» l Puy y^ AN I MN ert ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICZÆ. TOMUS XXXIII. HELSINGFORSIZE. Ex officina typographica Societatis litterariæ fennicæ. MOMVIII. 10. TABLE DES ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres, par WERNER SÖDERHJELM. Hälsingelagen och Upplandslagens ärfdabalk i Cod. Ups. B 49, spräkhistorisk undersök- ning, L, af O. F. Human. Deuxième note supplémentaire sur les polygones au plus petit périmètre circonscrits à une ellipse, par L. LINDELÖF. Tafeln der Kugelfunctionen P,(cos 0), von Hs. TALLQVIST. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik, von HJ. TALLQVIST. Beiträge zur Kenntniss der Vegetation der Alluvionen des nördlichen Eurasiens, II. Die Alluvionen des Onega-Thales, von A. K. Casanper. Mit 2 Kartentafeln. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen mit endlicher Anzahl Windungspunkte. von SEVERIN JOHANSSON. Monographia generis Heteropterorum Phimodera Germ., scripsit O. M. Reuter. Cum tabulis duabus. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art, von Hs. TALLQVIST, Über den Einfluss der Wand der Gefässe bei Studien über Gase, von G. MELANDER. 45895 ACTA SOCIRTATIS SCIENTIARUM FENNICEÆ. TOM. XXXIII. N 1. NOTES: SUR ANTOINE © LA SALE EISEICEUN RES PAR WERNER SÖDERHJELM D o pr" ACIES L] Le u | | : . ie * e | P e, iu [s - u 4 | j Mn | | P , 4 E | ES | A /^N | - 1 P, CYT A. 1! wl ' L] M 4 1 = x i E +. + h Pas Are J WC y Hj | " M Le LI ad^ ! ll d it * TAR Liltiskary) A ju personnage intéressant dont s'occupent les présentes notes, appartient à une période singuliérement trouble de la littérature francaise. Cette période se présente à une obser- vation méme superficielle comme un chaos de tentatives et de courants divers, et maintes fois on a caractérisé le quinzième siècle comme une période de décadence littéraire; on y a vu comme une jachère inculte qui s'étend entre deux champs fertiles: celui où la poésie du moyen âge a atteint sa maturité, et celui où la Renaissance a germé et fondé la civilisation moderne en France. Méme aprés une étude plus approfondie de cette période et de sa production littéraire, on ne peut nier qu'elle ne présente le désordre et l'instabilité d'une époque de transition. Mais cette période de crise avait déjà commencé avec le siècle précédent; et la comparaison du XIV® avec le XV? siècle révèle en tout cas entre eux une différence capitale. La production littéraire du XIV? siècle est lamen- tablement aride et conventionnelle. Si l'on y rencontre des nouveautés, elles sont toutes formelles, comme chez GuILLAUME DE MAcHAUT; si l'on entend cà et là quelques accents personnels, comme chez Eusraome Drscuawrs et Froissart, ou dans le Livre des Cent Ballades, ils ne sont ni assez puissants, ni assez originaux dans leur expression pour se détacher sur le reste. Il y a bien chez ÖHRISTINE DE Pisan, abstraction faite de quel- ques-unes de ses poésies lyriques, des marques d'une individualité vraiment puissante: mais les ouvrages où on les retrouve appartiennent presque tous au siècle suivant, et nous la montrent en connexion étroite avec les tentatives réformatrices de cette époque. Quant au XVe siècle lui-même, il mérite, à mon avis, bien plus que le précédent la comparaison avec une tête de Janus, dont un visage serait tourné vers le moyen âge, et l'autre, sinon vers la Renaissance, du moins vers une conception nouvelle de la litté- rature. Partout oü l'on jette les yeux, on voit revenir dans la littérature les traditions des áges précédents; mais en méme temps on distingue un courant indépendant de ceux-là et qui cherche à se frayer un passage. Le principal caractère de cette tendance est ce qu'on peut appeler le réalisme, au sens que ce mot a pris dans l'esthétique moderne. Ce n'est pas la vulgarité lourde et outrée des fabliaux, qui ne vise qu'à amener l'anec- dote pour elle-méme, c'est une psychologie de la vie quotidienne, une description des faiblesses humaines et des vices de la société, encadrées souvent dans des histoires trés grossières, mais visant toujours à un autre but qu'à copier simplement la situation. Ce réalisme d'un genre plus élevé revét en méme temps des formes plus parfaites au point de vue artistique: le style devient plus personnel, plus expressif, plus concentré et d'une Ld 4 WERNER SÖDERHJELM. façon générale plus artistique; on commence à choisir les mots et à leur donner plus d'importance, on polit la phrase dans l'intention de donner du relief à la pensée, et on lui donne une tournure élégante et piquante, sans tomber dans le brillant vide de sens. C’est un spectacle curieux et attachant de voir ces tendances toutes modernes se détacher avec un air plein de vie sur la couleur pâle des vieilles productions conventionnelles. A la méme époque, dans la méme région, on peut rencontrer côte à côte des poètes dont l'un, comme plongé dans un réve, cherche à conserver par ses chants les derniers vestiges du culte de l'idéal chevaleresque, tandis que l'autre, avec une froideur ironique et impitoyable, arrache à cet idéal toute sa parure de clinquant. Dans tous les genres, les conceptions opposées se heurtent. Dans la poésie lyrique, on entend deux poétes prin- ciers (de valeur du reste inégale), le duc Cnarzes D'ÖRLRANS et le roi RENÉ D’Ansou, chanter des romances d'amour sur les mélodies anciennes, insoucieux des ravages de la guerre qui les atteint eux-mêmes; et en méme temps on assiste chez François VILLON au dégagement de la personnalité, qui décrit ses aventures et ses sentiments, ses tour- ments et ses fautes, et met à nu son cœur avec une sincérité si complète et si saisis- sante, qu'il faut descendre jusqu'à l'époque contemporaine pour voir quelque chose de semblable. La littérature dramatique se concentre dans de gigantesques mystères, qui poursuivent un but purement religieux et didactique, et à ce titre plongent par leurs racines en plein moyen âge; mais à côté d'eux se dressent la farce et la sottie, et dans Maître Pathelin, qui restera longtemps le type parfait de la comédie de mœurs, on trouve une satire si juste et si profonde de la vie réelle que cette piéce, à l'heure actuelle, peut sans inconvénient étre mise sur la scéne. Dans la poésie didactique, de forme lyrieo-épique, on trouve encore l'emploi de tout le bric à brac allégorique du Roman de la Rose; mais en méme temps, et chez les mêmes poètes, qui n'ont pu se dégager entiérement de cette tradition, on rencontre une conception nouvelle des questions sociales, surtout de celles qui concernent la femme, soutenue avec vigueur, chez Christine de Pisan par exemple et chez Mamriw Le Franc. Dans les dernières années du siècle, l'imprimerie nouvellement découverte publiait une foule de remaniements en prose des anciennes épopées de chevalerie et d'aventures, preuve du goüt que le public avait eu et conservait encore pour ces productions. Mais la nouvelle moderne, avec son caractére d'observation de la réalité, sa satire et méme sa forme typique s'était déjà introduite avec les Quinze joies du mariage, Y Histoire du Petit Jehan de Saintré et les Cent nouvelles nouvelles. Ce qui accentue encore le contraste, c'est que cette nouvelle litté- rature porte un cachet surtout bourgeois, alors que ses représentants sont employés au service d'une des nombreuses cours de l'époque, et qu'ils écrivent leurs ouvrages pour le compte des rois ou des dues qui les protègent. ') 1) Cette variété de nuances, cet entrecroisement de courants fait que la littérature du XVe siècle en France n'est pas facile à embrasser de l'oeil, e& encore moins à diviser en périodes nettement caractéri- sées par une tendance déterminée: sans parler de lindeeision de la chronologie, qui rend la tâche encore plus délicate. Gaston Paris (La Poésie du Moyen Age, Deuxième Série, 1895, p. 213 s.) la fait partir de la seconde moitié du règne de Charles VII, la période du relèvement, et la pousse jusque trés loin dans le règne de Charles VIII; mais il en exclut ainsi Christine de Pisan. Gröber (Grundriss der romanischen Philo- T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 5 On peut dire que, parmi les auteurs connus de nom, ANTOINE DE La SArE ') est le premier qui ait cultivé le style réaliste, le premier qui dans le maniement de la prose française, excelle par ces qualités d'observation sur le vif, plus tard si développées dans la littérature de la France et qui lui sont si propres. Même s'il n'avait écrit que les ouvrages signés de sa main, il mériterait une place trés en vue dans l'histoire littéraire du XV* siècle, et on a souvent consacré des recherches minutieuses à la vie et aux œuvres d'auteurs qui certainement offraient un sujet beaucoup moins digne que lui. Mais à son égard cette tàche devient encore plus attrayante — en méme temps qu'elle se complique — par le fait qu'on attribue à La Sale deux ouvrages extrémement impor- tants, les Qwinze joies de mariage, une des meilleures satires de toute la littérature, et les Cent nouvelles nouvelles, le premier recueil francais de nouvelles en prose, qui d'après le modèle de Boccace et d'autres Italiens, transplanta ce genre littéraire sur le sol francais. Ces attributions reposent sur des preuves plus ou moins discutables et elles ont été contestées. Une étude d'ensemble sur Antoine de La Sale devra donc se proposer de reprendre cette question d'une maniére autrement énergique et efficace qu'on ne l'a fait jusqu'ici, et deviendra en méme temps une étude sur la langue, le style, la compo- sition, les sources de ces deux œuvres. ”) Depuis un certain temps déjà, j'ai consacré des recherches et des études à Antoine de La Sale, et je n'ai pas abandonné le projet d'écrire un jour sur lui une monographie complète, où je traiterai surtout de son rôle littéraire. Cependant, les tra- vaux préparatoires sont loin d'étre achevés, et méme si dés maintenant j'avais le loisir d'aborder ce travail, il me paraitrait plus prudent de le remettre à une époque ultérieure. On s'occupe beaucoup, en ce moment-ci, de La Sale; les découvertes de MM. Nivz ) et LasawpE') montrent combien il y en a encore à faire pour éclairer sa biographie; on prépare des études sur sa langue et d'autres travaux spéciaux, et il faut au moins logie, II, 1, 5, 1902, p. 1037) recule les limites en avant et en arrière, et y fait rentrer la littérature depuis la seconde moitié du XIVe siècle jusqu' à la fin du XVe; mais la période ainsi délimitée manque d'homo- généité, et la division de Gróber en littérature de cour et littérature indépendante parait assez arbitraire. Suchier (Suchier—Birch-Hirschfeld, Geschichte der Französischen Litteratur, 1902, p. 234) embrasse une période encore plus longue, de l'avènement des Valois à celui de François Ier (1328—1415), qu'il divise en plusieurs groupes très hétérogènes. Il est peut-être assez indifférent, au point de vue du résultat, d'adopter tel ou tel principe de division; mais les divergences d'opinion montrent combien les grandes lignes sont peu distinctes. Pour ma part, je crois que la division la plus claire consiste à traiter chaque genre à part; c'est du reste ce qu'a fait Gaston Paris dans ses cours, au moins pour la prose. !) J'aecepte cette orthographe du nom, qui est celle de Gaston Paris et qui semble autorisée par sa fréquence dans les manuscrits. Voy. E. Grisebach, Katalog der Bücher eines deutschen Bibliophilen, 1894, p. 88. ?) Je n'oublie pas que dans ces derniers temps on a égalément conjecturé qu'Antoine est l'auteur du Livre des faits de Jacques Lalain; je note aussi que Kervyn de Lettenhove lui avait attribué la Chronique de Duguesclin et Genin et d'autres la farce de Maitre Pathelin. 3) Joseph Neve, Antoine de La Salle, sa vie et ses ouvrages, d'après des documents inédits, 1903. +) L-H. Labande, Antoine de La Salle: Nouveaux documents sur sa vie et ses relations avec lu maison d'Anjou. — L'auteur a eu l'extréme bienveillance de me communiquer les épreuves de cet article, qui à l'heure où parait le mien, doit être imprimé dans la Bibliothèque de l'Ecole des Chartes, et les documents, dont la publication suivra dans un prochain fascicule. Qu'il me soit permis d'exprimer ici à M. Labande mes plus vifs remerciements. N:o I. P 6 WERNER SÓDERHJELM. espérer qu'on ne tardera pas à donner de bonnes éditions des Quinze joies et du Petit Jehan de Saintré. En face de ces perspectives et des difficultés qui restent encore à vaincre, il serait peu utile d'entreprendre dés maintenant la synthèse de l’œuvre d' Antoine. ; v, Si cependant je ne peux m'abstenir de publier ici quelques notes sur lui, c'est cr parce .que, d’abord, je ne vois guère quand le temps viendra pour cet autre livre, et ‚que, d'autre part, je voudrais contribuer de mon côté à entretenir l'intérêt si vif qu'on manifeste à l'heure actuelle pour notre auteur. Ce qui suit a, comme on le verra du premier coup d'œil, un caractère fragmentaire, et il ne faudra pas demander pourquoi jai traité tel ou tel point et omis tel autre. ') Ce sont des „notes et impressions” hétérogénes, recuellies dans mes papiers et qui reposent sur l'étude des manuscrits et des œuvres de notre auteur; j'espére que, s'il ne m'était pas donné à moi-même de con- tinuer mes recherches et de mener à fin mon projet, ces pages pourront rendre quelque service à ceux qui s'intéresseront au bon et sympathique Antoine de La Sale. Je dois ajouter encore que pendant la rédaction du travail j'ai eu trop souvent l’occasion de remarquer combien mes notes étaient insuffisantes. A la distance où je suis de toutes les sources primaires, il ne m'a pas été possible de procéder à un contróle qui dans certains cas, surtout pour les extraits des ouvrages manuscrits, aurait été nécessaire. J'ose espérer qu'il n'en sera point résulté de lacunes et d'imperfections graves et sensibles. !) Le premier chapitre était écrit avant que j'aie pu connaitre la biographie de M. Néve et celle de M. Labande. 1l va sans dire que je l'ai mis au point à l'aide de ces deux publications. Au moment de mettre sous presse, je reçois en tirage à part l'article si nourri et instructif de M. O. Grojean, Antoine de La Sale, publié dans la Revue de V Instruction publique en Belgique, t. XLVIL, 3° livrai- son, 1904. Je saisis cette occasion pour dire encore ici à M. Grojean combien je lui suis reconnaissant pour tous les renseignements que son infatigable amabilité a bien voulu me fournir. T. XXXIII. le få 4m» o c Lal LIE RAR Y |; ne d A >, I. Biographie. 4 e à ANTOINE DE La SALE est originaire de la Provence. Il l'a indiqué lui-même dans son Réconfort, où, parlant d'une expédition en Portugal à laquelle il prit part, il dit: moi, Anthoine de La Sale, escuier de la conté de Provence. Cette indication se rapporte sans aucun doute à sa province natale; car il désigne plusieurs des personnages qui prirent part à cette campagne par une épithète indiquant leur pays d'origine: mes- sire Philippe de la Chapelle, flameng, Guy le Bouttiler, normant, Jacques Livelin, picart, Hacquet Vuast, escuiers picars, ete. Jusqu'à ce que Gossarr !) eût attiré l'at- tention sur ce passage du Réconfort, on croyait La Sale originaire de la Bourgogne; *) cette supposition se fondait sur une déclaration de Louis Gozrur, écrivain du XVIe siècle, Comtois d'origine. Dans une page de ses Mémoires historiques de la république séquanoise, où il traite de la terminologie chevaleresque, il dit: comme Anthoine de La Sale, de mostre pais, hat escript. Gollut, selon son habitude, n'indique aucune source, et le renseignement qu'il fournit ne se retrouve chez aucun auteur indépendant de lui. Il y a donc tout lieu de croire que Gollut a été induit en erreur par le fait, connu de lui, que La Sale avait passé une partie de son existence à la cour des ducs de Bourgogne. Depuis Gossart, on a éclairé, avec des preuves encore plus convaincantes, l'origine d'Antoine. Il était fils du célèbre capitaine Bernard de la Sale, dont on connait les exploits en Italie et l'attachement à la cause de Louis Ie" d'Anjou principalement par les recherches de M. Pau, DumniEv; ?) sa mère n'était pas l'épouse légitime de Bernard, Ricciarda Visconti, mais une Provençale, Perrinette Damendel. Il naquit dans les domaines que possédait son père entre Tarascon et Saint-Remy et qui appartenaient au 1) Antoine de La Sale, sa vie et ses œuvres inédites, dans le Bibliophile Belge 1871, p. 2. Cet important article a été réédité en 1902 (Bruxelles, H. Lamertin). Je me passe des indications bibliographiques concernant La Sale; on les retrouvera chez Nève, Labande, Grojean etc. ?) Il est curieux que cette opinion revienne encore dans la dissertation de Richter, Die franzüsische Litteratur am Hofe der Herzöge von Burgund, (douze ans après Gossart!) voy. p. 21. 3) Les Gascons en Italie, 1885, p. 105—171. — M. Labande prépare un grand travail sur Bernard de La Sale. N:o 1. 8 WERNER SÖDERHJELM. diocèse d’Avignon.') Quant à la date de sa naissance, il déclare dans son ouvrage la Salle quil l'a commencé en partie „pour passer de mon triste cuer la tresdesplaisante merencolie, par infortune tumbé ou LXIlI:me an de ma vye et ou XLIX® de mon pre- mier service“. Le plus ancien des manuscrits étant daté du 20 octobre 1451, il s'en- suivrait donc qu'Antoine était né en 1388. Cependant, comme l'a démontré M. La- bande, Bernard de la Sale quitta Avignon et la Provence en août 1386 et n'y revint qu'en 1390. On doit donc, selon lui, reculer un peu la date de naissance d'Antoine, et admettre qu'il s'est trompé lui-même en parlant du , LXIII:me an de ma vye“.”) Lr GRAND p'Aussvy, qui avait consulté les manuscrits de la Salle et qui publia, en 1796, une notice à ce sujet, ^) s'en était tenu seulement à la date de la copie, 1461, et avait donné 1398 comme l'année de la naissance d'Antoine. Cette erreur, reproduite par tous les biographes suivants, *) fut rectifiée par Gossart, qui fixa la naissance à l'année 1388. ”) Mais dés 1862, Kervyx DE LzrrENHOvE,") aprés un examen plus soigneux des manuscrits, avait fait remarquer que la date de 1398 ne pouvait être exacte, puisqu' Antoine lui-même nous apprend dans un autre de ses ouvrages, la Salade, qu'il avait fait en 1406 un voyage en Sicile. ") Dans le passage cité ci-dessus, La Sale indique aussi qu'il a écrit son ouvrage dans la quarante-neuviéme année aprés son premier service. Cette entrée au service doit donc être placée dans les premières années du XV? siècle. Il est hors de doute quil fut attaché à la cour que son père avait servi et qu'il allait servir lui-même avec fidélité pendant longtemps, celle des dues d'Anjou, dans leur capitale, Angers; il aura d'abord servi à la cour du duc en qualité de page, pour avancer plus tard dans les grades. Le séjour à Messine dont parle la Salade se rapporte probablement à l'ambas- sade de Louis II à Naples en 1406; on sait qu'elle était en Italie dans l'été de cette année, ^) mais elle aura pu y entrer plus tôt. Dès cette époque, on voit Antoine jouir des bonnes grâces du duc: en mai 1408 celui-ci lui accorde un domaine qui avait appar- tenu à son pére. ?) 1) C’est ce qui résulte d'un document reproduit par M. Labande et dont il sera question à la fin de ce chapitre. ?) Il peut y avoir aussi une faute de copiste. — En outre, on ne voit rien d'impossible à ce que Perrinette ait accompagné Bernard en Italie et qu'elle soit revenue en Provence pour donner la vie à son fils. 3) Notices et extraits des manuscrits, V, l'an VII, p. 392 ss. +) Elle revient chez Richter, /. c. 3y- Ub as qs pe *) La dernière Sibylle, dans le Bulletin de l'Académie Royale de Belgique, ILe série, t. 13, p. 405. — Le Grand d'Aussy connaissait bien l'ouvrage de La Sale, où il mentionne son séjour en Italie, mais il n'avait pas fait attention à ce détail important. 7) Il dit dans la Salade qu'il était à Messine „le vingtieme jour d'apvril avant Pasques*. La fête de Pâques n'étant tombée aussi tard ni en 1406, ni en 1407, on a supposé une erreur de mois (v. Neve, I. c. p. 20 n. 2). M. Labande dit que, puisque c'était après le 1 janvier, il faut lire en tout cas 1407. Je crois plutôt qu'Antoine a voulu dire 1406 et qu'il faut lire tout simplement après Pâques. 3) Noël Valois, La France et le grand schisme d'occident, t. IV, 1902, p. 117. ?) Neve, I. c. Pièce just. n:o I, p. 249. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 9 Il y avait prés de vingt ans (depuis 1384) que Louis II régnait sur le duché d'Anjou et le comté de Provence, quand Antoine de La Sale entra à son service. C'était un héritage fort troublé que ce prince avait recu de son pére Louis, premier roi de Naples de la maison d'Anjou. Louis It" avait subi mainte humiliation en France, depuis le jour où à la majorité de son neveu et pupille Charles VI il avait dû lui abandonner le gouvernement de la France; et cette couronne italienne lui était apparue comme un ample et superbe dédommagement. Mais il avait déjà pu constater lui-méme combien son espoir était chimérique. Dans ce royaume de Naples, il avait été perdre toutes ses ressources, et il y était mort de chagrin, à la veille de tomber entre les mains de son rival Charles de Duras. Son fils et sucesseur passa, lui aussi, son existence à errer sans cesse entre l Italie, la capitale de son duché d'Anjou et Paris. A Paris, il prenait part au conseil du roi, où il était le troisième en dignité des seigneurs du royaume. A plusieurs reprises, il tenta de conclure une paix durable entre le due d'Orléans et le due de Bourgogne. Il passa plusieurs fois d'un parti à l'autre; mais à dater du jour où il rompit le mariage de son fils avec Catherine, fille du duc de Bour- gogne, celui-ci devint son ennemi le plus acharné. En outre, Louis d'Anjou prit part à la guerre contre l'Angleterre, qui désolait le pays depuis un demi-siécle et devait se prolonger aussi longtemps encore. Il mourut en 1417.) Dans son traité des tournois, dont les manuscrits sont datés du 4 janvier 1458 (— 1459), La Sale dit avoir assisté ,il y a cinquante ans ou plus* à un tournoi à Bruxelles, pendant le régne de feu Anthoine de Brabant, et ,il y a quarante-trols ou quarante-quatre ans“, autant quil püt s'en rappeler, à une autre fête de ce genre à Gand, organisée par le comte de ,Charrolaiz^, maintenant son vénéré seigneur, le duc Philippe de Bourgogne, en l'honneur de son premier écuyer Anthoine de Villers. ”) Le premier de ces tournois ne peut avoir eu lieu avant 1407: car c'est en 1406 seulement qu Antoine de Limbourg, second fils de Philippe le Hardi, prit possession du duché de Brabant qui lui était échu par héritage. Il s'était heurté à une résistance de la part de la ville de Maestricht, et avait rassemblé des secours nombreux, envoyés par des parents et amis de France. Parmi ces alliés, Monstrelet désigne nommément ,le roy Loys de Cecile“.*) Il se pourrait bien qu'Antoine de La Sale fût revenu de Sicile pour se joindre à cette nouvelle expédition, et qu'il eût, dans la suite du due, fêté à Bruxelles le succès de l'expédition contre Maestricht. — Ni le chroniqueur ni d'autres historiens ne donnent en effet de date précise. En tous cas, nul document n'indique que Louis ait eu affaire dans les possessions septentrionales de la Bourgogne, soit en per- sonne, soit par ses troupes, aprés le meurtre du duc d'Orléans, qui eut lieu le 25 !) Cmp. sur toutes ses affaires, Monstrelet, Chronique, éd. Douët-d'Arcq, 1862. I, 258 ete., IT, 74, 230 ss, 288 ete., Barante, Histoire des ducs de Bourgogne, t. III, 1824, p. 82, 88 ss., Sismondi, Histoire des Fran- cadis, t XII, 1828, p. 347, t. XV, 1831, p. 219 s., Gaufridi, Histoire de Provence, 1694, I, 249 ss. ?) Traités du duel judiciaire etc. ed. Prost, 1872, p. 203 s. 3) Monstrelet, I. c. I, 144 ss. *) Grojean, l. c. p. 1673, dit qu'il ne peut s'agir que des fêtes nuptiales célébrées le 16 juillet 1409 à la cour; mais à cette date-là Antoine était trés probablement en Italie (voy. plus bas.). N:o 1. 10 WERNER SÖDERHJELM. novembre 1407. Au contraire, il est nommé parmi ceux qui en 1408 protegerent la reine à Paris après que Jean Sans Peur, par un coup d’audace, était rentré dans la capitale, ) accompagné d Antoine de Brabant. Mais Antoine de La Sale aurait pu rester un peu plus longtemps dans ces parages, et le tournoi aurait pu avoir lieu en 1408. Probablement, il rejoignit le duc quand celui-ci, peu de temps après, se rendit en Provence, ”) pour préparer une nouvelle expédition en Italie. 8) Quant au tournoi de Gand, on sait que le comte de Charolais, depuis Philippe le Bon, due de Bourgogne, fut envoyé à Gand par son pére pour y tenir résidence (mai 1412). Le tournoi peut avoir eu lieu dans les premiers temps de ce séjour. Un an plus tard, en mai 1413, on retrouve Philippe à Paris; mais dans l'automne de cette méme année il est avec son père à Lille, où celui-ci organise une grande fête. Si done Antoine de La Sale était toujours au service du duc d'Anjou, son séjour à la cour du comte de Charolais ne pourrait se placer qu'entre les limites ci-dessus (mai 1412— octobre 1413); car c'est le 20 novembre 1413 que Louis renvoya subitement la fille de Jean sans Peur, ce qui rompit toutes relations entre lui et le duc de Bourgogne: „et pour ceste raison“, dit le chroniqueur en parlant de ce dernier, ,conceut grant hayne a l'encontre du roy de Cecile, laquelle dura toute leur vie“. ©) Il est pourtant très probable que, pour quelque temps au moins, Antoine avait passé au service du duc de Bourgogne. Sur la liste des membres de la „court amou- reuse“ de Charles VI, retrouvée et publiée par M. ARTHUR PraGET, on voit figurer, en effet, Anthoine de la Salle, escuier d'escuierie de Jehan, duc de Bourgoingne. 2) Cette liste date, il est vrai, d'après 1426, mais elle comprend tous les membres de la court“ depuis sa fondation en 1400, et il n'est aucunement impossible, malgré ce qu'y objecte M. Labande, °) d'identifier ce nom avec celui de notre auteur. Ce serait alors depuis 1407 et avant le meurtre du duc d'Orléans — époque oü, comme nous l'avons vu, Louis II d'Anjou était encore en bons termes avec Jean sans Peur — qu' Antoine aurait fait un court service auprès de celui-ci et qu'il aurait été inscrit parmi les mem- bres de la société chevaleresque et amoureuse du roi de France. 1l s'en dédit, peut- être, en 1409, recherchant l'emploi qu'il avait eu chez Louis, ennuyé de voir que les rapports entre celui-ci et le duc n'allaient pas s'améliorant et tenté par la perspective de retourner en Italie. Pendant son long service chez les ducs d'Anjou, La Sale avait fait encore d'autres stations loin de leur cour, comme nous allons le voir tout de suite. En 1409, Antoine de La Sale était en tout cas de nouveau au service de Louis d'Anjou. Celui-ci, se trouvant, au mois de juillet, à Pise, où les cardinaux réunis en concile et la ligue florentine l'avaient appelé pour soutenir le pape Alexander IT, concéda 1) Barante, I. c. III, 149. 2) Monstrelet, I. c. I, 258. 3) N. Valois, I. c. IV, 118 ss. +) Cmp. Monstrelet, L. c. IT, 259, 350, 414. 5) Romania, XXXI, 602; emp. I. c. XX, 417 ss. e)}. c. p. 68 s., 70, n. 4: T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 11 à son écuyer sur la demande d'Antoine, la propriété entière des domaines dont il lui avait accordé déjà la jouissance viagère. ) M. Labande considère cet acte comme prou- vant avec une certitude absolue la présence d'Antoine à Pise dans la suite de son maitre. Il y est dit, il est vrai, que la faveur est accordée ,supplicacionibus tuis factis noviter . . . actentis serviciis gratis et acceptis per te nobis fideliter prestitis, queve prestas ad presens et speramus te... in antea prestiturum“; mais tout cela n'est pas absolument convain- cant; sans doute, le duc expédiait ses affaires de Provence pendant qu'il siégeait à l'étranger, et Antoine aurait pu lui présenter la supplique avant son départ. ^) Cepen- dant, il est très vraisemblable que La Sale avait suivi son maître en Italie dés cette expédition, pendant laquelle — notons-le en passant — Louis d'Anjou séjourna plus d'un mois à Rome. L'année suivante, Louis retourna en Italie et passa d'abord trois mois, puis encore deux semaines, dans la Ville éternelle avant de livrer à son adversaire Ladislas, roi de Hongrie et de Naples, qui soutenait le pape Gregoire XII, la bataille de Rocca- secca, où celui-ci essuya une défaite décisive. Antoine de La Sale était-il dans sa suite et prit-il part à cette bataille? Dans la Salade, il parle longuement de toutes ces affaires et avec des détails qui feraient soupconner un témoin oculaire. En effet, le manuscrit de cet ouvrage porte, à l'endroit où il est parlé de la bataille de Roccasecca: ».-. qui en cedit plain, assez pres de son ost... les attendist, que fust une des plus belles choses que jamaiz je veis et la non pareille bataille que jamaiz fust“. Mais malheureusement, l'édition n'est pas d'aecord; sa version donne au passage un tout autre sens: ,les attendans dirent que ce fust une des plus belles choses que iamais ie veiz et la non pareille bataille que iamais fust“.*) Or, il est difficile de dire lequel des deux, le ms ou limprimé, représente en général la meilleure lecon; mais ici il semble bien que ce soit le manuscrit. Le passage subit de l’oratio obliqua à loratio recta. n'est pas inusité en ancien francais, tant s'en faut; ') mais le changement de nombre, le pas- sage du pluriel au singulier, est plus sujet à caution. D’un autre côté, le manuscrit présente une lecon claire et inattaquable. hien ne contredisant, du reste, la présence de La Sale en Italie pendant cette expédition, il faudra bien accepter le témoignage du manuscrit. Avec Louis Il, qui rentra en Provence sans pouvoir profiter de sa victoire, Antoine dut se repatrier, lui aussi. : Nous avons vu quil était en Flandre une seconde fois en 1412 ou 1413; en 1414 nous le voyons faire une transaction avec les habitants de Figeac, redevables à 1) Labande, I. c. p. 64. Appendice II, Document n» I. 2) Du fait que la première faveur accordée à La Sale par Louis d'Anjou, est consignée dans un document daté à Paris, M. Labande ne tire pas la conclusion analogue qu'Antoine se trouvait sur place. ll dit au contraire: „L’acte qui vient d'être analysé n'indique pas si Antoine était . . . dans l'entourage immé- diat du roi ou ailleurs“ (l. c. p. 64) 3) Ed. de 1527 fo LI ro col. 2. +) Voy. Tobler, Vermischte Beiträge zur französischen Syntax, t. I, 2e éd. p. 267. N:o 1. 12 WERNER SÖDERHJELM. son pere des sommes importantes mais auxquelles il semble que le fils renonce apres un long procès. ') En 1415, nous trouvons notre auteur bien loin de la cour et des campagnes de Louis II. Il nous apprend en effet dans le Réconfort quil participa, pendant l'été de 1415, à la singulière croisade que Jean I*', roi de Portugal, arma contre les infideles du Maroc, et pour laquelle il avait fait publier un appel dans toute la chrétienté. L'entreprise fut montée avec une pompe et un éclat inusités, aprés de longs préparatifs, interrompus par la peste, qui emporta la reine de Portugal. La campagne réussit à souhait; elle fut couronnée d'un succés immédiat par la conquéte de Ceuta, qui provoqua de grandes fêtes de réjouissance dans le Portugal. *) Ce fut sans doute l'attrait des exploits guerriers et d'une victoire sur les infidèles qui décidèrent La Sale à se joindre à cette expédition. Il ne dit rien lui-même des motifs qui le pousserent; mais il nous apprend que la croisade fut suivie par huit autres Francais, un „seigneur“, un „cheva- lier“, trois qui furent armés chevaliers durant l'expédition, et deux qui, comme lui, étaient ,escuiers*; il ajoute: „avec VIII gentilzhommes, sans les autres nos serviteurs, tous bien en point armez“.*) Il faut noter qu'Antoine nous renseigne sur l'origine de cinq de ses compagnons: deux étaient Flamands, un Normand et deux Picards, tous Français du Nord par conséquent. Ceci semble indiquer que La Sale, quand il se décida à faire le voyage de Portugal, se trouvait dans le Nord de la France. Sur la campagne elle-même et la part qu'il y prit avec ses compatriotes, Antoine est malheureusement très bref. „Notre Seigneur“, dit-il „me donna par une action par- ticulière de sa sainte grâce le bonheur et la faveur de voir, occupant la place d’un bon et brave guerrier, la plupart des choses qui suivent, et que, pour venir à mon propos, je relaterai en toute brieveté, car je n’ai pas bonne mémoire et il serait trop long de vouloir tout réciter, du commencement jusqu'à la fin“. Après avoir énuméré une partie des contingents fournis à l'armée par les différentes nationalités, il raconte comment „il arriva que, par la grâce du puissant Dien, aux prières de sa fille et mère bénie, de messieurs saint Jacques et saint Georges, nos conducteurs et nos patrons, desquels, à tous nos faits d'armes, de nos bouches partirent les noms, que, en ce dit an 1415, le mercredi 22 août, à l'heure de prime“ l’avant-garde, à laquelle il appartenait lui-même, débarqua, sous la conduite de l'infant don Pedro, au pied du mont Almina, et alla à la 1) Labande, I. c. p. 67. 2) Voy. Baron Ed. de Septenville, Fastes militaires et maritimes de Portugal. TI Expédition de Ceuta en 1415, Paris 1879, Schäfer, Geschichte von Portugal (Geschichte der Europäischen Staaten) II, 1839, p. 259 ss. La Clède, Histoire de Portugal, II, 167. 3) Septenville, /. c. p. 64, dit: ,. . . des nations voisines étaient accourus nombre de gentilshommes, sans qu'ils sussent méme exactement qui était l'ennemi qu'ils avaient à combattre. Ce fut ainsi que trois gentilshommes Français et un Anglais, venus avec plusieurs vaisseaux . . . déclarèrent être dans l'intention de se réunir a l'expédition, persuadés à lavance que tous ceux qui y prendraient part en recueilleraient beaucoup de gloire et d'honneur. Schäfer, L c., parle aussi de trois seigneurs francais, La Cléde ne nomme, parmi les étrangers, qu'un Allemand et un Anglais. Cette expédition a — notons-le en passant — donné au célébre poéte Suédois Stagnelius le sujet d'un grand poème épique. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 13 rencontre des Sarrazins, dont une partie était campée entre la mer et des murailles éle- vées devant la montagne. Les ennemis furent dispersés et les murs emportés d'assaut; on marcha ensuite sur la ville, aux portes de laquelle „s’eleva une mêlée si violente et si confuse, que les défenseurs des portes tuaient les leurs comme nous, car la masse était si grande que les premiers ne pouvaient se retirer quand les autres voulaient sortir“. Enfin les assiégeants, mélés aux défenseurs, pénétrérent dans la ville. Le combat continua tout le jour dans les rues mêmes et se termina par la prise de la ville et du château. ') Mais Antoine ne veut pas s’arreter à raconter tous les événe- ments qui se produisirent, le manque d'eau douce, le séjour du roi dans la ville, etc.; il se hâte d'arriver à l'épisode qu'il s'est proposé de décrire pour servir d'exemple moral: nous y reviendrons en analysant l'ouvrage lui-même. Louis II mourut en 1417; il eut pour successeur son fils Louis III, àgé alors de treize ans. Ce prince devait se montrer trés supérieur à son père par le caractère, mais sa vie ne fut guère plus tranquille ni plus heureuse. Les complications continuèrent en Italie pendant tout son règne, avec de continuels revirements de fortune, jusqu'à la fin précoce de ce prince, qui mourut en Italie en 1434. L'apparition d'un nouveau prétendant à la couronne des Deux-Siciles, Alphonse d'Aragon, vient encore embrouiller la situation; et la reine Jeanne IT, favorisant tantôt l'un, tantôt l’autre des prétendants à sa succession, augmente encore le trouble par sa versabilité. Cependant nous retrou- vons Antoine de La Sale, dés l'avénement de Louis III, au service de la maison d'Anjou. ”) La première expédition de Louis III en Italie fut provoquée par un appel du condottiere Sforza Attendolo. Celui-ci avait été envoyé par Jeanne contre un autre condottiere, Braecio di Montone, avec mission de le chasser des Etats de l'Eglise pour le compte du pape Martin V; mais la reine le laissa tout-à-coup sans subsides. lrrité de cet abandon et jaloux du favori de Jeanne, Caraccioli, Strozza excita contre la reine le pape, qui pourtant l'avait lui-même fait couronner peu de temps auparavant.°) Le pape approuva la décision du condottiere d'écrire au due d'Anjou pour le prier de venir prendre possession du royaume qui lui était échu en héritage (1419). Louis avait déjà recu de semblables appels des partisans de son père; il n'hésita pas à se lancer dans l'entreprise offerte. Mais avant méme qu'il fût arrivé, Sforza, qu'il avait nommé vice- roi et grand-connétable, avait marché sur Naples, et il devenait si menacant que la reine, ,Jeannelle^, se vit contrainte à chercher du secours. Une tentative auprès du pape ayant échoué, elle se tourna vers Alphonse d'Aragon, prince jeune, brave et ambi- tieux, dans lequel les conseillers de la reine voyaient un instrument utile à la réalisa- 1) Voy. le Reconfort, dans Neve, I. c. p. 141 ss. ?) M. Labande a retrouvé un document du 20 dee. 1418, par lequel la reine Yolande, mere-tutrice de Louis III, fait don à Antoine d'une maison sise à Arles, sous la redevance annuelle d'un chapeau de roses. La Sale est appelé ,scutifer scutiferie filii nostri^. Voy. Labande, I. e. p. 69. Doc. II. 3) ,Hie beatus Pontifex Anno Secundo sui Pontificatus per manum Domini Petri Sanctae Mariae in Cosmedin Diaconi Cardinalis coronari fecit Dominam Reginam Siciliae Johannam.* — Vita Martini dans Muratori, Rerum italicarum scriptores, lll, 2, 366. N:o 1. 14 WERNER SÖDERHJELM. tion de leurs plans. Alphonse hesita pourtant, d’autant plus que Louis & son tour lui avait envoyé un ambassadeur, lui demandant, au nom de leur parenté et de leur amitié, un secours de dix galères pour l'expédition projetée contre Naples. Alphonse posa comme condition que Louis romprait l'alliance qu'il venait de contracter avec Génes; sur le refus du duc, le roi d'Aragon, touché, disait-il, du malheur de Jeannelle, se décida à embrasser son parti, non sans poser certaines conditions, telles qu'une adop- tion sanctionnée par le pape, etc. Ce fut le commencement, entre les maisons d'Anjou et d'Aragon, d'une longue brouille et de luttes sans fin, auxquelles Antoine de La Sale devait prendre une part active. ') Louis d'Anjou arma une flotte à Génes un mois de juillet 1420. Il se dirigea d'abord sur Civita Vecchia, oü il fit prisonnier le commandant de la flotte aragonnaise de secours, qui venait de débarquer; puis il cingla vers Naples, oü il arriva le 15 août. Il n'osa pas courir les risques d'une bataille navale; mais il réussit à pénétrer dans Naples et à se faire des partisans dans la ville et dans la contrée environnante, si bien que Jeanne effrayée conjura Alphonse de venir en personne. (Celui-ci se mit en effet en mouvement, aprés s'être fait donner la promesse de quelques places impor- tantes dans le voisinage de Naples, et il arriva devant la ville en juillet 1421. Par une série d'opérations heureuses il repoussa Louis d'Anjou, et le pape effrayé engagea des négociations laborieuses, qui aboutirent à la conclusion d'une tréve entre les deux princes. Louis, à bout de ressources, ayant perdu plusieurs places importantes, et voyant diminuer le nombre de ses partisans, fut contraint de se retirer à Rome auprès du pape.^) Le triomphe d'Alphonse semblait complètement assuré. ') Mais Caraccioli, envieux et jaloux, profita de la tréve pour inspirer à la reine des soupcons contre Alphonse. Le terrain était favorable à ses efforts; la désunion éclata bientôt, et Alphonse assiégea Jeanne dans Castel Capuano. Sforza arriva au secours de la reine, prit possession de la ville, et Jeanne, révoquant l'adoption faite en faveur d'Alphonse, adopta à sa place Louis d'Anjou, qui fut informé de tous ces événe- ments à Rome, où il se trouvait encore. Sforza conclut définitivement l'affaire avec Jeanne au nom du due, dans le château de Porta Capuana, le 2 juin 1423.) !) Sur ces événements, on peut consulter, entre autres, Nostradamus, Histoire de Provence, 1614, p. 562 ss, d’Egly, Histoire des rois des deux Siciles, 1741, III, 65 ss, E. A. Schmidt, Geschichte Aragoniens im Mittelalter, 1828, p. 339 ss, Muratori, Geschichte von Italien (übers.), 1750, IX, 212 ss, Gregorovius, Geschichte der stadt Rom im Mittelalter, VI, 653 s., VII, 15 ss. ?) d’Egly, L c. III, 77, dit que Louis avait dix-huit navires; Annales Bonincontrii (Muratori, Rer. it. ser., XXI, 121 s.) parlent de ,decem triremibus & sex navibus". *) , Venit*, dit l'auteur anonyme de la Vita Martini (Muratori, I. c, III, 2, 865) ,futura aestate Romam Rex Ludovicus, filius quondam Ludovici regis, pro titulo Regni Siciliae, quem a Domino Martino impetravit cum subscriptione Cardinalium tunc praesentium in Curia. Qui Rex adoptivus factus Reginae Johannae II putabat per hanc viam consequi posse pacifice Regna Siciliae gubernanda“. +) Voy. les ouvrages cités ci-dessus, et encore Giornali Napolitani (Muratori, |. c. XXI, 1029), Orloff, Mémoires historiques, politiques et litteraires sur le royaume de Naples, 1819, I, 240 s. 5) La date varie chez les différents auteurs, parce que l'acte fut confirmé à différentes reprises. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 15 Bientôt cependant Alphonse, enfermé dans Castel Nuovo, fut débloqué, par une flotte partie rapidement de Barcelone. Appuyé sur cette flotte, il se rendit maitre de la ville et contraignit la reine à fuir vers Nola. Celle-ci appela à son secours Louis d'Anjou, alors à Rome; et le duc, après un été passé en négociations infructueuses avec le pape, arriva subitement, au moment où Alphonse se préparait à retourner en Espagne. Aidé de Sforza, il réussit, comme dit Nostradamus, à „desloger l’Aragonais et ses gens plus viste qu'un vent ne chasse une nue, met Jeannelle en pleine delivrance et liberté et si la delivre de toute crainte et du peril de sa vie“. Louis passe encore en Italie deux années mélées de succès et de revers, !) et ce n'est qu'à la fin de 1426 ou au commencement de 1427 que nous le retrouvons en France, où il assiste en 1429 au sacre de Charles VIL. *) Antoine de La Sale a sans aucun doute suivi fidélement son maître à travers ces aventures. Il mentionne lui-même dans la Salade quil a visité le 18 mai 1420 le fameux ,Paradis de la Sibylle* à Montemonaco prés de Norcia. Ceci semblerait indi- quer qu'il était arrivé en Italie, ou au moins dans l'Italie centrale, avant le due, qui ne partit de Gênes que plus tard. Monstrelet dit bien, sous la date de 1420, que ,la royne de Cecile . . . donna congié a Loys son fils, non pas sans souspirer du cuer, d’aler à Home afin que de la main de nostre Saint Pere le pape il feust couronné a roy . . . Et ainsi ledit Loys . . . entra a Rome et receut solennellement son dit royaume par la main de nostre Saint Pere le pape, ja soit ce que pour lors ne feust pas couronné*.?) Il est un peu difficile de concilier cette indication avec l'itinéraire de Louis, et avec le fait que le pape Martin n'arriva à Rome que le 28 septembre 1420.) Mais le duc aurait pu se présenter chez le pape aprés l'arrivée de celui-ci. On serait tenté d'attribuer aussi à Antoine de La Sale une erreur chronologique, car son voyage au Monte della Sibilla semble mieux convenir à l'année 1422: à cette époque en effet il séjourna assez longtemps à Home, en compagnie de son maitre, sans occupation; et il pouvait alors se permettre de voyager en touriste pour son plaisir et d'aller visiter les localités intéressantes dont il entendait faire des descriptions attrayantes. Mais Antoine, autant qu'on puisse le constater, est, sauf quelques petites erreurs, en général assez exact dans les indications qu'il donne sur lui-même. Du reste, il parle un peu plus loin de son séjour à Home en 1422 comme d'un événement postérieur à cette visite au Mont de la Sibylle, ce qui donne bien l'impression que les événements étaient clairement ordonnés dans sa mémoire. Il est très possible qu'Antoine soit venu à Gênes avec 1) Les chroniques sont en général absolument pauvres en fait d'indications détaillées de ces temps. Aucun vieil écrivain“, dit Muratori sous l'an 1425, „ne nous rappelle l'état des choses napolitaines à cette époque*. 2) d'Egly, I. c. III, 122, dit que Louis ne retourna en France qu'en 1429, mais cela est erronné; voy. Du Fresne de Beaucourt, Histoire de Charles VIT, Il, 1882, p. 121 s., Lecoy de la Marche, Le roi René. 1875, I, 50. 3) Monstrelet, /. c. III, 413 s. 4) Gregorovius, c. VI, 655; Pastor, Geschichte der Päpste, 1886, I, 167. N:o 1. 16 WERNER SÖDERHJELM. Louis III, ') mais que, tandis que son maître perdait un temps assez long en armements et en négociations, il soit parti faire des excursions dans ce pays étranger, pour se réunir ensuite à Louis soit à Civita Vecchia, soit dans le sud de l'Italie. Nous ne savons pas quel rôle il jouait dans les événements. Le 1 sep- tembre 1423 il assista à l'entrevue de Jeanne et de Louis à Aversa, avec tous les seigneurs de la cour. ) Quant à sa participation aux luttes proprement dite, il assure plus tard dans ses traités pédagogiques quil a peu vu de batailles. Dans la Salade il décrit bien avec netteté, et en donnant des détails sur les forces des combattants etc., l'attaque de Sforza sur Naples et sa victoire sur Alphonse (1423), victoire qui, d’après le biographe de Sforza, „in astra ferebatur*; on serait par suite tenté de croire au récit d'un témoin oculaire. Pourtant on sait que Sforza n'avait avec lui que ses troupes mercenaires rassemblées à la hâte, et il n'y a aucune raison d'admettre que La Sale eüt quitté Rome et se füt joint au condottiere dés le mois de juin, alors que Louis ne quitta la capitale qu'en septembre. ?) Dans le méme passage Antoine indique le caractère général des événements à Naples: il loue les relations de Louis avec la reine, plus tendres, dit-il, que celles d'un fils avec ses parents, il mentionne les négociations entre Jeanne et Alphonse, et enfin la mort de Louis et de Jeanne. Dans tous les cas, on peut supposer que les faits d'armes de La Sale durant cette campagne ont eu pour lui-méme et pour son développement intellectuel une impor- tance moindre que l'influence exercée sur son naturel impressionnable par l'Italie, avec son humanisme alors florissant, sa littérature et son art. Il nous dit lui-même qu'en 1422 il se trouvait à Rome ,en la compaignie et service du treshault et excellent et tres puissant prince et mon souverain seigneur le tiers Loys, Roy de Sicille*. *) Ce séjour d'une année et demie dans la Ville Eternelle a dü certainement profiter à l'esprit curieux et studieux d'Antoine; et on peut penser que dans les années suivantes il trouva, dans l'intervalle des campagnes, l'occasion d'enrichir encore ses connaissances. I] faut reconnaitre cependant que l'époque à laquelle Antoine vint passer à Rome tant de mois, ne marque pas dans l'histoire de cette ville une période brillante, ni au point de vue matériel ni au point de vue intellectuel. Le concile de Constance avait enfin mis un terme (1417) au schisme si funeste à l'Eglise. Odo Colonna avait été élu pape sous le nom de Martin V, et l'antipape Balthasar Cossa, Jean XXIII, avait été contraint à une compléte abdication. Au début de 1418, Martin V se mit en route pour l'Italie, et, aprés un assez long séjour à Mantoue et à Florence, fit son entrée à Rome à la fin de septembre 1420. La papauté avait perdu presque tout ses Etats, et Rome méme était en proie à une décadence !) Je n'ai pas trouvé d'indication sur la date de cette arrivée; mais Cribelli, De Vita Sfortiae (Mura- tori, Rer. it. ser, XIX, 700) mentionne qu'il était convenu que Louis serait prêt au mois de juin. 2) Neve, I. c. p. 273, d'après Pithon-Curt, Histoire de la Noblesse d'Avignon etc. 3) d'Egly, 1. c. III, 98 s., Cribelli, 7. c. p. 716 ss. 1) Voy. Mémoires de la Société Néo-philologique à Helsingfors, 1897, II, 133. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 17 effrayante. La ville avait perdu toute majesté; elle avait l'air „d’un gigantesque cadavre pourri“, et n’offrait qu'un labyrinthe de rues boueuses. Elle était si appauvrie „ut vix prae se Civitatis faciem ferret“; les habitants étaient misérables, paresseux et divisés par des discordes. Le bétail paissait dans la maison d’Auguste, les loups arri- vaient jusqu'au Vatican; un jour on vit une bande de taureaux effrayés se réfugier dans l'église Saint-Pierre, et le Forum servait de marché aux pores. La littérature contemporaine est remplie de descriptions désespérées sur la misère de la Ville Eter- nelle, et tout fait croire que, dans le chaos qu'offrait l'Italie au début du XV? siècle, c'est Rome qui l'emporte pour l'abaissement et le désordre. ') Il ne faut done pas s'étonner que les rares personnes de bon sens égarées parmi ce ramassis de porchers, de mendiants, de brigands et de soldats pillards aient recu le pape Martin comme un libérateur, et placé en lui toutes leurs espérances. ^) Le retour du pape à Rome marque en effet pour l’église catholique la rentrée solennelle dans sa capitale, et le commencement d'une ére nouvelle. Martin V se mit aussitót avec éner- gie et prudence à la tâche difficile qui lui incombait de relever Rome de ses ruines. Si, pendant les dix années à peine que dura son pontificat, il ne réussit à terminer la grande œuvre de restauration qui était nécessaire, du moins il jeta les fondements d'un ordre nouveau. Malgré son manque de scrupules, son avarice dans sa vie privée, et son népotisme, malgré les autres fautes qu'on lui a reprochées, il ne s'est pas montré entièrement indigne du nom de père de la patrie dont il a été quelquefois honoré. ?) Dés le début du siécle, la curie romaine avait à son service quelques-uns des hommes dont le nom devait briller plus tard parmi ceux qui représentérent en Italie le grand mouvement d'humanisme du XV® siècle et la culture nouvelle annoncée déjà, il est vrai, par les représentants de la première Renaissance, mais dont le triomphe n'eut lieu quà cette époque. Rome, il est vrai, n'était pas, et ne devint pas, méme sous le pontificat de Martin V, un foyer véritable de culture et d'études, comme il y en avait dans beaucoup de villes d'Italie, où les sciences florissaient protégées même par les tyrans: il suffit de nommer Milan sous les Visconti et les Sforza, Ferrare sous la mai- son d'Este, Mantoue sous les Gonzague. Mais c'était avant tout la république de Flo- rence qui était devenue le centre de ce mouvement; l'humanisme étendait de là ses rayons jusqu'à Rome, et y envoyait des écrivains, des érudits et des artistes; les secrétaires pontificaux instruits dans la culture classique dont il a été question plus haut, étaient pour la plupart originaires de la Toscane. Une partie de ces humanistes, déjà installés dans la curie par Jean XXIII, y restèrent sous le pontificat de Martin V; d'autres, comme LIoNARDO BRUNI (ÅRETINO) retournérent à Florence, où la situation plus 1) Vita Martini, chez Muratori, |. c., III, 2, 864 ss., Gregorovius, I. c. VI, 651 ss., 702 ss., Philippe Monnier, Le Quattrocento, 1901, I, 179 ss. 2) Martinus . . . profectus est versus Urbem, quam cum Romanorum incredibili laetitia et singulari applausu intravit. Vita Martini, p. 864. 3) Sur les efforts de Martin V pour la restauration de la Ville éternelle, voy. surtout Gregorovius, l. c. VII, 8 ss. N:o 1. 3 18 WERNER SÖDERHJELM. calme était favorable à leurs études. Personnellement, le nouveau pape ne s'intéressait pas à ces efforts, étant surtout tourné vers le cóté pratique de la vie; mais il avait assez de sagesse pour comprendre que l'humanisme commencant pouvait servir ses efforts sincéres pour le bien de Rome et de l'état pontifical. En outre il y avait à sa cour du moins deux ou trois cardinaux qui comprenaient et soutenaient le travail des humanistes. !) Les relations étroites qui existaient entre Louis d'Anjou et le pape permettent de supposer que, lors de la retraite du duc à Rome en 1422, celui-ci et sa suite durent fréquenter beaucoup l'entourage du pape. Antoine de La Sale n'a malheureusement noté aucun souvenir se rapportant à ces relations. Mais il montre dés son premier ouvrage une connaissance approfondie d'un grand nombre d'auteurs latins; et il est sans doute permis d'admettre que les efforts des humanistes avec lesquels il avait été à Rome en contact direct, ont dirigé de ce côté son attention et ses goûts. Et dans un ouvrage qu'on suppose être de lui, les Cent nouvelles nouvelles, il a ensuite imité et remanié une œuvre d'un auteur qui est l'un des premiers champions de l'humanisme italien au XVe siècle, et l’une des figures les plus remarquables de cette époque: Poccro BRACCIOLIN. Le Pogge était entré dés 1403 dans la curie romaine; mais au bout de dix années de travail il avait commencé les voyages qui devaient avoir une importance capi- tale pour le réveil des études classiques en Italie. Pendant le concile de Constance il mit au pillage les bibliothèques des villes et des couvents voisins de Suisse, d'Allemagne et de France; et il y trouva des trésors qui excitérent un enthousiasme inoui parmi les jeunes érudits de son pays. Le concile terminé, il se rendit en Angleterre, où ses recherches n'eurent pas le méme succés, et revint à Rome pendant l'automne de 1423. Il y resta une douzaine d'années, occupé à mettre à profit ses découvertes, à rassembler des trésors artistiques de toute espèce, et à exciter et répandre l'intérét pour l'huma- nisme. En 1434 il émigra à Florence, devint chancelier de la ville, dont il écrivit l'histoire, et mena, aprés une vie agitée, une vieillesse tranquille dans sa villa de Terra Nuova, ornée de livres, d'antiquités et d'oeuvres d'art. Il mourut en 1459.7) Si vraiment, comme je le crois pour ma part, Antoine a écrit ou rédigé le recueil mentionné, on retrouve chez lui l'influence d'une partie de l'œuvre littéraire du Pogge; mais c'est celle dont l'inspiration, il faut le reconnaitre, a le moins de points communs avec ses travaux classiques et sérieux. Les nouvelles de lui qu'ont imitées Antoine et ceux qui peut-être ont contribué aux Cent nouvelles nouvelles, sont en effet de la littérature purement réaliste, et constituent simplement un recueil d'anecdotes dont 1) Voigt, Die Wiederbelebung des classischen Alterthums, 1880, I, 512 ss., 534 ss., Monnier, L. c. I, 182 ss., Pastor, L. c., I, 196 s. ?) Sur Poggio, voy. Shephert, Life of Poggio 1802 (je n'ai pu consulter que la traduction italienne de cet ouvrage, de Tonelli, dans laquelle l'original a été enrichi d'extraits de lettres etc.), Voigt, I. c., II, 7 ss, 254 ss. etc, Monnier, I. c, I, 149 ss, V. Rossi dans la Storia letteraria d'Italia, scritta da una Società di Professori, IL (Quattrocento), 19 ss, Gaspary, Geschichte der italienischen Litteratur, II, 1888, p. 107 ss., 122 s; 152”ss T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 19 la plupart vont jusqu'aux dernières limites de l'immoralité. Mais le Pogge était un homme fait de contrastes. De même que beaucoup d’humanistes, il se révélait dans ses écrits comme un moraliste plein d’emphase; il tonnait contre la prodigalité, la richesse et les attraits du vice; pourtant lui-même était un ami de la bonne chère, et ne se faisait pas faute de flatter les grands pour en tirer profit. Il écrivait un traité pour montrer combien il est mauvais pour un vieillard de se marier; et lui-même, à l’âge de 55 ans, après avoir déjà eu 14 enfants, épousait une des ses maîtresses, une Florentine de dix-huit ans d’une beauté ravissante, avec laquelle il vécut très heureux, et qui mourut un peu avant lui. Le recueil d’anecdotes mentionné ci-dessus est écrit en latin et publié sous le titre de acetiae. Il ne fut achevé qu'au commencement de la décade 1450; mais le Pogge l'avait commencé dés son séjour à Rome. Un certain nombre de secrétaires pontificaux avaient l'habitude de se réunir dans une chambre qui prit le nom de ,chambre aux mensonges“. Là on se racontait les scandales du jour entremélés d’anecdotes grivoises d'ancienne date et d’histoires satiriques sur les moines, que ces humanistes détestaient naturellement, malgré leur position dans la curie. Le retour du Pogge d'Angleterre et le départ de Louis d'Anjou pour Naples sont à peu prés contemporains. Il est par suite difficile de supposer qu'Antoine de La Sale ait connu le Pogge, à moins que, pendant le séjour qu'il dut faire encore en Ita- lie avec Louis, il ne soit revenu à Rome. Entendit-il parler, pendant ce séjour, des anecdotes racontées dans la ,chambre aux mensonges“, ou en vit-il circuler des copies? Il est naturellement difficile de le dire; mais le fait n'aurait rien d'impossible. Quant à la littérature italienne proprement dite, celle en langue vulgaire, elle était alors dans une période de stagnation; et les spécimens de cette littérature qu'An- toine de La Sale voyait autour de lui, n'excitaient peut-étre pas en lui un grand intérét. Pourtant il est au moins possible qu'avec sa vive curiosité il ait fait la connaissance de quelques ouvrages des grands maîtres ou de leurs épigones, tels que SAccHETTI et SERCAMBI. Cependant ses œuvres ne nous en apprennent rien avec certitude. Pas plus que la littérature, les beaux-arts ne fleurissaient alors dans la ville des papes. Martin V s'attacha pourtant quelques artistes célébres qui ornérent le Latran, l'église Sainte Marie Majeure et le Vatican: d'abord Masaccio, puis Gentile da Fabriano et Vittorio Pisanello, que, au dire de Vasanr le pape amena avec lui de Florence. C'est à peu prés tout ce qu' Antoine, durant son séjour à Rome, put voir de la peinture de la Renaissance dans son effort créateur. ') Nous n'avons aucune raison d'admettre que La Sale soit resté en Italie plus longtemps que son maître. Sans doute, il était à Aversa avec Louis III, quand celui-ci lui gratifia, par un acte daté de cette ville le 4 juin 1427, de quinze cents florins, à prélever sur les revenus du château de Séderon.") Ce n'est qu'en 1429 que nous retrouvons des données précises sur lui. Dans un de ses ouvrages, il dit lui-méme !) Voy. Eugène Muntz, Les arts à la cour des papes pendant le XV* et le XVI* siècle, 1878, I, 5 ss. 2) Nève, I. c. p. 253 s. Pièces justificatives III. PES N:o 1. mr CERERI ÅN RE / >] en NM (U d : AR” 20 WERNER SÖDERHJELM. avoir été ,viguier“, c'est à dire représentant juridique de son maître, dans la ville d'Arles en Provence. Quelques documents trouvés dans les archives de cette ville per- mettent de préciser l'époque où Antoine occupa ce poste. Dans un manuscrit, Les annales de la ville d'Arles depuis létablissemeat du consulat, Van 1311, jusqu'à la réunion de la Provence à la couronne de France en 1481 inclusivement (non paginé), il est dit: ,1429 Receptio Vicarii. Die 28 madii . . . Nobilis et egregius vir Domi- nus Anthonius de La Sala, domicellus, Scutifer Regius, receptus fuit in vicarium Regie Curie Arelatis“. Et dans le procès-verbal des délibérations du conseil de ville, on lit les lignes suivantes: „Ingressus nobilis et egregii viri Anthonii de la Sala, domicelli, scutiferi regii, Vicarii regie Curie Urbis Areletensis, qui intravit die Sabati intitulata Vicesima octava mensis madii (hora tertiarum) anno Dominice incarnationis millesimo quadringentesimo Vicesimonono“. Antoine de La Sale entra donc en fonctions le 28 mai 1429. Le procès-verbal du 10 juillet mentionne pourtant une autre personne fai- sant fonctions de viguier, un ,lieutenant de viguier^, comme on l'appelait: c'était le cas lorsque le titulaire du poste était appelé en service auprés du prince. Le méme procés- verbal nous apprend aussi qu'Antoine était présent aux séances du 23 et du 25 octobre 1429 et en janvier 1430. Enfin les procès-verbaux portent qu'il fut remplacé le 28 mai 1430 par un personnage du nom de Jean de Saint Michel.) Parmi les devoirs qui lui incombaient en sa qualité de viguier, un des plus importants était de combattre les ravages de la peste; un souvenir de ces temps qu'il a rapporté dans la Salle, montre combien il était homme de cœur. ?) Cependant les affaires se gâtaient de nouveau en Italie. Au mois de sep- tembre 1430 arrivaient à Valence des envoyés du prince de Tarente et de quelques autres grands seigneurs du royaume de Sicile, pour presser Alphonse de revenir prendre possession de Naples, oü les sentiments à l'égard du roi d'Aragon, disaient-ils, s'étaient modifiés complétement, méme parmi ses anciens ennemis. Ce changement et la démarche auprés d'Alphonse étaient l'euvre du favori de Jeanne, Caraccioli; la reine s'était, comme toujours, laissé convaincre par lui, et avait approuvé ses intrigues. Le pape méme, autrefois ami de Louis, commencait à pencher du cóté d'Alphonse. Quand Louis se rendit en Italie pour faire valoir ses droits, Jeanne lui donna comme fief le duché de Calabre et l'invita à s'y tenir. Caraccioli fut bien assassiné en 1432, avec l'assenti- ment de Jeanne; mais les prétentions d'Alphonse s'étaient accrues, et il exigea que Jeanne cassát l'adoption de Louis. Ce fut ce qui eut lieu. "Tandis que Louis guerroyait en Calabre, Jeanne révo- qua l'acte d'adoption (avril 1433). Louis se tourna vers le pape Eugène IV, qui, ayant des intéréts à Avignon, et comptant sur Louis pour les faire valoir, écouta favo- rablement sa requéte. D'autre part Alphonse venait de débarquer à Ischia sans l'auto- risation de la reine, ce qui avait indisposé celle-ci contre lui. De plus Jeanne, avec son caractére changeant, et n'ayant point de conseiller auprés d'elle, se repentit bientót ') Je dois la communication de ses notices à l'obligeance de M. Henry Dayre à Arles. ?) Remarqué par Labande, I. c. p. 75 $. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 21 d'avoir chassé Louis d'Anjou, pour lequel elle éprouvait au fond une grande inclination. Le prince Orsino de Tarente, allié d'Alphonse, s'étant sur ces entrefaites brouillé avec la reine, celle-ci envoya contre lui deux armées, dont elle confia l'une à Louis d'Anjou. Mais au cours de la campagne celui-ci tomba malade de la fiévre et mourut à Consenza, le 24 novembre 1434. Le chagrin de Jeanne fut tel qu'elle ne permit pas aux cheva- liers du prince de ramener le corps en France; elle le garda et le fit enterrer; seul le cœur de Louis fut remis à ses fidèles serviteurs. Le peuple lui aussi regretta beaucoup ce prince chevaleresque, noble et généreux. ') Dans son testament, Louis instituait comme successeur à sa couronne des Deux- Siciles son frère René, sous la régence de sa mère Yolande d'Aragon. La succession lui fut confirmée par Jeanne, qui mourut en 1435. Cependant René avait un autre héritage en France, la Lorraine, qui l'avait déjà entrainé dans d'autres luttes; et, lors de la mort de son frére, il était lui-méme prison- nier du duc de Bourgogne. Alphonse profita de la situation pour reprendre Naples. Le roi de France se joignit à René pour faire à ce sujet des représentations auprés du pape, qui invita Alphonse à poser les armes. Mais il fallut une victoire des Génois sur Alphonse à Gaete pour détendre un peu la situation, et René envoya en Italie son épouse, l'énergique Isabelle de Lorraine, pour surveiller les intéréts de sa maison (1435). Isabelle s’acquitta de sa tâche avec un grand succès. Mais Alphonse, qui, aprés la défaite de Gaéte, était tombé entre les mains du duc de Milan, réussit à sortir de captivité, et à gagner le duc à sa cause. La situation commença à devenir critique. Isabelle se maintint pourtant avec bravoure; de son cóté René recouvra sa liberté en 1437, et, au mois de mai de l’année suivante, il arrivait à Naples, où la population l’accueillit avec un enthousiasme extraordinaire. Au mois d'aoüt René marcha contre Alphonse, qui se replia sur Naples et commenca le siège de la ville, dans laquelle se trouvait Isabelle au mois de septembre. *) Il est peu probable qu'Antoine de La Sale soit retourné en Italie avec Louis. En tout cas, nous le retrouvons en Provence en 1432, objet de nouvelles preu- ves de bienveillance de son souverain; l’année suivante il joue le rôle de négociateur entre le capitaine de la place de Vaison, assiégée par les troupes du pape, et leur chef, le cardinal Pierre de Foix. *) Après la mort de Louis III, il a certainement passé tout de suite au service de René; ‘) il a gardé ses fonctions ,d'écuyer de notre écurie“, ") 1) d’Egly, Z c. III, 127 ss. Antoine de La Sale nous a donné, dans la Salade, un témoignage au- thentique des bons rapports entre Louis et Jeanne, qui étaient, dit-il, plus chaleureux que les rapports d'un frère à sa mère. 2) Istorie Napolitane, chez Muratori, I. c., XXIII, 228, Matthieu Turpin, Histoire de Naples et de Sicile, 1680, p. 221 ss, de Burigny, Histoire générale de Sicile, 1745, II, 316 ss., d'Egly, I c., III, 164 ss., Villeneuve de Bargemont, Histoire de Rene, 1825, 1, 240 ss., Lecoy de la Marche Il. c., I, 162 ss. 3) Labande, /. c., p. 77 ss. 4) Il est dit, dans le récit sur une image, donnée par Antoine à l'église de Ligny, qu'il était en 1435 ambassadeur du roi de Sicile à Naples, mais cette indication est fort contestable. Voy. plus bas. 5) Dans un acte de la fin de 1436, où René lui confirme l'usufruit du chateau de Séderon, il est appelé encore ,scutiferie nostre scutifer*, Nevé, I. c., p. 264, N:o 1. 22 WERNER SÖDERHJELM. mais peu de temps après, il a été élevé au rang de précepteur du fils aîné du roi, Jean de Calabre, né en 1426. Cette nomination a eu lieu, très probablement, aussitôt après que le prince fut délivré de l'emprisonnement qu'avec son père il avait subi auprès du duc de Bourgogne. Jean de Calabre fut délivré le 28 octobre 1435; dans l’acte qui vient d’être cité en note, René parle déjà des „fructuosa servitia^ rendus par lui „ma- gestati nostre ac illustri primogenito nostro, ce qui montre que La Sale avait depuis un certain temps soigné l'éducation de Jean de Calabre et qu'il l'avait fait avec succés. Au mois d'avril 1438, René était enfin prêt à partir pour l'Italie pour rem- placer sa femme dans la défense du royaume de Sicile contre Alphonse d'Aragon. Antoine de La Sale, dans la suite de Jean de Calabre et de sa toute jeune femme, s'associa à cette expédition. Avant de s'embarquer il fit son testament. (Cet intéres- sant acte a été retrouvé tout récemment par M. Labande et imprimé d'aprés la minute en provencal et le texte définitif en latin, dans la publication déjà plusieurs fois men- tionnée. ) Ceci nous donne l'occasion d'intercaler ici quelques mots sur le mariage d'Antoine. Dans ce testament, il n'a pas été fait mention de la femme de l'auteur, chose singulière, en effet, si, à cette époque, il était vraiment déjà marié. C'est ce qui, d'après MM. Néve et Labande, résulte avec une pleine évidence de l'acte du 16 décem- bre 1436, oü il est dit que la confirmation de l'usufruit de Séderon est accordée à lui, sa femme et son premier fils à naître ,ad suam [possessionem], sueque uxoris et futuri primogeniti ex suo corpore legitime descendentis^. Ne serait-il pas permis de voir dans ces mots sur la femme et le futur fils une simple formule juridique? *) En ce cas, le testament s'explique sans difficulté: Antoine n'était pas encore marié quand il le dicta à l'avocat de Marseille. Ce n'est qu'à partir de 1439 que nous avons des preuves abso- lument sûres de son marige; dans l'acte de vente de Séderon, sa femme est expressé- ment nommée pour la première fois: elle s'appella Lione de la Sellana de Brusa.?) Qu'il fût marié en 1436 ou en 1439, peu importe; *) le couple, en tout cas, ne semble pas avoir eu d'enfants. Il est plus essentiel pour sa biographie de constater la part qu'il prit aux événements en Italie. Et là, nous le voyons, en effet, pour la pre- miére et derniére fois, chargé d'un poste important au milieu du fracas de la guerre. Quand René s'était mis en campagne, au mois d'août, il avait laissé dans le château de Capuano tonte sa famille, et, ayant emmené avec lui le capitaine de la forteresse, !) Document no VIII. Le testament se trouve dans les Archives des Bouches-du-Rhône parmi les papiers d'un avocat de Marseille, Jean d'Escalis, auquel Antoine l'avait dicté. ?) Je me rencontre, dans cette opinion, avec M. Grojean, I. c. p. 158. 3) Labande, I. c. p. 32 ss. On s'est étonné que ceux qui se sont occupés de La Sale aient écarté le texte d'une lettre à un religieux, signée Antoine de la Salle et où il dit qu'il est marié. Pour ma part — et je ne crois guère que d'autres, avant moi, aient parlé de cette lettre — je n'avais pas de confiance absolue en son authenticité, vu qu'elle semblait trop mal écrite pour provenir de notre auteur. *) Si le mariage se contracta en Italie, on peut supposer que la fiancée fut une des dames de la cour, ce qui semble ressortir du fait que le roi René lui avait accordé une dot de mille florins. Elle est aussi toujours appelée ,nobilis domicella*. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 23 Jean Cossa, il avait nommé Antoine de La Sale commandant du château et protecteur des siens. Antoine remplit ses fonctions avec succès, et Alphonse fut forcé de se reti- rer. Dans le chapitre VII de son ouvrage la Salle, notre auteur donne une descrip- tion animée du siège et surtout d’un épisode intéressant, dont il ne semble pas superflu de reproduire ici la teneur. ') Il faut savoir, dit Antoine, qu'en l'an de Notre Seigneur 1437 (erreur de plume pour 1438), à la fin de septembre, le trés excellent prince monseigneur René d'Anjou etc. se trouvant dans la pro- vince des Abruzzes occupé à conquérir la partie du pays qui lui était hostile et à lutter contre le parti du trés excellent prince monseigneur Alphonse de Castille, roi d'Aragon, celui-ci et son frére linfant don Pedro de Castille vinrent assiéger par terre et par mer la ville de Naples et le château de Capuano, oü se trouvaient madame Isabelle de Lorraine, reine de Sicile, monseigneur Jehan, leur fils aîné, due de Calabre et aussi madame Marie de Bourbon, sa compagne, que Dieu ait en sa grâce. Et la ville était pour lors trés petitement pourvue de gens et de vivres, et pour cette raison le roi d'Aragon croyait qu'il l'aurait vite conquise, et il l'eüt fait si la grâce de Dieu n'y eût pourvu. Il campa son armée près des églises et couvents situés devant la ville à une portée d'arbaléte. En l'église Saint-Ange furent postés de gros canons pour tirer sur l'église des Carmes, laquelle est hors de la ville et au bord des fossés. Aussi fut-elle fortifiée de murs et entourée de fossés; car si on avait à la perdre, la ville aussi était perdue, à cause du haut clocher qui surmonte la porte du vieux marché et les murs, qu'il eût été impossible de défendre. Et il arriva que le premier canon tira sa grosse pierre, et celle-ci passa par la verriére au bout de l'église et au dessus du maitre autel, tra- versa toute l'église et atteignit les trois cordes qui soutenaient le grand crucifix à l'entrée du chœur. Elle brisa les deux cordes de cóté; mais celle au milieu resta intacte, ce qui paraitrait impossible à tous sans la grâce de Dieu. Et sans faire nul autre mal, cette grosse pierre alla frapper l'autre bout de l'église prés de la grande porte et tomba sur les galeries qui s'étendent tout autour de l'église, et où les enfants se tiennent pour veiller aux torches quand ont lieu les obsèques des morts. Et là nous la vimes tous, et c'est une grande merveille qu'un bàtiment si faible ait pu résister à une pierre si grosse et si lourde. Le tir cessa pour la nuit qui survint. Mais le jour suivant, de trés bon matin, l'infant don Pedro se leva et alla trouver le roi d'Aragon, qui lui dit: „Frere, allons à la messe, et puis nous nous mettrons à la besogne*. L'infant lui répondit, ainsi qu'on nous l'a rapporté de plusieurs sources: ,Monseigneur, allez ouir la messe pour nous deux, car je veux faire corner mes menestriers*. Puis il monta à cheval, suivi de huit cavaliers et de plusieurs gens de pied, et se rendit le long du rivage à l'église de Saint-Erme, où les canons étaient placés. Les gens de la ville, qui n'étaient que des gens de métier, mais sous la conduite d'un chevalier, virent venir ces huit chevaux. Alors lun deux mit le feu à un mortier, dont la pierre alla frapper une butte de sable élevée là par les vents au pied d'un tamarin; puis la pierre, soit que ce fût la volonté de Dieu, soit que sa destinée l'eüt permis, ressortit à droite et vint frapper l'infant à la tête, et la lui emporta. Et alors il tomba mort sur la croupe de son cheval. Et l'un de ses gens de pied prit sa barrette d’ecarlate, où était une grande partie de sa tête et des cheveux, et s'en vint par les fossés au chä- teau de Capuano, oü étaient la reine de Sicile et monseigneur et madame de Calabre, ses enfants, comme il a été dit. Il demanda le capitaine pour parler à la reine et lui annoncer une nouvelle dont elle serait trés joyeuse. C'était moi qui, en l'absenee de Jean Cossa, avais reçu du roi de Sicile le commandement du château. Je vins à cet homme; mais il ne voulait point dire sa grande nouvelle à moins que la reine ne fût présente. Mais nous avions vu du haut des tours du château un grand rassemblement autour du corps dudit infant, et nous nous demandions avec étonnement pourquoi c'était. !) Ce passage a été publié par Nève, I. c. p. 226 ss. N:o 1. 24 WERNER SÖDERHJELM. Nous vimes que c'était pour cela que le compagnon était venu; alors je fus trouver la reine, qui dans sa chambre disait ses heures, entourée de ses dames et damoiselles. Je lui racontai alors cette éton- nante assemblée de gens, et l'arrivée de cet homme, qui voulait lui apprendre une grande nouvelle, pensant en tirer un grand profit. Et quand il fut devant la reine, il se mit à genoux et lui dit: „Madame, je vous demande de quoi boire un bon coup pour la mort de votre grand ennemi l’infant; en voici le témoin“. Et il montra la barrette de l'infant, qu'il avait cachée sous un coin de son manteau, et, la secouant, il fit tomber sur le tapis les restes de la téte, de la cervelle et des che- veux. La reine et les dames et nous tous fümes trés émus de cette triste nouvelle, et nous dimes tous: ,Que Notre Seigneur lui pardonne“. La reine ajouta: ,J'en ai du chagrin pour la parenté qui est entre monseigneur le roi et eux, et encore plus de voir qu'un tel prince finit ses jours si lamen- tablement*. Sur quoi, elle partit trés affligée et effrayée, et les dames la suivirent à cause du dés- agrément qu'elles avaient eu. L'homme recut six ducats, et il lui fut enjoint de quitter le château et la ville. Comme chacun peut penser, le roi et toute son armée furent frappés de douleur et d'effroi par ce grand malheur. Le roi fit enlever les canons de Sainte-Erme et les fit placer devant la tour de l'Annonciade, pour battre une grande partie du mur. Mais quand il voulut donner la bataille, tous ses préparatifs faits pour avancer de bon matin, la trés douce Annonciation se montra fâchée qu'on eût ainsi détruit son domaine; aussi le tonnerre, les éclairs et la pluie ne cessérent-ils de toute la nuit et continuérent pendant huit jours, ce qui fit monter les eaux si bien que le roi fut contraint de lever le siége avec son armée et de tout abandonner. Et je puis parler de la chose comme l'ayant vue. Les données des chroniqueurs s’accordent avec ce récit détaillé, sauf qu'ils pro- longent jusqu'à 36 jours la durée du séjour d'Alphonse devant Naples. ') René récompensa son fidéle serviteur en lui accordant la propriété entiére du château de Séderon, qu'Antoine vendit peu de temps aprés au premier écuyer du roi. Les documents parlent encore d'une autre faveur échue à La Sale de la part du roi la méme année. ?) Voici, en toute briéveté, ce qui se passa entre temps. Alphonse ayant été forcé de se retirer sur Capoue, René revint et rentra sans difficultés dans la ville. Les deux années suivantes s'écoulent en combats et en tentatives pour conclure la paix. René parcourait les provinces pour trouver des ressources, ses fonds commençant à s'épuiser et sa situation s'empirant toujours, aprés la mort de Jacques Caldora et sur- tout aprés la trahison d'Antoine Caldora, son fils. Les succès qu'il remportait dans ses aventureuses expéditions, restèrent infructueux, car il ne savait en profiter. Il perdit de plus en plus de ses partisans, et quand il se fut rejeté dans Naples en 1442, il fut trahi par quelques ouvriers, qui introduisirent l'armée aragonaise par le méme aqueduc où Bélisaire, quelque neuf cents ans auparavant, avait fait entrer ses troupes et conquis la ville sur les Goths. René se battit comme un lion; mais son courage ne put empécher la prise de Naples. Enfermé dans Castel Nuovo, il se sauva sur quelques vaisseaux génois, se rendit à Florence où il rencontra le pape Eugène IV, et retourna en Pro- vence. Ainsi se terminérent les luttes fertiles en incidents, mais en somme malheureuses 1) Cmp. le récit des Giornali Napolitani, chez Muratori, 4 ec. XXI, 1110 ss. — Voy. Lecoy de la Marche, I. c., I, 175 ss. 2) Labande, I. c. p. 90 s. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 25 que soutint la maison d'Anjou pour la couronne des Deux-Siciles. Alphonse régna en toute tranquillité sur le pays jusqu'à sa mort en 1458.) Que devint Antoine pendant tout ce temps? Après avoir assisté, à Naples, aux luttes victorieuses par lesquelles les dernières positions furent enlevées aux Aragonais, il resta sans doute auprès de la reine et de ses enfants, quand René se jeta hors de Naples, en janvier 1440. Il est méme probable qu'il remplaca encore une fois Jean Cossa, parti sur les traces du roi. Et quand celui-ci, au mois d'août 1440, expédia sa famille en Provence, La Sale a dû lui tenir compagnie. Isabelle, munie de pleins pou- voirs comme régente, entre autres, du comté de Provence, ^) régla, par des lettres pa- tentes, données à Tarascon le 5 aóut 1441, la dot constituée à la femme d'Antoine. ?) Ce fut pendant son séjour en Provence qu'Antoine de La Sale écrivit le premier ouvrage que nous ayons conservé de lui, la Salade. Mais ce n'était pas son début dans la littérature. Il serait « priori assez étrange qu'avec son talent et sa facilité d'écrire, il düt attendre jusqu'à l’âge de cinquante ans pour embrasser la carrière d'écri- vain. Mais nous n'en sommes pas réduits sur ce point à de simples conjectures. L’au- teur du roman de Floridam et Elliude, Rasse DE BRUNHAMEL, lui dediant un peu plus tard son ouvrage, dit qu'Antoine était connu pour avoir dans sa jeunesse écrit plusieurs ouvrages honorables. ) En outre Antoine raconte lui-même dans son Ztéconfort qu'il a auparavant décrit la vie du saint archevêque d'Angers, Jean Michel. Malheureusement nous ne savons rien de ces ouvrages. L'archevéque Jean Michel avait été un des secrétaires de Louis II d'Anjou, et peut-être s'était-il rencontré avec Antoine au service du due. I obtint en 1438 son siège archiépiscopal: la Salade ne peut donc avoir été écrite avant cette date. Mais nous avons un point autrement certain pour déterminer le terminus a quo. M. Labande a attiré l'attention sur ces mots: „ma souveraine dame Madame de glorieuse memoire Yolland, fille seulle d'enffans de tresnoble prince Mon- seigneur Jehan, roy d’Arragon“, et comme la reine de Naples ne mourut que le 14 novembre 1442, ?) c'est aprés cette date que la Salade a été terminée — ce qui n'exclut pas que les differentes parties en aient été écrites à des époques différentes. Nous ignorons si La Sale a écrit en langue provençale un de ses premiers ouvrages; mais le fait est peu probable. Des le XIV? siècle l'usage du provençal comme langue littéraire s'est considérablement restreint. Même des personnages qui, comme le comte Gaston Paœgus pr Foix, avaient passé une grande partie de leur vie 1) Sur ces événements, voy. Lecoy de la Marche, I. e. I, 177—223. Une ample description de la conquête de Naples se trouve chez Simoneta, De rebus gestis Franc. Sfortiae (Muratori, I. c, XXI, 316 s.) Ómp. aussi Muratori, Geschichte, p. 312. 2) Lecoy de la Marche, I. c. I, 198. 3) Labande, I. c. p. 92. +) „Et pour ce que vous, noble et bien renommé Antoine de La Salle, avez tousjours [pris] plaisir et dés le temps de vostre fleurie jeunesse, vous estes delicté a lire, aussi a escripre histoires honnorables, ouquel exercice et continuant vous perseverez de jour en jour, sans interrupcion. Je“ etc. Cité d’après l'édi- tion Gueullette du Petit Jehan de Saintré, 1724, t. III, p. 690. 5) Labande, I. c. p. 94. — La date, donnée différemment par des historiens de seconde main, semble être définitivement fixée par Lecoy de la Marche, I. c. I, PIS). Cp sets de N:o 1. 4 26 WERNER SÖDERHJELM. dans leur pays natal, se servaient déjà du francais; ") et Antoine, comme on l'a vu, entra encore tout jeune dans une cour dont la langue était le francais. Antoine de La Sale resta chez René d'Anjou huit années encore aprés son retour d'Italie. Les renseignements que nous avons sur lui nous le montrent comme lun des serviteurs les plus fidèles et les plus dévoués du roi, de méme qu'il l'avait été de Louis III; il passe surtout pour avoir été l'un des écrivains avec lesquels le roi poète entretenait les rapports les plus intimes.^) (C'est ce que confirme l'expression familiaris dans un acte rédigé par René lorsqu'Antoine venait de quitter sa cour. ?) Et il ne devait pas, en effet, se borner à étre le geuverneur du prince Jean; quand on embrasse d'un coup d'œil toute la production littéraire d'Antoine de La Sale, l'impres- sion qui s'en dégage n'est pas toujours celle du pédagogue sérieux qui a écrit la Salade. On remarque dans ses ouvrages un goût pour les tournois et autres jeux che- valeresques, qui devrait s'accorder avec la prédilection qu'un roi amoureux de beauté et de luxe manifestait pour ce genre de fêtes. Et l'écrivain qui se cachait en lui ne pou- vait que se plaire dans la vie littéraire d'une cour artistique, bien que les goûts d'An- toine de La Sale fussent différents de ceux du roi troubadour qu'il servait. Nous n'avons pas beaucoup de renseignements spéciaux sur la vie d'Antoine pendant ces années. Évidemment, il accompagna partout la famille de René, comme auparavant. Lui-même ne mentionne qu'un épisode de son séjour à la cour de René après la campagne d'Italie. Dans son traité des tournois il raconte qu'il a assisté aux grandes fêtes que le roi René donna à Nancy lorsque Charles VII lui rendit visite dans son duché de Lorraine en 1445. A ces fêtes assistait aussi une députation de chevaliers anglais, entre autres le comte de Suffolk, chargée d'emmener et d'escorter en Angleterre Marguerite d'Anjou, fille du roi René et fiancée au roi Henri VI. Au tournoi qui fut alors organisé et qui dura plusieurs jours, prirent part, dit La Sale, les deux rois, la plupart des membres de leurs familles et un grand nombre d'autres seigneurs et gentilshommes. La Sale raconte avec une certaine satisfaction que les jeunes gentilshommes recouraient à son expérience pour avoir des renseignements sur quelques détails techniques du tournoi. *) La description est parfaitement exacte, comme le montre le contróle avec d'autres sources. On peut ajouter que parmi les personnages qui dirigérent ce tournoi, on nomme surtout le jeune duc de Calabre, l'éléve d'Antoine, Louis de Luxembourg, comte de Saint-Pol, son futur maitre, et Jean Cossa, probablement le méme personnage qu An- toine avait remplacé comme commandant du château de Capuano, et qui fut plus tard 1) Avec Gaston Phoebus, Honoré Bonet (+ 1405), l'auteur de l’Arbre de Batailles et de Y Apparition de Jean de Meun, est le premier provençal qui se soit fait une place dans l'histoire des lettres françaises. Voy Gröber, I. e. p. 1067 s. 2) Villeneuve de Bargemont, 2. c. II, 377. 3) Neve, I. ce. Pièces just. no VIII; le passage avait été donné déjà par Vallet de Viriville, dans la Nouvelle Biographie générale. S)SProst; (ic p- 211. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 27 sénéchal de Provence; parmi les combattants se distingua surtout un représentant du duc de Bourgogne, Jacques de Lalain. ') Cette visite du roi de France à Nancy mar- que pour René la période la plus brillante de sa vie. La faveur dont le comblait le suzerain était telle que des ambassadeurs italiens présents à ces fétes pouvaient écrire dans leur rapport que ,c'est ce roi René qui dirige tout le royaume“ : *) remarque d'ail- leurs sans fondement, car René n'était pas fait pour diriger un état, ni le sien, ni encore moins celui d'un autre. Le souvenir d'un autre tournoi auquel assista Antoine nous a été conservé par un auteur qui a écrit sur ces matières, Vursow DE LA ÜOLOMBIERE. Dans une descrip- tion d'un tournoi donné par René à Saumur 1446 il nous indique qu'Antoine y prit part en qualité de juge du tournoi: °) Les Iuges de ce pas, furent Deux Chevaliers de tres-hauts lieux Deux escuyers sages, joyeux, Prudens, gaillards et non trop vieux, Qui largement au temps passé Ont honneur et sens amassé . . . L'un estoit Seigneur de Cussé, L'autre seigneur de Martigné, Antoine de la Salle, aussi Hardouin Fresneau, n'eust cessé Iusques à tant?) qu'il eust assemblé Guillaume, Bernard, & Sablé, Pour escrire sur ce fait cy. Tous sept estoient au Chaffaut Ensemble logez au plus haut, Pour vöir le bien on le deffaut, Afin d'en iuger en raison. ?) Il est difficile de dire si la présence d'Antoine à ce tournoi prouve qu'il accom- pagna René, quand celui-ci aprés les fêtes lorraines se rendit en Anjou, ou s'il resta 1) Villeneuve de Bargemont, I. c. I, 455, Du Fresne de Beaucourt, I. c. IV, 92, Lecoy de la Marche, Luc. \, 23618: 2) „Esso re Raynero e quelo che governa tutto questo reame“, relation de Jean Galeas, Du Fresne de Beaucourt, /. c. IV, 102. 3) Vulson de la Colombière, Théâtre d'honneur ou Mémoires historiques ete., 1648, I, 81 ss. L'empire de la gueule de Dragon & celle du Chasteau de la Ioyeuse Garde; ou le Pas et Iouste maintenuë par le Roy René de Sicile en faueur des Dames proche de Saumur, avec les magnificences & les ceremonies qui y furent observées, & le nom, les Armes, & le Cimier de tous ceux qui y josterent, tant des Tenans que des Asaillans. *) M. Labande, I. c. p. 96 donne à tort: Jusqu'a temps . .. 5) A la marge, il y a cette remarque: ,Les 4 premiers estoient les iuges du Camp, & les autres trois estoient des Officiers d'armes, qui escriuoient tout ce qui se passoit*. La description magnifique et détaillée est accompagnée d'une grande et belle image. N:o 1. 28 WERNER SÖDERHJELM. chez Jean de Calabre, a qui son père en partant avait confié le gouvernement de la Lorraine, pour prendre part ensuite, avec la noblesse de la cour, aux pas d’armes de René à Saumur. En tout cas il abandonna deux ans plus tard, au mois de juin 1448, le service de René, qui le gratifia d’un don de cent florins. Ainsi, Antoine quitta son élève ou moment où celui-ci avait atteint le seuil de läge mûr et après avoir pris soin de son éducation pendant dix ans. Nous verrons plus tard que les: liens qui l’attachaient à son élève ne se briserent point malgré la distance, de méme qu'il y a des preuves de l'affection que garda Antoine pendant toute sa vie pour la maison d'Anjou, quil avait servie en temps de guerre et de paix pendant prés d'un demi siécle. Il passa maintenant au service d'un autre seigneur, le comte de Saint-Pol, que nous avons vu participer aux fétes de Nancy et qui le nomma gouverneur de ses trois jeunes fils. ') Louis de Luxembourg, né en 1418, n'avait guére encore à cette époque que trente ans, mais il était déjà connu autant pour sa bravoure que pour cette duplicité d'opinions et de caractére politique qui dans l'avenir devrait le conduire sur l'échafaud. Il avait commencé, à l’âge de quinze ans, sa carrière militaire dans les guerres contre les Anglais, pour passer ensuite de leur cóté et guerroyer contre le roi de France. Tout en étant vassal du duc de Bourgogne, il avait refusé de signer le traité que celui-ci avait fait avec Charles VII à Arras (1435); le roi, pour le punir, fit dévaster son pays et lhumilia en lui pardonnant sur les prières de sa mère. On le voit alors combattre à Dieppe et ailleurs contre ses anciens amis, les Anglais, déployer une bra- voure sans pareil et prendre place dans le conseil du roi. Mais il employa sa situation à la cour pour semer de nouveau la discorde entre le roi et le duc de Bourgogne. Philippe le Bon finit par occuper une partie de ses domaines (1456), ce qui n'empéche pas Louis de Luxembourg de rechercher son amitié deux années plus tard. Aprés lavénement de Lous XI, il essaya de maintenir la brouille entre Philippe et son fils, le comte de Charolais, et gagne le roi aux plans de celui-ci. Quand la Ligue du bien publie se forme contre Louis XI, il sert d'agent aux ligueurs, tout en affirmant sa fidélité au roi. Après l'avoir nommé connetable de France et arrangé le mariage entre le comte de Saint-Pol et sa belle-sœur (1466), Louis se croyait enfin à l'abri des intri- gues de ce grand cabaleur. Mais il se trompait complètement. Les intentions égoïstes du comte se dévoilaient de plus en plus clairement, et Louis finit par en avoir assez; aprés une rupture formelle, le comte de Saint-Pol chercha en vain refuge chez le duc de Bour- gogne; le roi le fit saisir et décapiter à Paris 1475. *) C'était un chevalier magnifique, ce nouveau maitre d'Antoine de La Sale, fastueux comme Philippe le Bon de Bourgogne et brave comme le plus intrépide de ces 1) Le comte était apparenté avec René: sa sœur Isabelle avait épousé Charles d'Anjou, frère cadet du roi de Sicile. (Labande, I. c. p. 97, n. 3.) 2 Du Fresne de Beaucourt, I. c. IV, 179, 284, V, passim, surtout 239 s., Monstrelet, I. c. V, 461 ss., VI, 18 s, Nicolas Vigner, Histoire de la maison de Luxembourg, 1619, p. 652 ss. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 29 hommes, élevés pour la guerre depuis leur enfance; réputé pour son arrogance, son despotisme et sa duplicité autant que pour son courage et ses succès miraculeux auprès des femmes; ') hai, depuis son jeune âge, de tous ses semblables, et surtout un type incarné de l'inconstance et de la chasse à la fortune, caractéristiques de cette époque désordonnée. Toute sa vie fut une série de contradictions, a-t-on dit; c'était un vrai monstre d'intrigues, qui ne se trouvait pas bien sans conspirer contre ceux auxquels il venait de jurer fidélité; et avec son manque absolu de scrupules il serait devenu peut- étre un homme trés puissant, si le sort ne l'eüt pas placé entre deux forces telles que le vigoureux et actif duc de Bourgogne et le maitre en toutes espèces de ruses qu'était le roi Louis XI. Antoine de La Sale passa probablement prés d'une dizaine d'années au château du comte de Saint-Pol, Chátelet-sur-Oise, enseignant ses trois fils, Jean, Pierre et Antoine. C'est de cette place qu'il date en 1451 son second ouvrage pédagogique, la Salle, quil dédie à son maitre; de là il envoie à son ancien éléve, Jean de Calabre, un exemplaire de son roman Petit Jehan de Suintré (la lettre d'envoi est datée Châte- let-sur-Oise le 6 mars 1455 — 1456), qui sans doute a été écrit ici, où il jouissait d'assez de repos et de loisir pour pouvoir s'adonner à des occupations littéraires. Une troisième œuvre encore, le traité Des anciens tournois et faiclz d'armes est datée de la méme place, le 4 janvier 1458 (— 1459). De cette époque provient aussi le Aeconfort de M de Fresne, daté le 14 décembre 145., sans que l'on puisse voir le dernier chiffre, qui est trés probable- ment 8; seulement, c'est pendant un séjour temporaire à Vendeuil-sur-Oise (prés de Saint-Quentin et à nord-ouest de Chátelet-sur-Oise) qu'a été terminé cet ouvrage. Dans les Cent nouvelles nouvelles, écrites à la cour du Dauphin Louis à Genappe, Antoine de La Sale est mentionné parmi les conteurs. Un manuscrit du roman de Saintré est aussi daté: Genappe 1459. Ceci indique avec une pleine évidence que La Sale a appartenu au cercle joyeux qui entourait le jeune Dauphin, réfugié dans les pays du duc de Bourgogne, et qui assaisonnait ses loisirs entres les chasses par des histoires galantes et graveleuses. *) Mais Antoine n'y fut pas seulement comme com- pagnon du comte de Saint-Pol, qui lui aussi est un des conteurs; il passa effectivement au service de Philippe le Bon, car il est qualifié, dans la cinquantième des Cent nou- velles nouvelles, „premier maitre d'hostel de monseigneur le duc“. L’epoque de ce pas- sage se laisse déterminer par le fait déjà cité que La Sale était encore au commence- ment de l’année 1459 dans les domaines de Louis de Luxembourg et que la grande brouille entre celui-ci et le duc de Bourgogne ne s'était apaisé qu'en 1458. C'est sans !) „Il estoit orguielleux oultre bord et à l'encontre de ses meilleurs.“ „Vaillant chevalier estoit en guerre, et assez heureux et merveilleux solliciteur de Mme Vénus.“ Georges Chastellain, Chroniques, éd. Ker- vyn de Lettenhove, IV, 134, II, 172. ?) Sur cette cour de Genappe (à quatre heures de Bruxelles) voy. entre autres, Olivier de la Marche, Mémoires, éd. Beaune et d'Arbaumont, II, 412 s, Du Clereq, Mémoires, éd. Michaut et Poujon, 1837, III, 619 Du Fresne de Beaucourt, I. c. VI, 122 ss, Duclos, Histoire de Louis XI, 1746, 1, 96. N:o 1. 30 WERNER SÖDERHJELM. doute peu de temps apres que le comte de Saint-Pol vint s’associer aux autres seigneurs pour rendre ses hommages au Dauphin; le duc de Bourgogne offrit à Antoine de La Sale, dont les mérites étaient bien connus, une place à sa cour, ') et celui-ci put l'ac- cepter d'autant plus facilement que ses éléves peu à peu avaient passé les limites de läge où ils avaient besoin d'un précepteur. On sait, par un document que je citerai ci-dessous, que la femme d'Antoine occupait aussi, en 1460, une charge auprès du duc de Bourgogne. Il est impossible de dire au juste combien de temps Antoine resta au service de Philippe. Le premier juin 1461 il dédie, de Bruxelles, un manuscrit de la Salle au duc de Bourgogne, ce qui indique qu'il était encore à cette date dans son entourage. Une annotation du ms de Saintre de 1456 indique qu'il a appartenu à la petite-fille de Louis de Luxembourg, d'oü on a tiré la conclusion qu'à l'époque de sa mort Antoine se trouvait auprès de celui-ci et que le ms était de cette manière passé dans sa possession. Cette preuve n'est pas concluante, mais on peut bien supposer qu'aprés la dissolution de la cour de Genappe, au mois d'août 1461, date où le nouveau roi Louis XI et le duc Philippe allérent ensemble, en toute amitié, à Reims et à Paris, Antoine se soit retiré auprés de la famille de son ancien protecteur. Sur la fin de la vie d'Antoine de La Sale, nous ne savons rien. J'avais cru pouvoir fixer sa mort à une époque postérieur à l'an 1469, ?) mais je crains maintenant que la source d’où j'avais tiré cette conviction, ne soit un peu trouble. Voici l'affaire. La Bibliothéque Nationale à Paris posséde depuis quelque temps un petit livret, intitulé Officium beatae Mariae virginis sub titulo de Virtutibus, ritu pascal, solemne majus.°) Une leçon de cette office, p. 10— 14, est la légende de l'image miraculeuse de Notre-Dame des Vertus, et nous y lisons: Lectio ll. Ex veteri charta in Archivio Eccl. Coll. Lin. asservata. Santissimae Virginis Dei-parae Chartà depictam Imaginem, saeculo decimo tertio, multis jam tum patratis miraculis famosam, dono dederat Urbanus IV, Siciliae Regi, Carolo Andegavensium duci. Hane Joanna Regina postmodum Carthusianis Monachis concessit, apud quos ad annum usque mille- simum quadringentesimum trigesimum quintum religiose servata est. Gravia tunc Renatum inter Lotha- ringiae Barrique Ducem, & Alphonsum Aragoniae regem, de Siciliae Regno, bella exarserant. Suis rebus metuentes Monachi, ut favorem qualemeunque apud Renatum sibi compararent, gratiosissimum ipsi equitem, Antonium de la Salle, hae pretiosa imagine donaverunt. Hic ille est Antonius, qui, post !) On peut supposer que le Dauphin l'ait remarqué et recommandé au duc: „et mesmes où il sçavoit nobles hommes de renommée, il les achetoit au poix d'or, et avoit trés bonne condicion“ dit de lui Olivier de la Marche. 2) J'avais communiqué cette opinion à MM. Raynaud (voy. Romania, XXIII, 108) et Grojean (4. c. p. 170 n. 5). 3) Bar-le-Duc, 1769. Pet. in. 80 45 pp. (Rés. B. 27758). — Le sous-titre est en français: Office de la B. Vierge Marie, sous le titre de N. D. des Vertus suivant le rite paschal solemnel-majeur. Voy. la courte notice de L. Delisle dans le Bulletin mensuel de la Bibl Nat. de mars 1902, p. 151. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 31 aliquot annos, cum educationi praeesset filiorum Ludoviei à Luxemburgo, Linaei comitis, nostram ecelesiam hoc tam insigni munere ditavit. Acceptam anno millesimo quadringentisimo sexagesimo nono Imaginem singulari reverentia coluere cives . . . (suivent les destinées ultérieures de l’image).“ 1) S'il était permis de se fier sans réserve aux paroles de cette ancienne charte, ou plutôt à la copie qui en est reproduite dans l'Office, ^) on pourrait donc avancer que La Sale vivait encore en 1469. Mais déjà les termes post aliquot annos éveillent quelques soupçons: entre l’époque où René se rendit en Sicile pour guerroyer contre Alphonse d'Aragon et l'an 1469 il y avait plus de trente ans et non pas aliqvot ammi. Cepen- dant, on pourrait supposer une méprise. Mais un autre document du méme genre donne une autre indication chronologique. M. Labande publie, en Appendice III, une relation, déjà reproduite par un autre auteur, M. Souxaur ?), et dont l'original a été rédigé en 1581. Il y est dit que l'image en question, aprés avoir été cédée par Jeanne Ire, reine de Naples, au monastère des Chartreux, fondé par elle en l'ile de Capri, fut donnée en 1435 au ,noble et tres honoré escuyer Antoine de La Sale, natif du comté de Provence et du diocèse d'Avignon, pour lors serviteur et ayant gouvernement de Mgr duc de Ca- labre* qui, envoyé en ambassade à Naples par ,le vieux roy de Sicille*, arriva à Capri. Dans l'église des Chartreux le prieur luy montra les reliques, entre autres l'image de Notre Dame. „Et pour ce que lesd. religieux Chartreux lors avoient fort affaire à cause de lad. guerre envers led. roy René, le prieur de lad. eglise et aussy le convent d'icelle, à la priere et requette dud. Antoine, lui donnérent (jacois ce que non pas sans grande diffieulté) lad. image, afin que, par le moyen dud. Antoine, les besoignes et affaires de lad. religion fussent aud. seigneur roy René mieux recommandées.“ Antoine fit porter l'image dans sa galère, où elle servait à apaiser une tempête. , Lequel Antoine de la Sale, depuis estant serviteur de notre très redoubté seigneur et patron Mgr Louis de Luxembourg, comte de Saint-Pol et de Liney, au service et gouverne- ment de Nosseigneurs Jean, Pierre et Antoine de Luxembourg . . . liberalement et devotement, et aussi damoiselle Lionne, cellerière de la duché de Bourbonnois, sa femme, donnèrent, en l'an 1459, le second jour de fevrier, à l'eglise collegiale de ceans, per- petuellement et a teujours, lad. relique et image de Notre-Dame, dont dessus est fait mention . . .* !) I y a une traduction francaise collatérale, ainsi rédigée: Extrait d'une ancienne Charte conservée dans les Archives de l'Eglyse Collégiale de Ligni. Dans le treizième siècle Urbain quatre fit présent à Charles d'Anjou, Roi de Sicile, de l'Image de la trèssainte Vierge Mere de Dieu sur papier, que plusieurs miracles rendoient déjà alors célèbre. La Reine Jeanne la donna ensuite à des Chartreux, qui la conserverent réligieusement jusqu'en 1435. 1l s'éleva alors des guerres opiniâtres entre Réné, Duc de Lorraine & de Bar, & Alphonse, Roi d'Aragon au sujet du Roy- aume de Sicile. Les Moines qui craignoient qu'on n'envahit ce qu'ils possédoient, & cherchant à se ménager par quelque voie la protection de Réné, firent présent de cette Image précieuse à Antoine de la Salle son Escuyer favori. C'est ce méme Antoine, qui, quelques années après, étant Gouverneur des enfans de Louis de Luxembourg, Comte de Ligni, enrichit notre Eglise de ce précieux Don. Ce fut en 1469 qu'on reçut ici cette Image, pour laquelle toute la Ville eut une vénération particulière . . . ?) Je n'ai pu savoir si cette charte existe encore, mais c'est peu probable, puisqu'il n'en a pas été fait mention dans un ouvrage qui s'occupe de l'histoire de l'image et que je citerai tout de suite. ?) Le chanoine Souhaut, Histoire de l'image miraculeuse de Notre-Dame-des Vertus. Bar-le-Duc 1901. N:o 1. 32 WERNER SÖDERHJELM. Tout, dans ce document, n’est pas exact, comme on le voit. Antoine ne pouvait être gouverneur du duc de Calabre à l'époque où — s'il faut en croire le document — il fut envoyé en ambassade à Naples „par le vieux roy de Sicille^; et, du reste, ce vieux roi ne vivait plus en 1435. Mais les indications exactes concernant le don de l’image à l'église (il faut lire 1460 nouveau style) inspirent plutôt de la confiance. Comment alors concilier les données de ce document avec celles de ,l'ancienne charte* des archives de Ligny? On serait tenté de croire que cette charte n'est autre que le document de 1581, si la relation. de la maniére dont Antoine avait eu l'image n'était tout à fait différente. Contre la supposition d'une erreur de date (1469 pour 1459) on pourrait objecter que 1459 ne s’accorderait pas trés bien, non plus, avec ces ,quelques années aprés^, car les termes conviennent aussi peu à vingt ans qu'à trente; mais il est diffi- cile, d'un autre cóté, d'ajouter plus de foi à cette charte (ou cet Extrait) qu'au récit rapporté par MM. Souhaut et Labande. | Là, il est dit qu'Antoine et sa femme firent ce cadeau ,afin d'avoir participation en tous les biens spirituels qu'en icelle eglise se font et cy aprés se feront, promettant par leur foy et serment non jamais venir, ne faire ou souffrir au contraire dud. don“. Cette dévotion concorde fort bien avec le ton d'une lettre que, sur ses vieux jours, Antoine a adressée à un nouveau religieux. Il y parle de son grand âge, il semble fatigué des ,villes et dampnees et trespuantes fumees de ce miserable monde mortel* et désireux du repos et du calme. On dirait un pieux vieillard, qui ne pense qu'à Dieu et au salut de son âme; personne ne s'aviserait d'identifier l'auteur de cette lettre, écrite dans un style lourd et inhabile, avec celui qui, à peu prés à la méme époque conta si gaillardement la fin du Petit Jehan de Saintré ou la cinquantiéme des Cent nouvelles nouvelles et qui les rédigea probablement toutes. ') Mais le bon Antoine, comme tout son siécle, ressemblait au vieux dieu Janus; lune de ses deux tétes avait une figure profondément sérieuse, l'autre portait des traits de satyre et de farceur. Du reste, la dévotion n'était nullement incompatible avec les histoires grasses; témoin illu- stre: Marguerite de Valois, reine de Navarre! Pour résumer: nous ne savons rien de certain sur les derniéres années et la mort d'Antoine de La Sale. S'il a écrit le Livre des faits de Jacques de Lalaing, comme on l'a prétendu, il vivait encore vers 1470, ce qui s’accorderait avec l'indication de la prétendue charte de Ligny. Mais cette question ne saurait étre résolue avec les moyens littéraires et historiques que nous possédons maintenant; et c'est, malheureusement, le cas pour plusieurs autres questions qui regardent la vie et surtout l'activité littéraire de notre auteur. 1) Comme je l'ai déjà dit, je n'aborderai pas dans la suite la question de savoir si Antoine est l'au- teur de ces nouvelles on non; je dirai seulement que jusqu'ici je ne vois pas qu'on ait allégué de preuve contre, tandis que le fait qu'il y est nommé et qu'une des nouvelles est une refonte habile du petit roman Floridam et Elliude, à lui dédié, parlent, avec d'autres circonstances, beaucoup pour. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 33 Telle est, esquissée dans ses contours, la vie d'Antoine de la Sale: existence variée et inquiète, où tiennent place les travaux du guerrier, du littérateur, de l'éduca- teur et du fonctionnaire, dont les courses se sont étendues sur des contrées très diverses, et dont le développement, dans ses différentes périodes, a subi l'influence de conditions trés différentes. Il suffit de se rappeler les maîtres qu'a servis Antoine de la Sale: Louis II et Louis III de Sicile, le roi René, le comte de Saint-Pol, les ducs Jean sans Peur et Philippe le Bon de Bourgogne, le roi Louis XI, pour voir se dresser devant nos yeux toute l’histoire du quinzième siècle. Il avait été de toutes les affaires, soit qu'il y prit une part active, soit qu'il les observät de tout prés. Pendant ses cam- pagnes d'Italie, il vit la domination de la maison d'Anjou dans ce pays atteindre un srand éclat, pour être quelques années plus tard complètement anéantie. Il prit dans sa jeunesse le goüt des aventures et des voyages, non seulement pendant ces expéditions, mais aussi à la cour de Bourgogne, et, dans son expédition d'Afrique, il réalisa pour son compte la manie de croisade qui s'était emparée des esprits précisément à cette cour. Il vécut en intime dans l'entourage du souverain dont la figure est la dernière incarnation du type de chevalerie idéale du moyen âge; et il se transporta de là dans un milieu où l'on s'intéressait surtout à la réalité, à la politique avec ses ruses et ses caleuls, au désir des conquétes et de la domination, et oü les déploiements de pompe et lamour de la littérature et des arts étaient, avant tout, des moyens d'augmenter la splendeur de sa propre puissance. Ce sont des contrastes assez profonds par lesquels est passé Antoine de la Sale. Et, tandis qu'en Italie et à la cour de René il faisait connaissance avec la littérature ancienne, il put voir dans le nord la premiére floraison du grand art flamand avec les frères van Eyck et Roger van der Weyde; en littéra- ture, il fut le témoin du travail des premiers auteurs modernes qui décrivirent la réalité, les chroniqueurs bourguignons, tandis que lui-méme, s'inspirant de la nouvelle italienne, mais surtout animé du sentiment de la vie réelle, ouvrit les voies à un nouveau genre de production littéraire dans sa patrie. N:o 1. 5 II. La Salade. De cette première œuvre connue d'Antoine de La Sale (voy. plus haut) il nous a été conservé deux manuscrits, l’un à la Bibliothèque Royale de Bruxelles (côté 18210 —15), l’autre à la Bibliothèque du Musée Condé, à Chantilly. Banmor, dans sa Bibliothèque protypographique, ') nous donne la notice suivante: ,N° 1497. Ung livre en papier couvert d’aisselles noires, intitulé La Salade; començant ou second feuillet après la table Homes mais de tout gens, et ou darnier Guillaume pleure. — N° 2095. Ung autre livre en papier couvert de cuir noir, intitulé La Salade; comenchant ou second feuillet, Nos corps se nous, et finissant ou derrenier, et plus ama, plus dolent morra“. Or, le premier de ces manuscrits mentionnés par Barrois est celui de Bruxel- les, et le second, selon toute vraisemblance, celui de Chantilly. Le ms de Bruxelles est un joli volume petit in-4° de 261 feuilles numérotées, relié en maroquin rouge aux armes des ducs de Bourgogne. Au f° 1 il porte l’anno- tation suivante: ,La Salade auctore Antonio de la Sale“. Une autre main, postérieure, a noté au-dessous: „Ce volume, enlevé de la Bibliothèque Roiale de Bourgogne, aprés la prise de Bruxelles, en 1746, et qui depuis lors a été placé dans la Bibliothèque du Roi, à Paris, a été restitué à la France et replacé à Bruxelles dans la Bibliothèque de Bourgogne le 7 juin 1770“. Ainsi, notre manuscrit a partagé le sort de tant de volu- mes appartenant à la Bibliothèque des dues de Bourgogne, et dans cette émigration il a tenu compagnie à deux autres manuscrits des œuvres d'Antoine, comme nous verrons plus bas. Ce ne peut guère être le manuscrit original, car il contient un assez grand nom- bre de mauvaises lecons, et il n'a. pas l'aspect d'un manuscrit offert à un prince. Quant à ses rapports avec les éditions, il est à remarquer que le manuscrit en diffère sur quelques points. La divergence la plus essentielle se trouve dans le chapitre géo- graphique, où le manuscrit de Bruxelles (comme celui de Chantilly) offre une version tout à fait différente des éditions; ensuite il y à au commencement une anecdote sur le maréchal Boucicaut qui ne se trouve que dans les imprimés, et pour quelques pas- 1) Paris 1830. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 35 sages, l'ordre est autre dans ceux-ci que dans notre manuscrit. ') Sauf ces diffé- rences, le texte du ms de Bruxelles, qui est complet, correspond de trés prés avec l'im- primé. Il n'a ni miniatures ni cartes. Quant au manuscrit de Chantilly, il est loin de renfermer une copie de l’œuvre entiére. Il ne comprend en effet que deux chapitres, celui du Paradis de la Sibylle et le chapitre géographique, correspondant aux ffos 20 vo à 27 (28) vo, 39, 41 vo à 43 vo de l'édition de 1521, et le nombre des feuilles ne dépasse pas 36. Mais ce manuscrit est intéressant à un autre point de vue. Il a été offert par Antoine à la duchesse de Bourbon, Agnés de Bourgogne, fille de Jean sans Peur, lancien maitre de La Sale, sœur de Philippe le Bon et mariée à Charles de Bourbon, comte de Clermont. La dédicace à cette princesse est ainsi concue: Tresexcellente et trespuissante princesse et ma tresredoubtée dame, madame la duchesse de Bourbon et d'Auvergne, contesse de Clermont, de Fourez et dame de Beajeu ete. Tresexcellente et trespuissante princesse et ma tresredoubtée dame, je me recommende aux tresbonnes graces de mon tresredoubté seigneur et de vous, mais c'est tant et si treshumblement que je sçay et puis. Et ca toute promesse se doit loyaulment acquiter, pour ce, ma tresredoubtée dame, vous envoie par eseript et pourtrait les mons du lae de Pilate et de la Sibille, qui autrement sont que en vostre tapisserie ne sont faiz; et aussi tout ce que je ay peu veoir et moy informer par les gens du pais le XVIIIe jour de may l'an mil CCCCXX que je y fus; et ce pour vous obtenir ma promesse et afin que de ma foy je ne puisse estre reprins si Jamais venoie en vostre presence . . . Au verso du dernier feuillet une main du XV? s. a écrit: „Ce livre feust a feu Madame Agnes de Bourgoigne, en son vivant duchesse de Bourbonnois et d'Auvergne*. D'autre part, on trouve sur la première page la mention suivante: ,Ce livre est a moy, Tabaurot 1576. A tous accords“. ^) Le ms est entré à la Bibliothèque des Condé au temps du pére du Grand Condé, dont il porte les armes sur les plats. Ce manuscrit a done été exécuté sous les yeux, pour ainsi dire, d'Antoine, ce qui n’a pas empêché le copiste, qui travaillait sans doute sur un exemplaire corrigé par l’auteur, d'y introduire quelques fautes. L'offre à la duchesse a été faite du vivant de Charles de Bourbon — la dédicace et l’épilogue ne laissent aucun doute à cet égard — et, par conséquent, avant 1456, date de la mort de ce prince. Elle est un témoignage de plus des rapports d'Antoine avec la cour de Bourgogne, déjà avant son entrée au service de Philippe le Bon. La mention, dans la dédicace, de l'image du mont est inté- ressante elle aussi, car par son ,pourtrait^ Antoine semble vouloir corriger une autre reproduction qui se trouvait sur une tapisserie de la duchesse. Est-il permis de suppo- ser que l'aventure d'Antoine et le récit que lui et d'autres en avaient donné, avaient rendu célèbre le Paradis de la Sibylle, jusqu'à en faire reproduire le théâtre par des images de fantaisie? ") En tout cas, il semble que la duchesse de Bourbon, s'étant spé- !) Pour les détails, voy. plus bas. ?) C’est l'auteur du curieux livre des Bigarrures, espèce de ,Salade* aussi dans son genre et écrit, dit l'auteur, „pour se chatouiller soi-même et se faire rire le premier et ensuite les autres“. 3) Quand, au commencement de son récit, Antoine dit avoir entendu parler de ces merveilleuses cho- ses „des ma jonesse*, il pense peut-être aux souvenirs recueillis déjà pendant son premier voyage en ltalie, N:o 1. 36 WERNER SÖDERHJELM. cialement intéressée à cette histoire, ait demandé à La Sale un exemplaire de ses notes de voyage et un croquis de l'endroit où s'étaient accomplies les merveilles racontées par lui. Les derniers mots de la dédicace semblent indiquer que la promesse d'Antoine n'avait pas été donnée personnellement et qu'il ne s'était pas rencontré avec la sœur de Philippe le Bon, chose facile à comprendre, car les domaines de son mari, oü celui-ci, aprés différentes vicissitudes, s'était retiré avec sa famille, se trouvaient à une assez grande distance des fiefs du comte de Saint-Pol. Les peintures, au nombre de 18, commencent au recto du premier feuillet par une vue du mont et du lac de Pilate. Au fe 5 v? et 6 r? se trouve la carte (en cou- leurs) de l'endroit visité par Antoine, laquelle est jointe à l'édition mais manque dans le ms de Bruxelles. Les miniatures représentent des scènes variées du récit. A remar- quer la trés jolie image de la fleur de centofoglie. Quant aux deux chapitres que renferme le texte, celui des Trois parties du monde est, à très peu de chose prés, conforme au ms de Bruxelles; de l'autre, qui traite du Paradis, il sera question en parlant de l’imprime. ') L'édition princeps est achevée d'imprimer chez Micnez Le Norr à Paris au mois de janvier 1521. Une reproduction de cette édition est issue des presses du même libraire en 1527. La différence entre ces deux éditions est presque nulle; je remarque que la premiére est mal paginée, en ce que le fe XXVIII (il y a, du reste, deux fois XXVII) est suivi du fe XXXIX et ainsi de suite, sans qu'il y ait pourtant de lacune. Quelques fautes d'impression ont été corrigées. I a été déjà dit plus haut que la partie géographique est différente dans les deux manuscrits d'un côté, et dans l'imprimé de l'autre. Cela prouve que pour cette partie il y a eu deux originaux différents. Mais le manuscrit qu'a suivi l'édition étant, sauf ce chapitre — et la petite histoire de Boucicaut et des filles de joie à Gênes — assez conforme aux autres Copies d'un manuscrit antérieur (soit l'original, soit une repro- duction), il est permis de supposer que La Sale a tout simplement remplacé plus tard ses premiéres notions géographiques par d'autres un peu plus amples et plus intéressan- tes et surtout moins fautives. Nous savons, par l'étude que M. Ravwavp a consacré aux manuscrits du Saintré, que La Sale prenait soin d'améliorer son œuvre tant qu'il en avait une copie sous les yeux. Il a sans doute appliqué à la Salade le même procédé: le renouvellement du chapitre géographique en est une preuve, ainsi que l'intercalation — pour servir d'exemple à une de ses démonstrations pédagogiques — de l'anecdote sur le maréchal Boucicaut, et quelques corrections de détail dont il sera question tout à l'heure. Un examen comparatif des versions du seul chapitre qui, sous une forme corres- pondante, soit reproduit dans les trois manuscrits, B, © et I (= celui qui a servi de base à limprimé), le chapitre du Paradis de la Sibylle, ne laisse pas de nous fournir quel- ques renseignements sur les rapports de ces manuscrits entre eux. J'ai donné, à l'Ap- ?) Voir sur ce ms: Chantilly. Le Cabinet des Livres. Manuscrits. Tome deuxieme. Belles-Lettres. Paris 1900, pp. 392—5, T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 37 pendice, une liste très détaillée des variantes, où il ne manque guère que les différences orthographiques et quelques autres choses absolument insignifiantes, et je renvoie le lec- teur à cette liste pour contrôler les résultats de mon examen. Le ms de Bruxelles semble au premier coup d'œil un peu supérieur à celui de Chantilly. Il n’est pourtant pas dépourvu de fautes, comme je l’ai déjà dit, mais elles peuvent très bien être attribuées à un scribe peu habile. Il y en a pourtant qui sem- blent provenir de son modèle, car les deux autres manuscrits, qui sans aucun doute reposent sur la méme base, les ont aussi [voy. p. ex. 129,23, ') où il y a partout omission de par], et parfois on peut constater qu'à tel endroit le modèle a dû être peu clair, car tous les manuscrits s'accordent alors à reproduire le passage d'une facon plus ou moins embrouillée. Tout cela parait indiquer que les copistes travaillaient sur une copie non entièrement irréprochable, restée entre les mains d'Antoine quand il se sépara de son disciple, Jean de Calabre, pour lequel avait été exécuté l'original. Les correc- tions introduites par Antoine dans l’exemplaire qui devait être offert à Agnes de Bour- bon (ou plutôt dans son modèle) ont assez peu d'importance. Les épisodes ont été munis de rubriques, qui servent en méme temps d'explication aux miniatures; 109,21 „du tour de la ville de Saumur“ a été remplacé par „du tour de vostre ville de Mou- lins“ pour donner à la duchesse une idée plus concrète de la grandeur du lac de la Sibylle; quelquefois, mais rarement, une phrase explicative a été ajoutée, comme 122,12, 133,13; les mesures sont autres: 116,17 B LXV toises, C et I XV t., 116,21 B III toises, C nr t. (ce qui peut trés bien dépendre d'une différente lecture de l'original); quelque- fois la phrase est raccourcie, comme 124,7, 124,20, 128,6, 130,19 Enfin, détail qui mérite d'étre signalé, l'épilogue oü, dans l'original, Antoine invitait Jean de Calabre et sa jeune femme à suivre ses traces et à prendre connaissance des délices de la Sibylle, a été changé de facon à adresser la méme exhortation à Agnés de Bourbon et son mari — malgré la distance qui les séparait de Norcia et malgré leur áge déjà un peu avancé pour être attiré par de pareils amusements. On voit bien que La Sale, s'il n'était déjà sérieux qu'à moitié en dédiant son livre à son éleve, ne vise ici qu'à la plaisanterie; si cela vous amusait, vous et votre mari, dit-il, d'y aller, ,ce vous seroit un grant plaisir, et y acquerriés grandisme pardon, qui vous mectroit toute vestue en paradis ^) et la pourriez mectre en escript ses poz de feu grezoys, vos plumes et viou- lettes, et les noms et devises et de ceulx et de celles qui en vos compaignies seroient*. Il prie tous ceux qui y iront avec elle de se souvenir de lui ,quant autre part ne pen- seront“ et finit par ce vœu: „Et ce scet le tressouverain Dieu des dieux, des deesses et de toutes les Sibilles, qui par sa tressaincte grace vous esliesse tous deux et tous ceulz qui bien veulent*. Quant à la version représentée par les éditions gothiques, elle offre, en ce qui concerne le Paradis de la Sibylle, des variantes plus considérables, mais qui toutefois ne nous autorisent pas à supposer pour cette version une autre base que celle de B !) Je cite toujours d'après mon édition du Paradis. 2) Il faut remarquer que la version de BI n'est pas tout à fait claire à cet endroit. N:o 1. 38 WERNER SÓDERHJELM. et C. Les différences sont des changements introduits par l'auteur, comme il a été dit déjà; dans la plupart des cas, leur nature méme l'indique, et s'il n'en était pas ainsi — c'est à dire, s'il avait existé dés le commencement une meilleure version que BI — on se demande pourquoi l'auteur ne s'en serait pas servi pour la copie destinée à Agnès de Bourbon. Il est clair, en effet, que les endroits où I diffère de B et de C repré- sentent au moins des efforts vers une amélioration du texte. Souvent il s'agit d'expli- quer ou d'éclaircir un passage par l'addition d'un mot ou d'une phrase, de souligner des détails (comme 111,18, la description de la fleur, 111,25 et 112,2» la notion topographi- que précisée, 121,10 les époques du séjour dans la grotte expliquées, 133,13), quelquefois de donner au récit plus de vivacité, de couleur personnelle et d'authenticité (p. ex. 118,16, 124,25 addition de détails vivifiants, 129,11, où il a été ajouté que des gens vivent encore qui avaient connu le seigneur de Paques, 130,30, addition personnelle, correspondant à celle de C, mais plus ample, 133,25, le témoignage personnel souligné), quelquefois d'écarter des phrases superflues on inutiles (comme 118,1, 120,6, 131,5 et 132,6; dans les deux derniers passages des réflexions religieuses ont été supprimées), ou bien de donner à tel ou tel endroit une tournure plus légére et agréable (à noter 121,», l'introduction de l'oratio recta dans tout un long passage, 127,1 la coupure des phrases trop longues, corrections qui témoignent du développement du sens stilistique chez l'au- teur) Remarquons encore les corrections suivantes: 109,2: „la ville de Saumur“ dans B (et „vostre ville de Moulins“ dans C) est remplacé par „chastel d'Angiers* dans I, probablement parce que l'auteur a pensé que pour le lecteur il sera plus facile de com- parer dans son imagination le lae de la Sibylle à la capitale d'Anjou qu'à une ville plus petite et moins connue. En parlant du pape Clément (VII), 124,30 BC l'appellent „flz au duc (conte) de Geneufve“, ce qu'il était en effet, tandis que I le qualifie de „filz au conte de Guesne“, erreur qui peut être attribuée à une faute d'ortographe ou d'impression. Parmi les ambassadeurs arrivés de France à Rome en 1422, B nomme 133,12 ,levesque de Saint Liz“ (C ,labbé de S. L.*) et I ,l'evesque de Saint Denys“; 132,3 BC citent comme la source d'Antoine pour l'histoire du chevalier de Paques „ung de ceulx qui le guida, nommé Colle de la Mandelée, moult viel homme“, tandis qu'I s'en référe à ,ung nommé C. d. l. M., qui se disoit filz d'ung de ceux qui le guida, tresbel homme*. Dans la suite, une correction a été opérée qui dépend de ce changement (BC „mais selon son avis“ — I, „mais aussi que son pere disoit selon son avis“) tandisqu'à un autre endroit, qui avait dû être mis au point également, le texte est laissé intact „car il ne fut que ce jour o lui“). Maintenant, la modification provient-elle d'un cor- recteur postérieur, aux yeux duquel le guide du chevalier de Paques semblait trop vieux pour figurer comme interlocuteur d'Antoine — car sa visite dans ces parages tombait prés de quarante ans aprés l'aventure du chevalier, v. l'édition p. 129) — ou bien serait-ce Antoine lui-même qui, pour donner au récit plus de véracité, avait d'abord introduit sur la scéne le guide en personne, mais qui plus tard, réflexion faite, avait retrouvé sa conscience historique et le chemin de la vérité? — Je cite encore la cor- rection 116,2, où I change les trois toises de B et les trois cents toises de C en trois mille toises — pour épater davantage le lecteur ou par faute de scribe ou d'impression? T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 39 En comparant les endroits correspondants de l'édition et du ms de Bruxelles, on arrive aussi à la conclusion que ce sont deux copies faites sur le méme original et avec peu de divergences. Une statistique rigoureuse donnerait, je crois, pour résultat que la leçon du manuscrit est préférable dans la majorité des cas; mais, d'autre part, le ms peut aussi renfermer des obscurités et des lecons mauvaises que l'édition aide à retablir. ll est temps de passer à l'analyse de l’œuvre. Voici le titre complet de la Salade, d'aprés la premiére édition: La Salade nouuellement imprimee Laquelle fait mention de tous les pays du monde Et du pays de la Sibylle avec la Figure pour aller au mont de la belle Sibille Et aussi la figure de la Mer et de la terre et plusieurs belles remonstrances. A la fin on trouve cette indication: Cy finist ce present liure nouuellement jmprimee en la Rue saint iacques a lenseigne de la Rose blanche Et fust acheue le dixhuytiesme iour de ianuier.!) Le privilège est accordé à Michel Le Noir le 22 janvier 1521, quel- ques mois aprés sa mort. Dans ce privilège il est dit, aprés l'introduction habituelle: . . . Que puis naguieres il a faict escripre et translater de viel et ancien langaige en bon stille commun et bon fran- coys La Salade qui ne fut iamais Imprimee Lequel le dict suppliant a faict corriger et mettre en bonne forme et le feroit voulentiers Imprimer . . . Nous avons vu que l’œuvre de ,translation“ de Michel Le Noir n'était pas con- sidérable; tout au plus pourrait-on supposer que quelques-unes des corrections stilistiques ont été entreprises à son initiative, si on veut attribuer quelque signification aux phra- ses citées. L'édition de 1521 (ou 1522 nouveau style) comprend LXXIII feuillets chiffrés, celle de 1527 LX + II ff; le format et les caractères étant les mêmes, cette différence ne peut provenir que de l'erreur de pagination déjà signalée. Aprés la table (placée dans l'édition de 1527 à la fin) suit le prologue, qui — sans modifications de l'orthographe — est ainsi concu: *) A vous tresexcellent et trespuissant prince Et mon tresredoubte seigneur et maistre monseig- neur Jehan daniou due de Calabre et de lorraine filz du roy de Sicille per de france. Et mon sou- uerain seigneur. Je anthoine de la sale vostre treshumble et tresobeissant seruiteur pour escheuer oyseusete qui est de dieu tresdeffendue me suis delecte a traire de maintz liures que iay prins 3) plaisir a lire les tresnotables exemples que les hystiriographes et aultres qui ont escript les tresdignes faitz de memoire parlans des gestes, doctrines et administremens *) de noz peres anciens, dont les volumes de leurs treslongues escriptures sont si grans 5) que oncques ne fut nul apres dieu qui tous les peust visiter ne lire. Cy nous ont ilz tous adressez par leurs exemples et escriptoires aux vrayes gloires de noz ames et aux bieneuretez, honneurs et prouffitz de noz corps. Desquelles leurs escrip- !) €mp. Brunet, Manuel de libraire, 1862, III, 854 s. — L'édition de 1527 est achevé d'imprimer le 13 mars. ?) Dans les extraits qui suivent je cite en général l'édition. Le cas contraire sera toujours indiqué. ?) Ms pris *) admonestemens 5) grandes N:o 1. 40 WERNER SÖDERHJELM. tures Aussi de ce peu que iay veu vous ay faict ce petit liuret que ie nomme La Salade Pource que en la Salade se met plusieurs bonnes herbes. Et aussi en ce liuret jay mis vne partie des bon- nes et plaisantes choses que iay leues et veues au plaisir de dieu a lhonneur de vous et au bien de tous ceulx qui les vouldront entendre. En poursuivant tant loing de vous comme bien pres ce peu de bien que dieu par nature me a preste. Aussi que a mon pouoir iai tresloyaulment faict en loffice que mon dit souuerain seigneur Le roy vostre pere me ordonna et commanda ou temps de vostre enfance priant a dieu deuottement que il me doint escripre !) chose qui soit a vostre bon plaisir Et que en puissiez et tous autres mieulx valoir mais. Car ie ne suis saige ne bon clerc. Et encores au temps qui court tel fait le mieulx qui ne fait gueres bien. Et pour ce mon tres redoubte seigneur se lay en riens failly se que de legier pourroye que il me soit pardonne. La table est trés détaillée; elle ne comprend moins de trois pages entiéres. Le premier chapitre est consacré aux huits ,grains de semence qui sont de si tresgrans condicions que le seigneur ou dame qui ont seigneuries a gouverner, se ilz les veullent au bon jardin de leur cueur semer, certainement ilz flouriront“ etc. Tout ce chapitre est, à en croire Antoine, une transcription de Cicéron. La Sale parle d'abord de l'amour des sujets, si nécessaire pour un bon prince, et cite „le proverbe du saige qui dist: Bien doit estre sire clamez Qui de ses hommes est amez, Et cil n'est pas sire de son pays Qui de ses hommes est hays“. Il faut qu'un prince ait un bon cœur, car s'il est hai il ne peut gouverner long- temps. D'un bon cœur part la bonne volonté et de la bonne volonté partent les bonnes actions. Un prince ne doit pas suivre ,vaines compaignies* ni avoir „excessives depenses“. Il doit fuir les vices et „les hommes vicieux et flateurs, dont les seigneurs sont aujourd' huy ainsi que tous aveuglez, porquoy en perdent l'amour de Dieu, honneur et la congnoys- sance de eulx mesmes, dont ne scavent plusieurs d'eulx quelles choses laisser et quelles prendre“. Ce bläme du temps présent est une chose qui revient souvent dans les œuvres moralisantes d’Antoine, et c'est surtout dans la Salle qu'il se montre comme un ,laudator temporis acti, très amer quelquefois contre son époque et ses contemporains. ') Le prince doit être non seulement juste mais aussi miséricordieux, „car le prince qui a justice en soy et n'a misericorde se peult dire ombre sans corps qui peu 1) Ms avoir fait. 2) Suit un passage où il est parlé des flatteurs, d'abord d’après Senèque et ensuite d’après Aristote: Et de ce est escript en Pollitieques ou tiers livre et au dixsiesme chapitre. Que le flatteur est ennemy de toute verité et que il fiche ainsi que ung clou eu l'œil droit de son maistre quant il l'escoute et pour ce chaseun les doit bien fuir et eschever. — Antoine semble avoir pris tant de goüt pour cette image — elle est, du reste, plus que librement traduite de la Politique d'Aristote — qu'il l'a répétée non seulement dans la Salade méme, mais aussi dans la Salle et dans le chapitre pédagogique du Petit Jehan de Saintré. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 41 dure et trespasse comme vent“. Les papes et les docteurs de la sainte église et les empereurs et d'autres ont montré tout le bien qui vient de la justice. Réflexions d'après , Tulles“. Viennent ensuite des considérations assez originales sur la paix, ,laquelle n’est de nulluy congneue jusques a ce qu'il l'a perdue, ainsi qu'il est d'ung bon amy qui n'est congneu jusques a ce qu'il est perdu ou mort, et aussi de noz santez: il n'est celluy qui la congnoisse se il n'est malade, mais alors donneroit tout ou partie de quanque il a pour estre guary. Ainsi est il de la paix jusques a ce qu'elle est perdue et quil faut veiller jour et nuyct par la ville et sur les murs, marchandise ne peult courir, nul n'ose de sa porte saillir se a grant peril n'est, fault estre sur les champs au froit, *) souffrir grant fain, grant soif et des peines tres largement, et qui pys est mou- rir, estre prins ou toute sa vie reprouché*. Ce sont vraiment des souhaits de paix aussi sincéres qu'on peut les attendre d'un homme qui a vu de prés les horreurs de la guerre: „Et encores sans aler plus loing et de noz temps en quel peril, en quel danger a esté ce royaulme de France et par si long espace de temps, lequel par la grace de Dieu est ores tresgrandement recouré: et par la saincte paix civille esperant tousjours de bien en mieulx, et tout ce par guer- res venues et par diseisions“ . . . ,Car en la paix chascun peult dire que ce qu'il a raisonnablement est sien, et par temps de guerre chascun vit en paour et en doubte de corps et de biens, et ne peult dire au vray qu'il ait riens pour grant qu'il soit ne pour puissant. Et oultre ce, mon tresredoubté seigneur, vous certiffie que le seigneur n'est pas bien asseur quant contre la voulenté de ses hommes commence *) division et guerre“. „On pourroit dire que une tresgrande puissance n'a nul besoing de requerir paix et que Dieu aide aux plus faibles mais que les plus forts gaignent tousjours. Ad ce tres- humblement je respons que pour Dieu vous ne aultres?) veuilliez pensser ne croire que chose nulle soit asseuree *) par temps de guerre, pour grande ne puissante qu'elle soit, car en temps de guerre adviennent ’) tant, tant et si tres tant de merveilleux cas et estranges adventures que il n'est cuer qui penser les peust ne langue dire. Et pour ce, monseigneur, je dis que paix doit estre desiree et honnestement cherchee et diligem- ment, et celuy qui le fait est aymé de Diéu et de ses hommes, qui mettroyent corps et biens pour luy. Et le seigneur qui auttrement le fait, saiche qu'il porte prejudice civil, car maintes foys advient que la guerre par bataille ou par aultre peril redonde plus sur le seigneur que sur ses gens, car oncques seigneurie ne faillit a seigneur, mais bien seigneur a failly a seigneurie.* Le troisième grain de semence traite „de ouyr benignement toutes gens et doul- cement leur respondre*. Si les princes le font et qu'ils coasentent ,sans delay ou le plus tost quil pourra aux justes requêtes et demandes, „leur doulceur et bonne ren- LJ 1) Le ms ajoute: au chault a la pluie et au vent et maintesfois 2) Sic ms; éd, convient ?) Sie ms; éd. autre *) Sic ms; éd. asseure °) Sie. ms; éd. aduient ER 6 42 WERNER SÖDERHJELM. nommee sera portee par Pegassus, le bon destrier vollant, ainsi qu'il porta les vaillances des Persans et celles de Hector, de Cesar, et des aultres tres vaillans“. C'est dans ce chapitre que l'histoire de Boucicaut est donnée comme exemple d'une attitude eracieuse et bienvieillante envers les inférieurs. Elle est ainsi conçue: 8 e De mon temps je viz le preudhomme messire Jehan le Meingre, mareschal de France, saige et vaillant chevallier, que luy estant pour le roy Charles sixiesme son lieutenant a Gennes, dont ung jour, luy chevauchant par la ville, rencontra deux femmes communes de draps de soye vestues a la coustume du pays, lesquelles luy firent grans reverences, et luy a elles semblablement. Et quant il les eut ung peu passees, Huguenin de Colligny, qui devant luy portoit l’espee, se arresta et luy dist: „Monseigneur, qui sont ces deux femmes a qui vos avez si grams reverences faictes?* , Huguenin, dist il, je ne scay.“ Lors luy deist: ,Monseigneur, elles sont filles communes“. „Filles communes, dist il Huguenin, j'ayme trop mieulx faire reverence a dix filles communes que avoir failly a une femme de bien.“ Or advisez quelle responce de homme d'honneur comme luy, estant en telz offices pour le roy et monstrer telles humblesses. Ayant une fois trouvé un ton un peu dégagé, Antoine le continue en dépeignant les résultats d'un. mauvais accueil aux suppliants: ,Le povre suppliant vient de loing despendre le sien et voyt quil n'a riens fait. Si se complaint en sa pensee et dit que son seigneur l'a mesprisé, tant soit il petit. Alors s'en va desesperé, et jour et nuyct ne fait que penser et a Dieu requerir aultre seigneur, disant que nullement pourroit il empirer. Et lors murmure l'ung secretement a l'autre et se empoisonnent les cueurs et cherchent les voyes d'aultre seigneur avoir. Si saichent tous princes qu'il n'est chose au monde qui pys se comporte et qui face les cueurs deshonnester que fait le mesprisement de leur seigneur . . .“ Mais le style ne garde pas longtemps ces allures relativement libres. Dans la suite l'auteur expose quelques préceptes détaillés pour le gouvernement des princes, et il n’arrivera guère qu'une fois que nous lui retrouvions un accent un peu personnel. „Ha, prince! qui ainsi te contiens“, dit il en parlant des princes qui font emprisonner les pauvres gens pour ce qu'ils n'ont pus contribuer à la réparation de ses maisons, églises, murs et fossés, „bien dois doubter l'yre de Dieu. Mais quant le seigneur est saige et bon, il aim et deffend ses subgectz et le bien commun, dont par ainsi ilz sont plains et riches, et le seigneur en est aymé et doubté et se sert lyement d'eulx et de leurs biens a son besoing*. Aprés avoir semé les huit grains du prétendu Cicéron dans le cœur de son jeune disciple, Antoine de La Sale lui donne (éd. fo VII v9) la liste de „la plus grande partie“ des (le ms dit méme de tous les) ,historiographes“, parce que le prince dès son enfance a pris plaisir à lire ,toutes vertueuses hystoires^ et parce qu'il ,trouve vrayement que apres le service de Dieu c'est la chose qui plus enrichist les eueurs entallentez de bien faire“. Voici quels sont les auteurs recommandés par Antoine: Livrus et Orosıus pour les premiers temps de l’histoire romaine, Surroxıus pour les empereurs, SALLUSTIUS pour T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 43 la conjuration de Catiline, ') Lucanus pour les guerres de César et de Pompée, Hero- pores (,Heredatis^) pour les rois d'Egypte, ^) Dares Paryerus pour „les Indiens“, MarasrRIUS (?) pour les Troyens, PoryBius pour les Ptolémées, Arnopıus pour „la diver- sité des langues“, Jossrmus pour les juifs et la destruction de Jérusalem, Victor pour les „hystoires d'Auffrieque^, Meruoprus pour le ,commencement et la fin du monde". „Mais Pomperus "Tnoavs, ajoute-t-il, selon que escript VarERIUs Maxımus, c'est celuy qui plus a escript de son temps en sus et de diverses matieres. Car il parle ainsi que du commencement de tous les resgnes et de la cituacion des terres.* En citant iei Valère Maxime, Antoine nomme en effet son auteur préféré, au moins celui qui pour le cóté historique de ses traités moralisants lui a servi de source plus qu'aueun autre auteur. Ensuite, La Sale veut parler ,des tresplaisans fallaces ou tromperies tant en faitz d'armes comme en autres manieres, que les hystoriographes nommerent en prenon- ciacion grecque estrangemens, qui sont tresplaisans et proufitables a ouyr, especiallement aux princes et conduicteurs de guerres, tant pour deffendre que pour assaillir, et com- mencent aux plus legiers ainsi par que (l. que par) l'acteur s'ensuit^. Ces histoires légères“ (fo VIII ro—fo XII r9) sont prises pour la plus grande partie dans Valère, mais aussi dans Tite Live, Orose, Justin etc. Elles forment pour ainsi dire une intro- duction aux ,estrangemens“ proprement dits, qui sont composés des histoires de Valère Maxime et de FmowriN (à partir du fo XVI v9); ce dernier est, dit Antoine, „ung livre qui n'est pas trop commun, ains sont peu de gens qui l'ayent, et pour ce j'en ai traict a mon semblant la fleur et mis apres ceulx de Valerius a la memoire de tous les prin- ces et gouverneurs de guerre, ausquels s'ilz ne leur sont trop delectables leur pourront bien en temps et en lieu estre tres prouffitables^. Les extraits de Frontin remplissent dans l'édition prés de huit feuillets; quelques citations d'autres „ditz et faitz que dirent et firent plusieurs vaillans hommes“ terminent ce chapitre et aussi la première partie didactique de tout le livre. Elle est suivie d'une partie descriptive, dont le premier chapitre contient le fameux récit sur le Paradis de la Sibylle, renfermant non seulement des indications personnelles sur le séjour et les aventures d'Antoine en Italie mais aussi les germes de la légende du Tannhäuser, devenu plus’ tard si célèbre en Allemagne. Pour tout ce chapitre, je renvoie à mon édition. Au Paradis de la Sibylle se rattache sans aucune espèce de transition — les chapitres n'ont en général pas la moindre connéxité entre eux — une description géo- graphique, suivie d'une carte et appelée Les trois parties du monde.?) Comme il a été déjà dit, la rédaction de ce chapitre est essentiellement différente dans l'imprimé d'une part et les mss de Bruxelles et de Chantilly de l'autre. Je donnerai ci-dessous 1) L/édition porte: ,des faitz de Katherine“ (!) 2) Il entend les descriptions dans le deuxième livre. 3) Fo XXX dans la premi&re édition. C'est ici que commence la pagination fausse. — Fo XXVII dans l’ed. de 1527. N:o 1. 44 WERNER SÖDERHJELM. une analyse détaillée du chapitre géographique, tel qu'il se trouve dans l'imprimé, pour citer ensuite la version des manuscrits. Les anciens et sages philosophes divisaient la terre en trois parties, l'Asie ( Ayse), l'Europe et l'Afrique. L'Asie occupait plus de la moitié de la terre peuplée, c'est à dire l'espace depuis le levant entre les deux grandes mers occidentales jusqu'à ,la mer mediterrienne^. L'Europe était située eutre celle-ci et ,l'occeane Borreal sous le pol artique et finant aux isles Gaditaines fin d’Espaigne occidentelle^. — L'Afrique, ils la placaient entre la Méditerrannée, l'Océan, la grande mer Australienne et le mont Atlas sous le couchant. Les parties de l'Asie sont quinze: Inde, Parthe ou Percie, Mesopotayne, Sirie, Penthapolis, la grant Egypte, Seres, Bactria, Sicia ') la haulte, Hircania, Albania, Her- menia la double, ^) Hiberia, Capadoce et Asya la moindre. Inde est divisée en cinq parties: Regia, Aricusia, Asseria, *) Media, Pasia; Mesopotania *) en trois: Babillonne, Caldee, Arabie (qui comprend Nabatee et Sabee); Syrie *) en trois: Commagena, Phenicia”) (avec Tiria et Sydonia), Pallestina (qui com- prend Judee, Samarie, Galilee, Philistina); Asya la moindre en neuf: Bithinia ou My- donia, Gallacia, Frigia, Karia, Lydia ou Meonia, Panphilla, Ysauria, *) Silicia et Lucia. Quant à l'Europe, elle comprend les dix parties suivantes avec leurs subdivi- sions: Sichia ") [ Alanya, aultrement Norouengia, Dacia et Gothia *)], Grecia ou Illyrieum ") [Dalmacia, Etpirus, llliria, aultrement Dardanya, Athieta avec Boecya ") et Pellepolis, Macedonia, Achaya, Lancedonya, Histria avec Mauritana, Karinthya, Monthana|, Ger- mania (Alamania, Theuctonia), Tracia [Norica, '') Recia] Pannonya, Hystria, Ytalia 'Tucya, ^) Etruria, ^) Apullya, Campania], Gaulles ou Gallia (Belgieus, Retica, Aqui- vania) et Hispania [Castelle, Arragonya, '') Navarria, Galicia, Portugalia, Almaria, Gra- nata]. Dans toute l'Europe, il n'y a que quatre „regions principalles^: les Gresses, les Ytalles, les Gaulles, les Yberiens ou Espaignes. En Afrique, il y a sept régions: Lybia la mineur (Cyrenensis, Penthapolis la myneur et Tryppolis), Pinthatum ou Zeugis, Cartaige, Numydia, Getullya, Mauritana [Sithifensis '?) et Tingintensis], Etphioppia occidentelle; „aussi les Ethioppiens, les Nada- bares, ung noble lieu, les Saramantes de Garama, la souveraine cité de la religion, Lybia syrenencis, Trippolitana, Futhencis*. Parmi les iles, il faut mentionner tout d'abord ,celles des Indes en la grant mer Occeane soubz la ligne de liquinoxial^ dont la plus grande est Thaprobane, '") ,moult fructueuse de perles, de pierres precieuses, d'espiceries, aussi est elle moult fau- tueuse et plaine de lyons et lyeppars, de tygres et de lycornes et de serpens sans nombre, celle ysle porte la couronne pour la meilleure du monde“. Autour d'elle il y a 1378 îles portant beaucoup de choses merveilleuses. 