyptra data sine dubio ad hoc pertinet, ut erecta et plurifissa. Simophyllum viridulum (L.) Lips. c. fr. — Confer supra tab. 1891, fig. 1. Pag. 7, tab. 2305, fig. 1. Tab. 2305, fig. 4 „Bartramia crispa Sw. — Wen. et Dartramia crispa Sw. c. fr Monr. Man. bot. p. 262. Horn. Fl. oecon. II, p. 432. Locus. Inter Orholm et Brede Sjæl- landiæ in declivibus invenit Liep- MANN.“ Pag. V, tab... 2305, gr 2. Tab. 23054nfiet 2 „Bartramia fontana Sw. — Was. et Philonotis fontana (L.) Brin. & et c. Mour. Man. bot. p. 268. Fr. DAN. fr. — Peristomium false simplex t. 298. Horn. Fl. oecon. II, p. 431. delineatum. Locus. Adfontes Daniæ et Ducatuum frequens. * 52 S. O. LINDBERG. Pag. 7, tab. 2306, fig. 1. Tab. 2306, fig. 1. » Bartramia pomiformis Sw. — Ws. Bartramia ithyphylla Brin. c. fr. et Monr. Man. bot. p. 261. Locus. In Dania et Lauenburgia ra- rior. Pag. 7, tab. 2306, fig. 2. Tab. 2306, fig. 2. „Neckera crispa Wiurp. — Wes.et — Neckera crispa (L.) Hepw. c. fr. Monr. Man. bot. p. 238. Horn. Fl. oecon. II, p. 427. Locus. In promontorio insule Möen invenit A. Móncn, secretarius can- cellarise. “ Pag. 7, tab. 2307, fig. 1. Tab. 2307, fig. 1. »Trichostomum heterostichum Hrnw. Rhacomitrium heterostichum (HEDW.) St. erypt. IL, t. 25. Scaum. Fl. sj:ell. Brin. e. fr. II, p. 51. We». et Mon. Man. bot. p. 113. Honx. FI. oecon. IT, p. 418. Locus. Ad Frederiksdal in lapidi- bus invenit A. Móncn.^ Pag. 7, tab. 2307, fig. 2. Tab. 2307, fig. 2. » Trichostomum pulvinatum Hgpw. St. Grimmia pulvinata (L.) Sw. c. fr. erypt. III, t. 40, ff. 1—3. We». et Monm. Man. bot. p. 104. Locus. Frequens in terra nuda et lapidibus. “ Pag. 7, tab. 2308, fig. 1. Tab. 2308, fig. 1. „Tortula unguiculata Hgpw. — Wes. — Tortula setacea (L.) Lixps. (T. ungui- et Monr. Man. bot. p. 208. culata Rorn.) c. fr. Locus. In muris et arvis frequens.^ Pag. 8, tab. 2308, fig. 2. Tab. 2308, fig. 2. „Tortula muralis Tınm. — Wes. et Tortula muralis (L.) HEpw. c. fr. Monn. Man. bot. p. 206. Locus. Frequens in muris.“ Pag. 8, tab. 2309, fig. 1. Tab. 2309, fig. 1. „Tortula fallax Hook. Fl.scot. p. 127. Tortula imberbis (Hups.) Sw. c. fr, Barbula fallax Brin. Bryol. univ. I, p. 556. SPRENG. Syst. veg. IV, p. 180. Locus. In glareosis.“ Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pa2e78, tab. 2309, fig. 2. „Trematodon ambiguus HornscH. —- H.N.S. Bryol. germ. II, P. LL p: 200 5549. 8.2. Locus. In ericetis Jyllandiæ invenit S. DREJER.“ Pag..8, tab: 2310, fig. 1. „Dieranum cerviculatum Henw. St. erypt. III, t. 37 B. ScHuwm. Fl. sjeell. II, p. 26. We». et Monn. Man. bot. p. 193. Honx. Fl. oecon. II, p. 410. Locus. In silvis Daniæ et Ducatuum non raro.“ Pag. 8, tab. 2310, fig. 2. „Dieranum varium Hepw. St. erypt. II, t. 34. Scaum. Fl. sjæll. II, p. 57. Wer. et Mour. Man. bot. p. 186. Horn. Fl. oecon. II, p. 415. Locus. In locis editis insulæ Möen et ad Aldershvile in Sjællandia in- venit À. Móncu.* Tom. XIV, fasc. 40 (1843) edd. S. Pag. 9, tab. 2375. „Aulacomnium | turgidum | Scu w.xan. Suppl. III, P. I. HbBEN. Muscol. germ. p. 395. Hanrw. Skand. Fl. IH. ed., II, p- 292. BR. EUR. n. 2, 1.2. Mnium turgidum WAHLENB. Fl. lapp. p. 3545 029 586, Rlasnec»H,. ed, II, p. 753. R.-Bn. in Ross. Voy. II. ed., II, p. 191, et in Pann. First voy., App. p. 295. Bryum turgidum Hoox. in PAnR. Sec. voy., App. p. 411. E. Meyer. Labrad. p. 13. Somm. in Mag. Naturv. XI, p. 234. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 454. 53 Tab. 2309, fig. 2. Trematodon ambiguus (HEpw.) Horx- SCH e. fr. Tab. 2310, fig. 1. Dicranella cerviculata(Hepw.) Schmp. e. fr. Tab: 2310," hg 2: Dicranella rubra (Hups.) Lans. (Bryum rubrum Hups. Fl. angl. I. ed., p. 413: 1762. — Br. simplex L. Sp. pl. M. ed., IL p: 158771. 32: 1763. — Dieranum varium Hepw. St. crypt. IL, fasc. 4, p. 93, t. 34: 1789) e: ft DREJER, J. F. ScHhouw et J. Vanr. Tab. 2375: Gymnocybe turgida(W ABLENB.) Lips. conet ITS 54 Locus. In declivis abruptis humidis et in paludibus Grœnlandiæ, usque ad altit. 2000 ped.“ Pan 10, tab: 23.76. „Aulacomnium palustre ScawzxGr. Suppl. IH, PAT EN 216 Hüsen. Muscol. germ. p. 392. Harrn. Skand. FL. sed. IL p.292. BB... EUR. nz 3,902 t Mnium palustre L. Sp. pl. II. ed., II, p. 1574. WanLens. Fl. lapp. p. 352, et spl suec He Ed MT n. 753. Bryum palustre H. T. Muscol. brit. p. 115, t. 28. Hook. in Pann. Sec voy., App. p. 411. E. Meyer. La- brad. p. 12. Soww. in Mag. Naturv. XI, p. 234. Horx. Plantel. III. ed., II, p. 454. Hypnum elodes W. M. Bot. Taschenb. p. 242. Locus. In turfosis et paludosis Dani, Islandiæ et Groeenlandize, ubi usque ad altit. 1000 ped. ascendit. — Planta danica delineata.“ ag. 10, tab. 2377. „Paludella squarrosa Brin. Sp. muse. III, p. 72. Scuwzer. Suppl. II, P. IL, p. 27, t. 161. Hüsen. Muscol. germ. p. 398. Hanrw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 298. Bn. Eun. n. 1, t. 1. Bryum squarrosum L. Sp. pl. II. ed., II, p. 1585. Horn. Plantel. III. ed. IL, p. 458. Meesea squarrosa W surxxs. Fl.lapp. p. 356, et Fl. suec. II. ed., II, p. 756. Hypnum paludella W. M. Bot. Ta- schenb. p. 274. S. O. LINDBERG. Tab. 2376. (ymnocybe palustris (L.) Fr. 4 et (Qo inp. Tab, 2377 Paludella squarrosa (L.) Brin. £ et e, 1r. Obs. Hoc dicitur nominatum ab EnnuanT, sed in ejus Zeifr. IV, p. 149 legimus: „Meine Nomina usualia habe ich Nicht dessmegen, weil ich glaube, dass so sehr viel daran denn sind nichts weiter, als ein Versuch, jeder Pflanze einen Namen zu geben, den man für sich genus noch einmal abdrucken lassen. gelegen sei, sie und ohne ein dabeistehendes Nomen gene- rieum. gebrauchen kann, so wie solches (EDER in seiner Binleit. $ 141 vorgeschla- gen hat; sondern einem gewissen Manne, Namens DAHL, welcher ein besonders gros- Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. In paludibus et pratis humi- dis Daniæ et Grænlandiæ meridio- nalis, ad pedem montium, inter 60° — 64" lat. bor. — Planta grœn- landiea delineata. * Pag. 10, tab. 2378. „Mnium punctatum Hgbw. Sp. musc. p. 193. Hügen. Muscol. germ. p. AIS BRI BUR: Dm Ei. Mnium serpyllifolium WnrENs. Fl. lapp. p. 353, et Fl. suec. II. ed, IL, p. 749. — c. L. Sp. pl. II. ed., Ep: 1571: Bryum punctatum H. 'T. Muscol. brit. p. 125, t. 30. Hook. in Pann. Sec. voy., App. p. 412. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 461. Hanrw. Skand. ELSE ed; IL. p. 292. Hypnum punctatum W. M. Bot. Ta- schenb. p. 296. Locus. In humidis silvarum Danize. In ripis rivulorum et locis irrigatis deelivorum Grænlandiæ, usque ad altit. 300 ped. — Planta grenlandi- ea delineata.* Pag. 115. t3b..29 19. „ Mnium rostratum SCHWEGR. Suppl. I, P. U, p. 136, t. 79. Hügex. Muscol. germ. p. 412. WanrENsz. Fl. suec. IT: ed., IL p. 749 BR EUR. 0. 8, t. 7. Bryum rostratum H. 'T. Muscol. brit. p. 126, t. 30. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 461. Harrm. Skand. Fl. Bh. ed. PL p. 293: Hypnum rostratum W. M. Bot. Ta- schenb. p. 296. 55 ser Freund davon ist, hiermit ein kleines Vergnügen zu machen, und ihm meine Be- reitmilligkeit zu zeigen.“ Eodem modo l. c. nominavit A/uxbawniam aphyllam: Hippo- podium, Splachnum ampullaceum: Ampul- lariam, Mnium triquetrum: Tristichitidem, Hypnum_crispum: Rhystophyllum et We- beram Diphyscium: Diphyscium. Tab. 2378. Mnium punctatum L., Reıcn. 4 et c. fr. Tab. 2319. Mnium rostratum SCHRAD. c. fr. 56 Locus. In humidiusculis silvarum Daniæ.“ Pag 11, tab. 2380, fig... „Bryum elongatum var. B. alpinum Bg. EUR: n. SE. Webera alpina H. H. in Bot. Zeit. 1819, P. I, p. 104. Webera longicollis var. 6. alpina Hö- BEN. Muscol. germ. p. 427. Locus. In humidis montium Groen- landize.* Pag. 11, tab. 2380, fig. 2. „Bryum pyriforme Hgpw. — Wan- LENB. Fl. lapp. p. 358, et Fl. suec. II ed., LL, p. 748. H. T. Muscol. brit. p. 118, t. 28. Hüsen. Muscol. germ. p. 452. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 456. Hanrw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 295. Br. EUR. n. 22, L ds. Webera pyriformis Hgpw. St. crypt. I, p. 5, t. 3. Hypnum pyriforme W. M. Bot. Ta- schenb. p. 274. Locus. In humidiusculis Daniæ; in Groenlandia, ad pedes montium inter 679 — 720 45' (J. Vanr). — Speci- men depictum e vicinitate Haunize. * Pag. 11, tab. 2381, fig. 1. „Bryum intermedium Brin. Mant. musc. p. 120. Hanrw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 296. Br. EUR. n. 23, ale: Bryum pallescens var. ß. intermedium Scawzæcr. Suppl. I, P. II, p. 67, Us Tx Hypnum intermedium W. M. Bot. Taschenb. p. 283. S. O. LINDBERG. Tab. 2380, fig. 1. Webera elongata (Hgpw.) BRucH. var. p. macrocarpa (HoRNSCH.) SCHIMP. h. e. Lamprophyllum elongatum var. B. macrocarpum Lips. c. fr. Tab. 2380, fig. 2. Leptobryum pyriforme (L.) Scu. c. fr. Tab. 2581 05. 1 Bryum pallescens SCHLEICH. forma ty pica c. fr. — Planta robusta, elata, heteroica (synoica + 3), in alpinis lecta, ubi nondum Zr. intermedium inventum est. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. In humidis Grœnlandiæ, et ad pedem et in abruptis montium, J. Van.“ Pan. 12, tab. 2381, fig. 2. „Dryum argenteum L. Sp. pl. II. ed. II, p. 1586. Wanrrws. Fl. lapp. p. 361, et Fl. suec. TI. ed., II, p. 747. H. T. Muscol. brit. p. 120, t. 29. Hünrx. Muscol. germ. p. 461. HORN. Plantel. III. ed., II, p. 457. HaRTM. Skand. Fl. III. ed., II, p. 298. Bn. EUR. D. 44, t. 41. Hypnum argenteum W. M. Bot. Ta- schenb. p. 276. Locus. In muris, tectis, locis humi- dis terraque nuda Dani, ins. Færüe, Islandiæ et Greenlandie. — Speci- men delineatum e flora hauniensi.“ Pag. 12, tab. 2382. ,Dryum binum Bn. EUR. n. 25, t. 21? Locus. In humidis, supra cinerem carbonis fossilis ad molendinam prope Hauniam.“ Pag. 12, tab. 2383. „Neckera viticulosa Hgpw. Sp. musc. p. 209, t. 48, ff. 4 et 5. W. M. Bot. Taschenb. p. 240. WanrEws. Fl. lapp. p. 366, et Fl. suec. II. ed., IL, p. 742. Anomodon viticulosus H. 'T. Muscol. brit. p. 79, t. 22. HüBex. Muscol. germ. p. 564. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 428. Hanr«. Skand. Fl. HE. ed. JL, p. 300. Locus. 'lerrestris in umbrosis silva- rum Daniæ. — Specimen delinea- tum ex ins. Möen.“ 57 Fab 238102 Bryum argenteum L. c. fr, Tab. 2382. Bryum bimum Scares. c. fr. Figg. r—t tamen plantam masculam Zr. cespilicit repræsentant. Tab. 2383. Anomodon viticulosus (L.) H. T. c. fr. 58 Pag. 12, tab. 2384. „Neckera curtipendula Hepw. Sp. muse. p. 209. W. M. Bot. Taschenb. p. 241. WAHLENB. Fl. lapp. p. 366, et Fl. suec. TL ed; lone dd Anomodon curtipendulus H.'T. Muscol. brit. p. 79, t. 22. HüBEN. Muscol. germ. p. 565. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 428. Hanrw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 300. Locus. Ad truncos fagorum in silvis Daniæ. — Planta delineata e vicini- tate Hauniæ.“ Pag. 19, tab. 2385. » Neckera complanata HüBex. Muscol. germ. p. 5176. Leskea complanata Hgpw. Sp. muse. p. 231. W. M. Bot. Taschenb. p. 245. WAHLENB. Fl. lapp. p. 367, et Fl. suec. II. ed., II, p. 737. HARTM. Skand. Fl. III. ed., II, p. 301. Hypnum complanatum H. T. Muscol. brit. p. 91, t. 24. Horns. Plantel. IN. ed... Ep: 432. Locus. Ad truncos arborum in silvis Danis. — Specimen delineatum e vicinitate Haunis.“ Pag. 13, tab. 2386. » Leskea sericea Hgpw. St. erypt. IV, p. 43, t. 17. W. M. Bot. T'aschenb. p. 249. WaurzNs. Fl. lapp. p. 369, et Fl. suec. II. ed., II, p. 739. Hö- BEN. Muscol. germ. p. 580. HanTw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 302. Hypnum sericeum MH. 'T. Muscol. brit. p. 100, t. 25. Horx. Plantel. III. ed., II, p. 440. Locus. Ad truncos arborum in silvis S. O. LINDBERG. Tab. 2384. Antitrichia curtipendula (L.) Brin. cr. Tab. 2385. Neckera complanata (L.) HüBEN. c. fr. Tab. 2386. Homalothecium sericeum (L.) Br. EUR. e; fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Daniæ. In ins. Færôe invenit TRE- VELYAN. Specimen depictum e flora hauniensi.“ Pag’ 13, tab. 2387, fig. 4. „Leskea polyantha Hevw. St. crypt. IV, p. 4, t. 2. W. M. Bot. Taschenb. p. 251. WagLens. Fl. lapp. p. 369, et Fl. suec. II. ed., II, p. 739. Hü- BEN. Muscol. germ. p. 582. Hanrw. Skand. FI. III. "ed; I; p. 302. Hypnum polyanthum Horn. Plantel. Im edo! TE» p7434- Locus. Ad truncos arborum in silvis Daniæ.“ Par one bab. 2007, fip. 2. „Hypnum serpens L. Sp. pl. IL. ed., II, p. 1596. Hepw. St. erypt. IV, p. 45, t. 18. W. M. Bot. Taschenb. p. 300. WAHLENB. Fl. lapp. p. 575, ei ET. suec: EL. ed;, Tb p. 726. H- T- Museol. brit p. 94, t. 24. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 434. HanrTM. Skand. Fl. IIT. ed., II, p. 310. Locus. 'lerrestre locis humidis et ad truncos arborum in silvis et locis aliis umbrosis Daniz.* Pag. 14, tab. 2388, fig. 1. »Hypnum denticulatum L. Sp. pl. II. ed., II, p. 1588. Hepw. St. erypt. IV, p. 81, t. 31. Hüsen. Muscol. germ. p. 609. Harrm. Skand. Fl. DHL ed. HM, 9.7303. Locus. Ad terram et radices arborum in silvis et locis umbrosis Dani.“ Pag. 14, tab. 2388, fig. 2. . Hyprum riparium L. Sp. pl. IL. ed., II, p. 1595. Hrpw. St. erypt. IV, p. 7, t. 3. W. M. Bot. Taschenb. p. 59 Tab. 2387, tel: Pylaiea polyantha (SCHREB.) BR. EUR. Cr Tab. 2387, fig. 2. Amblystegium serpens (L.) Bn. EUR. Geb C. fr, Tab. 2388, fig. 1. Plagiothecium denticulatum (L.) Bn. EUR. d et c. fr. Tab. 2388, fig. 2. Amblystegium riparium (L.) Bn. EUR. var. €. longifolium (Brin.) SCHIMP, c. fr. 60 331. H. T. Muscol. brit. p. 92, t. 24. WanrENB. Fl. suec. II. ed., IT, p. ' 136. Högen. Muscol. germ. p. 619. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 433. Harry. Skand. Fl. III. ed., II, p. 304. Locus. In rivulis Dani: ad saxa et palos in aqua submersum.“ Pag. i4, tab. 2389. » Hypnum ruscifolium Neck. — H. T. Museol. brit. p. 106, t. 26. Somm. Suppl Fl. lapp. p. 70. HöBEN. Muscol. germ. p. 626. Horn. Plan- tel. III. ed., II, p. 446. HanrM. Skand. Fl. III. ed., II, p. 304. Hypnum riparioides Hgpw. St. erypt. IV, p. 10, t. 4. W. M. Bot. Taschenb. p. 326. Hypnum prolixum W auuex». Fl. suec. IT. ed; "Ip. 736: Locus. In aqua submersum ad saxa et palos rivulorum et fontium, prze- sertim tamen ad trabeculas molen- dinarum Daniæ.“ Pag. 14, tab. 2390. » ypnum splendens Hepw. Sp. muse. p. 262, t. 67, ff. 6—9. W. M. Bot. Taschenb. p. 338. H. T. Muscol. brit. p. 103, t. 25. Hügen. Muscol. germ. p. 656. Horn. Plantel. III. ed., IL" p. 442; Hypnum proliferum Wanuene. Fl. lapp. p. 373, et^ Hlsuee. TT. ed. II, p. 721. Harrm. Skand. Fl. III. ed., IL, p. 305 (excl. syn. Fl. dan. 198290, LL); Locus. In umbrosis et humidis ad radices arborum, saxa et terram S. O. LINDBERG. Tab. 2389. Rhynchostegium rusciforme (NEck.) Br. Eun. (Hypnum ruseiforme NECK. Del. gallo-belg. II, p. 481, n. 30: 1768. Weiss. Pl. erypt. fl. gott. p. 225: 1770. — H. ruscifolium NECK. Meth. muse. p. 181, n. 37: 1771) C. dr. Tab. 2390. Hylocomium proliferum (L.) Lawps. c. fr. — Confer supra tab. 1290, fig. 1, quz solum plantam minorem repræsentat. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Daniæ, ins. Fzróe, Islandiæ et Grœnlandiæ. * Pag. 14, tab. 2391. »Hypnum triquetrum L. Sp. pl. HI. Edo T9po1589: WM: Bol, Ta- schenb. p. 354. WAHLENB. Fl. lapp. Pr, eb: EL- suec HlJed; IL. p. 129. H. T. Muscol. brit. p. 108, t. 26. Hüsen. Muscol. germ. p. 667. Horn. Plantel. III ed., II, p. 448. Hanrw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 311. Locus. Adterram silvarum et locis um- brosis Daniæ. In ins. Færüe quoque provenit secundum TREVELYAN." Pap. 15, tab. 2392. „Aypnum loreum L. Sp. pl. IL. ed., IL, p. 1593. W. M. Bot. Taschenb. p. 353. WAHLENB. Fl. lapp. p. 374, ei Floeuec- I. ed, IE p. 733: H-T. Muscol. brit. p. 108, t. 26. HöBEN. Muscol. germ. p. 666. Honx. Plan- tel. III. ed., II, p. 418. Hanrw. Skand. Fl. III. ed., II, p. 314. Locus. Ad terram silvarum et locis umbrosis Danis.“ 61 Tab. 2391. Hylocomium triquetrum (L.) Bn. EUR. c. fr. — In textu monoicum false dieitur. Tab. 2392. Hylocomium loreum (L.) Br. Evk. c. fr. Tom. XIV, fasc. 41 (1845) ed. F. M. LiEBMANN. Pag. 10, tab. 2437. „Dieranum majus TURN. — SCHWÆGR. Suppl. I, p. 163, t. 40. H. T. Muscol. brit. p. 58. Hagrw. Skand. Fl. IV. ed»! p: 385: Dicranum polysetum RICHARDS. — Brw. Bryol. univ. I, p. 413. Dicranum scoparium var. 6. HARTM. op. cit. II. ed. Horn. Plantel. IIT. ed., IL, p. 414. Tab. 2437. Dicranum majus Turx. e. fr. 62 Locus. In silvaticis Daniæ et Duca- tuum. Pag. 10, tab. 2438. „Dicranum elongatum Scnw xan. Suppl. I, p. 171, t. 43. Br. Bryol. univ. I, p. 429. Dicranum Sphagni W uvex». Fl. lapp. p.337. Honx. Plantel TIE ed,, IT, p: Amt: Locus. In humidis Greenlandiz oc- cidentalis et orientalis observarunt CRANTZ, EGEDE, WORMSKJOLD et J. Vanr.^ Pag. 10, tab. 2439. . Hypnum delicatulum L. — Hüsex. Muscol. germ. p. 659. Fn. Fl. scan. p. 229. Hanrw. Skand. Fl. IV. ed., p. 421. Hypnum proliferum Avcr. Locus. In silvaticis Daniæ Duca- tuumque hue illuc.“ Pag. 10, tab. 2440. »Hypnum Schreberi WıuLv. — Brin. Bryol. univ. II, p. 420. H. T. Muscol. brit. p. 96, t. 24. HinEN. Muscol. germ. p. 650. Horn. Plantel. III. ed , II, p. 436. Hanrx. Skand. Fl. IV. .ed., 97420: Hypnum parietinum L. — WAHLENR. Fl. lapp. p. 373. Locus. Nulgatissimum in silvaticis Daniæ Ducatuumque; etiam in ins. Færois.“ S. O. LINDBERG. Tab. 2438. Dicranum fragilifolium Laos. c. fr. ex habitu cæspitis (fig. a) nobis esse videtur. Tab. 2439. Thuyidium delicatulum (L.) BR. EUR. e. ft. Obs. In textu BR. EUR. dieitur genus Thui- dium, sed in tabulis rectius incisum 7/ngi- dium, optima tamen versio est Thuyidium (e Thuya Tourx., L ). Tab. 2440. Hylocomium parietinum (L.) Lips. (Hypnum parietinum L. Fl. lapp. et Fl. suec, nee Sp. pl. — H. compressum Neck. Del. gallo-belg. II, p. 477, n. 23: 311684 S GHRER: Spicil. fl. lips. p. 96, n. 1067: 1771. — H. Schreberi Wirrp. Fl. berol. prodr. p. 325, n. 955: 1787. — H. mutieum Geuns. Pl. Belg. spieil. p. 46: 1788. Sw. Dispos. musc. Suec. p. 60, n. 29: 1799) c. fr. — In Suecia præ ceteris gerit nomen vernaeulum: Väggmossa h. e. ,muscus parieti- nus“ vel , communiter parietum ri- mas replet in ædificando domos ex ligno*: L. Fl. suec. II. ed. Revisio critica iconum in opere Flora danica. 63 Far. 1, tab. 2441. Tab. 2441. Hypnum cordifoliumHeow.St.erypt. /ypnum cordifolium Hzpw. c. fr. IV, p. 95, t. 37. Brin. Bryol. univ. Obs. Benigne mihi misit amie. J. LANGE ad IL p. 565. W. M. Bot. Taschenb. inspectionem specimen authenticum Zypni p. 320. WAHLENB. Fl. suec. p. 699. crassi SCHUM. us pl. sell. II, p. = po PD a NU. Hüsex. Muscol. germ. p. 654. Horn. fertilia dt H. scorpioidis, unicum Plantel. III. ed., II, p. 447. Hanrw. sterile ejusdem speciei et solitarium ste- Skand. Fl. IV. ed., p. 422. Fr. F1. rle Z. gigantei. In pagina posteriore scan. p. 227. Souw. Suppl. Fl. lapp. seripsit ipse auctor „Aypnum (eylindrieum p. 68. m.) crassum" et „2. IH. nitens?*, numerus Hypnum crassum. Scnuw. Fl. sjæll. Le ne pa FE LORD, hg dues IL, p. 80. anteriore foli „n. 7 URP A um eo- dem loco H. scorpioides „n. 1* dieitur. Locus. In paludibus et turfosis totius ldeoque H. crassum eadem sola species Daniæ vulgare, etiam in Islandia. * est ae H. scorpioides, in „paludosis Lyng- bye Jul. 1800* leetum. Pag: ^14, tab. 2442. Tab. 2442. „Aypnum abietinum L. — WauLeNs. Thuyidium abietinum (L.) Bn. EUR. Fl. lapp. p. 379, et Fl. suec. p. 698. co Sw. Dispos. musc. Suec. p. 54. H. T. Muscol. brit. p. 104, t. 25. HÜBEN. Museol. germ. p. 659. Honx. Plan- tele HE edo TD p. 444. Fg. Fl. scan. p. 229. Hanrw. Skand. Fl. IV. ed. p. 420. Locus. In argilloso-arenosis, collibus sterilibus, silvaticis; raro fructificat. “ Pag. 11, tab. 2443. Tab. 2443. »Hypnum undulatum L. — Hüsen. — Plagiothecium undulatum (L.) Br. EUR. Muscol. germ. p. 607. Honx. Plan- er tel. III. ed., II, p. 433. Fr. Fl. scan. p. 228. Hanrw. Skand. Fl. IV. ed., pr. Locus. In paludibus et silvaticis um- brosis; raro fructificat; pr. Frede- riksdal, Dronninggaard, in palude ad Lyngbye, Fiona, Ducatubus; etiam in insulis Færois.“ 64 Pag. 11, tab. 2444. »Hypnum uncinatum Hxpw. St. crypt. IV, p. 65, t. 25. Sw. Dispos. musc. Suec. p. 56. W. M. Bot. Taschenb. p. 358. Brin. Bryol. univ. II, p. 629. Soww. Suppl. Fl. lapp. p. 64. HünEN. Muscol. germ. p. 695. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 451. Fr. Fl. scan. p. 230. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 430. Locus. In paludibus Ducatuum; vul- gatissimum in Groenlandia teste J. VAL.“ Pag. 12, tab. 2445. . Hypnum Blandowii W.M. Bot. Ta- schenb. p. 332. Brin. Bryol. univ. IL p. 577. H. T. Muscol. brit. p. 104, t. 25. Hüsen. Muscol. germ. p. 660. Horx. Plantel. III. ed., II, p. 444. Hanrw. Skand. Fl. IV. ed. p. 421. Hypnum abietinum var. B. paludosum WanLENE. Fl. suec. p. 698. Locus. In turfosis paludosis ducatus Lauenburgiæ huc illue.“ Pag. 12, tab. 2446. ,ypnum brevirostre Eurn. Exsiec. n. 85. Brin. Bryol. univ. II, p. 506. Hüsex. Muscol. germ. p. 669. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 449. Hart. Skand. Fl. IV. ed., p. 429. Hypnum triquetrum vax. B. minus W. M. Bot. Taschenb. p. 354. H. T. Museol. brit. p. 108. Fr. Fl. scan. p- 220. Locus. In silvis umbrosis ad radices arborum Holsatiæ Lauenburgiæque. Obs. Specimina mea foliis conspicue denti- eulatis instructa sunt." S. O. LINDBERG. Tab. 2444. Hypnum uncinatum HEpw. c. fr. — Confer supra tab. 535, fig. 2. Tab. 2445. Thuyidium Blandomii (W.M.) Br. gun. e; Ip Tab. 2446. Hylocomium brevirostre (Enrn.) Bn. EUR. €. fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. 65 Tom. XIV, fasc. 42 (1849) ed. F. M. LiEBMANN. Pag. 8, tab. 2491. » Dicranum spurium Hepw. St. erypt. II, p. 82, t. 30. H. T. Muscol. brit. p. 56, t. 17. Brin. Bryol. univ. I, p. 416. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 412. Harım. Skand. Fl. IV. ed., p. 387. Locus. In silvaticis, turfosis, rupi- bus sterilibus. In Dania dubia, in Lauenburgia a Prof. NoLte reperta. ^ Pag. 8, tab. 2492, fig. 1. » Dicranum crispum Hepw. St. erypt. II, p. 91, t. 33. Sw. Dispos. musc. Suec. p. 37. H. T. Muscol. brit. p. 56, t. 17. Brin. Bryol. univ. I, p. 451. Horx. Plantel. III. ed., II, p. 412. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 389. WAHLENB. Fl. lapp. p. 341. Locus. Hic illie in turfosis Danis sec. HonNEMANN; in Islandia, unde specimina depicta reportavit amic. Prof. SrEENsTRUP, vulgaris.“ Pag. 8, tab. 2492, fig. 2. „Dieranum longifolium Eurn. Exsiec. n. 114. Hepw. St. erypt. III, p. 24, t. 9. H. T. Muscol. brit. p. 53, t. 16. Horx. Plantel. III. ed., IL, p. 409. Hart. Skand. Fl. IV. ed., p. 386. Tab. 2491. Dicranum spurium HEpw. c. fr. 'T'ah:.2402 9:1: Dicranella vaginalis (Dicks.) Lips. c. fr. Fig. c in textu dicitur „inno- vatio,“ sed forsitan sit ramulus ma- sculus, false enervibus foliis tamen delineatis. Figg. i et £, partes folii marginibus reflexis, ad Ditrichum pusillum (vide infra Suppl. I, tab. 45, fig. 2) pertinent; an fig. d quoque ad hunc muscum referenda sit? Obs. Contra legem et jus prioritatis omnino est Pryum crispum SCHREB. Spieil. fl. lips. p. 79, n. 1038 (1771) denominationem specificam suam ob multo serius publica- tum Zicranum crispum Eur. Mss. HEDW. St. erypt. II, fase. 4, p. 91, t. 33 (1789) perdidisse et 2. Schreberi Sw. Dispos. muse. Suec. p. 57, n. 26 (1799) appella- tum fuisse. Qua eausa Zr. crispum Dicra- nella crispa (SCHREB.) LINDB. et D. cri- spum Dicranella vaginalis (Bryum vagi- nale Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. 3, p. 8: 1793) LINDB. nominari sine dubio debent. Tab. 2492, fig. 2. Dicranum longifolium Eunn. c. fr. — Nervus foliaris tamen mimis an- gustus in fig. 7. 66 Locus. Holsatiæ Lauenburgiæque; in ins. Færois, TREVELYAN.“ Pas 28, tab. 2493; fie. Me »Orthotrichum speciosum N.-Es. in Sturm. Deutschl. Fl. IT, fase. 16. Brin. Bryol. univ. I, p. 280. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 426. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 399. Br. EUR. p-19; Locus. In truncis silvarum Daniæ et Ducatuum.“ Pag. 9, tab. 2493, fig. 2. „Orthotrichum Lyellii H.'T. Muscol. brit. p. 76, t. 22. Horn. Plantel. ILLE ed. TI, 9.4269 Br eur: p. 27. Locus. In arboribus silvarum; e Sach- senwald Lauenburgiw misit amic. Dr. GoTTscHE.“ Pag. 9, tab. 2494, fig. 1. „Orthotrichum | diaphanum ScHran. var. p. wimicola Hüsen. Muscol. germ. p. 377. Locus. In truncis Uni campestris. — Specimen depictum prope Altonam a Dr. Gorrscug lectum.“ Pag. 9, tab. 2494, fig. 2. „Orthotrichum cupulatum Horrw. var. y. riparium HÜüsEN. Muscol. germ. p. 381. Be GR pete Locus. In saxis irrigatis non infre- quens. ^ In terra et saxis silvaticis 8S. O. LINDBERG. Tab. 2493, fig. 1. Orthotrichum affine SCHRAD. e. fr. — Fig. d calyptram false subnudam repræsentat. Tab. 2493, fig. 2. Orthotrichum Lyellii H. 'T. e. fr. et gonidiiferum. — Peristomium sim- plex tamen false delineatum. Tab. 2494, fig. 1. Orthotrichum diaphanum SCHRAD. c. fr. — Peristomium simplex tamen false delineatum. Tab. 2494, fig. 2. Orthotrichum cupulatum Horrw. var. y. nudum (Dicks.) Lixps. (O. nudum Dicks. Pl. erypt. Brit. fase. 4, p. 6, t. 10, f. 13: 1801) c. fr. — Peristo- mium tamen datum (fig. /) omnino falsum, ut duplex, interius sedecim- dentatum, dentibus exterioribus op- positis, equidem longis et latis, medio suturatis et ubique transverse inartieulatis, sed longitudinaliter striatulis. Haud ©. rivulare TURN. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pag. 9, tab. 2495, fig. 1. „Pottia truncata Bn. Eun. p. 9. Gymnostomum truncatulum Hgpw. St. erypt. IV, p. 105. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 384. Hanrw. Skand. Els DV. ed pa 962. Gymnostomum truncatum HEpw. op. cit. I, p. 13, et Sp. muse. p. 30. Locus. In agris argillosis vulgaris. Obs. Figura Fl. dan. t. 537, f. 2 nimis rudis est, ineompleta aique vix recogno- scenda.* Pagia0 dab: 2495, figa 2. »Tortula ruralis Enru. Exsiec. n. 184. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 395. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 391. Barbula ruralis Hgpw. — BR. EUR. p. 42. Locus. In arenosis humidis, sepibus, tectis stramineis vulgatissima. ^ Pag. 10, tab. 2496, fig. 1. »Grimmia pulvinata Sm. Engl. Bot. t. 1728. H. T. Muscol. brit. p. 38, t. 43. Horn. Plantel. ILL. ed., IT, p. 400. Dryptodon pulvinatus Brin. — HARTM. Skand. BUCIV — edi pa.372. Locus. In sepibus, saxis, lateribus valde communis. * Pag. 10, tab. 2496, fig. 2. ,Grimmia maritima Turn. Muscol. hib. p. 23, t. 3, f£. 2. H. T. Muscol. brit. p. 37, t. 13. Horn. Plantel. III. ed, ILwp::400; Schistidium maritimum Br. EUR. Locus. In rupibus graniticis mariti- mis. In Islandia legit A. Mörch, in Bornholmia J. Lange.“ 67 Tab. 2495, fig. 1. Pottia truncatula (L.) Lips. c. fr. Tab. 2495, fig. 2. Tortula( Syntrichia ) ruralis (L.) Eurn. c. fr. — Fig. c pessima, ut peristo- mium sinistrorsum tortum et jam ex infima basi a dentibus liberis for- matum nobis ostendens. Tab.. 2496, fig. 1. Grimmia pulvinata (L.) Sw. c. fr. Tab. 2496, fig. 2. Grimmia maritima "TURN. c. fr. 68 S. O. LINDBERG. Pag. 10, tab. 2497, fig. 1. Tab. 2497, fig. 1. » Rhacomitrium fasciculareBnip. Mant. Rhacomitrium virescens(Rerz.) Lips. musc. p. 80. Harrm. Skand. Fl. IV. (Bryum hypnoides var. y. virescens ed., p. 390. BR. EUR. p. 8. Rerz. Fl. Scand. prodr. II, p. 214: Trichostomum fasciculare Horn. Plan- 1779. — Trichostomum fasciculare tel. IL. eds 27419: ScHran. Spicil. fl. germ. I, p. 61: Locus. In rupibus humidis Islandiæ 1794) c. fr. et Færoæ.“ Pag. 40; tab. 2497 fig. 23 Tab. 2497, fip» 2; « Rhacomitrium canescens Brin. Bryol. Rhacomitrium ericoides (Wes.) Brin. univ. I, p. 208. Hanrw. Skand. Fl. (Hypnum eanescens var. y. ericoides IVe pus DR: Fur, p. 12. We». Spicil. fl. goett. p. 82: 1778. Trichostomum canescens Horns. Plan- — Trichostomum ericoides SCHRAD. tel? I. ced. Bl; pi 417. Spicil. fl. germ. I, p. 62: 1794) c. fr. Locus. In arenosis humidis vulga- — Obs. Hoc Bh. ericoides formam vere typi- tissima, apud nos raro fructificans. * cam speciei eonsiderare debemus, in per- multis etenim terris vulgarius est, loca sicciora prædiligit et caulis multo erebrio- res ramulos emittit, note que Zurrhaco- mitria e Dryptodontibus præprimis di- stinguunt; qua causa Rh. ericoides magis in se gerit typum subgeneris, quam Rh. canescens (TIMM.) BRID., sententia nostra forma illius, e loco minus sieco orta. Pag. 10, tab. 2498. Tab. 2498. » Weissia curvirostris Hepw. St. crypt. Trichostomum | ( Erythrophyllum) ru- I, p. 19, t. 7. WaHLENS. Fl. suec. bellum (Horrw.) Ras. c. fr. p. 756. Horx. Plantel. III. ed., II, Obs. Calyptra ejus leniter torta est, ut in p. 405. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., Hyophilæ speciebus. p. 376. Locus. In aggeribus paludis prope Lundehuset legi.* Pag. 10, tab. 2499. Tab. 2499. » Hypnum commutatum Hgpw.St.erypt. — Amblystegium filicinum (L.) Lips. IV, p. 68, t. 26. Harrm. Skand. Fl. forma caule irregulariter vage ra- IN. Jedi, o. 450. moso, c. fr. Hypnum diastrophyllum Sw. — Wan- Obs. De Hypno commulalo confer supra LENB. Fl. lapp. p. 379. Horn. Plan- tab. 1128, fig. 1. tel. DI. ed., I, p. 449: Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. Ad margines rivulorum et fontium in terra calcarea et argil- losa saxisque expansa; prope Hel- singoram legi.“ Pag. 11, tab. 2500. „Aypnum stellatum Scares. Spicil. p. 92. Wanrzws. Fl. lapp. p. 375. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 418. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 428. Locus. In paludibus satis vulgaris.“ Pag; M15 tap: 2501: JMypnum. cuspidatum L. Sp. pl. p. 1595. WAHLENB. Fl. lapp. p. 376, et Fl. suec. p. 699. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 447. Harrm. Skand. El. AV red; p^ 422. Locus. In pratis humidis, fossis pa- ludibusque valde vulgaris.“ Pag. 11, iab. 2502. » Hypnum Crista-castrensis L. Sp. pl. p. 1591. WanrEwn. Fl. lapp. p. 377. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 452. HanrM. Skand. Fl. IV. ed., p. 432. Locus. In silvis altis, rarius in pa- ludosis. In montibus calcareis Mo- ne; in paludibus Ducatuum.“ Pag. 11, tab. 2503. » Hypnum molluscum Hgpw. St. crypt. IV, p. 56, t. 22. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 453. Hanrw. Skand. FL IV. ed; p. 432; Locus. In silvis frondosis altis ne- morosis humidis ad radices arbo- rum, supra terram et latera mon- tium. In promontorio Monæ prope Maglevandet frequens. 69 Tab. 2500. Hypnum stellatum SCHREB. c. fr. — Folia tamen contra naturam perfecte enervia delineata in figg. /—z. Tab. 2501. Hypnum cuspidatum L. c. fr. — Folia ut perfecte enervia non recte figu- rata. Tab. 2502. Hypnum Crista-castrensis L. c. fr. — In fige. e—g folia nervo simplici crassiusculo in acumine usque pro- ducto munita delineata, quze figurze verisimile ad 7. wncinatum perti- nent. Tab. 2503. Hypnum molluscum Hxpw. c. fr. 70 S. O. LINDBERG. Pag. 11, tab. 2504. „Hypnum silvaticum L. Mant. II, p. 310. HüBex. Muscol. germ. p. 608. Fr. Summ. veg. Seand. I, p. 84. Hypnum denticulatum var. . suvati- cum Hanrw. Skand. Fl. IV. ed., p. 419. Locus. In silvis et locis umbrosis ad radices arborum et supra terram.“ Pag. 12, tab. 2505. „Bryum pseudotriquetrum SCHWAGR. Suppl. I, p. 110. Harım. Skand. Fl. IV. ed., p. 407. Br. EUR. p. 54. Locus. In paludibus Daniæ, Holsatiæ, Lauenburgie. ^ Pag. 12, tab. 2506, Het. „Hypnum scorpioides L. Sp. pl. p. 1592. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 451. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 433. Locus. In paludosis turfosis vulgaris.“ Tab. 2504. Plagiothecium silvaticum (Hups.) Br. EUR. €. fr. Tab. 2505. Bryum bimum ScHREB. & etc. fr., ob inflorescentiam synoicam (fig. 4), foliorum et capsulæ formam et di- rectionem etc., in textu quoque di- citur: „folia perichætialia eum an- theridiis. Obs. Esse non potest Zryum ventricosum Dicks. Pl. erypt. Brit. fasc. 1, p. 4: 1785 (Mnium pseudotriquetrum HEpw. St. crypt. III, fasc. 1, p. 19, t. 7: 1791. — Bryum pseudotriquetrum SCHRAD. Spicil. fl. germ. BODL ps 170: 3219 LP ROTEN Rental: serm. ALU OP ND 1243, Bun INTENSO: SCHWÆGR. Suppl. I, P. II, p. 110, n. 21: 1816). Hoe nomen ortum est e commu- tatione, nobis incredibili, cum Meesea tri- quetra, a divo LINNÉ sub nomine Mnii triquetri (vide supra tab. 1122, fig. 1) optime descripta. Subspecies illius vel pro- pria species est Bryum obtusatum (WAH- LENB.) LINDB. (Mnium bimum var. y. obtu- satum WAHLENB. Fl. suec. I. ed., II, p. 726: 1826. — Br. neodamense Irz. in Flora 1841, P. I, p. 360). Tab; 2506; fig. id: Hypnum scorpioides L. c. fr. — Folia tamen omnino enervia false deli- neata. Synonymum est //. crassum SCHUM., quod vide supra in obs. sub tab. 2441. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pas 412; 4tab 2506, fig. 2. „Dryum alpinum L.— Horn. Plantel. III. ed., II, p. 460. Hanrw. Skand. Fl. IV. ed., p. 408. Bn. EUR. p. 76. C. Mürr. Synops. I, p. 285. Locus. In rupibus granitieis maritimis Bornholmiæ, prope Svanike, Gud- hjem et Allinge satis vulgaris.“ Tab "2506. 102. Bryum alpinum Mups. & et c. fr. — Fig. 4 tamen ob nervum in apice obtusiusculo dissolutum sit referen- da ad Pr. brevifolium Myn., Lixps. (Br. alpinum var. f. brevifolium Myr. Coroll. Fl. ups. p. 68: 1833. — Br. Mühlenbeckii Br. EUR. fasc. 32, Suppl. p. 11, n. 58, t. 13: 1846). Tom. XV, fase. 43 (1852) ed. F. M. LiEBMANN. Pag. 10, tab. 2560, fig. 1. „Phascum | alternifolium Dicks. Pl. erypt. Brit. fasc. 1, p. 2. FORN. Plantel. III. ed., II, p. 381. BR. EUR. p. 15, t. 7. Harru. Skand. Fl. V. ed, pr dot. Locus. In campis prope Altonam legit Dr. GoTTSCHE, eujus specimina de- pieta sunt.* Pag. 10, tab. 2560, fig. 2. „Orthotrichum Sturmii H. H. in Bot. Zeit. 1819, p. 89. Hanrw. Skand. Fl. V. ed., p. 368. Br. EUR. p. 9,t. 2. Locus. In Holsatia prope Altonam a cl. Dr. Gorrscxe lecta.“ Pae.:'10,"tab. 2561, fig. 1. „Rhacomitrium canescens Br. — Bn. EUR. p. 12. Harrm. Skand. Fl. IV. ed., p. 389. Trichostomum canescens Hgpw. St. erypt. III, p. 5. Horn. Plantel. III. ed, AIL Br: Locus. In erieetis arenosis, rupibus Daniæ, Islandiæ, ins. Færoe.“ Pag. 10, tab. 2561, fig. 2. » Rhacomitrium lanuginosum Brin. — Be. EUR. p. 11. Hanrx. Skand. Fl. V. ed. p. 379. Tab. 2560, fig. 1. Pleuridium acuminatum Laxps. c. fr. Tab. 2560, fig. 2- Orthotrichum Sturmii HonNscn. in H. HI PL erypt. sel. cent.’ 2,' dec?2 (1818), et in Flora II, P. I, p. 89 (1819) g et c. fr. Tab. 2561, fig: 4: Rhacomitrium ericoides (We».) Brin. var. p. canescens (Timm.) Ling. c.fr. — Confer supra tab. 2497, fig. 2. Tab: 2561; 4292. Rhacomitrium hypnoides (L.) Lips. nao 72 Trichostomum lanuginosum Hepw. St. crypt. III, p. 2. Horn. Plantel. III. ed., IL, p. 417. Locus. et ins. Færoe.“ Pag; 44, 12b. 2562, fig. dl. „Hypnum murale Neck. Meth. muse. p. 172. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 439. Harrm. Skand. Fl. V. ed., p. 325. Locus. Ad muros, saxa, terram hu- midam Daniæ et Ducatuum.“ Pag... 11,/tab...2502, 7902. » Hypnum Stokesii TURN. Muscol. hib. p. 159. Hanrw. Skand. Fl. V. ed., p. 321. C. Mürr. Synops. II, p. 448. Locus. In Holsatia prope Æottheck legit et communicavit el. Dr. Gorr- SCHE.“ Pag, 41, tab. 2563 hg. » Hypnum aduncum L. var. p. tenue Harrm. Skand. Fl. V. ed., p. 332. Locus. In paludibus Groenlandize le- git beat. WoRMSKJOLD. * Pag. 11, tab. 2563, 12: „Leskea polycarpa Eurn. Exsice. n. 90. Bn: BUR: p. 2; t2, Ad rupes madidas Islandiæ S. O. LINDBERG. Tab. 2562, fig. 1. Rhynchostegium murale (Necx.) Bn. EUR. C. fr. Tab. 25625 ig. 2: Eurrhynchium prelongum (L.) Lips. ca dr. Obs. E synonymis allatis (DILL. t. 35, f. 15, et VAILL. t. 23, f. 9) et e diagnosi ,surcu- lis subbipinnatis deeumbentibus* Zypnum prælongum L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1125, n. 18 (1753) sine dubio est Z. Stokesü 'TURN., nec H. prelongum Aucr. (H. hians HEDW. Sp. muse. p. 272, t. 70, À. 11 —14: 1801). Tab. 2563, fig. 1. Hypnum fluitans L. var. Deinbollii (Sw.) Lips. (Leskea Deinbollii Sw. Mss. Somm. Suppl. Fl. lapp. p. 61, n. 1169: 1826. — H. aduncum var. y. algidum Hanrw. Skand. Fl. II. ed., p. 350: 1832. — H. uncinatum var. y. algidum Hanrx. op. cit. VIII. ed., p. 341: 1861. — H. fluitans var. D. faleatum Hanrw. op. cit. IX. ed., II, p. 18: 1864) c. fr. — Cilia peristomii, licet tenuia, haud de- pieta. Tab. 2563, fig. 2. Leskea polycarpa Emmn. c. fr. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Hypnum medium Dicks. — Horn. Plantel. III. ed., II, p. 434. Leskea paludosa var. ß. polycarpa Harrm. Skand. Fl. V. ed., p. 339. Locus. Ad radices truncorum, ad terram humidam Sjællandiæ satis vulgaris.“ Bag. il, tab. 2564, fe. 1. „Hypnum populeum Hgpw. Sp. muse. p. 278. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 435. Harrm. Skand. Fl. V. ed., p. 327. C. Mirr. Synops. II, p. 366. Hypnum concinnum Harrm. op. cit. Mred4p:"328: Locus. Ad cortices arborum, saxa, non rara.“ Pag. 12 "tab! 2564, fig. 2. » Hypnum palustre L. —- Horn. Plan- tel. III. ed., II, p. 450. Harrm. Skand. EL V. ed. p. 431. Locus. Ad marginem aquarum lapidi- bus palisque inhabitans.“ Pag. 12, tab. 2565. „Bryum cespiticium L. — Horn. Plan- tel. III. ed., IT, p. 45S. Br. EUR. p. 70, t. 34. C. Mürr. Synops. I, p. 284. Harrm. Skand. Fl. V. ed., p. 410. Locus. Ad terram humidam vulga- tissima. * Tab. 2564, fig. 1. Brachythecium viride (Lam.) Lips. (Hypnum viride Lam. Encycl. méth. Bot: THp: ^ 181;"n:"62: 1789. — H. implexum Sw. in V.-Ak. nya Handl. XVI, p. 264: 1795. — H. populeum Hzpw. Sp. muse. p. 270, t. 70, ff. 1—6: 1801) c. fr. — Oper- culum tamen nimis longum. Tab. 2564, fig. 2. Hypnum palustre Hups. e. fr. Tab. 2565. Bryum inclinatum. (Sw.) BLAnD. in STURM. Deutschl. Fl. II, fase. 11 (1810) forma? c. fr. — Perichætium solum femineum et cilia nulla deli- neata. Tom. XV, fase. 44 (1858) edd. J. SrEENsTRUP et J. LANGE. Pag. 10, tab. 2611. » Polytrichum formosum Hgpw. Sp. muse. p. 92, t. 19. C. Mürr. Synops. I, p. 224. Br. EUR. IV, t. 420. Jens. Bryol. dan. p. 65. Tab. 2611. Polytrichum atlenuatum MEnz. € eir. et Locus. In terra humosa silvarum Da niæ hine inde, rarius in turfosis.* 74 Pag. VO, tab; 2612, fig. 1. „Weissia microstoma (Hgpw.) C. MürL. Synops. I, p. 660. Jens. Bryol. dan. p. 122. Gymnostomum | microstomum Hevw. St. erypt. III, p. 71. Horn. Plantel. ILI. -ed., H5 p:#3806: Hymenostomum microstomum R.-Br. (Br EUR MEME: Locus. In terra, przesertim argillacea per Daniam et Dueatus haud raro. — Specimen depietum ad Reinbeck Holsatiæ lectum est.“ Pag. 10, tab. 2612, fig. 2. „Mnium affine BLaxp. Exsiec. fasc. 3, n. 153. C. Mürr. Synops. I, p. 159. Br. eur. IV, tt. 397—399. Jens. Bryol. dan. p. 70. Bryum affine Horn. Plantel. III. ed., IL, p. 462. Locus. In pratis humidis et turfosis frequens, sed rarius fructiferum. — Specimina depicta prope Hambur- gum lecta.“ 8. O. LINDBERG. Tab. 2612, fig. 1. Simophyllum ( Hymenostomum ) micro- stomum (Hepw.) Lips. & et c. fr. Obs. Divus EHRHART, genera .sua valde naturalia seeundum omnes partes fructi- fieationis optime et multo completius de- seribens, quam clar. HEDWIG, genera sua solum in peristomate artificialiter condens, Weissiam suam jam in Hann. Mag. 1779, 63 Stüek (Freytag, 6 Aug.) pp. 1003 et 1004, et Beitr. I, pp. 34 et 179: 1787 (confer Beitr. III, p. 117, n. 49: 1785) publieavit. Hoc genus optimum HEDWIG quidem in St. erypt. II, fase. 4, p. 96 (1789) aecepit, sed sine ullo jure, quum serius ejus Weissia in Fund. II, p. 90, n. 9 (1782) male et incomplete descripta sit, nomen mutavit in Orthotrichum. Jus historieum nominum et justitia (suum cuique!) nos jubent denominationem anti- quiorem et melius conditam retinere. Postea clar. MouR in K. S. Ann. Bot. II, p. 540, emend. (1806) genus divisit in Ortho- trichum et Ulotam suam, quorum illud no- men accipere et hoc in Weissiam Eurx. emend. mutare debemus. integrum contra naturam retineamus, J/eis- sia EurH. appellari necesse est. Weissiam Sed, si genus Hepw. tamen in Simophyllum vertere volu- mus. Tab. 2612, fig. 2. Mnium cuspidatum L., Neck. d et E d Revisio eritica iconum Pag. 10, tab. 2613, fist. „Bryum ( Senodictyon ) annotinum (L.) Hzrpw. Sp. musc. p. 184, t. 43. C. Mürr. Synops. I, p. 331. Bn. EUR. IV, t. 352. Jens. Bryol. dan. p. 87. Mnium annotinum L. Sp. pl. I. ed., II, Bald: Locus. In campis arenosis et argil- laceis solo humidiusculo frequens, rarius tamen fructificans. — Speci- men depictum prope Hamburgum lectum est.“ Pag. 11, tab. 2613, fig. 2. »Bryum (Eubryum) cernuum (Sw.) Br. Eur. IV, t. 331. C. Mürr. Sy- nops. I, p. 266. Jens. Bryol. dan. p. 83. Didymodon cernuus Sw. Dispos. musc. Suec. p. 28. Locus. In agris et muris raro occurrit. — Fig. a (sup.) ad specimen prope Roeskilde lectum, ubi pluribus löcis invenit TH. JENSEN, reliquie ad spe- cimina hamburgensia depictæ sunt. ^ Pag. 11, tab. 2614, fig. 1. » Grimmia ovata W. M. It. suec. p. Ip Et EI oRN: Blantel. ll. ed., II, p. 400. C. Mürr. Synops. I. p. 796. Br. Eur. III, tt. 254 et 255. Locus. In saxis rupibusque Groen- landiæ legit beatus J. VAI.“ in opere Flora danica. 15 Tab. 2619, fg. Webera annotina (L.) Brucx. h. e. Lamprophyllum annotinum Lips. (Bryum annotinum Hups. Fl. angl. I. ed., p. 414: 1762) d et c. fr. T'ab...2613; Agu2: Bryum ( Cladodium ) pendulum (Horx- SCH.) ScHimp. (Ptychostomum pen- dulum HornscH. in Syll. soc. re- gensb. I, p. 64, n. 2: 1824) g et c. fr. Obs. Varietas ejus compacta est Pf. com- pactum HORNSCH. in op. cit. I, p. 62, n. 1. — Bryum (Cladodium) cernuum (Sw.) Lips. est Didymodon cernuus Sw. Dispos. muse. Suec. p. 28, n. 4, et p. 85, n. 2, t. 1, £. 2 (1799), h. e. Pryum uliginosum (Bnucu.) BR. EUR., e speciminibus omni- bus SWARTZI. Tab. 2614, fig. 1. Grimmia ovalis (Hgpw.) Lips. (Di- cranum ovale Hrpw. St. erypt. III, fasc 41, lö Su 9455 1002. — Gr. ovata Avcr., haud W. M.) c. fr. Obs. In loeo originali (juxta Carlbergs-allée ad Stockholm) nos quoque legimus s. d. Grimmiam ovatam W. M. Reis. Schwed. p. 132, t. 2, f. 4 (1804), quæ nullo modo est Gr. ovala AUCT.. sed Gr. commutata HÜBEN. Auctores speciei in opere citato quoque dicunt: „dentes latiusculi, opercu- lum oblique rostratum.* Ad Stockholm nos primi unico alio loco Gr. ovalem parcis- sime invenimus, 76 Pag. 11, tab. 2614, fig. 2. „Darbula convoluta Hzvw. St. erypt. I, p. 86, t. 32. C. Mürr. Synops. I, p. 614. Br. eur. II, t. 154. Jens. Bryol. dan. p. 113. Tortula convoluta Sw. — Horn. Plan- tel. ILE. ed, Loop 5397: Locus. In solo arenoso vel glareoso rarior — Specimen depietum ad Jegersborg fl. haun. legit beatus LiEBMANN. ^ Pag. 11, tab. 2615, fig 1. „Orthotrichum | anomalum | (Rorn.) Hepw. Sp. muse. p. 162. C. Mürr. Synops. I, p. 694. Br. eur. III, t. 210. Honx. Plantel. III. ed., II, p. 424. Jens. Bryol. dan. p. 125. Weissia anomala Korn. Fl. germ. III, Pr. LP 2 Locus. In saxis, præsertim locis hu- midis, frequens.“ Rag;,.12, tab.12615, Bg,: 2. „Orthotrichum fastigiatum Brucn. in Brio. Bryol. univ. I, p. 785. Br. zur. III, t. 216. C. Mürr. Synops. I, p. 698. Orthotrichum affine var. p. fastigia- (um JENS. Bryol. dan. p. 132. Locus. Ad arbores campestres, im- primis ad truncos Populi et Ju- glandis, rarius ad saxa, numquam in silvaticis (ScuimP.) — Specimen delineatum ubi leetum sit, non in- dicatum invenimus. Obs. Ab O. affini vix recedit nisi calyptra glabrescente, foliorum arcolis majoribus, angulato-rotundatis, ciliisque peristomii interioris brevioribus et latioribus. Fig. / formam peristomii male exhibet.* S. O. LINDBERG. Tab. 2614, fig. 2. Tortula convoluta (Hgpw.) Scunap. c. fr. Tab. 26415; fig... Orthotrichum anomalum Hepw. St. erypt. II, fase. 4, p. 102, t. 37: 1789 (Weissia anomala Rorn. Tent. fl. germ. III, P. I, p. 215, n. 1: 1800) OM as "TAM. 2615,15: Orthotrichum fastigiatum Brucn. c. fr. — Peristomium (fig. / ) et calyptra (in fig. d false omnino glabra) male figurata et colorata sunt. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Bags? «tab. 2616, fig...1. „Leucodon sciuroides (L.) SCHWEGR. Suppl: D; P. IL, p. 1. Br. kur. V, t. 468. Honx. Plantel. III. ed., II, p. 419. Jens. Bryol. dan. p. 153. Hypnum sciuroides L. Neckera sciuroides C. MürL. Synops. Top. d09: Locus. Ad truncos arborum vetusta- rum et in saxis frequens, sed ra- rissime fertile. — Specimen depic tum prope oppidum Ajöge lectum est. ^ Pag. 125:tab. 2616; fig.12. „Zygodon conoides (SCHWEGR.) H. T. Museol. brit. p. 71. ©. Mürr. Syn- ops. I, p. 667. Br. Eur. III, t. 207. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 423. Jens. Bryol. dan. p. 123. Gymnocephalus conoides Scuwxan. Suppl. Locus. In truncis arborum rarissima: ad Moltrup Slesvigiæ detexit cl. Brrrr, postea sterilem prope Flens- borg legit cl. M. TT. Lance.“ Pag. 12, tab. 2617. » Cinclidotus fontinaloides (Lam.)P.-B. Prodr; pus BR senor HI; t. 277. Hypnum fontinaloides Lam. Encycl. HE6op-^164 (rümbelia fontinaloides C. Mürr. Syn- ops. II, p. 652. Jens. Bryol. dan. pz 193. Locus. In rivulis ad saxa, apud nos non nisi in insula Bornholm lecta, ubi primo sterilem detexit J. Lance (1848), dein fructiferam pluribus locis cl. TH. JENSEN (1854).“ TH Tab. 2616, fig. 1.- Leucodon sciuroides (L.) SCHWEGR. c. fr. Tab. 2616, fig. 2. Zygodon conoides (Dicks.) H. T. c. fr. — Icon optima. Tab. 2617. Cinclidotus minor (L.) LinpB. c. fr. Obs. Nullo modo ad hune museum pertinet Hypnum fontinaloides Lam. Encycl. méth. Bot. II, «p.164, n. 42 (171890) sed e diagnosi, e loco et e citato Dicks. Pl. erypt. Brit. fasc. 1, t. 1, f. 8 (1785) ad Neckeram pumilam Hepw. St. erypt. III, fase. 2, p. 49, t. 20 (1791), qu: ob publicationem seriorem JV. fontinaloides (LAM.) LiNDB. appellari debet. Vide infra obs. sub tab. 2681, fig. 1. 78 Pag. 13, tab. 2618. » Cryphæu heteromalla (GmEu.) Brin. Bryol. univ. II, p. 250. Bn. Eur. V, t. 438. Jens. Bryol. dan. p. 149. Hypnum | heteromallum Gwgr. Syst. nat. p. 1340. Pilotrichum heteromallum €. Mür. Synops. II, p. 167. Locus. In cortice arborum rarissima: in fagetis insule Zhorseng detexit M. T. Lance. — Specimen depictum prope /ofmansgave Fioniæ legit domina C. ROSENBERG." Pag. 13, tab. 2619, fig..1. » Hypnum ( Eurrhynchium ) prelongum L. Sp. pl. Tess 91125. C. Mürr. Synops. IL, p. 446. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 444. Jens. Bryol. dan. p. 185. Eurrhynchium prelongum Br. Eur. V, t. 524. Locus. Ad terram loeis tam apricis quam umbrosis frequens. Pag. 13, tab. 2619, ig. 2. »Hypnum (Plagiothecium) Seligeri (Bnip.) C. Mürr. Synops. II, p. 259. Leskea Seligeri Brin. Muscol. rec. II, p. 47. Hypnum silesiacum P.-B. Prodr. p. 70. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 452. Jens. Bryol. dan. p. 162. Plagiothecium silesiacum. Br. Eur. V, t. 500. Locus. In silvis editis raro in Dania. — Specimen depictum in Groen- landia lectum fide LiEBMANNI. Obs. Schedula LrEBMANNI figure delineatæ inscripta est: ,, Hypnum pulchellum Dicks. * 8S. O. LINDBERG. Tab. 2618. Cryphea arborea (Hups.) Lips. c. fr. Tab. 2619, fig. 1. Eurrhynchium hians (HEDW.) Lips. forma e. fr. — Confer supra obs. sub tab. 2562, fig. 2. Tab: 2619, fig. 2. Planta (fertilis) nobis valde incerta. An Plagiothecium | striatellum (Brin.) Lips. male depietum sit? An spe- cies nova Amblystegii? Sed Pf. re- pens (Porz.) Liwpm. vel Pl. niti- dum (WAHLENB.) var. 8. pulchellum (Dicks.) Lixps. nullo modo esse potest. Revisio critica iconum in opere Flora danica. sed hae species a figura exhibita valde diversa est caule ramisque brevioribus, foliis homomallis integerrimis ete. Nulli speciei melius quam Z. Se/igeri C. MÜLL. figura convenit, et, quamvis difficile est rem pro certo statuere, quia specimen arche- typum deest, ad hane speciem retuli.* Pag. 13, tab. 2620, fig. 1. „Hypnum ( Brachythecium ) velutinum L.. Sp. pl. I. ed., II, p. 1129. Hozx. Plantel. III. ed., II, p. 445. Jens. Bryol. dan. p. 173. C. MÖLL. Synops. IL. p. 399. Brachythecium velutinum Br. Eur. VI, 1.1938: Locus. In silvis frequentissime oc- currit. ^ Pag. 14, tab. 2620, fig. 2. » Hypnum (Myurella) julaceum Vir. Fl. dauph. III, p. 909. C. Mürr. Synops. II, p. 465. Hypnum moniliforme Wanuen». Fl. lapp. p. 376, t. 24. Horn. Plantel. Hsed IL p. 437. Myurella julacea Br. sur. VI, t. 560. Locus. In alpibus presertim terra- rum arcticarum, rarissime fructifi- cans. — Specimina depieta in Is- landia legit cl. Prof. STEENSTRUP.* Pag;..14,.12b..,2621, fig. 1: „Hypnum aduncum Hepw. var. (ex part.)? Obs. Planta hie depicta valde dubia nobis videtur. Specimen originale, ad quod fi- gura faeta est, desideratur, et in schedula LiEBMANNI tantummodo indieatur, plan- tam, nomine Z. sarmentosi designatam, in Islandia et Groenlandia leetam esse. Sed nullo modo convenit figura eum H. sar- mentoso WAHLENB., que species, À. cor- 19 Tab. 2620, fig. 1. Brachythecium velutinum (L.) BR. EUR. er e: Tab. 2620, fig. 2. Myurella julacea (Vizz.) Bm. EUR. e. di, Tab. 2621, fig. 4. Hypnum exannulatum Br. EUR. c. fr. — Habitus, color, foliorum forma, bracteze perichzetii, capsula ete. om- nia simillima huic speciei in tabula sunt, sed in foliis nonnullis nervus brevis vel obsoletus, in unico solum recte delineatus et apex eorum in- terdum radiculas emittit, 80 S. O. LINDBERG. difolio magis affinis, differt a nostra cauli- bus multo magis ramosis, ramulis crebris, tenuissimis, sarmentoso-elongatis, foliis pa- tulis, apieem versus concavo-cucullatis, obtusis vel brevissime apiculatis, colore denique totius plant: atropurpureo. Multo magis H. stramineo Dicks. similis est, et quidem habitu, ramificatione, foliis peri- chætialibus et capsulæ structura haud male cum hae specie convenit figura; obstat vero folia longe acuminata faleata, quæ in A. stramineo obtusa sunt magisque ad- pressa. Ideo, nisi nova species sub no- mine antiquo depieta est, quod, quia spe- cimina originalia desunt, dijudieare non audeo, liceat forsan conjicere, specimina, ad qu: delineatio facta est, ex frustulis H. slraminei et H. adunci composita fuisse, et pietorem maxime folia hujus, fructifi- cationem vero illius sub oculis habuisse.* Pag. 14, tab. 2621, fig. 2. Tab. 9621 fg. 2. » Hypnum (Limnobium) molle Dicxs. Hypnum molle Dicks. c. fr. Pl. erypt. Brit. fase. 2, p. 11, t. 5, f. 8. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 435. C. Mürr. Synops. II, p. 431. Limnobium molle Br. Eur. VI, t. 576. Locus. In rivulis alpinis. — Specimen delineatum in Islandia legit cl. Móncn.* Pag. 15, tab. 2622, hg. 1. Tab. 2622, fig. 1. » Hypnum ( Plagiothecium ) striatellum Plagiothecium — striatellum (Brin) (Bnip.) C. Mürr. Synops. II, p. 282 Lips. c. fr. Leskea striatella Br. Bryol. univ. II; p: 762 Plagiothecium Mühlenbeckii Br. EUR. N70 399. Hypnum Mühlenbeckii Jess. Bryol. dan. p. 162. Locus. Ad terram locis umbrosis ra- rius occurrit. — Specimina depicta Revisio critica iconwm in opere Flora danica. e Jyllandia boreali. (Fendsyssel) a cl. M. T. LANGE reportata.“ Bag. 157:t2b. 2622, fig. 2. » Hypnum (Brachythecium) reflexum STARK. in W. M. Dot. Taschenb. pp. 306 et 476. Horx. Plantel. III. ed., II, p. 435. C. Mürr. Synops. IL, p. 448. Jens. Dryol. dan. p. 186. Brachythecium reflexum Bn. zur. VI, t.. 596: Locus. Ad saxa et radices arborum rarius: specimina lecta in silva Au- derhegn (Vn. JENSEN) et Vendsyssel (M. T. Lange).“ Pag.15, tab. 2623. » Hypnum ( Thamnium ) atopecurum L. Sp. pl. II. ed., II, p. 1594. Horn. Plantel. III. ed., IL, p. 442. C. Mürr. Synops. IL, p. 501. Jens. Bryol. dan. p. 195. Thamnium alopecurum Br. EUR. V, t. 518. Locus. In silvis, præsertim humidis, Daniæ hine inde; vulgo sterile. — Specimen depictum in insula Möen lectam est.“ Pag. 15, tab. 2624. »Hypnum ( Rhynchostegium ) megapo- litanum BLAND. iu STURM. Deutschl. Fl. II, fase. 9. C. Mürr. Synops. II, p. 353. JENS. Bryol. dan. p. 171. Hypnum confertum var B. megapolita- num Harrnm. Skand. Fl. V.ed., p. 329. Rhynchostegium megapolitanum Br. DUR AN, it. 511. Locus. In collibus graminosis rarius occurrit. — Specimen depictum circa Hauniam legit cl. Th. JENSEN, 81 Tab. 2622, fig. 2. Brachythecium reflexum (Srank.) BR. EUR. get GL HE. Tab..2623. Thamnium alopecurum (L.) Br. EUR. CT Tab. 2624. Rhynchostegium megapolitanum (BLAND.) Bn. EUR. c. fr. — Habitus tamen planta vix bona, ut Rh. ser- rulatum (Hepw.) BR. EUR. in me- moriam sat valde ducens. — Confer supra tab. 475, obs. 11 82 S. O. LINDBERG. Obs. Cilia dentibus peristomii interioris in- terjeeta in fieura omissa sunt." Pag. 16, tab. 2625. Tab: 2625; „Jungermania porphyroleuca N.-Es. Jungermanta ventricosa Dicks. var. Hepat. eur. II, p. 78. G. L. N. Syn. b. porphyroleuca (N.-Es.) Gorrscx. Hep. p. 109. Mss © et c. fr. immaturo. Locus. In turfosis loco dicto Sfe/- linger Moor prope Altonam legit cl. Dr. GoTTSCHB. Pag. 16, tab. 2625. nor. Tab., 2626, tip: es „Jungermania grenlandica N.-Es. in — Jungermania grænlandica N.-Es. c. fr. G. L. N. Syn. Hep. p. 114. Locus. In Grenlandia legit beatus Dr Je Vans Pag. 16, tab. 2626, fig. 2. Tab 2626, fip. 2: „Jungermania intermedia Lisvens. Jungermania capitata Hook. forma, var. p. major G. L. N. Syn. Hep. c. invol. p. 116. Obs. Recte animadvertit clar. R. SPRUCE in Locus. In loco dieto S/e//inger Moor Muse. pyren. p. 205: ./ am quite of legit Dr. GoTTscHeE.“ opinion that the original name J. capitata of Hooker should be retained for this species (J. intermedia LINDENB.)*. Pag. 16, tab. 2627 Tab. 2627. „Frullania Tamarisci (L.) N-Es. He- Ærullania Tamarisci (L.) N.-Es. c. fr. pat. eur. III, p. 229. G. L. N. Syn. immaturo. Hep. p. 438. Jungermania Tamarisci L. Sp. pl. II. ed., II, p. 1600. Horn. Plantel. III. ed.,. IL .p.. 455. Locus. In cortice arborum haud rara. — Specimina delineata in silva Sach- senwald Lauenburgiæ legit cl. Dr. GOTTSCHE. * Pag. 17, tab. 2628. Tab. 2628. „Aneura pinnatifida N.-Es. « 2 con- Aneura sinuata. (Dicks.) Dum. (Jun- texta N.-Es. Hepat. eur. III, p. 442. germania sinuata Dicks. Pl. erypt. G. L. N. Syn. Hep. p..496. Brit. fasc. 2, p. 16: 1790. — Aneura Locus. In humidis, loco dicto Sfe/- sinuata Dum. Comm. bot. p. 115: Revisio eritica iconum in opere Flora danica. linger Moor prope Altonam legit el. Dr. GoTTscHeE.“ Pas: tab. 2629. „Fegatella conica (L.) Corp. in Opiz. Beitr. I, p. 649. G. L. N. Syn. Hep. p. 546. Marchantia conica L. Sp. pl. II. ed, II, p. 1604. Horn. Plantel. III. ed., IL, p. 490. Locus. In locis humidis umbrosis rarius occurrit. — Specimen depic- tum in silva Sachsenwald Lauen- burgiæ legit cl. Dr. Gorrscnr.* Pag. 17, tab. 2630. » Reboulia hemisphærica Rapp. in Op. sc. Bologn. II, p. 357. G. L. N. Syn. Hep. p. 548. Marchantia hemisphærica L. (ex part.?). — ions Blantel. IM: ed., IT, p. 491. Locus. Prope Lubecum legit cl. Dr. GOTTSCHE.“ Pag. 17, tab. 2631. „Anthoceros punctatus L. Sp. pl. II. ed., II, p. 1601. Horn. Plantel. II. ed., II, p. 491. — «a. cavernosus et p. multifidus G. L. N. Syn. Hep. p. 583. Locus. ln locis humidiusculis hine inde. — Specimina depieta loco dicto Stellinger Moor prope Altonam legit cl. Dr. GorrscHE. * 83 1823. — J. pinnatifida N.-Es. Hep. jav. p. 9, n. 2: 1830, et in Manr. Fl. bras. I, P. T! p^92 71m. 421893. — A. pinnatifida N.-Es. Naturg. eur. Leberm. III, p. 442, n. 2: 1838) a 2. confexta (N.-Es.) Lips. c. fr. Tab. 2629. Cynocephalum ‘conicum (L.) Lanps. e: fr. Tab. 2630. Asterella hemispherica (L.) P.-B. 4 et em: Tab. 2631. Anthoceros punctatus L. e. cavernosus N.-Es. c. fr. (figg. a—c ), et B. multi- fidus (L.) W. M. 4 et c. fr. (figg. d—]f ). 84 S. O. LINDBERG: Tom. XV, fasc. 45 (1861) ed. J. LANGE. Pag. 10, tab. 2673. T'ab. 2019; „Pterogonium gracile Sw. Dispos. — Pferogonium ornithopodioides (Hups.) musc. Suec. p. 26. Be. Eur. V, t. Lips. c. fr 467. Scuiur. Synops. p. 510. Hypnum gracile L. S. V. p. 952. Pterygynandrum gracile Hgpw. St. crypt. IV, p. 16, t. 6. Jens. Bryol. dan. pz 192. Locus. In cortice arborum, ad truncos, rarius et rarissime fructificans. Spe- cimina sterilia legi ad Soróe Sjæl- landi et fructifera ibidem lecta communicavit frater M. T. Lange.“ Pag. 10, tab. 2674. Tab. 2674. »Hypnum ( Brachythecium) Starkei Brachytheciun Starkei (Bnip.) Br. Brin. Sp. muse. IL, p. 166. Jens. EUR. d et c. fr. Bryol. dan. p. 171. Obs. Contemporanei STARKEI et ipse STARKE Brachythecium Starkei Bn. zur. VI, scribunt. t. 541. ScHimP. Synops. p. 540. Locus. In silvis rarius. — Specimina depicta legi in silva prope Auders- dal fl. haun.* Pag. 10, tab. 2675. Tab. 2675. » Hypnum ( Eurrhynchium) piliferum — Rhynchostegium. piliferum (Scures.) SCHREB. Spicil. fl. lips. p. 91. C. DENS GE Müzz. Synops. II, p. 369. Jens. Obs. Areolatio et forma folii sunt Rhyncho- Bryol. dans 4p MINT. stegü, sed haud Zurrhynchii. Similia sunt Rh. Vaucheri (Ras.) LiNbB., Ah. cirro- Eurrhynchium piliferum Br. Eur. V, ds sum (SCHWÆGR.) DEN. ete. #. circinna- a: N 5 INE Ium est Pseudoleskea circinnata (Bnip.) Locus. In locis umbrosis graminosis LixpB. in Ras. Hepw. VI, p. 115, n 2 hine inde, raro fructiferum. * (1867). Pag. 10, tab. 2676. Tab. 2676. „Hypnum ( Brachythecium) albicans Brachythecium albicans (Ngck.) Dn. Neck. Meth. muse. p. 180. C. Mürr. EUR. d et c. fr. Synops. II, p. 360. Jens. Bryol. dan. p. 178. Re visto critica iconum Brachythecium albicans BR. Eur. VI, t. 553. Schmp. Synops. p. 534. Locus. In locis apricis siccis vel graminosis hine inde, sed raro fer- tile. ^ Pags; tab. 2677. „Hypnum ( Eurrhynchium) striatum ScHREB. Spicil. fl. lips. p. 91. C. Mürr. Synops. IL, p. 460. Jens. Bryol. dan. p. 157. Hypnum longirostre Eurx. Exsice. n. 79. Eurrhynchium striatum Br. Eur. V, t. 525. Scuiwr. Synops. p. 555. Locus. In silvis haud rarum. — Spe- cimina depicta legi in silva Boserup prope Roeskilde.* Pag. 11, tab. 2678. »Hypnum stramineum Dicks. P1. ery pt. Brit. fasc. 2, p. 6. C. Mürr. Synops. II, p. 378. JExs. Bryol. dan. p. 180. Bn. EUR. VI, t. 617. SCHIMP. Synops. p. 616. Locus. In turfosis paludibusque spha- gnosis haud raro. — Specimina de- pieta legi in palude ad Lyngbye Sjaellandize.“ Pag. 11, tab. 2679. „Uypnum trifarium W. M. It. suec. p- 177, 1.0226 Mm. Synops. IL p. 381. Jens. Bryol. dan. p. 180. Br. EUR. VI, t. 618. Schmp. Synops. p. 647. Locus. In paludibus profundis, inter Sphagna, haud. frequens. — Speci- mina depicta legi in palude ad Lyng- bye Sjellandiz.* 85 in opere Flora danica. Tab. 2677. Eurrhynchium striatum (SCEREB.) Br. BUR. €. AT. Obs. pseudo-autoieze observatæ, plantam maseu- Hujus speciei, ad hoe tempus solum lam in Haga-ruinis prope Stockholm legi- mus. Omnino et perfecte similis est plant fertili. Tab. 2678. Hypnum stramineum Dicks. + et c. fr. Tab. 2679. Hypnum trifarium W. M. c. fr. 86 S. O. LINDBERG. Pas; tab. 2680, fe 1. » Hypnum elodes Spruc. in Lond. Journ. Bot. IV, p. 174. C. Mürr. Synops. II, p. 434. Scuinp. Synops. p. 601. Hyprum chrysophyllum Jess. Bryol. dan. p. 1917?p- p: Locus. In locis humidis graminosis. — Specimina depicta ad pagum Hvoedstrup prope Roeskilde legit cl. TH. JENSEN.” Pag. 12, tab. 2680, fig. 2. » Hyprum(Leskea)nervosum C. Mürr. Synops. IL p. 470. Jens. Bryol. dan. p. 199. Leskea nervosa Myr.—Harrn. Skand. Fl. IV. ed., p. 418. Br. Eur. V, t. 472. Schmp. Synops. p. 487. Leskea norvegica Somm. Suppl. Fl. lapp. p. 61, 1:2: Locus. In saxis corticeque arborum: in Dania non nisi ad oppidum Rönne ins. Bornholm observatum, unde specimina mascula communicavit cl. TH. JENSEN. Specimina fructifera in monte Suecie Åreskutan legit cl. ÅNGSTRÖM.” Pag: 195 tab? 26815 5 f. „Neckera pumila Hgpw. St. erypt. III, p. 49, t. 20. C. Mürr. Synops. II, p. 56.JENs. Bryol. dan. p. 157. Br. EUR. V, t. 442. ScHimP. Synops. p. 468. Tab. 2680, fig. 1. Hypnum chrysophyllum Bn. c. fr. — Habitus plantæ et forma folii ete- nim huicce speciei similiora sunt et nervus ad basim acuminis desinens delineatus, qua causa Amblystegtum elodes (Spruc.) Lips. repræsentare vix potest icon Obs. Ad Amblystegium hoc H. elodes Spruc. in Hook. Lond. Journ. Bot. IV, p. 174, n. 5 (1845) retulimus ob paraphylla sat numerosa, marginem folii fere ubique serrulatum, nervum crassum continuum vel breviter excurrentem et cellulas breves incrassatasque. Re vera medium loeum tenet inter À. irriguum et serpens hæc pulcher- rima species, formis tenuissimis 4. filicini quoque haud dissimilis. Tab. 2680, fig. 2. Leskea nervosa (Briv.) Myr. (Pte- rygynandrum nervosum Bmip. Sp. muse. I, p. 132: 1806. — Grimmia cylindracea W. M. Bot. Taschenb. p. 152, n. 24, et p. 461: 1807, ex autopsia. — Leskea nervosa Myr. Coroll. Fl. ups. p. 52, n. 699 ***: 1833. — Hypnum nervosum C. Mürr. Synops. IL, p. 470, n. 436: 1851):9 eive- ir: Tab 29er do Neckera fontinaloides (Lax.) Lips. 4 et c. fr. Vide supra obs. sub tab. 2617. Obs. Nomen ejus specificum ob similitudinem Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. In cortice arborum, præcipue fagorum, in Dania haud rara, sed - rarissime fructificans. — Specimen fructiferum depietum ad Ostrup- gaard Fioniæ legit M. T. Lance.“ Pan 2 stab. 2681.22. „Neckera oligocarpa Bn. EUR. V, t. 441. Neckera intermedia Var». Neckera pennata var. p. tenera. C. Mürr. Synops. II, p. 50. Locus. Ad latera rupium Scandinaviæ borealis. — Specimina depicta, in Lapponia lulensi lecta, communica- vit amie. Ho. HOLMGREN." Pag. 12, tab. 2682. „Bryum ( Webera) crudum SCHREB. Spicil. fl. lips. p. S3. Bn. xvn. IV, t. 348. C. Mürr. Synops. I, p. 333. Jens. Bryol. dan. p. SS. Webera cruda Scu. Synops. p.337. Locus. In terra locis umbrosis haud frequens.— Specimina delineata legi in silva ad Gyrstinge Sjællandiæ.“ Pag. 13, tab. 2683. „Bryum ( Webera ) cucullatum Scawx- cR. muppl. L P TID p.94. t. 68. Br. EUR. IV, t. 343. C. Mürr. Syn- ops. L.-. ps. 328. Webera cucullata ScHmP. Synops. p. 336. ST magnam cum Zontinale pennata L. (Nec- kera HEDw.). Tab. 2681, fig. 2. Neckera oligocarpa Brucu. (N. pu- mila WAHLENB. Fl. lapp. p. 367, n. 653: 1812, et Fl. suec. II. HARTM. Skand. Fl. I. — III. edd. — N. inter- media THEep. Musc. Suec. exs. fasc. 5 et 6, n. 110: 1838. Harrm. op. cit. IV. ed., p. 415, n. 2: 1843. — N. oligocarpa BrucH. Mss. Ängste. Dispos. muse. Scand. p. 1: 1842. Br. Eug. Monogr. p. 7, n. 2, t. 2: 1850. — N. pennata var. f. tenera C. Mürr. Synops. II, p. 50: 1850. — N. chlorocaulis S. L. Musc. bor.- am. I. ed., n. 268: 1856) S et c. fr. — Peristomium haud perfecte sim- plex, ut in icone. Tab. 2682. Webera eruda (L.) Bnucn. h. e. Lam- prophyllum crudum Lips. 4 et c. fr: Tab. 2683. Webera cucullata (SCHWEGR.) SCHIMP. h. e. Lemprophyllum | cucullatum Lips. d et e. fr. 58 S. O. LINDBERG. Locus. In locis humidis regionis al- Pag. pinæ et subalpinæ. — Specimina delineata a—c in alpibus Norvegiæ ad Anudshöe legit beatus LIEBMANN, d—p ad Amaralik Groenlandize legit beatus J. Vaur.^ 13, tab. 2684. „Bryum Duvalii Vor. in STURM. Locus. Pag. Deutschl. Fl. II, fasc. 12. Br. EUR. IV, t. 371. C. Müzrr. Synops. I, t. 260. Jens. Bryol. dan. p. 77. SCHIMP. Synops. p. 379. In locis irriguis et turfosis rarius. — Specimina fructifera de- picta ad Särna Medelpadi: legit el. ÀxasrROw, sterilia ad Es/rup Jyllandiæ M. T. LANGE." 13, tab. 2685, fig. 1: „Dryum capillare Hgpw. var. fallax J. LANGE, recedens a forma ty pie: theca majore longiusque producta, cylindrico-clavata (nee pyriformi), foliis majoribus, evidenter margi- natis. Pr. obconicum Honxscn., cui proxime aecedit, differt foliis im- marginatis, basi latioribus, nervo exeurrente, theca. magis longicolli. — br. obconicum Jess. Bryol. dan. p. 80 (non Honwscn.). Locus. In silva ad pagum Gyrslinge Sjællandiæ legi. Obs. Jam in Pl. dan. tab. 1122; fig. 2 Bryum capillare Hgpw. depietum est, sed figura manea et minus bona non obstat, quin insignis ejusdem varietas hie insera- tur.“ Pag. 13, tab. 2685, fp m „Ptychomitrium polyphyllum BR. BUR. III, t. 229. Schmp. Synops. p. 244. Tab. 2684. Bryum Duvalii Vor. 4 ette AT. Tab. 2685, fig. 1. Bryum capillare L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1121, n. 29 (1753) e. e. fr. — Nullo modo e forma typica speciei distingui potest hzee varietas. Icon bona et specimina authentica olim vidimus. Obs. In Seandinavia adsunt duæ varietates valde insignes et nondum deseriptze, qua- rum una (var. Julaceum LiNDB.) distingui- tur caulibus sparsis, julaceo-foliatis, colore lurido ete. et lecta est: Stoekholm, ad rupes humosas juxta Albano (S. O. L.), Gefle et Helsingland, in fossis (R. HART- MAN), altera (var. moniliforme LINDD.) cæ- spite densissimo, sat alto, caulibus tenuissi- mis, densissime tereti-foliatis ete. et lecta ad Sprenbäken in m. Dovrefjeld Norvegiæ (Julii 1857, N. C. KINDBERG). Steriles solum ad hoe tempus invent: sunt. Tab. 2685; 12. 2 Plychomitrium polyphyllum (Dicks.) FünNR. d et e. fr. Revisio critica iconum in opere. Flora danica. Bryum polyphyllum Dicks. Pl. crypt. Brit. fase: 3, p. 7: Rhacomitrium — polyphyllum Bryol. univ. I, p. 225. Brachysteleum polyphyllum HorxscH. in Linnea XV, p. 127. C. Mürr. Synops. I, p. 767. Jens. Bryol. dan. p. 136. Locus. In saxis et rupibus: in Da- nia nonnisi ad pagum S/aagerup Fioniæ inventum, ubi specimen uni- cum (fig. a) legit cl. M. T. LANGE; specimen alterum (fig. 4 ) prope op- pidum Bergen Norvegiæ lectum.“ Pag. 14, tab. 2686. . Cafoscopium nigritum Brin. Bryol. univ. I, p. 368. Br. eur. IV, t. 313. C. Mürr. Synops. I, p. 310. SCHIMP. Synops. p. 405. Weissia nigrita Heow. St. crypt. III, rs LE Locus. In uliginosis subalpinis vel alpinis. In Dania deest. — Spe- cimina depieta ad Tunnudliorbik Greenlandiz legit beatus J. VAnr.* Pag. 14, tab. 2687, fig. 1. „Entosthodon | ericetorum €. Mö. Synops. I, p. 122. Scniwr. Synops. p. 316. Gymnostomum | ericetorum Bars. et DEN. Pugill. n. 27. Gymnostomum Ahnfelti FR. Nov. p. 299. Physcomitrium ericelorum BR. EUR. IIb 4. 300. Locus. In ericetis subhumidis prope oppidum be Jyllandiz legit cl. Fagricrus-MüLLER, qui specimina delineata communicavit. ^ Bnip. 89 Tab. 2686. Caloscopium nigritum (Heow.) Brin. e. fu. Tab. 2687, fig. 1. Funaria obtusa (Dicks.) Lips. 4 et (Ch, fr: 90 Pag. 14, tab. 2687, fig. 2. . Dislichium inclinatum Br. EUR. II, t. 194. C. Mürr. Synops. I, p. 41. Jens. Bryol. dan. p. 51. ScHmMP. Synops. p. 136. Smwartzia inclinata Hepw. St. erypt. Il, p. 74, tab. 27. Locus. In locis uliginosis, apud nos rarius.— Specimina depieta in turfo- sis ad pagum //ove Sjællandiæ legit et communicavit el. TH. JENSEN.” Pag. 14, tab. 2688, fig. 1. » Leptotrichum homomallum Hamre. in Linnza 1847, p. 74. C. Mürr. Syn- ops. I, p. 453. Jens. Bryol. dan. p. 100. Schmp. Synops. p. 144. Didymodon homomallus Hgbw. Sp. muse. p. 105, € 23. Trichostomum homomallum Br. EUR. t. 181. Locus. In terra arenosa silvarum hine inde. — Specimen fig. a in Islandia legit cl. Mörcn, reliqua ad Frederiks- dal Sjsellandi:e legit el. Tu. Jensen.“ Pag. 15, tab. 2688, fig. 2. »Leptotrichum flexicaule Hamre. in Linnæa 1847, p. 74. C. Mürr. Syn- ops. I, p. 449. Jens. Bryol. dan. p. 101. Schmp. Synops. p. 144. Trichostomum flexicaule Bn. Eun. II, t. 180. Locus. In rupibus, præcipue calea- reis, apud nos solummodo ad pagum Gudhjem in ins. Bornholm obser- vata, unde specimina sterilia depicta (fige. b et c) reportavit el. TH. JENSEN. Specimina fructifera de- picta Uppsaliæ lecta sunt.“ 8. O. LINDBERG. Tab. 2687, fig. 2. Swartzia inclinata Ennn. e. fr. — Confer supra obs. sub tab. 1000, fig. 1% Tab. 2688, fig. 1. Ditrichum homomallum (Hgpw.) Hamr. c. fr. Tab. 2688, fig. 2. Ditrichum flexicaule (Scnugwcn.) HAMP. p ue: Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pag. 15, tab. 2689. » Haplomitrium Hookeri N.-Es. Eur. Leberm. I, p. 111. G. L4 N.. Syn. Hep. p. 2. Jungermania Hookeri EnsGL. Bor. t. 2555. Locus. In turfosis agri hamburgensis ad Schürbeck, Winterhude et Stel- lingen legit cl. Dr. GorrschE.“ Pag. 15, tab. 2690, fig. 1. „Scapania curta N.-Es. in G. L. N. Syn. Hep. p. 69. Jungermania curta Mart. — N.-Es. Eur. Leberm. I, p. 214. Locus. In locis arenosis vel argilla- ceis. — Specimina depicta (figg. a—i) e Groenlandia, reliqua (figg. k—p ) in silva Sachsenwald Lauen- burgie legit cl. Dr. GorrschE.“ Pag. 15, tab. 2690, fig. 2. „Scapania curía var. p. purpurascens N.-Es. in G. L. N. Syn. Hep. p. 71. Locus. Specimen depictum in flora hamburgensi legit el. Dr. Gorrscur. * Pag. 16, tab. 2691, fig. 1. „Scapania irrigua N.-Es. in G. L. N. Syn. Hep. p. 67. Jungermania irrigua N.-Es. Eur. Le- berm. I, p. 193. Locus. In paludosis ad Stellingen prope Altona (forma minor, verna- lis) legit cl. Dr. Gorrcxe.“ Pag. 16, tab. 2691, fig. 2. „Scapania irrigua N.-Es. var. p. /axi- folia Gorrscu. in G. L. N. Syn. Hep. p. 67. Locus. Ad vias prope pagum Niendorf fl. hamburg. legit el. Dr, Gorrscug.* 91 Tab. 2689. Mniopsis Hookeri (LYELL.) Dux. & et e; fr. Tab. 2690, fig. 1. Scapania curta (Marr.) N.-Es. & et c. invol., quæ plieatula sunt; confer supra obs. sub tab. 1831, fig. 2. Tab. 2690, fig. 2. Scapania curta. (Marr.) N.-Es. var. p. minor, purpurascens N.-Es. c. invol. vix bene evolutis. Tab. 2691, fig. d. Scapania irrigua N.-Es. c. invol. haud bene evolutis. Tab. 2691, fig. 2. Scapania irrigna N.-Es. var. p. laxi- folia GorrscH. e. invol. vix bene evolutis. 92 Pag. 16, tab. 2692, fig. f. ,Jungermania bicrenata LiNpENs. Hep. eur. p. 82. G. L. N. Syn. Hep. p. 115. Locus. In locis turfosis. — Specimina in fige. a—g depicta ad pagum Stellingen legit cl. Dr. Gorrscnr, specimina in figg. 4— ad Perge- dorf Holsati legit beatus LINDEN- BERG. * ; Pag. 16; 52h.:26992. 1292. „Jungermania exsectaScuwrp. Ic. anal. pl. p. 241, t. 62, f. 2. G. L. N. Syn. Beppe 77. Locus. In turfosis, ericetis silvisque montanis. — Specimina depicta in arenosis turfosis ad Altona legit cl. Dr. Gorrsone.“ Pag. 16, tab. 2693, fig. 1. „Jungermania saxicola SCHRAD. — N.-Es. Eur. Leberm. II, p. 438. G. L. N. Syn. Hep. p. 118. Locus. In locis montanis subalpinis. — Specimina depicta in Islandia legit cl. Prof. SrEENSTRUP.* Pag. 16, tab. 2693, fig. 2. „Jungermania barbata var. Flórkei p. /ycopoda N.-Es. Eur. Leberm. II, p- 170. GEN Syn. Hep. p. 124. Locus. In loeis montanis Grœnlandiæ et Norvegiæ. —- Specimina depicta in Telemarken Norvegiæ legit beatus LiEBMANN. * Pag. 17, tab. 2694. „Blyttia Lyellii Exoz. Gen. n. 472,6. G. L. N, Syn. Hep. p. 475. S. O. LINDBERG. Tab. 2692, fig. 1. Jungermania bicrenata LiNDENB. c. invol. Tab. 2692, fig. 49. Jungermania exsecta SCHMID. e. fr Tab. 2693, fig. 1. Jungermania saxicola SCHRAD. €. in- vol. Obs. In ins. Hogland sinus fenniei fructum perfeetum Junii 1867 tandem deteximus. Tab. 2693, fip X9. Jungermania tridentata Scor. Fl. carn. IL ed, H, p.349, n^ 1934121712 (J. Flörkei W. M. Bot. Taschenb. p. 410, n. 125180 7) NAHE P. lycopoda (N.-Es.) Lips. c. fr. jun. Obs. Nobis videtur J. barbata N.-Es. plures species complecti. Nullas etenim formas transitorias vidimus inter J. attenuatam, quinquedentatam et barbatam ssepe inter- mixtas crescentes. Tab. 2694. Pallavacinia Lyellii (Hook.) Gray. g^ ee Revisio critica iconum Jungermania Lyellii Hoox. Brit. Jung. ören BHL TER ESP. Lip 127, TIS Locus. In locis paludosis et turfosis. — Specimina delineata ad Stellingen prope Altona legit cl. Dr. Gorr- SCHE.“ Tom. XVI, fasc. 46 Pag. 15, tab. 2748, fig. 4. »Hypnum sarmentosum W ABLENB. var. p. /uscescens J.-Vaur. Mss. atro- fuscum vel obscure olivaceum, vix rufescens, foliis longe acuminatis, acumine vix reflexo. Locus. In Groenlandia, ut videtur, semper sterile. — Specimina de- picta ad Amaralik legit beatus Dr. J. Vanr.^ Pag. 15, tab. 2748, fig. 2. » Hypnum sarmentosum WauLens. Fl. lapp. p. 380. C. Mürr. Synops. II, p. 380. Br. Eun. VI, t. 616. Schmp. Synops. p. 643. Hanrw. Skand. Fl. Ixe2ed- EL p. 3. Locus. In rupibus irrigatis Norvegize et Lapponiæ, rarius fructiferum. — Specimen a in Lapponia lulensi le- git amie. Prof. HJ. HOLMGREN, c —d in monte Dovre Norvegiæ legit beatus Prof. Brvrr.* Pag. 15, tab. 2749. » Hypnum hamulosum Br. zur. VI, t. 590. Schmp. Synops. p.621. HARTM. Skand- El. IX- ed.; IE p.24. Locus. Ad rupes irrigatas in alpibus Scandinaviæ et in terris arcticis. — Specimina (sterilia) 5—4 ad Ama- in opere Flora danica. 93 (1867) ed. J. Lance. Tab. 2748, fig. 1. Hypnum sarmentosum W AnLENB. for- ma sat insignis /uscescens J.- V AHL. ster. speciei maxime variabilis. Tab. 2748, fig. 2. Hypnum sarmentosum W AHLEN». c. fr. Tab. 2749. Hypnum callichroum Brin. c. fr. ob robustitatem, foliorum margines ubique planos, cellulas angulares baseos distinctas et inflorescentiam dioicam (?), andræcia etenim. haud delineata sunt. — E Groenlandia 94 S. O. LINDBERG. ralik Grœnlandiæ legit beatus Dr. J. Vaur, specimen fructiferum ( a) in Valders Norvegi:e legit beatus Prof. Bryrr.* Pag. 16, tab. 2750. »Isothecium myosuroides Brin. Bryol. univ. II, p. 369. Bn. eur. V, t. 534. Hypnum myosuroides L. Sp. pl. I. ed., IT, p. 1130. Jens. Bryol. dan. p. 196. Leskea myosuroides Korn. Fl. germ. I, p. 464. Hanrx. Skand. FI. IX. ed., DI». 295. Eurrhynchium myosuroides ScHIMP. Synops. p. 549. Locus. In silvis hine inde. — Spe- cimen fig. 1 depictum legi ad //e//e- bek Sjællandiæ, fig. 3 in ins. Thors- eng legit frater M. T. LANGE, figg. 4 et 5 in monte Omberg Sueciæ legit cl. J. E. ZETTERSTEDT.“ Pag. 16; tab. 2751. „Fontinalis dalecarlica Br. Eur. V, t. 431. HanrM. Skand. Fl. IX. ed., Ip. 26. Fontinalis squamosa var. p. dalecar- lica HanrM. op. cit. V. ed., p. 341. Pilotrichum dalecarlicum ©. Mtr. Synops. IL, p. 149. Locus. In rivulis ad saxa Norvegiæ et Sueciæ borealis, nee non in Groen- landia, ubi humilior et semper ste- rile videtur. — Specimen fig. 1 de- pictum ad (efle Suecie legit cl. ÅNGSTRÖM; fig. 2 ad Aoarak prope Frederiksdal Grœnlandiæ legit bea- tus Dr. J. Vaur.* specimen fertile, ad Amaralik a J. Vanr lectum, possidemus, quod in litt. ad J. Lange ut 7. hamulosum olim false determinavimus. Obs. Quoad differentiam specificam inter H. callichroum et hamulosum lege LixDB. Spitsb. moss. p. 542, n. 31, obs. Tab. 2750. Eurrhynchium SCHIMP. c. fr. myosuroides (L. ) Tab. 279). Fontinalis dalecarlica BR. EUR. c. fr. Obs. Forma typica Br. EUR. tenuior est, magis faseieulate et dense ramosa, ramu- lis rectis, foliis minoribus, densioribus magisque erectis, sspe copiosius fertilis, fructubus minoribus, quam alia forma in Scandinavia pluribus locis proveniens. Hzee var. f. curvata LINDB. erassior est, minus et sparsius ramosa, ramulis rigidioribus, ommibus sursum curvatis, foliis majoribus, magis dissitis et patentibus. aeutioribus, pareius fertilis, fructubus majoribus. In natura plenius perserutand:e sunt, sin spe- cies diversz habeantur, præsertim quum interdum, ut ex. gr. in amne Tali-à prope Helsingfors, inter se promiseue crescant. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Pas 16, tab: 2752, fis. 4. »Buxbaumia aphylla Harr. Hist. st. helv. II, p. 83. L. Amoen. acad. Horn: Plantel. IIT. ed., II, p. 430. Ber.zur. PV, t: 427, et VT, t. 641. Jens. Bryol. dan. p. 59. ScHmP. Synops. p. 453. Harrm. Skand. Fl. IX. vedı, I pr Locus. Ad terram in silvis solo are noso rarissime. — Specimen depic- tum in silva Gjels-skov fl. haun. legit cl. J. HorFMEYER.“ Pag. 17, tab. 2752, fig. 2. „Buxbaumia indusiata Brin. Bryol. univ. I, p. 331. Br. Eun. IV, t. 428, et VI, t. 641. Jens. Bryol. dan. p. 59. Schmp. Synops. p. 454. Hart. Skand. Fl. IX. ed., II, p.45. Locus. In truncis putridis locisque humidis silvarum inter muscos ra- ra. — Specimen depictum in silva Teglstrup-hegn prope Helsingür le- git el. GRÖNLUND." Pag. $7 2h: 2753. „Sphagnum rubellum Wains. Bryol. brit. p. 19. Schmp. Monogr. p. 71, t. 20, et Synops. p. 680. Lixps. Torfm. p. 142. Hanrw. Skand. Fl. IX. ed, BE p: 83: Locus. In paludibus muscosis rarius. — Specimina depicta ad //o/mansqave Fioniæ legit el. N. E. Horman BANG. “ Pag. 17, tab. 2754. „Sphagnum subsecundum N.H. Bryol. germ. I, p. 17, t. 3. Schmp. Monogr. p. 74, t. 22, et Synops. p. 683. Lixps. Torfm. p. 141. Hanrw. Skand. Fl. IN ed, IL, p. 82. 95 "Pb. 2759 Se We Buxbaumia aphylla L. e. fr. Tab. 2752, fig. 2. Buxbaumia viridis (Mova.) Lips. (B. aphylla var. f. viridis Mouc. in DEC. Fl: franc. IH. edi; V;. p.227, n. 1323: 1815. — B. indusiata Brin. Bryol. univ. I, p. 331, n. 2: 1826) e. fr. Tab. 2753. Sphagnum rubellum Wis. c. fr. Tab. 2754. Figg. omnes, exelusis tamen 6 et v.: Sphagnum | subsecundum N.-Es. in SrurM. Deutschl. Fl. II, fasc. 17 (1819) & ete... fr. 96 S. O. LINDBERG. Locus. In paludibus spongiosis hino — Figg. 6 et »: inde. -- Specimina depieta 1—5 ad — Sphagnum sedoides Brin. ster. — Spe- Hofmansgave Fioniæ legit cl. N. E. cimina nostra prope Tessermiut Horman Banc. Fig. 6 e Groenlandia, Grænlandiæ inventa sunt a J.VAHL. ubi legit beatus Dr. J. Vant.“ Pag. 18, tab. 2755. Tab. 2755. „Sphagnum tenellum Pers. Mss. in Sphagnum tenellum Enke. c. fr. herb. Sw. Brin. Mant. muse. p. I, et Obs. Petropoli nuperrime inspeximus spe- Bryol. univ. I, p. 4. Lips. Torfm. cimen arehetypum hujus speciei, in quo p. 142. Jens. in Nat. For. vid. Medd. propria manu seripsit divus EHRHART (de- 1863, p. 238 Hırm. Skand. Fl. IX natus jam 1795!): „Sphagnum tenellum ( JD, D. 2oo0. . € . . 12. mihi, prope Oderbruck.* An Sp. squar- ed., II, p. 83. Sphagnum molluscum Brucn. in Flora 1825, p. 633. ScHimP. Monogr. p. 14,4. 21, 6t; Synops.p. 652. rosum quoque primus ille distingueret? Verisimile nobis videtur. Locus. In paludibus spongiosis haud frequens. — Specimina depicta in sphagnetis peninsulæ Hals prope Hofmansgave Fioniæ legit cl. N. E. Horwaw Banc.“ Pag. 18, tab. 2160, fig. 1. Tab. 2756, fig. 1. Marchia hibernica (Hoox.) var. Wil- — Pallavacinia hibernica (Hook.) Gray. soni Gorrscu. in Hedwigia 1861. var. f. Flotomii (N.-Es.) Lips. I Blyttia Lyellii var. y.hibernicaG.L.N. et c. fr. Syn. Hep. p. 475, p. p. Jungermania hibernica Wirs. in Engl. Bot. t. 2:090] PP: Diplolena Lyellit Jess. in Bot. Tids- skr. L- p. 3208 Pop: Locus. Specimen depictum ad Ranum Jyllandiz legit el. TH. Jensen.“ Pag. 18, tab. 2756, fig. 2. Tab. 2756, fig. 2. „Scapania nemorosa N.-Es. in G. L. N. Scapania nemorosa (L.) N.-Es. e. in- Syn. Hep. p. 68. Hanrw. Skand. vol. vix bene evolutis. —- Var. p. Fl. IX. ed., II, p. 85. Jens. in Bot. purpurea (Sm. Engl. Bot. XVI, t. Tidsskr. I, p. 153. 1023: 1802) Linpe. in fig. 2. Jungermania nemorosa N.-Es. Eur. Leberm. I, p. 203. Revisio critica iconum in opere. Flora danicu. Locus. Specimina depicta ad Malle prope Lögstör Jyllandiz legit cl. TH. JENSEN." Bag:149) dab: 9/151, fig. ole „Jungermania Schraderi Mart. Fl. erypt. erlang. pa 180, 1.6, 1.59. N.-Es. Eur. Leberm. I, p. 306. GELIN, Syns Hep. p?83. Locus. Specimina depicta in Grœn- landia legit beatus Dr. J. Vanr.“ Pag.,.19, tab. 2757, fie. 2. „Jungermania alpestris SCHLEICH. in Wzn.-r. Prodr. p. 80. N.-Es. Eur. Leberm. II, pp. 7 et 104. G. L. N. Syn. Hep. p. 113. Locus. Specimen depictum in Gren- landia legit beatus Dr. J. Vanr.* Pag. 19, tab. 2758. „Jungermania islandica N.-Es. Eur. leberm. IL. p.:29.:G.L.N. Syn. Hep: p... 132. Locus. Specimina delineata in Is- landia legit A. Móncn et in Groen- landia beatus Dr. J. Vanr.^ Pag al tahr 2759, fig. |. „Jungermania Francisci Hook. Brit. Jung. t. 49. Ener. Bor. t. 2565. N.-Es. Eur. Leberm. II, p. 120. G. L. N. Syn. Hep. p. 133. Jens. in Bot. Tidsskr. I, p. 144. Locus. Specimina depieta in turfosis et ericetis prope Lögstör J'yllandiæ legit cl. TH. JENSEN.* Pag. 20, tab. 2759, fig. 2. „Jungermania setacea We». Spicil. fl. goett. p. 155. N.-Es. Eur. Leberm. II, p. 296. G. L. N. Syn. Hep. p. 144. Jens. in Bot. Tidsskr. I, p. 145. "Wabat2m5 «figit Jungermania Schraderi Marr. c. fr. immaturo. T'ab. 02/155 , *figi 2: Jungermania alpestris SCHLEICH. c. fr. valde immaturo. Tab. 2758. Trigonanthus islandicus (N.-Es.) Änc- STR. €. invol. Tab. 2159, fig. 1. Trigonanthus Francisci(Hook.) SeRUC. e. invol. "Tab 9159, fig. 2 Lepidozia setacea (WEB.) Mint. & et eur. 13 98 Locu:. In ericetis paludosis ad Hobro Jyllandiæ legit cl. TH. Jensen.“ Pag. 20, tab. 2760. „Madotheca levigata Dum. Comm. bot. p. 111. N.-Es. Eur. Leberm. III, p. 165. G. L. N. Syn. Hep. p. 276. JENs. in Dot. Tidsskr. L, p. 109. Locus. In umbrosis ad saxa et ar- borum corticem, rara. — Specimina depicta in silva Yding-skov Jyl- landiæ mediæ legit rev. FAUSBÖLL. (Comparationis gratia in figg. g et A perianthium et involuerum specimi- num maderensium delineata sunt.)“ Tom. XVI, fasc. 47 Pag. 14, tab. 28016 „Hypnum giganteum Scnuiwr. Synops. p. 642. M. T. Lange in Nat. For. vid. Medd. 1861, p. 28. Hanrw. Skand. El. EX red" p. 3. Locus. In uliginosis haud raro. — Specimina figg. 1 et 2 depicta in palude Zundehuusmosen fl. haun. ipse legi 1837; specimen fig. 3 ex- hibitum ad O//erup Fioniæ legit frater M. T. Lance.“ Pag. 15, tab. 2802. „Hypnum Lindbergii Myrr. — Hanrw. Skand. EL DX: ed; I, p. 20. Hypnum pratense var. p. hamatum SCHIMP. Synops. p. 628. Hypnum | arcuatum Lisps. in Ófv. V.-Ak. Förh. 1861, p. 371. Harrm. op. eit. VII. ed; p. 516: Locus. In pratis et aggeribus solo argilloso vel arenoso. — Specimen fructiferum fig. 1 depietum prope S. O. LINDBERG. Tab. 2760. Porella levigata (SCHRAD.) LinDB. c. invol. vix bene evolutis. (1869) ed. J. LANGE. Tab. 2801. Hypnum giganteum ScHimP. e. fr. Tab. 2802. Hypnum viride (Harrm.) Lips. (H. palustre var. p. viride Harrm. Skand. Fl. III. ed., p. 313: 1838. —H. pratense var. ß. hamatum SCHIMP. Synops. p. 628: 1860. — H. patien- tie Lixps. in Öfv. V.-Ak. Förh. XVIII, p. 372, ut synon.: 1861. — H. arcuatum Lips. in op. cit. p. 371. — H. Lindbergii Mrrr. in SEEM. Journ. Bot. II, p. 122: 1864) c. fr. Revisio eritica iconum in opere Flora danica. 99 Holmiam legit cl. Prof. S. O. Lixp- BERG; Specimen sterile (fig. 2) ad pagum Firum fl. haun. legit cl. TH. JENSEN. “ Pag. 15, tab. 2803. „Aypnum rugosum Eur. Exsiec. n. 291. Br. Eur. VI, t. 610. Schmp. Synops. p. 615. Harrm. Skand. Fl. IX ed.; TL p^ 16: Variat: «) australe (fige. | et 2) magis re- gulariter pinnato-ramulosum, ramis crassioribus patulis, apice sciuroi- deo-recurvis. p) boreale (fig. 3) parcius et vage ramosum, ramis tenuioribus, apice vix curvatis, foliis minus rugosis. Locus. In rupibus, imprimis calcareis, Scandinaviæ rarius, in Dania non- dum inventum. — Specimen formæ « Sterile (fig. 1) in monte Kinne- kulle Vestrogothiæ loco dieto /Mar- torps Klint ipse legi; specimen fruc- tiferum (fig. 2) ad Vaage in Gud- brandsdalen Norvegiæ legit et com- municavit cl. Dr. F. Krzr. Formam p (fgg. 3 et p—s) ad Okivisekan et pluribus locis Grœnlandiæ legit beatus Dr. J. Vaur.* Pag. 15, tab. 2804. „Brachythecium rutabulum (L.) Br. EUR. VI, t. 543. ScHimP. Synops. p. 542. Hypnum rutabulum L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1124. Jens. Bryol. dan. p. 176. Harrm. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 9. Locus. Ad terram et in truncis putri- dis silvarum, ad sepes et in pratis, Obs. Petropoli nuper vidimus specimen, quod ad Uppsaliam leetum et Z. recur- vifolium nominatum est ab Ill. EURHART. Tab. 2803. Hypnum rugosum L., Ep. (H. rugo- sum L. Mant. I, p. 131, p. p.: 1767. (Ep. Enum. pl. fl. dan. p. 79, ni. 916 „in siceis apricis“ 1770) c. fr. — Varietas p. boreale J.-Laxce. solum est forma minus evoluta, ut in edi- tioribus crescens. Tab. 2804. Brachythecium rutabulum (L.) BR. EUR. d et e. fr. 100 Sr (0% ubique frequens. — Specimina de- pieta circa Hauniam legi.* Pag. 16, tab. 2805. „Brachythecium salebrosum (Horrw.) Bn. eur. VI, tt. 549 et 550. Scimr. Synops. p. 532. Hypnum salebrosum Horrx. Deutschl. Fl. II, p. 74. Harn. Skand. Fl. IX. eds Dip Plz Hypnum plumosum ©. MÖLL. Synops. II, p. 389. Jens. Bryol. dan. p. 179. Locus. In silvis, ad sepes etc. haud raro. — Specimen fig. 1 delineatum ad Ollerup Fioniæ legit frater M. T. LANGE, figg. 2 et 3 in silva Ruderhegn fl. haun. ipse legi.* Pag. 16, tab. 2806, fig. 1. „Drachythecium glareosum Br. EUR. VI, t. 552. Schmp. Synops. p. 533. Hypnum glareosum Bruce. Mss. C. Mürr. Synops. II, p. 361. Jrws. Bryol. dan. p. 179. Hart. Skand. FI. IX, edo m: 11. Locus. In locis subhumidis, glareo- sis ad vias, in silvis et aggeribus hine inde, præcedente tamen rarius. — Specimina depicta ad Roeskilde legit cl. TH. JENSEN." Pag. 16, tab. 2806, fig. 2. » Drachythecium plumosum (Sw.) Br. EUR. VI, t. 537. Schmp. Synops. p. 545. Hypnum plumosum Sw. Dispos. muse. Suec. p. 66. Harrm. Skand. Fl. IX. ed., IL, p. 10. Hypnum pseudoplumosum Brio. Bryol. univ. II, p. 472. C. Mürr. Synops. IL, p. 350. Jens. Bryol. dan. p. 170. LINDBERG. Tab. 2805. Brachythecium salebrosum (Horrx.) BR. EUR. d et €. fr. Tab. 2806, fig. 1. Brachythecium glareosum (Brucx.) Br. EUR. c. fr. Tab. 2806, fig. 2. Brachythecium plumosum Horrw.) Bn. EUR. (Hups., Obs. In exemplario proprio auctoris Dispos. musc. Suec. ipsa manu scripsit SWARTZ in margine: „est HH. populeum Hgpw. Sp. muse. p. 270, t. 70, ff. 1—5,* et syno- nymon hujus est H. implexum Sw. in V.-Ak. nya Handl. XVI, p. 264 (1795). Confer supra tab. 2564, fig. 1, Revisio critica. iconum Locus. In locis irrigatis ad lapides, apud nos haud frequens. — Speci- mina depicta variis locis Bornholmiæ legit el. TH. JENSEN." Pao (17, dab.-2280. „Fontinalis hypnoides Harım. Skand. Fl. IV. ed. Jens. Bryol. dan. p. 151. SCHIMP. Synops. p. 458. Locus. In aquis stagnantibus vel le- niter fluentibus raro. — Specimen depictum fig. 1 ad Gevaliam legit cl. ÅNGSTRÖM, fig. 2 ad Hollingsted Slesvigiz legit cl. DipriCHSEN, fig. 3 in amne Gje/saa prope Ribe legit cl. FABRiCIUS-MÖLLER. ^ Pag. 17, tab. 2808. „Mnium serratum Brin. Sp. muse. III, p. 44. Br. Eur. IV, t. 391. Jens. Bryol. dan. p. 71. Schmp. Synops. p. 392. Hart. Skand. Fl. IX. ed., Men: 30. Locus. In silvis hinc inde, apud nos haud frequens. — Specimina depicta ad Sorgenfri fl. haun. legi.“ Pag. 17, tab. 2809, fig. 1. „Darbula levipila Brin. Mant. musc. p. 38. Be. sue. II, t. 164. JENS. Bryol. dan. p.109 Schmp. Synops. p. 189. i Tortula levipila Harım. Skand. Fl. IX. ed., IL, p. 60. Locus. In cortice arborum variarum hine inde, rarissime fructifera. — Specimina depicta ad forne Fioniæ legit frater M. T. Lange.“ Pag. 18, tab. 2809, fig. 2. „Barbula danica M.'T. LANGE. in Bot. Tidsskr. III, p. 20 (1569): dioica, in opere Flora danica 101 Tab. 2807. Fontinalis hypnoides HAnTM. g etc. fr. Peristomium internum tamen haud delineatum, ideoque simplex false datum. Tab. 2808. Mnium marginatum (Dicxs.) P.-B. Is glue. ine Tab. 2809, fig. 1. Tortula ( Syntrichia) levipila (Bri.) SCHWÆGR. c. fr. Tab. 2809, fig. 2. ° Tortula (Syntrichia) ruralis (L.) Eunn. forma depauperata ( et c. fr.) solum 102 dense pulvinata, fragilis; foliis apice squarroso-recurvis, lineari-oblongis, S. O. LINDBERG. est nobis, eam in Suecia australi pluribus locis observantibus. apice leviter retusis, margine vix ^ Obs. Ila Zarbu/a pulvinata JUR. est Tor- impresso, nervo medio in pilum fula intermedia, (Bnip.) Wis. reflexum, remote serrulatum, folio ipso subduplo breviorem excurrente, cellulis majoribus quam in przece- dente, vix papillosis, inferioribus per aream striete limitatam maju- sculis, hyalinis. Reliquis characte- ribus ad B. ruralem et B. levipilam accedit, inter quas medium locum tenet. Locus. ln saxis truncisque arborum, raro fructifera. — Specimina depicta ad pagum Skalkendrup Fioniæ legit speciei autor, Obs. Comparanda est species supra de- scripta eum Z. pulvinala JUR., quz, testi- bus WALTHER et MoLENDO Laubm. Ober- frank. p. 121, quoque inter 2. ruralem et /evipilam locum medium tenet. De- scriptio l. e. data haud omnino cum nostra convenit, sed ob defectum speciminum authenticorum non dijudieare possumus, an nihilominus planta danica cum germa- nica conveniat, et utrum ideo nomen pro- visorium servandum an cum altero nomine prius dato commutandum sit.“ Pag. 18, tab. 2810. Tab. 2810. » Dicranella Schreberi (HEpw.) Schinp. Dicranella crispa (SCHREB.) Lips. Synops. p. 70. d et c. fr. — Confer supra obs Dicranum Schreberi Hgpw. Sp. musc. p- 144, t. 39; BRI BURN D t. 53. HanrMw. Skand. Fl. IX. ed., II, pP: 70: . Ängströmia Schreberi ©. Müur. Syn- ops. I, p. 438. Jens. Bryol, dan. p. 98. sub tab. 2492, fig. 1. Revisio critica iconum in opere Flora damica. Locus. In terra et ad truncos putri- dos, apud nos rarissima. — Speci- mina depicta ad Nyborg Fionize legit frater M. T. Lance.“ Pas 1S, tab. 2811, he. 1. . Alicularia scalaris Corp. in STURM. Deutschl. Fl. II, fasc. 19, p. 32, t. 8. G. L. N. Syn. Hep. p. 10. JENS. in Bot. Tidsskr. I, p. 155. Harru. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 84. Jungermania scalaris N.-Es. Eur. Le- berm. I, p. 281. Locus. In silvis et ericetis solo ar- gilloso vel arenoso haud rara. — Specimina depicta ad Ranum Jyl- landie legit cl. TH. JENSEN.“ Pag. 19, tab. 2811, fig. 2. „Lejeunia calcarea Las. in Borr. Ann. sc. nat. VI, p. 373, t. 96, f. 1. N.-Es. Eur. Leberm. III, p. 293. G. L. N. Syn. Hep. p. 344. Jens. in Bot. Tidsskr. II, p. 284. Harrm. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 99. Locus. In rupibus Bornholmi:e raris- sime, a cl. TH. JENsEN in saxis et supra muscos in valle Aodalen dicto detecta. * Pag. 19, tab. 2812, lig. 1. „Sarcoscyphus Funckii N.-Es. Eur. Leberm. I, p. 135. G. L. N. Syn. Hep. p. 8. Jexs. in Bot. Tidsskr. I, P= 157. Locus. In terra argillosa subhumida silvarum raro. — Specimen fructife- rum in silva ad Zrederiksdal fl. haun. invenit cl. A. Móncn.* 108 Tab. 2811, fig: 1. Nardia scalaris (SCHRAD.) GRAY. c. fr. Tab: 28117759:09. Lejeunia echinata (Hoox.) T'Avr. (Jun- germania hamatifolia var. f. echi- nata Hook. Brit. Jung. Suppl. t. 3) c. fr. Nomen antiquius est maxime aptum, multo magis quam illud ju- nius: calcarea, prsesertim quum non solum in ealeareis, sed supra mu- scos in arenariis et ad ligna emortua quoque crescat. Tab: 2812, Bei. Nardia Funckii (W. M.) Carr. (Jun- germania Funckii W. M. Bot. Ta- schenb. p. 422, n. 27: 1807. — Sarcoscyphus Funckü N.-Es. Na- turg. eur. Leberm. I, p. 135, n. 5: 1833. — Gymnomitrium adustum N.-Es. op. cit. I, p. 120, n. 3. — S. adustus Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. III, p. 196, n 2: 1849) c. fr. 104 Paosetgrstab. 2812; fm. 2. »Sarcoscyphus sphacelatus N.-Es. Eur. Leberm. I, p. 129. G. L. N. Syn. Hep. p. 7: Jungermania sphacelata Gigs. in Lin- DENB- Hep. eur. p. 76, t. 1 D. Locus. Specimina depicta in Gren- landia lecta communicavit beatus LixpENBERG. ^ Pag: 19, tab; 2813, tig. 1. .Jungermania riparia Tayı. in Ann. Mag. nat. Hist. 1843, p. 8S. G. L. N. Syn. Hep. p. 97. Jens. in Bot. Tids- skr. Ip. 285: Jungermania tristis N.-Es. Eur. Le- berm. II, p. 461. Locus. Planta sterilis depieta locis umbrosis ad lapides irrigatos amnis Bobbeaa Bornholmiæ legit cl. TH. JENSEN. (Specimina fructifera de- picta e Scotia.) Pag. 20, tab. 2813, fig. 2. „Jungermania trichophylla L. —N .-Es. Eur. Leberm. II, p. 301. G. L. N. Syn. Hep p. 145. Hanrw. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 94. Jews. in Bot. Tidsskr. I, p. 145. Locus. In truncis putridis et terra humida silvarum hine inde. — Spe- cimina depicta ad Sebygaard Jyl- landiæ legit cl. TH. JENSEN." Pag. 20, tab. 2814, fig. 1. »Jungermania barbata var. attenuata N.-Es. Eur. Leberm. IL, pp. 156 et 163. G. L. N. Syn. Hep. p. 122. Jens. in Bot. Tidsskr. I, p. 140. Jungermania attenuata LixpENs. Hep. eur. p. 48. S. ©. LINDBERG: Tab. 2812, 48.2. Nardia sphacelata (Grgs.) Cann. ster. Obs. In Seandinavia crescit: prov. Bohus- lin Suecie, ad Lysekil (47, Julii 1864, G. RETZIUS), et in prov. Tavastland Fen- nie, paroee. Kuhmois, in monte Kotavuori (e. inv. ereberr. Julii 1866, J. P. NORRLIN). Tab 22818 VEO Sd Jungermania riparia Vayı. €. fr. Tab. 2813, fig. 2. Jungermania ( Chetopsis Myrr.)tricho- phylla L. e. invol. Tab. 2814, fig. 1. Jungermania attenuata (Marr.) Lax- DENB. €. invol. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. ln silvis et ericetis inter mu- scos rarius. — Specimina depicta in silva A/mindingen Bornholmiæ legit cl. TH. JENSEN." Bag. 20, tab. 2814, fig: 2. „Jungermania barbala vax. quinque- dentata N.-Es. Eur. Leberm. II, pp. 157 et 196. G. L. N. Syn. Hep. p. 126. Jungermania quinquedentata L. — Hangrw. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 92. Locus. In locis umbrosis, præcipue montosis. — Specimina depicta ad Hammershuus Bornholmiz legit cl. TH. JENSEN.” Pag. 20, tab. 2815, fig. 1. „Madotheca rivularis N.-Es. Eur. Le- berm. III, p. 196. G. L N. Syn. Hep. p. 278. Hanrx. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 98. Jens. in Bot. Tidsskr. Tzp110. Locus. In rupibus umbrosis insulæ Bornholmiz, ubi pluribus locis legit el. TH. JENSEN. (Perianthium plant, in Silesia lectæ, additum.)* Pag. 245 tab32815, fig. 2. „Aneura palmata var. major N.-Es. Eur. Leberm. III, p. 459. G. L. N. Syn. Hep. p. 498. Locus. In turfosis ad Björnsholm Jyllandiæ, ubi specimina depicta a cl. Tu. JENSEN lecta sunt.* 105 Tab. 2814, fig. 2. Jungermania quinquedentata Hups., Neck. (J. quinquedentata Hups. Fl. angl. I. ed., p. 433, p. p:: 1762.1; Sp. pl. II. ed., II, p. 1598, n. 7, p. p-: 1763. Neck. Meth. muse. p. 132, n. 9, excl. syn. nonn.: 1771. Wer. Spicil. fl. geett. p. 137, n. 202, excl. syn. nonn.: 1778. Hanrw. Skand. Fl.— J. Lyoni Tayr. in Trans. Bot. SoctEdinb E PIE p-116,0n. 2, t. 7) e. fr. valde immaturo. Tab. 2815, fig. '1. Porella dentata (HAwrw.) Lips. (Jun- germania platyphylla var. p. dentata Harte. Skand. Fl. II. ed., p. 354: 1832) d et c. invol. Tab. 2815, fig. 2. Aneura palmata (Hzvw.) Dum. «. major N.-Es. c. fr. 14 106 S. O. LINDBERG. Supplem. fasc. 1 (1853) ed. F. M. LIEBMANN. Pag. 10, tab. 42. Tab. 42. „Splachnum sphericum L. — Horx. Splachnum pedunculatum | (Hups.) Plantel. III. ed., IL, p. 388. Br. EUR. Lips. (Bryum ampullaceum, foliis Splachnum, t. 5. Harrm. Skand. Fl. Serpylli pellueidis, collo crassiore Vred.,/p."358: Dirr. Hist. musc. p. 344, t. 44, f. 4: Locus. In paludibus Seandinavize bo- 1741. — Phaseum pedunculatum realis. — Specimina depieta in alpe Hups. Fl. angl. I. ed., p. 391: 1762. Dovrefjeld Norvegiæ legi.“ — Splachnum sphæricum Sw. Meth. musc. p. 33, n. 3, t. 1, £. 1: 1781. — Spl. ovatum Drcxs. Pl. erypt. Brit. fasc. 2, p. 2: 1790. — Spl. rugosum Dicks. op. cit. fasc. IV, p. 3, t. 10, f. 7: 1801. — Spl. gracile Drcxs. op. cit- fasc. DV; pro, 110, el) g.elc. Kr, Obs. Denominatio pedunculatum aptissima, quum seta gracilis interdum usque ad 15 em. alta, omnium longissima, inveniatur. Pag. 10, tab. 43, ig il Tab.-43, de’. „Splachnum mnioides Hepw.— Horn. — Tetraplodon mnioides (Sw.) Bn. EUR. Plantel. III. ed., II, p. 388. Bn. eur. e^ fr: Splachnum, t."2. Harım. Skand. Fl. V.sed., 2.358 Locus. In paludibus Seandinaviæ bo- realis rarior. — Specimina depicta in Telemarkia Norvegiæ legi.“ Pag. 11, tab. 43, fig. 2. Tap 4271272. „Dissodon Frólichii (Hxpw.). — Horn. Tayloria Frælichii (Hgpw.) Mirr. Plantel. III. ed., II, p. 389. Br. eur. (Bryum retieulatum Dicks. Pl. ery pt. Dissodon, t. 2. Harım. Skand. Fl. Brit. fasc. 2; p. 4, t. 4». £:6: 197007 V. ed., p. 359. — Spl. Freelichii Hgpw. St. erypt. Revisio critica iconum in opere Flora danica. Locus. In alpestribus Scandinaviæ rara. — Specimina depicta in alpe roustafjeld Telemarkiæ (Norve- gis) legi.* Pag. 11, tab. 44. »Tayloria splachnoides Hook. in Journ. Sc. 1816, p.144. Br. ur. Tayloria, t. 2. Harru. Skand. Fl. V. ed., p. 358. Locus. Ad rupes irrigatas Scandi- naviæ rara. — Specimina depicta olim a cl. Cun. Surrg prope Zto/f/ag Telemarkiæ (Norvegiæ) lecta. * Pace 11, tab. 45, fip. 1. » Dicranum flexuosum Hznw. Sp. muse. p. 146, t. 38, ff. 1—6. Horn. Plan- tel. III. ed., II, p. 410. Br. eur. Di- eranum, t. 1. Hanrw. Skand. Fl. V. ed.,"p. 393: Locus. Ad saxa, in turfosis Scandi- navis rara. — Specimina depicta in Vermlandia Sueciæ legi.“ Pag: il, tab. 45,.fig.u2, »Trichostomum | pusillum Hgpw.. St. crypt. I, p. 74, t. 28. Horn. Plantel. III. ed., II, p. 422. Hanrw. Skand. PV red p.385. Trichostomum tortile var. g. pusillum Bn. eur. Trichostomum, t. 10 f. Locus. Ad terram humidam Seandi- navis passim. — Specimina depicta prope opp. Gefle Suecia lecta.“ 107 III, fasc. 4, p. 99, t. 40: 1792. — Tayloria Freelichii Mrrr. Muse. Ind. or. p. 57: 1859). ir. Tab. 44. Tayloria splachnoides Hook. c. fr. Tab: 45; fig. 1. Dicranella heteromalla (L.) Scie. forma monstrosa setis curvatis, c. fr. — Basis folii (fig. /) haud bene deli- neata et calyptra ad marginem in- fimum integerrima. Specimina verm- landica ex herb. Harrmanr olim vidi- mus. Fab 45, fig, 2: Ditrichum | pusillum (Hgpw.) Timm. c. fr. — Margo folii planus false figuratus. Obs. Hæc subspecies 2. tortilis (SCHRAD.) Hawr. margine foliorum leniter recurvo, (interdum geminato-) serrato, incrassato, ut a duobus stratis cellularum in uniea serie vel duplici formato, optime e D. ho- momallo distinguitur, notæ quæ omnibus formis variabilis D. for(ilis propri: sunt. Verum D. tortile in Scandinavia ad hoc tempus haud repertum est, quum re vera terras magis temperatas diligere videatur. Inter formas vel varietates hujus enume- rari debent 7. {enue (e specimine penn- silvanico archetypo MÜHLENBERGI), Leplo- trichum glaciale C.-M. (L. tenue var. p. 108 S. O. LINDBERG. Pag. 11, tab. 46. » Dicranum gracilescens W. M. var. p. curvisetum BR. EUR. Dieranum, p. 13. Dryptodon Campylopus Bui. Locus. Ad rupes schistoso-micaceas circa Kongsvold alpis Dovrefjeld Norvegiæ legi.* glaciale Scenurur., ex alpe Grimsel Hel- vetiæ) et £L. vaginans (SuLL. Muse. allegh. n. 176, et Musc. bor.-am. II. ed., n. 154, sed haud Ie. muse. p. 43, t. 28: 1864; specimina omnia europæa et plerzeque ame- ricana a nobis visa). Sed verum 77. vagi- nans SULL. /c. musc. l. c. t. 28 plane alia stirps, in Europa nondum lecta, est et D. homomallo, cujus subspecies distincta sit, affinis. Hoc tamen typicum 7r. vagi- nans, ut in litteris nos monuit ill. auetor, jam denominatum est Didymodon linearis Sw. in herb. MÜHLENBERGI. Sub hoc no- mine quoque descripta est in Sw. Adnot. bot. p. 100, n. 1 (1829), quæ descriptio ad amussin cum 7r. vaginanti SULL. Jc. musc. congruit. Qua causa hæc stirps Ditrichum lineare (Sw.) LINDB. nominanda est. — Trichostomum tenue BR. EUR. fasc. 18— 20, Monogr. p. 13, n. 10, excl. pl. amer. t. 2 (1843) nihil commune cum Tr. tenui Hgpw. habet, ut vera 7richo- stomea, quæ serius summo jure nominatur Tr. bericum De N. Epil. Briol. ital. p. 509 (1869) vel rectius, ob cellulas opereuli in spiram dextram pulcherrimam | dispositas, Tortula berica LiNDB. Tab. 46. Cynodontium yracilescens | (Moum.) ScHIMP. var. p. eirratum (HORNSCH.) Lips. d et c. fr. Obs. Synonyma speciei et varietatum se- quentia sunt: Dicranum gracilescens Monun. in K. S. Ann. Bot. IL, p. 546, nomen tamen nudum (1806). W. M. Bot. Taschenb. p. 184, n. 21, et p. 467 (1807). Var. f. cirralum (HonNscu.) LINDB. Campylopus cirralus HonNscu. Mss. BRip. Bryol. univ. I, p. 479, n. 11 (1826). Dryptodon Campylopus BRID. op. cit, I, Suppl. p. 773, n. 22 (1827). Revisio critica iconum in opere Flora danica. 109 Dieranum gracilescens var. B. curvisetum BR. EUR. Monogr. p. 13 (1847). Cynodontium gracilescens var. B. curvisetum Schmp. Coroll. p. 12 (1855). — var. f. inflexum SCHIMP. Synops. p. 61 (1860). Var. y. polycarpum (Enrx.) LiNDB. Var. Ô. alpestre (WAHLENB.) LINDB. Sed ©. strumiferum (Enmgnu.) R.-HARTM. vix dubitanter propria species est. Vide supra tab. 1360, fig. 2. Pag. 11, tab. 47. Tab. 47. „Timmia megapolitanaHepw.St.erypt. — Timmia bavarica Hess. c. fr. — Folia I, p. 84, t. 31. Honx. Plantel. III. tamen in natura longiora et angu- ed., II, p. 453. Hanrw. Skand. Fl. stiora, quam quod in icone delineata Med D 346. sunt. Locus. ln umbrosis montanis Scan- dinaviæ rara. — Specimina depicta ad latera rupium schistoso-micacea- rum circa Áongsvoíd alpis Dovre- fjeld Norvegiæ legi.^ Pag. 12, tab. 48. Tab. 48. „Timmia austriaca Hgpw. — Horn. Zimmia austriaca HEgpw. c. fr. Plantel. III. ed., II, p. 453. Hanrw. Skand. Fl. V. ed., p. 346. Locus. In locis umbrosis silvatico- montosis Scandinaviæ.— Specimina depieta ad latera rupium Gudbrands- daliæ prope Ringeboe (Norvegiæ) legi.“ Pag. 12, tab. 49. i Tab. 49. „Hookeria lucens Sm. in Trans. L. Hookeria lucens (L.) Sm. c. fr. Soc. IX, p. 275. Horn. Plantel. III. Obs. Jam in sua Fl. brit. III, p. 1295, ed., IL, p. 432. Harrm. Skand. Fl. sub n. 25 (1804) dixit ill. Surrg: „ad V. ed p 335 normam HEDWIGH novum genus ex hac 3 specie formari potuerit, quod habitus con- Locus. Ad rupes umbrosas humidas LOS OUO VERLA firmaverit, ideoque H. lucens est typus 1o Inrvaoı 1 | . : rm * d 7 Sueciæ et Norv egia passim. — Spe- generis, quod in Trans. L. Soc. IX, p. 272 cimina depieta in Telemarkia Nor- (1808) Hookeriam nominavit. Qua causa vegiæ lecta.^ huie et affinibus speciebus denominatio originalis retineri et nomen Pferygophyl- lum vejici necesse est. 110 Pag. 12, tab. 50. „Desmatodon nitens Lies. capsula cernua obliqua elongata nitente, o- pereulo conico obliquo obtusiusculo, dentibus peristomii longissimis ultra medium bi- vel trifidis purpureis tor- tis, seta longa flexuosa apice ar- cuata, caule elongato dense cæspi- toso ramoso radiculoso, foliis ovato- lanceolatis acutis integerrimis basi decurrentibus nervo subexcurrente pereursis. Locus. Ad latera irrigata rupium schistoso-micacearum circa Kongs- vold alpis Dovrefjeld Norvegiæ æstate 1852 detexi.“ Pag. 12, tab. 51. , Dhilonotis calcarea (Br. EUR.). Bartramia calcarea Br. zur. Bartra- mia, t. 10. Hanrw. Skand. Fl. V. ed., p. 365, Locus. Ad latera rupium irrigatarum circa Aongsvold alpis Dovrefjeld Norvegiæ legi.“ S. O. LINDBERG. Tab. 50. Tortula Laureri (SCHULTz.) Lanps. e. Ir. Tabs Philonotis fontana (L.) Brin. forma, SR et Ce. fr. Supplem. fasc. 2 (1865) ed. J. LANGE. Pag. 15, tab. 1145309. „Schistostega osmundacea W.M. Bot. Taschenb. p. 92. Br. eur. t. 279. Schmp. Synops. p. 293. Harım. Skand. F1. IX. ed., IL p. 77. LINDGR. Muse. Suec. exs. n. 98. Mnium osmundaceum Dicks. Pl. ery pt. Brit: fase. I, past 1.4. Locus. In cavernis locisque umbro- sis silvarum montanarum, præcipue solo arenoso. — Specimina depicta in monte Kinnekulle Vestrogothiæ Tab. 114, fg. 1. Schistostega ‘osmundacea (Dicxs.) Monum. Obs. bot. p. 26 (1803) et CH Revisio critica iconum in opere Flora danica. et ad Lemunda Ostrogothiæ (Sue- cim) ipse legi.“ Das 16, tab: 114, fig. 22; » Ceratodon cylindricus Br.Eur.t. 192. Hanrw. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 66. R. Harru. Bryac. Scand. exs. n. 10. Trichostomum cylindricum Hgpw. Sp. muse. p. 107, t. 24. Trichodon cylindricus Some. Syn- ops. p. 140. Locus. In arenosis et ad vias in regione arctica et alpina rarior. — Specimen depictum in Drivdalen montis Dovrefjeld Norvegiæ legit cl. J. E. ZETTERSTEDT.“ Dav. dh. dab. 115. "fie. 1. » Barbula brevirostris ÅNGSTR. Dispos. muse. Scand. p. 21. BR. Eur. t. 138. ScHIMP. Synops. p. 163. Tortula brevirostris Hanrw. Skand. EE ed, Lb p. 62. Tortula rigida Sw. Locus. In terra argillacea. — Spe- cimina depieta ad oppidum Geva- liam Suecie legit cl. K. Fr. Tur- DENIUS. * Pag. 16; tab: ans fio. 2- „Barbula mucronifolia Bn. eur. t. 162. C. Mürr. Synops. I, p. 624. Schmp. Synops. p. 188. Tortula mucronifolia SCHWEGR. Suppl. I, P. I, p. 136, t. 34. Hanrw. Skand. BI. IX. ed; Ib p. 617 Locus. In rupibus et ad aggeres re- gionis montanæ Scandinaviæ rarior. — Figura ad specimina, prope Laurgaard Norvegiæ a el. Tu. 111 Tab. 144; fe; Trichodon tenuifolius (SCHRAD.) Lips. e. fr. "Tab. 1153 fee Tortula brevirostris H. G. e. fr. Jab. 15 fig. 9. Tortula subulata (L.) Hgpw. var. f. mucronifolia (ScuwzxcGr.) Lips. I etzes fr: 112 JENSEN et in ins. spitsbergensibus a beato J. Van lecta, depieta est.“ Par. 16, tab. 116: „Dieranum fragilifolium Lip». in Öfv. V.-Ak. Förh. 1857, p. 125, et in Bot. Not. 1857, p. 146. SCHMP. Synops. p. 89. Locus. In Scandinavia arctica, Green- landia, in ins. spitsbergensibus, nec non in Gotlandia. — Specimina fructifera depicta ad Adolfsströms bruk in Lapponia pitensi legit cl. 8. O. LINDBERG.” Pag. 19, tab. 117: „Hypnum turfaceum Lips. in Bot. Not. 1857, p. 142. Plagiothecium turfaceum Lips. in Öfv. V.-Ak. Förh. 1857, p. 124. Schmp. Synops. p. 692. Stereodon turfaceus Mrrr. in Journ. L. Soc. VII, p. 39 (1864). Locus. In palude turfacea ad @rycks- bo prope oppidum Falun Dalecarliæ Julio 1854 ditissime fructiferum invenit et specimina delineata ibi- dem lecta communicavit el. S. O. LmpsERG. (Antea ad Norrbärke Dalecarliæ et postea ad Ramshyt- tan Vestmanniæ leetum est.)* Pag. 17, tab. 118, fig. 1. „Jungermania polita N.-Es. Eur. Le- berm. II, p. 195. G. L. N. Syn. Hep. p. 122. Harry. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 93. Locus. In monte Peljekaise Lapponiæ pitensis in rivulis nivosis specimen depietum Julio 1856 perianthiis in- structum legit cl. S. O. LINDBERG." S. O. LINDBERG. Tab. 116. Dicranum fragilifolium Lips. « et ende Tape Plagiothecium | ( Pseudorrhynchoste- gium) turfaceum Lips. c et c. fr. Obs. Pluribus locis Ameriex septemtriona- lis et in Amuria quoque inventum. FAD MTS Red Jungermania polita N.-Es. e. fr. ju- niore. Revisio critica conum Past, tab: 118, fg: 2: „Jungermania obovata N.-Es. Eur. Teberm. L p. 352216 N° Syn. Hep. p. 95. Harru. Skand. Fl. IX. ed. II, p. 88. G--ROHepyeur. exs. n. 266. Locus. Specimen depictum in rivis Ângermanniæ (Sueciæ) a cl. R. Fr. Frisrepr lectum est.“ Pag. 18, tab. 119, fig. 1. „Frullania fragilifolia Tayı. in Ann. Mag. nat. Hist. 1843, p. 172. G.L. N. Syn. Hep. p.437. Harrm. Skand. PARAT, p. 99. Locus. Specimina depicta cum peri- anthiis junioribus in Suecia legit cl. S. O. Lmpgere. (Perianthium adultum e specimine hibernico ori- ginali TayLorr additum.)* Pag. 18, tab. 119, fig. 2. »Sarcoscyphus revolutus N.-Es. Eur. Leberm. II, p. 419. G. L. N. Syn. Hep. p. 8. Harry. Skand. Fl. IX. ed Ibn SA. Locus. In alpe Dovrefjeld Norvegiæ. — Specimina sterilia et mascula ad Halvarhóe Julio 1858 legit cl. J. E. ZETTERSTEDT. “ Pag. 18, tah. 120: » Harpanthus Flotowii N.-Es. Eur. Le- berm. IL, p. 353. G. L. N. Syn. Hep. p. 170. Hangrw. Skand. Fl. IX. ed., II, p. 96. Locus. Specimen fructiferum deli- neatum in Lapponia pitensi a cl. S. O. LINDBERG lectum est.“ in opere Flora damica. 113 Tab: 418, fie 2: Southbya obovata (N.-Es.) Lips. c. invol. nondum perfecte evolutis. Tab. 119, fie. 1. Frullania fragilifolia 'T Avv. c. fr. im- maturo. llab.9119; fig. 2. Nardia revoluta (N.-Es.) Lips. 4. Tab. 120. Harpanthus Flotomii N.-Es. c. fr. jun. Obs. An ad hoe genus Jungermania cunei- folia Hook. Brit. Jung. t. 64 quoque re- ferenda sit? Verisimile nobis videtur. — c 114 HEPATICA. I MARCHANTIACE X. A. Marchantieæ. Asterella hemisphærica 2067, 2630. Marchantia polymorpha 1427. Cynocephalum conicum 274, 2629. Preissia commutala 762. Duvalia pilosa 1426. B. Riccieæ. Riccia bifurca 898 : 1. I. JUNGERMANIACEE. A. Frondosæ. Aneura mullifida 1944. Metzgeria furcata 1832. A. palmata «. major 2815 : 2. Pallavacinia Blyttü 2004. A. pinguis 1428. P. hibernica B. Flotomii 2756 : 1. A. sinuata a 2. contexta 2628. DB. Lyellii 2694. Blasia pusilla 45, 2252. Pellia endiviefolia Q. epiphylla 359. Fossombronia pusilla 1717 : 2. B. Foliosæ. . attenuata. 2814 : 1. . barbata 2123. . bicrenata 2692 :1 . cespiticia 2195. . capitata 2626 : 2. . cordifolia 1775 : 1. . crenulata 1714 : 1. . exsecta 1896 : 1, 2692 : 2. . grænlandica 2626 : 1. . inflata 1945 : 2. . minuta, 2190. . Mülleri ll. acuta 2189. . polaris 1775 : 2. Bazzania trilobata 2191. Blepharozia ciliaris 1714 : 2. Cesius concinnatus 1002 : 2. Calypogeia Trichomanis 1896 : 2. Chandonanthus julaceus 1773 : 1. Chiloscyphus polyanthus B. pallescens 1716: 2. Diplophyllum albicans 2005 : 2. D. obtusifolium 1831 : 2. Frullania dilatata 1831 : 1. Fr. fragilifolia S. 119 : 1. Fr. Tamarisci 1894, 2627. Harpanthus Flotomii S. 120. Jungermania alpestris 2757 : 2. SSSSSSSSSSSSES 115 J. polita S. 118 : 1. N. revoluta S. 119 : 2. J. pumila 2194. N. scalaris 2811: 1. J. quinquedentata 2814 : 2. N. sphacelata 2812 : 2. J. riparia 2813 : 1. Odontoschisma Sphagni 2251. J. saxicola 2693 : 1. Porella dentata. 2815 : 1. J. Schraderi 2757 : 1. P. levigata 2760. J. subapicalis 1716 : 1. P. platyphylla B. major 1714: 1. J. trichophylla 828 : 2, 2813 : 2. Radula complanata 1062. J. tridentala WI. B. lycopoda 2693 : 2. Scapania compacta 2196. J. ventricosu «" gemmipara 2005 : 1. Sc. curta 2690 : 1. » » f. porphyroleuca 888b?, 1715:1, 2625. „ » ff. minor, purpurascens 2690 : 2. Lejeunia cavifolia 2006. Sc. irrigua 2691 : 1. L. echinata 2811 : 2. » » fp. laxifolia 2691: 2. Lepidozia reptans 2124. Sc. nemorosa 2756 : 2. L. setacea 2759 : 2. » » B. purpurea 2756:2, f. i. Leptoscyphus anomalus 1895. Sc. subalpina 1773 : 2. Lophocolea bidentala 2070. Sc. umbrosa 2192. L. helerophylla 1715 : 2. Southbya obovata S. 118 : 2. L. minor 888 a? Trigonanthus bicuspidatus 2068. Martinellia asplenioides 1061. Tr. connivens 2069. Mniopsis Hookeri 2689. Tr. divaricatus 1717 : 1. Nardia compressa 1774 : 2. Tr. Francisci 2759 : 1. N. emarginala 1945 : 1. Tr. islandicus 2158. N. Funckii 2812 : 1. Trichocolea Tomentella 2193. II. ANTHOCEROTACEZE. Anthoceros levis 1833. A. punctatus 396, 2631. SPHAGNACE Æ. Sphagnum acutifolium 1531. Sph. sedoides 2154, ff. 6 et v. Sph. cuspidatum 1712. Sph. squarrosum 1415. Sph. palustre 474. Sph. subsecundum 2754, excl. ff. 6 et v. Sph. rubellum 2753. Sph. tenellum 2155. 116 bRYA CE 7E. A. Pleurocarpæ. Amblystegium filicinum 2499. A. riparium 1290: 2? a E &. longifolium 2388 : 2. A. serpens 2387 : 2. Anomodon viliculosus 2383. Antitrichia curlipendula 2384. Brachythecium albicans 1290 : 2?, 2676. Br. glareosum 649 : 1?, 2806: 1. Br. plumosum 2806 : 2. Br. reflexum 2622 : 2. Br. rutabulum 824 : 2?, 2804. Br. salebrosum 2805. Br. Slarkei 2674. Br. velutinum 2620 : 1. Br. viride 2564 : 1. Camptothecium trichoides 1123 : 2. Climacium dendroides 823 : 2. Cryphæa arborea 2618. Eurrhynchium hians 2619 : 1. E. myosuroides 2750. E. prelongum 2562 : 2. E. striatum 2677. Fontinalis antipyretica 1892. F. dalecarlica 2751. F. hypnoides 2807. Homalia trichomanoides 1421. Homalothecium sericeum 2386. Hookeria lucens 8. 49. Hylocomium brevirostre 2446. H. loreun 2392. H. parietinum 2440. H. proliferum 1290 : 1, 2390. H. squarrosum 535 : 1. H. triquetrum 2391. Hypnum callichroum 2749. H. chrysophyllum 2680 : 1. H. cordifolium 2441. H. Crista-castrensis 1123 : 1?, 2502. H. cuspidutum 2501. H. exannulatum 2621 : 1. H. fluitans 1291. H. Nuitans var. Deinbollü 2563 : 1. H. giganteum 2801. H. molle 2621 : 2. H. molluscum 2503. H. palustre 2564 : 2. H. purum 706 : 1 et 2. H. rugosum 2803. H. sarmentosum 2748 : 2. " » f. fuscescens 2748 : 1. H. scorpioides 2506 : 1. H. stellatum 648 : 3?, 2500. H. stramineum 2678. H. trifarium 2619. H. uncinatum 535 : 2, 2444. H. viride 2802. Jsothecium viviparum 649 : 2. Leskea nervosa 2680 : 2. L. polycarpa 2563 : 2. ss - p. paludosa 1662. Leucodon sciuroides 2616 : 1. Myurella julacea 2620 : 2. Neckera complanata 2385. N. crispa 2306 : 2. N. fontinaloides 2681 : 1. N. oligocarpa 2681 : 2. Plagiothecium denticulalum 2388 : 1. Pl. silvaticum 2504. Pl. striatellum 1536, 2619 : 27, 2622: Pl. turfaceum S. 117. Pl. undulalum 2443. Pterogonium ornithopodioides 2673. Pylaiea polyantha 2387 : 1. Rhynchostegium confertum 475. Rh. megapolitanum 2624. Rh. murale 2562:1. Rh. piliferum 2675. Rh. rusciforme 2389. Thamnium alopecurum 2623. Thuyidium abietinum 2442. Th. Blandomii 2445. Th. delicatulum 2439. B. Acrocarpæ. Amblyodon dealbatus 1471 : 1. Amphoridium lapponicum 1771. Andreæa pelrophila 1002 : 1, 2125 : 2. 4. Rothii 2125 : 1. Aphanorrhegma patens 1410. Bartramia crispa 2305 : 1. D. ithyphylla 2306 : 1. DB. norvegica 538 : 3, 823 : 1. B. Œderi 478. Dlindia acuta 1534 : 2?, 1660 : 1. Bryum alpinum 2506 : 2. Br. argenteum 880 : 2, 2351 :2. Br. bimum 1122 :23,; 15352, 2 Br. capillare 2685 : 1. Br. Duvalii 2684. Br. pallescens 2381 : 1. Br. pendulum 2613 : 2. Br. turbinatum 1534 : 1? , Buxbaumia aphylla 44, 2752 : 1. D. viridis 2752 : 2. Catharinea undulala 477. Catoscopium nigrilum 2686. Cinclidium stygium 1422. Cinclidotus minor 2617. Conostomum tetragonum 1424 : 2. Cynodontium gracilescens B. cirratum S. 46. C. strumiferum 1360 : 2. Dicranella cerviculata 2310 : 1. D. crispa 2810. D, heleromalla 479, S. 45 : 1. D. rubra 2310 : 2. D. vaginalis 2492 : 1. Dicranoweissia cirrata 538 : 4? D. crispula 538 : 1? Dicranum falcatum 2003. . fragilifolium 2438, S. 116. . fulvellum 2002. . fuscescens y. flexicaule 1533 : 2. . longifolium 2492 : 2. . majus 2437. . Schisti 538 : 2. s] te] es ees] deg ds D. scoparium 824 : 1. D. spurium 2491. D. undulatum 1533 : 1. Ditrichum cesium 1661. D. flexicaule 2688 : 2. D. homomallum 2688 : 1. D. pusillum S. 45 : 2. Encalypta alpina 1425. E. contorta. 2126. E. laciniata 1001 : 2, 1416 : 2. E. rhabdocarpa 2127. Ephemerum serratum 1411 : 1. Fissidens adiantoides 1713. F. laxifolius 413 : 2. F. viridulus 473 : 1? Funaria fascicularis 2064 : 2. F. hygrometrica 648 : 2. F. obtusa 2687 : 1. Georgia pellucida 300, 1412. Grimmia apocarpa 480. Gr. marilima 2496 : 2. Gr. ovalis 2614 : 1. Gr. pulvinata 2307 : 2, 2496: 1. Gymnocybe palustris 2316. G. turgida 2375. Hedmigia albicans 1532. Hymenostylium estivum 1893 : 2. Lamprophyllum annotinum 215, 2613: L. carneum 1534:1? L. crudum 2682. L. cucullatum 2683. L. elongatum 1410. L. longicolle 1424 : 1. L. nutans 1423 : 2. Leplobryum pyriforme 2380 : 2. Leucobryum glaucum 824 : 3. Meesea trichoides 1471 : 2. M. triquetra 1122 : 1. Mnium cuspidutum 2066 : 1, 2612 : 2. Mn. hornum 2066 : 2. Mn. marginatum 2808. Mn. punctatum 2378. p. macrocarpum 2380 : 1 ll 118 Mn. rostratum 2379. Rh. ericoides B. canescens 2561 : 1. Mn. silvalicum 2129. Rh. heterostichum 2307 : 1. Mn. undulalum 2128. Rh. hypnoides 2561 : 2. Oligotrichum glabratum 1772. Rh. mierocarpon 476. 0. incurvum 1417. Rh. virescens 2497 : 1. Orthotrichum affine 537 :3?, 2493: 1. Schistostega osmundacea | S. 114 : 1. 0. anomalum 1420 : 2, 2615 : 1. Simophyllum erispum 1891 : 2. 0. cupulatun y. nudum. 2494 : 2. S. microstomum 2612 : 1. 0. diaphanum 1420 : 1, 2494 : I. S. viridulum 2304 : 2. 0. fastigiatum 2615 : 2. Sphærocephalus androgynus 299. 0. Lyellü 2493 : 2. Splachnum ampullaceum 822. 0. speciosum 537: 3? Spl. luteum 1359. 0. Sturmii 2560 : 2. Spl. pedunculatum | S. 42, Paludella squarrosa 2377. Spl. rubrum 1358. Phascum acaulon 249, f. inf. dextr. Spl. vasculosum 1413. 5» » p. piliferum 1891 : 1. Spl. Wormskjoldü 1659. Ph. curvicolle 1411 : 2. Smartzia inclinata 2687 : 2. Philonotis fontana 298, 2305 : 2, 8.51. Sm. montana, 1000 : 1. Physcomitrium pyriforme 537 : 1. Tayloria Frelichü S. 49 :2. Pleuridium acuminatum 2560 : 1. T. splachnoides S. 44. Pl. subulatum 249, f. inf. sinistr. Tetraplodon angustatus 1658. Polytrichum alpinum 1362 : 1. T. mnioides 192?, 1361 :2, 8. 43: 1. 5 » y. silvaticum 297. ir » p. Breweri 1414. P. attenuatum 2611. Timmia austriaca S. 48. P. commune 1418. T. bavarica S. 47. P. gracile 295, 1419. Tortula brevirostris S. 115 : 1. P. nanum 2062 : 1. T. convoluta 2614 : 2. P. pilosum 1362 : 2. T. imberbis 2309 : 1. P. subrotundum 2062 : 2. T. levipila 2809 : 1. P. urnigerum 296. T. Laureri S. 50. Poltia bryoides 2063 : 1, T. muralis 2308 : 2. » » p. püifera 2063 : 2. T. ruralis 2495 : 2, 2809 : 2. P. Heimii 2304 :1. T. setacea 2308 : 1. » » p. affinis 1361 : 1. T. subulata 1000 : 2. P. intermedia 537 : 2. - „ p. mueronifolia 8. 115 : 2. P. lanceolata 1660 : 2. T. tortuosa 880 : 1. P. pusilla 1893 : 1. Trematodon ambiguus 1416 : 1, 2309 : 2. P. Starkei y. Davallii 2064 : 1. Trichodon tenuifolius S. 114 : 2. P. truncalula 2495 : 1. Trichostomum latifolium B. mulicum 2065. Ptychomitrium polyphyllum 2685 : 2. Tr. rubelhun 2498. Rhabdomweissia crispata 1360 : 1. Webera sessilis 249, f. sup. Rhacomilrium aciculare 1001 : 1. Weissia crispula 648 : 1? Rh. ericoides 2497 : 2. Zygodon conoides 2616 : 2, a — PLANTÆ NONNULLZÆ HORTI BOTANICI HELSINGFORSIENSIS DESCRIPTÆ A S. 0. LINDBERG. e Split + ^e s 4 D n E : $$ D | D 5 « és ] I" AEA EIG (uu a E b + * 28 9,44 y 7 r 4 ' " a cd be: 0 2 AR i | * Á wir U ® "n — ” \ . 1 ! "t B - » | CN D d LER P LI Ls L r QA rM F . Hermannia bifaria n. sp. Arbuscula, fere tota stellato-pilosa: foliis viridibus, bifariis, oblongis — lineari- lanceolatis, apice. aculis et recurvis, carinato-planis, superne. pauciserratis ; stipulis erectis, lineari-lanceolalis, aculissimis: floribus. paucis in racemo brevi terminali; calyce. ovali, subinflato, quinquangulari, fere. ad medium quinquefido, laciniis friangulari-ovatis, incurvis; petalis liberis et glaberrimis, calyce paullo longioribus, obliquis, lamina obverse reniformi-rotunda; capsula ovali, ad basim rotundata, apice profundissime impressa et quinquecornuta. Truncus 2,5 m. altus, 1 cm crassus, fragilis, obtectus a cortice obscure brunneo, nitidulo, longitudinaliter rimuloso, lævi, superue in corona ramulosa dissolutus, ramis et ramulis gracilibus, patentibus, sursum leniter curvatis, cortiee ramulorum brunneo, opaco, rimuloso et a pilis stellatis vestito, eodem ramulorum novellorum viridi et dense stellato-piloso. —/o/j« inferiora satis conferta, breviora, oblongo-obovata, obtusiuscula, apice recurva vel deflexa, supra medium grosse serrata, margine quoque subplana; media horizontalia vel decurva, lanceolata, carinato-plana, margine lenissime recurvo, summo bi- — quadriserrato, acutissima, apice fere hamato-recurvo, brunneolo; summa magis remota, patenti-divaricata, lineari-lanceolata, integra vel integerrima, profundius carinata, ceterum mediis simillima; omnia viridia, erassiuscula, disticha, præsertim in margine et subtus a pilis minutissimis brevissimisque adpressis stellatis et sat densis aspera, penninervia, nervis pellucidis, petiolo patenti vel erecto, usque ad 3 mm. longo. Ubique in axillis foliorum ramuli novelli brevissimi adsunt. S/pu/e mox deciduæ, laterales, erectæ, apice le- niter reeurvze, planæ, uninerves, lineari-lanceolatæ, acutissimæ, apice fere pungente, brunneolo, usque ad 11 mm. longz et 2 mm. late. Hlores sat minuti, 3—5 in racemo terminali brevi dispositi, ad basim a stipulis et folio fere duplo longiore, patenti, sublineari, acutissimo suffulti, nutantes vel hori- zontales, pedunculo patentierecto, ad 4 mm. usque longo, stellato-piloso. Calyx. albido- vel roseolo-pallidus, ovalis, subinflatus, quinquangularis, angulis sat acutis, nervis decem prominentibus, fere ad medium usque quinquefidus, laciniis incurvis, triangulari-ovatis, indistincte aeuminulatis, extus ubique stel- 16 122 S. O. LINDBERG. lato-pilosus, prsesertim in marginibus laciniarum et in nervis. Pefala quinque, ubique libera et glaberrima, 1,25 em. longa, calyce paullo longiora, obliqua, dense imbricata, ut rotam turbineam fere simulent, ungue cucullato et necta- rifero, ad basim areuato-patenti, inferne elongato-obovato, superne contracto, apice summo denuo dilatato et canalieulato, lamina abrupte horizontali, 2 mm. longa et 3 mm. lata, obverse reniformi-rotunda, dilute lurido-purpurea, ante floreseentiam purpurea. Sfanina quinque, ereeta, ovario adpressa, ad basim infimam indistinete connata, filamento 4 mm. longo et | mm. lato, glaberrimo, compresso, membranaceo, hyalino, uninervi, anguste lanceolato, apice acuto hamato affixo ad medium paginæ interioris anlher@, quæ est vertiealis, ver- satilis, 1,5 mm. longa et 0,75 mm. lata, ovato-oblonga, remote pilosa, extus longitudinaliter dehiscens. Pistillum 6 mm. altum, ovario 2,5 mm. alto et 2 mm. erasso, ad basim stipite I mm. alto suffulto, obovato, acute quinquangu- lari, presertim in angulis stellato-piloso, intus quinqueloculari, loculo quovis ovula copiosa in angulo centrali gerente, s/j/o 2,25 mm. alto, glaberrimo, erecto, strieto, a quinque connatis sat distincte formato, s//gmafe vix perspi- cuo, viscoso. Capsula 6,5—7T mm. alta et 4,5—5 mm. crassa, longitudine calycis vel hunc paullo superans, a calyce nitido, valde elevato- et anasto- moso-nervato, corolla et filamentis emarcidis, seariosis, brunneolis obvelata, brevissime stipitata, prsesertim in carinis dense stellato-hirta, tubereulosa (e pressione seminum), ovalis, ad basim rotundata, apice profundissime impressa, ideoque quinquecornuta, ibidemque stylo brevi exsieeato coronata, quinquan- gularis et -carinata, quinquelocularis, ex apice ad medium in carinis locu. licida. Semina in quoque loeulo biseriata et 4— S, nigra, opaca, tubereulata, 1,5 mm. longa et | mm. erassa, reniformia, albumine corneo, embryone peri- pherico, eurvato, hippopodiiformi, cotyledonibus integris, planis. Vere floret, fructus maturat mense Julii. Abunde differt ex Z/ermannia disticha Scrap. et Wenpr. Sert. Hann. I, fase. 2, t. 10 (1796) foliis difformibus, angustis, haud rugosis, paullo pi- losis, calyce ovali, petalis purpureis, brevibus etc. Tab. I: //ermannia bifaria. 1. Ramus, magn. extenuat. 6. Flos ex apice visus, magn. nal. 2. Ramulus, magn. nal. 7. Petalum, magn. nal. 3. Folium inferum, agn. nul. 8. Pistillum et stamen, «agn. nal. 4. Folium superum, magn. nal. 9. Stamen, magn. nal. 5. Flos, magn. nal. Plantæ nonnullæ horti lotanici helsingforsiensis. 123 Nopalea angustifrons n. sp. Arborea, densius. articulata; trunco lereti, articulis viridibus, haud glaucis, subdivaricatis, compressis, lineari-oblongis vel linearibus, ad basim. angusta- lis, apice obtusis, margine indistincte repandis, lateribus humiliter tubercula- lis, aculeis 6—8 in quoque fasciculo, inæqualiter longis, aculissimis, lurido- eburneis, apice pellucidis; floribus pro more parvis, juxta apicem articulorum summorum marginalibus; petalis circa stylum clausis, intimis obovato-linque- formibus, obtusiusculis; staminibus ef pistillo longe exsertis. Arbor 3 m. alta, densius articulata, superne ramosa, aculeis armata 6—8 in quoque fasciculo, longitudine inæquali, ad 3 em. usque longis, strictis, rigi- dissimis, lurido-eburneis vel -flavidulis, opacis, apice acutissimis, pungentibus, flavis et pellucidis, ad basim tomento griseo eircumeinetis. Truncus teres, ad 6 em. usque crassus, hic illic annulatim artieulatus, superne ramosus, epi- dermide lurido-brunnea, nitidula, rhytidomate rimis longitudinalibus et trans- versalibus deciduo. Articuli subdivaricati, virides, haud glauci, opaci, ad 35 cm. longi et 6 cm. usque lati, liueari-oblongi vel lineares, ad basim angu- stati, apice obtusi, compressi, margine indistinete repandi vel fere integri, lateribus humiliter tuberculati, fascieulis aculeorum sat numerosis et approxi- matis, tomento basilari parcissimo vel sæpe indistincto, marginalibus eisdem lateralibus simillimis. Folia minima, S mm. longa et 0,75 crassa, teretia, ovato-oblonga, aeutiuscula, hamato-reflexa, caducissima. Z/ores (duo solum visi) juxta apicem articulorum summorum ex axilla marginales, pro magnitu- dine arboris parvi. Gvarium 4 cm. longum et apice 2 cm. latum, crassum, teres, obconicum vel pyriforme, apice truncatulum, extus juvenile munitum a foliis minutissimis, teretibus, citissime caducis, postea a penicillis aculeorum brevissimorum (0,51—2 mm.), apice excavatum, excavatione eylindrica, 1 em. profunda et lata. Phylla (sepala et petala) inferne in tubum connata, tubo | em. longo et lato, ad basim rotundato, in tubo ovariali toto immerso et cum eo arcte connato, flore marcescente tamen facillime ex eo soluto, accre- scentia, semper erecta, cirea stylum adpressa et clausa, leniter canaliculato- concava, intense purpurea, marginibus ut in Cereo speciosissimo et phyllan- 124 S. O. LINDBERG. thoidi ete. violascentia, sepala infima minuta, crassa, ovato-triangularia, acuti- useula, margine subhyalina, petala intima 1,75 em. longa et I em. lata, obo- vato-lingusæformia, obtusiuscula. S/amina numerosissima, e superficie interiore tota tubi orta, longe exserta, filamento 3 em. longo, gracillimo, filiformi, di- lutius purpureo, anthera minuta, elliptica, purpurea. S/ylus longe exsertus, 4 em. longus, crassus, iuferne solidus, dilute purpureus, ad basim abruptis- sime annullatim inerassatus, annulo 2,5 mm. alto et 7 mm. crasso, optime definito, breviter eylindrico, solido. S/gm« viride, quinqueradiatum, radiis 4 im. longis et I mm. latis, patentierectis, apice incurvis, supra glutinosis, e lateribus complanatis. Opuntie leucacanthæ sub nomine in horto nostro longe culta est; mense Junii anni 1870 parcissime floruit. Tab. II: Nopalea angustifrons. 1. Ramus, agn. paull. exten. 2. Apex ramuli florifer, magn. nat. [2r Plante nonnulle horti botaniei helsingforsiensis. 12 Elæagnus letevirens n. sp. Hermaphrodita, arborea, inermis, squamulis argenteis et pilis stellatis ornata ; foliis lanceolato-ovalibus, obtusis, integerrimis, margine. distincte undulatıs, supra viridissimis et nilidulis; floribus solitariis, ovario oblongo-conico, tubo perigonii obverse pyramidali, distinclissime quadrigono: stylo ubique sparse, sed longe stellato-piloso; bacca parva, ovali-globosa, squamulosa, eduli. Arbor 3 m. alta, inermis. Truncus 2 cm. crassus, epidermide brunneo- fusea, ceraceo-nitida, dense longitudinaliter rimosa, superne a punetis sat magnis griseis opacis obtecta, apice in ramos et ramulos sat paucos dissolutus; rami patentes, epidermide sub squamulis densissimis griseis fusca et nitida, ramuli novelli patentes, a squamulis, omnibus semper argenteis et nitidis, medio de- pressis grandeque umbonatis et a pilis stellatis sparsis omnino obtecti. Folia alterna, tenuia, ad 9 cm. usque longa et 2,75 cm. lata, supra viridissima et nitidula, a pilis stellatis sparsissimis et fugacibus munita, subtus argenteo-viridia, a squamulis argenteis et pilis stellatis ejusdem fere numeri, przesertim in. dorso nervi crassi ornata, petiolo patenti, 5 mm. longo, canaliculato, a squamulis et pilis stellatis sat copiosis obtecto, horizontalia — dependentia, lanceolato-ovalia, obtusa, margine integerrimo et distincte undulato, ab una serie squamularum remotarum supra quasi limbato, nervo venisque supra impressis. Pedunculus in axillis ramulorum novellorum solitarius, ad 4 mm. usque longus, patens, eurvatulus, gracilis. Flores 1,5 em. longi, extus ubique argenteo-squamulosi et sparsissime stellato-pilosi. Ovarium 2,5 mm. longum et ad basim 1,25 mm. crassum, oblongum, superne subsensim angustatum, ut fere oblongo-conicum, argenteo-squamulosum. Perigonii tubus circiter 8 mm. longus et superne 2 mm. latus, obconico-cylindricus, ad basim infimam teres ibidemque indistincte elobosus et truncatus, præsertim superne quadrigonus, ideoque obverse angu- steque pyramidalis, fossa transversa profunda e limbo distinetus, facie inte- riore glaberrimus; limbus 8 mm. latus, pagina superiore ubique a pilis maxi- mam partem stellatis pubescens et flavido-viridulus, quadrifidus, laciniis patenti- divarieatis, late ovato-triangularibus, breviter apiculatis, supra convexulis, mar- ginibus reeurvis, medio maxime indistincte uninervibus, subtus argenteo-squa- 126 S. O. LINDBERG. mulosis et stellato-pilosis. Discus fere nullus, Levis. S/amina quatuor, inci- suris perigonii opposita, filamento cum tubo connato, solo summo brevissimo apice libero, anthera subsessili in fauce perigonii, 1,75 mm. longa et 0,75 mm. lata, oblonga, obtusissima, apice brevissime apiculata, ad basim breviter bi- loba. ubique glaberrima, flava, empta brunneola, ad latera rimis longitudinali- bus dehiscente. S/ylus | cm. altus, strietus, gracilis, pallidus, ubique sparse, sed longe stellato-pilosus. S/igm« e tubo perigonii sat alte elevatum, obliquum, hamato-reflexum, tandem reflexo-eireinatum, pagina superiore convexa puberula. Pedunculus baccæ 6 mm. longus, arcuato-erectus, verticalis, densissime ar- genteo-squamulosus. Bacca T,5-- 8 mm. longa et 6—6,5 mm. crassa, leniter asymmetrica, ovali-globosa, basi retusa ut et apice rotundato apiculatoque im- pressa, teres, inæqualiter leniterque tuberculata, remote argenteo squamulosa, vinoso-carnea, pellucida, succosa, edulis, acidulo-saccharina lenissimeque ad- stringens. Semen 6 mm. longum et 3 mm. latum, flavo-viridulum, oblongum, et basi et apice distincte constrictum, (sex-)septemjugatum. Floret mense Aprilis, fructus suos maturat Julii. Ex Elwagno hortensi M.-B. var. y. orientali (L.) Scurecnr. differt tubo perigonii obeonico-cylindrico vel obverse pyramidali, distinetissime quadrigono, disco fere nullo, stylo stellato-piloso, bacca parva etc. Tab. III: Kleagnus letevirens. 1. Ramulus, magn. nat. 2. Flos, auct. c 2 3. Idem ex apice visus, auct. 1. Pistillum, auct. Plante: nonnullæ horti botanici helsingforsiensis. 121 Npironema orthandrum n. sp. Calamo valde flagellari-ramoso: foliis oblongo-lanceolatis, acutis; inflore- scenlia ramosa, ramis distichis, longissimis, apice subpendulis; floribus capi- lellatis: filamentis ad florescenfiam erectis et strictis; stylo superne Sbreviter glanduloso-hirto; stigmale undique penicillato-piloso. Calamus ad 2 m. longus et 1,5 cm. crassus, cylindrieus. teres, intus compactus, viscido-succosus et violaeeus, cortice distinctissimo, humifusus et articulatus, ad articulos inferiores dense radicosus et a vaginis emarcidis, haud nitidis, nervatis, brunneolis et ciliatis ornatus, internodiis 1—3 cm. longis, medio lenissime angustioribus, nitidis, violaceis, a punctis minutissimis et lineis medianis albidis densissimis notatis, ramosus, ramis flagelliformibus, gracilibus (circiter 5 mm. crassis), radicantibus, internodiis ad 7 cm. usque longis, structura et colore calami, iterum ramosis et apice foliatis, ceterum solum vaginiferis, vaginis ciliatis. Folia ad 20 em. longa et medio 4—5 cm. lata, crassa, succosa, fragilia, sat remota, divaricato-patentia, apice decurva, ad basim vaginantia, vaginis ad 2 em. altis, viridibus, sat longe et dense albo-ciliatis, oblongo-lanceolata vel paullum angustiora, acuta, ad medium late canaliculata, superne subplana, margine recto, purpureo, indistincte serrulato- aspero, adultiora hie illie vel fere tota, prsesertim apice, purpureo-tincta, pa- gina superiore subopaca, obscure viridia, densissime punctulata, remote ner- vata, nervis pallidioribus, pagina inferiore magis nitida, pallido-viridia, den- sissime longitudinaliter striolata, nervo mediano distinetissimo. /nflorescentia apiealis, eireiter | m. alta, ad basim a foliis marcescentibus et decrescentibus vestita, apice leniter nutans, disticho-ramosa, ramis patenti-divergentibus, areuato-deflexis vel apiee subpendulis, infimis longissimis (ad 0,5 m.), inter- nodiis longissimis, gracilibus, viridibus, articulis inferioribus a vaginis brevi- bus, emarcidis, brunneolis, acutis, vestitis, superioribus et vaginas et capitula floralia gerentibus — Capifu/a multiflora, flores in seriebus tribus vel quatuor gerentia, braetea communi emareida, brunneola, amplexicauli, brevi, vagina brevissima albo-velutina et -ciliata, lamina latissima, ovata, excavata, basim capituli floralis obtegente, glaberrima, bi- vel trilacera, lobo medio acutissime 128 S. O. LINDBERG. euspidato, bracteis propriis hyalinis, ovatis, acutis, integerrimis, ubique glaber- rimis, uninervibus, duplo longioribus quam pedunculo. Pedunculus brevis, 2 mm. longus, triqueter, presertim in angulis a pilis hyalinis longis veluti- nus. Perianthii phylla exteriora tria (sepa/a) in alabastro imbricata, 5,5 mm. longa, patenti-erecta, lanceolato-ovata, acutiuseula, carinato-concava, carina et apice purpureo-fusca, ceterum lurido-alba, hyalina, earina remote, sed longe hyalino-pilosa; phylla ejus interiora tria (pefala) 7 mm. longa, reflexa, lan- ceolata, obtusiuscula, plana, glaberrima, enervia, alba, hyalino-pellucida. Stamina sex, ubique omnino libera, erecto-patentia, f/amento in alabastro solum hic illie flexuosulo, ad florescentiam tamen 9 mm. alto, erecto et stricto, filiformi, glaberrimo, hyalino, «»/hera 2 mm. alta et lata, connectivo albo, tenui-foliaceo, canaliculato-plano, hippocrepidiformi, basi inciso, eruribus duo- bus angularibus loculum suum poliiniferum apice gerentibus, angulo intimo incisuræ rectilineatæ apice filamenti affixo. — Pis////un 10—11 mm. altum, ovario minuto, 2 mm. alto, sessili, obovato, trigono, triloculari, ovula duo superposita loculo quovis fovente, rostro brevi fere sensim in s/ylum erectum, indistincte eurvatulum, filiformem, hyalinum, superne breviter glanduloso-hir- tum abeunte, sfiymate undique penicillato-piloso, flavidulo-albo. Quaque tertia vel quinta die mensium Februarii — Maji brevi tempore matutino flores suos fragrantissimos, ut in 77//o/io hybrido mellose odorantes, expandit. Notis diagnostieis relatis e Spironemate fragrante Lixpr., cujus sola deseriptio in Kunti. Enum. pl. IV nobis nota est, sat specifice diversum videtur. Obs. Folia supra basim vaginantem ædificata sunt a duobus stratis optime effiguratis, quorum superius formatur a cellulis. verticalibus, vallos simulantibus, maxime vitreo-hyalinis et liquidum viseido-aquosum continentibus, æquicrassum inferius tamen stratum a cellulis chlorophylliferis, forma vulgari, componitur. Rem quidem his paucis verbis solum in SCHLEIDEN. Grundzüge der wissenschafllichen Botanik, IN. ed. (1861), p. 398: „/n foliis crassis, coria- ceis vel carnosis, ex. gr. in Ficis et Peperomiis, sepe videtur unum vel plura strata. cellularum, fere solum a liquidis aquosis repletarum, positum inter stratum. chlorophylliferum et epidermidem“, legere possumus, sed nullibi de- scriptionem completiorem vel priesertim effectum lueifragum hujus strati in- venire nobis ad hoc tempus contigit. Structuram consimilem invenimus in foliis quoque Tradescantie discoloris, fuscate, Begonie hydrocotylifolie, macrophylie, ricinifolie, semperflorentis, sanguine@ ete., Peperomie arifolie, Plante nonnulle horti botanici helsingforsiensis. 129 blande, pulchelle, incanæ etc., ut et in eisdem Æschynanthi Horsfieldii et Columneæ Schiedei, in his duabus tamen nervus medianus quoque dorso tegi- tur a cellulis vitreo-hyalinis et succosis. Quæ omnes sunt plantæ locis um- brosis vel umbrosissimis silvarum densarum inter tropicos epiphytice crescentes et quarum folia sunt crassa, suecosa et fragilia. Huic strato aquoso et vitreo- pellucido effectus maximi momenti quoad dispersionem lucis ad stratum chlorophylliferum sine dubio donatus est. An lucis vis ad stratum subpositum chlorophyllosum in via per has condensas cellulas aquiferas et plana nume- rosa earum non aucta sit? Quod tamen necessarium videtur plantis, in locis umbrosis, ubi vix unus et solus rectus radius luminis eas attingit, vigentibus. Si vero res isto modo in natura se habeat et conjectura nostra in futuro in- veniatur vera, hoc stratum lucifragum cum parte exteriore oculi s. d. compo- siti insectorum comparare nobis liceat. Tab. IV: Spironema orthandrum. 1. Plante pars, magn. extenuat. 2. Capitulum, agn. nat. 3. Flos, paul. auct. : 4. Stamen, paull. auct. 5. Pistillum, paul. auct. 6. Seetio transversa ovarii, paul. auct. 17 130 8. O. LINDBERG. Sanseviera angustiflora n. sp. Acaulis; rhizomate crasso, ramoso; foliis numerosis, patulis, reflexis; ala- bastro longo, anguste cylindrico, phyllis perianthii. circinato-reftexis. Planta acaulis. Rhizoma 2 em. crassum, carnosum, teres, pallidum, opa- cum, horizontale, cicatrices densas, fere amplexicaules, margine elevatas, gerens, apice densissime circulari-cicatrisatum, e lateribus et facie inferiore progignit et radices copiosissimas et longissimas, iterum iterumque ramosas, et ramos ad basim circiter 1,5 cm. et apice ad 4 cm. usque crassos, carnosos, longos, niveos, nitidos, clavatos, apice rotundatos, dependentes vel areuato-deflexos (an solum pressionis causa contra faciem interiorem vasis, ut in ipsa natura horizontales?), a squamis tenuibus, triangularibus, brevibus, valde nervosis et fere amplexicaulibus obtectos, sed nullas radices proferentes. Folia in apice rhizomatis comata et valde conferta, 9—12, ad 65 cm. usque longa, undique patentia, tenacia, in medio 4—6 mm. crassa, rigida, sicca, infima et suprema breviora, media longiora, ad infimam basim distincte amplexicaulia, supra hune annulum basilarem patentia abruptissimeque angustata (1—1,5 em. lata) et sat profunde canaliculata, postea patula, reflexa, sensim anguste lanceolata (3—7 em. lata), applanato-canaliculata, summo apice teretia, acutissima, mar- gine integerrimo, emarcido, albo-purpureo, quasi angustissime limbato, limbo sicco tenui e lamina se solvente, paginis ambabus nitidiuscula, opace et den- sissime punctata et scabriuscula, obscure viridia et transverse dense pallidius vittata, dorso longitudinaliter medio crassiora et obtuse carinata. Scapus apicalis, 45 cm. altus (inclusa rachide inflorescentiæ) et inferne ad 1 cm. usque crassus, erectus, strictus, teres, viridis, indistinete glaucus et vittatus, levissimus et glaberrimus, a quatuor vel quinque bracteis subsemiamplexi- caulibus, aeutissimis, brunneolis vestitus, superne in racemum compositum, 20 cm. altum et 12 cm. latum, eylindricum, obtusum, transiens. Hlores ad latera seapi 3—6 in eodem capitulo, sub nocte evoluti et fere narcotico- fragrantissimi, pedunculo 3—4,5 mm. longo, ad basim floris articulato, an- guste obconico, ad insertionem rachidis bibracteolatis, bracteolis membranaceis, triangularibus, acutis, dorso acute carinatis. Alabastrum 4,5 cm. longum, Plantæ nonnullæ horti botanici helsingforsiensis. 131 subhorizontale, angustissime cylindricum, obtusum, ad basim semiglobosum, medio crassius (3,5 mm.), ceteroquin 2—2,5 mm., sinistrorsum vel dextrorsum leniter tortum. Perianthium ad medium gamophyllum, tubo obelavato, phyllis sex, ad florescentiam viridulo-albis, conformibus, presertim tribus exterioribus valde cochleato-revolutis, lineari-linguæformibus, apice rotundatis et dorso summo papillulosis, superne profundius et sat late carinatis, dorso linea mediana vi- ridula notatis, ceteroquin lævissimis, nitidis et hyalinis. Sfamina sex, longi- tudine phyllorum, ad florescentiam patentia, /i/mmenío 0,5 mm. crasso, ad medium eum tubo connato, filiformi, apice acuto, tereti, albo, hyalino, lævis- simo, anfhera 3 mm. longa et 0,75 mm. lata, versatili, horizontali, eylindrica, dorso planiuseula, ventre trisuleata, polline flavo-viridulo. Pistillum 1 em. longius quam stamina, ovario 3,5 mm. longo et ad medium 2 mm. crasso, sessili, libero, cylindrico-ovali, apice retuso, in sectione transversa rotundo, triloculari, ovulum singulum in loculo fovente, s/y/o ubique vix 0,5 mm. crasso, erecto, stricto, filiformi, albo, hyalino, glaberrimo, s/igmafe annulato-capitel- lato, supra radiatim tristriato, minute papilloso, albo. Capsula (immatura solum visa) tricocca, apice radiatim trisuleata et impressa, a basi styli persi- stente perianthioque emareido coronata, coccis globosis, tuberculatis, punetatis et leniter rugosis, nitidis, viridibus. Floruit Junii et Julii mensibus. Diagnosi supra data ex omnibus speciebus, nobis notis, optime diversa est. Tab. V: Sanseviera angustiflora. 1. Planta, magn. extenuat. 2. Apex folii, magn. nat. 3. Sectio transversa folii e medio ejus, magn. nat. 4. Alabastrum, magn. nat. 5. Flos optime evolutus, magn. nat. 6. Sectio longitudinalis floris, magn. nat. 7. Pars libera superior phylli exterioris, magn. nat. 8. Stamen, auct. 9. Stigma, auct. 10. Fruetus immaturus, magn. nat. 132 S. O. LINDBERG. Dianella densa n. sp. Acaulis, densissime cespitosa; foliis distichis, reflexis, anguste linearibus, carinatis, apice obtusiusculo cucullatis, marginibus et dorso carinæ spinoso- serratis; panicula alta, circuitu lanceolata; floribus 2—5 ex eadem axilla, arcuato-deflexis, phyllis perianthii. circinato-reflexis, obtusiusculis, omnibus quinquenervibus; bacca globosa. Planta acaulis, densissime cæspitosa, innovationibus tri- vel quinque- foliatis. Folia ad 0,5 m. usque longa, disticha, erecta, superne reflexa vel dependentia, basi compressa et vaginantia rubellaque, marginibus vagin, circiter 20 cm. longs et laminam versus angustatz, tenuibus, integerrimis, lamina viridi, opaca, 2 cm. lata, anguste lineari, plano-carinata, multinervi, apice summo obtusiusculo distincte cucullata et in dorso humiliter alata, mar- gine maxime indistincte recurvo, ut et carina dorsali rubro et spinoso-serrato, serraturis acutissimis, pungentibus, sat fragilibus et subcartilagineis. Aachis inflorescentiæ apicalis, ad 1 m. alta, glaberrima, indistinete opposito-biangu- laris, ad medium infra ramificationem infimam bractea purpurascente ornata, superne in paniculam, circiter 45 cm. altam et 12 cm. latam, circuitu lanceo- latam, dissoluta, rhachidibus secundariis patentibus, infima solitaria, mediis et superioribus 2—-5 ex eadem axilla bracteali, bracteis ovato-lanceolatis, acuti- usculis, pedunculis 1—2 cm. longis, infra florem articulatis, divaricatis, ar- cuato-deflexis, basi bractea minutissima et subulata munitis. Alabastrum T mm. longum et 4,5 mm. latum, ovatum, obtusum. Perianthii phylla libera, circinato- reflexa, exferiora tria S,s mm. longa et 2,5—3 mm. lata, lineari-oblonga, ob- tusiuscula, margine leniter recurva et undulata, apice summo subeueullata et penicillato-pilosa, medio longitudinaliter late sordide luteolo-viridia et quinque- nervia, marginibus tenuibus coeruleis, interiora tria S,5 mm. longa et 5 mm. lata, elliptica, rotundato-obtusa, indistincte emarginatula, medio longitudinaliter anguste sordide luteolo-viridia et quinquenervia, quorum nervorum laterales extimi coerulei sunt, marginibus planis, latissimis, coeruleis. Æilamenta sta- minum (sex) ad 4,5 mm. usque longa, pars basilaris eorum filiformis, alba, hyalina, superne bis et alternatim acute geniculata, pars apicalis 3 mm. longa Plante nonnullæ horti botanici helsingforsiensis. 133 et 1 mm. lata, erecta et stricta, abrupte clavata, fulvo-citrina, opaca, distincte papillulosa, crassa; anthera 2,5 mm. longa et ad basim 1 mm. lata, sordide lutea, recta, lineari-oblonga, basi distincte sagittata, apice obtusa, rimis longi- tudinalibus lateralibus, sed apice solo dehiscens. Ovarium subtrigono-globo- sum, apice truncatum, viride, nitidum, triloeulare, ovulis numerosis, biseriatis. Stylus 4,5 mm. altus, filiformis, erectus et strictus, superne dilute coeruleus. Stigma vix distinctum, papillulosum. Dacca 7 mm. longa et lata, dilutius coerulea, vernicoso-nitida, apice a perianthio et stylo emarcidis coronata, glo. bosa, ad basim lenissime truncata, impressa et breviter sexsulcata, trilocula- ris, loculo quovis semen unicum vel duo superposita fovente. Semen 4 mm. longum et 3,5 mm. latum, globoso-rhombeum, leniter complanatum, testa dura, fragili, tenui, nigra, levissima et nitidissima, raphi laterali distinctissima. Floret mensibus Februarii et Martii, fructus maturat Junii. E proxima Dianella tasmanica Hoox.-r. (Bot. Mag. 91, t. 5551) phyllis perianthii cireinato-reflexis, longis et angustis, clava filamenti longa, bacca parva etc. optime diversa est. Notis supra datis e ceteris speciebus acauli- bus, in Kunrx. Enum. pl. V descriptis, facile distinguitur. Tab. VI: Dianella densa. 1. Pars plantæ, magn. extenuat. 2. Pars superior folii e dorso visa, magn. nat. 3. Apex cucullatus folii e latere visus, magn. nat. 4. Pedunculi efflorati et alabastrum, agn. nat. 5. Flos et fructus immaturus, magn. nat. 6. Stamen, auct. y "n | N uf 1 v «i | MA | | A | i ^ ^ Ar | i i t fiat) mw ‘aie ii n" [ a "mma VR ” T p ELT h Marie T - | NL gl: x mM 7 aan Agna Lie | LA vaya ^m UFU d | 2 N 1 , 1 net x itn? it joies T2171 " WW » UA me dant io Vo acp RUES TE? Loin Er vo LU M Mans CODEN CET | zn PTT Las bita Arta us OM | FE i o S Wis ILLO CO CARRE T st til v er ce . +. menus pits | T i b T hm LITE Er N um N LE 4 ! "e T 472; Pt eTuA ] i PELIS ML itu e B a JE 1 fta dl sy al RUP 4 ^ | Gr 1: ER | ASA dic Sd o tona. “40 RTE m ee: "M | "n hd T : MER s codi DEL ee | P " yet &ti 4 [A wi TUI ilia dre" ure ATX Å (8 T P " | D LT: 1 D MITT IP kat uin v MAP Ó " iier T I d | ! dil : we‘ Mie AW it cue d. » | je ber " ur. Da Mj Jans h LI — "1 L wer! Ve wi Ld LL. AT Abg v i nu "| (i Á un b À " , | " | N a va ' j PL NETA. À i } E din : , A { T FU N Tr ec " E " " N «! |] » Jn fu tt eu» "y à li DER MYTHUS VOM SAMPO. VON 0. DONNER. ( Vorgetr. den 23 Jan. 1871.) d me fu^ | E i es NON AIHTYA p. | DOTE LL De NE E i GM wish) "Ww LETT " yf n | Y co u E s oed dg oen u re does DE A» 5 3 "ho vd lf pino AM \ | dito cmn 2 ——À i deem sn lids — à "Mae EM UL RE i 4A *5.olicay c P dd fr ca and lived Y LLLI A 7) EDS ^s d sr pi PETIT LUI v u» Cr a Mom yt y c d Au^ ai und iu wi enira FN ne iat. t er Pci nd NR » ITEM | Kia " iba s s , nle er à ni e och re cte aM rr | t^ Cp? are CT rent à | | | EMT TE Ave — “y . siiis ED TT vält m + | ‚ TE (dv "ni AIT LI ' á E u E . Br MAA AS H ls » * = di ! "E Ld | mA 2. l4 Si df ^ i , AT. 7L (AME d u [3 - ve I ij * * p D" hd ^ Ein grosser Theil des finnischen Nationalgedichtes Kalevala handelt, wie bekannt, von einem Wunderdinge, Sampo, dessen Gestalt nur in einigen phan- tastischen Zügen angedeutet ist; ja man könnte sagen, es bildet den Mittel- punkt des ganzen mythischen Inhalts des Gedichtes. Die jetzige Beschaf- fenheit der Volkstradition macht es unmöglich die verschiedenen Beschreibun- gen des Sampo in ein übereinstimmendes Ganzes zusammenzufassen, da das Volksbewusstsein die ursprüngliche Bedeutung desselben bereits vergessen hat, und diese dadurch in der verschiedensten Weise aufgefasst wird. Es ist daher die Aufgabe der Forschung, die Vorstellungen, welche unter einander etwas Gemeinsames haben, in Gruppen zu ordnen, jede einzelne derselben zu erklären und ihr Verhältniss zu einander klar zu machen. Von der Bedeu- tung des Sampo hängt in wesentlichem Grade nicht allein ein grosser Theil der Auffassung des Kalevalagedichtes und der darin geschilderten Kämpfe des Pohjola-und Kalevavolkes ab, sondern auch die Auffassung der mythischen Weltanschauung der Finnen überhaupt. Ich will daher, ehe ich die Gründe meiner eigenen Auffassung darlege, zunächst in Kürze die verschiedenen Deutungen anführen, welche man seit dem ersten Erscheinen Kalevalas ver- sucht hat. Schon im Jahre 1827 hatte Lünnrot in einer zu Åbo herausgegebenen Dissertation: „De Wäinämöine“ eine historische Anschauungsweise auf die bis dahin veröffentlichten Bruchstücke des Gedichtes angewandt und ange- nommen, dass Wäinämöinen die hervorragende Persönlichkeit war, welche die Finnen die Seefahrt lehrte und mit der Pflege eines geordneten Ackerbaues anstatt des vorher gebräuchlichen Schwendens bekannt machte. Dieselbe Auffassung theilte der Historiker GABRIEL REIN, der im Helsingforser „Mor- gonblad“, 1832. N:o 15, 16 dieselbe entwickelte. Während der nächsten Jahre nach dem Erscheinen Kalevalas (1835) entwickelte sich in unsern litterarischen Blättern ein lebhafter Schrift- wechsel über die richtige Auffassung des Kampfes zwischen Pohjola und Kalevala, in welchem die rein historische Auffassung mit der mythischen 18 138 O. DONNER. polemisirte. Die letztgenannte Seite entwickelte am klarsten FABIAN Corax, spüter Adjunkt der Philosophie an der Universitit zu Helsingfors. In einer vortrefflichen Abhandlung , Wäinämüinen und llmarinen, nächst Ukko die höchsten Götter der alten Finnländer“ („Morgonblad“ 1838 N:o 56—62) vertheidigte er mit Erfolg den ursprünglich mythischen Charakter des finni- schen Volksgedichtes, indem er den Kampf zwischen Väinölä und Pohjola als einen Kampf der Finsterniss mit dem Licht, des Guten mit dem Bösen bezeichnete, weswegen dieser als ein symbolisch ethisch-mythischer Kampf aufzufassen sei, nicht als ein historischer, und in welchem Wäinämöinen und Ilmarinen als mythische Wesen aufgefasst werden müssten. Schon 1836 sagte ein anonymer Verfasser über Sampo („Nägra ord om Kalevala“ in Helsing- fors Morgonblad 1836 N:o 95—96.) dass mit diesem Worte ein Instrument bezeichnet werde, und dass die Erzählungen davon mythischer Natur seien, deren historische Umkleidung erst eine spätere Zeit hinzugefügt habe. „Die heidnischen Religionen, führt er fort, deuten einen Kampf zwischen entge- gengesetzten Mächten an, die Mächte der Finsterniss und des Lichtes. Da die Gütter aber einmal menschliche Gestalt angenommen haben, wird dieser Kampf auf die Erde verlegt und wird gleichsam das Symbol des Kampfes zwischen Völkerschaften, welche gewohnt waren sich gegenseitig als aus- gemachte Feinde zu betrachten. Für den Norden giebt es wohl kaum etwas so Anziehendes, wie den Kampf des Lichtes und des Dunkels, den Kampf der Sonne und der durch sie hervorgerufenen Fruchtbarkeit mit der frostigen, alles Leben tódtenden Gewalt des Nordens. Eine Darstellung dieses Kampfes nun, glaube ich, enthalten die angeführten Gesänge unter dem Bilde des Kampfes Wäinämöinens und Ilmarinens gegen Pohja. In dem Aufsatze ,, Wäi- nämöinen und Ilmarinen“ (Helsingfors Morgonblad 1838) heisst es: „Wer findet nicht, dass, wenn man mit diesen drei Güttergestalten der finnischen Mythologie das Schönste und Erhabenste nimmt, was sie überhaupt zu bieten hat, diese zu Nichts herabsinken muss, oder, was wenig besser ist, zu einem elenden Fetischismus, voll Dunkel und Aberglaube, ohne allen Schwung der Ideen.“ Als Lönnrot iu der Zeitschrift Mehiläinen vom Jahre 1839 die Ansicht aussprach, dass das Jumalabild (Gottesbild) der Bjarmer, das in so hohem Ansehen stand, den Namen Sampo führen konnte und wahrscheinlich als die Hauptquelle des Reichthums und des Glückes des Ortes angesehen wurde, trat Collan in einem Aufsatz: „Das Bjarmaland und Pohjala* (Mor- gonblad vom Jahre 1839 N:o 53, 54.) auch gegen diese Ansicht auf. Zunächst machte er dagegen geltend, dass alle Völker ihr Nationalheiligthum so hoch achten, dass sie sich niemals einen gewaltsamen Anfall gegen dasselbe erlau- Der Mythus vom Sampo. 139 ben würden; niemals hat man gehört, dass ein scandinavischer Stamm das Heiligthum zu Upsala angegriffen, oder dass eine Araberhorde trotz aller Roheit die heilige Kaba zu Mecca geschändet hat. Trotz seiner im allge- meinen gesunden Auffassung meinte er doch, dass die Vorstellung vom Sampo und die Vorliebe der Sage für das Wunderbare irgend einem Hausgeräth entnommen sei: welches entsprechend der Kleiderkiste der Pohjajungfrau „der bunte Deckel“ genannt wurde. In einer Reiseschilderung von Lappland (Morgonblad 1839 N:o 2—4, 6—8) berichtet Castrén lappländische Traditionen von Plünderungszügen der Finnen in Lappland und von heftigen Kümpfen zwischen diesen Völkern. Er vermuthet, dass Patsjoki der in Kalevala er- wähnte Rutjafall ist, weil diese Sagen am häufigsten in der Gegend von Enare vorkommen und die Lappländer auf ihren Fahrten gewöhnlich dem Patsjoki folgen, und dass hier der Schauplatz der Handlungen der Sage ist. Die in Mehiliien ausgeprochene Ansicht Lünnrots, dass Sampo das Jumalabild der Bjarmen bezeichnete, ist bereits oben erwähnt; an derselben Stelle führt er an, dass Einige Sampo als eine Miihle auffassen, Andere da- rin die Bezeichnung der ganzen Erde sehen. (Mehil. 1839 s. 14, 18.) Alle diese Ansichten über das finnische Gedicht hat Ros. TENGSTRÖM in „Fosterländskt Album“ för 1845, I p. 123—159 in einem Aufsatze über Ka- levala in nähere Betrachtung gezogen. Er sieht das finnische Gedicht als ein Nationalepos in der schönsten Bedeutung des Wortes an, als ein Gedicht, welches das Leben, den Bildungsgrad und das religiöse Bewusstsein des fin- nisehen Volkes wiederspiegelt. ,,Der Kampf um Sampo ist die Heldenthat, welche die finnische Epopæ besingt, und Wäinämöinen ist der Held, an wel- chem die lange Kette der Handlungen befestigt ist, wie sich diese bei Homer um Achilles und Odysseus schlingt. Wäinämüinen wird gezwungen, Pohjola den reichen Talisman zu verschaffen, und zwingt seinerseits Pohjola diesen auszuliefern: dies ist in Kürze der Hauptinhalt des Gedichtes. „Übereinstim- mend mit der Natur des epischen Volksgedichtes, historische Faeta aufzuneh- men und ihnen im Gedichte eine andere Form zu geben, ist das historische Material vieler Jahrhunderte zusammengeworfen, die Ereignisse sind concen- trirt und vereinfacht, und um einzelne Personen gruppirt, welche die Lieblinge des Volkes waren, so dass diese bald ihre historischen Namen beibehalten, bald gegen Epithete vertauschen.* Die verdienstvolle Abhandlung enthält in Bezug auf die Auffassung Kalevalas als Nationalgedicht viel Interessantes, auf eine nähere Untersuchung der Vorstellung vom Sampo geht der Verf. indessen nicht ein. 140 0. DONNER. Im Auslande war es der für die eigenthümliche Natur aller Volksge- dichte so empfängliche Jacos Grimm, der in einer Abhandlung „Über das finnische Epos,“ (vorgelesen den 13 März 1845 in der Academie der Wis- senschaften zu Berlin und abgedruckt in der Hoeferschen Zeitshrift I p. 38 fgg.) über den Inhalt des Gedichtes und die damit zusammenhängenden Fra- gen Auskunft gab. Er äussert vom Sampo, dass dieser etwas allgemein Bekanntes gewesen sein muss, da Louhi ihn gerade unter diesem Namen verlangen konnte, und dass Wäinämöinen wahrscheinlich sogleich auf die Erfüllung des Verlangens eingegangen sein würde, wenn die Sache ihm nicht schwierig geschienen hätte. Sampo ist zugleich untheilbar wie der Schatz der Nibelungen, der wie Sampo mit Gewalt genommen wird. Im Übrigen macht Grimm auf die Übereinstimmung mit Frodes Mühle aufmerksam und bemerkt, dass die Vorstellung einer solchen Mühle schon früh unter sämmt- lichen deutschen Völkern verbreitet var; über den Ursprung dieser Vorstel- lung aber spricht er sich nicht mit Bestimmtheit aus. Denn indem er an- deutet, dass die Benennung „kirjokansi“ (bunter Deckel) ein über Sampo ausgebreitetes Tuch bedeuten konnte, stellt er zweifelhaft Sampo selbst mit der aufsteigenden, den Horizont vergoldenden Morgenröthe zusammen. An einer anderen Stelle (D. Mythologie p. 1229) erinnert er an die mongolische Sage vom Baume Asambubararcha, dessen in's Wasser fallende Früchte den Laut Sambu von sich geben; er scheint einen Zusammenhang mit dem tibe- tanischen sangpa (geläutert, heilig) anzunehmen. Der Name des Baumes ist gleichwohl dem Sanskritworte Jambu entlehnt, die Benennung des Frucht- baumes eugenia jambolana. Überhaupt betont Grimm in dem genannten Auf- satze stark den auf Naturerscheinungen gegründeten mythischen Character, und sieht in den leitenden Persönlichkeiten frühere Götter, und zwar um so mehr, als selbst die Nebenfiguren des Gedichtes, darunter Louhi, das Ver- mögen einer göttlichen Natur verräth, die auf einen mythischen Ursprung zurückdeutet. Man dürfte annehmen, dass es diese Äusserungen Grimms sind, nach denen AsBJörnsen und Moe in ihren 1852 herausgegebenen ,, Norske Folkeeventyr p. 488 die Erzählung vom Sampo als verwandt mit der in Ringerige aufgezeichneten norwegischen Sage von der Mühle darstellen, welche auf dem Boden des Meeres steht und mahlt. Castıen unterzog die bis dahin gemachten Versuche der Deutung des wunderbaren Sampo in seinen Vorlesungen über die finnische Mythologie (Helsingfors 1853) einer eingehenden Untersuchung und stellte noch eine Hypothese auf. Indem er auf den dem Kalevalagedichte ähnlichen Inhalt der Heldengedichte der Ostjaken, Samojeden, Tartaren und anderer näher oder Der Mythus vom Sampo. 141 ferner mit den Finnen verwandter Volksstimme hindeutete, sprach er die Ansicht aus, dass diese Gesänge und besonders die Schilderungen der Braut- fahrten nach Pohjola grossentheils auf historischem Grunde ruhen (p. 266). Sie kónnen, meint er, nicht als ethische Betrachtungen über den Wechsel des Lebens angesehen werden, da die sittlichen Begriffe der alten Finnen nicht so weit entwickelt waren, dass diese das Gute und Bóse als zwei einander absolut entgegengesetzte, unvereinbare Principe auffassen konnten, sondern sie kónnen nur als relative Begriffe betrachtet werden (p. 276). Sampo war nach Castréns Ansicht kein wirklich existirender Gegenstand, sondern ein Talisman für jede Art irdischen Glückes, wie sie noch heut zu Tage hier und da von den Schamanen verfertigt werden. Dies sei jedoch kein Hin- derniss, dass die Vorstellung vom Sampo irgend einem existirenden Gegen- stande entlehnt worden sei. Im zweiten Theil seiner Reisen und Forschungen (Helsingfors 1855 p. 39S) berichtet Castrén von seiner Überraschung, als er an der Grenze von China einen Mongolen die ülteste Kirche der Buddhaisten Sampo bezeichnen hörte; das Wort sollte „heimliche Quelle“ bedeuten; nach einer anderen Deutung in seiner finnischen Mythologie (p. 272) bedeutet es »Quelle des Guten“, Benennungen, welche auf den Sampo der Finnen vor- trefflich passen konnten *). Somit läge die Hypothese nahe, dass der finnische Sampo ursprünglich eine Kirche war, nümlich der in den isländischen Sagen so berühmte Jumalatempel ( Gotfestempel), und die oft vorkommende Angabe, dass dieser einen bunten Deckel habe, kónne sich leicht auf das Dach beziehen. Der Umstand jedoch, dass Sampo in einen Kupferberg eingeschlossen war, dass er in einem Boote von Pohjola nach Kalevala transportirt und nur von drei Männern in das Boot getragen wurde, schien CasrRÉN der Hypothese in so hohem Grade zu widersprechen, dass er dieselbe aufgab. In Rücksicht der Angabe, dass Ilmarinen auf der einen Seite des Sampo eine Getreidemühle schmiedete, auf der anderen Seite eine Salzmühle, und auf der dritten eine Geldmühle, und in Betrachtung der lautlichen Ähnlich- keit mit dem schwedischen Worte s/amp (Handmühle) hebt CasrRÉN (Mythol. p. 272) die Berührungspunkte hervor, welche die schon erwühnte Sage von Kónig Frodes Mühle Grotte bietet. Diese konnte Alles hervorbringen, was der Mahlende wünschte, und König Frode liess sich selber Gold, Glück und Frieden mahlen: Gleichwohl wurde er schliesslich überfallen und getódtet, und *) Schiefner erklürt die Bedeutung der tibetanischen Wörter, soweit sie hier Anwendung finden können, so: sang, heimlich, pha, Quelle. S. Büllet. de la Classe Hist. Phil de l'aead de St. P:burg 1851 p. 71. 142 O. DONNER. Grotte im Dunkel der Nacht von einem Meerkönig geraubt. Als dieser nun Salz mahlen liess, mahlte die Mühle so lange, bis das Schiff gefüllt war und Grotte selbst, wie Sampo, in's Meer versank. Indem CasrRÉN die Lösung der Frage der späteren Forschung überlässt, sagt er: „Sollten die Sagen von Grotte und Sampo wirklich ein und denselben Gegenstand behandeln, so hat man Grund zu der Vermuthung, dass die Finnen die Grundzüge ihrer Sage von ihren scandinavischen Nachbarn entlehnt haben“, da die Sage vom Sampo bei keinem anderen finnischen Volksstamm vorkommt, wogegen die Sage von Grotte in Schweden, Norwegen, Dänemark und Deutschland sehr verbreitet sein soll.“ Hierhergehörige Gegenstände behandelte A. ScHierner in einer Reihe von Aufsätzen, welche in den Bulletins der Academie der Wissenschaften zu Petersburg veröffentlicht waren, nachdem er sich durch Übersetzung des ganzen Kalevalagedichtes mit der finnischen Volkspoesie vertraut gemacht hatte. Schon 1850 eitirte er in dem Aufsatze: Zur Sampomythe im finni- schen Epos (Bulletin de la Classe Hist. Phil de l'Acad de St. Petersb. 1851 p. 71) die von CasrnÉx in dessen Mythologie angezogene Ableitung des Wortes Sampo von dem altnordischen stampr, schwed. stamp, und suchte durch einige Beispiele zu zeigen, dass im Finnischen bei Entlehnungen aus fremden Spra- chen ähnliche Laütübergünge bisweilen stattfinden. Da diese stamp (Stampfe) ein Vorgünger und Zeitgenosse der Handmühle ist, und viel gemeinsame Arbeit mit dieser hat, so liegt es nahe, dieselbe als eine Art Mühle zu be- trachten, und, wie schon Grimm that, mit König Frodes wunderbarer Mühle in Verbindung zu bringen. In einem späteren Aufsatz: Über das Wort sampo im finnischen Epos (Bulletin de l'Acad de St. Petersb. 1861 p. 497) giebt SCHIEFNER gleichwohl die Herleitung von stamp auf, und zwar um so mehr, als dies Wort sich in der That im Finnischen und Estnischen unter der Form tampu wiederfindet; ihm scheint dies Wort ausserdem „wirklich zu nüchtern“, um einer poetischen Auffassung von Natur- und Wunderdingen zu genügen. Hierzu kommt noch, dass Sampo von selber mahlt, während Frodes Mühle von zwei Riesinnen in Bewegung gesetzt wurde. Dies führt SCHIEFNER Zu einem Vergleich mit den russischen Sagen, in welchen eine Menge von Din- gen vorkommen, welche von selbst dem Besitzer Alles verschaffen, was er sich wünscht. Er führt eine Sage aus der Gegend des weissen- und Eismee- res an, in weleher ein Bauer, der an einem dureh den Himmel wachsenden Kohlstam hinauf kletterte eine //andmühle sah, die fertig gebackene Kuchen mahlte; eine Sage aus Gross-Russland erzühlt von einem Hahn, der eine goldene Zandmühle aus der Erde scharrt u. s. w. Auf Grund des An- Der Mythus vom Sampo. 143 geführten sieht SCHIEFNER es als ausgemacht an, dass der erste Theil des Wortes Sampo das russische cam», selbst, ist. Gleichwohl nimmt SCHIEFNER mit Recht an, dass die Erklärung der ganzen Sampomythe in den Erscheinungen der üusseren Natur zu suchen ist. Die Hauptgestalten Kalevalas sind ursprünglich Elementargötter, deren Wesen die Durchsichtigkeit verloren haben, als sie zu blossen Helden herabsanken. Aus dem Umstande, dass der Himmel in Kalevala der Deckel der Luft genannt wird, dass darin oft von dem bunten Deckel desselben gesprochen wird, schliesst er, dass man mit dem bunten Deckel, der in Pohjola zurückgeblie- ben ist, den bunten Sternenhimmel bezeichnet, der diesem Reiche des Winters geblieben ist, während der „glänzendste, stralenreichste Stern“ des Firma- mentes für Pohjola periodisch verborgen ist. Dies ist der Grundzug der Sampomythe, während das Wort Sampo selbst und die Vorstellung von einer Mühle erst später hinzugekommen ist. Siehe: Zur Sampomythe im finn. Epos. Bulletin 1851. Dieselbe Auffassung findet sich der Hauptsache nach auch in den folgenden Aufsätzen Scmerners: Über den Mythengehalt der finnischen Mährchen, Bullet. Hist. Phil. de l'Acad. de St. Petersb. 1855 p. 569; Über die estnische Sage vom Kalevipoeg Bullet. de l'Acad. 1860 p. 273, und Über das Wort Sampo im finnischen Epos, Bull. de l'Acad. 1861 p. 497. An der zuerst angeführten Stelle betont er das Festhalten der physischen Bedeutung der Mythe, und bemerkt, dass das dunkle Nordland, das die Sonne nur kurze Zeit über dem Horizonte sieht, besonders geeignet ist, das lange Ausbleiben derselben dureh ein Gefangenhalten des wohlthätigen Himmels- lichtes zu erklären. Er erinnert hierbei an das Gefangenhalten der Sonne und des Mondes durch Louhi, und an die aus Wuokkiniemi, der Quelle so vieler Sagen, entlehnten Erzählung von Leppäpülkky, in der berichtet wird, dass die Sonne, der Mond und die Morgenróthe von drei Drachen drei Jahre lang gefangen gehalten werden. Zugleich aber spricht er sich mit Bestimmt- heit dahin aus, dass die westfinnischen Stämme keine eigene ausgebildete Gütterlehre besassen, sondern dass sie eine solche erst durch die Berührung mit andern, in der Kultur hóher stehenden Vülkern des indo-germanischen Stammes kennen lernten und fertig aufnahmen. An der neuen Lehre wurde aber mit solcher Treue festgehalten, dass sie mit Sicherheit viele Züge der vornordischen Mythe bewahrt hat, die schon lange in Scandinavien verschwun- den sind. Gegen diese spätere Auffassung muss jedoch angemerkt werden, dass aus demselben Grunde die meisten Mythen in Folge einer gewissen Übereinstimmung mit ähnlichen aus Naturerscheinungen geschüpften Mythen anderer Völker für Entlehnungen erklärt werden müssen, während doch 144 O. DONNER. gerade diese Durchsichtigkeit der Natur in der Sage für die selbstständige Entstehung derselben spricht. Nach Schiefner sprechen sich mehrere hervorragende deutsche Sagen- forscher über die Bedeutung des Sampo in engerem Anschluss an ihn aus. So Mannhardt, der darin „die Wolke“ wiederfinden will, s. Germanische Mythen, Berlin 1858 p. 400; A. Kuux, der Schiefners Auffassung als Sonne (Tagesgestirn) festhält, s. Die Herabkunft des Feuers und des Gótlertranks, Berlin 1859 p. 114; F. L. Schwartz versuchte in seiner Schrift: Der Ur- sprung der Mythologie Berlin 1860 p. 117, Sampo als einen Gürtel, d. h. als Regenbogen darzustellen, welche Auffassung er auch in einem späteren Aufsatze festhielt: Sonne, Mond und Sterne, ein Beitrag zur Mythologie und Kulturgeschichte der Urzeit, Berlin 1564 p. 104. Dieselbe Naturauffassung theilt J. Cæsar in einem Vortrage: Das finnische Volks-Epos Kalevala, Stuttgart 1862, in welchem er hervorhebt, dass die Helden Kalevalas viel deutlicher, als die der hellenischen oder selbst der deutschen Volksgedichte den Stempel einer Góttlichkeit an sich tragen, die ihren Ursprung in Erschei- nungen der Natur hat, ein Umstand, der hundert Mal in die Augen springt, wührend sie gleichwohl Helden sind, welche sich den eigentlichen Góttern unter- ordnen (s. 20—21). K. Simrocx nimmt an, dass Erinnerungen an Frodes Mühle in das finnische Epos gedrungen sind und der Samposage zum Grunde liegen, siehe Handbuch der Deutschen Mythologie, Bonn 1869 p. 317. Noch vor diesen letztgenannten Deutungsversuchen hatte LÖNNROT in ei- nem Aufsatze: ,7re ord om och ur finska fornsängen“ in Litteraturblad för medborgerlig bildning, 1858, die älteren Ansichten über Sampo zusammen- gestellt. Diese waren, dass Sampo ein musikalisches Instrument bezeichnete; eine Zandmühle; das Jumalabild der Bjarmer, in welchem Falle der Name dem russischen sam bog (selbst Gott) entlehnt sei; ein Zande/sscAif; der berühmte Goffestempel, so benannt nach der ältesten Kirche der Buddhaisten, Sampo (sang phu, heimliche Quelle); das ganze Land, welches die Stamm- väter der Finnen erobert hatten, — die Ansicht eines alten Sängers, der zugleich annahm, dass der Deckel der Himmel mit den Sternen sei — LówwRoT verwirft sämmtliche Auslegungen und deutet die Mythe allegorisch als die Bildung und Kultur, bis zu welcher das Menschengeschlecht bei der Erfindung des Gesanges gelangt war. Von dieser kónne gesagt werden, dass man sie süe und pflüge, dass sie Nahrung gebe und beständige Erfolge erziele. Die Entziehung derselben entsprüche der Zeit, wo das Kalevalavolk an Bildung auf gleicher Höhe mit Pohjola stand. In der Beschreibung der Stoffe, aus welchen Sampo verfertigt wird, werden die niederen Entwickelungs- Der Mythus vom Sampo. 145 stadien allegorisch angedeutet, welche das Volk durchgemacht hat: Jagd, Fischfang, Viehzucht, zuletzt Ackerbau und Industrie, welche durch eine Schwa- nenfeder, die Schuppe eines Zanders, eine Wollflocke, ein Getreidekorn und die Stücke eines Weberschiffchens dargestellt werden. So sinnreich diese Combination auch zu sein scheint, so ist der Begriff Bildung und Kultur doch allzu abstract, um vom Volksgeiste zum Mittelpunkte seiner unmittelbaren Schöpfungen gemacht werden zu können. Dies hebt O. DowwER in einer Abhandlung hervor: Die Vorstellungen der Inder von der Erschaffung der Welt im Vergleich mit denen der Finnen, Helsingfors 1863, in weleher mit Bezugnahme auf Castréns tibetanische Etymologie, verglichen mit anderen Sprachen, die Deutung des Sampo folgende ist: das Haupt oder die Quelle des Himmels d. h. die Sonne. Auf Grund des Inhaltes der Ka- levalagesänge wird die Mythe vom Sampo identisch mit dem Gefangenhalten der Sonne und des Mondes im Pohjolaberge gedeutet. Da wir spüterhin hier- auf zurückkommen, lasse ich hier die zur Stütze dieser Ansicht angeführten Gründe unberührt; die etymologische Erklärung aus dem Tibetanischen habe ich schon längst aufgegeben. Die letzte Deutung vom Sampo versuchte der Norweger Prof. I. A. Fus in einem Aufsatze: Zappalaisten noitarummusta ja Kalevalan Sammosta (über die Zaubertrommel der Lappen und den Sampo in Kalevala) in Kirjallinen Kuukauslehti 1868 N:o 1. Zu der Ansicht, dass Sampo die Zaubertrommel der Lappen bezeichnet, komme ich späterhin. Nach dem ich nun die verschiedenen Deutungen, welche das Wunderding des finnischen Gedichtes seit dem Erscheinen Kalevalas erfahren hat, durch- gegangen bin, will ich die Beschreibungen, welche das Gedicht selber giebt, auf einer Stelle zusammenfassen und mit Anlehnung an dieselben versuchen, die Frage zum Abschluss zu bringen. Die erste Beschreibung des Sampo giebt Louhi, indem sie Wäinämöinen fragt, ob er den Sampo aus einer Schwanenfederspitze, der Milch einer nicht gebährenden Kuh, einem Getreidekorn und der feinen Wolle eines Sommer- schafes zusammenhümmern (kalkutella) und schmieden kann. Kalev. 7, 311, und 343, wo die Diminutivform sammut, sampuen (der kleine Sampo) vor- kommt. In der ersten Auflage von Kalevala 2,169 kommen die Stücke eines Weberschiffehens hinzu, und in den Varianten zwei Lammknochen. In der 10:ten Rune sagt die Pohjolawirthin, dass man lange auf Ilmarinen wartet, der kommen soll, um den neuen Sampo zu verfertigen 10, 210. Auf ihre Frage, ob Ilmarinen sich getraue, das Wunderding aus den Wäinämüinen vorgerech- neten Bestandtheilen zu verfertigen, antwortet dieser, dass er es wohl aus. führen kónne, da er den Himmel und den Deckel der Luft geschmiedet habe, 19 146 O. DONNER. ohne dass sich vorher ein Anfang dazu vorgefunden. Kalev. 10, 277. Als er darnach seine Schmiede in Ordnung stellt, schmiedet er, ohne eins der genannten Dinge anzuwenden, den verlangten Sampo. Hierbei kommen gleich. wohl zu Anfang allerlei kostbare Sachen aus der Esse; zuerst ein goldener Bogen mit bunt glänzendem Kupferschaft, darauf der Reihe nach ein rothes Boot mit bunten Steven von Gold und die kleinen Pflócke, zwischen welchen die Ruder bewegt werden, von Kupfer; eine Fürse mit goldenen Hórnern die das Sternbild des grossen Bären auf der Stirn und das Rad des Tages (pyö- ıyläinen) auf dem Haupte trägt, und ein goldener Pflug. Endlich war Sampo fertig, je nach seinen verschiedenen Theilen eine Mehlmühle, eine Salzmühle und eine Geldmühle. Er mahlte nun Mehl zum Essen, zum Verkauf und zur Aufbewahrung. Die Pohjolawirthin führte den grossen Sampo in einen Kupferberg hinter neun Schlösser, und liess ihn 9 Ellen tief Wurzeln schla- gen; eine Wurzel in der Muttererde, eine am Strande und die dritte in einem Abhang an der Wohnung. Kalev. 10, 300—432. In der 15:ten Rune Vers SI erklärt die Mutter Lämminkäinens bei der Ankunft zu Pohjola, dass sie den obersten Rand des Daches der neuen Scheune (riihi) und die Thürangel des Sampo zerbrechen werde, wenn sie keine Nach- richten von ihrem Sohne erhalte. Nachdem Ilmarinen den Sampo geschmiedet hat und nach Hause zu- rückgekehrt ist, erkundigt Wäinämöinen sich nach dem Resultat seiner Reise und nach dem Leben zu Pohjala. Ilmarinen entgegnet, dass es dort bequem zu leben sei, da sich dort der Sampo befinde, der mahle, der prächtige Deckel, welcher rolle (kirjokansi kallumassa), und fährt fort: Dorten pflügt man, dorten sát man, Dort ist Korn von allen Arten, Dorten ist das Glück zu Hause. Kal. 38, 300—314. Alte Kalev. 20, 212. Als die Kalevahelden mit dem aus dem Kupferberge Pohjas geraub ten Sampo (vieretit venosehensa sie rollten ihn in ein Boot, heisst es in einer Variante zum alten Kalev. 24, 78) über das Meer fahren, steigt auf die Bitten Louhis /ko Turso, der Sohn Aijüs, aus demselben auf, um sie zu er- trinken und Sampo nach Pohjola zurückzubringen; allein der Versuch miss- glückt. Kalev. 42, 350, 410. Als Louhi später Sampo aus dem Boote in’s Meer waıf, heisst es, dass er über den Rand des rothen Schiffes fiel und in Stücke zerbrach, welche sich auf dem Boden des Meeres zu den Schätzen Ahtis verwandelten. Deswegen fehlt es dem Meere nie an Reichthümern, Der Mythus vom Sampo. 147 so lange der goldene Mond glänzt. Die Trümmer desselben spülen die Wogen gleichwohl an die Ufer Kalevalas und Wäinämöinen ruft freudig aus: Hierin ist der Keim verborgen, Liegt der Anfang emgen Glückes, Hieraus soll man pflügen, säen, Korn von allen Arten wachsen, Soll das Licht des Mondes glänzen, Stets des Glückes Sonne strahlen Über Suomis weite Länder, Über Finnlands schöne Gauen. Kalev. 43, 250—300. Alte Kalev. 23, 390. In Pohjola entstand hierauf Noth und Elend; die Lappländer führen ein kummervolles Leben, seitdem Sampo von dort geraubt ist, nur der Deckel ist zurückgeblieben. Wäinämöinen aber sammelte die Trümmer des Sampo, führte sie auf die nebelumschleierte Insel, um Wurzel zu fassen und kräftig zu werden, damit sie einst Roggenbrot verschaffen könne. Kalev. 43, 380—400. In der ersten Auflage von Kalevala R. 24 trägt Wäinämöinen die Trüm- mer des Sampo mit sich nach Hause und fordert Sampsa Pellervoinen auf, hinauszugehen und die Erde zu besäen, was auch in derselben Weise geschieht, wie der zweite Gesang der 2:ten Auflage berichtet. Nachdem die himmel- hohe Eiche, welche die Sonne zu scheinen verhinderte, gefällt ist, wiederholt Wäinämöinen dieselben Worte welche er ausrief, als er die Trümmer des Sampo erblickte: Tänne kyntö, tänne kylvö, Pflügen wird man hier und säen, Tänne kasvo kaikenlainen, Ernten aller Arten halten. Polosille Pohjan maille, Hier, im armen Land des Nordens, Suomen suurille taloille. Auf den weiten Fluren Suomis. Tänne kuut kumottamahan, Monde werden hier erglänzen, Tänne päwät paistamahan, Helle Tage werden scheinen Tänne armas aurinkoinen! Und die liebe Sonne leuchten. Alte Kalev. 24, 224. In der neuen Ausgabe R. 2 wird hierauf ausführlich beschrieben, wie die ganze Natur lebendig wird und grünt. Als Louhi aber dies sieht, droht sie Alles zu vernichten und Wäinös gepflügte Äcker, Aussaat und Vieh zu zerstören. Sie sagt, dass sie ein Mittel weiss 148 O. DONNER. Gegen deines Mondes Schimmer, Gegen deiner Sonne Strahlen ; Schliess den Mond in einen Berg ein, Schliess die Sonn’ in eine Klippe, Schick den Frost, um zu zerstóren, Schicke Kälte, um zu schaden Deinem Pflügen, deinem Säen, Deiner Ernte, deinen Früchten, Hagel schicke ich von Eisen Über deine schönen Länder. Kalev. 43, 307. Alte Kalev. 24, 232. Ich habe das, was in Kalevala über Sampo vorkommt, so ausführlich und im Zusammenhange angeführt, um nicht allzuoft wiederholen zu müssen und um zu zeigen, welche Vorstellungen von diesem Wunderdinge die zahl- reichsten und die am ausführlichsten behandelten sind, und welche sich in der Erinnerung des Volkes erhalten haben. Wenn wir nun zu dem Versuch einer Erklärung des Wunderdinges schreiten, so ist die erste Frage, ob eine der bereits gegebenen Deutungen als durchaus erschöpfend angesehen werden kann. Diese waren nach der oben gegebenen Zusammenstellung folgende: Die Erde, das Jumalabild der Bjarmer, ein Handelsschiff, ein musikalisches Instrument, der Jumalatempel, eine Stampfmühle, die Morgenröthe, die Bildung und Kultur des Menschen- geschlechtes, eine Wolke, der Regenbogen, die Sonne und schliesslich die Zaubertrommel der Lappen. Da die Deutung der Zaubertrommel und der Handmühle bisher die der meisten Forscher ist, will ich diese hier zunächst in Betrachtung ziehen. J. A. Frus, der die erstgenannte Hypothese aufgestellt hat (Kirjallinen Kuukauslehti 1868 N:o 1) geht durchaus von einer historischen Anschauungs- weise aus. Die Lappen hatten eine Trommel, welche ihre Zauberer (noaidak) bei der Ausübung ihrer Zauberkünste anwendeten. Sie war ihr heiliges Buch, ihre Karte dieser und jener Welt. Mit Hülfe derselben wahrsagte der Zau- berer seinen Zuhörern Leben oder Tod, Glück oder Unglück, und vermochte Alles im Himmel und auf Erden zu ergründen. Diese "Trommel hielt der Lappe in so hohen Ehren, dass er ihr, wie den anderen Göttern, Opfer Der Mythus vom Sampo. 149 brachte. Diese Zaubertrommel oder „Runebombe“, wie die norvegischen Mis- sionüre sie nannten, war ihrer Gestalt nach eine ziemlich grosse eifórmige Schale und mit gegerbtem Leder, welches als Deckel diente, überzogen. Auf das Fell derselben hatten die Zauberer mit einer aus Erlenbaumrinde gekoch- ten Farbe allerlei mehr oder weniger hieroglyphenartige Bilder gemalt. Hier sah man sämmtliche Gütter des Himmels, der Erde und der Unterwelt; die Sonne, den Mond und die Sterne; hier waren „saivo“ oder der Wohnplatz der Seeligen, „jabmi ajbmo“ die Hölle, „rist ajbmo* die Heimath der Christen in jener Welt abgebildet; dazu die heimathliche Hütte des Lapplünders, „tistbalges“ die Häuser der Christen, die Rennthierheerde des Besitzers, die wichtigsten Ortschaften welche der Lappe auf seinen Reisen zu besuchen pflegte, die Länder, von denen er sprechen gehört hatte, u. s. w. Mit einem Worte, die Zaubertrommel mit ihren bunten Bildern war die heilige Schrift des Lappländers, sein Orakel und Wegweiser in dieser und jener Welt. Ohne Hülfe dieses heiligen Instrumentes vermochte der Zauberer nichts aus- zurichten, und nichts, was von nur einiger Bedeutung war, wurde unternom- men, ohne vorher die Trommel zu befragen, nicht einmal die alltäglichen Aus- flüge auf Jagd- und Fischfang. Eine solche Zaubertrommel, mehr oder weni- ger kunstreich ausgestattet, fand sich daher in jeder Familie, sie hatte ihren besonderen Platz im „boassio“, dem hinteren Theile des Zeltes; man opferte ihr, wie den übrigen Güttern, um eine günstige Antwort zu erhalten und im Allgemeinen gab es bei den Lappländern nichts Kostbareres, als diese Trommel. Wenn der Lapplünder über den Willen der Gótter und das Geschick des Menschen Auskunft wünschte, legte er einen kleinen Ring von Messing aut das Bild dev Sonne, welches stets in der Mitte des Felles angebracht war. Wenn er dann das Fell mit einem kleinen Knochenhammer schlug, so be- wegte sich der Ring von einem Bilde zum anderen, vom Reiche des "Todes zu den Wegen des Lebens, bis er endlich in einer für das Volk unbegreif- lichen Weise an einer gewissen Stelle unbeweglich stehen blieb. Aus den Bewegungen des Ringes und der Stelle, auf welcher er stehen blieb, wahr. sagte nun der Zauberer den Glüubigen Leben oder Tod, Glück oder Unglück, Strafe oder Belohnung. Aus weiter Entfernung wandte man sich an die Zauberer, welche die berühmsten Trommeln hatten, um über sein künftiges Schicksal oder andere dunkle Verhältnisse Auskunft zu erhalten. Die christ- lichen Missionäre haben jedoch diese Trommeln überall, wo sie solche auffinden konnten, als besondere Werkzeuge des Teufels zerstürt. Hiermit, wie auch mit der Beschreibung, welche Friis von dem Aussehen dieser Trommel im übrigen giebt, scheinen die ersten Epitheta, welche man 150 O. DONNER. Sampo beilegt, ziemlich genau übereinzustimmen. Er führt an, dass das Fell der Trommel von einer nicht trächtigen Kuh genommen wurde; (in Kalev. 7 heisst es jedoch: die Mileh einer nicht trüchtigen Kuh), dass die vielen Bilder auf derselben müglichenfalls mit der Spitze einer Schwanenfeder gemalt wurden, dass das Vorbild für die Gestalt derselben ein Getreidekorn war, und dass die Lappen den bunten Deckel der Trommel, d. h. das Fell, mit den Fäden von der Wolle eines weiblichen Schafes an der unteren Hälfte festnähten. Wenn noch hinzugesetzt wird, dass die Lammknochen, von denen in der Variante die Rede ist, dem Hornkamm, oder den Hornkümmen ent- sprechen kónnten, mit welchen der Zauberer die Trommel schlug, und dass Pohjan akka sich nach einer alten Rune (Topelius, Suom. kans. vanh. r. II, 17) auf den Weg macht, um den geraubten Sampo von Wäinämöinens Gürtel, wo dieser ihn möglichenfalls befestigt haben konnte, wiederzuholen, so dürfte Alles angeführt sein, was zur Bekräftigung dieser Ansicht dienen kann, wobei gleichwohl die Splitter der Spindel ausser Betracht gesetzt werden müssen. Die an der Seite der Trommel befindlichen Messingringe kónnen, wie Friis sagt, den Steinen der alten Handmühlen ähnlich gewesen sein und zu den Anga- ben von drei Mühlen an den Seiten des Sampo Veranlassung gegeben haben. — Was in hohem Grade gegen diese ganze Auffassung spricht, selbst, wenn man den rein historischen Standpunkt, auf den sie gebaut ist, festhält, ist die Unwahrscheinlichkeit, dass die kleinen Splitter, welche Wäinämöinen aus dem Wasser auffischte, noch hinreichend göttliche Kraft hatten, um seinem ganzen Lande Ernten, Freude und Glück zu verschaffen. Das Pohjavolk dagegen, dem es geglückt ist, den bunten Deckel, — das Trommelfell, worauf alle die wundervollen und mächtigen Bilder gemalt waren, — in seine Gewalt zu bekommen, hat davon keinen Nutzen, im Gegentheil, das Loos dieses Volkes ist nur Elend und ein brodloses Leben. Und wenn es sich um das blosse Verfertigen einer Zaubertrommel handelte, wie sie sich, nach Friis’ eigener Angabe, beinahe in jeder lappländischen Familie findet, was hinderte Ilma- rinen, für Kalevala eine andere Trommel zu verfertigen, die ebenso kostbar war, als die, welche er der Pohjolawirthin gab? Louhi bewahrt sie auch nieht im abgelegensten Winkel des Zeltes, wie es bei den Lappen mit der Trommel der Fall war, sondern sie verbirgt sie in einem Kupferberge. Auch lassen sich die in der Erde sitzenden Wurzeln derselben aus diesem Gesichts- punkte nicht erklären, wie auch der Ausdruek schmieden, hämmern nicht wohl bei dem Verfertigen einer Trommel passt. Man kann auch nicht recht einsehen, warum die Finnen sich zur Bezeich- nung einer Zaubertrommel nicht des lappischen Namens bedient haben sollten, Der Mythus vom Sampo. 151 nehmlich des Wortes govdes oder govadas, welches dem finnischen kuvakas (= mit Bildern versehen) entsprechen würde, oder auch die dem Schwedischen entlehnte Benennung rwmpu. Die Ableitung vom pers /ambür, tember, armen. thembug, kurd. tåmbur, tscherem. fümür, ung. dob ist ziemlich gesucht, da die Entlehnung der angeführten Wörter im Finnischen etwa fampura, tempukka, ty- myrá, topa oder etwas Ähnliches ergeben hätte. Die Angabe des Gar. MaxENIUS in dessen 1733 zu Abo herausgegebener Dissertation: De effectibus fascino- naturalibus, auf welche J. Knonw in Kirj. Kuukauslehti N:o 2, 1870 hinweist, dass auch die finnischen Zauberer in Savolaks bei ihren Beschwörungen sich einer Zaubertrommel nach lappischer Weise bedienten, ündert an der Auffas- sung des Sampo nichts. Denn wenn die Finnen auch mit diesem Beschwö- rungsinstrument bekannt waren, und wenn sie auch an die Kraft desselben glaubten, demjenigen, dem es gehürte oder zu dessen Gunsten es gebraucht wurde, thätig zu helfen, so ist damit die Identitit dieses Instrumentes mit dem Sampo noch keineswegs erwiesen. Es ist wohl müglich, dass mancher finnische Sünger aus spüterer Zeit, wo die ursprüngliche Bedeutung des Wortes Sampo in der Phantasie des Volkes schon verblichen war, an die lappische Trommel dachte, wenn er vom dem bunten Deckel sprach. Der ziemlich rege Verkehr, welcher zwischen Turja (so heisst noch heutzutage die lapp- ländische Halbinsel) und Finnland herrschte, lässt es ganz natürlich erschei- nen, dass Anschauungen, welche ursprünglich nur auf lappländische Zustände Bezug hatten, hin und wieder auch mit genuin finnischen verwebt wurden. Am meisten aber streitet gegen eine solche Auffassung die Art und Weise, auf welche die Volksgedichte bei den meisten Völkern entstanden sind und sich gestaltet haben. Es ist nicht ein einzelner Gegenstand, wie kostbar man sich denselben auch denken mag, welcher dem Gedichte zum Grunde gelegt wird: Es sind die vielfachen Naturerscheinungen, welche dem empfänglichen Sinne des Naturkindes das Schauspiel einer weit schöneren, weit grossartigeren und glanzvolleren Welt darbieten, als die Ereignisse des all- täglichen Lebens. Und wenn man den Schwung des finnischen Gedichtes kennt, wenn man sich das Bild dieses Sängerkönigs vergegenwärtigt, der in weit höherem Grade, als der griechische Orpheus der ganzen Schöpfung durch seinen Gesang Leben, Wärme und Freude schenkt, wenn man sich Ilmari- nens erinnert, der das Himmelsgewölbe schmiedet und Hunderter gleich gross- artiger Anschauungen, so kann man wohl nicht im Ernste glauben, dass dem grossartigen Kampf in dem finnischen Gedichte, der ein so wesentliches Moment für die gesammte finnische Weltanschauung ausmacht, ein Geräth zum Grunde liegt, das bei Beschwörungen angewandt wurde. 152 | O. DONNER. Was die Auffassung des Sampo als Hand- oder Stampfmühle betrifft, so habe ich der Äusserungen Castréns hierüber bereits oben erwähnt. Das Bemer- kenswerthe in seiner Darstellung ist der neue Gesichtspunkt, aus welchem er die Sache ansieht und den in Rede stehenden Gegenstand zu erklären sucht. Von der rein historischen Betrachtungsweise zur symbolischen übergehend, hebt er hervor, dass die Schilderung in der Samposage so phantastisch ist, dass, wenn sie ursprünglich auch eine historische Bedeutung gehabt hat, dennoch Vieles darin in allegorischem Sinne aufzufassen ist, weil sie sich nicht buchstäblich auf irgend einen in der Welt bekannten Gegenstand beziehen lässt. Die Bestandtheile, aus welchen der Sampo gebildet werden sollte, werden nur deswegen zusammengepaart, weil es gerade Dinge waren, welche die Pohjolawirthin dadurch zu gewinnen wünschte, — Getreide, Vieh, Milch, Vö- gel und wilde Thiere. Als er fertig geschmiedet war, mahlte er in einer Abenddämmerung drei grosse Kisten voll Mehl. Der Sinn ist nicht buch- stäblich zu nehmen, sondern augenscheinlich der, dass der Besitz des Sampo der Pohjalawirthin die gewünschten Güter in Überfluss verschaffte. Auch die Wurzeln des Sampo fasst Castrén allegorisch, indem er darauf hinweist, dass es der Zweck der Pflanzenwurzeln ist, Süfte aus der Erde zu saugen und den Gewächsen Nahrung zu verschaffen u. s. w. siehe finn. Mythologie s. 271. Es ist ebenso unzweifelhaft, dass Castrén hier einen der wesentlichsten Punkte der Samposage berührt hat, wie es überhaupt keinem Zweifel unter- liegt, dass sämmtliche Volksepen in vielen Hauptzügen auf halb vergesse- nen Mythen beruhen. Aber die symbolisch bezeichneten Dinge haben sich doch aus Vorstellungen gestaltet, welche ihre Ähnlichkeit ursprünglich in der äusseren Welt fanden. So auch hier. Die Grottesage hängt mit einer bei allen Germanen vorkommenden Auffassung der Sonne zusammen, die als eine Mühle oder als Rad einer Handmühle gedacht wird, das den ganzen Tag mahlte und dessen Produkt goldenes Getreide war, dasselbe wie die goldenen Strahlen der Sonne. Auf diese Weise erklärt es sich, wie diese Mühle Glück, Friede und Alles, was man sich wünschte, mahlen konnte. Dass sie endlich geraubt wird und im Meere versinkt, ist nur eine Ausdrucksweise, welche die heutigen Dichter noch oft genug vom Sonnenuntergange anwenden. Schon Jacob Grimm äussert zweifelnd über Sampo, der jeden Morgen Silber und Gold mahlt: „ist dies Bild der aufsteigenden, den Horizont vergoldenden Morgenröthe entnommen?“ Die wenigen Zeilen in Kalevala, welche das Bild einer mahlenden Mühle behandeln, machen es gleichwohl warscheinlich, dass dem Sampogedicht diese Vorstellung nicht zum Grunde liegt, sondern mög- lichenfalls eine Entlehnung von Sagen anderer Völker ist, welche in Folge Der Mythus vom Sampo. 153 ihrer gemeinsamen ursprünglichen Bedeutung mit Sampo zusammengestellt und auf denselben angewendet ist. Das Mahlen selbst spielt in der finnischen Sage keine Hauptrolle, und das Gedicht selber gewinnt durch Hinweglassung dieses Bildes sogar noch an innerer Übereinstimmung. Was die etymolo- gische Ableitung von dem schwedischen stamp betrifft, so ist bereits ange- merkt, dass dies Wort sich in der finnischen Form /amppu wiederfindet, wie man in Übereinstimmung mit den finnischen Lautgesetzen zu erwarten be- rechtigt war. Wieweit die Finnen selber die Vorstellung einer von selbst mahlenden Mühle gebildet, oder von ihren nüchsten Nachbarn entlehnt haben, ist schwer zu bestimmen. Sie findet sich nicht nur bei den Scandinaviern und germanischen Völkern, sondern auch bei den Russen; sogar den Römern war sie bekannt. In der mongolischen Sage von Gesar Chan ist von einem goldenen Berg die Rede, auf welchem eine von selbst mahlende goldene Mühle stand; siehe Schmidt, die Thaten Bogda Gesser Chans, s. 97. In einem estnischen Mährchen (vaeselapse käsikivi) wird von einer Handmühle erzählt, welche von selbst mahlt. Sie war in einer Kiste unter der Erde verborgen und wurde von dort von einem Waisenkinde weggeführt und von einem weissen Pferde gezogen, siehe Kreutzwald, Eesti rahva jutud s. 43. Löwe, der Übersetzer dieser Mährchen (Estn. Mährchen s. 80), sieht hierin eine schwache Erinnerung an Sampo. Bei einer früheren Gelegenheit (die Vorstellungen der Inder von der Erschaffung der Welt im Vergleich mit denen der Finnen s. 29 ff) habe ich auf den durchgehenden Parallelismus zwischen Sampo und den Lichtern des Himmels aufmerksam gemacht; jener wird in einen kupfernen Berg Pohjolas eingeschlossen, in Folge dessen hier Fruchtbarkeit und ewiges Glück herrscht; die Himmelslichter theilen dasselbe Schicksal: sie werden ebenfalls in einen Kupferberg geschlossen, wonach sich über Kalevas Land, das dieser Lichter beraubt wird, Finsterniss und Noth verbreitet. Bei beiden Gelegenheiten werden die Helden dieses Landes zu einem Kampfe für die Befreiung der geraubten Heiligthümer veranlasst. Ja, das Zurückbehalten des Sampo, wie auch der Sonne und des Mondes ist die Hauptursache der Feindseligkeiten zwischen beiden Vólkern, obgleich Louhi bewogen wird, die Sonne ohne allen Kampf, aus blosser Furcht freizugeben. Ich machte ferner bei der angeführten Stelle s. 31 auf das Überraschende aufmerksam, dass, wührend das Gedicht sich nur mit Sampo und dessen Zertrümmerung im Meere be- schäftigt, plótzlich auch die Sonne und der Mond hiermit in Verbindung ge- setzt werden. Die Splitter des bunten Sampo, welche von den Wellen an den Strand getrieben werden, sollen über Suomis Felder wogende Ernten 20 154 O. DONNER. und reiche Fruchtbarkeit hervorrufen; sie sollen „den Mond leuchten, die Sonne des Glückes glänzen machen“, Kal. 43, 300. Als Louhi droht, ge- wisse Mittel gegen den sich entwickelnden Wohlstand Kalevalas anzuwenden und zunüchst die Sonne und den Mond in den Berg zu schliessen, und Külte und Hagel zu schicken, um die Gewächse des Feldes zu vernichten, begreift Wäinämöinen, dass Louhis grösste Macht gerade darin besteht, die Sonne und den Mond verbergen zu kónnen, wodurch die Fruchtbarkeit zerstórt wird. Überhaupt sind beide Erzählungen von der Gefangenschaft des Sampo und der Sonne so übereinstimmend, dass der Leser Kalevalas sie auf den ersten Blick als Variationen desselben Themas erkennen muss. Noch im Abschieds- gesange Wäinämöinens klingt eine leise Andeutung ihrer Identität wieder. Er sagt nehmlich: Man wird meiner noch bedürfen, wenn es keinen Mond, keine Sonne, keine Freude mehr im Himmel giebt; man wird meiner bedürfen, um den Sampo neu herbeizuschaffen, um den Mond und die Sonne neu her- vorgehen zu lassen. Kalev. 50, 493. Ausser der in Kalevala aufgenommenen Erzählung von der Fesselung der Sonne nnd des Mondes, finden sich noch andere Traditionen, welche be- weisen, dass die Finnen und viele verwandte und nicht verwandte Völker die Anschauungsweise von der Zerstórung oder Fesselung der Sonne und des Mondes durch böse Mächte während des längsten Ausbleibens oder der Ver- finsterung theilten. Diese müchtige Naturerscheinung musste natürlicherweise die Phantasie eines jeden Naturvolkes lebhaft beschäftigen und Veranlassung zu einer Menge von Vorstellungen und hieraus entstehenden Sagen geben. Schon vor 300 Jahren wird diese Auffassung der Finnen von Agricola be- zeugt, der in seiner bekannten Vorrede zum Psalter vom Jahre 1551 anführt, dass Kapeet den Mond verschluckte, etwas, was Ganander, Mythologia Fen- niea 8. 35, einem anderen Genius Auumet zuschreibt, wogegen Kavet densel- ben befreit haben soll. Ganander führt zugleich eine andere Sage an, nach der Peto oder Piru den Mond verfinstert. Eine finnische Ausdruckweise bezeichnet mit rahko den sogenannten Mann im Monde, und mit rahkoi ein Wesen, von dem man glaubte, dass es den Mond verfinstere (vergl. Ganan- der, Mythologia Fennica s. 75). Castrén erzühlt von ühnlichen Sagen bei den Mongolen und erinnert an die finnischen Ausdrucksweisen kuu syödään, (der Mond wird gegessen), kuu synfyy (der Mond wird geboren), Finn. Mytho- logie s. 65, 66. In der Sage von Leppäpölkky wird von drei Drachen er- zählt, welche die Sonne, den Mond und die Morgenröthe gefesselt hatten, Suomen Kansan Satuja IL s. 1—28. Auch die Chinesen sagen bei Verfin- sterungen, dass die Sonne und der Mond von einem Dämon verschluckt Der Mythus vom Sampo. 155 werden, s. W. Warp, View of the history of the Hindoos III, 73. Die Inder erzählen, dass Råhu, der Feind des Lichtes, die Sonne verschlingt, wenn sie verfinstert wird; dasselbe sagen die Skandinavier von dem Wolfe Mänagarmr. Dass Louhi, nachdem Sampo aus dem Pohjolaberge geraubt ist, /ku Turso auffordert, denselben wieder zu erobern und zurückzuführen, scheint mit einer ähnlichen Anschauung zusammenzuhüngen. 7urso, wie auch Tursas hängt etymologisch mit fwrras, tursas, (urilas, aufblähend, Zursaan, turistun, schwellen, furisen, schnauben, fura, sumpfig, furpia, aufgeschwellt, zusammen und. bedeutet somit, „aufschwellend, schnaubend.* Obgleich zu- nüchst ein Meerungeheuer, das sich durch die aufschwellenden Wogen zu erkennen giebt, weswegen die Esten es veen-kohuttaja (der das Wasser an- schwellen lässt) nennen, ist es doch auch möglich, dass man damit die auf- schwellenden Wolken bezeichnet, welche die Sonne und den Mond fangen und einschliessen. Auch kónnte hiermit das Niedersinken der Sonne in die wogenden Fluthen des Meeres im Westen bezeichnet sein. *) Alles dies bezeugt nur das Streben der Naturvülker, in Naturerscheinun- gen die Handlungen lebender Wesen zu sehen. So auch in dem Mythus vom Sampo. Sampo ist die goldglünzende Sonnenscheibe, welche sich im Winter und bei Verfinsterungen vor den Blicken der nördlichen Erdbewohner verbirgt. Er wird in einem Kupferberge verborgen, wie die Sonne in einem Stahlberge und der Mond in einer Klippe mit bunter Brust: Aurjarintahan kivehen. Kalev. 47, 22, 24. Alles dies sind nur Bilder, um die die Sonne verbergenden Wolken zu bezeichnen, ebenso wie die Erzühlung, dass Panu in den golde- nen Ring, in den Kupferberg am Himmel Feuer hinauftrügt (alte Kalev. 26, 431), was entweder eine glünzend eingefasste Wolke, den Sonnen- oder Mondring, oder auch die Sonne selber bedeuten kann. Wenn man Sampo als die Sonne selber auffasst, so gewinnt alles We- sentliche, was davon gesagt wird, eine ungesuchte und natürliche Erklürung. Es kommt Ilmarinen, der den Deckel des Himmels geschmiedet hat, zu, auch die Sonne zu schmieden, welche von diesem Gewölbe aus ihren Glanz ver- breiten soll. Die bekannte estnische Sage von der Erschaffung der Welt, seit der alte Vater (vana isa) den Anfang dazu gemacht hat, erzählt aus- drücklich, dass Ilmarinen ein Stück von seinem besten Stahl zum Himmel *) O. ALCENIUS hat Turso, Áijós — Ukko's Sohn, als einen Sonnengott aufgefasst und seine wachsende, anschwellende Gestalt mit dem zunehmenden Lichte des Tages identificirt. Er erklärt den ganzen Sampomythus als einen Mythus, welcher den griechischen Erzählungen vom Zuge der Argonauten nach Kolehis entlehnt ist; Sampo ist hierbei mit dem goldenen Vliess identisch. Mytholog. Vorträge, gehalten in Helsingfors 1871 (noch nicht gedruckt). 156 O. DONNER. aushämmerte, und darauf silberne Sterne und den Mond daran befestigte: von der Vorstube des Alten nahm er die Laterne, und befestigte sie so, dass sie von selbst auf und nieder geht, siehe Castrén, finnische Mythologie 304. Daher kann Ilmarinen, nachdem Louhi die erste verborgen hat, keine neue schmieden, denn es giebt nur eine Sonne; seine Versuche hierin misslingen ebenso wie der, sich eine Braut von Gold zu schmieden. Der ganze Hinter- grund, die Naturwahrheit der Sage würde zerstört werden, wenn man von dem Zusammenhange abwiche, aus welchem sie hervorgegangen ist. Der in- nerliche Zusammenhang, in welchem Wäinämüinen und Ilmarinen zu Sampo und zur Sonne stehen, geht aus ihrer eigenen Natur hervor. Sie sind die ersten Götter, die Söhne des Alten, welche die Schöpfung vollenden sollen, wie der estnische Mythus sagt. Deshalb wandern sie zusammen auf dem sechsten Gewölbe, auf dem neunten Himmel, um die verschwundenen Lichter des Himmels zu suchen, und antworten auf Ilmatar's (der Tochter der Luft) Frage, woher sie seien, dass sie aus der Mitte des Himmels, gerade aus dem Nabel desselben kümen: keski-ilmalta olemma, keski-taivahan navalta, Alte Kalev. 26, 30, 75. Im hóchsten Grade belehrend für die Auffassung der Sampomythe ist die dritte Variation, die in Bezug auf diesen Gegenstand, das Verschwinden des Lichtes und die Folgen hiervon, in Kalevala vorkommt. Nachdem Louhi Sonne und Mond gestohlen hat, und Wäinämüinen und Ilmarinen ausgezogen sind, um sie aufzusuchen, werden sie von Ilmatar unterrichtet, wohin das Feuer gekommen ist. Das Feuer wird hier mit der Sonne identificirt, und Ilmatar beschreibt, wie dieses (das Feuer) welches Ukko aus der Feuer- schneide seiner Kupferklinge hervorspringen liess, — eine Erinnerung an den Blitz — von ihr in einem goldenen Beutel, in einer silbernen Schachtel, gewiegt worden sei um der Anfang zu einem neuen Monde und einer neuen Sonne zu werden. Im a. Kalev. 26, 35, sind es Wäinämüinen und Ilmari- nen, welehe aus ihrem Schwerte das Feuer hervorrufen. Dies Feuer fiel als ein rothes Knäuel durch die weiten Räume der Luft nieder, und fiel durch ein russiges Rauchloch in Zuwris neue Hütte, in die dachlose Wohnung Pal- voinens. J. Kmonw stellt Pa/voinen mit dem lappischen Worte pal, balv- dem finnischen pilvi, Wolke, zusammen. Dass das rothe Knäuel des Feuers in Palvoinens dachlose Wohnung fiel, bedeutet mithin nichts anderes, als dass „der Ring des Mondes“, kuun kehänen, und „die Kugel oder das Rad des Tages“, päivän pyöryläinen, wie Wäinämöinen, Kalev. 47, 119 dies Feuer benennt, von Winterwolken den Augen der Sterblichen verborgen wird. Etwas durchaus Entsprechendes zeigt die Sampomythe. Louhi schliesst Sampo in Der Mythus vom Sampo. 157 den Berg ein. Zouhi bedeutet grosser Stein, /ouhikko und louhinen sehr steiniger Boden, vergl. auch /okero Versteck, Ecke, Höhle. Übereinstimmend mit anderen Völkern werden die Wolken, welche sich auf einander thürmen und die Gestirne verhüllen, Berge und Klippen genannt. In diesen Wolken, deren Ränder vom Schimmer der Sonne roth und bunt schimmern, wird die Sonne von der bösen Macht gefangen gehalten, welche sie im Winter weg- führt. Louhi, Pimentola (die Heimath der Finsterniss), Louhis Sohn, Pakkanen (der Frost), bezeichnen also ursprünglich Winter, Kälte und Dunkel, welche in späterer Zeit, wo die ursprüngliche Bedeutung verloren gegangen ist, in Pohjola localisirt werden, dem Lande, das weit hinten d. h. weit weg liegt, — taka Lappi. Wenn 7wrja ursprünglich Nacken bedeutet, wie das estn. furi, gen. /urja noch heut zu Tage, so ist Pohjola hiermit aus demselben Grunde identifieirt worden, wie es {aka Lappi, das hinten belegene L., benannt wordenist. Bei keiner andern Auffassung von Sampo, als der angeführten — nehmlich als die Sonne — lässt sich recht begreifen, wie die Kalevalahelden mit der Reise nach Pohjola in der Hauptsache ihren Zweck erreichen konnten, ob- gleich Sampo zertrümmert wurde und im Meere versank. Die Herrschaft des Winters ist vorbei, und die Sonne von ihrem Winterschlaf im Schoosse der Wolken, in dem unbekannten fernen Lande, befreit. Der Sommer ist gekom- men, und mit ihm beginnt das Pflügen und Säen, Kalevalas Volk erntet, und jeden Tag scheint die Sonne, jede Nacht glänzt der Mond. Am Abend sinkt die goldene Scheibe der Sonne von einer rothglänzenden Wolke (das rothe Boot) in das Meer und zerstreut ihren Schimmer (ihre Trümmer) über die Wogen. Der in's Meer gesunkene Sampo ist auf dieselbe Weise zum Schatze des Meergottes verwandelt worden, wie der Schatz der Nibelungen im Rhein begraben ist, eine um so bemerkenswerthere Übereinstimmung in der An- schauung, als dieser Mittelpunkt des Kampfes der Nibelungen sich ursprüng- lich auf eine Mythe von der Sonne stützt. Ich will bei dieser Gelegenheit eine Erzühlung vom Sampo anführen, welche in gewissen Zügen von allen anderen abweicht, und von Lector C. A. Gorrrunp im Kirchspiel Säffse in Wermeland so aufgezeichnet worden ist, wie er sie von dort wohnenden Finnen gehürt hat. Er berichtet diese Sage in seiner zu Upsala 1818 gedruckten Schrift: Dissertatio de proverbiis fennicis, s. 10 in einer Note. So weit ich weiss, ist dies das erste Mal, wo der Name Sampo in einer Schrift vorkommt; da aber die finnische Kolonie sich schon im 17:ten Jahrhundert in Wermeland niederliess, muss die in Rede stehende Erzühlung schon in der früheren Heimath derselben, d. h. im Kirchspiel Rautalampi in Finnland, bekannt gewesen sein. In letztgenanntem 158 O. DONNER. Lande ist ein Auszug der Sampomythe von Z. Topezius in dessen , Suomen kansan Vanhoja runoja^, II Heft Seite 15 mitgetheilt im Jahr 1823. Die in Schweden aufgezeichnete Erzählung berichtet, dass Wäinämöinen und Jom- painen (gleichbedeutend mit Joukahainen) sich auf dem Meere von Pohja be- fanden, nachdem sie sich Sammas bemüchtigt hatten. Jompainen begann darauf einen Gesang, über welchen Sammas dermassen erschrak, dass er in die Wolken flog; Jompainen hieb ihm mit seinem Schwerte zwei Zehen ab und der eine von diesen fiel ins Wasser und wurde in Meersalz verwan- delt, wührend der andere auf das Land fiel und sich in Gras verwandelte. Wäre es ihm gelungen, mehrere Zehen abzuschlagen, so wüchse Getreide, ohne dass man zu säen brauchte. Entweder hat die Tradition in dieser Sage die Adlergestalt Louhis mit Sampo vermischt, oder sie hat Sampo selbst ur- sprünglich als einen Vogel aufgefasst. Das Letztere hat viele Gründe für sich. Mehrere nordasiatische Vülker stellen sich Sonne und Mond unter der Gestalt eines Vogels vor, und in seinem bekannten Gesange an die Sonne, als diese aus dem Pohjaberge befreit wird, singt Wäinämöinen: Kuu kulta kivestä pääsit, Goldner Mond, du bist befreiet Päivä kaunis kalliosta Aus dem Berge tratst du, Sonne, Nousit kulloisna käkenä, Stiegst auf, gleich dem goldnen Kukuk, Hopeisna kyyhhyläisnä Stiegst auf, gleich der Silbertaube, Elollesi entiselle, Auf, an deine frühre Stelle, Matkoillesi muinaisille. Zu den einst betretnen Bahnen. Kalev. 49, 407. Ein Punkt ist noeh hervorzuheben, nehmlich, auf welche Weise Pohjola durch den Besitz des Sampo zum Genuss derselben Vortheile kommen konnte, wie Kalevala, obgleich in diesen nórdlichen Gegenden von einer so grossen Fruchtbarkeit nieht die Rede sein kann. Ich habe bereits angemerkt, dass Poh- jola erst in einer verhältnissmässig späteren Zeit die Bedeutung des nórdlichen Lapplands erhalten hat. Augenscheinlich dachte man sich darunter ursprünglich nur die Dämonen in den Wolken, welche die Sonne und den Mond zurück- hielten, um selber der segenbringenden Kraft derselben theilhaftig zu werden; erst später verstand man darunter das feindliche Volk, die Lappen, Pohjola. Und wenn es heisst, dass der Deckel des Sampo in Pohjola zurückblieb, dürfte aus Allem hervorgehen, dass man damit entweder das im Norden leuchtende Nordlicht bezeichnete, oder den während der hellen Sommernächte leuchtenden Himmel des Nordens bezeichnen wollte. Ich beziehe nehmlich alle Gegenstände, welche beim Schmieden des Sampo aus der Esse Ilmarinens Der Mythus vom Sampo. 159 hervorgingen, auf himmlische Naturerscheinungen, oder auf Symbole für diesel- ben. Das rothe Boot mit goldenen Steven habe ich bereits als eine von der Sonne beleuchtete Wolke bezeichnet, der goldene Bogen ist augenscheinlich der Regenbogen, die Färse mit goldenen Hórnern und dem Siebengestirn an der Stirn dürften ein Sternbild bezeichnen, da alle Naturvülker, und die Finnen mit ihnen, in den Sternbildern 'lhiergestalten sahen, um so mehr als das Rad des Tages auf ihrem Haupte sass; der goldene Pflug dürfte ein Sinnbild für den Ackerbau sein. Sie bezeichnen Ilmarinens Thätigkeit bei der Vollendung der Schüpfung, wie die estn. Sage ausfürlicher berichtet. Nachdem dieser das Himmelsgewölbe selber, den bunten Deckel, fertig ge- schmiedet hat, schmiedet er die unzühligen Sternbilder, den Regenbogen, die Sonne und den Mond, und befestigt Alles in den Wolken. Erst nachdem dies geschehen ist, fängt Wäinämöinens Aufgabe an. Die Volksphantasie hält nur das Allgemeine fest, dass Ilmarinen die glänzenden Erscheinungen am Him- mel geschaffen hat; da man sich der Bedeutung des Sampo nicht mehr erin- nert, bezieht man auch das Nordlicht, als sein Werk, hierauf. Am deutlichsten geht die Bedeutung des Sampo als Sonne aus der 24:n Rune der ersten Auflage Kalevalas, die ich bereits citirt habe, hervor. Nach- dem die Helden denselben befreit haben, d. h. nachdem die Dunkelheit des Winters vorüber, und Sonne und Wärme zurückgekehrt ist, da erst sendet Wäinämöinen Sampsa Pellervoinen aus, um die Erde mit Getreide und Pflanzen zu besäen, denn erst jetzt kann dies mit Erfolg geschehen. Wer ist nun Sampsa, der Schutzengel der Felder? Niemand anders, als wiederum die Sonne selbst, deren belebende, erzeugende Kraft, personificirt, ausgeht, um Feld und Wald zu befruchten. Die Bildungsendungen sa, so werden nehmlich häufig angewandt, um einen Nominalbegriff zu bezeichnen, wie Lo- pero, hopakka, hopso, hopsu, Thor, Dummkopf; hupio, hupero, hupakka, hupsa mit derselben Bedeutung u. a. Analog hiermit ist auch Sampsa eine Art Diminutivbildung von Sampo. Dass es sich in der That so verhült, geht unwiderleglich aus einer Variante der 1:n Aufl. Kalevalas, Rune 24 hervor, worin beschrieben wird, wie Sampsa Pellervoinen, nach einer Variante zu Run. 24, 12 auch Sämpsä Pällämöinen genannt, Heiden, Hügel und sumpfige Gegenden besät. Es heisst in dieser werthwollen Variante: Ennen mantu maita puuttu, Eher mangelt Land der Erde, Ahti selvid vesid, Mangelt Ahti klares Wasser, Kun on Sampo siemeniä, Als dem Sampo Korn zum Süen, Pellervo jyvän periá. Oder Pellervo an Acker. A. Kalevala 24, 62 var. 160 O. DONNER. Wir dürfen somit nicht mehr bezweifeln, dass dieser Pfleger der Äcker und der Vegetation überhaupt, dessen sich Wäinämüinen während seiner Schöpfung bedient, die leuchtende goldene Kugel in den Wolken ist, dass Sampsa Pellervoinen, Sampo oder die Sonne selber ist, der Mittelpunkt des finnischen Volksgedichtes, das auch im Auslande, gerade seines innigen Na- turgefühles wegen, das an die üppigen Schöfungen Indiens erinnert, Aufmerk- samkeit erregt hat. Wir wollen jetzt schliesslieh auch die etymologische Bedeutung des Wortes Sampo festzustellen suchen. Man hat bei jedem Versuch nach dieser Richtung hin seine Aufmerksamkeit ausschliesslich auf fremde Sprachen gewandt, und das Wort bald als ein ein- faches, bald als ein zusammengesetztes angesehen, eine Erklärungsweise, die ich früher selber theilte; und doch dürfte es als Regel gelten, die Erklürung mythischer Namen zunüchst in der eigenen Sprache zu suchen. Nun findet sich im Finnischen wirklich eine Wurzel, welche mit dem fraglichen Worte zu- sammenhängt. Das Wort sepal, sepel, seppele bedeutet Hals, Halsring; sep- peli Radbüchse; sepo, sepeli, sepukka weisshalsiger Hund, sepään umarmen, umwickeln; säppäle eine weibliche kopfbedeckung; sapra Heuköpse, Heuhaufen, sapora, Fischteich, sappa Öffnung in einer Fischreuse, sappi, Galle, wobei zugleich zu bemerken ist, dass der Ausdruck päivän sappi Nebensonne bedeutet, an päivän pyöryläinen in Kalevala erinnernd. Die Wurzel aller dieser Wörter ist sap, sep, säp, und die allen gemeinsame Vorstellung, die Bedeutung dieser Wurzel ist sich herumdrehen, umherrollen, rund sein. Es ist ferner bekannt, dass auch die finnische Wurzelbildung das Einschieben eines Nasallautes kennt. Vergl. humpio, humppa, humpelo, huppana, huppelo mit hupio, hupakko, hupsa, hupelo; hompo, homppa wit hopso, hopero, hopakka; kumpu, kumpare, kumpua mit kuppa, kupo, kupsu; lempi mit leppeä, lepo; hoto wit honto, hohl, u. s. w., ohne dass die Bedeutung der Wurzel veründert wird. Folglich hängt die genannte Wurzel sap auch mit sompo, Netzfloss (Kork), sompa, *) sommelo, Knäuel, sompelo, verworrener Knoten, sämsä, eine Nebenform zu dem bereits angeführten säppäle, weiblicher Kopfputz, und ursprünglich auch zu Sämpsä = Sampsa, zusammen. In nächster Ubereinstimmung hiermit ist das Wort Sampo gebildet, welehes auf diese Weise ursprünglich die Bedeutung des sich herumdrehens, herumrollens, des Runden hat, d. h. des Rades, der Kugel des Tages, päivän pyöryläinen, die Sonne, welche vom Anfang bis zum Ende des Tages am Himmelsgewülbe rollt. Eine Bestätigung dieser Etymologie *) Ein rundes Brettchen, das unten an dem Stabe befestigt ist, dessen sich die Schneeschuhläufer bedienen, um das Einsinken dieses Stabes zu verhindern. Der Mythus vom Sampo. 