1) Sie. éd. L'orthographe générale au moyen âge est Scitia. ?) L'éd. porte: Hermenia, la double Hiberia, mais l'interponctuation est erronée. ?) Ed. afferia *) Cette fois le nom est écrit ainsi. °) Ed. ple- nicia °) ylauria 7) Sic éd.; probablement mal écrit pour Sithia. ®) Ed. Gochia ?) Illicum !?) Brecia ") Narica 2) Taeya ?3*) Eturia ") artagonya 15) Sithisensis 3") Thaprobane T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 45 Vient ensuite la Grant Bretaigne, avec un côté tourné vers la France. Elle est riche en or et argent et bestiaux, et „sont gens de bellicossent (?) et a sang“. Près de l'Angleterre est l'Irlande, grande ile sauvage, avec l'église de Saint Patrice et l'antre par où l'on va pour voir les souffrances du Purgatoire et les peines de l'Enfer. Entre l'Irlande et l| Ecosse se trouvent plusieurs petites îles de moindre importance. La Norvège est une grande région, assise sous le pôle arctique et entourée de plusieurs mers, entre autres „la mer congellee*, Mare congellatum. Près d'elle se trouve une ile, Yslant, „ou sont les pays nommez Gronellont et Vnimarch, ou a grant quantité de ours qui sont tous blancs“. Dans la mer de Norvège ,encontre nostre minuyct^ il y a aussi plusieurs iles qui jettent du feu et des flammes puantes, et l'on a entendu sortir de leurs profondeurs des voix ,cryans, brayans, plaines de lamentacions et aussi voix terribles, tonnoirres et esclers, ainsi que Sainct Brandin escript, et de une ysle ou il trouva religieux qui menoyent tressainete vie“. Sur une autre ile, nommée „famillie Albe“ ce saint trouva une foule d'hommes ressamblants à des esprits, qui s'y puri- fiaient constamment au moyen de processions à l'honneur de Dieu. „Et de ceste partie de Norweghe dirons encores des grans merveilles qui y sont, laquelle se estend vers les fins de Occident aux Ructains et aux tartarins, et par devers le pol, ou la transmon- taigne marchist a la mer de la terre de glace, ainsi nommee pource que au temps diver depuis celles terres icelle glace se estend 40 lieues en la mer espesse de 40 coultees, laquelle ne se font ne se remet fors seullement au moys de juing a cause de ses chal- leurs et impetueulx vens qui sont en celles marches et par ces temps en grans vigueurs; celles marches sont appellees maintenant Estand et anciennement par les poetes furent appellees Thille“.') C'est la plus grande ile du monde, les hommes y sont „tres subtilz et industrieux, fors et robustes de membres et moult prests aux armes et a religion enclins“. Et il y a là une masse de bétail et des champs verts et des pâturages ferti- les, mais il n'y croit ni avoine ni aucun autre blé utile pour les hommes. On y péche un nombre infini de poissons, qui sont séchés au soleil, et le peuple en tire sa nourriture et son pain. Il ne boit ni cidre ni vin, mais de l'eau et du lait, et tous les fruits lui sont inconnus. Les montagnes y sont si hautes que parfois elles atteignent jusqu'à la région centrale de l'air. Et sur elles naissent des fleuves d'une telle force que tous les arbres et toutes les branches atteintes par leur eau se transforment, dans les parties oü l’eau les touche, en fer. Dans les cavités des montagnes se forment des cristaux par l’eau qui y est restée longtemps gelée. Des mines de soufre jaillissent des sources d'eau chaude, très aptes à guérir des maladies de toute espèce, et il y a là, en outre, des mines d'argent, de cuivre et de plomb, et dans certains fossés profonds on a trouvé des huitres avec des crétes hautes et des queus, comme chez les coqs, et dedans leur ventre elles cachent des perles grandes et transparentes. Mais peu en sont tout à fait rondes. Sur les hauteurs des montagnes, remplies de blocs géants, ne croit aucune herbe, et des faucons, blanes comme des cygnes et beaucoup plus cruels que les nótres, y ont !) Ed. Chille. N:o 1. 46 WERNER SÖDERHJELM. pris leur demeure. Dans ce pays on ne rencontre pas d’autres bêtes féroces que des ours blancs, grands comme des bœufs, et des renards aussi blancs que les ours et sans la moindre tache, qui se proménent sur la glace jusqu'en Islande. On y trouve des poissons étranges et merveileux, qui par devant ont la forme des chevaux ou des bœufs, ou bien des cerfs, des chèvres ou des chiens, parfois des hommes ou des femmes depuis le milieu du corps jusqu'en haut; et de la ceinture en bas ils ont des écailles de poisson. Il y a des baleines de cent ,coultees^ de longueur; elles ont trois dents de dessus et quatre de dessous, qui sont longues de deux coudées et épaisses „a l’avenant“. Des ,estangs^ de ,Granolande* les lamproies descendent jusqu'aux dernières profondeurs de la mer; elles sont longues de trente coudées et plus et tiennent une coudée en cir- conférence et ont des tétes rondes, et souvent elles s'attachent l'une à l'autre par leurs cótés et attaquent un navire sur la mer, et s'il ne recoit pas de secours promptement, il s'enfonce. Il y aussi des dauphins, ressemblants aux lamproies, avec cette différence pourtant qu'ils sont beaucoup plus grands et ont une telle affection et un tel amour pour les hommes que s'ils voient quelqu'un qui est en train de se noyer, ils s'attroupent au dessous de lui et le portent, mort ou vivant, à la terre la plus proche. Et c'est pourquoi il est défendu, sous peine sévére, de manger de leur viande ou de leur faire de mal — c'est méme considéré comme un sacrilege — et il est ordonné de leur prêter secours si ,par extreme fortune de mer“ ou autrement ils se trouvaient en avoir besoin. Quelques anciens astrologues ont placé une partie de ces parages ,hors des clymax* à cause du grand froid qui y régne, qui empéche le soleil d'y luire et rend la terre stérile. Cette partie finit à la grande mer qui donne sur le midi et où il y a abondance de bêtes féroces et de monstres plus grands et d'un aspect beaucoup plus hideux que ceux qui selon ce qu'on dit existent ,vers les marches de Holcode, de Lendeust et de Sindoren*. De l’autre côté la Norvège donne sur l'est, sur le royaume des Goths, sur la Svesve et la Dampnemarque, entourant et par mer et par terre ces trois royaumes, et c'est de là que les goths partirent quand ils allérent vaincre les romains et pénétrer dans Rome pour la brûler. Ce royaume est si vaste et si étendu vers l'ouest que dans certaines de ses parties il n'y a pas de nuit, à partir de juin et jusqu'à septembre, car le soleil luit toujours; tandis que dans d'autres parties du pays il régne, de septembre jusqu'à février, une nuit continuelle. Aprés cette longue description des régions septentrionales viennent encore quel- ques notes éparses sur différentes iles. Les Isles Fortunées sont dans le grand océan, à l’ouest de l'Espagne, et se composent de 30 îles, dont 8 habitées: Canare, Fort Aventure, Lofero, Aamadere, Gomera, Portoscon, Putarie et Lansart. Parmi les îles de la Méditerrannée sont notées Crete, Candie, Rhodes, Chyppre, Sicile, Sar- dine, Corsique; des trois dernières il est dit qu’elles sont „bonnes ysles fructueu- ses“ et qu'entre elles se trouvent plusieurs petites îles, où il y a beaucoup de chevaux, ânes et chèvres sauvages, ,et pour ce que se dist que loups sont de nature de chiens sauvaiges, jay veu chiens mattins blans et tachez de noir prins T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 47 petis et de lait en une de ces ysles diete la Caprara pour la multitude des chievres*. Les gens de feu monseigneur Pierre d'Acygnie, senechal de Provence, les auraient prises pour les nourrir dans son hôtel, mais il n'arrivaient jamais à les apprivoiser, car elles étaient sauvages comme des loups. Les iles de la „mer ludicium* ou mer Rouge sont innombrables; quelques-unes sont habitées. Saint Ambroise dit dans une épitre ,que pour le dangier de ces yslez on met bien sept moys a les passer*. La fin de la partie géographique est dans l'édition ') occupée par la description du Paradis terrestre, ,qui est le chief du corps de toute la terre“. Il est situé dans les parties orientales du monde, ,et est composé par sa tresgrandisme haulteur et comme remply de tous les quatre elemens des VII planettes et des XII signes qui tous reg- nent en luy en leur meilleur actemprance*. Là nos premiers parents furent créés et for- més, là sont Enoch et Heliee et ils y resteront jusqu'à la destruction de l'Antichrist. Là est l'arbre de vie, et de son pied partent les quatre fleuves Fison, Guion, Tigris et Euffra- tes, qui donnent naissance au fleuve le plus grand de l'Asie Tenay, de l'Europe Nor- neyan, de l'Afrique Nyllus. — Au Paradis personne ne peut entrer pour les grandes montagnes dont il est enclos. Il est rempli ,de diverses condicions de dragons, serpents, cucques et d'autres tresfieres bestes venimeuses . . . Et par celles sy treshaultes mon- taignes que les bestes d'icelles se approchent a l'ellement du feu, pour ce sont elles tant fieres et ardans comme le plaisir de Dieu est, qui l'a ainsy ordonné“. Et tout comme le Paradis est le chef de la terre, l'enfer se trouve dans les plus basses profondeurs, „en laquelle descourent toutes les ordures, et puantises des IIII elemens“. Et la habi- tent les ennemis de Dieu. ,Et trouvons qu'en les plus extresmes parties du corps de la terre apperent espiraulx du puis d'enfer si comme es parties de Europpe, c'est assavoir en Yberie, la appert ung puis de Purgatoire ainsi que avons dit, et encores es parties de Ytalie es mers du royaulme de Sicille et en la duché de Calabre sont Estrongol et Bulcan, ysles en mer, dont saillent flambes de feux infernaulx des abismes qui y sont au plus hault visibles a chascun.* Par ces derniers mots, la transition aux merveilles des iles de Lipari se fait facilement. Cette histoire a été publiée dernièrement par M. Néve dans un appendice à son livre sur La Sale, et je n'ai quà y renvoyer la lecteur. ^) C'est aprés le Para- 1) Dans le ms la description du Paradis et des iles volcaniques précède le chapitre géographique. L'introduction est ainsi conçue: ,Cy commence a parler du paradiz terrestre, des regions, principalles pro- vinces qui sont es troiz parties du monde. Et comment en l'isle de Boulcan l'anemy nous vient tempter pour nous faire perir, laquelle je escriproire (l. n'escriproie) se ne fussent les seigneurs tesmoingz qui en plui- seurs lieux le ont ainssy tesmoingnié et dit*. ?) M. Néve dit avoir reproduit le texte de l'édition de 1527 ,corrigé d’après le ms. 18210 de la B. R. de Belgique*. Il donne les variantes principales en note. Cependant, le choix de la lecon est quelquefois assez arbitraire, quelquefois elle ne répond ni à l'imprimé ni au manuscrit. Voici quelques rectifications (je ne fait pas toujours attention à l'orthographe, qui est souvent celle de M. Nève lui-même): Néve p. 159,14 en la mer 1. en mer; p. 160,10 verte et jaune 1. verte, jaune; p. 161,13 l'antiquité [du] temps; du se trouve dans le ms et n'a pas besoin de crochets; méme page, note: celle de Boulcan 1. l'ysle de B.; p. 162,6 grans fosse 1. grani; s sans cesse l. sans cesser (cmp. 160,23); 2 feusmes 1. fusmes; 2ı Guillaume 1. Gueillaume, escuyer l. escuyers ; p. 163,6 trebuchions et longuement rouller 1. trebuchier et I. r.; 3 a tout 1. atout (impr. au tout, ms a tous); 22 tous N:o 1. 48 WERNER SÖDERHJELM. dis de la Sibylle le passage le plus intéressant de toute la Salade, car l'auteur y raconte ce quil a vu lui-même et ce qu'il a entendu rapporter de vive voix. Je reviendrai à son récit en parlant de ses sources. ') Retournons à la géographie des mss B et C. Elle différe, comme j'ai déjà dit, trés sensiblement de la version de l'imprimé. L'Asaise?) (l'Asie) contient six regions: Judya, Presie (Perse), Sirie, Egypte et Assie (la moindre). La premiére est enclose d'une mer que parfois on entend nommer la Mer Noire, parfois la Mer Battue, „pour le grant debatement ou elle est tousjours a cause de VII"? Ie XLVIII isles qui y sont, desquelles en y a une bien grande, ou sont X citez, laquelle s'appelle Godbona. Et en ceste isle a grant quantité d'or et des pierres pre- cieuses et y multiplient plus les oliphans que en autre partie du monde. Laquelle isle fut convertie par monseigneur S. Thomas l'apostre^. — La seconde, ,Perse, c'est assa- voir Turquie“, contient différents régions, ,si come sont Auffrique, Medie, Persee, Mas- sopotame, avec la grande cité de Ninyve, et Babloyne“. Là est le commencement de la tour Babel et les provinces de Caldee, de Arabye (ms Aradye), de Sabba et de Tarsis, et dans cette derniére se trouve le mont de Signay, oü les anges portaient le corps de sainte Catherine, qui maintenant est renfermé dans l'église Ste Marie de Rubo, au pied du mont. — Le troisième royaume est Surie, avec Damas, Antioque et la terre de Finicie (Tirus et Sidon). Là est le mont de Libano, d’où prend sa naissance le fleuve Jourdain, et les cités de Palestine, de Judee, de Jherusalem, de Samaire, de Gabaste, de Galilee, de Nazareth. „Et en ceste terre furent les deux citez de Sodom et Gomorre, qui par leur tres abhominable pechié fondirent en abysme“. Le quatrième royaume, l'Egypte, com- mence à la Mer Rouge et suit le Nil. Il n'y pleut jamais, ?) mais le terrain est nourri de l'eau de ce fleuve. — En Syrie sont les provinces „d’Amassonne, de Serica, de fusmes tous d'accord l. fusmes tous d'a.; p. 164,1 estant l. estans; 5 apperceusme l. apperceusmes ; veisme l. veismes; 18 dit l. dist; p. 165,4 deist 1. dist; 1 dit 1. dist; 10 nous tous 1. nous trestous; 22 entretemps 1. entretant; 25 fasse 1. face; qui 1. quelz; n. 2 sommes tous 1. sommes ores tous; p. 166,4 d'auleuns poilz blanc; entre deux 1. d'a. p. blans entre deux; 14 grandes et pelues 1. grandes pelues; o» d'ordures l. d’ordure; p. 167,1. toutes langues 1. toutes les langues; referrer 1. referrir; p. 168,3 à nouer l. à noue; n l'éditeur a bien fait de choisir la leçon du ms, mais il aurait ıallu noter que l'imprimé porte: quand elle se senti; p. 169,9 avez là fait 1. lä y avez fait; 12 l'eguylle 1. l'aguylle ; f5 sa lettre 1. la lettre; 22 vent manque dans l'impr.; il aurait mieux valu suivre la leçon du ms.; » tout 1. tant; p. 1704 grande 1. grant; revocquerent nostre move 1. revocquerent, mostre n.; p. 171,3 disant 1. disans; 1 quelles naves l. quelz naves; s fradrins 1. fadrins; 12 nouvelles 1. nouvelle; 13 de vivres 1. des vivres; 2 Quant l. El quant; 25 pou- roit 1. pourroit; p. 172, 1» point après tous; 14 enprend 1. en prend. ') Dans le ms, l'histoire se termine par une considération moralisante qui ne se trouve pas dans l'imprimé. L'auteur compare le corps de la terre à „la propre personne qui est appelle petit monde“ et con- tinue: ,Car le plus noble membre que nous ayons c'est le chief, car du chief nous partent tous les biens qui vont au corps, lesquelz s'apparent a ung lieu et les vaynnes en l'autre lieu se mussent et toute l'ordure qui est en nous, que nous recepvons des IIII elemens, vient de la proffondeur de noz persones, et en icelles fait espiraulx, dont ysseut puours et abhominables ordures. Et cy donrray fin a l'assiette du paradiz terre- stre et des parties orientalles et dirons des regions des parties d’Ayse*. ?) L'orthographe des noms est donnée d'après le ms de Chantilly. 3) C'est là la version du ms de Chantilly, qui est évidemment la bonne Le ms de Bruxelles porte: „Jamaiz n'y peult nul monter . . .* T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 49 Tractya, de Ornya, de Abdyssa, de la grant Armenie, et la est l’Arche de Noe, de Ybernya, de Capadossia, de maintes autres regions.“ — Dans l'Assia la moindre est „leglise de Saint Jehan l’Evangeliste, de la ou il monta au ciel^. Dans cette région se trouvent Bournya, Macedon, Gallatia, Frigia, Danya, „dont fust ellenesque Paris ravi“, la grande "Troie, Ellitriona, Libya, Cillicia, Pamfillya'), Tarsus et d'autres provinces. En Europe il y a trois grands royaumes: Grece, Gaulles et Espaigne. En Grèce: Patrimonya Gratis (avec Constantinoble), Almatia, Cethona, Epina, Mallocia (avec la vraie Gréce, oü est Athénes, ,ou anciennement furent les bons estudians“). „Et y est Macedonie, dont fut Alexandre, et la est le lieu dit Thessalle, ou fut la souverainne et la trescruelle bataille de Cesar et de Pompee, ou ledit Pompee fut desconfit. Et y sont Yrradia et Hongrie.“ | Dans les Gaulles se trouvent d'abord „vers l’Aquillon“ Allemaigne, Dassia, Ger- manya, Sucya, Albia, avec le grand fleuve Norverain, Saganya, France, Provence, Ger- gonya, Alveria et d'autres régions. L'Italie est divisée en Sicile, Puile, Calabre, Apruze, Terre de Labour, Toscanne, Campaigne, où est Romme, Lombardie, Jennes, Venise, la Marque „et plusieurs aultres provinces jusques a la province de Provinces“. — En Espaigne sont Castille, Lyon, Galice, l'Andelosye, Garbe, Grenade, Arragon, Valence. L'Auffrique se compose de Mauritannya et Naupia. Au milieu de Mauritannya sont Libia et Marroes avec la cité de Spona, d'où fut saint Augustin. „En la partie d'Aquil sont montes et diverses isles, c'est assavoir Angleterre, Bretaigne, Irlande, Isuria et Equile, ou le jour dure VI mois... et dist Saint Ysidre que en celle province sont XXIII isles, mais ilz sont ^) desabitees pour le tresgrant froit que y fait. En la mer du milieu de la terre sont cestes isles qui s'ensuivent, c'est assavoir Formentere, Emcia, Maillorque, Minorque, Corseque, Sardaigne, Trinacle, Calvios et les isles de Romenie.* Le chapitre suivant est dédié aux Geneallogies et eroniques abregees du royaulme de Sicille, comprenant d'abord ,les roys qui de ceste royne Constance sont descenduz et la contrarieté et resistence que eust ledit second Henry empereur son mary avant que il peust obtenir l'empire dudit royaulme“ et ensuite les rois de la maison de France qui eurent la domination de ce royaume. L'auteur veut les faire connaitre à leur héritier, le jeune prince, son éléve, parce qu'il est nécessaire de savoir d'oü on tire sa prove- nance et de se souvenir des prouesses de ces ancêtres. *) 1) Ms B: Tranfilya. 2) Ms B: mais les XX sont... 3) C'est ce qu'il dit dans un prologue ainsi concu: „Mon tresredoubté seigneur, et por ce que c'est tresbelle et prouffitable chose a tous hommes de sçavoir, et tresconvenable et necessaire et especiallement a tous princes et aultres seigneurs estre bien infor- mez, dont ilz sont venus aussi des vaillances et prouesses de leurs predecesseurs, les droitz et les querelles que ils ont sur les aultres seigneurs maintesfoys perdues par faulte de sçavoir ou de bon conseil ou de eulx mesmes, car le conseil du prince est son saulvement ou sa perdicion, dont sil qui l'a bon et croire le veult, N:o 1. 1 50 WERNER SÖDERHJELM. Il se propose de dire tout cela „soubz compendieuse brevité*, et il suit assez fide- lement son plan; en général, ce ne sont que des énumérations très courtes et très sèches de tous les princes en question, en commencaut par le , victorieux et illustre prince mon dit seigneur Charles dudit royaulme, le premier roy d'icelui non, conpte d'Anjou et de Provence et frere de monseigneur Sainct Loys, roy de France, et puis de ses heritiers et descendans de luy jusques a ma dame Jehanne de Duras, la seconde royne d'iceluy non, qui a esté la derraine d'icelle lignee audit royaulme, laquelle trespassa a Naples de celle mortelle vie le jour Nostre Dame de fevrier l'an mil COCCXXXIIII*. L'énumération des ducs normands, les premiers rois de Sicile, n'est interrompue qu'une seule fois. C’est en parlant de Robert Guiscart, pour lequel Antoine semble avoir eu une considération toute spéciale. Il le porte aux nues, et il raconte de lui l'histoire suivante qu'il dit avoir trouvé ,en la cronicque de Florence“ et qui prouve quil fut ,tres amy de Dieu, attendu l'experience qu'il luy fist“. Car luy estant en chasse apres son (l un) grant senglier, la nuyt tout seul le souprint, si ne sceut plus ou aller. Dont en serchant par la forest son chemin, ung homme ladre luy apparust, auquel il pria de le adresser. Le ladre, qui a peine parler pouoit, luy deist: Sire, je suis ladre et ne puis fort aller, mais se vous me voulez derriere vous monter, et de ce vous prie pour la passion de Jhesuerist, je vous meneray ou vous voulez aller. Alors ledit seigneur se!) voyant requis par la pas- sion de Jhesucrist et la pitié du ladre, pour la froide nuyt?) qui survenoit, de tres bon cuer le fist. Alors le monta derriere luy, et quant ilz furent aucun espace allez, le ladre luy dist: Sire, pour Dieu mercy, je pers les mains de froit s'en vostre sain et pres de vostre chair ne les me mettez. Alors le bon prince se dessaignit et desboutonna son pourpoint et sur sa chair nue les luy mist. Mais quant ilz furent aultre piece chevauchié, le ladre a complaindre trespiteusement se print. Et quant monseigneur Robert le ouyt ainsi plaindre, doulcement luy deist: Amy, et que avez vous? Ha, Sire! deist le ladre, je vous foys de l'ennuy assez, mais aultrement je ne puis. Certes, il me fault cy demourer, car ainsi ne pourroye plus chevauchier. Et alors?) monseigneur Robert descendit et sur la seelle le mist, puis monta derriere luy, et ainsi allerent tant que aux portes de la cité sont venus, qui moult estoyent en grant esmoy de luy. Alors monseigneur Robert feist le ladre en son lit despouiller et dormir, 4) puis le dit a madame la princesse sa femme que 5) par grant pitié le fust veoir en luy portant a soupper. Mais quant elle et ses femmes dedans la chambre entrerent, veirent une tres- merveileuse clarté monter en sus et sentirent une odeur si grant que toutes les fleurs, les espices et les plus fines odeurs du monde y fussent ne pourroyent mieulx sentir. Laquelle chose par l'hostel publiee chascun y acourut, dont furent tous esmerveillez. Et quant le matin fut venu, eulx estant a la messe au lever du eorps Nostre Seigneur, tous deux firent a Dieu devotement priere qu'il leur se peult dire amy de Dieu et benoist et laisse celuy des flatteurs qui ne quierent que oyseuseté, dont maintz seigneurs et dames sont aveuglez. Par quoy ilz en perdent l'amour de Dieu, honneur et la congnoissance d'eulx mesmes, dont ne scevent lesquelles choses prendre ne lesquelles laisser et cuydent estre louez de ce dont ilz sont blasmés, et blasmés de ce dont ilz sont louez. Et tout ce n'est que par faulte de leur dire verité, ainsi que dit est. Et comme se trouve en plusieurs hystoires de maintes seigneuries perdues par ce deffault, desquelles l'escripre seroit trop long.“ Il ne cite que Charles premier, qui devint malheureux parce quil ne suivait pas les bons conseil que donnent, entre autres, Sénèque et le livre de Polyeratieques (sic!), III, x, qui dit que „le flateur est ennemy de toute verité et que il fiche aussi que ung clou en l'œil droit a son seigneur quant il escoute*, Ici nous retrouvons une citation qui est déjà dans la première partie de la Salade et pour laquelle Antoine a eu une espèce de prédilection: il la répète dans la Salle et dans Saintré. Il s'agit de la Politique d'Aristote. 1) Ms: soy ?) nuyt froide ?) Alors *) Ms et éd: dormit °) Ms et éd: qui T. XXXLIT. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 51 demonstrast qui ce ladre estoit. Dont celle nuyct en leur dormant le ladre s’apparut, disant que c'estoit Jhesucrist qui le avoit ainsi essayé, les confortant que ilz auroyent hoirs, troys filz, dont lung. seroit empereur, l'autre seroit roy et l'autre due, de laquelle promesse en furent tres joyeulx, car nulz n'en avoyent, et ainsi fut. Dans la partie suivante, la Chronique et geneallogie de la tresillustre et excel- lente maison de France, qui furent depuis roys et roynes dudit royaulme de Sicille, ') le ton est d'abord de la méme aridité qu'avant. Parmi les événements cités, les „diffe- rences et cismes^ de l'église en 1381 méritent pourtant d'être notées: c’est un récit rudimentaire mais juste du grand schisme. Plus la description avance, plus le style prend de la couleur, et les aventures italiennes des dues d'Anjou etc., sont parfois expo- sées avec une vivacité et une richesse de détails qui en rendent la lecture assez intéres- sante. Antoine parle longuement du roi Lancelot et de sa campagne contre Louis II d'Anjou. Voici comment il caractérise le célébre et aventureux capitaine de guerre: ,Le- dit seigneur roy Lancelot estoit moult fort famillier entre les gens d'armes, mais nul francoys ne vouloit veoir de sa bouche, moult souspeconneux estoit et a ceulx de qui il se fioit faisoit des biens assez et largement et estoit tenu bien dilligent en tout ce ou il s'appliequoit^. Il raconte ainsi les événements (éd. pr. fe LIII 1°): Lequel estant en ses dictes conquestes, l'eglise universelle deca et dela les mons fust unye. Et alors fut creé le pape Alexandre de Candie et de l’ordre de sainct Françoys. Et ce faict, toute leglise se allyerent avecques ledit seigneur Roy Loys, duc d'Anjou, et le firent venir et confolonier de liglise le firent. Lequel seigneur aveeques le cardinal de Sainet Ange des auibaulx (cardinaulx?) de Romme comme legat accompaignez des capitaines qui s'enssyent?), c'est assavoir Jehan Collompne, Gentil de Monteran, Esforce, pere du conte Francisco, Paulo #) des Ursins, la brigade de la Rose, au nombre de quatre mille cinq cens chevaulx sans nulz pages ne bagaiges, fors que gens eslitz, et environ mille et cinq cens enfans a pied de guerre, furent combatre ledit roy Lancelot au plain de Rocquesecque de l’abbaye de Saint Germain a l'entree dudict royaulme, qui en ce dit plain assez pres de son ost, ou furent pavillons et tentes tendues sans nombre en belles batailles au nombre de treize mille ehevaulx et six mille enfans a pied de guerre, sans le menu peuple, qui estoyent de six a huyt mille, les attendist, que fust*) une des plus belles choses que jamais je veis et la non pareille bataille qui jamais fust, en tant que des deux lez?) estoyent deux si tresexcellens princes, et de chascun costé avoit ung legat et banieres de papes. Car a celle union d'eglise pape Gregoire de Romme ne s'y voulut trouver, ains s'en fuyst audit roy Lancelot a Napples, lequel a ceste bataille avoit sa baniere et son legat et celle dudit pape Alexandre, et le cardinal de Boulongne son legat, qui puis fut pape, Jehan des Cosses, de Napples. En laquelle bataille ledict 6) roy Lancelot et toute sa gent furent desconfitz et tout son ost mis a sac 7), et prisonniers sans nombre. Et y furent prins le eonte de Noble, conte de Chellan, le conte de Carrave, le conte de Montedoris 5), le grant senechal et tant d'autres contes, barons, chevaliers, escuyers et hommes d'armes que le nombre seroit grant. Aussy n'ay pas en la memoire tous. Laquelle bataille fut l'an de Nostre Seigneur mille quattre cens et unze et le jour sainct Yves, dont sa personne et ceulx qui peurent se saulverent?) audit chastel de Rocquesecque, qui est sur une montaigne ediffié. Et les aultres en la ville de sainct Germain et 1) Fo XXXV; éd. de 1521 fo XLVII, 2) Sie ms; éd: s'ensuit ?) Ms: Paul +) Sie ms; éd: les attendans dirent que ce fust 5) Sic ms; éd: lieues ") Ms: dudit 7) au sac ®) Montodris °) saulua N:o 1. 52 WERNER SÖDERHJELM. au mieulx qu'ilz peurent. Et s'il fust esté en habit royal, comme ledit roy Loys estoit, je eroy mieulx que il y fust demouré. Neantmoins lediet seigneur roy Loys estoit d'oppinion que la devant on se logast, mais une partie des capitaines ne furent pas d'aecord, !) disant que seroit fort logier si hault... Dont par ainsi se logerent au plain, esperant que le matin on poursuyveroit la victoyre. Mais celle nuyt lediet roy Lancelot s'en alla a sainct Germain pres de la, qui est une des plus fortes entrees dudit?) royaulme, et de la il envoya audit Paulo des Ursins, qui pour lors estoit ung des plus et le plus puissant capitaine, les flaques plains de mallevoyse 3). Quis habet aures audiendi audiat, Lequel Paulo des Ursins puis allegua plusieurs raisons contraires a la dicte poursuite. Et endementiers ledit roy Lancelot se fortiffia tant que l'emprise fut rompue et difference se mist 4) entre les capitaines, par laquelle ledit seigneur, se voyant ainsi conduyt, s'en retourna a Romme, et se meust 5) difference entre le) pape et ledit roy Loys, car il?) luy sembloit que le pape ne vouloit pas trop nuyre audit roy Lancelot, pas ne vouloit vertueusement contraindre ledit 5) Paulo des Ursins et aultres cappitaines a9) ladiete victoire ainsi que devoit, dont par ainsi ledict seigneur roy print congié dudit pape Jehan et vint au cornet monter sur les!9) gallees et s'en retourna en Prouvence en l'an de N. S. quatre cens et unze et du moys de Septembre . . . Lancelot, dit Antoine, est mort à Naples en 1413, le lundi 6 août. ,Combien que par tout fut commun parler, que je en plusieurs lieux ouys, que les Florentins par gracieuse facon comme leur principal ennemy prierent tant a Dieu que par aulcun non suspect luy firent abreger ses jours.“ Pourtant, le récit est plus vif encore dans la suite, gardant toujours la valeur des notes d'un contemporain et presque d'un témoin oculaire (quoiqu'il cite „la cronique*). - Voici ce que La Sale écrit sur les aventures de Jeanne, les rapports entre celle-ci et Louis III, et sur le retour de ce dernier en Italie (éd. pr. fo LIV vo). Par deliberaeion de saincte eglise et de pape Martin einquiesme au Chastel neuf de Napples, madicte dame la royne Jehanne seconde fut couronnee et investie dudit royaulme en l'an de N. S. mil quatre cens et dixzeneuf et le dimenche XXIX jour d'octobre: et resgna de sa couronnation jusques a son trespas quinze ans, mais non pas sans grans guerres et tribulacions par la venue dudit roy Loys tiers, qui se partist du port de Marseille pour aller audit royaulme l'an de N. S. mil quatre cens dixzeneuf, le vingt et quatriesme jour de juillet, auquel obeirent plusieurs seigneurs et citez du Mayne, !) comme dudit royaulme 12) Esforce, grant connestable et pere du conte Francisco etc. (suivent plusieurs noms). Mais ladicte royne se voyant ainsi chargee, avoit fait venir en 13) son ayde Monseigneur messire Alfonsse de Castelle, roy d'Arragon, qui la vint secourir atout !4) XX gallees et tresbelle compaig- nie de chevaliers et d'eseuyers!5), par condicion que apres le trespas de ladite royne devoit estre son heritier et successeur; mais au gouvernement dudict royaulme ne se debvoit empescher de riens, sinon tant comme elle vouldroit, et pour son entree et logis luy donna le Chastel de l'euf. Desquelz seigneurs et citez dudit roy Loys peu a peu s'en perdist une tresgrande partie, pource que ledit seigneur ne pouoit souffrir aux payemens de ses gens d'armes ne les mettre sur les champs. Dont par ainsi luy convint de s'en partir de sa dicte cité d'Averse par la composicion et traicté dudit pape Martin le einquiesme, mettant le chastel d'Averse es mains des cardinaulx de Flisto et de Sainet Ange legatz 16), et luy venir a Romme, receu par les cardinaulx et tous les prelatz 17) treshonnorablement le vingt et uniesme jour de mars l'an ?) Les deux derniers mots manquent dans le ms. ?) Ms: de cel ?) Ms: maleuesie — La citation latine qui suit est écrite à l'encre rouge dans le ms. *) fu mise 5) s'en must °) ledit 7) car luy *) manque dans le ms. ?) Ed. 1527: en 9) Ms: ses 2) Sie ms; éd: du demaine ?) Ces deux mots manquent dans le ms. 13) Ms: a ") a 15) et escuyers !*) legaulx 7) tous prelatz T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 53 de N. S. mil quatre cens vingt et deux, ou il fut dixhuyt moys. Lequel seigneur estant a Romme, division se meist entre madiete dame la royne Jehanne seconde et ledit seigneur roy d’Arragon, car il se vouloit peu a peu enseigneurir dudit royaulme et s'estoit ja enseigneury du Chastel neuf de Napples, aussi de la cité de Gayette et de plusieurs chasteaux et villes en Calabre et par le royaulme, outre le Chastel de l'euf, que madicte dame luy avoit donné de son bon gré. Et pour plus tost donner fin a sa vou- lenté, estant!) madiete dame retraicte au chastel de Cappouane de Napples pour doubte de luy et audit roy d'Arragon laissé tout ledit Chastel neuf, il manda querir messire Jehan Caraz, chevalier de Napples et conte d’Avelin, grant seneschal de madicte dame et son gouverneur principal en tous ses affaires ?). Et quant il le eut au Chastel neuf, le fit arrester, et subitement monta a cheval avec toute la gent de son hostel, et vint pensant prendre madicte dame et ledit chastel soubz umbre de la veoir, comme souloit faire. Mais les gens en furent ja advisez, qui tenoyent le pont du chastel levé 3), auquel #) seigneur desobeyrent, se ilz n'avoient le grant seneschal premier. Adone le dit roy d’Arra- gon courut ladicte cité en son nom, sans que nul osast bouger, et vint assieger madicte dame et retint ledit grant seneschal prisonnier. Laquelle dame ainsi assiegee et soy voyant perdue et par celluy a qui elle se fyoit tant, ne sceut nul remede plus, fors soy a Dieu recommander et soubitement par favourable ambassade mander et requerir audit roy Loys tiers, qui a Romme estoit, son adver- saire, comme dist est, que pour Dieu, pour honneur et pour l'affinitó a cause de l'hostel de France, la vensist ou mandast?) prestement secourir, le retenant apres la fin de ses jours pour son vray filz adoptif, successeur et heritier, en revocquant tout ce qu'elle avoit fait audit roy d'Arragon, qui contre sa voulenté et leurs pacz et conjonctions lavoit voulu prendre et desheriter. Lequel seigneur roy Loys avecques le consentement du pape Martin einquiesme comme humble, doulx et gracieulx oubliant toutes choses passees, manda audit Esforce, son grant connestable, avec grant souvencion de finances, que soubdainement 9) la fust secourir. Lequel Esforce obeist tresliement et vint a douze cens chevaulx et IL cens enfans a pied conbatre le pouoir dudit roy d'Arragon, que il trouva a cheval mil huyt cens chevaulx et deux mille enfans a pied par cette grande et large rue de Fourmel a Casenove devant ledit chastel de Cap- pouane. Mais ce matin au desloger de leurs logis les gens d'armes dudit Esforce luy demanderent: Pour nous congnoistre les ungs des aultres, quelz enseignes porterons nous? Ledit Esforce en soubzriant leur respondit: Freres, eulx et nous sommes bons a congnoistre, car ilz sont riches, luy- sans et couvers d'or et d'argent et de tresriches paremens, et nous tous povres, rouillez et plains de pouldre et de sueur, dont par ainsi nous congnoistrons. Comme a dire qu'ilz estoyent tous seigneurs riches, poisans et a cause de la bonne ville estoyent de paremens de plumaulx et d'aultres choses apparantes bien en point. Alors la bataille commença grant, car les gens du roy d’Arragon estoyent plus de quatre cens chevaliers et escuyers de non et d'armes, sans les aultres hommes d'armes du pays, et nulles advenues que par la dicte rue n'y avoit. Et quant ledit Esforce veit quil ne les pouoit despointer de celle rue, lors s'appensa de leur donner ung tour du plus scavoir, lors com- manda a une stadie de ses enfans a pied que ilz rompissent les murs des jardins, tant que de mur en mur les breches furent grandes, avec plusieurs de ses enfans a pied meslez par quatre grans breches que ilz firent en endementiers que.les premieres stadies combatoyent devant l'hostel dit Case- nove. Alors le cry de Esforce se mist parmy et derriere les gens du roy d'Arragon criant: Esforce, Esforce, Esforce, vive la royne et le roy Loys! Alors n'y eut celluy qui ne virast bride qui faire le peust, mais ilz estoyent ja par ces quatre breches entremeslez. Si y demourent la plus grant partie de prins. Laquelle chose se elle fut bien dicte si fut elle bien faicte, car les vaillans et povres gens affamez se remplirent en peu d'heure de ces trespuissans coursiers couvers de draps d'or et de soye, de ses hueques et de ses jacques d'or et d'argent, que n'y eust celluy qui leur tenist pied. Lors entrerent en la ville en eryant apres eulx: Vive la royne, vive! Si y furent prins 1) Ed. pr: soyant ?) Ms: fais °) cloz et leue *) lequel 5) enuoiast *) Ed. pr: soubitement N:o 1. 54 WERNER SÖDERHJELM. plus de troys cens chevaliers et escuyers de non et d'armes et bien six eens hommes d'estat, qui finerent de grans finances, et par eulx fut rachetté ledit grant seneschal, qui par avant estoit ennemy dudit Esforce, dont par ce furent paciffiez. Et peu de temps apres retourna ledit roy Loys tiers en leur royaulme et en la cité d'Averse, ou madicte dame estoit, qui le receust tresamiablement. Et fut la joye tresgrant, mais ledit grant seneschal, doubtant tousjours perdre son grant estat et gouvernement quil avoit avecques elle, nourrissoit auleuns souppeçons 1) au coeur de ladicte dame contre ledit roy Loys, a cause des grans amys que il avoit, mais oneques filz a pere ne a mere ne fust plus obeis- sant que ledit roy Loys leur estoit, et tant luy fut loyal et obeissant que elle apres la mort umbreuse et obscure dudit grant seneschal... et le mist?) sus ledit seigneur roy comme son obeyssant filz et luy donna le baston du royaulme et le manda en ost a grant excercite de gens d'armes sur le prince de Tarente, filz dudit messire Raymond des Ursins, son rebelle, tenant le party dudit roy d'Arragon, lequel en l'espace de trois moys [le] mist si bas qu'il ne luy laissa que Tarente, l'Esche 3) et six aultres villes et chasteaulx, et se ne fust lentree de liver, il l'eust du tout prins et mys en exil. Mais comme fut le plaisir de Dieu ou la malheureté dudiet royaulme, ledit seigneur roy Loys estant retourné en sa cité de Cusence et au chastel avecques la royne Marguerite, sa nouvelle espouse, fille du duc Aime de Savoye, qui puis se rendit hermite en son lieu de Ripaille, fievres pestilencieuses print ledit seigneur roy, lequel comme vray chrestien confez et repentans de ses pechez, avec tous ses ordres, sans nulz hoirs, de son corps rendit l'ame a Dieu en son dit chastel de Cusence, qu'il avoit fait faire tout de neuf, des fondemens au sus, et fut enterré son corps en la grant esglise de Cusence, et son cueur porté en l'eglise de sainct Morice d'Angiers, qui fut enterré avecques le corps du roy Loys second et son pere en l'an de N. S. mil quatre cens trente troys et le vingt quatriesme jour de Novembre. Duquel trespas madicte dame la royne Jehanne fut si tresdoloureuse et desplai- sante que a peine la veist on oneques puis rire de bon cueur, ains dist on que de deuil elle print le mal dont elle mourut, et a son trespas elle laissa monseigneur René, duc d'Anjou, de Bar et de Lorraine et conte de Provence, son seul et universel heritier, par la fourme et maniere que elle avoit fait apres ses jours ledit roy Loys, et se plus elle pouoit; et laissa audit seigneur et a la deffencion dudit royaulme troys cens et vingt et deux mille dueatz contens, et entour quatre vingt mille ducas de joyaulx, sans ses autres meubles, qui furent par les gouverneurs a cause de la guerre tresmal distribuez, lequel seigneur roy estoit pour lors detenu prisonnier par monseigneur Philippe, due de Bourgogne. Et puis madame comme bonne chrestienne trespassant ayant receu tous ses ordres aveeques nostre vray saufveur Jesuchrist et fut enterree en l'eglise de la Nonciade de Napples, le jour de la Chandeleur deuxiesme jour de Fevrier l'an de la nativité Nostre Seigneur mil troys (l. quatre) cens trente quatre, et en elle fina toute la lignee et progenie dudit roy Charles, premier de celluy nom au royaulme de Sieille, conte d'Anjou, de Provence et du Mayne, laquelle lignee regna audit royaulme de Sicille cent et LXXV ans, desquelz Nostre Seigneur par sa tressainte pitié vueille avoir mercy de leurs ames. La fin de toute cette partie est occupée par une énumération des nobles qui étaient venus en Italie avec Charles, de ceux qui étaient issus de sa race et de ceux enfin qui avaient été faits seigneurs par les rois. C’est une longue liste, qui pourrait bien avoir une certaine importance pour l'histoire personnelle — chose dont je ne peux pas juger — mais qui ne nous intéresse ici en aucune maniére. Antoine nous assure ?) Ms: aucunes souspecions. ?) Ms: elle mist. — Les deux lecons sont obscures, car il manque quelque chose; il s'agit de la dignité de sénéchal. 3) Ms: Lesche. C'est Ischia. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 55 que ses informations ont été insuffisantes: il avait tout noté de mémoire et sans pouvoir recourir à aucune source écrite. Voici la fin: Lesquelles choses dessus dictes ay escriptes par sentier vray et ordonné, reservé que dudit seigneur le roy Charles tiers, dit de la paix, jusques et fine le trespas de ladicte royne Jehanne seconde fille, que nonobstant soit vray tout ce qui est escript de leurs descendans et seigneurs faitz par eulx. Touteffoys il semble que aux tiltres et dignitez de ces seigneurs soit auleuneffois les premiers au millieu ou derriere et les derrains au millieu ou premiers. Laquelle chose me soit pardonné, car en verité je n'ay leu cronicque ne peu avoir plus certaine informacion que ainsi que escript est, mais ce n'est point de trop importance ne prejudice a nulluy, ne ay peu sçavoir quelz roys donnerent les contez aux seigneurs qui s'ensuivent . . . Sy ne puis je trouver desquelz roys ilz furent faitz contes ne barons, ne par les livres et caterves de l’archil ne de la seche (?) de Napples, ou se soulloyent trouver tous les faitz dudit royaulme . . . Enfin, Antoine donne encore un arbre de généalogie pour montrer quels droits son élève a au royaume d'Arragonie. La derniére partie du livre est sans contredit la moins intéressante. Ce n'est qu'une reproduction des Serimonies et ordonnances qui se appartiennent aw gaige de la bataille etc. de Philippe le Bel, et des autres traités de la même espèce qui habi- tuellement les accompagnent dans les manuscrits: comment les princes d'Allemagne sont faits et créés empereurs, comment on doit s'arranger pour vaincre dans les batailles, comment le roi doit étre quand il veut donner bataille à pied ou à cheval etc. et, à la fin, un traité en langue latine, Ordo ad coronandum et in unguendum regem. Puis viennent sans aucune transition les vers suivants, qui terminent le livre et qui, dans le résumé, sont appelés ,le confort que Guibours donna Guillaume des cornes de son mary“ (!): Guillaume pleure, Guibors le conforta: Sire Guillaume, ne vos esmayez ja, Car tel est pouvre qu'encor enrichira, Et tel est riche qu'encor apovrira. Tout est muable, et tout se meura, Tout fut aultruy, tout a aultruy sera: Se l'ung assemble, l'autre le despendra. Tant que ly ons en ce siecle vivra, Maintiegne soy au plus tel qu'il pourra, Car il ne scet combien il y sera Donné par Dieu, car riens n'emportera. S'il a bien fait, cela le saulvera. Apres sa mort nul recouvrer n'y a: Qui plus aura et plus dolent mourra. !) ') Le texte de l'édition est fautif par endroits. J'ai opéré quelques menues corrections d'après le ms et une autre version, dont je parlerai plus tard. N:o 1. 56 WERNER SÖDERHJELM. „Et cy, mon tresredoubté seigneur, donneray fin a ma Salade, vos treshumble- ment suppliant que de moy prengnez la bonne, la saine et l'entiere voulenté, et a Dieu soyez." Antoine de La Sale a-t-il écrit sa Salade sur le modèle de l'un ou de l'autre des traités semblables qui existaient avant lui? I y en avait surtout deux qui étaient trés répandus, De regimine principum d'Ecinio Coroxwa, le „doctor fundatissimus*, le célèbre archevêque de Bourges, et Secreta secretorum vel de regimine regum et principum, attribué, mais sans raison suffisante, à ARISTOTE. L'œuvre de ,Gilles de Rome“, écrite (avant le mois d'octobre 1285) pour Phi- lippe le Bel”) et traduite en francais une première fois par Hxwnr pg Gavonr, en 1296, plus tard, en partie, par JEAN. GoLEIN pour Charles V vers 1379,^) et une troisième fois par WavquELIN, en 1450, contient d'abord des règles de conduite pour les hommes en général et spécialement pour les princes, qui sont tenus à faire des actes de prudence, d'observer les quatre vertus cardinales: la prudence, la justice, le courage et la tempé- rance, et de fuir les douze passions, l'amour, la haine, le désir, l’aversion, etc., il leur est recommandé, en outre, d'étre libéraux, larges, magnanimes, humbles, doux, affables et enjoués. Ensuite il est parlé de la manière de diriger sa maison, sa femme, ses enfants, ses domestiques, et ses affaires, et de gouverner l'État, des meilleures formes d'un bon gouvernement, la royauté ou l'aristocratie ou la politia (desquelles l'auteur donne la préférence à la premiére), des devoirs du roi en temps de guerre; et à la fin l’auteur donne, d’après Végèce, d'amples informations sur les choses militaires, batailles navales et terrestres, fortification, attaque et défense etc. Basé sur différents écrits d'Aristote, ce traité n’est pourtant pas dépourvu d'originalité: l'idée fondamentale est celle qu'un prince bon et juste devient une bénédiction pour son peuple, tandis qu'un roi ambitieux, passionné et plein de caprices porte malheur à ses sujets et finit misé- rablement, malgré toute sa splendeur apparente. Il est peu probable qu'Antoine se soit inspiré de ce livre. Ce que la Salade a de commun avec le traité de Grilles, c'est seulement la recommandation de certaines vertus comme la justice et l'humilité, et les règles de guerre, données d’après Végèce. Mais en ces parties La Sale n'avait aucune difficulté à recourir lui-même aux sources anciennes, sans l'appui d'un interméde; toute la composition de son livre est du reste tellement différente de celle du De regimine principum qu'on aurait certainement tort en y voyant son modèle. Ce que, tout au plus, on pourrait supposer, c'est que la 1) P. Paris, Mss. francais, I, 223 ss., IV, 206, V, 425, Hisl. Litt. XXX, 517 ss. (Léopold Delisle), Grö- ber, Grundriss, II, 1, 210, 1023, 1073. 2?) La traduction de Gauchi a été publiée par Molenaer, Zi livres du gouvernement des rois, 1899; mais E. Lemaire, dans les Archives anciennes de la ville de Saint Quentin, 1888, en avait déjà imprimé une version. T. XXXIIT. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 57 réputation du livre de l'archevêque Gilles eût pu donner à Antoine l'idée d'en écrire un semblable pour son élève. Il en est de même du traité pseudo-aristotélique, traduit sous le nom du Gouver- nement des princes et imprimé par Vérarp. Un autre traité du méme genre, qui semble avoir joui d'une popularité presque aussi grande que celle de l’œuvre de Gilles, est le Liber de informatione principum, écrit entre 1297 et 1314, traduit en francais par JEAN GOLEIN et imprimé à Paris au XVI? siècle. Il est divisé en quatre parties, traitant des vertus nécessaires au roi, des obligations du roi, de la sagesse et de l'administration de la justice. Dans cet ouvrage, comme si souvent dans les traités pédagogiques d' Antoine de La Sale, les préceptes moraux sont illustrés par des histoires anecdotiques. On peut remarquer aussi que l'auteur compare les princes des anciens temps à ses contemporains, en blämant fortement ceux-ci.') Un ouvrage d'éducation qui se trouve dans les écrits de saint Thomas D’Aaum et qui est dédié à un roi de Chypre, se compose aussi de quatre livres; il diffère essentiellement du livre de Gilles et donne seulement à un prince des conseils pour bien gouverner. Un livre sur le méme sujet, intitulé De eruditione principum, est attribué à Gursaune Peraurr,*) évêque de Lyon (7 1255) et a été imprimé pour la premiére fois à Rome en 1570. *) C'est un vaste traité remplissant dans le joli manuscrit f. fr. 1208 de la Bibliothéque Nationale à Paris non moins de 192 feuillets. Il a été dit qu'il ressemble pour le fonds au livre de Gilles; ^) tout en le rappelant un peu, il n'est pas du tout du même groupe: l’œuvre de Perault moralise et sermonne sur tout ce que le prince doit observer envers soi, ses amis, son peuple, ses ennemis etc., en intercalant des citations constantes, et c'est plutôt une compilation de différentes sources. Il faut nommer encore une autre compilation, trés connue pendant le moyen âge, celle de Vixcexr De Beauvais sur l'instruction morale du prince, De morali prin- cipis institutione, écrite pour Louis IX après 1260 et renfermant en 28 chapitres des lecons de morale et de politique à l'usage, non seulement des princes, mais des hommes de plusieurs conditions. Ces devoirs sont exposés d'une facon tout à fait sommaire. Ce méme Vincent de Beauvais a écrit pour les enfants des princes un traité spécial, De eruditione regiorum puerorum, qui est composé de citations prises dans les auteurs chrétiens et dont le traducteur français est, encore une fois, l’infatigable Jean Golein. ?) De provenance francaise sont les deux poèmes de Warriquer DE Couvm, Li enseignemens du jone fil de prince et Li mireoirs as princes. Le premier, de 1022 vers, contient, comme tous ces traités, une énumération des qualités louables et recom- 1) Hist. Litt. XXXI, 35 ss. 2) Hist. Litt. XXX, 523 s. 3) Hist. Litt. XXX, 524. *) Nouvelle Biographie générale. 5) Hist. Litt. XVIII, 463, 466 s. *) Je dois me contenter de citer seulement le nom d'un traité pédagogique du méme genre, V Instructio pro filio regis de JEAN CHARLIER dit GERSON (voy. Gröber, I. c. p. II, 1100), écrit vers 1400; je n'ai pas eu occasion de consulter les œuvres de Gerson, et les bibliographies ne mentionnent pas spécialement la date de ce traité. N:o 1. 8 58 WERNER SÖDERHJELM. mandables, et des médisances du temps actuel; l’autre, de 102 vers seulement, est l'histoire de la punition d'un mauvais prince. ') Inutile de dire qu'Antonie de La Sale ne les a en aucune maniére imitées. Il en est naturellement de méme des Enseignements de Saint-Louis à som fils. Si parmi tous ces ouvrages il n'y a aucun qui offre de sujet direct de comparai- son avec la Salade, il en est autrement de l'/mstruction d'un jeune prince, qui a été attribuée à GEORGES CHASTELLAIN, sans doute parce qu'elle a été imprimée à la suite de son Temple de Boccace.*) Cette attribution est, je crois, dûe à l'éditeur de l'historien de la maison de Bourgogne, qui pourtant, lui-même, l'a plus tard révoquée. ^) Elle a été remplacée par une autre plus vraisemblable. Dans son édition des œuvres du célèbre voyageur, diplomate et guerrier GHILLEBERT DE Lannoy, M. Cm. Porvın a inséré V Instruction, en allégant des preuves assez convaincantes pour l'attri- bution de ce traité à Lannoy.*) Seulement, il parait assez difficile de fixer l'époque où la vie mouvementée de Ghillebert de Lannoy lui aurait donné le loisir nécessaire pour guider l'éducation d'un prince et composer pour son compte un livre pédagogique. Après l’année 1442, il parait avoir été occupé d'une multitude d'affaires diplomatiques et guerrieres; d'un autre côté, V Instruction ne saurait guère être écrite avant 1439, époque où, selon M. Potvin, Ghillebert rédigea l’Avis sur le gouvernement qui servait de brouillon à l'/nstruction. Cette œuvre serait donc à peu prés de la même date que la Salade.^) En tout cas, et méme si l'on la plaçait aux environs de 1445 ou 1446, l'Avis est de date trop ancienne pour avoir pu subir l'influence du traité d' Antoine de La Sale. Quoiqu'il en soit, l'/nstruction ressemble assez à la Salade. On rencontre dans les deux traités les mémes idées principales, et Ghillebert de Lannoy expose sa matiére à peu près de la méme facon qu'Antoine de La Sale. Tous les deux traitent d'abord des devoirs des princes, pour donner à la fin de leurs ouvrages des règles sur la bataille, sur la chevalerie etc; ils se sont servis peut-être de quelques sources communes — comme des ordonnances de Philippe le Bel — et leur modèle premier semble avoir été Egidio folonna ou bien le Pseudo-Aristote. On peut dire seulement que le ton de l Instruction est plutót celui d'un sermon, écrit dans un style énergique et éloquent, tandis que la Salade en général a une forme plus réaliste, plus brève et concise. La plus grande partie du contenu de la premiére est trés une: dans les huit chapitres, il est parlé de la crainte de Dieu, des autres vertus principales: la prudence, la justice, la continence, la 1) Dils de Watriquet de Cowvin, éd. Scheler, 1868, p. 125 ss.. 199 ss. ?) En 1517, par Galiot Dupré. 3) Voy. Kervyn de Lettenhove, Le Télémaque du XVe siècle (Bulletin de l'Acad. roy. de Belgique. 2e série, t. X, 1860, p. 33 ss). — Le méme, Oeuvres de Georges Chastellain, t. I, 1863, p. LIV. Dans le tome VI, p. XI, K. dit qu'il n'est pas convaincu que l’Instruetion soit de Chastellain, vu le style, dont une lecture attentive n'a pas permis de reconnaitre cet auteur. +) Société littéraire des dues de Bourgogne. Oeuvres de Ghillebert de Lannoy, recueillies et publiées par Ch. Potvin. Louvain 1878, p. 330 ss, voy. l'Introduction p. XXXV ss. 5) Potvin, Z c. Introduction, p. LV ss. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 59 force, la raison, de la manière de choisir les conseillers et de surveiller les „offiiciers et serviteurs“, de l'attitude des princes vis-à-vis de la guerre et des soins qu'ils doivent apporter aux finances du pays. Tout cela correspond bien à la première partie de la Salade avec ses huit ,grains de semence“. Mais V Instruction est loin d'offrir un mélange de matiéres comme le livre d'Antoine, et il n'y a que le dernier chapitre qui en quelque maniére corresponde aux intercalations capricieuses et parfois fantaisistes de notre auteur. ') C'est que dans le traité de Ghillebert de Lannoy la fin est formée d'une mise en prose de l'Ordre de Chevalerie. Si lon se rappelle les réflexions d'Antoine sur la paix et la guerre,^) on trouvera dans la citation suivante des pensées qui leur sont assez identiques: „Et rien, comme chascun scet, ne poeut tant grever le poeuple et gens de tous estas que guerre, la cruele, qui tout gaste et destruit. Et pour obvier aux maux infinis qui procedent de guerre, n'a milleur moyen que de se governer par raison et justice, comme dessus est dit. Car comme nous veons journellement la mere porter son enfant doulcement, l'alaitant de ses mamelles; samblablement raison et justice nourrissent et entretiennent paix et concorde. — Et, par contraire, guerre qui tout gaste et destruit, prent sa nourrechon en trois vices dyabolicques, c'est assavoir orguel, vaine glore et convoitise. Si doivent tous princes et leurs conseillers principaux estudyer et aviser maint tour . . . avant que l'en parvingne aux horribles et crueles tourmens de guerre.“ — Comment le prince peut-il répondre devant Dieu ,de si grans cruaultez que de la mort de tant de chevaliers, escuiers, nobles hommes, gens d'église, povres laboureurs et aultres . . . occis piteusement . . . femmes violées, petis enfans mors de fain, eglises et monasteres, villes et chasteaux demoliz, ars et abatus* ... Il y a des détails d'une ressemblance encore plus grande. Grhillebert dit que la justice a besoin d'être accompagnée de „elemence et de pitié“; ?) Antoine parle de la nécessité de joindre la ,misericorde^ à la justice. *) Tous les deux citent la règle de l'Evangile qui ordonne „que l'en face à aultrui ce que on vouldroit que on lui féist^.?) Dans son septiéme chapitre, de Lannoy cite les mémes vers (distique de Carox) qui se trouvent tout au commencement de la Salade: Cilz doit estre sires clamés Qui de ses hommes est amés. N'est pas sire de son pays Qui de ses hommes est hays. 9) Toutes ces coïncidences, quelque frappantes qu'elles soient, ne suffisent pourtant pas à prouver que l'un de ces traités aient influencé l'autre, chose invraisemblable, !) Je ne parle pas de l'introduction quasi allégorique, où l'auteur représente sous des noms imaginés le pére du prince, le fils et le précepteur. ?) Voy. plus haut, p. 41. 3) Potvin, I. e. p. 366. +) Voy. mon article Spuren von Ciceros verlornem Traktate DE ViRTUTIBUS bei einem französischen Schriftsteller des fünfzehnten Jahrhunderts? dans Öfversigt af Finska Vetenskapssocietetens förhandlingar X LVI, 1903—1904, n:o 18, p. 3, 16 s. 5) Potvin, L. c. p. 365, 386; Spuren etc. p. 16, 1. 39—40. 5) Potvin, I. c. p. 400; emp. Spuren etc. p. 15, 1. 11—12, et ces Notes, p. 36. N:o 1. 60 WERNER SÖDERHJELM. comme nous l'avons vu, déjà pour des raisons chronologiques. Cette possibilité ne saurait être admise que si l'on pouvait dater l'/mstruction de 1445—46, et supposer qu'un manuscrit de la Salade ait trouvé le chemin de la cour de René jusqu'à celle de Philippe le Bon, ce qui en tout cas est fort peu probable. !) Il serait intéressant de comparer entre eux et avec des ouvrages étrangers du méme genre les ,miroirs aux princes^ parus en France depuis Watriquet de Couvin et les Enseignements de Saint-Louis jusqu'à Télémaque. Après la Salade et Instruction, il faudrait parler d'un curieux traité de Jean pe Marre, évêque de Condom (1436—1521), ?) une Instruction pour le roi Louis XII, qui ne semble pas avoir été imprimée mais qui se trouve dans les mss 1220 (fin du XV® s.) et 1219 (XVI**) des fonds francais de la B. N. à Paris. Elle commence par des admonestations morales, avec des citations de plusieurs Péres de l'Église, des auteurs latins etc.; mais peu à peu l'auteur aborde des questions pratiques; il consacre de nombreuses pages à l'administration du duché de Milan, il fait des projets très détaillés concernant la direction des affaires ecclésiastiques et même séculières, et ainsi de suite. — Dans un autre manuscrit, f. fr. 1222, se trouve une Institution du Prince Chrestien, que je ne saurais identifier non plus avec aucun des livres imprimés qui existent sur la matière. Ce traité se compose de trente-cinq chapitres, dont la plupart traitent des matières communes à plusieurs de ces ouvrages: du choix des bons conseillers, de la nécessité de fuir les flatteurs, d'entendre patiemment tous ses sujets et de ne pas imposer au peuple trop de charges, de la justice, de la paix etc. Mais toute la premiére partie est consacrée à la vie domestique du prince — conforme en cela à une partie du livre d'Egidio Colonna — et contient sur cette matière des règles assez détaillées, qui, de plus, ne visent pas seulement les princes, mais aussi leurs femmes et enfants: le prince doit être marié; les femmes, et particulièrement les princesses, doivent se tenir à la maison; les femmes grosses doivent marcher „gravement et posément^; les princesses doivent allaiter leurs enfants (et à cette occasion il est parlé des qualités nécessaires aux bonnes nourrices); le prince 1) Remarquons encore que dans l'/nstruction on rencontre souvent une expression employée dans la Salle: ,Que dirois-je?* On peut noter aussi une correspondance étroite eutre un passage de VP Instruction et un morceau de la Salle. Il s'agit d'élever les gens de basse condition, et les deux auteurs citent les conseils d'Aristote à Alexandre. Instruction p. 375: ,A luy conseille... que ne surhaulchast ja ceux qui par nature doivent estre bas. Et pour exemple luy remonstra que le ruissel qui court par l'abondance de la pluye va plus orgueilleusement que celluy qui vient de la fontaine et court toujours ...* La Salle (ms 1095 fe 59 vo): »Encores Aristote en sa dite epistre escript que pour riens Alexandre ne veulle excaulsier les gens qui par nature doivent estre basses, car silz viennent en puissance, trop sera dure leur seignourie. Car seignourie d'homme de basse condicion est semblable au fleuve qui descent de la montaigne qui (fo 40 ro) raisonnable- ment doibt estre petit. Mais quant il pleut, adont il seufle et s'enorgueillist. Et lors par fureur deschent plain de ruyne assez plus que ne font les aultres fleuves qui par nature sont grans.* On remarquera les différentes maniéres de traiter le méme original. 2) Sur ce personnage voy. Ziegelbauer, Historia rei literariae ordimis Sancti Bernardi, 1754, pars III, fo 1333, Gallia Christiana, II, 966, Chevalier, Repertoire des sources historiques du moyen âge. Dans ces ouvrages V' Instruction n'est pas nommée, non plus que dans les bibliographies. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 61 doit élever ses enfants de certaine manière, il doit être lettré, il ne doit pas faire cas de sa beauté etc. ?) Ensuite vient la Nef des princes avec le Doctrinal des princes etc. du célèbre médecin SimPHORIEN ÜHANPIER; ces traités sont adressés à Louise de Savoye et destinés à lui servir pour l'éducation de son fils Francois Ier ; ils ont été imprimés pour la premiere fois en 1502.?) Au méme roi est dédié le Livre de l'institution du Prince par GUILLAUME Bup£, écrit probablement en 1516 et publié pour la première fois en 1546; c'est un traité qu'on pourrait à bonne raison appeler „salade“, car il y est question de choses multiples et variées, et l'exposition des vertus est, comme chez La Sale et d'autres, !) Voici le contenu des chapitres selon la table: Table et sommaire des chapitres de l'institution du Prince Chrestien. 1. Que ung seul prince est chose naturelle en la republicque, et comme tyrannie procedde d'ambition. 2. Que le prince doibt considerer la misere de l’homme. 3. De la misere de l'estat du Prince. 4. Que le prince doibt estre marié. Et de l'excellence du mariage. 5. Que les femmes, et principallement les princesses, doibvent uniequement aymer leurs mariz. 6. Que les femmes, et singulierement les princesses et grandz dames doibvent peu souvent sortir de leur maison. 7. Que les femmes grosses (mesmement celles de maison) doibvent marcher gravement et posement. 8. Que les princesses doibvent alaiter leurs enfans. 9. Des conditions requises es bonnes nourrices. 10. Que les enfans des princes doivent estre appris a bien parler. Et pour le commencement fault choisir les nourices. Et des louanges des anciennes femmes doctes. 11. De la bonne instruction que les peres doivent donner a leurs enfans. 12. Que le prince doibt donner ordre que son filz ne soit nourry en delices. 13. Que le prince doibt estre songneux de chercher des gouverneurs a son enfant, des conditions qu'ilz doibvent avoir. Et comme le pere se doibt porter en leur endroit. 14. Que le prince doibt bien traieter les gouverneurs de son enfant. Et des conseilz qu'ilz lui doibvent donner. 15. Que les gouverneurs des enfans des princes doibvent surtout instituer ceux qui sont mis soubz le charge en la vraye religion, 16. Que le prince chrestien se doibt recongnoistre vassal de Dieu, s'humilier et en ses adversitez avoir recours a luy. 17. Que le prince doibt fuyr oysiveté et lasciveté. 18. Que le prince doibt estre lettré. 19. Que les princes doibvent cheoisir, et tenir pres de leurs personnes gens sages. 20. Que le prince doibt estre ennemy des plaisanteurs. 21. Que le prince se doibt garder des flateurs et adulateurs. 22. Que le prince doibt exterminer les emputeurs et flagorneux qui medisent d'aultruy en derriere. 23. Que le prince doibt estre gracieux, accessible et humzin envers tous. 24. Que le prince ne doibt aisement se courroucer, mais patiemment ouyr ung chacun, encores que quelquesfois il soit outragé de parolles. 25. Que le prince doibt estre observateur des loix, et ne permettre que a tout propos l'on mette en avant loix et nouvelles façons de faire en la republicque. 26. Que le prince doibt estre avisé a decouvrir ses secretz. 27. Que le prince doibt fuyr toute superfluité de parolles. 28. De l'avarice des princes, et combien il est dangereux de contraindre le peuple a quelque chargez ou subside. 29. Que le prince doibt estre liberal. 30. Que le prince doibt egalement faire justice a un chacun. 31. Que le prince doibt fort discretement procedder a lelection de ses officiers. 32. Que le prince ne doibt faire cas de sa beaulté ny estre si curieux de sa per- sonne que de la republicque. 33. Que le prince se doibt congnoistre, et de soy mesme se dresser et gouverner, et plus il vient sur l'eage, plus se eloingner des vices. 34. Que les princes doibvent estre amateurs de paix. 35. Que le prince doibt bien faire a ses amys et loyaulx serviteurs. ?) Brunet, Manuel du libraire I, 1769 ss. Nouvelle Biographie générale. Le Regime et doctrinal d'un jeusne prince dans le ms. B. N. f. f. 1959 commence par la conception de l'enfant, son ,nourricement*, sa nourrice, les maladies d'enfant etc. Il y a là un chapitre assez curieux sur les différences des nations, où il est dit entre autres: ,Les graces sont divisees selon les climatz. Les grecs sont subtilz d'entendement, les romains et les ytalliens ont des abstuces et prudences mondaines touchant les façons de faire de leurs villes et seig- neuries, les espagnols sont caulx et jactabundes mais aucunesfois ont de bon conseil Les anglois sont bons piedtons en guerre, bons archiers et courageux. Les escossois loyaulx, fors et puissans. Les allemans sont fors de corps et sont de la nature de Mars et grans inventeurs de choses mecanicques. Les francois sont moyennans en toutes les vertus et qualitez precedentes et ont davantaige grant cueur, grande vaillance, grant subtillité en guerre et en conseil. Et sont chevalleureux, hardis et aussi par consequent grans entre- preneurs de haultes et grandes entreprinses et sont conquerans. Et s'ilz estoient bons gardeurs seroient grans donateurs. N:o 1. 62 WERNER SÖDERHJELM. interrompue par de nombreuses citations des auteurs classiques.') — Il en est de même du Chappellet des princes, imprimé en 1517 par Garior pu Pré et dédié à Charles de la Trémouille. On sait que l'auteur de cet ouvrage, JEAN BovcugT, donne ses préceptes en forme de rondeaux et de ballades, mais il y applique en rubriques des citations de l'Evangile et des philosophes (,Tuzrius“ De officis, Bozen et d'autres). Il est inutile de continuer les citations. Au XVII* siècle, les ouvrages de ce genre se multiplient: on pourrait nommer, avec FÉNELON, des auteurs comme NicoLr et son traité De léducation d'un prince, 1670, l'abbé Ducuer et son Institution d'un prince, Bossugr, avec son Epistola ad Innocentium XI de Ludovici Delphini institutione (1679) et autres. L'abondance de la matiére invite vivement, semble-t-il, à la traiter dans un ouvrage spécial. Passons à un apercu de détail des sources mises à contribution pour les diffé- rentes parties de la Salade. Pour la première partie, les huit ,grains de semence“, La Sale nous avertit lui- méme qu'il les a tirés d'un ouvrage de Ciceron, ^) appelé De virtutibus. J'ai täche de démontrer, dans un article spécial cité ci-dessus, *) qu'il s'agit trés vraisemblablement d'un traité cicéronien mentionné par saint Jérôme et par le grammairien latin ÖHARISIUS, tous les deux du Ve siècle; Antoine l'avait vu et consulté pendant son séjour en Italie, où il s'était rencontré avec tant d'humanistes en train de déterrer les vieux auteurs classiques. ll est vrai que l'on ne saurait pas très bien expliquer le manque de toute infor- mation sur ledit traité chez les contemporains de La Sale et dans les temps postérieurs. Mais le manuscrit aurait bien pu se perdre encore une fois; et nous savons qu'il y a des textes, et méme de trés précieux, dont la conservation est düe à des copies prises à un moment heureux et avant que le manuscrit en ait disparu. En tout cas, cette objection ne saurait être écartée facilement. Il y en a encore d'autres à faire: les citations de La Sale sont un peu vagues, souvent on ne sait oü finissent les emprunts et oü 1) Voy. Triwunatz, Guillaume Budé's De V Institution de Prince, 1903. ?) Hl. l'appelle toujours, il est vrai, Tulles; mais c'est le nom qu'on donnait à Cicéron pendant tout le moyen âge, et La Sale s'en sert quand il parle d'autres ouvrages connus de lui. Il ne peut donc absolu- ment pas s'agir d'un auteur postérieur quelconque de ce nom. 3) Spuren von Ciceros verlornem Traktate etc. — L’obligeance renouvelée de M. Grojean me per- ment de donner ici quelques rectifications au texte publié par moi: P. 15 rem. 6 1. estre par amours erainet; p. 16 1. 2 1, est a avoir; 1. 30 1. a nous commandez; rem 15 1. Hds au; rem. 21 à rayer; rem. 22 1. Hds de; p. 17 1. 15 1. amiable; 1. 23 1. gouvernee; |. 35 1. laquelle; rem. 7 et 12 à rayer: p. 18 1 3 1. murs; 1. 10 1. anltres hayneurs; 1. 20 1. estranges; qu'il; 1. 24 1. Cayte; 1. 28 1. par (rem. 17 à rayer); 1.38 1. chascun (faute d'impression); p. 19 rem. 91., resdonde; p. 20 1. 15 1. deshonnestes; 1. 26 1. au (faute d'impr.); 1. 35 1. despecee; le ms donne doulcement, Yéd. la bonne leçon introduite dans le texte; p. 21 l 7 sachent; rem. 24 à rayer; p. 22 1. 5 l. raisonnable; 1. 31 1. maintendront; rem 1 l. par ses gens; rem. 11 l. vauldroit; rem. 13 à rayer; p. 23 1. 33 1. suppler, 1. 33 1. disposer; rem. 7 1. doivent, rem. 14 à rayer; p. 24 l. 33 1. leurs; rem. 13 à rayer; p. 25 1. 6 1. pis est, il (faute d'impr.); l. 11 1. que (rem. 8 à rayer); 1. 311. et lors (rem. 21 à rayer); rem. 22 à rayer; p. 26 fo 24 vo cummence à la ligne 5; 1. 8 L leurs; 1. 19 1. tout ainssy ; rem. 11 l disposer; p. 27 alinéa à la 1. 2 et 28; l. 3 1. excellentissime (faute d'impr.); 1. 24 1. en trestoutes. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 63 commencent ses propres réflexions; le tout a plutôt le caractère d'un „miroir des princes“ que d'une compilation d’après un traité cicéronien sur les vertus; on serait tenté de penser à une „Somme des vertus“ quelconque, comme il y en avait plusieurs au moyen âge, et qui aurait pu circuler sous le nom de Cicéron. Mais l'auteur n'avait plus le modéle sous les yeux quand il composa son chapitre; il a dü se contenter probablement de quelques notes ou des souvenirs d'une lecture faite plusieurs années avant; il n’entrait pas dans son plan de donner un traité complet sur les vertus, il ne voulait qu'appliquer à son ouvrage ce dont il pouvait se servir; si l'on suppose l'existence au moyen âge d'un livre pseudo-cicéronien De virtutibus (dont se serait servi Antoine), on serait presque forcé d'annuler le témoignage de Charisius et surtout de saint Jéróme, dont les indi- cations pourtant, à ce que je sache, sont généralement reconnues pour solides et valables. J'ai essayé de prouver par une comparaison avec le De officiis que, malgré l'obscurité des citations de La Sale, il n'est pas difficile de reconnaitre en plusieurs endroits des opinions et méme des expressions cicéroniennes; je crois que le nombre de ces preuves, assez restreint il est vrai, pourrait être agrandi en cherchant bien dans les Zpitres du grand orateur. Enfin, on aura quelque peine à écarter l'assertion explicite et réitérée de La Sale; il connaissait trop bien ses auteurs classiques, et il les cite en général avec trop d’exactitude pour que l'on puisse: admettre qu'il ait été la victime d'une mystification. ') L'histoire de Boucicaut et des filles de joie à Gênes, intercalée dans les éditions (voy. plus haut), est reproduite d’après nature, pour ainsi dire; elle ne se trouve pas dans le Mémoires du maréchal, et Antoine l'a certainement entendu raconter de premiére main. Les anecdotes historiques qui suivent sont presque exclusivement prises dans le septième livre de Valère Maxime. La Sale les transcrit assez fidélement, cà et là il les compléte par des citations d'autres passages du méme ouvrage, mais il indique toujours l'endroit exact où ils les a trouvés. Quelquefois seulement il peut y avoir une petite confusion, provenant d'une erreur de mémoire ou ayant peut-étre sa cause tout simple- ment dans une altération du texte ou dans un autre arrangement des chapitres. Quand p. ex. La Sale parle de Fabius Maximus, il cite Valére ,en son tiers livre au chappitre de constance en la lettre Jacet ista quidem^.?) „Si est la lettre assez clere, !) Dans son ouvrage la Salle, notre auteur cite une jolie petite anecdote (sur une femme dont le mari avait l'haleine puante et qui croyait que cela devait étre, tant elle s'était tenue à l'écart de tout autre homme) comme provenant de De virtulibus. Or, saint Jérôme nous raconte qu'elle est rapportée par Sénèque (voy. les Fragments dans l'éd. de Haase, 1895, tome III, no XIII: De matrimonis, p. 43,0.) Elle se trouve aussi dans les Moralia de Plutarque au traité De capienda ex inimicis utilitate, ch. 7. (Plutarchi Chaeronensis Moralia, rec. Bernardakis 1888, I, 218, où elle est racontée de l'épouse du roi Hiéron de Syracuse.) Mais cela ne prouve rien; il s'agit d'un détail où la mémoire de l'auteur aurait pu le tromper, ou bien l'histoire aurait pu se trouver aussi chez Cicéron, car elle appartient au genre des anecdotes qui circulaient. 2) Ed. de 1521 fo IX vo. N:o 1. 64 WERNER SÖDERHJELM. continue-t-il, qui fait mencion de la subtillite et dist ainsi. Fabius Maximus estant pour combatre contre Hanibal“ etc. Mais l’histoire qui suit ne se trouve pas à l’endroit cité, où il est parlé du même personnage mais d’un autre événement; elle est, comme les autres, dans le septième livre (chap. III, 7). ') La première histoire est caractéristique pour la manière d'Antoine de traiter ses sources. Je la cite en entier: Servio Tulio. En ceste partie commence Valerius a mettre exemple a ceste matiere, et est assavoir que a Romme au mont de Adventin assez pres de la porte par la ou l'en va maintenant a sainct Pol et est assez pres d'une grant mace de pierre que on dist la tombe Romulus, ou fust jadis ung noble temple de Dyane, la ou est maintenant la maison du temple de sainet Jehan et une chappelle, en laquelle a ung ymaige de Nostre Dame, laquelle on dist que sainct Luc tailla de sa main, et moult y a souvent de tresbeaulx miracles. Item est assavoir que Servius Tullius fust le sixziesme roy de Romme. Item Sabine estoit une cité assez pres de Romme, de laquelle Romulus et ses gens ravirent les vierges, si comme Valerius dist au premier chapitre du second livre en la lettre de Nunc causam ete. ou il dist. Au temps que Servius Tulius resgnoit a Romme advint que au terroir de Sabine fut nee une vache de tresmerveileuse grandeur au chapitre de ung noble homme de Sabine, et dirent les certains divineurs des respons des dieux que les dieux l'avoient faict naistre?) a la fin que le pays d’icelluy qui la sacrifieroyent a la deesse Dyane au mont Adventin seroit seigneur et maistre et obtendroit l'empire de tout le monde. Le seigneur a qui estoit la vache fut moult lié de ceste responce, si l'enmena a grant haste a Romme au mont Adventin et la mist devant le are ou l'autel de la deesse Dyane pour la sacrifier tantost, affin que les dieux donnassent a la cité de Sabine, dont il estoit, par celuy sacrifice l'empire et le regime de la humaine generacion. Quant le prestre de Dyane sceust les respons des endevins et la voulenté de celuy, il luy dist qu'il gardast qu'il ne feist son sacrifice selon l'observance et coustume du temple de la deesse, laquelle estoit que ainçoys que on sacrifiast il convenoit laver le sacrifiement de l'eaue de Tybre, qui au pied du mont couroit. Le sire de la vache, qui les parolles du prestre creust, se prist tantost a aller au fleuve, mais entretant, qu'il allast et vint, le prestre du temple sacrifia la vache, dont ainsi par cest doulx et debonnaire larrecin fut nostre citó de Romme dame et souveraine de tout le monde. Voici maintenant le texte de Valère Maxime (VII, tr, 1). ?) Seruio Tullio regnante cuidam patri familiae in agro Sabino praecipuae magnitudinis et eximiae formae uacca nata est. quam oraculorum certissimi auctores in hoc a dis inmortalibus editam responderunt, ut quisquis eam Aventinensi Dianae immolasset. eius patria totius terrarum orbis imperium obtineret. laetus eo dominus bouem summa cum festinatione Romam actam im Auentino ante aram Dianae constituit, sacrificis Sabinis regimen humani generis daturus. de qua re antistes templi certior factus religionem hospiti intulit, ne prius uictimam caederet quam proxima se aqua abluisset, eoque alueum Tiberis petente uaccam ipse immolauit et urbem nostram tot ciuitatium, tot gentium dominam pio sacrificii furto reddidit. 1) Valeri Maximi factorum et dictorum | memorabilium libri novem, rec. Carolus Halm. Lipsiae. MDCCCLXV, p. 342. ?) L'édition: maistre, 3) Ed. Halm, p. 337 s. T. XXX. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 65 On voit que La Sale saisit l'occasion pour rappeler un souvenir de son séjour à Rome et exposer sa connaissance de la topographie de la Ville Éternelle. Ensuite, il y à une erreur de citation, pareille à celle que nous avons constatée plus haut: le pas- sage commençant par Nunc causam (livre II, chapitre IV et non I)') parle bien du rapt des vierges, mais pas du tout de la vache. Il pourrait y avoir un autre arran- gement du texte, mais cela est peu probable, car toutes les histoires citées sont prises dans le septième livre, où se trouve également celle-ci. La traduction est, comme on voit, assez fidèle, avec quelques petites amplifications: en parlant du Tibre, La Sale veut montrer de nouveau sa connaissance des lieux et ajoute que le fleuve court au pied du mont. Il s’approprie tellement la manière de voir de l’auteur romain, qu'il parle de „notre“ ville de Rome. ?) Il] est inutile de multiplier ces exemples. Le procédé que nous venons de voir est celui dont se sert aussi Antoine dans le chapitre suivant, oü il expose les ,estran- semens“ de Valère Maxime et de Frontin, toujours en reproduisant fidèlement ses originaux, sauf quelques petites méprises. Il en est de méme des anecdotes qui terminent ce chapitre. Je n’entrerai pas ici dans une discussion sur les éléments de la légende du Tannhäuser, qu'il est si facile de reconnaitre dans le chapitre du Paradis de la Sibylle. Cette question a été traitée, comme l'on sait, dans plusieurs écrits, mais elle ne saurait guère être résolue avant la découverte de nouveaux membres de la chaîne qui unit la tradition allemande à celle de provenance italienne reproduite par Antoine. On est peut-étre autorisé à voir dans le chapitre géographique de la Salade une trace de l'intérêt spécial que portait le roi René à cette science. Dans sa biblio- théque figuraient des exemplaires de Prorëmée, de MARCIEN et de SrRABON à côté de quatre copies du Speculum de Vincent de Beauvais, où il y a aussi toute une géographie. ?) Il est naturel, par conséquent, qu'il voulait que son fils fût initié dans cette matière. Nous avons vu que le précepteur de Jean de Calabre prit soin de donner à son éléve les notions nécessaires à cet égard, et qu'il les amplifia trés considérablement dans une copie postérieure de son livre. Il appartient aux spécialistes de l'histoire de la géographie de déterminer en détail quelles ont été les sources littéraires de notre auteur. Il m'a été impossible d'iden- tifier toutes les notions de La Sale. Après avoir étudié les ouvrages qui en premier lieu peuvent entrer en question, j'ose seulement prononcer l'hypothèse que La Sale n'a suivi tout à fait fidèlement aucun des géographes anciens dont il parle; il a donné dans son 1) Ed. Halm, p. 70. ?) Les noms propres sont souvent maltraités: Lampsacenae urbis est rendu par Casane cilé ou Lansacus. 3) Lecoy de La Marche, /. c. II, 193 s. N:o 1. 9 66 WERNER SÖDERHJELM. second aperçu un résumé suceinet de ce que l’on croyait et savait de son temps et dans son entourage sur les différentes parties de la terre, leur situation ete. Il a basé ces renseignements sur les indications d'anciens écrivains, ') mais plus d'une fois il s'est écarté de ceux-ci pour ajouter quelques noms qu'il a pris autre part. Il faut dire que dans ces amplifications il n'a pas toujours été trés heureux: la premiére version surtout, qui abonde en erreurs, montre que la géographie n'était pas le cóté fort d'Antoine. Mais au moins une fois il ajoute des renseignements de détail que la plupart des géographes semblent ignorer, et qu'il a puisés probablement dans des traditions orales et enrichis peut-étre à l'aide de son imagination: j'entends sa description des pays du Nord. Regardons un peu de près, en commençant par la seconde version. Tout d'abord il faut naturellement prendre en considération les auteurs qu'il cite lui-même, Jusrm (Pomessus Trocus), Sori et Orose. Or, Pompejus Trogus, malgré l'éloge que lui donne Antoine non seulement dans la Salade mais aussi dans le roman de Saintré,^) est bien loin d'entrer dans les mêmes détails géographiques que la Sale; s'il parle des origines des différents peuples dont il traite l'histoire, et des terres qu'ils habitent, ce n'est point, en effet, pour écrire une géographie quelconque.?) — Qu'Antoine ait pris directement quelque chose dans le Polyhistor de Solin, cela est difficile à constater. Chez ce dernier figure la „Prasia gens“ dont Antoine semble avoir fait la province Pasia des Indes; la division de la Thrace paraît s'appuyer sur cet auteur, *) peut-être aussi ses notions sur la Dalmatie et l'Illyrie. °) Mais en tous cas cet ouvrage ne lui a nullement servi de source principale. — On serait tenté de voir dans la compilation d'Orose, postérieure à Solin d'environ un siécle et s'appuyant sur des sources plus riches, le modéle d'Antoine, car ses divisions sont faites à peu prés dans le méme ordre, la forme et le style sont les mémes, et le caractére des deux traités est en somme identique; mais en examinant de prés, on remarque de grandes différences de détail. La Sale a plus de noms, chez lui les confins des pays ne jouent pas le méme rôle important que chez Orose, et la plupart des divisions sont autres. En effet, il n'y en a qu'une seule qui coincide parfaitement avec celle d'Antoine: la division de la Syrie, mais on la trouve aussi dans une autre géographie que La Sale a consultée sans aucun doute. °) ' Je veux dire IsmorE DE Sévizze (commencement du VIIe siècle), le plus connu peut-être pendant le moyen âge de tous ces géographes-compilateurs. Dans son ébauche première, Antoine de La Sale le nomme en passant; une comparaison fait ressortir cependant que c'est surtout pour sa seconde version qu'il s'est servi du chapitre !) La forme latine de la plupart des noms en est déjà une preuve. 2?) Chap. XVII. ?) Voy. Iustini Historiae Philippicae ed. Frotscher, 1827, Préface de Heeren, p. L ss. *) C. Julii Solini Collectanea rerum memorabilium, rec. Th. Mommsen, 1864, p. 111, 14: Si Thracia sit petenda, excipit ager Raetius optimus et ferax, inde Noricus frigidus et parcius fructuosus. 5) Solin, I. c. 14, 17: Dalmatia (procedit) in limitem Illyricum, in quo sinu Dardani sedes habent. *) Parmi les noms africains qu'énumére Antoine, „Nadabares“ rappelle les Nathabres d’Orose (I, 2). T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 67 géographique des Ætymologies de ce saint auteur. D'abord, la division de l'Asie est la méme (notons que Seres figure comme pays chez tous les deux), quoique les subdivisions soient différentes, à l'exception de celles de la Syrie (conforme avec la division d'Orose) et de l'Asie mineure. ') C'est aussi le cas pour l'Europe, qui chez Isidore commence également par la ,Scythia inferior“, divisée en Alania, Dacia et Gothia. Seulement, quand Antoine dit de la première province: ,aultrement Norouengia*, c'est bien de son propre chef qu'il ajoute cette explication; peut-étre voit-il dans Dacia la méme chose que Dania — car trés souvent le premier de ces noms figurait au moyen âge pour le second — et croyant qu'il s'agit du Nord, il veut alors donner aussi une place à la Norvége. En comptant Histria parmi les parties de la Gréce, il suit encore le méme ouvrage. *) ll y a cependant, surtout dans les subdivisions de ce pays, des noms qui ne sont pas dans Isidore. Qu'est-ce que c'est que Monthana? Peut-être une rémi- niscence des „Vagienni Ligures et qui Montani vocantur^ de Pre. *) Que veut dire Pellepolis (ou Pessepolis?) dans Attica? Est-ce une simple erreur? — Les divisions principales de l'Afrique sont aussi les mêmes que dans Isidore; celui-ci ne connait cependant pas le nom de Pinthatum pour Zeugis, doublet que tous les autres géographes anciens ignorent également. *) On se demande si Antoine, ayant recours à ces compilations, énormément lues et répandues pendant le moyen âge, a connu leurs originaux. Je viens de citer un nom qu'il a pu prendre directement dans Pline, mais je n'ose pas l'affirmer. .Sa description de l'ile de Taprobane rappelle plutôt celle de ProLËMÉE que ses compilateurs. °) Pour Pomponrus Mara, je n'ai rien trouvé qui puisse le rappeler directement. La partie la plus intéressante de ce chapitre de la Salade c'est sans doute celle où il est parlé du Nord. On chercherait en vain une description correspondante chez les anciens géographes. °) La Sale renvoie lui-même aux récits du voyage de saint Brendan, mais ces légendes ont en effet trés peu contribué à sa description: sauf les détails qu'il cite lui-même — l'ile des forgerons et l'ile des moines d'Albei — on n'y trouve absolument rien qui soit pris dans le récit fabuleux du moine irlandais, à !) La province ,Regia* des Indes pourrait à la rigueur être le district Rhegiana, mais il est possible aussi qu'Antoine ait lu sur une carte l'appellatif „Regio“ et qu'il Fait pris pour un nom propre. *) Quand Antoine dit ,Grecia ou Illicum* on pense à l'expression d'Isidore: ,lllyricum autem gene- raliter omnis Graecia est.* 3) Plinii secundi Naturalis historia, ed. Detlefsen, 1866, III, 135. *) Pour ce qui suit, j'ai déjà parlé de „Nadabares“, nom auquel je ne trouve de correspondant que dans les Nathabres d'Orose; ,Saramantes* parait étre une contamination de Sabrates et de Sarmatae (?). Garama est connu. ,Fuchtensis* avec le fleuve ,Fucht* serait le pays aux bords du fleuve Phuth en Mauritanie. 5) Ptolemaeus, VII, 14; emp. Forbiger, Handbuch der alten Geographie, 1844, Il, 520. °) Voy. sur cette matière K. Ahlenius, Die älteste geographische Kentnis von Skandinavien, dans Eranos, 1898, p. 22 ss; Le méme, Pytheas Thuleresa, dans Spräkvetenskapliga sällskapets i Upsala förhandlingar, 1894, p. 100 ss, Le méme, Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi, 1895, p. 1 ss., S. Lönborg, Adam af Bremen och hans skildring af Nordeuropas länder och folk, 1897, passim, Nordenskiöld, Facsimile Atlas, 1889, p. 52 ss, Le méme, Periplus, 1901, p. 80 ss., Thoroddsen, Oversigt over de geografiske Kundskaber om Island fer Heformationen, dans la revue danoise Geografisk Tidskrift, Kóbenhavn 1890, t. X, p. 103 ss, N:o 1, ^ 68 WERNER SÖDERHJELM. moins qu'il ne fût, du temps de La Sale, enrichi de details ne figurant pas dans les textes qui nous sont parvenus. ') Dans le récit d'Antoine on retrouve d'abord quelques traditions qui étaient en cours au moyen âge et qui sont reproduites dans des cartes et des géographies de cette époque. Telle la légende des fleuves dont l’eau est si forte que le bois mis dedans se change en fer — avec cette différence seulement, que la tradition le fait se trans- former non en fer mais en pierre: ce sont les sources d’eau siliceuse qui se pré- sentaient sous cette forme à l'imagination des voyageurs, ") peut-être aussi les torrents de lave petrifiée. Les faucons sont connus déjà par GERALD DE Barry, qui est aussi le premier à parler des montagnes volcaniques; c'est leurs éruptions qui donnaient lieu aux légendes des âmes poussant des cris de douleur. ?) Parmi les géographies du moyen áge qui citent ces légendes, La Sale aurait pu en connaitre une qui était extrêmement répandue. Je veux parler de la Geographia Universalis, espéce de dictionnaire géographique compilé vers 1200 et qui nous est connu par des extraits contenus dans deux chroniques anglaises (mais écrites en latin) du moyen âge, le Polychronicon de Ranucraus HiapeN et l'Eulogium | Historiarum, tous les deux publiés dans la grande série des Rerum Britannicarum medii aevi scriptores. *) Il y a là la description suivante de la Norvège: °) „Norwegia Europae provineia est latissima, mare fere undique circumcincta; sub Aquilone distenta, Gotharum regionibus contigua, ab Oriente et Meridie a Gothis dividitur per unum fluvium quae Alba vocatur. Regio est asperrima, montuosa, nemorosa, cujus incolae et de. piscatura et venatione plus vivunt quam de pane. Raro extat ibi annona propter frigoris magnitudinem. — Sunt ibi ferae multae, ursi albi, castores qui et fibri dieti sunt; multa sunt ibi mira et monstruosa. Fontes !) Je trancris ici les passages correspondants d'après ©. Wahlund, Die altfranzösische Prosaübersetzung von Brendans Seereise, 1901, p. 76—78: „Transactis autem diebus octo viderunt insulam valde rusticam et saxosam atque scoriosam, sine arboribus et herba .. . audierunt sonitum follium sufflantium quasi tonitrua; . . . et apparuit illa insula quasi tota ardens sicut unus globus, et mare estuabat sicut unus cacabus plenus carnibus quando bene ministratur ab igne, et audiebant per totum diem ingentem ululatum: etiam quando non poterant videre illam insulam, ad aures eorum veniebat ululatus babitantium in ea, atque ad nares eorum ingens fetor... Altera vero die apparuit illis mons altus in oceano contra septentrionalem plagam non longe, sed quasi per tenues nebulas, et valde fumosus erat in summitate... Cum autem aspexissent retro, viderunt montem illius insule discoopertum a fumo, flammamque spumantem ad ethera, et iterum ad se easdem flammas recipere, ita ut totus mons usque ad mare unus rogus appareret.* Aux endroits où il est question, dans le voyage de saint Brendan, de la „famille Albei“, on ne parle pas de processions. Cmp. Wahlund, |. c. au Glossaire. — Il y a d'autres récits où les moines émigrés de l'Irlande jouent un rôle plus grand, surtout celui de Dicuil, du IXe siècle. 2) On trouve déjà ce renseignement chez Saxo Grammaticus. — Sebastian Münster dit 1544: „Da ist auch ein dampffiger Brunn, der verwandelt alle ding zu stein, so sie mit seinem Dampff werden berührt.“ Thoroddsen, I. c. p. 116 ss., 132. e 3) Thoroddsen, /. c. p. 117 s. +) Cités par Lönborg, L c. 178; la citation dans la note 1 (9, II; 41, I) est incompréhensible. Voy. les éditions: Polychronicon Ranulphi Higden, Monachi Cestrensis 1, 1865, p. 322—328 et Eulogium Historiarum II, 1860, Préface, p. XLI, et le texte à partir du chap. XI. — Comp. sur Higden, Lelewel, Géographie du moyen âge, II, 14. 5) Eulogium, I. c. Cap. XCII, p. 79 s. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 69 sunt ibi in quibus si lignum immittitur in lapidem convertitur. Aestivo tempore sol videtur oceumbere in parte Aquilonari; in hyeme sol non ibi videtur, ideo incolae terrarum eo tempore cum candelis operantur. Frumenti, vini, olei, nisi aliunde deferatur, expers est. Gens patriae sunt ingentis staturae, venustae formae, et magnae roboris, piratae validae sunt et magnae animositatis* . .. Si le , Vnimarch* de La Sale doit étre lu Vin-march, ce qui est au moins possible, on pourrait croire à une réminiscence de la , Géographie universelle“, qui nomme Winlandia la partie septentrionale de la Norvège. ^ Ou bien, aurait il connu les „Vinland“ et „Markland“ des légendes islandaises, importées par les Normands? Cela est peu probable, mais expliquerait son Vinmarch, sorti d'une contamination de ces deux noms. 1) — Notons encore ce que La Sale dit des habitants: ils sont „fors et robustes de membres et moult prestz aux armes“. *) Un autre document célèbre dont La Sale a pu avoir connaissance est la Carte Catalane de 1375. En quelques endroits le texte se rapproche beaucoup de celui de la „Geographie universelle“; on lit p. ex. sur la Norvège: „aquesta regio de Nurvega es molt aspra e molt freda e muntanyosa, salvatgosa et plena de boschs; los habitadors de la qual mes viven de peix et de caca que de pa; avenasi sa e fort pochs, perlo grant fret; moltes feres hi ha, co es servos, oros blanchs e frigalts*.?) Pourtant la masse énorme de noms que contient cette carte, n’a laissé aucune trace dans la nomenclature singulière d'Antoine. Dans la soi-disant relation des frères Zeno”) il y quelques petits points de contact avec la géographie de la Sale: elle parle, comme Antoine, de l'existence du soufre et d'autres choses merveilleuses dans l'ile et d'une montagne d’où partent quatre fleuves. Elle raconte aussi qu'en „Engroneland“ Zeno avait trouvé une église consacrée à saint Thomas, et située au pied d'une montagne qui lance du feu comme le Vésuve ou l'Etna; ”) or, dans la première version, La Sale mentionne aussi ce saint comme apôtre d'une ile se trouvant dans la mer qui enclot la ,Judya* et qui parfois est nommée la Mer noire. ^) Méme si le récit des fréres Zeno est une falsification (La Sale ne pouvait, en tout cas, le connaître, puisqu'il ne fut publié qu'en 1558), il s'appuie sur des légendes que La Sale avait pu entendre raconter, lui aussi. 1) Voy. sur les légendes islandaises G. Storm, Studier over Vinlandsreiserne etc. dans les Aarboger for nordisk oldkyndighed og historia, 1887, IT, 2, 293 ss. ?) Cependant cet éloge se retrouve aussi dans le Voyage de saint Brendan. 3) Voy. le compte-rendu dans les Notices et Extraits des manuscrits, XIV, 2, 1 ss.; Lelewel, l. c. II, 66, et la reproduction de la carte méme dans Nordenskiöld, Periplus. 3) A. E. Nordenskiöld, Studier och forskningar, föranledda af mina resor i höga norden, 1883, p. 3 ss., où l'auteur se range du côté de ceux qui croient à l'authenticité de ce récit; contra: G. Storm, I. c. p. 368. 5) Nordenskiöld, /. c. p. 10 s. *) Ici encore, nous avons affaire à une confusion qu'Antoine n'est pas seul à commettre. Dans un ouvrage: Libro del Conoscimiento de todos los reynos & tierras & señorios que son par el mundo etc. escrito por wn franciscano espanol á mediadas del siglo XIV (Madrid 1877), p. 223, on trouve aussi „mar de Judea“ avec cette remarque: „Judea es mala leccion de Indea o India“ — „Mer noire“ était un nom pour le „Sinus Persicus*. N:o 1. 70 WERNER SÖDERHJELM. Après avoir parlé d'abord de la „Mer congellee“, où il y a une ile nommée „Yslant“, La Sale dit un peu plus loin que les „marches“ de la Mer glaciale sont appellées maintenant „Estand“, aprés avoir été nommées ,'Thille^ par les anciens poètes. Au point de vue de la situation de ces iles, l'indication n'est pas tout à fait claire. Faut-il voir dans ,Estand^ une faute d'impression pour , Yslant“, comme Thyle a été trans- formé en Chille? C'est peu probable; Estand est plutôt cette ile d'Estlandia ou Estilanda qui figure sur quelques cartes et dans quelques descriptions géographiques du moyen âge, et dont il est dit parfois qu'elle est plus grande encore que l'Islande. Elle est nommée dans la relation des fréres Zeno et elle se trouve, plus tard, sur la carte de Juan DE La Cosas, de 1500. ') Je ne saurais guére citer d'autres traités géographiques du moyen áge ayant pu servir de sources à La Sale ou bien qui contiendraient des légendes absolument identiques à celles qu'il reproduit dans son chapitre sur le Nord. Il faut considérer ce chapitre — je l'ai déjà dit au commencement de mon analyse — comme un mélange de renseignements tirés des livres et des traditions orales provenant des marins et d'autres. L'imagination de La Sale était assez forte pour broder sur ce qu'il avait appris dans la littérature, et à en juger par son récit, ses lectures géographiques ne lui avaient donné en cette matière que des idées assez vagues et embrouillées. Toutefois il reste étrange qu'un esprit si critique et si sage, un savant si expert en tant de matiéres, ait pu ajouter foi à de vieilles supercheries telles que la légende de ces espéces de sirènes et de cynocéphales qu'il dit se trouver dans la mer septentrionale etc. On dirait presque quil a voulu se jouer de son jeune éléve. En tout cas ce chapitre mérite de prendre une place modeste dans l’histoire de la connaissance du Nord au moyen áge. ?) Deux auteurs seulement, à ce que je sache, font mention du chapitre géographique de la Salade. C’est le vicomte de SawrAnEM?) et mon célèbre compatriote A. E. NORDENSKIÖLD; ') tous les deux se bornent cependant à parler de la carte, dont ils donnent des reproductions. Il n’y a pas lieu de s'arréter beaucoup aux notes sur les iles qui suivent la description !) Tab. XLIII du Periplus. ?) Parmi les traités géographiques que La Sale aurait pu connaître, je ne vois ni dans l'Image du Monde, ni dans les voyages de Mandeville ou de Marco Polo aucun point qui indique que La Sale les aurait consultés, On remarquera que son indication des frontières extrêmes de la Norvège coincide avec celle d'Aeneas Sylvius: ,Noruegia continenti per Ruthenos iungitur*, et rappelle aussi ce que dit cet auteur de la Livonie: ,Liuonia deinde Christianarum vltima provinciarum ad septentrionem Ruthenis iungitur; Tartari eam saepe incurrunt.* Cosmographia Pi Papae im Asiae & Europae eleganti descriplioni, 1509, fo 116 ro, 111 ro. — Les Goths, qui selon La Sale descendirent de la Norvége pour conquérir Rome, se retrouvent chez Aeneas Sylvius, fo.111 vo et 116 ro. 3) Essai sur l'histoire de la Cosmographie et de la Cartographie pendant le moyen âge, 1852, III, 450 ss. Dans l'Atlas, la carte est reproduite. +) Facsimile Atlas, p 35 (reproduit d’après l'Atlas de Santarem); Periplus, p. 84: „Les mers septen- trionales sont encore plus mal reproduites sur... la carte de la Salade... Les dessinateurs ont rassemblé quelques notices sur le haut Nord mais en outre ils ont été complètement ignorants comme cartographes.* T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 71 du Nord. Parmi celles que La Sale appelle Fortunées presque toutes sont faciles à identifier (Fort Avanture — Forte Ventura, Lofero — Ferro, Lansart — Lancarote); Portoscon est sans doute Porto Santo, près de Madère, que La Sale appelle Aamadere, et Putarie est Pluitana ou bien Pintuaria; les deux noms se trouvent dans Pline. — Quant au passage sur les îles de la Mer Rouge, la citation de saint Ambroise est évidemment erronnée. Autant que j'ai pu voir, il n'y a dans aucune lettre de cet auteur rien de semblable; le seul passage où il nomme la Mer Rouge ou la ,mare Indicum“ (chez Antoine ,ludicium*) est dans son Hexaemeron, III, 2, où il compare la Mer Indienne, dont la Mer Rouge fait partie, à la Mer Egyptienne, mais il ne dit rien sur les iles.") C'est une de ces confusions comme La Sale peut en commettre parfois. La description du Paradis correspond à la conception que l'on s'en faisait au moyen âge, et les quatre fleuves portent les noms connus. Mais en parlant des autres fleuves aux- quels ceux-ci donnent naissance, Antoine semble encore une fois laisser libre cours à son imagination géographique: Tenay, le plus grand fleuve de l'Asie, est bien le Tanaïs, formant la frontiére entre l'Asie et l'Europe, mais Norneyan on plutót Norueyan, qui est donné comme le plus grand fleuve de l'Europe, est absolument inconnu à tous les géographes. ?) Il suffit d'un coup d'eil pour voir combien la première version de la géographie est embrouillée et fragmentaire: l'Afrique est une province sous la Perse, l'Égypte est comptée parmi les parties de l'Asie, Palestine est une ville aussi bien que Jérusalem, etc. Isidore est donné comme source d'une indication portant que des iles des Orchades 23 sont inhabitables; mais cet auteur ne prétend pas cela, il dit au contraire que parmi les 33 Orchades, 20 sont inhabitables et 13 ,coluntur“.*) En parlant de la mer qui entoure la ,ludya^ et quil appelle la Mer Noire ou la Mer Battue, La Sale dit qu'il ya là 7148 iles. Cela rappelle l'indication de la Carte Catalane sur la mer des Indes, qui doit contenir 7548 iles.*) Quand, au milieu de l'énumération des terres, Antoine parle de la tour de Babel et de l'Arche de Noé, il ne fait que suivre l'exemple de plusieurs autres ouvrages: le Dittamondo de Fazio pEGL: Urermi, la célébre géographie du RAVENNATE et la Carte Catalane. ?) Plusieurs noms sont difficiles à identifier: Ornya dans la Syrie, °) Bournya et Ellitronia dans l'Asie mineur, Naupia,") Marroes?^) et Spona?) en Afrique, !) ,Quae res indicatio est, quod superius est mare Indicum, in quo mare Rubrum, quam aequor Egyp- ticum, quod inferius alluit.^ Migne, Patr. lat. XX, 14, 173. ?) On pourrait penser à Vorgasia (Volga) de la carte Pizzigani (Lelewel, /. c. II, 53) mais la diffe- rence est trop grande. L'identification avec Nogarado (Dvina, voy. le Libro del Conoscimiento) est encore moins vraisemblable. 3) Migne, I. c. 513, 5. 4) Lelewel, 7. c. II, 58. 5) En plaçant la province d'Amassonne dans la Syrie, il va encore plus loin que les géographes; Lönborg, I. c. p. 131: „on a placé les Amazones dans plusieurs parties de la terre, depuis les déserts de la Libye jusqu'aux foréts de la Germanie.* *) Sans doute la ville d'Ormia ou Urmia en Perse, à l'est du lac de ce nom, voy. Libro del conosciemento, p.236. 7) Est-ce bien la Nubie ou la ville de Nautia en Ethiopie? *) Meroé en Ethiopie? ?) La Sale dit que dans cette ville est né saint Augustin; mais c'est une erreur pour Tagaste. N:o 1. 72 WERNER SÖDERHIELM. Patrimonia Gratis") „avec Constentinoble“ et Yrradia?) aux confins de la Hongrie. Parmi les provinces de la Grece on peut identifier Almatia (= Dalmatia), Cathona (= Chaonia), Epina (= Epirus), Mallocia (= Malossia). *) Les provinces des Gaules font difficulté: Albia est peut-être les Alpes ou bien le peuple des Albienses, dont parlent César et SrRABON; Saganya semble être = Maxima Sequanorum; Gergouya est le nom (dans les deux auteurs que je viens de citer) de deux cités, *) Alveria est sans doute le pays des Arverni de Ptolémée. Pour les iles de la Méditerrannée, il n'y a que Formentere et Trinacle (Trinacria = Sicile) qui se comprennent tout de suite. Equile pourrait être le promontoire Punta de la Aguila sur la Formentera, ^) Euicia est Ivicia et Calvios peut-être le Cap Calava en Sicile; ^) Isuria est Icaria, qui appartient au groupe des Cyclades. L'historie de l,esprit de Strongol et de Boulcan“ que raconte Antoine de La Sale à propos de sa visite aux îles volcaniques repose évidemment sur une tradition orale, entendue dans ces parages, car elle ne saurait étre identifiée avec aucune des légendes de ce genre reproduites dans la littérature sur le folklore sicilien. ”) Elle n'offre pas beaucoup d'intérét au point de vue folkloriste: c'est une des versions nombreuses de la tradition qui attribue aux étres surnaturels le pouvoir de provoquer des tempétes et à l'invocation de la croix le pouvoir de les chasser. ) Mais de l'étre qui en est le sujet, La Sale donne une description trés originale et amusante. Eu tout cas, cette légende mérite de figurer dans les recueils du folklore local. Sur tout le reste, il y a peu à dire. La partie historique, ou du moins ce qui nous y intéresse le plus, repose sur des expériences personnelles ou des connaissances traditionnelles de première main. La légende sur Robert Guiscard, que La Sale dit avoir puisée dans une chronique florentine, se retrouve en effet chez GIOVANNI VILLANI, !) Gratianopolis? ?) Probablement le pays des Hirri, chez Pline, 4, 13 27; ce peuple habitait d'abord la Courlande et la Samogétie, mais apparait plus tard avec les Huns et les Goths sur les rives du Danube. Cmp. Forbiger, l. c. IIl, 125, n. 47. On pourrait à la rigueur penser à Ungradia, Vngradia (= Nogradia, Novogred), Libro del Conosciemento, p. 263. 3) Tout cela rappelle assez Isidore. *) Forbiger /. c. III, 167, 214. 5) Aquille, Aguilles est dans le texte de la Carte Cartalane et d'autres, voy. Periplus, p. 25. *) I y a une ile Calva parmi les Hébrides et une petite ile rochére Calves dans l'Atlantique. 7) Voy. Pitré, Usi e costumi, eredenze e pregiudizi del popolo Siciliano, vol. 1V. Esseri sopranaturali e maravigliosi (dans la Biblioteca delle tradizioni popolari Siciliane, t. XIV (1889). 5) Voy. Alfr. Maury, Croyances et légendes du moyen âge, 1896, p. 105 s. On peut noter que les lettres, qui jouent un si grand róle dans le récit d'Antoine, rappellent un peu la légende du Vaisseau fantôme; voy. mon étude Sagan om Flygande Hollündaren, dans la publication de la Société des auteurs suédois intitulée Vintergatan, 1899, p. 58 ss. Dans les Melanges tirés d'une grande Bibliothèque t. E., 1870, p. 48 il est dit, à propos de la Salade et de cette histoire, qu'à l'époque dont parle La Sale les iles voleaniques, jusqu'alors inconnues, étaient sorties de la mer. Cependant, Stromboli est déjà nommé dans la géographie des anciens („Strongyle“ ins.) et Bol- can se trouve sur des portolans du XIVe siècle, Periplus, p. 37. T. XX XIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 73 d’où notre auteur l'a prise assez textuellement, montrant ainsi sa connaissance de l'italien et de la littérature du pays où il avait passé tant d'années. ') Les Seremonies et ordonnances de Philippe le Bel sont reproduites à peu prés telles qu'elles se trouvent dans les manuscrits. ^) Les ms B. N. f. fr. 19801 et 1982 offrent une version qui ressemble d'assez prés à celle d'Antoine, surtout le ms 19801, qui est plus complet que l’autre. Pourtant La Sale a intercalé ca et là des réflexions à lui personnelles, changé quelquefois les rubriques ete. Il a omis tout un chapitre, ,Comment le deffendant se vient presenter devant le Juge sans estre adjourné“, ce qui améne une certaine obscurité dans l'ordre du programme. Une fois il transcrit les ordonnances aride$ de son modéle dans l'oratio recta et donne ainsi — trait caractéris- tique pour lui — de la vie dramatique au récit. C’est en parlant des „requestes et protestacions que les deux parties doyvent faire a l'entree du champ.“ ?) ') Comparez son texte (plus haut, p. 50) avec la version du chroniqueur italien, Villani, /storie fioren- line, éd. de Milan 1808, I, 194 ss: Questo Ruberto Guiscardo facendo una volta una caccia, seguitando una bestia al profondo d'una selva, ignorando dove andasse, e da' compagni essendo smarrito; veggendo adunque Ruberto appressare la notte, abbandonata la bestia, che seguitava, tornando verso casa, nella selva trovoe uno leproso, che lo richiese d'ajuto. E quando alcuna cosa li disse, rispose il leproso, che non facea a se utile penitenzia, ma egli vorrebbe innanzi portare ogni incarico e ogni gravamento; e domandö al leproso, che volesse. Disse: voglio che dopo voi mi pogniate a cavallo, acció che forse abbandonato nella selva nol divorassero le fiere. Allora Ruberto dopo se a cavallo lietamente ricevettelo. E come cavalcando procedessono, d'aleune cose ragionando, il leproso disse: io ho tanto freddo, che agghiaccio le mani: e se le tue mani non me le riscaldano, a cavallo non mi polró rilenere. Allora li concedette Ruberto, che sicuramente sotto li suoi panni le mani ponesse alle carni, e senza niuna paura contentasse se e le sue membra. E la terza volta ancora il leproso per misericordia richiedendolo, e cosi infino alla sua camera propria il condusse, e nel suo proprio letto il mise, acció che si riposasse, e diligentemente in quello il collocó, non sentendolo alcuno di sua famiglia. E come la festa della cena fu fatta, disse alla moglie, che nel letto suo avea collocato uno leproso. La moglie allora incontanente alla camera n'andó, per saper se quello infermo volesse cenare; e la camera senza liba- mina trovó tanto odorifera, come se di tutte spezierie ottime fosse ripiena, si fattamente che mai non fu sentito tanto odore da alcuno; il leproso, che quivi venuto era, non vi trovarono, e di ció ebbono ammi- razione inestimabile. Ruberto e la moglie stupefatti di ció, con timore e reverenza l'uno e l'altro dimandaro in occulto a Dio, che per grazia si degnasse di ció revelare. Il seguente di apparve per visione Cristo a Ruberto dicendoli, che in forma di leproso li s'era mostrato, volendo provare la sua pietà. E annunciolli, che della sua moglie arebbe piü figliuoli, de' quali l'uno sarebbe Imperadore, l'altro Re, il terzo duca. Di questa promissione Ruberto molto fu confortato. E abbattuti i rubelli di Cicilia e di Puglia, e di tutti acquistó la signoria, e ebbe cinque figliuoli... ?) Voy. le P. Lelong, Bibliothèque historique de la France, éd. de Fontenette, 1768 ss., III, nos 40151, 40237 etc. — Les Cérémonies ont été publiées par Vulson de la Colombiére dans l'ouvrage cité au chap. I de ces Notes, et par Crapelet, en 1829 (Collection des anciens monuments de la littérature française, vol. 7). 3) ,Nostre treshonnoré seigneur, monseigneur le marechal, je suis tel (ou l'advocat voyez cy tel) comme appellant que par devant le roy nostre sire et souverain seigneur et juge compettant se vient pre- senter, orné et monté comme gentilhomme doit entrer en champ pour combatre contre tel et sur telle querelle comme faulx et mauvais traistre se le cas est de trahison ou meurtrier se le cas est de meurtre . . .* Ensuite il dit devant le roi: „Treshault, excellant et puissant prince et nostre souverain seigneur, je suis tel lequel par devant vostre majesté me suis venu presenter armé et monté comme gentilhomme etc...et de ce je prens Nostre Seigneur et Nostre Dame a mon ayde et a mes tesmoings a ceste journee qui aujord'huy m'est assignee. Et pour ce acomplir suis venu et moy presenter pour devant vous faire mon loyal devoir, en protestant que je puisse combatre a cheval ou a pied ainsi que mieux me semblera, armé des armes que je porte sur moy pour offendre ou pour deffendre a mon plaisir avant combatre ou en combatant, se Dieu me donne loysir et l'advocat... pour ce acomplir.^ (L'éd. de 1521, fo LXI). N:o 1. 10 74 WERNER SÖDERHJELM. Les vers qui terminent la Salade et oü figurent deux personnages du roman d’Aliscans, sont loin de représenter la forme originale, telle que nous la trouvons à la fin de ce poéme.') Mais le remaniement semble avoir joui d'une certaine célébrité, puisqu'il est employé assez souvent pour terminer des traités moralistes. Aïnsi, il se trouve à peu près tel quel à la fin d'un petit recueil de différentes pièces, Instruction d'un prince (de Lannoy), Vers pour la mort de Charles VIII etc., contenu dans le ms B. N. f. fr. 1956.°) Il est curieux que les noms de la version originale soient restés là sans aucune connexité avec les sentences morales et par conséquent vides de toute espèce de sens. Quant au style de la Salade, on aura certainement autant de peine à reconnaître dans ce livre l’auteur si spirituel et plein de verve des meilleures scènes du Petit Jehan de Saintré que le psychologue qui avec tant d'émotion décrit les sentiments héroiques de la mère et l'angoisse du fils dans le Réconfort. Tout est assez sec, assez banal et peu artistique. C'est, bien entendu, surtout le cas des parties morales, historiques, généalogiques et autres, où le contenu ne permet guère de déployer de qualités de styliste. Toutefois, au point de vue du style, les descriptions du Paradis de la Sibylle et de l'aventure des iles volcaniques s'élévent sensiblement au-dessus de ces parties, et de méme quelques passages oi l'auteur a pu sortir du róle de chroniqueur notant les seuls faits, comme p. ex. les scènes de guerre qu'il a vues lui-même etc. Si, méme dans ces passages, il n'a su s'affranchir d'une certaine lourdeur, qui rappelle plutót le style des traités moraux que celui des scènes vivantes et réalistes de ses œuvres postérieures, il faut pourtant reconnaitre que cà et là on voit bien déjà percer un rayon de cette personnalité gaie et . moqueuse qui rend si attrayante la lecture du Saintre, et que, décidément, La Sale montre déjà ici un don tout à fait remarquable de saisir les phénoménes de la vie réelle et de leur donner une expression facile et naturelle, fraiche et solide. Je cite comme exemple l'arrivée du chevalier dans la grotte de la Sibylle (plus tard Antoine aurait certainement intercalé dans cette description un bout de dialogue) et sa rentrée au Paradis, ou bien, dans l’Æxcursion aux îles Lipari, la description extrêmement détaillée du démon, *) ou le récit des voyageurs grimpant sur la montagne de 1) Il n'y a guère que les quatre premiers vers qui soient à peu près identiques: „Pleure Guillames, Guibors le conforta. Gentiex quens, sire, ne vos esmaiés ja! Teus a perdu qui regaaignera, Et teus est povres qui riches devenra. Teus rit au main, au vespre ploörra“ etc. Éd. de Guessard, 1870, début de la dernière laisse; éd. de Wienbeck, Hartnacke et Rausch, 1903, l’avant-dernière laisse. — Remarquez l'étrange étymologie populaire qui fait de Guillaume au court nez (attribut déja une fois déformé) un mari à cornes! Elle ne se rencontre pas ailleurs, à ce que je sache. 2) Fo 77 vo. Là, il est suivi encore d'une autre devise. Le couplet semble figurer dans sa forme originale à la fin du ms f. fr. 1497. Voy. Gautier, Les Epopées, IV, 1882, p. 554 s. 3) Cette description mérite d'être citée, car elle donne déjà un pressentiment des descriptions réa- listes, détaillées et dramatiques à la fois, qui abondent dans le roman de Saintré et que La Sale inaugure dans la littérature francaise: ,Et nous tous qui la estions environnez, regardans la difformee face du viz, du corps, des bras, des mains et des piedz que icelluy homme avoit; car, tout premier, son chief estoit moult plain de gros et noirs T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 75 „Boulcan“.') A elles seules, des lignes comme celles-ci denotent un rare talent pour saisir la situation et en donner une image vive: „Et quant nous eusmes trouvé noz espees, l’ung regarda l’autre, et deismes: Puis que le temps est si tres bel et que ja estions si hault montez, que honte nous seroit se nous ne allions jusques en hault; de laquelle chose fusmes tous d'accord. Alors montasmes jusques en hault, si avant que plus ne pooyons, se ne feussions tumbez dedans.“ Un peu plus loin, le dialogue entre le monstre et le capitaine est aussi très bien écrit avec ses répliques brèves et expressives et, juste à propos, l'interruption de l'oratio recta par une phrase en oratio obliqua. Très carac- téristique pour La Sale est l'idée de présenter le mauvais esprit tellement vivant que l’auteur, aprés l'avoir décrit, se dit lui-même d'une bonne foi apparemment trés sincère: ,Que vous diroye-je? Il me semble que je le vois, toutes les foys qu'il m'en souvient (!)* Et, dans le Paradis, l'humeur un peu railleuse de notre auteur se fait bien sentir à la fin, quand il invite le duc de Calabre et sa femme à visiter les merveilles de la Sibylle, leur assurant qu'elle et ses dames ,a tresgrant joye vous y festoyeront.“ Notons encore des passages comme celui où il dit que Dieu seul peut lire tous les auteurs anciens, tellement ils sont nombreux. On a vu par des citations données au cours de l'analyse, que La Sale aimait à vivifier ses descriptions ou ses préceptes par des expériences et souvenirs personnels; c'est un trait qui revient constamment chez lui. Un autre, qui ne lui est pourtant pas spécial, est la critique de son temps, dont on a aussi des exemples dans les citations. Dans la Salade, ce trait se fait cependant moins sentir que plus tard. cheveulx, meslez de blans, recroquillez jusques es espaulles, qui vrayement n'estoyent pas trop peignez (!), couvers d'une vieille barrette, d'ung vieil drap de layne bleu obscur, moult pellé, le front assez ridé, les yeulx moult petis et enfonssez, desquelz le blanc estoit comme tanné, les sourceilz gros et pellus, meslez d'auleuns poilz blanc entre deux, les joes grosses et ridees, le nez large par les narines et moult plat, les oreilles grandes, pelues et moult joinctes a la teste, la bouche tres grande au rire que il faisoit, la barbe noire, auleuns poils blans parmy, courte et large et moult pellue, qui sur la bouche entroit dedans (!), le col bien court, les espaulles larges, les bras grans, les mains grandes et tres maigres, et les joinctes des doys moult pellues, les ongles longues et larges et moult plaines d'ordure entre elles et la chair; le corps, comme dit est, tres grant, vestu d'une jacquette a quatre poinctes, d'ung vieil gros gris, moult pellé, les jambes lon- gues et tres grelles selon le corps, chaussees de ung gros houseaulx de cuir fauve moult pellés; les piedz avoit grans et plas et bonnement sur le rond... Endementiers que nous ainsi le regardions, luy demandant de plusieurs choses, desquelles il ne nous respondoit fors ce qu'il voulloit, et encores bien sur le brief, il se print a regarder devers ladicte ysle de Boulcan et, au chief de piece, tout a coup se print a rire et tout bellement. Alors luy demandasmes de quoy il se rioit. Si nous respondit plus fort en riant: ,Puisque de vos follies voulez que je dye, je le diroy. C'est de ce signe que vous faictes a vos prohys.* Éd. Nève, L c. p. 166 ss, (corrigée d’après le ms de Bruxelles). 1) Ed. Néve, I. c. p. 162 ss. N:o 1. III. La Salle." De ce travail il existe, comme l'on sait, deux manuscrits à la Bibliothèque Royale de Bruxelles. ?) Celui de l'an 1451, qui porte le n:o 10959, a 275 feuilles écrites. °) M. Gossart voit dans ce volume le manuscrit original, offert à Louis de Louxembourg. Il est permis d'en douter. D'abord, le manuscrit, in-quarto, sur papier, et d'un aspect tout à fait simple, n'a pas l'air d'un de ces volumes qu'on offrait aux princes et sei- gneurs. Ensuite, l'ordre des matiéres dans la table ne concorde pas du tout avec celui du texte méme, ce qui fait soupçonner que la copie du texte a été faite un peu à la bonne fortune. Sur le dos (la reliure est moderne), ce manuscrit porte: Mélanges d'histoire et de moralité par de la Salle *). Le magnifique manuscrit n:o 9287-8 donne plutót l'idée d'un exemplaire dédicatoire, et l'aspect ne trompe pas. La première miniature représente l'auteur agenouillé, offrant son ouvrage à un prince assis sur un tróne. C'est naturellement le duc de Bourgogne; à la fin du manuscrit on lit: , Achevé et parfait en votre ville de Bruxelles le premier jour de juing l'an de Nostre Seigneur mil CCCCLXI“, mais il n'y a pas de dédicace spéciale, sauf celle à Louis de Luxemborg, copiée de l'original. Ce manuscrit, un in-folio de 333 feuilles écrites, est orné de 39 miniatures, en grisailles (sauf la premiére) et en partie excellentes. L'écriture est haute et trés lisible, mais l'orthographe est moins exacte que celle de 1) Pour être conséquent, on devrait écrire le nom de ce traité de la même manière que l'on écrit le nom de l'auteur, car il dit expressément dans le prologue: ,lequel je nomme /a Sale dont je porte le sournom*, Mais les mss. donnent le plus souvent salle avec deux /; et il sera utile de faire une distinction entre les deux noms, pour éviter toute confusion possible. 2) Gossart, Il. c. p. 34. 3) Et non 175, comme dit Gossart, I. c. p. 37 (premiere édition, p. 27.) *) Ce titre a induit en une singulière erreur M. Gróber, Il dit, Grundriss, II, 1, 1152, que, outre la Salle, il y a un autre traité d'Antoine, Exemples de moralité tirés de l'historie sainte, nom qui représente, du reste, une contamination avec la rubrique inscrite sur la première feuille du ms. 9287. Cette erreur a déjà été rélevée par M. Grojean, !. c. p. 164 n. 4. Le ms. 10959 porte cà et là des corrections introduites dans le texte méme ou mises à la marge. Outre ces corrections, il montre quelques rares remarques d'une autre main, écrites d'une picture trés fine et, à ce qu'il semble, de la méme plume que les corrections dans le ms du Petit Jehan de Saintré, B. N, Nouv. aeq. 10057 (comp. G. Raynaud dans la Romania, XXXI, 527 ss.). Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. Dr l’autre manuscrit; cependant les variantes ne sont pas très nombreuses ni les fautes très graves. — La reliure est moderne et assez simple; sur le dos il y a seulement La Sale et sur la première feuille cette remarque bibliographique: XV siècle français De la Salle Exemples tirés des saints et de l’histoire. Le second traité moral d'Antoine offre incontestablement beaucoup de ressemblance avec le premier. Tous les deux sont écrits pour un jeune seigneur et composés de plu- sieurs éléments disparates. !) Cependant, la Salle est moins ,salade* que la Salade; il est vrai que là aussi, l’auteur a intercalé différentes histoires tirées de sa propre expéri- ence, mais elles ne font que servir d’exemples aux règles morales et appartiennent ainsi intimement au cadre et au plan cohérent de tout le travail, tandis que, dans la Salade, on ne voit pas très bien l'utilité éducatrice directe d'histoires comme celle du Paradis de la Sibylle et du monstre des iles Lipari. Ainsi, la Salle est une œuvre plus conforme à son but, plus égale et plus riche en fait de préceptes moraux et surtout d’enseigne- ment historique. Mais elle manque, d'un autre côté, de la valeur littéraire et folkloriste que donnent à la Salade les passages cités. La monotonie de l'exposition est interrompue çà et là par des observations personnelles, des réflexions inspirées à l’auteur par les histoires qu'il raconte, de petits récits anecdotiques ou novellistiques qu'il trouve à propos de tirer de sa mémoire; mais ces petites clairières sont trop rares pour ôter à la Salle le caractère d’une vaste et ennuyeuse compilation. Cependant elle n'est pas pour cela dépourvue d'intérêt. En dehors des rensei- gnements personnels qu'elle contient et dont l'importance pour la biographie d Antoine a été pour la première fois reconnue par M. Gossart, en dehors des petites histoires, té- moins des aptitudes de l'auteur pour la nouvelle réaliste, qui ont été publiées en partie par ce savant et aprés lui, sous une forme plus complète, par M. Néve, on peut y trouver encore quelques indications sur la personnalité et les opinions de notre écrivain, et l’on peut, de plus, constater quel talent il met à transformer pour son but les don- nées de ses originaux, et de quelle étendue est sa lecture et sa connaissance des au- teurs latins. Comme nous venons de le voir, la littérature française du moyen âge n'est pas, par ailleurs, très riche en ouvrages de ce genre; et parmi eux la Salle occupe une place éminente, non seulement à cause de son auteur, mais aussi comme reflet de l'in- struction classique et post-classique que possédait à cette époque un homme cultivé. La publication de l'ouvrage entier est par conséquent une chose désirable, d'autant plus que les manuscrits, au moins celui de 1451, doivent présenter une image assez fidéle de la langue de l'auteur. En attendant cette édition, qui est annoncée ^) et qui, il faut l'espérer, sera accompagnée d'une étude sur les sources et la manière dont l'auteur s'en est servi, je vais relever ici quelques détails et donner quelques extraits qui me semblent intéressants. ?) !) Dans les détails, il y a beaucoup de ressemblances, comme les digressions sur le rôle du prince dans les batailles, des tournures stilistiques, quelques expressions figées etc. 2) Par M. Oscar Grojean, attaché à la Bibl Royale de Bruxelles. 3) Je suis en général le ms. 10959. Malheureusement mes notes offrent trop de lacunes pour que je puisse indiquer partout les folios des mss et donner les variantes; je préfère, par conséquent, y renoncer. N:o 1. 78 WERNER SÖDERHJELM. Voici d’abord une liste complète — sauf erreur — des auteurs cités. On verra que c’est un mélange de littérature latine classique, — poetes, historiens, philosophes — ecclésiastique et médiévale. Je donne les noms dans l’ordre où ils se rencontrent dans le traité: S:t Jérôme, Ovide, Cicéron, S:t Jean, le Psalmiste, Salomon, Horace, Aristote, Valère Maxime, Orose, Policrate, Platon, Boèce, Senèque, S:t Bernard, Justin, Végèce, S:t Ambroise, Claudien, S:t Augustin, Salluste, Caton, Tite Live, Solin, S:t Paul, Isidore, Joseph, Julius Celsus, Lucain, l’Ecelesiaste, Fulgence, Juvénal, S:t Ambroise, Aulu-Gelle, Richard de S:t Victor, Macrobe, Virgile, Stace, Platon, Annaeus Florus. De cette qua- rantaine de noms, celui de Valère Maxime semble revenir le plus fréquemment; c’est qu'on trouve chez cet auteur des chapitres sur différentes vertus ou qualités, où après les explications abstraites suivent les exemples puisés dans l’histoire romaine. A côté de son auteur préféré, Antoine cite, je crois, le plus souvent Tite Live et la Cité de Dieu de saint Augustin. . Le commencement du prologue est imprimé par M. Gossart et par M. Néve dans la premiere édition du Reconfort. Dans la suite, l'auteur expose encore les raisons pour- quoi il a fait son livre. Nul excepté Dieu, dit-il, ne peut connaitre tout ce qui a été écrit ni beaucoup savoir de soi-méme, s'il n'est pas aidé par les autres sciences. Ceux pour qui son livre est fait seront par lui ,premier introduis pour amer et servir Dieu, puis par doctrine necessaire au gouvernement de ceste vye. Aussi de bien congnoistre soy meismes et tous aultres, et pour estre loyaulx et saiges a bien conseillier humbles, doux et plaisans en bonnes coustumes, vrays et netz en consciences.“ Toute œuvre tendant à bonne fin doit commencer par l'invocation de Dieu; c'est pourquoi ,si tres- humblement que puis luy recommande ma presente œuvre, c'est le livre qui s'ensuit, lequel je nomme la Sale, dont je porte le sournom, Vous treshumblement suppliant et a tous aultres seigneurs et dames que en ceste sale vous plaise souvent esbanoyer et y repaistre voz yeulx, voz orailles et vos coeurs. Sy en vauldrez et tous aultres assez mieulx*. Il renvoie à ce que raconte ,'Tulles^ dans son ,livre Des vielles Retoriques ") du peintre Zeuxis, qui avait choisi dix belles jeunes filles pour en peindre une d'une beauté idéale. Aprés avoir divagué ur peu sur ce sujet, en partie en vers, il revient à l'explication de l'idée de son travail. Nature onques ne donna a une seule personne tous les accomplissemens des beautez corpo- relles, que quelque chose n'y fust a lever ou a mettre, car aultrement natura prodiga censeretur. Excepté la deité Qui voult prendre humanité En la vierge tresparfaite, Qui jour et nuyt pour nous traite En priant la trinité. Ainsy que chante l'eglise: Eya ergo advocata nostraque (sic!) et ailleurs: Ora pro nobis deum etc. 1) Brutus de claris oratoribus. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 79 Neantmoins par les escriptures Comme on voit aux pourtraitures Au plaisir des yeulx mondains, Jhesus n'en fut pas tout plains, Car roux fut en cheveleures. Toutes fois de la biauté et perfection de Jhesus Crist quant a lumanité dist le Psalmiste: Speciosus forme pro filiis hominum. Et Athanasius en son Cimbole de Quicumque Perfectus deus per- fectus homo ete. Aussi se treuve en escript Que la vierge que j'ay dit Fut ung peu de couleur brunne, Du sourplus n'en fut pas une Qui de nul bien l'amendrist. De laquelle biauté parle Psallemon en ses cantieques ou il dit: Tota pulchra es amica mea et macula non est im te. Et en ce meisme lieu: Nigra sum sed formosa ete. Desquelles choses la memoire Que chascun doit en soy croire Je laisseray le parler, Car mon scens n'est pas si cler, Pour revenir a mon ystoire. Dont tout ainsy que Zeusis pour recueillir les beautés de ces X choisies pucelles pour mieulx a son ouvrage parvenir, le mieulx que j'ay peu comme simple, rude et de petit entendement, ai recuelly de plusieurs excellans livres les tres glorieux examples qui s'en sievent. Et premiers des Roumains comme les seigneurs et vainqueuers des autres forces. Et car nul ediffice quelconque soit ne puet estre fort ne puissant se premier il n'est aidié et soustenu par bons et puissans fondemens. Et pour ce veul je fonder madite salle sur les tresglorieux exemples de prudence active, II:me fille de Dieu. Car de prudence contemplative, sa premiere fille, je m'en rapporte aux sains docteurs et maistres en sainte eglise, laquelle active noz peres anciens eurent tant en amour et reverence que je n'ay scens ne science a povoir escripre tout. Et jassoit que encores par vraye congnoissance ne eussent ilz senty ne gousté la tressainte et tres amoureuse grace de nostre Dieu le saint Esprit, si nous ont ilz monstré et adressié par leurs examples et vrayes escriptures tant de ceste tressainte vertu de prudence active, me semble la droite mere et norrice de toutes les autres quelx que soyent. Et pour ce lay je mise la premiere a faire le fondement de ma salle en compaignie de deux antres tressaintes vertus, c'est a savoir Devocion et Religion comme deux saintes choses en une. Et de Moderacion, qui sont les fon- demens de madite salle, tous sur XXXVII exemples. Apres mes fondemens et par dessus j'ay fait les murs que pour estre bons, fors et plaisans les ay fais des tresexellans et puissans exemples des tressaintes vertus de Justice atemperee de Mi- sericorde, de Pitié, de Humanité, de Severité, qui est Justice rigoreuse, et de Discipline. Et cy fine mon premier livre sur XLII exemples. Apres les murs de madite salle mon Il:me livre commencera par les tresresplandissans fenes- tres qui donner doivent joyeuses et grans clartez. Et par le ciel de madite salle ainsy que du ciel celeste partent toutes bonnes, sainctes et merveileuses euvres. Et pour ce l'ay je fait et mesdites fenestres des tresplaysans, doulx et amiables exemples des tressainctes vertus de diverses amours, de felieité, de tresbelles ystoires, de Abstinence et Continence comme deux seurs en une meisme chose, de Vergonne et de diverses merveilles. Et cy donrai fin a mon Il:e livre sur XV exemples. N:o 1. 80 WERNER SÖDERHJELM. Apres les tresresplandissans fenestres et tresilluminé ciel de madite salle j'ay fait mon troi- siesme livre, qui commence par la porte et finera par le pavement. Et car toutes portes de salle raisonnablement doivent estre haultes, belles, larges et plantureuses. Et pour ce l’ay je fait des treshaulx, larges et plantureux, doux et amiables exemples de liberalité, de Grattitude, de amiable Posvreté et des disposicions des songes, tout sur XIX exemples. Apres la tresbelle et tresamiable porte de ma salle j'ay fait le pavement, qui est l’ediffice sur tous les autres moins prisié. Car toute creature le marche, soulle et foulle a ses piedz. Et pour ce lay je fait des plus villains et a Dieu desplaisans vices, c'est assavoir des exemples de Sacrilege, de Avarice, de Ingrattitude et des prodiges ou Indivinations, tous a l'opposite de nostre saincte foy. Et ey donrai fin a mon IIII:me livre sur XXXVII exemples. Somme tous les exemples de ce livre CLXXVII (sie!) exemples. Suit maintenant un „aultre petit Prologue sur la tressaincte vertu de prudence active.“ C’est un ample éloge de cette vertu, dans laquelle l'auteur voit „la mere et norrice^ de toutes les autres vertus. Et pour le prouver, il fait une longue et curieuse énumération de tout ce qui procède de cette vertu de la ,prudence active.“ O'est par elle, dit-il, que le trés saint service de Dieu et les cérémonies de la sainte Eglise furent faites et trouvées. Par elles furent et sont ordonnées les belles mœurs et coutumes, ,especialement a tous princes, seigneurs, dames et autres nobles tant es lieux sains et sacrés comme en tous autres lieux, a toutes gens de bien.“ „Les sains decrets et lois, dont toute vraie justice est ordonnée“, furent trouvés par elle, la connais- sance de l'avenir „par le jugement des planettes et tours du ciel“ provient d'elle, ainsi que ,la forme et science des lettres pour escripre toutes choses venues en congnoissance, passees, presentes et advenir.^ C'est par elle que les guerres ont été mises à fin et les grandes batailles gagnées, car elle inspire le désir de la paix. C'est elle qui fait vivre d'une manière bonne et loyale non seulement ,les grans pollices es cours aux grans sei- gneurs, aux cités et aussi entre toutes autres gens de bien“, mais aussi les gens mariés entre eux et tous les hommes avec leurs prochains, et qui fait acquérir toujours de nou- veaux amis. Mais cette ,prudence active“ n'est pas moins efficace dans un domaine plus matériel. C’est par elle, continue Antoine, que fut trouvée ,la forme de faire vas- siaux par mer et par rivieres et les povoir et savoir governer;^ ,la forme de faire tous ars quelx qu'ils soient et gouverner toutes marchandises; les formes et les facons nouvelles de faire nouviaux harnoix et tous autres rabillemens de guerre par mer et par terre, tant pour assaillir que pour deffendre;^ et finalement elle a aidé à trouver ,la forme de savoir dompter une si tresnoble, puissant et velosse beste comme le puissant cheval est, et tellement que ung enfant par ung seul cop d'esperons le fera saillir dedens une tres- perilleuse riviere ou en ung tresgrant feu, et es batailles souvent tresvaillament fenir ses jours.“ „Que vous diroye pour abregier toutes les choses de bien en ce monde ordon- nees, qui trop longue chose seroit. Aussy je n'ay scens, science ne povoir pour les sa- voir toutes reciter fors que pour concliure furent, sont et seront par ceste tressainte vertu de prudence active trouvees et ordonnees. De laquelle a present me passeray pour revenir à mon propos des exemples et hystoires que j'ai dit.^ Et il assure, dans T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 81 la suite, que „a tous, especialement aux princes et tous aultres seigneurs est ceste vertu plus afferent, doulx et de bon aire.“ Avec une modestie que nous avons déjà appris à connaître, il ajoute: „Et ja soit que j'en soye le pire des aultres, si m'en est le parler et l'eseripre tres plaisant. Mais il serait plus que fastidieux de continuer l'analyse. Aussi me bormerai-je, dans ce qui suit, aux indications ou réflexions personnelles d'Antoine pour citer à la fin ? quelques morceaux d'ensemble. Les indications purement biographiques ont été relevées dans le premier chapitre. ') Pour ce qui concerne les détails sur la personnalité de l'auteur, il y a peu à ajouter. A deux endroits il dit expressément qu'il a vu peu de batailles. D'abord, en parlant (dans le chap. XX de la Prudence) de la terrible chose qu'est la bataille, il dit: ,de laquelle je voeul auleunement parler, e£ non mye pour ce qu'on dye ou que l'en pense que ce viegne de moy, ce que ne foyz, car j'en ay trespeu veu et assez moins retenu, mais j'en ay leu en pluiseurs livres et souvent ouy recorder a mains preudommes...^ Et il répéte la méme chose dans le premier chapitre sur les Merveilles: „Car jay oy a plusieurs proeudommes recorder, comme que j'en aye trespou veu, que les genz combatent mais Dieu donne a qu'il lui plaist les bataillez.“ ^) — Il est trés modeste: quant il a oublié quelque chose, il le dit: „et je translateur n'ay pas a present memore ou est: contenu le fait de cestui example“ (Humanite, chap. I), et il ne cache pas non plus qu'il est dilettante en matière de science: ,desquelles choses pourrait on assez parler selon Aristote et les aultres philosophes, mais la science est de tresgrant difficulté pour gens lays et de gros et rude entendement comme je suis“ (Songes, chap. I). — Deux fois reviennent les souvenirs de son séjour en Italie. Sans en avoir précisement besoin, il parle assez longuement (Devocion, chap. IV) des iles volcaniques, en citant les éty- mologies du nom Vesta: „Solin en son VIll:e livre l'appelle Vesta pour ce qu'elle est vestue de toutes couleurs d'erbes et de fleurs et dist que d'elle naisst le feu, ainsi qu'il appert par les noms de Vulcain et d'Estrongol, ysles en mer, qui sont de la duchié de Calabre, qui jour et nuyt souloient ardoir. Mais au jour d'uy l'isle de Volean n'art plus fors par III grans abismes de pins, qui sont au fons de la grant fosse avecques sans nombre de petis conduis, qui sont en tour, que j'ay tous veulx, saillent tres orribles et bruians espiraux de fumee sans cesser, noirs, rouges, jaunes, verts, bleux, tous meslez ensammble. Mais du mont d'Estrongol pres l'un de l'autre a III milles, et sault sans cesser jour et nuyt tresgrans flambes de feu ardant, qui gettent pierres ainsy pesans et 1) On pourrait y ajouter le passage suivant (Prudence, chap. XV): ,Doncques l'amour du bien com- mun fut la cause de leur seigneurie, et aussi tost que l'amour commune fust convertie a la propre, la chose publique fust si aneantie que jay de mes yeulx veu aux Rommains payer le trehut a Surianne, ung trespovre et petit chastellet, pour lors gouverné par Jehan de Magnimont, clerc de feu monseigneur mon pere.* } 2) Cette phrase se répète souvent, et elle se trouve déjà dans la Salade et ailleurs. Etait-ce une formule? N:o 1. 11 82 WERNER SÖDERHJELM. roulliés comme fer. Et par ce veut prouver que par Vesta soit entendu le feu.“ Plus tard, quand, dans le livre sur l'amour (chap. XIV), il parle du sacrifice de Marcus Curtius, il se rappelle l'endroit: ,et en celle mesme place en memoire perpetuelle le poeple fist faire arc triomphal, dont encores y sont des collompnes que j'ay veues.“ Beaucoup plus nombreuses sont les allusions au temps présent, et, comme nous l'avons déjà vu en parlant de la Salade, Antoine n'est pas grand admirateur de son époque. Ses études historiques, son imagination le font regarder les temps anciens à travers un voile flatteur, et la comparaison devient défavorable pour les hommes et les mœurs au milieu desquels il vit. Peut-être faut-il pourtant voir dans quelques-unes de ces effusions pessimistes des ,facons de parler“, de rigueur dans un traité moral comme dans un sermon, et des moyens d'attirer la réflexion du lecteur sur les vices du temps. Après avoir raconté (Prudence, chap. VII) l'ardeur scientifique d'Archiméde (qu'il appelle Trimides), Antoine continue par cette réflexion, où il blàme le peu de sens de son époque pour la science: ,Dont par ainsi se poeult veoir comment Trimides et les aultres philosophes tant amoient sapience qu'ilz oublierent le souverain commandement de nature, c'est au fouir la mort, lesquelles choses au jour d'uy nous samblent grans folies et se telz gens ancores vivoient, on leur courroit sus comme a vrays folz.* Ceci ne se rapporte pas seulement au menu peuple: Maintenant il semble aux nobles que il est grant honte d'apprendre les sciences, par quoy il convient que les choses qui doivent estre gouvernees par eulx soient gouvernees par gens de petite condicion. Et jasoit quilz en soient de bons, si ne requiert pas nature qu'ilz soient en generalité si bons de coeur et de pensee comme les nobles doivent estre s’ilz ne le sont“ (Devocion, chap. III) Mais le temps présent n'est pas seulement défavorable à la science, il fa- vorise aussi le vice: aujourd'hui Epicure a ,moult d'escoliers, tant par vices que par pluiseurs et diverses voyes.* Il y a bien d'autres points que l'amour de la science où, selon Antoine, les nobles et méme les princes ne sont pas sans défauts. 5i les princes ne savent pas bien conduire leurs gens, ,ilz portent en leurs batailles tres perilleux fais, dont eulx et tous leurs joynes et ygnorans conseiliers a tart s'em porroyent inreparablement repentir, ainsi que de men temps est advenu“ (Prudence, chap. XX). Il en a été de méme de la discipline, mais elle s'est améliorée: „Soubz la paine de discipline tous estoient obeyssans, ce que de mon temps avons esté et veu tout le contraire, Car les seigneurs d'assemblees, Moult peu esperimentez, Et les gens desordonnees, Qui point n'estoient corrigiez, Ont perdu maintes journees, Ou mains bons homs sont demourez. ') ) Parmi les mauvais vers éparpillés ca et là dans la premiére partie du traité, quelques-uns sont précédés de remaniements poétiques des prosateurs latins et en sont des traductions. Ainsi nous lisons dans le chap. XV du méme livre de la Prudence cette citation d'Orose: T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 83 „Mais ores, Dieu mercy, tout est tres bien amendé, car se toute vaillance et dil- ligence d'armes estoit perdue, elle se recouverroit es Francoys, teismoing les nouvelles conquestes de Normendie et de Guyane, entierement faittes en mains de l’espasse de deux ans, tant a esté discipline et justice observee“ (Discipline, chap. LII). Ce passage est remarquable, parce que nous y sentons un souffle de patriotisme, qu'on ne retrouve guère ailleurs dans ces premiers écrits moraux d'Antoine de la Sale; il est vrai pourtant que l’histoire des rois de Sicile, dans la Salade, s'inspire aussi de sentiments patriotiques élevés et chauds, ') — plus tard, dans le Reconfort, Antoine donne une expression tout à fait grandiose à l'amour de la patrie et à l'honneur militaire. Un peu plus loin, dans la Salle, on rencontre encore un autre témoignage d'une certaine fierté patriotique. Dans le chapitre VI de la Liberalite il parle de Hiéron, le roi de Syracuse et de sa conduite après la bataille du lac de Trasimène en disant que ,peu se trouvent au jour d'uy qui telle voulenté ayent.^ Il rappelle que d'abord les , Rommains furent moult au bas par les Cartageniens* mais qu'à la fin il furent vainqueurs. Et il ajoute: ,et meismement ad present du Roy, qui n'a pas oultre XX ans que son estat et sa seignouriee estoient si bas, que de present est par la grace de Dieu tout mis au dessus.“ Mais en général, La Sale est moins bon pour son temps. A propos des princes il fait cette réflexion (Justice chap. VIT): , Lesquelles choses a tous princes et seignours est example de bien regarder et par bons et sains consaulx des saiges, quelles loys et ordonnances ilz feront, et quant sont faictes, les bien garder et maintenir et ne souffrir pas que les Fingere qui non visa potest commissa tacere, Qui nequid hie niger est, hunc tu, Romane, caveto avec la traduction suivante: Qui ne peut faindre sa veue Ne sa langue tenir mue Pour celer ce dont est commis, Lors garde toy de telz amys. Et sur ce dit ancores le proverbe: Nul ne doibt estre secretaire S'il ne scet tout conseil taire. Un peu.plus bas, il y a une citation de Claudien: Te patrem civemque geras, tu consule cunctis, Non tibi, nec tua te moneent, sed publica vota, ce qui sous la plume du poéte Antoine prend la forme que voici: Comme pere et citoyen te porte, De bons consaulx tu les conforte, A toy seulement ne t'aplicque, Ayme Dieu est (l. et) bien publicque. !) Dans ce chapitre, il dit à un endroit, en parlant des Français: „ainsi que sont au jour d'huy entre tous les autres du monde moult vaillans et preux.* N:o 1. 84 WERNER SÖDERHJELM. ‘crosses et puissans mouches de leurs pies les passent, neant plus que les foibles et les petites. Mais au jour d'huy a poine les riches et puissans hommes ne poeuent estre con- strains aux loix, tant a priere d'amys comme pour crainte ou pour baisier le babouyn.* — Enfin, en donnant des exemples de la Gratitude (chap. III) il se plaint ,qu'ilz sont au jour d'huy plus seigneurs et aultres que quant ilz ont receu aulcun grant service ou plaisir d'auleun amy, ilz le heent ou ne le vouldroient jamais veoir. Et ancore je n'ose dire qu'ilz vouldroyent a poine qu'il fust mort affin qu'ilz fussent desobligiez a recon- gnoistre ce bienfait. Haa! faulse nature de gens, quant est le mal que vous attendez, se ne vous amendez pas ce tresfaulx pechié d'ingratitude.