161 finden wir im Estnischen. Das Wort sapp bedeutet nehmlich dort Galle, aber auch Wettergalle, pdevasapp, taevasapp, sapp páeva peal od. ümber — Nebensonne, küsapp Nebenmond. Der Zusammenhang mit Sampo zeigt sich in dem Ausdruck pdeva sammas Sonnengalle (sammas bedeutet aber im Allgemeinen Säule, Pfosten), siehe WIEDEMANN, Estnisch-Deutsches Wörterb. 1107, 1110. Sammas ist die in Schweden vorkommende Diminutivform des finnischen Sampo. Da nun sowohl die Erzählungen vom Sampo, diesem wunderbaren Dinge, dessen erste Bedeutung man allmählig vergessen hat, als auch die etymologische Ableitung des Wortes zu demselben übereinstimmenden Resultate führen, dürfte dieses als noch sicherer zu betrachten sein. Eine andere wichtige Konsequenz hiervon ist, dass alle mythischen Vorstellungen, welche sich um Sampo gruppiren, gerade weil sie mit den früheren Stadien der Sprachbildung zusammenhängen, als ursprünglich aus dem eigenen religiösen Bewusstsein des finnischen Volkes hervorgegangen zu betrachten sind, nicht als Entlehnungen von anderen Völ- kern. Als die allgemeine Naturanschauung sich in bestimmten Worten aus- prägte, wurde auch der Name Sampo gebildet, um die grosse Kugel am Himmelsgewólbe und ihre wesentliche Eigenschaft zu bezeichnen, nehmlich über dasselbe hinwegzurollen. Andre Naturanschauungen kamen hinzu, und so hatte man die Grundzüge einer mythischen Erzählung, welche, wahrschein- lich später mit einzelnen Zügen aus dem historischen Leben des Volkes und wohl auch mit entlehnten Vorstellungen verwebt, in vollkommenster Überein- stimmung mit der Art und Weise entstanden ist, auf welche die Mythen der meisten und bedeutendsten Völker der Vorzeit beweislich entstanden sind. Wir haben sämmtliche Vorstellungen betrachtet, welche mit Sampo ver- bunden sind und dabei gefunden, dass das Wesentliche dieser Mythe mit dem langen Ausbleiben der Sonne, also mit Naturanschauungen, zusammenhängt; dass einzelne Bilder und Ausdrücke aber sich wohl aus der Bekanntschaft mit der lappischen Zaubertrommel und der skandinavischen Grottesage herleiten lassen; wir haben gefunden dass die Anschauung, welche die Ergebnisse des Fischfangs, der Viehzucht, des Ackerbaues aus den wohltuenden Wir- kungen der Sonne herleitet, der Ausdruck einer schönen Natursymbolik ist. Woher stammt nun die Vorstellung von den drei Wurzeln, welche neun Klaftern tief in der Erde befestigt sind? Auch diese hängt mit Naturerschei- nungen zusammen, und zwar mit der himmelhohen Eiche, welche die Sonne und den Mond zu scheinen hindert. Die Volksphantasie hat zur Erschaffung dieses Bildes die dichten Wolkenmassen am Himmel benutzt, welche sich, gleich einem wachsenden Baume, auf einander thürmen, bis sie die Sonne 21 162 O. DONNER. verbergen. Oder welche andere Eiche kann es sein, die ihre Zweige und Blätter ausbreitet, bis sie mit ihrem Wipfel den ganzen Himmel ausfüllt und Sonne und Mond zu scheinen verhindert, als die Wolkenmassen? Sobald der Baum gefällt wurde, d. h. sobald die Wolken sich theilen, können auch Sonne und Mond wieder scheinen. Mehrere Ausdrücke in dem finnischen Gedichte legen an den Tag, dass man sich die Wolken als diesen Himmels- baum gedacht hat. Manchmal wird erzählt, wie Sonne und Mond an den Zweigen dieses hohen Baumes hängen, und auch Ilmarinen befestigt seine neue, aber glanzlose Sonne an demselben. Im sechsten Gesange des Epos vom Kalevipoeg wird die heilige Eiche, puu jumalan, ausführlich beschrieben. Bei dem Füllen derselben bildet sich aus den Trümmern die grosse Brücke über das Meer nach Finnland nebst vielem Anderen, zuletzt auch eine Hütte für den Sänger, — vielleicht eine Anspielung auf Wäinämöinen, der in den Wolken wohnt. Der Mond bildet die Dachspitze, und auf der Wölbung des Daches wiegen sich die Sonne, die Sterne und der Regenbogen. Dieselbe Anschauung findet sich in einem besonderen Gesange unter dem Namen Tamme-laul (Gesang von der Eiche) wieder, (siehe H. Neus, Estnische Volkslie- der I 47) und erinnert lebhaft daran, wie Wäinämöinen durch seinen Gesang eine Tanne mit goldenen Blättern erschafft, die in die Wolken hineinwächst, und auf deren Wipfel er den Mond und das Siebengestirn sang, um zu glänzen. Eine Andeutung von dem Verschwinden und Wiederkommen desselben liegt in seinen Worten zu Ilmarinen bei der Aufforderung, diesen Mond zu holen. Es heisst nehmlich Kuu uusi kumottamassa Sang den neuen Mond zu leuchten Kultalatva-kuusosessa, In der Fichte goldne Krone, Ompi oksilla otava. Sang das Eichhorn in die Zweige. A. Kalev. 5, 25, 90. Einen noch näheren Zusammenhang zwischen dem hohen Baume und der Sonne zeigt der Umstand, dass Louhi die Sonne und den Mond greifen kann, nachdem diese, um auf Wäinämöinens Gesang zu hören, aus ihrer Burg herausgingen und sich auf eine krumme Birke, auf den Wipfel einer Fichte setzten, Kalev. 47, 9. Das heisst: Wenn die Wolken anfangen sich am Himmel zu sammeln, steigen sie allmählig so hoch, und werden so dicht, dass sie die Sonne verdecken. Aus diesem Zusammenhange mit dem Wolkenbaume nun sind die Vorstellungen von den Wurzeln des Sampo au- genscheinlich hervorgegangen. Sie müssen aufgepflügt, die Wolken müssen auf dieselbe Weise getheilt werden, wie der bunte Kupferberg, d. h. die von dem Der Mythus vom Sampo. 163 Wiederschein der Sonne an den Rändern rothglänzende Wolkenwand, muss sich zerstreuen und theilen, damit die Sampo-Sonne befreit werden kann. In dieser ganzen Weltanschauung, welcher die Natur selber zum Grunde liegt, zeigt sich der phantasievolle, bildungsreiche Geist, der aus den wechselnden Vorstellungen eben so krüftige und plastische Gestalten zu schaffen vermag, wie die Gütter der Inder und Griechen. Oder liegt etwa mehr Poesie und schwungvoller Ausdruck in der indisch-griechischen Eos, welche in der Morgenstunde ihr glänzendes Gespann über die purpurgefärbten Wogen treibt, mehr menschliches Gefühl, als in der Erzählung von Koit und Ämarik, welche einander nur einmal im Jahre auf Rosenwolken begegnen und einen langen glühenden Kuss auf die Lippen drücken, um dann von Neuem auf ein ganzes Jahr Abschied von einander zu nehmen? Aber der Gedankenreichthum der finni- schen Mythen hat, gleich der in hundertjährigen Schlaf versenkten Prinzessin im Mährchen unter dem wild wachsenden Rasen und Gebüsch, in dem von den Sängern selbst geschaffenen Dunkel späterer Zeiten verborgen gelegen. Möchte die Forschung dies Dunkel mehr und mehr aufklären, dann werden wir das für die Wunder der Natur lebhaft klopfende Herz des Volkes, das aus jedem Zuge der finnischen Mythe zu uns spricht, leicht wieder erkennen. adj rta ine 5 Vni. E T m Mel. hi adi os ! os qo e bini o2 centi tl icio: 5 |. NT rem nee ik se ler N ea Pl Per ait à 7: 1 t» orm ng Pr arme voe | No ner. , zt ET oo. "S oos) trad DL US IE ste — HS DW "ETUDES a NTI de DEMO MN Li ote nl \ ee uil e) . DUAL " 4 kw 3 "m ipae: Uu.) | : EX E hu | "NET | La Lie / PT | en NX Y IB L2 cp dau x så d mp je ii open - 1 dau ui + ' pi S amni ALM d ts LA UEBER EINE NEUE NITROSÂURE VON H. A. KULLHEM. (Vorgetr. den 20 März 1871.) — CH — Wenn man Campher mit Salpetersäure kocht, so wird er zu Camphersäure oxydirt und diese krystallisirt beim Erkalten auf der Oberfläche der Flüssig- keit; wird aber das Kochen fortgesetzt, so wird die Camphersäure zu flüssi- ger Camphresinsäure oxydirt und man bekommt beim Erkalten keine Krystalle. Bei noch lingerem Kochen geht die Oxydation noch weiter und man erhält wieder einen krystallinischen Kürper, aber dieser setzt sich auf dem Boden des Gefässes ab. Zur Darstellung dieses krystallinischen Körpers habe ich gewöhnlich die Mutterlauge von der Bereitung der Camphersäure gebraucht. Diese Mutterlauge, die nach Schwanerts Angaben neben Camphresinsäure und ein wenig Camphersäure noch zwei intermediäre unbenannte Säuren ent- halten soll, wurde in einer Retorte nach Zusatz von ziemlich viel gewöhn- licher und ein wenig rauchender Salpetersäure längere Zeit unter Zurück- giessen des Destillats gekocht. Nach sechs bis zehn Tagen wurde das Kochen abgebrochen, und waren nur wenig Camphresinsäure und viel Salpetersäure angewandt worden, so schlug sich beim Erkalten der concentrirten Flüssigkeit ein krystallinischer Körper nieder. Wurde dagegen viel Camphresinsäure angewandt, so wurde auch die concentrirte Flüssigkeit mehr dickflüssig und kein fester Körper wurde schon beim Erkalten abgeschieden, aber durch starkes Schütteln kam er doch zum Vorschein. Die durch Stehen geklärte Flüssigkeit wurde dann abgegossen und der Bodensatz mit Beihülfe von Wasser auf ein Filter gethan, da mit kaltem 166 H. A. KULLHEM. Wasser gewaschen und dann zwischen Fliesspapier gepresst. Nach ein- bis zweimaligem Umkrystallisiren aus heissem Wasser wurde er rein. Die so gewonnene Substanz ist eine Süure, die ich Dinitrohephtylsáure nennen will. Die Verbrennung ergab folgende Zahlen: I. 0,579 Grm Substanz gaben beim Verbrennen mit Kupferoxyd und vorge- legtem Kupfer 0,358 Grm Kohlensäure und 0,258 Grm Wasser, ent- sprechend 34,7; pC. C und 4,94 pC. H. IL 0,314 Grm Substanz gaben beim Verbrennen mit Kupferoxyd und vorge- legtem Kupfer 0,5 Grm Kohlensäure und 0,27; Grm Wasser, ent- sprechend 35,05 pC. C und 4,97 pC. H. III. 0,31 Grm Substanz gaben nach der Methode von Dumas 37 CC. Stick- stoff bei 21° und 749,07 MM. Druck, entsprechend 13,38 pC. N. Die Formel C, H,, (NO,), O, verlangt: berechnet gefunden MUS sn. I II rr C, 72 34,95 34,77 35,05 FIO [m 4,85 Au en gen Nu. 28 13,59 2? n TM O, 96 46, 206 100,00 Die Dinitrohephtylsäure löst sich wenig in kaltem, leichter in heissem Wasser und krystallisirt beim Erkalten der heissen Lösung in feinen weissen Blättern. Unter dem Mikroskop erscheinen die Krystalle als rhombische Tafeln, deren spitze Winkel meistentheils abgestumpft sind. In Alkohol und Aether ist die Säure leicht löslich. Bei 100? verfliegt sie nur in Spuren, aber bei 140? schon in sichtbaren Dämpfen, die sich zu glänzenden Krystallen verdichten. Bei 215° schmilzt sie unter Zersetzung. Von concentrirter Schwefelsäure wird sie bei gelindem Erhitzen aufge- löst und krystallisirt beim Erkalten wieder unverändert aus. Ihre Salze werden etwa bei 150° unter schwacher Verpuffung zersetzt. Dinitrohephtylsaures Natrium, erhalten durch Neutralisation der Säure mit kohlensaurem Natrium, krystallisirt bei freiwilligem Verdunsten in grossen, in Wasser leicht löslichen, schiefen rhombischen Tafeln, deren Kanten zuge- schärft sind. Die Krystalle bekommen an der Luft ein ver wittertes Aussehen. Ueber eine neue Nitrosäure. 167 I. 0,287 Grm lufttrocknes Salz verloren beim Erhitzen bis zu 120° 0,069 Grm Wasser und gaben 0,067 Grm Schwefelsaures Natrium, entsprechend 24,04 pC. Wasser und 7,56 pC. Natrium. Il. 0,49 Grm lufttrocknes Salz gaben 0,05 Grm Schwefelsaures Natrium, entsprechend 7,4» pC. Natrium. Die Formel C,H, (NO,), Na O, 4- 4 H,O verlangt: berechnet Erin S CE, (NO), 07 a VETE Na 235 b gr "TOES 4 H, O 72 24,00 24,04 = Dinitrohephtylsaures Ammonium. — Die Säure löst sich sehr leicht in Ammoniakflüssigkeit, und diese Lösung der freiwilligen Verdunstung über- lassen, setzt sehr schöne Krystalle ab, die zum monoklinoëdrischen System gehören und, wie es scheint, die Combination o P. 0 P.— P. — m P ©. dar- stellen. Das Salz erlitt bis zu 120? erhitzt keinen Verlust. I. 0,632 Grm. lufttrocknes Salz gaben 0,622 Grm Platinsalmiak, entsprechend 7,3 BONNE Die Formel C,H, (NO,), (NH) O, verlangt: sefunden berechnet = CH QNO) 0 205 11 — = NH. 18 8,0 7,98. Dinitrohephtylsaures Barium. Das Salz wurde durch Neutralisation einer Säurelösung mit Barytwasser erhalten. Bei langsamen Verdunsten setzt die concentrirte Lösung prismatische Krystalle ab, die luftbeständig sind. I. 0,706 Grm lufttrocknes Salz verloren beim Erhitzen bis zu 120° 0,106 Grm Wasser, entsprechend 15,0 pC. Wasser. II. 0,563 Grm luftrocknes Salz gaben 0,205 Grm Schwefelsaures Barium, ent- sprechend 21,43 pC. Barium. Die Formel C,H, (NO,), BaO, +21 H,O verlangt: berechnet gefunden EU ORA E — GEL (NO 9 0511905 — I Il Ba 68,5 21,51 — 21,41. 21 H,O 45 1445s 150. — 168 H. A. KULLHEM. Dinitrohephtylsaures Calcium. Das Salz wurde auf ähnliche Weise, wie das Bariumsalz, erhalten. Die concentrirte Lósung setzt beim Stehen zu klei- nen Büscheln vereinigte feine Nadeln ab. 1. II. 0,483 Grm lufttrocknes Salz verloren beim Erhitzen bis zu 125? 0,05 Grm Wasser und gaben 0,13 Grm Schwefelsaures Calcium, entsprechend 10,55 pC. Wasser und 7,92 pC. Calcium. 0,25; Grm lufttrocknes Salz verloren beim Erhitzen bis zu 120° 0,02 Grm Wasser und gaben 0,07; Grm Schwefelsaures Calcium, entsprechend 10,11 pC. Wasser und 7,8 pC. Calcium. Die Formel C,H, (NO,), Ca O, + 13 H, O verlangt: berechnet gefunden BEES. 308 — ae EFEANOI OO, 205. | — Bu a Ca 20 7,94 7,92 7,89. 14 H,O 21: 10,74 10,5 10,1. Dinitrohephtylsaures Silber wird als weisses krystallinisches Pulver er- halten, wenn eine concentrirte Lósung von Dinitrohephtylsaurem Ammonium mit Salpetersaurem Silber vermischt wird. Das Salz ist wasserfrei, löst sich schwer in kaltem, leichter in heissem Wasser und krystallisirt beim Erkalten der heissen Lösung in vier- und achtseitigen qvadratischen Tafeln. IE LE II. IV; 0,609 Grm Substanz gaben beim Verbrennen mit Kupferoxyd und vorge- legtem Kupfer 0,5025 Grm Kohlensäure und 0,16 Grm Wasser, ent- sprechend 22,50 pC. C und 2,96 pC. H. 0,4645 Grm Substanz gaben beim Verbrennen mit Kupferoxyd und vorge- legtem Kupfer 0,555 Grm. Kohlensäure und 0,1255 Grm Wasser, ent- sprechend 22,4 pC. C und 3,00 pC. H. 0,669 Grm Substanz gaben 0,506 Grm Chlorsilber, entsprechend 34,4» pC. Ag. 0,852 Grm Substanz gaben 0,4065 Grm Chlorsilber, entsprechend 34,30 pC. Ag. Die Formel C, H, (NO,), Ag O, verlangt: gefunden berechnet IE CS M De — I II ri Iv C, 72, 25,00 22,50 22,9. — — EH 9 2,88 2,96 3,00. — — N. 28 8,95 T LA Eit ti Ag 108 34,50 — — 94,92. 34,30. OM 96 30, a ge ME 313 100,00 OM DYGNETS VÄRMEVARIATION I HAMMARLAND PÅ ÅLAND. N. KE. NORDENSKIÖLD. (Föredr. den 15 Maj 1871). CE Mic : SETS pr AN E. "TE "y Taie dpt g ^ " p U | P. - Mr, f^ SANTE uM (uoa Lar l3 Veto e db pk uU Mi ” D Y fn "ME" Au m i: i d v E Tu NUM ^ e "i N Ead 7 E IT ND | CRE Nommaren 1847 begynte Prosten P. W. SADELIN, att å Hammarlands prest- gård anställa termometer- och barometer-observationer med Finska Vetenskap- Societeten tillhöriga instrumenter, och fortsatte dermed till kort före sitt från- fälle sommaren 1858. Prosten SADELINS journaler utmärka sig genom särdeles fullständighet, och genom att han, utom vid de af Vetenskap-Societeten på- bjudna observationstimmarna 7 f. m. 2 e. m. och 9 e. m., äfven observerade kl. 9 f. m. 12 m. och 7 e. m. Då det således från Hammarland i allmän- het förefinnes sex observationer under dygnet, så kunna dessa observationer begagnas till att lemna en något närmare bild af denna orts dagliga tem- peratur-förändringar och till beräkning af korrektionstal för medeltempera- turens erhållande äfven från ett färre antal observationer under dygnet. Femdags-medeltal af temperatarobservationerna från Hammarland, be- räknade särskildt för de skilda observationstimmarna, finnas publicerade uti » Bidrag [till Finlands officiella statistik. V. Temperaturförhållanden åren 1846—1865. Första häftet. Helsingfors 1869.“ De första årgångarna äro nästan alldeles fullständiga, under de sednare saknas då och då några fem- dags-medeltal. Att utesluta alla pentader under hvilka medeltalet för en eller annan timme saknas, vore ett onödigt slöseri med observationsmaterial; jag har derföre då under en pentad ett, två eller tre af medeltalen saknats, men fem, fyra eller tre förefunnits, beräknat mig till det eller de felande medel- talen genom interpolationer, verkställda med tillhjelp af differenser emellan medeltalen för sådana pentader, under hvilka ej en enda observation saknats. Genom att sedermera bilda månatliga medeltal af samtliga elfva eller tolf årgångarne, erhålles tab. I. Tab. I. Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. KI. 7f.m. 34.97 34.89 35.67 40.95 47.61 58.30 56.37 55.11 49.12 44.5 40.31 38.83 Kl.9f.m. 35.30 35.87 37.84 42.78 49.30 54.49 57.57 56.67 51.47 45.85 40.66 38.85 Kl. 12 m. 36.43 37.48 39.34 44.24 50.3 55.69 58.67 57.66 52.67 4716 41.8 39.65 Kl.2e.m. 36.50 37.48 39.46 44.34 50.51 55.60 58.72 57.67 52.69 46.96 41.60 39.40 Kl.7e.m. 35.31 35.73 36.62 41.18 47.75 53.28 56.19 54.42 49.06 44.89 40.66 38.85 Kl.9e.m. 35.14 35.34 85.87 39.92 45.07 50.18 53.31 52.26 48.35 44.69 40.50 38.82 172 N. K. NORDENSKIÖLD. Uti denna tabell är instrumentetets skala bibehâllen, d. v. s. termometergra- derna äro Celsii, men med nollpunkt fórflyttad till 40 grader under isbildnings- temperaturen eller den vanliga nollpunkten. Månaderna äro tagna i den ut- sträckning, att till hvarje månad blifvit räknadt sex pentader eller trettio da- gar, med undantag af Augusti, som omfattar sju pentader. Sålunda grunda sig: Januari medeltalen uppå observationer den 1—30 Jan.; Februari medelta- len uppå observationer den 31 Jan.—1 Mars 0. s. v. Denna afvikelse från den vanliga månads-indelningen kan här, der det endast är fråga om dyg- nets periodiska temperaturförändringar, ej leda till någon praktisk olägenhet. Meteorologerna hafva tagit för plägsed, att benämna skillnaden emellan dygnets högsta och lägsta värme für, dygnets temperatur-oseillation“. I ana- logi härmed kommer — till vinnande af större tydlighet och korthet uti fram- ställningen -— skillnaden emellan temperaturen vid någon gifven tidpunkt af dygnet och samma dygns medeltemperatur att i det följande benämnas dyg- nets temperaturelongation vid den ifrågavarande tidpunkten af dygnet. Be- nämningen är lånad från läran om pendelsvängningar och vågrörelser, och lånet torde vara berättigadt, emedan lufttemperaturens periodiska förändringar kunna betraktas såsom svängnings-fenomen omkring medeltemperaturen som imagineradt jemvigtsläge, eller såsom vågrörelser der maximerna och mini- merna föreställa vägberg och vägdalar. I stället för temperaturelongation skulle man kunna begagna sig af uttrycket afvikelse från medeltemperaturen, men benämningen temperaturafvikelse torde lämpligast uteslutande användas då fråga är om icke-periodiska temperaturafvikelser, till hvilkas betecknande den redan allmänt blifvit på sätt och vis förbehållen. Enligt definitionen hafva vi: e=0—W ifall / är temperaturen för någon uppgifven timme, e denna timmes tempera- turelongation, samt « dygnets medeltemperatur. Känna vi en orts tempera- turelongationer, så behöfva vi endast till temperaturen vid en gifven timme addera denna timmes temperaturelongation tıgen med ombytt tecken, för att erhålla dygnets medeltemperatur. Har man flere temperaturobservationer un- der dygnet, så erhålles sannolikaste värdet uppå medeltemperaturen om till aritmetiska medeltalet af de observerade temperaturerna adderas aritmetiska medeltalet af de till dem hörande temperaturelongationer tagna med ombytt tecken. Temperaturelongationer till hvarje timme af dygnet finnas uträknade för ett stort antal orter, ehuru flertalet af meteorologer meddelat dem med motsatt tecken mot hvad de enligt den ofvan gifna definitionen tilldelas, af 2 Om dygnets värmevariation i Hammarland på Aland. 173 skäl att man betraktat dem förnämligast från synpunkt af den korrektion, hvilken bör adderas till en gifven timmes temperatur, för att lemna dygnets medeltemperatur. För att nu finna temperaturerna i Hammarland äfven för de timmar af dygnet, vid hvilka några observationer ej blifvit gjorda, har jag betjenat mig af den metod, som D:r K. JELINEK användt i alldeles liknande fall för åt- skilliga orter inom Österike. Jerwer har utförligt redogjort för sin metod uti en afhandling „Ueber die täglichen Änderungen der Temperatur nach Beobachtungen der meteorologischen Stationen in Österreich“, infórd uti Vetenskaps-Akademiens i Wien handlingar är 1867. Uppä observationerna i Hammarland kan denna metod sä mycket hellre användas som vi, under nära nog samma latitud-grad med denna ort, ega uti Helsingfors en normal- station, der temperaturen en längre tid blifvit observerad under alla tider af dygnet, och med tillhjelp af hvilken säledes en för ifrägavarande interpola- tions-räkning tillräckligt noggrann approximativ uppgift bör kunna erhållas öfver dygnets värmevariation i Hammarland. Från JELINEKS sätt att gå till väga har jag endast i så måtto afvikit, att medan JELINEK använder allenast tvenne par af temperaturer — nemligen de som bland de förhandenvarande varit observerade närmast tiderna då dyg- nets högsta och lägsta värme inträffa — till beräkning af hvad han kallar „korrektionsfaktorn“ emellan observationerna à den ort för hvilken räknin- gen utföres och normalstationen; så har jag från samtliga observationer, med anlitande af minsta qvadrat-metoden, beräknat sannolikaste värdet uppå denna korrektionsfaktor eller med andra ord förhållandet emellan de tvenne orternes temperaturelongationer. Till att sålunda i någon mon öka arbetet med kor- rektionsfaktorns beräkning har jag blifvit föranledd af iakttagelsen, att skill- naden emellan morgon- och afton-temperaturerna äro i Hammarland betyd- ligt större än i Helsingfors, och att denna olikhet, såsom nedanföre närmare skall uppvisas, förnämligast har sin grund uti lokala stüringsorsaker, hvilka i Hammarland i betydligt högre grad än i Helsingfors verka modifierande uppå dygnets värmevariation, sådan den enligt de mera direkta verkningarna af solvärmen och värme-utstrålningen från jordytan borde försiggå. Enligt JELINERS hypotes *) att man vid den första approximativa beräkningen af en =) Denna hypothes har redan tidigare blifvit antagen af KÄmtz och ScHouw vid medel- temperatur-beräkningar från två eller tre observationer under dygnet: Kämrz uti „Ueber die Bestimmung der mittlern Temperatur eines Tages* i SCHWEIGGERS Jahrbuch d. Chemie u. Physik. Band XVII p. 27 och XIX p. 129, samt uti „Lehrbuch d. Meteorologie“. Band I p. 104; Scmouw uti „Tableau du climat et de la végétation de l'Italie“. Copenhague. 174 N. K. NORDENSKIÓLD. orts temperaturelongationer kan antaga dem proportionela med en närliggande orts temperaturelongationer, hafva vi: t=za+pT, dà vi med / förstä temperaturen à en ort vid en gifven timme af dyg- net, med 7 samma timmes temperatur à normalstationen, med p korrektions- faktorn eller fórhállandet emellan de tvenne orternes temperaturelongationer samt låta « vara ett konstant tal. Ega vi » par värden uppå / och 7, så finna vi sannolikaste värdet uppå p enligt formeln: PIE ARRET (ZIP För beräkning af Hammarland-observationerna är » lika med 6, och p finnes genom en föga besvärlig numerisk räkning. Uti första tomen af Finska Vetenskaps-Societetens Akter finnes intagen Professor HàrrsrROÓws afhandling , Clima Helsingforsiæ“, grundad uppå af honom enskildt under elfva års tid utan afbrott hvarje timme af dygnet från kl. 7 om morgonen till 11 om aftonen gjorda termometer-iakttagelser. Så utmärkt redogörelse denna afhandling än lemnar öfver dygnets värmevariation i Helsingfors, måste den dock, i anseende dertill att temperaturerna från 12 midnatt till kl 6 om morgonen icke erhållits genom direkta observationer utan genom interpolationer, stå tillbaka för de uppgifter, som magnetiska och meteorologiska observatoriet sednare lemnat. Vid detta observatorium anställdes ifrån Juli 1844— Maj 1857 temperaturobservationer hvarje tju- gonde minut; ifrån Juni 1857 inskränktes observationerna till en gång hvarje timme, och fortgå dessa tim-observationer allt ännu. För att hafva en vüg- ledning vid åtskilliga medeltemperatur-beräkningar för finska orter, har jag genom Herr Professor BonENm godhetsfulla medgifvande varit i tillfälle att från dessa magnetiska och meteorologiska observatoriets i Helsingfors tem- peratur-journaler bilda mig tolfåriga månatliga sammandrag *), hvilka jag 1839, p. 65, men enligt citat af Kämrz skall ScHouw redan 1827 föreslagit dess använ- dande uti „Beiträge zur vergleichenden Klimatologie.“ Heft. I p. 133. *) Vid beräkningen af detta sammandrag begagnade jag mig för hvarje månad af de ár- gångar, hvilka voro de fullständigaste och i möjligaste mon fria från hvarje interpolerad obser- vation. Härigenom kommo de skilda månaderna att innehålla skilda årgångar, nemligen: Januari och Februari 1845—1848, 1854—1856, 1858, 1860—1863; Mars, April och Maj 1845—1847, 1853—1856, 1858, 1860—1863; Juni 1845—1856; Juli 1845 —1847, 1853 — 1855, 1858— 1863; Augusti 1844— 1847, 1854—1855, 1858— 1862, 1864; September, Oktober, November och December 1844— 1847, 1853— 1855, 1858, 1860— 1863. Om dygnets vürmevariation à Hammarland på Aland. 175 uppå anfürd grund füredrager framför Professor HÄLLströns uppgifter, och af hvilka jag ocksä betjenat mig vid nedanfóre meddelade beräkningar. Genom anvündande af formeln (I) uppà medeltalen uti tab. I och samma timmars temperaturer från Helsingfors, sedan dessa från den vid magnetiska och meteorologiska observatoriet följda Réaumur-skalan blifvit förvandlade uti Celsii grader, har jag erhållit följande värden uppå p eller korrektions- faktorn för Hammarland —- Helsingfors: Jan. Febr, Mars. April. Maj. Juni, Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. 12 0179190 0:80:080:99] 1 RSS 09 El iore ko c dl 1597 2901596 Under Februari Mars och April üro sáledes temperaturelongationerna i Hammarland mindre än vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors; under de återstående månaderna deremot större. För öfrigt är det att anmärka, att korrektionsfaktorn endast är ett relativt mått, angifvande förhållandet emellan tvenne orters temperaturelongationer, och att således de skilda månadernas korrektionsfaktorer strängt taget ej böra jemföras med hvarandra, med mindre man eger kännedom af den ena ortens temperatur- elongationer. Sålunda t. ex. är November korrektionsfaktorn för Hammarland — Helsingfors större än under Juni månad, men det oaktadt äro såväl i Ham- marland som i Helsingfors Juni temperaturelongationerna betydligt större än November månads. Att årlig periodisitet dock är skönjbar uti de nyss medde- lade korrektionsfaktorerna, får endast tolkas såsom en antydan att en viss slags likmässighet är rådande uti de från den ena månaden till den andra försiggående variationerna af temperaturelongationerna i Hammarland och i Helsingfors. Om vi beräknade korrektionsfaktorerna för Hammarland —- Helsingfors under användande af Professor HÄLLSsTRÖMS observationer i stället för magne- tiska och meteorologiska observatoriets, så skulle vi erhålla värden, som be- tyligt skiljde sig från de ofvan meddelade. Detta har sin grund deruti, att temperaturelongationerna för den lokal och den uppställning af instrumenterna som HÄLLSTRÖM begagnade, betydligt skilja sig från temperaturelongationerna vid magnetiska och meteorologiska observatoriet. Jag vill dock ej nu när- mare uppehålla mig härvid, emedan olikheterna uti dygnets värmevariation vid de tvenne till hvarandra närbelägna lokaler i Helsingfors, der så mång- åriga meteorologiska anteckningar blifvit gjorda äro förtjenta af en särskild speciel undersökning. För att sätta äfven dem, som ej hafva till hands JELINEKS ofvan citerade afhandling, i tillfälle att fullständigt granska den vid beräkningen af Ham- 176 N. K. NORDENSKIÖLD. marlands-observationerna följda interpolations-metoden, så meddelas räkningen här utförligt för Maj månad. För denna månad erhöllo vi korrektionsfak- torn 1.s2; multiplicera vi med detta tal temperaturelongationerna under Maj mánad vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors, sedan de blifvit uttryckta i Celsii skala, så erhålla vi följande approximativa tem- peraturelongationer för Maj månad i Hammarland: ; Middag. AT. 0. ji: EIC. INT EVO V. 5 AND OVID: ANIME Oe UK Appr. temp. elong. +3.06 +3.38 3.4; 3.38 +2,88 +2,40 +1.74 1.03 +009 —0.79 —1.56 —2.10 Midnatt, KI. XII. XII. XIV. XV. XVI. XVII. XVIII. XIX. XX. XXI. XXI. XXIIE Appr. temp. elong. 2.49 —2.96 —3.43 —3.85 —3.93 —3.30 —2.15 0.88 +0.28 1.27 +2,01 72.59 Vi skola nu härifrän uttaga de approximativa temperaturelongationerna för kl. 7 f. m., 9 f. m., 12 m., 2 e. m., 7 e. m. samt 9 e. m.; och subtrahera dem ifrån motsvarande under Maj månad uti tab. I anförda temperaturer, hänförda genom afdrag af fyratio grader till vanlig Celsii nollpunkt. Middag. Kl. 0. U. VII. IX. XIX XXE Temperaturer 10.43 10.51 7.75 5.07 7.61 9.30 Appr. temp. elong. T3.066 +347 Tl.o3 0.79 0.88 ‘1.27 Differenser +73 +Toa För +586 +84 +8.03 Skulle formen uppà en funktion, som uttryckte dessa differensers be- roende af tiden, vara känd, och innehólle denna funktion endast sex konstan- ter, sà kunde dessa konstanter bestimmas medelst de sex bekanta differen- serna; hvarpá vi, efter att hafva teoretiskt berüknat enahanda differenser fór de återstående timmarna af dygnet, skulle erhålla temperaturen für hvarje timme af dygnet, genom att sammanaddera de beräknade differenserna med motsvarande approximativa temperaturelongationer. Men då vi rörande denna funktion ej känna någonting annat, än att den är af periodisk natur, samt att den linie, som vi kunna tänka oss genom densamma representerad, går genom punkter bestämda af de bekanta differenserna, så finnes ej något an- tagande, som skulle ega företräde framför att låta de emellan tvenne bekanta differenser liggande obekanta till- eller aftaga proportionelt emot tiden. På så sätt erhålla vi för Maj månad i Hammarland följande differenser emellan de särskilda timmarnes temperaturer och approximativa temperaturelongationer: Om dygnets värmevariation i Hammarland på Aland. [DT Middag. Kl. 0. T. le a N N VS a VIII, SEXIG XI. Differenser 7.37 7.21 7.04 6.98 6.91 6.85 6.8 6.72 6.29 5.86 6.12 6.39 Midnatt. Kl. RI. XII EX IV EX UT SVT MITTEN XX RR: RRITORNIHE Differenser 6.65 6.91 7.18 7.4 7.70 7.96 8.23 8.49 8.26 8.08 781 7.59 Om de erhållna differenserna adderas till motsvarande approximativa temperaturelongationer, erhålla vi de uti tab. IT under Maj månad för hvarje timme af dygnet upptagne temperaturer. "l'emperaturerna under de öfriga månaderna äro beräknade uppå fullkomligt enahanda sätt. Tecknen äro utsatta endast vid temperaturerna för dygnets första och sista timmar, samt under April månad vid de temperaturer emellan hvilka tecken-vexling försiggår. 7). Tal, vid hvilka något tecken ej är utsatt, böra således anses positiva eller negativa allt efter som närmast föregående och efterföljande med tecken för- sedda tal är positivt eller negativt. Tab. II. Temperaturer i Hammarland för hvarje timma af dygnet. (CP). Kl. Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec, Middag. O. —9.57 72.52 —0.66 +4.24 +10.43 +15.69 18.67 17.66 12.67 +7.16 +18 —0.35 I DA 451510748 14541, 10:59 315-72 EET ALS Te 91:88 0090 AT I. 3.50 2.52 054 434 1051 15.0 18:72 17.67 12.69 696 1.60 0.60 III. 0:0901992:721030/92 7 158:95 10:31 TO Sam EST 12337 90 136 0:88 IV. 4.23 3.24 1.39 3.39 9:795 516 aka oe ae 40:981 9 105 15.06 VS 4.441 3.75 2.08 2.79 9:95 dog TE IG 180 9700097660 0:011. 21.18 VI. 4.55 . 4:080; 2:81 2.09 SIL OT 952999157533: 0 091999522009 0.787 11509 VII. 4.69 4.27 338 1.18 da e lan Mir 9.06 4.89 0-66 1.15 VIII. | 4.76 4:50 3.73 0.47 6:38 11.95 14.81 13.24 fos rene ey later IX. 4.86 4.66 4.13 0.08 3:07 102282 ars 102*26 8.35 4-69 0.50 1.18 INC 4.88 4.75 4.25 0.36 4.56 Bes dip Qt 8.23 458 0.47 1.20 XI. 4.78 4.82 437 0.50 4.29 9.61 12.56 12.10 8.14 44 0.42 1.16 Midnatt. XII. 4.82 485 4.45 0.61 4.16 9.38.1240, 12412 8.10 4.338 0.40 1.16 XIII. 49 4.85 4.54 0.70 3.95 CONTE 8.08 4.322 0A 1:20 XIV. 495 492 4.65 0.76 9.75 9.05 12.00 12.09 7.98 4.23 0.39 1.20 XV. 4.99 9.00 4.72 0.83 3.59 9017 1203 121 8.04 413 0.35 1.25 *) Detta beteekningssätt är enligt Buys Ballot „Meteorologischen waarnemingen i Neder- land en Zijne Bezittingen en afwijkingen von temperatuur en barometerstand of vele plaat- sen in Europa. Utrecht 1855*, och medför fördelen att i hög grad minska möjligheten af tryekfel eller misstag uti tecken-utsättningen. Om t. ex. en, tvà eller tre af tecknena under April mánad uti tab. II vore bortglómda eller fórvexlade, skulle man genast märka, att ná- got fel blifvit begånget. 23 178 N. K. NoRDENSKIÓLD. Kl. Jan. Febr. Mars. April Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. — Okt, Nov. Dec, XVI 5.06 5.02 4.74 0.92 9.77 9.56. 12.43 12.23 8.08 4.15 0.28 1.28 XVII. "5.02 95:089 Az 077 4.66 10.5 1343 12.71 812. Ars 032, 1721 XVIII. 5.07 5.09 4:74 70.05 6.08 11.97 14.86 13.80 8.34 4.18 0.31 1.17 XIX. 5.8 5.1 4:33 +0.95 7:61. , 18:30 los 92 45 031 1.47 XX. 4.94 4.78 3.37 1.89 8.54 13.94 17.07 15:90 10.27 4390 043 1.14 DOTE ET M SE MOMIE 930 14.49 1757 16.67 11.47 5.85 0:66 1.15 XXII. 4.36 3.52 1.50 3.42 9.82 | 15:07 180 Als 12:020 50:86 000 93 XXIII.-3.96 —-2.96 —1.01 43.91 +10.18 +15.46 18.48 17.45 *12.44 6.81 +1.50 —0.59 Medeltemperatur —4.56 —4.15 —3.07 +1.43 +7.20 ^12.62 +15.57 ^14.68 +9o1 +5.26 +0.77 —1.03 Emedan differenserna emellan de särskilda timmarnes temperaturer och ap- proximativa temperaturelongationer äro af periodisk natur, d. v. s. áterkomma efter fórloppet af ett dygn till samma värden, sà egde man en viss anled- ning, att berükna sig till de obekanta differenserna med tillhjelp af den be- kanta, så att säga generela, interpolationsformeln för periodiska funktioner: [/ 2h dy = u + u, Sin (» + ; 2 x) + u$ Sin (v. + zu 2 x) te t der d, vore differensen emellan den till timmen A hörande temperaturen och ap- proximativa temperaturelongationen; #, Uj, (3... ...- CTUM S S konstan- ter, som genom de bekanta differenserna kunde bestämmas; samt slutligen 4 periodens längd eller uti förevarande fall 24. Interpolationsräkningen blefve i sádant fall betydligt arbetsdrygare, och med skäl torde man kunna draga i tvifvelsmäl om den derfóre lemnade tillförlitligare resultater. För öfrigt har jag granskat flere metoder att interpolera direkte emellan temperaturerna uti tab. I, men stadnat vid att föredraga omvägen genom differenserna emel- lan dessa temperaturer och de approximativa temperaturelongationerna; en omväg, som torde innebära verklig fürdel, emedan dessa differenser kunna anses átminstone i det närmaste oberoende af de mera direkta verkningarna utaf solvärmen och värmeutsträlningen från jordytan. Till bedómmande af den tillförlitlighet, man kan tilldela temperatur-upp- gifterna uti tab. IL, citerar jag följande JELINEKS ord: „Es könnte die Frage entstehen, ob es zulässig und zweckmässig sei, die Beobachtungen solcher Stationen, welche keine selbstzeichnenden Instrumente besitzen, und wo auch nicht unmittelbar die Temperaturen sümmtlicher 24 Stunden beobachtet werden, zu benützen, indem man die fehlenden Stunden durch Interpolation ergänzt? Es kann kein Zweifel darüber bestehen, dass unmittelbare Beobachtungszah- len einen weit hóheren Werth besitzen, als interpolirte Zahlen. Fraglich ist Om dygnets vürmevariation i Hammarland på Åland. 179 es dagegen, ob eine Beobachtungsreihe, welche sich iiber den ganzen Tag (bei 5- bis 10-maligen Beobachtungen während des Tages) erstreckt, nicht ei- ner durch Anwendung von Autographen erhaltenen vorzuziehen sei, wenn die- ser nicht zahlreiche unmittelbare Beobachtungen zur Controle dienen. Mir scheint es, dass die Werthe, die ich allerdings auf dem Wege der Imterpola- tion erhalten habe, einen sehr befriedigenden Grad von Übereinstimmung (im Vergleiche eiver Station mit der andern) zeigen, der indirect fir die Zulässig- keit der Methode spricht. Bei zahlreichen während des Tages angestellten Beobachtungen sind es eigentlich nur die Nachtstunden, deren interpolirte Werthe einen erheblichen Grad von Unsicherheit einschliessen könnten. Al- lein diese Unsicherheit vermindert sich, weil einerseits die Temperatur-Än- derung während der Nacht an sich nicht sehr beträchtlich, andererseits durch die Resultate anderer Stationen annäherungsweise bekannt ist.“ Att såsom JELINEK gjort underkasta de för hvarje timme af dygnet er- hållna temperaturerna yttermera en beräkning medelst Besselska formeln, har jag underlåtit, emedan fördelen häraf förefallit mig illusorisk; detta så mycket mer, som enligt HaxsrEENs och Hozrexs *) undersökningar man till noggrann framställning af dygnets värmevariation måste af denna formel taga flere termer i betraktande än vanligen plägar ske. Uti nedersta horisontela raden af tab. II äro dygnens månatliga medel- temperaturer upptagne. De finnas genom att taga aritmetiska medeltalet af temperaturerna för samtliga dygnets tjugufyra timmar, men kunna äfven, såsom lätt inses, beräknas enligt formeln: 48 48 „ID + 5 (0) + TD + 7 (VIL) + 12 (IX) + 12 (XIX) en + de Te + Te + 128 + 12 69, då man med y förstår dygnets medeltemperatur; i stället för (XIX), (XXI), (0), (ID, (VID, (IX) insätter temperaturerna i Hammarland kl 7 f. m., 9 f. m., 12 m., 2 e. m, 7 e. m, I e.m.; sant samma timmars temperaturelon- gationer vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors i stället für ej9, E21, Co ©, €;, €9; och slutligen lika såsom förut med p förstår korrektionsfaktorn eller förhållandet emellan sanna lemperatarelonga- +) Chr. HANSTEEN uti ,Bidrag til Bestemmelsen af forskjellige Constanter for Chri- stiania^ i Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Tredie Bind. Christiania 1842 och uti „Meteorologiske Constanter for Christiania" i Kongl. Svenska Vet. Akad. Hand. för 1850. Prof. HOLTEN uti „Nogle Resultater af 25 Aars timeviis Temperaturiagttagelser paa Nyholms Hovedvagt* i Oversigt over det Kongl. danske Vid. Sel. Forhand. Aaret 1862. 180 N. K. NORDENSKIÓLD. tionerna för Helsingfors och de approximativa temperaturelongationerna för Hammarland. Subtraheras de månatliga medeltemperaturerna uti tab. II från tempera- turerna vid dygnets särskilda timmar, så erhålles dygnets sanna femperatur- elongationer för Hammarland, upptagne uti tab. III. Med afseende à tecknen för de tal af denna tabell, vid hvilka sådana ej äro utsatta, gäller samma anmärkning, som vid tab. II; derjemte äro tvenne mångbrutna räta linier dragna emellan de tal, mellan hvilka tecken-vexling försiggår, hvilket torde än mer underlätta en öfversigt af tabellen. Tab. III. Temperaturelongationer för Hammarland. (CP). Kl. Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Middag. (), 0.99: t1.es +24 2.81 43.23 3.07 53.10 752,98 2.76 711.90, 71.05. 50:68 16 AT? 170 72059 002198 3.390 8.102 7308 ar 2900 01:91 1-06 "B II. 06. 1.68. 2/63 2:91 0 8:81" 92/98. 79:15 12/99. 92:78! TORTE III. Qen 1.86 2 205.02. 3.2100 32:00, 990, 029163999 290.0 IV. 0.33 09 1.68 1.96 2.59 2.54 2.39. 2.08 1.85 1.02 0.28 | —0-03 V. 0.15 0.40 0.99 1.36 2.05 2.06 1.86 1.50 1.06 0.40 O.14 | 0.10 VE 50.01 -0:09 +026 -0.66. 1.32. 1.4 16 05:0 654 cO ONE 5:0 01 | 0.06 VIL 013 012 -0s1 0.2 |*0.55 +0.6 +0.62 |-0.26 0.55 0.87 0.1 0.’ VIII. 0.20 0.35 0.66 0.96 —0.82 —0.67 —0.76 1.44 1.28 0.50 020 0.4 IX. 080 — 0.517 1:06. 1551 — 233 1523149921996 D 9 9819561 NO 570 2 72009 0516 X. 0.32 0.60 18. 1:79 9:84. 009167000975 ND EN G8 00068 0930780: S7 XI. 0.22 0.67 .80 1:99 9:91, 28:01 are Bl OS MO SOUS 1 1 Midnatt. XII. (ror 70.70 1387 D AS ANS OS TD TE ST () 88 (59 70MM (EIS XI. Omne 0:70 1.47" «2:18: (BSS Mördar korea 9 OS EAU RTE XIV. 0239 0.77. 1:58, 2119) SA NS ETS DIN 50 PAL O3 FSB XV. (43. 10:85 — 1.65 1226, 8:61 NS GI or 1.872103 2022 XVI. 950087. 1.67 2.85. 3:48 19910509 921450980 10 Isar OTRO HONO XVII. (nno 1:70 2.90. 2:54 Albaner API 07 lo ET TORO An ONE RW ET 0:67. 1.48. —1.19 1:80! 6b 0.88 ENT TRIER RUFT XIX. 0.47 0.96 1.26 —0.48 +0.41 +068 +080 +0.43 0.9 1.00 04 0.14 XXe 0.38 70.63 70.30 +046 13 132 1.50 1.22 90.6 |-0.36 084 0. XXL 0.14 70.02 #091 135 2.0 1.87 2.00 1.9 1.56 +0,59 |-O.11 0.12 XXIL +09 068 1.57 1.99 2.62 2.45 254 24 218 1.0 +0.82 +040 XXIII, +0.60 +1.19 #2.06 +2.48 +2.98 +284 +9,91 +9,77 +2,58 +1,55 +0.73 +0. Temperaturelongationerna vid tiderna för medeltemperaturens inträffande | äro noll, och i närheten ske temperaturförändringarna i det närmaste pro- portionelt emot tiden. Tillfölje häraf, om den positiva temperaturelongationen --e följer en timme efter den negativa — e', så inträffar dygnets medel- Om dygnets värmevariation i Hammarland på Aland. 181 60e” temperatur vum temperaturelongationen — e’ följer en timme efter den positiva €, så in- > DS ; minuter sednare än —-e' inträffar; och om den negativa A» e = .. 5 RH = sv Teen minuter sednare än He inträffar. Här nedan upptages och jemföres med hvarandra de på detta sätt uträknade ti- derna för medeltemperaturens inträffande vid Hammarland och vid magne- tiska och meteorologiska observatoriet i Helsimgfors. träffar dygnets medeltemperatur Temperaturen blifver lika med dygnets medeltemperatur. I Hammarland, I Helsingfors. Diff. I Hammarland. I Helsingfors. Diff. Jan Re Son. m RK 0 tem Dorn ae em 9 S129 637 em 01-397 Hebrs SES NT LAS 7 MODO: à 4. ais s 6! Mars S Meur x Ww 9o Hd 59r MN Cr ALES X UBL + 97 Amd NUTS 100 0. SHOT. JE le LB Unt + 63 Mal ln TES 2 0 10 NS U b^ Bras FAS Dante Goo: E n] e ipt Ta Tan BEN UE + 49! Juli ee 2 72391 26d = ERA Ts SIDE + 45 AN Be CHUR, 1-90 oo BASIS + M SS + 72 SEDE RAL op Ax eu en JC o (RS ou n We + 85 OIL AUSSI: AO Nga. a u ES IL uc n +77 NOV: 859b TN Load pdt. es 1:991 4- 3 6000/00 Le (6:97 05, + 32 Dec 19:989. X (0 M 31:974. OO ONE Ir ee + 46' Ar AS use DA spe ER MIS n m + 59' Vi finna af dessa uppgifter, att dygnets medeltemperatur städse inträffar tidigare i Hammarland än i Helsingfors; 1 medeltal för året är skillnaden om förmiddagen 54 minuter, om eftermiddagen 59 minuter, eller i rundt tal i hvardera fallet en timme tidigare i Hammarland. Om vi med Professor HorrEN *) benämna den del af dygnet, under hvilken temperaturen är högre än dygnets medeltemperatur för »efeorologisk dag, så finna vi, att den meteorologiska dagen i Hammarland städse begynner tidigare, men också städse slutar tidigare än i Helsingfors, ehuru längden äfven af detta slags dag är temmeligen lika för hvardera orterna; såsom synes af följande jem- förelse: I Hammarland, I Hlelsingfors, Diff. Jan. gtimmar 39 gtimmar 43 -- 4’ Febr. 9 — 28 9 — 45 +17 Mars 10 — 12 10 — 57 +45 +) „Nogle Resultater af 25 Aars timeviis Temperaturiagttagelser paa Nyholms Hoved- vagt" p. 209. 132 N. K. NORDENSKIÖLD. I Hammarland. I Helsingfors. Diff, Apsis $4499 20" a MEI 40^ 3:12: — 1925. Fell Juni 13 — 1 12 — 32 —29 Juli 12 — 59 12 — 33 — 26" HEIDI 344 — 45 ESSE Seo 36 10 —' 04 1 8535 RTE CRE DA Does 50 ee Dee 6 — 17 MW EN BuU 28 .10 — SEES I årligt medeltal är olikheten endast fem minuter; om Mars månad undan- tages, så uppgår den aldrig till en half timme. Under Maj, Juni, Juli och Augusti är meteorologiska dagen längre i Hammarland än i Helsingfors, un- der de öfriga månaderna kortare. Största positiva differenser påträffas under dagjemningstiderna. Från tab. II eller III skulle man väl lätt kunna bestämma tiderna för lägsta temperaturens inträffande, men uppgifterna häröfver blefve dock ganska osäkra, emedan alla natt-temperaturer äro interpolerade. Tiderna för inträffandet af dygnets högsta värme har jag ansett erhål- las säkrast om de beräknades från tab. I med uteslutande af observationerna kl. 7 f. m. och 9 e. m. Erfarenheten från orter der temperaturen blifvit observerad hvarje timme af dygnet lärer nemligen, att den del utaf dygnets värmelinie, som bestämmes utaf temperaturerna kl. 9 f. m., 12 m., 2 e. m. och 7 e. m., i allmänhet är konkav emot abskiss-axeln; deremot undergär linien merendels sina inflexioner emellan kl. 7 f. m. och 9 f. m., samt 7 e. m. och 9 e. m., det vill siga ändrar under dessa timmar sin krökning, så att den från konvex blifver konkav och tvertom från konkav blifver konvex. Då uppå den förstnämnde delen ej finnes någon inflexionspunkt, kan den beräknas medelst en enkel lineär funktion. Antages temperaturen / afhängig utaf tiden x genom eqvationen: ÅS (I AR ICT ES... ee SSA a IS (II) och göres kl. 2 e. m. till utgångspunkt för tidberäkningen, för hvilken en timme tages såsom tidsenhet; så befinnes: =) Om dygnets värmevariation i Hammarland på Åland. 183 .. 6 (VII) + 14 (IX) — 125 (0) + 105 (II.) : 210 |. (IX) + (VID — 2 (IL) re 50 __ 8 (VID — 7 (IX) + 25 (0) — 21 (ID). d 1050 Sättes första differential-koefficienten af eqv. (II) lika med noll, och insättes värdena uppå db, c och 4, så finnes villkors-eqvationen för att x skall göra € till ett maximum: 31 D, +212, . 625 D, —30 D, —70 D x? ee Zee 2 E ——— UE =0, 157523: 9 D; 210, 5. 18D. ED, — 21.5, ifall man för korthetens skull skrifver (II) — (O) — D,, (II) — (VII) = D; och (II) — (IX) — D4. För Hammarland blifva alla från denna villkors-eqvation uträknade värden uppå x negativa, hvilket utvisar att dygnets högsta värme å denna ort städse inträffar före kl. 2 e. m. Återförda till vanlig utgångs- punkt för tim-beräkning äro tiderna för dygnets högsta värme i Hammarland sammanställda uti den med & betecknade kolumnen af nedanstående tabell. Dygnets högsta värme inträffar i Hammarland: É E Diff. Jan el. .17 "e. Ta: Kl. 12.44 e. m. +33 Kehren 9 sa | a jo n — I Marg qm qoa" & i [964^ M x Aprale ame 717 Maj late rd , , » dela e + 1 , , (s ce jr od +16 Jüni qo rr AC NO SENE. — 16° JUN. PRAIRIES ® DE MS + 6 Augu SENTIR SHE a m — 6 Sept... Meier LA E7T ER L 9 Okt. . APE Hm RC — 4 Nov; 14, 2:1 EE 9 V + 3 Deci... 15m ld s — 22 Värdena uppå £ under de skilda månaderna äro beräknade alldeles oberoende af hvarandra, vi kunna derföre i någon mon befria dem från vid- lådande fel, genom att hafva tillbörligt afseende på deras inbördes öfverens- 184 N. K. NORDENSKIÓLD. stimmelse. Beräknas de för detta ändamål medelst Besselska formeln, så erhålles den med £' betecknade kolumnen. Eqvationen för $' är: £' — 0.886 + 0.442 Sin (n 309 + 335047’) + 0.340 Sin (n 609 + 3959"), hvaruti £' räknas ifrån kl. 12 m. och uttryckes uti timme såsom tidsenhet, samt » är månadens ordningsnummer eller för Januari noll, för Februari 1, o. s. v. Felqvadraternes summa är 2556', således sannolika felet, vid hvarje enskildt värde uppå £. lika med 10.3 minuter. HárrLsrRÓM *) har för sina bestämningar af tiderna för dygnets högsta värme i Helsingfors erhållit ena- handa fel till 10.5 minuter; så vidt man häraf kan dömma skulle bestämnin- garna för hvardera orterna ega samma grad af tillförlitlighet. För att ytter- mera visa det man ifrån observationer kl. 9 f. m, 12 m. 2 e m. och 7 e. m. kan härleda en god bestämning utaf tiden för dygnets högsta värme må följande anföras. Genom att beräkna de vid magnetiska och meteorologiska observatoriet 1 Helsingfors under Juni månad åren 1845—1856 hvarje tju- gonde minut anställda temperaturobservationer medelst Besselska formeln, har jag erhållit: t = 10.973 + 2.506 Sin (v + 57°21°) + 0.198 Sin (2 v + 169950) + 0.131 Sin (3 v + 26740") + + 0.076 Sin (4v+ 34052) + 0.042 Sin (5 » + 206"43') + 0.008 Sin (6 v + 280018’) - -- (III), dà / betyder temperaturen uti Réaumurs grader vid timvinkeln » räknad från fem minuter **) efter middags-ögonblicket. I likhet med HawxsrEEN och Hor- TEN har jag icke nöjt mig med tre af de periodiska termerna, utan uträknat sex, hvilket jag så mycket hellre kunnat göra som jag haft tillgång till 72 observationer under dygnet. De enligt formeln (III) beräknade temperatu- rerna visa endast uti ett enda fall (för X VIDI'.4s) en differens af 09.06 från de gifna, för öfrigt förekomma differenserna 09.00, 09.01, 0.02 och 09.03 med tecken omvexlande utan någon regel. Sätta vi första differential-koeffisien- ten af eqv. (III) lika med noll och söka tiden för högsta värmens inträffande, så befinnes den vara 2/.20 ***), Uträkna vi återigen från formeln (III) tem- peraturerna för kl. 9 f. m, 12 m, 2 e. m. och 7 e. m, och bestämma sedermera från dessa fyra temperaturer på ofvan anfórdt sätt ifrågavarande tid, så befinnes den vara 2/31, hvilken bestämning, såsom synes, vidhäftas af ett fel lika med 11 minuter. Vanligen brukar man vid beräkningen af dyg- *) „Clima Helsingforsiae" p. 213. **) Emedan temperaturen observerades 5, 25 och 45 minuter efter klockslaget. ***) N. b. sedan fem minuter blifvit adderade till det frán formeln erhállna resultatet. o Om dygnets värmevariation i Hammarland på Aland. 185 nets värmevariation inskränka sig till att använda endast tre utaf de perio- diska termerna, och de flesta bestämningar af tiderna för dygnets högsta och lägsta värme äro gjorda under förutsättning, att man härigenom tillräckligt approximerat sig till sanningen. Då man har æquidistanta observationer, som jemnt uppfylla perioden, så beräknas sannolikaste värdena uppå de särskilda termerna af Besselska formeln oberoende af hvarandra; om vi vilja begagna endast de vanligen använda termerna kunna vi derföre af formeln (IIT) utan vidare utesluta de tre sista, men i sådan händelse blifver tiden för dygnets högsta värme förlagd till kl. 2^34' e. m., ett resultat, som afviker mera från sanningen, än maxime-bestämningen medelst observationerna kl. 9 f. m., 12 m., 2 e. m. och 7 e. m. | Vid jemförelse med HärrstrRöms beräkningar för Helsingfors, finna vi, att dygnets högsta värme städse inträffar tidigare i Hammarland; i medel- tal för året utgör skillnaden 1 timme och 6 minuter. Uppritas tvenne gra- fiska teckningar till förtydligande af den årliga variationen uti tiden för in- träffandet af dygnets högsta värme à dessa orter, så faller det genast i ügo- nen: att denna tid är mycket mera variabel i Hammarland än i Helsingfors, — spelrummet är i den förra orten omkring tre gånger större än i den sed- nare; samt att den årliga variationen i Hammarland har tvenne maximer och tvenne minimer, 1 Helningfors deremot blott ett maximum och ett minimum, hvilka ingendera infalla på samma tider af året, som maximerna och mini- merna i Hammarland. I stället för att med all noggrannhet bestimma dygnets temperaturoscil- lation, åtnöjer man sig ofta med att taga skillnaden af den högsta och lägsta bland de temperatur-uppgifter, man eger för dygnets tjugufyra tim- mar *). Om vi på detta sätt bestimma dygnets temperaturoscillation för Hammarland, så erhålles följande värden: Skillnaden emellan dygnets högsta och lägsta värme i Hammarland. Jan. Febr. Mars. April, — Maj. Juni, — Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. 1.63 2.66 4.29 5.38 7.00 6.71 6.2 5.65 4.83 3.04 1.55 (0.98 Störst är skillnaden under Maj, och erhåller sitt minsta värde under Decem- ber, för att sedan utan afbrott tillvexa till påföljande Maj. Jemförelsen med Helsingfors utfaller olika om den sker med magnetiska och meteorologiska observatoriet eller med den lokal der Häuuström observerade. Vid magne- *) T. ex. Dove uti „Ueber die täglichen Veränderungen der Temperatur der Atmos- pháre*. I och II i Abh. d. k. Akad. d. Wiss. zu Berlin aus d. Jahre 1846 u. 1856. 24 186 N. K. NORDENSKIÓLD. tiska och metorologiska observatoriet visa sig de dagliga temperaturoscilla- tionerna under Febr., Mars och April större, men under öfriga månader min- dre än i Hammarland, ett förhållande till hvilket vi kunde sluta redan vid betraktande af korrektionsfaktorerna dessa orter emellan. HÄLLSTRÖMS be- stämningar af samma storhet för Helsingfors öfverstiga deremot städse de för Hammarland funna, med undantag endast af Maj månad, under hvilken dygnets temperaturoscillation såväl vid den af HÄLLSTRÖM begagnade lokal som vid magnetiska och meteorologiska observatoriet tyckes vara mindre än i Hammarland. Allmänna gången af den årliga variationen utaf dygnets temperaturoscillationer är vid hvardera observationslokalerna uti Helsingfors enahanda, men skiljer sig från hvad som eger rum i Hammarland deruti, att maxime-värdet uppå den ifrågavarande storheten inträffar i Helsingfors un- der Juni månad; minimet tillhör December 1 Helsingfors liksom i Hammarland. I Christiania infaller lika såsom i Hammarland de största dagliga tem- peraturoscillationer under Maj månad, och enahanda sker i Christiania med barometerns och den horisontela magnetiska intensitetens variationer *). Denna afvikelse från Lamonts sats, att dygnets temperaturoscillationer under årets lopp skola variera proportionelt emot dagens längd, påminner till en viss grad om det af Dove **) framhällna och särdeles i ögonen fallande förhål- landet, att i de arktiska observationsorterna dygnets temperaturoscillationer befunnits under våren vara betydligt större än under tider af hösten, som hafva lika lång dag. Den af Dove till sednast åberopade fenomen gifna förklaringen är, att sålänge om vintern och våren hafvet kring de arktiska orterna är betäckt med is, detta istäcke spelar samma rol som en fast jord- yta, med tendens att modifiera klimatet till kontinentalt; så snart deremot hafsytan blifver fri och i omedelbar beröring med luften åstadkommer den ökad dimbildning, som hämmar insolationen och jordytans värmeutstrålning, så att klimatet blifver sjö-klimat med öfverhufvudtaget ringare temperatur- förändringar än ett kontinental-klimat, som befinner sig under i öfrigt lik- nande förhållanden. Jemföras tab. II och III med enahanda tabeller från Helsingfors, vare sig sedan att man till jemförelsen använder HirrsrROws eller magnetiska och meteorologiska observatoriets uppgifter, så öfverraskas man af att finna, det förmiddagarne i Hammarland äro i förhållande till eftermiddagarne *) HANSTEEN uti ,Bidrag til Bestemmelsen af forskjellige Constanter for Christiania" p. 76, samt uti „Meteorologiske Constanter for Christiania" p. 376. **) Ueber die tächlichen Verändungen der Temperatur der Atmosphüre*. Zweite Abh. p- 117: Om dygnets vürmevariation i Hammarland på Åland. 187 betydligt varmare än i Helsingfors. Orsaken till detta, för orter som ligga under nästan alldeles samma latitud-grad, oväntade fenomen är att söka i Hammarlands insulara läge. Vi skola för tillfället türe- ställa oss, att dygnets värmevariation i Helsingfors lemnar en bild af det normala, regelrätta, af alla lokala förhållanden oberoende, och se till, hvilken modifikation häruti, det Åland omgifvande hafvet måste åstadkomma. Under dagens lopp upphettas den fasta jordytan betydligt mera än hafsytan, hvilket har tillföljd, att under middagstiden, eftermiddagen och emot aftonen den öfver landet uppvärmda luften stiger uppåt i höjden och ersättes af tyngre från hafvet tillströmmande sval luft. Denna ifrån hafvet kommande svala luftström sänker eftermiddags-temperaturerna på Åland under de af oss supponerade normala. Undersökningar hafva å andra sidan visat, att genom värmeutstrålningen från fasta jordytan luften i närheten af densamma om natten blifver kallare än högre belägna luftlager. Dä hafvet deremot utstrålar mindre värme än landet, så måste om natten och morgonen den varmare hafsluften undanträngas af tyngre från fasta landet tillströmmande kall luft, hvilken sistnämnde återigen ersättes genom nedsänkning af varmare luft från högre regioner; en luftcirkulation, hvilken måste göra, att morgon-tempera- turerna på Åland i verkligheten äro högre än de af oss supponerade normala. Den dagliga variationen uti luftvexlingen emellan land och haf är sedan länge bekant och till sin uppkomst förklarad. Der förhållanden tillåta dessa luftvexlingar vinna den intensitet, att de blifva tydligt märkbara såsom be- stämda vindar, få de namn af land- och sjö-vindar. Till framvisande af att denna dagliga variation uti luftvexlingen emellan land och haf uppå antydt sätt modifierar dygnets värmevariation, ej ellenast å Hammarland utan äfven à andra kust-orter, äro tabellerna IV och V sammanställda. Uti tab. V äro upptagne differenser emellan temperaturerna kl. 7 f. m. och 9 e. m. för orter der vi kunna förmoda, att en daglig variation uti luftvexlingen emellan haf och land bör vara märkbar; uti tab. V deremot enahanda differenser för orter der någon dylik variation icke fürefinnes *). Ett +) Tabellerna grunda sig uppå följande källor: Padua (1!/, årg.) enligt Kämrz, Lehr- buch d. Meteorologie; Plymouth (6 årg.) enligt EKLÖF i Act. Soc. Scient. Fennicae. Tom. II; Dublin (4 årg.), Makerstoun (3 årg.), Utrecht (2 årg.) och München (7 årg.) enligt Dove i Abh. d. k. Akad. d. Wiss. zu Berlin aus d. J. 1856; Apenrade (2 årg.), Helsing- fors (11 årg.), Kariska sundet (2 årg.) och Boothia Felix (2'/, årg.) enligt HÄLLSTRÖM i Act. Soc. Scient. Fennicae. Tom. I; Milano (20 årg.), Salzburg (15 årg.) Wien (11 årg.) och Prag (20 årg.) enligt JELINEK i Denkschr. d. k. Acad. d. Wiss. Wien 1867; S:t Pe- tersbourg (17 årg.) enligt VESSELOFSKI i hepertorium für Meteorologie v. Kämrtz. 1 Band, Padua 188 N. K. NORDENSKIÓLD. positivt tecken utvisar, att luften kl 7 f. m. är varmare än kl 9 e. m.; ett negatitivt tecken tvärtom. Tab. IV. Differenser emellan temperaturerna kl. 7 f. m. och 9 e. m. (C°). Long. 6. Latitud. om Ferro, Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli, Aug. Sept. Okt. — Nov. 45024 99032; —1.50 216 245 2.41 --0.56. "1.62 41.22 71.01 TU 1.38 51587. Plymouth 5092! 13033 0.37 0.9 0.66 0.23 +0.20. +O.82 +0.65 0.14 0.34 0.90 0.75 Dublin 5307 07 0.77% 80.77: FIS 9.6 TRON 5 350 70D On Makerstoun 55936 1599 0.28 0.59 0.56 0.27 t0.84 +0.85 +0.61 +0.23 0.36 0.77 0.36 Utrecht * 599g 29047 —0.52 0.76 *0.15 +0.95 +2.36 +3.09 F2.84 +1.50 +0.56 +0.56 0.48 Apenrade 5593 2706 044 0.29 0.55 0.04 +1.10 +0.84 -t0.80 +0.51 0.38 0.61 70.54 Helsingfors 60010 42037 0.55 1.40 1.90 0.83 70.05 +0.12 +0.58 0.10 0.73 70.63 0.42 Hammarland 60912 370217 0.17 -0.45 0.20 +1.03 +2.54 +2,82 +3.06 +2.85 +0.77 0.4 70.19 Kariska sundet 70937 75027 0.22 +0.32 0.53 +0.70 +0.54 +O.84 +0.74 +0.46 0.32 0.36 1.26 Boothia Felix 709 1 285948 0.08 +0.36 1.21 +0.68 +0.48 +0.97 +0.31 0.30 +0.20 +O.02 +045 Milano Salzburg Wien Prag Tab. V. Differenser emellan temperaturerna kl. 7 f. m. och 9 e. m. (C°.) Long. 6, Latitud, om Ferro, Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli, Aug. Sept. Okt. Nov. NOT 1578. 309 72:66 2.959 SR T2 ice LO eee INO 47048: 10300432! —1547/1—1.54' 221 1:85. 1545" Do 912401 01545 1576. ees lt EHI. 48013, 34037 0.86 1.48: 2,28 — 27e 7206: 1583531 1521188 1172/38 11:52:59 FRA LON Ses ROO 5005 1390/6. 0,931 71.39. 72.14 73105. 752180 — 2H 1862 M5 ES Danis Ia0 ET 0:76 S:tP:Dur 759057470537 0.547 TA 72.22, LST 2070 exo DEG 2 NT 1:58 Seeds on SON Tiflis NME el a em an Catharinenburg 56050 — 78914 1.24 —1.98 -3.27 2.09 1.49 —1.09 1.20 1.2 2.49 1.11 0.8 Barnaul 59059. 101957 —1.92 —9.84 —3.40. —1.20 0.89 — 100 1260 1.89 291 2 ler Dec. 22 —0.37 —0.44 —0.25 —0.40 — 0.20 0.4 +0,01 +0.96 +0.28 Dec. —1.45 —1.09 —0.76 —0.64 —0.40 Ale 0.54 —1.35 Nertschinsk 51919 137916 —2.22 -3.08 —2.99 —1.64 —1.09 —1.1 1.05 1.76 -—2.81 3.14 27% Peking 39954. 13406. —2.79 3:54 3:62 73.39 1.94 1.91 —0.89' —1.80 —92:08 — 9:25 582/180 Orterna uti tab. IV hafva under sommarmånaderna högre temperatur kl. 7 f. m. än 9 e. m. Deremot äro alla tecknen uti tab. V negativa, hvilket visar, att à kontinental-orter temperaturen kl. 7 f. m. städse är högre än kl. 9 e. m. De största positiva differenser äro antecknade för Utrecht, Hammarland, Dublin. Att morgon-temperaturerna i Utrecht äro så mycket högre än afton-temperaturerna torde hafva sin grund deruti, att Ut- recht på tvenne håll är omgifvet af betydande vattenytor, nemligen Zuyder- sjön i norr och Nord-sjön i vester, samt uti den flacka naturen af det om- och d. s. s. Catharinenbourg (14 årg.) enligt Kämrz; Tiflis (11 årg.) enligt KIEFER i Re- pertorium für Meteorologie v. WinpE. 1 Band, och d. s. s. Barnaul (22 årg.) och Nert- chinsk (22 årg.) enligt RrkArCHEFF; Peking årg. 1851— 1855 från Annales de l'Observatoire Physique central de Russie. 2.06 —2.72 Om dygnets värmevariation i Hammarland på Aland. 189 gifvande landet, hvilket à hóg grad mâste vara gynnsam fór luftvexlingar mellan haf och land. Afven i Helsingfors pátrüffas mânatliga medeltal fór kl. 7 f. m, som äro högre än de för kl. 9 e. m. iagttagna, men denna af den dagliga variationen uti luftvexlingen emellan land och haf framkallade lokala modifikation uti dygnets värmevariation visar sig i Helsingfors vara af vida mindre betydenhet, än i det frán alla sidor af haf omgifna Hammar- land. Det är lätt att inse, att Finska Vikens inflytande uppå dygnets värme- variation måste i S:t Petersburg vara ännu mindre än 1 Helsingfors, men deremot skulle man af Ladogas närhet kanske vara böjd till att vänta större modifikationer än observationerna ådagalägga; märkbart är detta inflytande endast derigenom, att bland uti tab. V ingående orter differenserna för S:t Petersburg i allmänhet äro numeriskt taget minst. Egendomligt är, att man uti den årliga variationen af differenserna uti tab. V alldeles tydligt påträffar tvenne maximer och tvenne minimer: maxi- merna under höst och vår, minimerna under vinter och sommar. Detta för- hållande är genom hafvets modifierande inflytande temmeligen bortblandadt uti tab. IV. Takttagelser från andra orter, som jag uti ifrågavarande hänseende under- sökt, hafva i allmänhet likaledes bestyrkt, att, der en daglig variation uti luft- vexlingen emellan land och haf förefinnes, modifieras dygnets värmevariation så- lunda, att morgon-temperaturerna blifva högre och afton-temperaturerna lägre än hvad eljest under för öfrigt lika förhållanden skulle vara fallet. Jem- förelse-orternes antal kan, om man så vill, lätt förökas till stor mängd, emedan man ingalunda, såsom jag här gjort, behöfver inskränka sig till ställen, för hvilka temperaturerna vid hvarje timme af dygnet äro bekanta, utan äfven kan vid denna undersökning använda alla observationsserier, för hvilka man beräknat fleråriga månatliga medeltal af morgon- och afton-temperaturer. Jag bör dock nämna, att jag äfven påträffat ett eller annat tydligt undantag; för exempels skull München, om hvilken stad, belägen nära i midten af Europa, man i öfverenstämmelse med tab. V skulle vänta, att den gåfve städse negativa differenser emellan temperaturerna kl. 7 f. m. och 9 e. m. Dessa differnser äro emedlertid: Jan, Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dee, NE Ban la le oO 7 lo rn LER I München måtte således under sommar månaderna finnas någon orsak, som uti dygnets värmevariation åstadkommer störingar liknande dem vi funnit för orter nära hafvet. 190 N. K. NORDENSKIÖLD. Det torde fórefalla ovüntadt, att den dagliga variationen uti luftvexlingen emellan land och haf kan framkalla så betydande störingar uti dygnets värme- variation, som de hvilka fórete sig, dà temperaturobservationer frán orterna uti tab. IV jemföras med dem från orterna uti tab. V. Från dylika störin- gar máste man naturligtvis abstrahera om man vill fórsóka, att uppgóra en matematisk teori fór dygnets vürmevariation, sádan den af de mera direkta verkningarna utaf solvürmen och den nattliga utsträlningen framkallas. Sä- som en särdeles lycklig tillfällighet kan det anses, att Helsingfors, hvilken genom sina temperaturobservationer hvarje tjugonde minut lemnat det bästa bidrag till en dylik teoris uppgörande, tillfölje af sitt läge endast i mindre grad tyckes vara utsatt fór ifrágavarande stóringar. Redan Dove *) har framhållit den inverkan land- och sjó-vindar måste utófva uppå tiden för inträffandet af dygnets maxime-värme, och att förflytt- ningen af detta maximum bör vara märkbar äfven à kuster, der dessa vin- dar ej omedelbart lâta observera sig, utan endast vid berükningen af medel- vind riktningen. En bekräftelse häraf lemnar Hammarland, som städse har dygnets högsta värme tidigare än det under nära samma latitud belägna Helsingfors. Emedan i Hammarland temperaturerna omkring förmiddagstiden för in- träffandet af dygnets medeltemperatur äro högre, och omkring eftermiddags- tiden lägre, betraktade i hänseende till dygnets öfriga temperaturer, än hvad som är fallet i Helsingfors; så måste i Hammarland både om för- och efter- middagen den med dygnets medeltemperatur lika temperaturen sökas vid ti- digare timme än i Helsingfors. Alla de ofvan påpekade olikheterna uti dyg- nets värmevariation i Hammarland och i Helsingfors torde således kunna förklaras genom Hammarlands insulara läge, hvilket utsätter det för en dag- lig variation uti luftvexlingen emellan land och haf, till en åtminstone för vårt land särdeles hög grad. *) „Ueber die täglichen Veränderungen der Temperatur der Atmosphäre". Zweite Abhsps dite AUSZÜGE aus einer NEUEN GRAMMATIK DER FINNISCHEN SPRACHE. Von AUGUST AHLQVIST. Zweites Stück. Zusammensetzung des Nomens. ( Vorgetragen den 22 Jan. 1872.) eL "o IND u EL pr^ ede De er fs 4t Li m m ye Ar] n TE ute QUE ALL. | degli | 2 E " à 1 , à mnt barré AR MAN "17 DL LCR parte: le täta LES $ 1. Im Finnischen, sowie in anderen Sprachen, entstehen die zusam- mengesetzten Wörter dadurch, dass zwei Wörter zu einem einzigen verbunden werden. Das also entstandene neue Wort hat eine Bedeutung, durch welche in irgend einer Weise die Bedeutung des Wortes, welches in der Zusammen- setzung das letztere Glied bildet, modificirt oder nüher bestimmt wird. Dieses Wort, das in der Zusammensetzung der Name des Grundbegriffes ist, kann Grundmort genannt werden, und das erstere Wort oder den Namen des be- stimmenden Begriffes kann man Zesfimmungsmort nennen. Nehmen wir z. B. jalka Fuss, Bein als Grundwort und setzen vor dasselbe das Wort puu Holz, so entsteht das Wort puujalka, welches nur ein solches Bein be- zeichnet, das aus Holz gemacht ist. Der Begriff, welchen das zusammen- gesetzte Wort bezeichnet, ist also immer ein beschränkterer als derjenige, den das Grundwort angiebt. $ 2. Eine Ausnahme von dieser, so zu sagen eigentlichen Zusammen- setzung bilden Composita, die besonders in den Finnischen Sprachen ange- troffen werden, in welchen zwei Wörter, die mit der Conjunetion ja und, verbunden sein müssten, zusammengefügt sind, z. B. maailma Welt von maa Erde und ilma Luft. Von diesen Wörtern ist ilma keineswegs ein Grundwort; ebenso wenig ‘bildet maa ein Bestimmungswort; vielmehr ist maailma richtigermaassen aus maa ja ilma entstanden, und jedes Glied in dem zusammengefügten Worte ist selbstständig und von dem anderen voll- kommen unabhängig. Derartig ist das Wort kuuromykkä taubstumm das aus kuuro ja mykkä entstanden, und dessen Glieder auch durchaus selbst- ständig sind. Als Beispiele solcher Zusammenfügungen will ich noch an- führen die ugrischen tal-lun Jahr, von tal Winter und lun Sommer, und at-qatl, Tag und Nacht, von at Nacht und qatl Tag. $ 3. Jedes eigentliche Compositum hat nur zwei Glieder, von denen das eine den Namen des Grundbegriffes, das andere den Namen des Bestim- mungsbegriffes bildet. Hiemit ist jedoch keineswegs gesagt, dass ein zusam- mengesetztes Wort nicht mehr als zwei Wörter enthalten kónne. Die beiden 25 194 AUGUST AHLQVIST. Glieder der Zusammengesetzung, oder eines derselben, können schon durch Zusammensetzung entstanden sein. So ist z. D. in den zusammengesetzten Wörtern isänmaan-rakkaus Vaterlandsliebe, hammastauti-yrtti „Zahn- wehkraut“ (hyoscyamus niger) talonpojan-sääty Bauernstand, valtio- päivä-mies Landtagsmann, Peräseinä-joki, der Name eines Kirch- spiels, das erste Glied der Zusammensetzung schon ein Compositum. Glei- chermaassen besteht in den zusammengesetzten Wörtern sadan-päämies Anführer für hundert Mann, kuulustus-pöytäkirja Verhörsprotokoll, koiran-höysipuu „Hundbandwurmsbaum“ (viburnum opulus), das letztere Glied aus einem aus zwei Wörtern entstandenen Compositum. Schliesslich kann jedes Glied für sich ein Compositum sein, wie z. B. in dem Worte sananlennätin-virkamies Telegraphbeamter. Bisweilen kann eines der Glieder auch aus drei Wörtern bestehen, d. h. ein durch zwei vorhergehende Zusammensetzungen entstandenes Compositum kann als Glied fungiren, wie z. B. in valtiopäivämies-palkka Landtagsmannsdieten, setelinulos- anto-oikeus Banknotenemissionsrecht, in denen die ersteren Glieder valtio- päivämies und setelinulosanto zusammengesetzt sind aus den Glie- dern valtiopäivä (valtio-päivä) und mies, sowie auch setelin und ulosanto (ulos-anto). Solche durch mehrere Zusammensetzungen ge- bildete Composita erscheinen jedoch schwer und schleppend, und daher ist es am Besten sie zu vermeiden. $ 4. Am einfachsten sind die Composita, die ein solches Wort als Ausdruck des Grundbegriffes haben, das in der Sprache nicht als selbst- ständiges Wort gilt, sondern nur in Zusammensetzungen gebraucht wird. Solehe Wörter sind im Finnischen -kas, -niekka, -kunta und -kausi. Das erstgenannte oder das Anhangswort -kas ist ein Ueberbleibsel von dem Worte kasa Haufen, Haufe, von welchem kansa Haufe, Volk eine andere Gestalt ist, entstanden durch Einschiebung von n. Dieses Wort kasa, (kansa, kanssa) wird in sehr vielfachen Verbindungen angetroffen. So z. B. ist aus der Verbindung rahan kanssa mit Geld, das finnische rahakas *) reich an Geld, und das estnische rahaga (mees) id. entstanden; ebenso trifft man dieses Wort an in dem estnischen abikaas Gemahl und Gemahlin, eigentlich derjenige (diejenige), der mit ist in der Ehe (abi), Ehegenoss. In dieser Weise in Zusammensetzungen angewandt, hat dieses *) Es ist mir nicht entgangen, dass in den Compositen und Derivaten mit -kas dieses Element im Stamm der Wörter -kaha heisst; ich sehe dieses jedoch als eine Verwechselung des ursprünglichen kasa an. . Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 195 Wort seine Selbstständigkeit vollkommen verloren, und dessen Uebergang in eine Endung — was am Besten daraus hervorgeht, dass in Folge der Vo- calharmonie der Vocal desselben sich nach der Vocalität des vorhergehenden Wortes richtet, wie in den Wörtern rahakas, kivekäs — zeigt in seiner Art, wie die Endungen in den agglutinirenden Sprachen entstanden sind. Vermittelst dieser Endung, im Fall wir dieses Anhangswort nun eine En- dung nennen wollen, bildet die finnische Sprache sowohl Adjectiva, wie rahakas reich an Geld, kalakas fischreich, voimakas mächtig, als auch Substantiva, wie ajokas Fahrpferd, tulokas Neuling, asukas Ein- wohner, vaihdokas Wechselbalg, sormikas Fingerhandschuh, jouhikas Handschuh aus Rosshaar, istukas Setzling. Das zweite der ebengenannten Halbwörter ist -niekka. Dieses An- hängsel erscheint in Zusammensetzungen selbstständiger als das vorher- gehende, so dass dessen Vocal a, dessen ungeachtet, dass die Vocale im ersten Gliede der Zusammensetzung weich sein können, unverändert bleibt, und dass es seinen eigenen Accent hat, woher es auch dem finnischen Ohr als ein selbstständiges Wort vorkommt. Dennoch ist es nichts Anderes, als eine ursprünglich russische Endung, die mit den der russischen Sprache ent- lehnten Wörtern ins Finnische übergegangen und in dieser Sprache so ein- heimisch geworden, dass es sowohl in Substantiven, wie z. B. runoniekka Runensänger, Volksdichter, apuniekka Gehülfe, vihasniekka einer, der Hass gegen Jemand hegt, viuluniekka Geigenspieler, als auch in Adjec- tiven, wie z. B. oksaniekka ästig, huolainniekka einen Einschnitt habend (von Bäumen), angetroffen wird. Das russische Original für dieses Wortbildungselement ist -nux», mit. welcher Endung Benennungen männ- licher Personen derivirt werden, z. D. paöornuzs Arbeiter, ymmorsurs Beamter, macaurs Fleischer. Diejenigen finnischen Dialekte, die am Meisten dem Ein- fluss der russischen Sprache ausgesetzt waren, haben, indem sie diese und ähnliche russische Wörter nachbildeten, dieses Wort als ein genuines Ablei- tungsmittel zu gebrauchen angefangen, z. B. in den Wörtern wot. töönikka Arbeiter, liv. amätnika Handwerker, weps. lihanik und estn. lihonik Fleischer, estn. kodanik Hausbewohner, Miethsmann, estn. körtsnik Krüger, liv. müürnika Maurer, liv. vailnika Schiedsmann, Vermittler, liv. moiznika Gutsbesitzer, wot. vokkinikka Drechsler, weps. kalanik Fischer, weps. abunik Mithelfer, Gehülfe, weps. kidanik Schreihals. Mei- ner Ansicht nach ist diese Endung erst aus diesen Dialekten in das eigent- liche Finnisch hineingekommen, wo dieselbe eine solche Selbstständigkeit erlangt, wie schon oben erwähnt worden. 196 AUGUST AHLQVIST. Das dritte der obenerwühnten Wortbildungselemente, das Anhangswort -kunta, hat in neuester Zeit die Selbstständigkeit wiedergewonnen, die es ohne Zweifel früher gehabt und spüterhin in der Sprache verloren, indem man nämlich angefangen hat, es für sich allein in der Bedeutung K om- mune zu gebrauchen, in welcher Bedeutung von demselben sogar Derivata gebildet worden sind, wie z. B. kunnallinen kommunal, zu einer Kom- mune gehürend. In Zusammensetzungen hat es die Bedeutung von Totalität, entweder von Zahlen, z. D. kymmenkunta eine Totalität von zehn, tu- hatkunta eine solehe von tausend; oder von Personen, z. B. lautakunta sämmtliche Beisitzer (lautamies) eines Landgerichts, huonekunta die Be- wohner eines Hauses, ruokakunta Familie und Gesinde, perhekunta Familie; oder auch eine Totalität des Raumes, z. D. kyläkunta Dorfschaft, kihlakunta Bezirk, valtakunta Reich; oder schliesslich eine Totalität der Zeit, z. B. päiväkunta ein ganzer Tag (in der Bibelübersetzung 1 D. Kün. 19. 4) auch einen Tag alt (Kal. 25. 280), suvikunta ein ganzer Sommer, auch einen Sommer alt (Kal. 14. 291), und vuosikunta ein gan- zes Jahr, in der Ableitung vuosikuntainen ein Jahr alt (3 Mos. 9. 3). Ohne Selbstständigkeit ist auch das letzte der vier Halbwörter, die ich oben angeführt, nämlich -kausi, welches selbstständig dastehend nur in ei- nem einzigen Falle angetroffen wird, nümlich in der Postposition kautta durch, welche ein regelmässiger Casus partitivus von diesem Worte ist. In Zusammensetzungen hat -kausi stets die Bedeutung einer Totalität der Zeit, z. B. iltakausi ein ganzer Abend, päiväkausi ein ganzer Tag, viikko- kausi eine ganze Woche, kuukausi ein Monat, vuosikausi ein gan- zes Jahr. $ 5. Zu den einfachsten Elementen der Zusammensetzung der Wörter muss man noch rechnen die zwischen Endung und selbstständigen Wörtern schwebenden, adjectivischen Anhängsel -mainen, -moinen, -lainen und -loinen. Das erste derselben ist offenbar ein Adjectiv, abgeleitet von dem Worte maa, das ausser den Bedeutungen Ærde, Land auch Gattung, Art, Beschaf- fenheit bedeutet. Die vermittelst dieses Wortes gebildeten Composita sind nur wenige; derartig sind z. D. sikamainen schweinisch, akkamainen weibisch, koiramainen hündisch, schelmisch. In einem Dialekt werden auch Abkürzungen dieser Composita angetroffen, sowie akkamas, koi- ramas. Diese Zusammensetzungs- oder Ableitungsform darf nicht ver- wechselt werden mit solchen Adjectiven, welche vermittelst der Endung -inen von den Superlativen der Adjectiva abgeleitet werden, und die mit Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 197 den ersteren nichts gemein haben, obgleich sie in einigen Dialekten nur mit einfachem m verkommen, also ihrem äusseren Habitus nach jenen vollkommen gleich sind. Solche superlativische Adjectiva sind z. B. ensimmäinen der erste, vierimmäinen zunächst an der Seite, von den Superlativen en- simpä, vierimpä. Das Anhangswort -moinen scheint ursprünglich ebenfalls ein Adjektiv zu sein und seine Ableitung von dem jetzt ungebräuchlichen muo zu haben, welches dieselbe Bedeutung zu haben scheint, wie das von demselben abge- leitete muoto Form, Gestalt. Dieses moinen kommt auch jetzt noch in Karelen als selbststindiges Wort vor in der Bedeutung solcher; sonst wird es jedoch nur in Zusammensetzungen mit den Genitiven pronominaler Wörter angetroffen, als: mimmoinen was für ein, kummoinen was für ein, semmoinen solcher, tämmöinen ein solcher, von dieser Beschaffenheit, tuommoinen ein solcher, von jener Beschaffenheit. Das Anhangswort -lainen scheint seinen Ursprung in dem Worte laji l. lai zu haben, und ist also auch ein ganz regelmässig abgeleitetes Ad- jectiv. Es verbindet sich, gleich dem vorhergehenden, mit dem Genitiv, und wenn das Wort, mit dem es zusammengesetzt ist, zwei- oder mehrsylbig ist, bleibt das harte a in demselben unverändert, d. h. -lainen hat in sol- chen Zusammensetzungen die Geltung eines selbstständigen Wortes; z. B. yhdenlainen einerlei, pitkänlainen länglich, kaikenlainen allerlei, huononlainen etwas schlecht, punaisenlainen röthlich, mäkisen- lainen etwas bergig. Auch in Zusammensetzungen mit einem einsylbigen Pronominalgenitiv behält -lainen seine Selbstständigkeit, sowie in tuol- lainen so beschaffen, sellainen ein solcher wie der, millainen was für ein, ausser in der Zusammensetzung tällainen so wie dieser, welches Wort dialektweise auch die Gestalt tälläinen annimmt. Ausnahmsweise lässt es sich auch zusammensetzen mit dem Casus partitivus der Zahlwörter yksi ein und kaksi zwei zu den Wörtern yhtäläinen einerlei und kahta- lainen zweierlei. Im Worte sekalainen gemischt vorkommend, ver- mischt, steht es verbunden mit dem Nominativ seka Mischung. Das Anhangswort -loinen, das seiner Bildung nach gleichfalls ein Adjectiv ist und zwar aus dem Stammworte luo, wird nur in einigen Zu- sammensetzungen angetroffen, wie z. B. kivuloinen kränklich und vaiva- loinen beschwerlich, die in dem westfinnischen Dialekt in den Gestalten kivulloinen, vaivalloinen, mit einem, wie mir scheint ohne Grund verdoppelten 1, vorkommen. Zuweilen hat dieses Wortbildungsmittel in Com- 198 AUGUST AHLQVIST. positen die Bedeutung von Verächtlichkeit, z. B. in pappiloinen ein schlechter Geistlicher. $ 6. Wenden wir uns nun wieder zu solchen Zusammensetzungen, in denen zwei vollkommen selbststindige Substantiva zu einem Worte vereint angetroffen werden, und nehmen wir zuerst die also entstandenen Substan- fiva in näheren Augenschein, so gewahren wir bald, dass dieselben gróssten- theils aus zwei Nominativen zusammengesetzt sind, d. h. dass auch das Be- stimmungswort meistens im Nominativ steht. Ferner finden wir in Betreff derartiger Compositen, dass in ihnen das Bestimmungswort oft (obgleich nieht immer) die Stelle eines Adjectivs vertritt, und dass dasselbe in solchen Sprachen, in denen Adjectiva hüufiger vorkommen, durch ein Adjectiv wieder- gegeben werden kann. Derartig sind z. D. die zusammengesetzten Substan- tiva aamurusko Morgenróthe, aivinakangas Leinwandgewebe, akka- vüki Weibsvolk, elokuu Erntemonat (August), hallavuosi Frostjahr, hajuruoho „Riechkraut“ (milium effusum) Jumiharkko Schneeklumpen, maatie Weg zu Lande. Eine solche adjectivische Eigenschaft des Bestim- mungswortes findet man jedoch nicht bei allen zu dieser Gruppe gehörenden Compositen, z. B. nicht in folgenden: apupappi Hülfsprediger, armo- istuin Gnadenstuhl, emälammas Mutterschaf, eväslaukku Reisekost- ränzel, hammasraha „Zahngeld“ (Pathengeschenk), henkiraha Kopf- steuer, hopeaseppä Silberarbeiter, kirvesvarsi Stiel der Axt. Im all gemeinen kann die Sprache fortwährend neue Composita derart hervorbringen, ohne dass wir ein Gesetz gewahren, das sich dabei geltend macht. Dialektweise findet man in einigen hierher gehörenden Zusammense- tzungen das nominativische Bestimmungswort im Genitiv stehend; so heissen z. D. die Worte lammaspaisti Schöpsenbraten, kouluopettaja Schul- lehrer in dem westfinnischen Dialekte lampaanpaisti, koulunopettaja. Bisweilen findet man das Bestimmungswort eines aus zwei Gliedern zusammengesetzten Wortes zu einem einfachen Worte abgekürzt, z. B. nisu- puoti „Waizenladen“ anstatt nisuleipäpuoti ,, Waizenbrotladen* (Bäcker- laden). Bisweilen ist wiederum das Grundwort zu einer blossen Endung zusammengeschrumpft, wie in dem in Savolaks gebräuchlichen Worte käste, welches offenbar aus käsityö, käs’työ Handarbeit entstanden, in Ana- logie mit dem schwedischen handske, das durch Verkrüppelung des Wortes enstanden aus dem ursprünglichen handsko, d. Handschuh. Sehr selten, und zwar nur in der Volkspoesie, findet man das Bestim- mungswort flektirt, z. B. Kal. 27. 203: „anna ostoa-olutta“, wo des Vers- maasses wegen auch das erstere Glied im Worte osto-olut „Kaufbier“ Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 199 d. h. gekauftes Bier, in demselben Casus steht wie das Grundwort, welches regelrecht allein der deklinirbare Theil in diesem Compositum ist. Derselbe Fall findet sich auch in dem letzteren Verse des Verspares: ,tupa on täynnä tuppisuita, pöytä pönkiä-mahoja“, dessen ich mich aus irgend einem Tanz- liede erinnere, woselbst die beiden Glieder in dem zusammengesetzten Worte pönkä-maha deklinirt sind. Wenn das Bestimmungswort ein Plurale tantum ist, wird dasselbe in die Zusammensetzung als Singularstamm aufgenommen, z. D. in den Wörtern hääkansa Hochzeitleute, markkinaväki Jahrmarktsleute, ristiäis- vieras Taufgast, valtiopäivämies Landtagsmann, in welchen Compo- siten das erste Glied aus den Pluralia tantum häät, markkinat, risti- üiset, valtiopäivät besteht. $ 7. Eine besondere Berücksichtigung verdienen die aus zwei Substan- tiven im Nominativ zusammengesetzten Wórter, in denen das Bestimmungs- wort ein verbales Derivat ist. Solcher Derivaten giebt es drei Arten; die- selben haben die Bedeutung einer handelnden Person, oder der Handlung selbst, oder auch eines Werkzeuges für eine Handlung. Ein Name der handelnden Person ist das Bestimmungswort z. B. in den Zusammensetzungen tietäjäakka Seherin, metsästäjäpoika Jä- gerbursche. Derartige Composita sind jedoch selten und kommen meist in dem ostfinnischen Dialekte vor. Das Verhältniss der Glieder zu einander ist in diesen Wörtern eher eine Apposition als eine Zusammensetzung, ob- gleich auch in ihnen das Bestimmungswort nicht gebeugt wird. Benennungen von Handlungen kommen in Compositen häufiger vor als Bestimmungswürter. Derartig, und zwar mit der Endung -ma, sind die Be- stimmungswörter in den Zusammensetzungen juomaraha Trinkgeld, syömä- astia Essgeschirr, uimahuone Badehaus, puimakone Dreschmaschine, käymätie Fussweg, ristimänimi Taufname, syntymäpaikka Ge- burtsort. Beinahe ebenso oft wie diese kommen Benennungen von Hand- lungen mit den Endungen -u, -o als Bestimmungsworte in Compositen vor, z. B. soutumies „Rudermann“ (Ruderer), juoksuvesi fliessendes Wasser, saattoväki Gefolge (welches ein Brautpaar nach Hause begleitet), a j o- kalu Pferdegeschirr, ottopoika Pflegesohn, nostoväki aufgebotene Mann- schaft, Landsturm. Viel seltener kommen dagegen verbale Derivata auf -us als Bestimmungswörter vor, wie in den Wörtern kuljetuspalkka Trage- lohn, Fuhrlohn, elätysisä Pflegevater, kasvatusäiti Pflegemutter. Die Benennung eines Werkzeuges findet man recht häufig in dieser Art angewandt, z. B. in den Zusammensetzungen poltinrauta Brenneisen, 200 AUGUST AHLQVIST. Brennbobrer, viipsinpuu Haspel, pesinpytty Waschgeschirr, vierrin- hanko eine Gabel (hanko), mit welcher das brennende Holz beim Schwen- den lings dem Boden gewälzt (viertää) wird, der abgeschwendet wird; elinkeino Gewerbe. $ 8. Eine eigenthümliche Erscheinung auf dem Gebiete der in $ 6 er- wähnten Zusammensetzungen ist die folgende. Wenn ein zweisylbiges auf a auslautendes primitives Wort, als Destimmungswort steht, geht dieses a häufig in o über, wenn in der ersten Sylbe des Wortes kein u oder o steht (weder allein, noch als erster Vokal in einem Diphtonge) wie z. B. in aitovieri Stelle zunüchst an einem Zaun, jalkopohja Fusssohle, karjohuone Viehstall, Matkolampi (der Name eines Sees), saunotie Badstubenweg, sikopahna Schweinkoben, Sikoniemi (Benennung einer Landspitze), in denen aita, jalka, karja, matka, sauna, sika die Bestimmungswörter sind. Findet sich wiederum in der ersten Sylbe eines so beschaffenen Be- stimmungswortes ein u oder o (entweder allein, oder als erster Vokal eines Diphtonges) geht a im Auslaut oft in i über, wie z. B. in den Wörtern huhtikuu „Schwendeholzfällungsmonat“ (April, nuottimies Netzfischer, sotiretki Kriegszug, in denen huuhta, nuotta, sota die Destimmungs- würter sind. Wenn das Bestimmungswort ein mit à auslautendes zweisyl- biges, primitives Wort ist, geht das ä desselben in ganz gleicher Weise in i über, wie z. B. in folgenden Compositen: lehmikarja Kuhherde, leipi- lapio Brotspaten, metsikana „Waldhuhn“ (lagopus subalpina), perimies Steuermann, silmivesi ,Augenwasser^ (Wasser zum Waschen des Ge- sichtes), mit den Worten lehmä, leipä, metsä, perä, silmä als Be- stimmungswürter. Sehr selten geschieht dieses in dreisylbigen Wörtern, wie z. B. in oravikuusi „Eichhornsfichte“ (poet. Oravikoski (Benen- nung eines Ortes) Oravisalo (Benennung eines Ortes). In allen diesen Fällen ist jedoch der Uebergang von a (ä) ganz gleich wie im Auslaute der Nominen vor dem i des Plurals. Hieraus ziehe ich den Schluss, dass in den erwähnten Fällen der Pluralstamm als Bestimmungswort gebraucht worden ist. Der westfinnisehe Dialekt, in dem dieser Fall ziemlich selten ist, hat in vielen derartigen Zusammensetzungen das Bestimmungswort im Singular, wie z. B. in jalkapohja, karjahuone, saunatie, sika- läätti, lehmükarja, leipülapio, metsükana, perämies, silmä- vesi, von denen ein Theil statt der ursprünglichen Gebilde auch im Ost- finnischen gebräuchlich geworden ist. $ 9. Eine andere Eigenthümlichkeit bei einigen Compositen ist die, dass in denselben ein zwischen die Glieder der Zusammensetzung eingescho- Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 201 benes t vorkommt, z. B. in den Wörtern voitleipä Butterbrot von voi und leipä, Puutsalo (Ortsname) von puu und salo. Suotniemi (Orts- name) von suo und niemi, silmätterä Augapfel von silmä und terä, Pellotsalmi (Ortsname) von pelto und salmi, Kotkatlaks (Orts- name) von kotka und laksi. Auch diese Eigenheit trifft man hauptsäch- lich in dem östlichen Dialekte an. Dieses t kann möglicherweise das t des Plurals sein und somit zum Bestimmungsworte gehören, das also auch in diesem Falle als Plural auftreten würde. $ 10. Bisher hat es sich um solche substantivische Composita ge- "handelt, die aus zwei im Nominativ stehenden Substantiven entstehen. Ferner kann auch ein Adjectiv das Bestimmungswort in einer Zusam- mensetzung sein. Ein also angewandtes Adjectiv kann entweder primitiv oder derivirt sein. Die Zusammensetzungen, in denen ein primitives Ad- jeetiv als Bestimmungswort steht, kommen nur selten vor, wie z. B. iso- yrtti „Grosskraut“ (cicuta virosa), liikanimi „überflüssiger Name“ (Zu- name, Familienname), autiokylä ödes Dorf, vapakaupunki Freistadt, vapavuosi Freijahr, Paksuniemi, Pyhäjoki. Uusmaa (Ortsnamen). Viel häufiger als die ebenerwühnten Composita findet man solche zu dieser Gruppe gehörende, in denen das adjectivische Bestimmungswort ein mit der Endung -inen (ise) abgeleitetes Adjectiv ist. Als Bestimmungs- wort wird ein solches Adjectiv als Singularstamm genommen, indem e im Auslaute elidirt wird, wie in den Wörtern aatelismies Edelmann (Be- stimmungswort aatelinen adelig). herrasvaatteet Herrenkleider (her- rainen einem Herrn zukommend) helmisvyü Perlengürtel (helminen aus Perlen gemacht), muukalaiskieli Fremdlingssprache, fremde Sprache (muukalainen fremd), pohjaistuuli Nordwind (pohjainen nórdlich), rouvasväki Frauenleute (rouvainen einer Frau zukommend). Auch Familiennamen mit der Endung -nen oder -inen. die die Sprache als Adjectiva ansieht, werden in der ebenerwähnten Weise verkürzt ange- wandt, z. B. Sallis-vainaja der selige Sallinen. Hapois-rukka der arme Happonen, Ketuis-parka der beklagenswerthe Kettunen, Tikais- vainaja der selige Tikkanen. Die drei letztgenannten Namen zeigen, dass ein harter Consonant in solchen Füllen vermildert wird. Dieses 'ersieht man auch aus derartigen appelativen Substantiven, z. B. pakaistiainen Meise, pakaisilma Frostwetter, uudispaikka Pflanzung, Kolonie, uudisleipà Brot von frischem Roggen, papismies Priester ummiskenkä Ueber- schuh, von den Wörtern pakkainen, uutinen, pappinen, umpinen. Dass man an manchen Orten auch uutispaikka und pappismies sagt, 26 202 AUGUST AHLQVIST. also die besagte Consonantvermilderung nicht beachtet, ist eine Dialekt- abweichung; jedoch dürfte wohl nirgends umpiskenkä gesagt werden, und das in der Bibelübersetzung (3 Mos. 23. 14, 20) vorkommende uudis- leipä, welches dem Westfinnisehen entnommen, lässt uns annehmen, dass die im Ostfinnischen noch vorkommende Consonantvermilderung in diesem Fall als Gesetz angesehen werden muss. Bisweilen ist das Bestimmungswort nur ein scheinbar in dieser Weise verkürzter Adjeetivstamm, und das s, das zwischen den Gliedern der Zu- sammensetzung steht, gehórt nieht zu einer Adjectivendung am Schlusse des Bestimmungswortes, sondern zum Anlaut in einem entlehnten Grundwort, das mit s und einem anderen Consonanten beginnt, wie z. B. in den Wörtern kellostapuli Glockenthurm, narrispeli Narrenspiel, saarnastuoli Kanzel, tuumastukki Zollstock, welche in Hinsicht ihrer Entstehung nicht in die Theile kellos-tapuli, narris-peli, saarnas-tuoli, tuumas- tukki zerfallen, obgleich die Grundwörter nunmehr ganz allgemein ta- puli, peli, tuoli, tukki lauten, sondern in die Theile kello-stapuli, narri-speli, saarna-stuoli, tuuma-stukki, in denen die ‚Sprache, da das erste Glied mit einem Vocal endet, in den aus dem Schwedischen entlehnten Wörtern stapel, spel, stol, stock die zwei anlautenden Consonanten hat beibehalten können. In manchen neugebildeten Compositen dieser Art ist das als Stamm vorkommende adjectivische Bestimmungswort offenbar ein ursprünglicher Ge- nitiv, z. B. in den Wörtern ehtoollisvieras Abendmahlsgast, ihmis- asunto Menschenwohnung, vaivaishoito Armenpflege, die aus den ur- sprünglichen ehtoollisen-vieras, ihmisen l. ihmisten-asunto, vai- vaisten-hoito verkürzt sind. Diese Art neue Wörter zu bilden kann jedoch nicht zur Nachahmung empfohlen werden. $ 11. Ziemlich selten sind solehe Composita, in denen das Grundwort ein primitives Substantiv und das Bestimmungswort eine Partikel ist. Der- artig sind: myötävirta Strömung stromab, myötämäki Weg bergab, suottahuoli unnütze Trauer, poikkikatu Quergasse. — Als reine Ab- normitäten kann man dagegen wohl solche Zusammensetzungen ansehen, in denen das erste Glied aus irgend einer Form vom Infinitiv des Verbum gebildet worden, so z. B. maatapano Schlafengehen im Compositum maatapano-aika Zeit des Schlafengehens. $ 12. Wir gelangen nuu zur Betrachtung der durch Zusammensetzung gebildeten Substantiva, in denen ein Genitiv das Bestimmungswort bildet. Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 203 Derselbe kann aus drei verschiedenen Arten bestehen: Genitivus possessivus, Genitivus subjectivus und Genitivus objechvus. Possesivus ist der Genitiv in derartigen Wörtern, wie z. B. folgende: lapsentyttö Kindermädchen, ketunnahka Fuchsfell, hanhenjalka Gänsefuss (potentilla anserina), talonpoika Bauer (eigentl. der „Sohn des Gehöftes“), maantie Landstrasse, kirkonmies Kirchenvorsteher, lin- nunrata Milchstrasse (eigentl. „Des Vogels Weg“), päivänvalo Tages- licht, kansankoulu Volksschule. Der Grund für die Benennungen Genitivus subjectivus und Genitivus objectivus liegt darin, dass der Genitiv bei den Compositen entweder Subject oder Object des Zeitwortes sein kann, von dem das Grundwort des zusam- mengesetzten Wortes abgeleitet ist. Subjectivus ist der Genitiv also in den Wörtern siiankutu Laichen des salmo lavaretus, linnunlaulu Vogelgesang, vedenjuoksu Wasser- strömung, päivännousu Sonnenaufgang; die Genitive dieser Wörter sind Subjeete in den Sätzen, aus denen diese Composita gleichsam zusammen- gezogen sind, nämlich: siika kutee der Schnepel laicht, lintu laulaa der Vogel singt, vesi juoksee das Wasser fliesst, päivä nousee die Sonne geht auf. Sehr selten findet man statt eines solchen Genitivs einen Nominativ, wie in den Wörtern tulipalo Feuersbrunst, tuuliajo Herum- treiben eines Gegenstandes durch den Wind. Viel häufiger als die vorhergehende Gattung findet man in der finnischen Sprache solche Composita, in denen der Genitiv objectivus ist d. h. Object des Verbums, von dem das Grundwort abgeleitet ist. Hiebei ist zu merken, dass, das Verbum mag ein solches sein, welches ein Totalobject, oder ein solehes, das ein Partitivobject erfordert, das Objectswort dennoch stets im Genitiv steht, sobald es in einer Zusammensetzung das Bestimmungswort bildet. Nur ausnahmsweise kommen bisweilen solche Composita vor, in denen ein Partitiv anstatt eines Genitivs steht, z. B. veljiänsä-etsijä der Sucher seiner Brüder, wo das Nomen aetoris offenbar an Stelle eines Participium praes. steht, mit welchem diese Derivationsform im östlichen Dialekt häufig verwechselt wird. Ein anderer Umstand, der erwähnt zu werden verdient, ist, dass die von Verbalstimmen abgeleiteten Substantiva, welche als Grundwörter in Compositen der erwähnten Art vorkommen, ge- wöhnlich entweder Nomina actoris mit den Endungen -ja und -ri sind, oder Nomina actionis mit vielen verschiedenen Endungen. Nomina actoris sind sie z. B. in folgenden: kirjanpainaja Buch- drucker, viinanjuoja Branntweintrinker, kirkonrakentaja Kirchen- 204 AUGUST AHLQVIST. erbauer, hyväntekijä Wohlthüter. Auch die, mit der aus den germani- schen Sprachen durch Lehnwórter hinüber gekommenen Endung -ri herge- leiteten Nomina actoris kommen, wie gesagt worden, in derartigen Zusammen- setzungen vor; jedoch muss, um also angewandt zu werden, ein solches Substantiv in dem Gebiete der finnischen Sprache, direct von einem Verbal- stamm abgeleitet sein, wie z. D. mittari (vom Verbum mittaan) in dem Compositum maanmittari Landmesser. Dagegen ist z. D. luotipuntari Handwage nach dem Schwedischen gebildet (in der alten und der Volks- sprache lodpyndari), und z. D. hattumaakari (schw. hattmakare) Hutmacher, ist derselben Sprache unmittelbar entnommen, wesshalb das Be- stimmungswort dieser Compositen im Finnischen auch nicht als Objeet ver- nommen wird, und die Zusammensetzung derselben gehört in die $ 6 ab- gehandelte Gruppe. Namen der Handlungen sind dagegen die Grundwürter z. B. in fol- genden: jyvänmyünti Getreidehandel, lainküynti Rechtshandel, Process; merenkulku Seefahrt; suolanosto Aufkauf von Salz, viinanpoltto Branntweinbrennen, vihanpito Hegen von Groll kalanpyyntö Fisch- fang; runonkeruu Sammeln von Runen (alte Volkslieder); maanmittaus Landmessung. $ 13. Neben dem Genitiv findet man auch die meisten anderen Casus als Bestimmungswörter in Compositen; so z. D. den Inessiv in den Wörtern perässä-istuja der im Hintertheil (eines Schiffes) sitzende, kirkossa- kävijä Kirchenbesucher; elativ: puusta-katsoja einer, der von einem Baume hinuntersieht, maasta-ajo Vertreibung aus dem Lande; illativ: pi- toihin-kutsuja der zu einem Gastmahl Einladende, taivaasen-juoksija einer, der in den Himmel hineinspringt (theol.), toimeen-tulo das Zurechtkom- men, estn. väljaminik das Ausgehen, sissetulik das Hineinkommen; adessiv:rannalla-istuja deram Ufer sitzende, hyvällä-eläjä einer, der wohl lebt d. h. gut zu essen und zu trinken pflegt; ablativ: alta-vastaaja der Angeklagte (in einem Process), päältä-katsoja einer, der zusieht; allativ: päälle-kantaja Kläger, sisälle-kangoitus Einbruch; abessiv: lakitta-kävelijä einer, der ohne Hut umhergeht; prolativ: ohitse- menijä der Vorbeigehende; translativ: maaksi-muuttuminen die Ver- wandlung zur Erde, ylös-nouseminen Aufstehen, Auferstehung, estn. vüersiks-tulik das zu Gaste Kommen; essiv: lapsena-olo (lapsena als Kind, olo Sein, Zustand) Kindheitszustand, tyhjänä-olo (Kal. 14. 147, tyhjänä als leer od. nichtsgefangen); und instructiv: takaisin-kulku Rückkehr, väärin-käytös Missbrauch, huorin-tekijä Ehebrecher. Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 205 $ 14. In unserer Sprache giebt es verschiedene Wörter, deren jetzige oder am allgemeinsten vorkommende Bedeutung sich nicht anders erklären lässt, als durch die Annahme, dass dieselben das erste Glied von Compositen bilden, deren letzteres Glied die Sprache aus irgend einem Grunde wegge- lassen hat. Nehmen wir die Wörter leppä Erle, kaski Schwendeland, rutto Pest als Beispiele an. Das erste dieser Wörter bedeutet eigentlich Blut. Wie reimt sich nun diese Bedeutung mit dem Umstande. dass dieses Wort häufiger als Bezeichnung für den Baum betula alnus gebraucht wird? Sehr einfach durch die Annahme, dass leppä in der letzteren Bedeutung ein Ueberbleibsel von dem Compositum leppä-puu „Blutbaum“ ist, welchen Namen der Baum offenbar von der braunrothen Farbe erhalten, welche die getrocknete Rinde desselben annimmt und abgiebt. Ebenso verhält es sich mit dem Worte kaski, welches ursprünglich, und im Estnischen auch jetzt noch, Zirke bedeutet. Zu der Bedeutung Schwende oder Schwendenland ist das Wort gekommen als Abkürzung von dem Compositum kaski-maa „Birkenland“, Boden, der mit Birken bewachsen ist, welche Bodenart be- kanntlich sich am Besten zum Schwenden eignet. Die unter dem Namen rutto vorkommende Krankheit, wird auch rwtfo-tauti genannt, welches die Bedeutung die „heftige“ oder die „schnelle Krankheit“ hat, denn das Wort rutto bedeutet auch Ae/fig oder schnell. — Derartige Abkürzungen sind auch niini in der Bedeutung von tilia europæa, abgekürzt aus niini-puu Bastbaum; kulo in der Bedeutung Waldbrand (Ps. 83. 15). abgekürzt aus kulo-valkea Brand in vorjährigem Grase (kulo); laukki in der Be- deutung mit einem weissen Fleck versehen (Kal 21. 70), abgekürzt aus laukki-otsa (Pferd) mit weissem Fleck auf der Stirn; yskä in der Be- deutung /usten, abgekürzt aus yskä-tauti Brustkrankheit, denn yskä bedeutet noch heute im russischen Karelen Brust; kettu in der Bedeutung Fuchs, abgekürzt aus kettu-eläin Pelzthier, das Thier mit dem theuren Pelz, denn kettu ist ein Diminutiv von dem Worte kesi Fell, Pelz, und ist in der letzteren Bedeutung auch jetzt noch gebräuchlich. Auch einige Derivata giebt es in der Sprache, deren seltsam abwei- chende Bedeutungen, nur durch die Annahme sich erklären lassen, dass sie, ähnlich wie die eben genannten, Ueberbleibsel von ursprünglichen Compositen sind. So ist z. B. das Wort viettelys ein ganz regelmässig hergeleitetes Nomen actionis mit der Bedeutung Verführung, Lockung, Betrug. Dieses Wort wird jedoch auch in der Bedeutung von Verführer, Betrüger, betrüg- lich gebraucht, und ist in dieser Bedeutung das übriggebliebene erstere Glied von der Zusammensetzung viettelys-mies etwa „Trugmann“ (das 206 AUGUST AHLQVIST. Wort viettelys ist nur von Männern gebräuchlich). Ganz in derselben Weise sind hylky Verwerfung, verworfener Zustand, heittio Verlassung, Zustand des Verlassenseins, yöttö Zerstörung, regelmässig abgeleitete No- mina actionis von den Verben hylkään verwerfen, heitän verlassen, yötän zerstören; sie werden jedoch allgemein auch in der Bedeutung ver- worfenes Wesen, roher oder gemeiner Mensch angewandt, und sind, meiner Ansicht nach, in diesen Bedeutungen abgekürzt aus hylky-ihminen, heittio-ihminen, yöttö-ihminen. $ 15. Bisher hat es sich blos gehandelt um die Bildung der Substan- tiven durch Zusammensetzung. Wir kommen nun zur Composition der Ad- Jectiven. Wir brauchen uns hier nicht weiter aufzuhalten bei den Arten adjecti- vischer Compositen, in denen eines der Halb- oder Anhangswürter, die unter den $$ 4 und 5 abgehandelt worden, als Grundwort fungirt. Jedoch auch dadurch, dass vollkommen selbstständige Wörter zu einem einzigen verbunden werden, bringt die Sprache gleichfalls Adjectiva hervor. So entstehen durch Verbindung zweier Substantiven Wörter mit adjecti- vischer Bedeutung; z. B. hernevarsi (herne Erbse, varsi Schaft) erb- senschaftfarbig (erbsenstrohfarben), tervarinta (terva Theer, rinta Brust) mit getheertem Vordersteven, koukkuleuka (koukku Haken, leuka Kinn) mit gekrümmtem Kinn, rautanäppi (rauta Eisen, näppi Finger- spitze) mit eisernen Fingerspitzen, kolmiyö (kolme drei, yö Nacht) drei Nächte alt, punaparta (puna Róthel, parta Bart) rothbärtig, punakenkä (kenkä Schuh) mit rothen Schuhen, sinisukka (sini blaue Farbe, sukka Strumpf) mit blauen Strümpfen. Bisweilen steht das Bestimmungswort im Genitiv, z. B. in vedenkarva wasserfarben, hiirenkarva müusefarben. Eine besondere Aufmerksamkeit verdienen die hierher gehórigen Composita, in denen das Bestimmungswort im Genitiv steht und das Grundwort die Be- nennung einer Eigenschaft mit der Endung -us, Gen. -uden ist. Diese Composita werden hauptsächlich bei Agricola und in dem alterthümlichen ostkarelischen Dialekt angetroffen (vergl. hiebei das von mir herausgegebene Kieletär 1 Heft, S. 9); z. B. sen-pituus („dessen Länge“) so lang, sor- men-pituus („eines Fingers Länge“) fingerlang, polven-korkeus („ei- nes Kniees Höhe“) so hoch wie das Knie. Die zunächst angeführten Gebilde sind doch mehr oder weniger veraltet und kommen nur in den alten Volksliedern und Sagen vor. Die moderne Schriftsprache macht dieselben anwendbar, indem sie vermittelst Anhängung der Endung -inen und bisweilen, wenn das Bestimmungswort ein Zahlwort Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 207 ist und das Grundwort eine Zeitbestimmung ausdrückt, mit der Endung -as, sie auch der äusseren Form nach in vollständige Adjeetiva verwandelt; so z. B. hernevartinen, tervarintainen, koukkuleukainen, rauta- näppinen, kolmiöinen, punapartainen, punakenkäinen, sini- sukkainen; vedenkarvainen, hiirenkarvainen; senpituinen, sormenpituinen, polvenkorkuinen; ferner: kolmivuotinen drei- jährig, kolmitalvias drei Winter alt (von Pferden), nelijalkainen vierfüssig, viisiviikkoinen fünf Wochen alt, kuusivuotias sechsjährig, seitsenkuinen sieben Monate alt, seitsenpäinen mit sieben Häuptern, kahdeks'vuotias achtjährig, yhdeks'páinen mit neun Häuptern, ky m- menkuinen zehn Monate alt. Derartig sind noch peräntakainen hinter dem Hintertheile (eines Schiffes) befindlich, hinter dem Hintertheile herkommend, günstig (vom Winde), nurkantakainen hinter der Haus- ecke befindlich od. wachsend (von dem hausgezogenen Tabak), aidanta- kainen hinter dem Ackerzaune befindlich (euphemistisch vom Wolfe), po- lonalainen unter dem Unglück befindlich, unglücklich, merenpuolinen auf der Seeseite befindlich, syennäköinen mit russigem Aussehen, kohl- schwarz, iankaikkinen allzeitig. ewig. $ 16. Ferner entstehen Adjectiva composita durch Verbindung eines primitiven Adjectivs mit einem ähnlichen Substantiv, wie z. B. hullupää (hullu närrisch, pää Kopf) verrückt, vääräsääri (väärä krumm, sääri Bein) krummbeinig, mustaparta (musta schwarz, parta Bart) schwarz- bärtig, valkeapää (valkea weiss, pää Kopf) weisshaarig, paksurinta (paksu dick, rinta Brust) breitbrüstig. Auch diesen giebt die moderne Schriftsprache eine mehr adjectivische Form, indem denselben die Endung -inen angehängt wird; so erhält man von den vorigen Wörtern: hullu- päinen, vääräsäärinen, mustapartainen, valkeapäinen, paksu- rintainen. Derartig sind hidasjuoksuinen (hidas träge, juoksu Lauf) langsam im Laufe, kallisarvoinen (kallis theuer, arvo Werth) werthvoll, puhdasmuotoinen (puhdas rein, muoto Antlitz) mit reinem Antlitz, täysijärkinen (täysi voll, järki Verstand) bei vollem Ver- stande, vähänäköinen (vähä klein, näkö Gesicht) mit schwachem Ge- sicht, viimesyksyinen (viime letzt, syksy Herbst) vom vergangenen Herbste. Bisweilen steht das Bestimmungswort im Genitiv, sowie in den Wörtern kaikensäätyinen von allen Ständen, monenmuotoinen viel- artig. Bisweilen ist das adjectivische Bestimmungswort auch ein abgeleitetes Adjectiv, z. B. in dem Wort väkevävirtainen (väkevä stark von väki Stärke, virta Strom) mit starker Strömung, reissend. Auch ein Comparativ 208 AUGUST AHLQVIST. kann als Bestimmungswort dienen, wie z. B. in heikompiuskoinen (hei- kompi Comparativ von heikko schwach, usko Glaube) mit schwächerem Glauben, kevyempijalkainen (kevyempi Comparativ von kevyt leicht, jalka Fuss) leichtfüssiger. $ 17. Das Grundwort kann auch ein Adjectiv und das Bestimmungs- wort ein Substantiv sein, wie z. B. in den Wórtern pikimusta pech- schwarz, lumivalkea, schneeweiss (lumenvalkuinen bedeutet von der Weisse des Schnees und gehórt zu $ 14), kiiltomusta glänzend schwarz, tulipunainen feuerroth. Wenn das adjectivische Grundwort ein Partieip ist, steht das Bestimmungswort, das dem Particip als Object dient, im Genitiv, z. B. yhdentekevä Gleiches thuend, gleichviel ausrichtend, kie- lentaitava eine Sprache kennend, tyóntaitava der eine Arbeit kennt oder ausführen kann, kirjantehnyt der ein Buch verfasst. In den letzter- wühnten Compositen ist das Bestimmungswort bisweilen ein Casus partitivus, z. B. yhtäpitävä Gleiches enthaltend, gleichlautend, miestükysyvà einen Mann erfordernd (d. h. eine Arbeit, die einen ganzen Mann erfordert). Auch die von Verbalstämmen abgeleiteten caritiven Adjectiva werden in dieser Art zusammengesetzt, wie z. B. in kielentaitamatoin der eine Sprache nicht kennt. Sehr selten findet man das Bestimmungswort in einem andern Casus, als die genannten; so z. B. itseensü-luottamatoin (il- lativ) der kein Vertrauen zu sich selbst hat, y ksinkertainen (instr. plur.) einfach, einfältig. Als Bestimmungswörter zu Participien findet man auch Adjectiva, z. B. in valkeanvälähtävä etwas hellfarben, mustan- puhuva etwas schwürzlich. KORT REDOGÜRELSE EN NY METHOD I STORINGSTHEORIEN HUGO GYLDÉN. Ex, Li TIENI, aba qe ie Ec —-— "T er Á pn Mae - tea | we eng | star has 6 uut uo res V bien: o IMMER o E ET IET UTD X tés Acl ^ > « 3 à * SEIN E 4 "vd bulo 0 I "4 be Ann, HS SET. . — s ced p T N PAT "m ue divo d i^ | bou WR o6 fs, ie m Da astronomiska vetenskapens framsteg äro beroende dels af de astrono- miska iakttagelsernas stigande noggrannhet och tillforlitlighet, dels af den mathematiska utredningen af det band, som förbinder observationens nakna resultat med vetenskapens theoretiska grundvalar. Ju mera astronomien framskrider, desto mindre láta für henne vigtiga resultat härleda sig, utan att dessa båda faktorer behörigt tillgodoses. Emellertid har det visat sig svårt att likformigt framföra de båda grenarna af den astronomiska forsk- ningen, utan man har kunnat urskilja perioder, då än den ena och än den andra företrädesvis blifvit riktad med betydelsefulla bidrag, samt derunder vuxit i förut oanade proportioner. Sålunda efterträddes det tidskifte, som utmärktes af de stora observatórerna Zacaille och Bradley af ett annat, under hvilket Laplace i sina odödliga arbeten redogjorde för alla direkt ur iakttagelserna härledda resultat i enlighet med MNemtons gravitationslag. Ett derpå följande tidskifte var åter framstående genom vigtiga framsteg i den praktiska astronomien samt genom upptäckten af flera nya planeter och ko- meter. Dessa nyupptäckta himlakroppars rörelser kunde emellertid ej här- ledas ur den Nemtonska gravitationslagen endast med tillhjelp af de mathe- matiska utvecklingar, som Laplace sammanställt i sitt stora arbete, utan en ny och djupare gående behandling af hithörande problem blef oundgängligen nödig. Den epok, i hvilken vi nu befinna oss, har att uppvisa åtskilliga arbeten, som gå i den antydda riktningen, men desamma äro ännu ingalunda så afslutade, att de skulle kunna aflägga räkenskap för alla detaljer af de ny-upp- täckta himlakropparnas rörelse. Det i astronomiskt hänseende vigtigaste steget framför Laplace togs af Hansen, ehuru äfven arbeten af andra blifvit bekant- gjorda, som äro i hög grad intressanta och vigtiga, i synnerhet betraktade från en rent mathematisk ståndpunkt. Hansen lyckades uppställa methoder, enligt hvilka de s. k. små planeternas rörelser med en jemförelsevis stor lätthet kunde beräknas lika fullständigt, som de äldre planeternas enligt Laplace's; äfven har han tagit första steget att möjliggöra liknande beräk- 212 Hvao GYLDÉN. E ningar für de periodiska kometerna. Det har likväl visat sig att detta steg icke var tillfyllest samt att under vissa omstündigheter användandet af andra mathematiska hjelpmedel, än dem Mansen begagnat sig af, blef nödvändigt. De svårigheter, som sålunda ännu visade sig qvarstä efter Hansens be- handling af ifrågavarande problem, har det lyckats mig att i någon mon undanrödja och tager jag mig i anledning häraf friheten att inför den Finska Vetenskapssocieteten i korta drag redogöra för mina arbeten i-den antydda riktningen. Det problem, som här föreligger till lösning, kan sägas bestå deri att integrera ett liktidigt system differentialeqvationer af följande form d?x SEE Ce genu apes P ag ep 0) a^ r3 3b dy d?z z , d, | ar der ;7?^—2a?--y'-FEz* och 2 betecknar en bekant funktion af tiden / och de obekanta x, y och z; A? betecknar slutligen en oföränderlig storhet, nämn- ligen attraktionskraftens intensitet för enheten af hastighet, afständ och massa. Eqvationer af denna form bestämma kometens rörelse, dà han förutom af solen äfven attraheras af planeterna utan att dock, i foljd af sin egen massas ringhet, äterverka på dessas rörelser. Om äfven planeternas massor vore försvinnande små, så skulle funktionen 2, hvars termer alltid innehålla det numeriska värdet af en sådan massa såsom faktor, försvinna och banan befinnas vara ellips, i hvilken kometen rörde sig enligt Keplers lagar. Nu är detta likväl icke händelsen, utan funktionen 2 kan understundom gifva an- ledning till rätt betydliga ojemnheter i den elliptiska rörelsen kring solen: dessa ändringar benämnas störingar af de elliptiska värden för x, y och z. Från mathematisk ståndpunkt kan man säga ofvanstående problem vara löst, om man lyckats representera de obekanta såsom integral, der endast be- kanta funktioner af tiden förekomma under integraltecknen; man säger då, att problemet blifvit reduceradt till qvadraturer. Om likväl endast afseende fästes vid det astronomiska ändamålet, d. v. s. vid att numeriskt kunna be- räkna en himlakropps rörelse, så ligger hufvudvigten på utvecklingen af dessa qvadraturer. Ty i de festa fall, som hitintills hafva blifvit föremål för astronomernas uppmärksamhet, är funktionen 2 städse så liten att man jemtörelsevis lätt, medelst på hvarandra följande approximationer kunnat ut- föra den ofvannämnda reduktionen. " Kort redogörelse för en ny method à störingstheorien. 213 Svårigheten vid utvecklingen af de här sig företeende qvadraturerne är emellertid ganska stor vid inträffandet af sådana omständigheter, som pläga karakterisera problemets beskaffenhet, dà fråga är om periodiska kometer. Dessa svårigheter kunna till en väsendtlig del sökas deri att kometens om- loppstid ej är komensurabel med den störande planetens. Man inser lätt huru denna omständighet bidrager att hämma en enkel och öfverskådlig in- tegrationsprocess, genom att utsätta den allmänna formen af de funktioner, som föreligga till behandling. Denna är (2) der a;cos te + b;sin ie, A" € A? = M+ Ncose-+ N! cos 2e + Psine + [M, + N, eos e + P, sing] cose + DM, + N, cose+ P, sin el sin + M, cos 2€. I dessa formler betecknar 7 något helt tal, noll ej uteslutet, » ett helt udda tal; a', db, M, N o. s. v. konstanter, beroende af banornas elementer, & kometens samt £ planetens excentriska anomali. Betecknar man vidare med € och e' de båda banornas excentriciteter, samt med u förhållandet emellan de båda himlakropparnas medelrörelser, så har man följande relation emellan & och €, i hvilken vi med €’ beteckna en oföränderlig storhet, nämnligen pla- netens medelanomali vid den tidpunkt dá s— o, € —u(s—esing) J- e sing + c. Emedan nu e' i alla de fall, som hitintills förelegat, varit ett mycket litet tal i förhållande till enheten, så har man kunnat utveckla cos £, sin € och cos 2° i serier efter tvenne argument, nämnligen & och us. Skulle nu u vara ett rationelt tal, så blefve det ena argumentet reduceradt till det andra och 4° i följe deraf en funktion af endast en variabel, nämnligen «. Uttrycket (2) antoge härigenom en sådan form att utvecklingen af detsamma skulle kunna erhållas medelst ett ganska begränsadt antal termer. Men emedan u väl aldrig har den ofvannämnda egenskapen att vara ett komensurabelt tal, så har man verkställt integrationen först sedan man upplöst 4” i en oändlig trigonometrisk serie, fortgående efter de båda argumenten e och ue eller ock efter andra, som på ett enkelt sätt varit beroende af dessa. Dylika serier hafva likväl den olägenhet att de konvergera långsamt, så snart ett närmande af kometen till den störande planeten är möjligt, men det gifves ett medel att kringgå denna olägenhet och detta består deri att man sönder- % 214 Hvao GYLDEN. delar uttrycken för störingarne i ett mer eller mindre stort antal delar, hvar och en gällande för en viss del af kometens bana. Hansen utför denna sönderdelning af de analytiska uttrycken genom att efter hvarandra på ett passande sätt införa nya variabla i st. für s. Sätter man t. ex., under det & tänkes vara ett oföränderligt godtyckligt värde af e, A ai | . SIN 5€ — SIN 5€0 SIN så erhålles sine — 2 sin Le, sin» V1 — sin 1e3sinm? cose — 1 — 2 sin I && sin»? 2sin ke, cos» dm He y1 — sin I £2 sin »2 vidare gifva oss de kända relationerna emellan radiusvektor r, tiden / och & följande formler r — a(1—e + 2esin ke sinz?) 2 sin I £, cos» ER) ndt = (Y— e + 2esin 3 e$ sinw?} ( a, fl y 1 — sin 1 £2 sin w? der 2 betecknar kometens medelrürelse och a halfva stora axeln af dess el- liptiska bana. Man inser lätt att ofvanstående formler angifva rörelsen i den elliptiska banan på samma sätt som de vanliga, i enlighet med Keplers lagar härledda relationerna emellan en himlakropps ort i sin elliptiska bana och tiden, detta likväl endast så länge, som e faller emellan gränserna — &, och 4. Faller s utom dessa gränser, så blifver bestämningen af » imaginär, hvilket antyder att andra substitutioner måste användas för de öfriga bandelarna. Åtskilliga omständigheter hafva föranledt mig att ej använda ofvanstående formelsystem i den anförda ursprungliga formen, utan först sedan de motsvarande ellip- tiska funktionerna hörande till modylen sind, blifvit införda i st. för sin » och cos». Det skulle föra längre än gränserna blifvit utstakade för före- liggande uppsats att redogöra för de transformationer, på hvilka den vidare utvecklingen af ofvanstående formler bero, äfvensom för de i öfriga delar af banan användbara substitutioner. Den anmärkningen må här vara tillfyllest, att den godtyckliga modylen sini, kan väljas sålunda, att utvecklingen af 4 " erhåller en önskvärd grad af konvergens i afseende på argumentet » eller den motsvarande elliptiska integralen *m am o Y 1— sin 1:2sinz? Kort redogörelse für en ny method i stüringstheorien. 215 Für att uttrycka € i det nya argumentet, måste vi först och främst erinra oss att c härvid ej mera kan betraktas sásom en absolut konstant utan förändrar sig sprángvis vid hvarje nytt omlopp af kometen, man inser denna omständighet omedelbart deraf att det fullständiga värdet för s måste sökas ur formeln w 2sinl 2 sin 3 ey COSW dn Ee—=Mm-2T E .V1-— sin ie? sino? hvari mm betecknar ett helt tal, utvisande omloppens antal. Emellertid är c oföränderlig under hvarje omlopp, hvarfóre man under hvarje sådant kan utföra integrationen precist på samma sätt, som om » eller den motsvarande elliptiska integralen vore den enda föränderliga storheten, hvilket i hög grad förenklar problemets behandling. Tänker man sig dess- utom den af » representerade bandelen ytterligare delad förmedelst en ny substitution, såsom t. ex. denna sin» — sind c? , så inses lätt att uttrycket (2) antager följande form (3) fe) +, (€) cos © + 7, (C) cos 20 + ++... hvari /(c), fi(c) o. s. v. beteckna funktioner af den enda föränderliga c. Uttrycket (3) gäller nu, sásom man utan svärighet finner, fór den ban- del, som ligger emellan punkterna s——-0 och s—--l-&: den variabla o varierar härunder från o till x. Betecknar samma uttryck störingen af något element eller någon koordinat, så finner man hela den relativa störingen under den tid, kometen befinner sig inom antydda bandel, genom att sub- stituera nämnde gränser für o och substrahera de härigenom uppkommande ut- trycken från hvarandra; man finner sålunda för den relativa störingen detta uttryck ANNIE)“ I nästa omlopp har man för samma del af banan — 9f, (€ +2um)—2f, (c + 2um) — er och i det derpä följande omloppet — 2f, (€ + 4uzx) — 2/4 (€ + Aux) —- ee 0. 8. V. Genom att addera sådana uttryck, hvaraf naturligtvis analoga böra utvecklas för hvarje särskild del af kometens bana, skulle man finna hela 216 Hugo GYLDÉN. den relativa stóringen emellan tvenne, huru längt som helst frán hvarandra afligsna tidpunkter. Hela svårigheten är således nu reducerad dithän att kunna angifva funktionerna (cd), /s(c) o. s. v. i en öfverskådlig och för numeriska räkningar lämplig form, samt att, i händelse man vill öfvergå från de relativa till de absoluta störingsuttrycken, medelst allmänna analy- tiska uttryck angifva summorna AC) H- f + ur) + fi (+ dum) + + + un) = F, (n) fs (€) + fs Ce + un) + f (€ + Aum) H- + fa (E + Mux) = F, (n) 0. 8. V. Für vinnandet af dessa ändamål använder Hansen det närmast till hands liggande medlet, nämligen de ifrägavarande funktionernas utveckling i trigo- nometriska serier efter argumentet c; likväl visar ett sådant förfarande sig olämpligt i de delar af kometens bana, hvilka ligga i granskapet af plane- tens, sålunda att i desamma de båda himlakropparne kunna komma hvar- andra mycket nära. Då nämligen ett sådant närmande i följd af banornas läge är möjligt, leda alla utvecklingar efter argumentet c' till serier, hvilka understundom konvergera så långsamt att resultatet af deras användning blifver illusoriskt. Till följe af denna omständighet blifver man nödsakad att söka ett annat framställningssätt, såväl för funktionerna /fi(c), /;(c) o. .& v. som äfven för funktionerna #,(n), F;(») o. s. v. Man kan härvid till en början anmärka att ingen omständighet finnes för handen, hvilken för funktionerna /(c) o. s. v. uteslüte hvarje annan form än den af oändliga serier, men man finner dock snart att dessa funktioner, i fall man ville bibe- hålla dem i den ursprungliga form, i hvilken de framträda vid utvecklingen efter argumentet » eller w, skulle blifva så svårhandterliga och af en så invecklad byggnad att man svårligen skulle kunna slutföra deras bestämning. Af denna orsak återföres man till nödvändigheten af serieutvecklingar, men dessa behöfva derföre alldeles icke, hvarken uteslutande vara trigonometriska eller fortgå efter c' såsom variabelt argument. Jag har funnit att ofvannämnda funktioner i ganska många fall låta tillräckligt beqvämt angifva sig såsom trigonometriska serier, i hvilka argumentet är en elliptisk integral, hvars be- roende af c inses af följande relationer: sätta vi VS JV1— #7? sing? o i det vi tänka oss / och £ såsom konstanter, de der kunna bestämmas i Kort redogörelse för en ny method à störingstheorien. 217 enlighet med fórhandenvarande omständigheter för att leda till en möjligast stor konvergens; vi sätta dessutom $7 dg 47 , Vı- sing? mi eM dà vi slutligen erhålla resultat af följande form: f(c) = a, + a, cos y + a, cos 2g +. + by sing+0,sin2y+... fi (€) = al + al cos y + ai cos 2y + -.: + b1 sin y + bi sin 24 +... Sätta vi nu vidare, i öfverensstämmelse med ofvanstäende, je wirt Zu) EG Vin T "Ae + F+4um) Kran, jä dg AU cs 0 OAV; 1 2 sà erhálla vi f(c + Qu) = a, + a, eos (y + x1) + a, COS 2 (y ti) Förr + b, sin(y-E 34) + bo sin2(y E y) +. ME FC + Au) = a, + a, eos (y + 34) + a, COS 2 (y + x59) ++: + b, sin (44%) + ba sin2(y 4- 35) +. DES: 0:825 v5, hvarjemte funktionerna F(n) blifva angifna medelst följande uttryck F(n) = (n + 1)a, + 4, {cos y [1 + cosy, + cosy, ++ C08 y] — sin y [sin y, + sin ya + + sin gal) +5, (sing [1 + cos y, + cosy, +++: + cos gul + cos x [sin y, + sin ga + +siny,]} +4 {cos 2x[1-+c082%, + cos 24, + --- + cos 2y,] — sin 27 [sin 2y, + sin2y, ++ sin 24n]} samt analoga för A,(n) o. s. v. Man kunde nu pà sätt och vis anse vàr uppgift vara lóst, sedan man angifvit någon lämplig method att bestämma koefficienterna a, «, 0. 8. v., ty de faktorer, hvarmed dessa koefficienter äro multiplicerade i uttrycken fôr F(n) o. s. v., kunna ganska lütt med all ónskvürd noggrannhet numeriskt berüknas. De relativa stóringarna eller, med andra ord, differenserna emellan absoluta störingsvärden äro vidare helt enkelt summor af dylika funktioner 28 218 , Hveo GYLDEN. och det är just värdet af sädana differenser, hvilkas kännedom är nödig för att sammanbinda vid olika tider observerade lägen af en himlakropp. Af denna orsak har jag till en början ansett införandet af argumentet X i st. för c' för ett nog vigtigt steg i störingstheorien och att för det första hufvud- vigten bör läggas på uppsökandet af müjligast lämpliga methoder für be- stämningen af koefficienterna. Man kan visserligen utan svårighet framlägga flere sådana methoder, men det är dock ej så alldeles lätt att urskilja dem, hvilka enklast leda till målet. Vill man dock äfven härleda uttryck för störingarnes absoluta värden, så erfordras härtill ännu att kunna analytiskt summera uttrycken 1 H cos x, +... 0. S. v. För sådana summationers utförande äro dock åtskilliga förarbeten erforderliga, af hvilka jag denna vår inlemnat ett till Kongl. Vet. Akad. i Stockholm med titeln ,,Om periodiska funktioners summation“. Det återstår i afseende på detta thema dock ännu åtskilligt innan alla svårigheter skola kunna anses vara öfvervunna. För att i någon mon visa huru ett exempel af ett temligen svårt fall, behandladt i enlighet med den ofvan antydda methoden gestaltar sig, skall jag anföra ett sådant. Detsamma hänför sig till de störingar, som den Enckeska kometen lider af Jupiter i den delen af sin bana, som begränsas af excentriska anomalin &,—146°5".3 och afelium. De numeriska räknin- garne härtill hafva blifvit utförda af Dr. v. Asten och skola, såsom jag tror mig veta, inom kort med tillbörlig utförlighet blifva offentliggjorda i Peters- burger Akademiens mémoirer. Det torde derföre vara nog att här anföra de slutligen funna värdena för koefficienterna a, & 0. s. v., hvarvid jag endast utsätter en decimal af sekunden, ehuru räkningen blifvit utförd sålunda att äfven den andra decimalen bör kunna anses vara temligen säker; slutligen bör nämnas att dessa koefficient hänföra sig till störingen af medelanomalin, eller enligt Hansens beteckning zz. al bl a? b? a3 53 at b* a? b? TUE a ES LE ALESSIO ^^ SEND 3 ala An — 8305 -Lr1.9 20, 02 DCR 2y — 185, — 06500 4-349 — 1.5 EMA 30:5 15 Ui PONERET SENS D poo E MUSQIL-198 4-132: S393] ee OI Ud dy 4.9. — ARE 2. — 1.3 AO oL P SE 01d Biel. + BIBLE 2.1 .-- 1.2. 5000 EET ne 2:3 — 9 EE 9]. — 0.8: 02 D NS ERN Tu 15 03 NUN L9 +05 CD DEPOT u. S dz 02 me 05 —02 (AL sp Mi = ee 90082570. + 0.1 ER OUEST zu Kort redogörelse für en ny method i störingstheorien. 219 Till det fullständiga uttrycket för »óz komma ännu termer, hvilka bero derpà att ndz är resultatet af en dubbel integration; dessa termer hafva likväl samma form som de anförda och visa en liknande konvergens. Värdet af argumentet y bestämmes slutligen ur eqvationen SPC 2K cl — 147942 0.00 = 2 am em) der Log. br. 4 = 9.9973668. I i À Ab PAR Y AU s n Ge N lit, 4 ST -- HAUPA Fi E E i ei, pr Bu oes > A 3 l | | ec de Y A cor t Nr «1 | - A3 wh £o iod AM Lee ue DS," HE e d - ' , e WWE ALT CU » ; JG AN : n j "Te CONTRIBUTIO AD FLORAM CRYPTOGAMAM ASLE BOREALI-ORIENTALIS. AUCTORE S. O. LINDBERG. (Societati exhibita die 19 Febr. 1872). I. MUSCI JAPONICI, eolleeti a elar. €. Maximoviez. unsern A. Hepaticæ. 1. Conocephalus conicus (L.) Dum. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, c et fr., 12 Apr. 1863. Obs. In Prim. fl. hols. (1780) p. 82 a cl. WiGGERS citatum est ,, Conocephalum HiLL. Hist. of plants p. 118“, frustra tamen hoc nomen in operibus hujus quæsivimus, præsertim quum „A history of plants, London 1751* (e el. Prirzez, n. 4461) videre ad hoc tempus nobis non contingeret. Alii auctores, ut ex. gr. NECKER, DUMORTIER, HüBENER etc., seribunt: ,Conocephalus*, quod rectius sit. 2. Riccia natans L. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, ster., 20 Julii 1863. 3. Porella vernicosa n. sp. LINDB. Dioica?, rigida, vernicoso-nitida, antice valde convexa, parce, irregula- riter et valde indistinete pinnato-ramosa, apicibus rotundato-obtusis, densis- sime foliata; folis oblique ovato-oblongis, apice maxime decurvis, rotundato- obtusis et grosse ciliatis; lobo postico folio antico appresso et apice decurvo, haud decurrente, elongato-oblongo, obtuso, ubique inciso-fimbriato et plano; amphigastrio paullo breviore, sed basi latiore, haud decurrente, ovato-oblongo, apice decurvo, margine subplano, leniter undulato et præsertim infra medium densius fimbriato. — Cetera desunt. Hab. ad rupem prope Nagasaki ins. Kiusiu, ster., 5 Apr. 1863, in eodem cæspite cum Oncophoro crispifolio, Dasymitrio rupestri, Thuyidio Japonico, Trachypo humili, Isothecio subseriato et Cfenidio hastili. Planta cæspites laxos et fragrantes formans, 5—9 cm. longa et 2,5—3 mm. lata, ri- gida, brunneolo-viridula, apicibus viridioribus, vernicoso-nitida, parce, irregulariter et valde 224 S. O. LINDBERG. indistinete pinnato-ramosa, ramis iterum ramulosis et divaricato-patentibus, æquilatis, api- cibus rotundato-obtusis, densissime foliata, antice valde convexa, postice apicibus foliorum maxime deeurvis profunde canaliculata. Folia arctissime appresso-incuba, subplana, oblique ovato-oblonga, apice maxime decurva, rotundato-obtusa, rarissime breviter apieulata, grosse et irregulariter fimbriato-ciliata, ceterum integerrima et prsesertim margine inferiore leniter sinuata et undulata. Zobus postieus folio antico appressus apiceque decurvus, haud decurrens, e eaule patens, elongato-oblongus basique indistinete ovatus, obtusus, toto margine dense et grosse inciso-fimbriatus, ubique planus. Amphigastrium paullo brevius quam lobus, sed basi latius, inferne haud decurrens, cauli appressum, sat valde tamen saccato-convexum et apice decurvum, ovato-oblongum, margine subplano, leniter undulato et prsesertim infra medium densiuscule fimbriato. Cellule infimæ rotundæ spatiisque trigonis distinctis, ceteræ rotundo- hexagonæ et spatiis carentes, omnes extus leniter pulvinatæ et lævissimæ. E Porella levigata (SCHRAD.) notis jam datis abunde distinguitur hiee pulcherrima et nitidissima planta. 4. Bazzania japonica (S.-Lac.). Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, ster., S Febr. 1862, in eodem cæspite cum Bartramia crispa, Ochrobryo Gardneri?, Thuyidio japonico et Ctenidio hastili. 5. Anthoceros levis L. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, fertilis, 11 Apr. 1863. B. Bryineæ. 6. Polytrichum commune L. var. Maximoviezii Linps. Ferruginea, rigida, robusta, 5 cm. solum alta, densissime foliata, c. Hab. ad Nambu ins. Nippon, planta mascula, 1865. Forsitan sit propria subspecies vel species, sed transversa folii sectio normalis et planta feminea nobis ignota. 7. Mnium undulatum L. Hab. ad Senano ins. Nippon, planta mascula, 1864. 8. Mnium Maximoviczii n. sp. Lixpr. Dioicum; caule numquam sub inflorescentiis innovante, ubique fusco- radieuloso; foliis linguæformi-oblongis, emarginatis, undulatis, limbatis, den- Contributio ad floram eryptogamam Asie boreali-orientalis. 225 sissime tenuiterque serratis, nervo brevissime excurrente et unacum limbo apiculum reflexum formante; setis aggregatis; theca parviuscula, ovato-ellip- tica, rugulosa, curvatura colli (nee setæ) pendula, ubique ad marginem oris stomata creberrima immersa ostendente; annulo fere nullo; operculo conico, rostrato, longitudine dimidia thecze. Hab. ad Yokohama ins. Nippon, c et fr., 10 Junii 1862. Cespites laxi, luteolo-virides, in statu sicco lurido-virides. Caulis 3—4 cm. altus, ubique dense fusco-radiculosus, erectus, strictus, numquam sub perichætio ramos emittens, sed inferne ad basin innovationes arcuatas, longas, distincte complanatulo-foliatas, acutas et in apiee sepissime radieulas proferentes posteaque ut ramos fertiles erectos fungentes, emittens. Folia sat remota, subdivaricata, longe decurrentia, 6—8 mm. longa, 2—-2,5 mm. lata, ad basin convexa, ceteroquin subplana, sed margine valde undulata, linguæformi-oblonga, apice emarginata, limbata, limbo inferne a quinque, superne a duabus seriebus cellularum formato, ubique densissime et tenuiter simplici-serrato, nervo sat crasso, dorso prominente et lævi, unaeum limbo in emarginatura apieulum brevissimum et reflexum formante; cellule minim: (eireiter !/,,— '/., mm.), in seriebus divergentibus dispositz, irregulariter quadrato-rotundæ, conformiter paullo incrassatæ, haud inter se porosæ, spatiis trigonis nullis. Dractee perichætii simillimæ, sed magis patentes. Seie 1—6 in eodem perichætio, 3,5—4,5 cm. alter, rigid, purpureo-rubræ, superne lutez, lævissimæ, flexuosulæ, indistincte sinistrorsum torte. Theca parviuseula, evacuata rufo-lutea, sieca lutea, rugulosa, ovato-elliptiea, eurvatura colli (nee setæ) pendula, cellulis magnis, angulato-ovalibus vel -rotundis, vix incrassatis, stomatibus non in eollo, sed in membrana thecali ubique usque ad os sat magnum immersæ et creberrimæ. Annulus fere nullus ideoque maxime indistinetus, ut solum fragmentarie evolutus. Zxostomium 16 dentes, dolabriformes, acuti, minutissime papillulosi et apice papillosi, sat remote trabe- culati, lutei; endostomium fulvum, longitudine exostomii, vix papillosum, membrana basilaris vix medium dentium attingens, processus valde hiantes, in carina apicis distincte trabeeulati, cilia bina vel terna, levia. Spori viridi-fusci, magni, levissimi. Opercu/um conicum, ro- stratum, longitudine dimidia thecæ. Calypira cucullata, viridulo-brunneola, lævissima. Planta mascula inter femineas crescens et eisdem simillima, paullo solum minor, numquam sub androecio innovans. Androecium vosulatum, sat magnum, bracteis concaviusculis, anthe- ridiis et paraphysibus clavatis creberrimis. Proximum Jnium undulatum est planta major, sæpissime sub ambabus inflorescentiis innovans, caule haud radiculoso, foliis longioribus et latioribus (usque ad 15 mm. longis et 4 mm. latis), rotundato-obtusis, haud emarginatis, crassius et longius apiculatis, limbo multo remotius, regulariter et grosse serratis, nervo superne multo crassiore, cellulis majoribus, irregulariter angulato-rotundis, theca curvatura setæ subpendula, erasse et minute areolata, stomatibus paucis solum in collo immersis, annulo lato et bene evoluto, opereulo semigloboso, mamillato, etc. Ideoque maxime diversa species est. Obs. Summopere memorabilis res est stomata posita esse haud in collo, sed, ut in Sphagnis et Encalypta laciniata, ubique sparsa et copiosa in membrana thecæ, usque ad mar- ginem oris ejus; nulla tamen inventa in opereulo, quod ceteroquin structuram eandem ut ipsa theca nobis præbet. An res orta sit e curvatura ipsius colli? 29 226 S. O. LINDBERG. 9. Mnium japonicum n. sp. Lips. Dioicum; folis sat densis, longe et sat late decurrentibus, basi angustis, superne late rhombeo-obovatis, longe acuminatis, acumine leniter recurvo, lato et acutissimo distincteque flexuoso, limbatis, margine usque ad medium late recurvo et integerrimo, supra medium plano et dense, longe simpliciterque fimbriato-ciliato, inter serraturas incurviusculas distincte rotundato-repando; theca oblonga, leniter obliqua, stomatibus in collo longo indistincte subim- mersis; peristomio alto, dentibus longis acutissimis; opereulo e basi conica breviter et aeute rostellato vel apiculato. Hab. in ins. Nippon, o ad Fudzi, 3 Nov. 1862, et fructiferum ad Se- nano, 1864. Cespites sat densos formans. Caa/is elatus, 4—6 cm. altus, ubique dense et longe fuseo-radieulosus, e parte inferiore ramos areuatos, apice acutos et sspe radiculosos pro- ferens. Folia sat densa, in sicco statu quoque luteo-viridia, sicca undulata et flexuosa, accrescentia, longe et sat late decurrentia, basi angusta, superne late rhombeo-obovata, acu- minata, acumine leniter recurvo, longo, lato et acutissimo distincteque flexuoso, margine usque ad medium late recurvo et integerrimo, ceteroquin plano, ubique limbato, limbo lato, inferne a sex, superne a duabus seriebus cellularum formato, supra reeurvaturam marginis ubique dense, longe simpliciterque fimbriato-ciliato, inter serraturas sat ineurviusculas distincte ro- tundato-repando, nervo crasso, dorso lævissimo, infra acumen dissoluto; cellule magnæ (!/55—1/,, mm.), in seriebus sat indistinete divergentibus dispositæ, angulato-rotundæ, con- formiter et sat valde incrassatæ vixque inter se porosæ, spatiis trigonis distinctissimis. Bractece perichztii longiores et acutiores, prsesertim in parte inferiore, cujus margines magis reflexi, acutiores, remotius et brevius ciliatæ, serraturis multo magis incurvis, nervo in ultimo acumine dissoluto vel continuo. Waginula conico-oblonga, pistillidia et paraphyses filiformes copiosissima gerens. Se/æ solitariæ vel gemin®, 3,5—4 cm. alte, pallido-rufæ, sat strictæ et reete, in statu sicco flexuosæ. Zheca pallido-brunneola, sicca nitidula et subrugulosa, oblonga, distincte obliqua, curvatura setæ subpendula, leniter sub ore constricta, collo longo, cellulis sat magnis, angulato-oblongis, conformiter et valde incrassatis, stomatibus in collo superfi- cialibus vel indistinete subimmersis. Annulus latus, duplex. Peristomium magnum; exosto- mium 16 dentes, longi et acutissimi, superne papillosi, lutei; endostomiwm paullo brevius, brunneum, papillulosum, membrana basilaris haud perforata, processus in carina valde hiantes, apice filiformi-attenuati, cilia terna, æquilonga, sat dense nodulosa, interdum bifurca. Spor sat magni, pallido-ferruginei, papillulosi. Operculum altum, e basi conica breviter et acute rostellatum vel apieulatum, rufo-pallidum, sieeum nitidulum, rostello rufo. Calypira viridulo- straminea, nitida, lævissima. Planta mascula nobis ignota. Mnium medium (synoicum) proximum, Mnium cuspidatum L., Neck. (eujus folia vix deeurrentia sunt) et J/nium insigne (dioicæ species) facillime distinguuntur foliis remotioribus, ovalibus—oblongis, longe et late decurrentibus, basi latis et margine vix reeurvis, sed jam e basi serratis, serraturis remotioribus, numquam ineurvis, limbo angustiore et inter serraturas haud repando, breviter apieulatis, nervo ad apieulum dissoluto, cellulis duplo majoribus, plus Contributio ad floram eryptogamam Asim boreali-orientalis. — ' 227 minusve oblongis, minus incrassatis, sed inter se distincte porosis, spatiis trigonis minus distinetis, theca regulari, oblonga, stomatibus in collo brevi et crasso perfecte immersis, pe- ristomio humiliore et dentibus brevioribus minusque acutis, operculo humiliore, haud apiculato. 10. Mnium acutum n. sp. Linps. Dioicum; folis numerosis, densis, sat longe et anguste decurrentibus, patentibus, strictis, e basi angusta elongato-ellipticis, acutis, limbatis, margine fere ad medium recurvo, supra medium dense, sed breviter simplici-serrato, nervo unacum limbo apiculum magnum et strictum formante; theca subpendula, ovato-oblonga, laxe areolata; annulo simplici; membrana basilari endostomii vix foraminulata; operculo subdepresso-semigloboso, mamilla magna alta, ob- tusa, fere rostelliformi. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, c et fr., 20 Apr. 1863. — Specimina, a cl. TExroR quoque in Japonia, sed sine loco speciali, lecta, sub nomine Mnii cuspidati clariss. C. M. vaw DER SANDE Lacoste nobis misit, quibus immixta fuerunt Myurella concinna et Hylocomium calvescens *). Ceespites densiuseulos formans. Caulis dense foliatus, inferne fusco-radiculosus, emittit interdum ex axillis superioribus nonnullis ramos arcuato-deflexos, sed semper e basi alios ramos adscendentes steriles apiceque acutos, deflexos et radiculiferos, et alios quoque fer- tiles breves, circiter 1 cm. altos, erectos, strietos et non radiculosos. Folia accrescentia, viridi-flava, sicca lurido-viridia et crispata, sat longe et anguste decurrentia, patentia, stricta, e basi angusta elongate elliptica, acuta, subacuminatula, canaliculato-plana, margine ubique limbato, inferne breviter recurvo, limbo inferne a quatuor, superne a duabus seriebus cellu- larum constructo, e medio dense, sed breviter simplici-serrato, nervo crasso, dorso prominente et levi, excurrente et unacum limbo apiculum magnum et strietum formante; cellule parve (/55—"%5 mm.), haud seriatæ, rotundæ, subconformiter et valde incrassatz, spatiis trigonis distinctissimis. Practeæ perichætii simillimæ, sed magis erectz et longiores, acutiores et ro- bustius acuminatæ. Sefa solitaria, 1,5—2 cm. alta, rufo-pallida. Theca flexura setæ sub- pendula, pallida et subhyalina, sicca rugulosa et opaca, ovato-oblonga, ore magno margineque rubro, cellulis magnis, laxissimis, angulato-rotundis, stomatibus minutis, creberrimis, in collo immersis. Annulus simplex, sed a cellulis magnis formatus, maximam partem margini thecæ adhaerens. Æxostomium luteum, 16 dentes obtusiuseuli et dense trabeculati; endostomium brunneum, membrana alta, paucissima et minutissima solum foramina ostendens, processus maxime hiantes, cilia bina vel singula. Spori sat magni, viridulo-brunnei, minutissime pa- pillulosi. Operculum subdepresso-semiglobosum, mamillam magnam, altam, obtusam, fere rostelliformem gerens. . Calyptra deest. Planta mascula similima inter femineas crescens, gracilior tamen, foliis minoribus et minus densis, androecio magno, rosaceo, antheridiis et paraphysibus clavatis copiosissimis. *) E specimine ipsius auctoris est Zypmwm calvescens Wins. Bryol. brit. p. 387, n. 65, in obs. (1855) eadem species ae ÆZypnum subpinnatum Lans. in HARTM. Skand. Fl. IX ed. IL, p. 13, n. 76 (1864). 228 S. 0. LINDBERG. Mnium silvaticum LiNDB. (Mnium euspidatum Aucr. RECENT.), cui magnitudo et habitus eadem fere donata sunt, optime diversum est inflorescentia synoica, foliis paucioribus magisque remotis, longius et latius decurrentibus, ideoque margine infra medium magis recurvo, multo latioribus et apice recurvis, ovalibus vel latioribus, basi quoque latius limbatis, serraturis magis remotis, sed longis, acutis et angustis, nervo in foliis inferioribus et mediis infra api- culum dissoluto, in summis et bracteis perichætii unaeum limbo hoe apieulum formante, cellulis majoribus (!/,,—!/,5 mm.), multo minus inerassatis et spatiis trigonis indistinctioribus, theca vix pendula, ovato-elliptica, cellulis majoribus, irregulariter rotundis et incrassatis, an- nulo lato, dupliei, peristomio majore, membrana basilari endostomii a foraminibus magnis dense perforata, operculo alte semigloboso, vix mamillato ete. An eadem stirps sit, ae Mnium trichomanes Mırr. in Hook. Lond. Journ. Bot. VII, p. 231, n. 3 (1856) ex India orientali et China? 1i. Mnium punctatum L. Hab. ad Faxoni ins. Nippon, fructiferum, 8 Oct. 1862. Hæc specimina fertilia japonica eum eisdem europæis optime congruunt, sed alia japo- niea, a Dom. KEIsKE lecta et nobis ab amie. SANDE LACOSTE missa, et alia ex insula Sitka differunt foliis magis crassis et rigidis basique angustioribus et longioribus, qua re fere obo- vata vel subspathulata fiunt, marginis limbo magis inerassato et cellulis duplo minoribus Ch5—10 mm.), haud ovalibus, sed pulehre regulariter quinque- vel sexangulo-rotundis, nec distincte in seriebus divergentibus dispositis. Quam formam ut var. incrassatam considerare coaeti nune sumus, quum specimina sterilia sola videremus. 12. Rhizogonium Dozyi S.-Lac. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, ster., 5 Febr. 1862 et 20 Apr. 1863. 13. Fissidens japonicus D. M. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, fructifer, 25 Jan. 1862. Folia limbata, limbo a duobus stratis cellularum formato. Perichetia in axillis su- perioribus, singulum vel duo in eodem caule et eidem adpressa. Zractece 6—8, distichæ et erectæ, infimi minutissimæ, summæ longæ, e basi vaginante abrupte angustatæ, lanceolato- lineares, acutissimæ, incrassato-limbatæ, nervo continuo. Faginula a pistillidiis crebris, sed nullis paraphysibus, obsita, Sea 6—7 mm. alta, intra perichætium cauli adpressa, postea tamen areuato-divergens et erga apicem caulis curvata, rufa, crassa, levissima. Theca oblongo- obconica, ore magno, cellulis exothecii irregulariter quadratis, erassius incrassatis, lævissimis, collo longo in setam sensim abeunte, stomatibus minutis, paucis, superficialibus, latere tamen colli concavo (inferiore) lenissime immersis. Annulus latus, duplex, revolubilis. Peristomium magnum, fusco-purpureum, dentes 16, alte denseque trabeculati, infra medium fissi, eruribus capillari-attenuatis, longissimis, subæquilongis, haud papillosis. Spori minuti, badii, levissimi. Operculum purpureum, conieum, breviter recteque rostellatum. Ca/yptra late eueullata, paullo infra opereulum dependens, margine basilari integro et ineurvo, pallida, hyalina, lævissima. Ad hoe tempus, quantum seimus, sterilis solum memorata species. Contributio ad floram eryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 229 14. Philonotis fontana (L.) Bnip.? Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, sterilissima, qua causa maxime incerta, S 1 5 Febr. 1862. 15. Bartramia crispa Sw. Hab. in fissura rupis ad Nagasaki ins. Kiusiu, fertilis, 8 Febr. 1862. 16. Ochrobryum Gardneri (C.-M.) Mrrr.? Hab. precedenti intermixti nonnulli sureuli, perfecte steriles, a nobis decerpti. Forsitan ad quamquam speciem Zeucobryi pertineat? Ob sterilitatem stirpis dijudicare nequimus. 17. Oncophorus crispifolius (Mırr.). Hab. ad rupem prope Nagasaki ins. Kiusiu, fertilis, 5 Apr. 1863. 18. Glyphomitrium dentatum Mırr. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, fertile, 7 Febr. 1862. 19. Dasymitrium incurvum Lips. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, fructiferum, 23 Jan. 1862. In specimine japonico, ab ill. SIEBOLD lecto, scripsit amicissimus SANDE LACOSTE: „Hacromitrium japonicum C.-M. Synops. I, p. 740, n. 43, haud tamen D. M.* Genus hoc nostrum solis ealyptra cucullata et theca leniter, ut et operculo, obliqua e Macromitrio di- versum, ideoque paullo naturale videtur. An ad hoe genus Macromitrium spathulare Mitt. (e China) quoque pertineat? Calyptram et operculum ejus non vidimus, theca tamen obliquula. Sed certa species Dasymilrii e diagnosi „calyptra eueullata* sit JV. gymmostomum S. L. (e Japonia et China) in Proc. Amer. Acad. Aug. 1859, p. 3, n. 11. 20. Dasymitrium rupestre (Mrrr.). Hab. ad rupem prope Nagasaki ins. Kiusiu, fructiferum, 5 Apr. 1863. 21. Rhacomitrium hypnoides (L.). Hab. ad Fudzi ins. Nippon, sterile inter C/adoniam Floerkei, 3 Nov. 1862. * * * 22. Hypopterygium japonicum Mrrr. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, fertilis, 28 Jan. 1862. Synoieum. Nervus amphigastrii una eum limbo acumen subuliforme ædificans. Bracteæ periehztii in linea mediana a cellulis longissimis prosenchymatico-rectangularibus, in strato 230 S. O. LINDBERG. singulo duabus tamen seriebus positis, fere ad apicem nervatæ; confer nervum in foliis Dip/o- phylli albicantis, qui revera structuram eandem possidet. 93. Thuyidium japonicum D. M. Hab. ad rupes prope Nagasaki ins. Kiusiu, sterile S Febr. 1862 et fertile 5 Apr. 1863. 24. Trachypus humilis n. sp. Lips. Dioica, sat minuta, densissime intricata, flagellifera, dense ramosa, ramis densissime subpinnatim ramulosis; foliis densis, rameis erectis, e basi cordata et minute auriculata sensim acutissimis, profunde plicatis et supra basin un- dulatis, ad medium margine late recurvo, ubique dense serrulato, nervo ad medium folii dissoluto, cellulis densissime seriato-verruculosis; bracteis pe- richetii erectis, ovato-lanceolatis, acutis, serrulatis, enervibus. Hab. ad rupem prope Nagasaki ins. Kiusiu, societate Porelle verni- cosæ, planta feminea sterilis, 5 Apr. 1863. Ccspiles parvi, densissime intricati, colore fulvo-virides, hie illic nigri, state fulvo- ferruginei. Caulis 3—5 cm. longus, repens, nigro-radiculosus, dense ramosus, partim flagellis parvifoliis, partim ramis 1 cm. altis, erectis, obtusis, densissime subpinnatim ramulosis, ramulis patentibus, apice attenuatis, interdum flagella quoque perpendieularia hi rami proferunt e parte inferiore eorum. Folia caulina densa, squarrosa, acutissima, rameqa densissima, com- planata, erecta, e basi cordata et minute auriculata sensim longissime acutissima, profunde plieata et supra basin undulata, margine infimo reflexo, ad medium folii spatio longo late recurvo et ubique dense serrulato, nervo carinato, dorso prominente, ad medium dissoluto, sim- plici, ramulina complanata, magis et sursum patentia, ovata, acutissima, plicata, vix undulata, margine subplano et serrulato, nervo breviore; cellule elongato-rhombeæ, maxime incrassatæ, ideoque sat obseuræ, ubique maxime densissimeque sed tenuiter verrucosæ, presertim ad parietes connatas earum, verrucis ubique seriatis, basilaribus omnium maximis et stellato- ramosis, cellulæ auriculares foliorum rameorum paucæ, magnæ, rotundæ, lævissimæ. Perichætia in ramis axillaria, paucissima -et minutissima. Zraciee perichætü erectæ, ovato-lanceolatæ, acutæ, vix vaginantes nec nervatæ, serrulatæ, structura folii, sed cellulis majoribus, prosen- chymaticis, serpentinis; pistilidia 3 vel 4, paraphyses æquilongæ, flliformes, lævissimæ. Trachypus procumbens (O.-M.) Mitt. robustior est planta, magis ramosa, foliis squar- rosulis, margine fere ubique revoluto, subintegerrimo, a cellulis elongatis quasi limbato, nervo continuo, crasso, cellulis verrucas minutissimas et paucissimas (1—3 in eadem cellula) osten- dentibus etc. 25. Meteorium Wallichii (DE C.) Mrrr. Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, sterile, 20 Apr. 1863. 26. Hedwigia albicans (Wr».). Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, fertilis, 16 Febr. 1862 et 5 Apr. 1863. Contributio ad floram eryptogamam Asie boreali-orientalis. 231 Verrucæ folii, præsertim in parte superiore dorsi, sunt robustissimæ et stellato-ramosæ. Paraphyses semper valde ramosæ in inflorescentia feminea, ut et semper in calyptra, quam nondum glabram videmus. Stomata pauca, minutissima, in basi thecæ semper immersa, ut in Mniis et Orthotrichis variis. — Stirps dubiæ affinitatis systematicæ, valde variabilis vel for- sitan diversas formas (vel plures proprias species?) in diversis terris nobis præbeat. 27. Isothecium subseriatum (Hoox.). Hab. ad rupem prope Nagasaki ins. Kiusiu, sterile, 5 Apr. 1863. Ex habitu et struetura folii Zsofhecium, nee Thamnium esse persuasum nobis habemus. Synonyma ejus sunt Neckera subseriata Hook. le. pl. I, tab. 21, fig. 7 (1837), N. (Cli- macium) subseriata (false subserrata!) Mırr. Muse. Ind. or. p. 122, n. 30 (1859), Thamnium subseriatum Mitt. in Journ. L. Soc. VII, p. 155 (1865). 28. Isothecium (Dolichomitra) cymbifolium n. sp. LINDB. Dioicum, elatum; ramis superne in comam arboriformem dissolutis, e parte integra flagelliferis; foliis subrotundo-elliptieis, rotundato-obtusis, maxime cymbiformi-concavis, duplicato-serratis; bracteis perichætii squarrosis; seta alta, gracili; theca cylindrico-oblonga; annulo nullo; endostomio sat rudimen- tario; calyptra longissima, leniter torta. Hab. ad Nagayama ins. Kiusiu, fertile, 21 Sept. 1863. Crespites laxos format. Caulis primarius (vel rhizoma) longe repens, tenuis, densissime fusco-radiculosus, stolones et ramos emittens. Rami arboriformes, 5—7 cm. alti, stipite 1—3 em. superne in comam dendroideam dissoluti, e stipite flagella dependentia parvifolia emittentes, ramuli iterum ramosi, valde secundo-areuati, obtusiuseuli, dense foliati, foliis ni- tidis, pellucidis, flavo- vel fulvo-viridibus, summis læte pallido-viridibus. Folia stipilis remo- tiuscula, divaricato-patentia, leniter seeunda, sat magna, haud deeurrentia, sed semiamplexi- caulia, e basi, breviter angustiore, ovata, obtusa, brevissime apiculata, apiculo subtriangulari, valde concava, margine plano, excepto spatio brevissimo ad basin, ubi fere revolutus est, serrulato et apice irregulariter sat grosse duplicato-serrato, nervo sat erasso, dorso lævissimo, infra apicem dissoluto; cellule lævissimæ, inanes, incrassatæ et inter se porosæ, alares pau- cissimæ vix distinctæ, quadratæ, inferiores angustissime rectangulares vel prosenchymaticæ, superiores elongato-rhombeæ, summæ rhombeæ. Folia ramulina patula, basi longius angu- stata ibidemque margine revoluto, subrotundo-elliptica vel elliptica, maxime cymbiformi- concava, rotundato-obtusa, apieulo leniter reeurvo, interdum tamen absente, grossius et densius duplieato-serrata, nervo longiore, dorso Iævissimo, apice sæpe bifurco; ce//ule alares distinc- tiores et numerosiores, ceteræ breviores, minus incrassatæ et vix inter se porosæ. Perichætia 1—6, axillaria in axi coms. Practeæ perichætii 16— 20, nitidæ, albescentes, haud plicatæ, e basi vaginante squarrosæ, anguste triangulares, acutæ, canaliculatæ, margine summo plano et irregulariter duplieato-serrato, nervo simplici, tenui, supra medium dissoluto; ce//u/ partis vaginantis maximæ, prosenehymatiez vel elongate rectangulares, utrieulo libero, corrugato, ceteræ minores, valde elongato-rhombeæ, utriculo haud distineto, omnes valde incrassatæ, sed haud inter se porosæ. Vaginula conico-cylindrica, a paraphysibus longis, copiosis et 232 S. O. LINDBERG. pistillidiis sterilibus obsita. Sefa 3,5—4 cm. alta, stricta, gracilis, purpureo-rubra, lævissima, sinistrorsum ubique torta. Theca erecta, regularis, 2,5 mm. longa et 1 mm. lata, cylindrico- oblonga, collo distincto, cellulis irregulariter rectangularibus, valde incrassatis, stomatibus in collo superfieialibus, minutissimis, sat crebris. Annulus nullus vel maxime inconspicuus et margini opereuli adhzrens. Æxostomium breve, dentes 16, albido-luteoli, erecti, anguste do- labriformes, obtusi, ad basin brevi spatio inter se adhærentes, apice papillulosi, intus valde trabeeulati; endostomium hyalinum, membrana altitudinem dimidiam exostomii attingens, leniter sedecimplicato-carinata, apice papillulosa ut et processus brevissimi et valde rudimentarii. Spori minutissimi, viridulo-ferruginei, sublæves. Columella sat erassa. Operculum purpureo- rubrum, longitudine fere theez, e basi conica subabrupte angustatum in rostrum angustum, obliquulum, obtusiuseulum. Calyptra hyalino-straminea, apice brunneola, lævissima et gla- berrima, longa, infra thecam dependens ibidemque apicem setæ amplectens, leniter torta, cucullata. Planta mascula nobis ignota restat. Puleherrima et distinctissima species, Zsothecio viviparo (NECK.) minus affinis, quam præcedens, et optime diversa diagnosi supra jam data. Ramis arboriformibus e caule humi- fuso, foliorum configuratione et structura, calyptra longa, apicem setæ amplectente et tortella, Climacium-genus aliquantulum in memoriam refert. 29. Climacium japonicum n. sp. Linps. Dioicum, vobustissimum, usque ad 12 cm. altum; ramulis arcuato-deflexis, acutissimis, parvifoliis, eisdem infra medium com:e subpinnatim ramosis, apice caulis acuto, excurrente, arcuato-deflexo; theca lenissime obliqua, eylindrico- oblonga. Hab. ad Faxoni ins. Nippon, sterile, 8 Oct. 1862. — Specimina fertilia, in Japonia lecta a clarr. SIEBOLD et Texror, generositate sua incomparabili misit amicissimus C. M. VAN DER NANDE LACOSTE. Descriptionem completam in monographia hujus generis nondum absolute mox dare volumus. 30. Plagiothecium longisetum n. sp. Lips. Dioicum, robustum; ramis arcuato-deflexis; foliis breviter acuminatis, nervo longiore et crassiore, cellulis duplo latioribus, perfecte rhombeis; seta longissima, flexuosa; thecæ ore purpureo; peristomio minore et breviore, multo intensius colorato, endostomio lsevissimo, processubus latioribus ciliisque bre- vioribus, tenuioribus et vix nodulosis; operculo longiore et acutiore. Hab. ad Nikosan ins. Kiusiu, fertile, 16 Junii 1863. Cespites laxos, sed ob flagella copiosa intricatos, lurido- vel fulvo-viridulos paulloque nitentes formans. Cawlis primarius 5—6 cm. longus, humifusus, tenuis, parvifolius, fusco- radiculosus, ramos emittens 2—3 cm. longos et 4— 5 mm. latos, arcuatos, apice acutiusculo sspe flagellari-attenuatos et radiculiferos, vulgo supra basin ramulum simillimum, sed sspe Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 233 magis erectum proferentes, sat densifolios et complanatos. Folia vulgo leniter secunda, sicca leniter torta et undulata, longissime deeurrentia, parte decurrente inferne sensim desinente, paullo asymmetriea, ovata, sat distincte acuminata, acumine brevi et latissimo, margine supra medium usque recurvo et ubique integerrimo, valde concava, nervo vulgo gemello, longiore et crassiore; cellule laxissimæ, magnæ, subrhombeæ. Perichælia paucissima, 1 vel 2, supra basin rami axillaria, maxime fusco-radicantia. Zracteæ perichætii minutz, vaginantes, apice ovato-triangulares, acutæ, margine ubique plano et integerrimo, nervo tenuiore, supra medium dissoluto, cellulis angustis, prosenchymatico-reetangularibus, laxissimis. Vaginula breviter coniea, paraphyses et pistillidia paucissima gerens. Sea longissima, 4—5 cm. alta, vulgo hie illie valde flexuosa, rubra, superne flava, lzvissima, sinistrorsum, supra medium dex- trorsum torta. Theca sat parva, rubro-pallida, opaca, paullo nutans et asymmetrica, sicca quoque lævissima, oblongo-obconiea, ore magno, purpureo, cellulis sat magnis et incrassatis, irregulariter rectangulo-quadratis, in collo sat longo stomatibus paucis, minutissimis, super- fieialibus. Annulus latus, triplex. Æxostomium dentes 16, dolabriformes, acutissimi, trans- verse densissime striolati, superne papillosi et supra medium dense trabeculati, lutei; endo- stomium luteolo-pallidum, levissimum, membrana ad dimidiam altitudinem exostomii elevata, processus altitudine dentium, profunde carinati, acutissimi, medio haud vel vix perforati, cilia bina — quaterna, breviora, tenuissima, vix nodulosa. Spori minutissimi, lævissimi, ferrugineo- pallidi. Operculum luteolum, alte conieum, fere sensim angustatum in rostellum dimidia lon- gitudine capsule, suberectum et acutum. Ca/yptra straminea, apice brunneola, nitida, lz- vissima, ad medium thecæ dependens. Planta mascula nobis ignota. Affinissimum Plagiothecium silvaticum (Hups.) B. S., quod in Japonia quoque crescit, secundum specimina a clar. TExTOR lecta, facile distinguitur, diagnosi, supra data, collata, ut et parte decurrente folii inferne magis abrupte desinente, apice folii acuto, margine ejus magis et altius recurvo, folis minus concavis, cellulis duplo angustioribus et minus incrassatis. 31. Stereodon imponens (Hrpw.) Dnurp.? Hab. ad Nagasaki ins. Kiusiu, sterile, 5 Febr. 1862. Specimina paucissima et non bona ideoque valde incerta. 32. Entodon Sullivantii (C.-M.). Hab. ad Faxoni ins. Nippon, fertilis, 8 Oct. 1862. 33. Ctenidium hastile (Mirr.). Hab. ad rupes prope Nagasaki ins. Kiusiu, sterile, S Febr. 1862 et 5 Apr. 1863. 234 S. O. LINDBERG. IL. MUSCI SACHALINENSES, collecti a ell. P. von Glehn et F. Schmidt. A. Hepaticæ. 1. Porella grandiloba n. sp. Linns. Dioica, pallide viridulo-flava, nitidula, pellucida, densifolia, irregulariter pinnato-ramosa; ramis subæquilatis, obtusis; foliis laxis, adpresso-incubis, sub- planis, oblique ovatis, rotundato-obtusis, cellulis magnis; lobulo magno, sub- erecto, haud decurrente, in margine interiore lateri caulis adpresso, ovato- oblongo, obliquulo, obtuso, plano et integerrimo; amphigastrio æquilongo, sed basi dimidiam latiore, ovato-rectangulari, retuso, integerrimo et planiusculo; bracteis perichætii distincte serrulatis ut et amphigastrio summo, subovato, breviter emarginato; colesula triangulari-semirotunda, ore repandulo et inte- gerrimo. Hab. ad Dui, supra Anomodontem apiculatum repens, c et fr., Maji 1861, GLEEN. Planta supra alios museos repens, nondum cæspitose crescens observata, pallide viridulo- flava, nitidula, pellucida, 4—8 cm. longa et 3—4 mm. lata, antice distinete convexula, densi- folia. Caulis haud radiculosus, irregulariter pinnatus, ramis interdum ramulosis, subzequilatis, apicibus obtusis. Folia laxa, adpresso-ineuba, dorso paullum convexiuseula, oblique ovata, margine inferiore lenissime undulata et repanda, ceterum plana; cellule magne, rotundæ, lævissimæ, spatiis trigonis distinctissimis. ZLobulus postieus magnus, haud decurrens, bre- vissimo spatio cum folio connatus, suberectus, in margine interiore lateri caulis adpressus, ovato-oblongus, rotundato-obtusus, ad caulem lenissime eurvatus ideoque obliquulus, planus, margine plano et integerrimo, cellulis minoribus laxis ut et in organo sequente. Amphi- gastrium æquilongum, sed basi dimidiam latius, vix distincte decurrens, ovato-reetangulare, retusum, planiuseulum, margine plano et integerrimo. Rami fertiles crebri, brevissimi, a tribus paribus bractearum obtecti; lamina et lobulus bracteæ foliis minora, sed inter se magis æquimagna, distincte serrulata; amphigastrium summum maximum, magis ovatum, rotundato- obtusum et breviter emarginatum, repandum et serrulatum. Colesula 2,5 mm. longa et 3 mm. lata, triangulari-semirotunda, compressa, antiee convexa, ore decurvo, magno, vix bilabiato, repandulo et integerrimo, cellulæ foliorum. Calyptra gynomitrica, magna, flavo-brunneola, char- tacea, superne a duobus, inferne a tribus vel quatuor stratis cellularum formata, cellulæ Contributio ad floram cryptogamam Asie boreali-orientalis. 235 angulato-rotundæ, incrassatæ. Seta brevissima, vix longitudine colesulæ. 7%eca globosa, ad vel paullo infra medium fissa in quatuor.segmentis oblongo-lanceolatis, obtusiuseulis, sub- erectis, a duobus stratis construeta, quorum interius formatum a cellulis maxime irregulariter ovalibus — rectangularibus, ad margines brunneolis, nec incrassatis, nec annuliferis, exterius tamen a cellulis minoribus, maxime irregulariter quadratis, brunneo- vel fusco-collenchyma- tieis et non annuliferis. Spori viridi-brunneoli, minuti, leves. Z/aferes minuti, breves, flexuosi, obtusiuseuli, brunnei, bispiri. Planta mascula minor, ex amentis regulariter pinnata. Amenta 3—5 mm. longa et 1 mm. lata, cylindrica, complanata, obtusa, dense bracteata. Dractee basi saccatæ, fere ad medium fissz, lobis subæquimagnis, subrotundis, obtusissimis, concavis, integerrimis, anthe- ridium singulum globosum brevissimeque stipitatum, sed paraphyses nullas in gremio foventes. E Porella pinnata his notis certissime distineta est: planta nitens et antice convexula, foliis densis et valde ineubis, lobuli magnitudine, directione et forma, bracteis perichztii ob- tusissimis et serrulatis, ore colesulæ repandulo et integerrimo etc. 2. Radula complanata (L.) Dum.? Hab. supra alios muscos ad Dui, sterilis, Maji 1861, GLEEN. Specimina sunt paucissima et omnino sterilia, qua causa denominari non possunt, præ- sertim quum e Æadula complanata teneritate, colore flavidulo-hyalino, caule fere pinnato, ramis angustis, lobulo majore ete. abhorreant. 3. Bazzania trilobata (L.) D. Gr. Hab. ad Traiziska, sterilis, Aug. 1860, SCHMIDT. 4. Lepidozia reptans (L.) Dum. Hab. ad Traiziska, ster. Aug. 1860, et ad Tunai, ster., medio Sept. 1860, Scamnr; ad Dui, inter Myliam verrucosam sterilis, Maji 1861, GLEN. 5. Blepharostoma trichophyllum (L.) Dum. Hab. ad Dui, inter Myliam verrucosam et Polytrichum strictum, sterile, Maji 1861, GLEEN. 6. Jungermania ventricosa Dicks. var. porphyroleuca (N.-Es.) Gorrscx. Hab. ad Dui, colesulifera, Aug. 1861, GrEnw. 7. Diplophyllum plicatum n. sp. Lips. Dioicum; cellulis foliorum ob verruculas densissimas subobseuris; cole- sula longissima, cylindrica, jam ex ipsa basi profundissime plicatissima. Hab. ad Traiziska, supra arborem putridum unacum Stereodonte pli- catulo, sterile, Aug. 1860, et ad Tunai, lignum cariosum inhabitans, sterile, 236 S. O. LINDBERG. medio Sept. 1860, Scaminr; ad Dui, loco simili inter S/ereod. adscendentem et plicatulum, S et fr. jun., Maji 1861, GLenx. — In Amuria quoque crescit. Cespites densos, pallido-albidos, sieco in statu indistinete nitidulos, formans. Caulis (rhizoma) repens, intricatus, fragilis, niger, aphyllus, sursum ramosus; rami 2,5—5 em. longi et eum foliis 5 mm. lati, adscendentes vel (steriles) repentes, ubique in latere postico den- sissime albido-radieulosi, distincte hic illie flexuosuli, rigidi, fragiles, vulgo simplices, raro unum vel duos ramulos e medio proferentes, rarissime magis ramulosi vel immediate infra cole- sulam latere antico prolongationem iterum fertilem proferentes. Folia inter se remota, e basi, angusta et cauli adpressa, latiora, longe infra medium bipartita; /obus anticus fere triplo minor, erectus, eauli adpressus, apice decurvus, margine interiore brevissime decurrens, antice convexus, anguste oblongus, rotundato-obtusus, subintegerrimus; Zobus posticus e caule di- varicato-patens, apice et margine superiore decurvus, antice convexus, elliptieus, supra medium, presertim in apiee rotundato-obtuso, irregulariter et remote sat grosse serratus, ceterum in- tegerrimus et repandulus, margine interiore (postico) baseos angustæ leniter undulato bre- vissimeque decurrente; cellule magnæ, basilares subreetangulares, striatulæ, valde collenchy- maticæ et inter se porosæ, median: haud effiguratæ, sed longiores et oblongæ, ceteræ minores, quadratæ — rotundæ, collenchymaticæ et inter se porosæ, paginis ambabus densissime verru- culosæ. Æolia summa majora, lobus antieus duplo solum postieo minor, ut et lobus posticus grossius serratus et apiculatus. Amphigastria omnino nulla. Colesu/a 4 mm. longa et 1 mm. lata, ovato-cylindrica, parte superiore sensim indistincte angustior et decurva, in sectione transversa distinetius complanatula, jam e basi profundissime et densissime (eireiter 16-) pli- cata, ore multiineiso, segmentis flexuosis, acutissimis, eiliato-serratis, areolatione folii. Ca- lyptra gynomitriea, pistillidia sterilia ad infimam basin ejus 6— 10, magna, rigida, globoso- clavata, apice stylo coronata, cellulis subquadratis, duplo majoribus et lævissimis, inferne in 3—5, superne in duobus stratis positis. Zheca, spori et elateres immatura solum inventa. Planta mascula inter simillimas easdem femineas crescens, sed angustior (2,5 mm. lata) et densissime foliata, tota fere longitudine antheridia gerens. Zracíec basi longiore valde saccatæ, lobis magis æquimagnis, grossius densiusque serratis, summ:e apice sspe gonidia brunneola procreantes; antheridia bina vel terna in eadem axilla, breviter stipitata, globosa, paraphysibus sat copiosis, usque ad 12, vulgo duplo longioribus, foliiformibus, linearibus, acutissimis, integerrimis, incurvis, medio a tribus vel duabus seriebus cellularum formatis. Notis jam datis ex omnibus congeneribus primo visu distinguitur hæc pulcherrima species. 8. Diplophyllum albieans (L.) Duw. var. taxifolium (WAHLENB.). Hab. ad Dui, planta mascula, Aug. 1861, GLEHN. 9. Martinellia irrigua (N.-Es.). Hab. inter sphagna ad Dui, sterilis, Maji 1861, GLEN. 10. Mylia verrucosa n. sp. Lips. Dioica, explanata; foliis in margine antico valde reflexis, apice et præ- Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 237 sertim in margine postico tamen sursum parum curvatis; colesula densissime et grossissime hirta. Hab. ad arbores putridos prope Dui, cum fructu juniore, Maji 1861, GLEHN. — In Amuria quoque provenit. Cæspites laxiores, lurido-flavidulos et opacos, formans. Planta 1—1,5 em. longa et 3—4 mm. lata, ut et folia præsertim inferne interdum purpurascens, repens et substratui arctis- sime adhærens, ubique latere postico dense pallido-radiculosa, simplex vel sub colesula im- mediate bifurea ramisque interdum denuo bifureis, caule fusco- vel purpureo-brunneo. Folia densissime suceuba, alternantia et nullibi eonnata, explanata, subplana, brevissimo spatio de- currentia, oblonga, superne ad basin caulis curvata ideoque obliqua, rotundato-obtusa, mar- gine antico valde reflexa, apice et presertim margine postico sursum parum curvata, ubique integerrima; cellule sat magne, rotundæ, valde collenchymaticæ et paginis ambabus densis- sime verruculosæ. Amphigastria in apiee caulis sat copiosa et longa, subulata, acutissima, sursum curvata ad caulis latera, a seriebus duabus cellularum, eisdem folii simillimarum, formata. Folia summa ceteris simillima, sed majora magisque obliqua, interdum retusa, ra- rissime breviter emarginata. Amphigastrium summum maximum omnium, ovato-subulatum, vulgo ineisum, lobis acutis, integerrimum. Co/esula apicalis, 3,5—4,5 mm. longa et 1,5—2 mm. lata, sæpissime basi purpurea, oblongo-cylindrica, supra medium e lateribus eompla- natula, ore compresso, ad latus eurvato et ciliato, presertim ad basin densissime et gros- sissime hirta, parte suprema tamen fere glabra, pilis divaricatis et rectis, basi latissima et a duabus vel tribus cellulis colesulæ affixis, ceteroquin a 2—4 cellulis constructis, cellulæ et colesulæ et pilorum magna, maxime collenchymaticæ et verrucosæ. Calyptra gynomitrica, stylo coronata, pistillidia sterilia 3—6 ad basin ejus. Theca, spori et elateres immatura solum visa. Planta mascula femineis intermixta et simillima, sed superne constanter purpurea et densius amphigastriata, in axillis superioribus antheridia gerens. Practeæ foliis minores, integerrimæ, basi saccatæ et in gremio bina — quaterna antheridia longe et flexuosule sti- pitata, sed paraphyses nullas, occultantes. Quod ad hane distinctissimam et euriosissimam plantam attinet, sequentes observationes nobis in litteris (Dee. 22, 1871) sagacissimus amieus RICHARD SPRUCE misit, re vera editione maxime dignas: „Four Southbya verrucosa is a beautiful and most strange plant! The pa- pille of the lower half of the perianth remind one of those of Lophocolea muricata N.-Es. (which, in reality, is a not very remote ally!). This character, and the revolute antical margin of the leaves (ad Plagiochilarum instar), render your plant worthy of constituting a distinct subgenus, which you might call Lophura or Theliseyphus. — My genus Southbya was founded on but a single species. I mas at that time afraid to generalize, otherwise I ought to have included in it certain species, mith the same type of perianth, but mith su- bulate stipules (J. Taylori ete.), and others with bifid stipules (the Leptoseyphi), which would have necessitated an extension and modification of the generic character“. 11. Mylia anomala (Hoox.) B. Gr. Hab. inter sphagna ad Dui, sterilis, Maji 1861, GLEEN. 238 S. O. LINDBERG. 12. 13. 14, 15. Chiloscyphus polyanthos (L.) Comp. var. pallescens (Exrx.) CARRINGT. Hab. inter sphagna ad Dui, sterilis, Maji 1861, GLEN. Cephalozia connivens (Dicks.). Hab. inter sphagna ad Dui, sterilis, Maji 1861, GrzHw. Cephalozia bicuspidata (L.) Dum. Hab. inter sphagna ad Dui, sterilis, Maji 1861, GLEHN. Kantia trichomanis (L.) B. Gr. Hab. juxta Dui, ad terram turfaceam (saccifera) et inter sphagna (ste- riis, Maji 1861, GLEHN. 16. 17. 18. B. Sphagnineæ. Sphagnum palustre L. Hab. ad Traiziska, sterile, Aug. 1860, SCHMIDT. Var. congestum SCHIMP. Hab. ad Dui, fertile, Maji 1861, GLEHN. Sphagnum strictum Linps. Sphagnum Girgensohni Russ. Hab. ad Dui, fructificans, Maji 1861, GLEHN. Sphagnum acutifolium Enrn. Hab. ad Traiziska, cum fructubus junioribus, Aug. 1860, Scnmwrpr; ad Dui, sterile, Maji 1861, GrEux. 19. Sphagnum intermedium Horrw. Hab. ad Traiziska, fertile, Aug. 1860, SCHMIDT. Sæpissime hæc species Sphagno cuspidato intermixta crescit, sed facillime distinguitur sporis suis sulphureis, quum in hae tamen brunneo-ferruginei semper inveniantur spori. 20. €. Bryineæ, Polytrichum commune L. Hab. ad Traiziska, fructiferum, Aug. 1860, Schmipr. Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 239 21. Polytrichum juniperinum Wirrn. Hab. ad Dui, fertile, S Maji 1861, GLEHN. +P, strictum Banks. Hab. ad Dui, fructificans, Maji 1861, GLEHN. 22. Polytrichum pilosum Weıss., Neck. Hab. ad Dui, 3 et fr., S Maji 1861, GLEHN. 23. Polytrichum alpinum L. Hab. ad Dui, fertile, Maji 1861, GLEHN. 24, Polytrichum capillare Micux. var. dentatum (Mexz.). Hab. in promontorio Lamoricière, c et fr., medio Julii 1860, ScHmior; ad Dui, fertile, Maji 1861, GLEHN. 25. Polytrichum contortum Mexz. Hab. ad Dui, 3 et fr.. Maji et Aug. 1861, GrEuw. Var. pallidum Lips. Dioicum; planta pallida, multo minor; folis magis pellucidis, ut minus chlorophylliferis, e basi, latiore et magis robustiusque serrata, abruptius in la- mina breviore et oblongo-lanceolata angustatis, densius serratis; seta vulgo breviore, distinetius sinistrorsum torta; theca oblonga; rostro operculi paullum altiore. Hab. ad Dui, d et fr., Aug. 1861, GLEN. In hae specie et varietate quoque ejus sunt lamellæ foliares numerosæ (30— 36), densæ, humiles, integerrimæ, in sectione transversa construct» a quatuor — duabus cellulis, quarum apiealis est distinete major, rotunda, levissima et, ut ceteræ, vix incrassata; theca haud hy- pophysata, stomatibus carens, cellulis longitudinaliter seriatis, sat minutis, conformiter qua- dratis, grosse papillosis et apice sursum nutantibus; epiphragma intra apices dentium an- nuliforme et sat longe dependens. 26. Georgia geniculata (Grna.). Hab. ad Tunai, fertilis, medio Sept. 1860, Scnuurpr; ad Dui, fertilis, 7 Maji 1861, Grznux. — Cetera loca, nobis ad hoc tempus nota, sunt: Amuria (Maximovicz), ins. Sitka (KasrArskv, serius MERTENS), Mooyie-river in Oregon (Oregon Boundary Commission, 1861, Dr. Lyart). Calyptra Georgie pellucidæ longior, basi magis aperta, fere ad medium fissa, lobis mar- gine extus reeurvis, superne cristata et in cristis serrata. Idem organon G. geniculatæ est 240 S. O. LINDBERG. brevior, vix ad quartam partem e basi incisa et haud aperta, lobis margine planis, superne non cristata nec serrata. Dentes G. geniculatæ distincte longiores, acutiores, erassiores et intensius colorati, operculum ejus quoque longius est, annulus magis distinctus, simplex et operculo adhærens; spori quoque sunt paullo majores. Stomata et in @. pellucida et in G. geniculata semper frustra quæsivimus. Seta earum inferne sinistrorsum, superne dextrorsum torta est, eadem 6. geniculalæ tamen ad punetum transitorium torsionis (e sinistro ad dex- trum) geniculata et in parte superiore tuberculata. Hæc tubercula in 6. pellueide quoque parte eadem adsunt, sed valde indistineta et remota. In bracteis perichætii G. geniculatæ apex est subuliformis, acutior et magis carinatus nervumque subcontinuum et crassiorem nobis ostendit. Obs. Folia Georgiarum ambarum sunt trifaria, quod præsertim in formis robustioribus magisque foliatis, ut in speciminibus nostris transcaucasicis, 6. pellucidæ conspicuum est. Hæ tres series rectæ foliorum non in eadem distantia inter se affixæ sunt, sed duæ fere oppo- site et laterales, tertia tamen intercalata. In caule fertili erecto et stricto impossibile est videre, utrum in latere antico an in postico hæc tertia series posita sit, sed, innovationes ste- riles et gonidiiferas, quarum apex semper plus minusve arcuatus est, inspieientes, observare possumus, hanc tertiam seriem foliorum, ut in Calomnio complanato (H.-F. W.), lateri antico caulis sine dubio adhærere. Forma et directio quoque foliorum in hae serie antica e foliis serierum lateralium re vera conspicue abhorrent. Folia antica etenim distinctissime sunt magis erectæ, inferne, præsertim basi, angustiora longiusque decurrentia, superne distincte breviora et brevius, latius minusque acute aeuminata, in plano horizontali perfecte posita sunt sine ullo vestigio torsionis, marginibus ambobus conformiter, sed lenissime recurvatula, nec uno latere subreflexa, dimidia ambo eorum nervum adjacientia inter se omnino æquimagna et ab omnino eadem forma. Folia lateralia contra sunt conspicue ad latus anticum eurvata, qua causa dimidia ambo eorum nervum adjacientia inter se aliquantulum fiunt inæquimagna et margo postieus late solum convexus, idem anticus tamen magis recurvus vel subreflexus, ut hie margo antieus longius dependeat quam idem subplanus postieus; quibus rebus folia late- ralia eurvatula ad latus anticum et leniter verticalia videntur. In bracteis perich®tii nullam tamen distinetionem inter laterales et anticas facere possumus. Folia antiea Georgie analoga cum eisdem distinctissimis Ca/omnii considerare debemus. Hoe genus Ca/omnium quoque sine dubio inter Georgiaceas positionem naturalem habet, sed non Aymenodon *), quod ad Rhi- +) Pilus foliaris 7/ymenodontis piliferi a singula cellula elongata fere semper formatus est. Organa mascula invenire nobis nondum contigit. Protonema perenne, copiosissimum et densissimum omnium fere muscorum pro magnitudine plantæ, perichætium occultat et sur- culos simplices annuos profert. Bracteæ perichætii sunt circiter sex, minutissimæ, oblongo- lanceolatæ, sensim et stricte acutissimæ, integerrimæ et lævissimæ, nervo sub apice dissoluto cellulisque laxis; pistillidia cireiter oeto a paraphysibus longioribus, filiformibus et a duabus vel tribus cellulis constructis, cireumdata sunt. Dentes longi, lineares, acuti, apice leniter incurvi, compressi vel fasciæformes, intus carinati, distincte articulati et a fibris transversis et leniter obliquulis ornati, extus convexi et fibras longitudinales presertim ad margines osten- dentes, siructura eorum tenuissima et pellueido-hyalina, fibræ tamen aliquantulum brunneolæ. Spori minuti, leves, brunneoli. Stomata nonnulla superficialia in collo thecæ adsunt. — Dentes Mittenie Lanps. (Mniopsidis Mrrr.) sunt maxime angusti et longi, filiformes, irregu- Contributio ad floram eryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 941 zogonium aperte nutat. Folia etenim lateralia Calomnii quoque in apice ad latus antieum leniter curvata sunt, calyptra superne truncata et a stylo persistente coronata, vestigia annuli et peristomii nulla, sed operculum farctum est a parenchymate conformi et adnato, stomata superfieialia, sat copiosa et magna, subrotunda et citrino-lutea, ideoque distinetissima adsunt. Georgia pellucida quoad magnitudinem plantæ et longitudinem foliorum et bractearum sat variat; valde dispersa in America boreali videtur forma, quæ, brevior et theca angustiore et eurvata, ob hane causam var. curvata nominanda est. | 27. Mnium orthorrhynchum D. 8. Hab. inter Hypnum plumosum ad Dui, plante nonnullæ femineæ steriles, Aug. 1861, GLEHN. 28. Mnium punctatum L. Hab. ad Dui, fertile, Maji 1861, GLEEN. 29. Trachycystis flagellaris (S. L.). Dioica, habitu Mnii orthorrhynchi, usque ad 2 cm. alta, superne infra et perichætium et androecium flagella copiosa, erecta stricta fragilissima et valde parvifolia (rarissime vera folia gerentia), procreans; foliis remotiuseulis, siceis incurvis et undulatis, longe lateque decurrentibus, subplanis, oblongis, obtusiusculis, margine plano, incrassato-limbato, jam ex infra medium regu- lariter geminato-serrato, nervo vix continuo dorsoque lævi, cellulis sat magnis. subquadratis, papillosis. Mnium flagellare S.L. in Proc. Amer. Acad. Aug. 1859, p. 3, n. 8. — Clar. GIRGENSOHN plantam sub eadem denominatione multo serius nobis misit. Hab. ad Tunai, 9 ster., medio Sept. 1860, Scmurpr; ad Dui, c et fructi- ficans, 30 Maji 1861, et Kussunai, 5 et 5, medio Junii 1861, GrEHN. — In Amuria et Japonia quoque crescit. Seta 1,5—2 cm. alta, purpureo-flava, flexuosa, dextrorsum torta, lævissima. Theca 3—3,5 mm. longa et 1,5 mm. crassa, oblonga, horizontalis, obliquula, lævis, flavidula, sicca rugu- losa et opaea, leptodermis, cellulis magnis, regulariter hexagonis, laxis, lævissimis, stomatibus ad basin theez numerosis, superficialibus. Annulus nullus (uniea tamen sola theca perfecta). Exostomium stramineo-flavum; endostomium brunneum, processus valde hiantes et carinati, cilia flava, terna, æquilonga, breviter nodulosa, interdum sat distincte appendieulata. Oper- culum semiglobosum, distinete mamillatum. — Paraphyses androeci numerosissimæ, longæ, filiformes, acute, superne parum crassiores. lariter eurvatuli, intense brunneo-purpurei, rigidi, trabeculis summopere densis, ut tracheam cygnorum haud male in memoriam referant. Ex habitu, structura et forma foliorum et thecæ Fissidenti sine dubio proximum est hoc genus, quod stipulis vel vaginis foliaribus caret. 31 249 S. O. LINDBERG. Trachycystis microphylla *) facillime primo jam visu distinguitur his notis: planta habitu peeuliari, usque ad 3 em. alta, superne infra perichætium (sed non infra androeeium) radiato-ramosa, ramis normaliter foliatis, foliis densiuseulis, siecis erispatis, angustissime de- currentibus, concavis, apice ineurvis, oblongo-lanceolatis, aeutis brevissimeque apiculatis, margine reflexo, maxime inconspicue limbato, superne irregulariter simplici-serrato, nervo breviter exeurrente dorsoque serrato, cellulis duplo minoribus, rotundis, papillosis. 30. Fissidens decipiens DE N. Hab. ad Tunai, fertilis, medio Sept. 1860, SCHMIDT. 31. Bartramia crispa Sw. var. pomiformis (L.). Hab. ad Dui, fertilis, Aug. 1861, GLEHN. Forma typiea nostra sine dubio melius evoluta est et ab affinibus abhorret, quam 2. pomiformis, qua causa hæc ut varietas illius considerari debet, nec vice versa. 32. Bryum cæspiticium L. Hab. ad Dui, 3 et fr., 8 Maji 1861, GLERN. 33. Bryum cernuum (Sw.). Bryum uliginosum (Bnuonm.). B. S. Hab. in promontorio Lamoricière, fertile, medio Julii 1860, SCHMIDT. 34. Bryum pendulum (HorxscH.) SCHIMP. Hab. ad Dui, fructificans, Aug. 1861, GLEHN. 35. Lamprophyllum nutans (ScHre£».). Hab. inter Sphagnum palustre var. congestum ad Dui, plante c, Maji 1861, GLEHN. *) Synonyma hujus speciei sunt: Mnium microphyllum D. M. Muse. frond. ined. arch. ind. fasc. 2, p. 26 (1845). Mn. radiatun Wizs. in Hook. Lond. Journ. Bot. VII, p. 274, n. 25 (1848). Mn. ( Rhizogonium) microphyllum C.-M. Synops. I, p. 176, n. 30 (1848). Mn. ( Rhiz.) radiatun C.-M. Synops. II, Suppl. p. 556, n. 32 (1851). Trachycyslis microphylla LiNDB. in Not. F.-Fl. fenn. förh. IX, p. 80, n. 1 (1868). Delin. D. M. Muse. frond. ined. arch. ind. t. 12. Hook. Lond. Journ. Bot. VII, t. 10 A. Hab. in insula Pih-quan Chinæ (T. ANDERSON) et in Japonia (SIEBOLD, 'l'ExTOR). Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 245 Hze species re vera heteroica (paroica + mascula) in terris borealibus, sed numquam feminea, quantum scimus, inventa est. Qua causa „Bryum sphagnicola* nulla species legi- tima esse videtur. 36. Discelium nudum (Dicxs.) Brin. Hab. ad Dui, fertile et copiosum, Maji 1861, Grznw. 37. Ceratodon purpureus (L.) Br. Hab. ad Dui, fertilis, Aug. 1861, GLEHN. 38. Dicranum majus TURN. Hab. ad Traiziska, fructificans, Aug. 1860, Scaminr; ad Dui, fertile, Aug. 1861, GLEN. 39. Dicranum scoparium (L.) Hrpw. Hab. ad Dui, fructiferum, Aug. 1861, GLEHN. 40. Dicranum fuscescens TURN. Hab. in promontorio Lamoricière, medio Julii 1860, et ad Traiziska, Aug. 1860, Scemmrt; ad Dui, Maji et Aug. 1861, GrEHuw. Ubique fertile lectum. 4i. Dicranum longifolium Ennu. Hab. ad radices arborum, socio precedente, prope Dui, sterile, Aug. 1861, GLEHN. 42. Dicranum virens (Sw.) Hzpw. Hab. in promontorio Lamoricière, sterile, medio Julii 1860, SCHMIDT. 43. Dicranella Wahlenbergii (Brin.). Hab. ad Dui, fertilis, Maji 1861, GLEEN. 44. Dicranella heteromalla (L.) Scniwr. Hab. ad Dui, fructificans, Aug. 1861, GLEHN. Var. eurvipes Linps. Seta eygneo-reflexa, ut in Campylopodibus. Hab. ad Dui, fertilis, Aug. 1861, Guem. 244 S. O. LINDBERG. 45. Dicranella secunda (Sw.). Dicranella subulata (HEDw.) SCHIMP. Hab. ad Dui, fructifera, Aug. 1861, GLEHN. 46. Weissia ulophylla Eunn. Ulota crispa (Hepw.) Bnrp. Hab. in promontorio Lamoricière, medio Julii 1860, et ad Traiziska, Aug. 1860, Schar; ad Dui, Aug. 1861, Grzmw. Ubique fertilis. 47. Rhacomitrium brevisetum n. sp. Linpg. Dioicum, laxius esespitosum, pallide virens, gracile, parum ramulosum, adscendens; foliis omnibus perfecte imberbibus, brevioribus, obtusiusculis vel acutiusculis, cellulis subtriplo minoribus, distincte papillulosis, intus parum crenatis, infimis elongate, mediis breviter rectangularibus, superioribus qua- dratis; seta brevissima (2—2,5 mm.), gracili; theca duplo minore, ovali, leptodermi a cellulis minoribus, irregulariter rectangularibus, vix incrassatis, stomatibus (in genere superficialibus) minoribus, sed crebrioribus magisque distinetis; annulo latissimo, triplici, longe persistente; dentibus angustioribus, remote nodosis et ad nodos per paria cohærentibus, membrana basilari eorum humiliore; operculo brevius rostrato; rostro calyptræ parce solum papilloso. Hab. in promontorio Lamoricière, 3 et fr., medio Julii 1860, SCHMIDT; ad Dui, fertile, Aug. 1861, GLEHN. Notis allatis e Æhacomitrio fasciculari optime diversa, sed valde affinis est et habitu suo Ah. microcarpon in memoriam nostram sat bene refert. * * + 48. Thuyidium Blandowii (W. M.) B. S. Hab. ad Dui, fertile, Aug. 1861, GrEuw. 49. Thuyidium sachalinense n. sp. Line. Dioicum, sat parvum, regulariter simplici-pinnatum; foliis caulinis pa- tentibus, leniter secundis, valde concavis et saccato-biplicatis, e basi angu- stiore subrotundis, abrupte longeque acuminatis, margine supra medium reflexo, ciliato-serrato, acuminis serrato, nervo carinato, supra medium dissoluto; foliis rameis vix plicatis, late ovatis, breviter acuminatis; bracteis perichætii pli- catis, ovato-lanceolatis, acutissimis, apice filiformi reflexo et flexuoso, ciliis longis margini adpressis; seta lævissima; theca elliptica, parum curvata. Contributio ad floram cryptogamam Asie boreali-orientalis. 245 Hab. ad Dui, inter Stereodontem cupressiformem, thecas nonnullas valde inevolutas et alias nimis antiquas gerens, Maji 1861, GrEnw. Planta vix eæspitosa, opaca, brunneolo-, inferne ferrugineo-fulva, apicibus viridi-flava, 4—7 em. longa et usque ad 1 em. lata, circuitu laneeolato vel lineari-laneeolato. Caulis flexuosus, prostratus et hic illie fusco-radieulosus, densissime paraphyllifer et foliatus, regu- lariter simpliei-pinnatus, ramis plus minusve horizontalibus, divarieatis, flexuosulis, apice re- eurvatis, acutissimis et radiculosis, rarissime unum — tres ramulos brevissimos proferentibus, sed præterea caulis hie illie emittit prolongationes paucissimas, robustas, pinnatas et horizon- tales eaulique primario perfecte similes; paraphylla multiformia, dense maximeque irregulariter spinoso-serrata. Folia caulina patentia, apice leniter secunda, e basi angustiore breviterque decurrente subrotunda, valde concava, lateribus ambobus nervi longe, late et profundissime saccato-uniplicata, abrupte longe, late et acute acuminata, acumine leniter torto et subplano, margine e basi longe supra medium reflexo, basi lacinias spinoso-serratas longas nonnullas ostendente, ceterum ciliato-serrato, acuminis serrato, nervo crasso, carinato dorsoque valde prominente et dense spinoso-papilloso, supra medium dissoluto; ce//ulæ omnes sat conformes, minute, inerassatz, plus minusve rhombeæ, in acumine oblongæ, angulares paginis ambabus grosse spinoso-papillosæ, ceteræ in dorso solo papillosæ, summæ (acuminis) leves. Folia ra- mea vix plieata, e basi angustiore et vix decurrente late ovata, acumine breviore, haud se- cundo sed recto, margine minus reflexo minusque serrato, nervo longiore, dorso minus spi- noso. Perichælia 4—10 in ipso caule posita, valde fusco-radiculosa, longa, straminea, nitida. Bracleæ eorum circiter 12, prsesertim intimæ plicatæ, ovato-lanceolatæ, sensim longe acutis- simæ, apice filiformi reflexo et flexuoso, margine inferne solum revoluto, superne dense sim- pliei-eiliato, ciliis longis, erectis et margini adpressis, nervo longe supra medium dissoluto, sat lato et dorso prominente, cellulis plus minusve reetangularibus, diaphanis, levissimis. Sefa 2,5 em. alta, flexuosula, purpureo-brunnea, sinistrorsum, superne dextrorsum torta, levissima. Theca 3 mm. longa et 1,5 mm. erassa, parum curvata, elliptiea, collo longo et fere sensim in setam abeunte, stomata superficialia gerente. Peristomium normale, hypnaceum, ciliis binis vel ternis nodulosis. Operculum, ut et annulus et spori non visa. Calyptra brunneola, nitida, lævissima. Planta mascula abest. Notis supra datis ex affinibus omnibus optime diversa est hæc species nova. 50. Anomodon apiculatus B.S. Hab. ad Dui, 9 ster., Maji 1861, GrEmw. 51. Lesquereuxia (Adelphodon) robusta n. sp. Linn». Dioica, laxius cæspitosa, robusta et rigidiuscula; caule haud paraphylli- fero, remote subpinnato; foliis remotiusculis, basi longe et anguste decurren- tibus, erecto-patentibus, subseeundis, oblongo-lanceolatis, fere sensim angu- statis in aeumen longissimum et acutissimum, integerrimis, acumine integro, dorso nervi levissimo, cellulis angularibus permultis, ad tertiam partem folii adscendentibus; seta alta; theca elliptico-ovali; dentibus exostomii obtusiu- sculis, per paria connatis, endostomio fere nullo. 246 S. O. LINDBERG. Hab. ad Dui, d et fr., Aug. 1861, Gen. Ceespites laxi, intricati, brunneo-luteoli, apicibus virides, opaci. Caulis usque ad 10 em. longus, repens et hic illie fascieulos radicularum nigros gerens, flexuosus, paraphylla nulla ostendens, subpinnatus, ramis remotis, 1—2 em. longis et cum foliis 1,5—2,5 mm. crassis, erectis, flexuosulis, acutiusculis, robustioribus sæpe denuo remote ramulosis et repentibus. Folia remotiuseula, basi anguste et longe decurrentia, erecto-patentia, apice subsecunda, le- niter flexuosa, late et profunde concava, biplicata, oblongo-lanceolata, fere sensim angustata in acumen longissimum et acutissimum, margine inferne leniter recurvo, ad medium et in basi acuminis irregulariter late reflexo, integerrimo, acuminis tamen integro, nervo concolori, ca- rinato dorsoque prominente et lævissimo, superne sensim angustiore et in summo acumine dissoluto; cellulæ seriatz, valde incrassatæ et lævissimæ, angulares quadratz, sat minutæ, permultæ, ad tertiam partem folii adscendentes et sensim pauciores, median: longiores, rect- angulo-rhombeæ, superiores rhombeæ. Perichetia pauca, in eaule primario et in ramis robu- stioribus ramulosisque affixa, vix radieulosa. Zracteæ eorum cireiter 16, vaginantes et apice patentes, haud plieatz, ovales, (intimæ abruptissime) longe acuminatæ, acumine tortello et patenti, margine integro et ubique plano, nervo tenui in basi aeuminis dissoluto, cellulis in- crassatis, lævissimis, basilaribus majoribus, subrectangularibus, ceteris rhombeis. Vaginula oblongo-cylindrica, pistillidia sterilia et paraphyses nonnulla gerens. Seta 1,5 cm. alta, erecta, strieta, gracilis, levissima, brunnea, ad medium sinistrorsum, superne dextrorsum torta. Theca 2 mm. alta et 1 mm. crassa, erecta, regularis, brunneola, lævissima, evacuata et an- tiqua immutata, sed fusco-brunnea et nitidula, elliptico-ovalis, ore distincte angustiore, pa- chydermis, cellulis irregulariter quadratis et valde incrassatis, stomata sat crebra et minuta, superfieialia, fusco-brunnea (ut et cireuitus elevatus eorum) ad basin gerens. Annulus nul- lus, sed a cellulis delabentibus nonnullis oris repræsentatus. Zxostomium parvum, pallido- brunneolum, subhyalinum, dentes 16, per paria arcte connati, in sutura interdum irregulariter hiantes, crassi, anguste dolabriformes, obtusiuseuli, remote articulati, sed vix trabeculati, den- sissime verrueulosi et subhyalino-limbati; endostomium maxime rudimentarium et membranam basilarem vix conspicuam et processus (in interstitiis parium dentalium) a duabus cellulis verrueulosis conflatos solum ostendens. Columella crassa et hyalina. Spori minuti, ferru- ginei, verrueulosi. Operculum ferrugineo-luteum, nitidulum, brevissime conicum, rectum, ob- tusum, medio apicis minutissime mamillatum et brunneolum. Calypira angusta et sat longa, eueullata, straminea, nitidissima, apice brunneola, lævis. Planta mascula femineis rarioribus intermixta, gracilior et minus ramosa, androecia sat minuta in plerisque axillis gerens. Dractee androecii subrotundæ, latissime et breviter apiculatæ, integerrimæ, enerves, cochleariformiter eoncavæ, 6—12 antheridia ovato-oblonga et breviuseule stipitata et subæquilongas paraphyses copiosiores includentes. Hæc species pulcherrime distinguitur caule haud paraphyllifero, dorso nervi Iævissimo, exostomii dentibus latis, brevibus et inter se geminatim connatis, endostomio maxime rudi- mentario; note que ei dignitatem subgeneris novi (Adelphodontis) tribuunt. Lesquereuxia saxicola (B.S.) L. M., quacum vix dubitanter Z. insignis De N. e specimine authentico synonyma est, toto coelo diversa his notis: planta duplo minor, presertim tamen brevior, magis rigida, nitidula, dense paraphyllifera et foliata; folia longius et latius decur- rentia, vix biplieata, ovata, breviter aeuminata, margine jam e basi magis reflexo, superne serrato, nervo multo crassiore et magis carinato, dorso presertim summo serrata, cellulis Contributio ad floram eryptogamam Asie boreali-orientalis. 247 fere duplo majoribus, angularibus multo paucioribus et spatium marginale multo brevius oc- cupantibus; fructum in pessimo solo statu possidere valde dolemus. Lesquereuxia mutabilis (Brip.) est planta multo tenerior, dense ramosa, ramulosa et paraphyllifera; foliis densis, patentibus, rectis nec secundis, longe lateque decurrentibus, vix plieatis, brevius acuminatis, margine jam e basi late revoluto, superne serrato, nervo cras- siore et magis carinato, superne robustiore, dorso prsesertim summo dense serrato, cellulis longioribus minusque incrassatis, angularibus multo paucioribus; seta solum 1 em. alta; theca minore, elliptica; peristomio melius evoluto et intense purpureo, dentibus exostomii longis et angustis, subteretibus, subulatis, acutis, inter se liberis, haud limbatis, endostomii membrana basilari valde distineta, sed humili (nimis alta delineata in Bryologia europæa), processubus filiformibus, sæpissime longe supra medium dentium elevatis, ciliis omnino nullis; opereulo altiore. (Annulum observare nobis nondum contigit!). Lesquereuxia rigescens (Wıus.) B. S. nullo modo ad hoe genus pertinet, sed Pseudoleskeæ atrovirenti peraffinis est, quod in nota *) demonstrare volumus. Thecam etenim obliquam, +) Quum hujus musei, valde ad hoc tempus suspecti, specimina authentica sat com- pleta possideamus, descriptionem ejus publice enarrare debemus. Pseudoleskea rigescens (WILs.). Dioica, dense cæspitosa; caule maxime radiculoso, acumine foliorum longiore magisque secundo, cellulis duplo majoribus minusque, ut et dorso nervi, exasperatis; bracteis perichætii longioribus, brevius et latius acuminatis, nervo tenuiore; seta altiore; theca majore; peristo- mio majore et leviore, dentibus multo magis trabeculatis, processubus non hiantibus. nec distinete articulatis, ciliis rudimentariis. Hypnum tenax (non Hepw.) Drumm. Musc. amer. II, n. 225 (1828). Hypnum (Rigodium) reflexum C.-M. Synops. II, p. 448, n. 399, p. p. (1851). Leskea rigescens Wırs. Mss. B. S. Bryol. eur. fasc. 46 et 47, Monogr. Lesquer. p. 2 (1851). Lesquereuxia rigescens B. S. 1. c. Hypnum (Lesquereuxia) radicosum Mirr. in Journ. L. Soc. VIII, p. 31 (1864). Hab. in America septemtrionali britanniea, „Banks of the Portage River etc.*, ubi legit beat. THOMAS DRUMMOND. Cespites dense intrieati, lutei, opaci. Planta pro magnitudine robusta, rigida, brevis, maxime paraphyllifera. Caulis subtus valde nigro-radieulosus, irregulariter pinnatus, ramis brevibus, simplieibus. Folia densissima, longe lateque decurrentia, secunda, coneava, sed non plicata, late ovata, breviter lateque acuminata, margine ad apicem acuminis ubique valde revoluto, supra medium serrato, nervo crassissimo, valde carinato dorsoque prominente et presertim summo serrato; cellule omnium congenerum maximis et maxime incrassatæ, sat conformes, angulares quadratæ, ceteræ inter se simillimæ, perfecte rhombeæ, pleræque, præ- sertim marginales et in acumine, apice prominentes. Perichætia in caule solo axillaria, ra- dieulosa. Practeæ eorum circiter 12, vaginantes, erectæ, strictæ, haud plicatæ, breviter et late acuminatæ, margine ubique plano, supra medium serrulato, nervo tenui, in acumine dis- soluto, nec prominente nec serrato in dorso, cellulis laxis, rectangulari-prosenchymaticis, læ- vissimis. Seta 12 mm. alta, valde flexuosa, levissima, brunnea, state apice summo sub- 248 S. O. LINDBERG. cernuam et state subpendulam, peristomium perfecte leskeaceum, ideoque optime evolutum et cellulas foliares spinoso-exstantes habet. — Re vera hoe genus Zseudoleskea ex illa vix aliter differt, quam cellulis foliorum, præsertim superioribus, alte papilloso-exstantibus in angulo summo eorum, capsula obliqua et cernua, peristomio multo melius evoluto, perfecte leskeaceo. Suspeeta membra Pseudoleskeæ nobis sunt Ps. tectorum et papillosa, ad hoc tempus steriles solum note, quarum nervus bifureus et lævis est, cellulæ foliares diverse quoad formam et strueturam ete., et Ps. catenulata (am Thuyidium?, ut vult Ili. DE Noraris). Ptychodium plicatum (ScHLEicH.) ScumPr. est planta multo robustior et dense para- phyllifera, margine foliorum valde revoluto, dorso nervi, ad basin acuminis dissoluti, et cellulis levissimis, his elongato-rhombeis et leniter serpentinis, dentibus et processubus longis, his in carina perforatis, ciliis nullis (ideoque numquam est Hypnum, sed Zeskea sensu anti- quiore), membrana basilari humili (annulum nullum invenire potuimus). — Pseudoleskeæ et Lesquereuxiæ sine dubio proximum genus. 52. Climacium (Girgensohnia) ruthenicum (WEINM.). Hypnum ruthenicum WEINM. in Bull. soc. nat. Mose. XVIII, P. II, p. 485, n. 34 (1845). C.-M. Synops. II, p. 503, n. 493 (1851). Hypnum spectabile H.W. in Wins. Dryol. brit. p. 382, n. 58, in obs. (1855). Delin. SuLL. Ie. muse., Suppl. I (nondum editum). Hab. ad Dui, c et cum fructubus, partim nondum perfecte maturis, par- tim setate corruptis, Aug. 1861, GLEN. — Prseterea lecta est in insulis Sitka et Vancouver ad oram occidentalem Americæ septemtrionalis. Perichætia magna, numerosa in axillis summis stipitis et partis basilaris coms. Practeæ eorum magnæ, circiter 20, pallidæ, hyalinæ, nitidæ, basi tamen flavidæ, haud plicatæ, vagi- nantes, concavæ, late obovatæ, abrupte acuminatæ, acumine patente et acuto, margine erecto, eygneo-curvata. Theca magna, brunnea, obliqua, cernua, ovalis, ore fusco-purpureo, pachy- dermis, cellulis minutis, irregulariter quadratis, maxime incrassatis, stomatibus sat crebris, minutis, superficialibus in basi thecæ, brunneis ut et cireuitu eorum elevato. Peristomium sat magnum, basi purpureum, ceteroquin hyalinum (an ætate?), apicibus ineurvis; exos{omi dentes 16, dolabriformes, abruptius acuminati, aeutissimi, late hyalino-limbati, basi transverse striolati, medio tenuissime verruculosi, aeumine verrucosi, intus dense et alte trabeculati; endostomium tenuissime et densissime verrueulosum, membrana basilaris brevissima, ad oc- tavam partem dentium solum elevata, processus eum dentibus æquilongi, dolabriformes, su- bulati, valde carinati, haud hiantes nec distinete artieulati, eilia singula valde rudimentaria, rudimentis latis. Sporö minuti, brunnei, verrueulosi. — Cetera desunt. Planta mascula nobis ignota. Characteribus supra enarratis, licet relativis, e Pseudoleskea atrovirente sat specifice diversa videtur. An solum subspecies hujus polymorphæ plantæ? Obs. In Bryologia europea membrana basilaris endostomii Ps. atrovirentis nimis alta delineata est. Contributio ad floram cryptogamam Asie boreali-orientalis. 249 superne valde indistincte serrulato, intimæ solæ nervum tenuem et supra medium dissolutum ostendentes; cellulæ serpentino-prosenchymaticæ, basilares late et laxæ, superiores angustæ et incrassatæ. Waginula 4 mm. alta, cylindrica, copiosa pistillidia et paraphyses breviores filiformes gerens. Sela 1,5 cm. alta, flexuosula, sinistrorsum, infra thecam dextrorsum torta, rufo-pallida, levissima. Theca minuta, 2 mm. longa et 1 mm. crassa, pallida, opaca, ætate badia et levissima, ovalis, horizontaliter curvata, collo sat distineto et stomata minuta, pauca et superfieialia ostendente, ore crassiore rubello, pachydermis a cellulis parvis, valde incras- satis, irregulariter quadratis vel hexagonis. Annulus nullus. Zxostomium intense purpureo-ba- dium, dentes sedecim, apice conniventes, longe angusteque dolabriformes, acutissimi, linea mediana valde distincta, densissime extus transverse striolati et intus trabeculati; endostomium altitudine eadem, luteum, erassum, ubique verruculosum, membrana basilaris tertia parte so- lum dentium, processus textura plana, oblongo-subulati, acutissimi, profunde carinati et a fo- raminibus nonnullis (6— 9) sat grossis lanceolatisque perforati, cilia omnino nulla. Spori minuti, virides, lævissimi. Operculum maximum, dimidia etenim thecæ magnitudine, rubello- pallidum, vix nitidum, conicum, apiculo minuto, decurvo, acuto, rubello. (Calypira in cæ- spite delapsa et excerpta, ideoque nobis non perfecte certa, brevis, paullo longius quam di- midia theca, pallida, hyalina, apice brunneola, nitida, lævis, angustissima, uno latere fissa, haud torta nec a stylo coronata.) Planta mascula femineis simillima, androeciis omnino Euclimacii. Fusius describenda est in monographia *) nostra he pulcherrima et distinetissima planta, eui systema. vegetabile Zuc/imacii donatum. Apex coms acutus et longe exeurrens, decurvo- arcuatus ut et rami tenues et pinnato-ramulosi, qua re coma pulchre bipinnata et eidem Climacii japonici (vide pag. 232, n. 29) simillima, tenerior tamen magisque divisa. Cum Zy- locomio prolifero vix ullam affinitatem, sed forsitan analogiam parvam in serie plane diversa probet. Ob formam thecæ (et calyptram brevem) novum subgenus, Girgensohniam, sistit. *) Hoe modo species in monographia nostra disponere volumus: Climacium W. M. A. Euclimacium Linps. Theca erecta et regularis. a) Apex caulis indistinetus, ut in coma occultus; rami stricti, fere semper perfecte simplices et grandifolii. c. Folia ramea vix auriculata et parum plicata, obtusa. 1. Cl. dendroides (L.) W. M. B. Folia ramea grosse aurieulata et profunde plicata, acuta. 2. Cl. americanum Brin. b) Apex caulis distinctissimus, ut e coma excurrens, areuatus et acutus; rami arcuato- reflexi, subpinnati et parvifolii. 3. Cl. japonicum Lanps. (vide pag. 232, m. 29). B. Girgensohnia LINDE. Theca areuato-cernua et irregularis. 4. CL ruthenicum (WEINM.). 250 S. 0. LINDBERG. Inter Climacia ill. BRIDEL posuit elegantissimam Leskeam sulcatam Hook. Musc. exot. II, tab. 164, aliquantulum dubitans tamen ipse, in sua Bryol. univ. II, p. 274; re vera nihil com- mune in systemate naturali cum hoc genere possidet, sed genus proprium distinctissimum consideranda est, cujus, ut solum ad præsentem diem monotypi, affinitas nondum clara nobis videtur, ut partim ad JMeteorium, partim ad Zypnodendron (ex. gr. H. Reinwardii) nutans, op- time tamen ab illo diversum habitu erecto et rigido, theca erecta, longa, sulcata et alte se- tata calyptraque longa et angusta ete., ab hoe, magis affini, genere distinetum habitu plane alieno, theca erecta, endostomio leskeaceo ete. Generi cui nomen Zraithwaitea dare volumus in honore amicissimi Doctoris R. BRAITHWAITE. 53. Hypnum (Brachythecium) auriculatum n. sp. Linps. Dioicum, sat robustum et rigidum, arcuato-deflexum, flavum, nitidum; caule subpinnato-ramoso, densifolio; folis sat scariosis, subsecundis, pro- funde plicatis, basi auriculatis, late cordato-lanceolatis, sensim acutissimis, margine subplano et ubique serrato, nervo dimidiato, tenui, vulgo inæqualiter bifureo; bracteis perichætii brevibus, haud plicatis, latissime obovatis, acu- mine longissimo et reflexo, serratis, enervibus; seta brevi, scaberrima; theca minuta, cernua, subglobosa; annulo duplici; opereulo magno, conico, rostello crasso, decurvo. Hab. ad Dui, inter Dieranum majus, fertile, Aug. 1861, GLEHN. Cæspites laxos, flavos vel subaureos et nitidos efformans, sat robusta et rigida, 6—10 cm. longa et 2 mm. crassa. Caulis haud paraphyllifer, basi subereetus, medio horizontalis api- ceque areuato-deflexus et nigro-radiculosus, postea vulgo adscendens apiceque denuo arcuatus et radieulosus, subpinnatus, ramis erectis apice horizontalibus vel arcuato-decurvis, attenuatis, 1—2,5 em. longis. Folia subscariosa, densa, patentia, seeunda, concava, profunde pluripli- cata, superne eanaliculata, breviter, sed latius decurrentia, late cordato-lanceolata, basi auriculata, aurieulis magnis et subplanis, sensim acutissima vel fere subuliformia, margine hie illie paullum solum recurvulo, ceterum plano et jam ex infima basi aurieularum dense serrato, nervo tenui, infra — vix supra medium dissoluto, supra basin vulgo bifureo, erure uno multo breviore et teneriore, dorso lævissimo haud prominente; cellulæ parum incrassatæ, lævissimæ, auriculares irregulariter quadratz, majores, ceterum longæ et anguste, prosenchymaticæ, serpentinæ. Pe- richelia nonnulla in parte basilari caulis axillaria, sat magna, parum nigro-radieulosa. Bractece eorum subscariosæ, stramineo-luteæ, nitidæ, 12— 18, haud plicatæ, e basi breviter vaginante et latissime obovata vel subrhombea abruptissime attenuatæ in subulam longissimam, reflexam et flexuosam, subfiliformem, margine plano, supra partem latissimam remote serrato, enerves, cellulis laxis, reetangularibus, mediis et superioribus elongate rhombeis. Vaginula oblongo-eoniea, paraphyses longas et pistillidia copiosissima gerens. Seta 7—8 mm. alta, sat crassa, brunneo-purpurea, flexuosula, sinistrorsum torta, densissime scaberrima. Theca minuta, 1,75 mm. longa et 1,25 mm. crassa, brunnea, late ovalis vel subglobosa, cernua et obliqua, paehydermis, eellulis sat minutis, irregulariter rectangularibus, valde incrassatis, sto- mata pauca, superficialia, basilaria. Annulus latiuseulus, duplex. Peristomium majusculum; exostomium brunneo-luteum, dentes sedecim, magni, dolabriformes, acutissimi, hyalino-limbati, Contributio ad floram eryptogamam Asim boreali-orientalis. 251 densissime striolati, superne verrucosi, intus sat dense trabeculati; endostomium luteum, eras- siuseulum, membrana basilaris dimidiam altitudinem dentium attingens, processus altitudine exostomii, earinati, hiantes, cilia bina, articulata, longitudine eadem. Spori minuti, viriduli, levissimi. Operculum magnum, longius quam dimidia theca, conicum, abrupte rostellatum, rostello brevi, decurvo, acutiusculo. Planta mascula, ignota. Magnitudine et habitu fere omnino Hypni salebrosi, sed optime diversa inflorescentia dioica, foliis scariosis, auriculatis, nervo brevi, vulgo bifurco, seta brevi, seaberrima, theca mi- nuta etc. 54. Hypnum (Brachythecium) salebrosum Horrw. Hab. ad Dui, inter Plagiothecium silvaticum, sterile, Aug. 1861, GLEHN. 55. Hypnum (Brachythecium) reflexum STARK. Hab. ad Dui, ster., Maji 1861, et inter Polytrichum contortum, fertile, Aug. 1861, GLEHN; forma major. 56. Hypnum (Brachythecium) plumosum Sw., SCHWAEGR. Hab. ad Dui, sterile, Aug. 1861, GrEnx. 57. Hypnum (Brachythecium) velutinum L. Hab. in promontorio Lamoricière, fructificans, medio Julii 1860, SCHMIDT. 58. Amblystegium filicinum (L.). Hab. ad Dui, inter Bryum pendulum, sterile, Aug. 1861, Grzuw. 59. Amblystegium uncinatum (Hrpw.) Mrrr. Hab. in promontorio Lamoricière, medio Julii 1860, et ad Traiziska, Aug. 1860, Scampr; ad Dui, Maji 1861, GLenx. Ubique fertile. 60. Hylocomium proliferum (L.). Hab. in promontorio Lamoriciére, sterile, medio Julii 1860, Scnuwrpr; ad Dui, fertile, Maji 1861, GLEHN. 61. Hylocomium parietinum (L.). * H. lævigatum Linps. Dioicum, crassum, rigidum et robustum, aureo-luteum, nitidissimum et pellueidum, dense concameratum, divisionibus annualibus brevibus, jam e basi arcuato-deflexis, apice acutis — valde attenuatis, dense ramosis, ramis dense 252 S. O. LINDBERG. longeque ramulosis, ideoque subpinnatis, omnibus arcuatis et attenuatis; foliis valde scariosis, majoribus et remotioribus, magis patentibus, haud complanatis nee cochleari-concavis, sed apice subconniventi-canaliculatis, lævissimis, nec plicatis, ovalibus, basi latioribus, rotundato-obtusissimis, medio apicis retusis, sæpissime breviter emarginatulis et integris, nec contracto-apiculatis et ser- rulatis, nervis erassioribus et longioribus, cellulis fere duplo angustioribus, angularibus numerosioribus; bracteis perichzetii interioribus ad medium eras- sius geminato-nervatis; seta erecta et stricta, numquam apice arcuata; theca majore et crassiore, haud arcuato-curvata, sed solum obliqua et cernua, ovali vel subglobosa, sub ore minus contracta; peristomio majore, dentibus longio- ribus et acutioribus, multo remotius striolatis; operculo multo majore, dimidia fere magnitudine thecæ, sat longe, oblique et acute rostellato. Hab. in abiegnis ad Dui, c et fr., Aug. 1861, GLEHN. — In Amuria quoque viget. Elegantior et robustior planta, quam Zylocomium parietinum, cujus partes his terris (an in toto septemtrione maris pacifici?), ubi valde divulgata et copiosa, agere videtur. No- tis relatis bene distincta et, quoad ramifieationem, Hylocomio brevirostri non nimis absimilis est. Verisimillime propria species, nec solum subspecies illius, sed nondum sufficienter nobis cognita. Var. elongatum Lin». Planta elongata, vix concamerata, apice minus curvata, ramis remotiori- bus minusque ramulosis; seta longiore. Hab. ad Traiziska, sterile, Aug. 1860, Scamir; ad Dui, c et fr., Aug. 1861, Guems. — In Amuria quoque crescit. Habitu solo, sed non notis e foliis fructuque sumtis, ad Zy/ocomium parielinum hæc varietas nutat. Vulgarior est quam typica nostra forma. Obs. False Aylocomii parietini bracteæ perichætii enerves dieuntur, re vera sat crassi nervi bini in eisdem interioribus semper adsunt. 