^ ') La vertu le plus en discrédit auprès de son temps, c'est en tout cas, selon An- toine, la dévotion. A cet égard, les princes péchent autant que les autres: Fabius Maxi- mus et Gaius Flaminius furent privés de leur dignités pour avoir ,tenu plait^ dans un temple, mais maintenant les princes peuvent le faire impunément, et pourtant c'est le pis pour eux-méme (Devocion, chap. VIII) — D'autres histoires semblables sont racontées pour montrer que les saints lieux ne sont pas faits pour y tenir „assamblee, parlemens, danses ne autres festes secuielres, si comme on fait ores communement ... et tant sont ores les eglises et lieux sains communs que chascun y và pour ses communes affaires, dont me semble qu'il n'y a plus difference fors en faire temple de Bacus et de Venus“ (Devocion, chap. VII); une s'adresse expressément aux ,gros ou mauvais erestiens“, qui n'ont pas de dévotion „non seulement de aorer mais de faire le pis qu' ilz poeuvent en ces tressans et sacrés lieux et temples, ains y vont pour deviser, pour eulx mocquer des uns et des aultres, et aussy pour toutes vanitez^ (Sacrilege, chap. I). Mais voici des accusations encore plus graves: en comparant la dévotion des anciens à celle de ses contemporains, Antoine trouve que ceux-là entendaient la religion d'une maniére beaucoup plus sérieuse, et il va jusqu'à attaquer véhentement les prétres qui ne se soucient que de l'argent. Ces philippiques reviennent à deux reprises différentes: il voit, dit-il, par les témoignages de Valére, Justin et plusieurs autres historiographes et docteurs ,que les Rommains et mains aultres nacions entendoient assez plus dilligamment ou service et sacreffice des dieux que nous, qui chrestiens sommes, ne faisons. Car au jour d'huy generalment noz religieux sont tresprescheux de nos informer souvent les choses dont sommes tenus au service et obeyssance de Nostre Seigneur, et les pastours de saincte Esglise aulcuns s'em passent legierement mais qu'ilz aient leurs rentes pour eulx tenir bien aises. Et la fragillité humaine est si variable plus huy que jamais, a laquelle 1) Le passage suivant (Avarice, chap. II) contient aussi des réflexions personnelles: Les vices du prince „portent tenebres devant ses yeulx et a tout son pays... Or faut il doncques que tous les aultres qui riens ne lui sont le heent pour la cruaulté de luy. Et quant on le voit ou on en parle, chascun crie saint Julien et fait on la croix comme pour l'ennemy. Que vous diroye? Ce sont de tous les plus malheureux de tous les aultres. Car ils ne sont bons pour nully ne pour eulx meismes. Et pour ce, vous princes et seig- neurs, qui a lexample de tous aultres avez ou devez avoir voz coeurs pour acquerir du chiel la souveraine gloire, et puis celle des coeurs terriens fouir, vous fault non pas tant seulement mais aussi contrarier et bataillier a l'encontre de ce tresdetestable faulx et mauvais vice. Et aussi des las de libiden de Venus et de Bacus. Et fouir la sente de ces tresglorieux examples qui vous feront vertueux et avec ce d'ame, d'onneur et de vye tresheureux.* T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 85 nous sommes tous obeyssans, dont par ainsi l’indignacion de Nostre Seigneur peu a peu nous pugnist et chastie tant par guerres comme par famines, pestillences et par tres- odieuses voulentez de l'un frere chrestien a l’aultre, par laquelle chose devons estre certains que se noz pasteurs ne nous confortent aultrement et services Nostre Seigneur et nous ne les croyons et obeyssons, que nostre vie sera doulente, tristre et tresbriefve* (Devocion, chap. IV). A un autre endroit, il est encore plus explicite. Après avoir parlé, dans le chapitre VII du livre sur la dévotion, du ,voeu de Marcellus consule au Dieu d’onneur et au Dieu de vertu... et de la reponse que lui firent les eveques et du commandement que le soubsprestre fit a Lucius son fils precher a Romme“, il en tire la morale suivante pour les prétres de son temps: Car se les payens auorent en si grant devocion et reverence les tripes des vaches ou des brebis, par moult plus forte raison les prestres deuvoient avoir en grant honneur et reverence le tres- saint sacrement de l'autel et le faire par si grant devocion que Dieu s'en tensist a payé et content pour ouyr leurs devotes prieres, et aussi que le poeuple y peust prendre bon example pour acroistre sa devocion. Mais ilz sont de prestres qui ne font ores conscience de dire leurs messes dieux scet comment et en quel estat... Et de telz y a sanz dire leurs heures neant plus que feroit ung chien d'embler ung os. Iz s'en vont fuyant de moustier en moustier pour gaigner ung pau d'argent, qui est a leur dampnacion. Car se il est a leur malle gaagné, aussy est il pis despendu. Dont de ceste malvaise et desordonee vye est avenu que les bons ont perdu et que la treshaulte dignité de prestrise est comme toute cheute en vilté. Hellas! et les prestres des payens avoient qui les corrigoit; mais les prestres des chrestiens ne trouevent point de correction, se ce n'est de leur oster ung pau de la bourse, se ilz ont riens. Mais quant ilz regettent leurs plumes, ilz se renprennent a vouler comme devant. Sy est la tresgrant deffaulte de leurs prelas, quant par malvaise convoitise ou par prieres ilz laissent a faire leur devoir... Je compléterai encore les sermons que fait Antoine à son temps, par deux cita- tions. L'une se rapporte à quelques histoires de citoyens romains, comme Cincinnate, Scipion l'Africain etc. qui malgré leur condition pauvre étaient tenus en haute estime pour leurs grandes qualités. C'est ce qui n'arriverait guére dans le temps actel, dit An- toine: ,Et tout le rebours est au jour d'uy, car se tous les biens des vertus estoient au corps, et il fust povre et en petit estat, a poine seroit cil qui le voulsist veoir. Ainsy que dit le commun proverbe: Se tu avoles toute prouesse Et la science de saint Pol, Et tu n'eusses point de richesse, On ne te tendroit que pour fol.* Et Antoine ajoute, pour conclure, cette réflexion amère: „Et pour ce que vices ont vaincu les vertus, par mains seigneurs qui ont perdu vraye congnoissance est le monde tenebreux“ (Povrete, chap. 11). La seconde citation, du même genre, est prise dans un des derniers chapitres du livre (Abstinence et continence, chap. II), où l'auteur a parlé d'autres romains vertueux: N:o 1. 86 WERNER SÖDERHJELM. „Hellas! et ou sont au jour d’huy ces Curius, ces Fabricius, ces Quintus et tant de si tresvaillans hommes en armes et saiges en conseilz, qui tant amoyent la chose publicque, qui tant amoyent continence, qui tant amoyent loyaulté et tant hayoient la detestable avarice et tous aultres vices? Certes, il en est moult peu. Ains est le temps que les princes et les gouverneurs des seigneurs blasment et tiennent a folz les officiers quant ilz ne prennent de peuples non seulement les choses donnees mais prendre et rappiner de tous costez, et par telz paroles envers Dieu les bons blasment, eulx, leur honneur et leur compaignie. Dont par ainsi le monde est advenu que a paine est il au jour d’uy seigneur qui prise l'homme qui proudomme soit.“ Nous avons déjà vu qu'Antoine ne se contente pas de faire simplement des extraits de ses originaux mais qu'il en tire aussi des lecons morales pour son temps. Les histoires qu'il reproduit lui donnent quelquefois occasion de réfléchir sur leur fond philosophique, leur authenticité, leur concordance avec les récits d'autres auteurs sur le méme sujet, etc. Dans son dix-neuvéme chapitre sur la prudence, Antoine vient à parler d’Epi- cure (,Epicturas^); c'est un philosophe, dit-il, que les autres, qui ne sont pas de son opinion, apellent „pourcel“, parce qu'il „mist souverain bien en delectacion corporelle, ainsi que le poursel se delitte en l'aise de son corps.“ Mais il faut bien pourtant, pense La Sale, que son école ait été reconnue et qu'elle ait eu des partisans, car autrement elle n'aurait pas été si ,authentique* ni si renommée qu'elle l'est, et on n'aurait pas, non plus, tenu son chef pour un philosophe si ,authentique“. Et, quoique il ne puisse pas tout à fait se rendre compte des raisons des uns et des autres, il táche de déméler la chose raisonnablement et de prendre la défense du philosophe — en prétendant que son systéme peut étre mauvais pour les uns et bon pour les autres, selon la manière de le comprendre. Voici son argumentation: ,Mais toutesfois, dont moult me poise, je ne peux oncques savoir ces raisons, car ja fust ce qu'il n'entendist pas la parpetuité de l'ame mais mettoit qu'elle perissoit avecques le corps, laquelle chose estoit chief et commencement de son erreur, toutesfois aussi ne le creyoent pas les Rommains ne pluiseurs aultres nassions devant l'advenement de Nostre Seigneur. Mais aulcuns saiges ou inspirez du saint esprit tenoient son oppinion pour bonne et son dit pour la maniere qui apprez s'ensuit. Et non pas que delectacion corporelle fust le souverain bien... Mais quoy qu'on en dist de bouche, vrayement les gouliars, les rusticques et ceulx de gros entendemens la suivent, la prennent de fait a leur pooir et se fondent sur ung principe communement dit: il n'est vie que d'estre ayse etc. Lequel principe on dit est moult veritable s'il estoit bien entendu. Mais yceulx golliars l'entendent pour ayse de corps et vivre en delectacions. Et ja soit que la maniere de parler de Epicturas ne soit pas bien honneste aux rustics et de gros entendemens, si est elle tresbonne, souffisante et bien esprouvee par les sains docteurs et notables clers, car ilz entendent pour delectacion de corps qu'il convient faire et user de toutes les IIII vertus cardinales. C’est assavoir de prudence, de justice, de force et d’atemperance.“ T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 87 On trouvera un autre caractère aux réflexions suivantes, placées à la fin du neu- vième chapitre de la Justice, qui traite spécialement de la paix, de l'amour et de la liberalité: „Par amistié les communitez sont acreues et les biens des abitans amendez et ancore la chose publique, et par hayne la chose publicque vient a neant. Par amitié les bons povres deviennent riches, et par haynne les bons riches deviennent povres. Par amitié les gens vivent longuement et par haynne les gens meurent moult souvent. Par amittié chascun repose son coeur liement en son hostel, et par hayne il n’a que doubte, paine, soussy et tourment. Car je trouve que la souverayne guerre qui soit est celle qu'on a à son hostel, car la ou elle est Dieu ne aultre bien n'y poeut demourer, et se briefve- ment n'y est pourveu, il n'est mye possible que tout ne voise a mal. Dont sur ce je troueve que de la paix vient la richesse, de la richesse vient l’orgouel, de l'orgoeul vient la guerre, de la guerre vient la povreté, de la povreté revient la paix. Et ainsy va le monde.“ C’est, dans le vrai sens du mot, un cercle d'idées assez original! On remarquera la phrase qui dit que la plus grande souffrance est celle d'avoir „la guerre“ dans son ,hostel^. Si lon était sûr qu'Antoine füt l'auteur des Quinze joies de mariage, on pourrait facilement voir dans cette phrase une tendance semblable à celle du livre et l'attribuer à des expériences personnelles. Mais elle est pourtant trop vague pour cela. Le jugement que porte Antoine sur les femmes n'est pas plus indi- viduel. Il parle (Amour, chap. Ill) de l'amour et du sacrifice des femmes pour leurs maris et fait cette réflexion: ,doncques est bien raison que bonnes femmes soyent amees, louuees et honnourees en trestous lieux“. Et il ajoute une phrase un peu obscure: „et quant à moy j'ai esté suys et sy je ne scay le contraire pour chose que nul die je fineray ...* Ensuite, dans le chapitre suivant, il cite Fulgence sur les femmes: ,il n'est en ce monde plus precieulx ne sy riche tresor ne aussi plus souveraine joye a homme marié que de avoir une bonne femme et paisible, laquelle est au mary en ce monde joye pardurable. Et. aussi dist qu'il n'est povreté ne si cruelle douleur que est d'avoir la mauvaise et felonneuse femme. Et de la malvaise est douleur inestimable, car de tant plus qu'elle est prochaine et conjointe a homme, de tant est au mary la joye ou la dou- leur plus grande quoy que soit du sourplus.“ A deux endroits différents, Antoine fait une critique sommaire des ses sources. Dans le troisième chapitre de la Moderacion il parle des Sept Sages, d’après Valère Maxime et saint Augustin, qu'il ne trouve pas bien d'accord: , Valerius dist qu'ilz furent tous d'un temps, et aultrement ilz n'eussent pas peu envoyer la table de l'ung a l'aultre . . .“ Mais d'après saint Augustin il y aurait au moins cent dix ans entre Tales Millesius, qui fut du temps de Romulus, et les autres, qui furent du temps de Tarquinius Priscus. Aprés de longues explications chronologiques, il se resigne à tenir toute cette histoire pour inventée, et dit: ,Si est vraisamblable que ceste ystore fust faicte a plaisir plus que en verité, car se elle fust vraye, il n'est pas a doubter que Valerius, Titus Livius et les aultres ystoriographes n'eussent mise ceste ystore comme les aultres, et les VII saiges nommez.^ La liste des noms que donne saint Augustin montre qu'il n'y avait pas un seul romain parmi ces sept sages, „ainsi que recite l'istore de Marques, quant les VII saiges le garantirent par leurs trouvés examples de la mort que l'empereur son pere N:o 1. 88 WERNER SÖDERHJELM. avoit ordonnee par le faulx pourchas de l’emperieres marrastre de Marques, dont puis aprez par ce fut arse.‘‘ Il est intéressant de constater qu'Antoine a une notion, au moins, de la version des Sept Sages de Rome qui contient le personnage de Marques, ou bien du roman connu sous le nom de Marques de Rome. Cependant cette notion n'est pas tout à fait juste, étant donné que nulle part Marques n'est le fils de l'empereur; dans le roman des Sept Sages il est fils de Caton et camarade de Fiseus, le fils de l'empereur, et dans le roman qui porte son nom, Marques est sénéchal et conseiller de l'héritier du trône. Une autre fois encore La Sale fait des réserves au sujet de ses sources. En parlant des Merveilles (chap. VI), il dit: ,,Pour affermer les merveilles des oyseaux de Dyomedes, saint Augustin alegue Varro, qui conte merveilles qui ne sont pas plus a croire que les merveilles des oyseaux que j'ay cy devant dit, c'est assavoir de Crite, qui mua les compagnons de Ulixes. On voit percer ici la sobriété et le scepticisme qui caractérisaient cet esprit réaliste. Les citations données ci-dessus témoignent d'un pessimisme prononcé chez l’auteur en ce qui concerne son temps. Cette maniére de voir ne s'étend pas à toutes ses idées sur la vie. Il espère bien qu'avec l’aide de Dieu il ne sera pas impossible de suivre les traces des vaillants et vertueux romains, et il proclame que les voies du destin ne méritent pas d'être blàmées autant qu'on le fait en général. (C’est au moins ainsi que l'on peut comprendre le passage suivant (Povrete, chap. V): , Mais tout avant prierez la grace du Saint Esprit que il nous doinst ensivir les tressaintes vertus et la grace que ses vailans cy dessoubz nommés heurent. Lesquelles choses touchent a tous les nobles excercitans le mestier des armes, que si souvent ont eu par leurs biens fais les os rompus et les chars tant perchees qu'il seroit fort a vouloir dire. Quant neantmoins esperant la mercy de gratitude voeullez savoir que il me samble et vray est que fortune n'est pas tant à blasmer ne a hayr que aulcuns font. Ainsy que les exemples sont mis en trop plus bel latin que ne se sont peu mettre en françois.“ Pour montrer quelle était, dans ses récits historiques, l'attitude d'Antoine vis-à- vis de ses sources, je donnerai ici deux extraits. L'un raconte l'histoire de Quintius Cris- pinus et Baudius Campanus, telle qu'elle est rapportée par Tite Live et Valére Maxime. Il faut observer que la première partie de ce récit n'est pas tiré du neuvième livre de Tite Live, qui, en parlant de la guerre et la bataille mentionnées par Antoine, ne ra- conte point l'histoire de Crispinus et Baudius, comme on le croirait d'aprés sa maniére de citer; cette partie est plutót une combinaison des deux endroits nommés un peu plus tard, et dont le second (— Tite Live XXV) est reproduit encore une fois, en suivant assez fidèlement le texte. Il n'y a pas lieu de croire, selon moi, que La Sale ait eu la moindre intention de fausser les sources, mais il a été entrainé par son imagination et son talent de narrateur à représenter en termes qui lui étaient propres limage vivante quil avait reçue du récit des vieux auteurs. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 89 Le second extrait est l'histoire de Midas, d’après Ovide. Un coup d’eil sur loriginal (Metamorph. XI) suffira pour montrer que notre auteur s'est tenu rigoureuse- ment au texte; mais il y a un je ne sais quoi qui rend le récit dans la prose d'Antoine plus vif et concret — de petits traits ajoutés cà et là, et inspirés par le sentiment pro- noncé du style réaliste qui est si caractéristique de sa manière. Il faut avouer, en effet, que la vieille fable si répandue a retrouvé sous sa plume une forme assez agréable et avenante. Quintus Crispianus de Romme et la grande iniquité de Baudius Capuanus. !) Il convient savoir que selon Tite Live ou IX livre de la fondacion de Romme, quant les Rom- mains furent sy vaillantment vaincus de samtes?) ou lieu nommé Fourques Cadines,#) ceulx de Capoua firent moult de biens et de consolacion aux Romains vaincus, par laquelle chose les Rommains les amerent moult, tant en communiquant en especial personnes, sur lesquelles en y ot deux, l’un Rommain et l’autre capouain, dont le Rommain avoit nom Quincius Crispinus et le capoan Bauldius. Or fut ainsi que Baudius, qui avoit fait auleuns plaisirs a Quincius, vint a Romme, ouquel Quincius fist moult de plaisirs et de honneurs en son hostel et ailleurs, tant qu'il povoit et savoit. Dont le terme durant advint que Baudius fust tres malade, mais Quincius le fist garder et penser aux dames de son hostel, et lui eut mires et medecins comme pour sa propre personne. Et tout que par espasse de temps Bauldius fit du tout gueris. Sy advint aprez que Hanibal vint en Ytalie en la grant puissance que vous avez oy, sy list tant que Capoa se rebella contre les Rommains et fut pour Anibal, par laquelle chose l’indignacion d'eulx aux Rommains fut assez plus que oneques mais n'avoit esté. Et alors les Rommains a grans esfors de gens vindrent devant Capoa pour destruire les biens qui estoient hors semez et les fruis. Alors saillist Baudius hors des portes de la cité, armé de toutes ses armes et requiert Quincius, qui tant souloyt estre son amy a bataille. De laquelle chose il fut moult esbahy. Mais tant fut la humanité et elemence de Quincius grande que oncques ne lui voult seulement respondre par longue espasse de temps, par laquelle chose Baudius le reproucha moult souvent a couardise, ja fust que Quincius fust a tous notorre d'estre assez meilleur chevalier de luy. Et tant advint que par importunes parolles Quincius fust constraint de humainemment lui respondre en ayant tousjours regart en sa clemence pour lamour qu'il avoit tant portee a cestui Baudius, adfin que les trespuissans effets ou affections de yre par la vertu et bonté de sa chevalerie le poeussent surmonter. Ains le voult humblement admonnester et combattre de paroles que de fais, disant a Baudius: mon treschier frere, et quelle forsenerie t'a tant en sy pau de temps fait oublier l'amour de nous deux, et ne te souffist il pas de forsener en publique mauvastié sans forcener en deshonnesteté privee. (C'est a dire ne te souffist il pas se ton commun est rebelle contre sa droitte seignourie pour l'estat des estranges gens magnifier et pour soubzjuguier nostre regne commun, sans ce que tu, a qui j'ay fait tant d'amour et de services, ne me voullez singulierement ochirre et me choisir pour le tout seul des Rommains et sur moy excercer tes desloyaulx armes, mais sache qu'il n'en sera riens. Car les privez dieux, lesquelz sont devers nous et noz saintes aleances, par amour et par foy me deffendent combatre a toy par singuliere bataille, jasoit que ton cruel pechié et ton inestimable crime soit de voloir ochirre ton amy, parquoy quier aultre destre main que la mienne qui t'ocie, car la mienne priveement n'en sera ja soulliee! Haa! vaillans princes, ha! vaillans hommes, ha! toutes manieres de gens, ayez esgart a cest tres- !) Ce récit forme le chap. V de l'Humanité. ?) Samnitas. 3) Fureulas Caudinas. N:o 1. 12 90 WERNER SÖDERHJELM. vaillant homme, si tresplain de clemence et de toute humanité, auquel le vray juge celestiel donna a la fin a chascun ce qu'il ot desservy. Ainsi que dit Valerius ou V:e livre et ou IX:e chapitre, !) car Baudinius fust mort et tout detrechié en la commune bataille. Et Quintus en eschappa sain de corps et a tresgrant honneur et gloire. Toutesfois il est vray que Titus Livius ou V:e livre de la seconde bataille punieque ?) raconte ceste hystoire par ceste maniere, disant que quant les Rommains furent arrengiez devant les portes de Cappo cité, Baudius yssi hors sur son destrier, armé de toutes ses armes, et escria a haulte voix se Quincius Crespinus estoit la. Alors Quincius Crespinus cogneust Baudinus et s'avanga, pensant qu'il lui voulsist parler amiablement. Mais quant Baudinus le vit, il ne lui dist aultre chose fors qu'il le requeroit de bataille corps a corps?) et qu'il vouloit savoir lequel valoit mieulx en armes de tous deux. De laquelle chose Quincius comme tout esbahy et neanmoins comme saige respondist que chaseun d'eulx deux avoit moult d'ennemys pour esprouver leur force non mie d’entreulx deux qui sy grans amys estoient. Car se par fortune avenoit qu'il encontrast en bataille, il se declineroit de lui, adfin qu'il ne soullast sa main du sang a son vray amy, Et a ces parolles il vira les espaulles pour s'en partir. Alors Baudinus fist plus le cruel que jamais n'avoit este, et se prist a le reprouver qu'il estoit lasches et couars et que soubz couleur d'ospitalité il faignoit non vouloir combattre contre luy, qui savoit plus vaillant et plus puissant en armes qu'il n'estoit: et souveraine- ment quant il estoit venu contre son commun, dont le repputoit son mortel ennemy. Alors Quincius se retourna le regardant et disant les doulces parolles que Valerius et Titus ont cy devant dit, par les quelles l’orgoeul surmontoit plus fort a Baudinus, et tout appertement disoit que ce n'estoit que vraye couardise soubz couleur de ospicialité. Adont le sang esmeust non pas a ire mais a son honneur garder. Quincius lui dist: Frere, ce poise moy, les dieux m'en seront tesmoings, de combattre a toy, mais puisque faire le me convient, soeuffre toy si yray prendre congié aux consulles, car par droit, sans leur congié faire ne le doy. A tant se part Quincius et Baudinus latent. Et quant les consulles ont bien entendu le tresderaisonnable requeste et la treshumaine response d'eulx, lui acorderrent la ba- taille qui fut present trestous. Alors Quincius revint a Baudinus et l’eseria disant: Frere, les dieux me sont tesmoings! A ces paroles brocherent les destriers des esperons tant que poeuent l'un contre l'aultre et s'entreffierent des glaves si durement que le glaive de Baudinus volla en pieches. Mais il fut feru et moult blechié par le hault de la paume de son escu, tant qu'il voula des arsons a terre, Et quant Quincius, au virer qu'il fist de son destrier, le vist a terre, il sault a pié, mais ce ne poeust estre si tost que Baudinus ne fust ja levé et gettant son escu a terre il s'en fouy a saulveté. Alors Quincius prinst lescu et le destrier de Baudinus et l'ammena a grant honneur et a grant gloire. Et puis aprez ne tarda guieres que la commune bataille fust, en laquelle ledit Baudinius fut mort, ainsi que dit est...) 1) D’après les éditions, c'est le premier chapitre, voy. Valer. Max. ed. C. Halm, 1865, p. 218. ?) C'est le livre XXV. 3) Ici, l'original se sert de l'eratio recía: „Provoco te, inquit, ad pugnam, Crispine!* *) Un exemple assez caractéristique de la maniére de fondre ensemble plusieurs sources, est donné aussi par la longue description de la fondation de Rome (ms 10959 fo 190 ro—199 vo), qui est vivement et bien racontée. En voici un passage du commencement: , En celui temps se faisoit ung gieu ou mont Palatin, lequel gieu on appelloit Luppercal, que Evan- des, le roy d'Arcade, y avoit ordonné moult long temps paravant Et lavoit apporté d'une cité d'Arcade, qui avoit nom Palatea, et pour ce est a Romme ce dit mont, ou l'en faisoit celui gieu, appellé le mont Palatin. Le gieu estoit consacré a Pan. Et puis les jeunes hommes estoient devisez par parties et couroient tous nudz les ungs comme les aultres, ainsi comme l'en joue aux barres, et estoient chains ou afeulés des peaulz des bestes qu'ilz avoient sacreffiez. Aulcuns dient que les femmes couroient toutes nues avecques les hommes, si comme nous lisons en la legende saint Barnabe. Mais T. Liv. ne le dit point, ne aussi ne fait Valerius, dont pour declairer mieulx ceste matiere convient savoir que c'est de Pan a qui on faisoit tout cest sacrefice. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 91 Le fable de Midas, roy de Frige. Ce Vke et dernier chapittre des ystoires !) traitte de la fable de Midas, roy de Frige, de sa nativité et de sa vye, de la grace que Bacus, le Dieu du vin, lui fist. Aussi comment par son rustic jugement Appolo lui fist muer ses oreilles en oreilles d'asnes, qui est tresbelle ystore, prouffitable a ouyr etc. Il convient savoir que Midas fut roy de Frige selon les ystoires, qui fut le plus riche roy d'or et d'avoir que pour son temps au monde fust et le plus avaricieux. Et fut au temps de Numa Pompilius, qui fut le second roy de Romme, et fut aussi du temps Manasses, le roy d'Inde, qui fu filz de Ezechias. De cestui Midas fait Ovide en son XI* livre de metamorpthose une delitable fiction et dist qu'il estoit un viellart nommé Cilenus de ceulx qui boyvent voulentiers, lequel avoit tant beu que de yvresse aloit tout chanselant, par laquelle chose il estoit de l'amittié et famille de Bacus, le dieu du vin. Les paysans le trouverrent aux champs de Frige, qui est le pays de Troye la grant, si le prirent et menerrent a Midas, leur roy, car aussi estoit il de la confrarie de Bacus. Si lui fist moult grant honneur et chiere, puis le mena a la feste qu'on appelloit orgia. Et le XI* jour aprez le mena en Libe et le rendy au dieu Bacus, qui en ot si grant plaisir que pour ce il lui offri queleonque requeste que Midas vouldroit requerre lui seroit acomplie, laquelle grace Midas oncques ne fust si joyeux, mais comme sur tous le plus avaricieux requist au dieu Bacus que tout ce qu'il toucheroit devenist or. De laquelle requeste le dieu fut moult dolent, car c'estoit le dommaige de Midas, mais pour lui complaire lui acorda par couvenant que aussi tost qu'il seroit retourné en son palays de Frige, disant qu'il s'en repentiroit. Lors Midas prinst congié de Bacus, moult entalentez de estre retourné. Et quant il fut descendus en son palays, il voult aprouver sy l'otroy de Bacus estoit vray, car a paine le pouoit il croire, tant estoit son coeur de avarisse ardant. Lors acourut vers ung arbre qui la estoit, si prent une rame et partout l’atoucha. Alors la rame fust toute en or. Puis toucha des pieres, qui toutes devindrent or. Alors fust se liesse si grant que a poine pourroit nul compter. Et quant vint l'eure du mengier et il fust assis a table, le pain et la viande que mengier y vouloit incontinent estoit toute d'or, si ne pouvoit trouver viande queleonques qu'elle fust qu'il peusist avaler. Lors retourna sa tresgrant joye a tresgrant doeul, la famine qui le constraignoit et la soief si le tor- mentoit tellement qu'il ne savoit plus que dire ne que faire et pense bien du tout a mourir. Lors a Selon Ysodore ou VIII livre ou chap. des dieux des payens, les grecz appelloient Pan ce que les latins appelloient Silianus, qui est le dieu des rusticques et vault Pan en grec a dire tout en latin, et pour ce les anciens les paignoient en guise de nature et lui bailloient auleune chose appartenant a chascun des elemens, car il avoit cornes a la similitude des rays du solleil et de la lune. Il avoit la pel pintellee et tachettee pour les estoilles du chiel. Il avoit le visage rouge a la similitude de feu. Il avoit une fleute ou il flagoil- loita VII challemiaulx pour lamornie du chiel, ou il a VII sons divers. Il estoit moult pelu ou velu a signiffiance de la terre, qui est vestue d'arbres et d'erbes. Il estoit par le bas moult ort et lait pour la terre, qui est enordie des bestes sauvaiges, serpens et aultres qui sont sur elle. 1l avoit pié de chievre a demonstrer la fermeté de la terre, auquel dieu estoit fait ce sacreffice, celon ce que dit Tite Live... Et d'aultre part quant Munitor voit Remus, que son frere Amillius li avoit mandé pour faire morir, et le voit si tresbel jouvenciel et sy hardy en son parler et en tous ses fais, le coeur ly esmeust d'amour et de pitié, ainsi que nature le queroit; lors se informa moult de sa condicion, et quant plus le veoit et plus lamour paternelle le destraignoit au coeur et lui sambloit proprement qu'il veoit au visaige sa fille propre- ment. Justin au XLIII livre dit que endementiers que Munitor estoit en ses grans pensemens, arriva Faustulus, qui mena o luy Romulus et luy conte secretement tout ainsy que l'aventure estoit; de la grant leesse que Munitor eust ne fault point demander, car elle fust telle que a paine est couer qui penser le peust...* !) Cette partie du livre porte le titre Merveilles. Le récit se trouve dans le ms 9287 fe 235 ro (la miniature est une des plus belles de toutes), et ms 10959 fo 211 vo ss. * Nol: 92 WERNER SÖDERHJELM. jointes mains fait sa priere a dieu Bacus qu'il lui volsist secourir et comme son obeyssant lui par- donnast son avaricieux mesfait et son tresriche dommaige qu'il lui avoit requis. Adont le dieu Bacus fut debonnaire et s'aparut a luy. Si le reprint de son avarice, disant qu'elle ne affiert point a homme qui le voeulle loyamment servir. Mais pour ce qu'il estoit de s’amittié il luy pardonoit et si commanda qu'il s'allast prestement baignier au fleuve de Pactolus, alors il seroit gary. Et ainsi le fist. Mais leaue qui le touchoit et de lui descourroit estoit toute par graneaux d'or que a la clarté du soleil il veoit escourre ca et la par tout ce fleuve. Lors s'appensa que revenu qu'il fust, il feroit ce tresgrant fleuve par sept cours de son royaume se partir, adfin de pouoir trouver ces grains et estenchelles d'or, et ainsi le fist, dont tout son autre grant tresor y despendist. Et pour ce demoura trespovres et malheureux. Et quant il eust ce fait, print pour son plus brief chemin a passer dessus le monlt de Thimolus et la trouva Pain, le dieu des bestes, qui jouoit d'un challemel de rosel aux nymphes des montaignes, que nous disons fees, lesquelles Ysodores les appelles Orcades ou VIII* livre. Et quant ilz s’entervirrent, la joye fut moult grant, content les ungs aux aultres de leurs fais et aventures, lors Pain, qui jouoit de son chalemel, se prinst a venter qu'il en jouoit assez mieulx et plus melodieusement que Appollo, le dieu de sapience, ne faisoit de sa harpe. Sur lesquelles parolles Appollo survint et la chose emprise fut Midas esleu juge pour les deux dieux. Lors commença Pan, qui escommis avoit Appollo, et joua de son chalemel tout le mieulx que il pot, et quant il ot assez joué, Appollo joua de sa harpe si tres- douleement que tout le saint mont de Thimolus et toute la compaignie juga pour lui, Mais Midas, auquel la sentence commise estoit, juga que Pan estoit le mieulx jouant et que la mellodie du challemel estoit assez plus plaisant que celle de la harpe. Alors Appollo, qui aperchust ceste tresrusticque et bestiale sentence de Midas, comme rusticque et bestealle le condempna toute sa vie a porter oreilles d'asne, et ainsi fust. Et quant Midas aperceust qu'il avoit oreilles d'asne, fut moult esbay et dolent, mais aultre remede n'y peust faire. Mais pour plus honnestement couvrir sa honte, fist encontinent faire ung thiare qu'il porta sur son chief, qu'est une mittre longue et ronde, dont les pappes sont couronnez, sy mucha dedens ses oreilles et, car il estoit roy, ne lui convenoit descouvrir, mais le soir pour luy couchier sa retraist en une garderobe, et lors a son barbier sur sa vie deffendist que a nul le deseouvrist. Alors hosta son thiayre et ses grandes oreilles descouvrist. Et quant le barbier vist ceste merveilles, que pour riens ne descouvrist, mais de l'angoisse qu'il avoit saillist hors de la porte. Lors aux champs tout soeul saillit, une fossette fist en terre, puis se baissa et par II fois en la fossette dist: Terre, tenir plus ne me puis que je ne die, et a nul aultre descouvrir je ne puis, que monseigneur le roy Midas ait nouvellement oreilles d'asne. Et puis raemply la fossette de terre, ainsi que paravant estoit. Sy advint que de ceste fossette nasqui rouseaulx, et quant ilz furent grans et que par le vent les uns aux aultres se freoyent, le son et noise que les roseaulx faisoient estoit que Midas le roy avoit oreilles d'asne, tant que la nouvelle ala par tout. Laquelle fable ou fiction de Ovide est toute plaine de mistere, qui segneffie aultre chose qu'elle ne dit, mais je n'en voeul parler se moult pau, fors que par ceste narracion si poeust om assez comprendre que Midas fust gloux et yvrongnes, dont le dieu fist jadis assez demonstranche. Item quil fut merveilleusement convoiteux, tant que poeult dire qu'il en perdist la vie. Item qu'il fut rude et de bestial entendement, quant il juga que Pan, le dieu des bestes, par qui est entendu nostre sensualité, jouoyt mieulx et plus melodieusement du challemel que Appollo, le dieu de sapience, ne faisoit de sa harpe. Car ad ce il mettoit le sens avant que la raison et entendement. Et pour ce comme asne il devoit avoir oreilles d'asne. Item ce qu'il les couvrist de son thyaire signiffie que les grans seigneurs poeuent couvrir auleunement leurs visces par leurs grandeurs et richesses mieulx que les aultres ne font. Nonobstant que Jouvenal die que homme riche ne poeut riens faire de secret, car se auleunesfois les serviteurs s'en taisent, si le diront les bestes, et quant le seigneur par auleune deshonneste faicon se mesfait, soeul ne le poeust fere. Dont par ainsi offend dieu premierement et puis fait de son serf son seigneur, adfin qu'il ne l'acuse, et pour ce dist il un pau apres la fin de son tiers livre: Tu seigneur dois vivre justement pour pluiseurs causes, especiallement pour ce que tu T. XXXIII. * Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 93 puisses desprisier et ne craindre les langues de tes servans, car la langue est la plus mauvaise partie du maulvais servant.) Et pour ce met Ovide que le barbier, qui est communement service privé et secret, ne se poeult tenir qu'il ne le deist a la terre, de laquelle naissirent les roseaux que le secret du seigneur descouvry. De laquelle fable ou fiction parle Flugence ou second livre des mittologues, ou il ramaine ceste chose a moralité et dit que le fain et souef que Midas souffri delez son or signiffie que tous avaricieux mouront de fain et de soif, et l'entende bien qui vouldra delez ses richesses. Et pour ce que il est dit que la vertu des choses qu'il touchoit incontinent devoient or il laissa ou fleuve de Pactolus, dit il que Solicrates Ciziceus es livres des ystoires dit que Midas fist le fleuve de Pactolus, qui s'en aloit droit vers la mer, diviser en innumerables rivieres pour son pays emmender.?) Et par son avarice la despendit la grant planté d'or qu'il avoit par avant assemblee, demoura en douleur et povretté toute sa vye, laquelle chose advient plus que souvent aux avaricieux coeurs, a qui leurs richesses ne souffisent. Puis finent malheureusement leurs jours. ®) J'interromprai ici ces citations, déja trop longues, et je ne dirai qu'un mot des chapitres où figurent des événements arrivés sous les yeux de l’auteur et qui ont été pub- liés par MM. Gossart et Néve. Au point de vue du style ces récits ne présentent pas de trés grandes différences avec ceux des autres chapitres; la tournure artistique n'y est pas encore atteinte, et il semble que l'auteur n'essaie méme pas d'aspirer à la perfection du style. Mais en tout cas ils ont un autre cachet que le reste. Qu'on prenne l'exemple de l'amour que une damoyselle de la cité de Napples avoit a son mary,‘) et on y trouvera au passage où la pauvre femme parle de ses devoirs envers son mari lépreux, des accents qui rappellent le Réconfort: ,Hellas! mes freres, et vous tous mes amys, vous savez que Dieu le m'a donné et vous tous y avez consenty; ja Dieu ne plaise que je le laisse, ce que vous tous, et Dieu premier, m'avez donné, et j'ay en sainte esglise juré. Or ne m'en parlez plus, car en ce je ne suis en riens pour en obeyr a vous. Lasse, il m'a tant amé, et que ad ce tres dur besoing je l'abandonne!^ — Ou bien, la petite scène du récit de la „bonne femme barbière de la cité de Arle en Provence“ que l'auteur dit avoir empruntée a traité de 1) Tuvenalis saturarum Liber tertius. Satura IX, 118 ss. Ed. Friedlaender, I, s. 445 s. Vivendum recte est, cum propter plurima tunc est idcirco ut possis linguam contemnere servi praecipue. cave sis, ut linguas mancipiorum contemnas. nec lingua mali pars pessima servi. ?) Fulgentius, ed. Helm, 1898, p. 50. Sed euidenter poetae alluserunt argut[e auarit]iam, illa uidelicet causa, quod omnis appetitor auritiae cum omnia pretio destinat fame moritur, quod et Mida rex erat; sed collecta pecuniarum suarum summa, ut Solicrates Cizicenus in libris historiae scribit, quod omni censu suo Mida rex Pactolum fluuium, qui in mari decurrere solitus erat, per innumerabiles meatus ad inrigandam prouinciam deriuauit suaque expensa auaritia fluuium fertilem reddidit. Mida enim Grece quasi medenidon, id est nihil sciens; auarus enim tantum stultus est, ut sibi prodesse non norit. ?) On remarquera combien ces derniers mots rappellent la fin de tous les chapitres des Quinze joies de mariage: ,et finira miserablement ses jours*. 3) Neve, I c. p. 239. N:o 1. 94 WERNER SÖDERHJELM. ,Tulles“ sur les vertus:') „ung example de une femme qui tant amoit son mary, duquel son allayne tresmerveilleusement puoit, si advint que une aultre sa coufinne lui dist: Helasse, ma cousine, comment pouez-vous la trespuante alayne de vostre mary soffrir? Alors elle, en soubzriant, luy dist: Et comment, dit-elle, l'alayne des aultres hommes ne sont-elles par ainsi? Certes, on poeult bien dire que ceste amoit bien son mary, quant d'aultre alayne d'omme oncques n'avoit senty.“ On sait bien que l'anecdote n'est pas donnée sous cette forme par ceux qui la rapportent; ^) elle est tournée ici d'une maniére habile, qui ne manque pas de parenté avec le ton aimable et légérement satirique du Petit Jehan de Saintré. Ou encore, si l'on compare le récit de la mort du prince Pierre de Castille tel qu'il se trouve chez Antoine?) et qu'on le lit dans les chroniques du temps, on voit combien de vie et de mouvement y a apporté le témoin oculaire, qui en méme temps était un écrivain de talent. ') On se demande si quelque ouvrage antérieur aurait pu servir de modéle à la Salle. M. Epvagp Grisesac semble penser à la Mer des histoires.^) Si Antoine a 1) Néve, Ll. c. p. 245. ?) Voy. plus haut, au chap. II. 2)/Neve, I ec! p. 220-55: +) Voy. ci-dessus la Biographie p.23. Voici, pour comparer, le passage correspondant des Giornali Napolitani, Dall'Anno MCCLX VI fino al MCCCCLXXVIIL (Muratori, Rer. it. ser. XXI, p. 1110 ss): „Il Giovedi la vigilia di Santo Luca l'Infante D. Pietro la mattina venne a minacciare un capo di bombardieri di volerlo fare appiccare, perché non voleva tirare alla Ecclesia del Carmelo; & in presenzia sua volse, che se tirasse un tiro de bombarda grossa, quale fracassaje un muro de la Ecclesia e venne a dare a piede ad un Crocifisso. E volendo fare drizzare l'altro tiro al medesimo loco, quelli; che stavano a la guardia del Carmelo, tenevano in posto una bombarda piccola, e vedendo in frotta tanti cavalli, quanti erano appresso l'Infante, pensaro che se tiravano, non perderiano il colpo, e cosi dettero foco. Lo Infante se partió, e la palla de la bombarda venne a dare primo in terra, poi saltó da terra, e diede in testa all'In- fante, e lo fece cadere morto, e li levaje da testa un berettino di seta di grana fatto ad aco. Successa questa morte, tutto il campo fo in tumulto. Il Re stava a la Maddalena ad udire Messa; & essendoli detto questo, aspettó che finisse la Messa, e poi venne, e vedendo il frate morto, lacrimö, e benedicendolo disse: Dio ti perdoni frate caro: io aspettava da te altro piacere, che vederte a questo modo orto. Dio sia laudato. Tutti quelli Signuri, che udirono queste parole, cominciaro a piangere amaramente. E cosi il Re stato un pezzo, comandó, che si facesse un'arca di legno, dove si mettesse il Corpo. e se mandasse al Castiello dell'Ovo; & esso confortato se voltó a confortare l'altri, che erano presenti, & a dire, che non era morto altro, che un'huomo, e fatto havea quello viaggio, che conviene fare a tutti; e che ognuno pregasse Iddio per l'anima sua, & attendesse nelle' impresa a fare officio di huomo valente. Un Calabrese hebbe quello berettino, che cadde all'Infante, e credendosi con quello fare guadagno di gran beveraggio, corse a Napole, & annunció questa morte a la Regina, al (1. la) quale non solo non diede cosa alcuna, ma pianse; e dimandata, perché piangeva de la morte d'un suo nemico, disse, che'l pian- geva come nato di sangue Reale, e che poteva qualche tempo esserle amico, se allora le era inimico. E poi subito mandó al Re Alfonso ad offerirse, se li pareva sepellireo a la Città, o se haveva per la pompa dell'esequie bisogno d'aleuna cosa, che l'averia mandato subito.* Cmp. encore le récit, plus bref, de la chronique de Gaspard Pérégrin, un aventurier espagnol que le roi d'Aragon avait à sa suite et qui, par conséquent, était témoin oculaire lui aussi. Gasparis Pelegrini historiarum de actibus regis Alfonsi liber octavus, chez Lecoy de la Marche, Le roi René, II, 407 s. 5) Voy. Weltliteratur-Katalog. Ergänzungsband, p. 29, n. T. XXXIIH. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 95 connu cette compilation, imprimée pour la première fois en 1488 et qui ne semble être elle méme qu'une traduction du traité latin de JEAN Coronxe Rudimenta noviciorum, elle ne peut pourtant lui avoir servi d'inspiration pour son travail plus que ne l'ont fait p. ex. Valère Maxime ou les Gesta. Romanorum ou quelque autre recueil du méme genre, car la Mer des histoires est une chronique d'histoire générale et non une collection d'exemples rassemblés dans un dessein pédagogique. Ici, comme pour la Salade, Antoine n'a nullement eu besoin de modèle spécial. La méthode était simple et pratiquée dans bien des ouvrages: donner un aperçu des vertus principales qu'on voulait inculquer, et les illustrer par des exemples puisés dans l'histoire ancienne et dans d'autres sources. Comme je l'ai dit plus haut, Antoine a déjà trouvé cette méthode dans son auteur favori, Valére Maxime, et à juger d’après les extraits qu'il donne du traité de ,Tulles“, De vir- tutibus, là aussi, elle avait été suivie au moins dans une certaine mesure. L’Instruction du jeune prince, dont il a été parle à propos de la Salade, contient des passages qui rappellent aussi la Salle, non seulement par le contenu mais aussi par le style. Cependant il est difficile d'en conclure que l'un des auteurs ait connu l'ouvrage de l’autre. ') Il ne me reste qu'à reproduire l'éplogue de La Salle, où l'auteur reprend une derniére fois ses diatribes contre le temps actuel: Il convient savoir que pour mes aultres affaires que vous savez suis constrains donner cy fin ad ce present livre de la Salle. Auquel je concluray sur le regart de ceste presente obscure, peril- louse et tresmiserable vye soubz compendieuse briefté. A vous tout le premier et puis a tous princes, seigneurs et dames presens et advenir, qui seignouries ont a gouverner, soit memoire des choses dessusdittes. Adfin que en ces tresnobles, illustres et excellens examples vous et ceulx puissiez auleun bien proffiter. Ainsi que je espoire que ferez. Actendu le grant plaisir que vous prenez en telles et samblables choses. Car a la verité me samble que en generaulx termes s'il en fust oncques besoing que ores en est, autant ou plus que jamais. Car selon que je puis aperchevoir, toutes manieres et condicions de gens se sont muees et muent tous les jours. En apreschant les grans delis de leurs bousches, de leurs corps, en disant et faisant mal en habondance de grans estatz. Et en pluiseurs aultres tresdesordonnees et deshonnestes vyes, qui toutes sont contre les droys et loys divines et de la chose publicque, desquelles je me tais et laisse aux prelatz, docteurs et maistres en sainte esglise. Aussi a ceulx des drois et des loys criminelles et !) Je cite p. ex. ce passage de l’Instruction, où il est parlé de la magnanistrèté (Œuvres de Ghillebert de Lannoy, p. 356 s.): Oeste vertu, selon nostre langaige, vault autant à dire que force de courage ou hardement, qui appartient espéciallement aux princes et chevaliers, car de sa nature elle est resconfortée de tout ce qui poeut advenir: rencontrée de lance, bombarde, canon, tourment de mer, dureté d'yver, chaleur de soleil; ne le grant nombre de ses ennemis, villes ne fortz chasteaux, encloz de murs a haultes tours, ne le poevent esbahir ne empeschier ses entreprinses, ne garantir son ennemy, puis qu'il l'a enchassé; l'effusion de sang de lui ne d'aultres, ne le poent esbahir ne doubter; la mort luy samble petite paine a endurer pour acquérir honneur et bonne renommée. Que-en diroie je plus! elle est comme invaincable tant qu'elle ait raison et justice en sa compaignie.* On remarquera l'expression: Qu'en diroie je plus, qui se rencontre souvent dans la Salle, mais qu'on trouve aussi ailleurs. N:o 1. 96 WERNER SÖDERHJELM. civilles, pour revenir a mon propos. Ainsi que Valerius dist de la tresheureuse vye qui pour ce tamps estoit soubz prudent prince, ou il dist que nul ne ce peut dire vray prudent, s'il n'a les aultres vertus. Et de ce ancore recite Platon en son livre nommé In (meo ete., ou il dist que tous ceux doivent bien estre heureux clamez et meismes le bien publicque, qui ont l’espasse de leurs vyes soubz la seignourie de prudent prince. Dit ainsi Platon: Beate forent res publice et eas vel studiosi sa- piencie regerent vel earum rectores studere sapiencie contingisset. Et vrayement je treuve que sur ce le general proverbe est vray qui dist que le prudent maistre fait les prudens disciples, car com- munement les subgetz prennent la faigon et la maniere chascun en soy de leurs maintiens et de leurs vivres, selon la maniere de leurs seigneurs. Et pour ce dist on a tel seigneur maisnie duitte. Et de ce j'appelle a tesmoing Claudius, qui dist en son livre des louenges: communiter orbis regis ad exemplum mec sic inflectes sensus humanos sed ad alta voles ut vita regentis mobile mutatur semper cum principe volgus. C'est a dire que le monde se ordonne selon lexample du roy, et vrayment il est bien vray, car les X commandemens nullement poeuent les sens humains tant fleschir que fait la bonne vye du roy et de cellui qui gouverne, ou aultrement lui et nous meismes sommes en peril. Et ce est riegle generale. Car le prince est comme nostre chief et nous sommes comme ses membres. Par quoy il convient que le bien ou le mal en vertus ou en vices, la sancté ou la maladie du chief qui gouverne, tout redonde sur les membres. Et sur ce dist le general proverbe: qui a bien ou mal en son chef, tous les membres s'en sentent, comme dist le versifieur: cu? caput infirmwm cetera membra dolent. Et cy donry fin ad ce dernier chappitre et conclusion de ce present livre dit la Salle. Achevé et parfait en vostre chastel du Chasteller le XX* jour du moys d'octobre l'an de Nostre seigneur mil CCCC cinequante ung. T. XXXIII. IV. Le Petit Jehan de Saintré. Aprés avoir écrit les deux traités pédagogiques que nous venons d'analyser, Antoine se révéle tout d'un coup comme un conteur de premier ordre: peu d'années seulement aprés la Salle, il écrit un roman qui restera un des chefs d'œuvre de la littérature fran- çaise du moyen âge et qui, à certains égards, ne sera égalé par aucune œuvre semblable avant les temps modernes. Certes, il y avait, comme nous l'avons vu, dans les deux ouvrages antérieurs, des endroits qui laissaient déjà soupconner l'écrivain de talent: derrière la mine austére du moraliste le lecteur attentif pouvait entrevoir parfois un sourire ironique et un clin d'œil moqueur. Mais rien n’annongait le style brillant, la satire souveraine- ment railleuse et en méme temps profondément psychologique de L' Hystoyre et plaisante Cronique du Petit Jehan de Saintré et de la jeune dame des Belles Cousines. D'autre part, beaucoup de traits, dans ce roman, rappellent la Salade et la Salle. Une partie considérable en est occupée par des préceptes moraux, souvent d'une longueur et d'une sécheresse extrémes, et composés de citations d'anciens auteurs, de la Bible etc. Une autre partie est formée d'interminables descriptions et de régles de batailles et de tournois, rappelant celles qui se trouvent à la fin de la Salade, mais encore plus celles du Traité des tournois, ouvrage qui fut terminé quelques années aprés le roman. L'auteur montre ici le trait prédominant de son caractére extérieur, pour ainsi dire, d'écrivain — celui de compilateur et d'arrangeur. En effet, tout ce que nons savons avec certitude étre de lui porte ce caractére: je n'ai pas besoin de citer les deux ouvrages que ja viens d'analyser ni le Traité des tournois; mais le Réconfort, où pourtant son génie de conteur brille d'un éclat si vif, est lui aussi composé de deux histoires, indépendantes l'une de l'autre et dont le sujet n'était pas de l'invention de l'auteur. Si l'on lui attribue les 1) La dernière édition, et la seule à peu près facilement accessible aujourd'hui,est celle de Gustave Hellény, Paris, L. Sauvaitre, 1890. Le texte est une simple reproduction de celui qu'avait donné M. Gui- chard dans son édition de 1843, la premiére qui satisfit, au moins dans une mesure relative, aux exigences philologiques (sur cette édition, voy. Raynaud, I. e. p. 544). La préface de M Hellény montre qu'il n'est aucu- nement au courant: il cite les anciens numéros des manuscrits, qu'il n'a pas lus, il donne comme date de la naissance d' Antoine 1398, d'aprés Gollut, etc. Le vocabulaire pourra rendre quelques services mais il est trés incomplet, et les notes sont d'une exiguitè regrettable. — Je cite d'après cette édition. N:o 1. 13 98 WERNER SÖDERHJELM. Cent nouvelles nouvelles, on peut y constater le même procédé: les anecdotes ont été racontées par plusieurs personnes différentes, mais Antoine les a refaites et arrangées ensemble. Dans ce recueil, comme dans le Aéconfort, il a su pourtant donner à la matière ainsi rassemblée de différentes sources, une touche artistique et excessivement personnelle. Parmi les 86 chapitres que contient le Saintré, quatre (chapp. V, VI, IX et XVII) sont consacrés à des enseignements pareils à ceux des compilations précédentes. Il y a méme des redites, et beaucoup de détails révèlent tout de suite l'identité de l'auteur. Notons au chap. VI le renvoi aux ordonnances de Philippe le Bel et leur affiliation avec Végéce; au chap. IX les citations de Sénéque et d'Aristote à propos des flatteurs, qui sont à peu prés textuellement les mêmes que dans la Salade et la Salle'); au chap. XVII l’énumération des historiens les plus importants et instructifs?); au chapitre XVIII et XLIX nous retrouvons la phrase aimée d'Antoine: „les gens combatent et Dieu donne la victoire*; au chapitre X XIV la phrase: ,voz prieres me sont entiers commandemens* ; au chapitre LXII Antoine parle, comme dans un de ses ,grains de semence“ de la Salade, de ,Pegasus, le cheval volant*; enfin, l'expression: ,Que vous diroie-je^, si souvent employée dans la Salle, revient ici sous sa plume à différentes reprises. Les chapitres où il est parlé de tournois et de batailles, avec une surabondance fatigante de détails techniques, de noms etc., sont au nombre de 35 (chapp. XXIX—XLIV, L—LXIIL LXXVII—LXXXI); ils n’occupent pas moins de 185 pages dans l'édition d'Herrény. Avec les 44 pages d'enseignements, cela fait la somme considérable de 229 pages sur les 430 que renferme cette édition, c'est à dire que plus de la moitié du roman est occupée par des choses assez étrangéres à l'intrigue. Plusieurs de ces pages contiennent, il est vrai, des remarques, de petits traits d'observation dont le réalisme surprenant jette comme un gai et subit rayon de lumiére sur les descriptions arides; mais en tout cas on serait mal venu de vouloir y chercher ce qui fait l'importance du roman. Elle est entièrement dans les parties où sont exposées les amours de la dame des Belles Cousines et du jeune héros du livre, et les péripéties singuliéres des rapports des deux amants entre eux. Quant à l'intrigue de ce roman — j'entends justement cette histoire d'amour — on ne peut nier qu'elle ne se divise en deux parties trés différentes: au début une peinture d'amour ravissante, remplie d'un charme juvénile et discret, entourée de toute la poésie naive qui était compatible avec les dispositions sceptiques d'Antoine et la conception pratique de l'époque; à la fin une bouffonnerie burlesque, oü la satire est poussée à l'extréme et dégénère parfois en une carricature trés grossière. Mais le fossé qui sépare ces deux parties n'est nullement aussi profond qu'on a voulu le faire; et il faut en chercher l'explication non seulement dans les deux aspects de la physionomie littéraire 1) L'indication des chapitres varie: dans la Salade (ms) elle porte sur VI, 21 dans Sénèque (dans les éditions VIII, 21), et sur III, 10 de la Politique; dans Ja Salle de même sur VI, 21 et III, 10; dans le Saintre sur VI, 30 et VIII, 9 (emp. l'édit. de Guichard, Des manuscrits ete. p XXIX s.). ?) Il faut noter cependant que ces indications sont mises au point: au lieu de „Heredatis“ il y a Macrobius pour les Egyptiens, et l'apocryphe ,Matastrius* est rayé; à sa place figure avec plus de raison comme historien des Troiens, Dares Phrygius, et les Indiens ont disparu. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 99 de La Sale, le trait de sensibilité délicate et le trait de satire impitoyable, mais encore et bien plutôt dans le dessein de toute l'histoire. Si les deux faces du récit semblent en apparence inconciliables, c'est que l'auteur les a peintes toutes deux en couleurs très accusées, qu'il a d'une part décrit avec finesse et avec beauté l'histoire d'amour, et de l’autre souligné la satire en traits saillants. Il l'a fait sans doute pour rendre le contraste d'autant plus frappant; mais il est incontestable qu'il a trop peu tenu compte de la nécessité de donner à tous les incidents un fondement artistique, et d'assurer à l'ensemble des proportions harmonieuses. On serait pourtant injuste envers l'auteur si on ne reconnaissait pas que le caractère de la dame des Belles Cousines présente déjà dans la premiére partie certaines nuances qui, examinées à la lumière de sa conduite ultérieure, montrent au moins que cette conduite n'est pas absolument en opposition avec sa nature. C’est d'abord son empressement exagéré à gagner le jeune Saintré, et sa háte à le faire revenir quand il est parti. Elle prend ainsi un certain caractére de vulgarité et de légéreté, et il semble que l'auteur ait voulu opposer l'un à l'autre précisément cet empressement érotique vers le jeune chevalier et, comme contraste, la hâte avec laquelle elle se jette ensuite dans les bras du grotesque abbé. En outre il ne faut pas oublier un trait qui est peut-étre le plus important. Saintré l'a en effet blessée profondément en se décidant de sa propre initiative et sans méme la consulter, à se joindre à l'expédition qui part pour la cour impériale, juste au moment oü leur amour et la passion de la dame semblent avoir atteint l'apogée. Aprés cette action accomplie „sans mon sceu et congié*, lui dit-elle, ,jamais, tant que je vive, de bon cueur ne vous aymeray“; elle ,tenoit son yre“, elle lui ordonne de rompre l'engagement pris avec ses camarades, et ce n'est que sur ses prières touchantes qu'elle se décide à, „tout mornement“, attacher son ,emprise* sur son épaule, „et moytié oui moytié non, souffrit qu'il la baisat“. La puissance et la tutelle qu'elle exerce sur lui ont subi une rude atteinte, et par là méme une partie du charme de l'aventure a disparu pour elle. Il y a done là, jusqu'à un certain point, une explication de ce qui va arriver. ”) Mais il faut reconnaitre que tout cela est insuffisant pour faire soupçonner le dénoue- ment; on peut avoir une trés faible idée de la constance de la femme, et pourtant étre quelque peu étonné de la transformation que subit la dame des Belles Cousines. Malgré ce défaut, assez important il est vrai, l’intrigue est bien menée et la peinture des caractères est logique, et méme souvent faite avec une grande finesse psychologique. Le róle principal est tenu dans tout le roman par la dame, tandis que Saintré est réservé et modeste. Le contraste de ces deux caractéres est à cet égard décrit dans la perfection. Elle est la femme plus ágée, active, énergique, provocante, qui ne recule devant aucun moyen pour placer sous sa domination le beau et sympathique jeune homme aux brillantes qualités morales et physiques; lui est timide, réservé et enfantin, !) Quand l'abbé, dans le chap. LXXXI, parle de la déloyauté et l’inconstance des chevaliers, il veut sans doute par là renouveler le souvenir de cette atteinte subie par la dame quelque temps avant et dont elle se sera plainte auprés de son nouvel ami. N:o 1. 100 WERNER SÖDERHJELM. il se laisse conduire à peu pres comme elle le veut. Avec quelle sûreté de touche ce contraste n'est il pas poussé! A tout ce que la dame dit et fait, Saintré garde une attitude passive; il est seulement „doux, humble et paisible“, et reste presque toujours silencieux. Et devant la chaleur croissante de ses sentiments, il conserve un très grand décorum: quand elle lui dit adieu, l’appelant „tout mon bien, mon espoir, mon tresor^, il n'a sur les lèvres que des paroles de dévouement obéissant et docile: „A Dieu et a Dieu, ma dame, celle qui me peut plus commander, et que je doy et vueil plus obeir.“ Quand elle lui donne de nouveau de l'argent pour s'acheter un cheval et paraître dans un appareil digne d’un chevalier, sa reconnaissance ne connaît pas de bornes; pourtant méme alors il n'exprime ses sentiments qu'en déclarant qu'elle est „la plus parfaite en tous biens et en tous honneurs qui au monde soit^; il regrette de ne pas savoir comment la servir pour se montrer digne de sa bonté, et prie Dieu de l'aider à le bien faire. Pendant tout le temps qu'il grandit à la cour, il ne se regarde donc que comme son protégé, qu'elle éléve et équipe, et qui garde envers elle des sentiments filiaux, méme quand elle l’accable de baisers toujours plus nombreux (à remarquer du reste la gradation habile dans ce motif!), et de paroles enflammées. C'est un trait psychologique admirable, que Saintré ne communique son contentement qu'à ses mar- chands et à ses camarades à la cour, tout en se vantant un peu (p. ex. avec le maquignon), et que, ayant conscience qu'il y a pourtant là quelque chose de secret, qui touche aux affaires d'amour, il leur mente en disant qu'il a recu tout son argent de sa mére et du roi. C’est du reste avec eux qu'il parle un peu plus. Mais ses succès ne le rendent pas orgueilleux; son désir est de plaire à tous. Lorsqu'il va partir dans le monde pour montrer ses qualités chevaleresques et dignement représenter son roi, alors seulement on indique que lui aussi aime la dame des Belles Cousines: ,et par ainsi les cueurs soupirans, les yeulx l'ung de l'aultre larmoyans, s'en departirent.^ Mais il n'exprime ses sentiments qu'au moment de l'adieu final: ,vous qui estes mon seul desir, mon seul plaisir et mon bien souverain ... je voy ores que vostre dueil, allié du mien, ont tout assailly et combatu mon cueur, qu'ilz l'ont vaincu et navré a mort.“ Et quand il revient, ,l'Acteur* raconte que la flamme éclate des deux parts: „et lors commencerent lung a l'autre festoyer, ou furent mains baisiers donnez, et mains rendus. La furent leurs joyes, la furent leurs desirs conjoints, et leurs cueurs et maulx gueriz; auxquels delitz ilz furent depuis unze heures jusques a deux heures aprés minuit, que force leur fut l'ung de l'autre departir.“ Du reste il garde toujours sa grande réserve, et c'est peut-étre cette réserve méme, jointe à ses parfaites qualités chevaleresques, qui lui vaut d'étre bien vu de tous, et aimé en particulier de toutes les dames de la cour, qui ont peine à cacher leur chagrin lorsqu'il doit partir. Dans ses relations avec les princes et les chevaliers dans les cours étrangères, il observe une attitude particulièrement digne, parle peu, et, quand il le fait, sur un ton presque officiel, et montre à l'égard de ses adversaires le tact et la courtoisie les plus délicats. En méme temps il est très actif, ce qu’ on aurait à peine attendu de sa timidité antérieure; mais toute son éducation a visé à développer en lui la cheva- lerie et le courage, et les fruits de cette éducation apparaissent dés que l'occasion s'en présente. T XXXIII, Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 101 Au milieu de tous ces tournois et de ces campagnes, Saintré devient un homme, et à son retour il s’est complètement transformé. D’abord il engage le roi et la reine, avec une certaine impertinence, à dormir ensemble pour avoir „un beau fils“ et pour permettre à lui-même et à ses camarades de se reposer; en réalité son intention est de pouvoir en toute liberté rencontrer la dame. Il y a dans cette scène comme un symptôme du ton de farce qui ne va pas tarder à se manifester. !) Puis, aprés quinze mois de repos, il se fait la réflexion un peu naive que tout ce qu'il a accompli jusqu'ici, il l'a fait sur l'initiative de sa protectrice, „sa trés noble et trés douce déesse“; lui- méme a été ,povre de sens, povre d'avis et de tous biens*; mais il a maintenant conclu et délibéré que, à cause de son amour pour elle, il doit faire quelque chose. Il se joint alors, avec quatre chevaliers et cinq écuyers, à une expédition qui doit aller à la cour impériale faire valoir l'éclat de la chevalerie francaise, et part sans s'inquiéter de la colère et des larmes de la dame. A son retour il apprend qu'elle vit dans ses terres, et il se met en route pour l'aller chercher; mais il la trouve complètement changée, et vivant dans une amitié intime avec ,damp abbez“. Surpris et saisi de douleur, il garde pourtant conténance, méme quand il est vaincu dans la scéne grotesque de la lutte. Mais linjure subie l'a profondément irrité, et il se venge en proposant à l'abbé un combat avec les armes qui sont les siennes. Et, quand la dame prend la défense de l'abbé et dit que toute injure adressée à l'abbé est une insulte adresste à elle, la patience de Saintré est à bout, et il se répand en accusations améres contre celle qu'il a servie aussi longtemps et aussi fidélement qu'un homme a jamais servi une femme, et qui vient de se déshonorer en lui préférant un misérable moine. Il va méme si loin qu'il la saisit par les cheveux et qu'il est sur le point de lui donner un soufflet; mais il se retient au souvenir des ,grands biens qu'elle lui avait faits“. Il jette l'abbé à terre, mais se contente de lui percer de son épée la langue et les joues; puis il salue la dame d'un: ,a dieu, dame la plus faulce que oncques fut“, et lui prend sa ceinture bleue, qu'elle n'a plus le droit de porter, puisque le bleu est la couleur de la fidélité. Revenu à la cour, il raconte à mots couverts l'histoire de la dame, et la dévoile ensuite en montrant la ceinture. On a fait la remarque que cette vengeance est peu en harmonie avec le caractére par ailleurs si chevaleresque de Saintré. Pour mon compte je ne puis voir là-dedans d'inconséquence. Saintre, déjà profondément blessé dans son amour et sa dignité par la basse infidélité de la dame et par son accueil plein de moquerie, subit l'affront le plus grossier quand il est contraint d'entrer en lutte avec l'abbé. Son honneur de chevalier a été gravement offensé, et l'injure exige un châtiment exemplaire, un châtiment personnel. Quand alors la dame, loin de montrer le moindre repentir, outrage encore Saintré dans le second duel, il n'y a pas lieu de s'étonner que la patience lui manque et qu'il veuille montrer à la reine et aux dames de la cour quelle créature vulgaire, quelle criminelle !) Sur ce ton il est joué aussi, et surtout, dans la scène où, peu avant de partir, les compagnons de Saintré saluent le roi, qui, à peine éveillé, se montre à la fenétre en bonnet de nuit (chap. LXVII). N:o 1. 102 WERNER SÖDERHJELM. contre les lois de l’amour elles comptent parmi elles à cette cour qui a été un modèle de chevalerie et d’observance loyale des préceptes de l’amour chevaleresque. La dame des Belles Cousines nous est d’abord présentée comme une jeune veuve qui veut suivre l'exemple des veuves romaines si honorées, et rester chaste et fidèle à la mémoire de son premier mari. Peut-être y a-t-il déjà une pointe d’ironie dans cette présentation. On nous dit du méme coup qu'elle veut se choisir quelque jeune homme de la cour, pour lélever et en faire un chevalier sans reproche. Ses yeux tombent sur Saintré. Des la premiere et charmante rencontre entre elle et le jeune garçon de treize ans, qui a déjà gagné la sympathie et l'amour de toute la cour, elle prend cependant un ton railleur, et promet à ses femmes de chambre de les faire bien rire quand elles l’entendront plaisanter avec lui; et voici „la bataille“ qui commence entre eux. Elle le traite comme un enfant, l'embarrasse, lui arrache l'assurance qu'il n'a jamais aimé que sa mère et sa sœur Jacqueline, et se raille de le voir, aprés l’interrogatoire, s'enfuir „comme s'il feust de cinquaute loupz chassié^. On a l'impression qu'elle garde pendant un certain temps ce ton à demi maternel, à demi ironique. Mais on remarque bientót que sa bienveillance n'est pas tout à fait désintéressée. Quand elle l'a pris en particulier et veut lui arracher une nouvelle confession sur ses relations amoureuses, Saintré, voyant „que autrement n'en peut eschapper“, lui nomme la première venue, une fillette de dix ans. Alors elle l'engage vivement à choisir une dame qui puisse le protéger, ,qui soit de haut et noble sang, saige, et qui ayt de quoi vous aider et mectre sus à voz beso- gnes“. Et elle commence ses longues exhortations, parsemées d'interminables citations, qui témoignent d'une lecture étendue, mais qui, à dire vrai, sont fort ennuyeuses et peu conformes au caractère de la dame. Quel a été le dessein d'Antoine en les insérant dans son ouvrage? Probablement c'est une rechute dans son ton accoutumé; il veut introduire dans le livre un élément d'utilité pratique, et en accentuer le caractère didactique. Comme on l'a déjà remarqué à propos de quelques passages, il y met à profit les mêmes études qu'il avait utilisées dans la Salade et la Salle. Au milieu de ces enseignements, elle lui pose des questions directes, et, comme il ne veut pourtant pas comprendre, elle s'offre — après lui avoir arraché la promesse de garder le silence — à étre la dame qu'il servira; et elle réussit à se l'attacher par une promesse. Il est cependant visible que, par le mot de service, elle entend, comme dans la poésie lyrique provencale, l'adoration amoureuse. Elle méme, de protectrice maternelle, est devenue une amante passionnée; tout son étre, tous ses actes, toutes ses pensées tournent autour de lui et de leur amour, elle tremble de peur qu'on ne s'en aper- coive, elle arrange des rendez-vous secrets dans son ,préau*, où les rencontres deviennent, de sa part, de plus en plus chaleureuses, elle est extrémement ambitieuse pour son compte, et ne réve que des succés pour lui. Son amour, aprés avoir contenu beaucoup de raillerie et de légèreté, devient de plus en plus sincère. Pour lui en donner un signe extérieur encore plus convaincant que tous ses nombreux cadeaux en argent, ele va jusqu'à promettre de ne porter, le vendredi, pendant son absence, aucun linge sur sa Chair nue“. Mais nous jugeons pourtant mieux de ses sentiments par la douleur profonde dont elle est envahie au moment des adieux (chap. XXVI): „la source des larmes de son cœur T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 103 saillirent de ses yeux tellement que sa laugue cessa pour leur donner paix.“ Et, voici encore un trait bien trouvé et qui prouve qu'avant tout elle pense à lui. A la vue de sa douleur il dit que son cœur est „vaincu et navré à mort; et par ainsi je m'en vois ailleurs mourir, et ma dame à Dieu soyez“; et il ,tourna ses espaulles pour partir“. Alors elle change tout d'un coup et assure qu'elle est reconforteé et que par amour de lui elle se tiendra „joyeuse et lie“ pourvu que lui soit gai et fort et qu'il reprenne sa bonne volonté; elle le prie de l’excuser de sa tendresse, car „vous savez que nous femmes avons les cueurs tendres et piteux aux choses qui sont par nous aymées“; elle le con- jure dans les termes les plus dévoués de ne pas se désoler: ,or, mon trés loyal amy, or, mon bien, or, ma pensée, or, le tresor de ma vie et de ma mort, faites bonne chiere, allez joyeusement.“ La scène est tout à fait charmante, elle rappelle, pour la donnée psycho- logique, une des meilleures scènes du Reconfort. Pendant la premieré absence de Saintré, elle garde toute la chaleur de ses senti- ments. À son retour, elle invente de nouveau des ruses pour se rencontrer avec lui; elle est touchante dans sa crainte pour lui, quand elle voit que son adversaire est si „hault et corpulant^, et quand aprés la victoire de son ami, elle invente un prétexte pour se retirer dans sa chambre et remercier Dieu et, en sortant, se sent réconforteé et gaie. Leurs amours continuent ainsi de plus belle pendant quinze mois; il est à remarquer que l'auteur ne dit pas un mot qui fasse soupconner que leur liaison dépasse les bornes des rendez-vous au jardin et des chauds baisers. Il a été déjà parlé du changement subit de la dame et de son intimité avec le prélat amoureux. Telle qu'elle se montre sous ce nouvel aspect, elle est bien conséquente jusqu'à la fin. Cependant, la manière dont l’auteur a traité le caractère semble jurer dans un détail contre la vérité artistique et psychologique. Il aurait dû laisser entre- voir chez elle au moins une possibilité de repentir. Mais il a eu sans doute — et j'y reviendrai — des raisons indépendantes de toute considération artistique pour la flétrir si cruellement. Malgré tout ce qu'on peut dire de bien sur l'unité des caractères, surtout celui du héros, — je note tout à fait en passant que l'abbé est un personnage de farce incomparable — le mérite essentiel du Petit Jehan de Saintré est pourtant dans les descriptions de détail. Cela nous menerait trop loin de citer ou de passer en revue toutes les observations intimes d'une finesse étonnante, d'un réalisme sain et modéré, d'une bonhomie aimable et légérement satirique, exprimeés dans une langue oü le mot juste est toujours trouvé sans la moindre peine, et oü les petits tableaux sont tracés avec une netteté et une force de coloris surprenantes. Mais je voudrais au moins relever quelques passages. D'abord la charmante scène de la première rencontre des deux futurs amants dans le chapitre III: tandis qu'il est seul et silencieux sur la galerie à regarder les joueurs de paume en bas dans la cour, la dame passe pimpante, dans un bruis- sement d'étoffes, riant et causant avec ses écuyers et ses dames; elle apercoit le petit page, l'aecoste et l'invite à suivre le gai cortège jusque dans sa chambre. Peut-on imaginer une scéne plus vivante? On voit tout le lieu de la scéne, on entend le frou- N:o 1. 104 WERNER SÓDERHJELM. frou des robes et les fusees de rire jeune retentissant dans les galeries, contraste excellent au garçon timide et rêveur, qui regarde de loin les. occupations de ses camarades. — Puis, au chapitre IX, au milieu de toutes les admonitions, les règles de toilette qu'elle lui donne, et à la fin du chapitre, le courroux simulé dans lequel elle se met à l’arrivée de ses dames; le contentement du petit Saintré quand il a reçu son premier argent de la dame (chap. XI); ') la présentation à la reine du jeune page habillé à neuf et fringant; le signal entre les deux amants: ,Je vueil que vous ne veniez plus aux galleries à l'heure que je y doy passer, ne que trop souvent devant moi vous ne arrestiez, mais quand vous me verrez, que d'une espingle je purgeray mes dens, ce sera signe que je vouldroy parler à vous, et lors frotterez voste droit œil, et par ce congnoistroy que vous m’entendez, et à celle foys y viendrez^ (le méme chap.) et l'usage répété qu'ils en font. Dans les longues descriptions des voyages et des prouesses de Saintré on trouve cà et là des épisodes qui rappellent de nouveau l'observateur doué d'un si beau sens pour la réalité. Je renvoie à l'amusante présentation de Saintré à la cour d'Aragon et à toute cette bataille avec Enguerrant, décrite en couleurs si vives qu'on la voit se dérouler devant nous, puis à l'intérét que prennent les dames pour lui et ses compagnons : au congé, la coutume du pays est rompue et les dames les embrassent tous, et elles sont tristes et douloureuses malgré la mine gaie qu'elles tâchent de conserver (chapitre XXXI et suivv.).”) J’ajoute seulement un petit trait, au chap. LV, du duel contre les Lombards: „Lors par la grant force de bouter, messire Nicolle tomba des deux mains à terre. Alors tout à coup Saintré haulsa son pié pour le ferir au costé et le faire renverser à terre; mais pour son honneur garder, s'en tient.“ Pendant les préparatifs de la grande expédition de Saintré et de ses neuf com- pagnons, nous assistons à une scéne comique déjà rélevée dans ce qui précéde: l'hommage rendu au roi qui se montre à la fenêtre à moitié deshabillé. Cette scène forme pour ainsi dire la transition à la dernière partie avec tous les épisodes où la veine satirique d'Antoine se donne libre cours: les repas, les rencontres dans la forét, la lutte, le duel, toutes peintures merveilleusement vivantes, vraies, gracieuses et spirituelles. Ici, le talent extraordinaire de La Sale réaliste atteint son comble. Il n° y a, dans toute la littérature francaise avant Rabelais, rien de comparable à ce gros abbé amoureux avec sa flamme sensuelle, ses gestes intimes, son insolence et ses cabrioles; à elles seules, deux de ces scénes, celle oü il se déshabille pour lutter avec Saintré et l'autre oi, tremblant jusqu'aux os, il se revêt de l’accoutrement de chevalier, assurent à Antoine !) ,Le petit Saintré, quant il fut bien loing de la chambre, se tira à ung costé et regarda de ca et de la, se nul ne le veoit. Lors tira sa bourse de sa manche, et la desveloppa et regarda; et quant il la voit si belle, et les douze escus dedans, n'est pas à douter, s'il en fut content. Lors commença en son cueur la joye telle qu'il ne pensoit pas estre moins riche que le roy.* 2) „Et premier la royne voult commencer, qui baisa Saintré et puis les chevaliers et escuyers de sa compaignie; et ainsi firent toutes les dames et damoiselles, ce que par la coustume du pays oncques n'avoient faict, ne depuis ne firent, sinon par grant especialité d'amys. Auquel congié prendre, helas! amours, qui ja avoit, d'ung costé et de l'autre, [A']'aucunes de ces trés doulces ardans estincelles leurs piteux cueurs alumez, qui à ce trés dur departir tenir ne se peurent que l'eaue de leurs trés dolans cueurs ne saillit par les yeux aval leur face, quelques faintifs semblans de ris que ils feissent.“ T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 105 de La Sale une place à côté du grand satirique du XVIe? siècle. Enfin, le récit de Saintré à la cour, qui annonce le dénouement, est d’un poignant effet dramatique et calculé avec un sens raffiné des exigences de l’art. I] faut dire, je crois, que dans ces derniers chapitres le style de notre auteur est d'une plus grande perfection encore que dans les autres parties. Ici, il sait mieux se concentrer, et toutes les grandes qualités de ce style, surtout la remarquable faculté de peindre les moindres mouvements du corps aussi bien que les moindres nuances des pensées, ressortent mieux qu'ailleurs. Mais partout il fait valoir ses avantages, et ainsi méme au milieu des longues et trainantes descriptions de tournois et de batailles, nous rencontrons cà et là des détails stylistiques d'une finesse exquise, qui vivifient souvent d'une manière extraordinaire le récit. ) L'auteur voit tout de ses propres yeux, ses personnages, leurs physionomies, leurs moindres gestes et attitudes, et grâce à son talent, il nous fait tout voir avec la méme clarté. , Avec Saintre“ a dit une fois Gaston Paris, ,la prose française narrative atteint un degré d'art dans le naturel qu'elle n'a jamais dépassé.“ C'est beaucoup dire, mais ce n'est pas trop. On a sans doute raison de voir dans le Petit Jehan de Saintre un reflet de „ce mélange de dévót et de profane, d'idéalisme surhumain et de grossiéreté goguenarde qui caractérise aussi l'esprit et le goût bourguignons.^ *) Sans doute, la croisade en Prusse tient beaucoup de la mascarade, et par la farce de l'abbé La Sale veut, au moins en partie, payer son tribut aux idées qui régnaient dans son entourage. Mais je crois qu'il est loin, lui-même, de partager cette manière de voir. Quand on pense à ce qu'il a écrit aprés Saintré, à la théorie des tournois, si sérieusement exposée dans son prochain ouvrage, à l'image émouvante de la parfaite chevalerie, telle que nous la rencontrons dans le Reconfort, il est bien difficile de supposer qu'il ait voulu se moquer un instant méme de son idéal chéri, exposé avec tant de conviction et de chaleur dans tout le reste de son livre. Non, je crois plutót qu'en introduisant l'abbé sur la scéne et en lui mettant dans la bouche les invectives contre la chevalerie, il a voulu dépeindre un re- présentant de la réaction contre l'époque chevaleresque, du nouveau temps avec sa conception prosaique, son manque d'idéalité et son matérialisme bas et ordinaire. C'est bien à dessein qu'il a choisi un moine et qu'il s'est raillé en méme temps du caractère et des habitudes de cet abbé. En opposant un type pareil, ses injures et sa victoire brutale, à des hommes comme Saintré, il pouvait étre sür que sa satire trouverait un écho reten- tissant dans tous les esprits qui gardaient encore le respect pour la perfection chevale- resque; rien, aux yeux des hommes de la cour, n'était plus méprisable que les moines ') Il faut dire cependant que dans l'étalage des préceptes moraux d'un côté, et dans le récit de la croisade en Prusse de l'autre, la lourdeur du style est pesante. 2) O. Grojean, I. c. p. 186. N:o 1. VI D—— 14 ^ Ivg66* DX | nin S 2 hai AK T ja GE d 106 WERNER SÖDERHJELM. et rien, par conséquent, ne pouvait sembler plus grossier, plus caractéristique des courants anti-romantiques, rien ne pouvait mieux provoquer le sentiment de l’amour-propre offense, que lhumiliation imposée à un chevalier par un représentant de cette classe. Voilà aussi pourquoi la chute de la dame est tellement grave. On s'est cassé la téte pour savoir à quel personnage historique cette dame pourrait bien étre identifiée. Je dois avouer mon scepticisme assez radical à cet égard.') Je crois qu'il s'agit d'une histoire plutót privée, d'une querelle d'amour arrivée à Antoine de La Sale — dans sa jeunesse — ou à quelqu'un de ses camarades, ou bien d'une anecdote transmise par la tradition. Il a voulu taire le nom de la criminelle pour des raisons bien faciles à comprendre, et il n’a pas eu besoin de la nommer, car le portrait était assez ressemblant pour être reconnu sans autre explication. Qu'il ait pris son nom fictif des deux , Belles Cousines^ qui se disputaient l'amour de Jacques de Lalaing au tournoi de Nancy, *) je le veux bien;?) il est méme possible quil ait eu présentes dans sa mémoire les instances de ces dames, quand il dépeignait l'attitude de la dame et de la reine envers Saintré, dans la première partie du roman. On peut avoir raison aussi, comme je viens de le remarquer, en admettant qu'il emprunte le cadre de la seconde partie aux amours du roi Charles VII et d'Agnés Sorel dans le cháteau de Loches; mais, de méme que dans le Reconfort, il a complètement transformé ces données pour son propre but, qui, dans Saintré, était d'infliger à la dame, modèle de lhéroine, un châtiment vigoureux pour son infidélité. Le petit Jehan est plutót une création littéraire, avec certains traits empruntés à Lalaing et à Boucicault (mais rien au héros qui lui a donné son nom). En tout cas, il ne faut pas aller trop loin dans l'identification. Si Saintré, comme Lalaing, est un des derniers représentants de la parfaite chevalerie et l'objet de l'admiration et de l'amour de toutes les dames, si „le petit Jacques“ par sa bravoure et sa mort prématurée devint vite dans la mémoire de ses contemporains un modèle de toute fiction idéale dans ce genre, si méme quelques détails ont passé des récits de ses prouesses dans le livre de La Sale, la plupart de ses exploits dans des pays étrangers aussi bien qu'en France ressem- blaient trop à ce qu'avaient accomplis d'autres, pour que l'on puisse penser à une imitation directe de la part d'Antoine. Quant à Boucicaut, la relation de sa vie offre en partie les mêmes données; si son histoire a servi de „fil conducteur“ à La Sale, comme dit M. Raynaud, ce ne peut guère être le cas que pour les faits extérieurs. L'éducation de Boucicaut commence de trés bonne heure: on sait qu'il se fit une grande réputation guerrière dés l’âge de douze ans; il est aimé à la cour pour „ses belles manieres sages et gracieuses et toutes telles que noble enfant taillé à venir à grand bien doibt avoir*; il a une petite histoire d'amour, qui du reste ne joue aucun róle important, et il est timide comme Saintre: „Mais il ne feut mie tost hardy de plainement dire sa pensée... devant 1) La conjecture la plus vraisemblable qu'on ait faite dans cette direction, est encore celle de M. Raynaud, qui voit dans Agnès Sorel le modèle de la dame (7. c. p. 31). 2) Voy. Raynaud, l. c. p. 28 s. *) Pourtant, le nom de „belle cousine“ était. usité comme formule de respect et d'intimité à la fois. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 107 elle, et entre toutes dames estoit plus doux et bening que une pucelle. Toutes servoit, toutes honnoroit, pour l'amour d'une. Son parler estoit gracieux, courtois, et craintif devant sa Dame. Si celoit sa pensée à toute gent, et sagement scavoit jecter son regard et ses semblans, que nul n'apperceust où son cœur estoit.^ Il va en Flandre, en Prusse, en Espagne, et en retournant il est plein de joie de revoir sa dame; parmi les descriptions de ses actes il y en a une qui par la vigueur expressive du récit ressemble un peu à un endroit correspondant dans Saintré (Histoire de B., chap. XIII. — Saintré, chap. LVI) Quelques auteurs latins sont nommés (chap. IT, III), le plus souvent Valère Maxime. Mais c'est tout. En dehors de ces points de contact, les ressemblances sont presque nulles. Il est méme permis de douter que La Sale ait connu la chronique des faits de Boucicaut, tellement la différence est grande entre elle et Saintré.') Cette histoire fut écrite, il est vrai, du vivant du héros (il mourut en 1421), mais comme il n'avait rien à faire avec la cour de Bourgogne, on n'y prenait certainement pas grand intérét à s'en procurer des copies. L'influence que la vie de Boucicaut a exercé sur la création du personnage de Saintré — si influence il y a^) — est plutôt due à la connaissance personnelle qu'avait Antoine du gouverneur de Gênes et à l'admiration qu'il lui portait. Les recherches des derniers temps ont jeté de la lumiére sur les manuscrits de Saintré et on s'attend vivement à une bonne édition de ce premier roman réaliste en France. Cette édition — que le travail plusieurs fois cité de M. Raynaud semble déjà annoncer et qui ne saurait guére étre confiée à une autre main que la sienne — serait un simple tribut à payer par le temps présent à une des gloires de l'ancienne littérature francaise et ferait connaitre à la génération actuelle un auteur tombé dans un oubli plus que jamais immérité. Dans l'espoir que cette publication ne tardera pas à étre entreprise et qu'elle contiendra des études spéciales sur tous les points intéressants de ce roman,?) je me bornerai ici à dire quelques mots sur l'aecueil du Petit Jehan de Saintré auprès du public. La première édition est de 1517 (—1518). *) Dans le privilège accordé à Michel Le Noir, il est dit qu'on l'accorde ,contenant qu'il a faict dresser, corriger et mectre en 1) J'ai consulté l'édition originale: Histoire de M'e Jean de Boucicaut Mareschal de France Gouverneur de Gennes. Et de ses memorables faicts en France, Italie & autres lieux . . . par Theodore Godefroy. Paris 1620. — L'ouvrage a été réimprimé à la suite des Chroniques de Froissart, éd. Bouchon, 1840, III, 567 ss. *) Dans les expéditions entreprises par Boueicaut, il n'y a rien qui lui soit très spécial; en dirigeant son héros vers la Prusse etc. Antoine avait des modèles partout autour de lui, et la croisade en Prusse est certainement un reflet de la manie des croisades qui à cette époque régnait à la cour de Bourgogne. Voy. G. Doutrepont, A la cour de Philippe le Bon, le Banquet du Faisan et la littérature de Bourgogne (dans la Revue Générale, Il, 1899, p. 801 ss.) et les ouvrages qui y sont cités. 3) Les noms si nombreux des guerriers amis et ennemis de Saintré, donneront occasion à des études onomastico-généalogiques, les descriptions des batailles amèneront des comparaisons avec les chroniques du temps, etc. *) Bibl. Nat. Y? 154 Rés. N:o 1. 108 WERNER SÖDERHJELM. forme deue a les granz frois et mises le livre appellé Les passaiges d’oultre mer faict par les François contre les Turcqs et Mores oultre marins, Le Petit Saintre, Guerin de Montglane et l'Instruction du jeune prince...“ Elle est suivie de trois éditions go- thiques, toutes d’après le ms B. N. 1506 (de 1459), dont la dernière de 1553. Viennent ensuite l'édition de GUELLETTE, de 1724, une de Divor en 1830, et celle de GUICHARD, 1843, reproduite par Hellény, comme il a déjà été dit. ") Le nombre des manuscrits (9) et des éditions gothiques témoignent que le roman a des les premiers temps joui d'une vogue assez grande. C'est ce qui résulte aussi du fait qu'il est mentionné dans la Bibliothèque frangoyse de Lacnorx pu Maine en 1584;°) l'auteur y est donné comme secrétaire du duc de Calabre, ce qui plus tard est rectifié par La Moxxoye dans son commentaire. *) Deux auteurs dauphinois de la fin du XVIIe siècle, Guy ALLARD *) et Nrconas CHORIER ?), parlent du roman en l'attribuant au cha- noine de Gap, CLaune DE PoxwaT; ces écrivains n'avaient vu aucune des éditions et croyaient le roman inédit; mais ils n'avaient méme pas lu le manuscrit dont ils font mention, ce qui explique leur erreur. — Ménace sait mieux la chose; il connaît l'édition de 1523 9), et par conséquent il peut donner le nom de l'auteur. „L’ouvrage“ dit, il, „est d'Antoine de la Salle, secrétaire de Jean d'Anjou... Il a été écrit avec beaucoup de naïveté en 1450, quelque cent ans aprés les choses dont il y est parlé. Le plus joli endroit est celui du 58 chapitre, oü Saintré, au sujet de l'honneur que le Roi Jean lui avoit fait... tient le discours suivant“ etc. Gueullette, dans sa préface, fait des conjectures hardies sur les personnages du roman. Ne pouvant pas identifier Saintré au célèbre sénéchal d'Anjou, il croit que La Sale a eu pour modèle son fils, et il suppose derrière la Dame des Belles Cousines une fille de Jeanne, reine de Navarre, probablement l'ainée, Marie, veuve d'Alphonse d'Arragon, premier de ce nom. Ces fantaisies sont réfutées assez vigoureusement dans un grand article du Journal des Sçavans (juillet 1724), qui donne, en outre, une longue analyse du roman, et le caractérise en relevant l’amusante manière d'écrire, la connaissance exacte des armoiries et les anachronismes historiques. ") '*) Sur toutes ces éditions, voy. Raynaud, I. c. p. 19 s. ?) P. 21. — Il est parlé d'un ms „en la bibliothèque du Roy de Nauarre à Vendosme* 3) Du Maine et Du Verdier, Bibl. france d. Rigoley de Juvigny 1772—3, I, p. 51. +) Nobiliaire du Dauphiné, 1671, p. 278: „Cl. de P. estoit chanoine de Gap l'an 1520. Il est l'Autheur de l'histoire manuscrite (sic!) de Jean de Sintré (sic!), qui est à la Bibliothèque du savant Godefroy“. — Cette assertion est répétée dans la Bibliothèque du Dauphiné du méme auteur. 5) Le Nobiliaire de la province de Dauphiné, 1697, Ill, 455; c'est exactement la même phrase que chez Allart; selon Brunet (Manuel, t. I. p. 1850), l'ouvrage cité n'est pourtant pas autre chose qu'une réimpression de l’État politique de la province de Dauphiné paru en 1671. *) Il dit que ce livre „est recherché des curieux, qui ont la folie d'en donner jusqu'à 30 écus*. Menagiana 1715 t. I, p. 237. 7) ,Quant à cet ouvrage, c'est une pièce mêlée de vérités et de fables, laquelle est agréablement écrite pour ces tems-là, dont elle représente l'esprit et les mœurs. L' Auteur y fait connoitre tous les gens de qualité et tous les Seigneurs du tems, dont il écrit l'histoire, et il rapporte exactement leurs armoi- ries, ce qui n'est pas d'un petit mérite; au reste il use du privilège de tous les romanciers, en commençant par un anacronisme qui ne seroit pas pardonnable dans un ouvrage sérieux, car il met la scène de son roman à la cour du Roi Jean et de la Reine Bonne de Bohéme, et cette Bonne de Bohéme ne porta jamais le nom T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 109 Des jugements pareils se trouvent dans les Ducatiana (1738) '). FowrETTE, dans sa Bibliothèque historique de.la France (1777)”) est sévère: aprés avoir mentionné l'attribution des Dauphinois, il dit: „L’Auteur n'y a pas méme gardé toute vraisem- blance; car il fait trouver à un tournois des Seigneurs qui étoient morts cent ans aupa- ravant. Ce livre étoit rare et recherché, quoiqu'il ne contienne de curieux que des Blazons et des Noms de quelques Seigneurs de ce temps-là. Il parait que ce qui choquait surtout, c'était le manque de vérité historique: le mérite littéraire n'entrait guère en question. Le prestige du Petit Jehan de Saintré subit pourtant une régénération quelques années aprés cette critique. Le comte pe TRESSAN, admirateur fanatique en méme temps que travestisseur peu réussi de la vieille littérature francaise, le traduisit de sa manière et le publia dans la Bibliothèque des romans, publication périodique, au mois de janvier 1780. Dans le bref avertissement „de l'auteur“ qu'il a placé à la tête de son remaniement, il ne nomme méme pas Antoine de La Sale. Mais il apprécie son ouvrage mieux que lui traitement qu'il lui fait subir ne le laisserait soupconner: ,Ce roman“, dit-il, „est le plus estimable du quatorzième et du quinzième siècle, non seule- ment par sa charmante et piquante naiveté, mais aussi par le tableau qu'il nous pré- sente des mœurs, des parures, et des usages de la cour de ce temps... En un mot, le roman du Petit Jehan de Saintré nous paraît être le roman le plus instructif, le plus national que nous ayons.“ °) Inutile de dire que, dans la transcription de Tressan, il est resté fort peu de l'original: la fin est changée, *) le ton est partout celui du XVIII siécle, et le personnage du remanieur se fait trop sentir. ^) Il faut remarquer cependant que Tressan est très modeste et qu'il recommande vivement la lecture de l'original. En méme temps que Tressan, les éditeurs des Melanges tirés d'une grande bibliothèque avaient concu l'idée de rendre accessible au public ce roman, ,rempli de détails in- structifs sur les mœurs et usages du quatorzième siècle“ et d'en publier un extrait; mais „M. le comte de Tres***^ les avait prévenus. °) de Reine... La description de l'Equipage superbe, avec lequel Saintré partit de Paris pour aller à son entre- prise, est un article à lire, tant pour la manière vive et naturelle, avec laquelle cette description est faite, qué pour diverses circonstances particulières qui s'y trouvent. Mais ce qu'on lit avec encore plus de plaisir est le détail du voyage de Saintré, et la rencontre que le roi d'Armes d'Anjou fit d'Enguerrant.. Tout cela aussi bien que ce qui compose la plus grande partie du roman, est écrit d'une maniére trés-amusante.* 1) P. 34. ?) T. III, no 32063. 3) Éd. de 1830, p. 15 s. +) Saintré piqué de ce que la dame avait pris un ton trés haut, ,lui laissa entrevoir un bout de cette méme ceinture qu'elle seule aperçut, et il la cacha presque aussitôt. Ce fut la fin de sa vengeance et de son amour“. Et Tressan ajoute en note: ,Nous avons cru qu'il nous serait permis de changer quelque chose à la conclusion de ce roman. Nous aimons trop Saintré pour le rendre odieux par une vengeance toujours impardonnable.* I. c. p. 177. 5) Voici p. ex. comment il opère la transition à la seconde. partie du roman: ,Hélas! comment pourrons-nous raconter, sans gémir mille fois, la trahison cruelle qui allait percer le cœur le plus loyal et le plus fidèle: La plume tombe presque de nos mains; et nous ne doutons pas que le sentiment dou- loureux qui nous affecte ne passe bientôt dans l'àme de nos lecteurs". I. c. p. 106. *) Mélanges, etc., X t. E. 1780, p. 41 ss. N:o 1. 110 WERNER SÓDERHJELM. Sa publication semble avoir été très bien accueillie du public. Sans doute, il y a de l’exagération dans ce que dit Guichard: „a dater de ce jour, la dame des Belles- Cousines et damp Abbé vinrent prendre place à côté de Manon Lescaut, de Tom Jones et de Gil Blas." ') Mais parmi tous les remaniements de Tressan, Saintré jouissait de la plus grande réputation, et le tome de la Bibliothèque des romans où il était publié fut encore plus recherché que les autres. Ure singulière preuve de l'intérêt qu'on y prenait est fournie par un poème de Mérarp DE Saint-Just intitulé Le petit Jehan de Saintré et la dame des belles cousines et publié avec quelques autres chansons en l'an VIL?) Selon son usage, l'auteur en tira un nombre trés restreint d'exemplaires (26; quelquefois il se borna à 12); par conséquent, il doit être peu connu, ce qui justifiera ici la citation de quelques strophes. On voit que l’auteur a cherché, quoique avec peu de succès, un ton railleur et bouffon: Air: Malb' rouck s'en va t'en guerre. O Filles de mémoire! Aussi pur dans ses mœurs Prenez soin de sa gloire: Que les vierges ses sceurs, Je vais conter l'histoire Saintré de son enfance Du P'tit Jehan de Saintré. A toute l'innocence; Gai, mais avec décence Espiègle avec candeur. Cheveux d'un blond cendre 2 = Un soureil bien ceintré, La dame (on tait son nom) Oeil noir à fleur de tête, Un maintien tant honnête, Sont de mainte conquète Un présage assuré. De ses seize ans paré, Il était comparé An marmot de Cyprine Dont la gentille mine, Gracieuse et lutine, Enchante tous les cœurs. Était, assure-t-on, De très noble orgine, Et du roi la cousine; Pourquoi, je l'imagine, On ne la nomme pas. Pour sortir d'embarras Appelons-la Pallas, Dyane ou Terpsichore, Ou Vénus ou l'Aurore, Ou bien Éléonore, Éléonore, soit. Tout le contenu essentiel du roman est exposé ensuite, briévement et bouffonnement. On voit au moins qu l'auteur l’a lu. Voici la conclusion: Un malheur avéré Pour un homme estimable, C'est d'aimer, c'est d'aimer une femme coupable, Vous, descendens des dieux Ou de nobles ayeux Qui voulés acquérir une gloire immortelle, Prenez tous pour modèle Volage, inexcusable, Sire Jehan de Saintré. Au cœur déshonoré. Mais je le soutiendrai, 1) Éd. de 1843, p. V. 3) B. N Inv. Ye 27,621. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 111 Guichard ') prétend que quelque vingt ans avant lui, Saintré „a été mis en vau- deville sur deux théâtres de Paris“. Après avoir vainement cherché la pièce parmi les livres imprimés, j'en ai trouvé une mention dans le Catalogue Soleinne *): elle est inti- tulée La Dame des belles Cousines, l’auteur se nomme Acxizze Damrors DE BourNox- VILLE, *) et elle a été représentée au Vaudeville en 1823. Une traduction anglaise fut publiée en 1862 par les soins de ALEXANDRE VANCE ; cet écrivain prétend que WALTER Scorr s'est servi de Saintré pour son Waverley, il le rapproche des Mémoires du comte de Gramont de Hamrrron et d'un conte de CnaBBE. ') Ces rapprochements ne laissent pas de surprendre; ils sont dûs, sans doute, à la grande admiration que porte l'auteur à notre roman, admiration qu'il exprime dans des termes les plus expressifs. "yz ep? tV s: *y qui TTE: pi) 197: *) J'ignore qui c'est: peut-être un parent des deux maîtres de danse et compositeurs de ballets franco-danois. ') „EI spoke.... of Saintré being „the Waverley, and even more than the Waverley of a compa- ratively unlettered age*, I must be understood to have been instituting a comparison simply between the originality not the litterary pretensions of the two works. That Scott was greately struck with Saintré, more so, perhaps, than he was altogether aware of at the time, is evident. I think it will be very hard for any observant reader of our work, to resist the conclusion, that it was to it that he was indebted for the first hint of the general outline of the plan of the Waverley novel.... The first part of Saintré.... would hardiy seem to me to be much inferior to the feebler portion of the Grammont Memoirs. and only to be at all so, because the subject would not permit, on the part of De la Salles, of a like display of his wellnigh unrivalled natural po wers .. I may be permitted to observe, that, possibly, it is to our author that the poet, Crabbe, was indebted for a hint, when composing one of the most beautiful of all his tales, The Confident. The parallel will at once occurr to every reader, between the artifice of which Saintré availed himself to bring home to the lady all the sense of her unworthiness, and that with which the splendid fellow of a farmer confounds the ,traitor friend“ N: 1. V. Des anciens tournois et la Journée d’onneur et de prouesse. Le traité Des anciens tournois et faictz d'armes a été publié par M. BERNARD Prost dans son recueil Traités du duel judiciaire, qui contient les relations de pas d'armes et tournois par OLIVIER DE LA MARCHE, JEAN DE VILLIERS, seigneur de l’Isce-Apam, HARDOUIN DE LA Jarre, Antoine de la Sale et deux anonymes (Relation d'un pas d'armes que messire Claude de Salins soutint en son château de Vincelles, le 6 mars 1512, et Proclamacion de la feste d'armes de Noseroy de l'an 1519).') Il occupe dans ce livre les pages 193—221. M. Prost la imprimé d’après le ms de la Bibliothèque Nationale à Paris f. fr. 5867 (ane. 10363), un in-4° sur papier, de 39 ff, qu'il considère comme le manuscrit autographe de l'auteur. ^) Outre le traité, ce manuscrit ne contient qu'un poème inti- tulé La Journée d’Onneur et de Prouesse, dont je parlerai plus tard. Ni M. Prost ni l'éditeur du poéme, M. Néve, ne semblent avoir connu un autre manuscrit qui renferme les deux pièces d'Antoine de La Sale. Ce manuscrit n'a été signalé publiquement qu'en 1900 par M. Eduard Grisebach dans le supplément du ca- tologue de sa bibliothèque, ?) mais Gaston Paris en parlait déjà dans son cours sur le roman français au X V? siècle en 1885. Il fait partie également du fonds francais de la Bibl. Nat., où il porte actuellement le numéro 1997 (Colbert 4619, anc. 7917 3.3). C’est aussi un joli volume in-4°, comme l'autre, mais plus gros: il a 47 feuilles ou 94 pages, et contient, avec les deux morceaux cités (le traité des tournois occupe les pages 1—40, le poème p. 42— 60), un traité sur les uniformes militaires (p. 63— 79) et une , ordonnance et maniere des chevaliers errans* (p. 81—94). Le catalogue des mss de la B. N. dit que ce manuscrit est de 1458, mais cette indication repose sur les derniéres lignes, exactement les mêmes qui se trouvent dans le ms 5867: ,Escript et achiefvé au Chas- 1) Paris, Léon Willem, 1872. — Ayant passé dans le fonds d'un autre éditeur, le livre a changé de titre et apparait dès 1878 sous le nom de Traicté de la forme et devis comme on faict les tournois par Olivier d. l. M. ete, mis en ordre par Bernard Prost, enrichi de 16 planches, dont 9 doubles, coloriées au pinceau avec le plus grand soin et rehaussées d'or. Paris, A. Borrand, libraire éditeur, 23, rue de Seine. — L'une et l'autre édition sont difficilement trouvables. SLAG: Hp GVA SE 3) Weltlitteratur-Katalog. Ergänzungsband, p. 33 s. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 113 teller-sur-Oise, le quatrisme jour de janvier lan mil quatre cens cincquante et huit^ (c. à. d. 1459). Le nom de l’auteur, mis en toutes lettres dans l'autre manus- crit, manque pourtant dans 1997. Sur le troisième feuillet de garde on lit cette remarque d'une main du XVe siècle: , Messires Olivier de La Marche au traicté qu'il a faict de l'Estat de la maison du duc Charles le Hardy parlant du debvoir des Rois d'armes et comme ilz estoient creés et establis renvoie pour en scavoir plus de particularitez au "Traieté de Anthoine de la Salle auquel il diet que l'on trouvera matiere de grande recommandacion, lequel Anthoine de la Salle il est a croire estre celuy qui a composé le present traicté qui discourt de la matiere.^ Ceci a trait à un passage dans les Mémoires d'Olivier de la Marche, au chapitre sur l’Æstat de la maison du duc Charles de Bourgoigne dit le Hardy), où il est parlé en passant des deux partis dans les tournois, les Royers et les Poyers; cette matière, dit l'auteur, est de grande importance, mais je dois y renoncer pour revenir à mon propos, ,et qui desir aura de scavoir a parler de ceste chose quiere ung traicté que fist Anthoine de la Salle, et il trouvera matiere de grant recommandation*.?) Nous voyons que l’ouvrage d'Antoine a joui d'un grand prestige. Aprés cette remarque vient une espéce de table, écrite d'une autre main, avec renvol aux pages du volume et ainsi concue: Bretagne fut l'esegole des pas et des armes anciennement p. 1. Mre Guillaume de Vindal noble et renommé chevalier p. 1. fut (?) Breton. Poyers et Ruyers p. 2. Ay ouy au trespreudhomme Calabre Roy d'armes d'Anjou p. 5. En Angleterre qui sont les plus ceremonieuses gentz en honnours p. 6. De nostre temps a fait porter au Roy Charles 7 du jour d'huy grand peril p. 8. Tournoy a Bruxelles du temps du due Antoine de Brabant y a 50 ans ou plus p. 13. L'autre fut a Gand du temps de mon tresredoubté seigneur le duc Philippe de Bourgogne du jour d'uy aux nopces de son premier eseuyer d'escurie feu Antoine de Villiers ib. Enseignes sont bendes de taffetas 16. Les Volants pendants derriere les espaules ib. Doibt la manniere (l. banniere) du moins clouer cine blasons et le pennon trois ib. Et s'appelle le purgatoire tournoyé p. 19. Sont tenus de payer pour blason 4 s. par. au roy d'armes p. 20. Vigiles du tournoy p. 23. Armiure des combattans p. 24. Demy pourpoint de deux toiles p. 24. La chemise d'une treslegiere brigantine p. 25. Perche a grands lozenges ou besans p. 26. Celle partie s'appelle li dessus et l'autre li dessous 27. Les dames ne jugent que des behours des lances et non des tournois p. 30. Limbourg cry de Jaeques de Luxenbourg p. 31. Quand le Roy Charles 7 fut a Nancy le Roy René de Sicile le festoya de tournois en 1445, lors que Mme Marguerite d'Anjou sa fille alloit Royne en Angleterre present le feu comte de Suffole p. 33. Armes de Brunniguel, Pressigny, Yenville et la Boubeliniere p. 35. Les uns ou les aultres une fois ou deux l'an se festoyoient 37. Et par autentiques roys d'armes ou heraulx portants leurs riches cottes d'armes vestues ou la piece de drap d'or ou d'aultre riche drap de soye en escherpe entourtillee se mandoient la noble espee du tournoy. 1) Ed. Beaune et d'Aubremont, IV, 69. ?) Les éditeurs des Mémoires remarquent que ce traité est inédit! N:o 1. 15 114 WERNER SÓDERHJELM. Quel est le rapport entre les deux manuscrits? M. Prost, comme nous l’avons vu, appelle le ms 5867 ,autographe*. En effet, les belles allures de ce manuscrit, le soin avec lequel il est écrit, les initiales fleuries à l'encre rouge, la signature de l'au- teur, tout cela semble bien donner de l'appui à cette opinion. Mais le ms 1997 est là pour la détruire. En comparant les deux manuscrits, on remarque quelques variantes de détail pour la plus grande partie insignifiantes, mais qui cependant donnent quel- quefois au ms 1997 la supériorité; ainsi, dans 5867 il y a (Prost, p. 197) et telle et telle choses em ses armes, tandis que 1997 porte telles; une autre fois il manque dans 5867 un mot qui dans 1997 est à sa place. Mais ce qui est plus probant, c'est que 1997 contient tout un passage qui manque dans 5867. Dans la partie qui traite du ,tournoier^ comme l'auteur l'a vu à Bruxelles et à Gand, il a intercalé, aprés le quatrième Item (Prost, p. 206, aprés „et le pennon, trois“) ce qui suit: Et lors se il y avoit aucune dame ou damoiselle d'onneur qui par certaine et evidente cause se plaignist d'aucun chevalier ou escuier tournoyant, soit en deshonneur ou autre cause ou soit des dames mesdisant; ainsi que au derrain tournoy de Bruxelles les dames recommanderent trois des chevaliers de la court a mon tresredoubté seigneur, le duc Phillipe, a present due de Bourgoigne, pour ce que en une farce, n'avoit gaires par eulx jouee devant ledit seigneur et les dames, ilz avoient couvertement en generaulx parolles blasonné le sexsce feminin, ainsi que je croy vouz ayez oy, dont ilz furent des dames aux autres tournoieurs, chevaliers et escuiers, si bien recommandez et tellement que maintz jours et maintes nuyz ilz maudirent la farce qu'il avoit (l. qu'ilz avoient) pancee et faite et qui les avoit enhortez, tant furent ad ce tournay batus. Et ad ce II" jour que les bannieres, les pennons et les blasons avec leurs haichemens sur leurs heaulmes aux fenestres font leurs monstres, celle dame ou demoiselle a qui le tort seroit fait, sans plus dire aux autres chevaliers ou escuiers, ledit chevalier recommandoit ou escuier; et aussi faisoient les autres dames et damoiselles. Et car maintesfoiz advient que tant de gens ne se con- gnolessent pas, elles le font congnoistre au blason de sa cote d'armes et a son haichement. Et par ainsi estoit congneu celuy des dames mesfaisant ou mesdisant. Et lors au tournay tout son party contraire luy courroit sus. Et pour l'amour des dames son party clouoit les yeulx. Et s'il y venoit homme non noble, courtoisement on luy disoit qu'il ne seroit point receu. Et s'il advenoit qu'il y vensist ung noble reprouché d'un seul des reprouches qui s'ensuyvent, les Roys d'armes et heraulx par leurs offices s'en acquittoient aux princes et diseurs, et le tournoier leur deffendoient. Et se par voulenté de prince ou par grant seigneur qu'il fust, son plaisir fust de tournoyer, dont maintes foiz est advenu, touz les nobles s'en partoient et le behourt estoit rompu. Et se par acord ilz demouroient, c'estoit par les coustumes du tournoy entretenir, c'est assavoir que au peril des reprouches fust que trop mieulx leur fust s'en estre detenus, car ilz estoient tellement batus et puis a cheval sur les lisses mis et ainsi a grans meschiefz et hontes leurs mesfaiz estoient pugnis, dont maintesfoiz en abregeoient leurs jours. Et par ainsi noblesse et vertus s'entretenoient et les villains faiz estoient confus. Les dix reprouches. Faulseurs voulentaires de leurs foiz et seellez Et premier Fuytifs de battailles Droleurs d'esglises Desconfitz en gaiges par querelles Residens excommuniez Bouteurs de feux Murtriers d'aguez apensez Conduiseurs de compaignes Deshonnoureurs de femmes Et pirates de mer. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 115 Et sil advenoit que tant ilz craignissent les dictes paynes puis qu'ilz en seroient accusez, par lesquelles ilz recussassent a tournayer, ilz confesseroient leurs coulpes et en demouroient a tous- jours mais plus reprouchez. Et s’appelle le purgatoyre tournoyé. Lesquelles purgations furent jadis ordonnees pour garder l’onneur de sainte eglise, l'onneur de justice, l'onneur des dames, l’onneur des nobles hommes et de toute noblesse en general. Il ne peut guère exister de doute sur l'authenticité de ce passage, et s'il ne se trouve pas dans l'autre manuscrit, c'est que celui-ci n'est pas l'original. En tout cas, 5867 a bien l'air d'un manuscrit exécuté pour étre offert à quelqu'un, et sa res- semblance avec le manuscrit du Zéconfort de la Bibliothèque Royale de Bruxelles est frappante.') Probablament, ils proviennent de la main du méme scribe, qui a travaillé sous les yeux de l’auteur. On comprend fort bien que celui-ci ait ordonné l’omission du passage cité: c'était une intercalation sans valeur directe pour l'ensemble ni pour la théorie que voulait exposer l'auteur, et rappelant un petit épisode dont Antoine gar- dait bonne mémoire; il trouvait peut-étre superflu de charger la rédaction définitive de renseignements sur des éventualités comme la mauvaise humeur des dames ou l'inter- vention dans la lice d'un bourgeois ou d'un noble dont l'écu portait des taches. Les deux manuscrits sont des copies de l'original, indépendantes l'une de l'autre. Le ms 1997 semble un peu postérieur à 5867; outre les variantes que j'ai relevées, il contient quelques fautes de scribe évidentes, comme l'omission de dix lignes à l'endroit où 5867 (Prost, p. 198 1. 10) parle des bons usages de jadis: (de „sa cote d'armes porteroit^ 1997 saute directement à „dont par ainssy...^); quelques lignes plus bas (Prost, p. 199 1. 3), 1997 omet le second serment de Végéce; une troisième omission se trouve à l'endroit correspondant à l'éd. p. 212 1. 3., où les mots „et son party clorra les yeulx^ sont supprimés; en outre, il y a: soit pour sont; pour Vouye au lieu de (5867) pour laloyne; adonc pour alors; puis vont dancer Et adieu soyez tandis que 5867 donne: puis vont danser et puis adieu etc. Le traité a la forme d’une lettre à Jacques de Luxembourg, seigneur de Riche- bourg et frére de Louis de Luxembourg. Dans sa dédicace, Antoine fait savoir que c'est lui qui l'a prié de décrire „la facon et comment les tournoiz en armes et en tymbres se font^, pour servir de régle à un tournoi que le duc (Francois II de Bretagne) se propose d'arranger. Avec une modestie qui peut être sincère mais dont l'expression est presque comme une formule traditionelle dans les lettres dédicatoires de ce genre, Antoine dit qu'il y a bien des hommes dans les pays du duc plus capables de remplir la tâche que lui; cependant il ne veut pas refuser, quoiqu'il ait très peu veu et encore moins retenu de telles fêtes, ,jasoit que vieulx soye“; ses propres expériences, 1) De celui-ci, M. Néve dit dans la première édition du Réconfort: „entierement de la main de lauteur* (Introd. p. VI) Par une sage prudence, il a omis cette remarque dans sa seconde édition (voy. Antonie de la Salle, p. 10). N:o 1. 116 WERNER SÖDERHJELM. les souvenirs des livres et ce qu'il a entendu dire par plusieurs prudhommes lui suffiront peut-être pour donner un récit tout bref de la matière, mais il prie d'avance le seigneur de l'excuser si par sa ,simplesse^ ou par la háte il se trompe sur un point ou un autre. Dans le premier chapitre, il parle de la division des , marches d'armes et behours“ en deux grands groupes, les Royers et les Poyers, division qu'il dit avoir trouvée ,par anciens livres, par relacions et rappors de autenticques roys d'armes et heraulx^. Il est difficile de dire quels livres il entend; mais ces termes sont anciens et ont été employés pour désigner parmi les souzerains des dues de Bourgogne, ceux qui étaient Francais de naissance et ceux qui étaient Allemands. ') Il se réfère ensuite à ses propres souvenirs et ce quil a entendu dire sur des détails courtois par le duc de Calabre, roi d'armes d'Anjou, et par d'autres (éd. p. 197). Il cite longuement Vegece, un peu mal à propos, à ce qu'il semble, parce qu'il ne s'agit plus alors des tournois mais des batailles; c'est surtout la question de la discipline militaire qui lui a fait en- treprendre cette excursion. Ici, l'emploi des sources littéraires parait cesser. Ce qui suit encore, repose, au dire de l'auteur, sur des renseignements oraux, parcimo- nieux, il est vrai, à cause du peu de gens qui gardent encore la mémoire des temps passés. Mais les règles de la seconde partie de son traité, Les chappitres du tournoier, sont autrement authentiques, car on les appliquait dans des ,behourts^ à Bruxelles et à Gand, il y a cinquante et quarante trois ou quarante quatre ans, auxquels il avait assisté, et il les donne maintenant „ainsy que jay veu et de mon simple sens prins plaisir de moy informer.*?) Il cite, de plus. la troisième grande fête dont la splendeur ne s'est pas encore évanouie de sa mémoire, le tournoi de Nancy, lors de la visite de Charles VII à René en 1445, et se rappelle méme les blasons des différents seigneurs. Ceci lui donne facilement l’occasion de jeter un coup d'œil comparatif sur les anciens temps et la façon du temps present; c'est ainsi que s'intitule la dernière partie de son ouvrage, où il explique la manière de commencer un tournoi de son temps. Il termine par une nouvelle excuse: ,vous derechief priant et suppliant, se je avoye failli en tout ou en partie ce que de legier pourroye, comme viel et non savant, que vous et les maistres me vueillez pardonner.“ Nous avons vu combien la plus grande partie de ce traité est empreinte d'un cachet personnel — et c'est ce qui le distingue trés nettement et trés avantageusement de tous les autres ouvrages du méme genre, non seulement de ceux qui sont publiés 1) Voy. Ducange, Glossarium mediae et infimae latitinitatis sous Poheri, Ripuarü. Il est renvoyé ici à un vieux cérémoniel: ,Horum mentio est in veteri Ceremoniali Gallico MS, ubi agitur de torneamentis.* Il se peut qu'il s'agit du traité de Philippe le Bel; je ne suis pas en état de vérifier. -- En 1586 fut imprimé à Paris un petit in-8o Traitez et advis de quelques gentilshommes francais sur les duels etc. ?) Il est dit ici des dames anglaises qu'elles sont „les plus seremonieuses gens en honneurs que je aye gueres veu.“ Antoine parle probablement de ses expériences au tournoi de Nancy. 3) Il fait cependant des réserves: „Et qui me demanderoit des deux assiettes de bennieres et des blasons des deux tournoiz ou je fus, et l'ordonnance des diseurs, je responderoie que par ma jonesse, accom- paignie de simplesse, je n'en saroye deviser. Toutesfoiz, apres espasse de temps, jen demanday a roys d'armes et heraulx, qui me dirent de celle de l'ancienne facon.* T. XXXTIT: Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. Notes sur Anto? le La Sale et se vres 117 avec le nôtre, mais encore p. ex. du traité des tournois du roi René.) Je eiterai encore un exemple. En parlant du tournoi de Nancy, Antoine raconte:*... furent pluiseurs bien nobles hommes de ce royaume, qui a moy vinrent, se je savoye quelz armes ilz portoient, dont l'un qui portoit d'argent a troiz paulx de gueulles, me dist: Je sçay bien que nous portons ung champ blanc a trois bendes par long, vermeilles ou bleues, ne m'en souvient pas bien. Et l'autre, qui portoit de gueulles au chief d'argent, a troiz lyons d'asur passans, languez et armez de sinople, me dist: Ha, mon pere, se vous ne me secourez, je suis empeschiez, car vous savez que on ne peult jouster, qui n'a son tymbre sur son chief et son escu de ses armes, et, par ma foy, je ne le scay pas bien. Et ainssy de pluiseurs aultres, auxquelx je dis ce que je savoye, et les aultres manday aux roys d'armes et heraulx de leurs marches, que par raison de leurs offices le devoient mieulx savoir, ou par livres, dont ilz a telz choses principalement doivent estre garnis, car chascun n'a pas l’art de memoire en soy..." ?) Très personnelles sont aussi les réflexions sur le temps jadis et le temps actuel, et nous y reconnaissons fort bien l’auteur de la Salle avec ses accusations con- stantes contre son époque. Il parle?) de l'ancienne facon des dames de prendre congé, en indiquant seulement par leurs armes et leurs blasons les seigneurs auxquels elles désirent se recommander; cet usage discret, en pratique aussi chez les Anglais et les Allemands, est abandonné en France, et celui qui le suivrait serait déshonoré. De ses constatations à propos de l'ancienne ,coustume de blasonner“ Antoine semble tirer, un peu brusquement, des conclusions sur les changements dans la manière de voir et dans les moeurs, qui jadis étaient plus dignes des hommes d'un royaume „qui est l'escolle d'armes et d'onneurs mais maintenant sont efféminées: „Et au bon temps de jadiz, les salles, les chambres, et les hostelz des nobles hommes estoient paintes ou tappissées de belles ystoires des illustres battailles et conquestes des vaillans, ou des blasons aux nobles de royaume, a memoire de chascun estre bon. Et ores ne sont paintes que de chasses et volleries, de pastoureaulx et de brebis, ou d'amoureux deduitz, et tous au prejudice de noz ames, et pluiseurs foiz de noz honneurs et de noz vies.**) Et il continue en disant qu'au temps dont il parle, on connaissait les armes et blasons non seulement de ses amis et voisins mais aussi de ses ennemis; parce que partout les ,cotes d'armes* étaient portées visiblement, maintenant c'est plutót honte de les porter dans la bataille, et de s'exposer ainsi à l'assaut de l'ennemi. Il vaut la peine de reproduire cette page ici: Ed ad ce bon temps que je dis que la congnoissance des armes et le blasonner estoient prisiez, non seullement leurs armes, celles de leurs voisins ne celles de leurs marches, mais se 1) Quatrebarbes, Oeuvres du roi Rene, II, 1—46. Il est extrêmement riche en détails, mais ce n'est qu'un formulaire sans intérêt littéraire et qui n’a rien à voir avec le traité d'Antoine. 2) Prost, p. 216. 3) Prost, p. 197. *) Après avoir cité ce passage, M. Néve (Ll. e. p. 72) dit: „il semble... qu'un nuage de misanthropie ait assombri les dernières années de l'écrivain.“ Mais nous avons vu que cette misanthropie se fait sentir déjà dans la Salade et surtout dans la Salle. N:o 1. 118 WERNER SÖDERHJELM. delietoient a savoir celles de leurs annemis, car quant ilz venoient aux battailles, en fierment com- battant, ilz se arrestoient sur les grans seigneurs aux cotes d'armes, que ilz congnoissoient, ou secou- roient leurs plus amis. Laquelle sy tresnoble et chevallereuse coustume, soit par les Francoiz ou par les Angloiz, au temps des fortes et derraines guerres ou par quoy que soit, est au jour d'uy presque toute delaissee, et seroit huy honte, fust en battaile ou en assault, qui sa cote d'armes porteroit. Et au temps de jadiz encores, quant les roys, les princes, le connestable et mareschaulx, avec les benieres aux concquestes, sur les champs alloyent, leurs destriers, couvers de paremens, estoient troussez devant et derriere aux arcons de leurs seelles, et leurs cotes d'armes aupres d'eulx, et aussy tous qui faire le pouoyent, et les non puissans gentilzhommes troussoient leurs cotes d'armes aux arçons. Et s’il advenoit nouvelle de battaille, incontinent estendoient leurs paremens, et armoient leurs cotes d'armes, et estoient tous prestz, ce que n'est pas la coustume de maintenant ; dont par ainssy porroit on dire que cellui qui ne la veult porter, n'a pas juré de veoir la fin de la battaille ne de y estre mort ou prins, ainsy que jadis faisoient faire les rommains consulles a leurs chevaliers et gens escrips... Par un saut un peu imprévu, Antoine vient ainsi à faire encore une fois cette comparaison entre les anciens et ses contemporains qu'l avait tant de fois répétée dans la Salle. Plus tard, (éd. p. 218), il parle encore du ,noble temps de jadiz“, où l'on aimait les tournois, goût qui maintenant s'est perdu au préjudice de toute noblesse, et où les rois, les dues, les princes et les seigneurs prenaient part à ces fêtes pour accroître leur honneur. Et méme si l'on en entreprend aujourd'hui, on le fait d'une autre manière qu'auparavant; les cérémonies ne sont pas observées dans la méme mesure, la magni- ficence n'est pas la méme, et, ce qui pis est, les chevaliers ne sont plus aussi préts à accepter une provocation qu'auparavant: Je treuve que ad ce tresglorieux temps de beatitude que le monde estoit en paix, les tres- nobles et chevallereux cuers des princes et aultres seigneurs, pour eschiever ce tresvil pechié de oyeuseté (éd. oyeuse), aussi pour acquerir honneur, les ungs par le tresnoble mestier des armes, et les aultres par longs voyaiges, en acquerant de bien en mieulx les tresdesirees graces de leurs tresbelles dames, dont par ainssy, les ungs ou les aultres, une ou deux foiz l'an, se festoioient et par autenticques roys d'armes ou heraulx, portans leurs riches cotes d'armes vestues, ou la piece de drap d'or ou d'aultre riche drap dé soye en escharpe entortillié, se mandoient la noble espee du tournoy, laquelle a tout honneur receue et a grant joye, jour et place accordez, incontient mandoient roys d'armes, heraulx et poursievans par les royaumes et seignouries des crestiens, avecques lectres de leurs seellez, crier ce grandisme pardon d'armes, par le tournoy des espees courtoises, le jour, la place et la puissant cité, pour tresamiablement recevoir les survenans. Et apres le tournoy sera le behourt des lances, pluiseurs jours ....... Mais au temps de present, je treuve que il est une aultre facon de commencier ung tournoy; car en celluy temps, comme j'ay dit que les seigneurs les ungs es aultres se mandoient les espees, de present est aultrement, au regard de l'espee, sans plus, car quant les pris de l'espee et du heaume sont le soir donnez, ainssy que j'ai dit, mais ad present est de coustume que cellui qui du derrain behourt a prinse l'espee et par ce behourt s'en est acquittié, lors il en est pourveu de une aultre tresbelle et richement garnie, bout, cloux, boucle et mordant d'or, s'il est tel, ou d'argent tresbien doré, que il baille a ung roy d'armes, s'il y est, ou herault, qui devant tous les seigneurs, chevaliers et escuiers la porte en la monstrant et disant sans plus: Mes- seigneurs, est elle belle? y a il cellui qui y prende plaisir? Et ainssi va par toute la salle sans a nulluy la offrir. Mais s’il y a aucum qui dye: Roy d'armes ou herault, en l'onneur de Dieu, de T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 119 Nostre Dame et de monseigneur saint George, le bon chevalier, pour honneur entretenir, et pour donner plaisir aux dames, je la retiens, et lors. tous roys d'armes, heraulx et poursievans, a haulte voix par toute la salle crient son cry... Mais il arrive aussi que personne ne la veut retenir, et alors le seigneur auquel elle est, dit la faire porter par toutes les cours chrétiennes pour trouver un com- battant; en ce cas, d'autres règles sont à observer. On voit encore ici percer, teinte d'une légére satire, l'opinion défavorable qu'a conçue Antoine du courage et du penchant pour des prouesses viriles de ses contemporains. Les extraits que j'ai donnés ci-dessus peuvent servir de témoignage de la façon dont notre auteur traite sa matière. Son style, on l'a bien vu, n’excelle guère par les tournures élégantes ou soignées ni par les phrases bien bâties; on dirait méme qu'à plusieurs endroits il a trop laissé courir sa plume sur le papier, tant la phrase semble suivre de prés ses idées, quelquefois entassées l'une sur l'autre et exprimées d'une manière un peu embrouillée. D'autres passages sont mieux formés. Mais ce que nous retrouvons iei presque partout, c'est le trait caractéristique de son style, et il est encore plus prononcé qu'auparavant: la note personnelle, l'observation directe de la réalité et la peinture impressioniste des détails. Ces qualités se relèvent à pleine évi- dence quant on compare son traité avec les autres, qui ne renferment que des régles et des relations séches et absolument objectives. Antoine énonce des régles lui aussi, mais peu nombreuses, et il les tire pour la plupart des faits qu'il a vus; ainsi son exposé n'est pas une relation mais une description. Quelques peintures sont tout à fait réus- sies: le joli petit tableau des Vigilles du Tournoy, l'énumération de l'habillement des chevaliers qui vont prendre part au tournol, leur entrée dans la lice, le commencement du combat avec les fanfares des trompettes et les cris des hérauts d'armes — tout cela est trés vif et donne une image nette, comme un stiliste habile est seul capable d'en tracer. Je me permettrai quelques citations. Le quatriesme jour de la feste, tous roys d'armes et heraulx, vestus de leurs cotes d'armes, apres disner vont a cheval par la ville criant: Aux honneurs, seigneurs chevaliers et escuiers, aux honneurs de la benniere vostre chief, aux honneurs! Et alors toutes bennieres et pennons montent sur leurs destriers, qui de paremens de leurs armes sont couvers, les plus richement abilliez qu'ilz peuent; lors a l'ostel de l'appelant vont de tous costez le convoier, et quant tous y sont assemblez, lors deux a deux ou troiz a troiz, selon qu'ilz sont et les rues larges, les heraulx et poursievans devant droit aux lisses, a grans sons de trompettes, de clairons et de menestrelz, sievent la benniere de leur chief, ainssy que par les juges est ordonné. Et en ceste facon, faisans tous monstres de leurs corps, tous en pourpoins de fins draps d'or ou d'argent, et sur leurs chiefz ce que leur plaist, au plus richement et frisquement de escharpes, de poittraulx, de chaynnes d'or ou d'argent et d'orfaveries, chascun au mieulx qu'il peult, devant la grant plenté et fleurs des belles dames et damoiselles, qui sont aux fenestres et aux hours; et, en cel estat, entrent dedens les lises par la porte devers eulx, et lors se meslent par la place, au son des trompettes, virer, tourner, faire les saulx et les pennades des espees que ilz tiennent en leurs mains, font semblant de asseoir l’un sur l'autre, et ainssy es- sayent eulx et leurs chevaulx, ainssy que se ilz behourdoient, jusques ad ce que les diseurs, qui en leurs hours se tiennent, font a retraitte les trompettes sonner. Et ceste feste est nommee Les Vi- gilles du Tournoy. (Éd. p. 208 s.), N:o 1. 120 WERNER SÖDERHJELM. Voiei un passage sur l’accoutrement des chevaliers: ... Lesquelz seront d'une chambre III. VI, VIII ou X, et en une grant salle, ou sera grant feu, car les behours requierent le temps plus froit que plus chault, pour le grant traveil que y est. Et la sont du corps jusques aux petis draps tous nulz despouilliez. Lors le maistre et ses plus souffisans varlez leur metteront ung demi pourpoint de deux toilles sans plus, et du faulx du corps en bas. qui sera par devant lachiez; et a cellui leurs chausses attacheront, et apres chausseront leurs esporons et puis le bel hernoiz de jambes lui armeront. Apres les armeront des gardebras et des avantbras, qui de cuyr bouilly seront, tenans tous enssemble, qui dedens seront lassiez et par dessus garnis au long de menus bastonnez, du plus fort boiz que sur les gardebras et les bracelles sont cousus et dedens sont bien affeustrez et de l'un a l’autre est une toile double cousue, qui les tient ainssy que de unes manches de maille. Et quant on est des jambes et des bras armez, ilz arment le corps tout nu. Aucuns y veullent la chemise de une treslegiere brin- gantine couverte de fustenne ou de cuir, car la cote d'armes va dessus... dont la poistrine sera toute percee de grans losenges on pertruis reons, et ce pour donner au corps fort traveillié vent et air. (Éd. p. 209 s.) Ceci continue jusqu'à ce que tout le personnage soit paré, et avec une richesse et netteté de détails telles que l'on croit assister et voir devant ses yeux toutes ces différentes pièces. Le cheval est amené, les rois d'armes et hérauts vont aprés diner par la ville en criant: ,Lassez, lassez, lassez, seigneurs chevaliers et escuiers, lassez pour.convoyer la benniére de vostre chef.“ Et quant les dames seront en leurs hours et fenestres venues a leure qu'il est ordonné, lors les seigneurs juges. viennent sur leur hourt, qui tresbien est tendu et paré. Alors ilz mandent l’ap- pellant venir, qui a l'entrer des lisses; les diseurs, d'ung a ung, se font porter leurs espees par les roys d'armes, et heraulx... Et alors, par la porte de son costé, se vait mettre en battaille, atten- dant le deffendant; et quant il y est, mandent venir le deffendant, que ainsy entre par la porte de son costé. Et la sont tous les ungs devant les aultres en battaille, de leurs luisans espees rebat- tués les ungs les aultres menassant. Et quant leure est venue que ilz doivent behourder, alors tout a cop font copper les cordes, et les trompettes a l’assembler. Lors, tant qu'ilz peuent, de tous lez, brochent des esporons leurs destriers avec leurs cris, que merveilleuse chose est, et a lassembler sont maintz destriers renversez. Alors commence la fiere et forte battaile de hault en bas frapper... (Éd, p. 212.) Dans la description de la bataille méme, l'auteur n'a pas gardé cette vivacité de style. Il y consacre quelques mots seulement pour arriver ensuite à la distribution des prix par les dames, après le souper, dans „l’hostel ou place ordonnee a dansser et chanter.“ Je cite encore quelques lignes de la fin de ce chapitre (p. 214): Quant les juges ont bien tout advisé et ordonné, ilz sont garnis de une tresbelle espee et de ung tresbel heaume de tournoy, que deux roys d'armes ou heraulx portent, chascun le sien. Et quant on est au plus fort des dansses, lors, par deux chevaliers ou escuiers, les diseurs font venir deux des plus nobles damoiselles de facon a marier, et par elles font presenter l'espee et le heaume que les roys d'armes ou heraulx devant elles porteront, et tous les aultres officiers d'armes les syevrront droit au chevalier ou escuier a qui le pris est ordonné, pour le party dessus avoir le mieulx et plus gentement behourdé, ausquelz les damoiselles diront: Monseigneur ou sires tel, Dieux vous croisse voz honneurs; et puis les baisent. Et cellui les remercie au mieulx qu'il peult, et lors tous les officiers d'armes crient son cry, ainssy que se vous estiez cellui, et ilz criassent: Lembourg, Lembourg, au tresnoble monseigneur Jacques de Luxembourg, Lembourg. Et ainsy fait, l'autre demoi- selle presente le heaume, puis vont dansser, et puis adieu. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 121 Remarquez ce petit et habile argumentum ad hominem: ainsi que si vous étiez celui-là et que l'on criât ete. C’est par des moyens pareils que La Sale sait donner au récit de la vie et de la réalité. Quant à son style, je noterai encore une singularité. En lisant le passage assez ennuyeux qui contient une longue description des armes, on surprend le bon Antoine à faire des essais de vers au milieu de sa prose sérieuse; on dirait que le vieux railleur voudrait se délasser un peu de la monotonie de sa besogne. Regardez la fin de la page 217 de l'édition Prost et vous ne nierez pas la justesse de cette observation; s'il n'y a pas partout de mesure, il y a au moins de la rime. Je transcris ces quelques lignes en forme de vers. Elles commencent à la fin de l’avant-dernier morceau: le chief pallé, le piet party, et ung escusson d'argent parmi, sont les armes de Pressigny, d'asur au chief d'argent, à demi lyon de gueulles. Ces troiz choses ne sont pas seulles, car il y a par bon rapport dessus l'azur troiz brayes d'or, et pour les faire plus richement, elles sont coupplées !) d'argent, et qui droit au lyon feroit, de fin or couronné seroit. Il y a des endroits qui rappellent les écrits antérieurs de l'auteur, la Salade et la Salle: ainsi p. ex. quand il dit que „oncques seignouries ne faillirent a seigneur, mais seigneur a bien failly a seignouries“, ou quand il parle du temps de la paix ou qu'il se sert de la formule que nous connaissons déjà trop bien: ,et car les gens com- battent, mais les victoires sont ens les mains de Dieu.“ Et nous nous souvenons peut- être de ce qu'avait dit Antoine dans la Salle sur les grands périls auxquels la France avait échappé, en lisant ceci: ,. . . de nostre temps a fait porter au roy Charles septiesme du jour d'uy grant peril en son estat et grand braulle, se Dieu par son bon droit ne lui eust aidié.“ ?) La Journée d'Onneur et de Prouesse a été publié par M. Néve à la suite de la première édition du Reconfort.”) C’est un poème allégorique comprenant 503 vers de huit syllabes, *) très ennuyeux, écrit d'un style lourd et où se trahit l'inhabileté com- plète à manier le vers. La technique en est déjà tout à fait maladroite; il y a un grand nombre de vers fautifs, et si l'on en peut attribuer quelques-uns au copiste !) L'édition donne à tort complées. 2), Bros, p. 1997 s: HAE Aauss: *) Dans l'édition il n'y en a que 501, car deux sont sautés. N:o 1. 16 122 WERNER SÓDERHJELM. (surtout à celui de 5867, car l'autre fait mieux attention) ') il en reste cependant assez pour porter un témoignage défavorable contre l’auteur. Le cadre est plus que connu: printemps, renouvelement de la terre, chants mélodieux des oiseaux, maladie de l’auteur, songe, beau jardin avec fleurs de lys, roses et violettes et une belle dame. Dans la tente madame Honneur tient plait et jugement ; c'est la Prouesse, accompagnée de Heur, Tallent, Vray Desir, Advis et Hardement, de Valeur, Fierté, Force et ses autres filles etc., qui vient se plaindre par son fils Har- dement de ce que les bons et braves chevaliers qui combattent sur le champs de bataille et font tout pour servir l'honneur, n'en reçoivent aujourd'hui que peu ou point. Noblesse soutient cette plainte et demande justice. Honneur promet de faire une enquête et laisse entendre que si les accusations sont fondées, c'est Renom et Congnoissance qui en sont responsables. Elle veut avoir de celle-ci la liste de tous les prudhommes, mais Con- gnoissance dit qu'elle prendrait „dix saisons“ à dresser. Elle ajoute que pour certains de ces \aillants, c'est la faute à eux-mêmes s'ils ne peuvent pas atteindre ni aspirer à l'honneur; de quelques-uns Loyaulté se plaint qu’ils ne tiennent pas leurs promesses, d'autres Raison dit qu'ils font la guerre sans juste cause et sans droit; Courtoisie et Largesse en accusent d'autres de maint vice: ils tiennent de vilains propos sur les dames et demoiselles honnêtes; malgré leur fortune. ils sont si avares que pour ,un marc d'argent despendre“ ils laisseraient pendre leur meilleur ami ou mettre en prison leur cousin. L'Honneur reprend qu'en effet il faudra relever les noms de tous les preux, et cela fait, dans un an elle donnera son avis. L'auteur s’eveille: Lors dirent que c'est bien fait. Que dame Honneur eust ordonnee Et je, qui viz trestout ce fait, A. la tresnoble dame Prouesse, A la noise d'eulx m'esveillay, Qui gist es euers qu'ayment Noblesse. Et en veillant tant traveillay Sy prie au treshault Dieu des Dieux Que ce songe cy de present Que congnoissance doint a ceulx A tous nobles en fay present, Qui sont lyez en l'actitude En espoir que ceulx qui l'orront Du grant pechiez d'ingratitude; Tout bon exemple y prenderont. Dont mon escripre se taira Et cy fine la journee Pour bonne cause et cetera. Pour soutenir que l'auteur de ce mauvais morceau est en effet Antoine de La Sale, on a pu alléguer seulement le fait que le poème se trouve dans le méme manus- crit (les mémes manuscrits) que le traité des tournois. M. Néve n'exprime cependant pas le moindre doute sur la provenance du poéme, et M. Prost avait été aussi affirmatif que lui: „piece de poésie inédite d'Antoine de la Sale“, avait-il dit.) Gaston Paris, dans son cours sur la littérature francaise du XV? siècle, s'exprimait ainsi: „je crois pouvoir attribuer à Antoine de la Sale ce petit poème“; et il cite une expression fami- lière à Antoine: dieu des dieux. !) IL semble faire souvent des tentatives pour réduire un vers faux au juste nombre de syllabes. Alk @& fos. IC 5:0. 6:0 DUI Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 123 En effet. le poème est bien d'Antoine. Sa juxtaposition avec le traité et le fait qu'on ne le trouve pas ailleurs, suffiraient déjà à le prouver. Mais il ya d’au- tres indices. J'ai renvoyé plus haut à ce que dit La Sale de Charles VII; dans le poème il parle du roi dans des termes presque identiques : Charles sepme, a present roy, Le bien servy a grant esroy, Par quoy est mis presqu'au dessus, Avec layde du Dieu dessus. Tout le poéme tourne sur des idées que nous lui connaissons déjà: la bravoure et la chevalerie ne sont plus honorées comme elles l'étaient autrefois; et parmi les chevaliers méme, différents vices se font sentir, l'égoisme, l'avarice, la déloyauté, l'ingra- titude — nous croyons entendre le sermonneur d'autrefois! Quand il parle ( v. 226 ss.) des preux qui tächent de gagner les grâces de madame Honneur soit en guerroyant dans de fortes batailles, „en saillies ou escarmuches, en mynnes, rencontres et embusches*, soit en faisant de nobles voyages et des pélerinages lointains, cela rappelle le passage du traité des tournois où il dit: „.. aussi pour ‘acquerir honneur, les ungs par le tres- noble mestier des armes et les aultres par longs voyaiges^ etc. On pourrait relever d'autres ressemblances de détail. Ceci suffira cependant pour prouver jusqu'à l'évidence que le poème doit être attribué à notre auteur. Je termine en donnant la liste des variantes (méme orthographiques) du ms 1997. Comme l'édition du Réconfort où a paru la Journée d'Onneur et de Prouesse, est ex- trémement rare, je cite aussi la version de l'imprimé, qui, sauf quelques fautes, est celle du ms 5867. Après le numéro du vers je mets le mot ou le vers tel qu'il se trouve dans l'édition (ou 5867) et puis la version de 1997; j'imprime en italiques la leçon qui est incontestablement la bonne. 3 coulleur — couleur 4 d'azur sy noble — d'azur, synoble 5 pourpre — poupre 6 oyselez — oysellez 7 maintz — mains 8 Par arbres — Sur a. 9 nouvel — nouvell 11 estoie — estoye 12 conffor- toye — confortoye 17 qu'um — c’un 20 oncque — onc 22 se — ce 32 partout leens — leans partout 35 fruis — fruiz 38 Chargées de fruits, et sy eust deux tentes — Chargez de fruits sy eust d. t. 41 viz — vys 54 A veoir d'armes honneurs — A veoirs dames h. 56 tel que — tel comme 60 —61 Vous soyez le trés bien venus, Dist elle: à vous veoir très bien plaira — Dist elle bien soyes venus A vous veoir tresbien plaira 64 Qu'avez — Que avez 66 Honneur — Honnour 78 Heur — Heu 119 Et m'est advis — Ce m. a. 150 doubz affaire — doulz a. 151 sereur — seur 167 éd: aller — 5867 et 1997: allee 173 sy quoy je m'assiz — sy q. m'assiz 180 cy fust — fust cy 202 ce vers manque dans 1997; 206 éd: qui l'en mestroit — 5867 et 1997: qui len mescroist 212 pour — par 222 dire tout pour voir — dire pour voir 230 maintz lieu — mains lieux 232 saufz — saulx 240 jusqu'à mort — jusques m. 241 éd: grépir — 5867 gerpir 1997 guerpir 243 Charles VIe — Charles sepme 251 éd: sy 1 sy 252 bien pou — peu (bien est rayé) 253 n'el l nel — ne le; aprés ce vers il y a dans 1997 un vers qui manque dans 5867: Pour nulle riens ainz souffreroit; 2391) éd: quant Désir — 5867 et 1997: grant d. 264 Jésir — Gesir 1) Par l'omission d'un vers, les chiffres de l'édition ne tiennent plus leur place. N:o 1. 124 WERNER SÖDERHJELM. 267 ed: diffame - 5867 et 1997: diffames 274 perderoit — perdra 276 payne ont — ont payne 288 éd: Et sy n'ont — 5867 et 1997: Et sy nen ont 317 Pour le plus — pour le plus court 319 plainde — plaingne 322 A Renom et à Congnoissance — A Renom et Congnoissance 330 qu'em — com 331 prinst — prist 332 Congnoissance — Congnoiessance 342 éd: ce — 5867 et 1997: se 353 éd: desdit — 5867 et 1997: mesdit 358 éd: point garde — 5867 prins g. 1997 pris g. 365 éd: parties — 5867 et 1997 partis 370 puist — puisse 376 Cause pour quoy car aussi tost font — pour quoy aussi t. f. 386 chainture — sainture 390 éd: ferons — 5867 et 1997: feront 402 que on tient d'un tel compte — qu'on tient bien d. t. c. 403 fouir — s'enfuyr 405 s'il tenoit — Se il t. 414 Là dient — Laidement 417 De ainsy — D'ainsi 431 chiches — siches!) 436 ici l'éditeur a sauté un vers qui se trouve dans les deux mss: Que nulz fors eulx n'en peult avoir 443 de voz dons en restat — de voz en r. (dons, qui donne une syllabe de trop, est rayé, mais le vers n'a plus guére de sens) 449 Dieu — dieux 460 langaiges — langaige 461 l'usaiges — lusaige 463 Et encores des troiz — Et encor des trois 477 Et quant trestouz là ilz seroient — Et quant trestous ensemble seroient 489 traveilay — travillay. — Les derniers mots: Explicit la journée d'onneur et de prouesse manquent dans 1997. 1) Cette disimilation n'était pas inusitée au XVe siècle. Voy Charles d'Orléans, Poésies, éd. d'Héri- cault, I, p. 217 l'envoi d'une ballade attribuée à Ch. d'Orl.: Prince, je suy siche, pour abregier. T. XXXIII. VI. Le Réconfort de Mme de Fresne. Sur le manuscrit de cet ouvrage et sur les circonstances dans lesquelles il fut composé, tout a été dit par M. Neve dans ses deux publications du texte, souvent citées ci-dessus. Le même éditeur a très bien caracterise, sans l’analyser de près, le style de La Sale dans cet ouvrage et son importance pour la prose française au XVe siécle. Ce que j'aurai à ajouter, se bornera donc surtout à une analyse plus détaillée des me- rites littéraires du ÆRéconfort; ensuite, je dirai quelques mots sur le curieux remanie- ment d'une partie de ce livre, opéré par la célèbre ANNE DE BEAUJEU au commencement du XVI? siécle. Je rappelle seulement que le Aéconfort a été écrit pour consoler Catherine de Neufville, épouse de Jacques de Lille, seigneur de Fresne et de Gueulesin, parent éloigné des comtes de St Pol, de la perte de son fils unique. , Suivant la méthode que nous connaissons déjà par ses autres ouvrages, La Sale donne ses préceptes et ses encoura- gements sous forme d'exemples. Ici, il y en a deux, pris dans l'histoire, comme d'ordi- naire; seulement, ce n'est pas l'histoire ancienne qui les lui fournit, mais l'histoire de la France. Le premier exemple est tiré d'un épisode de la guerre de cent ans, tandis que l'autre se réfère à un fait qui s'est passé sous les propres yeux d'Antoine. Ces deux histoires sont précédées d'une épitre consolatrice, où La Sale ne laisse pas non plus de se faire reconnaître: il invoque l'autorité de certains auteurs, de Salomon, Sénèque, saint Bernard et de l'Évangile, il intercale des souvenirs personnels etc. Déjà dans cette introduction, il cite une petite et touchante anecdote d’une mêre qui avait perdu son fils; une fois elle vit en songe un groupe de jeunes gens qui faisaient route joyeusement, et après avoir attendu :vainement son fils, elle l’aperçoit enfin venir, loin des autres; à sa demande, il lui dit que par l’effusion de ses larmes sa robe à lui était devenue tellement lourde qu'elle retardait sa marche, et il la suppliait d'adresser ses larmes ,üouleement et par vrayes oroisons“ à Notre Seigneur; elle fit ainsi et lui fut sauvé. Longuement, Antoine recommande à la mère désolée et à son mari d'adresser des prières à saint Jean Michel, évêque d'Angers, l’ancien secrétaire de Louis II, dont il avait parlé déjà dans la Salade; il raconte les principaux traits de sa vie — dont il N:o 1. 