62. Hylocomium triquetrum (L.) B. S. Hab. in promontorio Lamoricière, medio Julii 1860, et ad Traiziska, Aug. 1860, Scmwrpr. Fertile. 63. Hylocomium calvescens (Wirs.). Hab. ad Dui, sterile, Maji 1861, GLEHN. Vide notam in pag. 227. 64. Isopterygium turfaceum Linp». Hab. ad Traiziska, Aug. 1860, et ad Tunai, medio Sept. 1860, SCHMIDT ; Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 253 ad Dui, Maji 1861, Gzenx. Ubique fertile. — Late distributum terris bo- realibus et Europ: et Asiæ et Americæ. Obs. Ad hoe genus distinetissimum referri debet Zomalia falcifoia H.-r. W. Fl. N.-Zeal. II, p. 115, t. 92, f. 1 (1855) quoque, eum Zomalia nihil commune habens. 65. Plagiothecium silvaticum (Hups.) B. S. Hab. ad Dui, fructificans, Aug. 1861, GLEHN. 66. Plagiothecium denticulatum (L.) B. S. Hab. ad Tunai, fertile, medio Sept. 1860, SCHMIDT. 67. Entodon scabridens n. sp. Linpg. Autoicus, luride pallido-virens parum nitidus, sat robustus et crassus, irregulariter ramosus, tereti- et densifolius; foliis longe et flexuose subpili- formi-aeuminatis, margine ad basin solum reflexo, cellulis longioribus et angu- stioribus, angularibus paucioribus et minoribus; seta crassiuscula et brevi; theca ovata, sat pachydermi, a cellulis majoribus, irregulariter multangulis et in- crassatis construeta, stomatibus paucissimis minutis, superficialibus; annulo latissimo; peristomio sat irregulariter evoluto, dentibus interdum per paria hie illie cohærentibus, ubique, prsesertim extus, maxime grossissime et densis- sime tuberculatis, ceterum ubique verruculosis, linea mediana et limbo hya- lino carentibus, vestigiis endostomii maxime indistinctis. Hab. ad Tunai, fertile, medio Sept. 1860, SCHMIDT. Planta circiter 3 cm. longa et ad 2 mm. usque lata, dense intricato-cæspitosa. Seta 3—5 mm. alta, purpureo-brunnea. Proximus Zntodon brevisetus (H. W.) optime distinguitur his notis: planta est minor et laxius cæspitosa, nitidior et magis dense regulariterque ramosa, minus tereti- et densifolia, foliis brevius aeuminatis, seta graciliore et longiore (9—11 mm.), theca ovato-cylindrica, leptodermi, a cellulis minoribus, magis rectangularibus et haud incrassatis constructa, stoma- tibus earente, annulo angustiore, peristomio regulari, læviusculo, dentibus hyalino-limbatis, linea mediana distinctissima, vestigiis endostomii ad duas partes exostomii conspicuis etc. Obs. Ab idem genus pertinet Z/afygyrium repens (L.) B.S., eujus synonymon, ex authenticis speciminibus ipsius auctoris, nune Petropoli asservatis, est Hypnum palatinum NECK. in Act. Acad. Theod.-pal. II, p. 454, excl. synon. Dill, tab. 1, fig. 1 (1770) et Meth. muse. p. 182, n. 39 (1771). In thecis pachydermibus adsunt, eisdem tamen leptodermibus vulgo, ut hie superflua, desunt stomata. 68. Stereodon (Drepanium) cupressiformis (L.) Brin. Hab. ad Dui, sterilis, Maji 1861, Gremn. 254 S. O. LINDBERG. 69. Stereodon (Drepanium) pallescens (HEDW.). Leskea pallescens HEDW. Sp. muse. p. 219, tab. 55, figg. 1—6 (1801). Hypnum reptile Micux. Fl. bor.-amer. II, p. 315 (1803). Hypnum pallescens P.-B. Prodr. p. 67 (1805). Hypnum pelitnochroon LoBARz. in Harp. Naturw. Abb. I, p. 51, n. 2 (1847). Var. protuberans (Bnr.). Hypnum Stereodon protuberans Brin. Bryol. univ. II, p. 612, n. 41 (1827). Stereodon protuberans BRID. op. cit. p. 824. Hypnum pallescens B. S. Bryol. eur. fase. 57—61, Monogr. p. 18, tab. 7 (1854). Hab. in promontorio Lamoricière, fertile, medio Julii 1860, SCHMIDT. Speeimina archetypa Zeskee pallescentis, in provincia Vermland Sueciæ (an ab ill. WAH- LENBERG?) collecta et Hepwıcıo ab Ill. SWARTZ missa, sine ullo vestigio dubii ad Zypnum reptile MicHx. ex autopsia nostra pertinent. Cæspitulum Hypni protuberantis in herbario ip- sius BRrpELH (quod inspeximus), incriptionem gerens: „Aypnum Stereodon protuberans. H. St. eupressif. var. protuberans. H. cupressif. var. foliis vix seeundis, operculi rostro albo. In saltu thuringico, 1822*, re vera perfecte est idem muscus ae Hypnum pallescens B.S. l. e.! Sed quod ad hane s. d. speciem attinet, nullo modo, nobis judicantibus, e S/ereodonte pallescenti (HEpw.) specifice diversa esse potest, quum omnes notæ divellentes valde vari- abiles sint. Bracteæ perichætiales ejus haud uninerves, ut dieuntur, sed binerves, lieet hi nervi bini inferne plus minusve connati interdum inveniantur. Lex naturæ est, in formis muscorum, quarum folia unieum nervum ostendunt, bracteas quoque uninerves (vel enerves) et in speciebus, quarum folia geminato-nervata sunt, bracteas quoque binerves (vel enerves) esse. 70. Stereodon (Drepanium) plicatulus n. sp. Ling. Dioicus, tenellus, prostratus, planissimus, elegantissime regulariter pin- natus, parce paraphyllifer; folis maxime faleato-seeundis, caulinis distinete aurieulatis, late triangulari-ovatis, sensim subfiliformi-acutissimis, margine plano, cellulis angularibus nullis; seta brevi; theca, præsertim sicca et eva- cuata, plicata, vix curvata, horizontali, ovali, sub ore haud constricta, collo brevi; operculo humiliter semigloboso-conico, brevissime, sed acute apieulato. Hab. ad truncos arborum putridos prope Dui, fertile, Maji 1861, GLEN. — In Amuria valde dispersa videtur. Cespites sat extensos, densos, tenues et planos, luteos et nitidos, efformans. Planta 5—8 em. longa et 7—10 mm. lata, humifusa, haud radieans, planissima et elegantissima. Caulis puleherrime et dense pinnatus, apice sat longe exeurrente, cum foliis 1 mm. latus, ra- mis plus minusve densis, patenti-divaricatis, strietis, ad apicem caulis decrescentibus, parce paraphyllifer, paraphyllis minutis et multiformibus. Folia caulina densissima, maxime falcato- secunda, ad basin, breviter et angustissime decurrentem, distincte auriculata, late triangulari- ovata, sensim subfiliformi-acutissima, canalieulato-coneava, eplieata, margine ubique plano et remote indistinete serrulato, eodem apicis subintegro, nervis gemellis, brevissimis, inæquilongis; cellulæ paullo incrassatæ et lævissimæ, angulares nullæ vel maxime inconspicuæ, minutæ Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 255 et paucissimæ, ceteræ anguste, prosenchymaticæ, serpentinæ. Folia ramea basi angustiora, brevius acutissima et distinetius serrulata. Perichætia paucissima (1—3) ad basin caulis axil- laria, dense fusco-radiculosa. Dractee eorum circiter 16, sat longæ, vaginantes et concavæ, interiores infra acumen plicatæ, ovato-oblongæ, abruptius angustatz in aeumen angustissimum et acutissimum, patens vel leniter recurvum, semel vel bis tortum, margine plano, sat dense et acute serrulato, nervis binis, inæqualibus, fere dimidium attingentibus, cellulis majoribus, basilaribus laxis, subrectangularibus. Vaginula oblongo-conica, paraphyses copiosas et pi- stillidia nonnulla et breviora gerens. Seta 1,5—2 cm. alta, rufo-flava, sat crassa, levissima, flexuosula, sinistrorsum, supra medium dextrorsum torta. Theca 1,5 mm. longa et 1 mm. crassa, rufo-flava, sieca et presertim evacuata plicata, sub ore haud constricta, ovalis, vix eur- vata, horizontalis, eollo brevi fere sensim in setam abiens, supra a cellulis sat magnis et subrectangularibus, subtus a cellulis minoribus et quadratis (omnibus vix incrassatis et lævis- simis) constructa, stomatibus in collo minutis, sat numerosis et elevatis, superficialibus. An- mulus latus, subtriplex, revolubilis. — Peristomium majusculum; exostomium rufo-luteum, dentes sedecim, ineurvi, brevi spatio ad basin connati, crassi, dolabriformes, subabruptius acutissimi, extus striolati et linea mediana distinctissima, intus dense trabeculati, vix limbati, superne verrucosi et hyalini; endostomium luteolum, hyalinum, membrana basilaris dimidium exostomii haud attingens, processus stricti et angusti, profunde canaliculato-carinati, non perforati, te- nuiter verruculosi, ut et cilia bina, nodulosa, altitudine dentium et processuum. Spori minu- tissimi, ferruginei, lævissimi. Operculum humiliter semigloboso-conieum, brevissime, sed acute apiculatum, rufum, nitidum. Calyptra sat longa et angusta, eucullata, albido-straminea, apice brunneola, lævissima et glaberrima. Planta mascula proprios cæspites efformans, eidem femine: simillima, androecia copiosa, minutissima et cauligena gerens. Dractee eorum numerosæ, latissime ovatæ, abruptissime acuminatæ, acumine stricto et integro, enerves, antheridia 5—8 et paraphyses copiosiores et longiores includentes. Pulcherrima et distinctissima species. Stereodon hamulosus (B. S.) est planta, ad terram rupium in alpinis crescens, autoica, major, adscendens vel suberecta, multo minus eleganter et dense pinnata, paraphyllis nullis, folis basi angustioribus et non auriculatis, margine antico reflexo, seta longiore, theca ob- longo-cylindrica, eurvata, haud plicata, sicca sub ore constricta, eollo longo, opereulo altiore et longius apieulato. — Stereodon callichrous Brin. quoque est planta, supra rupes humo- sas alpium crescens, triplo major, adscendens, multo minus eleganter et dense pinnata, foliis basi angustioribus et non auriculatis, cellulis alaribus distinetissimis, seta multo longiore, ut et theca oblonga, curvata, numquam plieata, sicca sub ore constrieta, collo longo, opereulo altiore et longius apiculato. 71. Stereodon (Heterophyllium) adscendens n. sp. LINDB. Dioicus, aurescens, intricatus, prostratus; caule flexuoso, nigro-radiculoso, dense, sed valde irregulariter pinnato, ramis brevibus subprostratis, apicibus sursum leniter curvatis, parce paraphyllifero, dense teretifolio; foliis scario- sis, sursum hamatis, basi auriculatis, triangulari-ovatis, sensim longe acutis- simis, integerrimis, nervis brevissimis, cellulis angularibus nullis; bracteis 256 S. O. LINDBERG. perichætii profunde plieatis; seta brevi, supra medium dextrorsum torta; theca plieata, vulgo suberecta, parum curvata, elliptica; annulo triplici; operculo breviter conico, obtusiusculo, indistincte mamillato. Hab. in promontorio Lamoricière, fructifer, medio Julii 1860, et ad Traiziska, fertilis, Aug. 1860, Scuwrpr; una cum Diplophyllo plicato supra truneos arborum putridos juxta Dui, c et fr, Maji 1861, Grem. — In Amuria quoque crescit. His terris minime rara stirps videtur. Cespites densissimos, valde intrieatos, brunneolo-pallidos et nitidos vel aurescentes effor- mans. Caulis 7—10 em. longus et cum foliis 1,5—2 mm. crassus, prostratus, tota fere lon- gitudine vulgo fusco-radiculosus, flexuosus, sat fragilis, sæpe bifureus, valde irregulariter, sed dense pinnatus, apicibus sursum leniter curvatis, ramis brevibus et simplicibus, subprostratis, e caule divergentibus vel patenti-divergentibus, aeutiuseulis, haud complanato-, sed tereti-fo- liatus, parce paraphyllifer, paraphyllis subfiliformibus — subrotundis et palmato-partitis. Folia densissima, scariosa, pellucida, sursum valde curvata vel hamata, patenti-erecta, vix decurrentia, angulis haud excavata, sed basi aurieulata, triangulari-ovata, sensim longe acu- tissima, late et profunde canaliculata, margine plano, integerrimo vel ad basin et in apice integro, nervis binis, brevissimis, inæqualibus; cellule angulares nulle, ceteræ angustissimæ, prosenchymatiez, serpentinæ, sat valde incrassatæ. Perichætia cauligena, paucissima, valde fuseo-radieulosa. Practeæ eorum circiter 20, longz, e basi ovato-oblonga et profunde pli- eata sat abrupte attenuatæ in acumen subereetum, angustissimum et tortum, subcanaliculatum, margine supra medium serrulato, nervis binis et brevibus, inzqualibus, interdum fere sin- gulo, tenui et subdimidiato, cellulis majoribus et laxioribus. Vaginula eylindrica, paraphyses copiosas et nonnulla pistillidia gerens. Se/a 1,5—2,25 em. alta, brunneo-flava, gracilior, flexuosula, lævissima, inferne indistinete sinistrorsum, supra medium optime dextrorsum torta. Theca 3 mm. longa et 1,25 mm. crassa, lutea et opaca, præsertim sicca et evacuata dense plieata, suberecta, interdum subhorizontalis, parum curvata, elliptiea, sicca sub ore haud con- stricta, cellulis majusculis, irregulariter reetangularibus —- quadratis, vix incrassatis, lævis- simis, stomatibus basilaribus, minutis, sat copiosis, superfieialibus. Annulus latus, triplex, margine operculi partim adhærens. Peristomium sat magnum; exosiomium rufo-pallidum, dentes sedecim, ad basin brevissimo spatio connati, ineurvi, dolabriformes, acutissimi, extus densissime striolati, linea mediana distincta, superne verrucosi, intus sat humiliter trabeculati ; endostomium pallidum, membrana basilaris dimidium dentium haud attingens, processus an- gusti, profunde carinati, medio angustissime hiantes, altitudine exostomii, tenuiter verruculosi, ut et eilia bina vel terna, breviora, tenuia, articulata. Sport minuti, ferruginei, læves. Oper- culum breviter conieum, obtusiuseulum, indistinete mamillatum, rufum, nitidum. Calyptra eueullata, angusta, straminea, apiee brunneola, nitida et levissima. Planta mascula rara in cæspite fertili nidulans, eidem femineæ simillima, sed multo minus ramosa vel subsimplex, gracilior, androecia copiosa, minuta, in caule axillaria gerens. Bracteæ horum valde concavæ, enerves, subrotundæ, abruptissime angustatæ in acumen strietum et erectum, remote serrulatum, antheridia 3— 5, sessilia, oblonga, et paraphyses pau- cissimas breviores includentes. E congeneribus (Stereodontibus Haldanii, nemoroso, affini et Lorentzii) statim. digno- Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 257 scitur foliis sursum plus minusve hamato-eurvatis, cellulis alaribus nullis, theca plieata, opereulo humili etc. 79. Pylaiea obtusa n. sp. LInDB. Autoica, robusta, vix radiculosa, dense pinnata; foliis sursum valde cur- vatis, angulis exeavatis, ubique remote serrulatis, cellulis angularibus paucis- simis, quadratis, ceteris sat breviter prosenchymaticis, serpentinulis; bracteis perichztii longis; theca ovato-oblonga, raro indistincte asymmetrica; annulo nullo; exostomii dentibus extus non trabeculatis, endostomio bene evoluto, li- bero, processubus in carina perfecte dissolutis in crura duo plana, omnino inter se libera et lineari, ciliis interdum sat longis; operculo humiliter co- nico, obtuso, haud rostellato. Hab. ad Tunai, fertilis, medio Sept. 1860, Schmipr. Ceespites densiusculi, humiles, intricati, viridulo-lutei, nitidi. Planta robusta, 2—3 cm. longa et 1,25 mm. crassa, haud vel vix radiculosa, sed paraphylla parcissima, filiformia — palmata gerens, dense pinnata, ramis, præsertim in sieco statu, arcuato-ineurvatis. Folia densissima, patentia, sursum, præsertim sieca, valde curvata, basi vix decurrentia, angulis distincte excavata, late et profunde canaliculata, ovato-lanceolata, sensim longe acutissima, superne inconspieue flexuosula et torquatula, margine ubique plano et remote serrulato, vulgo enervia, interdum nervos binos brevissimos vel raro singulum et sat longum ostendentia; cellule angulares paucissimæ, quadratæ, ceteræ breviuscule prosenchymaticæ et serpentinulæ, parum incrassatæ et lævissimæ. Perichetia in caule sat pauca, pro more longa, haud radi- cantia. Practeæ eorum longæ, fragilissimæ, erectæ, strictæ, longe vaginantes, haud plicatæ, elongate ovato-oblongæ, longe, flexuosule et acutissime acuminatæ, enerves, margine plano et remote serrulato, cellulis inferioribus rectangularibus, ceteris rhombeo-prosenchymaticis, vix serpentinis. Sera 12 mm. alta, strieta, sat gracilis, lævissima, purpureo-brunnea, ad medium sinistrorsum, superne dextrorsum torta. Theca 1,75 mm. alta et 0,75 mm. crassa, erecta, raro indistincte asymmetrica, ovato-oblonga, lævissima, subopaea, pallido-brunnea, ore brunneo, cellulis irregulariter quadratis — rectangularibus, sat incrassatis, stomatibus basi- laribus minutis, sat paucis, superficialibus. Annulus nullus, sed margo oris thecalis fragmen- tarie deciduus. Peristomium sat altum, pallidum; exostomii sedecim dentes erecti, dolabri- formes, acutissime acuminati, haud limbati, extus haud, intus tamen densiuscule et humiliter trabeculati; endostomium bene evolutum et ex exostomio perfecte liberum, vix articulatum, ob densissimas verrueulas opacum, membrana basilaris altissima, medium dentium paullo superans, superne carinata, proeessus altitudine exostomii, in carina dissoluti in duo crura plana, omnino inter se libera et linearia, cilia varia, interdum bina et sat longa, paginæ interiori dentium adpressa. Spori magni, viridulo-brunnei, densissime humiliter verruculosi. Operculum humiliter conieum, obtusum, haud rostellatum. Calyptra magna, cucullata, stra- minea, nitida, lævissima. — Androecia perichætiis interposita, sat copiosa. ‘Practeæ eorum late ovales, brevius et late acuminatæ, integræ, valde concavæ, enerves, antheridia 5—8 et paraphyses, numerosiores, longiores et filiformes, oceultantes. Pylaiea intricata boreali-amerieana est planta triplo vel duplo major, magis intricata, caule nulla paraphylla gerente, subtus radiculoso, minus regulariter pinnato, foliis magis in- 33 258 S. O. LINDBERG. tegris, angulis haud excavatis, cellulis angularibus permultis, ceteris rhombeo-oblongis, peri- chætio multo breviore, theca minore, sæpius leniter asymmetrica, ovato-ovali vel -elliptica, annulo distinetiore, duplici, erasso, brunneo, e margine thecali fragmentarie secedente, den- tibus extus altissime et dense trabeculatis, endostomio pejus evoluto et exostomio adglutinato, processuum cruribus duobus teretiusculis et angustissimis, ultimo apiee sepissime inter se cohærentibus, ciliis vulgo nullis, sporis minoribus, magis viridibus, operculo conico, obliquule rostellato et acutiusculo. 73. Pylaiea intricata (Hepw.) B. S. var. crassipes Linps. Duplo major, magis regulariter pinnata; foliis longius acuminatis, cel- lulis paullo majoribus et longioribus; seta duplo fere crassiore; theca majore et basi crassiore, magis pachydermi; peristomio majore, dentibus extus altius trabeculatis, cristis verrucosulis, ciliis distinetissimis et sat longis, singulis; sporis duplo majoribus. Hab. ad Traiziska, fructifera, Aug. 1860, Scuwipr. 74. Ptilium Crista-castrensis (L.) DE N. Hab. in promontorio Lamoricière, medio Julii 1860, et ad Traiziska, Aug. 1860, Scnwipr; fertile. Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 259 IH. MUSCI AMURENSES, collecti a elarr. €. Maximoviez et F. Schmidt. A. Hepaticæ. 1. Marchantia polymorpha L. Hab. ad Tyr, fertilis, fine Maji 1862, SCHMIDT. 2. Conocephalus conicus (L.) Dum. Hab. ad pagum Meo juxta ostium fluminis Amur, sterilis, 13 Aug. 1854, ScHrEnk; Dai de Castries, © ster., 14 Aug. 1854, et ad Nikolajewsk, ster., 17 Aug. 1854, Maxiwovicz; ad "Tyr, sterilis, fine Maji 1862, SCHMIDT. 3. Duvalia pilosa (Horx.). Hab. in silva montuosa juxta Sommerdorf ad Castries, 1854, et locis abruptis rupestribus inter Halbo et Möllki, 16 Maji 1855, Maxiwovicz; ad Tyr, fine Maji, et Bureja, medio Julii 1862, Scuwrpr. Ubique fertilis. 4. Fimbriaria fragrans (ScnuLricH.) N.-Es. Hab. in rimis umbrosis litoris montuosi ad Poddale, haud parca et co- piose fructificans, 20 Maji 1855, Maxımovicz. Omnibus partibus exacte congruit planta amurensis cum speciminibus nostris pedemon- tanis. Verisimillime huc pertinet Fmbriaria saccata (WAHLENB.) N.-Es. e Kamtschatka. 5. Asterella hemisphærica (L.) P.-B. var. gracilis (Biscx.). Hab. ad pagum Meo juxta ostium fluminis Amur, fertilis, 13 Aug. 1854, SCHRENK. 6. Riccia glauca L. Hab. Amur, Achta, ad arenam humidam, sterilis, 13 Sept. 1854, Ma- XIMOVICZ. 260 S. O. LINDBERG. 7. Blepharozia ciliaris (L.) Dum. Hab. ad Cap Kitsi, fertilis, 6 Maji 1856, Maxiwovicz. 8. Bazzania trilobata (L.) D. Gm. , Hab. inter Hylocomia et Píilium in promontorio Lazareff, sterilis; 3 Aug. 1854, Maxımovicz. 9 9. Lepidozia reptans (L.) Dum. Hab. Amur, Hadshi, sterilis, medio Oct. 1853, Bai de Castries, supra truncum putridum Piceæ, fructifera, 14 Julii 1854, et ad rupes basalticas, sterilis, 18 Julii 1854, Maxrwovicz. 10. Blepharostoma trichophyllum (L.) Dum. Hab. Bai de Castries, ad truncum putridum Piceæ, sterile, 17 Julii 1854, Maxrwovicz. 11. Jungermania lycopodioides Warrm. Hab. una cum Rhytidio rugoso ad rupes própe Nikolajewsk, sterilis, 24 Aug. 1854, Maxiwovicz. | In Synopsi Hepaticarum Jungermania barbata valde collectiva planta, in plures spe- cies sine dubio dividenda, est. Optime sic forma peculiari et cellulis collenchymaticis folio- rum distinguitur J. quinquedentata Hups., Neck. (J. Lyoni Tavr.) e ceteris, quarum J. attenuata, MART., LINDENB. et J. barbata Scamm., SCHREB. legitimæ species certo videntur, J. Floerkei W.M. tamen ut propriam speciem separare nullo modo possumus e J. /ycopodioidi WALLR., quam ut formam melius evolutam ideoque typicam solum hujus considerare debemus, formis intermediis conspieue inter se sensim confluentibus. Sed varietates transitorias inter J. attenuatam, barbatam veram et /ycopodioidem ad hoc tempus frustra quæsivimus. J. collarem N.-Es., sin autem vera forma in Italia adsit, nobis judicantibus e specimine, in Sempronio ab ill DE Noraris anno 1834 lecto, a J. /ycopodioidis var. Floerkei divellere nequimus. Alio loeo rem fusius enarrare volumus. 12. Jungermania barbata ScHMID., SCHREB. Hab. una cum Thuyidio abietino supra Nikolajewsk, colesulifera, 24 Aug. 1854, Maxrwovicz. 13. Jungermania exsecta SCHMID. Hab. inter Dicranum fuscescens ad Nikolajewsk, sterilis et gonidiifera, 15 Aug. 1854, Maxiwovicz. Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 261 14. Jungermania fertilis n. sp. Lainps. Dioica?, laxe cæspitosa, haud intricata, lurido-luteola, erecta, substricta, simplex vel subdichotoma, examphigastriata; foliis concavis, apice recurvo-di- varicatis, ovato-rotundis, tertia parte bilobis, lobis incurvis, concavis, minute apieulatis, cellulis minutis, collenchymaticis, lumine rotundo; colesula obco- nico-oblonga, tereti, superne ad tertiam partem obtuse quinqueplicata. Hab. una cum Diplophyllo plicato inter Dieranum fuscescens ad truncos putridos delapsos Piceæ prope Bai de Castries, fertilis, 14 Julii 1854, Maxr- MOVICZ. Ceespites laxos, lurido-luteolos efformans. Planta 15 mm. alta et 1— 1,25 mm. crassa, erecta, flexuosula vel substrieta, postice parce hyalino-radiculosa, simplex vel ex axillis summis infra duas braeteas perichætii latere uno vel ambobus (et tune dichotome ramosa) innovans, apicibus om- nibus colesuliferis, densifolia, examphigastriata. Folia transversali-succuba, sursum curvatula, acerescentia, antice et postice lineam medianam caulis superantia, e basi, haud decurrente, patenti-erecta, recurvo-divarieata, basi et præsertim apice concava, ovato-rotunda, tertia parte biloba, sinu aeuto, lobis subæqualibus, postico tamen distincte latiore, ovato-triangularibus, minute apieulatis, ineurvis, concavis, margine integerrimo et plano, summa folia majora, ro- tunda, raro ad basin anticam dentem lanceolatum et ineurvum gerentia, margine distincte repandula et undulata; cellulæ minute, collenchymaticæ, rotundæ — quadratz, lævissimæ, spatüs trigonis vix ullis. Dractee perichstii dux, foliis summis simillimæ, sed erectiores. Colesula 2—2,5 mm. alta et 1 mm. crassa, obconico-oblonga, teres, superne ad tertiam partem obtuse quinqueplicata, ore multiinciso, segmentis conniventi-ineurvis, serratis, cellulis. qua- dratis, lævissimis. Ca/yptra magna, gynomitrica, juxta hoe organon S—12 pistillidia sterilia. Seta gracilis, 1—1,5 em. alta. Theca magna, ovali-elliptica, valvulis intus valde annuliferis. Spori minutissimi, tetrahedro-globosi, levissimi, violaceo-fusei, ut et Z/aferes parvi, flexuosi, bispiri, obtusiusculi. Planta mascula a nobis non visa. (In axillis foliorum summorum, basis quorum di- stinetius magis concava et saccata est, adsunt duo — quatuor organa paraphysiformia brevis- sima, eurvatula, lanceolato-linearia et aeuta, qua causa planta paroica forsitan sit, sed in his axillis antheridia semper frustra quæsivimus.) Jungermania Michauxii WEB.-F.*) proxima est planta brunnea, humilior et fragilior, +) Planta maseula Jungermanie Michauxii, ad hoe tempus, quantum scimus, haud descripta, est, cum eadem feminea comparata, duplo angustior, fere stricta, simplex, subtus radieulosa, androecio ab apice vegetante caulis perforato, bracteis ejus circiter octo, foliis simillimis, sed basi saccatis, margine antico repando et unum basilarem dentem longissimum, ineurvum et subulatum ostendente, lobis obtusioribus et magis incurvis, antheridio singulo subsessili, globoso-ovali, sed paraphysibus nullis. In hae specie, ut in multis aliis, androecia, seriata et spicæformia, ab apice vegetante caulis perforantur eodem modo ac spica floralis Callistemonis, Melaleucæ et aliarum Myrta- cearum, nobis re vera optime manifestans, „florem“ masculum plantarum muscinearum veram inflorescentiam, non tamen florem, certissime esse. 262 S. O. LINDBERG. adscendens et multo magis flexuosa, cæspites valde intricatos et magis nitidos efformans, foliis majoribus et rigidioribus, apice squarrosulis, subexplanatis ideoque multo minus concavis, ovalibus, repandis et undulatis, fere ad medium bilobis, lobis planiuseulis, paullo incurvis, magis acutis et longius apiculatis, cellulis triplo majoribus, lumine fere stellato etc. — Ob locum arboreum, habitum, magnitudinem, folia subrotunda, vix complieata et minus concava etc. hze nova species nullo modo cum Jungermania minuta confundi potest. 15. Diplophyllum plicatum Lips. (vide pag. 235, n. 7). Hab. supra truncum putridum Piceæ in silva montuosa juxta Sommer- dorf ad Castries, 3 et colesulifera, 14 Julii 1854, et inter Dicranum fusce- scens ad Nikolajewsk, sterilis, 15 Aug. 1854, Maxımovicz. 16. Martinellia curta (Manr.). Hab. ad Ghinghansavi Piket, sterilis et gonidiifera, 20 Aug. 1856, Maxt1MOVICZ. 17. Plagiochila asplenioides (L.) Dum. Hab. in promontorio Lazareff, colesulifera, 3 Aug. 1854, Maxmovicz; ad pagum Meo juxta ostium fluminis Amur, sterilis inter Conocephalum, 13 Aug. 1854, SCHRENK. 18. Mylia verrucosa Linps. (vide pag. 236, n. 10). Hab. ad truncum delapsum putridum Piceæ prope Castries, c et cole- sulifera, 17 Julii 1854, Maxiwovicz. 19. Cephalozia connivens (Dicks.). Hab. una cum præcedente specie, sterilis. 20. Cephalozia bicuspidata (L.) Dum. Hab. n. 18 intermixta, c et fructifera. 21. Cephalozia catenulata (Hünrw.). Hab. n. 18 intermixta, & et 9. 22. Kantia trichomanis (L.) D. Gn. Hab. ad truncos delapsos putridos Piceæ prope Bai de Castries, ste- rilis, 14 Julii 1854, Maxmovrcz. Contributio ad floram eryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 263 B. Sphagnineæ. 23. Sphagnum squarrosum Pers. *) Hab. supra Nikolajewsk, copiose fertile, 24 Aug. 1854, Maxmmovicz. 24. Sphagnum strietum Linps. Hab. ad Bai de Castries, ditissime fructificans, 16 Julii 1854, Maxmovicz. *) Color in sporis Sphagnorum nullo modo semper constans est, sed interdum in di- versis thecis ejusdem eaulis quoque sat valde variat, quod nunc demonstrare volumus. A. Sphagna palustria. 1. Sph. palustre L. (Sph. cymbifolium Euru., obtusifolium Euru., latifolium HEDW.). Spori ochraceo-ferruginei, ochracei, ochraceo-lutei, lutei vel luteo-sulphurei. A B. Sphagna subsecunda. 2. Sph. tenellum Eumnu. (Sph. molluscum Bnucn.). Spori luteo-sulphurei. 3. Sph. rubellum Wırs. Spori ochraceo-lutei. 4. Sph. laricinum Spruc. (SpA. neglectum ÅNGSTR., curvifolium WILs.). Spori luteolo-ochracei. 5. Sph. subsecundum N.-Es. (Sp. contortum SCHULTz.; obesum Wins. ; auriculatum SCHIMP.). Spori ochraceo-ferruginei vel ochracei. C. Sphagna rigida. 6. Sph. Ángstrómii C.-H. (Sph. insulosum ÅNGSTR.). Spori .ferruginei* e SCHIMP. Synops. p. 684. 7. Sph. molle Surr. (Sph. tabulare SuLL., molluscoides C.-M., Mülleri SCHmP.). Spori ochraceo-ferruginei vel ochracei. 8. Sph. rigidum N. H. S., Schmp. (Sp. immersum N. H. S., tristichum SCHULTZ., ambiguum HÜBEN.; compactum Dg C., condensatum SCHLEICH., helveticum SCHKUHR., præmorsum 2. D., strictum SULL.; humile B. S.). Spori subferruginei, ferrugineo-ochracei, ochraeei, lutei vel sulphureo-lutei. D. Sphagna cuspidata. 9. Sph. squarrosum PEms. (SpA. squarrosulum LESQU.; teres ÁxasrR.). Spori ferrugineo-ochracei, ochracei, ochraceo-lutei vel lutei. 10. Sph. strictum LiwpB. (SpA. Girgensohni Russ.). Spori ferruginei. 11. Sph. fimbriatum Wirs. Spori ochracei, luteo-ochracei vel subochraceo-lutei. 19. Sph. acutifolium Eunn. Spori ferruginei, ferrugineo-ochracei, ochracei, ochraceo-lutei vel lutei. 264 S. O. LINDBERG. 25. Sphagnum acutifolium Enkn. Hab. in abiegnis circa Bai de Castries, fertile, 14 Julii 1854, Maxmovicz. ; €. Bryineæ. 26. Polytrichum commune L. Hab. ad Nikolajewsk, fructiferum, 13 Aug. 1854, Maximovicz; Bureja, fertile, medio Julii 1859, SCHMIDT. 27. Polytrichum juniperinum WirLp. * P. strictum Banks. Hab. ad Bureja, fertile, medio Julii 1862, SCHMIDT. 28. Polytrichum pilosum Weıss., NECK. Hab. ad Bai de Castries, fructiferum, 14 Julii 1854, Maxrwovicz; Tyr, c et fertile, fine Maji 1862, SCHMIDT. 29. Polytrichum (Leiodon) grandifolium n. sp. Linps. Dioicum, maxime robustum et rigidum, simplex; foliis longissimis, squar- 13. Sph. Wulfii GirG. (Sph. cuspidatum patens ÁNGsTR., recurvum forma LiNDB., pycno- cladum ÅNGSTR.). Spori ferrugineo-ochracei. 14. Sph. Lindbergii SCHIMP. Spori ochraceo-lutei vei -viriduli (in eodem capitulo; an hi immaturi?). 15. Sph. cuspidatum Eurn. (Sph. hypnoides BRAUN., laxifolium C.-M., cuspidatum (j SCHIMP., laricinum ÄNGSTR.). Spori ferrugineo-ochracei. 16. Sph. intermedium Horrm. (Sph. recurvum P.-B., cuspidatum a N. H. S., C.-M., SCHIMP., albescens HÜBEN., flexuosum D. M., Mougeotii SCHIMP.; riparium ÄNGSTR.). Spori sulphureo-lutei, lutei, ochraceo-lutei, luteo-ochracei vel ochracei. Vaginula elongata (pseudopodium) Sphagnorum eandem strueturam, ut caulis eorum, præbet, sed in illa sspe pejus inter se effigurata strata inveniuntur; ex. gr. tubus cuti- cularis vaginule in Sph. palustri componitur a tribus vel duobus stratis cellularum tenuiter fibrillosarum et interdum foramen magnum ostendentium, in SpA. subsecundo a singulo strato ete. — Quum hse vaginula tenax transversim non eultro secatur, sed eautissima extensione disrumpitur, dimidia ambo inter se cohæreseunt intra stratum eutieulare per fibras spirales plus minusve tenues, quarum naturæ investigationem ad tempus relinquere invitissimi coacti nune sumus; hane rem maximi momenti in diversis speciebus, SpA. palustri, subsecundo, ri- gido, cuspidato et intermedio, pluries observavimus. Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 265 rosis, siccis convolutis et spiraliter tortis, planis, e basi integerrima sub- sensim anguste linearibus, acutissimis, supra basin dense serratis, lamellis numerosissimis, densissimis, integerrimis, margine incrassatis et a duabus se- riebus cellularum verruculosarum formatis; bracteis perichætii sex, patentibus et strictis, quam folia brevioribus et acutioribus; seta robusta, brevissima; theca erecta, oblonga, basi retusa et annulatim coarctata, sed supra hunc annulum haud contracta, maxime indistinete quadrigona, valde papillosa, sto- matibus nullis; dentibus peristomii 32, lineari-oblongis, rotundato-obtusis; epi- phragmate haud appendiculato. Hab. ad Bureja, fertile, medio Julii 1859, Scnuwipr (inter Polytrichum commune parcissimos surculos decerpsimus). Planta 12 em. alta et cum foliis 3 em. lata, fusco-ferruginea, robustissima et rigidis- sima, simplex vel bifurca, unum vel duos fructus in diversis perichztiis gerens, densifolia. Folia 1,5—2 em. longa et 1,5 mm. lata, squarrosa, sicca convoluta et spiraliter hic illic torta, plana, apice magis carinata, e basi brevi, semiamplexicauli, late ovali, integerrima et nitida, brunnea et pellucida, subsensim anguste linearia, acutissima, margine dense acuteque serratis, serraturis vulgo a pluribus (2—5) cellulis formatis, nervo latissimo, applanato, ubique lamel- ligero, excurrente ut acumine fragili, breviuseulo, trigono et dense serrato, dorso superiore nervi dense spinoso-serrato. Sectio transversa folii semilunari-plana, angustissima, angulis aeutis, nervi dorso sat prominente. Zamellæ latitudinem folii totam occupantes, quam ma- xime numerose, 80—90, densissimæ et humillimæ, recte, ab uno strato cellularum (2—5) constructæ, margine incrassatæ et, e latere visæ, integerrimæ, limbo, in sectione transversa, obcordato et ubique densissime verruculoso, a duabus cellulis connatis subrotundis, in mar- gine earum libero paullo incrassatis et brunneis, minoribus quam cellulis in serie subpositis. Bracteæ perichætii sex, patentes, strictæ, foliis breviores, basi longius et subhyalino-vagi- nantes, abruptius angustatæ et acutiores. Vaginula 6 mm. alta, cylindrico-conica, longe hya- lino-oehreata, pilosa. Sefa brevissima, ut solum 1,5 em. alta, robusta, superne complanato- triangularis et sinistrorsum maxime torta. Theca 4 mm. longa et 2 mm. crassa, erecta, oblonga, maxime indistincte quadrigona, in sectione transversa rectangulari-ovalis, angulis ro- tundatis, rugulosa, sub ore leniter constricta, basi retusa et annulatim coarctata, sed nullo modo supra hune annulum contracta, cellulis omnibus minutis, quadrato-rotundis, medio alte et recte papilliformi-prominentibus, stomatibus omnino nullis. Peristomii dentes 32, breviu- seuli, e membrana basilari brevi sat incurvi, lineari-oblongi, rotundato-obtusi, intus non appen- dieulati. Zpiphragma supra valde concavum, subtus haud appendiculatum. —Spori minutis- simi, hyalini, brunneoli, lævissimi. — Cetera omnia desunt. Hæc pulcherrima et robustissima species proxima, sed sine dubio optime diversa notis jam allatis, videtur Po/ytricho convoluto L.-F. in Sw. Meth. muse. p. 33, n. 3, tab. 1, fig. 3: 1781 (SCHWAEGR. Suppl. I, P. II, p. 326, n. 19, tab. 96: 1816. Sw. Adnot. bot. p. 156, n. 17: 1829. C.-M. Synops. I, p. 213, n. 18, excel. var.: 1848) ex insulis Mauritius et Réu- nion, quod tamen inspicere nobis nondum contigit. Ab ill. HEDWIG, PALISOT-BEAUVOIS, DRI- DEL et aliis P. convolutum confunditur cum 2. tortili Sw., in India occidentali crescente. 34 266 S. O. LINDBERG. 30. Polytrichum capillare Micax. var. dentatum (Menz.). Hab. ad Bureja, fructiferum, medio Julii 1862, SCHMIDT. 31. Buxbaumia aphylla L. Hab. ad Tyr, fertilis, fine Maji 1862, SCHMIDT. 32. Georgia geniculata (Gino.). Hab. in silva elata promontorii Pronge ad ostium fluminis Amur, 6 Aug. 1854, et ad Bai de Castries, supra truncos putridos delapsos Piceæ, 14 Julii et 18 Aug. 1854, Maxiwovicz. Perfectissimum fructum et receptacula go- nidiacea gerens. Observationes criticas de genere Georgia et aff. vide pag. 239. 33. Mnium silvaticum Lixpb. Hab. ad Mariinsk, fertile, 11 Junii 1856, Maxrwovicz. 34. Mnium stellare Reich. Hab. inter Conocephalum ad pagum Meo, sterile, 13 Aug. 1854, SCHRENK. 35. Mnium punctatum L. Hab. inter Sphagnum squarrosum ad Nikolajewsk, planta feminea ste- rilis, 24 Aug. 1854, Maxrmovicz. 36. Trachycystis flagellaris (S. L.). Hab. supra truncos delapsos putridos Piceæ ad Dai de Castries, 14 Juli 1854, et ad radices arborum una cum Stereodonte plicatulo prope Nikolajewsk, 15 Aug. 1854, Maxmovıcz. Sterilis. Vide descriptionem pag. 241, n. 29. 37. Gymnocybe palustris (L.) Fn. Hab. ad Bureja, c et fr., medio Julii 1862, SCHMIDT. 38. Bartramia crispa Sw. Hab. supra Nikolajewsk, fertilis, 24 Aug. 1854, Maxımovicz. 39. Bartramia (Oreadella) Œderi (Guxw.) Sw. var. alpina ScHWAEGR. Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 267 . Hab. ad pagum Meo juxta ostium fluminis Amur, sterilis, 13 Aug. 1854, SCHRENK; in promontorio Aua, fertilis, 9 Aug. 1855, Maxımovicz. 40. Bryum pallescens SCHLEICH. Hab. ad Bureja, fertile, medio Julii 1862, SCHMIDT. 41. Bryum bimum SCHREB. var. affine (Bruch.). Hab. ad Bureja, fructificans, medio Julii 1862, SCHMIDT. 42. Bryum cernuum (Sw.). Jab. in fissuris rupestribus insule fluminis Amur, fertile, 5 Aug. 1854, MAXIMOVICZ. 43. Bryum pendulum (Horxscx.) SCHIMP. Hab. ad Nikolajewsk et in rupibus basalticis insulæ sinus Bai de Ca- stries, 18 Julii 1854, Maximovicz. Fertile. 44. Bryum lacustre (Brawp.) Brin. Hab. ad Bai de Castries, fructificans, 14 Julii 1854, Maxrwovicz. 45. Lamprophyllum crudum (L.). Hab. in silva elata promontorii Pronge juxta ostium fluminis Amur, fer- tile, 6 Aug. 1854, MaxiMovicz. 46. Lamprophyllum nutans (SCHREB.). Hab. juxta Bai de Castries, 14 et 18 Julii 1854, in promontorio La- zareff, 3 Aug. 1854, et in fissuris rupestribus insule fluminis Amur, 5 Aug. 1854, Maxiwovicz; ad Tyr, fine Maji 1862, Scaminr. Ubique fertile. 47. Lamprophyllum elongatum (Hrpw.). Hab. ad Nikolajewsk, fructiferum, 15 Aug. 1854, Maxmovicz. 48. Physcomitrium sphæricum (Lupw.) Bnip. Hab. solo argillaceo humido insule inter Tschora et Buri, fertile, 27 Julii 1854, Maxrmovrcz. 49. Encalypta laciniata (HEDw.). Hab. ad pagum Meo, fructificans, 13 Aug. 1854, SCHRENK. 268 S. O. LINDBERG. Obs. Propria subspecies (E. sibirica) est E. ciliata var. sibirica WEiNM. in Bull. soc. nat. Mose. XVIII, P. I, p. 448, n. 2 (1845), quæ, prope Irkutsk lecta, e formis mi- nimis Z. /aciniatæ simillimis præcipue distinguitur absentia peristomii et calyptra ubique dense et grosse papillosa *). 2 e) Enealypta Scnunrr. A. Theca jugata (Rhabdotheca C.-M.): celluiæ suprabasilares exothecii inter se dissimiles, eædem jugorum purpureo-brunneæ et plus minusve incrassatæ, eædem vallecularum hyalinæ et non incrassatæ. a) Theca dextrorsum spiraliter jugata. 1. E. contorta (Wurr.) Hopp. (Zryum contortum WuLF., E. contorta Hopr., grandis Sw., streptocarpa HEDW.). Seta remote tuberculata, sieca dextrorsum torta. Theca dextrorsum spiraliter suleata, cellulis jugorum valde brunneis et incrassatis; s/oma/a (superficialia ut in omnibus speciebus) nonnulla, minuta, in infima basi, presertim in jugis ejus. Ca/yptræ rostrum solum grosse papillosum. 2. E. procera BnucH. (Z. streplocarpa DRUMM.). Seta levissima, sicca sinistrorsum, sub ipsa theca tamen dextrorsum torta. Theca di- stinete dextrorsum spiraliter sulcatula, cellulis przecedentis: stomata in collo brevissimo, eisdem praecedentis similia. Calyptra ubique remote papillosa. b) Theca erecte jugata. 3, E. rhabdocarpa SCHWAEGR. Seta levissima, sieca sinistrorsum torta. Theca erecte striata, cellulis præcedentium; stomata suprabasilaria, usque ad vel supra medium thecæ, sed solum in jugis sparsa, magna. Calyptra ubique remote et minutissime papillosa vel rostrum ejus solum seabrum. 4, E. leptodon Bnvcn. Sela levissima, sieca haud vel distincte sinistrorsum torta. Theca erecte striatula, cellulis praecedentium, sed multo minus diversis; stomata suprabasilaria, ad tertiam partem usque summam thecæ, et in jugis et in valleculis sparsa, magna. Ca/ypíra levissima vel rostrum ejus plus minusve papillosum. Var. exstinetoria (L.) LANDB. (Zryum ewstinctorium & L., Leersia vulgaris HEDW., IL. marginata Hepw., E. exstincloria Sw., vulgaris HEDW., obtusifolia FUNCK., levigata BRUCH., Orsinii DE N., pumila, DE N.). Sela, theca et stomata forms typicæ. Calyptra tamen sæpissime ubique papillosa, pa- pillis basilaribus apice stellatis, radiis 2—4, qua causa persimiles sunt eisdem foliaribus Or- thotriehorum nonnullorum, at vero constanter non semper adsunt, rostrum calyptræ grossius papillosum, papillis tamen numquam ramosis. Var. pilifera (Funck.) N. H. S. (£. pilifera FUNCR.). Sela, theca, stomala et calyptra formæ typicæ. 5. E. spathulata O.-M.? Sela præcedentis. Zheca paullo minus conspieue ereete striatula, cellulis przecedentis ; stomata solum in collo distineto posita, pauea, minuta et sat inconspicua. Calyptra præ- cedentis typi. Contributio ad floram cryptogamam Asie boreali-orientalis. 269 50. Tortula ruralis (L.) Eunn. Hab. in rupibus ad Tyr, sterile, 13 Sept. 1854, Maxrmovicz. Specimina, in monte Osmundsberget Suecie a nobis Julii 1858 lecta, e descriptione, in C.-M. Synops. I, p. 519, n. 12 (1849) data, aliquantulum discrepant, ut robustiuscula, foliis longissimis, siccis haud patulis, juxta medium angustioribus quam in aliis partibus eorum, ad basin limbatis, cellulis basilaribus non flavidis, nec rufescentibus, seta flavo-pur- purea, theca oblonga, collo breviuseulo subabrupte in setam abeunte, annulo proprio nullo, opereulo longitudine fere theez, ealyptra straminea, longo spatio baseos lacera et hyalina, androecio magno, antheridiis numerosis ut et paraphysibus, fere semper simplicibus (unam solam apice paullo alcicorniformiter dilatatam et brevissime ramosam observavimus). Hane plantam in schedulis Z. recurvam denominavimus, sed eam publicare non voluimus, donec specimina authentiea Z. spathulatæ nobis invisa restent. 6. E. alpina Sw. (Z. affinis SCHWARGR.. commutata N. H. S., lacera DE N., caucasica RUPR.). Seta levissima, sicca dextrorsum torta. 7heca erecte striatula, cellulis præcedentis; sto- mata in parte quarta infima thecæ collecta, sat parva, sed numerosa. Calyptra præcedentis. B. Theca ejugata (Psilotheca C.-M.): cellulæ suprabasilares exothecii omnes et ad colorem et ad inerassationem inter se consimiles. 7. E. longicollis Bruch. Seta levissima, sieca dextrorsum leniter torta. 7heca in collo (parte tertia infima thecæ) solo ereete suleata, cellulis extus pulvinari-prominentibus, conformibus, brevibus et incrassatis; s/omala omnia in collo solo posita, sat magna. Calyptra præcedentis. 8. E. brevicollis B. S. Sela præcedentis. Theca in collo solo erecte suleata, cellulis extus planis, conformibus, longis et non inerassatis; s{omata supra collum in parte tertia infima thecæ posita, magna. Calyptra ubique densissime papillosa. 9. E. affinis HEpw.-r. (E. capillata SCHKUHR., apophysata N.H.S., cylindrica FUNCK.). Seta levissima, sieca dextrorsum torta. Theca in collo solo erecte sulcata. cellulis præcedentis; s{omala supra collum in parte dimidia inferiore thecæ posita, magna. Calyptra præcedentis. 10. E. laciniata (Hepw.) LinDB. (Zryum exstinctorium B L., Leersia laciniata HEpw., L. cili- ata Hgpw., E. ciliata Sw., E. fimbriata BRID.). Seta præcedentis. Theca nullibi striata, sed lævissima, cellulis extus planis, confor- mibus, longis et valde incrassatis; stomata ad orem usque thecæ dispersa, magna. Ca/yptra levissima vel rostrum ejus plus minusve papillosum. Suspectæ, quum specimina nondum videamus, nobis sunt Z. microphylla N. H. S. Bryol. germ. IL, P. I, p. 44, n. 3, tab. 14, fig. 3 (1827), quæ tamen verisimile forma Z. rhabdo- carpe solum sit, et Z. microstoma B. DEN. in Mem. Accad. Torin. XL, p. 342, n. 20 (1838), DE N. Syllab. p. 269, n. 355 (1838), et Epil. p. 321, n. 7, et p. 326 (1869). — E.? ligulata Spruc. Muse. pyren. n. 331 (1847), et in Trans. Bot. Soc. Edinb. III, p. 187, n. 337 (1849), est Zygodon ( Amphidium) ligulatus C.-M. Synops. II, Suppl. p. 636, n. 2 b (1851), vel Weissia (Scopelophila) ligulata Mirr. in Journ. L. Soc. XII, p. 135, n. 14, in obs. (1869), sed valde naturale genus Scopelophilæ formant. 270 S. O. LINDBERG. 51. Tortula subulata (L.) Hrpw. var. mucronifolia (SCHWAEGR.). Hab. in fissuris rupium insulæ, in flumine Amur jacentis, 5 Aug. 1854, in silva elata promontorii Pronge, 6 Aug. 1854, et ad Nikolajewsk, 15 Aug. 1854, Maxmovicz. Ubique fertilis. 59. Trichostomum rubellum (Horrw.) Ras. Hab. ad Bai de Castries, 14 Julii 1854, in fissuris rupium insule flu- minis Amur, 5 Aug. 1854, et ad Nikolajewsk, 15 Aug. 1854, Maxriwovicz. Numquam sterilis observata. 53. Ceratodon purpureus (L.) Dni». Hab. ad loca declivia sieca supra Pachale, 8 Julii 1855, et in rupibus ad Dshoada, 4 Aug. 1855, Maxiwovicz. Fructiger. 54. Dicranum Bergeri BLAND. Hab. ad Bureja, sterile inter Gymnocybem palustrem, medio Julii 1862, SCHMIDT. x Obs. In hoe tribu anguli basilares folii semper a cellularum duobus vel tribus stratis conflati sunt. 55. Dicranum majus TURN. Hab. ad truncos delapsos putridos Piceæ juxta Bai de Castries, fruc- tiferum, 14 Julii 1854, MAXxIMOVICZ. 56. Dicranum fuscescens TURN. Hab. ad truncos cariosos Piceæ juxta Dai de Castries, 14 Julii 1854, in silva elata promontorii Pronge, 6 Aug. 1854, et ad Nikolajewsk, 15 Aug. 1854, Maxiwovicz; ad Bureja, medio Julii 1859 et 1862, Schmipr. Ubique fertile. 57. Dicranum flagellare Hxpw. Hab. ad truncos arborum putrefactos in silva promontorii Kitsi, sterile, 6 Maji 1856, Maxmovicz. 58. Dicranella Wahlenbergii (Brrp.). Hab. ad Bureja, fructificans, medio Julii 1862, SCHMIDT. Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 271 59. Dicranella heteromalla (L.) Schmp. Hab. semper ad radices arborum: Bai de Castries, 18 Julii 1854, Cap Pronge, 6 Aug. 1854, et Nikolajewsk, 15 Aug. 1854, Maxmovicz. Ubique eu fr: 60. Dicranella secunda (Sw.). Hab. ad Hadshi, medio Oct. 1853, et ad rupes basalticas insule in Bai de Castries, 18 Julii 1854, Maxrwovicz. Fertilis. 61. Swartzia montana (Lan.). Hab. ad Tyr, fertilis, fine Maji 1862, SCHMIDT. 62. Oncophorus strumifer (Eunn.) Brin. Hab. ad Bureja, fertilis, medio Julii 1862, SCHMIDT. 63. Oncophorus gracilescens (W. M.). var. polycarpon (Eunn.). Hab. ad Piceas juxta Bai de Castries, 12 et 14 Julii 1854, et ad Ni- kolajewsk, 15 Aug. 1854, Maxrwovicz; ad Bureja, medio Julii 1859, SCHMIDT. Fertilis. Var. alpestris (WAHLENP.). Hab. juxta Bai de Castries, ad rupes silvæ elatze circa pagum Sommer- dorf, 14 Juli 1854, et in Piceæ truncis delapsis, 14 Aug. 1854, Maxr Movicz. Fertilis. 64. Oncophorus (Oreoweissia) serrulatus (FUNCK.). Hab. ad Tyr, fertilis, fine Maji 1862, SCHMIDT. 65. Orthotrichum speciosum N.-Es. Hab. ad Tyr, fructiferum, fine Maji 1862, Scamnr. 66. Weissia ulophylla Eunn. Hab. ad truneos Piceæ juxta Dai de Castries, fertilis, 14 Julii 1854, MAXIMOVICZ. 67. Grimmia apocarpa (L.) Hzpw. Hab. in insula fluminis Amur, 5 Aug. 1854, et ad rupes prope Niko- lajewsk, 15 Aug. 1854, Maxmovicz. Fructificans. * + * 272 S. O. LINDBERG. 68. Thuyidium abietinum (L.) B. S. Hab. supra Nikolajewsk, sterile, 24 Aug. 1854, Maxrmovicz. 69. Thuyidium crispifolium (Hook.). Hab. ad Nikolajewsk, sterile, 24 Aug. 1854, Maxrmovicz. 70. Thuyidium longinerve n. sp. Lips. Autoicum, gregarium, depressum, planum, circuitu lanceolato, dense sim- plieiter pinnatum, dense et subcomplanate foliatum; foliis caulinis patentibus, valde concavis et biplicatis, subtriangulari-ovatis, abruptius subulatis, subula angustissima et longissima, fere tota a nervo excurrente formata, margine superne plano et remote denticulato, cellulis inferioribus papillulosis, ceteris lævissimis; bracteis perichætii interioribus plicatis, filiformi-subulatis, subula tota a nervo formata; seta longissima; theca oblonga, curvata, cernua; an- nulo lato; peristomio hypnaceo. Hab. ad truncos putridos arborum prope Mariinsk juxta flumen Amur, fertile, 11 Junii 1856, Maxiwovicz. Planta 4—6 cm. longa et 6—9 mm. lata, gregarie crescens, lurido-brunneola, apieibus fulvis, opaca, prostrata, areuatulo-flexuosa et subtus dense nigro-radiculosa, circuitu lanceolato vel lineari-lanceolato, plana, dense simpliciter pinnata, ramis simplicibus, patenti-divarieatis, prostratis, dense et subeomplanate foliatis, paraphylla densissima, minuta, multiformia. Folia caulina vix decurrentia, patentia, valde coneava, longe, late profundeque biplicata, vix auri- culata, subtriangulari-ovata, acuta distineteque abrupte subulata, subula angustissima et longis- sima ut subfiliformis et longitudine fere folii, flexuosula, pungens et sat crassa, margine supra basin valde lateque reflexo, ceterum plano et remote denticulato, nervo crasso, carinato, dorso prominente et lævissimo, subulam inferne canaliculatam, superne planam et integram fere solo formante; cellule paullo incrassatæ, e basi ad medium folii minutæ, quadratæ, prsesertim facie externa folii papillulosæ, supra medium elongato-rhombeæ vel breviter prosenchymaticæ, læ- vissimæ. Folia ramea vix plicata, ovata, brevius et latius euspidata, ubique serrata, cellulis ommibus oblongis et grossius papillosis. Perichetia pauca (2 —5), cauligena, sat brevia, sub- tus radiculosa, straminea, nitida. Bractee eorum circiter 16, longe vaginantes, erectæ, in- teriores plicatæ, abruptius filiformi-subulatæ, subula longa, reflexa vel squarrosa, integra, mar- gine plano, tenuiter et remote denticulato, nervo crassissimo et lato, canalieulato, dorso valde prominente et lævissimo, excurrente ut subulam totam formante, cellulis levissimis, basilaribus reetangularibus, laxis, superioribus angustis, breviter prosenchymaticis, paullo incrassatis. Seta 2,5—3,5 em. alta, gracillima, rufo-pallida, lævissima, infra medium sinistrorsum, superne dextrorsum torta. Theca parva, 2 mm. longa et 1,25 mm. crassa, oblonga, curvata, cernua, sicca sub ore rubello constrieta, pallida, leptodermis, levissima, cellulis sat parvis, laxis, ir- regulariter rectangularibus — quadratis, stomatibus nonnullis normalibus et superficialibus in collo, brevi et ad setam abruptiuseulo. Annulus latus, triplex, longe persistens. Spori mi- nutissimi, ferruginei, lævissimi. — Peristomium (integrum non visum) hypnaceum, dentibus in- Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 273 curvis ciliisque longis et binis. Operculum abest. Calyptra cucullata, straminea, nitida api- ceque brunneola, levissima et glaberrima. — Androecia minutissima, pauca, cauligena in axillis inter perichætia. Dractee eorum ovatæ, concava, acuminatæ, integre, enerves; an- theridia 2— 4, sessilia, elliptica, paraphyses nullæ. Diagnosi data optime distincta species. 71. Leskea polycarpa Eunu. Hab. ad truncum Picee juxta Bai de Castries, fertilis, 14 Julii 1854, Maxımovicz. Var. paludosa (HrEpw.) B. S. Hab. inter Amblystegium trichopodium var. Kochii ad Bureja, fertilis, ' medio Julii 1862, SCHMIDT. 72. Leucodon pendulus n. sp. Lips. Dioicus, gracilis, longe dependens, decrescenti-foliatus; foliis patentibus, profunde plieatis, ovato-oblongis, acute et breviter acuminatis, margine re- curvo, superne distincte serrulato, nervo nullo; bracteis perichætii longitudine fere setæ, erectis, strictis, sinistrorsum valde tortis, haud plicatis, sensim acutis, integerrimis, apice integris, enervibus; seta brevi, gracili, curvatula, sat conspicue remoteque scaberula; theca minuta, erecta, elliptico-oblonga; annulo dupliei; endostomii membrana basilari alte coronæformi, processubus et ciliis carenti; calyptra longa. Hab. ad fontes fluminis Bureja, fructiger, medio Julii 1862, SCHMIDT. Planta dense cæspitosa, lurido-brunnea, apicibus aureo-viridis et nitida, nullibi radi- culas nec paraphylla gerens. Caulis repens, tenuissimus, niger, folis putrefactis nudus, emittens ramos densos, dependentes, 8—15 cm. longos et supra basin nudam cum foliis 2,5 mm. crassos, apice attenuatos et decrescenti-foliatos, acutos, flexiles et hic illic leniter cur- vatos, in sicco apice circinnato-incurvos, proferentes ramulos parcissimos (5—7), usque ad 2,5 cm. longos, tenues et divaricatos, siccos circinnatos. Folia densissima, breviter decur- rentia, semiamplexieaulia, patentia, summo apice lenissime secunda, canaliculata, profunde 4—5-plieata, ovato-oblonga, sat abrupte, acute breviterque acuminata, margine inferiore late, superiore angustius recurvo, integerrimo, summo distincte serrulato, nervo nullo; ce//ue le- vissimæ, angulares numerosissimæ, dimidiam longitudinem marginis occupantes, sed sensim paueiores, seriatæ, minut®, quadrato-rotundæ, valde incrassatæ, medianæ prosenchymaticæ, summ: plus minusve rhombeæ. Perichælia numerosa, in ramis et parcius in ramulis posita, longitudine fere setæ, pallida, basi purpurea, nitida. Dractee eorum circiter 16, fragiles, erectz, strietze, sinistrorsum valde tortz, haud plicatæ, longe vaginantes et ovato-lanceolatæ, sensim aeutz, margine plano, integerrimo, in apice integro, enerves, cellulis basilaribus reetan- gularibus et vix incrassatis, ceteris multo angustioribus, longe prosenchymaticis, valde in- crassatis. J'aginula longa, conico-cylindriea, sinistrorsum torta, pistillidia et paraphyses non- nulla breviaque gerens. Sela 3— 3,5 mm. alta, curvatula, gracilis, sinistrorsum torta, sat 35 914 S. O. LINDBERG. conspieue remoteque verrueulosa, pallida. Theca minuta, 1,25 mm. alta et 0,75 mm. crassa, erecta, regularis, luteola, opaca, evaeuata et sicca rufula, nitidiuscula et rugulosa, elliptico- oblonga, sub ore rubello lenissime angustior, cellulis irregulariter quadrato-hexagonis, sat magnis, haud incrassatis, lævissimis, stomatibus minutissimis et inconspieuis, in collo super- ficialibus. Annulus latus, duplex, fugax. Peristomium altum, pallido-hyalinum; exostomii dentes sedecim, érecti, angustissime dolabriformes, obtusiuseuli, basi haud, sed in apice in- terdum nonnulli irregulariter cohærentes, inferne transverse striolati, linea mediana distineta, leves, supra medium pulehre denseque verrueosi, linea mediana carentes, haud trabeculati nee perforati; endostomii membrana basilaris alte coronæformis margineque lacera, sine vestigiis processuum et eiliorum, ad tertiam partem dentium elevata, hyalina et dense verrucosa. Spori minuti, ferruginei, levissimi. Columella crassa. Operculum quartam partem thecæ metiens, perfecte eonieum, apice obtusiusculo inconspicue nutans, pallidum. —Ca/ypíra angusta, longa, basin thecæ fere amplectens, hyalino-straminea, basi et apice brunneola, glaberrima et læ- vissima, cucullata. Planta mascula a nobis non visa. Gracilis et mierocarpa species, cum nulla alia eonfundenda et Trachypodes, terras tro- pieas inhabitantes, in facie haud male referens. Obs. Endostomium coronæforme distinetum, sed humillimum, in Zeucodonte sciuroidi quoque adest, præsertim tamen in varietate ejus s. d. morensi. Qua causa genus As/ro- dontium, ut formas, quoad endostomium, melius evolutas Zeucodontis solum amplectens, deleri debet, sed forsitan ut subgenus hujus retinendum sit. Hæc varietas s. d. morensis forma typiea speciei esse re vera certo videtur. Omnia etenim organa ejus completius evoluta, fruetus non raro, propagula (hujus form: nobis nondum visa) tamen vix umquam profert, maximam partem denique in zona temperata calidiore crescit, ubi centrum suum genus pos- sidet. Verus Zeucodon sciuroides in zona frigidiore fere solus provenit et ibi rarissime et male fructificans vel semper sterilis et a propagulis onustus observatur. A beat. SCHLEICHER detecta fuit varietas et in ejus Cent. III, n. 53 sub nomine nudo Zypni penicilliformis dis- tributa, sed primum, licet brevissime, descripta in W. M. Bot. Taschenb. Add. p. 479 (1807). 73. Eurrhynchium strigosum (Horrw.) D. S. Hab. in promontorio Pronge, sterile, 6 Aug. 1854, et ad Nikolajewsk, sterile, 24 Aug. 1854, Maxiwovicz; ad Tyr, fertile, fine Maji 1862, SCHMIDT. 74. Hypnum (Pleuropus) trichoides NECK. Hypnum nitens SCHREB. Hab. ad Schilka, in laricetis prope Schilkinskoi Sawod, fertile, 1859, MaximMovicz. 75. Hypnum (Brachythecium) salebrosum Horrw. Hab. ad truncum arboris putridum prope Mariinsk, fertile, 11 Junii 1856, Maxımovicz. Contributio ad floram eryptogamam Asie boreali-orientalis. 275 76. Hypnum (Brachythecium) Starkei Brin. Hab. in silva ad Bai de Castries, fructificans, 18 Julii 1854, Maxı- MOVICZ. Quin. Hypnum glaciale (B. S.) C.-H. satis, ut species, distinctum sit ex A. Starkei valde dubitamus. Verisimile est forma solum hujus, quæ, ut in elevatis alpinis vigens, parcissime fructificat. 77. Hypnum (Brachythecium) reflexum STARK. Hab. in promontorio Lazareff, fructiferum, 3 Aug. 1854, Maxımovicz. 78. Rhytidium rugosum (L., OEn.). Hab. ad Nikolajewsk, sterile, 24 Aug. 1854, Maxmovicz. 79. Amblystegium uncinatum (Hrpw.) Mırr. Hab. ad Bai de Castries, fertile, 14 Julii 1854, in promontorio Pronge, fertilis, 6 Aug. 1854, et ad Schilka, in larieetis prope Schilkinskoi Sawod, sterile, 1859, Maximovicz; ad Bureja, fructificans, medio Julii 1862, SCHMIDT. 80. Amblystegium exannulatum (Güms.) Mrrr. Hab. ad flumen Bureja, sterile, medio Julii 1862, SCHMIDT. 81. Amblystegium cordifolium (Hrpw.). Hab. ad terram silvæ occisæ haud procul e Nikolajewsk, 15 Aug. 1854, et inter Sphagnum squarrosum supra idem oppidum, 24 Aug. 1854, Maxr- MOvicz. Sterile. 82. Amblystegium trichopodium (ScHuLrTz.) C.-H. var. Kochii (B. S.). Hab. ad flumen Bureja, fertile, medio Julii 1859, SCHMIDT. 83. Myurella (Achrolepis) concinna (Wirs.). Dioica, flavidulo-viridis, nitidiuscula, valde intricata; caule tenuissimo, prostrato, fusco-radiculoso, parvifolio, flagella emittente et ramos, hic illic fasciculatos, erectos, strietos, vulgo simplices, interdum tamen arcuatos et parce ramulosos, basi et apice angustiores, julaceos; foliis densissime imbri- catis, maxime cochleari-concavis, haud plicatis, rotundis, obtusissimis, superi- oribus tamen brevissime apiculatis, serrulatis, nervo crassiusculo, supra me- dium sensim dissoluto, cellulis minutis, plus minusve rhombeis, lævissimis:; 276 S. O. LINDBERG. bracteis perichætii albidis, nitidis, serratis, enervibus; seta et calyptra lævis- simis. — Cetera desunt. Hypnum concinnum Wins. in Hook. Lond. Journ. Bot. VII, p. 277, n. 42 (1848). — (Ilecebrina) — C.-M. Synops. II, p. 374, n. 283 (1851). Hypnum Maximoviczii Bonszezow. in Maxim. Prim. fl. amur. p. 467, n. 973 (1859). Delin. Hook. Lond. Journ. Bot. VII, tab. 10 C. Hab. ad pagum Meo juxta ostium fluminis Amur, inter Conocephalum, sterile, 13 Aug. 1854, ScHnENK; ad terram septemtrionem versus declivem silvarum montuosarum supra Chuela, cum setis pareissimis, 21 Julii 1855, Maxmovicz. — In China, in muro antiquo ad Chusan (Dr. T. ANDERSON), et in Japonia (Texror). Ad hoc tempus semper sterilis solum reperta. Ceespites sat densos, intricatos, flavidulo-virides, nitidiuseulos efformans. Caulis 7—12 em. longus, prostratus, tenuissimus, vulgo valde remote parvifolius, hic illie fusco-radieulosus, flazella longa horizontalia et cauli simillima sæpe emittens, remote faseieulateque ramosus, rami 2 em. alti et ad medium 1,5 mm. erassi, erecti, stricti, pulcherrime julacei, apice et basi decrescenti-foliati, vulgo simpliees, interdum tamen apice sunt arcuato-recurvi, flagellari- attenuati et radiculosi, e medio ramulos nonnullos breves, erectos et strictos proferentes. Folia (ramea) pellucida, densissime imbricata, longe lateque decurrentia, maxime cochleari- concava, haud plicata, erecto-patentia, angulis haud excavatis, rotunda, obtusissima, superiora praesertim reete, late et brevissime apiculata, margine infimo recurvo et integerrimo, ceterum plano et densissime tenuiterque serrulato, nervo simplici, crassiusculo, concolori, supra medium dissoluto, lævissimo, dorso haud prominente; cellule minutæ, chlorophylliferæ, paullo incras- satz, lævissimæ, subeonformes, angulares e ceteris nullo modo effiguratæ, basilares oblongo- rhombeæ, superiores perfecte rhombeæ, ut et summæ duplo fere minores. Perichætia pau- eissima, minuta, in parte inferiore ramorum axillaria. Practeæ eorum circiter 16, albidæ, nitidæ, erectæ, superne magis. patentes, strictæ, haud plicatæ, paullo vaginantes, canali- culatæ, ovato-lanceolatæ, aeutissimze, margine plano, superne serrato, enerves, cellulis magnis et laxissimis, eonformiter prosenchymaticis et lenissime serpentinis. Sefa 3 mm. alta, eur- vata, pallido-rufa, lævis. Ca/yptra magna, albida, nitidissima, in statu juniore solum visa. — Cetera desunt. Vix dubitanter novum genus, Myurelle proximum, hse planta pulcherrima constituit, sed sterilitatis causa dignitatem subgeneris (Achrolepidis) ad tempus gerat, donec fruetus per- fectus fiat detectus. Myurella B.S.*) optime differt cæspite densissimo, colore opaco et plus minusve vi- ridissimo, fragilitate et teneritate plantarum, foliis minus dense julaceis et concavis, nervo +) Species hujus generis est Zypnum gracile WEINM. in Bull. soc. nat. Mose. XVIII, P. II, p. 492, n. 46: 1845 (H. sibirieum C.-M. Synops. II, p. 418, n. 2: 1851), que e Myurella Careyi SuLL. differre videtur his notis: gracilitate et longitudine, foliis valde dissitis, diva- rieato-patentibus, angustioribus, ovatis, minus coneavis, acumine piliformi et ciliis margina- libus multo longioribus. Specimen authentieum solum a nonnullis surculis sterilibus, verisi- Contributio ad floram cryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 277 brevissimo simplici vel interdum bifurco, cellulis plus minusve papillosis, bracteis perichætii - rufo-badiis, enervibus vel distinete gemello-nervatis etc. Thelia SULL. maxime abhorret colore glauco, caule tomentoso et pinnato, ramis brevibus, erectis, cellulis foliorum maxime papillosis, bracteis periehztii crasse uninervatis, haud laxe textis, sed grosse papillosis etc. Hypnum obtusifolium DRUMM. Muse. amer. II, n. 193 (1828), quocum ill. WinsoN suum Z. concinnum l. c. comparavit, toto coelo distinguitur colore lurido-viridi, ramificatione plane alia et valde irregulari, foliis minus julaceis, plieatulis, angulis excavatis, nervo crasso et infra apicem dissoluto, cellulis angularibus magnis, inflatis, ceteris prosenchymaticis ete. — Multo magis affine nobis videtur A. (Rhynchostegio) rusciformi NECK., quamvis licet ad hoc tempus sterile solum notum sit. Hypnum Smithii LiwpB. (Leskea Smithii Sw. in LiLJEBL. Svensk Flora, III ed., p. 549, n. 6: 1816. H. arcticum Somm. Suppl. Fl. lapp. p. 65, n. 1171, tab. 2: 1826), quocum clar. C. MÖLLER in Synops. II, p. 432 præcedentem speciem male confundit, planta aquatica est rigida, adscendens, haud flexuosa, foliis patenti-divaricatis, numquam secundis, scariosis, nullo modo laxis, siecitate haud mutatis, nitidis, parum concavis, haud plicatulis, breviter et an- guste decurrentibus, angulis haud excavatis, subrotundis, margine plano, ubique tenuissime serrulatis et quasi limbato ab una serie cellularum minutissimarum et subquadratarum, nervo fere semper perfecte simpliei, numquam gemello, erasso, longo et lato, dorso prominente, cel- lulis parvis, lævissimis, angularibus haud effiguratis, omnibus valde incrassatis, curvatulis, oblongis, summis rotundo-rhombeis, bracteis perichætii seariosis, plieatis, margine plano et ubique serrato, nervo in apice summo dissoluto et crasso, cellulis valde incrassatis, prosen- chymaticis. — Ob rigiditatem, ramificationem, haud male eidem 7. (Rhynchost.) rusciformis similem, folia nitida, scariosa, sicca immutata, numquam secunda, subrotunda, simpliciter eras- sinervia et minute, breviter inerassateque areolata vix 7. palustri Hups. 7) ete. affinis con- siderari debet, sed his notis magis ad Amblystegia vera nutare videtur. Res in futuro me- lius inquirenda est. Lembophyllum n. gen. antareticum, Zypnum vagum HORNSCH., divulsum H.-F. W., clan- destinum H.-F. W., cochlearifolium SCHWAEGR. et aff. includens, statim differt ramis e rhizo- mile inter alios museos frustatim decerptis, componitur. — Zterygynandrum? tenerrimum Brin. Mant. muse. p. 132, n. 564 (1819), et Bryol. univ. II, p. 196, n. 27 (1827) e spe- eimine originali, in Helvetia a cl. Roger lecto et a nobis inspecto, est eadem species ac Hypnum moniliforme var. apiculatum Soww. Suppl. Fl. lapp. p. 62, n. 674 (1826) vel Iso- thecium apiculatum HÜBEN. Muscol. germ. p. 598, n. 2, excl. synon. (1833). Leskea julacea Brin. Sp. muse. II, p. 68, excel. synon. (1812), Mant. musc. p. 145, n. 632 (1819), et Bryol. univ. II, p. 304, n. 24 (1827), secundum specimen herbarii ipsius auctoris, in alpibus Helvetiæ a el. ROGER anno 1802 lectum, nihil commune eum Myurella ?ulaceg habet, sed, ut varietas 7w/acea folis maxime indistincte subsecundis, ad Hypnum pa- lustre Hups. sine dubio pertinet. +) Limnobium B.S. Bryol. eur. fasc. 55 et 56, Monogr. (1853) naturale genus re vera videtur, sed Zygrohypnum est nominandum, quum inter Hydrocharidaceas optimum Zimnobium RicH., in Mém. Inst. II, p. 66, tab. 8 jam anno 1811 descriptum, inveniamus. 278 S. O. LINDBERG. mate erectis, arcuato-decurvatis, irregulariter pinnatis, foliis patentibus, quam maxime cym- biformi-concavis, angulis fere semper excavatis, raro apiculatis, nervis binis vel subnullis, cellulis angularibus distinetis, ceteris vulgo oblique seriatis, valde incrassatis, ovalibus — prosenchymaticis, braeteis perichztii luteis, binervibus vel subenervibus, cellulis angustis et valde incrassatis ete. Pülocladus n. gen. antaretieum quoque, /sothecium arbuscula (Sw.) H.-r. W., deflexum (Wins.), ramulosum Mrrr., angustatum MirT., pulvinatum H.-F. W. et gracile H.-r. W. am- pleetens, affinitatem remotissimam solum ostendit, ut diversum ramis e rhizomate arborifor- mibus, regulariter simplici- vel bipinnatis, foliis ovatis vel suboblongis, minus concavis, bre- viter binervibus, cellulis angustissimis, brevi-prosenchymaticis, vix incrassatis, lævissimis, bracteis perichætii luteolis, enervibus, a cellulis prosenchymaticis, angustis et incrassatis for- matis, peristomio perfecte hypnaceo etc. 84. Hylocomium proliferum (L.). Hab. in abiegnis prope Dai de Castries, fertile, 14 Junii et 16 Juli 1854, et in promontorio Lazareff, sterile, 3 Aug. 1854, Maxmovicz. 85. Hylocomium parietinum (L.). *H. lævigatum Lips. (vide pag. 251, n. 61). Hab. ad Bai de Castries, sterile, 16 Julii 1854, in promontoriis Laza- reff, fertile, 3 Aug. 1854, et Pronge, sterile, 6 Aug. 1854, Maximovrcz. 86. Hylocomium triquetrum (L.) D. S. Hab. ad Hadshi, medio Oct. 1853, in abiegno juxta Dai de Castries, 14 Julii 1854, et in promontorio Lazareff, 3 Aug. 1854, Maxmovicz. Ubi- que fertile. 87. Isopterygium turfaceum Linps. Hab. ad truncos putridos Piceæ juxta Bai de Castries, 14 Julii 1854, in silva elevata promontorii Pronge, 6 Aug. 1854, et ad Marünsk, 11 Junii 1856, Maximovicz. Numquam sterile observatum. 88. Plagiothecium denticulatum (L.) B. S. Hab. varie fertiles formæ, quarum una”) robusta et foliis leniter un- *) Hæc varietas crispatulum locis depressis et valde umbratis pinetorum ad ipsum solum humidiuseulum vel ad truneos arborum maxime cariosos et delapsos in Scandinavia, ut ad Helsingfors, quoque crescit. Alia varietas, a nobis secundum nominata, distinguitur foliis suis plus minusve secundis vel subhamatis, haud male in memoriam formas tenuiores Sfereo- dontis viridis referens; ad arbores putrescentes sat siccos pinetorum densiorum Scandinaviæ pluribus locis, ut in provincia Östergöthland, ad urbes Stockholm et Helsingfors, haud parce provenit. Contributio ad floram eryptogamam Asiæ boreali-orientalis. 219 dulatis vel crispatulis (var. eröspatulum), in silvis ad Dai de Castries, 14 Julii 1854, Maxmovicz. 89. Stereodon (Drepanium) cupressiformis (L.) Brin. Hab. supra Nikolajewsk, sterile, 24 Aug. 1854, Maxrmovrcz. 90. Stereodon (Drepanium) viridis (Hanrv.). Hab. in insula ad ostium fluminis Amur, sterile, 5 Aug. 1854, Maxmmovicz. 91. Stereodon (Drepanium) plicatulus Lixpr. (vide pag. 254, n. 70). Hab. ad truneum putridum Piceæ in silva juxta Bai de Castries, fertile, 14 Julii 1854, in promontorio Lazareff, fructiferum, 3 Aug. 1854, in silva elevata promontorii Pronge, c, 6 Aug. 1854, et supra radices arborum prope Nikolajewsk, theeigerum, 15 et 17 Aug. 1854, Maxrmovrcz. 92. Stereodon (Heterophyllium) adscendens Lips. (vide pag. 255, n. 71). Hab. in silvis ad litus meridionale sinus Bai de Castries, Julii 1854, et in fissuris rupium insule prope ostium fluminis Amur, 5 Aug. 1854, Ma- XIMOVICZ. Fertilis. 93. Pylaiea polyantha (ScHrez.) D. S. var. homomalla Lips. Foliis hamato-secundis, brevioribus, præsertim brevius acuminatis, magis concavis et serratis. Hab. ad flumen Bureja, fructifera, medio Julii 1862, SCHMIDT. Formam tenuem Sfereodontis cupressiformis haud male simulat. 94. Ptilium Crista-castrensis (L.) DEN. Hab. ad Bai de Castries, fertile, 16 Julii 1854, et in promontorio Pronge, sterile, 6 Aug. 1854, Maxmovicz. 95. Campylium hispidulum (Bnrp.) Mitt. var. Sommerfeltii (Myr.). Hab. inter Thuyidium longinerve ad truncos putridos arborum prope Ma- riinsk juxta flumen Amur, fertile, 11 Junii 1856, Maxrmovrcz. Notas specificas vel gravis momenti, ut perfecte constantes, inter Hypnum hispidulum et Sommerfellii invenire nequimus, qua causa in sententiam illustr. SULLIVANTI (Ie. muse. p. 194) discedere volumus. 280 S. 0. LINDBERG. Contributio ad flor. crypt. Asie bor.-orient. 96. Neckera pennata (L.) Hrpw. Hab. ad Bai de Castries, fertile, 14 Julii 1854, Maxımoviıcz. Nonnullæ aliæ species in Maxim. Prim. Fl. amur. pp. 463—467 (1859) enumerantur, sed, quum specimina earum non videremus et ideo de veritate determinationis incerti, hos muscos negligere inviti coacti nune sumus. Addendum. Enumerationi Sphagnorum europæorum in nota pagg. 263 et 264 observationes inse- quentes addi debent. Sphagnum Austini SuLL., ex America boreali antea solum notum, floræ europææ non deest, specimina etenim pulcherrima, sed sterilia, in monte Hunneberg Junii 1859 ipsi le- gimus et in paroecia Viby provincie Nerike Suecie 21 Junii 1860 amic. J. E. ZETTERSTEDT. Varietas ejus est Sph. imbricatum HorNsCH. e peninsula Kamtschatka (REDOWSKI), diversa tantum robustitate, ramis valde condensis, foliis paullo.longioribus et apice magis exstantibus, cellulis hyalinis distincte minoribus et dorso apicis multo minus prominentibus; re vera ad Sph. Auslini se refert, ut var. squarrosulum ad Sph. palustre. Forma typiea, nostris terris verisimile non rara, sed prætervisa vel potius cum Sph. palustri confusa, optime distinguitur cellulis hyalinis intus ad parietes suos, cum eisdem cellularum chlorophylliferarum connatos, pulcherrime et densissime reticulato-cristatis et cellulis chlorophylliferis haud in medio inter easdem hyalinas inclusis et ellipticis, sed ovali-trigonis et basi sua in margine concavo sec- tionis transversz folii positis ibidemque distincte pulvinariter prominentibus. Sphagnum papillosum n. sp. Linp». est alia species, valde constans et facillime distincta e Sph. palustri colore plus minusve ochraceo vel brunneo, numquam purpureo vel iridescente, folis minus pellucidis, magis rigidis, cellulis hyalinis foliorum et bractearum intus ad parietes suos, eum eisdem cellularum chlorophylliferarum connatos, pulcherrime et densissime, sed humiliter, papillosis et cellulis ehlorophylliferis semper perfecte in medio inter easdem hyalinas inclusis ete. SpA. palustre tamen cellulas hyalinas lævissimas et cellulas chlorophylliferas ad marginem concavum sectionis transverse folii plus minusve approximatas, rarius perfecte in medio inter easdem hyalinas inelusas, habet. Hæc nova species forsitan non rarior est in Europa quam Sph. palustre, quum specimina possideamus e permultis locis Scandinaviæ (Fenniæ, Sueciæ, Norvegiæ et Danis), e Westphalia (Oct. 1862, H. MÜLLER) et ex insula Java, „in radieibus Orchidearum* (TEYSMANN; specimina communicata a clar. SANDE-LACOSTE). Sphagnum cyclophyllum S.L. ad Sph. laricinum eandem relationem habet, ut SpA. obe- sum ad Sph. subsecundum vel Sph. sedoides ad Sph. Pylaiei, quæ ex omnibus aliis specie- bus generis toto coelo diversissima est. UNTERSUCHUNG ÜBER DIE BAHN DES PLANETEN THEMIS NEBST EINER NEUEN BESTIMMUNG DER ANZIEHUNG DES JUPITER VON A. KRUEGER. ( Vorgetragen den 23 September 1872). Fortsetzung. il T m "TT "Wr re . wii m. I b e viden ep hei Wie, dot pr oi m Es " - é "^ bel städ ESI i wie Je 9. Obgleich die laufenden Vorausberechnungen der Themis, die ich in dem Berliner Astronomischen Jahrbuch mitgetheilt habe, eine sehr nahe Ueber- einstimmung mit dem Himmel zeigen und somit sowohl die Richtigkeit der Elemente als auch der angewandten Jupitersmasse bestätigen, wird es doch nicht ohne Interesse sein, die frühern Untersuchungen, die sich auf die Beob- achtungen bis 1865 stützen, weiter fortgeführt zu sehen, um so mehr als dieselben einen wesentlichen Beitrag zur Kenntniss der Jupitersmasse zu geben geeignet sind. Im Anschluss an meine früheren Mittheilungen gebe ich desshalb die seit 1865 berechneten Störungen nebst einer neuen vor einigen Monaten durchgeführten Berechnung der Elemente und der Jupitersmasse. Störende Kräfte. Jupiter 4- Saturn. Einheiten der sechsten Decimale. Elemente P. Mittl. Aequin. 1870.0. Fortsetzung zu $ 5. x y L 1865 Aug. 15 + 1.245 — 18.430 +0.554 Sept. 4 1.971 19.955 0.597 Sept. 24 7.853 21.526 0.638 Oct. 14 8.056 29:117 0.675 Nov. 3 8.173 24.104 0.708 Nov. 23 8.192 26.255 0.734 Dec. 13 8.103 212132: 0.751 1866 Jan. 2 1.905 29.099 0.759 JAN 22 7.597 30.316 0.755 Febr. 11 7.190 31.350 0.739 März 3 +6.699 — 32.173 + 0.710 März 23 6.141 32.762 0.670 April 12 5:541 33.107 0.622 Mat 4.922 33.206 0.563 Mai 722 4.309 33.068 0.497 Juni 11 BETA 32.709 0.427 284 1865 Aug. Sept. Sept. Oct. Nov. Nov. Dec. A. KRUEGER. X Y L 1866 Juli 1 "bI — 32.154 + 0.355 Juli 21 2.688 31.428 0.283 Aug. 10 2.264 - 30:562 0.212 Aug. 30 1.907 29.585 0.143 Sept. 19 ECM — 28.523 + 0.079 Oct... .9 1.391 27.404 + 0.020 Oct, 29 1.225 26.248 — 0.033 Nov. 18 1.112 25.075 0.081 Dec. :.8 1.044 23.900 0.123 Dec. 28 1.015 22.137 0.160 1867 Jan. 17 1.016 21.595 0.191 Febr. 6 1.041 20.478 0.217 Febr. 26 1.085 19.395 0.237 März 18 1.141 18.349 0.254 April 7 + 1.205 — 17.340, 00.267 April 27 1:212 16.373 0.277 Mai 17 1.339 15.445 0.283 Juni 6 1.404 14.559 0.286 Juni 26 1.463 13.710 0.287 Juli 16 1.516 12.907 0.286 Aug. 5 1.560 12.138 0.282 Aug. 25 1.594 11.407 0.278 Sept. 14 1.619 10.714 0.271 Oct. 4 1.633 10.056 0.264 Bei. 24 1.636 9.432 0.255 Störungen der Coordinaten. 5 7 5 q 197 257406.8. — 1083.57 7.5252 > 315299: 4 457.6 1274.2 29.2 356.6 24 512.4 1492.1 33.6 428.6 14 DAT 1740.5 38.4 510.2 3 636.1 2022.7 43.6 601.9 23 706.5 2342.3 49.1 704.4 13 183.8 2103.0 54.9 817.9 S Se 095205 41 42 43 42 4 37 32 1866 Jan. 1867 Jan. Febr. März März April Mai Mai Juni Juli Juli Aug. Aug. Sept. Oct. Oct. Nov. Dec. Dec. Jan. Febr. Febr. März April April Mai Juni Juni Juli Aug. Aug. Sept. Oct. Oct. 27 17 6 26 16 5 25 14 4 24 Ueber die Bahn der Themis. 5 +869.2 964.2 1070.4 60/4 1325.1 1478.8 1654.1 1854.1 2084.6 2348.6 2051.7 2999.4 3397.6 + 3852.7 4371.3 4960.3 5626.7 6377.9 1220.8 8162.6 9210.1 10369.9 11648.1 +13050.2 14581.3 16245.4 18045.6 19984.3 22062.2 24279.0 26632.9 29120.3 31735.9 + 34472.7 1 — 3108.3 3562.1 4061.7 — 4628.7 5248.1 5928.7 6672.1 1482.3 8358.7 9502.6 10514.5 11393.2 12538.0 — 1546.6 15016.4 16343.8 17724.2 19152:2 COUR — 28309.4 29845.1 31352.7 32818.5 34228.0 35566.0 36816.6 37963.2 38988.9 3986.2 — 40607.6 la + 61.0 61.3 73.7 + 80.2 86.6 92.8 98.6 105.9 108.5 112.3 115:1 116.6 116.9 + 115.6 7127 108.1 101.5 92.9 82.3 69.5 54.5 37.4 +17.2 — 3.7 27.5 53.3 81.2 111.0 142.6 175.6 210.4 246.2 283.0 — 320.5 qd + 943.0 1079.8 1228.5 + 1389.0 1561.0 1744.2 1958.0 2141.8 2354.1 2515.8 2803.9 3038.1 3211.1 1-3519.6 3164.4 4010.4 4256.1 4500.4 4142.0 4919.6 5212.0 5438.0 5656.2 + 5865.5 6064.5 6252.0 6426.6 6581.1 6731.8 6859.6 6968.8 1058.0 1125.5 + 1169.9 285 0A 201025" 0 +0 où SB D D » = © © © | © OD -1 10 12 13 15 17 19 21 — 23 25 27 30 32 35 37 40 43 46 — 49 EJ = 14 1 15” 35 57 26 59 35 18 5 59 58 > S EE ND CO Qu SUN kex -1 Qo 4— O0 Q' D © D ND m C € D D © Cc» r2 m Q2 | ND cO m D» Qt ro c oo P C 286 A. KRUEGER. Die Coordinatenstórungen sind bis auf die neunte Decimale berechnet; in obiger Uebersicht habe ich wie früher, die beiden letzten Stellen fort- gelassen. Die Stórungen waren inzwischen, nachdem Themis 1866 April 20 ihre Jupitersnähe bei einem Minimalabstand von 1.727 passirt hat (das frühere Perijovium fand 1856 Jan. 9 statt bei einer Entfernung von 1.498) so an- gewachsen, dass die Ableitung neuer osculirender Elemente nothwendig wurde. Ich wählte als Epoche 1867 Sept. 14.0 und erhielt mit: E — + 0.029120.269 7 = — 0.038988.894 £ — — 0.000246.185 d. d 2 = = —0.000001.51726 folgenden Uebergang der Elemente (P) in die Elemente (Q), osculirend für 1867 Sept. 14.0: = + 0.000127.62720 xi = — 0.000047.97117 Mittl. Aequin. 1870.0 Elemente (Q) Epoche 1567 Sept. 14.0 M —2349?56'9:15 7-142: 51:98:40 o—107 418.97 2— 35 4139.13 i— 0 48 39.10 p— - 72.245032 t —63S.099364 log a—0.4967454 Diese Stórungen reducire ich auf die frühern Elemente (L) und erhalte als- dann für die 5 bisher angewandten Osculationsepochen folgende Uebersicht, analog mit $ 5 der frühern Abhandlung. Elemente ( L), Störungen Jupiter + Saturn, Mittl. Aequin. 1860.0 | Osculirend: 1853 Mai 4.0 | 1856 Sept. 25.0 | 1858 April 14.0 1864 Aug. 20.0 | 1867 Sept. 14.0 M1853Mai5.0 37946'18700 | 33042 29512] 31030 5193 30936 43"00| 25915 49"49 TT 134 12 24.50 | 137 56 53.67| 139 922.84] 140 425.34| 142 43 27.94 0 | 98 23 18.39 | 101 45 39.79 | 102 59 25.68| 103 5410.77| 107 0 6.67 $e 35 49 6.11! 36 1118.88, 36 957.16) 36 1014.57| 35 43 21.27 i 0 49 26.68 0 49 3.54 0 48 53.18 0 48 50.36 0 48 35.63 p 7 148.52 6 44 52.99 6 43 10.20 6 42 51.52 7 213.68 u 637755765 | 634.675300 37.089490 636.759954 638.095864 log a 0.4969015 | 0.4983033 0.4972041 0.4973539 0.4967471 Ueber die Bahn der Themis. Störungen der Elemente (L) 287 el, | 1856 Sept. 25.0 | 1858 April 14.0 | 1864 Aug. 20.0 | 1867 Sept. 14.0 ee] —40 34888 | — 6015 26.07 es 35"00 | — 12030’ 28751 ör +3 44 29.17 | +4 56 58.84 | +5 52 0.84 | + 8 31 3.44 ào +3 22 2140 | +4 36 7.29 | +5 30 52.38 | + 8 36 48.28 82 -F0 22 777 | +0 20 5105 | +021 846 | — 0 5 44.84 ài —0 023.14 | —0 0 33.50 | —0 03632 | — 0 0 51.05 öp —0 16 55.53 | —0 18 3832 | —0 18 57.00 | + 0 0 25.16 du —3"080465 | —0.666275 | —0.995811 | -+ 0.340099 10. Von der letzten Epoche an habe ich die bisher angewandte Enckesche Methode verlassen und statt derselben die //ansensche angewandt. Ich gebe im Folgenden die Hauptmomente dieser Rechnungen nach den aus //ansens Abhandlungen bekannten Bezeichnungen und erwähne dabei nur noch, dass ich ausserdem die Berechnung von 1867 Sept. 14.0 rückwärts bis 1864 Aug. 20.0 ausgeführt habe, um mir ein Urtheil über die Genauigkeit derartiger Rechnungen zu verschaffen. Ich erhielt für genannten Zeitraum: Nach Encke: 29021 6:606 Nach Hansen: 1867 Sept. 14.0 OM=S- 30247 6.71 0m—-1-2. 39 2:59 12 39 2.60 00 123 00:09 02 a3 555.90 ó4 ——0 26 56.03 2100820399790 =) ius —( qm óg —--0 19 22.10 du — + 1.335918 +0 1922.16 1.335910 Die Differenzen bei 0%, Jm bedeuten bei der geringen Neigung wenig; ausserdem wurde auch » nicht ganz scharf gerechnet. Dagegen dürfte sonst die Uebereinstimmung befriedigend genannt werden künnen; in der mittlern Bewegung, an deren genauer Bestimmung am meisten liegt, beträgt der Un- terschied nur 0700000S. In der folgenden Tafel gebe ich die Störungen von S, v, # in Einheiten der sechsten Decimale, 6C in Sekunden; die Rech- nung wurde unmittelbar auf die 9:te Stelle, resp. auf Tausendstel Sekunden ausgedehnt. 288 A. KRUEGER. S oC v u 1864 Juni 1 +1328.64 +5126.06 <+9749.4 +368.1 Jules 1349.72 4662.18 9991.8 376.9 Aug. 20 1378.96 4190.91 10082. 378.4 Sept. 29 1417.33 3719.64 10027.1 372.9 Nov. 8 1465.91 3255.67 9833.4 360.9 Dec. 18 1525.73 2805.87 9513.1 343.2 1865 Jan. 127 1597.16 2376.50 9080.5 320.4 März 8 1652.64 1973.09 8551.5 293.5 April 17 1780.38 1600.38 1943.1 263.5 Mai 27 1889.90 1262.22 1215.4 231.4 Juli 6 —+2008.45 --961.50 65658 198.2 Aug. 15 2131.07 700.06 5834.1 165.0 Sept. 24 2250.05 478.62 5099.5 132.9 Nov. #5 2354.98 296.73 4380.3 102.9 Dee. 19 2433.42 192319 3693.6 75.8 1866 Jan. 22 2472.83 + 43.91 3054.1 52.3 März 5 2463.16 — 33.06 2473.4 32.8 April 12 2399.40 84.13 1959.2 17.5 Mai 22 2282.94 112.63 1515.4 21.02 Juli 1 2121.03 123.88 1141.9 1:26 Aug. 10 --1924.77 57422241 + 835.4 — 6.4 Sept. 19 1706.56 112529 590.7 8.8 Meta, 029 1418.05 96.67 400.8 9.4 Jae... T8 1248.87 18.53 258.3 8.1 1867 Jan. 17 1026.22 59.94 155.6 1.4 Febr. 26 815.11 42.49 85.5 5.6 April 7 618.65 27.37 40.9 3.9 Mai 17 438.54 15.29 1597 2:3 Juni 26 275.47 6.67 9.9 1.0 Aug. 5 + 129.44 —11:92 + 0.2 0.3 Sept. 14 + 0.00 — 0.00 + 0.0 010 Oct. 24 418157 1.47 AA 0.3 Dee. |. 3 212.18 9.48 6.9 dnd 1868 Jan. 12 296.78 11.34 20.7 2.4 1868 Febr. 1869 1870 1871 April Mai Juni Juli Sept. Oct. Nov. Jan. Febr. März Mai Juni Juli Sept. Oct. Nov. Jan. Febr. März Mai Juni Juli Aug. Oct. Nov. Dec. Febr. März April Juni Juli Aug. Oct. 21 1 11 20 30 8 18 27 6 15 27 6 15 25 3 13 22 1 10 22 1 10 20 29 8 17 21 5 17 26 5 15 24 3 Ueber die Bahn der Themis. S — 368.39 428.02 476.64 515.23 544.70 565.94 — 579.80 587.10 588.60 585.07 571.19 565.66 551.11 534.14 515.31 495.13 — 474.06 452.51 430.85 409.39 388.40 368.13 348.78 330.54 313.61 298.16 — 284.40 272.50 262.65 255.03 249.78 246.99 246.68 248.82 oC —18:22 25.17 31.19 35.17 36.01 32.58 — 23.80 — 8.65 +13.79 44.29 83.43 131.59 188.88 255.16 330.03 412.78 + 502.49 598.00 698.00 801.02 905.53 1009.95 1112.72 1212.33 1307.32 1396.33 + 1478.15 1551.67 1615.89 1670.00 1713.29 1745.22 1765.39 1773.53 — 45.4 83.5 136.8 206.8 294.1 399.1 729320 658.7 810.1 972.2 1141.6 1313.9 1484.4 1648.2 1800.1 1935.5 — 2050.0 2139.9 2202.5 2235.9 2239.1 2212.0 2155.2 2070.0 1958.2 1821.8 — 1663.4 1485.4 1290.7 1082.1 862.4 634.4 401.1 — 165.2 289 290 A. KRUEGER. S oC v u 1871 Nov. 12 —253.31 <+1769.54 + 70.4 +63.3 Dec. 22 259.99 175345 3029 651 1812 Jan 31 —268.67 +1725.45 +529.6 + 66.3 März 11 219.13, 168528D 747.9 66.9 April 20 291.18 1635.12 955.1 67.0 Mai 30 304.62 1573.86 1148.7 66.4 Juli 9 319.28 1502.80 1326.1 65.1 Aug. 18 335.00 1422.79 1485.0 63.3 Sept. 27 351.64 1334.82 1623.0 60.8 Nov. 6 369.11 1239.99 1737.8 57.6 Dec. 16 — 38729 +1139.51 + 1827.4 + 53.8 11. Seit dem letzten früher benutzten Normalorte von 1865 Mai 26 habe ich noch vier neue hinzuziehen kónnen, bis zum April 1870, so dass sich sämmtliche Beobachtungen nunmehr über 17 Jahre erstrecken. Die früher aus- - gesprochene Vermuthung, dass der achte Ort noch eine Modification erfahren würde, hat sich bestätigt, indem die Berliner Beobachtungen eine Berichtigung erfuhren. Das gesammte Material wird dadurch folgendes: Lànge. Breite. Beobb. Länge, jBreite. — Beobb. 1) 1853 Mai 50 — 163934297 400353575 4| 2) 1854 Mai 31.0 255 4845.17 -04M 15 3 3) 1854 Aug. 18.0 249 19354 0-03 76 4 1855.0 4) 18551 Aug. 10.0.:; 31040592. à beh 746.707 8 | 5) 1856 Oct. 13.0 2056 2.57 — —0 18400 23 6) 1858 Jan. 6.0 105 54 48 -F110252 20 7) 1859 Mai 40 20411 78 +0 7 18. 10 | 8) 1860 Juli 90 = 28123234 . —1 3562 6 9) 1861 Sept. 9.0 34256473 —0 54180 20 [ 19600 10) 1862 Nov. 20.0 B3)938.9 00022 370. MGM 11) 1864 Febr. 240 149 3556 +1 8325 3] 12) 1865 Mai 26.0 242 6150 . —032239 7 13) 1866 Aug. 10.0 30716568 — —1 T7559. 7 | 14) 1867 Oct. 4.0 10 858.7 —02941.9 15 | 1870.0 15) 1868 Dec. 19.0 89 28344 +059 79: 3 | 16) 1870 Apr. 3.0 19326431 — --028222 8 wozu noch die Sonnencoordinaten nach Hansen und Olufsen kommen: X — 13) —0.7481257 14) —0.9820645 15) —0.0355642 16) +0.9729256 Ueber die Bahn der Themis. Y + 0.6834763 — 0.1871319 — 0.9830178 --0.2335463 1 + 0.0000019 + 0.0000004 — 0.0000031 — 0.0000039 1870.0 Betrag der Störungen seit 1553 Mai 4.0 Helioc. Länge. ———— Log. rad. vector. ————— Geoc. Länge. 13) ZA, — 0.001122 210026, A6" 14) s. 20 + 0.008165 2 "09, 98 15) —5-:52 H + 0.008431 558. 59" 81 16) —5^ 9 24 — 0.011104 —1 39 41 291 Diese 16 Normalörter wurden mit folgenden Elementen verglichen: Osculirend 1853 Mai 4.0 Mittl. 1853 Mai 5.0 M= 37° x== 134 o— 98 — 35 = ( P— 7 Aequin. 1860.0 45 55:17 12 42:91 26... 8.72 46 34.25 49 27.11 1 49.98 t — 63 1.158641 und ergaben im Sinne Rechnung—Beobachtung die Abweichungen: Lànge. 1) —8'"5 2) —0.03 3) +2.30 4) -2.08 5 —0.64 6) 0.00 7) — 3.48 8) -F442 9 —0.97 10 —0.37 Breite. er 0:90 — 1.34 —< 2:95 0:17 — 0:07 — 0.73 — 1.06 12:29 1123 0417 292 A. KRUEGER. Länge. Breite. 11) —0.85 +1.71 12) —0.10 —0.11 13) —242 +4.73 14) —0.84 + 0.65 15) —+ 0.08 1.82 16) -F1.75 — 0.34 Die Coefficienten der Bedingungsgleichungen für die Längen berechnete ich nach folgenden Formeln: E MENO Oo BE E m s Sen 0=Reosp(l—ecosH), A1 —4—1 dl 1) vd OQ cos 4} di 2) MS R {cos AA + ecos (v — an) a 3) dg = PAG —ecos D) Sino cos AR + cos g* Sin (v — 41)j di di ; 2 4) du^ aug a, Es bezeichnen /, b, die geocentrischen, A, 9 die heliocentrischen Längen und Breiten, r den wahren, r, den elliptischen Radiusvector. Die Logarithmen der Coefficienten werden hiermit: Längen. 1 1 dm N) ut aide. MM TOT dE EUR 1000 7! 10000 m en ERATIS 1) 0.08535 0.17591 0.20132 8.93227n — 2) 0.15894 0.11269 0.38439 9.11367 1.85133 3) 0.03481 9.98314 0.24497 9.58115 1.83521 4) 0.14641 0.043077 9.20249n 9.96101 8.25527 5) 0.15762 0.12478 0.41529n 0.22311 9.40071n 6) 0.18601 0.27155 0.23561n 0.50978 0.19204n 7) 0.16804 0.21399 0.44840 0.55010 0.20501n 8) 0.15207 0.07510 0.21314 0.49301 9.72624n 9) 0.14832 0.05940 0.04481n 0.54289 9.35507n 10) 0.16725 0.18349 0.47255n 0.72482 0.01414n 11) 0.18976 0.29312 9.807786 0.88847 0.40214n 12) 0.16628 0.15314 0.45433 0.179662 0.17831n 13) 14) 15) 16) Die Coefficienten der Endgleichungen werden für die (nn) + 712.334 (an) — 110.488 (bn) — 121.271 (en) + 12.765 (dn) — 202.968 (en) +52.268 ferner für die (nn) + 446.014 (an) + 94.025 (bn) — 121.957 0.14514 0.15279 0.18131 0.18683 Ueber die Bahn der Themis. 1) 2) 3) 4) 5) 6) 7) 8) 9) 10) 11) 12) 13) 14) 15) 16) (aa) + 324.986 (ab) + 323.080 (ac) — 141.820 (ad) + 937.434 (ae) — 216.322 Breiten: (aa) + 373.380 (ab) — 24.613 0.04508 0.08741 0.25199 0.26175 9.80699 0.30551 0.40726 0.39570 Breiten. 100 do —— 0.1836n 0.2127n 0.0154n 9.6122 0.2967 9.8118 0.3194n 9.8976n 0.0905 0.2906 9.9823n 0.2699n 9.1848 0.2593 0.1101 0.3038n (bb) + 329.806 (bc) — 133.691 (bd) + 953.969 (be) — 236.088 (bb) + 140.137 0.72911 n 0.80875 n 1.00853 1.05253 den 9.8574 9.9497n 9.9409n 0.1372n 9.5533n 0.1570 9.1580 0.1161n 0.0452n 9.6542 0.1462 9.8209n 0.1444n 9.7854n 0.0848 9.7659 (cc) + 697.935 (cd) — 275.242 (ce) + 33.779 293 9.71647n 0.01862n 0.51016n 0.44060n Längen : (dd) + 3739.431 (de) — 868.111 (ee) + 239.889 Es sind hiebei die Gewichte der Anzahl der Beobachtungen proportional angenommen; die Summe aller Beobachtungen beträgt 156. Die Elimination führt zu folgenden Verbesserungen der eben angeführten Elemente: 294 A. KRUEGER. da — — 6:64 + 0799 dM — 4- 7.94 4- 1706 dg — 4- 0A TT + 0:055 du = 00004638 + 00001034 2. =+0.00032537 + 0.00004960 , 1 M — — 1047.538+ 0.052 Wahrscheinl. Fehler einer Beobachtung — 4- 173016 Der hier gefundene Werth für die Jupitersmasse stimmt beinahe inner- halb der Grenzen der wahrscheinlichen Fehler mit dem von Bessel aus den 1 1047.879 + 0.235 und ich glaube hierin eine wesentliche Bestätigung der Richtigkeit der Bes- selschen Distanzenmessungen sehen zu müssen, die ich desshalb hervorheben möchte, weil man öfters, wie mir scheint, ohne besondern Grund, von Zweifeln gegen Bessels Bestimmung gesprochen hat. Ich will übrigens nicht behaupten, dass der äusserst geringe wahr- scheinliche Fehler meiner Bestimmung ein durchaus sicheres Maass der Ge- nauigkeit abgäbe: die Erfahrung spricht im Allgemeinen gegen solche Schlüsse und im vorliegenden Falle ist noch, wie auch bereits früher erwühnt wurde, zu erwägen, dass die Berechnung der Störungen durch mechanische Qua- dratur trotz sorgfältiger Rechnung auf grössere Zeiträume hinaus nicht ab- solut genau wird. Andrerseits würde indess die Berechnung der absoluten Stórungen in Füllen, wie Themis sie bietet, grosse Schwierigkeiten haben, vorausgesetzt dass man in der Theorie gleichen Schritt mit der Genauigkeit der Beobachtungen halten wollte. Unter den vielen kleinen Planeten befinden sich mehrere, die wenig- stens ebenso günstige Aussicht bieten, die Jupitersmasse zu bestimmen, wie Themis; innerhalb einer beschrünkten Anzahl Jahre erleiden dieselben be- deutende Aenderungen der Bahnen und werden dem Berechner mit verhält- nissmässig geringer Mühe ein werthvolles Material zur Berechnung dieses wichtigen Elementes liefern. Nach Ablauf einer längeren Zeit, etwa mehrerer Jupitersnähen wird es möglich sein, eine umfassende Prüfung des Resultates anzustellen: man wird den ganzen Zeitraum in zwei oder mehrere Theile zerlegen kónnen und aus jedem besonders die Elemente des Planeten und die Jupitersmasse herleiten. Die Vergleichung dieser Separatresultate wird dann sicher erkennen lassen, welche Genauigkeit die Stórungsrechnungen haben. Heliometerbeobachtungen der Trabanten abgeleiteten überein Ueber die Bahn der Themis. 295 Professor Möller in Lund hat kürzlich die Jupitersmasse aus den Stó- rungen, die der Komet von #aye erleidet, bestimmt; er findet eine noch 1 1047.788 + 0.235 nächst nicht meine Absicht ist, bei der Weiterführung der Themisrechnungen etwas an der bisher zu Grunde gelegten Besselschen Masse zu ündern, habe ich die Elimination noch einmal durchgeführt, unter der Annahme dass € 0, und folgende Elemente gefunden: Oseulirend 1853 Mai 4.0 Mittl. Aequin. 1860.0 1853 Mai 5.0 M— 37°45’56.84 134 12 42.13 o— 98 25 47.38 — 35 46 54.75 4— 0 49 27.94 9= 7 150.05 i — 6237 78491 nähere Uebereinstimmung mit Bessel, nümlich Da es zu- Berichtigungen. Pag. 294 Z. I—7: die wahrscheinl. Fehler lies: 3.68, 3.92, 0.204, 0.0003832, 0.00018378, 0.192, 4.82. 294 Z. 15 „äusserst“ auszutreichen. 29527 32 statt: = 0.230 lies 0275: 295 Z. 17: die w. F. lies 4.91 und 3.25. 1o) om +0.02 — 1.06 3 16) +2.74 + 1.92 + 0.55 8 294 A. KRUEGER. da — — 6:64 + 0799 dM — 4- 1.94 4- 1706 dq — 4- 0.171 + 0:055 du —+ 070004638 + 00001034 © =+0.00032537 + 0.00004960 , 1 7! —1047.5383 0.052 Wahrscheinl. Fehler einer Beobachtung — + 173016 Der hier gefundene Werth für die Jupitersmasse stimmt beinahe inner- halb der Grenzen der wahrscheinlichen Fehler mit dem von Bessel aus den 1 1047.879 + 0.235 und ich glaube hierin eine wesentliche Bestätigung der Richtigkeit der Bes- selschen Distanzenmessungen sehen zu müssen, die ich desshalb hervorheben möchte, weil man öfters, wie mir scheint, ohne besondern Grund, von Zweifeln 1 a o überein Heliometerbeobachtungen der 'Trabanten abgeleiteten o — e TT pevuarucip uit igrcuiciit6 ues rraneten una die Jupitersmasse herleiten. Die Vergleichung dieser Separatresultate wird dann sicher erkennen lassen, welche Genauigkeit die Stórungsrechnungen haben. Ueber die Bahn der "Themis. 395 Professor Möller in Lund hat kürzlich die Jupitersmasse aus den Stö- rungen, die der Komet von #aye erleidet, bestimmt; er findet eine noch IPN Da es zu- 1047.788 + 0.235 nüchst nicht meine Absicht ist, bei der Weiterführung der Themisrechnungen etwas an der bisher zu Grunde gelegten Besselschen Masse zu ändern, habe ich die Elimination noch einmal durchgeführt, unter der Annahme dass dm r nähere Uebereinstimmung mit Bessel, nämlich —0, und folgende Elemente gefunden: Osculirend 1853 Mai 4.0 Mittl. Aequin. 1860.0 1853 Mai 5.0 M= 37°45’56.84 z—=134 12 42.13 oc 98 25 47.38 S&— 35 46 54.75 i(— 4927.94 o= T1 19005 u—637.758491 log. a: 0.4969005 W. F. einer Beobachtung in Länge +1:379, in Breite +0:981 Uebrigbleibende Fehler: Länge. Breite. Anzahl. Hyp. I. Hyp. II. nn 1) — 4.69 HAE 500 4 2) oil 1402 — 110 3 3) Ar 24 T 3.05 — 3.48 4 4) 1.99 +2.60 — 1.40 8 5) — 0-11 — 0.06 — 0.19 23 6) +0.97 eris + 0.52 20 7) — 3.34 299 — 0.53 10 8) spin T 4.83 1.36 6 9) — 0.54 0:57 + 0.25 20 10) + 0.55 — 0:10 exon ur 15 11) — 0.05 — 0.04 —+ 3.08 3 12) — 0.65 — 0.34 — 0.29 7 13) 1:99 — 2.54 + 3.53 7 14) — 135 41:14 —10:22 15 15) — 201 + 0.02 — 1.06 3 16) 2.74 + 1.92 1.0.55 8 ^^ ENDS ZEN UTEM sh unti, Se | sw bina. mata : iii vie E noel ; u tint bis E 7 Ba co dap Pun Penn dn EC: YU à dis d ^s Sach a DE 44 UA FT | vue ui guise wa ^X 7 geh. I aeg * 4 AE de 2 Á bt 04 LT EE ai | i Ör u + £4. 1 ü LT Mem: m . IE SN eaa iuc JEMFÔRELSE EMELLAN DYGNETS VÄRMEVARIATION I HELSINGFORS ENLIGT PROFESSOR HÄLLSTRÖMS OCH ENLIGT MAGNETISKA OCH METEOROLOGISKA OBSERVATORIETS TAKTTAGELSER AF N. KE. NORDENSKIÖLD. (Föredr. d. 16 Dec. 1872). NANTES M + E E A P rofessor HÄLLSTRÖM har gifvit ett af de vackraste exempel uppå, att finsk ihärdighet är något mer än ett tomt talesätt, något mer än blott en yttring af den obildades naturlynne. Från medlet af år 1820 till medlet af år 1827 observerade HÄLLstrRöm uti Åbo termometern och barometern, hvarje timme af dygnet från kl. 7 om morgonen till kl. 11 om aftonen, samt derjemte nattens lägsta värme medelst en termometrograf; — dessa observationer gingo för- lorade vid Åbo stads brand. Utan att genom denna motgång, som tillintet- gjorde sju års arbete, ledas ifrån den beträdda banan för sina meteorologiska forskningar, pábegynte HärrstrRöm, efter finska universitetets förflyttning, uti Helsingfors observera samma instrumenter efter samma plan, och fortsatte dessa iakttagelser härstädes under mer än femton år, intill dagen då magne- tiska och meteorologiska observatoriets verksamhet vidtog. En omsorgsfull bearbetning af termometerobservationerna för 1829—1839 bildar afhandlingen Clima Helsingforsiae, ex observationibus undecim annorum erutum“, samt bearbetningen af barometerobservationerna för 1829—1843 afhandlingen „De pressione atmosphaerae telluris per quindecim annos Helsingforsiae observata". De journaler uti hvilka HÄLLSTRÖM antecknade termometer- och barometer-ob- servationerna i Helsingfors finnas fórvarade uti manuskriptsamlingen à Kejs. Alexanders Universitetets bibliotek. Vid bearbetningen af sina iakttagelser beräknade HÄLLström månatliga temperaturmedeltalen für nattimmarne kl. 12—6, fórnümligast pà grund af antagandet att aritmetiska medeltalet af fyra temperaturer vid timmar, som dela dygnet uti fyra lika stora delar, gifver en i det nürmaste riktig medel- temperatur för dygnet; härunder var det möjligt att äfven begagna de mä- natliga medeltalen utaf iakttagelserna à termometrografen, derigenom att tim- men für intrüffandet af dygnets lägsta värme approximativt bestämdes. Sedan temperaturerna für nattimmarna sälunda blifvit funna genom interpolation, berüknades samtliga temperaturer, sà väl de observerade som de interpolerade, medelst den periodiska funktionen: T, = u 4- v Sin (h 159 -- v) +u” Sin (h 309 + v7) + X" Sin (4450 4E 9"); 300 N. K. NORDENSKIÖLD. der u betyder dygnets medeltemperatur, % timmen vid hvilken temperaturen T, förekommer, samt «, #”, «”, och v', v^, v" konstanter, hvilkas sannolikaste värden under kalkulen bestämdes. Om differenserna emellan de enligt denna formel för kl. 12—6 om natten beräknade temperaturer och de interpolerade nattemperaturerna befunnos vara större, än hvad de antagligen kunde vara, på grund af jemförelsen emellan de beräknade och de observerade tempera- turerna för dygnets öfriga timmar, så beräknades en ny periodisk formel, hvarvid de enligt den första formeln beräknade nattemperaturerna antogos, i stället för de vid första interpolationen funna nattemperaturerna. Detta Hirr. STRÖMS sätt att beräkna sina observationer har emedlertid icke vunnit odeladt bifall bland andra vetenskapsmän. Dove har flere gånger anmärkt, att i fall man från observationer, som äro afbrutna under natten, vill beräkna de san- nolikaste värdena, så bör man genomföra räkningen strängt i öfverenstäm- melse med minsta qvadratmetoden, och icke tillåta sig att betrakta några interpolerade värden såsom funna genom observation, i ändamål att genom erhållandet af aequidistanta observationer kunna förenkla minsta qvadratme- todens tillämpning uppå den periodiska funktionen. VESSELOFSKI *) anför icke de af Härrström för Helsingfors beräknade månatliga medeltemperaturerna, utan beräknar sådana från HÄLLSTRÖMS observationer kl. 9 f. m. och 9 e. m., med förkastande af de öfriga femton observationerna under dygnet; och på enahanda sätt äro de medeltemperaturer för Helsingfors beräknade, som blifvit upptagna af Dove uti hans ryktbara arbeten öfver månadsisotermerna samt öfver de icke-periodiska temperaturförändringarna. Slutligen har Dove **) påpekat, att man iakttager skillnader af i medeltal inemot två timmar emellan HÄLLsTRÖMS bestämningar af tiderna för inträffandet af dygnets lägsta värme i Helsingfors och de uppgifter öfver samma tider, hvilka framställa sig från NERVANDERS observationer vid magnetiska och meteorologiska obser- vatoriet. Härom och om HäLrrstrRöms slutsats, att tiden för dygnets lägsta värme icke vanligtvis inträffar strax före solens uppgång, såsom man i all- mänhet antager, yttrar sig Dove: ,Der von ihm begangene Fehler beruht wahrscheinlich darauf, dass er dies Minimum auf eine viel zu frühe Stunde verlegte und demnach die anderen Stunden interpolirte. So schützbar daher auch die von ihm mit so bewundernswürdiger Consequenz angestellten +) „Tabellen über mittlere Temperaturen im Russischen Reiche“. **) „Ueber die täglichen Veränderungen der Temperatur der Atmosphäre“. Zweite Abh. p. 109 i Abh. d. k. Akad. d. Wiss. zu Berlin aus d. Jahre 1856. Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 301 Beobachtungen sind, so sind doch die von ihm selbst darauf gegründeten Schlüsse unhaltbar“. Numera dá man vid magnetiska och meteorologiska observatoriet eger iakttagelser för hvarje timme af dygnet, kan man beräkna dygnets medel- temperatur från de HÄäLLSTRÖMSKA observationerna med vida större noggrannhet och tillförlitlighet, än det var möjligt för Härrström sjelf. Uti tab. I meddelas, för hvarje timme af dygnet, tolfåriga månatliga medeltal af temperaturerna vid magnetiska och meteorologiska observatoriet. Med hänseende till teck- nena uti denna, likasom efterföljande tabeller, gäller Buys Ballots regel: att ett tal, vid hvilket något tecken ej är utsatt, bör anses positivt eller negativt allt efter som i samma vertikala kolumn närmast föregående och efterföljande med tecken försedda tal äro positiva eller negativa. Tab. I. Temperaturer vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors, för hvarje timme af dygnet. (R”). Kl. Jan. Febr. Mars, April. Maj, Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dee, Middag. O5 -5.15 —5.25 —1.67 +2.80 --7.77 +12.99 +15.81 +14.90 +10.59 +5.94 +0.62 —2.98 I5 5.0 4.97 1.37 3.03 7.96 13.22 16.06 15.05 10.80 6.10 0.4 2.94 15 5.9 Ass 1.0 3.0 8.2 13.34 16.10 15.09 10.83 6.2 0.1 2.98 ID 5,350 5.10, 1.58 2.89 7.957 18:32-15:96» 7 142937 510.741. 6102110056. 23-16 IVis, 5.07 556 1.80. 2.07; 7.66 13.07. 15.62, 14:78). 10.49. 574,0 0.35573.29 V5 5.68 6.9 240 2.22 7.37 12.75 15.27 14.45 10.09 5.37 0.25 3.34 VID 5:76 60.29. 9:98 1.79 69 12:22 1495 153.98 9.57 5.10 0.16 3.33 VII5 5.84 658 339 1.9 6.54 11.7 14.45 13.46 9.04 4.93 0.08 3.37 MIIU5:9 Dez 6:79 3:68. 70:62 5:97 1119 19.82. 12:86 8.67 4.79 0.04 3.38 IX5 5.9 6.2 3.99 +0.19 5.43 10.50 13.12 12.43 8.41 4.69 +0.02 3.39 X5 5.95 7.06 423 —0.17 4.97 9.90 12.56 12.05 8.18 4.60 —0.01 3.40 XI» 3.89 7.18 4.47 043 4.64 9.4 12.35 11.78 7.99 4.49 0.05 3.88 Midnatt, XII5 5.94 7.26 4.67 0.66 4.40 9.06 11.82 11.53 7.82 442 0.07 3.39 XCTI NE RE COTE D Boi d 1 ERDE 7.67 4.36 0.08 3.42 XIV TR Te 1.06) 59:88 8.38 11.14 10.99 7.46 428 0.0 3.43 > TETE AGP ARE 8.14 10.91 10.74 7.36 4.19 0.144 3.46 XVI 716217, 140:631750:46! 101-47: 19 9:58 8.33 10.98 10.57 7.26 418 0.19 3.48 XVILE 62000772 15:61, 9915482. 19:91 8.92 11.49 10.67 715 4:18 0.18 3.4 XVIII5 6:231 7.80 5:70 1.04 4.61 9.68 12.31 11.24 738 436 0.19 3.42 XIX 5 0 16:907 7:881 541 0570588 1042 19:18 0 D1:95 09092: 6109845180980:50 1 118148 XX5 618 773 4.73 +0,50 6.08 11.12 13.9 12.78 8.33 4.38 0.8 3.43 XXI5 6.06 7.26 3.80 1.33 6.68 11.74 14.57 13.60 9.08 4.78 —0.08 3.45 XXIL 5 548 651 298 1.90 7.13 12:29 15.30 14315 971 5.29 -038 3.32 ANS 05467 5:811 2123.009 748! 1.489. 112 7701909051521. 714256/98011022 90516107 0:48 312 Medeltemperatur —5.81 —6.69 —3.70 +0.74 +5.91 --10.97 +13.68 +12.91 +8.84 +4.91 +0.11 —3.32 302 N. K. NoRDENSKIÓLD. Tiden, som füljes vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors, är icke den vanliga borgerliga, utan sann soltid. Termometer- observationerna góras i skugga med tre eller fyra enligt Réaumurs skala indelade qvicksilfvertermometrar; de östra och södra termometrarna äro fä- stade vid fönster emot observatoriets gårdsplan, de vestra och norra vetta emot den utanför liggande parken. Termometrarna äro indelade uti hela och halfva grader, så att tiondedelar af grader med beqvümlighet kunna upp- skattas; de befinna sig omkring tio fot öfver marken och tolf tum från fönstret, genom en enkel mekanism kunna de i observations-ögonblicket föras närmare intill fönstret, men återgå sedan af sig sjelfva till sitt ur- sprungliga läge. Månads-summorna och medeltalen äro bildade dels vid observatoriet, dels af mig; men emedan en betydlig del af observationsma- terialet är ovidrördt af hvarje beräkning, så har jag vid uppgörandet af sam- mandraget uti tab. I ansett lämpligast inskränka mig till tolfåriga medeltal, hvarvid jag för hvarje månad begagnat mig af årgångar, som i möjligaste mon äro fria från interpolerade observationer. Härigenom kom sammandraget, att för skilda månader i allmänhet grunda sig uppå skilda årgångar, nemligen: Januari och Februari 1845—1848, 1854—1856, 1858, 1860—1863; Mars, April och Maj 1845—1847, 1853—1856, 1858, 1860—1863; Juni 1845 —1856; Juli 1845—1847, 1853—1855, 1858—1863; Augusti 1844—1847, 1854—1855, 1858—1862, 1864; September, Oktober, November och December 1844—1847, 1853—1855, 1858, 1860—1863. De uti tab. I intagna talen äro likvisst ej medeltalen sädana de ome- delbart erhállits frân observatoriets journaler, utan hafva till aritmetiska me- deltalen af de respektiva observationerna vissa små korrektioner blifvit fo- gade. Für att erhålla kännedom om beskaffenheten och sättet för anbrin- gandet af dessa korrektioner, skola vi till en början föreställa oss, att vi hafva att göra endast med ettåriga månatliga medeltal. Vi skola med 4, 4, RABEN ES lo, b, fs beteckna de månatliga medeltalen för timmarna 0, 1, EEE S 22, 23, 24, och antaga att månaden innehåller » dygn. För att erhålla 4, tages aritmetiska medeltalet af observationer gjorda kl. 0 uppå 1:sta, :2:dra, 3:djese rer. 2. (m — 1):te, m:te dygnet uti månaden. För att er- hälla 4, tages aritmetiska medeltalet af alla observationer gjorda en timme efter de, hvilka blifvit använda till bildande af 4. Uppä analogt sätt er- Hällas medeltalen 4, 5 5. ee se Lj, i; det sist anförda fås genom att taga aritmetiska medeltalet af alla observationer gjorda en timme efter de, hvilka blifvit använda till bildande af 4; eller 4, är lika med medeltalet af observationer gjorda kl. 23 uppå 1:sta, 2:dra, 3:dje......... (m — 1):te, Om dygnets värmevariatıon i Helsingfors. 303 m:te dygnet uti månaden. För att erhålla £,, böra vi i öfverenstämmelse härmed bilda oss aritmetiska medeltalet af alla observationer gjorda en timme efter de, hvilka blifvit använda till bildande af 4; d. v. s. 4, är lika med medeltalet af observationer gjorda kl. 0 uppå 2:dra, 3:dje, A:de......... (m — 1):te, m:te dygnet af den ifrågavarande månaden samt 1:sta dygnet af den derpå följande månaden. Dels tillfölje af den årliga värmeperiodieitetens inflytande, dels tillfölje af icke-periodiska temperaturförändringar utfalla 4 och 4, nästan aldrig fullt lika stora. Önska vi med de 25 bekanta talen 4, 4, etre by f, grafiskt framställa dygnets värmeperiodicitet i medeltal fór mánaden, antingen sásom en stündigt fortgáende linie medelst parallel-ko- ordinater, eller sásom en i sig sjelf átergáende linie medelst polära koordinater, sá üro vi tvungne teckna linien diskontinuerlig vid dygnets begynnelse- och slut-ügonblick. Denna diskontinuitet måste aflägsnas, om vi vilja underkasta linien beräkning såsom periodisk funktion af tiden. Betecknar ©, tempera- turen vid timmen 0 af den ifrågavarande månadens 1:sta dygn, samt 6, :: temperaturen vid samma timme af den påföljande månadens 1:sta dygn, så 9,— Om+1 m ? med x. Under vintermånaderna af ett eller annat år kan, i Helsingfors, x uppgå till 4 grad och derutöfver, under sommarmånaderna till omkring 3 grad, men vanligen har z ett vürde emellan 0.10 och 0.20 grader Réaumur. Då vi ej hafva oss något närmare bekant om sättet för x:s beroende af tiden, så är det naturligt, att vi fördela denna storhet likmässigt uppå alla medeltalen. Vilja vi att den för diskontinuitet korrigerade värmelinien skall gå genom den ursprungliga liniens begynnelsepunkt, så böra vi till n:te är u £,— denna differens skola vi för korthetens skull beteckna timmens medeltemperatur tillägga korrektionen ai^ Men korrigera vi så- lunda de särskilda timmarnas medeltemperaturer 4, 4, 65........- (2500 samt söka derefter deras aritmetiska medeltal, så finna vi detta lika med 23 tt ++: + too tas + za 12 .. .. o , eller E x större än månadens sanna t t à Ra ien gognoocóo +0 tas + medeltemperatur, som är lika med : Der- 24 före, om vi vilja att de korrigerade temperaturernas aritmetiska medeltal skall vara lika med månadens sanna medeltemperatur, så böra vi från hvar och en af de på ofvan anfördt sätt korrigerade temperaturerna subtrahera 1 = x; eller hvilket kommer på ett ut, till den omedelbart från journalen er- 304 N. K. NORDENSKIÓLD. n— 12 hállna medeltemperaturen fór z:te timmen foga korrektionen 4, som vid positivt x är negativ fôr timmarna 0, 1, 2......... 10, 11, men positiv fôr timmarna 13, 14, 15......... 22, 23; och vid negativt x tvertom. Har man att göra med observationer för flere år, så kan man antingen för hvarje enskild årgång aflägsna diskontinuiten, eller också kan man bilda åt sig fleråriga medelvärden uppå x, och med tillhjelp af dessa aflägsna diskonti- nuiteten från det fleråriga sammandraget af observationerna. Uppgifterna uti tab. I hafva blifvit befriade från diskontinuitet med tillhjelp af följande tolfäriga medelvärden uppå x: Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. %*) = +0.08 —0.08 —0.0 —0.18 —0.18 —0.10 +0.01 --0.06 +0.17 +013 +0.23 +0.04 För enskilda årgångar är den omordade diskontinuiten uti dygnets värmelinie i öfvervägande grad beroende af icke-periodiska temperaturför- ändringar. Man kan måhända emot ofvan använda förfarande för aflägsnande af denna diskontinuitet anmärka, att emedan z är lika med — så röner korrektionen inflytande såväl utaf rena observationsfel uti ©, och O, ++, som af alldeles tillfälliga temperaturstöringar, hvilka vara endast en eller annan timme, och hvilka för ingen del borde fördelas uppå alla timmarnas medeltemperaturer, utan fast hellre anses leda till observationsfel vid bestäm- ningen af 4 och £,. Men observationsfel uti ©, och 0, ,,, samt temperatur- stóringar, hvilka vara endast en eller annan timme, äro merendels sà smá, att dà de divideras med 2 utófva de endast ringa inverkan uppå andra de- cimalen af z. Tager man medeltal af allt flere och flere årgångar, så blifver x slutligen endast beroende af den àrliga värmeperiodiciteten. Vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors börjar dygnet, enligt astronomernas sätt att räkna detsamma, med middagsögon- *) Af dessa värden uppå x synes, att i fall man eger fleråriga månatliga medelvärden utaf temperaturer för hvarje timme af dygnet, så är det likgiltigt antingen månadernas me- u + + teen a TER deltemperaturer bestämmas medelst den vanliga formeln u = l t a tue "rris + foa d las x eller medelst den riktigare formeln u = 34 . Sà är det ej alltid under enskilda årgångar; ej heller torde det i allmänhet vara fallet vid bearbet- ningar af observationer från orter med excessift kontinental-klimat. Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 305 blicket. För att erhålla riktiga uppgifter öfver tiderna för intrüffandet af dygnets högsta värme vid denna lokal, har det derföre varit nödvändigt att vid utarbetandet af tab. I verkställa diskontinuitets korrektionerna. För HÄLLSTRÖMS observationer börjar dygnet, enligt borgerliga räknesättet, från midnatten. Till de HÄLLSTRÖMSKA observationerna skulle det varit nód- vändigt att foga diskontinuitets-korrektioner, i och för diskussion af natt- observationerna, om sådana förefunnits, men då nattobservationer saknas, så har vid efterföljande undersökningar de HÄLLSTRÖMSKA observationerna kunnat användas utan några dylika korrektioner. För undersökningar af dygnets värmevariation är det beqvämt, att i stället för temperaturer vid hvarje timme af dygnet hafva tillgång till diffe- renser emellan dessa temperaturer och dygnets medeltemperatur. Benämna vi dessa differenser: dygnets temperaturelongationer; så ega vi emellan en gifven timmes temperatur /, dess temperaturelongation e samt dygnets medel- temperatur u relationen: e=t—U. Insättas uti denna formel värdena uppå 7 och u från tab. I, så erhållas föl- jande temperaturelongationer för magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors: Tab. II. Temperaturelongationer för magnetiska och meteorologiska observatoriet i Helsingfors. (R”). Kl. Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Middag. O5 +0.66 +1.44 +2.03 +2.06 --1.86 +2.02 --2.13 --1.99 +1.75 --1.03 +0.51 +0.34 I5 076 «1:72. 9.939. 2:29. —9:05- :2.95. 2:38 2-14 1:96. 1.19. '0.68- 0:38 II 5 0:72 2081084089740: "2:34 DAT 2219711 21419 107218 1 1:997 12177 10.60 770184 IX 5 OM MOD 71722995152 2 02 2 50 2 08 02 07 1:90 9 71031 0244 ONE IV 5 OS NES iss T2 0 1-94. 1:82) 1:65:05 D 83 022003 V5 0.13 0:60 . 1.30 1.48 1.46. 1.78 1.59 15 1.25 0.46 0.14 |-0.02 VI5 +005 0.30 0.2 1.5 1.6 1.5 1.27 1.7 0.3 0.19 +0.05 | 0.01 VII 5 —0.03| +0.11 0.31 +0.45 0.3 0.80 0.77 +0.55 +0.20 +0.02 [-0.03 0.05 VII5 0.06 0.10) +0.02 0.2] +0.06 +0.22 +0.14 |-0.05 —0.17 —0.12 0.07 0.06 IX 5 0.11 0.23 —0.29 0.55 —0.48 —0.47 —0.56 0.48 0.3 0.22 0.09 0.07 X5 0.14 037 0.53 09 09 1.07 1.12 0. 0.66 0.31 0.2 0.08 XI 5 0:08 049 077 ar 1077 1537 1:58) 1:13. 0,857 220 168 1006 Midnatt. XII5 030 0:57 [01970 ONE TS ES 1:09 MO 0E 18 0:07 XIII 5 0:21. 120:62 291519105 115611 81:791 12:20. 2:21 1/:65 1-172990 15599907197 0710 XIV 5 0.25 0.78 1.43 13 2.08 2.09 2:54 1.92 1.88 0.63 0:21. 0.11 XV5 030% 0.87. 1 6202 002 52 831 1277 1227 36482030 972 81 025 1 0.14 XVI5 —0.36 —0.94 —1.76 —2.21 —2.38 —2.64 —2.70 —2.34 —1.58 —0.73 —0.30 —0.16 39 306 N. K. NORDENSKIÓLD. Kl. Jan. Febr. Mars, April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept, Okt. Nov. Dee. XVII 5 Á—0.39 —1.04 —1.91 —2.22 —2.00 —2.05 —2.19 —2.24 —1.69 —0.73 —0.29 —0.12 XVIII 5 0:40. / 133; 2:00. 1.232 1530: 1,29 11.37) 1670041666 07501020 20:10 XIX 5 0.39 21.7 171 1.11 —0.53 —0.53 —0.50 0:95 1.23 0.73 03 0.1 XX 5 0.37 1.04 1.03 —0.24 |+0.17 +015 --0.26| —0.13 —0.51 0.53 0.29 0.1 XXIS —0.25 —0.57 —0.10 |+0.59 0.77 0.77 0.89 --0.69 --0.24| —0.13 —0.19 —0.13 XXII 5 --0.08 +0.18 +0.77 1.21 1.22 1.82 1.42 1.24 0.87 +0.31 +0.07 +0.00 XXIII5 --0.35 --0.88 +1.47 --1.69 +1.57 +1.73 +1.84 +1.65 +1.38 +0.70 +0.32 +0.20 Temperaturelongationer för HàrrsrRÓws observationer kunna naturligtvis erhållas med full tillförlitlighet endast för de timmar, vid hvilka verkliga observationer blifvit anställda. För detta ändamål måste vi, från de bekanta månatliga medeltemperaturerna för timmarna 7 f. m.—11 e. m., beräkna dygnens månatliga medeltemperaturer. Uti fig. I skola vi tänka oss AB Fie. I. och FE lika med temperaturen vid middagen; HC D lika med temperaturen kl. 11 e. m.; GD lika med temperaturen kl. 7 f£. m.; BC och DE represente- rande de delar af dygnets värmelinie, som bestämmas genom de bekanta temperaturerna från middagen till 11 e. m. samt från 7 om morgonen till middagen; den punkterade linien C7D representerande den del af dygnets värmelinie under natten, hvars närmare förlopp är oss obekant; samt slutligen tänka vi oss ÅF lika med dygnets längd, som antages vara 24, emedan timmen tages såsom tidsenhet. Punk- terna € och D sammanbinda vi med en rät linie. Räkna vi timmarna ifrån middagen, och beteckna de af HàrrsrROw kl. 0, 1, 2..... 11, 199 22, 23 funna temperaturer med 4, 4, %..... Lis CEE NE a, ba; Så är arean ABCH lika med $--4--64-..... hot; arean GDEF lika med + +attts+ 5 arean HCDG lika med ; (fu HF 4). Dygnets medel- temperatur u erhålles nu, om vi från summan af de tre funna areorna sub- trahera arean C/D samt dividera resten med 24. Betecknas arean CZN med a, så är således dygnets medeltemperatur 9 ar Var (Ar RE Hr 5o d £29 + Sure rur + 29 Flosta (a Tho) — 2 u — Upprita vi fór magnetiska och meteorologiska observatoriet medelst talen uti tab. I en figur liknande fig. I, samt beteckna i denna nya figur den emot Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 307 a svarande arean med Å, så är: 7 AE Sale) as Ee d — Dis Ts: Ball snemligen; Mig, Ly Bier en Ts T, beteckna temperaturerna kl. 11, Ve 18, 19 uti tab. I. Sätta vi förhållandet emellan a och A lika med p, sà är: 9 "yn appen ce "ir LA IC eX) PPP DEBE "Flag c lag +3 (51 Flo) PÅ u= 24 (D). För att enligt denna formel kunna beräkna w, måste vi med tillhjelp af någon hypotes bestämma p. De säkraste resultater torde erhållas, om man sätter p lika med förhållandet emellan temperaturelongationerna för Hirr- STRÖMS observationer och temperaturelongationerna för magnetiska och meteo- rologiska observatoriet. Under sådan förutsättning har man, då temperatur- elongationerna för HÄLLSTRÖMS observationer betecknas med e,, &;, 6... . 655, Ca samt temperaturelongationerna för magnetiska och meteorologiska observa- tonevimed 2, E, Es s.l. Es, Ba: eo = PE e = PE (dr om PE» en = PE eo = PEıs 22 = PE £23 = p Esa Således finnes sannolikaste värdet uppå p från eqv.: _ ZE Pons 308 N. K. NORDENSKIÖLD. eller tillfölje af relationen e —/— u | 2tk —u3E i ZE? Om vi nu häri insätta den funna expressionen uppå u, samt för korthetens skull skrifva b i stället för 4-F4 F&tH......-- + Go + ho +... + fos + fs + 5 (fn + fu), så erhålles: | 2AXIE—bXE P—324XES AXE Uppgifterna uti „Clima Helsingforsie“ och uti tab. II lemna följande värden, uti Celsii skala, uppå EE, EF, ME, A samt b: ZE ZE? 2tE A b Jan. + 2462 + 3.ess — 15.258 —+ 0.494 — 188.410 Febr. 7.275 26.104 22.513 0.088 143.360 Mars 13.675 52,270 — 10.481 2.750 — 106.955 *) April 16.300 54.534 — 68.54 6.300 + 30.240 Maj 16.888 47.650 179.349 8.862 193.335 Juni 19.512 62.047 334.339 10.438 345.080 Juli 19.525 62.803 386.548 10.669 399.295 Aug. 16.675 50.958 305.360 7.612 362.225 Sept. 12.588 39.369 176.085 3.375 261.195 Okt. 5.738 12.285 46.270 0.719 142.610 Nov. 2.175 2.606 — 3a 0.094 + 1.730 Dec. + 0.938 + 0.789 — 3.375 + 0.256 — 111.630 Med tillhjelp af formeln (III) erhällas nu: Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. DE= AIS MO ET 1:001 110596. 151-05 2 ogg rl 12187 NL CT CRIE 27 Ofverhufvudtaget äro således dygnets temperaturelongationer för HÄLLSTRÖMS observationer under Februari och April mindre, under Mars, Juni och Ok- tober lika stora, samt under de öfriga månaderna större, än för magnetiska och meteorologiska observatoriet. +) Följande tryckfel uti ,,Clima Helsingforsiæ“ hafva, under utförandet af föreliggande beräkningar, blifvit iakttagna: Pag. 183 åttonde kolumnen rad 12 står — 0.74, läs + 0.74, samma kolumn rad 13 står — 0.32, läs + 0.32; trettonde kolumnen rad 12 står — 1.93, läs — 1.80, samma kolumn rad 13 står — 2.19, läs 2.13. Pag. 206 tredje raden står — 0.115, läs —0.186. Pag. 216 andra kolumnen rad 13 står — 0.12, läs — 0.19. Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 309 Sedan A och p blifvit bestämda, kan man, med tillhjelp af formeln (I), utan svårighet från HárrsrROMs observationer finna dygnets sanna månatliga medeltemperaturer. Beräknas dessa medeltemperaturer i medeltal för elfva år, så erhållas de uti tredje kolumnen af tab. III intagna talen; uti andra kolumnen upptagas samma medeltemperaturer sådana Härrström sjelf funnit dem. Differenserna utvisa, att Härrström erhöll sina medeltemperaturer om- kring 1 grad för låga, ett fel som uppkom derigenom att Härrström stödde beräkningen af dessa medeltemperaturer till någon del uppå de månatliga medeltalen af observationerna å termometrografen. Emedan lägsta värmen under särskilda dygn sällan inträffar vid en och samma tid af dygnet, är det nemligen klart, att, om man observerar lägsta värmen medelst en ter- mometrograf, man måste erhålla ett lägre månatligt minimum, än det mi- nimum, som visar sig vid betraktandet af månatliga medeltal af temperaturer för hvarje timme af dygnet. MHärrström påpekar visserligen sjelf denna olikhet, men torde dock ej hafva uppskattat densamma till så betydlig, som den verkligen är. Tab. III. Hällströms medeltemperaturer. u Diff. Jan. — 8.w — 7.87 -]- 0.20 Febr. 6.25 6.00 0.25 Mars — 4.76 — 4.57 0.19 April — 0.7 + Lo 0.27 Maj 7.51 7.67 0.16 Juni 13.61 13.94 0.33 Juli 16.01 16.13 0.12 Aug. 14.58 14.72 0.14 Sept. 10.46 10.74 0.28 Okt. —+ 5.6 5.91 0.30 Nov. — 0:19 — 0.07 0.26 Dec. — 4.8 — 4.66 0.21 Året + 3.7 + 3. — 0.23 Subtraheras u uti tab. III från Härrnströms på grund af observationer omedelbart härledda elfvaåriga månatliga medeltemperaturer för timmarna 7 f. m.—11 e. m., så erhålles tab. IV. 310 N. K. NORDENSKIÖLD. Tab. IV. Temperaturelongationer fôr Helsingfors beräknade frân Prof. Hällströms observationer (C?). Kl. Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli, Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Middag. O +0.79 +1.38 +2.36 +2.36 +2.33 +2.4 --3.09 --2.96 +2.34 +1.36 +0.79 +0.45 I 1.00 1.76 273 260 2.55 2.68 3.24 8315 257 150 09 0:59 II 1.00 1.76 2.89 2.70 2.69 2.77 3.25 316 2.3 1.50 0.86 0.9 DI 08201557 277 2.58 2.66." 2.80 /-9:07, 2.99 2 2:49 MAT 30 70:73, 10745 IV 0.61 121 2.4 237 24 2.65 2.69 2.63 2.05 0.96 0.46 0.29 V 0.39 0.78 1.88 1.95 2.09 - 2.40 2.25 2.14 1.6 0.58 "0.30: 0.20 VI Oros 0:50 0 1.10. 1.35 1.551.857 71.64 1.462: 107901 702972 0-15 0 VII 0.5 0.30 0.49 --0.57 0.7 1.22 --0.81 +0.67 +0.32 +0.04 +0.04 +0.04 VIII +0.04 +0.13 +0.09 |—0.12| +0.08 +0.41 |-0.02 —0.15 —0.26 —0.14 —0.02 —0.01 IX -0.03 —0.05 —0.28 0.57 —0.64 —0.53 0.931 0.83 0.65 0.31 0.14 0.08 “X 0.10. 024° 0.6 Las. a3 16 71.73 1:45. 71.00 705 7.0860 XI 0.20 0:47 10 13 10 2:29 2.52 2.08 1.35 0.66. 0:98 0:02 XIX 0.68 1.45 2.18 1.40 —0.69 —0.41 —0.33 —0.93 1.38 0.94 0.56 0.44 XX 0.50 0.98 1.33 —0.34| +0.18 +0.48 --0.84 --0.19 |-0.46 —0.42 0.25 0.25 XXI 0.37 —0.48 —0.13 +0.63 0.91 1.18 1.63 1.10 +0.26 +0.09 |-0.08 0.23 XXII —0.05|--0.24 +0.96 1.43 1.52 1.68 2.34 1.94 1.22 0.62 +0.23 |-0.07 XXIII +0.40 --0.90 +1.79 --2.00 +2.01 +2.10 +2.81 +2.53 +1.82 +1.05 +0.55 +0.18 Såsom kontroll uppå att den numeriska räkningen blifvit riktigt utförd, kan man uti formeln (IT) insätta värdena uppå £ och e från tab. II och tab. IV, naturligtvis med behörigt afseende derå att termometerskalan i den ena ta- bellen är Reaumurs i den andra Celsii; de värden uppå p, som härigenom erhållas, måste blifva lika med de redan funna, så när som på fel tillfölje af approximeringar under den numeriska räkningen, för hvilka fel i hvarje enskildt fall man på förhand lätt kan uppdraga gränser, som ej kunna öfver- skridas. Ehuru framställningssättet är olika, är dock den ofvan följda me- toden att bestämma dygnets medeltemperatur i det väsendtliga identisk med den, som jag, uti en den 15 Maj 1871 för Finska Vetenskaps-Societeten föredragen afhandling, anlitat vid bestämning af medeltemperaturerna för Ham- marland; de tvenne metoderna skilja sig från hvarandra endast genom sättet för erhållandet af p, samt naturligtvis deri att observationstimmarna äro andra. Vid beräkningen af Hammarland observationerna gaf jag, utförande räkningen i närmaste öfverenstämmelse med JELINEKS metod för likartade fall, åt „korrektionsfaktorn“ p betydelse af förhållandet emellan approximativa temperaturelongationer för den station, för hvilken räkningen utfördes, samt sanna temperaturelongationer för normal-stationen; medan deremot enligt den här ofvan framställda metoden p erhåller betydelse af förhållandet emellan Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 311 de sanna temperaturelongationerna för hvardera orten. Den sistnämnda metoden förefaller således från teoretisk synpunkt något mera tillfredställande och eger dessutom företrädet att slutligen erbjuda en kontroll af räkningen. För Hammarland bestämdes p enligt formeln: nXtT— 5tXT a in GN... IV). P—ysT (XT ba der x är antalet observationer under dygnet, { temperaturer vid den station för hvilken räkningen utföres samt 7' vid normal-stationen. Bestämma vi enligt samma formel p för Härrströms observationer i Helsingfors, och subtrahera de sålunda erhållna värdena uppå p ifrån de ofvan erhållna, så finna vi föl- jande differenser: Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. --0.04 +0.02 +0.01 +0.01 0.00 +0.01 0.00 0.00 0.00 +0.02 --0.04 +0.06 Under Okt.—Febr. mánader gifver formeln (III) obetydligt hógre värden uppà p än formeln (IV), under vár- och sommar-mánaderna gifva begge form- lerna samma värden. Insütta vi uti formeln (I) värdena uppå p enligt formeln (IV), så erhållas samma medeltemperaturer som de förut erhållna, endast att —- 13.95 erhålles såsom medeltemperatur för Juni månad i stället för + 13.94. För att vinna omdöme om tillförlitligheten af de utaf oss från Härr- STRÖMS observationer beräknade månatliga medeltemperaturer för dygnet, kunna vi uti formeln (I), i stället för att sätta p lika med förhållandet emellan temperaturelongationerna för HÄLLSTRÖMS observationer och tempera- turelongationerna för magnetiska och meteorologiska observatoriet, antaga p lika med enheten, d. v. s antaga a=4A. Vi erhålla då värden uppå w, som endast obetydligt skilja sig från de uti tab. III upptagna; största skill- naderna uppgå ej till mera än 0.os C9. Sättet för bestämmandet af de nu- meriska värdena uppå p är det enda hypotetiska vid användningen af formeln (D; men då det visat sig, att äfven en betydlig afvikelse från det sätt, som förefaller oss sannolikast, ej medför betydligare fel uti bestämningarna af u, så torde vi vara berättigade antaga, att u uti tab. III äro, så när som uppå några enheter uti andra decimalen, desamma som vi skulle erhållit, i fall HÄLLSTRÖMS observationer hade oafbrutet fortgátt äfven under nattimmarna kl. 12—6. Denna reflexion gäller också tillförlitligheten af temperaturelon- gationerna uti tab. IV. Felen, som uppkommit deraf att nattobservationer saknats, böra således ej uppskattas till större, än de fel vi hafva att frukta tillfölje af okända och oundvikliga indelningsfel å termometerskalorna. 312 N. K. NORDENSKIÓLD. Det kan vara af intresse, att jemföra de månatliga medeltemperaturer, som finnas upptagna i nedersta horisontela raden uti tab. I med p uti tab. II: Tab. V. Medeltemperatur — Medeltemperatur vid magn. o. met. frân Hällströms observatoriet. observationer. Diff. (o 00 Jan. — 7.26 — Tr + 0.61 Febr. 8.36 6.00 — 2.36 Mars — 4.62 — 4.57 0.05 April + 0. + 1.0 0.08 Maj 7.39 7.67 0.28 Juni 13.71 13.94 — 0.23 Juli 17.10 16.13 —+ 0.97 Aug. 16.14 14.72 1.42 Sept. 11.05 10.74 0.31 Okt. has 5.91 0.23 Nov. är De + 0.07 0.07 Dec. — 4.15 — 4.66 0.51 Àret + 4.02 + 3.92 —+ 0.10 Frän Doves uppgifter *) öfver temperaturens månatliga medelföränder- lighet för orter inom nordliga Europa kunna vi beräkna oss till sannolika felen, som, på grund af icke-periodiska temperaturförändringar, vidhäfta dif- ferenser emellan elfva- och tolf-åriga medelvärden af månadernas medeltem- peraturer å en och samma ort; en sådan undersökning lärer, att vi uti denna föränderlighet böra söka orsaken till de af oss nyss funna enahanda diffe- renser. De betydliga differenserna för Februari, Juli och Augusti mana dock till speciel undersökning om äfven just dessa differenser äro förorsa- kade af icke-periodiska temperaturförändringar, eller om de till äfventyrs skulle häntyda uppå några konstanta temperaturolikheter. Bland orter, från hvilka jag haft tillgång till månatliga medeltemperaturer, så väl för åren 1829—1839, som för de år tab. I omfattar, äro S:t Petersburg och Tilsit närmast belägna till Helsingfors. Uti följande sammanställning har jag, jemte differenserna från tab. V för Februari, Juli och Augusti, upptagit +) „Über die mittlere und absolute Veränderlichkeit der Temperatur der Atmosphäre“ i Abh. d. k. Akad. d. Wiss. zu Berlin aus d. Jahre 1866. Om dygnets vürmevariation i Helsingfors. 313 enahanda och på samma årgångar grundade differenser från S:t Petersburg och Tilsit: Febr. Juli. i Aug. Tilsit — 1.22 + 0.89 —+ 0.52 S:t Petersburg — 1.90 + 0.85 -l- 0.96 Helsingfors — 2.36 +0. —+ 1.42 Under Juli äro dessa differenser för Tilsit, S:t Petersburg och Hel- singfors så öfverenstämmande med hvarandra, att de kunna betraktas såsom lika stora. Under Februari och Augusti har deremot Helsingfors 4 grad större differenser, än S:t Petersburg. Differenserna uti tab. V kunna så- ledes, om man så vill, anses ega sin grund endast uti icke-periodiska tem- peraturafvikelser, och några konstanta temperaturskillnader, emellan de Märr- STRÖMSKA observationerna och observationerna vid magnetiska och meteoro- logiska observatoriet, torde. ej med bestämdhet kunna uppvisas. Å andra sidan är tillvaron af mindre betydande konstanta temperaturskillnader, upp- gående till några tiondedels grader, icke osannolika, alldenstund magnetiska och meteorologiska observatoriet har ett mera fritt läge, medan de lokaler der HÄLLSTRÖM observerade äro belägna uti stadens midt. Men äfven om några dylika konstanta temperaturskillnader skulle förefinnas, så äro tab. II och tab. IV dock fria från desamma. Vidfogade grafiska teckningar lemna bilder af dygnets värmevariation i Helsingfors enligt Hällströms och enligt magnetiska och meteorologiska ob- servatoriets iakttagelser. De röda linierna äro uppdragna enligt tab. IV; de svarta deremot med tillhjelp af uppgifterna uti tab. II, sedan de blifvit för- vandlade uti Celsii skala. För att än mer lätta den öfversigt, som de gra- fiska teckningarna lemna, meddelas här de tider då de begge värmelinierna skära eller eljest beröra hvarandra. Dessa tider äro: under Januari kl. 0 26° och X 25'; Februari IV 53 och XXII 3; Mars ILai! och X 30', samt XXI till XXII; April III 35', IX 45° och X 15’; Maj 0 50°, Is, VIIL 12 och XXII; Juni III 49°, IX 20 och XXII ov; Juli VI 15'; Augusti VI»52'; September III so, V, VIz, VII ss, XX 49° och XXI is; Oktober Iso, V, VIII 12" och XIX 7; No- vember VIII 42 och XIX 37; och slutligen under December XXIII 47. I förbigående må det påpekas, att äfven värmelinierna från magnetiska och meteorologiska observatoriet förete den afton-undulation, som HÄLLSTRÖM *) +) ,Clima Helsingforsiæ* p. 209 och „Observationum Thermometricarum in Madras, Rio Janeiro, Plymouth, Salzuflen, Apenroa, Boothia, Porta Carica et Matotschkin-Schar, per omnes fere horas anni institutarum, computus* p. 362. 40 314 N. K. NORDENSKIÓLD. upptäckte. Och likaledes visar sig under December och närliggande mä- nader den morgon-undulation, för hvars tydliga ädagaläggande NERVANDER *) anställde så omsorgsfulla undersökningar. På fere ställen uti de vidfogade grafiska teckningarna aflägsna sig de begge värmelinierna i öfverraskande grad från hvarandra. En närmare un- dersökning af dessa grafiskt framvisade olikheter erfordrar, att de uttryckas numeriskt. För detta ändamål innehåller tab. VI differenser, som erhållas om temperaturelongationerna uti tab. II för kl. 7 f. m.—11 e. m förvandlas till Celsii skala samt subtraheras frán temperaturelongationerna i tab IV. Tab. VI. Differenser emellan tab. IV och tab. II. (C?). Kl. Jan. Febr. Mars. April Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Middag. © —O.04 —0.42 —0.17 —0.21 --0.01 —0.08 +0.43 +0.47 +0.16 +0.07 +0.15 +0.02 I --0.05 0.39 018 02 —0.01 0.13 0.26 04 0.12 +0.01 0.12 0.11 II 0.10 0.54 —0.11 0.22 --0.06 0.19 0.22 04 0.15 —0.01 011 0.16 III 0.24 0.42 +0.06 —0.11 0.14 —0.13 0.22 0.40 +0.05 0.09 0.8 0.23 IV 0.31 —0.21 0.13 +0.08 0.26 --0.03 0.26 0.35 —0.01 0.8 0.16 0.25 V 0.22 +0.03 021 0.10 027 0.18 0.26 0.21 0.00 +0.00 0.13 0.22 VI 0.21 0.12 0.20 0.04 0.23 0.17 +0.05 --0.12 —0.01 0.5 0.10 O.12 VII 0.18 0.16 0.11 0.1 0.09 0.22 —0.15 —0.02 +0.07 0.01 0.08 0.10 VIII 0.11 0.25 0.07 0.08 +0.01 0.4 0.20 0.09 —0.04 +0.01 +0.07 0.06 IX 0.10 0.23 0.09 +0.12 —0.04 +0.06 0.21 0.23 0.11 —0.04 —0.03 0.05 X --0.07 0.22 +0.04 —0.04 0.05 —0.12 0.33 0.38 0.7 0.06 0.11 0.09 XI -0.10 0.14 —0.04 +0.12 0.11 —0.37 —0.61 —0.67 —0.28 0.14 0.18 +0.05 XIX 0.20 0.01 0.04 -0.01 0.02 +0.26 --0.29 --0.26 +0.16 —0.03 —0.17 —0.31 XX 0.04 0.32 0.4 0.4 0.8 0.0 0.1 0.5 +0.18 +0.24 +0.11 0.12 XXI 0.06 0.23 0.0 01 00 0.22 052 0.24 —0.04 02 0.6 0.07 XXI 0.09 +0.01 0.00 0.08 +0.00 +0.03 0.56 0.39 +0.14 0.23 0.14 0.07 XXIII -—0.04 —0.20 —0.04 —0.11 +0.05 —0.06 +0.51 +0.47 +0.10 --0.17 +0.15 —0.07 Tabellerna II och IV grunda sig uppå observationer under olika år; det första vi hafva att göra, om vi vilja efterforska orsaken till de differen- ser som äro upptagna uti tab. VI, är att undersöka huru stora fel de icke- periodiska temperaturförändringarna sannolikt kunna ástadkomma uti elfva- eller tolf-äriga månatliga medelvärden af temperaturelongationer. Från de observationsjournaler, uppå hvilka tab. I stöder sig, har jag beräknat mä- natliga temperaturelongationer för hvarje år särskildt. Subtraheras från dessa *) Ueber das Vorkommen einer bisher uebersehenen Undulation im Gange der täglichen Temperatur-Curve*. Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 319 temperaturelongationer motsvarande tal uti tab. II, så erhållas för hvarje månad 288 afvikelser, hvilka kunna betraktas såsom fel framkallade genom icke-periodiska temperaturförändringars inflytande uppå det normala för- loppet af dygnets värmevariation vid magnetiska och meteorologiska obser- vatoriet i Helsingfors. Emedan antalet af dessa afvikelser eller fel är så betydligt, så kunna vi, till beräkning af deras sannolika värden, använda lika så gerna felens första potenser som deras qvadrater. Betecknar 7 san- nolika felet eller afvikelsen uti ettåriga månatliga medelvärden af tempe- raturelongationer, samt 24 summan af felen tagna utan afseende à tecknen, sà är: *) SA, 19 ne ee pres, i 288] 11 De enligt denna formel berüknade sannolika vürdena utaf de icke- periodiska temperaturförändringarnas inflytande uppå ettåriga månatliga tem- peraturelongationer befunnos vara, då de uttryckas i Celsii grader: Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. T = +0.20 +0.29 +0.52 +0.24 +0.23 +0.23 +0.25 --0.28 +0.23 +0.16 --0.13 +0.15. Till vinnande af omdöme om i hvad mon de antaganden, uppå hvilka dessa sannolikhets-bestämningar hvila, äro öfverenstämmande med verkliga förhållanden, har jag för hvarje månad särskildt fördelat de till densamma hörande 288 felen uti sex grupper. Till 1:sta gruppen har jag fört alla fel som äro mindre än 4 r; till 2:dra gruppen alla fel som äro större än 3 7, men mindre än 7; till 3:dje gruppen alla fel som äro större än r, men mindre än 14 rz; till 4:de gruppen alla fel som äro större än 11 r, men mindre än 2 r; till 5:te gruppen alla fel som äro större än 2 r, men mindre än 3 r; 12 +) Faktorn y 5 är vidfogad, emedan de tolfáriga månatliga medelvärdena af tempe- raturelongationerna strüngt taget icke äro sanna, utan endast de sannolikaste. Om man följde föreskriften uti „Die Anwendung der Wahrscheinlichkeitstheorie von Dr. A. Sawitsch*, . 12 TU : = - sä skulle denna faktor vara ip som är falskt: — den riktiga korrektionen, sädan den, till- följe af det ändliga antalet observationer, erfordras vid sannolikhets-bestämningar, dä de ut- föras med tillhjelp af felens första potenser, deduceras af G. Th. Fehner uti „Über die Cor- rectionen bezüglich der Genauigkeitsbestimmung der Beobachtungen“ införd uti „Berichte über die Verhandlungen der K. Sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften 1861“. 316 N. K. NORDENSKIÖLD. samt slutligen till 6:te gruppen alla fel som äro större än 3 r.*) Vid denna fördelning gjordes afseende endast uppå felens numeriska valörer, ej uppå deras tecken. Af fel som befunnos uppå gränsen emellan tvenne grupper fördes halfva antalet till den ena gruppen, halfva antalet till den andra. Tab. VII utvisar antalet fel som belöper sig uppå hvarje grupp. Tab. VII. Jan. Febr. Mars. Apr. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. l:sta Gruppen 71.5. 86. 635 91. 71. 87.5 96. 75.5 81.5 75.5 82.5 81. 2:dra d:o 67:5 75.5 64.5 75. | 85.. 54.5 785 72. 70:5. 75. 2640 263 3:dje — d:o 69.5. 42. 66. 42. 41.5. 50.. 99.5. 4D. 158. 2759.50548:.5 AE 4:de d:o 33. OLD 18.5, 24 Baar sl. 1852807 82:SRRLTEDENELOS 5:te d:o 90. 32.5 425 36. 435 34. 22. 448. 35. 285 37. 425 6:te d:o 14.5 20.5 3. 20. 9 ala Mad I2 13: Ig IA EDD. Enligt minsta qvadrat-metodens fel-teori borde utaf 288 fel: 76 vara mindre än J r; 68 vara större än Ir, men mindre än 7; 54 Vara ” ” r, » 2” 22 14 T; 39 vara » ” 13 r, ” ” ” 2 r; 39 vara ” 502 r, ” ” ” 375 12 vara fn Sauf I medeltal från tab. VII finna vi deremot, att utaf 288 fel: 80 äro mindre än ! > 7 70 äro större än 4 r, men mindre än 51 äro PR » r 36 äro 5 » 14 36 äro 5 RERO DID 15 äro 5 599. r, ” ” ” 2 , ? ” 2 3 Fi Här päträffa vi en påtaglig olikhet, i det så väl de mycket små felen som de mycket stora förekomma oftare i verkligheten, än enligt teorin. Detta torde kunna anses häntyda uppå, att felen eller afvikelserna icke borde "m 12% till undvikande af det mödosammare göromälet att förvandla sjelfva felen i Celsii grader och *) För detta ändamäl uttrycktes r i Réamur grader och multiplicerades med y multiplicera dem med se | Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 317 beräknas med stöd af hypotesen: att en och samma mänads temperaturelon- gationer à en och samma ort äro lika stora under olika är; utan med stöd af den generelare hypotesen: att de äro proportionela frän det ena äret till det andra. Det är ocksä till en del med vägledning af denna erfarenhet, som jag, .ofvanföre vid beräkningen af mänadernas medeltemperaturer frän Häzzsrrôms observationer, icke satte a«—A utan a—pA. À andra sidan tyckes mig dock öfverenstämmelsen emellan den verkliga och den teoretiska felför- delningen uttala sig så tydligt, att man ej eger anledning till förmodan det 7 skulle undergå någon betydligare nedsättning, om denna storhet bestämdes på grund af fel, som framställa sig genom antagandet: att de olika årens temperaturelongationer icke äro konstanta utan proportionela. -— så erhålles: V11 Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. T, =+0.06 +0.09 +016 +0.07 +0.07 +007 +0.08 +0.08 +0.07 +0.05 +0.04 +0.05 Gora vl — Dessa värden af r, utvisa de icke-periodiska temperaturförändringarnas san- nolika inflytande uppà temperaturelongationerna uti tab. IV. C r o Q Göra vi r,— —, samt begagna oss af Réaumurs skala, så erhålles: yia Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. To = +0.05 +0.07 +0.12 +0.06 +0.05 +0.05 +0.06 0.06 +0.05 +0.04 +0.03 +0.03 Dessa värden af 7, utvisa de icke-periodiska temperaturförändringarnas san- nolika inflytande uppà temperaturelongationerna uti tab. II. CONTE utis så erhålles: Jan, Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. T3 —=+0.08 +0.12 +0.22 --0.10 +0.10 +0.0 0.10 +0.2 +010 +0.7 +0.05 +0.06 Dessa värden af r, utvisa de icke-periodiska temperaturförändringarnas san- nolika inflytande uppå differenserna uti tab. VI. Anse vi differenserna uti tab. VI underkastade den vanliga felfördel- nings-lagen, och bestämma för hvarje månad den sannolika differensen, be- tecknande den med d, så erhålles: Jan. Febr. Mars. April, Maj. Juni, Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. d=+0.1 +0.19 +0.08 +0.08 +0.07 --0.13 +0.28 +0.28 +0.09 +0.7 +0.11 +0.10 Jemföras d med r, så finna vi under sex månader dessa storheter så nära öfverenstämmande med hvarandra, att de kunna betraktas såsom lika. I för- hållande till 7, är d minst under Mars, dà d är lika med 0.4 r,; deremot 318 N. K. NORDENSKIÖLD. störst under Juli, dä d är lika med 2.s r,, och under Augusti, dà d är lika med 2.3 rg. Om vi icke äro tillfreds med att omedelbart jemföra temperaturelonga- tionerna för HÄLLSTRÖMS observationer med temperaturelongationerna för mag- netiska och meteorologiska observatoriet, så kunna vi multiplicera de sist- nämnda med de pà pag. 308 uppgifna värdena för p, samt derefter subtra- hera de sålunda för HäiLLsrrüms observationer teoretiskt beräknade tempera- turelongationerna ifrän motsvarande temperaturelongationer uti tab. IV. Be- stämma vi, till de pà detta sätt erhällna differenserna, för hvarje mänad den sannolika differensen, betecknande den med d,, så erhålles: Jan. Febr, Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec, d, = --0.10 +0.09 +0.08 +0.07 +0.06 +013 +0.18 +0.13 +0.08 +0.07 +0.08 +0.10 Här är den sannolika differensen under Augusti lika med rs, så när som uppå approximationsfelen. Under Juli är d, lika med 1.8 r;. Från ofvan framlagda undersökning tyckes mig följande resultat framgå: De betydliga olikheter, som förefinnas uti dygnets värmevariation i Hel- singfors enligt FÄLLSTRÖMS och enligt magnetiska och meteorologiska obser- vatoriets iakttagelser, bevisa ej tillvaron af några lokala störingsorsaker, utan äro förnämligast framkallade af icke-periodiska temperaturförändringar. I sammanhang härmed bör omnämnas, att i Köpenhamn dygnets vär- mevariation blifvit iakttagen à Gyldenlovs bastion och à Nyholms högvakt, samt att sammandragen af iakttagelserna från dessa tvenne nära hvarandra belägna lokaler äfvenledes förete öfverraskande olikheter. Prof. PEDERSEN, som först iakttog dessa olikheter, skall, enligt uppgift af Prof. HoLten, *) betraktat dem såsom härrörande af den omständighet, att termometern på Nyholm var anbringad vid 8, den på Gyldenlovs bastion vid 4 fots höjd öfver marken. Prof. HorrEN, som anställt en förnyad undersökning, användande för Nyholm ett sällsynt rikt observationsmaterial, förkastar deremot denna åsigt, och anser olikheterna härröra deraf att Nyholm skulle hafva ö-klimat i förhållande till Gyldenlovs bastion. Då Prof. HorrEN emedlertid ej om- nämner, att han eller PEDERSEN skulle jemfört iakttagelserna från Gyldenlovs bastion med samma årgångars iakttagelser från Nyholm, så vågar jag, med stöd af undersökningen öfver de liknande förhållandena i Helsingfors, fram- kasta en förmodan, att äfven i Köpenhamn icke-periodiska temperaturförän- +) „Nogle Resultater af 25 Aars timeviis Temperaturiagttagelser paa Nyholms Hoved- vagt* i Oversigt over det Kongl. danske Vid. Sel. Forhandl. Aaret 1862. Om dygnets vürmevariation i Helsingfors. 319 dringar vore den verksammaste orsaken till de omdiskuterade olikheterna. Huruvida denna min fórmodan är grundad, har jag dock ej kunnat närmare undersöka, emedan jag saknar tillgång till Prof. Pepersexs afhandling, *) som pà bokhandelsvüg ej är tillgänglig. En blick uppå de grafiskt uppdragna värmelinierna visar, i några fall, ganska betydliga skillnader emellan tiderna för inträffandet af dygnets me- deltemperatur för de HÄLLSTRÖMSKA observationerna och för magnetiska och meteorologiska observatoriet. Under December månad om eftermiddagen är skillnaden störst, den är då till och med omkring tre timmar; men vi finna också genast orsaken härtill uti en, kl. 3—7 e. m. försiggående, särskild un- dulation i dygnets värmelinie för magnetiska och meteorologiska observatoriet. I allmänhet påträffar man uti dygnets värmelinier för enskilda årgångar, utom maximet omkring kl. 2 e. m. och minimet omkring soluppgången, mindre maxima och minima, hvilka under olika år förekomma vid olika tider af dygnet. Om man. öfverhufvudtaget vill inlägga uti dessa små undulationer någonting konstant, så måste man dock anse tiderna för deras inträffande — och tillfölje deraf äfven den intensitet, med hvilken de äro skönjbara uti fleråriga sammandrag af observationerna — i hög grad variabla och bero- ende af icke-periodiska temperaturförändringar. Stundom gör man sig mödan beräkna observationer medelst BEssELsKA formeln, endast i akt och mening att bestämma tiderna för högsta och lägsta värmen, utan att eljest draga någon nytta af den erhållna empiriska formeln. Man kan dock, med mindre möda och lika stor säkerhet, finna dessa tider, genom att medelst observationer i deras närhet bestämma sannolikaste kon- stanterna uti eqvationen: t— a + bx + cx? + dx, der / antages betyda temperaturen fór tiden x; och sedan sóka det värde uppå x, som gör / till ett maximum eller minimum. Enligt minsta qvadrat- metoden hafva vi till erhállande af sannolikaste vürdena uppà konstanterna a, b, c och d „normalegvationerna“: *) Det har ej varit mig möjligt utföra denna undersökning medelst uppgifterna uti Prof. HOLTENS afhandling, emedan här förekommer ett tryckfel uti uppgiften öfver de år- gångar, som legat till grund för tabellen för Gyldenlovs bastion. På pag. 210 heter det nemligen, att termometeriakttagelserna från denna lokal gjordes „fra forste Juni 1846 til 91:te Maj 1350, altsaa i Lobet af 6 Aar*, men från första Juni 1846 till 31:sta Maj 1850 förgick endast 4 år. 320 N. K. NORDENSKIÓLD. at — dx + exis + bza* + az? Zw — dx --eczxx*-- bx» + ax Zwt —dxx*-L-cexe --b5zx--azxx 2 —dEx cr? + bEx + a>< antalet observationer. Dessa eqvationer kunna dock, i fall man har aequidistanta observationer, mycket förenklas genom ett lämpligt val af utgångspunkt för tidberäkningen. Vi skola antaga, att antalet observationer, som vi önska under beräkningen använda, är udda, och beteckna detta antal med 2 2 +1. Tages intervallen emellan inträffandet af tvenne på hvarandra följande observationer till tids- enhet, och välja vi utgångspunkten für tidberäkningen sålunda, att vi hafva ett lika stort antal positiva som negativa x; så blifva summorna af de udda digniteterna af x noll, d. v. s. Zx=Zr'=Zr' —=0. Deremot erhålla vi 2x? lika med dubbla summan af de 7 första hela talens qvadrater, Zx* lika med dubbla summan af deras biqvadrater, och slutligen 22° lika med dubbla summan af deras 6:te digniteter. Normaleqvationerna förenklas således till: n (n + 1) (2n + 1) (3n* + 623 — 9n + Dra (n + 1) (2n + 1) (In? Fan — 1), Sl 9 2 comer CD 0, Sul eMusic qup UE 22, 54 - nice On D ze uoa, I stüllet fór fyra eqvationer med fyra obekanta, ega vi nu tvenhe par af eqvationer med tvà obekanta uti hvarje par, *) och erhálla: (3n? + 8n — 1) 2t— 5 2821 (An? — 1) (2n +5) 5 5 (3n* + 6n3 — 3n + 1) Fxt— 7 (8n? + 3n — 1) 2x4 n (n? — 1) (4n? — 1) (2n + 3) (n + 2) NES +) Den förenkling som, då man har aequidistanta observationer, kan, genom lämpligt val af utgångspunkt för abskissorna, åstadkommas uti tillämpningen af minsta qvadrat- metoden uppå eqvationer af formen: y=a+bx+cx2+........ har jag ingenstädes funnit päpekad. Det må derföre till det ofvan anförda tilläggas, att om observationernas antal är jemnt, d. v. s. lika med 2», sá väljer man till abskiss-enhet en half intervall, och erhåller dà, likasom i förra fallet, 2x = 2x3 = 225 —=:.......: = 0, men 2n (An? —1 2n (4n? — 1) (12n? — deremot: 22? = agli En DCE 7} 0. 8. V. 5 Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 321 i^ 32x?t —n(n 4- 1) 3t 0€ — (n4 1) (4n? — 1) 2n 4- 8) 523231 — (3n? + 9n — 1) Ext n (n? — 1) (4n? — 1) (2n + 3) (n + 2) Med ledning af de grafiska teckningarna har det förefallit mig lämp- ligast, att till bestämning af tiderna för dygnets högsta värme använda under November, December och Januari månader observationerna kl. XXII, XXIII, O, I, II, III och IV samt under de öfriga månaderna observationerna kl. XXIII, O, I, II, III, IV och V. Då observationernas antal är sju, är n=3; och om vi beteckna temperaturen vid en gifven timme med den romerska siffra, som utvisar timslaget, så erhålles för Februari— Oktober månader: a= À (TID + 6 (1 + I) + 3 (0 + IV) — 2 (XXII +V)) MS " b a b = 5:5 [58 (IL D) + 67 (IY —0) — 22 (Y — XXIII) et 3(I+ III) + 5 (XXIII + V)! 1 Ad d= sel — (III—I) — (IV—O) + (V—XXIID] Utbytas V emot IV, IV emot III, III emot II, o. s. v., så framställa sig de formler jag användt vid bestämning af tiderna för dygnets högsta värme under November, December och Januari månader. Om vid dessa bestäm- ningar ej afses, att vinna kännedom om sjelfva värdet af dygnets högsta värme, utan endast tiden för dess inträffande, så är det dock onödigt ut- räkna konstanten a. Eqvationen: 3dx? + 2cx + b —0 bestämmer nemligen den tid dà temperaturen når sitt maximum. För att erhålla ett exempel uppå noggrannheten af bestämningar enligt nyssutvecklade metod, har jag anlitat samma formel: {= 10.973 + 2.506 Sin (v + 57921) + 0.198 Sin (2v + 169050 ) + 0.131 Sin (3v-+ 267940) + + 0.076 Sin (4v + 34952") + 0.042 Sin (5v + 206943) + 0.008 Sin (6v + 280018), +++ (V) som jag för ett liknande ändamål användt i afhandlingen om dygnets vär- mevariation i Hammarland. Denna formel är beräknad från observationer hvarje tjugonde minut vid magnetiska och meteorologiska observatoriet i Hel- singfors, under Juni månad åren 1845—1856, och angifver temperaturen / uti Réaumurs grader vid timvinkeln v räknad från fem minuter efter middags- 41 322 N. K. NORDENSKIÖLD. ögonblicket. De enligt formeln beräknade temperaturer visa endast uti ett enda fall (för XVIl45) en differens af 0°.os från de gifna, för öfrigt före- komma differenserna 09.00, 09.01, 09.02 och 09.03 med tecken omvexlande utan någon regel. Sätta vi första differential-koefficienten af eqv. (V) lika med noll, och söka tiden för högsta värmens inträffande, så befinnes den vara 220, sedan nemligen fem minuter blifvit till-adderade. Temperaturerna XXIII O, I, II, III, IV och V i tab. I för Juni månad gifva ett härifrån endast med två minuter afvikande resultat, eller 2/22. Genom bortkastande af de tre sednaste termerna från eqv. (V) förlägges högsta värmen vid 2/34, ett resultat som är felaktigt uppå fjorton minuter. Med anledning häraf har jag ej velat jemföra HÄLLSTRÖMS på grund af tre periodiska termer gjorda bestämningar af tiderna för högsta värmen, med bestämningar gjorda för magnetiska och meteorologiska observatoriet från sju observationer i maximets närhet; utan ansett mig böra uträkna meranämnda tider för Häczsrrôms observationer på enahanda sätt som för magnetiska och meteorologiska observatoriet. Bestämningarna uti tab. VIII för magnetiska och meteorologiska obser- vatoriet äro korrigerade med afseende derå att temperaturerna i tab. I hän- föra sig till fem minuter efter klockslagen. Bestämningarna för HÄLLSTRÖMS observationer äro återigen öfverförda från borgerlig tid till sann soltid med tillhjelp af tidseqvationen, sådan den 1837 visade sig i Helsingfors i medlet af hvarje månad. Tab. VIII. Dygnets högsta värme inträffar i Helsingfors. p ras JR ms 0. uid às observationer. observatoriet. ut. Jan. Kl. 130 e. m. KI, 1'16 e: m: Ui BECHER du us, PES COS — 19 Mars 2» 1 58' ” ” 1 46 » — 12 Anu 2 1 , 5» 35S 23 Maj ENOM 6 3 1 IRBSERRS ai Ju 59 „ ME n — 7 Juli ? 1 17 2 » 1 45 2” 28 Aug Ud, s asc 15 Sept plu. hg n AREA do 14 Okt: als... NIE Iv 19 No ER » BET. — Ög Dec. 7? 1 43" 22 2” 0 55 ?» 48” o = , , Aret: "ToS EA 3 "Ero m — 5 Om dygnets värmevariation i Helsingfors. 323 Undersókningen om orsaken till differenserna uti tab. VI har hos mig uppväckt föreställningen, att äfven differenserna uti tab. VIII hafva upp- kommit förnämligast genom icke-periodiska temperaturförändringars inverkan uppå det normala förloppet af dygnets värmevariation i Helsingfors. Tiderna för inträffandet af dygnets lägsta värme kunna ej erhållas med någon säkerhet från HÄLLSTRÖMS observationer. Men vid betraktandet af de grafiska teckningarna öfvertygas man dock, att om Härrströms observationer hade fortgått oafbrutet under natten, så skulle de också under denna tid af dygnet företett betydliga afvikelser från hvad observationerna vid magnetiska och meteorologiska observatoriet utvisa. PRO? PS Va] à p P. UM | ib! rides vM t "I i eit | m | " | ui Ht Ao YET " v3 - : I prb ee: mess IAKTTAGELSER GEOLOGISK RESA I TYROLEN OCH SCHWEIZ. (Föredr. d. 19 Maj 1873). (Rd su E » p T ade Bis is Nu. F T ZEE LL 3*4 Far Are y pt Ba 25 NU 5 : "An 1 ud Ich móchte den Norden in vieler Hinsicht mit den Alpen vergleichen. L. v. Buch, Gesammelte Schriften II p. 777. D: iakttagelser jag här går att meddela beröra visserligen trakter, som mångfaldiga gånger blifvit undersökta såväl öfversigtligt som i detalj. Ja man torde kunna påstå, att knappast någon del af jordytan blifvit i geolo- giskt hänseende så mycket studerad som Alptrakterna. Då jag likväl icke desto mindre vågar tillägga några data och sammanställa dem med förut be- kanta, sker det i den öfvertygelse, att en trakts geologi alldrig kan vara så noga utredd, att ej åtskilligt vore att tillägga; redan länge sedan kända fakta kunna icke annat än vinna på att skärskådas från en ny synpunkt. Detta måste isynnerhet vara fallet med trakter sådana som Alperna, hvilka fram- ställt och allt fortfarande framställa så många och så stora problemer i geo- logiskt hänseende; och framför allt gäller detta om den centrala, förnämligast af äldre kristalliniska bergarter bildade delen af Alpkedjan. Det är också hufvudsakligen denna del, som mina meddelanden beröra. I det jag sökt att såvidt möjligt komparera mina iakttagelser rörande de alpiniska primitiva bildningarna med de nordiska, särskildt de finska, har jag trott mig kunna lemna ett litet bidrag icke blott till en närmare kännedom af Alperna utan möjligen ock till utredandet af Skandinaviens och Finlands geologiska för- hållanden. Det skulle upptaga ett alltför stort utrymme att här uppräkna alla de specialafhandlingar, som beröra större eller mindre delar af Alpernas geologi. Jag måste derföre inskränka mig till att anföra blott de författare, som fö- reträdesvis synes mig hafva bidragit till kännedomen af densamma. Dessa äro förnämligast följande: H. B. de Saussure (Voyages dans les Alpes, 1796—1S03), L. v. Buch, R. Murchison (On the geological structure of the Alps) B. v. Cotta (Geol. Briefe aus den Alpen), B. Studer (Geologie der Schweiz, 1851), A. Escher v. der Linth, E. de Beaumont, A. Sismonda, Schafhäutl, C. W. Gümbel, W. Haidinger, F. R. v. Hauer, A. och H. Schla- gintweit, F. v. Richthofen, E. Desor (Ueber den Gebirgsbau der Alpen, 1865), A. Favre, O. Heer. | En allmän öfversigt af det som hittills blifvit uträttadt för kännedomen om Alpernas geologi erhåller man vid betraktningen af H. v. Dechen's geogn. 328 F. J. Wirk. öfversigtskarta af medlersta Europa, 2:dra uppl. 1869. En blick på denna visar oss genast den skarpa âtskilnaden i geologiskt hänseende mellan den af primitiva formationer bildade centralkedjan och de báda hufvudsakligen af sekundära och äldre tertiära kalkbildningar bestående sidozonerna: de nord- liga och sydliga s. k. kalkalperna. Men äfven i en annan riktning kunna vi tala om en tredelning af Alperna, i det de genom de tvenne stora för- kastningarna af den sydliga zonen vid Lago Maggiore och Etsch samt de tvenne hufvudpassen vid S:t Gotthard och Brenner sónderfalla i trenne huf- vuddelar: en vestlig del (innefattande de Cottiska, Walliser och Berner Al- perna) den medlersta delen (de Lepontiska och Rhätiska) samt en ostlig del (de Karniska och Noriska Alperna). En närmare insigt i Alpernas geologiska förhållanden vinner man vid granskning af de mera detaljerade kartorna af B. Studer och Escher v. der Linth (Carte géol. de la Suisse, 2 ed. 1867) samt af F. v. Hauer (Geol. Uehersichtskarte der Österreichischen Monarchie, Blatt V, 1867). Dessa kartor behandla till en del samma strücka af de medlersta Alperna och vid jemförelse finner man, att ehuru de öfverensstämma i hufvudsaken, skilja de sig likväl delvis i afseende på detaljerna. Detta gäller isynnerhet für cen- tralkedjan. Också anmärker v. Hauer, att den åtskilnad, som här blifvit gjord mellan gneis, glimmerskiffer, lerskiffer etc., hufvudsakligen har afse- ende blott på den petrografiska beskaffenheten samt synes betvifla huruvida ‘de invecklade förhållanden, som dessa bildningar i rent geologiskt hänseende förete, någonsin skola låta fullständigt lösa sig. Det synes mig dock, att man genom ett komparativt studium åtminstone borde kunna närma sig denna lösning. Det är på sådant sätt man lyckats utreda de sedimentära bildnin- garnas geologi. För de metamorfiska (primitiva) formationerna saknar man visserligen de hjelpmedel, som poläontologin erbjuder. Men dessa sednare formationer förete i stället en vida större bestämdhet och öfverensstämmelse på olika lokaler såväl i petrografiskt som stratigrafiskt hänseende, än fallet är med de förra. De iakttagelser jag varit i tillfälle att göra beträffande Alpernas cen- trala del sträcka sig ifrån Innsbruck utmed Brennervägen till Botzen samt Predazzo i Syd-Tyrolen; vidare från Baveno vid Lago Maggiore öfver Sim- plon och Furca passen till Fluelen vid Vierwaldstättersjön, samt slutligen från Feldkirch långsmed gränsen mellan den centrala och den nordliga zonen tillbaka till Innsbruck. lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 329 Den långsmed Brennervägen flytande Sill-floden utgör enligt den nämnda af Hauer upprättade öfversigtskartan under sitt nordliga lopp gränsen mellan tvenne i petrografiskt hänseende skilda regioner, af hvilka den vestra be- tecknas såsom glimmerskiffer, den östra såsom lerskiffer. Att de dock icke uteslutande utgöras af dessa bergarter var jag under min vandring långsmed denna gräns i tillfälle att öfvertyga mig om. Den förra företedde på flere ställen en större eller mindre halt af hvit fältspat, hvarigenom den erhåller ett mer eller mindre gneisartadt utseende; vid Matrey visar den t. ex. delvis ett utseende snar- likt den flasriga gneisen (den s. k. normalgneisen) vid Freiberg. Också finner man på kartan längre vesterut en större region betecknad såsom gneis. Den östra skifferbergarten uppträdde åter nästan öfverallt der jag var i tillfälle att iakttaga den, såsom en mer eller mindre karakteristisk chloritskiffer. Så t. ex. vid Innsbruck, vid Schönberg, mellan Steinach och Gries. Denna chloritskiffer innehåller på sina ställen större och mindre partier af qvarz, dels afskild såsom långsträckta körtlar, dels bildande formliga lager. Qvarz- körtlarna gå icke alltid i skiffringsriktningen, utan afskära densamma och äro ofta omgifna af en kalkspatszon. Detta utvisar, att de åtminstone till en del äro bildade sednare än den omgifvande bergmassan, och man har allt skäl att förmoda, att detta skett vid den metamorfos, hvarunder den- samma, ifrån att sannolikt förut hafva varit en mer eller mindre hornblende- haltig skiffer, öfvergick i chloritskiffer. Ett tydligt bevis på att så verkli- gen skett, synes mig lemnas af den undersökning jag verkställt af en i när- heten af Helsingfors befintlig förvittrad bergart (se Meddelanden beträffande finska mineralier och bergarter I; Öfversigt af finska vetensk.-soc. förhand- lingar XI p. 29 o. £). Här kan man tydligen förfölja öfvergången från en grönstensartad bergart till en chloritskifferartad, innehållande små drummer och körtlar af kalkspat och jernhaltig qvarz, vid hvilken metamorfos tillika lera bildats. I analogi härmed har man skäl att förmoda, att chloritskiffern i Tyrolen utgör resultatet af en metamorfos, hvarvid t. ex. den lera bildades, som vi nu finna bland annat i form af gråvackeskiffer *) aflagrad norr om den kristalliniska skifferzonen, hvilken också straxt söder derom enligt kar- tan innesluter större partier af chlorit- och talkskiffer. Detta skulle sålunda utvisa rigtigheten af G. Bischofs åsigt om den Uralska chloritskifferns bild- +) Denna skiffer har blifvit betecknad såsom silurisk samt öfvergår enligt uppgift smá- ningom i den kristalliniska primitiva skiffern. På grund deraf torde den till en del kunna betraktas såsom cambrisk och såsom sådan paralleliseras med den s. k. gråa skiffern i Schweiz. 330 F. J. Wrirk. ning ur diorit och hornblendeskiffer (Lehrbuch der chem. Geol. IT, 966 ff.), och häntyda på att åtminstone en del af chloritskiffern i sjelfva verket ut- gör en hydrokemisk bildning. Den bestämda ätskilnad, som de tvenne vester och öster:om Sill-dalen befintliga skifferregionerna i petrografiskt hänseende förete, ätföljes, så vidt jag kunnat finna, üfven af en stratigrafisk olikhet. Den glimmerskiffer- gneisartade bergarten har i allmänhet en skiffringsriktning, som närmar sig den N—S:liga (NNV), under det att den chloritskifferartade har en mera O—V:lig strykning (ONO). Lutningen hos den förras skikter är vanligen ganska stel, ofta vertikal, under det att den sednares skiktning vanligen är mera flack, och lutande än mot N, än mot S, hvilket utvisar, att böjningar hos skikterna fórefinnas, likasom sådana stundom redan i smått visa sig sá- som en skrynkling eller reffling på skiktytorna. Denna olikhet synes be- rüttiga till det antagande, att de tvenne skifferterringerna icke blott i pe- trografiskt utan ock i geologiskt hänseende äro skilda, bildande tvenne for- mationer, af hvilka den östra för sin mera gneisartade beskaffenhet väl är att betrakta sásom äldre. Då man följt Sill ända til den lilla sidodal (Griesbachdalen) straxt öster om Brenner, der dess källor uppspringa från det 8500" höga Norn- berget, träffar man på ett lager af grå, finkornig, något skiffrig kalksten, i tunna skikter underlägrad skiffern men pålägrad en egendomlig gneisartad bergart. Denna sistnämnda är tillika porfyrartad genom tydligt afskilda, hvita samt 1^—2" långa orthoklaskristaller, utsträckta i skiffringens riktning, hvilken är enahanda med skifferns och kalkstenens d. v. s. ONO:lig med fack N:lig lutning. Detta är den s. k. centralgneisen, hvilken såsom de österrikiske geologernes undersökningar utvisa, i form af en ellipsoidisk stockformig massa sträcker sig ända till Gr. Glockner. Den har således i geotektoniskt hänseende fullkomligt karakteren af en eruptiv bergart, hvil- ken äsigt dock i allmänhet icke synes hyllas af desse geologer. Så t. ex. betraktas den af E. v. Mojsisovics (Verh. der geol. Reichsanstalt 1872, p. 46) såsom varande äldre än den närmast omslutande kristalliniska skiffer- bildningen (det s. k. „Schieferhülle“). Att den dock verkligen måste be- traktas såsom en eruptiv bildning synes mig framgå af följande omständig- heter. Den saknar ofta hvarje antydning till skiffrighet (Jahrbuch der geol. Reichsanstalt 1867 p. 5) samt är städse till utseendet olika den egentliga gneisen, i det enligt Stur glimmern är inströdd såsom små blad, icke i större sammanhängande flasor, hvarföre den också på kartan är betecknad annor- lunda än den i glimmerskifferzonen befintliga normala gneisen. Den företer lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 331 i detta och andra afseenden en ganska stor analogi med den skiffriga modifi- kationen af den utaf mig sásom granitporfyr betecknade, i de nord-Tavast- ländska skifferregionerna förekommande bergart, som äfvenledes till en del blifvit fórvexlad med gneis, men hvars eruptiva natur tydligen framgár af den undersökning jag varit i tillfälle att verkställa beträffande dess förhäl- lande till skifferformationen (Om skifferformationen i Tavastehus län 1872). I ena såväl som i andra fallet måste skiffrigheten tillskrifvas det tryck den plastiska massan varit underkastad vid bergartens bildning, hvilket för öfrigt ofta blifvit framhållet såsom en orsak till den hos eruptiva bergarter icke sällan förekommande skiffriga strukturn såsom hos hyperit, diorit, tra- chytporfyr etc., t. ex. af Macculloch, Scrope, Darvin, Sorby m. fl. Denna plana eller snarare lineära parallelstruktur hos de plutoniskt eruptiva bild- ningarna synes mig på visst sätt kunna paralleliseras med den hos de egent- liga vulkaniska -eruptiverna förekommande s. k. mikrofluctuationsstrukturn, och den skulle således vara en egenskap, som tillkommer samtliga eruptiver, ehuru den företrädesvis hos de äldsta uppträder tydligt och karakteristiskt utbildad. De iakttagelser, jag varit i tillfälle att anställa, lemna ytterligare bevis på den tyrolska centralgneisens eller rättare gneisgranitens eruptiva natur. Dess skiffrighet är, såvidt jag kunnat finna, icke åtföljd af någon skiktning eller lagervexling af olika slags bergarter, hvilket också framgår af dess öfverhufvudtaget stora likformighet, hvarföre den äfven är skarpt skild från den påliggande kalkstenen och skiffern såväl i petrografiskt som i strati- grafiskt hänseende. Ett ganska slående bevis på dess plutoniskt eruptiva natur synes mig vidare den omständigheten vara, att den gråa kalkstenen vid gränsen mot densamma är rent hvit samt mera tydligt kristallinisk, men mindre tydligt skiffrig än längre bort ifrån den, hvilket allt måste tillskrif- vas dess metamorfoserande inverkan. Dessutom synes mig dess ända till förvexling stora likhet med den schweiziska protogin-gneisgraniten tala för dess eruptiva natur. Äfven med granuliten, för hvars eruptiva natur Nau- mann lemnat ett nytt bevis, i det han uti den sachsiska granuliten funnit ett tydligt glimmerskifferfragment (Jahrbuch für Min. 1872 p. 726), företer den tyrolska gneisgraniten analogier. I. Niedzwiedzki (Jahrb. der geol. Reichsanstalt 1872 p. 241) omnämner, att den delvis är utbildad såsom en „granulitgneis“, ja stundom består nästan helt och hållet af fältspat, stundom äfven innehåller hornblende, samt att den innesluter smärre glimmerskiffer och kalkstenslager, hvilka äro skarpt skilda från den omgifvande massan, och således tydligen måste betraktas såsom brottstycken, lösryckta från de omgifvande skifferzonerna. Slutligen kan märkas, att den i likhet med den 332 F. J. Wrrk. üfvenledes såsom eruptiv betraktade s. k. röda gneisen i Erzgebirge inne- håller både hvit och svart glimmer, ett förhållande, som synes vara gemen- samt fór alla dessa primitiva skiffriga granit-bildningar. Knappt har man på den ena sidan om Brennerpasset lemnat Sill, förrän man på den andra ser Eisack nedstörta utför den vestra bergvüggen från Stein Joch. Denne blir numera vandrarens trogne fóljeslagare ända till Bo- zen, ständigt tilltagande i omfáng genom tillflóden frán sidorna. Vägen är till en början begränsad på vestra sidan af chlorit- (resp. lerglimmerskiffer), på den östra af kalksten, den sednare tydligen bildande ett lager i den förra. Chloritskiffern fortsättes derpà med enahanda utseende, som under den nordliga sluttningen af vägen, med NO:lig strykning och i medeltal 459 lutning mot NV, samt omvexlar med lager af qvarzitskiffer, stundom äfven af kalkglimmerskiffer. "Vid Sterzing vidtager enligt kartan en glimmerskifferzon, betecknad pà enahanda vis med den ofvanfór nämnda, vester om Sill belägna. Det synes mig dock, att åtminstone den öster om Eisack belägna delen af den förra borde i geologiskt hänseende hänföras till chlorit- eller lerskifferformationen. Den innesluter nemligen, såsom också kartan utvisar, lager af chloritskiffer, under det att den på vestra sidan be- lägna innehåller större och mindre partier af gneis. Dessutom är dess skiff- rings- och skiktningsriktning, så vidt jag funnit, i allmänhet conform med skiffringsriktningen i lerskifferterrängen. Äfven I. Niedzwiedzkis undersök- ningar (1. c.) hafva ledt till antagandet af en kontinuerlig följd i aflagringen af de ifrågavarande zonerna. Lutningen fann jag visserligen delvis olika, men detta kan här likasom på norra sidan om Brenner lätt förklaras genom de böjningar skikterna undergått vid uppresningen. En viss öfverensstäm- melse mellan glimmer- och chloritskifferzonerna visar sig äfven deri, att man också i den förra finner skiffern genomdragèn af drummer och körtlar af qvarz- och brunspat. På sina ställen upptager glimmerskiffern äfven fält- spat och blir derigenom gneisartad, hvilket måhända kan tillskrifvas infly- telsen af den granit, som uppträder ett par mil söder om Sterzing. Detta är en verklig, normal granit, vidt skild från den centrala gneis- graniten, i det att den icke är skiffrig såsom denna, hvilket kan förklaras deraf, att den icke är underlägrad utan pålägrad skiffern, och således vid sin bildning icke varit utsatt för något tryck. Richthofen (Geogn. Beschr. der Umgegend von Predazzo, 1860 p. 108) beskrifver den såsom en gra- nitit, bestående af gråaktig qvarz, hvit orthoklas och oligoklas, svart glim- mer och mörkgrön hornblende. Sjelf har jag på det ställe, der jag närmare iakttagit den, nemligen i Flaggerdalen vid Mittewald, icke funnit något lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 333 hornblende deri. Den synes mig derfóre kunna fördelas pà tvenne hufvud- afdelningar: en hornblendehaltig (syenitgranit) och en hornblendefri (egentl. granit), hvilka dock i geologiskt hänseende på det intimaste äro förbundna med hvarandra, och således stå till hvarandra i samma förhållande som sye- nitgraniten och den porfyrartade graniten i södra Finland *) Att i sjelfva verket ifrågavarande granitterräng bildats under flere efter hvarandra följande eruptioner visar sig af de mörka, något afrundade, finkorniga, delvis genom afskilda större qvarz- och fältspatskristaller porfyrartade brottstycken, hvilka icke sällan förekomma i graniten vid Mittewald, bildande en pendant till de mörka fragmenterna i den finska syenitgraniten. Äfven finner man smärre gångar af en grofkornig granit, delvis utbildad såsom skriftgranit med stora glimmerlameller, hvilka gångar således äro analoga med de i nämnda syenit- granit uppträdande pegmatitgångarna. ; En anmärkningsvärd företeelse är den kalkspat, som pä sina ställen an- träffas i denna granit, och som först blifvit uppmärksammad af Trinker (Er- läuterungen zur geogn. Karte Tirols, 1853 p. 9), samt sedermera närmare beskrifven af A. Pichler (Jahrb. für Mineral, 1873 p. 259). ' Denna s. k. ' kalkgranit har jag icke funnit i fast klyft, men väl i form af smärre lösa stenar i Flaggerdalen. Den skiljer sig skarpt från den normala hvita gra- niten genom sin röda fältspat och sin chlorithalt. Kalkspaten är ofta till en del utvittrad, till fólje hvaraf stenarna pà ytan äro skrofliga och porüsa. En liknande kalkgranit anfüres af v. Post (Geol. Füreningens i Stock- holm förhandlingar Bd. I p. 3 o. f.) såsom förekommande i form af lösa ste- nar på åtskilliga ställen i Sverige; och äfven i Finland synes den füre- komma, att döma af åtskilliga på universitetets mineralkabinett förvarade lösa stenar från en ås i Lampis socken, hvilka äfven bestå af en röd or- thoklas och chlorit, samt äro genomdragna af större och mindre porositeter. Denna s. k. kalkgranit synes mig endast kunna betraktas såsom en lokal bildning, uppkommen genom en metamorfos, i det hornblende öfvergått i chlorit, och den dervid uppkomna kalkspaten afsatts på förhandenvarande sprickor och caviteter, hvilka som bekant icke sällan förekomma äfven i den normala graniten. Ett par mil söder om Mittewalder granitterrängen träffar man åter på en eruptiv bildning uppskjutande i form af smärre stockar i den kristallini- +) Att äfven den tyrolska graniten delvis antar en porfyrartad struktur har Wolf fun- nit hos en utliggare från den stockformiga Cima d'Asta graniten söder om Predazzo, som f. ö. är eqvivalent med den vid Mittewald. 43 334 F. J. WiiK. niska skiffern, nemligen den fór sin malmhalt (kopparkis och blyglans) be- kanta s. k. dioriten vid Klausen, af några t. ex. L. v. Buch betecknad så- som hyperit för sin ofta grofkorniga struktur. Den företer i flere afseenden en analogi med de malmfórande grónstensarterna i de skandinaviska och fin- ska gneis- och skifferregionerna. Den är delvis utbildad sásom dioritskiffer, hvilken dock, átminstone till en del, sannolikt blott är en intim blandning af diorit och kristallinisk skiffer. Denna sednare utgöres här för öfrigt dels af glimmerskiffer, stundom mer eller mindre gneisartadt utbildad, dels af en köttfärgad hälleflinta eller felsitskiffer, dels äfven af qvarzit- och chloritskif- fer. Denna mángfald i petrografiskt afseende torde visserligen till en del kunna anses härröra af den plutoniskt eruptiva dioritens metamorfoserande inverkan, till en annan del ock tillskrifvas en sednare hydrokemisk meta- morfos, hvilket sistnimnda väl är fallet med chloritskiffern samt de här och der förekommande partierna af kalkblandad serpentin. Till största delen mä- ste den väl dock betraktas sásom uppkommen vid sjelfva bildningen af skifferformationen i denna sydligaste zon af centralregionen. Och dà nu denna såväl genom nämnda petrografiska förhållande som äfven genom sin NV-liga skiktningsriktning skiljer sig från chlorit- eller lerskifferformationen, så synes det mig vara mera skäl att betrakta den vester om Eisack befint- liga delen af terrängen såsom eqvivalent med glimmerskiffer- än med ler- skifferbildningen, till hvilken sistnämnda den på ofvanciterade karta hänfö- res. Dock kan detta afgüras endast genom betraktandet af de resp. bild- ningarnas gränsförhållanden. Skulle detta vid en närmaré undersökning verkligen visa sig vara fallet, så skulle således den djupa insänkning som Brenner-vägen gör i centralzonen vara lätt förklarlig, såsom bildande grän- sen mellan tvenne skilda formationer, och äfvenså eruptionerna af granit och grönsten just på denna gräns. Att dioriten, så intimt den också är förenad med skiffern, dock ej är inlägrad deri, utan gångformigt genomskär densamma, är genom verkställda undersökningar tydligen ádagalagdt. Också utvisar kartan, att stockarnas längdriktning går i NO således tvärtemot skiffringsriktningen. Emedlertid visar den intima föreningen med skiffern och, såsom v. Richthofen anmär- ker, den starka metamorfoserande inverkan den utöfvat derpå, att dess erup- tion måste hänföras till den primitiva, eller kanske snarare den primära (pa- läozoiska) perioden, och således i alla händelser betraktas såsom betydligt äldre än de öfriga i trakten omkring Klausen uppträdande eruptiverna, qvarz- porfyr, augitporfyr och melafyr, hvilken sistnämnda också gångformigt ge- lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 385 nomskär densamma. Dessa tillhöra en långt sednare period, nemligen Fas- sadalens eruptionsgebit, således början af den mesozoiska. Detta i geologiskt hänseende så intressanta territorium är i norr och vester begränsadt af den kristalliniska centralzonen, i sydost åter af den ut- liggare deraf, som likt en långsträckt ö uppskjuter ur den sydliga sedimen- tära zonen, krönt af den utaf normal granit bestående snöbetäckta Cima d'Asta. Den mellan dessa upphöjningar bildade insänkningen är, såsom den vackra af v. Richthofen upprättade kartan (1. c.) utvisar, till största delen fylld med gvarzporfyr, hvarpå triassiska sandstensbildningar samt derpä kalkstenar och dolomit äro aflagrade. Dessa Sedimenter äro genombrutna förnämligast vid Predazzo först af s. k. furmalingranit och monzonsyenit samt derefter af melafyr, augitporfyr och uralitporfyr, hvartill ännu komma åtskilliga gångformigt uppträdande eruptiver af jemförelsevis mindre vigt. Det gifves näppeligen någon trakt, som på ett så inskränkt område företer en sådan mångfald i geologiskt hänseende som den närmaste trakten om- kring Predazzo. Den tid af en vecka, som jag kunde egna åt densamma, var visserligen alltför kort för att fullständigt sätta mig in i dess geologi, men dock tillräcklig för erhållandet af en allmän öfverblick af eruptiverna och deras inbördes förhållanden. Richthofen hänför dessa till den medlersta af de tre stora serier af bergbildningar, hvilka man från en allmän synpunkt kan uppställa för erup- tiverna (1. e. p. 312): granitartade, porfyrartade och trachytartade, för hvil- kas olika petrografiska utbildning man finner en förklaring uti de olika för- hållanden, hvarunder de bildats, i det att den 1:sta gruppen i allmänhet tillhör de äldre, den 2:dra de medlersta och den 3:dje de yngre tidsafdelnin- garna af jordens utveckling. Denna indelning synes mig öfverhufvudtaget hafva blifvit mindre uppmärksammad än den förtjenat, ehuru äfven Scheerer (Jahrb. fir Min. 1864 p. 403) från rent kemisk synpunkt kommit till en ungefärligen motsvarande indelning af de kristalliniska bergarterna i pluto- niter, plutovulkaniter och vulkaniter, hvilka han ytterligare indelar i tre un- derafdelningar. Hans uppställning synes mig visserligen hvila på en alltför ensidigt kemisk grund för att fullt motsvara de geologiska förhållandena. Men äfven från en allmän geologisk synpunkt kommer man till en ytterli- gare tredelning af ofvannämnda tre hufvudgrupper, nemligen genom tillämp- ning af de undersökningar, som Bunsen, Streng, Kjerulf, Durocher m. fl. hafva verkstüllt pà eruptiver af olika slag och derpà grundade ásigter om deras bildning. Vi erhálla nemligen fór hvar och en af de tre serierna en kiselsyrerik eller acid („normal-trachytisk“) link, en mindre kiselsyrehaltig 336 F. J. WITRE eller basisk („normal-pyroxenisk“) länk samt en mellan dem liggande, så att säga neutral, öfvergängslänk, och komma sålunda, med användande af de Scheererska benümningarna till fóljande indelning fór de tre grupperna, nem- ligen för plutoniterna: 1) granit, 2) syenit, 3) grónsten (hyperit. gabbro, di- orit, diabas), för pluto-vulkaniterna: 1) porfyr (qvarzförande), 2) porfyrit (qvarzfri porfyr), 3) melafyr (incl. augitporfyr), samt für vulkaniterna: 1) rhyolit (qvarztrachyt), 2) trachyt (qvarzfri), 3) basalt, hvarvid dock bör mär- kas, att dessa bergarter blott äro att betrakta sásom allmänna typer, hvilka genom lokala modifikationer kunna vara olika representerade. Att denna in- delning är fullkomligt naturenlig har jag varit i tillfälle att genom egna och andras iakttagelser öfvertyga mig om. Vidkommande först plutoniterna i södra Tyrolen, så anser v. Richthofen dem fullkomligt representerade af de i den kristalliniska skifferterrängen uppträdande normal-graniten och dioriten. Den sistnämnda är visserligen tydligen .en basisk plutonit, men den förra, hvilken i tre stora partier om- gifver porfyrterritoriet (mellan Mittewald och Brunecken i norr, Adamello i vester, Cima d'Asta i SO), är icke eller åtminstone blott till en mindre del egentlig granit. Också betraktas den af Scheerer (1. c.) såsom den medler- sta plutonit-länken. Det måste således tydligen finnas en mera kiselsyre- haltig eller hornblendefri granit, hvilken man på grund deraf har skäl att betrakta såsom äldre, emedan enligt theorin, som också i allmänhet bestyr- kes af erfarenheten, de mera kiselsyrehaltiga eruptiverna, såsom varande spe- cifikt lättare än de mera basiska, bildat det öfre lagret af den i jordens inre befintliga smälta massan och således också till först utbrutit. Såsom denna äldre, om också icke alldra äldsta länk i den tyrolska plutonit-serien synes mig den centrala gneisgraniten böra betraktas, och jag finner häri ett nytt, om ock blott indirekt bevis på dess eruptiva natur. Först genom ett sådant betraktelsesätt blir serien fullständigt representerad. En ganska stor analogi med dessa tre plutoniska eruptiver i Tyrolen förete de eruptiva bildningarna 1 södra Finland. Äfven här kunna vi (se om skifferformationen i Tav. län, p. 23) med abstraherande af de endast gångformigt uppträdande eruptiverna uppställa tre större grupper: 1) gneis- granit, 2) granitporfyr, ofta utbildad såsom normal granit, stundom äfven så- som gneis- och skiffergranit, och den dermed i nära förbindelse stående sy- enitgraniten, samt slutligen 3) uralitporfyr och hyperit. Härmed var den eruptiva verksamheten i Finland i det närmaste afslutad, icke så i Syd- Tyrolen. lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 337 Efter att nemligen en längre tid hafva afstannat, skedde här som sagdt till en början utbrottet eller rättare utbrotten af qvarzporfyr; ty säsom v. Richthofen (1. c. p. 124) visat, måste denna väldiga porfyrmassa fördelas på åtminstone 8 särskilda porfyreruptioner, skiljaktiga från hvarandra dels ge- nom olika färg (grå, grön, violett, röd), dels genom olika struktur, betingad af grundmassans och de insprängda kristallernas olika inbördes förhållande, hvarigenom den porfyrartade strukturn blir mer eller mindre granitartad, dels slutligen genom dessa sednares förhållande sinsemellan, i det att i en del varieteter qvarzen, i andra åter fältspaten (orthoklas och oligoklas) är öfver- vägande. Att de olika varieteterna verkligen äro att betrakta såsom till eruptionstiden något skiljaktiga bevisas af de kantiga eller afrundade brott- stycken af den ena varieteten i den andra, som man ganska ofta kan iakt- taga, mer eller mindre tydligt skilda från den omslutande massan, och stun- dom så talrika, att det hela bildar en formlig breccia eller konglomerat. Dessa olika eruptioner hindra dock icke att betrakta qvarzporfyrn i sin hel- het såsom tillhörande en enda period. Förhållandet är sålunda analogt med den sydfinska granitporfyrn med dess olika modifikationer, hvilka tid efter annan utbrutit och till en del utbredt sig öfver gneisen, om ock detta icke så tydligt kan ådagaläggas som hos den yngre tyrolska qvarzporfyrn, hvil- ken man tydligen finner hafva strömartadt vältrat sig öfver den angränsande kristalliniska skiffern. Qvarzporfyrn betraktas af v. Richthofen (1. c. p. 320) inom porfyr- (plu- tovulkanit-) serien motsvara den syenitartade graniten inom plutonit-serien, hvilket redan L. v. Buch antyder, då han kallar den för den „röda porfyrens granit”. Detta är emedlertid enligt Scheerers undersökning endast till en del fallet, i det den till största delen är mera kiselsyrerik än nämnda granit, hvilket redan kan slutas deraf, att den icke såsom denna innehåller horn- blende. Scheerer betraktar den derföre såsom en „omsmält röd gneis“ (l.c. p. 396), eller med andra ord den motsvarar icke syenitgraniten utan gneis- graniten, och häri finna vi ett ytterligare bevis på dennes eruptiva natur. Genom detta antagande försvinna äfven de i annat fall oförklarliga anoma- lier som de öfriga plutovulkaniterna förete. Syenitgraniten inom plutonitse- rien kommer nemligen då i full öfverensstämmelse med theorin att motsvaras af syeniten och graniten inom plutovulkanit-serien samt dioriten inom den förra af de basiska porfyrerna inom den sednare. Att verkligen syeniten och graniten samt de basiska porfyrerna bilda tvenne frán qvarzporfyrn skilda eruptiva grupper antages äfven af Tscher- mak (Die Porphyrgesteine Österreichs, 1869 p. 98). Och genom egna iakt- 338 Beg. Ware: tagelser har jag kunnat konstatera den nära fóreningen mellan syeniten och graniten äfvensom den mellan de tre porfyrerna, hvarfóre, dà engång de sär- skilda qvarzporfyrerna hänföras tillsammans, äfven dessa böra fördelas på tvenne skilda grupper. | Den för sin turmalinhalt s. k. /wrmalingranmiten vid Predazzo är till färgen rödaktig t. f. af förherrskande röd orthoklas samt står såsom Kjer- ulfs och Rubes analyser utvisa till sin kiselsyrehalt emellan qvarzporfyrn och syeniten. Turmalinen är dels afskild pà hálrum tillsammans med qvarz- kristaller, dels äfven dendritiskt afsatt pà granitens klyftytor, hvilket anty- der en sednare bildning än den egentliga granitmassan. Fórklyftningen är såväl horizontel som vertikal och isynnerhet tydligt utpräglad i närheten af de större och mindre gångar af melafyr, som genombryta graniten. Dessa gångar äro till en del ganska smala, hvarvid gängmassan blir tät, snarlik den tita diabasen i gneisgranit invid Helsingfors. Också synes Tschermak (1. c. p. 127) vilja hänföra en del af den s. k. melafyrn till diabas. En till gra- niten närmare stående gångbergart synes en grå finkornig porfyrart vara (Liebeneritporfyr?), hvilken jag fann uppskjuta i graniten på Monte Mulatto, och hvilken likasom denne innehöll turmalin samt delvis tungspat afsöndrad vid salbanden. Graniten är här t. f. af förklyftningen, likasom ock den nyssnämnda melafyren, sönderstyckad i en mängd större och mindre stenar, som ström- artadt betäcka sluttningarna; och till skydd mot dessa stenströmmar har man nödgats uppföra formliga dammar. Detta atmosferens förstörelsearbete under- lättas, hvad graniten beträffar, genom den rapakiviartade beskaffenhet, som densamme icke sällan företer, till följe hvaraf den lätt förvittrar och sönder- faller till groft grus. I sjelfva verket antager den delvis fullkomligt utse- endet af en granitartad rapakivi, och vid Moëna fann jag lösa stenar af granit, eller möjligen qvarzporfyr, med grön oligoklas, fullkomligt analogt med den rapakiviartade granitporfyrn. I sammanhang härmed vill jag nämna, att jag äfven funnit qvarzporfyrn vid Teplitz, hvilken i allmänhet är lik den. i Syd-Tyrolen förekommande, delvis förete en viss likhet med rapakivi i det att de stundom ganska stora brunröda orthoklaskristallerna äro omgifna af ett tunnt omhülje af plagioklas, lätt skönjbar genom sin tvillingsstreck- ning samt sitt genom förvittringen matta utseende och ogenomskinlighet. Den under namn af rapakivi-granit bekanta modifikationen af den finska gra- nitporfyrn är således ingalunda densamma uteslutande tillhörig, utan utgör likasom kalkgraniten en för granit och qvarzporfyr i allmänhet egendomlig artförändring, ehuru den visserligen ingenstädes torde uppträda så karakte- Jakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 339 ristiskt som i sódra Finland, hvarfóre den väl ocksá här fórtjenar en egen benümning. Öfvergängen mellan turmalingranit och syenit (Monzonit) i Fassa-dalen förmedlas af en art syenifgranit, uppkommen deraf, att den i allmänhet grä- aktiga syeniten på sina ställen t. ex. vid Boscampo upptager röd orthoklas, delvis üfven, sásom vid vägen mellan Predazzo och Forno, glimmer och qvarz. Den innehåller äfven, i likhet med syenitgraniten från södra Fin- land och andra orter, mórka, afrundade flückar, äfvensom gángar af en mer eller mindre tydligt kornig bergart, hvilken af v. Richthofen betecknas sä- som hyperit, bildande en modifikation af augitporfyr, af Tschermak deremot såsom diabas, förhållande sig till syeniten likasom den grofkorniga gånggra- niten (pegmatit) till den granit, hvari den uppträder. Det är väl denna bergart, som förekommer på gränsen mellan syeniten och den deraf meta- morfoserade kalkstenen vid Canzacoli. Den är här mycket förvittrad t. f. deraf brunfärgad samt företer en viss likhet med den förvittrade hyperiten i Satakunda, och är likasom denne delvis förvandlad i serpentin eller dermed beslägtade sekundära mineralier. Hvad slutligen den tredje gruppen af plutovulkaniterna i Syd-Tyrolen beträffar, så synes den mig bäst låta fördela sig med afseende på de tvenne beständsdelarnas relativa mängd i 1) plagioklasporfyr (melafyr) 2) augitpla- gioklasporfyr och 3) augitporfyr. Att dock vilja med bestämdhet åtskilja dessa tre afarter från hvarandra torde vara ett lönlöst arbete. Också hän- föras melafyrn och augitporfyrn i allmänhet af Lapparent (Annales des mines 1864 p. 271) till en gemensam grupp, åtskilda den förra såsom acid, den sednare såsom basisk melafyr. I sjelfva verket synes mig den s. k. augit- porfyrn i Fassa-dalen åtminstone till utseendet mycket mer påminna om den bekanta melafyrn från Harz, än den af v. Richthofen s. k. melafyrn. Den acida melafyrn (plagioklasporfyr) karakteriseras i allmänhet af i en mörk grundmassa fördelade större plagioklas- och små augitkristaller; hos den med- lersta (öfvergångs-) länken äro större augitkristaller afsöndrade tillsammans med smärre plagioklas kristaller, och den basiska innehåller nästan uteslu- tande augitkristaller. De båda slutlänkarna i denna serie äro i sina mest karakteristiska typer väl skilda från hvarandra, i det den basiska genom sin olivinhalt och sina mandelstenar mera närmar sig till basalt, den acida till plutonitisk grönsten. Den s. k. wralifporfyrn vid Predazzo, hvilken så godt som fullkomligt likuar den icke-skiffriga modifikationen af uralitporfyrn i Tavastland, anslu- ter sig närmast till medlersta lünken i melafyr-serien och synes vara en 340 F. J. Wark. metamorfos deraf. Man har således skäl att förmoda, att äfven den finska uralitporfyrn utgör en metamorfos af en augitplagioklasporfyr, ehuru den ge- nom hornblendet, som den på sina ställen upptager blir mer eller mindre dio- ritartad. Melafyrarterna genombrytas likasom syeniten och graniten af gångar och smärre stockar; dessa utgöras här af fältspatsporfyr och syenitporfyr, hvilka i mineralogiskt hänseende motsvara granit och syenit. Denna sken- bara anomali förklaras lätt genom det antagande, att de utgöra en genom förnyad smältning åstadkommen partiel återbildning af granit och syenit, li- kasom de i gabbro vid Harz förekommande granitgångarna och den i sye- nitgranit i Tavastland uppträdande pegmatiten. — Såsom man finner förete de sydfinska eruptivbildningarna, hvilka nu visserligen närmast motsvara de tyrolska plutoniterna, icke desto mindre åtskilliga analogier äfven med pluto- vulkaniterna. , En ännu större analogi med södra Tyrolens plutovulkaniter förete södra Norges eruptiva bildningar, hvilka genombryta den siluriska formationens skikter. Också intaga dessa en intermediür ställning mellan de normala plutonit- och plutovulkanit-serierna, samt måste väl i sjelfva verket räknas till den sednare, i det man nemligen såsom egentliga plutoniter betecknar gneisgraniten, graniten och syeniten samt gabbro och andra grönstensarter i de af kristalliniska bildningar bestående högfjällen. De utgöras enligt Kjer- ulfs och Dahlls undersökningar hufvudsakligen af 1) granit, öfvergående i qvarzporfyr och syenitgranit, 2) qvarzfri syenit samt fältspatsporfyrer af olika slag och 3) augitporfyr samt de gångformigt uppträdande trapparterna, men synas i anseende till sitt inbördes förhållande förete ett undantag från den allmänna regeln, i det den basiska augitporfyrn enligt nämnde geologer (Ueber die Geologie des südl. Norwegens) icke är den sista utan en bland de första eruptiverna mot slutet af silurtiden: den ligger nemligen under de neutrala porfyrerna och syeniten, eller emellan dessa och de uppresta silur- skikterna, samt är till mängden underordnad dessa. Häraf synes man mig måsta draga den slutsats, att den äfven ursprungligen (i jordens inre) legat under den neutrala plutovulkanitmassan, likasom denna under den acida, ehuru den genom sin större lättflytenhet genomträngt den mera trögtflytande orthoklashaltiga massan vid dess gränser och sålunda före densamma kom- mit till utbrott. På sina ställen torde ock augitporfyrn visa sig yngre än syeniten och porfyriten, hvilka tvenne sistnämnda likasom granit och qvarz- porfyr väl i allmänhet äro blott olika af yttre förhållanden betingade modi- fikationer af samma massa. I hvilken nära relation f. ö. äfven syenit- och lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 341 augitporfyr stå till hvarandra det har jag sjelf varit i tillfälle att öfvertyga mig om på öarna i Langesundsfjorden, der dessa bildningar på mångfaldigt sätt ses ingripa i hvarandra och äfven förete en mer eller mindre tydlig skiffring, gående parallelt med gränsriktningen. Med de nämnda plutovulkaniterna var den eruptiva verksamheten i södra Norge afslutad. I södra Tyrolen begynte den deremot åter i slutet af sekundärperioden och fortsattes sedan inpå den tertiära. Vi finna nem- ligen imvid den södra sidozonens sydliga rand mellan Verona och Padua vulkanitiska eruptiver aflagrade nemligen #achytporfyr, trachyt och basalt. Af dessa äro i motsats till de två föregående -eruptiva serierna den basiska länken till mängden öfvervägande. Detta står i fullkomlig öfverensstämmelse med theorin. Under den långa tid, som förflutit mellan den första och den andra eruptionsperioden äfvensom vidare mellan denna och den tredje, måste nemligen i det sydligaste (yngsta) eruptionsområdet största delen af de ofvantill, närmare jordytan liggande (kiselsyrerikare) acida och neutrala massorna redan hunnit stelna, och således blott en jemförelsevis mindre mängd kommit till utbrott. Det är med en egendomlig känsla man från de inom skyhöga berg- väggar hopträngda tyroler-alpdalarna kommer ut på den öppna lombardiska slätten. Det är som fore man genom en enda oöfverskådlig fruktträdgård, skyddad mot norden af den utaf snöbetäckta bergspetsar krönta Alpkedjan. Då man åter vänder sig mot denna och närmar sig Lago Maggiore afskäres vägen tid efter annan af höga sandvallar, hvilka i mer eller mindre tydliga kurvor omsluta den nedre ändan af denna sjö. Detta är lemningar efter moränerna i dess fordna vidsträckta gletschergebit. De påminna åtminstone till det yttre mycket om åsarna i norden. Också torde väl dessa, nemligen hvad den inre kärnan beträffar, böra anses såsom moräner, hvilka sedermera blifvit ytterligare ombildade genom vågsvall och strömmar, eller möjligen äfven genom ebb och flod, i glacialperiodens haf. I allmänhet synas mig de norditalienska Alpsjöarna och isynnerhet den på naturskönheter så rika Lago Maggiore förete mycken analogi med de sydfinska, och hafva väl också blifvit bildade på ett i allmänhet analogt vis. Lago Maggiore ligger till största delen inom den kristalliniska central- zonen, i det att blott dess sydöstra strand intages af sekundära kalksedi- menter, genom hvilka eruptiver uppskjuta motsvarande de tyrolska plutovul- kaniterna. De till dessa hörande plutoniterna finna vi på den motsatta si- 44 342 F. J. Wi1K. dan om sjón. Här uppskjuter den för sina fältspatskristaller bekanta Ba- veno-graniten genom den uräldriga gneisen, hvilken i allmänhet är ganska lik den flasriga normalgneisen i Erzgebirge äfven deri, att dess skikter hafva ett mera flackt eller föga lutande läge. Den kristalliniska metamorfiska ter- rängen bestär dock icke uteslutande af gneis, utan denna företrädes delvis af glimmer- stundom äfven af chloritskiffer. I närmaste omkretsen af gra- niten, som betydligt höjer sig öfver den omgifvande gneisen visar sig den- nas skiktning vara nágot influerad af graniten, i det att skikterna här äro något uppätböjda. Äfven graniten är vid gränsen något modifierad, i det att den här företer en mer eller mindre tydlig skiffrighet, en större oregel- bundenhet i afseende på beståndsdelarnas fördelning samt delvis en breccie- artad struktur. Vanligen har dock denna granit en fullkomligt massformig struktur utan spår till skiffrighet, i det den utgör en likformigt kornig blandning af röd orthoklas, hvit plagioklas, grå qvarz och svart glimmer. I hela sitt uppträdande visar den sig således såsom en karakteristisk yngre granit, väl skild från gneisgraniten, hvilken, såvidt jag funnit, icke uppträ- der vid Lago Maggiore, hvaraf ock gneisens flacka läge kunde förklaras. De för sin tvillingsbildning bekanta Baveno-orthoklaskristallerna sitta jemte qvarzkristaller uti de större och mindre hålrum och sprickor, som fö- rekomma i graniten; dock synas större kristaller vara mera sällsynta. Gra- niten genombrytes äfven här och hvar af smala gångar utaf en tät eller fin- kornig, dels grå, dels rödaktig, glimmerhaltig, felsitartad bergart, hvars eruptiva natur dock synes tvifvelaktig. En verklig eruptiv finner man der- emot vid Fariolo. Här inbryter i graniten en lutande gång af en kornig vid salbanden tät grönstensart, invid hvilken graniten är skiktartadt förklyf- tad parallelt med gångens väggar. Graniten är icke öfverallt röd, utan man finner äfven t. ex. på M. Or- fano en hvit modifikation, i det att den röda orthoklasen här nästan helt och hållet saknas. Den förhåller sig således i detta hänseende analogt med graniten i Messuby-skifferregion i Tavastland (Om skifferformationen i Ta- vastehus län p. 13). Måhända kunde den hvita granitmodifikationen till en del betraktas såsom motsvarande den syenitgranit, som vanligen är en så trogen följeslagare till den yngre graniten. Också finner man i den hvita graniten, likasom ofta hos syenitgraniten, mörka konkretionsartade brottstyc- ken med deri porfyrartadt inströdda, hvita fältspatskristaller. Den vester om granitstocken befintliga gneisen företer i motsats till den öster derom förekommande i allmänhet mera uppresta skikter. Vid Orna- vasso stå de nästan vertikalt eller luta starkt mot S. Strykningen är såle- D] lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 343 des riktad nästan vertikalt mot granitgrünsen (se Studer-Eschers Carte Geol. de la Suisse), hvaraf tydligen synes, att gneisstraternas uppresning är full- komligt oberoende af denna granit. Emellan Ornavasso och Anzola befinner sig, sásom ss utvisar, en region af hornblendehaltiga bergarter (Roches amphiboliques). Dessa förete i allmänhet stor likhet med den i de nordiska gneisterritorierna fórekom- mande hornblendegneisen, samt äro mer eller mindre tydligt skiffriga, stun- dom nästan fullkomligt syenitartade utan spår till skiffrighet. Deras skiff- ringsriktning är Öfverensstämmande med den vanliga gneisens, men lutnin- gen är stundom mera flack samt delvis böjd. Då denna region, enligt kar- tan, mot SV sammanhänger med ett större invid graniten befintligt syenit- terräng, så synes mig dessa hornblendehaltiga gneislager uppkommit genom en metamorfisk inverkan af denna syenit. Såväl den hornblendehaltiga som den normala gneisen äro genombrutna af gångar och stockar utaf en hvit pegmatit, hvilka tydligt afsticka från de mörka gneisvüggarna och sträcka sig upp ända till de molnhöljda berg- spetsarna. Om man abstraherar från den mera oväsendtliga skilnaden i oro- grafiskt hänseende, så förete de geologiska förhållandena i dessa trakter af den alpiniska centralzonen en så stor analogi med de sydfinska, att om man engång innefattar dessa sednare under begreppet laurentisk, så måste man äfven beteckna den alpiniska gneisbildningen med samma namn. Äfven den i den nordiska gneisterrängen förekommande eruptiva gneisgraniten saknar icke heller sin analoga bildning här. Vid Villa finner man gneisen utgöras af omvexlande mer eller mindre glimmer- och hornblendehaltiga och derföre ljusare och mörkare lager. Vissa af dessa äro porfyrartade genom fältspa- tens afskiljande i ellipsoidiska kristaller eller konkretioner, hvarigenom de antaga likhet med de i de huroniska skifferterrängen i Tavastland förekom- mande skiffrigt porfyrartade gångbildningarna (Om skifferf. i Tavastehus län p. 8, 9, 13). Analoga bildningar omtalas af Credner (Elemente der geo- logie, 1872 p. 83) under namn af porfyroider såsom förekommande i N. Amerikas huroniska formation, samt i åtskilliga af N. Tysklands silur- och devon-territorier; den öfvergäng dessa genom skiffringens tillbakaträdande förete i en verklig qvarzporfyr synes mig tala för att äfven de äro eruptiva bildningar, som genom trycket antagit en mer eller mindre tydligt skiffrig struktur. Närmare Domo d'Ossola tilltaga de granitartade gneislagren i mägtig- het. Att de verkligen äro att betrakta såsom bestående af en art skiffrig eruptiv granit och icke af en porfyrartad gneis, visar sig här ganska tyd- 344 Bo. Wap: list. De innehålla både svart och hvit glimmer, hvilket såsom ofvanför blifvit nämndt synes vara karakteristiskt för den med gneis eller skiffer i intim beröring stående skiffriga porfyrgraniten. Vidare äro glimmerlamel- lerna äfven här likasom i gneisgraniten i allmänhet icke så sammanhängande som i den egentliga gneisen utan utbildade såsom mera isolerade fjäll eller flasor, hvarigenom äfven parallelstrukturn ofta blir tydligt lineär. Slutligen bör, såsom ett kriterium på den eruptiva naturen hos dessa porfyroidbild- ningar, anmärkas, att den skiktning, som de tyckas förete, vid närmare på- seende befinnes vara blott skenbar, alldenstund de särskilda pseudoskikterna icke visa någon olikhet i petrografiskt hänseende: den är således blott att betrakta såsom ett förklyftningsfenomen. Såväl de granitartade som de syenitartade inlägringarna i gneisen stryka tvärsöfver dalen i NO-lig riktning, hvilken riktning är den allmänna hos gneisen, ehuru med små me i ONO och NNO. Häraf synes, att den pà sina stüllen ganska breda dal, hvari T'occia-floden flyter är fullkom- ligt oberoende af gneisbildningens stratigrafiska förhållande, och måste sä- ledes hafva uppstátt làngt efter gneisstraternas aflagring och uppresning d. v. S. under upphöjningen af sjelfva alpkedjan i sin helhet. : Alla förhållanden tala nemligen für, att vi noga böra göra skilnad mel- lan dessa tvenne omständigheter: uppresningen af de primitiva gneisstraterna och uppresningen af Alpkedjan i sin helhet; och beträffande åter den förra, hafva vi att söka dess orsak i gneisgraniten, hvilken anträffas mellan Domo d'Ossola och Marzo i större massor, och hvaraf de ofvannämnda porfyroi- diska gángbildningarna äro att betrakta endast såsom utliggare. I början omvexlar gneisgraniten med gneis, delvis glimmerskifferartad, stundom äfven hornblendehaltig, hvilken icke sällan innehåller såväl svart som hvit glim- mer, och sålunda väl till en del är att betrakta såsom en glimmerrik gneis- granit, till en annan del åter såsom deri inlägrade brottstycken; dessa gneis- inlagringar, hvaribland äfven förekomma lager af en finkornig kalksten, hafva allt fortfarande NO-lig strykning med stark SO-lig stupning. När- mare Marzo blir gneisgraniten mera likformig; den är här i allmänhet till färgen hvit, delvis porfyrartad samt skiktartadt förklyftad i stycken, stående likasom skiffern nästan vertikalt. På andra sidan om Marzo blir deremot skiffringsriktningen plötsligt horizontel eller föga lutande, hvarvid bergarten tillika blir mera glimmerrik, men innehåller fortfarande såväl hvit som svart glimmer äfvensom hvit fältspat, som betingar dess ljusa färg. Den måste derföre betraktas såsom en skiffrig granit men t. f. af den olika skiffrings- riktningen tillhörande en annan formation än den med vertikal skiffring. lakttagelser under en geologisk resa à Tyrolen och Schweiz. 345 Såsom af kartan synes fortgår gränsen mellan dessa tvenne bildningar („gneis vertical" och „gneis peu incliné“) från Marzo vid Simplon vägen österut ända till Biasca vid St. Gotthardsvägen. Vid Marzo böjer sig äfven vägen, som åtföljer Diveria elfven, åt vester, och så vidt man ned från den djupa dalsänkningen kan skönja synes det på sina ställen som om den lutande gneisgraniten skulle hvila öfver den vertikalt stående, i det att den sednare synes här och der invid vägen, under det att den förra höjer sig deröfver. Vid Iselle blir den gneisartade granitens skiffrighet delvis otydlig ge- nom fältspatens och qvarzens öfverhandtagande öfver glimmern, och slutli- gen öfvergår den i den s. k. Alpgraniten (protogin), som på kartan är fram- ställd såsom intagande sträckan mellan Gondo och Simpeln, dock blott på norra sidan af vägen; den södra intages af dolomit, hvilket sannolikt beror på en förkastning. Den öfverensstämmelse, som förefinnes mellan den gneis- artade graniten med lutande skiffring samt denna protogingranit såväl i pe- trografiskt som stratigrafiskt hänseende äfvensom den omärkliga öfvergången dem emellan äro tillräckliga skäl för att betrakta dem såsom en och samma eruptiva bildning. Vid Simpeln finner man orsaken till skiffergranitens flacka skiffring. Redan vid den första anblicken deraf förmodade jag, att denna orsak vore att söka uti det tryck som åstadkommits af vissa, sedermera förstörda meta- morfiska lager, hvilka ursprungligen hvilat ofvanpå graniten. Att ett sådant tryck i sjelfva verket måste hafva förorsakat den skiffriga strukturn hos protogingraniten finner man vid Simpeln. Här ser man nemligen densamma öfverlagrad af gneis, som omvexlar med dolomitlager, och som längre fram öfvergår 1 glimmer- (resp. chlorit-) skiffer. Skikterna hafva nedtill en lut- ning af 459 ung. men blifva upptill mera flacka, så att de tydligen böja sig öfver granitmassan. Förhållandena synas här vara fullkomligt enahanda med dem vid M. Rosa att döma af de profiler, som häröfver blifvit upprättade af A. Schlag- intweit (Neue Unters. über die Geol. der Alpen p. 149 o. f.). Enligt dessa utgöres denna väldiga bergmassa hufvudsakligen af gneis, hvars skikter i midten äro i det närmaste horizontela, men mot sidorna blifva mera utåtlu- tande, hvarigenom en dom- eller hvalfformig lagring uppkommer. Men denna „gneis“ är, såsom beskrifningen deröfver utvisar, ingenting annat än hvad som ofvanföre blifvit betecknad såsom skiffrig granit. Den framställes nem- ligen (1. e. p. 150) såsom utgörande en fältspatsrik granitisk blandning med hvit orthoklas, stundom afsöndrad i större tvillingskristaller samt mörk glim- mer, stundom blandad med silfverhvit. Ofvanpå denna gneisartade granit 346 F. J. Wrix. hvilar glimmerskiffer, hvaraf de hógsta spetsarna mellan Vincentpyramiden och Weissthor bestà, och hvilken tydligen ursprungligen utgjort ett samman- hängande öfver graniten hvilande lager, som vid uppresningen blifvit són- dersprängdt och sedermera delvis fórstórdt. På några ställen iakttog Schla- gintweit (1. c. p. 152) i denna glimmerskiffer gångar af en fältspatsrik berg- art med dels granitisk, dels gneisartad struktur, hvilka med en mägtighet af 1 ända till 7 fot tydligt genomskära glimmerskifferskikterna och på sina ställen genom sin större fasthet framskjuta temligen betydligt öfver den lät- tare förstörbara glimmerskiffern. Dessa gångar synas mig lemna ett tydligt bevis på den underliggande ,gneisens* eruptiva natur. Denna eruptiva gneis eller rättare gneisgranit måste nu således hänfö- ras till samma formation som protogingraniten vid Fletschhorn och Simpeln, likasom den deruppå hvilande glimmerskiffern måste identifieras med de på sistnämnda ställen förekommande metamorfiska skifferarterna. Den skiffriga graniten står på hvardera stället i samma förhållande till den öfverlagrade metamorfiska skiffern som gneisgraniten i den ofvanbeskrifna, söderut be- lägna terrängen förhåller sig till den gneis, hvari den är inlagrad, med den skilnad, att den sednare graniten influerats af ett sidotryck, den förra af ett ofvanifrån verkande tryck. Och beteckna vi engång den sydl. gneisen och gneisgraniten mellan Lago Maggiore och Marzo såsom laurentisk, så måste glimmerskiffern och den dertill hörande skiffriga graniten betecknas såsom huronisk. Den sistnämnda kommer således att motsvara den skiffriga por- fyrgraniten i de Tavastländska skifferterrängen. I sjelfva verket är också den normala protogingraniten vanligen mer eller mindre tydligt porfyrartad. Glimmerskiffern vid Simplon innehåller ofta granat; stundom är äfven fältspat deri inmängd, hvarigenom den erhåller en gneisartad beskaffenhet. Dess skikter äro för det mesta föga lutande. Såväl härigenom som genom sin.petrografiska beskaffenhet, skiljer den sig såsom en egen formation från den s. k. gråa (incl. gröna). skiffern, hvilken man finner vid slutet af Sim- plon vägen mellan Eisteen och Brieg, bildande vertikala eller starkt lutande skikter med NO-lig strykning. Denna egendomliga skifferbildning har varit underkastad en mångfald af olika tydningar. Saussure betecknade den för dess kalkhalt t. e. d. såsom en kalkglimmerskiffer. Elie de Beaumont, Sis- monda m. fl. hafva betraktat den såsom en metamorfisk jura-bildning, andra åter såsom metamorfiska sedimenter hörande till stenkols-formationen; såsom sådana äro de betecknade på Dumont's Carte geol. de l'Europe äfvensom på den till Heers Urwelt der Schweiz hörande geol. öfversigtskartan öfver Schveiz. På Studer-Escher's Carte geol. de la Suisse äro de betecknade så- lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 347 som terrains indeterminés^ samt på H. v. Dechens geogn. üfversigtskarta öfver Europa såsom kristallinisk metamorfisk skiffer (primitiv). Detta sist- nämnda betraktelsesätt är utan tvifvel det riktigaste. Edm. v. Mojsisovics (Verhandl. der geol. Reichsanstalt, 1871 p. 360) har med stöd af B. Gastal- dis undersökning af Vest-Alperna, der ifrågavarande skifferbildning är syn- nerligen mägtigt utvecklad, kommit till det resultat, att den icke utgör en yngre metamorfisk formation, utan att den, likasom centralkedjans kristalli- niska bildning i allmänhet, är äldre än den siluriska. Då nu således den ifrågavarande skifferbildningen måste betraktas såsom för-silurisk (primitiv) men å andra sidan, såsom ofvanför blifvit anfördt, icke kan sammanföras med glimmerskiffern, hvilken åter med afseende på den laurentiska gneis- bildningen måste betraktas såsom huronisk, så blir det således nödvändigt att betrakta den såsom en särskild formation, hvarigenom man således kom- mer till en tredelning af den primitiva periodens bildningar. Redan för en längre tid tillbaka har en sådan tredelning blifvit antagen af Hochstetter (Jahrbuch der geol. Reichsanstalt 1855, p. 753), i det att han föreslog att sammanfatta de primitiva formationerna, hvilka representeras af gneis, glimmerskiffer och lerskiffer under namn af den primitiva trias. Detta förslag har dock icke vunnit allmänt anklang. Ännu i en af de sed- nast utgifna geol. läroböcker (Credner, Elemente der geologie 1872) finner man de azoiska formationerna fördelade på tvenne grupper: den laurentiska och den huroniska, till hvilken sistnämnda hänföres äfven en del af den s. k. cambriska formationen och hvilken således torde inbegripa icke mindre än trenne skilda formationer. Så vidt jag vet har blott en författare genom- fört denna tredelning neml. d'Omalius d'Alloy (Précis élémentaire de géolo- gie), i det att han fördelar de primitiva bildningarna i en gneis-, en glim- merskiffer- och en chloritskifferbildning. Emedlertid har den af Hochstetter vückta frágan blifvit i sednaste tid ånyo upptagen. Sterry Hunt (Revue scientifique, Paris 1871) har vid un- dersökning af Appalachernas geol. förhållanden kommit till det resultat, att emellan den huroniska och den cambriska formationen en mägtig, hittills falskt tydd kristallinisk formation måste inskjutas, hvilken han benämnt Système de Terre Neuve. I analogi härmed har Edm. v. Mojsisovies (Zur Altersbestimmung der krystallinischen formationen der Alpen, Verhandl. der geol. Reichsanstalt 1872 p. 46) äfven för de alpiniska kristalliniska bildnin- garna uppstüllt en tredelning, nemligen 1) centralgneis, 2) de närmast dertill sig anslutande skifferbergarterna (det s. k. „Schieferhülle“) samt 3) den äldre glimmerskiffer-bildningen („alltkristallinischer Glimmerschiefer*). 348 EN J; WATERS Med denna åsigt öfverensstämmer emedlertid icke det resultat, till hvil- ket mina iakttagelser fört mig. Hvad först beträffar den s. k. centralgnei- sen, så synes mig ofvanföre tillräckligt många skäl blifvit anförda för att kunna betrakta den såsom eruptiv. Den kan således icke motsvara den äldsta metamorfiska eller laurentiska gneisformationen; dennes eqvivalent hafva vi nemligen att söka: i Schweiz i trakten omkring Lago Maggiore samt i Tyrolen bland annat i gneisterrängen vester om Sill. Centralgneisen, (bildande Tauernkedjan i Tyrolen och Monte Rosa i Schweiz) kan således icke hänföras till denna utan till den huroniska glimmer- (resp. chlorit-) skiffern. I den grå (resp. gröna) kalkstenshaltiga skiffern i Schweiz hafva vi slutligen att söka den tredje länken i den azoiska formationsserien, hvars motsvarighet i Tyrolen för närvarande icke kan uppgifvas. Möjligen skall eqvivalenten till den gröna skiffern, som öfvergår i chlorit- och strålstens- skiffer återfinnas i chloritskifferbildningen NO om Tauern-centralmassiven och till den grå, som måhända t. e. d. är cambrisk, uti gråvackeskiffern norr om densamma. Huruvida nu den indelning, hvartill jag ofvanför kommit af Alpernas kristalliniska bildningar, fullständigt motsvarar den tredelning, som Sterry Hunt verkställt i afseende pà Appallacherna, är svárt att utan personligt iakttagande med bestämdhet säga. Deremot synes den mig fullkomligt mot- svara den allt sedan Werners tid företagna tredelningen af de sachsiska azoiska bildningarna, i en gneis- en glimmerskiffer- och en lerskifferterräng, hvilka bildningar också kunna betraktas såsom typer för de kristalliniska formationerna i allmänhet. Ja till och med i afseende på det inbördes läget af de tre formationerna kunna vi finna en- analogi mellan förhållandena i Sachsen och de i Schweiz. Sä rubbadt också det ursprungliga läget af de primitiva bildningarna i det sistnämnda landet blifvit genom sednare inträf- fade höjningar och sänkningar, så kan detta dock icke hafva skett så full- ständigt, att vi icke ännu, då vi taga saken i stort i betraktande, skulle kunna erhålla en öfversigt af det inbördes förhållande, hvari de resp. bild- ningarna stå till hvarandra. Jemför man den af Naumann sammanställda geogn. generalkartan af Sachsen med Studer-Escherska öfversigtskartan af Schweiz finner man i sjelfva verket en stor analogi äga rum mellan de tvenne ländernas geolo- giska förhållanden med abstraherande nemligen af den oväsendtliga skilna- den i yttre orografiskt hänseende. Hufvuddelen eller den centrala delen af Erzgebirge intas af den laurentiska gneisformationen. Denna motsvaras i Schweiz af den eqvivalenta bildningen i trakten omkring Lago Maggiore. Iakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 349 NV om denna finna vi i hvardera landet en yngre (huronisk), fóretrüdesvis af glimmerskiffer bestående formation, och denna omslutes åter såväl i NV som NO af en tredje, dels af grón (chloritblandad), dels af grá, dels üfven af vanlig svart lerskiffer. Att en sådan verkligen förekommer äfven i den gråa skifferterrängen i Schweiz fann jag vid Brieg, der en svart tunnskiffrig lerglimmerskiffer anträffas. — Annu tydligare än på de ofvannümnda kar- torna visar sig den nära analogin pâ H. Bachs geogn. ófversigtskarta af Tyskland och Schweiz, på hvilken de tre terrängen 1) gneis, delvis glim- merskiffer, 2) glimmer-, resp. chloritskiffer samt 3) urlerskiffer äro utmärkta med skilda färger. Men analogin sträcker sig äfven till de eruptiva bildningarna. Säväl i Schweiz som i Sachsen finna vi den laurentiska gneisterrängen begränsad i SV och NO af stórre partier af en yngre granit och syenit samt emellan dessa, pà grünsen till de sóder om gneisterrängen befintliga sekundära och tertiära formationerna, plutovulkanitiska porfyrbildningar. I Sachsen synes visserligen den eruptiva verksamheten hafva spelat en stórre rol än i Schweiz, *) men med abstraherandet af denna oväsendtliga, qvantitativa olikhet är lik- heten i öfrigt så slående, att man icke kan tillskrifva densamma en blott och bar tillfällig orsak. Men analogierna gå ännu längre. I Sachsen finna vi NO om det egent- liga Erzgebirge en egendomlig formation, bildande det s. k. sachsiska Mit- telgebirge, som stryker parallelt med Erzgebirge i riktning från SV—NO. Detta utgöres af den så mycket omtvistade granuliten. Enligt Stelzner m. fl. är den metamorfisk, andra åter och bland dem Naumann betrakta den så- som eruptiv, och såsom det synes mig med fullt skäl. Nyligen har Nau- mann (Jahrb. fir mineral. 1872 p. 911) lemnat ytterligare slående bevis på dess eruptiva natur, i det han icke blott funnit tydliga större och mindre fragmenter af glimmerskiffer deri, utan derjemte iakttagit, att den gångfor- migt genomskär glimmerskiffern. Ett ytterligare bevis på dess eruptiva na- tur synes mig nu lemnas af den analogi, som denna stockformiga granulit- massa företer med Berner Alpernas protogin-gneisgranitmassiv. Äfven denna sednare har varit underkastad olika tydningar, i det att man dels betraktat den såsom metamorfisk, dels såsom eruptiv. Den sistnämnda åsigten torde +) De plutovulkanitiska eruptionerna i Erzgebirge efterföljdes ännu af vulkanitiska eruptioner af basalt och phonolit, hvaraf det s. k. böhmiska Mittelgebirge utgöres och hvar- till vi finna analoga bildningar väl icke i Schweiz men deremot såsom förut är nämndt i Tyrolen. 45 350 F. J. Wirk. väl numera kunna anses vara den allmännast antagna. Också bestyrkes den fullkomligt af de iakttagelser jag varit i tillfälle att anställa på densamma. Såsom af kartan synes utgör Rhône-dalen t. e. d. gränsen mellan den grå skifferbildningen och den kristalliniska formationen, hvilken visserligen närmast gränsen är betecknad som gneis, *) men som jag för min del dock icke kan betrakta annorlunda än såsom en protogingranit med något större grad af skiffrighet. Här likasom i allmänhet t. ex. vid Simplon m. fl. stäl- len synes protogingraniten vid gränsen till den metamorfiska skiffern, som den genombrutit, vara mera skiffrig än i det inre af massan. Under hela vägen mellan Brieg upptill Oberwald ser man på venstra sidan den hvita skiffergraniten dels i fast klyft dels i lösa stenar, delvis utan spår till skiffrighet. Mellan Oberwald och Rhöne-gletschern, finner man deruti mörka ellipsoidiska konkretioner, äfvensom brottstycken af skiffer samt dylika af en hornblendehaltig bergart, hvarjemte man ser den träda uti en intim beröring med en syenitartad granit, som äfvenledes är delvis skiffrig. Förhållandena äro här så lika dem, hvilka jag iakttagit i trakten omkring nordliga delen af Längelmävesi i Tavastland (Om skifferform. i Tav. län p. 5 0. f.), att hvad som gäller om de sednare äfven i allmänhet måste gälla om de förra, d. v. s. den granitartade och den syenitartade bergarten bilda på hvardera stället tvenne olika modifikationer af en och samma eruptiva formation, hörande till den huroniska perioden. Ett analogt förhållande företer nu äfven den sachsiska granuliten: den syenitartade skiffergraniten motsvaras här af den s. k. trappgranuliten, som är intimt förenad med den vanliga granuliten i form af smala plattor och bankar, hvilken vexellagring äfven gifvit anledning till att anse densamma såsom metamorfisk. Dock finner man, såsom Naumann anmärker, ett här- med analogt förhållande hos vissa rent vulkaniska bergarter t. ex. trachyt- porfyr, som stundom företer en omvexling af till färg och struktur olika lager. Vid Furca-passet träffar man på den kristalliniska skiffern. Redan ne* danom passet finner man till höger om vägen, som leder upp till Grimsel- hotellet, en sådan i vertikala skikter, men denna är här gneisartad, synbar- ligen till följe af protogingranitens och syenitens metamorfoserande inver- kan, likasom man äfven i det sachsiska granulitgebitet på sina ställen kan +) I. de tvenne upplagorna af den Studer-Escherska kartan, 1853 och 1867, är pro- togingranit-gebitet något olika angifvet, hvilket förklaras af svårigheten att bestämdt skilja det från den metamorfiska gneisen. Sávidt jag af egna iakttagelser kunnat sluta till är dock detta gebit i allmänhet något större än det som på kartan upptages. lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 351 iakttaga en analog metamorfos af glimmerskiffer i gneis. Fortsättningen af den kristalliniska skiffern vid Furca anträffas straxt norr om Andermatt, sä- som man kan sluta till af den här förekommande glimmerskifferns ONO-liga strykning. Men icke långt derifrän vid Urnerloch finner man åter en myc- ket karakteristisk protogingranit, hvilken fortsüttes ända till Wiler, sáledes intagande en större terräng, än som på kartan angifves. Såsom man af denna kan sluta till, sammanhänger denna protogingranit utan tvifvel med den vid Aletsch- och Rhöne-gletscherna förekommande. Den är mer eller mindre tydligt skiffrig 1 allmänhet i ONO-lig riktning, icke skiktad men med flackt lutande förklyftning. Glimmern är delvis ersatt af ett grönt, talk- eller chloritartadt mineral. Utom den hvita fältspaten förekommer äfven en gul. Mörka konkretionsartade bildningar förekomma här och hvar med por- fyrartadt afskild fältspat. Norr om protogingraniten mellan Wiler och Amstäg följer en tät, grå- aktigt grön, skiffrig bergart, snarlik hälleflinta, och öfvergående i en talk- eller chloritskifferart, som delvis innehåller fältspat. Skikternas stryknings- riktning är densamma som söder om protogingraniten, lutningen i allmänhet starkt sydlig, men stundom äfven nordlig, hvaraf man kan sluta till böjnin- gar hos skiktsystemet. De talkhaltiga skifferskikterna fortfara ända till den kristalliniska centralzonens nordliga grüns vid Klus, men redan vid Si- linen ser man pà den hóga dalvüggen den nordliga kalkzonens juraforma- tion i flacka, bugtiga skikter hvila pà de uppresta metamorfiska skiffer- skikterna. Innan jag lemnar den kristalliniska centralzonen i Schweiz vill jag pä- peka ännu en analogi mellan de schweiziska och sachsiska geologiska für- hállandena, nemligen den emellan Mont Blanes protogingneisgranit-massiv samt den egendomliga stockformiga gneisbildningen vid Münchberg i Ober- Franken, hvilken sistnämnda blifvit undersükt af Hoffman, v. Herder, Cotta, Naumann m. fl. Af dessa undersókningar framgár, att denna gneismassa, som ligger i den SV.stra förlängningen af den ofvannümnda granulitstocken, bildar en bassinformig inlagring i den devoniska formationen, i det att den på ena sidan hvilar omedelbart derpá, på den andra är afskild derifrán ge- nom en zon af kristallinisk skiffer. Likaså ligger Mont Blancs protogin- massiv i den SV:stra förlängningen af Berner Alpernas protogingranit, och såsom den af Schlagintweit efter Studers, Saussures, Favre's undersóknin- gar uppgjorda ideala profilen visar, hvilar den vid gränserna uppå sedimen- tära (jura) skikter, på ett ställe dock skild derifrån genom en kristallinisk skifferzon. Till denna stratigrafiska likhet kommer äfven en petrografisk, i 052 . ' F. J. Wrix. det att äfven Münchberger gneisen delvis blir fältspatsrik och granitartad samt utom andra inlagringar äfven likasom Mont Blanes protogin innehåller smärre partier af serpentin. Det är sáledes tydligt, att hvad som güller om den enas bildning måste äfven gälla om den andras. Också hänföras de hvardera af Naumann till de s. k. yngre kryptogena gneisbildningarna (Lehrb. II p. 159 o. f.), hvarigenom han vill antyda, att de i anseende till sitt nu- varande läge visa sig vara yngre än de bergformationer, hvilka de öfver- lägra, äfvensom uttrycka omöjligheten uti att förklara dem såsom uppkomna genom en metamorfors af dessa t. f. af den skarpa skilnaden dem emellan, samt svårigheten af att betrakta dem såsom eruptiva. Emedlertid visar, åtminstone hvad Mont Blane's protogingranit beträffar, den stora likheten i petrografiskt såväl som äfven t. e. d. 1 stratigrafiskt hänseende mellan denna och öfriga alpiniska centralmassor, att densamma likasom dessa i sjelfva verket är eruptiv, samt att dess eruption måste be- traktas såsom tillhörande den primitiva perioden, men att den sedermera un- der långt sednare tidsperioder tillsammans med en del af de omgifvande kristalliniska skifferbildningarna i fast form småningom höjt sig till sitt nu- varande läge, hvarvid tillika skikterna eller de skiktartade afsöndringsstyc- kena vid gränsen böjt sig öfver de omgifvande sedimentära straterna. En sådan öfverskjutning af äldre bergmassor öfver yngre är ingenting ovanligt. Ett ganska slående exempel på en sådan har man i den mellan Oberau i Sachsen och Liebenau i Böhmen förekommande öfverskjutningen af granit öfver qvadersandsten, hvarvid tillika vid Hohnstein ett mindre parti af den underliggande juran blifvit uppryckt, så att dess skikter der ses hvila of- vanpå kritformationen. Denna så enkla förklaring af de alpiniska centralmassorna, såsom va- rande ursprungligen af eruptiv natur, men sedermera ytterligare upphöjda i fast form har mig veterligen icke blifvit använd för desamma. Studer, en af de bästa kännare af de Schweiziska Alperna, betraktar dem såsom repre- senterande den yttersta graden af sedimentär metamorfos, och det ehuru han betecknar dem såsom bestående af skiffrig granit, icke af skiktad gneis (Lehrb. der physik. Geogr. II p. 153). Likaså har Gümbel velat tillskrifva Münchberger gneisens egendomliga geotektoniska förhållande en metamorfos och den dervid skeende utvidgningen. Emot ett sådant üfverdrifvet använ- dande af den inom vissa grünser ganska antagliga metamorfiska theorin har bland annat Naumann skarpt uttalat sig, och äfven andra róster hafva pà sednaste tid höjt sig deremot (E. v. Mojsisovies och B. Gastaldi se ofv.). För öfrigt har det genom af Cailletet och Pfaff anställda undersökningar lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 353 (Neues Jahrb. für Min. 1871; Naturf. 1872 p. 4) blifvit faktiskt bevisadt, att redan ett icke alltfór starkt tryck är tillrückligt att motverka kemiska processer vid vanlig temperatur, ja äfven fysikaliska t. ex. kapillaritet. Då nu ett skikt af endast 12' redan motsvarar ett atmosfer-tryck, kan man väl näppeligen tillskrifva bergens höjning vare sig en hydrokemisk metamorfos eller en kapillaritets-inverkan, såsom ultra-neptunismens ifrige förfäktare Volger och Mohr velat hâlla fóre. Dessa fórhállanden leda nüdvändigt till antagandet af en inre vürme hos jorden och lemna dymedelst ett ytterligare stöd för den utaf geologerne allmänt hyllade plutoniska theorin. Hvad nu i allmänhet bergmassornas höjning beträffar och särskildt de ifrågavarande alpiniska centralmassorna, så kan den dock icke ensamt till- skrifvas plutoniska krafter, så mycket mindre som vi efter de primitiva plu- toniternas eruption icke vidare finna några plutoniska eller vulkaniska berg- massor, åtminstone ej af någon större utsträckning, 1 den centrala Alpzonen. Här måste derföre nödvändigt derjemte antagas en utifrån verkande kraft, och denna kan icke sökas annorstädes än i det tryck, som utöfvats af de rundtomkring centralmassorna aflagrade mägtiga sedimenterna. Genom de- ras kolossala tryck på den inre plastiska massan, måste tydligen de mel- lanliggande centrala partierna småningom höja sig och dervid omsider äfven utöfva en inverkan på sedimenterna sjelfva, på grund hvaraf äfven dessa till en del blifvit uppresta och på mångfaldigt sätt omkastade. Vid en undersökning af de nivåförändringar, som Frankrikes kuster förete, har Delesse (Bulletin de la Société de Geographie 1872 Janvier) trott sig kunna förklara dessa mera lokala företeelser dels af kompressionen utaf de hopade sedimenterna dels af hafvets erosion utaf de -submarina ku- sterna. Det synes mig som om man skulle kunna tillskrifva dessa krafter en vidsträcktare inflytelse, i det man anser dem hafva verksamt bidragit vid bildningen af jordytans konfiguration i allmänhet. Då jordskorpan på ett ställe genom sedimenternas anhopning sänkts, måste den nödvändigt på ett annat ställe höja sig. Det är på sådant sätt jag föreställer mig den finska gneis- och granitplatåns höjning *) genom aflagringen af de söder- och +) Det är tydligt, att för dessa kontinentala höjningar erfordras ett sänkningsgebit af motsvarande vidd och djup. Så t. ex. synes man mig näppeligen kunna förklara Finlands nuvarande höjning såsom beroende på aflagringen af de jemförelsevis obetydliga sedimen- terna i de densamma omslutande hafsarmarna. Deremot kunde man möjligen tänka sig densamma såsom bildande ett återställande af den jemnvigt, som rubbats genom sänkningen t. fi af ishopningen under glacialtiden, 354 TE. More: österut befintliga paläozoiska (primära) sedimenterna äfvensom höjningen af det sachsiska Erzgebirge under den sekundära perioden genom de norr och söder derom aflagrade sedimentära bildningarna samt slutligen Alpkedjans upphöjning under den tertiära genom de norr och söder om densamma före- kommande sekundära och tertiära sedimenterna. I hvardera af de tre höjningsgebiten finna vi vid gränsen mot den sö- derut befintliga sedimentär-terrängen eruptiva bildningar — i Finland på Hogland och de öfriga små öarna äfvensom vid Onega sjö —, hvilkas ut- brott lätt låta förklara sig, alldenstund kommunikationen med jordens inre på denna gräns varit lättast tillgänglig. Den enda egentliga skilnaden mellan förhållandena i södra Finland och de i Sachsen samt Alperna är, att afståndet mellan de kristalliniska och de sedimentära bildningarne här t. e. d. är större t. f. af den längre tid, hvarunder vattnet kunnat utöfva sin afnö- tande inverkan. Mellan den lombardiska lågslätten söder om Alpkedjan och den schwei- ziskt-baierska högslätten i norr derom råder visserligen en väsendtlig olik- het i fysiografiskt hänseende; deremot äro de egentliga geologiska förhål- landena i det närmaste enahanda. På ena såväl som på det andra slättlan- det finner man tydliga märken efter istidens verkningar. Isynnerhet äro de i ögonenfallande i trakten omkring Züricher-sjün, hvars nordliga ända om- gifves af väldiga moränvallar, hvilka såsom den af Escher von der Linth utarbetade kartan utvisar äro lemningar af den s k. Linth-gletschern, hvil- ken tog sin början från den östra ändan af Berner Alpernas protogingranit- gebit. I sjelfva verket finner man i åsarna vid Zirich lösa stenar bestående bland annat äfven af porfyrartad protogingranit. I ögonenfallande äro äfven de af en röd sandsten, s. k. Verrucano, bestående stenarna, hvilka hafva kommit från den i Linth-dalen utmynnande Sernf-dalen. Alla dessa olikar- tade större och mindre, vanligen något afrundade stenar äro hårdt samman- bakade af ett finare grus. Då man, efter att hafva genomfarit den nordliga sedimentärzonens ter- tiära och sekundära formationer, åter öster om Bludenz träffar på den kri- stalliniska skiffern, finner man den till en början utgöras af glimmerskiffer, delvis gneisartad genom inblandad fältspat, samt derefter närmare till Lan- deck af chloritfórande skifferarter, omvexlande med qvarzitlager. Också fin- ner man af den Hauerska öfversigtskartan (se ofv.), att de tvenne skilda terrängerna, glimmerskiffern och lerskiffern, förekomma i denna medlersta lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 355 del af den centrala Alpzonen, af hvilka den förra söderut öfvergär i gneis, hvaraf stórsta delen af denna trakt synes utgüras. Ehuru nu visserligen für närvarande en närmare begränsning af de särskilda metamorfiskt-kristalliniska formationerna icke kan uppgifvas, så framgår dock af hittills anställda undersökningar, att verkligen en tredelning af dessa bildningar är den naturligaste och lämpligaste, och vi hafva såle- des att till de laurentiska och huroniska formationerna foga ünnu en tredje. Det namn, som af Hunt blifvit valdt fór den af honom i Appalacherna upp- dagade tredje metamorfiska bildningen (Systéme de terre neuve) kan icke gerna användas såsom en allmän benämning, såsom icke rätt üfverensstäm- mande med den geologiska nomenklaturen i allmänhet. Deremot synes mig namnet fakonisk vara mera lämpligt för denna bildning, ett namn, som af Emmons redan år 1842 blifvit användt för en till sin ålder något obestämd, sannolikt försilurisk bildning öster om Hudson floden. Det har sedermera haft en flerfaldig bemärkelse. Så användes det t. ex. af de norska geolo- gerne i samma bemärkelse som namnet cambrisk. Dock motsvaras den egentliga cambriska formationen (primordialzonen) tydligen blott af den öfre, fossilförande delen (et. 2) utaf densamma; den undre delen (et. 1 eller den s. k. sparagmitetagen) måste såsom saknande fossilier betraktas såsom azoisk och blir sålunda en eqvivalent bildning till den ifrågavarande tredje länken i den primitiva formationsserien (urlerskiffer-formationen) i Alperna och Sach- sen, då det af Kjerulf s. k. grundfjället tydligen innefattar både den lau- rentiska och huroniska formationen. Detta bestyrkes af Törnebohms iaktta- gelser vid Mjösen (Geol. Föreningens i Stockholm förhandlingar 1872 p. 9), hvaraf framgår, att härstädes under den egentliga sparagmitetagens qvar- zit och konglomerat ännu ett vidsträckt system af mörk, delvis alunskiffer- artad lerskiffer med kalkstenslager förekommer. Äfven i fjällryggen mellan Östersund och Levanger har Törnebohm (Öfv. af Vet. Akad. Förh. 1872 p. 3) funnit bildningar analoga med de norska och hvilande såväl under som üfver de siluriska. *) Ett motstycke till sparagmitbildningen i Norge +) Sá vidt man af den meddelade profilen kan döma äro de af denne författare såsom postsiluriska metamorfiska skikter betecknade kristalliniska bildningarna, ,Seve*- och ,Kóli*- grupperna, tydligen analoga med de ófver sedimentära skikter i Schweiz och annorstädes liggande kristalliniska bildningarna och äro väl likasom dessa äldre (primitiva), men genom sednare skeende omkastningar skjutna öfver de sedimentära. Likheten mellan Åreskutans kristalliniska skifferbildningar och de vid Münchberg och Mont Blanc är ögonskenlig. Att betrakta dem såsom yngre metamorfiska är att göra sig skyldig till samma öfverdrift som 356 BJ. Wap bildar f. 6. äfven det komplicerade af Erdman beskrifna systemet af ler- skiffer, konglomerat, hälleflinta, protogingneis etc. i Dalsland m. fl. ställen i sydl. Sverige (Jahrb. für Min. 1864 p. 641). Man finner häraf, att äfven i Skandinavien en formation förekommer, som visserligen på grund af sin azoism måste räknas til de primitiva men dock genom sin petrografiska beskaffenhet närmar sig til de primära (pa- läozoiska). Det är för denna formation jag föreslår namnet takonisk. Det synes mig vara så mycket större skäl att fixera denna benämning für denna presiluriska formation som en af Emmons nyligen gifven förändring af dess ursprungliga betydelse ytterligare förökat den redan nog stora oklarheten af detta begrepp, hvarföre också Dana föreslagit att återgå till den ursprung- liga bemärkelsen (Jahrb. für Min. 1872, p. 890). Likasom vi från en allmän geologisk synpunkt betraktadt kunna für- dela de eruptiva bildningarna i tre grupper, plutoniter, plutovulkaniter och vulkaniter, så låta således äfven den metamorfiskt-kristalliniska formations- gruppen i allmänhet fördela sig på tre underafdelningar: den laurentiska, den huroniska och den takoniska formationen, och det så mycket mer, som äfven de rent sedimentära formationsserierna på det naturligaste sätt tillåta en sådan tredelning, nemligen om vi med Dana, Kjerulf m. fl. hänföra den cambriska formationen till den siluriska och den permiska till stenkolsfor- mationen. Vi erhålla då för den geologiska formationsserien i sin helhet följande allmänna schema: *) vid förklaringen af de motsvarande bildningarna i Sachsen och andra orter blifvit begån- gen. Ty huruledes postsiluriska d. ä. devoniska bildningar, hvilka f. ö. icke med säkerhet äro kända i nordl. Skandinavien, skulle kunnat undergå en metamorfos, utan att de under- liggande siluriska skikterna deraf influerats, är något svårt att fatta. +) Det behöfver väl knappast påpekas, att detta schema endast uttrycker den all- männa utvecklingsgången, hvilken naturligtvis på enskilda ställen varit underkastad större eller mindre modifikationer. Dessa lokala afvikelser från den allmänna utvecklingslagen böra dock icke hindra oss från att antaga densammas giltighet i allmänhet. Det tillhör forskaren att söka finna den allmänna regeln trots de af enskilda lokala inflyteiser betin- gade undantagen. y lakttagelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz. 357 Alluvium. Eruptiver: a Diluvium. Neoeän. Kainoz. {Oligocän. Rhyolit. Trachyt. Basalt. |Eoein. 5 $ Procän. ” ? I II. |Mesoz. licis " a Trias. Perm. Porfyr. Porfyrit. Melafyr. is 2a] Kol. tj - [Cum . ; | Paláoz. ] Devon. fö fre í : = 22 ? IS ilur. Undre 5 » Takon. lo. Granit . . . Syenit... Hyperit. I. 4 Huron. Laurent. Denna tredelning kan som bekant fortsättas ännu vidare: sálunda delas devon i en undre, en medlersta och en ófre afdelning, trias i medlersta Eu- ropa i brokiga sandstensformationen, musselkalk och keuper o. s. v. En sádan indelning är ocksá sjelffallet den mest naturliga, alldenstund hvarje period, som i ett eller annat afseende bildar ett afslutadt helt i jordens ut- veckling, máste hafva en bórjan, hvarigenom den ansluter sig till den när- mast föregående, en medeltid, som inbegriper det för densamma egentligen karakteristiska stadiet samt en slutafdelning, hvarigenom den öfvergår i den efterföljande. Beträffande de tre hufvudperioderna I, II, IIT, *) synas de mig vara fullkomligt naturliga, ty de skilja sig från hvarandra såväl i petrografiskt som i paläontologiskt hänseende. Perioden I innefattar de primitiva (kristal- liniskt-metamorfiska) formationerna, hvilka sakna fossilier eller blott inne- hålla otydliga, tvifvelaktiga spår af sådana, per. II de fasta, rent sedimen- +) Dana o. a. fördela de geologiska formationerna i fem afdelningar: 1) azoiska eller primitiva, 2) paläozoiska (primära), 3) mesozoiska (sekundära), 4) kainozoiska (tertiära) 5) qvaternära („Era af mind“). I enlighet härmed kunde man äfven för den eruptiva formationsserien antaga en femdelning, motsvarande den af de skiktade formationerna: 1) primitiv-plutoniter, 2) plutoniter, 3) plutovulkaniter, 4) vulkaniter, 5) neo-vulkaniter, i det man från de egentliga plutoniterna afskiljer de till den primitiva perioden hörande, mer eller mindre skiffriga granit- och syenit-arterna, samt likaså från de egentliga, äldre trachyt- och basalt-arterna de moderna lava-bildningarna. Dock synes mig tredelningen af ofvananförda skäl vida naturligare. 46 358 F. J. Wark. tära, fossilfórande formationerna samt per. III slutligen de lösa bildningarna, som innesluta lemningar efter menniskans verksamhet. Ja man kan ännu tala om en ätskilnad i geogenetiskt hänseende dem emellan, med afseende nemligen pà de tre aggregationstillständen, det gasformiga, det flytande och det fasta, hvari vattnet, t. f. af värmets smäningom skeende aftagande, fóre- trädesvis verkat under hvar och en af de tre hufvudperioderna. — Man kunde, jemförande jordens utveckling med vextens, bildligt beteckna den första periodens formationer såsom roten, den andra såsom stambildningen med dess särskilda bladorganer, motsvarade af de efter hvarandra framträ- dande vext- och djurgenerationerna samt den tredje slutligen såsom frukten. Då vid hvarje geologisk undersökning, äfven den mest speciella, det allmänna aldrig bör förloras ur sigte, har jag velat afsluta sammanställnin- gen af mina iakttagelser beträffande Alpernas geologi med denna korta re- sumé af en åsigt om jordens utveckling, hvartill mina studier ledt mig, och för hvilken särskildt dessa iakttagelser lemnat ett vigtigt stöd. Det är så mycket mera skäl, att sådana försök göras att vinna en allmän öfversigt af de geologiska förhållandena, som den ofantliga massan af lokala, från hvar- andra oberoende detaljforskningar i annat fall hotar med att bringa veten- skapen, särskildt hvad de äldre formationerna beträffar, i ett fullkomligt kaotiskt tillstånd. Ofvannämnda sätt att betrakta den geologiska utvecklin- gen synes mig nu enklast uttrycka gången af densamma, och det enklaste åskådningssättet är också ofta nog det mest naturenliga. QUAESTIONES TOPOGRAPHICAE BIBLICAE AUCTORE C. AUG. R. TÓTTERMANO. (Societati exhibitae die XVII Decembris MDCCCLXXIII.) en nh Mi a. ‘a | AQ |wantott E "UN DM | | nr Re i: ' | | “ont Ar om \æ, » NEU T 5 en 7 dc ym WS Ia Mosa "m u ve ES 4 "S - Mero di + 1 zu b 92 * Eu T ; [] I MILLO VOX VETERIS TESTAMENTI. m in numero operum a Salomone exstructorum etiam Millo referatur !), verisimile est, eo aedificium aliquod significari. Quod in primis tenendum est, quum diligentius quaeritur, quid Millo proprie esse censeatur. Deinde negligen- dum non est, id, si ratio originis habeatur (de modo formandi cfr. 737^, natus, Ewaldus $ 155 d), reddi posse: „impletum“, „ubertatem“, zAjoœu« apud A- quilam 2), nam nomen proprium aliquam proprietatum ejus rei ipsius, quae eo nominatur, memoriam semper in se continet. Has duas rationes praecipue sequar periculum faciens explorandi, quid haec vox ab interpretibus valde vexata re ipsa significet. Millo aggerem inter Zionem et Moriam (Schultzius, Ewaldus), yépvo«v apud Josephum (Williams, Kraftius) non indicare, probatum esse censeo ?). Multo minus nomen vallis inter Acram et Moriam ibidem sitae?) esse potest, cui opinioni omnia, quae me demonstrare posse puto, obstent. Sed ne ea quidem sententia, quam Thenius, Bertheauvius, Keilius, alii ampleetuntur, arbitrati Millo cujusdam castelli denominationem esse, mihi certa et probata videtur. Nam, etiamsi Keilio?) assentiar, qui: „Das Wort sw*»72*^ inquit „und das chald. an’>r Füllung bezeichnet zunüchst einen Wall, sofern derselbe aus Zwei Mauern besteht, deren Zwischenraum mit Schutt ausgefüllt ist^, non ea tamen re haec sententia confirmatur. Neque ex Jud. 9, 6, coll. cum vv. 46, 49, id colligi potest, quum, ut opinor, non Millo 6), sed sås n°2 (m3 = oyvooue, Gen. 40, 14) h.l. eum voce 3332 permutatum videatur. Quod autem ad conjecturam a Keilio?) prolatam attinet, nomen „die Füllung“ ex eo natum esse, quod turris haecce vel castellum munitionem urbis moenibus compleverit, i. e. absolverit, apertum est talem interpretationem parum probabilitatis habere, praesertim quum 1)1Reg.9, 15: ANT nir? MATOS n*à225 mb qvem OPA TAN Dan 0" FITETARI $535-7D0N* "Xn DNO Db Moin ANY Nan TNNT 5PUO2 Ofr. etiam v. 24 et 11, 17. ?) Vid. Montfauconii Lex. graec. ad Hexapla. ?) Cfr. Thenius ad 1 Reg. 9, 15 et Robinsonius in Neue Unterss., pag. 77 seqq. ?) Ut apud Piererium in Universal-Lex- scriptum est. 5) ad Jud. 9, 6. 6) Vid. Keilius ad 2 Sam. 5, 9. 7) ad 2 Sam. 5, 9. 362 AUG. TÓTTERMANUS. in 2 Sam. 5, 9 Davidem urbem usque a Millo aedificasse asseveretur. Millo igitur prius, quam aedificatio illa vel munitio fieret, fuisse videtur, quam ob rem idem eam absolvere non potuit. Huc accedit, quod Josephus, historicus ille Judaeorum, Millo nomen gerens castellum Hierosolymis ne commemoravit quidem !)." Quum igitur voeis Millo interpretationes, quae in vulgo hucusque pererebuerunt, non comprobem, antiquiorum interpretum ejusdem explicationes recognoscendas duxi inspiciens, quatenus vocabulum, de quo quaeritur, proba- biliter interpretati sint. LXX interpretes id nominibus propr. Maco ?), Melle ?) seu Mario *) reddunt vel, ut in 2 Sam. 5, 9 et in 1 Reg. 11, 27, pro appellativo (7) &zo«) accipiunt. In 1 Chron. 11, 8 graece non transfertur. In 2 Chron. 32, 5 pro eo 70 &v&Aquge scriptum est. Vulgatus interpres Latinus Millo ubique nom. propr. Mello vertit ?). Apud Syrum (Peschitä) hoc nomen ao, ut 7:2; syriace aD, sonat. Sie omnibus locis, ubi Hebraeus ‘> habet, exceptis 2 Sam. 5, 9; 1 Chron. 11, 8; 2 Chron. 32, 5. In 2 Sam. 5, 9 haee vox omittitur, in libris autem Chron. nomine |Zasl» convertitur $). Interpretes chaldaei vocabulum 55, si cum r^2 conjunctum est (Ni n°27), integrum conservant, aliis autem loeis sn’3%, sn7>2 (72 wm, si Wilkins sequor, in libris Chron.) vertunt. Hic etiam verba Eusebii #) de mszz ascribam. Melo, inquit, zog v gxoóouqós 2oAoucr — — —, pro quibus verbis Hieronymus: , Mello*, in- quit, ,civitas, quam aedificavit Salomon. Porro Symmachus et Theodotion ad impletionem transtulerunt et de hoc in libris Hebraicarum quaestionum plenius dicitur^. Priores igitur interpretes et Eusebius vel Millo nomen propr. acceperunt vel pro eo nomen appellativum posuerunt. In hac interpretatione wr777 et xz77? apud Targumistas, ut mihi quidem videtur, vim appellativam nominis propr. Millo reddunt. Quae si locis, quos modo commemoravi, aggerem ?) designarent, huic 1) Vid. Winerus in RWB sub voce Millo. ^2) Jud. 9, 6; 20:779) 1 Reg: 9; 10, 24: 4) 2 Reg. 12, 21. 5) Jud. 9, 6, 20. 2 Sam. 5, 9. 1 Reg.9, 15, 24. 11, 27. 2 Reg. 12, 21. 1 Chron. 11, 8. 2 Chron. 32, 5. 6) 1 Chron. 11, 8: ja? Hal - dto CRE ‚202 dao (apud Hebr. 22720791 Nana 27200 sn jan) et 2 Chron. 32, 5: Latatauo „202 „282 hae (715 PI NIDVATAN prm») 7) Jud. 9, 6, 20. 2 Reg. 12, 21. °) in Onom. operä Bonfrerii. 9) Ut Levy in Chald. Wörterb. ueber die Targumim et Fischerus in Buxt. Lex. den. ed. volunt. I. Millo vox veteris testamenti. 363 vocis potestati verbum #22 !) aptum non esset, quoniam agger jacitur ?), non aedifieatur. Antiquiores interpretes eo modo nomm. propr. saepius red- dunt. Verba autem Eusebii potius ad sia n°2 quam ad 552 spectant, ut etiam Syrus pro «> n°2 tantum aSw ponit?) Porro notio „impletus“, „ubertas“ zoAsı apta vix est. Restat igitur, ut considerem, num Millo «xoc, dvéimuua aut IL. intelligendum sit. Quod me quaerentem duae jam initio positae rationes praecipuae dirigent. Significat quidem ; &zoc, si est idem quod „Burg auf einem Derge*?) aedificium, sed difficile est intellectu, quam ob rem arx id nomen habeat. Hane memorabilem Millo arcem Josephus sine dubio non silentio praeteriisset, si fuisset uspiam. Quod de hac interpretatione dixi, idem diei potest de in- terpretatione eorum, qui vocem allatam, vocabulo «réA«uue i. e. firmamen- tum, munimen?) vertunt. LXX interpretes igitur, ut Eusebius, quod supra dixi, Nisa n’2 pro Ni accepisse videntur. Contra ea aquaeductus, As] (= hebr. 7>’r), et exstruitur et (aquä) „impletus“, (aquae) „ubertas“ recte dicitur. Hane vocis, de qua quaeritur, interpretationem veram esse vel ex eo apparet, quod LXX interpretes voeabulum rxz7, quod ejusdem originis et signifieationis ac xiza est, vocibus zAxoouere vócrov explicat, quemad- modum etiam Vulgatus id vocabulis „fluenta plenissima^ vertit). Sie etiam quoddam Mauretaniae flumen olim nomen s7>2 (= hebr. 5, ubertas) ha- buit?). Quae vocis Millo interpretatio 1 Reg. KUNDTE NAN HR n33 mao VAN 717 PI yzE- DN cS aptissima est. Insuper adjiciam, Birket el Mamilla (apud Thenium 9) Måmillah), Hierosolymis situm, sententiam, quam attuli, commendare, quia maxime probabile est, vocem Má vocem arab. vi aquae et milla idem quod Millo esse?) Birket el Mämilla igitur, ut arbitror, Milla- (Millo-) lacum, lacum, aquam aquaeductui, qui Milla (Millo) nominatur, afferentem significat. Cum hae Millo interpretatione verba ws»22—rx prm: in 2 Chron. 32, 5 non pugnant. Nam radiei pin vim (arcem) muniendi hoc loco tribuere necesse non est. Hoc enim verbum de aquaeductu tegendo !9?) dictum esse potest, quemadmodum Syrus re ipsa intelligit (As; auto). D) Chr. I Reg. 9,15, 24.271027. 2),CHr. NRA "2x in 2 Sam. 20, 15 (apud Hebr.: m550 52% 3) In Jud. 9, 20. 4) Vid. Pape in Handw. 5) Vid. Stephanus in Thes. graecae linguae. °) Vid. Cant. 5, 12. 7) Vid. Fürstius in Handw. sub. voce Nås *) in Die Bücher der Kön. Taf. I. °) De compositione cfr. Lagus in Lärobok i arab. språket, adn. 127. 19) Ofr. Buxt. Lex. denuo ed. Fischerus: pin, proprie constrinxit, compressit, ob- thuravit. 364 AUG. TÓTTERMANUS. Postquam Millo aquaeductum re ipsa significare ostendi, transeo jam ad inquirendum, quot aquarum duetus nomine Millo Hebraeus commemoret et ubi siti fuerint. Millo (semper eum artieulo x">%27 !) et tempore Davidis fuisse 2) et a Salomone aedificatum esse ?) dicitur. Auctor librr. Chron. 777 =» «1517 profert.*). Syrus Millo opus Davidis esse contendit?). Interpretem autem librr. Chron. syriacum Davidis partium studiosum et eam ob rem verum non sem- per dicere jam antea monuif). Aquaeductum (Millo), qui jam tempore Davidis erat, eundem esse ac 7777 > 1227 puto, quoniam scriptum est in 2 Sam. 5,9::nt723 Ab 2720 777 73% 797979 m5 Rp HS 717 29 Aquae- ductum (Millo) autem, a Salomone exstructum, alium 7) esse arbitror. Verba enim +17 =? (1227), quantum judico, significant, Millo fuisse, quod extra urbem Davidis erat. Hoc a Salomone aedificatum Millo erat. Zionem tamen aliqua ex parte tetigit, ut ex 1 Reg. 11, 27: 717 79 PNB ns m0 wıban nw m2 mb “van concludo. Ubi autem ille Zionis aquaeductus (Millo) situs fuit? Existimo esse eundem, de quo Robinsonius his verbis exponit®): Bei der Einsenkung, inquit, eines Schachtes stiessen die Arbeiter (qui prima initia templi euange- liei ponebant) in einer Tiefe von 20 Fuss auf das Dach eines Gewölbes von schönem Mauerwerk und vollkommen wohl erhalten. Unterhalb desselben fanden sie einen ungeheuren Canal zum 'Theil in die Felsenmasse geschnit- ten, oder wo dies nicht der Fall war, auf das beste in ebenen Lagen gebaut und inwendig mit einem harten, ungefähr zolldicken Cement überzogen und mit grossen Steinen bedeckt; et ibidem: Es stellt sich heraus, dass dieses Gebäude einen Theil des alten Grund und Bodens, auf dem der Königliche Pallast stand, einnimmt, indem es nicht weit vom nórdlichen Scheitel und vom Hippieus gegen Osten hin steht. Hie aquaeduetus, Robinsonii sententiä ?), eun- dem, per quem Josephus !®) narrat aquam in turrim Hippici allatam esse, conti- nuat. Hic autem idem esse videtur atque aquaeductus, qui in vetere testamento laeus superioris seu Gihonis superioris !!), i. e. Birket el Mâmilla apud Arabes, aquaeductus appellatur. Magnus igitur Zionis aquaeductus aquam de Birket 1) 2 Sam. 5, 9. 1 Reg. 9, 15, 24. 11, 25. 1 Chron. 11, 8. 2 Chron. 32, 5. ?)2 Sam. 5, 9. 1 Chron. 11, 8. 9) Reg. 9, 15, 24. 11, 27. 4) 2 Chron. 32, 5. 5) 2 Chron. 32,5: a0? ,DS? laxo (Hebr: 7917 277 NAT PN) 6) Chr. casa Île Za S. cum hebraeis collata. Helsingforsiae 1870, p. VIL. 7) Aliter autem in Kirjallinen Kuukaus- lehti N:o 4, 1873, conjeci. Cfr. etiam Keilius ad 1 Reg. 9, 15: Das Castell Millo und die Stadtmauer von Jerusalem hat schon David gebaut 2 Sam. 5, 9, so dass Salomo's Bauen an beiden nur eine stärkere Befestigung derselben war. 9) Vid. Neuere bibl. Forschungen in Palästina, pag. 318. 9) Vid. Neuere bibl. Forsch., pag. 319. 10) in B. J. 5, 7. 3. 11) Vid. 2 Reg. 18, 17; Jes. 7, 3; 36, 2; 2 Chron. 32, 30. I. Millo vox veteris testamenti. 365 el Mämilla aecipiebat, quae res et hune aquaeduetum Millo nominatum esse confirmat et, qua ex causa laeus nomen invenerit, indicat. Ergo nomen Bir- ket el Mämilla non a templo, his in locis olim sito, quod Sancta Mamilla appellabatur, ductum est!), sed contra templum nomen ab aqua Millo, haud proeul fluente, accepit. Quare quum aquaeductus, de quo quaeritur, aquam ad partem Zionis inter septentriones et orientem solem spectantem, ubi domus regia Salomonis sine dubio sita fuit?), afferat, verba Josephi in Bell. Jud. 2, 17. 93) ad eum for- sitan spectent. Apud Syrum tamen idem aquaeductus extra Zionem collocari videtur M His tamen verbis, ut opinor, ille nihil aliud dieit nisi Zionem infra aquae- ductum, in latere Zionis septentrionali positum, coaedificatum esse (cfr. 2 Sam. Hera an alas Te): Hunc ingentem Zionis aquaeductum opus Ezechiae forsitan esse 5) ex 2 Chron. 32, 30, ut mihi quidem videtur, concludi non potest. Quem locum 6), ni fallor, sie interpretari debemus, ut Ezechias, emissario superioris Gihonis tecto Ty aquam ejus in Zionis latus ad occidentem spectans?), non in Zionem ipsum, quo per Millo jam antea venit, duxisse statuatur. Neque Ezechiae, hostibus imminentibus, tam magnum aquaeductum exstruendi tempus fuit 9). Aquaeductum (Millo) autem a Salomone exstructum eundem esse censeo ac Salomonis !9), qui hodie vocatur. De quo Robinsonius !!) ad hunc modum explieat: Der Aquäduct, der von Salomo’s Teichen, und der diese versor- 1) Ut Ritterus in Erdkunde, 16 Th., p. 371, vult: Den Namen Birket el Mamilla er- hielt das Wasserbecken von einer nahe gelegenen, lüngst zerstórten Kirche Sancta Mamilla et cet. ?) Vid. Keilius, Die Bücher der Kön., pag. 72, adn. 1. ?) 6 re GQYLEQEUS "Ava- viog ztQi rv Tis Pace avis zugımov OwAevüOGvov GAGETOL. À) coo 520) 1150 :2S lil = Vaio (2750775 NSanja 27300 97 127). Sie in 1 Chron, 11, 8. 5) Vid. Keilius in die Bb. der Kön., pag. 324, adn. 2. € Eno rpm? Nm 27047 C75 sa]ue-uo25 sut ray quei avs NX nn 7) Conjiei potest Eze- chiam aquaeduetum texisse, quia Jahve, Deo Israelis, non satis credidit. In tali opinione posita esse videtur reprehensio ejus in Talmude (Pesachim 4, 9): 15 717 NS nwbwv -7 N^: 02m Jin "o DDO 35 Im Nb MON q555 $us Bam 55 Mines yv |2 1719 N23 70923 70% 7377 75 1777 4) Sie etiam Bertheauvius ad hune locum: „westlich von der Stadt Davids“, „da nach feststehendem Sprachgebrauche 4735 -77z dem Worte westwärts zur genaueren Bestimmung untergeordnet ist“. Contra Thenius (ad 2 Reg. 20, 20): „auf der Westseite, zur Stadt Davids“ et Keilius: abendwärts zur Stadt Da- vids. °) Aliter autem Keilius in Die Bb. der Kön. p. 324, adn. 2. 10) Vid. Thenius, Die Bb. der Kón., Taf. I. 11) in Phys. Geogr. des heil. Landes, p. 284. 47 366 AUG. TÖTTERMANUS. genden Quelle nach der grossen Moschee von Jerusalem, dem Sitze des jü- dischen Tempels führt, stammt ohne Zweifel grüsstentheils aus dem Alter- thume, obschon derselbe so wenig wie die Teiche in der Schrift vorkommt. Tum, ejus primo cursu descripto, pergit: Sodann läuft er lings den süd- lichen und östlichen Abhängen von Zion, und wird bei seinem Eintritt in die Stadt vermittelst eines ausgehöhlten Tunnels (efr. (x:205 ns 7:3 nat) i17 2 VIENS coc) eine Strecke weit längs der östlichen, senkrechten Vor- derseite Zions geleitet, um endlich auf dem Damm, der naeh dem Haram führt, quer über zu gehen. Nova igitur de Millo sententia, quam viris doctis benigne examinandam exposui, in eo continetur, Millo vocem veteris testamenti aquaeduetum re ipsa declarare, sed etiam a quibusdam antiquioribus w:z'2 n°2 aeceptam fuisse. Hierosolymis duo aquaeductus nomen Millo gesserunt. Alter jam tempore regis Davidis fuit. Quem esse eum, qui in latere Zionis septentrionali nostris temporibus inventus est, arbitror. Alter, ut opinor, a Salomone aedificatus ejus nomine usque ad hunc diem appellatur. IL -p2 in 1 REG. 10, 28 et 2 CHRON. 1, 16. Hsec vox, quae in plurimis 2 Chron. 1, 16 codicibus sr? scripta est, no- men appellativum © praefixo formatum i.e. miq-ve ab omnibus, quos legerim, verborum librorum divinorum massorethicorum interpretibus et lexicographis habetur. Cujus rei causa sine dubio ea est, quod aliter vocem illam legi non posse opinantur!) Nam, ni ita esset, ab hac ratione legendi interpretes sine dubio recessissent, quoniam miq-ve cum verbis versus massorethici reliquis revera pugnare, inter omnes fere convenit. Si enim c5 appellative interpre- teris, prius np cum insequenti voce conjungatur necesse videtur esse, cui rei tamen accentus obstat, et posteriori "pa deest vox cum ea conjugenda. Praeterea hoc vocabulum ita acceptum significationem certam et ad verba versus reliqua oh non habet ?). 1) Ofr. ernennen (Exeget. Handb. zum A. T. 15 Lief.) ad 2 Chron. 1 16. „Unsere masorethische Punctation*, inquit, „hat das Wort N pA nicht als Stadtnamen aufgefasst; nach ihr ist es ein durch das praefigirte *2 gebildetes Substantiv, über dessen Bedeutung die verschiedensten Ansichten herrschen.“ — — — „Den Namen einer Stadt müssen auch wir in "pa oder Ripa erkennen; denn den alten Uebersetzern, welche an eine Stadt dachten, zu folgen und auf ihr Ansehen hin die masorethische Punctation zu verlassen werden wir da, wo es sich um eine geographische und geschichtliche Angabe der Art handelt, wie sie in unserem Verse vorkommt, kein Bedenken tragen." — — — „welche Stadt gemeint ist und ob ihr Name xp oder np nach dem Vorgange der Vulg. np auszusprechen ist, kón- nen wir aber nicht sagen.“ 2) Haee vox interpretibus multum dubitationis attulit, „vexa- tissima* (vid. Beckius in Paraph. chald. II libr. Chron., pag. 7) fuit. Judaei eam „congregatio- nem“, ,colleetionem aut fila texturae seu neti*, „opus vel artificium lini*, Lutherus , Waare“, Biblia berleburg. „leinen Garn“, R. Levi, de Dieu, Cler., Seb. Schm. „Byssum“, Bochartus „vectigal“ interpretati sunt, Gesenius ,agmen* (mercatorum), ,agmen“ (equorum) significare dieit, Bôttcherius , Trupp", De Wette „Zug“, Ewaldus „Ueberschuss* reddit (cfr. Beckius l. c., Bochartus in Hieroz. Tom. I, pag. 135 (171), Thenius ad 1 Reg. 10, 28, Stierius et Theilevius in Polyglotten-Bibel ad 1 Reg. 10, 28). Olshausenius (Lehrb. der hebr. Sprache, pag. 376) m legens miq-ve colligit: Zweimal steht = "2 1 Reg. 10, 28 (und dafür x: "pa 2 Chron. 1, 16) nicht nur in sehr unklarem Sinne, sondern auch in einer jedenfalls verun- stalteten Stelle. In hac vocis num interpretandi difficultate nonnulli (Serar., Mich., Thenius, Bertheauvius, alii) vocales omittentes in np nomen loei latere voluerunt. Num tamen vo- cales massorethicae omittendae sint, ut nomen loci habeas, ex sequentibus apparebit. 368 AUG. TÖTTERMANUS. Illud igitur 5772 vel 7p? nomen appell. accipi aegre potest. Hue accedit, quod major interpretum vetustiorum pars hic nomen loci habet. Verba qui- dem massorethica, ut cum vocalibus et accentibus absoluta et perfecta nunc habemus, veteres interpretes non reddunt, sed tamen negligendi non sunt, quum haec verba interpreteris. Nam utrique, et veteres interpretes et mas- sorethici, si rei universae rationem habeas, ex eodem fonte, antiquitus ac- cepta interpretatione, hauriunt. Ergo inquiram primum, num in 5772 vel x:pz, quamvis negent (cfr. quae supra dicta sunt) nomen loci latere possit, deinde, si ita res se habet, num hoc nomen cum nominibus loci, quae apud veteres interpretes ad hune locum inveniantur, conveniat et quomodo; ad extremum, si apud Hebraeum nomen loci exstare a me statutum erit, definiam, quem locum is spectet. np vel xps legi posse mi-q'vé, i.e. non necessario esse literam for- mationis, sed etiam praepositionem (2) esse posse, exempla, qualia cz 1), nzpa2) cwz2m?) snmasra 4), 5170 5), n27272 ©), cfr. Ewaldus $ 242, sunt, dilucide ostendunt. Si igitur rip legas mi-q'vé, versus, de quo quaeritur: NO npe p? gy 7088 Rap one na SUN moon num (sic et- iam in 2 Chron. 1, 16, excepto tamen, quod "ap vocem 77722 proxime ante- cedit), hoc modo latine reddendus est ?): „eductio autem equorum, qui Salomoni adducebantur, ex Aegypto et ex Q'vé (solitudine arabica) fuit; mercatores regis ex Q'vé (solitudine arabica) pretio * (vel forsitan rectius, ut LXX ad 1 Reg. 10, 28 volunt, iv @Acyuerı, „permutatione“ (77722); pro singulis autem equis aegyptiis, ut versus insequens ®) docet, CL siclos argenti solverunt numeratos) .pararunt.^ Quae verborum interpretatio et aptam praebet sententiam ne- que accentibus aut vocalibus versus, quod sciam, adversatur, quam ob rem vocem cp? nomen loci "p vel xp in se continere putaverim. Jam secundo loco quaeritur, quae sit ratio inter Q'vé et nomina loci, quae apud plerosque veteres literarum divinarum interpretes hujusce versus inveniuntur. Eademne sunt, sono tantum mutato, an diversa et quomodo alte- rum ex altero ortum est? Hi interpretes sunt septuaginta graeci et Jona- than chaldaeus in 1 Reg. 10, 28, Syrus (Peschitä) et ejus assecla bibliorum 1) Gen. 8, 3; 1 Reg. 9, 10 et saepius. ?) Dan. 1, 5, 15, 18. 3) Jud. 8, 2. 4) Ezech. 32, 50. 9?) 2 Sam. 18, 16. 5) Gen. 7, 20. 7) In nostrum Fennicum sermonem hie versus sic translatus est: Ja Salomonille tuotiin hevoisia Egyptistä; ja kudotuita kaluja, ja kunin- kaan kauppamiehet ostit ne kalut; in Suecanum autem sic: Och man fórde hästar utur Egyp- ten till Salomo, och allahanda varor, och konungens köpmän köpte samma varor. 3)1 Reg. 10,29: 72927222 927 NON DATE DU Hoa nina T2 Dean nz2U8 iD? mern -€:- : E AT oe . om: — = -T- E $$ uu ENTE, T ui EI -i-- SANS) 2772 no 222021 DAT IL. pn in 1 Reg. 10, 28 et 2 Chron. 1, 16. 369 polyglottorum Arabs in 2 Chron. 1, 16 et Vulgatus latinus in utroque loco. In duas partes discedunt. Alii — LXX 5, Vulg?), Jon.?) — merum nomen loei habent, alii — Syrus?) et Arabs 5) — vim nominis loci appellativam aut sua (Syrus) aut alterius (Syri) operá (Arabs), ut puto, reddunt $). Comparabo 1) Vid. Vetus testam. graece juxta LXX interpretes, ed. Tischendorf. Editio tertia. xcL 5; Eodog XeAcuov ràv (xzíov nai i& Aiyunrov xol ix Oenovë Euxogor Tod Bacr- Aécg, xci tAcuBavov ix @exovè iv &AAcyueri. ?) Et educebantur equi Salomoni de Ae- gypto, et de Coa. Negotiatores enim regis emebant de Coa, et statuto pretio perducebant. ass 5 pa pins Do con sup) Due 05225 wm ppznmae 4) lao STORA Sal Diapo „00 .-3.10 10 RM las) oon 3910 hum SS] nano Qo 5) Rio Qs ya Q4 WS Yle nie ME, JU: en ul ga Q^ Aut „es Lait 6) Contra ea Syrus et Arabs in 1 Reg. 28, septuaginta interpretes, elek, Targumista in 2 Chron. 1, 16 Aspa pro Bt habent, quo facilius massorethici ng interpretes inducti sunt, ut id eodem modo intelligerent. In quo obliti sunt, Massorethas, ut supra dixi, prius np Cum voce proxima non conjungere, quod sane fecissent, si vocabulum, de quo quaeritur, eo modo, quo hi interpretes, acciperent. Quas significationes voei miq-ve hi tribuerint, hic demonstrare eonabor. LXX interpretes !) eam verbis zuun, mogevecd ar verterunt, Latinus?) autem pro ea „ibant“, Syrus 3) lt list, Targumista #) 71772 posuit. Quae diversae vocabuli miqd-Ve potestates sie, opinor, explicandae sunt. Eo. fortasse ,agmen* (equorum) signifieat. Quae illius miq-ve vis a verbi, quod est 77, conjugatione Nifal, quae „congre- gari* valet, unde miq-ve .congregatio*, ,caterva*, „agmen“, puto, profecta est. Modus in- finitivus sieut in 2 Chron. 19, 7 Yavudoaı (= NEA), Aepsiv (= np); substantive usur- patus est. mogeveGdau autem interpretationis Vulgatae .lbant* genuisse videtur. Significa- tiones autem vocabuli miq-ve, quae vocibus zıun, I; last demonstrantur, a verbo. ess S VII „leitatus fuit, ut ad summum perveniret rei pretium* repeto. Sint forsitan hae: 1) quod lieitatione comparatur vel eomparari potest, i. e. quaestus, lj. | (cfr. hane vocem in Ezech. 27, 27, ubi Hebraeus pas habet), res venalis, it, ut apud Neh. 13, 20; 2) id, quo res venalis comparatur, i. e. pretium, riu. Jam si vocabulum xal ante nyooadov, sicut cod. alex., omittas et comma post feGtiéog. quemadmodum Syrus post [ao habet, non post 1) xoi n iEo0og av inrov Xa«Acoudv LE Aiyvarov, «ci 7 Tw TOv iuzOógov TOÙ Baoıltwg mogEveo da, xol myóoafov. ?) Adducebantur autem ei equi de Aegypto, et de Coa a negotiatoribus regis, qui ibant, et emebant pretio. 3) , aa) las}? 1122500 lo, das! om 4233» I, «2? do Nds :N752 8350 JO Rdn JIA 712377 ^5 MDN no w2272 un 793717 77707 271,20 Sie in Targume a Wilkins edito. So Lo À) mz2252 ^5 N°00 NPD 370 Auc. TÖTTERMANUS. jam nomen cp vel sp cum nominibus loci, quae apud priores interpre- tes leguntur. Apud LXX interpretes Oexové, dexoveeu scriptum est!). Quum autem interpres Latinus hoc nomen propr. voce Coa et Eusebius Ko« (vide infra) reddant, septuaginta interpretes id Kové (Kovegu) principio pronuntiasse ar- bitror. Cum hoc autem nomine vox ap sic conjungi potest, ut semivocalis — ante consonantem * debilem omittatur, quo facto * in ov (>) mutatur. Hane rationem veram esse, lectio Sun (7372), Zoyvn, Zovnvn ?) docet. De Kov- eu vide infra. Coa autem interpretis. Latini hoc modo, ut puto, cum Fr vel sip co- haeret. Idem nihil aliud revera est nisi arabicum [t terra deserta , linguae hebraicae accomodatum. Vocabulum enim primitivum Qivai hebraice sonum Q'vé reddit 3). Vocali autem i elisa, Qivâ hebraice Q'vá (i. e. Kéva apud LXX interpretes, quam lectionem Schindlerus commemorat Y) et, semivocali detrita, Quá, Qoá (Kové, Koc, ut apud Eusebium, vid. infra; efr. Lus, eo, Xwé, Mw) i.e.Coa apud Vulgatum sonat. Ex hoe Qivan etiam lectio graeca dexoveéu vel rectius. Koweéu orta esse potest. Qivan enim apud Ju- daeos (LXX interpretes) sonum Q'vaen, Quaen, Queen (e pro a ut in voce Beekuov 772 272 Jos. 13, 17), Queem (m pro n ut in ’Eogou 51727 1 Chron. 2, 5) edit. Fieri tamen potest, ut Kove£u merum mendum librarii sit, quod eo modo exstiterit, ut prius Kové et prima syllaba voeis insequentis £uxogor seribendo in unum conjuncta sint, quo facto etiam posterius Kové Kovetu scriptum sit. HOQEVEGD EL ponas, hoe hemistiehium apud LXX interpretes, qui, verum si quaerimus, Hebrae- um non intellexerunt, sic transferendum est: et quod ad regis mereatorum pretium (equorum) attinet, agmen (equorum) emebant. Si autem Syrum sequimur, hemistichium, de quo agi- tur, reddendum est: quod autem ad regis mereatorum quaestum (equorum) attinet, venale (equorum), ut ita dicam, aequivalentibus (compensatione mercium? efr. iv &lidyuat apud LXX interpretes in 1 Reg. 10, 28) emerunt. Quae verba mihi minus arcessita esse viden- tur, quam ea, quae in bibll. polygl.lond. ad hune locum hoe modo leguntur: „et praemium mereatorum regis hoe erat, nimirum accipiebant rei emptae pretium (i. mereces suas regi af- ferentibus, rei emptae pretium numeratä peeuniä solvebatur)“. Arabs, Syrum in hoe eapite sequens (cfr. Rödiger in „De orig. et ind. arab. libb. V. T. hist. interpretationis", p. 18 sqq.) hoe hemistiehium liberius vertit: (axe (aX jx Qe all gun QUE, Targu- mista, qui Haggadam olet, miq-ve alimentum, 777% (cfr. PIE frumentum et cet.), inter- pretatur, haud dubie quia meminit, Aegyptum olim, ex temporibus Abrahami (Gen. 12, 10), subsidium rei frumentariae Palaestinae fuisse. 1) Vid. Tischendorf I. e. ?) Cfr. Tischendorf I. c. ad Ezech. 29, 10; 30, 6. 3) Ofr. Lagus, Lürokurs i arab. språket, $ 34, $ 80. 2), adn. 55. 4) Vid. Beckius I. c., pag. 9. IT. mp in 1 Reg. 10, 28 et 2 Chron. 1, 16. 371 Jonathan nomen loci, de quo quaeritur, eodem modo, quo Hebraeus, scribit. Habet enim in hoe versu vocem c2, quam lexicographi !) quidem et alii appellativam esse volunt, sed mihi, ut jam antea R. Jacobo Abendanae ?), persuasum est, in hoc vocabulo, quum Targumista id interpretando non ex- planet, nomen loei cp latere. Nune ad alterum ordinem interpretum transeo. Apud Syrum loeo vocabuli, de quo agitur, voces LSs| 122,50 inveniun- tur. WSS| autem. numerum pluralem nominis adjectivi 455], serotinus, esse conjicio. Quod quia cum voce Ax4:o (i. e. ager, regio, terra) conjunetum est, incolas terrae serotinae i. e. desertae significet necesse est. Terra enim se- rotina apud gentes semiticas idem significat quod solitudo *). Syrus igitur, vim nominis xp appellativam verbis mutatis reddens, conjecturam meam, N°? ab arabico 5s terram desertam significante ductum esse, vehementer confirmat. Quam nomina propr. vertendi rationem in libris Chron. bibl. interpreti syriaco familiarem esse, antea?) notavi. Aliter certe Dochartus?) vocem LSS] accipit, sed eum in errore versari manifestum est. Dicit enim:, Syrus habet 2 Paral 1, 16. Emebant equos Solomoni ex Aegypto laSal Axao „so et ex urbe (vel provincia) Aphelia. Et Arabs (j44A4À Sue (y, et ex urbe Australium: quorsum ignoro juxta cum ignarissimis; nisi Aphelia putetur esse Aegypti pars égmuorg, vel éxmu@rig, de qua Ruffinus. Unde ventus éxy- Morns, seu subsolanus, id est, ó cz rov æegi rag lönusowås dveroA&g TOTOV avéov, qui flat ab ortu aequinoctiali. Ac si Hebr. c^ sit pro 5 a linea, supple aequinoctiali, quam Hebraei Astronomi appellant 7707 ^; lineam Ae- quatoris; quamvis =p etiam pro linea reperiatur Jerem. XXXI, 39.* Inane quidem est voeabulum „Aphelitarum“, quo in bibliis polygl. lond. vox 5:sl reddita est. Arabs vocabula WISS] aus verbis ul Kae et KEN dt, quae terram incolarum regionis australis, regiones australes significant, utens 1) Vid. Levy in Chald. Wórterb. ueber die Targg. et Fischerus in Buxt. Lex. denuo ed. >?) „Jonathan“, inquit (vid. Beckius l. e., pag. 10), „plane non interpretatur vocem mp, et juxta eum videtur, aesi 77p nomen loei sit, et *2 servilis seu praefixum* et quae sequuntur. „Obstat tamen*, in contrariam partem, sed temere (cfr. quod supra commemoratum est), Beckius affert, „quod Kuph debuisset tunc dageschari hoe modo: 775727“ ?) Cfr. Jer. 2, 31: DOZEN' VAN; quibus vocibus "2772, terra deserta, respondet et quas. Vulg. terram seroti- nam interpretatur. +) Vid. libellus asas»? [YES Lo. 2 eum hebraeis collata p. VI. 5) In Hieroz. Tom. I, pag. 135, 6 (171, 2). 372 AUG. TÖTTERMANUS. interpretatur. Quae interpretatio, ut mihi quidem videtur, verum si quaeras, nisi ad solitudinem non spectat. Solitudo enim apud gentes semiticas ut se- rotinae, ita etiam australis terrae nomine notatur. Sic hebraeum =3:, terra australis, proprie terram aridam (vid. Ges. Thes. pag. 600 b) i. e. desertam significat, quam ob rem LXX interpretes id^» £oquog, ut in Gen. 12, 9; Deut. 34, 3; Jes. 30, 6, vertunt. Diversa mp et wp scribendi genera eum vocabulis 2272x, w222w !) quae et ipsa primo arabica fuerunt, consentiunt. Exposui igitur, nomen mr seu xp idem esse ac Kové, Coa, LSS] A120, ARM Ku, QUae apud veteres literarum sanctarum inter- pretes in versu, de quo agitur, inveniuntur. Quibus vox massorethica confirmatur. Sed ubi hic locus Q'vé seu, ut seriptione veterum utar, Kovt, Coa, LSs| LLa so à à situs fuit? In hae re interpretes Quo I inter se valde COM M alius alium locum significasse vult. Neque id satis. Quoniam enim haec omnia nomina ad unum non revocant, Oczové vel rectius, ut supra dictum est, Kové apud LXX interpretes, Coam apud Vulg. LSsl 2,0 apud Syrum diversis locis collocant. En eorum senten- tiae breviter expositae. 'lhenius?) Oezové (Kov£) esse ipn veteris testamenti arbitratur. Bochartus Coam ad insulam Co, Beckius ad Coam (Koc, Koc, Kova) apud Ptolemaeum ?) Arabiae felicis oppidum spectare credit?). Michae- lis 5) regionis s,$ apud Golium et Cueu Africae admonet. Keilius ©) fatetur: Die Lage von Koa lässt sich freilich nicht näher bestimmen; aber dass es eine an der Grenze Aegyptens gelegene Zollstütte war, scheint kaum zwei- felhaft zu sein. Apud Piererium 7) autem seriptum est: Kua (Koa) ein Land od. Ort in Ägypten, aus welchem Salomo seine Reiterei remontirte. Bochar- tum, la SSl Aa, apud interpretem syriacum „Aegypti partem égyuënç vel damaorıg“ designare, conjecisse supra indicatum est. Aliorum sententiis ex- positis jam meam, quod mihi tertium proposui, depromam. Monitum igitur etiam atque etiam volo, nomina Kov£, Coae, Sos) hi» MAR Rice, Uf supra ostendi, a massorethico Q’v& duci posse, quam ob rem haee omnia loca ad unum revocanda sunt. Ergo de situ solius loci Q'vé, quantum mea vale- bit infirmitas, disseram. Qua in re ad etymon hujus vocis primum confugiam. cum autem originis nice esse supra scripsi. Porro Q'vé nomen terrae 9), 1) Vid. Num. 32, 3, 37. 2) ad 1 Reg. 10, 28. 3) inl. VI, cap. 7. *) Vid. Beckius I. c. p. 9. 5) in Suppl. ad lex. hebr. p. 2171. +») ad 1 Reg. 10, 28. 7) in Universal-Lex. 5) Huic sententiae non obstant apposita ]1,,50 et Ks“, quibus Syrus et Arabs vocem Np inter- IL mà in 1 Reg. 10, 28 et 2 Chron. 1, 16. ce =] Q2 et ejus quidem in singulos agros, r-z-x, divisae, esse sequi videtur ex 2 Chron. 9, 28: mx-xu—527 (mas mua 21015 av) coll. cum 2 Chron. 1, 16: np (mx moabw5 un moa ann). Hane terram prope Aegyptum fuisse Eusebius) indicat dicens: Kod?), An6ior Aiyvarov, pro quibus ver- bis Hieronymus, vel Koc legens vel Vulgatum sequens, habet: Coa, quae est juxta Aegyptum. Nomen autem Aegypti hoc loco sine dubio latius patet, si quidem veteres terrarum descriptores certos fines terminosque inter Aegyptum et Arabiam non constituunt. Etiam Arabes ipsi regionis, quam ii veterum, qui Ptolemaeum sequuntur. Arabiam petraeam vocant, maximam partem ad Aegyptum referunt?) . Adde, quod in quibusdam MSS graecis non nominatis post primum Gex. scriptum est zei ix Auuuozov?), quae, nisi fallor, glos- sema verborum zei ix Oczové efficiunt et ad solitudinem, quam hodie Syriae, MEX, xol ?) vocant, manifesto spectant. Quae quum ita sint, nomen Q'vé partem solitudinis Syriae australem eique proxima interiora Arabiae sine du- bio significat 6). Ex hae igitur appellatione domestica nomen Arabiae deser- tae apud Graecos et Romanos repetitum esse videtur, quippe qui hanc solitu- dinem his fere locis collocent ?). li autem simplicem sterilitatem, solitudinem sine ulla fertili valli, ubi nec homines nec animalia versari possint, signifi- pretantes utuntur. Nam haee vocabula ,agrum*, ,regionem*, ,terram* intelligi posse loci, ubi pro ran ut in 2 Chron. 9, 12, 28; 17, 10; 20, 29; 32, 13, scripta sunt, confirmant. 1) In Onom. op. Bonfrerii rec. Jo. Clerieus. ?) Vocabulum Ko autem pro Koc, Koc corruptum esse e Coa apud Vulgatum conjicio. Quod mendum sie genitum esse arbitror, ut litera & et aecentus seribendo in unum conjuncta sint, unde « speciem literae Ô acce- perit. Ut hane conjecturam confirmem, ad polyglotta lond. lectores delego. Cfr., ut nonnulla exempla afferam, speciem alterius rg et « vocabuli insequentis in 2 Sam. 24, 18. Vid. etiam vio? in 2 Sam. 14, 11. 9) Cfr. Winerus in RWB sub voce Arabien. *) Vid. Stierius et Theileus in Polyglotten-Bibel, Fontes textus graeci ad 1 Reg. 10, 28. >) Moneo voca- bulum 4UzJ| et Syriae et Damasci esse. 9) A conjectura, quam nuper feci, Qevé solitudi- nem inter Palaestinam et Aegyptum sitam significare, jam decedo vel eam ob causam, quod haee solitudo, cujus in libris divinis saepius mentio fit, nullis aliis locis biblicis nomine e lingua arabica petito appellatur. Conjeei vero istud anno 1872 in Kirjallinen Kuukauslehti N:o 11 et anno 1873 in Theol. tidsskrift for den evang.-luth. Kirke i Norge. III Bd. 1 H. Cujus commentationis in illis aetis theologicis promulgationem viro celeberrimo, Prof. Caspario, gratissimo animo debeo. 7) Cfr. Piererius in Universal-Lex. sub v. Arabien. Il. Die alte Eintheilung A-s in das Steinichte (Peträische), das Glückliche u. das Wüste A. ist im Lande selbst ganz unbekannt gewesen. Doch lassen sich diese Eintheilungen insoweit ver- einigen als Hedschaz ziemlieh dem Peträischen, Jemen dem Glückliehen u. Nedsched dem Wüsten A. entspricht. Quae nomina inter se plane conveniunt, si Qiva pro Nedschd ponas. je enim, ,regio petris et montibus ab hominibus seclusa*, regio Hidschaz, est fere Arabia 48 374 Auc. TÔTYERMANUS. care ne credas!) De equis regionis Nedschd, per cujus partem Q'vé pertinet, legitur apud Piererium in Universal-Lex. sub v. Pferd. G) Racen: Das echte Arabische P. aus dem Nedsched ist der Typus der Gattung u. selbst in À- gypten erst durch die Eroberung von Centralarabien durch Ibrahim u. Kur- schid Pascha näher bekannt geworden. Ceterum Salomoni commercium fre- quens cum Arabibus fuisse jam ex eo concludi potest, quod fama ejus usque in australem partem Arabiae, ad reginam Sabae?) pervenerat. Huc etiam pertinet, quod idem rex in eorum sermonibus ae mentibus semper haesit ?). Quamquam quid loquor? Quamvis Arabes commercio frequentissimo eum Sa- lomone usi sint, ajunt, equos tamen ei venditare ideo non potuisse, qvod Strabo eos his caruisse dicat?). Verba Strabonis ita se habent: Boozqucrov re épYovie mr (xxov zei Quoror zei vor (Lib. 16, p. 768) et: zoopere Aev- xórQuye, Dog utyAon (maov éqooog à 700 —záuAot DE rjr vxovoyicr CT éxetvor zeg&yovreı (Lib. 16, p. 784). E quibus illa ad Arabiam felicem, haee ad Nabataeam spectantia verba revera nullam habent vim, ubi de Q'vé agi- tur. Neque vero Strabo illam paeninsulae partem satis cognitam habuit 5). Sed haec hactenus. Jam quaeri potest, utrum Massorethae et major interpretum veterum pars, qui voeem pa vel wp? in se nomen loei continere putarunt, an mi- nor eorundem pars verborumque massorethicorum hodie scriptione receptorum explanatores, appellativam ei tribuentes notionem, potiorem amplectantur sen- tentiam. Verba quidem a me supra allata nx^x-7—772 in 2 Chron. 9, 28, quae nostro vocabulo cp vel xp respondent, manifesto -ostendere mihi viden- tur, illos, non hos recte judicasse. Immo vel horum verba obseura atque in- certa ad hune locum, quanto sint in errore, arguere videntur. petraea; PE solitudo, regio Qiva, est fere Arabia deserta; LH felix, regio Jemen, est fere Arabia felix. Cfr. etiam Winerus I. nuper c. et sub v. Wüste 8). De appellatione Nedschd cfr. Wien. Jahrbb. 1841, 94 B., p. 147 sqq.; Zeitschrift für allg. Erdk. 1865, 18 B., p. 13, 15. 5 5 w-? 5 3 1) Cfr. Jacut in Geogr. Wörterb., herausg. von Wüstenfeld sub v. UC qp o N aee Des ol) pe, VADE vm, Säll sl JEU pont us Ait ?) Cfr. 1 Reg. 10. 3) Sie etiam Arabes deserti civitatem Göf (Djowf) conditam, ut Wallinus ille noster com- memorat, ad regis Salomonis tempus revocant. Vid. G. A. Wallins Reseant. från Orienten 1843—49, utg. af S. G. Elmgren. III B., p. 172 sqq. >) Vid. Michaelis in Mos. Recht, 3 Th. p. 347, 8; L. Geiger in „Der Ursprung der Sprache“, p. 269. 5) Ofr. Ritterus in Erd- kunde, 12 'Th., p. 10: Strabo's Beschreibung (XVI. 767—780) meist nach Eratosthenes, be- schrünkt sich fast nur auf die Küste des Rothen Meeres und auf das Südende, das glück- liche Arabien et cet. [5] II. mp2 in 1 Reg. 10, 28 et 2 Chron. 1, 16. 37 Omnino, ut paucis, quae jamjam demonstravi, complectamur, vox a criticis valde vexata 50 vel xpo in 1 Reg. 10, 28 et 2 Chron. 1, 16 non, ut interpretes verborum massorethicorum, quod sciam, universi volunt, appellative dicitur, sed in se continet nomen loei Q'vé (i. e. Kov£, Coa apud veteres in- terpretes, Aoc apud Eusebium) solitudinem arabicam significans !). Unde effi- citur, equorum illorum nobilissimorum, quibus nomen arabicorum dant, in li- teris sacris, id quod viri doeti negarunt?), et quidem in versu supra exami- nato, mentionem factam esse Ad evitandam falsam sententiae meae interpretationem exponam denique, quo modo verba Syri à&» ous hebraica sin n°2 respondentia in Jud. 9, 20, ad quae supra pag. 363 specto, revera accipiam. Censeo igitur aS — positum esse pro wsz2 r'z, contra illud _,> explanandi causa adjectum. Quam sen- tentiam ex ejusdem capitis versu 6 conformavi. Ibi enim s*z2 F2 syriace ASS am) fs redditur. In versu igitur vicesimo 2, idem quod :as in sexto significat. 1) Nostrum Q*vé regno, quod hodie Schammar vocatur, satis apte respondet. De quo vid. Zeitschr. für allg. Erdk. 1865, 18 B., p. 223 sqq. ?) Vid. Michaelis in Mos. Recht, 3 'Th., p. 347; Winerus in RWB sub voce Pferd; L. Geigerus 1. e.; efr. etiam Ritterum in Erd- kunde, 9 Th., p. 366, 7. 376 AUG. TÖTTERMANUS. Vocabula, quae in lexicis non reperiuntur, quorumque vim in his dispu- tationibus illustravi, sunt: Mämilla in nomine Birket el Mämilla latens, compositum, suspicor, ex arab. sLe et hebr. wi». Måmilla igitur Milla aquam significat. p. 363. cp vel sır in 1 Reg. 10, 28 et 2 Chron. 1, 16, vox originis arabicae solitudinem, regnum fere, quod hodie Schammar vocatur, amplectantem desi- gnat. p. 370, 5. Contra apud lexicographos cum hebraicos tum chaldaicos (Buxtorfium, Levy, Fischerum) id sub nomine appellativo "pu latet, quod, si nonnullis veterum interpretibus fidem adjungimus, significare videtur: 1) ag- men; 2) quaestum; 3) venale; 4) pretium. p. 369. Vocabula, quibus vim apud lexicographos (in syriacis menti meae ob- versantur Castellus et Michaelis) non commemoratam tribui, sunt: Sn, proprie ubertas (aquae), aquaeductus, inde, semper praemisso arti- culo 852727 1), nom. pr. 1) aquaeduetus in septentrionali Zionis parte 2 Sam. 5, 9; 1 Chron, 11, S; 2 Chron. 32, 5; 2) aquaeductus, quem Salomo exstru- xu des. 9, 15, 24; 11; 27. p: 364. nn°>x vel n°5, (aquae) ubertas, aquaeduetus. Sie apud Targumistas locis, ubi Hebraeus san habet. p. 362. l.l quaestus in 1 Reg. 10, 28. p. 369. Sa], incola solitudinis in 2 Chron. 1, 16. p. 371. lia: (yo), ager, regio, terra in 2 Chron. 1, 16 et saepius. p. 373. list, res venalis in 1 Reg. 10, 28. p. 369. kill rl regiones desertae in 2 Chron. 1, 16. p. 372. d^ incola solitudinis in 2 Chron. 1, 16. p. 372. z0grvsGÜe. agmen in 2 Chron 1, 16. p. 369. 1) De nomm. propr. cum art. efr. $ 109, 3 in Gesenius hebr. Gramm. neu bearb. und herausg. von Ródiger. 21 Aufl. Lpzg. 1872. ee Corrigenda: P. 361 l. 28 lege 27 pro 17 » 8621. 14 „ 52? SOA 27: 920025 4 964 l|. 29 „ "Theileus 55S ulis „ ANOR Dele p. 363 l. 12 comma post ,allatam“, Adde p. 361 ad not. 3) Ew. Gesch. d. V. Isr. HI B. p. 70 sq. UEBER DIE MITTLERE TEMPERATUR ZU HELSINGFORS NACH DEN BEOBACHTUNGEN DES MAGNETISCH-METEOROLOGISCHEN OBSERV ATORIUMS 1845 —1856 A. KRUEGER. hore nm 5, à ie ' LI | ,. - fr 4 a N " CR) ju T 4 i ö « * * N * 1 } 2 4 à T B 1 à 1 \ r 4 i "dune SR LU one PN * " id n3 au &X 4 La ? Vor Kurzem erschien der fünfte Band der an dem hiesigen Magnetisch- Meteorologischen Observatorium angestellten Beobachtungen *). Derselbe ent- hält die Temperaturbeobachtungen von 1845—1856 in einer Vollständigkeit, wie wenige Sammlungen sie aufzuweisen haben, indem die Thermometer von 20 zu 20 Minuten, also 72 Mal im Laufe des Tages abgelesen worden sind. Ein so reichhaltiges und vollständiges Material muss geeignet sein, gewisse Hauptzüge der Temperaturbewegung mit grosser Genauigkeit erkennen zu lassen, besonders die täglichen Veränderungen, die Lage der Maxima und Minima, deren Verhältniss zur mittleren Temperatur u. s. w. Die Verände- rungen im Laufe eines Jahres dagegen werden selbst aus zwölfjährigen Beob- achtungen sich nur unsicher bestimmen lassen. Unser Klima ist, besonders im Spätherbste und Winter, vom November bis März so bedeutenden Schwank- ungen unterworfen, dass man die mittlere Temperatur der Monate, ja selbst des ganzen Jahres, nur aus einer sehr langen Reihe von Beobachtungen mit grösserer Genauigkeit ableiten kann. Die -Reichhaltigkeit des vorliegenden Materials erweckte in mir den Wunsch, einige Rechnungen über die mittlere Temperatur anzustellen. Indem ich die Resultate derselben hier mittheile, bemerke ich, dass es mir an Ge- legenheit gefehlt hat, näher auf die Behandlung aller hieher gehörigen Punkte einzugehen, und ich beschränke mich desshalb auf die Ableitung allgemeiner Formeln welche das gebotene Material darstellen sollen. Dieselben werden vielleicht für Andere, welche sich auf eine speciellere Discussion einlassen können, nicht ohne Nutzen sein. Seit Hällströms Zeit sind, soviel mir be- kannt, keine ähnlichen Rechnungen publieirt worden. Das umfangreiche Ma- terial von Beobachtungen, welche dieser unermüdliche Gelehrte selber ange- stellt hat, konnte natürlich nicht so vollständig sein wie das jetzt publicirte: bei Hällström fehlen die Stunden von Mitternacht bei sechs Uhr früh, und *) Observations faites à l'observatoire magnétique et météorologique de Helsingfors. Imprimées aux frais de la Société des Sciences de Finlande. Volume cinquième. 380 À. KRUEGER: dies ist auch offenbar der Grund, wesshalb die von mir gefundenen Formeln für die tügliche Variation der Temperatur wesentliche Unterschiede gegen die Hällströmschen zeigen. Herr N. K. Nordenskiöld, der sich durch die Bearbeitung und Heraus- gabe der Temperaturbeobachtungen von 1845—1856 ein grosses Verdienst erworben hat, giebt in Tafel IX, pag. 244 für die einzelnen Kalendermo- nate im Mittel aus den Jahren 1845—1856 die Temperaturen von 20 zu 20 Minuten in Réaumurschen Graden. Um daraus die tägliche Periode abzulei- ten, habe ich je 6 Beobachtungen zu einem Mittel vereinigt; dieselben ent- sprechen 0'55", 2'55". . . wahrer Zeit, von Mitternacht des bürgerlichen Da- tums an gerechnet. Eine solche Zusammenziehung in eine kleinere Anzahl von Mittelzahlen war nothwendig, um eine unnöthige Weitläuftigkeit der Rech- nung zu vermeiden, und bei der schnellen Convergenz der hier in Frage kom- menden periodischen Reihen kann daraus kein merkbarer Fehler enstehen. Diese Mittelzahlen sind: Ta £e d [oss 265" | 4657 | 6'55” | 8155” 102557 12/557 14555" 146-55 148 55 20 55122 850 0 0 0 0 0 | 0 0 0 0 0 0 0 quo Man JV) [— 5.85|— 5.92 — 6.01|— 6.06|— 5.93.— 5.39|— 4.99|— 5.20|— 5.63 — 5.81|— 5.91|— 5.92 BOR . — 1.65|— 7.83|— 8.01|— 8.10|— 7.56 647 521|— 5.24.— 6.12|— 6.70,— 7.08.— 7.34 Maz euo: — 521|— 5.61 5.95|— 5.77|— 428.— 2.61|— 1.62|— 1.65|— 2.53 — 3.60,— 424|— 473 N — 1.18|— 1.67 1.981— 0.95|+ 0.86+ 2.15|+ 2.88|+ 28114 2.15|+ 1.14|+ 0.12 0.55 NI VE oie. + 4,02 4- 34814 3754 53114 6.79)+ 27114 825|4- 83214 7.77|+ 6.88 -- 5.71 -- 4.84 Jii: 0 on Sen + 8.69|+ 8.12+ 8.72 +10.24|+11.58|+12.57 413.14 +13.26|+12.76|+11.84.+10.61|+ 9.53 Tun +11.02|+10.47|+10.89 +12.36|+13.82 +14.81|+15.33 +15.36|+14.78) +13.94|+12.69|+11.73 Aug. ....... |[+11.44/+10.88/+10.83|+12.03|+13.51/+14.56|+15.16+15.08/+14.52| +13.61|+12.56|+11.90 Segel. HR + 7.56|+ 7.20|4- 6.97 |4- 7.40 |4- 8.80 4- 9.96 2-10.55 --10.55 -- 9.98|-- 8.97|+ 8.28|4- 7.85 Get L 30 3, + 3.98|-- 3.80/+ 3.69 + 3.67|-- 418/+ 5.01|4- 5.54 + 5.49|4- 4.95 -- 4.49]4- 4.23|+ 4.03 Nay; ios — 016! 0.28 — 0.31 — 0.28|— 0.1 -- 0.28+ 0.60 + 0.41 -- 0.04|— 0.13 — 0.23 .— 0:28 Déc MN — 2.99|— 3,00|— 3.02,— 3.03|— 3.00|— 2.70|— 2.46 — 2.64— 2.85|— 2,90|— 2.98|— 3.02 Die Argumente dieser Tafel, Kalendermonate, reprüsentiren ungleiche Zeitabschnitte wegen der ungleichen Länge der Monate; es ist ferner zu be- denken, dass der Tag während des Verlaufes der horizontalen Werthe continuir- lich zunimmt, so dass der Anfangs geltende Tag nicht mit dem des Endes der Reihe identificirt werden darf, sofern man alle horizontalen Werthe als eine in sich abgeschlossene Periode betrachten will. Es wird desshalb nóthig sein, alle Zahlen in horizontaler Richtung auf dasselbe Moment und in vertikaler auf gleiche Intervalle, nämlich auf+Zwölftel des Jahres zu bringen. € Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors. 351 Wiirde man diese Reduction vernachlässigen, wie man, soviel mir bekannt, sie in der That oft ausser Acht gelassen, so wirde der tägliche Gang der Temperatur in den Monaten, wo die Durchschnittstemperatur sich stark ändert, wesentlich verfälscht auftreten. Dies zeigt übrigens der blosse An- blick der Tafel, in welcher die letzten Werthe nicht continuirlich in die An- fangswerthe zurücklaufen. Es wird am zweckmüssigsten sein, statt der Mo- natsmittel die mittlere Rectascension der Sonne zum Argument zu wühlen, indem wir das Jahr von dem Augenblieke an beginnen lassen, wo dieselbe = 280° ist. Die Mittel der Monate fallen dann auf 295°, 325°, 355° u. s. w. Für die oben zu Grunde liegenden Mittel der Kalendermonate finde ich für 055" bürgerlicher Rechnung: Mittlere A. R. der Sonne = 1. 0 Jan. 295.9 Febr. 325.1 März 354.3 April 24.4 Mai 54.4 Juni 84.5 Juli 114.6 Aug * 45M Sept. 175.2 Oct 72052 Nov. 235.3 Dec. 265.4 Mit Hülfe der Differenzen der Tafel 1 reducire ich sümmtliche Zahlen derselben auf die Argumente L — 295°, 3259, 355° u. s. w. und erhalte dann: 49 382 A. KRUEGER. Tafel 2. Monat. | 055" 12 5574552 | hs" s'55" [1o ss" 12 55" 1455" 16 55" 18 55" o0 55 122055") L 0 | 0 0 0 0 0 0 0 D) 0 0 0 0 iur qb — 518.— 5.84.— 5.92.— 5.96 — 5.84|— 5.31 — 4.92|— 5:14|— 5.55 — 5.71|— 5.79 — 5,70) 295 Heb er — 7.66 7.88|— 8.01|— 810|— 7.58|— 6.20|— 5.24|— 5.28|— 6.16|— 6.74|— 7.11|— 7.36, 325 März. d — 5.13 5,55 - 5.90! 5.72.— 4.23 2.51.— 1.60l— 1.63|— 2.53 — 3.61|— 4.26|— 4.76| 355 Poe os — 1.09.— 1.59|— 1.91L— 0.88|-- 0.924 2.19 + 2.90+ 2.824- 2.141+ 1.12+ 0.09|— 0.60| 25 TN CRM RER + 442|4- 3.56|3- 3.82|4- 5.374 6.844 7.74|4+ 8.26|4- 8.32|4- 77514 68514 5.67|+ 478] 55 dinis. ^ + 8/15 |4- 8.1|4- 8.26 /4-10.27 --11.60 12.58 +13.14|+13.25|+12.74|+11.81|+10.57|+ 9.48| 85 Juhi. AM +11.04 --10.49 --10.90 +12.37|+13.83 1481 --15.33 | +15 36 414.77 --13.:94 12.68 +11.71| 115 Aag. o -E11.45|--10.89 --10.85 +12.06 4-13.55 +14.60 +15.21|+15.14/+14.59/+13.68/+12.63/+11.97| 145 opt. M + 75814 7.2314 voil+ 7.46|4+ 8.81 +10.06|+10.66/+10.67|+10.11'+ 9.10+ 8.42 |4- 8.00! 175 Octo im ME + 4.01|+ 3.84|4+ 3744 37314 4.26|+ 51214 5.67 5.631+ 5.10 |4- 4.64|4- 4.38|4- 4.19| 205 Novo Pete — 043|— 0.24|— 0.26 .— 0.22.— 0.10+ 0.38|+ 0.71+ 0.53l+ 017| 0.00 0.10|— 0.14| 235 DEOR AU — 92.96|— 2.96|— 2.9:|— 2.9:|— 2.93.— 2.62,— 2.38.— 2.55|— 2.15|— 2.79|— 2.86|— 2.90| 265 von Die Horizontalreihen dieser Tafel entwickele ich in eine periodische Reihe der Form: dy + & cos x + da cos 2 x + a cos 3 x + a, cos 4 à + a, cos 5 x-]- ag cos 6% + bh, sin x + ba sin 2 x + D, sin 3 x + 4, sin 4 x + bj sin 5 x D T h . . . wo ich x— 0 setze für 055" wahre Zeit; es ergiebt sich dann: Tafel 8, L En a ag a3 | a4 2; äg b, | ba bs | b, bi 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 295 |— 5.63 | — 0.34 | + 0.24 | — 0.09 | + 0.04 0.00 0.00 | — 0.12 | + 0.04 0.00 0.00 0.00 325 |— 6.94| — 1.05 | +0.51| — 0.17 0.00 | + 0.01 | — 0.02 — 0.68 | + 0.14 0.00 | — 0.01 | +001 355 |— 3.96 | — 1.75 | +0.65 | — 0.02 | —0.06 | -- 0.01 | +0.01 | —0.98 | +0.03 | +0.06| +0.01 | —0.01 25 |-- 0.51 | —2.11 | --039| +015) 0.00! —0.03 | 0.00! —0.93| — 0.18 | +0.06 | +0.06 | — 0.00 55 |-- 6.09 | —2.23| +0.05 | +0:16 | --0.04| 0.00! —0.01| —0.79| —0.23| —0.05| +0.04| 0.00 85 |+10.93 | — 2.33 | —0.05 | +0.10 | +0.07 | +0.03| 0.00! —0.85| —0.19| —0.07| 0.00| 0.00 115 |--13.10| —2.28| -- 0.02 | +0.12 | +0.07 | --0.02 | — 0.01 | —0.80| —0.22| —0.03 | +0.02 | — 0.01 145 | +13.05 | —2.01| +0.23 | 2-0.15| +0.05 | —0.02| 0.00| —0.81| —0.18| 0.00! +0.03| — 0.00 175 |+ 8.76 | —1.60| + 0.41 | +0.08 | —0.06 | — 0.01 | +0.01| —0.77 | — 0.05 | +0.04| 0.00 | —0.01 205 |+ 4.53 | —0.77 | +0.33 | —0.07| —0.01| +0.01 | 0.00! — 0.44 | 40.05 | +0.01| 0.00 | — 0.01 235 | + 0.04 | — 0.36 | +0.20 | — 0.07 | +0.04 | +0.01) 0.00| —0.12| +0.02| 0.00| —0.01| 0.00 265 | — 2.80 | —0:21 | +0.11| —0:07 | +0.03 | —0.01| 0.00) —0.08| +0.01 | —0.01| 000! 0.00 Die Zahlen a, dieser Tafel geben die mittlere Temperatur eines Tages des betr. Monats an; setzt man statt der unbestimmt gelassenen Zeit / in die Formel x — / — 13.25, so erhält man die entsprechende Durehschnitts- Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors. 383 temperatur der Zeiten /— 5015-90. (2 10, 210. LE SON 50; diese ist jedoch durchaus nicht identisch mit der augenblicklichen Temperatur zur Zeit f. Setzt man allgemein eine gesuchte periodische Funktion: Ft) = Ay + A, eost + Az cos2t +... + B, sin { + B5 sin 2 { + und nimmt man ferner an, dass man von p gegebenen speciellen Werthen je 4 Werthe in arithmetische Mittel vereinigt habe, welche durch die Reihe: f(t) = ag F a, co8t + a5 COS 2 1 +... € + b, sin t + b, sin 2 {+ dargestellt werden, so erhält man: [/ 247 " sin - sin - iesus pL. Costi SA ue uu 7 sin 5 sin — 72 B sin ri sin = SL Se — sin 2-1 A2 7 sin? gin 27 p ? also: qsin 2 q sin an q sin — 4, > Ay M: ‚Bu = by: TT sin La gin 424 p p wo E die Anzahl der Mittel vorstellt. Im vorliegenden Falle haben wir” = 12, ‚damit werden die Faktoren: p—72 peo 0 1.0000 1.0000 1 1.0112 1.0115 2 1.0459 1.0472 3191025 1.1107 4°, 12031 1.2092 5 1.3445 1.3552 6 1.5529 1.5708 384 A. KRUEGER. Rechnet man die Stunden nach der Weise der Astronomen vom Mittage an, so lassen sich die mittleren Monatstemperaturen in Réaumurschen Graden für eine gegebene Stunde / wahrer Zeit auf folgende Formeln redueiren: Tafel 4. 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Jan. .. — 5.63--0.36 sin (t4- 56.81) 4-0.26 sin(2t-- 53.2) +0.10sin(3t+ 48.7) + 0.05 sin (4t + 35.0) Febr. . — 6.94+ 1.27 sin (t + 43.07) +0.55sin(2t+ 46.6) --0.19 sin(3t-- 48.7) + 0.01 sin (4 t+ 125.0) März. . — 3.96 + 2.03 sin (t + 47.00) + 0.68 sin (2 t-- 59.9) + 0.07 sin (3 t + 120.3) + 0.07 sin (4 t 4- 224.5) 4- 0.18 sin (3 t 4- 217.0) + 0.07 sin (4 t + 305.0) ) April . + 0.51--2.33 sin (t + 52.46) +0.45 sin(2t+ 89.3) ( Mai .. + 6.09 + 2.40 sin(t+56.67) +0.25 sin (2 t + 140.2) +0.19sin(3t+246.1) + 0.07 sin 4t+350.0) Juni . . +10.93 + 2.51 sin(t+56.10) + 0.21 sin(2t+167.2) + 0.14 sin (3 t+263.7) + 0.08 sin (4 t + 305.0) Juli .. +13.10 + 2.44 sin (t+56.91) + 0.23 sin (2t+ 146.0) +0.14sin(3t+242.7) + 0.09 sin (4 t 4- 325.3) ( ) ) ( ( ) ( ( ( Aug... +13.05 + 219 sin (t+ 54.30) --0.31 sin (2t+ 99.9) +0.17 sin (3t+228.7) +0.07sin(4t+ — 4.0) ( ( ( ( ( ( ( ( Sept... + 8.16--1.80 sin (t + 50.55) 4-0.43 sin (2t-- 69.4) -- 0.10 sin (3 t -- 202.1). + 0.07 sin (4 t + 327.0) Oct. .. + 4.53 + 0.90 sin (t + 46.50) —+ 0.35 sin(2t-- 53.9) +0.08sin (3t+ 56.8) + 0.01 sin (4 t + 125.0) Nov... + 0.04+0.38 sin (t4- 57.81) +0.21sin(2t+ 56.7) +008sin(3t+ 48.7) --0.05 sin (4t + 21.0) Dec... — 2.80+0.23 sin (t + 55.83) +0.12 sin (2t+ 57.3) +008sin(3t+ 40.6) +0.04sin(4t+ 35.0) Ich habe in diesen Formeln die Glieder, die mit dem Sinus oder Co- sinus der fünffachen Winkel multiplicirt sind, fortgelassen; ihr Betrag über- steigt nicht 0.03 und sie dürften ausserdem ziemlich unsicher sein; selbst die nüchst vorhergehenden zeigen sehr grosse Unregelmüssigkeiten. Um die Vergleichung mit Hällströms Formeln *) zu erleichtern, verwandele ich die Grade in Centesimalgrade und die wahre Zeit £ in mittlere Zeit / (ich nehme nämlich an, dass Hällström in seinen Formeln mittlere Zeit anwendet); es wird dann: Tafel 5 0 ü 0 10 0 0 [U 0 0 Jan. .. — 1.044-0.45 sin (t 4- 59.13) 4-0.32 sin (2t + 57.8) -- 0.12 sin (3 t + 55.2) + 0.06 sin (4t + 44.3) Febr. . — 8.67 + 1.59 sin (t + 46.54). + 0.69 sin (2 t + 53.5) -- 0.24 sin (3 t + 59.1) +0.01 sin (4 t' + 138.9) März... — 4.95 + 2.54 sin (t +49.09) +0.85 sin (2 t + 64.1) + 0.09 sin (3 t' + 126.6) + 0.09 sin (4 t + 232.9) April. . + 0.644- 2.91 sin (t 4- 52.42) +0.56sin(2t + 89.2) 4- 0.22 sin (3 t + 216.9) + 0.09 sin (4 t' + 304.8) Mai... + 7.61 43.00 sin (t' 4- 55.18). + 0.31 sin (2 t' + 138.4) + 0.24 sin (3 t' + 243.4) + 0.09 sin (4 t + 346.4) Juni . . 4- 13.66 + 3.14 sin (t' 4- 56.41) + 0.26 sin (2 t' + 167.8) + 0.17 sin (3 t' + 264.6) + 0.10 sin (4 t' + 306.2) Juli .. 4- 16.37 4- 3.05 sin (t' 4- 58.28). + 0.29 sin (2 t' + 148.7) + 0.17 sin (3 t' + 246.8) + 0.11 sin (4 t' + 330.8) Aug... +16.31 -- 2:14 sin (t 4- 55.22). + 0.39 sin (2 t' + 101.7) + 0.21 sin (3 t' + 231.5) + 0.09 sin (4t' + 7.7) Sept... --10.95 + 2.25 sin (t 4- 49.26) + 0.54 sin (2t' + 66.8) + 0.12 sin (3 t + 198.2) + 0.09 sin (4 t' + 321.8) Oct. .. + 5.66 + 1.12 sin (t' + 42.98) —+ 0.44 sin(2t'4- 46.9) + 0.10 sin(3t + 46.2) 4- 0.01 sin (4 t + 110.9) Nov...+ 0.05 + 0.47 sin (t + 54.16) + 0.26 sin(2t + 49.4) 4- 0.10 sin (3 t^ + 37.8) + 0.06 sin (4t^4- 6.4) Dec... — 3.50 + 0.29 sin 14 + 5486) +0.15 sin (2 t + 55.4) +0.10 sin (3 + 37.7)+0.05sin(4t + 31.1) 2) (E . Hällström: Clima Helsingforsiae. Acta Societatis Seientiarum Fennicae. Tomus I, pag. 196 v Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors. 385 Hällström findet aus seinen seit Anfang 1829 bis Ende 1839 angestell- ten Beobachtungen folgende Formeln für die Temperatur der verschiedenen Stunden, in Centesimalgraden: Tafel 6. 0 0 0 0 + 0.35 sin (2 t + 105. 8 0 0 Jan. ... — 8.06 + 1.06 sin (t + 38.28) ( ) 2-0.15 sin (3 t + 308.0) Febr. .. — 6.25 + 1.78 sin (t' + 40.30) + 0.53 sin (2t' + 96.0) + 0.12 sin (3 t + 328.0) Mürz...-— 4.76 + 2.82 sin (t' + 45.07) 4-0.68 sin(2 t + 87.6) -- 0.11 sin (3 t 4- 254.5) April... + 0.24-- 3.11 sin (t 4- 53.60). + 0.44 sin (2 t 4- 133.3). -- 0.19 sin (3 t + 261.4) Mai ...+ 7.51+3.14 sin (t + 51.12). + 0.37 sin (2 t + 119.5). + 0.19 sin (3 t' + 294.9) Juni . . . 4- 13.61 + 3.77 sin (t + 57.60) + 0.80 sin (2 t + 201.7) + 0.25 sin (3 t + 312.0) Juli ... + 16.01 4- 3.78 sin (t + 64.17). + 0.57 sin (2 t + 184.3) + 0.20 sin (3 t + 289.1) Aug.... -1451--3.49 sin (t'4- 59.37) -- 0.41 sin (2 t + 147.5). + 0.19 sin (3 t + 257.4) Sept... . +10.46 + 2.80 sin (t + 52.50) + 0.59 sin (2 t 4- 107.3) + 0.24 sin (3 t + 261.3) Oct. ...+ 5.60 4- 1.72 sin (t + 51.47) —+ 0.49 sin (2 t 4- 121.7). + 0.17 sin (3 t + 306.3) Nov.... — 0.11-+1.10 sin (t + 47.25) + 0.39 sin (2 t 4- 129.5) + 0.18 sin (3 t + 300.3) Dec. ... — 486+0.75sin(t + 37.05) + 0.32 sin (2 t' + 126.8) + 0.21 sin (3 t + 303.2) Die Vergleichung der Tafeln 5 und 6 giebt bedeutende Unterschiede zu erkennen. Abgesehen von den mittleren Monatstemperaturen, die sich aus einem, ein Decennium wenig überschreitenden Zeitraume nicht sicher bestim- men lassen, weichen sowohl die Coefficienten als die Argumente der perio- dischen Glieder wesentlich ab. Die Ursache hievon ist ein doppelte. Einer- seits hat Hällström unter andern Verhältnissen beobachtet, als die Beobach- ter des Observatoriums; das Lokal, die Placirung der Thermometer waren verschieden und in dem für diese Beobachtungen speciell eingerichteten Ob- servatorium vermuthlich vortheilhafter. Andrerseits konnte Hällstrôm bei der Berechnung seiner Formeln keine Beobachtungen von Mitternacht bis 6 Uhr früh, ausser den am Minimumthermometer angestellten zu Rathe ziehen. Er ergünzte die fehlenden Beobachtungen durch eine graphische Construction, die nothwendig mehr oder weniger unsicher ausfallen muss. Die grosse Regel- mässigkeit im Gange der Coefficienten und Argumente der Tafel 6 ist auch desshalb nicht als reell anzusehen. Will man die Temperatur an einem beliebigen Tage und zu einer beliebigen Stunde erhalten, so wird man die Coefficienten der Tafel 3 in Reihen entwickeln, welche von den Vielfachen der mittlern Rectascension der Sonne abhängen. Setzen wir w — L — 2959, also — 0 für die Mitte des Januar, und nehmen an: An — p^ + fie cos w = DR cos 2 w + f)? cos 3 w + Jp; cos 4 w + p cos 5 w + pr cos 6 w 4% sin w + Q7. sin 2 w + Q" sin3 w + g' sin4w + q7 sinöw = + T? cos w + 77 cos 2w + 77 cos 3 w + 77 cos 4 w + T^ cos 5 w + ri cos 6 w + $; sin w + $7 sin 2 w + S? sin 3 w + $7 sin 4 w + $" sin 5 w so wird: 386 A. KRUEGER. Tafel 7. Po Pi Pa Ps pa Ps Ps qi de d5 | a | 9 0 0 9 0 0 0 0 0 0 0 0 0 n=0 | +3.14 | — 9.55 | + 0.68 | +0.01 | — 0.01 | +0.18 | — 0.08 | — 2.15 | — 0.48 | — 0.38 | — 0.10 | — 0.23 1 | —1.42 | 4-0.91 | +0.07 | -- 0.04 | 40.04 | 40:02 | — 0:01 | — 0.61 | —0.19 | +0.03 | +0.03 | — 0.03 2 | +0.26 | +0.13 | — 0.12 | — 0.03 | — 0.01 0.00 0.00 | +0.03 | +0.21 | +0.01 | — 0.02 0.00 3 | + 0.02 — 0.13 | — 0.02 | + 0.01 | + 0.01 0.00 0.00 | + 0.04! — 0.01 | — 0.06 0.00 0.00 Tg n Ya ra Ya i$ Tg Si Sa 83 84 Ss 0 8 0 0 0 0 ox 0 0 0 0 0 n=1 | —0.61 | +0.28 | +0.10 | +0.04 | + 0.04 | +0.02 | --0.02| — 0.26 | —0.20| —0.02 | + 0.04 | — 0.01 2 | — 0.06 | +0.15 | 40.01 | — 0.01 0.00 0.00 0.00 | — 005 | + 0.05 | + 0.06 | — 0.01 0.00 3 0.00 | 4-0.02| — 0.03 | — 0.01 0.00 0.00 0.00 0.00 | 2-0.02| — 0.02 | + 0.01 0.00 Weiter als bis n — 3 habe ich die Entwickelung nicht ausgedehnt. Fihrt man die Multiplication der Sinus und Cosinus aus und vergróssert man ferner die Coefficienten, welche sich auf arithmetische Mittel von 2 Stunden nach der einen Richtung, von einem Monat nach der andern, beziehen, in der vorher angegebenen Weise, um die Temperatur die einem gegebenen Augenblick ent- spricht, zu erhalten, so ergiebt sich folgende Formel, in welcher im allge- meinen Glieder unter 0.04 fortgelassen sind: Temperatur in Réaumurschen Graden (mittlere Rectascension der Sonne mare‘ Zeit — 1) — 9.14 +9.904sin( L -1-322.29) — 0.87 -- 0.42 1.019 + 0.40 Eu + 1.56 + 0.56 + 0.62 SET + 0.16 2018.28 — 0.08 3:30:13 2042 sin (2 L — 255.2) sin(3L . -- 13.5) sin (4 L + 85.7) sin (5 L —+ 106.9) sin (6 L + 300.0) sin( t + 53.0) sin( L—t-- 42.3) sn( L-+t-+ 337.0) sin (2 L — t -]- 167.4) sin (2 L--t-L- 52.0) sin(2t + 755) sin( L—2t+ 238.8) sin( L-L2t-l- 82.5) sin (2 L—2t-]- 138.2) Ueber die mittlere Temperatur zu Helsingfors. 387 + 015sin(2L—+2t—+ 64.8) —+ 0.02 sin (3 t -- 228.7) + 0.07 sin( L —3t-1- 205.7) — 0.08 sin( L--3t-1- 140.3) + 0.02 sin (4 t + 55.0) Es ist schon vorher bemerkt, dass die hier mitgetheilten Zahlenwerthe, soweit sie auf die jährliche Periode Bezug haben, noch ziemlich unsicher sind. Sie stellen nur das mittlere Resultat der vorliegenden 12 jährigen Beobach- tungen dar. Vergleicht man die einzelnen Monatsmittel 1845—-1856 unter einander, so ergiebt sich, wenn man die Abweichungen vom Mittel aller als zufällige Fehler betrachtet, für den Januar ein wahrscheinlicher Fehler von + 1.9 R. d.h. man wird eins gegen eins wetten kónnen, dass die mittlere Temperatur im Januar eines beliebigen Jahres zwischen — 37 und — 7.9 R. liegt. Dieser wahrscheinliche Fehler nimmt ab bis zum Mai, wo er nur 0.6 beträgt, steigt dann etwas im Juli und August und erreicht ein zweites Mini- mum von 0.6 im September, um danach im Januar zu seinem ersten Maximum zurückzukehren. Die Barometerbeobachtungen zeigen ein ähnliches Verhal- ten in unsern Breiten. Um die mittlere Tagestemperatur, die zunüchst am meisten interessirt, genauer abzuleiten, habe ich ausser dem durch Herrn Nordenskiüld bearbei- teten 12 jährigen Material noch die in Aupffers Annales de l'observatoire physique central de Russie, N:o 2 correspondance météorologique 1858— 1862 mitgetheilten Monatsmittel für Helsingfors 1857 —1861 so wie die in Finska Vetenskaps Societetens Öfversigt XI bis XV von Professor Borenius gegebenen Monatsmittel für 1869 bis 1872 benutzt und in derselben Weise in Rechnung gezogen. Es wird dann im Mittel aus 21 jährigen Beobach- tungen die Temperatur der einzelnen Monate, die jeder den zwölften Theil des Jahres umfassen und mit L — 280°, 310°, etc. beginnen, in Réaumur- schen Graden: Jan. EH Febr — 6.31 März — 3.17 April + 0.93 Mai + 6.13 Juni — 411.09 Juli —- 13.42 Aug. —+12.85 UT 105, 6.12 15.2 — 6.68 20.3 27.21 25.4 — 1.14 30.4 — 8.11 Febr. 4.5 — 8.31 9.6 — 8.35 14.6 — S.17 19.7 — 7.79 24.8 — 1.24 März 1.9 — 6.55 6.9 — 5.74 12.0 — 4.85 17.1 — 3.95 22.2 — 3.07 27.2 — 2.21 Mai Juni A. KRUEGER. -]- 8.58. — 4.48. Sept. Oct. Nov. Dec. — 0.1 1: — 3.10. und damit die mittlere Temperatur eines Tages, in Centesimalgraden: + 4.11 +12.14sin( L+324.20) + 1.00sin (2L 1- 243.05) + 0.38sin(3L-l- 43.44) + 0.23sin(4L 43.13) + 0.48 sin (5 LH 102.86) + 0.07sin(6 L 1- 300.00) Gemäss dieser Formel ist die folgende Tafel berechnet worden. Tafel Mittlere Temperatur zu Helsingfors aus 21 jährigen Beobachtungen Centesimalgrade. Jan. 0.0 — 5.08 April 1.3 — 1.36 Juli 6.4 — 0.54 0.27 1.11 21.6 1.99 2.97 4.02 5.17 6.39 7.65 8.92 De 40.14 1.2 + 11.30 6.2 | 12.33 1103 -1.13.24 16.4 4 14.03 21.5 + 14.68 26.5 15.25 Aug. Sept. 5.6 + 12.66 10.6 + 11.61 15.7 4 10.61 20.8-L- 9.69 20 Jan. 0,0 entspricht L — 280°. Sept. 30.9 + 8.04 Oct. 6.0 47.28 1115 OI 16.1 + 5.69 21.9 - E80 26.3 + 3.85 31.41-29.82 Sut c 10.5 — 0.73 15.6 — 0.26 20:7 45 25.7 — 1.94 30.8 — 2.58 5.9 — 3.09 10.9 — 3.52 16.0 — 3.89 21.1 — 4.26 26.2 — 4.63 Nov. Dec. AUSZÜGE aus einer NEUEN GRAMMATIK DER FINNISCHEN SPRACHE. AUGUST AHLQVIST. Drittes Stück. Ableitung der Nomina actionis. Ÿ ae d "3c $ 1. Als allgemeine Bemerkung will ich hier wiederholen, was ich am Schluss meiner Darstellung von der Ableitung der Substantiva, welche die Bedeutung des Oertlichen haben (Acta, Tom. IX, 2 Abth. S. 145) gesagt, dass nümlich viele Ableitungsformen der Nomina actionis zugleich Ableitungsformen der Substantiva besagter Gattung sind, und dass die Bedeutung der Oertlich- keit bei ihnen offenbar älter ist als die der Handlung. Bei der Vorliebe des Finnischen für die Bezeichnung der Localitit ist es sogar wahrschein- lich, dass die meisten, wenn nicht alle Formen für die Bildung der Namen der Handlung ursprünglich den Ort der Handlung bedeutet haben und von dieser Bedeutung sich allmählig zu der, die sie jetzt haben, emporgearbeitet. $ 2. Eine andere Vorbemerkung betrifft den Umstand, der übrigens in allen. Sprachen anzutreffen ist, dass eine Ableitungsform für die Namen der Handlung oft die Bedeutung des Resultates der Handlung hat, bisweilen auch die des Gegenstandes der Handlung. So z. B. sind die Substantiva kaivo und keitto Derivate von den Verben kaivaa graben und keittää kochen; dieselben haben ursprünglich die Bedeutung Graben und Kochen gehabt, be- deuten aber jetzt Brunnen (das Gegrabene) und Gericht (Gekochtes). $ 3. Für den Leser, der die finnische Sprache und die Darstellung der- selben, welche in unseren gewöhnlichen Sprachlehren zu finden ist, nicht kennt, so auch der Deutlichkeit wegen in der hier folgenden Darstellung, dürfte eine Uebersicht über die Eintheilung der finnischen Verben hier an ihrem Platze sein. Diese Eintheilung beruht auf der Beschaffenheit des Bindevocals oder auch der ganzen Bindesylbe, so dass zur: l:sten Klasse einsylbige Verba gehóren, z. B. saan, juon; 2:ten Klasse die, die in der Bindesylbe einen sogenannten unveründer- lichen Vocal (o, ö, u, y) haben, z. B. sanon, nukun, kysyn; 3:ten Klasse die, deren Bindevocal a, ä ist, z. B. kasvan, käännän: 4:ten Klasse, die i als Bindevocal haben, z. B. nuorin; o:ten Klasse, die e als Bindevocal haben, z. B. tulen. 6:ten Klasse Verba contracta, z. B. saarnaan, kokoan. 392 AUGUST AHLQVIST. $4. Die erste Derivationsform, in der wir den Verbalstamm auf dem Gebiet des Nomens antreffen, hat zur Endung die Sylbe -ma (-mä), die wahrscheinlich aus dem Worte maa Erde, Platz, Stelle (vergl. $ 1) entstan- den. Die mit dieser Endung abgeleiteten Derivate, befinden sich noch theil- weise auf dem Gebiet des Verbum's, indem dieselben nämlich, besonders in den Casus der inneren Localität, ganz verbal gebraucht und vom Sprach- sinn also aufgefasst werden, um eine Handlung auszudrücken, mit der man eben beschäftigt ist, die man vornimmt, oder mit der man aufhórt. So wer- den z. B. die inneren Localeasus vom Worte sanoma, das in der betreffen- den Ableitungsform ein Derivat vom Verbum sanoa sagen ist, und welche Casus lauten: Inessiv sanomassa, lllativ sanomaan, Elativ sanomasta, in rein verbaler Bedeutung angewandt, z. B. in den Sätzen: minä olen täällä sanomassa, että isäni kuoli ich bin hier um zu sagen, dass mein Vater starb, minä rupesin sanomaan ich fing an zu sagen, minä herkesin sanomasta ich hürte auf zu sagen. Auch der Genitiv dieser Ableitungsform wird in Verbindung mit Hülfsverben wie pitää u. a. in rein verbaler Bedeutung gebraucht, wobei das Subject auch im Genitiv steht (eigentlich ein ursprüng- licher Dativ oder Lativ), z. D. pojan pitää tuleman der Knabe muss kom- men. Um die Negation eines im Infinitiv stehenden Verbum's ebenfalls in rein verbalem Sinn auszudrücken, gebraucht man den Casus Caritiv (Abes- siv) dieser Derivationsform, z. B. sanomatta ohne zu sagen, tulematta ohne zu kommen. Schliesslich wird diese Ableitungsform auf dem Gebiet des Verbum's in derselben Bedeutung wie Participium praet. pass. ange- wandt, wenn das Participium einen Agens hat, welcher alsdann durch den Genitiv ausgedrückt wird; z. B. isän antama veitsi, das vom Vater gege- bene Messer, äitin ompelema paita das von der Mutter genühte Hemd. Von dieser Bedeutung ist kein grosser Uebergang zu der des Resultates der Handlung, in welcher Bedeutung Derivate mit der Endung -ma (-mä) recht häufig als reine Substantiva angetroffen werden, z. B. lyômä Schlag von lyödä schlagen, sanoma Botschaft, Gerücht, paisuma Geschwulst von pai- sua schwellen, ampuma Schuss von ampua schiessen, päivettymä Son- nenbrand (die davon entstandene dunkle Hautfarbe) von päivettyä von der Sonne verbrannt werden, runoelma Gedicht von runoella dichten, kat- kelma abgebrochenes Stück von katkella (oft) abbrechen. Bisweilen wer- den Derivate von dieser Ableitungsform angetroffen, deren Stammwort ein fingirtes Verbum frequentativum ist, z. B. mustelma blaues Mahl von mus- tella etwa schwürzen (das aus musta schwarz entstanden), welehes Verbum jedoch in der Sprache nicht vorkommen dürfte. In der Bedeutung der Hand- Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 393 lung kommt diese Derivationsform weniger häufig vor, wie z. B. in den Wor- ten voima (das Künnen, Vermógen) Kraft von voida künnen, vermügen, elämä Leben von elää leben, kuolema Sterben, Tod von kuolla sterben, surma Tod von suren sterben, kituma (ratasten, Offenb. Joh. 9: 9) Ras- seln (der Räder) von kitua ächzen, stóhnen, rasseln. Alle Klassen der Verba geben Derivate in dieser Ableitungsform ab. Dieselbe wird aueh im Estnischen angetroffen, welche Sprache darin theils Namen der Handlung, als käim Gang vom Verbalstamm kii, vöim Kraft vom Verbalstamm vüi, theils Namen des Resultates der Handlung z. B.loom Wesen, Kreatur vom Verbalstamm loo Schaffen, sónum Botschaft, Nachrieht vom Verbalstamm sónu sagen, bildet. Der im Nominativ elidirte Vocal der Endung tritt im Genitiv und in den übrigen Casus hervor. Auch im Lappischen kommt diese Derivationsform vor und giebt Namen sowohl der Handlung als auch des Resultates der Handlung ab; in der letz- teren Bedeutung ist dieselbe in dieser Sprache Participium praet. z. D. lod- nom Erlósung und erlóst, lokkam Lesen und gelesen. Im Livischen kommt diese Ableitungsform (S 24 in Wiedemann— Sjo- grens Livischer Grammatik) in zwei verschiedenen Gestalten vor, nümlich a) mit der Endung -mi, um die Namen der Handlung zu bezeichen, z. B. vedämi das Führen, kandämi das Tragen, kazami das Wachsen; und /) mit der Endung -m, womit Namen des Objectes oder des Resultates der Hand- lung gebildet werden, z. B. vedäm Fuhre, kändam Last, Tracht kazam Wuchs, Körpergestalt. Im Mordwinischen sind Derivate mit der Endung -ma zahlreich, z. B. salama Diebstahl von salan stehlen. Bisweilen ist diese Endung zu einem blossen -m verkürzt, und hat dann gewöhnlich die Bedeutung des Resultates der Handlung; z. B. pisem Regen von pisan regnen, suskam Biss von suskan beissen, schmecken; vergl. meine Mokscha-Mordwinische Gramma- tik, $ 52. ° Das Wogulische bildet das Partic. praet. regelmässig vermittelst der Endung -m; diese Form hat theils active theils passive Bedeutung. $ 5. Die Endung -minen, welche die Handlung in Abstracto bezeich- net, wie der Infinitiv im Deutschen, scheint aus der Endung der letzgenann- ten Derivationsform und der Deminutivendung -nen (-ma +--nen) zusammen- gesetzt zu sein, in welcher Zusammensetzung der Vocal der ersteren in i übergeht. Auch in dieser Derivationsform werden Derivate von allen Ver- balklassen gebildet, z. B. tuominen das Bringen, aikominen das Beab- sichtigen, katuminen das Reuen, antaminen das Geben, ristiminen das 394 AUGUST AHLQVIST. Kreuzigen, Taufen, tuleminen das Kommen, hakkaaminen das Hauen, kokoaminen das Sammeln. Bisweilen haben die Derivate mit der Endung -minen die Bedeutung des Objectes oder Gegenstandes der Handlung; so kann syóminen das zu Essende bedeuten, juominen das zu Trinkende, kantaminen nicht blos das Tragen, sondern auch was zu tragen ist, lukeminen das Lesen und (sogar im Plur. lukemiset, lukemisia) das zu Lesende, Lectüre. Im Estnischen, Wotischen und Wepsischen, in denen diese Ableitungs- form in derselben Bedeutung wie im Finnischen angetroffen wird, ist das auslautende -n der Endung elidirt, und im Wotischen in Folge dessen der vorhergehende Vocal e gedehnt (siehe hierüber meine Wotische Grammatik $ 129 und $ 22). Im Wepsischen scheint diese Derivationsform öfters die Bedeutung des Gegenstandes der Handlung zu haben, z. B. keitmine Suppe, gekochte Speise, sömine Speise, Futter. $ 6. Mit der eben beschriebenen am nächsten verwandt der Bedeutung nach ist die Ableitungsform, deren Endung -nta (-ntä) ist. Ueber die Ent- stehung dieser Endung sieh Abl. der Substantiva, welche die Bedeut. d. : Oertl. haben, $ 17 und $ 21 (Acta, T. IX, 2 Abth. S. 137, 139). In dieser Ableitungsform werden Namen der Handlung von den Verbalstämmen aller Klassen gebildet, ausser den Verba contracta und den Verben auf -tse; z. B. tuonta das Bringen; kadunta Reue; annanta das Geben, tulenta das Kommen. Diese Derivationsform kommt in der lebenden Sprache nur in Ka- relen vor. Dieselbe wird auch in der Wepsä-Sprache angetroffen, z. B. andand, Gen. andandan das Geben, jagand Theilung, püdand das Fangen, rä- dand das Arbeiten, rikkond Mord. $ 7. Allgemeiner als die vorhergehende Ableitungsform wird eine Varie- tät derselben gebraucht, welche die Endung -nto (-ntö) hat, in der Derivate aller Arten Verba vorkommen, mit Ausnahme der Verba contracta. Von einem Theil dreisylbiger Verba auf -tse werden Derivate mit dieser Form also ge- bildet, dass die Endung -tse weggeworfen und die Ableitungsendung zum ursprünglichen Stamm gefügt wird, z. B. nautinto Genuss von nautitsen geniessen, palkinto Belohnung von palkitsen belohnen, ravinto Nahrung, Bespeisung von ravitsen nähren, bespeisen. Scheinbar unregelmässig sind pyyntö Begehr, Bitte von pyytää, und katsanto Anblick von katsoa. Das erstere ist zusammengezogen aus dem regelmässigen pyydäntö; das letztere von katsan, einer älteren Gestalt von katson, derivirt. Die Bedeutung des Resultates der Handlung kommt auch bei mehreren Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 395 Derivaten dieser Art vor, wie z. B, luonto Natur von luoda schaffen, kai- vanto Kanal von kaivaa graben, perintö Erbe von periä erben. Diese Ableitungsform wird auch im Estnischen angetroffen, z. D. kae- vand Graben, Kanal, kaswand Trieb, Schuss, Gewächs, pistand das Stecken, Stich, das Eingesteckte. $ 8. Eine andere Varietät der Ableitungsform auf -nta (-ntä) ist die, in welcher der Vocal dieser Endung* in i übergegangen ist. Dieselbe wird meist bei Ableitungen von einsylbigen Verbalstämmen gebraucht, z. B. saanti das Bekommen, Erhalten von saa, syönti das Essen von syö, juonti das Trinken von juo, puinti das Dreschen von pui. Nur eine Ausnahme von dem eben Gesagten ist mir bekannt, nämlich jääntö von jään bleiben, zu- rückbleiben, welches jedoch in dieser Form nicht gebraucht wird, sondern nur als Stammwort zu jäännös Ueberbleibsel vorkommt, welches in der $ 12 beschriebenen Ableitungsform gebildet ist. $ 9. Mit der Endung -u (-y) oder einer anderen Gestalt davon -o (-ü) werden Nomina actionis von zwei grossen Verbgruppen gebildet, nämlich von zweisylbigen Verben auf -a (-ä) und von zwei- und mehrsylbigen Ver- ben auf -e. A) Von zweisylbigen Verben auf -a (-ä) werden hierhergehörende Deri- vate gewöhnlich mit der Endung -o (ö) abgeleitet, z. B. ajo Fahren, Trei’ ben von ajaa fahren, treiben, anto das Geben von antaa geben, elo Leben von elää leben, huuto Geschrei von huutaa schreien, jako Theilung von jakaa theilen, juotto das Tränken von juottaa tränken, kaivo Brunnen von kaivaa graben, keitto gekochte Speise, Suppe von keittää kochen (transit), kosto Rache von kostaa rächen, kyntö das Pflügen von kyn- tää pflügen, liitto Zusammenfügung von liittää zusammenfügen, löytö Fund von löytää finden, muisto Erinnerung von muistaa sich erinnern, nosto das Heben von nostaa heben, nüyttó das Zeigen, Vorzeigen von näyttää zeigen, osto Kauf von ostaa kaufen, otto Wegnahme von ottaa wegneh- men, ryóstó Raub von ryüstää rauben, soitto Spiel, Lüuten von soittaa spielen (ein Instrument), liuten (eine Glocke), taito Kenntniss, Vermügen von taitaa können, tieto das Wissen von tietää wissen. Nur eine geringe Anzahl Verba dieser Art gibt Derivate mit der Endung -u (-y) z. B. laulu Gesang von laulaa singen. Bei einigen derselben kommen beide Ableitungs- formen als Dialectvarietiten vor, z. B. kasvu und kasvo das Wachsen, Zu- wachs von kasvaa wachsen, kylvy und kylvö das Süen von kylvää säen, nauru und nauro Gelüchter von nauraa lachen, maksu und makso Be- zahlung von maksaa bezahlen, soutu und souto das Rudern von soutaa 396 AUGUST AHLQVIST. rudern. Bisweilen werden beide Formen in demselben Dialect, aber mit ver- schiedenen Bedeutungen angetroffen, z. D. niittu oder niitty Heuschlag, Wiese und niitto das Mähen von niittää mähen. Eine Anmerkung von praktischer Bedeutung dürfte hier an ihrem Platze sein, nümlich die, dass in dieser Ableitungsform Namen der Handlung nie- mals von dreisylbigen Verben auf -a (-à) gebildet werden, sondern einzig und allein von zweisylbigen. Solche” Derivate wie jürjestó anstatt jär- jestys das Ordnen, Ordnung von järjestää ordnen, sisältö anstatt sisäl- lys Inhalt von sisältää enthalten, in sich fassen, sowie mehrere derartige, die in der neueren Litteratur vorkommen, sind Missgeburten, durch die Un- wissenheit einiger Verfasser entstanden und ohne jeglichen Grund in der wirk- lichen Sprache. Vergl. hierzu $ 13. B) Von zwei- und mehrsylbigen Verben auf -e werden mit den besag- ten Endungen auch Namen der Handlung abgeleitet. Ausnahmen von dieser Regel bilden nur die Verba auf -tse (über deren Derivate sieh $ 7) und Verba comparativa auf -ne, die nur in der $ 5 beschriebenen Ableitungsform Nomina actionis abgeben *). Mit der Endung -u (-y) werden diese Substan- tiva von einer Menge der genannten Verben abgeleitet, z. D. isku Schlag von iskeä Schlagen, itku das Weinen von itkeä weinen, kulku Gang, Lauf von kulkea gehen, laufen, kutu das Laichen von kutea laichen, küsk y Befehl von käskeä befehlen, luku das Lesen von lukea lesen, polku das Treten von polkea treten, puku Tracht von pukea kleiden, bekleiden, puru das Kauen von purea beissen, suku Herkunft von sukea gebären, sylky das Spucken von sylkeä spucken; hierher gehóren auch die Derivate von den Verba subitanea auf -se (nicht die onomatopoetischen mit derselben En- dung); z. B. katkasu das Abbrechen von katkasen abbrechen, repäsy das Abreissen, Wegreissen von repäsen abreissen, häpäsy das Beschämen von häpäsen beschämen. Ein anderer Theil der genannten Verba giebt Derivate besagter Art blos mit der Endung -o (-ö) ab, wie: kuolo Tod von kuolla sterben, kätkö Versteck von kätkeä verstecken, luulo Vermuthung von luulla vermuthen, lähtö das Weggehen von lähteä weggehen, sich fortbegeben, pano das *) Diesen muss wohl auch das Verbum pakenen sich entfernen, fliehen, zugezählt werden. Diesem Verbum entspricht in der vorliegenden Derivationsform das Substantiv pako Flucht, welches jedenfalls niehts Anderes sein kann, als ein Derivat von einem jetzt aus der Sprache verschwundenen Verbum pakaa oder pakea. In der Kalevala kommt jedoch einmal das Derivat pakeno in dem Compositum pakeno-aika vor. Diess ist, meines Wissens, das einzige Beispiel einer solchen Derivation von den Verba comparativa. Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 397 Stellen, Legen von panna stellen, legen, teko Handlung von tehdä (Stamm teke) machen, thun, tulo Ankunft von tulla kommen. Von einer geringen Anzahl hierhergehórender Verba kommen aber beide Derivationsformen als Dialectvarietäten vor, z. B. pesu und peso Wäsche von pestä waschen, páüsy und pääsö das Loskommen von päästä loskommen. Diess ist besonders der Fall mit den frequentativen Verben auf -le, z. B. arvelu und arvelo das Meinen, Meinung von arvelen meinen, ajelu und ajelo das Treiben, Umhertreiben von ajelen treiben, umhertreiben, ajattelu und ajattelo das Denken von ajattelen denken, katselu und katselo das Besehen, Beschauen von katselen, besehen, luettelu und luettelo das Herzühlen von luettelen herzühlen, näyttely und näyttelü das Vorzeigen von nüyttelen zeigen, vorzeigen. Bisweilen hat auch unter diesen doppelt vorkommenden Derivaten die Ableitungsform auf -u (-y) eine Bedeutung, die Ableitungsform auf -o (-0) eine andere, z. B. von nähdä (Stamm nüke) sehen kommt näky Gesicht (Erscheinung) und näkö Gesicht (das Sehver- mógen) von kuulen hóren erhält man kuulu Gerücht und kuulo Gehór. Unter den onomatopoetischen Verben mit der Endung -se, die alle sub- stantivische Derivate abgeben in der Ableitungsform, die in $ 19 beschrieben ist, bilden einige solche Derivate mit Hülfe der Endung -u (-y), die an die Wurzelsylbe des onomatopoetischen Verbum's gefügt wird; z. B. hohu, huhu, humu, hymy, jumu, jyly, jyry, kahu, kumu, poru, ryty, tohu von den Verben hohisen, huhisen, humisen, hymisen, jumisen, jyli- sen, jyrisen, kahisen, kumisen, porisen, rytisen, tohisen. Dem Sachkundigen, der mit Aufmerksamkeit die in diesem $ aufgezähl- ten Beispiele betrachtet hat, ist es nicht entgangen, dass gerade zuwider den Gesetzen der Vocalharmonie in vielen Füllen aus einem Stammwort mit weichen ein Derivat mit harten Vocalen hervorgegangen. Diess gilt jedoch nur von zweisylbigen Stammwörten und Derivaten, wo das Gesetz dermas- sen zu lauten scheint, dass in der ersten Sylbe die Vocale e und i, welche wie bekannt neutral sind oder vielmehr hart und weich sein kónnen, im Derivat immer als hart angesehen werden, obgleich sie im Stammwort mit einem weichen Vocal in der letzteren Sylbe zusammenstehen, also weich sind. So z. B. kommen von den Stammwörtern elää, pestä, iskeä, liit- tää, niittää, keittää, vierrä, tietää, deren Vocale weich sind, die Deri- vate elo (nicht eló), pesu (nicht pesy) und peso, isku, liitto, niitto und niittu (niitty kommt jedoch auch vor) keitto, vieru, tieto, in denen die Vocale hart sind. Hat dagegen die erstere Sylbe des zweisylbigen Stamm- wortes einen der weichen Vocale ä, 0, y, oder zwei derselben zu einem 51 398 AUGUST AHLQVIST. Diphtong verbunden, so behält auch das Derivat die weiche Vocalität; so werden von lähteä, päästä, kyntää, kylvää, näyttää, löytää, ryös- tää die mit weichen Vocalen versehenen lähtö, pääsy und pääsö, kyntö, kylvy und kylvö, näyttö, löytö, ryöstö abgeleitet. Es giebt in der finnischen Sprache verschiedene zu dieser Ableitungs- form gehörende Derivate, deren Stammverben jetzt aus derselben verschwun- den sind, z. B. hyöty Zuwachs, Nutzen, kulu Abnutzung, loppu Ende, synty Geburt, Entstehung, tahto Wille, toivo Hoffnung, usko Glaube. Die Sprache hat allerdings Verba, die denselben genau entsprechen, wie: hyötyä zuwachsen, Nutzen haben, kulua abgenutzt werden, loppua enden, syntyä geboren werden, tahtoa wollen, toivoa hoffen, uskoa glauben. Diese Verben sind aber nicht die Stammwörter der Substantiva, sondern im Gegen- theil aus denselben abgeleitet. Von den wirklichen Stammwörtern werden jedoch noch Spuren in der Sprache angetroffen. Ein derartiges ist das in älteren Schriften und auch in den Runen (alten Gesängen) angetroffene Ver- bum loppea schliessen, enden, woraus loppu ein vollkommen regelmässig hergeleitetes Nomen actionis ist. In gleicher Weise ist die estnische Gestalt von tahtoa, die tahan, tahtma (Stamm tahta) lautet, welche sonder Zwei- fel auch im Finnischen vorgekommen ist, das rechte Stammwort des Substan- tivs tahto. Das Stammwort von toivo ist gewiss das Verbum toivaa ge- wesen, dessen Stamm toiva noch als Stamm in einigen Nomina propria an- getroffen wird, z. B. Toivanen, Toivala. Diese Derivationsform wird auch im Lappischen angetroffen. Als Bei- spiel will ich blos anführen: dakko That von dakkat thun, ballo Furcht von ballat fürchten, algo Anfang von algat anfangen, beginnen, oappo Lehre, Unterricht von oappat lehren, bivdo Jagd, Fang von bivdet fan- gen (Vergl. Friis, Lappisk Grammatik, S. 109). Dieselbe wird auch in den drei jämischen Schwestersprachen, im Est- nischen, Wotischen und Wepsischen angetroffen. Beispiele: estnisch: maks, Gen. maksu Bezahlung von maksma bezahlen, hoid Hut von hoidma hüten, kaev Brunnen von kaevama graben, naer Lachen von naerma lachen, jooks Lauf von jooksma laufen, käsk Befehl von käskma befehlen (vergl. Ahrens, Grammatik der Ehstnischen Sprache, S. 122); wotisch: niitto Ernte von niitän mähen, schneiden, mahso Bezahlung von mahsan bezah- len, nagru Lachen von nagran lachen, itku Weinen von itken weinen u. S. w.; wepsich: elo Vermögen von elan leben, kazvo Wuchs von kaz- van wachsen. Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 399 Der Endung -u (-o) entspricht im Mordvinischen v, f, und die damit derivirten Substantive, welche theils eine Handlung theils ein Resultat der Handlung bedeuten, sind sehr zahlreich; z. B. maraf Last, Fuder von maran auflegen, beladen, rüstaf Braten von rästan braten, eräf Leben von erän leben, kotf Gewebe, grobe Leinwand von kodan weben, kantf Bürde von kandan tragen, tev Handlung von tejan (Stamm te) machen. (Vergl. mei- nen Versuch einer Mokscha-Mordwinischen Grammatik, S. 12). $ 10. Ausser den Derivaten auf -u (-y) oder -o (-ö) bilden einige Verba, besonders zweisylbige, auf -a (-ä), solche auch mit der Endung -i, die in der Bedeutung irgend wie von der ersteren abweichen. Derartig sind z. B. paini das Ringen von painaa drücken (dagegen paino Druck, Schwere), syötti Köder von syöttää essen lassen, bespeisen, füttern (syöttö Fütterung), anti Gabe von antaa geben (anto das Geben), muisti Gedächtniss von muistan sich erinnern (muisto Erinnerung), otti im Compositum veron- otti Steuereinnahme von ottaa nehmen. — Von dreisylbigen Verben auf -a sind paskatti und ripatti abgeleitet, beide in der Bedeutung Durchfall, Diarrhoe, das erstere von paskattaa den Auswurf befördern (minua pas- kattaa cacaturio), das letztere von ripattaa tropfweise fliessen oder ausfal- len lassen. — Von den zwei obsoleten Verben auf -e oppea leiten, führen und loppea schliessen, sind abgeleitet oppi Lehre, Unterweisung und loppi Schluss, Ende. Das Estnische hat auch einige derartige Derivate, z. B. and, Gen. anni Gabe von andma geben, külv, külvi Saat von külwama säen, sööt, sööti Weideland von söötma essen lassen, füttern, weiden. $ 11. Der in $ 9 beschriebenen Derivationsform entspricht bei den Verba contracta auf -aa, -ää (eigentlich -ada, -ädä) eine Derivationsform, die zur Endung den Vocal -uu hat, z. B. aituu Umzäunung, Zaun von aitaan umzäunen, arvuu das Errathen von arvaan errathen, hakkuu das Hauen von hakkaan hauen, korjuu Pflege von korjaan pflegen, makuu das Schlafen, Liegen von makaan schlafen, liegen, vastuu Antwort von vastaan antworten. Auch in dieser Ableitungsform zeigt das Derivat Ge- neigtheit für harte Vocale, ebenso wie bei denen, die $ 9 angeführt worden, obgleich das Stammwort weiche hat; so erhält man von den Verben epään verbieten, kehrään spinnen, kerjään betteln, die alle weiche Vocale ha- ben, Nomina actionis mit harten Vocalen, wie: epuu, kehruu, kerjuu. Diese Derivationsform wird hauptsächlich auf dem Gebiete des ostfinni- schen Dialects angetroffen; dagegen bildet der westfinnische die Namen der 400 AUGUST AHLQVIST. Handlung von der besagten Art Verba in der Ableitungsform, welche unten $ 13 beschrieben ist. In der Sprache der Tverschen Karelier kommt die Endung dieser Deri- vationsform in der Gestalt -vo (-vö) vor, die vielleicht ursprünglicher ist als die im Finnischen gebrauchte, wie z. B. in den Wörtern magavo Schlaf, von magaan schlafen, f. makuu, leikkavo Ernte von leikkaan schnei- den, f. leikkuu, lizävö Zuwachs von lizään zusetzen, vermehren, lebävö Ausruhen von lebään ruhen, f. lepuu. In diesem Dialect werden jedoch Derivate dieser Art auch von anderen Verbalstimmen als von den Verba contracta abgeleitet, z. D. tiedävö Wissen von tiedän wissen. $ 12. Vermittelst Hinzufügung der Endung -kse, im Nom. -s, zu den ebenangeführten Derivationsformen auf -u, -o (-y, -0) und -uu werden neue verbale Derivate gebildet, die mehr als deren nächste Stammwörter den con- creten Gegenstand oder das Resultat der Handlung bezeichnen, die das Stammwort benennt. A) Die meisten dieser Derivate kommen von solchen zweisylbigen Ver- ben auf -a (-ä), deren Nomina actionis mit der Endung -o (-ö) abgeleitet werden, z. D. ajos (Stamm ajokse) Geschwür, Geschwulst von ajaa trei- ben, ostos Einkauf, das was eingekauft ist oder eingekauft werden soll von ostaa kaufen, kynnós gepflügte Stelle, oder Stelle wo eben gepflügt wird von kyntää pflügen, küünnós das Wenden, Uebersetzung von kääntää wenden, übersetzen, keitos Stoff zum Kochen von keittää kochen (transit.), kaivos Stelle, an der gegraben wird von kaivaa graben, liitos Fuge, Zu- sammenfügung von liittää zusammenfügen, niitos Stelle wo das Heu ge- mäht worden ist oder eben gemäht wird, Schlag von niittää mähen, painos das Gedruckte, Auflage von painaa drucken, katos das Gedeckte, Obdach, Regendach von kattaa decken, kiitos Dank, Danksagung von kiittää dan- ken, rühmen, laitos Einrichtung von laittaa einrichten, petos Trug, Be- trug von pettää trügen, pistos Stich (Krankheit) von pistää stechen, sal- vos ein halbfertig aufgezimmertes Gebäude von salvaa schneiden, hauen, zimmern. B) Von zweisylbigen Verben auf -e sind Derivate dieser Art nicht so zahlreich; derartig sind z. B. iskos Kleister oder Teig, womit die Kanten des Loches am Sprund einer Tonne überzogen oder zugestopft werden (is- keä), teos Arbeit von tehdä thun, tungos Gedränge von tunkea eintrei- ben, drängen, panos im Compositum oluen-panos das Bierbrauen von panna (olutta) Bier brauen, purus ein Stück Brot, das eben im Munde zerkaut wird, ein Stück Kautobak von purra beissen, kauen, tunnus im Auszüge aus einer neuen. Grammatik der finnischen Sprache. 401 Compositum tunnustähti Kennzeichen von tuntea kennen, wiedererkennen. Häufiger sind dagegen die Derivate von mehrsylbigen Verben auf -e oder, genauer ausgedrückt, von frequentativen Verben auf -le, die im westfinni- schen Dialect meist als Namen der Handlung gebraucht werden (anstatt der in $ 9 B. beschriebenen, meist im östlichen Dialect angewandten auf -u, -0); derartig sind z. B. ajelus Einsammelung von Gaben (in einigen Gegenden des Landes fährt ein armes Mädchen, das Braut ist, in der Gemeinde herum und erhült von den Reicheren allerhand zu ihrer Aussteuer passende Gaben) von ajella herumfahren, auch einsammeln, eintreiben; arvelus Meinung von arvella meinen, epäilys Zweifel von epäillä zweifeln, katselus Besich- tigung von katsella betrachten, besichtigen, kohtelus Behandluug von koh- della behandeln, palvelus Dienst von palvella dienen, tappelus Prüge- lei, Schlacht von tapella sich schlagen. In der Bibelübersetzung, sowie in einigen anderen im westlichen Finnland verfassten Werken, kommen diese De- rivate oft vor mit doppelten 1 geschrieben (arvellus, epäillys); eine solche Schreibart hat jedoch keinen Grund in der Etymologie der Wörter. C) Von den Verba contracta auf -aa (-ää), die nach $ 11 Namen der Handlung mit der Endung -uu abgeben, werden die hier zu erörternden Deri- vate folglich mit der Endung -uus (Stamm -uukse) abgeleitet, wie: aituus Gehege von aitaan umzüunen, hakkuus Gehau von hakkaan hauen, keh- ruus Gespinnst von kehrään spinnen, leikkuus Ernte, Erntearbeit von leikkaan schneiden, ernten, makuus Schlaf, Zustand vom Schlafen von makaan schlafen. Im Lappischen kommen einzelne Derivate dieser Art vor, z. B. gitos Dank von gitet danken, lajtos Tadel von lajtet tadeln, baldos Schreck- bild von baldet fürchten machen. Das Estnische hat auch diese Derivationsform, wie z. B. in den Wör- tern: katus Dach von katma decken, keedus gekochte Speise von keetma kochen, ömblus Nätherei, Nähwerk von ömblema nähen, toitus Nahrung, Speise von toitma ernähren, leikus Ernte von leikama schneiden, ernten. Auch im Wepsischen wird dieselbe in einigen wenigen von Verba fre- quentativa abgeleiteten Derivaten angetroffen, z. B. kändlus Uebersetzung von kändlen oft wenden, übersetzen, johtutelus Gedächtniss von johtu- telen leiten, sich erinnern. Im Mordwinischen ist dieselbe zahlreich vertreten, wie z. B. in den Wörtern: ponafks Haarflechte von ponan zusammendrehen, sotks Band, Strumpfband von sodan binden, *jofks Märchen von joftan erzählen, a$- kelks Schritt von askelan schreiten. 402 AUGUST AHLQVIST. $ 13. Von allen Arten dreisylbiger Verben mit der Endung -ta (-tä), -tta (-ttà) werden Namen der Handlung mit der Endung -us, im Stamm -ukse cys, -ykse), abgeleitet. Beispiele: ajatus Gedanke von ajattaa fahren lassen, treiben, späterhin: nachfahren, nachtreiben, nachjagen, (das entsprechende jetzt gebräuchliche Verbum ist ajattelen denken), panetus Verleumdung von panettaa setzen oder legen lassen, belegen, mit Wor- ten beikommen, verleumden, (das entsprechende jetzt gebräuchliche Verbum ist panettelen), asetus Satzung, Verordnung von asettaa setzen, legen, ordnen, verordnen, huvitus Vergnügen von huvittaa zerstreuen, belusti- gen, harjoitus Uebung von harjoittaa gewóhnen, üben, eksytys lrr- thum von eksyttää irre führen, hengitys das Athmen von hengittää ath- men, herütys Regung von herättää erwecken, hyódytys Nutzen von hyödyttää nützen, kirjoitus Schreiben von kirjoittaa schreiben; aavis- tus Ahnung von aavistaa ahnen, ahdistus Drangsal, Anfechtung von ah- distaa anfallen, anfechten jürjestys Ordnung von järjestää in Ordnung bringen, perustus Gründung, Grund von perustaa gründen; imellys das Malzen von imeltää süsslich machen, malzen, sisällys Inhalt von sisäl- tää einbegreifen, enthalten, kavallus Betrug, Verrath von kavaltaa be- trügerisch oder verrütherisch sein; alennus Erniedrigung von alentaa er- niedrigen, ylennys Erhöhung von ylentää erhöhen, huojennus Erleich- terung von huojentaa erleichtern, rakennus Bau von rakentaa bauen; hoiperrus das Wackeln von hoipertaa wackeln, kumarrus Verbeugung von kumartaa sich verbeugen; hairahdus Irrthum von hairahtaa sich irren, pamahdus Knall von pamahtaa knallen, donnern, levähdys kurze Ruhe von levähtää sich ein wenig ausruhen. — Auch von einem Theil dreisylbiger Verben mit der Endung -tse werden Nomina actionis in dieser Derivationsform also abgeleitet, dass die Sylbe -se bei der Derivation ganz wegfällt, z. B. hallitus Regierung von hallitsen regieren, häiritys Stö- rung von häiritsen stören, merkitys Bedeutung von merkitsen bedeuten, villitys Bethörung, Irrthum von villitsen toll machen, irre machen, bethö- ren. Von transitiven Verba contracta bildet der westfinnische Dialeet (und damit auch die allgemeine Schriftsprache) Namen der Handlung in dieser Derivationsform, wie z. B. aitaus Umzäunung, Zaun von aitaan umzäunen, einzäunen, arvaus Vermuthung, Muthmassung von arvaan vermuthen, avaus das Öffnen, die Eröffnung von avaan öffnen, eröffnen, hakkaus das Hauen von hakkaan hauen, kehräys das Spinnen von kehrään spinnen, ker- jäys Bettelei von kerjään betteln, takaus Bürgschaft von takaan bür- gen, vastaus Antwort von vastaan antworten; kokous Sammlung, Ver- Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 403 sammlung von kokoan sammeln, versammeln, rukous Gebet vom unge- bräuchl. rukoan, wozu das Frequentativ rukoelen das entsprechende jetzt gebräuchliche Verbum ist. Allein von hierhergehörenden infransitiven Verben kónnen Nomina actionis in dieser Derivationsform nicht abgeleitet werden, wie z. B. von hikoan, likoan, lakoan, häpeän, kerkeän. In vielen der Derivate, die von Verben auf -ta, -tta (-tä, -ttä) abge- leitet sind, ist die Endung in den ostfinnischen Mundarten -os, -okse (-ós, -ükse) nicht -us (-ys); z. B. in den Wörtern kuuluutos, hapatos, eksy- tós, alustos, perustos, imellós, huojennos. Ehe wir diese Ableitungsform verlassen, muss ich hier bemerken, dass das Wort rangaistus Strafe gebildet ist, als ob das Stammwort rangais- tan, rangaistaa hiesse, welches jedoch nicht existirt. Das entsprechende Verbum lautet näml. rankasen, rangaista, wovon das Nomen actionis rankasu lauten würde ($ 9 B). Das unrichtig gebildete Wort kann jedoch nicht mehr aus der Sprache ausgemustert werden. Diese Derivationsform kommt in allen näher verwandten Sprachen vor. So wird sie im Lappischen angetroffen, z. D. in folgenden Derivaten: buttastus Reinigung von butestet reinigen, ænostus Wahrsagung von ænostet wahrsagen, ærotus Unterschied von ærotet unterscheiden, vas- tadus Antwort von vastedet antworten, værdadus Vergleichung, Gleich- niss von værdedet gleichen, sivnadus Schüpfung von sivnedet schaffen. Im Estnischen ist dieselbe zahlreich vertreten, z. D. in viivitus, Gen. viivituse Aufenthalt, Verzug von viivitama aufhalten, verzógern, eksitus Versehen, Irrung von eksitama irre führen, puhastus heinigung von pu- hastama reinigen, hakatus Anfang von hakatama anfangen lassen, huka- tus das Verderben von hukatama verderben, kiusatus Versuchung, An- fechtung von kiusama versuchen, anfechten, kogodus Versammlung von koguma sammeln. Besonders bemerkenswerth sind die unter diesen Deri- vaten, welche von Verben mit der Endung -nda abgleitet werden, z. DB. pä- randus Erbschaft von pürandama erben, vererben, alandus Demuth von alandama erniedrigen, tasandus Sanftmuth von tasandama ebenen, still machen, soojendus Erwürmung, Heizung von soojendama wärmen, heizen, weil unter denselben solche angetroffen werden, die als nüchstes Stammwort fingirte oder müglicher Weise aus der Sprache verschwundene Verben mit besagter Endung haben, z. B. peksandus so viel Korn auf ein Mal ausge- droschen wird, „Dreschliss“, ausgedroschenes Getreide von peksandama (was aber nicht vorhanden), abgeleitet von peksma schlagen, dreschen, ra- 404 AUGUST ÁHLQVIST. bandus plótzliche Krankheit vom ungebr. rabandama, abgeleitet von ra- bama schlagen. Im Livischen hat diese Derivationsform die ursprüngliche Endung -ks, mit u oder à als Bindevocal; z. B. in k'eratóks Schrift von k’eratöb schrei- ben, pälandöks Bitte von (palandab) palab bitten, ürgandöks Anfang von (ürgandab) ürgab anfangen (das letzte Verbum entspricht dem aus der finnischen Sprache verschwundenen Stammwort des Verbums yrittää). Im Wotischen hat diese Derivationsform die Endung -us (-uhse) oder -08 (-ohse), wie in pajatus Rede von pajatan reden, paisetus Ge- schwulst von paisetan schwellen machen od. lassen, óhsetus das Speien von óhsetab (minua) speien machen, tirjutos Schrift von tirjutan schrei- ben, tihgutos das Jucken, Krätze von tihgutan jucken machen. Das Wepsische hat zahlreiche Derivate in dieser Ableitungsform; z. B. puhtastus Reinigung von puhtastan reinigen, armastus das Erbarmen von armastan sich erbarmen, pärmitös das Süumen von pürmitün besäu- men, sibitós Krätze von sibitab (minua) jucken, pimendus Verfinsterung von pimendan verdunkeln, hapandus Fäulniss von hapandan faulen ma- chen od. lassen. Auch diese Sprache hat, ebenso wie das Estnische und Livi- sche, eine Menge von Derivaten dieser Art, welche von fingirten Verbalstäm- men mit der Endung -nda abgeleitet sind, z. D. hengendus Athem, tegen- dus im Bau begriffenes Gebäude, pesandus Bad, pidandus Gebrauch, ajan- dus das Treiben, lóndus Züchtigung, jändus Ueberbleibsel. $ 14. Unter den Derivationsformen zur Bildung der Namen der Hand- lung, welche die meisten Derivate abgeben, folgt nun die mit der Endung -mus, -mukse (-mys, -mykse). Diese Endung scheint eine Zusammense- tzung zu sein von -ma (S 4) und der Endung der im vorhergehenden $ dar- gestellten Ableitungsform. Mit dieser Endung werden Nomina actionis von folgenden Arten der Verba abgeleitet. A) Die meisten derselben kommen von Verben mit der Endung -u (-y) und -o (-0); z. B. juopumus Vóllerei von juopua besoffen werden, kysy- mys Frage von kysyä fragen, katumus Reue von katua bereuen, paatu- mus Verstockung von paatua verstockt werden, sattumus Begebenheit, Zufall von sattua geschehen, eintreffen, suostumus Uebereinkunft von suos- tua übereinkommen, taipumus Neigung von taipua sich biegen od. nei- gen, tottumus Gewöhnung von tottua sich gewöhnen, viipymys Zögern von viipyä zögern, väsymys Ermüdung von väsyn müde werden; ano- mus Bitte von anoa bitten, aikomus Absicht von aikoa gesonnen sein, toivomus Hoffnung von toivon hoffen. Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 405 B) Demnächst sind die Derivate am Zahlreichsten, die ihren Ursprung von den Verben mit der Endung i haben; z. B. pyrkimys Streben von pyrkiü streben, begehren, sallimus Zulassung, Gestattung von sallia zu- lassen, gestatten, tutkimus Untersuchung von tutkia untersuchen, vaati- mus Verlangen von vaatia verlangen, vihkimys Trauung von vihkiä ein- segnen, trauen, yskimys Husten von yskiä husten, kärsimys Leiden von kärsiä leiden. C) Einige Verben auf -e geben auch Derivate dieser Art ab, die haupt- süchlieh in der Religionssprache vorkommen, wie: kokemus Erfahrung von kokea versuchen, erfahren, tulemus Ankunft von tulla kommen, pääse- mys Entkommen, Loskommen von päästä loskommen, frei werden, ylós- nousemus Auferstehung von nousta ylós aufstehen, lukemus Lesen (Pred. Sal. 12: 12) von lukea lesen, koettelemus Prüfung von koetella ver- suchen, prüfen. D) Ebenso geben einige Verben auf -a (-ä) hierhergehörende Derivate ab, die auch meist auf dem Gebiet der Religionssprache angetroffen werden, z. B. luottamus Zuversicht von luottaa sich verlassen, kantamus Tragen, Bürde von kantaa tragen, antamus Geben (Hebr. 10: 18) von antaa ge- ben, pitimys Halten, Beobachtung (1 Cor. 7: 19) von pitää halten, beobach- ten, muistuttamus Erinnern (Hebr. 10: 3) von muistuttaa erinnern. E) Von Verba contracta sind, so viel ich weiss, keine anderen Deri- vate mit der betreffenden Endung gebildet, als hautaamus Begräbniss (Neh. 2: 3, 5) von hautaan begraben. Einzig in seiner Art ist auch das Derivat tykó-küymys Zutritt, Zugang (Eph. 3: 12) von küyn gehen. Im Worte kannalmus Bürde, so viel ein Mensch tragen kann, von kantaa tragen, kommt ein 1 vor, das wahrscheinlich von derselben Beschaffenheit ist, wie das I im Wort mustelma ($ 4). Im Lappischen kommen auch Derivate, in dieser Ableitungsform gebil- det, beinahe von allen transitiven Verben vor, und bezeichnen gewöhnlich das Object der Handlung, welche das Stammwort (das Verbum) benennt; z. B. jukkamus Trank von jukkat trinken, borramus Essen von borrat essen, zllamus Lebensmittel von ællat leben, dakkamus Verrichtung, Geschäft von dakkat machen, handeln, gattamus Reue von gattat bereuen. Auch das Estnische hat diese Ableitungsform, wie z. B. in den Wür- tern väsimus Ermüdung von vüsima müde werden, tüdimus Ueberdruss von tüdima überdrüssig werden. $ 15. Eine Ableitungsform, in der zahlreiche Derivate von Verben gebildet werden, ist die mit der Endung -ehe. Diese Endung ist im Nomi- 52 406 AUGUST AHLQVIST. nativ zu -eh oder blos -e mit Schlussaspiration abgekürzt, die in einigen Dialecten beinahe wie ein k, in andern wiederum wie ein t lautet, aber in der Schrift jetzt gar nicht bezeichnet wird. Mit dieser Endung werden meist Derivate von Verben mit den Endungen -a (-ä), -u und -o, sowie auch von einigen mit der Endung -i abgeleitet. In diesen Derivaten nimmt man deutlich wahr nicht weniger als fünf verschiedene Richtungen in der Be- deutung. A) Die Bedeutung einer Handlung schlechthin hat diese Ableitungsform z. B. in folgenden Derivaten: puhe Rede von puhua sprechen, sade Re- gen von sataa regnen, miete Gedanke von miettiä nachsinnen, denken, liike Bewegung von liikkua sich bewegen, hanke Zurüstung, Vorberei- tung von hankkia zurüsten, vorbereiten, kaste Taufe von kastaa nass- machen (dieses Derivat kommt unter B auch in anderer Bedeutung vor), lii- kenne Verkehr von dem ungebräuchlichen liikentää, welches von liikkua sich bewegen herkommt, kanne Anklage von kantaa anklagen. Hierher gehören auch die von onomatopoetischen Verben auf -kka oder -kkaa (-kkä oder -kkää) abgeleiteten Substantive, z. B. helke Klingen, kolke Klopfen, ruske Krachen, pauke Knallen. DB) Dagegen hat diese Ableitungsform in vielen Derivaten die Bedeu- tung eines Werkzeuges, eines Geräthes oder eines Mittels der Handlung, wie z. B. in peite Decke von peittää bedecken, kate, Decke von kattaa decken, küyte Gährungsmittel, Hefe von käyttää (gehen machen) zu Gäh- rung bringen, kaste Thau von kastaa feuchten, nass machen, side Band von sitoa binden, kude Webereinschlag von kutoa weben, lietse Blasebalg von lietsoa mit dem Blasebalge anblasen, voide Schmiere, Salbe von voi- taa schmieren, este Hinderniss von estää verhindern, täyte Füllung, Aus- fülung von täyttää voll machen, füllen, valanne (Kal. 15: 488) Mittel womit eine Wunde gesalbt wird vom ungebr. valantaa, von valaa giessen, begiessen, salben, peruste Grund, womit etwas gegründet wird von pe- rustaa gründen, viivyte Ursache zum Verzögern von viivyttää zügern machen, huvite Mittel zum Zerstreuen, Vergnügungsmittel von huvittaa zerstreuen. Derartige von dreisylbigen Verben mit der Endung -ta (-tä) oder -tta (-ttä) abgeleitete Substantive wie die zwei letzten, nehmen bisweilen mundartlich eine Gestalt an, in welcher das t oder tt des Stammverbums in k (kk) übergegangen ist. So kommt neben dem genannten viivyte auch viivyke vor, mit gleicher Bedeutung wie jenes; derartige Bildungen sind eläke Lebensunterhalt, Pension von elättää ernähren, unterhalten, yrike Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 407 Versuch von yrittää versuchen, jäähdyke Abkühlungsmittel von jääh- dyttää abkühlen. C) Ferner können Derivate mit der Endung -eh auch in der Bedeutung eines Gegenstandes der Handlung vorkommen; z. DB. jauhe Mahlkorn, das zu vermahlende Getreide von jauhaa mahlen, tae das zu Schmiedende von takoa schmieden, neule das zu strickende, Strickerei, welche unter Arbeit ist, von neulon stricken, raade Ródung von raataa arbeiten, ausróden, játe Ueber- bleibsel von jättää zurücklassen, ape Häckerling (Pferdefutter) von appaa fressen, verschlingen. D) Auch das Resultat der Handlung kommt bei einem Theil dieser Derivate als Bedeutung vor; z. B. haude durch Bähung bereitetes Vieh- futter von hautoa bühen, lause das Ausgesprochene, Ausdruck von lausua sich äussern, päärme Randfalte von päärmää den Rand falten, kure Falte von kuroa mit weiten Stichen nähen od. heften, paise Geschwür von pai- sua schwellen, anschwellen, uurre Randeinschnitt, Kimme von uurtaa ein- schneiden, eingraben. E) Sehliesslich werden verschiedene Derivate auf -eh in einigen Local- casus, am Liebsten in den Casus der inneren Localität im Plural, gebraucht, um den Zustand zu bezeichnen, in dem sich etwas befindet. Also sagt man: jousi on veteissä (vede von vedän aufziehen) der Bogen ist gespannt (ist im Zustand des Aufgezogenseins), veitsi on kateissa (kade von katoan verloren gehen) das Messer ist verloren, lanka on kierteissä (kierre von kiertää drehen, zwirnen) das Garn ist kraus, oja on sulkeissa (sulje von sulkea festschliessen, verdämmen) der Graben ist gedämmt (im Zustand der Verdämmung), nenüni on tukkeissa (tuke von tukkean zustopfen, ver- stopfen) meine Nase ist verstopft (von Schnupfen od. ähnl.), linnunpojat ovat jo lenteellä (lenne von lentää fliegen) die Vögelchen sind schon flügge (eigentlich: im Zustand fliegen zu können), alus on kulkeella (kulje vou kulkea schreiten, wandern) das Fahrzeug treibt ab, lapsi on valveella od. valveilla (valve von valvon wachen) das Kind ist wach, minulla ei ole lapsia elehillä (ele von elää leben) ich habe keine Kinder am Leben, päästä piika pintehestä (Kal. 1: 173, pinne von pintää spannen) lóse das Mädchen aus dem Spannungszustand, sanoi sauva -kätteheltä (Kal. 13: 202, käte von kättää mit der Hand fassen oder festhalten) sagte den Stab in der Hand haltend, jätti laivan jüütehesen (Kal. 30: 318, jääde von jäätää, zu Eis erfrieren) liess das Schiff in dem Eise, eigentlich: in dem Zustande des Eingefrorenseins. 408 AUGUST AHLQVIST. Im Wepsischen ist h in der Endung -eh deutlich zu hóren und erhar- tet in der Beugung des Wortes zu g, wenn ein Vocal vorangeht, und zu k, wenn das vorhergehende e, nach den Lautgesetzen dieser Mundart, elidirt worden; z. B. puheh, Gen. puhegen Rede von puhun sprechen, kudeh, Gen. kudegen Webereinschlag von kudon weben, lähteh, Gen. lähtken Loch im Eise, Wuhne von lühten sich begeben, herauskommen, kasteh, Gen. kastken Thau von kastan feuchten, nass machen. Im Livischen ist die Endung dieser Ableitungsform -óg; z. B. in den Wörtern paistög Schein von paist scheinen, tuoitóg Nahrung von tuoit füttern, moistög Begriff von moist begreifen. Im Wotischen hat diese Derivationsform dieselbe Gestalt wie im Fin- nischen; z. B. jave von javan — f. jauhe, paise — f. paise, päärme — f. päärme, kuë — f kude, tilke Eiszapfen an einer Dachrinne von tilkan tröpfeln. Auch im Estnischen hat sie dieselbe Gestalt; wie z. B. in den Wörtern paiste, kude, murre Bruch, Dialect von murdma brechen, palve Bitte, Gebet von paluma bitten, koste Antwort von kostma antworten, vanne Eid von vannuma schwören, piste Stich von pistma stecken, stechen, ahe, Gen. ahte das in der Riege (Darrscheune) zum Trocknen aufgesteckte Ge- treide von ahtma aufstecken (Getreide zum Darren). Im Lappischen ist die Endung -as, wie z. B. in govtas Dach von gofcat decken, bedecken, vuojdas Salbe von vuojdat schmieren, salben. $ 16. Blos die Bedeutung eines Zustandes haben von Verben abgelei- tete Derivate, welehe die Endung -s (im Stamm -kse) haben. Dieselben kommen nur im Plural der Casus der inneren Localitit vor, und werden meist von Verba media (mit der Endung -pu, -u) und von einigen weni- gen Verba contracta, die intransitiv sind, abgeleitet. Derartige Derivate sind: ammus Zustand des plótzlichen Hinfallens und Sterbens (vom Vieh) von ampua schiessen, eksys Zustand des Irregehens von eksyä irre gehen, juovus Zustand des Betrunkenseins von juopua betrunken werden, nukus: lapsi on nukuksissa das Kind ist eingeschlafen (im Zustande des Schla- fens von nukkua einschlafen, riipus od. ripus Zustand des Hangens von riippua od. rippua hangen, väsys Zustand des Müdeseins von väsyä müde werden, suutus Zustand des Unwillens von suuttua unwillig od. ge- ürgert werden, sammus Zustand des Gelóschtseins von sammua verlóschen, vaivus Zustand des Ermattetseins von vaipua ermatten; upos: laiva on upoksissa das Schiff ist versunken (im Zustande des Versunkenseins) von Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 409 upota sinken, versinken, turvos: jalkani on turvoksissa mein Fuss ist aufgeschwollen von turvota aufschwellen. $ 17. Mit der Ableitungsendung -io (-iü) werden von einigen Verba contracta, wie auch von einigen Verben auf -tse Namen der Handlung also abgeleitet, dass diese Endung an die Wurzelsylbe des Verbum's gefügt wird, z. B. arvio Schätzung von arvaan vermuthen, schützen, huomio Wahrnehmung von huomaan od. huomaitsen wahrnehmen, hylkió Ver- werfung, Verlassung von hylkään verwerfen, verlassen, haaskio Verderben Verderbniss von haaskaan verderben, palkkio Belohnung, Vergütung von palkkaan lohnen, miethen, ansio Verdienst von ansaitsen verdienen, hài- riö Verwirrung von häiritsen stören, verwirren. Die in dieser Ableitungs- form gebildeten mainio und valio von mainitsen erwühnen und valitsen wählen, auswählen werden gewöhnlich als Adjective gebraucht, z. D. mai- nio mies ein berüchtigter od. berühmter Mann, valio vaimo (Kal.) ein aus- erwühltes Weib; eigentlich sind sie jedoch Substantive mit den Bedeutungen Erwähnung, Ruhm und Wahl, Auswahl, und solche Zusammenstellungen wie die genannten sind eigentlich als Zusammensetzungen anzusehen (mainio- mies ein Mann des Ruhmes). $ 18. Mit der Endung -lis (-lihi) ist nur ein einziges Wort derivirt, nämlich saalis, Gen. saalihin Fang von saan bekommen, erhalten, fangen. $ 19. Die zahlreichen onomatopoetischen Verben auf -ise oder -aja (-äjä), geben substantivische Derivate ab mit der Endung -na (-nä). Der- artig sind z. B. helinä Geklingel von helisen od. heläjän, humina Rau- schen von humisen (humajan), hyrinä Summen, Geschnurre von hyri- sen (hyräjän), kohina Brausen von kohisen (kohajan), narina Ge- knarr von narisen (narajan), rähinä Gelärm von rähisen (rähäjän), sohina Sausen von sohisen (sohajan). Wie diese Beispiele ausweisen sind alle hier angeführten Stammverben also beschaffen, dass deren erste Sylbe kurz ist. Nur von dieser Art Verba leitet der regelmässigere und die Natur der Sprache mehr beachtende ost- finnische Dialeet Derivate in dieser Wortbildungsform ab. Dieses ist auch im Estnischen der Fall; z. B. in helin, Gen. helina Klang, kabin Geklap- per, kahin Geräusch, kolin Gepolter, lobin Geplapper, lorin Geschwätz. Dagegen hat der westfinnische Dialeet eine Menge hierhergehörender Deri- vate, die von Stammverben abgeleitet sind, deren erste Sylbe lang ist und nicht die für die continuativen onomatopoetischen Verben eigenthümliche En- dungen (-ise oder -aja, -äjä) haben, sondern in den meisten Fällen Verba iterativa sind; z. B. kalkkina (anstatt des regelmässigen kalke, sieh 410 = AUGUST ÁHLQVIST. $ 15 A) Geklapper, kiljuna Brüllen, kuohina Brausen, paukkina Knal- len, ulvina Heulen. Von diesen unregelmüssigen Bildungen des westlichen Dialects haben jedoch einige in die Schriftsprache Eingang gefunden, z. B. pauhina Getóse, Brausen von pauhaan brausen. Einige dieser onomatopoetischen Substantive haben ihre onomatopoetische Bedeutung verloren; derartig sind z. B. pakina (eigentl. Geknatter, jetzt) Rede, Gesprüch von pakisen od. pakajan (knattern) sprechen, kapina (Lürm, Gerüusch) Aufruhr von kapisen od. kapajan lürmen, rauschen, napina Murren, Äusserung der Unzufriedenheit von napisen knarren. $ 20. Auch mit Hilfe der Endung -kka (-kkä) werden Substantive von einigen onomatopoetischen Verben auf -ise (-aja, -äjä) abgeleitet, wie jupakka Gemurmel von jupisen (jupajan) murmeln, kahakka Geprassel von kahisen (kahajan) prasseln, nujakka Getümmel von nujisen tum- meln, pöläkkä schnelle Fahrt unter Aufwirbeln des Staubes von pólisen stäuben, rymäkkä Getöse von rymäjän lärmen, rauschen. Wie auf dem Gebiete der Substantive, die eine Localität bezeichnen, so kommt besagte Ableitungsendung auch bei der Derivation der Namen der Handlung, variirt zu -kko (-kkö), -kki und -nko (-nkö), -nki vor. $ 21. Die Derivate mit der Endung -kko (-kkö) sind nicht zahlreich ; derartig sind: etsikko Besuchung, Heimsuchung von etsiä suchen, ryn- näkkö Anfall mit der Brust, Stürmung von rynnätä mit der Brust anfal- len (von rynnäs Brustbein, ennakko od. ennäkkö Streben etwas zuvor zu machen von entää vorherkommen, zuvor machen, mit etwas fertig wer- den. Das Wort luoko Heu auf Schlag, geharktes Heu von luon häufen, zusammenwerfen, gehört vielleicht auch hierher. $ 22. Zahlreicher sind die hierhergehörenden Substantive, welche mit der Endung -kki abgeleitet sind. Derartig sind: anokki Bitte von anoa bitten, hämmenikki und hämmekki Störung, Verwirrung von hämmentää mischen, verwirren, hävikki Verlust von hävitä verloren gehen, kulukki Kosten von kulua abgenutzt werden, menekki Ausgabe von mennä aus- gehen, fortgehen, neuvokki Unterweisung, Rath von neuvoa anweisen, unterweisen, rathen, sanokki Sagen von sanoa sagen. Im Estnischen ist diese Derivationsform für die Namen der Handlung ganz allgemein, wie z. B. in den Wörtern: jook Trunk, Trank von jooma trinken, käik Gang von käimä gehen, lóók Schlagen, Schlag von löömä schlagen, minek Gang, Abgang von minema gehen, saak Bekommen, Fang von saama bekommen, söök Speise, Futter von sööma essen, tulek und tulik Kommen von tulema kommen. Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache. 411 $ 23. Die mit der Endung -nko (-nkö) vorkommenden Derivate sind im Finnischen selten, wie z. B. etsinko — etsikko vergl. (8 21), ahdinko Gedrünge von ahtaa drüngen, einzwüngen. Dagegen werden dieselben im Estnischen häufiger angetroffen, sowie: avang Oeffnung, offene Stelle von avama öffnen, käänang Biegung, Win- kel von käänama biegen, kehren, laseng Wurf, Schuss von laskma los- lassen, leping Versóhnung, Vergleich, Abmachung von leppima sich ver- sóhnen, lóhang Spalt, gespaltenes Holz von lóhkema bersten, platzen, mur- rang Bruch von murdma brechen, nóstang Hub, Aufhub von nóstma he- ben, póórang Drehung von pöörama kehren, drehen, sadang Abgrund von sadama fallen, suleng Stauung, Damm von sulgma schliessen, sperren, töusang und tóuseng Aufgang, Aufgehen von töusma sich erheben, ui- nang Schlaf von uinuma einschlafen. $ 24. Auch Derivate mit der Endung -nki kommen selten vor und gewöhnlich sind sie Varietäten von Substantiven mit der Endung -kki, so- wie: hämmenki, kulunki (vergl. $ 22), selten dagegen unmittelbar von den Stammwörtern abgeleitet, z. D. poimenki oder poiminki Pflücken von poimea od. poimia pflücken. TXPMERS Ch b 1T ] ; 3 / NE “ EL LEE 6x » v | à né LUN LUS Nh Mines | infit - se ias cuti uii 2 NU | f | vi Ai ! # Bar fa hk aiino bh vos en Ag | | TT "pub. naeh ulm wi id Ü j at E ui | AW LT rh. aet slit ua M». | jJ Het 3 iod JA “4 p Zu Vei win T gon N T An E d LN 74 n om: da a y AE LUN 2 p nt | lai "TG "id mak J^ 2 : i Nr du mg ia + 1 m [| PI ï * E | i P LI y ] FÓRSÓK EN PÀ ATOMVIGIEN GRUNDAD GRUPPERING AF DE KEMISKA ELEMENTERNA F. J. Wiik, fs E" uad Kal KOTA MURSTNENTIS AXANEX 10 RONA u , - * » , "ad Vid utarbetandet af en systematisk anordning af mineralierna, hvarmed jag redan en längre tid varit sysselsatt, har jag blifvit föranledd att försöka upp- stilla en sådan äfven af de kemiska elementerna. Då jag emellertid ser mig nódsakad att tillsvidare uppskjuta afslutandet af nämnda mineralsystem, har det dock synts mig icke vara olämpligt att lemna följande preliminära meddelande om elementarsystemet, hvilket kommer att tjena sásom grundval fór det fórra. Mineralierna kunna såsom bekant särskiljas i metalliska och icke-metal- liska, men dessa äro ej skarpt skilda utan ófvergà i hvarandra genom de halfmetalliska. I en gruppering af de kemiska elementerna, sådan att den kunde läggas till grund för ett mineralsystem, måste en motsvarande indel- ning iakttagas, och det visar sig nu, att denna står i ett sådant samband till atomförhållandena, att man häraf ledes till den förmodan, att den äfven för elementerna är naturenlig. Försök att anordna elementerna i enlighet med deras atomvigter hafva tillförene blifvit gjorda af D. Mendelejeff (Ueber die Bez. der Eigens. zu den Atomgew. der Elem.; Zeits. f. Ch. V, 405 samt Die period. Gesetzmäs- sigkeit der chem. Elem.; Ann. d. Ch. u. Ph. VIII, 133), Z. Meyer (Die Natur der chem. Elem. als Function ihrer Atomgew.; Ann. d. Ch. u. Ph. VII, 354) samt 7. Baumhauer (Die Bez. zw. dem Atomgew. und der Natur der chem. Elem.) De två förstnämnde anordna elementerna tabellariskt i vertikala och horizontela serier efter stigande atomvigter, den sednare spiral- formigt med H till medelpunkt. Dessa anordningar synas mig dock sátill- vida bristfälliga, att de ej bilda ett afslutadt helt, i det att dels en mängd elementer måste förutsättas såsom ännu obekanta dels åter åtskilliga elemen- ter måste uteslutas såsom varande till sin ställning tvifvelaktiga. Men hvad som hufvudsakligen måste betecknas såsom en brist hos dessa likasom i allmänhet hos alla grupperingar af elementerna i nyare kemiska handböcker, och som gör dem mindre egnade att läggas till grund för ett mineralogiskt system är den öfverhufvudtaget ringa vigt, som härvid tiller- kännes elementernas fysiska karakterer äfvensom deras uppträdande i naturen, hvilket för mineralogen är af icke mindre betydelse än de rent kemiska ka- raktererna. Så t. ex. föras qväfve, fosfor och arsenik till en och samma grupp trots deras så skilda fysiska och mineralogiska (naturhistoriska) för- 416 F. J. Wirk. hálande. Qväfve skiljer sig frán fosfor och arsenik genom sin permanenta gasform üfvensom deri, att det fóretrüdesvis fórekommer i den organiska na- turen men äfven i sina fóreningar, i det att t. ex. salpetersyran är enbasisk fosfor- och arseniksyrorna trebasiska, ammoniaken tydligt positiv men der- emot föreningarna af fosfor och arsenik med väte indifferenta o. s. v.; och hvad áter skilnaden mellan fosfor och arsenik betrüffar, sà visar den sig bland aunat i den sednares tydligen metalliska natur och dess uppträdande i naturen såsom beståndsdel i svafvelföreningarna, hvilket icke är fallet med den förra. Det enda skälet att förena dem till en grupp är analogin i de resp. föreningarnas sammansättning, hvilket gifvit anledning till att anse dem hafva lika atomvärde (valens). Men denna likhet är af en allför formel na- tur för att kunna tagas till hufvudprincip vid en systematisk uppställning af elementerna, och det så mycket mer som den olikhet, hvilken röjer sig hos olika författare i uppfattningen af ett ämnes verkliga atomvärde, gör det omöjligt att häröfver komma till en bestämd åsigt. De anmärkningar, som af Mendelejeff (1. c.) blifvit gjorda emot läran om atomvärdet isynnerhet emot särskiljandet af atomistiska och molekulära föreningar, synas mig ganska be- rättigade. Också har jag vid den systematiska uppställningen af elementerna ansett mig böra tillerkänna valensen en blott underordnad eller sekundär be- tydelse. Deremot har jag vid den af Berzelius framställda elektrokemiska .theorin fästat en synnerlig uppmärksamhet, emedan den synes mig vara den enda, som verkligen kan förklara de kemiska frändskapsförhållandena. Om den också för närvarande blifvit af de nyare theorierna trängd 1 bakgrunden, skall den väl dock förr eller sednare åter blifva upptagen om ock under en annan form än den, hvari Berzelius föredrog den. Ja i sjelfva verket exi- sterar den på sätt och vis allt fortfarande inom vetenskapen, att döma af de allmänt begagnade uttrycken positiv och negativ. Det torde icke vara omöjligt att åstadkomma en förmedling af den elek- trokemiska theorin och de nyare lärorna, i det man nämligen på det nuva- rande beteckningssättet af de resp. föreningarna tillämpar det elektrokemiska betraktelsesättet. Berzelii formler voro dualistiska, men de hafva sedermera utbildats till hvad man kunde kalla trialistiska, i det att man, t. ex. hvad syreföreningarna beträffar, deri kan särskilja tvenne radikaler, enkla eller sammansatta, negativa eller positiva, sammanhållna af det i jemförelse med dem mera indifferenta syret. Man förklarar denna sammanhållning af syrets 8. k. tvåatomighet. Men så länge man icke förklarat orsaken till denna två- atomighet har man i sjelfva verket blott uttalat ett faktum, men icke förkla- rat detsamma. En sådan förklaring erbjuder nu den elektrokemiska theorin. Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 417 Vi kunna nämligen i enlighet dermed uttrycka sammansättningen af syrefór- eningarna genom den allmänna formeln: —z- — R.O.R® t. ex. H.O.H; Ka.O.NO,; Ca.0.CO, o. s. v. Härigenom uttryckes, ait syrets atom består af två hälfter den ena negativ, den andra positiv, på grund hvaraf nämnda sammanhållning blir möjlig. Härigenom föras vi äfven till antagandet af en sådan elektrokemisk motsats hos de resp radikalerna ts se HH: CICI **) hvaraf HCl och HCl, och häraf förklaras atomer- nas parvisa uppträdande inom molekylen äfvensom substitutionen, hvilken sistnämnda alltid ansetts som det väsendtligaste bevis emot den elektroke- miska theorins giltighet, men hvars betydelselöshet 1 detta hänseende, såsom Blomstrand anmärker (1. e. p. 211), påpekades redan af Dumas, i det han paralleliserade substitutionen inom den organiska kemin med isomorfismen inom den oorganiska, hvilket i sjelfva verket bevisas af isomorfin mellan ett visst ämne och dess chlor-, brom-, eller nitroderivater. Med fasthållande af denna sats kan man icke undgå att finna, att den nu rådande läran om kropparnas valens icke är tillfyllestgörande. Med an- tagande deraf är det t. ex. omöjligt att förklara isomorfin mellan kalkspat och natronsalpeter samt aragonit och kalisalpeter, ty enl. densamma är for- meln för kols. calcium Ca.O,.CO, hvilken icke står i öfverensstämmelse med salpeterns formel med mindre att man äfven skrifver den på ett analogt vis, näml. Ka (Na).O4.NO, hvartill man åter icke är berättigad. Häraf synes mig nu tydligen framgå, att om man engång anser Cl och H hafva lika atomvärde på grund af deras substitution inom isomorfa org. föreningar, man följdrigtigt måste betrakta äfven Ka och Ca samt N och C såsom lika valenta eller medgifva, att om också t. ex. C företrädesvis är fyratomigt, det dock derjemte kan uppträda äfven tre- resp. fematomigt, eller med andra ord man kan icke fatta atomvärdet i absolut mening utan blott vilkorligt. Man finner häraf, att huru stor vigt än möjligen läran om atomvärdet kan hafva i formelt hänseende såsom ett sätt att bildligt uttrycka kroppar- *) Detta förklaringssätt antydes redan af Blomstrand (Om de organiska kropparnas kon- stitution 1864 p. 28 o. 210 samt Kort lärobok i oorg. kemi 1873 p. 38). **) Ett bevis för sannolikheten af detta antagande synes mig lemnas af det utaf Ma- caluso på elektrolytisk väg framkallade aktiva tillståndet hos Cl och H, motsvarande det ozo- niserade syret (Ber. über die Verh. d. sächs. Gesells. d. Wissenschaften zu Leipzig. 1873, p. 306). 418 F. J. WiiK. nas föreningsförhållanden, den dock är otillräcklig, då det gäller att söka erhålla en närmare förklaring deraf, vare sig i kemiskt eller kristallografiskt hänseende. Deremot är en sådan förklaring möjlig med antagande af den elektrokemiska theorin, såsom jag i det följande skall söka ådagalägga. Med anledning häraf är det nu som jag vid den systematiska anordnin- gen af elementerna i första rummet afsett deras elektrokemiska förhållande men deremot deras s. k. atomvärde blott så vidt det härmed är förenligt. I enlighet med den ofvanför nämnda indelningen af mineralierna i icke- metalliska, halfmetalliska och metalliska har jag först indelat elementerna i tre hufvudgrupper: icke-metaller eller primära elementer, halfmetaller (inel. metalloider) eller sekundära elementer samt egentl. (tunga) metaller eller tertiära elementer, hvilka för bättre öfversigts skull fördelats på tre concen- triska serier, såsom bifogade schema närmare utvisar, en uppställning, som dock såtillvida visar sig verkligen ligga i sakens natur, som elementerna derigenom bilda ett afslutadt helt och analogierna mellan de resp. serierna på sådant sätt bäst framträda. Särskiljandet mellan icke-metaller (0, H, N) och metalloider motiveras af de förstnämndas permanenta gasform och deras utomordentliga vigt i naturens hushållning såsom beståndsdelar i luft och vatten; åtskiljandet af metalloider (resp. halfmetaller) från de tunga metallerna åter deraf, att de förra i allmänhet utgöra hufvudbeståndsdelar i icke-metal- liska, de sednare i de metalliska mineralierna. Men isynnerhet visar sig denna anordning berättigad deri, att vid de tvenne yttre seriernas (de sek. och tert.) ytterligare indelning i tre underafdelningar i enlighet med den elek- trokemiska karakteren, motsvarande hvar sin af de tre elementerna i den in- nersta kretsen, det elektropositiva H, det negativa O och det indifferenta N, en i ögonenfallande likformighet och regelbundenhet i afseende på atomvig- tens förhållande röjer sig hos de resp. underafdelningarna. Vi finna nämligen, att atomvigterna i hvar och en af dessa underafdelnin- gar ifrån ett minimum vid ändpunkterna öfvergå till ett maximum i midten af serien samt vidare, att differenserna mellan närstående elementers atomvig- ter i allmänhet äro lika med någon af de tre elementerna i den innersta kret- sen eller deras differenser eller ock utgöra multipler deraf (vanligen 3 och 6)*). Detta förhållande är isynnerhet tydligt uttryckt hos de i allmänhet +) Att differenserna mellan närbeslägtade elementers atomvigter äro nära lika med kon- stanta tal (omkr. 16, 46 och 90) har länge varit bekant, och man finner detta förhållande äfven beaktadt i de af Mendelejeff och Meyer uppställda systemerna, i det att sådana likar- tade elementer äro ställda i samma horizontela serie. Acta Soc. Sc. Fenn. Tom X pag. 418. Försök till en på atomvigten grundad gruppering af de kemiska elementerna. elementer. Nıyatwa N à N 25 1 N EM Se Mo \ à! = | le Ss | NO m | a > = | S = = | = | ” rn N z | | ves T S E a | | m ia Wes. i 15 - ^ CN = / \ . D E LEA / = \ 3 D +-- NS ASSI / EA ^A Dr 7 s, e d. / 2 A LE 2 6, AS CM NC £ 27 3, My IBN Cu . IT = D EI Cd Ek ES 40 E S E T TAE % ^ ZI / $ z 5 4 Ly 5 c SA » 5 % € > : S S NDS uptime ESS e 1 | SAS oc % ü Ru WO S 9 Rh \ uM D NS * 0p Cn px NO x. ea 108 ) E E =. 654. A ;ow* 3 we ; 50004) B ze... _—- o x? dar: T M n TED p Lay, TEEN N apii à NS AT nc + Mia > N wo ar AFFEN Se E Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 419 bäst kända elementerna (de pos. och neg.) och kan sáledes lüggas till grund vid fastställandet af de indifferenta elementers atomvigter, om hvilka ásigterna äro delade nämligen jordarternas metaller Be, Y, E, Ce, La, Di och Th, samt de deremot svarande platinametallerna inom tredje (yttersta) serien. Hvad beträffar Be sá hänvisar den nümnda lagenligheten till antagandet af en atomvigt i enlighet med formeln Be,O, für oxiden, hvilken också synes naturligare ün BeO, dà man tar i betraktande dess nära slügtskap till Al, som i mineralriket är dess ständiga följeslagare. Deremot måste atomvigten för Th bestämmas efter formeln ThO icke ThO,, hvilken sistnämnda skulle gifva en så hög atomvigt, att Th icke mera kunde inrymmas inom de indif- ferenta sekundära elementernas grupp, till hvilken den dock, att döma af dess kemiska karakterer, obestridligen hör. Också talar den tydligt utpreg- lade basiska naturen hos thorjord i jemförelse med zirkonjorden för formeln ThO. Beträffande åter de mellanliggande Y och E, samt Ce, La och Di, så verificeras den ofvannämnda lagen såväl vid antagandet af formlerna Y,0, E,0, CeO, LaO, DiO som af YO, EO, Ce,0, La,0,, Di,O, för oxiderna, af hvilka dock de förra synas mig stå i mera üfverensstimmelse med oxidernas basiska karakter. Hvad platinametallerna beträffar så äro visserligen de allmännast antagna atomvigterna bestämda i enlighet med formlerna RO, R,O,, RO,, RO,, RO,. Men då i sådant fall atomvigterna blifva alltför höga i jemförelse med mot- svarande inom de andra grupperna i systemet, synas de mig böra halfveras eller bestämmas efter formlerna R,0, R,0;, RO, R,O,, RO,, hvilka också bättre än de föregående öfverensstämma med öfriga oxider närmast med de af de närstående elementerna Cu, Ag, Hg och Au. Dock kan visserligen häremot anföras, att atomvärdet af dessa metaller i sådant fall blir hälften af det vanliga eller det s. k. normala. Men då äfven andra elementer (Si, C, B, P, S) afvika härifrån, kan detta icke utgöra ett giltigt bevis emot antagandet af de lägre atomvigterna, så mycket mer som platinametallernas uppträdande såväl tesseralt som hexagonalt (Pd, IrOs) leder till antagande af allotropiska modifikationer äfven för dem. Då emellertid äfven den höga spec. vigten och oxidernas till en del negativa natur tala för de högre atom- vigterna har jag anfört dem inom parenthes. Till dessa i afseende på atomvigten tvifvelaktiga elementer kan ännu räknas Uran, hvars hittills antagna atomvigt måste fördubblas, i hvilket fall den kommer bland de negativa metallerna i tredje serien, närmast W. och får dermed analoga oxidationsgrader UO,, UO,, och U,O,. Också har Mendelejeff (1. c.) och sedermera Rammelsberg (Ber. d. Deutschen Chem. Ge- 420 RN WOPK sells. V) ådagalagt, att atomvigten 240 har en större sannolikhet för sig än 120, bland annat pà grund af oxidernas tydligen neg. karakter üfvensom den höga spec. vigten. De öfriga elementernas atomvigter äro de allmänt antagna. Beträffande nu den nämnda lagbundenheten i afseende på atomvigten, så ädagalägges den af nedanstående schema, hvari de särskilda hufvudgrup- perna äro ställda hvar för sig, hvarjemte deras resp. elementer äro fördelade i parallela rader, för att analogierna inom de olika grupperna bättre måtte framträda. Positiva elementer. Neg. elementer. Ind. elementer. En O6 NA Li = 7 1 a Be = 13,3 16 9p 149 Na — 23 | : = : 19 r Al = 27,5, E x | 16 : 116,5 D end Ka MU. ONE" BEA Y = 30,5 ; ur MALIS Bo monies = 5519.13 pnus ^ 3.15, rm! \3.15,7 y — Sm 3.11.8 — Bu | rn IR J er J E 137 1 9.16, RE nie = a M ze E C = 40 \ 16 D == 32 E Th= 11 1 13.7 Mg— 24 | P = 31 Zr. BOR ae Si — 28 ! 16 | TS 3 Y P J Cu 998 3.14, B 15 1 3.15, C = 12. | Ag 0 =108 Sb = 122 7 Biest 6.16 He 000 5009/8. an Me He 204 74 U 240 vga 0 pesi eis, Pb—207 13 379—194... s Bu. MERO dM : |In —113 ) 6.15, Ta — 182 Y a Au— 196,5) 6.13,1 ad 112 4 Mo — 96,54 108 .—100.j 6:163 Zn— 65 }3.15,7 Nb = 194448 MIE ANS OM | | 13.13, Ng —:59 46 Cr = 928) bi Pt — 99 13.15,3 Co= 59 3 Vas Pd= 53 14 Fe= 56 Rh, dg Mn— 55 I! Ru = 52 Man finner hüraf, att differenserna mellan atomvigterna af de pos. och neg. sekundära elementerna samt de pos. tertiära äro lika eller åtminstone nürma sig atomvigterna fór O och H eller ock utgóra multipler deraf (3 el- ler 6), hvaremot differenserna mellan atomvigterna af nürmast stáende ele. menter i de tre öfriga grupperna (de indif. sek. samt de neg. och ind. tert.) Försök till en på afomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 421 variera mellan större gränser nämligen 13—16 eller multipler deraf (2, 3, 4, 5, 6) d. v. s. de fürete likhet icke blott med H och O utan ock med N. Undantag från nämnda lagbundenhet göra differenserna Ba—Cs och TI—Hg, äfvensom 'Th—Di samt Ce—E, hvartill äfven kunna räknas W—Ta och Mo—Nb; men dessa kunna paralelliseras med atomv.-diff. mellan de resp. seriernas slutlänkar, nämligen följande: Mn—Li = 3.16 (4.12) Ru—-Be — 3.12,9 RI le Cu—Mg —3.131 Mg-Li =4.4, LE RC Ti—B =3.13 Cu—Mn = 2.4, As—Ti = 2.12, BB 2.10 Be—B =2, Cu—Ru — 11,4 Mg—Be — 10,7 Ru—Ti =2 Här synes således en annan lag göra sig gällande, i det att differen- serna variera omkr. 4 och 12 eller en multipel deraf. Dessa differenser kunna icke hänföras till elementerna i den primära serien med mindre än att man till dem räknar äfven de tvenne af Schönbein anförda allotropiska modifikationerna af syre, Ozon och Antozon, af hvilka visserligen den sist- nämnda ännu är hypothetisk, men hvars tillvaro dock är högst sannolik. Alldenstund nämligen molekularvigten af ozon enl. uppgift är =48 och vid syrets öfvergäng till densamma en condensation af !/, eger rum, kan man således tänka sig 3 vol. (— 3 at.) O förvandlade i 2 vol. eller 1 mol. ozon, som vi kunna sütta— Oz, i analogi med 1 mol. syre — O4. Taga vi nu i betraktande den nära analogin mellan syre och svafvel, af hvars trenne allotropiska modifikationer två förhålla sig till hvarandra med afseende på molekularvigten såsom 3 : 1 hafva vi anledning att sluta till en tredje allotropisk modifikation äfven für syre, hvilken dà ieke kan vara nágon an- nan än just antozon (Az), *) och hvars molekularvigt sáledes blir — 16 (Az) samt atomvigt — 8. Dessa allotropiska modifikationer stå sålunda till hvar- andra i det förhållande, att O utgör medeltalet af de båda andra, ett förhäl- lande, till hvilket man finner ett motstycke hos de neg. och pos. sekundära elementerna: S, Se, Te; Cl, Br, I; Ka, Rb, Cs; Ba, Sr, Ca. O, kan alltså i Ofverensstimmelse med Schónbeins hypothes sättas = Az + Oz och O — + — + E OO, i det man nämligen sätter Az — O4 och Oz — O,. Härigenom ledas vi till den för öfrigt allmänt antagna äsigten om de s. k. kemiska elemen- *) Jag har tillàtit mig att använda denna af de franska kemisterna onódigtvis i st. f. N begagnade beteckning för antozon likasom Oz för ozon, trots dessa radikalers hypothetiska natur, hvilken lott de dock dela med en stor mängd andra både inom den oorg. och org. kemins områden. 54 422 p JW ITE: ternas sammansatta natur, i det att nämligen Az, O, Oz enl. nämnda betrak- telsesätt icke uttrycka odelbara atomer utan dubbelatomer eller med andra ord äro verkliga kemiska molekyler, och häraf förklaras nu syrets s. k. tväatomighet eller rättare dess förmåga att binda tvenne enkla atomer, i det att det nämligen svarar mot H,, som i öfverensstämmelse dermed bör skrif- vas Mi H, säsom redan ofvanför blifvit nämndt. — 0 —= 4 och O — 12 blifva sålunda de tvenne urelementer, till hvilka ofvananförda differenser hänvisa. Tillvaron af Az antydes ännu af en annan omständighet. Om man nämligen placerar den 1 de negativa sekundära elementernas klass när- mast fluor, så blir deras antal lika med de positiva nämligen 9, hvilket tal befinnes gällande äfven för de öfriga, om man till ett sammanslår de när- stående C, Si; La, Di; Y, E; Co, Ni; Zn, Cd; Pb, Tl; Sb, As. Summerar man nu de resp. elementernas atomvigter inom hvardera af de tvenne hufvudafdelningar, hvari de tvenne nümnda serierna sónderfalla, kommer man till fóljande analogier: Aura -[LCOL-LBr-LJ dps Br Bes -Se-L'po lu Li j-Na-J- Ka + Rb+ Cs —287,4| - , Mg--Ca--Sr Bat —23885| *” hvilka differenser i det närmaste ofverensstimma med differensen O — H + N—1. Derjemte finner man följande öfverensstämmelse mellan differenserna af de vid de negativa seriernas ändpunkter stående elementernas atomvigter: V —Az — 3.1444; As—P =3.14,7; hvilka ansluta sig till de ofvanfór nümnda. Den nära relation, som härigenom visar sig ega rum emellan Az och Fl torde kunna tjena till förklaring af svårigheten, ja måhända omöjligheten för den förra att uppträda i fritt tillstånd. Deremot synes den såsom nämndt ingå i O, och möjligen äfven i den fria ozon, i det nämligen den sistnämnda kan sättas = Az.O.Oz, med afseende på dess förhållande till vätesuperoxi- den O,H, = Az.H,.07, hvars bildning deraf sålunda kan förklaras. Be- träffande åter skilnaden mellan det normala eller neutrala syret och det ak- tiva (ozon i fritt tillstånd), så kan den helt enkelt anses bero derpå, att i en atom syre är hvardera elektriciteten eller affiniteten ömsesidigt bunden, men i ozonen t. e. d. fri, hvilket synes mig lemna en bättre förklaring af förhållandet, än den man tillförene gifvit deraf, nämligen att i en mol. ozon ingå en mol. vanligt syre och en atom aktivt syre (eller syre in statu nascenti). Den regelbundenhet, som sålunda öfverhufvudtaget röjer sig i atomvig- tens förhållande hos de kemiska elementerna vid ifrågavarande anordning Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. - talar för dess naturenlighet. Det följer nu att tillse huruvida de fysiska och kemiska karaktererna dermed öfverensstämma. Hvad först den spec. vigten beträffar, så finner man, att den i allmän- het följer samma lag som atomvigten d. ä. från ett minimum vid seriernas ändpunkter öfvergår till ett maximum i midten, hvarvid dock åtskilliga un- dantag kunna märkas, hvilka dels hafva sin grund i de olika allotropiska modifikationerna, dels äfven deri, att de större serierna låta fördela sig i mindre, hvilka förhålla sig analogt med de större, hvilket redan ofvanföre blifvit antydt, och i det följande närmare skall utvecklas. Nedanstående tabell utvisar spec. vigten och de inom parenthes satta gradtalen smälttemperaturen, så vidt den är känd. Såsom synes torde äfven den sistnämnda stå i ett visst samband till atomvigten. Åtminstone visar sig detta hos de pos. och neg. sekundära, i det att den hos de förra (alka- limetallerna) aftager, hos de sednare tilltager i mån af atomvigtens ökande. : Pos. elementer. Neg. elementer. Ind. elementer. H (perm. gas): 0,0693 O (perm. gas) 1,1056 N (perm. gas): 0,972 Be: bön Li : 0,58 (1809) Al: 02,6 Na : 0,98 (96°) M? ME 1? Ka: 0,57 (62,59) Cl : (gas) 2,55; (flyt.) 1,55 ‘Ce: 5,5 Rb: 1,52 (38,59) Br : (vätska) 2,98 Di, La ? GM T rn) Ehre: 77 Ba: 4 Te: 6,33 (5009) Zr: 4,15 Sr: 2,54 Se: 4,24 (2009) Si : (grafitart.) 2,5 @32%1 58 Seas 2119) C :(gr.) 2,2; (diam) 3,5 Mg: 1, Draussen 449) B :(diam.) 2,7 Cu: 8,95 (omkr. 13009) As: 5; NEM Ag:10,6 (omkr. 10009) EU ML Sb: 6, (450?) Hg: 14,4 - MS Ec 7,3 TI : 11,8 (2889) Bin, (2649) Pb : 11,4 (3309) "MA Au : 19,3 In - 7,4-(1169) DE Cd: 8,6 (3159) W :17—18 Os : 21,4 Zn: 7,2 (412°) Ta=20,8 Ir'* 2199 Ni: 8,9 Mo: 8,6 PU 72184 Co: 8, Nb: 6,3 Pd 11% He UPS (omkr. 17009) €r- ^7 RE:125 Mn: 7—8 das Ru: 11,4 424 gre OW TE: Betrakta vi nu de egentl. kem. karaktererna, så finna vi, att de tvenne yttre serierna (de sek. och tert. elem.) såväl i sin helhet som äfven i sina särskilda underafdelningar förete en större eller mindre likhet med den in- nersta kretsens elementer (de primära). Inom hvardera af de förra kunna vi särskilja trenne afdelningar, representerade inom den sistnämnda af O så- som negativ, H såsom positiv och N såsom indifferent. Af dessa stå dock H och N hvarandra närmare och bilda en motsats till O, hvilken äfven med afseende på sin kemiska karakter kan betecknas såsom aktiv i jemförelse med H såsom passiv och N såsom neutral; och detsamma kan äfven öfver- hufvudtaget sägas om de motsvarande afdelningarna inom de två yttre kret- sarna. Ett analogt förhållande finna vi ännu ytterligare upprepadt inom hyar och en af dessa sex underafdelningar, i det att de på ett naturenligt sätt låta fördela sig på trenne grupper, af hvilka dock tvenne stå hvarandra när- mare. Detta förhållande visar sig isynnerhet tydligt hos de neg. och pos. sekundära elementerna, och finner hos dem på sätt och vis ett uttryck redan i analogin mellan hvardera hälftens atomvigter (se ofv.). Vi kunna framställa detta förhållande på ett annat sätt. Man kan näm- ligen dela hvar och en af de tre hufvudafdelningarna inom de sekundära och tertiära serierna i tvenne underafdelningar, hvilkas gräns går mellan de tvenne elementer, som hafva den högsta atomvigten, och den ena af dessa ytterligare i tvenne, men af dessa kunna de flesta vidare afdelas i tre eller två grupper, och af de särskilda elementerna kunna en del: S, P, B, C m. fl. ännu i sina trenne eller tvenne allotropiska modifikationer sägas sträfva att förverkliga denna lag. Det kan vara af intresse att i korthet genomgå hvar och en af de tre hufvudgrupperna af de sek. och tert. serierna särskildt. Beträffande först de neg. sekundära elementerna, så erhåller man för dem, ifall man, i enlig- het med hvad ofvanför blifvit yttradt, tillägger Az såsom seriens begynnelse, följande indelning: Az?|Fl|CL Br, J|Te, Se, SIP Af de tre hufvudafdelningarna inom denna serie, svarar den fórsta mot H, den andra mot O, den tredje mot N, dock blott i formelt hänseende, med afseende på valensen, i det att den första gruppens elementer kunna sägas vara företrädesvis enatomiga, den andra tvá- och den tredje treatomiga. Men i afseende pà den kemiska karakteren üro de samtligen negativa ehuru i olika grad. Sälunda kunna vi skónja ett aftagande i den negativa karak- teren i mán af atomvigtens tilltagande, hvilket, hvad saltbildarne betrüffar, yttrar sig i det stigande frändskapsbegäret till O. Men i samma mån afta- Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 495 ger äfven fründskapsbegüret i qvantitativt hànseende eller fründskapsstyrkan (aktiviteten), så att J och Te förete den minsta, Fl och P den högsta gra- den deraf, hvilket hos de förstnämnda yttrar sig i det temligen tydligt ut- preglade metalliska utseendet. hos de sistnimnda (Fl och P) i deras icke- metalliska natur samt den stórre eller mindre svárigheten att bibehállas i fritt tillstånd. Samma förhållande visar sig vidare i den i allmänhet större fasthet och beständighet, som de yttre elementerna i sina föreningar visa i motsats till de i midten af serien stående. Betrakta vi slutligen dessa nega- tiva elementers förhållande till H, så finna vi en olikhet mellan de tre grup- perna deri, att saltbildarnes väteföreningar äro starkt negativa, de af S, Se, Te svagt samt de af P indifferenta, och med afseende härpå kan man med betraktande af de tre gruppernas inbördes förhållande säga, att den neg. karakteren öfverhufvudtaget aftager i den mån de resp. elementerna i den neg. sekundära serien närma sig till de indifferenta elementerna. De positiva sekundära elementernas grupp företer en ganska stor ana- logi med föregående i formelt hänseende, ehuru de i afseende på sin kemiska karakter äro fullkomligt motsatta. De låta nämligen indela sig på ena- handa vis: Li | Na| Ka, Rb, Cs | Ba, Sr, Ca | Mg, af hvilka alkalimetallerna såsom företrädesvis enatomiga motsvara H; Ba, Sr, Ca såsom vanligen tvåatomiga O, och hvad åter Mg beträffar, så visar den sig vara analog med N och P, om man i enlighet med den af Scheerer ådaga- lagda polymera isomorfismen betraktar 1 mol. MgO såsom eqvivalent med 3 mol. H,0 (nämligen i vissa silikater), på grund hvaraf man således kan be- trakta oxiden och följaktligen äfven sjelfva radikalen såsom stundom treato- miga. För öfrigt gäller äfven i denna grupp samma lag, som i föregående, nämligen, att den pos. karakteren hos de särskilda elementerna tilltager med stigande atomvigter, hvarvid dock är att märka, att äfven frändskapsstyrkan (aktiviteten) i motsats mot föregående tilltager i samma proportion, hvartill man kan sluta af de i det inre af serien stående metallernas lättare oxider- barhet än de vid ändarne, äfvensom af den mot midten af serien tilltagande svårlösligheten hos föreningarna. Men betrakta vi de tre grupperna i all- mänhet i deras förhållande till hvarandra och till hela den sek. serien, så finna vi, att alkalimetallerna i högre grad förete de positiva egenskaperna än de öfriga, och att dessa hos Mg äro minst utvecklade, med afseende nämligen på dess förhållande i mineralriket, i det att talkmineralier i all- mänhet i jemförelse med caleiummineralier sönderdelas mera trögt, och der- före ock vanligtvis uppträda såsom sekundära (metamorfos-) produkter, 426 pU WALK. hvaraf man kan sluta till en mindre affinitet hos magnesium till luftens kol- syra och således en mindre pos. natur än hos calcium. Sálunda finna vi i allmänhet taget säväl hos de negativa som hos de positiva elementerna i den sekundära serien en större indifferens eller en mindre tydligt utpreglad kemisk karakter i mån af deras närmande till de egentliga indifferenta elementerna. Dessa kunna äfven fórdelas i trenne un- derafdelningar, om också mindre skarpt åtskilda från hvarandra än i före- gående grupper, samt med något annorlunda fördelning af elementerna: Be, Al|Y, E|Ce, La, Di | Th| Zr|Si, C|B Äfven här finna vi likasom i föregående grupper ett tilltagande af de positiva egenskaperna mot midten af serien, i det att cermetallerna och Th äro starkt positiva i jemförelse med de vid ändarna stående elementerna, af hvilka dock Be och Al äro företrädesvis positiva, under det att de i mot- satta ändan stående Si, C, B äro företrädesvis negativa, dock betydligt svagare än de egentliga pos. och neg. elementerna. Det är på grund af denna mindre tydligt utpreglade, obestämda karakter, hvilken t. ex. hos Al och B visar sig i syreföreningarnas dels pos. dels neg. karakter som ele- menterna i denna grupp kan betecknas såsom indifferenta i motsats till de tvenne föregående. Man kan således säga, att denna grupp förenar de båda andra till en sluten krets, om vi nämligen à andra sidan mellan Fl och Li inskjuta den hypothetiska Az, som genom sin natur af en pos. syremodifikation bildar en förmedlande länk mellan de neg. och de pos. elementerna, men genom sitt förhållande till syre tillika förenar dem med de primära. Öfvergå vi nu till den tertiära serien, så finna vi här i det närmaste analoga förhållanden, hvarvid likväl är att märka, att denna öfverhufvudtaget företer en större mångfald såväl i stort som i smått i afseende på de resp. elementernas föreningsförhållanden, hvarföre de måste fördelas på tvenne, ja hvad de indifferenta beträffar, trenne parallelserier. För de positiva elementerna i denna serie få vi följande naturenliga indelning. In | Mn | Fe, Co, Ni|Zn, Cd, |Pb, Cu Här visar sig således mera invecklade förhållanden än i föregående se- rier, i det vi från den egentliga hufvudserien måste afskilja en biserie, hvars elementer (In, Tl, Ag) i sina frändskapsförhållanden fórete mer eller mindre analogi med alkalimetallerna, men dock äro närmast beslägtade (affina) med de pos. tertiära metallerna, In med Cd och Zn, TI med Pb, Ag med Hg dill Ag, | Hg Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 491 och Cu, och de kunna således sägas bilda en öfvergäng mellan de pos. se- kundüra och de pos. tertiära elementerna. Hvad hufvudserien beträffar visar den i allmünhet taget en analogi med den pos. sekundära gruppen deri, att den till de neg. tertiära elementerna grünsande delen af gruppen (Mn, Fe etc.) är mera, positiv?än den motsatta (Pb, Tl etc). och att i den förra Mn, Fe, Zn i afseende pà de positiva egenskapernas relativa styrka motsvara hvar sin af elementerna Li, Na, Ka, i det att Zn ür mest, Mn minst elek- tropositiv, hvarigenom äfven i denna serie en öfvergäng bildas till de nega- tiva elementerna. Mot de alkaliska jordarternas metaller Ba, Sr, Ca, när- mast mot den förstnämnda svarar tydligen Pb, och mot Mg svarar slutligen Hg, Ag och Cu med afseende på sin större indifferens än föregående, hvil- ket visar sig bland annat deri, att de ieke sällan fórekomma gedigna i na- turen. Härigenom bilda de en naturlig üfvergäng till de egentliga indiffe- renta metallerna. Dessa sistnämnda sönderfalla naturligast på följande sätt: Räsenen nekade ÖS | |Sn, Ti Pd, Pt | Au | Hos dem är den indifferenta naturen s tydligare uttryckt än hos de motsvarande i den sekundära serien, likasom i allmänhet hela den tertiära serien företer mindre skarpt åtskilda pos. och neg. karakterer än den sekun- dära. Denna indifferens yttrar sig dels i sjelfva metallernas svaga fórenings- begär och deraf följande oföränderlighet i luften dels i en stor del af oxi- dernas, äfven de lägre, förmåga att spela rolen af såväl syror som baser, samt deras i allmänhet föga beständighet. Platinametallerna bilda i likhet med den motsvarande jerngruppen inom föregående serie en för sig bestående underafdelning, som i likhet med de större t. ex. de ind. sekundära elemen- ternas grupp hafva de mera positiva metallerna (Pd, Pt) i midten, de mera negativa (Ru, Os) vid ändan af serien. Öfverhufvudtaget ansluta sig dock platinametallerna till de positiva i motsats till Sn och Ti, hvilka såsom va- rande fullkomligt analoga med Si och C i den sekundära serien bilda öfver- gången till de negativa i den tertiära serien. Au intager en intermediär ställning, och i sjelfva verket kan väl den indifferenta karakteren sägas vara mest utpreglad hos denna metall, hvarpå också dess s. k. ädla natur beror. Beträffande slutligen de neg. tertiära elementerna, så kunna vi lämpli- gast fördela dem på följande sätt: Qr noii Ma en | | Li. sen KN Br act EQ B Sb, As 428 F. J. Wrirk. Af dessa äro de tre sistnämnda, isynnerhet As, analoga med P inom den neg. sekundära serien, U âter med afseende pà sina tvenne oxidations- grader UO, och UO, med svafvelgruppens elementer, närmast med Fe, och af de sex förstnämnda äro Cr, Mo, W i afseende på syrefóreningarna ana- loga med U och S, de tre andra dels med chlorgruppen dels med arsenik- gruppen och P. Hvad afdelningen i sin helhet beträffar, sà visar den ana- logi med den motsvarande i den sekundära serien äfven deri, att den nega- tiva karakteren üfven här aftager med stigande atomvigter. Säsom man finner bildar sáledes äfven den tertiira seriens elementer ett i sig afslutadt helt, som i allmänhet motsvarar den sekundüra, hvarvid dock är att märka, att analogin är störst mellan de vid gränsen af de ind. och neg. afdelningarna stáende elementerna äfvensom mellan de midt emot befintliga positiva, hvilket skulle kunna uttryckas i schemat genom de ter- tiära elementernas fördelning på en ellips, hvars mindre axel skulle gå i denna riktning. Men utom de nämnda analogierna finnas ännu åtskilliga andra, som ge- nom ifrågavarande anordning kunna uttryckas, dels genom de resp. grup- pernas jemförelse sinsemellan, dels genom deras fördelning i smärre, hvilka förhålla sig analogt med de större. Vid jemförelse af de positiva och nega- tiva tertiära elementerna med de indifferenta sekundära finner man, att de tre genom sina oxider analoga elementerna Fe, Cr och Al intaga samma plats i de resp. serierna. Vidare kan man parallelisera jerngruppens ele- menter med den sekundära serien i sin helhet, hvarvid Mn kommer att motsvara de negativa, Fe, Co, Ni de indifferenta och Zn, Cd, In de positiva. Också är Mn genom sina oxidationsgrader analog dels med Cl, dels med S, Fe med jordarternas metaller och Zn med Mg. Vid ännu längre ingående i detalj finner man inom alla serierna smärre grupper af tre till hvarandra närstående elementer, hvilka förete en gradation i afseende på den kemiska karakteren, och af hvilka således en kan betecknas såsom jemförelsevis po- sitiv, en annan indifferent, den tredje negativ. Sådana äro inom den tertiära serien: Fe, Co, Ni; Zn, Cd, In; Hg, Ag, Cu; Pd, Rh, Ru; Pt, Ir, Os; Bi, Sb, As; Ta, Nb, V; W, Mo, Cr; samt inom den sekundära: Zr, Si, C; Ce, La, Di; Ba, Sr, Ca; Cs, Rb, Ka; J, Br, Cl; Te, Se, S; ochtäfven dessa smärre grupper följa den för de större gällande regeln, att två af län- karna inom serien stå hvarandra närmare. Vid betraktande af den regelbundenhet och likformighet, som sålunda visar sig med afseende på de kemiska förhållandena vid elementernas upp- ställning på ifrågavarande sätt kan man icke undgå att finna en viss natur- Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 429 enlighet hos densamma. Det må derföre icke synas alltför vàgadt att försöka uppställa en hypothes, som om den också icke lemnar en tillfredsställande förklaring af saken, dock kan antyda möjligheten af en sådan, samt gifva anledning till att närmare förtydliga hithörande förhållanden och underkasta dem en ytterligare granskning. Jag har med så mycket mera skäl trott mig kunna, om också blott i största korthet, anföra denna hypothes, som den hufvudsakligen grundar sig på eller utgör en tillämpning af trenne hypothe- ser, som hvar för sig hafva ett framstående värde, nämligen theorin om pla- netsystemets bildning enligt Laplace, den elektrokemiska theorin af Berzelius samt Edlunds elektricitetstheori. För öfrigt är frågan om elementernas natur t. f. af svårigheten för att icke säga omöjligheten af en behandling på em- pirisk väg särskildt hänvisad till en spekulativ betraktning. Och att en ut- redning af elementernas rätta natur är af en utomordentlig vigt kan väl icke nekas. Den förutan kan man svårligen hoppas på att komma till en närmare kännedom af de föreningar, som dessa elementer imgå. Redan ofvanföre antyddes den stora sannolikheten af att de s. k. ke- miska elementerna icke äro några elementer i egentlig mening, och de i det föregående angifna differenserna mellan de resp. elementernas atomvigter i de tvenne yttre serierna tala för deras sammansättning af de i den innersta kretsen stående (de primära), och hvad dessa sjelfva beträffar hafva vi följd- rigtigt att hänföra dem till ethern, som då blir utgångspunkten icke blott för den materiella kraften utan ock för materien sjelf. *) Härigenom får nu frågan om elementernas sammansättning ett så att säga kosmologiskt intresse, i det den kommer att sammanfalla med frågan om planetsystemets bildning. Den theori vi ega häröfver, först framställd af Kant (l e.) sedermera vidare utbildad af Laplace (Exp. de système du monde 1796) har såväl på grund af astronomiska som fysiska och geologiska skäl blifvit allmänt antagen såsom den med förhållandena bäst öfverensstämmande. *) Denna idée är ingalunda ny. Såsom Quenstedt (Epochen der Natur) anmärker fin- ner man den redan hos Kant (Allg. Naturges. u. Theorie des Himmels 1755) i det han an- tyder den utomordentliga förtunning, som planetsystemet upplöst i sina grundelementer måste hafva företedt; ja t. o. m. redan hos Leucipp, atomistikens upphofsman, kan man skönja denna tanke uttalad. — För öfrigt kan det beroende förhållande, som eger rum mellan ma- terie och ether, och som bland annat yttrar sig i möjligheten af såväl kemisk som kristallo- grafisk analys på optisk väg, blott genom nämnda antagande förklaras, att nämligen materie och ether utgöra i grunden en och samma sak, d. ä. att materien är intet annat än en ge- nom aggregation uppkommen grófre form af ether, en förkroppsligad ether, eller för att nyttja en annan bild, förhåller sig dertill såsom det fasta tillståndet till det flytande. i 55 430 F. J. Wirk. Ett vigtigt stöd skulle nu denna lära erhålla, om det lyckades att äfven från kemisk synpunkt bevisa dess sannolikhet. Det synes mig, att ett sådant bevis lemnas af den ofvanför nämnda, med sakförhällandena öfverensstämmande kretsformiga anordningen af ele- menterna, i det att denna hänvisar till de af ifrågavarande theori antagna kosmiska ringarna såsom elementernas egentliga bildningshärd, hvarvid ock deras slutliga sönderbristning och sammanrullning kunde förklaras såsom en följd af den elektriska spänning, som uppstått i serien genom de nybildade elementerna. d Att närmare söka göra sig reda för tillgången härvid är visserligen ogörligt, redan på grund af vår obekantskap med etherns rätta natur”). Dock kan man äfven med abstraherande ifrån dess möjligen heterogena be- skaffenhet erhålla en förklaring öfver elementernas olika kemiska karakter. Tänker man sig nämligen en sammanhopning (öfverskott) af ether på en punkt och deraf följande brist deromkring, samt att denna fördelning försig- går 1 förhållande af 3:1, så komma vi till förhållandet mellan O och Ö (12:4) samt vid ytterligare fördelning af den sistnämnda i samma propor- tion slutligen till H. Genom detta betraktelsesätt blir det möjligt, att på ifrågavarande urelementer tillämpa den Edlundska theorin, enligt hvilken en med pos. elektricitet försedd kropp företer ett öfverskott af ether, en med negativ en brist. Ö och O måste nämligen tänkas stå till den fria ethern i samma förhållande som till hvarandra inbördes, så att den förra således innehåller ett öfverskott, den sednare en brist på condenserad fri ether, eller med andra ord den fria (cond.)ethern står i omvändt förhållande till den bundna (till materie öfvergångna). Deraf de båda syremodifikationernas sträf- van att förena sig till vanligt, neutralt syre, hvarvid de båda motsatserna utjemnas eller neutraliseras. Äro engång dessa elementer gifna kunna de öfriga tänkas uppkomma af dem genom sammansättning. Så kan på grund af atomvigten N sättas = + — O--H, och C —4(0 — H), hvaraf den fórras tre- och fem-, den sed- = + nares fyratomighet kan förklaras, alldenstund O motsvarar 30. Men N kan + -— äfven sättas = 2(0, — H) och C=0, hvilket kan förklara den ofvan- *) Det synes mig emellertid såsom skulle en viss analogi kunna skönjas mellan färg- serien och elementernas serier. Äfven i den förra kunna vi i enlighet med Brewsters upp- fattning särskilja tre hufvudfärger rödt, gult och blått, af hvilka de öfriga kunna tänkas sammansatta. Försök till en på atom». grundad gruppering af de kemiska elem. 431 nämnda isomorfin mellan CaCO, och KaNO,, i det att sålunda C kan be- traktas sásom treatomig eller ock N sásom fyratomig. Att dessa elementer, likasom elementerna i allmünhet, sálunda kunna tünkas bildade genom tvà (eller flere) olika kombinationer, den ena positiv, den andra negativ kan tjena till en bekräftelse på det ofvanfór gjorda antagandet, att utaf de tvenne till en molekyl fórenade atomerna den ena är positiv, den andra negativ. Så t. ex. blir NN = (Az — H), + (O 4- H9) = Az O Az. Häraf förklaras, hvar- före elementerna i fritt tillstånd ej fórete någon elektricitet utan i allmänhet en större eller mindre grad af kemisk indifferens 1 motsats till det starka föreningsbegäret in statu nascenti. Det vore ändamålslöst att f. n. vidare i detalj söka tillämpa detta åskåd- ningssätt. Det ofvanstående kan vara tillfyllest för att ådagalägga, att denna åsigt om elementernas sammansatta natur icke står i strid med utan tvärtom kan tjena till en förklaring af åtskilliga fakta. Några ytterligare bevis här- för må dock ännu anföras. [ Sålunda kan förhållandet mellan de tvenne sammansatta radikalerna Am (NH,) och Cy (CN) samt elementerna förklaras i enlighet med ofvannämnda hypothes. Am blir nämligen — (Az — H), + Ö och Cy = (Az — H), 4 O samt blifva sálunda lünkar, den fórra i alkalimetallernas, den sednare i salt- bildarnes resp. serier. De fórra kunna nämligen uttryckas genom den all- männa formeln (Az — H) + O, uti hvilken x är — 0, 1, 2, 5, 8, de sednare åter genom formeln (Az — H) -J- O 4- O,, hvaruti x är — 0, 1, 4, 7. Dessa formler synas mig kunna fórklara säväl de likheter som de olikheter, hvilka förefinnas mellan de båda serierna (se ofv.): så t. ex. kan den pos. karak- terens tilltagande med atomvigten paralleliseras med det bekanta förhållandet hos zinken, att den pos. kraften ókas genom beróringen med en mera indifferent metall. Genom detta betraktelsesätt blifva nu sálunda de s. k. enkla radikalerna analoga med de sammansatta blott med den skilnad, att bestándsdelarna i de förra äro med hvarandra fastare förenade än i de sednare *), hvilket förhäl- +) Denna större fasthet i elementernas kemiska konstitution synes mig vara tillräcklig att förklara de olikheter mellan de s. k. enkla och de sammansatta radikalerna, hvilka fram- hållits af Berthelot (Comptes rendus T. LXXVII, 1873 p. 1352) med anledning af den utaf Lockyer pà grund af spectroskopiska undersókningar uppställda hypothesen om metalloïdernas sammansatta natur (l. e. p. 1347). Berthelots anmärkningar synas dock mera gälla Lockyers ásigt om möjligheten af elementernas sónderdelning genom värme än frågan om deras sam- mansatta natur. Ty han förklarar sig uttryckligen för den theoretiska möjligheten af en sá- dan sammansättning. 432 FA JW EY ED lande stár i sammanhang med den allmänna lagen om fóreningskraftens af- tagande i proportion af beständsdelarnas mängd. Att den ófverhufvudtaget . ringa olikheten i sammansättning kan sammanstá med en så stor olikhet i egenskaper bör icke synas mera förvånande för de ena än för de andra. — Såsom ett indirekt bevis på sannolikheten af elementernas sammansättning i enlighet med ofvannämnda åskådningssätt kan för öfrigt anföras vanadin- oxiden V,O, (vanadyl), hvars metalliska utseende tillfórene gaf anledning att betrakta den såsom enkel metall. Men äfven på de kristallografiska förhållandena kan ifrågavarande elek- trokemiska betraktelsesätt tillämpas. I enlighet med det af Schrauf (Fys. Min. II p. 168) på grund af optiska undersökningar ådagalagda förhållandet, att beståndsdelarna i en kristalliserad förening äro fördelade efter de tre kristallografiska axlarna ledas vi hvad dessa föreningar beträffar till det re- dan ofvanför antydda trialistiska formuleringssättet, hvilket står i fullkomlig öfverensstämmelse med det ifrågavarande elementarsystemet. Hvarje före- ning, äfven den mest komplicerade, kan alltid fördelas i tre af hvarandra beroende delar och ger sålunda i smått en bild af det hela. . I enlighet med lagen för parvisa atomer måste hvarje kristallmolekyl bestå af minst tvenne kemiska molekyler. Då nu t. f. af den olika fördel- ningen af beståndsdelarna inom molekylen en ojemnhet måste uppkomma i etherns fördelning, yttrande sig i omvexlande öfverskott och brist, så synes deraf följa, att elektriska (ether-) strömmar omgifva atomkomplexen, hvars yttre omkrets kan vara antingen sferisk, sferoidisk eller ellipsoidisk. Kristallmo- lekylerna kunna sålunda betraktas såsom solenoider *), och kunna såsom så- dana väl förliknas vid himlakropparna, hvilkas sammanhållning möjligen grun- dar sig på samma kraft, men yttrande sig under helt andra förhållanden, i förra fallet i det oändligt lilla (såsom molekularkraft), i det sednare i det stora (såsom tyngdkraft). Såsom ett förtydligande exempel på tillämpningen af ofvannämnda be- traktelsesätt må följande sammanställning af de tre hufvudtyperna i fältspats- serien tjena, hvarvid formeln för anorthit är fördubblad, i hvilket fall dess molekularvigt (558) blir nära lika med adularns (557; se Kenngott, Uebers. d. Resultate Min. Forschungen 1862—65 p. 177), och dess spec. volym (203) nära Öfverensstämmande med albitens (202). +) Denna tanke finner man redan uttalad hos N. Steno (1669), i det han jemför kri- stallisationskraften med den magnetiska. Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 433 ES = de == = Adular si —Ea3AL 0,5; 815 Sig Albit EN as nal HÖ je : Sig lg Anorthit — Ca, AL. Oj,. AL Si, Här kommer man således till samma slutsats som ofvanfór vid betrakt- ningen af isomorfin mellan salpetern och carbonaterna af calcium, strontium etc., nämligen att Ka, Na, Ca måste anses motsvara hvarandra eller med andra ord vara lika valenta. Det är blott vid abstraherandet ifrån kristall- formen eller vid fültspatsarternas betraktning frán en ren kemisk synpunkt, som man kan uppställa dem i en homolog serie, såsom jag framställt dem i mina Medd. betr. finska min. III (öfv. af finska vet.-soc. förh. 1871— 72 p. 27), och blott i sådant fall blir Ca lika valent med Ka, eller Nas. Samma fórhállande máste anses ega rum mellan Si, i adular och albit samt Al, i anorthit d. v. s. Si, máste i de fórra spela samma rol som AL i den sednare, och dà Al, i förhållande till Si, är positiv, så måste detta äfven vara fallet med Si,. Att Si, och Si, verkligen spela en olika rol i orthoklas, hvilken sásom bekant utgór en sammanvexning af adular och albit, det antydes äfven af dess metamorfoser: vid fórvandlingen i kaolin och kali- glimmer bortgär Si, med qvarlemnande af Si,. Denna olikhet mellan Si och Si, kan förklaras genom att betrakta dem såsom tvenne allotropiska mo- difikationer, förhållande sig till hvarandra såsom S, till den hypothetiska S4 eller såsom den hypothetiska Az, till O, (= Az,), hvaraf äfven följer, att Si, är positiv i förhållande till Sij. Af analogin med S och O kan man vidare sluta till en tredje allotropisk modifikation af Si nümligen Si,, inne- hållande sex atomer inom molekylen. Denna äsigt om ett polymert förhäl- lande mellan elementernas allotropiska modifikationer finner ett stód i de isomera fóreningar dessa elementer bilda, och hvilka äfvenledes máste betrak- tas såsom polymera. Sålunda måste de tre titansyremodifikationerna särskil- jas såsom TiO,, Ti,O,, Ti,O;. Endast härigenom förklaras deras förekommande tillsammans på en och samma fyndort, och härigenom förklaras äfven isomorfin mellan tapiolit (Fe Ta, O,) och rutil (Ti;O;) enl. Kenngott (1. c. p. 247), motsva- rande isomorfin mellan jernglans (Fe,0,) och titanjern (Fe Ti O,) enl: Mosander. Det skulle föra alltför långt att ingå i några vidare detaljer beträffande tillämpningen af ifrågavarande elektrokemiska theori. Det nämnda torde vara tillräckligt för att visa, att en viss enkelhet och likformighet kan vinnas deraf i och för uppfattningen af de kemiska och mineralogiska företeelserna. Det återstår nu att betrakta ifrågavarande elementarsystem, med afseende på dess förhållande till det mineralsystem, som i början af denna afhandling omnämndes, samt i korthet framställa grunderna derför. 434 EB. J. Wrrx. Med afseende derpà kunna vi uppstülla elementerna med iakttagande af den förutnämnda ordningen i en fortlöpande serie på följande sätt: V— 51,5 He 1 (Die em 925 N14 Nb — 94 0=16 Mo = 96 Fl=19 Mais? Cl — 35,5 W — 184 Br = 80 U = 240 I==127 Bi = 210 Te = 128 Sb — 122 Se — 79,4 As — 75 SEO 253—450 P=I Sn —118 = 11 Au = 196,5 CEN Os = 100 Sı 28 Ir = 99 Zr = 89,6 Pt = 99 "PRESA. pd —253 Di — 96 Bh—52 Ba=05 Ru 52 Ce = 92 Qu — 63,4 E= 56,5 Ag — 108 M0 Hg — 200 Al 21; DI = 204 Be —:13,s Ph = 207 Mg = 24 In Ne Ca — 40 Cd = 112 Sr — 87,5 Zn — 65 BR —134 Ni — 59 (85133 Co — 59 Rb — 85, Fe —56 Ka — 39 Mn—55 Na— 23 Eit elementer och fórenade genom Li. Denna serie består således af tvenne hälfter, hvardera innehållande 31 Den ena utgöres af metalloider och half- metaller, den andra af de egentliga, tunga metallerna, hvilka sistnämnda i allmänhet äro mera indifferenta än de förra, såsom företeende en mindre grad Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 435 af kemisk affinitet eller aktivitet än dessa. I hvardera hälften finna vi dock trenne maxima i afseende på atomvigten och dermed följande maximum i den positiva resp. indifferenta karakteren, så att således serien i sin helhet före- ter en ständig omvexling från positiva genom indifferenta till negativa ele- menter, hvilken omvexling kan föras ännu längre genom upptagande af de allotropiska modifikationerna såsom sjelfständiga elementer. På analogt vis kunna mineralrikets alster anordnas. Äfven de kunna uppställas i tvenne i hvarandra öfvergående serier af ett nära nog lika an- tal mineralier: nämligen å ena sidan silikaterna, å den andra samtliga öfriga mineralier, hvilka sednare ytterligare kunna fördelas i salter, oxider, svafvel- föreningar och elementer; och i hvar och en af dessa fem afdelningar få vi sedan trenne underafdelningar: metalliska (positiva), halfmetalliska (indiffe- renta) och icke-metalliska (negativa) silikater, salter etc., hvilken indelning ünnu vidare kan fortsättas enligt samma princip. Härigenom blir ieke blott affiniteten eller den inre (kemiska) likheten utan ock analogin eller den yttre (fysiska) tillgodosedd. Fórbehállande mig att framdeles närmare få utveckla detta mineralsy- stem vill jag här blott anfóra, att en sädan sammanhängande serie, som den elementerna fórete, erhálles, i det man begynner med de i naturen fürekom- mande elementerna (Fe, Cu, Hg, Ag, Pt, Au, Bi, Sb, As, C, S), derifrän öfvergär till svafvelfóreningarnas klass, i hvilken de tre kategorierna mot- svaras af de redan sedan gammalt antagna tre grupperna: Blenden (svafvel- föreningar med icke-metallisk habitus), Glanser (med mindre metalliskt) samt Kiser (med rent metalliskt utseende). Ifrän de sistnämnda är den naturli- gaste öfvergängen till de egentl. metalliska oxiderna (af Fe, Mn), derifrän till de halfmetalliska (af Cu, Sn, Ti, Sb, As) samt sedan till de icke-metal- liska (af Mg, Al, Si, B). Från dessa komma vi till de icke-metalliska sal- terna (den pos. och neg. radikaln hórande till sekundära serien) derifrän till de halfmetalliska (den neg. radikaln sekundär, den pos. tertiär, eller tvärtom samt vidare till de metalliska (hvardera radikaln tertiär). Från dessa öfvergä vi slutligen till silikaterna, hvilkas trenne afdelningar ungefär motsvara de af Naumann (Elem. der Min. 1874 p. 203) s. k. Metalloliterna, Amphotero- literna, och Geoliterna. Den sista gruppen i systemet, eller första om man så vill, är fältspatsgruppen. — Hela systemet kan förliknas vid en väg, som, under det att den ständigt leder framåt, dock oupphörligt kröker sig, höjer och sänker sig 1 större och mindre böjningar. Om vi betrakta detsamma från en allmän synpunkt, så finna vi, att i samma mån man skrider från de enklare till de mera sammansatta minera- 436 À | DONS JM WIK lierna den positiva (metalliska) karakteren aftar, så att vi i afseende härpå kunna betrakta mineralseriens báda grenar sásom motsvarande elementarse- riens, i det att hos silikaterna de sekundära, hos de öfriga de tertiära be- ständsdelarna äro ófvervügande, hvilket sednare isynnerhet är fallet med de nativa elementerna samt svafvelföreningarna, under det att oxiderna och sal- terna i detta hänseende intaga en intermediür (indifferent) ställning d. v. s. den pos. och neg. karakteren äro hos dem ung. lika utbildade. I sammanhang med det ofvannümnda må ännu anföras, att äfven berg- arterna från en allmän geologisk synpunkt betraktade d. à. såsom integre- rande delar af de geologiska formationerna låta fördela sig efter enahanda grunder. Också de kunna uppställas i en sammanhängande serie, bestående af tvenne grenar, den eruptiva och den sedimentära, af hvilka dock de s. k. metamorfiska bergarterna på sätt och vis intaga en intermediär ställning, all- denstund de öfverensstämma med de eruptiva 1 petrografiskt, med de sedi- mentära i stratigrafiskt hänseende. Från de yngsta eruptiverna, de yngre vulkaniska bergarterna eller lavaarterna närmast augit- eller basaltlavorna, kommer man till de positiva eller basiska äldre vulkaniska (de basaltartade), från dessa till de negativa eller acida (trachytarterna) från dem (närmast tra- chytporfyr) till de neg. eller acida porfyrarterna (qvarzporfyr) och vidare ge- nom de indifferenta, qvarzfria porfyrerna (porfyrit) till de svarta, basiska (me- lafyr, augitporfyr), sedan till de äldre grönstensarterna (hyperit, gabbro, dia- bas) samt genom de indifferenta diorit och syenit till granit, som genom gneis- graniten bildar öfvergången till de metamorfiska och sedimentära bildningarna hos hvilka den ständiga omvexlingen af kalkstens-, skiffer- och sandstens- artade bergarter kan paralleliseras med omvexlingen af basiska, indifferenta och acida inom den eruptiva serien (se härom vidare mina lakttagelser un- der en geol. resa i Tyrolen och Schweiz; Acta soc. sc. Fenn. T. X p. 357). En öfversigtlig och äfven naturenlig bild af denna bergarternas geolo- giska ordningsföljd erhålles genom deras anordning i concentriska serier, yt- terst de sedimentära och metamorfiska, derinom de plutoniska och plutoniskt- vulkaniska samt vidare de äldre och yngre vulkaniska. Inom hvar och en af dessa serier kunna vi åtskilja negativa, positiva och indifferenta länkar, och denna anordning blir sålunda ett uttryck för den af Bunsen, sedermera af Streng, Kjerulf m. fl. utvecklade theorin om eruptivernas antingen normal- trachytiska, normalpyroxeniska eller blandade natur (1. c. p. 334). På samma sätt kunna äfven mineraliernas fem hufvudafdelningar anord- nas, med silikaterna ytterst, elementerna innerst, då analogin mellan de tre underafdelningarna i likhet med förhållandet hos elementarsystemet kommer Försök till en på atomv. grundad gruppering af de kemiska elem. 437 att bättre framträda. Äfven denna anordning har en viss motsvarighet i na- turen, alldenstund i sjelfva verket de metalliska och sålunda i allmänhet tyngre mineralierna företrädesvis måste förekomma i jordens inre, de’ icke- metalliska, lättare i periferin, då man nämligen tar i betraktande, att jorden i sin helhet har en omkr. dubbelt så hög spec. vigt som de på dess yta allmännast förekommande mineralierna, samt att de tyngsta elementerna också öfverhufvudtaget äro de sällsyntaste och hufvudsakligen blott visa sig i da- gen på gångar eller sparsamt inströdda i eruptiva bildningar. — Denna an- ordning af de tyngsta elementerna i det inre, de lättare utåt visar sig äfven vid betraktningen af planetsystemet i sin helhet, i det att de yttre planeterna äro spec. lättare, de inre tyngre, hvaraf kunde slutas, att de elementer, som ofvanför blifvit betecknade såsom primära och sekundära äro de rådande i de förra, de tertiära i de sednare. ; Den princip, som här blifvit följd vid elementernas systematiska grup- pering kan således äfven tillämpas på mineralier och bergarter. I det att sålunda den oorganiska naturens särskilda områden låta betrakta sig från en gemensam synpunkt bilda de tillsammans ett enda helt, och enhet och ord- ning åstadkommas i den gränslösa mångfalden. 56 0M ISVATTNETS INVERKAN PÅ BERGGRUNDEN UNDER GLACIALPERIODEN. J. A. ESTLANDER. [| | Tc , il f 1 Li " * [o m | | Ev À d Y ve 3 : | Ib uM ; nm - vo ICH au. d aM. d UNE si PL m j (41.*. ue Me adus í ‘1 gu e^. *. ETT. : BEST" FI CES ANTTER A » “à + MIS TO — VV ts De I bd ej! Ó^ Us ett fóredrag, hállet vid elfte skandinaviska naturforskarmótet i Kjüben- havn och publiceradt i mötets under detta år utkomna förhandlingar, har Prof. Kjerulf meddelat undersükningar om jättegrytorna vid Eidet i Gulda- len samt vid Kongshavn i trakten af Christiania. Genom en noggrann granskning af deras innehåll leder han i bevis att de „äro danade i istiden med tillhjelp af vatten, som strömmade på sjelfva isen i öfverensstämmelse med det af von Post framstälda äskädningssättet“. Han anför inga fakta, som skulle närmare belysa tillgången härvid, men tänker sig vattenstrüm- mar, hvilka störtade ned genom sjelfva isen, der kraften arbetade i rör, och med denna kraft och en sådan fallhöjd samt med tillhjelp af löpare (rive- stene) anser han en jättegryta väl kunna danas, utan att dertill behöfde åtgå miljoner år. Detta högst intressanta föredrag gaf mig anledning att närmare under- söka några af de omkring ett halft hundrade jättegrytor, jag under en fler- årig sommarvistelse på Willingó *) upptäckt på denna och närmast kring- liggande holmar. Min afsigt var att söka utreda, huruvida icke något kon- stant och regelbundet samband förefanns mellan jättegrytornas plats och grup- pering, samt repornas riktning och berggrundens beskaffenhet. I sådant än- damål beslöt jag att uppmäta, nivellera och afteckna en af de många bergs- ryggar, hvaraf Willingö är sammansatt, och valde dertill den, som är belä- gen mellan de båda sund, genom hvilka hafvet intränger i ön och bildar den såkallade Krokviken. Emedan denna bergsrygg, som på alla sidor är om- fluten af vatten och endast ställvis öfvervuxen af småskog, företer en mängd med jättegrytor och på många ställen synnerligen tydliga repor, syntes den redan på förhand vara ett lämpligt ställe att studera spåren efter isvattnets inverkan på berggrund, och det visade sig äfven snart, att det samband jag sökte utreda var oväntadt enkelt och klart. Innan jag likväl går till en framställning deraf, måste jag först bedja läsaren, för att orientera sig, kasta en blick på medföljande karta. Bergs- ryggen, som består af grå granit, här och der genomdragen med större och *) En ö belägen i skärgården 7 verst österom Helsingfors. 442 J. A. ESTLANDER. mindre ådror af röd fältspat, ligger med sin hufvudriktning så nära i sö- der och norr, att linjen F, hvilken löper längs dess högsta punkter, endast med omkring 12.59 afviker från meridianen åt NW och SO. Från den nord- ligaste spetsen höjer den sig långsamt upp ända till 72 fots höjd vid F 21 och slutar der med en tvär brant, fylld med stora rullstenar och väldiga från berget lossade klippblock, hvilka omöjliggöra all närmare undersökning af berggrunden på detta ställe. Westra sidan af bergsryggen bildar äfven en tvär brant ned mot hafvet, utom på distansen från G 8 till G 11, der den stupar något mindre och derifrån en 40—60 fot bred väg för isen le- der snedt upp mot bergets kamm. Den östra sidan deremot sluttar, såsom nivelleringen visar, temmeligen jemnt ned till hafvet och afbrytes här och . der af på tvären öfver bergsryggen löpande afsatser. Det berg, som finnes aftecknad på södra delen af holmen, har endast för fullständighetens skuld erhållit plats på kartan. Lika mycket ungefär som bergsryggens hufvud- riktning afviker åt ena sidan från meridianen, lika mycket afviker den åt den andra från isströmmens riktning. Pilspetsarne utmärka så väl denna riktning, som äfven de ställen, der reporna äro särdeles tydliga. De äro lika som alla spår efter isvattnet tecknade med röd färg. Jag har på kartan upptagit fyra olika grupper af dessa spår efter is- vattnets inverkan på berggrunden, och det följer nu derföre närmast att no- gare beskrifva desamma. Den enklaste form, i hvilken de kunna förete sig, är den skälformiga fördjupningen. Denna borde, för att fullt motsvara nam- net, bilda segmentet af en sfer, men den förekommer sällan så utbildad, utan är vanligen vida grundare, ofta så att den endast utgör en afplattning af det kullriga berget. Lika som djupleken vexlar äfven vidden inom ganska vida gränser, från flere fot till några tum i genomskärning, och den runda formen blir ofta aflàng. Denna skålformiga fördjupning utgör grundformen, ur hvilken de andra uppkommit. Om den tilltar i djuplek så att den, öfver det skålformiga bottnet, får väggar, som bilda en mer eller mindre fullstän- dig del af en cylinder, öfvergår den till jättegryta, och om flere skålformiga fördjupningar, af afläng form och placerade horisontalt i en rad, samman- smälta, bildas en horisontal ränna. Tilltar åter en skálformig fördjupning, belägen på öfre kanten af en afsats, i djuplek och bildar den sålunda en halfeylinderformig urhålkning, förlöpande mer eller mindre vertikalt ned till afsatsens lägre del, uppstår en vertikal ränna. Denna sistnämnda form, hvil- ken äfven kan betraktas som en jättegryta utan botten, motsvarar hvad Erd- mann kallat nischer. En naturlig följd af detta uppkomstsätt ur en gemen- sam grundform är, att dessa fyra grupper på det mångfaldigaste sätt öfvergå i Om isvattnets inverkan pà berggrunden under glacialperioden. 