126 WERNER SÓDERHJELM. dit avoir écrit l'histoire — et les miracles qu'il a opérés aprés sa mort, et il assure à la fin que si les parents adressent des prières à ce saint homme, il les aidera sans doute à avoir un nouvel enfant ,ainssy qu'il a fait a maintz aultres, dont plusieurs enffans en sont estez neez de femmes tres anciennes et de gens qui n'en avoient eulz nulz, desquelx j'en ay veu pluiseurs^. On peut noter encore que déjà au commencement Antoine touche à une corde qu'il va faire plusieurs fois vibrer, et d'une maniére si profonde et si belle, au cours de son écrit: la psychologie féminine. La premiére phrase est ainsi conçue: ,Ce n'est pas grant merveille se une tresbelle, bonne et noble dame, pour obeir aux trespuissans pouoirs de sa tresdoulce et humaine nature, pour aucune sa premiere creature de ce monde trespassee, porte grand deuil en son doulz et femelin cuer et monstre plus grande et ingresse passion que les hommes rigides et vertueulx ne font.“ M. Néve a relevé et cité, d’après Frorssarr, l'événement historique où il trouve le seul point de répère possible pour la première histoire du Réconfort. Le fait, dans ses grands traits, est le même. meurtre injustifié des otages, et il ya un nom qui se retrouve, quoique le porteur joue un rôle différent; mais les circonstances sont tout autres. D'abord, les assiégeants coupables sont, dans l’histoire, les Francais et non pas, comme chez Antoine, les Anglais: l’otage est, chez lui, le jeune fils du commandant de la forteresse, tandis que les chroniques parlent des chevaliers et écuyers, et par cette transformation il lui a été possible d'introduire ce moment d’une suprême beauté tra- gique, qui est la lutte de la mère, quand elle doit choisir entre l'honneur de son mari et la vie de son fils. Maintenant, d'oü vient cette transformation? Faut-il croire qu'elle est volontaire et que l'auteur, pour mieux atteindre son but, a arrangé les faits non seulement dans un sens plus patriotique mais aussi de maniére à provoquer un effet direct sur les sentiments de Mme de Fresne? Cela est peu probable; Antoine ne procédait pas ainsi, et la valeur de son argumentation aurait beaucoup perdu si les circonstances sur lesquelles il insiste avant tout n'avaient existé que dans son imagination. Mais, d'un autre côté, est-il possible de supposer que des événements survenus quelques dizaines d'années avant, ') eussent été tellement déformés par la tradition? Cette objection gagne en force quand on considére que le duc d'Anjou jouait un róle principal dans la triste affaire, soit qu'il eût ordonné, comme dit Froissart, lui-même la décapitation des otages, soit qu'il ait été assez faible pour céder aux instances d'Olivier de Clisson, connétable de France, connu pour sa cruauté. La dernière version est celle de D’ARGENTRE, ") qui est suivi de prés par !) Antoine dit expressément qu'il avait entendu cette histoire au temps de sa jeunesse. ?) Histoire de Bretagne, 1580, p. 601: ,Messire Robert (Knolles) respondit: Par Dieu, Heraut, vos me- naces ne me feront pas perdre mon chasteau; mais soient bien aduisez ceux qui vous ont envoyé, que s'ils touchent aucunement à mes hostages, ien feray antant à leur party, que ie tiens prisonniers, quand i'en deurois auoir cent mille francs de rançon Il y eut un capitaine Gascon, nommé Messire Garsias du Chastel, Mareschal du camp du sieur duc d'Aniou. qui s'aduisa un iour de demander audict Duc qu'il entendoit faire de ces hostages et luy dist: Monseigneur, ce n'est pas leur faute, que le chasteau n'est randu: ce seroit grand peché de les faire mourir: ce sont gentilshommes qui ne lont pas mérité. Le Duc respondit qu'il estoit bien raisonnable de les delivrer et envoya ce capitaine pour le faire s'il le trouvoit bon. Comme il- passoit le chemin, il rencontre messire Olivier de Clisson*... La suite, v. Neve, I. c. p. 64. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 127 LoBINEAU dans son Histoire de Bretagne, ') tandis que d'autres historiens, comme Levor *) et Rouroux ” ne disent rien sur l'exécution des otages. La question est difficile. et avec ce que nous possédons de détails sur la guerre de cent ans il n'est guére possible de la resoudre. Tout porte à croire, malgré les ob- jections, qu'il y a eu dans l'esprit de notre auteur, ou plutót dans la tradition qu'il a suivie, une contamination: pour une part l'histoire indiquée ci-dessus a livré le fond (l'exécution injustifice des otages, le nom de Chastel*); quant à l'autre partie — qui devait contenir l'épisode de la mére héroique — les racines nous en restent cachées. Quoiquil en soit, toute cette histoire est rendue par Antoine de La Sale avec une force artistique et psychologique étonnante. Telle qu'il a dépeint la mère de la vietime innocente, elle peut certainement compter parmi les grandes héroines tragiques de la littérature francaise, et ses luttes intérieures, son stoïcisme victorieux sont analysés avec une connaissance de l'àme féminine et maternelle qui ne saurait être retrouvée — je l'ai déjà dit — que chez les grands psychologues de la littérature moderne. Et certains méme d'entre eux ne trouveraient guère d’accents aussi sincères et touchants quily en a dans ce récit. L'analyse des sentiments de la femme forme la partie essentielle et saillante du récit; mais il y a d'autres parties des épisodes, qui n'ont pas une moindre valeur d'observation et de travail artistique. Regardons un peu de près. Le chef ennemi a montré l'intention de rompre le traité, quoique les subsides soient arrivés. Le commandant convoque ses ,parens et amis“ en conseil de guerre et leur soumet les deux alternatives: ou céder la forteresse ou bien sacrifier l'otage, c'est à dire son fils. Il leur demande, à l'un aprés l'autre, leur avis; tous sont fort embarrassés de la ,dure responce* à donner: puis, ,l'un re- gardant l'autre?) et priant l'un l'autre de premierement parler“, il y en eut un qui dit que si, en effet, le prince anglais voulait ,uzer a force de rigueur“, son sens „ne s'y estent plus“. Il a juré obéissance au capitaine, et la décision doit entièrement dépendre de lui. Les autres sont du méme avis, en concluant toutefois qu'ils ne voient pas moyen de rendre la place sans déshonneur. Et le seigneur comprend bien qu'ils ont raison et sort de la chambre le cœur plein de désespoir. Tout cela, resserré dans une page, est excellent comme exposition. La mau- vaise tournure des affaires, l'impression sur les défenseurs, la situation pénible du capi- taine, la nécessité, pour lui, d'agir seul et de laisser à sa conscience le choix cruel — on ne saurait mieux bâtir le premier acte d'une tragédie. Puis, l'action grandit; la femme entre en scène. 1) Ed, de 1707, I, 409. ?) Histoire de Brest, 1864, I, 19 raconte que Knowles étant commandant de Brest, le connétable Du Guesclin l'assiége, obtient six semaines d'armistice, s'en va et laisse Clisson devant la place. *) Histoire de Bretagne, 1839, ILI, 262. +) Il est curieux qu'Antoine ait donné le méme nom à deux personnes, au capitaine de la forte- resse et au héraut. *) On se rappelle peut-être que ce même trait revient dans la description de l'excursion aux iles Lipari (voy. chap. II de ces Notes). N:o 1. 128 WERNER SÖDERHJELM. La nuit, voyant la tristesse de son mari et pressentant de grands malheurs, elle s'approche de lui et le prie de tout dire. Il ne veut pas, mais obéit enfin à ses ins- tances: „lors la doulleur de son euer tellement la destraint que elle cuida bien rendre a Dieu son esperit.^ Tous les deux sont si malheureux qu'ils doivent faire venir leurs amis®pour veiller avec eux. Le deuil de la femme continue. Pendant que les amis tiennent un autre conseil, avec les mêmes attitudes et le méme résultat que le premier et qu'ils vont diner après, ') la dame ne fait que pleurer, maudissant le jour et l'heure où ils étaient venus dans cet hôtel. Elle est bien encore la femme faible. irréfléchie et se laissant aller à ses pre- mières impressions douloureuses. Ce trait est fort bien souligné et sans doute calculé pour faire ressortir plus clairement l'attitude postérieure de la capitaine. La nuit suivante, quand les deux époux sont couchés, le mari se plaint amère- ment de ce que, pour sauver son fils, il perdra pour toujours son honneur. „Ha! beau sires Dieu“, c'est ainsi que se terminent ses gémissements, ,ayez merci de moy, et me delivrez de la mortelle douleur que mon cuer a, quant pour bien faire je pers mon honneur, ou suis de mon filz le vray bouchier que j'ay livré a mort“. Et il est prés de mourir de douleur. La femme, de l’autre côté du lit, l'appelle et s'écrie: Ha, Mon- seigneur, ayez pitié de moi, votre pauvre femme et ne nous perdez pas tous, vous, notre fils et moi. à un seul coup! Mais il dit que la mort est certainement préférable à la vie dans une si dure situation que la sienne. Alors, tout d'un coup, la femme voit ce qu'elle doit faire: „Pour le resconfforter... changa son cruel dueil en tresver- tueulx parler“ et dit que, puisque c'est volonté de Dieu, il faut choisir le parti le moins mauvais. Lequel? dit le mari. Ah, c’est ce qu'elle ne saurait dire: „telles choses doivent partir des nobles cuers des vertueulx hommes et non pas des femelins cuers des femmes, qui, par l'ordonnance de Dieu, sommes a vous, hommes, subgettes, especialment les espousez et qui sont meres des enfants, ainssi que je vous suis et a nostre filz.^ Cependant, il exige qu'elle donne son avis — car ils sont comme un cour dans deux corps et pour les biens qu'il a trouvé en elle, il l'a toujours consultée dans ses affaires importantes. Alors, la femme parle; calme, résignée et supprimant sa na- vrante douleur, elle éléve ses sentiments à la hauteur du devoir patriotique et guerrier qui seul doit guider son mari, et elle dit: , Monseigneur, quoy que je dye, il me soit pardonné; des deux consaulx que je vous vueil donner, Dieux avant, Nostre Dame et monseigneur saint Michiel, qui soient en ma penssee et en mon parler. Dont le premier est que vous laissiez tous vos duelz, vos desplaisirs et vos penssers, et ainssy feray-je. Et les remettons tous es mains de nostre vray Dieu, qui fait tout pour le mieulx. Le IIm®e et derrain est que vous, Monseigneur, et chascun homme et femme vivant, savez que, selon droit de na- ture et experience des yeulx, est chose plus apparante que les enffans sont filz ou filles 1) L'auteur prend soin de rappeler — il7est en général trés soucieux de l'enchainement logique — que ,par le secours de la nef, ilz avoient de chars fresches et d'aultres vivres assez, dont estoient largement servis. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 129 de leurs meres, qui en leurs flans les ont portez et enffantez, que ne sont de leurs maris, ne de ceulx a qui on les donne. Laquelle chose, Monseigneur, je dis pour ce que par ainssi nostre filz est plus apparant mon vray filz qu'il n'est le vostre, nonobstant que en soyez le vray pere naturel. Et de ce j'en appelle nostre vray Dieu a tesmoing au tres espouentable jour du jugement. Et car pour ce il est mon vray filz, qui moult chier m'a cousté a porter l’espasse de IX mois en mes flans, dont en ay receu maintes dures angoisses et par mains jours, et puis comme morte a l’enffanter, lequel j'ay sy chierement nourry, ame et tenu chier jusques au jour et heure que il fut livré. Toutte- foiz ores, pour tousjours mais, je l'abandonne es mains de Dieu et vueil que jamais il ne me soit plus riens, ainssi que se jamaiz je ne l'avoye veu, ains liberalement de cuer et franchement, sans force, contrainte, ne viollence aucune, vous donne, cede et trans- porte toute la naturelle amour, l'affection et le droit que mere puelt et doit avoir a son seul et tres amé filz. Et de ce j'en appelle a tesmoing le trestout vray et puissant Dieu, qui le nous a presté le espasse de XIII ans, pour la tincion et garde de vostre seul honneur, a tous jours mais perdue se aultrement est. Vous ne avez que ung hon- neur, lequel apres Dieu, sur femme, sur enffans et sur toutes choses devez plus amer. Et sy ne avez que ung seul filz. Or advisez duquel vous avez la plus grant perte. Et vrayement, Monseigneur, il y a grant choiz. Nous sommes assez en aaige pour en avoir, se a Dieu plaist, mais vostre honneur une foiz perdue, lasse, jamais plus ne la recouvrerez. Et quant mon conseil vous tendrez, les gens diront de vous, mort ou vif que soiez: C’est le preudomme et tres loyal chevallier. Et pour ce, Monseigneur, sy treshumblement que je scay, vous supplie, fetez comme moy, et en lui plus ne pens- sez que se ne l'euissiez jamaiz eu; ains vous resconffortez et remerciez Dieu de tout, que le vous ce donné pour votre honneur rachetter.“ Entendant ces paroles sublimes, le capitaine, „avec un contemplatif souspir, re- mercia Jhesus-Crist... quant du cuer de une femeline et piteuse creature partoient sy haultes et sy vertueuses parolles.^ Et il dit à sa femme, avec un abandon reconnais- sant et sincère: „M’amye, tout que l'amour de mon cuer se peult estendre, plus que oncques mais vous remercie du treshault et piteux dont que m'avez maintenant fait.“ Il est tranquille, la femme lui a rendu son équilibre et courage, et il sait ce qu'il va faire. J’entends, dit-il, le guet de jour sonner dans son cor, et il faut que je me lève quoique nous n'ayons pas dormi cette nuit; mais vous, vous devez vous reposer un peu. Non, dit-elle, ce me serait impossible; je me leverai et nous irons à la messe ensemble pour remercier Notre Seigneur du tout. Et ainsi font-ils. N'est-ce pas un des plus beaux et touchants morceaux de la littérature française du moyen âge, peut-être le plus beau aprés la mort de Roland dans l'épopée nationale? Et ne faut-il pas descendre trés loin dans la prose narrative des époques suivantes pour trouver tant d'émotion sincére unie à une telle simplicité d'expression, tant d'observation fine de l'état de l'àme revétue d'une forme si réaliste, si nette, et si sobrement objective? Ces pages suffiraient pour assurer à Antoine de La Sale une place parmi les conteurs classiques de la France. N:o 1, 17 130 WERNER SÖDERHJELM. Désormais, le capitaine ne pense plus qu'à se venger sur le prince anglais avec l'espoir de pouvoir encore sauver son fils. La scène où, s'apprétant à faire une sortie, il explique ses projets, donne des recommandations à chacun, prend congé de sa femme et la place sous les soins des ses amis, est simple et touchante: „et lors, ainsi finit la scène, chascum fust a cheval et a piet tout prest, en faisant le signe de la croix, et en souspirant prist congiet et baisa madame. Et aux aultres dist: Adieu, mes bons amis, qui demourez. Lors ne y eult cul ne cuer, tant fust il dur, que il ne desconfflast a force de pleurer.“ En attendant, le récit s'occupe pour la première fois du fils; pour donner du relief à la douleur de la mére, lauteur fait dire au garcon quand il se voit enferré: ,Hellas! se Madame savoit que je fusse enfferré et comment, elle ploureroit^ — ce qui fait ressortir en méme temps la psychologie de l'enfant. La scène change encore. Le capitaine étant sur le point de partir, sa femme ne peut plus supporter le double chagrin et, en pensant au dauger que son épooux va courir, se pâme aprés avoir jeté des cris désesperés et déchirants. Au méme moment arrive un soldat qui a observé les mouvements de l'ennemi, et de son récit le capitaine peut conclure que l'exécution a eu lieu. Il en est ainsi, en effet. Le héraut revient, le seigneur court au devant de lui jusqu'à la porte et lui demande des nouvelles; mais en ce moment ,le cuer lui estraint, et par telle maniere que de sa bouche [une] seulle parole n'en pouoit yssir.“ Il se con- tient pourtant et écoute le récit du héraut. Ce récit est court mais plein de vie et d'é- motion. Surtout les paroles du garcon quand il s'aperçoit tout à coup qu'il est condamné à mort, sont d'un effet profondément saisissant, il faut remarquer avec quel réalisme intrépide l’auteur rend ces cris spontanés et réitérés de l'enfant, seul moyen par lequel il puisse exprimer son horreur: ,Lors tant se prist a plourer et desconfforter, raconte le héraut, disant à Thomas, le chief des gardes: Ha! Thomas, vous me menez morir; hellas! vous me menez morir! Thomas, vous me menez morir! hellas! monsieur mon pere, je vois morir! hellas! madame ma mere, je vois morir, je vois morir! hellas, hellas, hellas, je vois morir, morir, morir! Dont en criant et en plourant, regardant devant et derriere et entour lui, a vostre coste d'armes que je portoye, lasse my! et il me vist, et quant il me vist, a haulte voix s'escria, tant qu'il peust. Et lors me dist: Ha! Chastel, mon amy, je voiz morir! Chastel, mon ami, je voiz morir! hellas! mon ami, je voiz morir! Et quant je ainssi le oys crier, alors, comme mort, a terre je cheys.* Le récit terminé, le seigneur du Chastel se retire et prie pour l'àme de son fils. Et puis il ordonne qu'on apporte le cadavre, que le héraut avait eu la permission de prendre avec lui. Il embrassa sa tête qu'il tenait entre ses mains, et en la baisant, disait: „A! mon treschier filz, le plus deceu de fortune que oncques enffant fust, vous estes mort et martir pour garder loyauté a vostre prince et a mon honneur. Sy vous prie, mon treschier filz, ainssi mort que vous estes, que le me pardonnez.* Voilà encore une grande scéne de tendre et puissante émotion. L'enterrement se fait, tous les assistants fondent en pleurs. Le seigneur a défendu de rien dire à son épouse. Mais il lui raconte la vérité quand ils sont à table, et il la reconforte en disant que leur enfant est mort ,au vray service de nostre sou- T. XXXIII, Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 131 verain, et dont arions en paradis ung angel qui prieroit pour nous.“ Et la dame „quel- que dolleur que eust en son euer, pour obeir a son seigneur, se monstre non challante.* L'histoire se termine par le récit d'une vengeance cruelle que le seigneur du Chastel prit de quelques prisonniers anglais. Ce qui, dans l'autre histoire, ') se rapporte au but spécial de l'auteur, est moins intéressant, mais ne manque pas, non plus, de détails finement observés et bien exposés. Il s'agit de la mort d'un des chevaliers du prince Henry, fils du roi, tué en sauvant son maitre. On retourne en Portugul et à la cour, où est attachée la mère du chevalier. Le roi vient à elle et l'embrasse, mais ne dit rien. Le prince Henry fait de méme; mais il ne peut se retenir: son cœur est plein d'une pitié et d'une angoisse qu'il ne peut plus celer, et devant la bonne dame ,de ses yeulx sourdirent deux fontaines de larmes“, et il se jette dans sa chambre. La dame regarde autour d'elle, cherchant son fils des yeux, et quand elle voit don Henry pleurer, elle commence à s'inquiéter. Elle s'avance et dit à plusieurs des assistants: „Vous, tel, vous, tel, et vous, tel, hellas! ou est mon filz?^ Ils répondent en soupirant: „Madame, il sera tantost cy.^ Mais elle demande la vérité au roi. Celui-ci fait de son mieux pour la ménager, mais elle s'écrie: ,Ha! Seigneur Dieu, est mort mon tres bon filz,^ et se pàme. Quand elle s'éveille, le roi lui raconte tout, et ayant appris que son fils est mort au service de Dieu, en vrai martyr, et ce qui plus est, pour sauver la vie à son maitre, elle demande à voir don Henry, et quand celui-ci arrive, tout en deuil et invoquant la merci de Dieu pour avoir été la cause de la mort de chevalier, la dame ,d'un cuer ferme, prudent et hardy, comme la plus joyeuse du monde, luy dist: Ha! Seigneur, et qu'est cecy? ou est vostre vertu royalle, vostre haultesse et vostre jonesse aussy, de plourer et faire dueil comme une femme? C'est tres mal fait a vous. C'est moy qui doys plorer, c'est moy qui dois faire dueil, pour la mort de mon enffant, seul et tresbon filz, dont n'en recouvreray jamais plus. Mais vous, Monseigneur, a serviteurs ne povez faillir, qui vous serviront aussy bien ou mieulx, dont vous supplie que vous en resconffortez.^ Et elle s'adonne aux prières pour le salut de l’äme de son fils. On voit bien quil y a ici beaucoup de traits qui rappellent l'histoire de Madame du Chastel; seulement, comme il n'y a pas le méme conflit, les couleurs sont plus páles, la donnée psychologique de moindre valeur et l'impression générale beaucoup moins forte. ANNE DE BEAUJEU, fille de Louis VI, régente de France pendant la minorité de Charles VIIT, n'était pas seulement une femme née pour gouverner, elle était aussi bonne éducatrice et mère. Parmi les nombreuses ,dames et filles de grand maison“ qui, selon BRANTÖME, ont profité de ses conseils et ses leçons, sa fille, Suzanne de ') Le cadre de cette histoire a été décrit dans le chapitre biographique (voy. plus haut p. 12). N:o 1. 132 WERNER SÖDERHJELM. Bourbon, devait être, naturellement, plus qu'aucune autre, l’objet de ses préoccupations pédagogiques. Aussi lui dédia-t-elle, probablement peu de temps avant son mariage (Suzanne était neé en 1491 et se maria en 1505) tout un livre rempli de règles pour la conduite d’une femme honnête et d’une princesse. Les „enseignements“ d’Anne de France mériteraient d'être étudiés pour eux-mêmes; ils sont extrêmement détaillés et assez Curieux, mais reposent pour la plus grande partie sur les doctrines d’anciens pédagogues et saints hommes, ') et ce n'est guère que cà et là qu'on peut entrevoir une réminiscence personelle. ^) Mais ici le seul intérét qu'ils offrent pour nous est que l’auteur a joint à ses préceptes une copie ou plutôt un remaniement de l’histoire de Mme du Chastel et de son fils, premier ,exemple“ du Réconfort d'Antoine de La Sale. Cet appendice, auquel Anne ne fait aucune allusion dans son livre, ne se trouve pas dans la première édition de l'ouvrage, publiée à Lyon sans date, mais avant 1521.°) Si la seconde édition, celle de Toulouse 1535, contient l'histoire en question, c'est ce que je ne saurais dire, cette édition n'existant pas à la Bibliothèque Nationale à Paris. Mais l'histoire fait partie du manuscrit de St-Pétersbourg — très joli manuscrit in-4°, magnifiquement orné d'armoiries et de miniatures, *) exemplaire unique, sans doute — et le texte nous a été communiqué par la publication de M. Cmuazavup. ?) Ce texte est sensiblement altéré, et il faut bien dire que dans plusieurs passages importants la saveur et la force de l'original sont devenues méconnaissables. Cependant le remanieur n'a pas reproduit l'histoire d'aprés une tradition orale; il a bien eu sous les yeux la version d'Antoine, et il l'a suivie fidèlement dans la plupart des détails, souvent méme mot à mot, mais assez souvent il a pris soin d'introduire des change- ments, soit en transcrivant des morceaux entiers dans un genre de style qui lui est propre, soit en changeant l'ordre des mots, en remplacant un mot par un autre, etc. Quel- quefois il y a des changements plus profonds: un passage est raccourci; on fait racon- ter à l'auteur lui-méme la mort du prince, tandis que dans l'original c'est le héraut qui la raconte, ce qui est d'un effet autrement vif, etc. Ce remanieur, est-ce bien Anne de Beaujeu elle-même? A en juger d’après les „enseignements,“ qui sans doute proviennent de sa main, on serait porté a répondre affirmativement. Ceux-ci sont dénués de toute qualité de style, et les chan- gements opérés dans le texte d Antoine dénotent d'autre part, eux aussi, trés peu de !) Saint Lienard est surtout cité trés souvent. ?) C'est le cas p. ex. quand elle parle de l'inconstance des hommes. Elle a connu, dit-elle, une dame à laquelle un chevalier jura de soi-méme et tout volontairement sa foi sur l'autel; mais il ne tint le ser- ment que quatre heures. 3) A la requeste de treshaulte et puissante princesse ma dame Susanne de Bourbon femme de tres- illustre puissant prince monseigneur Charles duc de Buorbon et Dauuergne et de Chastellerault: Connes- table, Per et Chambrier de France: fille de treshaulte et tresexcellente dame madame Anne de France, duchesse desdictes duchez: fille et seur des roys Loys XI & Charles VIII. On Ies vend a Lyon chez le Prince. +) Les miniatures qui ont rapport à l’histoire de Mme du Chastel, sont au nombre de dix-sept. Toutes sont reproduites dans l'édition de M. Chazaud. 5) Les Enseignements d'Anne de France etc., Moulins, 1878. — Je n'ai pu contrôler l'exactitude de cette impression, n'ayant pas eu le livre sous la main à St-Pétersbourg, lorsque j'y étudiais le manuscrit. T. XXXIII. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 133 sens du travail littéraire. Peut-être Anne a-t-elle opéré son remaniement d’après une copie inexacte; quelques tournures laissent soupçonner cependant qu'il y a eu une ten- dance consciente à moderniser la langue en écartant des expressions qui déjà pouvaient paraître viellies et difficiles à comprendre et peut-être en simplifiant çà et là une tour- nure lourde. À ce point de vue, quelques-unes des corrections ont un certain intérêt philologique. I serait tout à fait inutile de donner une liste complete des variantes de ce texte. de Beaujeu. Texte original. Éd. Nève p. 110:... de long siege, a et tant que par force monseigneur du Chastel, en Bretaigne bretonnant, qui pour lors cappitaine de par le roy en estoit, par lequel tres long espasse de siege lui fust force de composer et prendre jour a rendre la place, se au jour empris il ne fust secouru. Mais ung seul n'y eust que a soy offrir hos- taige s'y voulsist. livrer son filz de l'aaige de XIII ans, dont n'en Lors fust constrains de y avoit plus. Et lors fut entre eulx la trieve prinse... p. 111. une grosse nave... Celle nave... malgré tout l'estol de mer... desdit au herault de rendre le plaige si par la place n'estoit (il manque ici quelquechose) p.. 112. enttendu du prince sa cruelle responce ... Et quant le Seigneur du Chastel eust Puis, l'un regardant l'autre et priant l'un l'autre de premierement parler, fust l'un qui dist que croire ne povoit... p. 113. sault hors de la chambre... p. 114 A celle foiz furent les dueilz de l'un et de l'autre telz que, se ne fussent les femmes, qui en la couchette gisoient, que soubitement firent venir leurs plus amis, pres de la mort estoient. Dont ainssi, les ungs avec les aultres, passerent celle nuit... N:o 1. Mais je noterai ici quelques passages, pour montrer la facon de procéder d'Anne Texte remanié. ...il y avoit dedans la place le Seigneur du Chastel en basse Bretaigne, qui en estoit capi- taine pour le roy, lequel, par longueur du siege et que vivres et secours lui failloient, lui fust force de composer et prendre jour avee ledit prince de rendre la place si au jour entrepris il n'estoit secouru. Mais il n'y eut celuy qui se vousist mectre en ostage, pourquoy fust constrains ledit capi- taine de y livrer et envoyer son seul filz de l’aaige de XIII ans. d'autre prise la tresve... Et lors fut d'ung costé et u. g. nef...cette nef... malgré l'armee du prince qui par mer estoit... refusa au herault de luy rendre ledit ostaige s'il n'avoit la place... Lequel oiant la fiére responce du prince Puis etc. ilz estoient si perplex qu'il n'y avoit celuy qui voulsist parler le premier. Enfin il y en eust ung qui commenca et dist que il ne povoit croire... sortit de 1. ch. Et fut le dueil d'eulx deux si quil seroit presque tres grant impossible le raconter Et toute celle nuyt eulx, leurs amis et serviteurs demenerent merveilleux dueil... 134 WERNER SÖDERHJELM. les tenieles ou costes d’armes vestues sa cotte d'armes vestue p. 115 quant il scet bien... que de ce pour- quant eíc.... je me devoie rendre c'etoit par quoy je me rendoye je fus, malgré et par faulte de vivres; or, malgré son armée de mer force de tout son estol de mer, secouru. jai esté secouru. Les scénes les plus pathétiques et les plus poignantes sont affaiblies, on dirait à dessein. Ainsi dans le premier entretien du capitaine avec la femme il y a l'interca- lation prosaique suivante : ,Combien que vous aiez besoin de reconfort [autant| ou plus que moy, et que je deusse estre celuy qui vous donnast consolacion, néantmoins, considérant que je suis cause de la perdicion de nostre enfant, je désire plus la mort que de vivre aprés luy, s'il est ainsi qu'il en meure. D'autre part, si l’eschange pouvoit estre faicte de moy a luy, ce seroit le baston de vostre vieillesse, et pourriez trouver party d'aussi bon endroit, et, à l'aventure, meilleur que je ne suis.^ Toutes ces parolles, et plusieurs autres que seroient longues à raconter, disoit le capitaine, homme preux et scavant, pour consoler sa femme, laquelle, aprés avoir oy ce que son mary luy disoit, laissant le couraige fémenin, renforça sa parolle en disant: „Mon seigneur, et mon cher amy, je ne suis pas ignorante que vous n'aiez, et non sans cause, beaucop de dueil et ennuy, pour plusieurs raisons, que trop mieulx entendez que moy.“ Et, ce qui est pire encore, il y des phrases importantes qui ont été omises ou bien remplacées par d'autres beaucoup moins expressives. Quand le capitaine remercie Dieu pour les hautes paroles qui sont issues ,du cuer de une femeline et piteuse crea- ture“, le remaniement a supprimé ce beau passage. Dans la fin du morceau — voyez l'analyse plus haut — il change, comme il le fait souvent, le dialogue en un récit, objectif et pâle, qui est loin d'atteindre l'effet de l'original. La scène d'adieu a subi une transformation analogue. Mais là où le pinceau de la célèbre correctrice a appliqué les couleurs les plus banales sur la fine peinture de La Sale, c'est dans la scène où le prince va être exécuté. M. Néve a déjà reproduit la plus grande partie de la version du remaniement, !) et je ne peux que souscrire à ses paroles: „le jeune otage devient un petit rhétoricien, qui trouve le temps, en allant au supplice, de placer un long discours aussi froid que vertueux.“ C'est, en effet, une manifestation éclatante de mauvais goüt littéraire que cette transformation. À la fin, Anne de France a donné à l'histoire du siège de Brest un dénouement inattendu et qu'Antoine n'a méme pas laissé soupçonner. Elle dit du prétendu prince de Galles:?) Lors, quant il se vit frustré de son intencion et qu'il avoit perdu sa peine, son temps et tant de gens et d'argent, comme desesperé fist charger le demourant de son artillerie et print chemin pour s'en retourner dont il estoit venu. Mais fortune L) cep 08: 2) Rappelons que l'original ne donne, au lieu de tout ce qui est reproduit ici, que les mots: »Lors ne cessa de faire chargier son artillerie et s'en partist.* T. XXXHI. Notes sur Antoine de La Sale et ses œuvres. 135 et vent luy furent si contraires que sa nef donna a travers d’une roche et se fendist par le milieu, et le prince et tous ceulx qui estoient dedens furent noyez et perdus. Et veult on dire que ce fut pugnition et jugement de Dieu, et qu'il devoit bien finir mes- chantement, quant ainsi, cruellement et injustement, il avoit fait morir l'enfant du capi- taine, dont cy-dessus est faicte mention.“ La fin tragique du prince de Galles est peut- étre inventée pour pouvoir appliquer ensuite cet assaisonnement édifiant. En fait de détails qui pourraient marquer certaines différences entre la langue de 1458 et celle d'un demi-siècle aprés, je citerai encore quelques corrections: le remanie- ment supprime des expressions comme lasse my, sy (— et), ost, il remplace sires par capitaine, de l'autre lez par d'autre part, assemblez par mariage par conjointz, chiere per beau semblant, seellez par convenance ou compromis, esquieres par bandes ou gens d'armes, j'espoir par j'ai esperance, la construction fine ses parolles par: achevé de parler; bien me desplaist que ce n’est le pere et non pas le filz par: il me desplaist bien que ce n'est le père; mieulx mort ainssi le vouldroye que le faulx, tirant et mauvais prince le menast en Galles par: je l'aymerais mieulx ainsi mort que s'il estoit mené en Galles; tant mal veismes la cru- aulté de nostre seigneur par: que mal nous prent de la cruaulté de nostre prince, etc. mn N:o.1. Ao m IC . E — MR d s sag difesa do low sah noue) o aditu PTT CUT = va » exea das ^ odsbab traine ds ICE à a xtti Mot Md digi lanta 34 ton) lag pa AU ioo WU aicut ae ni ad? “poterie rs u. A ssiioniosieeaa das. tie pilgge bise sh our! anlagen, wlan pas. ao nn oh eier eue Fam rn Moa AR anch bug Av nepos 603). Ve pe) mnt aigus ind ah t ee Bar doro nou pas "vos, slide d Rao at A GATE a 2 pied époque ORDER Poi 6a Ru GLO 4), colon d HÀ | PR 4 Mei deep otis «o o o 89:6 ae are d V Say. sites rtp der m 35) wn rg bin, apnd. copre d tre ie Mh rasieren dann, an jé iiid é tigre DS TRANS iD. o MOM om rius Mr 18 DENT Versen hote Annan dips rn La B ge Burda dd oan. Ken pa Soie, Bible arm lab, "M en Len op alit ohm cs t apto, zoe. ey cul un Lust T ls t 9 wp Att (ur. à LN PT zn i Va $n As ut DD 9 Gai! ie | de. Di i 7 > "E * m ") bani u u 4 CAD LA SII MIC L.X Hg EPA es vi hg Te " Air ZIUIM IV adi 5 iere y LE ® vd Pen u HO er ne m Dan 5% rn 4 xS 4 E "di l'ai ie T M Lg Di 247 MEL E indi Ga: eur n fu i 54 1i j | Tu bibe ] uias " "Mis m (A ti E LET IE LES si udi je y hd " 1, tb í (0r é Aib AN IA Au} ' = + ils AM Lo LAN % t i ut XE "na " | re Bere in te^ L , i fat LE d EM a nm "TEM Ist 4 3 Far") ete m h Fö 1 | | L EL ] MIT | D t E oh | >» 9 ur "d | i m1 IX Na , Ve Appendice. Collation des manuscrits et imprimés du Paradis de la Sibylle. B (=ms de Bruxelles). p. 108 (Mémoires de la Société Néo- philologique t. IL.) 1l 5 et ce car des ma jonesse 6 la plus vraye est cy en estat et la vous et ma tresredoub- tee dame 10 10 diray 11 lac de Pillate 12—13 la cite de Norce 16 nostre seigneur 17 dient 20 pour le peuple de Romme 21 ne vault oncques 25 dient 26 n'avoit remede plus p. 109. l 3 buffles le porteroit . . . et si aussy disent qu'il fust. L'em- perreur 7 le plus que on porroit ll qui court entre deus 14 du coste vers tresmontaine voist on 15 qu'on dist 16 toutes les saisons 18 C (ms de Chantilly). Tout le premier morceau manque. rubrique: du mont du lae de pillate — B —B ED nostre dieu —ÀB manque ne voulsist o. zx n'y avoit nul remede plus b. l p. et ainsi dient que fut fait. L'empereur — 15} qui court entre deux en la maniere que cy apres est pourt[r]ait d. e. de la t. voit on = toutes saisons I (= imprimés). Card est cy laquelle ie vous enuoye e a ma t. d. dirons lae Pillate la diete de N. — 15) et disent E ne voulut o. disent 15 bufles pourroyent porter et aussy disent qu'il fust faict mais l'emp. le plus fort q. o. p. zm =0 que aulcuns disent = (0 p. 110. 1. p. 112. 1. 28 30 31 J 12 22 e 20 1 -] © b oo 14 20 Il est au plus hault creuz ainssy que a quatre parties du tour de la ville de Saumur que on ne la peult veoir pour les gens du pais pour l'art de nigromencie Laquelle isle est moult gardee appres ce fait sur le pais se il va en estat Faugia C'est a dire le mont du moisne chastel de Montemonaco joignant au mont du lae et est ce mont sont les herbes l'ongle d'une main cy dessoubz est pourtrait et poulde pour mettre en leurs viandes Aysentofollie ceste herbe n'est point ung flouret qui semble estre tout qui d'un or saillant du feu cent feuilles partans toutes d'une rachine longuette si comme cy est pourtrait, desquelles je eueilly On va au hault de ce mont et par cestui je descendiz froiz ne chaulz l’autre chemin a dextre par ou je montay est mais il est beaucoup plus aisie monter mes chevaulz en main tours ca et la a la main droite sy hideuse un rochier ainssy de i. e. au plus hault ainsi que a quarte partie du tour de vostre ville de Moulins qu'on la peust auer par les g. par le pais zB Fougia qui est autant a dire come le mont du moyne de M. manque — à = l’ongle du poulce d'une main EB et puis pouldre etc. la chentofolee —B un fleuret qui sault ainsi que pourtrait est mais sanble estre tout d’or qui c. f. toutes partans . jen cueilli ESD et pour ce j'en descendis chaulz l’autre ch. a d. est mais est b. p. a. mener m. ch. en m. tours puis ça et puis la manque sy treshideuse un r. de i. e. a. p. h. ereuz ainssy que a quarte partie du tour du chastel d'Angiers que on ne la peust rompre en l'eaue par les gens pour invoequer les diables laquelle yslette est ores m. g. apres ce =D se il est e. e. =18) ] au m. d. l un petit ruis- seaux entredeux et est c. m. sont herbes ung grant ongle d'ung doy de main cy apres entre les deuz montz e. p. et pouldre p. m. en yver en leurs viande ly centofollie elle n'est p. ung flouret qui semble d'ung or demy =} c. feuilles toutes partans d'une ra- luysant et tout etc. cine toute estendue si comme entre les deux mons est pour- traicte desquelles j'en cueilly Et quant on a passe Colino on va au hault du mont — ID —ıB = 5) mais il est b. p. doux = =iB = i8 — (© ung rochier naïf ainssy de l. 22 29 p- 113. u di p. 115. Ll. 4 du coste de la partie par ou len y monte et tout le sur- plus ne le porroit garantir et en aucuns lieuz a des tres- grosses roches esbranler en bas . faire roler pippe de vin suppose que par les grans bruis .. pour les des grans cops comme bourres de cordes lais- sent roller au bas, et sur ce mont maynnent leurs avoirs menus a paistre Ce petit... qui est la couronne environ XXV a XXX toises ce est l'entree est de diz a XII piez de long aultrement nul du dit lieu de M. sans nulle autre chose adjoustent foy et present qui me compterent que ilz fu- rent cineq cave estroicte est large deux ceste plus basse cave tousdiz en aballant bien pas ne de III plus avant de celle vaynne car aussy tost qu'ilz approchoient de celle vayne il leur sambloit les gens oyseux du coste de la montaigne ou l'en vient et par ou l'en y m. eto. EB en aueuns lieuz a des grosses roches esbranler . . . pour les roler p. a. vin suppose que par temps coy les gr. b. etc. c. b. de corde. Et sur ce mont moinent grans avoirs laissent roler en bas grans & menuz a paistre Le petit . environ XXX toises . qui est dit la c. et est l'e. est de VIII a X pas de I. —B de M. sans a. ch. a. grant foy et a present qui m'ont compte qui furent cinq ED est assez large EB ceste plus large cave etc. P g pas ne demy plus avant car aussy tost qu'ilz approchoient leur sembloit —B Après I. 6 en marge, à cóté d'une miniature : Comment les V hommes s'es- bairent pour la grant hydeur du vent du pont perilleux du bruit de la riviere et des dragons et s'en retournerent. 139 — B monte et des deux fontaines eto: ls. ne le garantiroit qu'il ne fust en cent mille pieces —C EID — (0 —B aultre nul qui me compterent que ilz furent eulx cinq cave est assez plaine et large deux hommes ceste plus basse cave tousjours en allant bien pas ne demy avant car a. t. q. a. de celle vaynne de vent leur sembloit les gens oyseux et par le conge du potestat 14 4 9 11 estranges et grans merveilles non mye que evidamment me fust compte ung prestre nomme don A. aux portes deux hommes des parties d’Al- lemeigne qui portes de mettail mais entrerent dedens lesdietes en la cave prierent le prestre qu'il les at- tendeist et il dist que a son advis ainssy fist il mais en les attendant s’endormist et a son dormant lors dist qu'il se partist se ilz estoient demourez ou se ilz estoient sailliz et de ce donnoit aucunement plus de foy aux aultres cho- ses que le prestre disoit plus de LXV toises et le plus fort ne est que l'entree. Car qui . . . le surplus passeroit on bien legierement. sans passer ne trouver III toises de point en point et quant on a passe outtre plain et large qui jour et nuit battent et tout effroissie une belle praierie qu'il a souvent a cause de son mal quilz le treuvent a veritable par voix generalle de gens du pais qui en devisent a leurs voullentez. Et toutefoiz en disent ilz choses qui assez sont fortes a croire. Neant- moins e. et merveilleuses choses n. m. pour chose que e. encores me fut c. u. p. que on appelloit d. A. es portes zB qui e. d. les portes de m. mais es dites portes p. 1. p. de les attendre = B le fist, mais etc. — B lor 's se partit =B sailliz come il avoit songié — B es autres choses etc. plus de XV toises ete. — B sans trouver m toises — B et passe oultre plain qui battent =15 E—31D d. h. tudisques c'est a dire al- lemans qui entrerent dedens mais B B an ize leur promist et dist que a s. a. a. le feist, mais en l a. il s’endormist et en son dor- mant ED se ilz est. demourez ou sailliz et ce donnoit aux hommes plus d'effroy que avoyent este de- dans et aux aultres ch. etc. plus de quinze toises et le plus fort est que hardement entrer, car qui ... le surplus n'est rien. = 5 trois milles toises de pont en pont et passe que on est oultre — B =} et tout effroisse come une mousche une belle salle quil avoit a cause etc. que il a raison par voye generale de gens ainsi que Jay di ei devant: neantmoins -l 13 p. 120. 2 3 6 qui sont gens grandement voyai- geurs et querans les adven- tures du monde. merveilles qui s'enssievent des ehoses et merveilles royaume ou paradiz de la royne Sibille 20: La maniere comment ledit che- rallier entra dedens et fut aureilly et un sien serviteur nulle chose du monde ilz avoient oy de tres grans bruis et murmuremens de gens ce leur sembloit et ores longue piece pres de la lors s’en- hardirent de huchier porte les choses merveilleuses de ce monde comme son estat le requeroit pour acquerir hon- neur et mondaine gloire fut prie et requis fust le tresbien venu. Et lors treshonnorablement que la premiere n'estoit les firent au mendre vestemens et nouveaux habits les ungs les aultres mieulx cent foiz que on ne pourroit ne saroit dire ne deviser en son tribunal assise ou tontes les beaultez que on que a chevalier appartenoit comme cellui qui bien savoit honnou- rer dames et seigneurs de pris saluer desquelx il fut -j — B — B royaume de l. r. S. Comment le chevalier et son escuier sont entres es portes de metal & sont es portes de cristal parlans aux gens de la Sibile. lui et u. s. S. = 8) pres d. 1. p. lors s'ahardist le chevalier de h. —JÀJ3 = 5 —B | ED i5 vestemens les mieux tendues c'om pourroit unes bien et les autres ou saroit deviser =15) ent 1. D. = ji) com 141 qui sont gens querans honneurs par voyages et cerchant les choses merveilleuses autant ou plus que nulz autres gens du monde. merveilles dessus dictes des merveilles — D royne de Sibille La maniere ete. — B & fut de la royne et de ses gens bien accueilly. et un sien escuyer nulle chose ilz avoyent ouy se leur sem- bloit tresgrans bruytz et murmerremens de gens, et ores longuement pres lors s'enh. ete. — B. les merveilles de ce monde pour acq. h. et. m. gl. comme estat de chevalier le requerroit fut requis fust le t. v. Et que de sa ve- nue la royne avoit a tresgrant plaisir: lors treshonn. que la premiere de cristal les firent au plus petit =18) les unes bien tendues et les aultres mieulx si bien que on ne pourroit scavoir ne dire en son royal estat assise ou toutes beaultez que on que a chevalier courtoiys se ap- partenoit comme celluy qui bien faire le scavoit (alinéa). La royne qui moult desiroit LÙ -1 ainssy treshonnore et dulce- ment chery comme ceulx qui bien le savoient faire et sou- verainement de la royne ... qui moult desiroit le tenir en son pardurable service de quelz marces il estoit et des parties d'Allemaigne. Car celle royne et toutes celles plus parler que par avant jus- ques au terme passe que ceulx qu'il scet quant il y vint de sy belles gens voz gens les plus eureux de tout le monde. Et quant le finera madame que devenrrez vous? monde que la n'estoit il mie venus pour aultre chose que cela pour qu'il avoit dist. Alors la royne lui dist que les costumes de terme d'estre leans VIII jours et au IX" saillir hors et se au IX? ne voulloit saillir hors il n'en leans et Jui mist porroit saillir jusques au XXX" jour et ou cas que au XXX* jour ne salliroit il ne porroit saillir jusques a III® XXX: jours et se le cas ad- venoit que au XXX* jour apres les III: jours il ne voulloit saillir les usaiges de leans estoient de ne jamaiz plus saillir. 10 prist le premier des IX jours et apres le deuxieme et du II? au II terme des III XXX jours car tant 13 peust demourer et manque plus parler mot de nul jusques au t. p. que ceulx qu'il scet tant de sy etc. v. g. l p. eureux de tous les siecles. diffinera etc. Et quant ce monde ES print le pr. des etc. — B et du II? au tiers terme car tant en son pardurable service le retenir (alinéa) desquelles marches d'Allemaigne il estoit car elle et toutes celles plus parler que ceulx qu'il scet quant il y entra jusques au terme dessus dit = À v. g. de tous les siecles les eu- reux. Et quant ete. — B que devenrez vous tous ? que la n'estoit il pas venu pour veoir sa illustre magnificence pour les choses que il avoit dit. Aultre chose que pour celle qu'il avoit dit. Alors l. r. lui dist: Sire chevalier, les coustumes de ceans sont que puisque vous et vostre es- cuyer estes ceans entres il faut que y demourez huit jours et au neuvieme en saillir et si au IX n'en voullez saillir vos y demourrez trente jours et si au trentieme jour n'es- tes sailly, vous y demourrez troys cens XXX jours et si au XXX jour apres les III® jours ne voulez saillir, nul n'en peult saillir, les usaiges de ceans sont de ne jamais plus saillir. prist le pr. des neuf jours. En ces neuf jours il print tant de plaisances qu'il les passa et reprint le deuxiesme terme et du deuxiesme le tiers des trois cents trente jours, car tant leans demoura |l 17 desquelz il savoit bien le compte. Ung jour penssa a certaines choses 22 encontre son voulloir et ses commandemens 29 toutes les aultres de leans aussy 30 chambres et aultres lieux p. 122. l. 1 samedy . compaignie et le landemain sembloit estre plus belle que jamais n'avoit este car jamaiz n'enviellissent © qui trestant estoient desplaisans a Jhesucrist Nostre Sauveur qui l’avoit de honneur tant bien heure 12 mie une heure, luy sembloit que une heure fust X jours. Et quant vint que la fin de ces XXX jours 14 pour prendre congie car il ne veoit chose qui ne lui fust desplaisante con- seilla 16 lui meismes 17 Et toutes fois l'amour 18 vault que lui tenist compaignie Sy s'en en esperance de retourner 21 fut moult prie et requis 22 car le retour estoit la lui sy desirant que ne se porroit 23 pour partir plus courtoisement dist de retourner briefment —JÓJB pensant ete. — B Après 26: Comment la Royne Sibile et ses femmes sont separees des hommes que a nuit elles sont couleuvres. B ESB — B et lendemain ete. . . . este car elles Jamais n'env. mie une heure lors estoit tout le rebours, car une heure lui sembloit X jours que la fin de XXX jours p. p. €. et s'en pouoir saillir car etc. — D Et t. pour l'amour Je tensisb t Aprés 19: Comment le chevalier et es- cuier se departent de leurs dames et leur baillent les cierges allumez. m. requis et prie car le r. lui estoit si desirant que dire ne se porroit =B 143 desquels par lusaige de l'hotel il ete pensant a plu- sieurs encontre ses choses et c. les aultres de leans chambres samedy ensuivant paigne, bloient estre que devant, n'env. com- et lendemain sem- plus belles car jamais ilz qui si trestant a Nostre Sauveur estoient desplaisans qui l'avoit des dons de grace de nature et fortune si bien eure pas une heure . que une heure X jours que la fin de ses XXX jours p. P. €. s'y s'en cons. lui 3D E voulut qui se suivist en esp. de r. f. m. prie car le r. estoit a luy desirant que dire ne se porroit pour soy partir p. c. dist a la royne a sa compaigne et par tout de r. b. 144 25 29 30 16 19 22 et de sa compaignie et aussy des aultres gens qui estoient leans faisans trestous moult grant deuil et au saillir en la chambre oncques sur luy chose de leans que une vergette estoit oeul qui la peust apper- cevoir que ceste verge avoit baillie en leurs mains ne jamais plus ne les puelt on alumer quilz avoient veuz a aller ne virent ne oyrent une seulle chose au retourner. le plus tost ne penssa jamais par sa vraye repentance de venir a con- fession sans plus actendre se frappa en l'esglise de saint Pierre lors la somme de ses tresabhomi- nablez pechiez dont estoit en Dieu offendant mais quant n'estoit mie de l'adressier en la voye de pardon sy l'envoya ainchoiz l’ennorta estoit mais de estre vrai p. 124. IL 3 I 13 Aultres disent qui avoient este la et au lac de la sibille se ilz ne retour- noient a vraye repentance et apostolique absolucion la chaussie de la dicte illette qui est dedens le lac pour nigromans combien que soit a grant peril lequel fut le derrain pappe . chambrette . . . oneques chose etc. APMIeNDOUsSu s zd baillie ne j. plus les peust on alumer —B ne n'ouyrent riens. l. p. brief ne p. j. venir a temps en sa vraye repentance a c. Comment le chevalier et son escuier viennent requerir par- don au pappe & comment le pappe faint de leur pardon- ner. —IÍB . dont tant estoit a Dieu etc. —B estoit mais l’ennorta etc. Autres disans qui av. este et retenoit a lui l’absolution la chaussee dudit lac pour les nigromans c. que ce soit... derrenier p. et de sa compaignie et de tous pour abreger, faisans trestous grand dueilz, sa compaignie especiallement. Et au saillir du pallays en la ch. onques chose de leans fors une vergette estoit il oeil qui le peust il apercevoir qu'elle portoit —B ne j. ne les peust on plus alu- mer dq. a. veues ne veirent aller ne ouyrent ete. — B — IB ne p. j. venir a temps a c. s. p. attendre tant qu'il peult en l'eglise s. P. s'en va. Lors la somme de ses tresgriefz et desplaisans pechiez dont se tenoit tant a dieu offence, mais quant n'estoit mie le pouoir de son absolucion si l’envoya et qui en avoit le vray pouoir le confortant de estre vrai Les autres disent 5) — D pour les nigromans C. Q. S. a. gr. peril comme j'ai dit. et le derrain p. Lequel fut de Limoges 23 25 Bar en Puille esleu qui par la fureur fut de faire pour eschiever ce grant peril. Et lors eslurent cellui firent jurer et promectre que toutes foiz que le college des cardinaux ou la Et ainssy force leur plusgrant partie le requerroit lequel oncques puis ne vault obeir messe son serment et pro- et fist des cardinaulx tous nou- veaux la cite de Allaigue en la pro- vince dite Champaigne de Romme 30 cardinal et filz au dus de Ge- neufve p. 125. l. 2 audit Pappe Innocent qui se disoit 6 sy piteuses 7 qui il estoit et qu'il queroit 11 j'ay tant faictes 13 depuis l’eure de sa nativite jusques au jour qu'il saillist de la cave 19 XXX jours ainssy que dit est le Pappe fut lors tres cou- rouchiez 21 de l’autre part 25 le grandisme pechiet 28 ad ce venir 29 de recouvrer pardon. Sy s’en partit 30 cueur qui n'en eust pitie 31 a le voir et oir p. 126. | l 3 et le resconfforta de lui faire Bar en Pulle e. par la f. Et a. f. l. f. esleurent = que le college de la pluspartie des cardinaux le requerroient = À et fist d. c. nouveaux etc. la cite de Laigue en campaigne de R. filz au conte de Genefve manque manque manque qui il estoit et qu'il queroit et d'ou il estoit jay faitz d. l'eure de coignossance j. au jour de present et du saillir alb «ex —B lors le Pape f. t. c. — B — B ad ce ne venir 145 Bar en Piulle qui se monstroit homme de saincte vie qui fust esleu et ce par la f. Et a. f. 1. f. pour eschiever ce furieulx peril. Lors eslurent tel firent jurer que toutes les f. ED lequel promist en la forme que ilz vouldront, mais quant il fut croyez et factes les seri- monies que a pape appartient oncques ne voulut au consille Soy trouver, son serment et pr. et fist tant des c. n. etc, la cité Allaigue etc. c. et f. au conte de Guesne XXX jours lors le Pape fut de Ce tt. ce. manque le grant diffame peche a ce ne venir de pardon recouvrer et (1. a) ces parolles s'en partit euer qui grant pitie n'en eust — a le v. et oir plourer et re- greter et le conforta de luy faire avoir 19 146 son pardon duquel le Pappe fut par pluiseurs fois requis, mais il faingnoit adfin que chascun y prenist exemple pour l'espoir de sa mercy. 10 qui estoit soubtil 11 les creatures et amis de Dieu 13 regrester . . . qu'il avoit 20 eschappez p. 127. l. 1 faire le chemin de la cave s'en va. Mais quant vint de la a aucum peu de temps le pappe qui avoit au cuer le chevalier demanda de lui dont n'y eust cellui qui en sceust nouvelle. Lors se penssa et doubta moult qu'il ne fust partis, car se party estoit ce estoit par desesperacion dont il se sentoit moult couppables et le fist querir par toute la cite et encores vers les che- mins de la cave pour le faire revenir seulement a luy mais ad ce furent 16 nay peu avoir 18 me trouvera 22 me trouvera 93 commanda a Dieu et se va cave dont . ne fust nou- mestre en la oncques puis . . velles de eulx. Lors je de- manday a veoir la lettre et qui l’avoit seullement 26 l’emporterent 27 comme ce dist le pappe le fist ardoir 30 il estoit . chascun preist exemple pour fouir l'espoir de sa mercy qui est moult soubtil les amis d. D. ESI — 8) Aprés 29: Comment le chevalier et son baillent les lettres aux bergiers et escuier retournent en la cave. f. le ch. de la cave. Mais quant . . le chevalier pour lui par- donner demanda ete. — B . nouvelle dire. Lors... EB = à —B Ca ID: et se vont m. Etc — B ... n’en fut nouvelles ne ne furent veus. Lors etc. la portoient c. se d. la fist ardoir ilz estoient son pardon duquel le Pape avoit bon vouloir, mais il faignoit pour la consequence du pardon. —=B ED requerir . . . qu'ilz avoyent echappons de la a . . . le cheva- lier pour pardonner demanda le chemin etc. . . aulcuns jours de lui dont ne fust celluy qui nouvelles en sceust. Lors par la ville le fit querir. Et quant il n'en sceust nou- velles, lors se pensa que des- espoir par son delay l'en avoit fait partir, dont fut en sa conscience moult trouble. Lors manda messaiges hastifz le chemin de la cave et a son hostel avec lettres de pardon pour tous deux et les faire revenir, mais ad ce furent n'ay peu recourir a avoir me pourra trouver me trouvera sil me veult riens c. a. D, puis monte le surplus de la montaigne et en la cave s'en vont entrer, dont oncques we... —B... eulx. Apres ces parolles, lors le lendemain a veoir la lettre et qu'il y avoit seul- lement —B Ep En p. 128. [3 2 — + 5 11 25 sy tres dollant et tant que fut le repentir. Le pappe manda incontinent de rompre de la cave et le pas del'islette comme j'ay dit et empeschier tellement que jamaiz dont il soit qui donne la clarte gens en escript qui a tresmalle paynne se puelt lirre Pous, ne scay se la lectre des deux jambes est N ou V. Et pluiseurs ne vouldroye avoir fait Le nom du chevalier Her Hans Wanbanbourg Borg intravit Mais il ne dist mie qu'il en sail- list dont se ainssy est je croy le nom de l'escuier l'escuier LLX il convient de la sale je requier a chascum que . .. que ce que j'ay dit, seigneur que l'en nommoit les ungs disoient le seigneur de Paes et les aultres le seig- neur de Pacques au cappitaine pluiseurs manieres que le grant desir . . . se partit de aultres gentilz hommes p. 130. 1 di a tous nobles .. . honneurs sont tenus de faire dont sy tres d. que — de celle cave et empescher que jamais dont qu'il soit qui donne le jour zs . se peuent lire Pous et plusieurs —B manque Her Hans Vanbanborg intravit mais ne dit mie qu'il saillist dont si la chose est vraie je croy manque LiB LOCX il convient a tous la sale accords j] r. a chacun comme dit est que . . . jay devisé. Comment le sires de Pacs ou de Pacques ayant trouve son frere escript a l’entree de la cave cheist de dueil pausme a terre ayant fait ses piteux regretz. . nommoit le seigneur les uns disoient de Pacs et les autres disoient de Pacques manque =}à que le grant desir que le (laissé en blanc) etc. D tous nobles . . . 147 =}? fut le repentir. Alors ne tarda gaires que le pape manda inc. rompre EB —B =) gens dedans la roche escriptz qui . . . se peuuent lire . . . , = SENIOR pour le nommer de Pous on de Pons. Bouse. Et plusieurs ne vouldroye que fust Le chevalier Her hans vvabranbourg intrauit E» L'escuyer l’escuyer du chevalier manque il convient la sale je requiers etc. —B we... (ce que manque) seigneur dont encores plusieurs vivoient qui le avoyent veu que l'en nommoit etc. — B n plusieurs facons —DB.... se conclut de partir d'aultres chevaliers et escuyers a tous nobles . . . honneurs y sont tenus. Adonc 148 8 m e 30 p. 131. lo [ow] Qt 13 15 21 24 26 s'en alloient neant estoit la verite de son frere a son pouoir car il ne avoit nulz hoirs que luy ne jamais es- peroit avoir et pour ce tant lamoit que nul frere pouoit plus amer l'aultre. Lors se mist aux hostelz le plus droit et brief que faire se peult. Mais premiers dient que il fust devers le pappe soy comme dessus est dit en la cave et informer. oneques il ne le peult savoir lors commenca son deuil comme ilz me ont compte qui estoit trespiteuse chose le cuer ne larmoiast nul trouver qui le puist ne sache lire affin que nul ne le trouvast ja- maiz pour ce que tous ses regrez estoient en trois cho- ses comme en ses plains il disoit. La premiere estoit en la honte que son linaige auroit trestout le temps du monde de avoir eu homme des- espere et traictre a son crea- teur a qui sur fons il avoit de Et a fait hommaige de ame honneur et de corps. plus ne pouoient tant amoit sereurs nous cuidoit bien qu'il fust du tout . mort s'avalloit =} Après 15: dit le seigneur de Pacs ou de Pacques la verite a son pouvoir. Lors -se mist —= à le plus. brief que... —B il fust devant le p. en la c. a soy informer. =P oncques je ne l'ay peu savoir etc. — D nul mectre dont la premiere auroit tous les temps d. m. ne pouoient plus amoit tant seurs vous euidoit qu'il fust du t. m. n. fust aultre aymer . es hostel le plus . — B. Mais disent les gens que il fut premier devers le p. en la cave. manque oncques je ne trouvay homme qui dire le me sceust, car mes affai- res n'estoyent pas a cela, mais ne dirent que quant le seigneur de Pacques ou de Pacs eut trouve le nom de son frere la son deuil commenca si grand que c'estoit trespiteuse chose le cuer ne attendrist en larmes et en souppirs L5 qui lire le peust affin que jamais se peust lire. Lors commenca en troys cho- ses ses regretz si comme ilz me ont dit. miere fust en la honte que son linaige auroit de avoir sans cause soy estre ainsi perdu et a Dont la pre- eu homme =(0 =(0 =} = à euidoit bien qu'il f. mort D] 7 - il 18 21 23 25 26 quy conduit . 132. IE sereurs sy en fut sy tresadcer- tenez que ainssy comme la dolleur advisez que se cy fut vray comment la grace le vault confforter que il estoit son ami car en sa pasmoison. Lors fust en sy tresgrant tallent de retourner que n'estoit qui de joye peust a lui durer dont se ainssy est laquelle chose je ne croy Dieu lui avoit bien monstre la tres- grande et evidente grace comme en sy trespeu d'es- passe avoit mue une sy tresgrant tristesse en tout plaisir. Adont n'y eust cellui qui devottement ne se meist a genoulz en loant la vraye puissance de Dieu qui en sy peu de avoit resconforte le plus des- confforte de tous. Alors des- cendirent lyement et quant ilz furent devant le Cappe- taine dudit de Montemonaco ledit seigneur . . cia et temps par espoir . le remer- le avoient guide sceu plus nouvelle de lui ne de son frere ne se l’avision qui vint a lui fust vraye ou non ung de ceulx nomme C. d. qui le guida la M. moult viel homme ne savoit pas mais selon son avis qui la conduit Aprés 28: Comment le frere dudit sei- gneur est a table avecques ses deux seurs ainssi que la vision dudit seigneur estoit. — À advisez si ce feust vray = 18) — D ED EI . Sa tresgrant et... . quant furent . . . . dudit lieu de... — 15) = ... quil lui advint... SD E-SD —B 149 seurs et tellement luy fust ad- vis tout ainsi que la douleur EB comme la grace le voulut resjouyr que de dieu estoit ami car en s. p. Lors fust son desir si grant de retourner qu'il n'estoit qui de joye peust durer a luy, et quant ilz furent devant le capitaine dudit lieu, ledit sei- gneur . . . le remercia gran- dement et le avoient conduit plus nouvelles sceu ne si l'avi- sion de son frere fust etc. ung nomme C. qui se disoit filz d'ung de ceux qui le guida, tresbel homme ne savoit mie mais ainsi que son pere disoit selon s. a. 150 l. 31 monte que ceulx que j'ay dit. Ausquelz le XVIIIe p. 133. l. 7 Lesquelles choses j'ay dit diz et diray 11 excellent et trespuissant price 12 l’evesque de saint Liz 13 chevalier de la France conte de Bourgogne et aultres am- bascadeurs qui avoyent oy 18 quil estoit et avoit este de longtemps 19 l'ordre de chevallier 20 y avoir este 21 pas a dire dont soyant soy re- tourne 24 il y fust retourne 25 plaisirs qu'il en disoit lesquelx il regrettoit moult souvent et pour ce desiroit moult sa- voir nouvelles 29 qui foy y adjousteront et se partent du chemin p. 134. 1. 8 aultre chose evidente 9 monstre clerement que c'est toute faulsete car 18 sur 23 affin que quant votre plaisir et de ma tresredoubtee dame de Calabre sera de y aller pour vous esbattre disans voz heu- res en attendant l'eure du disner on du soupper ladicte royne et toutes ses dames a tresgrant joye vous y festoie- monte jusques au XVIII Aprés 6: h Comment messire Gaulchier de Ruppes ayant convie a disner ledit Anthoine de la Sale present l'abbe de saint Liz luy oncle qui estoit avecques la- dite royne Sibile Dequelles choses ete. — B demanda de son —— i8) l'abbe de s. L. chev. de la duche de Bar conte de B. le roy Henry ambaxadeurs de par d'Angleterre, qui av. quil estoit des longtemps avoit z—19) = 15) pas bien a. d. etc. II tb tJ qui foy y adjoustoient et qui foy y adjouste se partoient du ch. autre tresevidente chose = à sus affin que de ma promesse ne puisse estre reprins et aussi que si le plaisir de mondit seigneur et le vostre feust d'y aler ainsy que souventes fois apres disner ou soupper avez acoustume de vous es- bastre tout a pie disant voz monte etc. Bare a gi quse ques le dis huytiesme Lesq. . . . Jay dit et diroy excellent prince l’evesque de sainct Denys m.s ete. ambaxadeurs du roy = 5 l’o. de chevalerie qu'il y avoit este pas a dire, dont luy estant ret. il estoit ret. plaisirs fust en bourdes ou a essient que il en disoit lesq. il regr. tant me disant que je estoie l’homme du quil desiroit plus a veoir pour scavoir nouvelles =: monde aultre chose clere m. evidament . . . toute faul- sete clere E —B ront et oultre ce y porrez acquerir tresgrandisme pardon qui vous mecteront tous et toutes vertus en paradiz. Et cy fine le livre de la Sibille. heures en actendant l’eure du soupper ou apres soupper de vous rectraire ce vous seroit un grant plaisir et y acquerries grandisme pardon qui vous mectroit toute vestue en paradis et la pourriez mectre en escript ses poz de feu grezoys vos plumes et viou- lettes et les noms et devises et de ceulx et de celles qui en vos compaignies seroient. Si prie aux dames premie- rement et puis a messeig- neurs de vos compaignies que quant ilz yront et m'y ver- ront que entre les autres obliez leur plaise a souvenir de moy quant autre part ne Mais entre tant que ce soit ma tres redoubtee penseront. dame se il sera chose en quoy servir je puisse mon tres redoubte seigneur et vous quant voz plaisirs se- ront de le moy mander et commander soiez certains que tres liement a mon povoir l’acompliray. Et se scet le tres souverain Dieu des dieux des deesses et de toutes les sibilles qui par sa tres grace vous esliesse tous deux et tous ceulx qui bien veulent, sainete 151 Et ey donnerons fin aux Para- dis de la Sibylle. Sess Table. Introduction . Biographie La Salade . La Salle Soto JW ug V Ile, aan DA CP Senn QM m MP ao B. 9. e T6 Des anciens tournois et la Journée d'ommeur et de prouesse Le Réconfort de M"* de Fresne Appendice . ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. TOM. XXXIII. N 2. 0. F. HULTMAN. HALSINGELAGEN OCH UPPLANDSLAGENS ÄRFDABALK Cop. Ups. B49 SPRÄKHISTORISK UNDERSÖKNING I JÄMTE TVÄNNE EXKURSER: I. Det nordiska a-omljudet af kort x. 2. Den s. k. z-brytningen. u Sidorna 1—181, hvilka äfven utgifvits särskildt såsom akademisk afhandling, äro tryckta under åren 1904 och 1905, sidorna 182—350 under åren 1905—1908. Inledning SS 1 AR. Innehåll: Ljudlära. I. Rotstafvelsernas vokaler i kvalitativt hänseende. Samnord. Allmänt 8 ass 5—10 . e 88 11—17. i 88 18—27. 0, S8 28—31 0, S 32 u 88 33—42. y 88 483—471. o S& 48—50. € 88 51—56. g 88 57—60. ia 88 61, 62. i0, S 63 io, 88 64, 65 iu & 66 io 88 67, 68. iou SS 69—73 . ei 88 74—18 ou SS 79, 80 oy S 81 S 82, 83 IL Ändelsernas vokaler i kvalitativt hänseende. Samnord. » » a 88 84—88. i 88 89—94 . u $$ 95—100 Sidan 11 17 26 33 37 38 59 65 71 77 81 84 85 87 87 89 94 100 101 102 IV Samnord. e 88 101, 102 . Allmänt S8 103—105 1. Det nordiska a-omljudet af kort u . 2. Den s. k. u-brytningen. Rattelser och tillägg Exkurser : Sidan 173 175 182 344 182 Förkortningar. "A.: Arfpær bolkær. a.: ackusativ. a. a.: anförda arbete. Aasen, Ordb.: Norsk Ordbog al Ivar Aasen. Add.: Additamenta. af.: ackusativ femininum. am.: ackusativ maskulinum. an.: ackusativ neutrum. Ant. tidskr. f. Sv.: Antiqvarisk tidskrift för Sverige. ap.: ackusativ pluralis. apf.: ackusativ pluralis femininum. apm.: ackusativ pluralis maskulinum. apn.: ackusativ pluralis neutrum. Arkiv: Arkiv för nordisk filologi. as.: ackusativ singularis. asf.: ackusativ singularis femininum. asm.: ackusativ singularis maskulinum. asn.: a. st.: anfórda ställe. B.: Bygninga balker. ackusativ singularis neutrum. Bezz. Beitr.: Beiträge zur kunde der indogerma- nischen sprachen herausgegeben von Dr. Adal- bert Bezzenberger. Bg. Bygninga balker. Birg.: Heliga Birgittas uppenbarelser, utgifna af G. E. Klemming. Birg. Aut: Heliga Birgittas egenhündiga utkast (i Birg.). Bj. R.: Bjärköarätten. Bonav.: Bonaventuras betraktelser, utgifna af G. E. Klemming. Br. Biseups bryniofs stapue. Brate, Dalal. böjn. lira: Dalalagens böjningslära af E Brate. Brate, À. Vml. ljudl.: Äldre Vestmannalagens ljud- lära af Erik Brate. BSH.: Bidrag till Skandinaviens historia, utgifna af C. G. Styffe. C.: Conongs bolkær. Chr. LL: Christoffers landslag. Cod. AM.: Codex Arnamagnæanus. Cod. Cod. Cod. Cod. Cod. Cod. d.: dativ. Bergm.: Codex Bergmanianus. Bildst.: Codex Bildstenianus. Bur.: Codex Bureanus. Havn.: Codex Havniensis. Holm.: Codex Holmiensis. Line.: Codex Lincopensis. df.: dativ femininum. DL: Dalalagen. dm.: dativ maskulinum. dn.: dativ neutrum. dp.: dpf.: dativ pluralis femininum. dativ pluralis. dpm.: dativ pluralis maskulinum. dpn.: dativ pluralis neutrum. Dr. Vl: Drapa balker me) vilia. ds.: dativ singularis. dsf.: dativ singularis femininum. dsm.: dativ singularis maskulinum. dsn.: dativ. singularis neutrum. ed.: edition. Eds.: Edzoris balker. Er. Sj. L.: Eriks sjællandske Lov. f.: för; och följande; femininum. Falk o. Torp, Etym. ordb.: Etymologisk ordbog over det norske og det danske sprog, af Hjalmar Falk og Alf Torp. VI FB.: Fornamix bolkær. fda.: forndansk etc. fgutn.: forngutnisk etc. fht.: fornhögtysk etc. Fin]. bidrag: Finländska bidrag till svensk spräk- och folklifsforskning, utgifna af Svenska lands- målsföreningen i Helsingfors. fisl.: fornisländsk etc. Flor. o. Blanz.: Flores och Blanzeflor. Efter gamla handskrifter af Gust. Edv. Klemming. fno.: fornnorsk etc. Freudenthal, Ordb.: Bidrag till ordbok öfver Närpes- målet af A. O. Freudenthal. Freudenthal o. Vendell, Ordb.: Ordbok öfver est- ländsk-svenska dialekterna af A. O. Freuden- thal och H. A. Vendell. v. Friesen, Nord. spräkhist.: Till den nordiska spräkhistorien. Bidrag af Otto von Friesen. Fritzner, Ordb.?: Ordbog over det gamle norske Sprog af Dr. Johan Fritzner. Omarbeidet, foroget og forbedret Udgave. FS.: Fornæmix sakir. fsv.: fornsvensk etc. Fsv. leg.: Ett fornsvenskt legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens. fvn.: fornvüstnordisk etc. fön.: fornüstnordisk etc. G.: Giptar bolker. g.: genitiv; gänger. ef: genitiv femininum. Gloss. Ups.: Glossarii Latino-Svethici specimen ve- tustum. Diss. Ups. pres. J. H. Schrüder. gm.: genitiv maskulinum. gn. genitiv neutrum. gp.: genitiv pluralis. gpl: genitiv pluralis femininum. gpm.: genitiv pluralis maskulinum. gpn.: genitiv pluralis neutrum. Grundriss: Grundriss der germanischen Philologie, herausgegeben von H. Paul. gs. genitiv singularis. gsL: genitiv singularis femininum. gsm.: genitiv singularis maskulinum. gsn.: genitiv singularis neutrum. Gött. gel. anz.: Göttingische gelehrte anzeigen. Harpestr.: H. Harpestrengs danske Lægebog, udg. ved C. Molbech. Hultman, Östsv. dial.: De östsvenska dialekterna af O. F. Hultman (i Finl. bidrag). hskr.: handskrift. L: Iorpz balkær. Idg. Forsch.: Indogermanische Forschungen, heraus- gegeben von Karl Brugmann und Wilhelm Streitberg. ind.: index; indikativ. jf: Jämför. Jy. L.; Jydske Lov. K.: Kirkiu bolkzr. Kalkar, Ordb.: Ordbog til det ældre danske Sprog af Otto Kalkar. Kg.: Konungx balkær. . styr.: Konungastyrelsen. Kk.: Kyrkiu balkær. Kock, Fsv. ljudl: Studier öfver fornsvensk ljud- lära af Axel Kock. Kock, Alt- u. neuschw. Acc. (Accentuierung): Die alt- und neuschwedische Accentuierung von Axel Kock. Kock, Sv. ake.: Spräkhistoriska undersökningar om svensk akcent af Axel Kock. Kock, Sv. spräkhistoria af Axel Kock. spräkhist.: Undersökningar i svensk komp.: komparativ. konj.: konjunktion; konjunktiv. Kopparb. priv.: Konung Magnus Erikssons privi- legier für Kopparbärget (i Sv. Dipl. V). Kp.: Kopmalæ balkær. Larsson, Ordfürrädet: Ordförrädet i de älsta islän- ska handskrifterna av Dr. Ludvig Larsson. LB: Läke- och örteböcker, utgifna af G. E. Klem- ming. Lyd.: Lydekini excerpter och anteckningar. Lüsn. f. klost.: Skrifter till läsning för klosterfolk, utgifna af F. A. Dahleren. M.: Manhælghis balkær. m.: maskulinum. MD(S) Svenska medeltids dikter och rim, utgifua af G. E. Klemming. Schacktafvels lek. Md.: Af mandrapi. Med. Bib. Svenska medeltidens bibelarbeten, ut- gifna af G. E. Klemming. MELL: Magnus Erikssons landslag. mht.: medelhógtysk etc. mlt.: medellägtysk eto. MP (Med. Post): Svenska medeltids-postillor, ut- gifna af G. E. Klemming. n. nominativ; neutrum. nda.: nydansk etc. nf.: nominativ femininum. Nilen, Ordb.: Ordbok öfver allmogemälet i Sör- bygden af Nils Fr. Nilen. nm.: nominativ maskulinum. nn.: nominativ neutrum. no.: norsk etc. Nord. studier: Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen af studiekamrater och lärjungar. Noreen, Aisl. gr.*: Altisländische und altnorwegi- sche grammatik von Adolf Noreen. Dritte Auflage. Noreen, Aschw. gr.: Altschwedische grammatik von Adolf Noreen. Noreen, Urgerm. lautl.: Abriss der urgermanischen Lautlehre von Adolf Noreen. north.: northumbrisk ete. np.: nominativ pluralis. npf.: nominativ pluralis femininum. npm.: nominativ pluralis maskulinum. npn.: nominativ pluralis neutrum. ns.: nominativ singularis. nsf.: nominativ singularis femininum. nsm.: nominativ singularis maskulinum. nsn.: nominativ singularis neutrum. nsv.: nysvensk etc. Nyl: Nyland. O.: Orbotæ mal. o. d.: och dylikt. o. fl: och flerstädes. P.-B. Beitr.: Beitrüge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur herausgegeben von Her- mann Paul und Wilhelm Braune. P.-B.-S. Beitr: Beiträge zur Geschichte der deut- schen Sprache und Literatur, unter Mitwir- kung von Hermann Paul und Wilhelm Braune herausgegeben von Eduard Sievers. 1, 3 ppi: l:a, 3:dje pluralis presens indikativ. 1, 3 ppk: l:a, 3:dje pluralis presens konjunktiv. 1, 3 ppti: l:a, 3:dje pluralis preteritum indikativ. 1, 3 pptk.: 1:a, 3:dje pluralis preteritum konjunktiv. prol: prologus. præf.: præfatio. R.: Retlosæ bolkær; Radzstuffw balker. Rietz, Ordb.: Svenskt dialekt-lexikon af Johan Ernst Rietz. RK, Rkr.: Svenska medeltidens rim-krönikor, ut- gifna af G. E. Klemming. Ross, Ordb.: Norsk Ordbog af Hans Ross. rspr.: riksspráket(s). VII Rydqvist, Sv. spr. 1: Johan Er. Rydqvist. S.: Af sere malum bolkar. Schiller-Lübben: Mittelniederdeutsches Wörter- buch von Karl Schiller und A. Lübben. Schlyter, Ordb.: Ordbok till samlingen af Sveriges Svenska spräkets lagar af gamla lagar af C. J. Schlyter. Script. medii ævi. rer. suec.: Scriptores rerum suecicarum Sievers, Tüb. Bruchst.: Tübinger Bruchstücke der älteren Frostuthingslög, Eduard Sievers. Siljestrand, Ordböjn. i Vml.: Ordböjningen i Väst- herausgegeben von mannalagen af Karl K:son Siljestrand. Zeitschrift herausgegeben von Edward Theodor Walter. Sk. L: Skänelagen. SML: Södermannalagen. Skand. Arch.: Skandinavisches Archiv. Sm. L: Smälandslagen. 1, 3 spi: l:a, 3:dje singularis presens indikativ. 3 spk.: 3:dje singularis presens konjunktiv. Spräkv. sällsk. förhandl.: Spräkvetenskapliga säll- skapets i Upsala förhandlingar. 1, 3 spti.: l:a, 3:dje singularis preteritum indikativ. 3 sptk.: 3:dje singularis preteritum konjunktiv. St. L: Magnus Erikssons stadslag. Suso: H. Susos gudeliga snilles väckare, utgifven af Rich. Bergström. sv.: svensk etc. Sv. Dipl.: Svenskt Diplomatarium. Sv. Dipl. N. S.: Svenskt Diplomatarium frän och med är 1401, utgifvet genom C. Silfverstolpe. Sv. landsm.: Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmälen och svenskt folklif. Tid- skrift utgifven genom J. A. Lundell. Söderk. R.: Upplysningar och anmärkningar om den förlorade Söderköpings-rätten, af G. E. Klemming. I Vitt. hist. och ant. akademiens handlingar, del 25. Söderwall, Ordb.: Ordbok öfver svenska medel- tidsspräket af K. F. Söderwall. Tamm, Etym. sv. ordb.: Etymologisk svensk ord- bok av Fredr. Tamm. Tamm, Fonet. kännet.: Fonetiska kännetecken pä länord i nysvenska riksspräket af Fredr. Tamm. Tidskr. f. Phil. o. Pæd.: Tidskrift for Philologi - og Pedagogik. Tidskr. f. Fil. N. R.: Tidskrift for Filologi. Ny Række. UL: Upplandslagen. VII Uppsalastudier: Uppsalastudier, tillegnade Sophus Bugge pà hans 60-àra födelsedag. V. Vipærbo balkær. Wadstein, Fno. homb. ljudl.: Fornnorska homilie- bokens ljudlära af Elis Wadstein. Vald. Sj. L.: Valdemars sjællandske Lov. Vap.: Vapa mal ok sara mal etc. vb.: verb. Vendell, Nyl. allmogem.: Samlingar af ord ur ny- ländska allmogemålet, ordnade af Herman Vendell. Vendell, Ordlista: Ordlista öfver det svenska all- mogemålet i Finnby kapell af Herman Vendell. VGL I: Äldre Västgötalagen. VGL II: Yngre Västgötalagen. VGL III: Lydekini excerpter och anteckningar i VGL I:s textkodex. VGL IV: Vidhemsprästens och johannitermunkens anteekningar i VGL I:s textkodex. VML: Västmannalagen. vnord.: västnordisk etc. VS.: Af vabe sarum. y.: yngre. p. Piuuse bollker; bingmalæ balkær. pg: Pingmala balker. pl: Horo ping lot skal skiptæ. Æ.: Ærfhæ balkær. ä.: äldre. ÖGL: Östgötalagen. önord.: östnordisk etc Öfriga förkortningar torde utan vidare förstäs af enhvar. Inledning. $ 1. Den handskrift, som utgör föremälet för vär undersökning, tillhör Uppsala universitetsbibliotek, där den numera bär signaturen B 49.1 Den innehäller pà bladen 1—65 Hälsingelagen och pà bladen 66—79 Upplandslagens ärfdabalk. Dess nedskrifningstid anses af Schlyter, som i 3:dje och 6:te banden af sin „Samling af Sveriges gamla lagar“ ? beskrifvit densamma och i det senare däraf utgifvit Hälsingelagen, vara „medlet af 14:de är- hundradet“. Att den frän början till slut är skrifven af samma person — hvilken vi i det följande kalla B49-skrifvaren — är intet tvifvel underkastadt. 89. Af Hälsingelagen — i detta arbete för korthetens skull betecknad H (eller HL enligt det vanliga bruket) — har nâgon annan handskrift än den ifrägavarande icke ve- terligen bevarats till våra dagar. Men ett aftryck af en sådan föreligger i den äldsta, af Jonas Bure ombesórjda editionen af lagen, hvilken 1609 utkom pà Carl IX:s befallning. ? Och detta värk, som jàmte de detsamma reproducerande upplagorna af 1643, 1650 och 1665 beskrifves af Schlyter i hans edition*, inneháller dessutom i slutet en del varianter, hàm- tade ur andra numera fórlorade handskrifter. Förhällandet mellan vàr handskrift af Hälsingelagen och den, som legat till grund för 1609 árs edition, är hvad den egentliga lagtexten beträffar utan tvifvel det, att de oberoende af hvarandra utgått från en gemensam grundhandskrift, som vi kunna kalla Cod. [B 49— 1609. På talrika ställen innehåller nämnda edition en ursprungligare làsart än Cod. B 49, men fler- städes kan ock ett motsatt förhållande konstateras; tack vare den omständigheten, att Häl- 1 Tidigare var handskriften signerad N:o 49. Denna signatur angaf dess ordningsnummer bland laghandskrifterna, till foljd hvaraf den äfven blifvit kallad Cod. Ups. Lag N:o 49 eller Cod. Ups. L. 49. 2 Tredje bandet. Uplands-Lagen. Stockholm 1834. S. VII f. — Sjette bandet. Helsinge- Lagen, Kristnu-Balken af Smálands-Lagen och Bjärköa Rätten. Lund 1844. 5S. I ff. 3 Hälsinge-Laghen, Som üfwer alle Norlanden, thet är Sundhedhi, Mädelpada, Ängermanland och Norrebotn, fordom brukades: Efter Then Stormächtige Hüghborne Furstes och Herres, HER CARLS then Nijondes, Swerikes, Göthes, Wändes, Finnars, Carelers, Lappers j Norlanden, the Caijaners, och Esters j Lifland ete. Konungs, nädige befalning, af Trycket vthgängin. Stockholm Ähr ete. 1609. = S Ce 2 | Q. E. HULTMAN. g 2. singelagen utgór en fri bearbetning af Upplandslagen och ofta hela meningar ur denna finnas inryckta i densamma, kan man ej sällan med absolut visshet afgöra hvilkendera af tvänne skiljaktiga làsarter är den ursprungligare. Så afviker, för att nämna några exempel, i följande fall editionen från vår handskrift, men öfverensstämmer med Upplandslagen: Kk. Kk. Cod B 49 af HL lla. Bygg’r karl ok ker- ling ensamun. ok fopæ pe barn. 194. pa ma han i ban sc- tics. wil han «ey en pa ret gore ok nap’r sokie innan dagh ok aar. pa a konungi till sighiæs. ok ko- nung’r agh’r ywr hanum ms swerp vette. ok vtan kyrkio garp a han lig- gie fora brup siin. Kg. 3 pr. syn asyn. entweggice a henni œllr a hanom. er bg swa ner wegh ell’r by. at hore ma. op ok a kallæn. witi pt XII. men. hwat p'r er sant wm. M. ind. Vm agna bak ok quinnæ piufnep. M. 311. bonde er «y heme. hafwi swa wald pa ransaka sum bondi heme wari. I. 13 pr. minskas pt. minskes ok for bapum. 1609 ärs ed. af HL Bygger kart ok kiärling j torpi ensamin, ok kuna hans fodher barn. Tha a biskuper han i band sättia. Wil han dy ün tha rättä sik ok nadher sükia innan matt ok iam- langa, Tha a konungi til sighias, ok kununger a iwir hanum medh swärd rätta, ok vtan kirkiu gard dö- mä: Liggi siälwer fore bruth siin. synis asyn antwäggia a hän- ni äller a hanum, the han giordi hänni, äller hon hanum, är thet swa när wägh äller by at höra ma op ok a kallan; warder thet skürskutat, witi thet tolf män hwat ther är sant vm. Vm Agna bak ok Skafl tiuf, ok än Kuna stiál. bonden är äy hema. är to husfru hans hema. hawi swa wald tha ransaka sum tha bonde hema wari. Kränkis thet, kränkis ok fore badhum. Kk. Kk. Textkod. af UL 11.» Nu byggir kall ok ker- ling 4. porpi enzamin sa- men. ok kong hans barn fopir. 13.2. pa ma biskup han 4. ban settie. wil han ei sik rette. ok napir so- kie. innæn mat ok iam- lange. pa skal kunungi til sighies. ok kunung’r a wir pem mz swerp vette. ok uten kirkiu garp dome ...0kliggà sielwer fore brut sin. Kg. 6 pr. synis a syn. antwiggie a henni. œllr a hanum. pe han giorpi hemmi. cllr hun hanum. ellr er pet swa. ner by ellr wegh. at hore ma op ok a kallæn. pet laghlikæ skierskotet. pa a pet hunderis nempd wite. hwat warper per er sant um. M. ind. vm agne bak ok skafl piuff. ok en kone stiæl. M. 47. er wi bonden heme. ok er po husffru hans heme. hawi swa wald pa ranzakæ sum pa bonde he- me wart. I. 16 pr. krankes pet. krankis ok fore bapum. Tom. XXXIII. V. 23.2 kunne hunde bite an- nars fe. hwat fe pg er. ok faar ey deep aff p3 er saklozst. vtan yrknepe fe. pt botes sum for er sakt. dor ps. pa gielde quikt fore dot. ok hafwi pen dot. quikt gifwr fore dot. p. ind. Huru kune ma witni bere. p. 94 Losir bonde cll'r frend’r hans. innen pen stempmu dagh wera pere. losir ey. pa hafwi pen iorb sum matin war. Hälsingelagen. kunnu hundar mans bita annars fü, hwat fü thet är, ok liuter dy dödh af, thet är saklöst vtan yrknadhä fü; thet giäldis sum fyr er sagt. Dör thet, tha giüldi quikt gen dödho, äpti miätzmanna ordum, ok hawi then döt, quikt gifwer fore döt. Huru kuna ma swäriä ok witni bära. Lösir bonde äller frändär hans innan then stämpnu dagh waritherä. Lösir hwar- ti, tha hawi then iord hon mütin war. V. 982 Nu kunnu hund’r manz $ 9, 3 bite: anners manz fe. e hwat fe pet helzt er. ok liutær ei dop aff. pet er saklost. utenyrknepe fe. pet giel- dis ater sum fyrr er saght. Dor pet. pa gieldi quikt gen dopo. eptir mez- manne orpum. ok hawi dott pn quikt giw'r fore doit. p. ind. Huru konæ ma sweric ok witni bera. p. 8 pr. losir bonde ællr freend’r hans aler innen pa pre stempnudaghe. weri pere. Losir hwarti bonde celler frend’r. hawi pa pen iorp hun metin war. Af de ôfverensstämmelser åter, som Upplandslagen och Cod. B49 af Hälsingelagen förete gentemot 1609 ärs edition, mä här anföras följande: Cod. B49 af HL Kk. 16 pr. wer? sik mz XII manna epe ell’r bote III. mark’r. A. 14a. Fapur a frilla barn fopæ sipen p3 er aff spine want pr til fope mop'r. M. ind. En owrmaghi œllr galin man drep man. M. 3l2 pa warpi pen huus for pyufti sum lyklæ ber. V. 183 Brylr hest’r sik i bro. ok door af. gild'r at. VI. N:o 2. 1609 àrs ed. af HL würi sik medh tolf manna edhe tre both marker. üller böte Fadhir a frillu barn sit födhä sidhan thet är af spi- na want; ther til tha füdhe thet modher. Vm Owormagha drap ok Galins mans. Tha wardi then fore hu- sum, ok fore tiufnadhi, sum huslyklä bär. Bryter häster sik à bro ok dóür af. Wari bütter Kk. Textkod. af UL 1641 weri sik mg tiu man- num. falder at epe. bote pre m. JE. 23.2 Nu skal frillu barn fopæ M. fapir ... sipen pet cr aff spine want. ok per til fope moper ... ind. en owormaghi ællr galin man dræp man. M. 476 pa warpi pen husum. fore ber. pypti sum nykle V. 23.6 Nu bryter hester sik. J. bro. far dop aff. gild’r $ 2. où .. . suin faar geet bukk'r fora ortugh en pet er vintr gamalt. V. 23: pg er ogilt. vtan pes- se maal. V. 242 Ængin ma annars fte taka. till nokro nyt ath haf- wa. cy ankoste hans hwar- te quikt ellr dot. wtan han hafwi loff œWr leghu force sik. O. F. HULTMAYN. medh sex örum ... Swim faar geet bukker fore örtugh än thet är ens ars gamalt. Thet är ogellt vtan j tüs- sum malum. Engin ma ok annars fü ta- ka äller til nokra nyt ha- wa, dy ankusti mans, hwarti dödhä äller qwikka, vtan han hawi lof äller legho fore sik. at sex orum ... Swin far. get. bukk'r. fore ortogh. en pet er winter gamelt. V. 28 pr. pet haw’r o gilt we- rit. uten pessi mal. V. 29.2 engin ma anners fe take ellr til nokre nyt ha- wc. cà ankosti hans. hw"rti quikkæ allr dope. uten han hawi loff cllr legho fore sik. Huru man skal Fi mäta fo- re adhrum. b. ind. Huru man seal mate fo- b. ind. huru man skal mete fo- re aprum. re andrum. Af dessa senare citat kan visserligen ingen annan fullt säker slutsats dragas, än att Cod. B 49 af Hälsingelagen icke utgått från 1609 års edition — ett förhållande som ju redan med hänsyn till hvarderas älder är själfklart. Men ocksä den kodex, efter hvilken nämnda edition är aftryckt, måste sannolikt fränkännas egenskapen af urhandskrift för Cod. B 49. De afvikelser frän den ursprungliga, i den senare bevarade ordalydelsen, hvilka visa sig i editionen, äro delvis af den art att de förutsätta ett behärskande af fornspräket, som man icke kan tilltro utgifvaren. Dennes insikter härutinnan hafva af annat att dôma ! varit yt- terst bristfälliga. Ej häller tyder nägonting pä att han i texten upptagit läsarter ur andra handskrifter. Härmed vare dock icke sagdt, att 1609 ärs upplaga är en diplomatarisk edition i modern mening. Tvärtom är det ganska antagligt, att utgifvaren ibland insatt en fornsvensk alternativform, den han räkat bättre känna, ibland, i ett ögonblick af slappnad uppmärksam- het, nägot element ur sin egen tids spräk eller ortografi. Denna möjlighet nödgar oss att i det följande behandla editionen säsom en handskrift, skild fran den, hvilken den närmast re- producerar. Vi skola för korthetens skull beteckna den Cod. 1609, i konformitet med beteck- ningen Cod. B 49. För kyrkobalkens sista kapitel med undantag af dess bórjan — d. v. s. fràn och med orden werp’r p'r frip'r brutin i. garpi pa .a. botas. VI. m" ... — har B 49-skrifvaren haft en annan handskrift till fórlag àn för den ófriga delen af Hälsingelagen. Säsom vi under loppet af vär undersókning skola finna, skiljer sig detta parti hvad spräket beträffar i flere punkter fràn den sistnàmnda. Och mellan detsamma och den föregäende delen af kapitlet stä, i röd skrift, orden Kirkiu balk'r lyktes swa. gup giwi os allum himiriki at fa. AMEN. Det är tyd- ligt att de i den handskrift, som tjänat B 49-skrifvaren till förlag, afslutat kapitlet och bal-: ken, och att han först efter att i nàgon annan kodex hafva upptäckt fortsáttningen därur tillagt denna. Densamma är, pâtagligen af utrymmesskäl, skrifven med mindre stil àn det 1 Jf. Schlyters edition s. XI. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 5 öfriga. Huruvida också detta parti härstammar från samma grundhandskrift som hufvuddelen $ 2. af H cod. B49 samt Cod. 1609, eller om den för alla gemensamma källan varit en ännu äldre kodex, är svårt att säga. Språkliga skäl, för hvilka framdeles skall redogöras, tala i någon mån för det förra alternativet. För den del af Hälsingelagen, hvarom här varit fråga, använda vi beteckningen Kk. sl. A andra sidan har i 1609 års edition företalet till Hälsingelagen ett annat ursprung än den egentliga lagtexten, och det samma gäller helt säkert om de verser, som afsluta de skilda balkarna i samma lag, och hvilkas innehåll utgöres af en kort, på balkens föremål syftande bön. Att företalet stammar från Cod. B 49 ställes utom allt tvifvel af ett felaktigt päningr, som editionen därstädes visar i st. f. det riktiga penninge (gen. pl), i vår kodex hår nämligen detta vanställts genom en felskrifning — för g har först skrifvits vw, hvars "kvist ännu tydligt skönjes — samt genom slitning, så att det lätt kan missuppfattas på nämnda sätt. Skiljaktigheterna mellan Cod. B 49 och 1609 års edition äro ock långt obetyd- ligare här än i själfva lagen, särskildt hvad ändelsevokalerna angår; de inskränka sig hufvud- sakligen till några ortografiska divergenser. Den dubbla specifikation af lagens innehåll, som i editionen följer närmast efter företalet, tyder slutligen, äfven den, med all bestämdhet på komplettering ur en annan handskrift. Först läses här nämligen: Lagh Hälsingiä byrias at Gudz rätt, ok the hälghu Kirkiu, ok skiptis i atta lagha Balka. Then fyrsti är vm Kirkiu rätt. Annär är vm Kunungx Edzöre, ok vm hans Skatt, ok vm Ledhungx lama, ok vm Rod ok Ward hald. Thän tridhi är wm Giptermal ok vm Ärfdir. Thän Fiärdi balker är vm Draap, Saar, Ran, Tiufnadh ok Fyndir. Thän fümti är vm Jordir. Siätti är vm Lösörä köp ok Giästning. Siundi är Byggninga balker. Attundi ok thän sidharsti är vm Tingmal. Och därefter: Lagh- book tessin hawer à sik atta. Balkar, Kirkiu balker, Kunungxbalker, Arfda balker, Manhälghiäs balker, Jordäbalker, Köpmala balker, Vidherbo balker, Tingmala balker. Man misstager sig knap- past, om man i det förra stycket ser de inledningsord, hvilka ursprungligen ensamma föregätt kyrkobalkens början. I Cod. B49 hafva de blifvit utbytta mot företalet jämte nägra rader, som på de första orden när ôfverensstämma med det andra ofvan citerade stycket. Då det nu gällde att komplettera en annan handskrift, som på grund häraf vid en jämförelse syntes ofullständig, förfor man icke så, att den ursprungliga inledningen ersattes genom den nyare, eller att företalet upptogs ur den sistnämnda, utan den nyare redaktionen fogades hel och hål- len till den äldre, trots den upprepning detta innebar af redogörelsen för lagens innehåll; lik- väl satte man, med hänsyn till det föregående Lagh Hälsingiä byrias Oo. s. v., i stället för Cod. B49:s Her byries helsinge lande: laghbook. ok [hawr ii sik o. s. v.] orden Laghbook tes- sin [hawer i sik o. s. v.]. Att icke, tvärtemot hvad nu antagits, det ursprungliga förhållandet står att finna i Cod. B 49, följer dels af den i allmänhet friare textbehandlingen i denna hand- skrift, dels däraf, att efter all sannolikhet B 49-skrifvaren själf är företalets författare. Vi finna i detsamma hopade flere egendomligheter, pekande hän på en dialekt, som skall visa sig vara hans, och hvaraf spåren äro ytterst tunnsådda i Cod. B49:s öfriga delar, där han i sitt förlag egt ett rättesnöre. Så tyda i uttrycken mep sampykke welbornæ mannom ok allan al- moghanom, at pe vmga ey gopa mannom och m3 lagha (dat. pl.) ej mindre än 4 skrifningar, direkt eller indirekt, på ett uppgifvande af substantivens och slutartikelns dativformer: andra spår af samma dialekt äro n«eller nässlor och pithstle "tistlar. N:o 2. 8 2. 6 . O. F- HurTMAN. Också hvad slutverserna vidkommer återgår rimligtvis 1609 års edition på Cod. B 49. Det àr mer àn sannolikt att de icke frän bórjan funnits i den förras text. Säväl i editionen som i vår handskrift saknar tingmälabalken slutvers. I Cod. B 49, där denna balk, utófver de 14 kapitel den omfattar i editionen, har ett 15:de, angifvande gränsen mellan Sverge och Norge, àr en sädan inkonsekvens làtt förklarlig under den — i sig själf hógst sannolika — förutsättningen att nàmnda 15:de kapitel utgör ett senare tillàgg. Den skrifvare, som tillfogat det, har helt naturligt utelämnat slutversen, emedan-den nu skulle kommit in i balken. Hvad däremot beträffar 1609 års edition, hvarest kapitlet om riksgränsen ej finnes, söka vi förgäf- ves en grund till att tingmålabalken saknar slutvers, medan de öfriga balkarna hafva sådana, om vi icke vilja tänka oss saken så, att dessa upptagits ur en handskrift med ifrågavarande tillägg. Och då man bevisligen i ett annat fall anlitat Cod. B49 (eller en därifrån stammande kodex) för komplettering af den i 1609 års upplaga föreliggande texten, synes det antagligast att man gjort så äfven i detta. $83. Upplandslagens ärfdabalk — som vi komma att beteckna med U — finnes utom i den ifrågavarande handskriften bevarad i flere andra, för hvilka redogöres i Schlyters edition af lagen! och i inledningen till v. Friesens aftryck af Ängsöhandskriften. ? Cod. B 12 i Uppsala universitetsbibliotek — Schlyters textkodex — och denna sistnämnda äro de enda i behäll varande handskrifter af UL, som genom trycket gjorts allmännare tillgängliga. Men dessutom finnes det en edition, utgifven 1607 af Jonas Bure efter en viktig, numera för- lorad kodex och beskrifven, jämte de nya upplagorna af 1643, 1650, 1665 och 1700, af Schlyter i anförda arbete.? I allmänhet tages i det följande hänsyn, utom till Cod. B 49, blott till de tvä äldsta bevarade handskrifterna, Cod. B 12, frän är 1300, och den s. k. schil- denerska handskriften i Kongl. biblioteket i Stockholm, från förra hälften af 1300-talet. Ett indragande af de öfriga eller af 1607 års edition i undersökningen skulle i hög grad komplicera denna, utan att likväl nämnvärdt öka vår kunskap om Cod. B49:s dialekter. Hvad nu förhållandet mellan Cod. B49 och de båda nämnda handskrifterna vidkom- mer, kan man redan med en blick på variantförteckningen i Schlyters edition öfvertyga sig om att det icke kan vara det samma i ärfdabalkens förra och större del — t. o. m. orden Nu deles i början af kap. 16 — och i den senare, efter dessa ord följande delen. + I den förra — framdeles betecknad UT — öfverensstämmer vår kodex närmare än någon annan (incl. 1607 års edition) med Cod. B12. Den senare delen — som vi afse med beteckningen U II 1 S. I ff. och VIII ff. ? Upplandslagen efter Ängsöhandskriften (Samlingar utg. af Svenska Fornskrift-Sällskapet h. 122) SS EEE 378. IX ME 4 Se anf. arb. s. 102, noterna 10, 13; s. 103 n. 45; s. 104 n. 57; s. 106 n. 14, 10 Tre 24, 39, 46: s. 107 n. 73; s. 109 n. 31; s. 110 n. 58, 66; s. 111 n. 80, 86, 89, 93; s. 112 n. 15; 18, 20; s. 113 n. 43, 60, 64; s. 114 n. 89, 1, 10; s. 115 n. 16, 29; s. 116 n. 66, 73, 88; s. 117 n. 93: s. 118 n. 43; s. 119 n. 63; s. 120 m. 79, 97. Vidare s. 120 mn. 99; s. 10211 50 301b 13S 8105 s. 122 n. 32, 39, 40, 47, 56, 61, 65; s. 123 n. 66, 68, 75, 80, 82, 94; s. 124 n. 97, 1, 4, 11, 14, 17; s. 127 n. 96, 97, 7, 8, 12; s. 128 n. 34, 39, 45, 50, 55, 58, 62; s. 129 n. 69. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 7 — visar en lika stor üfverensstämmelse med Cod. Sch. — den schildenerska handskriften; $ 3. endast mellan den sistnämnda och den därefter afskrifna Cod. B 52 i Kongl. biblioteket i Stock- holm eger en ànnu större rum. Och pä bägge hällen àr grunden till denna öfverensstämmelse en närmare släktskap mellan de resp. handskrifterna. Det framgär däraf, att uti UI finnas flere för Codd. B49 och B 12 gemensamma afvikelser från den i öfriga handskrifter bi- behällna ursprungliga ordalydelsen, i UII äter ett antal dylika afvikelser, gemensamma för Codd. B49 och Sch. (samt Cod. Holm. B 52): Cod. B49. pr. Nu rap!'r man til bryllaps. i brillops time. pa sank'r han brupframmo. ok bupman- num senum. 83 pa skal sipen gifpt til skipt gange. pa stande per à pes lut sum fangit hafw’r. er fo- re giort er à giptinni. 12 Door sipen eet aff pem. per komb’r brop’r at arfwi brop'rs simum. cy er sys’r till. ell’r sys’r æfplr syslr syne en er brop’r till. 16 pr. pa takir pen arf sum ni- pum er nest. ok kyni ku- mier! ok byrpi sik till mz XVIII manna epe. 16 pr. Nw deles wip'r fap’r brop'r ok mop’r fap’r elr mop’r mop’r pa takir ... 1 Rättadt genom ett öfver raden tillagdt str. Cod. B 12 Nu raper man til bryllaps .j. bryllops time. pa sanker han brupframmu. ok bupman- num sinum. pa skal sipen gipt til skipt gange. ba standi per Jj. pes lott sum fangit haw'r ok fore giort er .j. giptinni. Dor sipen ell aff pem. pr komber bropir at arfwi brop’r simwm. cb er systyr til. cll^r systir eptir systur sine. en @i er broper til. pa taker pen arff. sum nipum er nester. ok kym kunn er. ok byrpi sik til mep atertan manne epe. Nu deles fapur fapir. ok fapurs bropir. taki fapur fapir arff. ok hin gangi fra. Deles wiper fapur broper. ok fapur moper. [taki fapir mopir. arff hin gange fraa. Deles wiper fapir. bropir. ok. mopir. faper.] ellr mopor moper. ba taker . . . Cod. Sch. Nu raper man til bryllops j. bryllops time. sanker han brupmannum ok brupfram- MU. pa skal sipn gipt til skipt gan ge. pa standi pt j. lot pes sum fangit hawr. oc fore giort er Jj. giplinni. Deor sipn ett aff pem sizski- num. pa komb'r broper at arf- wi broper simum. en @i wr systir til. ellr systir eptir sy- stur sine. en ci er broper til. pa taker pen arff. sum ni- pum er nester oc kyni er kunncest'r. ok byrpi sik til mz atertan manne epe. Nu deles wip’r fapur bropir. oc mopor fapir cllr mopor moper. pa taker ... Huruvida rättelsen värkställts af B 49-skrifvaren själf eller, såsom Schlyter anser troligast, af en senare hand, är svårt att bestämdt säga. N:o 2. 8 8 3. 1641 Nu deles wip’r fap’r œlr mop’r. vip'r brop'r barn. ælPr sysPr barn. pa erfwi fæparni ell’r mop’rni. ok hin gangin fran. swa frampt sum ænciæ lifwr aff bondens barnum. ok husfrunner. 18. pa fylle hun mz attum fastum fyure a manz weghne ok fyughur a quinne halfpe. O. F. HULTMAN. Nu deles wiper fapir cllr moper. wip bropor barn. ellr systur barn. pa erfwi faperni œllr moperni. ok. him gangi fra. swa frampt ench liwer aff bondens barnum ellr hus- frunner. pa fylli hun mep atte fastum. fiurum af manne halw. ok fiurum aff quinne halw. Nu deles wip’r fapir ællr mo- per. wip’r bropor barn «llr systur barn. pa erfwi fep’rni œllr moperni. oe. hin gangi fran. swa frampt at enkti li- wer aff bondens barnum oc husfruner. pa fylli hun mz atte fastum fiurum aff manz halw. ok fiu- rum a quinne halw. Jämväl arten af den närmare släktskap, som alltsà eger rum à ena sidan mellan Codd. B49 och B 12 af UI, à andra sidan mellan Codd. B49 och Sch. af UII, läter sig utan svärighet fastställa. Den möjligheten, att Cod. B 12 eller Cod. Sch. skulle till nägon del ätergä pà Cod. B49, är redan af kronologiska skàl utesluten.. Ej hàller tyder nägonting pà att tvärtom UI i vår kodex afskrifvits efter Cod. B12 eller U II efter Cod. Sch. Det motsäges t. o. m. positivt af vissa textställen, som i sä fall skulle hafva en ursprungligare gestalt i afskriften än i förlaget. Cod. B 49: 74 Nu gang’r hun a gifpta aprra. ok barns fæp'rne er mg hen- ne inne. pa scal for bar- ne fep’rne® vnden skiftes. ok taki per forstunni twa luti af loc. 91 Lyute pe swa salie sum ko- pe. gange pa a hustrune lot prypiunger. ok twe lotir a bonden. 11.2 pa taki ynxta syskin nest solo. ok sipen @ hwart @ sum gamult er till. 17.1 han «er skild’r wip'r arf. ok bote boot mg hundrepum Vi làsa nàmligen i Cod. B12: Nu gangær hun a giptu apre. ok barns henner feperni un- den. skiptes. ok takı per fyr- stunni twa loti aff losorum. Liute pe pa selie sum kiope. gangi pa a husfrune lot pri- piunger. ok twe lotir a bon- den. pa taki ynxte syzkini nest solo. ok sipen ok @ swa hwart sum gamalt er til. han er skilder wip arff. ok bote bot mep hundræpæ mar- Cod. Sch.: Nu gang'r hun a giptu apre. ok barns henner feperni er inni mg henni. pa skal fyrst barns henner fe- p’rni unden skiptes. oc taki pt fyrstunni twa lotenæ aff losorum. Liute pon swa selie sum ko- pe. gangi pa a husfrunne lot pripiunger. ok twe lotir a bonden. pa taki yngste sizkini nest solo. oc sipn e swa hwart sum pt er gamalt til. han er skild'r wip arff. oe bote bot mg hundrepum ok XL. Tom. XXXIII. mtrkum ok XL. vtet pet see mg wape till komit. 2141 Nu warp'r man byltugh’r ok rymar aff land. ok husfru hans sir que cftr hamum. komb’r han a’r ... Hälsingelagen. kum ok fiuretighi. uten pet se mep wape til komit. Nu werper man biltugher. ok rymir land. ok husfru hans si- ter quer eptir hanum. kom- ber han ater ... 9 uten pt se mz wape til ko- $ 3. mit. Nu werp’r man biltugh’r. ok rymàr aff land. ok husfru hans siter oc qwerr eptir hamum. komb’r han at'r ... Det äterstär följaktligen ingen annan möjlighet än att à ena sidan Codd. B 49 och B12 af UI, à den andra Codd. B 49 och Sch. af U IT äro syskonhandskrifter utgrenade frän handskrifter, yngre än grundkodex, d. v. s. den kodex pä hvilken alla tre handskrifterna af U närmast kunna äterföras. Dessa mellanhandskrifter mä i det följande betecknas resp. Cod. [B 12—B 49 och Cod. [Sch.—B 49, grundkodex äter Cod. [B 12—Sch.—B 49. I och för sig läter det lika väl tänka sig att den olika gruppering af handskrifterna vi konstaterat für UI och U II beror pà att dessa i Cod. B 12 eller Cod. Sch. àro afskrifna efter skilda förlag, som på att det är händelsen i Cod. B 49.1 Men en omständighet fäller likväl utslag till förmån för det senare alternativet. Efter Nu deles, vid gränsen mellan UI och UII, hafva i vår handskrift en mängd ord, af hvilka det första börjat på fap ..., blifvit ut- plänade, hvarefter i deras ställe skrifvits wip'r fap’r brop'r ok mop’r fap’r. ell'r mop’r mop'r pa takir mop’r mop'r arf ok hini gange fran. Swa stand'r mop’r mop'r i arfwi sum mopor fap'r. Då nu detta ófverensstàmmer med Cod. Sch. medan Cod. B12 efter Nw deles har fapur fapir. ok fapurs bropir. taki fapur fapir arff. ok hin gangi fra. Delws wiper fapur broper. ok fapur moper o. 8. v., inser man, att skrifvaren här öfvergätt från ett förlag till ett annat. Hvad som förmätt honom att rädfräga detta senare och ingifvit honom en hógre tanke om dess korrekthet àn om det dittills använda förlagets, àr sannolikt den omständigheten, att det se- nare kort före Nu deles haft ett förvanskadt, för honom obegripligt kunnær eller kumier, 1 Handskrifternas genealogi vore i det fórra fallet resp. U eod. [B 12—Sch.— B 49 U eod. [Sch.—B 49 UII cod. B 12 U I, II eod. Sch. U cod. [B 12—B 49 ULII cod. B49 UI cod. B 12 U cod. [B 12—Sch.—B 49 . U eod. [B 12—B 49 UI cod. Sch. UI, II cod. B 12 U cod. [Sch.—B 49 UTI, II cod. B49 UII cod. Sch. N:o 2. 2 10 O. F. HULTMAN. S 3. medan det andra i stället företett den riktiga làsarten kunnest’r. Man möter nämligen, sä- som ofvan påpekats, det sistnämnda i Cod. Sch., men i Cod. B 12 kunner och i Cod. B 49 ett sedermera rättadt kumzer. Förhällandet mellan de olika handskrifterna af U stär nu fullkomligt fast. Det kan ej vara nàgot annat àn det, som äskädliggöres genom följande stamtafla: U cod. [B 12—Sch.— B 49 U cod. [B 12—B 49 U cod. [Sch.—B 49 UI,II cod. B12 Ul cod. B49 U LI cod. Sch. UII cod. B 49 Likväl gà möjligtvis några (senare ófverstrukna) rader i Cod. B 49, hvilka icke äter- finnas i någon annan handskrift af UL, ej längre tillbaka än till B 49-skrifvaren. De följa efter af siceng'r alstri byrices al erf i den lilla inledning, som föregår ärfdabalkens kap. 1, och lyda: py paghar moo tak'r man pa cr barn à wanum. han bip'r gerne. ok hon syn nopugh. by er opin ok scaparen till. sum leyæ kuna sigh’r. henne fruva maria. potte war mik skapat. for en mik war skapat kiurtil ellr serk. Et cetera." $ 4. Vi ha i det föregående funnit, att icke samma handskrift tjänat B 49-skrifvaren till förlag för slutet af Hälsingelagens kyrkobalk som för lagens ófriga delar, och att ocksä slutet af Upplandslagens ärfdabalk afskrifvits efter en annan kodex än det föregående. Att jämväl för Hälsingelagen och hvardera delen af Upplandslagens ärfdabalk olika handskrifter blifvit anlitade, kan med allt skäl antagas. Sà vidt man har sig bekant, har den senare icke spelat nägon roll vid lagskipningen i det gamla Hälsingland, sä att den skulle af samma skäl upptagits i handskrifter af Hälsingelagen, som sedermera landskapslagarnas kyrkobalk i hand- skrifterna af landslagarna och Stadslagen. Efter allt att döma har en mera tillfällig orsak för- anledt att Hälsingelagen och Upplandslagens ärfdabalk sammanförts i en handskrift, och detta minskar naturligtvis i hög grad sannolikheten af att sammanförandet skett redan i B 49- skrifvarens fórlag eller tidigare. 1 Härefter finnes ytterligare tillagdt det lägtyska versparet Leef thar dine wille lide hikh noot. laath claus lich lakha mi dooth. Tom. XXXIII. Liudlära. I. Rotstaivelsernas vokaler i kvalitativt hänseende. Samnord. a.! $ 5. Samnord. a fortlefver, bortsedt från de fall som omtalas i $$ 6—10, inom de uti Cod. Ups. B49 representerade dialekterna säsom a eller — ifall det var långt, sannolikt åtminstone alternativt — såsom ett öppet à-ljud (jf. $ 32). Det bevisa en mängd skrifningar i nämnda urkund, t. ex. aan as. Kk. 19.220. 11.2 U: 7.s Mens A: SUIS oM fll aldrigh adv. A. 12 pr.; U. 7.1 o. fl. halft asn. Kk. 5.1 o. fl; U. 7.2 o. fl. annar-nsm. Kg. l pr. o. fl; U. 10:2 o. fl. lasc ep Al. 3 pr.;. U. 3 pr. o: fl. baat as. Kk. 12 pr. o. fl; U. 17 pr. swa adv. H. praef. o. fl; U. prol. o. fl. bar 3 spti. ZE. 1.1; U. la. take int Ke 90 11, USE DIR O9 s l stället för a, på grund af felskrifning, står « i följande exempel: feste ap. U. 11.2; malzette ds. JE. 14 pr. men ns. JE. 16.1 (mempnd [o: nempnd] a konungx föregär); repe 3 spk. M. 22; skel 3 spi. I. 4; stend®@ 3 spk. M. 31 pr.; syslemen ns. b. 1 pr. (XII. men följer); pe adv. Kg. 4 pr. (er följer); ce prep. U. 2.1 (wegh följer), æffraaz dagh’r ns. I. 10.1; «lom dpm. 4E. 14 pr. el/r npm. Kk. 6.1, Kg. 9.2; npf. Kk. 3, 20, V. 22; «t konj. U. 10.2 (ey följer); möjligen ock i bæpæ konj. M. 24, som likväl kan tänkas återge en ö-omljudd form, ehuruväl ordet an- nars i vår hskr. alltid (34 [85] g.) uppträder med rotvokalen a. Att all’r så ofta vanstàllts till e/'r beror väl på att en tanklôs skrifvare, dà han efteråt tillsatt «@-strecken, trott sig ha med konjunktionen elr att göra; fall af det motsatta misstaget konstateras i $ 51. Om behandlingen af den samnord. diftongen ia se SS 61 ff. $8 6. Samnord. a har i ställning framför gg, kk, ng, mk med därpå följande konsonantiskt eller sonantiskt u, som kvarstätt efter synkoperingstiden, ge- f ! De samnordiska nasalerade vokalerna inbegripas under samma beteckning som de till dem svarande onasalerade och hafva, för sä vidt ej motsatsen uttryckligen angifves, undergätt samma be- handling som dessa. N:o 2. 12 OR HULTMAN. $ 6. nom o utvecklats till o samt framför konsonantiskt u vidare till w En an- tydan härom ger à ena sidan Hugge 3 ppi. M. 14.1; hugge 3 spk. V. 15 — ^uggi ds. Kg. 10. halshuggin nsm. Æ. 16 pr. à andra sidan nokor mok'r nokon nsm. H. 10 g. ex. Kk. 1.2; MEME 6 NÉ UMP ER T NA U. 2.1; nokon nokor (9: -on) asm. H. 4 g. nokor n, apn. I. 16; U. 11 pr. ex. Kk. 13.1; nokot nokit (0: -«t) n, asn. Att en icke-labial vokal, som närmast efterföljts af gg, ocksä i östnordiskan med undantag af gutniskan varit mottaglig för labialomljud, värkadt af kvarstäende konsonan- tiskt w, har konstaterats af Kock i Sv. landsm. XI. 7 s. 9 ff. Noreen utsträcker i Aschw. gr. 8 70. detta jämväl till icke-labial vokal i ställning framför kk, ng, »k.! Om än de for- mer, på hvilka han grundar sin åsikt, ej äro absolut bevisande — Kock uttalar sig ock i Ar- kiv XV s. 218 emot densamma — har den likväl onekligen en ganska stor inre sannolikhet. Den stödjes ock kraftigt af den omständigheten, att kvarstäende sonantiskt « torde uti fornsvenskan omljudt a i alla de nämnda ställningarna. Härför talar först och främst formen nokur. Förhällandet mellan denna och sidoformen nakwar vill man gärna antaga är det samma som mellan nokkurr och nakkuarr i västnordiskan. Men dä här under en tidigare period bägge stamformerna äro förenade i en bójning nom. sg. m. nakkuarr, f. nokkur, n. nakkuat 0. S. v., så att o förekommer endast i former med sonantiskt w i andra stafvelsen (Noreen, Aisl. gr.? S 465.3), innebär detta att stammen i fsv. nokur ljudlagsenligt framgått ur äldre nakkur-. Och för det andra har ett af »g efterföljdt kort a i fsv. bevisligen undergätt om- ljud framfór kvarstäende sonantiskt w. Det adverb, som svarar mot fvn. longu “för länge sedan’, ursprungligen dat. sing. neutr. af adj. langr, uppträder i åtskilliga fsv. urkunder, som annars aldrig ätergifva urspr. ang genom ong, under formen /ongo.? Att vi icke ega 1 Noreens tvekan att fränkänna gutniskan denna ljudlag (a. st. anm. 2) är knappast berätti- gad. Där möter som bekant ej allenast (fgutn.) hagga "hugga, pret. part. hagguin och hagg 'hugg, utan ock (fgutn.) nequar någon” (jf. vn. nokkuerr), singis 'sjunges', sinker 'sjunker, stinqua "hoppa (fsv. stiunka), (nygutn. neggur 'njugg m. fl. Då sålunda en mängd ord af olika klasser konstant fürete den ursprungliga vokalen framför äldre ggu kku gu ki, där de öfriga nord. dialekterna hafva den omljudd eller bruten, är det nästan otünkbart att analogibildning skulle ligga till grund härför. 2 Sà uppvisar dipl 716 i Sv. Dipl N. S. 1 (fr. 1406) à ena sidan /ongo, à den andra Karls Lange och mangom; sid. 51—60 af Birg. 2, aftr. efter Cod. Holm. Ada, longo s. 54: 9 skrifningar med ang, t. ex. angrar s. 53; sid. 61— 70 af Bonav., aftr. efter Cod. Bergm., longo s. 62: 9 skrifn. m. ang, t. ex. lang s. 64; den i Patr. aftryckta delen af Cod. Bildst. longo s. 7: 20 skrifn. m. ang, t. ex. fangadhe s. 3; de 10 fürsta sidorna af S. Germanuslegenden i Fsv. leg. 3, aftr. efter Cod. Holm. A49, Zongo s. 199: 17 skrifn. m. ang, t. ex. langan s. 204; sid. 141—150 af Fsv. leg. 3, aftr. efter Cod. Line. 91, Zongho s. 147: 9 skrifn. m. angh, t. ex. ganghe s. 141; Suso, aftr. efter Cod. Holm. A4, 2 gånger longo, nüml. s. 57, 154, men för öfrigt regelbundet ang, t. ex. wranga s. 60; den i Fsv. leg. 1—3, Läsn. f. klost. och Script. rer. suec. llli aftryckta Cod. Line. 39 fol 4 gänger longho — Leg. 3 s. 341, 676, 693, Script. s. 209 — men annars all- tid ang[/], t. ex. gangande Leg. 3 s. 685. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 13 flere exempel på w-omljud framför guttural geminata eller konsonantförbindelse, efterföljd af $ 6. kvarstående sonantiskt u, är helt naturligt, dà de former, som innehålla en sådan, i allmän- het tillhöra flexionssystem, där det öfvervägande flertalet former icke har ändelsevokalen w och alltsä alla förutsättningar för ett analogiskt äterställande af den oomljudda vokalen varit för handen. Bevarandet i /ongo af den ljudlagsenliga vokalisationen har möjliggjorts blott af att detta ord i sin funktion som adverb isolerats. — Betr. sammanfallandet af o framför gut- tural konsonant med samnord. kort o se S 49; betr. utvecklingen till w framför gg», kkw, qu, (ky) Kock, Fsv. ljudl. s 476 o. Arkiv X s. 317 samt Noreen, Aschw. gr. 8 109. — H cod. 1609 företer, jämte huggi 3 spk. V. 15 och halshuggin nsm. A. 16 pr., ett par skrifningar, häntydande pä en dialekt, dàr det enligt vär ljudlag utvecklade o-ljudet kvar- står som sådant också framför konsonantiskt u: Hogga 3 ppi. M. 14.1 och hoggi ds. Kg. 10. Cod. [B 49—1609 har snarast haft endast w-skrifningar, liksom Cod. B 49. $ 7. Samnord. ai ställning efter konsonantiskt w har, ifall det af gammalt var långt eller före ljudlagens genomförande undergätt förlängning — något som åtminstone var händelsen framför rd — utvecklats till ett o-1jud (hvilket mójligt- vis är óppet, men i hvarje fall skiljer sig frän den allmànna representanten för samnord. à) swo adv. H. pref. (2 g.). worpmap’r ns. Kg. 9.4. Nágon sádan ljudlag àr visserligen icke pávisad inom fsv., men i fda. har den med sä- kerhet gjort sig gàllande. Skrifningar, uti hvilka làngt « efter w representeras, icke sásom i allmänhet af a (eller aa), utan af o, visa sig tidigt i den danska literaturen, delvis redan i den äldsta, och blifva efter hand det vanliga: wo, swo, two ‘2’, wonlik (fvn. vánligr), wor pron. poss.; kwost, swort "svart, wold "våld, worth subst., worthe vb. (fvn. varda), worthe vb. 'varda'; hwor adv., swor 'svar', [hyalmer]wol (fsv. [drapjval), won van, won/fregh], [krok]woth (fvn. vadr). Också det a, som tillkommit genom förlängning framför vissa konsonantfórbindelser! eller i sluten kort stafvelse?, har således fallit under ljudlagen; däremot icke det i öppen kort staf- velse förlängda, annat än i en del dialekter. ? Den vokalväxling som härigenom uppstod inom vissa flexionssystem har af det nyare språket åter utjämnats. Längre än till ett öppet o- ljud nådde labialiseringen i allmänhet icke, såsom framgår af det nda. uttalet med 4 af t. ex. (betonadt) hvor, Vaad "vad-ställe, Vaar '[dyn]var, Vold Våld, Vor ‘var i sär, vor pron. poss., vorde, Vorte. Men ifall det föregående v-ljudet följde på en konsonant och till följd häraf för- blifvit halfvokaliskt, utvecklades det öppna o-ljudet vidare till slutet, framför hvilket sedan det förra bortföll; så uppstod nda. rspr. to (fvn. tud), to (fyn. pud), sort 'svart', kost "kvast'; jf. äfven nda. dial. (Sejerö) sour (fsv. swarper) och à. nyda. solis 'svalkas' (förutsätter ett sol 'sval). 1 Jf. Noreen, Grundriss I? s. 596 8 163 a; i fräga om förlängningen framför sf, nda. rspr. faste Kiste, Kock, Arkiv IX s. 52 samt Bennike o. Kristensen, Kort over de danske folkemál 8 14. 2 Jf. Noreen, Grundriss I? s. 569 8 163 b; annorlunda, men oriktigt, Boberg, Arkiv XII SEES SEHE 3 Jf. Thorsen, Sprogarten på Sejerö 8 18 « samt Bennike o. Kristensen, Kort $ 28. N:o 2. 14 O. F. HULTMAN. $ 7. Att efter urspr. hw behandlingen varit olika i olika dialekter, beroende på om det hunnit ut- i vecklas till spirantiskt v eller icke, antyda à ena sidan nda. rspr. Avo hvor, à den andra y. fda. och à. nda. ho hor "hvar”, hort ‘hvart. Ännu i ett annat fall har äldre /wJa gifvit slutet o, nämligen om stafvelsen var oaksentuerad; sålunda uttalas (enl. Lindgren, Dansk o. norsk gramm. $ 19) nda. obetonadt hvor med denna vokal (men betonadt med d). I obetonade stafvelser har nog utvecklingen af a till o efter (postkonsonantiskt) u varit allmän äfven inom svenskan, och det swo, som visar sig i Cod. B 49, kunde ock hafva framkal- lats af denna trängre begränsade ljudlag. Densammas tillvaro, som redan Kock i Arkiv VI s. 23 o. Sv. landsm. XV. 5 s. 45 ff. med hänvisning på fsv. hwa (> hwo >) ho sökt göra trolig, kan ej med fog bestridas. Den utgör ock en förutsättning för den utveckling af sua till s& så, som egt rum i svenskan. Uppenbart och af alla erkändt är väl att den förra formen, hvilken är den vanliga i fsv. urkunder, fortlefver i det allmänna nsv. så. Men beträffande det sätt hvarpå om- bildningen försiggått hafva olika åsikter blifvit uttalade, och ingen af dem torde i allo träffa det rätta. Till denna mening ledes man af en svensk-norsk gränsdialekt, som ställer ordets historia i ny belysning. Inom bohuslänskan har detsamma, enligt Niléns Ordbok öfver Sör- bygdmålet, såsom betonadt formen sa såsom obetonadt formen se, den förra represente- rande fsv. sa (jf. gra grå”), den senare fsv. sö (jf. left "loft). Det lider knappt något tvifvel att vi här återfinna — med förkortad sonant på grund af aksentlösheten — det i fsv. ur- kunder mötande so. Denna form är alltså icke, såsom Noreen i Aschw. gr. $ 175 menar, en från uråldriga tider vid sidan af sua bestående afljudsvariant, utan en obetonad sidoform till densamma. Å andra sidan vederlägger den i bohuslänskan iakttagna växlingen den hypotes Kock framställt i Arkiv IX s. 145 samt Alt- u. neuschw. Acc. $ 452, att fsv. s& uppkommit direkt af obetonadt sua genom ljudlagsenligt bortfall af #. Aflägsnandet af denna konsonant beror tydligen i stället, såsom redan Noreen a. a. $ 473 antagit, på partiell utjämning med vàxelformen so (sö). Dialektiskt tyckes processen, att döma af enstaka exempel på sa i urkunder från 1300- och 1400-talen, hafva egt rum redan på denna tid, men ett allmännare genomförande af densamma torde vidtagit först omkring år 1500.! I ett och annat fall åsyftar dock må- hända handskrifternas sa saa uttalsformen sö — jf. om liknande förväxlingar af & och öppet ö Noreen, Aschw. gr. $ 110 — t. ex. i haffwir iak giort saa ok swa Med. Bib. 2 s. 19. Den 1 Tidigast visar sig sa i ÖGL:s textkod., en enstaka gång i Æ. 1 pr. Från de följande hundra åren har intet ex. antecknats; först i Cod. Holm. D 6, fr. omkr. 1452, möter å nyo sa, t. ex. RK 2: 5043, 7748, 8028 o. s. v. Likväl förblir det sällspordt ännu under återstoden af 1400-talet; belägg finnas dock åtminstone i Cod. Holm. B35 (cod. L af VGL I), fr. omkr. 1470, t. ex. i K. 32; Cod. Holm. D2 (Spegelbergs bok) fr. 1470—1480, t. ex. RK 1: 2887; Dipl. fr. 1486, tr. i BSH 4 s. 111' samt Cod. AM 191 fol. (Ascabyensis) fr. 1492, t. ex. MD (S) s. 210, 259. Med ingången. af 1500-talet blir däremot sa ytterst vanligt. — Det se 's& Schlyter tillskrifver VGL I Md. 5.5 torde icke existera. Textstället skulle enligt honom lyda Dreper maper vilensken prest. bote se my- kit firi sum herlenskan man. Såsom fürkortningstecken för -te fattar han en efter bo satt punkt. Men denna abbreviation vore lika enstäende i handskriften som formen se. Snarare antyder punkten jämte ett streck, som ofvanom densamma förbinder bg och se, hvilket senare till nöd äfven kan läsas te, att båda böra sammanföras till ett ord. Antagligen hade bg se mykit uppstått genom fórvansk- ning af bote emmykit. På motsv. ställe i VGL II återfinnes i själfva värket emmykit. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 15 satsfonetiska differentieringen synes här vara iakttagen, i strid med det fsv. skriftspråkets $ 7. vanliga förhällande i dylika fall — ett förhällande som gör det begripligt att so sö blott all- deles undantagsvis kommer till synes i de fsv. urkunderna. D. v. s. i dem som nedskrifvits på fastlandet. Uti gottländskan har utjämningen mellan betonadt swa och obetonadt sö icke sträckt sig blott till konsonanterna, utan resulterat i ett fullständigt ersättande af den förra formen genom den senare. Till füljd häraf representeras ordet i de forngutniska urkunderna städse af so och i nygutniskan, enligt spräkprofvet hos Noreen i Sv. landsm. I. 8 s. 365 ff., af så (där å icke kan motsvara samnord. à utan måste återgå på ó liksom i kåmm ‘kom’, fálv "tolf o. likn., emedan det förra ljudet som bekant på Gottland kvarstått oförändradt). — I hvilket förhållande slutligen det i handskrifterna förekommande swo står till ordets öfriga former, kan man ej vara tveksam om: en utveckling sua > sö är icke gärna tänkbar utan ett mellanstadium suo. Att den förra ljudlagen, enligt hvilken @ öfvergätt till o-ljud oberoende af stafvelsens tonstyrka och efter hvarje samnord. 2, ingalunda värkat i alla Cod. B 49:s dialekter, àdaga- lägga skrifningar sådana som Ha ‘ho’ Prof; hwarte (fvn. hudrtki) M. 22; swa H. præf., Kk. 22195390) 11,;9U. prol, 23,4 o. fl; tva am. Kk. 19.3; 7H; S pr., 93-0. (E; U- 73,2, 9307 fl; wars gsm. A. 16 pr.; warphald as. Kg. ind.; warpnep U. 24; wape ds. Æ. 18.5 (2 g), M. ind.; UM 71282: Däremot bevisar skrifningen swa, äfven där den âterger ordet i obetonad ställning, icke att den senare ljudlagen — öfvergäng af a till o i obetonad stafvelse efter postkonso- nantiskt # — varit främmande för en del af dessa dialekter. Ty det är, såsom nyss antyd- des, möjligt och sannolikt att skriftspräket i regeln ieke erkänt nägon annan form af ordet än den betonade, fristäende. Skrifningen worp'r 3 spi. (fvn. verdr) M. ind. utvisar att också ett ur samnord. e ut- veckladt a (S 15) deltagit i den förstnämnda öfvergängen. De båda exemplen på swo återfinnas i Cod. 1609; men som de tillhöra Pref. gà de troligtvis ej làngre tillbaka àn till B 49-skrifvaren ($ 2). Att worpmap'r (och worp'r) stammar från samma håll är icke osannolikt, enär Cod. 1609 på motsvarande ställe har wardmadher (och warder) och äfven andra under regeln fallande ord här (utom i Præf.) regelbundet upp- träda med a. — U företer uteslutande a-skrifningar. 8 8. Samnord. a, som genom öfvergång af ett föregående samnord. & till & och vidare till konsonantiskt i ($ 52) kommit att utgöra senare komponenten i en diftong ia, har slutligen genom framätvärkande i-omljud utvecklats till Ce: sieng siengh gs. Æ. 3 pr.; U. 3 pr.; ds. U. 6.2; Æ, 91; U. 91 — sieng’r ald’r ns. Æ. 12 as Pise Gs 0) qoae NU ANS ex. Gp; pr. (2 g.); U. 12; sieg’r ald?r (0: sieng’r sienge siengi (9: -@) ds. Æ. 6 pr. (2 g.); a.) as. Kk. 17.3 — sieng’r alstri ds. U. U. 6.1 — horsieng ds. U. ind. — innan prol; stenge alst’r as. U. ind. sienge drap as. M. ind. — sienge kop as. Uti $ 62 pävisas en dylik behandling af senare komponenten i den samnordiska diftongen 2a. N:o 2. 8 8. 16 : O. F. HULTMAN. Att en eventuell förlängning af a-ljudet här värkat samma inskränkning af öfvergången, som för den sistnämndas vidkommande, får tagas för gifvet, fastän det icke framgår af handskriften. 89. Samnord. a har i icke-hufvudtonig efterstafvelse öfvergått till æ: afrep as. I. 12. Jf. dessutom afret as. I. 10.1 och effraaz dagh’r ns. I. 10.1, hvilka skrifningar torde tillkommit genom förvanskning af afrep affrez dagh’r. — I hvad mån skrifningarna söpen o. d. adv. H. 24 g. ex. Kg. 6 pr; U. 14 g. ex. 2 pr; konj H. 5 g. ex. Kk. 2.2; U. 10.1. och mepen adv. V. 81; konj. H. 8 g. ex. Kk. 18.1; U. 11 pr., 2, 21 pr. ! hafva denna ljudlag att tacka för senare stafvelsens «c, låter sig svårligen afgóra. Samma ljudlag har åstadkommit ófver- gång jämväl af ändelsevokalen a till e (8 84). De ord, som erbjudit förutsättningarna här- för, och icke samtidigt för samma ófvergàng på grund af någon annan ljudlag, uppträda i handskriften 299 gånger med «@, 622 gånger med den ursprungliga ändelsevokalen a (se anf. $, under a), b), e) och h)). Men jämte de 44 exemplen på sipen o. d. möta endast 4 sipan, jämte 12 mæpbæn ingen motsvarande skrifning med a. Att det olika frekvensförhällandet mellan @- och a-skrifningarna vore en tillfällighet, har man svårt att tro. Hvad sipen och mepen beträffar har tydligen någon annan faktor än den ifrågavarande ljudlagen spelat in. Hos mæpæn kan det vara den vokalharmonilag, hvars invärkan på ändelsevokalen a skall behandlas i $ 86. Men «@-skrifningarnas öfvervikt hos spem låter förmoda, att e-ljudet i dessa ords ultima åtminstone alternativt är analogiskt (jf. pron. pen). Härom vidare i formläran. ? Att någon del af dialekterna i fråga bevarat a i ofvannämnda ställning framgår, utom af det som nyss anfördes om behandlingen af ändelsevokalen 4, af de i handskriften uppträ- dande afrap as. V. ind.?, afrazdaghum dp. I. 10.1 och sipan adv. Kk. 2.1 (3 g.), Æ. 2 pr. Andra ledens a kan hàr ej bero pà association med simplex, ej häller gärna pà hufvudtonighet. Af $ 10 ses att ett af a i icke-hufvudtonig efterstafvelse uppkommet æ under vissa omständigheter utvecklats vidare till 2 och y. 1 Till dessa skrifningar kunna ännu läggas de säkerligen med dem ekvivalenta szpz adv. Kk. 19.5; konj. Kg. 6 pr. och mæpñ konj. V. 9, p. 14 pr, 2 Är äfven undan "bort, som i Cod. B 49 konsekvent uppträder med ultimavokalen ce, (i motsats till undan från undersidan af”) ursprungligen en juxtaposition liksom söban och mepan, och æ-skrifningarnas exklusivitet att förklara på ofvan antydda sätt? Då ordet förekommer ej mindre än 13 gånger, tyckes densamma bestämdt motsäga att det är en afledning med samma suffix som t. ex. innan och utan (af hvilka det förra representeras af 9 @- och 12 a-skrifningar, det senare af 8 «- och 53 a-skrifningar). Man kunde tänka sig att undan, för så vidt det betyder “bort’, uppstått ge- nom sammansmältning af und och pan, af hvilka ord det förra skulle återfinnas i förleden af fno. undingi (< und-zengi enl Bugge, Arkiv II s. 222 ff.) och ffris. und-flia “undfly. Åtminstone i anglosachsiskan voro dylika såsom adverb fungerande sammanställningar af en preposition med demon- strativpronomenet mycket vanliga; jf. utom sioddan syddan 'postea', for don, bi don ‘deswegen’, efter don nachher’ m. fl. 3 I misstag användt för aferp. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 17 H cod. 1609 visar i st. f. de anförda skrifningarna nästan genomgående sådana med a $ 9. — afradh afrad Afrads dagher, sidhan o. d., mädhan o. d., enda undantaget är ett sidhän i Kg. 6 pr. H cod [B 49—1609:s förhållande belyses ej härigenom. — I U codd. B 12 och Sch. äro sipen och m@pen lika enrädande som i U cod. B49. Helt säkert hafva de ock varit det i resp. grundhandskrifter. $ 10. Samnord. af /d, nd, nn eller »g efterföljdt a har i svagtonig efter- stafvelse utvecklats till (e enl. $ 9 och vidare till) 2, hvilken utveckling mä- hända i vissa fall — ätminstone om r föregick vokalen — fortsatts till y. Härpä tyda iamlinge mote ds. Kk. 8. weryldin ds. I. 17. Möjligtvis står dock y i det senare exemplet för 2, på grund af omvänd skrifning: jf. 8 18. Det àr ock tànkbart att den ätergifna formen alls ej hör hit, utan genom en utveckling u > (€ >) i, parallell med den ifrågavarande, framgått ur fsv. fda. (Sk. L.) weruld. För fornsvenskans vidkommande är en utveckling a > (@ >) ? uti ofvannàmnda ställ- ning hittills okänd; märk likväl det enstaka temlinga dagh i Flor. o. Blanz. 1061. Men i danskan antages en sädan hafva egt rum (jf. Torp o. Falk, Dansk-norskens lydhistorie $ 80). Mycket tidigt, delvis redan i de äldsta handskrifterna, möter här zamlinge tamling subst., we- rild och liknande former. — Om ófvergàngen i > y efter r se S 23. Af handskriften kan icke direkt ses om den här behandlade företeelsen till äfventyrs va- rit inskränkt till blott en del af Cod. B49:s dialekter. Åtskilliga exempel på a framför Id, mg 0. S. v. i senare leden af ett kompositum finnas väl — bl. a. zamlange d, as. M. 27; U. 2 pr. och werald as. Kk. 1 pr. — men då intet af dem kan med säkerhet påstås ätergifva en form med svagtonig efterled, äro de föga upplysande. Med hänsyn till det i föreg. $ anförda är det likväl troligt, att en del af dessa dialekter bevarat a äfven om förutsättningarna för öfver- gängen i fräga varit för handen. H cod. 1609 har ej allenast zamlanga uti M. 27 utan ock 2amlanga moti uti Kk. 8 — en konsekvens som väl snarast äfven H cod. [B 49—1609 fóretett. Att redan här i jorda- balkens slutvers skulle stätt weryldin, bevisas knappast af att denna skrifning bokstaf för bokstaf återfinnes i Cod. 1609: jf. $ 2. — Inom U anträffas inga 2- eller y-skrifningar af hit- hórande ord. Samnord. e. SEINE S amnmomd qw eM EVE Sb dr till foljdea fedewim SSmi 9 S1 7 omta adeo vergángarna endast undantagsvis som e. Exemplen pà denna behandling inskränka sig till 1 Utan jämförlig motsvarighet i Cod. 1609 äro Cod. B 49:s afrap as. V. ind. och zpen adv. A. 8.2. N:o 2. 3 18 O. F. HuLTMAN. 8 11. a) fredagh as. p. 74. (wera:) se see 8 spk. H. 6 g. ex. Kk. 21.5; (-sea subst.) forseaman (9: -æman) ns. V. 14.4. U. 17.1, 24.1; sein 8 ppk. U. 11 pr. seet nsn. Æ. 10.1. pre am. H. 4 g. ex. Kk. 6.5; U. 13; n, af. sweriki swerike d, as. Kg. 1 pr., 6 pr., A. EI 2252 ex Kik 25 UID ry 16 pr. swerikis b. 15 (2 g.).! Dreenan ES TOS es 5: Jf. àfven det analogiska preer pre nm. Kk. 14, M. 14.1; U. 7.2. b) (-gef:) morghengeff ds. A. 5.2 (-rept:) lerept as. Kg. 7.3 mellom prep. Kg. 2.2. (wera.) er 3 spi. Kk. 21.3 (2 g.). 812. Samnord. e har, ifall det medan ljudlagen värkade stod framfór konsonant ellerislutljudet, med de i 88 13—17 angifna inskränkningarna ut- vecklats till e, dels genomgäende, dels endast i starktonig stafvelse. Ex. brekku ds. b. 15 (2 g.). mæpæn kon). Kk. 18.3 o. fl; U. 11 pr. o. fl. beri 3 spk. Z7. 19.7; U. 8a. rel AS. EN Prot. Oi AUS Pr. festninge fe as. Kk. 154; U. 14 o. fl. wegh ds. Kg. 3 pr. o. fl; U. 2.ı. her adv. H. pref. o. fl; U. 1.5. werre nsn. M. 14. lerepte ds. Kg. V. engin nsm. H. pref. o. fl; U. 74. Också följande skrifningar åsyfta tvifvelsutan former med @, ehuru de genom bort- lämnande af ett «@-streck kommit att återge det med a: an konj. U. 24 pr.; bara 8 ppi. U. 16.2; fa as. M. 1.2; fa take as. b. ind; festmunge fa ns. U. 1.1; hazslu as. Kk. 21.44; Lansman us. b. 3 pr.; mallom prep. Æ. 16.1; sool satt'r as. b. 7.3; twa botum dp. U. 2.1; walforer npm. I. 8 pr.; passum dp. I. 16; praskiftis gs. AR. 6.1, I. 7. — Lika litet torde skrifningen aro ‘äro Kg. 6 pr., p. 2; U. 3 pr. âterge nàgon värklig sprákform, oaktadt sin upprepade fórekomst sávàl här som i andra fsv. urkunder. Dà den tyckes visa sig uteslutande i handskrifter som äfven förete en inf. wara, pres. konj wari o. s. v. — VGLI, Lyd., textkod. af ÓGL, Cod. B 49, an- teckn. om „konungx vtskyller af væstergotlandh“ i Cod. Ups. B18 — kan man misstänka „omvänd skrifning^ eller falsk konstruktion af en skrifvare, som själf sade t. ex. wera men sókte använda en dialekt dàr motsvarande form lydde wara; märkas bór, att man ingenstädes finner annat än enstaka exempel på aru, vid sidan af det vanliga eru. Denna misstanke vin- ner kraftigt stöd af den vacklan, handskrifterna i fråga merendels visa mellan wara wari etc. och wera weri etc. > Och den jäfvas ej af att man i en fda. urkund, Cod. Holm. B 76 af Sk. L., jämte are 'àro' (I. 16) återfinner samma vacklan. Om ar "är i några fsv. handskrifter (äfven 1 Om förhållandet mellan fön. swear och fvn. suíar se Noreen, Aisl. gr. 8 106 anm. 4. 2 Obrutet e på grund af senare kompositionsledens svagtonighet. 3 Den neutrala a-stammen fvn. /[le/rept, fün. [lejrept [le]reft torde samnordiskt haft so- nanten e; sidoformen -ript beror på invärkan från den feminina 2-stammen fvn. röpt eller den neutrala ia-stammen fvn. röpti. Annorlunda Lidén, Uppsalastudier s. 81. * Jf. hepzlo Kk. 21.4. och Söderwall, Öfvers. af filol. sällsk.:s i Lund förhandl. 1881— 88 zu Pub ut 5 Den kan iakttagas i VGL I, Lyd. (t. ex. à s. 193 1 Klemmings ed.) och Cod. Ups. B. 49. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 19 Birg. aut., med vara varit) gäller det samma som om aru. Noreen, Aschw. gr. $ 173 anm. 2, $ 12. identifierar fsv. ar, aru med north. ard aron, men lämnar i öfrigt dessa former oförklarade. Säsom bl. a. de exempel ädagalägga, som anförts i föreg. $ under a), hafva ord med samnord. e, efter hvilket den i $ 103 framställda fsv. kontraktionslagen aflägsnat en vokal, i allmänhet haft denna kvar så länge e öfvergick till e framför konsonant och i slutljudet. Men det synes troligt att ätminstone i vissa dialekter detta förhällande grundat sig pà systemtväng och kontraktionen så tidigt begynt inträda, att vid fullkomligt ostörd ljudutveckling e också här fallit under vår ljudlag. Så kan prer nf. JE. 8 pr. enklast förklaras. Att det skulle uppkommit genom en dialektisk ,kvantitetsomkastning* ea > ia och en af det föregående r-ljudet fram- kallad öfvergäng ia > @, såsom Kock, Sv. landsm. XI. 8 s. 22 o. Arkiv XV s. 341 f. vill göra troligt i fräga om nom. ack. fem. pre i UL:s textkod., àr icke myeket sannolikt. Hvarken uti denna kodex, den här behandlade eller VGL Es, där ett tydligen från pre utgänget præa möter, finner man något spår af en dylik kvantitetsomkastning i ord där ea ej föregicks af r. Och lika oantaglig är Noreens mening (Aschw. gr. $ 83 2 b) att præ vore en helt annan bildning än det allmänna fvn. priär, fsv. prear priar o. likn., nämligen en motsvarighet till got. prins. Det må dessutom ej fórbises att också andra fsv. exempel på æ för ea finnas, dem man hvarken bör skilja från pre eller kan jämte detta enhetligen förklara på något af de nämnda sätten: frædagher (jf. Cod. Bur. s. 17) och sweriki (jf. Noreen, Aschw. gr. S 169 anm.) Fsv. prætighi återgår väl ock på en samnord. form med 2a, i betraktande af det all- männa fvn. pridtigi. Under förutsättning af en kontraktion ea > 2 och ett analogiskt äter- ställande i de flesta ord af ga redan före öfvergängen af antekons. och slutlj e till @ förstår man làtt, att just det fórstnàmnda räkneordet, som i flexiviskt hànseende intog en särställning, och den relativt isolerade förra leden i de tre juxtapesitionerna kommo att uppvisa den ljud- lagsenliga utvecklingen. — Ljudöfvergängen i fråga var alternativt begränsad till starktoniga stafvelser; de i föreg. $ under b) anförda exemplen medgifva knappast någon annan tydning. Att den alter- nativt — hvilket vill säga i en del af B49:s dialekter — inträdt äfven utanför dessa gränser, bevisas väl ej af de talrika exemplen på @ för samnord. e i svagtoniga ord och senare leden af komposita. De förra kunna hafva genom utjämning antagit starktonsformen, eller ock kan skriftspråket hafva upphöjt denna till normalform; beträffande sammansättningslederna står den möjligheten alltid öppen, att de hafva @ på grund af starktonighet. Men då för ändelse- stafvelsernas vidkommande en öfvergång till e af (det ur © utvecklade) e-ljudet med bestämd- het kan konstateras inom B 49:s dialekter ($ 90), är det antagligt att e i svagtoniga rotstaf- velser undergått samma behandling. — I 88 53, 54 skola vi finna att samnord. æ framför làng eller af homorgan explosiva efterföljd nasal eller ! äfvensom framför (kort eller lång) guttural konsonant + (sonantiskt eller konsonantiskt) 7 öfvergått till e i någon af de ifrågavarande dialekterna. Det får väl tagas för gifvet att därsammastädes samnord. e bevarats som sådant för så vidt det befann sig i någon af de nämnda ställningarna. Det i föreg. $ anförda mellom prep. Kg. 2.2 kunde ställas i samband med detta förhållande lika väl som med bevarandet af e i svagtonig staf- velse. Att andra dialekter genomfört öfvergången till e utan en sådan inskränkning bevisa skrifningar som mellum prep. Kk. 14 o. fl; U, 1. o. fl. N:o 2. 20 O0. F. HULTMAN. Med såväl ä som e i rotstafvelsen, det förra omkr. 30 g., det senare 1 g. i Kg. 2.5, uppträder ordet ocksà i H cod. 1609, och samma behandling har följaktligen redan H cod. [B 49—1609 füretett. Huruvida den uppvisat andra exempel på e för samnord. e i svagtonig stafvelse eller framför vissa konsonanter, kan ej afgóras. Utom mellom motsvaras ingen af e-skrifningarna under $ 11 b) uti Cod. 1609 af en dylik. Att de alla finnas i H gör det i någon màn troligt att de icke influtit först i Cod. B 49. $ 13. Samnord. kort ei starktonig stafvelse har, om på detsamma följde kort I + (nasaleradt) a, brutits till a, som därefter genom framätvärkande i-omljud utvecklats vidare till 2e. Det framgår indirekt af det analogiska Stiel Stiell stiel styel 3 spi. H. 11 g. ex. Kk. 18.1; stielz 3 spi. Kk. 214, I. 13.1. Se ang. detta specifikt ónord. fall af a-brytning Kock, Arkiv XVII s. 171 ff. Betr. det framätvärkande z-omljudet jf. $ 62. 8 14. Samnord. kort e, på hvilket följde en konsonantförbindelse, slu- tande med (,kvarstáende*) konsonantiskt u, har omljudts till v. Härom vittna gora gore gori (9: -@) giorc inf. H. 19 g. ex. Kk. giori 3 spk. H. 8 g. ex. Kk. 2.2; 3 ppk. Kg. 13; U. 5, 73; 3 ppl. Kk. 65, I. 14.1; gercs 7; gores 3 ppk. Kk. 7. gieres inf. Kg. 6.1 (2 g), 7; U. 23; gere samt indirekt de analogiska Gor gor 8 spi. H. 31 g. ex. Kk. 6.1; Gors gors goors 8 spi. H. 4 g. ex. Kk. 19.. Dessa pästäenden torde i mer än ett afseende förefalla öfverraskande. Men den upp- fattning de förutsätta mäste man komma till, om man af den i nordiskan mycket utbredda flexionen inf. gera, pres. ger[ir]: pret. giorpe tager den lärdom den kan gifva, utan att söka tvinga den att gà ihop med pà fórhand fastslagna teorier. Man må dà först och främst låta io i giorpe helt enkelu vara w-brytning af e. Sievers, Gött. gel. anz. 1883 s. 55 f, förklarar (det tydligen därmed identiska) fvn. ,gjord?^ så, att ett ljudlagsenligt gordi genom inflytande af adj. gorr skulle ombildats till gord?, hvarefter det pa- latala uddljudet i presensformerna, till hvilka ombildningen ej sträckt sig, införts i preteritum och här framför det icke-palatala 9 blifvit gi. Redan Brate, Bezz. Beitr. XIII s. 45 f., har hàremot, i anslutning till Leffler, Tidsskr. f. filol. N. R. II s. 236 noten, velat góra gällande att brytning fóreligger i öo- (jo-) formerna af ordet; och samma 'äsikt omfattar äfven Noreen hvad fsv. vidkommer (jf. Aschw. gr. $ 118), fastän han beträffande fvn. vidhäller den sieversska förklaringen (jf. Aisl. gr. $$ 79 anm. 3, 254 anm. 1). Det skäl Brate anför mot denna, att 9 framför r i fsv. blifvit e och icke o, vederlägges visserligen måhända af fsv. ortogh, nsv. mol- < mor[z]d; se Noreen, Aschw. gr. 8 104 anm. 3. Men att en så vanlig form som pret. giorpe skulle haft en så komplicerad uppkomst, som Sievers menar, måste i alla fall anses högeligen osannolikt, Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 21 Längre kunna vi emellertid icke följa Brate och Noreen i deras uppfattning af ordets $ 14. förhistoria. På grund af den förmenta oförenligheten af en del former — de med brytning äfvensom det enstafviga pres. ind. sing. — med en härledning från urnord. garwiam — hänföra de dem till ett helt annat ord än de öfriga, det samma som sskr. karömi (Bezz. Beitr. a. st.; Noreen, Urgerm. lautl. ss. 132, 234). Detta antagande, vâgadt i sig själft, àr det sà mycket mera, som i många dialekter vokalen & — stammande från urnord. garwian — och diftongen — som skulle fórskrifva sig fràn det andra verbet — afvàxla inom ett flexionssystem. Det är ock für ingen del nódvàndigt. De enstafviga presensformerna kunna utan svärighet upp- fattas såsom analogiska, bildade efter förhållandet ber[r]: bera, sker[r]: skera 0. s. v. till de 4-lósa formerna inf. gora, pres. plur. gorum -id -a o. s. v. Häremot må ej invändas att tvärtom de senare tillkommit genom en analogibildning, hvars nódvàndiga fórutsáttning de enstafviga presensformerna äro. De äldsta isl. handskrifterna, dàr ordet konstant bójes inf. gora, pres. ind. sg. gor? -ir, pl. górum 0. S. v. (se Ludv. Larsson, Ordförrådet s. 124) visar att sà ej àr fallet. Fórsvinnandet af « fàr sin osökta förklaring af att, à ena sidan, verbet i frága som bekant ytterligt ofta användes obetonadt, à andra sidan w i de nord. spräken tidigt bortfallit i obetonad stafvelse efter konsonant (Kock, Arkiv IX s. 148 ff; eller efter obetonad stafvelse, enl. Noreen Aschw. gr. $ 252 2 d). Och tack vare denna ordets vidsträckta användning som obetonadt behófver ej häller ursprunget till de former, som fórete w-brytning och alltsá tidigare fóretett rotvokalen e, sókas utanför det urnord. zarızan. Det finnes skäl — och fullgoda skäl — för det antagandet, att t. ex. ett af urnord. garwide uppkommet gerudi i svagtonig ställning utvecklats till gerudi, hvaraf sedan (i starktonig) kunnat bli gzord?. Under den historiska tiden kan naturligtvis den differentiering af @, hvaraf hàr föreläge ett fall, endast fóga framträda, pà grund af att äldre € och e i de flesta nord. dialekter sammanfallit. Men där de undantagsvis hällits i sär, sàsom i vissa fno. dialekter, är den omisskännlig. Man finner i nämnda dialekter såsom representant för urspr. e i regeln e och för urspr. € i regeln e; men i stället för det senare möter e i af- ledningsstafvelser (t. ex. skynseme), i senare leden af vissa komposita (såsom stadfeste) äfven- som i en del ofta svagtoniga ord: ej allenast gera, utan ock mega, knegom, hefer, huerr, epter (Wadstein, Fno. homb. ljudl. $ 3; Sievers, Tüb. bruchstücke s. 8; Hægstad, Gamalt tronder- maal s. 79). Om spår af samma förhållande i fsv. se bl. a. Kock, Fsv. ljudl. s. 533 ff. Men är det så, att af flexionen inf. gera, pres. ger o. S. v.: pret. giorpe 0. s. v. pre- teritalsystemet utgätt fràn àldre svagtonsformer, sà har det ingen sannolikhet för sig, att dess presensformer skulle frän början varit starktoniga. Man kan därför ej undgà att hos samma flexion på ett tidigare stadium förutsätta rotvokalen e alltigenom. Och dä presens- systemet (utom imp. sing), som vi sett, ursprungligen utgjordes af idel former, där u ej be- rórts af synkoperingslagarna, och ej häller dess 9 kan med nàgon sannolikhet antagas vara infördt ur ett annat ord, mäste det hafva uppkommit af e genom omljud, värkadt af det «, som tidigare fanns framfór àndelsevokalerna. Här stóta vi nu mot de gällande teorierna om w-omljudet. I óstnordiskan har, in- vänder man, konsonantiskt u, där det ej till följd af synkope bortfallit, icke förmått omljuda en föregäende vokal annat àn under vissa speciella betingelser, som här saknas. Härtill kan svaras, att hvad e och 2 beträffar några former, som skulle bevisa detta, åtminstone N:o 2. 22 O. F. HULTMAN. S 14. hittills icke blifvit anförda. Ty i fsv. pron. pers. 2per ipar, pron. poss. ipar och fsv. spirwer kan omljudet — liksom i fsv. kweker, dag m. fl, om hvilka se Noreen, Aschw. gr. $ 71.2,» — hafva bortanalogiserats till följd af att det inträdt pà olika tider i de synkoperade och de osynkoperade formerna och eventuellt uteblifvit i sådana där « bortfallit framför kvarstående u.1 Pronominerna kunna ock vara gamla svagtonsformer och som sådana ha förlorat 2 före omljudet (jf. Kock, Arkiv IX s. 145) Ett positivt bevis fór att ? varit underkastadt det- samma, utgör däremot vokalisationen i det allmänna nsv. fyre töre (Nyl.) törvfä] o. s. v., som jämte fvn. tyrfuji återgår på urnord. tiruia och icke kunnat ha någon analogibildning att tacka för den. För e bevisas samma förhållande ojäfaktigt af gora. Någon läsare har kanske ändock bevarat ett tvifvel, huruvida ej omljudet i detta verb kunde förskrifva sig från pres. ind. sing. gor/r] eller, såsom Noreen anser (Aschw. gr. $ 69.6), från adjektivet gorr. Att den förra möjligheten utan vidare förbigicks, skedde blott i stöd af hypotesen att pres. gor[r] uppstått genom analogibildning till öfriga presensformer, efter det dessa förlorat 2; och hypoteser kunna ju ibland vara oriktiga. Nåväl, vi skola lämna densamma à sido och undersöka, om det i och för sig är tänkbart, att 9 stammar från nämnda håll. Pres. gor[r] kunde, menar man väl, hafva utgått från ett urnord. zarwir, som i 2 sing. ersatt det regelbundna zarızr. Huru denna abnormitet skulle uppstått, lär emellertid bli svårt att förklara. Den leder icke sitt ursprung från en böjning sådan som den anglosach- siska pres. ind. sg. 1. zierwe 2. gierest 3. giered, pl. 1. 2. 3. gierwad. Om denna egt en mot- svarighet på nord. botten, såsom Sievers a. st. antog, kunde ju ett zarir i 2 sing. tänkas blifvit garuir genom utjämning med de former där stammen företedde #. Men det har den med säkerhet icke egt, ty den ags. växlingen mellan en stamform med w och en utan har reglerats af den tidigare i flexionssystemet förefintliga växlingen mellan konsonantiskt och sonantiskt 2 uti stamslutet; och denna senare växling har som bekant aldrig funnits hvarken i urgermanskan eller i nordiskan. Men låtom oss göra det af ingenting motiverade antagandet att verbets 2 sing. pres. ind. på urnordisk ståndpunkt lydt garuir. Under en senare period skulle detta utvecklats till gerur. En dylik form kan visserligen tänkas fortlefva som gorr, men svårligen i samma dia- lekter där ur pret. gerudi framgått ett giordi. Har svagtonsformen med sin rotvokal e kom- mit till väldet i preteritum, är det mer än betänkligt att antaga det den ej gjort så äfven i presens. Jämsides med preteritum giordi hade helt säkert endast kunnat uppstå en 2 sing. pres. ind. giorr. I högsta grad osannolikt är det slutligen att här pres. ind. sing. skulle segrat vid en utjämning med ófriga presensformer. Det bör en gäng för alla konstateras, att en utjämning i denna riktning aldrig egt rum i nord., därest ej nägot särskildt förhällande kommit pres. ind. sing. till hjälp. Ett sådant har varit för handen i fsv. blesa, leta, repa, da. grede, nàm- ligen det ljudlagsenliga sammanfallandet af rotvokalen 2e i pret. ind. och kon). (jf. fvn. blés 1 Formen spyrvir uppges af Rietz, Ordb. s. 654 a, förekomma i Cod. Line. 20 4:o, s. 287. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 23 0. S. V.) med rotvokalen & i pres. ind. sing.!; hos det förstnämnda har väl ock, såsom Kock $ 14. antagit (Arkiv IX s. 159), dess användning som impersonellt spelat en roll. Till uppkomsten af fsv. dregha medvärkade analogien med wegha (pres. wegher, pret. wogh, part. weghin liksom pres. dregher, pret. drogh, part. dreghin) äfvensom andra verb dàr @ i pret. plur. efter u blifvit à och analogice införts i sing. (kwepa, wewa samt [!] wreka). Pävärkadt af dessa verb, särskildt af dem med r fóre eller v-ljud efter rotvokalen, àr vidare fsv. grewa (som i likhet med desamma visade vokalen @ i pres. sing. och © i pret).? På genomförandet af uti presens af fsv. brigpa, brista, nima, slippa, spritta — man kan tillägga priska (fht. dréskan) — har, enligt hvad Kock framhällit i Arkiv VI s. 18, den partiella konformiteten med verbal- gruppen brinna: brann: brunno utöfvat ett väsentligt inflytande. Att slutligen fsv. gifa, gàwa icke fätt sitt à frân 2. 3. sing. pres. ind. skola vi se i $ 16. Med ett ord, i de fall där man hittills antagit generalisering af en vokalisation som tillhórt sing. pres. ind. (eller 2. 3. sing. pres. ind.) i motsats till öfriga presensformer?, har en dylik antingen alls ej egt rum eller ock underlättats af särskilda làtt pävisliga omständigheter. Där nägon sädan ej spelat in och utjämning skett, har den städse gätt i motsatt riktning. Att här anföra exempel torde vara öfverflödigt. Hvad åter det beträffar, att böjningen inf. gora, pres. gor[r] o. s. v., pret. giorpe o. s. v. skulle för presenssystemets 26 stå i skuld hos adjektivet gorr, så är detta alldeles otroligt. Ty hvarför skulle ej samma nybildning likformigt inträdt i hela flexionssystemet, utan endast i presens? Af de båda, presens och preteritum, stod ju dock det sistnämnda adjektivet i dess funktion som pret. part. närmare. Nej, urspr. e har nog också i östnordiskan omljudts till # framför kvarstående u — det kommer man icke ifrån. Endast i gutniskan bör det medgifvas att något sådant om- ljud sannolikt aldrig gjort sig gällande. Härför talar dels det alltid w-omljudslösa fgutn. verbet giera, dels den konstanta frånvaron af omljud i analoga fall, såsom i fgutn. hagga, ne- quar, stinqua m. fl. (se $ 6 not 1). $ 15. Samnord. kort e har öfvergätt till a i icke-hufvudtonig stafvelse, om det föregicks af konsonantiskt u och efterföljdes af r, vare sig ursprungligt eller af samnord. » uppkommet. Detta a kunde sedan deltaga i den utveckling af a till (öppet?) o, som behandlats iS 7. Det förra bevisa direkt de obetonade 1 På väsentligen samma sätt är det kortvokaliska fno. leta att förklara; dess uppkomst har betingats af det ljudlagsenliga sammanfallandet i obetonad ställning af rotvokalen i pres. ind. sing. letr och pret. let o. s. v.; jf. Noreen, Aisl. gr S 495, anm. 1. Detta gäller ock om läta o. d. i de nsv. dialekter (üstsv. o. a.), där urspr. lata fortsättes, utom af det förra, som regelbundet har kort rotvokal och fungerar som hjälpverb, af ett låta med lång vokal. 2 Noreen vill i fsv. dregha (fno. drega) grewa se afljudsvarianter till fsv. dragha grawa och åberopar till förmån för denna åsikt ffris. drega greva samt fsl. greba. Aschw. gr. 8 179; jf. äfven Aisl. gr.3 8 166.4. 3 Se Kock, Fsv. ljudl. s. 120 noten; Brate, Ä. Västml. ljudl. ss. 17, 19. N:o 2. 24 O. F. HULTMAN. 8 15. wari wara (9: -@) 3 spk. H. 6 g. ex. Kk. 14; warpr (9: -p'r) hwarp’r (0: warp’r) varp/r 3 ppk. A. 12 pr.; warit asn. U. 11. H. 34 g. ex. Kk. 19 pr; U. 10 g. ex. Ind,; Warp'r Uvarp’r Hwarp'r (9: Warp'r) warp'r warp& 3 ppi. Æ. 6 pr; samt indirekt de till fóljd af analogi uti betonad stállning fórekommande ware inf. H. 6 g. ex. Kk. 19.2; U. 4 g. ex. 2.1; Æ. 12 pr.; U. 2a (4 g); warp'r 8 spi. H. warit asn. Kg. 11 pr.; U. 10.1. 9 8. ex. Kk. 19 pr. warpa warpæ inf. Kg. 91 (2 g.), M. 2.1; 3 ppi. Utvecklingen e > a > o betygas af worp'r 3 spi. M. ind. Att öfvergäng af icke-hufvudtonigt wer till war egt rum i fsv. har med ovederläggliga skäl ädagalagts af Kock, Sv. spräkhist. s. 86 ff. Då fvn. /-/verdr subst., -verdr adj., verda och vera alla tillhóra olika flexionstyper, men hafva det gemensamt, att de alltid eller ofta sakna hufvudton, är det i hógsta grad osannolikt att rotvokalen a hos deras fsv. motsva- righeter icke skulle bero pà sistnämnda omständighet, utan pà en sädan samfäld förkärlek för afljudsstadiet a, som Brate, À. Vml. ljudl. s. 2 ff, och Noreen, Aschw. gr. $ 117 anm., förutsätta hos dem. Huruvida ljudlagen tillàmpats af alla de dialekter, som gjort sig gällande i vàr hskr., är osäkert. Att så icke varit fallet bevisa åtminstone ej skrifningarna wera were weri (9: -ce) weru (9: -@) vere inf. H. 37 g. ex. Kk. 2 pr; U. 10 g. ex. 1.1; wer? were wera (9: -@) 3 spk. H. 34 g. ex. Kk. 12.2; U. 6 g. ex. 1.2; weri were weru (9: -&) veri werin 8 ppk. H. 18 g. ex. Kk. 11.1; U. 4 g. ex. 7.1; werit asn. H. 5 g. ex. Kk. 24 — werp’r 3 spi. Kk. 21.2, 3 — vare sig de ätergifva ordet i obetonad eller i betonad ställning. De bevisa endast att i betonad användes former med den ljudlagsenliga rotvokalen @, jämte sådana med a, hvarà ofvan anförts exempel: jf. $$ 7, 12. Lika litet får man däraf, att verbet wera vida oftare (124 g. af 144) representeras af æ-skrifningar än verbet werpa (2 g. af 64) och följaktligen torde förete rotvokalen @ åtminstone i någon dialekt där det senare har a, sluta till att här öfver- gången uteblifvit framför samnord. x. Den olika behandlingen af rotvokalen hos de båda verben kan sammanhänga därmed att hos wera pres. ind. och (den ursprungliga) pres. kon). icke kommo att förete några svagtonsformer med stammen war- Ty det var i synnerhet dessa böjningsformer som förekommo i obetonad ställning, medan starktonsformen hade en relativt vidsträckt användning hos inf: och pret. part., till följd af bruket i det äldsta språket att ställa dem (aksentuerade) i slutet af satsen efter sina bestämningar. Att den eventuella utveckling af a till o, som spåras i worp'r, varit främmande för en del af Cod. B49:s dialekter, visa a-skrifningarna af samma ord. Se för öfrigt $ 7, slutet. 8 16. Af palatal konsonant föregånget samnord. e har i obetonad staf- velse öfvergått till 2. Det visar sig hos de obetonade gr gi 3 spi. I. 14 pr. o. fl; gite 3 ppi. Kg. o. d. 3 spi. M. 19 o. fl; U. 7.3 o. fl; gzw? 2 pr. gifwi 3 spk. Kk. 6.1 o. fl; U. 8 pr. o. fl; giwa o. d. inf. Kg. 6 pr. o. fl; U. 4 o. fl.; gewr 3 ppk. Kk. 4 o. fl. DSL SD Kd 14207115202 470. 1 ars Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 25 Enligt Brate, À. Vml. ljudl s. 19, skulle fsv. gita giwa fått sitt i genom generali- $ 16. sering af vokalisationen i 2. 3 sing. pres. ind., där e genom ?-omljud öfvergätt till nämnda vokal. Denna hypotes har tillbakavisats af Kock i Arkiv VI, s. 18 f. Det kan, framhäller han här, omöjligen vara tillfälligt, att gifa och gàwa äro de enda verben med i-]jud och tillika de enda med begynnande palatal inom sin grupp (drepa, kwæpa o. s. V... Palatalen och i-ljudet mäste, säsom tidigare (af Leffler, Tidsskr. f. filol. NR II s. 291 och) af honom själf i Fsv. ljudl. s. 553 antagits, stä i nägot kausalsammanhang. Detta kan man utan betänkande skrifva under. Man kan det så mycket hällre, som den utjämning Brate antar, knappast ens i sig själf är möjlig, af skäl som anförts i $ 14 — låt vara att ö-vokalisationen måhända, sásom Kock medger i P.-B.-S. Beitr. XXVII s. 182, delvis grundar sig på omljudet i 2. 3 sing. pres. ind. Men Kock sóker vidare pä först anf. st. sä begränsa den utveckling af ? efter palatal konsonant, som röjer sig i gita och gawa, att den skulle inträdt i kort rotstafvelse framför i. Medgifvas bör, att om till följd af en sådan ljudlag 2 pl. pres. ind. och imp., hela pres. kon). samt pret. part. haft rotvokalen 2, det ej vore otänkbart att den kunnat därifrån spridas till öfriga presensformer. Men det gifves en omständighet, som kullkastar hela denna förklaring. Det mot fvn. geta svarande fsv. verbet visar rotvokalen à endast för så vidt det tjänstgör som hjälpverb med betydelsen 'gitta, kunna”. I andra betydelser, såsom “afla’, “erhälla’, 'om- tala’, uppträder det däremot alltid som gæta o. s. v. Hvarfór den af Kock antagna växlingen hàr skulle utjàmnats i annan riktning àn i det fórra fallet, àr omójligt att inse. Däremot kan klyfningen med stórsta sannolikhet härledas ur den olikhet i tonstyrka som i stort sedt torde varit förbunden med betydelsedifferensen. Med hänsyn till att hjälpverbet gita i regeln var obetonadt och att äfven verbet giwa ytterst ofta förekom i oaksentuerad ställning, kan man ej gärna tvifla pà att det varit denna omständighet som jämte ställningen efter palatal konsonant betingat öfvergängen af e till 2. Under ljudlagen föll äfven det korta e, som uppkommit i svagtonig stafvelse genom förkortning af © (< ei < az 8 55): fsv. gin-, ginum — eller genom den ófvergàng @ > e, hvarom i $ 14 var fråga: fsv. gira "göra, halfgirpi, porkil, à. nsv. [kalf-]kitte. Om en parallell utveckling af s till y vittna fsv. gynum, Ostergytland, ogyr (: gor MELL). Kock, som i Arkiv VI s. 16 f. (jf. äfven IX s. 263) pävisat densamma, tyckes anse att den varit begränsad till en mindre del af spräkomrädet, och enahanda àr väl hans àsikt om den utveckling „ge > gi, ke > ki i relativt oaksentuerad stafvelse“ som han konstaterar i fsv. Aalfgirp? och à. nsv. [kalf]kitte (s. 19 f). Det torde nu vara klart att den af stafvelsens aksentsvaghet betingade palataliseringen efter palatal konsonant haft ett lika vidsträckt område som fsv. gita giwa. Att palataliseringen skulle inträdt ej blott i obetonad stafvelse, utan ock i bitonig, framgär icke med nödvändighet af de uppräknade exemplen. $ 17. Samnord. e har i obetonad stafvelse framfór m varit underkastadt en labialisering, till fóljd hvaraf det motsvaras dels af w, dels af o. À ena sidan fórekommer nàmligen sum pron. rel H. 122 g. ex. Kk. 12.2; U. 28 sum konj. H. 68 g. ex. Kk. 2 pr.; U. 35 g. ex. Prol, g. ex. 1 pr. Vm vm wm konj. H. 6 g. ex. Kk. 12.1; N:o 2. 4 26 O. F. HULTMAN. $ 17. à andra sidan som pron. rel. H. 36 g. ex. Præf. Som som konj. H. 12 g. ex. Pr&f.; U. 112. Ang. beteckningen v, w för u jf. $ 33. Se om denna ljudlag Kock, Sv. akc. II s. 335 ff. Det bevismaterial han framlàgger làmnar icke rum för nàgot tvifvel. Den afvikande förklaring Noreen (Arkiv VI s. 366; Urgerm. lautl. s. 62; jf. àfven s. 66 med Aschw. gr. $ 256 anm. 4) vill gifva detsamma är föga Ofver- tygande. Sà olikartade àn de ord àro som det omfattar, skulle enligt honom deras w gent- emot e i fvn. ófverallt representera ett annat afljudsstadium. Den yngre och kanske dialek- tiska, men ljudfysiologiskt identiska utveckling af (.reduceradt^) e till w, som en del ortnamn pà -wm uppvisa (Kock, Accentuierung $ 411 o. dàr anf. litteratur), erkänner likväl äfven han (Aschw. gr. $ 150 anm.) : Hvad beträffar förhållandet mellan sum vm etc. och som, får det tagas för gifvet att de stamma från olika dialekter. Att något om ej visar sig, kan vara tillfälligt, dà ordet fóre- kommer i vår hskr. så fà gånger och nästan endast i den del där sum är enrädande (se ne- dan). Den olika behandlingen sammanhänger tydligen med den som ändelsen -wm varit un- derkastad i làngstafviga ord (S 97). Vi finna i vàr handskrift som regelbundet (5 g.) användt uti HL:s fóretal; sà ock i 1609 års edition. För de i handskriftens öfriga delar växelvis mötande som och sum visa så- väl H cod. 1609 som U codd. B 12 och Sch. undantagslóst sum. Hvartdera läter sluta till att som inkommit först i B 49 och att tidigare handskrifter öfverallt haft sum. B 49-skrifvaren tyckes efter hand ha kommit under fund med att sum och icke som borde användas. Uti HL:s Kk. brukar han det förra icke hälften så ofta som det senare (8: 19 g.), i Kg. något oftare än detsamma (20: 15 g), i Æ. 4 gånger så ofta (36: 9 g.), medan han i det följande konsekvent skrifver swm utom på ett enda ställe (i U. 11.2), där han låter ett som insmyga sig. Samnord. 7. 8 18. Samnord. i kvarstår, för så vidt ej någon af de i $$ 19—27 behand- lade ljudlagarna gjort sig gällande, såsom 2. T. ex: i prep. Kk. ind. o. fl; U. ind. o. fl. skiftæ inf. Kg. 2.4 o. fl; U. 83 o. fl. inne adv. Kg. 11 pr. o. fl; U. 7. time as. M. 38 o. fl; U. 2 pr. (2 g.). Us sess d, ilu Ui Bic Hu num UL IMO lip ns. Kk. 18 pr. pingi ds. Kg. 431 o. fl; U. 25a. ogild npn. A. 6 pr.; U. 6.5. wite inf. veta' b. 3 pr; 11.2 (2 g.). Ljudvärdet ö tillkommer tydligen äfven bokstafven j, som någon gång i början af ett ord återger samnord. i: J j prep. H. 5 g. ex. Kg. 6 pr.; Jndalz a ns. V. 18.2. Samma ljud åsyftas väl ock med y i ett antal skrifningar, dàr det motsvarar samnord. làngt i uti öppen stafvelse: dyki ds. Va; lyti 8 spk. V. 24.3; synum synom dsm. H. 5 g. ex. Kk. 14; U. 9 pr., 11.2; dpm. Kg. 2.1; synu dsn. U. 11.1; syne asf. U. 12; sypen adv. U. 8.1; typum dp. Kk. 138. Om y sä- Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 27 som tecken för 7 se Noreen, Aschw. gr. S 108, anm. 2, 4. Päfallande många äro exemplen S I8. på y i de former af pron. sen, hvilkas ändelse innehåller (eller innehållit) «: 9, mot 36 med 7 (däremot för ack. sing. fem., ack. plur. mask och nom. ack. plur. fem. 1 med y, 35 med 2). Man kunde häraf frestas att antaga en värklig öfvergäng till y framför u, kanske begränsad till nasaleradt ? och sålunda ett motstycke till w-omljudet af nasaleradt @ i ónord. Så länge vidare antydningar om en dylik ljudlag saknas, vore dock detta fórhastadt. Måhända beror y i de anförda exemplen delvis på „omvänd skrifning“, ty såsom vi i $ 45 skola se, har en öfvergäng af y till 2 egt rum i nägon af B 49:s dialekter. Denna omständighet eller ock sam- hórigheten med synum (som förekommit strax förut) o. likn. har vàl framkallat skrifningen synnu (9: -@) dsf. sin Kk. 14. Att twelyt asn. 'tvàfargadt Kg. 7 tillkommit genom omvänd skrifning kan med stor sannolikhet antagas; jf. särskildt fsv. twelyti "två tredjedelar'.! Om behandlingen af den samnord. diftongen æ se $$ 74 ff. $ 19. Samnord. 2 har i ställning framför gg, kk, mg, mk, på hvilket (ännu efter synkoperingstiden) följde konsonantiskt u, utvecklats till y och sedan — dock måhända icke efter r eller framför kk — vidare till iu. Detta antydes af siunka inf. JE. 4. Om det i ofvannàmnda ställning intrádda ónord. w-omljudet af i se Kock, Sv. landsm. XIL: s. 9 ff. och Noreen, Aschw. gr. 8 70.2; om utvecklingen y > iu därsammastädes Wad- stein, Fho. homb. ljudl. s. 150 f£. ? $ 20. Samnord. ? har, ifall det var kort och inom samma stafvelse £ före- gick och r efterföljde detsamma, öfvergätt till y. Det synes af lànordet kyrkiu ns. H. 5 g. ex. Kk. 2 pr.; g, d, as. H. — kyrkiu bygning as. Kk. ind., 1.2 — kyr- 25 g. ex. Kk. 1 pr.; kyrku as. Kk. 4; kyr- kiu dorum dp. Kk. 15.1 — kyrkiu frip'r ns. kiunna kyrkiunne gs. Kk. 20 (9 g.); ds. Kg. 4.1; kyrkiu fripi ds. Kk. 21.2; kyrkiu Kk. 21 pr. — kyrkiu balk'r kyrkio b. ns. H. frip as. Kk. 181 — kyrkiu garpi ds. Kk. praef, Kk. ind. — kyrkiu bole k. bole ds. 18 pr, 1, M. 33; kyrkiu gaarp kyrkio garp Kk. 24, b. 3 pr; kyrkiu bool as. Kk. ind. kyrkegarp as. Kk. ind., 19.4, A. 13.7; kyr- 1 Samnord. 2 behöfver ej föreligga i byltughur byltugh’r nsm. Kg. 6.5, A. 13.3 (2 g.) 0. S. V.; ordet kan (liksom fsv. byskuper) hafva u-omljud. Se für öfrigt om detsamma 8 33. Lika litet vittnesgillt i fråga om behandlingen af samnord. À är styltingx rast n, as. V. 15 (2 g.), som efter Verelius och Schlyter plügar härledas från fsv. stilta stylta 'krycka' och tilläggas betydelsen "krymplingsmil, d. v. s. "så långt stycke en gubbe 1. vanfört folk kan gà innan de hvila sig”. Ett så kuriöst längdmått har nog aldrig existerat, utan textens styltinge rast har kommit till genom för- vanskning af ett styttingx rast, i hvars förra led vi igenkänna det från östsvenska och norrländska dialekter välbekanta stytting stötting 'skogskülke, kort släde att köra timmer på. Detta framgår alldeles tydligt af lagens egen definition af begreppet: Sra langh seal st. r. wera. aki heman fore sool vm stapu tima. gen iulum ok huggi store las. ok kumi at'r vm mipian dagh. På motsvarande ställe i H cod. 1609 läses ock Styttungr rast. 2 Fgutn. har stått utanför dessa ombildningar; jf. 8 6 not 1. N:o 2. $ 20. 28 0, «RBS EWETMAN. kiu garpe ap. Kk. ind. — kyrkiu klæpi .1.2, L 4, 9 — kyrkiu wigning as. Kk. ind. kyrkiu klepu (0: -@) ap. U. 10 pr. (2 g.) — kyrkiu wegh kyrkiu uegh ds. Kk. 12.2, — kyrkiu prest as. Kk. ind. — kyrkiu Kg. 4 pr; as. V. 2 — kyrkiu weriender skrup as. Kk. 6.2 — kyrkiu sokn ds. A. np. Kk. 1.2; kyrkiu veriundum dp. Kk. 6.3. Villkoren för denna öfvergäng hafva först angifvits af Kock i Sv. spräkhist. s. 22 f. Hvad särskildt beträffar fsv. kyrkia, som utgör ett af stöden för hans teori, har likväl Noreen i Aschw. gr. $ 108 anm. 1 velat göra gällande, att det haft inflytande frän ags. cyrce och gr. xvgıaxn att tacka för sitt y. Denna mening faller väl på de invändningar Tamm framställt däremot i Granskn. af sv. ord s. 16. Men den förklaring han vill sätta i stället — att här förelåge u-omljud af ö, värkadt af ändelsevokalen i gen. dat. ack. sing. o. s. v. — är ej mera tillfredsställande, då några flere exempel på detta nya fall af u-omljud icke af honom anföras. Man frågar sig förgäfves, hvarför icke y här kan ha uppkommit genom den kockska ljudlagen, hvars existens ju i alla fall står fast. Att fsv. kyrkia möter redan i de äldsta handskrifterna utgör icke något hinder, enär ingenting motsäger att öfvergången är så gammal; af de ord, i hvilka den för öfrigt visar sig, finnes intet enda belagdt i den äldre fsv. litteraturen. Troligtvis har ljudlagen i fråga icke tillämpats af alla B49:s dialekter. Detta är den sannolikaste förklaringen af det faktum att äfven 2-former af kirkia voro i bruk inom desamma, såsom följande skrifningar ge vid handen: kirkia kirkiu ns. Kk. 5 pr., 21.3 (2 g.); kirkiu g, d, as. 8 g. ex. Kk. 1 pr. — Kirkiu balk'r ns. Kk. 21.2 — kirkiu bole ds. Kk. 5.1 — kirkiu doy dp. Kk. 21.2 — kirkiu fripir ns. Kk. 21.5; kirkufripi ds. Kk. 21.2; kirkiu frip as. Kg. ind. — kirkiugapz (9: -garpz) gs. Kk. 21.2; kirkiugarpi ds. Kk. 21.2,3; kirkiugarp as. Kk. 21.2, 5 — kir- kiugarpz lipi ds. Kk. 21.2 — kirkiu klepi kirkiu klepe ap. JE. 10 pr; U. 10 pr. — kırkiu wegh ds. Kk. 21.2 (2 g.), Kg. 4 pr. — kirkiu piuf as. M. ind. H cod. B49 uppvisar i allmänhet blott sällan skrifningar med ?, inströdda bland de vanliga y-skrifningarna, men i Kk. sl, som stammar från en annan hskr. än det öfriga, icke mindre än 15 af det förra slaget och ej en enda af det senare. Väsentligen samma motsätt- ning måste B49-skrifvarens förlag hafva företett. Att redan i H cod. [B 49—1609 funnits både y- och ö-skrifningar är icke osannolikt, med hänsyn till att också Cod. 1609, som annars uteslutande använder de senare, i lagens första kapitel tvänne gånger visar ett kyrkiu i öfverensstämmelse med Cod. B49. — U cod. B49 har, i 10 pr., 2 hithörande skrifningar med y och 1 med i. Cod. [B12—Sch.—B 49 och Cod. [B 12—B 49 torde snarast, liksom Cod. B 12 och Cod. Sch., haft endast 2-skrifningar. 8 21. Samnord. kort i, som efterföljdes af /ó, har öfvergått till y: sylfwr as. Kp. 1 — sylfsmip'r ns. Kp. 1 (2 g) — sylf tali ds. A. 12.2. I de fsv. urkunderna är sylwer (solfwer) nästan lika vanligt som silwer. Det får därför icke likställas med öfriga, endast undantagsvis mötande exempel-pä labialisering af 2 framför l|, hos hvilka denna måste bero på en ljudlag med vida trängre område. Orsaken till den all- männare labialiseringen i sylwer synes vara den, att här lö — ej blott / — följde på vokalen. Också rö tyckes i många fsv. dialekter framkallat öfvergång af kort à till y; jämte dirwe dirwas anträffas synnerligen ofta dyrwe dyrwas (dorfwe dorfwas) Att förbindelserna /6 och rö Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 29 särskildt gynnat labialitet hos den föregående vokalen visa också nda. Gulv, à. nda. kulff; $ 21. nda. Kurv, Skurv, jämförda med t. ex. nda. Folk, Holm; Bord, Hors, Korn, orke, Orm, skorte, Torv («C fda. torgh). — Mindre sannolikt förefaller det att — såsom Noreen, Aschw. gr. $ 108 anm. 3, häller för möjligt — den större utbredningen af fsv. sylwer skulle bero pä infly- tande frän ags. sylfren. Jämte de ofvannàmnda exemplen förekommer ett s#fwri ds. Kp. ind., hvilket gör tro- ligt att icke alla B 49:s dialekter berórts af ljudlagen. De förra, såväl som sZfwri, hafva sannolikt i H cod. [B 49—1609 motsvarats af i-skrifningar, i öfverensstämmelse med förhällandet uti Cod. 1609. $ 22. Samnord. kort 2 har i ställning framför m labialiserats till y: hymiriki as. Kk. 21.5. Tillvaron af en sädan ljudlag i en del fsv. dialekter bevisas àfven af de i handskrif- terna (merendels alternativt) mötande dymba subst. dymber adj. gymsten, hymn, symma, sympa, tymber, ympa. Enligt Noreen, Aschw. gr. 8 108 anm. 3, kunna dymba dymber ock stå i afljudsfürhällande till fsv. démba fvn. dimmr och hymn hymirike höra till fht. humil. Att de tillkommit genom samma ljudlag som de ófriga mâste vàl dock anses sannolikare. Fór denna ljudlags invärkan hafva emellertid B 49:s dialekter endast delvis varit ut- satta; i en annan del kvarstär samnord. kort 2 framför m som sädant, enligt följande skrif- ningars vittnesbörd: hömöriki himirike himerike as. H. 4 g. ex. Pref; himerikis himarikas (o: himerikes) gs. H. pref, Kg. 11.1; imme ap. M. 15.1; timb’r as. V. 13 pr. Då y- och zskrifningarna fördela sig sålunda att den förstnämnda finnes i Kk. sl, medan i ófriga delar af H cod. B 49 de senare àro enrädande, uppvisade väl redan B 49-skrif- varens förlag samma motsättning (S 2). H. cod. 1609 använder skrifningar med 2 ej allenast där Cod. B49 har dylika utan äfven för dess hymiriki. H cod. [B 49—1609 har väl snarast öfverensstämt med den fórra. $ 23 Samnord. kort 2 har, ifall det föregicks af r, utvecklats till y: bryst’r 3 spi. U. 8 pr. helbryghpee adj. A. 13.6. fryllu gs. U. 18. prypiunger ns. U. 91; prypiung as. A. 94, fryp as. Kg. 6 pr. Kp. 1 — /agha prypiungr gs. JE. 7 pr. Att en föregående konsonant ensam förmått framkalla öfvergäng af kort 2 till y i fsv., bestrides af Noreen i Aschw. gr. S 108 anm. 5. Men dà säsom här en mängd skrifningar i samma urkund tyda pä ett dylikt förhällande, kan man svärligen komma frân saken med specialförklaringar. Sädana stä icke ens till buds för alla de fall, som yppa sig i de fsv. ur- kunderna, ur hvilka ytterligare kan anföras brygdha vb., drykka vb., grysla “brödspade’, ryd- dare, ryse 'rese, rysta.« Icke häller fór alla de skrifningar af samma slag, men delvis af andra ord, hvarpà de fda. handskrifterna ófverflóda. Och man skaffar lika litet ljudlagen ur världen genom att öfverallt där andra utvägar tryta uti y se blott en beteckning för i. Det gifves ett annat vittnesbörd för dess existens, som icke så lätt låter sig bortförklara: det lefvande språkets. En önord. dialektisk öfvergång af kort ? till y under invärkan blott af ett före- N:o 2. 30 0. FE! HurnTMAN. $ 23. gående r förutsättes med nödvändighet af nda. Brest “brist’, nda. dial. (Sejerö) röst "halster' (fvn. rist); troligtvis ock af nsv. rysta, nda. ryste, som Kock, Sv. spräkhist. s. 26 väl med orätt vill skilja frân fvn. hrista, nsv. rista. Dessa enstaka exempel torde visserligen uppträda i resp. munarter blott pà grund af dialektblandning. Men med hänsyn till vär ännu högst ofullständiga kunskap om de nordiska dialekterna är det föga öfverraskande att några sådana, där ljudlagen finnes genomförd, icke kunna angifvas. Ibland Cod. B49:s dialekter finnas äfven sådana, där öfvergången i fråga ej egt rum. Handskriften uppvisar nämligen inemot 200 skrifningar med 2 för samnord. kort 2 efter r, bl. a. brisi'r 8 spi. Kk. 6.3 o. fl; U. 8.1; frille barnı ds. Æ. 142; U. 24 pr; frip as. Kk. ind. (05 ii (U No 10 09 23 32010902]. es A le Dr ol US Tie (s dl Ett af samnord. a uppkommet 2 ($ 10) har varit underkastadt samma ljudlag, om man får döma af wæryldin ds. I. 17. I säväl H cod. 1609 som U codd. B 12 och Sch. motsvaras de ofvan anförda skrif- ningarna med y (liksom de motsvarande ?-skrifningarna) af sådana med 2.1 Med största sannolikhet kan det därför antagas, att resp. grundhandskrifter ej visat nägra spär af den här behandlade ljudlagen, utan att de skrifningar, som innehålla dylika, stamma från B 49- skrifvaren. S 94. Samnord. kort 2 tyckes, om det omedelbart efterföljdes af ett v-l]jud, åtminstone under vissa omständigheter hafva ófvergátt till e. I hand- skriften fórekommer nàmligen guzeuelagh spiel as. Kk. 15 pr. lew'r 3 spi. H. praef; lewa 3 ppi. U. 12 pr. En bekräftelse på kausalsammanhanget mellan e och det därpå följande v-ljudet gifva de spår af en öfvergång kort y > 6 framför v, som föreligga i ofninge gs. 'ymnighet I. 17; owirklepi ns. U. 10 pr. ($ 46). Och att här icke är fråga om en tillfällighet framgår däraf att man också i fda. urkunder från början och midten af 1300-talet — hvilka urkunder i all- mänhet icke röja någon förändring af kort ? och y — möter skrifningar liknande de här an- förda, t. ex. i Cod. Holm. B 76 och Cod. Ledreborg 12, utgifna af Schlyter i Sk. L.: lewer 8 spi. I. 4 och ower I Add. D 5; samt i Cod. AM. 187 8:0, utg. af V. Säby: lefer, refner. I en del af de ifrägavarande dialekterna har likväl ljudlagen icke egt hemortsrätt, efter- som handskriften innehåller också skrifningarna gupsiuilagh as. Kk. 11.1; gupsiwi lagh spiel as. U. 24.1; hfwa liwa inf. H. pref, I. 17; kfwr o. d. 8 spi. H. 5 g. ex. Kk. 10; U. 22 g. ex. Prol; kfwe 3 ppi. U. 1.2, 18. Skrifningarna med e tillhöra dels H, dels U. Om man fränser lew’r H pr&f., som äterfinnes med e i H cod. 1609, förete denna samt U codd. B12 och Sch. ej mindre i deras ställe än i de sist uppräknade exemplens skrifningar med 7. De förra kunna därför med täm- lig visshet antagas blifvit insatta af B 49-skrifvaren. Jf. S 46, slutet. | prypiung as. Kp. f saknar likväl motsvarighet i H cod. 1609, bryst"r 3 spi. U. 8 pr. i U cod. Sch. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 31 S 25. Samnord. kort 2, som föregicks af konsonantiskt w och efterföljdes$ 25. af tautosyllabisk supradental har, ifall fóljande stafvelse icke innehöll (son. el- ler konson.) 2, öfvergätt till e: Wel 3 spi. Kk. 19.3. En utveckling af kort 2 till ä har enligt Kock, Arkiv IX s. 248 f; under nämnda be- tingelser egt rum inom svenskan. Att den närmast resulterat i ett e-ljud, är väl ett ound- gängligt antagande. — Wel kunde naturligtvis också stamma från någon dialekt med den all- männa ófvergáng kort i > e framför supradental, som Kock a. st. uppvisat i Cod. Bur. Att åtminstone en del af B 49:s dialekter icke haft denna sistnämnda ófvergàng visa likväl skrifningar sådana som körkia ns. Kk. 21.3; silfwri ds. Kp. ind.; skilies inf. ZE. 10 pr.; U. prol. o. fl; «iie 3 ppi. Kg. 6.1 o. fl. Osákrare är, om ej den förstnämnda, trängre begränsade ljudlagen varit gemensam för dem alla. Wil o. d. 1, 3 spi. H. 54 g. ex. Kk. 4; U. 12 g. ex. 1.2 kan (liksom il vil Kk. 12.2, p. 4.1) hafva långt dentalt / eller bero på utjämning med inf. wiliæ, pres. ind. plur. wezum wilin wihe, pres. konj. wii o. s. v. Och win as. Kg. 4a kunde tànkas fätt sitt 2 fràn de tvästafviga bójningsformerna (eller nom. sing. med längt dent. »?) där det ljudlagsenligt bevarats. Det troligaste är väl emellertid, att en del af dia- lekterna alls ej tillàmpat ljudlagen. - Wel motsvaras i H cod. 1609 af Wil, och äfven annars finner man där inga e-skrifningar af hithórande ord. Att H cod. [B 49—1609 visat samma konsekvens, àr icke osannolikt, men naturligtvis hógst osäkert. $ 26. I svagtonig stafvelse, på hvilken följde en hufvudtonig med so- nanten y, har samnord. kort 7 blifvit y. Till denna slutsats berättigar väl mysfyrm’r mysfyrme 3 spi. A. 24; U. 24, jämfördt med miskunna kona miskunne kone ns. A. 1.2; U. 1.» En dylik på regressiv vokal- harmoni beroende öfvergäng i > y anför också Noreen exempel på i Aschw. gr. $ 138 anm. H cod. 1609 har i stället för Cod. B 49:s mysfyrme@ ett misfirmis; grundhandskriften kan lika vàl hafva haft det ena som det andra. Med stórre sannolikhet läter sig mysfyrm’r i U. 24 återföra på U cod. [B 49—Sch.— B 49: Codd. Sch. och B 49 ófverensstàmma i bruket af y-formen emot Cod. B 12, som har mäsfyrmis. $ 97. Samnord. kort har i obetonad stafvelse utvecklats till en e- eller æ-liknande vokal. Likväl var ljudlagen alternativt begränsad sålunda, att den icke värkade framför t, eller så, att den värkade efter en stafvelse med sonan- ten e, o eller v. Öfvergängen visar sig i epren ns. I. 17.! landzens gs. p. 4.2. 1 Man har att für slutartikelns vidkommande utgá frân samnord. former med rotvokalen 2. Där den i historisk tid icke företer denna, utan i stället e (eller @), sker det till följd af ljudlagar, som hvarje © uti samma ställning varit underkastad. Se härom Noreen, Aisl. gr. 8 143 anm. 1 och N:o 2. 32 0. F. HuLTMAN. S 27. samt i gerpen ns. A. 16.1. prestens gs. Kk. 2.2. iorpænne ds. Kg. 6 pr. (ræller:) biscups retten as. M. 25 — konungx kostenn ns. U. 10.2. retten as. M. 25. mannen as. M. 17. piufwen ns. M. 35. Också skrifningarna zorpane as. Kg. 2.1; giærnningun ns. Kg. 6.1, gærningune as. Kg. 1 pr; giærpune as. Kg. 1 pr. tyda hàn på former med @ i artikelns rotstafvelse. De härröra från en skrifvare, som ofta förblandat de tre àndelsevokalerna a © u, emedan de uti hans egen dialekt sammanfalit i den nämnda — något hvartill vi skola återkomma i $$ 84, 90 o. 98. Alla B49:s dialekter voro ej delaktiga af öfvergängen i frâga: uti handskriften före- kommer äfven barnsis (0: -ns) gs. U. 114, barnzn np. U. 73; botin ns. V. 6.1, botina as. U. 1.15 gifptin ns. U. 83, giptinni ds. U. 84, gifptine as. U. 8a; giældin n, ap. U. 25 pr., 1; gerningini ds. M. 22; husin np. Kk. 2.2 (3 g.); torpine as. Kg. 24; kalkin as. M. 85; laghin np. Kk. 16.1; lansins lansis (0: -ins) gs. b. 1.1, 11; lekirin ns. M. 14.1; mannin ns. ZE. 16.1; U. 7a, manzins mansins gs. M. 17; U. 1.1; prestins gs. Kk. 2.2; sakin ns. AR. 16.1; sarin ap. M. 14.1; skifte lo- tin. as U. 8.1; skifptin ns. U. 8.1; stapin as. Æ. 16.1; weghin ueghin as. Kk. 14 (9 gJ; weryl- din ds. I. 17; opin ns. U. prol. Att ätminstone nägon dialekt, som annars genomfört öfvergängen, bevarat 2 framför t, kan slutas däraf att ingen skrifning med -et eller -et visar sig vid sidan af de 17 exemplen på artikeln -#: arit Kk. 10; barnit JE. 10.1, 13.1,2, 16.1; fangit Kg. 2 pr.; gozit U. 10.1; husit M. 31.2, V. 15; lagh slitit Kg. 6.1; malit p. 3.1; banzmaht Kk. 17.2; ranit Æ. 24, M. 17 (2 g.), 18; skiplaghit M. 23. I öfriga former af slutartikeln möta vokalerna ? och e e resp. 33 och 10 gänger. — En liknande differentiering af artikelns rotvokal har Kock, Fsv. ljudl. s. 289, påvisat uti vissa yngre fsv. urkunder. Likväl är den möjligheten icke utesluten, att någon af B49:s dialekter låtit öfver- gången ske också framför t, fastän det tillfälligtvis icke kommer till synes i handskriften. I $ 90 skola vi finna att vissa skäl göra en sådan behandling af ändelsevokalen 2 sannolik. Kock, Fsv. ljudl s. 288 ff; jf. äfven här längre fram. Jämväl där artikeln, såsom i vissa fornnorska och östsvenska dialekter är händelsen (Wadstein, Fno. homb. ljudl. s. 88; Hægstad, Gam. trynderm. s. 79; Hultman, De östsv. dial. $ 2.10 o. anm.) uppvisar e i större utsträckning än de i ändelse- stafvelser konstaterade ljudlagarna kunna förklara, torde det vara att återföra på äldre 7. Märkas bör nämligen att artikeln saknade den biton, som tillkom böjningsändelser af för öfrigt samma ljud- gestalt, och att det ej saknas antydningar om att nämnda dialekter låtit hvarje 2 uti fullkomligt obe- tonad stafvelse öfvergå till e. En tämligen säker sådan gifva de fno. pronominalformerna mek, pek, sek, vet, met, som visa sig i samma urkunder som nämnda förhållande (Wadstein, a. a. s. 53, o. Hægstad a. st.), Att här invärkan från ek, mer, per, ser och ver skulle framkallat e-ljudet (jf. Wad- stein, senast a. st.) kan väl ej anses som en mera tilltalande förklaring. Endast under förutsättning af en ljudutveckling i > e i obetonad stafvelse kan man dessutom förstå att suffixet -/jg- i en del Íno. urkunder konstant ersättes af -leg- (-leg-) Också hvad östsvenskan angår, hänvisar vokalisationen i ack. sing. af de personliga pronominerna på samma ljudlag; de hafva nämligen äfven i dialekter, där starktoniga kortstafviga monosyllaba bevara 2 oförändradt (Hultman, a. a. 8 8.6), i svagtonig ställ- ning formen mä, tä (dä), sä. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 33 Ett spår af en liknande, men endast efter stafvelser med e, o eller 7 inträdd öfver- S 97. gäng — hvilken naturligtvis tillhört nägon annan dialekt — utgör äter pä sätt och vis kostenn i U. 10... Såsom nedan skall visas, har denna skrifning föranledts af ett kosten i tidigare handskrifter, där en dylik vokalharmonisk differentiering af artikelvokalen tydligare framträdt. Exemplen med e och de med @ representera utan tvifvel skilda dialekter. Jf. $ 90. Uti H cod. [B 49—1609 hafva väl skrifningar med -# uppträdt lika exklusivt som i Cod. B49; de göra det nämligen ocksä i Cod. 1609. I stället för de öfriga hithörande skrif- ningarna i H cod. B 49, 20 med © och 9 med e l. c, finner man i Cod. 1609 24 med 2 och 3 med e.t Af de sistnämnda förekomma 2 på ställen där också Cod. B49 har en e- eller e-skrifning, och endast 1 motsvaras där af en 2-skrifning. Det synes på grund häraf mycket sannolikt, att redan i grundhandskriften hvartdera slaget varit representeradt. — Om U cod. [B 12— Sch.—B 49 kan detta med säkerhet påstås. Codd. B12 och Sch. visa liksom Cod. B 49 i allmänhet skrifningar med 2, men i 10.2 har Cod. B 12, likaledes i väsentlig öfverensstäm- melse med densamma, kosten. Visserligen läses på motsvarande ställe i Cod. Sch. kostrin, men detta är pätagligen mindre ursprungligt; kosten stammar nog från Cod. [B 12—Sch.—B 49, i likhet med ett botene (botene) som både i Cod. B 12 och i Cod. Sch. möter uti 1.1, och med en mängd i UL:s öfriga balkar förekommande exempel på öfvergång af artikelns rotvokal till e (e) enligt vokalharmonilagen. ? Såväl i H cod. 1609 som i U codd. B 12 och Sch. visar artikeln, där den ej uppträder med sin ursprungliga rotvokal i, i dess ställe e. Enda undantaget härifrån, botene U. 1.1 i Cod. B12, har för penultimans @ att tacka en assimilation med ultimans; artikelns rotvokal är nämligen här aldrig æ utom i ack. sing. fem. (hvarå ett annat ex. föreligger i lestis botene M. 24.1). Nämnda undantag är således icke likställigt med æ-skrifningarna i vår hskr., hvilkas æ mera spontant utvecklats ur 2. Dessa sistnämnda, som förekomma både i H och i U, kunna under sådana omständigheter med stor sannolikhet antagas härröra från B 49-skrifvaren. Att han i enlighet med sin egen dialekt användt en skrifning med &e har dock åtminstone ibland föranledts af att hans förlag på motsvarande ställe visat en med e. Ty såsom vi ofvan sett, tyda vissa koincidenser mellan æ-skrifningar i Cod. B 49 och e-skrifningar i andra hand- skrifter på att de icke oberoende af hvarandra inkommit i texten. Samnord. o,.° $ 28. Samnord. o, kvarstår i allmänhet — om undantagen se $$ 29—31 — säsom o: 1 Nämligen edhren I. 17; mannen M. 17; mansens M. 17. Till gernzngin? M. 22 och piufwen M. 35 finnes ingen jämförlig motsvarighet i H cod. 1609. 2 T. ex. boten M. 10.1, 21 pr., 33 pr.; botene M. 26, 44.1; lestis boten M. 24.1; lestis bo- tene I. botenæ M. 241, 29 pr.; sare boten M. 29.3; epren I. 23; iorpene Kg. 5.1. — Efter andra vokaler än e 9 9 tyckes artikelns rotvokal undantagslöst vara 2. 3 Med 0, förstås här det vanliga o-ljudet. Om ett annat sådant, som tyckes hafva förefun- nits där ett genom a-omljud uppkommet o ytterligare varit utsatt för invürkan af ett påföljande se 8 32 not 2. Betr. den samnord. fördelningen af kort o och kort u se Exkurs I. IN':0.2: 5 34. O. F. HULTMAN. 8 28. a) bonde ns. Kk. 12 pr. o. fl; U. 24 o. fl. ok konj. H. praef. o. fl; U. ind. o. fl. dore Eve ANR OMR solo ds. U. 11.2. brob'r. ns. Kg..6, pr. ouf: U. 1 pr.no. fl. tolf num. Kk. 4 o. fl. doo 3 spi. Æ. 10.1 o. fl. tompt ds. V. 1,? hoor as. Kk. ind. o. fl.; U. 5. med flere liknande. norghi ds. Æ. 16 pr. b) borgh’r o. d. 3 spi. Kp. 6 (8 g.). Ton prep: MEME Rex Pret UMS boorp as. M. 23. forbupit nsn. Kk. 211 — forbup as. 1 I starktonig ställning mot det ursprungliga förhållandet, till följd af utjämning; se formläran. 2 Orsaken till att tompt ds. V. 1, tomptum dp. V. ind., 1 (2 g.) ej nàmnas bland exemplen på o för samnord. o = urgerm. kort u, af hvilka en fullständig samling står att finna under b), är den, att rotvokalen i detta ord torde ätergä pà urgerm. 0. Af de tvünne olika äsikter, som uttalats rörande ordets uppkomst och hvilka hafva det gemensamt, att rotvokalen äterföres pà urgerm. kort u, kan nämligen ingendera utan reservation godkännas. En identifiering af nord. topt topt tupt tomt o. S. v. och fht. zumft — efter Noreens anvisning i Aschw. gr. 8 84, 2 b — är ur flere synpunkter betünklig. Först och frümst synes de bäda ordens betydelse vara i grund olika. Det senare betyder som kändt 'Schicklichkeit, Gesetz, Regel; Verein nach bestimmter Regel, Zunft' och kan icke skiljas från fht. zöman, got. gatiman “ziemen, passen’, medan fopt o. s. v., också enligt Noreen (Aschw. gr. S 260.2), sammanhänger med got. fémbrjan, gr. déuw o. s. v. För det andra står hypotesen om ett urgermanskt konsonantinskott i zumft o. likn. ord (Sievers, Grundriss I! s. 298) på synnerligen svaga fötter. Bortsedt från det tvetydiga {opt visa öfriga germ. språk intet spår af dylika former, och man har därför allt skäl att uppfatta företeelsen som specifikt högtysk — något som i sig själft mycket väl làter sig góra (se Brugmann, Vergl Gram. I? s. 385 f). Für det tredje, slutligen, nód- gas man med afseende à formen tomt anlita den icke särskildt tilltalande utvägen att i densamma se en blandprodukt af två olika stamformer {oft- och tumt-, i hvilka den ursprungliga skulle differentie- rats. Den andra etymologien af ordet, hvilken framställts af Bugge i P.-B.-S. Beitr. XXI s. 426 (jf. äfven Hultman hos Mikkola, Bezz. Beitr. XXV s. 75) sammanhäller det med gr. Ócssóov. I den form, hvari den föreligger hos Bugge och Kock, Arkiv XV s. 345 ff, leder denna till antaganden, snarlika det sistnämnda. Och hvad värre är, man kan mot densamma invända, att den icke-hufvud- toniga andra stafvelsens e ofelbart skulle öfvergätt till 7 och i nord. framkallat Z-omljud uti alla böj- ningsformer (jf. Noreen, Urgerm. Lautl. s. 13 f; Streitberg, Urgerm. Gramm. s. 53 f). Alla dessa svårigheter undgår man emellertid genom en modifikation af den senare förklaringen. Ordets rotdel skulle icke omedelbart återgå på ieu. dmped- (> gr. dasred-), utan representera ett ieu. dompd- (anal. f. dombd-, jf. sskr. upa-bdå-, gr. êti-Bdœ). Under denna förutsättning lydde stammen på ur- germ. och urnord. ståndpunkt tomfti- eller kanske snarare tomfto- (Märk den alternativa fsv. plu- ralen tomptar samt att nord. i allmänhet icke låtit i-stammar antaga 0-stamsbüjning, väl däremot ofta tvärtom). Allt efter huruvida ft kvarstod eller blef pt kom ordet att i olika dialekter lyda tomft eller tompt. Från tomft utgingo toft (toft) och tomt (tomt tompt), det förra från böjningsformer med tautosyllabiskt mft, det senare från sådana med heterosyllabiskt: jf. Kock, Arkiv IX s. 142 o. Noreen, Aschw. gr. 8 248.1. Också tompt uppträder under den historiska tiden i tvåfaldig gestalt, dels som tompt (tomt tomt ete), dels, till följd af assimilationen mp 7» pp, som töpt (topt toft ete.) Att tüpt o. d. företrädesvis användes inom västnordiskan, tompt o. d. inom östnordiskan, sammanhänger med att assimilation af nasal -+ homorgan tenuis skett i större utsträckning i den förra; uti VGL. I, hvars språk häri ansluter sig till västnordiskan (Kock, Fsv. ljudl. s. 503 ff), finner man ock {opt toft. Hvad slutligen beträffar fvn. tupt, så har här w uppstått genom förkortning af o, liksom i fvn. gutt (Morgenstern, Arnamagn. Fragm. s. 44 f). No. tyft toft åter kan vara pävärkadt af verbet tyfta "tefta, liksom fsv. erf af verbet erwa. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 35 Kk. ind. — forderwes 3 spi. U. 23.3; 3 ppk. Kk. 2.2 — forfal forfall n, ap. H. 5 g. ex. Kk. 12.1; U. 14; forfallum dp. M. 29 — forfares 3 ppi. Æ. 13 pr. — forgange inf. b. 14 pr. — forgernig’r ap. M. ind. — forgiore for giore inf. Kg. 6 pr. (2 g; forgiort for giort n, as 1815 0e ex dese (08 s LUIS 15 0 AAT — forhefpe inf. U. 81; forhæfpet asn. U. 81 — for helgh ns. A. 16.1 — forlata forlatæ inf. Æ. 1.2; U. 1.2; forlatit nsn. JE. 1.2; U. 1.2 — forlopit asn. Kg. 10 — owormaghi ns. H. 6 g. ex. Kk. 19.1; as. (9: -@) A. 7.3, I. 81 — forman ns. U. 16:2; formans gs. V. 14.4; formanni ds. Kk. 20 — forseaman ns. V. 14.4 — forskile manni ds. M. 26 — forsæti as. Kg. 41 — fortaki 3 spk. V. 15 — forwerk’r 8 spi. U. ind. fori o. d. adv. H. 12 g. ex. Kk. 22; U. 4 g. exeIngeorepesbusibli e ex Re le: U. 13 g. ex. 2 pr. — fore giort foregiort n, asn. M. 24; U. 84 — fora halde (9: fore h. inf. Kk. 2. — fore koms 8 $ 28. spti. U. 101 — fore leggies inf. I. 9. fornt n, asn. Kg. 11 pr., I. 14.1; formum dsm. V. 18 pr. horn ns. U. 11.1 — horn stok as. V. 6 pr. korn koorn n, as. H. 6 g. ex. Kk. 61 — frokorn as. p. 14 pr. — Koorn tiund ns. Kk. 7. morghin as. U. 4 — morghungief o. d. d, as HD AUS ox Inde morp as. M. ind. — morpgiclde gp. U. 6.2. morpare ns. M. 16. norpen adv. Kg. V, b. 15. Norpstigh’r norpstigh’r ns. Kg. 11 pr, :; norpstighi ds. Kg. ll. okert nsn. U. 11.2; okur apn. U. 10.1. ? or prep. Kg. 10, p. 15; U. 19; adv. M. 15.1 — orlof orloff as. Kk. 3, b. 143; U. 1 pr. — orpiufwe adj M. 34.1, 96.? orf. orcusce TO 11, Ur C g ex. 10. orker ork'r 8 spi. H. 4 g. ex. M. 15a. (orb.) epzorp as. p. 7.2* — metz manne orpum mepzmanna orpum dp. V. 4, 5 1 Alla dessa former äro analogiska; se formläran. 2 Såsom man i formlüran skall finna, är okur en analogibildning. 3 Anvündt som adverb (eller hufvudtonig sammansättningsled) är or analogiskt: se formläran. 4 Brate har i À. Vml ljudl s. 63 noten icke lyckats göra troligt, att fsv. ezorp wizorp innehülle ett som simplex aldrig antrüffadt neutralt subst. sorp (< suor-p) 'svürjande, ed’. Bety- delsen nödvändiggör för ingen del ett frängäende af den gamla uppfattningen, att ordens senare sam- mansättningsled helt enkelt utgöres af subst. orp. Pä de tre ställen i den fsv. litteraturen, där ezorp möter, afser det tydligen just *edsorden', innehållet af den ed som skulle svärjas. Så i DL p. 13 pr: firi hanum (den som skall gà eden) skal epa taki edzord sighia. Dela per sipan wm ezord pet skal a epa taka standa. Och i HL D. 7.2: skill bem (den som utfäst eden och hans mot- part) wm epzorp. pa a han wite meth Il mannum for hwerie han hafwr skilt (huru han formu- lerat den utfästa eden) ok gangi sipen lagh sin. Hvad àter wizorp betrüffar, stär tydningen 'be- visningsord', d. v. s. "bevisningstalan' i god öfverensstämmelse med ordets faktiska betydelse "yüttig- het 1. skyldighet att bevisa eller med ed fria sig’ och är också därför att föredraga framför Brates, att den ej som denna lösrycker wizorp från de liktydiga witorp witu orp. Jf. für öfrigt Wadstein, Tidskr. f. fil. N. R. X s. 230; Bjórkman, Sv. landsm. XI. 5 s. 41 not 2; Lidblom, Ant. tidskr. f. Sv. XVL^1 s. 46 ff. m. fl. — Likväl förekom i fsv. också ett witzsorp (Tamm, Uppsalastudier s. 30), hvars senare del man kunde vara böjd att härleda från en konsonantstam sy0r-ip, afljudsvariant till Brates suor-b. Men ojämförligt sannolikare än att en så unik bildning’skulle föreligga är det naturligtvis att -sörp utgör en vanlig Zpó-afledning till adj. sÿrr, som väl i likhet med t. ex. förr haft både N:o 2. 36 O. F. HurTMAYN. pr. — wizorp o. d. n, ap. H. 22 g. ex. — pokke ns. JB. 23 (2 g) — pokke bot’r ap. A. 19.4; U. 7.3, 11.2; wipzorpum dp. p. M. ind. 13 pr. porn ns. H. pref. os d. H. 4 g. ex. Kk. 21.2; a. Kg. 11.1, I. 17; _porpa karle np. p. la. 008 a. A. 16.1.! (borwe:) porf 3 spi. V. 18 pr; porffuum 1 sorgh'r ap. Kp. 6. ppi. Kk. 21.5; porwe 3 ppi. Kk. 4.2 Felskrifning för fore är säkerligen fora prep. A. 16 pr., V. 8. Rotvokalisationen i burghan as. Kp. ind., burghupe (0: -epe) 3 spti. Kp. 6 hänvisar pà lägtyskt ursprung för de bäda orden: jf. mlt. burge (Schiller-Lübben I s. 397). Om behandlingen af den samnord. diftongen zo se SS 63 ff. $ 29. Samnord. o, i kort rotstafvelse, efterföljd af v, har öfvergätt till u: Huru huru adv. H. 94 g. ex. Kk. 7; U. 6 g. ex. Ind.? aktiv och passiv betydelse; liksom subst. fvn. förd betyder “Adgang til at komme frem underveis’ skulle alltså sörp betyda “möjlighet (d. v. s. rättighet) att svärja. Det är icke otroligt att det van- ligare wizorp är en folketymologisk ombildning af detta wizörp — uppkommen efter det simplex sörp fallit i glömska. Då ordet mest förekom i vissa stående uttryck, där dess flexion och genus icke framträdde — wald ok w., egha w. o. s. v. — och då som bekant orb mycket tidigt öfvergick till örp, var det så godt som uteslutande vokalkvaliteten som skilde wizörp från ett wizorp. — Noreen anför i Urgerm. Lautl. s. 171 äfven ett fsv. subst. epsörp. Troligtvis åsyftas här edzord, som i DL peg. 13 pr. möter i sammanhanget gangi pen dagh ep sin sum per nest er e. epti. Då emellertid & ena sidan er ezort i det fsv. lagspräket är ett vanligt uttryck för “det är tillåtet att aflägga ed’ — äfven i DL förekommer det — och à andra sidan just DL har att uppvisa flere exempel på -d eller -d för -t i adjektivens nom. ack. sing. neutr. (Brate, a. a. s. 52), så kan edzord i samma lag ej gärna uppfattas annorlunda än som en sidoform till ez@rt, neutr. af adj. ezür. 1 Dat. os är analogisk; så ock ack. os 00s, dà den såsom här brukas i svagtonig ställning. Se härom formläran. 2 Alla dessa former äro analogiska; se formläran. 3 Fön. horo huru hworo hwaru etc. äro etymologiskt identiska med fvn. huernug. De båda förstnämnda formerna utgöra ljudlagsenliga fortsüttningar af ett äldre hyarn-uuz, eg. "hvilken väg”, och de öfrigas afvikelser från desamma bero på anslutning till motsvarande simplex. Betr. första stafvelsens 0, w jf. fvn. horvetna fg. hurvitna; betr. bortfallet af n fsv. Arwiper (jämte Arnwiper); att slutljudande 3 bortfallit i obetonad stafvelse visar fvn. huersu jämte huersug, fvn. hize à. nsv. hitze jämte fvn. hézig fsv. hyzsek. — Oafsedt det mindre tilltalande i att skilja de liktydiga och till ljudgestalten snarlika önord. och vnord. formerna från hvarandra, går det af tvänne skäl icke an att uppfatta fön. horo huru ete. såsom dat. sing. neutr. af pron. huärr (jf. Wadstein, Fno. homilieb. ljudl. s. 44, o. Kock, Sv. landsm. XI. 7 s. 6). Det sistnämnda betyder "hvilken af de två”, men de förra ha icke betydelsen "på hvilketdera sättet. Och formen horo huro i ida. urkunder, som re- gelbundet (utom framför m och ng) fórete @ für urspr. w i ündelsestafvelser — t& ex. Er. Själl. L. 1: 48, 3: 49, 51 — bevisar att ordets ultimavokal icke kan vara den gamla dat. sing. neutr.-ändelsen. — En uppfattning, som står den här framställda nära, uttalas i Falks o. Torps Etym. ordb. s. 314 f: de ünord. formerna skulle ha utgått från en af „*huer + ug < veg^ sammansatt sidoform till fvn. huersu, huersug, huernug ete. Hvad huer föreställer och huru det utvecklats till hor- hur- upplysa dessa författare likvül icke om, Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 37 Ett ur samnord. o i diftongen ow utveckladt o har i samma ställning alternativt be- $ 2 handlats pà samma sätt. Se $ 80. $ 30. Samnord. längt o, har i svagtonig stafvelse förkortats till w: fatugh’r nsm. I. 3; fatukt nsn. Kp. 7; fatughu (9: -@) bf. asm. Kp. 7.1 Jf. beträffande denna ljudlag Noreen, Aschw. gr. $ 146.2. Att ljudlagen tillämpats af alla B49:s dialekter motsäges ätminstone ej af nàgon bland de i handskriften mötande skrifningarna med o för samnord. o. I intet enda fall kan man med bestämdhet säga att hvarken stafvelsen haft (hufvud- eller bijaksent eller någon analogiinflytelse kunnat góra sig gällande. 8 31. Samnord. kort o, har i svagtonig efterstafvelse, ehuru måhända blott framför guttural eller labial konsonant, öfvergätt till wu: bryllups kost as. U. 10.2 — bryllups timum dp. ortugh as. H. 4 [5] g. ex. M. 28 pr.; ap. V. [Sar 18.3; ortugh’r ap. V. 18.3. Öfvergängens begränsning till efterstafvelser framgär af att konjunktionen ok, där vokalen likväl ocksä stär i svagtonig stafvelse, i handskriften städse (1028 gänger, 740 i H, 988 i U) uppträder med o, aldrig med u. Samma differentiering visar sig i nydanskan, där man à ena sidan har og, à den andra Bryllup, Vindue (fsv. vindogha), Ortug, (à. nda.) Mullu[g] "handfat (fsv. mullogh). Tilläggas bör emellertid, att differentieringen äfven kunde tänkas ha försiggätt redan i och med kontraktionen af det ou, som på ett äldre stadium funnits hos alla de nàmnda exemplen. Skrifningarna bryllops gs. U. 2 pr.; bryllops gerp'r ap. U. ind.; bryllops time brillops time ds. Æ. 2 pr; U. 2 pr. motsäga naturligtvis icke att ljudlagen möjligen varit gemensam för alla B 49:s dialekter. Säväl dessa skrifningar, till den del de finnas i U, som de ofvan nàmnda bryllups kost bryllups timum motsvaras i U codd. B. 12 och Sch. af skrifningar med » i andra stafvelsen. De i vår hskr. mötande «-skrifningarna har därför snarast hvarken U cod. [B 12 —Sch.—B 49 eller U cod. [B 12—B 49 känt. Samnord. 03. ? $ 32. Samnord. o, fortlefver dels som o, dels som ett óppnare, i skrift ge- nom a ätergifvet ljud, sannolikt d. I Cod. B 49 förekommer nämligen ej allenast 1 Samnord. hade ordet formen fatokr (jf. fda. fatok), som förhöll sig till fgkg liksom fsv. Ingemar till adj. mer, Styrkar till ker, üsal till sel o. s. v. (jf. Noreen, Aschw. gr. 8 60). Fyn. fåtökr, fün. fatoker bero på association med det enkla foL. 2 Man har ej tillräckligt beaktat, att rotvokalen i ordet dotter, hvilken öfver hufvud är eller förutsätter långt slutet o, uti de nydanska dialekter, där dess ursprungliga kvantitet upprätthälles, i stället är den som annars representerar urspr. långt a. Så anföres från Nordsjälland t. ex. döter, öte "åtta, böd "båt: fod 'fot, sol ‘sol, båv "bok (J. K. Kryger, Blandinger udg. af Univ.-Jubil. da. Samf. h. 5 s. 347 ff); från Sejerö t, ex. du°dor, u°do "åtta, ru°o råda: stour "stor, sowd "sot, klåw N:o 2. où 38 O. F. HuLTMAN. 8.39. dott’r ms; 4B. 143; U. 7 g. ex. 83; as; ZB. dott’r b.) ns. U. 164 — dotfr sun ns. 14 pr; U, 8 pr, 1 — toflr barn (9: A. 15, utan ock datir as. Æ. 12 pr. Den olika behandlingen af ljudet har utan tvifvel kännetecknat olika dialekter. H cod. 1609 visar öfverallt — äfven där vår hskr. har datfr — skrifningar med o, hvilka med någon sannolikhet kunna förmodas varit enrádande också i H cod. [B 49—1609. Samnord. u.! 8 33. Samnord. u kvarstår, fränsedt de i $$ 34—42 behandlade inskränk- ningarna, såsom u. Det motsvaras i handskriften dels af w eller v, dels af u, i början af “klok” (Thorsen, Sprogarten på Sejerö ss. 9, 23 ff) Att här antaga ljudlagsenlig utveckling af o till d (eller &) strider mot hvad vi veta om O-ljudets behandling i danskan; och lika litet är något analogiskt infórande af den öppna vokalen tünkbart. Den enda möjliga förklaringen synes vara den, att redan det 0, som ordet på samnordisk ståndpunkt uppvisade, var i någon mån öppnare än det vanliga O-ljudet. Till följd häraf kunde det i en del dialekter sammanfalla med sistnämnda vokal, i andra, efter det långa a-ljudets öfvergång till d, med detta. Hvarför o-ljudet här var öppnare är ej svårt att inse. Då A-ljudets delabialiserande inflytande (Noreen, Aisl gr.3 8S 108.2, 109) gjorde sig gällande, hade ordet redan formen dohter, med o för urgerm. u till följd af a-omljud. Det är därför ganska naturligt, att ljudlagen här frambragt en annan vokalnyans än i t. ex. soht (> sott), ohta (> otia) där ett u varit utsatt för dess invürkan. — Ordets behandling i det danska skrift- språket står väl ihop med vår hypotes. I de äldsta fda. urkunderna skrifves det dotter doter, men redan tidigt visar sig därjämte datter (Lund, Det ældste da. Skriftspr. Ordforr. s. 25); sedermera och ända till 1700-talets midt är daatter — länge jämte dotter — det vanliga. Förmodligen återgifva alla dessa skrifningar ett uttal med & i första stafvelsen, så att uppträdandet af beteckningen a bör ställas i samband med att vid samma tid långt a öfvergick till å, hvarigenom bokstafven a erhöll äfven sistnämnda ljudvärde. Delvis står måhända bakom dem en uttalsform med fórkortadt d, hvilken förhöll sig till dåtter liksom nsv. dotter till nsv. dial. doter. Ur en sådan har möjligtvis nda. Datter direkt framgått. Mot antagandet af en ljudlagsenlig utveckling af kort & till a kan knappast någonting invändas; att den ej visar sig i flere ord, kan bero på att å ej var förkortadt i flere då den genomfördes. Det är för öfrigt icke så säkert, att Datter är det enda exemplet. Kanske förtjänar det närmare undersökas, om ej en sådan öfvergång ligger till grund för det påfallande fak- tum, att urspr. kort a framför ;2g i många danska dialekter — äfven riksspräket — städse represen- teras af a, aldrig af à — i olikhet mot förhållandet framför urspr. (d nd mb och uti de omgifvande dialekterna i Danmark och sydligaste Sverge. I svenska dialekter har tvärtom »g framom de senare konsonantförbindelserna framkallat utveckling af ett föregående q till d. Förhåller det sig så som nämndes, skulle den förlängning, som betingat öfvergängen till d, tidigast hafva upphäfts framför 72g, framför Id nd mb däremot först senare, då kort å icke längre blef a. I själfva värket har di en skånsk dialekt, Åsbomålet, förkortats, där da. rspr. har a, men förblifvit långt och diftongerats till äv där det har å, t. ex. log, stoga: kaul, baun, haun = da. lang, stange: kold, bänd, händ (jf. G. Billing, Sv. landsm. X. 2 ss. 92, 99, 128 f). — Men oberoende af om nda. Datter bör på så sätt förklaras torde man med stor sannolikhet kunna påstå, att detta ord ursprungligen haft ett o-ljud, öppnare än det vanliga. Det sistnämnda betecknas här med 0,, det förra med 05. 1£ Betr. den samnord. fördelningen af kort u och kort o se Exkurs I. Tom. XXXIH. Hälsingelagen. 39 ett ord gemenligen det förra, annars nästan alltid det senare; föregänget af ett v-ljud, àter- $ 33. gifves det jämte detta genom w. Att med alla dessa beteckningar u åsyftas, är intet tvifvel underkastadt. Man finner sålunda w för samnord. u i a) wlaghlike adv. Æ. la. wp adv. H. 4 g. ex. Kk. 19.3 — wp byupe inf. A dy Brus VOTO pr «Us 27 pr: I. 9 — wp boc inf. Kk. 2.2 — wp byggie (2 8.) — wtmark ns. V. 15 — wt rak inf. Kk. 2.2 — wrgierp’r (9: wpg.) ap. 3 spti. Kp. 7 — wt roont nsf. Kk. 19.5; V. ind. — wphald wp hald as. pb. 2 (8 wt ront nsn. p. 11; npn. p. 4.» — wtskut g.) — wphengie inf. M. 28 pr. — wp- as. U. 6.5 — wtskutz stool as. A. 6.1 lansk npn. U. 3 pr. — wp nott nsn. I. — wiskyldom dp. Kk. 2 pr. — wt se- 15 — wp skere inf. b. 11 — wp taka ties inf. I. 9 — wt takx wt tax 3 spi. inf. H. pref; wptakin nsf. A. 16 pr. M. 31.4, I. 13.1 (2 g.) — wtengiwm dp. — wp tald npn. U. 11 pr. V. 3 — wtoium dp. b. 1a. wt wth adv. H. 9 g. ex. Kk. 15.3; U. 4 g. ex. wtan wien prep. H. 8 g. ex. A. 16.1; U. 10 8 pr. — wt fodd’r nsm. U. 11 pr. — wth pr. (8 8.) giwe inf. U. 24.2; wt giwin 3 ppk. U. wian wien konj. H. 7 g. ex. Kg. 2 pr; U. 24.2 — wtgerp'r ap. p. 14 pr. — wt ko- 8 pr. min o0. d. nsm. A. 11 (2 g.); U. 11 pr. —- wl; adv. M. 35; U. 2.1, 106.3. ut lete inf. U. 16.2 — wtlændis o. d. b) wm adv. H. 8 g. ex. Kg. 3 pr; U. 6» — U. 73; wnden skift nsn. A. 7 pr., 2, wm eghnir ap. b. 9 pr.; wm eghnum dp. Sr UL Une UMP RE: wnden prep. Kg. 11. wm prep. EH. 39 [40] g. ex. Kk. 5 pr; U. 4 wnd'r prep. H. 7 g. ex. Kk. 19.5. g. ex. 4. Car gy. Us Tl qoos, leg TS (E) jt wnden adv. U. 73 — wnden skifptes inf. e) Hws hws as. Kp. 7; np. Kk. 2.1; ap. Kk. ind. tw an. M. 14.1.2 1 Vokalisationen i fsv. wrf — sidoform till fsv. orf — är påfallande därför att urgerm. kort u hos neutrala a-stammar, där det efterfüljes af r + konsonant, uti fsv. i allmänhet uppträder som 0; att ordet tillhör nämnda kategori, liksom det därmed identiska ags. orf "beast, cattle”, har man ingen anledning betvifla. Formen med wu visar sig utom i U cod. B 49 i textkod. af SML. Sannolikt utgör urf en isolerad kvarlefva af den ljudlagsenliga nom. ack. pluralis, framför hvars urnord. än- delse -u något a-omljud ej intrüdt. Det möter nämligen uteslutande i det stereotyperade uttrycket arf ok urf fastighet och lösören”. ? Såsom den samnord. formen för nom. ack. neutr. af räkneordet fvn. tueir fön. fier har man väl att betrakta fz, som ljudlagsenligt utvecklats ur äldre {40 (: mask. fua? tuanz, fem. tuoz = got. nom. ack. neutr. ps: mask. pati pans, fem. pos), jf. van Helten, P.-B. Beitr. XV s. 478 not 2. Fvn. fuau («C tuou) har säkert uppkommit under en relativt sen period, genom analogibildning efter den samnordiska pronominala nom. ack. plur. neutr.-formen pow. Till en dylik analogibildning inbjöd parallellismen mellan mask. nom. tueir, ack. tua, fem. nom. ack. tyär, mask. fem. neutr. dat. fucem[n] och mask. nom. peir, ack. pa, fem. nom. ack. pär, mask. fem. neutr. dat. pezm[z]. — Noreen, N:o 2. A0. 0. F. HurTMAN. 8 33. d) lwt raan as. M. ind. (sufl:) leefs swl ns. Kk. 6.1. Exemplen med v utgóras af a) vp adv. H. 7 g. ex. I. 11.1; U. 141 — vpsala vian vien prep. H. 16 g. ex. Kk. 3; U. 4 vpsale gp. Kk. 2 pr., Kg. ind. Sex DE vit adv. A. 14 pr. — vtrop vtrop’r as. Kg. vtan o. d. konj. H. 18 g. ex. Kk. 1.2; U. 17.1. ind, 8 — vt vier ap. V. 6 pr. vii vie adv. H. 4 g. ex. Kk. 194; U. 24 vian adv. Kg. 9.1, M. 97. [2 gl. b) vm adv. H. 4 g. ex. Kk. 23; U. 1. — vm vnden skifptis (9: -es) inf. AR. 7 pr.; U. banz man as. M. ind.? — vm ga inf. Ta; vnden skift vnden skifpt nsn. A. H. pref; vmga vm gaa 3 ppk. H. præf. SEDIS (2 8.) — vm iorpum dp. A. 12.2. vnd'r prep. H. 5 g. ex. Kk. 19.3. 3 Vm vm prep. H. 137 [139] g. ex. Kk. ind; vnne inf. Kk. 5 pr. U. 23 g. ex. Ind. vppa halde (0: vppe h.) inf. V. 18.2. vnden gangit nsn. V. 141 — vnden skiftes vrba (9: -@) 3 spk. A. 16 pr. + Bokstafven w möter àter i a) up adv. Kk. 21.2 — wpsale gp. Kg. 11.1. utan prep. p. 8.2. ut utt adv. M. 29, Kg. 7; U. 24 pr. — uth ferp utan konj Kg. 7. ds. Kk. 8 — utt giwes inf. Æ, 12.2. ute ute adv. V. 9; U. 23.2. b) Um um prep. H. 13 g. ex. Kk. 8; U. prol. uppi haldi (9: -@) inf. M. 27. undir undi prep. Kk. 19 pr., 21.3. (9) (xao sagt An Bias. (UL Bin knut’r ap. V. 15. fuul nsm. AR. 16 pr. nu adv. Æ. 10 pr. o. fl; U. 4 o. fl. hufwpdugh’r ns. U. 10 pr. runir np. b. 15, huus ap. I. 11.2; U. 103i. Si Grundriss I? 8 215.3, vill i fvn. fuau återfinna — ehuru omtydd till nom. ack. neutr. — den ieu. nom. mask.-form, som sskr. dvau pekar tillbaka pà. 1 På sistn. ställe felaktigt für vt. 2 Schlyter har i st. f. handskriftens Vm vm banz man ok hans vitni insatt den i Cod. 1609 förekommande läsarten Vm lekeris fe och motiverar ändringen genom en hänvisning till innehållet i det kapitel, som svarar mot rubriken i fråga. Emellertid är detta innehåll — ett stadgande, att den som tillfogat en annan sår borde inför kyrko- eller tingsmenigheten erbjuda ett visst arvode åt läka- ren eller ock böta — alldeles icke oförenligt med den förstnämnda läsarten, om man fattar vm banz såsom gen. af ett med fvn. umband 'fórband' identiskt ord och vm banz man som "sårförbin- dare, läkare”. 3 I p. 4.2 felaktigt för mep. * Formen analogisk: se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 41 d) (binda:) bundin nsm. V. 5 pr. — laghbundin 1.1 — forbup as. Kk. ind. — hembup $ 33. nsm. M. 28.ı. as. V. ind. — Aerbup as. Kg. 9 pr. — (biupa:) bupin asm. p. 7.3 (2 g.) — forbupit tillbupi ds. M. 1.2 — olbupz men np. JE. nsn. Kk. 213 — obupin nsm. p. 14.4 94 — bupkafwle o. d. as. b. 11 (5 g.); — olbupin nsf. Æ. 24. ap. p. ind., 1.4 — bupmannum dp. U. 2 pr. (-brughpu:) helbrughpe adj.* U. 18. dul n, as. M. 314, p. 4.3. brut o. d. n, ap. H. 7 g. ex. Praef; brutum dulghe drap as. M. ind.? dp. H. 4 g. ex. Kk. 20 — frip bruth (dylia:) duldi 8 spti. AR. 16.1; dult asn. p. ns. M. 91; fripbrut as. Kk. 21. 2,5 — 4.3 (2 g.). helghedax brut as. Kk. 16 pr. — fuglum dp. Kk. 7; fughle ap. M. 11 — skriptæ bruth ap. Kk. ind. fughle. gildri as. V. 8.3. brutlik’r nsm. Kg. 6 pr. fullum dsm. Kk. 21.2, V. 15; U. 11.2; dpn, (bryta:) brutin nsm. Kk. 21.2, Kg. 10; bru- JR. 4, M. 145; U. 4 (2 gJ, 18; fullan ful- ten asm. Kk. 18.1; brutit n, asn. H. 10 len asm. H. 4 g. ex. A. 1.3; U. 1.5, g. ex. Kk. 16 pr. 84, 11 pr.; full ful nsf. A. 16.1; U. 4; bughe bughu d, as. H. 4 g. ex. Kg. 7 — fulle asf. Kg. 2.2; fult n, asn. H. 7 g. bughu skut ns. b. 14.ı. ex. Kk. 2 pr.; U. 18; fullu fulle dsn. bukk’r ns. V. 18.3. I. 8 pr; U. 18; fuldre gpn. U. 25 pr. bulst’r as. Æ. 6 pr.; U. 6 pr., 10 pr. (2 8) — fulgerpe bondor np. Kk. 1.2 bundin ap. M. 32 pr. — fulseri fulsere as. M. 1 pr., 141,2 bup n, as. H. 7 g. ex. Kk. 1a; bupi ds. p. — fultipe adj. M. 2 pr. 1 Formen analogisk: se formlüran. ? Fsv. dulghadrap har allt sedan Ihres dagar plügat sammanstüllas med verbet dólja; endast Säve, Ynglingasagan s. 33 not 8, trodde sig i ordet återfinna gen. plur. af fvn. dólgr "fiende. Från den förra ståndpunkten har man, naturligt nog, tünkt sig grundbetydelsen vara ‘fürdoldt dråp”; etymo- logiens formella sida har Tamm, Etym. sv. ordb. s. 106 f., sökt tillgodose genom en fórmodan att dulgha vore ,neutr. i svaga formen till ett fsv. adj. dulugher el. dyl.“. Två omständigheter fà emellertid icke lümnas ur akt vid bedömandet af frägan. Fsv. dulghadrap användes i regeln icke om sjüliva dräpet, hvars gärningsman förblef okänd, utan om de böter häradet (1. skeppslaget; enl. VGL i vissa fall grannarna i byn l. nürmaste by l. byar) mäste erlägga för detsamma; ja, det gifves intet enda otvetydigt exempel pä den fürra anvündningen. À andra sidan torde ett adj. dulugher värkligen funnits i fsv., men icke med betydelsen 'fórdold', utan med betydelsen 'dásig, trög, slapp, liknöjd’; detta framgår af textstället medh reddom dulghom ok twehugha mannom i Kg. Styr. 80. Den tanken ligger då ytterst nära, att dulghadrap egentligen betydt "liknöjdhets-dråpsböter och haft afseende på häradets uraktlåtenhet att enligt lagens föreskrift (se t. ex. VGL I Md. 14, UL M. 8 pr.) framskaffa gärningsmannen. Förra sammansättningsleden vore gen. sing. af ett an-stamsabstraktum, bildadt till adj. dulugher liksom fvn. hofge tyngd” till adj. hofugr tung”. Sidoformen duladrap (som ock en gång, rimligtvis sekundärt, betecknar själfva dråpet) innehölle på samma sätt gen. sing. af ett subst. *duli, hvaraf väl dulugher är afledt och som utgjorde an-stamsabstraktum till det där- med liktydiga adjektivet dul. Af detta *duli ingår troligen en kvarlefva i nsv. dial. (Nyl.) dåla-fågk m. "saktlig, obestyrsam karl’, liksom af adj. dulugher i nsv. dial. (Nyl.) dålå-måns m. ’dummerjöns’ (dälä- < fsv. *dologh-). N:o 2. 6 49 O. F. HULTMAN. (gialda:) guldit asn. p. 8.1; U. 25.1 (4 g.); guldin npn. Kk. 5.1; U. 25 pr. gulli ds. Kp. ind.; gul gull as. Kp. 1; U. 3 pr. — gulsmip'r ns. Kp. 1. (gumi:) brupgummi (9: -@) ds. Æ. 24. Gup gup ns. H. 8 [9] g. ex. Pref; guz gupz 155 ML TIENI MOL DUE SEI N gupir np. Kk. 1 pr. — affgupum dp. Kk. 1 pr. — guz likama o. d. d, as. H. 4 g. ex. Kk. ind. — gupsiuilagh as. Kk. 11.1 — gupsiwi lagh spiel guzeue- lagh spiel as. Kk. 15 pr.; U. 24. hugh?r ns. Æ. 13; U. la. huld as. V. 8a. humble gaarp as. V. 2. hund’r ns. V. 24.1; hund as. V. 8 pr., 24.1; hunde np. V. 23.2. (hundrap:) hundrape hundrepe num. H. 7 g. ex. Kk. 21.2; U. 2.1; hundrepum U. 171 — pryhundrup Æ. 16 pr.; pry- hundrapæe Kg. 10. (klupra:) okluprapir (9: -pe) dsn. U. 11.2. (kulder:) kullr ns. Æ. 12 pr.; U. 18; kul as. A. 12 pr.; kullinum ds. U. 13 — kul- ler arf as. U. ind. — kulfiski watnum dp. V. 14 pr. (-kulla:) samkulla o. d. adj. ZE. 12 pr. (2 g.); U. 13, 16.1 — synd’rkulla o. d. adj. Æ. 12 qvas (2 95 AUS deo lo (-kulli:) samkulli adj. U. 18 (2 8.) — synd'r- kulli adj. U. 13, 14 [2 g.]. kumma inf. AR. 13.7; kumb’r kumbr (9: -b’r) 3, spa MIO Ber PR AIS TE UT prol, 2 Jy Anu. Gs kh S) je Jsb DT ex. Kg. 2 pr; U. prol; Æumi kumma (9: -æ) 8 spk. V. 7, 15; eum 3 spti. Kg. 1 pr; kumin nsm. Kg. 7, 10; nsf. U. 1 Formen analogisk: se formlüran. 10.1; kumen nsf. A. 1.1; kumit nsn. U, 12 — wt kummin nsm. A. 11. (-kun:) miskunna kona miskunne kone ns. A. 1.3; U. 1.2. kuna kunc ns. H. 15 g. ex. Kk. 15 pr.; U. ind.; kunu ns. Æ. 16.1; g, as. Kg. 3 pr., JE. 13.2; U. 1 pr; kune kuna (9: -@) g, d, as. H. 8 g. ex. Kk. 15.1; U. ind.; kunar (9: -er) ap. A. 8 pr. — Legha kuna (23: Leghe k.) ns. Kk. 10; leyæ kuna (9: I. kune) ds. U. prol. (kunder:) kumier (9: kunnester) sup. nsm. U. 16 pr.; kunest’r sup. npm. U. 11. kunnu o. d. 3 ppi. H. 6 g. ex. A. 1 pr.; U. 7.3, 10 pr. 11.3; kunnu (9: -@) ku... 9 spti. U. 11a (20) kunung’r ns. Kk. 21.2 (2 g.); kunungi ds. Kk. 21.2. (lund:) sama lund adv. Kk. 7. lunde ap. Kk. 1 pr. lut'r ns. Kg. 6 pr.; lut luth ds. A. 8.2 (2 23r 112) 1999 lU (NES Bo dab V f ex. Kg. 6. pr; U. 4g. exe Bu ape 7 LS TU RE cap NE — brop'r lut as. A. 11; U. 12 — skiptis lul as. U. 81 — systr lut as. JR. 11; U. 12 — erfpa lut erfpe luth as. A. lo; U. 1.2 — lutlosir npm. V. 6.1; Zutlosum dpm. b. 7.5; luthlose apm. M. 19. (lykkia:) luet’r nsm.? M. 19. mughe 3 ppi.! I. 84. (muna:) mun 8 ppi. I. 17; U. prol. munni ds. V. 20. (ruf:) leghu ruff as. V. ind. — werne ruff as. V. ind. runpiuf as. M. ind. 2 F. lult'r ns., till följd af textställets förvanskning. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 43 skuld as.! H. preef., M. 1.2 — skuld aarf as. ? U. ind. skulu o. d. 3 ppi. H. 62 g. ex. Kk. 1 pr, U. 88. ex. 1 pr; skulde Y spti. U. 10.1; 3 spti. JE. 16 pr.; skuld? 3 sptk. ! I5 25 NG Te JG qoe skuti ds. Kg. 10 — bughu skut ns. Pp. 141 — wtskut as. U. 6.3 — wtskutz stool as. JH. 6.1. skupa skupe inf. Kk. la, V. 83, 17.1; sku- pe 3 spk. Æ. 13.3; skupy 3 ppk. Kk. 2.2. (skera:) skurin nsm. Kg. 94. stulit nsn. M. 31.4. stwmnble as. M. 15.1. (stuwa:) preste stusw (2: p. stufw) ds. Kk. 21.2. (sumar:) mepsumbry ds. b. 8 pr. — Summar fol ns. V. 183. sum’r summ’r npm. A. 16.1 (2 g.). Sum sum ns. Ab TU Idas as 2. 19. pr; M. 38; sunar gs. JE. 15 — bropur sun ns. A. 15 — dolt/r sun ns. A. 15 — sunar sun ns. JE. 15 — sust'r sun (9: sys'r s.) ns. JE. 15 — suma barn ns. (US Gs sund np. V. 143 — aspa sund as. Kg. 7 — smasund ap. V. 141 — sundapy sun- dapa (9: -@) ds. Kg. 7, 11a. sunnaste hogher ns. Kg. 114. (sunnudagher:) sunædagha (9: summed.) ap. Kk. 154. (synia:) sund nsf. JE. 2 pr. (-tugher:) byltugh’r o. d. nsm.3 H. 5 g. ex. Kg. 6 pr; U. 4 g. ex. 21 pr.; byltughum biltughum dsm. A. 18.8; U. 21.2; byl- 1 Formen analogisk: se formläran. 2 Formen förutsätter en sammanblandning af O-stammen skyld 'skyldskap' och i-stammen skyld “skuld’: se formläran. 3 Af de olika etymologier som framställts für fsv. böltugher — se Verelius hos Schlyter, Ordb. s. 67; Rydqvist, Sv. spr. l. II s. 388; Brate, À. Vml. ljudl. s. 33 ff, noten — kan ingen anses tillfredsställande, och de senaste uttalandena om ordet — hos Tamm, Etym. sv. ordb. s. 36, och Freudenthal, Östgötalagen s. 39 — bestå blott i ett resigneradt „non liquet*. Ett ytterligare försök att bringa klarhet i frågan må dock här göras. Hvad dà först och främst ordets förra del beträffar, så utgöres den nog i öfverensstämmelse med den äldsta uppfattningen af fvn. bil 'tidrymd, viss begränsad tid”. I fråga om -tugher måste vi däremot se oss om efter nya kombinationsmöjligheter. En sådan erbjuder sig ock osökt. tiskt med got. tiuhan, fht. ziohan (pret. pl zugum, part. gizogan) "draga. Det förstnämnda har emellertid, frånsedt det isolerade participet togenn, antagit svag böjning och sammanblandats med det mot fht. zzhan "säga, beskylla svarande verbet tid. Med denna sammanblandning hänger det ihop på följande sätt. Till pres fjr (< urnord. féuhir) bildades ett pret. téda och part. tedr, i analogi med pres. syr: pret. séda, part. sédr äfvensom pres. hlyr: pret. Méda. med det pret. féda, part. tedr, som verbet tid erhållit vid sin omgestaltning till svagt, öfverfördes också det sistnämndas presensformer (inf. tid, pres. ind. fé, tid o. s. v.) till det förra verbet. Till följd häraf blef detta ock sedermera, liksom det ursprungliga tid, delaktigt af de analogiska pret.- och part.-formerna tidda, tiddr. I semasiologiskt hänseende skiljer sig verbet i fråga från motsvarande i de öfriga germ. språken däri, att det gemenligen betyder ‘gagna, hjälpa. Dessutom spåras i uttrycket eigà tiá tanna — enl. Fritzner, Ordb.?, ikke tage Mad til sig, faste — en medial modifikation af denna betydelse, jämförlig med den som kan iakttagas i à. nsv. gagna "nyttja. Sålunda brukadt i bemärkelsen "begagna sig af, nyttja” afger verbet ett antagligt etymon för senare sammansättningsleden i fsv. biltugher; -tugher förhåller sig till detsamma liksom t. ex. fvn. holr till fht. hölan, fvn. pungr till got. peihan. Då den biltoge karakteriserades såsom en "som begagnar 1. begagnat sig af en viss begränsad tid syftade man gifvetvis på den frist han efter domens afkunnande åtnjöt för att genom N:o 2. I fvn. finnes som bekant ett verb tioa, som från början är iden- Då nybildningarna sammanföllo $ 33. 44 O. F. HULTMANYN. tughan asm. Kg. 6.2; biltughir npm. (ulwer:) botulfs messu as. V. 5 pr., b. 14 pr. Kg. 2 pr.; byltugh npn. U. 21 pr. purwe 3 ppi. Kk. 2.2 — wip purfwe inf. (-tughi:) biltughu mans (9: -æ m.) gs. U. ind. I. 15. tungu as. M. 15.1. Jämte ett föregående v-ljud átergifves u genom wi awnd ds. Kg. 4 pr. ian Mul S9) lues VEN ES US. SIS nye Jm. laghwnnen nsm. Kg. 3.2 — till wnnin o. d. U 7 Om behandlingen af den samnord. diftongen ow och triftongen 2ow se resp. $$ 79 f. och 69 fi. $ 34. Samnord. längt w har, redan innan de urnordiska synkoperings- lagarna trädde i värksamhet, framför vokal öfvergätt till o: bo boo n, as. H. 6 g. ex. Kk. 19.4; U. b g. ex. (-boi:) landboe landbo ns. H. 5 g. ex. I. 10 pr.; 7. pr: ds. AURAI Tea 25 pr; boum dp. U. 10 d, as. H. 6 g. ex. Kg. 2.4 — syoboo raap pr. — boodret as. M. 31.5 — bolagh as. JR. as. Kg. 11.1 — Vip’rbo balk’r wip’rbo balk'r 7.2, I. 13 pr; U. 7.1 (2 8.) — boolax fastum ns. H. præf., V. ind., 24.3. dp. U. 7.1 — boskap as. Kk. 10 — booskifp- bro n, as. V. 18.1,2; ds. V. 18.3; broo ds. V. tis ep as. U. 11.2 — boskiftis fastur (9: -er) 18° pr, sa Oxocerm, ap EIN ORO ex NAN ne, (Us DS broum dp. V. ind. — öorpbroer ap. V. 18 (boa:) boc inf. Kk. 2.2 (2 g.); 3 ppi. b. 1.1; boor pr. — bro kar as. V. 18 pr. 3 Fal ER be ex, I. la dan aan, EI... fadon sy Själ Wo INS NE præf. — wp boc inf. Kk. 2.2 — wel boin troc inf. Kk. 1 pr. (2 g.).* npn. Kk. 2.2. flykten sätta sig i säkerhet. Att en sädan förmän tillerkändes den fredlós fórklarade, bevisa flere ställen i de fsv. lagarna. Så VGL I Md. 1.3: pa skal han frip flyie. ete hema a daghurpi. a segnerpingi ok à. skoghe at natverpi; VGL IL Fr. 12: pa skal hun frip haue til skoghs. daghs ok nater ... drepi per sum naa. sipan; UL Kg. 9.3: Hwa sum biltughen man hysir ællr hemer innen pen dagh hamum ce laghdher. til pes han ryme skal. weri saklos; HL Kg. 6.2: hwar sum byltughr warp’r sworin. han hawr manape dagh at lete sik ii frip cll'r ryme. Speciellt till den sakfälldes rättsliga ställning före fristens utgång hänför sig väl ifrågavarande adjektiv i ut- trycket byltughir men œllr friploser VGL Il add. 13.1. 1 Formen analogisk: se formläran. 2 Möjligtvis ätergifva dock dessa skrifningar det ljudlagsenliga -unnin -unnæn. Med hänsyn till den konstanta användningen af w — också i laghwnnen — är det emellertid troligare, att en bildning med analogiskt äterställdt v-ljud afses. 3 För den händelse att i bo boo ingen suffixvokal blifvit apokoperad — jf. nedan — är formen analogisk. Se vidare formläran. * Med orätt förmodar Schlyter i sin Ordbok, att /wem, som läses i p. 5, återger en motsva- righet till fvn. //nn, pret. part. af Iyia "göra mjuk, böjlig, trötta, utmatta och betyder ‘den som ej förmår gå ed. Det förekommer i följande sammanhang: Falz at epe. bote lum. DA något bötes- belopp hvarken här eller annanstädes i samma kapitel finnes nämndt, synes det säkert, att luin, som är fullkomligt enstäende i den fsy. litteraturen, uppkommit genom förvanskning af III m — hvilket i 1300-talets skrift ter sig i det närmaste lika med det förra, Tom. XXXIII, Hälsingelagen. 45 En ónord. öfvergäng af långt wu till o framför vokal — antingen endast a eller ock $ 34. hvarje sädan — bar pävisats af Kock i Idg. Forsch. II s. 332 ff. (jf. ock Hultman, Östsv. dial. $ 1.10). Enligt honom skulle den inträdt först efter synkoperingstiden. Öfverraskande är emellertid i sä fall den konsekvens, hvarmed de hithörande enstafviga orden ersatt sin ljudlagsenliga rotvokal 4 genom ett analogiskt o. Ur hela den fón. litteraturen och alla ónord. dialekter har Kock kunnat hopbringa endast fóljande exempel, som skulle fórbjuda att upp- fatta detta o som ljudlagsenligt: fsv. bu bw (hvartdera en g. i VGL I, resp. Rkr. 1), à. nda. buen "färdig (fsv. boim) och kuehale (äfven de åra: Asyousve) samt de i en del jyllàndska mål förekommande ku sku. De sistnämnda exemplen bevisa likväl föga, så länge det ej blifvit ädagalagdt, att de icke kunna återgå på fda. former med o, liksom de af Thorsen, Nörrejysk lydl., från särskilda trakter i Jylland anförda fu fot, mu "mod, ru ‘rot, su "Sot (s. 37), blu “plod’ (s. 38), gu 'god', stu "stor (s. 39). Och uppträdandet af bu i VGL I kan sammanhänga med den öfvergångsställning denna urkunds språk intar mellan fsv. och fno. (jf. Kock, Fsv. ljudl. s. 502 ff); bw i Rkr. 1 åter, hvilket användes om norrmän som lotho tha lopa alt thera bw, kunde möjligtvis, såsom redan Söderwall förmodar, vara en afsiktlig, på hån använd nor- vagism. För öfrigt behöfver ett fsv. bu alls icke stå i vägen för den ofvan gifna formuleringen af ljudregeln. Ordet är måhända en gammal rotstam, på könet när identisk med sskr. bha-, som bl. a. liksom det förra betyder ‘land, landed property’, ‘a district, piece or plot of ground”. Lika litet kräfves en trängre formulering af buen och kuehale. Såvida de ej återgifva dialekt- former af samma slag som de nyss nämnda, hafva de väl tillkommit genom omvänd skrif- ning, hvartill ljudutvecklingen i vissa dialekter kunnat gifva anledning. (Jf. t. ex. [Jyll.] bow stow kow bow = rspr. Bue Stue Ko bo.)! $ 35. Samnord. kort u i lång rotstafvelse har före den urnordiska synko- peringsperioden af ett a eller © i nästa stafvelse omljudts till o, om mellan vo- kalerna ej fanns konsonantiskt ?, gg, nn, mm, nasal + konsonant, // eller den- talt ! + konsonant. Alternativt inträdde omljudet äfven framför den sistnämnda geminatan och konsonantförbindelsen. De bevisande exemplen äro: a) bolst’r as. 7E. 10 pr. (olmber:) hwite holme ap. p. 15 — stokholmi flokk’r np. H. 6 g. ex. Kk. ind.; U. ind. — ds.? A. 16 pr. (2 g.). frende flok as. U. 2 pr. kost’r kost ns. Æ. 14 pr. (2 g.); kostenn ns. folk n, as. H. 6 g. ex. Kk. 12 pr. — folk- U. 10.2; kost as. H. big. ex. Kk. 22; wakn folk wakn ap. Æ. 14.2, b. 14.2. ID 27 qwe 1025 Jana? Eme Rp. ind. — 1 De af Vendell från Östersjöprovinserna anförda ba ka l4 ‘loge’ (Runö: Sv. landsm. IL. 3 s 20) sku (Runö: a. st; Ormsó o. Nuckö: Schwed. Mundarten in ©. und N. s. 49) kunna icke häl- ler tillerkännas vitsord i frågan, emedan de für samma mål uppgifna här ‘hora’, näs nosa (Runö: a. st), fi ‘fol, klat "klot (Ormsö o. Nuckö: a. st.) låta förmoda, att beteckningen à blott föranledts af en ung modifikation af G-ljudet. ? Formen analogisk; se formläran. N:o 2. S 35. 46 O. F. HuLTMAN. andro kost adv. U. 81 — ankosti o. oxe as. M. 36. d. ap. Kp. 4, V. 24.2 (2 g.) — bryllups (skokker:) frende skokki ds.? A. 2 pr. kost as. U. 10.2.1 stok as. Kg. 5 pr., M. 15.1, V. 6 pr. — hoff- lokk’r 3 spi. Æ. 14 pr. stokki ds.? V. 6 pr. — horn stok as. lokkæ ap. U. 6 pr. V. 6 pr. — knestokki ds.? V. 6 pr. — Molk'r molk'r 8 spi. V. ind., 21 (2 g.). stokholmi ds. ZE. 16 pr. (2 g.). opte adv. Kp. 6; optera (9: -@) adv. komp. (stolpi:) grinde stolpe ap. Kg. 2 pr. A. 16 pr. topp. as. M. 1. b) koll’r ns. U. 12; koll as. U. 12, 13; kollur moldran as. V. 3 (2 g.). (9: -ær) np. U. 18. Se ang. detta fall af a-omljud Exkurs I. Till följd af vissa ännu outredda omständigheter hafva likväl nägra ord mot förväntan ej pävärkats af ljudlagen: bukk’r ns. V. 18.3; fuglum dp. Kk. 7; fughle ap. M. 1.1; fughle. gildri as. V. 8.3; leefs swl ns. Kk. 6.1; botulfs messu as. V. 5 pr., b. 14 pr. Hit höra ock, trots vokalens ställning framför // eller dent. / + konsonant, bulst’r as. Æ. 6 pr.; U. 6 pr., 10 pr, fullum dsm. Kk. 21.2, V. 15; U. 11.2 m. fl. former af samma ord ($ 33); gul quil as. Kp. 1; U. 3 pr; gulsmip'r ns. Kp. 1. Se vidare härom Exkurs I. I motsats til de här uppräknade formerna med u framför // eller dent. ! + konso- nant, som förekomma äfven inom sädana nordiska dialekter, där w undergâtt a-omljud i nämnda ställning, och torde tillhöra jämväl dem, från hvilka de ofvan under b) anförda exemplen förskrifva sig, representera utan tvifvel några andra gentemot dessa exempel en dialektolikhet: huld as. V. 81; kull'r ns. A. 12 pr.; U. 13; kul as. A. 12 pr. (jf. också kulli- num ds. U. 13); kuller arf as. U. ind.; kulfiski watnum dp. V. 14 pr.; samkulla o. d. adj. Æ. 12 pr. (2 g.); U. 13, 16.1; samkulli adj. U. 13 (2 gJ; synd'rkulla o. d. adj. E. 12 pr. (2 g.); U. 13, 14, 16.1; synd’rkulli adj. U. 13, 14 [2 g.. Det samma kan däremot ej sägas om guldit asn. b. 8.1; U. 25a (4 g.); guldin npn. Kk. 5.1; U. 25 pr.; skuldæ 1 spti. U. 10.1; 3 spti. ZE. 16 pr. (jf. ock skuldi 3 sptk. 1. 2, V. 7, 16 pr.), ehuru enligt ljudlagarna ocksä dessa ord skulle bevarat u i en del af B49:s dialekter och erhållit o i andra. Ty antagligen hafva de på det senare hället genom analogibildningar, till hvilka vi i formläran skola äterkomma, utbytt sitt ljudlagsenliga o mot w, med hvilken vokal de så godt som alltid uppträda i fsv. Samma dialektmotsättning har kommit til synes redan i H. cod. [B 49—1609, enär Cod. 1609 öfverensstämmande med vår hskr. visar o i moldran (2 g.), men u i huld, kuller, kul, kulfiskà watnum, samkulli (2 g.), sunderkullä -à (2 g.). Cod. 1609 skiljer sig emellertid från Cod. B 49 däri, att motsvarigheterna till en del af exemplen under a) förete u (v) i st. f. o. Främst gäller detta om några med kk eller ks efter vokalen: flukkar Kp. ind., p. ind.; lukkar ZE. 14 pr.; stuck M. 15.1; vxa M. 36. Här spåras tydligen en dialekt, där a-omljudet uteblifvit också framfór nàmnda konsonanter. Men sannolikast är, att den icke gjort sig gällande ànnu i 1 Alla dessa former uppkomna genom analogibildning, hvarom formläran skall limna närmare upplysning. ? Formen analogisk; se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 47 grundhandskriften, eftersom Cod. B49 konsekvent har o i dessa ord, medan Cod. 1609 vack-$ 35. lar. Icke häller Cod. 1609:s ankusti V. 242 ser ut att stamma från H cod. [B 49— 1609, i betraktande af det o, som ordet kost’r etc. genomgående visar i vår hskr. och, om den nämnda skrifningen undantages, àfven i Cod. 1609. Med stórre skäl kan det fórmodas vara fallet med bulstür E. 10 pr. dà i fråga om detta ord inkonsekvensen är på Cod. B 49:s sida (jf. bulst^r A. 6 pr.: bols?r ZE. 10 pr.) — U codd. B 12 och Sch. känna icke den ofvannàmnda dialektmot- sättningen, som vi konstaterat också i U cod. B 49, hos koll’r kull’r med dess böjningsformer och afledningar. Af dessa ord förekomma här endast o-skrifningar. Att förhållandet varit det samma i grundhandskrifterna är mycket antagligt. För öfrigt råder i ifrågavarande punkt full öfverensstämmelse mellan de tre handskrifterna. $ 36. Samnord. kort u i kort rotstafvelse har före den urnordiska syn- koperingsperioden under inflytande af ett a eller o i nästa stafvelse omljudts till o, ifall på detsamma följde r eller (kakuminalt) /: borin nsm.! U. 15 pr.; borit n, asn. U. 1. (2 (stiala:) piufstolnu piufstolin (0: -Inu) piufstolne g.), 6.3 — welborne gpm. H. præf. dsn. M. 30, 31 pr., 1; pzufstolit asn. M. 29. (dyr:) kyrkiu dorum kirkiu dog dp.? Kk. 154, sworin nsm. Kg. 6.2; swornum dsm. A. 8; 21.2 — sangus do» dp. Kk. 21... US hol as. M. 31.« — piuf hool ns. M. 31.4. pole inf. V. 23.4. (skera.) blaskorin apn. Kg. 7. Se ang. denna ljudlag Exkurs 1. I H cod. 1609 ersättas en del af nàmnda skrifningar genom sádana med u — blasku- rin, tiufstulno (8 g.), tiufstulit — hvilka dock lika litet som de för Codd. B 49 och 1609 ge- mensamma skurin nsm. Kg. 94, stulit nsn. M. 814 göra ljudlagens hemortsrátt i alla B 49:s dialekter tvifvelaktig. De här ätergifna formerna, som i formlàran skola närmare belysas, äro tydligen alla analogiska. $ 37. Samnord. kort u i kort rotstafvelse, på hvilken efter de urnordiska a-synkoperingarna följde en stafvelse med sonanten a, har omljudts till o, ifall det stod framför ett 5; dessutom, men sannolikt endast alternativt, äfven om det efterföljdes af en annan konsonant (och ej redan på grund af den i föreg. $ be- handlade ljudlagen blifvit o). Detta antydes af a) kloue as. V. 6 pr. (-lowandis) olowandis adv. V. 14 pr. (ofa odas EM Ores ex RE dien: U. 1 pr. owan adv. Kg. 6 pr., M. 31 pr. — olofwi ds. V. 11.1, 13.1 — orlof or- loff as. Kk. 3, b. 14.5; U. 1 pr. 1 Om suffixvokalen i det starka pret. part. se Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 484 ff. 2 Formen dorum är analogisk; se härom formläran. 3 Dessa former äro nybildade till andra, där öfvergängens förutsättningar varit för handen. Se formläran. N:o 2. 48 O. F. HULTMAN. 8 37. b) dropa rum as. V. 1. koma kome inf. Kg. 6 pr., b. 7.3; U. 24 (2 p SUppis SAGA pr, Salze: komb'r o. d. 8 spi.* H. 16 g. ex. Kk. 5 pr; U. 11 g. ex. 5; komæ koma (o: -@) 3 spk.! H. 4 g. ex. Kg. 2.2; kom 3 Spi EME VE 6:01,12: Ro- menda (9: -e) npm. Kk. 1 pr.; komin nsf. U. 1.4, 21; komit nsn. U. 242 — at'r koma at’koma inf. AR. 13.3; U. 16.2 — fore koms 8 spti.! U. 10.1 — fram koma inf. I. 14 pr. — saman kom 3 spti.1 U. 2 pr. (3 gJ; fest? kono festikone as. 1 U. 2 pr. (2 8.) — miskunna kona mis- kunne kone ns. Æ. 1.2; U. 12 — apulkona barn (9: -æ b.) abelkona barn (9: -@ 5.) ns.1 Æ. 186; U. 18 (2 g.). konung’r kon’ ns. H. 11 g. ex. Kk. 19.4; U. 3 pr; komungz o. d. gs. H. 31 g. ex. Kg. ind.; konung gs. ZB. 16 pr. (2 g.; konungi o. d. ds. H. 12 g. ex. Kk. 2 pr.; kon? as. Kg. 6 pr.; konunge gp. p. 15 — konungx balk'r o. d. ns. H. prf., Kg. ind. 11.1 — Konungx hellu as. b. 15 — konungx retten as. M. 25.3 I. 13 pr. — till komit nsn. U. 171 — wi komin wt kommin nsm. JE. li; U. lor ns. Kg. 6 pr; lot o. d. as. U. 12 g. ex. Jal joe. 9.1; lote gp. Æ. 7 pr. — skifte lotin (koma:) aafkoma ns. U. 11 pr. — a komu EX. (Uf se as.! M. 142. mon as. V. 8. kona o. d. ns. H. 12 g. ex. Kk. 15.2; U. 19 E (xs Ty Jos 0 cb v. Gb meg Jab, dl g. ex. Kk. 13.1; U. 16 g. ex. Ind.; ko- nunne kononne gs.* Kg. 3.2; U. 1.1, 2 pr.; konone as.* U. 6 pr.; konur ap. ! U. 7.2 — festækona o. d. ns. A. 2 pr; opit nsn. M. 31 pr. scope, inf. I. 14.1; U. 14 — skopi 8 ppk.! Kk. 24. son ns. p. 10.1; U. 8 g. ex. 83; as. U. 8 pr., 1; SONS gs. 2.3 pr.; UMP Se ang. den ifrägavarande ljudlagen Exkurs I. På grund af exemplens fätalighet kan det icke afgóras, huruvida brupgummi (9: -@) ds. ZE. 2.1; kumma inf. A. 13.7; kuma o. d. 8 ppi. H. 5 g. ex. Kg. 2 pr; U. prol; kumin nsm. Kg. 7, 10; nsf. U. 101; kumen nsf. Æ. 11; kumit nsn. U. 12; wt kummin nsm. ZE. 11 och Summar fol ns. V. 18.5 hafva u därför att til äfventyrs B 49:s dialekter liksom fvn. (se anf. st.) icke låtit denna vokal undergå a-omljud framför nasal (i hvilket fall samtliga ofvan- nämnda exempel med o i denna ställning vore analogibildningar). Har ingen sådan begräns- ning af ljudlagen förekommit därstädes, representera dessa skrifningar en annan dialekt än de ofvan anförda — en dialekt, där öfvergången till o egt rum blott ifall den mel- lan vokalerna stående konsonanten var ó; på en sådan tyda i hvarje händelse bughe bughu d, as. t H. 4 g. ex. Kg. 7; bughu skut ns. p. 14.1; skupa skupe inf. Kk. 1.1, V. 8.1, 17.1. Analogi- bildning kan nämligen knappast ligga till grund för alla dessa former; ätminstone är det 1 Formen analogisk; se formläran. 2 lot’r ns., lot o. d. as., skifte lotim as. analogibildningar, hvarom se formläran. Betr. lot- losir npm. Kk. 14 (2 g), V. 81 se 8 40. 3 Dessa former äro nybildade till andra, där öfvergängens förutsättningar varit för handen. Se formläran. * Om ändelsevokalen i bughu se $ 88. Tom, XXXIII. Hälsingelagen. 49 högst osannolikt i fråga om an-stamssubstantiven i gen., dat., ack. sing. — brupgummi (o: @), $ 37. bughæ bughu, bughu skut — samt inf. skupa skupe. Härmed förnekas naturligtvis ej, att w kunnat pä analogisk väg insättas i vissa former, uti dialekter som tillämpat vär ljudlag. Med större sannolikhet àn i de nämnda fallen kan detta antagas vara händelsen i bupin asm. p. 7.3 0. S. v. brutin nsm. Kk. 21. 0. s. v.; billughu mans (9: -@ m.) gs. U. ind. — hvilka så vidt man kan se uppträda med « i alla Cod. B 49:s dialekter — och àfven i kuna kune ns. H. 15 g. ex. Kk. 15 pr.; U. ind. o. s. v. samt sunar gs. A. 15 o. s. v. (närmare uppgifter om dessa formers förekomst i vâr handskrift hafva meddelats i $ 33). De skrifningar, som hàr ofvan under b) anfórts ur H cod. B 49, samt de dàrmed jämförliga skrifningarna med u (anförda, jämte andra, under d) i $ 33) motsvaras i H cod. 1609, till den del de ätergifva former af verbet koma, i allmänhet af sädana med o, nàgon gäng af en med ut; för öfrigt merendels af u-skrifningar och endast jämförelsevis sällan af skrifningar med o. ? De 4 exemplen på u hos verbet koma visa sig alla på ställen där också H cod. B 49 ger det samma rotvokal. Enär detta sker blott i 23 fall af 54, är det sä godt som säkert att verbet redan i Cod. [B 49—1609 fóretett hvardera vokalisationen. Af de öfriga orden synes ätminstone substantivet son förhällit sig pà samma sätt; den enda o-skrifningen i Cod. 1609, sons gs. JE. 3 pr., svarar mot en af de 2 skrifningar med o, som finnas i H cod. B 49, vid sidan af 8 med «. Substantivet konunger uppträdde väl snarast — liksom i H cod. B 49 (utom Kk. sl), men i strid med förhållandet i Cod. 1609, där det bar dels o, dels u — i Cod. [B 49—1609 med o. I hvad màn den ena eller andra vokalisationen för öfrigt varit represen- terad där, förblir oklart. I ingen händelse torde o-skrifningarna i vär handskrift härröra frän B 49-skrifvaren: jf. nedan. — Hvad U cod. [B 12—Sch.—B 49 beträffar, tyder ingenting på att i dess dialekter öfvergängen varit bunden vid ställningen framfór à eller nägra andra konso- nanter. I Cod. Sch. — som väl häri áterspeglar nämnda kodex — uppvisa verben kome, skopæ och substantiven afkome, loter, son konsekvent rotvokalen o, och likasà subst. kone, med undantag blott för ett enstaka kunu gs. Ind., hvilket ju ej behöfver förutsätta nägon sådan inskränkning. De u-skrifningar af dessa ord, som jämte o-skrifningar förekomma i UI cod. B 49, hafva likväl (äfven fränsedt det för alla tre handskrifterna gemensamma kunu kun gs. Ind. åtminstone delvis funnits redan i U cod. [B12—B49. Otvifvelaktigt är det fallet med kumb’r 3 spi. Prol, kumin nsf. 104, hvilka återfinnas med wi U I cod. B 12, ehuru frekvensförhällandet mellan w- och o-skrifningarna af detta verb, i U I cod. B 49 6: 20, här är 2: 24; likaså med sun ns. 11.2, af 8 exempel på ordets nom. sing. det enda med w, såväl i U I eod. B49 som i U I cod. B12?. Til någon del kunna «-skrifningarna i U cod. B 49 1 kuma 3 ppi. Kg. 2 pr, p. 1 pr; kumin nsm. Kg. 7, 10. ? bogha as. AR. 14.2; a komo as. M. 14.2; kona ns. Kk. 15 pr; as. M. 32.1; konunger ns. Kk. 21.2 (2 g), Kg. 6 pr, V. 18 pr; konungx gs. Kg. 11 pr; konungi konunge ds. H. pref., Kk. 19.4, 20, Kg. 6 pr, V. 243; Konungx balker ns. Kg. 11.1; lof ds. ZE. 8.2; mon as. V. 3; opit nsn. M. 31 pr; sons gs. Æ. 3 pr. — Till dropa rum as. V. 1, miskunna kona ns. Æ. 1.2 och konung’r ns. p. 15 (2 g.), konunge gp. b. 15, konungx hellw as. D. 15 finnes i H cod. 1609 ingen jämförlig motsvarighet. 3 I UI cod. B 12 finnas följande w-skrifningar af orden i fråga: kumber 3 spi. Prol.; kumin N:o 2. 7 50 O. F. HULTMAN. $ 37. äfven vara insatta af B 49-skrifvaren. En omständighet gör det troligt, att hans dialekt haft w i åtminstone en del af de nämnda orden. Han har i kap. 12 först skrifvit kum, men sedan rüttat det till kom, tydligen emedan hans fórlag (liksom Codd. B 12 och Sch.) haft denna läs- art; och i 11.2 finnes en liknande rättelse af luth till loth. 8 38. Samnord. kort w i kort rotstafvelse har, om denna var relativt obe- tonad, redan före den urnordiska synkoperingsperioden öfvergätt till o framför ett a (eller o) i nästa stafvelse (äfven där det icke efterfóljdes af v eller /, jf. S 36). En sädan ljudlag späras i ofsimni* arff o. d. as. A. 18 pr; U. ind. 17 pr. (-skot:) matskot ap.! Kk. 10. — ofwerke boter np. Kk. 214. I ufsinis arf as. U. 17 pr., som i texten föregäs af vm (U. codd. B. 12 och Sch. um), stár troligen w fór o pà grund af dittografi. Ang. ljudlagen i frága se Exkurs I. $ 39. Samnord. kort u har ófvergàtt till o i obetonad efterstafvelse, nàr- mast föregängen af en stafvelse med sonanten o (äfven om denna uppkommit af samnord. a enl. S 6 och såvida den icke blifvit u på grund af den i S 29 be- handlade ljudlagen): nokor nokon nsm. H. 9 g. ex. Kk. 1.2; nokon nokot n, asn. M. 36, V. 7; U. 6 g. ex. 2.1; nokor (9: -on) asm. H. 4 g. ex. Kk. 13.1; nokor apn. I. 16. Detta speciella fall af vokalharmoni tyckas de flesta fsv. dialekter varit delaktiga af — äfven sådana, där samnord. « i en dylik stafvelse, men med svag biton, förblifvit oför- ändradt. Textkodex af SML, som för samnord. svagt (och halfstarkt) bitonigt inljudande u ef- ter o ungefär lika ofta visar u och o, brukar sålunda, vid sidan af t. ex. bropur, dottur, rowr, konsekvent (20 g.) nocor nocot mocors nocon (jf. R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 91 ff). Och uti DL, hvarest urspr. w i ändelser blott alldeles undantagsvis representeras af en annan vokal, fórete likasä de skilda bójningsformerna af samma pronomen sà godt som alltid (i 17 fall af 18) o i andra stafvelsen (jf. Brate, À. Vml. ljudl. s. 45). Orsaken till den benä- genhet för vokalharmonisk assimilation, som sammansättningen nokor visar framom ófriga ord, kan ej gärna vara nàgon annan àn att dess slutled i olikhet med de senares àndelse saknat biton. Att emellertid en af B 49:s dialekter låtit « i obetonad efterstafvelse utveckla sig till €, skola vi finna i S 42. Se där sammastädes ang. de skenbara undantagen nokit asn. M. 15 pr. och nokur npn. U. 11 pr.. $ 40. Samnord. kort « har öfvergätt till o i svagtonig stafvelse, äfven om denna icke fóregicks af en stafvelse med sonanten o (jf. föreg. 9): nsf. 10.1; kunu g, d, as. Ind., 1 pr, 6 pr., 2; kunur ap. 7.2; sun ns. 11.2; i U II cod. B 12 kumit nsn. 24.3. 1 Formen analogisk; se formlüran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 51 hon n. H. 6 g. ex. Kg. 31!; hona a. Æ.2 pr., mon 3 spi. Kk. 5 pr. M. 22.2 op taka inf. U. 11.2. lotlosir npm. Kk. 14 (2 g.), V. 8a.? , | 1 Det i betonad ställning mötande hon U. prol. har här icke medtagits, då det ju kan ljud- lagsenligt motsvara den samnord. starktonsformen hön. På denna kunde väl ock de ofvannämnda, obetonade exemplen återgå, till följd af utjämning; men sannolikare är likväl, att de regelrätt utveck- lats ur hun. Det är nämligen tydligt, att ordet på samnord. ståndpunkt såsom obetonadt haft sist- nämnda form — som utvecklats ur hon (Noreen, Aisl. gr S 144.5) eller ur hön (parallellt med ut- vecklingen af t. ex. auzun ur auzon) — och att den i de nordiska fornspräken uppträdande o-formen i allmänhet framgätt ur densamma enligt de särdialektiska lagarna för behandlingen af u i svagtonig stafvelse. Man kan sluta härtill af den öfverensstimmande vokalisation, som detta pronomen och ündelsestafvelser med urspr. u i det stora hela visa. De äldsta isländska handskrifterna, där de se- nare nästan alltid upptrüda med o, anvünda ock regelbundet hon (eller undantagsvis hôn, hvarom se nedan). I de yngre fisl. urkunderna däremot, hvarest ändelserna öfvervägande fürete u, är ocksä hun vanligt; det är ju tänkbart, att denna vokalisation gentemot den förra icke representerar ett yngre utvecklingsstadium, utan en annan dialekt. Hvad fornnorskan beträffar, sà uppvisar ätminstone fno. homilieboken, jümte konstant Aon, öfvergäng af ändelsevokalen u till o, pà ss. 137—142 i alla ställ- ningar, uti öfriga delar (efter vissa vokaler samt) i fullkomligt obetonad stafvelse (jf. Wadstein, Fno. homb. ljudl s. 94 ff) Gå vi åter till fornsvenskan och undersöka först de urkunder, där samma ändelsevokal konsekvent företrädes af u utom där vokalharmonien fordrar o — VGL I o. IV samt UL:s textkodex — så befinnes här hun vara enrâdande. Uti Bj. R., där harmoniregeln ock i huf- vudsak är tillämpad, men likvisst spår finnas af en mot densamma stridande öfvergäng af svagtonigt u till o (Zetterberg, Bjärköarättens ljud- o. böjn.-lära 8 12), användes oftast hun, men stundom hon. Enahanda är förhållandet i HL:s textkod., inom hvilken växling af u och o på grund såväl af vo- kalharmoni som af vokalbalans kan iakttagas i ündelsestafvelserna. DL återger i allmänhet ändelse-w genom u, men därjämte undantagsvis — utan inskränkning till någon viss ställning — genom 0, och här förekomma både hun och hon. Men VML:s textkod., uti hvilken 9 är den normala representanten för u i ändelsestafvelser, känner endast hon. Och likaså de handskrifter, där ändelsevokalerna u och o växla enligt balansregeln; hit höra som bekant de båda gamla fragmenten af ÖGL, Cod. Bur., textkod. af MELL, Birg. Aut. m. fl. urkunder från den äldre fsv. perioden, äfvensom de flesta från den yngre. De fornskånska urkunderna slutligen visa — frånsedt talrika spår af den i danskan väster om Öresund genomförda öfvergängen af ändelsevokalerna till ee — à ena sidan u i ändelser, som ej följa på en stafvelse med &, 2, o eller #, à andra sidan städse hun. — Spürjer man nu, om ej det ifrågavarande pronomenet i alla nord. dialekter återgår på äldre hun, måste härtill emellertid svaras nej. Skrifningen hön, som några få gånger möter i ett par af de äldsta isl. handskrifterna, Cod. AM 237 fol. och Rimbegla, har ej så mycket att betyda: här behöfver ej det ursprungliga hon föreligga, enär dessa urkunder ha att uppvisa äfven skrifningarna @ll, fr, udf, pess och andra liknande. Men man kan knappast undgå att med den gamla ö-formen identifiera det hon, som alldeles undantagslöst användes i ÖGL:s textkod., oaktadt här ändelsevokalen u är så godt som enrådande, äfvensom i SML:s textkod., där samma ändelsevokal är ytterst vanlig, i synnerhet om stafvelsen är sluten och vokalharmonien ej fordrar o. Det ser alltså ut som om åtminstone dialekterna i kustlandskapen söder om Mälaren skulle upprätthällit den ursprungliga starktonsformen hon. 2 Formen analogisk; använd, såsom här, i obetonad ställning, har den väl närmast utgått från obetonadt hon nom. 3 Medan de olika böjningsformerna af subst. luter inom H cod. B 49 företrädas af 14 skrif- ningar med u och 2 med o, är proportionen, hvad adjektivet lutlos beträffar, 3: 3; och i Cod. 1609 framträder samma motsats än tydligare, i ty att här motsvarande tal äro 16: 1 och 2: 4. Att någon N:o 2. 8 40. 8 40. 52 0. EF. HULTMAN, Se om denna ljudlag Noreen, Aschw. gr. $ 143 m. anm. 10. Vissa ibland B49:s dialekter torde i nämnda ställning hafva bevarat u. Det bevisa VATIC Kem un in. MARS No NEC rer nr TLUTUR SYST IER UI RUIN EO OLG nágra andra i obetonad ställning fórekommande exempel med rotvokalen w, dà de ju kunna representera den ortotonerade formen. Ej hàller de talrika sammansättningar, hvilkas förled utgöres af wp vp up — wp byupe inf. I. 9 m. fl: se $ 33 — eller ett annat ord med rot- vokalen u, t. ex. lutlosir npm. V. 6.1; lutlosum dpm. Pp. 7.3; luthlosæ apm. M. 19. Det läter om dem alla tänka sig, att förleden burit hufvudton eller rönt pävärkan af resp. simplex, hvarförutom det vid behandlingen af kvantiteten skall visa sig, att wp här delvis haft längt u. Men dà bland dessa dialekter finnas sädana, som lätit w kvarstä i svagtoniga àndelse- stafvelser ($ 95), måste man antaga, att de behandlat det på samma sätt i obetonade rotstaf- velser, eftersom här en utveckling till o synes egt rum blott i sammanhang med en dylik i de svagtoniga ändelserna (jf. Noreen a. st.). Skrifningar med o af hithórande ord hafva med sákerhet, jàmte sädana med u, fun- nits i H cod. [B 49—1609. Cod. 1609 visar dels Aon, dels hun, det förra 16 g., det senare — städse i öfverensstämmelse med vàr hskr. — 9 g.! Ett afgórande bevis innebär kongruensen mellan växlingen lotlüsir npm. Kk. 14 (2 g.), V. 6a, 8.1: lutlósum dpm. D. 7.3, lutlösä apm. M. 19 i Cod. 1609 och motsvarande i Cod. B 49, hvilken blott så till vida skiljer sig från den förra, att i V. 6.1 läses lutlosir. Jämväl mon 8 spi. återfinnes med samma vokal i Cod. 1609, hvilket ock àr fallet med mun 3 ppi. I. 17, ehuru hàraf ingen slutsats om grundhandskriften får dragas, dà det förekommer i en afslutningsvers, som möjligen influtit ur Cod. B. 49 ($ 2). Grundhandskrifterna för U codd. B12, Sch. och B49 torde ej hafva företett nàgra spàr af öfvergängen i fråga. De båda förstnämnda känna inga dylika; de hafva sålunda i 11.2 vp take (up t.) för Cod. B49:s op taka. Senare influtet är också hon, som denna hskr. en gång bru- kar i starktonig ställning — hvilket hàr nàmnes fór den hàndelse att det icke vore lika med samnord. Aon, utan enligt vår regel utveckladt ur samnord. hun.: Det uppträder nämligen i tillägget till U prol, hvilket såväl Cod. B 12 som Cod. Sch. saknar. S 41. Samnord. kort u har öfvergätt till y, ifall det vid ljudlagens genom- förande befann sig mellan ett föregående s, t eller p och ett efterföljande nn el- ler nd och ej var förlängdt — hvilket det torde varit framfór nd, utom där pà detta följde (eller följt) en stafvelsebildande konsonant. De hithörande exemplen äro synder synd’r adv. Kg. 6 pr., 9.2, V. 12 — synnedaghe ap. Kk. 6.3. synd’rkulla o. d. adj. Æ. 12 pr. (2 g.); U. 13. synnen adv. p. 15. 14, 16.1 — synd’rkulli adj. U. 13, 14 [2 g.] af Cod. [B 49—1609:s dialekter företett en växling luter: lotlos synes otvetydigt framgå häraf. Då det ju ej läter tänka sig, att endast sammansättningen, men icke själfva det enkla ordet, som i vissa former genom @-omljud erhållit o, skulle blifvit delaktigt af en generalisering häraf, är det troligt att lotlosir bör likställas med de öfriga ofvan anförda exemplen och alltsä förutsätter ett uttal med obe- tonad förled. 1 Af de i Cod. B 49 förefintliga exemplen på hun sakna 4 motsvarighet i Cod. 1609. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 58 Dessa i en del nordiska dialekter mötande y-former, mot hvilka i andra svara former $ 41. med w, hafva hittills förklarats hvar på sitt särskilda sätt. Enligt Brate, À. Vml. ljudl. s. 28, vore fsv. synnan påvärkadt af komparativen sypri. Noreen förmodar i Aschw. gr. $ 63.3, att fsv. synder motsvarar fht. suntir (fsv. sunder däremot fht. suntar) och att vokalisationen i fsv. synnodagher är att härleda från en tidigare flexion sådan som got. sunno: dat. sunnin. Däremot vilja Torp och Falk, Dansk-norskens lydhist. s. 107, äfvensom Reinius, Språkv. sällsk. förhandl. 1897— 1900 s. 55 ff. i nda. Söndag (< fda. syndagh) resp. fsv. synnodagher se ett lånord; enligt de förra skulle det fórskrifva sig från làgtyskan (sünnedag), enligt den senare möjligen äfven från fornfrisiskan (jf. synna 'sol). Mot detta särskiljande af de tre orden vore väl knappast någonting att invända. om inga flere fóretedde en liknande växling mellan u och y och om ingen ófverensstámmelse i afseende à de skilda y-formernas utbredning tydde på att de uppstått i ett sammanhang. Men man återfinner växlingen wu: y jämväl i andra ord, där vokalen liksom uti de ofvannämnda föregås af tonlös dental — visserligen icke s, men dock de närbesläktade t och p — samt efterföljes af nn eller nd. I fsv. förekomma, jämte tunder subst., tunna subst. och punder adj. y-formerna tender (< tynder), tynna och thyndir. Och hvad som framför allt är af vikt, u- och y-formernas geografiska områden tyckas för de skilda orden — såväl dessa som de nyss nämnda — vara väsentligen de samma, så att i regeln de enskilda dialekterna hos dem alla förete blott endera vokalisationen. Östsvenskan har sundär såndär o. d. "sönder, sunnan sännan o. d., sunnda sännda "söndag, tundär tändär o. d. 'tunder, tunnå tännu o. d. tunna, funn tünn o. d. (à = Hultman, Östsv. dial. $ 1.45; betr. själfva formerna se bl. a. Freudenthal, Ordb. öfver Närpes- mälet; Vörämälet ss. 122, 124, 130 f; Vendell, Ordb. ófver Pedersöre-Purmo-mälet; Ordlista öfver allmogemälet i Finnby; Samlingar af ord ur nyländska allmogemalet; Runömälet i Sv. landsm. II. 8, ss. 138, 144; Freudenthal o. Vendell, Ordb. ófver estl.-svenska dialekterna). Med u eller ett därur utveckladt å- (eller a-)ljud uppträda alla dessa ord jämväl i den nordligare delen af Sverge, mójligen med undantag af vissa trakter!; Dalarna och Uppland ligga (àtmin- stone delvis) innanför områdets sydgräns, men Värmland utanför. Från de nordligaste sven- ska målen — i Öfver- och Neder-Kalix — hafva vi formerna sändesmärjan "söndagsmorgonen” och sont 'sónder (Sv. landsm. III. 2 ss. 34, 37); från Burträsk i Västerbotten sauer ‘sônder, tôn “tunna’, ton tunn” (Lindgren, Sv. landsm. XII. 1 ss. 95, 104; a « o), och från Degerfors i samma landskap szner,, sana 'sunnan', tån och tan (Åström, Sv. landsm. VI. 6 s. 43). För u: Hälsingland uppgifvas formerna sunt sonner "sönder, sunnanette sonna 'sunnan', sunndag, ton- ner 'tunder (Ordb. öfver allmogeord i Helsingl; Sv. landsm. XI. 4 ss. 54, 91), för Dalarna (Mora) sind 'sónder, smao, sundag (Noreen, Sv. landsm. IV. 2). Skuttungemálet i mellersta Uppland har sónd2r, sóna, sèndar "söndag (Grip, Sv. landsm. XVII. 6 s. 79; e < u), Vàtó- målet i Roslagen séndèr, sénavédor 'sunnanvind', söndag, tona, ténèr "tunn (Schagerström, Sv. landsm. Il. 4 s. 14 f, X. 1; 8 — w. Också gottländskan tyckes använda endast w-former, ! Inom Hälsingland fórekommer, enligt uppgift, jümte fonner 'tunder' ett fynner (Ordb. öfver allm. ord i Helsingl); i nm. Ängermanland sönt "sönder, sönnätt "sunnan’ (Sidenbladh, Allm. mälet i n. Ängermanl, ss. 12, 78), N:o 2. 54 0. E- HULTMAR. & 41. att döma af Färömälets sundur sundaksgrada “söndagsgrädda’, tundur "tunn, oyltuna “Öltunna’ (Noreen, Sv. landsm. I. 8 ss. 57, 83, 85). Äfvensä Sörbygdmälet i Bohuslän: sunner, sunna, sonda, tunna, tunn (Nilen, Ordb. öfver allm. målet i Sörbygden). ! För dialekterna inom Värmland och Götaland med undantag af gottlàndskan och. bo- huslänskan angifva däremot (de visserligen högst fragmentariska) källorna sà godt som. en- stämmigt y eller ett därur framgänget ö säsom de ifrägavarande ordens rotvokal. Ur Fryks- dalsmälet i mellersta Värmland anföras sönnär "sönder, sönna “sunnan’, sónnda "söndag’, tön- när “tunder’, tónn “tunna’, törn “tunn’ (Noreen, Fryksdalsm. ljudl. $ 83.2 o. Ordb. öfver Fryks- dalsm.; Magnusson, Sv. landsm. II. 2), ur Bärgslagsmälet i óstra delen af landskapet liknande former (Kallstenius, Sv. landsm. XXI. 1 ss. 131, 157, 166 not 2). Fràn Västergötland hafva antecknats sönner, söndara 'sóndagarna', tónna (Tellander, Allmogelif i Vestergötl. ss. 6, 21, 39); från Småland fünna, tönn (Rietz, Ordb.); från Kalmar län sönda, tönner 'tunder', tönna, tön- ner 'tunn' (Linder, Allm. mälet i S. Móre h:d s. 181; Sv. landsm. II. 7 s. 7); frân Óland són- ner, tynn 1. tónn "tunna (Bodorff, Folkspr. på Öl. ss. 6, 7; Sv. landsm. II. 9 s. 14); och Spegel (Gloss. Sveo-Goth. s. 534) anför formen tynna såsom óstgótsk. I de från forndanskan stam- mande dialekterna i södra Sverge möta ock dylika former: hallàndskan har åtminstone tónder "tunder (Rietz, a. a.) och skånskan i Luggude h:d sónda tena (Olséni, Sv. landsm. VI. 4 s. 27), i S. och N. Åsbo h:der dessutom sonan ton (Billing, Sv. landsm. X. 2 ss. 56, 70 f). — I Danmark uppvisar som bekant riksspräket, hvarmed dialekterna synas hàrutinnan ófverens- stämma, hos alla sex orden rotvokalen ö (i skriften delvis ätergifven genom y i enlighet med ljudets tidigare beskaffenhet): sönder, sönden, Söndag, Tünder, Tönde, tynd. — De nynorska dialekterna slutligen använda «former: sunder, summan, sunndag, tunder, tunna, tunn, men därjämte former med y (eller motsvarande ljud); och äfven här tyda de förefintliga uppgifterna på en konform vokalisation af de olika orden. Så uppgifves för Söndmöredialekten synd 'sónder, synna, syndag, tynna, tynn (Aasen, Ordb.). I jämbredd med dessa fakta hafva de fall, där undantagsvis y-former uppträda vid sidan af w-former, föga att betyda. Anmärkningsvärdast är motsättningen sönder, söndag: sunnan, tunder, tunna, tunn i nysvenska riksspråket. Då emellertid detta också i många andra punkter icke representerar en enhetlig dialekt, synes det antagligt, att detsamma upp- tagit de förstnämnda formerna ur de sydvästligare dialekterna, de senare ur de nordöstligare. Också då ett dylikt förhållande möter i ett eller annat bygdemål nära w- och y-områdenas gräns, kan dialektblandning tänkas föreligga. Så uti N. Vadsbomålet i Västergötland (närmast Närike), hvarest man har sonar 'sónder, men tona tunna” (Sv. landsm. VII. 4 s. 5 f). På liknande sätt är väl ock motsättningen sinna “sunnan’, sinnda "söndag: sunn 'sónder, tunn i Solórsdialekten i östra Norge (Larsen, Lydlæren i den solórske Dial. ss. 62, 80, 146 f; i — y) att förklara. — Äfven af riksspräket har naturligtvis folkspräket ej kunnat undgä att i enstaka fall róna invärkan; härpå torde t. ex. det sèndap bero, som i Burträskmälet förekommer jàm- 1 Här kunde likväl dessa ords rotvokal, för så vidt den är u, vara utvecklad ur äldre y och ö pà grund af dettas ställning framfür nasal + konsonant, enligt en i mälet värksam ljudlag: jf. funn “tynd’, funster "fönster, lunn "lönn, munster "mönster, run» "rönn, sunn "synd; drumm ‘dröm’, glumma "glömma m. fl. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 55 sides med de ofvan anförda «-formerna (Lindgren, a. a. s. 40). Däremot är Skuttungemälets g 4], sèna 'sunnan' (jämte söna! Grip, a. st.) efter all sannolikhet en hypersvecism, framkallad af rspr. sönder, söndag. '! Den iögonenfallande öfverensstämmelse, de sex orden visa under de lokala växlingarna i vokalisationen, kan ju omöjligen vara tillfällig. Den ställer det utom allt tvifvel, att vi här hafva att góra med en enhetlig fóreteelse — närmare bestämdt, med en dialektisk ófvergàng af kort w till y, vid hvilken ställningen mellan den tonlösa dentalen s, t, p och (det palatala?) nn, nd spelat en väsentlig roll. Fór denna tanke — som beträffande orden med s och nn, nd alternativt framkastats redan af Kock, Arkiv XV s. 210 — stär visserligen skenbart det i vägen, att man hos orden stund sund i allmänhet icke finner y (eller dess motsvarighet).? Orsaken till detta förhällande ür att sóka i den bekanta vokalförlängningen framfór nd. Man invänder naturligtvis häremot, att sunder och tunder dà ock borde fått behålla sitt w. Om vid ljudlagens genomförande vo- kallàngd fanns blott hos ettdera af dessa ordpar, var det vàl, menar man, just hos det se- nare, där nd var antesonantiskt: endast framför ett sådant nd anses ju förlängningen hafva inträdt (Tamm, Fonet. kànnet. s. 14; Kock, Arkiv IX s. 62 f; Noreen, Aschw. gr. 8 129. 1). Det lider emellertid intet tvifvel, att detta resonemang hvilar pà falska förutsätt- ningar. Hvad fórst och främst det beträffar, att forlängningen framför md ej skulle egt rum ifall detta var slutljudande, sà àr det átminstone fór en del svenska dialekters vidkommande med säkerhet oriktigt. Tydligast ses detta i östsvenskan, hvars flesta dialekter àn i dag be. vara den förlängda vokalen som sådan, så vidt den representerar urspr. a eller @ och icke riksspräkets invärkan gjort sig gällande (Hultman, Östsv. dial. $ 1.60). Den uppträder här också hos de enstafviga orden ‘med en regelbundenhet, som utesluter hvarje tanke på att den vore blott analogisk: and änd o. d., band bänd o. d., brand bränd o. d., hand händ o. d., land länd o. d., rand ränd o. d., sand sänd o. d., strand stränd o. d. Och dialekterna i sódra Sverge mäste tidigare hafva förhällit sig liksom de óstsvenska. Fràn Västergötland, Östergötland, Smäland, Kalmar làn och Öland uppgifves tämligen enstämmigt — i mänga fall visserligen jàmte sido- former med a, som emellertid säkert stamma från riksspräket — änn ‘and’, änn ‘ande, bänn ‘band’, blänn 'blandning', bränn ‘brand, hänn ‘hand’, ránn 'rand', sånn ‘sand’; endast för lann ‘land och strann “strand’ uteslutande a-former (jf. Rietz, Ordb. s. 557; Belfrage, Verbet i Vestg. mälet ss. 5, 45 f; Rääf, Ydre-mälet ss. 9 f., 12, 37, 50, 103; Gadd, Allm. mälet i Östra h:d ss. 4, 29; Linder, a. a. ss. 7, 84, 87, 117, 161, 167, 195; Bodorff, Folkspr. pà Öland ss. 7, 9, 17). Lika regelbundet tyckas dessa ord inom de sydligaste svenska landskapen uppträda med 1 För Moramälet i^Dalarna, såsom vi sett ett u-mäl, uppgifver Noreen (Sv. landsm. IV. 2 s. 189) som sidoform till sand (sant) "sönder ett synd. Men det är att märka, att detta fürskrifver sig från Nusnäs by, hvarest man finner y äfven i brytvum ‘brôto, byqer 'süter', byg! "båge, drypi "droppe', ryg råg, styr "stor m. fl. ord, som i andra delar af socknen visa u-ljud. ? Värmländskan har dock ätminstone delvis, jàmte sonn 'sund', ett stönn 'stund" (jf. Noreens och Kallstenius' ofvan citerade arbeten). Troligtvis beror denna form pà utjümning af en flexion med i-omljudd nom. ack. plur. Vissa norska mål i Sóndre Trondhjems amt böja ordet sing. sfonn: plur. styndi o. d. (Larsen, Lydl. i den solórske Dial. s. 146). — Uti Norge füreter Söndmöredialekten m. fl. synd 'sund' och åtskilliga dialekter stynn o. d. "stund? (Aasen, Ordb.; Ross, Ordb.). N:o 2. 56 O. F. HULTMAN. $ 41. en vokalisation, som vittnar om äldre förlängning. Ätminstone är det fallet i N. och S. Äsbo samt Luggude h:der i Skäne, af hvilka de förra t. o. m. delvis bevara den länga vokalen, ehuru diftongerad till aw (Billing, Sv. landsm. X. 2 ss. 99. 129, 165; Olséni, Sv. landsm. VI. 4 s. 35). Dä man nu i nysvenska riksspräket har and, band, bland, brand, grand, hand, land, rand, sand, strand: stánda, vända — vydande pà en vàxling mellan kort och làng vokal vid tiden för öfvergängen à > då — är det i betraktande af det anförda icke osannolikt, att äfven hàr de enstafviga orden deltagit i förlängningen, ehuru de lätit den inträda först efter nàmnda öfvergäng eller ock redan fóre densamma äter fórkortat vokalen. Det samma gäller om ny- danska riksspräket och öfver hufvud om alla ónord. dialekter, så vidt de haft nämnda kvan- titetsväxling. Lika litet som det är uteslutet att stund sund haft förlängd vokal dà kort w blef y, lika litet behöfver under denna förutsättning också rotvokalen i sunder tunder varit lång på den tiden. Det gifves intet positivt bevis för att en dialekt nödvändigtvis måste hafva lång vokal framför nd, ifall detta ursprungligen efterföljts af stafvelsebildande r, därför att den har sådan framför nd i andra ställningar; men väl tyda vissa omständigheter afgjordt på ett motsatt förhållande. Kock meddelar i Arkiv IX s. 61 den iakttagelsen, att Gustaf I:s Bibel, hvarest rot- vokalen hos adverbet sönder så godt som alltid är ö, regelbundet visar y uti det därtill hö- rande verbet syndra. Han söker förklara saken så, att sönder utgått från den svagtoniga, syndra från den starktoniga formen af adverbet. I den förra skulle y förblifvit kort och öf- vergått till ö, i den senare förlängts och kvarstått som y. Att vokalväxlingen förutsätter en kvantitetsväxling mellan adverbet och verbet är i sig själft påtagligt och bestyrkes af est- svenskan, ur hvilken antecknats blott kortvokaliska former” af det förra — sundär sundur såndär — men endast en längvokalisk af det senare: såndär. Men hvad beträffar Kocks åsikt om uppkomsten af denna motsättning, är den naturligtvis, så länge icke den af honom antagna kvantitetsväxlingen hos adverbet värkligen uppvisats någonstädes, blott en hypotes, som icke kan anses bindande, om företeelsen lika väl låter återföra sig på en annan, allmän- giltigare grund. Och detta sistnämnda är just händelsen. Den för flertalet östsvenska dialekter gällande regeln, att urspr. kort a och @ äro fór- längda framför nd har — något som hittills icke blifvit tillräckligt beaktadt — ett undantag: om på nd följer motsvarigheten till urspr. sonantiskt r, är den föregående vokalen ljudlags- enligt kort. Ur Kökarsmålet i åländska skärgården anföras (af A. Karsten, Sv. landsm. XII. 3 ss. 91, 127) jämte handa “hända’, /enda "sända böjningarna: and: ander, hand: hender. Samma företeelse återfinnes i södra Österbotten; så har Närpesmålet händ: händär men enda adv., vrnd "vända o. s. v. (Freudenthal, Ordb.). Också från Egentliga Finland och Nyland föreligga liknande uppgifter. T. ex. från Finnby hand: hendor och tenda, venda, enda 'ànde' (Vendell, Ordlista), och från mellersta Nyland hand: händär, rand: rändär jämte vend viend vända” (Vendell, Ord ur nyl. allm. målet). Att ifrågavarande egendomlighet icke häller är främmande för den baltiska dialektgruppen, se vi af formerna hand: händir, strand: strändir och end ‘inde’, tend "tända, vend i Rägö-Wichterpalmälet (Freudenthal o. Vendell, Ordh.) äfvensom huand (< hand): hendru (< hendr + u) och end, tend, vend i Runömälet (Vendell, Sv. landsm. II. 3 ss. 88, 100, 141, 149). Ja, inom denna dialektgrupp, där äfven andra vokaler än a och Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 57 & uppträda förlängda framför nd, möter oss t. o. m. den ofvan postulerade växlingen stund, $ 41. sund: sundur -ür, tundur -är (så åtminstone Nuckö o. Runö, se anf. arbeten ss. 218, 221 f., 242 resp. 137 f, 144). — Att tillskrifva de kortvokaliska formerna riksspräkets inflytande — som visserligen annars anställt stora fóródelser bland de genuina làngvokaliska — gär natur- ligtvis icke an här, där de förekomma i samma flexionssystem med former, som visa förlängd vokal. Tillvaron af en värklig ljudlagsenlig differentiering är så mycket mindre tvifvelaktig, som den tydligen späras också framför andra konsonantförbindelser. Här kan vara nog att anfóra ett par exempel. Kökarsmälet, hvarest a och @ regelbundet fórlàngts framfór urspr. ng — t. ex. haydza “hänga’, «zg "äng — använder likväl den kortvokaliska formen f«gger "tánger' (Karsten, a. a. ss. 51, 92). Och hos adverben aldär -ur "aldrig (fsv. alder) och häldär ur "hällre (fsv. helder) finna vi kort rotvokal i samtliga östsv. dialekter, äfven sädana där förlängningen af a och & framför /d (Hultman, Östsv. dial. $ 1.28) upprätthälles, så att man har t. ex. fald ‘fall, halda “hälla’, keldå “källa’, spjeld "spjäll eller motsvarande former (se de anförda ordböckerna af Freudenthal och Vendell; dessutom Karsten, a. a. ss. 31, 91 och Thurman, Sv. landsm. XV. 4 ss. 64, 70 f).' Det bör likväl ej förtigas, att merendels äfven exempel pà förlängd vokal vid nd zg + urspr. sonantiskt r finnas. De utgóras emellertid uteslutande af konsonantstamspluraler sådana som (Närpes) strendär steggär och hafva med säkerhet för vokallängden att tacka en analogibildning till de former i resp. flexionssystem, som icke slutade pà urspr. sonantiskt r. Att den ljudlagsenliga korta vokalen företrädesvis anträffas hos den vanligaste konsonantstamspluralen händär o. d. och de isolerade aldär -ur, häldär -ur, bestyrker riktigheten af detta antagande. Men om den regel för växlingen mellan kort och läng vokal framför nd, som faktiskt tillämpats af östsvenskan — kort framför nd + urspr. stafvelsebildande r, lång framför nd i annan ställning — om denna regel kan förklara säväl den fsv. och fda. motsättningen stund sund: synder tynder som den ä. nsv. syndra: sönder, torde det icke vara ett für djärft an- tagande, att den egt giltighet ocksà i Sverge och Danmark. Fór att besvara frágan, pà hvad denna kvantitetsvàxling kan grunda sig, bór man ej förbise den märkliga kongruens, som eger rum mellan densamma och en aksentväxling, hvil- ken kan iakttagas i en älderdomlig svensk dialekt och utan tvifvel en gäng varit vida mer utbredd àn i vàra dagar. Gottlàndskan och Âlfdalsmälet i Dalarna visa — enligt Kocks helt säkert riktiga mening (Sv. akc. II s. 444) ófverensstàmmande med det ursprungliga till- ständet i alla nord. spräk — tväspetsig fortis icke allenast i tvà- och flerstafviga ord med aksent 2, utan ock i enstafviga ord.? Men ätminstone den fórra — huru Älfdalsmälet för- hâller sig finnes ingen uppgift om — uttalar städse tvästafviga ord som hafva aksent 1, bl. a. sådana på urspr. stafvelsebildande r, med enspetsig fortis. Det heter alltså t. ex. bát "båt, trå "trà, s&ul ‘sol och gråta ‘gräta’, lära lära, káuka "koka — men lágur låg, neıtur "nàtter', táumbur ‘tom’ (Noreen, Sv. landsm. I. 8 passim). Då det nu är bekant, att tväspetsig 1 I östra Eg. Finland (ätminstone Pargas och Finnby), hvars dialekt hör till de nämnda, är likväl också halda häld "hålla kortvokaliskt; se Thurman a. st. samt Vendell, Ordlista. 2 | gottländskan hafva visserligen de (i det nuvarande spräket) kortvokaliska enspetsig aksent; men detta anser Kock pà goda grunder vara oursprungligt. N:o 2. 8 58 O. F. Hu LTMAN. 8 41. aksent mer än enspetsig gynnar vokallàngd i stafvelsen — jf. Sievers, Phonetik5 $ 846 — synes man icke sakna skäl att antaga ett kausalsammanhang mellan kvantitetsvàxlingen i fråga och denna aksentväxling. I konsekvens härmed är också den Kvantitetsväxling, som förutsättes af nsv. rspr. and band o. s. v.: stända vånda att återföra på den växling mellan enspetsig och tváspetsig aksent som numera, sedan de enstafviga orden antagit enspetsig, àr den vanliga. — Efter denna utredning lär det icke làngre kunna anses omotiveradt, att en ljudlagsenlig ôfvergäng af kort u til y mellan s, f£, b och nn, nd konstaterats inom Cod. B49:s dialekter pà grund af de ur densamma anfórda skrifningarnas vittnesbórd, Här mà emellertid tillàggas, att ljudlagen icke torde varit värksam i alla dessa dialekter. Äfven skrifningarna sunedagha (0: sunned.) ap. Kk. 15.1 och sunnaste hogher ns. Kg. 11.1 förekomma nàmligen i vàr kodex. H cod. 1609 samt U codd. B 12 och Sch. fórete konsekvent u-skrifningar såväl där Cod. B49 har dylika som där den har y-skrifningar.! Häraf kan med tämlig visshet slutas, att de sistnämnda blifvit insatta af B 49-skrifvaren, medan «-skrifningar varit enrädande i grundhandskrifterna. $ 49. Samnord. u har i obetonad stafvelse efter den hufvudtoniga utveck- lats till e: lustre ns. U. 10 pr. nok’r (9: noker) nsm. A. 1.1; U. 24. ? Om en form noket asn.? fär vàl ock skrifningen nokit M. 15 pr. anses indirekt vittna. Den härrör säkerligen frän en skrifvare, som ofta förväxlat ändelsevokalerna a, ? och u, emedan hans egen dialekt, i motsats till den han sökt använda, låtit dem sammanfalla i @ (S& 84, 90, 98). Också det enstaka (jf. $ 39) nokur npn. U. 11 pr. är väl snarast en konstruk- tion af honom, hvartill han fórledts af ett därpå följande annur, och förutsätter ett noker? i hans dialekt. Att ljudlagen i fråga värkat i alla B 49:s dialekter motsäges — dä de resp. ordens aksentuering undandrager sig vàr iakttagelse — ej nódvàndigtvis af nágot bland de exempel, dàr samnord. « icke blifvit «€ i senare leden af en sammansättning. Till dem hóra bl. a. husfrwe ns. Æ. 4; husfru Hustru hustru ns. H. 18 g. ex. Kk. 10; U. 11 g. ex. 23; g, d, as. H. 8 g. ex. Kk. 17.5; U. 9 g. ex. 3 pr; husfrur np. U. 4; husfrun husfun (2: -frun) hustrun ns. U. 5 g. ex. 93; husfrunner hustrune gs. U. 9.1, 16.1; husfrunnæ ds. U. 2.3, 4, 101 samt nokor nokon nakur nsm. H. 10 g. ex. Kk. 1.2; nokon nokor (9: -on) asm. H. 4 g. ex. Kk. 13.1; nokot n, asn. M. 86, V. 7; U. 6 g. ex. 2.1; nokor apn. I. 16. En annan omständighet läter emellertid sluta till.att de obetonade rotstafvelserna värkligen bevarat w i en del af dialekterna: med de obetonade àndelsestafvelserna, til hvilka ljudlagens invärkan äfven sträckt sig, torde detta vara fallet (8 95). 1 Likväl äro synd'r adv. Kg. 9.2 och synnen adv. b. 15 utan motsvarighet i Cod. 1609, och det öfverstrukna synd'rkulli adj. U. 14 uti Codd. B 12 och Sch. 2 Denna form förutsätter en analogibildning, hvarom se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 59 H. cod. 1609 och U. codd. B 12 och Sch. hafva sásom motsvarighet till de i paragrafens $ 42. början anförda skrifningarna husfrun, nokor, nokot, nokor. Nämnda skrifningar kunna alltså med någon sannolikhet antagas vara insatta af B 49-skrifvaren. Jf. också det ofvan om nokit nokur sagda samt $$ 84, 90, 98. Samnord. y. S 43. Samnord. y har, för så vidt ej dei $$ 44—47 omtalade specialljud- lagarna gjort sig gállande, dels bibehällits sásom y, dels delabialiserats till 2. Af exemplen pà den fürra behandlingen mà nämnas: by as. M. 23 o. fl. ryme inf. Kg. 6.2 o. fl. byries 3 spi. H. præf. o. fl; U. prol. skyldum dpm. Æ. 3 pr.; U. 3 pr. dyrre nsm. M. 20 o. fl. syn 3 spi. Kp. 7; U. prol. fylle. 3 spk. A. 101 o. fl; U. 101 o. fl. synes inf. U. 10.1. Iyti ap. "lotter A. 9.1; U. 14 o. fl. sust/r nsn EOS N US pr No fl. Delabialiseringen yppar sig i följande exempel: biggie 3 spk. V. 18 pr. skil as. M. 32 pr. (2 g.). skifles inf. b. 4.2. I st. f. syns 8 spi. U. 2 pr. har ock först skrifvits sins, men detta beror väl på att skrifvaren trott sig ha att göra med gen. sing. af pron. poss. sin, hvars rotvokal i Cod. B 49 ej sällan återges genom y (8 18). Om brilleps time ds. U. 2 pr. kan likställas med de ofvan- nàmnda exemplen, àr ocksá tvifvelaktigt. Det àr icke otänkbart att det tillkommit genom omvànd skrifning, fóranledd af öfvergängen ? > y efter r (S 23; märk särskildt fryllu gs. U. 18) Jf. dessutom fno. brilaup samt Kock, Arkiv XII s. 257. I $ 47 uppräknas nâgra ytterligare exempel, där samnord. y motsvaras af ?; men det àr mindre sannolikt att detta hos nägot af dem beror pà den ifrägavarande allmänna dela- bialiseringen af y. Genom dittografi har tydligtvis sus?r sun ns. Æ. 15 kommit till. Omvänd skrifning kan åter ligga till grund för det enstaka loktes 3 spi. Kk. 21.5 (jämte lyktes lyctes 3 spi. Kk. 21.2, Kg. 11.1, V. 243; lyktet nsf. I. 16): uti Cod. B49 förekommer à ena sidan wanrokt wanrokt (9: -rekt) ds. Kk. 2.2 (4 g.); U. 23.5, à andra sidan exempel på ófvergàngen 9 > y framför guttural kons. + kons. ($ 58). Jf. dock Noreen, Aschw. gr. 8 116, anm. 1. — En genomgäende delabialisering af y kännetecknar ätskilliga nysvenska mäl, äfven inom Hälsingland, Medelpad och Härjedalen, hvarom se Lundell, Sv. landsm. I. 2 s. 77. Att i-skrifningarna i fräga utgóra spär af en dylik, àr med hànsyn härtill antagligt. Detta innebär naturligtvis att de representera en annan dialekt àn y-skrifningarna. I ingen händelse àr hàr fråga om en blott inomdialektisk växling, ty jämte de förra möter i vår kodex byggie 0. d. inf. H. 9 g. ex. Pref; 3 ppi. Kg. 7; 3 spk. Kk. 2.1, I. 11.3; Bygg'r bygg’r 8 spi. H. 5 g. N:o 2. 60 O. F. HULTMAN. 8 43. ex. Kk. 24; byggum 1 ppk. A. 16.1; byghe 3 spti. V. 15; byggias byggies inf. Kk. 24 (2 gJ; byghd nsf. Kk. 2 pr.; obygp’r nsm. V. 141 och skyfling ns. Kg. 6 pr. Om en jämsides med ófvergàngen y > ? inträdd delabialisering e > e se $$ 57, 81. De 4 säkra exempel på delabialisering af y, som här blifvit påvisade, finnas alla i H. Cod. 1609 har på motsvarande ställen, liksom i allmänhet, y-skrifningar; men ett skıldum = skyldum dpm. förekommer i dess A. 3 pr. Allt detta gör det i någon mån sannolikt att i-skrifningarna stamma från H cod. [B 49—1609. Om behandlingen af den samnord. diftongen ey se S 81. $ 44. Samnord. kort y, som fóregicks af guttural konsonant och efter- följdes af r + konsonant, har, om stafvelsen var hufvudtonig, brutits till zu: kiurtil ns. U. 10 pr.; as. U. prol. Se ang. denna ljudlag Kock, Skand. Archiv I s. 20 ff. Jämte kzurtil förekommer i handskriften ett skyrp as. V. ind. Detta bevisar dock ej, att ôfvergängen icke egt rum i alla Cod. B 49:s dialekter, ty äfven i nsv. rspr. står ju skörd vid sidan af kjortel, skjorta. - Enligt Kock bör det tillskrifvas inflytandet af de talrika kompo- sita, hvilkas senare led utgjordes af (icke-hufvudtonigt) -skyrp; därjämte ock analogien skyrp: skurin = styld etc.: stulin etc. 8 45. Samnord. kort y har framför r öfvergätt till v, ifall det icke brutits till iu enligt ljudregeln i föreg. $ eller blifvit förlängdt — vid tiden för öfver- gängen hade detta skett framför rd och möjligen framför rk och rm — och icke häller r omedelbart efterföljdes af ett 2-ljud. Samma ófvergàng har egt rum framför kakuminalt ! och supradentalt ». Exemplen på den äro: a) dor ap. Kk. 2.2. forst adv. H. pref, Kg. 6 pr., Æ. 7 pr; U. fer prep. V. 10, b. 7.2.1: 17 pr. (2 g.). for adv. o. konj. H. 30 g. ex. Kk. 11.1; U. forsta forste n, asn. Kg. 1 pr., 2 pr., p. 12. 16 g. ex. Prol. forstunni adv. U. Ta. forræ forrre (0: forr@) adv. o. konj. H. 15 forste adv. Pp. 6.1. g. ex. A. 7 pr; U. 4 g. ex. 2 pr. b) Summar fol ns. V. 18.3. o) son ns. A. 14.2; sonz gs. Kg. 6 pr.? Huruvida till det under b) anförda exemplet bör läggas molner ap. V. ind.; molnestap ns. V. 17 pr; molnostap as. V. 17 pr; molnestapa np. V. 17 pr. är mer än tvifvel- aktigt. I Arkiv IX s. 84 har Kock, hänvisande till bl. a. mlt. moine fvn. molna, framhållit 1 Pà det senare stüllet m. dat. och därför, sásom i formlüran skall visas, analogiskt f. for. 2 Ordet har utgätt frän samnord. ack. sing. neutr. fyrra: se formläran. 3 Bäda formerna uppkomna genom analogibildning; se härom formläran. Tom. XXXIH. Hälsingelagen. 61 att ordet torde alternativt länats till norden med #. Att det konstant uppträder med denna $ 45. vokalisation i vår hskr., där eljest öfvergängen y > e framför kakum. / blott alldeles undan- tagsvis spåras (se nedan), tyder ock på ett annat ursprung för densamma än nämnda ófvergàng. I for adv. förr U. 16.1 har uppenbart ett g-streck blifvit uteglömdt, i forrra adv. A. 13.6 genom missförstånd utbytt mot r. Den ljudlag, hvarom här är fråga, har behandlats af Kock i Arkiv IX ss. 50 ff. o. 235 ff. — Om uteblifvandet af öfvergången y > 9 framför rd — tydligen till följd af vokalens förlängning — vittna skrifningarna byrp ns. I. 8 pr.; ds. Kk. 14; U. 8.1; as. JE. 16 pr., p. 10 pr; abyrp as. M. 31.3; iarnbyrp ns. JE. 16 pr. (2 g.); iarnbyrpe maal np. AR. 16 pr.; byrpi ds U. 10.1; byrpi 3 spk. U. 16 pr; myrp’r 3 spi. M. 16; skyrp as. V. ind. Mindre säkert om ock långt ifrån osannolikt är, att de fåtaliga exemplen på y framför rk och rm — yrk’r 8 spi. M, 36; yrknepe@ fe as. V. 23.1,2 och mysfyrm’r mysfyrme 3 spi. AR. 21; U. 24 — böra tydas på detta sätt. Att y icke afficierats af r, ifall på detta följde ett 2-ljud, bevisar väl byrias byries 8 spi. H. 8 g. ex. Praef; U. prol, ind.; 3 ppi. U. prol.; jf. äfven firi adv. H. præf. (8 47). Samma förhållande återfinner man i óstsvenskan, hvarom se Hultman, Östsv. dial. $ 1.44. Huruvida en liknande inomdialektisk växling af o och y àr för handen framför kakum. / och suprad. n, kan på grund af o-skrifningarnas fätalighet icke afgóras. Östsvenskan har låtit y blifva 6 också framför ett af © efterföljdt kakum. /; men à andra sidan röjer motsättningen son (3 g.): dat. sing. synt, nom. plur. synir (3 g.) uti Sk. L:s Stockholmskodex en differentiering af y framför suprad. n, analog med den nyss framfór r iakttagna. Utom i de ofvannàmnda fallen, dàr samnord. kort y framfór r konsekvent representeras af y, kommer uti vàr handskrift samma behandling til synes i ett antal stródda exempel: TULIT REP Ep Syst ady.. AH beg ex. KE MN pr Ur TO prol dept Ne) rte nsm. Kp. ind. Dessa skrifningar, som gentemot de ofvan under a) anförda o-skrifningarna ut- göra en ringa minoritet — frekvensförhällandet är 11: 78 — företräda utan tvifvel en annan dialekt än dessa, en dialekt, i hvilken y alls icke pävärkats af ett följande r. — Icke häller kakum. I torde hafva i alla Cod. B49:s dialekter framkallat öfvergängen. Handskriften inne- häller jämte det förut omtalade Summar fol skrifningarna Dyl dyl 3 spi. H. 9 g. ex. A. 143; U. 253 (2 g.); dyk dyly 3 spk. H. 21 g. ex. Kk. 17 pr; U. 4 g. ex. 1.1; dylies 3 ppi. V. 22 pr; fylghe inf. Kg. 11 pr, V. 13.3; fylgher o. d. 3 spi. Æ. 14 pr. (2 g.), M. 20; fylghie o. d. 8 ppi. H. 6 g.iex. Kk. 12.2; fylghe 3 spk. M. 32.1; fylghes 3 spi. V. 1; fylghe fylgha (9: -@) n, as. Kk. 15.2, Kg. 2.2, b. 4.1; fylghe fal as. b. 41; hemfylgh’r ap. U. ind: mzfylghp mz fylgp as. U. 24, 83; mep fylgh’r np. U. 2a; tylr ap. Æ. 14.2; tylptum tyltum dp. b. 142; U. 254. Visserligen kan y i en del af formerna bero på att /-ljudet efterföljdes af 2 eller på analogi- bildning till former, dàr detta var fallet; men andra äterstä, som förutsätta ett allmännare bevarande af detsamma i någon dialekt. Också bortsedt från de förra är y-skrifningarnas relativa frekvens ojämförligt större här än hos orden med r efter vokalen. Man torde däraf få sluta, att icke ens alla de dialekter, som haft ifrågavarande öfvergång framför r, låtit den inträda framför kakum. /. — Det får väl tagas för gifvet, att äfven suprad. n i någon eller några af dialekterna lämnat y-ljudet oförändradt. Något exempel, som skulle otvetydigt 1: Jf. s. 60 not 2. N:o 2. 62 O. F. HuüLTMAN. S 45. ädagalägga detta, finnes icke i handskriften. De följande kunna härröra också från en dialekt med öfvergång af y till & framför suprad. m, såvida ett på detta följande 2 hindrat densamma: bryniu as. b. 14.2; kym? ds. U. 11.2, 16 pr.; nopsyn n, as. Kg. 11 pr., Kp. 4 (8 g.); synie inf. Kp. 7; synier 3 spi. V. 14.3; syn 3 spi. Kp. 7; U. prol.; syns 3 spi. U. 2 pr. (8 g.); synd nsf. U. 2 pr; syn ns. ‘son Kg. 6 pr.; synir np. Kk. 1 pr. H cod. 1609 samt U codd. B 12 och Sch. ätergifva i regeln samnord. kort y framför r, kakum. / och suprad. n genom y. Af o-skrifningar med r efter vokalen fórekomma i H cod. 1609 blott för adv. 7 g. ex. M. 28.1; först adv. H. pref, Æ. 7 pr.; fórrü adv. M. 36, I. 6, V. 15 (och for o: för JE. 2.1, forrä 9: förrä Æ. 16 pr.. Att de i Cod. B 49 alla motsvaras af dylika, bevisar till fóljd af y-skrifningarnas sällsynthet därstädes ingenting fôr grundhand- skriften. I denna kan Cod. B 49:s Summar fol ännu icke hafva funnits; Cod.*1609 har nämligen i ófverensstümmelse med UL, hvarifràn textstället härstammar, Swmar tenlongar. Härigenom blir förekomsten i Cod. [B 49—1609 af o-skrifningar med / efter vokalen ànnu tvifvelaktigare än den annars vore, trots fölghir 3 spi. Æ. 14 pr., fülgh? ns. b. 4.1, tólptir ap. Æ, 14.» i Cod. 1609. — U cod. B 12 innehåller en enda e-skrifning — for adv. 7.1 — U cod. Sch. ingen, hvaremot uti Cod. B49 sávàl U I som U II inneháller skrifningar af hvartdera slaget. I U cod. [B 12—Sch.—B 49 hafva vàl därför y-skrifningarna varit enrädande, och likasà i U II cod. [Sch.—B 49. Med hänsyn till att Cod. B 49 såväl i H som i U företer skrifningar med 9 j mängfaldt stórre antal àn de ófriga handskrifterna, àr det icke otroligt, att de till stórsta delen blifvit insatta först i densamma. Häraf skulle följa, att den ofvan antydda divergensen i behandlingen af y framför r och kakum. / funnits i B 49-skrifvarens dialekt. $ 46. Samnord. kort y har, efter hvad det vill synas, framfór ett v-ljud utvecklats till # I hvad mån ôfvergängen, till äfventyrs varit ytterligare be- gränsad, framgär ej af exemplen, ofnimge gs. I. 17. owirklepi ns. U. 10 pr. De skäl, som tala för tillvaron af en sädan ljudlag, hafva redan blifvit framlagda i $ 24, i sammanhang med konstaterandet af en utveckling ? > e, parallell med den ifrägavarande. Att blott en del af Cod. B 49:s dialekter karakteriserats af denna, tyckas skrifningarna skifles inf. D. 4.2; skyfling ns. Kg. 6 pr.; yfwr ywr ifwr iuer prep. H. 8 g. ex. Kk. 19.« utvisa. Af de båda s-skrifningarna förekommer den, som tillhör H, i jordabalkens slutvers och motsvaras i H cod. 1609 af en dylik (öfwingä). För öfrigt finner man här inga sådana. Mot owirklepi svarar i U codd. B 12 och Sch. iwirklæpi. Dessa fakta utpeka B 49-skrifvaren såsom den, hvilken insatt o-skrifningarna. Jf. härmed $ 24, slutet. $ 47. Samnord. y har i svagtonig stafvelse öfvergätt till 2: ifwr iuer prep. Kg. 7, 10. ofsinn?* arff o. d. as. Æ. 18 pr.; U. ind, 17 pr. iemskild npn. Æ. 124. (2 g).! samsiskini sam siskimi ns. U. 14 (2 g.). 1 Uppkomsten och betydelsen af fsv. ofsimni med dess sammansättningar ofsinnis arf och ofsinnis valn hafva icke blifvit tillfredsställande utredda. Schlyter öfversätter (Ordb. s. v.) det först- nämnda 'skada l. olycka' och synes fatta det som en utvidgning af fsv. ofse — enl. honom “väldsamhet Tom. XXXIII.. Hälsingelagen. 63 Indirekt vittnar äfven firi adv. H. præf., hvilken form säkerligen lånats från den mot- $ 47. svarande prepositionen, om samma ljudlag. l något som på ett våldsamt sätt värkar — isl. ofsi fåfänga, öfvermod, väldsamhet’; på annat ställe (Gloss. t. UL s. v.) tänker han likväl i stället på sammanhang med fsv. osini 'i en ond stund, olyck- ligtvis.. Mellan samma uppfattningar tvekar Rydqvist (Sv. spr. 1. V s. 137 £, VI s. 336), blott att samhörigheten med ofse enligt hans förmenande skulle inskränka sig till att båda orden , utgått" från of; det förras -sinni kan, anser han, föras till sinni ‘gang. — Vi skola ej uppehålla oss med en kritik af dessa förslagsmeningar, som väl numera ingen lär vilja biträda. I stället kan det vara skäl att genomgå de ställen i litteraturen, där orden förekomma, för att med ledning af dem söka fastställa dessas betydelse. Som osammansatt möter ofsinni i Bj. R. 20.1: kome men i hafs nep. komb’ri a siord (o: sior) oe ofsinne. oc porwe kaste., i en liknande passus uti St. L. Sk. ll. samt i St. L. Sk. 14 (där det är fråga om haveri med lots ombord): Komber a them sio ok offsinne, wari saklgs ...; på de båda senare ställena likväl icke i textkodex, där ordet ersättes af opse. Jämte offsinnis watn anträffas det dessutom i UL V. 23.1 och i den ord för ord därmed öfverensstämmande VML Bg. 23.4: Nu kan bro bort gange. mz offsinnis watn. cllr eld. ok er py o for ... Nu ligg'r bro pe sum offsinni ma «i at komæ ... Sammansättningen ofsinnis arf förekommer i UL JE. 17 pr: Nu six um offsinnis arff. Sez allt j. bat sumen man ok kone. ok barn mep pom, wet engin hwar fyrst dor. ellr lenxt liwer. gangi per feperni til fepernis. ok moperni til mopernis. Setties all j. slepe bonde ok husfru. ake all j. ene wak. wet engin hwar lenxt liwer. elr fyrst dor. gangi ok p'r feperni til fepernis. ok moperni til mopernis. pet kallr ofsinnis arff. Brinder allt inni. bonde. barn. ok husfru. wet engin hwilikin fyrst dor. gangi ok p'r feperni. til fepernis. ok moperni til mopærnis. Ganger her a land ...; vidare i VML JE. 13 pr, som nästan ordagrant upprepar detta stadgande, samt i de likaledes därifrån härstammande SML A. 6 (Cod. B; textkod. har ofsimis arf) — blott uti rubriken — och HL A. 18 pr: Um of- sinn® arff. Gang'r her a land. aka men i wak. forfares i eldi @ll’r watni. arwe ... På alla dessa ställen utom de båda sistnämnda är det fråga blott om olyckshündelser, förorsakade af vatten. Hvad särskildt ofsinnis arf beträffar, visa ordalagen i UL Æ. 17 pr. (och VML Æ. 13 pr.) tydligt, att därmed endast förstods arf efter drunknade personer. Då SML och HL låta denna term om- fatta jämväl sådana fall, där arflåtaren omkommit genom vådeld eller för fiendehand, måste detta bero på ett lätt begripligt missförstånd af förebildens, UL:s formulering; att man tidigt upphört att förstå ordet ofsinni, visa äfven förvanskningarna ofsime i SML:s textkodex och ofsvme off swiwe m. fl. i vissa handskrifter af St. L. Schlyter har alltså varit på rätt väg, då han i glossaret till UL tänkt sig den möjligheten, att ofsinni betecknar endast en af öfversvämmande vatten vällad skada. Att han ej stannat vid denna uppfattning, beror säkerligen blott på att han med den ej fann någon anknytningspunkt för ordets härledning. Emellertid möjliggör just den en oklanderlig etymologi. Ordet har på ett tidigare stadium lydt of-syndi; öfvergången af y till 2 är regelrätt under förutsätt- ning att senare kompositionsleden varit svagtonig, och assimilationen nd > nn efter svagtonig vokal spåras redan i de äldsta fsv. urkunderna (Noreen, Aschw. gr. $ 292.2). Förra leden består af partikeln of, hvilken som bekant i sammansättningar uttrycker ett skadligt üfvermätt. Senare leden är en ia-stamsutvidgning af subst. sund, till hvilket ofsyndi förhåller sig liksom fsv. ofefli till afl, fvn. ofméli till mål, ofvidri till vedr o. s. v. Att den betecknat ett varande i eller nedsänkande under vattnet — alltså det samma som fsv. kwaf fvn. kaf — har man rätt att antaga på den grund att sund i fyn. äfven brukas i denna betydelse (jf. textcitaten hos Fritzner, Ordb.? s. v. under 1: på- tagligen bör ordet ej i dem alla öfversättas 'simning. För riktigheten af den tydning fsv. ofsinni här fått borgar det närbesläktade fvn. adjektivet ofsyndr, som förekommer i det tautologiska uttrycket kafınn ok o. (jf. Fritzner). Ett modernt ord, som exakt motsvarar hela betydelseomfånget hos ofsinni, står knappast att finna. N:o 2. 64 Ö. F. HULTMAN. Det är icke sannolikt, att den allmänna ôfvergäng af y till 4, hvarom i $ 43 varit fräga, ligger till grund för nägot af dessa exempel. De ord, som här äro representerade, upp- träda med 2 också i sådana fsv. urkunder, där nämnda Öfvergäng icke kan spåras. Man märke ock i Cod. B49 motsättningen skyldum dpm. Æ. 3 pr; U. 8 pr; skyldustr (0: -cst^r) nsm. A. 3 pr; U. 3 pr; skyldesti npm. U. 12; skyldeste gpm. I. 4; skyldesta skyldeste bf. dsm. Æ. 84, I. 15 (2 g.); skyldestu bf. dpn. U. 7.3: iemskild (jämte iempskyld’r npm. JE. 12.3) samt syskin ns. U. 11.2; np. A. 8.2, 11, 12 pr; U. 11 pr.; syskini o. d. ns. U. 4 g. ex. 11 pr; as. U. 11.2; np. U. 5 g. ex. 11 pr.; syskina (9: -ns) gs. U. 11 pr.: samsiskini sam siskini. Den öfvergäng af y till z, som uti fsv. ofta visar sig i en del prepositioner och i vissa kompositas slutled, har först af Kock, Arkiv IV s. 163 ff, ställts i sammanhang med deras tonsvaghet. Enligt hans mening har likväl icke denna ensam förmätt ästadkomma öfver- gängen. Han fasthäller a. st. vid den förut af andra uppställda satsen, att fórekomsten af ett ?]jud i följande stafvelse utgjort ett nödvändigt villkor för densamma. I Arkiv XI s. 332 ff. modifieras detta därhän, att äfven en omedelbart föregäende palatal konsonant — eller rättare ett efter denna utveckladt konsonantiskt 2-ljud — kunnat i förening med stafvelsens aksent- svaghet delabialisera y. En inskränkning af ófvergàngen till dessa båda fall antydes emellertid icke af det fsv. spräkmaterialet, utan motsäges tvärtom af detsamma. Det àr nog sant att hos de ord, där den visar sig, följande stafvelse synnerligen ofta innehåller ett 2. Men det gäller äfven om andra ord med samnordiskt y i rotstafvelsen och är helt naturligt i betraktande af detta ljuds uppkomsthistoria. Och om än de fall, där ett ur y utveckladt 2 icke åtföljes af samma ljud i ändelsen, delvis kunna otvunget tillskrifvas analogiens inflytande, så är det dock långt ifrån alltid händelsen. Omöjligheten att på denna väg tillfredsställande förklara de fsv. adjektiven 2amskilder, oskilder och gielskildugher samt subst. landskild har ock tydligtvis ledt Kock till det antagandet, att här en särskild ljudlag varit värksam. Också efter palatal konsonant (+ därur utveckladt 2) skulle y i relativt oaksentuerad stafvelse blifvit 4, Men härmed äro vi i alla fall icke hjälpta, då vi komma till adjektiven faniter fåfäng” (MP 1 s. 29; jf. fvn. fünjtr) och uniter ‘onyttig (VGL I M. 5; fvn. ünyjtr), hos hvilka generaliseringen af ett ?, som skulle utvecklats blott i former med ändelsevokalen 2, ej är mindre osannolik än hos 2amskilder och oskilder. Jämväl fsv. thordin 'tordón' (LB 3 s. 186 o. fl.) förblir oförklaradt, ty singularen, som väl pà grund af ordets betydelse var vida öfvervägande brukad, innehöll inga former med 2 efter rotstafvelsen. Då Noreen ej upptagit Kocks senare regel i sin Aschw. gr. är fórdenskull därom ingenting att säga. Däremot kan man icke gifva honom rätt, då han ($ 101) tvärtemot all sannolikhet antyder, att vokalisationen i iamskilder oskilder, inom hvilkas flexionssystem ju formerna med 2 uti ändelsen utgjorde ett försvinnande fätal, utbredt sig från dessa. De svårigheter, som sålunda uppresa sig framför oss, komma vi knappast förbi utan att helt och hållet afstà från tanken att ófvergàngen i fråga vore bunden vid grannskapet till ett följande 2 eller en föregående palatal. En annan omständighet gör ock dess berättigande misstänkt. I fsv. har en delabialisering af g egt rum under inflytande af stafvelsens aksent- svaghet, utan att, så vidt man vet, några andra faktorer behöft medvärka: se härom i synnerhet Kock, Arkiv V s. 96 noten, samt Noreen, Arkiv VI s. 329 o. Aschw. gr. $ 146... Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 65 Visserligen företräder det e-ljud, som de hithörande exemplen uppvisa, merendels äldre längt $ 47. 9. Men dà kort # var ganska sällsynt i fornspräket och dessutom åtminstone ett kortvoka- liskt exempel värkligen finnes, a/skens i Cod. Bildst. etc.!, stär nàmnda förhällande ej i vägen för antagandet att Öfvergängarna y > i och # > e uti aksentsvag stafvelse skett i ett sam- manhang. Under denna förutsättning, hvars sannolikhet svärligen kan bestridas, àr det icke mycket troligt, att den förra delabialiseringen varit inskränkt inom trängre gränser än den senare. Enligt den formulering Noreen gifvit de båda ljudreglerna skulle emellertid öfvergängen y > i i en riktning sträckt sig längre än öfvergången s > e. Den förra skulle inträdt i icke-hufvudtoniga stafvelser, den senare endast i svagtoniga. Att också de starkt bitoniga stafvelserna delabialiserat y måste dock tills vidare anses obevisadt. De sammansättningar, som i sin slutled förete ett på denna väg uppkommet #, kunna lika väl som de med e tänkas haft densamma obetonad eller svagt bitonig. Också inom Cod. B49:s dialekter kan man jämte denna öfvergång y > 2 iakttaga en parallell utveckling o > e (> æ). Se härom $ 60. — På frågan, huruvida vår ljudlag gällt för alla Cod. B49:s dialekter, lämnar handskriften icke något svar. Att så icke varit fallet bevisas naturligtvis ej af de i densamma förekommande exemplen på oförändradt samnord. y i en preposition eller senare leden af ett kompositum, bland hvilka märkes, utom iempskyld'r npm. A. 12.3, yfwr ywr prep. H. 6 g. ex. Kk. 19... — Med stöd af skrifningarna fira am. V. 15; fire af. Kk. 8; firatighi fireti num. p. 4 pr; U. 6.3 skall i S 73 visas, att ett ur samnord. ou utveckladt y behandlats liksom det ursprungliga. Samnord. 9. $ 48. Samnord. kort o? har delabialiserats till a, säframt det ej före ljud- lagens genomförande undergätt förlängning — hvilket det sannolikt gjort fram- 1 Ingen anledning har man att med Noreen i Aschw. gr. 8 149 anm. 1 skilja alskens fràn de öfriga exemplen på e för g i senare leden af ett kompositum och sammanhälla det med exemplen på reducerad vokal i obetonad stafvelse (gen. sing. henne, 3 pl. «re o. likn.). 2 Huruvida nàgot exempel pà samnord. làngt 9 finnes i Cod. B 49, är osäkert. Enligt Noreens antydan i Aschw. gr. $ 104 anm. 3, 5 vore dess ljudlagsenliga fortsättning i fsv. snarast genomgående 90. Denna åsikt grundar sig därpå, att ett framför rt rd fürlängdt 9o företrädes af nämnda ljud i fsv. ortogh och nsv. mol- (som Noreen, utan tvifvel med rätta, sammanställer med fvn. mord f. *morgd "stor mängd”). Det gifves ännu ett tredje exempel på samma behandling: det morb som ingår i de fsv. ortnamnen Amorp, Ópmorp och Morpbækker. Detta morp och dess sidoform marp i fsv. Marpbækker och Kolmarp hade betydelsen 'grünsskog'; de anförda ortnamnen afse sålunda de skogsmarker, som ätskilde Värmland och Dal, Gästrikland och Hälsingland samt Södermanland och Östergötland. Ordet måste därför identifieras med fht. gimarchida f. "confinium". Det samnord. mord, som ligger till grund für fsv. morp 'grünsskog', förhåller sig till urnord. 