443 hvarandra; en af de skälformiga fördjupningarna vid D 12 är så djup, att man måste kalla den jättegryta, och den nedersta jüttegrytan vid C 14 är så aflång, att den nästan bór benämnas ränna, O. S. v. Om man jemför den stora ovala jättegrytan vid C 20, som mäter 9 fot i större och 7 i mindre diametern, samt är 6 fot djup vid öfra och 3 vid nedra kanten, med den lilla grytan ofvan om den stora vid C 14, hvilken knappt mäter 1 fot i någon dimension, eller ännu hellre med någon af de mindre skälformiga fördjupningarna och rännorna af blott några tums vidd, kan lätt den tanken uppstå, att detta väldiga hål uppkommit på något an- nat sätt än de små urgrópningarna. Men alla dessa fyra grupper, hur vex- lande de än må vara till storlek och form, hafva det gemensamt att de äro abnorma urgröpningar i berget, med fint och jemnt slipade väggar, utan nå- got spår af repor, och dessa gemensamma egenskaper tyda uppenbarligen äf- ven på ett gemensamt uppkomstsätt. Samma agens, hvilken förorsakat jätte- grytorna, måste äfven hafva gifvit upphof åt de andra formationerna. De skilja sig genom de anförda egenskaperna från de abnorma urgröpningar, hvilka isen under sitt framåtskridande bildat, ty dessa senare äro alltid re- pade och vida gröfre och ojemnare slipade. Man har i afseende å jättegry- torna förenat sig derom att vattnet utgjort nämnde agens, men antagit att det verkat dels såsom vågsvall, dels såsom postglaciala strömmar, dels åter såsom vatten nedflytande från glacialisen. Jag skall längre fram nämna nå- gra ord om de tvenne förstnämnda teorierna, och antar tillsvidare att alla de grupper, jag ofvan beskrifvit, uppkommit genom isvattnets inflytande samt går nu att söka utreda huru härvid tillgått. Vid en uppmärksam granskning af kartan framträda först och främst följande anmärkningsvärda förhållanden: Alla både jättegrytor, rännor och skålformiga fördjupningar befinna sig uteslutande på den östra sidan af bergsryggen, och på den vestra förekomma alls inga spår af isvattnets verksamhet. Om man lägger en linje från den nordligaste jättegrytan till den sydli- gaste, sammanfaller denna noga med repornas riktning, sådan den är öfverallt på Willingö, ständigt lika, så väl på bergsryggarnes toppar som nere vid deras fötter. Hvardera af dessa grytor ligga mellan 20 och 25 fot öfver hafvet och, med undantag endast af den lilla grytan vid E 21, ligga alla samtliga i i en zon af berget, hvilken sträcker sig från 20 till 40 fot öfver hafvet. Alla jättegrytor förekomma vid afsatser af berget. Denna gruppering af jättegrytorna är så enkel och regelbunden, att den 444 J. A. ESTLANDER. nödvändigtvis måste stå i något sammanhang med deras uppkomst, men om man endast vidhåller idén om vattenströmmar, lodrätt nedfallande genom häl i isen, har man svårt att finna detsamma. Det framträder deremot tydligt, om man tänker på de stora remnor, hvilka Nordenskiöld och andra beskrifvit från gletscherna och inlandsisen på Grönland och Spetsbergen. Betraktar man nämligen det aftecknade berget i sin helhet såsom en klufven kon, 800 fot lång och 70 fot hög vid basen, samt tänker sig att isströmmen mötte på sin väg denna kil så stäld, att dess längddirektion bildade en vinkel af omkring 12,59 med den direktion, i hvilken isen skred fram, så måste den första tölj- den hafva blifvit att isen packades i hop på stötsidan. Till följd af sin re- gelationsförmåga måste den hafva fyllt alla afsatser och ojemnheter på denna sida af berget, så att inga remnor eller andra hål kunde uppkomma deri. Häri finna vi den enkla förklaringen på det anmärkta förhållandet, att inga spår af isvattnets verksamhet förekomma på vestra sidan af berget. Detsamma är äfven fallet med alla andra berg på Villingö och närmast kringliggande holmar, och man synes kunna antaga såsom allmän lag, att inga spår af is- vattnet kunna uppkomma på den sida af ett berg, der isströmmen först träffar detsamma. Härvid måste man dock göra den anmärkning, att om denna si- das hufvuddirektion icke mycket afviker från isströmmens, kan genom fram- språng i berget äfven här läställen bilda sig, hvarest jättegrytor kunna före- finnas, såsom fallet är på den omkring 50 fot höga brantstupande bergvägg, hvilken är belägen närmast öster om den jag aftecknat. Denna hoppackning på stötsidan är den första gifna följden af hindret i isströmmens väg, denna må nu hafva haft huru stor tjocklek som helst, och om man antar att isen under någon period täckt våra stränder med ett så tjockt täcke, att bergets höjd var obetylig i jemförelse dermed, var detta san- nolikt den enda rubbning iisströmmen, som bergskilen under denna tid kunde åstadkomma. Men då under en senare period denna tjocklek aftog, blef för- hållandet annat. När isströmmen då på sin väg råkade denna kil, skred den upp längs densamma, tills den kom till det ställe, der den brantaste stignin- gen förefinnes, mellan F 7, som ligger 20 fot, och F 8, som är belägen 32 fot öfver hafvet. Här begynte den remna och den östra delen deraf fortsatte sin väg längs östra sidan af berget, betäckande detsamma till omkring 20 fots höjd, under det den vestra delen skred allt högre upp på bergsryggen. Un- der sitt fram- och uppåtskridande kom denna senare eller vestra isdel visser- ligen allt mer öfver på den östra bergssidan, men då den derjemte allt mer höjde sig öfver den östra isdelen, måste remnan mellan båda längre söderut hafva erhållit en viss bredd, motsvarande ungefär den zon der jättegrytorna Om isvattnets inverkan på berggrunden under glacialperioden. 445 förnärvarande finnas. Huru helst än isen skred framåt, måste denna remna ständigt noga intaga samma plats, ända tills istäckets tjocklek så aftog, att det icke mer förmådde täcka bergstoppen. I denna remna nedströmmade nu det vatten, som fanns på istäcket, om man nämligen kan antaga, att sådant derstädes förekom i större mängd. Men hufvudsakligen nedflöt dit det vatten, som bildade sig vid smältningen af den vestra isdelens kant, hvilken stod högt upp, med en stor del af sin yta utsatt för solens inverkan. Det vatten, hvilket nedrann från denna höga isvägg, må- ste ständigt hafva råkat berggrunden på bestämda punkter, ty om man gran- skar nivelleringen, finner man att berget höjer sig ofvanom alla de högre upp på bergssidan belägna jättegrytorna, så att ett mindre transverselt brott ständigt måste hafva uppstått i den vestra eller öfra isdelens kant, då den passerade dessa ställen. I den stora hufvudremnan låg derför sannolikt en mängd mindre smältande isstycken, och under och emellan dessa följde sedan isvattnet de djupaste ställena och bildade längs afsatserna i berget bäckar, fulla af små strömhvirflar och kaskader, tills det slutligen under den nedre isdelen sökte sig väg till någon af de större floder, hvilka förde det ut till Finska vikens och Östersjöns djupare delar. Jättegrytorna och de mellan dem belägna rännorna äro de qvarblifna spåren af den inverkan, isvattnet härun- der utöfvade på berggrunden, och deras förekommande vid afsatserna i berget, på en bestämd zon deraf, finner äfven sålunda sin förklaring. Bland de andra spåren efter isvattnets verksamhet äro de horisontala rännorna vid E 8 och D 9 ovilkorligen de intressantaste. De förra af dem, hvilka finnas aftecknade på medföljande plansch, äro vid pass 10 tum breda och 6 tum djupa; den senare par tum smalare och grundare. I motsats mot jättegrytorna och de emellan dem belägna rännorna, hvilka äro placerade i de djupaste ställena af berggrunden, förlöpa dessa, man vore frestad att säga naturvidrigt, nästan på högsta kanten af afsatserna. En vattenstróm, i hvil- ken riktning den än gick öfver berget, måste alltid flyta tvärs öfver eller ock nedanför afsatserna, men aldrig längs med deras skarpaste kant. För att vatt- net skulle taga denna abnorma väg, fordras uppenbarligen att isen sjelf tvungit det dertill, och om vi från den punkt på bergsryggen, der den stora remnan uppstod, följa den lägre eller östra isdelen åt på dess väg längs nedre delen af bergets sida, skola vi se huru härvid tillgick. I början skred den sanno- likt obruten öfver de från 5 till 12 fot höga afsatserna vid linjerna 7—S, 9—10, 11—12, 14—15, och 16, men då den under tidernas lopp genom smältning blef tunnare, bröts den vid hvar och en af dem och vid de tvenne förstnämnda, hvilkas form är reguliärare än de andras, uppstod en remna, 57 446 J. A. ESTLANDER. lópande lüngs sjelfva afsatsens kant, vinkelrüt mot den redan ofvan beskrifna hufvudremnan. I det ögonblick dà isen bröt sig måste brottstället hafva befunnit sig just der den horisontala rännan nu går, och det vatten, som från remnans smältande dagöppning lodrät nedrann, hafva råkat berggrunden på samma ställe. Men detta är icke tillräckligt att förklara uppkomsten af rän- nan, ty dertill erfordras nödvändigt att vattenströmmen en längre tid kon- stant kunde hålla sig på samma ställe, hvilket åter icke låter tänka sig om man - antar, att isen kontinuerligen rörde sig framåt och ständigt sköt nya stycken öfver afsatsens kant. Visserligen brusto dessa åter på samma ställe, men denna ständiga vexling hade bort leda till en afrundning af sjelfva bergs- kanten och icke till en ränna längs densamma. Närvaron af dessa rännor synes mig derför tyda derpå, att isens rörelse varit diskontinuerlig och skett stötvis, hvarigenom vattnet under hvilotiderna erhållit tid att inverka på berg- grunden. Antar man en så beskaffad rörelse hos isen, möjligen stående i sammanhang med årstiderna, har man äfven lättare att tänka sig uppkomsten af jättegrytorna, för så vidt den berodde af det från den öfra isdelen lodrätt nedflytande vattnet. Der dessa horisontala rännor finnas, förekomma inga sprickor 1 bergs- kanten, ty om sådana förefunnos, blef afloppet mer eller mindre vertikalt, i det vattnet genom dessa sprickor sökte sig väg till afsatsens nedre del och dervid småningom vidgade dem till vertikala rünnor. Planschen är afsedd att förtydliga detta förhållande och torde icke behöfva någon vidare förklaring. När den lägre eller östra isdelen kom till de längre söderut belägna af- satserna, hvilkas form är mera irreguliär, blef äfven remnan i isen irreguliär, och här uppstod endast skålformiga fördjupningar, tydande derpå att isvatt- net, hvarken tillräckligt länge eller alltid konstant på samma ställe råkat berggrunden. Dessa skålformiga fördjupningar förekomma äfven på sådana ställen, der isen passerat en jemn starkare sluttning af berget och enligt all sannolikhet varit sönderfallen i större block. På vissa ställen, såsom mel- lan linjerna 25 och 27, gruppera sig dessa skålformiga fördjupningar i rad och sammansmälta mer eller mindre fullständigt till stora grunda och långa rännor, hvilka visa en viss regelbundenhet i sitt förlopp, i det de ofta stå parallelt med eller vinkelrät emot hvarandra. Då man betraktar sistnämnda ställe af kartan, återkalla konturerna af dessa rännor ovilkorligen tan- ken på de stora isblock, som, nedkomna från berget, måste hafva under gla- cialperiodens korta sommar legat och smultit på detta ställe. Någon närmare förklaring af deras uppkomst vågar jag icke, men säkert är att man öfver allt på Villingö och närmaste holmar, der dessa grunda stora rännor förekom- Om isvattnets inverkan på berggrunden under glacialperioden. 447 ma, finner i grannskapet en större höjd, der isen måste hafva brutit sig för att sedermera 1 stora block nedfalla på den plats, der dessa rännor finnas. I den skildring jag nu gjort af sättet, på hvilket de ofvan beskrifna spåren af isvattnets verksamhet uppkommit, har jag framställt arbetet med jättegrytornas utsvarfning såsom redan varande i gång, innan vattnet begynte med de andra formerna. Skälet dertill är att de förstnämnda äro de stör- sta urgröpningarna, hvilka isvattnet behöft den längsta tid att åstadkomma, och dessutom att de i det förevarande fallet tydligen stått i sammanhang med hufvudremnan, hvilken först måste hafva uppkommit, om man tänker sig is- täckets tjocklek först mycket stor och sedan efter hand aftagande genom smältning. Dock vill jag här anmärka att, då man betänker de många sätt, på hvilka de olika formerna öfvergå i hvarandra, det förefaller nästan naturligare att de uppkommit samtidigt. Jag vill derföre icke ens i det förevarande speciela fallet strängt vidhålla denna tidsskilnad, så mycket'mindre som in- gen skarp gräns kan dragas mellan de nedra jättegrytorna på berget och de skålformiga fördjupningarna. Dessutom känner man intet om den största tjocklek istäcket i tiden haft på vår sydkust. Jag har på grund af den lång- väga transporten af de kolossala flyttblocken, antagit att den en tid varit mycket stor, men det är möjligt att den dock varit vida mindre än man är böjd att föreställa sig. Jag känner icke några elementer till ens en aproxi- mativ beräkning deraf och tviflar på att de kunna erhållas annorstädes än på sådana trakter af jorden, der isen ännu täcker landet. I sammanhang hür- med vill jag ännu anmärka, att ehuru jättegrytorna på det aftecknade berget ligga minst 20 fot öfver hafvet, dock i trakten af Villingö flere vackra och synnerligen karakteristiska sådana förekomma i nivå med hafvet och till och med någon fot derunder. Såsom ofvan redan antyddes, har man antagit att vågsvallet eller ock post- glaciala elfvar möjligen kunde hafva gifvit upphof åt jättegrytorna. Erd- mann i sitt 1868 publicerade arbete , Bidrag till kännedom om Sveriges Qvar- tira Bildningar* framställer dessa äsigter sålunda: , Hvad de s. k. jättegry- torna beträffar, så har deras bildande sannolikt kunnat försiggå på åtskil- liga sätt, nemligen än under hafvets yta genom vågornas slag emot den grundt liggande strandhällen, än på land genom fallande eller forsande vat- tens fall på den underliggande klippan, i båda fallen med tillhjelp af sten och grus, som, bragta i sqvalpande eller roterande rörelse, småningom nött eller borrat sig ned i berget. Det första sättet förutsätter en långvarig bild- ningstid och många gynsamma biomständigheters samtida inträffande, hvar- före icke heller så särdeles många eller så särdeles stora och fullkomligt utbil- 448 J. A. EB/S'PL'AND ER. dade jättegrytor torde finnas, som på detta sätt tillkommit. Enligt det an- dra alternativet kan man tänka sig tillgängsprocessen på två olika sätt. An- tingen hafva jüttegrytor uppkommit inunder den ismantel, som under glacial- tiden öfvertäckte vårt lands yta, på så sätt att vattenbäckar, bildade på isens yta genom den dagliga afsmältningen, nedstörtat i naturliga håligheter uti ismassan och genom densamma ned till det underliggande morängruset, hvars stenigare beståndsdelar genom vattnets fallkraft försattes i roterande rörelse och nedsvarfvade ett mer eller mindre djupt hål i berget, — eller också hafva de tillkommit efter glacialtiden i de forsar och vattenfall, som dåvarande elfvar och strömmar bildade." Det är lätt att visa det urslipningarna på det af- tecknade berget icke kunna hafva uppkommit af vågsvallet. Visserligen äro de liksom öfverallt i trakten af Villingö och sannolikt på hela vår sydkust”) belägna åt hafssidan, men detta beror, som ofvan nämndes, på isströmmens riktning. Det förnämsta skälet häremot är likväl utslipningarnas egen form, ty i största delen af de skålformiga fördjupningarne är det svårligen tänkbart att sten eller grus kunnat hållas qvar, och för de horisontala rännorna på af- satsernas kanter är detta absolut omöjligt; de sistnämndas läge utestänger dessutom, såsom redan ofvan framhållits, all tanke på deras uppkomst af våg- svallet. Samma skäl gälla äfven mot teorin om postglaciala elfvar, utom det att urslipningarnas uteslutande gruppering på ena sidan af det fritt stående berget gör en sådan förklaring orimlig. Det återstår ännu att nämna några ord om det sätt, på hvilket isvatt- net arbetat. För att förklara huru detsamma förmått åstadkomma så stora urslipningar i det hårda berget, antar Erdmann att det alltid arbetat med tillhjelp af sten och grus, och Kjerulf åberopar löparne eller ,rivestene*. Men utom det att dessa stenar saknas i de flesta jättegrytor, samt att dessa urgröpningar i berget stundom hafva ett botten, som mera liknar spetsen af en trubbig kon, än segmentet af en sfer, kan en sådan förklaring icke passa för de andra formerna. I de flesta skålformiga fördjupningar och i de ho- risontala rännorna på afsatsernas kanter, samt isynnerhet i de vertikala rän- norna, som sakna botten, hafva inga stenar kunnat existera, andra än de som för tillfället passerade med vattenströmmen, och det är väl sannolikt att denna ofta var full af grus och att ofta äfven små stenar nedföllo i isrem- nan, men icke destomindre måste de anses såsom ett tillfälligt och mindre väsendtligt moment vid utslipningen. Det är anmärkningsvärdt, att dessa *) En vederläggning af teorin om vågsvallet, åtminstone med afseende à den nuvarande fördelningen af land och haf, borde lätt kunna ske genom undersökningar på den Österbott- niska kusten, der isströmmen gick från hafvet upp mot landet. Om isvattnets inverkan på berggrunden under glacialperioden. 449 löpare blott finnas i de större jättegrytorna, och jag är derföre benägen att antaga, det de varit verksamma endast der en större kubikmassa berg blifvit utslipad, men att vid de mindre grytorna lika som vid de andra formerna is- vattnet hufvudsakligen arbetat ensamt. Men dà man likvül ser huru ringa vattnet under närvarande period inverkar på våra berg, huru t. ex. på klip- por, hvilka ständigt öfversköljas af bränningar, reporna äro lika tydliga som annorstädes, har man svårt att tänka sig möjligheten deraf, utan att antingen en omätligt lång tid åtgått till detta arbete, eller ock att berget efter glacial- perioden förändrat sin natur. Det finnes ett faktum, som synes mig något tala för det senare alternativet. Uti en mängd jättegrytor finner man spric- kor i berget, hvilkas ena kant skarp och hvass skjuter fram om den andra, så att man tydligen kan se att sprickan antingen uppstått efter grytans ut- slipning, eller åtminstone, om den redan då förefanns, sedan dess mycket till- tagit i storlek. Detta antyder uppenbarligen, att efter glacialperioden ett för- ändradt spänningsförhållande inträdt mellan bergets inre och dess yta, så- lunda att den senares utsträckning minskats, och möjligen kunde man häri finna stöd för den åsigt, att berget sedan nämnde tid skrumpnat på ytan och blifvit hårdare. Någon större förändring kan dock icke hafva försiggått, ty man finner stundom fristående kanter eller spetsar af ett berg, hvilka både öfver, under och på ena sidan äro repade af isen, och hvilka måste hafva egt en betydlig grad af fasthet, för att kunna motstå isströmmen. Men vare härmed huru som helst, tydligt är att isvattnet, utan att vara inneslutet i rör och till största delen utan verktyg, dels derigenom att det nedflöt vertikalt, dels äfven under sin mer eller mindre horisontala strömning längs bergets sida, förrättat det arbete, hvars spår måste intressera hvarje uppmärksam be- traktare, äfven om han icke specielt är geolog. ] si. MENT" int bed d E We nes til ins st FIRA ALT, E in Wa Tr? | - n " npe 7 EO edo ue nh Mi p — de | PUE P» n | "n . SN "tt d im vun * (4 ede T | CR” qu yd ; B E- Pon AM hia n. sat aste qwe - an bna nón Luz Hack; LT pe — "wi Ie Kart, MP c- sé ee A hi Min alu Sommet ^v vin enr Pop me AMEN vis ied bn ee Tiene eb "d Nite mV wen d HD M or NE C de i 2 la a 5.0 ; Bui Suo nip viti 2 MR ET «d ENGE EAU ia are RE » D S P TI i il hi Lui isi gue I" i Tu s 1 í nr Me m» A j € 3 u " E Bu "A LES "n ja od B " «- ) " = | | p pile ef tee E" dus uu | E elm = D qe OM ADIABATISKA LINIER. AF K. HÄLLSTEN. mn Anne an Då en kropps kaloriska tillstånd förändras utan värmetillförsel, så till- höra de på hvarandra följande värden, som trycket och volumen genomlöpa en adiabatisk linie. För permanenta gaser har Porsson lärt känna denna linies eqvation; och för kroppar i hvilket aggregations-tillstånd som helst kan den härledas af det åskådningssätt Hıry sökt göra gällande inom me- kaniska värmeläran !). Enligt Hirn är, om samma beteckningar, som i en föregående afhandling ?) bibehållas, en kropps kaloriska tillstånd bestämdt af eqvationerna A (R-- P) (o—wy)—kT dQ — KAT -- A (R + P) dv 00, c or — yen A Re PU. eller om für korthets skull infóras beteckningarna v—WVv=2; Ep wo S raro adm Mr ar LG af eqvationerna Apollon RP OR er Jen users Eua 2: dO) —P Ade dudo ad aL. 15 ai Mica EE tdi aret DS o 0077. ee Ve TE Lai Vo Vid förändring längs en adiabatisk linie är Z0 — 0 eller Q — 0, = kon- stant; eqvationerna 3 och 4 gifva i detta fall KdT + Aydæ = 0 T — To) AE EME AU c) 2 EARS vg 1) G. A. Hırn. Theorie mécanique de la chaleur. Paris 1865. 2) Om kaloriska konstanter. Act. Soc. Se. Fennic. 1868. 452 K HAULLSIEN: och af eqvationen 2 fås dà 7, y och x samtidigt förändras dar À (yda + 2dy), hvarigenom den förra af näst föregående eqvationer kan skrifvas Kady + (K+ k) ydx = 0, eller el FORNE ea! som är differentialeqvationen till log. (^s js à — konstant, eller y "x nr konstant. 6. Denna eqvation bestämmer således huru trycket och volumen förändras, dá kroppens kaloriska tillstånd förändras utan värmetillförsel, d. v. s. den är eqvationen för den adiabatiska linien. Dess differentialeqvation (eqvationen 5) gifver endast ett värde för den tillåter derföre inga singulära lösningar, d. v. s. de invid hvarandra liggande adiabatiska linierna skära aldrig hvar- andra. Elimeneras vidare y mellan eqvationerna 4 a och 6 så fås 1 c ipu LIEN 6. à ENNEMI 0 som bestimmer huru mycket af kroppens arbete fórvandlas till värme (eller omvündt) då dess kaloriska tillstånd ófverfóres längs den adiabatiska linien u från differentialvolumen x, till x. Eqvationerna 6 och 7 bestämma sä- lunda kroppens adiabatiska fóründringar; den fórra af dem innesluter äfven sásom ett specielt fall den lag Poisson !) uppställt fór permamenta gaser, dà de förändras längs adiabatiska linier. Enligt Poisson's lag är nemligen co P vo = konstant, der c och C beteckna värmekapaciteterna vid resp. konstant volum och kon- stant tryck. Men för permanenta gaser kunna À och + ignoreras i jem- förelse med P och v d. s. v. för dem är y = P och x — v, och vidare är, såsom författaren sökt ädagalägga ?) verkliga kapaciteten lika med kapaci- teten vid konstant volum, samt likaså för permanenta gaser summan af verk- liga kapaciteten och konstanten & lika med kapaciteten vid konstant tryck, d^ VIS: K=ne, samt K+k=( och med dessa värden på y, x, K, k samt « af eqvationen 1 återfinnes af eqvationen 6 den Poisson'ska lagen. 1) S. D. Poisson. Traité de mécanique. Paris 1833. Tome II. Livre cinquième. Chap. VI. 2) 1. ce. Om adiabatiska linier. 453 Med tillhjelp af den adiabatiska liniens eqvation kan Carnots kretspro- cess närmare undersökas. Eqvationen 2 representerar nemligen en isoterm sålänge 7 är konstant; och elimineras y mellan denna eqvation och eqvation 3, sà bestimmer eqvationen q— Q— Q,—kT log. Re L^ de tel co S NO [U huru mycket värme 4 skall tillföras kroppen för att förändringen skall ske längs den ifrågavarande isotermen från differentialvolumen x, till x. Vidare är afskärningspunkten mellan en adiabat « och isoterm 7 bestämd af eqva- tionerna +1 u a re o SS SEL o qose m npn CRT) GT) u | och undersökning af det läge dessa linier intaga, visar att då x tillväxer ut- öfver det värde det har i skärningspunkten, så ligger adiabaten mellan iso- termen och axlarna, samt då x minskas från detta värde, så ligger isotermen mellan adiabaten och axlarna. Beteckna derfóre x, y, värdena für x, y i : skärningspunkten À fig. 1 mellan adiabaten u, och isotermen 7,, samt à, y, detsamma i skärningspunk- ten B£ mellan adiabaten w, och isotermen 73, dervid u och 7, må vara mindre än resp. uw, och 75; och beteckna vidare £, », värdena för xy i skärnings- punkten C mellan adiabaten u och isotermen 73, samt £, 7, detsamma i skärningspunkten D mellan adia- baten u, och isotermen 77, så äro enligt eqvationen 9. $i — mac Bem uc note. (hT,)* VI GELS (hs y hvaraf erhålles mox a 4 ET CHEN (7) DE Erin u : & m: MW som utvisa att en proportionalitet mellan differentialvolumerna i de fyra skär- ningspunkterna eger rum. För permanenta gaser gäller detta sjelfva volu- merna, emedan för dem, säsom ofvan blifvit nämndt, atomvolumen kan ignore- ras i jemfürelse med volumen; denna egenskap hos permanenta gaser har förut blifvit bevisad af Briot 1). Af eqvationerna 9 fås vidare 10. 1) CH. Bgror. Zehrb. der mechan. Wärmelehre, deutsch von H. Weber. Leipzig 1871. Cap. III. 58 454 Ki IAgsoEeSTÉN a 1 1 1 1 Mini a coe 00s o Yı me > Yi E Na en 3 Y2 = x ow ; deraf al =) | M 9%» M MUNI T Xu LEE. cu ii m | 72 Ya Ui som likaså utvisa en proportionalitet mellan tryckena i de fyra skärnings- punkterna, en egenskap som Hirn !) förut bevisat. Af eqvationerna 10 och 11 fás vidare [r2 a ea+1l a+l à e Dem I ORIG Ed dy ep —— 2 1 — ar, gi T, T, Ë2 — 2 = a CE BE De rs pn samt deraf, dä man för x, y, inför A 7|, EM [a a+1l «4-1 in na ne) em ced x. : 7 ha e « T, T, (us — m)" - u us Den fórra af dessa utvisar att produkten af de projektioner, som en adiabat mellan tvenne isotermer 7; och 7, gifver pà koordinat axlarna har ett kon- stant värde, som beror af kroppens kaloriska konstanter och de ifrågavarande isotermerna; den sednare âter att produkten af de projektioner, som en iso- term mellan tvenne adiabater uw, och u, gifver på axlarna, är proportionel mot den ifrågavarande isotermens temperatur och för öfrigt beror af kroppens kaloriska konstanter samt af de ifrågavarande adiabaterna. Förändringarna i kroppens kaloriska tillstånd vid förskjutningen längs de båda isotermerna och adiabaterna bestämmas af eqvationerna 7 och 8. Vid förskjutning längs isotermen 7, fås nemligen af eqvationen 8 = Vi (& — 21) (ya — 2) =E qv = &T, log samt vid förskjutning längs isotermen 75 q» = KT, log P 1 som tillfölje af eqvationen 10 kunna skrifvas = œ 2 [04 di — KT, log m | och ge — kT, log | (72) | . . 12. DEVIS; o ean a) I (9 Chap. II. Om adiabatiska linier. 455 och sålunda utvisa, att vürmeqvantiteterna 4, och 45, som fordras für att öfverföra kroppen längs isotermerna 7, och 7, från en adiabat «, till en annan uw», förhålla sig som de ifrågavarande isotermernas temperaturer. Vid für- ändring åter längs de adiabatiska linierna «, och uw, mellan gränserna x, och £, sait £, och x, fås af eqvationen 7 Ken ny sel) [G9 K(T, — T,) — Au (e) [8 1 | som verifieras med tillhjelp af eqvationerna 10, och sälunda utvisa att vid förskjutning längs olika adiabater mellan samma isotermer 7, och 7, är fór- ändringen i kroppens fria värme och arbete alltid densamma. Härmed slutligen kunna förändringarna vid Carnots kretsprocess under- sökas. Förändringarna som kroppen undergår vid förskjutning längs de adiabatiska linierna «, och «, ske härvid i motsatt rigtning och de äro en- ligt eqvationerna 13 likastora; de upphäfva således hvarandra. Effekten af kretsprocessen beror derföre blott af förändringen längs de isotermiska linierna 7, och 73, som äfven ske i motsatt rigtning och derfóre delvis upp- häfva hvarandra; af eqvationen 12 fås derföre [14 ge — Qi == k( Ta — Ti) log e E som bestimmer det vid kretsprocessen vunna eller fórlorade arbetet, och jemte eqvationerna 12 angifver storleken af de vürmeqvantiteter, som vid denna kretsprocess tagas i anspråk. Desamma eqvationerna gifva tillika eue eller 22 — 4 — Den à 1n EL som är uttrycket för mekaniska värmelärans andra hufvudsats. | E 14 Ei» fon ELM: uL lil à |^ u M "ILE n" an NA input ef dM qe a ARE “la " wolvitr an. 4 P olli : à - 1e LIP f AT p gta NT émane To — Sawa SÖMN mee pet LIRE ET EX f sit j ffa nee Mur. ni ? V inundatio "metn RECU Vest à n « an f vil i ei -; Lr Les d L “ine Diet re (Pipe «> EE ACTEUR E^ dM qme donet à ELI ans ditis dö m E pp oh un van PETIT aene be ir IR. De dA wm Los VAS ‘(ttes Mu ss ? b à , v À UDDA N E ur Dao? LE COR , * en % \ = Ce: N 9 7 TRO "n y "A Dy 7.1 j (WC ä s e HU Er x An x TOL A NÅGRA BETRAKTELSER ÖFVER KONSTRUKTIONEN AF REGULIERA MÅNGHÖRNINGAR. AF E. BONSDORFF. Sásom bekant, láter sig med tillhjelp af lineal och cirkel endast ett in- skränkt antal reguliera mänghörningar konstrueras. Utom de reguliera mäng- hórningar, hvilkas konstruktion utföres i elementargeometrin, kunna äfven, såsom Gauss först funnit, i allmänhet alla de reguliera månghörningar, i hvilka m sidornas antal är ett primtal af formen 2° + 1, geometriskt konstrueras. I Art. 354 af Disqvisitiones arithmeticae har Gauss såsom exempel uppställt de andra grads eqvationer, på hvilkas lösning den reguliera sjuttonbörningens konstruktion beror. Enligt den af Gauss utvecklade theorin hafva bland andra ERCHINGER i Göttingische gelehrte Anzeigen samt Staupr och SCHRÖTER i Journal für die reine und angemandte Mathematik von Crelle utfört den geometriska konstruktionen af den reguliera sjuttonhörningen. Nyligen har AFFOLTER i sjette bandet af Mathemathische Annalen von Neumann pag. 582 pà den reguliera 257-hórningen användt Sehróters konstruktionssätt och upp- gifvit de eqvationer, af hvilka det allmänna problemets lósning beror. Af tredje grads mänghörningar, d. v. s. sådana, hvilkas konstruktion beror af tredje grads eqvationer, har Gauss i Art. 353 af Disqv. arithm. exempel- vis behandlat konstruktionsproblemet für den reguliera nittonhórningen. Sed- nare har Affolter i sjette bandet af Mathematische Annalen pag. 592 utfört den geometriska konstruktionen af den reguliera sju- och trettonhórningen. Skall cirkeln delas i 27 + 1 lika stora delar, har man att konstruera cos (ES 3) för värdena A— 1, 2...n. Mellan dessa » cosiner existera nemligen ett antal relationer, enligt hvilka de sjelfva eller summor af som- liga bland dem utgöra, ifall månghörningen är af andra graden, rötter till endast andra grads, och ifall månghörningen är af tredje graden, äfven till tredje grads eqvationer. Genom att geometriskt konstruera dessa rötter, 458 E. BONSDORFF. RI j och således sjelfva bágarne A m p Huf- vudsvárigheten vid hithörande problemers lösning består i att finna, hvilka cosiner skola så kombineras, att deras summor komma att bilda rötter till de eqvationer, af hvilka problemets lösning beror. Sjelfva konstruktionen erbjuder i theori för öfrigt inga svårigheter. Gauss har, såsom nämndt, uppställt all- männa theorin för andra gradens månghörningar. Af tredje gradens månghör- ningar har Affolter medelst en vinkels tredelning konstruerat sju- och tretton- hórningen samt hänvisat till samma förfaringssätt vid konstruktion af nitton- och trettiosjuhörningen. Då likväl ej någon allmän method blifvit uppställd för konstruktion af tredje gradens månghörningar och en sådan ej heller fram- går från den allmänna theorin för konstruktionen af andra gradens mång- hörningar, skola vi, i hopp att detta meddelande ej är utan allt intresse, i det följande framställa en method, enligt hvilken man alltid kan finna rötterna till de eqvationer, på hvilkas upplösning konstruktionsproblemet baserar sig. finnas värdena på cos (Ah I. Vi skola fórst i korthet angifva upplósningen af en tredje grads eqva- tion medelst konstruktion. Med 2» + 1 beteckna vi ett primtal och sätta (0 — eng xp Mellan funktionerna C, existera fóljande vigtiga relationer: (1) C, —'C,, för RH À —0 (mod. 2n + 1). h-—n Enligt (1) är det tillräckligt att känna värden på €,, C5, ... C,, emedan alla andra funktioner € äro lika med dessa. Ar en tredje grads eqvation funnen, som satisficeras af funktionerna C eller summor af dessa, kan den- samma alltid bringas under formen 23 — 3px + 2q = 0. Genom substitutionerna à — R cos « och pR = R3 (4 cos Ia — 3 cos a) + 8q — R? cos 3a + 8g = 0. 3 . . : - öfvergär denna eqvation till *) Man har nemligen D'ENCEINTES 2 €, €; — €, + 6; JO QCHROSUSUBUBDSDID 2 6, CEE EC 2 €, C, = n—1 € 417 O8 1 Ch Deraf erhälles CCE. Cu) —1-E2 GET € -- € 3r Co —— 3 och säledes Om requliera mánghürningar. 459 Qvantiteterna À och « finnas genom eqvationerna R = 2 yp och cos 3a = — —— pVp Für konstruktionen af « fordras en tredelning af vinkeln 3« *). Eqva- tionens rótter finnas genom att konstruera R cos a, R cos («+ 1209), Rcos (e + 240"). Ii. Für att en regulier mánghórning, i hvilken sidornas antal ür lika med primtalet 22 —- |, má kunna konstrueras, måste 2 nödvändigt såsom prim- faktorer innehålla endast 2 och 3. Vi skola med à beteckna en primitiv rot till primtalet 27 41. Då måste hvarje af de 27 digniteterna d°, 0!, 02... 07" vara i afseende på modulen 27 1 kongruent med något af de hela talen 1,2,3... 22 och füljakteligen sig emellan inkongruenta. I allmänhet är hvarje helt tal, som ej är delbart med 2» + 1, kongruent med något af dig- niteterna 0°, 0! ... à"-' i afseende på modulen 27» — 1. Emedan 27z-]-1 är ett primtal och ó naturligtvis ej kan vara delbar genom 275 + 1, måste enligt Fermat's theorem 0?" =] (mod. 2n + 1). Emedan ó är en primitiv rot, kan ingen annan af digniteterna d°, 0! .... ó"-' utom 0° vara kongruent med 1 och således ej heller ó" — 1 = 0 (mod. 2n-|-1) Af kongruensen 0?» — | = (ör +1) (ör — 1) — 0 (mod. 2n +1) följer derföre, att ó" ]- 1 — 0 och således ör — — 1 (mod. 2n + 1). I det man multiplicerar med kongruensen ó"— — 1 identiteterna 0,0 02 — 9: cl " " A a fár man à'*!-L8 —0 +1 ÿ1— 0 (3). "fw. (mod. 25 + 1). OMC, D co OD ID à?n —1-]- jn — 1— 0), +) Hippaur, Lösung des Problemes der Trisection mittels Conchoide auf circulürer Basis. Leipzig 1872. 460 E. BONSDORFF. I det man har afseende på (1), enligt hvilken de funktioner C äro sig emellan lika, för hvilka summan af indices är kongruent med 0 (mod. 27 +1), fôljer af (3), att, ifall man i funktionen C, — cos (4 — åt Ah gifver vär- dena 6°, 61,62.... 0"-!, alla funktioner €, C5 .... C, sålunda blifva repre- senterade. Vi vilja antaga, att en af primfaktorerna till » är 3. Man har dà att genom konstruktion upplósa en tredje grads eqvation. Af funktionerna C bildar man tre grupper, hvarje innehällande 3 termer. Indices till C i dessa grupper äro 80, 03, 05, 8... .. E (udo laser, ge... in? à?, 05, 85, 91, .... ön —1, Summan af cosiner, hörande till hvarje af dessa grupper, bildar en rot i tredje grads eqvationen. Koefficienterna i denna sednare äro oberoende af funktionerne € och genom eqvationens upplösning erhållas rötternas talvürden. Ifall 3 är delbar genom 2, bildar man af hvarje af grupperna (A) tvenne grupper, hvardera innehållande 5", termer. Vi erhålla följande grupper indices ao, se, ...“ àn-5 (23) 795, 09; 315 . 225 ön—3 URTEIL, que u 00-5 (B) (4) 0, 19, Q16- s. SSE or? (9.02. dS, 0%... à à^- 4 (t). ers: apos Summan af cosiner, hvilkas indices hóra till grupperna (1) och (2), utgóra rötter till en qvadratisk eqvation. Likaså bildar summan af cosiner af grup- perna (3) och (4) äfvensom af grupperna (5) och (6) rótter till qvadratiska eqvationer. Koefficienterna i dessa tre qvadratiska eqvationer äro endast beroende af rótterna i den redan upplósta tredje grads eqvationen. Man kan derfóre medelst den af SCHRÖTER gifna geometriska konstruktionen upplösa alla dessa qvadratiska eqvationer. Är 5^; delbar genom 3, fördelas hvarje af de 6 grupperna (B) i tre nya grupper, i hvilka cosinernas summor ut- göra rötter till tredje grads eqvationer. Af (1) fås sålunda t. ex. TE S... ön —18 T c ön—12 ô1?, 039 SORTEM Ör —6 I det man sålunda fortfar att efter faktorerna i » gruppera funktionerna C, erhåller man slutligen andra eller tredje grads eqvationer, hvilkas rötter Om reguliera mänghörningar. 461 äro de enskilda funktionerna C. Säsnart dessa blifvit konstruerade, är äfven cirkeln delad i 2» + 1 likastora delar. Det má ännu anmärkas, att index för funktionen € kan multipliceras med ó", utan att dess värde blir förändradt, äfvensom indices för funktio- nerna i gruppen (A) kunna multipliceras med 6°”, i (B) med 6%, der 4 be- tecknar ett positivt helt tal, utan att grupperna förändras. III. Vi tillåta oss att i korthet framställa den analytiska lösningen af den reguliera nitton- och sjuttiotrehórningens konstruktioner. a, Den reguliera nittonhórningen. Man har att sätta C, = cos (4 7): Emedan » — 9 och 2 är en primi- tiv rot till 19, samt 20=1, 23: 8, 26— 7, 212 24— —3, 27—— 5, (mod. 19), 23—4, 25—— 6, 98 9, fà vi rötterna n — C + Cs + Cr »=G+G+G gg = Ca + Ce + Cs. Emellan dessa rötter har man följande relationer 1 D + Le À 9s =, Li Lo KT 23 +, — — 5 ^ 7 Li La %r = + g* Man har följakteligen att upplösa eqvationen ERE, e DN. qa 50% — 0} S ms : I det man süller 27 — asd får man eqvationen quy 0, hvilken bór lósas genom konstruktion. De enskilda funktionerna C bestämmas ur följande systemer eqvationer € FC + G — 2% (1) A+ 6 46 0 — +2) C, C, C, - : A +m) 59 462 E. BONSDORFr. Co + C; + Gs == Lo (2) Cs GF € GS + 0: 05 = 3 +) CG, 0: = (4m) 04.00, 180; = 4, (9) 0200,00, — (+) €, €, Ch —iüa +3). b. Den reguliera sjuttiotrehürningen. Vi sätta C,— cos (4 z. I det man bildar digniteterna af 5, som är en primitiv rot till 73, och grupperar dessa digniteter, finner man, att man har att upplösa en tredje grads eqvation, hvars rötter äro gj, — €, I Cat 6S + Cio+C + Co + Cor + Os + 65 + Ca HE Cn + C; Lo — Os + Csa F Cis + Cos F Cos + Ca. + Cii + Cio + Gt Ci Cos + Css Ba — Css + Cia Co + Con + C6 + Coo + Cis + Cis À Cost Cat Cis + Cao Emellan qvantiteterna æ,, x, och x, existera relationerna 1 Li + Lo + L3 = 44 La Li % Lo x4 = — 6 27 Ba = + $* Medelst vinkelns tredelning kunna således x,, x, och x, konstrueras. I det vi sätta din m— C, + Cs Co +%+% + Cu Ya = Ca + Cio + Cso + Ciz + Coo + Cr zy — C5 + Cis + Cos + Cui + Css + Cos Z9 — Ca + Css + C, + Cio + Css + C55 v, = C5; + Co im Cs + 6s xis Cio + Cis Va — C45 + Car + Coo + Cis + 654 + Cow; finna vi, att y, och ys, z, och z, samt v, och v, bilda rötter till qvadra- tiska eqvationer. Mellan dessa värden har man nemligen följande relationer Yi FY2=2; 2yrY2=22, -- x9 +38, A TFT To; 22,25— 80 422, + 2s vr ta = ds; io = 432, +273. Qvantiteterna y, Ya, Zi Za, v, v, bero endast af redan konstruerade värden och kunna således konstrueras enligt SCHRÖTERS method. Vi bilda vidare följande system af värden £ —0, +0 + Cs E cuo dC & = 6, + Cor + Ca En = Ciao + Cr + C Om reguliera mänghörningar. 463 7 =C + Cos + Css 7 = C$. + C4 + Css qi = Cis + Cn + €» qi = Css + Cia + Css 6 = C5 + + Co & = Cia + Coo Cia 255 + Cis + Ci £, = C + Cia + Cs. Mellan dessa 12 qvantiteter existera relationerna Eh =y; mtr EDEN 2E T's 9)-Fm-—4a; 29 m =% Y2 D His YE TN ee + —u; 2% 4 —n-de ee ein: 286, = u 2- Qvantiteterna & och &,, & och £,, x och s, y och y, £ och &, £' och £', üro, sásom synes, rótter till qvadratiska eqvationer, hvilkas koefficienter äro bekanta. De kunna sáledes üfven konstrueras. Slutligen existera mellan de skilda fünctionerna C ett antal relationer, enligt hvilka de utgöra rötter i 12 tredje grads eqvationer, hvilkas koeffi- cienter äro funktioner af de redan bestämda qvantiteterna £, y och & Man får nemligen följande värden för rötternas produkter: (1) 2(6 €, 4-6, C +C PLE T: 46 6 0 —lth (2) 2(€, Cor + 6s C54 + Cor Cox) = & FE ; 46 Cor C54, = 1 SRE (3) 2 (Ca Cso + Con Css —E Cao Con) —E -EE; 464,6,,0,—1 +E, (4) 2 (Co C == Co C; + E C; ) = & == ; 4 Cio C; C; =" + 6 6) 2(C5 Con + C; Css + Cos Cas) — ti; 46 Cos Ca — L-E- £1 (6) 2(C5 Cu + Ci5 Cos + C Cs) = (ff E 7 E Cs C Css —1 AS (0 2 (Cos C, + Cso Css + Ca Css) = +1 ; 4 Cs» G Cay — 175 (8) 2 (Cas Cat Css C5 + Cio mtr 4 Cos Cio Cos — 1 - (9 2(Co5 Co + Cas Cio + C6 C19) — + 4 C5 C, Co = 1 + mi (10) 2(€, C, + Co Ac — Cis GJ =û +8 ; 46 Cs Cie = 1 xis 7 (11) 2(Ca Cao +. Cia Csa + Coo 634) == 6 HE ; 46, 0, ml +7 (12) 2 (C51 Cis + C31 Css + Cis €59) = & 3-61; 4 €34 615 Cao —1 FM: I det vi sammanfatta det föregående, finna vi att för konstruktion af den reguliera sjuttiotrehörningen erfordras först en konstruktiv upplösning af en tredge, derpå af 3 andra, vidare af 6 andra och slutligen af 12 tredje grads eqvationer. Hvad den geometriska konstruktionen af de reguliera månghörningarne vidkommer, erbjuder densamma ej några synnerliga svårigheter, ehuru den 404 E. BONSDORFF. blir mycket vidlyftig, sásnart sidornas antal i mänghörningen är stort. Slut- ligen anmärka vi ännu, att den trigonometriska konstruktionen af de när- maste till dem i det föregående behandlade reguliera månghörningarne, nem- ligen den reguliera trettiosju- och nittiosjuhörningen, lätt utföres, i det man har afseende på, att 2 är primitiv rot till primtalet 37 och 7 till prim- talet 97. | HEPATICÆ in Hibernia mense Juli 1873 lectæ S. 0. LINDBERG. (Societati exhibitum die 28 Septembris 1874.) — m EEE PT du " iam. e |f ei "i | qas ed j NP à cu | ANTEA * I. Marchantiaceæ. A. Schizocarpæ. «. Marchantieæ. I. Marchantia. Lichen C.-B. Pinax, p. 362 (1623). Dizz. in Rav. Syn. st. brit, 3 ed., p. 115 (1724), et Hist. muse. p. 515, n. 20, p. p. (1741). Marchantia MaRcH.-F. in Mém. acad. Paris, 1713, p. 230, tab. 5. MicH. Nov. pl. gen. p. 1, tab. 1 (1729). DS pulsed no p ST ip Pa LDS): Rapp. in Op. se. Bologna, 2, fasc. 12, p. 358, n. 5 (1818). Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 646, n. 2 (1829). Chlamydium Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 647, n. 3 (1829). Peduneulus carpocephali Marchantie polymorphe et affinium ( M. stella- farum) nullo modo est centralis, sed multo propius a margine postico (ven- trali) affixus, qua causa valde maxima pars involucrorum antice sub recep- taculo conspicitur. Radii vel cornua receptacularia typice semper sunt 9, quorum 5 (primarii) robustiores, basi inter se connati et stellam quinque- radiatam formant, sed ceteri 4 (secundarii) basi breviores et inter eosdem primarios alternatim inserti, excepto in spatio postico inter duos primarios, ubi nullus secundarius radius nec involucrum adest. Hi duo radii primarii, spatium posticum marginantes, non sunt recti, ut ceteri tres primarii, sed in plano horizontali ad basim divergentes et ad apicem eorum arcuato-conver- gentes, ut figuram ellipticam vel oblongam cireumscribant, de cetero distinete breviores quam ceteri primarii observantur. Androecia tamen typice sunt quadriradiata, radiis bipartitis, et incisuram in margine antico (dorsali) multo latiorem (usque ad 150?) et profundiorem possident. Carpocephalum Conocephali subtus est multiloculare ob lamellas (inter- sepimenta) irregulariter connexas, quarum maxima pars cireum pedunculum cylindrum erassiuseulum format, loculi plerique, quoad formam et magnitu- dinem valde varii, nullum tamen fructum includent, eidem fertiles, vulgo 468 S. O0. LINDBERG. quinque, intus a cylindro centrali et extus ab ipso receptaculo determinantur; que structura in sectione transversa vel horizontali carpocephali optime ob- servatur. 1. Marchantia polymorpha (Diosc.) L. Comit. Dublin, in ollis horti botanici glasneviniensis, raro et sterilis. 2. Dumortiera. Marchantia Sw. Prodr. Fl. Ind. oec. p. 145 (1788). Dumortiera NEEs. in Nov. act. acad. Cæs.-Leop. 12, P. 1, p. 410 (1823). Lunularia ? N.B. in Flora, 13, P. 2, p. 401, n. 3 (1830)? Hygropyla TAYL. in Trans. L. Soc. 17, p. 390, tab. 15 (1835). Hygrophila TAYL. in Mackar. Fl. hib. 2, p. 53, n. 4 (1836). Spathysia NEEs. Nat. eur. Leb. 4, p. 178, in obs. (1838)? 2. Dumortiera irrigua (Wirs.) NEES. Comit. Kerry, Killarney, ad parietes perpendiculares, valde irroratos et umbrosissimos rupium juxta Tore Cascade (3 et c. fr, die 24 Julii ob- servata). ; A clar. Taycor in Mackax. op. cit. p. 54 dicitur: „the frucfification is commonly dioicous, sometimes monoicous and not very rarely androgy- nous as observed in Marchantia androgyna* ( Preissia commutata). | Nobis tamen nee in hae, nec in illa variabilem inflorescentiam invenire contigit, sed eam semper constanter dioicam observavimus in cæspitibus, a diversis fron- dibus et masculis et femineis dense imbricatis et plus minusve superpositis formatis. Sed in carpocephalo singulo hujus planta, postea a nobis cultæ, duæ innovationes frondiformes et steriles e margine radii sterilis ejus excre- verunt. Dumortiera hirsuta (Sw.) NEEs., que in tropicis et subtropieis et novae et antiquæ orbis late distributa videtur, sat variabilis sit, ut D. irriguam solam varietatem vel subspeciem ejus consideremus. Specimina illius ex in- sula Jamaica (Swarrz) et e Mirador regni mexicani (L1EBMANN) omnibus partibus sunt minora, carpocephalo multo magis regulari, parcius radiato, supra convexiusculo et pilosiusculo, lateribus tamen radiorum dense et longe. setoso-pilosis, facie horizontali ejus e lateribus parum effigurata, ut in angulis nullo modo cristatulo-elevata. Planta jamaicensis frondem crassiorem et mar- ginibus irregulariter incisam possidet, eadem miradorensis, ut et specimina sterilia in SuLL. Musc. allegh. 2, n. 288 (e Carolina septemtrionali) et Ausr. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 469 Hep. bor.-am. n. 130 (e Carolina meridionali), tamen frondem eidem sequen- tis simillimam. D. irrigua omnibus partibus est major, carpocephalo irregulariter brevi- terque fisso in radiis numerosioribus, supra perfecte vel fere plano et gla- berrimo, lateribus tamen radiorum remote breviusque setoso-pilosis, facie hori- zontali ejus marginibus crassiore et ibi distincte cristatulo-elevata, ut e late- ribus radiorum optime sit effigurata. Spori ejus ut in D. hirsuta, h. e. ferruginei, tetrahedri, minute denseque papillosi, elateres quoque simillimi. — Frons intus compacta, sine ullis cavitatibus aériferis. Cellule interiores sunt magnæ, inanes et non incrassatæ, eædem superficiales, et in facie antica et postica frondis, tamen sunt (in strato singulo) multo minores, irregulariter rectangulares — triangulares, ubique conformiter incrassatulæ et ehlorophylli- fere, ut strueturam fere Jungermaniacearum frondosarum (h. e. Riccardie vel Pelliæ) habeat. Facies postica squamas nullas, sed solas cellulas radi- cales, intus lævissimas vel clavulato-incrassatas, e callo mediano egredientes, ostendit. Facies antica frondis nulla vestigia pororum possidet, densiuscule est elevato-reticulata a cristulis tenuibus, angustis et concoloribus, quæ solum in viva planta observari possunt; subvelutino-opaca videtur ob cellulas super- ficiales in medio earum plus minusve abrupte unipapillosas. Hie illic in massa interiore sub strato antico frondis adsunt cellule solitariæ, oblongæ et a globulo granuloso („zellenkörper“) impletæ. Modo Metzgerie, Riccar- diæ etc. interdum rami e callo mediano in facie postica frondis enascuntur. Pedunculus carpocephali spatio longo infra egressionem ejus in fronde con- tinuatur, ut fasciculus teres et a cellulis, distincte et sat conformiter incrassa- tulis et brunneis, compositus, quae cellule tamen ex eisdem ceteris parenchy- maticis frondis male vel pessime effiguratæ sunt, formam omnino eandem habentes. 3. Lunularia. Lichen sive Hepalica Ray. Syn. st. brit, 1 ed., p. 41 (1690). DILL. Hist. muse:2p:252156n235s tab. dö, fie, 59 (M7 4:1). Lunularia Micu. Nov. pl. gen. p. 4, tab. 4 (1729). Rapp. in Op. sc. Bologna, 2, fasc. 12, p. 355, n. 1 (1818). Marchantia L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1137, n. 3 (1753). Dichominum NECK. Elem. bot. 3, p. 345, n. 1760 (1790). Staurophora Wizzp. in Mag. Berl. 3, P. 2, p. 101 (1809). Sedgwickia Bowp. Exc. Mader. p. 35, c. ic. (1825); fide NEEs. 60 470 S. 0. LINDBERG. 3. Lunularia cruciata (Ray.; L.) Dum. Comit. Kerry, pluribus locis juxta vel in cultis, ut in ipsa terra, muris, vallis etc.; planta mascula sola observata in muro calcareo ad viam infra Torc Cascade, Killarney. Comit. Dublin, in ollis horti botanici glasnevini- ensis (Q ster.). Omnia specimina (ex Italia, Lusitania, Gallia, Hibernia et Anglia), quae vidimus, sunt dioiea. In /Mém. Soc. Cherb. 1, p. 191 (1853) tamen cl. Le Jonis duas species distinguit, quarum una (Zunularia Dillenii Lg Jor.) dioica, altera (Z. Michelii Lx Jor.) monoica (autoica) sit. Sed in suis Prim. Hep. ital. (in Mem. accad. Torino, 2 ser., 1), p. 333 dixit ill. De Noranis: „vulgarem circa Mediolanum inveni sed semper sterilem“ et clar. BiscHoFF quoque in opere suo eximio: Pemerkungen über die Lebermoose (in Nov. act. acad. Ces.-Leop. 17, P. 2), p. 1011 scripsit: „organa mascula, quibus omnia specimina a me visa carent, — — —.“ Verisimile ill. Micnzr: fron- des masculam et femineam, in eodem denso cæspite confuse et permixte crescentes, pro planta eadem autoica vel (vix) carpocephala inchoata pro an- droeciis sumens, hac in re erravit et hane ob causam plantam false delineavit. Dioieum Conocephalum quoque in tab. 2 eodem modo aufoicum contra na- turam adumbrat! B. Cleistocarpæ. 4. Riccia. Lactuca PETIV. Museum, n. 253 (1698). Lens PETIV. Museum, n. 652 (1699). Lenticula Prnuk. Mant. p. 116 (1700). Lichenastrum Dizz. Cat. pl. Giss. p. 213 (1718), et Hist. muse. p. 914, n. 47, tab. 74, fig. 47 (1741). Ulva DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 63 (1724). Lichen DırL. in Ray. Syn. st. brit, 3 ed., p. 116 (1724), et Hist. muse. p. 532 (ordo 3), p. p. (1741). Hepatica VALL. Bot. par. p. 98, p. p. (1727). Marsilia Micg. Nov. pl. gen. p. 6, tab. 4, fig. 6 (1729). Riccia Mic. Nov. pl. gen. p. 106, tab. 57, p. p. (1729). L. Sp plasigede22ap2 11387 (1758). Riccardia B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 684, n. 3 (1821). Targionia Braun. in Flora, 4, P. 2, p. 755, p. p. (1821). Ricciella Braun. in Flora, 4, P. 2, p. 756 (1821). Ricciocarpus Corp. in Oriz. Beitr. 1, p. 651, n. 21 (1829). Salviniella HüBEN. Hep. germ. p. 30, inter synon. (1834). Lemma Rar. in Amer. Monthl. Mag. 1; fide HöBEN. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 471 4. Riccia sorocarpa (Dill.) Biscx. Comit. Kerry, in fissuris humosis muri sicci ad oppidulum Dingle (paroiea, c. fr. jun.). Secundum specimen archetypum hæc species est Zichen omnium mini- mus, foliolis scissis, super terram expansis DiuL. Hist. musc. p. 534, m. 11, tab. 78, fig. 11 (1741), in Black Heath prope Greenwich Anglie Oc- tobri lectum. Riccia minima L Fl. suec., 2 ed., p. 405, n. 1054 (1755), in .pascuis^ prov. Småland Sueciæ, „ubi aquæ per hyemem stagnarunt“, in- venta, vie dubitanter, nobis ex habitatione ejus judicantibus, re vera vulgaris R. glauca, quam inter plantas suecicas nullibi enumerat, est recensenda. R. minima, nitida, segmentis angustioribus, acutis MicH. Nov. pl. gen. p. 107, n. 4, tab. 57, fig. 6 (1729), a præstantissimo monographo generis, LINDENBERG, ad s. d. veram 2. minimam Rapp. in Op. sc. Bologna, 2, fasc. 12, p. 353, n. 7. (1818), colore suo in faeie postica frondis atropurpureo distinctam, cujus specimina nondum possidemus, relata est. Animadvertendum tamen est, colorem postieum (ventralem) Ricciarum haud male variabilem, R. sorocarpam etenim subtus purpureo-maculatam et AR. bifurcam perfecte inco- loratam interdum observavimus. Qua causa discernere nequimus, si R. soro- carpa forma unicolor A. minime Rapp. sit, necne. = Huic speciei squamæ postieze ab auctoribus abnegantur, sed jam in ope- ris supra laudati Brscuorrm tabula 71, fig. 5, sectionem transversam frondis representante, unicam squamam longitudinaliter sectam videre possumus, licet nullam mentionem hujus organi in textu factam esse. In opusculo suo maximi momenti: über Bau und Entwickelung der Riccien (in Princes. Jahrb. wiss. Bot. 5, p. 371: 1867) tamen clar. Kxv memorat: „— — eine blattartige, aus einer einfachen Zellschicht gebildete Lamelle mit breiter, sanft gegen den Scheitel des Laubes gekrümmter Basis; ein für alle von mir unter- suchten Arten“ (R. Bischoffii, minima, glauca, sorocarpa, ciliata ef varietas hujus violacea —R. affinis Mio.) „der Gattung Riccia charakteristiches Or- gan.“ Sub n. 139 (R. sorocarpa) in suis Hep. bor.-am. (1873) lynceus ami- cus C. F. Austin quoque recte animadvertit: „/ronde subtus semper squa- mis albidis minutis instructa.^ Hæ squamæ sunt per paria dense imbricatæ, magnæ et distinctissimæ, presertim ad ipsum apicem frondis, e facie laterali glaberrima usque ad eam lineam longitudinalem, ubi radices extimæ affixæ sunt, exeuntes, semirotundæ, integerrimæ, tenues et hyalinæ, a cellulis uni- stratosis, duplo vel triplo majoribus quam eisdem in latere frondis, inanibus, lævissimis et vix incrassatis, margine, prsecipue in apice, reflexulo, ut in facie sua postica squama fiat concava, angulum marginalem frondis non 472 S. 0. LINDBERG. attingunt, sed tres vel duas cellulas sunt breviores quam facies lateralis thallina. Optime sub lente in sectione tenuissima, ad latus subperpendiculare frondis faeta, perspiciuntur. A. nigrella, quoad structuram et eireuitum sub- quadratum sectionis transversæ thallinæ et squamas, re vera affinissima spe- cles videtur. À. glauce squamæ sunt breviores et minus quam semirotundæ. Apex À. canaliculafæ « quoque subtus obtegitur a nonnullis paribus squama- rum, quæ sunt adpressæ, cochleari-concavæ, majusculæ, irregulariter et obli- que ovato-lanceolatæ vel ovatæ, acutiusculæ vel obtusæ, serrulato-crenatæ — integræ, a cellulis valde laxis, serpentino-rectangularibus, magnis maximeque hyalinis, confectæ; cito tamen evaneseunt in hac specie. Omnes Riccie, quas examinavimus, pariete capsulari carent, spori ete- nim liberi sine ullo tegmine cavitatem calyptræ plus minusve implent, ut in iis sporogonium a solis sporis, parte ejus ultima maximeque necessaria, constet. (Vide Kxy l. e. p. 382.) : Inter membra valde dubia generis ab auctoribus enumeratur R. reficulata Sw., eujus specimina possidemus ex ins. Jamaica (Swanrz), Cuba, una cum Dendrocerote Breutelii et Lejeuneis (Wricur), Mirador prov. Vera Cruz regni mexicani, altitudine 3000—3800' (Sarrorıus), Nova Zelandia (CorENso n. 354, sub nomine „Jung. mullifidæ L. determ. TayLor“) et Foua ins. Tonga in mari australi (PoxrÉN); specimina tamen authentica: Zichenoides gelatino- sum tenue reticulatum Dix. Hist. musc. p. 138, n. 21, tab. 19, fig. 21, que ad eam ab ill Swartz et LiwpENsERG relata sunt, inter Algas (Ana- dyomene sp. ex auctoritate illustr. J. G. Acarpn in litt.) ponenda. Curiosissima stirps est et maxime incerta in systemate, eum Aiccia (et ceteris Hepaticis quoque?) nihil commune habens, magis tamen Aiccardias ob habitum et rami- ficationem in memoriam revocans. Ad arborum vetustos truncos et ad mu- scos alios semper crescens lecta est, frons a singulo strato cellularum ædifi- cata, apicibus leniter cucullatis, rhizinis e medio cellularum hie illie in fronde egredientibus et intus semper lævissimis. Solum perfecte sterilis ad hoc tempus inventa. Sed in plante cubanæ facie postiea (ventrali) adsunt glo- buli nonnulli plus minusve approximate inter radices positi, sessiles, pariete tenuissimo, maxime hyalino et ad apicem distinctius cireumscisse operculato, corpuseula angulata numerosa (circiter 100) ineludentes. An hæc organa anthe- ridia immatura et Riccia reticulata sit gamothallium (dioicum?) filicis cujus- dam vel specierum diversarum in terris diversis, ad //ymenophylleas pertinen- tium? Perennis tamen videtur et in apicibus frondis alia corpuseula, gonidiis Drepanophylli haud absimilia, dense conferta, majuseula, crassa, erecta, oblon- go-linearia vel linearia, obtusa, a singula serie cellularum formata et a massa Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecto. 418 grumosa et brunneola farcta nonnumquam in specimine cubano observavimus. Qua eausa nune quoque tempore R.reticulata ænigma summopere obscurum restat. Il. Jungermaniaces. A. Schizocarpæ. a) Anomogama. Prothallium disciforme, e margine gemmam plantigenam procreans. Caulis - plus minusve regulariter pinnatus, decompositus vel supradecompositus, rarius diehotome ramosus. Folia incuba, numquam opposita nec connata, condu- plieata, lobus antieus rotundus, ovatus vel raro ovato-lanceolatus, integerrimus, interdum dentatus, ciliatus vel profundius emarginatus, rarissime sublobulatus, lobus posticus minor, saccatus, galeatus, cucullatus vel planiusculus, raro sat indistinetus, lobulis nonnullis minutis irregulariterque formatis, vulgo styli- formibus, inter lobum posticum et caulem sæpe positis. Amphigastria ro- tunda — ovato-rectangularia, integerrima, biloba, plurifissa vel interdum lobis galeatis, raro nulla. Gamoecium dioicum, autoieum vel multo rarius paroicum. Perichetium apicale vel e facie postica caulis artius juxta latera ejus, ut ramulus proprius numquam saccatus, supra axillam foliorum, numquam ex axilla amphigastriali, exiens. Pistillidia vulgo paucissima. Colesula vulgo parva, quinqueplicata et interdum alata vel compressa, raro teres vel dense plieata, ore sæpe angustissimo et rostriformi, raro nulla. Sefa brevissima vel brevis, tenuis. 7%eca minuta, globosa, fere semper tenuissime texta et pellucida, ut a stratis paucissimis conformata, sæpissime ad medium fissa et valvulis erectis, intus fibras spirales sæpe vix ullas vel nullas ostendentibus. Elateres uni- vel bispiri, interdum vix spiraliter incrassati, apici valvularum penicillatim vel faciei interiori thecæ adhærentes. Spor? minuti, raro majuseuli, leves vel sublæves. Androecia ad caulem, ut perichætia, lateralia, antheridia bina vel singula in axillis bractearum, plus minusve semiglobose concavarum, raro in axillis foliorum vel bractearum perichætialium affixa, stipite vulgo arcuato-curvato, paraphyses nulle. Propagula sat magna, fere semper disci- formia, e foliis orta. 474 S. O. LINDBERG. « Frullanieæ. I. Frullania. Muscus Rav. Syn. st. brit., 2 ed., app. p. 339, p. p. (1696). Jungermania Rupp. Fl. jen., 1 ed., p. 346, p. p. (1718). I. Sp. pl, leed,, 2.021133, n. 14 (1759). Hepaticoides VAıtLL. Prodr. p. 57, n. 6 (1723). Lichenastrum DILL. in Rav. Syn. st. brit, 3 ed., p. 111, p. p. (1724), et Hist. musc. p. 497, n. 27 (1741). Hepatica VAiLL. Bot. par. p. 99, n. 12 (1727). Muscoides MıcH. Nov. pl. gen. p. 10, tab. 6, fig. 6 (1729). Heimea NECK. Elem. bot. 3, p. 338, n. 1756, p. p. (1790). Carpolepidum P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 22, p. p. (1804). Frullania Rapp. in Mem. soc. Modena, 18, p. 20, tab. 2 (1818). Salviata B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 687, n. 15 (1821). Jubula DuM. Comm. bot. p. 112 (1823). Lejeunea Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 652, n. 4, p. p. (1829). Jungermania sect. 14. Tamariscinee * Genuine HÜBEN. Hep. germ. p. 278 (1834). a. Jubulotypus Duw. 5. Frullania Hutchinsiæ (Hoox.) NEEs. Autoica semper est, androecia (amenta mascula) etenim in planta fertili numerosa, usque ad 12 in eodem caule numeravimus, singula vel ssepe bina subopposita, hic illic vel vulgo plus minusve immediate infra perichætium exeuntia, ovalia vel elliptica, complanata; bractez tri — sexjugæ, subrotundæ, valde concavæ, fere conduplicatæ, integræ, sed fere ad medium bilobæ, lobis rectis, acuminatis; antheridia bina vel singula in quaque axilla bracteali, luteolo-hyalina, globosa, stipite æquilongo, paraphysibus nullis; amphigastria oblonga, integerrima, sed ad medium biloba, sinu sat angusto, acuto, lobis subulatis, rectis. Comit. Kerry, Killarney, ad saxa emersa rivulorum vel ad parietes valde irroratos et umbrosos rupium juxta torrentes, O'Sullivans et Tore Cascades (colesulif.). Var. ß. integrifolia (NEEs.) LinDB. Comit. Kerry, in cavernis ab aqua fluitante semper impletis, ad saxa perpetue submersa, Connor Hill inter oppidulum Dingle et Brandon Mountains (ster.). In America boreali et insula Java antea collecta est hæc forma memo- rabilis. Hepaticæ in Hibernia mense Juli 1873 lecte. 475 b. Ascolobium Dun. 6. Frullania germana (Tayr.) Tayr. Habitu sæpissime Radule complanatæ, statura triplo majore, magis pellucida; lobo antico subreniformi vel fere rotundo, numquam seriem cellu- larum moniliformem ostendente, cellulis duplo majoribus et multo magis in- crassatis, basilaribus magnis, oblongis vel fere rectangularibus, lobo postico, praecipue in ipso caule, foliari-explanato, rarius galeato; amphigastriis maximis vel magnis, plus minusve rotundis, solum emarginatis vel brevius incisis, . sinu obtuso et vulgo semilunari, segmentis non apiculatis; bracteis perichætii integerrimis vel integris; colesula breviore et crassiore. Comit. Kerry, Connor Hill, ad rupes humidas (9 ster.), Killarney, O'Sullivans Cascade, arborea (coles.), Glena ad arbores (coles.), Cromaglown, supra corticem Betule verrucosæ (ster.), Tore Cascade, una cum Fr. tama- risci e. in eodem cæspite, ad truncum Cratægi (ster.). Sat distincta species, ad Fr. famarisci se referens, ut Fr. colotis ad Fr. dilatatam. Masculam plantam frustra quæsivimus, nec eam in herbario possidemus. . 7. Frullania tamarisci (Dill; L.) Duw. Comit. Kerry, oppidulum Ventry, in aggere limoso, ad corticem fruticum (ster.), Killarney, O'Sullivans Cascade, ad arbores (3), Cromaglown, arborea (g et coles), juxta Tore Cascade, in eodem cæspite cum Fr. germana (e. fr. egress.). Var. ß. atrovirens ÜARRINGT. Comit. Kerry, Killarney, Glena, ad saxa riparia sspe inundata lacus inferioris (ster.). Media est inter formam typicam et var. hispanicam NErs. in G. L. N. Syn. Hep. p. 439: 1845 (Fr. hispanica Ners. Nat. eur. Leb. 3, p. 236, n. 3: 1838), eujus optima specimina inter Tortulam hibernicam Mırr., ad Killar- ney, loco tamen haud designato, ab amicissimo comite in itinere nostro D. Moore lectam, sed sola mascula, decerpsimus. Var. y. robusta Linps. Duplo vel triplo major et robustior, magis pellucida, vulgo pallidior vel viridior, fere semper perfecte simpliciter pinnata, ramis breviusculis et densis; lobis in ipso caule anticis latioribus, sæpe serie moniliformi cellularum caren- tibus, lobis posticis nonnullis foliari-explanatis, perplurimis tamen galeatis, lobo antico in foliis rameis seriem moniliformem semper ostendente, lobis posticis rameis omnibus galeatis. 476 S. O. LINDBERG. , Comit. Kerry, Connor Hill, ad rupes sicciusculas (ec. fr. egress.), Killar- ney, Glena, arborea (3), Cromaglown, ad rupes et cortices arborum (coles.). Comit. Wicklow, ad rupes siccas juxta lacum Lough Bray (2 ster.). Cum Fr. germana sæpissime confusa. 8. Frullania fragilifolia 'l'Avr. Comit. Kerry, Killarney, ad corticem Detule (Q ster.). 9. Frullania dilatata (Ray.; L.) Dum. Comit. Kerry, oppidulum Ventry, ad radices valde humosas fruticum in aggere limoso (© ster., Killarney, Muckross Demesne, ad truncos fagorum (d et coles. Comit. Wicklow, Seven Churches, ad fraxinos (coles.) et ad fagos in oppidulo Enniskerry (3 et coles.). Comit. Dublin, mons Feather- bed, in cortice fraxinorum (coles.). 2. Lejeunea. Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 9, tab. 6, figg. 19 et 20 (1729). Lichenastrum DILL. Hist. musc. p. 499, nn. 29 et 30 (1741). Heimea Neck. Elem. bot. 3, p. 338, n. 1756, p. p. (1790). Lejeunea LiB. in Ann. gén. se. phys. 6, p. 372, tab. 97 (1820). SPRENG. (L.) Syst. veg., 16 ed., 4, P. 1, p. 233, n. 3348, p. p. (1827). Pandulphinia B.Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 688, n. 16 (1821). Marchesinia B.GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689, n. 17 (1821). Phragmicoma DuM. Comm. bot. p. 112 (1823). Jungermania sect. 14. Tamariscinee * * * Serpyllifolee HUBEN. Hep. germ. p. 292 (1834). Colura DUM. Recueil, 1, p. 12 (1835). a. Gompholobus Lips. More Frullaniarum, in infima basi lobi postici omnium foliorum ad cau- lem insidet lobulus accessorius claviformis. Amphigastria nulla. Antheridia in axillis foliorum posita, perichætia tamen lateralia, ut rami proprii. 10. Lejeunea echinata (Hoox.) TaAvr. Aufoica. — In infima basi lobi postici omnium foliorum ad caulem et cum eo plus minusve parallelus semper insidet lobulus accessorius linearis, claviformis et teres, strietus vel incurvatulus, a 3—6 cellulis in una serie formatus. Amphigastria nulla in caule et ramis ejus, nec in inflorescentiis. Antheridia bina vel singula in axillis (1—8) foliorum, quz eisdem sterilibus simillima sunt, et in ipso caule et in ramis, propius ad apices eorum, magna, Hepaticæ in Hibernia mense Julü 1873 lectae. 477 globosa, viridula, stipite duplo breviore — æquilongo et ad caulem arcuato, ab una serie cellularum. Perichætia e lateribus caulis non in axilla foliari, sed immediate sub folio superposito, ut rami proprii plus minusve breves, egredientia, vulgo e parte inferiore ramorum, antheridia gerentium, rarius ex ipso caule. Jungermania hamatifolia var. B. echinata Hook. Brit. Jung. p. 18, n. 68, et in textu ad tab. 51 (1816). Lejeunea calcarea LiB. in Ann. gén. se. phys. 6, p. 373, n. 1 (1820). Pandulphinia hamatifolia var. B. echinata B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689 (1821). Jungermania hamatifolia « et B. WALLR. Fl. erypt. Germ. 1, p. 58, n. 116 (1831). Jungermania echinella WALLR. |. c. ut synon. Lejeunea hamatifolia Hamr. in Linnza, 11, P. 1, p. 92, n. 399 (1837). Jungermania echinata Tayı. Mss. Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 2, p. 88, n. 14 (1844). Lejeunea echinata Tayu. Mss. G. L. N. Syn. Hep. p. 345, ut synon. (1845). Delin. ANN. GÉN. SC. PHYS. 6, tab. 97, fig. 1. FL. DAN. 16, fasc. 47, tab. 2811, figg. 2. Hook. Brit. Jung., suppl. tab. 3. MEM. ACCAD. TORINO, 2 ser., 22, tab. 5, fige. 26. Exsice. Aust. Hep. boram. n. 99. G. R. Hep. eur. dec. 5 et 6, n. 46; dec. 29 et. 30, n. 283; dec. 31—33, n. 323; dec. 36 et 37, n. 365. SurL. Muse. allegh. 2, n. 275. Comit. Kerry, Killarney, Muckross Abbey, supra Thamnium alopecurum (coles. jun.). Interdum in axilla antheridiali adest paraphysis quam id antheridium brevior — æquilonga, linearis, stricta vel ad caulem curvatula, ab una serie cellularum, quod organon in nulla alia specie observavimus. Elateres vix spiriferi, sed solum lumine spiraliter torto. Spori maximi, virides, irregula- riter angulati, papillosi. Opus eximium Drit. Jung. in fasciculis editum fuit, sed tempus nobis ignotum restat, quum in pagina titulari solus annus 1816 sit impressum; usque ad fasc. 17, tab. 68 in WEB.-F. Hist. musc. hep. prodr. (1815!) citatur. b. Lejeuneotypus Dum., Lans. Lobulus accessorius nullus. Amphigastria rarissime nulla. Androecia lateralia, ut rami proprii, perichætia tamen apicalia. «. Folia acuminata vel acuta. 11. Lejeunea calyptræfolia (Hook.) Duw., Dioica. — Androecia e lateribus caulis non in axilla foliari, sed imme- diate sub folio superposito, ut rami proprü, egredientia, minutissima, globosa, 61 478 S. O. LINDBERG. complanata; bracteæ :3—5-jugæ, incoloratæ, hyalinæ, semiglobose concavæ, rotundæ, crenulatze, emarginatæ, segmentis semirotundis; antheridia bina in quaque axilla, parviuscula, globosa, viridula, stipite duplo — triplo longiore, arcuato-curvato, ab una serie cellularum; amphigastria 3—5, eisdem caulinis simillima, sed minora. Perichetia apicalia. Jungermania calyptræfolia Hook. Brit. Jung. p. 18, n. 70 (1816). Pandulphinia calyptrefolia B. Gg. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 688, n. 1 (1821). Lejeunea calyptræfolia Dum. Comm. bot. p. 111 (1823). Colura calyptræfolia DUM. Recueil, 1, p. 12 (1835). Delin. Ekamr. Syn. Jung. germ. tab. 10, fig. 86. ENGL. Bor. 36, tab. 2538. Hook. Brit. Jung. tab. 43. Comit. Kerry, sparsissime, numquam, ut ceteræ, cæspitose crescens in rupibus deelivibus eisque arctissime adhærens, rarius supra alios muscos saxi- colas, ex. gr. Frullaniam tamarisci, vigens, ubique ZLejeuneæ hamatifolie associata: Connor Hill, ad latera septentrionalia montis copiose (c. fr. inclusis, sed max. p. 9), Killarney, Cromaglown raro (d). Gonidia magna, numerosa et disciformia in apice rostrato foliorum szepis- sime, in ceteris speciebus multo rarius et parcius, procreantur. 12. Lejeunea hamatifolia (Hoox.) Dun. Autoica. — Rami masculi e lateribus caulis non in axilla foliari, sed immediate sub folio superposito egredientes, longi, interdum longissimi et eis- dem sterilibus simillimi; bracteæ bilobæ, lobo antico haud hamato, sed ser- rato, postico duplo minore; antheridium singulum, magnum, globosum, palli- dum, stipite æquilongo, arcuato-curvato, ab una serie cellularum; amphigastria ceteris simillima, sed segmentis minus divergentibus. Non rara in ipso caule inveniuntur antheridia in axillis, quarum folia ex eisdem, nulla organa mascula ineludentibus, diversa sunt brevitate, excavatione multo profundiore et lobis magis æquimagnis minusque serratis. Perichetia apicalia. Jungermania hamatifolia Hook. Brit. Jung. p. 18, n. 68, excl. var. ß (1816). Pandulphinia hamatifolia B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689, n. 3, excl. var. f (1821). Lejeunea hamatifolia Dux. Comm. bot. p. 111 (1823). Delin. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 10, fig. 85. Exar. Bor. 36, tab. 2592. Hook. Brit. Jung. tab. 51. . Exsicc. G. R. Hep. eur. dec. 21 et 22, n. 215; dee. 48—50, n. 476. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 479 Comit. Kerry, in rupibus humidiuseulis montis Connor Hill (ster.), Kil- larney, Glena, arborea (ster.), Cromaglown, copiose ad saxa, rupes et truncos arborum (e. fr. jun.) et Tore Cascade, supra Thamnium (e. fr. jun.). Planta fertilis densius ezespitosa, ramosissima et plus minusve dense et regulariter pinnata vel decomposita, eadem sterilis tamen magis sparsa vel gregaria et simplieior, interdum fere perfecte simplex. Rami masculi semper paucissimi, quum in perichætio singulum pistillidium inclusum et antheridia maxima sint. 13. Lejeunea ovata (Hoox.) Tavr. Dioica. — In speciminibus numerosissimis nulla antheridia inventa, sed sola perichetia apicalia in statu sterili. Jungermania serpyllifolia var. B. ovata Hook. Brit. Jung., in textu ad tab. 42 (1816). Pandulphinia serpyllifolia var. ß. ovata B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689 (1821). Lejeunea serpyllifolia var. y. ovata NEEs. Nat. eur. Leb. 3, p. 264, min. p. (1838). Lejeunea ovata Tayı. Mss. G. L. N. Syn. Hep. p. 376, n. 163 (1845). Comit. Kerry, supra Rhacomitrium fasciculare ad rupes humidas montis Connor Hill (ster.), Killarney, Glena (ster.) et Cromaglown (9 ster.) inter alios muscos et ad corticem arborum et rupes, Muckross Demesne, ad truncum Fagi (ster.. Fere vulgarior videtur in Hibernia quam præcedens. E precedente distinguitur amphigastriis triangulari-obeordatis, segmentis rotundato-obtusis, eadem Z. hamatifolie tamen triangulari-semilunaria, seg- mentis subulatis et inter se divergentissimis, folia hujus grosse serrata nec integerrima, ut in illa. Jungermania ovata Dicks. Fasc. pl. erypt. Brit. 3, p. 11, tab. 8, fig. 6 (1793) „in ericetis sterilibus habitans“, e delineatione originali SOWERBYI, cum ceteris, in opere citato datis, nunc in British Museum asservata, quæ folia (lobum postieum?) aeutiuscula et integerrima, amphigastria (lobum anti- cum?) tertiam partem foliorum, quoad magnitudinem, habentia, e caule paten- tia et foliis adpressa, oblonga, acuta, colesulam apicalem ostendit, forsitan sit Jung. Dicksoni Hook. male delineata et interpretata a ceteris in rebus oculatissimo auctore; vix dubitanter ad Martinellias pertinere non potest ob colesulas „obovatas, apice laceras“. Ad Lejeuneas nullo modo referenda est, nobis judicantibus ex habitatione plantæ, descriptione data et figura dissi- millima. Quid sit Æiccia spuria Dicks. op. cif. fasc. 4, p. 20, tab. 11, fig. 16 (1801)? Pellia endiviefolia multoties grandior est, ramificatione plane alia, 480 S. 0. LINDBERG. nee ,membranacea^ nec „pellucida“, ete. Delineatio SowEnBvr authentica haud male in memoriam nostram revocavit Synhymenium aureonitens GRIFF. Notul. pl. asiat. 2, p. 344 (1849) et 7c. pl. asiaf. 2, tab. 69 D, fig. 2 (1849), e Rangoon et Sikkim Indiæ orientalis. Aliam quoque stirpem extra- neam in opere suo jam laudato inter britannicas false enumerat, nempe 7or- tulam stellatam = T. agrariam, fide Smiran et Wırsoxm! p. Folia rotundato-obtusa. 14. Lejeunea microscopica (Tavr.) Tar. | Paroica. — Antheridia singula in axillis una — tribus summis infraperi- chætialibus, magna, globosa, griseola, subpellucida, stipite æquilongo vel lon- giore, arcuato-curvato, ab una serie cellularum; bracteæ foliis sterilibus simil- lime. Perichætia apicalia. Jungermania microscopica TAYL. in Mackay. Fl. hibern. 2, p. 59, n. 19 (1836), et in Hook. Journ. Bot. 4, p. 97 (1842). Ners. Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 566, n. 94 (1838), et 4, p. LIII, n. 82 (1838). Lejeunea microscopica TayL. Mss. G. L. N. Syn. Hep. p. 345, n. 81 (1845). CARRINGT. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 7, P. 3, p. 456 (1863). Delin. Hook. Journ. Bot. 4, tab. 20. Comit. Kerry, sociis L. calyptrefolia, hamatifolia, ovata, patente, ser- pyllifolia et supra Frullanias et alios muscos ad latera humidiuscula rupium in monte Connor Hill (ster.), Killarney, O'Sullivans Cascade et Glena, supra frondem 7Aamnii, una cum Z. minutissima et serpyllifolia (ster.), Cromaglown, ad rupem mera et pulcherrima (c. fr. jun.) et Tore Cascade, in cortice Cra- (egi (ster. et iu Zhamnio (c. fr. jun.). Nulla amphigastria observavimus, nec in caule nec in perichzetio, quod a pistillidio singulo et duabus braeteis solum conformatur. Stipes antheridialis in gamoecio paroico ab una serie cellularum semper, sed in eisdem autoico vel dioico a seriebus quatuor in. plerisque hepaticis ædificatus est. 15. Lejeunea inconspicua (Mich.; Rapp.) DEN. Autoica. — Antheridia duo vel singula in 5—10 axillis ramorum, qui longiusculi sunt et e lateribus caulis non in axilla foliari, sed immediate sub folio superposito egrediuntur, magna, globosa, viridula, stipite æquilongo vel longiore, arcuato, ab una serie cellularum; bracteæ foliis veris simillimæ, sed densiores, minores, magis concavæ, lobis æquimagnis. Perichetia apicalia. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecto. 481 Jungermania ommium minima, seu viv conspicua, Serpylli aut Herniarie foliis auritis, flori- bus ex albo virescentibus, vagina cordiformi Micu. Nov. pl. gen. p. 9, n. 3 (1729). Lichenastrum, quod Jungermania omnium minima ete. DILL. Hist. muse. p. 499, n. 29 (1741). Jungermania inconspicua Rapp. in Att. soe. Modena, 18, p. 34 (1818). Lejeunea minutissima c. p. p. et var. f. inconspicua NEEs. Nat. eur. Leb. 3, p. 279 (1838). Jungermania minutissima (non SM.) Tavr. in Trans. Bot. Soc. Edinb, 1, p. 115, n. 1, in obs. (1844). Lejeunea minutissima (non Dum.) G. L. N. Syn. Hep. p. 387, n. 192, excl. synon. (1845). — — var. sine amphigastriis CARRINGT. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 7, P. 3. p. 456 (1863). Lejeunea Taylori SPRUC. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 3, p. 212, in nota (1849). Lejeunea inconspicua DEN. in G. R. Hep. eur. dec. 5 et 6, n. 45 (1856), et in Mem. accad. Torino, 2 ser., 22, p. 36, n. 9 (1864). Delin. ATT. SOC. MODENA, 18, tab. 5, fig. 2. DILL. Hist. muse. tab. 72, fig. 29. Hook. Brit. Jung., suppl. tab. 3 (3)? MEM. accap. 'TORINO, 2 ser., 22, tab. 5, fig. 27. Mıcn. Nov. pl. gen. tab. 6, fig. 20. Exsicc. G. R. Hep. eur. dee. 5 et 6, n. 45; dec. 29 et 30, n. 284. Comit. Aerry, Killarney, in fissuris corticis fraxinei juxta O'Sullivans Hotel (e. fr. jun.), Muckross Demesne ad corticem Fagi (coles.), in cæspite Zygodontium viridissimi, conoidis et aristati n. sp. Lino. (vide appendicem!) et supra Lejeuneam Mackayi in rupe umbrosa ad Glena (ster.). Puleherrima species, e vera Lejeunea minutissima optime diversa caule remotius foliato, genuflexo, lobis foliorum magis æquimagnis, crenatis nec repandis, cellulis minutis, pulvinari-elevatis et parum incrassatis, amphigastriis spuriis, quee solum a duabus cellulis parum vel vix prominentibus formantur, colesula alte emergente, pyriformi et basi angustata, in angulis crenata, in- florescentia autoica etc. Proxima tamen est Z. parvula Aust. Mss. (Jung. parvula W. H. in Drumm. Musc. amer. st. merid. n. 112 : 1841. L. minu- lissima Sur. Musc. allegh. 2, n. 276 : 1845), que autoica et examphigastriata species differt lobo postico semiovali, plano, patulo-exstante etc. Quum in gremio bracteali duo antheridia insident, in hae ut in ceteris non sunt collateralia, sed superposita, superius majus cum stipite longiore et magis cygneo-eurvato. Rami masculi multo rariores quam copiosissima peri- chætia in planta ramosissima. | 16. Lejeunea minutissima (Sw.) Dum. Dioica. — Perichetia apicalia sola sterilia in omnibus speeiminibus nostris numerosis inventa sunt. 482 S. 0. LINDBERG. Jungermania minutissima SM. Engl. Bot. 23, n. 1633 (1806). Hook. Brit. Jung. p. 18, n. 69, exel. synon. in textu ad tab. 52 (1816). Lejeunea minutissima DUM. Comm. bot. p. 111 (1823), et Syll. Jung. Eur. p. 33, n. 9 (1831). SPRENG. (L.) Syst. nat., 16 ed., 4, P. 1, p. 234, n. 5 (1827). Corp. in STURM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 26 et 27, p. 177 (1835). Nees. Nat. eur. Leb. 3. p. 278, n. 2, p. p. et excl. var. 8 (1838). Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 3, p. 212, in nota (1849). — — dq. amphigastriata CARRINGT. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 7, P. 3, p. 456 (1863). Jungermania ulicina TAYL. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 1, p. 115, n. 1 (1844). Lejeunea ulicina Tayz. Mss. G. L. N. Syn. Hep. p. 387, n. 193 (1845). Delin. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 1, fig. 9. Excr. Bor. 23, tab. 1633. Hook. Brit. Jung. tab. 52. STURM. Deutschl. Fl. 2, fase. 26 et 27, tab. 47. Exsice. G. R. Hep. eur. dec. 13 et 14, n. 132; dec. 21 et 22, n. 216; dec. 31— 33, n. 322. H. G. Deutschl. Leb. fase. 4, n. 100. Comit. Aerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, ad arbores et supra Thamnium (ster. Glena, inter Z. ovatam supra Eurrhynchium myosuroidem corticolam (ster.), Cromaglown, ad Frullaniam tamarisci et alios museos rupi- colas (€ ster.) et Tore Cascade, una eum Z. microscopica ad corticem Cra- (egi et in fronde 7hamnii (€ ster.). Omnia speeimina nostra e 15 locis diversis Galliæ, Hiberniæ, Angliæ, Germanis et Norvegiæ (ins. Olleröe, HÜBENER) adversus investigationes per- multas nullum singulum antheridium nudaverunt; eadem ex. gr. e Tore Cas- cade numerosissima perichætia in spatiis ætatis omnibus, vetustate corrupta — solum inchoata, gerunt, quæ omnia pistillidium perfecte sterile semper in- eludunt, sed nulla vestigia antheridi. Cæspitula multa ab amicis extraneis accepimus, sed in omnibus singulam et unam colesulam semper frustra qu&- sivimus. Qua causa bæc species, ut jam memorata Z. ovala, dioica sit. Fer- tilia specimina flagrantissime nobis exposcimus! Veram Z. minutissimam inter L. serpyllifoliam (var. americanam : vide infra) Sur. Musc. allegh. 2, n. 272, „ad arbores circa Charleston Caroline inferioris lectam, decerpsimus. 17. Lejeunea patens n. sp. LINDB. Autoica. — Brevior et duplo angustior, pallida, valde pellucida, in sieco nitidula, sæpissime magis ramosa et intricata, maxime convexa vel subteres. Folia plus minusve densa, lobus anticus summopere convexus, siccus quoque incubus, e sacculo basilari angulo fere recto abrupte erectus, maxime decur- vus, intus caulem valde superans, oblique late ovato-ellipticus vel -ovalis, obtu- Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 483 sissimus, cellulis prominulis crenulatus, sacculus basilaris duplo — quadruplo minor; cellulæ lsevissim®, vix vel haud chlorophylliferæ, valde incrassatæ, spatiis trigonis distinetissimis. Amphigastria patentia, duplo vel triplo minora quam lobus posticus, valde convexa, subrotunda, in medio fissa, sinu plus minusve lato et obtuso, segmentis obtusiusculis, marginibus ubique a cellulis prominulis crenulatis. Colesula semper in ramis lateralibus observata, parum emergens, pyriformi-clavata, inferne teres, quartam partem supremam quinque- plicata, cristis altioribus et magis complanatis, acie crenulatis. Lejeunea serpyllifolia var. y. ovata NEES. Nat. eur. Leb. 3, p. 264, p. p. (1838)? Comit. Kerry, Connor Hill supra oppidulum Dingle, ad Pleuroziam terra turfosa humida (coles. et ad muscos varios in rupibus sicciusculis, Lejeuneis serpyllifolia «. et microscopica associata (ec. fr.), Ventry ad Dingle Bay, in limo ipso sat sicco aggeris artificialis (ster.), Killarney, O'Sullivans Cascade. supra emortuum Thamnium alopecurum (c. fr. jun.), Glena et Tore Cascade, supra Thamnium (inflor.) — Preterea specimina possidemus ex Hibernia, Killarney, Tore Cascade, inter Z. minulissimam (1861, CanRINGTON), et comit, Sligo, Benbulben (D. Moore), ut et ex Wales, Arthog prope Barmouth (11 Oct. 1867, CARRINGTON). Forsitan sit subspecies memorabilis Z. serpyllifoliæ, sed eam propriam speciem nune salutamus, ut series formarum impleatur ab hae, re vera inter præcedentem et sequentem species quasi media, præsertim quum plures Ze- Jeuneæ, in Syn. Hep. pp. 156—202 descriptæ, non melius diverse videantur, in eodem ezspite cum Z. serpyllifolia «. etiam crescit, optime evoluta et sine formis intermediis. De androeciis ejus vide infra in descriptione n. 19 L. Moorei, amentula mascula etenim perfecte eodem modo et in ambabus et in insequente constructa sunt. 18. Lejeunea serpyllifolia (Mich.; Dicks.) Lis. Autoica. — Laxa, pallida vel viridis, sieca nitidula, pellucida, ad basim amphigastriorum radiculosa, vulgo irregulariter, rarius subpinnatim vel decom- posite ramosa. Folia : lobus anticus remotus vel imbricatus, intus caulem parum superans, obliquule ovato-ovalis, rotundato-obtusus vel obtusus, integer- rimus, raro repandulus, margine superiore (ad apicem caulis) fere semper in sicco plano-adpresso, saeculus basilaris et lobus posticus minuti — magni; cellule levissime, duplo majores, sat valde chlorophylliferze, plus minusve bene incrassatæ. Amphigastria remota, parva, fere triplo majora — :equi- magna cum lobo postico, basi haud latiora brevissimeque decurrentia, late 484 S. ©. LINDBERG. ovalia vel subrotunda, integerrima, fere ad vel in medio fissa, sinu plus mi- nusve lato et obtuso, segmentis obtusiusculis — acutis. Perichætia et in ipso caule et in innovationibus ramisque ejus apicalia. Forma «. planiuscula Lips. Elongata et usque ad 1 mm. lata, pallida vel viridula, pellucida, in sicco nitidula, minus ramosa, intricata et fragilis, planiuscula; /o/a plus mi- nusve remota, lobus anticus convexulus, siccus quoque plus minusve adpres- sus, leniter decurvus, obliquule ovato-ovalis, rotundato-obtusus, integerrimus, sacculus basilaris 5—7plo minor; ce//u/e parum chlorophylliferze et incrassatæ, spatiis trigonis vix ullis; amphigastria subadpressa, duplo — subtriplo majora quam lobus posticus, convexiuscula, rotundo-ovalia, sinu plus minusve lato et obtuso, segmentis obtusiuseulis, marginibus integerrimis; colesula et in caule et in innovationibus ramisque ejus apicalis, elliptico-clavata, inferne teres, partem tertiam supremam quinqueplicata, cristis complanatis, acie integerrimis. Jungermania minima, foliis aurilis, ex rotunditate acuminatis, punctatis, ac veluti perforatis, floribus virescentibus, vagina cordiformi MicH. Nov. pl. gen. p. 9, n. 2 (1729). Lichenastrum, quod. Jungermania minima ete. DILL. Hist. muse. p. 499, n. 30 (1741). Jungermania serpyllifolia Dicks. Fase. pl. erypt. Brit. 4, p. 19, excl. synon. (1801). Sm. Engl. Bot. 36, n. 2537 (1813). WEB.-F. Hist. muse. hep. prodr. p. 121, n. 11, excel. var. fj (1815). Hoox. Brit. Jung. p. 18, n. 67, exel. var. 8 (1816). Rapp. in Att. soc. Mo- dena, 18, p. 35 (1818). HÜBEN. Hep. germ. p. 294, n. 127 (1834). Jungermania trichomanis var. ß. minor W. M. Bot. Taschenb. p. 406 (1807)? Jungermania tamariscifolia? SCHWAEGR. Hist. musc. hep. prodr. p. 15 (1814). Jungermania clavæflora Nexs. Mss. Marr. Fl. erypt. erl. p. 137 (1817). Warn. Fl. erypt. Germ. 1, p. 72, n. 154 (1831). Lejeunea serpyllifolia Las. in Ann. gén. se. phys. 6, p. 374, n. 2, p. p. (1820). Dum. Comm. bot. p. 111 (1823), et Syll. Jung. Eur. p. 33, n. 10 (1831). Nees. Nat. eur. Leb. 3, p. 261, n. 1 (1838). G. L. N. Syn. Hep. p. 374, n. 160 (1845). — — * DEN. in Mem. accad. Torino, 2 ser., 22, p. 35 (1864). Pandulphinia serpyllifolia B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689, n. 4, excl. var. B (1821). Lejeunea cavifolia Lixp». in Act. soc. sc. fenn. 10, p. 43, n. 2006, p. p. (1871). Delin. Arr. soc. MODENA, 18, tab. 5, fig. 1. DILL. Hist. muse. tab. 72, fig. 30. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 1, fig. 2. Ener. Bor. 36, tab. 2537. FL. DAN. 12, fasc. 34, tab. 2006. Hook. Brit. Jung. tab. 42. Manr. Fl. erypt. erl. tab. 3, fig. 10. MEM. ACCAD. TORINO, 2 ser., 22, tab. 5, fig. 25. Exsiec. G. R. Hep. eur. dee. 5 et 6, n. 47; dec. 42— 44, n. 435, p. p. H.G. Deutschl. Leb. fase. 1, n.10, p. p. Comit. Kerry, Connor Hill, Z. patente associata, supra muscos ad rupem sicciusculam (inflor.), Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupes arenarias Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecto. ; 485 (ster.), Glena, ad corticem arborum, supra museos in rupe et ad saxa riparia interdum inundata laeus inferioris (c. fr.), Cromaglown, ad rupem (inflor.), et Tore Cascade, supra museos in cortice arborum et in Thamnio (coles.). Hæc forma typiea in Scandinavia multo rarius, quam var. cavifolia, et præcipue in parte occidentali ejus provenit. In Italia quoque parcius crescere, quam hæc varietas, dieitur ab illustrissimo amico DENOTARIS 1. c. Var. f. eavifolia (Eunn.) Lips. Brevior et sspe duplo angustior, flavidula, pallida vel viridis, parum pellucida minusque in sicco nitidula, magis ramosa, intricata et fragilis, con- .vexa; folia densa, lobus antieus convexus, siccus quoque incubus, e sacculo basilari magis patens, vulgo valde decurvus, obliquule late ovato-ovalis, ob- tusissimus, interdum tamen apice distinetius angustior, sed numquam acutus, integerrimus, sacculus basilaris 3—5plo minor; ce//u/e valde chlorophylliferze et incrassatæ, spatiis trigonis distinctis; amphigastria subadpressa, æquimagna cum vel dimidio majora quam lobus posticus, convexa, ovali-rotunda, de cetero ut in e; colesula altius emergens, e basi angustiore ovali-pyriformis, partem quartam supremam quinqueplicata, ceterum ut in «. Jungermania cavifolia Enr. Beitr. 4, p. 45, n. 9 (1789). WARLENRE. Fl. lapp. p. 386, n. 699 (1812), Fl. ups. p. 394, n. 802 (1820), Fl. suec., 1 ed., 2, p. 783, n. 1444 (1826), et 2 ed., 2, p. 815, n. 1444 (1833). SCHWAEGR. Hist. muse. hep. prodr. p. 17, n. 18 (1814). Wes.-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 120, n. 8 (1815). WALLR. Fl. erypt. Germ. 1, p. 73, n. 155 (1831). My. Cor. fl. ups. p. 108, n. 802 (1834). Jungermania serpyllifolia Sw. in LILJEBL. Sv. Fl., 3 ed., p. 571, n. 6 (1816). Mamr. Fl. crypt. erl. p. 136 (1817). HangTM. Skand. Fl., 1—4 edd. (1820 — 43). — — var. D. claveflora HÜBEN. Hep. germ. p. 295 (1834). Lejeunea serpyllifolia Lig. in Ann. gén. sc. phys. 6, p. 374, n. 2, p. p. (1820). Nes. Nat. eur. Leb. 3, pp. 262 et 264, « et y p. p. (1838). HaRrM. Skand. Fl., 5—9 edd. (1849 —64). . — — var. f. thymifolia CARRINGT. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 7, P. 3, p. 456 (1863). — — ** DEN. in Mem. accad. Torino, 2 ser., 92, p. 35 (1864). Lejeunea cavifolia LiwDB. in Act. soc. sc. fenn. 10, p. 43, n. 2006, p. p. (1871). HARTM. Skand. Fl., 10 ed., 2, p. 149, n. 1 (1871). Delin. ANN. GEN. SC. PHYS. 6, tab. 97, fig. 2. Mamr. Fl. erypt. erl. tab. 3, fig. 9. WAHLENB. Fl. lapp. 12h3J255 fie. 1. Exsicc. G.R. Hep. eur. dec. 27 et 28, n. 273; dec. 42—44, n. 435, p. p. H. G. Deutschl. Leb. fase. 1, n. 10, p. p. Roz. Bescu. Muse. env. Paris, fasc. 6, n. 128. 62 486 8S. O0. LINDBERG. Comit. Kerry, Killarney, Glena, supra museos ad corticem arborum (coles.) et Tore Cascade, ad saxa rivuli, inter Zypnum eugyrium (inflor.). An suam Jung. cavifoliam jam in Hann. Mag. 1785, Febr. 10, deseriberet ill. EHRHART? Artieulo in Zei/r. l. e. etenim hæc dies ad finem addita est. [Var. y. americana LINDB. Elongata et duas partes angustior, pallida, pellucida et in sicco nitidula, minus ramosa, intricata et fragilis, vix convexa; /o/ia plus minusve remota, lobus antieus planus, e sacculo basilari patens, vix decurvus, obliquule ovato- ovalis, obtusissimus, non raro tamen apice angustior, sed numquam acutus, integerrimus vel sæpe repandulus, margine superiore, prsesertim in sicco, recurvatulo, sacculus basilaris 4—6plo minor; cellule parum ehlorophylliferze et incrassatæ, spatiis trigonis vix ullis; amphigastria subadpressa, duplo — triplo majora quam lobus postieus, convexula vel subplana, rotundo-ovalia, sinu lato et obtuso, sspe semilunari, segmentis acutis vel acutiuseulis, mar- ginibus sspe repandulis vel ad basim segmentorum extus latissime breviter- que unidentatis; colesula semper in ramis lateralibus caulis apicalis observata, obovato-clavata, cristis acie crenulatis, de cetero ut in «. N = E co > = Lm [ep] AE > las] - La) = [oo] © er = pr Lejeunea serpyllifolia SuLL. Muse. allegh. p. 64, n. 27 tied ip 689; MM (SA) et. 2^ eds p.699, n8 3 Exsice. Ausr. Hep. bor.-am. n. 97. Drumm. Muse. amer. st. merid. n. 171, p. p. (cæspites pallidi). SuLL. Musc. allegh. 2, n. 272 (+ L. minulissima ster.). Habitat ad arbores circa Charleston Caroline inferioris (SULLIVANT), Louisiana et New Orleans (DRUMMOND), New York, Catskill Mountains (e. fr., Aug. 1868, P. T. Creve), Canada occid., Belleville (J. Macoux).] De struetura colesulæ et sporogonii, in Lejeuneis patente et serpyllifolia simillimorum, sequentes observationes adnotandæ sunt. Rostrum colesulare ab apice angustissimo et lineari laciniarum quinque conformatur, quorum unusquisque a cellulis in duabus seriebus, in quaque serie quatuor, inter se oblique (e latere visis) affixis et intus superne valde prominentibus. Calyptra maxima, breviter stipitata, basi excepta, ab uno strato cellularum eonflata. Calceolus maximus, plano-disciformis, rotundus, margine crenatus, sporogonio delapso, persistens et basim infimam calyptræ obvelans, ab uno strato cellularum compositus. Valvule thecæ a duobus stratis. formate, quorum interius a cellulis tenuissimis et laxissimis et ex eodem exteriore se facillime solvens, in medio faciei interioris cellulæ ejus Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 481 sunt grosse et dense irregulariterque luteolo-incrassatæ, leniter prominentes, ut placentam pleurospermam medianam spermophytarum haud male in mentem revocent. In fundo thecæ adest columella pulviniformis et ambitu semiovalis, erassa et ad tertiam vel dimidiam partem altitudinis thecalis se elevans, multi- lamellata vel -ramosa, ramis inter se leniter divergentibus, a cellulis tribus — quinque in una serie, maximis, rectangulari-oblongis et sublaxis, construc- tis. Elateres quoque in fundo thecæ observantur, apicibus ambobus acutissi- mis et liberis, vix spiraliter incrassati, sed lumen eorum spiraliter tortum est, omnes elateres in statu vivo deorsum perpensi. Spori maximi, virides, irregulariter angulati, densissime papillosi. 19. Lejeunea Moorei n. sp. Linps. Aufoica. — Rigidula, flava vel viridissima, semper opaca et non pellucida, haud radiculosa, subsimplex. Folia: lobus anticus imbricatus, intus caulem vix vel parum superans, obliquule ovato-elliptieus, rotundato-obtusus, integer- rimus, margine superiore (ad apicem caulis) in sicco recurvo, sacculus basi- laris et lobus postieus minuti; ce//w/e papillulosæ, minute, a chlorophyllo arcte farctæ, parum incrassatze. Amphigastria imbricata, magna, sextuplo — quadruplo majora quam lobus posticus, basi distincte cordata, haud decurren- tia, ovato-ovalia, integerrima, in medio fissa, sinu angusto et acuto, segmen- tis obtusis. Perichetia in ipso caule et in innovationibus ejus apicalia. [Jungermania flava Sw. Prodr. fl. Ind. oec. p. 144 (1788), et Fl. Ind. oce. 3, p. 1859 (1806). SCHWAEGR. Hist. muse. hep. prodr. p. 16, n. 17 (1814). We».-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 29, n. 15 (1815). SPRENG. (L.) Syst. veg., 16 ed., 4, P. 1, p. 223, n. 74 (1821). Lejeunea flava NEEs. Nat. eur. Leb. 3, p. 277, in obs. 2 (1838). G. L. N. Syn. Hep. p. 373, n. 157 (1845). GorrTscH. Mex. Lev. p. 219, n. 46 (1863)]? Comit. Aerry, Killarney, Glena et Cromaglown, loeis umbrosis silvarum, ad truncos arborum vetustarum et supra Zsopferygium elegans in fissuris rupium (cum inflorescentiis). Planta dense cæspitosa, prostrata, viridissima, flava vel leniter ærugina- scens, opaca (nullo modo nitida) haud pellucida, antice convexa, usque ad 1 em. longa et 1 mm. lata, subsimplex et innovatione infra perichætium unila- terali elongata (quo modo perichætium laterale false apparet), rarissime inno- vationibus duabus bilateralibus (quo modo perichætium apicale in bifurcatione caulis positum), multo rarius ramis brevibus immediate infra sacculum basi- larem foliorum lateraliter in caule exeuntibus et patentibus ramosa. Caulis 488 S. O. LINDBERG. arrhizus, rigidiusculus, concolor, a cellulis minutis circiter decem, vix incras- satis, inanibus construetus, extus a strato annulari singulo indutus, cellulis sex — octo, duplo majoribus, medio leniter elevatis, quadratis, distincte in- erassatulis, chlorophylliferis. Folia: lobus antieus densius imbricato-incubus, cauli adpressus, convexulus et apice: decurvus, e latere caulis patens, latere opposito caulem vix vel parum superans, obliquule ovato-ellipticus, rotundato- obtusus, margine integerrimo, ubique plano, in sieco tamen eodem superiore (ad apicem caulis spectante) recurvato; sacculus basilaris parvus, extus in margine fere rectilineatus et ibi a cellulis semigloboso-elevatis; lobus posticus minutus, convexus, oblique subovato- vel rhomboideo-quadratus, margine inte- riore cum caule connatus, eodem libero tamen valde inflexus et unidentatus, dente subulato, acuto, hamato-incurvo et maximam partem a duabus seriebus cellularum formato. Amphigastria magna, quadruplo — sextuplo majora quam lobus postieus foliorum, plus minusve dense imbricata, cauli adpressa et le- nissime convexa, e basi haud decurrente, sed distincte cordata ovato-ovalia, ad vel in medio fissa, sinu rectilineato, angusto et obtuso, segmentis obtusis, margine plano et integerrimo. Cellule foliares duplo minores quam in prze- cedente specie, conformes, ad marginem sensim duplo minores, rotundæ, 5- vel Gangulæ, plane, parum incrassatæ, valde chlorophyllifere, densissime et mi- nute papillosæ, spatiis trigonis distinetissimis. Perichætium in ipso caule et in innovationibus ejus apicale, obovato-cuneatum, compressum, a duabus brac- teis et singulo amphigastrio compositum, sessile: bracteæ dimidio majores quam folia, erectæ, basi angustiore, sacculo basilari nullo; lobus antieus regu- lariter ovalis, acutiusculus vel obtusiusculus, lenissime convexus, semper mar- gine planus et integerrimus; lobus posticus fere dimidio vel subtriplo minor, e basi conduplicata bracteæ in parte superiore libera ellipticus, repandulus, apice distincte incurvato obtusissimus; amphigastrium quam braeteze parum minus, e basi haud cordata sed angustiore ellipticum, convexulum, repandu- lum vel integrum, in medio fissum, sinu et segmentis acutiusculis; cellulæ bracteales et amphigastrii eisdem foliaribus paullo minores, spatiis trigonis valde indistinetis, de cetero simillimze. Pistillidium unum, longissime styliferum, in plerisque perichztiis tamen nullum vel abortivum. Colesula et partes sporogonii? — Androecia unum — tria, longe infra perichætium sparsa, per- fecte lateralia et infra sacculum basilarem folii superpositi e caule egredientia, divarieata, breviter stipitata, albida, valde hyalina, rotunda vel ovalia, com- planata; bracteæ 5—9, quarum infime dus steriles, ut nulla antheridia in gremio foventes, minutæ, fere ad medium lobatæ, lobo antico ovali, rotundato- obtusissimo, eodem postico æquilongo, sed duplo angustiore, sublanceolato, Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 489 aeuto, ceteræ antheridia includentes, maximæ, semigloboso-concavæ, late ro- tundze, indistinete in marginibus erenulatæ, nullam differentiam inter lobos anticum et postieum ostendentes, sed apice solum ad quintam partem incisæ, sinu angustissimo et acutissimo, segmentis obtusiusculis, incurvis; amphigastria duo vel tria, minuta, ovalia, in medio biloba, sinu angusto et acuto, segmen- tis obtusiuseulis; cellwule elliptieze, angulatæ, lax: et inanes, lævissimæ; antheridia duo vel raro unum in axilla, magna, globosa, griseola, hyalina, superposita, stipite ab una serie cellularum, eodem inferioris fere æquilongo, subrecto, eodem superioris dimidio longiore, arcuato-curvato. Cum Zejeunea flava (Sw.) Ners., in India oecidentali crescente, veri- simillime proxime est conferenda hæc nova species distinctissima, re vera dubii hzrimus, quin satis inter se diverse sint, sed, illa a nobis non visa, rem dijudicare nequimus. — Z. /Aymifolia Ness. (Syn. Hep. p. 372, n. 156), eujus specimina javanica (DE VRIESE) examinavimus, est planta autoica, duplo longior et dimidio latior, pallida, hyalina, subplana, ramis subdivaricatis, lobo antico, e latere caulis viso, fere divaricato, elliptico-oblongo, apice angustiore minusque rotundato-obtuso, margine superiore in sicco haud recurvato, cellulis duplo minoribus, grossius papillulosis, multo magis ad angulos et in medio parietis, inter angulos reeti, nodoso-inerassatis, inanibus, spatiis trigonis majo- ribus, amphigastriis majoribus, basi melius cordatis, late ovato-ovalibus, repan- dulis, sinu latiore et obtusiore, segmentis acutiusculis. — Hujus var.? y (Syn. Hep. p. 373), quam inter Calymperem Richardi, in Guyana gallica a cl. Leprieur lectam, decerpsimus, nobis videtur dioica, androeeiis ejus solis observatis, toto coelo diversa est parvitate, colore brunneolo, rigiditate, caule radieuloso, lobo antico convexo et decurvo, obliquule ovali-subrotundo, rotun- dato-obtusissimo, subrepandulo, cellulis lævissimis, ambitu toto conformiter inerassatis, amphigastriis haud imbricatis, minus adpressis, quam lobo postico duplo vel subtriplo solum majoribus, e basi angusta et brevissime decurrente abrupte cuneato-obovatis, sinu tertiam partem amphigastrii solum dividente, lato et plus minusve aeuto, segmentis divergentibus, acutis et incurvis. Hane plantam distinguere non possumus e /. Sullivantie Ausr. in Bull. Torrey Bot. Club, N. York, 3, n. 3, p. 15, n. 11 (Mart. 1872), quam tamen Z. Au- sini nominare volumus, alia specie, L. Su//ivantii Gorrscn. Mex. Lev. p. 196, n. 16 (1863), et in Ann. sc. nat. 5 ser., 1, p. 151, n. 7 (1864), e Mexico, Venezuela et Nova Granada, jam antea nuncupata, et eujus specimina feminea sterilia in Drumm. Musc. am. st. merid. n. 171, p. p. (cæspites brunneoli) et in Ausr. Hep. bor.-amer. p. 24, n. 96, distributa, in Surr. Muse. allegh. 2, n. 273, quoque eadem adest, sed sine vestigiis organum generationis. 490 S. O. LINDBERG. c. Marchesinia (B. Gr.) Linn». 20. Lejeunea Mackayi (Hoox.) SPRENG. Autoica. — Rami masculi (androecia) e lateribus caulis non in axilla foliari, sed immediate sub folio superposito egredientes, 2—6 mm. longi et | mm. lati, lineares, obtusi, eisdem sterilibus simillimi, sed minus compressi, densius foliati; bracteæ minores, valde saccatæ, lobo antico obovato-elliptico, postico fere eandem formam et magnitudinem habente, apice rotundato-obtuso, nec, ut lobo postico foliari, grosse biciliato; amphigastria minora, rotundo- cuneata; antheridia bina, superposita, maxima, globosa, viridula, stipite subze- quilongo — dimidio longiore, arcuato-curvato, ab una serie cellularum. Peri- chetia apicalia. Jungermania Mackayi Hook. Brit. Jung. p. 18, n. 66 (1816). Marchesinia Mackayi B. Gg. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689, n. 1 (1821). Phragmicoma Mackayi DUM. Comm. bot. p. 112 (1523). Lejeunea Mackayi SPRENG. (L.) Syst. veg., 16 ed., 4, P. 1, p. 233, n. 1 (1827). Delin. Examgr. Syn. Jung. germ. tab. 9, fig. 72. ENGL. Bor. 36, tab. 2573. Hook. Brit. Jung. tab. 53. MEM. ACCAD. TORINO, 2 ser., 99, tab. 5, fig. 28. Exsiec. G. R. Hep. eur. dec. 9 et 10, n. 81; dee. 17 et 18, n. 164; dec. 21 et 22, n. 206. Linps. L. Hep. seand. exs. fasc. 1, append. n. 2. Comit. Kerry, Killarney, ad latera sicciuscula et umbrosa rupium, raro ad truncos arborum, præcipue //icis, Glena, Cromaglown et Muckross Abbey (ubique colesulifera). Colesula ejus est plano-compressa, in linea mediana antice leniter et la- tissime canaliculata, postice tamen humiliter et latissime convexa. 3. Radula. Lichen Ray. Syn. st. brit., 2 ed., p. 41 (1696). Jungermania Rupp. Fl. jen., 1 ed., p. 345, p. p. (1718). I^ Spes pisutedos25 p. 118359 9153010753). Lichenastrum Dir. Cat. pl. Giss. p. 213 (1718), et Hist. muse. p. 496, n. 26 (1741). Dinckleria Neck. Elem. bot. 3, p. 337, n. 1754, p. p. (1790)? Candollea sect. B ** Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 24 (1818). Martinellia sect. a. B. Gn. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 690, min. p. (1821). Radula Dum. Comm. bot. p. 112, min. p. (1823), et Recueil, 1, p. 14, n. 9 (1835). Nes. Nat. eur. Leb. 1, p. 96, n. 6 (1833). — — sect. l. Aadulotypus Dum. Syll Jung. Eur. p. 38, p. p. (1831). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecto. 491 Jungermania sect. 13. Complanate HÜüBEN. Hep. germ. p. 273, p. p. ( Jubula Corp. in STURM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 26 et 27, p. 152, p. p. (1835). Martinellia CaRRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 301 (1865). De Martinellia vide infra sub genere ejusdem nominis. 21. Radula aquilegia (Hook.) Tavr. Comit. Azrry, Killarney, Glena, ad saxa inundata ripæ lacustris (3), Cromaglown, ad rupem humidiusculam (ster.). Var. p. major CARRINGT. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, Glena et Cromaglown, ad corticem arborum (Q ster.). k Specimina originalia A. physolobe Mont. nondum vidimus, qua causa impossibile nobis est discernere, num eadem species sit. 22. Radula xalapensis N. M. Radula xalapensis N. M. in Ann. sc. nat., 2 ser., 5, p. 56 (1836). Radula voluta Tayi. Mss. G. L. N. Syn. Hep. p. 255, n. 5 (1845). Comit. Kerry, Killarney, supra muscos in rupibus humidis ad O'Sulli- vans Cascade (€ ster., singulum perichætium | observatum), et Glena, ad muscos in saxis humidis et umbrosis haud procul a ripa lacus inferioris (3). Nullum diserimen magnum inter R. walapensem, cujus specimina possi- demus e Nova Granada (coles. leg. Liwp:G) et Tallulah Falls, Georgia (g. Aust. Hep. bor.-am. n. SS b), et À. volutam, ut speciem sub nomine antiquiore nobis sit enumerare. — R. alpestris L. B. in Lunds Univ. Ärsskr. 2, p. 29, tab. 1, figg. 14—1S (1866), cujus inflorescentia paroica, solum est varietas R. complanate, in regionibus alpinis proveniens. — A. obconica SULL. in A.-Gray. Man. Bot. U. S. 1 ed., p. 688, n. 2 (1848), et 2 ed., p. 700, n. 2, tab. 8 (1856) e speciminibus, in Surr. Muse. allegh. 2, n. 260, et Aust. Hep. bor.-am. n. SS, datis, est autoica (ut jam ab ill. SULLIVANT delineata), perichætio apicali, interdum tamen folia caulina, longe infra peri- chætium posita, antheridia bina vel singulum in gremio suo fovent, h. e. ramus masculus apice ab inflorescentia feminea terminatur, multis tamen axillis steri- libus interpositis, qua causa vere paroica nullo modo nominanda. — R. Sulli- vanfii Aust. Hep. bor.-am. p. 22, n. SS c (1873) dioica est et planta femi- nea sola sterilis nota. Perichætia et in ipso caule et innovationibus ramis- que ejus apiealia. Proxima À. pallenti, sed optime differt minutie, rigiditate omnium partium, caule pinnato ete. — R. paliens G. R. Hep. eur. dec. 56 et 57, n. 564, ex insula Guadeloupe (L'HEnwiNIER) cum planta SwarTzu, ex 492 S. O0. LINDBERG. insula Jamaica, non bene congruit, est enim parva, nitens, pellucida, rigida et tenax etc. A. pallens Suzr. in A.-Gray. Man. Bot. U. S. 1 ed., p. 688, n. 3, et 2 ed., p. 700, n. 3 (Surr. Musc. allegh. 2, n..261 : G. Aust. Hep. bor.-am. n. 87:9) cum vera À. pallente (Sw.) Dum. Recueil, 1, p. 14 (1835) nihil commune habet, sed optima nova species est, forsitan in Hibernia quo- que vigens, quum in America boreali vix rara videatur, sed ad hoc tempus mascula tantum planta inventa. Radula tenax n. sp. LINDE. Dioica, brunneolo-viridis, rigida, te- nax, simpMeiter pinnata; fola remota, vix decurrentia, oblique elliptico-ovata, opaca ob cellulas rotundas et valde chlorophylli- feras, lobo postico rotundo-ovato, ad cau- lem vix dimidia latitudine baseos an- guste transverse adnato, margine in- teriore libero, rotundato et latitudinem eaulis æquante vel distinctius superante, Vide notas diagnosticas: Radula pallens (Sw.) Dun. Dioica, pallida, laxa, fragilis, sub- diehotoma vel fere simplex; folia densa, longe decurrentia, rotunda, pellucida ob cellulas angulatas et parum chlorophylli- feras, lobo postico trapezoidi, longitu- dine fere tota marginis interioris cum suo latere caulino connato, apice inflexo et ad lobum antieum adpresso; amenta mascula nobis ignota. apice plano vel vix ineurvo; amenta ma- scula infra carinam folii e latere caulis egredientia, longa, linearia, obtusiuscula, antheridiis, ut in genere, binis vel sin- gulis, vix axillaribus, sed in internodio superposito affixis. R. tenax. Lips. lecta est „ad truncos emortuos, in Marylandia et Caro- lina superiore* (Sur. Musc. allegh. 2, n. 261), „on rocks and fallen trunks in mountainous regions“ (Aust. Hep. bor.-am. n. 87), et ad rupes montium Catskill Mountains, New York (ster. et elongata forma, Aug. 1868, legit Dr. B. 'F. Cusyg) 4. Porella. Muscus RAY. Syn. st. brit., 1 ed., p. 237 (1690). Jungermania Rupp. Fl. jen., 1 ed., p. 345 (1718). LASpapl glued 259p301094; Nn. 16. (1753). Hepaticoides VALL. Prodr. bot. par. p. 57, n. 5 (1723). Hepatica VALL. Bot. par. p. 99, n. 11 (1727). Muscoides Micu. Nov. pl. gen. p. 9, n. 1 (1729). Lichenastrum Gmow. Fl. virg. 1, p. 127 (1739). DinL. Hist. muse. p. 495, n. 25 (1741). Porella DiLL. Hist. musc. p. 459, tab. 68 (1741). L. in Aet. ups. 1741, p. 83, n. 1031 (1746). LINDB. in Act. soc. sc. fenn. 9, pp. 329— 345 (1869). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 493 Heimea NECK. Elem. bot. 3, p. 338, n. 1756, p. p. (1790). Carpolepidum P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 22, p. p. (1804). Bellincinia Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 18 (1818). Antoiria RApD. in Att. ‘soc. Modena, 18, p. 19 (1818). Cavendishia B. Gn. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 689, n. 18 (1821). CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 301 (1865). Madotheca Dum. Comm. bot. p. 111 (1823). Lejeunea Corp. in Oriz. Beitr. 1, p. 652, n. 4, p. p. (1829). Jungermania sect. 14. Tamariscineæ * * Platyphylloideæ HÜBEN. Hep. germ. p. 284 (1834). 93. Porella levigata (Rupp.; Scrap.) LinDe. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans et Tore Cascades, ad latera um- brosa rupium (© ster.). Var. f. integra (Dill. Ling. Killarney, Glena, ad saxa inundata in ripa lacus inferioris (ster.). Omnia specimina, e numerosis variis locis Americæ septemtrionalis, Po- relle platyphylle (Ray.; L.) Lips. que vidimus, ad P. /Awyam (Dicxs.) LinpDB., in Europa occidentali solum et multo rarius provenientem, pertinent. 24. Porella pinnata (Dill.) L. Comit. Kerry, in montis Connor Hill supra oppidulum Dingle latere septemtrionali, ubi eavernulas, ab aqua fluitante impletas, sociis Frullania Hutchinsiæ var. p, Chiloscypho ete., inhabitat (perfecte sterilis). 5. Pleurozia. Jungermania Weıss. Pl. crypt. fl. gott. p. 123, p. p. (1770). SM. Engl. Bot. 35, tab. 2500 (1813). Radula sect. 1. Radulotypus Dum. Syll. Jung. Eur. p. 38, p. p. (1831). Jungermania sect. 13. Complanate MÜbEN. Hep. germ. p. 275, n. 119 (1834). Pleurozia Duw. Recueil, 1, p. 15, n. 12 (1835). Physiotium NEES. Nat. eur. Leb. 3, pp. 6 et 75, n. 3 (1838). Iterum atque iterum inflorescentias plantæ europææ frustra quæsivimus, re vera nulla vestigia minima earum nec gonidiorum invenimus. Pleurozia gigantea Lips. (Jung. gigantea We».-r. Hist. musc. hep. prodr. p. 57, n. 50:1815. J. sphagnoides RicH. Mss. p. p. Hoox. Musc. exot. 1, n. 47: 1818) est autoica cum perichætiis et androeciis perfecte axillaribus ad folia antica; andrœæcium solitarium, proximum infra perichætium, rarius in ramo suo proprio caulis, cylindrico-oblongum, leniter compressum, antheridio unico 63 494 S. 0. LINDBERG. in axilla bracteali. De structura andrecii in genere vide descriptionem com- pletam ejus in Öfv. Finsk. V.-Soc. Förh. 12, p. 81:1869, ubi Physiotium articulatum n. sp. ( Pleurozia Lips. in Hep. scand. exs. 1, n. 5, in nota: 1874) tractatur. 25. Pleurozia cochleariformis (Weiss, Sw.) Dun. Comit. Kerry, in Connor Hill infra montes Brandon Mountains, solo turfoso humido declivo supra rupes sat abruptas, sociis Zrieis, Calluna, per- multis aliis muscis, ut Saccogyna, Lejeunea patente, Herberta adunca, Odon- toschismate sphagni ete., Sphagno acutifolio, papilloso ete., Rhacomitrio hyp- noide, Campylopode setifolio, atrovirente, Breutelia, Thuyidio tamariscino etc. p. Metzgeriez. 6. Metzgeria. Lichen Ray. Syn. st. brit., 2 ed., p. 41, n. 9 (1696). Lichenastrum Dir. Cat. pl. Giss. p. 213 (1718), et Hist. muse. p. 512, n. 45 (1741). Muscus BuxB. Enum. pl. Hall. p. 225 (1721). Hepatica VAiLL. Prodr. p. 57, n. 8 (1723). Ulva DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 63, n. 8 (1724). Marsilia MicH. Nov. pl. gen. p. 5, n. 4 (1729). Jungermania L. Fl. suec., 1 ed., p. 338, n. 928 (1745), et Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1136, n. 26 (1753). NECK. Elem. bot. 3, p. 343, n. 1757, p. p. (1790). Rhizophyllum P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 21, p. p. (1804). Metzgeria Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 45 (1818). Lips. apud Soc. F. Fl. fenn. die 3 Oct. 1874, monogr. gen. c. tab. mox impress. — — sect. 1. G. L. N. Syn. Hep. p. 502 (1846). Hervera B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 685, n. 11 (1821). Fasciola Dum. Comm. bot. p. 114 (1823). Blasia FR. St. agr. femsj. p. 31, p. p. (1825). Echinogyna Dum. Syll. Jung. Eur. p. 83, n. 22 (1831). Echinomitrium HÜBEN. Hep. germ. p. 46, n. 16 (1834). 26. Metzgeria linearis (Sw.) LinpB. Monogr. n. 6. Dioica, robusta, valde elongata, optime dichotoma, linearis, sequilata, antice maxime convexa, e marginibus maxime reflexis et fere conniventibus complanatulo-subteres, in sectione transversa subelliptica, postice in caule et in ipsis marginibus dense, numquam in ipsis alis foliaceis haud undulatis, setoso-pilosa; pili longissimi, gemini vel terni et inter se valde divergentes, Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 495 arcuato-deflexi, vix umquam in apice suctorio-ramosi; caulis et antice et po- stice a duabus cellulis majoribus obtectus. Delin. 1 EKART. Syn. Jung. germ. tab. 1, fig. 1:2. Hook. Brit. Jung. tab. 56, fig. 2. Exsice. G.R. Hep. eur. dec. 56 et 57, n. 559 (perfecte ster.). SULL. Musc. allegh. 2, n. 283 (specimen sinistrum, sine vestigiis organum generationis). Comit. Aerry, Connor Hill, solo turfoso humido, inter alios muscos (perf. ster.), Killarney, Cromaglown, ad rupem humidam (sine vestigiis org. gener.) — Prseterea in montibus Brandon Mountains Hiberniæ (perf. ster., D. Moore), et comit. Sutherland Scotiæ (€ ster., 1837, GREVILLE). Specimina possidemus ex America boreali, insulis Jamaica et Guadeloupe, Sikkim Himalayæ et Nova Zelandia. 27. Metzgeria conjugata n. sp. (Dill) Lixps. Monogr. n. 7. Autoica, sat robusta, parum elongata, plus minusve dichotoma vel irre- gulariter pinnata vel decomposita, bene linearis, hic illic tamen angustior, antice convexa, in sectione transversa plus minusve semilunaris, postice in caule sat dense, in ipsis marginibus remotius, in ipsis alis foliaceis undulatis haud vel hic illie remotissime setoso-pilosa; p/// longiuseuli, singuli vel in marginibus ssepe plurimi gemini et inter se divergentes, recti, permulti in apice suctorio-ramosi; caulis antice a duabus, postice tamen a tribus — sex cellulis majoribus obtectus. Delin. Brscu. Handb. bot. Term. tab. 56, fig. 2756. DiLL. Hist. muse. tab. 74, fig. 45, D et E. Hepw. Theor. gen. 1 ed., tab. 19, fige. 99 et 100, tab. 20, figg. 101—109; 2 ed., tab. 21, fige. 4 et 5, tab. 22, figg. 1—9. Sturm. Deutschl. Fl. 2, fasc. 26 et 27, tab. 38. Exsice. Aust. Hep. bor.-am. n. 117 (inflor.) FUNCK. Crypt. Gew. Ficht. fase. 21, n. 438 (inflor.). G.R. Hep. eur. dec. 11 et 12, n. 119 (calyptr.); dec. 27 et 28, n. 274 b (iuflor.). H. G. Deutschl. Leb. fase. 2, n. 29 (c. fr. jun.). Comit. Kerry, Killarney, Glena et Tore Cascade, ad corticem arborum vetustaram (c. fr. jun.) et O'Sullivans Cascade, inter //ookeriam letevirentem ad saxa humida rivi (ster.). In Wales et Anglia lecta specimina asser- vamus. Hæc distinetissima stirps, singula autoica in genere ceteroquin dioico, in collectione nostra adest ex America boreali, Norvegia, Suecia, ins. Oesel Livlandiæ, pluribus locis Germanis, Bohemia, Carniolia, Croatia, Lenkoran 496 SO a LINDBERG: ad Mare caspicum et ins. Celebes, qua causa ei vastior distributio forsitan donata sit, quam insequenti. 28. Metzgeria furcata (Ray.; L.) Conp., Lips. Monogr. n. 9. Dioica, omnium minima, irregulariter ramosa et fureata, haud linearis, sed hic illic angustior, plana, postice glaberrima vel sæpissime ubique, præ- sertim in caule et parcius juxta (sed non in ipsis) margines, remotius, in ipsis alis foliaceis undulatis vulgo parcius setoso-pilosa; p?// plus minusve breves, semper singuli, recti, nonnulli interdum in apice suctorio-ramosi; caulis antice a duabus, postice tamen a quatuor cellulis majoribus obtectus. Delin. ATT. soc. MODENA, 18, tab. 7, fig. 1. DILL. Hist. muse. tab. 74, fig. 45 A - C, F et G. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 1, fig. 1, excl. 2. ENGL. Bor. 23, tab. 1632, et 35, tab. 2514. Fl. DAN. 11, fase. 31, tab. 1832. Horm. High. Crypt. tab. 5, figg. 25—30. Hook. Brit. Jung. tabb. 55 et 56, exel. fig. 2. Mıcn. Nov. pl. gen. tab. 4, fig. 4. STURM. Deutschl. Fl. 2, fase. 22 et 23, tabb. 21 et 22. SuLL. Moss. U. S. tab. 7. Vaizz. Bot..par. tab. 23, fig. 11. W. M. Beitr. 1, tab. 1, fige. 1—3. Exsice G.R. Hep. eur. dec. 3 et 4, n. 3l (Coster), dec. 17 et 18, n. 179 (g et calyptr.); dee: 27 et 28, n. 274 (perf. ster.); dee. 31— 33, n. 317 (€ ster.). H. G. Deutschl. Leb. fase. 4, n. 78 (perf. ster.). Roz. Bescı. Mouss. env. Paris, fase. 1, n. 5 (9 ster.). Comit. Aerry, Killarney, Cromaglown (e. fr. jun.) et Muckross Demesne (3 et fr.) Comit. Wicklow, Seven Churches (3 et fr. jun.) et Enniskerry (3 et fr). Semper solum ad truncos arborum a nobis in Hibernia observata. Exemplaria ex America boreali, permultis locis Europe, insulis Lord Aucklands Group et Apollo Bay Novæ Hollandiæ habemus. b) Homogama. Prothallium breviter filiforme, integrum vel ramosum, in formis frondo- sis bulbiformi-subglobosum. Caulis ramis ex axilla amphigastriali vel inno- vationibus plus minusve colesulæ approximatis irregulariter ramosus, rarius dichotomus, pinnatus vel decompositus. /o//« succuba vel incuba, interdum opposita et connata, rarissime conduplicata et tunc lobus antieus fere semper minor, quoad formam valde varia, rotunda vel reniformia — sublinearia, inte- gerrima —- in segmentis filiformibus dissoluta. Amphigastria angusta, plus minusve ovato-lanceolata, raro rotunda, integerrima — in segmentis filiformibus dissoluta, non raro nulla. Gomoecium dioicum, paroieum vel multo rarius Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 491 autoicum. Perichetium ex axilla amphigastriali, ut ramulus proprius, exiens vel apieale in ipso caule et ejus innovationibus vel, in formis frondosis per- multis, in facie antiea plus minusve infra apieem caulis affixum, interdum saccato-dependens. Pistillidia vulgo numerosissima. Colesula vulgo magna, tri- vel quinqueplicata, rarissime alata, nonnumquam complanata vel compressa, interdum teres vel dense plicata, ore plus minusve lato, vix umquam rostri- formi, non raro nulla. Sefa longa vel longissima, ssepe crassiuscula. Theca majuscula vel magna, globosa — cylindrica, erasse texta, plus minusve fusco- brunnea et non pellucida, ut a stratis saltem duobus conformata, in ipsa basi secta, valvulis inter se patentibus vel divaricatis, intus fibras spirales fere semper ostendentibus. A/aferes bi-, rarius uni-, tri- vel quadrispiri, faciei in- teriori thecæ, rarissime apici valvarum, adhærentes vel liberi. Spori minuti vel majuseuli, interdum vario modo extus appendiculati. Androecia ex axilla amphigastriali, ut perichætia, exeuntia vel antheridia, vulgo bina, rarius non- nulla vel singula, in axillis foliorum summis vel, in formis frondosis, supra faciem anticam caulis affixa vel in eodem immersa, stipite recto, vix umquam arcuato-curvato, paraphyses interdum præsentes, sæpissime foliiformes. Pro- pagula minuta, globosa vel angulata, ab una — paucis cellulis conformata, e foliis, amphigastriis vel apice caulis orta, rarissime majuseula, plus minusve globosa et frondi immersa. + Opisthogamie. Caulis bifurcatione apicis vel ramis ex axillis amphigastrialibus irregula- riter ramosus, interdum pinnatus vel decompositus. Folia incuba vel succuba, rarissime conduplicata, integerrima — lobata. Amphigastria saltem in peri- chætio omnium presentia, foliis simillima vel plus minusve ovata, indivisa — lobata. (amoecium dioicum, autoicum, raro paroieum. Ramulus femineus ex axilla amphigastriali exiens, fere semper brevis. Co/esula triangularis, rarissime teres, compressa vel nulla. Antheridia in ramulo proprio, ex axilla amphigastriali exeunte, vix umquam in axillis foliaribus ipsius caulis posita, paraphyses nulle. 7. Lepidozieæ. 7. Lepidozia. Muscus seu Lichen BuppL. Hort. sicc., fol. 16, n. 9. Lichenastrum Dizz. Cat. pl. Giss. p. 212 (1818), in Ray. Syn. st. brit, 3 ed., p. 113, n. : (1724), et Hist. muse. p. 494, n. 24 (1741). t2 n2 498 S. O0. LINDBERG. Jungermania L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1133, n. 12 (1753). — — sect. 9. Blepharostoma + + Dum. Syll. Jung. Eur. p. 65, p. p. (1831). — — sect. 1. Trichophyllinee Hüßen. Hep. germ. p. 49, p. p. (1834). — — sect. 10. Stolonifere * HÜüBEN. Hep. germ. p. 216 (1334). — — sect. D. 1. Æquifolie trichophyllæ Ness. Nat. eur. Leb. 2, p. 293, p. p. (1836). Pleuroschisma sect. 2. Lepidozia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 69 (1831). Mastigophora NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 95, n. 3, et p. 101, n. 10, p. p. (1833). Lepidozia Dum. Recueil, 1, p. 19, n. 26 (1835). G. L. N. Syn. Hep. p. 200, n. 21 (1845). Blepharostoma Dum. Recueil, 1, p. 18, n. 23, p. p. (1835). Herpelium sect. 1. Lepidozia NEES. Nat. eur. Leb. 3, p. 31 (1838). 29. Lepidozia cupressina (Sw.) Dum. Comit. Kerry, Killarney, Glena (3) et O'Sullivans Cascade (coles.), ad rupes et saxa umbrosa. 30. Lepidozia reptans (Buddl.; L.) Dux. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, supra Z. sefaceam, ad rupem arenariam irroratam (3), Glena, ad arbores cariosas (ster.), Croma- glown, inter museos ad terram umbrosam (ster.). 31. Lepidozia setacea (WEB.) Mirr. Comit. Kerry, Connor Hill, inter Sphagnum acutifolium (ster.), Killar- ney, O'Sullivans Cascade, ad rupes arenarias irroratas (3 et fr. jun.). Comit. Wicklom, in solo turfoso ad lacum Lough Bray (3). Sine dubiis minimis ad hoc genus pertinet. 8. Bazzania. Muscus BuppL. Hort. sice., fol. 17, n. 10. Muscoides MicH. Nov. pl. gen. p. 10, tab. 6, fig. 2 (1729). Lichenastrum DILL. Hist. muse. p. 493, n. 22, excl. synon. (1741). Jungermania L. Fl. suec., 1 ed., p. 335, n. 917, excel. synon. Mich. (1745), et Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1133, n. 11, excl. synon. Mich. (1753). Bazzania B. Gm. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 704, n. 23 (1821). Pleuroschisma sect. 3. Pleuroschismotypus + Dum. Syll. Jung. Eur. p. 70 (1831). Herpetium Ness. Nat. eur. Leb. 1, p. 96, n. 4, et p. 101, n. 11 (1833). — — sect. 2. Mastigobryum NEEs. Nat. eur. Leb. 3, p. 43 (1838). Jungermania sect. 10. Stolonifere * * HÜBEN. Hep. germ. p. 219 (1834). Pleuroschisma Dum. Recueil, 1, p. 19, n. 27 (1835). Mastigobryum G.L.N. Syn. Hep. p. 214, n. 22 (1845). Hepaticæ in Hibernia mense Juli 1873 lectæ. 499 32. Bazzania trilobata (Buddl.; L.) B. Gr. Comit. Kerry, Killarney, supra saxa et rupes locis umbrosis silvarum ad Glena et Cromaglown (5j). 33. Bazzania triangularis (SCcHLEICH.) Lips. Comit. Xerry, Connor Hill infra Brandon Mountains, inter Martinelliam gracilem ad rupes sicciusculas (ster.). 9. Odontoschisma. Jungermania Dicks. Fase. pl. erypt. Brit. 1, p. 6, tab. 1, fig. 10 (1785). Martinellia sect. b. B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1. p. 693, p. p. (1821). Radula sect. 3. Plagiochila Dum. Syll. Jung. Eur. p. 43, p. p. (1831). Pleuroschisma sect. 1. Odontoschisma Dun. Syll. Jung. Eur. p. 68 (1831). Jungermania sect. 5. Scalaroidee * HÜüBEN. Hep. germ. p. 77, n. 16 (1834). Plagiochila Dum. Recueil, 1, p. 15, p. p. (1835). — — sect. 2. Asplenioideæ Nees. Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 518, p. p. (1838). Odontoschisma Dum. Recueil, 1, p. 19, n. 25 (1855). LixpB. in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, pp. 357—365 (1874). Sphagnoecetis NEEs. in G. L. N. Syn. Hep. p. 148, n. 10 (1845). Gymnanthe Mrrr. in Journ. L. Soc. 7, p. 166 (1863). Adelanthus (haud ExpL.) Mitt. in Journ. L. Soc. 7, p. 243 (1864). Inter Antidesmaceas militat Adelanthus ENDL. Gen. pl. p. 1327, n. 6839 (1839), jam antea tamen nominatus Cavanilla THUNB. Prodr. pl. cap. 1, p. 31 (1794) vel Moldenhauera SPRENG. (L.) Syst. veg. 1, p. 373, n. 536 (1825) vel Pyrenacantha Hook. Bot. Misc. 2, p. 108, tabb. 9 et 10 (1831). Novum suum genus Adelanthum 1. c. describens, clar. MrrrEN dixit: „The position of this genus appears to be near to Sphagnoecetis, and in the substance of its leaves, male inflorescence, and form of the perianth it entirely agrees; but differs in the erect branches, absence of stipules, and in the insertion of ifs adpressed secund leaves“. In colesula À. decipientis, e Quito, quem insolitæ generositati lyncei amici detectoris, RicH. SPRUCE, debemus, specificam quidem differentiam ex Odontoschismate sphagni vidimus, sed non genericam, re vera in Lepidozia, Bazzania, Lembidio, Odontoschis- mate, Cephalozia et aff. bene uniformis et congruens invenitur, diversitate generica inter eas magis in habitu et in partibus vegetativis, quam in fructu, posita. Inflorescentia mascula quoque in omnibus fere eadem est. In P/agio- chila campylodonta, planta nobis ignota, quam ut synonymam considerat clar. Mırten, ill. GorrscuE se amphigastria invenisse in G. R. Hep. eur. dec. 48—50, n. 474 (1871) affirmavit, et in Adelanthi decurvi Mitt. (ad truncos 500 S. 0. LINDBERG. cariosos in monte Campana Andium peruvianorum, Dec. 1855, R. SPRUCE) androecio amphigastria magna et crebra, in À. decipientis tamen absentia vel valde rudimentaria, observavimus. Si hoc genus MrrrEwu ob ramos e rhizo- mate repente erectos et subfasciculatos retineamus, Odontoschisma denudatum quoque ad hoe genus referendum est, varietate tamen ejus elongata et sub- simplici vetante. Qua causa Ódonfoschisma integrum remanere, sententia nostra, debet. 34. Odontoschisma sphagni (Dicxs.) Dun. Comit. Kerry, Connor Hill, inter alios museos terra turfosa humida (ster). Comit. Wicklow, inter Sphagna solo turfoso ad Lough Bray (gj). In comitatu Mayo O. denudatum (Ness) Dum. lectum est ab amicissimo D. Moore. De differentia specifica ejus confer JVof. soc. F. Fl. fenn. 18, p. DOT 10. Cephalozia. Muscus Ray. Syn. st. brit., 2 ed., app. p. 339 (1696). PLUK. Almag. p. 257 (1696). Lichenastrum DILL. Cat. pl. Giss. p. 213 (1718), in Rav. Syn. st. brit., 3 ed., p. 113, n. 20 (1724), et Hist. muse. p. 481, n. 4 (1741). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 9, n. 5 (false 4), tab. 6, fig. 17 (1729). DUSppl, Led. 2/p- 4182; n: 6:(12758): — — sect. 7. Cephalozia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 60, excl. n. 75 (1831). — — sect. 8. Anthelia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 63, p. p. (1831). — — sect. 9. Blepharostoma + Dum. Syll. Jung. Eur. p. 65 (1831). — — sect. 2. Julaceæ HÜBEN. Hep. germ. p. 53, p. p. (1834). — — sect. 7. Emarginatæ ** HÜBEN. Hep. germ. p. 137, n. 49 (1834). — — sect. 8. Zidentate + Genuine ++ Bicuspidate Hügen. Hep. germ. p. 155 (1834). — — subdiv. 2. Nemorosæ desciscentes NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 227, n. 21 (1833). — — sect. C. Picuspides NEEs. Nat. eur. Leb. 2, p. 211 (1836). — — sect. D. 2. Zquifolie julaceæ NEEs. Nat. eur. Leb. 2, p. 294, p. p. (1836). Cephalozia Dum. Recueil, 1, p. 18, n. 21, excl. C. capitata (1835). Ling. in Journ. L. Soc. 13, p. 190 (1872). Anthelia Dum. Recueil, 1, p. 18, n. 22, sola A. Turneri (1835). Blepharostoma Dum. Recueil, 1, p. 18, n. 23, sola Bl. conniv. (1835). Zoopsis H.-F. T. in Hoox.-F. Crypt. antaret. p. 55, n. 22 (1845). G. L. N. Syn. Hep. p. 473, n. 41 (1846). Trigonanthus Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 3, p. 207, ut synon. (1849). MrrT. in Journ. L. Soc. 8, p. 51:(1864), et in Hook.-r. Handb. N. Zeal. Fl. 2, pp. 750 et 753, n. 9/, (1867). Nowellia Mrrr. in C.-Gopm. Nat. Hist. Azor. p. 321, n. 12 (1870). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 501 In Fr. pu Cane Gopman, Natural History of the Azores or western islands (1870) aliud novum genus a clar. MirrEN, p. 325, n. 26, describitur, nempe Æxormotheca, quod, nobis e sola descriptione judicantibus, vix diver- sum sit e C/evea Laos. in Not. soc. F. Fl. fenn. 9, p. 289, n. 16 (1868). 35. Cephalozia curvifolia (Dicxs.) Dum. Comit. Kerry, Killarney, ad rupes arenarias irroratas juxta catarrhactam O'Sullivans Cascade (ster.). Hæc species format genus JVowelliam Mirr. 1. c 36. Cephalozia multiflora (Dill; Hups.) Linps. Lichenastrum multiflorum exile, foliis angustissimis DILL. Hist. muse. p. 481, n. 4, tab. 69, fig. 4 (1741), et Herb. Lichenastrum pinnulis acutissime bifidis, minimum DiLL. Hist. musc. p. 488, n. 13, tab. 70, fig. 13 (1741), et Herb. Jungermania multiflora Hups. Fl. angl, 1 ed., p. 431, n. 3 (1762). Jungermania connivens Dicks. Fasc. pl. erypt. Brit. 4, p. 19, tab. 11, fig. 16 (1801). Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupes arenarias irro- ratas (coles.), et Glena, ad truncos arborum putridos (coles.). Non raro amphigastria plus minusve magna et crebra et in hac et in sequente speciebus adsunt. 37. Cephalozia bicuspidata (Mich.; L.) Dum. Jungermania minima, repens, foliis bifidis, vagina florum cylindracea Micu. Nov. pl. gen. pu tab. 6, fe. 17 (1729). Jungermania bicuspidata L. Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1132, n. 6, excl. synon. Dill. (1753). Jungermania bicalyculata Rapp. in Att. accad. Siena, 9, p. 238, tab. 3, figg. 1—3 (1808), et in Att. soc. Modena, 18, p. 30, tab. 3, fig. 4 (1818). Comit. Kerry, oppidulum Ventry, in aggere limoso (coles.), opp. Dingle, ad murum calcareum (coles.), Connor Hill, terra arenaria declivi ad margines rivuli (inflor.), Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupes arenarias irroratas (colesulifera). Comit. Wicklow, ad parietes humidissimos rupis juxta catar- rhactam supra lacum Lough Bray (coles.). 38. Cephalozia catenulata (HÖBEN.) LiNDB. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupes arenarias valde irroratas, una cum C. curvifolia, multiflora, bicuspidata ete. (inflor.). 39. Cephalozia divaricata (Franc.) LINDB. Comit. Aerry, Killarney, Cromaglown, terra nuda humidiuscula infra montem (amphigastriata, sterilis). 64 502 8S. 0. LINDBERG. 40. Cephalozia elachista (JACK.) Linps. Jungermania elachista JACK. in G.R. Hep. eur. dec. 58 et 59, n. 574, c. ie. excell. (1873). Comit. Wicklow, inter Sphagnum cuspidatum in rupe irrorata juxta ca- tarrhaetam supra lacum Lough Bray (colesulifera). Specimina hibernica cum eisdem, ab ipso auctore benevole missis, ad amussim congruunt. 41. Cephalozia Turneri (Hoox.) Line. Comit. Kerry, Killarney, in arena semitæ humidiuseule juxta viam infra montes s. d. Cromaglown (autoica, colesulifera, 23 Julii 1873). Plurimæ species generis hujus sunt aufoice, ut Cephalozia curvifolia, multiflora, bicuspidata, catenulata, divaricata, elachista, integerrima n. sp. (an Jung. Hampei Nxzs. Nat. eur. Leb. 8, suppl. p. 560, n. 81 b:1838?), ex insula fennica Puutsalo in parte occidentali lacus Ladoga (30 Junii 1874, S. O. L.), distineta colore viridissimo, foliis laxis, magnis et, præsertim brac- teis perichzetialibus, integerrimis et segmentis obtusis, cellulis laxiusculis et magnis, amphigastrio singulo, subcolesulari, C. Francisci, Turneri (et den- tata?). Nobis dioicæ videntur esse C. islandica et ejus var. p. albescens (Hook.) Lixpm., quarum antheridia tamen a nemine, quantum scimus, visa, C. obtusiloba Laos. in Bof. Not. 1872, p. 164, cujus mascula planta sola inventa in Fennia orientali, et C. /axifolia (Hook.) Lixps. Optima et par- oica species est C. myriantha n. sp. Lips. Mss. Oct. 1871, e numerosis locis Fenniæ et Sueciæ, omnium minutissima, solum innovatione unilaterali infra colesulam elongata ideoque subsimplex, ut vulgo dicitur, foliis accrescentibus et bracteis majoribus grosse serrato-dentatis, cellulis subrotundis et valde in- crassatis, superne amphigastriata; an eadem sit ac Jung. rubella Nees. Nat. eur. Leb. 2, p. 236, n. 81 (1836), quam tamen e descriptione manca tan- tum noscimus. I. Lophocolea. Muscus Ray. Syn. st. brit., 2 ed., app. p. 339 (1696). Lichen Periv. Gazoph. n. 124, tab. 13, fig. 4 (1709). à Lichenastrum Dizz. Cat. pl. Giss., p. 212 (1718), in Rav. Syn. st. brit., 3 ed., p. 113, n. 19 (1724), et Hist. muse. p. 487, n. 11 (1743). Hepaticoides VAILL. Prodr. bot. par. p. 57, n. 3 (1723). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 8, n. 3, tab. 5, fig. 12 (1729). Be Sp. pl ed 50250 p38082;1m: 9 (1753). — — sect. 6. Lophocolea DuM. Syll. Jung. Eur. p. 59 (1831). Hepaticæ in Hibernia mense Juli 1873 lecta. 503 — — sect. 3. Pidentes NEEs. Nat. eur. Leb., 1, p. 274, n. 3 (1833). — — sect. 8. Bidentate + Genuine * HÜBEN. Hep. germ. p. 144, p. p. (1834). Mnium Neck. Meth. muse. p. 237, n. 6, tab. 1, fig. 11 (1771). Lophocolea Dum. Recueil, 1, p. 17, n. 20 (1835). NEEs. Nat. eur. Leb. 2, p. 321, n. 6 (1836). 49. Lophocolea bidentata (Ray.; L.) Dun. Comit. Kerry, Killarney, Cromaglown, inter Saccogynam viticulosam loco umbroso silvæ frondosæ (ster.). Var. B. euspidata (Radd.) NEEs. Comit. Kerry, Killarney, supra muscos in rupibus ad Glena (inflor.) et Cromaglown (inflor.). Hæc species est autoica ut et insequens. 43. Lophocolea spicata (TAYL.) NEES. Jungermania spicata TAYL. Mss. Lophocolea spicata NEEs. in G. L. N. Syn. Hep. p. 167, n. 33 (1845). Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, supra muscos et inter Lejeuneas in fronde ZAamnii ad rupem arenariam humidiusculam (inflor.), Glena, ad corticem trunci arboris vetustæ et saxa riparia (inflor.), Tore Ca- scade, ad saxa rivi (ster.). E precedente bene diversa est statura minuta, foliis ut plurimum tri-, rarissime quadridentatis, cellulis minutissimis et sat valde incrassatis. Ut varietatem solum ejus brevidentatam cognoscere possumus AZ. /ragrantem M. DEN. Hl. Caprar. p. 177, n. 114, tab. 6, figg. 1—7 (1839), specimen obtinere tamen nobis nondum contigit. Æquo modo Z. crocata DEN. vix diversa videtur e Z. minore, quæ dioica species in Scandinavia valde distri- buta est, sed duobus solis locis Fenniæ colesulifera inventa, plantam mascu- lam ejus ad Kirjavalaks in litore septemtrionali laeus Ladoga Junii 1874 deteximus. Z. crocata Aust. Hep. bor.-am. n. 65 sine dubio est Z. minor c. coles., „on the ground and on dry rocks in limestone regions“ lecta, sed ejus n. 65 b, L. minor „on naked banks and roots of trees in woods“, in- florescentiam paroicam, ut Z. heterophylla, possidet et nova species est, quam L. Austini nominare volumus, e Z. heterophylla bene diversa statura minore, folis omnibus conformiter profunde lobatis, lobis valde acutis et sinu vulgo acuto, cellulis duplo minoribus, lobis amphigastriorun, duplo minorum quoad magnitudinem foliorum comparatam, in vel ad medium sinu acuto bilobis, lo- bulis subulatis, omnibus quatuor inter se æquilongis, antheridio singulo in 504 S. O. LINDBERG. axillis summis, stipite, ut in ceteris paroicis hepaticis, ab una serie cellularum formato, a lobulo basilari antico bracteæ perichætialis, incurvo et duos vel unum dentes, ineurvos et plus minusve subulatos gerente, occulto. Ab hac insequens numerus (n. 66) ejusdem operis, Z. Macouni Ausr. in Proc. acad. nat. sc. Philad. 1869, p. 223, facile distinguitur minutie, foliis rectangulari- bus, sursum porrectis, margine a cellulis subsemigloboso-prominentibus erenu- latis, cellulis majoribus, laxissimis, amphigastriis minutis, colesula subtereti, ad orifieium tamen argutius triangulari etc.; antheridia ejus quoque in axillis infracolesularibus posita, h.e. paroica planta est. [Pedinophyllum. Jungermania NEES. Nat. eur. Leb. 1, p. 165, n. 4 (1833). Plagiochila Dum. Recueil, 1, p. 15, min. p. (1835). — — subgen. Pedinophyllum LiNDB. in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, p. 366 (1874). Pedinophyllum LiNDB. apud Soc. F. Fl. fenn. die 3 Oct. 1874, et in Bot. Not. 1874, p. 156. In serie naturali hoc genus nihil aliud cum P/agiochila commune possi- det, quam colesulam compressam, omnibus tamen aliis partibus cum Zopho- colea et Chiloscypho maxime affine et inter eas ponendum. Acrogamarum, quantum ad hoc tempus cognitarum, nulla singula forma est antoica, ut hæc planta, sed omnes dioicæ vel paroicæ. — Habitus chiloseyphoides, cæspites depressi, densi et intricati, colore brunneolo et vernicoso-nitiduli, caulis longe repens, ramis densis et denuo irregulariter ramulosis, folia rigida, vix decur- rentia, subplana vel plana, rotundo-rectangularia vel perfecte rectangularia, a cellulis minutis et conformiter inerassatis constructa, presentia constans am- phigastriorum, quæ in Chiloscypho quoque ssepe minutissima et inconspicua, colesula numquam in ipso caule, sed in ramis et ramulis terminalis, orificio rotundato, in acie utraque lobato, lobis semiovalibus, irregulariter incisis acuteque dentatis, androecia partim in caule seriata eumque interrumpentia, partim in ramis propriis seriata vel apicalia, partim e ramo colesulifero egre- dientia, antheridia singula, sed nullas paraphyses in gremiis suis bractealibus foventia, bracteæ, ut in Chiloscypho polyantho, antice ad basim lobulum mi- nutum, subtriangularem, maxime ineurvum, fimbriatum vel grosse dentatum, antheridium solitarium obvelantem, ostendentes, — omnia vetant, ne inter P/a- giochilas in dispositione naturali collocanda sit hec species, P. pyrenaicum, sola in genere suo nota. Forsitan aliæ quoque, licet paucissimæ, Plagiochile hue referri debeant vel nonnullæ species Chiloscyphi, quæ in G. L. N. Syn. Hep., ut colesulam plus minusve compressam et bilabiatam habentes, deseri- Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 505 buntur, h. e. Ch. pallidovirens (p. 178, n. 12), leucophyllus (p. 181, n. 17), Endlicheri (p. 184, n. 22), australis (p. 189, n. 33), combinatus (pp. 182 et 706, n. 20), Drummondii (p. 109, n. 24 c), que cum Zarpantho scutato tamen ab amic. Austıy in ejus Hep. bor.-am. p. 16, sub n. 61 c, synonyma esse dicitur, /abiatus (p. 709, n. 29 b), canaliculatus (p. 710, n. 39) et cymbaliferus (p. 111, n. 40), rem quam, ob speciminum absentiam in col- lectione nostra, dijudicare nequimus, sed beatis possidentibus tradere coacti sumus. In comit. Sligo, Benbulben, collectum est À. pyrenaicum ab amico ex- perientissimo D. Moore.] 12. Chiloscyphus. Muscus PLvK. Phytogr. tab. 98. n. 8 (1691). Lichen Ray. Syn. st. brit., 2 ed., p. 41 (1696). Lichenastrum DILL. Cat. pl. Giss. p. 211 (1718), in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 111, n. 12 (1724), et Hist. muse. p. 484, n. 7 (1741). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 8, n. 4, tab. 5, fig. 5 (1729). BASp- pl 1: ed-; 25:p. 1181; nn32, et: 3^ (1753). — — subgen. Chiloscyphus NEEs. Nat. eur. Leb. 1, pp. 142 et 147 (1833). — — sect. 4. Polyanthinæ HÜBEN. Hep. germ. p. 68 (1834). Mylia B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 693, p. p. (1821). Marsupella DUM. Comm. bot. p. 114, p. p. (1823). Chiloscyphus („Cheiloeyphos*) Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 651, n. 2 (1829). Dum. Syll. Jung. Eur. p. 67, n. 9 (1831). 44. Chiloscyphus polyanthos (Pluk.; L.) Corp. Comit. Kerry, Killarney, ad saxa humida rivi in O'Sullivans Cascade (ster.). Var. f. rivularis (EHRH.) Nees. Comit. Kerry, Connor Hill, in cavernis ab aqua fluitante impletis (per- fecte sterilis). Autoica est ejus inflorescentia. An revera Ch. vificulosus (Dill; L.) Lips. (Ch. pallescens Nes.) solum sit subspecies vel varietas Ch. polyanthi ? Valde dubii sumus; res in natura diligenter iterum atque iterum perscrutanda. I3. Harpanthus. Jungermania W. M. Bot. Taschenb. p. 408, n. 10 (1807). NEEs. in Flora, 16, P. 2, p. 408 (1833). 506 S. 0. LINDBERG. — — sect. 5. Zophozia DuM. Syll. Jung. Eur. p. 56, n. 68, excel. var. y (1831). — — sect. 8. Bidentate + Genuine * HüBEN. Hep. germ. p. 144, nn. 57 et 58 (1834). — — sect. 3. Communes B. Dentifolie NEEs. Nat. eur. Leb. 2, p. 18, n. 45 (1836). Lophozia Dum. Recueil, 1, p. 17, n. 19, min. p. (1835). Harpanthus Nees. Nat. eur. Leb. 2, p. 351, n. 7 (1536). Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 3, p. 209, n. 11 (1849). Mitt. in Journ. L. Soc. 8, p. 52 (1864). Pleuranthe TAYL. in Hook. Lond. Journ. Bot. 5, p. 282 (1846). G. L. N. Syn. Hep., suppl. p. 689 (1847). Odontoschisma Aust. Hep. bor.-am. p. 16, n. 61 c (1873). 45. Harpanthus scutatus (W. M.) Spruc. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupem arenarium irro- ratam (Q ster.). Ramulus femineus omnino ædificatus, ut in /7. Flotomii (Pleuranthi oli- vacea Tavr.) calyptra thalamogena, nullo modo ut in Odontoschismate, cujus calyptra est gynogena. ó. Paccogyneæ. 14. Kantia. Lichen Doop. Mss. Mnium DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 79, nn. 6 et 7 (1724), et Hist. musc. p. 236, n. 5, et p. 297, n. 6 (1741). L. Sp. pL, 1 ed., 2, p. 1114, nn. 16 et 17 (1753). NECK. Meth. muse. p. 236, nn. 4 et 5 (1771). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 8, n. 2, tab. 5, fig. 14 (1729). Scuwrp. Diss. Jung. p. 16, tab. 1, fige. 17 et 18 (1760)? Scop. Fl. carn., 2 ed., 2, p. 348, nn. 1344 et 1345 (1772). WicG. Prim. fl. hols. p. 82, n. 911 (1780)! Dicks. Fase. pl. erypt. Brit. 3, p. 10, tab. 8, fig. 5 (1793). — — sect. 3. Trichomanoidee HünEN. Hep. germ. p. 61, p. p. (1834). Calypogeia sect. B. Amphigastriate RApD. in Att. soc. Modena, 18, p. 44, tab. 6, figg. 3 et 4 (1818). Kantia B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 706, n. 28 (1821). Cincinnulus Dum. Comm. bot. p. 113 (1823), Syll. Jung. Eur. p. 72, n. 11 (1831), et Recueil, 1, p. 21, n. 31 (1835). Calypogeia Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 653, n. 8 (1829). Est tamen Calypogeia sect. A. Examphigastriate Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 42, tab. 6, figg. 1 et 2 (1818), idem genus ac serius nominatum Gongylanthus NEEs. Nat. eur. Leb. 9, p. 405, n. 3 (1836), qua causa illud nomen est retinendum. Vera Calypogeia Rapp. est acrogama (!), calyptra perfecte gynogena, et Acrobolbo, Gymnanthi vel Lindiginæ Gorrsou. in Ann. sc. nat. 5 ser. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 507 1, p. 137, n. 8, tab. 20, fig. 50:1864 (Zindigia Gorrscn. Mex. Lev. p. 120, n. 11, tab. 20, sub nom. Gymnanthis : 1863) adeo affinis, ut Lindiginam cum hae Calypogeia synonymam esse maxime suspicemur. Basis amphigastriorum a duobus vel tribus stratis cellularum componitur. 46. Kantia arguta (Dill; N. M.) Lips. Dioica, minor, laxior, fragilis, colore fere albo, nonnihil iridescente maxi- meque hyalino, habitu fere Lophocoleæ bidentatæ; caulis apice magis elon- gatus et decrescenti- et remoti-foliatus, multo frequentius gonidiifer, ex axillis amphigastrialibus longos ramos divaricatos et numerosos emittens, ut folia, a cellulis triplo vel quadruplo majoribus, laxis, striatulis et in angulis vix in- crassatis, ædificatus; /olia remotiora, longius decurrentia magisque obliqua, apice bidentata, dentibus inter se a sinu lato et semilunari remotis, fragilibus, acutis et sat longis leniterque divergentibus; ce/lule minus regulariter sexan- gulares, haud lævissimæ, sed in cuticula a papillis striolato-punctatæ, ezedem marginales in serie singula majores, rectangulares et vulgo indistincte brun- neolo-coloratæ, ideoque limbum spurium formantes; amphigastria minuta, rigida, divaricato-patentia, fere in infima basi bipartita, segmentis divergentibus, ad medium vel profundius denuo lobatis, segmentulis acutis, divergentibus, fragi- lissimis; /ructus nobis ignotus. Lichenastrum pinnulis obtusioribus bifidis, minus DirL. Hist. muse. p. 488, n. 12, excl. synon. (1741), et Herb. Jungermania trichomanis SM. Engl. Bot. 27, n. 1875, p. p. (1808). Calypogeia arguta N. M. in NEss. Nat. eur. Leb. 3, p. 24, n. 2 (1838). G. L. N. Syn. Hep. p. 199, n. 2 (1845). Mont. Syllog. p. 65, n. 206 (1856). Kantia arguta LIiNDB. in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, p. 363 (1874). Delin. DILL. Hist. musc. tab. 70, fig. 12. ENGz. Bor. 27, tab. 1875, duæ figure, folium et partem superiorem bifureatam et gonidiiferam caulis sterilis adumbrantes, in angulo sinistro inferiore tabulæ (ceteræ figure tamen ad A. trichomanis var. fissam omnes pertinent). Exsice. G.R. Hep. eur. dec. 17 et 18, n. 167 (, Calypogeie trichomanis « 2 repanda* cum synon. 4C. fissa RADD.*). Comit. Aerry, opp. Ventry, in aggere limoso (ster. Connor Hill, inter alios museos, ex. gr. Campylopodes, Sphagnum acutifolium, rubellum etc., solo turfoso humido et declivi lateris meridionalis (3 et © ster., gonidiif.), Killarney, O'Sullivans Cascade, terra arenosa una cum Ä. trichomanis « (ster.), Glena (ster. — Prseterea Killarney, in eodem e:zespite cum Ä. érichomanis 508 S.. 0. LINDBERG. « ster. (3 gonidiif, D. Moore); Anglia, comit. Cornwall, Penzance (3 goni- diif., Oct. 1860, W. Curxow), comit. Yorkshire, Castle Howard, in lapicidina (3 et perichet., gonidiif., Aug. 1874, G. Sragcer), sine locis specialibus (ster. et gonidüf., Dırzenu Herb. viv. fol. 81, n. 5, À. trichomanis var. fisse in eodem eæspite intermixta, et fol. 156, n. 12). Gallia, dep. Maine et Loire, Angers (ster. et gonidiif, Guérin in herb. MONTAGNE, n. 163). E chiloscyphoidi ÆAantia trichomanis notis datis optime diversa species, puleherrima et lophocoleoides! Specimen authentieum A. argute, nobis a clar. amico É. BESCHERELLE benevole, una eum icone optima, commodatum, omnibus partibus cum planta britannica ad amussim congruit. 47. Kantia trichomanis (Dill; L.) B. Gn. Comit. Kerry, oppidulum Ventry, in aggere limoso (ster.), Connor Hill, ad rupes (ster.), Killarney, O'Sullivans Cascade, supra alios muscos in rupe arenaria irrorata repens (ster.) Glena, inter Dieranum majus (ster.). Comit. Wicklom, ad saxa catarrhactæ supra lacum Lough Bray (ster.). Certissima prima mentio fructus facta est in WiccrEns, Primifis flore holsatice (1180), ubi dicitur in pag. 82, n. 911 : ,lorenfem legerunt commili- tones in excursionibus botanicis ad Düsternbrok, cum vaginis magnis, setis parvis albidis, floribus nigris villo medio rufo; ergo certe ad Jungermanias pertinet“. Sed sacculos jam oculatissimus Princeps bryophilorum re vera non neglexit, in Mist. musc. tab. 31, fig. 5, eos etenim optime depingit et in textu, pag. 236, dieit: „e cauliculorum parte inferiore corpuscula pre- terea. oblongo-rotunda, velut bulbosa enasci et terre infigi, que utrum pars sinf hujus plante, an insecti cujusdam foetura, dubius hæreo; virentia. qui- dem erant et succosa“, quos sacculos in specimine archetypo ejus nos quo- que observavimus. Vel collectiva vel eximie variabilis planta est, quod in futuro et in ipsa natura solum absolvi potest. Var. f. fissa (Mich.; Rapp.) Lips. Comit. Kerry, in fissuris umbrosis et humidis scopulorum ad oppidulum Ventry juxta sinum Dingle Bay (ster.). Optima forma est, inter A. (richomanis et argutam quoad ambitum folii quasi media, eujus specimina completa ab amicis flagranter nobis exposcimus! Calypogeia fissa Rapp. in Aff. soc. Modena, 18, p. 44, tab. 6, fig. 2 a (dextra) et fig. 3 a — d, vix bonæ (1818, ut in exemplari italico, nobis ab Hepatice in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 509 amicissimo R. Brarrawarre donato, impressum), minime ad Æantiam argulam, sed certo ad À. /richomanis var. fissam est referenda. 15. Saccogyna. Jungermania Micu. Nov. pl. gen. p. 8, n. 3, tab. 5, fig. 4 (1729). Sm. Engl. Bot. 35, tab. 2513 (1813). SCHRAD. Syst. Samml. Krypt. Gew. 2, p. 6, n. 106 (1797). — — sect. 3. Trichomanoidee HÜBEN. Hep. germ. p. 61, p. p. (1834). Lippia (non L.) B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 706, n. 27 (1821). : Saccogyna Dum. Comm. bot. p. 113, excl. S. Weberi (1823), Syll. Jung. Eur. p. 74, n. 13° (1831), et Recueil, 1, p. 21, n. 32 (1835). LixbB. apud Soc. F. Fl. fenn. die 7 Febr. 1874, in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, p. 377, in nota (1874), et in Bot. Not. 1874, p. 55. Sykorea Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 653, n. 7 (1829), et in Sturm. Deutschl. Fl. 2, fasc. 19 et 20, p. 41 (1830). Calypogeia Rapp. Mss. Corp. in STURM. Deutschl. Fl. 2, fase. 19 et 20, p. 42, ut syn. (1830). Dux. Syll. Jung. Eur. p. 73, n. 12 (1831). Geocalyx NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 97, n. 13 (1833). Du. Recueil, 1, p. 22, n. 33 (1835). Lophocolea Moxr. Pl. cell. ins. canar. p. 50 (1840). Inter Saccogynam et Geocalycem nulam genericam differentiam, sed specificam solam videntes, hane ad illam loco supra citato primi reduximus. Hujus generis solum quatuor species ad hoc tempus sunt repertz, S. vificu- losa, S. australis Mivr. in Hook.-r. Fl. N. Zel. 2, p. 145, tab. 100, fig. 1 (1855) ./olus apice bidentatis vel integerrimis, amphigastriis bidentatis* (leg. CorrNso), S. jugata Mitt. in Serum. Hl. vit. fasc. 10, p. 407, n. 1 (1873) foliis antice conjugalis, apice obtusis, integris vel uni- — tridenticulatis, laci- niis amphigastrialibus ovalis et acutis". (Samoa, PoweLL), et S. graveolens (SCHRAD.) LINDB., in Scandinavia vix rara, sed nondum in Britannia lecta. 48. Saccogyna viticulosa (Mich.; Sw.) Duw. Comit. Kerry, ad aggeres limosos subsiccos prope oppidulum Ventry (ster.), Connor Hill, solo turfoso humido (ster. Killarney, inter et supra alios museos locis humidis ad O'Sullivans Cascade (c. sacculis), Glena (9 ster.) et Cromaglown (e. fr. jun.). Androecia frustra semper in omnibus speciminibus quæsivimus. Non- numquam apex plantæ est ferrugineo-flavescens, spicæformis, folia gerens erecta, dense imbrieata, eorrugata, marginibus involutis valde concava, in pa- gina postica et in margine a cellulis pulvinato-elevatis et gonidia unicellula- ria proferentibus exasperata. 65 510 S. O0. LINDBERG. & Riccardiezæ. l6. Riccardia. Muscus PLUK. Amalth. p. 148 (1705). Lichen DILL. Cat. pl. Giss. p. 211 (1718). Lichenastrum DILL. Cat. pl. Giss. p. 211 (1718), in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 110, n. 4 (1724), et Hist. muse. p. 509, n. 42 A—O, T et U; p. 511, nn. 43 et 44 (1741). Ulva Dive. in Ray. Syn. st. brit, 3 ed., p. 63, n. 7 (1724), et Hist. muse. p. 514, n. 48 (1741). Marsilia MicH. Nov. pl. gen. p. 5, nn. 2 et 3, tab. 4, figg. 2 et 3 (1729). Anthoceros DILL. Hist. muse. p. 477, n. 4 (1741). Sp pl. 1xed., 2, p. 1140, 2:3: (1793): Jungermania L. Fl. suec., 1 ed., p. 339, n. 929 (1745), et Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1136, nn. 24 et 25 (1753). . Rhizophyllum P.-B. Fl. d'Ow, Ben. 1, p. 21, p. p. (1804). Roemeria (non MEDIK.) Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 46 (1818). Riccardia B. Gm. in GRAY. Nat. arr. brit. pl. 1. p. 683, n. 9, excl. sp. n. 3 (1821). CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 302 (1865). Aneura Dum. Comm. bot. p. 115 (1823), Syll. Jung. Eur. p. 85, n. 23 (1831), et Recueil, 1. p. 26, n. 45 (1835). Blasia Fr. St. agr. femsj. p. 31, p. p. (1825). Metzgeria Corn. in Opiz. Beitr. 1, p. 654, n. 12, max. p. (1829). — — sect. 2. G. L. N. Syn. Hep. p. 505 (1846). Gymnomitrium HÜBEN. Hep. germ p. 37, n. 15, p. p. (1834). Trichostylium Corn. in Srurm. Deutschl. Fl. 2, fasc. 26 et 27, p. 116, tab. 34 (1835). Sarcomitrium Corp. in STURM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 26 et 27, p. 119 (1835). Mırr. in Hook.-F. Fl. N. Zel. 2, p. 167 (1855). Acrostolia DuM. Recueil, 1, p. 26, n. 44 (1835). Pseudoneura Gorrscx. Mex. Leb. p. 259, n. 29 (1863), et in Ann. se. nat. 5 ser., 1, p. 184, n. 24 (1864). Omnes Jungermaniaceæ frondosæ, tune cognitæ, nominatæ sunt, eisdem foliaceis exclusis : Marsilia MicH. Nov. pl. gen. p. 5 (1729). Jungermania NECK. Elem. bot. 3, p. 343, u. 1757 (1790). Rhizophyllum P.-B. Fl. d'Or. Ben. 1, p. 21 (1804). Merkia Borkx. (Bot. Wörterb. 2, 1797?) Braun. in Flora, 4, P. 2, p. 756 (1821). Blasia FR. in Physiogr. süllsk. ürsber. 1823, p. 99, et St. agr. femsj. p. 31 (1825). Genus Æoemeria MEDIK. in Usrert Ann. Bot. 3, p. 15 (1792) ad Papaveraceas et Roemeria "TRATT. Gen. pl. p. 88 (1802) ad Capparidaceas pertinent, Roemeria TuunB. Fl. cap. p. 194 (1807) species Æhois foliis simplieibus complectitur et tandem Zoemeria LEA. Mss. est planta graminea (Festuca diundra Micux. Fl. bor.-am. 1 : 1803. Corycarpus arun- dinaceus ZxaA. in Aet. matrit. 1806. Diarrhena silvalica RAr. Mss. D. americana P.-B. Agro- stogr. tab. 25: 1812. Zoemeria Zee R.S. Syst. veg. 1, p. 287: 1817). Hepaticæ in Hibernia mense Juli 1873 lectæ. 511 ^ Denominatio hujus generis, hie recepta, orta est e „Cosmus RICCARDIUS, Flor. Marchio* et re vera eedem fere omnes novæ generiez inter Hepaticas in GRAY. Nat. arr. brit. pl. 1, (1821) sumpt: sunt e nominibus contributorum ad editionem operis Nov. pl. gen. (1729) a MICHELI, ubi in eleneho præfationis invenimus inter alia: „Nicolaus CEsius Phil. et Med. D. Coll. Bon. et Simpl. Med. Lect; Jacobus Kant I. V. et M. Doct. Fract. Hage Bat.; Joan- nes Gregorius MARCHESINIUS Flor. Chir. et Med. Professor; Leonardus MARTINELLIUS For. Abbas Vallis-Umbrosanus; Guilelmus Myrius AM. D. et Pract. Lugd. Bat.; Stanislaus NARDIUS Flor. Abb. Apostol. Vallis-Umbrosanus S. T. D.; Tiberius SCaLiUS Pharmacopeus Liburnens.* Nullo modo in opinione nostra hæc Æiccardia confundi potest cum Æichardia Housr. Mss. L. Gen. pl, 1 ed., p. 100, n. 285 (1737) inter Chinchoneas, Dri RICHARDSON dicata et postea rectissime a KuwrTH in Mem. Mus. Paris, 4, p. 430 (1818) Richardsonia appellata; Richardia KuxTH. in Mem. Mus. Paris, 4, p. 437 (1818) tamen est planta Aracea (Calla ethiopica L.), ill. RICHARD dicata, et Richardsonia NECK. Elem. bot. 3, p. 337, n. 1755 (1790) „colesula angulata, plana, foliis distichis, superne appendiculis auctis* idem genus ae Martinellia B. Gn. (vide infra). Perichætium (ramulus femineus) Riccardie e facie postica caulis semper progreditur, in R. pingui, cujus caulis a lamina foliacea late (interdum tamen angustissime) limbatus est et fere sensim in eam transit, res eadem est. Struetura perichætii valde peculiaris invenitur, juvenile etenim est breve et, supra bracteas confertas, pistillidia sat numerosa et astyla gerit, rachi paul- lum evoluta, sed, prægnatione facta, rachis et pistillidium foeeundatum omni- bus directionibus maxime accrescunt et idem organon, calyptram appellatum, conjuncta formant, ut nullam lineam distinctionis inter has partes observare possimus. Calyptra matura ideo est optime thalamogena, basis etenim ejus, bracteas nunc plus minusve longe separatas gerens, ab ipsa rachi formatur, superior pars tamen ejus, a cellulis prominentibus vulgo verrucoso-exasperata, et a receptaculo (parte summa racheos) pistillifero, quod ab archegoniis, in antica ejus facie positis, præclare demonstratur, et a germine foecundato adaucto componitur. Confitendum tamen limites inter receptaculum et ger- men vel inter gyno- et fhalamogenam calyptram incertos esse in Hepaticis, formis typicas formas evolutionis diversæ sensim connectentibus numerosissimis. a. Phymatia Dum., Lips. 49. Riccardia multifida (Dill.; L.) B. Gr. Forma e. ambrosioides (Dill.; Nes.) Linn». Comit. Kerry. oppidulum Ventry, ad aggerem limosum humidiusculum (c. ealyptr.), Connor Hill, in cavernis terre humidæ infra rupem (oc. inflor.), Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupem arenariam valde a catarrhacta irro- ratam (e. ealyptr.). 512 S. O. LINDBERG. Var. p. major (Hook.; Nges.) Linps. Comit. Kerry, Killarney, Cromaglown, ad terram humidam et umbrosam infra rupem (c. fr.), et Torc Cascade, ad parietes perpendiculares valdeque irroratos rupis, una cum Frullania Hutchinsiæ (c. inflor.). Hæc species autoica est, ut jam monuit ill. GorrscHE. Valde dolendum specimina Jwng. pinnatifide Sw. in collectione ejus nune abesse, plantam etenim in Connor Hill, cavernas ab aqua fluitante im- pletas inhabitantem, et juxta O'Sullivans Caseade, ad rupem arenariam irro- ratam, invenimus, quæ ad hanc forsitan referenda sit, sine omnibus tamen vestigiis organum generationis observata et ideo indeterminabilis. Ad hane sectionem, quæ eadem ae genus Acrostolia Dum. vel Pseudo- neura GorrscH., referenda, ob caulem biconvexum, est insequens, a nobis in Hibernia haud reperta. [Riccardia palmata (Hall Hepw.) CARRUTH., Lips. Dioica, minor, opaca; caulis brevis et angustus, dissolutus in ramos angustos, palmatisectos, lineares, sæpissime ad apicem sensim angustiores et subacutos, vix emarginatos, biconvexos, gonidia faciebus ambabus partis su- perioris fere semper gerentes; cellule parvæ, rotundæ, incrassatæ; bractee perichætiales numerosæ; calypfra parva et densissime verrucosa; androecium lineare. Jungermania foliis palmatis, digitatis, ex basi florifera HALL. („Emend. 3, n. 79*) Hist. st. - Helv. 3, p. 64, n. 1887, excl. synon. (1768). Riccia frutieulosa O.-MürL. in Fl. dan. 5, fase. 15, p. 6, n. 898:3 (1782)? Jungermania palmata Hepw. Theor. gen., 1 ed., p. 87 (1784), et 2 ed., p. 159 (1798). Jungermania multifida Scuwip. Ie. pl. 3, pp. 213—216, excl. synon. et p.p. (1797). Hook. Brit. Jung. p. 19, n. 75, p. p. (1816). Roemeria palmata Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 47 (1818). Riccardia multifida B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 684, n. 1, p. p. (1821). Aneura palmata DUM. Comm. bot. p. 115 (1823), Syll. Jung. Eur. p. 86, n. 127 (1831), et Recueil, 1, p. 26 (1835). LinDB. in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, p. 375, n. 2 (1874). — — var. y. polyblasta NEEs. Nat. eur. Leb. 3, p. 459 (1838). G. L. N. Syn. Hep. p. 498 (1846). Blasia palmata FR. St. agr. femsj. p. 31, p. p. (1825). Metzgeria palmata Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 654 (1829). Gymnomitrium palmatum HÜBEN. Hep. germ. p. 40, n. 4 (1834). Sarcomitrium palmatum Corp. in STURM. Deutschl. Fl. 2, fase. 26 et 27, p. 120 (1535). Riccardia palmata CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 302, p. p. (1865). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 518 Delin. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 13, fig. 115. FL. DAN. 5, fasc. 15, tab. 898, fig. 3? HEDw. Theor. gen., 1 ed., tab. 18, figg. 93— 95, et tab. 19, figg. 96—98; 2 ed., tab. 20, figg. 5—7, et tab. 21, fige. 1— 3. ScHmip. Ie. pl. 3, tab. 55, figg. 3—6. STURM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 26 et 27, tab. 35. Exsicc. G.R. Hep. eur. dec. 11 et 12, n. 101 (g et €), et n. 102 (€); dec. 21 et 22, n. 201 (3) et n. 202 (3 et ©), eum intermixta A. /ati/ronde! H.G. Deutschl. Leb. fase. 4, n. 77 (€). Comit. Kerry, Killarney, ubi legerunt amicissimi DB. ÖARRINGTON et D. Moore (g et fr.).] b. Rhizophyllum (P.-B.) Lips. 50. Riccardia latifrons (Schmid.; Lips.) Linps. Autoica, rarissime paroica, major, pellucida; caulis longus et latus, dis- solutus in ramos latos, cervicorniformes, plus minusve oblongo-cuneatos, ob- tusissimos et emarginatos, plano-convexos, vix umquam gonidia antice geren- tes; cellule magne, oblongo-rhombe:ze, haud incrassatze; bracte@ perichætiales paucæ; calyptra magna et minus verrucosa; androecium anguste oblongum, fere semper ad latus perichætii affixum. Jungermania multifida Scuwrp. le. pl. 3, pp. 213—216, excl. synon. et p. p. (1797). Hook. Brit. Jung. p. 19, n. 75, p. p. (1816). Riccardia multifida B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 684, n. 1, p. p. (1821). Blasia palmata FR. St. agr. femsj. p. 31, p. p. (1825). Aneura palmata a. major NErs. Nat. eur. Leb. 3, p. 459 (1838). G. L. N. Syn. Hep. p. 498 (1846). Gorrscx. in Fl. dan. 16, fasc. 47, p. 21, n. 2815: 2 (1869). Riccardia palmata CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 302, p. p. (1865). Aneura latifrons LINDB. apud Soc. F. Fl. fenn. die 8 Mart. 1873, in Bot. Not. 1873, p. 62, et in Not. soc. F. Fl. fenn. 18, p. 372, n. 1 (1874). Delin. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 7, fig. 50: 1, 2 et 4. FL. DAN. 16, fasc. 47, tab. 2815, fig. 2. Hook. Brit. Jung. tab. 45, fige. 4, 7 et 12. Scamip. Ic. pl. 3, tab. 55, excl. figg. 3—6. Exsice. G.R. Hep. eur. dec. 21 et 22, n. 202, una cum vera AR. palmata!; dee. 48—50, n. 493. Sur. Muse. allegh. 2, n. 279. Comit. Kerry, Killarney, terra humida ad O'Sullivans Cascade, rarissime (ealyptr.). Diagnosi data optime e præcedente, quacum semper confusa, diversa. Varietas ejus, e loco valde aquoso enata, vix dubitanter est Aneura sinuata (Dill; Dicks.) Dum. Specimina etenim archetypa in herbario Dirvenu 514 S. 0. LxNDBEZG. eandem ramificationem et structuram frondis, calyptram verrucosam et inflo- rescentiam autoicam (androecium immediate ad latus perichætii affixum), ut nostra Riccardia latifrons, ostendunt, note quæ in nulla alia specie, quantum scimus, adsunt. 51. Riccardia pinguis (Pluk.; L.) B. Gr. Comit. Kerry, Killarney, inter Sphagnum subsecundum loco humido et depresso silve ad Cromaglown (9). Var. f. dentieulata (Mich.; Nrrs.) Linps. Comit. Kerry, Connor Hill, inter muscos, ut Cylicocarpum Mougeotü ete., et solo limoso humidoque ad pedem rupium (9). Semper dioica est hæc species sat variabilis. Androeeium a prolonga- tione thallina sterili nonnumquam continuatur in apiee suo. Tcr Acrogamı. Caulis vulgo ab innovationibus infra perichætium exeuntibus (sæpe dicho- tomo-) ramosus, raro pinnatus vel dichotomus. Folia succuba, interdum con- duplicata, integerrima — in segmentis capillaribus dissoluta. Amphigastria sæpissime absentia, vulgo parva et ovato-subulata, raro majora foliisque simi- lia, indivisa — in segmentis capillaribus dissoluta. (@amoecium dioicum vel paroieum. Perichetium apicale in ipso caule et in innovationibus ejus. Cole- sula teres, vulgo quinque- vel interdum densius plicata, non raro compressa, rarissime nulla. Antheridia in axillis summis caulis et innovationum posita, paraphyses-in nonnullis præsentes, sæpissime foliiformes. Blepharozieæ. 17. Trichocolea. Muscus TouRN. Hist. pl. Paris, p. 505 (1698). Lichenastrum Die. in Ray. Syn. st. brit, 3 ed., p. 111, n. 7 (1724), et Hist. muse. p. 503, n. 95 za): Jungermania Hups. Fl. angl, 1 ed., p. 435, n. 19 (1762). Harr. Hist. st. Helv. 3, p. 63, n. 1881 (1765). EnnH. in Hann. Mag. 1783, 18 stück (3 Mart.), p. 277. — — sect. h. B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 703 (1821). — — sect. 12. Plumulosæ HÜBEN. Hep. germ. p. 265, p. p. (1834). Thricholea Dvw. Comm. bot. p. 113 (1823). ot Hepaticæ in Hibernia mense Julü 1873 lecta. 51 Thricolea Dum. Syll. Jung. Eur. pp. 24 et 28, n. 8, p. 66, n. 8, et p. 98 (1831). Tricolea Dum. Syll. Jung. Eur. p. 99, n. 8 (1831). Tricholea NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 98, n. 15 (1833). Dux. Recueil, 1, p. 20, n. 28 (1835). Trichocolea NEEs. Nat. eur. Leb. 3, p. 103, n. 1 (1858). G. L. N. Syn. Hep. p. 236, n. 25 (1845). Trichocoleæ pistillidia sunt numerosissima et apicalia in dichotomia caulis, vulgo bipinnati vel supradecompositi, rarius pinnati, calyptra alte eminens, optime thalamogena, longissima, clavato-cylindrica — pyriformis, e bracteolis hirsutissima, crassa, theca elliptica — subeylindrica et longissime setata. E Tr. tomentella optime antarctica 77. mollissima H.-r. 'T. distinguitur rigidi- tate, foliis tereti-dispositis, calyptra multo longiore et fere perfecte cylindrica, grossissime et densissime bracteolata, theca duplo longiore, subeylindrica etc. Ad hoc genus, ut Mastigophora ad Herbertam, se refert novum genus Leiomitra Laxps., diversa perichætiis ob prolongationem scorpioidem caulis, semper pinnati, mox alternatim pseudo-lateralibus, calyptra inter bracteas se- pulta, male thalamogena, ut solum infra medium nonnulla pistillidia sterilia gerente, globosa, plus minusve glaberrima (vide iconem in G. R. Hep. eur. dec. 27 et 28, n. 272), theca globosa breviterque setata. Species ejus, ad hoe tempus note, sunt Z. /omentosa (Sw.) ex America tropica et L. capillata n. Sp. Lips. ex insulis philippinieis (CuwrNG), dictincta caule brevi, ramis longis, strictis et acutissimis, optime julaceo-foliato, foliis fere totis a singula serie cellularum, segmentis longissime capillaribus, erectis apiceque distincte secundis, ramis femineis elongatis. 52. Trichocolea tomentella (lourn.; Eure.) DUM. Comit. Kerry, Killarney, juxta rivulum silvaticum ad Cromaglown (€ ster.). [Mastigophora. Jungermania Brib. Mss. Weg.-r. Hist. muse. hep. prodr. p. 56, n. 49 (1815). Hook. Brit. Jung. p. 18, n. 64 (1316). — — sect. 2. Plepharozia Dum. Syll. Jung- Eur. p. 46, p. p. (1831). — — sect. 12. Plumulosæ HÜBEN. Hep. germ. p. 265, p. p. (1834). Mastigophora NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 95, n. 3, et p. 101, n. 10, p. p. (1833), in LINDL. Introd. nat. Syst. Bot., 2 ed., p. 414 (1835), et Nat. eur. Leb. 3, p. 89, n. 1 (1838). Mrrr. in Hook.-r. Handb. N.-Zeal. Fl. 2, pp. 752 et 754, n. !5/, (1867). — — sect. 2. Cladura NEkEs. Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 574 (1838). Blepharozia Dum. Recueil, 1, p. 16, n. 15, p. p. (1835). 516 S. O. LINDBERG. Sendinera ENDL. Gen. pl. 1 suppl, p. 1342, n. *'?/, (1840). — — sect. 2. Mastigophora G.L.N. Syn. Hep. p. 241 (1845). Herberta CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 300, p. p. (1865). Mastigophora Woodsii (Hook.) NEES. Planta hæc hibernica, a nobis non observata in natura, hie solum est memorata ob synonyma confusa inter Mastigophoram et insequens genus, qua causa historiam eorum dare nobis esse videbatur.] 18. Herberta. Jungermania Sw. Prodr. Fl. Ind. occ. p. 144 (1788). Dicks. Fase. pl. erypt. Brit. 3, p. 12, tab. 8, fig. 8 (1793). — — sect. 2. Julaceæ HÜBEN. Hep. germ. p. 53, p. p. (1834). Herberta B. Gg. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 705, n. 26 (1821). CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 300, p. p. (1565). Schisma Dum. Comm. bot. p. 114, p. p. (1823), Syll. Jung. Eur. p. 76, n. 16 (1835), et Recueil, 1, p. 23, n. 36 (1835). | Nes. Nat. eur. Leb. 1, p. 98, n. 16, p. 100, n. I, et p. 107, n. 1 (1833). ENDL. Gen. pl, 1 suppl, p. 1342, n. 472/,; (1840). Gymnomilrium Corp. in Orrz. Beitr. 1, p. 651, n. 1, p. p. (1829). Mastigophora sect. 1. Schisma Nees. Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 573 (1835). Sendinera sect. 1. Schisma G. L. N. Syn. Hep. p. 239, p. p. (1845). Send(nera (haud ENDL.) Mrrr. in Hoox.-r. Handb. N.-Zeal. Fl. 2, p. 751, n. 18 (1867). Herbertia Sweet. Brit. Fl. Gard. 3, n. 222 (1828) est genus Iridacearum. Sendtnera ochroleuca (Srrexc.) Ness. et S. scolopendra (Hoox.) Nxzs., e terris antarcticis, ad //erberlam se referentes, ut Trichocolea ad Blepha- roziam, cujus altera species, DV. pulcherrima (WEB.) Linps., sæpissime in eodem cæspite cum XV. ciliari (L.) Dum. ad rupes, saxa et radices arborum optime vigens et omnes notas suas retinens, verisimillime in Britannia crescit, aliud genus, ZLepicoleam Dum. Recueil, 1, p. 20, n. 29:1835 (Leperoma Mitt. in Hook.-r. Handb. N.-Zeal. Fl. 2, pp. 751 et 754, n. 1%, : 1867), constituunt. 53. Herberta adunca (Dicxs.) D. Gm. Comit. Kerry, Connor Hill, ad rupes humosas et humidiusculas (cole- sulifera). 19. Anthelia. Jungermania L. Fl. lapp., 1 ed., p. 342, n. 427 (1737), et Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1135, n. 19 (1753). Lichenastrum DILL. Hist. muse. p. 506, n. 38 (1741). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 517 Jungermania sect. 8. Anthelia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 63, excl. n. 82 (1831). — — sect. 2. Julacee HÜBEN. Hep. germ. p. 53, p. p. (1834). — — sect. B. Dentifolie, b. Barbate Nxks. Nat. eur. Leb. 2, p. 9 (1836). — — sect. D. 2. Æquifolie julaceæ NEES. Nat. eur. Leb. 2, p. 294, p. p. (1836). Anthelia Dum. Recueil, 1, p. 18, n. 22, p. p. (1835). Chandonanthus LixpB. in Act. soc. se. fenn. 10, p. 19, n. 1002 :2, p. p. (1871). Unum vel duo paria bractearum e basi colesulæ exeunt, calyptra in apice suo tria — sex sterilia pistillidia gerit et ideo est thalamogena. Ma- secula planta simplicior vel perfecte simplex, interrupte spicigera, spicis cras- sioribus densiusque foliatis quam interpositze partes steriles, bracteæ basi bene cochleari-concavæ, rotundæ, duas vel tres partes fissæ, sinu acutissimo et segmentis incurvis, ovatis, acutis, grossius serratis, antheridium singulum, maximum, globosum, griseum, stipite quadruplo vel quincuplo breviore et a pluribus stratis cellularum composito. In Anthelie? setiformis colesula ste- rilia sola pistillidia semper invenimus, qua causa vera natura fructificationis in ea nobis ignota est, habitus plantæ melius tamen Chandonanthum memorat. Chandonanthi squarrosi colesula omnino libera e bracteis et pistillidia steri- lia in ipso axi juxta calyptram posita, quæ note in Zerbería juniperina et Mastigophora diclado quoque adsunt, et ideo Chandonanthus Mrrr. in Hoox.-r. Handb. N.-Zeal. Fl. 2, pp. 750 et 753, n. ?, (1867) ad Antheliam se refert, ut Jungermania ad Nardiam. 54. Anthelia julacea (Dill; L.) Dun. Comit. Xerry, Connor Hill, ad rupes humidiusculas (c, © ster.). 20. Blepharostoma. Lichenastrum Dizz. Cat. pl. Giss. p. 212 (1718), et Hist. musc. p. 505, n. 37 (1741). Muscus Rupp. Fl. jen., 1 ed., p. 344 (1718), et 2 ed., p. 293 (1726). Jungermania L. Fl. suec., 1 ed., p. 336, n. 921 (1745), et Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1135, n. 21 (1753). — — sect. 9. Plepharostoma X Dum. Syll. Jung. Eur. p. 65, p. p. (1831). — — sect. 1. Zrichophyllinæ HÜBEN. Hep. germ. p. 53, p. p. (1834). — — sect. D. 1. Æquifoliæ trichophyllæ Ness. Nat. eur. Leb. 2, p. 293, p. p. (1836). Blepharostoma Dux. Recueil, 1, p. 18, n. 23, p. p. (1835). Ptilidium Mitt. in Journ. L. Soc. 5, p. 102, p. p. (1861). Chetopsis Mrrr. in Journ. L. Soc. 8, p. 53 (1864). 55. Blepharostoma trichophyllum (Dill.; L.) Dum. Comit. Aerry, Killarney, in rupe arenaria irrorata juxta O'Sullivans Cascade (ster.). 66 518 S. 0. LINDBERG. 7 Jungermanieæ. 21. MartineHia. Lichenastrum DiLL. Cat. pl. Giss. p. 212 (1718), in Rav. Syn. st. brit., 3 ed., p. 112, n. 15 (1724), et Hist. muse. p. 490, n. 17 (1741). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 6, n. 1, tab. 5, fig. 16 (1729). T. Sp pl, Ted, 2, p- 1182, nn. et 87 (1793)- — — subdiv. 1. Nemorose genuine N&es. Nat. eur. Leb. 1, p. 172 (1833). — — sect. 11. Nemorose * et ** HÜBEN. Hep. germ. p. 225, p. p. (1834). Mnium L. Fl. suec., 1 ed., p. 334, n. 914 (1745), et Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1114, n. 18 (1753). Richardsonia (non L., KuwTH.) NECK. Elem. bot. 3, p. 337, n. 1755 (1790). Carpolepidum P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 21, p. p. (1804). Candollea sect. A ** et P * Rapp. in Att. soc. Modena, 18, pp. 23 et 24 (1818). Martinellia sect. a. B. GR. in Gnav. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 691, excl. n. 1 (1821). Radula Dux. Comm. bot. p. 112, p. p. (1823). — — sect. 2. Scapania Dum. Syll. Jung. Eur. p. 38 (1831). Scapania Dum. Recueil, 1, p. 14, n. 10 (1835). CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 301 (1865). — — sect. 2. LINDENB. in G. L. N. Syn. Hep. p. 63 (1844). " Plagiochila sect. 2. Scapanie NEES. in LiNDL. Intr. nat. Syst. Bot., 2 ed., pp. 414 et 452, n. 91 (1835), et Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 518 (1838). De Aichardsonia L., KuwTH. vide supra p. 511. Candollea MinB. (Suit. Buffon.) Hist. nat. pl. 5, p. 87 (1801) est Niphobolus KAULF. Enum. fiic. p. 124 (1824). Candollea LABILL. in Ann. Mus. 6, p. 414, tab. 64 (1805) est S/ylidium Sw. in Bert. Mag. 1, p. 47, tabb. 1 et 2 (1807), sed Stylidium Lour. FI. coch., 1 ed., 1, p. 220 (1790), Cornaeea planta, nune est nominata Marlea RoxB. Fl. corom. 3, p. 79, tab. 283 (1819). Candollea LABILL. Pl. N. Holl. 2, p. 33, tab. 176 (1806), eujus denominatio ab auc- toribus retenta est, ad Magnoliaceas pertinet. Candollea BAsT. (secundum DEC. Prodr. 7, P. 2, p. 332) solum ad nomen cognita restat. Quum genus antiquum Jungermania in genera magis naturalia primum a sagacissimis Rappı (1818), BENNETT et Gray (1821) et Dumortrier (1823) dividebatur, omnes species, compressam colesulam habentes, ut unum et singulum genus conjunctim segregatz fuerunt, quod Candolleam Rappı, Martinelliam BENNETT et Gray et Radulam DUMORTIER nominaverunt; sed Candolleæ denominatio, ut jam antea pro diversis aliis plantis præoccupata, nunc rejici debet et ideo nobis solum restat de jure Martinellie et Radulæ verba facere. Martinellia B. Gn., inter (Cavendishiam, nune) Porellam et Myliam (vide infra) posita, l. e. divisa est in duabus sectionibus: a) Foliis bilobis, lobis inæqualibus, conduplicatis; fructu terminali cum speciebus: Marti- nellia complanata, resupinala, undulata, umbrosa, planifolia et nemorosa ; b) Foliis indivisis, dentatis; fructu laterali et terminali cum speciebus: Marlinellia asple- nioide, spinulosa et decipiente. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecte. 519 Radula Dum. Comm. bot. (1823) tamen sine divisione ulla componitur a R. complanata, resupinata, umbrosa, undulata, asplenioide, nemorosa, spinulosa et tridenticulata. In Syll. Jung. Eur. (1831), p. 37, tamen ejusdem auctoris, in apice subtribus Jungermaniearum locata, in his sectionibus eximie naturalibus partita est: sect. 1. Radulotypus cum speciebus: Radula complanata et cochleariformi; sect. 2. Scapania cum speciebus: Æadula resupinala, subalpina, æquiloba, rupestri, undulata, uliginosa, dentata, curta, nemorosa, planifolia et umbrosa; sect. 3. Plagiochila cum speciebus: Radula asplenioide, spinulosa, corniculata (tridenticulata) et decipiente ; qui sectiones postea in ejus Æecueil, 1 (1835), p. 14, ut propria genera, Radula, Scapania et Plagiochila, easdem species continentia, A. cochleariformi tamen exclusa, quæ in hoc opere p. 15 cum Jungermania sphagnoide genus Pleuroziam constituit, inserta sunt. Si vero denominatio Martinellia primæ speciei ejus, M. complanate, tribuatur, e lege prioritatis Radulas has R. undulatam, nemorosam et affines appellare nobis necesse est, qua re sine dubio multo major confusio oriatur, quam quod M. complanata, hzc singula a sex (!) speciebus in eadem sec- tione, Radula nominata esset. Definitio generica quoque Martinellie, 1. c. data, ad M. undulatam, nemorosam et affines melius convenire et ex iis præ- cipue confecta videtur, Radulæ complanate etenim. antheridia sæpissime sunt singula, semper pauciora quam in ceteris, colesula minus unilateraliter cur- vata et haud „uno latere lobata“, seta non „longa“, theca ovalis, nec „ovata“ (vel in ceteris potius ovato-ovalis), valvulæ ejus minus distincte „longitudi- naliter et transversaliter lineatze.* M. complanata tandem ab ill. DuxoRTIER Radulotypus nominatur. In plurimis speciebus, presertim in formis robustioribus earum, folia non vere conduplieata inveniuntur, sed carina foliaris constructa est a tribus — quinque stratis cellularum brunneolarum magisque incrassatarum et sæpis- sime alam altam, nonnumquam duas, margine grosse serratam, gerit, ut folia Fissidentis in memoriam valde revocent. Quod optime in M. nemorosa, undu- lata etc. conspicitur. Interdum basis quoque infima foliarum, ex. gr. in M. undulata, a duobus stratis ædificata est. Scapaniæ? chloroleuca, densifolia et affines, quz e ceteris Scapaniis (h. e. Marlinelliis) colesula bilabiata, labiis incisis et ciliatis ete. bene distin- guuntur, genus Schistocalycem Lans. in Journ. L. Soc. 18, p. 185 : 1872 (Blepharidophyllum ÅnGstr. in Ofv. V.-Ak. Förh. 90, p. 151, in nota : 1873) formant. Confer G. L. N. Syn. Hep., suppl. p. 663, sub n. 20 (Sc.? vertebrali ). 96. Martinellia resupinata (Dill; L.) B. Gr. Comit. Kerry, Killarney, Cromaglown, inter Zypnum plumosum ad ru- pem humidiusculam (ster.). 520 S. O. LINDBERG. 57. Martinellia gracilis (Dill. Lips. Dioica, erecta, stricta, cæspites valde confertos, densos et latos formans, rigida, subsimplex, flavo-ochracea vel ferruginea, vulgo zonata, inferne ex- pallens, superne flavidulo- vel ochraceo-viridula, usque ad 7 cm. alta et 2—3 mm. lata, gracilis, maxime densifolia; caulis e facie postiea sat dense et longe hyalino-radieulosus; /o/ia pellucida, rigida, æqualia, arcte conduplicata, ad ter- tiam partem infimam secta, /obo «nfico latus caulis superante, adpresso vel paullo erecto-patente, convexo, oblique reniformi-rotundo, apice rotundato-ob- tuso, remote, sed grosse dentato, denticulis basi latis, apieali omnium fere maximo, /obo postico dimidium solum majore, valde convexo, margine supe- riore valde reflexo et decurrente, oblique ovali-obovato, rotundato-obtuso, sequo modo dentato, sed denticulo apieali haud majore quam ceteris; ce//ulæ lævis- simæ, minutæ, quadrato-rotundæ vel rotunda, prsesertim ad angulos valde inerassatz; colesula 2,25 mm. alta et apice 1,75 mm. lata, longe prominens, obconica, plano-compressa, ore decurvo, truncato et lato, hie illic (circiter sex-) ineiso, dense, longe lateque dentato, cellulis maxime incrassatis. Lichenastrum trichomanis facie, capitulis e foliorum summitate enascentibus, medium DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 112, n. 15 (1724). Lichenastrum auriculatum, pinnulis rotundis, crispum DILL. Hist. muse. p. 491, n. 19 D et E (1741). Scapania æquiloba? var. foliis [vibus GorrscH. Mss. Jens. in Bot. Tidsskr. 2, p. 288, n. 47 (1868). Martinellia gracilis Lısp». in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, p. 365 (1874). Scapania nemorosa et æquiloba AUCT. BRIT. p. p. Delin. DILL. Hist. muse. tab. 71, fig. 19 D et E. Exsiec. G. R. Hep. eur. dee. 23 et 24, n. 225. Comit. Kerry, Connor Hill (3 et fr.), Killarney, O'Sullivans Cascade (3), Glena (ster.) et Cromaglown (g et fr.). Comit. Wicklow, ad lacum Lough Bray (3 et fr.). Semper ad rupes humosas et sieciusculas inventa. — Nullo modo rara, sed facile sat vulgaris in Britannia tota. Specimina alia e Nor- vegia, prov. Skåne et insula Bornholm Sueciæ, ut et e Teneriffa possidemus. Non raro cellulæ in medio lobi postici distinetius verruculosæ inveniuntur. Martinellia nemorosa differt colore viridi, cæspite haud denso nec zo- nato; caule breviore et ramosiore, adscendente et flexuoso, minus rigido et radiculoso; foliis majoribus et accrescentibus, minus rigidis, remotis, lobo an- tico vulgo apiculato, duplo minore quam eodem postico, ambobus dense et Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 521 anguste dentatis, cellulis duplo majoribus, parum et conformiter incrassatis ; colesula majore, inter folia summa magis immersa, ovali-obovata, ore vix in- eiso, dense, sed tenuiter dentato, cellulis parum et conformiter incrassatis. M. æquiloba (Scuwzæcr.) Linps., que, e specimine Scapanie tyrolensis. Ners. authentico in collectione ipsius auctoris, nunc in manibus clar. Duevi, folia perfecte similia et ab eisdem cellulis extus in cuticula grosse et dense verrucosis conformata possidente, cum hae synonyma est, distinguitur cæspite humiliore, haud denso nec umquam zonato, foliis opacis, vulgo remotioribus, magis secundis, vix profundius quam in dimidio partitis, brevius remotiusque dentatis, lobo antico planiore magisque patente, cellulis paginis ambabus dense verrucosis, parum et conformiter incrassatis, de cetero cum M. nemorosa me- lius convenire videtur. Var. f. integrifolia Ling. Folia integra vel fere integerrima. Comit. Kerry, ad saxa humidiuscula haud procul O'Sullivans Cascade (Q^ ger»): 58. Martinellia nemorosa (Dill; L.) B. Gr. Comit. Kerry, Killarney, ad rupes plus minusve humidas vel irroratas in Cromaglown (eolesulif. et Tore Cascade (colesulifera). — Hæc species verisimile est in Britannia rarior quam antecedens. 59. Martinellia undulata (Dill; L.) B. Gm. Var. p. purpurea (Ray.; Sw.) Lips. Comit. Wicklow, ad saxa immersa catarrhactæ supra lacum Lough Bray (g et eoles.). 60. Martinellia curta (Manr.) Lans. Comit. Kerry, Killarney, Cromaglown, in arena nuda semitæ (ster.). 61. Martinellia umbrosa (Scugap.) D. Gm. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, ad rupes arenarias irro- ratas (ster.). Comit. Wicklow, ad arenam humidiusculam semitz juxta Lough Bray (g et coles.). Lobus ejus anticus est quasi latiuscule intra marginem lobi postici affixus. Cellule foliares et ejus et M. helveficee (Gorrscu. in. G.R. Hep. eur. fasc. 42—44, n. 426 : 1868) sunt verruculosæ, quod in M. irrigua quoque, licet 522 S. O. LINDBERG. minus conspicue, observari potest. Prope centrum ipsius faciei planæ trans- versæ in caule accidenter fracto duas innovationes progredi nobis videre contigit. 22. Diplophyllum. Lichen Ray. Syn. st. brit, 2 ed., p. 41, n. 5 (1696). Muscus Tourn. Hist. pl. Paris, p. 503 (1698). Hepaticoides VALL. Prodr. bot. par. p. 57. n. 4 (1723). Lichenastrum DILL. in Ray. Syn. st. brit, 3 ed., p. 112, n.+14 (1724). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 8, n. 1, tab. 5, fig. 9 (1729). L. El. suec., 1 ed., p. 335, n. 916 (1745), et Sp. pL, 1’ed., 2, p. 1138; n... 10 (1753). — — sect. 1. Diplophyllum Dum. Syll. Jung. Eur. p. 44, p. p. (1831). — — subdiv. 2. Nemorose desciscentes NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 225, p. p. (1833). — — sect. 11. Nemorose *** Taxifoliæ HÜüBEN. Hep. germ. p. 255, excl. n. 113 (1834). — — sect. 1. Nemorose N&es. Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 526, p. p. (1838). — — sect. 1. Complicate G. L. N. Syn. Hep. p. 75, p. p. (1844). Carpolepidum P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 21, p. p. (1804). Diplophyllum Duw. Recueil, 1, p. 15, n. 14, p. p. (1835). LiNpB. in Act. soc. sc. fenn. 10, p. 37, n. 1831 :2 (1871). Scapania Mrrr. in Hook.-r. Fl. tasm. 2, p. 233 (1858), et in Journ. L. Soc. 8, p. 52 (1864). Scapanella CARRINGT. Mss. LiNpg. in Act. soc. sc. fenn. 10, p. 37, n. 1831:2, ut synon. (1871). Inter formas europæas sola Diplophyllum albicans et obtusifolium in hoc genus ponenda sunt. Jungermania Dicksoni una cum J. verruculosa (et var. ß. Helleri), Kunzei (et var. p. plicata), polita, Michauxii, saxicola, minuta, rigida et condensata ÀwosrR. (Gymnomitrium ÅNGSTR. olim) sectio- nem Sphenolobum veri generis Jungermanie constituunt. Jung. exsecía vix dubitanter J. quinquedentate Wups. (J. Lyoni Tayı.) valde affinis est, et J. Conradi Corp. (H.G. Deutschl. Leb. fasc. 3, n. 11) certo non e Martinellia rosacea vel M. curía distinguere possumus. 62. Diplophyllum albicans (Ray.; L.) Duw. Comit. Kerry, Connor Hill (3 et coles.), ad scopulos juxta oppidulum Ventry (ster.), Killarney, O'Sullivans Cascade (coles.), Cromaglown (3 et coles.) et Tore Cascade (ster. Comit. Wicklow, ad lacum Lough Bray (g et coles.). Folia et D. albicantis et obtusifolii sunt extus verrucosa ut in Martı- nellia æquiloba. Tila species semper dioica, hæc tamen paroica sunt, anthe- ridia etenim hujus singula in axillis summis, quarum folia distincte ad basim Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 523 excavata, lobo antico minore, latiore et ineurvo, stipes eorum strictus, dimidio brevior quam anthera ipsa globosa, ab una serie cellularum formatus, para- physes nullz. 23. Plagiochila. Muscus MENTZ. Pug. pl. rar. tab. 14 (1682). SiBBALD. Scot. ill. 2, P. 1, p. 39, tab. 3, fig. 5 (1684). Lichenastrum Dizz. Cat. pl. Giss. p. 212 (1718), in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 112, n. 16 (1724), et Hist. muse. p. 482, n. 5 (1741). Hepaticoides VALL. Prodr. bot. par. p. 57, n. 2 (1723). Hepatica VaiuL. Bot. par. p. 99, n. 10 (1727). Jungermania MicH. Nov. pl. gen. p. 7, n. 1, tab. 5, fig. 1 (1729). L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1131, n. 1 (1753). Dinckleria NECK. Elem. bot. 3, p. 337, n. 1754, p. p. (1790)? Carpolepidum P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 21, p.p., tab. 13, fig. 2 (1804). Candollea sect. 4* Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 22 (1818). Martinellia sect. b. B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 692, excl. n. 9 (1821). Radula Dum. Comm. bot. p. 112, p. p. (1823). — — sect. 3. Plagiochila Dum. Syll. Jung. Eur. p. 42, excel. n. 31 (1831). Jungermania sect. 1. Asplenioideæ Ness. in Mamm. Fl. bras. 1, P. 1, p. 324 (1833), et Nat. ur DBeb: 1 p. löd, p.p. (1883). HünBEN. Hep. germ. p. 111 PUE Plagiochila DUM. Recueil, 1, p. 14, n. 11, max. p. (1835). LINDENB. Sp. Hep. fasc. n max. p. (1839— 1844), et in G. L. N. Syn. Ho p. 22; n. 7, max. p. (1844). " — — sect. 1. Asplenioidee NEEs. in LiwpL. Intr. nat. Syst. Bot., 2 ed., pp. 414 et 452, n. 91 (1835), et Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 518 (1838). N.M. in Ann. sc. nat., 2 ser., 5, p. 52 (1836). Martinellia L1NDB. in Act. soc. sc. fenn. 10, p. 19, n. 1061 (1871). Carpolepidum P.-B. Fl. d'Om. Ben. 1, p. 21 (1804) hoc modo memoratur: »— — dans le Rhizophyllum (Marsilia Mıcn.), les fleurs femelles ou sémences sont éparsés sous lépiderme“ (sine dubio sunt antheridia!), ,tantöt à l'extrémité des lobes des feuilles, tantôt dans toute leur longueur; que dans le Conianthos (Jungermania Micm.), ces mêmes fleurs ou sémences sont nues et rassemblées en boule au sommet de quelques rameaux ou des feuilles“ (sine dubio gonidia!), „dans quelques espèces; et que, dans le Carpolepidum (Mu- scoides Micx.), ces mêmes graines ou fruits“ (sine dubio antheridia!), „sont solitaires, cachés sous des écailles imbriquées et distinctes des feuilles. Le genre Carpolépide comprend dix espèces: meuf sont exotiques, el se ressemblent toutes par la disposition des fruits placés sous des écailles au milieu des rameaux, où elles occasionnent un renflement très-sensible. La dixième, el la seule qui se trouve en France, en exceptant les Jungermania platyphylla, tamarisci, dilatata etc., qui peut-être doivent appartenir à ce genre, est le Jungermania albi- cans Linn. Les semences sont placés, comme dans les neuf autres, sous des écailles imbri- 524 S. O0. LINDBERG. quées; mais elles n'occasionnent pas le renflement qui semble caractériser les espèces ewoli- ques. Peut-être cette derniere espèce devra-t-elle être réuni aux trois autres que je viens de citer, et dont il faudra faire un genre séparé.“ In omnibus europæis P/agiochilis amphigastria plus minus rudimentaria adsunt, optime in PI. tridenticulata. 63. Plagiochila asplenioides (Mentz.; L.) Duw. Comit. Kerry, Killarney, O'Sullivans Cascade, inter /acomitrium mi- crocarpon 3, ad rupem siccam, sed sat umbrosam (€ ster.). Comit. Wicklom, inter Rh. obtusum (Dill; Sw.) Lips. (vide appendicem!), ad rupes humidiu- sculas prope montem Luggielaw (ster.). Nullos certos limites invenire possumus inter eam et PI. porelloidem (Tore.) NEES. é 64. Plagiochila spinulosa (Dill; Dicks.) Dum. Comit. Kerry, ad rupes sicciusculas et arborum truncos, Connor Hill (coles. Killarney, Glena (coles) et Cromaglown (g et colesulif.) — Valde variabilis. 65. Plagiochila punctata (T'avı.) Tar. Dioica, plus minusve flavescens; caule vulgo obscurius (subnigro-) tineto; foliis rigidioribus et facile caducis, latioribus, margine superiore minus re- curvo, densius et longius spinoso-serratis, cellulis optime collenchymaticis, omnibus lævissimis, nec inferioribus verrueuloso-striatulis, eisdem in medio baseos subrotundis, nec rectangularibus; colesula dense et longissime spinoso- serrata. Comit. Kerry, ad rupes plus minusve umbrosas et siccas, Connor Hill (ster. Killarney, O'Sullivans Cascade (pulcherrima et colesulifera!), Glena (ster.) et Cromaglown (ster.). — Valde variabilis, ut formas eisdem præceden- tis analogas ostendens. Notis supra datis sat distincta species videtur, nec solum varietas præ- cedentis, ut vult amicissimus CARRINGTON, sed in medio relinquere nobis est, sin subspecies P/. spinulosæ sit. Melius tamen ex hae diversa, quam multæ s. d. species tropicæ inter se differunt. 66. -Plagiochila tridenticulata (Hook.) Tavr. Comit. Kerry, ad rupes humidiuseulas et umbrosas, Connor Hill et Kil- larney, Cromaglown. Semper ad hoc tempus mascula sola planta est detecta. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 525 An sit mas Pl. punctate? Haud improbabiliter Jungermania cuneifolia Hoox. Brit. Jung. tab. 64 sit forma PI. tridenticulate maxime juvenilis vel inchoans. 24. Mylia. Muscus RicHARDs. Mss. Mom. Pl. hist. oxon. 3, p. 627 (1699); e spec. orig. in herb. Buddle. Lichenastrum Dizz. Hist. muse. p. 486, n. 10 B, excl. synon. (1741). Jungermania Hook. Brit. Jung. p. 15, nn. 46 et 47 (1816). Dum. Recueil, 1, p. 16, n. 16, min. p. (1835). — — sect. 3. Aplozia t Dum. Syll. Jung. Eur. p. 47, p. p. (1831). — — sect. 3. Communes A. Integrifoliæ Ness. Nat. eur. Leb. 1, p. 275, min. p. (1833). — — sect. 5. Scalaroidee * HÜBEN. Hep. germ. p. 73, p. p. (1834). Mylia B. Gn. in Grav. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 693, n. 20, excl. sp. nn. 3 et 4 (1821). Leptoscyphus Mirr. in Hook. Lond. Journ. Bot. 3, p. 358 (1851). Leioscyphus Mirr. in Hook.-r. Fl. N. Zel. 2, p. 134 (1855). Mylia B. Gr. 1. e. quatuor species, M. Taylori, anomalam, polyantham et cuneifoliam, includit, sed diagnosis „calyx terminalis, exsertus, cylindri- cus, apice compressus, truncatus, bilabiatus, aciebus ambabus incisus“ tan- tum ad duas priores (M. Taylori et anomalam , sed certissime non ad M. po- lyantham et cuneifoliam, cum inflorescentiis vel fructubus nondum lectam (vide supra sub n. 66), quadrat. Quo errore CAioscyphum polyanthum huc ab oculatissimis auctoribus relatum esse nobis inexplicabile restat. Sed ob deseriptionem, eximiam, quoad /M. Taylori et anomalam, hanc denominatio- nem genericam retineri necesse est. Southbya Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 3, p. 197, n. 4, tab. 14 (1849), ad hoc tempus in Britannia non observata et colesula sua superne complanata et bilabiata, cum summis foliis et amphigastriis, si adsint, con- nata, foliis plus minusve oppositis et inter se et cum amphigastriis coalitis facile distineta, nullo modo cum sectione nostra Fucalyce generis Nardie (vide infra) synonyma est, sed ad Myliam se refert, ut Nardia ad Junger- maniam. Sectio Eucalyx Lips. in Bof. Not. 1872, p. 167, Nardias crenu- latam, gracillimam, hyalinam, obovatam, Hasskarlii et affines amplectens, etenim optime diversa invenitur colesula sua plus minusve terete, cruciatim (4- vel 3—6-) plicata et demum in dentes totidem triangulares superne so- luta, foliis numquam oppositis ete. 67. Mylia Taylori (Richards; Hoox.) B. Gr. Dioica; folis vix pellueidis, cellulis omnibus pulvinato-elevatis, margina- libus subrectangularibus et in margine earum libero verrucosis, ut folium den- 67 526 S. O. LINDBERG. sissime crenulatum fiat, eisdem ceteris conformiter et regulariter rotundis et angulatis, bene collenchymatieis, extus. ubique in eutieula densissime squa- moso-verrucosis et rimosis, fere ut in pileo Agariei muscarii; colesula brevi- ter exserta, ovali-elliptiea. Comit. Kerry, Connor Hill, ad rupem valde humidam (@ ster.). 68. Mylia anomala (Hook.) B. Gr. Dioica; folis valde pellucidis, cellulis omnibus planis, ut folium inte- gerrimum fiat, irregulariter ovalibus et angulatis, parum incrassatis, extus ubique in eutieula lævissimis; colesula alte exserta, elongate ovali. Comit. Kerry, Connor Hill, inter Sphagna solo turfoso lateris meridio- nalis (ster.). Ex antecedente characteribus optime distincta. 25. Jungermania. Lichenastrum DILL. Hist. muse. p. 481, n. 2, et p. 486, n. 10 A (1741). Jungermania L. Fl. suec. 1 ed., p. 338, n. 926 (1745), et Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1132, n. 9 (1753). Rapp. in Att. soc. Modena, 18, p. 25, p. p. (1818). B. GR. in Grar. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 695, n. 22, p. p. (1821). Dux. Comm. Bot. p. 113, p. p. (1823), et Recueil, 1, p. 16, n. 16, p. p. (1835). Nitophyllum Neck. Elem. bot. 3, p. 336, n. 1753, p. p. (1790). Conianthus P.-B. Fl. d'Ow. Ben. 1, p. 21, p. p. (1804). Jungermania sect. 1. Diplophyllum Dum. Syl. Jung. Eur. p. 44, p. p. (1831). — — sect. 3. Aplozia Dum. Syll Jung. Eur. p. 47, p. p. (1831). — — sect. 4. Gymnocolea Dum. Syll. Jung. Eur. p. 52, p. p. (1831). — — sect. 5. Lophozia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 53, excel. n. 68 (1831). — — sect. 7. Cephalozia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 60, n. 75 sola (1831). — — subdiv. 2. JVemorose desciscentes Nges. Nat. eur. Leb. 1, p. 225, p. p. (1833). — .— sect. 3. Communes NEES. Nat. eur. Leb. 1, p. 267, p. p. (1833). Scalaroidee HÜüBEN. Hep. germ. p. 73, p. p. (1834). . Emarginatæ HÜBEN. Hep. germ. p. 115, p. p. (1834). — — sect. 8. Bidentalæ HÜBEN. Hep. germ. p. 153, n. 59 (1834). — — sect. 9. Multidentate HÜBEN. Hep. germ. p. 194, excl. n. 87 (1834). — — sect. 11. Nemorose HÜBEN. Hep. germ. p. 251, n. 107, et p. 263, n. 113 (1834). — — sect. 1. Nemorose NEES. Nat. eur. Leb. 3, suppl. p. 526, p. p. (1838). — — sect. 1. Complicatæ G. L. N. Syn. Hep. p. 75, p. p. (1844). Mesophylla Dum. Syll. Jung. Eur. p. 80, n. 118 (1831), et Recueil, 1, p. 24, n. 38, sola M. confert. (1835). Diplophyllum Dum. Recueil, 1, p. 15, n. 14, p. p. (1835). — — sect. — — Sect. oo N ox Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 527 Gymnocolea Dum. Recueil, 1, p. 17, n. 18, p. p. (1835). Lophozia Dum. Recueil, 1, p. 17, n. 19, excl. L. scutata (1835). Cephalozia Dum. Recueil, 1, p. 18, n. 21, sola C. capit. (1835). Marsupella Dum. Recueil, 1, p. 24, sola M. Mülleri (1835). Liochlena Ness. in G. L. N. Syn. Hep. p. 150, n. 11 (1845). Solenostoma Mrrr. in Journ. L. Soc. 8, p. 51, p. p. (1864). Valde dolendum nullas species originales generis Jungermanie Rupp. Fl. jen., 1 ed., p. 345 (1718), et 2 ed., p. 294 (1726), nunc in genere præ- sente relictas esse! In Flora, 9, P. 2 (1826), p. 518, memorat clar. J. B. WILBRAND, professor gissanus, : „Numguam Lupovicus JUNGERMAN, M. D. P. p. et pro temp. Decanus, nomen suum scripsit. JUNGERMANN, sed semper Juw- GERMAN!“ a. Liochlena (Nees.) LInDB. 69. Jungermania riparia (Dill.) Tarr. Comit. Kerry, Connor Hill ad saxa caverni, ab aqua fluitante impleti (ster.). Secundum specimina authentica in collectionibus Buppzet (fol. 17, n. 11) et Dirrenm (fol. 155, n. 8), hue est collocandus, ut varietas (affenuala) propria, Muscus aquaticus cornubiensis, plurimum. capillaceus, foliolis exi- guis alternis, per totam capillorum longitudinem. adnatis Mor. Pl. hist. oxon. 3, p. 627, n. 48 (1699) vel Zichenastrum trichomanoides aquaticum odora- tum fontis S. Winifride Dur. Hist. musc. p. 485, n. 8, tab. 69, n. S (1741). 70. Jungermania pumila Wir. Comit. Kerry, Killarney, ad saxa catarrhactæ Tore Cascade (coles.). æc sectio vel subgenus, colore olivaceo vel plus minusve nigroviridi, folis ovatis, rotundato-obtusis, integerrimis, absentia amphigastriorum ete. optime distineta, in Europa componitur a quatuor speciebus, quarum J. cordi- folia et riparia sunt dioicæ, J. pumila et lanceolata tamen paroicæ. Inter sectionem Ap/ozia, cujus nullam speciem in Hibernia invenire nobis contigit, sola J. lurida est paroica, ceteræ dioicæ. Re vera Jungermania solum a mire paucissimis formis in insula repræsentatur. b. Lophozia Dum. 71. Jungermania intermedia LiNDEN&. Comit. Kerry, in aggere subsieco limoso haud procul oppidulum Ventry ad Dingle Day (colesulifera). 528 S. O. LINDBERG. Plurimæ Zophozie sunt dioiez, sole J. infermedia, bicrenata et socia paroiez, quarum ultima species ad rupes Scandinaviæ medi: et australis, supra alios muscos, ut Rhacomitria, Jung. quinquedentatam ete., vel in fis- suris humosis non rara videtur. 72. Jungermania ventricosa Dicks. Comit. Kerry, Connor Hill, in rupe humidiuseula, humosa et umbrosa (3). Comit. Wicklow, inter Sphagna ad catarrhactam supra lacum Lough Bray (ster.). 73. Jungermania orcadensis Hook. Comit. Kerry, Connor Hill, inter Zerbertam aduncam ad rupem siceiu- sculam (ster.). 74. Jungermania bantriensis Hook. Var. ß. acuta (Lınpexe.) LinDe. Comit. Kerry, Connor Hill, inter Plagiochilam tridenticulatam ad rupem humidiusculam (ster.). J. bantriensem et affines formas hoe modo disponere volumus: J. bantriensis, cum varietatibus ejus p. Mülleri (Nrks. Lips. et y. acuta, habet folia ovato-subquadrata, subplana, plus minusve semilunari- et obtuso-incisa, laciniis breviter acutis et lamina infra apicem incisuræ non vel parum deflexa, cellulis vix collenchymaticis, verruculosis, amphigastria rara, sparsa minusque laciniata, non raro nulla, colesulam breviorem, cuneato-cy- lindricam, teretem et lævem, apice obtusam vel retusam, ore umbilicato; J. Hornschuchii NEEss. possidet folia rotunda, antice convexa, sinu an- gustiore et acutiusculo bifida, laciniis plus minusve longe acuminatis et la- mina infra apicem incisuræ deflexa, cellulis optime collenchymaticis, grossius verrucosis, amphigastria semper præsentia, majora magisque laciniata, cole- sulam longiorem, lanceolato-cylindricam, trigonam, ore sensim acuto. Verisi- millime J. culearis Wins. Mss. Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 3, p. 204, in nota (1849), est eadem planta vel varietas ejus ß. Aeferocolpos Liwpm. (J. heterocolpos Taep. in V.-Akad. Handl. 1888, p. 72, n. 254, tab. 1 : 1839). Hæc species habitu, forma foliorum et amphigastriorum et colesula trigona non parum Lophocoleas in memoriam revocat. Nulla species sectionis Sphenolobi, ad ceteras eandem relationem haben- tis, ut Marsupella (Sarcoseyphus) in genere sequente, in Hibernia a nobis collecta est. Ad Sphenolobum distinctissima et pulcherrima J. polita Nkks., Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 529 in alpinis seandinavieis pluribus locis observata, est referenda, sed non illa planta, sub hoe nomine false in Ausr. Hep. bor.-amer. n. 46 (1873) divulgata, quie eximia nova species, J. laxa Lips. Mss., satis superque distinguitur e J. infermedia et affinibus caule purpureo-nigro, foliis laxissimis, pluridentatis, segmentis obtusis vel obtusissimis, cellulis maximis et laxissimis, amphigastriis nonnullis in summa parte caulis, ovato-lanceolatis, obtusis, colesula altissime exserta, elongate clavata, apice solo leniter plicata eto. 26. Nardia. Muscus Doop. Mss. DILL. Hist. muse. p. 480, in textu ut synon. (1741). Lichenastrum DILL. Hist. muse. p. 479, n. 1 A, C, F, G et I, et p. 486, n. 10, var. C (1741). Jungermania Euru. in Hann. Mag. 1784, 9 stück (30 Jan.), p. 141, et Beitr. 3, p. 80 (1788). SCHRAD. Syst. Samml. krypt. Gew. 2, p. 4, n. 96 (1797). Sm. Engl. Bot. 21, tab. 1463 (1805). Hook. Brit. Jung. p. p. (1816). B. Gr: in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 701, nn. 27 et 29 (1821). — — sect. 3. Communes A. Integrifolie NEEs. Nat. eur. Leb. 1, p. 275, p. p. (1833). — — sect. 5. Scalaroidee HÜBEN. Hep. germ. p. 73, p. p. (1834). — — sect. 7. Emarginatæ * * HÜBEN. Hep. germ. p. 116, p. p. (1834). Nardia B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 694, n. 21 (1821). Linpe. in Act. soc. se. fenn. 10, p. 115 (1871). — — sect. 1. Zucaly& LiNDB. in Bot. Not. 1872, p. 167, et in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, p. 369, in nota (1874). Mesophylla DUM. Comm. bot. p. 112 (1823), Syll. Jung. Eur. p. 80, n. 19, p. p. (1831), et Reeueil, 1, p. 24, n. 38, p. p. (1835). Marsupella Dux. Comm. bot. p. 114, p. p. (1823), et Recueil, 1, p. 23, n. 37, p. p. (1835). Sarcoscyphus Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 652, n. 5 (1829), et in Sturm. Deutschl. Fl. 2, fasc. 19 et 20, p. 25 (1830). Nexs. Nat. eur. Leb. 1, p. 122, n. 4 (1833). Alicularia Corp. in Orız. Beitr. 1, p. 652, n. 6 (1829), et in STURM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 19 et 20, p. 32 (1830). Dux. Syll. Jung. Eur. p. 79, n. 18 (1831). Nezs. Nat. eur. Leb. 2, suppl. p. 448 (1836). Marsupia Dum. Syll. Jung. Eur. p. 77, n. 17 (1831). Gymnomitrium NEES. Nat. eur. Leb. 1, p. 120, n. 3 (1833). Solenostoma Mrrr. in Journ. L. Soc. 8, p. 51, p. p. (1864). a. Eucalyx Lips. 75. Nardia crenulata (Sw.) Linpe. Dioica, bracteis perichætii duabus, rarius tribus, e parte inferiore cole- sulæ exeuntibus, colesula complanata vel, sæpissime in eodem cæspite, tere- 530 S. O. LINDBERG. tiore magisque regulariter quadri-, vel rarius quinque-plicata, aciebus plicarum periphericarum tenuibus, lævissimis. Comit. Kerry, in monte Connor Hill, arena humida ad rivulum (9). Comit. Wicklow, in ripa arenosa rivuli haud procul montes Luggielaw (3). Quoad limbum foliarem et cireuitum colesulæ in eodem quoque cæspite vulgo summopere variat, ut limites e sequente incerti videantur. 76. Nardia gracillima (Sm.) Lips. Dioica, bracteis perichætii duabus, rarius tribus, e parte inferiore cole- sulæ exeuntibus, colesula terete et regulariter quadri-, rarius quinque-plicata, aciebus plicarum periphericarum incrassatis, ut a pluribus stratis cellularum conflatis, extus plus minusve grosse papilloso-serratis. Comit. Wicklow, in semita arenosa prope lacum Lough Bray (ster.). Sine dubiis ullis Jungermania Genthii HÜBEN., e specimine authentico in H. G. Deutschl. Leb. fasc. 3, n. 65, dato, est eadem species. Huc perti- net etiam icon J. crenulate in G.R. Hep. eur. dec. 51 et 52, n. 506, sed non ipsa planta ibidem data. In sectione £ucalycis ponendæ sunt: a) Southbya biformis Aust. Hep. bor.-amer. n. 26, que est dioica, planta maseula sola divulgata, antheridiis singulis in quaque axilla, stipite a seriebus quatuor cellularum constructo, paraphysibus nullis, amphigastriis nullis, foliis alternis etc. Proxima JV. Ayalıne, quod radicellæ dilute purpurez etc. demonstrant, sed inter Sowthbyam omnino aliena. b) Jungermania (Solenostoma) crenuliformis Aust. Hep. bor.-amer. n. 31, que est dioica, radicellis fusco-purpureis, foliis alternis, amphigastriis nullis, bracteis perichætii, e parte inferiore colesulæ exeuntibus, colesula parum prominente, sat irregulariter, sed profundissime, cruciatim vel 5—7-plicata. An solum sit subspecies JV. crenulalæ vel varietas ejus, e loco „ad rupes rivulorum“ orta? Sed Jung. fossombronioides Aust. Hep. bor.-amer. n. 32, sectionem propriam Nardie (Chascostoma Laxps.; an genus legitimum?), abunde cole- sula subcampanulata, ore jam ex initio valde hiante et profunde laciniato etc. diversam, constituit. Paroica est, amphigastriis nullis, sed flagellis longis et perpendicularibus. b. Mesophylla (Dum.) Lixps. 77. Nardia compressa (Dill; Hook.) B. Gr. Comit. Wicklow, ad saxa et rupes immersas catarrhactæ supra lacum Lough Bray (3 et coles.). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1573 lecta. 531 Colesule basis, ubi cum axi eonfluit, szepissime ædificata a cellulis dense optimeque reticulato-incrassatis. Var. p. rigida Lips. Fere tota sphacelata, brevior. angustior et rigidior, magis ramosa, den- sius foliata et hie illie flexuosa; foliis magis patentibus et rigidis, cellulis duplo majoribus et optime incrassatis, marginalibus, ut minoribus, leniter in- flatis et vulgo intensius coloratis, limbum, distinctiorem quam in c, facientibus. Comit. Wicklow, ad rupes sempiterne irroratas juxta catarrhactam supra Lough Bray (coles.). — Eandem e locis sat numerosis Hibernie, Britanniæ, Scandinaviæ et Styriæ possidemus. Planta certo media est inter formam typicam speciei et varietatem ejus y. Carringtonü Lixps. (Adelanthus Carringtonii Barr. Mss. Nardia Carringtonii Linpg.). Proxima huic varietati y et equidem vix e N. compressa, ut propria species, diversa nobis videtur Alicularia pachyphylla DEN. in Mem. Accad. Torino, 2 ser., 18, p. 487, n. 3, tab. 4 (1858). 78. Nardia scalaris (Schran.) D. Gr. Comit. Kerry, Connor Hill, ad margines rivuli, solo arenario (3 et coles.), Killarney, Cromaglown, in arena ad viam publicam (3 et coles.), Muckross Demesne, in muro calcareo (coles.). Comit. Wicklow, locis nudis et arenosis ad Lough Bray (g et c. fr.) et haud procul Luggielaw, ad latera rivuli (3 et €). Var. f. rivularis Lixpb. Usque ad 7 em. alta et 2 mm. lata, lurido-pallida, erecta, densius cæspi- tosa, subsimplex; foliis minus patentibus. Comit. Wicklow, socia N. compressa, inter Sphagnum cuspidatum vel meros cæspites formans ad rupes, in aqua fluitante submersas, torrentis supra lacum Lough Bray (coles.). E N. compressa colore, foliis patentibus, crassis etc. optime distincta. €. Marsupella (Duw.) Lips. 79. Nardia emarginata (Dood.; Eunu.) B. Gr. Comit. Wicklow, ad saxa immersa catarrhactæ supra Lough Bray (coles.). 80. Nardia sphacelata (Gıes.) CARRINGT. Comit. Wicklow, ad rupes ab aqua fluitante humectatas torrentis supra lacum Lough Bray (colesulifera). — Specimina sterilia jam Aug. 1869 lecta sunt ad Upper Lough Bray a clar. amico D. Moore. 532 SS: ÖF KINDER GC. 27. Cesia. Jungermania LiGHTF. Fl. scot. 2, p. 786, n. 20 (1770). — — sect. 7. Emarginatæ * * HüBex. Hep. germ. p. 119, n. 41 (1834). Cesia B. Gn. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 705, n. 25 (1821). CARRUTH. in SEEM. Journ. Bot. 3, p. 300 (1865). Schisma Dum. Comm.'bot. p. 114, p. p. (1823). Gymnomitrium Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 651, n. 1, p. p. (1829), et in STURM. Deutschl. Fl. 2, fase. 19 et 20, p. 23 (1830). Nxrs. Nat. eur. Leb. 1, p. 113, n. 3, excl. n. 3 (1833). — — sect. 1. Julacea G. L. N. Syn. Hep. p. 2, n. 2, excl. sp. u. 4 (1844). Acolea Dum. Syll. Jung. Eur. p. 76, n. 15 (1831), et Recueil, 1, p. 23, n. 35 (1835). 81. Cesia crenulata (GoTTscH.) CARRUTH. Comit. Kerry, Connor Hill (ster. et Killarney, Cromaglown (ster.), in fissuris humectatis rupium. + Fossombronieæ. 28. Scalia. Jungermania LYELL. in Sw. Engl. Bot. 36, tab. 2555 (1813). — — sect. 5. Scalaroidee * * HÜüBEN. Hep. germ. p. 92, n. 25 (1834). Scalia B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 704, n. 24 (1821). Lips. in Not. soc. E. Fl. fenn. 13, p. 378, n. 1 (1874). Mniopsis Dum. Comm. bot. p. 114 (1823), Syll. Jung. Eur. p. 75, n. 14 (1831), et Recueil, 1, p. 22, n. 34 (1835). Lejeunea SPRENG. (L.) Syst. veg., 16 ed., 4, P. 1, p. 234, n. 6 (1827). Gymnomitrium Corp. in Opiz. Beitr. 1, p. 651, n. 1, p. p. (1829), et in STURM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 19 et 20, p. 21 (1830). Haplomitrium Nees. Nat. eur. Leb. 1, p. 109, n. 2 (1833). GoTTscH. in Nov. act. acad. Leop.-cæs. 20, P. 1, pp. 267—398 (1843). 82. Scalia Hookeri (LyeLL.) B. Gr. Comit. Kerry, inter Riccardiam pinguem var. p, solo humoso et humido ad pedem rupis in latere septemtrionali montis Connor Hill, inter Brandon Mountains et oppidulum Dingle ad Dingle Bay (sola singula planta feminea sterilis). 29. Fossombronia. Lichen Dir. Cat. pl. Giss. p. 211 (1718). Lichenastrum DILL. in Rav. Syn. st. brit, 3 ed., p. 110, n. 5 (1724), et Hist. musc. p. 493, n. 22 C—E, et p. 513, n. 46 (1741). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 533 Hepatica VAILL. Bot. par. p. 98, n. 9, tab. 19, fig. 6 (1727). Jungermania Mic. Nov. pl. gen. p. 7, n. 1, tab. 5, fig. 10 (1729). L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1136, n. 27 (1753). Scuwip. Ie. pl, 1 ed., pp. 82—87, tab. 22 (1762). — — sect. 9. Multidentate * * HÜüBEN. Hep. germ. p. 213, n. 87 (1834). Fossombronia RADD. in Att. soc. Modena, 18, p. 40 (1818). Lips. in Not. soc. F. Fl. fenn. 13, pp. 380—389, tab. 1, figg. 1—6 (1874). Maurocenia B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 687, n. 14 (1821). Anthoceros? SCHWEIN. Musc. hep. Amer. sept. p. 25, n. 5 (1821). Codonia Dum. Comm. bot. p. 111 (1823), et Syll. Jung. Eur. p. 29, n. 1 (1831). 83. Fossombronia angulosa (Mich.; Dicks.) Rapp. Comit. Kerry, in fissuris humidis scopulorum litoralium ad sinum Dingle Bay, juxta oppidulum Ventry (3 et c. fr.). 84. Fossombronia pusilla (Dill; L.) Dum. Comit. Kerry, ad aggerem limosum et humidiusculum juxta viam inter oppidula Dingle et Ventry, socio Anthocerote levi, parcissime (c. fr.). Ceteræ britannieze species hujus generis sunt #. Dumortieri (H. G.) Lips, HF. cespitiformis DEN. et F. cristata Laxps. Inter formas europæas sole P. incurva Lanps. et angulosa sunt dioicæ, ceteræ quatuor paroicæ. Fossombronia longiseta Aust. Hep. bor.-am. p. 30, n. 118 : 1873 (An- drocryphia Aust. in Proc. Acad. nat. sc. Philad. 1809, p. 228), planta ete- nim californiea, est bona species, e sporo sine dubio #. cristatæ proxima, sed specimina ejus in Texas lecta e F. angulosa 'differunt sporis suis parvis, dense minuteque areolatis et elateribus brevibus (F. {exana LinpB. Mss.). F. angulosa Aust. Hep. bor.