5a- markipu liksom det, hvarur nsv. mol- framgått, till urnord. marzipu. Enligt ljudlagarna borde dessa ord fürete rotvokalen « hela flexionssystemet igenom. Tydligtvis hafva de på grund af anslut- N:o 2. 9 66 O. F. HuLTMAN. $ 48. för rd och möjligen framför rt — eller deltagit i någon af de ófvergángar, som behandlas i $8 49, 50: an as. M. 14. lasr ns. Kp. 8. band n, ap. Kk. 6.3, M. ind. (rast:) styltinge rast (o: styttingx r.) n, as. V. hand as. M. 15 pr., 1, V. 5 pr. 15 (2 g.). (hatter:) iernhat as. b. 14.2. spand’r ns. Kk. 6.1; span as. M. 32 pr.! Land land n, ap. V. 1 (2 g.), 18 pr. — span- naland ap. I. 114. ning till 7-stammarna kommit att böjas, först merd: gen. mardar etc. och sedan mord: gen. mardar ete.: jf. t. ex. fvn. old: gen. aldar för äldre "eld: gen. aldar (got. alds f.) Så är ock fvn. einord, ipo-abstraktum till adj. einardr, att förklara. Ett bortfall af & mellan r och p, sådant identiteten af fht. gémarchida och fsv. morp förutsätter, är redan med hänsyn till den i fvn. påvisade utveck- lingen rks > rs och rkt > rt (t. ex. vers, gen. af verk, iartegn f. äldre zark-tegm; se Noreen, Aisl. gr.3 $ 281.6) icke osannolikt. Direkt bevisas detsamma af fvn. hannyrd f. "kvindeligt Haandarbeide. Falk, Arkiv III s. 89 f, härleder detta frän äldre hand-gord, utan att dock kunna tillfredsställande förklara senare kompositionsledens rotvokal y. Rätta förhållandet är uppenbart, att -yrd går tillbaka på äldre -fu/yrkp, ipo-afledning af verbet fulyrkia "arbeta. En annan etymologi för fsv. morp 'grünsskog' — att det vore en dentalafledning af nsv. dial, no. mor 'skog, särskildt sådan som växer på kärrmark, fht. muor “moras’, fs. ags. mör "kärr och 'hed' o. s. v. — har Noreen framställt i Sv. etym. s. 54 f. Den här meddelade är att föredraga både emedan den återför ordet på en urform, som faktiskt är för handen i ett annat språk, och därför att den tager hänsyn till dess specifika betydelse 'grünsskog. Förhållandet mellan fsv. morp och marp ligger det naturligtvis närmast att uppfatta så, att dubbelformer uppstått genom olika utjämning af u-omljudsväxlingen i flexionen mord: gen. mardar etc. Men man kan ock tänka sig en annan möjlighet: att skrifningarna morp och marp återgifva en enda form, som till sonant haft en vokal mellan (slutet) 9 och @, d. v. s. öppet o eller à. Detta göres i någon mån sannolikt af att fsv. Amorp i våra dagar uppträder som Åmål (icke -mol) och att HL:s båda handskrifter benämna en och samma lokalitet än Morpbekker, än Marp- bekker. Om långt o sålunda icke sammanfallit med långt o, är väl en liknande vacklan i beteckningen orsak till att man i Västgötaurkunderna finner, jämte ortogh, skrifningen artogh. Man kan visserligen invända, att nsv. mol- synes, öfverallt uttalas med slutet o. Detta kunde dock bero på en folk- etymologisk anslutning till subst. morp 'homicidium”; jf. ty. Mord(s) i förstärkande betydelse. — Kock sluter af fsv. fda. ol ‘rem, nda. solle "stackars (< solze) till att det urspr. långa o-ljudet fram- für r och kakum. / öfvergätt till o, liksom det korta (Fsv. ljudl. s. 479 f; Arkiv XV s. 212). Denna sats vederlägges, menar han, ingalunda af fsv. ortogh och nsv. mol-, hvilka på sin höjd bevisa något i fråga om det förlängda o-ljudet. Det är väl dock mindre sannolikt, att detta skulle blifvit 0, om såväl kort som ursprungligen långt o blifvit g i samma ställning. Å andra sidan låta sig hvarken exemplen på o för o framför rt rd eller de på 9 framför kakum. / bortförklaras. Motsügelsen kan väl lösas blott på ettdera af dessa sätt: de båda behandlingarna tillhöra skilda dialekter — något sådant har Kock äfven tänkt sig — eller ock har det långa o-Ijudet i olikhet med det korta blifvit o endast framför kakum. /, icke framför r. — För de samnord. former, som innehöllo långt o, finna vi i vår hskr. regelbundet skrifningar med a. I hvad mån detta återger ett öppet à (l d) eller ett analogiskt @, är ej möjligt att afgöra. 1 Jf. fno. ack. sponn. Hos Fritzner, Ordb.?, antages ordet vara fem., liksom sponn 'spithama'. Det gifves emellertid ingenting, som talar emot att det är mask. liksom fsv. spander; utom nämnda ack.-form är endast (den med fsv. gen. sing. spanna öfverensstämmande) gen.-formen spannar belagd. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 67 Kock har i Fsv. ljudl. s. 469 och Arkiv V s. 95*pà följande sätt formulerat regeln $ 48. för behandlingen af kort o i önord.: ,1) det ófvergàr till # (0) a) framför r b) framför kort I-ljud, när detta star i slutljud eller före vokal; 2) det öfvergär till w framför gg; 3) det kvarstår för öfrigt såsom o*. En afvikande åsikt beträffande den spontana fortsättningen af ljudet har i Finländska bidrag s. 94 ff. framställts af denna afhandlings författare: kort o skulle, där det ej särskildt påvärkats af den efterföljande konsonanten, hafva öfvergått till a. Där påpekades nämligen, att man i ónord. hos de o- och u-stamssubstantiv, som tidigare företett en växling o:a, i regeln finner a, hvaremot hos dem, i hvilkas flexionssystem 20 och ia växlat, den förra diftongen är lika vanlig som eller vanligare än den senare. Motsatsen är, framhölls där vidare, alltför utpräglad för att ej hafva en särskild grund, och denna kan ej gärna vara någon annan än den nämnda. Denna hypotes har, om man frånser att Noreen i Aschw. gr. $ 68 anm. medgifvit möjligheten af att o i vissa fsv. dialekter blifvit a, icke rönt något beaktande. Likväl har v. Friesen ansett densamma förtjäna en formlig vederläggning i Nord. studier s. 274 ff. Äfven om man icke kan anse att han lyckats gendrifva hypotesen, måste man gifva honom rätt däri, att de exempel på en utveckling o > o eller à (i starktonig stafvelse), hvarå Kock m. fl. beropat sig, till största delen värkligen äro sådana. Och man är honom tack skyldig för det han till dem lägger ytterligare några. Ty sedan dessa kommit till, är den regel alldeles omisskännlig, efter hvilken o i vissa fall blifvit o (eller d) och — i andra icke. Förhållandet är nämligen det, att hos de allra flesta af de anförda exemplen och, det kan ej nog starkt betonas, hos alla säkra, vokalen står antingen framför guttural konsonant eller framför dentalt /. Vi ha à ena sidan fda. logh, fsv. loghman och fsv. Hogne; vidare de af v. Friesen a. st. påvisade nsv. såg f., nsv. dial. dråg f. "långsträckt fördjupning i marken, dalsänka’ och nsv. dial. leg m. "varmt vatten hvari nágot kokas 1. tvättas” (fvn. logr m.)t; dessutom fsv. ox (fvn. ox), skrok och mokor.? À andra sidan fsv. bolder m., à. nsv. gräswäll och fsv. troll (= fvn. troll). De åberopade exemplen med en annan konsonant efter vokalen äro blott tre — nsv. dial. trost ‘trast”, fsv. hovup med dess afledningar samt fsv. rost "rast — och intet af dem afger ett bindande bevis för att o äfven i detta fall vore den ónord. representanten för samnord. o. Von Friesen, som hyllar en motsatt åsikt, yttrar om det första exemplet:',det ligger dock närmare att hålla nsv. trost samman med fvn. prostr, nsv. trast än med nht. drossel“ 3. ! Förekommer i Östergötland (Ydre h:d) uti sammansättningen füraleg samt i Hälsingland (Delsbo lg — d. v. s. lmalf. leg, jf. Sv. landsm. XI. 4 s. 80 — "vatten hvari växter kokats’). ? Skrifningen ox förekommer dock blott 1 g. i VGL I och àr därför möjligtvis ett 9x med bortglömdt? g-streck. 3 Han framhåller detta för att motivera, att han finner , Hultmans analys af de ord som Kock ansett innehålla 0 (< 9) icke altid ófvertygande*. Den åsyftade uppsatsen i Finl. bidrag berór emellertid ej med ett ord nsv. frost. — Ett likartadt misstag, som v. Friesen gör sig skyldig till i Nord. sprákhist. s. 50 noten, mà i detta sammanhang rättas. Han säger där, att „Hultman anf. arbetet* — d. v. s. Finl bidrag — „s. 121 söker ät fsv. szor, snior, slior, mior vindicera ett ljud- värde sigr snigr o. s. v.* och framdrager särskilda argument för att sonanten i dessa ord icke är N:o 2. 68 O. F. HurTMAN. 8 48. Argumentet förefaller nog så óOfvertygande, om man icke närmare undersökt saken. Men denna framstår i ett annat ljus, dà man kommer underfund med att .nsv. trost“ åsyftar dal- målets frost (Älfd.), trost (Mora), trast (Orsa); att ordet uppträder med slutet o, utom i en del af Dalarna, inom de svenska och norska landskapen sydvàst och väster om detta — ätminstone Vàrmland (Noreen, Ordb. ófver Fryksd. málet; Kallstenius, Sv. landsm. XXI. 1 s. 169), Bohus- làn (Nilén, Ordb. ófver allm. mälet i Sórbygden), Solór (Larsen, Lydl. i den solörske Dial. s. 89) trakterna kring den inre Kristianiafjorden, Vestfold, Ringerike och Hedemark (Ross, Ordb.; samt att Solórsdialektens frost icke låter sig på grund af dess ljudlagar härledas från en form med kort o, åtminstone icke omedelbart (Larsen a. st.), utan endast, liksom hosta vb., ost m.,frán en med lángt o. Dà det ju àr hógst otroligt, att samma form i ett landskap skulle haft en upprinnelse, i ett angränsande en annan, får det väl anses tämligen säkert, att också det trost, som förekommer i de svenska dialekterna, närmast framgått ur prost. Under dessa omständigheter torde det ligga närmare att uppfatta det óppna o-ljud, som i en del dalsocknar tillkommer ordet, såsom ett förkortadt långt o än såsom den omedel- bara fortsättningen af kort o. För ófrigt kan ju, äfven om det senare alternativet mot all sannolikhet vore det riktiga, nàgot vitsord beträffande o-ljudets utveckling i hufvudmassan af de önord. dialekterna omöjligen tillerkànnas dalmälets frost. Det är kändt och erkändt, att denna dialekt i många punkter — en del af dem uppräknar Noreen i Sv. landsm. IV. 1 s. 7 — skiljer sig frän de förra och ansluter sig till norskan (hvarest urspr. o allmänt företrädes af ett óppet o-ljud). Icke häller fsv. hovup och dess afledningar hofpa vb. och Hofpi n. pr. stödja på något vis äsikten om fsv. o sásom den spontana representanten för samnord. kort o. Dessa former kunna endast upplysa om behandlingen af det i diftongen ow ingàende o-ljudet, hvilket som bekant gátt andra vägar àn det själfständiga. Det àr nämligen intet tvifvel underkastadt, att fsv. hovup (och fvn. hofud, fno. hafud) är direkt utveckladt ur ett ursprungligt houbud, och dat. sing. hofpe etc. samt de ofvannàmnda Aofpa och Hofpi från detsamma utgångna nybild- ningar, som trädt i stället för ljudlagsenligt Aefpe (< houbd?) o. s. v. Att förhållandet är sådant och att icke, såsom tidigare antagits, ordet ursprungligen lydt haëud, men i dat. sing. hobdi (< urnord. hadude), bevisar framför allt böjningen hovop: dat. sing. hefp? i VGL I och andra fsv. urkunder.! Den differentiering af diftongen, som här framträder, kan hafva fórsig- identisk med 9. Verba formalia på det anförda stället äro emellertid: , Att à. fsv. szor snior slior mior det oaktadt i y. fsv. uppträda som sig snio slio mio antyder att i de förra formerna 0 beteck- nar ett ljud, öppnare än det vanliga långa o.* Härmed behöfver naturligtvis icke 9 åsyftas. 1 I VGL I böjes ordet konsekvent på detta sätt. Där förekommer dels hovop hovod houod as. Kk. 10 pr. 1, 2, Md. 12.2, VS 1.1, FB 10.1 samt houod syndir ap. Kk. 4; houodtiundæ o. d. as. Kk. 4, Br. 2 (8 g.); houodtiunde houod tinde inf. Kk. 3, Br. 2; hovodtiundapo 3 ppti. Kk. 3 — dels hofpi ds. S. 4.5, 5 („hospi“), O. 6, 10. Också DL visar, jämte o (7 g.) eller u (2 g.) i de osynkoperade formerna, 9 i dat. sing.: hofpi M. 13; men alternativt äfven o: hofp? pg. 13 pr. Ur Cod. Bur. anför Sóderwall i sin Ordbok en mängd exempel pà howop howp huuup o. d. — städse med o l u — men vid sidan af hofpe s. 149, hofpeno s. 74, hof pom s. 129 skrifningarna hofpe s. 209, hofpom s. 71. Annu i andra fsv. urkunder, sásom SML:s textkod., Cod. Bildst., Cod. AM 787 4:o (tr. i Med. Post. 1) kommen en böjning hovup: dat. hofpe etc. på samma sätt till Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 69 gått "sàlunda, att ljudförbindelsen -42u- fórbytts i -bu- genom en dissimilation, jämförlig med 8 48. den som i fsv. låtit -rdr blifva -dr (Noreen, Aschw. gr. $ 320.3. ' Då det onekligen är mój- ligt, att förra komponenten i diftongen gu vid denna tid ej var identisk med det vanliga o-ljudet, àr det klart att fsv. hovup o. s. v. icke bevisar nägonting i frága om behandlingen af det senare. Fornnorskan har ju (alternativt) a i hafud, liksom i diftongen au, fastän det själfständiga o-ljudet kvarstår oförändradt. Med större skäl kunde det tredje exemplet äberopas — det i ÖGL och Greg. förekom- mande rost — om det uppvuxit på svensk grund Men detta är åtminstone osäkert. Vi behöfva visst inte gà ända till ndl. mht. rust för att finna stöd för denna mening. I ett språk, hvars inflytande på medeltidssvenskans ordförråd varit långt större än nederländskans och medelhögtyskans, nämligen medellägtyskan, har ordet i fråga formen roste. Från detta håll har det i à. nda. mötande rost med skäl antagits förskrifva sig (Kalkar, Ordb.). Och det är väl inte så orimligt att fsv. rost har samma ursprung. ? Häremot må man icke anföra några sådana „reala skäl", som att svenskarna af gammalt egde både själfva begreppet och ett eget uttryck för detsamma, hvarför någon import ej behöfde ske (jf. v. Friesen a. a. s. 279). Det gifves ju oräkneliga exempel på att ett inhemskt ord utträngts af ett liktydigt lånord. Lämna vi dessa tre mer eller mindre tvifvelaktiga fall ur räkningen — något som en oklanderlig metod ålägger oss — komma vi alltså till följande regel: kort 9 har öfvergått till öppet o framför guttural konsonant och dentalt /. Under denna regel kunna ock inbegripas exemplen på o såsom u- 1. w-omljud af a framför gg, t. ex. fsv. dog "dagg, fsv. fda. hog "hugg. Att icke blott //, utan äfven /d It — med andra ord hvarje påföljande dentalt I-ljud — framkallat öfvergängen, har man allt skäl att antaga, om än några former med -o/d- -olt- för -old- -olt- icke påträffats. Denna de gutturala konsonanternas och det dentala /-Ijudets invärkan på o står i samklang med den benägenhet att förskjuta en föregående guttural vokal åt u-hållet — eller hindra dess förskjutning åt a-hället — som de i andra fall visa. Här må endast erinras om motsättningen hiog, miok, thiokker etc.: biorn, miodher, miolk etc. i y. fsv. (Hultman, Östsv. dial. S 1.9, not 1; Kock, P.-B.-S. Beitr. XX s. 117 f; blott ett relativt öppet o undergick progr. synes. Ett hovup tyckes visa sig endast i Kg. styr. (ur hvilken äfven synkoperade former med 5 antecknats). 1 Också Noreen förklarar i Aisl gr. 8 94a fvn. hofud fsv. hovup så, att det omedelbart härstammar från ett urspr. houbud. Dock tänker han sig behandlingen af diftongens senare kompo- nent annorlunda än här föreslagits. Enligt honom har 4 till följd af sin ställning framför u blifvit halfvokal och bortfallit, hvarefter diftongens u blifvit # och deltagit i den allmänna öfvergången af detta ljud till spirantiskt v. Det är ju möjligt att denna uppfattning är den riktiga. Noreen tyckes icke hafva observerat, att ordets flexion i en del fsv. urkunder direkt vittnar om en växling mellan enkel vokal i de böjningsformer där 5 efterföljdes af u och diftong i de synkoperade. — Den ofvan meddelade härledningen af fsv. hovup ur äldre houbud har tillkommit oberoende af Noreens hypotes. 2 Mit. feminina (och neutrala?) substantiv på -e ombildades, då de inlänades i svenskan, cj sällan till ändelselösa. T. ex. mlt. veide f: fsv. feghp; mlt. gemene f: fsv. gemen; mlt. leide n. (jf. mbt. leite f. Leitung): fsv. leidh. N:o 2. 70 0. F. HuULTMAN. $ 48. 4omljud) samt om att a-omljudet af w i fsv. dialektiskt uteblifvit framför // Id It (t. ex. [om] kull, muld, hult; se f. ö. Exkurs I) och att a uti vissa nordsvenska dialekter i samma ställning öfvergätt till ett öppet o (t. ex. dalm. kola, olda 'hàlla', so/t; se Hultman, Nord. studier s. 234 not 2). Men om o endast framfór gutturaler och dentalt / sammanfallit med o och endast fram- för r och kakuminalt / blifvit 9, hvad har det dà blifvit framför andra konsonanter? Vi finna hàr regelbundet i stället för detsamma a. En öfvergäng af kort o till a har bevisligen egt rum inom en dialekt, som vàl ej hór till de ursprungligen svenska, men i alla fall omedelbart gränsar till dem, nämligen bohuslánskan. Tack vare den omständigheten, att det ur o utvecklade a-ljudet ej fullständigt sammanfallit med det ursprungliga, är ófvergángen här alldeles uppenbar. Böjningen sing. lann (med öppet a): plur. lann (med slutet a) i Sór- bygdmälet (Nilén, Ordb. måste ljudlagsenligt fortsätta den samnord. böjningen sing. land: plur. /ond. Är det dà så osannolikt, att i ónord. den ljudlagsenliga fortsättningen af sam- nord. kort o, sà vidt det ej särskildt afficierats af den päföljande konsonanten och ej för- làngts, àr a? — Om behandlingen af de samnord. diftongerna to och ow samt triftongen tou se resp. SS 0 o MONO ICONE $ 49. Samnord. kort o har framfór guttural konsonant (och sannolikt àf- ven framför Il ld It) öfvergätt till öppet o: hogner npf. b. 15. skrok witnj as. b. 10 pr. Se ang. denna ljudlag $ 48. Analogibildning till de former af verbet hugga, som genom den i $ 6 omtalade ljud- lagen erhållit rotvokalen w (för samnord- a), torde ligga till grund för aff hug n, as. Kg. 10, M. 17; hug wakn as. AR. 142. Väl anser Kock (Fsv. ljudl. ss. 469, 476 f., Arkiv V s. 95 f) u vara den normala fón. representanten fór o framfór gg, medan de fsv. alternativa formerna med -0gg- skulle tillhóra en del dialekter, dár det ànnu ej hunnit utvecklas. Men han har sjàlf i Arkiv X s. 317, XII s. 243 härledt den tváfaldiga vokalisationen i fsv. skrok skruk frân en flexion skrok: dat. skrukkwi. Och Noreen ser på goda grunder i den senare formens u den väsent- liga orsaken till att o här utvecklats vidare till 4 och antager, att också hos ord med gg (och ng) efter o-ljudet dettas utveckling till u varit inskränkt till det fall att ytterligare ett « följde (Aschw. gr. $ 109). Riktigheten af denna hypotes bevisar motsättningen hágg subst. (jämte hugg): hugg vb. (< hugga) i vissa österbottniska och estländska mål (Vendell, Ordb. öfver Pedersöre-Purmomålet; Freudenthal o. Vendell, Ordb. öfver estl.-sv. dial.). Med densamma går också det väl ihop, att Västgötaurkunderna, där u är den vanliga rotvokalen hos verbet hugga och subst. hugg, likväl några gånger visa o i 3 sing. pres. ind. af det förra: Hogger hogg’ VGL I O. 6; II. 87, och gen. sing. af det senare: hogs VGL I p. 3 pr; II p. 24. Så ock, att vi i vår hskr. jämte Hugge 3 ppi. M. 14.1; huggi 3 spk. V. 15; halshuggin nsm. JE. 16 pr. finna Aogner npf. Däremot bör väl det genomgående -ogg- i vissa fsv. urkunder (t. ex. SML) snarast förklaras så, att denna ljudforbindelse dialektiskt ej ens framför u blifvit -ugg-. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 71 Också det o, hvartill samnord. a genom särspräkligt u- 1. w-omljud utvecklats, ifall$ 49. det efterföljdes af gg kk ng mk + son. 1. konson. w, har deltagit i den ifrågavarande ófver- gången (och delvis utvecklats vidare till w). Se $ 6. $ 50. Samnord. kort o! har framför kakuminalt / — och helt säkert äfven framför r? — öfvergätt till o: (ol:) peningz oll as. Kg. 41 — olbupin nsf. Æ. 2.1 — olbupz men np. A. 24 — olfrip’r ns. Æ. 2.ı. Denna ljudlag har fórst pävisats af Kock i Fsv. ljudl. s. 464 ff. o. Arkiv V s. 95 ff. Samnord. «. $ 51. Samnord. @ kvarstår, med de i $$ 52—56 omtalade inskränkningarna, sasom de T. ex. ferre npm. Kk. 4 o. fl; U. 13. penninge ap. Kk. 6.1 o. fl; U. 25 pr. esp Der ase V0 nU 210 fl. renir 9 spi. M. 20: U. I pr: o. fl. Len oa. y pr LOB UL tweggie gpm. A. 7 pr; U. 7.1. qan ap: H. praef: 0. fl; U. 1.2 0; fl. CI» DRUG RS MO ET AUS 06 I nestr npm. A. 13 pr.; U. 11.2. et ds. U. 19. Former med rotvokalen @ afse tydligtvis också det felaktiga ful/r 3 spi. Kk. 1.2 samt en mängd skrifningar, i hvilka samnord. «e motsvaras af bokstafven a: bak as. V. 13.2; frander frand*r np. A. La, 7 pr.; U. 1a; far 8 spi. Kg. 7; falle 3 ppi. Æ. 61; farzur ap. V. 18.2; faste 3 spi. A. 1.1; fastu as. b. 13.1; fastninge stafwne ds. ZE. 1.4; Lagg'r 8 spi. I. 11.1; man np. U. 17 pr; marki ap. V. 11 pr.; nampd ns. A. 16 pr; salie inf. U. 94; Satr 3 spi. I. 9; satie 3 ppi. p. 4 pr; satz 3 spi. Kg. 431; aft'r adv. efter Æ. 12 pr; aftir o. d. prep. H. 5 g. ex. Kg. 6 pr.; all’r o. d. konj. Kg. 1.1, 2 pr., I. 17; U. 71 (2 g.), 14. I dessa skrifningar har ett æ-streck blifvit uteglómdt; dock tyder den talrika förekomsten af affr, aftzr o. d. samt all'r o. d. på att här förväxling med adv. apter "åter, resp. nom. plur. mask. och nom. ack. plur. fem. af adj. alder spelat in. Jf. S 5. — Om behandlingen af den samnord. diftongen «7 se S 74 ff. $ 52. Samnord. långt @ har framför konsonantiskt © utvecklats till e (ef- ter hvilket 7 bortfallit) Detta e har, om det kommit att omedelbart efterföljas af en starktonig vokal, öfvergätt till konsonantiskt 2. Pä den förra utvecklingen finnas ej flere ex. àn bleæ blea (0: -@) as. Æ. 6 pr.; U. 6 pr. 1 Jf. s. 65, not 2. ? Något säkert exempel på samnord. 9 i denna ställning finnes icke i handskriften; gor gorpe (9: gor) nsm. A. 2.1 (2 g.); nsf. M. 26; gorin (o: -en) asm. M. 21 kunna motsvara såväl fvn. gorr etc. som fyn. gorr etc. N:o 2. $ 52. 72 O. F. HuLTMAN. Öfvergängen till kons. i visar sig i sieng siengh gs. Æ. 8 pr.; U. 3 pr.; ds. U. 6.2; A. 931; U. 91 — sieng’r ald’r ns. Æ, 12 as 40b Gir (eis lue UP 2 NES (9 UA pr. (2 g.); U. 12; sieg’r ald’r (9: sieng’r a.) sienge siengi (0: -@) ds. Æ. 6 pr. (2 g.); as. Kk. 17.3 — sieng’r alsiri ds. U. prol.; U. 64 — horsieng ds. U. ind. — nnam sienge alstr as. U. ind.! sienge drap as. M. ind. — sienge kop as. Den utveckling til e ljudforbindelsen @ undergätt i önord. plägar som bekant upp- fattas såsom en företeelse med kontraktionen af diftongen ce? till e därsammastädes. Det förefaller emellertid egendomligt, att @, som genom sina komponenters fórdelning pà tvànne stafvelser saknade just det fór diftongerna karakteristiska kännemärket, skulle behandlats som en sádan. Och till dessa tvifvelsmäl lägga vissa nysvenska dialekter en positiv antydan om att utvecklingen & > 6 och diftongkontraktionen icke gått hand i hand. Östsvenskan, 1 De olika former, hvarunder detta ord uppträder i de nord. språken, återgå som bekant dels på siang (:fsv. fda. siang, fsv. siæng), dels på s@ing (: fvn. sting séng, fsv. fda. seng). Utred- ningen af de bäda grundformernas fürhistoria och inbördes förhällande har ej kommit längre än till famlande gissningar, hvilkas sannolikhet är ganska ringa. Noreen framkastar i Aschw. gr. $ 93.1 den tanken, att sianrg bildats till gen. sing. s/argar, som genom brytning skulle framgått ur äldre seragar. Han antager nämligen att at uti de icke-synkoperande formerna utvecklats till ie? — däraf s@ing — men uti de synkoperande till aa > «2 > e. Enligt Kock (Arkiv XVII s. 364 not 2) „är växlingen & : ia måhända att förklara liksom i snér : snidr ete., i hvilket fall ordet kan vara afledt från ett kortare ord *s&-: *sid-*; dock medger han att ordets historia är „alldeles dunkel“. En tredje giss- ning framställer v. Friesen i Nord. spräkhist. s. 49 f. Det gifves emellertid en förklaring, hvilken icke süsom de nümnda opererar med mer eller mindre tvifvelaktiga antaganden, utan hürleder differen- tieringen från förutsättningar, som ordets flexion faktiskt erbjudit, samt vissa kända ljudlagar. Det- samma böjdes utan allt tvifvel ursprungligen, liksom ännu under den handskriftliga tiden i vnord., som ,enstafvig* konsonantstam. Växlingen i dess ljudgestalt låter återföra sig på 2-omljudsväxlingen inom denna deklination. Fsv. siang och fvn. gen. sing., nom. ack. pl. séingr kunna utgöra den ljudlags- enliga fortsättningen af äldre sıeiang : seiengr. Det förra gaf på önord. botten seang; och då senare stafvelsen hade stark biton, såsom 7-omljudet i gen. sing. etc. utvisar, kom den förras sonant att deltaga i öfvergängen af 2 framför starktonig icke-palatal vokal till kons. 7 och man erhöll formen siang. Gen. sing. etc. sæiærgr måste åter utveckla sig till seitngr enligt den af Bugge i Arkiv II s. 224 och Kock i P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 508 konstaterade ljudlagen, att @ blifvit 2 framför »g uti starkt bitonig eller svagtonig stafvelse. Detta switragr öfvergick sedan samnordiskt till s@ingr — hvarigenom formen kom att bli oberörd af den ónord. utvecklingen v; > e. Genom analogibildning i olika riktning har man fått dels siarog, gen. siargar, dels s@ing, gen. s@ingr. — Om än upp- komsten af vüxelformerna s@tog och siarg sålunda låter tillfredsställande förklara sig, är dock ordets etymologi fortfarande oklar. Den gissningen erbjuder sig väl, att dess fürra del vore ett substantiv, som förhölle sig till fvn. så 's&, üfv. ‘strö’, fs. såian, lit. séju ete. liksom lat. stratum “läger, bolster’ till sterno “strö’, medan senare delen skulle sammanhänga med gr. v-eyx-ov "bära ete. Ordet vore alltsà ett kompositum, hvilket karakteriserade süngen säsom ‘den bolstret bärande”. Men det behöfver ej framhällas, huru litet en sädan kombination ür bindande, sä länge ej fastare hällpunkter för den- samma blifvit funna. — Gen. sing. af ordet berördes, sásom vi nyss ságo, ej af utvecklingen @ > & > ij, hvadan de ofvan ur Cod. B 49 anförda exemplen på denna bójningsform äro analogiska. Se vidare formlàran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 73 enligt hvars ljudlagar diftongen «@i förblifvit okontraherad (Hultman, Östsv. dial. $ 1.) har $ 52. icke dess mindre utvecklat samnord. A/zia till /e.! De finländska dialekterna kunde ju möj- ligtvis hafva lånat sistnämnda form från hógsvenskan. Men för Runömälets och estsvenskans vidkommande mäste denna möjlighet anses utesluten, dä hos dem en sà genomgäende anslut- ning til hsv. ej plägar förekomma. Att här stamkaraktären i skulle aflägsnats på analogisk väg, förefaller ock osannolikt, dà andra verb i flertalet af dessa dialekter sà godt som undan- tagslóst bevarat den (såsom son. 27; jf. a. a. S 1.7). Det torde därför vara riktigast att i kon- traktionen e? > € och utvecklingen @ > & se två skilda ljudlagar. Betr. ófvergàngen af e framför starktonig vokal till kons. ? jf. Noreen, Aschw. gr. $ 93.2 o. Grundriss? I s. 560 f. $ 53. Samnord. kort @ tyckes hafva framför gemineradt eller af homorgan konsonant efterfóljdt nasal- eller dentalt /-1jud öfvergätt till e: empne as. Kk. la. Semb’r 3 spi. I. 18 pr.; sempde 3 spti. A. 2 henne ds. Æ. 1.2. pr.? — a semb'r 3 spi. Kk. 6 pr. men np. I. 17. skakhelde ds. V. 6 pr. penning as. Kk. 10.? Också i vissa fno. dialekter hafva enligt Wadstein, Fno. homb. ljudl. s. 50 f£, nasal- geminator och -fórbindelser framkallat öfvergäng af ett föregående @ till e. Likväl har den- samma här pävisats endast framför nn, nd och »g, hvarfórutom den synes egt rum i de bäda sistnämnda ställningarna blott för sà vidt nasalen och den dàrpà följande konsonanten voro heterosyllabiska. Hvad det förra beträffar, motságer dock ätminstone det af Wadstein meddelade materialet icke, att æ blifvit e jämväl framför mm och mb. I sig själft är detta ganska sannolikt, med hänsyn till den likformiga behandling framför », n, m + kons. en pa- latal vokal undergátt i andra fall — t. ex. vid den urgerm. utvecklingen e > 2 i nämnda ställ- ning. Att något exempel på e för æ framför mm 1. m + homorgan kons. icke anträffats, kan vara en tillfällighet, dà de hithörande orden äro ganska fâtaliga, ätminstone i fno., hvarest mp assimilerats till pp och mr ml mn mt ms i regeln icke blifvit mbr mbl mpn mpt mps liksom i fsv. En utveckling æ > e såväl framför geminerad eller af homorgan konsonant efterföljd nasal som framfór ett dylikt dent. / har icke veterligen iakttagits inom det nord. medeltidsspráket; vàl däremot en utveckling æ > ?, hvilken säkerligen i sig innefattar den förra. Den har egt rum ifda. under svag aksent, t. ex. uti alminning, avind, iamlinge, arild. Enstaka spår af denna ljdlag anträffas, sásom vi sett i S 10, ocksà i fsv. urkunder, bl. a. den hàr behandlade. — Jf. àfven $ 12 samt S 54. De e-skrifningar, som anfördes hàr ofvan, utgóra i Cod. B 49 undantag: vanligen äter- ger den samnord. @ uti ifrågavarande ställning genom «c, enligt den i $ 51 meddelade hufvud- 1 Formen lä, som undantagsvis uppgifves från Borgå sin i Nyland, är med säkerhet en hypersvecism: jf. Hultman, Östsv. dial 8 1.45. 2 I penning har e blifvit ändradt till c. 3 Den z-omljudda rotvokalen i sempdæ är analogisk; se formläran. 74 ©. F. HULTMAN. $ 53. regeln. Ocksà af de ord, som nämnda skrifningar representera, förekomma sålunda æ-skrifningar : bye empni bye empne.as. V. 15 (2 g.); enn o. d. ds. H. 9 g. ex. Kg, 8 pr; U. 9 g. ex. 1.2; men man (9: men) n, ap. (med sammansättningar) H. 88 g. ex. Pref; U. 11 g. ex. 1.2; penning as. Kk. 6.1, M. 35; festupennung as. V. 10; semb’r 3 spi. H. 4 g. ex; Kk. 6 pr.; a semb'r 3 spi Kk. 5 pr; heldu as. V. 6 pr. Häraf får utan tvifvel slutas, att; vår ljudlag icke gjort sig gällande i alla handskriftens dialekter. tri Däremot berättigar den omständigheten, att e-skrifningarna sise tillhöra H, knap- past till den slutsatsen, att de funnits redan i.B 49-skrifvarens förlag. De äro nämligen alltför fåtaliga och‘ H:s omfång alltför mycket större än U:s, för att ej detta kunde bero på en tillfällighet. Också i H cod. 1609 visar sig stundom e för samnord. kort c framför geminator och konsonantförbindelser, men utan att, så vidt ses kan, vara bundet vid några särskilda sådana och utan att en enda gång koincidera med de ofvannämnda. skrifningarnas e. Något som skulle tyda på att dessa äro ett arf från H cod. [B 49—1609 gifves det alltså icke häller. Det rimligaste àr vàl, att de hárróra fràn samma dialekt som de ofvan omtalade exemplen på utvecklingen æ > (e >) 7. 8 54. Samnord. kort ce har framför guttural konsonant, på hvilken följde ett (sonantiskt eller konsonantiskt) ©-ljud, utvecklats till e Framför spiran- tiskt g, efterföljdt af konsonantiskt 2, äfvensom i icke-hufvudtonig stafvelse har utvecklingen fortsatts till ©. Det förra ädagalägges af dreghin nsm. Kk. 21.3. | .. twegie gen. M. 31.3 — twegie manna witne ap. leggias inf. M. 24. Kk. 16.1. Om utvecklingen till 2 vittna a) sighie inf. H. 4 g. ex. Kk. 8; U. 1.4, 10.1; 21 — afsighiæ inf. I. 11 pr. — til si- Szghia os LES NNE E19 e ex. KI ghie till sighie inf. H. 4 g. ex. Kk. 6.5; 24; U. 8 pr., 11.1, 18; sighies inf. Æ. till sighies inf. Kk. 19.4. samt indirekt de analogiska sighir 0. d. 3 spi. H. 21 g. ex. Pref; U. 1 "isto 572. (5 Gb BE Vadis Us (9 (2 9 g. ex. Prol; sighiæ 8 spk. V. 11 pr. ES db b) (-tiggia:) antighiæ konj. Kk. 15.2 — æntiggiæ konj. Kk. 12 pr. En ófvergàng af e till e, framkallad af guttural kons. + ?, synes icke blifvit konsta- terad i nàgon dialekt af det nord. fornspräket, men de fürst anfórda exemplen tyda omiss- kännligt pà en sádan — äfven om fwegie mójligtvis vore en associationsbildning efter nom. mask. twer. Dess existens göres särskildt sannolik af den utveckling till 2, önord. låtit icke- hufvudtonigt « undergå i samma ställning; den förhåller sig till denna liksom den Jjudlag, ur hvilken föreg. $ härledde formerna empne, henne, skakheld@ m. fl., till utvecklingen @ > ? uti fda. alminning, arild etc. Om den ónord. öfvergängen @ > 2 framför 3 + i samt i icke-hufvudtonig stafvelse framför guttural konsonant + 2, i se Kock, Arkiv IV s. 171 ff. o.. Noreen, Aschw. gr. $ 102. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 75 Något som skulle tala emot att denna senare üfvergäng varit gemensam för alla Cod. $ 54. B49:s dialekter gifves det, såsom man kan vänta, icke; naturligtvis göra ej skrifningarna entweggie entwegie konj. Kg. 24, 3 pr. det. Men i de fall, där utvecklingen ej resulterat i ett 2-ljud, utan stannat vid e, har den helt säkert egt rum blott i en del af dialekterna. Vid sidan af e-skrifningarna förekomma nämligen en mängd æ-skrifningar, delvis t. o. m. af samma ord som de förra: dreghit nsn. Kg. 10; Leggie leggie inf. A. 72, I. 15; U. 71 (2 g.); 8 ppi. M. 37.1, I. 18 pr; 3 spk. V. 6 pr, b. 7 pr; 8 ppk. I. 13 pr; /egg? 3 spk. V. 2; leggies inf. Kg. 6 pr; 3 ppi. Kg. 2 pr; fore leggies inf. I. 9; tweggia tweggie gm, f, n. JE. 7 pr, V. 18.3; U. 7 pr. 1, 10.1; tweggie manna witni o. d. ap. M. 17; U. 11.1, 25.1. Skrifningarna med e finnas alla i H, men àro fór fátaliga fór att detta skulle bevisa deras härstamning från den handskrift, efter hvilken nämnda del af Cod. B 49 afskrifvits. I H cod. 1609 motsvaras såväl de som deras sidostycken med @ af ä-skrifningar, dock med ett undantag: gen. af twer har städse (b g.) formen tweggia 1. tweggiä, antagligen på grund af association. Det är icke otänkbart att Cod. B 49:s twegie twegie manna witne utgör en rest af ett dylikt förhållande i H cod. [B 49—1609. À andra sidan ligger den tanken nära, att e-formerna i frâga utvecklats inom samma dialekt som de i $ 53 behandlade. $ 55. Samnord. kort æ i ställning framför ett af n efterföljdt spirantiskt g-ljud har, om stafvelsen var obetonad, jànte den páfóljande konsonanten, som först öfvergätt till spirantiskt j-ljud, utvecklats till diftongen ei, hvilken se- dermera (enl. 8 74) kontraherats till & Alternativt har detta e, om stafvelsen fórblef obetonad, ytterligare (enl. S 77) öfvergätt till e. Utvecklingen egn > en ädagalägga gen geen prep. H. 6 g. ex. Kk. 18.1; U. 2 pr., 1, 13 — 2 geen prep. M. 24; indirekt ocksä de frän prepositionen utgängna geen adv. U. 1.4 — à geen adv. U. 4 — gen gen fastum dp. b. 71 — gengerp as. p. faster geen fast’r ap. b. 8 pr. (2 gj 14.4. genste adv. Kg. 4a. Pà utvecklingen ezn > en > en finnes endast ett ex.: gen prep. Kk. 21.3. Huru fvn. gegn och fsv. gen förhälla sig till hvarandra, är ett spörsmäl, som ännu icke blifvit på ett ófvertygande sätt besvaradt. Kock antog, Fsv. ljudl. s. 406, att i fsv. g bortfallit och framkallat ersättningsförlängning af vokalen; Brate, À. Vml. ljudl. s. 9 f, att detta skett endast i obetonad ställning. Det säger sig dock själft, att förklaringen i denna form icke àr mójlig; dà säväl kort som långt e i fsv. blifvit @, är det alldeles otänkbart, att urspr. e, om det förlängts, skulle öfvergätt till e. I en punkt torde dock Brate hafva träffat det rätta: dà han ställer g-ljudets fórsvinnande i samband med ordets anvàndning som obetonadt. En gifven utgängspunkt för hvarje försök att lósa problemet mäste det faktum blifva, att fsv. gen med nödvändighet framgått antingen ur en äldre form med «; eller e + vokal eller ur N:o 2. 76 O0. F. HULTMAN. $ 55. ett gein. Det förra alternativet synes ej erbjuda någon möjlighet till en lösning. Däremot kommer man med formen gein det fvn. gegn — d. v. s. gezn — så nära, att man har svårt att tro, att ej här vore den brygga, som ledt öfver från den vnord. formen till den önord. Naturligtvis har ej gezn såsom starktonigt blifvit gen; ett dylikt antagande förbjudes af att samnord. hezna i fsv. uppträder som heghna, samnord. regn som ræghn o. s. v. Men möjligheten af en sädan utveckling i svagtonig ställning làter sig knappast afvisas. En öfvergäng af spiranten 3 mellan palatal vokal och n till den palatala spiranten j och dàrefter till à är i och för sig icke utan exempel i de nord. språken. Den i Österbotten (utom Gamla- karleby och Nedervetil) brukade formen räin "regn förutsätter denna öfvergäng. Likaså tartein — jämte 2artegm — i fvn.; här har den tydligtvis varit inskränkt till svagtoniga stafvelser.! Formen gæin 1. gen har från den i regeln obetonade prepositionen öfverförts till adverbet; och det är vàl icke för djärft att i adjektivet gen se en nybildning till detta. Hvad fsv. gin beträffar, är det enklast att uppfatta det såsom utveckladt ur gen. Vid fort- satt användning i obetonad ställning kan detta lätt hafva fått sin sonant förkortad, och i $ 16 har visats att kort e öfvergätt till 2 efter guttural konsonant i obetonad stafvelse. Intràf- fade fórkortningen efter det denna ljudlags värksamhet upphórt, kvarstod gen som sädant eller förbyttes, uti de dialekter där hvarje svagtonigt e blef e, i gen. Med det sista synes det stämma vàl öfverens, att formen gen möter i Cod. B 49, som vanligen fóreter àndelsevokalen æ i sädana fall, där vokalharmonien eller vokalbalansen plägar fordra e. Att detta gen och gen etc. representera skilda dialekter, fár ej tagas för gifvet. Man kan ock tänka sig en inomdialektisk vàxling mellan starktonigt gen och svagtonigt gån under skriftspråkets gen: i den enstaka skrifningen gen skulle undantagsvis svagtons- formen ätergifvits strängt fonetiskt. En omständighet talar dock i nàgon män för att gen och gen etc. värkligen ej tillhöra samma dialekt. Ordet uppträder under den fórra gestalten i Kk. sl, under den senare i öfriga delar af Cod. B49. Det är därför icke ósannolikt, att gen leder sitt ursprung fràn nàgon handskrift, pà hvilken endast Kk. sl. gàr tillbaka (jf. S 2). Frân H cod. [B 49—1609 behófver det ätminstone ej hafva kommit: Cod. 1609 visar sávàl i Kk. sl. som pà ófriga ställen gen. $ 56. Samnord. kort «€ har sannolikt framför labial konsonant öfvergätt till se, om stafvelsen var obetonad: oplr prep. M. 314. Bugge ställer i Ant. tidskr. f. Sv. X. 1 s. 224 o-ljudet hos denna form i kausalsam- manhang med den dàrpà följande labiala konsonanten och anför ur äldre och nyare nord. dialekter flere exempel på labialisering af palatal vokal framför en sådan. Samma uppfattning hyllar Kock i Arkiv VII s. 305 f. Noreen, som i Sv. landsm. I. 8 s. 46 f. gifvit det på gott- làndska runstenar förekommande übtir samt Färömälets #éwr en liknande förklaring, anser i Urgerm. Lautl. s. 67 fvn. epter stå i afljudsförhållande till fsv. fno. run. uftir, fno. eptir. Men 1 Korrekturnot: En annan förklaring af fsv. gen, hvilken dock synes mindre tilltalande, fram- lägger J. E. Olson i Östgötalagens ljudlära s. 29 f. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 77 i Aisl. gr $ 166 anm. 2 har han öfvergifvit denna i själfva värket föga sannolika åsikt. $ 56. Han är i stället böjd att i modifierad form akseptera en af Pipping, Ardrestenarna s. 20 f., framställd fórklaring, enligt hvilken den af runstenarnas übtir etc. ätergifna formen skulle bero på en kontamination mellan eftir och ydir, uppkommen därigenom att de båda prepo- sitionerna ideligen användes alternerande med hvarandra i den stäende frasen: N. N. reste sten öfver (efter) N. N. Enligt Noreen har fno. eptir, run. wftis ,vàl rönt inflytande af“ of, uf öfver”. Likväl afvisar han ej bestämdt den möjligheten, att s-ljudet här uppkommit genom en dialektisk ljudlag, som röjer sig i flere andra fno. exempel på s für e, e framför f (5) — anförda Aisl. gr? $ 82 anm. 2. Hans betänkligheter härvid och vid tillàmpandet af samma förklaring på fsv. eptir (run. uftir etc.) grunda sig, att döma af ett uttalande i Aschw. gr. $ 107 anm. 2, pà denna forms allmänna och tidiga fórekomst i olika delar af norden. Valet mellan dessa tvà fórklaringar, den Bugge-Kockska och den Pipping-Noreenska, är icke svårt. Om någondera är egnad att väcka betänkligheter, är det väl den senare. Man saknar vid den en psykologisk grund för den antagna ombildningen af æftir efter of, uf. Hvarken ljudlikhet eller likhet i betydelsen bör hafva föranledt en speciell association dem emellan. Att, såsom Pipping tänkt sig saken, runstensinskrifterna skulle värkat en sådan, är mindre troligt. Däremot gifves det icke något skäl att betvifla, det redan runperiodens språk kunnat uppvisa en ur fonetisk synpunkt så naturlig företeelse som labialisering af palatal vokal under invärkan af en påföljande labial konsonant. Den stora utbredning eptir tyckes haft i jämförelse med öfriga exempel på denna labialisering förklaras utan svårighet så, att i allmänhet blott de svagtoniga stafvelserna varit underkastade ljudlagen, endast i enstaka dialekter jämväl de starktoniga; såsom preposition var optir ju i regeln svagtonigt. Vid sidan af opt’r förekommer i Cod. B49 «ftir o. d. prep. H. 51 g. ex. Praef; U. 19 g. ex. Ind. Här kan, men behöfver ej, dialekt stå mot dialekt. En annan möjlighet är, att skrifningarna återge, à ena sidan den faktiska prepositionella formen, à andra sidan dess stark- toniga, adverbiella motstycke, hvilket uppfattats som normalform. Samnord. 9. S 57. Samnord. # fortlefver, utom i de speciella fall $8 58—60 omtala, såsom sg. Alternativt torde det likväl i stället hafva utvecklats till e (dà det var långt; såsom kort sannolikt till 2. Å ena sidan möter t. ex. brop’r np. U. 12. fopes 3 spi. Æ. 103 o. fl; U. 10.1 o. fl. bonder np. Kk. 2.2. hot nsn. Kg. 2 pr. o. fl. bete 3 spk. Kk. 1: o. fl; U. 1 pr. o. fl. mop’r 3 spi. V. 84. domes inf. Kg. 3 pr. soki@ inf. Kk. 194 o. fl.; U. 2.. fore inf. Kk. 2.2 o. fl; U. 21 o. fl. oxe as. b. 142; ä andra sidan skegning as. V. ind. N:o 2. $ 57. 78 O. F. HULTMAN. Flere exempel på den ifrågavarande allmänna delabialiseringen af s gifves det icke; fatekre gpm. Kp. ind. har efter all sannolikhet den trängre begränsade ljudlag, hvarom $ 60 handlar, att tacka för sitt c. Skrifningen wanrokt ds. U. 23.3 föreställer säkerligen wanrokt (sa 4 g. i Kk. 9.2). Antagandet att någon af Cod. B49:s dialekter genomgående delabialiserat # grundar sig ej blott på den enstaka skrifningen skegning, utan ock därpå, att spår af en parallell utveckling y > i och oy > (6 >) e visa sig i handskriften, samt att enl. Lundell, Sv. landsm. I.2 s. 82 f, vissa nutida dialekter i Hälsingland och Härjedalen (samt flerstädes inom det svenska spräkomrädet) faktiskt genomfört en dylik allmän delabialisering. Se hàrom $ 43 och dàr citerade stàllen. Cod. B 49:s skegning förekommer i H. Cod. 1609 har i stället Skzöghning, och ej häller några andra exempel på ófvergàngen i fråga stå att finna därstädes. I och för sig skulle detta snarast tyda på att inga sådana funnits i H cod. [B 49—1609. Jf. emellertid $ 43, slutet. Om behandlingen af den samnord. diftongen oy se $ 81. $ 58. Samnord. långt 9 i ställning framför guttural konsonant har, om det förkortats, öfvergått till y. Härom vittnar skrifningen samdyghnis adv. M. 35. Det första uttalandet om en sådan ljudlag i fsv. är af Kock i Arkiv IX s. 84 f. Noreen vill i Aschw. gr. $ 106.2 modifiera regeln därhän, att hvarje kort #, på hvilket följde k, 9, 5, 2 + konsonant, blifvit y. Häremot invänder Kock i Arkiv XV s. 212 f., att denna formulering lämnar à. nsv. óx yxa, y. fsv. hog, nsv. högg oförklarade och äfven står i strid med ' utvecklingen fsv. myghla > nsv. mögla, fsv. lyghn > nsv. lögn. Han antar därför, att jämte den af honom förut påvisade ljudlagen funnits en annan, enligt hvilken kort e omedel- bart före guttural konsonant öfvergått till y, då 2 eller i följde i nästa stafvelse. Detta für- klarar, menar han, de former Noreen anfört till stöd för sin åsikt: fsv. yx (anal. t. ack. sg. yat), slykkia, dyggia, nsv. snygg (anal. t. ack. sg. m. snyggian, nom. pl. m. snyggir etc.). Otvifvelaktigt har Kock rätt i sin opposition mot att det ursprungligen korta g-ljudet skulle under invärkan af en påföljande: guttural öfvergått till y i samma omfång som det förkortade urspr. långa. Framför allt vederlägges detta af det faktum, att icke allenast MELL företer en motsättning dyghne bg. 98, Dr. Vl. 2, 8, 6, 19, 31, 32: oxe B. 8.4, 17.10 utan ock bägge handskrifterna af HL motsättningen samdyghnis adv. M. 35: oxe ns. Kg. 10; as. p. 14.2. Dessa samstämmiga vittnesbörd ställa det utom allt tvifvel, att vissa fsv. dialekter, som låtit 2 utvecklas till y uti dyghn, likväl användt formen oxe 1. motsv. En annan fråga är, om Kock rätt uppdragit gränserna für öfvergången af kort 9 till y framför guttural konsonant. Hans hypotes, att den egt rum om nästa stafvelse innehöll son. 1. konson. 2, annars icke, uttömmer ej alla möjligheter. Gränserna kunna ock varit af geografisk natur, så att vissa dialekter låtit öfvergången inträda, andra icke. (Detta motsäges åtminstone ej af att nsv. rspr. jämte yxa, snygg har högg, eftersom öfvergången kan hafva varit slutförd, då det sist- nämnda erhöll 6: jf. à. fsv. hiog). En närmare undersökning af materialet kan måhända bringa klarhet i frågan. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 79 I motsats til samdyghnis visar wanrokt (wanrokt o: -rokt) ds. Kk. 2.2 (4 g.); U. 23.3 9 $ 58. för äldre # i ställning framför guttural, oaktadt man har anledning förmoda att den långa vokalen i detta ord undergätt förkortning (jf. fsv. rykt). Att här icke är fråga om en dialekt- motsättning, utan att värkligen dyghn och rakt (samt de frän dem utgängna orden) i vissa fsv. dialekter varit olika vokaliserade, bekräftas af St. L, där man finner à ena sidan dyghne R. 10, Dr. VI. 6, à andra sidan wanrokt A. 13.1, B. 20 pr., samt af Chr. LL, som likaså företer dygn Eds. 35, men wanrokt AR. 18.1. Med detta skenbara undantag från vår regel hänger det tydligtvis så ihop, att rokt bevarat eller återfått 6 på grund af association med verbet rokia (jf. fsv. afrokia, fvn. rökia). S 59. Också ifall det förkortats framför // (och /d It?) har troligen sam- nord. långt s blifvit y. Af en sådan ljudlag torde ett spår föreligga i bryplinger np. U. 112. Denna skrifning kan nämligen med stor sannolikhet antagas bero pà en kompromiss mellan ett bryllunger i tidigare handskrifter och ett broplinger i någon afskrifvares personliga språk. Af skäl, som anföras här nedan, är det så godt som säkert, att U cod. [B 12—B 49 pà motsvarande ställe haft en skrifning med y. Och à andra sidan tyder den omständigheten, att såväl U cod. B12 som U cod. Sch. konsekvent (3 g.) visar //, aldrig pl i ordet, med bestämdhet pà att förhällandet varit enahanda i Cod. [B 12—Sch.—B 49 och Cod. [B 12— B49. I Cod. B49:s broplunger np. U. 1 pr, brotlung'r bryplinger.np. U. 11.2 (2 g.) synes alltså pl tl — det senare en tydlig förvanskning af Il — datera sig först från en handskrift efter Cod. [B 12—B 49. Bortsedt från detta bryplinger (och fgutn. bryplingi, som enl. dialektens ljudlagar står för bröplingi) företer ordet i hela den fön. litteraturen, där dock en mängd belägg för detsamma finnas!, aldrig på samma gång rotvokalen y och oassimileradt pl. Det är därför mer än antagligt, att den skrifvare, som insatt pl i bryplinger, i sin egen dialekt haft formen broplinger eller broplunger, hvilken faktiskt förekommer i U. 1 pr. Det nyss antydda förhållandet, att (med undantag för U cod. B49:s bryplinger och fgutn. bryplingi) y kommer till synes hos ordet endast för så vidt det uppträder med 1 för äldre dl, tyckes ge vid handen, att utvecklingen 7 > y betingats af vokalens ställning framför ll. Detta är ej öfverraskande, då man betänker den tendens till sluten artikulation vokalerna äfven annars visa framför gemineradt eller af homorgan konsonant efterföljdt !; man jämföre t. ex. fsv. bulle (fvn. bolli), muld, hult samt fda. abild, arild. Andra förklaringar af y-formen hafva framställts af Brate, Dalal. böjn. lära s. 3, Kock, Arkiv VII s. 183 ff. och Noreen, 1 Enligt hänvisningarna i Schlyters glossarier innehåller VGL I bropvunger G. 8 pr., bro- bongor G. 8 pr., broprunger G. 84, broprung G. 81; VGL IL broplunger 0. 3 (2 g.), broplungo O. 3, bropunger G. 15, bropunge G. 15, brollonge Add. 8; Lydek. brep'longe barn 63; ÖGL broplunganir Æ. 3.1; UL brollunger J. 3 pr., 1, brollunger Æ. 11.2, bryllunger JE. 1 pr., 11.2; SML brellungar Æ. 1 pr; DL brylungar M. 1.3, brullungar G. 11.1; textkod. af MELL broplunga broplunge JE. 2 pr. (2 g.), andra hskrr. af samma lag bryllunga bryllinga ib.; St. L brollunga JE. 2 pr. andra hskrr. af St. L brodlunga bryllunga bryllinga ib.; Chr. LL bryllunga Æ. 3.2 (2 g.). Ur à. nda. anför Kalkar i sin Ordb. brodlinge. N:o 2. 80 O. F. HULTMAN. $ 59, Aschw. gr. S 106.2 b. Desamma äro dels für invecklade, dels nödgas man med dem mot all rimlighet i motsättningen -opl- : -yll- se en lek af slumpen. Jämte bryplinger förekommer, såsom nàmndt, i Cod. B49 ett breplunger och ett brotlung'r. Det förra, som otvifvelaktigt företräder en annan dialekt än det bryllunger, hvars plats bryplinger torde intagit, bevisar dock icke, att ljudlagen i fråga varit främmande för en del af Cod. B 49:s dialekter. Det gór däremot det senare, som uppenbart àr ett fórvanskadt brollung’r. Alla tre exemplen förekomma inom U I. Det troligaste àr, att U cod. [B 12—Sch.— B49 öfverensstämt med Cod. Sch., där ordet genomgående skrifves brollung’r. Men redan i U cod. [B12—B49 har bryplinger helt säkert motsvarats af en skrifning med y. Ty väx- lingen brotlung’r : bryplinger i Cod. B49:s U. 11.2 återfinnes i Cod. B 12:5 såsom brollunger : bryllunger. $ 60. Samnord. v har i svagtonig stafvelse utvecklats — väl först till e och sedan, ätminstone alternativt — till e. Endast ett exempel: fatekre gpm. Kp. ind. Att ursprungligt eller af diftong uppkommet 9 i fsv. delabialiserats till e uti icke- hufvudtonig stafvelse, hafva Kock (Arkiv IV s. 177) och Bugge (Arkiv IV s. 127 f.) fórst sett. Medelst nytt bevismaterial har teorien blifvit ytterligare befäst af förstnämnde författare i Arkiv V s. 96 noten och af Noreen i Arkiv VI s. 329. Enligt Noreens formulering af regeln i Aschw. gr. $ 146. skulle endast långt s varit underkastadt delabialiseringen. Uti $ 47 har redan i förbigående framhållits, att denna i sig själf osannolika begränsning vederlägges af fsv. alskens, samt att det korta s-ljudets sällsynthet till fyllest förklarar, att ej flere exempel på delabialisering däraf anträffats i urkunderna. Med större skäl anser Noreen företeelsen vara inskränkt till svagtoniga (obetonade och svagt bitoniga) stafvelser. Det faktum att det delabialiserade o-ljudet i regeln uppträder som e, men i VGL Ls noren och HL:s fatekre som «ce, synes antyda ett sådant förhållande. I de svagtoniga stafvelserna har som bekant icke häller àndelsevokalen e deltagit i ófvergángen e > c, utom i enstaka dialekter, af hvilka bl. a. just VGL I och HL uppvisa spår (jf. Noreen, Aschw. gr. $ 137 anm. 1, och $$ 77, 90 hàr nedan). Dà flere fsv. urkunder fórete ett fateker o. d., som endast kan hafva uppkommit genom ifrågavarande ljudlag, måste det anses sannolikare, att också Cod. B 49:s fatekre har detta ursprung, àn att det skulle sammanhänga med den sállsynta och i handskriften fóga framträdande delabialisering af s, hvarom i $ 57 varit fråga. Den parallella öfvergängen af svagtonigt y till à har i $ 47 blifvit konstaterad inom Cod. B 49:s dialekter. 1 Det fatokra, hvarur denna form utvecklats, har sannolikt uppstått på grund af association med det osammansatta adjektivet tökr, i st. f. ett ursprungligare, samnordiskt fatoksa. Jf. $ 30 not 1. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 81 Skrifningen fatokarı npn. A. 4, som jämte fatekre möter i vår handskrift, motbevisar S 60. lika litet som något annat exempel på 6 i senare leden af ett kompositum, att ljudlagen varit gemensam für dess dialekter. Alla sädana fall kunna grunda sig pà afvikande betoning eller association med resp. själfständiga ord. Samnord. ia !. 8 61. Samnord. 2a har till följd af den i $ 62 omtalade ljudlagen endast inom mycket tränga gränser bevarats säsom 2a. Exemplen pà denna behandling äro: a) giald np.? M. 23; gialdum dp.? M. 2 pr. gialdi gialdæ 3 spk. M. 2 pr., 30. b) fiarst adv. U. 11... sialfwr nsm. V. 14 pr; szalwe dsf. Kk. 21 pr. e) 2a interj. H. 5 g. ex. Kk. 14; U. 8 pr. iarnbyrp ns. A. 16 pr. (2 8.) — 2arnbyrpe Jak iak pron. p. 8.1; U. 6 g. ex. 104. maal np. Æ. 16 pr.? iamlange ds. U. 2 pr.; as. M. 27 — iamlinge mole ds. Kk. 8. $ 62. Samnord. za har i starktonig stafvelse genom progressivt ö-omljud utvecklats till 2e. Alternativt har likvàl diftongen fórblifvit oberórd af omlju- det, om dess a var làngt vid tiden för detsamma. Detta var förmodligen fallet jàmvàl framfór ett af konsonant efterföljdt r eller kakuminalt /, i hvilken ställ- ning a äfvenledes alternativt kvarstår. Handskriften återger i regeln ie genom ie, någon gång genom ye. Den förra beteckningen möter i följande exempel: fierpe? gsm. M. 38; dsn. U. 254. fiet as. V. 83; fiez gs. V. 3, 5 pr; fieti ds.? fierpung as.? Kg. 7; U. 13 (2 g.). V. 81; fietum dp. Kg. 10. 1 Se Exkurs Il. ? Formen analogisk; se formläran. 3 Hos de under e) anförda formerna beror brytningsdiftongens uppträdande som za på att den stått i svagtonig stafvelse — icke, såsom man möjligtvis med hänsyn till Kocks utredning i Arkiv V s. 374 ff. kunde tünka, pà dess ställning i uddljudet. Flertalet af de ord, som pä samnord. ståndpunkt börjades på za — bland dem cmm och flere sammansättningar därmed samt ten 'jürn' — fürete konsekvent i dess ställe te, såsom af exempelsamlingen i $ 62 kan ses. Men af orden 4a, jak, iamlangi och iarnbyrp, som dock förekomma i handskriften resp. 6, 10, 3 och 3 gånger, visar iak T g. ia och 3 g. ice, de öfriga alltid a. Man måste ovillkorligen häraf sluta till en inomdialek- tisk växling mellan Ze i de förra orden och iq i de senare. Och en sådan är icke begriplig under annan förutsättning än att 24 och zak samt förra kompositionsleden i zamlang? och zarnbyrp varit svagtoniga. Häremot strider ej att zamlinge mote Kk. 8 i andra leden visar ett 7, som enl. $ 10 uppkommit under svag aksent. Detta 2 har nümligen, sásom där framhällits, snarast inkommit i texten först efter H cod. [B 49— 1609, väl ur någon dialekt där ordet haft hufvudton på förra leden, hvaremot za, som återfinnes i Cod. 1609, torde vara ett arf från nämnda grundhandskrift. — Användandet i svagtonig ställning af den urspr. starktoniga formen 24% grundar sig på en utjämning, om hvilken se formläran. N:o 2. 11 82 O. S 69. fietre inf. ! U. 6.2. fietwr as. M. 16. (gildi:) atr gielde as.* V. 20. giæf: ns. U. 4, 9 pr.; as. A. 4; U. ind., 4 — hind’rdax gief ds.1 U. 10 pr. — lagha giæf o. d.' ns. U. 4; as. Kk. 14 (2 g) — morghungief morghun gief! ds. U. 5; as. U. 4 g. ex. Ind. gield as. b. 2 (2 g.); U. 2531 (8 g); np.* H. 5 cS ex Kou M UNDER (ONE) aT IN ind.; U. ind.; gielde gieldi (9: -æ) gp. U. 25 pr. (2 g.; gieldum gieldom dp.* M. 14, 23, V. 243; U. 2.1, 25 pr; geeldin! np. U. 25 pr; ap. U. 251 — lagha gieldum dp. ! M. 30 — mangield ap.! M. ind. — morp- gielde gp. U. 6.2 — scapa. gield o. d. ap.! M. 28 pr., V. 9, 24.3 — wapæ giel- dum dp.! V. 18.5. gielde gieldi (9: -@) inf. H. 4 g. ex. 7E. 14.3; 3 ppi. M. 38; giæld’r 3 spi.! H. 5 g. ex. I. 101; U. 12, 13; gi«ldi gield@ 3 spk. H. 16 g. ex. Kk. 6:5; U. 831; 3 ppk. Kk. 6.5; gieldes 3 ppk. U. 25 pr. (2 g.). gielscap ns. U. 5. hielpe inf. H. pref. iefwer 3 spi. Æ. 13.7. Jek iek ns. U. 103 (2 g. 11.2. iemnir iempnir npm. I. 2; U. 1 pr; iemne Beteckningen yæ fórekommer i byerg as. V. 13.2. Att detta ye återger ett annat uttal än ie är icke troligt. F. HULTMAN. npf. Æ. 121 — iempn arfwe iempn arue npm. U. 15 pr; npf. U. 15 pr. — 2emp- kristen apn. H. præf. — iem neer iemp- ner adv.! U. 15 pr. (9 g.) — iempskyla’r npm. A. 12.3; 2æmskild npn. A. 124. iempnest adv. U. 11.2. iemni 3 ppk. Kg. 11 pr. iempnepe arff ienape arf (9: iemnape a.) as. Æ. 12.1; U. ind. — 2empnepe hend’r ap. U. 103. ierf as. V. 8. (iærn:) ieni ds. A. 16 pr. iettet asn. Kk. 214. mielk as.! A. 18.1. siel “själspäck’ ds.! Kk. 7. sielwr o. d. nsm. H. 14 g. ex. Kk. 63; U. 253 (8 g.; self nsf.! ZB. 1.1 (2. gj), 4; U. 4 g. ex. 1.1; szelfs gsm. V. 1; sielwm sielf. vm dsm. Kg. 24 (2 g.); sielfwar (0: sielf- wer) npm. Kg. 11 pr. siæti nsm.! U. 25.1; stette asm. M. 35. siec num.* H. b g. ex. Kk. 12:2; U. 25.1 (2. g.). skiæl ap.! p. 8.2; skielum dp. Æ. 4 (2 g.), 13.6; U. 4 (2 g), 18 — taku skiæl ap.* I. 102. (spiel:) frenzemis spiel o. d. as. Kk. ind., 15 pr, 2; U. 944 — gupsiwi lagh guzeuelagh spiel as. Kk. 15 pr; U. 241 — spiel wixle spiell as. Kk. 21.2. fyerpung as.! M. 34 pr. Man kunde visserligen, dà det i bägge exemplen föregås af labial konsonant, vilja i detsamma spåra en labialisering i nämnda ställning af diftongens förra komponent. särspräklig brytning, jf. $ 13) visar att detta ej vore berättigadt. ling ie > ye är af ljudfysiologiska skäl oantaglig. Men styel 3 spi. M. 32.1, V. 243 (med Och en spontan utveck- Troligtvis har beteckningen ye uppstått genom omvänd skrifning, hvartill förekomsten af yo jämte 20, yu jämte iu såsom representant för samnord. 40, resp. 40 iou (88 64, 68 f.) kunnat gifva anledning. 1 Formen analogisk; se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 83 De i $ 61 under a) omtalade skrifningarna géald, gialdum, gialdi, gialde antyda, att $ 62. öfvergängen 2a > ie inträdt blott ifall diftongens a-ljud icke varit långt, ursprungligen eller till följd af förlängning framför vissa konsonantförbindelser; en del af exemplen här ofvan — bl. a. gield as. etc. och gield@ gieldi (0: -æ) inf. etc. — att ljudlagen dock endast alternativt lidit denna inskränkning. Gifvetvis föreligger här en dialektmotsättning. Att ia i vissa fsv. dialekter vid genomförandet af det progressiva z-omljudet förblifvit oförändradt, har Kock utredt i Arkiv V s. 371 ff. Skrifningarna fiarst, sialfwr, sialwe, som påvisades under b) i föreg. $, samt, à andra sidan, ätskilliga i denna S anförda ze-skrifningar, bland dem sielwr o. d. nsm. etc., synas likaså ge vid handen, att öfvergången ia > te åtminstone i någon af Cod. B49:s dialekter, men ej i alla, uteblifvit framför r eller kakum. ! + konsonant. Att detta skett i samma dialekt (eller dialekter) där ia i giald etc. undandragit sig öfvergången, kan ej med bestämdhet påstås, men göres sannolikt af att de båda företeelserna äfven annanstädes uppträda sida vid sida (jf. nedan). Bevarandet af za framför kakum. ! + konsonant i en del fsv. dialekter, som i allmänhet låtit det blifva 7€, iakttogs först af Kock a. st. Enligt honom har öfvergången också i detta fall hindrats af att a-ljudet varit långt vid tiden för densamma. Han förutsätter hos resp. dialekter den på vnord. botten iakttagna förlängningen af guttural vokal i nämnda ställning. Riktigheten af denna uppfattning är emellertid ej utan vidare gifven. Det spörs- mälet kunde ock med någon rätt framställas, om ej det kakuminala ljudet haft en direkt konserverande invärkan på brytningsdiftongen. Enligt Tamms iakttagelse i Uppsalastudier s. 25 kvarstår, om man ser bort från enstaka spår af ett annat behandlingssätt, ia i ÖGL:s text- kodex framför hvarje kakuminalt !; här kan man väl dock knappast antaga en genomgående förlängning af a-ljudet såsom närmaste orsak. Ett annat stöd för samma åsikt vore, att à i många svenska dialekter öfvergått till a framför det med kakum. / nära besläktade r-ljudet; ja, åtminstone en af dem, målet i Östra härad i Småland, uppvisar jämte denna öfvergång den ifrågavarande behandlingen af za framför kakum. / + konsonant; t. ex. farsk färsk”, varre ‘värre, tjalke "kälke (fsv. kialki), sjalk “stjälk’, jalpa "hjälpa. sjalv själf” (Lundell, Sv. landsm. I. 2 s. 97 f; Gadd, Allm. målet i Östra h:d s. 3). För Kocks mening, att kvarståendet af ia framför kakum. / + konsonant närmast beror på att a-ljudet här blifvit förlängdt, talar dock, och det vida bestämdare, att de urkunder och dialekter där det för öfrigt påvisats — ÖGL fragm., SML, DL, HL samt Runömålet — alla därjämte förete spår af en dylik behandling af ia (jf. Kock a. st.; Vendell, Sv. landsm. II. 3 $$ 5 mom. 7 o. 8 mom. 4 ff). Och denna mening veder- lägges ej däraf att de centralare svenska dialekterna (som den fsv. litteraturen väl nästan ute- slutande representerar) eljest icke gifva någon antydan om en vokalförlängning framför kakum. | + konsonant (annan än d); ej häller däraf, att ia somligstädes — såsom i Runömälet (jf. Vendell, a. st.) och i någon af Cod. B49:s dialekter — tyckes kvarstått icke blott framför kakum. 2 + konsonant utan ock framför sådana förbindelser af r och konsonant, vid hvilka ingen vokalförlängning ansetts hafva egt rum. Det kan nämligen, af skäl som utvecklats i Nord. studier s. 217 ff., icke sättas i fråga att ej urspr. kort vokal i fornsvenskan varit för- längd i vida större utsträckning än man hittills med ledning af den nuvarande kvantiteten och öfvergångarna à > dà, 0 > o och ÿ > 0 antagit. Utan svårighet låter det därför tänka sig, att vid tiden för öfvergången iä > ie kort a i vissa dialekter varit förlängdt ej allenast N:o 2. 84 O0. F. HunTMAN. S 62. framför rd, ld etc. utan ock framför kakum. / + konsonant, och i andra dessutom fram- för r + konsonant (utom rd etc.), fastän förlängningen i de båda senare ställningarna hvarken upprätthållits eller varit af nog gammalt datum att göra vokalen delaktig af öfver- gången a > d. Det progressiva z-omljudet har inom Cod. B49:s dialekter afficierat också det ia, som uppkommit särspråkligt af e framför kakum. ! + a ($ 13) — t. ex. stiel 3 spi. M. 28 pr. o. fl. — äfvensom det af @ + starkt bitonigt a uppkomna (8 8) — t. ex. szeng as. A. 2.1 o. fl.; U. 6 pr. o. fl. — Också i lånord har ia blifvit de: mikielz messu michiels messu d, as. b. 8 pr, 14 pr; siell ‘anima’ as. M. 38; süele gifp (9: s. gift) as. Kk. ind.; sicelemessur sielu messur ap. Kk. ind., 8.1 Liksom H cod. B49 äterger Cod. 1609 i de bäda ofvannämnda undantagsfallen sam- nord. a dels genom ia, dels — och vida öfvervägande — genom 2e. Den senare handskriftens ia-skrifningar ? koincidera i intet enda fall med den fórras, hvarför det är osäkert om samma vacklan funnits redan i H cod. [B49— 1609. Ett bevis för att ?a-skrifningarna i Cod. 1609 åtminstone delvis blifvit insatta först senare utgör det, att Cod. B 49:s Azelpe inf. H. præf. här är utbytt mot halpä; vi minnas att H præf. i Cod. 1609 leder sitt ursprung från Cod. B 49. — Grundhandskrifterna för U. codd. B 12, Sch. och B 49 hafva väl företett uteslutande skrifningar med te i de ifrågavarande fallen. Detta är nämligen händelsen med de båda fórst- nämnda handskrifterna, där sålunda ett fierst motsvarar fiarst, den enda :a-skrifningen i U cod. B49. Att detta fiarst och H cod. B 49:s za-skrifningar — eller en del af dem — härröra från samma skrifvare, d. v. s. B 49-skrifvaren, är icke osannolikt; men någon säkrare kunskap om huru härmed förhåller sig står ej att vinna. Samnord. 20,.*? $ 63. Samnord. 20, kvarstår såsom 20: hion hioon* ns Kk. 20, Kg. 2.1; np. Kk. 15.1, U. 21 — heme hion ap.* U.3 pr. — leghe A. 10 pr.; U. ind., 24, 10 pr.; hionum dp. * hioon np.* M. 373 — repo hion np.* U. ! Jf. Brate, Uppsalastudier s. 10 f£, och Reinius, Sprákv. sällsk. i Upsala förhandl. 1897 — 1900 s. 50 ff. (men äfven Kock, Arkiv XVII s. 363 f.). 2 hialpä inf. H. pref. iarnı ds. A. 16 pr., szalwer sialfwer nsm. M. 24, I. 10 pr., V. 7, 8.1, bp. 13 pr. samt — utan motsvarighet i Cod. B 49 — hiarna hinnu ds. M. 94. 3 På samnordisk ståndpunkt skilde sig det 20 som ingick i t. ex. gen. pl. hona och det ur äldre (e4 utvecklade 20 i t. ex. stor från hvarandra däri att det förra innehöll vanligt slutet o, det senare ett som något mera närmade sig a. En sådan skiljaktighet har nämligen konstaterats i forn- svenskan äfvensom i en nsv. dialekt (se Hultman, Östsv. dial. 8 1.9 not 1 och jf. Kock, Idg. Forsch. V s. 156 noten; betr. v. Friesens obefogade inkast i Nord. spräkhist. s. 50 noten se Kock, Arkiv XVIII s. 255 noten, och s. 67 not 3 här ofvan). Och det gifves knappast någon möjlighet att antaga särspråklig differentiering. Den förra varianten betecknas i denna afhandling med 20,, den senare med 4205. * Formen analogisk; se formläran, Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 85 21 — wernepe hionum dp.1 V. 191 — hione spaan as. M. 31.5 — hiona wigning $ 68. hionalagh hionelagh n, as. H. 4 g. ex. hionæ wigning as. Kk. ind., 9. Kk. ind. — Hione mala as. Kk. 10 — Samnord. :o,. ? $ 64. Samnord. 7o, har, fränsedt det specialfall hvarom 8 65 handlar, be- varats såsom 2o eller, alternativt, öfvergätt till yo. Antagligen utgöres senare ! Formen analogisk; se formlüran. 2 Jf. s. 84 not 3. — Under hvilka omständigheter den urnord. ljudfórbindelsen az; kommit att fortsättas af ioful, alu], @fu] eler oy, är en fråga som de senaste åren varit föremål för liflig diskussion: se Hultman, Arkiv XVII s. 209 ff; Kock, Arkiv XVII s. 355 ff, XVIII s. 226 ff, XX s. 255 ff; v. Friesen, Nord. spräkhist. s. 8 ff, Arkiv XIX s. 334 ff. Att 20 närmast framgått ur tautosyllabiskt (P; — en tanke hvilken särskilda författare utan att vinna gehör uttalat och senast Hultman och v. Friesen återupptagit — därom torde numera alla vara ense. Men i öfriga punkter gå meningarna åtskils. Genom polemiken mellan Kock och v. Friesen får det väl emellertid anses fastslaget, att div åtminstone framför kvarstående a och 7 blifvit är, i enlighet med den gamla åsikten. Och vidare, att hos de former, hvilkas urnord. motsvarighet efter ai synkoperat ett a eller à — t. ex. siör, sio, sing. frio, mior, miott — io är strängt ljudlagsenligt och icke genom analogibildning trädt i stället för cy. Vid fullkomligt ostörd ljudutveckling skulle alltså flexionssystemen kommit att förete en växling mellan 20 framför synkoperad och av framför kvarstående ündelsevokal (frånsedt u). Denna omständighet ger oss en enklare och sannolikare förklaring på 2ü-formerna af de hithörande orden än de härintill framställda — enligt hvilka nämnda former skulle för sin vokalisation hafva att tacka antingen en analogibildning till #0-formerna efter mönster af büjningssystem med ljudlagsenlig växling 0: 4 (t. ex. mör, pl. müuan; hör, ack. sg. m. hauan) eller ock en öfvergäng 20 > ia framför stafvelser, innehållande a. Det måste medges, att det förra antagandet är något djärft i betraktande af mönsterordens fåtalighet, relativa sällsynthet och delvis afvikande flexion. Den senare hypotesen innebär i och för sig ingenting, som vore mindre sannolikt, men ur metodologisk synpunkt är det naturligtvis att föredraga, om någon ny ljudlag icke behöfver ad hoc antagas. Man undgår ock detta, utan att likväl på något vis prässa materialet, med den redan antydda förklaringen: ia-formerna hafva helt enkelt uppkommit genom üfverfürande af 20-formernas uddljud till äw-formerna. I st. f. en böjning sg. m. sión, g. säuar, d, a. sio, pl n. sauar etc. fick man sålunda flexionen sion, g. siäuar, d, a. sio, pl m. siävar ete. En dylik till uddljudet inskränkt utjämning inom ett flexions- system saknar icke exempel inom de nord. språken; flere finnas anförda hos Kock i Arkiv XI s. 320 f. Medan stamformen i de böjningsformer, där a- eller 7-synkope egt rum, af en del dialekter gene- raliserats då den ännu lydde s&w- — hvilket ledde till böjningar sådana som sg. n. stor, g. swuax ete. — skulle således andra värkställt en utjämning i samma riktning först efter det nämnda stam- form blifvit s20-, och låtit den sträcka sig endast till uddljudet. — Något som den senaste diskussionen ställt utom all fråga är väl också det, att den äldre förklaringen af c4 hos de ifrågavarande orden — det skulle ha uppkommit af äv genom i-omljud, betingadt af gammal ;- eller 2a-stamsbüjning — för en del af dem icke är möjlig. Man vill nu i stället antaga en utveckling ww > «t > @u utan medvärkan af något följande ljud. Men vare sig man menar att den egt rum jämte en ut- veckling div > an, d. v. s. blott i former med synkoperadt a 1. 2 (jf. ofvan), eller att az» alls icke blifvit är, kan häremot invändas, att à ena sidan den likformiga kontraktionen i fornhögtyskan af ai till é framför A, r, w (t. ex. zéha, ser, wewo), à andra sidan den genomgående kontraktionen i N:o 2. 86 Q. FHuLTMAN. 8 64. komponenten i dessa ljudfórbindelser af ett mera a-liknande ljud än det vanliga länga o. Exemplen i vàr handskrift àro, à ena sidan sio ns. V. 13.2; soar np.! V. 141 — ælgsio as. snio d, as. Kg. 11 pr. (2 gj; Kg. 11 pr. — szo lip'r np.! V. 142. à andra sidan : SON AS eie MOV syoboo raap as.! Kg. 114. nordiskan af az till a framför h och r (t. ex @ 'eger, sär) göra en afvikande behandling där- sammastädes af at framför # ganska osannolik (jf. också Kock, Arkiv XVIII s. 229 f). Pro- blemet är ej lätt att lösa, och man har intrycket att någon faktor spelat in, som för närvarande undandrager sig vår kunskap. Skulle denna faktor vara en urgermansk assimilation af svagtonigt a med ett 2 uti föregående rotstafvelse, sådan Walde, Germ. Auslautgesetze s. 94 f., förmodar hafva inträdt i mellanstafvelser? Ifall en sådan gjort sig gällande, förstår man, också under förutsättning att ai städse blifvit & framför w, huru @u kunnat uppkomma genom 2-omljud hos alla de ifrågavarande orden, äfven sådana som måste fränkännas egenskapen af gamla ;- eller za-stammar. Oförklaradt blir dá visserligen fvn. pret. sing. spZó. Men detta kan — något som man icke synes observerat — vara en nybildning, framkallad af anälogien pres. by, byr : pret. bid = pres. spy, spyr : pret. spió, och möjligt- vis därjämte af det ljudlagsenliga pret. plur. sp?om etc.; ordets pret. part. spuinn (f. *spivinn), som väl icke finnes belagdt i fvn. men förekommer i nisl, är alldeles pátagligen bildadt efter pret. part. biinn. Att sålunda i parallellismen mellan got. sazws spaiw och fvn. stör spió se blott ett ,irrsken“ vore väl icke så öfver höfvan vágadt. Huruvida den waldeska hypotesen kan upprätthållas och låter utsträcka sig till äfven andra svagtoniga stafvelser än mellanstafvelser, är här icke stället att närmare pröfva. Onekligen förklarar den på ett tillfredsställande sätt flere annars dunkla punkter i den perm. språkhistorien. Sådana äro urnord. minino, fsv. run. sinin och ags. &nne (< ainino). Vidare de a-omljudslüsa pret.-participen af typen fvn. bitinn, fht. bizzan ete. Den förliker ock Tanum- stenens haitinar med det faktum, att de starka verbens pret. part. i urnordiskan öfver hufvud torde innehållit suffixformen -an- — ett faktum, på hvilket såväl förhållandet i de öfriga forngermanska språk, där de gamla ändelsevokalerna hållits åtskilda, som det konstanta a-omljudet af u i fvn. och den lika konstanta frånvaron af ÿ-omljud i fvn. och fön. samstämmigt häntyda (Jf. Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 484 ff. Noreens i Idg. Forsch. XIV s. 399 ff. framställda teori, att suffixformen -an- skulle tillkommit de synkoperande böjningsformerna, -in- de icke-synkoperande, hvilar pä allt för bräcklig grund för att den förra uppfattningen kunde anses vederlagd genom densamma. Också på Méójebrostenens slaginar, som Noreen anför emot den, kan ej mycket byggas. Den tydning man se- nast gifvit inskriften, hvilken lyder frawaradar anahahaislaginar, nämligen “Frärädr der beherzte ist totgeschlagen’ -- se Noreen, Aisl gr. s. 340 — är icke den enda möjliga eller ogensägligt den mest plausibla. En tolkning ‘Fr. ür enda egare till anläggningen l. byggnaden', hvarvid det andra ordet uppfattas som ainaha-aiha och det sista som lazenair, synes väl så rimlig. Beträffande a för ai jf. dalidun pà Tunestenen och stan etc. pà yngre runstenar, t. ex. Dyb. fol. L 64, 82; betr. ordet aënaha-aiha, got. ainaha och fsv. en-egha f; betr. lazinair, got. lageins och fvn. leggia, som bl. a. betyder ved Læggen opfore, istandbringe, f. ex. gard"). — Hvad slutligen beträffar utvecklingen Qiu > oy i fvn. oy "alltid och nsv. dial froy o. d. 'fró, är det antagligast att den, såsom Kock, Arkiv XX s. 280 f. alternativt föreslår, hör hemma i former med synkoperadt u, framför hvilket u bortfallit redan före üfvergängen diu > a» och u-omljud inträdt liksom i bzu > by ‘bin. Neutn. snoy "snö, sloygur "slö bero på làn från fastlandssvenskan, med substitution af oy för 9. ! Formen analogisk; se formlüran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 87 Dialektisk utveckling af 20 till yo inom fsv. har Kock förut pävisat i Fsv. ljudl. s. 448 f. $ 64. Det är antagligt, att 20- och yo-skrifningarna i Cod. B 49 representera skilda dialekter. Jämte öfvergängen 20, > yo kommer en parallell öfvergäng iu > yu till synes i vår handskrift. Se härom SS 68, 69. H cod. 1609 har merendels 20 (zö) i de hithörande orden, men därjämte yó — visser- ligen endast 1 gång, i syö Kg. 9.1. Då detta ställe är ett af dem, där Cod. B 49 har yo, synes det sannolikt, att redan H cod. [B 49—1609 uppvisat både 2o- och yo-skrifningar. U saknar exempel pà samnord. 202. $ 65. Samnord. 20, har i ställning efter konsonant + r utvecklats till 6: fre ds.* V. 111 — frekorn as.* p. 14 pr. Se ang. denna ljudlag Kock, Arkiv V s. 380 noten, VI s. 43. — Likväl är det ej fullt säkert att ej # i nämnda exempel återgår på det sy, som tillhörde samnord. nom. ack. plur. froy. ? Samnord. zu. $ 66. Samnord. zu har efter konsonant + r öfvergätt till y: pry an. H. 6 g. ex. Kk. 21.» — pryhundrup pryhundrape num. Kg. 10, A. 16 pr. Den ónord. ljudlagen att zu blifvit y efter postkonsonantiskt r har upptäckts af Kock, som behandlat den i Sv. landsm. II. 12, Fsv. ljudl. s. 464 ff. och Arkiv VI s. 42 ff.? Vi skola i $ 71 se, att också det zu, som uppkommit af samnord. zou ($ 69), i Cod. B 49:s dialekter varit underkastadt denna ljudlag. Samnord. 29. * $ 67. Samnord. to har utvecklats till 2o — sannolikt i + slutet o framför guttural konsonant samt rd rt, men © + öppet o i öfriga ställningar.® I ett sär- 1 Formen analogisk; se formläran. ? Se 8 64 not 2, slutet. 3 Densamma anses ej hafva berört gottländskan, och Noreen sätter därför i fråga, att fgutn. pry är samma bildning som fvn. prit (Aschw. gr. S 122.1) Rätta förhållandet är emellertid, att ljudlagen varit gällande i gottländskan såväl som i fastlandssvenskan, ehuru dess vürksamhets- område i den förra varit ytterst inskränkt genom att urnord. eu här utvecklats till au, icke liksom i den senare till ia. Att det i prn förefintliga i7, hvilket uppkommit genom kontraktion af stammens i med ändelsevokalen u, icke blifvit iau i fgutn., bevisar att denna triftong ej framgått ur Z4 utan omedelbart ur eu. * Se Exkurs Il. 5 Jf. Hultman, Östsv. dial. S 1.) not 1 samt Kock, P.-B.-S. Beitr. XX s. 117 f. N:o 2. 88 O. F. HULTMAN. $ 67. skildt, uti följande $ behandladt fall har likväl diftongen undergätt ytterligare förändringar. Om ófvergàngen till zo vittna skrifningarna biorn as. V. 8; biorne ds.! Kk. 7 — biorn- sope as.! p. 15. 11018 spti.! U. 212. fiop’rmeningi ns.* M. 88. Gp qu wb I SJ ls. 5 m CRUE d qos giorpa (9: -æ) 3 ppti. Kk. 1 pr.; georp nsf. Kg. 61, A. 16.1; apn. Kg. 1.1; g?ort giorth n, asn. H. 9 g. ex. Kk. 21 pr. — forgeort for giort n, asn. H. 6 g. ex. Kg. 6 pr.; U. torpance (9: -ænce) as. Kg. 24,4; iorbenne ds.! Kg. 6 pr. — kopt iorp’r np.! V. 16 pr. — vm iorpwm dp.! JE. 19. — iorpæ awerk’r np.* Kk. 20 — Jorpebalk’r iorpe balkr ns.‘ H. pref, I. 17 — iorpe delr np.! Kk. 20 — 2orpe kopum dp.* I. 4 — iorbe pant as. Kp. 5 — iorpbroer ap.! V. 18 pr. — 2orpeghande ds.1 I. 11.2 — vorpriki ds.! Kp. 7. 1.3, 5, 10.1; forægiort fore giort n, asn. M. 24: U. 84. iorb ioorp n, as. H. 31 g. ex. Kk. 14; U. 84 (22 623p Sjöns Cr IR Sa SK I BA ee iorpæ gs.' Kk. 12.2 (2 g.); torpa (9: -æ) ds. 1 p. 15; zorpwm dp.* A. 4, V. ind.; zorpzne jorpes inf.' /E. 18.7. (kiol:) flat kiol ns. V. 14.2. kiot as. Kk. 16 pr. miolk as. U. 11.1. skiold as. M. 94, p. 142. S 68. Samnord. io har framför en af u efterföljd kort konsonant blifvit (utan tvifvel först 2o enligt föreg. S och sedan) @u. Efter konsonant utvecklades detta alternativt vidare till yu, troligtvis dels i allmänhet, dels endast ifall konsonanten var labial. På utvecklingen till zw gifves det endast ett ex.: tiughu num. U. ind; och likaså på utvecklingen till yu: fyughur an. U. 18.? Beträffande den förra jf. Exkurs II. Växlingen 2w: yu hos de båda exemplen sammanfaller såsom synes med en växling mellan icke-labial och labial konsonant före diftongen. Huruvida ett kausalsammanhang före- finnes, så att öfvergången iu > yu betingats af ställningen efter labial, eller växlingen i fråga endast är mellandialektisk, framgår icke direkt af exemplen. Det förra har dock ganska stor sannolikhet för sig, med hänsyn till den behandling det af samnord. ou uppkomna iu undergätt i Cod. B49:s dialekter och hvarmed behandlingen af ifrågavarande zu rimligtvis öfverensstämde. En differentiering af nämnda 24, bestående i att det blifvit ya efter labial konsonant men icke i andra ställningar, framträder nämligen starkt i vår handskrift ($ 70). Därjämte röjer denna emellertid inflytande från någon dialekt, där 2% oberoende af den föregående kon- 1 Formen analogisk; se formläran. 2 Oriktigt användt i st. f. fyurum dm. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 89 sonantens beskaffenhet öfvergätt till yx och 20, till yo, äfvensom från andra, där några dylika $ 68. öfvergängar alls icke förekommit ($$ 64, 69). Att fyughur blifvit insatt fórst i en handskrift mellan U II cod. [Sch.—B 49 och Cod. B 49 eller i den senare, kan slutas däraf att Codd. B 12 och Sch. i st. f. denna felaktiga läsart förete det riktiga fiurum. Nägot yu yppar sig öfver hufvud icke i dessa handskrifter, vare sig såsom representant för samnord. ig eller für samnord. iou; Cod. B 49:5 tiughu återfinnes sålunda i dem med iu. Grundhandskrifterna, från hvilka de och U cod. B 49 utgått, hafva säkerligen härutinnan öfverensstämt med dem. Samnord. ou. ! $ 69. Samnord. iou har öfvergätt till 2%, ss 70—73 omtala kvarstär som sädant eller, ya, åtminstone efter konsonant. hvilket med de inskränkningar alternativt, utvecklats vidare till Den förra behandlingen röjer sig i skrifningarna a) ul ap. D. 14 pr; b) biupa (9: ule gp. b. 14 pr; 2ulum ADM RG VIS p frip ns. b. 14 pr. lius ap. Kk. 9. (luwer:) luft asn. A. 14.3, b. 4.3. liusa liuse inf.? Kk. 15.1, M. 2.1. liusning as.? M. ind. liup liud as. U. 8 pr., 11... siu num. U. 10.1 (2 g.), 23.2 — siunatum dp. V. 5 pr. siuk'r nsm. Kk. 12 pr., Æ. 13.e; (siuki:) siukamanz gs. Kk. ind. skiut skiuth ns, V. 183; ap. Kg. 11 pr. (2 g.); skiutu (m-) dp. Kg. 11 pr. — sköute ferp ds. Kg. skiute gierp as. Kg. ind., skiut’ 3 spi.? Kg. 2.3. piufnap piufnep ns. M. 283; as. M. 28.5, — ule 8 pr. U. 16.3, 18 11 pr. — sköute gerp 11 pr. (2 g.). -@) 3 spk. p. 7 pr. igi dis PRO) [ureramy Jos ar fiuratighi num. U. 24. fiuri nm. 1 Jf. Pipping, Neuphilol. Mitteilungen 15/,, 2 Formen analogisk; se formläran. 2.1; piufnepe gs. M. ind; piufnapt 0. d. ds. H. 5 g. ex. M. ind. — omagha piufnap as. M. ind. — quinne piufnep as. M. ind. piufwr piufw’ ns. H. 5 g. ex. M. 28 pr, piuf piuff ns. M. 98 pr., 32 pr; as. H. 13 g. ex. Kk. 183; piufs gs. A. 16.1; piufwi ds. M. 34 pr; piufwen ns. M. 95 — kirkiu piuf as. M. ind. — run- piuf as. M. ind. — piufs boot as. M. 28.3 — piufs ret as. M. 33 — piufwe boot as. M. 31 pr. — piufbogh piuf bogh as. M. 28 pr., 32 pr. — pufstolnu O0. d. dsn: M. 30, 31 pr., 1; péufstolit asn. M. 29. piuft? ns. M. 32 pr.; as. M. 31 pr. piufti piuftæ? ds. M. 31 pr., 34 pr.; as. M. 91., 94 pr. spiut ns. Kg. 10. —á5/., 1902 s. 12 f. $ 69. 90 O. F. HULTMAN. Utvecklingen till ya betygas af a) dyur dyvr as. M. la, V. 8a (8 g.). syunde asm. Kk. 8. Iyustre as. V. 14.3. skywut as. V. 6 pr. Lyute lyute inf. V. 18.3; 3 ppi U. 9.1. pyuft ns.* M. 31.2. lyup as. A. 8 pr. pyufti ds.1 M. 31.2. b) bywre gp. V. 8.3. p. 71 — abr byupe inf. Kp. 5 — byupe inf. b. 7.1, 10 pr.; byup’r 3 spi. ! Kk. laghbyupe inf. b. 2 — till byutz 3 spi. ! läka, Kor pr AT IDR NINA PUE Kg. 6.1 — wp byupe inf. I. 9. M. 28 pr, I. 15; 3 spk. I. 15; 3 ppk. fyure dm. U. 18. Det kan ej betviflas, att yo i skrifningen dyvr återger ljudfórbindelsen yz. Däremot afser pufwr ns. 'tjuf M. ind., 28.1 säkerligen icke en form med 2 eller gà, utan en med blott Zz, ang. hvilken se formläran. Att en bokstaf uteglómts vid ätergifvandet af ia l. ya — hvilket skulle skett i detta ord tvà gànger, men annars aldrig — är mindre sannolikt; jf. dessutom fsv. Fridthuwir Sv. Dipl. I s. 733 och gurthuff Gloss. Ups. 1. Sa vidt man kan se, har inom Cod. B 49:s dialekter öfvergäng af postkonsonantiskt i» til ya egt rum i alla ställningar, där detsamma förekom. I S 70 skola vi emellertid finna, att ätminstone nägon dialekt lätit öfvergängen inträda blott i en särskild sädan. Vi vilja i fórevarande $ helt och hället se bort fràn denna ,kombinatoriska* ljudlag och frän de — här ofvan under b) meddelade — exempel, hvilka kunna hänföras till den. Den allmänna öfvergängen af postkonsonantiskt 2% till yz har konstaterats äfven i andra fsv. urkunder, af Kock i Fsv. ljudl. s. 448 ff. Det säger sig själft att exemplen på denna ôfvergäng och exemplen på bevaradt post- konsonantiskt 2% ej kunna härröra från samma dialekt. ' En öfvergäng 20 > yo, som tydligen inträdt jämsides med ôfvergängen iu > ya, har påvisats i $ 64. Jf. äfven, ang. en utveckling (io >) iu > yu, $ 68. De ifrågavarande zu- och yu-skrifningarna i H cod. B 49 motsvaras i Cod. 1609 af dylika, dock med den skillnaden att den senare har ännu färre skrifningar med yu än den förra. De inskränka sig nämligen til dyur M. la, lyustru V. 14.3, skyut V. 6 pr.; härtill kommer syndü Kk. 8, utan tvifvel ett forvanskadt syundä. Dessa skrifningar uppträda alla på ställen, där också Cod. B49 har yu-skrifningar, hvadan det är påtagligt, att hvartdera slaget varit fór handen redan i H cod. [B 49—1609. — U codd. B 12 och Sch. visa skrifningar med iu ej allenast där U cod. B49 har dylika, utan ock där den undantagsvis företer en skrifning med yw: Liute U. 91. Att de båda förstnämnda härutinnan återspegla grundhand- skrifterna, är väl snarast att antaga. Måhända är det B 49-skrifvaren som insatt Zyute (äfvensom fyuwre och fyughur, $ 68) i vår handskrift. 8 70. Samnord. ow, som blifvit iz genom den i föreg. $ omtalade ljud- lagen, har i ställning efter labial konsonant utvecklats vidare till ya. - ! Formen analogisk; se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 91 Att en sådan ljudlag varit värksam inom Cod, B49:s dialekter framgår däraf, att $ 70. samnord. ord med 2ow, föregänget af en labial konsonant, i handskriften vida oftare motsvaras af yu-skrifningar — och mera sällan af zu-skrifningar — än ord med gu i ställning efter en konsonant af annat slag. På det förra hållet är yu-skrifningarnas antal 15, zu-skrifningarnas 6 — hvardera gruppen finnes uppräknad i föreg. $ under b); men på det senare stå endast 12 skrifningar med yw mot 77 med zu — alla anförda i föreg. 8 under a). I H är frekvens- förhållandet resp. 14: 8 och 11: 70, i U 1: 3 och 1: 7. Att icke alla Cod. B49:s dialekter låtit 2% blifva yz i ifrågavarande ställning, ådaga- lägga öu-skrifningarna under b); att icke alla, som gjort det, gjort det blott i denna, antyda yu-skrifuingarna under a). Den anmärkta motsättningen visar sig egentligen endast i H, hvilket skulle ge vid handen, att den fórefunnits redan i den Kodex, efter hvilken H cod. B 49 blifvit afskrifven. Ingenting tyder emellertid pa att den vore nedärfd från H cod. [B 49—1609. Mindre antagligt är det i hvarje händelse, att yw här varit enrädande efter labial konsonant, enär Cod. 1609 alltid visar Zw i hithörande ord. För öfrigt far det icke anses afgjordt, att motsättningen i fråga ej uppkommit genom B 49-skrifvarens tillskyndelse. Det kan vara en tillfällighet att den icke tydligt framträder inom de fátaliga exemplen i U. S 71. Samnord. ew har efter konsonant + r utvecklats till 2% (8 69) och vidare till y i sammanhang med den i $ 66 behandlade öfvergängen af samnord. iu till detta ljud: bryte 3 ppi. Kg. 2 pr., 10. pryzk’r 3 spi. Kg. 8; pryskes 3 spi. Kk. 1.2; pryskis (9: -es) 3 ppi. b. 9 pr. Huruvida äfven bryst i bryst arf bryst arff as. 7E. 11; U. ind., 11 pr.; bryst arfwi ds, U. 11 pr. hör hit, är osäkert. De nsv. formerna af ordet peka delvis tillbaka pà äldre sädana med kort, icke ur ia utveckladt y; så riksspräkets bröst och porum -svenskans brist o. d. (icke bräst! Jf. Hultman, Östsv. dial. $ 9,13). Om den ónord. utvecklingen af iu till y efter postkonsonantiskt r se Kock, Sv. landsm. IL 12, Fsv. ljudl. s. 464 ff. och Arkiv VI s. 42 ff. 8 72. Också efter kakuminalt / och uddljudande r har samnord. zou öfver ià ($ 69) utvecklats till y. En sädan utveckling efter kakum. / bevisar skrifningen flyte inf. Æ. 4; att den egt rum äfven efter uddljudande v, framgår indirekt af ryfs 3 spi. Kk. 11.1, hvilken form visserligen inneháller samnord. 7, men med sükerhet skulle liksom öfriga pres. ind. sing.- former af samma bójningsklass utbytt det mot 2% (l. ya), om inf. samt pres. ind. plur., kon). och imperat. icke låtit detta öfvergä till 5.! 1 Jf byup'r 3 spi Kk. 13.1, Kg. 2 pr, p. 7 pr; till byutz 3 spi. Kg. 6.1; skut 3 spi Kg. 2.3. N:o 2. 8 72. 92 O. F. HUnTMAN. Öfvergängen af ia till y i ifrågavarande ställningar har åtminstone i en del ónord. dialekter icke gått hand i hand med den ófvergàng ia > y efter konsonant + v, hvarom i SS 66, 71 varit frága, utan inträdt först senare. Se betr. densamma de utredningar af Kock, till hvilka hänvisats pà nàmnda ställen. $ 73. Samnord. iou har i svagtonig stafvelse utvecklats till z& (8 69) samt, efter det senare komponenten i denna ljudfórbindelse pà grund af aksentsvag- heten fórkortats, sávida ej guttural konsonant fóljde vidare till y, som slut- ligen, i likhet med samnord. y i samma ställning ($ 47), delabialiserats till 4. Detta antydes af fira am. V. 15 (f. knut^r); fire af. Kk. 8 (f. alne) — firatighi fireti num. p. 4 pr.; U. 6.3. Ang. ófvergàngen 74 > y i fsv. se Noreen, Aschw. gr. $ 100. Att det från samnord. fiourix utgångna räkneordet åtminstone på ónord. botten haft svag ton i sádant sammanhang, hvari det fórekommer pà de citerade ställena, är icke ett godtyckligt antagande, utan bestyrkes af den aksentuering det àn i dag erhäller i den älder- domliga estsvenskan. Vid en undersókning, fór hvilken teol. studeranden Jakob Blees i Uppsala är 1899 hade vänligheten ställa till förfogande sin kànnedom om Nucködialekten (som är hans modersmål), visade det sig, att kardinaltalen såsom attribut till ett följande substantiv här i större utsträckning än i riksspräket äro proklitiska. Ordet fiur fyra är det sålunda öfverallt där ej motsatsbetoning eger rum — t. ex. i uttryck som (,Hur många kreatur har Ni?*) „Vi har 4 hästar och 10 kor". Och ej nog härmed: i olikhet med den vanliga represen- tanten för äldre 2%, som är ia, har iu i fiur — äfven om ordet står predikativt eller annars betonadt — kort u, hvilket förhållande utan tvifvel är en följd af det förra. ! Med Nuckömålet öfverensstämmer målet på Ormsö åtminstone i fråga om ordets kvantitet, enligt en iaktta- gelse, som gjordes redan 1888 med tillhjälp af några till Ekenäs från nämnda ö öfverresta bönder. ? Dessa fakta synas sprida ljus öfver förhållandet mellan fvn. fiórir fön. fiwrir och fön. fyrir samt mellan dem och fön. firi. I de dialekter, där formen fyrir uppstått, har behand- lingen af ordet varit den samma som i Ormsö-Nuckömålet, blott att en faktor kommit till, som tyckes varit främmande för estsvenskan, nämligen öfvergången @ü& > y. Och samma aksentlöshet hos det attributivt använda ordet, som vållat förkortningen af 2#% (och medelbart utvecklingen af y), har, för så vidt dessa dialekter fortfarande upprätthöllo den och delahiali- serade y i svagtonig stafvelse, slutligen ledt till uppkomsten af formen firi. Den ljudlags- enliga växlingen mellan starktonigt fiarifr] och svagtonigt fyrir, resp. firij har sedermera åtminstone hvad rotvokalens kvalitet beträffar utjämnats på grundvalen af det senare. 1 I undersökningen deltog också fil. lie. G. Danell, hvilket här må nämnas såsom en borgen för iakttagelsernas riktighet. 2 Oriktig är uppgiften i Vendells Laut- u. Formlehre der schwed. Mundarten in Ormsö u. Nukkö samt i (Freudenthals och) hans Ordbok öfver estl.-sv. dial., att ordet i Ormsö-Nuckömålet lyder für. ; Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 93 Med en sådan uppfattning af förhållandet mellan fön. fiurer, fyrir och firi står sättet $ 73. för deras förekomst i de svenska medeltidsurkunderna i bästa samklaug. De äldsta hand- skrifterna — fràn tiden till inemot midten af 1300-talet — visa, sà vidt af monografierna rörande desamma, af glossarierna till Schlyters lagvärk och af Söderwalls Ordbok kan ses, sà godt som uteslutande @u- (yu-, 2o-)skrifningar; blott alldeles enstaka exempel med y förekomma där — i VGL I fyritighi VK och i textkod. af SML fyre Kk. 7 pr. (f. penninga), AR. 5 pr. (f. manapa). Dessa exempel ädagalägga emellertid, att den proklitiska y-formen funnits redan vid den handskriftliga periodens ingäng; att den visar sig sà sällan i handskrifterna, beror väl pà att det normala skriftspráket ej tog hänsyn till satsdifferentieringen utan genomgäende använde #-formen, som alltjämt fortlefde i starktonig ställning. Omkring år 1350 börja y- och zformerna oftare komma till synes. Visserligen företer ifrågavarande ord i textkod. af ÖGL uteslutande iu och likaså i textkod. af MELL, fränsedt juxtapositionen fyritighi firitighi, som enligt vår regel alltid uttalades med y eller 7 och därför här alltid skrifves så. Men i textkod. af VGL II och Bj. R, DL! och Cod. Bur. (äfvensom i vàr handskrift) àro bäda voka- lisationerna ungefär lika starkt representerade; och det gäller ock óm de vid samma tid skrifna diplomen. Ännu i textkod. af Sm. L — frän senare hälften af 1300-talet — àro likväl öu-skrifningarna i majoriteten, hvaremot den samtidiga textkod. af St. L oftast har skrifningar med y eller 2, blott undantagsvis sådana med yw. Den tendens skriftspråket sålunda visar att omsider erkänna y- och 2-vokalisationen beror utan tvifvel på att den vid denna tid börjat intränga i starktonsformen. Fullt genomfórd synes utjämningen vara vid ingängen af 1400- talet. Från denna tid visa sig icke mera formerna fiure fyure etc., utan fyre fire etc. äro de enda brukliga. Och i de nsv. dialekterna utom dalmälet och den baltiska svenskan tyckes ordet öfverallt lyda antingen fyra o. d. eller fira o. d. — det senare i målen inom södra och sydvästra Sverge, åtm. (Bleking, Skåne, Halland, Bohuslän,) Värmland, Västergötland samt Småland med Kalmar län (men icke Öland); dessutom på Gottland, hvilket väl dock beror på inflytande från fastlandssvenskan eller danskan (jf. fgutn. dat. fiaurum etc.). Lika väl som de omständigheter här påpekats stå ihop med teorien om fön. fyrir såsom en i proklitisk ställning utvecklad sidoform till fön. fiurir, lika svårt är det att förlika dem med Kocks hypotes, att dess y tillkommit genom 2-omljud af 2% på en tid då ordet ännu liksom i gotiskan böjdes som 2-stam (Fsv. ljudl. s. 251). Mer än egendomlig ter sig, om man hyllar denna mening, den förkärlek svenskarna vid midten af 1300-talet skulle fattat för den z-omljudda formen, hvilken dittills måste fört ett mycket tynande lif Huru vill man ock från Kocks ståndpunkt förklara, att textkod. af MELL konsekvent visar fyri (firi) i juxtapositionen fyritighi (firitighi), men för öfrigt fiure etc.? Äfven om icke estsvenskan gäfve en otvetydig fingervisning därom, huru rotvokalisationen i fön. fyrir uppkommit, skulle man hafva all anledning att betvifla hypotesens riktighet. Det nu sagda gäller ock beträffande rotvokalisationen i fön. firi och de gissningar om dess uppkomst, som uttalats af Kock i Arkiv IX s. 58 och af Noreen i Aschw. gr. $ 483 anm. 1. Den förre menar, att den måhända är ,att återföra på en gammal växling mellan i och zu i detta ord*. Om arten af och orsaken till denna växling yttrar han sig emellertid icke. 1 Oftast möter likväl i DL 49 uti ordets rotstafvelse. N:o 2. 94 O. F. Huutman. $ 73. Noreen åter håller det för möjligt, att det fristående firi beror på invärkan från samman- sättningen /firitighi, där han liksom Kock (a. st. s. 57) är benägen att antaga ôfvergäng af y til à pa grund af svagtonighet hos förra leden. Då emellertid det senare ordet gifvet- vis användes vida mindre ofta àn det fórra, är det ganska osannolikt, att det ensamt för- mätt sälunda ombilda detsamma. | — Cod. B49 innehåller äfven några skrifningar med zu 1. yu af räkneordet i fråga: fiuri nm. U. 13 (2 g.); fyure dm. U. 18; fiure am. D. 1.1; fiuratighi num. U. 2.1. På alla dessa ställen utom det sistnämnda användes detsamma absolut. Vi minnas, att fira fire öfverallt där det förekommer står attributivt; den växling, som röjer sig i dessa skrifningar, är alltså hufvudsakligen inomdialektisk, i enlighet med den ofvan angifna regeln. Icke ens fiuratighi behófver gentemot 2-skrifningarna representera en annan dialekt, då det kan vara en blott skriftform, tillskapad under inflytande af det starktoniga furi. Det kan med största sannolikhet påstås, att zskrifningarna blifvit insatta af B 49- skrifvaren. De förekomma i vår handskrift inom både H och U, men hvarken i H cod. 1609 eller i U codd. B 12 och Sch. stå dylika att upptäcka. H cod. 1609 har i st. f. Cod. B 49:s skrifningar med iu och © sådana med zw, för de senare dock äfven y-skrifningar (fyra Kk. 8, fyratighi b. 4 pr). U codd. B12 och Sch. känna endast zu-skrifningar, hvarför man väl sna- rast har att i fiuratighi se ett vittnesbörd om att förhållandet varit enahanda med de grund- handskrifter, på hvilka U codd. B 12, Sch. och B49 gemensamt återgå. Samnord. ce. S 74. Samnord. «ez har, med undantag för det i $ 78 behandlade fallet, monoftongerats till & I några ställningar har det sedermera, vare sig blott alternativt eller genomgående, varit underkastadt ytterligare förändringar, för hvilka redogöres i $$ 75—77. Såsom exempel på monoftongeringen må nämnas: dele inf. Æ. 8.1 0. fl; U. 7.3. 1/3522 83 Yn oan Tier cos be Jo lane eghande d, as. V. 6 pr. o. fl; U. 11.2. leghu as. V. 7 o. fl. ebXas s Ri 197pr. 0.11, 0.102: sten as. V. 13.2. flere npm. Kk. 1 pr. o. fl; U. 12 o. fl. twe nm. Kk. 14 o. fl; U. 18. hem adv. Kk. 21.2 o. fl; U. 2a. wet 3 spi. U. 17 pr. (3 g.). Nägon inskränkning af regeln góres icke nódig af malzeiandin ns. M. 15 pr. H cod. 1609 visar konsekvent skrifningar med -ägh- (t. ex. malsäghandin) såsom motsvarighet till såväl detta som öfriga exempel på ordet: maalseiande ns. M. 38; malzeghianden ns. Kk. 19.5 samt malseghande o. d. ns. H. 5 g. ex. M. 16; d, as. Kk. 16.1, M. 17; malzeghanden o. d. ns. Kg. 6 pr, 9. V. 20; malzeghendan as. M. 16. Rätt sannolikt är därför, att samma konsekvens förefunnits i H cod. [B49— 1609 och att bokstafven « i malzeiandin är ett arf därifrån. À andra sidan är det nästan säkert att 2 uti samma skrifning härrör från B 49-skrifvaren. De spàr af en palatalisering af samnord. 3 efter palatal vokal, hvaraf detta är ett, visa sig äfven inom U cod. B49 — jf. leye kuna (9: -@) ds. U prol. — hvaremot de fullständigt sak- nas bäde i H cod. 1609 och i U codd. B 12 och Sch. Alltsà torde malzæiandin bero pà kom- Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 95 promiss mellan ett -eghandin (1. dyl) i B 49-skrifvarens förlag och ett -eandzn (1. dyl) i hans $ 74. eget språk. Om æ i fsv. ægha se formläran. I ófvergàngen «i > e har också det «? deltagit, som enl. $ 55 uppkommit af sam- nord. € + g, t. ex. geen prep. Kk. 18.1 o. fl; U. 2 pr. o. fl. $ 75. Samnord. ei, som enligt föreg. $ blifvit e, synes hafva, om prepala- tal konsonant fóljde, undergätt den ytterligare förändringen, att ett 2 utveck- lats efter e-ljudet; prepalatal skulle härvid àtminstone geminatan nn varit. Dessa fórmodanden grunda sig närmast pà ein nsm. Kk. 1 pr., Æ. 8 pr. Vid första ögonkastet förefaller det väl naturligare att omedelbart med samnord. « identifiera ei i den här ätergifna formen, så att denna antages tillhöra en dialekt där & i starktoniga stafvelser kvarstått som diftong. Men en omständighet ställer sig i vägen för en sådan uppfattning. Ehuru i H cod. B49 de 16 skrifningar, som ätergifva samnord. «nn n, asm., utgöra ett försvinnande fåtal bland dem, hvilka innehålla en motsvarighet till sam- nord. ei, visar sig likväl det två gånger förekommande ei hvardera gången inom den förra gruppen. Detta innebure, om ei stammade från en dialekt, där diftongen genomgående för- blifvit okontraherad, en lek af slumpen, hvars sannolikhet måste betecknas som minimal. Ty då en hel mängd en een (i Kk. 6.1, 10, 14, 17.1, 19.2, Kg. 2 pr., 6 pr., 9.2) stå emellan ein i Kk. 1 pr. och ein i /E. 8 pr., är det alldeles otroligt, att det vore hägkomsten af det förra, som föranledt att ordet en gång till skrifvits så. Det blefve alltså nödvändigt antaga, att diftongen endast inom vissa gränser kvarstått, men för öfrigt monoftongerats — en behand- ling, som den visserligen af andra skäl kan förmodas hafva undergätt i en del fsv. dialekter. ! Men man har i alla fall svårt att tänka sig denna begränsning så trång, att man med den ej vore tvungen att skrifva den upprepade förekomsten af ein på en egendomlig tillfällighets räkning. Efter allt att döma har af de talrika ord med samnord. c7, som äro representerade i vår handskrift, blott det ifrågavarande och på sin höjd ett eller annat därtill företett den vokalisation vi här tala om. Vid så fatta omständigheter synes det rimligast att ställa den i samband med det nn, hvaraf den ledsagas uti de båda exemplen i H cod. B 49, och uppfatta dess 2 såsom ett sekundärt inskott mellan det ur «e? framgångna e-ljudet och denna geminata, som härvid förutsättes hafva varit prepalatal. En dylik palatalisering af lång dental konso- nant, i synnerhet nn och //, har som bekant iakttagits i en mängd moderna östsvenska, norr- ländska, norska och danska dialekter och torde, att döma af dess stora utbredning (jf. ock 1 Degerforsmálet i Västerbotten har monoftongerat samnord. c framför guttural konsonant, | och r, men bibehållit diftongen som sådan framför labial konsonant, n, d, f och s, enl. Ástróm, Sv. landsm. VI. 6 s. 63 f. Från en dialekt, där samma regel tillämpats, tyckas de exempel på et (ey) fürskrifva sig, som SML innehåller: eynen asm. Kk. 1 pr. eyne ast. Kk. 3, 14, eyn sac as. Kk. 11.1, eynest adv. Kk. ll pr. framleypis adv. Kk. 3, framaleyd adv. Kk. 12 pr., heyp?t nsn. Kk. 9 pr, heym adv. Kk. 1.1, heyma adv. Kk. T.i, heyter 3 spi. Kk. 4 pr., sweintuna gp. Kg. 2, weit 3 spi. Æ. 6 pr. (jf. Rydqvist, Sv. spr. L IV s. 139). Svárligen kan det vara en tillfällighet, att alla 13 tillhöra den del af orden med samnord. «2, som i Degerforsmälet bevarat detta okontraheradt. N:o 2. 96 O. F. HULTMAN. $ 75. Thomsen, Forhandl. paa det 4 nord. Filol. mode s. 205 ff. samt Hægstad, Gamalt trondermaal $ 43 anm. 2) hafva en mycket hóg àlder. Och en del af samma dialekter hafva faktiskt mellan vokal och därpä följande palatal konsonant — ju hällre ju mera palatal den fórra àr — utvecklat ett mer eller mindre tydligt 2-ljud. Att det är fallet med vissa mål i det nord- ligaste Sverge kan ses af Lindgren, Sv. landsm. XII. 1 s. 121 ff, och af de uti spräkprofven i Sv. landsm. III. 2 förekommande formerna laindz "länge (s. 32, Ófver-Kalix), dindja “ängarna’ (s. 39, Neder-Kalix), trarskr ”träsket', ray ‘rinna’ (s. 47, Skellefteå) m. fl. Om samma företeelse i nynorska dialekter stà uppgifter till buds bl. a. hos Larsen, Lydl. i den solorske dial. s. 144 ff. Fór ôfrigt är icke häller den möjligheten alldeles utesluten, att bokstafven 2 uti ein icke motsvarar nâgot värkligt ljud i det talade spräket, utan endast söker ätergifva palatali- teten hos nn. Att i ingen händelse z-inskott egt rum i alla de dialekter, som pävärkat vår hand- skrift, bevisa väl de i densamma mötande exemplen pà e i ställning framfór nn: Een een en n, asm. H. 14 g. ex. Kk. 6.1; U. prol. (2 g.), 11 pr.; enne enna (o: -@) dsf. Kk. 15 pr., M. 27; sennæ sene adv. komp. I. 6, 11 pr.; U. 10.1. H. cod. [B 49—1609 har fóretett samma vacklan mellan ein och en (een) som H cod. B 49: Cod. 1609 använder hvartdera, i fullständig ôfverensstämmelse med den sistnämnda. — I de olika handskrifterna af U finnas endast e- (ee-)skrifningar. $ 76. Samnord. e har i svagtonig stafvelse utvecklats till e (enl. $ 74) och vidare till 2; kanske dock endast i svagtonig efterstafvelse, d. v. s. i senare leden af sammansättningar samt i enklitiska ord. Följande exempel finnas: tllo] er; sa, 12 Er (UL Tor, 12 nermi adv. komp. U. 1 pr. Hwilikin hwilikin2 nsm. I. 6 (2 g.); nsf. Æ. 1.2; (In. Lex i ı Utveckladt ur samnord. aldri eizi: ji. Noreen, Aschw. gr. S 472 B 8 (samt SS 103, 104 här nedan). En annan förklaring af fsv. aldrigh, enligt hvilken det vore identiskt med fvn. aldrigi, har Kock framställt i Arkiv XI s. 138 f. I fornspräket hafva, anser han, jämsides med hvarandra förekommit betoningarna d/dri3? och aldrizi, af hvilka den förra ledt till en form aldr7, den senare till ett aldrizi, och genom kompromiss mellan dessa båda har fsv. aldrigh uppstått. Framför denna hypotes, som opererar med dubbelformer inom samma dialekt och med kompromissbildning — förkla- ringsgrunder som alltid äro mer eller mindre vanskliga — måste den noreenska föredragas. Då fsv. aldrei alldeles uppenbart framgått ur aldri + negationsordet ei och ett negationsord igh faktiskt förekommer jämte fsv. aldrigh, skulle det hafva all sannolikhet för sig att det sistnämnda haft ett liknande ursprung, äfven om icke betoningen aldrig i à. nsv. och ä. nda. (Kock, Sv. ake. II s. 323) otvetydigt hänvisade på ett sådant förhållande. Med möjligheten att i aldrig föreligger en enstaka rest af gammal ändelsebetoning (jf Kock a. a. s. 497 och Alt- u. neuschw. Accent. s. 226 f) behöfver man väl knappast räkna. 2 Jf. Jessen, Tidskr. f. Phil. o. Pæd. V s. 214 noten o. Noreen, Arkiv V s. 390 not 1 (äfvensom Rydqvist, Sv. spr. 1. II s. 428, Tamm, Tränne ty. ändelser i sv. s. 26 f. och Kock, Fsv. ljudl s. 45 ff, Skand. Arch. I s. 25 ff.). Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 97 Jf. beträffande denna ljudlag Kock, Sv. spräkhist. s. 38 ff. och Noreen, Arkiv V s. $ 76. 389 f, Aschw. gr. $ 146. Ingenting motsäger att ljudlagen varit vàrksam i alla Cod. B 49:s dialekter. Natur- ligtvis gór icke nermer adv. komp. V. 1 det. Icke häller innebàr den afvikande behandling af samnord. ei i svagtonig stafvelse, hvarom fóljande $ handlar, nödvändigtvis nàgon inskränk- ning härutinnan. Oafsedt den mójligheten att den varit begränsad till fórstafvelser (incl. proklitiska ord), i sammanhang med den ofvan antydda begränsningen af den ifrägavarande, synes det med hànsyn till dess mindre utbredning inom fsv. antagligt, att den tillhórt en senare period. S 77. Samnord. e? har i svagtonig stafvelse monoftongerats till e (jf. 8 74), som sedan fórkortats och ófvergátt till e; af skäl som nàmndes i fóreg. $ är det att fórmoda, att detta skedde fórst efter den därstädes behandlade öfver- gången. Den ifrågavarande antydes direkt af de svagtoniga per npm. H. 4 g. ex. Kg. 2 pr; U. 4 g. ex. U. 11 pr. (8 g), 19; perre gpm. Kg. 4 14; npf.! U. 15 pr; pen npn.! Æ. 12 pr, pr; pem dsm.! Kg. 91; indirekt af de pà grund af utjämning i starktonig ställning fórekommande per peer npm. Kg. 6., Æ. 16.1; U. 11.2 (2 g.). Fsv. nom. pl. m. per, nom. ack. pl. n. pe pen, ack. sg. f. pe samt gen. sg. f. pærre, dat. sg. f. peri, gen. pl. per(r)s dat. sg. m., dat. pl. pem — former som sporadiskt visa sig i ett fätal urkunder — hafva hittills icke ställts i nàgot specifikt sammanhang med hvar- andra. Kock har i P.-B. Beitr. XV s. 254 framställt en förklaring af nom. pl. m. per, som också Noreen i Grundriss I? s. 621 finner rimlig: att det utgått från ett obetonadt eller bi- tonigt pa? hvars a? enligt känd ljudlag blifvit @ och, efter bifogandet af -z, genom z-omljud & Af helt annat ursprung skall däremot enligt Noreen, a. a. s. 620 ff, e vara i de üf- riga formerna. Fór ack. sg. f. pe tànker han pà en analogibildning efter ack. sg. mask. pen. I gen. pl per(r ser han åter en direkt motsvarighet till ags. (kent.) deara, got. pize -0, och på liknande sätt är han böjd att uppfatta dat. sg. f. per? (jf. got. przai, ags. dere). Dat. sg. m. bem identifierar han likaså med fht. dömu, medan dat. ack. pl. pem, såvida man får döma af hans uttalande i Aisl. gr? $ 459 anm. 3 om fvn. pem, skall hafva lånat sin sonant frän genitiven. Nom. ack. pl. n. pe pen afstàr Noreen frän att sóka förklara. De förklaringar, för hvilka nu blifvit redogjordt, làmna ur räkningen tvà omständigheter af synnerlig vikt för bedömandet af de nàmnda formerna. Für det första, att de uti de ur- kunder, där exempel pà desamma fórekomma i nàgot stórre antal, aldrig uppträda ensamma, utan alltid jämte hvarandra. Für det andra, att alla dessa urkunder ätminstone alternativt visa àndelsevokalen @, där andra fsv. spräkminnesmärken hafva e. Så möter i VGL I per npm. K. 12 pr., Md. 13 pr., A. 12.1; npf. A. 18.1; perre gsf. A. 16.2; berra perre gpm. Md. 14.1, A. 13.5; pem dsm. A. 16.2; apm. K. 144; pe asf. R. 9 pr. Textkod. af UL innehåller åtminstone per npm. Kk. 147, 19 pr. Kg. 10.2, A. 7.1, M. 30 pr., 1 Formen analogisk; se formlüran. N:o 2. 13 98 O. F. HuLTMAN. S 77. Kp. 12 etc; pe n, apm. Kk. 84, M. 124; n, apn. Kg. 9 pr, Æ. la; peri dsf. Kk. 72; pere gpm. Kk. 144; gpn. Kk. 142, 15.5; bem dsm. Kk. 7.5; apm. Kk. 63. Att också Cod. B 49 uppvisar exempel på per npm, f, ben npn., berre gpm. och pam dsm. hafva vi ofvan sett. Beträffande förekomsten af ändelsevokalen æ für e i samma handskrifter jàmfóre man resp. Noreen, Arkiv VIII s. 178 ff, och Kock, Arkiv XII s. 249, Schlyters ed. af UL s. III och Kock, Fsv. ljudl. s. 155, samt $ 90 hàr nedan. Den omständigheten att formerna i frâga, säsom af det anförda torde kunna slutas, i de fsv. dialekterna plàgat följas ät, tyder med bestämdhet pà ett genetiskt samband dem emellan. Att man jämte desamma konstant spårar utvecklingen e > æ i àndelsestafvelser, synes ge vid handen, att deras uppkomst sammanhänger med sistnämnda fóreteelse. Huru den sammanhänger därmed är ej svårt att inse. Pronominalformerna pes, pen, be, pesas, peni, pera och pem voro naturligtvis ytterst ofta obetonade. En förkortning i sådant fall af den långa sonanten ligger afgjordt inom mójlighetens gránser.! I det stora flertalet fsv. dialekter, där e i svagtonig stafvelse icke var underkastadt öfvergäng till e, kom svagtonsformen att endast genom sonantens kvantitet skilja sig frán starktonsformen. Men där svagtonigt e ersattes genom @, måste den utveckla sig till resp. per, pen, pe, erar, peri, bera och pem. Med denna uppfattning af de ifrågavarande formerna förstår man, hvarför de så spo- radiskt komma till synes i de fsv. spräkminnesmärkena. Skriftspräkets benägenhet att an- vända den starktoniga formen af ett ord äfven där talspråket brukar en svagtonig sidoform till densamma har i det föregående flere gånger blifvit framhållen. I betraktande af den kan man icke vänta att annat än undantagsvis möta dessa æ-former i handskrifterna — frånsedt naturligtvis det fall att de i någon dialekt till följd af utjämning fungerat som starktoniga. Härtill kommer ock, att de dialekter, hvilka låtit svagtonigt e blifva æ, i allmänhet gjort sig blott föga gällande uti de af dem påvärkade urkunderna.? — Efter hvad som nyss anförts säger det sig själft, att följande skrifningar, fastän förekommande i sådan ställning, där ordet får antagas varit obetonadt, icke bevisa att någon bland Cod. B 49:s dialekter utvecklat «e i 1 Om en motsvarande behandling af diftongen æ på vnord. botten vittna de af Noreen, Aisl. gr) & 459 anm. 3, omnämnda fisl pl. nom. m. per, gen. per(r)a, dat. bem. Också dessa former uppträda vanligen i flock och följe; så innehåller Physiologus I per och perra, Plácitüsdrápa perra och pem. Uppkomsten af en svagtonig nom. pl. m. per och af en därmed sammanfallande svagtonig biform till nom. pl f. per (jf. Noreen, a. a. S 144.6) har haft till följd att i fvn. urkunder Der någon gång genom omvänd skrifning användts för nom. pl. m. peir och tvärtom per für ber. 2 I de fsv. handskrifter, som blott ha att uppvisa mera enstaka exempel på per be etc., kunna dessa tänkas bero på omvänd skrifning. Det är nämligen antagligt att i en del skrifvares dialekt det normala skriftspråkets pen pet pes motsvarats af pen pet pes, åtminstone i svag- tonig ställning, där de voro ljudlagsenliga; jf. Noreen, Aschw. gr. 8 147. Så äro väl de i Cod. Bur. l gång hvar förekommande pe ast, pe npt, perra gp. och pæm dp. (Landtmanson, Ordböjn. i Cod. Bur. s. 30 f) att förklara: man märke skrifningarna pen pet pes (jämte vanligare pen pet bes) i samma handskrift. Värkliga former med «e ätergifva dock måhända följande skrifningar i textkodex af VGL II och Bj. R., hvilken enligt anteckningar ur Schlyters ed. af VGL och enl. Zetter- berg, Bjärköar. ljud- o. forml. 8 11 anm. 2, ganska ofta företer c för ündelsevokalen e: per npm. Bj. R. 21.1; npf. Bj. R. 29 pr; perre gsf. VGL II A. 21; pem apm. Bj. R. 364. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 99 svagtonig stafvelse blott till e: per peer npm. H. 5 g. ex. Kg. 92; U. 5 g. ex. 72; npf. U. 11 $ 77. pr; npn. U. 4s. ex. 1.2; peto: d!npm. H. 67 g. ex. Pres; Usb gi ex. 11.2; npfl. ZH. 123, M. Bem ps Popma. mapu ME NI etex Pret Ut Me Ne mst Hz Ig ex ER 19 Ur 2upn BAresshoRkr 21i ds pa 155 U: 1622; PAS E Mog Me M rest UP T8: dsnbscz 1653; been npn. M. 37.1; pera o. d. gpm, n. H. 36 g. ex. Pref; U. 21 g. ex. 1 pr; perre dsf. Kg. 6.1; oma OS EAN. Ver Ka 2 RU MIS 251: dpi; ln EIE OEISRKOND EDT: UO UT e exc He apm, f, n. H. 10 g. ex. Pref; U. 1 pr, 6» (2 g). Att det ur ez framgängna e-ljudet icke i alla dialekterna blifvit «, inses dock däraf att, såsom vi i $ 90 skola finna, detta är fallet med àndelsevokalen e. Det ei, som uppkommit af samnord. e + 3, har åtminstone i någon dialekt under samma betingelser som det ursprungliga varit underkastadt utvecklingen e? > (& >) c, att dóma af gen prep. Kk. 213. Se $ 55. Skrifningar med «€ sådana som de ofvan omtalade finnas ock både i H cod. 1609 och i U cod. B12. De äro likväl här ännu fâtaligare än i Cod. B 49, i ty att de inskränka sig till thärä npm. Kg. 4 pr. à ena sidan och per npm. U. 7.1 à den andra. Men hvartdera före- kommer på ett af de ställen, där vår handskrift undantagsvis har en æ-skrifning, och man kan dàrfór med tämlig säkerhet pästä, att sädana, jàmte andra, funnits redan i grundhand- skrifterna H cod. [B 49—1609 och U cod. [B 12—B 49. Däremot hafva de måhända saknats i U eod. [B 12—Sch.—B 49, liksom de göra det i Cod. Sch. — Såväl H som U visa i Cod. B49 betydligt flere skrifningar med @ än i de öfriga handskrifterna. Helt säkert hafva sådana blifvit insatta också af B49-skrifvaren. Det synes framgå däraf, att den mycket ovanliga nom. pl. neutr. pen, hvarå intet exempel påträffas vare sig i H cod. 1609 eller i U codd. B12 och Sch., möter inom Cod. B49:s bägge hufvuddelar. — Att gen i Kk. sl. med någon sannolikhet kan antagas hafva influtit ur denna dels speciella källor, har framhål- lits i $ 55. $ 78. Samnord. e? i ställning framför ett af 2 efterföljdt 3, som seder- mera här öfvergätt till den palatala spiranten 7, har behandlats sålunda, att dess senare komponent? assimilerats med detta j-ljud, till följd hvaraf den förra komponenten e kvarstår oberörd af öfvergängen e? > e (8 74). I hand- skriften àtergifves j-ljudet medelst bokstafven y eller, mindre ofta, bok- stafven i — det förra i. ney interj* Kg. 11 pr., A. la. Æy cy adv. H. 177 g. ex. Pref; U. 56 g. , ex. Prol., det senare i rin ai adv. Er De ex KK 0:35. U. 10. pr. Skrifningen ay adv. H. 5 g. ex. Kk. 12 pr. fórestáller tvifvelsutan «y: ett æ-streck har blifvit uteglómdt. 1 Har uppkommit af samnord. nei æi3i. Se Kock, Arkiv XI s. 139 f. Betr. elisionen af det förra ordets sonant se $ 82 här nedan. N:o 2. S 78. 100 O0. F. HuLTMAN. En annan uppfattning af fsv. e etc. antyder Noreen i Aschw. gr. $ 311 2 c) Han anser att det återgår på äldre cz, medan äldre «73? skulle fortsáttas blott af fsv. e etc. En förklaring, enligt hvilken ordet frän bórjan haft en enhetlig form, àr emellertid att föredraga. Den ofvan framställda utesluter ej, att äfven fsv. ez framgått ur æ31; det låter tänka sig, att vissa dialekter antingen ej alls eller först sedan «2 till sin förra del blifvit e assimilerat det i diftongen ingående 2-judet med j, eller att e införts genom association med adv. e. Då Cod. B49 bland hundratals exempel på adv. e? icke visar ett enda, som skulle tyda på en afvikande behandling af diftongen i ljudfórbindelsen æi3i, är det troligt att någon sädan icke fórekommit inom dess dialekter. Häraf följer, att analogibildning ligger till grund för eghen eghian (9: -en) n, asm. Kk. 2.2, V. 14.2; Legh’r 3 spi. Kp. 4, V. 10; legghis (o: leghis) 3 spi. U. 283. Samnord. ou. 8 79. Samnord. ou har, med undantag för det i följande $ behandlade fallet, utvecklat sig till v. T. ex. broz gs. Kk. 10. loons "lósen" as. M. 36. boop 3 spti. Kk. 1 pr. saklosir npm. Kg. 6 pr. o. fl; U. 25 pr. dep’r nsm. Kk. 53 o. fl; U. 101 o. fl. skoti ds. U. 11... hogh’r ns. Kg. 11.. osten adv. b. 15. kope inf. I. 81; U. 9. pon n, apn. Kp. ind.; U. 7.1 o. fl. I 10020% dp. “lösören’ U. 10 pr. och nopugh nsf. U. prol. är tydligen ett o-streck bort- glómdt. Möjligen ock i ore ap. Kp. 3, V. 22 pr., som likväl snarare tillkommit under infly- tande af den i handskriften brukade sigeln o% (eg. “oras’, ‘orarum etc.) Denna föreligger uppenbart i logon dp. U. 10 pr. Om dylika skrifningar i en annan fsv. urkund jf. Zetterberg, Bjärköar. ljud- och böjn. lära s. 15. Trots Kocks uttalande i Arkiv XII s. 88 fórefaller det icke mycket sannolikt, att här bokstafven o ätergäfve ett o-ljud, utveckladt ur au i svag- tonig stafvelse. Om behandlingen af den samnord. triftongen iow se $ 69 ff. $ 80. Af den samnord. diftongen ou fortlefver förra komponenten sà- som ett öppet o,i det fall att diftongens vanliga utveckling (8 79) afbrutits genom att i den senare komponentens ställe ett à trädt omedelbart till den förra, hvilket sistnämnda är händelsen där diftongen efterföljts af 5 + (kvarstående) w. Alternativt har o framför du utvecklats vidare till u (jf. $ 29. Om det förra vittna skrifningarna (hovup:) howzman o. d. ns. Kk. 19 pr., Kg. 2 pr., M. 15 pr. — howp dyna (9: -@) as. AR. 10 pr.; indirekt äfven de analogiska hofpa dyne as, U. 10 pr. — rishofpi rüshofpy ns. Æ. 13.8; U. 214. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 101 Utvecklingen till « röjer sig i hufwpdugh’r ns. U. 10 pr. Beträffande regelns förra del och om houbud såsom grundform für fvn. hofud fön. hovup se $ 48. Att rotvokalen u i fsv. huvup framkallats af suffixstafvelsens w, anser redan Kock i Fsv. ljudl. s. 478 f. Noreen, Aschw. gr. $ 74, föredrar att ställa den i samband med den utveckling o > u som egt rum i stafvelser med svag aksent: formen skulle ursprung- ligen fórekommit blott i sammansättning. Han synes icke fásta nâgot afseende vid det af Kock framhällna faktum, att ordet i ÖGL konsekvent bójes: huvup, dat. hofpe, gen. pl. hofpa och att samma böjning framskymtar också i UL. Detta faktum är emellertid alldeles ofór- enligt med den senare förklaringen, om man, såsom Noreen i anförda arbete ($ 68) gör, anser att ordet tidigare böjts: havup (anal. hovup), dat. hofpe etc. Och äfven om man hos ordet förutsätter en ursprunglig böjning hobud: dat. houddi etc. och således möjligtvis kunde tänka sig en utveckling under svag aksent till huvup: dat. hofpe etc. (jf. a. a. S8 74, 81), är det likväl afgjordt mera tilltalande att, dà det låter sig göra, uppfatta det själfständiga huvup såsom helt enkelt ljudlagsenligt, än att antaga invärkan från komposita — en förklarings- grund, som i de flesta fall är något tvifvelaktig. Motsättningen howzman o. d. howp dyna: hufwpdugh’r i Cod. B 49 representerar på- tagligen en dialektmotsättning. De förra skrifningarna tillhöra H, den sistnämnda U. Det tyder på att de handskrifter, som tjänat B49-skrifvaren till förlag, förhållit sig olika i denna punkt. Man har t. o. m. anledning förmoda, att redan H cod. [B 49—1609 och U cod. [B 12—Sch.—B 49 visat samma motsättning. Den förra har väl snarare öfverensstämt med Cod. B49 än med Cod. 1609, där man vid sidan af howdzman ns. M. 15 pr. finner huwdzman hwdzman ns. Kk. 19 pr., Kg. 2 pr.! U cod. B 49:s hufwpdugh’r återfinnes med u i Codd. B 12 och Sch. Samnord. y. $ 81. Samnord. vy har monoftongerats till 8. Alternativt har detta sedan genom delabialisering blifvit 2. Af exemplen pà det fórra mà nämnas door 3 spi. H. praef. o. fl; U. 10 pr. o. fl. lasir 3 Spi. I. 9 o. fl. gome inf. Kk. 22 o. fl; U. 11.2. mg as. U. 1 pr. (2 g.). horer 8 spi. U. 10 pr. wp noti nsn. I. 15. kopti 3 spti. Kp. 1 o. fl. wt ront npn. p. 42. lopti 8 spti. V. 84. oium dp. M. 27. Utvecklingen till e rüjer sig endast i skrifningen heghre asf.? V. 13.3. 1 Cod. B 49:s howp dyna motsvaras där af hofda dynu. ? Formen analogisk; se formlüran. N:o 2. $ 80. s 81. 102 O. F. HULTMAYN. Det synes nàmligen antagligast, att snep'r 8 spi. M. 15 pr. icke, sásom Kock menar i Sv. landsm. XI. 8 s. 52, utgór ett exempel pà samma utveckling, utan att formen tillhör ett frän fvn. snoypa fsv. snopa skildt verb, i enlighet med Noreens uppfattning i Urgerm. Lautl. s. 68. Kock framhåller själf, att äfven i VML M. 25.3 förekommer ett sneper och i SML cod. B M. 10 pr. ett sneptir. Fränsedt dessa skrifningar tyckas några spår af en delabialisering af 9 eller y icke visa sig i nämnda urkunder. Det vore dà mer àn egendomligt, om delabialise- ringen, dà den undantagsvis afsatt ett sádant, skulle gjort det i samma ord uti hvardera urkunden. Likväl har man icke att tänka sig förhållandet mellan de båda verben så, att på samnord. ståndpunkt hvartdera användts med betydelsen "kastrera. Fyn. snoypa betyder, så vidt af ordbóckerna kan ses, endast “utskämma’, vanära” (i synnerhet om kvinnor) — en be- tydelse som svårligen framgått ur den förra. Troligtvis har den i förhistorisk tid tillkommit äfven fsv. snopa — jf. fsv. adj. snopeliker *skamlig' — medan fsv. snepa, som är i nära skyld- skap med holl. snippen “utskära’, eng. snip 'knipsa af, fungerat som uttryck för "kastrera. Till följd af de anknytningspunkter det förras form och betydelse erbjöd med det senare verbets, sammanblandades det i de flesta fsv. dialekter därmed och utträngde det slutligen. Huruvida verben i fråga etymologiskt sammanhänga, såsom Noreen a. st. antager, må här lämnas därhän. En genomgående delabialisering af det g-ljud, hvartill samnord. sy utvecklats, har egt rum i vissa dialekter i Hälsingland och Härjedalen: se Lundell, Sv. landsm. I. 2 s. 82 f. och Westin, Sv. landsm. XV. 3 s. 28.1 Såväl denna omständighet som den i $$ 43, 57 påpekade, att vår handskrift visar spår jämväl af en delabialisering af y och ursprungligt o, hvilken icke tyckes vara bunden vid någon särskild ställning, gör det antagligt, att en allmän öfver- gång (oy >) I > e står bakom den enstaka skrifningen heghre. Håller detta streck, följer däraf, att o- och e-skrifningarna i Cod. B49 representera skilda dialekter. Jämte heghre förekommer ock hoghri o. d. nsf. M. 18, 27; nsn. A. 2.1, M. 21; npm. Kk. 19 pr. Ehuru H cod. 1609 konsekvent visar ö i de hithörande orden — sälunda äfven i höghri, motsvarande Cod. B49:s heghre — är det icke otroligt, att e-skrifningar funnits redan i H cod. [B 49—1609. Jf. $ 43, slutet. — I de olika handskrifterna af U anträffas uteslutande 9-skrifningar. Allmänt. $ 82. Hvarje samnord. vokal eller (enl. reglerna i det föregäende mo- noftongerad) diftong, som kommit att, själf obetonad, omedelbart föregä el- ler efterfólja en vokal med starkare aksent, har bortfallit. Detta är hàn- 1 I Hälsingland har det af oy uppkomna o-ljudet i många ord blifvit 2; jf. Lundell a. st. Att det därjämte utvecklats till e, bevisa emellertid formerna drema "drömma, e ‘&, feta “at- skumma” (no. floyta), glema "glömma, hera "höra, kera "köra, trett trött m. fL, anförda i Ordb. öfver allm. ord i Helsingland. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 103 delsen äfven om vokalen genom bortfall af ett ^ bragts i sådan ställning. IS 82. följande exempel har den obetonade vokalen efterfóljt den andra: syoboo raap as.* Kg. 114. bon n, apn. Kp. ind.; U. 71, 10 pr., 19; peen seng as.? U. 10 pr. — seng’r ald’r ns. U. pen n, apn. Æ. 12 pr., M. 37.1; U. 11 pr. MAS (Sg) IE Föregätt densamma har den i "ey interj* Kg. 11 pr. A. 14. Se ang. denna ljudlag Kock, Skand. Archiv I s. 36 ff. och Noreen, Aschw. gr. 8 154. Fór ändelsevokalernas vidkommande skall samma ljudlag pävisas i $ 103. $ 83. Hvarje samnord. vokal eller (enl. reglerna i det föregående mo- noftongerad) diftong har bortfallit i obetonad stafvelse,ifalldenna fóregicks och efterföljdes af tvänne andra stafvelser, af hvilka den ena àfven var obe- tonad, den andra hade starkare aksent. Att denna ljudlag gjort sig gällande i Cod. B49:s dialekter, antyder men konj. U. 11 pr., 12, 21 pr.* norghi ds. AR. 16 pr. Se betr. ljudlagen i fråga Kock, Sv. spräkhist. s. 54 ff. o. Noreen, Aschw. gr. 8 156 ff. Skrifningar sådana som mepen mcepn konj H. 10 g. ex. Kk. 18.1; U. 11 pr., 2, 21 pr. bevisa icke, att densamma varit värksam blott i en del af dialekterna. Dels kan utjäm- ning med den starktoniga adverbialformen hafva skett, dels är det möjligt att skriftspräket ej alltid iakttagit adverbets och konjunktionens differentiering. Den hàr omtalade ljudlagens värkningar visa sig äfven hos àndelsevokalerna, säsom $ 104 skall ädagalägga. 1 Af äldre szobo[a] herap: se Brate, Arkiv IX s. 135. 2 Formen analogisk; se formläran. 3 Stammen sæng- (äfvensom fvn. seing- séng-) förutsätter samnord. s@ing-, ang. hvars upp- komst se s. 72 noten. Ehuru af där nämnda skäl senare stafvelsen måste haft stark biton vid tiden för -det äldre ö-omljudet, har den sedermera nedsjunkit till aksentlöshet; på grund af den hiatus, som förekom i ordet, hade det enstafvighetsaksent, enl. Kock, Arkiv XIV s. 213 ff. * Dessa former representera samnord. pou in, resp. "pat in. Se Kock, P.-B. Beitr. XV s. 251 f. och Noreen, Grundriss I? s. 622 (äfvensom 8 77 här ofvan). 5 Utveckladt ur samnord. nei «?3?, enl Kock, Arkiv XI s. 139 f. 9 I sin egenskap af konjunktion var ordet i regeln proklitiskt. Jf. emellertid ang. detsamma Noreen, Aschw. gr. $ 472 anm. 3. N:o 2. 8 84. 104 O. F. HULTMAN. II. Ändelsernas vokaler i kvalitativt hänseende. Samnord. a. $ 84. Samnord. a har med den inskränkning $ 88 omtalar behandlats sålunda, att det dels bibehållits som a, dels försvagats till ett e-ljud. Det senares artikulation är åtminstone alternativt mindre utpräglad än det vanliga æ-ljudets, så att det i afseende à det akustiska intrycket i någon mån närmar sig 2; till följd häraf har ljudet i vår text någon gång erhållit beteckningen 2. Om a-ljudets kvarstående som a vittna skrifningarna a) agha logs nsm. H. præf. 1 (koma:) aafkoma ns. U. 11 pr. apalmanz gs. U. 1.2. bana as. M. 27. dagha ap. M. 35 — [helghedagha bruth as. Kk. ind.] — sunedagha ap. Kk. 15.1. dropa rum as. V. 1. Tur sint e E oe Mox 292,02 25258 PPI V. 14a — weghfarande dpm. M. 35. gamal nsm. Kg. 7, p. 142; nsf.? Kk. 2.1; gamali n, asn. H. 5 [6] g. ex. Kk. 14. giwa gifwa inf. Æ. 9 pr., I. 15; U. 4 (2 g.), 9 pr.; gifwas 3 ppi. I. 4. grawa inf. M. 324. (-hami:) que likama guzlikama ds. Kk. ind.; as Kle 10,221. hawa o. d. inf. H. 28 g. ex. Kk. 8; 3 ppi. 1. 6, V. 22.1; U. 11.2; hafwat asn. U. 18. hawande nsf. U. 20. koma o. d. inf. Kg. 6 pr., A. 13.7; 3 ppi. [Xs ler ze (en. Jus Il que Ufo porto, Tias — ar koma at’koma inf. Æ. 13.3; U. 16.2 — fram koma inf. I. 14 pr. kona kuna ns. H. 19 g. ex. Kk. 15 pr; U. 11 g. ex. 1.4 — festekona ns. Æ. 2 pr. — Legha kuna (9: Leghe k. ns. Kk. 10 — miskunna kona ns. A. 1.2. lagha gp. H. pref. — lagha botum laghabo- tum dp. Kk. 20, Kg. 5.1, M. 22 — lagha forfal ap. M. 29 — Lagha gief o. d. ns. U. 4; as. Kk. 14 (2 g.) — lagha gieldum dp. M. 30 — lagha hefp as. V. ind.; lagha hefp’r np. V. 16 pr. — lagha kar np. Æ. 24 — lagha kop as. IL 4 — lagha loons ns. M. 34 pr. — "c ens pO pr. — lagha manap as. U. 104 — lagha skift gs. U. 11.2 — lagha tak ns. V. 15 — lagha till melle as. Kg. 11 — lagha bripiungx lagha prypiungx gs. A. 7 jore UL. 3) qure, 7 10% (-lami:) lepungz lama lepungxlamar (9: -ma) Eten Ka (ar) hwa o. d. inf. H. pr&f., I. 17; 3 ppi. U.:12. lagha maal [lagha 1 Här och i det füljande upptagas bland ord med starkt, resp. svagt bitonig ändelsevokal äfven kompositions- och juxtapositionsleder, hvilkas själfständiga motstycke har denna aksentuering, churuväl de själfva ofta — de urspr. kompositionslederna alltid — torde förlorat bitonen (jf. Kock, Fsv. ljudl. s. 944 f. samt Sv. landsm. XIII. 11 s. 12 ff). De förhålla sig nämligen, till följd af association, i afseende à ündelsevokalens kvalitet väsentligen som de osammansatta orden af samma typ, och angifva sälunda icke vokalens behandling i aksentlós, utan i starkt, resp. svagt bitonig stafvelse. 2 Formen analogisk; se formläran. 3 I lepungxzlamar och några andra skrifningar med ett slut-7 utan samnord. motsvarighet äterger detta icke nägot värkligt ljud, utan beror pà en misslyckad transponering af formen till en annan dialekt. Se härom konsonantläran. Tom. XXXII. Hälsingelagen. (-lowandis:) olowandis adv. V. 14 pr. (-maghi:) omagha gs. M. ind. nipan adv.! M. 31 pr. owan adv. Kg. 6 pr., M. 31 pr. (-papi:) mepalpapa ds. Kg. 7. sagha asf. b. 5 (2 g.). (-saka:) ransaka raansaka inf. M. 31 pr., 1. (-sakan:) ransakan ds.1 M. 314. sakan asm.! Kk. 15.2. (sal:) vpsala gp. Kk. 2 pr. saman adv. H. 7 g. ex. Kk. 6.1; U. 8 g. ex. Prol. — saman kom 3 spti. I. 13 pr. — saman liggie inf. I. 13 pr. — saman legh: 3 spi Æ. 72 — saman wighie inf. Kk. 154. (sami:) sama asm. AR. 16.1, V. 24.2; dpm, n.! MEI 2GB ns EAN 1852. SR Kks 525 181; dsn. Zu. 16.1 (27 8.); U. 25 pr: npn.! Kk. 1.2 — samalep adv.! Kk. 12 pr. — sama lund adv.! Kk. 7. (skapa:) skapat nsn. U. prol. (2 g.). (skapari:) scaparen ns. U. prol. skata kieldu as. b. 15. skapa scapa g, as. H. 17 g. ex. Kk. 6.5; skapan as. Kp. 3, 4 — scapa. gield ap. V. 243 — skapalost asn. Kp. 7 — scapa man ns. M. ind. b) aflat asn. Kk. 5.. alla asni e ED ES ex AS prs U. 9. pri annar-usm. H. 29 g.ex. Kg. | pr; U. Ag. ex. 10.2; annan nsm. A. 12 pr., M. 25, VARIÉS mA ISERE 117.1: U. 5 g. ex. 2 pr; annar (9: -an) asm. H. 4 g. ex. Kk. 14; annat n, asn. H. 25) f (bo iM A AUS ER annars annar* gsm, n. H. 28 g. ex. Kg. 6 pr.; U. 1.2, 6 pr., 11 pr.; annare gpm. Æ. 12. 1 Formen analogisk; se formlüran. 2 Betr. detta ords härledning se s. 43 not 3. 105 (skipa:) skipapan asm. Kk. 16 pr.; skipat nsn. $ 84. 1530) qo skipan as RE MIOSDr AV Nr. skiparum dp. U. 16.2. skupa inf. Kk. 1.ı, V. 8a. Spanar spanar 3 spi. Æ. 14 pr. (8 g.). (spini:) mop’r spina ds. Æ. 13.7. staua inf. Kg. 6.1. (staper:) boolstapa gp. V. 17 pr. — molne- stapa np.* V. 17 pr. Summar fol ns. V. 183. sunar gs. Æ. 15 — sunar sun ns. Æ. 15 — suna barn ns. U. 164. swara inf. b. 7 pr. taka tagha inf. H. 11 g. ex. Kk. 5 pr; U. 11 ex. 1 pr.; takas inf. Kk. 6 pr., Æ. 16.1, D. 1 pr.; 3 ppi. I. 4 — saman taka inf. Kk. 6.1 — wp taka op taka inf. H. praef; U. 11.2 — wip taka inf. ISI DR (Ee | taka g, ds. b. 18 pr. (9 g) — wepie taka as. b. 13 pr. — wep taka as. p. ind. (-talandi:) till talande ns. b. 3.1. (-tugher:) byltughan asm. Kg. 6.2.2 paghar paghan konj. Kk. 21.2; U. prol. œ 5. bastapæ 3 spti. M. 16, V. 20. bondans gs. Kp. 2; bondanum ds. V. 20. burghan as.* Kp. ind. domarin ns. U. 254. drapare as. M. iT. eyhand em eo E SVO DT UM IOS eghanden ns. V. 6.1 — torpeghande ds. I. 11.2 — ex. M. 38; ds. M. 17; malzeghanden od DSL 1ER SONG x Kiky 19:5: fullan asm. M. 98.5, 32.1; U. 1.2, 83, 11 pr. malseghande o. d. ns. H. 5 g. 8 84. 106 O. F. HULTMAN. ganganz fe as. b. 9 pr. halwan asm. M. 98 pr., 38. hamblan as.* Kg. ind.? heman adv. V. 15. hundrape num. Kk. 21.2 (2 g.), M. ind. — pryhundrape num. Kg. 10. innan adv. Kg. 91; prep. H. 8 g. ex. Kk. 17.3; U. ind, 11 pr. — nnam sienge drap as. M. ind. kallapæ 3 ppti. ! Æ, 16.1 — laghkallape dsn. + 9 ii: (klanda:) oklandapu dsn.* U. 11.2. klokkare ns. Kk. 6.3; klokkari (9: -@) ds. Kk. 5 pr. klokkarim ns. M. 35. (klupra:) okluprapir (9: -be) dsn. U. 11.2. manabe gs. Kg. 6.3; gp. p. 9.1; U. 10.1; dp.! JA. 10.1; manapum dp.* U. 10.1 (4 g.) — lagha manap as.* U. 10.1 — senepe manap as.! U. 10a — skyndepe ma- ) aflar 3 spi. U. 18. Grannar np. Kk. 12.2 — nagrannar np. Kk. 12.2. d) bepas inf. Kk. 1.1, M. 19. e) agna bak as. M. ind. barna barn ns. U. 8 pr; n, ap. U. 11 pr. (2 g) — barnafap’r as. A. 16.1, b. 12 — barna gooz barna gooz n, as. AR. 7 pr. (2 g.); U. 7.5; ds. U. 73 — barnaa kristning as. Kk. ind. dana arf as. M. ind. hionalagh n, as. Kk. ind., 153 (2 g.) — Mona vigning as. Kk. ind. 1 Formen analogisk; se formläran. napæ gs. U. 101 — manapæ moot as. Kk. 8 — manape stempne ns. U. 10.1. (marka:) aff markap npn.* AR. 143. mipian asm. V. 15. (moghi:) almoghanom ds. H. præf. morpare ns. M. 16. quikkan asm. b. 4.5; U. 8 pr. rikare npn.* U. 4. sanast 'sannast' nsn. V. 90. senape arff (9: -æ a.) as. A. 104. skilnap'r ns.* Kg. 1 pr. slikan asm. JE. 24. sunnaste hegher ns. Kg. lla. vtan o. d. adv. Kg. 9.1, M. 27; prep. H. 22 DMX ARS US i «s (vss dL qoe RON El 28. ex Kita: Um ONDI: wiliande nsm. Kk. 21.2. piufnapi piufnapæ ds. M. ind. 28.2, 35; piufnap as.! M. ind., 28.5, 824. Sarghar 3 spi. V. 24 pr. minskas 8 spi. I. 18 pr. (-kun:) miskunna kona ns. A. 1.2. (maper:) almanna lep almanna leep ns. V. 144 (2 g.) — almanna wegh as. V. 18.1; almanna weghe ap. V. 18 pr. — atar- tan manna epe XVIII manna epe ds. U. 4 g. ex. 5 — XIIII manna epe XIIII manna epe ds. H. 10 g. ex. Kk. 17 pr; ap. b. 73; XIIIT nnanna ep (0: XILLI manna e.) as. V. 191 — ? Ord med synkoperad mellanstafvelsevokal — dock icke andra #-komparativer än adj. fyrri och adv. fyrra — nämnas här och i det följande bland orden med svag biton på ändelsestafvelsen. I vära dagar ür en sädan aksentuering af dem regel uti de olika nord. spráken, och det synes därför sannolikt, att den i allmänhet intrüdt redan i fornspräket — d. v. s. att orden redan här utbytt sin ljudlagsenliga aksent 1 (jf. Kock, Alt- u. neuschw. Acc. s. 50 ff) mot den analogiska aksent 2. I ingen händelse låter sig hos dessa ord en annan behandling af ändelsevokalerna än hos ord med ur- sprunglig aksent 2 konstateras i Cod. B 49:s dialekter. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. — mepzmanna orpum dp. V. 5 pr. — — VI manna epe o. d. ds. M. 1.2, 29, Kp. 4 — tiu manna epe ds. U. 251 — XX manna epe ds. U. 8 pr. — XII manna ebe o. d. ds. H. 7 g. ex. Kk. 16 pr; U. 1.1 — tweggie manna witni CE Gb us JS, 355 ese ds dos Ms 17, Rp Aa: f) aspa sund as. Kg. 7. 8 — fasta ep as. I. 17 — VIII fasta epe (0: VIII f. epe) ap. p. 7a. fiuratighi firatighi num. U. 2.1, 6.3. hofpa dyne as. U. 10 pr. aka 9 ppi. Æ. 13 pr. alla apm. Kg. 11.1, p. 10 pr. (annar:) aprra andra ast. Kk. 8; U. 7.. ara gp. H. 4 g. ex. M. 2 pr. ara gs. Kg. ind. atia num. H. praef, Æ. 8.2, M. 26; U. 10.1. barna gp. U. ind., 7.1. basta inf. M. 28 pr. bonda g, ds. V. 10; U. 16.1; gp. Kk. 12. 'ena asf. H. 19 g. ex. Kk. 2.. enka adj. Kk. 24. falla inf. Kk. 2.2. fasta ap. I. 6, p. 84. fira ‘4 am. V. 15. frwva ns. U. prol. ganga inf. I. 17, b. 4 pr. halwa asf. Æ. 16.1; apf. A. 2.1. handa gs. Kp. 1. hema adv. V. 13.3. (hon:) hana hona as. A. 2 pr., 1, M. 22; U. 6 pr., 18. hwarra gpn. A. la. iorba gs. Kk. 12.2. (kafli:) bupkaufla as. p. 1. kirkia ns. Kk. 21.3 (2 g.). (-kulla) samkulla sam kulla adj. Æ. 12 pr. (2 g.); U. 16.1 — synd’rkulla adj. U. 13. N:o 2. 107 sokna manne soknamanne gp. Kk. 3, 5 pr.; S 84. soknamannum dp. Kk. 2.2. spanna land spannaland as. I. lla; ap. I. iss waghna skipti ds. M. 153 — wagnaspiel ns. Kg. 10. laxa fiske as. V. 143. siukamanz gs. Kk. ind. skogha skifpte ap. V. ind. porpa karle np. p. 1. lasa ap. Kk. 2.2. lata inf. H. 4 g. ex. Kk. 3 — forlata inf. (Ji, ley lewa ap. Kk. 8. liggia inf. V. 14.1. liusa inf. Kk. 154. mala as. Kk. 61 — Hione mala as. Kk. 10. mera asm. I. 17. raba inf. M. 22, p. 9 pr.; U. 10.1, 11.2. sargha 3 ppi. Kg. 2 pr. Sighia 3 ppi. Kk. 2.2. SOTLO LS AS Eee ex CSI UM DADE: siwnka inf. Æ,. 4. skifta inf. U. 10.1, 11.2. slika asf. V. 7. (taka:) raantakna gsf. U. ind. tipar (9: -pa) gp. Kk. 3. pera gpm, n. H. 4 g. ex. Kk. 1.1; U. 1 pr. warpa "blifva inf. Kg. 9.1, M. 2.1. waxa inf. U. 24 pr. wapa gp. Kg. 10. (wili:) gopuilia o. d. as. Kk. 3, 14; U. 1 pr., 1. wilia 3 ppi. Kk. 15a. wita vita "bevisa inf. Kg. 1 pr., I. 10 pr. pripia asm. Kg. 7, 9.3, V. 20. 108 O. F. HuzLTMAN. $ 84. h) atartan num. p. 14.2; U. 251 — atartan hemolap asn. I. 14 pr. manna epe ds. U. 5, 254. skipapan asm. Kk. 16 pr. (eghandi:) malzeghendan as. M. 16. i) sioar np. V. 14.ı. j) minunga men np. V. 12. k) botina as. U. 1a. laghlika adv. M. 32 pr.; U. ind. kyrkiunna gs. Kk. 20. ] bera o. d. 3 ppi. Kk. 14; U. 16.2, s. mepalpapa ds. Kg. 7. drepa 3 ppi. Kg. 2 pr. nesar ap.* M. 154. gera Ant. Re. Wc pr. VASE 9 ppi. wera inf. H. 7 g. ex. Kk. 5 pr. Kk. 6.1. pepan adv.* Kg. 11 pr. (2 gJ, p. 15 (2 g.). meta inf. b. 9 pr. m) (eghandi:) malzæiandin ns. M. 15 pr. (toker:) fatokari npn.! AR. 4. helghan asm. Kk. 174. (wernaper:) laghwernapa (9: -«) ds. Kg. 10. ienape arf (9: &emnapcee a.) as. U. ind. westan adv. b. 15. soknan asm. Kk. 17.,2. n) hennar gs. U. 1 pr. rowar 3 spi. Æ. 2 pr. o) byggias inf. Kk. 2. telias 3 ppi. Kk. ind. byrias 3 spi. M. ind.; U. ind. botas inf. Kk. 21.2. leggias inf. M. A4. — a) nota efr ap. V. 6 pr. erfpa lut as. A 1.2. r) (bapir:) beggia gpn. U. 23.2. næmpna nefwna inf. Kg. 6.1, b. 1 pr. byggia inf. V. 17.1. sweria inf. Kk. 164. bota inf. M. 14.1. tweggia gm. U. 7 pr. fylgha 3 ppi. Kk. 12.2 (2 g.). (unger:) ynxta sv. nsn. U. 11.2. (fyrra:) forrra (9: forra) adv. A. 18.6. vegna gp. Kg. 6.1. (fyrster:) forsta sv. nsn. Kg. 1 pr. (-wenia.) sipwæennia ns. Kk. 7. fora inf. Kp. 7. penna asm. Kg. 10; pessa asf. AM. 16.1; kopa 3 ppi. A. 9. Thetta petia n, asn. Æ. 10 pr., V. 16 lysa inf. U. 16.2. pr., b. 14 pr.; pema dpn.? p. 12. mykla ast. V. 10. erfwa inf. U. 11 pr. u) festnupa fe (2: festnepa f.) as. A. la. v) skyldesta sv. dsm. I. 15. 1 Formen analogisk; se formläran. ? Sannolikt felaktigt f. Pemma; se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 109 Fórsvagningen af samnord. a betyga följande skrifningar, där detsamma ätergifves $ 84. genom @: a) apælkona barn (9: apelkone b.) ns. U. 18. bughe d, as. Kg. 7, Æ. 142, V. 8 pr. daghe ap. JE. 16 pr. — gang daghe ap. b. 14 pr. — synnedaghe ap. Kk. 6.3. Jare fare inf. H. 4 g. ex. Kk. 14; U. 10 pr; 3 ppi. H. 4 g. ex. Kg. 41; farende nsm. Kk. 21.2; npm. Kk. 1 pr. — for- fares 3 ppi. Æ. 13 pr. gite 3 ppi. Kg. 9 pr, D. 9 pr. giwe gifwe inf. Kk. 13, 14, Æ. 9 pr; U. 4 (8 8.) — wth give inf. U. 24.2; utt gi- wes inf. Æ. 12.2. grawe bakke ds. AR. 13.4. Hawe hawe 3 ppi. Kk. 214, V. 12. klouæ as. V. 6 pr. Normes Ec ETT pr 03:20 2.2 (27 5.) 3 ppi. H. 4 g. ex. Kg. 2 pr.; komenda (o: -@) npm. Kk. 1 pr. kone kwne ns. H. 7 g. ex. Kk. 15 pr; U. 6 g. ex. Ind. — festi kone o. d. U. 2 pr. (8 8.) — miskunne kone ns. U. 1.2. laghe garp'r np. V. 5 — laghe tak ns. V. 15 — laghe pripunge (2: l. pripiungz) gs. JB. 3 pr. (-lami:) lebungs: lame lepungrlame as. Kg. ndo: limme ap.1 M. 15a. lifwe 3 ppi. U. 1.2, 13. lote gp. A. 7 pr. Crap?:) affrape laz as. Kp. 7. b) aflet asn. Kk. 14, ZE. 13.6. anner nsm. Kg. 61, A. 184, V. 16 pr.; U. 7.3, 8 pr.; anners gsm. M. 31.4; annen 1 Formen analogisk; se formläran. (-saka:) ransake raansake inf. M. 31 pr. (2 g.), 1. (-sakan:) ransaken as.! M. 313. (sal:) vpsale wpsale gp. Kg. ind., 11.1. (saman:) samen adv. U. 11.2. (sami:) same samme asm. Kg. 6.1, Æ. 16.1; d, asn. Kg. 6.1, A. 16.1, M. 1 pr.; npn. ! M. 22; dpn.* Kg. 10. SUPNAS NE AS NAE): skape scape as. H. 14 g. ex. Kg. 2.3; ska- pen as. V. 4, 5 pr. — skape gield scapæ gield ap. M. 28 pr., V. 9. (skil:) forskile mann? ds. M. 26. skipe inf. V. 1; skipet nsn. H. pref. skupæ scope inf. I. 14.1, V. 17.1; U. 14. spine ds. Æ. 14.1; U. 11a. swarce gp. b. 81 — sware lose as. p. 3.1. swaræ inf. A. 2.1; swares inf. U. 1 pr. swarende swarenæ ns. Kg. 63, A. 164, DAS (taka:) take inf. Kg. 2.1, A. 188, V. 15; U. Lines PAL jr, job HO (taki:) epe take as. b. ind., 13 pr, 1 — fe take fa take (0: fe t.) as. b. ind., 18.1. tale inf. V. 16 pr. — til tales inf. U. 254. (-talandi:) tiltalende ns. A. 164. witæ "veta inf. b. 3 pr.; U. 11.2 (2 g.). (wera:) ware inf. H. 6 g. ex. Kk. 19»; U. 4 g. ex. 2.1. pagher konj. U. 11 pr. polæ inf. V. 23.1.2 anmen (9: annen) asm. Kg. 24; U. 1 pr. annere gsf. U. 6 pr. (-atti:) malzatenum ds. V. 14.3. 2 Jf. dessutom füljande skrifningar, där ändelsevokalen âterges genom ett förkortningstecken, som väl snarast föreställer @: magh’r arwi magh’r arfwi ds. Æ. 13.7; U. 11.1; mip'r arf as. U. ind, 16 pr; skip'r 3 spi I. 10 pr, V. 7; ep'r tak'r (o: epe t) np. p. 7.2; fap'r 3 spi. I. 16; pagh'r konj. Kg. 6 pr; U. 10.1, 11 pr. N:o 2. 8 84. e) 110 bonep as.! Kk. 2. (2 g.). bondens gs. H. 7 g. ex. Kk. 10; U. 2.1, 16.1; bonden as. U. 91 — husbondenum ds. DE s brinnændæe dsm. V. 90. eghende ds. I. 12 — malzeghende as. Kk. 16.1; malzeghenden ns. Kg. 9.2; malze- ghendan as. M. 16. enest adv. A. 1.4; U. 1... fullen asm. A. 1.2, M. 98 pr. gopæn asm. U. 11... halwen haluen asm. M. 14, V. 17 pr. hundrepe num. H. 4 g. ex. Kg. 10; U. 2.1; hundrepum num. U. 174. innen adv. U. 11 pr.; prep. H. 8 g. ex. Kg. 2 pr. (kallan:) a kallen as.* Kg. 3 pr. (klanda:) klandet clandet nsn. U. 11.2 (2 g.). (klandan:) blanden (2: kl-) as.* M. ind. klokkere g, as. H. 4 g. ex. Kk. ind. kunest’r npm. U. 112. manepe mote ds. M. 29. norben adv. Kg. 7, b. 15. okert nsn. U. 11.5. Afler afler 3 spi. Æ. 18.8; U. 21.1, 244. aller npf. U. 25a. (fru:) husfrunner gs. U. 16.1. gifter maal as. A. 8 pr. hapster np. U. 16.2. hemer 3 spi. Kg. 6.2. hindrer 3 spi. V. 8. hogner npf. b. 15. 1 Formen analogisk; se formläran. O. F. HULTMAN. optera (9: -æ) adv. komp. Æ. 16 pr. saræn asm. M. 14. sargheper sarghep'r nsm. Kg. 2 pr, M. DINE UN senere senere adv. komp.! A. 10.1, M. 35. senermer adv. komp. Kk. 19.2. senæpæ manap as. U. 104. skilnep as.! Kk. 154. skriptep’r nsm. Kk. 19.1; skriptepen asm. Kk. 16 pr. wnden adv. U. 7.1; prep. Kg. 11.1 — enden gangit nsn. V. 141 — vnden skiftes o. d. inf. Æ. 7 pr.; U. 731 (2 g.; vnden skift o. d. nsn. H. 4 g. ex. JE. 7 pr; U, rad viæn o. d. prep. Æ. 10 pr. (2 g.), L 8.1; U. Yung Ko) IS SE, Kem 3) Jus Jo, à Dr (UI ie warbnep as.* U. 21. (wighanz-:) wighenz vakne ds. Kg. 10. (wighia:) vighpen asm. Kk. 17.5. wiliendes gs. Kg. 2 pr. piufnep ns. M. 28.3; piufnepe gs. M. ind.; ds. M. 32.1, 33 — quinne piufnep as. M. ind.? huser 3 spi. Kg. 6.2 (2 g). kaller 3 spi. U. 104. kuller arf as. U. ind. neker 3 spi. b. 6 pr. orker 8 spi. I. 8. siner apf. M. 15 pr. pingter 3 spi. Kg. 64. ? ? Jf. dessutom ann’r nsm. H. 7 g. ex. ZE. 16.1; (o: -en) asm. Æ. 12 pr., M. 1.4, 2.1; brepn asm. V. 15. I den form, som åsyftas medelst klok” klok’r ‘klockare’ ns. Kk. 6.2,3; ds. Kk. 6.1, 3, är mellanstafvelsens vokal måhända a. 3 Jf. äfven ar o. d. npf. H. 5 g. ex. Kk. 3; aln’r ap. H. 4 g. ex. Kk. 8; arw'r np. Kk. 5.1; bap’r n, apf. Kg. 10, M. 15 pr, I. 8.1; Borgh’r borgh’r borgh? 3 spi. Kp. 6 (3 g.); ep'r np. H. 5 g. ex. D. ind.; fast’r np. H. 6 g. ex. Kk. 14; flokk’r np. H. 6 g. ex. Kk. ind.; U. ind.; garp'r np. V.'5; kepgild'r apf. U. 2 pr; halw’r apf. JE. 2.1; hapstr np. U. 16.2; kall'r eall'r 3 spi. H. 5 g. ex. M. 9.1; U. 7 g. ex. 6.5; kast’r 3 spi. Kg. 2.5; kland’r 3 spi. M. 29; U. 11.2; a kp’r np. V. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. d) Afles afles inf, U. 21 pr.; 3 spi. U. 18, — e Jh bepes 3 ppi. b. 4 pr. byupes inf. M. 28 pr., I. 15. Deles deles 3 ppi. Æ. 193 (8 gJ, M. 31.5; Wie rex br ganges inf. b. ind. iorpæs inf. A. 13.7. krankes 8 spi. U. 11.2. letes inf. M. 31.3. agnebak’r ns. M. 32 pr. barnæ barn n, ap. A. 11; U. 11 pr. — barnæ gogeeus ta UID SA Pr. SAMA CIRA heme hion ap. U. 3 pr. hionelagh ns. Kk. 111 — Hione mala as. Kk. 10 — hione spaan as. M. 31.5 — hione wigning as. Kk. 9. (-kun:) miskunnæ kone ns. U. 1.2. manne halfw ds. AR. 11 — almanne leep as. M. 37 pr. — almanne wegh’r np. V. 18.1 — ang’manne a ns. V. 18.2 — ang’- manne lande ds. Kg. 7 — XVIII manne epe ds. U. 1 pr. — XIIII man- ne ep ns. b. 8 pr; XIIII manne epe attetighi num. M. ind. bonde laghum dp. V. 18.1. bopæ karle np. U. 16.3. dulghe drap as. M. ind. epe mannum dp. b. 7.3 — epe take as. p. ING: pres: fange man ns. I. 14 pr.; fangemanz fangæ- mans gs. M. 29, I. 14 pr. (fasti: VILI faste ep ns. p. 8 pr. fireti num. p. 4 pr. fughle. gildri as. V. 8.3. garpe fal as. V. ind. ibi sighies inf. JE. 21 — till sighies inf. Kk. S 84. 19.4. skiftes inf. V. 1 — vnden skiftes wnden skifptes inf. U. 73 (8 g.). Skilies skilies inf. AR. 10 pr; U. prol, 10 pr; 9 ppi Kk. 15.1, Kg. 2.2; U. ind. (skyfla:) skifles inf. b. 4.2. vighies inf. Kk. 154. witnes 3 spi. M. 32 pr. XIIII manne epe ds. H. 5 g. ex. Kg. 2 pr. — metz manne orpum dp. V. 4 — tiu manne ep as. U. 10.2; tiu manne epe ds. U. 10.1; — tolf manne epe XII manne epe ds. Kk. 15 pr., 2 — tweggie manne witne ap. U. 254. quarne bygning as. V. 17.. quinne arf np. JE. 12.2 — quinne frip as. Kg. ind. — quinne halfw quinne half- Pe (0: q. halfwe) ds. A. 1.55 U. 18 — quinne piufnep as. M. ind. soknemen np. b. 3 pr. — sokne prest as. Kk. 11 — sokne syn as. Kk. 18 pr. — sokne ping sokneping as. b. li, 3 pr. waghne skifpte ds. Kg. 5 pr. giftemalum gifptemalum dp. U. prol, 3 pr.; gifptæmaal ap. U. ind., 3 pr. — gifte- map’r o. d. ns. Kg. 3.2, JF. 24; U. 2 pr; gifpte manz giftemans gs. U. 1 pr. 2; gifpte manni ds. U. 1 pr. grinde stolpe ap. Kg. 2 pr. Hindre dagx gs. U. 4 — hindredagx giff as. ZB. 4. hwmble gaarp as. V. 2. huseby ds. b. 1a. hwite holme ap. p. 15. iorbe awark’r np. Kk. 90 — Jorpaebalk’r 14.2; sio lipr np. V. 14.2; lokk’r 3 spi. Æ 14 pr; Molk’r molk'r 3 spi. V. ind., 21 (2 gj; Napp’r 3 spi M. 32 pr; nap’r ap. H. pref, Kk. 194; Nek’r nek’r 3 spi. Kk. 2.2, V. 61 (2 g.); ork’r 3 spi M. 15.1, 17, 35; sank’r 3 spi. U. 2 pr; Sargh'r sargh’r 3 spi. H. 4 g. ex. Kk. 21.s. N:o 2, 112 O0. F. HULTMAN. torpe balkr ns. H. praf., I. 17 — iorpæ del'r np. Kk. 20 — iorpe kopum dp. I. 4 — iorpe pani as. Kp. 5. iule frip ns. b. 14 pr. landemere ap. b. ind. lare garpe ap. V. 14.3 — laxe net ap. V. 14.3. (mal:) kopmale balk’r ns. Kp. ind. — ping- male balk’r pingmale balkr ns. H. præf. p. ind. note dret as. V. 14.1. sare bot sare boot as. M. 143 (2 8.) — sa- remal as. Kk. 21.5. sildepund as. Kk. 7 — sildewik ds. V. 14.4. skifte lotin as. U. 84. skiute ferp ds. Kg. ll pr. — skiute gerp g) bonde gs. Kg. 10 o. fl; U. 2.1 o. fl. dele 3 ppi. Æ. 18.4 o. fl; U. 10. ene ast. Kk. 13.1 0. 1; US TE pr. fuldre gpn. U. 25 pr. gange inf. Æ. 83 o. fl; U. 8a. halfure gsf. Æ: 8 pr.; U. 3 pr. h) aghuwen asm. M. 24. i) broer n, ap. H. 6 g. ex. V. ind. — öorpbroer ap. V. 18 pr. broplunger bryplinger np. U. 1 pr., 11.2. j) feninge skalle as. b. 15. festninge fe festnunge fa (2: festninge fe) nod waseRl UFS EE USE SA skiute gierp as. Kg. ind., 11 pr. (2 g.). skoghe a gangu as. V. ind. — skoghe mttrki ap. V. ind. skriptæ bruth ap. Kk. ind. — skrifte lost nsn. Kk. 12 pr. tipe bok'r np. Kk. 3 — tipekiop as. Kk. 8. wapæ boot as. V. 19.1; U. 23.3; wape botum dp. V. 18.3 — wape eld as. V. ind. — wape gieldum dp. V. 18.3. wilie werks gs. M. 99; wilie werkie vilie werke ds. V. ind., 20; wilie wark (o: w. werk) as. M. ind. — wilie werki drap (9: w. werks d.) as. M. ind. wixle spiell as. Kk. 21.2. piufwe boot as. M. 31 pr. : pokke bot'r ap. M. ind. ! lase ap. A. 6.1; U. 63. orpiufwe adj. M. 341 o. fl. sime apm. A. 83; U. 34 o. fl. time as. M. 38 o. fl; U. 2 pr. pripie asm. Kg. 6 pr.; U. 2 pr. 0. S. V. — tills. 