-am. n. 119, ad veram plantam europæam non referenda, valde oscillariaceo-foetens et paroica etenim est. Specimina e F. Dumortieri distineta sunt robustitate et crassitudine, sicca quoque immu- tata etc., qua eausa cum hae conjungi vix possunt. Verisimile nova species (F. salina Lips. Mss.) cujus fructus nobis ignotus. F. pusilla Aust. Hep. bor.-am. n. 120, e F. Dumortieri europea parum discrepat elateribus tenuioribus et brevioribus, sæpissime tres spiras inelu- dentibus. F. cristula Aust. in Proc. Acad. nat. sc. Philad. 1869, p. 228, et Hep. bor.-am. p. 30, n. 121 (1873), sporos quidem 7. Dumortieri possidet, sed bene diversa elateribus paucissimis, minutis, brevibus, irregularibus, tenuissi- mis, vulgo et annulos et spiras intus gerentibus. 68 534 S. 0. LINDBERG. 30. Pellia. Lichen COLONN. Ecphras. 1, p. 332 (1616). Lichenastrum DILL. Cat. pl. Giss. p. 211 (1718), et Hist. muse. p. 508, n. 41, et p. 509, n. 42 P-S et X (1741). Hepaticoides VA1LL. Prodr. bot. par. p. 57, n. 1 (1723), et Bot. par. p. 100, n. 8 (1727). Marsilia Mic. Nov. pl. gen. p. 5, n. 1, tab. 4, fig. 1 (1729). Hypophyllum L. in Act. acad. sc. suec. 2, p. 209, n. 97 (1741). Jungermania L. Fl. suee., 1 ed., p. 339, n. 930 (1745), It. vestrog. p. 213 (1747), et Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1135, n. 23 (1753). Pellia RApD. in Att. soc. Modena, 18, p. 49 (1818). Dux. Recueil, 1, p. 27, n. 46 (1835). Papa B. GR. in Gray. Nat. arr. brit. pl. 1, p. 686, n. 12 (1821). Scopulina Dum. Comm. bot. p. 115 (1823), et Syll. Jung. Eur. p. 87, n. 24 (1831). Blasia FR. St. agr. femsj. p. 31, p. p. (1825). 85. Pellia endiviæfolia (Pluk.; Dicks.) Dum. Dioica semper est. Delin. ATT. soc. MODENA, 18, tab. 7, fig. 5. DILL. Hist. muse. tab. 74, fig. 42 P—S et X. Dum. Syll. Jung. Eur. tab. 2, fig. 24. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 13, fig. 111, 2, 3 (ad dex- trum), 4 et 5. Horrw. Deutschl. Fl. 2, tab. 4. Hook. Brit. Jung. tab. 47, figg. 2, 3, 9, 10—12 et 18. Mic. Nov. pl. gen. tab. 4, fig. 1. PLuk. Phytogr. tab. 42, fig. 2. SCHMID. Ie. pl, 2 ed., tab. 35, figg. 1, 6—13. SrmuRM. Deutschl. Fl. 2, fasc. 19 et 20, tab. 16, et fase. 26 et 27, tab. 39. VaAILL. Bot. par. tab. 19, fig. 4. Exsice. Aust. Hep. bor.-am. n. 110, p.p. (3, Q9 ster. et c. fr. egress.). Buppr. Hort. siec. 2, fol. 15, nn. 7 et 8, et alt. ed. fol. 9, n. 8. Dirr. Herb. fol. 162, n. 42, p. p. G. R. Hep. eur. dec. 3 et 4, n. 30 (ster.); dec. 11 et 12, n. 105 (Q ster.); dec. 13 et 14, n. 124 (ster.); dec. 19 et 20, n. 181 (c. fr.); dee. 23 et 24, n. 221 (c. fr.); dee. 25 et 26, n. 241 (ster.), n. 242 (3 et 9), et app. n. 221 b (5 et 9); dec. 29 et 30, n. 297 (3); dec. 34 et 35, n. 339 (3); dec. 45—47, n. 457 (g et c. fr., invol. perf. cylindr., sed ad apicem frondis tenuioris humi- liore, calyptr. elongat.); dee. 48— 50, n. 486 (9 ster.). H. G. Deutschl. Leb. fase. 3, n. 53 (ster.), et fase. 5, n. 107 (ster.). Suzz. Muse. allegh. 2, nn. 282 (3) et 284 (Q ster.). Comit. Wicklow, Lough Bray, ad rupem valde irroratam (dg). 86. Pellia epiphylla (Dill; L.) Dum. Paroica semper est. Delin. DILL. Cat. pl. Giss., app. p. 84, tab. 1, Lichenastrum, et Hist. muse. tab. 74, fig. 41. EKART. Syn. Jung. germ. tab. 7, fig. 52, et tab. 13, fig. 111, 1, 3 (ad sinistrum) et 6. ENGL. Bor. 1l, tab. 771. FL. pan. 2, fasc. 6, tab. 359. Hepw. Theor. gen., 1 ed., tabb. 21— 23, et Hepatice in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 535 2 ed., tabb. 23—25. Horm. High. Crypt. tabb. 4 et 5, figg. 1—24. Hook. Brit. Jung. tab. 47, figg. 1, 4—8, 13—17. Law. Enc. méth. 4, tab. 875, fig. 4. Scnmip. Diss. Jung. tab. 1, figg. 1—7. SuLL. Moss. U. S. tab. 7. Exsice. Aust. Hep. bor.-am. n. 110, p.p. Dicr.. Herb. fol. 162, n. 41. G.R. Hep. eur. dec. 3 et 4, n. 29 a et b. H. G. Deutschl. Leb. fase. 2, n. 28. LINDB. L. Hep. scand. exs. fasc. 1, n. 25. Comit. Xerry, in aggere limoso ad oppidulum Ventry (inflor.), Connor Hill (inflor.) et Killarney, Cromaglown, ad fossam humidam loco umbroso silvae frondosæ (inflor.). „Fronde (supra) sepe valde porosa^ dixit amicissimus C. F. Austin in egregio suo opere Z/ep. bor-am. (1873), p. 28, n. 110, in nota, sed hi pori vix aliud esse possunt quam orificia cavitatum emptarum antheridialium. Ill. Anthocerotaces. c. Anthocerotex. I. Anthoceros. Lichen MERRETT. Pinax rer. nat. brit. p. 72 (1667). DILL. Cat. pl. Giss. p. 211 (1718). Lichenastrum DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 109, n. 1 (1724). Anthoceros MicH. Nov. pl. gen. p. 10, tab. 7 (1729). L. Gen. pl, 1.ed., p. 325, n. 795 (1737), et Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1139, excl. n. 8 (1753). DILL. Hist. musc. p. 475, n. 18, p. p. (1741). Ceranthus L. Crit. bot. p. 131 (1737). Corypta NECK. Elem. bot. 3, p. 344, n. 1758 (1790). Carpoceros Dum. Comm. bot. p. 76, p. p. (1823). 87. Anthoceros levis (Dill.) L.? Comit. Kerry, ad aggeres limosos et humidiusculos haud procul oppi- dulum Ventry ad sinum Dingle Bay ( et fr.). In gravissimo suo opere: „Übersicht und kritische Würdigung — — —“ (Botanische Zeitung 1858, suppl.) ill. GorrscuE, Anthoceroteas tractans, et de tota tribu (pag. 17) et speciatim sub quoque genere Dendrocerote, Anthoce- rote (pag. 18) et Notothylate (pag. 19) „inflorescentia monoica* scripsit. Sed nostra hibernica planta certissime est dioica, cujus frondes mascula proprios, meros et minores Cæspites in loco conformarunt vel inter easdem 536 S. O. LINDBERG. femineas sparsæ viguerunt. In fronde numerosissimæ cavitates conspiciuntur, nidi aviarii instar copiosa (6— 15) antheridia oviformia et cinnamomeo-flava continentes. Ill. Mricugnr Nov. pl. gen. pag. 10 in diagnosi generis dixit: capsule quandoque in plantis floriferis, quandoque in non floriferis repe- riuntur* et re vera in tabula 7 suam A. majorem (= À. levem L.) dioicam, sed À. minorem foliis etc. (— À. punctatum L.) paroicam adumbrat. Illustr. SCcHMIDEL tamen in suis /con. plant. 2 ed., 1, p. 72, in obs. 3 affirmat: „scyphuli vix unquam in distinctis plantis occurrunt, sed continuata obser- vatione cornicula demum in isdem frondibus sequuntur, in quibus primo soli scyphuli adfuerunt; aliqui tamen cum ipsis corniculis adhuc vigent aut exsurgunt*, in tab. 19 A. /evem paroicam depingit, quod ill. HEpwra quoque in Theor. generat., 2 ed., tab. 29 facit. Ill. Hormeıster, vide ejus High. Crypt. p. 7, asserit: „/he position of the organs of fructification of Anthoceros is not confined to any definite points of the flat stem; both in A.levis and in A. punetatus, groups of archegonia and antheridia are scattered about, ap- parently without. regularity.^ Dioica A. dichotomus Rapp. in Aff. accad. Siena, 9, p. 239, tab. 4 (1808) quoque est, secundum optima specimina et fertilia et maseula ad Napolin, Lago di Agnano, Mart. 1867 ab amicissimo P. T. Czeve lecta. Stirps hibernica ad A. /aciniatum Scmwrm. Musc. hep. Amer. septemtr. p. 25, n. 4 (1821), referri debet, cæspites ejus etenim sunt ad 1,5 dm. usque lati, frons levissima et nigro-viridis, sporogonia 5—3 cm. alta, crassiuscula, involuerum quoque crassum et elongatum, sed nullum discrimen spori ex eodem À. /evis invenire nobis contigit. In statu vivo veram À. /evem per- scrutari ad hoe tempus nulla opportunitas nobis præbuit, qua causa discernere nequimus, an À. /aciniatus ex illa diversa sit, necne, experientissimus amicus C. F. Austin tamen in suis Hep. bor.-amer. p. 31, n. 123 b, sine ulla hæ- sitatione, ad A. /ævem ut varietatem majorem ejus conjunetas et A. carolinia- num et A. laciniatum refert. Incertum etiamnune restat sin varietas illa, multifida dicta, A. punctati satis ut species e forma typica abhorreat. In ipsa natura Anthocerotes melius inquiri bryophilis maximi momenti est, specimina etenim in sieco corrugantur et in aqua vix revivescunt, ut sæ- pissime ad investigationem inutilia sint; hane ob rem exemplaria, a nobis lecta, in spiritu concentrato asservantur. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 537 Observatio. Tractatu gamoecii in genere Cephalozia (vide pag. 502 hujus opusculi, sub n. 41) jam impresso, per benignitatem amici N. J. ANDERSSON authentica specimina rarissimarum specierum ex herbario LEHMANNI inspeximus, quarum Jungermania tumidula Nzzs. Nat. eur. Leb. 2, p. 233, n. 19 (1836) nulla amphigastria ostendit et nullo modo ad Cephaloziam pertinet, ut verisimile solum forma J. alpestris; cæspitulus J. fenuiculæ Nes. op. cit. 2, p. 235, n. 80, est a Martinellia curta in statu valde juvenili, cum descriptione l. c. data optime congruente, et a sureulis paucissimis intermixtis sterilibus €. bicuspi- date compositus; J. rubella Nxss. op. cit. 2, p. 236, n. S1, non est C. my- riantha Laxps., sed abunde diversa inflorescentia autoica, foliis vix accrescen- tibus, concavis, segmentis valde incurvis, bracteis € solis serratis, areolatione plane alia etc.; J. Hampei Nes. op. cif. 3, suppl. p. 560, n. 81 b (1838), inseripta „prope Blankenburg Hercyniæ, anno 1839 misit HawPE*, e quo detectore speciei nuperrime aliud quoque speciminulum accepimus, cum nostra C. integerrima nequaquam confundi potest, ut distincta amphigastriis sat co- piosis, gonidiis ad apicem ramulorum, involucro gamophyllo ete., et re vera, nobis judicantibus, ad (C. divaricatam est referenda; J. Menzelii Corp. in STURM. Deutschl. Fl. fasc. 26 et 27, p. 171, tab. 45 (1835), inscriptam „misit Nrrs anno 1837“, e formis C. bicuspidate, quæ collectiva tamen species esse videtur, distinguere nequimus, sed confiteri nobis est, descriptionem, a Ners. op. cif. 2, p. 238, n. 82, datam, non perfecte cum his surculis visis congruere. 538 GENERA E CM cde. ORE Es d > pe 12. S. ©. LINDBERG. EUROPÆA HEPATICARUM SECUNDUM NOVAM DISPOSITIONEM NATURALEM. I. Marchantiaceæ. A. Schizocarpæ. «. Marchantiex. Marchantia Marcr.-r., L. emend. — Pag. 467. Preissia Corp. emend. Conocephalus Hinr. emend. Fimbriaria NErs. Duvalia Nrres. emend. Asterella P.-B. emend. Dumortiera NrEs. — Pag. 468. Sauteria NEEs. emend. Clevea Linps. Aitonia Forst. emend. Lunularia Mich. — Pag. 469. p. Targionieæ. Targionia Micx. B. Cleistocarpæ. jy. Corsiniex. . Corsinia Rapp. Tessellina Duw. emend. à. Riccieæ. . Riecia Mic. emend. — Pag. 470. NN b2 D D D NN 30. 31. 22. c o li o9 em Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. Il. Jungermaniacez. A. Schizocarpæ. a) Anomogama. e. Frullanieæ. Frullania Rapp. — Pag. 474. Lejeunea Lis. — Pag. 476. Radula Dum. emend. — Pag. 490. Porella Dirt. emend. — Pag. 492. Pleurozia Dum. — Pag. 493. f. Metzgerieæ. . Metzgeria Rapp. —- Pag. 494. b) Homogama. + Opisthogamie. 7. Lepidozieæ. Lepidozia Duw. — Pag. 497. Bazzania B.Gr. — Pag. 498. Odontoschisma Dum. — Pag. 499. Cephalozia Duw. emend. — Pagg. 500 et 537. Lophocolea Dum. — Pag. 502. Pedinophyllum Linps. — Pag. 504. Chiloscyphus Corp. — Pag. 505. Harpanthus Ners. — Pag. 505. 6. Saccog'ynex. Kantia B.Gr. — Pag. 506. Saccogyna Duw. emend. — Pag. 509. e Riccardieæ. Riccardia B.Gr. — Pag. 510. 539 540 33. 34. 35. 36. 9i. 38. 39. 40. A1. 42. 43. 44. 45. 16. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. S. O. LINDBERG. + + Acrogamæ, & Blepharozieæ. Trichocolea Dum. — Pag. 514. Blepharozia Dum. emend. Mastigophora Nrrs. emend. — Pag. 515. Herberta B. Gr. — Pag. 516. Anthelia Duw. emend. — Pag. 516. Blepharostoma Dum. emend. — Pag. 517. ». Jungermaniez. Martinellia B. Gn. emend. — Pag. 518. Diplophyllum Dum. emend. — Pag. 522. Plagiochila Dum. — Pag. 523. Mylia B.Gr. emend. — Pag. 525. Southbya SPRUC. Jungermania (Rupp.) L. emend. — Pag. 526. Nardia B. Gr. emend. — Pag. 529. Cesia B.Gr. — Pag. 532. $. Acrobolbeæ. Acrobolbus NEES. Calypogeia Rapp. emend. ı. Fossombroniex. Scalia B.Gr. — Pag. 532. Fossombronia Rapp. — Pag. 532. Petalophyllum Gorrscn. Pallavicinia B. Gr. Blasia Mic. emend. Pellia Rapp. — Pag. 534. B. Cleistocarpæ. x. Sphærocarpeæ. Durieua B.M. Sphærocarpus Micn. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 2. Thallocarpeæ. 57. Thallocarpus Lips. HI. Anthocerotacez. «. Anthocerotex. 58. Anthoceros Mic. — Pag. 535. 59. Notothylas Surr. 541 542 SO ISSN OL SDNEN DB ERG. Appendix. Zygodon aristatus n. sp. LixDe. Dioicus, ramosus, parce radiculosus; /olia densa, erecto-patentia, stricta vel parum apice recurvula, non nihil carinata, elongate lanceolata, obtusiu- scula vel acutiuscula, alis in apice inæquilongis, eadem unius lateris (vulgo sinistri) etenim altius in nervo surgente, margine ob papillas minutas crenu- lato, nervo luteo, crasso, dorso valde prominente, ut arista, longa et crassis- sima, subterete, pungente, fragili, superne lævissima, excurrente, a cellulis pleurenchymaticis, lævissimis, summo apice tamen a cellulis oblongis — ovali- bus et parum papillosis constructo; ce//u/e ommes majuscule et valde incras- sate, basilares ovali-rectangulares vel -quadratæ, lævissimæ, ceteræ subro- tundæ, ad circuitum incrassatum papillas 2—5 acutas et humiles gerentes. Comit. Kerry, Killarney, Cromaglown, Z. conoidi intermixta ad fagum (ster. et Muckross Demesne, in eodem cæspite Z. viridissimo et conoidi as- sociata ad corticem fagineum (ster.). — Anglia, comit. Devonshire, Plymouth, ad aggerem, a saxis calcareis constructum. (1867, E. M. HorwEs) Suecia, prov. Skåne, ad fagum, una cum Z. viridissimo, in monte Skärali (Julii 1860, S. O. L.) et ins. Gotland, in fissuris siecis rupium calcarearum ad Koppars- vik et in scopulo, Predikstolen dieto, juxta Snäckgärdet in vieinitate opp. Visby, in monte Hoburgen et ins. Stora Carlsón (Junii 1865, S. O. L.). Notis datis e Z. viridissimo et conoide optime diversa species, ad hoe tempus sterilis solum lecta. Rhacomitrium obtusum (Dill; Sw.) Lips. Dioicum, vulgo pulvinatum, sat robustum, densum et humile, ramis erec- tis et strictis, fere semper brevissime ramulosis, accrescenti-foliatis; /olia sem- per perfecte imberbia, undique patenti-erecta, stricta, ovato-oblonga, sensim acutissima, apice summo obtusa, superne profunde carinata, margine in api- cem usque conformiter et anguste revoluto et integerrimo, nervo canaliculato longe infra apicem dissoluto, cellulis lzevissimis, fere omnibus rectangularibus, in margine unistratosis; perichetium apicale in ramis; se/a brevis et crassiu- secula; /Aeca oblonga, ore valde angustata; annulus crassus, triplex; peristo- mium minutum, humile et fugax, annulum vix vel parum superans, irregulare, Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecto. 543 membrana basilari humillima, dentibus bicruribus, cruris inæquilongis, filifor- mibus, obtusis, haud trabeculatis; operculum dimidio thecæ, erectum, acicu- lare; calyptra mitræformis, rostro papilloso. Synonyma vide infra! Comit. Wicklow, ad rupes graniticas nudas et planiusculas, humidas vel irroratas montium, ad lacum Lough Bray et prope Luggielaw (3 et fr.) — Prseterea specimina possidemus e Gallia, Bretagne, una cum Rh. affini (dedit MONTAGNE). Hibernia, Luggielaw (D. Moore) et in montibus juxta urbem Dublin, inter Rh. affine sparsa (1855 et 1872, D. Orr, nn. 51 et 52). An- glia, Wales, Snowdon (DirrEwivs), Llanberis, Dolbadarn Castle, una cum Rh. heterosticho, affini et aquatico inter Brauniam imberbem (Junii 1865, G. E. Hunt). Suecia, prov. Bohuslän, in ins. Skaftö (Julii 1864, G. Rerzıus). Var. fp. subsimplex Lips. Gracilis, areuato-adscendens, inferne foliis destituta, subsimplex vel parum subfastigiato-ramosa, ramis arcuatis, ramulis nullis, foliis brevioribus, obtusio- ribus margineque latius revolutis. Hibernia, Glendough, loco verisimillime valde humido (c. fr., 1870, D. Orr, sub nomine Rh. /anuginosi ab eo communicata). Cespites 6—10 cm. lati et ad 4 cm. usque alti, depresso-semiglobosi, pulvinati vel rarius magis irregulares, densi, inferne ferruginascentes, medio nigro-fusci, in apicibus virides vel luteo-virides, vix nitidi. Caulis primarius prostratus, fusco-purpureus, a rhizinis concoloribus, longis et densis, et foliis expallidis obtectus, apice leniter adscendens, dense ramosus; rami 2—4 cm. alti, erecti, strieti, arrhizi, simplices vel dichotomi et fastigiati, vulgo ramulos quoque 1—5 brevissimos fasciculato-foliatos gerentes, densifolii, apice densis- sime et comose accrescenti-foliati. Folia semper perfecte imberbia, undique patenti-erecta, numquam secunda, stricta, in sicco adpressa et rarissime indi- stincte subsecunda, e basi, sat longe lateque decurrente, ovato-oblonga vel oblonga, sensim acutissima, apice summo obtusa, raro brevissime acutiuscula, plus minusve cucullata leniterque inflexula, basi latissime canaliculata, de ce- tero profunde carinata, marginibus baseos abrupte inflexis, ut folia biplicata esse simulent, eisdem partis ceteræ foliaris ubique in apice usque conformiter anguste, sed arcte revolutis et integerrimis, rarissime ad apicem valde indi- stincte crenulatis, nervo e folio sat male effigurato, lato dorsoque alte promi- nente, late canaliculato, applanato, basi solum brunneolo, ceterum concolore, longe infra apicem, in medio late canaliculatum, dissoluto, superne a duobus stratis cellularum formato, cellulis strati interioris vulgo 6, ejusdem exterioris 544 S. O. LINDBERG. 7 vel 8; cellule angulares magnae, sed paucæ, 7 — 12, brunneolæ, quadratze, vix incrassatæ, 0,025— 0,022 mm. longæ et inter se plus minusve porosæ, ceteræ rectangulares, 0,022— 60,020 mm. longæ, summæ apicales tamen subquadratæ, 0,016— 0,015 mm. longæ, omnes 0,011— 0,010 mm. latæ, lævissimæ et in parietibus longitudinalibus dense crenatæ lateque incrassatæ et in crenulis unipunctatæ, marginales simillimæ, in ipso margine foliari tamen magis incrassatæ, ubique unistratosæ, rarissime spatiis brevissimis et paucissimis in parte superiore folii bistratosæ. — Perichetium semper apicale, octobracteatum. Bractee ejus de- crescentes, exteriores (6) foliis simillimæ, basi tamen brunneo-purpurascentes, brevius acute et obtusiores, margine minus revoluto, nervo angustiore et mi- nus canaliculato, cellulis basilaribus vix vel non’ incrassatis, ceteris eisdem foliaribus simillimis, interiores (2) breviores, latissime vaginantes, erectæ, hyalinæ, ovales, rotundato-obtusissimæ, e medio, presertim tamen in apice, cre- natæ, margine nullibi recurvo sed plano, nervo tenui, subplano, tres partes bracteæ pereurrente, cellulis inferioribus rectangularibus, superioribus ovalibus angulatis vel rhombeis, omnibus laxissimis et lævissimis. Vaginula altiuscula, oblongo-cylindrica, fusco-brunnea, infra medium pistillidia nonnulla sterilia ge- rens; ochrea sat alta, tenuis, lacera. Sefa 5—' mm. alta, crassiuscula, læ- vissima, pellucida, brunneo-pallida, basi tamen brunnea, ætate tota sat fusce- scens, strieta et teres, sicca angulata et sinistrorsum torta sæpissimeque hie illie distincte curvatula. 7Aeca 1,75 mm. alta et 0,75 mm. crassa, oblonga, brunneolo-pallida, pellucida, sicca nitida, numquam plicata, sed semper lævis- sima, ore valde angustata et purpureo-brunnea, a quatuor stratis cellularum ædificata; cellulæ exothecii minutiusculæ, valde irregulares, oblongæ — ro- tundæ vel plus minusve angulatze, maxime incrassatæ, haud inter se porosæ, planæ, stomata 12— 16, fere verticilli instar disposita in infima basi thecæ, in setam abrupte transeunte, superficialia, purpureo-brunnea, minutissima. An- nulus altus et crassus, triplex, purpureus, diu persistens. —Peristomium sim- plex, minutum, humile et fugax, annulum vix vel semel superans, fulvo-pur- pureum, irregulare, membrana basilaris humillima, dentes 16, in ipsa basi partiti in duo erura, intus paullum nutantia, inæquilonga, stricta, filiformia, subteretia, obtusa vel truncata, haud vel indistinctissime trabeculata, ubique densissime papillosa, nonnulla ad basim rimoso-perforata. Spori 0,0 mm., minuti, globosi, brunneo-lutei, indistincte papillosi. Columella crassa et a tela laxa, ætate corrugato-collapsa. Operculum e basi conica abrupte angu- stissimum et aciculare, pungens, erectum, strictum, dimidia altitudine thecæ, pallidum, basi et apice summo purpureum, pellucidum, a cellulis angustissimis suboblongis et incrassatis compositum. Calyptra perfecte mitræformis, conica, Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectcæ. 545 erecta, paullo infra annulum dependens, basi plurifissa, segmentis margine incurvis et crenatis, nitida, lutea et lævissima, dimidio tamen superiore ejus, h. e. rostro, fusco-brunneo et papilloso. Planta mascula solum in cæspite fructifero observata, eidem femineæ simillima, sed duplo angustior magisque ramosa. Androecia numerosa, gem- macea, fusco-brunnea; hracteæ octo, e basi subrotunda et cochleari-concava abrupte, late breviterque apiculata, obtusa, nervo tenui in apice summo disso- luto, cellulis basilaribus longissime rectangularibus, laxissimis et fusco-brun- neis, ceteris oblongis, inerassatis, sed intus vix erenatis, ehlorophylliferis ; antheridia circiter 20, cucumeris instar elongate lanceolato-oblonga et arcua- tula, breviter stipitata, paraphyses ejusdem fere numeri, filiformes, ob cellulas 10—12 in una serie ellipticas submoniliatæ, longitudine antheridii, ad centrum inflorescentiæ ut ipsa organa mascula arcuato-curvatæ, hyalinæ et tenuissimæ, mox dissolutæ, ut in juniore androecio optime observari possint. — Rhacomitrium affine (vide infra), præsertim quum inter hane novam speciem mixta crescit, facilius quam ceteræ cum ea commutari potest, sel numquam perfecte imberbis est, foliis patentibus apiceque plus minusve in- eurvis, vix tamen umquam cucullatis, e basi ovata angustius acutissimis, mar- gine, presertim unius lateris in basi, latissime revoluto, superne hie illie in- crassato, bistratoso et plus minusve erenulato, nervo angustiore sed crassiore et vix canaliculato, excurrente vel continuo, cellulis duplo minoribus et intus minus: crenatis, basilaribus perfecte rectangularibus, mediis rectangulari-qua- dratis vel quadratis, superioribus quadratis, nullis inter se porosis, perichætio apicali et in ramis et in ramulis, #racteis acutioribus, intimis breviter acutis, apice summo tamen obtusis, nervo crassiore in summo apice dissoluto, cellu- lis in pariete longitudinali optime denseque noduloso-incrassatis, eisdem ad margines et in apice solis laxissimis, sefa dimidio altiore minusque crassa, theca elongate oblonga, ore latiore, annulo angustiore, ut solum duplice, a cellulis duplo majoribus minusque incrassatis, peris{omio optime evoluto, an- nulum alte superante, diu persistente, grosse et dense papilloso, opercw/o ru- bello, breviore et vix aciculari, sæpe nutante, ca/yptra interdum subeucullata, secunda, rostro leviore. Rh. aquaticum, quoad habitum proxima species, est omnibus partibus duplo vel triplo major, numquam pulvinata, sed laxe cæspitosa, arcuato-ad- scendens, subsimplex vel paree et fastigiate subdichotoma, ramis lateralibus nullis, tota longitudine æqualiter remotiusque foliata, /o/i;s fere semper di- stincte secundis, magis patentibus, e basi ovata acutis, obtusissimis, margine, presertim unius lateris, solum ad vel brevi spatio supra medium latissime 546 S. 0. LINDBERG. revoluto, ubique densissime crenulato, nervo angustiore minusque dorso pro- minente, in ultimo apice dissoluto, ce//u//s subtriplo minoribus, ubique densis- sime verruculosis, se/a dimidio altiore, fheca subeylindrica, ore latiore, peri- stomio alto, optime evoluto, minus fugaci, extus ad basim bene trabeculato etc. Rh. fasciculare multo major est, ramis primariis longis et prostratis, densissime et sat longe ramulosis, /o/iis patentibus, longe et angustis- sime acutis, superne incurvis et hic illie flexuosis, margine superne plano, ubique crenato, nervo tenui maleque definito, dorso parum prominente, tres partes longitudinis foliaris solum percurrente, ce//;/is pluries majoribus, om- nibus elongato-rectangularibus et inter se porosis, perichætio in apice ramu- lorum, se/g longa, gracili, {heca elliptica, peris/omio alto optimeque evoluto, haud fugaci, calyptra ubique papillosa etc. Grimmia | elliptica. cæspitibus humilibus, in sicco nitidulis, fere aterrimis, ramis lateralibus nullis, /o///s densissimis, subulatis, vulgo acutiusculis, mar- gine solum in ipsa basi reflexo, ceterum plano et incrassato, nervo continuo, cellulis pluristratosis, /heca ovali-globosa etc. valde aliena planta est. Gr. microcarpæ (vide infra) forma robustior et subimberbis, perfecte in omnibus foliis suis epilosa etenim numquam occurrit, est planta tenuior et ad- scendens, /o/is minus densis, patentibus, apice vulgo reflexiusculis, e basi oblongo-ovata subsubulato-attenuatis, margine unius lateris solum iufra medium folii late revoluto, eodem alterius lateris tamen vix recurvo, e medio plano, fere jam e basi ubique incrassato et bistratoso, nervo angustiore, sed e folio optime definito, crasso, semiterete, ad medium folii a tribus stratis cellularum, continuo vel exeurrente in pilo, ce//u/is minutis, exceptis basilaribus, fere om- nino quadratis, summis subrotundis, intus parum vel non crenato-incrassatis, seta brevi, /Aeca elliptico-oblonga, minuta, peristomio optime evoluto etc. Ceteræ species Rhacomitrii vel Grimmiæ nullo modo cum hae confundi possunt. 1. Rhacomitrium ericoides (Richards.; SCHRAD.) BRID. Margo foliaris haud inerassatus. Nervus pessime definitus, valde tenuis, applanatus, dorso vix prominens, ad vel paullo supra medium folii, vulgo bi- furcatim, dissolutus, antice planus, inferne tristratosus, supra basim a duobus stratis cellularum, quarum eædem anticæ magnæ et 5, posticæ minutissimæ et indistinctæ, circiter decies minores, 7 vel S. Cellulæ foliares in medio grosse papillosæ. Hepaticæ in Hibernia mense Juli 1873 lectæ. 547 Muscus trichodes montanus, capitulis erectis, foliis Ericæ non hirsutis, cauliculis procumben- libus RICHARDS. Mss. Bryum hypnoides, capitulis plurimis erectis, non lanuginosum DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., app. p. 478 (1724). Muscus folüs plurimis reflexis, ex uno puncto confertis VAILL. Bot. par. tab. 26, fig. 14 (1727). Pryum hypnoides, hirsutie canescens, vulgare DILL. Hist. muse. p. 369, n. 27 C—E, tab. 47, fig. 27 C—E (1741). Bryum hypnoides, Erice facie, capsulis barbatis, alpinum DILL. Hist. muse. p. 371, n. 31, tab. 47, fe 3101741). Bryum hypnoides var. y. L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1120 (1753). — — var. f. L. Fl. suec., 2 ed., p. 392 (1755). — — var. y. medium Læers. Fl. herborn. p. 236 (1775). Bryum hypnoides POLL. Hist. pl. palat. 3, p. 106, n. 1013 (1777). Hypnum canescens var. y. ericoides WEB. Spic. fl. goett. p. 82 (1778). Bryum hypnoides var. 6. barbatum RETZ. Fl. scand. prodr., 1 ed., 2, p. 214 (1779). Bryum ericoides ScugAD. in GMEL. (L.) Syst. nat., 13 ed., 2, P. 2, p. 1332 (1791). Trichostomum elongatum Ennu. Pl. erypt. exs. fasc. 24, n. 233 (1791). Trichostomum canescens var. ericoides HEDw. St. d 3, fasc; 1, p. 7, IN NOA Moby Trichostomum ericoides SCHRAD. Spic. fl. germ. p. 62, n. 2 (1794). Bryum elongatum HorrM. Deutschl. Fl. 2, p. 41, n. 4 (1796). Rhacomitrium ericoides Brin. Mant. p. 78, n. 268 (1819), et Br. univ. 1, p. 210, n. 2 (1826). LiNDB. in Öfv. V.-Ak. Fórh. 23, p. 553, in obs. (1866). Rhacomitrium canescens forma localis HÜBEN. Muse. germ. p. 206, in obs. (1833). — — var. y. ericoides B. S. Br. eur. fase. 25—28, monogr. p. 12 (1845). Grimmia ( Rhacomitrium) canescens var. B. ericoides C.-M. Synops. 1, p. 807 (1849). Omnes species hujus sectionis ( Eurrhacomitrii) generis ramulis densis et brevibus distinctæ sunt. Qua causa var. ericoides per analogiam nobis videtur forma typica speciei, sed hujus var. simplex vel subsimplex, e loco humidiore orta, est s. d. Rh. canescens. Formas analogas ceteræ species quoque sectionis nobis præbent, que ut varietates merito consideratæ sunt. Var. p. canescens (C.-B.; Trww.) LInDB. Muscus terrestris candidus ramosus C.-B. Pinax, p. 361, n. 3 (1623). Muscus trichodes lanuginosus alpinus Periv. Museum, n. 85 (1695). Muscus capillaris lanugine canescens, pediculis tenuibus oblongis, capitulis in mucrones longos recte sursum exporrectis RAY. Syn. st. brit, 2 ed., p. 31, n. 16 (1696). Muscus capillaceus densissimus lanuginosus Tours. Hist. pl. Paris, p. 500 (1698). Muscus capillaris ramosus, apicibus candicantibus Scueucuz. It. alp. 2, p. 65 (1708). Muscus ericetorum hirsutie canescens et ramosus Rupp. Fl. jen., 1 ed., p. 342 (1718). Bryum trichodes, erectis capitulis, lanuginosum Dir. Cat. pl. Giss. p. 224 (1718). Muscus terrestris tenuioribus foliis, ccspitosus, varius BoERH. Ind. alt. pl. p. 20, n. 18 (1720). 548 S. O. LINDBERG. Muscus capillaceus densissimus lanuginosus, albo-viridis, apicibus niveis SCHEUCHZ. It. Helv. alp. p. 516 (1723). Muscus trichodes montanus, Ericæ hirsuto folio, capitulis ereclis acutis RICHARDS. in RAY. Syn. st. brit., 3 ed., p. 97, n. 27 (1724). Bryum hypnoides var. B. L. Fl. suee., 2 ed., p. 392 (1755). — — var. v. NECK. Del. gall.-belg. 2, p. 454, n. 6 (1768), et Meth. muse. p. 227 (1771). — — var. ß. minus LEERS. Fl. herborn. p. 236, p. p. (1775). Hypnum canescens var. f. pilosum Waiss. Pl. erypt. fl. gott. p. 213 (1770). WEB. Spic. pl. goett. p. 82 (1778). Bryum hypnoides SCHREB. Spie. fl. lips. p. 77, n. 1034 (1771). — — var. ß. pilosum Retz. Fl. scand. prodr., 2 ed., 2, p. 214 (1779). Trichostomum hypnoides Hepw. Fund. muse. 2, p. 91, tab. 8, figg. 43 et 44 (1782). Trichostomum canescens Tımm. Fl. megap. prodr. p. 215, n. 775 (1788). HEDw. St. erypt. 9: fase: 1; D... tab 9 (179/18); Gymnostomum. canescens SCHRANK. Bayersch. Fl. 2, p. 436, n. 1351 (1789), et Prim. fl. salisb. p..221, n. 817 (1792). Bryum canescens HorrM. Deutschl. Fl. 2, p. 41, n. 40 (1796). Rhacomitrium canescens Brin. Mant. p. 78, n. 267 (1819), et Br. univ. 1, p. 208, n. 1 (1826). Grimmia ( Rhacomitriun) canescens C.-M. Synops. 1, p. 807, n. 53 (1849). Rhacomitrium ericoides var. B. canescens Lixpm. in Öfv. V.-Ak. Fórh. 23, p. 553, in obs. (1866). Bryum ete. Divi. Hist. musc. tab. 47, fig. 27, e speciminibus in collec- tione ejus, tali modo interpretandum est: A. Rhacomitrium heterostichum c. fr. B. A. heterostichum c. fr. (-]- Rh. ericoides e. ster. in collectione alli- gatum). C. Rh. ericoides «, forma brevipila, c. fr. D. Rh. ericoides «, forma brevipila, c. fr. E. Rh. ericoides «, forma brevipila, ster. F et G. Rh. heterostichum c. fr. 2. Rhacomitrium hypnoides (Merrett.; L.) Linps. Margo foliaris haud inerassatus. Nervus bene definitus, tenuis, applana- tus, dorso sat prominens, excurrens vel in summa parte apicis hyalini disso- lutus, antice canalieulatus, inferne quadri- vel tristratosus, ad medium folii a duobus stratis cellularum, quarum eædem anticæ magn: et 4 vel 6, posticæ duplo vel triplo minores, 8—10. Cellulæ foliares extus ad parietes longitu- dinales connatos secundum totam longitudinem folii cristatulo-adauctæ, de ce- tero levissime. Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 549 Muscus hirsutus capillaceus MERRETT. Pinax rer. nat. brit. p. 81 (1667). Muscus terrestri vulgari similis lanuginosus Ray. Syn. st. brit., 1 ed., p. 18, n. 11 (1690). Muscus alpinus ramosior erectus, flagellis brevioribus, lanuginosus PLux. Almag. p. 255, tab. 47, fig. 5 (1696). Bryum hypnoides, capitulis plurimis erectis, lanuginosum DILL. in Ray. Syn. st. brit., 3 ed., p. 97, n. 28 (1724). Bryum hypnoides polycephalon, lanuginosum, montanum DILL. Hist. muse. p. 372, n. 32, tab. 47, fig. 32 (1741). Bryum hypnoides L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1119, n. 21, excl. varr. (1753), et Fl. suec., 2 ed., p. 392, n. 1003, excel. varr. (1755). GEL. (L.) Syst. nat, 13 ed., 2, P. 2, p. 1332 (1791). Hypnum ramis alternatim brevioribus, foliis pilosis, petiolis brevibus flexuosis HALL. Hist. st. Helv. 3, p. 37, n. 1780, tab. 46, fig. 4 (1768). Hypnum canescens a. hirsutum Weiss. Pl. erypt. fl. gott. p. 211 (1770). WEB. Spic. fl. goett. p. 82 (1778). Bryum hypnoides «. majus LEERs. Fl. herborn. p. 236, n. 844 (1775). — — q. hirsutum RETZ. Fl. scand. prodr., 1 ed., 2, p. 213, n. 1234 (1779). — — a. lanuginosum EnnH. Beitr. 2, pp. 95 et 146 (dat. „1782“; an in Hann. Mag.?), et 3, p: 119, n. 54 (1788). Trichostomum hypnoides Wizzp. Fl. berol. prodr. p. 307, n. 916 (1787). Trichostomum ramigerum 'Tımm. Fl. megap. prodr. p. 215, n. 774 (1788). Trichostomum lanuginosum HEDw. St. erypt. 3, fase. 1, p. 3, tab. 2 (1791). Trichostomum serratum EurnH. Pl. erypt. exs. dec. 10, n. 94; et Beitr. 7, p. 13 (1792). Bryum lanuginosum HorrM. Deutschl. Fl. 2, p. 41, n. 42 (1796). Rhacomitrium lanuginosum Brin. Mant. p. 79, n. 273 (1819), et Br. univ. 1, p. 215, n. 7 (1826). C.-M. in Verh. z. b. Ges. Wien, 1869, p. 223, n. 1. Grimmia (Khacomitrium) lanuginosa C.-M. Synops. 1, p. 806, n. 52 (1849). Rhacomitrium hypnoides LiNDB. in Öfv. V.-Ak. Förh. 23, p. 552, n. 93 (1866). ,Culcitræ instar vestit passim rupes, ut super has molliter sedeas:* L. JC sweet tco Var. p. subimberbe (Hanrw.) LINDB. Trichostomum lanuginosum var. B. subimberbe HAnTM. Skand. Fl., 3 ed., p. 282 (1838). Rhacomitrium lanuginosum var. B. subimberbe HAmrw. Skand. Fl., 4 ed., p. 389 (1843). — — var. D. depauperatum D. M. Prodr. Fl. Bat. 2, P. 1, p. 43 (1851). An hue referendum sit Trichostomum canadense Micux. Fl. bor.-am. 2, p. 296 : 1803 (Rhacomitrium Brin. Mant. p. 80, n. 274:1819, et Br. univ. 1,.P- 217, n°81826): Var. y. robustum Linps. Multo robustior, dense ramosa, cano-alba. Folia densissima, fere erecta, longiora, dentes marginales in apice folii hyalino densi, longi, robusti, divari- 70 550 8.0. LINDBERG. eati, fureati, cruribus divergentissimis, vel, incudis instar, rectangulares, retusi et margine apicis spinas duas — quatuor divaricatas gerentes. Cellulæ omnes elongate rectangulares, duplo — triplo majores, multo magis incrassatze. Habitat in ventosis aridissimis montiuni, precipue in alpibus et arcticis, sed rarissime fertilis. Rhacomitrium lanuginosum var. p. squalidum Brin. Br. univ. 1, p. 217 (1826) et Rh. borbonicum Brin. op. cif. 1, p. 218, n. 9, vix diversa sunt e Rh. incano C.-M. in Verh. z. b. Ges. Wien, 1869, p. 224, n. 4. 3. Rhacomitrium fasciculare (Hall; Scrap.) Brin. Margo foliaris haud inerassatus. Nervus sat bene definitus, valde tenuis, applanatus, dorso parum prominens, supra medium vel ad tres partes folii, ssepe bifurcatim, dissolutus, antice planus, inferne subtristratosus, ad medium folii a duobus stratis cellularum, quarum eædem anticæ 4 vel 5, posticæ æqui- magnæ et 6 vel 7. Cellulæ foliares paginis ambabus elevatulæ et in medio lenissime impressæ. Hypnum saxatlile alpinum, cauliculis crassis: incurvis, trichodes, capitulis brevioribus erectis in seta brevi HALL. Mss. Bryum hypnoides aquaticum, calyptris nigris acutis Dirn. Hist. muse. p. 367, n. 26, var. C, tab. 46, fig. 26 C (1741). Bryum hypnoides, hirsutie virescens, fasciculare alpinum DILL. Hist. muse. p. 370, n. 28, tab. 47, fig. 28 (1741). Bryum hypnoides var. B. L. Sp. pl., 1 ed., 2, p. 1120 (1753). — — var. y. L. Fl. suec., 2 ed., p. 392 (1755). — — var. y. virescens RETZ. Fl. scand. prodr., 1 ed., 2, p. 214 (1779). — — var. p. virescens EungH. Beitr. 2, p. 146 (1788). jryum fasciculare SCHRAD. in GMEL. (L.) Syst. nat, 13 ed., 2, P. 2, p. 1332 (1791). Horrm. Deutschl. Fl. 2, p. 42, n. 44 (1796). Trichostomum fasciculare SCHRAD. Spice. fl. germ. p. 61, n. 1 (1794). Bryum lutescens Dicks. Fase. pl. crypt. Brit. 4, p. 14 (1801). Trichostomum? lutescens P.-B. Prodr. p. 91 (1805). Rhacomitrium fasciculare Br. Mant. p. 80, n. 276 (1819), et Br. univ. 1, p. 218, n. 10 (1826). Trichostomum maritimum Brvrr. Mss. HanTM. Skand. Fl., 3 ed., p. 283, n. 9, in obs. (1838). Grimmia ( Rhacomitrium) fascicularis C.-M. Synops. 1, p. 809, n. 56 (1849). Rhacomitrium virescens LINDB. in Act. soc. se. fenn. 10, p. 68, n. 2497 :1 (1871). 4. Rhacomitrium ramulosum (L.) Linn». Margo foliaris haud incrassatus. Nervus optime definitus, crassiuseulus, fere semiteres, dorso valde prominens, in ipso pilo vel, in foliis imberbibus, Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1813 lectæ. 551 in summo apice eorum dissolutus, antice canaliculatus, inferne subtristratosus, ad medium folii a duobus stratis cellularum, quarum eædem anticæ magnæ et 2 vel rarissime 3, posticæ duplo minores et 8 vel rarissime 10. Cellulæ folia- res levissime, subplanæ. Bryum caule erecto, ramis lateralibus brevibus fertilibus L. Fl. lapp., 1 ed., p. 314, n. 396 (1731). Bryum hypnoides alpinum, setis et capsulis exiguis VED. Fl. dan. 3, fasc. 8, p. 9, excl. synon., tab. 476 (1769). Trichostomum microcarpon Brin. Muscol. rec. 2, P. 1, p. 127, n. 105, p. p. (1798), et Sp. musc. 1, p. 237, p.p. (1806). DEC. (Lam.) Fl. frang.. 3 ed., 2, p. 469, n. 1233 p. p. (1805). WanLENB. Fl. lapp. p. 331, n. 381, excel. synon. (1812). Sw. in LinJEBL. Sv. Fl., 3 ed., p. 537, n. 3 (1816). Hanrw. Skand. Fl, 1 ed., p. 400, n. 3, excl. synon. (1820), 2 ed., p. 320, n. 1 (1832), et 3 ed., p. 282, n. 1 (1838). Bryum microcarpon FUNCK. Crypt. Gew. Ficht. fasc. 2, p. 3, n. 40 (1801). Hopp. in STURM. ' Deutschl. Fl. 2, fasc. 7, c. tab. (1805). . Rhacomitrium microcarpon Brıp. Mant. p. 79, n. 270, p. p. (1819), et Br. univ. 1, p. 211, n. 3, p. p. (1826). HÜBEN. Musc. germ. p. 202, n. 4, excl. synon. et var. ß (1833). HanrM. Skand. Fl., 4 ed., p. 389, n. 1, excl. var. ß (1843) — 10 ed. (1871). B. S. Br. eur. fase. 25— 28, monogr. p. 10, n. 7, tab. 5 (1845). Trichostomum heterostichum var. B. microcarpon WAHLENB. Fl. suec., 1 ed., 2, p. 751, excl. synon. Dill. (1826), et 2 ed., 2, p. 779 (1833). Grimmia ericoides Brin. Br. univ. 1, suppl. p. 768, n. 35 (1827). Grimmia ( Dryptodon) microcarpa C.-M. Synops. 1, p. 804, n. 49, excl. forma procera (1849). 5. Rhacomitrium heterostichum (Dill; Hepw.) Brin. Margo foliaris nullibi incrassatus. Nervus sat bene definitus, latiusculus, applanatus, dorso sat prominens, in ipso pilo dissolutus, antice planiusculus vel planus, inferne subtristratosus, cellulis intermediis etenim interdum 2 vel 3, minutissimis et maxime indistinctis, ad medium folii a duobus stratis cel- lularum, quarum anticæ 6—4, posticæ subtriplo minores et 12—-8. Cellulæ foliares lævissimæ, plane. | Bryum hypnoides, hirsutie canescens, vulgare DILL. Hist. muse. p. 368, n. 27 A et B, F et G, excel. synon., tab. 47, fig. 27 A et B, F et. G (1741). Trichostomum heterostichum Hepw. Mss. Timm. Fl. megap. prodr. p. 215. n. 776 (1788). Hepw. St. crypt. 2, fase. 3, p. 70, tab. 25 (1789). Bryum secundum GMEL. (L.) Syst. nat., 13 ed., 2, P. 2, p. 1333 (1791). PBryum heterostichum Horrm. Deutschl. Fl. 2, p. 40, n. 39 (1796). Dicks. Fasc. pl. erypt. Brit. 4, p..14 (1801). Rhacomitrium heterostichum Brin. Mant. p. 79, n. 271 (1819), et Br. univ. 1, p. 214, n. 5 (1826). Dryptodon carnosus Brio. Br. univ. 1, p. 206, n. 16 (1826). 552 S. O. LINDBERG. Trichostomum carnosum Dicks. Mss. Brin. Br. univ. 1, p. 206, n. 16, ut synon. (1826). Trichostomum stenocarpum HAMP. Mss. HÜBEN. Musc. germ. p. 208, n. 8, ut synon. (1833). Grimmia ( Rhacomitrium) heterosticha C.-M. Synops. 1, p. 807, n. 54, excel. varr. (1849). 6. Rhacomitrium affine (SCHLEICH.) LINDB. Margo foliaris, prsesertim unius lateris, hie illie brevibus spatiis incras- satus, ut bistratosus in una serie sola cellularum. Nervus optime definitus, crassiusculus, subsemiteres, dorso valde prominens, in ipso pilo dissolutus, antice planiuseulus, inferne quadristratosus, quorum cellulæ anticæ 6, inter- medie duplo minores et S— 10, posticæ triplo minores et 12—16, ad medium folii a tribus stratis cellularum, quarum anticæ 2, intermediæ 3, posticæ duplo minores et 8. Cellulæ foliares extus ad parietes longitudinales connatos secun- dum totam longitudinem folii distincte cristatulo-adauctæ, ceterum lævissimæ. Fusco-lutescens, duplo angustior, magis ramosa et ramulosa, haud erecta, sed plus minusve adscendens vel humifusa, multo minus vel vix incano-pilosa. Folia numquam secunda, distinete accrescentia, in apice multo angustiora, margine multo angustius revoluto, ad pilum, brevem, angustum et in margi- nibus haud reflexum, subplano, nervo angustiore, melius definito, crassiore, ut inferne quadri, de cetero tristratoso, teretiore, dorso valde prominente, antice minus plano, inferne brunneolo-tincto, cellulis subtriplo minoribus, minus incrassatis, sed melius et densius intus crenatis. Theca brevior, elliptico- oblonga, apice magis rotundata et ore angustiore, valde pachydermis a cel- lulis triplo — duplo majoribus, sed brevioribus, optime incrassatis. Peristomium humile et pallidius, membrana basilari vix ulla, dentibus irregulariter ad basim plus minusve connatis. bryum fastigiatum Horrm. Deutschl. Fl. 2, p. 40, n. 39, in obs. (1796)? Trichostomum affine Scunxicu. Pl. erypt. Helv., 3 cent, n. 18 (1805), et Cat. pl. Helv., 2 ed. p. 31 (1807). W.M. Bot. Taschenb. p. 127, in obs. (1807). Trichostomum alopecurum SCHKUHR. Deutschl. Moos. p. 77, n. 14, tab. 35 (1810). Trichostomum heterostichum ScuwzæcGr. Suppl. 1, P. 1, p. 149, n. 11, p. p. (1811). DEC. Fl. franç. 5, p. 217, n. 1230, p. p. (1815). W.-A. in Mém. soc. d'hist. nat. Paris, 2, p. 270, n. 6, p. p. (1825). Rhacomitrium alopecurum Brin. Mant. p. 79, n. 272 (1819), et Br. univ. 1, p. 215, n. 6 (1826), et suppl. p. 775 (1827). Trichostomum fastigiatum WALLR. Fl. erypt. Germ. 1, p. 175, n. 416 (1831)? Rhacomitrium heterostichum var. B. alopecurum HüBen. Muse. germ. p. 208 (1833). B.S. Br. eur. fase. 25—28, monogr. p. 9 (1845). Wains. Br. Brit. p. 168 (1855). Trichostomum fasciculare var. TAyL. in Mackay. Fl. hibern. 2, p. 20, n. 6, in obs. (1836). Trichostomum saxatile TAYL. in Trans. Bot. Soc. Edinb. 2, P. 1, p. 1 (1845). Grimmia (Rhacomitrium) heterosticha var. ß. alopecura ©.-M. Synops. 1, p. 808 (1849). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 553 Notis datis e Ah. heterosticho bene sine dubio diversa species, nobis ex ipsa natura quoque judicantibus, quum ambæ, ex. gr. ad urbem Helsing- fors Fenniæ, supra rupes vere irroratas in eodem cæspite intermixtæ et per- fecte typicæ interdum crescant. Vulgo illa tamen in montibus silvosis edi- tioribus magisque septemtrionalibus, hæc ad rupes saxaque ventosa et præ- cipue campestria viget. Var. f. gracilescens (B. S.) Lips. Rhacomitrium heterostichum var. y. gracilescens B. S. Br. eur. fasce. 25—28, monogr. p. 9, p. p. (1845). Grimmia (Rhacomitrium) heterosticha var. y. gracilescens C.-M. Synops. 1, p. 808, p. p. (1849). 7. Rhacomitrium obtusum (Dill; Sw.) Linps. Margo foliaris fere semper haud incrassatus, rarissime superne spatiis brevissimis et paucissimis bistratosus. Nervus sat male definitus, latus, appla- natus, dorso valde prominens, longe infra apicem dissolutus, antice late et profunde canaliculatus, inferne quadri- vel tristratosus, quorum cellulæ anticæ magnæ et 9— 6, intermediæ triplo minores, valde indistinctæ et S—5, posticæ duplo minores et 20—14, ad medium folii a duobus stratis cellularum, quarum anticæ vulgo 6, posticæ subduplo minores et 9—7. Cellule foliares extus ad parietes longitudinales connatos secundum totam longitudinem folii cristatulo- adauctæ, licet valde indistincte, de cetero levissime. Bryum hypnoides alpinum, operculis obtusis DILL. Hist. muse. p. 371, n. 30, p. p., tab. 47, fig. 30 (1741). Bryum hypnoides var. Ô. Hups. Fl. angl., 2 ed., p. 480 (1778). Trichostomum obtusum Sw. Fl. brit. 3, p. 1244, n. 13, excl. synon. Brid. (1804), et Comp. Ifl bouis 2 ed: p. kala. 12 (1816): ^ Dicranum aciculare var. à. pumilum Turn. Muse. hib. spice. p. 67 (1804)? Trichostomum patens W.-A.H. in Hook. Journ. Bot. 1, p. 95, n. 30 ,(1834). Rhacomitrium heterostichum var. y. gracilescens B. S. Br. eur. fase. 25 —28, monogr. p. 9, p.p. (1845). Wins. Br. brit. p. 168 (1855). Scaime. Synops. p. 232, p. p. (1860). Grimmia (Rhacomitrium) heterosticha var. y. gracilescens C.-M. Synops. 1, p. 808, p. p. (1849), et Deutschl. Moos. p. 368, p. p. (1853). Rhacomitrium obtusum LiwDB. (vide pag. 542 hujus operis). In textu citato Diccenius dicit: „surculi subhirsuti“, quod solum in cæspite sinistro (Grimmie microcarpæ) collectionis ejus est visibile, sed non in eisdem medio et dextro, ad hane speciem pertinentibus, figura quoque data Rh. obfusum, certissime non Gr. microcarpam, adumbrat. Specimina, mense Augusti, quo tempore opereula in Rhacomitriis sunt delapsa, in monte 554 S. O. LINDBERG. Snowdon ab eo lecta, hoc organo, quantum nunc commemoramus, omnino carent, ut verisimile sit sporogonium monstrosum vel male evolutum vel oper- culum læsum descriptum esse: „operculis obtusis (DizrENIUS) vel operculum hemisphæricum vel convexum muticum“ (Surg). Hic oculatissimus vir solam certissimam plantam DrirrENn vidit, qua causa nulla dubia de identitate relicta sunt, praesertim quum nunnulla sterilia individua ejus authentica in herbario nostro asservemus. Stirps, quam in collectione DIirLEnit examinavimus, mera est sine ullis vestigiis alius musci intermixti. Nomen antiquum obfusum re- tinemus, licet operculum nullo modo est obtusum, sed ob folia semper obtusa et imberbia, qua nota optime e AA. a/fin? proximo distinguitur. „We are not able to determine Trichostomum obtusum Smith, Fl. Brit. 1244, Die. Muse. t. 47, f. 30, which, indeed, as BrivEL Jjustly remarks (Bryol. univ. 1, 193), very little accords with Trichostomum patens, although the specimen in the Dillenian Herbarium has been repeatedly pronounced to be that moss by competent observers. Possibly Dixzenius may have had in view Rhacomitrium heterostichum var. y. gracilescens of Bnucn and ScHIMPER, which has muticous leaves, and small oblong capsules, scarcely larger than those of Rh. sudeticum. According to a remark of Sir J. E. Surrn, in Engl. Bot. t. 1901, Dirresiws has confounded Rh. sudeticum with Rh. ellipticum, but no evidence of this is observable in the figures above cited.* — Wains. Bryol. brit. p. 167, n. 4, in nota. 8. Rhacomitrium aquaticum Brin. (Bryol. univ.!). Margo foliaris haud incrassatus. Nervus bene definitus, crassiusculus, applanatus, dorso bene prominens, in summo apice dissolutus, antice canali- culatus, inferne quadri- vel tristratosus, quorum cellulæ omnes subæquimagnæ. anticæ S—6, intermediæ 10— 8, posticæ 16—12, supra medium folii a duo- bus stratis cellularum, quarum anticæ vulgo 5, posticæ 7 vel 8. Cellulæ foliares ad parietes longitudinales connatos suos bipapillosæ. Hypnum caulibus teretibus, foliis lanceolatis imbricatis, capsulis erectis ovatis aristatis HALL. It. hercyn. n. 30, fig. 2 (1738)? Dryum aciculariforme Eunm. Mss. Horrm. Deutschl. Fl. 2, add. p. 6 (1796)? Trichostomum aquaticum Brin. Muscol. rec. 2, P. 1, p. 132, n. 109, excl. synon. (1798)? Dicranum subulatum Rôuz. Moosg. Deutschl. 1, p. 347, n. 95, excl. synon. (1800)? Dicranum aciculare var. y. gracile Turn. Muse. hib. spic. p. 67 (1804). Dieranum aquaticum Brin. Sp. musc. 1, p. 190, exel. synon. (1806)? Trichostomum fasciculare (non SCHRAD.) Mouc. N. St. erypt. vog.-rhen. fasc. 3, n. 215 (1812). Rhacomitrium aquaticum Brin. Mant. p. 80, n. 278, excl. synon. (1819)?, et Br. univ. 1, p. 222, n. 13, excl. synon. (1826)! Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lecta. 555 Trichostomum aciculare var. B. acutifolium W.-A. in Mém. soc. d'hist. nat. Paris, 2, p. 271 (1825). Rhacomitrium cataractarum Brin. Br. univ. 1, suppl. p. 776, n. 17, c. synon. „AR. aquaticum Brid. Braun. in litt.* (1827). Trichostomum obtusum ScHuLTtz. in Syll. ratisb. 2, p. 144, excl. synon. (1828). WALLR. Fl. erypt. Germ. 1, p. 176, n. 418 (1831)? Trichostomum protensum BRAUN. Mss. SCHULTZ. in Syll. ratisb. 2, p. 145, in obs. (1828). DuBv. Bot. gall. 2, p. 573, n. 3 (1830). Trichostomum fasciculare var. ß. protensum HARTM. Skand. Fl., 2 ed., p. 321 (1832). Rhacomitrium protensum BRAUN. Mss. HÜBEN. Musc. germ. p. 211, n. 10, ut synon. (1833). Trichostomum cataractarum HAnTM. Skand. Fl., 3 ed., p. 283, n. 6 (1838). Grimmia ( Dryptodon) aquatica C.-M. Synops. 1, p. 800, n. 40, exel. nonn. synon. (1849). Muscus aquaticus, pileis acutis Pegviv. Museum, n. 14 (1695), secundum specimina sub n. 3 in folio 30 collectionis Bupprzr, Rh. aciculare sine dubio est. Dryum hypnoides aquaticum, calyptris nigris acutis Dir. Hist. musc. p. 367, n. 26, tab. 46, fig. 26 (1741) quoque ad eandem speciem, saltem maximam partem, referri debet, in herbario ejus etenim A componitur a A. aciculari c. fr., Rh. aquatico c. fr. et Rh. fasciculari c. fr., B tamen a solo Rh. aciculari c. fr., C est planta sterilis Rh. fascicularis, ab HALLER missa, qua causa sub Äh. «quafico vix citari potest; animadvertendum tamen est folia angusta, carinata^ bene ad hane speciem nutare, sed figure, et 4 et P, habitum, ramifieationem et formam foliarem 24. acicularis ostendunt. In herb. Acad. se. petrop. vidimus specimen originale EHRHARTI Dry? acicularis aquatici „Hannover 1781* (an Dieranum aquaticum Enr. Pl. crypt. exs. dec. 22, n. 213?, quod opus nondum vidimus), muscus qui est verum Ahacomitrium aciculare, et specimen authenticum Dierani aquatici Horrm. Deutschl. Fl. 2, p. 35, n. 20 (1796), quod certissime est forma aquatica nigricans Dichodontii pellucidi, loco citato tamen Horrwaxw solum specimen in Enrx. Pl. erypt. exs. memorat et descripsit. Rh. aquaticum Brin. Br. univ. 1. c. sine dubio est hzc species, descri- bitur etenim: „folia ovato-lanceolata, acuta, carinata, peristomii dentes, fere ad basim usque partiti, abunde a Rh. aciculari distinguunt“, sed synonyma perplurima data falsa vel maxime incerta. 9. Rhacomitrium aciculare (Petiv.; L.) Brin. Margo foliaris haud inerassatus. Nervus inferne bene, superne pejus definitus, crassiusculus, applanatus, dorso sat prominens, in summo apice dis- solutus, antice planiuseulus, inferne quadri- vel tristratosus, quorum cellulæ omnes subæquimagnæ, anticæ 7— 5, intermediæ 10— 8, posticæ 12—10, e 556 S: 0. LINDBERG. medio folii a duobus stratis cellularum, quarum anticæ vulgo 4, posticæ S—6. Cellulæ foliares læves, plan. Muscus aquaticus, pileis acutis Periv. Museum, n. 74 (1695). Bryum hypnoides erectum montanum, erectis capitulis acutis DILL. in RAY. Syn. st. brit., 3 ed., p. 94, n. 12 (1724). Bryum hypnoides repens aquaticum, erectis capitulis acutis DILL. in RAY. Syn. st. brit., 3 ed., p» 94». 13 (1724). Bryum montanum hemiheterophyllum, operculis acutis DILL. Hist. musc. p. 366, n. 25, tab. 46, fig. 25 (1741). Bryum hypnoides aquaticum, calyptris nigris acutis DILL. Hist. muse. p. 367, n. 26 A et B, tab. 46, fig. 26 A et D (1741). Bryum aciculare L. Sp. pl, 1 ed., 2, p. 1118, n. 14 (1753). Bryum foliis imbricatis lanceolatis, setis alaribus, capsulis ovatis aristatis HALL. Hist. st. Helv. 3, p. 47, n. 1820 (1768). Hypnum aciculare Scop. Fl. carn., 2 ed., 2, p. 335, n. 1325 (1772). Dicranum aciculare Hzpw. Fund. 2, p. 92 (1782), et St. erypt. 3, fase. 4, p. 79, tab. 33 (1792). Bryum nigrescens ViLL. Hist. pl. Dauph. 3, P. 2, p. 881, n. 46, tab. 54 (1789). Mnium aciculare GMEL. (L.) Syst. nat., 13 ed., 2, P. 2, p. 1328 (1791). Bryum rivulare HorFM. Deutschl. Fl. 2, p. 37, n. 27, in obs. (1796)?, Trichostomum aciculare P.-B. Prodr. p. 90 (1805). W. M. Bot. Taschenb. p. 119, n. 9 (1807). — — aq. obtusifolium W.-A. in Mém. soc. d'hist. nat. Paris, 2, p. 271 (1825). Trichostomum obtusifolium P.-B. Prodr. p. 91 (1805). Rhacomitrium obtusifolium Brin. Mant. p. 80, n. 275 (1819), et Br. univ. 1, p. 221, n. 12 (1826). Rhacomitrium aciculare Brin. Mant. p. 80, n. 277 (1819), et Br. univ. 1, p. 219, n. 11 (1826). Campylopus acicularis WAHLENB. Fl. suec., 1 ed., 2, p. 749, n. 1361 (1826). Grimmia ( Dryptodon) acicularis C.-M. Synops. 1, p. 801, n. 41 (1849). 1. Grimmia (Dryptodon) patens (Dicks.) B. S. Lamina foliaris superne maximam partem bistratosa, margo incrassatus, ut inferne bi-, superne tristratosus. Nervus sat male definitus, dorso, excepto ad basim et apicem, alas 2—4 gerens, continuus, inferne tri-, superne bistra- tosus, ale quoque in acie bistratosæ. Cellulæ foliares levissime, plans. DBrywm patens Dicks. Fasc. pl. erypt. Brit. 2, p. 6, tab. 4, fig. 8 (1790). Pterygynandrum? patens HEpw. Sp. muse. p. 87 (1801). Bnrp. Sp. muse. 1, p. 136 (1806). Dicranum patens SM. Fl. brit. 3, p. 1213, n. 18 (1804). Brip. Sp. muse. 1, p. 191 (1806). Pterygynandrum Ramondii DEC. (Lam.) Fl. frane., 3 ed., 2, p. 462, n. 1221 (1805). Trichostomum nudum SCHLEICH. Pl. erypt. Helv., 3 cent., n. 19 (1805)? W. M. Bot. Taschenb. p. 127, in obs. (1807). Hepaticæ in Hibernia mense Julii 1873 lectæ. 557 Tortula? patens P.-B. Prodr. p. 48 (1805). Trichostomum patens W. M. Bot. Taschenb. pp. 125 et 127, in obs. (1807). BLAND. Musc. frond. exs. fase. 5, n. 219 (1808). Scukunr. Deutschl. Moos. p. 77, n. 13, tab. 34 (1810). ScawæGr. Suppl. 1, P. 1, p. 151, n. 15, tab. 37, excel. figg. 1 a, 7 et 8 (1811). Fissidens patens WAHLENB. Fl. lapp. p. 334, n. 587 (1812). Campylopus patens Brib. Mant. p. 73, n. 255 (1819). Leucodon Ramondii Brin. Mant. p. 135, n. 572 (1819). Dryptodon patens Brin. Br. univ. 1, p. 192, n. 1 (1826). Orthotrichum? curvatum Brio. Br. univ. 1, suppl. p. 791, n. 45 (1827). Rhacomitrium patens HÜBEN. Musc. germ. p. 198, n. 1 (1833). Grimmia arcuata DEN. in Mem. accad. Torino, 38, p. 250, n. 77 (1836), et Syll. muse. Ital. p. 252, n. 334 (1838). Grimmia patens B. S. Br. eur. fase. 25—28, monogr. p. 18, n. 13, tab. 19/, (1845). 2. Grimmia (Dryptodon) elliptica (Tunw.) W.-A. Lamina foliaris superne bistratosa, margo incrassatus ut inferne bi-, su- perne tri- et quadristratosus. Nervus inferne bene, superne pessime definitus, dorso exalatus, continuus, inferne quadri-, superne tristratosus. Cellule foliares levissime, planæ. Dicranum ellipticum Turn. Muse. hib. spie. p. 76, n. 30, excl. synon. Dill, tab. 6, fig. 2 (1804). Sm. Fl. brit. 3, p. 1213, n. 19, excl. synon. Dill. (1804). Trichostomum ellipticum H.'T. Muse. brit, 1 ed., p. 62, n. 9, tab. 19 (1815). Campylopus ellipticus Brin. Mant. p. 76, n. 262 (1819). Grimmia elliptica W.-A. in Mém. soc. d'hist. nat. Paris, 2, p. 269, n. 18 (1825). C.-M. Synops. 1, p. 799, n. 39 (1849). Dryptodon ellipticus Brin. Br. univ. 1, p. 204, n. 14 (1826). Rhacomitrium ellipticum B. S. Br. eur. fase. 25—28, monogr. p. 5, n. 1, in Grimmiæ tab. 24 (1845). Habitu, structura folii, theca subglobosa et peristomio certissime est Grim- mia, sequentibus proxime affinis. Jam clar. WALKER-ÅRNOTT l. c. optime anim- advertit: „Les dents de celle espèce ne sont pas si profondément fendues que dans les vrais 'Trichostomum* (sensu auctoris, h. e. Rhacomitria!); „elles ont aussi plus de largeur, et le port de la plante est entièrement celui des Grimmia. * 3. Grimmia (Dryptodon) unicolor Hoox. Lamina foliaris fere jam e basi bi-, superne tristratosa, margo incrassatus, ut inferne bi- vel tri-, superne quadristratosus. Nervus pessime definitus, dorso exalatus, continuus, inferne quadri-, superne tristratosus. Cellul® foliares 1æ- vissimæ, plan:e. 71 558 8S. ©. LINDBERG. Grimmia unicolor Hook. in Grev. Scott. erypt. Fl. 3, tab. 123 (1825). Grimmia atrala SPRENG. (L.) Syst. veg., 16 ed., 4, P. 1, p. 154, n. 13, p. p. (1827). 4. Grimmia (Dryptodon) atrata MiEruicHH. Lamina foliaris unistratosus, margo incrassatus, ut bistratosus. Nervus vix definitus, dorso exalatus, in apice summo dissolutus, tri, in apice bistra- tosus. Cellule foliares lævissimæ, plan. Grimmia atrata MigLicug. Mss. HORNsSCH. in Flora, 2, P. 1, p. 85 (1819). SPRENG. (L.) Systaves One 4 NPD 4, n. 13, pp (18272): 9. Grimmia (Eugrimmia) microcarpa (Dill; Gwzr.) Linps. Margo foliaris jam ex infra medium ubique incrassatus, ut bistratosus in una serie sola cellularum. Nervus optime definitus, crassus, semiteres, dorso valde prominens, in ipso pilo vel, in foliis imberbibus, in summo apice eorum dissolutus vel continuus, antice canaliculatus, inferne quadristratosus, ad medium folii a tribus stratis cellularum, quarum ezedem anticæ magnæ et 4, in strato medio 5— 7, postieze quoque duplo minores et 10—12, in apice tamen folii cellulæ anticæ 2, intermediæ minutissimæ vel vix ullæ, posticæ eireiter S. Cellulæ foliares lævissimæ, plans. Bryum hypnoides alpinum, setis et capsulis exiguis DILL. Hist. muse. p. 370, n. 29, tab. 47, fig. 29 (1741). Dryum hypnoides alpinum, operculis obtusis Div. Hist. muse. p. 371, n. 30, p. p. (1741). Hypnum HALL. Enum. st. Helv. 2, n. 21 (1742). Bryum hypnoides varr. Ó et e. L. Fl. suee., 2 ed., p. 392 (1755). — — varr. d. microcarpon et &. obtusum Rerz. Fl. scand. prodr., 1 ed., 2, p. 214 (1779). Hypnum caulibus teretibus, foliis pilo aristatis, setis brevissimis HALL. Hist. st. Helv. 3, p. 37, n. 1782 (1768). Hypnum bryoides VILL. Hist. pl. Dauph. 3, P. II, p. 910, n. 42 (1789). Bryum microcarpon GEL. (L.) Syst. nat., 13 ed., 2, P. 2, p. 1332 (1791). Horrm. Deutschl. Fl. 2, p. 42, n- 43 (1796). Dicranum microcarpon SCHRAD. Syst. Samml. krypt. Gew. 1, p. 11, n. 44 (1796). Rorn. DentMiteenmeS P^ 1, p. 1775 n20598 (1800). Trichostomum obtusum Brip. Muscol. rec. 2, P. 1, p. 125, n. 103 (1798), et Sp. muse. 1, p. 237 (1806). Trichostomum microcarpon Brin. Muscol. rec. 2, P. 1, p. 127, n. 105, max. p. (1798), et Sp. muse. 1, p. 237, max. p. (1806). HEDW. Sp. muse. p. 112, tab. 23, fige. 8—12 (1801). TURN. Muse. hib. spie. p. 40, n. 9 (1804). Sw. Fl. brit. 3. p. 1243. n. 12 (1804), et Engl. Bot. 20, tab. 1440 (1805). DEC. (Lam.) Fl. franc., 3 ed., 2, p. 469, n. 1233, p. p. (1805). W. M. Bot. Taschenb. p. 113, n. 3 (1807). SCHKUHR. Deutschl. Moos. p. 70, n. 3, tab. 31 (1810). H. T. Muscol. brit, 1 ed., p. 61, n. 5 (1818), et 2 ed., p. 107, n. 5, tab. 19 (1827). W.-A. in Mém. soc. d'hist. nat. Paris, 2, Hepaticæ in Hibernia mense Julü 1873 lecte. 559 p. 270, n. 7 (1825). Dusy. Bot. gall. 2, p. 573, n. 5 (1830). WALLR. Fl. erypt. Germ. 1, p. 176, n. 417 (1831). W.-A.H. in Hook. Journ. Bot. 1, p. 95, n. 29 (1834). TAYL. in Mackay. Fl. hibern. 2, p. 20, n. 4, excl. var. B (1836). Trichostomum heterostichum SCHLEIcH. Pl. erypt. Helv., 1 cent., n. 13 (1804), et Cat. pl. Helv., 2 ed., p. 31 (1807)? Trichostomum patens var. ß. Scuw.Ean. Suppl. 1, P. 1, p. 152, tab. 37, figg. 1 a, 7 et 8 (1811)? Rhacomitrium obtusum Brıp. Mant. p. 79, n. 269 (1819), et Br. univ. 1, p. 213, n. 5 (1826). Rhacomitrium microcarpon BRID. Mant. p. 79, n. 270, max. p. (1819), et Br. univ. 1, p. 211, n. 3, max. p. (1826). Trichostomum sudeticum FUNCK. Crypt. Gew. Ficht. fase. 28, p. 1, n. 570 (1822). Dryptodon sudeticus Brin. Br. univ. 1, p. 195, n. 4 (1826). WaLrR. Fl. erypt. Germ. 1; p. 136, n. 313 (1831). Rhacomitrium microcarpon var. B. sudeticum HÜBEN. Muse. germ. p. 202 (1833). HARTM. Skand. Fl, 4 ed., p. 389 (1843). Trichostomum gracile HornscH. Mss. HÖBEN. Musc. germ. p. 202, ut synon. (1833). Grimmia procera B.DEN. in Mem. accad. Torino, 40, p. 339, n. 17 (1838). DEN. Syll. muse. Ital. p. 252, n. 335 (1838), et Epil. br. ital. p. 695 (1869). Rhacomitrium sudeticum B. S. Br. eur. fase. 25—28, monogr. p. 7, n. 4, tab. 1 (1845). Grimmia ( Dryptodon) microcarpa forma procera C.-M. Synops. 1, p. 805 (1849). Rhacomitrium microcarpon Lips. (vide pag. 524, sub n. 63, hujus operis). Ut minimam sane thecam inter omnia Zacomifria gerens, meritissimo microcarpon ab antiquioribus auctoribus salutatum, quod ex his extractis vi- dendum est: „capsulis subrotundis* (GwELIN): „ramis fastigiatis elongatis fertilibus, nervo valido, capsula ovata minuta* (Horrmann); pedunculis bre- vissimis, capsulis subrotundis“ (Briver, Muscol. rec.); „/olüs lanceolato-acu- minatis, capsulis ovatis minutis“ (SCHRADER); foliis lanceolato-subulatis, spo- rangio obovato, cespites amoene vel saturate vel subnigricanti-virides* (WEBER et Monum); foliis lanceolato-subulatis“ (ScnkuHR); „caule ramoso ramisque erectis, foliis lanceolatis acuminatis, seta brevi, sporangio ovato-subrotundo ; dentibus ad Dicranum deflectit“ (WarLrora) ete., tandem omnibus britannicis auctoribus ante Wicsonir Dryol. Brit. (1855) sola hæc species innotuit. Margine superne semper ubique bistratoso, nervo crasso, areolatione folii, seta sæpe curvatula et peristomio fere dicranaceo in genere ambigit et ad Grimmias, ex. gr. Gr. Hartmani (Bryum androphyllum Eumnm. Mss. ex Upp- salia, multo melius appropinquat, qua re ad hoc genus Grimmiæ a nobis translata est. MIIEAN wg De | er Li Lx: " | Er D " T NE 1 à - ve LY f ! ne. E d D | s , Die Anzahl der bis jetzt beschriebenen Arten der Gattungen Mordella LInsÉ und Mordellistena Costa ist allerdings ziemlich bedeutend, bedenkt man aber, dass die Meisten der bekannt gewordenen in Europa, in den ver- einigten Staaten von Nordamerika und in einzelnen, doch ziemlich beschränk- ten, Landstrichen anderer Weltgegenden gesammelt sind und dass zugleich grössere und mehr in die Augen fallende Repräsentanten der zuerst genann- ten Gattung in allen Welttheilen und fast in allen Ländern aufgefunden worden und sogar Arten der Gattung Mordellistena nicht nur neuerdings aus Süd Afrika durch Herrn Firrarus bekannt geworden sind, sondern auch schon früher aus Süd Amerika zum Theil unter dem Gattungs Namen Wor- della beschrieben waren, so ist es wohl leicht zu berechnen, dass die Anzahl der unbekannten und noch unbeschriebenen sehr gross sein muss. Es ist anzunehmen, da man besonders in den letzteren Jahren sogar aus tropischen Gegenden eine grosse Anzahl kleiner Käfer nach Europa gebracht hat, dass sich gegenwärtig schon in allen grösseren Sammlungen eine bedeutende Menge unbeschriebener Mordelliden vorfinden, aber dieselben sind von den Natur- forschern zum grössten Theil bis jetzt unbeachtet geblieben, weil die kleine- ren Formen dieser Familie weder durch Farbenpracht, noch durch andere Ei- genthümlichkeiten in die Augen fallen. Die Beschreibung derselben ist aus- serdem mit einer gewissen Schwierigkeit verbunden, indem die Abweichungen im Körperbau sehr gering sind und die Punktirung hier fast keine Rolle spielt, besonders wegen der feinen Haarbekleidung, womit diese unbedeuten- den Thiere bedeckt sind. Dass die Anzahl der unbeschriebenen Arten in den grossen Sammlungen sehr bedeutend sein muss, schliesse ich auch daraus, dass in der ziemlich mittelmässigen Sammlung der hiesigen Universität, wel- che von den Gattungen Mordella und Mordellistena zusammen nur etwas über neunzig Arten enthällt, mehr als ein dritter Theil, so viel ich habe ermitteln können, unbeschrieben ist. Unbestimmte Arten in einer Sammlung besitzen nie denselben Werth wie die beschriebenen und da das in meinen 564 F. W. M&kELIN. Händen befindliche Material zu einer monographischen Zusammenstellung der Mordelliden unzureichend ist, habe ich mich entschlossen wenigstens die frü- her unbeschriebenen Arten der hiesigen Universität hier bekannt zu machen. Vielleicht kónnen dadurch einzelne Arten auch in anderen Sammlungen be- stimmt werden und da überhaupt in mehreren Gruppen unter den Heterome- ren die bekannten exotischen Arten nur vereinzelt und zwar gewöhnlich durch grössere Reisewerke bekannt geworden sind, dürften Beschreibungen grös- serer Reihen zu denselben Gattungen gehörender Arten immerhin willkom- men sein. Neue Mordelliden. 565 1. Mordella elegans: Posterius fortius attenuata, nigra, supra pube- scentia brevi dense vestita, magis opaca, subtus nitida et dense subtiliterqve punctata; capite convexo, anterius late et postice secundum marginem anticum pronoti angusté, sed distinete albo-pubescenti; pronoto modice transverso, fascia transversali paulo ante medium et marginibus omnibus, antico tamen in medio late interrupto, pubescentia alba vestitis; elytris punctis vel maculis minoribus distinctioribus albis octo, pectoris lateribus prope marginem basalem elytrorum fascia elongata segmentisqve abdominalibus prope marginem basa- lem exteriorem macula parva ejusdem coloris ornatis. Longit. 8 m. m.; Latit. hum. 2, 5 m. m. Mordella elegans Klug, Dejean Caf. 3 éd., p. 240, sec. ind. hoe nomine in coll. Man- nerheimiana. Habitat Africam meridionalem in regionibus Cap. b. sp. Mord. perlatae Sulz. magnitudine et pictura admodum similis, sed po- sterius multo magis attenuata. Caput aeqvaliter convexum, nigrum, fusco pubeseens, antennis pilis brevissimis paullo distinctioribus griseo-albidis dense vestitum et postice secundum marginem pronoti anticum linea angusta alba, pilositate brevi ejusdem coloris exorta, decoratum; ore testaceo, palpis fusco- nigris. Antennae capite parum longiores, fusco-nigrae, basin versus paulo dilutiores, apicem versus nonnihil latiores, articulis penultimis enim lateraliter obliqve evidenter produetis. Pronotum longitudine tertia fortasse parte latius, transversim modice convexum, nigrum et pubescentia fusco-nigra vestitum, locis detritis in fundo nitidum et dense subtiliterqve punetulatum, fascia trans- versa paulo ante medium, in medio subinterrupta, lineis duabus brevibus et parum conspicuis in disco pone medium marginibusqve omnibus, antico in medio tamen late interrupto, pubescentia albida paulo longiore dense vestita, lateribus in medio levissime rotundato-dilatatis, margine basali solito modo utrinqve sinuato, angulis omnibus subrectis, haud prominentibus. Scutellum subtriangulare, nigrum, crebre punetulatum, apicem versus pilis nonnullis al- 12 566 F. W. MAKLIN. bicantibus vestitum. Elytra ab humeris usqve sensim angustata, pronoto 21/3 fere longiora, nigra et pubescentia nigra, opaca vestita, locis detritis admo- dum nitida et dense subtiliter punetulata, singulo punetis rotundatis qvatuor albis distinetis et pone callum humeralem parvulo et parum distineto ornato, punctis hisce omnibus pilis paululum longioribus ejusdem coloris exortis, primo et secundo, subsuturali et paululum ante medium elytrorum sito, paulo majo- ribus, ultimo longe ante apicem posito. Corpus subtus nigrum, nitidum, dense subtiliter punctatum; peetore partim — et praesertim prope marginem basa- lem elytrorum longitudinaliter evidentius — pilis brevibus albis vestito; ab- domine maculis, e pilis albis paulo longioribus exortis, in angulo exteriore basali segmentorum et versus medium baseos segmentorum positis, ornato; aeuleo anali dimidii elytrorum longitudinem fere superanti. Pedes nigri, ti- biis tarsisqve anterioribus magis infuscatis, femoribus ommibus pilis brevibus albicantibus densius vestitis. 9. Mordella Fáhraei. — Patria: Caffraria. Syn.: Mordella hieroglyphica Fähraeus, Öfvers. af Kongl. Vet. Ak. Förh., 1870, 4, p. 336 (nee Mord. hieroglyphica Fairmaire et Germain, Ann. d. l. Soc. Ent. d. France, 1863, p. 255). 3. Mordella albonotata: Angustata, nigra, supra pubescentia fusco-nigra, parum nitida, subtus sericeo-albicanti vestita, palpis, antennis femoribusqve anterioribus rufo-testaceis; pronoto fortius transverso, versus latera albicanti et praeterea maculis duabus longitudinalibus in disco tribusqve ad marginem ba- salem albicantibus ornato; elytris pronoto evidenter angustioribus et apicem versus sensim leviter angustatis, singulo punetis vel maculis duabus parvis in disco, lineola infra humerali fasciaqve transversa anteapicali ornato. Longit. 5 m. m.; Latit. hum. 2 m. m. Habitat Brasiliam et ibidem in Santa Rita m. Augusti 1850 a D'° R, F. Sahlberg inventa. Mord. albomaculatae Luc. et argentipunctatae Curt. magnitudine et co- lore sine dubio affinis, sed figuris albicantibus pronoti et elytrorum alio modo positis diversa. Caput convexiusculum, nigrum, pube grisea, parum albicanti praesertim versus apicem et latera omnia densius vestitum; oculis nigris; palpis dilute rufo-testaceis. Antennae capite tertia parte longiores, apicem versus haud latiores, rufo-testaceae, apicem versus levissime infuscatae, arti- eulis penultimis latitudine sua tertia saltem parte longioribus. Pronotum lon- gitudine duplo fere latius, transversim modice convexum, nigrum, breviter Neue Mordelliden. 567 dense pubescens, pubescentia in medio disco fusco-nigra, in medio antice sub- fulvescenti-fusca et versus latera albicanti, et praeterea in medio disco pone medium utrinqve linea longitudinali abbreviata et ad marginem basalem ma- eulis tribus, mediali ante scutellari latiore, pilis albis vestitis ornatum, late- ribus in medio parum rotundato-dilatatis, angulis omnibus obtusiusculis, mar- gine basali utrinqve leviter sinuato. Scutellum transversum, pilis brevibus albis dense vestitum. Elytra prope basin pronoto angustiora et a basi api- cem versus sensim leviter angustata, nigra et pubescentia brevi fusco-nigra, parum nitida vestita, singulo lineola ad marginem infra-humerali, maculis dua- bus parvis in disco, posteriore paulo pone medium elytrorum, fasciagve paulo ante apicem obliqve transversa albis ornato, lineolis, maculis fasciisqve hisce pubescentia ejusdem coloris exortis. Corpus subtus nigrum, pubescentia se- riceo-albicanti vel potius fuscescenti-argentea, nitida sat dense vestitum. Acu- leus analis elytris duplo saltem brevior, supra obsolete, sed late carinatus, versus basin pubescentia sericeo-albicanti dense vestitus. Pedes nigri, qva- tuor posteriores pubescentia albicanti vestiti, femoribus anticis totis, interme- diis in parte superiore rufo-testaceis. 4. Mordella albiventris: Posterius minus attenuata, nigra, parum ni- tida, supra pubescentia nigra, subtus albicanti vestita, palpis, antennis pedi- busqve anticis rufo-testaceis; pronoto fortius transverso, margine laterali, ver- sus angulos anticos late, et basali albido pubescentibus; elytris maculis mi- noribus et fascia apicali admodum lata albis ornatis. Longit. 3, 5 m. m.; Latit. hum. 1, 3 m. m. Mordella albiventris Mannerheim in coll. denominatoris. In Brasilia interiore a D"? Bescke detecta. Mord. albonotatae multo minor et praeterea vario modo diversa. Caput convexiuseulum, nigrum, pubescentia fusco-nigra tectum, pubescentia illa ante- rius magis magisqve flavicanti, versus angulos basales circa et supra oculos gri- sescenti-albieanti; labro palpisqve rufo-testaceis. Antennae capite tertia parte fortasse longiores, rufo-testaceae, apicem versus levissime infuscatae et haud dilatatae, articulis penultimis latitudine longioribus. Pronotum longitudine sua mediali haud duplo latius, transversim modice convexum, nigrum et pubescentia fusco-nigra obtectum, pubescentia ila versus angulos anticos late et deinde secundum marginem lateralem ad angulos basales sensim angustius grisescenti-albicanti, margine basali, utrinqve profunde sinuato, pu- bescentia albida quoque, et cirea lobum medialem latius, cireumdato. Seutel- lum pubescentia fusco-nigra omnino obtectum. Elytra prope basin pronoto 568 F. W, MàELIN. paululum angustiora, at apicem versus sensim parum angustata, pubescentia fusco-nigra sat dense vestita, fascia apicali albida sat lata ornata maculisqve tribus parvulis in utroqve elytro, secunda in medio disco punetiformi, tertia paulo ante fasciam apicalem (in elytro dextro in individuo descripto omnino deficienti) fascia apicali maculisqve hisce e pilis albicantibus exortis. Acu- leus analis elytris paulo plus qvam duplo brevior, basin versus pubescentia albieanti dense vestitus. Corpus subtus pubescentia paulo longiore griseo- albieanti dense vestitum, pectore medio tamen denudato et nigro. Pedes qva- tuor anteriores rufo-testacei, tarsis omnibus et tibiis intermediis tamen magis infuscatis; pedes postiei nigri, femoribus tibiisqve pubescentia griseo-albida admodum dense vestitis. 59. Mordella fuliginosa: Modice elongata et posterius fortius attenuata, nigra, pubescentia supra brevissima fuscescenti-nigra, certo situ adspecta fu- liginosa, perparum nitida, suptus magis nitida, infra humerum et in angulo basali segmenti primi abdominis utrinqve in maculam trigonam cineream con- densata; pronoto versus basin paulo latiore, longitudine sua tertia parte la- tiore, angulis postieis latius obtusis; aculeo anali elongato, alto et leviter cur- vato, supra prope basin albicanti. Longit. 6 m. m.; Latit. hum. 1, 8 m. m, Petropoli Brasiliae a D*^ Sahlberg 1850 inventa, Mord. melaena Germ. minor; Mord. aculeatae L. fere aeqvalis vel paulo major et colore similis, sed differt statura corporis posterius multo magis at- tenuata, pronoto latiore et aculeo anali multo fortiore. Caput convexiuseu- lum, nigrum, pubescentia nigro-fusca, inderdum magis cinerascenti vestitum; fronte longitudinaliter latius impressa, subcanaliculata. Antennae capite di- midio fere longiores, fusco-nigrae et basin versus dilutius fuscae, apicem ver- sus sensim nonnihil dilatatae, articulis sex penultimis lateraliter nonnihil obli- qve produetis, longitudine plus qvam dimidio latioribus. Pronotum longitu- dine mediali tertia parte latius, transversim. admodum convexum, ad basin utrinque impressione obsoleta, fere punctiformi notatum, nigrum, pubescentia brevissima fusco-nigra, certo situ adspecta fuliginosa, subopaca vestitum, an- gulis posticis latius obtusis, margine basali solito modo sinuato. Scutellum transversum, apice rotundatum, pubescentia aeqvali ut pronotum et elytra ob- tectum. Elytra prope basin pronoto paululum angustiora et apicem versus sensim fortius attenuata, pubescentia aequali ut pronotum vestita, sed omnino fere opaca. Aculeus analis elytris 2'/4 brevior, admodum altus et leviter Neue Mordelliden. 569 curvatus, supra prope basin utringve albo pubescens. Corpus subtus cum pedibus nigrum, dense subtiliter punetulatum, paulo magis quam supra niti- dum, pubescentia nigra, parum sericanti vestitum, pubescentia infra humerum et in angulo basali segmenti primi abdominis cinerea, certo situ adspecta magis albicanti et maeulam trigonam formanti. 6. Mordella stimulea: Admodum angusta et posterius sensim adhuc ma- gis angustata, nigra et pubescentia nigra brevissima supra admodum opaca, subtus magis nitida vestita, pubescentia infra humeros, versus marginem basalem segmentorum primi et ultimi abdominis ut et in femoribus posticis magis einereo-albicanti; pronoto longitudine sua qvarta parte latiore, angulis posticis obtusis; aculeo anali admodum elongato et subrecto. Longit. 4, 4 m. m.: Latit, hum. 1, 4 m. m. Petropoli Brasiliae m. Februarii 1850 a Dre Sahlberg inventa. Mord. fuliginosa multo minor, praesertim angustior et praeterea fronte longitudinaliter baud impressa et aculeo anali multo debiliore, subrecto di- versa. Caput convexiusculum, nigrum, pubescentia fusca sat dense vestitum; palpis fuscis, basin versus dilutioribus. Antennae capite paulo tantum lon- giores, fusco-nigrae, apicem versus sensim nonnihil dilatatae, articulis pen- ultimis longitudine sua plus quam dimidio latioribus. Pronotum minus quam in Mord. fuliginosa transversum, longitudine mediali qvarta fortasse parte latius et posterius vix vel perparum dilatatum, transversim sat convexum, ni- grum, admodum opacum, pubescentia fusco-nigra dense vestitum, pubescentia tamen certo situ adspecta anterius magis cinerascenti et posterius magis fu- liginosa, angulis posticis admodum obtusis, margine basali utrinque sinuato et prope eundem quasi puncto vel foveola obsoleta impressa. Scutellum sub- triangulare, apice obtusum, dense nigro-pubescens. Elytra prope basin pro- noto paululum angustiora et deinde apicem versus sensim angustata, nigra, subopaca, pubescentia brevi nigra vestita. Aculeus analis elytris paulo plus quam 2), brevior, multo debilior quam in Mord. fuliginosa, subrectus, niger, supra prope basin utrinqve pubescentia cana vestitus. Corpus subtus eum pedibus nigrum, admodum nitidum, pubescentia nigra, minus conferta vesti- tum, pubescentia infra humeros, versus basin segmentorum abdominalium primi et ultimi ut et in femoribus posticis cinereo-albicanti. 7. Mordella brasiliana: Admodum angusta et posterius sensim angu- stata, nigra, supra parum, subtus magis nitida, pubescentia nigra, supra den- siore vestitum, pubescentia in eapite, pronoto et humeris magis grisescenti, in 570 F. W. MÄKLIN: scutello, segmentorum abdominalium marginibus basalibus, in superiore parte aculei versus basin et in femoribus posticis magis cinereo-albicanti; pronoto longitudine sua tertia parte latiore, basin versus haud dilatato; aculeo anali brevi, supra in medio distincte carinato. Longit. 3, 7 m. m.; Latit. hum. 1, 4 m. m. Mordella brasiliana Mannerheim in coll. denominatoris. Habitat Brasiliam; in Minas Geraés a D"° Ménétriés inventa. Mord. stimuleae paulo brevior et praesertim aculeo anali abbreviato di- versa. Caput convexum, in fundo admodum nitidum, praesertim anterius pi- lis brevibus griseis sat dense vestitum; ore articulisque basalibus palporum rufescentibus. Antennae capite paulo longiores, fusco-nigrae, basin versus magis rufescentes, apicem versus nonnihil dilatatae, articulis penultimis lon- gitudine sua plus quam dimidio latioribus. Pronotum transversum, longitu- dine dimidio saltem latius, basin versus haud dilatatum, transversim modice convexum, nigrum, parum nitidum, pubescentia minus decumbenti grisea ad- modum dense vestitum, lateribus vix rotundatis, margine basali utrinque minus profunde sinuato. Seutellum transversum et obtusum, pubescentia cinerea dense vestitum. Elytra prope basin pronoto parum angustiora et saltem triplo longiora, apicem versus sensim angustata, nigra, parum nitida, pube- scentia nigra vestita, pubescentia tamen in humeris grisescenti et ibidem fa- seiam ejusdem coloris oblique productam formanti. Aculeus analis elytris quadruplo fere brevior, subrectus, supra versus basin pubescentia cinereo- albicanti dense vestitus, in medio distincte earinatus. Corpus subtus cum pe- dibus nigrum, nitidum, parcius pubescens, pubescentia infra humeros, in mar- gine basali segmentorum abdominalium et in femoribus posticis magis cine- reo-albicanti. 8. Mordella subnotata: Modice elongata et posterius sensim leviter angustata, nigra, modice nitida, pubescentia nigro-fusca vestita, elytris fascia transversa pone medium minus distincta, utrinque abbreviata et in medio in- terrupta notatis; pronoto longitudine tertia fere parte latiore; aculeo anali ad- modum elongato, levissime curvato. Longit. 3, 7 m. m.; Latit. hum. 1, 2 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'° Sahlberg m. Augusti 1850 inventa. Mord. brasiliana paulo angustior et praeterea aculeo anali magis elon- gato aliisque notis diversa; a Mord. stimulea magnitudine multo minore, ely- tris apicem versus minus attenuatis et aculeo anali adhuc longiore discedit. Neue Mordelliden. 571 Caput eonvexiusculum, nigrum, pubescentia nigro-fusea vestitum. Antennae admodum elongatae, nigro-fuscae, articulis penultimis latitudine sua dimidio saltem longioribus. Pronotum admodum transversum et transversim conve- xum, nigrum, pubescentia fusco-nigra vestitum, locis detritis sat nitidum et subtilissime coriaceo-punetulatum, angulis anticis parum, ang. posticis latius obtusis, lateribus perparum rotundatis, margine basali utrinque modice sinuato. Scutellum. subtriangulare, apice tamen nonnihil obtusum, pubescentia simili ut in pronoto vestitum. Elytra prope basin pronoto parum angustiora et 21, cirea longiora, ultra medium parum et deinde paulo fortius subrotundato-an- gustata, admodum convexa, nigra, parum nitida et pubescentia fusco-nigra vestita, pubescentia illa tamen paululum pone medium elytrorum grisescenti, fasciam ibidem ejusdem coloris transversam, utrinque abbreviatam et ad sutu- ram elytrorum late interruptam formanti. Aculeus analis elytris vix duplo brevior, haud gracilis, levissime curvatus, niger, supra prope basin cinera- scenti pubescens. Corpus subtus cum pedibus nigrum, modice nitidum, pu- bescentia fusco-nigra, quibusdam locis — ut in segmento primo abdominis basin versus — magis gisescenti vestitum. 9. Mordella confusa: Drevior, sat convexa, nigra et pubescentia fusco- nigra, supra subopaca et subtus nitida vestita, scutello griseo-pubescenti; pro- noto longitudine sua vix tertia parte latiore et basin versus levissime dila- tato; aculeo anali parum elongato, robusto et leviter curvato. Longit. 3, 6 m. m.; Latit. hum. 1, 5 m. m. Mordella confusa Dejean, Cat. 3 éd., p. 241, sec. ind. pr Drège hoc nomine in coll. Mannerheimiana. Habitat Africam meridionalem in regionibus Cap. b. sp. Mord. brasiliana minor, brevior et praesertim aculeo anali multo cras- siore; a Mord. lugubri Fähr., sec. descriptionem, magnitudine majore et forma pronoti diversa. Caput convexum, nigrum, parum nitidum, pubescentia cine- rascenti-fusca vestitum. Antennae capite tertia parte longiores, nigrae, api- cem versus sensim vix vel perparum latiores, articulis penultimis longitudine haud latioribus. Pronotum longitudine mediali vix tertia parte latius, basin versus levissima dilatatum, transversim modice convexum, nigrum, subopacum, pubescentia nigro-fusea sat dense vestitum, lateribus vix rotundatis, angulis posticis obtusis, margine basali utrinque leviter sinuato. Scutellum subtri- angulare, apice obtusum, pubescentia grisea sat dense obtectum. Elytra prope basin pronoto vix angustiora et 2!/ longiora, ad dimidium usque sublinearia et deinde apicem versus magis rotundato-angustata, sat convexa, nigra, ad- 512 F. W. MÄKLIN. modum opaca et pubescentia nigro-fusca sat dense vestita. Aculeus analis parum elongatus, elytris triplo fere brevior, sat robustus et leviter curvatus. Corpus subtus cum pedibus nigrum, nitidum, subtilissime coriaceum, pube- scentia fusco-nigra minus dense vestitum. 10. Mordella tenella: Admodum tenera, tamen minus elongata et po- sterius evidenter attenuata, nigra, pubescentia supra nigro-fusca, subopaca, certo situ adspecta praesertim apicem versus cinereo-sericanti, subtus cinera- scenti-sericeo, nitida vestita, ore palpisque, antennis basin versus femoribusqve quatuor anticis testaceo-rufis; pronoto basin versus haud latiore, longitudine sua mediali tertia saltem parte latiore; aculeo anali admodum elongato et subrecto, supra prope basin pubescentia albicanti tectum. Longit. 4, 2 m. m.; Latit. hum. 1, 4 m. m. Habitat Brasiliam et in Rio Janeiro a D'* R. F. Sahlberg m. Januari 1851 inventa. Caput convexum, nigrum, pubescentia brevi griseo-fusca nonnihil seri- canti sat dense vestitum; ore palpisqve dilutius testaceo-rufis. Antennae ca- pite tertia circa parte longiores, apicem versus haud latiores, nigro-fuscae, artieulis primis rufescentibus, art. penultimis latitudine sua dimidio saltem longioribus. Pronotum sat fortiter transversum, longitudine mediali tertia sal- tim parte, sed longitudine laterali plus quam duplo latius, basin versus haud dilatatum et lateribus in medio perparum rotundatis, transversim modice con- vexum, nigrum, parum nitidum, pubescentia minus densa cinereo-fusca vesti- tum, margine basali, solito modo, utrinque sinuato et certo situ adspecto pu- bescentia brevissima cinereo-albida densius vestita. Scutellum transversum, apice obtuse rotundatum, pubescentia nigro-fusca dense vestitum. Elytra prope basin pronoto perparum angustiora et plus 2", longiora, apicem versus sen- sim evidenter angustata, nigra, pübescentia nigro-fusca, posterius nonnihil ci- nereo-sericanti vestita. Aculeus analis elytris plus quam 2'/ longior, sub- rectus, supra prope basin utrinque pubescentia cano-albicanti tectum. Corpus subtus cum pedibus nigrum, nitidum, pubescentia cinerascenti-sericea vestitum, femoribus quatuor anterioribus dilutius testaceo-rufis. 11. Mordella subfasciata: Angusta et debilis, posterius sensim leviter angustata, nigra, supra parum, subtus admodum nitida, pubescentia fusco- cinerascenti vestita, pubescentia illa maculam obliquam pone humeros et fa- sciam transversam arquatam cineream, minus distinctam et paulo pone me- dium elytrorum sitam, formanti, ore, palpis, antennis, pedibus anticis totis et Neue Mordelliden. 573 intermediis ad partem dilute flavo-testaceis ; pronoto fortius transverso, angulis ejus posticis late obtusis: aculeo anali admodum elongato, tenui et perpa- rum curvato. Longit. 3, 8 m. m.; Latit. hum. 0, 9 m. m. Petropoli Brasiliae a D'* Sahlberg 1850 detecta. Caput sat convexum, nigrum, pubescentia cinerea dense vestitum; ore palpisque dilute flavo-testaceis. Antennae capite paulo longiores, dilute flavo- testaceae, apice leviter infuscatae, articulis penultimis latitudine paulo longio- ribus. Pronotum longitudine mediali plus quam tertia parte et longitudine late- rali plus quam duplo latius, transversim modice convexum, nigrum, parum niti- dum, pubescentia fusco-cinerascenti vestitum, pubescentia illa certo situ adspecta versus marginem lateralem et angulos anticos latius, in margine basali anguste al- bescenti-cinerea, lateribus perparum rotundatis, angulis posticis vel basalibus late obtusis, lobo mediali marginis basalis sat producto. Scutellum transver- sum, apice obtusum, pubescentia grisea vestitum. Elytra prope basin pro- noto paululum angustiora et deinde apicem versus sensim leviter angustata, nigra, parum nitida, pubescentia fusca minus dense vestita, pubescentia illa tamen quibusdam locis magis condensata et utrinque maculam obliquam gri- seo-cinerascentem, sed parum distinctam ex humero orientem et pone medium elytrorum faseiam transversam arcuatam, posterius convexam ejusdem coloris formanti. Aculeus analis admodum elongatus, elytris triplo fere brevior, te- nuis et subrectus. Corpus subtus cum pedibus posticis nigrum, admodum nitidum, subtilissime punctulatum, pubescentia grisea, versus latera pectoris et in marginibus basalibus segmentorum abdominalium magis cinereo-albicanti vestitum. Pedes anteriores dilute flavo-testacel, tibiis tarsisque intermediis infuscatis. 12. Mordella scita: Admodum angusta et debilis, posterius sensim pa- rum angustata, nigra, supra parum, subtus admodum nitida, pubescentia fusco- cinerascenti vestita, pubescentia illa maculam obliquam pone humeros et fa- sciam transversam arcuatam cineream, minus distinctam et paulo pone medium elytrorum sitam, formanti, ore, palpis, antennis, pedibus quatuor anticis, se- gmento ultimo abdominis ventrali et aculeo anali dilute flavo-testaceis; pro- noto fortiter transverso, angulis ejus posticis late rotundatis; aculeo anali ad- modum brevi. Longit. 2, 7 m. m.; Latit. hum. 0, 6 m. m. Petropoli Brasiliae a D"° Sahlberg m. Decembris 1849 inventa. -1 [2] 514 F. W. MÁELIN. Mord. subfasciatae pictura praesertim elytrorum simillima, sed adhuc multo minor, posterius minus angustata, corpore subtus multo distinctius pun- ctato et aculeo anali breviore, praesertim versus basin robustiore et aliter colorato diversa. Caput ut in specie praecedenti sat convexum, nigrum, pu- bescentia cinerea admodum dense vestitum; ore palpisque pallidis. Antennae capite tertia parte longiores, dilute flavo-testaceae, apicem versus sensim per- parum latiores et haud infuscatae, artieulis penultimis latitudine sua paulo longioribus. Pronotum omnino fere ut in Mord. subfasciata constructum et pubescentia simili vestitum, lobo mediali marginis basalis tamen minus pro- ducto pronotumque eam ob causam adhue fortius transversum esse videtur, angulis basalibus latius rotundatis. Scutellum transversum, obtusum, pube- scentia grisea vestitum. Elytra prope basin pronoto perparum angustiora et plus quam 2'/ longiora, apicem versus sensim levissime angustata, nigra, parum nitida, pubescentia fusco-cinerascenti vestita, macula in callo humerali utrinque, oblique in discum producta, fasciaque curvata transversa, apicem versus convexa et paulo pone medium elytrorum sita, in fundo dilutius fu- scis et pubescentia evidentiore grisea indutis, ornata. Aculeus analis brevior quam in specie praecedenti, evidenter tamen robustior et praesertim versus basin latior, dilute pallidus et supra utrinque pubescentia albicanti densiore vestitus. Corpus subtus magis fusco-nigrum, sat nitidum, evidentius coriaceo- punetulatum, pubescentia brevi, fusco-cinerascenti minus densa vestitum, se- gmento anali toto et penultimo ad partem dilutius rufo-testaceis. Pedes qua- tuor anteriores dilute pallidi, tibiis intermediis levissime infuscatis; pedes po- steriores fusco-nigri, femoribus basin versus tarsisqve fusco-rufis. 13. Mordella ruficauda: Modice elongata, nigra, parum nitida, pube- scentia nigro-fusca, versus margines pronoti et in inferiore parte corporis magis grisescenti vestita, ore, antennarum basi pedibusqve quatuor anteriori- bus dilutius rufo-testaceis, antennis apicem versus, pedibus posticis, ano acu- leoqve anali saturatius rufis; pronoto transverso, apicem versus nonnihil an- gustato; aculeo anali brevi, supra versus basin sensim sat dilatato. Longit. 3 m. m.; Latit. hum. 1, 2 m. m. Habitat Brasiliam et ibidem a D'e R, F, Sahlberg detecta. Aculeo anali brevi, rufo et supra basin versus sensim sat dilatato facile cognoscenda. Caput convexum, nigrum, modice nitidum, pubescentia fusco- grisescenti vestitum; ore palpisque rufo-testaceis. Antennae capite dimidio longiores, fusco-rufae, basin versus dilutius rufo-testaceae, apicem versus pa- Neue Mordelliden. 575 rum latiores, articulis penultimis latitudine longioribus. Pronotum longitudine mediali dimidio et laterali duplo fere latius, apicem versus leviter angusta- tum, transversim modice convexum, nigrum, parum nitidum, pubescentia nigro- fusca, versus latera et prope marginem basalem magis grisescenti et cinera- scenti vestitum, angulis anticis et basalibus nonnihil obtusis, lateribus perpa- rum rotundatis, lobo mediali marginis basalis lato, sed modice producto. Scu- tellum breve et transversum, obtusum, pubescentia cinerascenti vestitum. Elytra prope basin pronoto vix angustiora et triplo fere longiora, apicem versus sensim parum angustiora, sed ante apicem admodum subito rotundato- angustata, nigra, parum nitida et pubescentia nigro-fusca vestita. Corpus subtus nigrum, modice nitidum, pubescentia magis grisescenti vestitum, se- gmentis duobus ultimis abdominis minus laete rufo-testaceis. Aculeus analis brevis, testaceo-rufus, supra basin versus, ut in diagnosi dictum est, sensim sat dilatatus. ^ Pedes quatuor anteriores toti dilute rufo-testacei, postici satu- ratius rufi, femoribus apicem versus indeterminate nonnihil infuscatis. 14. Mordella tristicula: Brevior, sat convexa, nigra, admodum opaca, supra et subtus pubescentia subtili et brevissima nigro-fusca dense vestita, antennarum articulis duobus primis et articulo ultimo palporum dilutius fuscis; pronoto longitudine sua mediali dimidio, sed longitudine laterali duplo fere latiore, lateribus leviter rotundatis et angulis posticis late obtusis; aculeo anali admodum brevi. Longit. 2, 7 m. m.; Latit. hum. 1 rm. m. In Santa Rita Brasiliae a D'^ Sahlberg m. Augusti 1850 inventa. Caput eonvexiuseulum, nigrum, opacum, pubescentia fusco-nigra dense vestitum, Antennae capite paulo longiores, apicem versus paululum latiores, nigrae, artieulis duobus vel tribus primis dilutius fuscis, artic. antepenultimis longitudine paulo latioribus. Pronotum fortius transversum et transversim admodum convexum, apieem versus parum angustatum, nigrum, subopacum, pubescentia nigro-fusca, versus latera parum cinerascenti dense vestitum, la- teribus leviter rotundatis, angulis basalibus obtusis, lobo mediali marginis basalis lato, sed modice producto. Scutellum breve et transversum, apice obtusum, nigrum et pubescentia nigro-fusca, certo situ adspecta cinerascenti vestitum. Elytra prope basin pronoto vix angustiora, sed paulo plus quam triplo longiora, a basi ad medium usqve parum, deinde apicem versus paulo magis angustata, admodum convexa, nigra, sat opaca, pubescentia brevi ad- cumbenti nigro-fusca dense vestita. Aculeus analis elytris quadruplo fere 576 F. W. MÄKLIN. brevior, minus gracilis, levissime curvatus et fusco-niger. Corpus subtus cum pedibus nigrum, parum magis quam supra nitidum, pubescentia nigro- fusca nonnihil cinerascenti, sed vix sericanti dense vestitum. 9. Mordella pauper: Brevior, admodum convexa, nigra, parum nitida, subtus subopaca, pubescentia nigro-fusca, subtus magis grisescenti vestita, antennis pedibusqve quatuor anterioribus rufescenti-fuscis; pronoto fortius transverso, longitudine sua mediali dimidio et longitudine laterali plus quam duplo latiore, lateribus levissime rotundatis et angulis posticis late obtusis; aculeo anali sat producto. Longit. 3, 4 m. m.; Latit. hum. 1, 2 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D’® Sahlberg m. Augusti 1850 inventa. Mord. tristiculae simillima, sed corpore anterius paulo magis robusto, pubescentia minus subtili et minus decumbenti, antennarum articulis penulti- mis paulo magis elongatis et praesertim aculeo anali sat elongato diversa mihi tamen esse videtur. Caput convexiusculum, nigrum, subopacum, pube- scentia fusco-grisescenti vestitum. — Antennae capite paulo longiores et apicem versus parum latiores, piceo-fuscae, basin versus paulo magis rufescentes, ar- ticulis penultimis latitudine fere longioribus. Pronotum sat fortiter transver- sum, longitudine sua mediali saltem dimidio et longitudine laterali plus quam duplo latius, transversim admodum convexum, nigrum, parum nitidum, pube- scentia nigro-fusca nonnihil cinerascenti vestitum, anterius levissime angusta- tum et lateribus perparum rotundatis, angulis basalibus late obtusis, lobo me- diali marginis basalis lato, sed modice produeto. Scutellum transversum, apice obtuse rotundatum, pubescentia nigro-fusca, certo situ adspecta apicem versus cinerascenti vestitum. — Elytra prope basin pronoti fere latitudine, paulo pone humeros sensim apicem versus levissime, sed paulo ante apicem paulo for- tius angustata, admodum convexa, nigra, locis detritis admodum nitida et sub- tilissime dense punctulata, pubescentia nigro-fusca et evidenter longiore et minus subtili quam in specie praecedenti vestita. Aculeus analis elytris haud triplo brevior, subrectus, apicem versus sat tenuis, supra prope basin pube- scentia cinerascenti minus densa vestitus. Corpus subtus cum pedibus ni- grum, parum nitidum, pubescentia grisescenti-fusea vestitum, pedibus quatuor anterioribus dilutius fuscis. 16. Mordella consobrina: Parum elongata, modice convexa, nigra, pa- rum nitida, pubescentia paulo longiore nigro-fusca, in abdomine magis grise- ox 3 -1 Neue Mordelliden. scenti vestita, pectoris lateribus denudatis et magis nitidis, ore, antennarum basi, pedibus anticis totis, tibiis tarsisqve intermediis fusco-rufescentibus; pro- noto fortius transverso, lateribus vix omnino rotundatis et angulis basalibus subrectis; aculeo anali admodum brevi. Longit. 2, 8 m. m.; Latit. ham. 1, 1 m. m. Habitat Brasiliam et ibidem a D'° R. F, Sahlberg detecta. Speciebus praecedentibus duabus magnitudine simillima, sed ab utraque angulis pronoti basalibus subrectis diversa; a Mord. fristicula praeterea di- scedit pubescentia longiore, minus adeumbenti, articulis antennarum penulti- mis magis elongatis ut et colore pedum anteriorum antennarumque, a Mord. paupere e contrario aculeo anali abbreviato. Caput admodum convexum, ni- grum, parum nitidum, pubescentia grisescenti-fusca vestitum ; labro rufescenti. Antennae capite plus quam dimidio longiores, apicem versus paulo latiores, dilutius fuscae, articulis primis fusco-rufescentibus, art. penultimis latitudine longioribus. Pronotum longitudine sua mediali plus quam dimidio et longi- tudine laterali plus quam duplo latius, transversim modice convexum, nigrum, pubescentia longiore fusco-nigra, certo situ adspecta nonnihil grisescenti et haud adeumbenti vestitum, lateribus vix omnino rotundatis et angulis basalibus fere rectis, lobo mediali marginis basalis lato, sed parum producto. Scutel- lum brevissimum et fortiter transversum, apice obtusum, nigrum et pubescen- tia nigro-fusca vestitum. Elytra prope basin pronoto parum angustiora et plus quam 2", longiora, ad ?/ partem totius longitudinis sensim parum, deinde apicem versus fortius rotundato-angustata, admodum convexa, nigra, parum nitida, pubescentia longiore nigro-fusca dense vestita, locis detritis ad- modum nitida et densissime coriaceo-subpunetulata. Corpus subtus cum pedi- bus posterioribus nigrum, sat nitidum, abdomine pubescentia longiore grise- scenti vestito; segmentorum abdominalium marginibus rufescenti colore trans- lucentibus. Aculeus analis admodum brevis et minus gracilis. Pedes qua- tuor anteriores fusco-rufescentes, femoribus intermediis tamen magis infuscatis. 7. Mordella punctulata: Parum elongata, admodum convexa, nigra, nitida, evidentius punctulata et pubescentia longiore grisescenti minus dense vestita, ore, antennis pedibusque anticis dilute testaceis, pedibus intermediis ad partem, segmentorum abdominalium marginibus aculeoqve anali basin ver- sus fusco-rufescentibus; pronoto fortius transverso, apicem versus leviter an- gustato, angulis posticis subrectis; aculeo anali sat elongato et attenuato. Longit. 2, 7 m. m.; Latit. hum. 1 m. m. 578 F. W. MÄKLIN. Habitat Brasiliam et ibidem, sine dubio in vicinitate urbis Rio Janeiro, a Dr R, F. Sahlberg inventa. Speciebus tribus praecedentibus magnitudine et colore admodum similis, sed punetura praesertim elytrorum multo evidentiore ab omnibus hisce facil- lime dignoscenda. Caput convexiusculum, nigrum, nitidum, subtilissime vix conspicue punctulatum, in individuo descripto omnino fere glabrum; labro pal- pisque dilute rufo-testaceis. Antennae capite paulo longiores, dilute testaceae. Pronotum longitudine mediali saltem dimidio et longitudine laterali duplo cirea latius, a basi apicem versus leviter angustatum, transversim modice conve- xum, nigrum, sat nitidum, subtilissime dense punctulatum et pubescentia lon- giore grisescenti parce vestitum, lateribus levissime rotundatis, angulis basa- libus subrectis, perparum saltem obtusis, lobo mediali marginis basalis lato, sed revera parum produeto. Scutellum minutissimum, apice obtusum, nigrum. Elytra prope basin pronoti latitudine, ab humeris apicem versus sensim, pone medium tamen paulo fortius subrotundato-angustata, admodum convexa, nigra, nitida, dense, subtilius, sed distincte punctulata, pubescentia longiore grise- scenti vestita. Aculeus analis elytris 2, circa brevior, apicem versus sat tenuis, basin versus praesertim in superiore parte testaceo-rufus. Corpus subtus nigrum, nitidum, pubescentia longiore grisescenti vestitum, segmento- rum abdominalium marginibus rufescentibus. Pedes antici pallide flavo-testa- cei; pedes intermedii fusco-rufescentes, femoribus nigro-piceis. 18. Mordella fulvonotata: Minus elongata, nigra, brevissime pubescens, pubescentia supra opaca, subtus magis sericeo-nitida et iu angulis basalibus segmentorum abdominalium griseo-albicanti; pronoto leviter transverso, mar- gine laterali et figuris quibusdam in disco obsolete, margine basali distinctius albicantibus; scutello sericeo albicanti; elytris maculis quatuor subrotundatis fulvis; aculeo anali brevi. Longit. 4 m. m.; Latit. hum. 1, 2 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'° R. F. Sahlberg m. Augusti 1850 detecta. Caput convexum, nigrum, pubescentia nigro-fusca vestitum; palpis rufo- testaceis. Antennae capite vix tertia parte longiores, obscure fuscae, basin versus magis rufescentes, apicem versus nonnihil dilatatae, articulis 5—10 lateraliter nonnihil productis, longitudine sua plus quam dimidio latioribus. Pronotum longitudine mediali qvarta fortasse parte latius, transversim admo- dum convexum, nigrum et pubescentia fusco-nigra vestitum, versus latera et in disco colore cinereo-albicanti obsolete variegatum, figura illa in disco e li- Neue Mordelliden. 579 nea transversa paulo ante medium et posterius e lineis duabus longitudinibus composita, margine basali, utrinque profunde sinuato, distinctius albicanti, la- teribus in medio leviter rotundato-dilatatis. Scutellum fere semicirculare, pu- bescentia sericeo-albicanti dense vestitum. Elytra pronoto 2!'4 saltem lon- giora, prope basin eodem vix angustiora et apicem versus sensim perparum angustata, nigra et pubescentia opaca vestita, singulo maculis duabus sub- rotundatis fulvis ornato, prima majore in disco ante medium, posteriore pone medium. Corpus subtus nigrum et admodum nitidum, pubescentia sericeo- nitida vestitum, pubescentia illa versus angulos basales segmentorum abdomi- nalium magis albicanti. Aculeus analis brevis, longitudine capitis. Pedes nigri, tibiis tarsisque anterioribus nonnihil infuscatis. 19. Mordella quadripustulata: Angusta et apicem versus evidenter at- tenuata, nigra, brevissime pubescens, pubescentia supra opaca, subtus magis sericeo-nitida, antennis basin versus testaceo-rufis; pronoto leviter transverso, marginibus lateralibus et basali figurisqve quibusdam in disco obsolete cine- rascenti-albicantibus; elytris maculis quatuor fulvis; aculeo anali sat elongato. Longit. 2, 8 m. m.; Latit. hum. 0, 6 m. m. In Boa Sorta Brasiliae a Dr? R. F. Sahlberg inventa. Mord. fulvonotatae pictura quidem admodum similis, sed multo minor, magis angustata et praesertim aculeo anali sat elongato diversa. Caput con- vexiusculum, nigrum, pubescentia fusca, versus latera magis cinerascenti ve- stitum; palpis rufo-testaceis. Antennae capite tertia circa parte longiores, ba- sin versus testaceo-rufae, apicem versus fuscae et leviter dilatatae, articulis penultimis longitudine sua paulo latioribus. Pronotum leviter transversum, longitudine mediali qvinta circa parte latius, transversim admodum convexum, nigrum, pubescentia nigro-fusca vestitum, marginibus lateralibus et basali figuraqve in disco, fere ut in M. fulvonotata e linea transversa paulo ante medium et posterius lineis duabus longitudinalibus eurvatis e linea transver- sali exeuntibus eomposita, obsolete cinerascenti-albicantibus, lateribus in medio parum rotundato-dilatatis. Elytra prope basin pronoto vix angustiora, sed apieem versus sensim evidenter angustata, nigra, pubescentia nigra, opaca vestita, singulo maculis duabus fulvis ornato, macula prima majore, subhu- merali, obliqve ovata, seeunda paulo pone medium multo minore, leviter trans- versa. Aculeus analis pronoto fere longior. Corpus subtus cum pedibus nigrum, pubescentia sericeo-nitida, versus latera pectoris magis albicanti ve- stitum. 580 F. W. MÄKLIN. 20. Mordella decorata: Elongata, nigra, admodum nitida, supra pube- scentia fusco-nigra vestita, capite antice, antennis (an totis?) prothorace sub- tus, pectore medio margineqve ejus postico, segmento abdominis anali et acu- leo, pedibus et maculis elytrorum quatuor dilute rufo-testaceis; pronoto prope basin longitudine mediali vix latiore, apicem versus perparum angustato; acu- leo anali admodum elongato, levissime curvato. Longit. 4 m. m.; Latit. hum. 1 m. m. In Santa Rita Brasiliae a Dr? Sahlberg m. Augusti 1850 inventa. Caput rufo-testaceum, subopacum, pubescentia grisescenti-pallida vestitum, supra posterius nigrum et sat nitidum. — Antennae in individuo descripto ad maximam partem desunt, articuli saltem duo primi dilute rufo-testacei. Pro- notum longitudine sua mediali vix vel perparum latius, a basi apicem versus levissime angustatum, transversim parum convexum, nigrum, modice nitidum, pubescentia fusco-nigra vestitum, marginibus lateralibus levissime rotundatis, angulis posticis late obtusis, lobo mediali marginis basalis lato et admodum produeto. Scutellum 'apice aequaliter rotundatum, fusco-nigrum, pubescens. Elytra prope basin pronoto vix angustiora et plus 21} longiora, apicem ver- sus sensim leviter angustata, nigra, parum nitida, pubescentia fusco-nigra admodum dense vestita et maculis quatuor dilute rufo-testaceis ornata, macu- lis hisee duabus in utroque elytro, prima subrotundata in disco versus basin, secunda majore oblique transversa paulo pone medium elytrorum sita. Corpus subtus nigrum, modice nitidum, subtiliter coriaceum et praesertim versus la- tera pubescentia fusco-grisescenti vestitum, prothorace subtus, pectore medio longitudinaliter et margine ejus postico, segmento abdominali penultimo api- cem versus segmentoque anali toto rufo-testaceis. Aculeus analis elytris triplo fere brevior, levissime curvatus, rufo-testaceus. Pedes dilute testacei, tibiis posticis et articulis tarsorum posticorum ad apicem angustissime nigricantibus. 2. Mordella amoena: Modice elongata, nigra, admodum nitida, supra pubescentia nigro-fusca vestita, capite antice late et limbo ejus basali, anten- nis, margine laterali pronoti et parte tota inferiore prothoracis, maculis qua- tuor elytrorum, pectore medio et limbo ejus postico, segmento anali abdomi- nis et aculeo pedibusque omnibus pallide testaceis; pronoto admodum trans- verso; aculeo anali minus elongato, admodum tenui et leviter curvato. Longit. 2, 5 m. m.; Latit. hum. 0, 6 m. m. Habitat Brasiliam et ibidem a D'7^ R. F. Sahlberg detecta. Neue Mordelliden. 581 Mord. decoratae pictura elytrorum quodammodo similis, sed multo mi. nor et praeterea pronoto et aculeo anali brevioribus diversa. Caput pallide te- staceum, subnitidum, pubescentia adhue dilutiore vestitum, macula magna frontali nigra, fere ad oculos utrinque extensa et anterius in medio leviter prolongata. Antennae capite dimidio longiores, apicem versus parum latiores, pallide testaceae. Pronotum longitudine laterali plus quam dimidio, sed longi- tudine mediali vix qvarta parte latius, a basi apicem versus vix angustatum, transversim parum convexum, nigrum, modice nitidum, pubescentia nigro-fusca vestitum, margine laterali late pallide testaceo, angulis anticis rectis et ro- tundatis, posticis late obtusis, lobo mediali marginis basalis sat lato et admo- dum producto. Scutellum transversum, apice obtusum, nigrum & pubescentia nigro-fusca vestitum. — Elytra prope basin pronoti latitudine et plus quam triplo longiora, ad ?4 partem totius longitudinis sublinearia, deinde apicem versus rotundato-angustata, nonnihil convexa, nigra et modice nitida, pube- scentia nigro-fusca, ante apicem magis grisescenti vestita et maculis quatuor pallide testaceis ornata, maculis hisce, duabus in utroque elytro, pubescentia pallidiore vestitis, anteriore majore et oblonga in disco prope basin elytrorum et posteriore pone medium sitis. Aculeus analis elytris haud quadruplo bre- vior, minus validus et prope basin tantum nonnihil dilatatus, leviter curvatus, pallide testaceus. Corpus subtus nigrum, nitidum, pubescentia tenui in ab- domine grisescenti vestitum, prothorace subtus, pectore medio late et limbo ejus postico angustissime segmentoque abdominis anali dilute testaceis. Pedes toti dilute pallide-testacei. 1. Mordellistena amabilis: Modice elongata, nigra, supra pubescentia fusco-nigra, in abdomine et in basi aculei magis grisescenti vestita, antenna- rum basi, prothorace, excepta macula elongata magna antescutellari nigricanti, humeris et marginibus segmentorum abdominalium rufis, maculis elytrorum sex, fasciam transversalem interruptam et curvatam paulo pone medium fa- cientibus, et fascia transversa apicali dense griseo pilosis; antennis valde elongatis; aculeo anali elongato, basin versus sat robusto; tibiis posticis pli- cis abbreviatis qvinque; vel sex, tarsorum posticorum articulo primo quatuor et secundo duabus. Longit. 3, 9 m. m.; Latit. hum. 1 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'* Sahlberg m. Augusti 1850 inventa. Caput convexum, nigrum, parum nitidum, pubescentia fusca vestitum. Antennae dimidii corporis fere longitudine, admodum validae, fusco-nigrae, 74 582 F. W. MÄKLIN. articulis tribus primis rufis, art. 5—10 latitudine sua plus quam dimidio lon- gioribus. Pronotum leviter transversum et anterius nonnihil angustatum, transversim modice convexum, rufum, macula magna indeterminata nigricanti ante scutellum ad medium producta, admodum nitidum, sed pubescentia fu- sca, tamen minus densa vestitum, lateribus ante medium leviter rotundato- dilatatis, lobo mediali marginis basalis admodum produeto. Seutellum trans- versum, apice late rotundatum, fuscum, pilis griseis parcius vestitum. Elytra prope basin pronoto vix angustiora et triplo cirea longiora, apicem versus sensim modice angustata, nigra, anterius nitida (individuum descriptum ad partem verisimiliter detritum), posterius dense pubescentia fusca vestita, hu- meris laete et sat late rufis, partim pilis griseis vestitis, fascia paulo pone medium transversa, curvata et posterius convexa, e maculis sex (tribus in utroque elytro) nonnihil distantibus composita, fasciaque apicali dilutius gri- seis, e pilis brevibus ejusdem coloris exortis. Aculeus analis elongatus, ely- tris duplo tantum brevior et basin versus tamen sat robustus, fusco-niger, basin versus nonnihil rufescens et supra prope basin pubescentia grisea ve- stitus. Corpus subtus cum pedibus nigrum, admodum nitidum, pubescentia fusco-grisescenti vestitum, segmentorum abdominalium marginibus late rufe- scentibus. 2. Mordellistena semirufa Elongata et posterius sensim leviter angu- stata, nigra, supra parum, subtus magis nitida, pubescentia supra fusco-nigra, secundum suturam elytrorum et subtus magis grisea et densiore vestita, an- tennarum basi, capite, prothorace toto supra et infra, pedibus quatuor ante- rioribus aeuleoque anali basin versus testaceo-rufis; tibiis posticis versus mar- ginem posteriorem plieulis obliquis sex. Longit, 4 m. m.; Latit. hum. 1, 4 m. m. Petropoli Brasiliae a D'° Sahlberg inventa. Caput rufum, nitidum et violascenti colore certo situ resplendens, sed pubescentia brevi flavescenti admodum dense vestitum; oculis nigricantibus. Antennae in individuo descripto ad partem mutilatae, nigrae, articulis tribus primis rufo-testaceis, art. 4—9 latitudine evidenter longioribus. Pronotum longitudine mediali vix vel perparum latius et basin versus parum dilatatum, transversim leviter eonvexum, testaceo-rufum, parum nitidum, praesertim versus latera et marginem basalem densius pubescentia brevi flavicanti vestitum, la- teribus vix rotundatis, angulis posticis subrectis, margine basali utrinque ad- modum profunde sinuato. Scutellum transversum, apice obtusum, pubescentia grisea dense obtectum. Elytra prope basin pronoto perparum angustiora et Neue Mordelliden. 583 triplo circa longiora, apicem versus sensim levissime angustata, nigra, parum nitida, pubescentia fusco-nigra dense vestita, pubescentia secundum suturam grisea, lineam longitudinalem ejusdem coloris ibidem formanti. Aculeus ana- lis elytris triplo fere brevior, minus subtilis et subrectus, apicem versus ni- ger, basin versus rufo-testaceus, pubescentia pallida vestitus. Corpus subtus cum pedibus posterioribus nigrum, sat nitidum, pubescentia grisescenti vesti- tum; pedes anteriores pallide-testacei, pubescentia adhue pallidiore vestiti. 3. Mordellistena pilosula: Modice angustata, supra nigro-fusca, admo- dum opaca, pubescentia minus subtili fusco-grisea, secundum suturam et in apice elytrorum magis pallescenti dense vestita, humeris marginibusque late- ralibus pronoti et elytrorum obscure rufescentibus, subtus nigra, nitida, pube- scentia pallide grisea vestita, antennis, pedibus, marginibus posticis pectoris et segmentorum abdominalium dilutius rufo-testaceis; aculeo anali admodum elongato, recto; tibiis posticis plicis tribus, duabus primis antice modice ab- breviatis, tertia brevi, tarsorum posticorum articulo primo plicis brevibus tri- bus et secundo duabus. Longit. 4, 6—6 m. m.; Latit. hum. 1—1, 4 m. m. Habitat Brasiliam et a Dre Sahlberg in vicinitate urbis Rio Janeiro m. Decembris 1839 et in Santa Rita m. Augusti 1850 capta. Caput convexiusculum, nigro-fuscum, anterius obscure rufescens, pube- scentia brevi fusco-grisea vestitum. — Antennae capite dimidio circa longiores, testaceo-rufae, articulis penultimis latitudine sua dimidio fere longioribus. Pro- notum prope basin longitudine mediali parum latius, apicem versus leviter subrotundato-angustatum, transversim modice convexum, pubescentia fusco-gri- sea minus subtili sat dense vestitum, margine laterali indeterminate obscurius rufescenti, lobo mediali marginis basalis admodum producto. Scutellum breve, transversum et obtusum, pubescentia fusco-cinerea omnino obtectum. Elytra pronoti latitudine, apicem versus sensim leviter angustiora, sed paulo ante apicem fortius rotundato-angustata, nigro-fusca et pubescentia fusco-grisescenti minus subtili, secundum suturam et in apice dilutiore, pallidius testacea ve- stita, humeris marginibusque lateralibus obscure rufis. Corpus subtus nigrum, modice nitidum, pubescentia flavescenti-grisea vestitum, marginibus posticis pectoris et segmentorum abdominalium latius testaceo-rufis. Aculeus analis elytris plus quam triplo brevior, rectus, basin versus nigro-fuscus, apicem versus sensim et indeterminate dilutius rufo-testaceus. Pedes testaceo-rufi, tibiis et tarsis posticis leviter infuscatis. 584 F. W. MAKLIN. 4. Mordellistena puberula: Sat elongata et posterius adhue magis an- gustata, fusco-castanea, modice nitida, pubescentia brevi grisescenti nonnihil sericanti admodum dense vestita, medio capite et pectore saturatioribus, ocu- lis nigrieantibus, ore, antennis subserratis pedibusque anticis rufo-testaceis; aculeo anali sat elongato, basin versus admodum robusto et subrecto; tibiis postieis plieis tribus, duabus primis dimidiatis, tertia brevi; tarsorum posti- corum articulo primo plicis abbreviatis tribus, secundo et tertio duabus. Longit. corporis aeuleo deflexo 3, 8 m. m.; Latit. hum. 1, 3 m. m. Petropoli Brasiliae a D’® R, F. Sahlberg 1850 detecta. Individuis minoribus /Mord. pilosulae sat similis, sed minor, angustior, posterius magis attenuata et praeterea aculeo anali robustiore, pubescentia breviore et antennarum structura diversa. Caput modice convexum, fusco- castaneum, in medio saturatius nigro-fuscum, modice nitidum, pubescentia brevi grisea, nonnihil sericanti vestitum; oculis nigricantibus; ore palpisque dilute rufo-testaceis. Antennae capite qvarta fortasse parte longiores, rufo- testaceae, apicem versus evidenter latiores et subserratae, articulis enim pen- ultimis longitudine fere latioribus et angulo exteriore nonnihil oblique produ- cto. Pronotum longitudine laterali plus quam duplo latius, a basi apicem versus fere omnino non angustatum, longitudinaliter modice convexum, fusco- castaneum, modice nitidum, in medio disco magis infuscatum, pubescentia breviore pallide grisescenti, nonnihil sericanti vestitum, angulis anticis sub- rectis et leviter rotundatis, ang. basalibus obtusis et latius rotundatis, lobo mediali marginis basalis lato, at modice producto. Scutellum fere semicircu- lare, castaneo-fuscum. Elytra prope basin pronoto paululum fortasse angu- stiora et eodem circa 3'/, longiora, a basi apicem versus ad ?/, partem to- tius longitudinis sensim leviter, deinde fortius angustata, admodum eonvexa, fusco-castanea, modice nitida, pubescentia brevi, pallide grisescenti et nonni- hil sericanti densius vestita. Corpus subtus cum pedibus fusco-castaneum, modice nitidum, pubescentia brevi pallide grisea et sericanti sat dense vesti- tum, pedibus anticis et segmentorum abdominalium marginibus anguste rufo- testacels. 5. Mordellistena gibbula: Parum elongata, sat convexa, supra dilute castanea, admodum nitida, pubescentia pallida vestita, subtus rufo-testacea, antennis pedibusque qvatuor anterioribus dilutius flavo-testaceis, oculis nigris ; aculeo anali modice elongato; tibiis posticis plicis abbreviatis saltem qvatuor, tarsorum posticorum articulo primo qvatuor et secundo duabus. Neue Mordelliden. 585 Longit. 3, 2 m. m.; Latit. hum. cirea 1 m. m. Habitat Brasiliam et a D'* Sahlherg in Boa Sorta m. Novembris 1850 inventa. Mordell. pilosula multo minor et praeterea aculeo anali minus elongato articulisque antennarum penultimis multo minus elongatis diversa. Caput modica convexum, rufo-testaceum, parum nitidum, pubescentia, brevi pallida vestitum, versus basin levissime infuscatum. Antennae capite dimidio saltem longiores, subfiliformes, dilutius flavo-testaceae, articulis penultimis latitudine haud longioribus. Pronotum prope basin longitudine mediali paulo fortasse, laterali dimidio fere latius, a basi apicem versus nonnihil angustatum, longi- tudinaliter parum convexum, castaneo-rufum, nitidum, pubescentia brevi pallida partim sat dense vestitum, angulis anticis rotundatis, posticis obtusis, lobo mediali marginis basalis lato, at modice producto. Scutellum transversum, apice obtusum, castaneo-rufum. Elytra prope basin pronoti latitudine et eodem triplo cirea longiora, a basi ad ?/4 partem totius longitudinis parum, deinde apicem versus magis rotundato-angustata, convexiuscula, rufo-castanea, admo- dum nitida, pubescentia pallide grisea, nonnullis locis sat dense vestita (indi- viduum descriptum sine dubio detritum). Corpus subtus cum pedibus rufo- testaceum, nitidum, abdomine pubescentia pallide grisea vestitum, pedibus an- terioribus dilutius flavo-testaceis. 6. Mordellistena cognata: Modice elongata et posterius sensim eviden- ter angustata, sat convexa, dilute castanea, admodum nitida, pubescentia pallida vestita, antennis pedibusque rufo-testaceis, pronoto in medio leviter infuscato, oculis pectoreque ad partem nigricantibus; aculeo anali modice elongato; tibiis postieis plicis tribus, duabus primis dimidiatis, tertia brevi; tarrorum postico- rum articulo primo plicis abbreviatis tribus et secundo duabus. Longit. 3, 4 m. m.; Latit. hum. 1, 1 m. m. Habitat Brasiliam et ibidem a Dre R. F. Sahlberg inventa. Mord. gibbulae magnitudine et colore rufo-castaneo simillima, sed paulo magis elongata, posterius multo evidentius attenuata et praesertim plicarum numero diversa. Caput modiee convexum, dilute rufo-castaneum, nitidum, pubescentia pallida partim vestitum; oculis nigricantibus. Antennae capite haud dimidio longiores, subfiliformes, dilutius rufo-testaceae, articulis penulti- mis latitudine vix vel parum longioribus. Pronotum omnino fere ut in specie praecedenti constructum, margine basali fortasse tamen utrinque paulo pro- fundius sinuato, rufo-castaneum, nitidum, pubescentia pallide cinerascenti ves- titum, in medio levissime infuscatum. Elytra prope basin pronoto paululum 586 F. W. MAKLIN. angustiora et triplo circa longiora, a basi apicem versus sensim leviter an- gustata, dilutius castaneo-rufa, nitida, pubescentia griseo-pallida vestita, locis detritis punctura paulo evidentiore et minus creberrima quam in specie prae- cedenti. Corpus subtus dilute castaneo-rufum, modice nitidum, pubescentia pallide grisea partim vestitum, segmentorum abdominalium marginibus rufo- testaceis, pectore ad magnam partem, praesertim anterius, fusco-nigricanti. Pedes rufo-testacei, tibiis posticis articulisque tarsorum posticorum ad apicem angustissime nigricantibus. 7. Mordellistena misella: Elongata et posterius parum attenuata, dilute rufo-testacea, parum nitida, pubescentia griseo-pallida sat dense vestita, oculis nigris; aculeo anali modice elongato, subrecto; tibiis posticis plicis tribus, duabus primis dimidiatis, tertia brevi; tarsorum posticorum articulo primo plicis abbreviatis tribus, secundo et tertio duabus. Longit. cum aculeo anali 3 m. m.; Latit. hum. 0, 8 m. m. Petropoli Brasiliae a Dr? Sahlberg 1850 inventa. Proxime praecedentibus affinis, sed adhuc minor et multo debilior. Caput modiee convexum, dilutius testaceo-rufum, admodum nitidum, pubescentia brevi pallida praesertim anterius, minus dense tamen vestitum. Antennae capite parum longiores, dilute rufo-testaceae, apicem versus paulo latiores, articulis penultimis longitudine latioribus. Pronotum longitudine mediali parum, sed longitudine laterali duplo fere latius, a basi apicem versus vix vel perparum angustatum, longitudinaliter modice convexum, dilutius rufo-testaceum, parum nitidum, pubescentia breviore griseo-pallida partim sat dense vestitum, angulis anticis obtusis, angulis basalibus late rotundatis, lobo mediali marginis basalis lato, sed modice tantum producto. Elytra prope basin pronoti fere latitudine, a basi fere ad */ partem totius longitudinis perparum et deinde primum for- tius rotundato-angustata, pallide rufo-testacea et pubescentia adhuc pallidiore, grisescenti vestita. Aculeus analis elytris 3 '/ circa brevior, basin versus admodum robustus et subrectus, testaceo-rufus. Corpus subtus cum pedibus dilutius rufo-testaceum, admodum nitidum, pubescentia griseo-pallida vestitum, pedibus quatuor anterioribus adhue dilutioribus, pallide testaceis. 8. Mordellistena diffinis *): Elongata, sublinearis, postice sensim subro- tundato-angustata, nigra et pubescentia fusco-nigra admodum dense vestita, *) Mordella basalis Dejean, species qvarta e regionibus Capitis b. sp. in Caf. 3 éd., p. 241, statura corporis, forma latiore aculei et etiam pietura sat similis est Mordellistenae Neue Mordelliden. 587 supra modice, subtus paulo magis nitida; aculeo anali elongato; tibiis posticis plicis abbreviatis evidentioribus duabus. Longit. 3, 3 m. m.; Latit. hum. 0, S m. m. Mordella diffinis Dejean, Cat. 3 éd., p. 241, see. ind. pr Drége hoc nomine in eoll. Mannerheimiana. Habitat Afrieam meridionalem in vicinitate promontorii Cap. b. sp. Speciebus ceteris hujus generis statura corporis sat similis, sed ab IIl. Comite Dejean prope Mordellam confusam enumerata, Mord. diffinis appel- lata erat. Caput convexiuseulum, nigrum, nitidum, pubescentia fusco-nigra paree vestitum (individuum descriptum sine dubio est detritum!) — Antennae in individuo nostro desunt. Pronotum latitudine basali paulo longius, a basi apicem versus levissime angustatum et longitudinaliter modice convexum, nigrum, admodum nitidum, pubescentia nigro-fusca — in individuo descripto — partim sat dense vestitum, margine basali utrinque profundius sinuato. Seu- tellum transversum, apice late rotundatum, pubescentia simili ut pronotum vestitum. Elytra pronoti latitudine et eodem triplo circa longiora, fere ad ?5 partem totius longitudinis, vel saltem ultra medium sublinearia et deinde apicem versus sensim et quidem subrotundatim angustata, nigra, modice nitida, pubescentia fusco-nigra dense vestita. Aculeus analis elytris 2 '5 brevior, rectus et basin versus paulo robustior. Corpus subtus cum pedibus nigrum, sat nitidum, subtiliter subeoriaceo-punctulatum, pubescentia magis grisescenti- fusca haud dense vestitum. 9. Mordellistena notabilis: Admodum angusta et posterius attenuata, nigra, supra subopaca, pubescentia grisea sat dense vestita, elytris macula minore nigra prope scutellum utrinque et altera majore in medio fasciaque transversa ante apicem communi ejusdem coloris ornatis, subtus sat nitida, antennis pedibusque quatuor anterioribus rufo-testaceis; pronoto prope basin longitudine mediali paulo angustiore, apicem versus angustato; aculeo anali elongato et recto; tibiis posticis plieis abbreviatis quatuor, articulo primo tar- sorum postricorum tribus. Longit. 2, 5 m. m.; Latit. hum. 0, 8 m. m. Habitat Brasiliam et a D'e Sahlberg in Boa Sorta detecta. (Stenaliae) angustatae Dej. (sec. ind. a Comite DEJEAN ipso transmisso), sed minor, subtus dilutior et praeterea aculeo anali adhue breviore, tibiis posticis et tarsorum posticorum arti- culo primo plicis qvatuor vel qvinqve brevissimis, fere tubereuliformibus, et inprimis antennis profunde serratis diversa. An Mordella testacea Fabr. vera, quae (Syst. Eleulh. II, p. 123) „in Africae Dauco* habitare fertur? 588 | F. W. MÄKLIN. Caput convexiusculum, nigrum, nitidum, posterius pubescentia grisescenti parce vestitum; labro palpisque rufis. Antennae capite dimidio longiores, sub- filiformes, rufo-testaceae, articulis penultimis latitudine longioribus. Pronotum prope basin longitudine mediali paulo angustius, longitudinaliter nonnihil con- vexum, nigrum et pubescentia grisescenti adınodum dense vestitum, angulis anticis et postieis obtusis, lobo mediali marginis basalis modice producto. Scutellum parvum, subtriangulare, nigrum, pubescentia grisea vestitum. Elytra prope basin pronoti latitudine et circa 2 !/; longiora, apicem versus sensim fortius angustata, nigra, pubescentia densa grisea vestita, macula tamen mi- nore et minus conspicua prope scutellum utrinque et in medio disco in utro. que elytro macula altera majore, oblonga et distineta nigris notata et prae- terea fascia transversa communi sat lata paulo ante apicem ejusdem coloris ornata, fascia maculisque hisce pubescentia nigrieanti exortis. Aculeus analis pronoto longior, haud gracilis, rectus, niger. Corpus subtus nigrum, sat nitidum, coriaceo-subpunctulatum, pubescentia nigro-fusca, haud densa vesti- tum. Pedes quatuor anteriores toti dilutius testaceo-rufi, postiei nigro-fusci, tarsis dilutius fusco-piceis. 10. Mordellistena nigrosignata: Sat elongata et posterius sensim parum angustata, dilute flavo-testacea, supra parum nitida et pubescentia breviore pallide grisescenti admodum dense vestita, oculis, pectore, macula magna pro. noti basali, sutura elytrorum antice et macula magna in disco utrinque nigris; aculeo anali admodum elongato et levissime curvato; tibiis posticis plieis nigris tribus, prima integra et duabus sequentibus abbreviatis; tarsorum po- sticorum articulo primo plicis abbreviatis quatuor et secundo duabus. Longit. 3, 8 m. m.; Latit. hum. fere 1, 2 m. m. In Boa Sorta Brasiliae a Dr* Sahlberg m. Novembris 1850 inventa. Caput valde convexum, dilute flavo-testaceum, modice nitidum; oculis nigris. Antennae in individuo descripto ad maximam partem desunt, basin versus saltem capitis colore. Pronotum latitudine basali paulo fortasse lon- gius, a basi apicem versus nonnihil angustatum, longitudinaliter modice con- vexum, dilute flavo-testaceum, parum nitidum, pubescentia brevi pallide grisea vestitum, macula magna subtriangulari nigra, basin fere totum occupanti, an- terius angustata et ad medium discum producta ibique profundius emarginata, signatum, angulis anticis parum obtusis, deflexis, ang. posticis paulo acutiori- bus, lobo mediali marginis basalis modice producto. Scutellum apice obtusum, fuscum. Elytra prope basin pronoti latitudine et eodem 3 !/j circa longiora, Neue Mordelliden. 589 a basi apicem versus sensim vix vel perparum, sed paulo ante apicem for- tius rotundato-angustata, dilute flavo-testacea, parum nitida et pubescentia bre- viore pallide grisea vestita, sutura a basi fere ad medium usque sat late nigricanti et ibidem cum macula magna, utrinque ad marginem lateralem ely- trorum producta, subconjuncta. Corpus subtus cum pedibus dilute rufo-te- staceum, modice nitidum, pubescentia paulo longiore pallide grisescenti admo- dum dense vestitum, pectore nigro, lateribus ejus omnibus tamen sat late rufo- testaceis. 11. Mordellistena orizabensis: Admodum elongata, nigra, supra in elytris subopaca et pubescentia longiore nigro-fusca sat dense vestita, anten- narum basi, prothorace toto, macula magna nigra antescutellari excepta, femo- ribusque quatuor anterioribus dilutius rufo-testaceis, segmentorum abdomina- lium marginibus, tibiis et tarsis anterioribus pedibusque posticis totis fusco- rufescentibus; aculeo anali valde elongato, robusto, leviter curvato et pilis brevibus dense vestito; tibiis posticis plicis evidentioribus tribus, prima in- tegra, tarsorum posticorum articulo primo quatuor et secundo duabus *). Longit. corporis (aculeo inflexo non eomputato) 3, 5 m. m.; Latit. hum. 1, 3 m. m. Mordella orizabensis Boucard in lit. (Cat. N:o 2, N:o 1342). Habitat in Mexico. Caput convexiusculum, nigro-fuscum, sat nitidum, anterius late et secun- dum marginem basalem anguste obscurius rufo-testaceum, pubescentia pallida pareius vestitum. Antennae capite duplo longiores, subfiliformes, fusco-nigrae, articulis primis rufo-testaceis. Pronotum prope basin longitudine mediali haud latius, apicem versus leviter angustatum, longitudinaliter modice convexum, rufo-testaceum, parum nitidum et pubescentia adhue pallidiore admodum dense vestitum, ante seutellum macula magna nigra, ad pronoti medium producta notatum, lobo mediali marginis basalis parum producto. Scutellum apice ro- tundatum, fuscum. Elytra prope basin pronoti latitudine, ad ?/ partem to- tius longitudinis vix, deinde apicem versus paulo magis et quidem rotundato- angustata, nigra, sat opaca et pubescentia paulo longiore nigro-fusca dense vestita, locis detritis tamen admodum nitida. Aculeus analis elytris haud dimidio brevior. Corpus subtus nigrum, admodum nitidum, pubescentia gri- sescenti vestitum, abdomine magis fusco-piceo, marginibus pectoris et segmen- torum abdominalium latius fusco-rufescentibus. *) Pliea omnium prima tibiarum et in artieulis tarsorum et in hae specie et in pleris- que aliis vix conspieua et eam ob causam in deseriptionibus hisce haud computata. 75 590 F. W. MÄKLIN. 19. Mordellistena bifurcata: Sublinearis, dilute rufo-testacea, parum nitida, pubescens, oculis, plaga pronoti mediali, elytris excepta macula sub- humerali utrinque, abdomine in medio aculeoque anali valde elongato plus minusve nigricantibus; tibiis posticis plicis duabus, articulo primo tarsorum posticorum tribus abbreviatis et secundo duabus. Longit. 3, 6 m. m.; Latit. hum. 0, 6 m. m. Petropoli Brasiliae a D'* R, F, Sahlberg inventa. Pietura facile cognoscenda. Caput dilute rufo-testaceum, parum nitidum, pubescentia adhue pallidiore vestitum; oculis nigrieantibus. Antennae in indivi- duo descripto omnino fere desunt: articuli duo primi saltem dilute rufo-testa- cei. Pronotum latitudine basali evidenter longius et anterius nonnihil angu- statum, admodum dilute rufo-testaceum, parum nitidum, pubescentia pallida, subeinerascenti vestitum, plaga in medio longitudinali nigra, posterius latiore, a margine antico ad marginem basalem usque producta ornatum, lobo mediali marginis basalis modice producto. Scutellum subtriangulare, nigrum, pube- scentia fusco-grisea sat dense vestitum. Elytra prope basin pronoti latitudine et ultra medium totius longitudinis sublinearia, deinde apicem versus sensim leviter angustata, nigra, parum nitida et pubescentia fusco-grisea vestita, ma- cula subhumerali dilute rufo-testacea, marginem lateralem haud attingenti, or- nata. Aculeus analis valde elongatus, dimidii elytrorum fere longitudine, subrectus vel levissime curvatus, nigricans, apicem versus tamen magis rufe- scenti-fuscum. Corpus subtus cum pedibus dilute rufo-testaceum, admodum nitidum, pubescentia paulo longiore pallida vestitum, abdomine in medio longi- tudinaliter sat late infuscato. Tibiae posteriores plica nigra transversa in medio vel paulo ante integra, plica secunda dimidiata. 13. Mordellistena marginicollis; Admodum elongata, supra modice ni- tida et pubescentia grisescenti sat dense vestita, capite antice et versus latera, antennis, marginibus pronoti lateralibus late et basali anguste, maculis hume- ralibus elytrorum, aculeo anali pedibusque plus minusve dilute rufo-testaceis; aculeo anali admodum elongato et levissime curvato; tibiis posticis plicis tri- bus nigris, prima integra, secunda dimidiata et tertia brevi; tarsorum posti- corum articulo primo plieis abbreviatis tribus. Longit. 3 m. m.; Latit. hum. fere 1 m. m. Habitat Brasiliam et inde a D'* Sahlberg reportata. Caput convexum, dilute rufo-testaceum, nitidum, macula magna nigra, indeterminata in medio et versus basin. Antennae subfiliformes, dilute rufo- Neue Mordelliden. 591 testaceae. Pronotum latitudine basali haud longius, apicem versus angusta- tum, in medio triangulariter nigrum, versus latera latissime et secundum mar- ginem basalem anguste rufo-testaceum, modice nitidum, pubescentia fusca et nonnihil grisescenti vestitum, angulis anticis subrectis et nonnihil deflexis, ang. basalibus paulo acutioribus, margine basali utrinque profundius sinuato. Seutellum minutum, subtriangulare, fuscum. Elytra prope basin pronoti lati- tudine et eodem cirea 3 !/, longiora, longe ultra medium sublinearia et deinde paulo ante apicem fortius rotundato-angustata, nigra, modice nitida, pubescen- tia minus brevi grisescenti sat dense vestita, locis detritis crebre et sat evi- denter punetulata, maeula humerali utrinque oblonga dilutius rufo-testacea or- nata. Aculeus analis pronoto tertia circa parte longior, apicem versus sat tenuis et levissime curvatus, obscure rufescens. Corpus subfus nigrum, ad- modum nitidum, partim pubescentia grisescenti vestitum, pectoris margine postico anguste segmentorumque abdominalium marginibus latius rufescenti- bus. Pedes quatuor anteriores dilute, postiei saturatius rufo-testacei, tibiis tarsisque posticis magis fusco-rufis. 14. Mordellistena amphicometa: Elongata et sublinearis, posterius ta- men leviter angustata, nigra, supra modice nitida et pubescentia longiore ve- stita, ore, antennis, pedibus anticis totis, tibiis intermediis ad partem macula- que elongata humerali in utroque elytro flavo-testaceis, elytris praeterea pone maculam humeralem modo laudatam fascia utrinque ad apicem elytrorum fere producta et e pilis griseo-Havicantibus exorta ornatis; aculeus analis valde elongatus et leviter curvatus; tibiis posticis plicis tribus, duabus primis inte- gris, tarsorum posticorum articulo primo plicis quatuor, secundo tribus et tertia: unica. | 9 Longit. 3 m. m.; Latit. hum. 0, 6 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'* Sahlberg m. Augusti 1850 detecta. Species pietura et pubescentia singulari elytrorum facile cognoscenda. Caput valde convexum, nigrum, nitidum; ore palpisque dilute flavo-testaceis. Antennae capite plus quam dimidio longiores, dilute flavo-testaceae, articulis penultimis latitudine paululum fortasse longioribus. Pronotum latitudine basali evidenter longius, a basi apicem versus leviter angustatum, longitudinaliter parum convexum, nigrum, modice nitidum, pubescentia longiore fusco-nigra, versus latera nonnihil grisescenti vestitum, angulis anticis obtusis, posticis subrectis, lobo mediali marginis basalis admodum lato, sed modice tantum produeto. Seutellum fortasse minutissimum, pubescentia nigro-fusca omnino obtectum. Elytra prope basin pronoti latitudine et eodem quadruplo circa 592 F. W. MAKLIN. longiora, longe ultra medium sublinearia et deinde primum apicem versus sensim leviter angustata, nigra et pubescentia fusco-nigra vestita, macula hu- merali elongata et versus discum curvata dilute flavo-testacea utrinque et pone maculam memoratam fascia elongata et fere ad apicem elytrorum producta, e pilis longioribus griseo-flavieantibus exorta, ornata. Aculeus analis elytris haud duplo brevior, leviter eurvatus. Corpus subtus cum pedibus posteriori- bus nigrum, admodum nitidum, pubescentia nonnihil grisescenti partim vesti- tum. Pedes anteriores toti dilute rufo-testacei; ped. intermedii flavescenti- fusci, femoribus fere ad apicem usque fusco-nigricantibus. 15. Mordellistena simplex: Admodum elongata et posterius sensim le- viter angustata, nigra, supra et infra subopaca et pubescentia breviore nigro- fusca, in inferiore corporis parte nonnihil grisescenti, dense vestita, ore, an- tennis, pedibus anterioribus ad partem et abdomine medio plus minusve rufe- scentibus; tibiis posticis plieis quatuor, prima brevissima, secunda admodum elongata, 3 et 4 abbreviatis. Longit. 3, 2 m. m.; Latit. hum. 1 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'* Sahlberg inventa. Caput convexiusculum, nigrum, perparum nitidum, pubescentia nigro-fusca vestitum. Antennae subfiliformes, rufo-testaceæ. Pronotum latitudine basali vix longius, a basi apicem versus leviter angustatum, longitudinaliter modice convexum, nigrum, subopacum, pubescentia nigro-fusca, certo situ adspecta praesertim versus latera et versus marginem basalem nonnihil grisescenti vestitum, angulis anticis obtusis, posticis subrectis, lobo mediali marginis ba- salis lato, sed modice produeto. Scutellum admodum transversum, apice ob- tusum, nigrum et pubescentia nigro-fusca sat dense vestitum. Elytra prope basin pronoti latitudine et eodem triplo cirea longiora, a basi fere ad ?/; par- tem totius longitudinis levissime, deinde apicem versus paulo fortius rotun- dato-angustata, admodum convexa, nigra, pubescentia nigro-fusca dense ve- stita et eam ob causam opaca. Aculeus analis pronoti circa longitudine, per- parum curvatus, apicem versus sat tenuis, nigro-fuscus. Corpus subtus nigrum, parum nitidum, pubescentia magis grisescenti vestitum, metasterni apice et medio abdomine indeterminate rufescentibus. Pedes anteriores rufi; femora intermedia fusco-nigricantia, tibiae et tarsi in individuo descripto desunt; pedes postici nigricantes, femoribus prope basin et apicem tibiisque versus api- cem rufescentibus. Tarsi postiei in individuo descripto omnino desunt. Neue Mordelliden. 593 16. Mordellistena rusticula: Admodum elongata et posterius sensim levissime angustata, nigra, modice nitida, pubescentia grisescenti longiore ve- stita, antennis pedibusque anterioribus dilutius rufo-testaceis, tibiis tarsisque posticis, abdomine. apicem versus et aculeo anali obscure rufis; tibiis posticis plieis saltem tribus vel pluribus (?), articulo primo tarsorum posticorum tribus et seeundo duabus. Longit. 2, 8 m. m.; Latit. hum. cirea 0, 8 m. m. E Brasilia a D’® R, F. Sahlberg reportata. Praecedenti adhuc minor, angustior et praesertim pubescentia in superiore corporis parte longiore, minus subtili et minus densa, magis grisescenti di- versa. Caput convexiuseulum, nigrum, modice nitidum, in individuo descripto admodum fortasse detrito omnino fere glabrum. Antennae capite duplo fere longiores, dilute rufo-testaceae. Pronotum latitudine basali vix longius, a basi apicem versus evidenter angustatum, longitudinaliter modice convexum, nigrum, admodum nitidum, pubescentia grisescenti in individuo descripto par- tim et paree vestitum, angulis anticis leviter rotundatis, subrectis, posticis subacutis, lobo mediali marginis basalis admodum lato et modice producto. Seutellum parvum et fere semicireulare. Elytra prope basin pronoti latitudine et eodem triplo circa longiora, ab humeris fere ad ?/, partem totius longitu- dinis sensim perparum, deinde vero paulo fortius et quidem magis magisque rotundatim angustata, nigra, modice nitida, pubescentia longiore grisescenti plurimis loeis sat dense obtecta, versus apicem, aequaliter in utroque elytro, fere ad ?/, partem totius longitudinis nigricantia et magis detrita (an semper?). Corpus subtus nigrum, sat nitidum, abdomine griseo pubescenti apicem ver- sus magis magisque marginibusque segmentorum basalium obseure rufescenti- bus. Aculeus analis elytris haud triplo brevior, apicem versus sat tenuis, basin versus magis rufescens, apicem versus nonnihil infuscatus. Pedes an- teriores dilutius rufo-testacei, postici obscure rufi, femoribus tamen fere ad apicem usque nigricantibus. 17. Mordellistena imbecilla: Linearis, nigra, supra magis infuscata et parum nitida, pubescentia minus brevi grisescenti vestita, capite et pronoto anterius, antennarum basi, pedibus anticis totis femoribusque intermediis plus minusve rufescentibus; aculeo anali valde elongato, leviter eurvato; tibiis po- stieis plieis tribus, duabus posterioribus abbreviatis, articulo primo tarsorum postieorum plieis abbreviatis tribus et secundo duabus. Longit. 2, 4 m. m.; Latit. hum. 0, 5 m. m. A DR, F. Sahlberg in Corcoyado prope urbem Rio Janeiro m. Decembris 1839 detecta. 594 F. W. MàKLIN. Magnitudine minore et statura corporis multo debiliore a praecedentibus omnibus diversa. Caput sat convexum, rufescenti-piceum, anterius magis rufo- testaceum, admodum nitidum, pubescentia tenui grisescenti vestitum. Anten- nae tenues, capite cum prothorace paulo fortasse longiores, fusco-nigrae, arti- culis primis rufo-testaceis, art. penultimis latitudine sua dimidio circa longiori- bus. Pronotum latitudine sua quarta fortasse parte longius, a basi apicem versus vix vel perparum angustatum, longitudinaliter nonnihil convexum, ver- sus basin fusco-nigricans, versus apicem et latera sat late et admodum inde- terminate fusco-rufescens, modice nitidum, pubescentia minus brevi grisescenti vestitum, angulis anticis subrectis, posticis leviter obtusis, lobo mediali mar- ginis basalis admodum producto. Elytra prope basin pronoti latitudine, line- aria et paulo ante apicem tantum rodundato-angustata, fusco-nigra, parum ni- tida, erebre punctata, sed pubescentia minus brevi grisescenti admodum dense vestita. Corpus subtus nigrum, nitidum, subtilissime coriaceum et pubescentia grisea, nonnihil sericanti vestitum, pectoris et segmentorum abdominalium marginibus posticis rufescenti eolore nonnihil translucentibus. Aculeus analis elytris tertia fortasse parte brevior, leviter curvatus. Pedes quatuor anteriores rufescentes, tibiis tarsisque intermediis leviter infuscatis; pedes posteriores nigri, pubescentia simili ut corpus subtus vestiti. 18. Mordellistena bivittata: Sublinearis, nigra, supra modice, at sub- tus multo magis nitida, pubescentia minus brevi praesertim in elytris nonnihil flavescenti-grisea vestita, ore, palpis, antennarum basi, pedibus quatuor ante- rioribus vittaque in utroque elytro elongata, ab humero oblique ad apicem usque producta, flavo-testaceis; aculeo anali valde elongato, leviter eurvato et basin versus admodum robusto; tibiis posticis plicis tribus, duabus primis integris, tertia abbreviata, tarsorum posticorum artieulo primo quatuor et se- cundo duabus. Longit. 3 m. m.; Latit. hum. 0, 6 m. m. Habitat Brasiliam et a Chirurgiae Magistro Pippingsköld in vicinitate urbis Rio Janeiro semel capta. Mord. imbecillae statura corporis lineari affinis, sed paulo longior, at vix latior. Caput valde convexum, nigrum et admodum nitidum, pubescentia grisescenti parce vestitum. Antennae capite duplo fere longiores, apicem ver- sus vix latiores, fuscae, articulis primis flavo-testaceis, art. penultimis lati- tudine evidenter longioribus. Pronotum latitudine sua quarta fortasse parte longius, a basi apicem versus leviter angustatum, longitudinaliter admodum Neue Mordelliden. 595 convexum, nigrum, paulo minus quam caput nitidum, sed pubescentia grise- scenti densius vestitum, angulis et anticis et basalibus subrectis, lobo mediali marginis basalis admodum producto. Scutellum minutissimum, subsemicir- culare, nigrum. Elytra prope basin pronoti latitudine et ultra medium line- aria, deinde primum apicem versus sensi leviter angustata, nigro-fusca, ad- modum nitida et pubescentia minus brevi nonnihil flavescenti-grisea densius vestita, plaga vel vitta longitudinali in utroque flavo-testacea a humero non- nihil oblique ad apicem usque fere producta, ante medium nonnihil coarctata, sed posterius discum totum oceupanti. Aculeus analis fusco-niger, forma ut in diagnosi dictum est. Corpus subtus cum pedibus posterioribus nigrum, sat nitidum, pubescentia grisescenti vestitum, segmentorum abdominalium marginibus anguste rufo-testaceo colore translucentibus. haoc D. M | j nu m i " Histo Pt du. NA ; B T seyn d we ditas Ar MD . pe e" wm pent o fers rs Re eiue bv (ry (wordt quM tb Hid vivi | uri au u ut f. VASA. ire, I Lot 2 | - nei | RL qur a) | € | > ee Pe vie iig ae P, "a A vium ' EL LE hr à på É 5 sns. ET] NEUE CANTHARIDEN beschrieben von F. W. MAKLIN. (Vorgetragen den 15 Februar 1875). 1 CGU CR. T Ba) ea Le e um | y In Ne mnes "ers z nie Aa MESS. LT DE " ' | eur jn 'JÄNGA Uto t A d : \ ne usta). wäh u a cn Lid iol n p 5 Ann i "ixl. 127 .- vit fp gr Pr Dn Pn d A WAR, và An "a 1 E de " 1X3 AM: Wer EOD uk uum at lic mein: E y bu van, ft ee fur cr LE edet: U sh y Burj ip. to, | | , uj j 1] i ^h NEU, n Y e Nu à is ni ind adv | : ul kn WM P. Mr D ST "m ET tub A m Er ET rar rw, u VPE dire I ET A^ Cos 8E ana Vd Visto oo RCE i | | sat hard Lans. EDT. ms ami | ECT. vel ian (4 qu War | | «Mile Tio få ZUM 7. 7 url Mi T EET » I SRA NE RTE NG und 60607 ALTE mE S md tot cuero Nes M hog x ' m iat mI n dne NOCT E Lu /— OCA I NM II qui Psal , mig le» Bu uc m och iei Es giebt wohl wenige Gattungen unter den Coleopteren, welche einer monographischen Zusammenstellung der Arten mehr bedürfen, als die um- fangsreiche Gattung Cantharis Linné. Schon vor mehreren Jahren habe ich angefangen, in der Sammlung der hiesigen Universitit so viel Material als müglich für eine derartige Arbeit zu sammeln, und es ist mir gelungen, eine sehr bedeutende Anzahl Cantharis-Arten herbei zuschaffen. Die wesent- lichste Bereicherung unserer Sammlungen wurde durch den Ankauf der Can- thariden des verstorbenen F. OGIER DE BAULNY gewonnen, der ohne Zweifel auch die Absicht gehegt hatte, die Gruppe der Canthariden monographisch zu bearbeiten. Die erwühnte Sammlung, gewiss eine der gróssten, war be- sonders reich an Arten aus Senegal und Mexico und besass ausserdem ein vorzügliehes Interesse dadurch, dass die meisten in DEJEAN's Catalogue des Coléoptéres erwühnten und benannten Arten mit den Dejean'schen Benen- nungen vertreten waren. — Mit ganz besonderer Gefälligkeit hat mir ausser- dem Herr CHEVROLAT in Paris nicht nur mehrere neue Arten und von ihm selbst benannte und beschriebene Typen aus seiner grossartigen Sammlung zur Ansicht mitgetheilt, sondern sogar einige der von Orivreg beschriebenen Typen. Auch Herr E. DrevRoLrE in Paris hat mir mehrere interessante Ar- ten aus seiner Sammlung zur Untersuchung geliehen, was ich hier nur mit Dankbarkeit erwähnen kann. Nicht desto weniger ist das von mir bis jetzt verglichene und untersuchte Material unzureichend für eine systematische Zu- sammenstellung aller bis jetzt beschriebenen Arten dieser Gattung, hauptsäch- lich weil es zunüchst durchaus nóthig wäre, die Originalexemplare, besonders der von Fagricius, THUNBERG und Krug beschriebenen Arten, zu untersuchen, wozu ich jedoch bis jetzt keine Gelegenheit gehabt habe. Ausserdem habe ich zu meinem Bedauern mehrere aus den vereinigten Staaten in Nord- Amerika beschriebene Arten nicht in Natur studiren kónnen. Um indessen die Dejean'schen Benennungen, womit in den meisten Sammlungen fortwäh- rend eine ganze Reiche unbeschriebener Arten bezeichnet werden, für die Wissenschaft zu retten, habe ich mich entschlossen, hier eine gróssere An- 600 F. W. MAKkLIN. zahl von DEJEAN benannnter Canthariden zu beschreiben und habe ausserdem noch einige andere beigefügt. Mexicanische Arten habe ich hier ausschlies- sen müssen, weil ich bis jetzt nieht die Arbeiten von JrwENEz, BARRANCO, Herrera Y Mennoza und Ducés zur Benutzung habe bekommen können. Es hat mir rathsam geschienen, alle unter dem gemeinsamen Gattungsnamen Cantharis zu beschreiben, obgleich sie sämmtlich zu der von DEJEAn benann- ten und von REDTENBACHER zuerst beschriebenen Gattung Epicauta gehören. Die grossen dunkelblauen oder blaugrünen und zum Theil violetten Arten aus Afrika bilden allerdings eine besonders durch ihre Färbung eigenthümliche Gruppe für sich und könnten den generischen Namen Lyfta Fabr. erhalten; die heller oder dunkler grauen, zuweilen mehr braunen oder wenigstens mit bräunlichen Flügeldecken versehenen Arten aus demselben Weltheile, könnten entweder mit der Gattung Macrobasis Leconte vereinigt oder zu einer be- sondern Gruppe neben derselben erhöht werden, — aber strenge genommen, sind die Übergänge in Fühlerbildung u. s. w. zwischen diesen Gruppen und den übrigen Æpicauta — oder Cantharis — Arten im Allgemeinen so allmählig, dass es in vielen Fällen schwer halten würde, genaue Grenzen für diese Gruppen anzugeben, wenn dieselben als besondere Gattungen angesehen wer- den sollten. 1. Canth. sulcata: Elongata, obscurius aut laetius virescenti-aenea, mo- dice nitida, peetore macula maxima in medio transversim dilatata sanguinea; capite admodum dense minus fortiter punctato; pronoto latitudine quarta circa parte longiore, parce et subtilius punetato, longitudinaliter distincte canali- culato, canalieula ante scutellum profundius impressa et dilatata; elytris sub- tilius granulatis et rugulosis, longitudinaliter late, sed obsoletius bisuleatis et lineis quatuor longitudinalibus elevatis instructis. Longit. 26—28, 5 m. m. Latit. hum. 6—7 m. m. Cantharis gigas Q Olivier, Ent. III, 46, p. 7, tab. I, fig. 9 a, sec. ind. typ. in coll. Vi Clmi Chevrolat *). Epicauta sulcata Dejean, Cat. 3 éd., p. 246. Variat interdum capite, pronoto et elytris basin versus violaceo-nigricantibus. Habitat in Senegal; Mus. Aeademiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Suleis elytrorum a congeneribus proximis facillime dignoscenda. Caput sat magnum, plus minusve laete viridi-aeneum, nitidum, multo minus dense et minus fortiter quam in specie sequenti seu Canth. amethystina punctatum ; fronte media longitudinaliter linea subtilissima insculpta. Antennae sat elon- gatae, minus quam in Canth. amethystina dilatatae, basin versus saepius vi- ridi-aeneae, deinde plus minusve cyaneae et apicem versus nigricantes. Pro- notum in individuis masculinis latitudine qvarta, in individuis femininis vix qvarta parte longius, anterius transversim depressum, laetius aut obscurius. viridi-aeneum, nitidum, parce et subtilius, in femina paulo profundius puneta- tum, longitudinaliter distincte canaliculatum, canalicula posterius ante scutellum in fossulam latiorem et multo profundiorem extensa, in disco utrinque bifo- veato, foveis his interdum obsoletis, angulis anticis oblique truncatis et lateri- bus deinde subrectis. Scutellum latitudine longius, apice obtusum, plus mi- *) Cantharis gigas 3 Olivier, sec. ind. typ. in coll. V? Cl?! CHEVROLAT, eadem est species ae Æpicaula janthina Dejean Cat. — Si vero ad eandem speciem referenda sit Zytta gigas Fabr. secundum descriptionem brevissimam et insuffieientem extricare non possumus. ÆEpicauta gigas Dejean, Cat. 3 éd., p. 246, est Lytta Actaeon Casteln. | 602 F. W. MAKLIN. nusve viridi-aeneum, striguloso punctatum aut interdum fere laevigatum. Elytra pronoto 2 !/ saltem latiora et qvintuplo longiora, laetius aut obscurius viridi- aenea, interdum sat nitida, subtilius minus dense granulata et rugulosa (in femina paulo fortius granulata et vix ruguloso), versus basin in utroque sexu magis laevigata, lineis quatuor elevatis instructa et secundum lineas duas intermedias longitudinaliter. impressa. Corpus subtus cum pedibus, macula pectorali excepta, plus minusve laete viridi-aeneum et nitidum, interdum magis coeruleum aut cyaneum. Tarsorum anticorum articulus primus maris subtus versus basin angulatus et latere toto inferiore leviter dilatato et spongioso. Femina differt pronoto paulo latiore et profundius punctato, elytris latio- ribus, paulo fortius granulatis et impressionibus longitudinalibus magis obso- letis tarsorumque anticorum articulo primo simplici. 2. Canth. amethystina: Elongata, saturatius viridi-aenea, modice nitida, capite et pronoto interdum tamen nonnihil coerulescentibus, elytris plus mi- nusve violaceo-cyaneis, pectore maeula magna in medio transversim dilatata obscure sanguinea; capite pronotoque dense et sat profunde punctatis, hoc subquadrato, latitudine sua tamen paulo longiore, ante medium longitudinaliter latius, sed obsoletius et ante scutellum profunde triangulariter impresso, im. pressionibus hisce linea subtilissima insculpta conjunetis, et praeterea in disco pone medium utrinque fovea majore obsoleta notato; elytris crebre subtilius granulatis, lineis qvinqve longitudinalibus elevatis, ante apicem evanescenti- bus, suturae proxima abbreviata. Longit. 27 m. m.; Latit. hum. 6 m. m. Epicauta amethystina Dejean Cat. 3 éd., p. 246. Habitat in Senegal et in Guinea lusitanica; Mus. Academiae Alexandrinae Helsing- forsiensis. Caput viridi-aeneum aut coerulescenti-viridiaeneum, admodum nitidum, dense, profunde et haud subtiliter punctatum, in medio longitudinaliter linea omnium subtilissima insculptum et praeterea fronte media supra oculos inter- dum impressione longitudinali obsoletissima notata; elypei apice fusco-testacea. Antennae nigrae, opacae, articulis sex primis nonnihil coerulescentibus, sed parum nitidis, art. 6—10 sat compressis, latitudine duplo fere longioribus, art. ultimo quoque compresso, sed latitudine triplo fere longiore. Pronotum latitudine paulo longius, viridi-aeneum aut coeruleo-viride, parum aeneum, ad- modum nitidum, in medio dense, versus latera paulo pareius punctatum (pleurae omnino fere laevigatae), ante medium canalieula vel impressione lon- gitudinali abbreviata latiore, sed admodum obsoleta, et ante scutellum impres- Neue Canthariden. 603 sione profundiore, inter se linea subtilissima insculpta conjunctis, et praeterea in disco utrinque pone medium fovea majore, sed obsoleta notatum, ante api- cem transversim leviter depressum, angulis anticis oblique truncatis, vix ro. tundatis, marginibus lateralibus subrectis. Seutellum latitudine longius, apice rotundatum, obseurius viridi-aeneum, aut interdum omnino nigrum, densius sub- striguloso-punctatum, basin versus pilis nonnullis longioribus vestitum. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora et fere quintuplo longiora, apice dehiscentia, plus minusve violaceo-cyanea, quibusdam loeis interdum virescenti colore obducta, erebre subtilius granulata, parum rugulosa, lineis quinque lon- gitudinalibus elevatis admodum subtilibus instrueta, linea suturae proxima ab- breviata, ceteris paulo ante apicem elytrorum sublaevigatam evanescentibus. Corpus subtus cum pedibus, macula pectorali excepta, obseurius viridi-aeneum, nitidum, dense subtiliter punctatum, abdomine multo magis nitido et sublae- vigato. Tarsorum anticorum articulus primus maris admodum brevis, dilata- tus et subtus spongiosus. Femina mihi ignota. 3. Canth. Buquetii: Elongata, obscure viridi-aenea, capite et pronoto interdum magis nigricantibus aut coerulescentibus, pectore macula maxima in medio transversim dilatata sanguinea; capite et pronoto dense et sat profunde punetatis, hoe latitudine sua qvarta fere parte longiore, basin versus levissime angustato, utrinque foveolato et longitudinaliter subtilissime canaliculato, ca- nalicula ante medium et praesertim ante scutellum trans foveas latiores et profundiores producta; elytris crebre distinctius granulatis, pilis brevissimis apicem versus magis conspicuis obsitis, lineis qvinque longitudinalibus eleva- tis, ante apicem evanescentibus, suturae proxima abbreviata et parum con- spicua. Longit. 25—26 m. m.; Latit. hum. 6, 5 m. m. Epicauta Buquelii Dejean, Cat. 3 éd., p. 246. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Praecedenti valde affinis, sed corpore paulo robustiore et praesertim ely- tris minus elongatis distinetiusque granulatis, pronoto plerumque adhuc den- sius punetato et colore obscuriore tamen diversa esse videtur. Caput vire- scenti-nigroaeneum vel coerulescens, modice nitidum, dense et sat profunde punctatum, in medio longitudinaliter linea subtilissima insculptum; clypei apice pallide fusca. Antennae admodum elongatae et latae, basin versus ma- gis viridi-aut coeruleo-aeneae, apicem versus nigrae et opocae. Pronotum 604 F. W. M&KLIN. omnino fere ut in specie praecedenti, paulo tamen fortasse longius, minus quadratum, basin versus nonnihil angustatum et, ut videtur, adhuc densius punctatum; linea longitudinalis insculpta evidentior. Elytra prope basin pro- noto 2!/4 saltem latiora et parum magis quam quadruplo longiora, a basi apicem versus sensim leviter dilatata et apice admodum obtusa, obscurius viridi-subaenea, parum nitida, crebre et distinctius quam in specie praece- denti granulata, vix rugulosa, lineis longitudinalibus elevatis quatuor distin- ctis, ante apicem evanescentibus, qvinta (prima) seu suturae proxima abbre- viata et interdum omnino non conspicua. Corpus subtus cum pedibus, excepta macula pectorali, viridi-aeneum, nitidum, pilis brevibus obsitum, pectoris la- teribus dense subtiliter punctatis. Tarsorum anticorum articulus primus maris admodum brevis, dilatatus et subtus spongiosus; feminae simplex. 4. Canth. rugipennis: Admodum elongata, coerulescenti-subaenea, parum virescens, nitida, capite et pronoto magis nigro-aeneis, pectore macula magna in medio transversim modice dilatata sanguinea; capite dense et pro- funde punctato; pronoto latitudine paulo longiore, minus dense, sat fortiter punctato, nonnihil inaequali, longitudinaliter subtilissime canaliculato, ante medium foveola obsoletiore et ante scutellum impressione longitudinali lata et profundiore foveolisque duabus in disco utrinque obsoletis notato; elytris irre- gulariter rugosis, subvermiculatis, sed omnino non granulatis, lineis qvinque longitudinalibus elevatis, paulo ante apicem evanescentibus, saturae proxima saepius parum distincta. Longit. 25, 5—26 m. m.; Latit. hum. 7 —7, 4 m. m. Variat elytris nigro-coeruleis et minus nitidis. Epicauta rugipennis (Buquet) Dejean, Cat. 3 éd., p. 246. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. A Canth. granulipenni, si descriptio a Comite DE CasrELNAU data recta est, pronoto longiore elytrisque rugosis, subvermiculatis et haud granulatis diversa; si non, species fortasse eadem. Caput nigro-aeneum, admodum niti- dum, nonnihil coerulescens et virescens, sat fortiter et dense punctatum, lon- gitudinaliter linea omnium subtilissima insculptum et inter oculos utrinque fovea obsoletissima notatum. Antennae sat elongatae et compressae, viola- ceae, apicem versus magis infuscatae et opacae, articulis 6—10 latitudine duplo circa longioribus. Pronotum latitudine qvarta circa parte longius, an- tice, ut in congeneribus hisce africanis proximis, fortius angustatum et an- terius sensim declive et denique transversim depressum, nigro-aeneum, nitidum, Neue Canthariden. 605 parum viridi et coeruleo colore obductum, minus dense, sat fortiter punctatum, longitudinaliter linea subtilissima exsculptum et circum lineam illam ante medium fovea obsoletiore et posterius ante scutellum impressione longitudinali multo latiore et profundiore foveisqne in disco utrinque duabus obsoletis nota- tum, quarum una paulo ante marginem basalem, altera paulo ante marginem apicalem. Seutellum latitudine longius, apice obtusum, nigricans, ruguloso- punetatum et parcius pubescens. Elytra prope basin pronoto saltem 214 latiora et fere qvintuplo longiora, a basi apicem versus sensim dilatata, apice admodum obtusa et modice dehiscentia, saturate coerulea, modice nitida, viridi- aeneo colore praesertim basin versus interdum nonnihil obducta, irregulariter sat fortiter rugulosa, subvermiculata, lineis elevatis ut in diagnosi dietum est. Corpus subtus eum pedibus, macula pectorali excepta, coeruleum et magis quam supra nitidum, densius subtiliter punctatum, pectoris lateribus interdum magis viridi-aeneis. Tarsorum anticorum articulus primus maris lateraliter dilatatus et in individuis illaesis subtus fulvo spongiosus. Femina mihi ignota. 9. Canth. Deyrollei: Admodum elongata, laetius coerulea, nitida, anten- nis basin versus pedibusque magis violascentibus, pectore macula magma in medio transversim modiee dilatata sanguinea; pronoto latitudine sua paulo longiore, distinete canaliculato, canalicula paulo ante medium profundius latius- que exarata et ante scutellum in foveam latam et profundissimam desinenti; elytris erebre et admodum subtiliter ruguloso-granulatis, lineis qvatuor eleva- tis subtilioribus, sed distinctis. Longit. 20 m. m.; Latit. hum. 5 m. m. Cantharis brevicornis Deyrolle in coll. denominatoris *). Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. janthinae Dej. proxima, sed minor et praesertim elytris subtilius et minus distincte granulatis diversa. Caput coeruleum, nitidum, eirca insertio- uem antennarum magis violascens, admodum dense et haud subtiliter puneta- tum, longitudinaliter eanalicula subtilissima exsculptum; labro, maxillis palpisque nigricantibus. Antennae breviores quam in congeneribus proximis, basin ver- sus violaceae, apicem versus infuscatae, articulis 5—10 latitudine paulo plus quam duplo longioribus, parum compressis et dilatatis. Pronotum latitudine basali qvarta cirea parte longius, anterius sat declive et antice, ut in con- generibus proximis, fortius attenuatum, basin versus evidenter angustatum, coeruleum, nitidum, subtilissime coriaceum et minus dense sat profunde pun- *) V. Cl. CHEVROLAT aliam speciem in coll. sua eodem nomine signavit. - -1 606 F. W. MÄKLIN. etatum, longitudinaliter distincte canaliculatum, canalieula paulo ante medium latius profundiusque exarata et posterius ante scutellum in foveam latam et _ profundissimam desinenti, utrinque praeterea in medio disco fovea obsoleta et parum distincta notatum. Elytra prope basin pronoto 2'/ fere latiora et saltem. 41/, longiora, a basi apicem versus sensim evidenter dilatata, apice oblique produeta et admodum dehiscentia, coerulea, parum nitida, admodum subtiliter et haud distinete ruguloso-granulata, granulis tamen propius suturam distinetioribus; lineis elavatis ut in diagnosi dietum est. Corpus subtus coe- ruleum, magis quam supra nitidum, subtilissime punctulatum et pilis grise- scentibus obsitum. Pedes coeruleo-violacei; tarsorum anticorum artieulo primo simplici. 6. Canth. subrugulosa: Admodum elongata, obscurius virescenti-coerulea, admodum nitida, pectore macula magna in medio transversim dilatata sangui- nea; capite pronotoque densius sat fortiter punctatis, hoe in medio canali- culato et ante scutellum profunde triangulariter impresso; elytris crebre gra- nulatis, partim subrugulosis, lineis quatuor longitudinalibus elevatis, ante api- cem evanescentibus. Longit. 21, 5 m. m.; Latit. hum. 5, 7 m. m. Habitat in Africa meridionali; individuum unicum ad laeum N'Gami captum e coll. sua ad describendum transmisit V. Cl. Em. Deyrolle. Canth. rugipenni affinis, sed minor et seulptura elytrorum subtiliore di- versa. Caput majuseulum, densius sat fortiter punetatum, in medio longitudi- naliter linea. subtilissima inseulptum, virescenti-coeruleum, nitidum, clypei apice rufescenti. Antennae in individuo descripto ad partem mutilatae, basin versus saltem saturate coeruleae, articulo secundo subnodoso tertio quadruplo circa breviore, art. 3—5 admodum elongatis et apicem versus latioribus, art. sexto jam magis compresso et lato. Pronotum capite angustius et latitudine sua paulo longius, antice rotundatim angustatum et deinde basin versus subangu- statum, levissime convexum, virescenti-coeruleum, nitidum, densius sat fortiter et inaequaliter punetatum, in medio anguste et ante marginem basalem om- nino laevigatum, in medio longitudinaliter et subtiliter canaliculatum, canali- cula antice evanescenti et in fovea lata, sed parum profunda desinenti, postice fovea profundiore ante seutellum terminata; margine basali tenui et levissime rotundato. Scutellum nigrum, impressum et punctato-rugulosum. Elytra pro- noti basi plus quam tertia parte latiora, apicem versus sensim levissime dila- tata, convexiuscula, obseure virescenti-coerulea, parum nitida, rudius et erebre punctato-subrugulosa, sculptura tamen multo subtiliore et densiore quam in Neue Canthariden. 607 Canth. rugipenni, lineis quatuor longitudinalibus elevatis longe ante apicem evanescentibus. Corpus subtus obscurius coeruleum, nitidum, obsoletius et minus dense punctulatum, pilis brevibus paucioribus vestitum, pectore maeula magna sanguinea, in medio transversim dilatata signato, macula hae versus latera omnino impunctata. Pedes obscure coerulei, partim magis nigricantes, sat crebre subtiter punctati, subrugulosi, pilis brevissimis paulo densius quam corpus subtus vestiti. 7. Canth. subeoriacea: Modice elongata, obscurius virescenti-coerulea, modice nitida, pectore macula magna in medio transversim dilatata sanguinea; capite convexiusculo, creberrime punctato; pronoto ante medium rotundato- dilatato, in medio disco ereberrime, versus latera parcius profundiusque pun- ctato, longitudinaliter eanalieulato et ante scutellum latissime impresso; elytris subtilius punctulato-rugulosis, subcoriaceis, lineis quatuor longitudinalibus ele- vatis subtilioribus, ante apicem evanescentibus. Longit. 24 m. m.; Latit. hum. 6 m. m. Habitat Africam meridionalem; individuum unieum ad lacum N'Gami captum, antennis omnino fere mutilatis, e coll. sua ad describendum benigne transmisit V. Cl. Em. Deyrolle. Canth. resplendenti Cast. (violaceae Dej.) fortasse proxima, sed capite pronotique disco confertius et paulo subtilius punctatis ut et colore obscuriore diversa. Caput majusculum, convexum, creberrime, antice et versus latera pareius et profundius punctatum, in media fronte canalieula longitudinali sub- tilissima et vix conspieua insculptum, violaceo-coeruleum, modice nitidum; clypeo labroque magis virescenti-coeruleis, minus dense punetatis, hoc pilis brevibus rigidis minus dense vestito; palpis apicem versus magis nigricanti- bus. Antennarum artieulus primus apicem versus incrassatus, art. secundus brevis, longitudine sua duplo latior. Pronotum capite multo angustius, sub- quadratum, apieem versus angustatum et ante medium rotundatim dilatatum, deinde basin versus leviter angustatum, in medio disco partim creberrime, versus latera parcius profundiusque, ad latera et ante marginem basalem par- cissime punetatum, sublaevigatum, longitudinaliter distincte canalieulatum et ante scutellum latissime profundiusque impressum, virescenti-coeruleum, in medio modice, versus latera sat nitidum. Seutellum punctulato-rugulosum. Elytra pronoti basi duplo fere latiora, apicem versus sensim leviter dilatata, convexa, virescenti-coerulea, parum nitida, creberrime subtilius punctato-rugu- losa, subcoriacea, ad apicem singulatim rotundatam sublaevigata, lineis quatuor longitudinalibus elevatis subtilioribus, ante apicem elytrorum evanescentibus. 608 F. W. MÁKLIN. Corpus subtus cum pedibus obscure virescenti-coeruleum, admodum nitidum, dense subtilius punetatum, pilis brevibus nigricantibus minus dense vestitum, pectore maeula magna in medio (hoc est ad marginem postieum pectoris) di- latata sanguinea notato, macula hac versus latera parcissime punctata, sub- laevigata. 8. Canth. maculifrons: Modice elongata, obscurius viridi-aenea aut magis coerulescens, supra modice nitida, elytris semper magis coerulescenti- bus aut omnino obscure coeruleis, maculis frontali et pectorali sanguineis; capite et pronoto subtilissime coriaceis et subtiliter minus dense punctatis, hoe subquadrato, longitudine parum breviore, longitudinaliter canaliculato et ante scutellum paulo profundius latiusque impresso; elytris subtiliter crebre granulatis, lineis qvatuor elevatis subtilibus, praesertim marginali admodum obsoleto. Longit. 20, 5—22 m. m.; Latit. hum. 5, 3—6 rn. m. Lylta maculifrons Baulny sec. coll. denominatoris. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. À praecedentibus omnibus macula pectorali sanguinea ornatis capite et pronoto admodum subtiliter punetatis et subtilissime coriaceis facile digno- scenda. Caput obseurius aut coeruleum aut magis viridi-aeneum, parum niti- dum, subtilissime coriaceum, minus dense admodum subtiliter punctatum et linea longitudinali subtili exsculptum; media fronte inter oculos macula sat magna sanguinea ornata. Antennae modice elongatae et minus fortiter dila- tatae, basin versus coerulescentes, apicem versus sensim angustiores et ob- scure nigrieantes, artieulis 5—10 latitudine cirea 2'/, longioribus. Pronotum subquadratum, latitudine sua basali tamen qvinta fortasse parte longius, antice subito fortius attenuatum, sed ibidem minus distinete depressum, obscurius coeruleo-subzeneum aut nonnihil virescens, modice nitidum, subtilissime coria- ceum et minus dense admodum subtiliter punetatum, longitudinaliter distincte canalieulatum, ante medium obsolete, sed ante scutellum profundius et ad- modum late impressum, marginibus lateralibus subrectis, margine basali in medio propter impressionem antescutellarem altius elevato et transversim qvasi calloso. Elytra prope basin pronoto 2!/ fere latiora et circa qua- druplo longiora, a basi apicem versus sensim levissime dilatata, apice admo- dum obtusa et oblique parum produeta, obseurius coerulea, versus scutellum interdum magis obscure virescentia, minus nitida, subtiliter crebre granu- lata, granulis minus distinetis, inter se partim confluentibus, lineis elevatis ut in diagnosi dietum est. Corpus subtus cum pedibus obscurius viridi- Bea Canthariden. 609 aeneum, aut magis coeruleum, sat nitidum, subtiliter punctulatum et pilis brevioribus obsitum; macula pectorali sanguinea admodum magna, sed latera- liter parum dilatata; tarsorum anticorum articulo primo in individuis duo descriptis simplici. 9. Canth. saphirina: Modice elongata, saturate coerulea aut nigro-coe- rulea, interdum magis obscure virescenti-subaenea, fronte macula parva et pectore linea longitudinali sanguineis; capite et pronoto admodum nitidis, coriaceis, illo sat dense, hoc admodum parce punctato, latitudine parum lon- giore, longitudinaliter latius canaliculato et ante scutellum fovea obsoletiore impresso; elytris subtilius ruguloso-granulatis, parum nitidis, lineis qvatuor elevatis admodum subtilibus, duabus exterioribus plerumque minus distinetis. Longit. 15—17, 5 m. m.; Latit. hum. 3, 6—5, 3 m. m. Epicauta saphirina Reiche sec, indiv. a denominatore ipso transm. in coll. Man- nerheimiana (eodem nomine quoque in coll. Deyrolle'i et de Baulny'i). Epicauta coriacea Chevrolat in coll. denominatoris. Habitat in Senegal et in insula St Vincent (prope promontorium Verde). Statura corporis et pronoti forma Canth. maculifronti proxima, sed minor et praeterea punctura capitis et pronoti multo minus subtili diversa. Caput convexiuseulum, saturate coeruleum, virescenti colore interdum nonnihil ob- duetum, nitidum, canalicula longitudinali subtili exsculptum et minus subtiliter sat dense punetatum; macula parva frontali inter oculos plus minusve distincta sanguinea. Antennae admodum elongatae, etiam in individuis femininis per- parum dilatatae, basin versus coerulescentes et nitidae, apicem versus nigri- cantes et opacae, saepius plus minusve infuscatae. Pronotum subquadratum, latitudine tamen paulo longius, antice fortius angustatum, longe ante medium rotundato-dilatatum et deinde basin versus levissime angustatum, plerumque nonnihil inaequale, subtilissime coriaceum, saturate coeruleum aut interdum magis obscure virescens, aeneum, nitidum, paulo parcius, sed profundius quam in Canth maculifronti punetatum, longitudinaliter sat profunde et admodum late canalieulatum et ante scutellum plus minusve profunde, interdum trans- versim impressum. Elytra prope basin pronoto paulo plus quam duplo latiora, a basi apicem versus sensim vix dilatata, saturate coerulea, nigro-coerulea aut interdum obseure virescentia, parum nitida, subtilius ruguloso-granulata, gra- nulis enim partim inter se confluentibus, lineis elevatis ut in diagnosi dictum est. Corpus subtus cum pedibus, linea pectorali sanguinea excepta, coeruleum, multo magis quam supra nitidum; pectore pedibusque dense subtiliter puncta- tis. 'larsorum anticorum articulus primus simplex. 610 F. W. MÄKLIN. 10. Canth. Baulnyi: Admodum elongata, obscurius viridi-aenea, supra modice nitida, macula frontali parva rufescenti; pronoto angusto et magis nigro-aeneo, ad apicem fortius attenuato et ibidem transversim depresso, basin versus sensim evidenter angustato, praesertim posterius sat dense et admodum fortiter punctato, longitudinaliter distincte et profunde canaliculato, canalicula postice ante scutellum in foveam profundam desinenti; elytris subtiliter cre- berrime granulatis, lineis qvatuor elevatis subtilibus, duabus exterioribus minus distinetis. Longit. 20, 5 m. m.; Latit. hum. 5, 3 m. m. Epicauta Leclusei Feisthamel in Dej. Cat. 3 éd., p. 246? *) Habitat in Guinea; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis (Indiv. unic. de- seriptum e coll. 0g. de Baulnyi, a D Bocandé ei communicatum). Caput convexiusculum, minus laete viridi-aeneum, modice nitidum, erebre et admodum profunde punetatum, longitudinaliter minus subtiliter canalieulatum, macula parva inter oculos rufescenti. Antennae admodum elongatae, sed mo. dice tantum dilatatae, basin versus magis cyaneae, apicem versus fusco-nigri- cantes, articulis 4—10 latitudine sua saltem 2!/, longioribus. Pronotum ad- modum angustum, antice sat fortiter attenuatum et ibidem transversim magis subito depressum, longe ante medium subangulatim «ilatatum et deinde basin versus sensim evidenter angustatum, nonnihil convexum, nigro-aeneum, modice nitidum, anterius metallico subvirescenti-aeneo colore parum obductum, prae- sertim posterius sat dense et admodum fortiter punctatum, longitudinaliter distincte et profunde canaliculatum, canalicula illa posterius ante marginem basalem in foveam profundam et latam producta. Scutellum elongatum, viridi- aeneum, nitidum, dense subtiliter punctatum et longitudinaliter obsoletius de- pressum. Elytra prope basin pronoto 21/, saltem latiora, a basi apicem ver- sus sensim levissime dilatata, apice admodum obtusa et parum oblique pro- ducta, obscurius viridi-subaenea, parum nitida, creberrime subtiliter granulata, granulis sat distinctis et pilis brevissimis, parum conspieuis obsitis, lineis elevatis subtilibus, longe ante apicem evanescentibus. Corpus subtus cum pedibus viridi-aeneum et multo magis quam supra nitidum, subtiliter punctu- latum et pilis brevioribus obsitum, tibiis anticis pilis longioribus densius vesti- tis, tarsorum anticorum articulo primo saltem in individuo descripto simplici. +) In coll. DE BAULNYI duo species diversae hoc nomine signatae erant, primum nempe duo individua obseurius colorata Canth. resplendentis Casteln. (vio/aceae Dej. Cat.) et deinde individum unieum Canth. Baulnyi m. — Ad hane posteriorem speciem sine dubio etiam refe-. renda sunt specimina duo admodum sordida et e Senegal allata, quae nomine Canth. tenui- texturae Deyrolle in coll. denominatoris vidimus. Neue Canthariden. . 611 11. Canth. spinifera: Admodum elongata, obscurius coeruleo-virescens, nitida, elytris subopacis, pectore macula magna, in medio transversim dilatata sanguinea; capite et pronoto crebre, profunde et haud subtiliter punctatis, hoc subqvadrato, basin versus leviter angustato, longitudinaliter latius et profun- dius canaliculato, canalicula ante medium adhuc magis dilatata et profundius impressa, postice ante scutellum in foveam profundam et latam desinenti, la- teribus spinis nonnullis armatis; elytris creberrime subtiliter granulatis, subru- gulosis, lineis quatuor elevatis subtilibus. Longit. 25 m. m.; Latit. hum. 7 m. m. Zytta spinifera Baulny in coll. denominatoris. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Armatura pronoti a congeneribus proximis facillime dignoscenda. Caput coeruleo-subvirescentiaeneum, nitidum, longitudinaliter subtilissime canalicula- tum, crebre et haud subtiliter punctatum. Antennae admodum elongatae et praesertim apicem versus dilatatae, basin versus magis coerulescentes, apicem versus violaceo-nigrae, articulis 6—10 latitudine duplo tantum longioribus, admodum compressis. Pronotum latitudine mediali vix longius, nonnihil con- vexum, basin versus leviter angustatum, a medio apicem versus declive et antice, ut in congeneribus proximis, fortius attenuatum, obseurius coeruleo-et virescenti-aeneum, sat nitidum, crebre, profunde et admodum fortiter puncta- tum, longitudinaliter sat profunde canaliculatum, canalicula ante medium adhuc paulo profundiore et magis dilatata, postice ante scutellum in foveam profun- dam et latam extensa, marginibus lateralibus spinis nonnullis brevibus, ultimo versus angulum basalem paulo magis elongato, armatis. Scutellum latitudine longius, apice obtusum, eoeruleo-aeneum et pilis longioribus nigricantibus om- nino fere obtectum. Elytra prope basin pronoto 2!/, fere latiora, a basi apicem versus sensim nonnihil dilatata, obscurius coerulea, versus suturam magis virescentia, subopaca, creberrime subtiliter granulata, subrugulosa, gra- nulis enim quibusdam locis inter se confluentibus, lineis quatuor elevatis sub- tilibus, longe ante apicem evanescentibus. Corpus subtus cum pedibus, ma- cula pectorali excepta, obscurius coeruleo-virescens, nitidum, subtiliter puncta- tum et pilis nigris brevioribus vestitum, tarsis anticis simplicibus. 12. Canth. castaneipennis: Sat elongata, nigra, opaca, supra pilis bre- vibus, subtus longioribus admodum dense vestita, antennis elongatis palpisque fulvo-testaceis, macula frontali elongata elytrisque castaneo-rufis; pronoto latitudine qvarta parte longiore, basin versus leviter angustato, anterius de- clivi et ante scutellum impresso. 612 . F. W. MÄKLIN. Longit. 25—26 m. m.; Latit. hum. 5, 5—6 m. m. Cantharis castaneipennis Deyrolle in lit. sec. ind. in coll. denominatoris; Lacord. Gen. Col. V, p. 676, not. 2. Habitat in Guinea; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Caput sat magnum et elongatum, fusco-nigrum, opacum, creberrime sub- tiliter punctatum, media fronte carinula subtilissima et parum conspicua, an- terius inter oculos evanescenti; macula frontali elongata et indeterminata; clypei margine apicali marginibusque labri late castaneo-rufis; palpis et ma- xillaribus et labialibus fulvo-testaceis. Antennae elongatae, apicem versus sensim magis attenuatae, fulvo-testaceae, articulo secundo elongato, primo parum breviore, art. tertio secundo multo breviore, leviter curvato et apicem versus incrassato, art. 4— 10 elongatis et sensim angustioribus, omnibus lati- tudine sua triplo circa longioribus. Pronotum latitudine quarta eirca parte longius, antice angustatum et longe ante medium rotundato-dilatatum, sed deinde basin verus fere angustatum, in medio transversim convexum et longi- tudinaliter subtilissime subcarinatum, anterius declive et transversim depres- sum, ante scutellum fovea lata et admodum profunda notatum, nigrum, opa- cum, creberrime admodum subtiliter punctatum. Scutellum latitudine longius, nigrum, punctatum et pilosum. Elytra prope basin pronoto duplo fere latiora, a basi apicem versus nonnihil dilatata et apice oblique rotundata, dilutius rufo-castanea, admodum opaca, subtilissime granulato-subrugulosa et pilis bre- vissimis nigricantibus vestita, pilis cireum margines paulo longioribus et den- sioribus. Corpus subtus cum pedibus fusco-nigricans, dense punctatum et pilis paulo longioribus nigris vestitum, abdomine et pedibus interdum dilutius fusco- castaneis; femoribus anticis subtus versus apicem leviter sinuatis et ibidem pilis dilute flavescenti-sericeis vestitis; tibiis et tarsis anticis latere anteriore pilis griseis vestitis. Femina differt antennarum articulo primo minus incrassato, secundo se- qventi dimidio fere breviore, art. tertio e contrario magis elongato, haud cur- vato et apicem versus parum incrassato, tarsisque anticis angustioribus, eorum articulo primo magis elongato. 13. Canth. aegyptiaca: Sat elongata, nigra, admodum opaca, pilis bre- vioribus nigris, in pedibus tamen elongatis vestita, linea pronoti mediali pedibusque anticis in parte anteriore cinereo pilosis, macula parva frontali, palpis antennisque fulvo-testaceis; pronoto subquadrato, latitudine basali tamen paulo longiore et basin versus leviter angustato, anterius declivi et trans- versim subdepresso, ante scutellum triangulariter impresso; elytris creberrime Neue Canthariden. 613 et subtilissime granulatis, linea longitudinali in disco parum distincta atra notatis. . Longit. 27, 3 m. m.; Latit. hum. 6 m. m. Epicauta aegyptiaca Reiche in Dejean Cat. 3 éd., p. 246, sec. ind. hoc nomine in coll. Mannerheimiana a denominatore ipso transmissum. Habitat in Sennaar; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. castaneipenni statura corporis et forma antennarum admodum affi- nis, sed discedit colore, antennis basin versus adhue crassioribus et pedibus longius pilosis. Caput majuseulum, nigrum, parum nitidum, creberrime ad- modum subtiliter punetatum, posterius subtilissime obsoletius canaliculatum, macula frontali elongata longitudinali angusta et interrupta fulvo-rufa signatum, clypei apice et macula in labro dilutius testaceis; palpis fulvo-testaceis. An- tennae sat elongatae, basin versus multo robustiores, apicem versus sensim attenuatae, fulvo-testaceae, articulo primo crassiusculo et apicem versus dila- tato, art. secundo elongato et sequenti dimidio fere longiore, art. tertio cur- vato et oblique producto, art. 4—7 longitudine crescentibus, S-—10 inter se et sexto longitudine aequalibus. Pronotum latitudine basali qvinta fortasse parte longius, antice subito rotundato-attenuatum et basin versus leviter et fere sinuato-angustatum, in vel paululum pone medium transversim convexum, anterius declive et transversim subdepressum foveaque in disco utrinque ante medium obsoletissima notatum et postice ante scutellum subtriangulariter late et admodum profunde impressum, nigrum, perparum nitidum, creberrime sub- tiliter punetatum, parcius pilis subtilibus nigricantibus vestitum, sed in medio longitudinaliter linea grisea, pilis longioribus ejusdem coloris exorta, ornatum. Seutellum latitudine longius. Elytra prope basin pronoto plus quam dimidio latiora, a basi apicem versus sensim nonnihil dilatata, nigra, opaca, subtilis- sime at creberrime granulata, partim subrugulosa, pilis subtilibus nigricantibus vestita, in medio disco linea atra longitudinali parum visibili signata. Corpus subtus cum pedibus nigrum, modice nitidum, pilis nigris vestitum, pilis hisce in medio abdomine et in pedibus multo longioribus, pedibus anticis in parte anteriore dense pilis griseo-cinereis, in parte inferiore fulvescentibus vestitis; tarsorum antieorum artieulo primo oblique admodum dilatato et obscure fulvo- spongioso. ' 14. Canth. pilipes: Admodum elongata, fusca, pilis brevioribus cinereis dense vestita, abdomine elytrisque dilutius rufescenti-pallidis, his sutura lineis- que duabus longitudinalibus adhuc pallidioribus, antennis valde elongatis pal- pisque fulvo-testaceis, pedibus parte interiore pilis longis nigris ornatis; pro- 18 614 F. W. MÄKLIN. noto latitudine parum longiore et basin versus parum angustato, margine ejus basali distincte determinato et minus tenui; elytris in fundo creberrime sub- tiliter granulatis; antennarum articulo secundo tertio tertia parte breviore. Longit. 26, 5—28 m. m.; Latit. hum. 6, 7—7, 4 m. m. Epicauta pilipes Dejean, Cat. 3 éd., p. 246; Lacord. Gen. Col. V, p. 676, not. 2, sec. coll. Deyrolle'i et Baulnyi. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandriuae Helsingforsiensis. Canth. castaneipenni major et praesertim robustior. Caput majusculum, nigro-fuscum, admodum opacum, crebre subtilius punctatum et longitudinaliter subtilissime canaliculatum, pilis brevioribus griseo-cinereis dense vestitum; clypei apice, labro palpisque et interdum macula frontali obsoletiore fulvo- testaceis vel magis flavescentibus. Antennae dimidio corpore paulo longiores, a basi apicem versus sensim tenuiores, fulvo-testaceæ, articulo secundo elon- gato, latitudine sua triplo fere longiore, sed tertio tamen tertia circa parte breviore. Pronotum latitudine qvinta fortasse parte longius, antice subito ro- tundato-angustatum et basin versus parum angustatum, pone medium transver- sim convexum et anterius declive, denique ante apicem transversim obsoletius depressum, ante scutellum brevi spatio longitudinaliter obsoletius impressum, nigro-fuscum, admodum opacum et crebre subtilius punetatum, sed pilis griseo- cinereis omnino fere obtectum. Scutellum pilis cinereis ommino obtectum. Elytra prope basin pronoto duplo cirea latiora, a basi apicem versus vix dila- tata, dilutius rufescenti-pallida, pilis sat densis tamen magis cinerascentia, sutura (aut marginibus omnibus) lineisque duabus longitudinalibus, interdum parum conspicuis, adhuc dilutius cinereis, in fundo, ut videtur, creberrime subtiliter granulata. Corpus subtus cum pedibus pilis griseo-cinereis dense vestitum et fere obtectum, pectore medio et abdomine medio pedibusque in parte interiore et inferiore pilis longis nigris hirsutis, tarsis anticis admo- dum latis. 15. Canth. flavicornis: Elongata, nigro-fusca, pubescentia grisea supra admodum brevi, subtus paulo longiore sat dense vestita, elytris dilutioribus, rufescenti-fuseis, marginibus et linea longitudinali in disco pilis pallidius gri- seis obtectis, clypei apice, labro, antennis palpisque flavescenti-testaceis; pro- noto latitudine basali plus quam qvarta parte longiore, antice admodum rotun- dato-dilatato et deinde basin versus evidenter angustato; antennis valde elon- gatis, latere exteriore pilis longis ornatis, articulo secundo elongato, sequenti tamen qvarta cirea parte breviore. Neue Canthariden. 615 Longit. 28, 5 m. m.; Latit. hum. 6, 4 m. m. Epicauta flavicornis Dejean, Cat. 3 éd., p. 246, sec. ind. hoc nomine in coll. Mannerheimiana a D^? Buquet transmissum et sine dubio a Comite Dejean determinatum *). Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Magis elongata et minus robusta quam Canth. pilipes. Caput pronoto vix qvarta parte latius, admodum elongatum, fusco-nigrum, omnino fere opa- cum et creberrime subtilius punctatum, inter oculos carinula tenui interrupta longitudinali notatum et posterius longitudinaliter obsoletissime impressum, versus margiues saltem pilis brevibus griseis sat dense vestitum; clypei apice et labro flavescenti-testaceis, pilis longioribus fulvis vestitis, hoc tamen magis infuscato; palpis rufo-testaceis. Antennae valde elongatae, flavescenti-testaceae, basin versus robustiores et apicem versus sensim sensimque magis graciles, latere exteriore pilis longis pallide-griseis ornatae, articulo primo elongato et fusiformi, art. secundo elongato, tertio tamen qvarta saltem parte breviore, art. 3—9 longitudine inter se fere aequalibus, sed sensim gracilioribus. Pro- notum latitudine summa qvinta fortasse, sed latitudine basali plus quam qvarta parte longius, antice admodum rotundato-dilatatum et deinde basin versus mo- dice subsinuato-angustatum, in vel potius paululum pone medium evidenter transversim convexum, anterius declive et transversim subdepressum foveaque majore minus distineta in disco utrinque notatum, posterius ante scutellum longitudinaliter latius impressum, fusco-nigrum, creberrime subtilius punctatum, pilis admodum brevibus cinereo-griseis dense vestitum. Elytra pronoti basi haud duplo latiora, a basi apicem versus sensim leviter dilatata et apice sin- gulatim obtuse rotundata, dilutius fusco-rufescentia vel fusco-castanea, ad api- cem saturatius infuscata, in fundo subtilissime et creberrime granulata, sed pilis brevibus et subtilibus admodum dense vestita, pilis in marginibus omni- bus et in linea mediali dilutius griseis et paulo longioribus. Corpus subtus cum pedibus obscure fusco-castaneum, crebre subtilius punctatum, pilis griseis sat dense vestitum, tarsis subtus obscure fulvo-spongiosis, anticorum articulo primo art. sequentibus paulo latiore. 16. Canth. Mouffleti: Elongata, nigro-fusca, pilis griseo-cinereis omnino fere obtecta, macula frontali parva rufescenti, clypei apice et labro fulvis; elytris rufescenti-pallidis, subtilissime punctulato-subrugulosis, sed pilis brevi- bus cinereis admodum dense obtectis, linea mediali parum distincta et margi- nibus omnibus cinereo-albieantibus; pronoto latitudine basali quarta fere parte *) In collectione Mannerheimiana quadrato parvo aureo notatum. 616 F. W. MÄKLIN. longiore, anterius declivi et transversim fere excavato-depresso, ante scutellum longitudinaliter profunde impresso; antennarum articulo secundo brevi et sub- nodoso. Longit. 24, 6 m. m.; Latit. hum. 6 m. m. Macrobasis Mouffleti Baulny in coll. denominatoris. Epicauta megalognatha Chevrolat in coll. Vi Cl? Chevrolat, Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis (individ. unicum e coll. de Baulnyi in Galam eaptum et a D"° Moufflet communicatum). Canth. vestitae Dufour magnitudine aequalis et statura corporis admodum similis, sed colore capitis, antennarum pedumque facile dignoscenda. Caput majuseulum, fusco-nigrum et, ut videtur, creberrime subtilius punctatum, sed pilis brevibus griseo-cinereis omnino fere obtectum, longitudinaliter subtilissime canaliculatum, macula frontali parva et elongata rufescenti notatum; clypei apice et labro fulvis et pilis longis fulvis vestitis; palpis nigris. Antennae modice elongatae, haud validae et apicem versum sensim adhuc magis tenues, nigricantes, sed pilis brevibus cinereis admodum dense vestitae, articulo se- eundo brevi et subnodoso, art. tertio elongato, duobus sequentibus simul sum- tis parum breviore. Pronotum brevius et antice minus attenuatum quam in Canth. vestita, forma ut in diagnosi dictum est, basin versus haud angustatum, fusco-nigrum, creberrime subtilius punctatum, pilis griseo-cinereis omnino fere obtectum. Seutellum latitudine longius, nigrum, sed pilis cinereis fere ob- tectum. Elytra prope basin pronoto plus quam dimidio latiora, a basi apicem versus sensim leviter dilatata, apice oblique rotundata, pallide castaneo-rufe- scentia, confertissime punctulata et pilis brevibus cinerascentibus admodum dense vestita, pilis in linea longitudinali et cireum margines magis cinereo- albieantibus. Corpus subtus cum pedibus nigro-fuscum, parum nitidum, pilis brevioribus cinereis sat dense vestitum; tarsis anticis subtus fulvo-spongiosis. 17. Canth. Leprieuri: Admodum elongata, dilute fusco-grisea, in fundo saturatius colorata, sed pubescentia grisescenti omnino obtecta, capite fulvo- rufo, oculis, mandibulis, antennis tarsisque nigris; pronoto latitudine basali paulo longiore, basin versus leviter sinuato-angustato, anterius declivi et ante apicem transversim depresso, ante scutellum subtriangulariter impresso; ely- tris apicem versus sensim leviter dilatatis, in fundo, ut videtur, crebre subti- lissime granulatis, vel punetatis, sed pilis brevioribus griseo-cinereis obtectis, pilis hisee in marginibus dilutioribus, nonnihil albieantibus; antennarum arti- culo secundo admodum brevi, tertio elongato. Neue Canthariden. 617 Longit. 17, 4—22 m. m.; Latit. hum. 4—5, 5 m. m. Epicauta Leprieurii Buquet in Dejean Cat. 3 éd., p. 246, sec. ind. quatuor hoc nomine in coll. de Baulnyi. Epicauta cinctipes Chevrolat in lit. sec. coll. de Baulnyi. n mazillosa Chevrolat sec. coll. denominatoris. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. vestita Dufour minor et praeterea antennarum structura ut et co- lore pedum antennarumque facile dignoscenda. Caput convexiusculum et sat magnum, fulvo-rufum, interdum magis testaceo-rufum, apicem versus semper infuseatum, perparum nitidum, longitudinaliter subtilius canaliculatum et crebre subtilius punetatum, pilis brevibus griseis sat dense vestitum; clypeo et labro pilis longis griseo-flavis vestitis; palpis basin versus magis infuscatis; mandi- bulis nigris. Antennae modice elongatae, haud robustae et apicem versus sensim adhue fere magis tenues, nigricantes, prope basin interdum dilutius fuscae, artieulo seeundo admodum brevi, latitudine sua tamen dimidio circa longiore, art. tertio elongato, sequentibus proximis dimidio longiore. Prono- tum latitudine basali vix qvarta parte longius, antice subito subrotundato-an- gustatum, longe ante medium rotundato-dilatatum et deinde basin versus sub- sinuato-angustatum, margine basali iterum latiore, paulo pone medium trans- versim convexum, anterius declive et ante apicem transversim depressum, ante scutellum subtriangulariter impressum, in fundo fusco-nigrum et creber- rime subtilius punctatum, sed pubescentia grisea omnino fere obteetum, pube- scentia in medio pallidiore, lineam longitudinalem, dilutiorem formanti. Scu- tellum latitudine longius, pubescentia pallide grisea obtectum. Elytra prope basin pronoto plus quam dimidio latiora, apicem versus sensim leviter dila- tata, pronoto paulo dilutiora et in fundo fortasse dilute fusco-castanea, sed pilis brevibus griseis omnino fere obtecta, pilis hisce cireum margines dilu. tioribus, pallide griseis. Corpus subtus cum pedibus pilis paulo longioribus griseis omnino fere obtectum, tarsis magis denudatis nigricantibus. pectore apicem versus et abdomine interdum dilutioribus, fusco-rufescenti colore trans- lucentibus, pilis in segmentorum abdominalium marginibus semper dilutius griseis; tarsis anticis vix dilatatis, subtus fulvo spongiosis. 18. Canth. leucophaea: Admodum elongata, fusca, pilis brevibus dilute cinereis dense vestita, elytris cinereo-albido pubescentibus, oculis nigris, an- tennis tarsisque supra nigro-fuscis, labro palpisque dilute pallidis; pronoto latitudine sua qvarta fortasse parte longiore, in medio secundum fere totam 618 F. W. MàkEkLIN. longitudinem obsoletius impresso, subcanaliculato; antennarum artieulo tertio secundo plus quam duplo longiore. Longit. 16 m. m.; Latit. hum. 4 m. m. Epicauta leucophaea Dejean, Cat. 3 éd., p. 246. Habitat in Senegal. Individuum unicum ibidem captum e coll. sua nomine supra citato ad deseribendum benigne transmisit V. Cl. Chevrolat. Caput sat magnum, supra dense pilis brevibus dilute cinereis, subtus longioribus albieantibus tectum, in medio inter oculos per totam longitudinem subtilissime canalieulatum; labro palpisque pallide flavis, his, clypeo mandi- bulisque pilis paulo longioribus quam in superiore parte capitis et cinereo- albidis obtectis. Antennae sat elongatae, nigro-fuscae, versus basin parcius albido-pubescentes, articulo primo parum incrassato, art. tertio secundo plus quam duplo longiore, art. 3—11 omnibus elongatis et ultimis parum tenuiori- bus. Pronotum eapite multo angustius et latitudine sua qvarta fortasse parte longius, antice admodum subito angustatum et fere a medio ad marginem an- tieum declive, posterius magis planum, in medio secundum fere totam longi- tudinem obsoletius impressum, subcanaliculatum, fuscum, pilis admodum brevi- bus dilute cinereis dense et aequaliter vestitum; margine basali tenui, subrecto, distincte determinato, sed parum elevato. Scutellum subtriangulare, pilis bre- vioribus cinereo-albidis dense obtectum. Elytra pronoto tertia saltem parte latiora, sublinearia, dilutius fusco-flavescentia, pilis brevibus cinereo-albidis dense vestita. Corpus subtus et pedes fusci, pilis dilute cinereis paulo lon- gioribus quam in superiore corporis parte vestiti, marginibus segmentorum abdominalium magis flavido-albicantibus, tarsis supra nigro-fuscis, pilis brevi- bus parcioribus magis infuscatis obductis. 19. Canth. cineracea: Admodum elongata, fusca, pilis admodum brevi- bus flavescenti-cinereis dense vestita, elytris flavo-pallido pubescentibus, oculis, antennis interdum totis tarsisque in parte superiore nigricantibus; pronoto lati- tudine sua parum longiore, in medio posterius longitudinaliter late impresso, impressione anterius omnino fere obsoleta; antennarum articulo tertio secundo vix duplo longiore. Longit. 15—16 m. m.; Latit. hum. 3, 6—4 m. m. Var. «: Elytris obseurioribus, pubescentia magis grisea, interdum fuseg-flavescenti vestitis. Epicauta cineracea Buquet in Dejean Caf. 3 éd., p. 246, sec. ind. in coll. Man- nerheimiana a Vr? Clm? Reiche hoc nomine transmissum. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis (Varietatis & duo individua eodem nomine in coll. de Baulnyi). Neue Canthariden. 619 Canth. leucophaeae magnitudine et statura corporis sat similis et affinis, sed paulo angustior, pronoto minus elongato et angustato ut et pubescentia totius corporis magis flavescenti diversa. Caput ut in specie praecedenti sat magnum, supra dense pilis brevibus magis flavescenti-cinereis, subtus paulo longioribus et nonnihil pallidius flavis tectum, in media fronte subtiliter et parum distincte canaliculatum; labro, mandibulis palpisque flavis et pilis ejus- dem coloris obtectis. Antennae denudatae et nigrae aut cinereo pubescentes, admodum graciles, articulo tertio secundo vix duplo longiore, sed articulo qvarto evidenter breviore, art. 4—10 elongatis. Pronotum eapite multo angu- stius et latitudine sua parum longius, antice rotundato-angustatum et a medio ad marginem anticum declive, posterius subplanum vel nonnihil convexum, in medio posterius longitudinaliter late impressum, impressione anterius omnino fere obsoleta, in fundo fuscum, pilis admodum brevibus flavescenti-cinereis sat dense vestitum; margine basali adhue distinctius determinato et paulo magis elevato quam in specie praecedenti. Scutellum latum, triangulare, pilis brevibus magis cinereis indutum. Elytra pronoto tertia parte latiora, apicem versus levissime angustata, dilutius flavescentia, pilis brevibus dilute pallidis dense vestita. Corpus subtus et pedes fusci, pilis paulo longioribus dilutius cinereo-flavescentibus vestiti, marginibus segmentorum abdominalium distinctius dilute flavis, tarsis, ut in specie praecedenti, supra nigro-fuscis, pilis brevibus parcioribus magis infuscatis obductis. 20. Canth. flavilabris: Admodum elongata et gracilis, in fundo sine dubio nigricans, sed pubescentia cinerea omnino fere obtecta, antennis tarsis- que magis denudatis eamque ob causam nigricantibus, clypeo saltem apicem versus, labro palpisque testaceo-flavis; pronoto latitudine qvarta circa parte longiore, subtiliter minus distincte canaliculato et ante scutellum impresso; antennarum articulo tertio secundo plus quam duplo et dimidio longiore. Longit. 10—11, 4 m. m.; Latit. hum. 2—2, 5 m. m. E Galam Africae individua tria nomine conservato in coll. Baulnyi, a D"? Moufflet com- municata; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. jaloffae Casteln. multo minor et gracilior. Caput convexiusculum et admodum magnum, nigrum, sed pubescentia grisea omnino fere obtectum, longitudinaliter subtilius canalieulatum; oculis nigris; clypeo aut fere toto, aut saltem apicem versus, labro palpisque flavis, pilis longioribus dilute gri- seis vestitis, palpis tamen plerumque magis rufo-testaceis. Antennae admo- dum elongatae, haud robustae, nigricantes, articulo secundo latitudine sua 620 F. W. MAKLIN: dimidio circa longiore, art. tertio secundo plus quam 2// longiore, art. 4—10 elongatis, sed articulo tertio tamen dimidio fere brevioribus. Pronotum lati- tudine basali qvarta circa parte longius, antice subito angustatum, longe ante medium rotundato-dilatatum, deinde basin versus vix vel perparum angustatum, sed utrinque subsinuatum, paululum pone medium transversim convexum, an- terius. declive et denique transversim depressum, posterius versus marginem basalem subplanum, longitudinaliter admodum subtiliter eanalieulatum et ante scutellum insimul impressum, caualicula anterius obsoleta et indistineta, in fundo saturatius coloratum, sed pubescentia cinerea omnino fere obtectum. Scutellum latitudine longius, apice rotundatum, pubescentia cinerea obtectum. Elytra pronoto dimidio tantum latiora, sublinearia vel apicem versus sensim levissime tantum latiora, in fundo obscurius colorata, sed pubescentia cinerea omnino fere obtecta. Corpus subtus pubescentia paululum longiore cinerea quam supra vestitum. Pedes quoque pubescentia cinerea sat dense vestiti, tarsis magis denudatis et eam ob causam nigricantibus. 21. Canth. bisignata: Elongata, nigra, subopaca, pilis griseis vestita, capite prothoraceque nitidis et subglabris, illo macula magna longitudinali inter oculos rufo-testacea, hoc toto rufo-testaceo, punetis duobus oblongis paulo majoribus in disco paulo ante medium unoque utrinque prope marginem lateralem nigris, tibiis dilutius testaceis; pronoto latitudine longiore, ante me- dium transversim et ante scutellum triangulariter impresso. Longit. 13, 5 m. m.; Latit. hum. 3, 8 m. m. Habitat in Africa meridionali; V. Cl. Em. Deyrolle individuum unieum ad promontorium Capitis b. sp. captum e coll. sua ad deseribendum benigne transmisit, Canth. fulvicolli Fähr. fortasse proxima, sed ab hac specie forma et pietura pronoti, pubescentia elytrorum minus densa etc. diversa. Caput oblon- gum, deflexum, nigrum, modice nitidum, dense, in media fronte tamen minus crebre punetatum, macula sat magna oblonga rufo-testacea in fronte inter oeulos, elypei marginem fere attingenti, ornatum; clypeo labroque magis pi- cescentibus. Antennae dimidii eorporis longitudinem superantes, filiformes, nigrae, opacae, artieulo secundo nodoso, art. tertio clavato 2-do triplo longiore, articulis 4—-11 omnibus elongatis et longitudine et latitudine inter se fere aequalibus. Pronotum capite angustius et latitudine sua plus quam qvarta parte latius, apicem versus sat fortiter angustatum et paulo ante medium ro- tundato-dilatatum, deinde basin versus lateribus subrectis et fortasse nonnihil angustatum, parum convexum, rufo-testaceum, nitidum, parce obsoletius pun- Neue Canthariden. 621 ctatum, ante scutellum subtriangulariter sat profunde et ante medium latissime transversim impressum, in impressione hacce maculis duabus oblongis et ad marginem lateralem punctis duobus multo minoribus nigris signatum; margine basali sat alte elevato et leviter sinuato. Scutellum piceum, creberrime rugu- loso-granulatum, longitudinaliter levissime, sed late impressum. Elytra basi pronoti duplo saltem latiora et prothorace quadruplo longiora, sublinearia, nigra, ruguloso-punctulata, admodum opaca, pilis paulo longioribus griseis densius vestita, fundo tamen translucenti. Corpus subtus et pedes nigri, subaenescentes, subtiliter rugulosi, pilis adhuc longioribus griseis minus den- sis vestiti, tibiis pallide testaceis. 22. Canth. Westermanni: Elongata, interdum fere linearis, obscure et saturate viridi-aenea, pilis einerascenti-griseis plerumque sat dense vestita, capite, pronoto et abdomine magis glabratis et nitidis, eapite, antennis pedi- busque nigris; pronoto elongato, ante medium apicem versus sensim sat an- gustato et transversim sat profunde depresso, pallidius rufo-testaceo aut flavo- testaceo, minus dense punctato, in medio disco longitudinaliter obsoletius canaliculato et ante scutellum paulo profundius impresso; elytris subtilissime rugulosis, lineis tribus elevatis longitudinalibus admodum subtilibus. Longit. 13—14 m. m.; Latit. hum. 3—3, 6 m. m. Epicauta fulvicollis Westermann in Dejean Cat. 3 éd., p. 247 (nec. Canth. „Lytta* fulvicollis Fáhraeus, Öfv. af Kongl. Vet.-Ak. Förh., 1870, 4, p. 353). Habitat in Guinea; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. fulvicolli Fáhr. simillima, sed plerumque minor et multo angu- stior; pronoto adhue magis elongato, minus parce et distinctius punctato ab eadem praesertim diversa. Caput pronoto tertia circa parte latius, nigrum, nitidum, admodum dense, sed obsoletius punctatum, parcius pilis grisescenti- bus vestitum, interdum subglabratum. Pronotum latitudine plus quam dimidio longius, paulo ante medium modice dilatatum et apicem versus sensim sat angustatum, a medio basin versus vix angustatum, lateribus utrinque tamen subsinuatis, in medio transversim modice convexum et deinde apicem versus sat profunde transversim depressum, pallidius rufo-testaceum aut flavo-testa- ceum. nitidum, omnino fere glabratum, minus dense, sed admodum distincte punetatum, in medio disco longitudinaliter latius, sed minus profunde canali- culatum et ante scutellum elongato-triangulariter impressum. Elytra prope basin pronoto duplo saltem latiora, sublinearia et apice singulatim producto- rotundata, obscure füsco-virescentia aut obscure viridi-aenea, nitida, lineis tri- 19 622 F. W. MÄKLIN. bus elevatis subtilibus, ante apicem evanescentibus, in individuis illaesis pilis cinereo-grisescentibus sat dense vestita. Corpus subtus obscurius virescenti- aeneum, nitidum, sed pilis paulo longioribus partim sat dense vestitum, ab- domine in individuis descriptis omnino fere denudatum et adhuc magis niti- dum. Pedes nigro-aenei, pilis grisescentibus sat dense vestiti. 23. Canth. fulviceps: Admodum elongata, nigra, supra opaca, pilis brevissimis minus dense vestita, capite nitido et clypei apice dilute fulvis; eapite parce, sed admodum profunde et distincte punctato; pronoto latitudine paulo longiore, ante scutellum late impresso et versus angulos apicales de- presso, .praesertim posterius confertissime subtiliter punctato; antennis elon- gatis, dimidii corporis longitudinem superantibus. Longit. 13 m. m.; Latit. hum. 3 m. m. Epicauta fulviceps Dejean, Cat. 3 éd., p. 247. Habitat in Persia, — V. Cl. Chevrolat e coll. sua individuum unicum nomine citato ad describendum benigne transmisit. Canth. ( Epicautae) rufidorsum Goeze seu verticali IMlig. statura corporis, colore etc. nonnihil similis et affinis, sed imprimis pronoto densius et multo subtilius punetato diversa. Caput pronoto multo latius, dilute fulvum, nitidum, parce sat profunde et distincte punctatum, in vertice obsolete canaliculatum ; oculis, clypeo (apice fulva excepta), labro (emarginatura fulva excepta) palpis- que nigris, nitidis. Antennae, in individuo descripto ad partem mutilatae, saltem dimidii corporis longitudinem superantes, nigrae et pilis paucioribus ve- stitae, articulo tertio secundo plus quam duplo longiore et praesertim apicem versus paulo latiore, art. 4— 9 nonnihil elongatis et longitudine sensim cre- scentibus, art. S—9 magis infuscatis. Pronotum latitudine paulo longius, antice rotundato-angustatum et deinde posterius lateribus subrectis, parum convexum et admodum inaequale, versus angulos anticos enim oblique, ante scutellum subrotundatim latius profundiusque et praeterea in disco utrinque fossula minore pone medium impressum, versus apicem declive, nigrum, sub- opacum, praesertim posterius confertissime subtiliter punctatum, partim subru- gulosum; margine basali tenui, sed distincte determinato. Scutellum postice rotundatum, supra leviter concavum, nigrum, opacum. Elytra pronoto tertia parte latiora, apicem versus sensim magis dilatata, nigra, opaca, pilis brevis- simis nigris vestita, lineis duabus parum elevatis et parum conspicuis, ante apicem omnino evanescentibus instructa. Corpus subtus nigrum, subnitidum, pectore magis nitido, densius subtiliter punctato et pilis nigris paululum lon- gioribus vestito. Pedes toti nigri et pilis nigris uti pectus vestiti. Neue Canthariden. 623 24. Canth. Mannerheimi: Admodum elongata, nigra, subopaca, pilis brevibus nigris vestita, capite fulvo et prothorace nitidis; antennis sat elon- gatis, apicem versus attenuatis; pronoto latitudine basali paulo longiore, ante medium transversim depresso et antice fortius angustato, posterius longitudi- naliter canalicula subtili et ante scutellum fovea profunda subtriangulari no- tato, marginibus ejus lateralibus et basali pilis cinereo-albicantibus circum- cinctis; elytris apicem versus vix dilatatis, marginibus et vitta in medio disco longitudinali et lineari pilis cinereo-albicantibus ornatis; segmentorum abdo- minalium marginibus quoque pilis longioribus cinereo-albidis obtectis. Longit. 22 m. m.; Latit. hum. 5 m. m. Epicauta rubriceps Mannerheim in coll. denominatoris (nee Canh. rubriceps Blan- chard, Voy. d'Orb., Ent. p. 200, tab. 15, fig. 8: neque Canth. rubriceps Koll. et Redtenb., Hüg. Kaschm., IV, 2, p. 535 — Canth. reversa Gemm.). Habitat in monte Himalaya; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. erythrocephala Pall. multo major et longior. Caput fulvum, niti- dum, admodum dense subtilius punctatum, punetis hisce saltem plurimis pilum breviusculum nigrum et suberectum gerentibus, longitudinaliter obsoletissime impressum et in fundo impressionis carinula tenuissima et vix conspicua in- structum; oculis, clypeo ad maximam partem labroque fere ad apicem usque nigricantibus. Antennae dimidii corporis longitudinem paululum superantes, nigrae, apicem versus infuscatae et sensim attenuatae, articulo secundo parum elongato, seqventi 2!5 saltem breviore, art. tertio qvarto qvarta circa parte longiore, art. 4—11 longitudine inter se fere aequalibus. Pronotum latitudine basali qvinta fortasse parte longius, ad apicem admodum subito angustatum et basin versus levissime dilatatum, in medio transversim parum convexum, anterius declive et transversim levissime depressum, nigrum, modice nitidum, erebre subtiliter punctatum et pilis nigris admodum dense vestitum, a basi ultra medium eanalicula subtilissima impressum et ante scutellum fovea ma- jore profunda et subtriangulari notatum, marginibus lateralibus et basali pilis cinereo-albieantibus cireumceinetis. Scutellum subtriangulare, nigrum et pilis nigris vestitum. Elytra prope basin pronoto qvarta fortasse parte latiora, apicem versus vix dilatata, subviolascenti-nigra, admodum opaca et pilis ad- cumbentibus omnino fere obtecta, marginibus suturali, apicali et laterali vitta- que lineari in utroque longitudinali ante apicem abbreviata pilis cinereo-albi- cantibus ornatis. Corpus subtus cum pedibus nigrum et pilis nigris vestitum; pilis in medio pectore partim et in segmentorum abdominalium marginibus einereo-albicantibus. 624 F. W. MÂKkLIN. 25. Canth. sulcicollis: Modice elongata, nigra, admodum opaca, pilis griseis supra brevibus, subtus paulo longioribus, in margine exteriore elytro- rum et in marginibus segmentorum abdominalium magis albicantibus vestita; pronoto subquadrato, latitudine parum longiore, dense distinctius punctato et longitudinaliter suleato; elytris subtiliter, at creberrime ruguloso- et granu- lato-punetulatis, lineis elevatis subtilibus tribus. Longit. 15, 5 m. m.; Latit. hum. 4 m. m. Epicauta, sulcicollis? Dejean, Cat. 3 éd., p. 247, sec. coll. Mannerh. Epicauta submarginata Chevrolat in coll. denominatoris: Habitat in Brasilia. "V. Cl. Chevrolat individuum ad S:t Paul captum ad describendum benigne transmisit; individuum alterum in coll. Mannerheimiana e Serra da Lapa, sine dubio a D"° Ménétriés captum. Canth. suturali Germ. (fucatae Dej.) sat similis et affinis, sed minor et praesertim pronoto profunde et late suleato diversa. Caput pronoto paulo latius, nigrum, parum nitidum, creberrime subtilius punctatum et in medio longitudinaliter impressum et canaliculatum, pilis brevissimis cinereis in medio capite parce, sed versus latera et subtus dense vestitum. — Antennae dimidii corporis fere longitudine, subfiliformes, nigrae, articulo secundo, uti etiam in Canth. sufurali, nonnihil elongato, tertio tamen plus quam duplo breviore, art. tertio qvarto dimidio longiore, art. 4—11 longitudine inter se fere aequali- bus. Pronotum subqvadratum, latitudine vix vel parum longius, angulis an- ticis late rotundatis, lateribus ante basin leviter sinuato-emarginatis, transver- sim perparum convexum, nigrum, parum nitidum, pilis brevibus griseis minus dense vestitum, in disco dense, versus angulum posticum parcius sat distincte, quamvis minus fortiter punctatum, in medio longitudinaliter late impressum et suleatum et in disco utrinque vix pone medium fovea parum profunda, sed omnino fere laevigata notatum; margine basali leviter rotundato, distincte ele- vato et determinato. Scutellum impressum, apice obtusum. Elytra pronoti basi plus quam tertia parte latiora, a basi apicem versus parum latiora, sub- tiliter et creberrime ruguloso- et granulato-punctulata, lineis elevatis subtilibus tribus, pilis brevissimis griseis, cireum marginem lateralem et apicalem paulo longioribus et magis albicantibus vestita. Corpus subtus cum pedibus nigrum, pilis paulo longioribus cinereis, in segmentorum abdominalium marginibus magis albicantibus vestitum, tarsis magis denudatis et nigricantibus. 26. Canth. melanota: Admodum elongata, nigra, capite et pronoto mo- dice nitidis, elytris opacis, subtus pilis admodum brevibus cinereis, in seg- mentorum abdominalium marginibus paulo longioribus et magis albicantibus Neue Canthariden. 625 vestita; antennis sat elongatis; capite et pronoto crebre subtiliter punetatis, illo obsolete canaliculato, hoe latitudine basali qvarta saltem parte longiore, in disco paulo ante medium bifoveolato et ante scutellum profundius et ad- modum late impresso. Longit. 16, 4 m. m.; Latit. hum, Epicauta melanota Dejean in lit, sec. ind. hoe nomine a denominatore ipso Co- miti Mannerheim transmissum. E Nova Granada in coll. Mannerheimiana individuum unieum; Mus. Academiae Alexan- drinae Helsingforsiensis. Caput pronoto qvarta circa parte latius, nigrum, modice nitidum, crebre subtiliter punctatum, subtiliter et obselete canaliculatum, media fronte inter oculos late, sed obsoletissime impressa et ad marginem interiorem oculorum utrinque foveola rotundata notata; clypeo parcius distinetiusque punctato, apice rufescenti. Antennae sat elongatae et admodum filiformes, apicem versus ad- huc tenuiores, fuscae, articulo primo magis nigricanti, art. secundo parum elongato, latitudine sua duplo circa longiore, art. tertio praecedenti triplo fere et sequentibus dimidio longiore, art. 4—10 admodum elongatis et inter se longitudine fere aequalibus. Pronotum latitudine basali qvarta circa parte longius, anterius fere a medio ad apicem usque sensim et admodum fortiter angustatum, basin versus deinde haud angustatum, sed lateribus subsinuatis, perparum convexum, subplanum, nigrum, modice nitidum, erebre subtiliter punetatum et pilis brevibus nigris admodum dense vestitum, in disco paulo ante medium foveolis duabus rotundatis notatum et ante scutellum profundius latiusque impressum. Scutellum apice rotundatum, nigrum et pubescens. Elytra prope basin pronoto duplo fere latiora, a basi longe ultra medium sensim leviter dilatata, apice oblique producta, nigra et pilis brevibus subtili- bus dense vestita, opaca. Corpus subtus nigrum, nitidum, crebre, sed sub- tilissime punetulato-rugulosum, pilis admodum brevibus cinereis, in segmento- rum abdominalium marginibus paulo longioribus et magis albicantibus sat dense vestitum. Pedes nigri, nitidi, crebre punctulati, praesertim femoribus. pilis brevibus cinereis vestitis. 27. Canth. albomarginata: Modice elongata, nigra, pilis brevibus cine- reis dense vestita, elytris obscurius rufescenti-castaneis, in disco pilis brevi- bus magis griseis vestitis, marginibus pilis paulo longioribus albicantibus eircumeinctis; antennis elongatis; capite et pronoto creberrime et subtilissime punctatis, hoe latitudine basali qvarta circa parte longiore, lateribus fere rectis. 626 F. W. MAKLIN. Longit. 16, 5 m. m.; Latit. hum. 4, 5 m. m. Epicauta albomarginata Guérin in lit., sec. ind. a denominatore ipso Comiti Mannerheim transmissum. Habitat in provincia Chiquitos Boliviae; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Caput pronoto paulo latius, convexiusculum, in fundo nigrum, parum nitidum, creberrime et subtilissime punctatum et subrugulosum, sed pilis cine- reis praesertim versus margines sat dense vestitum, fronte media late, sed obsolete impressa; clypeo minus dense et paulo distinctius punetato, apice dilutius rufo-testaceo. Antennae dimidii corporis longitudinem superantes, basin versus paulo robustiores, apicem versus sensim magis attenuatae, fusco- nigrae, articulis tribus primis saturatiöribus et pilis cinereis obsitis, articulo secundo parum elongato, seqventi triplo fere breviore. Pronotum elongato- subquadratum, latitudine qvarta circa parte longius, basin versus vix latius et antice admodum subito angustatum, lateribus ad ceterum subrectis, pone medium transversim parum convexum et ante seutellum obsolete impressum, nigrum, admodum opacum, creberrime et subtilissime punctatum et subrugu- losum, pilis brevibus griseo-cinereis sat dense vestitum, pilis in margine an- tico et postico paululum longioribus et albicantibus. Scutellum pilis albican- tibus omnino obtectum. Elytra prope basin pronoto haud duplo latiora, a basi ultra medium sensim nonnihil dilatata, obscurius rufescenti-castanea, mar- gine apicali nigricanti, subcoriacea, in disco linea longitudinali dilutius rufe- scenti notata, pilis brevibus griseis admodum dense vestita, pilis hisce se- eundum suturam et circum margines paulo longioribus et albicantibus. Cor- pus subtus cum pedibus nigrum, pilis brevibus cinereis, in abdomine magis griseis et in segmentorum abdominalium marginibus albicantibus, admodum dense vestitum. 28. Canth. nigromarginata: Admodum elongata, nigra, opaca, dense cinereo-pubescens, capite rufo et nitido, antennis, maculis duabus pronoti di- scoidalibus majoribus, vitta elytrorum longitudinali submarginali tarsisque in parte superiore plus minusve denudatis et nigris; pronoto latitudine sua paulo longiore, dense subtilius, sed admodum distincte punctato, longitudinaliter canaliculato et posterius latius impresso. Longit. 11, 5 m. m.; Latit. hum. 3 m. m. Epicauta nigromarginala Dejean, Cal. 3 éd., p. 247. Habitat in Senegal. V. Cl. Em. Deyrolle individuum unicum ibidem captum nomine ci- tato e coll. sua ad describendum benigne transmisit. Statura corporis fere eadem ut in Canth. philaemata Klug et eidem sat similis, sed differt inprimis pictura elytrorum. Caput testaceo-rufum, sub- Neue Canthariden. 627 glabrum, modice nitidum, parce minus profunde punctatum et in medio poste- rius obsoletius canaliculatum; oculis nigris, clypeo labroque nigris, cinereo- pubescentibus. Antennae sat elongatae, nigrae, basin versus parcius, apicem versus densius cinereo-pubescentes, articulo tertio secundo triplo fere longiore, art. 3—11 elongatis et latitudine inter se fere aequalibus. Pronotum eapite nonnihil angustius et latitudine sua paulo longius, modice convexum. nigrum, subnitidum, dense subtilius, sed admodum distincte punctatum, in medio longi- tudinaliter canaliculatum et posterius insimul latius impressum, in medio longi- tudinaliter et versus margines omnes pilis brevibus incumbentibus cinereis vestitum, antice angustatum, lateribus deinde subrectis vel perparum rotundatis et basin versus leviter angustatis, margine basali levissime rotundato, tenui, sed admodum distincte determinato. Scutellum triangulare, nigrum, pilis bre- vibus cinereis dense obtectum. Elytra pronoto tertia saltem parte latiora, sublinearia, pilis brevibus cinereis dense vestita, vitta longitudinali submargi- nali nigra denudata a basi fere ad apicem usque producta ornata, Corpus subtus et pedes pilis brevibus cinereis dense vestiti, tarsis in parte superiore omnino fere denudatis, nigris. 29. Canth. tomentosa: Brevior, in fundo nigra, sed pubescentia griseo- cinerea omnino obtecta, linea longitudinali in parte superiore femorum antico- rum et parte posteriore femorum quatuor posticorum denudatis et nigris; pro- noto latitudine paulo longiore, basin versus levissime et antice subito angu- stato, longitudinaliter obsolete canaliculato; antennarum articulo tertio secundo plus quam duplo longiore. Longit. 10—14, 4 m. m.; Latit. hum. 2, 4—4, 5 m. m. Epicauta tomentosa Dejean, Cat. 3 éd., p. 246, sec. coll. Chevrolati, Deyrolle'i et. de Baulnyi. Habitat in Senegal; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. obesae Chevrol. (Epicautae griseae Dej. Cat.) sat similis, sed plerumque paulo brevior et eadem longitudine paulo latior et praesertim an- tennis paulo magis compressis, apicem versus minus attenuatis diversa. Caput pronoto qvarta fere parte latius, admodum convexum, in fundo fortasse nigri- cans et ruguloso punctulatum vel tubereulatum, sed pilis brevioribus griseo- cinereis omnino fere obtectum; oculis nigris. Antennae modice elongatae, haud robustae, sed leviter compressae, nigricantes, pubescentia praesertim basin versus magis cinerascenti vestitae, articulo primo tertio longitudine fere aequali, art. secundo tertio plus quam duplo breviore, art. 2—10 tertio dimi- dio circa brevioribus. Pronotum latitudine basali qvarta fere parte longius, 628 F. W. MÄKLIN. antice subito angustatum, longe ante medium admodum dilatatum et deinde basin versus levissime angustatum, perparum convexum, interdum subplanum, obsoletius longitudinaliter canaliculatum, in fundo nigrum et crebre subtilius punctatum, sed pilis griseo-cinereis omnino obtectum. Scutellum longitudine latius, apice rotundatum, pubescentia cinerea obtectum. Elytra prope basin pronoto plus quam dimidio latiora, a basi apicem versus sensim sat dilatata et praesertim posterius admodum convexa, in fundo nigra et, ut videtur, sub- tiliter granulato-coriacea, sed pubescentia griseo-cinerea sat dense vestita. Corpus subtus cum pedibus pilis cinereis paululum longioribus quam supra vestitum, femoribus partim denudatis et nigris, ut in diagnosi dictum est. 30. Canth. cervina: Parum elongata, nigra, sed pubescentia supra brevi griseo-cervina, subtus paululum longiore magis cirerascenti obtecta; antennis modice elongatis, haud gracilibus: pronoto latitudine basali haud longiore, vix omnino convexo, longitudinaliter profunde et late canaliculato, in disco utrinque impressionibus obsoletis notato; elytris apicem versus sensim leviter dilatatis. Longit. 9—11, 5 m. m.; Latit. hum. 2, 5—3, 4 m. m. Epicauta cervina Dejean, Cat. 3 éd., p. 247, sec. ind. hoc nomine in coll. Chevro- lati et de Baulnyi. Habitat Brasiliam; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Canth. ferrugineae Say (nigricorni Melsh.) fortasse proxima, sed differt pronoto multo breviore ut et colore pubescentiae, praesertim in superiore parte corporis. Caput nigrum, modice nitidum, densius subtiliusque punctatum, me- dia fronte tamen paulo magis laevigata, longitudinaliter distincte canaliculatum, pubescentia breviore cinereo-grisea plerumque sat dense vestita. Antennae haud graciles, praesertim in et paulo pone medium robustiores, nigrae, pro- pius basin parum nitidae, apicem versus omnino opacae, subtiliter pubescen- tes, artieulo secundo subnodoso, art. tertio praecedenti triplo fere longiore, art. 5—10 latitudine duplo cirea longioribus. Pronotum latitudine basali haud longius, fere subquadratum, angulis anticis obtuse-rotundatis et basin versus vix angustatum, perparum convexum et nonnihil inaequale, nigrum, modice nitidum, erebre subtilius punctatum et longitudinaliter profunde et late canali- culatum, in disco utrinque longe ante medium plerumque latius, sed obsolete impressum et ante scutellum interdum depressione quoque notatum, pubescen- tia breviore griseo-cervina sat dense vestitum; margine basali admodum ro- tundato et tenui. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora et apicem versus sensim leviter dilatata, in fundo nigra et subtilissime granu- Neue Canthariden. 629 lato-subrugulosa, sed pubescentia breviore griseo-cervina omnino obtecta. Cor- pus subtus cum pedibus nigrum, pubescentia paululum longiore, magis griseo- cinerea sat dense vestitum, tarsis apicem versus tamen magis denudatis. 31. Canth. nigrans: Admodum elongata, nigra, nitida, elytris tamen omnino fere opacis et pilis brevibus concoloribus sat dense vestitis; antennis valde elongatis; capite subtiliter minus dense punctato et longitudinaliter canali- culato, canalicula inter oculos rufescenti; pronoto subquadrato, dense subtiliter punctato et longitudinaliter latius, sed obsolete impresso, pilis subtilibus vestito. Longit. 20, 4 m. m.; Latit. hum. 5 m. m. Habitat in Peru; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Statura corporis Canth. anthracinae Erichs. similis, sed multoties minor. Caput pronoto qvarta circa parte latius, nigrum, nitidum, minus dense, sed distinetius quam pronotum punctatum, longitudinaliter canaliculatum, eanali- cula inter oculos in fundo rufescenti et denique in foveam latam, sed obsole- tissimam dilatata; clypei truncati et labri emarginati apicibus dilutioribus. Antennae elytrorum fere longitudine, subfiliformes, apicem versus sensim pau. lulum tenuiores, totae nigrae, articulo tertio praecedenti plus triplo et dimidio longiore. Pronotum latitudine basali vix longius, subquadratum, perparum convexum et juxta apicem subdepressum, nigrum, modice nitidum, dense sub- tiliter punctatum, pilis subtilibus admodum dense vestitum, longitudinaliter obsolete, sed latius impressum, impressione ante apicem desinenti, angulis antieis rotundatis, marginibus lateralibus et angulis basalibus rectis. Scutel- lum latitudine longius, obsolete impressum, opacum. Elytra prope basin pro- noto duplo fere latiora, a basi apicem versus sensim admodum dilatata, nigra omnino fere opaca, pilis brevibus et subtilibus nigris, opacis admodum dense vestita. Corpus subtus cum pedibus nigrum, nitidum, pilis nigricantibus vesti- tum, pectore et pedibus crebre, abdomine multo parcius punctato. Tarsi pe- dum antieorum vix dilatati, subtus pilis fusco-cinereis dense vestiti. 32. Canth. laevicollis: Admodum elongata, nigra, parum nitida; anten- nis sat elongatis; capite et pronoto crebre subtiliter punctatis, hoe elongato- qvadrato, partim pilis brevibus nigris vestito; elytris pilis brevibus nigris densius vestitis, omnino fere opacis. Longit. 13, 3 m. m.: Latit. hum. 3 m. m. Habitat in Brasilia; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis (e coll. de Baulnyi). . Magnitudine et statura corporis Canth. ( Epicautae) puncticolli Mannerh. sat similis et affinis, sed punctura subtili, pronoto impressionibus nullis et 80 630 F. W. MAKLIN. elytris omnino fere opacis lineisque nullis elevatis diversa. Caput pronoto qvarta fortasse parte latius, modice convexum, nigrum, parum nitidum, erebre subtiliter punctatum et partim pilis brevibus nigris vestitum, media fronte inter oculos obsolete canaliculata; clypeo parce profundeque punctato. An- tennae sat elongatae, filiformes, nigrae, basin versus magis nitidae, articulo secundo modice elongato, art. tertio praecedenti duplo et dimidio longiore, art. 4 —10 sat elongatis. Pronotum elongato-quadratum, latitudine vix qvarta parte longius, angulis anticis obtusis, sed lateribus et angulis posticis subrectis, basin versus haud angustatum, parum convexum, nigrum, modice nitidum, crebre subtiliter punctatum, partim pilis brevibus nigris vestitum, sed impres- sionibus nullis notatum. Scutellum minutissimum et vix distinetum. Elytra prope basin pronoto haud duplo latiora, a basi apicem versus sensim leviter dilatata, nigra, omnino fere opaca, in fundo inpunctata, sed subtilissime et vix conspicue subrugulosa, pilis brevibus nigris partim sat dense vestita. Corpus subtus cum pedibus nigrum, modice nitidum, subtilissime punctulatum et pilis admodum brevibus nigris vestitum. 33. Canth. tristis: Breviuscula, nigra, glabra, supra admodum opaca; pronoto transversim convexo et longitudine sua latiore, eonfertim minus sub- tiliter punctato et longitudinaliter sat late et profunde suleato, in medio disco utrinque tuberculo laevigato notato; elytris apicem versus sensim leviter dila- tatis, confertissime subtiliter punctatis, subrugulosis, lineis qvatuor longitudi- nalibus elevatis subtilissimis. Longit. 10 m. m.; Latit. hum. 3 m. m. Epicauta tristis Chevrolat in coll, denominatoris. Habitat in Bolivia. Individuum unicum, antennis omnino mutilatis, e coll. sua ad deseribendum benigne transmisit V. Cl. Chevrolat. Caput pronoto paulo latius, convexiuseulum, confertim granulato-puneta- tum, subrugulosum, vix nitidum, in media fronte canalicula sat distincta lon- gitudinali, antice et postice evanescenti; clypeo labroque paulo magis nitidis, minus eonfertim punetatis. Pronotum transversim modice convexum, longitu- dine tertia fere parte latius, ante medium leviter rotundato-dilatatum et deinde basin versus subrotundato-angustatum, nigrum, vix nitidum, praesertim in disco minus subtiliter confertim punctatum, partim subrugulosum, in medio longitu- dinaliter profunde et late impresso-sulcatum, in disco paululum ante medium tuberculo laevigato utrinque armatum et ante tubereulum in utroque latere fovea obsoletissima, sed lata impressum; margine basali vix rotundato, distincte elevato et determinato. Scutellum profunde impressum. Elytra antice pro- Neue Canthariden. 631 noti basi plus quam tertia parte latiora, apicem versus sensim leviter dilatata, nigra, opaca, confertissime subtiliter punctata, subrugulosa, lineis qvatuor lon- gitudinalibus elevatis subtilissimis, ante apicem evanescentibus, apice singula- tim rotundata. Corpus subtus et pedes nigri, admodum nitidi, dense subtiliter punetati. 34. Canth. bella: Parum elongata, supra dilute flavescenti-pallida, pilis brevibus dense vestita, fascia pronoti longitudinali in suturam elytrorum ante medium continuata, maculis lateralibus pronoti vittaque elytrorum discoidali, propius basin abrupta et ante apicem desinenti, brunneo-fuscis, corpore subtus capiteque nigricantibus, pilis albido-cinereis vestitis, hoc in medio longitudi- naliter brunneo-fusco, femoribus tibiisque dilutius testaceo-rufis, oculis, anten- nis tarsisque nigris; pronoto subquadrato, longidinaliter canaliculato. Longit. 8, 6 m. m.; Latit. hum. 2, 5 m. m. Epicauta renivittata Chevrolat in coll. denominatoris *). Habitat in Bolivia. E collectione sua individuum unieum ad deseribendum benigne transmisit V. Cl. Chevrolat. Inter species minimas hujus generis adnumeranda et pictura singulari ab omnibus facile dignoscenda. Caput pronoto paulo latius, fusco-nigricans, pilis dilute griseis dense obductum, in medio longitudinaliter fascia sat lata brunneo-fusca ornatum et canalicula subtiliore exseulptum; oculis, labro pal- pisque nigricantibus. Antennae dimidii corporis fere longitudine, in medio paululum robustiores, nigrae, opacae, articulo secundo tertio triplo fere bre- viore, art. tertio qvarto qvarta circa parte longiore, art. 4— 10 modice elon- gatis, latitudine duplo longioribus, art. ultimo praecedentibus iterum paulo longiore, versus apicem leviter angustato. Pronotum subqvadratum, angulis anticis admodum aequaliter rotundatis, lateribus subrectis et propius basin vix sinuato-angustatis, parum convexum, dilute flavescenti-pallidum, pilis bre- vibus dilute pallido-cinereis vestitum, longitudinaliter canaliculatum, in medio per totam longitudinem fascia latiore brunneo-fusca et versus latera anterius maculis duabus ejusdem coloris ornatum; margine basali levissime rotundato et parum distincte determinato. Scutellum apice rotundatum, brunneo-nigri- cans. Elytra pronoti basi tertia parte latiora, sublinearia, apice singulatim obtusius rotundata, dilute flavescenti-pallida, pilis brevibus dilute pallido-cine- reis vestita, vitta marginali abbreviata prope humeros relicta denudata, fascia suturali posterius acuminata et ante medium desinenti vittaque discoidali an- gustiore prope basin interrupta et ante apicem evanescenti brunneo-fuscis. Cor- *) Nomen mihi non aptum esse videtur! 632 F. W. MàELIN. pus subtus nigricans, pilis paulo longioribus albido-cinereis vestitum, segmentis duobus ultimis abdominis rufescentibus. Pedes dilutius testaceo-rufi, pilis brevibus pallido-cinereis admodum dense vestiti, tarsis nigricantibus. 35. Canth. hemigramma: Parum elongata, nigra, supra pubescentia fusco-nigra omnino obtecta, subtus pilis cinerascentibus sat dense vestita, macula frontali parva rufescenti; pronoto latitudine basali tertia fere parte longiore, antice nonnihil dilatato et deinde basin versus leviter angustato, marginibus et linea mediali latiore pilis cinereo-albidis obtectis; elytris poste- rius latioribus, marginibus laterali et apicali lineisque duabus in disco con- vergentibus, et antice et postice abbreviatis, flavescenti-albido pilosis. Variat linea in diseo elytrorum exteriore deficienti. Longit. 7, 4—9 m. m.; Latit. hum. 2—2, 2 m. m. Epicauta hemigramma Chevrolat, see. ind. in coll denominatoris. Epicauta luctuosa Chevrolat in lit., sec. coll. de Baulnyi. In museo Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis individua tria e Montevideo allata. Inter species minimas hujus generis adnumeranda; signaturis singulari- bus elytrorum ab omnibus mihi cognitis facillime dignoscenda. Caput pronoto plus quam tertia parte latius, nigrum, parum nitidum, creberrime punctulatum, et subtilissime longitudinaliter canaliculatum, sed pubescentia fusco-nigra om- nino obtectum, in media fronte inter oculos macula parva rufescenti et paulo pone illam interdum pilis nonnullis pallide flavescentibus vel albicantibus, initium lineae longitudinalis indicantibus. Antennae modice elongatae, apicem versus tenuiores, fusco-rufescentes, articulis duobus primis magis nigricantibus, articulo secundo admodum brevi, art. tertio praecedenti triplo fere longiore. Pronotum latitudine basali tertia fere parte longius, antice admodum subito angustatum, longe ante medium dilatatum et deinde basin versus leviter an- gustatum, nigrum et pubescentia fusco-nigra et opaca omnino obtectum, ver- sus margines et in medio linea latiore et distincta pilis albieantibus vel dilute flavescentibus ornatum. Scutellum pilis albicantibus vel dilute flavescentibus dense vestitum, Elytra prope basin pronoto haud duplo latiora, apicem ver- sus sensim evidenter dilatata, margine laterali et apicali lineisque duabus discoidalibus in utroque elytro, antice et postice abbreviatis et inter se con- vergentibus flavis, pilis albieantibus vel flavescenti-albidis vestitis; linea di- scoidali exteriore interdum omnino fere obsoleta. Corpus subtus cum pedibus nigrum, pilis magis cinereis sat dense vestitum, tarsis apicem versus magis denudatis. NEUE STATIRA-ARTEN UND EINIGE MIT DER GENANNTEN GATTUNG VERWANDTE FORMEN beschrieben F. W. MÄKLIN. (Vorgetragen den 15 Februar 1875). D Mo iR DFE " i quA OP EUR v Seitdem ich in den Jahren 1862 und 1863 eine Anzahl brasilianischer und mexicanischer S/afira-Arten beschrieben hatte, habe ich Gelegenheit ge- habt nur wenige neue Arten der genannten Gattung für die zoologische Samm- lung der hiesigen Universität anzuschaffen. Obgleich die Anzahl der neuen Arten, wie gesagt, nur unbedeutend ist, will ich dieselben doch hier mitthei- len, um bei dieser Gelegenheit einige andere verwandte Formen zu beschrei- ben. In Bezug auf S/afira fhoracica habe ich schon früher die Bemerkung gemacht, dass dieselbe vielleicht als Reprüsentant einer eigenen Gattung an- gesehen werden könnte; durch Herrn Magister J. SAHLBERG habe ich zusam- men mit einigen echten, von seinem verstorbenen Vater in Brasilien einge- sammelten S/afira-Arten, auch einige der /Aoracica sehr nahe stehende Arten für die Sammlung erworben, bei denen die abweichenden Charaktere noch mehr ausgeprägt sind. Für diese Formen habe ich die Gattung Disema aufgestellt. Die beiden neuen Genera Acropachia und Sforthephora sind allerdings nicht besonders nahe verwandt mit der Gattung S/afira, sondern viel näher mit Zagria, können aber vielleicht doch ihren Platz hier behaup- ten, indem dieselben wenigstens zu derselben Familie gehóren. Es mag mir erlanbt sein bei dieser Gelegenheit auch meine 1862 über die Statira pallida gegebene Beschreibung in der Hinsicht zu ergänzen, dass die hinteren Schienen bei dieser Art nicht nur krumm gebogen, sondern auch nach aussen in eigenthümlicher Art erweitert, oben ausgehöhlt und mit fei- nen weislichen Härchen ziemlich dicht bekleidet sind. 636 F. W. MÄKLIN. 1. Statira armata: Elongata, supra fusco-castanea, subtus dilutius ca- staneo-rufa, oculis, palpis, pectore femoribusque plus minusve nigricantibus; elytris pilis paucis longioribus erectis obsitis et apice mucrone brevi armatis, subtilius striato-punctatis, interstitiis alternis inter strias punctorum latioribus, seriatim foveolatis et interstitiis inter has foveolas ante apicem elytrorum magis elevatis et tubercula elongata formantibus. Longit. 10, 5—11 m. m.; Latit. hum. 2, 9—3 m. m. A Dr R. F. Sahlberg Petropoli Brasiliae m. Maji, in Santa Rita m. Augusti et in Boa Sorta m. Novembris 1850 inventa. Varietatem dilutiorem hujus speciei, in Brasilia quoque captam, etiam a Vr? CI" Javet accepimus. Varietates dilutiores S/af. catenatae sat similes, sed elytris mucrone ar- matis et spendore nullo metallico micantibus facile dignoscendae. Caput rufo- castaneum aut interdum saturate testaceo-rufum, nitidum, labro plerumque di- lutiore, rufo-testaceo, fronte interdum fovealata; oculis palpisque nigris aut dilutius fuscis. Antennae interdum rufo-fuscae, plerumque tamen dilutiores, rufo-testaceae. Pronotum oblongum, in medio admodum dilatatum et ante basin fortius constrictum, fusco-castaneum vel castaneo-rufum, interdum testa- ceo-rufum, nitidum, subtilissime vix conspicue punctulatum vel interdum om- nino laevigatum, margine basali sat elevato. Elytra prope basin pronoto duplo fere latiora, longe ultra medium sublinearia et deinde apicem versus rotundato-angustata, ad apicem mucrone brevi armata, fusco-castanea, in in- dividuis dilutioribus castaneo-rufa vel testaceo-rufa, nitida, pilis paucis longio- ribus erectis obsita, subtilius striato-punetata, interstitiis alternis paulo latiori- bus, primo, tertio et qvinto sectndum totam longitudinem, septimo paulo ante medium et nono tantum ante apicem seriatim foveolatis et interstitiis inter foveolas, ut in diagnosi dictum est, ante apicem elytrorum multo magis ele- vatis, tubercula plus minusve elongata formantibus. Corpus subtus cum pedi- bus castaneo-rufum vel dilutius testaceo-rufum, adhuc magis quam supra niti- dum, pectore semper plus minusve saturate castaneo et interdum femoribus ejusdem coloris; tarsis subtus villositate densa fiavo-albida vestitis. Neue Statira-Arten. 637 2. Statira tuberculata: Elongata, parum convexa, supra dilutius rufe- scenti-castanea, subaenea et nitida, capite posterius pronotoque saturate fusco- subaeneis, subtus cum pedibus laete testaceo-rufa et adhue magis quam supra nitida, antennis nigro-fuscis; elytris punctato-striatis, interstitiis alternis paulo latioribus, seriatim foveolatis et interioribus inter foveolas apicem versus, ex- terioribus seeundum fere totam longitudinem tuberculatis. Longit. 11—12 m. m.; Latit. hum. 3, 2—3, 4 m. m. Var. «: Magis aenea, eapite toto antennisque rufescentibus, cetera ut in specie genuina. Habitat Brasiliam et a De Sahlberg Petropoli et in Santa Rita capta. Stat. catenatae affinis, sed pronoto breviore et latiore, antennis minus gracilibus, elytris minus convexis et colore paulo saturatiore diversa. Caput saturate fusco-subaeneum, admodum nitidum, anterius castaneo-rufum; fronte profunde foveolata; palpis nigris. Antennae minus graciles articulisque earum intermediis minus elongatis quam in Stat. calenala, nigro-fuscae, in var. e obscurius rufae. Pronotum latitudine basali quarta fortasse parte longius, paululum ante medium admodum rotundato-dilatatum et ante marginem basa- lem profundius constrictum, obscurius fusco-subaeneum, in varietate supra commemorata magis viridi-aeneum, nitidum, admodum dense subtilissime, sed evidenter punctatum, margine basali sat elevato, ferrugineo-rufo. Elytra prope basin pronoto saltem 2!/, latiora, a basi ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia, versus apicem deinde sensim rotundato-angustata et e parte supe- riore adspecta tubereulis prominentibus quasimodo serrata, saturatius vel di- lutius castaneo-rufa, aenea aut magis virescenti-aenea et nitida, punctato- striata, interstitiis alternis latioribus, seriatim foveolatis et spatiis inter foveo- las in interst. 3 et 5:to elongatis et versus apicem elytrorum magis elevatis, in 7 et 9:no omnibus brevioribus, magis elevatis et tuberculiformibus. Cor- pus subtus eum pedibus castaneo-rufum. 3. Statira latieollis: Elongata, supra magis castaneo-rufa, elytris vire- scenti-aeneo colore parum micantibus, subtus eum pedibus antennisque dilu- tius rufo-testacea; pronoto latitudine basali parum longiore; elytris subtilius punetato-striatis, interstitiis alternis paululum latioribus, paulo ante apicem seriatim foveolatis et spatiis inter foveolas magis elevatis, tuberculiformibus. Longit. 11, 3 m. m.; Latit. hum. 3, 6 m. m. Individuum deseriptum a D'* Sahlberg in Santa Rita Brasiliae m. Aug. 1850 captum est. Stat. tuberculata paulo latior et praeterea pronoto breviore et latiore ely- trisque tantum ante apicem seriatim foveolatis diversa. Caput laete testaceo- 81 638 F. W. MÄKLIN. rufum, nitidum, admodum dense, sed subtiliter punctatum, palpis leviter in- fuscatis; oculis nigris. Antennae in hoc genere admodum breves, capite cum prothorace vix dimidio longiores, pallide testaceae. Pronotum latitudine ba- sali parum longius, ante medium late rotundato-dilatatum et solito modo ante marginem basalem constrietum, castaneo-rufum, densius, sed subtilissime pun- ctulatum, margine basali sat elevato. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia vel levissime dilatata, deinde apicem versus modice rotundato-angustata, parum convexa, rufescenti-testacea, nitida et virescenti-aeneo colore nonnihil micantia, subtilius punctato-striata, interstitiis alternis paululum latioribus, 3, 5, 7 et 9:no paulo ante apicem foveolis nonnullis seriatim impressis, spatiis inter fo- veolas has magis elevatis, tubercula plus minusve elongata formantibus. Cor- pus subtus cum pedibus laete rufo-testaceum, sat nitidum et omnino fere laevigatum. 4. Statira fuscitarsis: Elongata, picescenti-nigra, nitida, elytris viridi- aeneis, pedibus dilute testaceo-rufis, femoribus ad apicem anguste tarsisque fuseis; pronoto latitudine basali dimidio circa longiore, in disco subtiliter, sed distincte punctato; elytris punctato-striatis, interstitiis alternis vix latioribus, punetis majoribus paucis inter se valde distantibus impressis, tertio et qvinto praeterea ante apicem. tuberculis paucis elongatis instructis. Longit. 11, 5 m. m.; Latit. hum. 3 m. m. Petropoli Brasiliae a D'e Sahlberg inventa. Stat. geniculatae colore proxima et magnitudine fere aequalis, antennis tamen totis nigrofuscis, pronoto basin versus paulo latiore et in disco distin- ctius punetato punctisque in interstitiis elytrorum multo majoribus diversa. Caput nigrum, modice nitidum, fronte media fovea elongata obsoletiore im- pressa; oculis parum distantibus. Antennae totae nigro-fuscae, apicem versus tamen paulo dilutius fuscae. Pronotum latitudine basali dimidio circa longius, in medio leviter rotundato-dilatatum et posterius minus quam apicem versus angustatum, ante marginem basalem modice constrietum, nigrum, modice niti- dum, in disco subtilissime, praesertim posterius tamen sat distincte punctatum, margine basali admodum elevato. Scutellum nigrum, nitidum. — Elytra prope basin pronoto duplo saltem latiora, a basi ad ?/ partem totius longitudinis linearia et deinde sensim rotundato-angustata, admodum convexa, viridi-aenea, nitida, punctato-striata, punctis striarum crebre impressis, versus apicem sub- tilioribus et denique paulo ante apicem cum striis omnino evanescentibus, in- Neue Statira- Arten. 639 terstitiis inter strias alternis vix latioribus, interst. tertio punetis in disco tri- bus majoribus, valde inter se distantibus, et ante apicem tubereulis nonnullis nonnihil elongatis, insterst. qvinto puneto prope basin et altero paulo pone medium tuberculisque duobus vel tribus ante apicem, septimo punctis quatuor distantibus in disco et nono duobus vel tribus propius apicem. Corpus sub- tus fuseo-nigrum, sat nitidum et laevigatum. Pedes dilute testaceo-rufi, tarsis fuscis, apicem versus magis nigro-fuseis. 5. Statira tristis: Admodum elongata, nigra, modice nitida, palpis basin versus, antennis robustis, femoribus prope basin, tibiis posticis tarsisque fusco- rufescentibus; pronoto latitudine basali parum longiore, creberrime et subtiliter ruguloso; elytris punetato-striatis, punctis striarum dense impressis, interstitiis inter strias alternis vix latioribus, seriatim punctatis, punctis hisce paulo ma- joribus et inter se sat distantibus. Longit. 10, 6 m. m.; Latit. hum. 3 m. m. Statira lugubris Boucard in lit. (nee St. Zugubris Mäklin, Act. Soc. Sc. Fenn., VII, 1862, p. 157). Habitat in Mexico. Individuum descriptum accepimus a D"° Boucard nomine supra eitato. Antennis multo robustioribus a ceteris mihi cognitis speciebus hujus ge- neris diversa. Caput fusco-nigrum, erebre et minus distincte ruguloso-puncta- tum, parum nitidum, media fronte obsoletius foveolata, labro magis picescenti; palpis fusco-rufescentibus, articulo ultimo nigricanti. Antennae fusco-rufescen- tes, adhue robustiores quam in Stat. nigra, articulis. 3-—10 latitudine sua dimidio tantum longioribus. ° Pronotum latitudine basali parum longius, an- tice admodum rotundato-dilatatum, deinde vero basin versus sensim angusta- tum et ante marginem basalem minus fortiter contractum, fusco-nigrum, per- parum nitidum, creberrime inaequaliter, sed subtilius rugulosum, margine ba- sali piceo-rufescenti et sat elevato. Elytra prope basin pronoto duplo saltem latiora, a basi primum leviter, deinde ad ?/ partem totius longitudinis paulo magis dilatata et versus apicem iterum rotundato-angustata, paulo pone seu- tellum transversim obsoletius, sed admodum late depressa, posterius paulo magis convexa, nigra, modice nitida; punctura ut in diagnosi dietum est. Corpus subtus cum pedibus nigrum, nitidum, femoribus prope basin, tibiis praesertim posterioribus tarsisque omnibus fusco-rufescentibus. 6. Statira subaenea: Admodum elongata, rufo-testacea, nitida, supra virescenti-aeneo colore parum micans, summo apice antennarum palpisque in- fuscatis; pronoto latitudine sua paulo longiore, posterius nonnihil angustato, 640 F. W. MÁKLIN. parcius subtilissime punctulato; elytris subtilius punctato-striatis, interstitiis inter strias alternis haud latioribus, tertio et qvinto punetis nonnullis paulo majoribus et inter se valde distantibus impressis. Longit. 8, 5 m. m.; Latit. hum. 2, 4—2, 5 m. m. Variat saturatius testaceo-rufa sine nitore virescenti-aeneo, punctis inter se distantibus in interstitiis tertio et qvinto praesertim propius apicem elytrorum minus distinctis et striis paululum ante apicem obsoletis, pronoto adhue subtilius vix visibiliter punetulato et antenna- rum artieulo ultimo minus fortiter elongato. An genus femininum? : Habitat in Brasilia meridionali (S:ta Catharina); Mus. Clmi Dris Dohrn. Stat. melanocephala haud major et eidem statura corporis et punctura ad ceterum sat affinis. Caput testaceo-rufum, nitidum, virescenti-aeneo colore parum micans, fronte media foveola oblonga longitudinali obsoleta notata; labro palpisque fuscis. Antennae admodum graciles, rufo-testaceae, articulo ultimo leviter infuscato. Pronotum latitudine basali qvarta circa parte longius, paululum ante medium rotundato-dilatatum, deinde basin versus admodum an- gustatum et ante basin constrictum, obscurius testaceo-rufescens et viriscenti- aeneo colore micans, parcius subtilissime punetulatum, margine basali modice elevato. Elytra prope basin pronoto duplo eirca latiora, a basi ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia vel levissime dilatata et deinde apicem versus modice rotundato-angustata, dilutius rufo-testacea, nitida, virescenti-aeneo colore parum micantia, subtilius punctato-striata, punctis striarum crebre impressis, versus apicem paulo subtilioribus, interstitio tertio a medio ad apicem punctis paulo majoribus impressis qvinque, qvinto quatuor, qvorum primum ante et secundum in medio elytrorum. Corpus subtus cum pedibus rufo-testaceum, sat nitidum. 7. Statira apicalis: Modice elongata, rufescenti-castanea, nitida, capite saltem basin versus, prothorace toto et elytris ad apicem nigris, palpis, an- tennis pedibusque pallide testaceis, femoribus tamen apicem versus plus minusve infuscatis vel nigrigantibus; elytris profundius punetato-striatis, inter- stitiis inter strias propius apicem evidentius elevatis. Longit. 7—8, 6 m. m.; Latit. hum. cirea 3 m. m. Habitat Brasiliam et a D'° Sahlberg in vicinitate urbis Rio Janeiro et in Boa Sorta capta. Statura corporis Staf. eleganti et festivae fortasse maxime affinis, sed punctura elytrorum multo fortiore ut et pietura a speciebus hisce admodum diversa. Caput nigrum, nitidum, interdum dilutius piceo-nigrum, apicem ver- sus semper dilutius piceum aut piceo-rufum; fronte impressa; oculis modice Neue Statira- Arten. 641 distantibus, fuseis aut glaueis; palpis dilute pallidis. Antennae dilute pallidae, articulo primo plerumqne tamen nigro vel saltem picescenti. Pronotum lati- tudine basali tertia circa parte longius, antice fortius dilatato-rotundatum, deinde sensim angustatum et ante marginem basalem admodum fortiter con- tractum, modice convexum, nigrum, nitidum, laevigatum, ante marginem basa- lem tamen profundius impressum; margine basali parum elevato. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora, a basi ad ?/ partem totius longitu- dinis sensim perparum dilatata et deinde apicem versus rotundato-angustata, rufescenti-, interdum fere nigro-castanea, nitida, pilis sparsis erectis pallidis obsita et ad apicem fere ad tertiam partem totius longitudinis nigra, pun- ctato-striata, punctis striarum profundioribus et admodum approximatis, ante apicem magis magisque evanescentibus, sriis vero ibidem profundioribus in- terstitiisque evidentius elevatis. Corpus subtus rufescenti-castaneum, laeviga- tum et nitidissimum, segmento anali plus minusve nigricanti. Pedes dilute testacei, femoribus apicem versus picescentibus aut saturatius nigricantibus. 8. Statira nigripennis: Admodum elongata, nigra, nitida, prothorace toto laete rufo-testaceo, ore, palpis, tibiis tarsisque rufescenti-piceis; pronoto anterius leviter rotundato-dilatato; elytris punetato-striatis, striis ante apicem profundioribus, punctis striarum crebre impressis, interstitiis omnibus minus regulariter seriatim punctatis, punctis hisce admodum distantibus. Longit. 7, 6 m. m.; Latit. hum. 2, 3 m. m. Statira nigripes Boucard in lit. Habitat in Mexico. Individuum deseriptum aecepimus a D"° Boueard denominatione supra citata, quae tamen cum hae specie non omnino convenit et eam ob causam a nobis commutata est. Stat. eroceicolli paulo minor. Caput nigrum, nitidum, punctis nonnullis majoribus impressum; labro palpisque rufescenti-piceis. Antennae elongatae et minus graciles, nigrae, articulis primis nonnihil picescentibus. Pronotum latitudine basali haud qvarta parte longius, paulo ante medium rotundato-dila- tatum et deinde basin versus sensim angustatum, ante marginem basalem modice coarctatum, laete rufo-testaceum, nitidum, punetis nonnullis impressum, margine basali modice elevato. Seutellum latitudine longius, nigrum, nitidum. Elytra prope basin pronoto duplo circa longiora, a basi ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia et deinde apicem versus rotundato-angustata, laete nigra, nitida, subtilius punctato-striata, striis ante apicem paulo profundiori- bus, punctis striarum crebre impressis, apicem versus multo subtilioribus, in- terstitiis inter strias omnibus fere aequalibus et minus regulaliter seriatim 642 F. W. MÄKLIN. punctatis, punctis hisce semper multo magis inter se distantibus quam lati- tudo interstitiarum. Corpus subtus nigrum, nitidum. Pedes piceo-nigri, tibiis tarsisque praesertim anterioribus rufescenti-piceis. 9. Statira humeralis: Admodum elongata, nigra, nitida, elytris magis eyanescenti-nigris, ore, palpis, antennis, prothorace toto, scutello, humeris elytrorum pectoreque laete rufo-testaceis; elytris punctato-striatis, interstitiis ommibus irregulariter subseriatim punctatis, punctis hisce inter se sat distan- tibus. Longit. 8 m. m.; Latit. hum. 2, 4 m. m. Habitat in Mexico. Individuum descriptum accepimus a D"* Boueard. Stat. nigripenni parum major. Caput nigrum, nitidum, fronte punctis nonnullis sat profundis et distinctis impressa: oculis modice distantibus; ore palpisque dilutius rufo-testaceis. Antennae admodum robustae et apicem ver- sus sensim evidenter latiores, totae rufo-testaceae, articulis penultimis latitu- dine duplo longioribus. Pronotum latitudine basali plus quam qvarta parte longius, paulo ante medium leviter rotundato-dilatatum, deinde basin versus angustatum et ante marginem basalem denique modice constrictum, laete rufo- testaceum, nitidum, parcissime punctis minus subtilibus, sed parum profundis impressum, margine basali magis flavescenti, modice elevato. Scutellum lati- tudine longius, rufo-testaceum. Elytra prope basin pronoto duplo saltem longiora, a basi ultra ?/, partem totius longitudinis sublinearia et deinde api- cem versus rotundato-angustata, cyanescenti-nipra, nitida, pilis paucis griscis obsita, humeris et margine laterali anguste ad medium elytrorum usque dilu- tius rufo-testaceis, punctato-striata, striis versus apicem sensim paulo profun- dioribus, punetis striarum admodum parvis erebre impressis, apicem versus vix subtilioribus, interstitiis omnibus irregulariter subseriatim punctatis, punetis hisce, ut in diagnosi dictum est, inter se sat distantibus. Corpus subtus nigrum, nitidum. et laevigatum, pilis nonnullis griseis erectis obsitum, pectore toto rufo-testaceo. Pedes toti rufo-testacei. 10. Statira affinis: Admodum elongata, obscurius rufo-testacea, nitida, prothorace pedibusque magis flavescenti-testaceis, capite nigro. ore, palpis an- tennisque rufescenti-fuscis; elytris subtilius punctato-striatis, interstitiis omni- bus minus regulariter seriatim punctatis, punetis hisce sat distantibus. Longit. 7, 5 m. m.; Latit. hum. 2 m. m. Stalira nigriventris Boucard in lit. Variat sine dubio addomine nigro vel nigrieanti, Habitat in Mexico. Neue Statira- Arten. : 643 Individuis minoribus Stat. melanocephalae magnitudine aequalis et colore sat similis, sed differt praesertim pronoto angustiore et inprimis interstitiis elytrorum omnibus subseriatim punctatis. Caput nigrum, modice nitidum, anterius rufescenti-fuscum, fronte punetis paucis majusculis impressa; oculis modice distantibus. Antennae minus graciles et apicem versus sensim levis- sime dilatatae, saturatius rufescenti-fuscae, articulis primis tamen paulo dilu- tioribus. Pronotum latitudine basali qvarta saltem parte longius, paulo ante medium leviter rotundato-dilatatum, deinde basin versus angustatum et ante marginem basalem profundius constrietum, flavescenti-testaceum, modice niti- dum, punctis paucis admodum obsoletis impressum, margine basali adhuc di- lutiore et modice elevato. Elytra prope basin pronoto duplo saltem latiora, a basi ad ?4 partem totius longitudinis sublinearia et deinde apicem versus modice rotundato-angustata, paulo pone scutellum parum et deinde posterius paululum magis convexa, saturatius testaceo-rufa, nitida, subtilius punetato- striata, striis apicem versus parum profundioribus et omnibus paululum ante apicem desinentibus, punctis striarum admodum subtilibus dense impressis, apicem versus adhuc subtilioribus, interstitiis omnibus minus regulariter seria- tim punctatis, punctis hisce sat distantibus et magnitudine vel potius ampli- tudine punctis striarum aequalibus. Corpus subtus in individuo descripto rufo-testaceum, pedibus dilutioribus, magis flavescenti-testaceis. 11. Statira annulata: Minus elongata, rufo-testacea, nitida, pilis erectis cinereo-albicantibus densius obsita, oculis nigricantibus, antennis, pedibus ely- trisque dilutius testaceis, his prope basin pronoto triplo fere latioribus, pun- ctato-striatis, lineis latioribus curvatis fuscis, annulos minus regulares novem formantibus. Longit. fere 8 m. m.; Latit. hum. 2, 5 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'e R, F. Sahlberg mense Augusti 1850 inventa. Stat. figuralae pietura quodammodo similis, sed pronoto multo longiore, elytris minus latis elytrorumque punctura diversa. Caput rufo-testaceum, niti- dum, versus basin paree, sed admodum profunde punctatum, palpis paulo di- lutius testaceis; oculis nigricantibus et modice distantibus. Antennae sat elon- gatae, dilutius flavo-testaceae, articulo earum ultimo duobus antepenultimis simul sumtis longitudine aequali. Pronotum latitudine basali dimidio longius, ante medium leviter rotundato-dilatatum, deinde nonnihil angustatum, sed ante marginem basalem minus tamen quam in speciebus plerisque hujus generis constrictum, testaceo-rufum, nitidum, pilis nonnullis erectis griseo-albicantibus obsitum et parce, sed distincte et admodum profunde punctatum; margine 644 F. W. MÂKLIN. basali modice tantum elevato. Elytra prope basin pronoto triplo fere latiora, a basi ad 7/4 partem totius longitudinis perparum dilatata, deinde apicem ver- sus sensim leviter rotundato-angustata, pallide testacea, nitida et pilis erectis griseo-albidis densuis quam in speciebus plerisque obsita, punetato-striata, punctis et praesertim striis paulo ante apicem evanescentibus, et praeterea lineis latioribus eurvatis fuscis decorata, lineis hisce areas novem includenti- bus, area prima cireumscutellari, duabus humeralibus, duabus discoidalibus et quatuor paulo pone medium elytrorum, transversim positis. Corpus subtus rufo-testaceum, nitidum, pectoris abdominisque lateribus punctatis. Pedes dilu- tius testacei. 19. Statira fasciata: Minus elongata, dilutius rufo-testacea, nitida, an- tennis, elytris pedibusque pallidioribus, oculis, macula majore pone scutellum, sutura paulo ultra medium fasciisque duabus elytrorum transversis, prima submediali latiore, secunda anteapicali, in medio interrupta, nigris; elytris punctato-striatis, striis punctisque, exceptis striis suturalibus, paululum ante apicem desinentibus. Longit. 6, 8—7, 3 m. m.; Latit. hum. 2, 2 m. m. Var. «: Pallidius flavo-testacea, pronoto paululum latiore et ante marginem basalem minus profunde fortasse constricto, signaturis elytrorum magis nigro-fuseis, forma earum ta- men eadem ut in specie genuina. Habitat Brasiliam; species genuina a D'*$Sahlberg in Boa Sorta mense Novembris, var. c& in Santa Rita m. Augusti capta. Stat. annulata multo minor et angustior; corporis forma tamen fere ejus- dem. Caput dilutius rufo-testaceum, nitidum, ore palpisque pallide testaceis ; fronte sat profunde impressa; oculis modice distantibus, nigris. Antennae di- lute testaceae. Pronotum latitudine basali qvarta fortasse parte longius, an- terius rotundato-dilatatum, pone medium et versus basin fortius rotundato-an- eustatum et ante marginem basalem denique admodum profunde constrietum, parum convexum et in medio ante marginem basalem subfoveolatim impres- sum, margine hoc modice elevato. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora, a basi ad ?7/4 partem totius longitudinis levissime dilatata et deinde apicem versus sensim rotundato-angustata, magis flavo-testacea, nitida et pilis erectis paucis grisescenti-pallidis obsita, punetato-striata, punetis, pro- pius basin admodum profundis, paulo pone medium elytrorum multo subtilio- ribus, striis punctisque, stria suturali excepta, paululum ante apicem desinen- tibus, cireum suturam et paulo pone scutellum macula sat magna trigona nigra, anterius latiore et leviter emarginata, sutura pone maeulam modo com- Neue Statira- Arten. 645 memoratam paulo ultra medium nigricanti et ante medium elytrorum cum fascia transversa latiore ejusdem coloris et utrinque versus marginem latera- lem abbreviata conjuncta; faseia anteapicali nigra in medio interrupta et ver- sus marginem lateralem utrinque abbreviata. Corpus subtus rufo-testaceum et magis quam supra nitidum. Pedes flavescenti-pallidi. 13. Statira obscura: Minus elongata, obscure rufescenti-picea, modice nitida, pilis erectis densius obsita, pronoto obscure virescenti-subaeneo, mar- gine basali dilutius rufescenti, femoribus apicem versus, tibiis tarsisque magis nigrieantibus; antennis admodum robustis; pronoto subquadrato, profunde et sat dense punctato, subruguloso, ante marginem basalem nonnihil constricto; elytris subtilius punctato-striatis, interstitiis parcius punctatis, basin versus transversim subrugulosis. Longit. 7, 3—8, 3 m. m.; Latit. hum. 2, 4—2, 6 m. m. Var. «: Elytris obscure rufis. In Santa Rita Brasiliae a D'° R, F. Sahlberg mense Augusti 1850 detecta. Punetura fortiore pronoti inter congeneres insignis. Caput nigrum, niti- dum, subæneum, parum famen virescens, sat dense rugoso-punctatum, fronte tamen inter oculos magis laevigata; oculis supra et infra modice distantibus; palpis infuseatis. Antennae dimidii corporis saltem longitudine, praesertim apicem versus minus graciles, nigro-fuscae, basin versus modice nitidae. Pro- notum subquadratum, anterius tamen levissime dilatatum et ante marginem basalem nonnihil constrietum, parum convexum, obscure virescenti-subaeneum, profunde et sat dense admodum rude punctatum, subrugulosum, pilis brevibus erectis parcius obsitum, in medio anterius longitudinaliter obsoletius, ante marginem basalem transversim late impressum, margine basali modice elevato, rufescenti. Scutellum sat magnum, apice obtusum, picescenti-subaeneum, niti- dum, punetis perpaucis impressis notatum. Elytra prope basin pronoto duplo cirea latiora, a basi ultra medium sensim leviter dilatata et deinde apicem versus modice rotundato-angustata, parum convexa, obscure rufescenti-picea, modice nitida, prope basin subaenescentia, subtilius punctato-striata, punctis striarum crebre impressis, interstitiis inter strias parcius obsoletiusque pun- etatis et pilis plus minusve erectis minus dense obsitis. Corpus subtus ob- seure fusco-rufescens, pectore densius punctulato tamen saturatiore. Pedes nigricantes, pilis grisescentibus longioribus paulo densius quam in plerisque speciebus hujus generis vestiti, femoribus basin versus rufescentibus. 82 646 F. W. MÄKLIN. 14. Statira gracilis; Admodum elongata et gracilis, pilis erectis obsita, supra saturatius piceo-rufescens, nitida, elytris subaeneis, subtus laetius rufe- scenti-castanea; pronoto latitudine basali dimidio longiore, paulo ante medium leviter rotundato-dilatato; elytris punetato-striatis, punetis striarum minus sub- tilibus; oeulis in parte superiore perparum distantibus. Longit. 8 m. m.; Latit. hum. 2, 2 m. m. Petropoli Brasiliae a D** Sahlberg mense Decembris 1850 inventa. Statura corporis graciliore, oculis valde approximatis, pilis erectis supra et infra ut et in pedibus femoribusque versus apicem paulo magis clavatis a ceteris speciebus hujus generis mihi cognitis nonnihil dissimilis. Caput pi- ceum, nitidum, anterius magis piceo-rufum; oculis magnis, prominentibus et valde approximatis. Antennae testaceo-rufae, articulo primo saturatius piceo. Pronotum latitudine basali dimidio circa longius, paulo ante medium leviter rotundato-dilatatum, deinde modice tantum angustatum et ante marginem basa- lem solito modo constrictum, piceo-rufescens, nitidum, laevigatum, ante mar- ginem basalem linea transversa impressa secundum totam latitudinem, margine hoc modice elevato. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia et deinde apicem versus rotundato-angustata, fusco-rufescentia, subaenea, pilis erectis fuscis obsita, punetato-striata, stria prima seu suturali latiore et spatio ante medium profundius impressa, punctis striarum admodum crebre impressis, punctis striisque ante apicem magis magisque obsoletis et denique evanescentibus, interstitiis inter strias admodum angustis et nonnihil convexis. Corpus sub- tus eum pedibus rufo-castaneum, sat nitidum, pilis ereetis fuscis — ut etiam pedes — obsitum, segmentorum abdominalium latera segmentisque duobus ulti- mis totis castaneo-testaceis. Genus Disema. Antennae elongatae, dimidii corporis longitudinem saltem superantes, plus minusve profunde serratae, interdum sat validae, artieulo ultimo semper valde elongato. Oculi maximi et valde convexi, supra et infra omnino contigui vel sal- tem valde approximati et linea angustissima tantum (etiam in inferiore parte) inter se disjuncti. Elytra plerumque paulo magis quam in genere S/afira convexa, punctato- striata, punetis striarum erebre impressis, leviter transversis et suberenatis, striis punctisque paulo pone medium elytrorum versus marginem exteriorem macula interdum sat magna opaca (.sammetaria“) et plerumque laevigata Neue Statira- Arten. 647 plus minusve interruptis *). In Dis. brunnea, si huie generi adnumeranda sit, elytra ad marginem exteriorem paulo ante apicem solummodo puncto nigro notata sunt, striis elytrorum macula nulla laevigata aut sublaevigata interruptis. Cetera omnia fere ut in genere S/afira. 1. Disema thoracica. Statira thoracica Mäklin, Brasil. Arten d. Galt. Stat. in Act. Soc. Scient. fenn. VII, 1862, p. 155 (Sep. p. 51). 2. Disema bimaculata: Elongata, leviter convexa, pallide flava, subo- paca, capite cum palpis, antennis, margine basali et sutura elytrorum maculaque vel fascia transversa apicali, femoribus versus apicem, pectore et abdomine ad partem nigricantibus; pronoto latitudine basali paulo longiore, ante medium leviter rotundato-dilatato et ante marginem basalem coarctato; elytris punetato- striatis, striis punetisque pone medium in maeula sat magna submarginali fulva minus distinctis. Longit. 10, 5 m. m.; Latit. hum. 2, 7 m. m. Habitat in vicinitate urbis Rio Janeiro et ibidem a Dre Sahlberg mense Januarii 1851 detecta. Dis. thoracica vix minor et statura corporis valde affinis, sed praeter picturam aliam elytris paulo latioribus, interstitio elytrorum primo minus lato et stria prima punctata multo minus profunda diversa. Caput cum oculis et palpis nigrum, protuberantiis antennariis tamen dilutius picescentibus; oculis supra et infra contiguis. Antennae dimidio corpore parum longiores, minus graciles, fusco-nigrae, articulis duobus primis picescentibus, art. praesertim penultimis acutius serratis. Pronotum latitudine basali haud qvarta parte longius, paululum ante medium leviter rotundato-dilatatum et ante marginem basalem coarctatum, perparum convexum, dilutius flavo-testaceum, parum niti- dum, inpunetatum, sed propius basin utrinque profundius oblique impressum, subplicatum, margine basali praesertim versus latera sat alte elevato. Scu- tellum apice rotundatum, fusco-nigricans. Elytra prope basin pronoto circa duplo latiora et plus quam quadruplo longiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis admodum linearia et deinde apicem versus modice rotun- dato-angustata, nonnihil convexa, dilutius flavescentia, fere straminea, subo- paca et utrinque pone medium macula submarginali, oblonga, sat magna et +) In S/atira cyanipenni macula magna talis quoque invenitur ad marginem lateralem in medio elytrorum, sed oculi in hae specie supra et infra sat distantes, Statira gracilis oeulis valde approximatis speciebus hujus generis fortasse magis affinis est, sed oculi etiam in hae specie in parte inferiore admodum distantes, antennae vix serratae et striae elytrorum macula nulla sublaevigata interruptae, 648 F. W. MákLIN. saturatius fulva ornata, secundum suturam, basin versus latius, intra margi- nem basalem trans humeros et ante apicem nigricantia, punctato-striata, inter- stitiis inter strias admodum angustis, praesertim posterius nonnihil convexis, alternis seriatim punetatis, punctis hisce admodum distantibus et in fundo pilum fuscum gerentibus. Corpus subtus magis flavescenti-castaneum et sat nitidum, peetoris abdominisque lateribus magis nigricantibus. Pedes castaneo- nigricantes, femoribus ultra medium et tibiis posticis longitudinaliter in parte posteriore dilute flavieantibus. 3. Disema collaris: Minus elongata, nigra, admodum nitida; prothorace subquadrato, toto rufo, supra in medio antice et ante scutellum impresso, den- sius profundeque punctato; antennis elongatis et robustis, profunde serratis; elytris punctato-striatis, subtilissime transversim rugulosis, striis et punctis pone medium versus marginem lateralem macula sat magna obliqua, atra, opaca, laevigata et interdum impressionibus transversis notata interruptis, interstitiis inter strias paulo densius punctatis et pilosis. Longit. 7, 6—8, 4 m. m.; Latit. hum. 2, 4—2, 5 m. m. Var. «: Prothorace et femoribus dilutius rufo-testaceis. In Santa Rita Brasiliae a D'* Sahlberg m. Augusti 1850 detecta; var. & eodem loco m. Septembris. Praecedentibus multo brevior et ab iisdem praeterea antennis robustiori- bus et profundius serratis diversa. Caput nigrum, nitidum; oculis supra et infra linea angusta tantum inter se disjunctis. Antennae dimidio corpore multo longiores, admodum latae, nigrae, opacae, articulis duobus primis tan- tum nitidis, art. 3—10 profunde serratis, art. ultimo tribus penultimis simul sumtis longitudine fere aequali. Pronotum subquadratum, latitudine parum longius, testaceo-rufum, nitidum, longitudinaliter nonnihil convexum, densius sat profunde punetatum, in medio anterius longitudinaliter, ante scutellum la- tius profundiusque impressum, pilis brevibus grisescentibus minus dense ob- tectum, lateribus subrectis, margine basali modice tantum elevato. Scutellum latitudine longius, apice rotundatum, nigrum, nitidum et sublaevigatum. E- lytra prope basin pronoto duplo saltem latiora, a basi ad ?/4 partem totius longitudinis sensim levissime dilatata et deinde apicem versus rotundato-an- gustata, nigra, modice nitida, punctato-striata, punetis striarum crebre im- pressis et subcrenatis, interstitiis leviter convexis, ante medium obsoletius et subtilissime transversim rugulosis, per totam longitudinem minus parce pun- ctatis et densius quam in speciebus praecedentibus pilis erectis obsitis, striis 6—9 in et pone medium macula admodum magna, obliqua, posterius latiore. Neue Statira- Arten. 649 atra, opaca et interdum impressionibus nonnullis transversis signata, omnino interruptis. Corpus subtus cum pedibus nigrum, nitidum, admodum dense punctatum et pilis brevibus griseis minus parce obsitum. Femora postica versus apicem interius angulatim dilatata; tibiae intermediae tortuosae et api- cem versus latere exteriore singulari modo longitudinaliter profunde excavatae. 4. Disema crassicornis: Minus elongata, fusco-nigra, parum nitida, cor- pore subtus, antennis pedibusque dilutius nigro-fuscis; antennis elongatis et robustis, distinete serratis; pronoto latitudine basali paulo longiore, in medio levissime rotundato-dilatato et ante marginem basalem nonnihil contracto, in medio anterius et ante seutellum impresso, parcius punctis majoribus notato; elytris subtilius punctato-striatis, interstitiis subseriatim pilis erectis inter se admodum distantibus obsitis, striis 4—S pnnetisque striarum in et pone me- dium macula maxima obliqua submarginali fusca et opaca omnino fere inter- ruptis. Longit. 7, 8 m. m.; Latit. hum. 2, 5 m. m. In Boa Sorta Brasiliae a D'° Sahlberg mense Novembris 1850 inventa. Dis. collari magnitudine fere aequalis et statura corporis admodum affi- nis, sed pronoti forma et punctura pronoti elytrorumque diversa. Caput ni- grum, nitidum; oculis supra et infra contiguis. Antennae corpore toto parum breviores, crassiuseulae et distincte serratae, nigro-fuscae, opacae, articulis duobus primis tamen admodum nitidis. Pronotum latitudine basali paulo lon- gius, in medio vel paululum ante medium levissime rotundato-dilatatum et ante marginem basalem nonnihil coarctatum, longitudinaliter parum convexum, fusco- nigrum, modice nitidum, in medio anterius longitudinaliter et ante scutellum latius, sed parum profunde impressum, punctis majoribus et nonnullis minori- bus minus dense notatum, margine basali modice elevato, in medio leviter sinuato et impresso. Seutellum latitudine longius, apice obtusum, punctis paucis obsoletioribus notatum. Elytra prope basin pronoto paulo plus quam duplo latiora, a basi utra medium levissime dilatata et deinde apicem versus sensim rotundato-angustata, praesertim posterius nonnihil convexa, fusco-nigra, parum nitida, subtilius punctato-striata et in et paulo pone medium macula maxima obliqua et submarginali brunnescenti-fusca, opaca et subrugulosa, or- nata, interstitiis inter.strias vix vel parum convexis, subseriatim pilis erectis, inter se admodum distantibus obsita, striis punctisque striarum in macula la- terali omnino fere obsoletis et ante apicem elytrorum omnino desinentibus. Corpus subtus cum pedibus nigro-fuscum, sat nitidum, laevigatum et pilis 650 F. W. MàkLIN. erectis parce obsitum; tibiis intermediis dilatatis, nonnihil tortuosis et latere exteriore longitudinaliter excavatis, in excavatione glaucis. 5. Disema longicornis: Admodum elongata, obscurius rufescenti-fusca, subopaca, capite, prothorace toto et pectore fusco-nigricantibus; antennis lon- gissimis, corpore toto paulo tantum brevioribus; pronoto subquadrato, in medio anterius longitudinaliter et ante seutellum latius impresso, rudius punctato, ante marginem basalem modice contracto; elytris paulo. pone medium eviden- ter dilatatis, punetato-striatis, interstitiis inter strias leviter convexis, subtu- bereulatis et pilis erectis inter se sat distantibus obsitis, striis 6—9 macula minore obliqua submarginali et opaca, minus distincta, subinterruptis. Longit. 10 m. m.; Latit. hum. 3, 2 m. m.; Summa latit. elytrorum 3, 7. m. m. Petropoli Brasiliae a D'* Sahlberg 1850 detecta. Caput nigrum, admodum nitidum, ore palpisque dilute fuscis; oculis supra et infra contiguis. Antennae corpore toto paulo tantum breviores, sed multo graeiliores quam in specie praecedenti, evidenter, sed haud profunde serratae, dilutius rufescenti-fuscae. Pronotum latitudine basali vix longius, ante medium perparum rotundato-dilatatum, parum omnino convexum, fusco- nigrum, modice nitidum, rudius et admodum dense punctatum, in medio an- terius longitudinaliter et ante scutellum subtriangulariter latius impressum, angulis anticis late rotundatis, lateribus ante medium levissime rotundato-dila- tatis, deinde basin versus perparum angustatis et ante marginem basalem profundius constrictum, margine hoe modice elevato, in medio levissime si- nuato et nonnihil impresso. Seutellum apice obtusum, sublaevigatum. Elytra latiuscula, prope basin pronoto fortasse plus quam duplo latiora, a basi ultra medium sensim dilatata et deinde apicem versus modice rotundato-angustata, leviter convexa, obseurius fusco-rufescentia, subopaca, haud profunde punctato- striata, punetis striarum leviter transversis creberrime impressis, interstitiis inter strias minus angustis, leviter convexis, subseriatim punetulatis et ante punetula haeece admodum obsoleta et pilum erectum gerentia subtuberculatis et eam ob causam praesertim anterius nonnihil inaequalibus; macula submar- ginali opaca minus distincta. Pectus nigrum, nitidum, versus latera obsole- tius punetatum. Abdomen obseurius rufescenti-fuscum, segmentorum duorum penultimorum margine apicali in medio pallide flavescenti. Pedes piceo-fusci, femoribus posticis basin versus magis nigricantibus. 6. Disema impressicollis: Minus elongata, nigra, modice nitida, pube- scentia suberecta densius vestita, pronoto subaenescenti; antennis elongatis, Neue Statira-Arten. 651 robustis et sat profunde serratis; pronoto subquadrato, angulis anticis tamen late rotundatis, haud subtiliter et admodum profunde punctato, in medio an- terius longitudinaliter obsoletius, ante scutellum late et profundius impresso; elytris subtilius crenatim punctato-striatis et subtilissime transversim rugu- losis, interstitiis inter strias obsoletius punetatis, striis exterioribus in et pone medium macula submarginali obliqua et opaca interruptis. Longit. 7, 5 m. m.; Latit. hum. 2, 9 m. m. A Dre Sahlberg in Santa Rita Brasiliae m. Augusti inventa, Dis. collari paulo minor et praeterea colore prothoracis et punetura sub- tiliore diversa. Caput nigrum, nitidum, vertice ruguloso-punctato; oculis supra et infra valde approximatis, tamen non contiguis. Antennae toto corpore parum breviores, admodum validae, sat profunde serratae, nigrae, opacae, artieulis duobus primis modice nitidis. Pronotum subquadratum, ante medium perparum rotundato-dilatatum et ante marginem basalem parum constrictum, nigrum, nitidum et nonnihil aenescens, minus subtiliter et admodum profunde punetatum, ante medium longitudinaliter obsoletius et ante marginem basalem profundius latiusque subtriangulariter impressum, margine basali modice, in medio tamen paulo altius elevato. Seutellum nigrum, nitidum, omnino fere laevigatum. Elytra prope basin pronoto fortasse paulo plus quam duplo la- tiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia et deinde api- cem versus modice rotundato-angustata, nigra, modice nitida, subtilius crena- tim punctato-striata et subtilissime transversim rugulosa, punctis striarum transversis et creberrime impressis, interstitiis obsoletius punctatis et densius pilis brevibus plus minusve erectis obsitis, striis 6—9 in et pone medium macula obliqua atra, opaca et laevigata omnino fere interruptis. Corpus sub- tus cum pedibus nigrum, nitidum, vix tamen aenescens, pilis longioribus grisescentibus densius vestitum, pectoris abdominisque lateribus distinctius punctatis. 7. Disema serraticornis: Minus elongata, supra rufescenti-fusca, parum nitida, subtus rufo-testacea, antennis profunde et acute serratis et inprimis pedibus dilutius testaceo-flavescentis, oculis nigricantibus; pronoto latitudine basali vix qvarta parte longiore, basin versus perparum angustato, punctis majoribus et minoribus minus dense et admodum inaequaliter impresso et in medio anterius et ante seutellum longitudinaliter latius suleato; elytris ad- modum subtiliter punctato-striatis, interstitiis minus angustis et subplanis, se- riatim punetulatis, punctulis hisce inter se distantibus et pilum subereetum 652 F. W. MÄKLIN. gerentibus, striis 5—9 macula opaca maxima, obliqua et elongata submargi- nali, nonnihil excavata, interruptis. Longit. 6, 6 m. m.; Latit. hum. 2, 5 m. m. Petropoli Brasiliae m. Decembris 1849 a D'* Sahlberg detecta. Praecedenti minor et praeterea antennis minus validis, acutius serratis, pronoto longiore, punctura elytrorum etc. diversa. Caput dilutius rufo-testa- ceum, nitidum; oculis nigricantibus supra et infra omnino fere contiguis et vix linea angustissima separatis. Antennae dilutius testaceo-rufae, in indivi- duo descripto ad partem mutilatae, artieulis saltem 3—8 profunde et acute serratis. Pronotum latitudine paulo longius, obscure rufo-fuscum, parum niti- dum, ante medium longitudinaliter latius, sed parum profunde sulcatum et ante scutellum sat late subtriangulariter impressum et in impressione subsul- catum, inaequaliter minus dense punctatum, margine basali dilutius rufo-te- staceo, modice elevato et ante scutellum subsinuato. Scutellum apice obtusum, omnino laevigatum. Elytra prope basin pronoto plus quam duplo latiora, a basi ultra ?/4 partem totius longitudinis sensim levissime dilatata et deinde apicem versus rotundato-angustata, rufescenti-fusca, parum nitida, prope api- cem et posteriorem partem marginis lateralis paulo dilutiora, admodum sub- tiliter punctato-striata, striis punctisque paulo ante apicem omnino evanescen- jibus; maeula submarginali opaca maxima, ante medium marginis lateralis incipienti et paulo ante apicem elytrorum desinenti, ferruginea. Corpus sub- tus dilutius rufo-testaceum, nitidum. Pedes dilutius testaceo-flavescentes, pilis pallidis, suberectis, obsiti. 8. Disema? ambigua: Sat elongata, ferrugineo-rufa, modice nitida, pedi- bus (saltem duobus anticis) dilutius rufo-testaceis; oculis nigris, supra conti- guis, subtus linea angustissima separatis; pronoto subquadrato, ante medium parum rotundato dilatato, inaequaliter parcius punctato, in medio anterius ob- soletius longitudinaliter et ante scutellum latius subtriangulariter impresso; elytris elongatis et apicem versus magis dilatatis, versus apicem utrinque puncto nigro ad marginem lateralem signatis, subtilius suberenatim punctato- striatis, interstitiis alternis et laterali seriatim subtuberculatis, tuberculis hisce posterius punctulo excavatis et pilum suberectum gerentibus. Longit. 12 m. m.; Latit. hum. 3, 4 m. m. Isotoma brunnea Mannerheim in coll. denominatoris. Habitat Brasiliam et ibidem a D^? RKieber capta. Neue Statira-Arten. 653 Individuum descriptum vario modo mutilatum; statura corporis et scul- ptura elytrorum speciebus praecedentibus nonnihil dissimilis. Caput ante oculos piceum, palpis dilutius testaceis. Antennae elongatae, dimidio eorpore lon- giores, ferrugineo-rufae, pallido-pubescentes, articulis 3—9 admodum distincte serratis, art. ultimo tribus praecedentibus simul sumtis longitudine fere aequali. Pronotum latitudine basali haud longius, ante medium vix rotundato-dilatatum, ferrugineo-rufum, admodum nitidum, inaequaliter punctis majoribus et minori- bus in disco parcius, versus latera densius signatum, parum convexum, an- terius longitudinaliter obsoletius, ante marginem basalem triangulariter paulo profundius impressum, margine hoc modice elevato et in medio subdepresso. Seutellum triangulare, ferrugineo:rufum, sublaevigatum. Elytra prope basin pronoto plus quam dimidio latiora et fere sextuplo longiora, a basi fere ad 3, partem totius longitudinis sensim nonnihil dilatata et deinde primum api- eem versus fortius rotundato-angustata, parum convexa, ferrugineo-rufa, modice nitida, ad marginem lateralem utrinque paulo ante apicem puncto nigro si- gnata, subtilius. punetato-striata, punctis striarum parum transversis, crebre impressis et cum striis, suturali excepta, paululum ante apicem desinentibus, interstitiis latioribus et levissime convexis, alternis (1, 3, 5, 7 et 9) et late- rali seu decima seriatim subtuberculatis, tuberculis hisce parum elevatis et, ut in diagnosi dictum est, posterius punctulo excavatis et omnibus sine dubio in individuis illaesis pilum suberectum gerentibus. Corpus subtus ferrugineo-rufum, magis quam supra nitidum; pectore versus latera pun- ctato. Pedes anteriores rufo-testacei; quatuor postiei in individuo descripto desunt. 1. Eutrapela unicolor: Admodum elongata, nigra, nitida; pronoto lati- tudine antica parum longiore, basin versus angustato, profunde et crebre pun- ctato, ruguloso; elytris sat profunde et dense punctato-striatis, transversim subrugulosis, interstitiis admodum angustis, alternis tamen punctis nonnullis inter se sat distantibus subseriatim impressis. Longit. 6, 5 m. m.; Latit. hum. 1, 5 m. m. Eutrapela unicolor Dejean, Cat. 3 éd., p. 2 in eoll. Mannerheimiana. Habitat Afrieam meridionalem in vicinitate promontorii Capitis b. sp. 36, sec, ind. hoe nomine per Drège Caput nigrum, nitidum, admodum dense et profunde, sed inaequaliter punetatum, subrugulosum. Antennae dimidii corporis longitudine, minus gra- ciles, totae nigrae, apicem versus opacae. Pronotum antice leviter rotundato- o o en 654 F. W. MÄKLIN. dilatatum et deinde basin versus sensim magis angustatum, sat crebre, pro- funde et inaequaliter punetatum et rugulosum, margine basali distincte deter- minato et in medio levissime subsinuato. - Scutellum nigrum, nitidum, laevi- gatum. Elytra prope basin pronoto duplo fere latiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia, deinde fortius rotundato-angustata, mo- dice convexa, nigra, nitida, vix tamen subaenea, punctato-striata et transver- sim obsoletius rugulosa, punctis striarum profundis et crebre impressis, inter- stitiis admodum angustis, praesertim posterius leviter convexis, alternis (3, 5, 7 et 9:n0,) punctis inter se sat distantibus subseriatim impressis, punetis hisce a punctis striarum minus bene discernendis. Corpus subtus nigrum, sat nitidum, haud dense subtilius punetatum. Pedes piceo-nigri. 2, Eutrapela bicolor: Elongata, posterius nonnihil dilatata, flavescenti- testacea, elytris adhue pallidius flavescentibus, capite, pectoris medio et lateri- bus, abdominis apice maculisque lateralibus obscurius viridi-aeneis; pronoto latitudine sua qvarta fere parte longiore, basin versus modice angustato; ely- tris subtilius punctato-striatis, interstitiis inter strias minus angustis, alternis punctis nonnullis inter se sat distantibus seriatim. impressis. Longit. 7, 6 m. m.; Latit. hum. 2, 4 m. m. Eutrapela bicolor Dejean, Cat. 3 éd., p. 236, sec. ind. hoc nomine per Drege in coll. Mannerheimiana. Habitat Afrieam meridionalem in vieinitate promontorii Capitis b. sp. Eutrapela pallida. Fähr. secundum deseriptionem major et vario modo diversa. Caput saturate viridi-aeneum, nitidum, praesertim versus latera par- cius obsoletiusque punetatum, clypei marginibus rufescentibus: palpis fuscis, artieulo ultimo nigro. Antennae dimidio corpore breviores, rufescenti-testaceae, artieulo primo infuscato. Pronotum latitudine paulo longius, ante medium parum rotundato-dilatatum et deinde basin versus modice angustatum, parum convexum, magis flavescenti-testaceum, nitidum, margine basali distincte de- terminato et modice elevato. Seutellum apice rotundatum, rufo-testaceum. Elytra prope basin pronoto duplo cirea latiora, a basi ad ?/, partem totius longitudinis sensim levissime dilatata et deinde apicem versus modice rotun- dato-angustata, posterius paulo magis convexa, pallide flavescentia, nitida, subtilius punctato-striata, punctis striarum sat erebre impressis, interstitiis in- ter strias multo latioribus quam in specie praecedenti, alternis (1, 5, 5, 7 et 9) punetis nonnullis admodum subtilibus et inter se sat distantibus seriatim im- pressis. Corpus subtus cum pedibus flavescenti-testaceum, sat nitidum, pro- sterno brevi spatio ante coxas, his ad partem, medio pectore et epimeris, ab- Neue Statira- Arten. 655 dominis apice et maculis lateralibus saturate viridi-aeneis vel nonnihil nigri- cantibus, femoribus versus apicem in superiore parte leviter infuscatis. 3. Eutrapela verticalis: Minus elongata, flavescenti rufo-testacea, mo- dice nitida, elytris adhuc pallidius flavescentibus, capite basin versus, pectore abdomineque obscurius viridi-aeneis; pronoto latitudine sua paulo longiore et basin versus nonnihil angustato, parce punctato; elytris subtilius et deuse punctato-striatis, interstitiis alternis punetis subtilibus inter se valde distanti- bus subseriatim impressis, alternis pilis erectis seriatis obsitis. Longit. 6 m. m.; Latit. hum. 1, 6 m. m. Eutrapela verlicalis Dejean, Cat. 3 éd., p. 236, sec. ind. hoe nomine per Drége in coll. Mannerheimiana. Habitat Africam meridionalem. Praecedenti multo minor. Caput supra et infra basin versus obscurius viridi-aeneum, clypeo, labro palpisque dilutius testaceis. Antennae minus gra- ciles, apicem versus sensim paululum latiores, obscurius testaceo-rufae, basin versus dilutius rufo-testaceae. Pronotum latitudine paulo longius, basin ver- sus nonnihil angustatum, ante medium parum rotundato-dilatatum, perparum convexum, flavescenti rufo-testaceum, nitidum et punetis majoribus et minori- bus parce impressum, margine basali distincte determinato, sed parum elevato. Seutellum infuseatum, apieem versus paulo dilutius. Elytra prope basin pro- noto vix duplo latiora, a basi ad ?/ partem totius longitudinis perparum di- latata et deinde apieem versus rotundato-angustata, subdepressa, pallide te- stacea, modice nitida, punetura et pilositate ut in diagnosi descriptum est. Corpus subtus obseurius viridi-aeneum, nitidum, prothorace toto subtus, ut in parte superiore, pallidius rufo-testaceo. Pedes toti pallide rufo-testacei; tar- sis anticis dilatatis. 4. Eutrapela gracilis: Elongata, gracilis, obscure viridi-aenea, nitida, antennis tarsisque obscurius, pronoti margine basali dilutius-testaceo; pronoto latitudine dimidio fere longiore, ante medium parum rotundato-dilatato et basin versus magis quam apicem versus angustato, parce obsoletius punetato; elytris admodum profunde et dense punctato-striatis, interstitiis inter strias angustis et nonnihil convexis. ; Longit. 7 m. m.; Latit. hum. 1, 5 m. m. Eutrapela gracilis Klug in Dejean Cat., 3 éd., p. 236, sec. ind. hoe nomine per Drege in coll Mannerheimiana. Habitat, ut species praecedentes, Afrieam meridionalem in vicinitate promontorii Ca- pitis b. sp. 656 F. W. MÄKLIN. Eutr. unicolori multo minor et gracilior. Caput obscure viridi-aeneum, modice nitidum, inter oculos admodum profunde et dense punetatum; palpis nigrieantibus. Antennae ad apicem paulo latiores, obscurius rufo-testaceae, artieulo primo infuseato, parum virescenti-aeneo colore obducto. Pronotum admodum elongatum, latitudine basali saltem dimidio longius, paululum ante medium parum rotundato-dilatatum et basin versus magis, quam apicem ver- sus angustatum, modice convexum, viridi-aeneum, nitidum, obsoletius admodum paree punetatum, margine basali dilutius testaceo, distincte determinato, sed modiee tantum elevato. Elytra prope basin pronoto duplo circa latiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia et deinde apicem versus fortius rotundato-angustata, nonnihil convexa, obscurius viridi-aenea, modice nitida, punctato-striata, punetis striarum sat profundis erebre impressis, ante apicem elytrorum paulo subtilioribus et minus distinctis, interstitiis inter strias omnibus angustis et nonnihil convexis. Corpus subtus viridi-aeneum et magis quam supra nitidum; pectoris lateribus distinete punctatis. Pedes magis piceo- nigri, viridi-aeneo colore nonnihil micantes, tarsis obscurius testaceis. Genus Acropachia. Caput breviuseulum, latum; ore parum producto; clypeo impressione transversa a fronte disjuncto; labro sat fortiter transverso. Oculi laterales et inter se valde distantes, a margine pronoti apicali sat remoti, admodum mi- nuti, transversi, anterius vix emarginati aut lunati. Palporum maxillarium articulus ultimus sat fortiter oblique truncatus, subsecuriformis. Antennae minus elongatae et admodum robustae, breviter pilosae, capite cum prothorace fere breviores, apicem versus adhuc crassiores et articulis tribus ultimis insimul sat dilatatis, articulo primo duobus sequentibus simul sumtis breviore, art. secundo longitudine paulo latiore. art. tertio secundo di- midio saltem longiore et latitudine sua quoque dimidio longiore, art. 4-—8 longitudine dimidio circa latioribus, art. 9 et 10 praecedentibus duplo circa latioribus et triplo longioribus, subquadratis, apicem versus tamen paululum latioribus, art. ultimo antepenultimo latitudine aequali, sed paulo longiore, apice obtuso. Pronotum subquadratum, elytris prope basin duplo angustius, a pleuris margine elevato et distincte determinato separatum. Tarsi antiei et intermedii breves et pilosi, artieulo primo sequenti vix dimidio longiore, art. 2—3 leviter transversis, art. 4-to subquadrato, apicem versus tamen leviter dilatato et subbilobo; tarsorum posticorum articulo primo Neue Statira- Arten. 651 nonnihil elongato, duobus sequentibus simul sumtis longiore, secundo trans- verso, longitudine dimidio saltem latiore, tertio subquadrato, subbilobo. Statura corporis speciebus latioribus generis Zagriae haud dissimile, sed oculis minutis et inprimis forma antennarum diversum. Acropachia bifoveolata: Fusco-ferruginea, modice nitida, pilis breviori- bus erectis grisescentibus obsita, elytris magis rufo-castaneis, antennis pe- dibusque dilutius ferrugineo-rufis; pronoto subquadrato, paulo ante medium perparum rotundato-dilatato et basin versus vix angustato, crebre punctato et subruguloso, in disco pone medium utrinque fovea majore nonnihil obliqua notato; elytris sat dense, versus basin profundius, versus apicem obsoletius punetatis. Longit. 4 m. m.; Latit. hum. 1, 4 m. m. Habitat Brasiliam et a Chirurgiae Magistro Pippingsköld in vicinitate urbis Rio Janeiro semel capta. Caput breviusculum, parum convexum, saturatius ferrugineum, nitidum, crebre et admodum profunde punetatum, longitudinaliter subrugulosum; oculis minutis, valde distantibus, fusco-nigris; labro palpisque dilutius rufo-testaceis. Antennae admodum robustae, eapite eum prothorace paululum fortasse brevio- res, apicem versus erassiores, saturatius ferrugineae, articulis tribus ultimis multo latioribus, subquadratis. Pronotum subquadratum, latitudine basali pa- rum brevius, ante medium levissime rotundato-dilatatum et deinde basin ver- sus parum angustatum, longitudinaliter nonnihil convexum, fusco-ferrugineum, modiee nitidum, erebre punetatum et partim subrugulosum, in disco pone me- dium utrinque fovea nonnihil obliqua sat magna, in medio admodum profunda, versus margines haud distincte determinata notatum, margine basali in medio distinetius determinato, sed parum elevato. Seutellum latitudine paulo fortasse longius, apice obtusum, obseure ferrugineum, subrugulosum. Elytra prope basin pronoto duplo fere latiora, a basi paulo ultra medium sensim leviter di- latata et deinde apicem versus fortius subrotundato-angustata, in medio ad- modum convexa, rufo-castanea, sat nitida, pilis brevioribus grisescentibus ere- etis. admodum dense obsita, erebre, versus basin profundius, versus apicem obsoletius punctata. Corpus subtus cum pedibus rufo-ferrugineum, nitidum, pilis brevibus griseis suberectis minus dense obsitum, abdomine basin versus in medio nonnihil infuscato, praesertim versus latera evidentius admodum dense punetato; segmentis abdominalibus utrinque leviter sinuatis et propius marginem lateralem latius, sed obsoletius impressis. 658 F. W. MÂKkLIn. Genus Storthephora. Pristodera Mannerheim in coll. denominatoris. Caput admodum breve; ore parum producto; clypeo impressione plus minusve distineta a fronte disjuncto: labro parum aut modice transverso. Oeuli sat distantes, mediocres et pronoti marginem anticum attingentes. Pal- porum maxillarium articulus ultimus apicem versus dilatatus, oblique nonnihil rotundato-truncatus, subsecuriformis. Antennae capite cum prothorace paulo breviores, articulis tribus ultimis dilatatis, art. seeundo seqventi crassiore et fere longiore, art. 4— 8 leviter transversis, nono apicem versus dilatato et longitudine sua dimidio latiore, decimo adhuc latiore et fortius transverso, art ultimo praecedenti latitudine aequali, sed paulo longiore, latitudine sua tamen paulo tantum breviore. Pronotum transversum, elytris qvarta circa parte tantum angustius, an- terius nonnihil dilatatum; marginibus lateralibus secundum totam longitudinem dentibus distinctis armatis. arsi quatuor anteriores breviusculi, articulo primo seqventi dimidio sal- tem longiore, art. 2—-4 longitudine latioribus, 4:to lobato et subemarginato, art. ultimo tribus praecedentibus simul sumtis longitudine fere aequali; tarso- rum posticorum artieulo primo magis elongato, tribus seqventibus simul sum- tis paulo tamen breviore. Statura corporis et pietura fere generis Cryptophagi. Structura antennarum generi praecedenti fortasse proximum. 1. Storthephora denticollis: Rufo-ferruginea, modice nitida, pubescentia pallide-grisea haud dense vestita, oculis nigricantibus, antennis, elytris pedi- busque pallide-testaceis; pronoto fortius transverso et parum convexo, crebre sed minus distincte et obsoletius rugoso-punctato, utrinque sex-dentato; elytris sat dense et ad apicem usque distincte punctatis. Longit. 3 m. m.; Latit. hum. 1 m. m. Lagria denticollis Moritz in lit., sec indiv. hoc nomine a D"* Sommer transmissum (coll. Mannerh.) Habitat in Venezuela et ibidem ad Caracas a D"° Moritz detecta. Caput subplanum, rufo-ferrugineum, cerebre sed obsoletius rugoso-pun- etatum; clypeo a fronte linea transversa distincte impressa separato; oculis admodum distantibus. Antennae pallide-testaceae, articulo ultimo adhuc diluti- ore. Pronotum longitudine tertia parte latius, ante medium modice rotundato- dilatatum et deinde basin versus nonnihil angustatum, longitudinaliter parum Neue Statira-Arten. 659 convexum, obscurius rufo-ferrugineum, parum nitidum, crebre sed obsoletius et minus distincte ruguloso-punctatum, margine laterali utrinque dentibus sex minoribus, sed admodum acutis armato, margine basali parum elevato et linea impressa antemarginali obsoletiore praesertim versus latera minus distincte determinato. Scutellum minutum, longitudine latius, apice obtusum, pallide testaceum. Elytra prope basin pronoto quarta circa parte latiora et plus quam quadruplo longiora, a basi longe ultra medium sublinearia vel levissime di- latata et deinde apicem versus sensim modice rotundato-angustata, praesertim pone medium nonnihil convexa, pallide testacea, nitida, pubescentia pallide- grisea minus dense vestita, sat dense et ad apicem usque distincte punctata. Corpus subtus rufo-ferrugineum, nitidum, admodum dense subtilius punctatum, parce pubescens, pectore medio sublaevigato. Pedes rufo-testacei, tibiis tar- sisque adhue dilutioribus. 9. Storthephora aurita: Obscurius ferruginea, modice nitida, pubescentia pallide-grisea densius vestita, oculis nigricantibus, antennis basin versus ely- trisque pallidius rufo-testaceis, pedibus pallide testaceis; pronoto leviter trans- verso et leviter convexo, basin versus evidenter angustato, confertim minus distincte subruguloso-punctato, angulis anticis utrinque in lobum angustum et apice obtusum pone oculos oblique produetis et marginibus lateralibus deinde dentibus sex armatis; elytris admodum cerebre punctatis, punctis hisce ante apicem elytrorum magis confusis. Longit. 2, 8 m. m.; Latit. hum. cirea 0, 9 m. m. Habitat Brasiliam et ibidem in vicinitate urbis Rio Janeiro a Chirurgiae Magistro Pipping- shóld semel capta. Praecedenti magnitudine fere aequalis et sat similis, sed differt imprimis forma pronoti. Caput obscurius ferrugineum, modice nitidum, crebre ruguloso- punetulatum; clypeo a fronte linea transversa impressa obsoleta minus distincte separato; oculis admodum distantibus. ^ Antennae ferrugineae, basin versus pallidius rufo-testaceae. Pronotum longitudine qvarta fortasse parte latius, ante medium rotundato-dilatatum et deinde basin versus subrotundato-angusta- tum, longitudinaliter modice convexum, obscurius ferrugineum, parum nitidum et pubescentia densiore vestitum, confertim minus distincte subruguloso-pun- etatum, angulis antieis pone oculos singulari modo in laciniis angustis, apice obtusis nonnihil oblique productis et marginibus lateralibus deinde sex den- tatis, dentibus hisce paulo majoribus et distinctioribus quam in specie praece- denti. Seutellum transversum, obscure ferrugineum. Elytra prope basin pro- 660 F. W. MÄKLIN. noto vix quarta parte latiora, humeris leviter callosis, a basi longe ultra me- dium sublinearia vel perparum dilatata et deinde apicem versus rotundato- angustata, praesertim paulo pone medium modice convexa, pallidius rufo-testacea, admodum nitida, densius pubescentia, crebre subtilius punetata, punctis ante apicem elytrorum magis confusis et minus distinctis. Corpus subtus magis rufo-castaneum, admodum dense punctatum et pubescens, pectore medio om- nino laevigato, abdomine medio parcius obsoleteque punctulato; pedibus pal- lide-testaceis. —————— Áà—9— ———— —— NEUE CISTELIDEN beschrieben F. W. MÄKLIN. (Vorgetragen den 15 Februar 1875). 84 hn. Ih ii " B "X. Li A m mu. ore a + ' + Bi: ua sos E | TI Mon Ea I rer I LX pori » » uU hån T | INDORE imiter en 1 MONIS vor ot ra i "NN Qm aA TT TM . BE Cad pe TOP" ur à “ES a AM po Fi ae ui OT ai 2 qim Mrd i "A. s á Am UU v oM * í M Le eni , Ich beabsichtige in den folgenden Blättern einige in fremde Sammlungen befindliche und von mir genauer untersuchte Cisteliden bekannt zu machen uud dabei zugleich einen Theil der ziemlich vielen neuen Arten aus dieser Gruppe in der Sammlung der hiesigen Universitit zu beschreiben. Verschie- dene derselben, schon von DEJEAN benannt, werden zwar in manchen Samm- lungen mit denselben Namen vorkommen und einige sind sogar in GEMMIN- GER und Hamorps Catalogus Coleopterorum, Tom. VII, aufgenommen, aber gerade desshalb scheint mir die Beibehaltung und Begründung der alten Na- men um so nothwendiger. In Betreff der Gattungen Zystronychus Latr. und Xystropus Sol, welche meiner Ansicht nach wohl kaum von einander ge- trennt werden können, indem allmählige Übergänge zwischen denselben vor- kommen, will ich bemerken, dass nur diejenigen Arten von mir zu der Gattung Aystropus gerechnet worden sind, deren vorletzte Fühlerglieder zusammenge- drückt und deutlich breiter als lang sind, dagegen zu der Gattung Zystro- nychus alle diejenigen, bei denen dieselben lünger als breit sind, wenn auch die Breite des Halsschildes die Länge übersteigt. 664 F. W. MÄKLIN. 1. Allecula promiscua: Elongata, in medio latior, rufescenti-fusca vel dilutius fusco-rufa, modice nitida, subtus interdum magis nigricans, fronte arti- culisque antennarum prope apicem nigricantibus; pronoto prope basin longi- tudine sua vix vel parum latiore, creberrime punctato, antice longitudinaliter latissime et ante scutellum iterum impresso, prope marginem basalem u- trinque fovea majori minus profunda notato; elytris saltem versus latera pilo- sis, punctato-striatis, striis latis et sat profunde exaratis, interstitiis con- vexiusculis, parcissime punctatis. Longit. 12, 3—12, 5 m. m.; Latit. hum. 4 m. m. Habitat in insula Java; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis et Lugdunense. Caput nigro-fuscum, anterius plus minusve rufescens, creberrime admo- dum subtiliter punctatum; oculis parum distantibus. Antennae tenues et elon- gate, ferrugineae, articulis saltem 2—9 paulo ante apitem nigricantibus, art. tertio qvarto qvarta parte breviore. Pronotum a basi apicem versus nonnihil angustatum et prope basin longitudine sua parum latius, angulis anticis late rotundatis et obtusis, margine antico subrecto, supra modice convexum, rufe- scenti-fuscum vel dilutius fusco-rufum, modice nitidum, erebre haud subtiliter punetatum, ab apice paulo ultra medium usque late impressum et ante scu- tellum iterum sat late depressum foveaque utrinque majore paululum ante marginem basalem notatum, angulis posticis subrectis, rotundatis, margine ba- sali distincte determinato, utrinque leviter insinuato. Scutellum apice obtusum, supra leviter impressum. Elytra pronoti basi plus quam tertia parte latiora, humeris obtusis, apicem versus sensim leviter angustata, admodum convexa, dilutius fusco-rufa, interdum fere rufo-testacea, nitida, saltem versus latera pilis griseis vestita, punctato-striata, striis latis et profunde exaratis, punetis striarum creberrime positis, interstitiis inter strias convexiusculis, pareissime puuctatis, alternis apicem versus interdum paulo magis elevatis. Corpus sub- tus rufescenti-fuscum aut saturatius fuscum, pilis brevibus griseis admodum dense vestitum, pectoris lateribus crebre rudiusque punetatis. Pedes fusco- rufi aut dilutius rufo-testacei. 2. Allecula punctatissima: Elongata, in medio latior, fusco-nigra, elytris fusco-rufis, modice nitidis, sutura saturatiore; pronoto ab apice ad basin sensim Neue Cisteliden. | 665 leviter et subrotundatim dilatato, prope basin longitudine sua qvinta fortasse parte latiore, creberrime punctato, posterius longitudinaliter late, sed obsolete impresso et ad marginem basalem utrinque fovea majore notato; elytris pun- ctato-striatis, punctis striarum ad medium usque minus subtilibus, interstitiis inter strias minus convexis, sat dense subtiliter punctatis. Longit. 13, 6 m. m.; Latit. hum. 4, 5 m. m. Habitat in insula Java; Mus. Lugdunense. All. promiscuae statura corporis et individuis saturatioribus quoque colore simillima, sed differt magnitudine paululum majore, fronte parce multo fortius punctata, antennarum articulo tertio magis elongato, pronoto apicem versus magis angustato et imprimis interstitiis inter strias elytrorum minus convexis, sat dense subtiliter punctatis, punctisque striarum ante medium elytrorum majoribus profundiusque impressis. Caput fusco-nigrum, parum nitidum, an- terius creberrime subtiliter, inter oculos admodum parce profundiusque pun- etatum. Antennae dimidii corporis longitudinem multo superantes, nigro-fuscae, articulis. 3—11 omnibus elongatis, art. tertio qvarto longitudine subæquali. Pronotum a basi apicem versus sensim leviter angustatum, angulis anticis omnino rotundatis, parum convexum, fusco-nigrum, parum nitidum, creberrime et paululum subtilius quam in Ål. promiscua punctatum, versus latera sub- rugulosum, posterius late sed obsoletissime longitudinaliter impressum et ad marginem basalem utrinque fovea majore minus profunda notatum, margine basali tenuissimo, sed admodum distincte determinato, utrinque sinuato. Scu- tellum fuseum, apice obtusum. Elytra pronoti basi tertia parte latiora, apicem versus sensim leviter attenuata, admodum convexa, fusco-rufa, nitida, sutura et apice saturatius nigro-fuscis, punctato-striata, punctis striarum ad medium ely- trorum usque minus subtilibus, profundioribus et minus crebre impressis quam in Al. promiscua, interstitiis parum convexis, sat dense subtiliter punctatis. Apex elytrorum obtusior quam in specie praecedenti. Corpus subtus fusco- nigrum, admodum nitidum, pectoris lateribus minus crebre fortius, abdomine paulo subtilius densiusque punctatis; punctura totius inferioris partis corporis parcior et multo fortior quam in specie praecedenti. Pedes fusco-nigri. 3. Allecula funesta: Elongata, in medio latior, nigra, subopaca, antennis, tibiis tarsisque nigro-fuscis; pronoto subquadrato, densius, sed obsoletissime et vix conspieue punetulato, ante scutellum fovea obsoleta notato et ad mar- ginem basalem utrinque impresso; elytris punctato-striatis, interstitiis inter strias parum convexis, impunctatis. 666 F. W. MÄKLIN. Longit. 14, 5 m. m.; Latit. hum. 4, 6 m. m. Habitat in insula Java; Mus. Lugdunense. Statura corporis speciebus duabus praecedentibus quidem affinis, sed tamen inprimis punetura pronoti omnino diversum. Caput nigrum, admodum nitidum, creberrime subtilius punctatum, fronte antice fovea longitudinali obsoleta no- tata. Antennae dimidii corporis longitudinem superantes, nigro-fuscae, opacae, articulis 3—10 elongatis, art. tertio quarto paulo breviore. Pronotum subqua- dratum, longitudine quinta fortasse parte latius, parum convexum, subopacum, densius obsoletissime et vix conspicue punctulatum, ante scutellum fovea majore obsoleta notatum et ad marginem basalem utrinque latius impressum, angulis anticis rotundatis, lateribus paululum ante medium perparum rotun- dato-dilatatis, angulis posticis vix vel parum oblique productis, margine basali tenui, distincte determinato et utrinque prope impressionem insinuato. Scu- tellum subtriangulare, apice rotundatum, modice nitidum et laevigatum. Elytra pronoti basi quarta tantum parte latiora, apicem versus sensim angustata, nigra, subopaca, punctato-striata, striis sat profundis, punctis striarum ad me- dium elytrorum usque haud subtilibus, interstitiis inter strias perparum con- vexis, impunetatis, interst. secundo postice angustato, qvarto et sexto longe ante apicem abbreviatis. Apex elytrorum ut in Ad. punctatissima obtusior. Corpus subtus nigrum, modice nitidum, pectoris lateribus striguloso-punctatis, abdomine creberrime subtiliter punctato. Pedes nigri, modice nitidi, pube gri- sescenti obducti, tibiis praesertim apicem versus tarsisque magis infuscatis. 4. Allecula fuliginosa: Admodum elongata, elytris longe pone medium latioribus, nigra, supra opaca, subtus modice nitida, abdomine magis pice- scenti et pubescentia brevissima grisescenti interdum vestito, ore, palpis, an- tennis pedibusque rufis; pronoto transversim subquadrato, anterius tamen leviter rotundato-angustato, densius subtiliter, sed evidenter punctato; elytris punctato-striatis, interstitiis inter strias admodum convexis, impunctatis. Longit. 12—16 m. m.; Latit. hum. 4, 3—5, 4 m. m. Habitat in Japonia; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Primum accepimus hane speciem e Museo Lugdunensi; deinde nonnulla individua ejusdem, quae cum magna copia insectorum a D^? Ach. Gripenberg in insula Kiusiu Japoniae collecta erant, Museo Academiae Helsingforsiensi donata sunt. All. funestae subsimilis, sed supra omnino opaca et praeterea antennis gracilioribus, pronoto multo evidentius punctato, elytris longe pone medium latioribus ut et colore antennarum pedumque diversa. Caput nigrum, parum nitidnm, crebre subtilius punctatum et anterius pubescentia grisescenti vestitum, Neue Cisteliden. 667 clypei margine apicali, labro palpisque rufo-testaceis; oculis modice distantibus. Antennae admodum graciles, rufae, articulis 3—11 elongatis, art. 2 et 3 lon- gitudine aequalibus. Pronotum longitudine vix quarta parte latius, ante me- dium apicem versus leviter rotundato-angustatum, parum convexum, nigrum, opacum, densius subtiliter, sed evidenter punctatum et posterius ante scutellum longitudinaliter late, sed obsoletissime impressum, angulis anticis late rotun- dato-obtusis, posticis subrectis, angulo extremo tamen rotundato, margine ba- sali tenui et distinete determinato, utrinque levissime sinuato. Scutellum apice obtusum, nigrum, opacum. Elytra prope basin pronoto plus quam qvarta parte latiora, a basi fere ad ?/, partem totius longitudinis sensim nonnihil di- latata et deinde apicem versus fortius rotundato-angustata, nigra, opaca, pone medium magis convexa, punctato-striata, striis ad apicem usque profundis, 4:ta cum 5:ta, 3:tia cum 6:ta etc. conjunctis, punctis striarum pone medium elytrorum evanescentibus, interstitiis inter strias admodum convexis. Corpus subtus magis piceum et abdomine apicem versus rufo-piceo, sat dense subti- lius punetatum. Pedes rufi. 5. Allecula annulata: Elongata, in modio vix latior, nigra, nitida, par- cius pilosa, elytris paulo dilutius piceis, antennis tibiisque magis rufescentibus, femoribus ante apicem annulo lato flavo; pronoto basin versus latiore et prope basin longitudine sua haud qvarta parte latiore, dense subtilius pun- ctato, ante seutellum transversim depresso et ad basin utrinque impresso; elytris punctato-striatis, interstitiis parum convexis, haud dense subtiliter punetatis. Variat colore totius eorporis dilutius piceo. Longit. 10, 4—10, 6 m. m.; Latit. hum. 3, 5—4 m. m. Habitat in insula Java; Mus Lugdunense. Praecedentibus multo minor; pictura femorum facile cognoscenda. Caput nigrum, nitidum, anterius magis picescens, clypeo dense subtiliter, fronte inter oculos minus dense, sed paulo profundius punctata; oculis parum di- stantibus. Antennae dimidii corporis longitudinem parum superantes, obscurius testaceo-rufae, propius basin magis infuscatae, articulis 3—11 minus elongatis. Pronotum levissime transversum, a basi apicem versus leviter angustatum, parum convexum, piceo-nigrum, nitidum, dense subtilius punctatum, ante scu- tellum transversim late depressum et ad marginem basalem utrinque fovea profundiore impressum foveisque duabus obsoletissimis in disco transversim positis interdum notatum, angulis anticis obtuse rotundatis, posticis haud pro. minentibus, margine basali haud distinete determinato et utrinque versus 668 F. W. MAELIN. angulos basales levissime sinuato. Scutellum subtriangulare, apice obtusum, nigro-piceum, sublaevigatum. Elytra pronoti basi tertia saltem parte latiora, ad 2/4 partem totius longitudinis sublinearia, deinde magis angustata, supra modice convexa, picea, nitida, saltem versus latera et apicem parcius griseo- pilosa, punctato-striata, punctis striarum sat profunde et dense impressis, apicem versus multo subtilioribus, interstitiis inter strias parum convexis, minus dense, subtiliter pnnetatis. Corpus subtus piceo-nigrum, admodum nitidum, pectoris lateribus minus dense profunde punctatis, segmentis abdo- minalibus primis admodum dense et distincte punctatis, ultimis sublaevigatis. Femora nigra, nitida, annulo lato flovo ante apicem; tibiae et tarsi fusco-rufi. 6. Allecula vilis: Fusco-nigra, parum nitida, palpis, antennis, ano tar- sisque plus minusve rufescentibus; antennarum articulis 3—11 modice elon- gatis; pronoto leviter transverso et posterius perparum latiore, crebre minus subtiliter punctato-striatis, interstitiis inter strias modice convexis, parce pun- ctatis; oculis sat approximatis. Longit. 10 m. m.; Latit. hum. 3, 5 m. m. Habitat in insula Java; Mus. Lugdunense. All. annulatae magnitudine et statura corporis admodum affinis, sed an- tennis robustioribus, articulis earum 3— 11 adhue minus elongatis, oculis ap- proximatis ut et punctura diversa. Caput nigrum, posterius magis nitidum et distinctius, minus crebre punetatum, anterius creberrime subtiliter punctatum, subopacum et breviter pilosum, ore palpisque rufis; oculis latioribus, approxi- matis. Antennae dimidii corporis longitudinem vix superantes, minus graciles, fusco-rufae, articulis duobus primis dilutioribus, articulo primo minus quam in speciebus praecedentibus incrassato, art. 3— 11 minus elongatis, tertio primo haud duplo longiore et qvarto paulo breviore, 4—10 latitudine duplo cirea longioribus. Pronotum leviter transversum, longitudine vix qvarta parte latius, parum transversim convexum, fusco-nigrum, modice nitidum, praesertim anterius crebre et minus subtiliter punctatum, ante scutellum obsoletissime latius impressum et ad marginem basalem utrinque impressione profundiore notatum, angulis anticis late rotundatis, posticis subrectis, margine basali minus distincte determinato, utrinque leviter sinuato. Elytra pronoti basi parum latiora, ad ?/, partem totius longitudinis sublinearia, nigro-fusca, parum nitida, punctato- striata, punctis striarum paululum subtilioribus quam in Ål. annulata, dense impressis, paulo ante apicem parum conspicuis, sed striis ibidem haud subtilioribus, interstitiis praesertim exterioribus modice convexis, omnibus parce et subtiliter punctatis. Corpus subtus nigrum et magis quam supra nitidum, marginibus seg- : Neue Cisteliden. 669 mentorum duorum penultimorum parsque apicalis segmenti analis ultra medium dilute rufo-testaceis, pectoris lateribus profunde minus dense, abdomine basin versus densius, sed multo subtilius punctatis. Pedes fusco-nigri, parum nitidi, pilis brevibus griseis vestiti, tarsis fusco-rufescentibus. 7. Allecula melanaria: Elongata, elytris paulo ante apicem nonnihil latioribus, nigra, nitida, ore, palpis, antennis, pedibus anoque rufis; pronoto transversim subquadrato, antice tamen rotundato-angustato, admodum dense profundiusque punetato, ante scutellum longitudinaliter paulo profundius et ad basin utrinque obsolete impressum; elytris minus subtiliter punctato-striatis, striis punetorum basin versus minus regulariter duplicatis, interstitiis inter strias parce punctatis, exterioribus evidentius convexis. Longit. 12 m. m.; Latit. hum. 3, 6 m. m. In insula Kiusiu Japoniae a D"? Gripenberg semel inventa; Mus. Academiae Ale- xandrinae Helsingforsiensis. Palporum maxillarium articulus ultimus hujus speciei, ut etiam in AZ. annulata & All. vili, modice securiformis; in speciebus quatuor primis valde transversus vel fortiter securiformis. Caput hujus speciei nigrum, nitidum, dense, distincte et admodum profunde punetatum, anterius rufescenti-piceum; labro palpisque rufis; oculis modice distantibus. Antennae capite cum pro- noto haud duplo longiores, rufo-testaceae, artieulo tertio qvarto paululum lon- giore, art. sequentibus sensim sensimque brevioribus. Pronotum longitudine parum latius, transversim parum convexum, nigrum, nitidum, admodum dense, distincte et profunde punctatum, ante scutellum longitudinaliter admodum late et profundius, ad marginem basalem utrinque paulo obsoletius impressum, an- gulis anticis late rotundatis et lateribus eam ob causam antice rotundato-di- latatis, sed deinde basin versus inter se subparallelis et admodum rectis, angulis basalibus subrectis, margine basali utrinque leviter sinuato et depresso. Seutellum subsemicirculare, basin versus densius punctatum. Elytra prope basin pronoto qvarta parte latiora, a basi ad ?4 partem totius longitudinis sensim evidenter dilatata et deinde fortius rotundato-angustata, modice con- vexa et propius basin in medio late, sed obsolete depressa et pone scutellum secundum suturam brevi spatio impressa, nigra, nitida, punctato-striata, striis punetorum a basi ultra medium minus regulariter duplicatis, punctis striarum basin versus distinetis, dense impressis, ante apicem omnino evanescentibus, interstitiis inter strias versus margines parcius punctatis, exteriobus evidentius convexis. Corpus subtus piceo-nigrum, nitidum, segmentis duobus ultimis ab- dominalibus piceo-rufescentibus; pectore sat dense, abdomine subtilius parci- 85 670 F. W. MÄktin. usque punctatis. Pedes saturatius rufi; articuli duo penultimi in tarsis qua- tuor anticis lobati, in tarsis posticis solummodo artieulus penultimus. i. Lystronychus Guerini: Supra cyanescenti-coeruleus, parum nitidus, subtus magis cyaneus et nitidus, antennis obseurius et pedibus laetius viola- ceis; antennis minus gracilibus; capite elongato, supra oculos parcius, inter eosdem admodum dense punctato; pronoto latitudine vix vel parum longiore, creberrime subtilius punctato, lateribus in medio rotundato-dilatatis; elytris distincte striato-punctatis, punctis in lineis alternis punctorum minoribus, inter se paulo magis distantibus et pilum erectum gerentibus. Longit. 11 m. m.; Latit. hum. 4 m. m. Lystronychus cyaneus Guérin in lit., sec. ind. a denominatore ipso Comiti Manner- heim hoe nomine transmissum (nee Prostenus cyaneus Dej.) Habitat in Bolivia in provincia Chiqvitos; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Lystr. coeruleo Sol. admodum similis, sed paulo latior et praeterea punetura paulo fortiore pronotoque multo latiore et ereberrime punctato di- versus. Caput magis cyaneum, nitidum, clypeo versus basin et labro viridi- aeneis; palpis nigricantibus. Antennae apicem versus adhue paulo fortiores quam in Zysír. coeruleo, articulis penultimis tamen latitudine dimidio saltem longioribus. Pronotum in vel paulo ante medium dilatatum, obscurius coeru- leum, creberrime subtilius punctatum, subopacum, marginibus lateralibus ad- modum aequaliter rotundatis, magis violaceis. Elytra obscurius cyanescenti- coerulea, vix nitida, punetura paululum, fortiore quam in Zysir. coeruleo. Corpus subtus laetius cyaneum et nitidum, pectoris lateribus parius profun- diusque, abdomine densius subtiliusque pünetatis, segmento ultimo magis violascenti-aeneo. 2, Lystronychus scalaris: Supra virescenti-niger, parum aeneus, subo- pacus, elytris praesertim apicem versus interdum obscure violascentibus, sem- per in utroque maculis tribus obscurius flavis, rufescenti colore circumcinctis, maculis duabus primis extus inter se confluentibus, subtus viridi-aeneus; an- tennis admodum robustis, obseure violaceis, basin versus viridi-aeneis; pro- noto ante medium rotundato-dilatato et deinde basin versus subsinuatim an- gustato, ereberrime subtilius punctato; elytris subtilius striato-punctatis, in- terstitiis inter lineas punctorum seriatim pilosis, punctis linearum in maculis flavis transversis. Longit. 10 m. m.; Latit. hum. 3, 6 m. m. Prostenus scalaris Dejean in lit., sec. individua a denominatore ipso Comiti Man- nerheim hoc nomine transmissa. Habitat in Columbia (Nova Granada); Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Neue Cisteliden. 671 Caput obscure virescenti-nigrum, admodum aeneum et nitidum, crebre profundius punctatum, fronte media tamen supra oculos paulo parcius pun- ctata; palpis nigricantibus. Antennae admodum robustae et minus elongatae, colore ut in diagnosi dictum est, articulis penultimis latitudine qvarta circa parte longioribus. Pronotum ante medium rotundato-dilatatum et ibidem lon- gitudine fortasse paulo latius, basin versus subsinuatim angustatum, leviter convexum, virescenti-nigrum, parum aeneum et parum nitidum, creberrime sub- tilius punetatum et pilis nonnullis nigris et erectis obsitum. Elytra colore et punetura ut in diagnosi dietum est, maeulis duabus primis flavis transversis et sat magnis, seeunda posterius hamata, mac. ultima elongata et ad apicem elytrorum usque produeta. Corpus subtus cum pedibus viridi-aeneum, nitidum, peetoris lateribus pareius profundiusque, abdomine paulo densius subtiliter punetatis, interdum femoribus basin versus et abdomine rufescenti colore translucentibus. 3. Lystronychus sexsignatus: Obscurius virescenti-aeneus, admodum nitidus, antennis, femoribus basin versus, tibiis tarsisque plus minusve obscure rufis, elytris maculis in utroque tribus flavis; antennis sat elongatis et minus subtilibus; capite erebre, supra oculos tamen paulo parcius profundiusque pun- etato; pronoto longitudine paulo latiore, erebre minus subtiliter punctato; elytris distincte, in disco striato-punetatis, versus margines laterales punetato- striatis, interstitiis omnibus seriatim pilosis. Longit. 9 m. m.; Latit. hum. 3, 5 m. m. Habitat in Venezuela? — Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Praecedenti multo fortius punctatus. Caput viridi-aeneum, nitidum, crebre, antice. paulo subtilius, supra oculos paulo parcius et profundius punctatum. Antennae admodum elongatae et minus graciles, obscure rufae, articulis pen- ultimis latitudine plus qvam qvarta parte longioribus. Pronotum longitudine paulo latius, ante medium rotundato-dilatatum et deinde basin versus sub- rotundato-angustatum, leviter convexum, ante scutellum obsoletissime impres- sum, obscure virescenti-aeneum, modice nitidum, crebre et minus subtiliter punetatum et pilis nonnullis erectis obsitum, angulis basalibus vix prominen- tibus. Elytra paulo pone scutellum obsolete transversim depressa, distincte et minus subtiliter striato-punctata, versus margines laterales profunde pun- ctato-striata, interstitiis omnibus seriatim pilosis, obscurius virescenti-aenea, modice nitida, utroque maculis tribus flavescentibus multo minoribus quam in Lystr. scalari, maeula prima transversa et subdentata, secunda mox pone medium posterius hamata et tertia elongata, ad apicem elytrorum usque pro- 672 F. W. MÄKLIN. ducta. Corpus subtus cum pedibus viridi-aeneum, nitidum, rufescenti colore nonnihil translucens, femoribus basin versus, tibiis tarsisque obscurius rufis, his apicem versus tamen infuscatis, pectoris lateribus parce et admodum for- titer, abdomine subtiliter et paulo densius punctatis. 4. Lystronychus metallicus: Obscure aeneus, rufescenti colore nonnihil translueens, modice nitidus, pronoto subopaeo, femoribus prope basin et ab- domine apicem versus rufescentibus; antennis capite cum prothorace qvarta cirea parte longioribus, apicem versus nigricantibus et haud compressis, ar- ticulis penultimis latitudine duplo fere longioribus; pronoto in medio longitu- dine dimidio saltem latiore, ante medium rotundato-dilatato et basin versus iterum sat angustato, sed haud rotundatim, creberrime subtilissimeque punetu- lato, pubescentia brevissima adeumbenti vestito et pilis nonnullis nigris ereetis > obsito; elytris subtiliter striato-punetatis, interstitiis inter lineas punctorum punetis paululum majoribus et inter se magis distantibus seriatim impressis et pilum nigrum erectum gerentibus. Longit. 7, 7 m. m.; Latit. hum. 2, 5 m. m. Prostenus metallicus Dejean (= aereus Mannerh.), Cat. 3 éd., p. 234. Xystropus metallicus (Dej.) Gemm. et Harold, Cat. Coleopt., VII, p. 2056. In Serra da Lapa Brasiliae a D"° Ménétriés deteetus; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Praecedentibus multo minor et praeterea pronoto breviore et latiore di- versus. Caput obscure aeneum, confertissime haud profunde punetatum, subo- pacum, posterius minus crebre punetatum et paulo magis nitidum. Antennae modice elongatae, fusco-nigricantes, basin versus parum aenescentes, apicem versus parum robustiores et latiores, artieulis penultimis latitudine sua duplo fere longioribus. Pronotum in: medio longitudine dimidio saltem latius, ante medium sat fortiter rotundato-dilatatum et pone medium iterum angustatum, lateribus pone medium subangulatis et deinde basin versus subrectis, perparum convexum, obscure fusco-subaeneum, subopacum, creberrime minus distincte punetulatum, pubescentia minus densa adeumbenti et pilis, nonnullis erectis vestitum. Elytra pronoti basi qvarta circa parte, sed summa latitudine pro- noti paulo tantum latiora, a basi longe ultra medium parum dilatata, obscurius aenea, fusco-rufescenti colore nonnihil translucentia, modice nitida, punetura et pilositate ut in diagnosi descriptum est. Corpus subtus cum pedibus ob- securius aeneum, admodum nitidum, dense et subtiliter punctatum, rufescenti colore nonnihil translucens, femoribus basin — et abdomine apicem versus adhue distinctius rufescentibus. Neue Cisteliden. 673 5. Lystronychus hirtellus: Supra laetius aeneus, subtus magis vire- scenti-aeneus, nitidus, abdomine et femoribus prope basin rufescenti-colore plus minusve translucentibus; antennis eapite cum prothorace dimidio fere longioribus, apicem versus paulo robustioribus, parum tamen compressis, ar- tieulis penultimis latitudine dimidio circa longioribus; pronoto in medio longi- tudine qvarta cirea parte latiore, ante medium modiee rotundato-dilatato et deinde basin versus rotundato-angustato, creberrime et sat subtiliter punetato, pilis brevissimis einerascentibus et nonnullis longioribus nigris erectis obsito; elytris parcius pilis brevibus cinerascentibus vestitis, subtiliter striato-puneta- tis, interstitiis inter lineas punctorum punetis paulo majoribus, distinetioribus et inter se magis distantibus, seriatim impressis et pilum erectum nigrum et elongatum gerentibus. Longit. 6, 6—7, 3 m. m.; Latit. hum. 2, 3—2, 4 m. m. In Santa Rita Brasiliae a D'* Sahlberg m. Augusti 1850 detectus. Lystr. metallico sat affinis, sed paulo minor et praeterea antennarum articulis penultimis minus elongatis, pronoto angustiore et distinetius punctato diversus. Caput aeneum, in medio magis cupreum, nitidum, creberrime pun- ctatum, inter antennas transversim late depressum; palpis nigricantibus. An- tennae capite eum pronoto dimidio fere longiores, apicem versus evidenter robustiores, nigrae, opacae, basin versus modiee nitidae, articulis tribus penul- timis latitudine dimidio cirea longioribus. Pronotum in medio modice rotun- dato-dilatatum et ibidem longitudine fortasse paulo plus quam qvarta parte latius, obseurius aeneum et minus nitidum, ad marginem basalem utrinque impressione punetiformi notatum, punetura et pilositate ut supra in diagnosi deseriptum est; angulis basalibus parum prominentibus. Scutellum subquadra- tum, apice tamen leviter rotundatum, aeneum, nitidum et laevigatum, punctis paueis impressis tantum notatum. Elytra pronoto dimidio latiora, a basi longe ultra medium levissime dilatata et deinde apicem versus sensim rotun- dato-angustata, laetius aenea et sat nitida, rufescenti colore vix omnino trans- lucentia, pilis brevibus einerascentibus parcius vestita, sed interstitiis inter lineas punctorum punctis paulo majoribus, seriatim dispositis et pilum nigrum erectum sat elongatum gerentibus. Corpus subtus cum pedibus magis viridi- aeneum, nitidum, femoribus prope basin abdomineque rufescenti colore plus minusve translucentibus aut rufis, viridi-aeneo colore micantibus, tarsis apicem versus nigricantibus, pectore profundius minus dense, abdomine sat dense sub- tilissime punetatis. Huie speciei re vera proximus est Zystronychus hirsutus Curtis. Quum vero haee a Curtis descripta species minus bene fortasse nota novis- LIBRARY Jas >} 674 F. W. MAKLIN. ske . , . simisque temporibus ad genus falsum relata sit, eandem hoc loco denuo describemus. Lystronychus hirsutus: Aeneus, nitidus, elytris femoribusque basin ver- sus obseurius castaneo-rufis, aeneo colore tamen micantibus, palpis, antennis tarsisque apicem versus nigris; antennis apicem versus parum robustioribus, articulis earum penultimis latitudine dimidio saltem longioribus; pronoto in medio rotundato-dilatato et ibidem longitudine dimidio fere latiore, creberrime et sat subtiliter punctato, sed in medio posterius linea longitudinali subtili sublaevigata notato, pilis brevissimis cinerascentibus magis incumbentibus et nonnullis longioribus nigris et erectis vestito; elytris parcius pilis brevibus cinerascentibus vestitis, subtiliter, sed distincte striato-punctatis, interstitiis inter lineas punctorum punctis paulo majoribus et inter se sat distantibus seriatim impressis et pilum erectum nigrum et elongatum gerentibus. Longit. 6, 3 m. m.; Latit. hum. 2, 3 m. m. Prostenus „?* hirsutus Curtis, Trans. Linn. Soc., XIX, p. 471. Prostenus hirsutus Gemm. et d. Harold., Cat. Coleopt., VII, p. 2055. Habitat in S:ta Catharina Brasiliae meridionalis; Mus. Cl? pris Dohrn. A Lystr. hirlello magnitudine paululum minore, antennis apicem versus minus robustis, pronoto linea sublaevigata, punctis majoribus seriatis elytro- rum pilum nigrum gerentibus inter se multo magis distantibus ut et colore elytrorum diversus. Caput aeneum, in medio magis cupreum, creberrime, supra oeulos tamen parcius punctatum, in collo longitudinaliter erebre strigu- losum. Antennae capite eum prothorace qvarta cirea parte longiores, minus graciles et apicem versus, parum fortiores, nigrae, opacae, basin versus tamen nitidae, artieulis tribus penultimis latitudine dimidio cirea longioribus, art. ul- timo adhue magis elongato et latitudine sua duplo saltem longiore. Pronotum admodum transversum, in medio rotundato-dilatatum et basin versus iterum angustatum, transversim leviter eonvexum, ad marginem basalem utrinque propius angulos foveola obsoleta impressum, obscurius aeneum, creberrime et sat subtiliter punctatum et eam ob eausam minus nitidum, pubescentia et pi- lositate ut supra dietum est, in medio longitudinaliter linea tenui laevigata minus regulari et anterius abbreviata notatum, lateribus posterius ante angu- los basales subsinuatis, angulis hisce parum prominentibus. Seutellum fere ut in specie praecedenti. Elytra prope basin pronoto qvarta cirea parte la- tiora, obscurius castaneo-rufescentia et aeneo colore micantia, punetura, pube- scentia et pilositate ut supra descriptum est. Corpus subtus cum pedibus Neue Cisteliden. 675 aeneum, nitidum, rufescenti colore parum translucens, pilis brevioribus grise- scentibus admodum dense vestitum, femoribus basin versus laetius castaneo- rufis; pectore profundius et parcius, abdomine subtiliter et sat dense punctatis. 6. Lystronychus denticollis: Obscure aeneus, nitidus, capite et pronoto subopacis, antennis prope basin femoribusque saltem ad partem rufescentibus ; antennarum articulis penultimis latitudine dimidio circa longioribus; pronoto ante medium multo latiore, subcordato, longitudine dimidio fere latiore, pone medium utrinque tridentato, confertissime subtiliter punctato et pilis nonnullis sat longis obsito; elytris paulo pone basin transversim depressis, subtilissime striato-punetatis, interstitiis inter lineas punetorum seriatim pilosis. Longit. 6 m. m., Latit. hum. 2, 4 m. m. Prostenus denticollis Dejean in lit., sec. ind. a denominatore ipso Comiti Manner- heim nomine conservato donatum. Habitat in Columbia (N. Granada); Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Forma et armatura pronoti a congeneribus facile dignoscenda, X Caput obscure aeneum, creberrime subtiliter punctatum et eam ob causam parum nitidum, subopacum. Antennae modice elongatae, apicem versus paululum robustiores, vix tamen compressae, fusco-nigrae, prope basin dilutiores, arti- culis penultimis latitudine dimidio circa longioribus. Pronotum anterius ro- tundato-dilatatum et ibidem longitudine dimidio fere latius, basin versus sat fortiter angustatum, subcordatum, lateribus pone medium utrinque dentibus tribus sat prominentibus armatis, obscure subaeneum, confertissime subtiliter punetatum, omnino fere opacum et pilis nonnullis longis erectis obsitum. Seutellum apice obtusum, aeneum et nitidum. Elytra pronoti basi duplo fere, summa latitudine pronoti tertia fortasse parte latiora, a basi ultra medium nonnihil dilatata, paulo pone basin transversim et subarcuatim depressa, lae- tius aenea et nitida, punctura et pilositate ut in diagnosi descriptum est. Corpus subtus cum pedibus obscurius aeneum, admodum nitidum, femoribus basim versus rufescentibus, pectoris lateribus parcius profundiusque, abdomine densius subtilissime punctatis. 7. Lystronychus latipennis: Latior, obscure et saturate virescens, mo- dice nitidus, elytris versus marginem lateralem violascentibus; antennis minus gracilibus et apicem versus adhue fortioribus, vix tamen compressis, articulis earum penultimis latitudine paulo longioribus; pronoto longitudine dimidio circa latiore, in medio sat fortiter rotundato-dilatato et basin versus angustato, subtilissime admodum aequaliter punctato; elytris subtiliter striato-punetatis, 676 F. W. MÄKLAIN. interstitiis inter lineas punctorum subtilissime seriatim punctatis, punctis hisce inter se paulo magis distantibus. Longit. 9, 5 m. m.; Latit. hum. 4 m. m. A'ystropus latipennis Mannerheim in coll. denominatoris. In Brasilia a D Ménétriés detectus; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Species intermedia inter genera Zysironychus et Xystropus; antennarum articuli penultimi latitudine paulo longiores et eam ob causam generi priori adnumeratus. Caput nigrum, modice nitidum, parum virescens, dense subtili- ter punetatum, media fronte tamen parcius punctata; clypeo a fronte linea semieireulari admodum profunde impressa separato. Antennae capite cum prothorace qvarta saltem parte longiores, nigrae, basin versus nitidae, forma ut supra descriptum est. Pronotum in medio sat fortiter rotundato-dilatatum et basin versus iterum fortius angustatum, transversim perparum convexum, nigro-virescens, parum nitidum, versus latera nonnihil violascens, subtilissime et modice dense punctatum, marginibus lateralibus distincte determinatis et fere reflexis, margine basali leviter rotundato, angulis basalibus obtusis et parum prominentibus. Elytra prope basin summa latitudine pronoti qvarta cirea parte latiora, a basi longe ultra medium sensim leviter dilatata, obscu- rius et saturate virescentia, modice nitida, versus latera et apicem violascentia, punetura ut in diagnosi descriptum est. Corpus subtus nigro-virescens, niti- dum, subtiliter punetatum, pectore magis cyanescenti. Pedes nigri, nitidi, profundius punetati. 1. Xystropus pilosus: Rufescenti-fuscoaeneus, admodum nitidus, pube- scentia griseo-cinerea supra brevi, subtus paulo longiore, in elytris submacu- latim vestitus, prothorace subtus, margine inflexo elytrorum tibiisque dilutius rufescenti-aeneis; antennis apicem versus distincte compressis et dilatatis, in- fuscatis; pronoto longitudine plus quam dimidio latiore, in medio rotundato- dilatato et deinde basin versus parum angustato, erebre subtiliter punctato et praeterea punctis majoribus, pilum erectum nigrum gerentibus, parce notato; elytris subtiliter et admodum inaequaliter punctatis et praeterea punctis multo majoribus notatis, punctis hisce, inter se valde distantibus, seriatim dispositis et pilum erectum nigrum gerentibus. Longit, 6, 2 m. m.; Latit. hum. 2, 5 ni. m. Prostenus pilosus Dejean, Cat. 3 éd., p. 234, sec. ind. a denominatore ipso Co- miti Mannerheim nomine citato donatum. Aystropus pilosus Lacord., Gen. Col. V, p. 516. Habitat in Cayennae; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. : Neue Cisteliden. 677 Caput admodum deplanatum, obscurius fusco-aeneum, crebre subtilius punetatum, antice utrinque obsoletius impressum; labro dilutius rufescenti- aeneo. Antennae capite cum pronoto paulo longiores, basin versus fusco-ru- fescentes, apicem versus distincte compressae et dilatatae, infuscatae, articulis penultimis longitudine fortasse latioribus. Pronotum longitudine plus quam dimidio latius, ab apice ad medium usque rotundato-dilatatum, deinde basin versus vix vel parum angustatum, transversim leviter convexum, fusco-aeneum, modice nitidum, crebre subtiliter punctatum et praeterea punctis nonnullis multo majoribus, pilum nigrum erectum gerentibus, notatum, angulis anticis obtusis, posticis subrectis, margine basali utrinque levissime sinuato. Seu- tellum longitudine latius, apice obtusum, aeneum et laevigatum. Elytra pro- noti basi parum latiora, fusco-rufescentiaenea, pilis brevibus griseo-cinereis variegata, subtiliter et inaequaliter, quibusdam locis tamen subseriatim pun- etata et praeterea punctis multo majoribus, seriatim dispositis et inter se valde distantibus pilumque nigrum ereetum gerentibus, impressa. Corpus subtus eum pedibus rufescenti-viridiaeneum, dense subtilius punctatum, femori- bus basin versus, tibiis et tarsis adhue magis rufescentibus. 2. Xystropus fallax: Obscurius fusco-aeneus, nitidus, antennis basin versus, elytris tibiisque anticis magis rufescentibus, supra pilis brevibus cine- reis parcius, in elytris subvariegatim, subtus paulo longioribus vestitus; an- tennis apicem versus distincte compressis et dilatatis; pronoto longitudine plus quam dimidio latiore, ante medium rotundato-dilatato et deinde basin versus parum angustato, dense subtilius punctato et praeterea punctis non- nullis majoribus pilum nigrum gerentibus notato; elytris longe ultra medium subtilissime striato-punctatis, interstitiis inter lineas punctorum punctis multo majoribus et inter se valde distantibus seriatim dispositis, pilum nigrum ge. rentibus. Longit. 7 m. m.; Latit. hum. 3 m. m. Prostenus fallax Dejean in lit., sec. ind. a denominatore ipso Comiti Mannerheim nomine corservato donatum. Habitat in Columbia (Nova Granada); Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Aystr. piloso paulo major et ab eodem punctura pronoti et elytrorum fortiore facile dignoscendus. ^ Caput oscurius aeneum, nitidum, admodum erebre, in media fronte tamen inter oculos pareius punetatum. Antennae ca- pite cum prothorace vix vel parum longiores, füsco-nigrae, prope basin rufe- scentes, apicem versus dilatatae et compressae, articulis tribus penultimis lon- gitudine evidenter latioribus. Pronotum longitudine plus quam dimidio latius, 86 678 F. W. MÄKLIN. ante medium admodum aequaliter rotundato-dilatatum et deinde basin versus subrotundatim parum angustatum, transversim levissime convexum, laetius aeneum et nitidum, pilis brevibus cinereis minus dense vestitum, dense sub- tilius punctatum et praeterea punctis paueis majoribus pilum nigrum plus minusve erectum gerentibus notatum, margine basali utrinque vix sinuato. Scutellum fere ut in speeie praecedenti. Elytra pronoti basi parum latiora, fusco-rufescentiaenea, admodum nitida, pilis brevibus cinereis minus dense et subvariegatim nitida, punetura ut in diagnosi dietum est. Corpus subtus eum pedibus obscurius aeneum, nitidum, parum virescens, admodum subtiliter et sat dense punctatum, pilis paulo longioribus quam in superiore corporis parte minus dense vestitum, femoribus basin versus et tibiis anticis magis rufe- scentibus. 3. Xystropus breviusculus: Obscure aeneus, modice nitidus, subtus pilis brevibus cinerascentibus minus dense vestitus; antennis nigris, versus apicem compressis et dilatatis; pronoto longitudine plus quam dimidio latiore, anterius fere ad medium usque rotundato-dilatato et deinde basin versus an- gustato, crebre subtilius punctato et praeterea punctis multo majoribus spar- sis, pilum nigrum erectum gerentibus, notato; elytris ultra medium subtilis- sime striato-punctatis, interstitiis inter lineas punctorum punetis multo majori- bus, seriatim dispositis et inter se valde distantibus, pilum nigrum gerentibus. Longit, 6, 5—7 m. m.; Latit. hum. 2, 6—2, 8 m. m, Xystropus breviusculus Mannerheim, sec. coll. denominatoris. Habitat in Brasilia et ibidem a D"? Bescke et D'* R, F, Sahlberg captus; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Xystr. piloso magnitudine subaequalis, sed paulo latior et praeterea pro- noto in medio fortius dilatato, pubescentia nulla in superiore parte corporis elytrisque distincte et regulariter, quamvis subtilissime striato-punetatis di- versus. Caput obscure aeneum, modice nitidum, creberrime punctatum, subru- gulosum. Antennae capite cum pronoto paulo longiores, nigrae, articulis ul- timis opacis, compressis et dilatatis, penultimis tribus longitudine evidenter latioribus. Pronotum in medio longitudine duplo fere latius, ante medium enim fortius rotundato-dilatatum et deinde basin versus iterum angustatum, obscure aeneum, parum nitidum, in medio crebre et versus latera confertis- sime punetatum et ibidem subrugulosum, et praeterea, ut in speciebus praece- dentibus, punctis nonnullis multo majoribus et pilum erectum nigrum geren- tibus notatum, ad marginem basalem levissime sinuatum, interdum utrinque subimpressum. Scutellum longitudine vix latius, laetius aeneum et laevigatum. Neue Cisteliden. 679 Elytra pronoti basi qvarta circa parte latiora, obscurius aenea, sed admodum nitida, punctura ut in diagnosi dietum est. Corpus subtus cum pedibus ob- scurius aeneum et admodum nitidum, dense et subtiliter punetatum, pilis bre- vibus cinerascentibus minus dense vestitum. 4. Xystropus Lebasii: Obscurius aeneus, admodum nitidus, pilis brevi- bus cinerascentibus parcius, in elytris subvariegatim vestitus, oculis antennis- que nigricantibus, his apicem versus compressis et dilatatis; pronoto in medio longitudine duplo fere latiore, ab apice ad medium sat fortiter et aequaliter rotundato-dilatato et deinde basin versus iterum fortius et subsinuatim angu- stato, confertim subtiliter punctato, subruguloso et subopaco, in medio longi- tudinaliter subcarinato et praeterea punctis paucis multo majoribus, pilum nigrum erectum gerentibus, notato; elytris ante medium subtiliter striato-pun- etatis et deinde partim et variegatim dense subtiliter punetatis et partim laevigatis, interstitiis inter lineas punctorum et quidem ad apicem usque punetis multo majoribus seriatim dispositis et inter se valde distantibus, pilum nigrum gerentibus. Longit. 5, 6 m. m.; Latit. hum. 2, 2 m. m. Prostenus Lebasii Dejean, Cat. 3 €d., p. 234, sec. ind. a denominatore ipso Co- miti Mannerheim nomine corservato transmissum. Habitat in Columbia (Carthagena et Nova Granada); Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Xystr. piloso minor et praeterea pronoto basin versus multo magis an- gustato etc. diversus. Caput creberrime punctatum, aeneum et admodum niti- dum. Antennae capite cum pronoto paulo longiores, nigricantes, basin ver- sus paulo dilutiores, articulis penultimis longitudine evidenter latioribus. Pro- notum in medio longitudine duplo fere latius et ibidem sat fortiter rotundato- dilatatum, basin versus multo magis quam in speciebus praecedentibus et quidem subsinuatim angustatum, obscure-aeneum vel subcupreum, admodum opaeum, pilis brevissimis cinerascentibus parce vestitum; punetura ut in dia- gnosi dictum est; margine basali leviter rotundato, utrinque vix omnino sinuato, angulis posticis nonnihil prominentibus. Scutellum apice obtusum, aeneum et laevigatum. Elytra pronoto tertia parte, sed pronoti basi duplo fere latiora, laetius aenea et nitida, punetura et pubescentia ut in diagnosi dictum est. Corpus subtus cum pedibus aeneum, nitidum, pilis brevibus cinerascentibus parce vestitum, pectoris lateribus parcius et paulo profundius, admonine sub- tiliter et densius punctatis, pedibus partim nonnihil rufescentibus. 680 F. W. MÄKLIN. 5. Xystropus fulgidus: Supra rubro-cupreus, splendidus, pronoti lateri- bus plus minusve late viridi-aeneis, subtus cum pedibus saturate coeruleus; antennis admodum robustis, a medio ad apicem usque compressis, violaceo- nigris; pronoto in medio longitudine plus quam dimidio latiore, ab apice ad medium usque rotundato-dilatato et deinde basin versus sat angustato, admo- dum dense punctis minoribus et nonnullis majoribus notato, his pilum nigrum erectum gerentibus; elytris striato-punctatis, interstitiis inter lineas punctorum punetis paulo majoribus seriatis et inter se magis distantibus, pilum nigrum erectum gerentibus. Longit. 10 m. m.; Latit. hum. 3, 7—4 m. m. Prostemus fulgidus Dejean in lit. sec. ind. a denominatore ipso Comiti Manner- heim nomine conservato transmissa. Habitat in Columbia (N. Granada); Mus. Aeademiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Speciebus praecedentibus hujus generis multo major et colore insignis. Caput rubro-cupreum, nitidum, crebre et minus subtiliter punctatum, collo, labro auriculisque antennariis coerulescenti-nigris, his interdum viridi-aeneis. Antennae sat validae, ab articulo qvinto ad apicem usque compressae, viola- ceo-nigrae, articulis duobus penultimis longitudine parum latioribus. Prono- tum in medio rotundato-dilatatum et basin versus sat angustatum, ante an- gulos basales leviter sinuatum, modice convexum, rubro-cupreum, splendi- dum, versus latera et basin plus minusve late viridi-aeneum, punctura ut in diagnosi dietum est, lateribus pone medium subangulatis, angulis basali- bus nonnihil prominentibus. Seutellum nigro-coeruleum aut viridi-aeneum, utrinque punctatum. Elytra pronoti basi plus quam qvarta parta, sed summa latitudine parum latiora, rubro-cuprea et certo situ adspecta aureo colore resplendentia, punctura et pilositate ut in diagnosi descriptum est. Corpus subtus eum pedibus saturate coeruleum, nitidum, pectore paulo fortius et ab- domine paulo densius punctatis. 6. Xystropus laniger: Supra subopaeus et violascenti-, subtus nitidus et coerulescenti-niger aut magis coeruleus, elytris obseure violascentibus, femo- ribus fere ad apieem usque laete testaceo-rufis; antennis admodum robustis, a medio ad apicem usque compressis; pronoto longitudine dimidio circa la- tiore, ab apice fere ad medium usque rotundato-dilatato et deinde basin ver- sus fortius subsinuato-angustato, creberrime et admodum subtiliter punetato et praeterea punetisnonnullis paulo majoribus parum distinctis et pilum nigrum erectum gerentibus notato; elytris subtiliter striato-punetatis, interstitiis inter Neue Cisteliden. 681 lineas punctorum punctis paulo majoribus seriatis et inter se magis distanti- bus, pilum nigrum erectum gerentibus. Longit. 8, 5—9, 4 m. m.; Latit. hum. 2, 8—3 m. m. Prostenus laniger Mannerheim in Dejean Cat. 3 éd., p. 234, sec. coll. denomi- natoris. In Serra da Lapa Brasiliae a D^? Ménétriés inventus; Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsiensis. Caput violascenti-nigrum, parum nitidum, crebre subtilius punctatum. Antennae capite cum pronoto parum longiores, sat validae, ab articulo qvinto ad apicem usque compressae, nigro-violaceae, basin versus paulo laetius colo- ratae et subnitidae, articulis penultimis tribus longitudine parum latioribus. Pronotum ab apice fere ad medium usque rotundato-dilatatum et ibidem longitudine dimidio circa latius, deinde basin versus subsinuatim angustatum, parum omnino convexum, violascenti-nigrum, creberrime et admodum subtiliter punctatum et eam ob causam perparum nitidum, praesertim versus latera subrugulosum; punetis paulo majoribus sparsis, pilum nigrum erectum geren- tibus, minus quam in speciebus praecedentibus hujus generis distinctis et conspicuis. Elytra obscure violacea et omnino fere opaca, punctura et pilosi- tate ut in diagnosi deseriptum est. Corpus subtus cum pedibus nigro-coeru- leum aut laetius coeruleum, femoribus fere ad apicem usque testaceo-rufis; peetoris lateribus minus dense profundius, abdomine densius subtiliusque pun- etatis, hoc pilis fusco-nigricantibus haud dense vestito. 1. Cteisa pedinoides: Nigra, opaca, antennis praesertim basin versus pedibusque anterioribus magis picescentibus; pronoto a medio apicem versus admodum, sed vix rotundato-angustato, obsolete, subtiliter et minus dense punetato et ante marginem basalem utrinque obsolete depresso, margine hoc utrinque pone depressionem levissime sinuato; elytris apicem versus pilis brevibus nigris erectis obsitis, obsolete, subtiliter et minus distincte striato- punetatis, interstitiis inter lineas punctorum aequaliter et minus dense punctatis. Longit. 6, 4 m. m.; Latit. hum. 2, 7 m. m. Cleisa pedinoides Dejean in lit.; Lacordaire, Gen. Coleopt. V. p. 517, nota 1; Gemm. et Har., Catal. Coleopt. VII, p. 2057. Habitat in Columbia (N. Granada); Mus. Academiae Alexandrinae Helsingforsien- sis (Ind. a denominatore ipso Comiti Mannerheim nomine citato transmiss.). . Cf. hirta Sol. duplo saltem minor. Caput nigrum, admodum nitidum, crebre et distincte punetatum; labro nigro-piceo. Antennae capite cum pro- thorace vix vel parum longiores, apicem versus sensim paulo fortiores, satu- 682 F. W. MÂKLIN. rate piceae, basin versus dilutius rufo-piceae, articulis quatuor ultimis paulo latioribus, leviter compressis et longitudine sua paululum latioribus. Prono- tum in medio longitudine fortasse paulo plus quam dimidio latius, apicem versus admodum, sed basin versus vix angustatum, transversim parum con- vexum et ante marginem basalem utrinque impressione admodum lata, sed omnino obsoleta notatum, nigrum, opacum, subtiliter minus dense et obsolete punctatum, pilis perpaucis suberectis, praesertim versus apicem obsitum, mar- gine basali utrinque levissime sinuato. Scutellum transverso-qvadratum, ni- grum, subnitidum, laevigatum. Elytra pronoti circa latitudine, a basi ultra medium sublinearia et deinde apicem versus leviter rotundato-angustata, nigra, opaca, versus latera pilis brevibus nonnullis grisescentibus et decumbentibus, versus apicem nonnullis magis erectis nigricantibus vestita (fortasse ad par- tem detrita!), punctura ut in diagnosi dictum est. Corpus subtus nigrum, admodum nitidum, densius subtiliusque, sed admodum distincte punetatum et pilis brevibus grisescentibus minus dense vestitum, pedibus ad majorem par- tem picescentibus, In. "YA Bou LUS » ] 4 ts) i fe. d PIE! P ye , LA unis vn lida B Ag. ara er " AN | cipio Alu nec proc Vin pr " e 2j | P my: N PUT r CUT, a ee | r^ | " i 7 "" - Nw À dota isto m te f | 1 «E me "NES air I A1 10 b Ru - m" MO T MD. = n | E ee = b. 2 | | | t. « TA ip Le , st é vn di ^r : » «ido mir in i Me "s TL | pt à ex xa M 5 "T gs rx LÍ I + um K ’ ^ APTE " diee irins- dne: ai - foie ni 4 ar Asså hrs ent d "rs aA FL. 3 "wn + Sn cal vii Atl kd» d en sen But ^^ ah SI VRR MINNES-TAL üfver GABRIEL GEITLIN TEOLOGIE-DOKTOR, PROFESSOR EMERITUS OCH ÜRDENSLEDAMOT, hállet på Finska Vetenskapssocietetens Ars- och Högtidsdag den 29 April 1872 af WILH. LAGUS. MT Anu, ie M 7 ih AIL EE Ls E at Ü UT ; DTI ME 2 pt D 4 y uM E Å BIT ’ M | i == Å ab ia R ET M 4% a BERBAT-SSUANEIE un. er rà j m m URLS e diee T af beim ^S 2 Lu PTE "hu DI Aen ag LN E a " DINE Ho Sole LR R3» 312 4996 , T6 a d x IB TI i i 4 ANLA T * L f i Å ] Å al V | M Ld - a: í .. ; 4 if " FA, un 121 TI n CE uz ZU ILE iato i " AU t ' n» M. H. Fr Vetenskapssocieteten, och särskildt dess historisk-filologiska sektion, som under senast förflutna år, inom mindre än tvenne månader, smärtsamt sett sig beröfvad genom döden icke färre än trenne högtförtjente inländske ledamöter *), manas af saknaden och erkänslan att på denna festliga redo- görelsestund samla hågkomsterna af hvad de hädangångne varit och verkat, och att sålunda ännu en gång kalla dem åter, liksom till ett afskedsmöte, i den krets, der de utgjorde prydnader för sina platser. De hastigt flyktande minuterna för vår sammankomst unna oss väl blott en flyktig blick på deras lefnad och sträfvanden, men äfven så skola vi få skåda män, hvilka med upphöjdt menskovärde förenade den sanna gedigenhet i kunskaper och vetande hvarigenom icke blott Societetens speciella syften befrämjats, men fosterlandet vunnit glädjen att i sin bildnings och lärda forsknings minnesbok inrista nya hedrade och hedrande namn. Först bland de trenne af dödsbudet hunne, nedlade professor emeritus, doktor Gabriel Geitlin vandringsstafven. Hans långa, vänsälla lefnadslopp, hans omfattande, gagneliga verksamhet erbjuda sjelfmant ett tilldragande ämne för erinringen. När derfóre minnestecknarns kall, på Societetens vänliga uppmaning, emottagits af mig, har det skett i hopp att i min fram- ställnings föremål, hellre än i ordets konst, finna den bästa bundsförvandt. Gabriel Geitlin föddes den 3 januari 1804, i den lilla forna kloster- staden Nådendal. Hans fader var rådmannen derstädes Anders Geitlin i dennes senare gifte med Anna Maria Aspholm, dotter till Johan Aspholm, äfven han rådman i Nådendal, och Ulrika Emerentia Pryss. Farfadren, bonde, egde på Luonomaa ö, i Nådendals landsförsamling, hemmanet Keittilä eller Geitlä, hvaraf slägten tagit sitt tillnamn. En blick i det hem, hvarest den blifvande lärde mannen uppvexte och emottog lifvets första intryck, visar oss ett gammaldags borgerligt hushåll >) G. Geitlin T !?, M. Akiander | 2, E. af Brunér + i. 4 af flürdfri sed och redbart praktisk strüfsamhet. Husfadren hade stigit upp till sin befattning") i det lilla samhället från simpel borgare och viktualiehand- lande, i hvilken egenskap han som , börjat med endast 8 plåtar på fickan", genom lyckliga spekulationer på Stockholm och under ryska krigen, isynner- het det af 1808—1809, samlade en ganska betydlig förmögenhet. Mannens anseende på orten framgår väl af benämningen „Nädendals kungen“, hvar- under den ståtlige och rike gubben var känd, men ledd af det gyllene ord- stäfvet ,, lagom bäst", hvari hans fromma och anspråkslösa sinne älskade uttrycka hela sin lefnadsvishet, stälde han aldrig sina önskningar högre än att få se sina trenne söner såsom fastighetsegare bergade på egen grund. Sedan han derföre åt de tvenne äldre, hvilka redan voro fullvuxne, då han ingick nytt äktenskap, öfverlåtit stadsgården Hiilola i Nådendal och rust- hållet Taimo i Masku, bestämde han, att den yngste, i hans eget 60:de år födde, med tiden skulle blifva herre på Ristmäki bördiga rusthåll i Reso socken. Till dessa fadrens förhoppningar gjorde den ömma modren ett litet tillägg af ungefärligt innehåll: att ju det ena ej borde hindra det andra. Ehuru sjelf saknande all finare bildning, insåg hon, att också bokvett dugde till något, då man ju derigenom kunde blifva både „skolprest“ och „hofprest“, — kall, som i hennes ögon erhållit dubbelt värde, sedan en ung kyrkans tjenare **) uppträdt som friare till hennes enda dotter, hvilken var betydligt äldre än sonen. Med förtjusning märkte hon derföre den lilla raske piltens prediko- lust, huru han klef upp på pallar och stolar, deklamerade, åbäkade sig efter den tidens landspresters sed samt sålunda, enligt alla konstens regler, agerade andlig talare. Sjelf ungt ännu, fröjdade sig modershjertat af föreställningen att en dag få se sin älskling som pastor i någon församling, helst Nådendal och Reso. Framtiden skänkte uppfyllelse åt hennes drömmar, om ock i något ändrad form. Familjen flyttade, då husfadren på sin ålderdom blifvit orkeslös, från +) Tillgången härvid var nog egendomlig och förtjenar anföras såsom en tidsbild. En medsökande hade besvärat sig emot hans val, insinuerande bl. a., att han ej ens vore skrifkunnig. Den missfirmade bemötte insinuationen helt enkelt dermed, att han med egen hand afskref bónepsalmen för regenten, ,Jag kommer för dig Herre* (N:o 320 i gl. ps.), och begick saken sá, att skriften kom under Gustaf IV Adolfs egna ógon. Nâgon tid derefter återfick han sin originella inlaga, men nu af konungen sjelf pátecknad såsom fullmakt till den ansökta tjensten. ++) D. v. pastorsadjunkten, slutligen kyrkoherden i Sastmola G. J. Ingelius. Till dennes son, kyrkoherden i Hvittis, mag. O. Ingelius, samt till Herr kapellanen i Nådendal K. Dahlberg står närvarande teckning i skuld för många godhetsfullt meddelade notiser. 5 staden ut till Ristmäki. Lätom äfven oss här vika in för ett ögonblick. Äro vi alla bekante med den ljufva dragning, som leder tanken åter till ställen, der vi varit lycklige, så skall väl ingen förtycka honom, hvars hågkomst och hvars hågkomster dessa ord äro egnade, att han så varmt och så gerna talade om denna sin barndoms och ungdoms lugna fristad. För fremlingens syn finnes der intet fängslande; för honom egde stället ej sin like på jorden. Allt var här redan för gossens uppfattning just så som man kunde önska det, allt — från stenarna på backen till tapeterna i rummen, från lekkamraterne i byn till den grånade fadren vid sin andaktsbok och den bestyrsamma modren i sin enkla hvardagsdrägt eller, på kyrkodagar, i den prydliga bindmössan. Dock nej! det skämtande minnet visste äfven andraga en eller annan klagopunkt, från dessa länge längesen försvunna dagar. Sä t. ex. hade han funnit det särdeles pákostande att under vinter- qvällarna, med sömntyngda ögon, högt föreläsa öfvermåttan långa kapitel ur den finska familjebibeln, ur Tollesons och Nordbergs postillor; och icke mindre tråkigt, att vid sin systers annars så kära besök i föräldrahemmet, vara den som fick lof att vagga hennes små skrikhalsar till sömns. Men det hjelpte ej att mucka, ty lika afmätt och noga som det gamla vägguret i salen utdelade knäpp efter knäpp, voro punkt och pricka i alla familjemed- lemmarnes åligganden bestämda. Enhvar skulle efter kraft och ålder göra skäl för sig och nytta för det hela: sådan var första paragrafen i den förstån- diga husmodrens ordningsstadga. Vill man rätt uppskatta de berörda och dylika husliga förhållanden, bör man fatta dem som återbilder af ortens och tidens samhälleliga skaplynne. Ristmäkiboarne voro ju en koloni från Nådendal; men så idylliskt lefdes då ännu i den goda staden, att, efter trovärdig sägen, sjelfva dess honoratiores, borgmästarn icke undantagen, plägade om morgnarna med stickstrumpan i handen köra sina kor på betet. Och huru nitiskt man ifrade för sedernas tukt och ärfda enfald, bevisas klart af det vid stadens gamla helsokälla uppslagna vitesförbudet, för hvilken gäst det vara må, att hålla handen i sidan, ,, emedan sådant endast visar skryt och üfvermod“. Troligen afság detta drakoniska stadgande förnämligast de sprättar, bokhållare och studenter, hvilka från hufvudstaden då och då bevärdigade de oskyldiga brunsnöjena vid S:t Brigittas källa med sin närvaro. Från hemmets så patriarkaliskt styrda verld kom gossen under upptuktelse af helt annat slag, då han vid 11 års ålder sändes till Åbo, för att efter en förberedande kurs hos sin svåger, som var lärare vid katedralskolan, intagas som elev i denna. Med allt det formtvång, hvari han blifvit uppfostrad 6 fórstod han ännu ej, hvad det var att lyda nágon annan än sin moders ómt allvarliga blick och kände ingen lust för boken. Den älderdomssvage fadren hade oförsigtigtvis allt för ofta kallat honom „Ristmäki herrn“, att ej denna titel, stindigt upprepad af tjenstefolket, skulle ingifvit det unga sinnet en stor sjelfviskhet. Det ville i förstone mycket till att fà bugt på honom. Då lät svågern hemta „klobban“ ifrån skolan och prófvade dess verkan. Agan hade till påföljd, att pilten tvenne resor ger sig att storskrikande springa till sitt 1 mil från Åbo belägna rusthåll. Hvilken uppståndelse nu på Ristmäki! Alla tyckte, det var synd med den hurtige, glade gossen, deras store favorit. Den gamle fadren grät och återtog i ett nu sitt redan lemnade löfte, att sonen skulle få studera till prest. Endast modren, som af. princip hyllade den gamla satsen: , mitä kovempi koulo, sitä parempi pappi“ godkände agan, och hennes beslutsamma vilja vågade ingen i huset motsätta sig. Kortomgodt, pilten återskickades hvardera gången, med strän- gaste tillsägelse, att han måste lära sig lyda och arbeta. Han började verk- ligen nu icke blott att läsa, men t. o. m. att läsa med lust, röjde lofvande anlag, och blef snart lyckligen inexaminerad i den med skäl berömda katedral- skolan. Alumnerne i den gamla inrättningen, liksom i de flesta dylika i vårt land, stod då förtiden i än högre grad under inflytelse af en särdeles lifaktig kamratanda, än af lärarnes ofta nog till öfverdrift utmålade nit att föra ferlan. Läseklasserna voro endast fem, men långt flera de grader och funktioner, hvarje skolaris dessutom, halft privatim, halft publice, måste genomgå. Från „skrabaristens“ låga befattning att sopa golfvet, bära ved och hemta ris till skolbehof, funnos många mellanstationer ända upp till „ostiariens“ myndighet, der han med klobban i hand vandrade den breda gången upp och ned, då och då utdelande en klatsch till höger eller venster. Det påstående, hvilket man stundom hör upprepas, och hvilket äfven eger sin sanning för en senare tid, åtminstone i ett visst af våra publika läroverk, det nämligen, att fit och hörsamhet emot lärarne icke gillades af den kamratliga opinionen, bekräftades ingalunda af Geitlins erfarenhet. Icke förr än läxan var öfver- läst, gaf han sig gerna ro att deltaga i de sedvanliga lekarne, isynnerhet det så omtyckta bollspelet på Nummis eller Ryssbacken, men stod dock alltid väl hos sina jemnärige. Tidigt gjorde han sig känd för goda insigter, isynnerhet i de gamla språken, särdeles Latinet, som i rektor Elfgren och konrektor Kyntzell hade nitiska och skickliga föredragare. För Strelings grammatik och Sjögrens lexikon fattade och bibehöll han lifvet igenom en pietet, som nästan kom honom att glömma vetenskapens ständiga framsteg. 7 Efter välanvända skolär, med epitet af „juvenis optimae spei“ inskrifven 1821 vid universitetet i Äbo som student af borealiska nationen, riktade Geitlin sina första sträfvanden mot den akademiska parnassen. Hans vetgirig- het, en gäng väckt, kände inga gränser; i stället för den muntra gossen ság man en är frän är allt ifrigare läsvurm med ständigt upptagna tankar. Studentlifvets fröjder lockade honom föga, och de som känt honom frän ung- domen intyga, att det först var i en längt senare period, hans lynne ätertog sin medfödda glädtighet. „Hvad männe han grubbla pà bland sina mänga böcker?“, skall modren ofta ängsligt hafva frägat. Med all sin skarpsynthet märkte hon ej, att sonens hjerta räkat i klämma, sedan den tid han kondi- tionerade i det professorshus, der han äfven längre fram fann sin trogna ledsagerska genom lifvet. Hvad modren och hvad alla andra sägo, det var blott att han läste och läste. Hans häg drog fortfarande, liksom i skolan, till spräk- studier, företrädesvis de klassiska, hvilka inhemtades hos den originelle elo- qventie professorn Wallenius och dennes adjunkt J. G. Linsé n samt adjunkten i grekiskan A. G. Sjöström, hvars anseende nu stod lika högt, som det seder- mera sjünk. Äfven i orientaliska litteraturen lästes under Fattenborgs ledning till ett högre vitsord. Filosofiekandidatexamen presterades med de vackraste betyg mot slutet af 1826. Det efter sagde prof hos unge Apollosöner så vanliga qvalet vid val af uteslutande sysselsättning med nágot enskildt veten- skapligt ämne, slapp Geitlin heltochhállet. Ty redan dessförinnan hade han gjort en exkursion åt ett specielt, ehuru utom kandidatexamensfordrin- garna liggande kunskapsfält, hvilket snart erbjöd utsigter till en sjelfständig bergning och derigenom blef bestämmande för hans närmaste litterära framtid. Studium af ryska språket och litteraturen utgjorde ännu på denna tid en nyodling vid vårt universitet. Med d. 1 Maj 1818 hade dock den i kungörelserna d. 10 April 1813 och d. 3 November 1817 utsatta dag infal- lit, efter hvilken, såsom det stadgats, , ingen studiosus, eho det vara må, finge till prestaståndet admitteras eller erhålla akademiskt vittnesbörd i afse- ende å ansökningar om publik tjenst, med mindre han ådagalagt sig ega erforderlig färdighet i ryska språket." Strüngt i sig sjelft, blef detta påbud till så mycket större fasa för de studerande, som det utlades och tillämpades af ett tjenstenit, som söker sitt motstycke. Examinatorn nöjde sig icke med att i betygen på det noggrannaste detaljera enhvars visade skicklighet eller oskicklighet, utan uppträdde äfven inför allmänheten med långa och verkligen skrämmande andraganden (mest införda i Mnemosyne under åren 1821 ff.) till bevis för sin älsklingssats: att först genom den nyuppfunna allmänneliga embetsexamen , ryska språket blifvit satt i det förhållande en herrskande 8 nations språk bör stå hos ett med denna nation förenadt folk“. Ty, påstod han, „ryska språket, såsom vårt moderlands språk, är icke någon enskild lärogren, hvilken skulle (såsom t. ex. juridik, kameralistik o. s. v.) egent- ligen höra till bildningen endast af någon viss klass samhällsmedlemmar; det är en allmän medborgerlig kunskap, som gagnar alla bildade medbor- gare, och är nödig och oumbärlig för många. Dess studium hörer följakt- ligen med rätta till våra publika läroanstalter, så högre som lägre”. Fåfängt kämpade de tvenne tidskrifterna, A. J. Arvidssons Åbo Morgonblad och Mne- mosyne emot dessa öfverdrifter, fåfängt våndades isynnerhet de stackars teolo- gerne, hvilka sågo sin kurs förlängd med ett, som dem tycktes, för deras kall alldeles främmande läroämne. Åt de senare svarades peremtoriskt, „att ehuru en prest i egenskap af själasörjare, ej har behof af kunskap i ryska språket, han likväl på den plats han i samhället innehar, icke bör vara en sådan insigt förutan”. Alla öfriga protester verkade blott derhän, att examinatorn utfärdade en skala, hvarefter den , erforderliga" insigten, termin för termin graderades. Sålunda bestämdes antalet af sidor, som borde läsas om vårterminen 1818 till endast 7 (följande höst 30, derpå följande vår 50 o. s. v.) men det hade redan om höstterminen 1822 ökats till 258 och skulle först då det stigit till minst 800 blifva fixt. Hvad man än må tänka om befogenheten af en slik åtgärd, visst är att densamma i examinan- dernes leder åstadkom ett kapplopp att så fort som möjligt hinna undan, innan nästa termin med sina lavinlikt vexande fordringar fölle öfver dem. Geitlin befann sig gentemot dessa nya akademiska förhållanden i ett fördelaktigare läge, än mången annan kamrat. Det kom honom väl till pass, att han redan i skolan vida ordentligare än de feste, gjort besked äfven för de ryska läxorna. Han lyckades derigenom och genom flitigt begagnande af privata lektioner redan i första terminen af sitt akademiska medborgarskap genomgå det så fruktade, men oeftergifliga förhöret. Uppmuntrad af fram- gången, tog han följande år mod på sig, att genom förnyade prof, tilloch- med legitimera sig för vinnande af skolbeställningar i ryska språket, ehuru en ansökan i sådant syfte bar vatten, emedan han varit oerfaren nog att i inlagan icke utsätta ortens namn. Då han än vidare år 1824 responderade för en af Sjöstedt utgifven rysk disputation och dervid erhöll omdömet, att hafva utmärkt sig , såväl genom ett hos oss och i våra studieförhållanden ovanligt godt ryskt uttal som ock genom ett skickligt upptagande och om sakkännedom vittnande vederläggande af opponenternes inkast", började hans insigter i detta kunskapsstycke göra sig mer bemärkta. 9 Sà stodo sakerna, dà lektoratet i ryska spráket genom innehafvarens, E. G. Ehrstróms, utnümning till kyrkoherde blef ledigt. Skall jag djerfvas tünka ditåt? denna fråga frestade dag och natt den unge, knappast till myndig ålder hunne studentens sinne, I sin oro gick han för att höra sig före hos den fina diplomaten, professorn och domprosten G. Gadolin, af hvilken såsom på en gång inspektor för hans nation och kyrkoherde i Reso annex, der Ristmäki låg, han kunde påräkna deltagande. „Herrn skall bereda sig att söka tjensten, men tiga derom för alla” blef det klokt gifna och klokt följda rådet. Hurtigt sammanskrefs nu, midtunder förberedelserna till examen rigorosum, ett specimen på ryska, — icke några torftiga „theses quas“, utan en vidlyftig specialafhandling. Men dà arbetet var färdigt, vaknade nya betänkligheter. Wallenius, den i fakulteten och konsistorium så mäktige Wallenius, visste intet af hela företaget. Mer än djerf skulle den nybörjande akademiske skriftställare varit, som vågat författa och utgifva något, utan att dessförinnan, om ock endast för syns skull, hafva inhemtat den nyckfulle gubbens ofelbara mening. Geitlin, som alltid åtnjutit hans synnerliga gunst, kände sig derföre så mycket mera obligerad till en uppvaktning, och blef derigenom medspelare i en rätt komisk scen, med hvars förtäljande han sedermera roat mänget akademiskt samqväm. Tillgången var sådan. Efter att vördnadsfullt hafva inträdt till busen, framräckte Geitlin, med några lämp- liga inledningsord, det renskrifna manuskriptet. Wallenius, som ej förstod en rysk bokstaf, räckte efter ett hastigt genombläddrande manuskriptet tillbaka, tog den allra surmulnaste min på sig, rynkande de väldiga ögonbrynen och utstötte så, pekande mot dörren, med en stånkning, som tycktes komma ur Tyfons håla, de föga uppmuntrande orden: „gä-ä bort! gá-à bort!^ Vid det nu Geitlin långsamt jemkade sig att lyda anvisningen, såg han hur, den halte professorn klef upp på en stol och från sin bokhylla nedplockade det ena arbetet efter det andra. Då bördan var rätt stor och supplikanten redan satt handen vid låset, hörde han ropet: ,ko-om tillbaka, ko-om tillbaka!" Så skedde. De båda motspelarne nalkades hvardera från sitt håll det stora bordet. Här uppstaplade Wallenius de nedtagna böckerna, uppslog den ena efter den andra, visade gravitetiskt först på bladens venstra och så på deras högra sida, allt medan han sade: ,ser han detta är hebraiska och detta är latin, detta är grekiska och detta är franska, detta är engelska" o. s. v. Geitlin förstod antydningen, bugade sig djupt, gick hem och skref och tryckte en latinsk öfversättning, sida mot sida, till sin ryska text. SA blef också Wallenius karl att få ett ord med i laget; han underlät icke, när disputationsprofvet i konsistorium bedömdes, att skänka det sitt nådiga bifall. 2 10 Geitlin utnämndes kort derpà, 1826 2, till lektor. Fullmakten, utfärdad i kanslers hóga namn, innehóll dock en egendomlig klausul. Det hette nämligen deri, att innehafvaren endast skulle uppbära half lön, tills han ,efter ett års vistelse vid universitetet i Moskva vidtagit utöfningen af denna dess innehafvande tjenst, då han eger oafkortadt tillgodonjuta den lön och de öfriga fürmoner, som med tjensten förenade äro”. Helt oförmodadt blef sålunda en resa till Ryssland nödvändig, men tillika så mycket angenämare, som kansler, utan ansökan, tilldelat den nyssutnämnde lektorn ett af de åt studerande anslagna ryska resestipendierna och derjemte ett helt års tjenst- ledighet. „Jag kan ej nånsin vara tillräckligt glad öfver lyckan att på andras bekostnad hafva så många nöjen och så mycken nytta”, skrifver han sjelf i ett bref från denna färd, hvilken således icke var emot hans önskan. Det gälde att så fort som möjligt få askarna i ordning. Den 11 decem- ber tog han sin kandidatexamen, disputerade påföljande 20:de pro gradu, till- bragte julen i hemmet och begaf sig så, i början af år 1827, i sällskap med 5 unge landsmän öfver S:t Petersburg, till Zarernes gamla stad, dit ankomsten skedde den 25 januari. Här, 1 Moskva, bildade sig nu af ett halft dussin finske ynglingar det skämtsamt s. k. Zoffska bolaget med gemen- samma studier, gemensam ekonomi, gemensamma muntrationer och närapå gemensam kassa. Som likväl den af medlemmarne ingångne öfverenskom- melsen att icke tala annat än ryska alltför ofta åsidosattes, flyttade Geitlin eller, såsom han numera kallades, , Gavriil Andrejevitsch“ till ett enskildt logis, dit han, för bättre öfning i samtalsspräket, tog till sig i kost en fattig rysk student. Hur allvarligt han sökte fórkofra sina insigter, synes af följande hans egna ord: „ifrän studerkammaren till auditorium, der profes- sorerne läsa, och derifrån tillbaka till studerkammarn, är den väg, på hvilken jag oftast rör mig". Dock blefvo icke heller tillfällen till lärorika nöjen och till utfärder i Moskvas historiska omgifningar lemnade obegagnade. Öfver- hufvud genomandas hans under detta reseår med hemmet och kamrater flitigt förda korrespondens af en oskrymtadt glad erkänsla för de förmoner, som fallit på hans lott jemte en liflig åhåga att icke njuta medgången för intet. En saknad tog dock ynglingasinnet djupt, den att icke få vara med på sin egen hedersdag, vid promotionen den 10 juli 1827. O! huru bittrare hade han sörjt, om han kunnat lyfta framtidens förlåt och skåda all den fasa, hvarigenom denna hoppets lagerfest skulle blifva den sista, som firades af den åldriga högskolan i Auras, kort derpå af skoningslösa lågor ödelagda stad! Jag vet det väl, att många större minnen äro förknippade med denna sista promotion i Åbo, då äfven Runeberg och Nervander emottogo symbo- 11 len af den lager, som hela fosterlandet sedermera räckt dem, men jag känner intet, ur hvilket en varmare sonlig känsla kommer mot oss, än det jag här tillåter mig episodiskt förtälja, af huru enskildt art det än mà anses vara. — Vår vän i Moskva hade genom trägna böner lyckats förmå sin gamla mamma att, så förlägen hon äfven var för sin landtligt enkla klädsel, bevista festen och sjelfva den sedvanliga balen. Gumman fick emot förväntan icke litet roligt och inberättade helt stolt, hur hon både af professorer af magistrar med kransar i håret flitigt fördes i polonäsen. Då svarar sonen ibland annat: ,, Oändligt glädjande för mig var underrättelsen, att mamma med nöje bivistat magisterbalen . . . Mammas bindmössa skämde visst icke ut sig ibland de hüg- förnäma hattar och hufvudprydnader. På Ristmäki talte vi ofta derom, och alltid kom jag med mamma öfverens deri, att bindmössan på mammas hufvud hvar det vara må, står sitt kast, och att man aldrig behöfver blygas för den“. Hvarje mor ville säkert fortsätta: „och aldrig för en son, som tänker så". Återkommen till hemlandet i början af 1828, då universitetet, i följd af branden, ännu var stängdt, fick Geitlin tillbringa största delen af året på det kära Ristmäki. Den af nödvändigheten förlängda tjenstledigheten använ- des till förberedelser för det omfattande, isynnerhet pedagogiska skriftställeri i ryska litteraturen, hvilket han efter högskolans flyttning till Helsingfors, härstädes utvecklade under åren 1829—1833. Början skedde, på uppmaning af den bekante petersburgska språkforskarn Nik. Gretsch med en öfver- sättning till svenska af dennes ryska elementargrammatik; derpå följde, näst en vidlyftig, i form af dissertationer utgifven framställning på latin af Lomonosovs litterära förtjenster, ej mindre Skriföfningar i ryska språket, hvilka skådat tvenne upplagor, än Talöfningar i samma språk enligt Heym och slutligen, förutom åtskilliga artiklar för den i Petersburg utgifna ryska encyklopediska ordboken, ett ryskt och svenskt Handlexikon i tvenne delar, ett arbete, hvilket icke blott, såsom fyllande ett länge kändt behof, blef ganska fördelaktigt i ekonomiskt hänseende, utan äfven i sin precision och klarhet eger framstående, af dess recensent, den ofvannämnde Gretsch, i tidsksiften Nordiska biet lofordade egenskaper. Må här tilläggas, att den unge verk- samme lektorns bemödanden icke undgingo styrelsens erkännande uppmärk- samhet; han erhöll redan 1829 på grund af , godt loford om grundliga kunskaper, flit och skicklighet jemte städse betygadt välförhällande“ namn och värdighet af universitets adjunkt, samt året derefter, på särskild ansökan, rättighet att räkna dubbla tjensteår och dessutom, helt oförmodadt, af Hans Mjt Kejsaren en briljanterad ring. 12 Den sistnämnde nádebevisningen var dock i sjelfva verket ett dåligt förebud. Geitlin hade, sen dess, genom 1828 års nya statuter, en e. o. profession i ryska spráket och litteraturen blifvit inrättad, fórestátt densamma och hyste i anledning deraf vissa icke oberättigade förhoppningar. På högsta ort hade dock den åsigt vunnit insteg, att nämnde befattning fördelaktigast uppdroges åt en infödd Rysse. Geitlin erhöll således ringen, men Sergei Solovieff fullmakten på den ifrågavarande tjensten. Några muntra akade- miska anekdoter blefvo förnämsta skörden af förste „ryska professorns“ verk- samhet vid Finlands högskola. En fördel för Geitlin medförde visserligen Solovieffs utnämning, såvida han derigenom undslapp obehaget att stå i närmaste stöten eller vara främste målsmannen för studier, hvilka hans företrädares trakasserier gjort motbju- dande för ungdomen. Men då tillika hans fortkomst plötsligen syntes stängd, beslöt han vid första tillfälle lemna den hittills med så mycken framgång beträdda banan. När derföre efter Fattenborgs död (1831) den orientali- ska professionen tvenne gånger varit lediganslagen utan att erhålla sökande, riktade han sina strüfvanden åt detta håll, — och det, såsom framtiden utvisade, till gagn för såväl sig sjelf som vetenskapen. Vid vårt universitet hade af ålder de orientaliska (och dermed förenade grekiska) studierna bedrifvits hufvudsakligen i teologisk syftning och hebrei- skan utgjort deras både medelpunkt och periferi. Blott undantagsvis framstår en eller annan sällsyntare förmåga, såsom t. ex. Clewberg, genom mer om- fattande insigter i de med bibeltungomålet beslägtade, förnämligast arabiskan. Den förste, hvilken hos oss bestämdt yrkat sagde studiers sjelfständigt veten- skapliga betydelse, var P. Malmström, som dock redan 1795 återflyttade till Sverige. Hans åsigt anslog och verkade, understödd af de tvenne samtidige hebreerne G. Gadolin och Jak. Bonsdorff, derhän, att 1811 års nya stat upptog i filosofiska fakulteten icke mindre än tvenne embeten i orientalisk litteratur, nämligen en profession och en adjunktur, medan den exegetiska bibeltolkningen fortfarande tillhörde teologerne. Fattenborg, den nyvordne professorn, hörde visserligen till den gamla hebreiserande skolan, och vå- gade sig icke i arabiskan utöfver 8 fabler i Loqman. Men med större ifver upptogo de yngre lärarne, adjunkter och docenter, mindre dock den vårdslöse C. J. af Tengström, än den grundlige J. U. Wallenius och den spräng- lärde K. G. Sjöstedt, arabiskan, hvari man finner dem hafva föreläst utom grammatik och Loqmans fabler, äfven alqoran och Ahmed Arabsiades samt t. o. m. Hariri, hvarjemte Sjöstedt är den förste, som hos oss ådagalagt någon större insigt i persiskan. Genom 1828 års statuter indrogs väl adjunk- 13 turen i österländsk litteratur åter, men i stället ds den bibliska exegetiken representerad af en särskild lärostol. Geitlin hade, såsom i det föregående erinrats, redan i sin kandidatexa- men vunnit godt vitsord i orientaliska litteraturen. Den högre uppfattningen af nämnde vetenskap, som emellertid äfven hos oss gjort sig gällande, ålade honom vid hans nyfattade beslut så mycket större fordringar på sig sjelf, som hans väg till professionen måste gå förbi tvenne då ännu vida mer meriterade inhemske orientalister, Wallenius och Sjöstedt, om ock desse af privata skäl icke anmält sig till tjensten. Redan i början af 1833 se vi honom derföre umgås med planen att i S:t Petersburg söka sin förkofran och utbildning. En i sådan afsigt till kansler insänd petition blef på det nådigaste upptagen. Han erhöll icke blott tjenstledighet från lektoratet på 10 månader, räknadt från början af 1834, men äfven ett rundligt understöd ur universitetets medel för en vistelse vid kejsarstadens berömda orientaliska institut. Denna med utrikesministeriet förenade inrättning afsåg visserligen närmast praktiskt-diplomatiska ändamål, men studierna derstädes voro veten- skapligt ordnade efter komplexen af orientens trenne islamitiska hufvudspråk, arabiska, persiska och turkiska, och leddes af utmärkte lärare, till en del österländske infödingar. På t. f. kanslers, grefve Rehbinders, förord emotta- gen som elev vid institutet, väckte Geitlin på relativt kort tid genom den mest ansträngda flit och lysande framsteg till den grad sina lärares förhopp- ningar, att de vid hans afgång försågo honom med betyg, som kunde kallas pompösa. Jemte speciella utomordentligt fördelaktiga intyg af den kände Charmoy och persern Mirza Dschafar Toptschi, erhöll han af institutets di- rektor Fr. Adelung ett generelt testimonium, hvilket i officiel väg insändes till universitetets t. f. kansler och hvari det bl. a. heter: „M:r Geitlin apportant déjà une connaissance suffisante de l’Arabe, du Turc et du Persan, n'avait proprement besoin pour enseigner lui-même les langues, que de s'approprier la méthode adoptée par nos professeurs et de profiter des facilités que l'Institut oriental offre, pour réunir à la théorie des langues professée chez nous par d'exeellens maîtres, la pratique de la bonne prononciation et méme de la conversation. En rendant cette justice au digne protegé de votre Ex- cellence, jai l'honneur d'ajouter les certificats de nos professeurs en sa faveur, qui ne sauraient manquer de justifier les éloges que je me fais un devoir de lui donner et de lui assurer d'avance la satisfaction de lillustre université de Helsingfors à laquelle il continuera d'appartenir à de plus justes titres encore.“ Med det bästa hopp om framgång inlemnade således Geitlin i slutet 14 af år 1834 sin anhållan att orientaliska professionen måtte ånyo varda till ansókan kungjord. Men plótsligt mulnade utsigterna. Vid samma konsistorii session, dà Geitlins inlaga föredrogs, väckte kemisten P. A. v. Bonsdorff motion om orientaliska professionens indragning och sammansläende med den exegetiska, som genom Sjóstedts dà nyss timade död råkat blifva ledig. Se här första symptomen af den sedermera kronisk vordna projektsjuka beträffande den orientaliska professionen, hvilken så ofta derefter och intill våra dagar i en eller annan form framträdt, men lyckligtvis alltid i hufvudsak blifvit häfven. Framtidens opposition i ämnet skall, om hon vill vara vetenskapligt förnuf- tig, långt ifrån att gå destruktivt till väga mot hvad vi redan ega, åter- fordra äfven den orientaliska adjunkturen, och det med ränta eller ombildad till en särskild lärostol för komparativ lingvistik med sanskrit i centrum. Men återvändom till den hotande motionen. Von Bonsdorffs reduktionsförslag kunde naturligtvis icke hemta skäl för sig ur de resp. vetenskapernas sanna behof, utan gick i sjelfva verket ut på att återföra dem till en redan lemnad ståndpunkt, men det hvilade på beräkningen att dymedelst göra en professorslön disponibel — för natur- vetenskapligt ändamål, således i grunden på det folkeliga: „otez-vous que je me place la“. Motionären var endast villrädig, antingen en profession i medicinsk kemi eller i botanik borde intaga den lifdömdas ställe, men bestämde sig dock slutligen , för att fria sig från beskyllningen af egoistiska afsigter“, för den senare. Inom konsistorium, som i icke färre än 9 sessioner förehade förslaget (se prott. 1834, dec. 3, 29, 1835, jan. 17, 31, febr. 28, mars 14, 28, apr. 11, 25), blef detsamma visserligen understödt af sjelfva professorn i vältaligheten, som ville hafva botaniken föredragen den orienta- liska litteraturen, emedan, såsom han sade, ,, ännu är det väl värdt att skåda markens blommor, de der öfverträffa Salomo i hela sin österländska sultan- prakt“. Deremot förenade sig alla öfriga röstande, förnämligast på de af de tvenne yngste ledamöterne G. Rein och J. J. Nordström, så sakrikt och bindande framstälda grunder, i beslutet att förkasta den väckta propositionen. Ja universitetets rektor, den principfaste Pipping, förklarade tillrättavisande: „Ocksä tillkommer det konsistorium, såsom varande endast en lagskipande och administrativ myndighet, ingalunda att med reformer af universitetets författning sysselsätta sig i andra fall, än då antingen utlåtande härom blifvit af lagstiftande makten infordradt, eller ock särskildt tillstånd att med under- dånig hemställan i hithörande ämnen till högsta ort inkomma, på förhand blifvit vederbörligen utverkadt. 15 Orientaliska professionen var räddad. Geitlins ansökan upptogs i kon- sistorium, och det med påföljd, att han, efter vederbörligen aflagt och gilladt specimen, utnämndes till embetet 1835 47. De förtjenster han, under 14 årig verksamhet på detta nya fält, såsom lärare och författare förvärfvade sig om de österländska studierna vid vårt universitet, voro icke blott ioch- försig framstående, men i viss mening epokgörande. Ty låter äfven tidigare en, i jemförelse med den ursprungligen teologiserande, mer sjelfständigt vetenskaplig uppfattning af dessa studier bemärka sig, så är det dock först Geitlin, som gifvit stadgad tillämpning åt densamma. Det är sant, han öfvergaf hvarken nu eller någonsin den pedagogiskt didaktiska riktning, hvilken han från början af sin akademiska bana inslagit, och hans bemödan- den gingo mindre ut på att intränga i forskningens aflägsnaste och högsta frågor, än att utreda sjelfva grunderna, men detta skedde ingalunda af obekant- skap med de förra; utan i den ofta uttalade öfvertygelsen, att endast genom säker och klar insigt i de senare ett språkligt vetande eger värde och med- för hvad han alltid i främsta rummet afsåg, verkligt gagn. Det är sjelffallet att dylika åsigter, uppburna af en sällsynt förmåga att förtydliga och enkelt framställa äfven de svåraste ämnen måste göra Geitlin till en lycklig lärare och föreläsare. Derföre var ock hans auditorium städse flitigt besökt, helst hebreiskan då ännu ingick bland föredragningsämnena i orientaliska professionen. De terminligen återkommande föreläsningarna vare sig öfver Genesis, Davids psalmer, Salomos ordspråk, de mindre profeterne, och isynnerhet Jobs bok, som med förkärlek tolkades, drogo så mycket hellre äfven teologie studerande till sig, som professionen i exegetik, under mångårig ledighet, bestreds af en högst underlägsen lärare. Den myckna tid, Geitlin egnade åt hebreiskan, torde hafva varit orsaken dertill, att dess ännu instruk- tivare syskonspråk, arabiskan, mer än man kunnat vänta af hans grundliga insigter jemväl deri, fick stå tillbaka. Utom de första elementerna af gramma- tiken föredrogos endast Loqmans fabler, Alqoran och Tusen och en natt, medan, jemte andra grenar af Arabernes rika litteratur, deras så herrliga poesi aldrig kom på dagordningen. Detta synes nog eget, då persiska språket och litteraturen utgjorde ett af honom mycket omhuldadt föremål för både publika och privata kollegier. Sannolikt ville Geitlin derigenom vinna en anknytnings- punkt till våra mera kända indogermanska tungomål, på samma gång han favoriserade ett ämne, hvilket han sjelf vid institutet i Petersburg specielt inhemtat och såsom vetenskapsman med så mycken utmärkelse bearbetat. Hans författareverksamhet på det orientaliska gebitet rönte dock till en början allt annat än erkännande. Med sällspord och oförklarlig hätskhet 16 kastade sig en pseudonym recensent i den ansedda ryska tidskriften Nordiska biet öfver hans für professionen utgifna afhandling om Saadis Pendnámeh. Recensenten tyckes hafva varit nâgon yngre petersburgsk orientalist, kanske äfven medlürjunge i institutet, hvilken harmats öfver de vackra betyg Geitlin hemfört från inrättningen samt hans på grund deraf vunna hastiga befordran. Så falska anklagelserna äfven voro (t. ex. påståendet att begagnade hjelp- källor, samt deribland t. o. m. Gladvins engelska öfversättning, afsigtligt blifvit förtegade), qvarlemnade de dock för många år i Geitlins, väl till det yttre lugna, men mycket ömtåliga sinne en nedslagenhet, hvilken ofta kom honom att ångra, det han eftersträfvat en profession af det vidsträckta omfång som den orientaliska, isynnerhet enligt 1828 års statuter, verkligen var. I framtiden, då han redan lupit in i annan hamn, förklarade han ofta sig nästan som en fånge hafva blickat mot något tillfälle att lemna ett område, der han icke kunde finna sig fullt tillfresstäld. Under sådant förhållande blef det en så mycket större uppmuntran, då ett par år efter det pseudonyma utfallet, Geitlins forne lärare Charmoy i den parisiska Journal asiatique (1837, p. 354—357) på ett ganska gynsamt sätt anmälde det ofvannämnde förstlingsarbetet. „Cette production de M. Geitlin“, säger han bl. a., „nous fait concevoir sur son compte les plus brillantes espé- rances, elle nous donne méme tout lieu de croire que ce jeune maître ès arts pourra un jour devenir un professeur des plus distingues, et répandre parmi ses compatriotes de Finlande le goüt et l'étude des lettres orientales qui jusqu'ici y avaient été assez negligées^. Dessa förhoppningar slogo in. Geitlin koncentrerade med förnyad ifver sina forskningar på ett hittills vid vårt universitet föga bearbetadt område, det persiska språkets och litteratu- rens, der han tillvann sig ett också i utlandet aktadt namn. Af mindre bety- delse och egentligen blott beräknadt för undervisningen, var det fragment ur Firdusis berömda Schahnåmeh, hvilket han utgaf 1839. Men mot slutet af samma år begynte han i dissertationsform publicera sin persiska gramma- tik, hvilken ända till 1845 fortgående publikation steg för steg röjde den mognade och sjelfständige vetenskapsmannen. Jag känner knappast någon skrift inom vår vetenskapliga litteratur, hvilken blifvit af utländske fackmän flitigare begagnad och enhälligare lof- ordad än Geitlins nyssnämda grammatik. Det må räknas som gunster af slumpen blott, att de flesta äldre persiska språkläror voro så ovanligt klena och att Lumsdens stora och vigtiga i Calcutta 1810 tryckta enahanda verk, hvilket också utgjort Geitlins förnämsta källa, redan då hörde till sällsynt- heterna på den europeiska bokmarknaden, samt att Vullers enligt den mo- 17 derna komparativa metoden affattade Institutiones linguae persicae^ blott hun- nit påbörjas. Oberoende af alla dylika tillfälligheter, visade sig snart Geitlins arbete genom sin utmärkta lämplighet för undervisningen, genom uppställnin- gens och reglernas osökta enkelhet, genom träffande, till stor del antingen direkt ur persiska originalskrifter eller ur hans lärares, den infödde Persern Mirza Dschafars mun hemtade exempel och upplysningar, värdt de kompe- tentaste domares uppmärksamhet. Efter sitt fulländande insändt till Dorn i Petersburg, rekommenderades det af honom först inför dervarande vetenskaps- akademi till halfva demidoffska priset, ehuru dock denna belöning, i brist på för tillfället disponibla medel, utbyttes mot en i redogörelsen öfver årets täflan införd mention honorable, och dernäst inför orientaliska mötet i Darm- stadt. Icke långt derefter är det redan allmänt kändt i den lärda verlden. Fleischer kallar det, i företalet till sin bearbetning af Mirza Ibrahims persiska grammatik (1849) ,,ein sehr empfehlenwerthes Werk”. Mohl utlåter sig derom i berättelsen öfver vetenskapens nyaste framsteg, införd i Journal asiatique (P. XII; 1848): ,C'est un livre fait avec soin, d'après les anciennes me- thodes, et bien approprié à lenseignement élémentaire*, och Spiegel egnar detsamma en utförlig anmälan i Allgemeine Litteratur-Zeitung (1848, N:o 148), hvari det bl. a. heter: „deuna grammatik hör till de mer praktiska arbeten inom detta gebit, och det fägnar oss att kunna säga, att detsamma är den obestridligt bästa af detta slag, som vi hittills ega^. Huru arbetet derefter och intill våra dagar hållit sig uppe, kan slutas såväl deraf att Barb i sin lärda monografi „Über den Organismus des Persischen Verbums" (Wien 1860) skänker Geitlins ásigter det största erkännande på grund af ,jene richtige Beurtheilung, die wir wiederholt an ihm zu ehren in dem Falle waren“, som deraf, att Vullers ännu i 2 upplagan af sina Institutiones (1871) kallar den Geitlinska grammatiken kortomgodt „liber valde com- mendabilis“. Äter stä vi vid en vändpunkt i Geitlins vetenskapliga lif, der vi se ho- nom vika in på en annan bana. Hade han, oaktadt det nit och den framgång, hvarmed han skótte den orientaliska professionen, aldrig i sitt inre künt sig rätt värmd och lifvad af dess föremål, så tillkommo efterhand nya betänk- ligheter af det noblaste slag. Han såg sig, först i entusiasm, sedan ock i insigter, öfverträffad af en yngre vän och lärjunge. G. A. Wallin, redan frán barndomen tjusad af orientens underfylda verld, hade numera med hela sin starka själ hängifvit sig åt inhemtande af österlandets språk och litteratur. Han blef Geitlins ej blott trägnaste discipel, men dagliga sällskap och för- 3 18 trognaste studiekamrat. Under gemensamma teoretiska och praktiska öfningar, de senare understödde af en på Sveaborg stationerad tatarisk mullah, hvilken ofta träffades i Geitlins hus, röjde sig snart, att Wallins vyer gingo långt utom det vanliga. Bort till Arabiens öknar, ut bland Beduinerne! så ljöd det maningsrop i hans inre, hvilket, vi veta det alle, förde hans gång till ryktbarhetens, dock aldrig af honom sökta, höjder. Men orättvist vore att glömma eller förtiga den verksamma del Geitlin hade deri. Det var han, som skaffade Wallin tillfälle att i S:t Petersburg under ledning af Araben Attantavi utbilda sina rika anlag och redan då högst ovanliga färdighet i det med passion älskade arabiska språkets muntliga och skriftliga behandling; det var förnämligast Geitlin, som lade sig ut, när det gälde att genom under- stöd från universitetet möjliggöra Wallins resor i orienten; det var han, som med den bortavarande underhöll den trägna, sedermera partielt tryckta brefvexliug, hvilken under många år, så att säga, sammanband våra fjerran bygder med Egypten, Palestina, Arabien, Persien, och för alla tider skall bli en minnesskrift öfver en af de kraftfullaste, hängifnaste forskare, norden frambragt; det var ock han, som med outtröttligt deltagande bevakade den resandes intressen så i smått som stort. Slutligen, allteftersom åren ledo, började han spana efter någon möjlighet att åt den ändtligen återväntade vännen bereda en plats och en verksamhet i hemlandet. Geitlin beslöt att sjelf gå åt sidan. Härmed har jag anfört det trovärdigaste och af Geitlin sjelf uppgifna hufvudmotiv, som föranledde honom att söka sig öfver till den teologiska fakulteten, der år 1846 den exegetiska professionen blef ledig. Att han, såsom andre förmenat sig veta, dervid handlat endast ur synpunkt af den i Åbo så vanliga praxis, hvarigenom professorer på äldre dar plägade vid läg- ligt tillfälle tillgodose sina inkomster med något presteannex, är lika osanno- likt som obevisligt. I sådant fall kan man nämligen ej förstå, hvarföre han icke redan sökte transporten på 30-talet och före 1842, då samma befattning jemväl var obesatt och dessutom ingen fans, som rimligtvis kunnat kompetera med honom. Nu deremot egde man en motkandidat, en verklig, om ock mindre än medelmåttig teologie doktor, hvilken efter ett 1838 misslyckadt försök, gerna togs till nåder åter, då man önskade från den högvördiga fakulteten utestänga en extraneus, som hvarken bar prestkrage eller teologisk hatt. Att Geitlin i sjelfva verket varit den, som under många år uppehållit undervisningen i gamla testamentets tolkande, förbisågs naturligtvis af dem, som ej ville se. När han nu skref ett dugligt teologiskt specimen, gick det väl ej an att heltochhållet utestänga honom från förslaget, men tjensten 19 fick han ej den gängen. Ja det var hardt nür, att han misslyckats äfven dà han 3 år senare, och nu ensam, legitimerat sig till samma tjenst; i en högst mürkelig omröstning, hvilken kan läsas i konsistorii protokoll för den 23 maj 1849, bestred honom nemligen en stark, och genom sin sammansättning inflytelserik, minoritet rätt att uppföras på förslaget „emedan nya medlemmar i konsistorium tillkommit sedan dess, förra beslut!" Allt aflopp dock slut- ligen efter Geitlins önskan; han utnämndes till professor i bibliska exege- tiken mot slutet af 1849, och hade glädjen att följande år helsa den från orienten äterkomne Wallin såsom sin efterträdare i den orientaliska katedern. Geitlin innehade äfven detta embete, liksom det föregående, i 14 år, eller tills han såsom emeritus 1864 afgick från universitetet. När man kän- ner, huru motsträfvigt den teologiska fakulteten såg honom träda i sin tjenst, kunde den förmodan vakna, att han i sjelfva verket icke varit kallet vuxen. En slik misstanke vederlägga fakta på det evidentaste. Flera och varakti- gare spår af sin verksamhet har ännu ingen exegeseos professor vid vårt universitet efterlemnat; en grundligare kännare af den hebreiska kodex har, om man undantager Gezelius, aldrig funnits i vårt land. Till bevis för detta påstående tjena såväl hans föreläsningar, hvilka hvad särskildt interpretatio- nen af gamla testamentet angår, kunna kallas mönstergilla, som fera af honom utgifna dels rent språkliga, dels isagogiska, dels öfversättnings arbe- ten. Huruvida han var lika lycklig i nya testamentets utläggning, kan jag ej afgöra, dels emedan det är okändt, att han sedan sin tidigare ungdom allvarligare studerat grekiska, dels emedan jag vet, att den dogmatiserande analysen, hvilken i den moderna exegesen anses så vigtig, aldrig anslog hans sinne, dels och förnämligast, emedan han icke före sin död hann bekant- göra den ganska omfattande inledning till nya testamentet, hvaraf manuskriptet och ett tryckt korrekturark skall finnas bland hans efterlemnade papper. Öfverhufvud gälde för honom, såsom grundlig filolog, det enkla, omedelbart ur texterna framgående ord- och meningsförståndet mer än alla från ett full- färdigt, förutfattadt system lånade förklaringsgrunder. I allt hvad som i gamla testamentet berodde på uppfattning af rent språkliga företeelser, slöt han sig närmast till Gesenius, som ock var förebilden för hans hebreiska gramma- tik, och förkastade icke gerna hvad denne mästare och hans skola lärt, om han ock erkände det snillrikt tilldragande i Ewalds, Delitschs m. fl. nyare interpreters åsigter och innovationer. För de konsistoriella göromålen, isynnerhet när befordrings- eller förslags- ärender förehades, yttrade Geitlin ofta ett visst obehag; han hade än vid egna ansökningar, än vid bedömande af andras erfarit för mycket att kunna 20 obtingadt tro på en öfver tidsstämningens fläktar upphöjd kollegial opartisk- het. Tilloechmed då Wallin, en så sjelfskrifven man, sökte orientaliska professionen, gaf han honom rådet att icke lita på opinionens efemära gunst, utan hellre bereda sig att , sätta hårdt mot hårdt; ty“, heter det vidare i brefvet, „i den tid vi lefva måste man, för att icke förtrampas, taga ett hårdt skal på sig. Då man ständigt ser, huru den som skriker mest och gör stor affär af ingenting, tränger undan den duglige och fromt anspråks- löse, vore den en narr, som ville lefva af idel anspråkslöshet”. Äfven i fakulteten, särdeles den filosofiska, hvars dekanus han var 1840—1841 och 1848— 1849, rönte han flera gånger en antagonism, som sårade honom; så t. ex. då han i en liflig debatt beskyldes att reaktionärt kämpa för gamla Streling, ehuru frågan i sjelfva verket angick en ganska god omarbetning af dennes grammatik, samt isynnerhet, då han 1854, såsom adjungerad ledamot och ende egentliga sakkännare, tillät sig bedöma en orientalisk disputation annor- lunda än man önskat. Deremot skänkte honom hans långvariga befattning såsom inspektor för Åbo- och sedermera Vestfinska studentafdelningen, 1838— 1852, den verkligaste tillfredsställelse, enär han städse fann sig uppfriskad och lifvad bland ungdomen, hvars aktning och tillgifvenhet aldrig vägrades honom. Jemte sina närmaste embetsåligganden utförde Geitlin flera andra upp- drag af universitetet eller det allmänna. År 1849 vald till prefekt för mynt- och medaljsamlingen, hvilken då ännu ej hunnit ur dess efter Åbo brand iråkade lägervall, bragte han densamma till ett välordnadt skick, Vid moskovska universitetets hundraåriga jubileum 1855 framförde han, såsom deputerad från finska högskolan, dennas lyckönskan. Han orerade 1857 på finska vid den jubelfest, vårt universitet firade i anledning af kristendomens införande. Utsågs 1861 till ordförande i den bibelkomité, hvarom mera nedan- före. Deltog i landtdagarne 1863—1864 och 1867 såsom komiterad för Rase- borgs östra prosteri. Frågar någon efter hans , hållning” vid dessa våra ständermöten, så har han sjelf med det goda samvetets hela frimodighet uttalat sig i ett bref (1863) till en vän, hvarur jag ej anser otillständigt att lemna följande utdrag: „Af tidningarna har du funnit, att jag icke sällan uppträdt i saker, som ej äro öfverensstämmande med den stora majoritetens åsigter, men ehuru ledsamt sådant varit, har jag icke kunnat undertrycka min öfvertygelse, äfven med risk att anses konservativ, gå regeringens ären- der m. m. Anseende för en ovilkorlig pligt att tala rent ut min tanke, har jag icke ryggat tillbaka för hinder, som tidningsanmärkningar och opinionens fläktar ställa i vägen för mången . . . Aldrig har jag dock af lust att oppo- 21 nera blott, talat nágot enda ord, men der jag tyckt mar gâtt fór längt, till skada för oss sjelfva, har jag icke kunnat hejda mig. Ledsamt är det emellertid, att vara som på en presenterbricka eller som en aktör på scenen, der hvarje ord och uttryck observeras och i tryck kungüres“. . . År 1865 var han ledamot i den komité, som under ordförandeskap af senator Antell, egde afgifva förslag till reglering af presterskapets aflöning. Bland förenämda publika värf omfattade Geitlin isynnerhet ordförande- skapet och göromålen i bibelkomitén med det varmaste intresse, ett intresse närdt af hans kärlek såväl till österlandets som till fosterlandets herrliga språk. Komitén, föröfrigt sammansatt af 6 sakkunnige prestmän från skilda orter, de fleste Geitlins forne lärjungar, hade sig förelagdt att utarbeta en ny finsk öfversättning af den Heliga skrift. Man lade dervid till grund, näst originaltexterna och äldre tolkningar, en år 1858 af dåvarande kapellanen A. W. Ingman, äfven han Geitlins f. d. elev och sedermera hans efter- trädare, reviderad och 1859 utgifven npplaga af finska bibeln. Ingen kunde vara uppdraget mera vuxen och tillgifven än Geitlin, hvars embeten och forskningar dermed så nära sammanhängde. Från barndomen förtrogen med finska språket, hörde han till de förste, hvilka efter de mäktiga väckelserna, Kalevalas framträdande medförde, börjat egna det finska modersmålet äfven en grammatikalisk och vetenskaplig åhåga. Utom flyktigare antydningar i tidigare arbeten, förmärkes denna riktning i hans studier bestämdast sedan 1841, då han i stipendiatteser upptog komparationen af finskan och turkiskan, ett ämne, hvarmed han fortfarande sysselsatte sig (åtminstone ännu 1850, se F. Vetenskapssocietetens Öfversigt, 1, s. 140), ehuru hans undersökningar veterligen icke blifvit skriftligt bevarade. Närmare ingrepo dock i den när- varande komiténs uppgift de „Hypomnemata in fennicam codicis sacri ver- sionem“, hvilka han, efter föredöme af ett dylikt arbete af Jak. Bonsdorff, år 1847, jemväl i stipendiatteser börjat utgifva, men icke fulländat. Äfvenså kan det betraktas som en nyttig förberedelse till nu ifrågavarande företag, att han 1851 (i förening med Akiander) skötte korrekturet till en ny edition af 1776 års finska bibel samt deröfver uppsatte anmärkningar. Hvilken ståndpunkt i komitén Geitlin såsom orientalist intog, är redan ofvanföre antydt. Med hänsyn till finskan vidblef han sina i de nyssnämnda Hypomnemata uttalade åsigter om den vestra dialektens enkla uttryckssätts företräde framför den östras invecklade och släpiga konstruktioner. Den säkra takt, hvarmed han sjelf i sina proföfversättningar, Jobin kirja, Helsin- gissä 1863, Salomon sananlaskut, ibid. 1865 samt Aika-kirjat och Kuningasten kirjat behandlade språket, har vunnit de kompetentaste domares erkännande. 22 Detta hindrade dock icke, att omsider ett mer konstnärligt och poetiskt imitativt ätergifvande af grundtexternas och särskildt hebreiskans skönheter inom komi- tén, om ock ej af dess pluralitet, bórjade päyrkas. Geitlin vidblef hüremot på det bestämdaste, att hela företaget närmast borde afse ávügabringande af en lättfattlig och till fórsamlingarnes kyrkobruk lämpad tolkning af de heliga skrifterna, icke deremot att i ett vetenskapligt eller artistikt profstycke spänna finska språkets förmåga till det yttersta. Ännu i början af 1871 hördes han ofta och ifrigt utlägga sin uppfattning, hvaröfver han äfven nedskref ett omständligt betänkande, man kunde säga, sitt testamente, ty det blef det sista af hans hand. Hvilkendera åsigten framdeles och slutligen än må segra, böra vi hoppas, att sådant skall ske till bibelordets ära och dess läsares sanna fromma. Måtte när en dag det stora verket når sin fullbordan, dess förtjenster visa sig värdiga att ställas vid sidan af Agricolas, vid Rothovii samt de öfriga mäns, som skänkte landet dess äldsta finska helbibel af 1642. Hur dermed går, skall säkert ingen framtid jäfva det nit, de insigter och den kärlek, hvarmed komiténs första ordförande deltog i det maktpå- liggande arbetet. Geitlins vetenskapliga och medborgerliga förtjenster blefvo, enligt hvad delvis redan erinrats, hvarken obemärkta eller obelönade. Han hugnades skilda gånger från högsta ort med briljanterade ringar, nämligen af Hans Mjt Kejsaren 1830 och af universitetets höge Kansler 1846, samt utnämndes till riddare af följande Kejserliga ordnar: S:t Wladimirs IV klass 1844, S:t Stanislai II klass 1856, samma orden med kronan 1862, och slutligen S:t Anne II klass 1864. Andra ynnestbevisningar voro: den honom redan 1829 tillagda titeln af universitets-adjunkt, äfvensom kanslers honom tvenne gånger, 1850 och 1863, förklarade välbehag för omsorgen om myntkabinettets ord- nande, samt hans utnämnande af Hans Kejserliga Majestät till honorär teo- logiedoktor 1857. Dessutom inkallades han till medlem af åtskilliga lärda och andra föreningar, nämligen Sällskapat för zoologi och botanik i Åbo 1826, finska Hushållningssällskapet 1837, finska Trädgårdsodlingssällskapet 1839, tyska Orientaliska sällskapet i Halle och Leipzig 1847, finska Bibelsällskapet i Helsingfors 1847 samt dess komité 1852, finska Litteratursällskapet 1848; blef af petersburgska Vetenskapsakademin ihågkommen med , mention hono- rable“ 1845. Finska Vetenskapssocieteten tillegnade sig honom såsom leda- mot 1846, och hade nöjet af hans omsorgsfulla hand emottaga flera, isynner- het numismatiska meddelanden, uppsatser och afhandlingar, äfvensom en varm minnesteckning öfver Castrén, (jf. Öfversigten I: 122, 140, 167, 190, III: 45, c 23 V: 186, 280, Akterna, T. III, IV, VI, VII). Han var Societetens ordfö- rande 1850—1851. De sista tio åren af sin lefnad tillbragte Geitlin, efter att 1862 eller två år före sitt formella afskedstagande, hafva erhållit ansökt tjenstledighet, i landtlig ro på sin beqväma, välbelägna prestgård i Esbo socken, som jemte ett vederlag från Janakkala, utgjorde hans annexa. Han kände sig lycklig att fritt och oberoende af embetstimmen, kunna disponera om sin tid och sina sysselsättningar. De egentligen presterliga göromålen, för hvilka han egde mindre fallenhet af naturen, lät han till det mesta skötas af vikarie. Men sina vetenskapliga arbeten, särdeles dem, som rörde bibelkomiténs ålig- ganden, bedref han med största ifver. Omgifven af ett utvaldt bibliotek, sågs han tidtals lika trägen, som hade det gällt en examen. Dock må ingen tro, att den lärde orientalisten och exegeten heltochhället uppgick i blotta fackstudier. Han följde noga med de mest dagligen från staden anländande tidningarna och bibehöll städse ett redan i yngre dar fattadt tycke för läs- ning af både utländsk och inhemsk skönlitteratur. Det hände mångengång att en rätt intressant roman slukade upp hela natten för professor emeritus, men då fick en så mycket längre morgonlur ersätta skadan. En annan rekreation, och något mer än som så, var för honom landt- skötseln, hvari „Ristmäki herrn“ sen ungdomen egde mycken och erkänd förfarenhet. Under prestgården hörde ett icke obetydligt jordbruk, hvilket han yttermera utvidgade genom inköp af ett i rå och rör beläget hem- man. Detta iordningstäldes på det sorgfälligaste, ty det var, liksom de per- siske prinsarnes apanagen, bestämdt att ,, tjena till sofvel* åt sönerna, dä gamla herrn och hans välförsedda visthus på prestgården icke mer funnes till. Eftergifvande för de unge, raske jägarnes böjelse hade nämligen fadren, sedan den lag om jordstyckning, för hvilken han sjelf voterat vid 1867 års landtdag, utkommit, i den vackra Esbo skärgården för de sinas nöje inköpt och bebygt några ofruktbara tunnland jord, der han dock måste befara, att deras sommartrefnad framdeles skulle blifva ganska knapp och dyr, om de icke egde att stöda sig på någon bättre kornbod än stället erbjöd, enär ju arfvegodset Ristmäki låg alltför aflägse. För sin egen del ansåg han „Tall- holms villan” för ett pojkstreck, en fantasi blott, men en fantasi, den han älskade med de sinas kärlek och derföre ville göra bekymmerslös för dem. Geitlin var en sträng och klok hushållare, som väl förstod sig på hvarje landtmannaprodukts granskning och användning. Han liknade häri, lik- som föröfrigt i många stycken, de forne Åbo professorerne, hvilka uppburo en del af sin aflöning in natura, och derigenom ofta blefvo stora ekonomer. På äldre 24 dar och allteftersom inkomsterna ökades, införde han dock i sitt husliga lif en komfort, hvilken han under en tidigare period hade ansett för ett oförlåtligt sló- seri. Gästfri och umgängsam, såg han sin välmående, trefna prestgård icke glömd af vänner och fränder, helst hans maka, oaktadt långvarig sjuklighet, skötte en värdinnas kall som få. Gerna gjorde han äfven motbesök i den närbelägna staden och var isynnerhet i alla akademiska lag en gäst, den man icke ville sakna, ty med honom trädde glädjen, fryntligheten och det godmodiga skämtet in. Väl räknade han sig sjelf och sina samtida från Åbo, till , gamla stam- men“, men tillhörde genom sitt ungdomsfriska sinne egentligen alla akade- miska generationer. Var det rätt väl och sällskapet upprymdt, flödade hans vältalighet ut i skålar på Romarspråket, men steg stämningen ännu en ton, då fick man höra honom recitera klingande strofer ur Saadis ,, Rosengård” eller Hafiz divan, och när Geitlin ,talat Persiska”, då visste enhvar att det gått muntert till. Söka får man i vår trumpet politiserande och intrige- rande tid de lynnen, hvilka i samma grad som hans, förena det djupa all- varets och det lätta löjets gåfvor. Derför sjöng också på hans första födelse- dag såsom emeritus, den vän och embetsbroder, hvars lyras välljud firat så mången akademisk stund, sålunda: Väl dig, som ren har hunnit hamnen Och der ditt segel refva får, Än sluten i den hulda famnen Af maka från de unga år! Nu ändad är den långa dagen, Som du i pligtens värf har gått, Och hvilans timme den är slagen, Men se! den vises hvila blott. Jag vet, kär var dig den kateder, Den du på många rum har ställt, Der ljus du spridt och skördat heder, Som mästare på hvarje fält. Men ljuft, jag vet, skall dig dock blifva Att här uppå ditt Tusculum På fädrens språk få återgifva Båd' lag och evangelium. Ja här du skall din skarpblick prófva Uppä den skrift, hvars djup väl tål Den tankens kraft, som du fått öfva På alla verldens tungomål. Men huru säll du dig än känner Bland Österlandets vise här Skall du ej glömma dina vänner För dem du städse var så kär. Kom ofta, kom att glädjen lifva Ibland de få, som äro qvar — Ack! de hvart år allt färre blifva, De gamle ifrån Auras dar. Men gamla gardet dock ej sviker Blott dig det har hos sig igen, Fast åren tynga, kraften viker Har hjertat qvar sin värme än. Låt oss då se dig glaset höja I vänners lag än någongång, Och höra dig så smidigt böja Ditt finska mål till Perserns sång. Och detta slägte, som allt öra För Romarspråket mist, må du Dess rena klang än låta höra, Vår ende klassiker ännu. Än ofta, ofta unga, gamla Kring dig i detta fridens tjäll Liksom i dag sig skola samla Och se dig åldras lugn och säll. Gud låte dig din lycka njuta Allt renare ju längre sig Din sol mot aftonen ses luta. , Salam aleika*, frid med dig! (B. 0. Lille.) 25 26 Af naturen utrustad med en stor och stark kroppsbyggnad, åtnjöt Geitlin intill sena álderdomen en nästan oafbruten helsa, hvilken han utan tvifvel äfven hade att tacka für sitt sinnes spänstighet och förnöjdhet. Ännu syn- tes den krya, lefnadsfriska gubben, oaktadt snóhvit hjessa och nâgot fór- tyngd gång, kunna räkna på många lyckliga år vid arbetsbordet och i kret- sen af maka, barn och barnabarn, då en obetydlig hårdnad på tungan befans vara en kräftknöl, hvilken snart med hela denna sjukdoms skoningslöshet och utan att hejdas af den smärtsamma operation, han så manligt bestod, utvecklade sig. Lika fromt undergifven i den onda dagen, som tacksam för den myckna sällhet, lifvet honom skänkt, bar han sitt lidande med en kristens tålamod, tills ändtligen döden satte en gräns för hans ständigt vexande plå- gor, den 12 Juli 1871. Han jordfästes den 16 i samma månad på Esbo kyrkogård; vid grafven tolkade J. V. Snellman vänskapens och den all- männa högaktningens känslor för den varmhjertade och fosterländskt sinnade, förtjente universitetslärarns, vetenskapsmannens och bibeltolkarns minne. — Guds frid och välsignelse öfver hans mödor och öfver hans hvila! Geitlin hade 1829 ingått äktenskap med Anna Lovisa Lagus, dotter till professoren A. J. Lagus och Sigrid Helena Hoffrén. Han efterlefves af henne och 3 söner: Johan Gabriel, filosofie doktor och lektor vid normalskolan i Helsingfors, Wilhelm Gabriel, andre kammar-. förvandt i kejserliga senaten, och Alexander Gabriel, juris kandidat och vice häradshöfding, äfvensom af 6 barnabarn. Tvenne döttrar, med hvilka hans äktenskap välsignats, blefvo redan i unga år skördade af döden. Kronologiskt sammanstälda data till professor 6. Geitlins biografi. 