634 exempel. ? skriptepen asm. Kk. 16 pr. penninger np. I. 8. syslinger np. U. 11.2. preer npf. U. 74,2. — festninge male gp. U. 1 pr. — fest- ninge stempne o. d. ds. Æ, 14; U. 1. (2 g.). 1 Jf. dessutom, med oriktigt tillsatt -7 och ändelsevokalen angifven genom förkortningstecken, ep’r tak'r np. p. 7.2; wigh/r erff ns. Æ. 15. 2 Jf ock, med oriktigt tillsatt -r och ündelsevokalen átergifven medelst förkortningstecken, All'r all’r ast. b. 4 pr; apm. M. 31.2; balk’r ap. H. pref; fastr gp. Æ. 8.2; ap. I. 6; knut'r ap. V. 15; mark'r mark! gp. V. 22 pr., p. 4.1; stand’r 3 ppi. p. 14 pr. 3 Jf. ock brotlung'r (o: brollung’r) np. U. 11.2; gernung’r (o: -ning'r) ap. Kg. 5.1; forger- mág'r (o: -ning’r) ap. M. ind: walz g’nungg’r (o: -ningg’r) ap. Kg. 3.2; helsing’r np. Kg 11 pr; syslumg’r (o: -ung’r) np. U. 11.2. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. forninge fe ds. Æ. 1.3. helsingie landi ds. Kg. 6.1, Æ. 16 pr.; hel- singe lande gp. H. pref. Iysninge witnum dp. M. 34.1, 35, 36. manepe mote ds. M. 29: manapæ moot as. Kk. 8 — manape stempne ns. U. 104. k) altare ds. Kk. 21.2. annare gpm. A. 1.3; amnere gsf. U. 6 pr. — barninne (9: barnenne) gp. U. 74. (boa:) boe inf. Kk. 2.2 (2 g.); 3 ppi. b. la — wp boæ inf. Kk. 22. (-boi:) landboæe d, as. H. 6 g. ex. Kg. 24. brinnende dsm. V. 20. daghlike adv. V. 2. draparæ as. M. 17. eghande eghende g, d, as. I. 12, V. 6 pr.; U. 11.2, 19 — öorpeghande ds. I. 11.2 — malzeghande malzeghende d, as. Kk. Aena du atr enungæ adj. U. 14. (frua:) husfrue ns. Æ. 4 — hustrune gs. (Of en forninge gs. Æ. 1.3; U. 13 (9 g.. gifptine giptne (9: giptine) as. U. 84 (2 g.). gerningune (9: -ene) as. Kg. 1 pr. (gerp:) gierpune (9: -ene) as. Kg. 1 pr. hundrape hundrepe num. H. 7 g. ex. Kk. 212; U. 21 — pryhundrape num. Kg. 10. helsinge helsingie gp. Kg. 6 pr., 10. helsinske apm. Kg. 7. iorpine iorpane (0: -æne) as. Kg. 2.1, 4. klokkere g, as. H. 4 g. ex. Kk. ind. (kona:) konunne kononne gs. Kg. 3.2; U. 1 — bere inf. H. 6 g. ex. Kk. 16.1; 3 ppi. H. 4 g. ex. A. 2 pr. drepe inf. M. 1 pr., 22 (3 g.). gere giere inf. H. 15 g. ex. Kk. 1 pr; U. 1 Jf. dessutom klok! 'klockare" ds. Kk. 6.1, 3. N:o 2; 118 minnunge men minunge men n, ap. Kk. $ 84. 7, 14, I. 16. senepe@ manap as. U. 10.1. sanunde mannom dp. Æ. 8.1; sanunde men ap. A. 16.1. porpunge grap (9: p. garp?) as. p. 15. 1.1, 2 pr.; quinene (9: quinnene) gs. U. 16.2; kononce as. U. 6 pr. konunge gp. p. 15. kronunne (9: -unæ) as. M. 24. kyrkiunne gs. Kk. 20. laghlike o. d. adv. H. 10 g. ex. Kk. 194; U. 5 g. ex. 1.1 — wlaghlike adv. A. l.i. lutine ap. U. 94. magnuse gs. Æ. 16 pr. (2 g.). manape gs. Kg. 6.2; gp. p. 9.1; U. 1031 — skyndepæ manape gs. U. 10a. (minni:) minne n, asn. H. 14 g. ex. Kk. 14; JUI Er psc dL oro minninge ap. I. 14a. profaste gs. Kk. 3. penninge o. d. np. A. 142,3; U. 24 pr. (2 e.), ep. H. presb; ap. H. 15 8. ex. Kk: 6.1; U. 6 pr. 25 pr. — festepeninge AD VENU retlike adv. b. 1 pr., 6 pr. stænissæ ns. U. 10 pr. syslinge ds. A. 14 pr.; syzlunge np. U. 1 pr. troæ inf. Kk. 1 pr. (2 g.). wirklike inf. b. 15. piufnepe gs. M. ind. (erwingi: arwingie as. U. 16.5; arfwinge np. M. 30; erwinge gp. Kk. 14. ofninge gs. I. 17.! 5, 7.3; 9 ppi. I. 14.1; geres giores inf. Kg. 61 (28), 7; U. 21 — forgior«. for givre inf. Kg. 6 pr. (2 g.). iefwwr 3 spi. ZB. 18.7. 8 84. 114 lyte lote gp.* U. 7 pr., 1. maie int. H. 5 g. ex. M. l4; 9 ppl V. 9 pr.; metes inf. b. 4.2, 9 pr. sker@ skiere inf. U. 11.2 (8 g.) — wp skeræ ls, 93 ML slepe as. U. 17 pr. weghe inf. Kg. 11 pr. (2 g.). m) blesændæ dsm.! V. 90. E 0) depen asm. A. 14.5, M. 20, p. 8.1; U. ind. femten num. Kk. 194. festen®e fe as. U. 1 pr. festnepe fe as. U. 1 pr. s. (hefpa:) forhefpet asn. U. 84. helghen asm. Kk. 17.2. herrenne gp. Kg. 6 pr. iæmpnest adv. superl. U. 11.2. iempnepe arff as. Æ. 121 — iempnepe hend’r ap. U. 104. tettet asn. Kk. 214. kierendi ns. Kg. 6.1. (los:) saklosen asm. M. 16, 28.2, V. 20. dyssier ap. V. 15. henner gs. U. 24, 7.ı. symer 3 spi. V. 14.3. Vepier wepier 3 spi. I. 16, p. 11 (2 g.). byggies inf. Kk. 24. byries 3 spi. H. 7 g. ex. Kk. ind.; U. prol.; 3 ppi. U. prol. beries 3 ppi. Kk. 17 pr. Detreste Sp MMS pr CL eas botes inf. M. 23, 38, V. 3; 3 ppi. Kk. 21. dylies 3 ppi. V. 22 pr. domes inf. Kg. 3 pr. Felles 3 ppi. V. 18 pr. 2 Ds 2 0) ua (218): UT DI 1 Formen analogisk; se formläran. O. F. HULTMAN. weghe weghie ap. V. 18 pr, 1 — almanna weghe ap. V. 18 pr. — veghe fynd’r ap. M. ind. were vere inf. H. 30 g. ex. Kk. 2 pr; U. 7 prex pepen adv.* H. 8 g. ex. A. 23; U. 2:12 mesteren ns. H. pref. retten reten asm. Kk. 16.1, M. 24, Kp. 5; U. 11.2, 16.3 — retteri komp. dsm. Kk. 19.5. skyldæsti npm. U. 19; skyldesta skyldeste sv. dsm. A. 81, I. 15 (2 g.); sv. gpm. I. 4; skyldestu sv. dpn. U. 7.3. skyndepe manape gs. U. 104. synnen adv. b. 15. (-settari:) a setter@ np. Kg. 9. weriende ns. b. 10 pr. wærnæpæ hionum dp. V. 194. yrknepe fe as. V. 23.1, 2. osten adv. b. 15. pesser npf. Kg. 6.1. oyer oyier n, ap. M. 27, 37 pr. — vt vier AD ROMDIS opar np. Kg. 11a.* festes inf. p. ind. feres inf. Kp. 7, b. 7.2. fopes inf. U. 21 pr. kiennes inf. M. 141. lyktes lyctes 3 spi. Kk. 212, Kg. 114, V. 94.3; loktes 3 spi. Kk. 21.5. leggies inf. Kg. 6 pr; 3 ppi. Kg. 2 pr. — fore leggies inf. I. 9. (losa:) al’rluses inf. I. 9. 2 Jf. äfven almanne wegh’r np. V. 18.1 samt, med oriktigt tillsatt -r, Drep’r 3 ppi. Kk. 17.1. 3 Jf. äfven henn’r gs. M. 32.1; nempd’r maal np. Æ. 16.1; sieng’r ald’r seng’r ald’r ns. g.); sieg’r ald'r (o: sieng’r a.) as. Kk. 17.3; sieng’r alstri ds. U. prol.; weghn’r apf. M. 38; forwerk’r 3 spi. U. ind; pryzk'r 3 spi. Kg. 8; eng’r ap. V. 5 pr. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 115 (merkia:) affmerkies inf. A. 7 pr. 10.1; 3 ppi. U. 17 pr. — wi seties inf. $ 84. Motes 3 ppi. M. 142. 19) nempnes inf. Kg. 64. (setta:) Setes 3 ppi. Kg. 9.2. sweries inf. Æ. 16.1. telies 3 ppi. H. 5 g. ex. Kg. ind.; U. ind. synes inf. U. 10.1. weries inf. b. 4.1. Seties seties inf. Kk. 194, Kg. 9 pr; U. pryskes 3 spi. Kk. 1.2. erwes inf. U. 24 pr. p) synæ men np. Kk. 18 pr. (peghn:) XILII pegne epe ds. Kg. 6.2. werne ruff as. V. ind. a) (byrp:) iarnbyrpe maal np. JE. 16 pr. sienge kop as. Æ. 93; U. Ja — innan flerpe kiop ap. Kp. ind. sienge drap as. M. ind. frendæ flok as. U. 2 pr. — frende skokki skyldeman ns. U. 8 pr. ds. ZB. 2 pr. store las as. V. 15. (gerp:) fulgerpe bondor np. Kk. 1.2. (-sori:) epzor@ maal np. Kg. 1 pr. heste kiop ap. Kp. ind. 8. tweggie manna witni o. d. ap. Kk. 164, M. laske leghis lozkieleghis gs. A. 12; U. 1.2; TRADE c 285% lokie lepæ (9: loskie leghe) ds. U. 18 tekte tak as. V. 15. — lgskie man as. M. 17; loske men (werk:) ofwerke boter np. Kk. 214. np. Kg. 9 pr. wepie taka as. b. 13 pr. nytie fe ns. M. 36. prele arf as. U. ind. nemdemen np. A. 16.1. erfpe balk’r o. d. ns. H. pr&f., A. 16.1; U. nesie warp as. Kg. 9 pr. ind., prol. — erfpe luth as. U. 1.2. netie lagh as. V. 144. etie boot ns. M. 38. preste garpi ds. Kk. 21.2, 4 — preste stusw (0-) oyæ drap as. M. ind. (9: p. stufw) ds. Kk. 21.2. (ori:) lozore pant as. Kp. 5. siecle gifp (o: s. gift) as. Kk. ind. — siele- messur ap. Kk. ind. r) fyrre adv. I. 7; U. 2 pr. loozor@ ap. Æ. 3.1 0. fl; U. 3a o. fl. fempte gsm. A. 11; U. 11 pr. o. fl. nykle gp. U. 3 pr. o. fl. feste inf. M. 141 o. fl; U. ind. o. fl. ryme inf. Kg. 6.2 o. fl. Tore inf. Kk. 2.3 0. fl; U. 2.. rættæ apm. V. 18 pr. gerne adv. M. 35 o. fl; U. prol. tweggie gm. A. 7 pr.; U. 7a kope inf. I. 81; U. 94. 0. S. V. — tills. 348 exempel. ! s) byer gs. U. 2.1 (2 g.) — bool byer np. U. 12. t) festænæ fe as. U. 1 pr. Y Dessutom, med oriktigt tillsatt -r och ündelsevokalen ätergifven genom förkortningstecken, frend'r gs. U. 1.2; gp. I. 84; fell'r 3 ppi. U. 6 pr.; op’r ap. Kg. ind. N:o 2, 116 O. F. HULTMAN. S 84. u) byemanne gp. V. 14.2. 124; U. ind. — iempnepe hend’r ap. festnepe fe festmipe fe (0: festnepe f.) 1B bn as U. 1 pra (203) Ass skyndepe manapæ gs. U. 104. dempnepe arff ienape arf (9: àemn-) as. A. wernepe hionum dp. V. 19.4. yrknepe fe as. V. 98.1, 2. v) blesende dsm. V. 20. haghre hogre nsn. AR. 2.3, M. 21. bye gp. H. 4 [5] g. ex. Kp. 7; ap. Kg. 114. "yc apf. V. ind. betre nsn. H. 4 g. ex. A. 8. -skyldeste sv. dsm. A. 8.1, I. 15. dec inf. Æ. 184; 8 ppi. U. 17 pr. (-settari.) a settere np. Kg. 9.2. herrenne gp. Kg. 6 pr. werre nsn. M. 14. Ytterligare vittnesbórd om försvagningen af ändelsevokalen a afgifva följande skrif- ningar med 9 såsom beteckning för det däremot svarande ljudet: b) hindrop’r nsm. V. T. saron asm. M. ind. g) haldo inf. Kk. 1.1. a) losko leghie ds. A. 134. Det är icke troligt, att s i dessa exempel återger ett rent o-ljud, till hvilket någon af Cod. B 49:s dialekter skulle utvecklat ändelsevokalen a, i vissa ställningar eller allestädes. En dylik behandling af densamma har hittills icke blifvit iakttagen i nàgon fnord. urkund, och ej häller inom de nynord. munarterna, om man ser bort från vissa fall af framätvärkande assimilation (jf. bl. a. Lundell, Sv. landsm. I. 2 s. 196 f), med hvilka skrifningarna i fråga icke kunna ställas i förbindelse. En vanlig företeelse är däremot, som bekant, att ett e- eller ä-ljud i svagtonig stafvelse degenererat sålunda, att det bildas med talorganen i indifferensläge och till följd häraf på örat gör ett obestämdt, ö-artadt intryck. Med stor sannolikhet kan därför antagas, att det är en dylik modifikation af àndelsevokalen e som föranledt, att någon gang för densamma användts beteckningen s. Om » för samnord. 2, u och såsom tecken för den ur samnord. r & utvecklade svarabhaktivokalen se $$ 90, 98 samt konsonantläran. Skrifningarna helsinge gp. Kg. 6 pr. och pingx gp. Kg. 10 bero på förvanskning af ursprungligare sådana med slutbokstafven e. — Uteglömmande af ett förkortningstecken är tydligen orsaken till att den samnord. ändelsevokalen a saknar motsvarighet i kallr 3 spi. A. 6.1 och napr ap. Kg. 11.1. I en mängd skrifningar företrädes samnord. a af e, o, à, u — tillsammans med före- gående v-ljud af w, fw — eller af y. Det kan i dessa fall icke bli tal om någon ljudlagsenlig utveckling af a till de mot nämnda bokstäfver svarande ljuden. I ett och annat af dem kunde väl en analogibildning ligga till grund för den egendomliga ändelsevokalisationen, men dä en sädan möjlighet för det stora flertalets vidkommande är utesluten, har man att pà annat häll söka förklaringen pà dessa skrifningar. Denna är ock làtt funnen, tack vare den omstän- digheten, att inom Cod. B 49:s dialekter icke allenast, såsom ofvan visats, ändelsevokalen a al- ternativt försvagats till e, utan ock — något som vi i $$ 90, 98 skola se — samma behandling vederfarits ändelsevokalerna ? och u. Om en skrifvare, i hvars eget språk de tre vokalerna Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 117 sålunda sammanfallit, ville begagna en dialekt, där de kvarstätt som a, 2, u, resp. öfvergätt S 84. till e, o eller y, och han endast ofullkomligt behärskade denna, kunde han lätt, vilseledd af en falsk analogi, komma att tillskapa former med oriktig ändelsevokal. En bekräftelse pä att de ifrägavarande skrifningarnas ursprung är sädant utgör det faktum, att vär kodex innehäller jämväl exempel på a, u för samnord. ? ($ 90) och e, a, à för samnord. w (S 98). Med e för samnord. a förekomma följande skrifningar: akre gp. V. ind.; bonde ds. A. 4; bondenom ds. Kk. 13.1; VIII fasta epe ap.:b. 73; XIIII manna epe ap. p. 7.1; meen epe- ap. Kk. 19 pr.; gete heptur ap. V. 6 pr.; guzeuelagh spiel as. Kk. 15 pr; ?unkh/rre ns. ZB. 16 pr.; senape arff as. A. 104. Med o: amnor nsm. A. la, 16.1; U. prol; komo ns. U. 17 pr; nokro asf. V. 17.1, 24.2; sipvenio ns. Kk. 2.ı. Med 2: andri asf. Kk. 10; arfwi bolle ds. ZE. 7.31; arfwir np. M. 37 pr; U. 25 pr; arwinne np. U. 24.2; barninne gp. U. 7.1; barni gooz ds. U. 7.3; brubgummi ds. A. 2.1; botis inf, Æ, 16 pr.; fellis 3 ppi. U. 6.2; festnipe fe as. U. 1 pr; gifptis inf. U. 7.1; gewi gifwi inf. H. 4 g. ex. Kg. 6 pr; U. 9 pr. (9 g.); gieldi gp. U. 25 pr; gieldi inf. V. 7, p. 2; U. 25 pr; gori inf. I. 4; gorin asm. M. 21; hawi hafwi inf. M. 34.1, p. 6 pr.; U. 10.1, 11.2; 3 ppi. Kg. 2 pr, Æ. 11, I. 3; U. 11 pr; hittis 3 ppi. Kg. 2.2; klandis inf. U. 24.2; 3 spi. U. 24.2; klandit n, asn. U. 11.2 (2 g.); oklandit asn. V. 16 pr.; klokkari ds. Kk. 5 pr.; malzeghinde ns. M. 16; minungi gs. I. 17; meti inf. b. 9 pr; nempni inf. AR. 16.1; owormaghi as. Æ. Ta, I. 8.1; ran- sakin as. M. ind; saklosin asm. M. 30; scapi as. V. 23 pr; skifti skifpti inf. M. 19 (2 gj; skiptis inf. M. 23; 3 ppi. M. ind.; vnden skifptis inf. Æ. 7 pr.; skoghi merki ap. V. 13.2; swaror 8 spi. U. 10.1, 11.2; taki inf. Æ. 18.5, M. 16, V. 16.1; U. 1 pr., 21 pr.; tamin asm. M. 36; uppi haldi inf. M. 27; warnip'r ns. U. 23.2; Winnis 3 ppi. JE. 14.3; witz inf. "bevisa M. ind.; wændis inf. Æ, 1.3; U. 1.5; wer inf. U. 10.2, 11.1; pryskis 3 ppi. b. 9 pr.; pess? asf. Kk. 15 pr.; erwi erfwi inf. A. 18.8; U. 174. Med w: annur nsm. p. 7.5; asm. A. 16.1; apru asf. Æ. 83; U. 18; attum num. ‘8° U. 18; biltughu mans gs. U. ind; boghu bo’r np. M. 23; burghupe 3 spti. Kp. 6; fatughw sv. asm. Kp. 7; fatughure komp. npn. U. 4; festnupa fe as. A. 1.1; gamult nsn. U. 11.2; helghun asm. Kk. 17 pr.; kollur np. U. 13; konu kunu ns. JE. 1.4, 16.1; U. 1. 7.2; kyrkiu ve- riundum dp. Kk. 6.3; meplungu manni ds. V. 5 pr.; nagrannur np. V. 6.1; nesur ap. U. 6 pr; pepurs messu as. b. 14 pr.; sinu asf. Kk. 19.5; skyldust’r nsm. /E. 3 pr; U. 3 pr.; swarundin ns. p. 6.1; fl gangu inf. I. 16; vilw 3 ppi. Æ. 16.1; weru inf. U. 10 pr. Med w, fw (för samnord. 5 + a): arwr arfwr np. H. 4 g. ex. Kk. 19.4; halfw asf. M. 28.3; apf. M. 15.1; hafw 3 ppi. Kk. 11.1; hafwt asn. U. 18; hawnde nsf. 7E. 13.2. Med y: husyr 3 spi. Kg. 6.2. Denna skrifning kan hafva tillkommit under inflytande af de i $ 94 behandlade formerna med y för samnord. ? efter en stafvelse med labialiserad vokal. Den kunde dock äfven bero på dittografi, framkallad af ett omedelbart därpå följande ywr. Står det på grund af det anförda fast, att någon skrifvare i ganska stor utsträckning transponerat æ-former ur sitt eget mål till en dialekt, där de tre ändelsevokalerna bättre hållits åtskils, så är det klart, att jämväl någon del af de ofvan uppräknade skrifningarna med a för samnord. a måste hafva detta ursprung och således icke direkt återspegla värkliga språkformer. Ty vår skrifvare kan ej antagas haft en sådan otur med sina konstruktioner, N:o 2. 118 O. F. HULTMAN. 8 84. att han uti ord med samnord. a insatt endast 2, u eller motsvarande och & endast i ord med samnord. 2 eller «. Det är t. o. m. sannolikt att de under i)—k) och n)—v) anförda a-skrifningarna alla kommit til på nämnda sätt, till den del de icke till äfventyrs hafva uteglómmandet af ett æ-streck att tacka för sitt a. Vi skola i $$ 85—87 finna, att fórsvagningen af àndelsevokalen « till «e delvis grundar sig på ljudlagar, hvilka begränsat densamma till särskilda ställningar. I somliga ordgrupper, nämligen just de under i)—k) och n)—v) exemplifierade, kräfves fórsvagningen samtidigt af två sådana speciallagar. Nu äro inom dessa grupper exemplen på a för samnord. a i för- hållande så fåtaliga, att de icke kunna anses ådagalägga att någon af Cod. B49:s dialekter här bevarat den ursprungliga vokalen. De äro ej flere än man väntar hafva uppkommit genom felaktig konstruktion af den ofvannämnde skrifvaren samt genom det i handskriften ganska vanliga (jf. $$ 12, 51) utelämnandet af det diakritiska strecket i bokstafven «c. Det är alltså mer än sannolikt, att ingen af dialekterna i alla ställningar bevarat ändelsevokalen a. Däremot måste en genomgående försvagning af densamma till € hafva egt rum åtminstone i någon af dessa dialekter. Inom ingen ordkategori återger vår handskrift ändelsevokalen a uteslutande genom «a; man möter där talrika exempel på æ äfven inom sådana kategorier, där icke någon af specialljudlagarna kan hafva åstadkommit öfvergången. Se under a) och b) här ofvan. En försvagning af ändelsevokalen « till e i alla ställningar kommer till synes äfven i UL:s textkodex: jf. Noreen, Aschw. gr $ 141 anm. 1. Jämväl forndanskan (utom forn- skånskan) karakteriseras som bekant af samma företeelse. Af denna företeelse hafva naturligtvis icke de bland Cod. B49:s dialekter varit del- aktiga, hos hvilka de trängre begränsade öfvergångarna af a till e hört hemma. För att utröna, huruvida redan i H cod. [B 49—1609 gjort sig gällande dialekter, som i vissa ställningar bevarat ändelsevokalen a, och sådana, som underkastat den en genomgående försvagning till e, vilja vi undersöka, huru Cod. 1609 förhåller sig i afseende à de ordgrupper, där öfvergången a > «c icke kunnat framkallas af de nyss omtalade specialljudlagarna. Den visar här i regeln a, utom i annär, annärs, annän, annät, hvarest à är vida öfvervägande. Se vi bort från dessa former, hvilkas suffixvokalisation tydligen ej har något med den all- männa utvecklingen a > «€ att góra!, så inskränker sig ä-skrifningarnas antal — deras nämligen, som i Cod. B49 ega ett motstycke med a eller e — till 29.2 Men af dessa 29 förekomma ej mindre än 23 på ställen där H cod. B49 har en skrifning med ce Dä det sistnämnda inom ordkategorierna i fråga är händelsen blott i ett mindretal fall — uti 191 1 Jf. beträffande densamma Kock, Fsv. ljudl. s. 117. ? allän asm. A. 3 pr; brinnändi dsm. V. 20; bughä ds. Kg. 7; enäst adv. JE. Lu; farändi farände nsm. Kk. 21.2; npm. Kk. 1 pr; forskilä mannum dp. M. 26; gang daghä ap. p. 14 pr; gitä 3 ppi. Kg. 2 pr. b. 9 pr; géwäs 3 ppi. I. 4; grawä bakka ds. Æ. 18.4; innän prep. M. 37 pr., pb. 7.1 (2 g.); lmmü ap. M. 15.1; qwickün asm. p. 4.3; samä dpn. Kg. 10; sannäst nsn. V. 20; sarün asm. M. l.i; senär adv. komp. A. 10.1; senüdhü arf as. 7. 10.:; skipät nsn. H. pref; swarä gp. p. 3.1; swarü inf. Æ. 24; swarändi swarände ns. Kg. 6.1, Æ. 16.1: tıltalände ns. Æ, 16.1; wighänds waknum dp. Kg. 10. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 119 af 644: se ofvan under a) och b) — torde man häraf fà sluta, att de hithörande orden i Cod. $ 84. [B 49—1609 füretett afväxlande a och @ i àndelsen. — Hvad äter beträffar grundhandskrifterna för U codd. B 12, Sch. och B49, så har det all sannolikhet för sig, att de konsekvent visat æ också i de utanför specialljudlagarnas invärkan stående ordkategorierna, i ófverensstàmmelse med förhållandet i Codd. B 12 och Sch.! Gentemot den här rådande konsekvensen bär den vacklan mellan a och «e, som möter i Cod. B49, afgjordt prägeln af oursprunglighet. — Emellertid torde icke blott någon af H cod. [B 49 —1609:s och alla U cod. [B 12—Sch.—B 49:s dialekter genomfört den allmänna öfvergängen af a till e: den har ock med säkerhet känne- tecknat B49-skrifvarens egen dialekt. De ofvan omtalade skrifningarna med 2 och « für samnord. a härröra utan tvifvel, für så vidt de förutsätta en dylik behandling af detta, fràn honom. Den del dàraf, som äterger ord, hvilka blott genom den allmànna fórsvag- ningen af a kunnat erhålla àndelsevokalen e, tillhör nämligen både H cod. B 49 och U cod. B49, men saknar fullständigt motsvarighet i H cod. 1609 samt U codd. B49 och Sch. — Beträffande o-skrifningarnas provenans jf. $ 90. $ S5. Samnord. a i svagtonig — d. v. s. helt och hället obetonad eller svagt bitonig — stafvelse har fórsvagats till e, ifall det medan ljudlagen vàrkade var slutljudande. Samma behandling har det undergätt, om det efterföljdes af ett ur samnord. x utveckladt slutljudande r eller af mediopassiv- märket. I ställning efter nasal, dàr a-ljudet var nasaleradt, inträdde försvag- ningen senare àn i ófriga stàllningar. Att en af vokalens ställning i slutljudet och i samnord. svagtonig stafvelse betingad üfvergàng a > € egt rum i någon af Cod. B49:s dialekter, framgår otvetydigt däraf, att handskriften i långt större utsträckning återger samnord. a genom @ hos de ord, där båda de nämnda betingelserna varit för handen, än hos de öfriga. Ett dylikt förhållande fram- träder i synnerhet inom den del af de hithörande orden, uti hvilken en rotstafvelse med sonanten a, e, i, o eller u, antingen omedelbart eller åtföljd af en mellanstafvelse med samnord. a, eller ock en mellanstafvelse med 2 eller u föregår ändelsestafvelsen; vi skola i det följande om denna del använda uttrycket kategorien I. De ord af denna kategori, i hvilka ändelsevokalen följer på en kort rotstafvelse och alltså samnordiskt haft stark biton, företrädas — se exempelsamlingarna under a) i föreg. $ — 270 gånger af skrif- ningar med a, 147 g. af sådana med «e. Såsom representanter för orden med inljudande, på lång rotstafvelse eller mellanstafvelse följande, d. v. s. samnord. svagtonig ändelsevokal — undantagandes dem med r = samnord. z eller mediopassivmärket till slutkonsonant, om hvilka se här nedan — hafva åter antecknats 290 a-skrifningar och 110 æ- (o-)skrifningar — alla uppräknade under b) och h) i föreg. $. Men de ord, i hvilka ändelsevokalen står slutljudande i samnord. svagtonig stafvelse, återgifvas, för så vidt ordet är osammansatt eller ingår som 1 Vi taga här, liksom öfverallt där det talas om den „genomgäende“ eller ,allmünna* försvagningen af ündelsevokalen a till æ, ingen hänsyn till det möjliga bevarandet af a i ett eller annat afledningssuffix. Ett sådant undantag från den allmänna fórsvagningsregeln, hvilket har till orsak en starkare betoning af stafvelsen (med semifortis eller fortis), röjer sig i UL:s textkodex, jämte en al- ternativ tillämpning af den i samma suffix: jf. Kock, Fsv. ljudl. s. 140 f. N:o 2. 120 O. F. HULTMAYN. 8 85. senare led i en sammansättning, 118 g. genom a-skrifningar och ej mindre àn 775 g. genom skrifningar med «c (9). Dessa skrifningar eller exempel på desamma finnas anförda i föreg. $, under g) och k). I väsentligen samma proportion — 11: 106 — förekomma a- och @- skrifningar i det fall att ordet fungerar som förled i en juxtaposition, såvida man nämligen ser bort från de nedan behandlade exempel, där ändelsevokalen föregås af nasal konsonant; de öfriga stå att finna under f) och j) i föreg. $. — Den påpekade motsättningen återfinnes, om än mindre utpräglad, också hos de ord, där ändelsestafvelsen följer på en rotstafvelse med y, € eller o, antingen omedelbart eller så att en stafvelse med samnord. a står emellan — hvilka vi kunna benämna kategorien II. Frekvensförhällandet mellan a och «e (v) är här hos de kortstafviga orden 22: 106 — se under 1) i föreg. $; hos orden med inljudande ändelse- vokal i samnord. svagtonig stafvelse 8: 41 — se under m) därsammastädes; men hos orden med slutljudande ändelsevokal i samnord. svagtonig stafvelse, för så vidt de ej fungera som förled i en juxtaposition, 26: 369 — se under r) och v) därsammastädes — och för så vidt de göra det, 3: 55 — se under q) och u) i samma $. Inom de skilda grupperna hafva då gjorts samma uteslutningar som ofvan. Ungefär lika öfvermäktiga a-skrifningarna som inom de ordgrupper, där ändelsevokalen står slutljudande i samnord. svagtonig stafveise, äro æ-skrifningarna hos de ord, i hvilka ett af samnord. s uppkommet slutljudande » följer på den svagtoniga ändelsevokalen. Hos dem som tillhöra kategorien I är a-skrifningarnas antal 6, æ-skrifningarnas 31 — se föreg. $ under c) och i); hos de till kategorien II hörande de förras 2, de senares 15 — se därsammastädes under n) och s). Och ibland de skrifningar, som återgifva ord med mediopassivmärket efter den i samnord. svagtonig stafvelse stående ändelsevokalen, äro likaså æ-skrifningarna mångfaldt talrikare än a-skrifningarna. Mot de nyss anförda talen svara här 3 och 33 — se föreg. $ under d) — samt 6 och 53 — se samma $ under o) Dessa fakta synas icke medgifva någon annan tydning, än att ett af slutljudande, ur samnord. z framgänget r eller af mediopassiv- märket efterföljdt a i afseende à den försvagning till e, hvarom här är fråga, behandlats liksom det slutljudande. Vi sågo ofvan, att ord med slutljudande, samnord. svagtonig ändelsevokal såsom förled i en juxtaposition företrädas af æ-skrifningar ungefär lika ofta som ifall de hafva en mera själfständig funktion. Härifrån gifves det emellertid, såsom där blef antydt, ett viktigt undan- tag. I det fall att den framför juxtapositionsfogen stående ändelsevokalen föregås af nasal konsonant äro a-skrifningarna vida talrikare. För kategorien I är frekvensförhällandet mellan dem och æ-skrifningarna 63: 45 — se föreg. $ under e) (för kategorien II 0: 4 — se föreg. $ under p) och t). Vi minnas att där nasal ej föregår ändelsevokalen motsvarande tal är 11: 106 (resp. 3: 55). Orsaken till att a, efter hvad det sålunda vill synas, i nämnda fall kvarstått liksom efter kort rotstafvelse och i inljudet, kan ej gärna vara någon annan än den nasalitet, som åtminstone i vissa nord. dialekter tillkommit denna ändelsevokal efter nasal konsonant. Att icke hvarje af nasal föregånget a förblifvit oberördt af vår ljudlag inses emellertid däraf, att de osammansatta eller som senare sammansättningsled använda ord, som innehålla ett sådant, i fråga om a- och æ-skrifningarnas relativa frekvens förhålla sig alldeles som de öfriga. Bevarandet af a på det förra hållet synes under dylika omständigheter äfven förutsätta, att detta ljud lika litet inuti en juxtaposition som i inljudet af ett enkelt ord varit under- Tom. XXXIH. Hälsingelagen. 121 kastadt försvagningen. Men ett sådant förhållande innebär, dà man i juxtapositionernas för- 8 85. leder har afväxlande «a efter nasal och «c efter öfriga konsonanter, att denna växling icke kunnat uppkomma efter det bàgge lederna sammanvuxit till en enhet. Den mäste hafva före- funnits redan mellan de olika fórlederna i deras användning som själfständiga ord och repre- sentera den behandling slutljudande, samnord. svagtonigt « undergàtt pà den tid dà dessa juxtapositioner i allmänhet uppkommo. Sävida det varit nasaleradt torde det alltsà hafva motstätt försvagningslagen ännu någon tid efter att det för öfrigt fallit offer för densamma. Den i det föregående konstaterade ljudlagen har icke blifvit påvisad i någon annan nordisk fornurkund. Men det förefaller högst sannolikt att östsvenskan låtit slutljudande, samnord. svagtonigt a försvagas till @ innan det bortfall af detsamma egde rum, som är karakteristiskt för nämnda dialektgrupp (jf. Hultman, Östsv. dial. $ 1.4). Och den i Cod. B 49 iakttagna behandlingen representerar måhända ett tidigare stadium jämväl af den, som mer eller mindre tydligt spåras i Sm. L, Söderk. R, Kopparb. Priv., textkod. af MELL m. fl. fsv. urkunder och återfinnes uti nutida mål i Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen: att såväl in- som slutljudande a blifvit «e i svagtonig ändelsestafvelse.! Jf. Karlsson och Kock i den senares Fsv. ljudl. s. 310 ff.; Noreen, Aschw. gr. $ 141; Lundell, Sv. landsm. I. 2 s. 129; språkprofven Sv. landsm. I. 6 s. 6, 11 ss. 130 ff. o. 138 ff.; Åström, Sv. landsm. VI. 2 s. 78 ff, XIII. 2 s. 67 ff; Lindgren, Sv. landsm. XII. 1 s. 140 f. (o. 143). Af vikt für bedómandet af den fóreteelse, hvarom denna S handlar, synes det egendom- liga förhållandet vara, att a, om på detsamma följde ett af samnord. z uppkommet slutlju- dande r eller mediopassivmärket, blifvit @ liksom om det varit slutljudande. Att det palata- liserats af den päföljande konsonanten — en tanke som ju ligger nära — mäste anses ute- slutet. Ty äfven © har i samma ställning blifvit delaktigt af den försvagning till e som denna vokal, jàmsides med a, undergätt i slutljudet uti svagtonig stafvelse: se hàrom $ 91. Förhällandet i fräga tyckes snarare gifva vid handen, att det egentligen icke àr voka- lens egenskap af slutljudande, utan stafvelsens egenskap af slutstafvelse pà urnordisk ståndpunkt, som jämte svagtonigheten utgjort den nödvändiga betingelsen för öfvergängen. De stafvelser, i hvilka man under den litterära spràkperioden finner inljudande àndelsevokal, hafva mestadels i urnordiskan varit mellanstafvelser. Undantagen härifrän utgóras förnämli- gast just af stafvelserna med slutljudande, ur z utveckladt r till slutkonsonant. Också det af mediopassivmärket efterföljda a-ljudet har städse pà urnordisk ständpunkt tillhórt en slut- stafvelse; mediopassivformernas uppkomst genom sammansmältning af resp. aktivformer med det reflexiva personliga pronomenet är som bekant en jämförelsevis ung fóreteelse. Natur- ligtvis kan man icke tànka sig saken sà, att den ifrágavarande differentieringen af ändelse- vokalen a skett redan under den urnordiska perioden. Det mäste hänga sà samman därmed, att vid tiden fór differentieringen de stafvelser, som i urnordiskan varit slutstafvelser, pà nàgot sátt — väl med afseende à aksentueringen (eller kvantiteten?) — skilde sig frán dem, som under samma spräkperiod utgjort mellanstafvelser. 1 Emellertid har a i sådan ställning bevarats (eller återställts?) i de nämnda målen, om därpå följt r eller n, och bortfallit i de västerbottniska och jämtländska (liksom i östsvenskan), om det varit slutljudande. Måhända gäller det likväl, åtminstone i vissa delar, icke om alla dessa mål N:o 2. 16 122 O. F. HurnTMAN. Hvad i fóreg. S anfordes om en allmän ófvergàng af àndelsevokalen a till e, sà väl som de ofvan berórda exemplen pà a i ställningar, dár man enligt den här pävisade ljudlagen väntar e, utesluter naturligtvis, att denna gjort sig gällande i alla Cod. B 49:s dialekter. Den iakttagna motsättningen i afseende à a- och æ- (o-)skrifningarnas frekvens mellan de ordgrupper, där vàr ljudlag fordrar a, och dem, i hvilka den fordrar e, är för handen säväl i H som i U. Für H äro proportionstalen, hvad kategorien I beträffar, resp. 505: 230 och 105: 690; hvad beträffar kategorien II resp. 27: 121 och 30: 400. För U àr àter frekvensför- hällandet inom kategorien I resp. 118: 72 och 28: 255, inom kategorien II resp. 3: 30 och 7: 92. I väsentlig, om ock icke fullstàndig öfverensstämmelse med värkliga förhällandet har vid dessa beräkningar ljudlagen antagits fordra a i juxtapositioner, där en nasal föregär den i slutet af den làngstafviga förleden befintliga vokalen, och @ i sådana, där en annan konso- nant föregär den. — Äfven i H cod. 1609 àr samma motsättning tydligt skónjbar. Undersöka vi de skrifningar som svara mot de till kategorien I hörande exemplen i Cod. B 491, så finna vi à ena sidan efter kort rotstafvelse a 288 g., ä 17 g., och i inljudet efter làng rotstafvelse eller mellanstafvelse (utom framför slutlj 7 = samnord. z samt mediopassivmärket) a 160 g., à 12 g. Ur räkningen hafva härvid lämnats de skilda (osynkoperade) bójningsformerna af annar, hvarest a móter 58 g., ä 68 g.; om detta ords undantagsställning se s. 118. I slutljudet af längstafviga ord, för så vidt de utgöra förled i en juxtaposition och nasal föregår vokalen, anträffas a 70 g., à 10 g. À andra sidan fórekommer i slutljudet efter làng rotstafvelse eller mellanstafvelse, fränsedt det fall att ordet fungerar som förled i en juxtaposition, a 418 g., à 178 g. I nämnda fall, utom efter nasal, upptráder a 56 g., à 25 g. Hos làng- och flerstafviga ord finna vi slut- ligen framför slutljudande r = samnord. z a 18 g., à 2 g. och framför mediopassivmärket a 9 g., à 9 g. Inom kategorien II äro de motsvarande talen, à ena sidan 89: 22, 22: 8 och 2: 17, à andra sidan 97: 200, 15: 22, 2: 5 samt 23: 19. Huruvida de bâda handskrifterna hvar fór sig kommit sig til de hos dem fórefintliga spären af ljudlagen eller âtminstone delvis àrft dem från grundhandskriften, vore svårt att afgöra, om ej en särskild omständighet satte oss i stånd därtill. Skrifningar med oriktigt insatt 2 eller u för samnord. ändelse-a, sådana som de s. 117 omtalade, anträffas också i H cod. 1609, om än i mindre antal.? För det mesta — i 10 fall af 12 — koincidera de med dem i Cod. B 49, hvarför det ej kan vara något tvifvel om att de härstamma från H cod. [B 49—1609. Och ytterligare torde man i fråga om dessa skrifningar kunna pästä, att det sammanfallande af àndelsevokalerna a, à och w i e, som förutsättes af desamma, varit inskränkt till ett speciellt fall: dà vokalen stod, slutljudande eller efterföljd af slutljudande r = samnord. » eller af mediopassivmärket, i samnord. svag- tonig stafvelse. Ty i alla 12 befinner sig det felaktiga 2, w i sådan ställning, och att detta 1 Till icke så få af exemplen i Cod. DB 49 saknar Cod. 1609 en jämförlig motsvarighet. Detta förklarar den bristande öfverensstämmelsen mellan de här följande sifferuppgifterna och de ofvan lämnade. 2 Äsyftar juxtapositioner med nasal framför vokalen i slutet af den làng- eller flerstafviga förleden. 3 De äro arfwir np. M. 37 pr., arwi bolä ds. 7E. 7.1, brinnändi dsm. V. 20, brudhgummi ds. ZE. 21, körkiuni gs. Kk. 20, klockari ds. Kk. 5 pr., owormaghi as. 7E. Ta, thüssi asf. Kk. 15 pr, Winnis 3 ppi. Æ. 14.3; halw apf. M. 15.1, midhlungu mann ds. V. 5 pr., til gangu inf. I. 16. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 123 vore blott en slump har tydligtvis ganska ringa sannolikhet för sig. — I motsats till H cod. $ 85. [B 49—1609 synes U cod. [B 12—Sch.—B 49 icke innehållit några spår af den ljudlag, hvarom denna $ handlar. Säsom redan i den föregäende blef antydt, visar säväl Cod. B12 som Cod. Sch. konsekvent skrifningar, som vittna om en genomgäende! försvagning af ändelsevokalen a, och man har allt skäl att hos grundhandskriften förmoda samma konsekvens. Härmed stämmer det väl üfverens, att säsom statistiken här ofvan utvisar @-skrifningarnas frekvens i U cod. B49 är nägot större och nägot jämnare än i H cod. B49. De spär af vär ljudlag, som enligt samma statistik finnas i den förstnämnda, stamma troligtvis från B 49-skrifvaren, liksom säkerligen delvis äfven de i den sistnämnda befintliga. Det mäl han för sin del hufvud- sakligen använde — hvilket icke var hans egen dialekt, där förhällandet torde varit ett annat: se $ 84 — kännetecknades efter all sannolikhet just af den ifrägavarande behandlingen af ändelsevokalen a. I HL:s företal, hvars författare han synes vara (S 2), förekommer nämligen à ena sidan agha loss, allan, almoghanom, hawa, lagha (2 g.) *, liwa, taka; & andra sidan almose, bygge, gope, hielpe, kaste, nefse (2 g.), penninge, welborne, perre, pithstle, eple; mot regeln endast skipet, mesteren samt gopa. $ 86. Samnord. a har öfvergätt till e i en stafvelse, som vid ljudlagens genomförande föregicks af en starktonig stafvelse med sonanten y, æ eller 9, antingen omedelbart eller sà att endast stafvelser med samnord. a till so- nant stodo emellan. Om inflytande fràn en dialekt med dylik behandling af samnord. a vittnar den olika proportion hvari skrifningar med a och sádana med @ fórekomma hos de ord, där vokalen icke befinner sig i nàmnda stállning och hos dem, i hvilka den gór det. Denna proportion àr fór den del af de hithórande orden, som icke berórts af den i föreg. $ pävisade ljudlagen (d. v. s. dem i hvilka vokalen stär efter kort rotstafvelse eller i inljudet — utom framfôr r = samnord. A och framför mediopassivmärket — eller, föregängen af nasal, framför fogen i en juxtapo sition 3) à ena sidan 623: 302 — se exempelsamlingarna under a), b), h) och e) i $ 84 — à andra sidan 30: 151 — se under D, m), p) och t) därsammastädes.* För den öfriga delen, för hvars vidkommande äfven nyssnämnda ljudlag influerat pà æ-skrifningarnas frekvens, àr âter pro- portionen à ena sidan 133: 945 — se auf. $ under o), d), f) g), i)—k) — à den andra 37: 492 — se anf. $ under n), o), q)—s), u), v). 5 Den vokalharmoniska differentieringen af a, hvaraf sálunda Cod. B 49 innehäller spär, har först upptäckts af Kock i vissa andra fón. urkunder; i Fsv. ljudl. ss. 116 ff, 165 ff. samt Arkiv V s. 75 ff. läses hans framställning af företeelsen. Se äfven R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 56 f£, Zetterberg, Bjärköar. ljud- o. böjn. lära s. 27, och Noreen, Aschw. gr. $ 1 Jf. dock s. 119 not 1. 2 Det senare lagha har kommit till genom transposition af en dat. plur. laghe i skrifvarens eget mål. I denna form återgår emellertid ändelsevokalen sannolikt på samnord. 2. Se formläran. 8 Jf. s. 122. ^ Proportionstalet är för de ord, där den föregående stafvelsen innehåller a 429: 144, e 16: 11, 2 35: 45, o 50: 51, w 93: 51, y 0: 12, e 23: 106, o 7: 33. 5 Proportionstalet är för ord, i hvilka den föregående stafvelsen innehåller a 56: 271, e 23: 168, 2 33: 358, o 10: 83, u 11: 65, y 9: 72, e 20: 288, g 8: 132. N:o 2. 124 O. F. HULTMAN. $ 86. 135. I den form hvari vokalharmonien uppträder i vär handskrift äterfinnes den i Cod. Holm. À 58 (Jóns Buddes bok) och späras dessutom i textkodex af SML och af Bj. R samt i Sk. L:s Stockholmskodex m. fl. fön. urkunder.” Den behandling af a, hvarom här är fråga, har naturligtvis varit främmande för dem af Cod. B 49:s dialekter, hos hvilka vi i $ 84 uppvisat en allmän ófvergàng af ändelsevokalen a till e; och att den varit det för än flere, är själfklart på grund af a-skrifningarna inom de ordgrupper, där vokalharmonien kráfver «c. Dessa skrifningar torde — till den del de äter- gifva värkliga spräkformer: jf. s. 117 f. — grunda sig på den dialekt, som karakteriserats af den i föreg. $ behandlade öfvergängen a > æ. Ty att den sistnämnda och vokalharmoniófver- gàngen a > æ icke successivt intrádt i en och samma dialekt, utan tillhóra skilda dialekter, hvilka i vär text afsatt hvar sitt skikt af a- och æ-skrifningar, framgär af att, sásom vi sett i anf. 8 och hàr ofvan, æ-skrifningarna hos den del af de under endera ljudlagen fallande orden, som jämväl falla under den andra, äro talrikare än hos den äterstäende delen. Af den statistik öfver a- och æ-skrifningarnas frekvens i H och i U, som meddelades i föreg. $, framgär äfven att samma pà vokalharmoni tydande olikformighet i ätergifvandet af samnord. a visar sig inom hvardera. Huruvida den gjort det i H cod. [B 49—1609, är en frága, pà hvilken endast kan svaras, att det möjligtvis àr fallet. Ocksà H cod. 1609 företer en dylik olikformighet, sásom man làtt kan finna af de statistiska uppgifterna rórande denna kodex i füreg. $. Men à andra sidan är det, enligt hvad som framhólls därsammastädes, tro- ligt att U cod. [B 12—Sch.— B 49 visat genomgående æ för ändelsevokalen a. Det synes dà icke osannolikt, att spären af vokalharmoni i U cod. B 49 härröra fràn B 49-skrifvaren, och tänkbart, att de i H cod. B 49 àtminstone delvis hafva samma ursprung. Under sin sträfvan att använda den för honom främmande dialekt, hvars behandling af a föreg. $ utredt, skulle han blandat in former hvilka han, utan att göra sig reda för motsättningen, tillegnat sig ur någon annan. Uti HL:s företal (jf. $ 2) finner man i själfva värket gopa och mesteren. $ 87. Samnord. a har sannolikt åtminstone i slutljudet försvagats till e, ifall det var helt och hället obetonadt (vare sig att stafvelsen fóljde omedelbart pà tonstafvelsen i ett ord med aksent 1 eller af en mellanstafvelse skildes frän tonstafvelsen). Att utom den ljudlag, som behandlats i $ 85 och äfven fordrar öfvergäng till e i sådan ställning, en annan med denna begränsning gjort sig gällande inom Cod. B 49:s dialekter, synes troligt på grund af a- och æ- (o-)skrifningarnas olika frekvens hos de till kategorien I hörande ord med samnord. svagtonig slutvokal, i hvilka denna fullständigt saknat aksent, och de ófriga, där den haft svag biton. På det förra hållet finner man, såsom exempelsamlingarna under j) och k) i $ 84 kunna bestyrka, 5 skrifningar med a mot 173 med @ — alltså nästan konse- kvent æ-skrifningar; på det senare 119 a- och 708 «@- (o-)skrifningar — se under f) och g) i samma &. Uttryckt i procent är frekvensförhällandet resp. 3: 97 och 14: 86. De hithörande ord, som utgöra fórled i en juxtaposition, öfverensstämma fullkomligt med de öfriga och hafva därför hàr sammanförts med dem; dock ej de, i hvilka nasal föregär den slutljudande vokalen (bland dem finnas inga med denna obetonad). Hos ord med inljudande àndelsevokal âterfinnes ej förhällandet i frága. Likväl àr det hithórande materialet för ringa att medge en bestämd Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 125 slutsats, att inljudet ej berörts af vär ljudlag. Man kunde ock à andra sidan vilja i den nyss $ 87. pàpekade frekvensskillnaden se blott en tillfällighet; men hàremot talar, att en analog fre- kvensskillnad kan iakttagas hos orden med samnord. 2 uti ändelsen ($ 99). En försvagning af a i obetonad stafvelse till «€, ehuru icke bunden vid slutljudet, Spáras ocksà i SML:s textkodex, enl. Rob. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 57 ff. En sådan kan ock tänkas utgöra första steget mot den i y. fornsvenskan iakttagna reduktionen af hvarje obetonadt ändelse-a till ett slags e-ljud, om hvilken se Kock, Fsv. ljudl. ss. 270, 361 o. Noreen, Aschw. gr. $ 149 (men äfven Östergren, Arkiv XVIII s. 17 ff.). Inom kategorien II skönjes ingen sådan motsättning mellan ord med obetonad och med svagt bitonig ändelsevokal, som vi iakttagit inom kategorien I.! Detta är helt naturligt under förutsättning att den ljudlag, hvarom här är fråga, tillhör samma dialekt som den i föreg. $ behandlade vokalharmonien; den förra har i så fall inom kategorien II icke åstad- kommit någon öfvergång af a till @ utöfver den, som framkallats af vokalharmonilagen. Och någon annan kan den knappast tillhöra. De dialekter, som kännetecknas af en allmän öfver- gång af àndelsevokalen a till e eller af den i 8 85 påvisade behandlingen däraf, hafva denna ljudlag förutan erhållit æ för slutljudande obetonadt a. Att ännu flere behandlingssätt vore representerade i Cod. B49:s dialekter har man intet skäl att antaga; i $ 84 har framhållits, att man knappast får sluta därtill af vissa a-skrifningar som kunna synas antyda något så- dant, enär de troligtvis icke återspegla några värkliga språkformer. Det sistnämnda gäller också om de fåtaliga skrifningar, hvilkas a strider mot den här afhandlade ljudlagen. — Märkas bör, att också SML röjer inflytande af såväl denna som en vokalharmonisk differen- tiering af a. Af ljudlagen i fråga innehåller H cod. 1609 inga tydliga spår. U codd. B12 och Sch. hafva ej påvärkats af den, liksom säkerligen ej häller deras och U. cod. B49:s grund- handskrifter: se s. 119. Inom Cod. B49 är däremot dess inflytande märkbart såväl i H som i U. I den förra är proportionen mellan a- och æ-skrifningarna för ord där vår ljudlag fordrar @ 3: 125, för öfriga ord med svagtonig slutljudande vokal 94: 526; i den senare resp. 2: 48 och 25: 181 — allt inom kategorien I. Det synes därför icke osannolikt, att det åtmin- stone delvis är genom B 49-skrifvaren denna ljudlag gjort sig gällande i vår handskrift. Detta följer ock af samhörigheten mellan densamma och vokalharmonien i Cod. B 49, sävida-den senare till någon del härrör från B 49-skrifvaren (jf. föreg. &). $ 88. Samnord. a har, om det omedelbart föregicks af en hufvudtonig kort stafvelse med sonanten v, assimilerats till w. Detta framgår af bughu as. p. 14.2 — bughu skut ns. b. 144. Helt säkert hafva vi här icke att göra med skrifningar af det s. 117 omtalade slaget, med felaktigt insatt u. Härför borgar dels den upprepade förekomsten af bughu — trots att exemplen på oblikformen af detta ord äro endast 5 — dels och framför allt att detsamma 1 Frekvensförhällandet mellan a- och @- (o-)skrifningarna är här för den förra ordgruppen 2: 32, för den senare 27: 392 (hvartdera motsvarande 6 och 94 9/,). N:o 2. 126 O. F. HULTMAN. $ 88. hvardera gängen àterfinnes i H cod. 1609, som annars aldrig visar 2 eller w för samnord. a efter kort rotstafvelse. Däremot kunna dessa skrifningar utan svärighet stállas i sammanhang med vissa pà „tilljämning“ beroende former i nutida nordsvenska dialekter. För särskilda mål i Härje- dalen uppgifves (af Lundell, Sv. landsm. I. 2 s. 128) fo!a 'fále', posa 'pàse'; lova “lofva’, sovn ‘sofva”, toin "tåla — hvilka former utan tvifvel utgått från äldre obl. fula, pusa; inf. luba, suba, bula. Ljudlagen har likväl i ingen händelse varit värksam i alla Cod. B 49:s dialekter. Jämte ofvannàmnda skrifningar förekomma i handskriften ej mindre än 35 med a eller æ für samnord. a efter kort rotstafvelse, innehällande w. Dessa skrifningar, bland hvilka märkes bughe d, as. Kg. 7, Æ. 142, V. 8 pr. stå att finna bland de exempel, som under a) omtalats i 8 84. Den öfverensstämmelse mellan H codd. B 49 och 1609, som ofvan påpekades, ger vid handen att redan H cod. [B 49—1609 innehållit exempel såväl på utveckling till u af samnord. a i ifrågavarande ställning, som på en afvikande behandling däraf. Samnord. :. S 89. Samnord. 2 kvarstår, med de inskränkningar för hvilka redogóres i $8 90—94, såsom 2 Härom vittna en stor mängd skrifningar, af hvilka de allra flesta ätergifva detta ljud genom bokstafven 7: a) alin as. H. 7 g. ex. Kk. 12. gupir np. Kk. 1 pr. banin ns. M. 22. (biupa:) bupin asm. p. 7.3 (2 g.) — forbupit nsn. Kk. 211 — obupin nsm. p. 144 — olbupin nsf. A. 24. brutin nsm. Kk. 21.2, Kg. 10; brutit n, asn. H. 10 g. ex. Kk. 16 pr. dreghit nsn. Kg. 10 — handraghit asn. M. ind. drepin n, asm. H. 7 g. ex. Kg. 2 pr; U. ind.; npn. ZE. 6 pr. (2 g.); U. 2a (2 g.), 6.2; drepit nsn. M. 22, V. 6 pr. 1. fapir ns. U. 9 pr. — mop'r fapir ns. U. il qi galin nsm. M. ind., 2.1. giwin nsf. U. 5; giwit nsn. A. 13 [2 g.], 82 — wt giwin 3 ppk. U. 242. gripin nsm. M. 16. 1 Formen analogisk; se formläran. hafwin 3 ppk. U. 71; hafwit asn.! Kk. 16 pr. himiriki himirike as. Kk. 21.2, Kp. 7; hy- miriki as. Kk. 91.5. kumin nsm. Kg. 7, 10; nsf. U. 10.1; kumst nsn. U. 12 — wt kummin nsm. A. 11. lutine ap. U. 9.. mykin asm. Æ. 14 pr.; U. 10.2; mykit n, asn. la ox RC 2 1 aU ex ch metin metni (9: metin) nsf. b. 91 (2 g.). (-samin) enzamin nsm. Kk. 7. skilis 3 spk. U. 1l. skurin nsm. Kg. 94. slaglin (9: slaghin) nsm. Kg. 2 pr. stulit nsn. M. 31.4. synir np. Kk. 1 pr. takin nsm. H. 4 g. ex. Kk. 5 pr.; nsf. Kg. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 10, A. 21; takit n, asn. H. 6 g. ex. Kk. 19.5 — a takin nsf. V. 21; U. 6 pr. — — hertakin her takin nsf. Æ. 13353 U. 16.2 — laghtakin lagh takin nsf. JE. 2 pr.; U. 2 pr. — raantakin nsf. JE. 2 pr.; U. 2 pr. — wptakin nsf. Æ. 16 pr. — wald takin nsf. U. 20 — wip takit nsn. U. 1a. b) (bani:) hald bani ns. M. 38 — raapbani ns. M. 38. Diskup? o. d. ds. H. 21 g. ex. Kk. 1.ı. bupi ds. p. 1a — tillbupi ds. M. 12. beri 3 spk. A. 13.7; U. 8a. CHER MAIRE er ARC elo I. fa, 25.1 (2 g.). ficti ds. V. 8a. früpi ds. H.-4 g. ex. Kk. 21 pr.; U. 21 — anfripi ds. b. 14 pr. — kyrkiu fripi kirkufripi ds. Kk. 21.2 (2 g.) — snekiu fripi ds. M. ind. — hwarfripi (9: warfr.) ds. b. 14 pr. — ping« fripi ds. M. ind. (fyri:) firi adv. H. pref. giwi gifwi 3 spk. H. 20 g. ex. Pref; U. 6 g. ex. 8 pr; 3 ppk. Kk. 4 (2 g.), 6.1. hawi o. d. 3 spk. H. 49 g. ex. Kk. 16.1; U. beszex les Sr DD Ein 7e ex. Kg: 2 pr. hini npm. U. 16 pr. kumi 3 spk. V. 15. kyni ds. U. 112, 16 pr. (lagh:) skiplaghi ds. H. 4 g. ex. Kg. 64. (lip:) kirkiugarpz lipi ds. Kk. 21.2. luti lyti ap. Æ. 9.1; U. 4 [5] g. ex. 74. 1 Formen analogisk; se formläran. 127 (tapilsi:) hftapilse as. H. præf. (-tugher:) biltughir npm. Kg. 2 pr. (wæra:) werin 3 ppk.! M. 142, p. 8 pr; U. 25 pr; werit warit asn. H. 6 g. ex. Kio LU TOME (weria:) werin 3 ppk. U. 24.2. ? (maghi:) owormaghi owrmaghi ns. H. 9 g. ex. Kk. 19.1. maæti ds. b. 9 pr. samt? nsm. Kk. 19.5. skipi ds. H. 5 g. ex. Kg. 7. skipi 8 spk. I. 10 pr. skuti ds. Kg. 10. stapi ap. Kk. 10. (stigher:) norpstighi ds. Kg. 11.1. seli 3 spk. I. 15. seii 3 spk. Kp. 5, V. 84. Taki taki 3 spk. H. 46 g. ex. Kk. 5.1; U. 27 EXOxIEDI-MONDDkEIS Dre nem ko pr.; U. 5 g. ex. 71 — fortaki 3 spk. V. 15. taki ns. b. 13 pr. (4 g.). tali ds. Kk. 1.2 (2 g.) — sylf tala ds. Æ. 122. (tigher:) attætighi num. M. ind. — fiuratighi firatighi num. U. 2.1, 6.3. witi 3 spk. V. 1. (wera:) weri o. d.! 3 spk. H. 32 g. ex. Kk. 12.2; U. 6 g. ex. 1.2; 3 ppk. H. 14 g. ex. Jd ans 10/5 ive KÖRDES JW Jus (weria.) weri 3 spk. H. 10 g. ex. Kk. 16 pr; U. 25.1. wepi 3 ppk. A. 16.1, M. 31 pr. pripi nsm. L 10 pr. p. 18 pr; U. 25.1. ° 2 Jf. dessutom skrifningarna fap’r ns. H. 7 g. ex. Kk. 11.1; U. 19 g. ex. 1 pr.; fap’r fap'r 8 89. ns. U. 15 pr. (2 g.); mopor fap’r mop'r fap’r ns. Æ. 12.1; U. 15 pr., 16 pr. (2 g.); qui&'r npm. Kk. 1 pr; sak’r np. U. 25.1; sum'r summ’r npm. Æ. 16.1 (2 g.) Förkortningstecknet ^ brukas i de fsv. urkunderna, utom für er (er) och för e (c) i ställning framför r — hvilket är det ursprungliga — jämväl för ir och för à framför r. Hvilkendera bokstafven resp. bokstafsförbindelsen som afsetts i hvarje särskildt fall, dä det blifvit insatt i vär text, kan icke afgüras. 3 Jf. äfven de tvetydiga biskup’r ds. Kk. 17 pr., 18.1 (se not 2) och bisk’r "biskop ds. Kk. 17.1; betr. deras -r se s. 104 not 8. N:o 2. 128 O. F. HuLTMAN. $ 89. e) (bapir:) bepin bapin n, apn. H. 5 g. ex. Kk. 1Epr UA gi ex. 3a: bundinnsm. V.5 pr. —laghbundinnsm.M. 28.1. bundin ap. M. 32 pr. (-dyghnis:) samdyghnis adv. M. 35. (fa: fangin nsm. H. 5 g. ex. Kg. 93; nsf. U. 6 pr; fangit asn. H. 8 g. ex. Kk. IA us Uh Ge 10, JB fallin nsm. H. 4 g. ex. Kg. 6.1. fyllin 3 ppk. U. 112. gangin 3 ppk. U. 16.1; n, asm. Kk. 16 pr., 19.2; apn. Kg. 1.1; gangit asn. U. 18 — at gangin asm. U. 10.2 — vnden gangit nsn. V. 144. guldit asn. b. 81; U. 25.1 (4 g.); guldin npn. Kk. 51; U. 25 pr. (hugga:) halshuggin nsm. Æ. 16 pr. Hwarghin adv. Kk. 164. hwærghin nsm. V. 12. (helghi:) manhelghi balkenom ds. A. 2. — manhelghis maal np. M. 38. kiurtil ns. U. 10 pr; as. U. prol. (lata:) bort latit asn. V. 13.3 — forlatit nsn. AB Jang U gx liggin 3 ppk. U. 6.2. lighris boot as. Æ. 16.1; lighris bot’ lighirs botr ap. U. ind., 22 pr. (leghi:) loske leghis lozkieleghis gs. Æ. 1.2; VU. iler lekirin ns. M. 14a. (-lendis:) inlendis adv. A. 16.1; U. 21 pr. (2 g.) — wtlændis o. d. adv. V. 16 pr.; 10/5 22 qoos (RS d) bapir nm. Kk. 14, I. 2; U. 112. gifvir (9: gifnir) npm. I. 7. iemnir iempnir npm. I. 2; U. 1 pr. kristnir npm. Kk. 1. lestis bot’r ap. M. ind. rapin 3 ppk. U. 7.5. (iki) himerikis gs. Kg. 11.1 — norikis gs. p. 15 (2 g) — swerikis gs. b. 15 (2 g.). (-sinni:) ofsinni® arff oe. d. as. JE. 18 pr.; U. - ind., 17.pr. (2 g). skiftis skifptis gs. Kg. 2 pr., AR. 8.2, M. 19; U. 9 pr., 10 pr. (2 g) — preskiftis o. d. gs. H. 33 g. ex. Kk. 15.1; U. 1.4, 5, 6.3 — booskifptis ep as. U. 11.» — boskiftis fastur (9: -er) np. U. 11.2 — skiptis lut as (Is fene syskin syskni (0: syskin) ns. U. 11.2; np. A. 82, 11, 12Ipr5 U. TIE 27 syskana (2: -ns) gs. U. 11 pr. syskini o. d. n, as. U. 5 g. ex. 11 pr.; np. U. 4 g. ex. 81 — samsiskini sam siskini ns. U. 14 (2 g.). wighis wighi gs. A. 10 pr.; U. 10 pr. (winna:) till wnnin nsm. M. 32 pr., V. 143; ni (Uf. witnis maal ap. p. ind. — witnis men np. p. 84. pessin asf. AR. 4. ertır 0. cd. adv. Au. 300 (2 ex)» 13%; Ur: 151; prep. H. 16 g. ex. Kk. 20; U. 4 DMX OA. Ængin ængin n, asm. H. 27 [28] g. ex. Kk. IP UK 10 Sr ex Teens Eb. npn. U. prol. erfwin erwin 3 ppk. U. 21.2, 25 pr. erwipi ds. V. 11.1.! mangir npm. Kg. 6 pr. nempnir 3 spi. Æ. 161; nemdir npm. Kk. 2.1. runir np.? b. 15. 1 Jf. äfven (s. 127 not 2 samt) syst’r ns. H. 7 g. ex. Æ. 11; U. 15 g. ex. 1 pr.; fapur syst’r ? Formen analogisk; se formläran. ns. U. 1 pr. (2 g); mop'r syst'r ns. U. 1 pr. (2 gj; efÜr o..d. adv. H. 8 g. ex. Kk. 9; Ul: 18 g. ex. Prol; prep. H. 30 g. ex. Kk. 1.2; U. 15 g. ex. Ind.; eft! efpt' prep. H. pref, I. 13 pr. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 129 rymir 3 spi. U. 21 pr. Renir renir 3 spi. H. 5 g. ex. M. 17: U. 1 DD Ost sattir npm. Kg. 2.2 — 0 sattir npm. Kg. 22. e) fellis 3 spi. U. 6.2; 3 spk. A. 6 pr.; U. 6 pr, 2; 3 ppk. Kk. 164. giftis 0. d. 3 spi. Z8. 7 pr.; U.4 g. ex. 7 pr.; 8 spk. ZB. 7 pr. (2g.); U- 7? pr. (2 g.); 1. hittis 8 spi. M. 31.4, Kp. 3. hempnis 3 spi. Kg. 1 pr., 1; hempdis 3 spti. Kg. 1 pr. klandis 3 spk. U. 242. kennis 3 spi. M. 14.1 — wip kennis 3 spi. U. 10. nempnis 3 spi. Æ. 163; 3 spk. Æ. 16.1; 3 HOUR (on ad. donc EOS Gy Gb Bi Spb i05 D dl). Uf TIRES: Spk. H. 7 g. ex. Kk. 12.1; 3 ppk. Kk. 7. f) kullinum ds. U. 18. landinu landine ds. Kg. 11 pr., p. 14 pr. rapini (2: -ine) ds. M. 22. g) aki 3 spk. V. 15; 3 ppk. Kk. 1.. akri aghri ds. M. 32 pr., V. 8 (2 g.). (alder:) moor aldri ds. U. 22 pr. wighir 3 spi. Kk. 21.5. S 89. wener 8 spi. A. 16.1. erfwir 3 spi. U. 3.1, 12 pr.! spillis 3 spi. V. 11 pr. stefnis 3 ppk. b. 6 pr. (stepia:) staddis 3 spti. Æ. 16 pr. synis 3 spi. U. 114. wighis vighis 3 spi. A. 13.1; U. 19. (winna:) laghwinnis 3 spk. M. 33. witis 3 spi. M. 17. (witna:) withnis 3 ppk. Kk. 21 pr. wenis 3 spi. U. 5. (pinga:) laghpingis 3 spk. U. 254. ændis 3 spk. Kk. 20. erfwis eruis 3 spk. Æ. 11; U. 11 pr. rikit as. Kg. 6 pr. (retter:) ezoris rettinum ds. Kg. 6 pr. aldri aldi (9: aldri) adv. H. 5 g. ex. Kg. 3.2; IU Don Ie (alster:) sieng'r alstri ds. U. prol. 1 Jf. dessutom (s. 127 not 2 samt) all’r o. d. npm. H. 18 g. ex. Kk. 1 pr; U. 2.1, 12 (f. alt asn.); bab’r nm. H. 14 g. ex. Kg. 6.1; brenn’r o. d. 3 spi. M. 2.1, V. 243 (2 g.); U. 17 pr: Bygg'r bygg'r 3 spi. H. 5 g. ex. Kk. 24; bolfast'r npm. Æ. 16.1; fylgh’r 3 spi. A. 14 pr; hem- fylgh’r ap. U. ind; mep fylgh’r np. U. 2.1; fyll'r 3 spi. M. 14.1, p. 10 pr; Fynd’r np. M. 35; watn fynd’r ap. M. ind; veghe fynd’r ap. M. ind.; mysfyrm’r 3 spi. U. 2.1; fell'r o. d. 3 spi. H. 22 g. ex. Kk. 1.; feld’r npm. p. 8 pr; Fest’r fest’r 3 spi. H. 4 g. ex. Kk. 15.1; U. 14, 18; gift'r gipt’r 3 spi. U. 1 pr., 8 pr., 1; gild'r npm. I. 4; gifn’r npm. p. 8.1; bryllops gerp’r ap. U. ind; wrgierp!r (o: wpg.) ap. V. ind.; wtgerp'r ap. b. 14 pr; gestr np. Æ. 23; Hitt'r hitter 3 spi. H. 6 g. ex. M. ind; hefp'r np. V. 16 pr.; hempd’r ap. Kg. ind.; lep’r 3 spi. leder Kg. 5 pr; mang’r npm. Kk. 18 pr, M. 144, p. 10 pr; myrp’r 3 spi M. 16; nempn'r 3 spi. p. 12; nempd’r npm. Kk. 2.1; nest’r npm. Æ. 13 pr; U. 11.2; prest^r np. Kk. 24, 7; Ring’r 3 spi. Kk. 6.3; wm sip'r adv. I. 17; skif'r o. d. 3 spi. H. 4 g. ex. I. 3; 2æempskyld’r npm. JE. 12.5; spillr 3 spi. V. 2; send’r 3 spi U. 2 pr. (2 g); takn’r npm. p. 8.1; tyltr ap. Æ. 142; wigh’r npm. I. 8 pr, V. 5 pr; wr 3 spi. p. 1.1; went’r 1 spi. U. 10.1; zorbe awerl’r np. Kk. 20; yrk'r 3 spi. M. 36; preng'r 3 spi. V. 8.1; estr 3 spi. U. 3 pr; est! 3 spi. Æ. 3 pr. N:o 2. 17 8.89. 130 O. F. HULTMAN. (annar:) apri npm. A. 24. WS DE KC NUS le en RATE NIUE ex. 10.1; erfwi ds. U. 25 pr. — bryst arfwi ds. U. 11 pr. — magh’r arwi magh’r arfwi ds. A. 13.7; U. lla. (arwi:) wigharfwi ns. A. 15. (-atti:) malatti ns. A. 164. bali ds. V. 20. barni ds. A. 101; U. 6 g. ex. 7.3 — frille barni ds. A. 14.2; U. 24 pr. (föras ojn Lal NE So S Kin pr INT EX 3. bapi nm. A. 14.2; U. 15 pr; n, apn. A. 12.1, M. 34 pr. brandi ds. V. 20 [2 g.]. byrpi 3 spk. U. 16 pr. byrpi ds. U. 104. (bænker:) brupbenki ds.! A. 24. diki dykt (o: diki) ds. V. 4; as. V. 4; ap. V. ind. duldi 3 spti. Æ. 164. dypi ds. V. 141 (egha:) Aghi aghi 3 spk. H. 6 g. ex. Kk. 14; 10/5 il, (0) To (SNI 20s EU Sis CAEN join, NG. 28) Jer: fasti 3 ppk. Kk. 15 pr. (fiski:) fia fiski ds. V. 14 pr. — fiski watni ds. V. 14 pr. fiuri nm. U. 11 (2 g.). frammi adv. b. 7.2. feldi 3 spti. V. 84. festikone festi kone ns. U. 2 pr. (2 g.); as. U. 9L prz fest kono as. U. 2. pr. gang? 3 spk. H. 4 g. ex. A. 15; U. 8 g. ex. ar goy ss Ide 89) DE WO 0 garpi ds. H. 15 g. ex. Kk. 10 — kyrkıu garpi kirkiugarpi ds. H. 5 g. ex. Kk. 18 pr. — reste garpi ds. Kk. 21.2, 4. ind. — kulfiski watnum dp. V. 1 Formen analogisk; se formläran. gialdi gieldi 3 spk. H. 9 g. ex. Kk. 63; U, 81; 3 ppk. Kk. 6.3. oeları "as. V 8 pr., 3 Que.) ap. Vins fughle. gildri as. V. 8.3. gulli ds. Kp. ind. (gæra:) gierpi 3 spti. Kg. 94. (gærpa:) gierpi 3 spk. V. 19 pr. gesti ap. M. ind. (hand:) hendi ds. A. 1634 — harms hendi ds MESZ TE (hawa:) hafpi hafwpi 3 spti. V. 7, 10. (hog:) huggi ds. Kg. 10. (hogga:) huggi 8 spk. V. 15. (hon:) henn? ds. Kg. 3 pr; U. 4 g. ex. 1. husi ds. V. 2 (2 g) — sanghusi ds. Kk. 21:2. hwerti hwarti konj. H. 4 g. ex. Kk. 14; U. 8 pr., 11 pr., 24 pr. helti ns. Kp. 3. inni adv. U. 17 pr. iemni 3 ppk. Kg. 11 pr. ien? järn” ds. AR. 16 pr. kafwli ns. M. 19. klepi ns. A. 14 pr. — a klæpi as. U. 10 pr. — kirkiu klepi kyrkiu klepi ap. U. 10 pr. (2 g.) — messu klepi np. Kk. 3 — owirklepi ns. U. 10 pr. (kulli:) samkulh adj. U. 18 (2 g.) — synd'r- kull adj. U. 13, 14 [2 g.]. (kera:) kieri 3 spk. Kk. 20; kiærpi 3 spti. JE. 16 pr. land? ds. H. 4 2. ex. Kg. 3.2; U. 21 pr. — helsingie landi ds. Kg. 6.1, A. 16 pr. Hero, y yos desc Mens PAG TL 38. Us one Liggi liggi 3 spk. H. 7 g. ex. Kk. 6.5; U. 6.1, 10:13 9 ppk. 22. ONDES UP?" lighri ns. U. 22 pr. liki ds. Kk. 19.2. Iyti (9: lili) 8 spk. V. 24.3. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 131 legg? 3 spk. V. 2. lengi adv. M. ind.; U. 8 pr. (leti:) blopleti blotleti (9: blopl.) ns. Kg. 10; as. Kk. 21.5, M. ind., 1 pr. mal? ds. Kg. 9.2, M. 15.1. manni ds. H. 14 g. ex. Kk. 16 pr; U. 13, 8 pr, 21.2 — formanni ds. Kk 20 — forskile manni ds. M. 26 — gifpte manni ds. U. 1 pr. — 3lgierningis manni ds. Kk. 21. — laghmanni ds. Kk. 19.3 — Zænsmanni lenzmanni ds. p. 41, 6 pr. — meplungu mann (o: meplunge m.) ds. V. 5 pr. mwnni ds. V. 90. merki marki (9: merki) as. H 5 g. ex. V. 1; ap V. 12 (8 g) — bolz merki as. V. 924 — skoghe mtrki skoghi merki (9: skoghe m.) ap. V. ind., 13.2 — steen meærki ns. V. 13.2; as. V. 13.2 — tre m’ki as. V. 1382. merki 3 spk. V. 15. nempni nenpni (9: nempni) 3 spk. Kg. 64 (2 g.). nesti sv. nsm. U. 7.3. presti ds. Kk. 2.ı. queldi ds. Kp. 7 (2 g.). rani ds. Æ. 24. TAPIS SDK Al. Su, 16.1: U. 7:3; 10.1, 28.8. rikt ds. M. 24 — himiriki hymiriki as. Kk. 212,5 — iorpriki ds. Kp. 7 — sweriki SR MID ask Ke lepr: renti 3 spti. U. 6.3. retri dsf. U. 104. retti ds Kk. 13 pr. sanki 3 spk. U. 2 pr. (siatti:) sieti nsm. U. 25. silfwri ds. Kp. ind. Sm ds MES I 8 Ik NC ex. pr. n 1 Formen analogisk; se formläran. N:o 2. (sitia:) sati 3 sptk. Kk. 10. skifte 0. dads ig DE as U. ind. MOMpr:; ap Kp. 3 — waghna skipti ds. M. 15.1. skuldi 3 sptk. I. 2, V. 7, 16 pr. standi 3 spk. p. 11. stapgi ns. 1. 11.2. strengi ds.! Kg. 10. synt 3 spi. Kg. 3 pr. (sælia:) saldi 3 spti. I. 6, Kp. 1. (-seri:) fulseri as. M. 14.1, 2. (seti:) forseti as. Kg. 4.ı. uppi haldi (0: u. halde) inf. M. 27. vii wii adv. H. 4 g. ex. Kg. 10; U. 2a (2 [8] g.), 16.3. waldi ds. U. 1 pr. warpi ‘ansvare 3 spk. M. 1.1, 31.2. waini vatni ds. A. 13 pr. 7, M. 37 pr. — fiski watni ds. V. ind. wighi ds. b. 41 — wighiwalle ds. Kk. 19.1. witi viti ‘bevise 3 spk. H. 7 g. ex. A. 1.55 Use oc Dn ONDE EP ex: RTE js de (witi:) blopuiti ns. Kg. 4 pr. witni o. d. n, as. H. 8 g. ex. Kk. 161; U. 16.2, 3; n, ap. H. 17 g. ex. Kk. 14 — tweggie manna witni II manna witni i-es qos. ie (Ur aub (wera:) wari 8 sptk. M. 314. (-werki:) daghwerki daxwerki as. Kk. 1.2, DEAD AR kat werpi ‘värde ds. V. 14.3. pingi ds. H. 26 g. ex. Kg. 4.1; U. 25a. biufti pyufti ds. M. 312, 34 pr; as. M. 34 pr. piufwi ds. M. 34 pr. (presk:) vlu preski ds. p. 15. pessi npn. U. 11 pr. (emni:) bye empni as. V. 15. $ 89. 132 O. ængi ds. V. 8; as. V. 9, 19 pr. engti asn. Kk. 15.2; ænxi gsm. U. 12. ) fepernis fep’mis gs. I. 14 pr; U. 17 pr. (8 g) — fep’rmis frend’r np. U. 7.3, 11.2 — fap’rnis witu ds. I. 14 pr. (gærning:) illgierningis manni ds.* Kk. 21.3. hambrungis gs. Kg. 11 pr. i) domarin ns. U. 254. (eghandi:) malzæiandin ns. M. 15 pr. klokkarin ns. M. 35. j) betri komp. asf. U. 19. dyri komp. nsm. M. 2 pr.; nsf. AR. 2.1; npm. A. 24. fap’rni feperni o. d. n, as. U. 6 g. ex. 1 jr ds SIND ND ONE ex: I pr. frensemi ds. M. 38. forstunni adv. U. 7.1. gerningini ds. M. 22. krumunni ds. Kk. 21.5. kunungi konungi ds. H. 7 g. ex. Kk. 2 pr. (kerandi:) kierendi ns. Kg. 64. leghri komp. npm. Kk. 19 pr. (-menningi:) fiop’rmeningi ns.* M. 38. k) borin nsm. U. 15 pr. borit nsn. U. 1a (2 g.) 6.3. dreghin nsm. Kk. 21.. 1 Formen analogisk; se formläran. F. HuLTMAN. erfwi erui 3 spk. A. 12 pr., D. 43; U. 8 g: ex. 12473 pK Ur 13: (-lowandis:) olowandis adv. V. 14 pr. mop'rnis moprnis (9: mop’rnis) gs. U. 11.2, 17 pr. (8 8.) — mop’rnis frend'r np. UST» undir prep.? Kk. 21.3. 3 swarundin (9: -endin) ns. p. 6.1. pripiunginum ds. Kk. 21.4. mop'rni moprni (9: mop’rni) ns. U. 4 8. ex. op ds PH pr REDE riki (9: rikri 1. rikari) komp. npn. Æ, 4. retteri komp. dsm.! Kk. 19.5. skyldesti sup. npm. U. 12. syskini sykini (9: syskini) * ns. U. 11 pr., 2, 12; np. U. 8.1, 11 pr., 12 — samsiskini sam siskini ns. U. 14 (2 g.). Systlingi ns.* M. 38. (toker:) fatokari komp. npn. ZH. 4. undi prep. Kk. 19 pr. piufnapi ds. M. ind., 28.2. erwipi ds. V. 11.1. * komin nsf. U. 14, 2.1; komit nsn. U. 24.2 — till komit nsn. U. 17.1 — wt komin wt kommin nsm. AR. 11; U. 11 pr. ? Anfüres bland exempel med obetonad ändelsevokal, emedan ordet i de nutida nord. spräken allmänt har och alltså väl redan i fornspräket haft aksent 1. Det samma gäller om wnd prep. Kk. 19 pr., owir(klepi ns.) U. 10 pr. och iuer prep. Kg. 10 i det följande. Jf. Kock, Alt- u. neuschw. Accent. s. 49. 3 Jf. dessutom (s. 127 not 2 samt) vnd’r wnd’r prep. H. 12 g. ex. Kk. 19.5. ^ Jf. dessutom följande förkortade skrifningar, som kunna föreställa sådana med 2, men äfven sådana med e l. @ för samnord. 7: klok’r 'klockare' ns. Kk. 6.2,3; konung! kon’ k’ ds. Kk. 15 pr., 19.5, Æ. 14 pr. — Orden med samnord. obetonadt i framför slutljudande x representeras i Cod. B 49 blott af det tvetydiga (jf. s. 127 not 2) kunest’r npm. U. 11.2. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 133 (luter:) twe lotir np. U. 94. opit nsn. M. 31 pr. (skera:) blaskorin apn. Kg. 7. 1) biscopi ds. ZB. 13.5. fori prep. Kg. 3.2, b. 6 pr. giori 8 spk. Kk. 214. m) hepit nsn. Kk. 11 pr., 1 (2 8.). (lopa:) forlepit asn. Kg. 10. losim 3 ppk. M. 15 pr. n) Domir 8 spi. Kk. 19.5, b. 11. (eghn:) wm eghnir ap. b. 9 pr. ferir 3 spi. V. 11. (los:) lutlosir lotlosir npm. H. 4 g. ex. Kk. o) bepis 3 spi. U. 3 pr. botis 3 ppk. Kk. 214, A 24. Domis domis 3 spi. H. 5 g. ex. Kk. 19. p) bondin ns. U. 9.1, 104. (kop:) boolkopine ds. U. 94. a) bond? ns. M. 31.1; U. 4. bot: 3 spk. p. 13 pr. domi ds. Kk. 19.5, 20, b. 4 pr. domi 3 spk. U. 254. dopi 3 spk. Kk. 11.1. eldi ds. A. 13 pr. gozi ds. Æ. 10. gomi 3 spk. M. 38. (gora:) giorpi 3 spti. Kg. 1 pr. (stiala:) piufstolin apn. M. 30; péufstoht asn. S 89. M. 29. sworin nsm. Kg. 6.2. (lof:) olofwi ds. V. 11.1, 13.1. skob? 3 ppk. Kk. 2.1. morghin as. U. 4. (-sori:) epzoris boter ap. Kg. ind. — ezoris rettinum ds. Kg. 6 pr. ! 14 — saklosir npm. Kg. 6 pr., 7; U. 25 pr. Losir lesir 8 spi. H. 5 g. ex. I. 9 — atr losir 3 spi. U. 25.1.? Fopis fopis 3 spi. Æ. 11; U. 10a (2 g.). legghis (9: leghis) 3 spi. U. 23.3. okis 3 ppk. M. 18. (sori:) ezorit o. d. ns. Kg. 24 (3 g.), [4.1]. (-hofpi:) rishofpi ns. JE. 184. (holmber:) stokholmi ds. A. 16 pr. (2 g.). (koster:) ankosti ap. 3 V. 24.2. kopi ds. M. 29. kopi 3 ppk. I. 2; kopti 3 spti. Kp. 1, 3 — ar kiopti 3 spti. I. 7. kopi iorp’r ap. V. 16 pr. lopti 3 spti. V. 84. (-noti:) skipnoti ds. Kg. 8. 1 Jf. äfven (s. 127 not 2) samt brop'r ns. H. 9 g. ex. Kg. 6 pr.; U. 14 g. ex. 1 pr; fap’r brop'r fap’rbrop’r ns. Æ. 15; U. 1 pr. (2 g.), 16 pr; mop’r brop'r ns. Æ. 15; U. 1 pr. (2 g.); doti'r ns. JE. 14.2; U. 7 g. ex. 8.3; mop'r ns. H. 8 g. ex. Kk. 11.1; U. 21 g. ex. 1 pr; fapur mop'r fap’r mop’r ns. Æ. 121; U. 4 g. ex. I pr; fostermop’r fostr mop’r ns. U. 23.3 (2 g.); mop'r mop’r ns. U. 5 g. ex. 1 pr; opt’r prep. M. 314. 2 Jf. dessutom (s. 127 not 2 samt) dop'r npm. Kk. 1 pr; fop’r 3 spi. M. la; etr 3 spi JE. 13.&, M. 32 pr; kopi iorp’r ap. V. 16 pr; Kiop’r kop’r 3 spi H. 4 g. ex. M. 29; Legh'r 3 spi. Kp. 4, V. 10; Lep'r lep'r 3 spi. M. 154, p. 15; Lop’r lop’r 3 spi. V. 8 pr. 1; saklos’r npm. Æ. 14.3; mop’r 3 spi. V. 8.1; snep'r 3 spi. M. 15 pr; sorgh’r ap. Kp. 6: wep'r 3 spi. V. 8.2; op’r 3 spi. V. 5 pr. i; 3 Formen analogisk; se formläran. N:o 2. 8 89. r t — — — 194 skoghi scoghi ds. H. 7 g. ex. M. 16. (skokker:) frende skokki ds. A. 2 pr. skoti "sköte" ds. U. 11.2. (boa:) wel boim npn. Kk. 2.2. frenzemis spiel frensemis spiel as. Kk. ind., 15 pr., 2. hoghri komp. npm. Kk. 19 pr. ajling ds. As. 13.3; U. 15.1; as. U. 16... brutlik’r nsm. Kg. 6 pr. bryplinger np. U. 11.2. bygning ns. V. 17.1 (2 g); as. Kk. 24, V. 17.1. — kyrkiu bygning as. Kk. ind. 1.2 — quarne bygning as. V. 174. daghlike adv. V. 2. frestning as. Kp. ind. feninge skalle as. b. 15. festning ns. U. Lu; gs. U. 1 pr; as. A. 1.3; U. 13 (2 g) — festninge fe n, as. Kk. 15.1 (9 SR U. 11 6 g.), s; ds. U. 1a — festninge male gp. U. 1 pr. — festninge stempne o. d. ds. Æ. 1.4; U. 1a (2 g.). forninge gs. A. 1.3 — forninge fe ds. A. Test gening ds. Kg. 3 pr.; gerningum dp. Kg. 4 pr., M. 16; giernningun (9: -en) ns. Kg. 6.1; gerningini ds. M. 22; gerningune (9: -ene) as. Kg. 1 pr. — forgernig’r (09: -ning’r) ap. M. ind. — illgierningis manni ds. Kk. 21.3; llgeninge mannom ilgeernimgz mannom dp. H. pref. (2 g.). gestning gæstnüg (0: -ning) as. Kp. ind., 7. Hwilikin hwilikin nsm. I. 6 (2 g.); nsf. Æ. iex [U ex (helmnänger:) halning as. V. 14a. helsing’r np. Kg. 11 pr.; helsingie 0. d. gp. Kg. 6 pr. (2 g.), 10 — hælsingiæ landi 1 Jf. dessutom (s. 104 not 3, s. 127 not 2 och) kost’r ap. Kp. ind.; ankost’r ap. ? Formen analogisk; se formlüran. O. FE: HuLTMAN. (stokker:) hoffstokki ds. V. 6 pr. — knestokki dS VASONDIE (wera:) sein 3 ppk.? U. 11 pr. owirklepi ns. U. 10 pr. norghi ds. AR. 16 pr. ds. Kg. 6.1, A. 16 pr.; helsinge lande gp. H. præf. helsinske apm. Kg. 7. (kristning:) barnaa kristning as. Kk. ind. kerling ns. Kk. 11a. | laghlike o. d. adv. H. 11 g. ex. Kk. 194; U. 6 g. ex. Ind. — wlaghlike adv. A. ile liusning as. M. ind. — Iysninge witnum dp. M. 344, 35, 36. minning as. V. 13.3 (2 g.). minninge ap. I. 144. (-mænninger:) flop'rmeningi ns. M. 38 — premenninge ns. M. 88. penning as. Kk. 6.1, 10, M. 35; penninger np. I. 3; penninge pennige (9: -inge) np. Æ. 14.3; U. 24 pr. (2 g.; gp. H. pros; ap. El. la sex PRE 6.1.2026 pr, 25 pr. — festepeninge ap. V. 10 — peningz oll as. Kg. 4.ı. regning as. U. 7.3. rætlikæ adv. b. 1 pr., 6 pr. skyfling ns. Kg. 6 pr. (skoghning:) skegning as. V. ind. styltingx rast (9: stytting& r.) ns. V. Vals. Systlingi ns. M. 38; syslinge ds. A. 14 pr.; syslinger np. U. 11.2. sytning as. T. 15 (2 g.). 15; as. Kp. 4. Tom. XXXIII. Hülsingelagen. 185 (setning:) saksetning as. b. ind. — wepsep- wepning ns. Kk. 19.5; as. p. 11. ning as. Kp. ind. (ymning:) ofningee gs. I. 17. (wighning:) hiona vigning hionæ wigning as. erfwinge arfwingie ns. Æ. 10 pr; U. 11.5; Kk. ind., 9 — kyrkiu wigning as. Kk. arwingie as. U. 16.5; arwing’r o. d. ind. np. Kk. 14, JE. 12 pr., M. 30; æruinge willing as. I. 8.1. gp. Kk. 14. wirklike adv. b.. 15. Medelst bokstafven j, som här blott är en grafisk variant till 7, ätergifves samnord. i någon gång i ordslut efter n: g) witnj 3 spk. p. 7.3. witnj as. b. 10.1 — skrok witnj as. b. 10 pr.; medelst ett y, hvars ljudvärde äfvenledes synes vara ?, stundom efter p: b) fripy ds. A. 24. stapy ap. M. 31.2. gupy ds. H. pref. pripy nsm. U. 254. skupy 3 ppk. Kk. 2.2. e) bapyn nn. M. 142. g) bapy nm. U. 1 pr. bapy konj. Æ. 3.1; U. 11 pr. a) Chofpi:) rüshofpy ns. U. 214. Jf. likväl beträffande gwpy, rüshofpy och skupy $ 94. Också några skrifningar, som ätergifva samnord. ? uti suffixen -2ng- -ning- genom bokstafven u, hafva antagligen i alla Cod. B 49:s dialekter motsvarats af former med 7. De äro följande: aflung ns. Kk. 14; almennung’r ns. V. 14.2; almennunge ds. V. 15; almennung as. V. 16.1; gernung'r ap. Kg. 5.1; walz g'nungg'r ap. Kg. 3.2; pennunge penunge np. A. 143; ap. Kk. 19 pr, V. 18.5, p. 2; festupennung as. V. 10; stempnung as. p. ind.; hemstempnung as. b. ind; wepnung as. p. ind. Dessa skrifningar stå fullkomligt enstaka i den forn- svenska. ja i hela den fornnordiska litteraturen. I alla ófriga urkunder — äfven H cod. 1609 — uppträda samma ord undantagslöst med suffixvokalen 2 (6); såsom af exempelsamlingen hàr ofvan under t) kan ses, göra de flesta vanligen sa jämväl i vär handskrift. Redan det nu anfórda àr egnadt att góra w-skrifningarna misstánkta. Och dà hártill kommer, att Cod. B49 äfven annars inneháller talrika exempel på fórblandning af àndelsevokalerna ($$ 84, 90, 98), kan det knappt betviflas att hàr en sädan egt rum. Den är lätt förklarlig, om bland skrifvarena funnits någon, hvars egen dialekt i större utsträckning brukat suffixformen -ing- i st. t. det vanliga -ung- — såsom fallet är med vissa dialekter af forndanskan, i hvars min- nesmärken fsv. kununger, lepunger, attunger, fiarpunger, pripiunger etc. åtminstone alternativt motsvaras af kuning (t. ex. Er. Själl. L. 2: 68), lething, atting, fiarthing, thrithing etc. Sökte denna skrifvare använda en annan dialekt, där fördelningen af suffixformerna -ing- och -ung- var den i fornsvenskan allmänna, kunde han, om han ej hehärskade den tillräckligt, komma att stundom i misshugg insätta -ung- där det icke var på sin plats. N:o 2. 8 89. $ 89. 136 O. F. HULTMAN. Genom uteglömmande af ett förkortningstecken har samnord. 2 kommit att sakna motsvarighet i bropr ns. Æ. 12 pr. och æftr prep. b. 14.ı. $ 90. Samnord. 2 har uti infortisstafvelse utvecklats till en öppnare vokal. Denna vokal kan karakteriseras såsom ett @-ljud, hvilket åtminstone alternativt är föga utprägladt och i någon mån närmar sig v. Den betecknas därför en och annan gång med bokstafven o. vara ett mera e-liknande ljud. Företeelsen röjer sig i följande skrifningar, hvaraf hufvudmassan äterger ändelsevokalen medelst bokstafven ec: a) bruten asm. Kk. 18.1. giwæn nsf. A. b. b) biscupe ds. Kk. 21.2. (byggia:) byghe 3 spti. V. 15. bere 3 spk. Æ. 82. grawe 3 spk. V. 4. (luter:) lyte ap. Æ. 12 pr. sighie 3 spk. V. 11 pr. b. 1.ı. c) bapen npn. Æ. 6 pr. fallen asm. Kk. 19.5. hyllest ds. I. 17. (-helghi:) manhelgies balk’r manhelies balk’r ns. H. præf., M. ind. (kristin:) iempkristen apn. H. præf. d) baper fylgher fylghier 3 spi. Æ. 14 pr., M. 20. npm. U. 15 pr. fyller 3 spi. V. 28.1. fester 3 spi. Æ. 1a. kenner 3 spl. M. 144. mister 3 spi. Kk. 134. nefner 3 spi. U. 16.3. rymer 3 spi. Kg. 32. Se s. 127 not 2. Formen analogisk; se formläran. Se s. 127 not 3. Se s. 128 not 1. Se s. 129 not 1. Alternativt synes likväl utvecklingens resultat himerike as. H. pref, Æ. 16.1; himeærikis gs. Kg. 11.ı. kumen nsf. A. 1.1.1 scape ns. V. 6.1. skupæ 3 spk. Æ. 13.3. (wita ‘veta”:) hwite (9: wite) 3 spk. V. 18 pr. were "vare ? 3 spk. H. 6 g. ex. A. 16.1; 3 DD Hamon (-læendis:) wtlendes adv. A. 134. rapæn 3 ppk. U. 7.3. (skifti:) preskiftes pre skifles gs. I. 11.1, 2. 16. (winna:) laghwnnen nsm. Kg. 3.2. erwepe as. I. 5.* (-rekt:) affrekter ap. V. 3. rener 3 spi. M. 16. (sip:) um siper adv. U. prol. Skipter 3 spi. I. 8 pr. Spiller 3 spi. V. 234. witer 3 spi. M. 31.s. besser npm. I. 4, p. 7.2.5 Tom. XXXIII. Hälsingelagen. e) byupes 3 spk. I. 15; 3 ppk. b. 7.1. betres 3 spk. I. 13 pr. (-derwa:) forderwes 3 ppk. Kk. 2.2. fylghes 3 spi. V. 1. giptes 3 spi. U. 7.3. gieldes 3 ppk. U. 25 pr. (2 g.). Hittes hittes 3 spi. M. 31 pr. (3 g.), 2. f) garpenom ds. Kg. 2.3. g) alle npm. p. 14.ı. (annar:) apre npm. Æ. 24, 164. (-atti:) malsatte ns. M. 23. barne ds. U. 9 pr; dp.! A. 84. bape bepe konj. H. 12 g. ex. Kk. 5 pr; U. lise eX SE bapæ nm. I 16, V. 12, 23 pr. bipe 3 spk. D. 73. byggie bygie biggie 3 spk. Kk. 24, I. 112, V. 18 pr. betre 3 spk. Kk. 19.s. (egha:) aghe 3 spk.! A. 91; atte 3 spti. H. 4 g. ex. ZB. 14.3; U. 17.1, 25 pr (faster:) boolfaste npm. Kg. 9 pr. (fiski:) laxa fiske as. V. 143 — fiskie huus as V. 14.3 — fiskewatnum dp. V. 14 pr. framme adv. A. 19.5. fylghe as. Kk. 15.2, Kg. 22 — fylghe fal as. p. 4a. fylghe 3 spk. M. 324. fylle 3 spk. H. 4 g. ex. A. 10.1; U. 10.1, 18. (fyrma:) mysfyrme 3 spi. A. 2.. fyrste nsm. Kp. ind. felle 3 spk. U. 25 pr. fempte nsm. U. 11 pr., 12. feste faste (0: feste) 3 spi. Æ. 11; 3 spk. A "Iba. festekona feste kone ns. A. 2 pr.; U. 2 pr. — feste map’r ns. A. 21 — feste- peninge ap. V. 10. gamble dsf.* Kk. 14. 1 Formen analogisk; se formläran. N:o 2. 137 kiennes 3 spi. M. 38. minskes 3 spk. 1. 13 pr. skiptes 3 spk. Kg. 6 pr. witnes 3 spk. M. 14 pr. endes 3 ppk. Kg. 6 pr. (erwa:) arwes 3 spi. U. ind. gange 3 spk. Kk. 15.2; U. 9.1; 3 ppk. U. 16 pr. garpe ds. Kg. 2.2, I. 9, b. 4 pr. gialde gielde 3 spk. H. 9 g. ex. Kk. 63. (gildi:) at^r gieldæ as. V. 20. (hand:) harms hende ds. M. 13. (hawa:) hafpe 3 spti. U. 14. (helagher:) helghe sv. nsm. Æ. 3 pr; U. 3 pr. hitte 3 spti. M. 35 (2 g.), 37 pr. (hon:) henne ds. H. 7 g. ex. Kg. 3.2; U. 5 EHE Al (hwerghin:) hwarte nsn. M. 22. hwerte hwarte konj. Æ. 13.s, V. 242, p. Ip inne adv. H. 5 g. ex. Kg. ll pr.; U. a. (klepi:) a klepe as. JE. 10 pr. — kirkiu klepe ap. Æ. 10 pr. (kenna:) kiende 3 spti. I. 7. (kera:) kiere 3 spk. Kk. 20 (2 g.). lange dsf. Kg. 4 pr. liggie ligie 3 spk. Kg. 3.1, V. 6.ı. lunde ap. Kk. 1 pr. Leggie leggie 3 spk. V. 6 pr., b. 7 pr; 3 ppk. I. 13 pr. (leghi:) losko leghie lokie lepe (o: laske leghe) ds. Æ. 133; U. 18. lengie adv. I. 13 pr. matte 3 spti. M. 31 pr. (maper:) hemulz manne ds. V. 7. miste 3 spk. M. 32 pr., V. 8.3. 18 $ 90. 138 O0. F. HULTMAN. (meli:) lagha till melle as. Kg. 14. (-meri:) landemere ap. p. ind. merkie m’kie ds. V. 13.3; as. V. 3; ap. V. ind., 1, 12. nyte 3 ppk. H. pref. preste ds. Kk. 6.1; np. Kk. 2.2. (quelia:) qualde 3 spti. Kk. 15.1. rape repe 3 spk. Kg. 6.2, M. 22; 3 ppk. Jb TL qs (riki:) himirike himerik@ as. H. pref, Æ. 16.1, Kp. 7 — swerike ds. Kg. 6 pr. ripe 3 spk. U. 2 pr. ryme 3 spk. V. 14.1, 17.1. (-reft:) lerepte ds. Kg. 7. rett@ dsf. Kg. 10. sialwe dsf. Kk. 21 pr. sinnæ ds. U. 20. sinne sine dsf. H. 7 g. ex. JE. 4; U. 73, On ONDE (skifta:) skipte 3 ppk. Kk. 19.4 V. 12. skifte skifpte ds. V. 16 pr; as. Æ. 10 pr. I. 84; U. 10 pr.; ap. Kp. ind. — skogha skifpte ap. V. ind. — waghne skifpte ds. Kg. 5 pr. skulde 1!, 3 spti. Æ. 16 pr.; U. 10.1; skylde 3 sptk. Æ. 1 pr. stande stende (9: standæe) 3 spk. H. 8 g. ex. Kk. 19:5; U. 5, 81; 3 ppk. M. 31 pr., PS jürs LU DOE styre man ns. Kg. 9.1, 2. swerie 3 spk.! ZA. 16.1, M. 36. (seri:) fulsere as. M. 1 pr. scie ds. Kg. 10. trynæ ns. V. 6 pr. trepe ds. I. 11a (2 g.). vie ute adv. Kk. 19.4 V. 9. ) frensimes spiel as. U. 94a. fep’rnes witu ds. U. 11.2. mop'rnes frend’r np. U. 112. ! Formen analogisk; se formläran. 2 Se s. 132 not 3. (wakn:) wighenz vakne ds. Kg. 10. warpæ 3 Spk. M. 38, V. 18 pr; 3 ppk. Kg. 11 pr. warbe ds. Kg. 9.1. watne ds. M. 37 pr., V. 17a. wilde 3 spti. M. 22. wirbe as. Kg. 10. (wis:) wrangwise npm. H. pref. (wist:) inwiste ap. I. 184. wistæ 3 spti. ZB. 1.1, M. 31.4; U. 1a. (witi:) pingwite as. Pp. 3.1. (-witi:) blopuite as. Kg. 4 pr. witne vitne n, ap. H. 4 g. ex. Kk. 17 pr. — tweggie manna witne o. d. ap. Kk. 16.1, M. 17, Kp. 4; U. 252. (wera.) ware 3 sptk. Kk. 21 pr Æ. 164 [2 g.]. wæriæ 3 spk.! M. 20, I. 14 pr. (werk:) wilie werkie viie werke ds. V. ind., 20. wepie 3 spk.! b. 4.2, 11. pinge ds. Kk. 20, JE. 1. pripie nsm.! V. 7. (pyfti:) piufte ds. M. 31 pr; as. M. 31.4. (pykki:) sampykke ds. H. pref. penne nsm. A. 11, b. 14 pr; pesse o. d. nst- HR 5 Sex Kiki 2: TDI BI LOSS ib Goya 18155) [25 ex. Jie, Jl qoia: (eftir:) afpte (0: efpte) prep. Æ. 16 pr. elghe ds.! Kk. 7. (emni:) bye æmpne as. V. 15. engie as. V. 5 pr. enkte 0o. d. n, asn. H. 6 g. ex. Kg. 11.1; U. 4 g. ex. 10.1. erwe 3 ppk. ZE..13 pr. wiliendes gs. Kg. 2 pr. (ywir:) iuer prep. Kg. 10.? Tom. XXXIII. Hälsingelagen. i) eghanden ns. V. 61 — malzeghanden o. d. ns. Kk. 19.5, Kg. 9.2, V. 20. j) arwinne (09: arwænæ) np. U. 24.2. bastapæ 3 spti. M. 16, V. 20. burghupe (9: -ep«) 3 spti. Kp. 6. betre komp. nsf. I. 9. dyrre dyre komp. nsm. Kg. 10, M. 20, V. 243; nsf. ZH. 21. (eghandi:) malseghande o. d. ns. H. 5 g. ex. M. 16. (far: ferre komp. npm, n. Kk. 4, M. 27, pua cQ UP farende nsm. Kk. 21.2; npm. Kk. 1 pr. — weghfarande dpm.! M. 35. fap'rne fepurne (9: -erne) fep’rne n, as. Ji. HAS UE Tor (8 RAREMENT iae Uf. I, 305) [ors (fru:) husfrunne ds. U. 24, 4, 104. hawande hawnde (9: hawende) nsf. A. 13.2; Uj 20: iorpenne ds. Kg. 6 pr. (kirkia:) kyrkiunne ds. Kk. 21 pr. konunge ds. Kk. 20. manape dp * AR. 104. k) goræs 3 ppk. Kk. 7. 1) Fore fore adv. H. 10 g. ex. Kk. 2.2; U. 4 sex Inde pre Eis 9672 ex kic Ira: U. 12 g. ex. 2 pr. — foregiort fore giort n, asn. M. 24; U. 81 — fore m) eghen nsm. V. 142. n) deler 3 spi. p. 11. (for:) welforer walforer (9: welf.) npm. I. 8, pr Vv. Pr. 1 Formen analogisk; se formlüran. ? Se s. 132 not 4. 3 Se s. 133 not 1. * Se s. 133 not 2. 139 scaparen ns. U. prol. minne minnne (9: minne) komp. nsm. M. 28.3; npm. p. 7.1, 8 pr. (-menninger:) almennunge (9: almenninge) ds. V. 15 — premæenninge ns. ! M. 88. mop’rne n, as. U. 71, 17 pr. (2 g.); ds. Æ. jun Gu. 15 10/5 105) q9re: quinde ns. V. 18.3. rikare komp. npn. U. 4. senæræ adv. komp.! A. 104. sunnaste hogher ns. Kg. 11.ı. swarende swarene ns. Kg. 61, Æ. 16.1, p. 3.1. syskine n, as.! U. 11.2 (2 g.). (-talandi:) tiltalende till talande ns. AR. 16.1, p. 32. Ctapilsi:) liftapilse as. H. praef. (-toker:) fatughure (9: -æeræ) npn. U. 4. wiliande nsm. Kk. 21.2. weriende ns. b. 10 pr. piufnape piufnepe ds. M. 32.1, 33, 35. @eldre komp. asf. I. 144. erfwinge arfwingie ns. Æ. 10 pr.; U. 112. erwepe@ as. I. 5.? koms 3 spti. U. 101 — fore leggies iuit, JL. Gt gere 3 Spk. H. 7 g. ex. Kk. 2.»; 8 ppk. Kg. 7. komæ 3 spk. b. 3 pr. moper ns. U. 9 pr. ? forer 8 spi Æ. 7 pr, b. ind., 143 — aff forer 8 spi. V. 1. horer 8 spi. U. 10 pr. (sokn:) hemsokner ap. Kg. ind. * S 90. S 90. o) = = s) e) 140 bepes 3 spi. Kk. 5 pr.; U. 2 pr. bates 8 spk. V. 23.2; 3 ppk. M. 27. Deles deles 3 spi. Æ. 1.2; U. 1.2, 18. O. F. HuLTMAN. Fopes fopes 3 spi. H. 5 g. ex. A. 101; U. TE (xs (e NIUE opes 3 spi. I. 11.2. bonden ns. Kk. 10, 12 pr., Æ. 10.1; U. 7 g. ex. 2 pr. biorne ds.! Kk. 7. (bol:) kirkiu bole kyrkiu bole ds. Kk. 54, p. 3) pr. bonde ns. H. 36 g. ex. Kk. 12 pr; U. 19 EIERN: brepe npm. V. 184. bete 3 spk. H. 160 g. ex. Kk. 1.3; U. 8 g. ex MIDI BL [ON la SI Er er E EEE dome ds. b. 3.1. dope 3 spti.! U. 17 pr. dope npm. U. 11 pr. ennæ dsf. M. 27. eb@ ds. H. 3 2. ex..Kk. I5.pr.; U. Spr., ı — atartan manna epe XVIII manna epe ds. U. 4 g. ex. 5 — XIIII manna epe XIIII manne epe ds. H. 9 g. ex. Kg. 2 pr. — VI manna epe VI mama epe (0: VI manna e.) ds. M. 1.2, 29 — tiu manna epe tiu manne epe ds. U. 10.1, 2541 — XX manna epe ds. U. 8 pr. — tolf manne epe o. d. ds. Kk. joe. ADI Ws ET (UL ons flere komp. n, apm, f, n. H. 18 g. ex. Kk. iL oes IU, 192. 39S als. SA Fore fore 3 spi. Æ. 7.1, M. 24; 3 spk. H. 4 g. ex. Kp. 8; forpe npm. p. 8 pr. — aff forpe 3 sptk. V. 11 pr. (-boi:) landboæ ns. H. 4 g. ex. I. 10 pr. fope 3 spk. JE. 14.ı. gozse gore (9: goze) ds. M. 31 pr. 1. (goper:) gope npm. H. pref. (gora:) giorpæ 3 spti. Kg. 1 pr., V. 15, 17.1. hete 8 spk. A. 2 pr., M. 31.4; U. 2 pr., 6 pr. (hon:) henne ds. A. 1.2. (koster:) ankostæ ap.* V. 24.2. (kopa:) kiope 3 spk. I. 3; kopte kiopte 3 spti. I. 6 (2 g.). lepe 3 spk. M. 31 pr. lose 3 spk. Kg. 6 pr., M. 16, Kp. 5; 3 ppk. M. 28 pr. mere komp. nsm. M. 28.5; U. 10.2; n, asf. Eh TE 5 IK TO foi (mot:) iamlingæ mote ds. Kk. 8 — manepe mole ds. M. 29. mote adv. Kg. 11 pr.; prep. p. 3.1, 11. offre 3 spk. Kk. 10. (sæmia:) sempde 3 spti. Æ. 2 pr. (-sori:) ebzor@ ezore n, as. Kg. 2 pr., 4 pr.; n, ap. Kg. ind., 6 pr. perre dsf. Kg. 6.1. pokke ns. A. 21 (2 g.). (emni:) empne as. Kk. la. gre ns. V. 99 pr. (2 g); as. H. 4 g. ex. M. 28 pr. oc@ ns.1 Kg. 10; as. p. 14.2. ? hoghre heghre komp. n, asf. M. 18, 27, V. 13. Ett fåtal af de hithörande skrifningarna återger àndelsevokalen genom bokstafven »: nefsos 3 ppk. H. pref. ! Formen analogisk; se formläran. 2 Se s. 134 not 1. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 141 g) fersko dsf. Kg. 3 pr. wars 3 sptk. H. præf. i) (eghandi:) malzeghandon ns. Kg. 6 pr. 1) foro adv. Æ. 13.2. I ett antal skrifningar slutligen betecknas den mot samnord. ? svarande vokalen med e: f) (balker:) manhælghi balkenom ds. JE. 24. g) aldre adv. U. 12. Lande ds. H. præf. — ang’manne lande ds. feste 3 spti. U. 18. Kg. 7. gate 3 sptk. H. præf. manne ds. Kg. 4 pr., Æ. 13.8, Kp. 1; U. prol. halfre halfwre dsf. Kg. 6.2 [2 g.]. minne komp. asm.* U. 10.2. hwarte konj. AE. 4. ute adv. U. 232. kere 8 spi. U. 6.5. (walder:) wighiwalle ds. Kk. 124. æncte asn. U. 15 pr., 16 pr. i) mesteren ns. H. praef. Dijae su Spke 6e. ex. Kk 19:5: morpare ns. M. 16. klokkare ns. Kk. 6.3. mop'rne ds. U. 1 pr. konunge ds. H. præf., JE. 14 pr. senere adv. komp. M. 35. 1) fore prep. H. 5 g. ex. Kk. 134. o) bepes 3 spi. Æ. 8 pr.; U. 112. a) (bol:) kyrkiu bole ds. Kk. 24. pegne epe ds. Kg. 6.2 — VI manna bonde ns. Æ. 6.1, 9 pr. epe ds. Kp. 4 — XII manna epe XII bete 3 spk. Kk. 2.1, 18.1. manne epe ds. H. 6 g. ex. Kk. 152. elde ds. V. 19 pr. (2 g.). flere komp. npn. U. 12. (ep:) strintungæ epe ds. p. 15. 0022208. U. 7.3, 10.a. ino. iss sb (S) s Ex dede las UF VA hele 3 spk. U. 10.2. XVIIT manne epe ds. U. 1 pr. — kope ds. V. 14.ı. XIIII manna epe XIIIT manne epe (moti:) a mote prep. b. 1.ı. ds. H. 6 g. ex. Kk. 17 pr. — XZIII (sori:) ezore as. Kg. 4 pr. Om $ i de nyss anförda skrifningarna gäller det samma, som s. 116 yttrades om denna bokstaf såsom representant för samnord., a: sannolikt återger det icke något rent o-jud, utan — jämte «€ — en med talorganen i indifferensläge bildad vokal, i akustiskt hänseende ett æ-ljud med dragning åt s. Ett annat ljud än bokstafven e åsyftar däremot tro- ligtvis bokstafven e i åtminstone en del af skrifningarna här ofvan. Om här blott föreläge en beteckningsvariant till e, vore det svårt att förklara, hvarför den så ojämförligt oftare kommit 1 Formen analogisk; se formläran. N:o 2. S 90. 142 O. F. HurTMAYN. 8 90. till användning där æ-ljudet återgår på samnord. 2, än där det representerar samnord. a eller w (jf. SS 84, 98). Ett indirekt vittnesbörd om utvecklingen af samnord. 2 till «e i infortisstafvelse afgifva äfven en mängd skrifningar, där förstnämnda ljud motsvaras dels af a, dels af u eller, om det föregicks af ett v-ljud, jämte detta af w. Liksom de i $$ 84, 98 omtalade exemplen på i och u (w) för samnord. a (ba) samt a och 2 för samnord. u grunda de sig nämligen på fel- aktig konstruktion af nàgon skrifvare, hvars eget mäl àtminstone i vissa ställningar làtit de tre àndelsevokalerna sammanfalla i ett æ-ljud, medan det han sökt använda kvarblifvit på den ursprungliga ständpunkten. Hvad beträffar skrifningarna med w, hvilka alla efter detta visa ett r, har likväl hans mónster hufvudsakligen utgjorts af de former pà -vur, som i sist- nämnda dialekt fortsätta de samnordiska på v-ljud + sonantiskt r-ljud (se konsonantläran); i hans egen har häraf, liksom af e-ljud + -zr -ir blifvit -ver. Att af dessa skrifningar sluta till en Ööfvergäng vir > vur, såsom Kock i Arkiv XVIII s. 170 är böjd att göra, vore säker- ligen förhastadt. — Af skrifningarna med «a für samnord. à har måhända någon mindre del tillkommit genom uteglómmande af ett æ-streck (jf. $$ 12, 51). Skrifningarna med a för samnord. 2 äro: agha 3 spk. H. 5 g. ex. A. 10 pr.; U. 3.1, 9.1; alla npm. H. 5 g. ex. Pref; U. 15 pr.; arfwa ns. Kg. 6 pr.; barna ds. U. 93.5; bapa konj. Kg. 7; U. 9.1; binda 3 spk. U. 11.2; biupa 3 spk. b. 7 pr.; bonda ns. Kk. 10; bondan ns. A. 10.1; brista 3 spk. Æ. 143; beta 3 spk. H. 17 g. ex. Kk. 15 pr; U. 1.1, 5, 23.3; eghian asm. Kk. 2.2; enna dsf. Kk. 15 pr; epzora ns. Kg. 5 pr; fora adv. V. 18.5; prep. H. 8 g. ex. Kk. 19.4; U. 10.1; fora prep. Æ. 16 pr, V. 3; fora halde inf. Kk. 2.3; fylgha ns. b. 43; festa 3 spk. A. la; fora 3 spk. Kp. 7, V. 6 pr; garpa ds. Kg. 23; giorpa 3 spti. M. 17; hawa hafwa 3 spk. H. 6 g. ex. JE. 1.5; U. 10 pr, 25 pr; himarikas gs. H. praef; henna ds. A. 63; kalla 3 spk. b. 4 pr; koma 3 spk. Kg. 2.2, 5 pr., M. 15.1; kumma 3 spk. V. 7; komenda npm. Kk. 1 pr; kronunna ds. Kg. 113; lagha dp. H. præf., Kk. 20; laghwernapa ds. Kg. 10; manna dp. A. 16.1; optera adv. komp. A. 16 pr; rapa 3 spk. Æ. 83, M. 1 pr; 3 ppk. A. 8.1; rymar 3 spi. U. 21.1; retta dsf. U. 10.1; saklosar npm. M. 31 pr.; sinna dsf. Kk. 15.2, Æ. 9 pr.; szelfwar npm. Kg. 11 pr; skopa ns. Kg. 8, 94, V. 5.1; skifpta as. Æ. 10 pr.; skiltas 3 ppk. A. 1.4; standa 3 spk. M. 17; sweria 3 spk. M. 34.1; soka 3 ppk. Kk. 1.2; taka 3 spk. b. 7 pr.; wip”r takat asn. b. 7 pr; vppa halde inf. V. 18.3; til wnnan nsf. Æ. 5; vrpa 3 sptk. A. 16 pr; wera wara 3 spk. A. 1.2, b. 9.1; pera dsf. U. 2 pr. Af u motsvaras samnord. ? uti: bropur ns. A. la; brenmur 3 spi. V. 19 pr.; ensamun npn. Kk. 113; Fapur fapur ns. H. 8 g. ex. Kg. 6 pr; U. 4 g. ex. 1 pr; fapur fapur fap!r fapur ns. A. 124, 15; U. 1 pr., 16 pr.; mop'r fapur ns. Æ, 15; U. 15 pr.; festupennung as. V. 10; giptur npm. Kk. 6.1; giomun asm. U. 11.2; kristnur npm. Kk. 1 pr; kunnu 3 spti. U. 11.2; kyrkiu klepu ap. U. 10 pr; lepur 3 spi. b. 15; mopur as. A. 13,2; mop'r mopur ns. A. 124; U. 1 pr; nempdur np. Kg. 6.1; opunzdagh as. A. 16 pr.; provastunum ds. Kk. 2.1; sinnu synnu dsf. Kk. 14; U. 4; syskinu np. U. 12; settu 3 spti. M. 16; Taku taku 3 spk. Kg. 9.2; 8 ppk. Kg. 11 pr; weru 3 ppk. p. 6.1; eru 8 spk. U. 10 pr; pæssur npm. Kg. 11.1; engu npm. JH. 14.3; U. 25 pr; eptur prep. Kk. 1.2, A. 18.s. Exemplen på w för samnord. v-ljud + © äro: ywr yfwr ifwr prep. H. 7 g. ex. Kk. 194; erwr erfwr arfwr 3 spi. H. 5 g. ex. Æ. 3.1; U. 31 (2 g.), 11 pr. Härtill kommer ännu Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 143 alfwr aass as. b. 15, om såsom sannolikt synes a/fwr återger en motsvarighet till A/fer- i fno. 8 90. ortnamn och detta utgör en lämning af de ursprungliga -stamsgenitiverna på -ex — got. -ais (jf. Noreen, Aisl. gr. $ 380 anm. 1). Emellertid har samnord. © uti infortisstafvelse äfven kvarstátt som sådant inom Cod. B49:s dialekter; det bevisa — utom de exempel på 2 för a eller u hvarom nyss var fråga — — de skrifningar, som anförts i föreg. S under a)—s). Den differentiering, som sålunda egt rum, är delvis inomdialektisk. Öfvergängen af À till en öppnare vokal måste partiellt bero pà särskilda speciellare ljudlagar, som berört endast en del af orden med samnord. 2 uti in- fortisstafvelse. Vi skola nämligen i $$ 91—93, där dessa ljudlagar behandlas, finna att skrifningar med «c (s, e) och sådana med 2 (7, y) uppträda i högst olika proportion hos olika grupper af de nämnda orden. Fullständigt saknas likväl icke :-skrifningar hos någon grupp af desamma. Icke ens hos dem, i hvilka alla dialekter, som tillämpat någon af special- ljudlagarna, måste erhållit den öppnare vokalen: se $ 89 under q) och s). Ej häller är deras antal här så litet, att de kunde med någon sannolikhet uppfattas som idel misslyckade kon- struktioner. Man måste af dem sluta, att ändelsevokalen 2 inom B 49:s dialekter alternativt bevarats utan någon inskränkning på grund af speciallagarna i fråga. Å andra sidan företrädas äfven sådana ord, där ingen af dessa lagar i st. f. samnord. à fordrar en öppnare vokal, stundom af skrifningar med æ: se här ofvan under a—o). Detta förutsätter en allmän öfvergäng af infortisstafvelsernas 2 till eljud. Att denna inträdt också ifall t följde på vokalen — något som kunde sättas i fråga med hänsyn till behandlingen af samnord. ? uti slutartikeln (8 27) — synes den ofvannämnda skrifningen wip'r takat (9: -æt) indirekt ådagalägga. En dylik allmän försvagning af? uti infortisstafvelser spåras tydligt äfven i VML: jf. Siljestrand, Ordböjn. i Västml. I ss. 40 ff, 90 f., 122, 137; II s. 29 f; III ss. 100 ff, 112 f, 117. (Annorlunda Noreen, Aschw. gr. $ 142 anm. 4.) Också för de forndanska dialekterna väster om Öresund är den som bekant karakteristisk. I Cod. B49 representerar naturligtvis detta behandlingssätt gentemot de nyss omtalade en annan dialekt. Allmänna ôfvergängar af a till e och af w till e, likartade med den nu konstaterade, påvisas i $$ 84, 98. Om det ock är säkert, att ett parallellt genomförande af alla tre egt rum, kan det likväl å andra sidan ej betviflas, att den förstnämnda icke i alla dialekter åt- följts af en allmän öfvergång af ? till e. Det bevisar den olika frekvensen af «- (o-)skrifningar hos ord med samnord. a och hos sådana med samnord. ? uti ändelsen. I synnerhet framträder olikheten tydligt inom de ordgrupper, där någon annan ófvergàng till æ-ljud än den all- männa i regeln ej varit möjlig. Man finner här på det förra hållet (se $ 84 under a), b) och h)) 257 skrifningar med æ (v) mot 560 med a — motsvarande 31 °/, och 69 ?/, — men på det senare (se $$ 89, 90 under a), b) och c)) endast 37 skrifningar med æ mot 713 med i — motsvarande 5 °/, och 95 " ,. Allt tyder på att det ljud, hvartill denna allmänna öfvergång ombildat i, närmast är ett «€, och att den mera e-liknande vokal, som ofvan omtalades såsom representant därför, har ett annat ursprung. Den ur ? framgàngna öppnare vokalen i de exempel, där den måste grunda sig på nämnda öfvergång, återges alltid genom «c, aldrig genom e (se ofvan under a), b) och e). Och i samma riktning pekar det faktum, att inga öfvergångar af a eller u till N:o 2. 144 O. F. HULTMAN. $ 90. en öppnare vokal, och alltså ej häller de allmänna, haft till resultat ett e-ljud. Ty dessa allmänna ófvergàngar hafva otvifvelaktigt jämte den ifrågavarande ledt till ett fullständigt sammanfall af a, à och w. Bevis härpå utgöra exemplen på förblandning af de tre vokalerna, till den del de förutsätta dessa ôfvergängar. De ordgrupper, där ändelsevokalen 2? bevarats endast i dialekter, för hvilka hvarje öfvergång däraf till e eller e varit främmande, representeras såväl i H cod. B49 som i U cod. B49 af skrifningar med 2 (y) jämte sådana med @ (e se under q) och s) i 8 89 och här ofvan. I H cod. 1609 är förhållandet enahanda och fördelningen af de båda slagen så öfverensstämmande med den i Cod. B 49, att det är uppenbart att vår handskrift härutinnan väsentligen återger Cod. [B 49—1609, som alltså rönt invärkan af en dialekt med genomgående bevaradt 2. Mot de hithörande z-skrifningarna i H cod. B 49 svara nämligen uti Cod. 1609 i 30 fall dylika, i 2 skrifningar med e, men mot dess æ- (e-)skrifningar i 17 fall skrifningar med i och i 311 sådana med e eller d.! Jämväl i U cod. [B 12—Sch.—B 49 måste hafva före- kommit spår af en dialekt, som bevarat ändelsevokalen ? uti alla ställningar. Af motsva- righeterna i Codd. B 12 och Sch. till de ofvannämnda 2- (y-) skrifningarna i U cod. B49 visa 2 resp. 3 ? och 2 resp. 1 e, medan de 46 resp. 43 motsvarigheterna till dess æ- (e-) skrifningar undantagslöst visa e eller @. ? Också för sådana ord, som ej kunnat beróras af någon annan öfvergång af ändelse- till en öppnare vokal än den allmänna, visa Cod. B49:s bägge hufvuddelar H och U såväl skrifningar med 2 som sådana med «ce; se under a), b) och e) i S 89 och här ofvan. Men hvarken i H cod. 1609 eller i U codd. B12 och Sch. finner man ett enda säkert exempel på nämnda ljudlag, hvilket ej kunde förskrifva sig från Cod. B49. Motsvarigheterna till de under a), b) och eo) anförda skrifningarna, såväl till dem med 2 som till dem med «, förete regel- bundet ?, med undantag endast för hemürikü o. d. H. pr&f., Kg. 11.1, A. 16.1; Ayllüst L 17; Manhälghiäs balker H. pref. och ?ümpkristüm H. pref, hvilka alla finnas i HL:s företal eller slutverser (jf. $ 2), samt ware 3 spk. Æ. 16.1, hvars e, dä ordet mycket ofta var oaksen- tueradt, kan bero på de specialljudlagar $$ 91 o. 93 skola afhandla. I samklang härmed visa sig felkonstruktioner med «a eller u för samnord. 7, hvilka förutsätta æ-former af hithörande ord, bâde i H cod. B49 och i U cod. B49 (jf. ofvan), men hvarken i H cod. 1609 eller i U codd. B12 och Sch. Vi mäste af dessa fakta sluta, att de skrifningar i vár kodex, som tyda på en allmän ófvergàng af infortisstafvelsernas ? till e, härröra fran B 49-skrifvaren. Man kunde nu vilja utan vidare draga den ytterligare slutsatsen, att den vokal, som nämnda ljudlag frambragt, är det föga utpräglade, något o-liknande c-ljud, hvarom nyss varit fråga. Det är nämligen nästan säkert, att B 49-skrifvaren delvis insatt de sporadiska skrif- ningar med 2, hvari o-elementet i detta ljud sökt sig ett utiryck — såväl de ofvan anförda, där s motsvarar samnord. ?, som dem, i hvilka det återger samnord. a eller u eller svara- bhaktivokalen framför samnord. s (se $$ 84, 98 samt konsonantläran). Sådana skrifningar före- 1 Af H cod. D 49:s z-skrifningar sakna 2 en jämförlig motsvarighet i Cod. 1609, af dess æ- (e-)skrifningar 21. 2 Till 6, resp. 9 af æ- (e-)skrifningarna i U cod. B 49 finnes i Codd. B 12 och Sch. ingen jämförlig motsvarighet. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 145 komma alls ej i U codd. B12 och Sch. — de äro öfver hufvud ytterst sällsporda i de fsv. $ 90. urkunderna — men i Cod. B 49 såväl i H som i U, och i den förra bl. a. uti H. praef., hvars författare B 49-skrifvaren sannolikt är. Emellertid är det möjligtvis icke i B 49-skrifvarens egen dialekt ändelsevokalen «€ haft denna dragning åt s. Af o-skrifningarna i H cod. B 49 motsvaras'en i Cod. 1609 af en dylik: fürskó dsf. Kg. 3 pr. Ett tillfälligt sammanträffande är här otänkbart, och man har därför otvifvelaktigt redan i H cod. [B 49—1609 på detta ställe läst ferske. Men som vi sett är den allmänna öfvergången 7 > «c främmande för den sist- nämnda handskriftens dialekter. Ändelsevokalen i den form, som skrifningen fersko vill åter- gifva, kan på grund häraf hafva framkallats blott af en speciellare ljudlag, nämligen den i $ 91 behandlade. Nu förefaller det med hänsyn till dessa g-skrifningars sällsynthet i medeltids- urkunderna något egendomligt, att två särskilda dialekter, som påvärkat vår text, skulle gifvit anledning till dylika — den dialekt, i hvilken nämnda ljudlag tillämpats, och B 49- skrifvarens. Och à andra sidan göra vissa skäl troligt, att B 49-skrifvaren bemödat sig om att använda den förra dialekten: jf. $$ 85, 91, 99. Det är därför måhända rimligast, att de från honom härrörande 9-skrifningarna afspegla denna och icke hans eget språk. Detta antagande motsäges ej af att man någon gång — i höndrop’r nsm. V. 7 och saron asm. M. ind. — finner g i ett ord, som ej bör hafva fått försvagad ändelsevokal i den förra dialekten, enligt hvars ljudlagar blott slutljudande eller af slutlj. r = samnord. z eller mediopassivmärket efterföljdt a och © samt in- eller slutljudande u i svagtonig stafvelse öfvergått till en sådan (se anf. $$). Äfven annars hafva ju, såsom en del här ofvan och i $$ 84, 98 omtalade skrifningar ge vid handen, B 49-skrifvarens försök att transponera sin egen dialekts former till denna icke alltid slagit väl ut. $ 91. Samnord. i har öfvergått till e, ifall det stod i svagtonig — svagt bitonig eller obetonad — stafvelse och antingen var slutljudande eller efter- följdes af slutljudande, på samnord. z återgående r-ljud eller af mediopassivmärket. Inflytandet af en dylik ljudlag röjer sig i vår handskrift däri, att de ord, som falla under densamma, långt oftare än andra representeras af skrifningar med @ (o, e) för samnord. i. Förhållandet framträder i synnerhet inom den ordkategori, där af öfriga i handskriften pävisliga ljudlagar endast den i $ 90 behandlade kunnat framkalla öfvergång af 2 till en üpp- nare vokal. Denna kategori, som vi kunna benämna kategorien I, omfattar alla ord med samnord. 2 uti halfstarkt eller svagt bitonig stafvelse, föregången af en stafvelse med sonanten a, ?, u, y eller «e. För de hithörande orden med halfstark biton på ändelsestafvelsen finna vi i Cod. B49 490 skrifningar med 2 (y) och 24 med æ — alla anförda i $$ 89, 90 under a) och b). För de ord, där ändelsevokalen stär inljudande i svagt bitonig stafvelse och icke efterföljes af slutljudande, på samnord. z återgående r-ljud eller af mediopassivmärket, är proportionen väsentligen den samma: 229 skrifningar med 2 (y) stå mot 15 med æ (e) — se anf. $$ under e) och f). Vända vi oss nu till orden med slutljudande ändelsevokal i svagt bitonig stafvelse, möter oss ett helt annat förhållande: 4 (j-, y-) skrifningarnas antal är här 456 och @- (0-, e-) skrifningarnas 285; se $$ 89, 90 under g). Och med denna ordgrupp ófver- ensstämma närmast de tvänne, som omfatta ord med inljudande ändelsevokal i samnord. svagt bitonig stafvelse, hos hvilka vokalen efterföljes, à ena sidan af slutljudande r = samnord. z, à andra sidan af mediopassivmärket. Den förra gruppen representeras — se $$ 89, 90 N:o 2. 19 146 O. F. HurTMAN. 8 91. under d) — af 26 skrifningar med i och 17 med e; den senare — se därsammastädes under e) — af 59 skrifningar med ? och 19 med e (v). — Samma motsättning återfinna vi inom de ordkategorier, där de skilda i $$ 92 o. 93 påvisade ljudlagarna (jämte den i $ 90 konstaterade) fordra «€ eller e för samnord. à Så först och främst hos de ord, som falla under båda de (af olika dialekter tillàmpade) vokalharmonilagar, hvarom $ 92 handlar — d. v. s. orden med slutljudande àndelsevokal, fóregàngen af en stafvelse med sonanten e, o eller v. Vi lämna, i konsekvens med hvad ofvan skett, ur räkningen dem, hos hvilka àndelsevokalen var helt och hållet obetonad, äfvensom adv. och prep. for? fore, som rimligtvis också är att räkna till dessa (jf. Kock, Fsv. ljudl. s. 345) Inom den ordgrupp, som dà äterstär, och hvilken vi kunna kalla kategorien II, förekomma hos de ord, där vi enligt ljudlagen i fråga vänta 2, 5 skrifningar med À och 9 med @ — alla anförda i $$ 69, 90 under 1) — men hos de ord, där vi vänta @, 36 med i (y) och 394 med e (e) — se därsammastädes under q). Likartadt är förhällandet inom kategorien III, hvarmed vi fórstà de ord, som falla under den vidare begränsade af de báda i $ 92 afhandlade vokalharmonilagarna, men ej under den trängre be- gränsade — d. v. s. hafva inljudande ändelsevokal efter en stafvelse med sonanten e, o eller #5 — och ej häller berörts af den i $ 93 omtalade ljudlagen. De motsvarande talen äro här, å ena sidan 32 och 13 — se anf. $$ under k), m) och p) — à andra sidan 30 och 31 — se därsammastädes under n) och o). Hvad slutligen beträffar de ord, dàr ändelsevokalen kunnat pävärkas af den i $ 93 konstaterade ljudlagen, d. v. s. de, i hvilka den befann sig i helt och hållet obetonad stafvelse, så möter oss i den del däraf, som ej på samma gång erbjudit för- utsättningarna för en vokalharmonisk öfvergäng af ? till @ eller e enligt ofvannämnda ljudlagar — hvilken del vi vilja benämna kategorien IV — à ena sidan 21 ?- och 12 æ- (o-, e-)skrifningar — se anf. $$ under h) och i) — à andra sidan 57 i- och 85 æ- (e)skrifningar — se därsamma- stàdes under j).! En ljudlag, fullt identisk med den här behandlade, har icke blifvit iakttagen i någon annan fsv. urkund eller i någon nsv. dialekt. Förmodligen har likväl üstsvenskan, som låtit samnord. i bortfalla där det var svagtonigt och slutljudande, dessförinnan försvagat det till ett æ- eller e-ljud, jämte det den i allmänhet bibehållit detsamma i öfriga ställningar (jf. Hultman, Östsv. dial. $$ 1.4, 2.10). Möjligt är dessutom, att denna behandling somligstädes föregått uppkomsten af den s. k. fullständiga vokalbalansen 2: e (c), hvilken påvisats af Kock i en del fsv. handskrifter (Fsv. ljudl. ss. 248 ff, 317 ff) och återfinnes i nutida dialekter i norra Sverge, åtminstone i Västerbotten och Dalarna (jf. Åström, Sv. landsm. VI. 6 s. 78 ff, XIII. 2 s. 67 ff; Lindgren, Sv. landsm. XII. 1 s. 140 ff; Noreen, Sv. landsm. IV. 2 u. „Alfdalsmäl“, passim). En företeelse, som står den ifrågavarande mycket nära, är i hvarje händelse den s. k. ofullständiga vokalbalansen. Enligt Kocks uppfattning (Fsv. ljudl. ss. 255 ff, 267 ff.) förutsätter denna en ófvergàng af à till öppnare vokal i hvarje svagtonig öppen stafvelse (icke blott i hvarje svagtonig öppen slutstafvelse). I och för sig skulle icke häller det i 1 Det gifves än flere kategorier af ord med samnord. 4, inom hvilka detta, bortsedt från ifrågavarande ljudlag, bör hafva i de särskilda dialekterna likformigt bibehållits eller öfvergått till en öppnare vokal; men ingen af dem erbjuder möjlighet till en jämförelse mellan ord, som falla under vår ljudlag, och sådana, som falla utom den. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 147 Cod. B49 föreliggande materialet kräfva någon trängre formulering af regeln. Men en sådan & 91. pàkallas af den omisskännliga parallellismen mellan ófvergàngen i fräga och den ófvergàng a > @, hvarom $ 85 handlar och som med säkerhet egt rum blott i ordslutande stafvelser. Denna parallellism visar sig äfven däri, att samnord. © liksom samnord. a (se anf. S) ut- vecklats till «e i svagtonig stafvelse, ej blott om det var slutljudande, utan ock om det efterfölj- des af slutljudande r = samnord. # eller af mediopassivmàrket. Häraf måste slutas, att denna behandling af 7 uti den förra ställningen icke sammanhänger med supradentalernas vanliga benägenhet att depalatalisera en föregående vokal. Troligtvis bör, såsom i $ 85 blifvit ut- veckladt i frága om samnord. a, öfvergängens begrànsning till slutljudet, ställningen framför r — samnord. z och ställningen framfór mediopassivmärket tydas sä, att det är stafvelsens egenskap af slutstafvelse pà urnordisk ständpunkt som jämte dess svagtonighet utgjort den egentliga betingelsen fór processen. I så fall är det naturligtvis icke uteslutet, att inljudande © stundom blifvit æ äfven utanför nyss angifna gränser. TI orden brodir, döttir, modir och systir kan det sålunda väntas hafva skett; vidare i substantivformer på svagtonigt -, utvidgade med slutartikeln. Det förra bekräftas väl ej af det hithörande materialet i Cod. B 49, hvilket inskränker sig till en enda skrifning — moper ns. U. 9 pr. — men motsäges ej häller af detsamma. Hvad åter de nämnda artikulerade substantivformerna beträffar, hvilka med samma rätt som mediopassivformerna med svagtonig ändelse böra fått «c, så är i själfva värket hos dem «- (o-, e-)skrifningarnas frekvens väsentligen den samma som hos de senare och hos jämförliga ord med slutljudande ändelsevokal. Proportionen mellan 2 och «- (e-)skrifningarna är inom kategorien I hos orden med slutartikel 6: 2 — se $$ 89, 90 under f) — och, såsom ofvan sades, hos dem med mediopassivmärke 52: 19, hos dem med slutljudande ändelsevokal 456: 285; men hos orden med inljudande ändelsevokal, som ej efterföljes af slutljudande r = samnord. x, mediopassiv- märket eller slutartikeln, 223: 13 — se anf. SS under c). Inom kategorien III — kategorien IL innehäller inga ord med slutartikel — äro proportionstalen für samma ordgrupper, à ena sidan resp. 7: 10 — se $$ 89, 90 under p) — 18: 22 (, 0: 0), à andra sidan 8: 2 — se därsam- mastädes under m); inom kategorien IV slutligen à ena sidan resp. 5: 7 — se anf. $$ under i) — (0: 0) 57: 85, à andra sidan 16: 5 — se därsammastädes under h) Men har i framför slutartikeln behandlats som om det varit slutljudande, har man anledning fórmoda det samma om a. Denna fórmodan bekräftas ocksä snarast af de hithórande skrifningarna i vàr hand- skrift (jf. 88 84, 85; inom kategorien I förekomma 4 med a och 12 med @, inom kategorien II 1 med e). Vår ljudlag har, såsom framgår af 2-skrifningarna inom de ordgrupper där den fordrar €, varit främmande ej blott för dem af Cod. B 49:s dialekter, som genomfört den i $ 90 behandlade allmänna öfvergången i > æ i infortisstafvelser, utan äfven för en del af de öfriga. Ögonskenligen har denna ljudlag tillhört samma dialekt som den därmed konforma lagen för öfvergången a > «c ($ 85). Såväl H cod. B 49 som U cod. B 49 har rönt invärkan af ljudlagen. I hvardera återfinnes det olika frekvensförhållandet mellan 2- (j-, y-) och æ (o-, e-)skrifningarna à ena sidan hos de ord, som falla utanför den, och à andra sidan hos dem, i hvilka den fordrar e. För H är detta N:o 2. 148 0. EF. HULTMAN. 8 91. förhållande inom kategorien I resp. 540: 38 och 383: 267; inom kategorien II resp. 5: 9 och 92: 342; inom kategorien IIT resp. 18: 5 och 24: 19; inom kategorien IV resp. 10: 8 och 27: 68. Für U äter inom kategorien I resp. 179: 1 och 151: 54; inom kategorien III — inom kategorien II saknas exempel pà ord som falla utanfór ljudlagen — resp. 14: 8 och 6: 12; samt inom kategorien IV resp. 11: 4 och 30: 22. Vid denna statistik har lika litet som vid den i paragrafens bórjan meddelade tagits hànsyn till den sannolika likställigheten af de ord med inljudande àndelsevokal, hos hvilka denna efterfóljes blott af slutartikeln, med dem pà slutljudande ändelsevokal; fór resultatet àr detta oväsentligt. Undersöka vi nu H cod. 1609, finna vi att också här à (6, e) är vanligare hos de ord, som enligt ljudlagen bóra visa denna àndelsevokal, àn hos de öfriga. Statistiken gestaltar sig pà föl- jande sátt, om vi hälla oss till de exempel, som i H cod. B 49 ega en jämförlig motsvarighet. ! Inom kategorien I möter hos ord med halfstark biton på àndelsestafvelsen i 388 g., el. ä 4 g. och hos ord med inljudande, icke af r = samnord. z eller af mediopassivmärket efterföljd ändelse- vokal i svagt bitonig stafvelse à 137 g., e l. ä 8 g.; men hos ord med slutljudande àndelsevokal i svagt bitonig stafvelse 2 420 g., e, äl. ö 74 g.; hos ord med inljudande, af r = samnord. x efter- följd àndelsevokal i svagt bitonig stafvelse ? 19 g., el. à 8 g. och hos ord med inljudande, af medio- passivmärket efterföljd àndelsevokal i svagt bitonig stafvelse i 42 g., äl. 03 g. Hvad beträffar kategorien II, förekommer här hos de ord, som icke falla under vår ljudlag, i 11 g., e, à 1. ö 0 g. och hos dem som göra det, ? 44 g., el. ä 308 g. Inom kategorien III anträffas hos de förra ? 14 g., el. à 3 g.?; hos de senare i 34 g., el. i 6 g. Inom kategorien IV slutligen hos de förra © 12 g., e 2 g.; hos de senare 2 45 g., e l. ä 33 g. — Dessa i H cod. 1609 be- fintliga spår af vär ljudlag och de ofvan i H cod. B49 påvisade äro åtminstone delvis ned- ärfda från bägges grundhandskrift H cod. [B 49—1609. Hos de ord af kategorien T, där ljud- lagen fordrar: «e, förekomma, såsom vi nyss konstaterat, i H cod. B 49 383 skrifningar med i (, y) och 267 med «c (v, e); i H cod. 1609 åter sammanlagdt 481 skrifningar med i och 85 med e, ä l à. Af dessa 85 motsvaras nu i H cod. B 49 endast 4 af skrifningar, men 81 af @- (o-, e)skrifningar. Det berättigar till slutsatsen, att?H cod. [B 49— 1609 inom ordgruppen i fråga företett, jämte skrifningar med 7, sådana med @ (o, e) i betydande antal. Men dessa kunna blott bero på den ljudlag, hvarmed vi här sysselsätta oss. Ty af de i Cod. B 49:s dialekter värkande ljudlagarna har endast en annan kunnat framkalla öfvergäng af i till @ inom kategorien I, och det àr den i $ 90 behandlade, som uteslutande tillhört B 49-skrifvarens egen dialekt. Ocksà pà en annan väg komma vi till det resultatet, att redan H cod. [B 49— 1609 pävärkats af en dialekt, som tillämpat ljudlagen i fråga. Skrifningar med a eller u för samnord. ?, tydande på en öfvergäng däraf (äfvensom af a och u) till e, förekomma ej blott i H cod. B 49 (jf. s. 142), utan ock några gånger i H cod. 1609.? De senare motsvaras meren- 1 Se s. 122 not 1. ? Fränräknar man de exempel, som hafva inljudande ändelsevokal blott till foljd af att slut- artikeln affigerats och därför kanske med större skäl kunde föras till den senare gruppen (jf. ofvan), återstå inom den ifrågavarande 11 med 2 och 1 med e. 3 Nämligen alla npm. H. pref., I. 17, V. 20; lagha dp. (jf. formläran) H. præf.; landboa ns. L 11 pr; wirda as. Kg. 10; sättu 3 spti. M. 16. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 149 dels — i 5 fall af 7 — i vår handskrift af dylika och stamma, med undantag af två i företalet 8 91, och en i jordabalkens slutvers (jf. 8 2), utan tvifvel fràn H cod. [B 49—1609. Men de 4 skrifningar detta gäller representera uteslutande ord, där en ófvergàng i > «e står i samklang med vår ljudlag. I U eodd. B12 och Sch. stå inga spår af ljudlagen att upptäcka. En växling af à och e kan väl iakttagas hos orden med samnord. ?, men den grundar sig helt och hållet på de i följande $ omtalade ljudlagarna. Med hänsyn härtill har det all sannolikhet för sig, att Codd. [B 12—Sch.—B 49, [B 12—B 49 och [Sch.—B 49 förhällit sig på samma sätt, och att de i U eod. B 49 iakttagna spåren af vår ljudlag, äfvensom till en del de i H cod. B 49 kon- staterade, stamma från B49-skrifvaren. Man kan under denna förutsättning vänta, att ljudlagen skall späras tydligare i H cod. B 49, hvars text var pävärkad af densamma redan förr än B49-skrifvarens inflytande gjorde sig gällande, än i U cod. B 49. I själfva värket framgär det af de ofvan meddelade statistiska uppgifterna för hvardera, att sà är händelsen. Det ligger ingen motsägelse däri, att en sådan invärkan utófvats af B 49-skrifvaren, och att hans dialekt, såsom i $ 90 antagits, låtit infortisstafvelsernas i genomgående blifva e. På anf. st. hafva vissa omständigheter blifvit nämnda, som göra det troligt, att han sökt betjäna sig af någon annan dialekt än sin egen. Att det hufvudsakligen är just den här ifrågavarande hans personliga insats i texten företräder, visar behandlingen af ändelsevokalen i uti H. pref., vid hvars nedskrifvande han sannolikt ej följt något förlag (S 2). Här möter i enlighet med denna ljudlag dels firi, giwi, gupy, Ügerninge mannom, illgeningz mannom, liftapilse, engin, dels gate, gobe, himerike, konunge, Lande, liftapilse, nyte, nefsos, sampykke, wars (pret. konj.), wrangwise samt måhända mesteren; i strid med densamma, fränsedt sist- nämnda skrifning, endast himerik@ och iempkristen. $ 92. Samnord. 2 har i infortisstafvelse, omedelbart fóregàngen af en stafvelse med sonanten e, o eller #, öfvergätt till en öppnare vokal, sanno- likt e. Alternativt skedde detta endast om vokalen var slutljudande. Att en Öfvergäng af samnord. 2 efter nämnda vokaler till en öppnare vokal egt rum inom Cod. B 49:s dialekter, kan slutas däraf, att handskriften vida oftare äterger detsamma genom € (9, e) i denna ställning än i andra. Denna olikformighet visar sig först och främst inom den ordkategori, där någon förändring af i på grund af de i $$ 91, 93 behandlade ljudlagarna ej kunnat inträda: orden med ändelsevokalen (in- eller slutljudande) i halfstarkt bitonig stafvelse eller inljudande i svagt bitonig utom framför slutlj. r = samnord. z och mediopassivmärket. Fre- kvensförhällandet mellan de skrifningar, som ätergifva samnord. 2 genom 2 (7, y) och skrifningarna med «c (v, e) är här 719: 39 hos ord med a, 2, u, y, @, men 37: 22 hos sådana med e, o, 9 i föregående stafvelse! — se $$ 89, 90 under a), b), o), f) resp. k), D), m), p).? Och samma olik- formighet móter oss inom den kategori, dàr en i st. f. ? upptrádande óppnare vokal kan hafva framkallats àfven af den i S 91 behandlade ljudlagen, men icke af den i S 98 behandlade — 1 De här och i det följande meddelade statistiska uppgifterna för ifrågavarande ordkategori taga icke hänsyn till adv. och prep. fori fore etc. Jf. s. 146. 2 Det är hos orden med a 266: 7, à 133: 11, w 73:5, y 66: 3, æ 181: 13, e 4: 1, 0 22: 12 och g 11: 9. N:o 2. 150 OQ. B. EHurTMAn. $ 92. d. v. s. de ord, i hvilka ändelsevokalen stätt i svagt bitonig stafvelse, antingen inljudande framför slutlj r = samnord. z eller mediopassivmärket eller ock slutljudande. Här äro de motsvarande proportionstalen 534: 321 och 66: 425 — se 88 89, 90 under d), e), g), resp. n), o) q)!' En liknande motsättning inom den kategori, som varit mottaglig för både den i $ 91 och den i $ 93 behandlade öfvergången — orden med ändelsevokalen slutlju- dande och helt obetonad — bevisar visserligen i och för sig icke mycket, då de siffror det här är fråga om delvis äro alldeles för obetydliga — å ena sidan 57: 85, å andra sidan 2: 7, se SS 89, 90 under j), resp. s. Af samma skäl kan ingenting slutas däraf, att någon dylik motsättning ej visar sig inom den kategori, som berörts af den i $ 93 på- visade ljudlagen, men icke af den i $ 91 konstaterade — orden med ändelsevokalen inlju- dande i obetonad stafvelse; här äro nämligen proportionstalen 21: 12 och 6: 0, såsom i $$ 89, 90 under h), i, resp. r) kan ses. Jf. för öfrigt följande $. Orden med e, o, 6 representeras ej på långt när så ofta af æ- (e-)skrifningar, ifall ändelsevokalen är inljudande, som ifall den är slutljudande. Inom den första af de kategorier vi nyss uppställde är frekvensförhällandet mellan 2- (y-) och æ- (e-)skrifningarna i dessa fall resp. 32: 13 och 5: 92 — se $$ 89, 90 under k), m), p) och 1) — inom den andra resp. 30: 31 och 36: 394 — se därsammastädes under n), o) och a). Detta tyder på att öfvergången af 2 till en öppnare vokal efter e, o, à i föregående stafvelse dels egt rum blott i slutljudet, dels såväl i inljudet som i slutljudet. Vi ha i $ 90 trott oss finna, att den öppnare vokal, som inom Cod. B 49:s dialekter före- träder samnord. 2, dels är ett mer och mindre rent e-ljud, dels ett e-ljud, och att det sistnämnda icke frambragts af de ljudlagar, hvarom $$ 90 och 91 handla. Eger detta sin riktighet, är det endast de här och i följande $ behandlade som kunnat gifva upphof åt detsamma. Och värkligen möta vi inom de ordgrupper, som berörts af dessa ljudlagar, relativt ofta skrifningar med e vid sidan af de vanliga med «c: jf. exemplen i $ 90 under h)—s) och, à andra sidan, under a)—g). Då vi finna e-skrifningar äfven utanför nämnda ordgrupper, beror detta sannolikt på en sammanblandning af de båda vokalnyanserna. Att ej alla skrifvare tagit det så noga med skillnaden dem emellan, antydes ock af att, såsom vi nedan skola se, i en del af vår kodex en i tidigare handskrifter förefintlig, blott på dialektblandning beroende växling af © och e går igen hufvudsakligen som en växling af 2 och e. Under dylika omständigheter utgör det faktum, att ej blott e-skrifningarna, utan också e-skrifningarna genom växlande frekvens i olika ordgrupper tyda hän på de ifrågavarande ljudlagarna, intet bevis för att någon af dessa frambragt ett c-ljud. En vokalharmonisk växling af ändelsevokalerna 2 och e, uppkommen genom att i efter vissa vokaler i föregående stafvelse öfvergått till e, har för fornsvenskans vidkom- mande först konstaterats i Kocks Tydn. af gamla sv. ord s. 15 noten och Fsv. ljudl. s. 152 ft; inom fornnorskan hade den redan tidigare iakttagits af R. v. Liliencron (Zeitschr. f. deut- sches alterthum VII s. 568 ff.) m. fl. Fsv. dialekter, som låtit nämnda öfvergång inträda blott efter e, o och s, spåras, utom i den här undersökta urkunden, i VGL IV och textkod. ! Proportionstalet är för så vidt föregående stafvelse innehåller a 195: 89, 7 167: 77, u 32: 10, y 6: 27, æ 134: 118, e 4: 112, o 22: 80, g 40: 233. 2 Se s. 149 not 1. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 151 af UL.! De dominerande dialekterna i förra delen af SML:s textkodex tyckas dels förhällit $ 92 sig pa samma sätt, dels ombildat 2 till e jämväl efter a och e. Den ofvan iakttagna begräns- ningen af ófvergàngen till slutljudet återfinnes såväl här? som i textkod. af UL, där e är längt vanligare i ordens slut än inuti dem, tydligen emedan nägon dialekt visat denna vokal blott i den förra ställningen. Pà inflytande frän olika dialekter beror det utan tvifvel ocksä, att Cod. B49 visar spår såväl af en allmän ófvergàng 2 > e efter e, o, s, som af en till slutljudet begrän- sad sädan. Dessa ljudlagar hafva, säsom synes af skrifningarna med 2 (y) inom de ordgrupper, där de samstämmigt fordra en öppnare vokal, varit främmande för en del af Cod. B 49:s dia- lekter. De som tillàmpat dem kunna ej vara identiska med den dialekt, i hvilken ändelse- vokalen 2 bibehällits i alla stàllningar (8 90) och ej häller med den, som lätit den ófvergà till e enligt den ljudlag föregående $ behandlat; det senare bevisas af att, enligt hvad siff- rorna här ofvan gifva vid handen, skrifningar med «e (e, e) förekomma vida oftare inom de ordgrupper, som falla under säväl sistnàmnda ljudlag som de ifrägavarande, än inom dem som falla blott under dessa. Det säger sig ock själft, att den i $ 90 pävisade allmänna öfvergängen af i till e uti infortisstafvelser och den vokalharmoniska differentieringen i fråga tillhóra skilda dialekter. Hvilka af de i SS 84—86 konstaterade olika behandlingarna af ändelsevokalen a äro nu att hänföra till samma dialekter som vokalharmoniöfvergängen i > e? Efter det som anförts i $$ 90, 91 kunna här komma i fråga blott den allmänna öfvergängen a > « (S 84), für så vidt denna ej tillbört den dialekt, som låtit 7 öfvergä till e i alla infortisstafvelser, samt vokalharmoniöfvergängen a > «e (8 86). Den förras samhörighet, åtminstone i någon dialekt, med den vokalharmoniska behandlingen af 2 framgår i själfva värket af att, som nedan skall visas, säväl den allmännare som den speciellare, till slutljudet begränsade arten af denna kommit till synes i tidigare handskrifter af U, hvarest den samnord. ändelsevokalen a sanno- 1 Enligt Kock, Fsy. ljudl. s. 320 £., och Noreen, Aschw. gr. S 142 anm. 2, skulle text- kodex af UL visa e für 2 efter e, 0, 9 endast för så vidt äfven vokalbalansen fordrar denna vokali- sation. Den af dem äberopade samling af exempel pà e i UL:s textkodex t. o. m. kyrkobalken, som meddelats af Kock i Fsv. ljudl. s. 155, berättigar dock knappt till en sädan slutsats. Visserligen üro, om man fränser det merendels obetonade fore, alla exemplen längstafviga; men det kan vara en tillfällighet, dà de hithörande kortstafviga orden i jämbredd med de längstafviga utgöra blott ett ringa fåtal. För öfrigt innehåller värkligen den undersökta delen af UL:s textkodex utom fore ännu ett exempel på e i ett kortstafvigt ord, ehuru Kock synes hafva förbisett det: givre 3 spk. Kk. 2.22. 2 Noreen uppger i Aschw. gr. $ 142 anm. 5, att förra delen af SML:s textkodex visar ändelse- vokalen e enligt vokalharmonien (d. v. s. efter e, o, 0; alternativt äfven efter a, @) endast där den på samma gång fordras af den ofullständiga vokalbalansen (d. v. s. i öppen svagtonig stafvelse). Emellertid företrädas de ord, hos hvilka vokalharmonien fordrar e i strid med vokalbalansen, enl. R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XI. 2 s. 70 f, i nämnda textparti bl. a. af Kome come (3 g.), lote, orlofwe, gore; scape (2 g.), piæle (2 g.). Af sidoformer med i förekommer endast picli, 1 gång. Vokalharmonien i SML:s textkodex är således icke begränsad till svagtoniga stafvelser. De mot densamma stridande skrifningar, som förutsätta vokalbalans, måste härröra från en annan dialekt. à INEO 159 O. F. HurTMAN. 8 92. likt genomgäende representerades af @ (8$ 84) Därsammastädes funnos helt säkert spår jämväl af det allmänna bibehállandet af 2 som sådant (8 90) — den enda behandling däraf utom den vokalharmoniska som kan höra ihop med de ofvannämnda behandlingarna af a, Då sà- lunda ocksä den tyckes ätföljts af allmàn ófvergàng af a till e, àr man ofórhindrad antaga, att vokalharmoniófvergàngen a > ce uppträdt vid sidan af vokalharmoniöfvergängen i > e i någon dialekt — en parallellism som ju i sig själf är mycket sannolik. Den olika proportionen mellan 2- (j-, y-) och @- (o-, e-)skrifningarna à ena sidan hos ord med a, 2, u, y, €, à andra sidan hos sådana med e, o, # i föregående stafvelse, visar sig i vär handskrifts bägge hufvuddelar, H och U. Für H är denna proportion inom den ord- kategori, där ändelsevokalen står (in- eller slutljudande) i halfstarkt bitonig stafvelse eller inljudande i svagt bitonig utom framfór slutlj r — samnord. z eller mediopassivmärket (jf. ofvan) à ena sidan 540: 38, à andra sidan 23: 14!; inom den ordkategori äter, där ändelse- vokalen står i svagt bitonig stafvelse, antingen inljudande framför slutlj. r = samnord. x eller mediopassivmärket eller ock slutljudande, à ena sidan 383: 267, à andra sidan 56: 361. För U äro de motsvarande proportionstalen 179: 1 och 14: 8 samt 151: 54 och 10: 64. Uti H visar sig motsättningen endast hos ord där ändelsevokalen står i slutljudet; de ord med e, o, #, i hvilka den står inljudande, representeras, så vidt de höra till den förra af de nyss nämnda ka- tegorierna, af À och æ-skrifningar i proportionen 14: 2 — härvid hafva dock lämnats ur räk- ningen orden på slutlj à + slutartikeln, hvilkas ställning till denna kategori vi i $ 91 sett är tvifvelaktig — och så vidt de höra till den senare kategorien, i proportionen 24: 19. Endast den trängre begränsade af de bäda vokalharmonilagarna tyckes alltsà hafva pävärkat denna del. af handskriften. Däremot späras hvardera i U. Inom den senare kategorien är hàr fre- kvensförhällandet mellan <- och æ-skrifningarna hos orden med inljudande àndelsevokal 26: 7, om den föregående sonanten är a, 2, u, y eller e, men 6: 12, om den är e, o eller #; hos orden med slutljudande ändelsevokal äter i det senare fallet 4: 52 (i det förra 125: 47). Hvad den förra kategorien angàr, àr det statistiska materialet alltfór ofullständigt att medge nägra slut- satser; de motsvarande talen äro här 107: 1, 11: 1 och 0: 01 (samt 71: 0). H röjer emellertid icke blott i Cod. B 49 inflytande af vokalharmonien; också i Cod. 1609 kan detta inflytande tydligt skónjas — och äfven hàr blott hos ord med ändelse- vokalen i slutljudet. Egentligen blott hos dem med svagt bitonig àndelse; de med halfstarkt bitonig — hos hvilka 2- och e-skrifningarnas proportion är 297: 1, för så vidt den föregående sonanten är a, 2, u, y eller e, och 11: 0, für så vidt den är e, o eller &! — hvarken bestyrka eller motsäga nämnda inflytande. Hos dem med svagt bitonig ändelse äro de motsvarande talen 420: 74 och 44: 308. Denna motsättning, äfvensom den i H cod. B 49 jakttagna, stammar åtminstone till väsentlig del från H cod. [B 49—1609. Af de 32 2 och 342 ee (e-)skrif- ningar, som i H cod. B 49 företräda orden med svagt bitonig slutljudande ändelsevokal efter €, 0, 9 i föregående stafvelse, motsvaras uti Cod. 1609 de förra i 28 fall af 2- och i 2 af e-skrifningar, men de senare i 16 fall af 7- och i 306 af e- (d-)skrifningar.? Hade de vokal- 1 Sess. 149 not. 1. 2 En del af skrifningarna i H cod. B 49 hafva ingen jämförlig motsvarighet i Cod. 1609, Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 153 harmoniska e- (ä-)skrifningarna i Cod. 1609 blifvit insatta alldeles oberoende af dem i Cod. $ 92 B49, skulle det utan tvifvel skett i något så när samma utsträckning på det förra hållet som på det senare. Nu äro faktiskt e-skrifningarna på det förra hållet lika sällsynta som hos orden med rotvokalen a, 2, u, y, €. Det visar, att Cod. 1609:s text ej efter H cod. [B 49—1609 rönt något inflytande af en dialekt med vokalharmoni — eller åtminstone ej något så starkt, att det kunnat framkalla den stora öfvervikt e- (ä-)skrifningarna hafva hos orden med €, 0, 9 i motsats till dem med a, ?, u, y, c. Ocksä om U gäller det, att spären af vokalharmoni icke äro nägonting för Cod. B49 säreget. I Codd. B12 och Sch. representeras samnord. ? efter a, 2, u, y, € regelbundet af i, men efter e, o, # dels af Z, dels af e(æ). Für U cod. B 12 är frekvensförhällandet dem emellan 28: 12, i det fall att ändelsevokalen stär i inljudet, och 2: 66, i det fall att den stàr i slut- ljudet. Fór U cod. Sch. àro resp. tal 20: 21 och 3: 61. Vid dessa beräkningar har hànsyn tagits endast till den del af texten, som eger motsvarighet i vàr handskrift. Liksom denna synas alltsà de bäda andra äldsta handskrifterna rója invärkan säväl af den allmännare, som af den trängre begränsade af de bäda vokalharmonilagarna. Att denna dubbla invärkan gjort sig gällande redan i alla tres grundhandskrift U cod. [B 12—Sch.—B 49, är på grund häraf sannolikt. En nàrmare jämförelse af de olika handskrifternas fórhàllande härutinnan bestyrker att sà varit hàndelsen. Orden med àndelsevokalen i inljudet och e, o, # i föregäende stafvelse representeras, såsom sagdt, i U cod. B 12 af 28 skrifningar med 2 och 12 med e. Af de förra motsvaras nu i Cod. Sch. 18 af z-skrifningar, 10 af e-skrifningar; af de senare däremot endast 1 af en zskrifning och 11 af eskrifningar. Häraf måste slutas, att skrifningar af hvartdera slaget funnits redan i U cod. [B 12—Sch.— PB 49, och att de finnas ätergifna i Cod. Sch. utan något betydligare tillskott af 2-skrifningar. Men à andra sidan har U cod. [B 12—Sch.— B 49 för orden med àndelsevokalen i slutljudet och e, o, o i föregående stafvelse haft nästan uteslu- tande skrifningar med e (e). Cod. B 12 räknar bland: 68?hithórande exempel 66 dylika; Cod, Sch. bland 64 exempel 61; och af de 3 2-skrifningarna i Cod. Sch. äro 2 identiska med de 2 i Cod. B 12 fórekommande. Motsättningen i afseende à e-skrifningarnas frekvens mellan de báda ordgrupperna torde alltså i U eod. [B 12—Sch.—B 49 varit lika utpräglad som i U cod. Sch. I U cod. B49 rójer sig vokalharmonien hufvudsakligen 1 ett plus af æ-skrifningar hos orden med e, o, 6; men att desamma icke influtit oberoende af e-skrifningarna i Codd. B 12 och Sch., inses däraf, att växlingen 2 (y):« i vår kodex, så vidt den eger rum inom de skilda kategorier vi ofvan uppställde och alltså beror blott på dialektblandning, mer eller mindre kongruerar med den i de senare handskrifterna, i synnerhet Cod. Sch., förefintliga växlingen 2:e inom samma kategorier. Nästan fullständig är kongruensen inom kategorien med slutljudande svagt bitonig ändelsevokal: för U cod. B49:s 4 skrifningar med : (y) har Cod. Sch. 3 med ?, 1 med e, och für de 39 skrifningar med «c i den förra, som ega en jäm- fürlig motsvarighet, 1 @- och 38 e-skrifningar. Då U codd. B 12 och Sch. hvardera i regeln äterge den genom vokalharmoni utvecklade vokalen medelst e, men medelst @ i meræ nsf. 8.ı (Cod. B 12 dessutom i bonde ns. 10 pr.), och U cod. B 49 i dess ställe vanligen företer e, men ibland e, är det intet tvifvel om att det förra är det ursprungligare. Och eftersom de resp. orden erhållit ändelsevokalen e i B 49-skrifvarens egen dialekt och delvis äfven i den dialekt han ville an- vända ($$ 90, 91), kan man utan risk påstå, att det är bàn som substituerat æ-skrifningar för de N:o 2. 20 154 O0. F. HuLTMAN. $ 92. ursprungligare med e, hvilka han alltså uppfattat som likvärdiga med de förra. Jf. också $ 27, slutet. $98. Samnord. 2? har, ifall stafvelsen var helt och hållet obetonad (i stállning efter en icke-hufvudtonig stafvelse eller efter den hufvudtoniga i ett ord med aksent 1), öfvergätt till en öppnare vokal, sannolikt e. Endast genomfórandet af en dylik ljudlag i nàgon af Cod. B 49:s dialekter synes kunna förklara, att i handskriften obetonadt samnord. ? betydligt oftare än svagt bitonigt återges genom e, e, #. Detta är nämligen fallet hos de ord, där en stafvelse med sonanten a, i, u, y eller @ föregår ändelsevokalen — såväl hos dem, i hvilka denna är inljudande, som hos dem, i hvilka den är slutljudande. De förra representeras, för så vidt ändelsevokalen står i svagt bitonig stafvelse, af 229 skrifningar med i (y) och 15 med « (e), men för så vidt den står i h. o. h. obetonad, af 21 med © och 12 med æ (v, e); se $$ 89, 90 under o), f), resp. h), i). Ord med ändelsevokalen efterföljd af slutljudande r = samnord. x eller af mediopassivmärket hafva här ej medtagits, dà de i afseende à öfriga ôfvergängar af ? till en öppnare vokal ej äro i allo likställda med hufvudmassan af ifrägavarande ord: jf. $ 91; ej häller àr en särskild Jämförelse för deras vidkommande möjlig, då några hithörande exempel med obetonad ändelse icke finnas i handskriften. Af orden med slutljudande ändelsevokal företrädes den del, i hvilken denna står i svagt bitonig stafvelse, af 456 i- (j-, y-) och 285 & (o-, e-) skrifningar, den del åter, i hvilken densamma står i h. o. h. obetonad, af 57 ?- och 85 æ- (e-)skrifningar; se SS 89, 90 under g), resp. j). Den genom ljudlagen frambragta vokalen var sannolikt närmast ett e. I de ord, som falla under den, visar vår handskrift, såsom redan i $ 92 framhållits, relativt ofta e jämte @ såsom representant för samnord. 2. Väl äro också här æ-skrifningarna vida öfvervägande och de som väsentligen åstadkomma det nyss påpekade motsatsförhållandet. Men man har an- ledning förmoda, att de blott så till vida grunda sig på vår ljudlag, att deras insättande för- anledts af skrifningar med ett på densamma beroende e i tidigare handskrifter. Jf. S 27, slutet, samt $ 92. Också i textkodex af SML kan man iakttaga en till obetonade stafvelser begrän- sad Ofvergàng af 2 till e; likväl torde den åtminstone i någon af handskriftens dialekter egt rum blott i det fall att stafvelsen var óppen. Jf. Rob. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 ss. 70 ff, 90 f. En process, till synes nàra besläktad med den ifrágavarande och máhànda i sig innefattande densamma, àr den fórsvagning af ? uti obetonade stafvelser till en reducerad, eliknande vokal, som af Kock, Fsv. ljudl. s. 270 f observerats i vissa yngre fsv. urkunder. (Se ang. denna ljudlag äfven Noreen, Aschw. gr. $ 149). Att icke alla B 49:s dialekter tillàmpat ljudlagen i fräga, ädagalägga de ofvan omtalade i-skrifningarna af ord med obetonad àndelsestafvelse. Hvad orden med e, o, s före àndelsestafvelsen beträffar, äro æ- (e-)skrifningarna icke talrikare hos dem, som hafva denna obetonad, àn hos dem, i hvilka den àr svagt bitonig. Men det är i det närmaste hvad man väntar under den förutsättning, att vår ljudlag tillàm- pats inom de dialekter, som låtit 2 blifva e efter e, o, à (8 92) — en rätt sannolik förutsätt- ning i betraktande af att äfven SML:s textkodex vittnar om fórekomsten inom samma dialekt Tom. XXXIII Hälsingelagen. 155 af vokalharmoniöfvergängen i > e och üfvergängen i > e i obetonad stafvelse (jf. Rob. $ 98. Larsson a. st). Hos orden med inljudande ändelsevokal, hvilka alternativt undandragit sig vokalharmonien (anf. $), borde visserligen vàr ljudlag, om den tillhórt en dialekt, där detta skett, åstadkommit ett plus af æ- (e-)skrifningar; men på grund af det statistiska materialets knapphändighet är fränvaron af ett sädant utan betydelse. Öfvergängen i > e i obetonad stafvelse har rimligtvis intrádt i samma dialekt som öfvergängen a > æ i obetonad stafvelse (S 87). Ocksà häraf skulle följa, att den egt rum inom de dialekter, som företett vokalharmonisk ófvergàng af ? till e, säframt vi nämligen med rätta antagit, att en sådan åtföljt vokalharmoniöfvergängen a > « (8 92) och denna ófvergàngen a > € i obetonad stafvelse (först anf. &). Det àr egentligen blott i H cod. B 49 den ofvan konstaterade motsättningen mellan or- den med svagt bitonig och dem med obetonad àndelse tydligt framträder. Frekvensfórhàllandet mellan 2- (j-, y-) och @- (o-, e-)skrifningarna är här för dessa ord — vi hålla oss till den del som har a, ?, u, y eller e före ändelsen — resp. 151: 14 och 10: 8, för så vidt ändelsevokalen är slutljudande, samt resp. 331: 238 och 27: 63, för så vidt den är inljudande. För H cod. 1609 äro de motsvarande talen à ena sidan 137: 8 och 12: 2, à andra sidan 420: 74 och 45: 33. Motsättningen är alltsà äfven här för handen, men icke sà utpräglad, att den ej i och för sig kunde vara tillfällig. Sammanställd med den i H cod. B 49 iakttagna, kan den emellertid förmodas värkligen bero på inflytande af vår ljudlag och jämte den förra fórskrifva sig från H cod. [B 49—1609. Däremot hafva U codd. [B 12—Sch.—B 49, [B 12—B 49 och [Sch.—B 49 säkerligen icke fóretett några spår af en öfvergäng i > e på grund af samma ljudlag, så att i dessa handskrifters dialekter den vokalharmoniska ófvergàngen i > e ($ 92) ej torde ätföljts af någon sådan. Visserligen är en ansats till en motsättning, liknande den i H cod. B 49, skónjbar i U cod. B 49: mot de ofvan anfórda talen svara hàr à ena sidan 78: 1 och 11: 4, à andra sidan 125: 47 och 30: 22. Men U codd. B12 och Sch. visa öfverensstämmande och konsekvent 2 för samnord. i öfverallt där detta ej på grund af vokalharmonien företrädes af €. Antagligen är det först genom B49-skrifvaren vår ljudlag kommit att pävärka den i U cod. B49 füreliggande texten. Vi ha i $ 86 trott oss finna, att den dialekt, dàr a blifvit € enligt vokalharmoni — hvilken dialekt synes tillämpat ocksä ljudlagen i fräga (jf. ofvan) — i någon màn influerat hans spräkbehandling. 8 94. Samnord. © har, om den föregående stafvelsens sonant utgjordes af en labialiserad vokal, labialiserats till y: dyly 3 spk. U. 254. mykyn asm. Kk. 2.3; mykyt asn. JE. 4, M. 38. (los:) saklosyr npm. JE. 164. (sumar:) mepsumbry ds. b. 8 pr. I hvad mån också skrifningarna gupy ds. H. pref. r#shofpy ns. U. 21.1 och skupy 3 ppk. Kk. 2.2 äterge former med ett sälunda uppkommet y, är svärt att afgöra, dä deras slut- bokstaf, föregängen som den àr af p, kan vara en beteckning för 2: jf. 8 89. Jf. äfven det sannolikt pà falsk konstruktion beroende husyr (9: huser) 3 spi. Kg. 6.2 (s. 117). Utom en af Beckman, Arkiv VIII s. 170 f, samt Noreen, Aschw. gr. $ 138 och Aisl. grJ $ 138 anm. 5, konstaterad assimilation af àndelsevokalen © med y har någon labialisering däraf under inflytande af en föregäende labialiserad vokal icke blifvit uppvisad i de nord. N:o 2. 156 O. F. HULTMAN. $ 94. fornurkunderna. Men i en nysvensk dialekt äterfinna vi mähända vär ljudlag. Enligt Tiselius, Sv. landsm. XVIII. 5 $ 92, förekommer i det uppländska Fasternamälet „ätminstone stundom” eit y-ljud i st. f. ändelsevokalen >, i det fall att föregäende stafvelse innehäller labialiserad vokal (ej blott y! t. ex. mykky *mycket, kyöpy "köpt, poiky 'pojke. Såsom af exempelsamlingarna i $$ 89, 90 kan ses, återger emellertid Cod. B 49 oftast ett af labialiserad vokal föregänget samnord. i genom ? eller e, utan någon begränsning häraf till särskilda ordgrupper. Bl. a. móta där skrifningarna dyk 3 spk. H. 21 g. ex. Kk. 17 pr.; U. 14, 25.1 (2 g.); lutlosir lotlosir npm. H. 4 g. ex. Kk. 14; saklosir npm. Kg. 6 pr., 7; U. 25 pr; mykin asm. 3. 14 pr; U. 10.2; mykit n, asn. H. 8 g. ex. Kk. 2.1; U. 6 g. ex. 4. Häraf framgår utan tvifvel, att ljudlagen icke tillämpats af alla Cod. B 49:s dialekter. Sannolikt innebär den ifrågavarande behandlingen af © ingen inskränkning af dess företrädande genom «c eller e på grund af de i $8 90—93 påvisade ljudlagarna. Att 2 genom labialisering skulle undandragits en ófvergàng till öppnare vokal, om förutsättningarna för en sådan annars varit för handen, är lika litet troligt som att det i något fall först efter en öfvergång till e eller æ blifvit y. Af de dialekter vi i $$ 90—92 urskilde, är det endast den, hvarest àndelsevokalen 2 blifvit e i slutljudet efter e, o, o (men ej i inljudet), och den, hvarest någon öfvergång af © till en öppnare vokal alls ej förekommit, som ej erhållit e eller æ för samnord. i åtminstone i något af orden dyly, saklosyr, mykyn, mykyt, mepsumbry. Man har därför antagligen att bland dessa dialekter söka den, i hvilken vår ljudlag gjort sig gällande. Då y-skrifningarna förekomma både i H och i U, men hvarken H cod. 1609 eller U codd. B 12 och Sch. innehålla några dylika, synes det som om B 49-skrifvaren insatt desamma i texten. Detta läte möjligen förlika sig med ett antagande, att ljudlagen tillhört den i H skónjbara dialekt, där slutljudande 2 blifvit e enligt vokalharmonilagen. Jf. $$ 86, 92 o. 98. Samnord. u. $ 9. Samnord. u kvarstår, med de inskränkningar $$ 96—100 redogöra för, såsom u. Detta ädagalägges af ett stort antal skrifningar, hvilka i de flesta fall àter- gifva u-ljudet genom bokstafven u: a) apulz manz gs.* BE. 1.2 — apulkona barn (09: -@ b.) ns.1 A. 13.6; U. 18. fapurs gs. H. 5 g. ex. Kg. 6 pr; U. 11.2 (4 2.); fapur d, as. Æ. 7.2, 18.8, M. 22; U. ind. 11 pr, 2 — fapur fapur (o: f. fa- per) ns. JE. 15; U. 16 pr. — fapur mop’r ns. U. 15 pr. — fapur systr ns. CRDP Re); salu gs. I. 15 (2 g.). samu dsf. Kk. 91., M. 33, p. 6.1; npm, n. Zi. PA SD CRD Ios (baa U Tea, d pr. 17 pr.; dpn. ! AR. 4; U. 6.1 — samu- lep adv. V. 19 pr. kunu as. Kg. 3 pr., Æ. 13.2; U. 1 pr. sapul ns. U. 10 pr; as. Æ. 10 pr., V. 23.1 (Cie) IU MONT. fietur as. M. 16. fyughur an. U. 18. gamul nsf. Kk. 7. 1 Formen analogisk; se formlüran. skulu sculu 3 ppi. H. 61 g. ex. Kk. 1 pr; [zo ex MAT (stapa:) querstapu ds. Kk. 19.5 — wint’stapu Tom. XXXIII. b) [9 = 2 Hälsingelagen. ds. V. 8 pr. — seapu tima (2: st-) as. Ve als: (seta:) skot setu barn as. U. 18. taku as. I. 10 pr. — wip’r taku as. M. ind. — taku skiel ap. I. 10. talu d, as. Kg. 10, p. 61 (2 g) — twetalu as. b. ind. — talu men ap. JE. 12.3. tiughu num. U. ind. aghuwen asm. M. 24. brutum dp. H. 4 g. ex. Kk. 90. daghwm dp. Æ. 16 pr.; U. 11.2 (4 g.) — af- razdaghum dp. T. 104. (gup:) affgupum dp. Kk. 1 pr. fictum dp. Kg. 10. haghum dp. V. 13.s. laghum dp. H. 9 g. ex. Kg. 6 pr. — bonde laghum dp. V. 18a — lanz laghum o. d. dp. H. 8 g. ex. Kk. 20; U. 242. aku as. Kk. 1.2 (4 [5] g.). all dsn.,V. 14.3; U. 10.1. annur nsf. 3. 21; n, apn. Kk. 14, Kg. 6 pr; U. 11 pr; apru andru dsn. M. 1.1; Verne (ata:) kotatu gs. Kk. 13a. bryniu as. b. 142. brekkw d, as. p. 15 (2 g.). bæstu sv. apn. U. 10 pr. (egha:) aghu 3 ppi.? H. 5 g. ex. Kk. 4; U. 5.8. ex. 7.1; atiu 3 ppti. U. 10 pr. fryllu gs. U. 18 — Frillu barn ns. U. 24 pr. g.), fap’r mop’r ns. 2. 12.1; U. 1 pr, 15 pr., 16 pr. 157 witu as. Kp. 2, I. 9 — fap'rnis witu fep'r- $ 95. nes witw ds. I. 14 pr; U. 112. (-wipa:) inwipur ap. U. 104. (wera:) eru aru (9: eru) 3 ppi. H. 72 g. ex. Pref; U. 41 g. ex. 1 pr. (wera:) samweru as. Kk. 16 pr. — wip’r- weru mannum dp. U. 254. ! stapugh nsf. M. 26. nipum dp.? U. 11.2, 16 pr. sakum dp. Kk. 15... (skial:) skielum dp. Æ. 4 (2 g.), 186; U. 4 (2 g. 18. skipum dp. U. 16.3. stabum dp. V. 18.5. (-tugher:) biltughwm dsm. JE. 13.s. (win:) owinum ovinum dp. Kg. 24,3. weghum veghum dp. Kg. 10, V. 18 pr. fullu dsn. U. 18. feriur fariur (9: feriur) ap. V. 18.2 (2 g.). (festa:) fastu (9: festu) as. b. 13.1. (ganga:) a gangu as. V. ind. — skoghe a gangu as. V. ind. giptu gifptu d, as. Æ. 7 pr; U. 2 pr., 154, 18; gifptur ap. Æ. 7 pr. (hundrap:) pryhundrup num. A. 16 pr. hweriu dsn. Kg. 7. heldu as. V. 6 pr. (hella *sluttning) til hellur np. V. 14.2. hellu "häll as. p. 15 — konungz hellu as. b. 15. 1 Jf. dessutom följande skrifningar, där den på samnord. u återgående (och af r efterfoljda) ändelsevokalen företrädes af förkortningstecken: fap'rs gs. U. 1.2 (2 g.), 3 pr; fap’r d, as. H. 6 g. ex. Kk. 11 pr; U. 6 g. ex. 73; barnafap’r as. Æ. 16.1, D. 12; fap’r brop’r fap’rbrop’r ns. A. 15; U. 1 pr. (2 g.), 16 pr; fap’r fap’r fap'r fapur (o: f. faper) ns. A. 12.1; U. 1 pr., 15 pr. (2 Efter sin vanliga användning kunde väl für- kortningstecknet ^ här och i de s. 158 not 2 och s. 160 not 3 anfórda skrifningarna ej betyda an- nat än e, d. v. s. e; men dà i så fall orden med samnord. -wr skulle oproportionerligt ofta visa denna vokalisation (jf. S 98), måste man antaga, att det delvis föreställer u. ? Formen analogisk; se formläran. N:o 2. e — 158 heptur ap. V. 631 (2 g.) — gete heptur (o: gete h.) ap. V. 6 pr. (hezla:) hazslu (9: hezslu) as. Kk. 214. (kalla:) laghkallupe dsn. AR. 16.1. kunnu o. d. 3 ppi. H. 4 g. ex. A. 8.1; U. 7.s. (kelda:) skata kieldu as. b. 15. litlu dsn. Kg. 2 pr. maghw 3 ppi.! Kp. 9. (min:) minu dsn. U. 11.2. minstu dsn. Kk. 9. "estu nesstu sv. n, apm. A. 7 pr., 81; U. 5) t: ex Il joe oa LU Tr sinu synu dsn. H. 6 g. ex. Kg. 10; U. 11.1. (slæta:) a sletu as. V. ind. snekkiu as. V. 24.3 — snekiu fripi ds. M. ind. kapu as. M. 31.3. kirkiu kyrkiu g, d, as. H. 33 g. ex. Kk. 1 pr; kyrku as. Kk. 4; kyrkiunna kyr- kiunne gs. Kk. 20 (2 g); kyrkiunne ds. Kk. 21 pr. — Kirkiu balk’r kyrkiu balk'r ns. Kk. ind., 21.2 — kirkiu bole (9s «b (os Ile Din, Sen Men Fo bool as. Kk. ind. — kyrkiu bygning as. Kk. ind, 1.2 — kirkiu don kyrkiu do- rum dp. Kk. 15.1, 21.2 — kérkèu fripir kyrkiu frip’r ns. Kk. 21.5, Kg. 43; kyr- kiu fripi kirkufripi ds. Kk. 21.2 (2 g.); kirkiu frip kyrkiu frip as. Kk. 184, Kg. ind. — kirkiugapz (9: -garpz) gs. Kk. 21.2; kirkiu garpi kyrkiugarpi ds. H. 5 g. ex. Kk. 18 pr; kirkiugarp kyrkiu gaarp as. Kk. ind., 21.2, 5; kyr- kiu garpe ap. Kk. ind. — körkiugarpz lipi ds. Kk. 21.2 — kirkiu klepi o. d. 1 Formen analogisk; se formläran. O. F. HULTMAN. (spilla:) ospiltu dsn. V. 2. stempnu dagh’r ns. p. 9.1; U. 10.1; stempnu dagh ns. I. 9; ds. p. 9 pr; as. Kp. 5, NS 10), 10, Gre syslu as. M. 374. tungu as. M. 15a. wenslu malum dp. U. 25a. (wera:) waru 3 ppti. Æ. 16 pr., b. 8.1; U. 11.2, 18 — wip’rwaru 3 ppti. U. 252. werstu sv. apn. U. 10 pr. wezlu as. Kg. 10; wezlur np. Kg. 10 — wezlu fal ns. Kg. 10. pessu dsn. V. 6.1. elstu sv. dpm. ! U. 16.2. engu dsn. Kg. 4 pr.; U. 25 pr. ? ap. Æ. 10 pr; U. 10 pr. (3 g) — kyr- kiu prest as. Kk. ind. — kyrkiu skrup as. Kk. 6.2 — kyrkiu sokn ds. Æ, 1.2, I. 4, 9 — kyrkiu wigning as. Kk. ind — kirkiu wegh o. d. ds. H. 5 g. ex. Kk. 12.2; as. V. 2 — kyrkiu werien- der np. Kk. 1.2; kyrkiu veriundum dp. Kk. 6.3 — kirkiu piuf as. M. ind. kristmu as. Kk. 11 pr. krununni ds. Kk. 21.5. musu as. b. 14. messu as. Kk. 8 — botulfs messu as. V. 5, p. 14 pr. — mikielz messu michiels messu d, as. b. 8 pr., 14 pr. — pepurs meassu as. b. 14 pr. — sielemessur siclu messur ap. Kk. ind., 8 — messu fall massu fal (2: messu f.) n, as. Kk. ind; 18 pr, 19.4 — messu klep: np. Kk. 3. 2 Jf. också (s. 157 not 1 samt) datt'r as. Æ. 12 pr. geen fast’r ap. D. 8 pr.; géfpt/r n, ap. U. ind. 7.1; halfw’r ap. I. 8.1; heptr ap. V. ind; neta cfr ap. V. 6 pr; lykt/r ap. V. 13.1; sip’r ap. V. 15; sysŸr g, d, as. Æ. 11, 14 pr., M. 22; U. 4 g. ex. 11 pr.; syst’r barn n, as. JE. 11; U. 11 pr. (2 g.), 16.1; sysŸr lut as. Æ. 11; U. 12; sust"r sun (o: sys"r s.) ns. A. 15. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 159 f) skyldugh’r nsm. Kk. 6.2, 8. (waldugher:) alwaldughum dsm. M. 24. $ 95. g) allum dpm. Kk. 7 o. fl.; U. 24.2. husum dp. Kk. 2.2 o. fl. attum 1 ppti. U. 112. hwerium dsm. Kk. 6. 0. fl.; U. 11.2. byggum 1 ppk.! Æ. 16.1. sinum dpm. Kg. 2.3 o. fl; U. 1. o. fl. frendum dp. M. 28 pr.; U. 7.5. skyldum dpm. Æ. 3 pr.; U. 3 pr. fullum dpn. A. 4 o. fl; U. 4 o. fl. witnum dp. M. 17 o. fl; U. 6.1 o. fl. hanum dm. Kk. ind. o. fl; U. 1 pr. o. fl. 0. S. v.2 — tills. .892 exempel.? h) (klanda:) oklandapu dsn. U. 11.2. tiu num. U. 10.1 — tiu manna epe tiu landinu dsn. b. 14 pr. manne epe ds. U. 10.1, 25.1; tiu manne niu num. U. 10.1. ep as. U. 102. "yw dsn. Kk. 12. (wæpia:) owepiepu dsn. M. 31 pr. (2 g). skyldestu sv. dpn.! U. 7.3. i) (-atti:) malzatenum ds. V. 14.3. manapum dp. U. 10a (4 g.). bondanum ds. V. 20 — husbondenum ds. provastunum (9: -enum) ds. Kk. 2:41. U. 21. (retter:) ezoris rettinum ds. Kg. 6 pr. byum dp. U. 11.2 (2 g.) — bolbynum boolby- skiparum dp. U. 16.2. num ds. U. 12 (2 g.), 13. (waldugher:) alwaldughum dsm. M. 24. gerningum dp. Kg. 4 pr., M. 16. (weriandi:) kyrkiu veriundum dp. Kk. 6.3. hundrepum num. U. 174. pripiunginum ds. Kk. 214. kullinum ds. U. 13. j) (koma:) a komu as.! M. 14.2. pr., 2, 19; konur ap.! U. 7.2; konunnæ Kon AURAS CRE Se AN 2upr. UO gs.! Kg. 3.2; U. 2 pr. 1 Formen analogisk; se formläran. 2 Hit höra bl. a. några exempel på gen. plur.