1804 3 Gabriel Geitlin föddes i Nådendal. Hans slägt: Henrik Mattsson, bonde à Keitilà 1. Geitlà hemman på Luonnomaa ó i Nàdendals landsfürsamling. MM ——— M— — M —— MÀ M M ——— Anders Henriksson f. 1745 24 t 1818 29, kallade sig efter sin fódelseort Geitlin; nümnes. 1766 sásom Bor- gare, sedermera Kyrkosexman o. Rädman i Nådendal. Gift 1) med Greta Henriksdotter, som dog 1794; 2) ár 1795 med Anna Maria Aspholm *), f. 1770 12 + 1836 19. Af förra giftet voro sönerna Anders Geitlin f. 1768, borgare i Nádendal, och Johan Geitlin f. 1771 t 1829, râdman i Nádendal. Af senare giftet barnen: —— ———— —.—. > > = Anna Maria Geitlin Gabriel Geitlin f. 1796 + 1822. f. 1804 3 + 1871 12. Gift 1810 med pastorsadjunkten och Gift 1829 med Anna Lovisa Lagus, apologisten vid Åbo skola, slutligen dotter till teologie professorn dr A. J. kyrkoherden i Sastmola, mag. Lagus och Sigrid Helena Hoffrén. G. J. Ingelius. Deras barn: — ————————————— — — Johan Gabriel Wilhelm Gabriel Johanna Gabriela Alexander Gabriel Anna Gabriela f. 1836 12. f. 1838 10, f. 1840 + 1851. f. 1842 al, f. 1845 10 t s. à. 1815 Inskrifven vid Âbo katedralskola. 1821 $ Student; inskrifven i Borealiska nationen 13, » 1$ tog rysk examen, med omdöme af „fullkomligt försvarliga insigter*. 1822 +, Undergick praktiskt förhör für skoltjenster i ryska språket. 1823 1 Teoretiskt prof för skoltjenster i ryska språket, hvartill 19 förklarad kompetent på grund af „berömliga insigter“. » ^4 disputerade pro exercitio såsom respondens för A. J. Lagus dissertation „De ratione vivendi scholae Italicae*. P. III. *) Dotter till Rádmannen i Nádendal Johan Aspholm och Ulrika Emerentia Pryss, som var dotter till Konrektorn vid Åbo skola Anders Pryss och Anna Kristina Raschau (ej Ruschau, såsom läses i Strandbergs Herdaminne), öfverstelöjtnants dotter från Riga. J. Aspholm hade ock en son, Anders Aspholm f. 1772 f 1823 såsom Landtmäteri ófverdirektór i Hudiksvall i norra Helsingland. Den nyssnämnde Anders Pryss egde dessutom en annan dotter, gift i Nådendal; uppgiften i Strandbergs Herdaminne II, 263, att han dog barnlós, är sáledes oriktig. 1824 13 responderade för K. G. Sjüstedts diss. JambuaHia kacarezbno Pocciiickoit l'pamma- TuKH. AGo. ». 29 undergick teologisk examen för Jak. Bonsdorff. 1825 4$, erhöll nationsbetyg: att han alla terminer närvarit vid univ. och „alltid gjort sig künd fór utmärkt flit, berómlig skieklighet och goda seder, hvarfór han ock till den grad vunnit nationens förtroende, att han redan i början af hösttermin 1823 blifvit till senior i nationen antagen*. utgaf Hbrotopsa sawbuanis kacareısHo Poccilickaro Asııka. Observationes circa linguam Russieam nonnullae. Aboae. 4:o. Sidd. 32. (Specimen för lektoratet i ryska spräket vid univ.). » 2 utnämd lektor i ryska språket vid univ. » 21 ledamot i Sällskapet för finsk zoologi och botanik i Åbo (sedermera kalladt: Säll- skapet pro Fauna et Flora fennica). 1 filosofiekandidat med 23 suffragier (,laudatur* i Grekiska språket, Allmänna histo- rien, Vältaligheten och Kemin). 1826 la ” + 29 disputerade pro gradu såsom respondens för K. R. Sahlbergs „Insecta fennica*. P. 12. 1827 17 inskrifven vid univ. i Moskva för studier af ryska språket. » 19 promoverad i Åbo till filosofie doktor och magister (frånvarande). 1828 11 erhöll betyg från univ. i Moskva öfver derstädes fulländade studier i ryska språket. 15 förordnad att under ledigheten förestå e. o. professionen i ryska språket vid univ. i Åbo. » 3 erhöll universitets adjunkts namn och värdighet. i Sept., utgaf ,, Första grunderna i ryska grammatiken af N. K. Gretsch. Öfversättning. Helsingf. 8:0. Sidd. VI. 236. » 15—1830 ?+ utgaf en diss. „De meritis litterariis Lomonossovii*. Helsingf. 4:0, Sidd. 54. (ofulländad). » 12 gift med Anna Lovisa Lagus. 1830 utgaf „Skriföfningar i ryska språket". Helsingf. 8:o. Sidd. VIII. 112. Andra upplagan utkom 1842. » 29 berättigad räkna dubbla tjensteàr. » 19 hugnad af Hans Mjt Kejsaren med briljanterad ring. 1831 utgaf „Talöfningar i ryska språket, jemte en Samling af de i dagliga lifvet mest fóre- kommande ord, af prof. J. Heym. Med svensk üfversättning och accenter öfver de ryska orden försedda af G. Geitlin.* Helsingf. 8:0. Sidd. 108. » 16 Finska litteratur sällskapet stiftadt. Geitlin upptogs något senare bland „Stiftarena“. 1833—1834, utgaf ,Ryskt och Svenskt Handlexikon D. 1, 2. Helsingf. 12:o. Sidd. XII. 848. 870. (Korteligen anmäldt af Gretsch i tidskriften C'hsepnax nuera 1834, n:o 146, der förf. berömmes för »3HaHie, ywbuie u TIraTeJbHOCTb». Utan att känna denna anmälan skrefvo signaturerna B & Z i Helsingf. Tidn. n:o 93 en högst nedsättande recension af arbetet, men fingo ock ett ingalunda skonande genmäle af förf. i samma tidn. n:o 98). 1834 från början af året studerade österländska språk vid Orientaliska institutet i S:t. Petersburg. » 27 betyg af ryska hofrådet, Persern Mirza Dschafar Bermeki Toptschi Bäscheff samt statsrådet F. Charmoy och Fr. Adelung öfver sina i 10 månader i förenämnde inrättning bedrifna orientaliska språkstudier. 29 1835 19 utgaf „Speeimen academicum Pendnämeh Scheich Musliheddin Saadi Schirasiensis Persice, interpretatione latina notisque illustratum, sistens“. Helsingf. 8:0. Sidd. 56. 24. (Für profession i Or. litt. — Recenseradt strängeligen af pseydonymen Isafet Moklub, »dummuangckii buaororp», i Cbaepmas nuera 1835, n:o 143, men med loford af Charmoy i Journal asiatique 1837 p. 354—357. Den inhemska granskaren, J. U. Wallenius, yttrar i sitt embetsutlätande öfver arbetet, att det „med afseende såväl à val af ämne som den sorgfällighet, författaren vid dess behandling i allmänhet ådagalagt, bör såsom fullgiltigt specimen godkännas"). 1835 47; utnämnd professor i orientaliska litteraturen. 1836 29 samt 29, utgaf , Theses quas . .. stipendiaris disput. materiem praebiturus exhibet“. Helsingf. 4:o. Sidd. 8 (beróra frägor i arab. och hebr. spräken). 1837 3 ledamot af Finska hushällningssällskapet. 1838—1846, inspektor för Åbo, samt sedermera 1846 22—1852 21 för Vestfinska student- afdelningen. 1839 23— 2, utgaf i dissertationer „Carminis epiei Schahnämeh fragmentum de Dario et Alexandro hexametris suethicis redditum*. Helsingf. 8:o. Sidd. 62. » 94 medlem af Finska trädgärdsodlingssällskapet i Åbo. » 21—1845 13, utgaf „Prineipia grammatices neo-persicae*, P. 1— 23. Helsingf. Sidd. VII. 352. Företalets sidd. 5—10 omtrycktes såsom „partieula ultima* i en skild dissert, 1846 29, med några förändringar och uteslutning af det svar, för- fattaren i en not afgifvit mot den pseudonyma recensenten af hans professors specimen. leke dessmindre bär den titel, under hvilken arbetet fórekommer i bok- handeln årtalet 1845. (Arbetet tilldömdes 1845 af Vetenskapsakademin i S:t. Petersburg, enligt dess Bulletin och ett handbref af dess sekreterare Fuss, halfva demidoffska priset, som dock, emedan disponibla medel saknades, utbyttes mot mention honorable, som torde vara införd i llzTrHamaroe mpucyskyenie yapex- ACHHUXB J[ewnrosuwb nmarpagys 1846 roxa, i fall denna del, som saknas à härva- rande ryska bibliotek, någonsin utkommit. — Är med beröm anmäldt af Spiegel i Allgem. Litt. Zeit. 1848. n:o 148, jf. Helsingf. Tidn. 1848, n:o 64, äfvensom af Mohl i Journal asiatique Série IV. T. XII. p. 142, samt på ett fördelaktigt sätt omnämndt af Fleischer, Barb, Vullers m. fl. 1840—1841 filosofiska fakultetens dekanus. 1841 13 utgaf „Theses . . . Helsingf. 4:0. Sidd. 8 (angå bl. a. komparation af finskan och turkiskan). » 13 „Angäende fynd af österländska mynt i Finland“, uppsats i Borgå Tidn. N:o 81. » 3% Notis om myntfynd i Sysmä, införd i B. T. n:o 88. 1843 uppsats om „I Finland funna österländska mynt", införd i Borgå Tidn. n:o 78. 1844 ?? riddare af S:t Wladimirs ordens IV klass. 1846 2* ledamot i Finska Vetenskapssocieteten. » 25 utgaf „In librum Genesis prolegomena, Specimen theologieum*. Helsingf. 8:0. Sidd. 76; i anledning deraf uppförd på förslag i 2 rummet till professionen i biblisk exegetik (hvartill dock J. Alg. Gadolin utnämndes). » + af universitetets höge kansler hugnad med briljanterad ring för den persiska gram- matik . hvilken af kejserliga vetenskapsakademin blifvit så fördelaktigt vitsordad*. 1847 1 ledamot af Orientaliska sällskapet i Halle & Leipzig. » $—1849 15 utgaf „In fennicam codicis sacri versionem hypomnemata* P. I—IV. Helsingf. 8:0. Sidd. 26. I form af stipendiatteser, emedan fórf. frán vártermin 1847 tillochmed värtermin 1849 var inspector stipendiariorum. » $ utgaf „Genesis på grundspräket jemte ordtolkning och commentarier*. Helsingf. 8:0. Sidd. VIII. 152. 118. 88 — (hebreisk text). — Anm. i Litt. Bladet 1849, N:o 9, s. 247—250. » 2% ledamot af Bibelsällskapet i Helsingfors. » Om ett myntfynd i Finland, notis i Borgå Tidn. n:o 29. 1848—1849 filosofiska fakultetens dekanus. » ?? „Om österländska mynt funna i finsk jord", tal på Vetenskapssocietetens årsdag, sedermera tryckt i dess Akter, T. III s. 299—323. 1849 ,—1863, prefekt för universitetets myntkabinett. uppförd å förslaget till professionen i biblisk exegetik. 1 utnämnd till sistnämnda tjenst. 9 prestvigd i Borgå. 1850 ? utnämnd kyrkoherde i Esbo annexe pastorat. 29 ordförande i Finska vetenskapssocieteten; jf. ,Öfversigten I, s. 122—125. 140. » + af universitetets Hóge Kansler nådigt betackad för myntkabinettets ordnande. 1851 13 & 5, lemnade meddelanden till Öfversigten I, s. 167—169. 190. 1852 utgaf (i förening med M. Akiander) , Anmärkningar till finska bibelófversáttningen*. Helsingf. 4:0. Sidd. 28. (jf. härom A. W. Ingman, Kort betänkande angående Hrr Geitlins o. Akianders Anmärkningar etc. Helsingf. 1852). » 22 ledamot af Bibelsällskapets i Helsingf. komité. » 45 utnämnd kyrkoherde i Janakkala annexe pastorat, som dock afstods mot vederlag af 300 rub. s:r årligen från 1 maj 1855. 1853 29 höll à Vetenskapssocietetens vägnar „Minnestal öfver A. M. Castrén", hvilket seder- mera blifvit tryckt i Societetens Akter, T. IV. s. 1—43. 1855 24 nürvar såsom deputerad från finska universitetet vid universitetets i Moskva jubelfest. » sr Om myntfynd, meddelande i Vetenskapssocietetens Öfversigt III, s. 45 f. 1856 25 ledamot af S:t Stanislai ordens II klass. » os utgaf „Hebraisk grammatik jemte öfningsexempel till nybegynnares tjenst*. Helsingf. 8:0. Sidd. XVIII, 248, jemte en litograferad tabell. presiderade für E. Fr. Th. Strandbergs diss. ,Om Syndafallets Mysterium*. 1857 27 „Puhe jonka Kristin-uskon v. 1157 Suomeen saattamisen muistoksi, vuonna 1857 Toukokuun 27 päivänä Suomen yliopiston puolesta lausui G. Geitlin*. Hel- singissä. 4:o. Sidd. 38. » 25 promoverad honorür teologie doktor af däv. promotor B. O. Lille. » Q1, 1 häftig litterär polemik, med G. E. Eurén., till försvar för sin hebr. gram. jf. Åbo Underr. n:o 86. 87. och Helsingf. Tidn. n:o $9—-91. 1860 12 presiderade för A. W. Ingmans diss. „Om det bibliska trosbegreppet och dess historiska utveckling". 1861 „Om en litterär polemik emellan Koehne och Kunik*, meddelande i Öfversigten V, s. 186 ff. 157 } Des 31 1861 „Tischendorfska Nya Testamentet, ur en lectio praecursoria“; inf. i Litt. Bladet 1861, N.o 7, s. 303—306. „ i föredrag „Om ett gammalt kufiskt guldmynt", infórdt i Vetenskapssocietetens Akter, T. VL s. 551—558. + 1 ordförande i komitén för utarbetande af en ny finsk bibelófversáttning. 1862 erhöll tjenstledighet på två år, i anledning af arbetena för bibelkomitén. 13 „Beskrifning öfver universitetets muhamedanska myntsamling* införd i Vetenskaps- societetens Akter, T. VII, s. 161—344 (jf. Litteraturbladet 1863, n:o 4). + 2? ledamot af S:t Stanislai ordens II kl. med kejserliga kronan. 1863 „Om De Viennes gäfva till myntkabinettet*, i Ofversigten. V, s. 288 f. . Utgaf „Jobin kirja Hebrean alkukielestä uusi käännös“. Helsing. 8:o. Sidd. II. 44. 4. & jemte erhållet afsked från prefekturen för myntkabinettet, af Kansler nådigt betackad för sin .14-äriga outtröttliga och samvetsgranna omvårdnad" om detsamma. 1863—1864. landtdagsman för Raseborgs östra prosteri. 1864 7 erhöll afsked som professor emeritus och utnämndes till riddare af S:t Anne or- dens II kl. 1865 „Salomon sananlaskut ja saarnaaja. Hebrean alkukielestä uusi käännös“. Helsing. 8:0. Sidd. IV. 50. + 2? ledamot i komitén för reglerande af presterskapets aflüning. 1867 landtdagsman som förut. 1868 12 presiderade för E. A. Strandmans diss. „De viris illustribus in libro arabico Ai use erst e, commemoratis*, 1871 1? afled à Esbo kyrkoherdebol kl. 5 f. m. » i$ jordfäst à Esbo kyrkogård. " NY vv 2 sy AT YA | b i À | M | "T "E E ITI UM TINI MU )J La { d | Lo dis à tubi NM NI ccr m ' T mL 4L peel ; ELI. E C | L i Bir ‘nl - sq vé a TE orbe os ET MINNESTAL üfver EDVARD JONAS WILHELM ar BRUNER, PROFESSOR I ROMERSKA LITTERATUREN, KANSLIRÄD OCH RIDDARE, hållet på Finska Vetenskapssocietetens Års- och Högtidsdag den 29 April 1872. af WILH. LAGUS. 1 3 P H ; \ m "E | ; = CL $ TELE T ik | [x + » "HT | EL ge é TU MET MAR ö rd FES "nz. tj M NE 7 M A. LIS PR U4 : kt , Å Tw y ^ p T t i u d iuf så TT | à 20995. e (fg, ss #4 p A p un | L À ] (ON » D ^r; J E | j : 264 adi "kN VS E M. H. dd angi är att gà från graf till graf. Redan har på denna korta stund vår tanke och vår fridshelsning egnats de tvenne minnesvårdar G. Geitlins och M. Akianders gagneliga verksamhet och trofasta patriotiska sinnelag åt dem upprest. Och dock återstår ännu att nämna en tredje under sistförflutna år från vår krets af dödens budskad hädankallad medlem: professoren och kansli- rådet, doktor Edvard Jonas Wilhelm af Brunér — ack ja! numera blott ett namn, men ett namn, aktadt och älskadt af alla, hvilka lärt sig känna honom, som i lifvet burit det. Det är ej endast den lärda förtjensten, ej vetenskapsmannen allenast, det är fastmer mannen, det är menniskan, som tager gärden af våra bästa känslor. Ty om hvarje ädelt arbete, vare sig handens eller andens, redan såsom sådant, tillvinner sig vårt pris, vårt lof, vår kär- lek, huru mycket mer, då vi deri återfinna, liksom i en spegelbild, reflexen och uttrycket af en ädel personlighet. Det är väl sant: mannens verk och ger- ningar äro det egentliga innehållet, den oförvanskliga beståndsdelen af hans lif, hvartill personligheten, karaktären, själsstämningen, endast utgör en bely- sande bakgrund, men en bakgrund i den mening Titian plägade säga, att det är deraf taflans och det helas värde beror. Genom sjelfva sitt embete måls- man för det vetande, hvilket företrädesvis blifvit kalladt de humana studier- nas, har den hädangångne i lära och lefverne, i handlings- och tänkesätt, skänkt åt erinringen bilden af en invidualitet, hvars hela väsen, tillochmed i dess yttre företeelse, bar en prägel af den sanna bumanitetens adel. Sådan hafve vi alle sett honom, sådan skall ock teckningen i enkla, men sanna drag söka framställa honom. Hans slägt, den finska slägten Brunér, i äldre tider kallad Brunnerus, härstammar troligen från Sverige, hvarest ibland andre af detta namn, Jesper Svedbergs lärare, professoren i Grekiskan, M. Brunnerus, som lefde i medlet af 1600-talet, är bekant för sin samvetsgranhet att aldrig hafva utgifvit nå- gon skrift, den han icke 10 gånger omarbetat. Efter instiftelsen af Åbo akademi befinnas, på skilda tider, flera Brunneri derstädes hafva studerat, utan att dock deras inbördes skyldskap kunnat af mig utredas. Den familje- led, som här närmast intresserar oss, nedstiger från Henrik Mårtensson, hvil- 4 ken kring 1750 var handlande i Âbo. Dennes son Johan Brunnerus blef student 1763, magister 1772 och dog vid 30 års ålder som arkidiakonus eller kaplan vid domkyrko svenska fórsamlingen i Âbo 1783; hans hustru Helena Katrina Dahlgren, afled likaledes i unga år. Af deras äktenskap föddes den 10 November 1777 Jonas Brunnerus, slutligen lagman, hvilken från inträdet på embetsmannabanan skref sitt familjenamn, med bortkastande af den, såsom kändt, för Gustaf IV Adolf misshageliga latinska ändelsen, först Brunér och derefter, sedan han 1840 blifvit adlad, af Brunér. Till denne i lifvets och pligtens skiften mångbepröfvade man stod han, inför hvars lefnadsbild vi skola träda, i skuld ej blott för gáfvan af sin tillvarelse, men hvad mera är, i skuld för det dyrbaraste fädernearf, arfvet af redbara och upphöjda grundsatsers föredöme. Sonens minne bjuder oss derföre att stanna ett ögonblick vid fadrens, hvartill modrens och hemmets oskiljaktigt sluta sig. Redan i sin första ungdom värnlös och ensam lemnad, hade framlidne lagman af Brunér tidigt fått inhemta den ovärderliga lärdomen att lita, näst Gud, endast på sig sjelf och på egna sträfvandens allvar. Efter fulländade studier, under Calonii ledning, af lagkunnigheten och genomgångna särskilda tjenstegrader dels vid Åbo, dels vid Wasa hofrätt, befordrad 1805 till lands- sekreterare i Kuopio, måste han vid ryska invasionen 1808 upplefva alla krigets fasor, hvilka för honom blefvo ännu hemskare genom oron för en ung makas och späd sons säkerhet. Sedan han sett staden, oaktadt Sandels tappra försvar, eröfrad och sköflad, samt sin egen boning plundrad, flydde han med de sina till finska hufvudhären och anställdes såsom t. f. fältsekre- terare och öfverauditör i befälhafvarens kansli, samt åtföljde armén till Umeå. På sin chef, landshöfding Wibelii förord nådigt hugnad med löfte om lands- sekreteraretjensten i Carlskrona, men genom ryska truppernas tåg öfver Qvarken hindrad från resan söderut, såg han sig tvungen att öfver Torneå återvända till Finland, — en färd af den pinsammaste beskaffenhet. Då han derefter, vid ankomsten till Åbo, fann landet i mindre hotadt tillstånd än man vid armén föreställt sig, beslöt han att härstädes qvarstanna. Utnämnd 1810 till häradshöfding i Kymmene domsaga, då han bosatte sig i Borgå, och derefter 1836 till lagman i Uleå lagsaga, tillvann han sig välförtjent an- seende såsom en af våra skickligaste och humanaste jurister. Högaktad och ärad i det offentliga, sökte och fann han dock i den husliga kretsen sin högsta och renaste lefnadssällhet. De stränga embetsgöromålen kunde så mycket mindre göra lagman Bru- nér likgiltig för familjelifvets väckelser, som han såg vid sin sida en huld och älskad maka af rika naturgåfvor. Hon var F. M. Franzéns syster Sara 5 Kristina Franzén. Man kan blifva varm i hogen vid blotta detta namn, än mer då man vet, att det innerligaste vänskapsband och den närmaste själs- frändskap förenade de tvenne syskonen. Hade hon redan såsom liten flicka med oskuldens medvetslösa dragning slutit sig till den 6 år äldre brodren, så steg denna känsla till hängifnaste beundran i den ålder, då hon kunde rätt djupt anslås af tonerna från hans lyra, till hvilkas första förtrogna han gerna gjorde henne. Henne gälla väl dessa ord i Syskonparet: Af hvad han vackrast läst och tänkt Han gaf åt henne del, 5 Och tog af hennes hjerta ràd, Som süllan slogo fel. Ännu sedan skalden lemnat det dyra föräldrahuset, kom den kära systern ofta, som en lefvande helsning, derifràn på besök till honom i Åbo; hon kände sig säll och stolt att få följa och begagna än hans val af förädlande lektyr, hennes högsta njutning, än hans undervisning att på ett ansadt och enkelt språk uppsätta sina egna tankar. Familjebref, hvilka ännu fin- nas i behåll, röja, i trogen öfverensstämmelse med allt hvad man föröfrigt vet om henne, att hon var ett barn af den Franzénska anden. Hvad ett hem, ett bildadt och kärleksrikt hem, vill säga, det hade hon lärt af samma lef- nadserfarenhet, hvaråt brodrens sånger gifvit det skäraste uttryck, då hon kallades att sjelf som maka och moder fortplanta denna sköna, dyra lärdom. Väl var hennes första ungdomsvår redan i försvinnande vid tidpunkten för hennes äktenskap, hvars början dessutom möttes af de bistra öden, det ofvan- nämnda ryska kriget medförde, men med desto mera mognad och stadgad insigt uppfattade hon familjelifvets mångahanda pröfningar, behof och pligter. Så mycket det är godt, att verkligheten hemtar ned och håller qvar från idealens solbelysta verldar, allt det förstod hennes fina urskiljning och intelli- genta praktiska klokhet att fängsla kring den husliga härden. , Fru i huset! ordningshållarinna! Känn, hvad glädje omger dig“, heter det i brodrens, henne på Kristinadagen 1831 tillegnade sång, ,,De tre blommorna". I samma lilla stad, der Franzéns store lärjunge har sin boning, der bodde ock, sam- tidigt med honom och redan länge dessförinnan, Franzéns mest älskade syster, den lyckligaste husmoder i det lyckligaste hem, med make och barn kring- sluten, än 1 årens sena höst, af fridens och kärlekens sommarvärme. Till medlem i detta sköna familjelif föddes, den 30 oktober 1816, Ed- vard Jonas Wilhelm Brunér, den femte i ordningen bland åtta syskon. Han var ett gladt och lifligt, men tillika mycket fromt och lydigt barn, egnas 6 och frimmandes ógonfügnad. Tidigt fórmürktes hos honom en brinnande vet- girighet, parad med lätt och klok uppfattning af hvad han hórde eller ság. Då föräldrarne icke egde anförvandter på orten och umgänget var inskränkt till några få likatänkande familjer och personer, bland hvilka den gamle en- armade, af Runeberg besjungne, ryttmästar Stålhammar, hjelten från 1790, utgjorde husfadrens dagliga sällskap och promenadkamrat, kunde äfven för den uppvexande gossen yttre förströelser bland jemnårige blott föga komma i fråga. Deremot blef, sedan han lärt sig läsa, detta hans käraste syssel- sättning, hvartill riklig näring erbjöds i modrens välförsedda bibliotek af skönlitteratur. Hans och familjens älsklingslektyr voro morbrodrens och Tegnérs jemte andra svenska skalders dikter, af hvilka han lärde sig flera utantill, äfvensom Walter Scotts romaner, dem man läste högt i hemmet. Särdeles anslog honom äfven Cervantes Don Quixote, af hvars befängda äfventyr han blef till den grad inspirerad, att han en dag inrusade utklädd till, och med ett kastrull-lock på armen såsom sköld, agerade riddaren af la Mancha, släpande efter sig en mycket trög och fetlagd skolkamrat såsom representant af Sanco Pansa. Detta var en improvisation blott; i konstnär- ligare sällskapsspektakel med sina syskon hade han ofta tillfälle deltaga vid namnsdagar och andra husliga fester, då man uppförde , Spökeriet på Sköl- dinge prestgärd“, scener ur ,, Gustaf Wasa" m. fl. kända stycken eller ock sådana, som flutit ur hans egen penna. Uppmuntrad af de sinas bifall, odlade han nämligen, åtminstone redan från sitt 10:de år, ett ganska flitigt skriftställeri både på vers och prosa. De poetiska utgjutelserna, som mest rörde sig kring tilldragelser i huset, torde af den blifne studenten offrats åt lågorna. Men dagboksanteckningar af hans hand ända från 1827, fortsatta med längre eller kortare afbrott i ett decennium, bevaras ännu i familjen, och afspegla troget skiftningarna i hans inre lif, jemte det de lemna redogörelse öfver hvad som blifvit läst och afhandladt både hemma och i skolan och sedermera vid universitetet, samt icke sällan innehålla utdrag ur tidningar och andra skrifter, beledsagade af hans egna reflexioner. Bland politiska händelser följde gossen med största spänning och sympati utvecklingen, isynnerhet efter slaget vid Navarino, af den grekiska frihetskampen, som ock utgjorde ett dagligt samtalsämne bland de äldre. Man höre elfvaåringens förtviflan i Jan. 1828 efter läsning af underrättelsen, att amiral De Rigny satt eld på några grekiska skepp: „Det står”, skrifver han, ,,på Allmänna Tidningen att grekiska flottan blifvit uppbränd af de allierade. Om detta är sant, om Grekland kommer under fremmande välde, skall jag med ett dolkstygn sluta mitt, för friheten ej på minsta sätt gagne- Ü liga lif^ Några månader senare antecknas: , Jag läser nu für fjerde gän- gen Vapenbröderna; om jag vore i Isidors ställe! om jag vore i Grekland bara!^ Han kom slutligen så upp i sina svärmerier för krigaräran, att han t. o. m. sjelf ville välja den militära banan. „Mä blixten krossa mitt huf- vud“, utropar han en dag i Februari 1831, „om jag ej lemnar Novum testa- mentum, Xenophon o. s. v. på båten och tar ned från Frans’ bokskåp Ottelins ryska grammatik och börjar på allvar lägga mig på matematiken, för att så fort som möjligt komma in i kadetkorpsen. Dixi: jag vill trotsa ödet!" och i påföljande Oktober: , Prosten" (hans lärare, om hvilken nedanföre) , talade i dag med mig ett och hvarje, samt frågade hvad för väg jag ämnade gå? Han föreslog prestväsendet. Men jag svarade: hórsamme tjenare! Till slut bad han mig, då jag hvarken ville höra på det ena eller andra af det slaget, att gå in vid diplomatiska korpsen i Petersburg. Parbleu! tänkte jag: mini- ster plenipotentier m. m. vid Brittiska hofvet, det låter möjligen höra sig. Men — döden på ärans bädd är dock bäst af allt". Alla dessa planer vi- sade sig endast som hugskott, illusioner utan något rotfäste i gossens fysiska och psykiska naturanlag, och än mindre i hans uppfostran, hvilken, så höge- ligen egnad att utbilda hans receptivitet för allt godt och skönt, i ovanligt ringa grad gaf väckelse till den sinneshurtighet, som i gosseåren endast raska lekar och kroppsöfningar pläga fostra. Också besegrade de trägna skolkammar- studierna snart dessa en uppeldad fantasis kraftbeslut. De strängare bokliga kunskaperna inhemtades under ledning af en enda lärare, lektorn och prosten, slutligen utnämnde domprosten K. El. Alopaeus. Gymnasium i Borgå stod nämligen, i följd af derstädes inritade mångahanda sjelfsvåld, på denna tid så lågt i allmänna meningen, att äfven på orten bo- satta förmögnare föräldrar, ja t. o. m. gymnasilärare, fóredrogo att låta sina söner enskildt undervisas, hellre än att blottställa deras seder och framtid för den publika inrättningens unkna luft. Lagman Brunérs och hans makas allvarliga grundsatser bestämde dem så mycket lättare för detta steg, som deras hus var nära förbundet med den Alopaeiska slägten och dessutom lektor Alopaeus, genom länge bedrifven publik och privatinformation vunnit anseende som en lycklig pedagog. Då redan den äldre sonen under hans auspicier blifvit student, öfverlemnades den 10 år yngre med fullt förtroende åt samme lärares uteslutande och i allt bestämmande handledning. Emeller- tid hade lektor Alopaeus börjat tröttna vid undervisandets mödor och hans hog nu vändt sig till de konsistoriella göromålen, hvadan läxorna icke sällan kommo på otroligt slarf. När man hör, att de i veckotal icke upplästes och undersöktes, utan endast påspäddes, och tillika finner i gossens dagbok 8 noggranna uppgifter på de böcker och kunskapsstycken han genomgått på egen hand, måste man anse honom till ganska väsendtlig grad för autodidakt. Hans goda hufvud och stora hemflit verkade dock derhän, att han redan vid nyssfylda 16 år med framgång bestod sitt första akademiska prof (1832 11), medan en hans meddiscipel stannade vid sina oförhörda pensa, utan att orka fram ens till studentexamen. » Således liber studiosus!“ detta utrop utgör hela den reflexion, Brunér nedskref på den dag han berättigades bära lyran. Student! ja, hvem har väl hunnit så långt i konsten att glömma, att han ej minnes den outsägliga tjusning, hvarmed han förste gången hörde sig helsas med detta ord, detta namn, denna den vackraste och betydelsefullaste af alla titlar? Att hafva skoltvånget bakom sig, att få med fri och öppen blick skåda in i lifvet, att få följa egen kallelse och pröfva egen tankes vexande vingar, sehär! hvad studentbrefvet tillförsäkrar sin innehafvare. Dubbelt dyrbart måste ett sådant prerogativ blifva för dem, hvilka, såsom Brunér, ej behöfva se det inskrän- kas af materiella bekymmers gärden, men trefaldt dyrbart för dem, hvilkas ungdomshog, såsom hans, så djupt som hans, känner de behof, som förädla menskoanden och lyfta honom uppåt. Af kamratlifvet, särdeles i den utsträckning dess begrepp så ofta fattas, äfvensom öfverhufvud af sällskapliga nöjen, så lätt dylika stodo honom till buds, anslogs Brunér föga eller allsicke; hans sinne var alltför medite- rande att kunna öppna sig för stundens löjen. Enskildt undervisad i hemmets stilla krets, egde han dessutom inga förtrogne från sin första utvecklings- period, och största delen af de s. k. , närmare bekantskaper”, som slötos kring bålarna vid de då ännu sedvanliga majkalasen, hade säkert snart för- gätits, derest icke märkena i studentkatalogen erinrat om deras tillvaro. Hans nästan jungfruligt blyga väsen och behagliga yttre, i förening med den frisinnade moderation, som alltid och fortfarande utmärkte honom, samt en för dessa tider sällsynt beläsenhet i humaniora, kunde deremot ej förfela att tillvinna honom vänskap och sympati af alla, till hvilka han under årens lopp kom i intimare förhållande. Någon allmännare uppmärksamhet, äfven bland sina lärare, väckte likväl den tillbakadragne studenten, efter det han 1834, under mottot ,, skall jag våga det“ (ur Hamlet), till Nyländska afdel- ningen, hvars samfund han tillhörde, inlemnat och prisbelönats för en samling skaldeförsök. Man började hos honom, Franzéns systerson, ana poetiska anlag af framtidshopp. Jag har varit ganska tveksam om den rätta uppfattningen af Brunérs begåfning för diktens konst. Förtjenar derom nämnas annorlunda än antyd- 9 ningsvis, så synes det böra ske här, vid hans üfvergäng från yngling till man; ty det är då vi brytas mot det ena eller andra hållet. Hans hog var varm, ja steg så lätt ända till hänryckningens temperatur, han brann af längtan mot en högre verld, en anad verld af idel ljus och harmoni, han brann af längtan att i sången kunna gjuta ut sitt öfverfylda inre. Ty, säger han i sin dagbok, ,,du som söker det sköna, du skall icke finna det i lifvets verklighet, det finnes blott i skaldens drömmar. O! den som vore en af dessa högt begäfvade düdlige. O! den som hade blott en ringa, ringa del af denna höga skänk, den vore salig"; och åt dylika reflexioner hängaf han sig ofta. Men låg i allt detta, låg i denna sinnesriktning något annat och något mer, än en i de s. k. tonåren mycket vanlig och derföre vanligtvis för framtiden betydelselös böjelse för känslosamt svärmeri? Jag skulle obe- tingadt svara: nej! intet mer och intet annat! om ej sjelfva denna stämnings uthållighet hos honom tydde på en djupare grund. Redan i barndomen hade han lekt med lyran; under hela sin studenttid och flera år derefter syssel- satte han sig ifrigt med poesi och poetiserande, hvaraf produkterna, såvidt jag känner dem, ingått dels i den nämnda till det mesta blott i handskrift bevarade diktsamlingen, dels i Helsingfors tidningar under signaturen — 7 (enl. hans dagbok d. 17 Oct. och 6 Nov. 1834) och Borgå tidning för 1838 under signaturen: .... och —us (se N:o 5, 6, 7, 102); såsom äldre älskade han att i metrisk omklädnad återgifva de romerska skalderna; i allt hvad han skrifvit, äfven i obunden form, använder han gerna ett bildrikt uttryck. Kunde ett djupt och innerligt .jag borde“, kunde, så att säga, pligtkän- slan mot allt skönt och skärt göra skalden och skänka hans fritt skapande förmåga, skulle Brunér utan tvifvel intagit ett mer bemärkt rum som sådan. Såsom det nu är, saknar hans diktning visserligen icke helt och hållet toner af ett omedelbart och friskt anslag, hvarpå kunde såsom exempel anföras sången , Den fångna siskan* (i B. T. 1838) eller kanske följande strofer ur den för hans lyra ovanligt muntra, beskrifningen af , Vintern” och dess behag: I vinterqvällen, o! hvad fröjd Att blicka upp mot himlens höjd, Der månens gyllne skifva blänker, Der Karlavagnen körer upp Sitt eldspann, Polens stjerna sänker Sitt klara öga ned, en grupp Af norrsken uppå fästet dansar Och strör kring hvalfvet gyllne kransar. 10 Hur trefligt att vid brasans sken, Då dagens fackla slocknat ren Och qvällen kommit, makligt dricka Sitt thé och i ett verk, man fått Från pressen nyss, förnöjsamt blicka, Af Cooper, Ingermann, af Scott. Och ut i stjerneqvällen sedan! Ty himlens lampor brinna redan. O! vinter, du min goda vän Af gammalt är. Jag minnes än, Hur fordom jag i morgonstunden Försökte skaran eller skrann På kälke, och den lilla hunden Sprang derbredvid. Hvad nöje fann Jag ej deri, och ännu funne Kanske, — om jag blott dermed hunne. Men grundstämningen i hans poesi är dock denna namn- och gestalt- lösa trånad, som bortom verklighetens gränser, i det oändligas blånande rym- der, söker urbilderna för det sköna, och sålunda dömer sig sjelf att famna skyn i stället för den från himlen nedstigna gudinnan. Brunér kunde ej undgå denna erfarenhet, och derföre klinga hans „Accorder“ (B. T. 1838 N:o 5), icke utan vemod, så: Oro, som i sinnet bäfvar, Längtan, vaknande ibland, Hän du manar, hän du sträfvar Till ett fjerran anadt land. Tag mig sång på dina vingar! För mig upp på stjernors sken! Fri jag öfver jorden svingar, Dikten mig förklarar ren’. Skalden, hän i drömmen buren, Med sitt inre öga ser Himlens under, och naturen Öppnar honom sin mystér. 11 Rik han üger bildningsgáfvan, Och en verld med den han har, Den hür nere, den der ofvan Fri hans ande genomfar. Fäfängt, ack! hos mig dock höjer Sångens drift sin låga flygt, Ej hos mig dess genius dröjer, Luftslott i dess verld jag byggt. Evigt jag, vid stoftet bunden, Blicken skymd af tócken har. Hvarje blomma, född för stunden, Utan högre skönhet var. Jag ej sjunger för att vinna Ryktets lof och minnets lott, För att luft i toner finna, Derföre jag sjunger blott. Strömmen dä, o! toner, strömmen! Sångens stund är ljuf och kort, Och då j mitt inre tömmen Klingen obemärkta bort! Att de anförda radernas sjelfkritik var uppriktigt menad och icke blott ett taltesätt, detta vill jag så mycket hellre se bestyrkt af den anmälan, hvar- med deras författare, två år senare (i B. T. 1840, N. 67) helsade Lars Sten- bäcks då framträdande dikter såsom utflöden ur en vida mer lefvande källa, än hvad han kallar ,ungdomens benägenhet att förvexla sin ålders poetiska stämning med en gryende skaldetalang samt att offentliggöra hvarje skapelse af sin inbillnings glada lekar", som största delen af hans egna rimmerier aldrig sökt sig väg till trycket. Väl älskade han den glada konsten alltför hängifvet att någonsin helt och hållet afsäga sig dess utöfning (hans senast publicerade sånger torde vara de, som förekomma i ,, Album utgifvet af Ny- ländningar“, 1860), men hans forskande ande hade under årens lopp trängt allt längre in på ett annat, lika herrligt, om ock mindre blomstersmyckadt gebit, hvilket efterhand tog dess bästa krafter fångne. Detta gebit var ej mera skönhetens och konstens, det var — sanningens och vetenskapens. 12 Brunérs tidigare vetenskapliga uppfostran lemnade mycket ouppfyldt. Icke så, som skulle hos honom hvarken anlag eller lefvande kunskapsbegär saknats, men den så helsosamma kontrollen från lärarens sida, hade bedrifvets ovanligt slappt, hvaraf osäkerhet i elementerna hos discipeln blef en led- sam följd. På de gamla språken användes mycken tid, men äfven den träg- naste läsning af Streling eller Rabes Septuaginta är just icke egnad att med- föra verkligt gagn, der reglernas beständiga tillämpning vid explikation och skriföfningar försummas. Beträffande åter Grekiskan, så inhemtades detta språks grammatik hufvudsakligen efter de i lärarns yngre dar uppsatta s. k. „Alopaeiska papperen*, hvilka sägas hafva till den grad bibehållit Gezelii ståndpunkt, att icke ens aoristus ännu famns till bland tempora. Sålunda förberedd och kommen till Universitetet i nog omogen ålder samt dessutom särdeles dragen till poesin, behöfde den unge studenten flera år, innan han kunde samla sig till studier, som gåfvo fast grund för högre vetenskapliga sträfvanden. De kunskapsämnen, hvilka under studentåren mest intresserade honom, voro lärdoms- och allmän historie samt den klassiska litteraturen, isynnerhet de romerska skalderna. En dag i Juni 1834 utropar han i anledning af Reins föreläsningar: , Huru herrligt är det icke att med djerft forskande blick intränga i den uráldrige forntidens dunkel! Dessa natthöljda sekler tala så mäktigt och hemlighetsfullt till vårt hjerta, och lemna ett omätligt fält för den djupa forskningen och åt inbillningskraften en drömverld. Anti- quariens studium är dock det intressantaste af alla"! — samt några måna- der senare: , Gudomlige Horatius! I dag har jag riktigt njutit. Och Wie- lands kommentarier öfver Horatius! Hvilka namn! Det är herrligt! En him- mel på jorden! .. Hvilken källa till oändlig njutning, till salig hänryck- ning, är studium af de gamles klassiska verk. Det är beslutet: jag skall deråt egna mina dagar, eller åt historien“. På de år, då Brunér sökte sin utbildning vid Universitetet, funnos här för ungdomen långt fera tillfällen och anledningar än f. n. att sysselsätta sig med romarspråket. Han begagnade sig flitigt af dem alla. Linséns föreläsningar torde han knappast någon enda gång hafva absenterat, och emottog äfven af dem intryck, hvilka fortverkade hela lifvet igenom. Af mera praktisk art voro de latinska disputationsöfningar, i hvilka han än såsom utgifvare af teser, än såsom opponent deltog inom sin afdelning der desamma leddes af inspektor, som var sjelfva eloquentieprofessorn, eller ännu oftare af kurator, den för ungdomens litterära förkofran så nitiskt verksamme Sv. J. Backman. Dessa flere gånger under läseterminerna på de studerandes 15 veckomöten återkommande üfningar, voro für alla kandidander en mycket tjenlig förberedelse till de tvenne, den egentliga examen föregående profven, af hvilka exercitii- och gradualskrifningarna alltid samt exercitii disputationerna merendels anstäldes pá latin. Lägger man hürtill att Brunér flitigt syssel- satt sig, jemte läsning af auktorer, med latinskrifning, så kan man förstå, att han fattade det som en icke ringa motgång, dà han hvarken i någondera stilprofvet lyckades erhålla ett högre eller i sjelfva examen rigorosum, som han bestod den 10 Maj 1836, sáledes vid ünnu ej fylda 20 ár, det sà säkert päräknade högsta vitsordet i sitt älsklingsämne, den romerska litteraturen. Denna motgáng, fór hvilken Brunérs alltid stränga och tillika milda rättskänsla förbjöd honom att skylla någon annan än sig sjelf, blef för honom närmaste orsak till ännu ifrigare lärda studier, och dymedelst till hans slut- liga anställning vid universitetet. Efter promotionen den 21 Juni 1836 an- tecknar han: ,jag är nu således filosofie magister, visserligen med måttlig heder (endast 14 röster), men licentiatexamen, hvarpå jag ämnar använda flera år, skall, hoppas jag, aflöpa bättre". Han var i det lyckliga läge att fritt och utan yttre hinder kunna följa endast sin böjelse, hvartill äfven de varmaste bref och råd från föräldrarna uppmanade honom. „Jag vill icke skynda på dig“, skrifver fadren 1839; ,jag värderar tvärtom att du. går grundligt tillväga; lita derpå: jag älskar ej hastverk*. Derföre kommo ock de anförda dagboksorden att innehålla en sann profetia; ty då deras tecknare, jemt ett decennium senare, aflade det nämnda profvet, skedde det på så framstående sätt, att fakulteten, denna gång på Linséns uttryckliga fordran, tilldömde honom första hedersrummet vid doktorspromotionen 1847. De år som förflöto mellan Brunérs magister- och doktorspromotion (1836—1847), utgöra hans egentliga vetenskapliga utbildningsperiod. Anstäld redan om hösten 1836 såsom extraordinarie samt sedan 1842 såsom förste amanuens vid universitetets bibliotek, hade han här det bästa tillfälle, vårt land erbjuder, att tillfredsställa törsten efter kunskaper. Hans kärlek till den romerska forntiden och dess skalder var i ständigt stigande. Men det blef också allt klarare för honom, att en blott litteraturhistorisk bekantskap med auktorerne icke är nog för en filolog; derföre vinnlade han sig derjemte, och efterhand företrädesvis, just om den del af fornstudiet, hvilken han förut allt- för mycket eftersatt, eller grammatiken. Sitt första vetenskapliga arbete utgaf Brunér för docentur 1840, kort före universitetets festliga sekulardagar, under hvilka hans morbror, skalden Franzén, här promoverades till jubelmagister. Det har till föremål en fram- ställning af Romarnes didaktiska poesi (De carmine didascalico Romanorum) 14 och utmärker sig fördelaktigt genom den ståndpunkt författaren deri intagit. Med skäl beröres den ofruktbara frågan om lärodiktens estetiska berättigande blott i förbigående, hvaremot uppvisas, att densamma till art och innehåll naturligen gjorde sig till uttryck för Romarnes folklynne och verldsåskåd- ning, hvarför ock flera af deras förnämste skalder på detta område vunnit sin odödlighet. Isynnerhet kan karakteristiken af Lucretius framhållas såsom lyckad. Förtjensterna i denna ungdomsskrift hafva äfven såtillvida blifvit erkända af vår tids främste romerske litteraturhistoriker, Tyskarne Bähr, Bernhardy och Teuffel, att de icke blott i allmänhet citera, utan ock i en- skildheter hänvisa till densamma. Sedan Brunér på grund af detta specimen, utnämnts till docent i romer- ska litteraturen (1840 !7) och fått sig älagd den mödosamma, men så vigtiga korrigeringen af de studerandes skripta, såg han häri en ytterligare uppma- ning att intränga i romarspråkets egenheter. Allt hvad grammatikor hette genomgingos. En frukt af hans beläsenhet i hithörande litteratur föreligger i den vidlyftiga, under åren 1842 och 1843 utgifna dissertationen De gerun- dio adjectivo sermonis latini, hvari bevisas, att det vanligen s. k. futurum participii passivi är en olämplig benämning, emedan dermed icke tid, utan nödvändighet uttryckes. Yrkandet var visst icke nytt och icke heller särde- les vigtigt, men det gaf dock anledning till hvarjehanda källstudier, hvaraf hans framtida forskningar drogo mycken nytta. Detta visade sig snart, då han mot slutet af 1844 invecklades i en polemik, som söker sin like i vår kritiska litteratur. Jag menar den litterära fejd, som fördes mellan honom och hans forne studiikamrat, dåmera lektorn i historien vid Borgå gymnasium J. E. Öhman, i anledning af dennes Latinska Språklära för skolor och gymnasier. I en recension, upptagande hela 64 täta spalter i Morgonbladet, hade Brunér, visser- ligen under nog långa och tröttande utvikningar, men dock i sak, framvisat en sådan mängd fel och oriktigheter i boken, att man förundrad frågar sig, huru det ens varit möjligt att så ofta och så grundligt taga miste på ett redan så fullständigt bearbetadt fält, som den latinska elementargrammatikens. Saken, som förefaller så mycket gåtolikare, emedan Öhman obestridligen var en snäll Latinare, förklaras dock till någon del af hans jäktande att vara originel. Så t. ex. uppställer han en egen teori för bestämmande af genus i 3 deklinationen (endast efter stammens slutkonsonant), inför flera nya tekni-- ska benämningar, rekonstruerar partier i satsläran m m. — allt på ett sätt, som vetenskapen ej kan godkänna. När det oaktadt, såsom Brunér förtryt- samt anmärker, arbetet „framträdt med det fullvigtiga anspråk att läggas till 15 grund för den latinska sprákundervisningen och dermed utgöra grundvalen för hela den bildning, som i de offentliga undervisningsanstalterna lemnas*, kan den öfver detsamma uttalade förkastelsedomen icke anses annat än berättigad, helst det sker på ett städadt och saken värdigt sätt. Författaren sjelf hyste dock en annan mening och uppträdde i B. T. 1845 (N:o 35—38) med ett försvar, hvars hufvudargument vill vara det, att recensentens långa andragande endast dokumenterade hans oförmåga att från skolans stånd- punkt bedöma arbetet, hvarjemte åtskilliga i bedömandet förekommande in- advertenser mycket bjert releveras och läsarn dessutom underrättas, att i den svenska tidskriften Frey (1845 N:o 1, 2) en vida fördelaktigare anmälan af arbetet finnes publicerad. Detta svar föranledde Brunér, att i en, under titel „Replik i polemiken rörande Hr Öhmans latinska språklära” (Hfors 1845, $:o. Sidd. 36) anonymt utgifven broskyr taga frågan ännu en gång under skärskådande. Mer undvikande än kanske de fleste replikanter skulle hafva gjort, yttrar han här bl a: , Emedan ett fullt kompetent utlåtande om en skolgrammatiks praktiska ändamålsenlighet bör grunda sig äfven på en genom långvarig pedagogisk erfarenhet vunnen förtrolig bekantskap med ungdomens förmåga och behof, så må recensentens yttranden i detta ämne, hvilka icke ega en sådan grund, lemnas i sitt värde". Likaså öppet erkän- ner han, någongång „med blygsel“, sina egnà i den föregående recensionen begångna misstag. Men efter dessa medgifvanden skonar han icke mera sin antagonist, framhållande öfverallt dennes saknad af vetenskaplig akribi. Boken föll ohjelpligen och kunde icke vidare komma i fråga att antagas vid landets läroverk. Brunérs seger var fullkomlig, men den grammatikaliska rustning, hvarmed han tillkämpat sig densamma, blef, såsom framtiden ut- visade, för honom sjelf en Nessusdrägt, från hvilken han icke kunde lös- göra sig. Med allt sjelfständigare steg fortskridande i sina lärda bemödanden, ut- vecklade Brunér under de följande åren och till sin lefnads slut en aktnings- värd produktivitet, hvars resultat äro bevarade icke mindre i 3 akademiska dissertationer, än i 5 ganska omfattande, i vårt samfunds akter publicerade afhandlingar, alla dessa arbeten uteslutande rörande specialfrågor inom den romerska språkforskningens, mytologins, arkeologins och litteraturens områ- den, samt affattade på korrekt latin. Det var icke hans sak att popularisera sitt vetande, hvarför ock dess gedigna innehåll i ovanligt hög grad endast är njutbart för fackmän, helst framställningen, i följd af tankens pregnans och detaljernas trängande mängd, mångengång saknar ledighet och klarhet. Sakkännaren skall aldrig utan nytta rådfråga dessa omsorgsfulla och samvets- 16 granna forskningar. Man finner dem derfüre icke sällan uppmärksammade äfven af utländske lärde. Så t. ex. hänvisar Schwegler i sin berömda Rü- mische Geschichte, vid frágan om Latiums kolonisation frán Troja, till Bru- nérs kritik öfver de i ämnet uttalade hypoteser (Censura sententiarum ete.). Hans afhandling De parricidii crimine, hvari yrkas att med sagde brott icke förstods fadermord, utan mord på patricier, har förelegat Lange i dennes stora, nyligen delvis offentliggjorda Römische Alterthümer, om ock här i hufvudsak en annan mening hyllas. Men isynnerhet hafva Brunérs under- sökningar om ordningen och tiden för Catulli dikter rönt ett förtjent och hedrande erkännande af tvenne skaldens nyare editorer, Tysken Schwabe och Engelsmannen R. Ellis (Oxford 1867), hvilka ständigt referera till desamma. Så smickrande detta äfven var för Brunér, såg han sig tillika icke utan ledsnad af desse högst förtjenstfulle och med de rikaste subsidier försedde filologer förekommen i sin länge och med kärlek hysta plan att sjelf besörja en ny edition af sin älsklingsskald, troligen jemte svensk metrisk öfversätt- ning efter det material, som förefinnes bland hans efterlemnade papper. Den sista och derjemte lärdaste af Brunérs skrifter, nämligen hans 1868 i sepa- rat aftryck ur Societetens akter (T. IX) publicerade Quaestiones Terentianae, synes väl ännu ej vara känd af utländske vetenskapsmän; men då deri bl. a. den vigtiga och intressanta frågan om den romerska komedins s. k. Cantica omständligen afhandlas, kan man med visshet förutsäga, att hans åsigter förr eller senare skola göra sig bemärkta, ehuru visserligen, oberoende af dem, Ritschl och Th. Bergk helt nyligen (i Rheinisches Museum och i Philologus) bragt de förnämsta tvifvelsmålen nära nog till lösning. Brunérs grundliga insigter och den allmänna välvilja, hans hofsamma väsende tillvunnit sig, gjorde för honom den enda befordringsväg, han önskade gå, jemn och banad; efter att i 8 års tid hafva med flit skött sin docentur, utnämndes han 1848 2? till adjunkt samt 1851 4 till professor i romerska litteraturen eller, såsom embetet då ännu kallades, i vältaligheten och skalde- konsten. Väl tycktes ett ögonblick äfven för honom framtidens ljusa utsigter vilja draga sig i moln, men endast för att hans ädla tänkesätt så mycket klarare skulle framstå. Det var i början af 1847, då man vid universitetet, och de unge isynnerhet, hängaf sig åt hoppet, att Runeberg skulle ansöka den efter Sjöström ledigblefne professionen. Brunér skref härom till en vän: , Runebergs hitkomst vore af stor betydelse och nytta. Som tolk af Grekerne skulle han utöfva en utmärkt inflytelse på detta studium, vid hvil- ket redan hans blotta namn skulle fästa ungdomen, ännu mera hans storhet som estetiker. Förädlande skulle han verka i konsistorium, och huru vigtigt 17 vore det ej, om en professor funnes, som med ett ord kunde leda ungdomen. Med glädje skulle jag kasta bort alla mina intressen, som härvid kunde gà sönder". Förhållandena krüfde icke ut den sjelfuppoffring, hvartill han så vac- kert förklarat sig beredd och villig. Men säkert är, att både inom och utom universitetet de äro och varit få, hvilka högre än Brunér uppskattat bety- delsen af hvarje, men särskildt den akademiska lärostol, han kallades att in- taga, och ännu färre de, hvilka på sig sjelf ställt strängare anspråk. Så blef han en länk i den kedja af förtjente målsmän för romarspråket, hvilken vid vår högskola, i en följd af mer än ett sekel, betecknas af namnen H. Hassel, H. G. Porthan, J. Fr. Wallenius och hans egen lärare J. G. Linsén. Måtte ringen icke sluta sig med Brunér! Grundlig i allt, ville Brunér börja sin verksamhet som akademisk lärare, från början, — ända från grammatikens elementer. Många inre och yttre skäl föranledde honom att just vid detta sträfvande fästa en afgörande vigt. Redan i polemiken med Öhman hade han yrkat: „I ingenting annat, än den bristfälliga teoretiska insigt, som i skolorna vunnits ur en föråldrad, ofull- ständig, felaktig grammatik, bör en mera hufvudsaklig orsak sökas till den ringa framgång, det latinska språkstudium i senare tider utvisat... Sà kraftigt skulle alltid förkänslan af språkets och litteraturens identiska genius, vid en längre hunnen lärokurs, tala till ynglingens öppna sinne, hvars känslighet anslås af det herrliga, hvars väsende det ej förmår inse, att resultatet blefve något mera än ett ögonblicks beundran, och lust ej skulle saknas hos ung- domen sjelf, om de grammatikaliska grunder, hvarpå dess vetande bygges, vore af annan art, och gåfve all den ledning, som behöfves, då muntliga upplysningar af läraren vid elementarundervisningen föga gagna, så snart spräkläran, som der måste gälla allt, säger intet eller annat”. Denna tro att grammatiken, endast densamma är korrekt och fullständig, väcker ungdomens kärlek till sjelfva språket, denna hans öfvertygelse, redan så ogynsam för Öhmans bok, manade honom ock, några år senare, att i ett till fakulteten afgifvet embetsutlåtande förfara lika strängt såväl mot dåvar. rektor K. R. Forsmans af domkapitlen till skolbruk förordade omarbetning af Streling, som mot lektor Rabes latinska språklära. Sedan han sålunda, af intresse för saken, på 5 år kommit att medverka till icke färre än 3 latinska gram- matikors aflägsnande, ansåg han för sin pligt, att sjelf träda fram på arenan. Ett femtal år yttermera, och han hade för egen del sammanskrifvit ett tre tal enahanda arbeten, bland hvilka det sista, efter vederbörlig granskning, 1855 13 af K. senaten anbefaldes till införande vid läroverken. Den sålunda påbjudna grammatiken omarbetades af författaren ytterligare 1863. Brunér 3 18 hade dymedelst uppnâtt den lika äro- som ansvarsfulla utmärkelsen att hafva laggt „grundvalen för hela den bildning, som i de offentliga undervisnings- anstalterna lemnas^. Ocksá var han, enligt hvad bl. a. gemälen afgifna dels mot Morgonbladet, dels mot Litteraturbladet, dels mot Wiborgs tidning nog- samt röja, mer ömtålig i denna fråga, än man kunnat vänta af hans med- gifvande såsom replikant mot Öhman. Icke dessmindre hafva ásigterna städse varit mycket delade beträffande den Brunérska grammatikens lämp- lighet, så t. ex. blef den vid skolläraremötet i Borgå 1860 (enl. dess Für- handl. $ 23) enhälligt förkastad, men vid skolläraremötet i Tavastehus 1863 (enl. dess Förhandl. $ 244) föreslagen till begagnande. Ett annat verksamt medel till befordrande af de klassiska studierna och närmast den romerska litteraturen, fann Brunér i ett noggrant fixerande af de pensa, som i fakultetsexamen borde ifrågakomma, Det hade nämligen visat sig, att åtminstone på de senare åren af Linséns läraretid, och kanske redan då Brunér sjelf tog sin kandidatexamen, vitsorden mångengång utfal- lit nästan slumpvis, enär examinanderne sällan ens tillfrågades, hvilka auk- torer de läst, utan mera i allmänhet fingo visa sin förmåga, hvarigenom för- hörets utgång naturligtvis blef i hög grad beroende af tillfällig större eller mindre bekantskap med just de skrifter, hvilka råkade föreläggas till explika- tion. Ett så sväfvande förhållande kunde icke vinna bifall af Brunérs rättskänsla. Med all den pietet, han hyste för sin företrädare, införde han derföre den sagda, ganska inflytelserika reformen. Mindre afgjordt är, huru- vida ej de nybestämda kurserna voro något högt tilltagna, åtminstone med hänsyn till latinstudiets ståndpunkt i elementarläroverken. De omfattade för lägsta vitsordet (approbatur): af Cicero några Orationes selectae, Disputa- tiones 'Tuseulanae samt Libri De officiis, De amicitia och De senectute, Caesars Commentarii de bello Gallieo och de bello civili, Sallustius full- ständigt, Livius 2 böcker, Taciti Agricola och Germania, Vergilii Buco- lica et Aeneis, Horatii Odae et Epodi, Bromans Romerska litteraturhistorie, Bojesens Romerska antiquiteter, Brunérs Latinska grammatik, samt för det högsta (laudatur) utom allt det ofvannümnda: Ciceros Orator et Brutus (1. De oratore), Epistolae 2 böcker, Natura deorum och De divinatione (1. De re- publica och De legibus, l. De finibus och Academica), Livii 1 dekad, Taeiti Annales (1. 6 böcker deraf -|- Historiae), Seneca 2 böcker, Plinii Epistolae, Quintiliani 10:de bok, Plautus 1 komedi, Terentius 1 komedi, Catullus (Propertius) och Tibullus fullstindigt, Vergilii Georgica, Ovidii Meta- morphoses, Horatii Satirae et Epistolae, E. Munks Gesch. d. róm. Litt. (3 delar, 1062 sidd.), Zeiss Römische Alterthumskunde; i st. f. de nämnde 19 fingo andra auktorer utbytas, sävidt de förekommit såsom föreläsningsämnen. Han var icke obekant med de inkast, som hüremot kunde güras, men motive- rade alltid sitt tillgörande med de goda resultat, han deraf trodde sig hafva förmärkt. Upplysande äro härvidlag hans utlåtanden såväl i inbjudnings- skriften till 1860 års promotioner, som de 1863 och 1865 af honom uppsatta vota, dà frágan om inrüttande af ett filologiskt seminarium fürevar i konsisto- rium. I det åberopade programmet säger han bl. a.: „Obillig och oriktig är föreställningen om en underligsenhet i allmänhet hos nutidens filologiestude- rande i afseende à den romerska klassiciteten, ty belüsenhet i litteraturen är icke mindre än förr, utan är tvertom större, och latinstudiernas egentliga ändamål kan ej anses bestå i ägandet af den praktiska språkfärdigheten, utan i romerska språkets, litteraturens och forntidens kännedom". Samma mångsidighet, som Brunér fordrade af sina disciplar, gjorde han ock till lag för sina egna föreläsningar. De författare, han under sin 20- åriga professorstid utlade, representera nära nog hvad den romerska littera- turen eger utmärktast (Cicero, isynnerhet hans retoriska skrifter, Livius, Quintilianus, Tacitus; Plautus, Terentius, Catullus, Tibullus, Propertius, Vergilii Georgiea, Horatius, Senecas Hippolytus? Juvenalis, Persius). Jemför man härmed forna tiders praxis, då t. ex. Hassel närapå 4 sekel igenom terminligen tolkade, utom Suetonius, endast ett par af Ciceros filosofiska små- skrifter eller De officiis, så torde enhvar medgifva, att framåtskridandet redan quantitativt gör sig bemärkbart, oberäknadt den större vetenskapligheten i sjelfva interpretationsmetoden. Allt detta bekräftar således hans ofvananförda åsigt. Det vore dock orätt att förtiga, det Brunér efterhand började skänka allt större betydelse åt hvad han kallar den , praktiska spräkfärdigheten“ (i tal och skrift), såvida nämligen just deri och endast deri ett bevis ligger, det den romerska anden lefver och verkar hos, samt genomtrüngt discenten eller han densamma. Det var på sådan grund, han så lifligt antog sig det af annan man framstälda projektet om ett filologiskt seminarium efter tyskt mönster, utan att, i sin värma för den goda saken, beräkna de utsigter, hvilka, under då gifna förhållanden, kunde erbjudas till projektets lyckliga realise- rande. Sedan 1864 försökte han ofta, att införa latinska talöfningar, dock utan att det rätt ville gå, måhända hellre, emedan examensfordringarna redan dessförinnan voro alltför stora och nedtyngde ungdomens fria hog, än i följd af någon ohjelplig motvind af den tidsanda, som funnit sitt uttryck i statu- terna af 1852. Brunérs framställning och behandling af de romerska auktorerne var högst fürtjenstfull. En trogen lärjunge samt i många hänseende själsfrände 20 till Linsén, lit han, liksom denne, sig framför allt angeläget vara, att på det mest vårdade språk ätergifva de gamles mästerverk. Medan dock Linsen stidse visade sig sá ängsligt mon om de sirligt-behagligaste uttryck, att han, enligt Runebergs träffande liknelse, trycktes ,, knipa orden med socker- tång”, förstod Brunér, att på ett långt adaequatare sätt öfverflytta, jemte originalens alltid kärnfulla tankeinnehåll, äfven den konkreta form och de bilder, den semasiologiska symbolik, språket och hvarje ord deri målat under sin utvecklingsgång. Prof på hans öfversättaretalang föreligga såväl i exemp- len till hans grammatik, hvilka äro mycket lyckligt både valda och återgifna, som i den bröllopssång af Catullus, han meddelat i Album af Nyländningar (1860) och dessutom i hans handskriftligen efterlemnade uttolkningar af sist- nämnde skalds och af Propertii elegier. Hans bemödanden som interpret stannade dock ej, liksom mången föreläsares, uteslutande eller ens hufvud- sakligast vid öfversättandet, utan egnade han mycken omsorg äfven på den grammatikaliska analysen samt på realförklaringen. Man har anmärkt hans med åren tilltagande ifver för textkritik eller granskning af olika läsarter, men vid en blick på filologins nyare utveckling, främst i Tyskland, skall man lätt finna, att han häri blott ville följa med sin tid. Väl var han, i saknad af gamla mss eller codices, hänvisad endast till konjekturer, men röjde dervid, såsom de förutnämnda undersökningarna öfver Catullus och Terentius intyga, både fyndighet och god takt. Dock torde ingen förundra sig, om under meddelande af en lärdom, hvilken åtminstone för ungdomen kan förekomma mindre njutbar, auditoriet småningom glesnade, så mycket detta äfven skedde till skada för de studerande sjelfva. Af vissa ofvanberörda företeelser i Brunérs verksamhet som lärd och lärare kunde måhända någon draga den slutsats, att hans hog varit till ovan- lig grad bortvänd från vetenskapens generellare frågor mot enskildheter och detaljer, samt att han sålunda uppfattat den klassiska filologin mera som en skolans och boksynthetens, än som en lifvets och den menskliga bildningens angelägenhet. Också är det sant, att hans forskning, med sällsynt koncentra- tion, aldrig, icke ens på någon mellanstund, känt sig frestad att beröra något ämne liggande utom den romerska litteraturens strängt kringgärdade odlingsfält, äfvensom det är kändt, huru lätt han fördjupade sig i specialite- ter ända till glömska af det helas sammanhang, en själsbenägenhet, hvilken i form af distraktion, i den dagliga sammanlefnaden spelade honom månget spratt. Men en slutsats af antydt innehåll vore dock mer än förhastad och skulle svära mot hans egna uttalanden, hvaraf klarligen framgår, att han hyste en så hög föreställning, som trots någon, om den allmänneliga betydel- 21 sen, det rent humanistiska värdet, af det vetande, hvars tolk han var. Re- dan i skriftvexlingen med Öhman förklarar han: „Frägan om de klassiska studiernas nödvändighet rör menskligheten, icke individen. Menskligheten kan ej umbära den antika kulturens genius. Individer kunna, utan känne- dom af den, äga sann bildning, ehuru de dervid försaka bekantskapen med det yppersta menniskoanden framkallat i dagen". Ännu bestämdare utläter han sig i det ofta åberopade promotionsprogrammet, hvarur jag tror mig böra lemna några utdrag, deder bättre än hvarje främmande utläggning, karakterisera hans åsigter, särskildt i förevarande frågor. Det heter der bl. a.: „Ofta säges att dessa studier, om de icke sedermera fortsättas och bringas högt, äro alldeles gagnlósa. Detta är dock falskt. Deras inflytelse på intelligensens uppodling i ungdomen äfvensom på språklig bildning i allmän- het, förbises dervid alldeles, och fortsättes endast bildningens arbete, hvilket aldrig för någon bör hvila, så skall den förvärfvade detaljkunskapen ännu röja sin nytta, när den blickar fram blott som ett klarögdt barndomsminne, som ser, hvad eljest icke skulle ses. Men värderas sedermera endast det, som för yttre fördel visar sig mest brukbart, då skall man visserligen icke vid hågkomsten af skolans fordna möda tänka, att blott det grundliga arbetet är bildande, utan anse klassicitet för synonymt med pedanteri och bele som puerila saker det majestätiska, mer än kungligt höja romarsprákets fraser"... »Utom religionsläran är det de humanistiska vetenskaperna och den sköna konsten förbehållet att taga vård om mensklighetens hjerta. Att detta må klappa varmt för sanning, rätt och skönhet, åstadkomma religion och huma- nistisk bildning“.... ,Så visst menniskan står närmare sig sjelf än till den yttre naturen och är upphöjd öfver denna, så visst är det äfven, att de huma- nistiska vetenskaperna företrädesvis äro de menskligt bildande”. ... , Historien i stort är kulturhistorie, och Europas nuvarande civilisation genom otaliga trådar sammanknuten med Romares och Grekers“. . . .,, Hvad af de hädangängne folken kan läras, är icke redan inlärdt. Ty liksom all annan vetenskaplig kunskap, som har andens lif till föremål, befinnes äfven denna outtömlig, gestaltande sig ny för snillet och forskningen". . . . „Den grekisk-romerska filologin är till sitt allmänna syfte icke en språklig, utan en historisk (huma- nistisk) vetenskap, som vill utröna alla yttringar af antikens andliga till- varelse, dess alla skapelser, dess hela verksamhet^. . .. Den klassiska filolo- gins fortfarande värde tyckes mången gång hafva blifvit stäldt i fråga af den orsak, att man då förmenat, att för en så gammal vetenskap några synner- liga framsteg ej vidare skulle återstå. En sådan tanke härrör dels af en onöjaktig insigt om vetenskapernas väsende i allmänhet, dels af obekantskap 22 med den ifrágavarandes ställning. För en tid kan en vetenskap synas stå stilla, men blott fór att genom inflytelser frán de andra eller genom en ny tids anda åter höja sig till ett nytt, förändradt lif. Vetenskaperna äro eviga makter, men de visa sig sürskildt äga en intensiv outtómlighet, som hafva anden till sitt objekt. Mera arbete har icke blifvit nedlagt pà nâgon veten- skap än på den grekisk-romerska filologin*. . . „Fäfängt har ej något redligt och anderikt arbete blifvit offradt till den gamla vetenskapens fromma. En följd af det grundliga arbetandet är, att vetenskapens allmänna ståndpunkt är mycket hög, och att nya bidrag till dess höjande måste ställas på en hög piedestal af vetenskaplighet. Det är icke hvar mans sak att utföra ting, som aktas stora. Rådligast är dervid för vanliga krafter att inskränka sina bidrag inom mindre detaljers trängre gränser"... , Att veta något har sitt värde, icke blott att veta allt, men hvarje vetande bör vara klart med- vetet samt sträfva till system, hvarföre ingen dithörande omständighet är att försmås såsom en småsak eller nog torr i och för sig, då den likväl har sin betydelsefulla plats som en liten länk i det hela". Efter det anförda kunna vi icke taga miste, hvar vi hos honom böra söka orsaken till hans bemödandens utpräglade rigtning mot det enskildta: ingen annorstädes än just i öfvertygelsen om vetandets storhet, oändlighet, inför hvilken han ödmjukade sig, icke dock med en känsla af nedslagenhet och sorg, utan af lyftning och glädje, i den fasta tillförsigt, att äfven för det ringaste frö, som i sig bär sanningens lifsgnista, det icke gifves en mer tacksam famn, än vetenskapens, der det, endast vi bida, i sinom tid skall gro och bära frukt. På detta fält, och i denna tillförsigt, vann hans ande det lugn, den begränsning och dermed den skapande förmåga, hvilken dess trånad fåfängt efterjagat i skaldekonstens doftande rosengårdar eller blånande stjernerymder. Med den varmaste kärlek till sin vetenskap förenade Brunér ett lifligt och uppriktigt intresse för universitetet och alla dess angelägenheter, äfven de mer praktiska, så främmande dessa voro för hans natur och kallelse. Må vara, att den hos honom i hvarje lifvets förhållande lika skönjeliga, redan från barndomshemmet ärfda, starka pligtkänslan hade sin tillbörliga del häri och medverkade till den punktlighet, hvarmed han t. ex. besökte konsistorii och fakultetens möten samt till det tjenstenit, hvilket gjorde honom, mest hvarje termin, till den förste och siste i katedern. Pligten, af hvad innehåll den vara må, är ju aldrig något så ringa, att den ej förtjenade älskas. Och åt ett dyrbarare föremål, det visste och kände Brunér så djupt som någon, kan fosterlandsvännen icke bortskänka sin tillgifvenhet, än åt 23 denna gamla institution, denna bildningens Vestashärd, der våra fäder, slägte efter sligte, emottagit, och, med Guds nådiga beskydd, våra söner i orükne- liga led skola emottaga sina bästa vückelser till insigt, dygd och redbar manlighet. Detta medvetande, denna känsla, var icke blott som en driffjäder på djupet närvarande i allt hvad han tänkte och verkade, utan framträdde vid många tillfällen i de vältaligaste ord: vare sig då han i en minnesteckning uppskattade en af sina företrädares, Henrik Hassels, oförgätliga förtjenster om de klassiska studierna vid vår högskola (1856); eller, då han, å samma högskolas vägnar, på kraftigt romarspråk gaf luft åt vår undersåtliga fröjd vid vår forne Höge kanslers kröning till jordens mägtigaste och mildaste furste (1856); eller då han utfärdade sin tänkvärda inbjudningskrift till 1860 års promotioner, eller då han med ett latinskt qväde *) helsade, vid dess hög- +) Det aftryckes här nedanföre jemte svensk öfversättning, gjord af samme ungdoms- vän till den aflidne, prosten Aug. Lindfors som äfven föröfrigt godhetsfullt riktat när- varande minnesteckning med mången notis: Si qvis beatarum incola sedium, Om någon, som de saliges hem bebor, Qvi vixit hic terrestriagve omnia Som lefvat här och hvad han i lifvet egt Jam pace mutavit piorum, Emot de sällas frid har utbytt, Despicit huc hominesqve curat, Ser på vår jord och på menskor tänker, Nos intuere, dum tibi redditur Så se på oss, då alle vi egne dig Festis diebus gratia debita, Högtidligt nu vår skyldiga tacksamhet, Aeri perenni insculpta in aevum, Förevigad i fasta bronsen, O patriae venerande doctor! Vürdade lärare fór várt hemland! Lucus bonarum fertilis artium En tempellund, så bördig på ädla várf, Hoc consitus cultusqve fuit loco: På denna plats planterad och odlad var, Colente Te felix amoenis En lund, som lycklig af din odling Enituit patulisqve ramis. Vidgade ut sig i rika grenar. Namqve ingeni qvos Roma creaverat Ty snillealster, som i det gamla Rom Fructusqve floresqve, hi nemus arcticum Uppspirat fórr i blommor och frukt, hos oss Per Te repleverunt odore Sin doft i nordens dalar spridde, Hesperiisqve aluere succis. Gjöto hesperiska safters näring. Musae Latinae judicium elegans Latinska sånggudinnor i vackra ord Os eloqvensqve Te duce tum dabant. Sitt domslut fällde under din ledning då. Ac multiplex doctrina ab uno Mångsidig lärdom flöt i språkets Irriguas repetebat undas. Lifvande vågor från dina läppar. 24 tidliga aftickande, den i bronsen gjutna och fürevigade bilden af Porthan (1864), också denne en af hans företrädaren; eller slutligen, dà han i ett inspireradt fägnetal, just från denna plats, tolkade (1866) de minnen och ljusa löften, universitetets nuvarande Höge kanslers fürmälning med den skandinaviska prinsessan Dagmar, var egnad att kalla fram för våra sinnen, men tillika (de flesta bland oss minnas det visst ännu) med djupaste smärta och harm tillbakavisade det öfvermod, hvilket just vid denna vårligt glada tidpunkt, likt en orm bland blommor, giftigt angrep vår rätt till det nationella sjelfbestånd, våra fäders arbete och blod förvärfvat, våra regenters osvikliga eder bekräftat. Så var för honom universitetet den medelpunkt, derifrån ljus och värma, lif och framtid utstrålade kring fosterjorden, den medelpunkt, mot hvilken Den finska häfdens källor du sökte upp Med rastlös möda, sökte med klart förstånd: Så sprang vår forntid fram i dagen, Fäderneslandet sig sjelf blef varse; Fontes adivit historiae sacros Gentis paternae strenua mens Tua. Sic lux refulsit clara: vidit Fennia se suaqve esse sensit. Nu språk och seder, tider af sorg och fröjd Den finska sångmön, länge i skogar gömd, Allt detta fann sig åter hedradt, Värdigt att röja nationens lynne: Nam lingva, mores fataqve temporum Et Musa, silvarum in latebris canens, Haec se videbant digna honore Ingeniumqve referre gentis. Dig följa de som egna en trogen vård Åt detta folks dyrbaraste egendom: Dig som en förman landet hyllar Och som en fader för dess historie. Temet seqvuntur, qvi populi hie sui Insigne curant et proprium bonum. Haee terra Te colit magistrum Historiaeqve suae parentem. Det gamla viker, lemnande rum fór nytt, Och tidens flykt igenom ruiner gär, Cedunt vetusta dantqve locum novis, Et per ruinas it fuga temporis, Sed optimum, qvod mens peregit, Nec cadit id retinetqve nomen: Luzet Camenas Aboa, flavaqve, Relicta ab illis, Aura fluit dolens, Sed famam habent patrumqve enltus Vernat in omne viretque tempus. Vigebit et (praeclara manent enim) Potens juventam impellere vis viri, Imago eujus hie futuros Laudis iter doceat nepotes! Men hvad förnuftet bäst har utfört Faller ej bort eller går förloradt. Väl sörjer Åbo sångens gudinnor än Och Auras våg ej flyter så glad som förr. Men ryktet talar, fädrens odling Frodas och grönskar alltjemt ånyo. Fortfara skall ock (aldrig det ädla dör) Den mannens kraft att verka på ynglingar, Hvars bild man upprest här att visa Kommande slägter en väg till ära. 25 all våra fredliga bragders glans och ära, redan sen århundraden, visade till- baka; — „haec universitas sade han, „ubi semper palpavit cor Fenniae spiravit amor patriae non minus quam eruditionis. Verumenimvero una est virtus, quae ceteras servare poterit: patriae amor, qvi si tamquam armatus custos in vigilia manebit, et privati commodi sordem et corruptelam adven- ticiam coërcebit atqve expellet^. Således in summa: bildning, upplysning, várdad och värnad af fosterlandskürleken, sehär! hvari han satte vár främsta uppgift, vårt högsta mål. Och hans eget hela lif, från barndomens och yng- lingaårens morgonväktar till mannaålderns sjunkande sol, uppenbarade ingen sträfvan, ingen önskan, ingen längtan höjd öfver den, att stå och gå blott i ädla och förädlande makters tjenst. Och derföre, huru kär var han ej för oss alla, kär för de unga och särskildt den ynglingakrets, han först som student och slutligen som inspektor tillhörde; kär för oss äldre, hvilkas odelade erfarenhet i honom aktade den nobelt tänkande och nobelt handlande, frisinnadt humane mannen. Äfven från styrelsens sida kom honom erkännande till del, såväl i hans tjenstebefordran, som i tvenne ordnar samt namn och värdighet af kansliråd; hvarförutom det samfund, hvilket i dag begår hans minne, redan 1856 genom hans inkallande till ordinarie ledamot, ville ådaga- lägga sin uppskattning af hans vetenskapliga förtjenster. Med deltagande hade Brunérs vänner och embetsbröder i några år tyckt sig förmärka, att hans kropps- och själsenergi var i aftagande, då 1870 om våren symptomer af oroväckande art började visa sig. Tillrädd att genom ledighet från tjensteåligganden och vistelse i mildare luftstreck söka bot och nya krafter, följde han uppmaningen så mycket hellre, som redan förut en, under sommaren 1832, till Italien företagen resa haft det bästa inflytande på hans äfven denna tid deprimerade helsotillstånd. Färden gick nu till de schweiziska alpländerna, der han verkligen, omhuldad af sin makas ömma vård, tidtals tyckes återhemta sig. Mellan upprepade anfall af hjernslag in- strödde dock hoppet allt mindre ofta sina solglimtar. Sjelf trodde han i det längsta på sitt vederfående, och var efter återkomsten till hemlandet, ännu i slutet af Juli 1871 osäker, huruvida han borde vidtaga sina föreläs- ningar med stundande hösttermin eller ansöka om förlängd tjenstledighet. Han behöfde hvarken göra det ena eller andra; ty väl upplefde han det akademiska läseårets första dygn, den 1 September 1871, men innan dess lopp fulländats hade han slutat sin lefnads välanvända arbetsdag och den trötta anden hamnat i evighetens hvila. i Den hädangångnes jordfästning försiggick å stadens äldre kyrkogård, den påföljande 6 Sept. Vid båren framsade derpå hans högtvärderade f. d. 4 26 embetsbroder, professsor emeritus, statsrådet Fr. Cygnaeus några ur sitt eget rika hjerta tagna och af alla nürvarandes besannade afskedsord, hvar- efter den aflidnes äldsta och tillgifnaste ungdomsvän, lektorn i romerska spráket vid gymnasium i Borgä, prosten Aug. Lindfors uppläste ett svenskt sorgeqvüde på antikt versslag. Nyländska afdelningens studenter, hvilka mangrannt och sjelfmant deltagit i sorgetåget, afsjöngo vid grafven , Viken tidens flygtiga minnen” och Horatii allvarliga , Integer vitae“. Ingen fanns, som kunnat eller velat jäfva den djupa sanning, den romerska skaldens ord just nu inneburo, dà vi skildes från det jordiska omhöljet af vår varmhjer- tade, trohjertade, renhjertade vän och embetsbroder. Och i de unges sinnen uppstego säkert åter, i denna saknadens och minnets stund, samma känslor, samma löften, hvarmed de engång förr i lifvet bjödo sin älskade inspektor farväl: Stunden nalkas. Vi dig mista. Tro dock ej, att banden brista, Som förenat oss med dig! Stoftets former vexla öden; Kärlek, aktning trotsa döden; Och de följa på din stig. Professoren och kanslirádet af Brunér hade 1856 1% i fröken Augusta Helena Wilhelmina Nymander, — dotter till generalmajoren K. J. Nymander och Charlotta Wilhelmina Bläfield, — funnit den hulda maka och outsügligt tillgifna foljeslagerska genom lifvet, át hvilken han skänkt sin tidigaste ungdomsböjelse. Hon efterlefver honom, ack! så ensam i det fordom lyckligaste hem, dit den älskade makens familjegenier hade flyttat öfver, ett hem, der hon egt och förlorat ej blott honom, men äfven de tvenne barn, med hvilka hennes äktenskap välsignats. Måtte hon, som så- väl behöfver det, få tröst från höjden och af medvetandet, att om ock ingen son skall fortplanta och med henne välsigna den hädangångne älskades namn, likväl hans ädla tänkesätt och handlingar skola hålla hedersvakt invid hans minne. Så vare det sagdt, och så låte Herran det fullbordas! Kronologiskt sammanstälda data till professorn och kanslirädet . E. J. W. af Brunérs biografi. 1816 39 Edvard Jonas Wilhelm af Brunér född i Borgå stad. Hans slägt: *) 10 Henrik Mártensson Brunnerus kring 1750 borgare och handlande i Åbo. — — Johan Brunnerus f. 1753 + 1783, student i Âbo 1764, magister 1772, arkidiakonus vid dom- kyrkan i Åbo 1774—1783. Gift med Helena Katrina Dahl- gren, dotter till hans füreträdare, mag. Johan Dahlgren, och dotterdotter till Helena Brunnerus, som var gift med kyrko- herden i Kimito, mag. Er. Fleege. —————————— —ÓÓÓMÓÓMMMÀ Jonas Brunnerus f. 1777 19 f 1848 $, kallade sig Brunér samt, sedan han 1840 16 blifvit adlad, af Brunér; slutligen lagman i Uleà lagsaga (men bosatt i Borgå samt, efter afskeds- tagandet 1844, i Helsingfors). Gift 1806 2? med Sara Kristina Franzen f. 1778 2$ t 1846, dotter till handlanden Z. Franzén i Uleåborg. — Frans Olof + + + + + + Edvard Jonas Wilhelm f. 1807, Geheimeräd. f. 1816 39 + barnlös 1871 1 1832 11 student; inskrifven i nyländska afdelningen 1833 +. 1834 16 af nyländska studentafdelningen prisbelönad (med andra priset, 2 dukater) för „Smä försök i Skaldekonsten*. 1835 43, disputerade pro exercitio, såsom respond. für J. G. Linséns diss. „Ovidius Albino- vano, epistola ex Ponto, Latine et Suethice*. » 75 Skref pro gradu („De praecipuis apud veteres Romanos historicis*), 1836 19 filosofie-kandidat med 14 suffragier; 21 promoverad filosofie-magister. . 17 antagen till e. o. amanuens vid univ. bibliotek. 1840 22 utgaf diss. „De carmine didascalico Romanorum*. Helsingf. 4:0 sidd. 61. *) Med namnet Brunnerus fórekomma dessutom i Finland: Sigfrid Bartholli Br., kyrkoherde i Nykyrka 1659, 1666; Petrus Joh:is Br. Smälandus, stud. i Åbo 1661 2; Gabriel & Johannes Sigfridi Brunneri, Ny- kyrkenses, studd. 1663; Henricus Br., Viburgensis, stud. 1724 16; Johan Br., Aboensis, stud. 1732 1. 1733, sockne-adj. i Lojmijoki 1744, f 1750; Henricus Laur., Viburgensis, stud. 1762 12, — Ännu flera Brunneri nämnas i H. Akianders ,Hedaminne för fordna Wiborgs och nuv. Borgå Stift", utgörande Hft. 13 & 14 af Finska vetenskapssocietetens , Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk“. 1840 17 utnämnd Docens i rom. litteraturen. » 3 Ordinarie amanuens vid univ. bibliotek. 1841 ledamot af Finska litteratursällskapet. 1842 Förste amanuens vid univ. bibliotek. 21— 1843 utgaf diss. „De gerundio adjectivo sermonis latini* P. I—IX. H:fors. 4:0 Sidd. 84. 1844. skref en vidlyftig recension öfver J. E. Öhmans „Latinsk språklära för skolor och gymnasier", införd i Morgonbladet N:o 92. (d. 5 decemb.) 93. 95. 96. 97. samt bihang till N:o 98. 1845 utgaf: „Replik i polemiken rörande Hr Öhmans latinska språklära". H:fors 8:0 Sidd. 36. 1846 22 filosofie licentiat. 1847 18 utgaf såsom doktors-disput., under praesidium af J. G. Linsén: , Censura sententia- rum de fide et causis narrationis, qua colonia Trojana in Latium venisse tradi- tur, allatarum*. H:fors. 8:o sidd. 22. 22 promoverad filosofie doktor i första hedersrummet. 1848 v. t.—1850 h. t. fórestod professionen i Vältalighet och skaldekonst. 3 utgaf diss. ,De penatibus Laviniensibus ac Jove Indigete.* H:fors 4:o sidd. 42 (für adjunktur). 1850 föredrag „Om süllskapslifvet hos Romarne*, vid litterär soirée. 1851 + utnämnd Professor i vältaligheten och skaldekonsten (sedan 1852 i Rom. litteraturen). 1852 om sommaren, fóretog en resa till utlandet, dà äfven Rom besüktes. 1853 utgaf „Latinsk grammatik för begynnare*. H:fors 8:0 sidd. VI. 230 samt „Latinsk grammatik för skolor och gymnasier". H:fors 8:0 sidd. VI. 318. 1855 utgaf „Latinsk elementargrammatik. Omarbetad upplaga. H:fors S:o sidd. VI. 258. XIV. Ny upplaga 1863. H:fors 8:0 sidd. VI 266 XIV. Denna grammatik blef 1855 13 af K. senaten päbjuden till begagnande vid landets publika lüroverk. skref en afhandling „De aspiratione labiali linguae latinae*, införd i F.- vetenskaps- societetens akter, T. IV, ss. 481—532. 1856 utgaf „Lefnadsteekning öfver H. Hassel", införd i „Finlands minnesvärda män". Bd. 2 Hft. 2, s. 177—208). Hassel var en aflägsnare anfórvandt till Brunér, ty Hassels dotter var gift med biskop Krogius, hvars son F. W. Krogius, adlad Edelheim, ingick üktenskap med Brunérs moster, A. M. Franzén) » i riddare af St. Anne ordens III kl. » 29 höll à universitetets vägnar „Oratio accepto nuper ab Aug. Principibus Alexandro II et Maria diademate Imperatorio*. H:fors. 4:0 sidd. 20. 19 gift med Augusta Helena Wilhelmina Nymander, dotter till generalmajoren K. J. Nymander och Charl. Wilhelmina Bläfield. » + ledamot i Finska vetenskapssocieteten. 1857 „De parricidii crimine et quaestoribus parrieidii“, afnandling i Vetenskapssocietetens akter, T. V, 519—568. 1859 „Ad rem librariam Graecorum et Romanorum pertinentia qvaedam“, afhandling i Veten- Skapss. akter T. VI, ss. 509—550. 29 2° föredrag på Vetenskapssocietetens årsdag: „Fornromerska vägbyggnader och kom- munikationsanstalter*, infórd i Öfversigten 1859, sid. 88— 100. 31 promotor vid magister- och doktorspromotionerna i bistorisk-filologiska fakulteten. 31 utgaf såsom promotor vid magister- och doktorspromotionerna i historisk-filologiska fakulteten, en ,Inbjudningsskrift* till dessa högtidligheter. H:fors 4:o sidd. 58. »De ordine et temporibus carminum Valerii Catulli*, afhandl. i Vetenskapss. akter, T. VIL, p. 599—-658. 29— 1862 2? Finska vetenskapssocietetens ordförande. 29 riddare af S:t Stanislai ordens II kl. $ „Carmen beatis manibus Henrici Gabrielis Porthan dicatum*. Helsingforsiae. 8:0 sidd. 4, vid invigningen af Porthans monument i Ábo. Notiser om typografiska sällsyntheter och medeltidshandskrifter på universitetsbiblio- teket*, införde i Öfversigten VII, s. 159—172. 23 presiderade för C. Synnerbergs doktors-diss. „De clientelae apud Romanos sub Caesaribus ratione*. Y 19 höll „Fägnetal vid universitetets fest med anledning af H. K. H. Storfursten Thron- följarens och Dess Gemäls fürmälning“. H:fors 4:o sidd. 10. i t. f dekanus i historisk-filologiska sektionen af filosofiska fakulteten. „Qvaestiones Terentianae“, afhandl. i Vetenskapss. akter, T. IX. P. II p. 1—92. dekanus i historisk-filologiska sektionen af filosofiska fakulteten. kansliråd. inspektor för nyländska studentafdelningen. tjenstledig på 1 är för sjuklighet. afled i Helsingfors, kl. 3 11 e. m. jordfäst å Helsingfors stads äldre kyrkogård. a d so c- t op ? D" Hi its } b MATTHIAS AKIANDER. Muistopuhe Suomen Tiedeseuran Vuosi- ja Juhlapäivänä Huhtik. 29 p. 1873 Pitänyt YRJÖ KOSKINEN. EUX Nc Ln e Re Bee - " Fn eL m , Na Ud» Vise cute. »+ Ey TESUEY DUM A STER ela Nå AT ax. aun DM e L NER sve E pM. 9 neo n cr Mg RS isse PORT at ba m "d i. "M 1 ni di T 3 dr HE "EX 141 -— AV DÀ RAPI 4) Pm ADM cé: \% | nne P RN vä Ber RR * ^. Md m AI i^. N -d ? rk pu a ias 4 A E mn E" va | * ! M i TRI! p" Far ja À, J: oth Jo vuosi takaperin olisi Suomen Tiedeseura tahtonut erinäisellä muisto- puheella kunnioittaa yhtä edellisenä kesänä manalan majoihin mennyttä jäsentänsä, Matthias Akianderia, ja tämä arvokas toimi oli minulle tarjottu. Miks'en silloin voinut sitä Seuran puolesta täyttää, en katso soveliaaksi tässä selitellà. Vaan mitä silloin laimin-lyótiin, on minulle suotu tällä kertaa hy- vüksi tehdä, ja jos en osaakkaan pukea kunnioitustani niihin kaunopu- heisuuden kukkasiin, jotka tämmöisissä tiloissa ovat tavallisia, on lohdu- tukseni, että Matthias Akiander vainaja oli tuo hiljainen, vähän-vaativainen työntekijä tieteen palveluksessa, joka kammoi kaikkea ulkonaista kunniaa, kammoi siti siihen määrään asti, ett'ei edes tahtonut lukea itseänsä Tiede- seuran jüseneksi. Epäilemättä Seura on paremmin arvostellut Akianderin tieteellistä kuntoa, kuin hän itse sen teki. Mutta semmoisen miehen muis- tolle olisi panegyrillinen ylistyspuhe loukkausta; ainoastaan suoraa, korista- matonta elämäkertaa vaatii Suomalainen kirkkohistorioitsija. - Matthias Akkanen syntyi Jüüsken pitäjässä Kesäk. 17 p. 1802. Hänen isänsä oli talollinen siinä pitäjässä Laukkalan kylässä Kerttolan talossa lähellä Kirvuun rajaa, Martti Matinpoika Akkanen, ja äidin nimi oli Anna Juhananty- tir Ollikka. Meidän maassa, jossa jotenkin usein tapahtuu, että talonpoikais- säädystä tuoretta voimaa vuotailee virkasäätyjen sekaan ja herras-säätyiset heimot tavallisestikin johdattavat sukuperänsä talonpoikaisesta alkujuuresta, ei tarvitse Akianderin syntyperü sen puolesta mitään erinäistä selitystä. Mutta ne olot, jotka ympärüitsivät hänen kätkyttänsä, ovat monessa kohden omituisia ja ansaitsevat lyhyen kuvauksen *) Niinkuin tiedimme, on Jääski eli Pietarin kirkko vanhimpia seurakuntia näillä seuduin ja käsitti ennen muinoin koko nykyisen Jääsken kihlakunnan, kahden puolen ylistä Wuoksen virtaa. Ruokolahti Rautjärven kanssa siiti eroitettiin v. 1572. Kun sitten Uudenkaupungin rauhanteon raja pois-leikkasi alisen osan Jääsken pitäjää, niin tuosta syntyi eri seurakunta, nimellä St. Andreæ, Wenäjän vallan alla. Turun rauhanteko korjasi muunkin Jääsken Wenäjän alueesen; siihen kuului silloin Kirvuun kappeli, joka vasta muutamia vuosia takaperin on saanut eri kirkkoherransa. Väestö näillä seuduin näyttää vanhastaan syntyneen jostakin *) Tiedot Akianderin lapsuuden-oloista on Kirkkoherra K. G. Dahlgren minulle hyvän- tahtoisesti hankkinut. 4 Hämäläisyyden ja Karjalaisuuden sekoituksesta ja tunnetaan omituisella nimellä „Äyrämöiset. & Akianderin vanhemmat olivat kotoisin Kirvuun kappeli - seurakunnasta Ala-Kuunun kylästä. Martti Akkanen ja hänen veljensä Matti olivat yhdessä ostaneet tuon äsken-mainitun talon Laukkalassa. Talo oli noin '/; manttaalia, mutta näkyy hyvin elättäneen kaksi perhettä. Lapsia karttui taloon muun Jumalan lahjan ohessa. Matti oli vanhempainsa neljäs lapsi, mutta ensimäi- nen poika; sitten vielä syntyi neljis tytür sekä toinen ja kolmas poika. Tämä kaikki oli, niinkuin olla piti. Mutta pikku Matin synty ei ollut aivan tavallisuuden mukainen ja ansainnee tulla tüssü kerrotuksi. Niinkuin metsäkylässä ainakin oli kasken-viljelys tärkeä osa talon toi- meen-tulosta. Kesäkuun lopussa 1802 (se oli Kesäk. 17 p. vanhaa lukua) oli talon rahvas, itse emäntäkin joukossa, kaskella kaukana talosta. Siellä hünen aikansa tuli; hän riensi kotia päin, mutta ei kerinnyt kolmea virstaa likemmäksi taloa, niin jäi koivun juurelle ja synnytti poian. Vaan eipä hätää: diti kääri lapsen helmaansa ja vei kotiin, johon molemmat terveinä saapuivat. Semmoinen oli Akianderin ensimäinen onnenvaihe maailmassa. Akianderin lapsuuden aioista kerrotaan, että hän jo aikaisin osoitti luku- halua, mutta vähemmän taipumusta talonpoikaisiin tóihin, johon syynä lienee ollut heikon-puolinen ruumiin-rakennus. Niin pian kuin oli saanut johdatusta kirjainten tuntemiseen ja Isä-meitää tavaamaan, niin heti itseksensä oppi luke- maan ja alkoi kirjoitustakin harjoittaa, kuvaten kirjaimia mihin päätyi, mil- loin seiniin, milloin paperi-lippuihin. Paimenessakin käydessään kylän metsä- mailla, hänellä oli kirjat muassa. Isä pian havaitsi, ett'ei poiasta kummin- kaan kyntömiestä tule, ja mietti keinoa saada häntä opin tielle. Ensi aluksi hän antoi hänen harjoittaa kirjoitusta erään samassa kylässä asuvan, Aqvi- lander nimisen, vanhan maamittarin luona. Vaan pitäjän papit, nimittäin provasti Bergstein ja kappalainen Lilius (kanslianeuvos Rein'in eno) kehoitti- vat lähettämään poikaa Wiipurin kouluihin. Asiata tyystin punnittiin ja apri- koitiin. Martin veli, joka oli toisena isäntänä talossa, arveli ei olevan varaa; johon Martti kuitenkin vastasi: „jaetaan rahat, niin ei sinulle tule mitään vahinkoa, jos minä poian koulunküyntiin osani menetänkin.“ Vaan lopullisen päätöksen joudutti eräs omituinen seikka. Wiipurin lääni kuului silloin Wenä- jän keisarikuntaan, ja keisari Paavali oli säätänyt sotaväen-ottoa tehtäväksi tästä niinkuin muistakin keisarikunnan osista. V. 1811 otettiin Suomalai- sesta maakunnasta laivapoikia Wenäjän laivastoon, jota paraikaa varustettiin tai oltiin varustavinaan Englantilaisia vastaan (sillä oikeastaan oli jo liitto Napoleon’in kanssa rikkumaisillaan). Millä kauhistuksella Suomen talonpoika kaikkina aikoina on katsonut pakollista sotapalvelusta, on tunnettu asia. Akkasen perheessä laskettiin todennüküisyyden lukua, ettà kun on kolme poikaa, otetaan kaiketi yksi sotapalvelukseen, — ja tätä vaaraa pakoon lähe- tettiin 9-vuotias Matti heti paikalla Wiipuriin, koulua käymään. Hàn sisään- kirjoitettiin mainittuna vuonna niinkutsuttuun Toiseen Alkeis-kouluun, jonka opettaja Lorentz Kristian Lignell nyt hänelle sepitti uuden, oppineelta soivan nimen „Akiander.“ Näin oli miehen opinküynti alkanut. Syyn, minkä täh- den hän Wiipuriin lähettiin, kuulin Akiander vainajan omasta suusta hänen vanhoila päivillänsä, ja hän lisäsi silloin leikillisesti: „Läksin sotapalve- lusta pakoon, ja sillä karkuri-retkellä olen vielä nytkin!* — Huomattavaa on, etti Wiipurin läänin oloissa juuri näinä aikoina tapah- tui türkeita muutoksia, jotka ratkaisevalla tavalla väikuttivat Akianderin elimüün. Aleksanteri I:n hallituskausi oli aloittanut uuden aikakauden Wenä- läiselle Suomelle. V. 1804 oli jälleen perustettu Wiipurin lukio ja sen alle kuuluvat püri-koulut. Jos ei niin olisi tapahtunut ja maakunnassa ei olisi muuta korkeampaa oppilaitosta ollut kuin se porvarikoulu, jonka Katariina II „Normalikoulun“ nimellä oli asettanut, ei olisi Akiander luultavasti milloin- kaan tullut korkeamman opin tietä kulkemaan. Vielü türkeümpi aian tapaus oli se Wenäläisen ja Ruotsalaisen Suomen lopullinen yhdistys Suomalaiseksi valtioksi, joka loppuvuodella 1811 vihdoin toimeen pantiin. Akiander, samate- kuin Rein ja moni muu vielä elävä Suomen mies, tuli vasta tämän tapauksen kautta Suomalaiseksi nykyisessä merkityksessä. Jos hünen syntymä-seutunsa ei olisi siihen aikaan tullut muuhun Suomeen yhdistetyksi, olisi kenties hänen kykynsä ja tyóvoimansa mennyt omalta isänmaalta hukkaan. Akianderin koulunkäynnistä en tiedä paljon jutella. Edistys oli joten- kin vitkallinen, arvattavasti vieraan opetuskielen tähden, joka siihen aikaan oli saksa. Kahtena vuotena hän kuitenkin suoritti molemmat alkeis-koulut, joista jälkimäinen vastasi myöhempäin aikain ala-alkeiskouluun. Sitten seurasi kolme-luokkainen Piirikoulu (Kreisschule), johon meni neljä vuotta, niin että vasta v. 1817 tuli Lukioon. Poian mainitaan aina olleen ikävillänsä, kun piti rakkaasta kodista lähteä, ja siskot, kun näkivät hänen suruansa, monta kouluun pantu, mutta heitti kesken ja tuli talonpoiaksi. Vaan Matin ainoa vastaus oli: „kun kerta on aloitettu, ei synny jättää.“ Elämä Wiipurissa oli muutoin koulupoikain tavallinen. Akiander mainitaan ensin asuneen erään Neclair nimisen opettajan luona. Leipää ja muut tarpeet hankittiin Kotoa. Rahoja kuitenkin kului sen ohessa, ja vihdoin olivat isün varat loppuneet. Silloin ei muuta neuvoa, kuin että nuorukaisen tüytyi erota Lukion toiselta 6 luokalta ja ottaa koti-opettajan virka Tohmajärven provastin Wallenius'en luona. Siellä hän oli kolme vuotta, ja niillà rahoilla, jotka hän tällä tavoin ansaitsi, hän keväällä 1822 lähti Turun yliopistoon. Poika oli nyt kasvanut nuoru- kaiseksi ja maailma hänelle avauntui. Kotolaiset ihmetellen huomasivat, että „se oli ensimäinen kerta, milloin hän itkemättä kotoa läksi.“ Mutta vanhempain toivo, että poiasta nyt piti saataman pappi, ei käynyt- kään toteen. Vuosia kului, sitten vuosikymmeniä; mutta papin tutkinnosta ei kuulunut mitään. Kotikylässä sanottiin: „Akkasen Martin poiasta ei tullut mitään; kirjat menivät kaivoon!^ — Lohduttaaksensa äitiä, täytyi Akianderin sitten kotona käydessään usein saarnata milloin Jääsken milloin Kirvuun kir- kossa, ja silloin hän aina kuljetti vanhaa äitiä muassaan kääsissä. Vaan äiti ei sittenkään oikein viihtynyt. Vihdoin viimeinkin Akiander v. 1848 antoi todellakin vihkiü itsensä papiksi, vaikk'ei sittenkään papilliseen virkaan astunut. Samana vuonna äiti kuoli. Isä oli jo v. 1829 mennyt manalan majoihin. Vaan mitäpä sitten Akkasen Martin poiasta tuli? — Kääntykäämme nyt hünen keskuuksiansa vanhassa Turun Akatemiassa katsastamaan. Oikeastaan ei Akianderin opillinen ura tässäkään tullut mitenkään loista- vaksi. Hänen ensimäinen aikomuksensa oli pyrkiä Filosofian maisteriksi eli tohtoriksi (sillä molemmat arvot olivat silloin yhtà). Mutta taloudelliset seikat ensi aluksi viivyttivät hünen opinharjoituksiaan, ja vihdoin kuljettivat häntä ihan toiselle suunnalle. Asian laita oli seuraava. Tähän aikaan oli taito Wenäjänkielessä uusi ja harvinainen asia, jonka tarvetta Suomen uusi valtio- asema oli mukaansa tuonut. Yliopistossa tuo innokas ja isänmaallis-mielinen, vaikka kenties liian kiivas Eerik Kustaa Ehrström, silloin dosenttina Wenä- jän kielessä, edusti tämän kielen opetusta. Ne, jotka tulivat Wiipurin läänin kouluista, olivat tietysti tässä kielessä saaneet vahvan perustuksen, ja Akian- der, joka pitkänä koulu-aikanansa oli saanut vaivaloisesti oppia kahta vierasta kieltà, saksaa ja venäjää, sekä Turkuun tultuansa sen lisäksi sai harjaantua ruotsinkieleen, näkyy tällä tavoin viljelleen kieli-aistiansa tarkaksi ja selväksi. Tämä taito tarjosi hänelle elatusta, mutta veti hänet myöskin vähitellen pois varsinaiselta tieteen-alalta. Jo kolmevuotisena ylioppilaana hän sai toimekseen tehdä kielenkääntäjän virkaa 'lurun maaherra-virastossa, ja vuotta myóhem- min (kesällä 1826) hän tuli varsinaiseksi ala-translatoriksi samassa virkakun- nassa. Aikomus ei suinkaan ollut sen vuoksi heittää kandidati-tutkintoa. V. 1825 —26 luettiin esm. Homeron Odysseia, ja sen perästä harjoitettiin latinan puhumista ja kirjoittamista. Vaan nyt tapahtui Turun palo, ja sen perästä seurasi yliopiston muutto Helsinkiin, johon Akiander ei voinut tyhjällä kukka- rolla mukaan seurata. Muutamat yksityiset kirjeet, jotka eräs vainajan lähin ystävä *) on hyväntahtoisesti minulle tarjonnut käytettäviksi, kuvaavat elävästi niiden aikojen ajatus-tapaa ja Akianderin asemaa. Pyydän saadakseni esiin tuoda joita-kuita otteita tästä kirjevaihdosta. Ensiksi tahdon wainita kirjeen, joka on kirjoitettu kahta vikkoa ennen Turun paloa. Akiander on virkansa toimissa Turussa oleskellut kesänkin ja juttelee leikillisesti kaupungin huvituksista. Asiat ovat itsessään vähäpätöisiä, mutta herättävät kummallisia tunteita, kun tiedämme, mikä kauhea katastrofi seurasi: — — „Wiürdest Du Dir vorstellen können, wie lustig es jetzt in Abo ist, wärest Du in 12 Stunden hier. Musikanten, Komædianten, Tänzer, Tänzerinnen, Sänger, Sängerinnen, Acteurs und Actrisen von mehreren Nationen als es in der Welt giebt, sind hier jetzt ver- sammelt. Sie haben nicht alle Raum in Häüsern gefunden, sondern schweben wie Geister, jedoch aber sichtbar, in der Luft herum. Einmal schossen 32 Soldaten piff, paff auf einen solchen Luftengel, aber vergebens, er floh und fluchte noch im Fliegen, über ihre Bajonette hinweg. Das sind Sprünge, sie nennen sie selbst salto mortales, ich aber halte sie für Teufelssprünge, denn besser kann ich diese italienischen Wörter nicht übersetzen.“ — — — — — „Ganz sonderbare Ideen haben sie jetzt hier in Abo; denn früher baute und repa- rirte man Häüser von der Erde in die Höhe, jetzt aber geht es ganz anders; die Luftmen- schen bauen erst alles was in der Luft schwebt, so wie Dächer u. s. w. und dann geht es allmählig herunterwärts, so dass man künftighin muss immer das Dach mit Schornstein fertig machen und alsdann von Dache herunterwärts baueu lassen; solche Ideen kommen mir noch ganz fremd und sonderbar vor. — Noch eins — man muss auch schon alle Bretter und Plat- ten, die man zum Dache gebraucht, früher beim Mahler überstreichen lassen, damit es gleich mag glänzen und strahlen; so ist es wenigstens mit den Platten geschehen, welche zum Kirchthurmdache gebraucht werden; — die sind aber von Kupfer!!* Huomattavaa on, että Turun palon aikana tuomiokirkkotornin katto laitettiin uudesta vaski-levyistä, niin että entinen katto vasta siti myüden revittiin, kuin vaski-levyt sijaan liitettiin, jolloin kuitenkin jäi sen verta väliä, että tuli tarttui paljastettuun puiseen ristivärkkiin. Onnettomasta palosta ei ole mitään kirjettä tallella; mutta kuukautta myöhemmin Akiander kirjoittaa ystävälleen „von dem Orte des Unglücks und Jammers:“ — — „Unsere: Akademie hat, wie Du kennen wirst, von allen öffentlichen Einrichtun- gen am meisten verlohren. Die Akademici auf gleiche Art. Professor Fattenborg und Pip- ping, ebenso Bergbom und mehrere andere haben alles verloren, so dass ausser Schultén und A. J. Lagus, bei dem ich jetzt logiere, keine andere Professoren Háüser haben. Von den Adjuneten hat kein einziger sein Quartier übrig. Am meisten bedauere ich den armen Lin- sén, der nich allein sein eigenes ganzes Hab und Gut sondern auch die Neuländ. Nations- bibliothek, ja sogar Nations Matrikel verlohren hat. Kein Mensch kann wohl in einem Jahre mehr Unglück erdulden, als dieser beklagenswerthe Mann in diesem Jahre gelitten hat. Wäh- *) Provasti A. F. Borenius. rend dem Brande war er nicht einmal in der Stadt. Wie es mit dem Studieren diesen Herbst gehen wird, kannst Du auf Helsingforssche Zeitungen lesen. Ich meines Theils habe durch diese Unglücksfälle schrecklich viel Arbeit bekommen, und willst Du mir einige Erhohlung verschaffen, so schreibe mir oft ja recht oft weitläüftige Driefe. Die einzige Freude, die man hier haben kann, ist etwas von Freunden zu erfahren.* — Kahta viikkoa myóhemmin on toivo jo ennättänyt kasvattaa hienoa orasta tuhka-läjien päälle. Akiander kirjoittaa: — — „Uebrigens haben die Stadtbewohner frohe Nachrichten und gute Hoffnungen durch die Gnadenbezeugungen S:r Kaiserl. Majestát erhalten, und freilich freut es einem jeden zu hören, dass diese Stadt nicht unter ihren Ruinen begraben bleiben, sondern wieder in vielleicht bessern Stand ais ehedem gesetzt werden soll, dass die Akademie wieder aufblühen, die Kirche repariert und alles gut und regelmässig geordnet werden soll* — Palon jälkeen akatemialliset tyót niin pian kuin mahdollista jälleen alkoi- vat, ja vaikka tietysti ei voitu syys-lukukaudella luentoja pitää, kumminkin suoritettiin sekä tutkintoja että kirjoituksia tiedekuntain edessä. Kevät-luku- kaudeksi piti luennotkin panna toimeen. Jouluk. 8 p. 1827 Akiander kir- joittaa ystävilleen: — — „Künftiges Frühjahr werden hier Vorlesungen gehalten, und wahrscheinlich wird es auch Inscription werden. Ich würde Euch rathen hierher zu kommen, wenn ich glauben würde, dass Ihr Quartier erhalten kónntet, denn Nacht und Tag auf der Strasse zu wohnen, wird wohl ein wenig unangenehm werden, wenigstens kann das Studieren nicht viel dabey gewinnen.* Akiander itse oli nyt suorittanut latinankirjoituksen ja antaa siitä varsin leikillisen kertomuksen: — — „Vergangenen Montag wurde hier Scriblerey vor der Philos. Fakultet gehalten und ich schrieb über folgendes Thema: Cujusvis hominis est errare: nullius, nisi insipientis, in errore perseverare, — und was meint Ihr, da ich mein scriptum ins Reine schrieb, änderte ich in der Eile das richtige Wort plus in folgendem Satze: — — nihil humanam naturam plus attingere videtur, quam ete. — in das unrichtige maxime; der Fehler schien aber dem gelehrten Collegio zu gefallen, indem ich dadurch nicht allein mit Worten sondern sogar in der That die Richtigkeit des Satzes bewies, und mein seriptum wurde approbiert.* Ikävämpi seikka Akianderille oli se, että Yliopiston muutto Helsinkiin nyt oli päätetty ja ratkaistu asia: — — „Die Versetzung der Akademie nach Helsingfors ist mir gar nicht nach der Nase, denn entweder kann ich gar nicht hinfahren, oder muss ich vorher Contract mit meinem Maule und Munde schliessen, dass sie sich mit blosser Luft und Wasser begnügen, denn da wird mir niemand 900 Rub. jährlich zahlen. Schon habe ich an den Gnädigsten Kaiser ge- schrieben (N. B. eine Bittschrift der hiesigen Bürgerschaft auf russisch übersetzt), dass die Academie hier bleiben könnte; aber die letzte Post brachte zur Antwort:" O yéyoapa, yEyoupe, und ich weiss wahrlich nieht, was ich mich vornehmen soll. ” Omista ja akatemiallisista oloista antaa Akiander samassa kirjeessä seuraa- van kuvauksen: 9 — — „Uebrigens wohne ich bey dem alten Prof. Lagus in einem kleinen Kämmerlein und befinde mieh wohl; der Alte ist sehr honette und artig, ich speise mit ihm und Mag. Sjóstedt zusammen und wir lassen Essen mit Porteur tragen, denn der Alte hat alle seine Zimmer ausgemithet und seine Familie auf sein Pastorat geschickt, wo er auch selbst sich aufhält ausser wenn er nach die Stadt kómmt; zuweilen ist Prof. Melartin unser vierter Tischgenosse und trockene Zwiebaeken schmecken uns à la student recht wohl.“ Wihdoin hän puhuu akatemiallisista tutkinnoista: — — , Examina werden hier jetzt ebenso wie früher gehalten, denn 12 nahmen Seminarie und 18 Prediger-Examen; 10 tentieren zu Juris-examen und 8 schrieben vor der Facultet, ausserdem dass einige Theologie und andere Landtmesserei Examen zu nehmen gesonnen sind; nur mussen sie sich auf dem Lande aufhalten, weil hier kein Qvartier zu erhalten ist.* Akatemia muutettiin kun muutettiin Helsinkiin, ja Akiander jäi Turkuun. Milli mielelli, näkyy seuraavista lauseista kirjeissü Jouluk. 5 p. 1828 ja Tammik. 26 p. 1829: — — „Was machst Du nun also in H:fors und was machen die liberi Studiosi in All- gemeinen? Da sollt Ihr leben sásom perla i gull, hat man mir erzählt, ich aber befinde mich såsom hund i brun — denn hier in Abo ist es gar jämmerliches Leben geworden.* — — „Du glaubst nieht wie sehr ich mit meiner gegenwärtigen Lage unzufrieden bin. Unaufhörlich russ. Papiere zu schreiben und dabei die Zeit zu verlieren ist wahrlich nieht angenehm; aber wass soll man thun. Ich hoffe auf glücklichere Zeiten, und diese Hoffnung, so oft sie auch manchen trügen mag, ist mein einziger Trost.“ Samaa valitusta tavataan hänen kirjeessään Gabriel Reinille Tammik. 26 p. 1829, josta muutoinkin mainitsen pari lausetta: — — „Huru ifrigt jag längtar till Helsingfors, kan Du ej föreställa Dig. Här för- spiller jag min tid och förglömmer mina studier. Men huru skall man kunna underhälla sig derstides?* — „Med särdeles nöje läste jag underrättelsen, att vid universitetet blifvit an- ställd en lektor för finska spräket, och ännu mera hade jag fägnat mig om de antagit en professor utom lektorn. Att Du skulle söka den nya lektorstjensten, önskar jag af allt hjerta.“ Pois Turusta Akiander nyt tahtoi, jos milläkin ehdolla. Kevään puo- lella hän haki opettajanvirkaa Käkisalmen piirikoulussa ja tuli Huhtik. 19 p. Porvoosen, suorittamaan siihen tarpeelliset opin-näytteet. Toukok. 9 p. hän sai tutkinnon ja oleskeli Porvoossa senkin jälkeen Heluntaihin asti. Tähän aikaan hänen isänsä kuoli ja kotoiset seikat lienevät sitten jonkun aikaa vaatineet hänen huolenpitoansa. Haettua Käkisalmen virkaa hän ei saanut- kaan, jonka tähden lienee jo syksyllä 1829 sürtynyt Helsinkiin. Wuotta myóhemmin hän pantiin virkaa-toimittavaksi Wenäjänkielen opettajaksi Hel- singin trivialikoulussa, jonka viran hän v. 1831 sai itsellensä vakinaiseksi. Näistä aioin Akiander sai yhtenään elää akatemiallisissa ilmoissa, joita oli ikävöinnyt. Mutta omat opinkokeet kuitenkin jäivät häneltä suorittamatta. Otollinen aika oli mennyt; Akiander oli nyt lähes 30:n iällä, ja maisteriksi hän ei milloinkaan tullut. [52 10 Näin oli Akiander tullut koulun-opettajaksi, ja pedagogialliset harrastuk- set sitten koko hänen elämä-ikänsä pysyivät hänelle rakkaina ja mieluisina. Jonkun vuoden perästä hän tuli Helsingin koulun rehtoriksi ja aloitti siellä puhdistus-työn, joka on kyllä merkillinen tämän koulun aikakirjoissa. Koulu- kuri oli mainitussa laitoksessa ollut varsin kehnolla kannalla. Pari kolme opettajista olivat kelvottomia juoppoja, oppilaat taas kaikkeen epäjärjestyk- seen tottuneet. Kerrotaan, että hän rehtoriksi tullessaan, antoi poïille kappa- leen 1724 vuoden koulusääntöä, joka silloin oli voimassa, lausuen: „Tätä sekä tei- dàn että minun tulee noudattaa!* Soveliailla keinoilla kelvottomat opettajat pois laitettiin; myöskin useat oppilaat, jotka eivät tahtoneet uuteen järjestykseen mukautua, pyrkivät tiehensä, ja koulussa tapahtui niin suuri mullistus, että Rein vainaja leikillisesti lausui ystävällensä: Saa nähdä, eikó aikakirjoissa kerran tule seisomaan: ,Auno... Helsingin trivialikoulu rehtori Akianderin toimella tuli tyhjäksi sekä opettajista että oppilaista.“ — Samaan aikaan Akiander oli tehty Wenäjän kielen lehtoriksi yliopistossa ja tuli vihdoin, niinkuin tiedämme, tämän kielen provessoriksi. Hänen paljon kiitetty Wenäläi- nen kieli-oppinsa sekä ensimäinen osa eräästä Wenäjän valtakunnan historiasta ovat myöskin todistuksina hänen pedagogiallisesta harrastuksestaan. Että hänen pedagogiallinen taitonsa tunnustettiin, näemme useista esimerkeistä. W. 1855 hän pantiin kaikkien Helsingin koulujen inspehtoriksi. W. 1861 hän istui komiteassa Kansankoululaitosta varten ja v. 1865 siinä komiteassa, joka teki ehdotuksen Alkeis-oppilaitosten järjestämiseen. Mitä hän Helsingin Ruotsalaisen naiskoulun hyväksi vaikutti, jonka inspehtorina hän pysyi lop- puunsa asti, olisi liian pitkä luetella, sillä se käsittäisi koko tämän laitoksen historian. — Yliopiston opettajana hänen vaikutuksensa kesti vuoteen 1867, jolloin hän otti eronsa emeritus-oikeudella. Se virka-ura, jonka näin olen lyhyesti kertonut, ei anna tosin mitään aavistusta varsinaisesta tieteellisestä harrastuksesta, ja kuitenkin Akiander oli mies, joka tyüllänsä on ollut osallisna kaikissa aikansa isänmaallisissa harrastuksissa ja niiden kautta on muutamissa kohden toimittanut itsellensä tieteellisen nimen. Hänelle, niinkuin monelle muullekkin sen aian miehelle, antoi Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran perustaminen v. 1831 uuden vaiku- tuksen-suunnan. Akiander oli tämän seuran perustajia, sitten Keckman'in kuoleman jälkeen sen sihteerinä v. 7/,1838— 5,39, jonka lisäksi hän myös- kin syksyllä 1839 (15,,—%4,,), varsinaisen sihteerin Kaarlo H. Stálberg'in poissa-ollessa, toimitti sihteerin virkaa. Sen ohessa hän vuodesta 1833 alkaen vuoteen 1862 asti eli 29 vuotta oli jäsenenä Seuran tutkijakunnassa ja vihdoin Rein'in kuoleman jälkeen kaksi vuotta seuran esimiehenä vv. 1868-—1870, sekä 11 sitä ennen vv. ?!,1865—-?/,1868 Historiallisen Osakunnan esimiehenä. Suomen- kielen viljelystä hän tällä välin sekä työllä että neuvolla edisti, kirjoitti sen ään- nös-laeista tutkimuksen, jonka Castrén aikanansa katsoi varsin kelvolliseksi, ja korjasi kielen eli oikeastaan oikokirjoituksen puolesta useita kirkkomme ohje- kirjoista. Enintä huomiota herätti hänen korjaamansa painos Uudesta Testa- mentista, joka sorjassa ulkopuvussakin v. 1552 julkaistiin Frenckell'in kustan- nuksella, ja ennen Ingman'n uutta raamatunkäännöstä oli puhtain suomennos pyhistä kirjoista. Samaan vaikutus-piiriim kuuluu myöskin Akianderin kään- nüs Norbeckin Theologiasta, kerrallaan koulujen ja papiston käytännöllistä tarvetta sekä itse kielen viljelystä varten tarkoitettu. Kirj. Seurassa hän myüskin v. 1850 oli toimittanut uuden painoksen S. K. Arvoituksia. Nämä toimet Suomen kirjallisuuden alalla monen mielestä eivät ansainne olla luetta- vina tieteellisiksi ansioiksi. Mutta muistamista on, että Suomenkielen viljelys siihen aikaan vaati varsin vaivaloista, tieteellisellä tarkkuudella tehtävää työtä, joka, kirjakielen valmiina ollessa, ei enää tule kysymykseen. Akiander ei ainoastaan rakastanut ja hyvin tuntenut äidinkieltänsä, hàn myöskin oli hyvällä kieli-aistillansa muodostanut itsellensä vakavia mielipiteitä sen kieliopillisessa asussa. Hänen vaikutuksestaan Suomalaisen Kirj. Seurassa tahdon lisäksi mainita pari seikkaa, jotka kenties monelta jo ovat unohdukseen menneet. Akiander oli ensimäinen, joka Seurassa ehdotti paikallisten murteentutkimusten toimeen-panemista ja niitä varten valmisti erinäisen kaavan. Kysymys nos- tettiin kevät-talvella 1847, ja on sitten ollut varsin tärkeä puoli Seuran toi- messa. Toinen seikka on seuraava. Akiander oli ensimäinen, joka muisti isänmaan velvollisuutta Porthanin muiston suhteen. Seuran vuosipäivänä 1854, kun puolen vuosisataa oli kulunut Porthanin kuolemasta, esitti Akiander kir- jallisen ehdotuksen, että Seura kerätyillä rahoilla toimittaisi muistokiven hänen haudallensa. Tästä ehdotuksesta syntyi enempää kuin mitä Akiander oli us- kaltanut toivoakkaan: — hautakiven ohessa Porthan’in muistopatsas Aura- joen rannalla. Vaan jo on aika puhua siiti osasta Akianderin vaikutusta, joka nimen- omaan tekee hänet tiedemieheksi, — nimittäin hänen tutkimuksistaan oman maan historiassa. Kuinka Akiander tuli kääntäneeksi tyütoimensa tälle alalle, jossa hän on oman nimensä pirtänyt Suomen sivistys-historian lehtiin, on kysymys, joka jälleen viepi meidät takaisin hänen syntyperäänsä ja hänen kotiseutunsa omituisiin oloihin. Akiander ei milloinkaan unhottanut, että hän oli „Vanhan Suomen”, tuon kauan takapajulle heitetyn Wenäläisen Suomen lapsi. Heti yliopistoon tullessa hàn siellä lóysi edellänsä toisen miehen, joka samasta seudusta, jopa samasta pitäjästä lähteneenä oli samoilla tunteilla elähytettynä; se oli Jääsken kappalaisen poika, tuo kaivattu isänmaan-ystävä Gabriel Rein. Puolen-toista vuotta vanhempana iältänsä, oli Rein jo viisi vuotta ennen ehtinyt suorittaa koulunkäyntinsä Wiipurissa ja tuli juuri tähän aikaan Filosofian kandidatiksi. Reinille tieteelliset näkö-alat jo aikaisin avaan- tuivat. Hin oli tähän aikaan ruvennut Renvall'in apulaiseksi Suomalaisen sanakirjan toimessa, ja pian hän käänsi kaiken tarkastuksen Suomenmaan historiaan, jonka tutkimiseen hän saattoi Wenäläisten lühteiden avulla uusia aineita hankkia. V. 1825 ilmestyi ensimäinen vihko Reinin väitöskirjasta „De vetere Carelia ante occupationem Suecanam“ ja tekijä tuli samana vuonna historian Dosentiksi. Koska Rein oli samasta pitäjästä kotoisin kuin Akiander ja sen ohessa v. 1826 tuli Wiipurin kansakunnan kuratoriksi yliopistossa, niin näkyy aikaisin rakentuneen likeistä ystävyyttä näiden välillä. Epäilemättä Rein käänsi Akianderin huomiota Itä-Suomen historiaan, viitaten hänelle työ-alan, jolla hän sattaisi ahkeruudellansa valaista Suomenmaan ja etenkin oman kotiseu- dun muinaisutta. Että maamme historiakin oli niitä aineita, joita Suom. Kirj. Seura oli ottanut edistääksensä, näkyy antaneen Akianderille ensimäi- sen kehoituksen ryhtymään todenteolla työhön. Kun Seuran aikakauskirjasta ensimäinen vuosikerta ilmestyi v. 1841, oli Akiander heti alusta osallisena sen toimituksessa ja julkaisi siinä käännöksen niistä raja-ja rauha-kirjoista, jotka ovat venäjäksi säilyneet. Samaan aikaan hän ryhtyi suurempaan työ- hón samalla alalla. Wenäjän rikas kronika-kirjallisuus, joka antaa niin monta valon-sädettä meidänkin maamme vanhempaan historiaan, oli siihen asti meillä varsin vaillinaisesti tunnettu. Akiander otti ko'otaksensa ja kääntääksensä kaikki ne otteet, jotka suomalaisia kansoja tarkoittivat, vertasi eri toisinnot keskenänsä ja lisäsi siihen ne selitykset ja kritilliset muistutukset, joita aine vaati. Näin ilmestyi tuo erinomaisen arvollinen ,, Utdrag ur ryska Annaler“, joka melkein täyttää yhden vuosikerran (1848), Suomi ^-kirjasta. Samaan aikaan, kuin Akiander tässä tutkimuksessa työskenteli, hän saman aineen johdosta joutui polemiikiin provasti And. Joh. Hipping'in kanssa, joka Tiede-seuran Actain III osassa oli julkaissut tutkimuksia „Saksalaisesta maasta Suomessa.” Vilkkaalla kuvituksellansa oli Hipping hät'hätää luullut voivansa ratkaista, että Wenäjän kronikain mainitsema Kauppias-joki (xymemseras phxa) vuodelta 1311 oli Halikon lahdesta etsittävä ja että Zieglerusen mainitsema Ankoper-fluss oli saksalainen muoto (Ankäüfer) samasta nimestü. „Suomi“-kirjassa vuodelta 1846 Akiander todisti päivää selvemmäksi, että Ankoper-fluss ei ollut Hali- kon lahti vaan Kymijoen suu; mutta tavallisella maltillansa hän jätti rat- kaisematta, oliko tässä myüskin Wenäjän kronikan Kauppiasjoki, vaikka sii- henkin arveluun löytyi paljon todennäköisyyttä, Tämä pieni tutkimus-kap- 13 pale antaa kauniin todistuksen Akianderin kritillisestä ky’ystä ja terävästä tutkimus-älystä. Vaan Akianderin kainous, joka todellakin oli suurempi kuin mitä tie- teelle olisi hyödyllistä ollut, esti häntä jatkamasta tätä tutkimuksen lajia, joka on varsinaisen tiedemiehen tehtävä. Hän sen vuoksi oli hankkinut itsellensä työ-alan, jossa luuli ahkeruuden ja tarkkuuden olevan kyllüksi, ja rupesi ko- koilemaan aineita itäisen hippakunnan paimenten muistoon, s. o. kirkollisten virkamiesten luetteloon ja elämäkertoihin. Turun hippakunnasta oli jo Strand- berg semmoisen teoksen valmistanut ja Lagus siihen arvollisia korjauksia ja lisäyksiä julkaissut. Itäinen hippakunta oli vielä tämmöistä kirjaa vailla; sillä pispa Alopsusen „Borgä Gymnasii historia” käsitti oikeastaan paljoa ahtaamman alan ja ainoastaan osoitti kuinka runsaita aineita oli tarjona koko hippakunnan historiaa varten. Mihin aikaan Akiander ensin ryhtyi tähän työ- hón, en voi täydellä varmuudella sanoa; itse hän mainitsee sen kestäneen nelji-kymmentü vuotta, niin-muodoin vuodesta 1828 alkaen; mutta luultavaa on, ett'ei Akiander alusta saakka tarkoittanut niin lavealle ulottuvaa teosta, kuin siitä sittemmin syntyi. Tämän tyón hedelmänä oli tuo vv. 1868, 1569 Tiedeseuran kustannuksella ilmestyvä: Herdaminne öfver fordna Wiborgs och nuvarande Borgä stift, sekä toinen eri kirjana, myöskin tämän seuran kustannuksella v. 1866 painettu: Skolverket inom fordna Wiborgs och nuva- rande Borgå stift. Molemmissa teoksissa annetaan paitsi elämäkerralliset asiat myöskin tüydellinen esitys hippakunnan vaiheista kirkko- ja kouluhalli- tuksen suhteen sekä kunkin eri seurakunnan ja koulun historia. Saman suunnitelman mukaan ja oikeastaan sivu-tuotteena siitä työstä, joka Porvoon hippakunnan suhteen tehtiin, oli Akiander ottanut Inkerinmaankin kirkolliset olot selvittääksensä ja julkaisi jo v. 1865 teoksen , Bidrag till kännedom af Ev.-Luth. församl. i Ingermanlands stift." — Millä äärettömällä vaivalla nämä teokset olivat kokoon-pantuina, nämä pienet ja suuret tiedot kokoon-haalittuina, tuskin kukaan saattaa oikein arvata. Paimen-muisto yksistään sisältää noin 20,000 nimeä ja vähintäin kaksi sen vertaa vuosilukuja ja päivämääriä, ja suurin osa niistä on arkistojen tomusta esille haettu. Että siinä joukossa ei ole voitu erehdyksiü välttää, tiesi Akiander itse varsin hyvin; mutta teoksen suurta tärkeyttä tämä seikka ei kuitenkaan vähennä. Voimme sanoa, etti Porvoon-Wiipurin hippakunnan paimenten-muisto oli Akianderin ensimäinen ja viimeinen teos, — se, johon hän ensin ryhtyi ja joka viimeiseksi häneltä valmistui. Tällä välin hän samojen tutkimus- tensa johdosta valmisti toisia teoksia, jotka vielä suuremmassa määrässä ovat hänelle perustaneet historioitsija-nimen. Itse , paimenmuistossa* muutamat 14 elämäkerrat (esm. molempain Steniusten) ovat laaditut melkein erinäisten teosten laveuteen. Kokoilema „Finlands Minnesvärda Män" tarjosi hänelle tilaisuutta vielà laveammin esittämään muutamien Porvoon hippakunnan johtajien elämäkertoja: Juslenius'en, Nylanderin, Serlachius'en js kolmen Alop:zeus'en. Sen ohessa vielä yksi, aivan uusi ala hänelle avauntui. Itä-Suomen seura- kuntain historia johdatti häntä tarkastamaan niitä hengellisen elämän eri muo- toja, joita eri aikoina on maassamme ilmaantunut; hän levitti tutkimuksensa siinä kohden kaikkiin maamme osiin, ja näin syntyi seitsemän kirjaa „Histo- riska upplysningar om religiösa rörelser i Finland“ (painetut vv. 1857— 15863). Tämä teos on liian hyvin tunnettu, että minun siitä tarvitsisi paljon puhua. Sen tärkeyttä ja arvoa kuvaa paraiten eräs tunnettu lause muutamassa Ruotsalai- sessa aikakauskirjassa: „Sverige saknar ännu sin Akiander.^ Omituinen on tämä teos senkin vuoksi, että itse eilispäivänkin tapahtumat ovat tässä otetut historiallisen tutkimuksen talteen. Akiander siinä kohden teki, mitä muutoin harvoin tapahtuu: hän julkaisi todistuskappaleet niin aikaisin, että niiden to- denperäisyyttä vielä voitiin täydellisesti tarkastella ja mahdollisia vääristyk- siä tai erehdyksiä oikaista. Miehen työvoimaa hämmästymme, kun havaitsemme, että vielä yksi ihka uusi historiallinen työ-ala on jäänyt meiltä mainitsematta. 1862 vuoden va- liokunnassa ja 1863 vuoden valtiopäivillä oli kysymys noussut Wiipurin lää- nin lahjoitusmaiden lunastamisesta, mutta asia jäi vielä ratkaisematta, koska selvitystä puuttui, missä määrässä lahjoitus käsitti täyttä omistus-oikeutta tai ainoastaan verojen läänitystä. Säädyt ehdottelivat erään kommissionin asetta- mista, joka nämä seikat selvittäisi; tähän ehdotukseen hallitus ei kuitenkaan suostunut. Vaan sana oli lausuttu, joka koski Akianderin sydänpaikkaan. Hänen syntymä-seutunsa kipein vamma tarvitsi historiallista tutkimusta, ennen- kuin parannus-toimiin voitaisiin ryhtyä. Akiander kävi työhön käsiksi, ja jo v. 1864 ilmestyi teos „Om Donationerna i Wiborgs län“, joka todellakin on ratkaissut itse historiallisen kysymyksen ja muutoinkin valaissut tärkeitä lehtià Wenäläisen Suomen historiassa. Selville tuli, että v. 1826 todellakin oli tehty hirveä vääryys, ja tämä selvinnyt tieto epäilemättä vaikutti Suomen säätyjen taipuvaisuuteen määrätä varoja lahjoitus-maiden lunastamiseen. Jos lyhyesti tahdomme arvostella Akianderin tieteellistä vaikutusta, niin on mielestäni se seikka varsin silmiin-astuva, että hän vasta myöhään ryhtyi varsinaiseen tieteelliseen tyóhón eikä milloinkaan tahtonut lukea itseänsä tiede- mieheksi. Kun tiedeseura v. 1857 kutsui häntä keskuuteensa, hän katsoi tämän kunnian aivan liialliseksi eikä milloinkaan tullut Seuran kokouksiin. Myöskin hänen teoksensa ovat tämän kainouden kautta saaneet omituisen 15 muodon. Liian vähän luottaen omaan tutkija-kykyynsä, hän tavallisesti jul- kaisi todistuskappaleet koko laveudessaan, jüttien muiden arvosteltavaksi, mitä johtopäätöksiä niiden nojassa sopi tehdä. Rehellinen keräämis-työ hänellä niin-muodoin oli pää-tarkoituksena, ja tämän tyün hän toimitti ihmeteltävällä ahkeruudella, johon täydellisesti sopii tuo vanha ohje: nulla dies sine linea. Halu tehdä jotakin hyödyllistä, johdatti koko hänen elämänsä, ja ennenkuin hän itse arvasikaan, oli hän tehnyt oman nimensä kuuluisaksi ja kunnioite- tuksi. Hän on muutamissa kohden verrattava Suomen historian isään Por- thaniin, vaikka tietysti Akianderin merkitys aikakautensa suhteen on paljoa vähäisempi. Kenties tarkemmin merkitimme hänen tieteellisen asemansa, jos hünet vertaamme noihin Ranskan Benediktolais-munkkeihin, joiden taito ja ahkeruus historian alalla on tullut sananparreksi. Benediktolais-munkki Pro- testanttisen papin muodossa on mielestäni oikein vastaus äskeiseen kysymyk- seeni: Mitä Akkasen Martin poiasta tuli? Akianderin yksityiset elämän-seikat ovat vielä meille kaikille tuoreessa muistossa. Akiander ei milloinkaan nainut, vaan vietti nuoren miehen yksi- näistä elämää viimeisiin vuosiinsa asti, tuottaen ruokansa portörilla „a la student“ niinkuin Turussa muinoin, ja noudattaen tarkkaa säännöllisyyttä kaikissa elimün-tavoissa. Hänen lukuisa ystävä-pirinsä, johon kuului kaikki mitä isänmaan-mielistä löytyi, antoi kuitenkin hänen elämällensä iloa ja vir- voitusta, ja varsinkin oli Rein vainajan perhe hänelle niinkuin toinen koti. Joka sunnuntaiilta klo 6 oli Akianderin tapa tulla Reinin kotiin, ja kun kello lói yhdeksän, hän yhtä sännöllisesti lähti. Jos joskus tapahtui, että Akiander ei määrä-aikana tullut, se oli selvä merkki, että jotakin erinomaista oli tapahtunut, ja Rein ei silloin malttanut mieltänsä, ennenkuin oli kuulus- tanut ystävänsä terveyden-tilaa. Kuinka hartaasti Akiander oli näihin oloi- hin kiintynyt, todistaa paraiten se seikka, että kun Hein kuoli, Akiander kanssa. Muutoinkin Akiander oli ystüvyydelle altis ja osasi erinomaisella hienoudella tarjota palvelustansa niille, joita hän arvossa piti. Hän ei tosin milloinkaan mennyt takaukseen; siinä kohden hän oli tehnyt lujan päätöksen josta ei milloinkaan luopunut. Kerrotaan, että isä vainaja, joka itse oli ta- kausten kautta tullut vahinkoon, oli häneltä tämän lupauksen ottanut. Mutta pie- nillä varoillansa, jotka säästäväisyydellä vihdoin kyllä suuriksi karttuivat, Akiander usein ja mielellään auttoi tarvitsevaista. Kanssakäymisessä hän oli lempeä, ei rakastanut riitoja, karttoi kaikkia väittelyitäkin. Vaan tämä ei suinkaan ollut myöntyväisyyden merkkiä, päin vastoin se enemmin osoitti siti humaniteetin lajia, joka antaa tüyden arvon muille mielipiteille, mutta 16 lujasti pysyy omissa. Akiander oli, miti ei hänen ulkomuodostaan olisi ar- vattukaan, erinomaisen jäntevä ja itsenäinen luonne. Hän oli laillansa yks- päinenkin, niinkuin Suomalaisen olla sopii. Seuraava pieni juttu lopettakoon tämän kuvaukseni. Kun keväällä 1871 kolera raivosi Pietarissa, lausuttiin muutamassa seu- rassa, missä Akiander oli saapuvilla, se pelko, etti uusi rautatie ja jokapäi- väinen liike pääkaupunkien välillä pian saattanee tuon ikävän vieraan Hel- sinkiinkin. Akiander siihen lyhyesti sanoi: „ei se tänne tule!* — Toiset ihmetellen muistuttivat, että kumminkin mahdollisuus oli varsin suuri. Mutta Akiander vielä lyhyemmin ja jyrkemmin väitti: „se ei tule:^ — Se tuli kuitenkin, ja taudin ensimäisiä uhreja oli Matthias Akiander, Elok. 2 p. 1871. Vainajan testamentti todistaa hänen harrastustansa kasvatus-tieteen, si- vistyksen ja kansanvalistuksen hyväksi. Paitsi legateja lähimmille sukulai- sille, hän oli määrännyt kansankoulu-rahastoiksi Jääsken ja Kirvuun seura- kunnille 8000 m. kummallakkin, ja kaikki loput, noin 40,000 m. Suomen yliopistolle, stipendioiksi semmoisille varattomille, jotka valmistavat itseänsä opettajiksi kirkon ja koulun palveluksessa. Kun Keisari Aleksanteri I v. 1812 tüytti Suomen miesten hartaimmat toiveet, yhdistien emämaahan tuon kauan eroitetun niinkutsutun „vanhan Suo- men“, niin kysymystä oli, osaisiko Wiipurin läänin väestö enää työllä ja hengellä todistaa perintö-oikeutensa yhteiseen Suomalaiseen isänmaahan. Sil- loin useat „vanhan Suomen“ poiat, joiden isänmaallista harrastusta Suomi jo on kokenut, riensivät toimeen, liiton sidettä pyhittämään ja vahvistamaan, ja yksi etevimmistä oli kansan lapsi Matthias Akiander. MINNESTAL öfver FRIHERRE JOHAN GABRIEL vos BONSDORFF FILOS. OCH JURIS UTR. DOKTOR, STATSRÅD, KAMRERARE I K. SENATENS KAMMAR- OCH RÄKENSKAPS-EXPEDITION, RIDDARE AF S. STANI- SLAI ORDENS 2:A KL. S. ANNAE ORDENS 2:A KL. MED KEJSERL. KRONAN, OCH SVENSKA NORDSTJERNE ORDEN, hållet på Finska Vetenskaps-societetens års- och högtidsdag den 29 april 1874 af SVEN GABR. ELMGREN. HELSINGFORS, Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 1815. , Pd Lane ' mali "ie Minnestal öfver frih. Johan Gabriel von Bonsdorff. När Vetenskaps-Societeten först sammanträdde für 36 år tillbaka, om våren 1838, var ledamöternas antal 15, och dessa hade i egenskap af Socie- tetens stiftare ibland sig till Societetens första ordförande utsett den då för tiden mest ansedda vetenskapsmannen i Finland: Gust. Gabr. Hällström. Dessa stiftare, som hade djerfheten att försöka skaffa den Finska vetenska- pen en gällande röst inom Europas lärda verld, ha numera till största delen vandrat all verldens väg; endast två veteraner qvarlefva, men den ena är sedan lång tid tillbaka bosatt i Sverige, den andra njuter ålderdomens lugn på sitt Tusculum nära Åbo. Societetens nuvarande sammansättning är der- före så godt som alldeles ny; dess första tider förekomma oss redan såsom en längesedan förgången period i nutidens snabba utveckling, ty en menni- skoålder har sedan dess förlidit. Ibland stiftarena funnos ock två bröder von Bonsdorff, hvilka gingo ganska olika öden till mötes: den äldre brodern var synnerligen nitisk i bemödandet att organisera detta vetenskapliga sam- fund, men skördades af en förtidig död redan i första året af dess tillvaro — i januari 1839 — den yngre deremot tillhörde detsamma i runda 35 år och öfverlefde således de flesta sina medstiftare, men äfven han afsomnade i hög ålder för snart ett år tillbaka. Societeten erkänner det vara en kär pligt att hugfästa minnet af sina hädangångne stiftare, och mig har blifvit uppdraget att efter förmåga fullgöra den, beträffande Johan Gabriel v. Bons- dorff. Dennes långvariga, lifliga och fruktbringande verksamhet berörde lik- väl icke Societetens egentliga område, den stränga vetenskapen, utan var tvärtom alltigenom riktad åt det praktiska lifvet, var således mer eller mindre främmande för mängden af vårt samfunds ledamöter, och isynnerhet för mig; men just af denna anledning vågar jag hoppas på något öfverseende med teckningens stora brister. Friherre Johan Gabriel von Bonsdorff tillhörde en slägt, som har ovanligt många lärda anor och skänkt universitetet flera lysande vetenskap- liga namn i mer än ett sekel. Sju med namnet Bonsdorff hafva sedan med- 4 let af 1700-talet fungerat som universitets-lärare; ibland dem visserligen 2, båda med namnet Petrus, blott en kort tid som docenter, men deremot 5 såsom professorer och med beröm tjenstgörande en lång tid, nemligen Ga- briel, Jakob, Johan, Pehr Adolf och Evert Julius, flertalet utmärkta inom naturvetenskapernas område. Redan i slägtens andra kända led hade en Kristofer så vida beträdt den lärda banan att han år 1700 fick magi- stergrad i Upsala, och dog som kyrkoherde i Jorois; ty prestaståndet kalla- des och var verkligen den tiden det lärda ståndet. Ursprungligen Tysk, så- som äfven namnet utvisar, hade slägten under den olyckliga förmyndare re- geringen i Karl XI:s barndom flyttat öfver ifrån Lüneburg till Uleåborg, der en Peer Bonstårff första gången förekommer i mantalsförteckningen för år 1669, och sedermera alltvidare utbredt sig i östra och mellersta Fin- land, hufvudsakligen såsom prestslägt. Kristofers son Petrus, född 1719 i Jorois, var på sin tid känd och värderad för grundlig lärdom, blef docent i fysiken 1746, matheseos lektor i Borgå, kyrkoherde i Hauho 1779 och teologie doktor vid jubelfesten 1793. Att dennes hus måste hafva varit syn- nerligen litterärt, synes man kunna sluta deraf, att bland hans många barn ej mindre än 3 på en gång suto som professorer vid Åbo akademi, och den 4:e var docent i Grekiska och orientaliska litteraturen 1782, blef sedan kyr- koherde i Pieksämäki 1800, och teologie doktor vid reformationsfesten 1817. Den andra i ordningen af dessa söner, Gabriel, född i Borgå 1762, stude- rade medicin i Upsala och blef der doktor 1785; bedref derjemte naturalhi- storiska studier med sådan ifver och framgång, att han ägde och donerade åt universitetet i Åbo den största naturalie-samling som dittills funnits inom Finland, sammanletad under resor dels i fäderneslandet, dels i södra Sverige och Danmark. Det var derföre en sjelffallen sak att han skulle fästas vid Åbo akademi under den på vetenskapliga utmärktheter synnerligen rika Por- thanska perioden, först såsom professor i naturalhistorien 1786, sedan i ana- tomin, vid hvilken läraretjenst han qvarstannade ända till 1823; erhöll der- under arkiaters-titel, var ordförande i collegium medicum, och upphöjdes i adligt stånd 1819. För hans lifliga, oroligt verksamma lynne var den ve- tenskapliga sysselsättningen icke nog, utan han slog sig snart sagdt med hejdlös ifver på mångfaldiga ekonomiska bestyr, var en lång tid så till sä- gandes universitetets byggmästare, bidrog till Finska hushållnings-sällskapets stiftelse, var verksam ledamot i Strömrensnings-direktionen, delägare i Åbo Diskontverk, anlade för egen del fabriker, planterade stora trädgårdar, byggde hus, skötte jordbruk, m. m., allt med en ynglings liflighet ända in i sena- ste ålderdomen. 5 Af en sá sällsynt verksam, till hela sitt uppträdande originell far, fóddes Johan Gabriel den 16 *) sept. 1795 i Åbo, den 6:e i ordningen bland S syskon, och han vanslägtades icke mycket från sin fader i anseende till lyn- nets originella liflighet och praktisk verksamhet. .Med gammaldags patriar- kalisk stränghet handhades disciplinen i detta hem, och vid lydnad utan prut für den enrádande fadersviljan vandes barnen ifrån början. Vår teck- nings föremål har sjelf bevarat minnet af en skarp konflikt emellan fadrens vilja och sonens naturliga lust att sjelf bestämma sin framtida lefnadsbana. Efter erhållen privat undervisning af en informator, som enligt Bonsdorffs egen anteckning var särdeles sparsam på lärdomar, men desto frikostigare på aga, blef han vid 15 års ålder den 10 nov. 1810 inskrifven som student vid Åbo akademi och Wiborgska afdelningen eller nationen, samt begynte derpå genast med särdeles intresse och uppmärksamhet afhöra den då enda juridiska läraren, prof. Calonii utmärkta föreläsningar. Detta skedde med afsigt att, oaktadt sin ungdom, så fort som möjligt absolvera sin juridiska kurs vid akademin och snart inkomma på den praktiska banan, dit hans håg företrädesvis drog honom. Men emot denna plan satte fadren sitt bestämda veto, gaf den motspänstige sonen en allvarsam tillrättavisning, och förklarade kort om godt att ingen juridisk examen finge komma i fråga förän han ta- git filosofiska graden, och derefter ingen ringare än juris kandidat- och li- centiat-examen. Utan tvifvel hade fadrens befallning sin goda grund i so- nens ungdom och goda hufvud, ehuru å andra sidan dennes klena underbygg- nad i de lärda språken och åt det praktiska lifvet vända håg talade deremot. Studenten slog sig likväl derefter, med nästan desperat ifver och ihärdighet, på Latinsk och Grekisk grammatik, stängde sig eremitlikt för åratal inne med sina examensböcker, hann i kunskaper småningom upp sin 4 år äldre broder, den sedermera som kemist utmärkta Pehr Adolf, blef dennes exa- mens-kamrat, och fick den 28 april 1815 i examen rigorosum vitsordet: maxime dignus (med 4 laudatur och 5 cum laude) — således ett ganska godt resul- tat för en ännu ej 20-årig yngling. Också mötte den stränge fadren på trappan sin från pröfningen hemkommande son och slöt honom under glädje- tårar i sina armar med orden: „du har hållit ord som en karl“ — nemligen att oaktadt sin bristfälliga underbyggnad uppnå universitetets högsta lärdoms- grad — samt bemótte honom från den stunden med dittills ovant faderligt *) Enligt utdrag ur dopboken: den 26 sept. Huru denna olikhet skall förklaras vet jag icke, ty sjelf uppgaf han alltid den 16 sept. Äfven årtalet varierar, uppgifves nemligen stundom i officiella handlingar, enligt prestbetyg, hafva varit 1793, men detta säkert med orätt. Dopboken torde böra äga vitsord i fråga om datum. 6 förtroende. De füreskrifna disputationsprofven i Latin-talande aflade han 1814 med 2:a häftet af J. J. Tengstróms arbete: „De viris in Fennia peritia Graecarum litterarum claris“ och 1815 med sista (6:e) häftet af G. G. Häll- ströms arbete: „De figura telluris ope pendulorum determinanda“. Valet af detta sednare ümne fór gradualprof tyckes utvisa, att han bland annat vinn- lagt sig om djupare matematiska studier. Efter denna arbetsdryga förberedelse fick vår Bonsdorff ånyo egna sin tid åt juridiska studier. Detta gjorde han ock med lika oförtröttad ifver och en jernflit, som man föga hade skäl att vänta af hans naturligen lifliga, lef- nadsglada lynne. För att så mycket tryggare framgå på sin juridiska bana, begärde och fick han, som nyssblifven magister, af professor Calonius en anvisning huru han på bästa sätt skulle inrätta sina studier för juridisk grad, och derjemte det vänliga rådet att begifva sig till Upsala, emedan Calonius sjelf för sin höga ålders skull (han var då 77 årig) ämnade afgå från sin lärarebefattning i Åbo. Beslutet att öfverflytta till lärdomssätet vid Fyris åns strand hade således sin giltiga grund i Calonii råd, men det öf- verensstämde dessutom väl med Bonsdorffska slägtens urgamla vana; ty be- synnerligt nog hade såväl vår Bonsdorffs far, som två farbröder och far- farsfar likaledes någon tid studerat i Upsala, med förbigående af det när- mare belägna Åbo. Troget följande de gifna råden afreste Bonsdorff, åtföljd af sin far, i september 1815 till Sverige, och grep sig genast an med stu- dier på fullaste allvar. Undvikande i det närmaste alla ungdomliga förströ- elser och tidsödande nöjen, till och med umgänge med kamrater, tillbragte han, enligt egen utsago, nästan hvarje dag från kl. 5 om morgonen till kl. 10 om aftonen bland sina böcker och på collegier. Resultatet af hans an- strängning blef också der i Upsala lysande; inom mindre än 2 år genomgick han med goda vitsord såväl juris-kandidat- som licentiat-examen (den 11 dec. 1816 och 3 maj 1817), disputerade för doctorsgrad den 8 juni och promo- verades den 15 juni 1818 till juris utriusque doktor, detta vid den ovanligt tidiga åldern af blott 23 år. Och likväl hade han inom samma tid hunnit åtfölja lagman Klinteberg på sommartingen i Örbyhus och Norunda härader, samt i 4 månader tjenstgöra på Upsala landskontor; en sysselsättning som säkerligen beredde honom vinst för framtiden, emedan han genom den fick praktisk kännedom af rättegängsbruken och uppbördsverket i Sverige. Ka- meralen var redan då hans hufvudstudium, att dömma af innehållet i den afhandling Om boställen, som han under prof. L. G. Rabenii presidium utgaf för doktorsgrad; der antydes redan det förslag till boställsvård, som han långt senare afgaf i en för ändamålet nedsatt kommité. Hans studiikam- 7 rat i Upsala var mähända Edvard Gabriel Runeberg; ätminstone specimine- rade denne samtidigt i ett närbeslägtadt ämne: „Om husesyner“, som dock är mycket knapphändigare behandladt än Bonsdorffs. Denna ovanliga hast i målets uppnående, förutsätter hos Bonsdorff visserligen både en oerhörd arbetsamhet och en mer än vanlig förmåga; men man kan med skäl sätta i fråga, om den i allo var förmånlig, om icke detta brådstörtade, forcerade studium gjorde grundlighet och mogenhet i tanken för honom rent af omöj- lig. Under sådant förhållande måste sjelffallet mycket af det i hast inlärda innan kort förflyga, liksom en med stark drifning framtvingad blomma ha- stigt förvissnar. Också synes han sedermera alldrig kännt sig rätt hemma- stadd i det theoretiska af lagfarenheten, utan betraktat det som onödigt hår- klyfveri, men deremot med trygghet förlitat sig på hvad han under ärenders praktiska handläggning inhemtat. Dels häraf, dels af medfödda anlag låter det förklara sig, hvarföre han alltid förblef en praktikens man, tagande alla ämnen ifrån deras rent praktiska sida. Nästan lika hastigt vann han befordran på embetsmannabanan, men af- slutade den äfven tidigare än vanligt. Oaktadt sin ungdom skyndade han efter aflagd examen i Upsala genast till hemlandet, och tjenstgjorde redan sommaren 1817 på häradsskrifvare- och kronofogde-kontor i Haliko, samt vid landskansliet i Åbo. Var sedan den 2 febr. 1818 kammarskrifvare i Senaten, och fick följande året, således vid knappa 24 års ålder, förordnande att förestå kamrerare-tjenst i Senaten, den han ordinariter tillträdde den 26 sept. 1826. Ehuru befordrad till flere olika tjenster i revisions-kontoret och revisions-rätten, dem han blott en kort tid innehade, var det dock egentligen som kamrerare i kammar- och räkenskaps-expeditionen han gjorde sig väl förtjent af regeringens erkännande, visadt med ordnar och titlar, samt för- värfvade sig det allmänna omdömet att vara en nitisk och verksam tjenste- man, väl hemmastadd i alla räkenskapsverkets mysterier. Vid hans tillträde till tjensten såsom vikarie stego kronoresterna i landet till ungefär 132,000 rub. silv., men till en del genom skärpta kontroller, dem han föreslagit, var uppbördsverket i så mycket förbättradt tillstånd vid hans afgång, att resterna utgjorde blott 5,200 rub. silv., enligt hans eget anförande; utan tvifvel ett vackert resultat, om ock flere orsaker än den anförda hade medverkat till detsamma. Den reform som längst bevarar minnet af vår Bonsdorffs tjenst- göring, är utan jemförelse den högst nödiga förenklingen i jordeboks-räntans beräkning, eller den så kallade räntepersedle-omsättningen, för hvilken han ifrade i hela sin tid och slutligen fick se förverkligad, om ock dess egentliga verkställande blef hans efterträdare förbehållet. I 100 år påyrkad 8 af ständerna, särskilt af dem vid Borgå landtdag — som afgäfvo ett föga tillfredställande förslag i ämnet — blef sagda förenkling dock alltfort undan- skjuten, kanske mest derfóre att man ryggade tillbaka för det omstórtande af gammal häfd som jordebückernas nya inrättning skulle medfóra, kanske ock emedan de fórslag som dittills uppgjorts icke varit tillfredsställande, icke med ens afhjelpt confusionen, utan nódtorftigt lappat det i längden ohållbara. Oredan i bokfóringen, med de gällande 10 olika skattetalen — mantal, hem- man, skattören, skattmarker, óresland, skattar, alnar, bågar, näbbar och kor — de omkring 30 olika rüntepersedlarne, och de 112 olika undervisningarne, kändes dock småningom alltför outhärdlig och något botemedel måste sökas; Bonsdorff, som länge påyrkat en reform häri, fick Senatens befallning att utarbeta ett detaljeradt förslag till skatteförenkling, hvilket han aflemnade färdigt redan 1827. Detta innebar en mycket radikalare förändring, än nå- gonsin förut blifvit föreslagen, och det godkändes i allo af K. Senaten, men stadfästelsen uteblef icke dess mindre, osäkert af hvilken anledning, ända till den 9 april 1840, då de allmänna grunderna antogos. Långt derefter 1844 fick Bonsdorff i afseende å verkställigheten för andra gången afgifva samma förslag, ytterligare vidlyftigt motiveradt, som likaledes godkändes, och nu anbefalldes ändteligen dess ofördröjliga verkställande i detaljer. Förslaget innehöll hufvudsakligen: att det fordna kronovärdet åsidosattes, såsom icke mera passande till förändrade förhällanden, men de många räntepersedlarne (som nu reducerades till 4, nemligen spanmål, hafre, smör och talg), hänför- des till vissa skatterublar, så att af hvarje skatterubel alltid en del skulle erläggas i penningar, en annan del finge betalas med spanmål, en tredje med smör 0. s. v. eller ock lösas efter markegång, samt alla de olika skat- tetalen och undervisningarne bragtes till enhet och inbördes likhet, nemligen till mantal och hemman — Wiborgs län och Torneå härad likväl undantagna, emedan, enligt Förordningens ord, dylik reglering der icke är af nöden. Efter sådana grunder uppgjordes öfver hela landet omsättnings-jordeböcker, dessa granskades i kyrkostämmor, sedermera äfven i landskontoren och re- visionskontoret; efter slutad granskning uppsattes sedan de nya jordeböc- kerna, i hvilka hemmanen äro införda med sina åsatta skatterubeltal. Åratal förgingo naturligtvis innan detta hunnit verkställas, men ifrån 1850 års in- gång uppbars och bokfördes skatten efter denna nya metod, som innebar ett ganska betydande framsteg och åstadkom en dittills ovan reda och lättnad i skatteberäkningen. Officiella tidningen för 1850 N:o 6—8, 35, redogör kor- teligen för denna vigtiga reform, som var af ganska vidsträckt inflytande för en lång framtid; redogörelsen är troligen af Bonsdorff, ehuru han då re- 9 dan lemnat statens tjenst och icke sjelf handhaft verkställandet. Ty om våren 1844 afbrót han sin lifliga verksamhet für allmänt gagn genom att begära afsked, fastän ålderdom ingalunda tvang honom dertill, så vida han då ännu ej uppnått mer än 48!/ års ålder. Ett ibland motiverna till detta oväntade steg — ehuru troligen icke det enda — var att hans helsa genom tidiga och länge fortsatta ansträngningar mycket försvagats och hans lynne begynt lida af en öfverdrifven retlighet, nästan knarrig otålighet, som inga- lunda öfverensstämde med hans för skämt böjda natur. Dertill kom sannolikt att han vid tilltagande ålder fann sig icke lika lätt som förut kunna sköta sin vidlyftiga privata ekonomi jemte statstjensten, emedan den förra ensam verkligen kunde vara nog till att fullt upptaga hvarje annan mindre verksam själ än hans. Allt nog, han fann sig behöfva mera ledighet, och fick den 26 juni 1844 afsked med statsråds värdighet. Kort derpå anträdde han, för att på en tid slå alla bekymmer ur hågen, en långvarig utrikes resa ge- nom Sverige, Danmark och Tyskland till Paris, der han en längre tid dröjde; när han då ånyo vände kosan mot hemlandet, hade han att fägna sig af återställd helsa och dermed följande jemvigt i lynnet, som sedermera alldrig öfvergaf honom. Bonsdorffs verksamhet var dermed ingalunda afslutad, utan fortgick oförminskad ännu en lång tid, om ock på andra banor. Till tiden för hans publika tjenstgöring hör dock hans uppträdande som författare, nemligen med det synnerligen omfångsrika och vigtiga arbetet: Storf. Finlands kameral- lagfarenhet, systematiskt framställd, 3 delar 4:0, om tillsammans 141 ark, hvilket arbete ensamt berättigar hans namn till ett hedrande rum i våra litterära häfder. Tryckt 1833 på statens bekostnad, har det redan i 40 år utgjort en oumbärlig hjelpreda för alla kamerala tjenstemän i landet, och kommer troligen ännu länge att gagna, såsom det enda dugliga i sitt slag; många generationer studenter efter hvarandra hafva hemtat mesta delen af sitt vetande i ämnet ur ,Bonsdorffs kameral*, och denna har mycket bi- dragit till att reda begreppen i detta alltifrån fordom öfver höfvan intrasslade ämne. Vid dess författande hade han visserligen att tillgå ett så godt för- arbete som N. Lundeqvists , Sammandrag af författningar angående Svea rikes kammarverk“, Nyköping 1821, äfvensom den rika samling afskrifter af kamerala författningar ur Svenska arkiver, som ledamoten i Senaten, kam- marrådet Fredr. Lor. Nyberg vid sin död 1831 efterlemnat — ehuru arbetet torde hafva varit till större delen fullbordadt, innan denna samling kom Bonsdorff tillhanda — och genom dessa källors begagnande fick verket en full- ständighet och pålitlighet, som eljest kanske varit omöjlig att uppnå. Men re- 9 2 10 daktionen af hufvudinnehállet och systematiseringen af den oerhórda mängden speeialfürfattningar, hvilken af Bonsdorff sjelfstindigt måste verkställas, kräf- de báde en lángvarig ansträngd müda och en praktisk detaljkunskap, som säker- ligen hos ganska fà tjenstemän kan förutsättas, hvarfóre detta gedigna arbete gör sin författare all heder. Alldeles samtidigt utgaf i Åbo hans broder Karl G u- staf det närbeslägtade, likaledes gedigna arbetet: „Debiterings- och beskatt- ningsverket i Åbo län;“ hvaraf man torde få sluta, att båda bröderna ömse- sidigt drogo nytta af hvarandras forskningar, ehuru detta sednare hade in- skränktare syfte. Kameral-lagfarenheten gaf vid sitt framträdande i dagen anledning till en långvarig och delvis bitter tidnings-polemik, som dock i allmänhet slutade till Bonsdorffs fördel. Dåvarande professor Nordström re- censerade verket i Helsingfors Morgonblad 1834 N:o 78—83, och erkände hos det många förtjenster, men anmärkte derjemte ganska många brister, bland annat oriktig tolkning af några författningars ord; författaren svarade genast N:o 87—$89 i en synnerligen skarp ton och gendref större delen af anmärkningarne; Nordström vidhöll sina anmärkningar i ett delvis rätt bit- tert gensvar, N:o 91, äfvensom i en ytterligare kort replik, N:o 18 för 1835; en för mig okänd insändare tog obetingadt Bonsdorffs parti, N:o 16 för 1835, och yttrade i slutet de berömmande orden: „Ju oftare detta ypperliga verk rådfrågas och genomögnas, desto dyrbarare visar det sig genom rikhaltighe- ten af sitt välordnade innehåll och den säkra vägledning det lemnar oss till kunskap om och tolkning af vårt lands kameral-lagar“. I detta votum har, som jag tror, sedan dess ända till våra dagar allmänheten öfverhufvudtaget instämt. I något sammanhang med kameral-verkets offentliggörande stod det troli- ligen att vår Bonsdorff, jemte prof. Ekelund och assessor Lohman, år 1835 kallades till redaktör af det nya lagverket, som under geheimerådet Walléens ordförandeskap skulle bringas till stånd och bli ett systematiskt sammandrag af utkomna författningar, i uppställningen ungefär likartadt med det Ryska lagverk, som då under grefve Bludoffs ordförandeskap utarbetades. Detta var den andra lagkomitén i Finland, ty den första hade en tid förut, utan något synligt resultat, upplöst sig. Prof. Ekelund uppgjorde ett systema- tiskt schema för det hela samt torde utarbetat civil- och criminal-lagen; Bonsdorff, med sin vanliga drift i göromål, tog icke heller ledamotskapet som en sinecur, utan torde hafva utarbetat 5:e afdelningen i schema, kame- ralen, åtminstone till någon del. Men hela företaget bar vatten, liksom den föregående komiténs arbete. Ty 1842 nedsattes, med senator De la Chapelle som ordförande, en lagrevisions-komité, som granskade det tillämnade lag- 11 verket sà vidt det var färdigt, hvarjemte äfven professorerna Lagus och Nordström på anfordran afgáfvo vidlyftigt motiverade utlåtanden i ämnet, och följden blef att detsamma jemte hela planen förkastades. Ungefär samtidigt afled prof. Ekelund och Bonsdorff tog afsked, hvarpå en 3:e lagkomité för- ordnades, som efter helt andra grunder sammansatte det sedermera tryckta lagverket. Till en stor mängd andra komitéer, som förberedde delvis ganska vig- tiga regeringsåtgärder eller samhällsreformer, blef Bonsdorff inkallad, ej blott under sin tjenstetid, utan äfven långt derefter, medan han lefde som privat man, men ändock lifvades af oförminskadt intresse för allmänna ärender. Sålunda satt han, alltid såsom verksam ledamot, i komitéerna: 1. för inrät- tandet af civilstatens enke- och pupill-kassa, 1825 och 1829; 2. för handelns och jordbrukets befrämjande 1834; 3. för åtgärder till lurendräjeriets förhin- drande 1834 och för en ny tulltaxa 1836; 4. för handelns och sjöfartens be- främjande 1836; 5. för tillökning af statsinkomsterna 1838; 6. för myntvä- sendets reglerande och den s. k. myntrealisationen 1839; 7. för organiseran- det af den indelta militären 1854, och deraf föranledd rotejemkning 1856; 8. för vården af kronans boställen och kungsgårdar 1860; 9. för landtdags- propositioners utarbetande 1862; 10. för förslag rörande ombildning af en del styrelseverk 1865, då han utarbetade ett fullt detaljeradt förslag till in- struktion för ett kammar-kollegium i Finland. Afgaf äfven ett utförligt för- slag till löne-indelningarnes upphäfvande och ersättande med kontant lön, 1844; samt år 1847 ett detaljeradt förslag till Passexpeditionens i Petersburg nya organisation. Var dessutom en bland adelns komiterade vid Riddarhus- möten 1848, 1854 och 1860, äfvensom en bland Finska bankens revisorer 1865 och 1866; hvartill kan läggas att han medverkade till Finska veten- skaps-societetens inrättande 1838. Utan tvifvel innebålla de ofta ganska vidlyftiga utlåtanden Bonsdorff afgaf inom dessa många rådplägande kretsar, ett dyrbart förråd af praktiska vinkar, observationer och påminnelser om nödiga reformer, som väl förtjente beaktas, ehuru de icke utmärka sig genom någon annan framställningens förtjenst än tydligheten; ty alltid grundade han sina reformförslag på rent praktiska motiver, alldrig förlorade han sig i vidtsväfvande teorier. Man kan också taga för afgjordt, att hans yttran- den icke så alltför ringa inverkat på de beslut regeringen fattat, att hans rika erfarenhet och villighet att den meddela således icke varit gagnlös för det allmänna. Man känner dessutom att de styrande icke sällan på privat väg inhemtade Bonsdorffs mening i fråga om åtskilliga tilltänkta åtgärder, att han således äfven i egenskap af privat man fungerade nästan såsom ett 12 konsultativt statsräd utan portfólj ehuru i sádant afseende icke synlig infór allmünheten. Vid landtdagarne 1863 och 1867 — ty ifrån 1872 års ständermöte uteblef han för sin höga ålders skull — representerade han sin ätt, och hade dá rikt tillfälle att yttra sina ásigter i samhällsvigtiga frågor. Också begagnade han det öfverhufvud ganska ofta, så att hans yttranden uppgå till nágot hundradetal, ehuru de vanligen voro helt korta, gáende rent pà saken utan allmänna resonnementer, stundom med instródda humoristiska infall. Af andra talares välklingande fraser lät han sig alldrig hänföras, utan hade all- tid sin egna sjelfständiga, enkla och praktiska åsigt af saken ifråga, den han framförde med bestämdhet, men utan visad lust för propaganda. Ofta blef han motsagd af talare med mer flytande tunga, äfven då hans mening var den riktigare, och vid omröstningar stannade han icke sällan i minorite- ten, oftare dock vid den förra än vid den senare landtdagen. Hans infly- tande i ståndet tyckes derföre hafva varit ringa, och i allmänhet hade han under hela sin lefnad icke att fägna sig af någon synnerlig popularitet, den han icke heller på något vis sökte. Emellertid äro de verkliga reformer icke få, som han med sitt votum understödde, om än den s. k. liberala fraktionen icke i allmänhet kunde påräkna hans medhåll. För den dryga andel han sålunda på flere sätt haft i vårt lands samhällsutveckling under det sednaste halfseklet, fick han den 31 mars 1868 ett lysande vedermäle af monarkens nåd, i det han med barn och efterkommande upphöjdes i fri- herrligt stånd, 49 år efter det slügten blifvit adlad. Derförinnan var han dekorerad med Stanislai ordens 2:a klass, Anne ordens 2:a klass med kej- serl. kronan, och Svenska nordstjerne orden. Friherre Bonsdorff hade äfven i det privata lifvet icke ringa betydelse, nemligen i egenskap af driftig och insigtsfull jordbrukare på flere olika trakter af landet, emedan exemplets makt är stor isynnerhet på ekonomins område. Den förkärlek han alltid behöll för landets modernäring, insöp han redan tidigt i hemmet genom sin fars exempel och sin ärfda jordegendom; men insigten i den förvärfvade han sjelf genom talrika försök och sin goda observations-förmåga. Han gällde som auktoritet i hithörande frågor bland praktiska landthushållare, ehuru han äfven häri satte föga värde på blotta theorier. Han innehade en tid jemte två syskon, det af fadren inköpta Ke- pola gods, beläget i Kiulo socken och bestående af många frälsehemman, vidare ensam en kort tid Pörtsnäs i Kimito, Wiborgs gård eller Frillas, ett allodial säteri i Bjerno åren 1837—46, Juvankoski i Uskela, der ett pap- persbruk var i gång, drifvet af en mäktig forss, åren 1838—62, Sonaby i 13 Helsinge ända ifrån 1820 och Gumtäckt, titt invid Helsingfors, ifrån 1840. På dessa många jordagods förmärktes snart af markens högt uppdrifna odling och hela hushållningens förbättring, att de kommit i en både nitisk och praktiskt erfaren ägares hand. Men han innehade icke alla dessa egendomar på en gång, utan sålde dem en efter annan för ett af de betydliga förbättringarne betingadt högre pris än inköpssumman, med undantag af Gumtäckt, det han vid sin annalkande ålderdom öfverlemnade åt sin enda son, som i likhet med sin fader från kameraltjenst öfvergått till landthushållning, och Sonaby, det han med förkärlek omhuldade, och mot slutet af sin lefnad bebodde, samt af hvars förskönande han vid framskriden ålder hade sitt nöje i landtligt lugn. Äfven till annan industri än landtbruk utsträckte han sin omsorg, fastän, såsom det vill synas, med mindre framgång. Ty utom pappersbruket Ju- vankoski, det han jemte sin svåger Wasz länge bedref, innehade han bland annat ett antal aktier i Vanda jernbruk, anlaggt i Helsinge vid Vanda å; men det bolag, som i början af 1840-talet bedref detsamma, nödgades innan kort upplösa sig, antingen för missgynnande konjunkturers skull eller till följe af betydliga misstag i affärens bedrifvande. Lägger man dertill att han var en drifvande medlem i åtskilliga andra bolag och successivt ägde två stadsgårdar, af hvilka han lät ombygga den sednare hel och hållen, så inses lätt att hans ekonomiska verksamhet var nog vidsträckt, följaktligen tog mycket både tid och krafter i anspråk. Genom sträng sparsamhet i en ti- digare ålder samt omsorg och klokhet i alla transactioner, förökade han be- tydligt den förmögenhet honom tillfallit genom arf, och använde densamma lika klokt i sin senare ålder ej blott till eget nöje, utan äfven till välgören- het emot andra. De sista lefnadsåren blefvo för honom jubelår af högst ovanlig art. Den 19 sept. 1868 fick han af juridiska fakulteten i Upsala jubeldoktors- diplom, emedan 50 år förgått sedan han till juris doktor promoverades, ett fall som sällan inträffar, enär sällan någon så ung man promoveras som Bonsdorff då var. Året derpå den 31 maj 1869 pryddes hans hjessa af jubelmagister-krans här i Helsingfors, 54 år efter det han promoverats i Åbo. Slutligen hade han den ytterst sällsporda lyckan att kunna fira sitt guldbröllop med sin ännu lefvande maka Ulrika Charlotta von Willebrand, med hvilken han sedan den 31 dec. 1820 genomlefde 52 år af ostörd äkten- skaplig sällhet. Tryckta verser, hållna i munter tonart, bevara minnet af denna ovanliga högtidlighet den 31 dec. 1870. I dessa verser heter det på skämt, men fullkomligt riktigt: 14 Hvem är ej ung, om icke han Som ständigt drack ur ungdomskällan, Som städs arbetat som en man Och lett som yngling deremellan ! När kammarverket kündes tungt Och hárd som flinta kameralen Dà blef hans hjerta áter ungt Vid sängen, vänskapen, pokalen. Ty oaktadt hans stora arbetsamhet var han ingalunda nágon fiende till nöjen eller skämt. En förklarad vän af musikens sköna konst, den han ock sjelf utöfvade, spred han i glada lag ofta mycken munterhet såsom Bellmans- sångare och lyckad humoristisk talare för skålar, hvarvid hans originella liflighet i gester ännu mer förhöjde den komiska kraften i orden. Öfverallt uppträdde han sprittande liflig och meddelsam, icke synnerligt skrädande ord i sitt samspråk. Ännu bibehåller sig minnet af det muntra tal han i studenternas glada krets höll vid majfesten den 13 maj 1848, förklarande att samma Gumtäckts äng, der de stodo, skulle allt framgent få disponeras för dylika fester. Någon sådan har likväl sedan dess ej blifvit hållen och minnet af den sednaste majfesten är blott en gammal saga för det yngre slägtet. Men på dagen ett fjerdedels århundrade efter sagda värfest slutade friherre Bonsdorff, den 13 maj 1873, i lugn och frid sin långa, i allmänhet lyckliga och i många afseenden minnesvärdt verksamma lefnad. Maka, son och två döttrar, stodo närmast sörjande vid hans graf. Il. Il. IV. 15 Kronologiskt register till minnestalet öfver frih. Joh. Gab. von Bonsdorff. Slägtledning: 1. Peer Bonstårff, från Liineburg, förekommer första gången i mantalslängden för Uleåborg år 1669. Hans barn: 1. Dorothea f. 1677, gift med tullbesökaren Henrik Estlander, död 1747 i Uleåborg; 2. Kristofer. 2. Christophorus Petri Bonstorph, född i Uleåborg omkring 1678, student i Upsala, sedermera i Åbo, inskrifven i Österbottniska nationen 1695, filos. magister i Åbo 1700, kapellan i Kirvus 1704, kyrkoherde i Jorois 1715, död 1720. Gift med Anna Heintzius från Jääskis, död i Borgå 1760. Hans son: 1. Petrus Christophori Bonsdorff, född i Jorois 1719, student i Åbo 1737, filos. magister 1745 i Abo och kort derpå docens i fysiken, matheseos lector i Borgå 1750, kyrkoherde i Hauho 1779, theol. doctor 1793, kontraktsprost 1794, död 1803. Gift 1:0 med Magdalena Kepplerus från Ingo, död 1757; 2:0 med Katarina Haartman från Åbo, död 1787. Hade 15 barn, bland hvilka 9 afledo vid späd ålder, de öfriga voro: 1. Peter B., född 1756, student i Åbo 1774, i Upsala 1776, filos. magister i Upsala 1779, docens i Grekiska och Orientaliska språken i Åbo 1782, ling. sacr, lector i Borgå 1783, kyrkoherde i Pieksämäki 1800, theol. doctor 1817, kon- traktsprost 1818, död 1821. 2. Gabriel B., adlad von B. 3. Jakob B., född 1763, student 1779, filos. magister 1785, docens i orient. spr. 1786, theologie professor 1807, theol. doctor 1817, kontraktsprost 1825, död 1831. 4. Niklas B., född 1766, auditör vid Åbo läns inf. regem., assessor. 5. Gustaf B., sjöofficer, drunknade i Eng. Kanalen 1791. 6. Johan B., född 1772, student 1788, filos. magister 1792, studerade en tid i Upsala, docens i orientaliska språk 1794 i Åbo, bibliotekarie 1802, pro- fessor i orient. och Grekiska språken 1807, ensamt i Grekiska litt. 1812, död 1840. 2. Gabriel Petri Bonsdorff, född i Borgå den 6 okt. 1762, student i Åbo Wefae- filos. magister 1782, medicine kandidat i Upsala 1784, med. doctor 1785, professor i naturalhistorie och veterinär vet. 1786 i Åbo, professor i anatomi och kirurgi 1794, arkiater 1817, adlad den 27 aug. 1719, emeritus 1823, düd den 22 nov. 1831. Gift V. 16 VI. 1788 med Anna Adolfina Busch, dotter till ekon. direktören Adolf Busch, och hade 8 barn: 1. Anna Katarina, född 1789, gift med kapellanen Nils Mikael Ingelius. 2. Adolfina Sofia, f. 1790, gift med kronofogden Erik Wasz. 3. Pehr Adolf von B., född den 27 okt, 1791, student i Äbo 1810, filos. magister 1815, docent i kemin 1816, professor i kemin 1823, död i Hel- singfors den 11 jan. 1839. En af F. Vetenskaps-societetens stiftare. 4. Elisabet Charlotta, f. 1792, gift med landträntmästaren i Wiborg, hof- rådet Lars Fredr. Kuhlstróm. 5. Maria Gustava, f. 1794, gift med revisorn Ernst Fredrik Sallmén. 6. Johan Gabriel von B., friherre sedan 1868. 7. Karl Gustaf von B., fódd 1798, student 1814, filos. magister 1819. kanslist i revisionsrütten 1825, länebokhällare i Åbo 1827, kronofogde i Haliko härad 1835, jubelmagister i Helsingfors 1869, jemte sin nyssnämnde broder. 8. Fredrika Wilhelmina, f. 1804, gift med brukspatronen Karl Johan Sallmén. 6. Johan Gabriel von B., gift den 31 december 1820 med Ulrika Charlotta von Willebrand, fódd 1800; deras barn: 1. Augusta Adolfina Charlotta, fódd 1822. 2. Aurora Wilhelmina, fódd 1823, gift 1853 med kyrkoherden i Parikkala Klas Collan. 3. Hjalmar Erik Gabriel, fódd 1826. 4. Emilia Sofia, född 1839, gift 1864 med hofstallmästaren öfverste Fer- dinand d'Orchimont i Sverige. 3. Hjalmar Erik Gabriel von B,, friherre, f. den 29 sept. 1826, student 1843, filos. magister 1850, f. d. kassör vid krigskommissariatet, possessionat. Gift 1:0 med Ulrika Karolina Wasenius f. 1830, dód 1860; 2:0 med Mathilda Johanna Tams, f. 1836. Barn: Anna Charlotta f. 1857. Hjalmar Gabriel f. 1858. 2 Adolf, f. 1862. Karin Ulrika Mathilda, f. 1868. Villiam Matthias, f. 1871. SE Johan Gabriel von Bonsdorff är född i Àbo, enligt egna uppgifter den 16, enligt dop- attest den 26 september 1795. Student vid Àbo akademi den 10 nov. 1810. Filosofie kandidat med omdómet maxime dignus den 28 april 1815. Disputerat pro exercitio, praeside Joh. Jac. Tengström, De viris in Fennia peritia litt. Græc. claris den 7 dec. 1814 (om biskopen Ericus Erici). d:o pro gradu, præside Gust. Gabr. Hällstrôm, De figura telluris ope pend. det. den 27 juni 1815. Filosofie magister och doktor den 13 oktober 1815. Promotor var prof. G. G. Hällström. 17 Juris kandidat-examen i Upsala den 11 dec. 1816. Juris-licentiat-examen i Upsala den 3 maj 1817. Utgaf som juris doktors specimen, under prof. L. G. Rabenii præsidium, en afhandliug Om boställen, ventilerad den 5 juni 1818. Promoverad juris utr. doktor i Upsala den 15 juni 1818. Auscultant i Åbo hofrütt den 2 juni 1817. Extra kammarskrifvare i K. Senaten den 9 sept. 1817. Kammarskrifvare i K. Senaten den 3 febr. 1818. Revisor i Kammar- och Rükenskaps-expeditionens revisions-kontor den 19 okt. 1819. Kammarförvandt i samma expedition den 12 sept. 1820. Erhöll senatskamrerare namn och värdighet den 4 juli 1823. Revisionskommissarie i förenämnda kontor den 2 jan. 1824. Assessor i allm. revisionsrütten den 15 mars 1825. Kamrerare i K. Senatens Kammar- och Räkenskaps-expedition den 6 sept. 1826. Ledamot i komitén für inrättandet af F. Civilstatens enke- och pupillkassa, samt für dess instruktion den 18 juli 1825 och 18 nov. 1826. Uppgjorde förslag till skatteförenkling och räntepersedleomsättning 1827. Ledamot i direktionen fór civilstatens enke- och pupillkassa den 11 nov. 1828. Riddare af S. Anne ordens 3:e klass den 7 jan. 1829. Fiek Kammarräds namn och värdighet den 10 april 1833. Utgaf från trycket: Storf. Finlands kameral-lagfarenhet, systematiskt framställd, del. 1— 3. Helsingfors 1835. 5 Ledamot i komitén för handelns och jordbrukets befrämjande den 9 juni 1834. D:o för ät- gärder till förekommande af lurendräjeri och tullförsnillning s. å. Riddare af S. Stanislai ordens 2:a klass den 12 aug. 1835. Redaktör för ett nytt lagverk, eller systematiskt sammandrag af de i Finland gällande lagar, den 28 okt. 1835. Ledamot i en komité, som borde yttra sig om handelstraktaten med Sverige, om åtgärder för befrämjande af handel och sjöfart, samt föreslå en ny tulltaxa den 25 febr. 1836. Ledamot i komitén för statsinkomsternas förökande den 28 mars 1838. Riddare af S. Anne ordens 2:a klass, den 15 maj 1839. Ledamot i komitén för myntväsendets reglering och den s. k. myntrealisationen den 14 nov. 1839. Afgaf förslag till löne-indelningarnes upphäfvande och förvandling till kontant lön, 1844. Afgaf detaljeradt förslag till räntepersedle-omsättning och skatteförenkling, 1844. Riddare af S. Anne ordens 2:a klass med kejserliga kronan den 10 febr. 1844. Erhöll på begäran afsked från senatskamrerare-embetet den 26 juni 1844. Fick statsråds namn och värdighet samma dag. Anträdde en utrikes resa, sommaren 1844; återvände 1845. Riddare af K. Svenska nordstjerne-orden, den 21 febr. 1846. Afgaf förslag till Finska Passexpeditionens i Petersburg nya organisering, 1847. Såsom en af adelns deputerade bivistat riddarhusmöten 1848, 1854 och 1860. Ledamot i komitén för organiserandet af den indelta militären den 18 okt. 1854. d:o d:o för indelta militärens blifvande sammansättning, den 2 dec. 1856. 18 Utsedd att verkställa rotejemkning i Perno härad den 15 nov. 1859. Ordförande i komiten für vården af kronans boställen och kungsgärdar, den 2 april 1860. Ledamot i komitén fór landtdags-propositioners utarbetande, den 14 nov. 1862. Deltagit i landtdags fórhandlingarne och ekonomi-utskottets arbeten 1863 och 1864. En af Finska Bankens revisorer 1865 och 1866. Utarbetat förslag till instruktion för ett kammarkollegium i Finland, 1865. Deltagit i landtdagsfórhandlingarne 1867. Upphójd i Finskt friherrligt stánd den 31 mars 1868. Jubel-juris-doktor i Upsala den 19 sept. 1868. Jubel-magister vid promotionen i Helsingfors den 31 maj 1869, dà prof. V. Lagus var promotor. Firade sitt guldbröllop, den 31 dec. 1870, i Helsingfors. Afled den 13 maj 1875. MINNESTAL üfver FRIEDRICH WILHELM AUGUST ARGELANDER FILOSOFIE DOKTOR, PROFESSOR I ASTRONOMI VID KUNGL. FRIEDRICH-WILHELMS UNIVERSITETET I BONN SAMT DIREKTOR FÓR OBSERVATORIET DERSTÄDES, GEHEIME-REGERINGSRAD, RIDDARE AF KEJS. ST. ANNE ORDENS ANDRA KLASS, AF KUNGL. PREUSSISKA RÖDA ÖRNS ORDENS ANDRA KLASS MED STJERNAN OCH AF KGL. SVENSKA NODSTJERNEORDEN, KOMMENDÖR AF STORHERTIGLIGA BADISKA ZÄHRINGER LEJON-, RIDDARE AF KGL. PREUSSISKA ORDEN POUR LE MÉRITE M. M. HEDERSLEDAMOT AE FINSKA VETENSKAPSSOCIETETEN, LEDAMOT AF MANGA UTLÄNDSKA LÄRDA SAMFUND, hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens Års- och Högtidsdag Den 29 April 1875 af A. KRUEGER. HELSINGFORS, Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 1875. J ) E» » n^ E r PT, -— Bor P» Ieri t iM i M mn i$ 06014 TLLA. "T undi) iai MA, MA Ki E divis D : p que EH T d. d á p es TE :,' AN I Li ? ^; amis unti " M A3 e ^ à äv? wa me IMAC, [LR MEET iil AP HI wer“ ad UV Au qo A eq earn ME L] * uiu PT TAN su ‘a de uu. ee | ah Bi ml x 1 su” Lir “is a itii. oo. a b GN " cd E m T. " ] E í V Le 2) (dios nd Hc : ' etd f SE "W = on db Mi M "aa TD EO * ps (5, a De OGM bes ^ AE i 12 Å L LE amis rev AM fel j T TE TFT ser i. Á Jj . * 2 - » x A in 3 Np. 4 VEI Högtärade åhörare! Det var för omkring tio veckor tillbaka, som med blixtens snabbhet ett sorgebudskap spridde sig öfver den civiliserade verlden: den sista af den nyare astronomins veteraner, Argelander, hade den 17 Februari slutat sitt långa och för stjernkunskapen så fruktbärande lif. Icke endast i Tyskland, der den aflidne tillbragt största delen af sitt lif, äfven i andra länder emot- togs underrättelsen om hans frånfälle med sorg och saknad; det fanns väl ingen ibland de många astronomer i både den gamla och nya verlden, som hade kommit i närmare vetenskaplig beröring med honom, som icke skulle känt, att de med honom förlorat en trogen vän eller en alltid välvillig råd- gifvare. Särskildt hos oss har Argelanders bortgång väckt deltagande: det var vid akademien i Åbo och vid universitetet i Helsingfors, som han lade grunden till sitt rykte; genom hans här utförda arbeten blef det finska uni- versitetets observatorium så att säga infórdt i den vetenskapliga verlden. Då han efter mera än tretton års verksamhet lemnade Finland, hade han för- värfvat sig en aktningsvärd ställning icke endast såsom vetenskapsman utan äfven såsom medborgare, och den lucka, han lemnade efter sig, har aldrig kunnat fullständigt fyllas. Finska Vetenskapssocieteten, som stiftades två år efter hans afresa från landet, har under en lång följd af år räknat honom till antalet af sina utländska hedersledamöter för- att derigenom uttrycka sin högaktning för hans vetenskapliga förtjenster. I enlighet med Societetens gamla plägsed, att vid sitt ärssammanträde fira bortgångne ledamöters minne, har jag blifvit uppmanad att inför denna aktade åhörarekrets i korta drag skildra Argelanders lefnadsöden. Detta mig meddelade uppdrag har å ena sidan varit smärtsamt för mig, emedan det ånyo upplifvar sorgen öfver den förlust, som drabbat mig personligen, men å andra sidan har det varit för mig, som i tjugutvå år åtnjutit förmånen att hafva varit den bortgångnes lärjunge, medarbetare oeh vän, en dyrbar pligt att få gifva ett offentligt ut- tryck åt den aktning och kärlek jag i likhet med alla dem, som stått honom nära, hyser för hans oförgätliga minne. Det vore omöjligt att i dag meddela en någorlunda fullständig skildring af Argelanders så framgångsrika lefnad. Endast efter längre fortsatta studier 4 och förberedelser skulle en sådan kunna åstadkommas och dess framställning skulle i hvarje fall erfordra en vida längre tid än den, hvarunder jag i dag får taga mina ärade åhörares uppmärksamhet i anspråk. Hvad jag nu kan meddela blir mera en skizz, som företrädesvis behandlar den tidigare perioden af Argelanders lif ända till hans afresa från Finland. Jag har grundade skäl att antaga, att en fullständigare framställning af hela hans verksamhet icke alltför länge skall låta vänta på sig. Friedrich Wilhelm August Argelander var född långfredagen den 22 Mars 1799 i Memel i Ostpreussen. Hans far Johann Gottfried, som var grosshandlare och skeppsredare, härstammade på fäderne från Finland, der slägten under namnet Argillander ännu i dag fortlefver i några delar af landet. Aflidne häradshöfdingen August Forstén i Kuopio har under insamlandet af materialer till en beskrifning öfver kolonisationen af norra Savolax öfver- kommit särskilda notiser om berörde slägt, som från detta landskap utbredt sig inom och utom landet, utan att dock lyckas vinna, såvidt jag har mig bekant, en bestämd utredning rörande vår Argelanders genealogi. Såsom säkert kan emellertid anses, att hans farfar, som var född 1726 i Pernå, lefde i Lovisa såsom kopparslagare. Om honom eller hans far berättar en tradition, som Argelander sjelf stundom omtalade, att han skall hafva uppsatt vindflöjeln på Åbo domkyrka. Han flyttade sedermera till Tilsit i Ostpreussen och hans son Johann Gottfried, fader till vår Argelander, egnade sig åt handeln samt bosatte sig i Memel. Den unge Argelanders barndomstid sammanföll med den för Preussen så bedröfliga perioden, då den kungliga familjen efter slaget vid Jena och de oerhörda olyckor, som derefter öfvergingo landet, nödgades draga sig tillbaka ända till Memel, den yttersta staden i monarkin. Det rådde brist på boningsrum i den lilla staden, som saknade lokaler att emottaga ett om än så anspråkslöst hof. Argelanders far ställde dà öfre våningen af sitt hus till kungliga familjens disposition och kronprinsen, prins Friedrich och deras hofmästare flyttade dit in. På detta sätt blef den unge Argelander lekkamrat till de kungliga prinsarne och detta ungdomskamratskap öfvergick sedermera till den varma vänskap, som framförallt kronprinsen, sedermera konung Frie- drich Wilhelm IV, och prins Wilhelm, numera kejsar Wilhelm, hyste för Argelander och som denne besvarade med en uppriktig tillgifvenhet ända till sista stunden. Efter förberedande undervisning i hemmet besökte Argelander gymna- sium i Elbing samt det då för tiden berömda Collegium Fridericianum i Kö- nigsberg (1813—1817) och blef efter aflagd maturitetsexamen (studentexamen) 5 den 2 April 1817 inskrifven såsom student vid universitetet i Königsberg. Han hade bestämt sig för kameralfacket, för att söka anställning och befor- dran i den högre förvaltningen. Men snart blef han genom att áhóra före- läsningar hos Bessel dragen åt ett helt annat hâll. Bessel fäste sin upp- märksamhet på den unge studentens framstående anlag och flit; han prófvade hans förmåga genom att anfórtro åt honom utförandet af några svårare be- räkningar och drog derefter icke i betänkande att öfvertala honom att egna sig helt och hållet åt astronomin. Det behöfdes ieke heller stor öfver- talningsförmåga härtill från Bessels sida och Argelander öfvergaf gerna sina studier i kameral för att följa sin håg för astronomiska arbeten. Det är eljest ett eget förhållande, att Bessel, Wilhelm Struve och Argelander, som under en lång tid hvar för sig, men i gemensam anda, arbetade på att ut- vidga kännedomen af stjernhimmeln, ifrån början hade bestämt sig för andra lefnadsbanor, än dem de efteråt följde. Bessel blef efter till hälften fulländad gymnasialkurs kontorist i ett handelshus i Bremen. Snart vaknade hos honom tanken att söka sig till den mera sjelfständiga ställningen af skepps-kargadör och han ansåg det vara nyttigt att förbereda sig dertill genom att inhemta grunderna för den nautiska astronomin. Sålunda öppnade sig för honom en helt annan verld och genom Olbers försorg sattes han sedermera i tillfälle att egna sina krafter åt vetenskapen. Wilhelm Struve började sin veten- skapliga bana såsom filolog och ehuruväl han inom kort arbetade sig upp till Rysslands mest framstående astronom, bibehöll han alltid en viss för- kärlek för klassiska studier och de klassiska språken. Desse män lemna ett bevis på huru framstående talanger, om de förenas med ihärdig flit, alltid förstå att söka sin rätta verkningskrets. Redan den 1 Oktober 1820 antogs Argelander till assistent vid obser- vatoriet i Königsberg och egnade under den tid han innehade denna be- fattning all sin arbetsförmåga dels åt de på observatorium pågående obser- vationerna, dels åt egna undersökningar. Bessel var en sträng läromästare: han ställde stora fordringar på sig sjelf, men han ville, att äfven hans elever skulle göra sammaledes. Huru flitigt man arbetade den tiden i Königsberg, kan endast af en sakkännare riktigt bedömmas, som genomgår de af Bessel utgifna observationerna jemte deras inledningar eller de periodiska astrono- miska tidskrifterna. Likväl vore det oriktigt att tänka sig Argelander såsom dignande under bördan af arbetet. Han var tvärtom en glad student, deltog ofta i kamraternas förlustelser och var en gerna sedd gäst vid glada till- fällen och familjenöjen. Han hade en sällsynt förmåga att förena veten- skapens allvar med sällskapsmannens angenäma lynne. Han vistades gerna 6 i godt sällskap och bidrog alltid genom en mångsidig konversation att lifva detsamma. Sålunda var han omtyckt af alla umgängesvänner redan den tiden och såsom sådan qvarlefver han äfven i minnet hos de få af hans be- kanta i Finland, som ännu äro i lifvet. Under den tid af ett och ett halft år, som följde på utnämningen till assistent vid observatoriet, hade Argelander hunnit afsluta sina universitets- studier jemte det han skötte sina löpande göromål vid observatoriet. Sedan han aflagt filosofie doktorsexamen och derjemte utgifvit och försvarat en för ändamålet författad afhandling „de observationibus a Flamsteedio institutis“ blef han promoverad filosofie doktor den 1 April 1822. Han kunde då väl icke ana, att femtio år sednare denna dag skulle firas af hans vänner både inom och utom landet med en så öfverväldigande mängd af ärebetygelser och lyckönskningsskrifter, ibland hvilka den, som tillsändes honom från det finska universitetet utgjorde ett af högtidsdagens förnämsta glädjeämnen. — Kort efter att hafva vunnit doktorsgraden utgaf Argelander ett annat arbete: „Untersuchungen über die Bahn des grossen Cometen vom Jahre 1811 hvilket innehäller en münstergiltig bearbetning af denna märkliga komet, som ännu i dag fortlefver i äldre personers minne. På grund af detta specimen samt efter undergánget colloquium inför filosofiska fakulteten utnämndes han samma år till privatim-docens vid universitetet, en befattning, hvilken, som man vet, ej är åtföljd af lön vid de tyska universiteten, men som dock i vetenskapligt hänseende ställer sin innehafvare i jemnhöjd med ordinarie pro- fessorer, i det en privat-docent när som helst kan kallas att bekläda pro- fessorsembete, utan att något ytterligare kunskapsprof kan honom affordras. Jag kommer nu till ett nytt skifte i Argelanders lefnadsöden, till hans flyttning till Åbo. Huru det nya observatoriet derstädes efter långvariga motgångar genom för akademiens bästa nitälskande mäns, framförallt Häll- ströms, bemödande kommit till stånd, derom hafva vi genom en af Professoren A. Moberg år 1862 författad akademisk inbjudningsskrift blifvit upplysta. H. J. Walbeck var den första astronom, åt hvars ledning Uranias nya tempel på Wärdberget blef anförtrodt. Han hade på ett högst fördelaktigt sätt gjort sig känd genom en afhandling .de forma et magnetudine telluris“, som utgör det första rationella försöket att sammanfatta de skilda intill den tiden ut- förda gradmätningarne till ett enda resultat. Walbeck vistades om vintern 1820—1521 i Königsberg”) och deltog under Bessels ledning i arbetena vid *) Königsberger Beobachtungen, sechste Abtheilung pag III, achte Abth. pag. IV, Brief- wechsel zwischen Olbers und Bessel, 2 Theil pag. 185. 7 observatorium samt hade vid detta tillfälle utan tvifvel kommit i närmare beröring med Bessel och Argelander. Efter hans olyckliga frånfälle den 23 Okt. 1822 var observatorstjensten vid akademien ledig; ingen kompetent sökande fanns i landet och Argelander beslöt derföre, såsom jag förmodar, icke utan att rådfråga Bessel, att anmäla sig till tjenstens erhållande. Vid Consistorii Academici sammanträde den 6 April 1823 upplästes af Rektor hans ansökningsskrift, som åtföljdes, såsom protokollet för dagen säger, , af ett af den berömde astronomie professoren och riddaren Bessel för honom utfärdadt hedrande bevis af den 19 Mars, enligt hvilket Argelander i nära tvenne års tid hade varit anställd såsom medhjelpare å astronomiska obser- vatorium i Königsberg och dervid med förvärfvade erforderliga theoretiska kunskaper varit i tillfälle att inöfvas äfven i den praktiska skickligheten vid astronomiska instrumenters behandling, som vid den nu sökta sysslans be- stridande är oundgüngligen nödvändig." „I anledning af denna ansökning utlät sig à filosofiska fakultetens vägnar Decanus facultatis professoren Fattenborg, det fakulteten vid derom hafd öfverläggning förklarat doktor Argelander vara fullt kompetent till den af honom sökta tjensten och som Consistorium äfven härutinnan till alla delar instämde, skulle han alltså till fullmagts erhållande å astronomie observators- tjensten hos Hans Kejserliga Höghet, Universitetets Höge Canzler i under- dånighet anmälas samt ansökningsskriften med dess bilagor i sådant afseende jemväl afsändas.“ Redan den 28 April skedde utnämningen och sedan Arge- lander förut ingått äktenskap med sin ännu lefvande maka Maria Sophia Charlotte Courtan, anträdde han snart derefter resan till sitt nya blifvande hem. I Juli 1823 uppehöll han sig i nio dagar hos professor W. Struve i Dorpat, som då redan intog ett framstående rum bland astronomerna och som anknöt med honom ett intimt vänskapsförbund, hvilket oupplösligt förenade dessa tvenne män hela lifvet igenom. De dagar, som tillbragtes i Dorpat"), användes för att anställa under- sökningar rörande den kort förut af Bessel upptäckta såkallade personliga eqvationen eller den olikhet att uppfatta tiden vid astronomiska observationers anställande, som äger rum hos olika observatörer. Den 12 Augusti 1823 anlände Argelander med sin hustru till Åbo och uppkallades den 21 i samma månad till Consistorium Academicum för att aflägga den vanliga tro-, huld- hets- och tjensteeden. +) Königsberger Beobachtungen Abth. VIII pag VI; Observationes Dorpatenses Vol. IV pag XLVII. Vid den tid, dà han tillträdde observatorstjensten, befann sig det nya observatorium redan i ett ganska aktningsvärdt skick. För vetenskapen nit- älskande män, i spetsen för dem Hällström, hade användt sin insigt och sitt inflytande för att få den nya byggnaden ändamålsenligt konstruerad samt öfverensstämmande med tidens fordringar, som i fere afseenden helt och hållet afveko från dem, som dessförinnan varit gällande. Frikostiga anslag hade beviljats på Consistorii framställning af Akademins Höge Kansler för anskaffandet af de instrumenter, som företrädesvis ansågos vara behöfliga och redan i Februari 1824 kunde Argelander begynna en längre serie af obser- vationer, som anställdes med den af Liebherr förfärdigade vertikalcirkeln. I inledningen till första volymen af hans „Observationes astronomicae in spe- cula universitatis litterariae Fennicae factae“ finnes en uppgift pà de instru- menter, som fürefunnos vid hans ankomst och som efteråt under loppet af de följande åren reqvirerades från utlandet. ‘Till dessa hórer, utom andra, ett stort passageinstrument af Reichenbach, detsamma som jag för närvarande begagnar vid mina zonobservationer, vidare den ofvannämnde vertikalcirkeln, en större refraktor, som uppställdes först i Helsingfors, och framförallt en meridiancirkel af Reichenbach & Ertel af samma konstruktion, som de af Bessel och Struve anskaffade och med hvilken Argelander skulle tillkämpa sig sina första lagrar såsom praktisk astronom. Så snart detta förträffliga instrument hunnit i ordning ställas, började han en serie af observationer på 560 fixstjernor med större egen rörelse. Resultatet af dessa observationer, som fyllde tiden emellan Februari 1827 och Maj 1831, utgöres af den under namnet af Catalogus Aboënsis kända stjernförteckningen, som intager första rummet bland denna tids arbeten af detta slag och som år 1831 belönades af Kejserliga Vetenskaps-Akademin 1 St. Petersburg med det stora Demi- doffska priset. Med stöd af de i denna katalog beräknade rörelserna hos fixstjernor kunde Argelander sedermera utföra den första noggranna bestäm- ningen af solsystemets rörelse 1 verldsrymden. De nyssnämnde meridianobservationerna afbrötos för en kort tid snart efter det de hade påbörjats, på ett fruktansvärdt sätt: i observationsjournalen för den 4 September 1827 finner man straxt efter observationen af stjernan f Aquilae d. v. s. kl. 9 på aftonen följande notis: „Hic observationes terribili illo interceptae sunt incendio, quod totam fere urbem ad cinerem reduxit, observatorium vero, gratiae habeantur Deo Optimo Maximo, salvum intactumque reliquit“. Det var skenet af den fürfärliga vádeld, som inom tvenne dygn fürstürde största delen af Åbo stad jemte Akademins hus, bibliothek och andra sam- 9 lingar, som afbrót observationerna. Observatoriet blef genom sitt aflägsna läge frälst ifrån lågorna, men ändock var hettan der uppe så stark, att några bjelkar, som tillfälligtvis lågo på taket, började fatta eld. Argelander jemte hans vaktmästare voro under eldsvådan oafbrutet sysselsatta att förhindra eldens spridning till observatoriibyggnaden. Att ingå på en utförligare skil- dring af dessa och dermed sammanhängande händelser skulle föra alltför långt; jag kan emellertid icke underlåta att framhålla den prisvärda rådighet, med hvilken Consistorium Academicum genast efter branden försökte att re- parera de lidna förlusterna, eller att hetrygga undervisningens fortgång under den instundande höstterminen genom att anskaffa provisoriska lärosalar jemte boningsrum åt de studerande, som voro att förväntas till staden. Alla dessa åtgöranden afbrötos dock i följd af det nådiga manifest af den 21 Okt. 1827, hvarigenom Akademins flyttning till Helsingfors under namn af Kejserliga Alexanders-Universitetet anbefalldes. Kort efter branden, den 7 Sept. sammanträdde Consistorium på obser- vatorium och höll derstädes under längre tid sina sessioner. Äfven rektors- kansliet jemte Akademiens kassakistor och arkiver, som hade kunnat bergas, förvarades på samma ställe. Öfver ett år var Consistorium installeradt under observatorii tak: den 12 September 1828 höll detsamma sitt sista samman- träde i Åbo för att derefter samlas den 1 Oktober i senatshuset i Helsingfors till invigningen af Alexanders-Universitetet. Man kan lätt tänka sig, att Arge- lander icke utan känbar olägenhet kunde dela sina rum med consistorium, men han gjorde det likväl gerna och förstod att framförallt ställa så till, att de regel- bundna observationerna derigenom endast för några dagar behöfde afbrytas. Genom de nya universitetsstatuterna, som utfärdades den 1 Oktober 1528, blef Argelanders ställning väsendtligen förändrad: observatorstjensten upphöjdes till ordinarie profession i astronomi och Argelander blef utan vidare specimination utnämnd till första innehafvare af denna nya lärostol. Att han icke i den vanliga ordningen blifvit utnämnd till professor, kan möjligtvis hafva väckt misshag hos några af hans embetsbröder, hvartill ännu kommer, att en tvist rörande tillträdandet af den för astronomie professorn bestämda lönen på högsta ort afgjordes till hans förmon. Men som Argelander vid detta tillfälle likasom vid alla öfriga uppträdde på ett öppet och lojalt sätt och endast begärde riktig tolkning af en nog tydlig lag, kan ett sådant misshag, om det öfverhufvudtaget funnits, icke hafva varit långvarigt. Det dröjde ännu ganska länge, innan den för Helsingfors projekterade nya observatoriibyggnaden hann uppföras. Ända till 1831 qvarstaunade Argelander i Åbo och sedan de observationer, som behöfde anställas i och 2 10 för den tillimnade Åbo-katalogens utgifvande derstädes afslutats, sökte och erhöll han ett års tjenstledighet för att resa till sina slügtingar i Preussen. Han återvände derifrän 1832, utgaf från trycket tre volymer Observationer (1830 —1832), hvaraf den första, som hade varit till största delen färdig före Åbo-branden, måste uppläggas ånyo, emedan densamma jemte Frenckellska tryckeriet hade gått upp i lågor, och intog efter verkställd flyttning till Helsingfors, der han tills vidare bebodde Rosenkampfska gården vid Kasern- torget, den 12 Augusti för första gången sin plats i Consistorium. Under den tid, som följde närmast, var han sysselsatt med sin Catalogus Aboensis; derjemte tog det blifvande nya observatorium, som under Engels ledning reste sig på Ulrikasborgsberget, hans uppmärksamhet i anspråk. I November 1834 hade denna inrättning ändtligen hunnit så pass ställas i ordning, att observationerna med meridiancirkeln, som hade varit afbrutna alltsedan 1831, åter kunde vidtaga; de fortsattes ända till Februari 1837, då Argelanders lefnadsöden oförmodadt togo en helt ny vändning. I Preussen hade man beslutat sig för inrättandet af ett tredje observa- torium af första rangen, som skulle tillgodose behofvet i monarkins vestra delar, på samma sätt som observatorierna i Berlin och Königsberg gjorde det för de öfriga provinserna; det var en gifven sak, att det blifvande obser- vatorium skulle förenas med universitetet i Bonn, hvilken stad genom sitt gynsamma läge under en mild himmel, nästan i medelpunkten af vestra Tysklands kommersiela och således äfven vetenskapliga kommunikationsvägar, var synnerligen lämplig för en sådan anstalt, så mycket mera som det unga och i hast uppblomstrande universitetet kunde göra anspråk på att äga ett astronomiskt observatorium. Sedan detta var afgjordt, gällde det att finna en man, som var vuxen att uppgöra planen till det tillämnade institutet, och i detta afseende hade Argelander aflagt ett lysande prof i Helsingfors. Att han för öfrigt var en persona grata i hemlandet, kan icke förundra oss och sålunda blef han redan om våren 1836, då fråga om observatoriet i Bonn ännu icke var afgjord, genom ett egenhändigt bref af kronprinsen inbjuden, att antaga professionen i astronomin. vid universitetet i Bonn. Detta bref, som jag äger i original, är betecknande för den förtrolighet och aktning, med hvilken Argelander bemöttes af sin höge vän och beskyddare, och det kunde interessera en eller annan att känna dess ordalydelse. Jag anhâller derföre att få uppläsa detsamma: “Alter Fritz! Ich hoffe endlich, dass unsere beyderseitigen Wünsche, Dich im teut- schen Lande bey einer unserer Hochschulen angestellt zu sehen, in Erfüllung 11 geht. Schon seit fast drei Wochen wollte ich Dir immer schreiben und Dir sagen, dass der Minister von Altenstein mir die unbeschreibliche Freude ge- macht, (bey der Anzeige vom traurigen Verlust des lieben Professor von Münchow zu Bonn) zu sagen, dass er Dich, lieber Fritz sogleich zu seinem Nachfolger vorschlagen würde. Heut seh ich aus einem Briefe Deiner guten Mutter, dass auch sie schon von der Vacanz zu Bonn weiss, denn sie bittet mich, bey dieser Gelegenheit Deiner zu gedenken. Nein wahrlich! dessen bedurfte es nicht. Ich hatte Herrn von Altenstein so eindringlich meinen Wunsch Deinetwegen und so oft vorgetragen, dass ich nicht zweifeln durfte, er werde diese Gelegenheit benutzen, um so mehr, da seine hohe Idée von Dir, nicht etwa allein daher rührt, dass wir uns in Eurem alten Garten ein Jahr lang tüglich gebalgt haben. Schnüre jetzt Deine 7 Sachen zusammen und bereite Dich auf die Reise an den prächtigen Rheinstrom, wenn Du nicht etwa in Deine finnischen Granitfelsen und den Fall von Imatra zu verliebt bist. Eine Sternwarte findest du leider! nicht. Altenstein aber hofft Deine Ernennung benutzen zu können, um die Etablirung einer solchen zu Wege zu bringen. Geht Deine Mutter wohl mit Dir nach Bonn? Ich denke es immer. Wie würde ich mich freuen, Euch Lieben beyde dann bey mir zu sehen. Gott segne Dich. Friedrich Wilhelm.“ Berlin 25 May 1836. Argelander anság sig bóra hórsamma denna kallelse sà mycket mera, som hans åldriga moder ständigt längtade att fà se sin ende saknade son återvända till hemlandet. Den 14 Januari 1837 föredrogs i Consistorium hans till Hans Kejserliga Majestät ställda underdäniga ansökning om nådigt afsked från professionen och Consistorium kunde icke undgå att lemna sitt fór- ord härtill „oaktadt“, såsom dagens protokoll lyder, „sin lifliga önskan, att än framgent få vid detta lärosäte behålla en man, hvilken under den tid af snart fjorton år han har varit vid Kejserliga Alexanders Universitetet anställd, i alla afseenden och i hög grad tillvunnit sig Universitetets samtliga med- lemmars aktning, vänskap och förtroende.” Ingen af de män, som deltogo i detta sammanträde, finnes mera qvar; de hafva den ene efter den andre lemnat det jordiska. Eljest skulle de kanske intyga, att deras ord ej voro blott en formalitet eller ett tomt smicker. Men lika uppriktigt, som Argelander var aktad och omtyckt af sina vänner i Finland, besvarade han deras vän- skap: han glömde dem aldrig, utan följde städse med varmt deltagande deras öden. I de minst sexhundra bref, jag äger från hans hand, förekomma 12 ständigt frâgor rórande hans gamla bekanta eller deras barn och barnabarn och hans samtal vände sig ofta till Finland, till den tid, han sà lyckligt till- bragt här. Jag tillåter mig att vid detta tillfälle anföra ett faktum, som på ett slående sätt bevisar hans varma interesse för allt, som tilldrog sig härstädes- Det var under orientaliska kriget om sommaren 1855: i Tyskland visste man redan lünge, att Sveaborg hade blifvit utsedt att bombarderas af Engel- ska Östersjöflottan. Argelander var mycket orolig öfver det öde, som kunde förestå observatorium och den bakom liggande staden. Han, som aldrig opå- kallad blandade sig i andras affärer, gjorde denna gång ett undantag: han aflät en skrifvelse till en mycket inflytelserik person i England, deri han på- pekade, huru grymt och ändamålslöst det skulle vara, om den väntade kano- naden skulle rigtas emot observatorium och den öppna staden. Denne skrif- velse kom, såsom det var ämnadt, till vederbörandes kunskap och besvarades äfven, tack vare Britiska regeringens humana tänkesätt och det inflytande Argelanders namn utófvade i England, med försäkringar om att man icke onödigt skulle skjuta mot staden. Jag kan icke bedömma, huru mycket Argelanders tillgörande kunnat verka på händelsernas gång: det faktiska är endast, att observatoriet och staden blefvo skonade, ehuruväl ett försvars- batteri i brunnsparken nog oförsigtigt i början rigtade sin eld på de engelska kanonbåtarne. Tiden medgifver icke i dag att följa med Argelanders verksamhet i Bonn, att redogöra för de många vigtiga arbeten han der utförde och som sysselsatte honom ända till de sista veckorna af hans lif. Jag tillåter mig endast att uppräkna de mest framstående af hans derstädes utgifna arbeten. Dessa äro: 1) Bonner nördliche Zonen, observerade på ett litet provisoriskt observatorium under den tid, som den nya byggnaden uppfördes; 2) Urano- metria nova, en atlas som upptager alla i Medel-europa för obeväpnade ögon synliga stjernor; 3) Bonner südliche Zonen, som observerades 1849—1852; 4) observationer och undersókningar rórande fóründerliga stjernor; 5) kritiska undersökningar rörande äldre och nyare observationssamlingar, som Argelander med förkärlek bedref ända till sina sista lefnadsdagar; 6) Durchmusterung des nördlichen Himmels. Detta hans mest omfattande arbete utfördes under åren 1853—1862; ändamålet dermed var att upprätta en fullständig för- teckning öfver alla stjernor på norra himmelssferen ända till nionde storleks- klassen och något derutöfver. Första planen till detta storartade företag uppgjordes om våren 1852; men detsamma kunde i början icke riktigt komma i gång. Under sommaren 1853 gjorde Argelander med sin vän W. Struve, som då var på återväg från utlandet, en resa till Pulkowa för att lära känna 13 denna den största af alla astronomiska inrättningar. På framresan, som gick öfver Stockholm, berörde han äfven Helsingfors. I högsta grad smärtsamt måste det hafva varit för honom att ej kunna aflägga ett besök på sitt gamla observatorium. Den förfärliga kolerafarsoten sväfvade då öfver staden; på sjelfva observatorium hade ett sjukdomsfall inträffat och några af Argelanders vänner, som på underrättelsen om hans förestående ankomst hade samlat sig i staden, afrådde honom på det bestämdaste att utsätta sig för faran att blifva smittad. Efter några timmars vistelse fortsattes resan; det var sista gången han återsåg sitt förra kära hem. Nog längtade han alltid att ännu en gång kunna komma hit på besök, men förhållandena omöjliggjorde upp- fyllandet af denna hans önskan. Under den tid, han var frånvarande från Bonn, börjades det sistnämnda arbetet åter på fullt allvar af observatorii assistenten Schönfeld och mig, som till en början endast såsom frivillig med- hjelpare tog del i observationerna; när Argelander om hösten återvände från sin långa resa, kunde vi uppvisa ett betydligt antal zon-observationer samt derigenom ådagalägga möjligheten att med våra små hjelpmedel utföra hela arbetet och i trots af de betänkligheter, som en eller annan hyste om före- taget, hvars idé förekom dem visserligen vacker, men outförbar, kunde det- samma efter omkring nio års samfälda ansträngningar föras till ett lyckligt slut, tack vare framförallt den outtröttliga ifver och flit, med hvilken vår .aktade lärare föregick oss andra. Resultatet utgöres af en katalog öfver alla fixstjernor ändatill storleken 9,5, som finnas emellan nordpolen och två grader sydlig deklination, till antalet 324000, af en atlas i 40 stora blad, som upp- tager alla dessa stjernor; af en kritisk granskning af alla hittills utgifna stjernförteckningar samt af en specialkatalog öfver 34000 stjernor, hvilka under denna tid af Argelander ensamt hade blifvit bestämda genom meridian- observationer. Tyvärr saknas allt ännu fortsättningen af detta omfattande arbete ända till sydpolen; den kan endast utföras på något af de söder om eqvatorn belägna observatorierna. Det var åtskilliga gånger fråga om möj- ligheten att utsända en expedition enkom för detta ändamål till Godahopps- udden, men en sådan expedition skulle hafva kräft ofantliga uppoffringar af penningar och framförallt saknades yngre personer, som skulle varit villiga, att för en tid af kanske tio år begrafva sig i ett främmande land, skilda från all närmare kommunikation med den öfriga verlden. Derföre måste om- sorgen för fyllandet af detta astronomins behof öfverlemnas åt de på södra hemisferen bosatta astronomerna: måtte de följa Argelanders föredöme och slutföra fixstjernornas katalogiserande helst efter samma plan, som låg till grund för undersökningen af norra himmeln. 14 Argelanders verksamhet var långtifrån afslutad vid den period, till hvilken vi nu kommit: han kunde aldrig vara sysslolós och jemte det han utan af- brott skötte sina akademiska göromål var han fortfarande upptagen af under- sökningar rörande fixstjernorna, hvaråt han hade egnat nästan hela sitt lif. Af stor betydelse har äfven hans inflytande på andra astronomer varit. Ju mera hans rykte höjde sig, dess mera anlitades han af astronomer i Europa och Amerika, som infunno sig i Bonn för att höra hans åsigt, när det gällde utförandet af:stürre vetenskapliga arbeten eller anläggandet af nya obser- vatorier.; Han har sålunda kunnat verka indirekte för sin vetenskap mera än någon annan och många nu lefvande astronomer stå i sådant afseende i stor tacksamhetsskuld till honom. I sitt sätt att arbeta var han konservativ; han tyckte icke om vissa nya rigtningar, som i astronomin gjort sig gällande, eller om förändringar i observationsmethoder, som icke kunde bestämdt motiveras af behofvet. Han hyllade Lalandes grundsats „le mieux est l'ennemi du bien“ i den mening, i hvilken den bór uppfattas, och riktigheten deraf besannas mánga gánger af erfarenheten, i det de, som ständigt grubbla öfver huru man kunde införa fór- bättringar i methoderna, sällan hinna uträtta någonting verkligt godt. Men han ville dock aldrig förmena andra att göra huru de sjelfva tyckte; han fordrade endast, att de öfverhufvud uträttade någonting till vetenskapens gagn. Särskildt måste jag framhålla hans humana sätt att behandla yngre vetenskapsidkare. Han sökte framförallt att befrämja deras sjelfverksamhet och han uttalade sig skarpt emot den principen, som hyllades och ännu hyllas ibland annat vid observatorier i England, att assistenter äro blott verktyg i föreståndarens händer, och som har till följd, att de endast sällan kunna utveckla sig till sjelfständiga forskare. Han var alltid gerna: beredd att lemna åt sina assistenter frihet att befatta sig med egna undersökningar och såg med nöje, om de på egen hand lyckades uträtta något för vetenskapen. Hans föredöme i detta afseende har utan tvifvel utöfvat en välgörande verkan i större kretsar. Många och ovanliga voro de utmärkelser, som kommo Argelander till del under hans långa lefnad; sjelf förblef han dock alltid lika anspråkslös och flärdfri, som hans vänner lärt känna honom i Finland, lika vänlig emot sina elever som artig och förekommande emot personer af högsta samhälls- ställning. Sednare delen af hans lif blef tyvärr icke förskonad för sorg och bekymmer. Med tunga steg fick han fóra till grafven tvenne dóttrar, báda fullvuxna, som borttogos af en tärande sjukdom; hans yngsta son, som var officerare i preussiska armén, dog helt plötsligt af hjertslag, långt borta ifrån 15 hemmet. Dertill kom för några år tillbaka en hemsk och ännu ofórklarad händelse. Hans assistent, Dr. Tiele, som under de många år, han hade varit anställd vid observatorium, hade gjort sig omtyckt och aktad af alla, med hvilka han kommit i beröring, försvann en afton spårlöst och utan någon tänkbar anledning. Efter många dagars sökande hittades hans lik en mil nedanom Bonn i Rhenfloden. Detta uppskakande olycksfall gjorde ett djupt intryck på alla observatorii innevånare, som under så lång tid hade stått i daglig beröring med den aflidne. Vid sådana tillfällen var det Argelanders vana att söka tröst och förströelse vid skrifbordet eller i observationssalen. Genom ansträngdt arbete sökte han att skingra sorgsna tankar öfver hvad som icke mera stod att ändra. Hans helsa var öfverhufvudtaget ovanligt stark och ända till en ålder af öfver sjuttio år deltog han utan att tröttas i långa promenader; han hade alltsedan barndomen aldrig varit riktigt sjuk och åldern gjorde först sent sin rätt gällande. Under sommaren 1874 hade han med nästan alla observatorii innevånare känning af en tyfusartad sjukdom, som dock icke kom till ut- brott; han blef mot hösten bättre och förklarade skämtsamt i sina bref, att han ej ansåg mödan värdt att vidare utgifva bulletiner rörande sin helsa, men vid ingången af detta år började krafterna plötsligt aftaga. Ännu gjorde han flere försök att fortfara med det vanliga arbetet, men det ville icke mera gå såsom förut och på läkarens tillrådan måste han afstå ifrån all ansträn- gande sysselsättning. Så tillbragte han flere veckor endast klagande öfver ledsnaden att vara dömd till sysslolöshet, tills han slutligen den 17 Februari om morgonen lugnt och fridfullt insomnade för alltid. 16 Utgifna arbeten. De observationibus astronomicis a Flamstedio institutis. Regiomonti 1822, 4:0. Untersuchungen über die Bahn des grossen Cometen vom Jahre 1811. Königsberg 1822, 4:0. Observationes Astronomicae in specula Universitatis litterariae Fennicae factae. 1— III. Helsingforsiae 1850— 52, fol. Karte über die Himmelsgegend zwischen 21! 56" bis 23" 4" gerader Aufsteigung und 15° südlicher bis 15° nördlicher Abweichung nebst Verzeichniss der darin beobachteten Sterne. Berlin 1852, fol. DLX stellarum fixarum positiones mediae ineunte anno 1830. Helsingforsiae 1835, 4:0. De fide Uranometriae Bayeri. Bonnae 1842, 4:o. Neue Uranometrie. Sternverzeichniss und Atlas. Berlin 1843, 8:0 und qu. folio. De stella ß Lyrae variabili. Bonnae 1844. Verzeichniss der beobachteten Sterne zwiehen 4! 56" und 6% 4" gerader Aufsteigung und 15° südlicher bis 159 nördlicher Abweichung. Berlin 1856, folio. De stella 8 Lyrae variabili commentatio altera. Bonnae 1859, 4:o. Atlas des nördlichen gestirnten Himmels für den Anfang des Jahres 1855 unter Mitwirkung der Herren Prof. Dr. E. Schünfeld und Prof. Dr. A. Krueger. Bonn 1863, 40 blad stor folio. I Astronomische Beobachtungen zu Königsberg, herausgegeben von F. W. Bessel: Abtheilung V. Verzeichniss von 67 Sternen aus Königsberger Beobachtungen berechnet und verglichen mit den für 1755 in den Fundamentis Astronomiae angegebenen Oertern. Abth. VII. Beobachtungen über die Strahlenbrechung mit dem Caryschen Kreise. Abth. VII—IX. Betheiligang an den Königsberger Jahresbeobachtungen 1821— 1823. I Astronomische Nachrichten, utgifna i Altona och sedermera i Kiel, Bd I—LXXXIV, 1823 —1874 finnes en stor mängd större och mindre uppsatser och meddelanden, öfver hvilka en fullständig förteckning är meddelad i Register till Bd I—XX, Bd XXI—XL, Bd XLI—LX, samt i innehållsförteckningarne till de följande volymerna. Det skulle föra för långt, att här upptaga titeln till alla dessa uppsatser, hvilkas antal stiger till flera hundra. I Astronomische Beobachtungen auf der Sternwarte der Königl. Friedrich-Wilhelms Univer- silät zu Bonn: 1 Band: Durchmusterung des nördlichen Himmels zwischen 45 und 80 Grad der De- klination. Bonn 1846. 2 Band: Durchmusterung der Himmelszone zwischen 15 und 31 Grad südlicher De- klination. Bonn 1852. 17 3 bis 5 Band: Bonner Sternverzeichniss unter Mitwirkung der Herren Prof. Dr. E. Schönfeld und Prof. Dr. A. Krueger 1—3 Section. Bonn 1859—1862. 6 Band: Verbesserungen und Bemerkungen zu verschiedenen Sternverzeichnissen und Beobachtungssammlungen und mittlere Oerter von 33811 Sternen, abgeleitet aus den am Meridiankreise der Bonner Sternwarte in den Jahren 1845—1867 ange- stellten Beobachtungen. Bonn 1867. 7 Band. I. Untersuchungen über die Eigenbewegungen von 250 Sternen nach ältern und den auf der Bonner Sternwarte angestellten Beobachtungen. IL "Tafeln zur leichtern Berechnung des zweiten und dritten Gliedes der Praecession, berechnet von den Herren J. Menten S. J. und Dr. Db. Tiele. III. Verbesserungen und Be- merkungen zu verschiedenen Sternverzeichnissen und Beobachtungssammlungen. IV. Mittlere Positionen von 160 Sternen für das Jahr 1875, abgeleitet aus älteren und neueren Beobachtungen. V. Beobachtungen und Berechnungen über Veränder- liche Sterne. Bonn 1869. I Vorträge aus dem Gebiet der Naturmissenschaften gehalten in der physikalisch-ókonomischen Gesellschaft zu Königsberg 1834: über das Nordlicht. I Mémoires présentés à l'Académie des sciences de St. Pétersbourg par divers savans, Tome III: Ueber die eigene Bewegung des Sonnensystems, 1837. I Schumachers Jahrbuch 1844: Aufforderung an Freunde der Astronomie zur Anstellung von ebenso interessanten und nützlichen, als leieht auszuführenden Beobachtungen über mehrere wichtige Zweige der Himmelskunde. Stuttgart 1844. (Öfversatt på Holländska af F. Kaiser: Handleiding voor Vrienden der Sterrekunde. Zwolle 1855). I Zumboldis Kosmos, Bd III pag. 243 ff. och 260: Tabelle über die Veränderlichen Sterne nebst Bemerkungen. Stuttgart 1850. Acta Societatis Scientiarum Fennicae Tom. VIII: Verzeichniss von Nordlichtern, beobachtet auf den Sternwarten zu Åbo und Helsingfors. 1866. I Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar XVI pag. 43: Tillägg till en föregående uppsats „Om kalibreringen af termometrar". I Vierteljahrschrift der Astronomischen Gesellschaft Y Jahrgang: Nekrolog von F. G. W. Struwe. III Jahrg.: Ueber die Instrumente, deren sich Messier bei seinen Cometen- beobachtungen bedient hat. V Jahrg.: Literarische Anzeige von „Astronomische Mitthei- lungen von der Königl. Sternwarte in Göttingen, erster Theil“. VI Jahrg.: Anzeige von Airys New Seven-Year Catalogue of 2760 Stars. VII Jahrg.: Anzeige von Santini, Positioni medie di 1425 Stelle. VIII Jahrg.: Ueber neu erkannte Eigenbewegungen. Ueber die Correctionen, welehe an die Rectascensionen der Bonner nórdlichen Zonen anzubringen sind. IX Jahrgang: Anzeige von J. Lamonts 5 Verzeichnissen von Ster- nen zwischen — 15? und +159 Declination. I Sitzungsberichte des Naturhistorischen Vereins für Rheinland und Westphalen, [XVII 1860: Resultate der Bonner Beobachtungen der Jahre 1848— 1859 für die Menge des gefalle- nen Niederschlages. I Sitzungsberichte der Niederrheinischen Gesellschaft für Natur- und Heilkunde: många veten- skapliga meddelanden. m. m. — 18 F. W. A. Argelander var kallad till ledamot af nedannämnde Akademier och vetenskapliga föreningar: Ledamot af Ostpreussische physikal. ökonomische Gesellschaft i Königsberg 1821; Korresponderande ledamot af Kejserl. Vetenskaps-akademin i St. Petersburg 1826; Ledamot af the Royal Astronomical Society i London 1832; af Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica 1832; 3 af Finska Litteratursüllskapet i Helsingfors 1835; Korresponderande medlem af Vetenskapsakademin i Palermo 1835; hå 5 E af Kgl. Vetenskapsakademin i Berlin 1836; Ledamot af Niederrheinische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde 1839; Hedersledamot af Finska Vetenskaps-societeten 1845; Ledamot af Royal Society i London 1846; | Korresponderande ledamot af Königliche Gesellschaft der Wissenschaften in Göttingen 1846; Utländsk ledamot af Kgl. Svenska Vetenskapsakademin 1846; Ledamot af Die Alterthumsgesellschaft Prussia i Königsberg 1848; Korresponderande ledamot af Académie des sciences de l'Institut de France den 28 April 1851; Korresponderande ledamot af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien 1851; Utländsk hedersledamot af American Academy of Arts and Sciences i Boston 1855; Hedersledamot af Société Vaudoise des Sciences naturelles 1856; Associé af Académie Royale de Belgique à Bruxelles 1856; Hedersledamot af Physikalischer Verein i Frankfurt a. M. 1858; Ledamot af die Naturforschende Gesellschaft i Danzig 1859; Hedersledamot af universitetet i Kasan 1860; Konstituerande medlem af die Astronomische Gesellschaft i Heidelberg 1863 samt ordfórande für nämnde sällskap 1865—1867; Utländsk ledamot af National Academy of Sciences of the United States of Amerika 1864; Ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund 1867; Korresponderande ledamot af Société Impériale des sciences naturelles de Cherbourg 1867; Utländsk ledamot af Math.-physikalische Classe der Münchener Akademie der Wissenschaften 1871; Hedersledamot af Kgl. Vetenskapssocieteten i Upsala 1872; Utlàndsk hedersledamot af Math.-physikal. Classe der Kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien 1872; Hedersledamot af Gesellschaft der Naturforschenden Freunde i Berlin 1873, m. m., m. m. » Stud. Hausen. ad nat, det. | A. Zrewendao Ge. > OSrostrand an rat. det. = á - färde orna ee” TE een KE aa Imsp o? d rewendad: lich €. Séstrant ad nat. del Acta Soc. Pod ZomX. ; Tab. IV. €. Sjöstrand ad net« det. Sören ene BET EBEN 2: 5p. A. Ziewendal dti. Æ Liewendal unpr. | Acta Soc. Sc. Benn. Tom.X. €. Sjöstrand ad rat. del. rire angustjlera ne FLiewendal épris y pom 3 n 3 i E $ i ELiewendal imer. A Lrewendai Ju. Acta. Soc. se fenn. Tom. X. JANUARI. FEBRUARI. Mat LS T Qai»s456275910 T4415 16 17 1519 20 2132 9: LE 23 4 5678 9 10 111213 14 1516 17.18 19 20 2122 23 0 m T T ] MARS. Mus wart sw Em E 01254067 529]101:51RH]151 1711) 20912210 FRERE ÉTÉ SEN p ESEEREEEEE EEEEEEESEE SE BEER: ESS RA SSEBBESSERgESES- EN Res ARE ARR nn 01:2345a78 PES 14 14 15 16 17 18 10 20 2127 FTT) EL Milo. Mad 578 EURE 2 14 15 16 17 18 19 20 2122 2 Fi) Em MA Malå Mull JULI AUGUSTI | 01:758 01234350678 EXULTIS 14 15 16 12 18 18 90 2. aun Midn Mid SEPTEMBER. NOVEMBER. DECEMBER. Arch, E Ptamann. fps. Ma M js CRE N do i 2 x DIE ET TOI Aste T 1 | , t Jüttegrytor. Vertikala rünnor. Horizontala d:o. Skälformiga fördjupningar. Hepornas riktning. Lith. h. F. Tilà mann Hfors. ‘0:p [UJUOZHOF (9 "EUUL [UAH A (9 "Purudnfpagy Sruoypexg, (p