-former med ändelsen -u, ljudlagsenligt utvecklade ur de urnordiska på -9 framför m- i ett följande ord: handum mellum hadum mellum (5: handu m.) Kk. 14, M. 3441, V. 22.1 samt (2) sielu messur ap. Kk. 8. Den fsv. gen. plur. på -w i uttrycken karinu millen, kirkiu mellum, laghsaghu mellum och tieldru mellum har af Kock i Arkiv VI s. 53 ff. erhållit nämnda förklaring. Noreen, Aschw. gr. S 426, anser den i stället vara analogisk, bildad till nom. plur. på -wr efter förhållandet gen. plur. -a: nom. plur. -ar hos ü- och mask. a-stammar; han anför (i anm. 3) emot Kock ur Birg. uppenb. tvänne exempel på ett mænniskio, som otvifvelaktigt är gen. plur. men icke ätföljes af mellum. Men üfven om den yngre fornsvenskans urkunder innehölle ännu ett eller annat liknande exempel, kunde dessa enstaka fall frán en senare och af flexionssystemets ombildning karakteriserad period icke likställas med w-formerna i förbin- delsen gen. plur. + meallum, där sådana müta redan i den äldre fornsvenskan och äro i förhållande làngt vanligare. Falsk är dessutom, hvad dessa uttryck vidkommer, utgängspunkten für Noreens für- klaring: att gen. plur. på -w bildats endast af ün-stammar. Det ädagalägger handu(m) mellum i vår hskr.; jf. också nsv. dial. (Nyland) väggu-millan "mellan skål och vägg” (Vendell, Nyl. allmogem.). 3 Jf. också följande skrifningar med abbreviaturen %, hvilka snarast synas föreställa sådana med u för samnord. u: ap» dsm. H. 5 g. ex. Kk. 18.1; dpm, f. Kk. 24,2, M. 32.1; saX dp. H. 4 g. ex. Kg. 2.4; witr dpm. Kk. 15.1. Jf. dessutom .m. dp. "män Æ. 14 pr. N:o 2. 160 $ 95. k) (dyr:) kyrkiu dorum dp.! Kk. 151.2 1) bropurs gs. Æ. 15 — bropur sun ns. AR. 15. enu dsn. U. 9 pr. forstunni adv. U. 74. hemult nsn. Kp. 3. hemulz manne ds. V. 7. leghu as. V. 7, 94. — leghu ruff as. V. ind. (lezn:) inleznu ds. Kk. 9. meru dsn.! U. 10:41. m) klokku d, as. Kk. 6.3 (3 g.); klokkur ap. Ik, Gk n) blopukt nsn. Kk. 17 pr. o) bondum dp. Kg. 10. botum dp. H. 5 g. ex. Kk. 15 pr. — lagha botum laghabotum dp. Kk. 20, Kg. 54, M. 22 — twa botum dp. U. 21 — wapæ botum dp. V. 18.3. dopum dsm. M. 20, p. 4.3 (2 g.). eghnum dp. U. 4 — wm eghnum dp. U. 12, 18. enum dsm. U. 2 pr. 11.2, 24.2. epum dp. p. 10.1 — menepum dp. Kk. ind. flerum dpm. U. 11.» (2 g.). fornum dsm. V. 18 pr. gomum 1 ppi. U. 11.2. helghum dsm.* p. 74. hionum dp.! U. 21 — wernepe hionum dp. ! Valga 1 Formen analogisk; se formläran. O. F. HULTMAN. moghu 3 ppi.* U. 4. morghungief morghungef d, as.* U. 6 g. ex. Ind. mopurs gs. Æ. 1.2; mopur ds. A. 72. okur apn.! U. 10.1. (stiala:) piufstolnu dsn. M. 31.1. sworu 3 ppti. b. 8.2.3 kronunna (9: -@) ds. Kg. 11.1; kronunne (9: -unæ) as. M. 24. nopugh (5; nopugh) nsf. U. prol. iorpum dp. JE. 4, V. ind. — vm iorpum dp. A. 12.2. (kop:) boolkiopum dp. Æ. Ia — iorpæ ke- pum dp. I. 4. losum dsm. Kp. 7 — handlosum dsm. M. ind. — /utlgsum dpm. D. 7.3. (orb:) metz manne orpum mepzmanna or- pwm dp. V. 4, 5 pr. — wipeorpum dp. ji. 18) Toir- skoghum dp. b. 1.ı. soknum dp. H. 6 g. ex. Kk. 24. swornum dsm. A. 8.2; U. 84. tomptum dp. V. ind., 1 (2 g.). porffuum 1 ppi.! Kk. 21.5. oium dp. M. 27 — wtoium dp. b. 1.1. 2 Jf. äfven körkiu don dp. Kk. 21.2 och sangus don dp. Kk. 21.2. 3 Jf. dessutom (s. 157 not 1 samt) brop'rs gs. U. 11 pr. ds. U. 12 (b. simum); brop'r das. CH. Pre. ex ABIDE DEI prs (dne M2 bm bra bam ms RIT ONE) SURE ep (NE): as. U. 16.1; brop'r lut as. A. 11; U. 12; zorpc del’r np. Kk. 20; dott’r as. Æ. 14 pr; U. 8 pr, i; tott'r barn (o: dotr b.) ns. U. 16.1; dott'r sun ns. Æ. 15; mop'rs gs. JE. 1.2; mop'r g, d, as. H. 5 g. ex. E. 11; U. 5 g. ex. 1.2; mop’r brop'r ns. Æ. 15, U. 1 pr. (2 g.);, mop’r fapir o. d. ns. ZE. 12.1, 15; U. 4 g. ex. 1 pr; mop'r mop'r mop’r mopur (o: m. moper) ns. A. 12.1; U. 6 g. ex. 1 pr; mop’r spina ds. Æ. 13.7; mop'r syst/r ns. U. 1 pr. (2 g). * Jf. äfven loso% o. d. dp. Kk. 5.1, Æ. 3 pr; U. 5 g. ex. 3 pr. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 161 a) boum dp. U. 10 pr. broum dp. V. ind. $ 95. r) bro plunger brotlung’r (9: brollung'r) np. U. 1 meplungu manni (9: -@ m.) ds. V. 5. Deer enungæ adj. U. 14. fiærpung fyerpung as. Kg. 7, M. 34 pr; U. 13 (2 g.). hambrungis gs. Kg. 11 pr. kunung’r konung'r ns. H. 10 g. ex. Kk. 19.55 konungs konungx gs. H. 28 g. ex. Kg. ind; konung gs. JE. 16 pr. (2 g); ku- nung? o. d. ds. H. 11 g. ex. Kk. 2 pr, konunge gp. p. 15 — konungx balk’r nyurundi (0: -dz) gs. Kg. 11 pr. — Nyurunz a ns. V. 18a. sanunde mannom dp. AR. 8.1; sanundæ men ap. Æ. 16.1. strintungæ epe ds. p. 15. syzlunge syslumg’r (9: -ung'r) np. U. 1 pr, [ie tiund as. H. 4 g. ex. Kk. ind. — akur tiund ns. Kk. 7 — Koorn tiund ns. Kk. 7 — Quik tiund as. Kk. 7. o. d. ns. H. præf., Kg. ind., 11.1 — ko- nungz hellu as. b. 15 — konungz ret- ien as. M. 25. lepung'r ns. Kg. 7; lepung as. Kg ind., 7 — lepungx lama o. d. as. Kg. ind., 7 (4 g.). minnung minung n, d, as. H. 6 g. ex. I. 14.1; minungi (0: -@) gs. I. 17 — min- nunge men 0. d. n, ap. H. 4 g. ex. KS porpunge grap (o: p. garp?) as. p. 15. pripiung prypiunger ns. V. 144; U. 94; pripiungs pripiungx gs. M. 29, p. 7a (2 g.); pripiung prypiung as. H. 41 g. ex. Kin d prs. D. 7 8, lex. dou bh piunginum ds. Kk. 214 — lagha pri- piungæ o. d. gs. Æ. 3 pr., 7 pr. U. 3 DIDI. pusund num. A. 16 pr.! Ifall u föregås af ett v-ljud, âtergifves det likväl så godt som alltid jämte detta genom w eller fw: a) hufwpdugh’r ns. U. 10 pr. (stuwa:) preste stusw (9: p. stufw) ds. Kk. 21.2. b) awgh nsf. U. 19. e) grawm dp. V. 18 pr. d) halw alw as. Æ. 81; U. 19 — manne halfw ds. BE. 1a — quinne halfw ds. A. la. halw halfw dsn. H. 8 g. ex. Kg. 10. g) (arwi:) arwm arfwm dp. Kk. 12 pr., M. 1 pr. halfwm dp. U. 1a (2 g.). halwm dpn. M. 2 pr. siclwm sielf.um (9: sielfwm) dsm. Kg. 2.4 (2 g.). j) howzman hofws man ns. Kk. 19 pr., M. 15 pr. — howp dyna (»: -@) as. Æ. 10 pr. På w-ljudets ätergifvande i detta fall genom u finnes endast ett exempel: porffuum 1 ppi. Kk. 21.s. 1 Jf. dessutom kon’ .k. ns. "konung H. 6 g. ex. Kg. 6 pr; gs. H. 6 g. ex. Kg. ind.; ds. Kk. 15 pr. 19.5; as. Kg. 6 pr. N:o 2. 21 $ 96. 162 O. F. HuLTMAN. 8 96. Samnord. u har i stafvelse med infortis ófvergátt till o, ifall den föregående stafvelsens sonant var e, o eller g och det själft icke efterföljdes af m. Vi finna i Cod. B 49 skrifningarna J) kono g, d, as. Kk. 193; U. 6 g. ex.- Ind,; kononne gs.1 U. la; konone as.! U. 6 pr. — festi kono as.! U. 2 pr. 1) hemolt asn. M. 29; hemolo dsn. Kp. 3. morghon giff as.* U. ind. hemolap asn. I. 14 pr. mopor gs. U. 1.2 — mopor fap’r ns. U. legho as. Kk. 6 pr. 16 pr. repo hion np. U. 24. solo ds. U. 11.2. ? m) klokkor ap. Kk. ind. n) nopogher nsm. Kk. 21.3. p) hemolo dsn. Kp. 8. Visserligen fórekommer i vär handskrift o àfven i andra fall än det nàmnda säsom representant för samnord. ändelse-u. Men o-skrifningarnas frekvens i förhällande till de skrif- ningar med u (w), som handskriften därjämte innehåller, är alltför olika för orden med a, 2, u, y, eller e och dem med e, o eller o i stafvelsen före ändelsevokalen, för att ej en vokalharmonisk differentiering af u-ljudet måste tillerkännas någon af handskriftens dialekter. Se vi nämligen bort frân orden med samnord. -um, sà möta pä det förra hället 485 skrifningar med u (w) och 15 med o — se s. 169 — men pä det senare 44 med u (w) och 22 med o — se betr. de först- nämnda $ 95 under j), D—n). Att u framför m kvarstätt oberördt af differentieringen, framgår af att samma motsättning icke äterfinnes hos orden med samnord. -um. Den del, som framför ändelsen har en stafvelse med a, 2, u, y eller e, representeras i handskriften af 410 skrifningar med u (w) och 91 med o — se SS 95, 97 under c), g) och i); den återstående delen, med e, o eller g i denna stafvelse, af 58 med u och 2 med o — se därsammastädes under k), o) och a). Skrifningar med o förekomma alltså icke oftare hos de senare orden än hos de förra och grunda sig pätagligen här såväl som där på den i $ 97 behandlade ljudlagen. En pà vokalharmoni beroende öfvergäng af àndelsevokalen « till o späras ej allenast, såsom R. v. Lilieneron (Zeitschr. f. deutsches Alterthum VII s. 568 ff.) tidigast sett, i fornnorska urkunder, utan ock i en del fornóstnordiska: se härom Kock, Tydn. af gamla sv. ord s. 16 noten, Fsv. ljudl. ss. 146 ff, 171 och Arkiv V s. 79 ff; R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 92 ff; Zetterberg, Bjärköar. ljud- o. bójn. lära s. 30; samt Noreen, Aschw. gr. $ 139. Begränsad till ord med e, o, 5 framför ändelsen visar sig öfvergängen, utom i Cod. B 49, i textkodex af UL ?, 1 Formen analogisk; se formläran. 2 Af skrifvaren ändradt från sou. 3 I den af Kock, Fsv. ljudl. s. 149, undersökta delen af UL visar sig ündelsevokalen o (frànsedt Æono konor, som äfven i urkunder med vokalbalans kunna hafva densamma) endast i läng- stafviga ord. Då emellertid exemplen ej äro alltför många och, à andra sidan, bland de fsv. orden med e, 0, g i rotstafvelsen de kortstafviga utgöra en mycket ringa minoritet — bland dem med e Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 163 textkodex af SML! och VGL IV (Vidhemsprästens anteckningar). I de båda sistnämnda röjer $ 96. sig äfven — i den sistnämnda dock endast alternativt — en sådan inskränkning af densamma, att ändelsen -um kvarstätt oförändrad också efter e, o, o. Såväl de ofvan berörda 44 u- (w-)skrifningarna af ord, som enligt vår ljudlag böra hafva 0, som ett antal exempel på « (2) i stället för o i dylika ord — se $ 98 under j), 1) och p) — bevisa att icke alla Cod. B 49:s dialekter füretett en växling w:o enligt denna ljudlag. Med största sannolikhet kan det antagas, att ófvergángen u > o efter e, o, 6 egt rum inom samma dialekter som den i $ 92 påvisade öfvergängen i > e i denna ställning; en vokalharmonisk differentiering af den ena vokalen plägar i de nord. dialekterna ätföljas af en dylik behandling af den andra. Parallellismen tyckes likvàl icke hafva stráckt sig sà làngt som att u skulle i en del dialekter blifvit o endast i slutljudet. Åtminstone kan man ej af o-skrifningarnas fördelning sluta till något sådant. Skrifningarna hemolt, hemolo, hemolap, klokkor, nopogher i H, hvilken del af handskriften visar spàr blott af en till slutljudet inskränkt vokalharmoniöfvergäng i > e (se anf. S), vederlägga tvärtom positivt att vokalbarmoniöfver- gången u > o, om den inträdt jämsides med en sådan, nödvändigtvis varit underkastad samma inskränkning. — Med hvilka af de olika dialekter, som behandlingen af samnord. àndelse-« lät oss urskilja ($$ 84—87), vi hafva att identifiera de af företeelsen i fråga kännetecknade, följer, under förutsättning att vokalharmoniöfvergångarna i > e och u > o gått hand i hand, af det i $ 92 sagda. Spåren af vår ljudlag äro gemensamma för H cod. B49 och U cod. B49, men häraf får icke slutas, att de härröra från B 49-skrifvaren. Ty också H cod. 1609 samt U codd. B 12 och Sch. röja inflytande af samma ljudlag, och det vida tydligare än Cod. B 49, genom att såväl o-skrifningar af ord, där lagen fordrar u, som u- och æ-skrifningar af ord, där den fordrar o, hos dem äro sällsyntare. Och den öfverensstämmelse i afseende å fördelningen af u- och o-skrifningarna af de senare, som förefinnes mellan de olika handskrifterna, ger otvetydigt vid handen, att redan grundhandskrifterna, H cod. [B49—1609 och U cod. [B 12—Sch.— D 49, innehållit, jämte skrifningar med wu, stridande mot ljudlagen, sådana med ett af densamma betingadt o. Af H cod. B49:s hithörande u- (w-)skrifningar motsvaras i Cod. 1609 11 af dylika, 6 af skrifningar med o, men af dess o-skrifningar endast 1 af en skrifning med u och 6 af sådana med o.? I U codd. B 12 och Sch. åter, där man räknar 3 resp. 4 u-skrifningar och 28 resp. 29 o-skrifningar, äro af de förra? 2 gemensamma för båda handskrifterna. saknas sådana t. o. m. fullständigt — kan detta naturligtvis vara en tillfällighet. Det bevisar för ingen del, att här föreligger en kombination af vokalharmoni och vokalbalans — en tanke som Kock framkastar i Fsv. ljudl. s. 320 f. och Noreen aksepterar i Aschw. gr. 8 143 anm. 3. 1 Då textkod. af SML visar dels starkare spår af vokalharmoniöfvergången u > 0, dels svagare af vokalbalansöfvergängen u > o (jf. R. Larsson, ofvan anf. st.), bör detta gifvetvis förstås så, att de båda ljudlagarna tillämpats af olika dialekter. 2 Till en del af skrifningarna i H cod. B49 finnes i Cod. 1609 ingen jämförlig mot- svarighet. 3 meru dsn. 10.1; okur apn. 10.1; dessutom i Cod. B 12 enu dsn. 9 pr. och i Cod. Sch, fopu ds. 10.1; repu hion np. 2.1. N:o 2. 8 97. 164 O. F. HULTMAN. 8 97. Samnord. u i svagtonig (helt och hållet obetonad eller svagt bi- tonig) stafvelse har ófvergátt till o, ifall på detsamma följde m; måhända till en början äfven i andra fall, där det pà grund af den i 8 99 behandlade ljudlagen utvecklats till ett æ-ljud. Cod. B 49 innehåller följande exempel på g) akrom dp. V. 13.3. allom ællom (9: allom) dpm, f, n. H. 9 g. ex. Kk. 2 pr. aprom dsm. Kg. 2 pr. barnom dp. Æ. 8.1; U. 2.ı. -om för samnord. svagtonigt -um: markom dp. b. 4.2. mellom mallom (9: mellom) prep. H. 7 g. ex. Kk. ind. nattom dp. b. 2. rettom rætom dsm. Kk. 21.2; U. 1 pr; dpf. frendom dp. Æ. 13; U. 14. Kk. 152. giældom dp. V. 24.1. sinom synom dsm. H. 6 g. ex. Kk. 20; dpm. hanom dm. H. 20 g. ex. Kg. 2 pr; U. ind. sad, den END (CEO: maghom 1 ppi. 1 H. pref.; matom 1 pptk.! H. præf. (2 g.). malom dp. A. 16.1. mannom dp. H. 12 g. ex. Prof. — wgærningæ mannom illgeningaz mannom dp. H. præf, (2 g.) — sanunde mannom dp. AR. 84. (balker:) manhelghi® balkenom (9: m. balke- (skyld:) wtskyldom dp. Kk. 2 pr. stykkiom dp. Æ. 10 pr. warom dsm. H. præf. (wis:) wrangwisom wrangvisom dpm. H. præf, (2 g.). witnom vitnom dp. Kk. 17 pr., A. 4. engiom dp. V. 13.3. garpænom ds. Kg. 2.3. nom) ds. A. 2.1. bondenom (9: bondænom) ds. Kk. 134. (moghi:) almoghanom ds. H. præf. nakrom dsm. Kg. 2 pr., 10. o) gopom dpm. H. præf. mellom prep. Kg. 2.2. Jàmte dessa 93 skrifningar fórekomma i handskriften 418, i hvilka samnord. svagtonigt -um återges genom um (-wm): se $ 95 under g), i), o) och q). Sammanhäller man härmed, att de 50 — i anf. S under e) och k) uppräknade — skrifningar, som företräda orden med samnord, halfstarkt bitonigt -wm, undantagslöst àtergifva detta genom -wm (-wm), så inses lätt, att en på ofvan angifna sätt begränsad üfvergäng här varit med i spelet. I det fall att m icke följer ätergifves samnord. u i svagtonig stafvelse, utom hos ord med e, o eller 9 i den föregående stafvelsen, hvilka varit underkastade vokalharmoniöfver- gången u > o ($ 96), blott alldeles undantagsvis genom o: i 15 skrifningar, vid sidan af hvilka stå 322 med en annan motsvarighet till detsamma — anförda i $$ 95, 98 under d)—f) och h). Det kan icke bli tal om att likställa dessa tunnsådda o-skrifningar, till hvilka vi i $ 98 skola återkomma, med de ofvan anförda och af dem sluta, att öfvergången till o inträdt äfven i andra ställningar än framför m. Men à andra sidan måste man medgifva, att det vore egendomligt, om u kvarstått oförändradt här, medan det framför m undergått nämnda 1 Formen analogisk; se formläran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 165 ombildning. I de fsv. dialekter, där ófvergangen af svagtonigt w till o endast partiellt genom- 8 97. fürts, ár det annars just uti àndelsen -wm som w i främsta rummet bevarats (se den nedan anförda litteraturen)! Men såsom i $ 99 skall visas, framträder inom Cod. B 49 ytterst tyd- ligt en utveckling af u till e i svagtonig stafvelse, i det fall att m icke följde. Det synes dà så godt som säkert, att de bäda företeelserna supplerat hvarandra i samma dialekt, och ätmin- tone icke osannolikt, att u också där det utvecklats till € först blifvit o. En regelbunden växling i fsv. af ändelsevokalerna u och o, tillkommen genom att samnord. u under svag aksent öfvergått till den sistnämnda, har upptäckts af Kock, som behandlat den i Tydn. af gamla sv. ord s. 15 noten; Fsv. ljudl. s. 172 ff, 816 ff; Skand. Archiv I s. 31 ff. och Arkiv XI s. 885. Jf. beträffande detta fall af vokalbalans äfven R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 91 ff. o Arkiv XIII s. 59; Zetterberg, Bjärköar. ljud- o. böjn. lära s. 31; Björkman, Sv. landsm. XI. 5 ss. 32 ff., 60 f.; samt Noreen, Aschw. gr. $ 143. De talrika skrifningar med -um (-wm) för samnord. svagtonigt -um, hvarom ofvan varit fråga, representera med säkerhet gentemot dem med -om andra dialekter, där u kvarstått oberoende af aksentueringen. En i svagtoniga rotstafvelser försiggängen ombildning af w till o har afhandlats i 8 40. ‘Den dialekt, som låtit svagtonigt w bli o framför m och @ i andra ställningar (jf. ofvan) är utan tvifvel att identifiera med den, i hvilken vi (8 91) konstaterat en utveckling af svagtonigt 2 til @; utvecklingen af ändelsevokalerna ? och w har i de nord. dialekterna oftast gått parallellt. Att « för att blifva o eller «€ ej behóft stå i slutljudet, medan öfvergängen af 2 till € varit bunden vid denna ställning, står ej i vägen för identifieringen. I flertalet — kanske alla? — fsv. urkunder med ,ofullständig“ vokalbalans 2 : e är den jäm- sides därmed uppträdande vokalbalansen w:o „fullständig* (hvilken term dock ej utesluter bevarandet af u framför särskilda konsonanter, i synnerhet m). 1 Enligt Noreen, Aschw. gr. $ 143.2, skulle visserligen den vokalbalansöfvergäng u — 0, som röjer sig i Sm. L:s textkodex, varit sålunda begränsad, att den hvad slutna stafvelser vidkommer inträdt endast uti ändelsen -um. Längstafviga ord visa där i denna ändelse (liksom i öppen stafvelse) dels u, dels 0. För öfrigt skulle de i sluten stafvelse städse visa u. Men de exempel Noreen här kan åberopa äro blott tvänne, annur och laghthus, hvarförutom han lämnat ur akt, att äfven ett waaldogh förekom- mer i urkunden. Denna ger alltså knappt tillräckligt stöd åt åsikten om en olika behandling af u i -um och i andra slutna stafvelser. Sannolikt har Sm. L:s textkodex påvärkats dels af en dialekt med genomgående bevaradt 4, dels af en annan med fullständig vokalbalans 2: 0. Tillvaron af en » ofullständig" vokalbalans u : o kan öfver hufvud ej anses bevisad. Den andra urkunden, som Noreen anser vittna om en sådan, Cod. AM. 51 4:0 af Sm. L, innehåller följande exempel på långstafviga ord med urspr. u i sluten stafvelse: annur, laghpus, waldugh samt aptonsang, morghon (2 ex., strax efter hvarandra); dessutom en mängd skrifningar med -um (men ingen med -om). Men också i öppen stafvelse visa längstafviga ord såväl w som 0, hvarför invärkan från en dialekt med genom- gående bevaradt u i hvarje händelse är att antaga. Att o i de nämnda exemplen förekommer endast framför n bevisar ej, att växlingen w:0 där är inomdialektisk. Textkodex har aftensaang och morghin; det låter godt tänka sig, att en skrifvare, i hvars dialekt u blifvit o enligt vokalbalanslagen, utbytt dem mot aptonsang, morghon, men i fråga om annur, laghpus och ualdugh, som mindre afveko från de honom bekanta formerna, följt förlaget. 2 Jf. not 1. N:o 2. 8 97. 166 O. F. HULTMAN. I H. praf. återge både Cod. B 49 och Cod. 1609 ord med samnord. svagtonigt, af m efterföljdt u konsekvent genom skrifningar med o. Detta kan dock icke läggas till grund för nàgon slutsats om förhällandet i H cod. [B 49—1609, utan bevisar blott, jàmte annat, att Cod. 1609 hvad füretalet beträffar ätergär pà vàr handskrift (S 2). I den ófriga delen af H, dàr Cod. B49 räknar 313 skrifningar med w (w) och 74 med o, har Cod. 1609 nästan uteslutande sådana med w (w). Men af de 6 o-skrifningar, som förekomma här !, motsvaras hälften i Cod. B 49 af dylika, hvadan det är troligt, att grundhandskriften innehållit skrifningar såväl med u som med o. De i H. præf. förekommande torde emellertid leda sitt ursprung från B 49-skrifvaren (anf. S. Sammanhälles nu hàrmed, att U cod. B49 har att uppvisa ett antal skrifningar med 0, jämte mängfaldt flere med u (w), oaktadt de senare väl varit enrädande i U cod. [B 49—Sch. —B 49, liksom de äro det i U cod. B 12?, så kan det knappt betviflas, att samma man insatt också dessa o-skrifningar samt en del af de i H cod. B 49:s lagtext befintliga. Likväl torde det icke vara sin. egen dialekt han härvid lämnat ordet åt. Detta följer, under förutsättning att utvecklingen i svagtonig stafvelse af u till o framför m och af w till € i andra ställningar hört samman, af det i $ 98 här nedan anförda. $ 98 Samnord. u har i infortisstafvelse utvecklats till ett æ-ljud; dock icke framför m och troligtvis icke häller framför g. Åtminstone alter- nativt är detta e-ljud föga utprägladt och i viss màn besläktadt med o, hvil- ket haft till följd att det någon enstaka gång återgifvits genom bokstafven s. Vi finna i Cod. B49 följande skrifningar: a) kunæ g, as. A. la, 8 pr; U. ind. skule 3 ppi. Æ. 16.1. 3 mughe 3 ppi. I. 84. d) alle dsn. Kg. 6 pr., Æ. 5. beste sv. asf. Æ. 10 pr.; sv. apn. A. 10 pr. apre andre dsn. Æ. 11, I. 3, p. 12. (dyna:) hofpa dynæe as. U. 10 pr. (-brighpu:) helbryghpe helbrughpe adj.* A. (-derwa.) forderwep npn. Kk. 2.2 (2 g.).5 13.6; U. 18. (egha:) aghe 3 ppi.* Kk. 18 pr., Kg. 11 pr; bryggie as. Kg. A. Ula a teRS pp AU LONE 1 De äro: bondanom ds. Kk. 13.1, bondom dp. Kg. 10, mellom prep. Kg. 2.2, nokrom dsm. Kg. 10, swornom dsm. Æ. 8.2, thorfwom 1 ppi. Kk. 21.5. 2 I U cod. Sch. förekommer, jämte u-skrifningar för öfrigt, hionom dp. 2.1 och swornom dsm. 8.1. Ändelsens o kan här, äfvensom i atto 3 ppti. 10 pr., vara framkalladt af vokalbalanslagen. Cod. B 49 har på motsvarande ställen w-skrifningar. 3 Se s. 157 not 1. * I dessa skrifningar kunde dock @ äfven representera samnord. a: jf. helbrypæ i SML:s textkod., helbrighpa i Cod. Holm. B56 af VML och likn. former i senare urkunder. Emellertid är u-formen i fsv. vanligare än a-formen och visar sig ocksä nägot tidigare (i UL:s textkod.). 5 Möjligtvis återgår c, där det i afledningssuffixet hos I konjugationens svaga verb företräder samnord. u, icke ljudlagsenligt på detta utan på ett analogiskt a (enl. 8 84). Jf. likväl laghkallupe dsn. Æ. 16.1. 5 Formen analogisk; se formlüran. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. (egha:) eghe as.* b. 144. (fasta:) gen faster ap. b. 8 pr. — fastedagh as. Kk. 16 pr. — faste gang fastegang as tt (0e IT pr Frille barn frille barn ns. Æ. 14.2; U. ind.; frille barni ds. Æ. 142; U. 24 pr. fulle dsn. I. 8 pr. ferie as. V. 18.2. feste as. b. 3.3, 4 pr. (halwa:) quinne halfpe (o: q. halfwe) ds. [USES (halwer:) halfwe dsn. M. 21. (helagher:) helghe sv. gsf. Kk. 21 pr. — helghedagh’ b* [helghedagha bruth] as. Kk. ind. [2 g.]. hwerie swerie (0: hw-) hwarie dsn. Kg. 7, I SD et kunne 3 ppi. Æ. 1 pr. V. 23.2; U. 10 pr. ktle sv. apm. p. 14 pr. (ustra:) lyustre as. V. 143. lyktet nsf. I. 16.2 maghæ 3 ppi.! U. 4. mine dsn. V. 6.1; U. 112. neller np. H. præf. neste sv. gpm. A. 7.2, I. 81; sv. dpm.! Jin IG e) kyrkegarp as. A. 13.7. h) kallape 3 ppti. Æ. 16.1 — laghkallupe lagh- kallape dsn. A. 16.1, p. 11. landine ds. Kg. 11 pr. j) kone g, as. U. 7 pr., 19 (2 g.) — festikone as. 1) borte adv. M. 341. bropers gs. Kg. 6 pr. dele as. I. 16 (2 g.). 1 Formen analogisk; se formläran. 2 Se s. 166 not 5. 3 Se s. 158 not 2. N:o 2. 167 quinne gs.! Æ, 1.3; quinene (9: quinnene) & 98. es TOf. 3.6193 relie dsn. /E. 12.2. (siang:) sienge ds. U. 6.1. sine dsn. M. 31 pr. (2 g.), 1; U. 9 pr. (spilla:) ospilie dsn. V. 11 pr. (stemna:) festninge stempne fastninge stafw- ne (9: festninge stefwne) ds. A. 14; U. 1.4 — stempnedagh as. T. 9. sunædagha (9: sunned.) synnedaghe ap. Kk. 6.3, 15.1. syslemen ns. (9: -man) b. 1 pr.; np. p. I pr. syster barn ns. A. 11. (seta:) osette dsn. Kg. 9.2. (teppa:) watn tepper ap. V. ind. (willa:) domuille as. Kk. 19.5. vitnepe 3 ppti. Æ. 16.1. ? (wera:) ware 3 ppti. H. 4 g. ex. A. 1.5; UI wezle gs. Kg. 10. (wæpia:) owepiepu dsn. M. 31 pr. (2 g.).? (porwa:) bwrwe 3 ppi. Kk. 2.2. pripie asf. Kk. 8. pesse dsn. M. 15.1. * nye dsn. V. 15. skyldæstæ sv. gpm. I. 4. vitnepe 3 ppti. Æ. 16.1. U. 2 pr. forsle ds. Kg. 11 pr. fope gs. I. 15. gopæ sv. asf. H. prf. S 98. 168 O. EF. HULTMAN. (helda:) skakhelde ds. V. 6 pr. moghe 3 ppi.! Kk. 11, A. 4. hoghstæ sv. gpm. Kg. 6 pr.; sv. apn. M. ind., morghengeff ds. A. 5.2 15 pr. molner ap. V. ind. — molnestap ns. V. 17 koptes 3 ppti. b. 8a. pr.; molnestapa np. V. 17 pr. leghedreng’r ns. Kk. 10 — leghe hioon np. (stiala:) piufstolne dsn. M. 31 pr. M. 37.1 — leye kuna (9: -@) ds. U. prol. porwe 3 ppi.! Kk. 4. (los:) saklose dsn. I. 15, V. 174. oghen ap. V. 6 pr. (-losa:) sware lose as. p. 3a. gren ap. M. 15.1, V. 6 pr. ? p) bleæ as. U. 6 pr. Med 6 för samnord. w: 1) fopo ds. U. 10. molnostap as. V. 17 pr. Sistnämnda skrifningar måste sammanhällas med de i $$ 84, 90 och framdeles i kon- sonantläran omtalade med # för samnord. a, ?, resp. för den ur samnord. x utvecklade svarabhaktivokalen. På grund häraf går det icke an att i deras senare s se beteckningen för ett värkligt e-ljud, som ju i hvartdera ordet kunde tänkas ha uppkommit genom framät- värkande assimilation. Liksom i de fórra skrifningarna torde det i dessa ätergifva „den obe- stämda vokalen" — ett æ-ljud med dragning åt s — för hvilken emellertid därjämte och i regeln användts beteckningen ce. Om öfvergängen af samnord. « till ett æ-ljud vittna indirekt äfven ett antal skrifningar, där det förstnämnda företrädes af e, a eller ©. Jämte andra skrifningar med e, o, à, u, y för samnord. a samt med a, u för samnord. ?, om hvilka varit fråga i $$ 84, 90, bero de på att nägon skrifvare, uti hvars egen dialekt förekommit ett sammanfallande af de tre ändelsevoka- lerna i ett æ-ljud, velat anvànda en annan dialekt, för hvilken det varit främmande; till följd af sin otillräckliga kànnedom om densamma har han härvid stundom gjort sig skyldig till en felkonstruktion. Skrifningarna med a för samnord. u hafva väl dock till någon del uppkommit genom uteglómmande af ett æ-streck; jf. $$ 12, 51. I följande skrifningar företrädes sålunda samnord. u af e: leghe as. V. 10; quinne (CSC 19: : Af a: a ganga as. V. 12; agha 8 ppi. H. 4 g. ex. Kk. 5 pr; U. 11.2; alla dsn. M. 1.1, 34 pr, I. 5; U. 5, 10 pr; blea as. AR. 6 pr.; brup framma ds. A. 2.1; forseaman ns. V. 14.4; frilla barn as. AR. 14.1; gamal nsf. Kk. 2.1; gifpta as. U. 7.1; giorpa 3 ppti. Kk. 1 pr.; ?orpa ds. b. 15; Aalfwa dsn. M. 18; U. 11 pr; howazman ns. Kg. 2 pr; howp dyna as. A. 10 pr; hweria dsn. Kk. 23; kona kuna g, d, as. H. 13 g. ex. Kk. 15 pr.; U. 4 g. ex. 5; kunar ap. A. 1 Formen analogisk; se formläran. 2 Ándelsevokalen @i morghen kunde äfven representera samnord. 2. Att u-formen föreligger är likväl sannolikare, dà denna i fsv. är vanligare än z-formen. I hvarje händelse torde morghen vara analogiskt, hvarom se formlüran. 3 Se s. 160 not 3. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 169 8 pr; apulkona barn apelkona barn ns. Æ. 13.6; U. 18 (2 g.); leye kuna ds. U. prol; krona as. 8 98. Kk. 17.2; legha as. Kp. ind.; Legha kuna ns. Kk. 10; mogha 3 ppi. Æ. 7.2; nesta sv. gpm. A. 7.1; saklosa dsn. V. 2; slika dsn. Kg. 10; «ara 3 ppti. ZE. 8», p. 8.1. Af 2: quarstapi ds. b. 111; rapini ds. M. 22; siengi ds. Æ. 6 pr. (2 g); stempnidagh ns. V. 9; engi dsn. b. 9 pr.; er? 3 ppi. I. 2; okluprapir dsn.? U. 112. Samma skäl, som i $ 84 föranledde antagandet, att ocksä skrifningarna med a för samnord. a till nàgon ringa del icke sà att säga formats pä det lefvande spräket utan tillkommit genom konstruktion af nämnde skrifvare, göra äfven i fråga om skrifningarna med u för samnord. u ett dylikt förhållande sannolikt. Ja, äfven skrifningar med o för samnord. u kunna med hänsyn till de i $ 84 omtalade med o für samnord. a väntas hafva uppkommit på samma väg. Inom de ordkategorier, där ingendera af de ljudlagar $$ 96, 97 afhandlat fordrar o, torde t. o. m. alla o-skrifningar hafva detta ursprung. Vi finna här följande: andro kost adv. U. 8.13; annor nsf. Kk. 7, A. 2.5; n, apn. ZE. 142, 15, I. 16; U. 2.1, 24 pr. (2 g.); brupframmo as. U. 2 pr.; festninge stempno ds. U. 14; gifpto as. AR. 8.1; hepzlo as. Kk. 21.4; kyrkio balk'r ns. H. praef.; oskifto dsn. U. 25 pr. Dessa skrifningar — 15, mot 485 med w (w), anforda i $ 95 under a), b), d), e), f) och h) — äro för få att rättfärdiga antagandet, att jämte felkonstruktion en tredje ófvergàng af w till o spelat in. I nom. sing. fem., nom. ack. plur. neutr. annor, hvars upprepade förekomst kan synas påfallande, har väl (liksom i nom. sing. mask. annor S 84) insättandet af o i st. f. e haft en speciell orsak: associationen med det vanliga ordet nokor ($ 39; jf. noker $ 42). Ehuru proportionen mellan w- och æ-skrifningarna àr olika inom olika ordkategorier, till följd af att de senare delvis grunda sig på en specialljudlag med trängre begränsning än den i bórjan af denna $ angifna — se härom $ 99 — gifves det likvàl ingen kategori dàr alla u-skrifningar kunde tänkas vara blotta konstruktioner. Äfven de ord, hos hvilka samnord. u var underkastadt förändring i alla dialekter, där de olika ófvergàngarna w > o och w > € (88 96—99; jf. ock $ 100) gjort sig gällande — de hithórande exemplen stà att finna under 1) och p) i $$ 95, 96, 98 — äfven dessa ord representeras i vår handskrift synnerligen ofta af skrifningar med u. Det är på grund häraf klart, att åtminstone i någon af Cod. B 49:s dialekter den samnord. àndelsevokalen w genomgäende förblifvit oförändrad. À andra sidan máste inom samma dialekter hafva förekommit en allmän öfvergäng till e af samnord. uti infortisstafvelse stäende och af m eller 3 (?) icke efterföljdt w. Alla ordkategorier, som innehällit ett sädant — ocksä de, hvilka ej kunnat genom nägon speciel- lare ljudlag erhålla @ für urspr. w: se här ofvan under a) och j) — företrädas nämligen i handskriften alternativt af e-skrifningar. 1 Knappast dat. sing. af ett direkt mot nsv. kvarstad svarande ord. För att finna ett säkert belägg för ett sådant måste man gå ned till år 1446 (Cod. Livijn af Chr. LL); i den tidigare forn- svenskans urkunder är On-stammen quærstapa o. d. enràdande. Cod. B 49:s quarstapi motsvaras ock i Cod. 1609 af gwarstadhu. ? Här har dessutom ett r oriktigt tilllogats. Om dylika felkonstruktioner se konsonantläran. * Betr. uppkomsten af fsv. apru kost o. d. hafva olika förklaringar framställts af Brate i Dalal. büjn. lüra s. 29 och Noreen i Aschw. gr. S 490 anm. 2. Med hvardera är förra leden att återföra på en samnord. form med ändelsen -u. N:o 2. 22 170 O. F. HULTMAN. Att samnord. u skulle uti någon af fornsvenskans dialekter försvagats till ett æ-ljud i sádan utstráckning, har icke framgâtt af den undersókning, som hittills egnats dess urkunder. Frän forndanskan är däremot företeelsen välbekant; den karakteriserar samtliga dialekter väster om Öresund. Då enligt utredningen här ofvan och i SS 96, 99 (jf. ock $ 100) Cod. B 49:s dialekter äfven hafva att uppvisa såväl ett konsekvent bevarande af wi nämnda ställning som särskilda differentieringar af detsamma i w:o och w:v«e, är det gifvet. att den allmänna öfvergången u > e tillhört långt ifrån alla dessa dialekter. Med säkerhet kan antagas, att denna öfvergång i den dialekt där den egt rum åtföljts af de därmed väsentligen parallella öfvergångar a > «€ och i > «e, hvaraf vår handskrift äfvenledes visar spår ($$ 84, 90). Hvad orden med samnord. 2 beträffar, är æ-skrifningarnas frekvens inom de ordkategorier, som ej varit mottagliga för någon annan öfvergång af ändelse- vokalen till @ än den allmänna, väsentligen den samma som hos orden med samnord. u: på det förra hållet stå 713 2 (y-)skrifningar mot 37 æ-skrifningar, på det senare 264 u- (w-)skrifningar mot 9 æ-skrifningar. Inom motsvarande kategorier af orden med samnord. a visar sig däremot € (v) långt oftare: här finna vi 560 a-skrifningar och 257 æ- (o-)skrifningar. Det ädagalägger, att medan den allmänna ôfvergângen © > « och den ifrågavarande torde uppträdt endast jämte hvarandra, den allmänna öfvergången a > æ förekommit också i en del dialekter, som ej haft denna. Till någon eller några af dessa dialekter är det genomgående bevarandet af u att hänföra, i likhet med — och af samma skäl som — det genomgående bevarandet at i,med hvilket det sannolikt hör samman (jf. s. 151 f.). Det ser ut som om skrifningarna med @ för samnord. ändelse-u, till den del de sam- manhänga med den allmänna öfvergången u > @, stammade från B 49-skrifvaren. Exempel på € hos ord, hvilka blott genom denna ljudlag kunnat få det, förekomma i Cod. B 49:s bägge hufvuddelar H och U; däremot saknas sådana fullständigt både i H cod. 1609 och U codd. B12 och Sch. Och det samma gäller om skrifningarna med felaktigt a eller 2, för så vidt de ätergifva dylika ord — om man fränser ett 2 g. i M. 32.1 mötande kona as., som tydligtvis ej är likställigt med de öfriga utan tillkommit genom förvanskning af hona "henne". ! Det allmänna bevarandet af u synes hafva spårats redan i tidigare handskrifter såväl af H som af U. Den ordkategori, inom hvilken denna ändelsevokal måste förändrats i alla dialekter, där den alls varit underkastad förändring, representeras ej blott i vår handskrift, utan ock i H cod. 1609 och U codd. B 12 och Sch. af skrifningar med u jämte sådana med o eller e. Frekvens- förhållandet mellan dem — om endast sådana medräknas, som äro gemensamma för de resp. handskrifterna — är både i H cod. B49 och i H cod. 1609 10: 27; men af de 10 u-skrifningarna i den senare motsvaras i den förra 6 af dylika, endast 4 af skrifningar med à. För H cod. [B49—1609 bevisar väl detta en liknande växling. I U cod. B 12 åter är samma frekvens- | Textstället, som i H cod. B 49 lyder Gang’r domb’r a liff henn’r. ba skal kona i iorp quikke grawa. cy ma kona steghla cll'r hengie, stammar från UL (jf. S 2). I dennas textkodex återfinnes det ena kona som hanc, det andra som kone. Det senare är i ingen händelse ack. sing. af kone — urspr. u uppträder aldrig i handskriften som & — utan väl snarast ett korrumperadt hone 1. hane. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 171 förhållande 3: 13, i U cod. Sch. 4: 12, och af den förras 3 u-skrifningar återfinnas 2 i den se- $ 98. nare som sädana.! Med hänsyn härtill är det högst sannolikt, ja nästan säkert, att ocksä U/eod. [B 12—Sch.— B 49 företett såväl «- som o-skrifningar af orden i fråga. — Angående o-skrifningarnas provenans jf. S 90, slutet $ 99. Samnord. u har i svagtonig (obetonad eller svagt bitonig) staf- velse — dock ej framfór m och troligtvis ej hàller framfór g — utvecklats till ett æ-ljud; måhända blef det likväl närmast o (jf. 8 97), hvaraf sedan @ framgätt genom ytterligare utveckling. Det är omöjligt att tviflä på tillvaron af en sådan ljudlag inom Cod. B 49:s dialekter, om man beaktar den olikformiga frekvensen af skrifningarna med @ (v) för samnord. w i de ordkategorier, där dylika förekomma (jf. föreg. &) Orden med ändelsevokalen i samnord. halfstarkt bitonig stafvelse företrädas, såsom exempelsamlingarna under a) och j) i $$ 95, 98 utvisa, i regeln af w- (w-)skrifningar, blott alldeles undantagsvis af e-skrifningar. De förras antal uppgär till 264, de senares endast till 9. Men inom den ordkategori, dàr ändelsevokalen befinner sig i samnord. svagtonig stafvelse — hithörande exempel finnas anförda under 4), h), 1) och p) i nämnda SS — äro de báda slagen af skrifningar nàra nog jämnstarkt represente rade. Af dem med wu (w) räkna vi här 152, af dem med «e (ve) 122. Vid dessa beräkningar hafva ett par ordgrupper undantagits. Dels orden med eller 3 efter ändelsevokalen, där c aldrig visar sig: se under o), g) i), k), o), q) resp. b), f), n) i 8 95, samt $ 98. Dels en grupp, hvilken i afseende à w- och æ-skrifningarnas relativa frekvens skarpt skiljer sig fràn de ófriga och ansluter sig till orden med samnord. halfstarkt bitonigt u. Den omfattar on-stamssub- stantiv — hufvudsakligen kyrkliga termer — hvilka i relativt sen tid lånats från andra språk: kapu, kirkiu etc., klokku etc., kristmu, kronu etc., musu, messu. Dessa ord återgifvas genom 105 skrifningar med u och 1 med @: se under e) och m) i SS 95, 98. Orsaken till att de, såsom häraf kan slutas, i den dialekt där ifrågavarande differentieringslag tillämpats, i strid med denna hafva u, är tydligen, att de inkommit i densamma ur en annan svensk dialekt för sent att blifva delaktiga af utvecklingen u > «c. Att också den del af orden med samnord. svagtonigt u, i hvilken det var inljudande, låtit det blifva «e, framgår af att den representeras af u- och æ-Skrifningar i närmast samma proportion som vi konstaterat för ordens totalitet — af 28 u- och 17 æ-skrifningar. Se vi bort från de ord, hvilka efter ändelsevokalen hafva r = samnord. z, mediopassivmärket eller slutartikeln (jf. nedan), reduceras dessa tal till resp. 19 och 11. Redan i 8 97 har framhållits, att ifrågavarande utveckling af svagtonigt w till @, hvilken påtagligen tillhört samma dialekt som öfvergången däraf till o framför m, rimligtvis börjat med en öfvergång till o i Sammanhang med den sistnämnda. Huru som hälst är det klart, att den företeelse vi här sysselsätta oss med står i det när- maste frändskapsförhällande till den i fornsvenskan vanliga vokalbalansdifferentieringen u > w : 0, hvars viktigaste litteratur anförts i $ 97. Den förra har hittills icke blifvit påvisad i forn- språket. Men vi återfinna densamma i den nutida svenskans nordligaste dialekter. I Väster- 1 Bädas u-skrifningar finnas uppräknade s. 163 not 3. 172 O0. F. HULTMAN. $ 99. botten, Härjedalen och sannolikt hela Jämtland med undantag af de óstligaste socknarna har u försvagats til ett ä-ljud i samnord. svagtonig stafvelse!, men icke i samnord. halfstarkt bitonig. Framför m har det likväl åtminstone i Västerbotten öfvergätt til ett öppet o — väl blott i den förra ställningen, ehuru o-ljudet till fóljd af utjàmning visar sig äfven i den senare — och i suffixet -ug- kvarstår det alltid som u. Se Åström, Sv. landsm. VI. 6 s. 78 ff; XIIL 2 s. 67 ff; Lindgren, Sv. landsm. XII. 1 s. 142; Westin, Sv. landsm. XV. 3 ss. 94 ff, 32, 48, 55, 57, 59—68, 67, 72, 75.2 Det behöfver icke sägas, att ljudlagen i fråga ej hört hemma i alla Cod. B 49:s dia- lekter. Vi ha redan i $ 98 af de däremot stridande skrifningarna med u och med «e slutit, att bland dessa dialekter finnas sádana med genomgäende bevaradt w och sädana där det blifvit e i alla infortisstafvelser. Klart är ock, att de på en vokalharmonisk öfvergäng u > 0 beroende skrifningar med o, som omtalats i $ 96 och hvaraf en del återger ord i hvilka vàr ljudlag fordrar e, icke kunna afspegla den dialekt dàr denna tillàmpats. ; Denna dialekt är, såsom uti $ 97 i förbigående framhållits, tvifvelsutan identisk med den som lätit samnord. svagtonigt a och 2 bli e, om det var slutljudande eller efterföljdes af slutlj. 7 = samnord. x, mediopassivmärket eller slutartikeln ($$ 85, 91). Att utvecklingen af svagtonigt u till æ ej varit bunden vid detta villkor motsäger icke ett sådant antagande, af skäl som nämndes därsammastädes. Den i paragrafens början påpekade motsättningen är hufvudsakligen för handen i H cod. B49, men spåras dock äfven i U cod. B 49; mot de anförda siffrorna svara i den förra å ena sidan 185 och 4, å den andra 99 och 104, i den senare å ena sidan 79 och 5, å den andra 53 och 18. Också H cod. 1609 visar spår af vår ljudlag: vi finna här aldrig ä för samnord. halfstarkt bitonigt w, men väl stundom för svagtonigt. De 15 exempel?, hvilka i Cod. B49 ega en jämförlig motsvarighet, förekomma alla på ställen där denna har en skrifning 1 Detta ä-ljud har dock — fastän kanske icke öfverallt — blifvit a framför r och kort (d. v. s. supradentalt) n. I Västerbotten och i Jämtland (utom de sydligaste och östligaste delarna) har det bortfallit, om det var slutljudande. ? På sistnämnda ställen ses, att i Härjedalens och sydligaste Jämtlands mål rspr. svala, tjugu, tjära, *tráda '(vàfstols)rampa' motsvaras af former på -u (1. -o till följd af „tilljämning“), rspr. bössa, klocka, kråka, tufva, *tuppa "höna, änka af former på ä. Naturligtvis måste substantiven inom hvardera gruppen antagas utgått från den gamla gen. dat. ack. sing.-formen. — Dialekterna i Medelpad, Ångermanland och östligaste Jämtland hafva (liksom hälsingskan m. fl. svenska dialekter) försvagat u till ä jämväl i stafvelser med urspr. halfstark biton: jf. spräkprofvet Sv. landsm. I. ll s. 130 ff (-huvä, -kakär, skatän 'skatorna', -stügä, tjugä, varän ‘varorna’), Nordlander, Sv. landsm. II sm. medd. s. xc ff. samt Westin, Sv. landsm. XV. 3 ss. 25, 62 f. (svalä 'svala', trüdü "trampa", tjurü "tjära, tjugü). Möjligtvis skedde detta relativt sent, så att tidigare också här förefunnits en växling mellan halfstarkt bitonigt w och svagtonigt à. > andrä dsn. I 3, p. 12; bästä sv. apn. Æ. 10 pr.; förslä ds. Kg. 11 pr.; godhä sv. ast. H. pref; hälghä sv. gsf. Kk. 21 pr; köptäs 3 ppti. D. 8.1; landinä ds. Kg. 11 pr.; litlä sv. apm. p. 14 pr; nällär np. H. pref; qwinnä gs. Æ. 1.3; thorwä thurwä 3 ppi. Kk. 2.2, 4; tridhiä ast. Kk. 8; äghä as. b. 144 Med dem bör man ej förblanda några i Cod. 1609 befintliga exempel på e för samnord. u, hvilka här ej äro vittnesgilla: brodher sun ns. Æ. 15; fadhers gs. Æ. 3 pr.; fadher ds. A. 7.2; syster barn ns. Æ. 11. Deras e ingår städse i ändelsen -er och har uppenbarligen tillkommit genom upplösande af en abbreyiation med tecknet °, hvilket äfven kan hafva föreställt u (jf. s. 157 not 1). Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 173 med @. De torde alltså (så när som på tvänne i H. præf. befintliga: jf. $ 2) vara nedàrfda $ 99. från H cod. [B 49—1609. Att denna rönt inflytande af ljudlagen bekräftas af några skrifningar med felaktigt a eller © för samnord. w, som Cod. 1609 i likhet med Cod. B 49 (jf. S 98) har att uppvisa. De ätergifva undantagslóst ord med samnord. svagtonig àndelse och hafva i var handskrift till motsvarighet — ifall nägon sádan finnes! — en liknande skrifning. Delvis är det väl ändå genom B 49-skrifvaren ljudlagen gjort sig gällande i Cod. B 49 (ehuru den icke torde berórt hans egen dialekt: jf. S 98). Den troligtvis blott frän honom härrörande H. præf. ($ 2) innehåller dels «rw, dels gopæ sv. asf. och neller nässlor”. À andra sidan stammar den antydning om ljudlagen, som ofvan konstaterats i U cod. B 49, säkerligen icke fran grund- handskrifterna fór denna, U cod. B 12 och U cod. Sch., enàr de tvà sistnàmnda hvardera sakna hvarje spår af en utveckling u > e. $ 100. Samnord. u« har möjligtvis i helt och hållet obetonad stafvelse — kanske dock ej i det fall att m följde — blifvit o (också fránsedt den i $$ 97, 99 berörda ljudlagen). I 88 87, 98 ha vi trott oss finna, att nàgon af Cod. B 49:s dialekter haft en till aksent- lösa stafvelser begränsad öfvergäng af a — åtminstone slutljudande a — till @ och af 2? till €. I analogi därmed kan obetonadt u väntas därsammastädes hafva blifvit o. Emellertid ger det hithórande materialet i vàr handskrift icke nàgon positiv antydan om en dylik ljudlag. Men à andra sidan talar det icke hàller emot att nàgon dialekt tillàmpat den. Det vore i så fall en af de dialekter, hos hvilka vi i $$ 86, 92, 96 konstaterat vokalharmoniófvergàngarna a > €, à > e och w > o — också ôfvergângarna a > æ och i > e i obetonad stafvelse hafva i $$ 87, 98 befunnits tillhöra densamma — och spår af företeelsen hade därför kunnat visa sig endast där betingelserna för vokalharmoniöfvergängen u > o ej varit för handen. Nu representeras denna del af materialet, om man ser bort från orden på urspr. -um, af 11 skrifningar med u — se under h)i $ 95 — och ingen med o. De ord, där vokalharmonilagarna fordra 0, företrädas, såsom vi sett i 8 96, af u- (w-) och o-skrifningar i proportionen 44: 22. Man skulle dà vänta en eller annan skrifning med o jämväl hos de förra. Men att sådana saknas, kan naturligtvis i betraktande af exemplens fätalighet vara tillfälligt, hälst som i ingen händelse alla dialekter med vokalharmoni torde tillàmpat vàr ljudlag (jf. $ 93). Samnord. c. $ 101. Samnord. e har, med det undantag $ 102 omtalar, bevarats som ce: frensemi ds. M. 38. kyrkiu weriender np. Kk. 1... Ytterligare exempel utgöra feperni ns. U. 11.2; fepernis gs. I. 14 pr., ifall de i af- seende à afledningssuffixet äro identiska med DL:s och Cod. Bur.:s feperni -e, fvn. fadernz, 1 Detta är fallet med följande: blea as. JE. 6 pr; forseaman ns. V. 144; halwa dsn. M. 18; ägha 3 ppi. Kk. 5 pr, V. 1; radhini ds. M. 22; siängi ds. AR. 6 pr. N:o 2. 174 O. F. HULTMAN. 8 101. och icke med fgutn. feprni (hvars förhällande till de förra àr oklart) Hvartdera àr nämligen möjligt. 1 På samma penultimavokalisation som skrifningarna feperni fepernis hänvisa fæparni ns. U. 163 och fepurne ds. JE. 8a. Det senare, och sannolikt också det förra, har till: kommit genom felkonstruktion af en skrifvare, i hvars dialekt ordet haft æ i andra stafvelsen och ändelsevokalerna a (i) och u öfvergätt till ett æ-ljud. Äfven annars uppträda, sásom vi sett i 8S 84, 90 och 98, till följd af nämnda ôfvergängar och skrifvarens sträfvan att använda en däraf oberörd dialekt, dessa ändelsevokaler på ställen dit de ej höra. I feparni kunde likväl a också bero pa uteglömmande af ett æ-streck. Ett förkortningstecken har tydligtvis blifvit uteglómdt i feprn ds. Æ. 1 pr., me prn? ns. U. 1 pr, moprnis gs. U. 17 pr. Att det här skett oftare än annars förklaras till fyllest af att abbreviationen mot vanligheten befann sig i ordets midt. 8 102. Samnord. æ har, om det kommit att stå i svagtonig stafvelse, ôf- vergätt till e. Alternativt har det i detta fall, àtminstone under vissa omstän- digheter, utvecklats vidare till 2. Det fórra antydes af frenzemis spiel frensemis spiel as. Kk. ind., 15 pr., 2; det senare af frensimes spiel as. U. 944.? Beträffande ófvergàngen af e till e i aksentsvag stafvelse, hvilken företeelse säkerligen är samnordisk (jf. s. 21), se Kock, Fsv. ljudl. s. 538 ff; Brate, À. Vml. ljudl. ss. 5 f, 8; R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 13 ff; Björkman, Sv. landsm. XI. 5 s. 7; Noreen, Aschw. gr. $ 147; Sievers, Tüb. bruchst. s. 8; Wadstein, Fno. homb. ljudl. $ 3; Hægstad, Gamalt trondermaal s. 79. Om utvecklingen till 7 se Noreen a. s. Jämte de nämnda exemplen innehåller Cod. B 49 ett frensemi ds. M. 38. Den växling æ:e, ? ordets afledningssuffix sålunda uppvisar är sannolikt inomdialektisk och att àter- föra på en växling mellan semifortis och aksentlóshet; såsom själfständigt behöll frendsæmi suffixets semifortis (hvilken förutsättes af 2-omljudet), men såsom förled i juxtapositionen frendsemis spiel förlorade det den, ehuru vàl endast dialektiskt. I ingen händelse bevisar ! Jf. äfven de förkortade fap'rnz fap’rne ds. Æ. 7 pr, 12.1; fap'rnis witu ds. I. 14 pr.; febp'rmi fep'rme n, d, as. L 141; U..16 g. ex. 1 pr; fep’rmis gs. U. 17 pr. (3 g.); fep'rnis frend'r np. U. 7.3, 11.2; fep’rnes witu ds. U. 11.2; mop’rni o. d. n, d, as. H. 4 g. ex. JE. 1 pr, U. 11 g ex. 1 pr; mop’rnis gs. U. 11.2, 17 pr. (2 g.); mop’rnis frend'r mop’rnes frend’r np. U. 11.2 (2 g.). ? En afvikande uppfattning uttalar Noreen i Aschw. gr. 8 172: fsv. frendsime skulle stå i afljudsförhällande till fsv. frendseme. Detta antagande är emellertid osannolikt med hänsyn till den i St. L:s textkodex förefintliga växlingen frendzemia : frensimio spiel (jf. Schlyters glossar), hvilken uppenbart är att förklara på samma sätt som växlingen frænsæmi : frensemis spiel i Cod. B 49 (se här nedan). Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 175 skrifningen frensemi, att någon af Cod. B49:s dialekter alls ej låtit @ blifva e i svagtonig stafvelse. Också under förutsättning att den form den återger förlorat sin semifortis, liksom de af frenzemis spiel etc. àtergifna, tillstädjer den pà sin hójd slutsatsen, att icke alla dia- lekterna baft en ófvergàng af svagtonigt & till e, hvilkens resultat blifvit bestående, d. v. s. icke åter upphäfts af öfvergängen e > «e ($$ 12, 90, 91). Förhällandet mellan frenzemis spiel frensemis spiel à ena sidan och frensimes spiel à den andra kan ej gärna vara annat än det, att de representera skilda dialekter: i nägon dialekt har det ur «c i svagtonig stafvelse utvecklade e slutligen blifvit 2. Om detta skett utan nägon inskränkning eller endast under särskilda omständigheter, kan ej afgóras. Medan frenzemis spiel frensemis spiel tillhöra H cod. B 49, förekommer frensimes spiel i U cod. B49. Likväl äterfinnas e-skrifningarna icke i H cod. 1609, där man i deras ställe läser frändsämis spiäl (2 g.), fränsimis spiäll, och iskrifningen icke i U codd. B 12 och Sch. som i stället hafva frenzemis spiel. Den sistnämnda läsarten har väl äfven varit U cod. [B 12—Sch.—B 49:s, hvaremot H cod. [B 49—1609 snarast kan förmodas hafva i likhet med H eod. B49 konsekvent visat e-skrifningar. Allmänt. $ 105. Hvarje samnord. vokal har genom kontraktion bortfallit, om den medan ljudlagen värkade var obetonad och följde omedelbart pà en annan, star- kare betonad vokal. Ljudlagsenligt var den i denna ställning städse obetonad, såframt den ej hade semifortis. Också ifall en obetonad vokal omedelbart fóre- gick en med starkare aksent, egde utan tvifvel bortfall rum. Om kontraktion af en ändelsevokal med en föregäende vokal vittna (bo:) boo ds. U. 11.2, 25 pr. fa faa 3 spk. H. 4 g. ex. Æ. 3 pr; U. 8 pr, (boa:) booz asn. H. præf. 9 ppk. A. 14. (-boi:) landbo ns. I. 12 — syoboo raap as. Kg. fly inf. Kg. 54. 11a — Vip’rbo balk’r wip’rbo balk’r ns. H. fredagh as. p. Va. præf., V. ind., 24.3. (ga:) vm gaa vmga 3 ppk. H. pref. (2 g.). bro kar as. V. 18 pr. ! moor aldri ds. U. 22 pr. broor 3 spi. V. 18 pr. quinde ns. V. 18.3. ? by gs.? p. 9 pr; np. I. 16. see nsn. A. 104.4 1 Knappast äkta sammansättning; jf. broa kar i St. L. ? Förekommer i uttrycket till by hans och är alltså möjligen ack. sing. 3 Jf. quiande i en kodex af SML (Cod. Havn. Ny kong. Saml. n:o 2237). I hvad förhål- lande denna form står till det vanliga fsv. quighande och fvn. kuigendi är oklart; en möjlighet vore, att den tillkommit genom folketymologisk ombildning efter fsv. "qui (jf. quiggrind) fvn. kut "fafálla". Kontraktionen i quinde förutsätter (liksom den i fda. tinde?) reduktion af den semifortis ordet tvif- velsutan ursprungligen hade på penultima. + Emedan samnord. svagtonigt À framför t synes genomgående uppträda som 7 uti alla H cod. B49:s dialekter utom en enda, som blott föga gjort sig gällande (jf. S& 90—93 samt 8 27), är det N:o 2. $ 102. 176 O. F. HULTMAN. S 108. swerik? swerike d, as. Kg. 1 pr., 6 pr., A. 16 U. 24.1; see 3 spk.! M. 29, Kp. 2, V. 14.1; pr.; swerikis gs. b. 15 (2 g.). 10 Mrs (wera.) se 8 spk. Kk. 21.3, V. 16 pr, 23 pr; prer nf. A. 8 pr.? Ocksà 1 prevam. HE Ex Ki 655 Ur 19: map. ED 99 or ex. Kk ont DUO propre röjer sig ett bortfall af samnord. ändelsevokal efter annan vokal; men ätminstone delvis torde detta bero pà en annan, yngre ljudlag: se S 104. Ett exempel pà kontraktion af ändelsevokal med en páfóljande vokal füreligger möjligen i aldrigh adv. Æ. 12 pr; U. 7.1, 12.4 Enligt den fórklaring Kock i Arkiv V s. 384 och Skand. Archiv I s. 36 ff. gifvit den specifikt óstnordiska fórlusten af àndelsevokal vid hiatus skulle den, àtminstone hvad den normala fornsvenskan beträffar, blott till en mindre del vara af ljudlagsenlig natur: i artiku- lerade former af substantiv pà làng vokal (t. ex. fsv. sion) och i sammansättningsleder, àt- minstone sådana där ändelsevokalen varit 2 (fsv. nom. sing. landbo); måhända äfven i andra (t. ex. fsv. korhuder) äfvensom i uttrycket fsv. a(ff) ny. I öfriga fall däremot vore vokalen aflagsnad genom analogibildning, hufvudsakligen efter sádana ord af samma bildning, där den föregätts af samma eller en snarlik rotvokal och därför samnordiskt kontraherats med denna (t. ex fsv. inf. se efter ga etc. dat. pl. knem efter bom etc.); ljudlagsenligt skulle, menar Kock, ändelsevokalen hàr kvarstätt. Orsak till den olika behandlingen vore, att i de fórst- nàmnda fallen àndelsevokalen varit helt och hàllet obetonad, i de senare dàremot haft biton. På väsentligen samma ständpunkt ställer sig Noreen i Aschw. gr. $$ 153 anm. 2, 154. Den mängfald af olika analogibildningar hvarmed Kock nódgas operera — af hvilka ingen enda mäste väntas inträdt under föreliggande omständigheter — àr redan den föga förtroendeväckande. En och annan af dessa analogibildningar har man t. o. m. svårt att tro på; så — också om den ljudlagsenliga enstafvigheten af 1. 3 plur. pres. gam ga o. likn. tages till hjàlp — den som skulle med de relativt fätaliga 2 plur. pres.-formerna sen, ten etc. som mónster frambragt de vida talrikare fsv. fan, gaan, nsv. dón, tron etc. De psykolo- giska ombildningstendenserna i spräket äro enligt sin natur under lika förutsättningar de mindre sannolikt, att skrifningen seet återger en tvästafvig form. Vokalens kvalitet bevisar, att formen i fråga närmast utgått från ett analogiskt seit och icke ljudlagsenligt fortsätter samnord. set. Ji. 8 12. 1 Kunde äfven tänkas föreställa tvästafvigt see. ? Vokalisationen i se see förbjuder att omedelbart likställa det med samnord. se. I Cod. B 49 skulle säkerligen dettas ljudlagsenliga fortsättning — ej blott den starktoniga utan ock i regeln den svagtoniga — representeras af ett "se: jf. SS 12, 77, 90. 30 Secss 19: ^ Jf. s. 96 not 1. En sådan kontraktion i aldrigh förutsätter, att hufvudaksenten hvilar på slutstafvelsen. Jf. emellertid 8 104. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. iim samma. Så mycket egendomligare förefaller det dà, att óstnordiskan skulle i sådan omfatt- S 108. ning bortanalogiserat sina hiatusbildande àndelsevokaler: i västnordiskan visar sig som bekant ej ett spår af någonting motsvarande. Det ser ut som hade Kock själf redan vid nedskrifvandet af uppsatsen i Skand. Archiv hyst ett litet tvifvel om tillräckligheten i alla dessa fall af den analogiska förklarings- principen. Han medger där s. 45 i fråga om fsv. gen. sing. by, att en dialektisk kontrak- tion ,kanske icke vore omöjlig”. Och s. 48 f. till och med, att möjligen också i allmänhet en med levis försedd ändelsevokal bortfallit omedelbart efter en annan vokal — i hvilken ställning den skulle haft ,ett svagt uttal" — om mycket nära stående enstafviga former funnits, hvilkas analogiinflytande kunnat bidraga till dess aflägsnande; ibland skulle det skett också utan en dylik medvärkan. Från denna teori — mot hvilken måste invändas, att en sådan samvärkan mel- lan ljudlag och analogiinflytande saknar otvetydiga exempel och knappast ens låter tänka sig — är steget icke långt till antagandet, att ljudlagsenligt hvarje svagtonig vokal i ställning omedelbart efter en annan, starkare betonad bortfallit. Hvad som afhållit Kock från att taga ut detta steg är väl blott hänsynen till vissa ord, som aldrig eller nästan aldrig visa annat än okontraherade former: fsv. *knoe (> nsv. knoge), adjektiven fsv. moin, troin, starka pret.-particip (t. ex. fsv. boin) samt pres. och pret.-konjunktiver (t. ex. fsv. fai, doe). Numera kan det emellertid i ingen händelse betviflas, att dessa former äro pà ett eller annat sätt analogiska, och äfven Kock làr vàl ej kunna annat àn medgifva det. Det àr nàmligen honom vi hafva att tacka för insikten, att det nordiska fornspräket ljud- lagsenligt hade aksent 1 vid hiatus. Denna viktiga sats leder han i Arkiv XIV s. 213 ff. i bevis pà ett sätt som ej làmnar rum för nàgot tvifvel. Af densamma följer, dà ju utan gensägelse fsv. sion, landbo o. likn. äro strängt ljudlagsenliga, att fsv. *Anoe, moin, troin, boin etc., fai etc. doe etc. icke äro det. Vid fullkomligt ostörd ljudutveckling tillkom dem aksent 1, alltsà ingen biton pà àndelsevokalen, och liksom de förra borde de förlorat denna. Att àndelsevokalen icke fórty finnes där, kan blott sä förklaras, att den äterinförts eller upprätthällits genom inflytande frän de ord med samma ändelse, som ej föllo under kontrak- tionslagen, eller ock sà, att orden i fräga redan fóre dennas tillàmpning antagit aksent 2 i anslutning till den stora massan af tvästafviga ord. Och det samma gäller klarligen om samtliga former med en af vokal omedelbart föregängen ändelsevokal, sà vidt de tillhöra en dialekt, som äfven företer former där en dylik gått förlorad. Dessa senare representera här städse den ljudlagsenliga behandlingen. En oafvislig konsekvens af Kocks aksentregel är sålunda, att hvarje svagtonig vokal, som omedelbart föregicks af en annan, starkare betonad vokal, bortfallit, såvida ej analogiska inflytelser gjort sig gällande. Någon annan, vidare formulering af regeln för själfva kontraktionen än Kocks alternativa, enligt hvilken blott obetonad hiatusbildande vokal varit underkastad denna, påkallar den naturligtvis icke. Att en obetonad vokal äfven om den föregick en annan, starkare betonad, bortfallit i fornsvenskan, har Noreen påvisat i Aschw. gr. $ 154 II. En mängd skrifningar i Cod. B 49 ådagalägga, att inom dess dialekter äfven förekomma former med bevarad eller återställd hiatusbildande ändelsevokal. De äro följande: blee blea N:o 2. 23 178 O. F. HuLTMAN. 8 108. (0: ble@) as. 7E. 6 pr.; U. 6 pr; boum dp. U. 10 pr; boc inf. Kk. 2.2 (2 g.); 8 ppi. b. 1.1; «wp boe inf. Kk. 2.2; wel boin npn. Kk. 2.2; landboe ns. H. 4 g. ex. I. 10 pr; d, as. H. 6 g. ex. Kg. 24; broer n, ap. H. 6 g. ex. V. ind.; broum dp. V. ind.; iorpbro@r ap. V. 18 pr; byer gs. U. 24 (2 gJ; bye gp. H. 4 [5] g. ex. Kp. 7; ap. Kg. 11.1; byum dp. U. 11.2 (2 gJ; bool byer np. U. 12; byemanne gp. V. 142; doc inf. Æ. 13.4; 3 ppi. U. 17 pr; fae 3 spk. H. 6 g. ex. Kk. 19.5; husfrue ns. MB. 4; niu num. U. 104; nyu nye dsn. Kk. 1a, V. 15; nye apf. V. ind; forseaman (9: forseæman) ns. V. 144; sioar np. V. 14.1; tiv num. U. 10.1; tiv manna epe tiu manne epæ ds. U. 104, 25.1; tu manne ep as. U. 10.2; troe inf. Kk. 1 pr. (2 g.); sein 3 ppk. U. 11 pr; preer nf. U. 74,2.! Jämför man nu exemplen med àndelsevokal och exemplen utan, Skall man finna, att proportionen dem emellan àr mycket olika fór olika ordgrupper, tydligen till füljd af att i de skilda dialekterna vissa former haft sin ljudlagsenliga kontraherade gestalt, men andra visat en analogisk ändelsevokal. Sà saknas hiatusbildande àndelsevokal oftast i genitiver som utgóra fórled i en juxtaposition — naturligt nog, dá de làtt isolerades fràn sub- Stantivilexionen. Med ändelsevokal uppträda vanligen infinitiver samt substantiviska böjnings- former (utom i nyssnämnda fall); undantagslöst är det händelsen med räkneorden niu, tu. Det är tydligt, att under alla omständigheter analogibildning gjort sig gällande i mycket stor ut- sträckning. Vi hafva fördenskull ingen anledning att för de i handskriften förekommande exemplen pà hiatus sóka nägon annan fórklaring — ingen anledning att med hänsyn till dem fränkänna någon af Cod. B 49:s dialekter kontraktionslagen. Om bortfall af obetonad rotvokal vid hiatus se $ 82. 8 104. Hvarje samnord. vokal har genom synkope bortfallit, om den kom- mit att stä i en obetonad stafvelse mellan tvà stafvelser, af hvilka den ena likaledes var obetonad, den andra hade starkare aksent. Likvida eller konso- nantiskt i, som genom synkopen kommit i stafvelseslut har, såvida konsonant föregick, sonanterats och behandlats som om det af gammalt varit sonantiskt. Ljudlagens värksamhet inom Cod. B 49:s dialekter ädagalägga antighie o. d. konj. H. 4 g. ex. Kk. 12 pr. hind’rdax gief ds. U. 10 pr. (gærning:) Ügerninge mannom ilgeninge man- mun 3 ppi. I. 17 (m. alla ... fa); U. prol. (m. nom dp. H. præf. (2 g.).? skilices). |I bye ds. V. 18 pr. har ändelsen analogiskt tillagts en form, som på samnord. ständ- punkt saknade sådan (jf. fvn. bg). Fsv. fzund — i handskriften företrädt af fiund as. H. 4 g. ex. Kk. ind. akur tiund ns. Kk. 7, Koorn tiund ns. Kk. 7, Quik tiund as. Kk. 7 — hade utan tvifvel ursprungligen semifortis, i likhet med m?wnd? och tiundi (se om dem Kock, Alt- u. neuschw. Accent. s. 162) Att de senare orden ännu vid tiden für hiatuskontraktionen betonades sà i Cod. B 49:s dialekter, antyda indirekt de i densamma förekommande niu, tw, hvilka väl hufvudsak- ligen ha associationen med resp. ordinaltal att tacka för ändelsevokalens bevarande (jf. fsv. otto '8' : ottonde). ? Jf. det ï fsv. (bl. a. i Cod. B 49: se här nedan) äfven förekommande #/gærningis man. Att igerningxz mannom ilgeninge mannom innehölle en med ändelsen -s bildad genitiv af gærning synes otroligt, dä de feminina vokalstammarna annars aldrig i vär handskrift eller i andra fore 1400- talet tillkomna visa denna genitivtyp (jf. Noreen, Aschw. gr. SS 399. 2 b, 408. 2). Föga sannolikare Tom. XXXIII. Hälsingelagen. 179 (-sswe:) gupsiuilagh as. Kk. 11.1 — gupsiwi ei o. d. adv. H. 96 g. ex. Præf.; U. 34 g. ex. $ 104. lagh spiel as. U. 244. Brolle seul 3 ppi. U. 71 (per s. XII were). ell’r o. d. konj. H. 332 [334] g. ex. Kk. 1 pr, (wera:) er 3 ppi. M. 20 (ve. witni till)‘; war 3 U 72481 2 ex Bros? ppti. I. 7 (w. a ping? gifvir 9: gifnir). Ätminstone partiellt mäste äfven Pre an do ex: Kik.6.3: U. 135 Dy af H. 22 2: ex Keno aUi TS 2E prc pr grunda sig pà samma ljudlag. Ordet utgör pä alla de (30) ställen i var handskrift, där det uppträder under formen pre, attribut till ett omedelbart påföljande substantiv #, men står de två gånger det visar àndelsevokal — i satserna «rw ok preer gifpt’r ‘äro ock giftena tre U. 13 och eru pe preer U. 7. — predikativt. Denna kongruens kan icke vara tillfällig.° Ej är det att juxtapositionernas gærningx, för hvilket äfven andra fsv. belägg finnas, skulle höra till ett för öfrigt icke öster om Kölen anträffadt maskulint substantiv, identiskt med fvn. gerningr (if. Noreen a. a. $ 399 anm. 4). ! Förekommer i antitesen er witni till ... eru ey witni till ... Cod. 1609 har på hvart- dera stället äru. Alltså knappast singularen afsedd. 2 Ordet är på alla dessa ställen proklitiskt (men ej på en del andra, hvarom se längre fram). Betr. dess samnordiska grundform och utveckling i öfrigt se 8 78. 3 Öfverallt proklitiskt. Att handskriften det oaktadt icke visar någon r-lös form af det på samnord. ællar återgående ordet — all U. 7.1 är uppenbart felaktigt — motsäger att @ll’r o. d. återgåfve en form, där den ursprungliga ändelsevokalen vore bevarad: jf. konsonantläran, under sam- nord. 2. * Dessa fall äro: p. synnedagh@ b. sunedagha Kk. 6.5, 15.1; p. lewe brop Kk. 9; p. dagha M. 35; P luti U. 13; p. mark’r o. d. Kk. 2.2, 9, 13 pr., 15.1 (2 g.), 21.», 4, AR. 1.3, 13.5, M. 36, p. 2, 3.1, 11, 13 pr; U. li, 2 pr, 9 pr; p. sielu messur Kk. 8; p. alne Kk. 9; p. bot mark'r p. bot mr Kg. 7 (2 g.), 8; p. affrekter N. 3; p. dyssier V. 15; p. gen faster p. 8 pr. 5 Den kan det sà mycket mindre, som ett dylikt fürhällande mer eller mindre tydligt fram- skymtar också i andra fsv. urkunder, att döma efter de i Schlyters glossarier citerade textställena I Upplandslagens textkodex (hvars ärfdabalk dessutom fullständigt undersókts) fórekommer sálunda pre blott framför ett däraf bestämdt substantiv: p. loti JE. 13; p. marker o. d. Kk. 1.2 (2 g.), 3 (3 g.), JE. la, 2 pr. (2 g). 9 pr; p. neter Kk. 12.1 (2 g.); i annan ställning alltid prec preær : eru ok preer giptur "äro ock giftena tre JE. 7.1; eru par preer. ei ... Æ. 1.3; marker pree m" prece m* preer M. 284 (3 g.); sla .v..tender. twa. ellr preer. pet ... M. 304. Äldre Västgötalagen följer merendels samma regel för bruket af den ändelselösa och den tvästafviga formen: pre lote prer lote (ack.) Kk. 17 pr., C., pl: prer marker o. d. Kk. 3, 5, 7.1, Md. 1.3, men prear erv p?ufs vi- tulosor p. 4.1; era prea VS. 5; prear cller prim flerra o. d. FS. 2 pr, 3, FB. 8. Undantag göra likväl à ena sidan prear marker prea mit S. 4.2, G. 2 pr; prea vinter I. 6 pr., à andra sidan heta prer ok eru tvar Md. 1.3 (prer merkar föregår!) och prer eru piufs vitur p. 42 — I Östgötalagen, Dalalagen och Västmannalagen (für hvilka senare Brates och Siljestrands mo- nografier anlitats) är prea prear (preia pria) det vanliga; dà de likväl undantagsvis hafva pre, är det framför substantiv. Så ÖGL pre marker K. 13 pr, Vap. 35; pre ora K. 13 pr; DL pre markir 6 g. ex. M. 17 pr.; samt VML pre m*rc Bg. 51. Yngre Västgötalagen slutligen, som i alla ställningar använder pre, visar likväl en gång den tvästafviga formen i preer «ru piufs vitu p. 29. N:o 2. 180 O. F. HuLTMAN. $ 104. hàller làter ett til den attributiva ställningen begränsadt bortfall af àndelsevokalen härleda sig ur den kontraktionslag fóreg. S athandlat. Det mäste pätagligen fórklaras sà, att efter kontraktionens upphörande en analogisk ack. mask. prea, nom. ack. fem. prea(z) diffe- rentierats genom ljudlagen i frâga, till fóljd af att detta räkneord i attributiv funktion var proklitiskt. Växlingen mellan attributivt pre och predikativt preer bestyrker säledes det re- sultat vi i $ 73, på tal om Cod. B49:s fira etc., kommo till i afseende à den äldre betoningen af en del rákneord i svenskan. ! Pà vàr ljudlag hànvisa àfven zig. 0% lb eos calo GL res ss Pirate UN ER ex. 1 pr. — aldrigh adv. Æ. 12 pr; U. 7.1, 12 — ney interj Ke. ÍT pr., AE. la, ehuru de olika orden i det satssammanhang, hvari de hàr fórekomma, icke varit underkastade densamma, utan torde sakna ändelsevokalen nàrmast pà grund af utjämning med den form utan dylik som de, resp. deras senare juxtapositionsled, enligt ljudlagen erhällit i proklitisk fór- bindelse med ett annat ord.? Den synkoperingslag, hvarom här àr fräga, behandlas af Kock i Sv. spräkhist. s. 54 ff. och af Noreen i Aschw. gr. 8 156. I talrika exempel uti Cod. B 49 fórekommer emellertid en bevarad àndelsevokal, hvilken med lika ràtt som den bortfallna i de fórst anforda exemplen kan fórmodas hafva vid tiden för synkoperingen stätt i obetonad stafvelse mellan en annan obetonad och en med star- kare aksent. Bland dessa exempel — juxtapositioner, hvilkas fórled utgóres af en samman- sättning med nägondera leden tvä- eller flerstafvig, äfvensom tvä- eller flerstafviga ord i pro- klitisk ställning — märkas bl. a. illgierningis manni ds. Kk. 21.33, hindredagx giff as. Æ. 4 samt en mängd proklitiska skulu o. d. 3 ppi. (t. ex. Kk. 1 pr.; U. 1 pr), æru o. d. 3 ppi. (t. ex. H. praef; U. 1 pr.) och ware 3 ppti. (Æ. 1.1). Utsikterna för ett analogiskt äterstäl- lande af den synkoperade àndelsevokalen voro dock naturligtvis 1 dylika fall synnerligen stora, hvarfórutom det i frága om de proklitiska formerna àr mójligt, att skriftspräket icke annat àn undantagsvis ätergifvit dem strängt fonetiskt, utan ersatt dem genom motsvarande betonade 1 Samma proklis och synkope som i fornsvenskan är det helt sükert som i fornnorskan gifvit upphof åt en ack. mask. pré (af Noreen, Aisl. gr. $ 106.1, identifierad med got. prins). Att var synkoperingslag egt giltighet i ätminstone en del af dess dialekter, antyda de af Hægstad, Gamalt trondermaal s. 94 f., citerade exemplen (så äfven Noreen, a. a. 8 152 anm. 1). 2 I nära förbindelse med ett följande ord har väl det till grund för aldrigh liggande aldri @izi (s. 96 not 1), som annars torde haft tonvikt på «732, aksentuerats så, att detta var obetonadt och till en början proklitiskt. Sedermera, efter att ha blifvit ei3 på grund af ljudlagen i fråga, har det enklitiskt anslutit sig till aldri (alltså t. ex. aldri | «iz mein > aldri @iz | meir liksom orme | inn largi > ormr inn | langt) samt utvecklats till 43 (8 76), hvarefter det sammansmält med det förra till ett a/driz (S 82). Genom utjämning på olika tider kan det fristående aldri &?3; hafva om- bildats till aldri &iz (> fsv. aldrégh) och aldri iz (> fsv. aldrígh). Också association med nega- tionspartikeln utanför förbindelsen aldri «ig aldri iz har naturligtvis kunnat medvärka. Med afseende à utvecklingen af det från samnord. nei cg? utgångna ney ji. SS 78, 82. 3 Betr. uppkomsten af. dylika bildningar se Kock, Sv. språkhist. s. 105 f. Tom. XXXIII. Hälsingelagen. . 181 form. Något bevis för att var synkoperingslag ej tillämpats af alla Cod. B49:s dialekter af- $ 104. gifva dessa skrifningar i betraktande häraf icke. Att vär handskrift innehäller spär af saınma ljudlags invärkan pä rotvokaler hafva vi funnit i 8 83. $ 105. Samnord. svagtonig vokal har sannolikt i slutljud efter konsonan- tiskt 2 bortfallit, àtminstone om 2-1judet följde på guttural konsonant: aruingi np. Kk. 14. Sighi 3 ppi. p. 6 pr. Liggi liggi inf. U. 22 pr.; 3 ppi. V. 17 pr. Ænki ns. U. 2 pr. I Cod. B49 förekomma jämsides merk? och merkie “märke’, eng? och engie 'àng, liggi och liggie '"ligge', leggi och leggie ”lägge samt lengà och lengie “länge? (se ss. 180—132 och 137, 188). I och för sig vore det därför icke otànkbart, att de anförda skrifningarna upp- kommit genom felkonstruktion af någon skrifvare, hvars egen dialekt haft @e såväl i nom. plur. aruingie, inf. liggie etc. (jf. S 84) som i merkie, engie etc., och hvilken velat använda en annan — den från hvilken merkt, engi etc. härröra (så synes i hvarje händelse affrokıs inf. V. 163 böra förklaras). Men nu äro i den äldsta forndanskans urkunder skrifningar af samma slag som de ifrågavarande ytterst vanliga, utan att man tyckes ha någon anledning att betvifla deras enlighet med värkliga (dialektala) språkformer. Man finner där t. ex. subst. ekt "eka Er. Sj. L. 3: 62, kyrki kirki ib. 2: 9, Jy. L. Pref, enki Vald. Sj. L. 1: 13, Jy. L. 1: 36; inf. byggi. Jy. L. 1: 51, leggi leggi Er. Sj. L. 3: 21, Jy. L. 1: 47, seki Er. Sj. L. 3: 42; räkne- orden beggi Jy. L. 1: 18, thrikki ib. 1: 47, tviggi Er. Sj. L. 1: 2, Vald. Sj. L. 2: 15; också ef- ter andra konsonanter än gutturaler möter 2 för ta : bryni 'brynja! Jy. L. 3: 3, dyli "dölja Er. Sj. L. 3: 20, Zyli "lilja Harpestr. 73 och ski "skilja Jy. L. 2: 53. Då sålunda bortfall af slut- ljudande svagtonig ändelsevokal efter konsonantiskt 2 värkligen torde förekommit på ônord. botten, kan det ej anses för djärft att af skrifningarna i Cod. B49 sluta till ett dylikt. Talrika exempel på kvarstående slutvokal efter konsonantiskt à — såväl postgut- turalt som annat — kunna anföras ur Cod. B 49, bl. a. arwingie as. U. 16.3; liggia liggie inf. H. 4 g. ex. Kk. 12 pr; 3 ppi. M. 27, V. 18 pr. (2 g.); saman liggie inf. I. 18 pr.; Sighia o. d. UNE RO RES UE A0 3 pp HL 13 2 exse Kcu 24 UE pr, 11.1; afsighiæ inf. I. 11 pr; til sighie till sighie inf. H. 4 g. ex. Kk. 6.3 Om ock en del af formerna med än- delsevokal kunde till följd af analogibildning finnas äfven i en dialekt som tillämpat ljudlagen, är detta dock mindre sannolikt i fråga om andra, såsom beggia beggie gm, n. I. 13.1; U. 1.3, 10.1, 23.2; tweggie twegie gm, f, n. Æ. 7 pr., M. 31.3, V. 183; U. 7.1, 10.1; priggie gm, f, n. H. 4 g. ex. Æ. 9 pr; U. 9 pr. (2 g.). Det är därför tämligen säkert, att vår ljudlag ej gällt i alla Cod. B 49:s dialekter. De skrifningar, som tyda hàn pà denna ljudlag, visa sig bâde i H cod. B 49 och i U. cod. B49. I H cod. 1609 anträffas inga dylika, och ej häller i U codd. B 12 och Sch. Utan fara för misstag kan man utpeka B 49:skrifvaren som den, hvilken insatt dem i texten. — 438; 438 P —— — — N:o 2. Exkurs I. Det nordiska a-omliudet af kort u. Det urgermanska korta w-ljudets ersättande i vissa fall genom o i väst- och nordger- manskan är ett problem, som i hufvudsak fick sin definitiva lösning redan under den histo- riska spräkforskningens grundlàggningsperiod. Jakob Grimm iakttog, att förändringen, hvilken enligt honom framkallats af den pà vokalen fóljande konsonanten, i fornhógtyskan inträdt en- dast framför öppen vokal i nästa stafvelse (Deutsche Gramm. I? s. 81 ff), och Holtzmann uttalade (enligt hans Altdeutsche Gramm. I. 2 s. 11 i en recension af anf. arb. uti Hei- delberger Jahrbücher 1841 samt i skriften Ueber den Umlaut, 1843) den ànnu gällande upp- fattningen, att just denna öppna vokal förorsakat ófvergàngen. Men beträffande de närmare omständigheterna vid denna öfvergång — tiden då den genomförts, dess geografiska begränsning, i hvad mån äfven andra öppna vokaler än a för- mått framkalla den och i hvilka fall den uteblifvit — hafva åsikterna i ej ringa grad växlat. Och svårligen har sista ordet i fråga om allt detta blifvit sagdt ens af Kock, hvilken senast (i P.-B.-S. Beitr. XXIII ss. 511 ff.) sökt visa, att a-omljudet åtminstone delvis tillhör en yngre period än den urgermanska — han sätter t. o. m. (s. 525) i fråga, att det alls berört gotiskan —; att i nordiskan ett af m eller n efterföljdt u pävärkats däraf först sedan syn- kope af a efter kort rotstafvelse egt rum; att därsammastädes endast ä, men hvarken o (för sa vidt det ej blifvit a) eller & värkat a-omljud; samt att fornsvenskan och delvis äfven fornvästnordiskan vid utjàmning af växlingen w:o inom ett flexionssystem i allmänhet fóre- dragit o, om rd, rt, rn, Ik, Im följde pà vokalen, men u, om 5, f, m, g (r, h?) föregick den- samma. Det kan ej bestridas, att Kocks argumentering är egnad att rubba tron på en del af de satser man tidigare uppställt rörande a-omljudet af u. Men äfven mot viktiga punkter i hans egen uppfattning framställa sig invändningar, dem man har svårt att gå förbi. Dessa tvifvelsmål hafva låtit en ny undersökning af det hithörande nordiska språk- materialet framstå som önskvärd. Kunskapen om detsamma är nämligen långt ifrån så full- ständig, som den kunde vara och som ett möjligast säkert bedömande af dessa frågor for- drar. Särskildt har allt för ringa afseende fästs vid de olikheter i u- och o-ljudens fördelning, som röja sig i de östnordiska urkunderna, jämförda à ena sidan med de västnordiska, à andra sidan med hvarandra. Man utgår utan vidare från att dessa skiljaktigheter, så vidt de ej bero på yngre ljudlagar af helt annan natur än a-omljudet, uteslutande härleda sig från olika utjämning af en likformig a-omljudsväxling. En dylik förklaring vari själfva värket den enda Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 183 möjliga, sä länge man i a-omljudet säg en redan under den urgermanska perioden afslutad process. Men nu, dà man är böjd att förlägga det längre ned i tiden (jf. Kock, anf. st.), måste äfven den möjligheten tagas i betraktande, att det nordiska spräkomrädets skilda delar i fråga om öfvergångens afgränsning företett dialektiska olikheter. Huruvida ett sådant anta- gande vinner stöd af det i handskrifterna bevarade språkmaterialet, kan emellertid ej afgöras utan ett mera i detalj gående studium af detta. Härvid är det naturligtvis af största vikt, att en sorgfällig kritik egnas de hypoteser angående analogibildning, genom hvilka man sökt förklara det faktiska språkbrukets afvikelser från de uppställda a-omljudsreglerna och som ej alltid stå i den bästa öfverensstämmelse med hvad man under de gifna förutsättningarna skulle vänta. För att dessa synpunkter må komma till sin rätt vid undersökningen, som vi nu gå att företaga, skall den ske efter följande plan. Å ena sidan hållas västnordiskan och östnor- diskan i sär, och likaså de olika fornöstnordiska urkunderna i fråga om de ordkategorier, där någon olikformighet hos dem kan varsnas. Å andra sidan behandlas de skilda orden gruppvis efter sin aflednings- eller böjningstyp, på det de,som varit likställda i afseende å det analogiska införandet eller aflägsnandet af a-omljud, må kunna så vidt möjligt skärskådas i ett sammanhang. Från ett par ordkategorier kunna vi helt och hållet se bort: de ord, i hvilka «-ljudet stått framför en ursprunglig, d. v. s. icke genom synkope uppkommen förbindelse af nasal och påföljande konsonant (incl. geminerad nasal) eller framför ggu, samt dem, i hvilka ett j-ljud föregått följande stafvelses vokal. Dessa ord hafva nämligen öfverallt förblifvit obe- rörda af a-omljudet, då det som bekant uteblifvit i nämnda ställningar och ett analogiskt in- förande af omljudd vokal ur andra former här icke egt rum. I vårt material medtagas naturligtvis inga lånord. Jämväl etymologiskt oklara ord, hvilkas vittnesgillhet i fråga om a-omljudet är tvifvel underkastad, förbigås i det följande. Vi göra början med västnordiskan, som vi låta representeras af sina ursprungli- gaste varieteter, fornisländskan och fornnorskan. På grund af den nästan fullständiga enhet- lighet i fördelningen af kort u och o, som dessa visa, ej allenast inom sig, utan ock jämförda med hvarandra, kunna de lämpligen behandlas tillsammans. Främst i ordningen må då substantiven mönstras, och af dem främst de, hos hvilka ingen afledningsstafvelse skiljer eller skilt stamvokalen från roten. De maskulina a-stammarna visa i allmänhet den omljudda vokalen o hela flexions- systemet igenom. Vi räkna öfver 50 dylika ord: bokkr, bolstr, boltr, botn, broddr, dolgr, dottr ?, 1 Fyn. dottr m., som förekommer såsom benämning på en hästkrake, återfinnes i no. dott m. 'slov og ligegyldig Person’. Det återgår på urgerm. dudn-', svaga stamformen af substantivet dudén-, hvars fortsättning föreligger i fvn. dod? m. (öknamn, trol betydande "slapp varelse') och nisl dod; m. ‘deadness, insensibility. Det sistnämnda ordet för Vigfusson i Icel-engl. Dict., väl med rätta, till fvn. daudr, m. o. adj. Falk och Torp sammanställa däremot i sin Etym. Ordb. I ss. 105, 108, 117 no. doti med gr. Ivovouar (< *Jvdiouc) ‘ryster mig”, sskr. dodhat- 'rystende, rasende, heftig’. Kahle åter vill i Idg. Forsch. XIV s. 156 härleda fvn. dottr äfvensom no. dott och de besläktade nisl. dott n. 'Schlafrigkeit', holl. dutten "schlummerr från fvn. detta ‘falde tungt ned”. De betänkligheter ordens betydelse måste väcka häremot söker han häfva med förklaringen: ,Dazu stimmt, was von N:o 2. 184 O. F. HULTMAN. flokkr, fogl, foldr, fors, froskr, holkr!, holmr, hrokr, hrollr ?, knollr, kokr 3, kolfr, kollr, koppr, korpr, koss, kroppr, lokkr, lokr *, mokstr, oddr, ofn (ogn omm), -olfr (i Bötolfr etc.), ormr, ostr, otr, pollr, pors, pottr®, rokkr 'spinnrock', rokkr “kjortel’, skollr 6, skoltr, skortr ?, sloppr, smokkr, sollr, spordr, spottr, stofn, stokkr, storkr, stormr, toppr, pollr, porn ‘Spids, Od’, $ porskr. Frän de ord med w, som synas ställa sig vid sidan af de nu uppräknade orden, mâste vid närmare granskning några afskiljas såsom icke hithörande. Budkr representerar utan tvifvel ett urnord. "öudika- — jf. mlt. bodik, fht. botahha; purs ett urnord. *purisa- — jf. ags. pyrs och Sievers, P.-B. Beitr. XII s. 180: onódigt àr att, sásom han gór, äterföra det nord. ordet på en afvikande grundform pursa-. I guss 'Snak' föreligger sannolikt en annan gammal trestafvig stam gusiza-, utgången från ett es-abstraktum till vb. gissa ‘bryde frem med Vold- somhed, især om hvad der strommer ud fra et mindre Rum og udbreder sig videre’; för bety- delsen jf. no. gosa vb. 1) 'dampe, dunste' 2) ‘tale hæseblæsende”, gusul m. ‘en Ordgyder, en som Dottr erzählt wird, ganz gut: das Pferd pflegte sich immer hinzuwerfen und liegen zu bleiben, war also schläfrig“. ! Här menas holkr 'Jernror paa Enden af et Skaft. Det holkr, som späras i holkastefndr adj. ‘med Stavn som en Holk’, anses som bekant vara lånord. ? Fyn. hrollr ‘Skjælven, Rystelse, Gysen' är troligen från början den substantiverade nom. sing. mask. af ett adj. *Arollr < hruzla-, la-afledning af verbet hröösa.. Om andra liknande adjek- tivabstrakta i fornvüstnordiskan se Hellquist, Arkiv VII s. 11. 3 Fyn. kokr har tidigare plügat uppfattas såsom beroende på län af ags. cocc m. Jf. emel- lertid Lidén, Uppsalastudier s. 92 not 3. ^ Fyn. lokr “et Slags Kledningsstykke' (< luka-) står i afljudsförhällande till fht. Zahhan n. Tuch, Decke, Obergewand', mht. -lach n., fs. lakan n. (hvaraf fvn. lakan n. ‘Tæppe, vævet Toi). Jf. särskildt fvn. badlokr — fsv. badhlakam n. 5 Fyn. pottr anses vara lånord = mlt. pof "Topf', ags. pott. Om det sker med rätta — hvilket dock icke är hójdt öfver hvarje tvifvel — bör ordet utgå. 6 Fyn. skollr “Svig’ har förmodligen utgått från skollr "Rev (som Schrader, Bezz. Beitr. XV s. 137 sammanställer med gr. ozc4oy/ “Maulwurf ox ‘scharre, grabe” och återför på äldre *sk/-24-) liksom fvn. fox "Fusk, Bedrageri” från ags. fox m. ‘räf”. (Ang. dessa ord jf. Björkman, Nord. stu- dier s. 168 f.). 7? Fvn. skortr "Mangel' är till sitt ursprung den substantiverade nom. sing. mask. af ett ad- jektiv, motsvarande fht. scurz ‘kurz, ags. scort ‘short. Om denna typ af adjektivabstrakta i forn- västnordiskan se Hellquist, Arkiv VII s. 11. i 5 Man saknar möjligen här (fno.) born "Torrehus til Korn eller Malt’, hvilket ord pâtagligen sammanhänger med adj. purr och af Fritzner uppges vara maskulinum. Det sistnämnda bestyrkes emellertid ej af det textställe Fr. anför, hvadan ordet väl snarare är femininum, liksom no. torn (tonn) ‘en Flage eller Bund af Fjele til at torre Malt paa. Sammansättningen tannfjoler (< parn-) med samma betydelse gör därtill troligt, att det rätteligen bör skrifvas Dorn. I så fall sammanhän- ger ordet klarligen på det allra närmaste med det från en urgerm. stam parzon- utgångna fht. darra mht. darre "Gestell oder Vorrichtung z. Dörren” (enl. Schade starkt fem., enl. Lexer i medelhögtyskan svagt; citaten hos Graff V s. 200 motsäga ej detta für fornhógtyskans vidkommande). Det synes förhålla sig till detsamma liksom fvn. Arafn m. till fht. Arabo m., fvn. vatn n. till got. wat m. etc. Ocksá i nynord. dialekter möter en n-stam, ehuru vanligen dà en maskulin an-stam: no. farre ‘en Flage eller Fjelebund at torre Malt paa', nsv. dial. Zarre m. "ställning i badstuga, hvarpä linet torkas”, ‘üfversäng ete; dock äfven (i Värmland) en On-stam farra. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 185 forer los Snak', gysja vb. 'sladre, fortælle forvanskede Rygter’, nsv. dial. (Vbott.) gosa vb. "prata, sladdra’, (Medp.) gäsä vb. "vara stortalig. Ordet kálbustr “"Kaalstok’, för hvilket Fritz- ner ger ett belägg, hade med hänsyn till no. bast m. “en liden Stumpe, et kort afskaaret Stykke’ (Aasen u. buss) hällre bort skrifvas kálbóstr. Ett lånord västerifrån synes hulfr "Ilex aquifo- lium” vara. Det tydligen därmed identiska meng. hulvere är enligt Björkman, Scand. loan- words in Middle English s. 243, snarast inhemskt, i hvilket fall hulfr med stor sannolikhet kan förmodas icke vara det. Detta förekommer nämligen i den fornnordiska litteraturen blott på ett ställe (Kon. skuggsiå s. 22), där det är fråga om den värkan vattnet i en viss sjö i Irland utófvar på Ilex aquifolium. Af de ord, som här behöfva komma i betraktande, få några utan vidare sin förkla- ring af det faktum, att de äro gamla 2- eller wstammar. Kurfr ‘Stump, kort Stykke' utgör ursprungligen, liksom ags. cyrf m. 'cutting, i-stamsabstraktum till ett urgerm. verb, som återfinnes i ags. ceorfan ‘cut down (tree) (samt, med svag böjning, i mht. körben "Kerben machen). Också lurkr torde tidigare böjts som ?-stam; ordet uppträder i äldre danskan un- der formen /yrk. En :- eller u-stam är ursprungligen Surtr (gen. Surtar jämte Surts), en u- stam Ullr (gen. Ullar jämte Ulls; jf. dessutom got. wulpus). Ett par ord, hos hvilka en nasal följer på sonanten, brumr “Tidspunkt’ och prumr (bi- namn, trol. bet. 'stock), hafva åter — om de nu äro a-stammar — nämnda omständighet att tacka för sin vokalisation. Att i nordiskan också en enkel nasal hindrat a-omljudet u > o, ett förhållande hvarvid redan Grimm, Deutsche Gramm. I? s. 443, fäst uppmärksamheten, skola vi i det följande finna många bekräftelser på. Om, såsom Kock i P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 512 ff. menar, en dylik inskränkning gällde endast till en början, före synkoperingstiden, sa var i alla fall en generalisering af u-vokalisationen, som dà ljudlagsenligt tillkom ätmin- stone nom., gen. och ack: sing., helt naturlig. Ännu återstår emellertid ett antal mask. a-stammar med kort u, på hvilka ingendera af de nu angifna förklaringarna är tillämplig: bukkr, bulstr, fugl, stubbr, stufn, tuttr, ulfr. Må- ste vi ej, för att förstå dem, akseptera den gängse uppfattningen, att äfven ord, som från början tillhört a-deklinationen, kunna visa genomgående u, utan att hos dem någon särskild omständighet hindrat eller inskränkt a-omljudet, blott till följd af dettas uteblifvande framför vissa kasusändelser och en utjämning af den sålunda uppkomna växlingen w:o inom flexions- systemet? Vi kunde måhända göra det, om denna uppfattning hade emot sig blott det, att på sin höjd dat. sing. (på -a > -&) och dat. plur. (på -omz > -umzr) ljudlagsenligt bevarat u, medan nom. gen. ack. sing. och plur. låtit a-omljud inträda. Kock har i P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 521 f. hänvisat på möjligheten, att tvänne successiva utjämningar egt rum: den ena, efter synkopen af a i nom., gen. och ack. sing., utgående, utom från dat. sing. och plur., från nom. och gen. plur., framför hvilkas àndelsevokal o omljudet ej skulle inträdt förr än senare, då den öfvergått till a; den andra, från singularen samt dat. plur., sedan omljudet helt och hållet upphört. Men oafsedt att de öfriga skäl, på hvilka Kock stöder sin åsikt om kvarståendet af u framför urnord. 6, icke kunna anses bindande — hvilket längre fram skall visas — synes en omständighet alldeles afgjordt tala emot att en a-omljudsväxling funnits och utjämnats hos de ord här är fråga om. I fornsachsiskan och anglosachsiskan samt deras fortsättningar visa samma ords motsvarigheter, för så vidt sådana finnas, merendels äfven de vokalen «, ehuru N:o 2, 24 186 0. F. HULTMAN. i dessa språk liksom i fornvästnordiskan det a-omljudda o är regel hos de maskulina a-stam- marna. Mot fvn. bukkr svarar mlt. buck, ags. buce; mot fvn. bulstr mlt. bulster “Fruchthülse, Schale’; mot fvn. fugl fs. fugal, ags. fuzol; mot fvn. ulfr fs. ags. wulf. Till fvn. stubbr finnes ingen nàrmare motsvarighet än an-stammen mlt. meng. stubbe, men äfven här móter, i strid med det vanliga förhållandet hos dylika, oomljudt u. Det kan nu lika litet bli tal om att den oomljudda vokalen hos dessa ord beror pà andra orsaker i vástgermanskan än i nordiskan, som att hvardera, hàndelsevis i samma ord, aflägsnat omljudet pà den nàmnda konstiga và- gen; det senare sà mycket mindre, som i fornsachsiskan nom. och gen. plur. fortfarande àndas på -os -o och a-omljud otvifvelaktigt inträdt framför o. Och under sådana förhållanden kan man, om man beaktar den ófvervàldigande mängden af mask. a-stammar med genomgående o, icke med någon större tillförsikt antaga utjàmning till förmån för u hos de tvänne hithó- rande ord, till hvilka några lika vokaliserade västgermanska motsvarigheter icke uppvisats — stufn och tuttr. Hvad det senare angår, talar t. o. m. ett positivt skäl för att det är att likställa med de ofvannämnda orden. Det tillhör en grupp af nordiska ord, hvilkas lågtyska och engelska släktingar pläga, åtminstone alternativt, liksom de själfva uppvisa ett a-omljudet trotsande u. Denna grupp, som bl. a. omfattar de nyss anförda bukkr och stubbr samt verbet ruppa, om hvilket se här nedan, äfvensom åtskilliga andra ord, behandlade af v. Friesen i De germ. mediageminatorna!, kännetecknas af att rotvokalen « efterföljes af en explosivge- minata, uppkommen af kort konsonant + n genom urgerm, assimilation eller af kort konsonant framför n genom urgerm, förlängning, samt att de olika orden stå i släktskapsförhällande till ord med långt u. Att dessa kännemärken äro för handen också hos tuttr, ses af v. Friesens utredning i anf. arb. s. 96. Antagligen har i alla de ifrågavarande ordens ljudgestalt funnits någonting, som hin- drat a-omljudet att inträda. Hvad det varit, därom kunna dock, åtminstone tills vidare, endast gissningar framställas. Hos w/fr (< urnord. uulfar) kunde det — redan Kock har anf. arb. s. 530 f. framhållit denna möjlighet — vara vokalens ställning mellan de labiala konsonanterna u och f. I semifortisstafvelse har den dock i ingen händelse förmått afvända omljudet, enligt de med -o/fr (jf. ofvan s. 184) sammansatta personnamnens vittnesbörd. Hvad de öfriga orden angår, är det säkert ingen tillfällighet, att nästan alla äro besläktade med ord, innehållande långt w. Så torde bukkr sammanhänga med avest. buza- "bock", fugl med lit. pukszczin pükszt? "andas, frusta” (och lit. patksetis fågel”), stubbr med fvn. stáfe o. sskr. stupa- ‘Schopf, stufn likaså, och tuttr “Person, Væsen af dvergagtig Skikkelse’ med fvn. tuta (the | Fsy. budde m. (tillnamn, eg. väl "pung, hög” 1. likn.), jf. ags. budda m. “scarabzus', nlt. budde “Wurm’ och (?) lat. confütüre 'nedslà? (s. 89 ff); nsv. dubb m., jf. ofris. dubben “stossen, schlagen’ etc., ne. dub 'kappen, abhauen' ete. och nlt. diuf (< *düd-) m. “Bund Stroh’ (s. 31 f£); nsv. gubbe m., jf. nlt, (Estland) gubbe f. "kleiner Heuhaufen’ och no. gäv adj. ‘som holder Hagen indtrukket og Hovedet ned i Skuldrene og derved bliver stakformig og bred" (s. 41 ff); à. da. knub Blok, Klods, nsv. knubb m., jf. nlt. Ænubbe “was dick und rund herausstehet' och fvn. knyfil m. "kort Horn, som netop er skudt frem af den Hovedskallen bedækkende Hud”, no. knav m. ‘en fast Masse med afrundet Top (s. 60 ff); no. nubb m. ‘Jernplug, Skopind af Jern” ete., nsv. nubb m., jf. nlt.. nubben “Knötchen von Wolle an gewissem wollreichem Zeuge, Zotte' och nisl. hnüfa 1. “Pukkel, Knude' (s. 73 £.). Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 187 name of a dwarf) och nsv. tut. Det läte tänka sig, att också orden i fråga innehålla ett fór- kortadt làngt w och att làngden, eller ätminstone spàr däraf, upprätthällits ànnu vid tiden för a-omljudet, hvaraf desamma till följd däraf icke berörts. I bukkr och tuttr kunde gemina- tan, som enligt kànd urgermansk ljudlag skulle fórkortats efter den lànga vokalen, ha äter- ställts genom utjämning med närstäende, af gammalt kortvokaliska former, dàr den ljudlags- enligt bevarats. Också beträffande bulstr vore det en möjlighet, att u kvarstätt på grund af tidigare làngd, ehuru hàr denna icke kan vara ursprunglig. Ordet härledes som bekant af de flesta från ett urgerm. dulhstra- (af dulzstra-), och bortfallandet af spiranten A kunde ju tänkas ha medfört den föregäende sonantens förlängning. Sidoformen bolstr utginge i sà fall mähända från ett i senare tid nybildadt dulzstra-. Härmed stämmer det åtminstone väl ófverens, att i nysvenska dialekter, hvilka skilja mellan dentalt och kakuminalt /, w-formen visar det förra och o-formen det senare, som mäste ha relativt sent kommit i kontakt med s — sälunda Estl, Närike, Värml., Bohusl. buister o. d.: Eg. Finl., Österb., Västerb., Uppl., Värml. bolstar o. d.; för Dalarna uppges likväl bolstär o. d. (Se Freudenthal o. Vendell, Ordb.; Freudenthal, Vörämälet s. 66; Vendell, Ordlista; Vendell, Ordb. ófver Pedersöre-Purmomälet; Djurklou, Ur Nerikes folkspr. s. 19; Noreen, Ordb. ófver Fryksdalsmälet ss. 10, 12; Nilén, Ordb.; Sv. landsm. DIS GESSSTOQ XC I SUL IP SOUTIEN S 119767 Si SORTE IS 143 UB ViaS mies D aar landsmälsfören. saml. II s. 34)!. Det bör noga märkas, att den svenska w-formen icke får ställas i samband med det für flertalet óstnordiska dialekter karakteristiska ätergifvandet ge- nom w af urgerm. kort w framfór dentalt / + konsonant. Den fórekommer nàmligen bl. a. uti Fryksdalsmálet i Vàrmland och Sörbygdsmälet i Bohuslän, hvilka icke hóra till dessa dia- lekter, utan behandla w i nämnda ställning liksom västnordiskan: jf. Fryksd. Sórb. Ao/] 'hull', holt “hult’, kollet kollete 'hornlós', moll (Fryksd. blott i smsg.) “mull’ (och full 'full), med fvn. hold, holt, kollóttr, mold (och fullr). För så vidt fvn. bolstr icke leder sitt ursprung från en nybildning dulzstra-, kan a-omljudet i detsamma hafva möjliggjorts af en i vissa dialekter tidigare inträdd förkortning af @. Sä läter sig äfven förekomsten i fornvästnordiskan af bokkr, fogl, stofn vid sidan af bukkr, fugl, stufn förklaras, ehuruväl den omljudda vokalen ocksä kunde representera afljuds- stadiet kort u (jf. ofvan ang. bukkr). Ifall a-omljudet betingats af en dialektisk vokalförkort- ning, är det otvifvelaktigt yngre än den urgermanska perioden. Det anförda torde ha ädagalagt, att för de maskulina a-stammarna med kort w andra förklaringar äro möjliga än den vanliga: att de framgätt ur en utjämning af a-omljudsväxlin- gen i denna deklination; samt dessutom, hvad en del af dem beträffar, att samma förklaring positivt vederlägges af vissa hittills fórbisedda omständigheter. Vi behófva alltsà icke làta nàmnda ord afhälla oss frän att uppställa den pa ôfver femtio exempel grundade regeln, att de maskulina «stammarna, om hos dem till fóljd af a-omljudet funnits en 1 Med Noreens slutsats i Idg. Forsch. IV s. 322, att ordet tidigare lydt "bulistr, står dür- emot mindre väl ihop, att det kakuminala /-ljudet, på hvilket han baserar slutsatsen, visar sig endast i o-formen, som i ingen händelse kan vara den ljudlagsenliga fortsättningen af en form med mellan- vokalen 2. N:o 2. 188 O. F. HULTMAN. växling mellan w och o, i västnordiskan utjämnat denna till förmän för o. Detta är just hvad som mäste väntas, under förutsättning att omljudet intràdt i alla böj- ningsformer utom dat. sing. och dat. plur. Att det uteblifvit framför deras ändelser -a? > -e och -om2 > -umr, framgår dock icke af de maskulina a-stammarnas behandling af w i forn- västnordiskan — hade man blott den att hälla sig till, kunde det lika vàl uppfattas som ljudlagsenligt i alla former — men àr med hänsyn till urnord. dat. sing. wllhakurne och af vissa làngre fram berörda skäl sannolikt. Lika litet ger denna behandling nägot stód ät Kocks mening, att endast a, men icke o förr än det öfvergätt till a, förmått omljuda w. Också hos de neutrala a-stammarna möter synnerligen ofta a-omljudd rotvokal i alla böjningsformer. Det är fallet hos bod 'bud', -bod (i andb.), bord, brot, dolg, flog, flot, -fok (i sandf. etc.), folk, forz (fors),! frost, glott, god, gol, golf, goll ‘guld”, gor, -hnod, (i sigrhn.), hodd,? hof, hol, hold, holt, hopp, -horf (i wmh.), horn, hors, -hrod (i afhr.), hrogn, hross, klof, kol, korn, kos (i koseyrir etc.), kot, krof, lof, log, logn, lok ‘lock’, lok ‘Ugræs’, lopt, los, lost, mod, mord, nordr, of, ofr, ? ok, op, ord, orf "Leskaft, -rod (i lunnr. etc.), -rod (i fletr.), rod *Fiskehud , * rof, vot, skop, skopt, skort, skot, slok, sod, sog, sorp, spor, spott, tog, tord (i tordyfil), torf, trod, trog, troll, tros, bol, porp, pot, prot. Emellertid anträffas äfven genomgäende w hos ett antal neutrala a-stammar af ifrà- gavarande slag. Endast skenbart höra hit nägra ord, som vid närmare granskning visa sig dels hafva utgått från urnord. former med mellanvokal, dels bero på làn från annat språk. Det förra gäller busl, kurfl, rugl, rupl och glutr. Hellquist, Arkiv XIV ss. 45, 148 f, ser med rätta i kurfl "Stump, Træstump, rugl “Forstyrrelse och rupl "Bytte, Rov' deverbativer till kurfla "hugge i Stykker (Ved, Troy, rugla 'forstyrre' och rupla 1) ‘losrive, oprive, forstyrre 2) ved Rov, Plyndring skille en af med noget, och det kan knappt betviflas, att bus! "Bevagelse’ står i samma förhållande till ett i den fvn. litteraturen icke belagdt, men i nisl. bustla ‘to bustle, splash about fortlefvande verb *busla. Likaså torde glutr 'Odselhed, Overdaadighed’ vara deverbativ till glutra “bortodsle i Overdaadighed. Alla dessa verb höra, såsom deras 1 Fvn. forz är, säsom Hellquist (Arkiv VII s. 156 not 4) först sett, ursprungligen en tes- stam, hvadan det är en müjlighet, att ordet pà det urnordiska stadiet haft mellanvokal. 2 Om fvn. hodd och det fórmenta maskulina substantivet hoddr se F. Jónsson, Arkiv XIII s. 267. 3 Fyn. ofr n. har sannolikt sin upprinnelse från en es-stam (så också Hellquist, Arkiv XIV s. 142) och kan därför äfven representera ett urnord. *odara. * Fyn. rod 'Skind paa Fisk, Fiskehud’ synes sammanhünga med gr. Jovop: 'schirme, rette", Féovuæ “Schutz, Schirm’ (bl a. om en bleckgórdel, en lifrock); ja, det kan på afljudsstadiet när vara identiskt med sskr. vérätha- n. “protection, defence, shelter; armour, a coat of mail; a shield (made of leather etc.). Det låg naturligtvis synnerligen nära att fórlikna det fjällbeklädda fiskskin- net med en brynja. 5 Fvn. rot ‘Afmagt, Svime, bevidstlos eller bedovet Tilstand' (t. ex. slå À r., falla À v.) är utan tvifvel samma ord som ingår, fastän med en ursprungligare betydelse “hopsjunket tillständ’, i de nynorska uttrycken de raut à rot “det styrtede ned, faldt sammen’ och drikka seg à rot ‘drikke til man falder helt sammen’; ocksä fvn. rof n. “Forraadnelse, forraadnende Gjenstande’ (Hertzberg, Arkiv V s. 240 f£), är från början identiskt därmed. Ordet sammanhänger med adj. rotinn. 'Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 189 betydelse ger vid handen, till de bekanta intensiv- och iterativbildningarna pä urgerm. -alon l. -lón och -aron.! Att mellanvokalen varit i och rotstafvelsen kort kan vara orsaken till att såväl a- som 7-omljud saknas i busla (jf. fvn. bysia 'stromme ud med voldsom Fart’), rugla Gf. mht. rugelen “sich rühren’) och rupla (jf. got. raupjan ‘ausraufen, abrupfen). Hos kurfla och glutra synes däremot den oomljudda vokalen kunna bero endast pà att de antingen bildats först efter det resp. omljud upphört eller ock pävärkats af besläktade ord — förklaringar, som naturligtvis äro möjliga också för de öfriga verben. Ett ord antyddes ofvan icke vara vittnesgillt i detta sammanhang, af den orsak att det är ett lånord. Så paradoxt det än först kan låta, saknar man icke anledning att antaga detta beträffande gull, hvilket som bekant förekommer jämte det nyss anförda, med säkerhet inhemska goll. De äldre skalderna, säväl de norska som de isländska, använda efter helasso- nansernas vittnesbörd uteslutande goll golls golli; först hos Snorre Sturluson (d. 1241) visar sig gull etc., som därefter blir det vanliga i skaldespråket (Se Gislason, Om helrim s. 44, och Kahle, Die Sprache der Skalden ss. 249, 260). Öfverensstämmande härmed ha de äldsta isländska handskrifterna i allmänhet goll — endast i Cod. AM 645 4:0, från tiden 1225—1250, är hvardera vokalisationen representerad — fornvästnordiska urkunder af senare datum där- emot, äfvensom nyisländskan och nynorskan, undantagslöst gull. Huru har man nu att förstå den förändring i språkbruket, som dessa fakta röja? Ljudlagsenlig utveckling är det icke; att goll åtminstone i vissa dialekter ersatts genom gull till följd af inflytande utifrån, kan man i ingen händelse undgå att antaga. Men gör man en gång det, så kan man, i be- traktande af att östnordiskan (enstaka dialekter undantagna) för den västnordiska förbindel- sen -oll- regelbundet visar -ull-, ej med fog bestrida sannolikheten af att det är från detta håll gull förskrifver sig. Det säger sig själft, att just detta ord oftare än de flesta kom till användning under handelssamfärdseln de olika nordiska folken emellan. Också dust har man velat uppfatta som lånord; enligt Noreen, Aisl. gr? $ 108 anm. 1, skulle det leda sitt ursprung från mlt. dust. Andra, senast Falk och Torp i Etym. Ordb. I s. 121, anse det vara inhemskt. Det växlande könet — ordet är maskulinum i nsv. dia- lekter samt i medellågtyskan — tyder i så fall på ursprunglig es-stamsböjning: här förelåge ett exempel på afledningssuffixet -tes-, likt de af Brugmann i Vergl. Gramm. II ss. 390, 391, 395 och Lidén i Bezz. Beitr. XXI s. 105 f. anförda. Detta förefaller så mycket sannolikare, som det liktydiga dupt, efter hvad man anser, är bildadt på nämnda sätt: jf. Noreen, Spräkv. sällsk. i Upsala förhandl. 1882—1885 s. 113, och Tamm, Etym. sv. ordb. s. 94. Med de båda ordens egenskap af gamla es-stammar kan det naturligtvis sammanhänga, att de hafva u och icke o till rotvokal. Och detta gäller ock om de jämte flog, gol och god förekommande flug, gul och gud samt om kul 'kjelig Bris. För de två förstnämnda och för det sista antydes es- afledning af de maskulina dubblettorden fvn. /lugr, fht. flug, resp. no. gul (Ross) samt fvn. kylr "Kulde'; beträffande gud se Lidén, a. a. s. 97 not 2. 1 Bugge är i Sv. landsm. IV. 2 s. 62 not 2 böjd att sammanställa fvn. glutra med gr. x«@Aadoos ‘bled, slap. Framför denna något långsökta kombination tyckes, med hänsyn till ordets omisskännliga intensivbetydelse och släktskap med glata ‘fordærve, tilintetgjore; tabe, miste', den ofvan framställda uppfattningen böra föredragas. N:o 2. 190 O. F. HuLTMAN. Till följd af a-omljudets uteblifvande eller fördröjande framför nasal, hvarom s. 185 varit fråga, finna vi äfven hos de neutrala a-stammarna alltid w i denna ställning: brum, brun, run, skrum. : En undantagsställning beträffande a-omljudet har sannolikt också sufl intagit. Skälen för detta påstående äro de samma som s. 185 f. föranledde ett dylikt om bukkr, bulstr, fugl, stubbr och ulfr. Ordet uppträder jämväl i anglosachsiskan med u, i strid med det vanliga förhäl- landet hos ord af samma deklinationsklass: det lyder här liksom i fornvästnordiskan sufl. Och äfven i fråga om sufl berättiga närskylda former med långt w — mit. süwel “der Butter- gehalt der Milch’ o. s. v. — till den förmodan, att frånvaron af omljud beror på tidigare vo- kallängd. Är denna förmodan riktig, kan den utsträckas också till sukk. Enligt Falk och Torp, Etym. Ordb. II s. 322, utgör det en no-afledning af den i got. gaswögjan o. swôgatjan ‘seufzen’, swégnjan 'frohlocken', fvn. sögr "Tummel, Stei' ingående roten, hvaraf här föreligger den svaga afljudsformen. Men såsom väl numera allmänt erkännes (jf. t. ex. Streitberg, Ur- germ. Gramm. S 47; Brugmann, Vergl. Gr. I? s. 499; Hirt, Idg. Ablaut s. 101 ff), är den re- gelrätta svaga motsvarigheten till förbindelsen w + €, a, o i vanliga fall längt w. Huru som hälst: dà w kan förmodas hafva förekommit inom denna ordfamilj och ett ur -3n- utveck- ladt -kk- följer pà vokalen i sukk, àr det antagligt, att ordet hör till dem, som stätt utom räckhäll för a-omljudet; det àr väsentligen att bedóma liksom tuttr (s. 186). Ordet full är som bekant en substantivering af adjektivet fullr; ordet skurmsl pâtag- ligen en ung utvidgning af ett i no. skurm 'Skal' fortlefvande feminint substantiv. (Om dylika denominativa s/-afledningar se v. Bahder, Die Verbalabstraeta s. 151 ff, och Hellquist, Arkiv VII s. 159 ff). Bädas vokalisation är afhàngig af de resp. grundordens, beträffande hvilken man jàmfóre det som längre fram yttras om de feminina ?-stamssubstantiven och om adj. fullr. Frän det med no. skurm besläktade feminina fvn. skurn kan det neutrala skurn hafva fått sitt 4, antingen så att det utgått därifrån eller ock blott på grund af association. ! Tillvaron i fornvästnordiskan af ett trug vid sidan af trog — jf. Noreen, Aisl. gr $ 154. 2 — kan betviflas. Det har icke anträffats i någon gammal handskrift, utan endast en gång, jämte trog, i en af Arne Magnusson tagen afskrift af „Skraa for et Olafsgilde i Gula- thingslagen“, hvarför misstanken om daniserande fejläsning ligger synnerligen nära. De nu anförda exemplen kräfva alltså icke för sin förklaring antagandet, att ändelse- vokalen i vissa kasus ej värkat omljud och att den växling w:o, som härigenom uppkommit 1 Med fvn. skurn "skal” bör närmast sammanhållas fslav. skoronja-sen» ‘coriarius, pol. skornia "stöfvel', sloven. skornja d. s. Dessa ord hafva utgått från ett ieu. skorn-ie-, det nordiska från ett därmed afljudande skrn-z7-, med öfverträdande från 7- till 7-stammarna (om andra fall häraf se Brug- mann, Vergl. Gramm. II s. 314). Betr. växlingen mellan » och n jf. gr. véxrouve (< *vexvavio): sskr. taksni o. likn. Antagligen fortlefver samma n-stam, på hvilken ge- (?-)stammen i fråga är bil- dad, i nsv. no. skare m. (< ieu. skoren-); sammanställningen af detta (och af det liktydiga fvn. hiarn n.) med lit. szarmå “Reif, szirmas “grauschimmelig’, fslav. srénv “weiss’ etc. (jf. Joh. Schmidt, Idg. Vocalismus II s. 457 f.) förefaller ur betydelsens synpunkt ej så tilltalande. Hos fvn. skurn, no. skurm (och det äfven besläktade sskr. cérman- “skin, leather, hide, bark) möter samma växling mellan m och n (samt m-n) som Joh. Schmidt anför talrika exempel på och söker förklara i Kritik d. Sonantentheorie s. 87 ff. (På de förstnämnda slaviska orden har prof. J. J. Mikkola fäst förf:s uppmärksamhet). Tom. XXXIII Hülsmgelagen, Exkurs I. 191 inom flexionssystemet, ibland utjämnats till förmån för u; de kunna alla med stor sannolik- het uppfattas annorlunda. Finnes det dà öfver hufvud några ord, som gifva stöd åt nämnda antagande? Jo, för brut — en sällsynt fornnorsk sidoform till det vanliga brot — örmul och rud synes värkligen nägon annan lika plausibel förklaring icke erbjuda sig. Men det är pä- fallande, att de alla tre ätminstone i nägon viss betydelse äro eller varit pluralia tantum. Såsom sådant uppträder órmul ‘ruiner städse och brot brut för så vidt det betyder “förbry- telse’; spår af ett plurale tantum rud 'trakt med nyodlingar' föreligga i fvn. ortnämn, hvarom jf. Fritzner, Ordb.? III s. 133. Häraf mäste slutas, att de neutrala a-stammarnas plural ljud- lagsenligt haft w i en omfattning, som möjliggjort dettas förallmänligande hos dem, ifall den- samma isolerats frän singularen, och i hela flexionssystemet, ifall pluralen af nägon anledning varit oftare använd àn vanligt. Och det innebär med nódvàndighet, att nägot omljud ej intrádt i nom. och ack. plur, ty « kan omöjligen ha bevarats i gen. eller dat. plur. (ändelse urgerm. .0" > fvn. -a, resp. urgerm. -omz > fvn. -um), utan att tillika ha gjort det i dessa former (änd. urgerm. -9 > urnord. -w) Vi vinna här en stödjepunkt für fastställandet af a-omljudets kronologi. Framför urgerm. 9 = urnord. o = fvn. a har omljudet, såsom vi framdeles skola se, otvifvelaktigt egt rum. Dä det nu uteblifvit i de neutrala a-stammarnas nom. ack. plur., hvilkas àndelsevokal visserligen var 9 på urgermansk ståndpunkt. men i urnordiskan ófver- gått till w, tyckes det visa, att detsamma inträdt först efter differentieringen af den urger- manska àndelsevokalen o, d. v. s. tidigast i början af den urnordiska perioden. Det àr klart, att de tre undantag vi nu uppehällit oss vid endast bekräfta den regel, som de ofvan framlagda 79 exemplen med o berättiga oss att formulera: i västnordiskan har under vanliga förhällanden en genom «omljud uppkommen växling w:o inom en neutral a-stams böjningssystem utjämnats till förmån för o. Med hànsyn till att i allmànhet singularen användes oftare àn pluralen, samt nominativen, geni- tiven och ackusativen à ena sidan vida oftare àn dativen à den andra, kan det ock knappast vara annorlunda, äfven om nom. och ack. plur. understódts af dat. sing. och plur. — med andra ord, äfven om a-omljud ej inträdt framför urgerm. a7 > urnord. e och urgerm. öm > urnord. wm. Huru det förhäller sig med det sistnàmnda, kunna de neutrala a-stammarna själfva icke upplysa oss om; jf. emellertid s. 188 och det làngre fram härom sagda. De feminina ostammarna torde, så vidt de vid a-omljudets genomförande till- hörde denna bójningsklass och deras w var mottagligt för detsamma, utan undantag förete o. Detta gàller ej blott de ord, rörande hvilka urkunderna ädagalägga, att de i fornvästnordiskan böjdes som rena o-stammar, eller åtminstone icke motsäga att de gjorde det, i üfverensstäm- melse med sina etymologiska motsvarigheter i andra sprák — dorg, for, Holtar, korf, morn, skor, snor, stord, porpar.! Äfven ord, som efter de öfriga germanska språkens vittnesbörd egentligen äro ö-stammar, fastän de i fornvästnordiskan på grund af anslutning till 2-stammarna hafva 1 För fvn. morn jf. fht. morna 'Kummer (och Bugge, Sem. Edda s. 95); för fvn. snor sskr. snusa, fslav. snocha, ags. snoru "daughter-in-law; för stord gr. orde3n (och Lidén, Studien zur ai. u. vergl. Sprachgesch. s. 17), — Fyn. korf anses i allmänhet stamma från lat. corbis; jf. emellertid Falk o. Torp, Etym. Ordb. I s. 425. N:o 2. 192 O. F. HULTMAN. nom. ack. plur.-former med ändelsen -ir — fold, mold, sorg! — visa städse denna vokalisation. Hos de egentliga feminina 2-stammarna skola vi däremot i allmänhet finna oomljudt w. Vi hafva här naturligtvis sett bort från ett par o-stammar, hvilka före synkoperings- tiden haft mellanvokal, om de ock under den handskriftliga perioden ej visa nàgon: ups (jf. fht. obasa obisa 'Vorhalle', ags. yfes ‘eaves of house’) samt Zpo-stamsgenitiverna hugdar (i hug- darmadr m. fl. sammansättningar; jf. fht. gehugeda ‘Gedächtniss, Andenken’) ? och huldar (i huldarhottr *skjulende Hat som gjor en ukjendelig‘). Men också tvänne o-stammar utan mellanvokal innehålla oomljudt u. Hvarfôr dul gör det, är ej svårt att se. I fornsvenskan är dul neutrum och i allmänhet plurale tantum. Från detta neutrala plurale tantum kan det västnordiska feminina substantivet hafva utgätt, lik- som y. fno. log f. från à. fvn. log n. pl. (och fda. Zogh f. från fda. logh n. pl). Och att det icke blott kan hafva utgått från detsamma, utan med all sannolikhet värkligen gjort det, ses just däraf, att fvn. dul uppträder med en vokalisation, som bland o-stammarna fram- står som exceptionell, men är typisk för de isolerade neutrala pluralerna (s. 191). ÿ Det andra exemplet på u hos hithörande ord är ull. Af vikt för dess bedömande är, att äfven mlt. wulle* och ags. wull i strid med allmänna förhållandet inom deklinationsklas- sen hafva oomljudt u. Så länge nu intet skäl påvisats, hvarför en a-omljudsväxling «w:o just hos detta ord skulle ha benägenhet att utjämnas i annan riktning än hos öfriga ö-stammar, synes det föga antagligt, att alla tre språken oberoende af hvarandra företagit en sådan ut- jàmning.? Än mindre sannolikt blir detta därigenom, att en lika påfallande öfverensstäm- melse eger rum också i fråga om ett annat ord med ljudförbindelsen -ull-. Fvn. fullr adj. motsvaras både i fornsachsiskan och i anglosachsiskan af full, ehuru adjektiven såväl här som i fornvästnordiskan (hvarom se här nedan) i regeln förete omljud. En sammanställning af de håda orden med deras utomgermanska motsvarigheter inbjuder, om ej till en slutsats, så dock till en gissning beträffande orsaken, hvarför något a-omljud ej inträdt hos dem — ty 1 För fvn. fold jf. fs. folda “Erde, Boden’; för fvn. mold got. mulda, fht. molta “Staub, Erde’; för fvn. sorg got. saurga, tht. sworga sorga, fs. sorga ‘Sorge’. 2 Måhända är likväl hugdar snarare att sammanhålla med got. gahugds, fht. gihugt, fs. gi- hugd “Gedanke, Gedächtniss. TI så fall bör det läggas till de längre fram uppräknade feminina i-stammarna utan mellanvokal. 3 Med hänsyn till densamma gär det icke an att, sásom annars läge nära, tänka sig förhäl- landet mellan fvn. dul f. och fsv. dul n. pl. så, att en gammal kollektiv 0-stam utgjort deras gemen- samma ursprung, pä sätt Joh. Schmidt i Die Pluralbildungen der idg. Neutra s. 1 ff. gjort troligt i frâga om andra likartade dubbletter. Att analogien af dylika spelat en roll vid de neutrala plura- lernas öfvergäne till feminina substantiv, är emellertid antagligt. ^ Fornsachsiska belägg för ordet saknas. 5 Man vill kanske i ordets egenskap af ämnesnamn finna grunden till en utjämning i motsatt riktning mot den allmänna, till förmån för den oomljudda stamformen: genom att endast singularen var i bruk skulle den jämförelsevis ofta använda nom. sing. äfvensom dat. sing., hvilka båda hade denna stamform, gjort sig mera gällande än i vanliga fall var händelsen. Denna förklaring faller lik- väl på invändningen, att ull icke är det enda ämnesnamnet bland orden i fråga; ett annat sådant fö- religger i mold, med a-omljud. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 193 detta torde i hvarje händelse vara säkert. Som bekant företer sanskrit -zr- 1. -@r-, litauiskan -ir- och -(l- i svaga afljudsformen af rötter, som i den starka innehålla -ar?- resp. -ér- och -el-, och anses de förra ljudförbindelserna återgå på ieu. r och / (eller, af andra, på ieu. -.ro- och -d2-), de senare på ieu. -era- och -ela. I germanskan uppträda under den historiska tiden ieu. 7 / städse såsom -är- -äl- 1. motsv. och hafva således sammanfallit med ieu. y /; men den för- modan har uttalats, att äfven här tidigare funnits en kvantitetsskillnad, så att r / represen- terats af -wr- -al-. Se härom Hirt, Idg. Ablaut s. 63 f, och där citerad litteratur. Föreligga nu i fvn. ull, fullr och motsvarande västgermanska w-former spår af detta presumerade -ul-? Ett faktum är, att dessa ord bägge förutsätta indoeuropeiska former med /: ull är identiskt med sskr. urna, lit. vilna och fullr med sskr pärnås, lit. pilnas. Vokallängden i förbindelsen -all- skulle i en del germanska dialekter under vissa omständigheter öfverlefvat a-omljudets ge- nomförande. Man har alltså otvifvelaktigt att se bort från dul och ull, om man vill fastställa den behandling de för a-omljud mottagliga o-stammarna med urgerm. kort u låtit detta undergå. Den slutsats, som måste dragas af det föreliggande materialet, blir då den, att o-stam- marna i fornvästnordiskan, ifall deras böjningssystem på grund af aomlju- det fóretett en växling w:o, Sannolikt alltid låtit o på analogisk väg ut- tränga u. Detta är väl ock det man snarast väntar, under förutsättning att a-omljud in- trädt äfven i ack. sing., hvars ursprungliga form, i nordiskan som bekant utbytt mot nom. sing.-formen, ändades på urgerm. -o" (= fvn. *a). Utom ack. sing. tillkom o ljudlagsenligt åtminstone gen. sing. samt nom., gen. och ack. plur. Efter hvad som nyss anförts om a-om- ljudets uteblifvande framför urgerm. -0 = urnord. -u är det klart, att w kvarstod som sådant i nom. och dat. sing. Dess behandling framför urgerm. -omz = fvn. -um i dat. plur. förblir oklar, men belyses måhända af on-stammarna, såsom man längre fram torde finna. Vända vi oss så till de maskulina #-stammarna, möta vi merendels i alla böj- ningsformer u, men stundom äfven o. Det förra är händelsen med följande — vi förbigä tills vidare alla ord med nasal efter vokalen —: bugr, bulr, burdr, burr, dugr, dulr, flugr, hlutr, hugr, rugr, skurdr, skutr, stuldr, sullr, sultr, pulr, purdr. Till dessa erkända 2-stammar får utan tvifvel läggas gustr “Vindpust’, eg. ti-abstraktum till gzösa “bryde frem med Voldsom- hed’; kurr ‘lydelig Ytring af hvad man tanker, z-abstraktum till det i fht. körran mht. körren ‘schreien, grunzen, knarren’, ags. ceorran 'creak' fortlefvande verbet!; krutr, med sidoformen krytr; murtr, med en fsv. sidoform *myrter (jf. nsv. mört); skurn, som tydligen utgätt från den likalydande feminina 2z-stammen, om hvilken se s. 190 noten. Och man tager knappast fel, om man till &-stammarna hänför också butr och hurr, hvilka, ifall de vore a-stammar, sä- kerligen skulle hafva a-omljud. Rotvokalen o förekommer hos ?-stammarna bolr, borr, hogr — alla tre med omljuds- lösa sidoformer; hit hör väl äfven -trodr (i dtrodr ‘Træden paa, Trakk’). De böjningsformer, i hvilka a-omljud inträdt, äro gen. sing. och gen. plur.; huruvida 1 y. Bahder, Die Verbalabstracta s. 37, framkastar — utan tillräcklig grund — den fórmo- dan, att fvn. kurr är en gammal es-stam. N:o 2. 25 194 O. F. HULTMAN. det inträdt också i dat. plur., beror på om 2-stammarna redan före ljudlagens genomförande antagit a-stammarnas dat. plur.-ändelse och om dennas vokal förmått framkalla omljudet — det senare en fråga, som vi först i det följande kunna ingå uppå. Däremot har u icke blifvit o i de former, som i vanliga fall äro de oftast brukade. De nyss uppräknade orden med u hafva alltså utjämnat växlingen i den riktning man kunnat vänta, och generaliseringen af o hos de öfriga förefaller något egendomlig. Likväl kan man ej förneka möjligheten af att hos enskilda ord genitivformernas inflytande varit förhärskande, till följd af att desamma ut- gjort förleden i exceptionellt många juxtapositioner. Detta är nu visserligen under den histo- riska tiden händelsen blott med ett af de ifrågavarande orden, nämligen hugr hogr; men det låter naturligtvis tänka sig, att äfven de öfriga tidigare ingått i ett flertal juxtapositioner. Hvad -trodr beträffar, är det väl dock snarast från verbet troda det har sin omljudda rotvokal. Om, sásom tidigare antydts vara möjligt, u framför m, n alls ej berörts af a-omljudet, väntar man att också hos 2-stammarna aldrig finna o i denna ställning. Emellertid förhålla sig de hithörande orden med nasal efter vokalen väsentligen som de öfriga: jämte grunr, hlumr, hlunr, huerskunar, munr, -runr (i afr., upprunir) förekommer konr (och huerskonar), monr. Nägot argument mot den nämnda möjligheten utgör detta dock naturligtvis icke. Det är klart, att de fà 2-stammar, dàr rotvokalen till följd af sin ställning framfór nasal genom- gående var u, lätt kunde genom analogibildning blifva delaktiga af den växling w:o, som a-omljudet framkallat hos ett mängfaldt större antal. Hvad de feminina 2stammarna beträffar, hafva några redan i det föregående om- talats, nämligen de som från början ej tillhört denna böjningsklass utan o-deklinationen. Me- dan dessa ords behandling af urgerm. u är o-stammarnas, öfverensstämma de egentliga feminina i-stammarna i afseende å densamma fullkomligt med de maskulina. Flertalet visar u hela flexionssystemet igenom: burst, fud, hlust, hurd, -rust (i gardsr.), skuld, skurn, urd, urt, Urdr, purft; ett ytterligare exempel är spurn, såvida det icke, såsom sannolikt synes, synkoperat mellanvokalen 7.1 Hos ett par, hvilkas egenskap af ursprungliga 2-stammar 1 För fvn. Durst jf ags. byrst "bristle'; för fvn. fud: mht. vut (g. vüde) ‘vulva för fvn. hlust: fs. hlust, ags. hlyst “sense of hearing”; för fvn. hurd: got. hauirds ‘Thür’, fht. hurt (pl. hurdi) ‘Flechtwerk aus Weiden oder Reisig, als Thür verwandt; för fvn. skuld: fht. fs. seuld (pl. sculdi), ags. scyld "guilt, debt, due’; för fvn. urt: got. waurts, fht. wurz (pl. wurzi), is. wurt (pl. wurti), ags. wyrt "vegetable, herb, root; för fvn. Urdr: fht. wurt, fs. wurth, ags. wyrd "fate; för fvn. purft: got. paurfts, tht. durft, fs. thurft "Notwendigkeit, Bediärfniss. Fvn. rust (i gardsrust "Levningerne af et nedfaldet Gjerde) — enligt Vigfusson, Icel.-engl. Dict., likväl rust — sammanhänger med adj. rotinn och representerar ieu. rud-s-ti- (1. räd-s-ti-?): jf. Persson, Bezz. Beitr. XIX s. 268. Beträffande fvn. skurn se s. 190 noten. Fvn. urd "Hob af de under et Fjeld derfra nedstyrtede Stene” får samnolikt förbindas med sskr. vrnomi “bedecke, verhülle’ (hvars skiljande från sskr. vrnömi “wehre, hemme', got. warjan “wehren’ ete. och sammanförande med gr. &iAvo “hülle, decke’, lat. volumen “Rolle, Windung’, got. walwjan “wälzen’ ete. knappast är tillräckligt motiveradt). Ordet kan fortsätta ieu. up-ti- och ursprungligen hafva betydt “Bedeckung, Verhüllung” (jf. sskr. vrti- "hiding, secreting). En betydelseutveckling, lik den här förmodade, kan konstateras hos nsv. dial. (Nyland) hölster n. “stenrös, stenbunden mark. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 195 visserligen kan ifrågasättas, möter i stället o: hnoss, norn.1 Till dem ansluter sig den gamla konsonantstammen borg. Om generaliseringen af o hos feminina 2-stammar gäller det som ofvan sades om samma företeelse hos maskulina. Mycket fätaliga äro de ord af ifrägavarande slag, som under den handskriftliga perio- den böjas såsom maskulina w-stammar. Endast kostr och sunr sonr kunna här anföras. Hos kostr är o ljudlagsenligt i gen. sing. och gen. plur. Hvad sunr sonr vidkommer, skulle man i händelse af a-omljudets uteblifvande framför nasal vänta genomgående u (y). Analo- gien med de u-stammar, hos hvilka ingenting hindrat en a-omljudsväxling u:o att uppkomma, har emellertid kunnat framkalla en dylik också hos sunr. Naturligtvis vore detta antagande mindre sannolikt, om det förra slaget omfattade endast kostr, men det kan ej betviflas, att det tidigare varit betydligt talrikare representeradt; från gamla u-stammar leda sålunda koss, Ullr, porn, losti m. fl. sitt ursprung. Böjningen sing. nom. sunr, gen. sonar etc. återfinnes blott i en handskrift (se Gering, Isl. &v. I s. XVI). För öfrigt hafva de båda orden o i alla former utom de z-omljudda, sunr äfven u — åtminstone det förra beroende på en utjämning, att bedöma liksom den analoga hos de mask. ?-stammarna (s. 194). Hos de maskulina an-stammarna móter i allmänhet omljudd vokal i samtliga böjningsformer. Vi finna sådan hos bod? 1) ‘Person som fremkalder 1. kundgjorer noget 2) "Grundbrud', -bodi (i annb.), bogi, bokki, -bolgi (i spenb.), boli, bolli, bordi, -bori (i holdb., Hornb.), broki,? broti, dodi, dofi, dropi, flogi (à dömfl., fudfl.), floti, foli, fordi, godi, goti, {hlogi (i alogi, umbogi), holmi, hrodi, hroki, hrosti, hrotti "Karl (i foragtelig Betydning)’, 3 Klofi, kobbi, koddi, kofi, lodi, logi, Loki, losti, moli, mosi, motti, nosi, oddi, oki, orri, oxi, poki, posi (i gudvefiarp.), rodi, rodmi, -rofi (i dr. etc.), ropi, rosi, *rosmi (jf. rosmhualr), * skolli, -skopti (i bodsk.), -skoti (i andsk.), sopi, sorti, spori, spotti, sproti, -stobbi (i eikist.), stodi, -stoli (i draumst., hamst.), stolpi, -stopi (i afst., ofst.), stropi, toddi, -togi (i hert., leidt.), -trodi (i dtr.), -poli (i üp.), popti,pori, 5 porri, porsti, proski, proti. Orden Lofdi, lofdar, lotti, ofsi hafva här ej medtagits, emedan hos dem en mellanstaf- velse tidigare torde föregått stamvokalen. Det sistnämnda går tillbaka på äldre odasan- (jf. 1 Fyn. Anoss kunde vara det substantiverade femininet af ett fo-particip — jf. Kögel, P.-B. Beitr. VII s. 177 — eller en ta-afledning (liksom fht. dohta "Tüchtigkeit, fs. wunda "Wunde m. fl.). Beträffande åter fvn. norn är det möjligt, att det bildats med abstraktsuffixet -n@- (och således hör till gruppen fs. hofna “Wehklage’, fht. lougna “Verneinung” etc.). 2 Fyn. broki förekommer blott som öknamn och har väl egentligen betydt “smula': jf. fht. brocco m. “Brocke’ eller, än hällre, nht. dial. (Schweiz) broyyo (< fht. *brohho, enl. Kluge). En pa- rallell kan anföras frän Ekenäs, där en numera afliden person bar öknamnet smulun. 3 Fvn. hrotti “Karl (i foragtelig Betydning) sammanhänger antagligen, liksom hrodi m. ‘Skrab, Rask, Ting af liden Nytte eller ringe Værd’ med hrioda 'ryddiggjore, tomme Sted eller Rum ved derfra at bortrydde hvad der findes. De bäda substantiven torde hafva framgätt ur ett enda, med urgerm. stamväxling hrudän- : hrutt-. * Se Bugge, Arkiv I s. 6. 5 Fvn. pori Mængde, Masse’ (om människor) är utan tvifvel gammalt an-abstraktum till det starka verbet fht. dweran “durch einander rühren’, ags. dweran ‘stir, churn'. Für betydelsen jf. lat. turba 1) 'Getümmel, Gewühl 2) ‘Menge, Haufe, Schaar”. N:o 2. 196 O. F. HULTMAN. fht. obasa “Vorhalle’); de öfriga äro sannolikt afledda medelst suffixet -adan-, hvarom se Hell- quist, Arkiv VII s. 167 f.1 Af samma skäl kunna också några an-stammar med oomljudt u förbigås i detta sam- manhang. Först och främst upsi ‘Tagskjæg”, som utgått från den ofvan behandlade o-stam- men ups och följaktligen representerar en urnord. stam uôisan-. Formellt identiskt med det- samma, ehuru till betydelsen anslutande sig närmast till det ofvannämnda ofsi (jf. den för- stärkande genitiven ofsa i adjektivsammansättningar, äfvensom no. ofse ‘Overdrivelse, noget overvzldende’, ofseleg ^overordentlig, ypperlig) är ufsi 'Storsei (Gadus virens). Beträffande usli “glodende Aske jf. mht. üsele f. 'Funkenasche', ags. ysle f. 'ash'.? Till grund för kuldi kan väl ligga endast ett urnord. "kulipan-. Äfven bulki ‘den i Farteiets Midte nedpakkede eller opstablede og sammensurrede Ladning’ har sannolikt synkoperat en mellanvokal. Det synes utgöra diminutiv till bulr (< urnord. *dul-) eg. någonting uppsválldt, voluminóst; dess ur- sprungliga betydelse skulle dä varit ‘liten hop’ och dess urnordiska stam *dulikan-. 3 En maskulin an-stam med u, hvilken vi här ej behófva taga hänsyn till, är också rud? "Rubin. Det àr det fornfranska rubi, med b ersatt genom d under inflytande af rodi, och bójes dessutom som jan-stam: gen. sing. rudia O0. s. v. Det af Noreen, Aisl. gr. $ 154.2, nämnda gutar (jàmte gotar) "Einwohner von Gottland' beror uppenbart pà làn af fgutn. gutar. Värkliga undantag frän det allmänna förhällandet, att an-stammar utan mellanvokal för urgerm. kort w visa o, finnas emellertid. Hos alla dem, i hvilka w-ljudet efterföljts af nasal, har det bevarats oförändradt: bruni, funi, gumi, -muni (i mism.) runi ‘Orne, -runi (i ár.), skumi, -spuni (i gullsp.), umi. Ett ron? 'equus anföres visserligen af flere författare, senast Noreen, Aisl. gr3 8 154.2, men har med säkerhet icke existerat. Såsom redan Falk i Arkiv XIII s. 202 framhållit, förekommer det blott i hästramsan SE II ss. 487, 571 och skrifves på det förra stället rónz. Detta äterger nog den värkliga formen; Falks förmodan, att felskrif- ning för rem: föreligger, träffar säkert icke det rätta. Formen réni stödjes nämligen af fi. ! De af Hellquist a. st. från *grutadan-, *hrutadan- härledda fvn. Grotti, Hrotti har man väl snarare att med Bugge, Sv. landsm. IV. 2 s. 239, och Noreen, Urgerm. lautl. s. 188, återföra på üldre gruntan-, hruntan-. 2 Oklart i afseende à sitt ursprung och sitt förhållande till de liktydiga fvn. ausli auvisli m. är (trots Falk, Arkiv V s. 120 f) ett annat fvn. «sl? m., med betydelsen "Skade paa Kvæg og anden los Eiendom'. Med fda. osl@ Er. Sj. L. 2: 70, hvari Fritzner vill återfinna samma ord, har det i ingen händelse någonting att göra. Af kontexten (Æn gor thet noker at han vil sin garth caste DUREE. gra DE thet er hins osle at leggie gerthe nithær) framgår, att detta fastmer be- tyder “orättmätigt ökande af ens jord på grannens bekostnad”. Det är sannolikt en till ün-stam ut- vidgad ljudlagsenlig fortsättning af ett urnord. *uohsla- (betr. bortfallet af A jf. Tamm, Arkiv II s. 342 f), som med den gutturala konsonanten áterinfórd ur verbet *yahs[ilan > fsv. wexa, fvn. vaxa, fda. waxæ fortlefver äfvenifsv. ox fda. oxel 'svulst, växt och legat till grund för denominativet fvn. gxla “foroge, formere”. Också i nsv. dial. (Skåne, Bleking) os ‘fruktsam, som förökar sig’ torde den ljudlagsenliga formen späras. 3 Noreen (hos Hellquist, Arkiv VII s. 15 och i Urgerm. lautl. s. 166) förklarar fvn. „bulkr“ annorlunda: det skulle ha uppkommit af bul5-n-' och således, fränsedt suffixafljudet, vara = pret. part. bolginn. Tamm (Etym. sv. ordb. s. 22) ställer fvn. bulkö i nära förbindelse med fvn. bialki m. ‘Bjælke’, fht. fs. balco m. "Balken. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 197 ruuna “valack’, med z för nord. à liksom luuva ‘loge’, ruusu 'ros. — Sammanhällen med att an-stammarna i allmänhet visa a-omljud, synes fránvaron däraf inom ifrägavarande ordgrupp ädagalägga, att kort u framför kort nasal, efterföljd af omljudvärkande vokal, förblifvit oomljudt icke allenast där den sistnämnda synkoperats, utan också där den kvarstått. Man skall kanske göra en invändning. Kunde icke, antaget att an- stammarnas gen. plur. under a-omljudstiden allmänt hade kvar sin (under historisk tid hos gumi bevarade) ursprungliga form på -ano" — fvn.-na, den nyss anmärkta motsättningen hafva utbredt sig från denna kasus? Här skulle u, äfven om «-omljud egt rum framför kort nasal + kvarstående a, ljudlagsenligt bevarats hos orden i fråga, men icke hos de öfriga an-stam- marna. Härtill måste dock svaras, att gen. plur., som ju i allmänhet hörde till de jämförel- sevis minst brukade böjningsformerna, svårligen vägt så tungt i vågskålen, att dessa ord kunnat konstant i olikhet med den stora massan få den omljudda vokalen undanträngd af den oomljudda. Med mera skäl kunde man beträffande en del af dem vilja göra gällande, att de erhållit w i arf från eller genom association med z-stammar, från hvilka de utgått; de äro bruni (jf. ags. bryne m. ‘burning’), -muni (jf. munr m.), -runi-(jf. ags. ryne m. 'running), wm? (f. ymr m.) Att använda den förra förklaringen endast på de återstående skulle visserligen i någon mån minska det vågade i densamma, men likväl ingalunda göra den antagligare än den, som vinnes genom den ofvan uppställda regeln. En annan grupp af hithörande ord med w omfattar an-stamsutvidgningar af vokalstam- mar, som förete denna rotvokal. Hos dessa ord — bugi, busti, dupti, dusti, hluti, hugi, tut- burar — härrör uppenbart den oomljudda vokalen från grundordet (resp. bugr m., bufrlst f., dupt n., dust n., hlutr m., hugr m., burr mJ, antingen så, att de bildats på en tid, då nagot omljud ej längre kom i fråga, eller på grund af association. Hvad hug? beträffar, fälla de fördunk- lade sammansättningarna alogi och umbogi utslag till förmån för det senare alternativet. Också följande ord hafva väl snarast blott härkomst från eller association med andra att tacka för sitt oomljudda u: fugli, gulli (bägge öknamn, troligen afledda från resp. fugl m. och gull n.), gudi (jf. gud n.), umduri (jf. dyrr f. pl. < durir). Äfvensä möjligen bulsi (öknamn), ifall det är afledt från bulr m. TI kussi (också skrifvet kursi kutsi) och dess afledning kusli har vokalisationen tydligen. bestämts af ku f., hvarifrån dessa ord utgått. Öknamnet bussi står måhända i samma förhållande till bz m. 'bonde. Orden på -s2 (-sli) kunna dessutom tänkas ha synkoperat en mellanvokal, i hvilken händelse de falla utom detta sammanhang. Något vitsord i fråga om an-stammarnas förhållande till a-omljudet ega de i intet fall. Att stubbi med alla sina böjningsformer stått utanför a-omljudets invärkan, bevisar dess motsvarighet i medellägtyskan och medelengelskan, stubbe, som med sitt oomljudda u in. tager en liknande undantagsställning bland an-stammarna som det fornvästnordiska ordet; se för öfrigt s. 185 ff. här ofvan. Med -kubbi (i saltk.) förhåller det sig, af de s. 186 på tal om tuttr anförda skälen, sannolikt på samma sätt. Såväl stubbi som detta ord har vid sidan af sig besläktade former med z — det förra siufi etc., det senare kufottr etc. (se v. Friesen, De germ. mediagem. ss. 62 ff., 84 ff.) — och det synes åtminstone möjligt, att de själfva vid tiden för omljudet haft samma vokalisation. I hvarje händelse är det mindre vågadt att lik- ställa -kubbi med stubbi, än att utan särskild anledning antaga, att det utjämnat en a-om- N:o 2. 198 O. F. HULTMAN. ljudsväxling w:o i motsatt riktning mot de öfriga 70 till 80 ord af samma bôjningstyp, som kunna tänkas företett en sådan växling. ! Dessa ord inskränka sig nàmligen till de ofvan uppräknade med rotvokalen o. Bland orden med u af ifrågavarande böjningstyp, hvilka vi nu fullständigt genomgått, gifves det intet enda, för hvilket ej en annan fórklaring vore evident eller ätminstone sannolikare. Man märke, att hittills varit frága endast om ord af samma böjningstyp som kubbi — en typ, till hvilken visserligen hóra nästan alla an-stammar. Hos en an-stam, re- presenterande en annan typ, har otvifvelaktigt en generalisering af u egt rum på bekostnad af det i vissa kasus ljudlagsenliga o, nämligen hos wz (sidoform till ox). Pluralen, som bekant böjd nom. ack. yæn, gen. yana, dat. yenum (resp: oxn, oxma, oxnum) uppvisade ljudlagsen- ligt före zomljudet w i nom., dat. och ack. Det förklarar afvikelsen från de öfriga an-stam- marna, hvilka åtminstone i nom. och ack. plur. hade a-omljud. Att det ålderdomliga yæn etc, analogien med de öfriga an-stammarna till trots, bibehållit sig långt ned i den histo- riska tiden, tyder dessutom pà att det i förhällande till singularen varit oftare brukadt àn pluraler i allmànhet. . Om an-stammarna af den vanliga typen — för att återgå till dem — konstant visa a-omljud, sävida de öfver hufvud varit mottagliga för sädant och besläktade ord icke influerat deras vokalisation, kan man fråga sig, om hos dem wu förblifvit oomljudt i någon kasus. Kock har i P.-B.-S. Beitr. X XIII s. 518 f. sókt-visa, att omljudet icke framkallats af urgerm. @ (= urnord. a, fvn. 2), an-stammarnas ändelse i nom. sing. Hans härvid anförda skäl äro visserligen icke hällbara. De an-stamssubstantiv med u, hvilka enligt hans fórmenande skulle bevisa, att denna vokal ej undergätt omljud i hela flexionssystemet, d. v. s. ej i nom. sing, äro dels sàdana, som ofvan utredts aldrig ha fóretett nàgon a-omljudsvàxling, dels hàmtade ur óstnordiskan och saknande vitsord för västnordiskans vidkommande. Men ‚tanken, att det förhåller sig som Kock menar, får icke därför utan vidare afvisas. Vid behandlingen af o-stammarna hafva vi lärt känna ett exempel på att inom en hel deklinations ord med a-om- ljudsväxling nom. sing., jämte en eller par mindre ofta brukade former, öfvervunnits af det öfriga flexionssystemet. Det konstanta omljudet hos an-stammarna afger därför intet argu- 1 För den nordiska förkortningen af lång vokal framför geminator och konsonantförbindelser uppställer visserligen Noreen, Aschw. gr. S 90 och Aisl. gr. 8 122 — delvis i anslutning till en af Kock i Arkiv VII s. 371 noten och VIII s. 269 noten framkastad tanke — regeln, att den egt rum för så vidt geminatan eller konsonantgruppen varit tautosyllabisk eller uppstått genom synkope, an- nars icke. Men det behöfver knappast påpekas, att denna regels giltighet för hvarje enskildt fall ingalunda kan anses så definitivt fastslagen, att man af den vore hindrad att antaga vokalförkortning i fyn. -kubbi stubbi eller hänvisad till den förtviflade utvägen att härleda densamma enbart från de- ras gen. plur. Mellan regeln och den faktiska fördelningen af förkortad och bibehållen lång vokal förefinnas betydande divergenser, dem man nu måste utfylla genom analogibildningshypoteser, och det är därför möjligt, ja sannolikt, att den förstnämnda ännu kommer att undergå modifikationer. Fram- för allt kan det sättas i fråga, om man utan vidare får utgå från att de olika geminatorna och kon- sonantförbindelserna äfvensom de olika vokalkvaliteterna vid förkortningen varit i allo likställda. Det är också tänkbart, att förkortningslagen, hvilken kanske värkat i århundraden, då de äldsta nordiska handskrifterna nedskrefvos, under tidernas lopp varierat. En detaljerad utredning af dessa frågor vore i högsta grad önskvärd. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 199 ment mot Kocks mening. Om man icke dess mindre har skäl att betvifla dennas riktighet, är det emedan, säsom senare skall visas, pret. ind. af vissa svaga verb synes gifva en posi- tiv stódjepunkt för åsikten, att äfven urgerm. @ = urnord. a värkat omljud. Huru an-stammarnas dat. plur. förhällit sig i afseende à a-omljudet kan lika litet af- göras med tillhjälp blott af dem själfva. Den genuina formen, med ändelsevokalen w, bör vis- serligen hafva saknat omljud; men det är möjligt och sannolikt, att den redan före a-omljuds- tiden ersatts genom a-stammarnas dat. plur.-form. Dock är det, med hänsyn till hvad längre fram anfóres om denna, äfven i så fall troligast, att rotstafvelsens u förblifvit oomljudt. Har sà varit händelsen, ár det emellertid klart, att i fornvästnordiskan ma- skulina an-stammar af den allmänna bójningstypen upphàft en i deras form- system uppkommen a-omljudsvàxling w:o genom generalisering af o. Bland de neutrala an-stammarna gifves det endast en med urgerm. kort w i rot- stafvelsen: Anoda. Här hade alla singularkasus och gen. plur. ljudlagsenligt a-omljud. Om pluralens öfriga former saknade sådant — jf. här nedan under on-stammarna — voro likväl i fall af utjämning chanserna störst för en generalisering af detsamma. En granskning af de hithörande o»-stam marna ger till resultat, att de i sin flexion visa dels omljudd, dels oomljudd vokal alltigenom. Det fórra àr det vanligare. À ena sidan hafva vi: -boda (i Angrb., Aurb.), -bola (i reidib.),‘ bora, brosa, dokka, flosa, froda, gola, hola, hosa, klofa, kola, -kolla (i hiartk. etc.), -kosta (i 6rk.), loka, -lokka (i vardl.),? lota, moda, -olga (i siófaro.),* orka, -poka (i gudvefiarp.), rodra, * -rofa (i Gardr.), -roka (i miallr., siör.), -rosa (i holdr.), rota, 9 skora, skorda, skorpa, -skota (i austsk.), snopa, snoppa, soppa, soria, stofa (stoga), -stroka (i hüdstr.), -toga (i hert.), torfa, poka, popta. À andra sidan fluga, fulga, fura, furda,* gufa, gula, hrufa, mura, ruda (jf. rudulítill, rudwmál), -skulda (à samsk.), smuga, stufa (-stuga i bast.), urga, pula, purka ‘Torklæde’. ? 1 Fyn. reidibola 'Anfald, Udbrud af Vrede” (endast i uttrycket 4 reidibolu[m] i vredesmod”) är till sin senare led besläktadt med bulr m.‘Stammen af Træet; Legeme' (urspr. någonting uppsvälldt l. massivt), bolginn adj. ‘opsvulmet, och betecknar sålunda egentligen "tillståndet, att jäsa af vrede”. 2 Senare leden af fvn. vardlokka ‘et Slags Tryllesang’ hör väl samman med verbet lokka. 3 Fritzner sätter vid fvn. szöfarolga i st. f. uppgift om betydelsen ett frågetecken. Ordet förekommer i ett textställe af füljande lydelse: (Svinens rotande i marken) er fyrir (o: varslar om) siófarolgu, vátvidrum ok grasvexti peim er grór af vatsins vokua. Antagligen betyder siófarolga "sjösjuka. Besläktade äro nämligen, af allt att döma, no. oljen adj. ‘1) kvalmende, kvalm (især om fed Mad) 2) lummervarm, kvalm (om Vejret) och no. o/ga vb. ‘væmmes, fole Kvalme. Dessa ord stå i afljudsförhällande till no. e/gja vb. *vemmes, fole Kvalme eller Tilboielighed til Brækning”, nisl. elgja vb. ‘to belch’. * Det längdtecken ordböckerna gifva o i fvn. rodra är oberättigadt, enl. Bugge, K. Z. XX s. 6. 5 Fvn. rofa “Regnskyl, voldsomt Regn är att förbinda med fht. riozan mht. riezen st. vb. “Feuchtigkeit hervortreten lassen, triefen, fliessen, weinen’, ags. réotan st. vb. “weep, lament’. 6 Enl. Falk, Arkiv IV s. 358 f, skulle likväl fvn. furda 'miraculum, portentum" stå for for- rida. Sannolikare är emellertid Noreens förklaring i Sv. etymologier s. 19. ? Fvn. purka "Torklede' kan återgå på ieu. frg- och sammanhänga med lat. fergeo “wische ab, trockne ab’ samt med senare kompositionsleden i lat. man-tele (< -terg-sh-), umbr. man-traklu («C -träg-klo-) “Handtuch”. Den vanliga uppfattningen, att det utgått från verbet purka och adj. N:o 2. 200 ©. F. HULTMAN. Beträffande en del af de nu uppräknade orden läter det visserligen tänka sig, att de pävärkats af besläktade ord med o, resp. «, och säledes icke ega vitsord i frága om a-omlju- det hos on-stammarna. Inom hvardera gruppen återstå emellertid åtskilliga, för hvilka hvarje sådan möjlighet synes utesluten. Såsom sannolikt eller med säkerhet icke vittnesgilla hafva vid uppräkningen förbi- gåtts en del ord, hvilka vid ett flyktigt betraktande kunde synas höra hit. Dels sådana, som utgått från urnordiska former med en mellanvokal; detta är fallet med -lodna (i grasl.), opna, hugda, hulda, rudda, skupla,! sturla, purka ‘Torke, Torhed'.? Dels några med en me- diageminata efter vokalen, hvilka ord med mer eller mindre skäl kunna antagas hafva förhål- lit sig liksom de ss. 186, 197 behandlade stubbr, stubbi, d. v.s. alls ej påvärkats af a-omljudet, i möjligtvis emedan de haft långt u vid tiden för detsamma: klubba, lubba (jf. mlt. lubbe f. och fvn. láfa f, samt v. Friesen, De germ. mediagem. s. 69 ff), snubba (jf. nsv. dial. [Närpes etc.] snäv 'hornlós ko’ samt Johansson, P.-B. Beitr. XIV, s. 364); mugga. Dels slutligen det från ku f. afledda kussa. Förbigätts hafva ock alla on-stammar, hos hvilka pà rotvokalen füljer en nasal. Af dem visa duna (i reidard., reidid.), kuna, -numa (i piódn.), "runa (jf. runhenda och Gíslason, Aarb. f. nord. Oldkyndighed 1875 s. 102 ff), pruma vokalen u, endast koma och kona o. Ett broma “Brudstykke’ anfóres väl af Fritzner, men torde att döma af no. brom n. ‘Skrab af Jern eller Kobber' âterge en form med o. De füregäende orden hvarken bekräfta eller vederlägga den s. 196 f. uppställda satsen, att wframfór nasal aldrig undergätt a-omljud. Ty under förut- sättning att den stora massan af on-stammar med urgerm. kort w en gàng inom sitt bójnings- system visat afvàxlande w och o, láter det utan svärighet tànka sig, att denna váxling pà analogisk väg öfverförts till enstaka ord med w + nasal, såsom koma och kona. Hvad koma beträffar, är det dock snarast inflytandet från verbet koma, som vållat afvikelsen från regeln. Den nämnda förutsättningen, angående en växling hos on-stammarna af w och o, har med säkerhet varit för handen. På en dylik växling, sedermera utjämnad i olika riktningar, hänvisa otvetydigt de båda först uppräknade grupperna af on-stammar. Vidkommande för- delningen af u och o inom formsystemet lär väl ingen vilja bestrida, att det förra hört hemma framför den àndelsevokal, som under den historiska perioden uppträder som w (o), det senare framför den historiska periodens ändelsevokal a. Men bedömer man frågan efter förhållan- dena under denna period, synes det öfverraskande, att o, som då skulle varit ljudlagsenligt blott i nom. sing. och den i allmänhet föga brukade gen. plur., förmått hos flertalet ord un- dantränga det oomljudda w. Inom ö-deklinationen ha vi (s. 191 ff.) sett den rotvokal, som ljudlagsenligt tillkom nom. sing., dat. sing. och (?) dat. plur. i motsats till det öfriga formsy- stemet, hos alla ord duka under. Motsägelsen upphör emellertid, om vi utgå från att on- stammarnas ändelsevokaler under a-omljudstiden uppträdt i något annan fördelning än under den historiska — a eller dess föregångare i flere former, u eller dess föregångare i färre. Vi purr, är dock kanske sannolikare. I så fall har ordet otvifvelaktigt vid tiden för a-omljudet, om det redan då var bildadt, haft mellanvokal Om fvn. purka “Torke, Torhed' gäller detta i hvarje fall. 1 Jf. det synonyma skypill m. ? Jf. beträffande purka s. 199 not 7. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 201 behöfva här ej uppställa någon ny hypotes: redan Kock har, på helt annan väg, kommit till åsikten, att on-stammarnas dat. ack. sing. ursprungligen haft en ändelse, som ljudlagsenligt skulle gifvit -a (P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 523 not 1; jf. dock Walde, Die germ. Auslautgesetze s. 166 f.). Kock har af a-omljudsdifferentieringen hos dessa stammar — äfven han antager nàm- ligen en sådan — velat sluta, att o icke värkat a-omljud. Eftersom — resonerar han a. a. s. 523 ff. — Stenstadsstenens igingon (gen. sing.), sammanställdt med on-stammarnas deklination i gotiskan, ger vid handen, att dessa stammar i urnordiskan haft àndelsevokalen o också i for- mer, som senare förete en ändelse med w, kan differentieringen ej ha inträdt förr än -0 i nom. sing. utvecklats till -a. Detta skulle ega sin riktighet, om de urnordiska runinskrifternas o nödvändigtvis ätergäfve ett enda ljud. Men det behöfver för ingen del vara händelsen; de fórsta ansatserna till den differentiering af on-stammarnas àndelsevokal o, som resulterat i motsättningen nom. sing. -a: gen. sing. -w etc. kunna mycket väl tänkas ligga långt tillbaka i den urnordiska perioden, så att under nämnda runtyp dölja sig två skilda vokalnyanser, ett öppnare och ett mera slutet o. Mot Kocks mening talar dessutom synnerligen kraf- tigt Tunestenens worahto; hans förklaring, att a-omljudet i detsamma värkats af svarabhakti- vokalen, möjligen i förening med r- och /-ljuden, är en nödfallsutväg, som ej lär tillfreds- ställa många. Man torde därför få fastslå, att kort u undergått a-omljud äfven fram- för o, ehuru endast framför den öppnare varieteten af detta ljud, hvilken se- dermera utvecklade sig till a. En härmed ófverensstàmmande formulering af a-omljuds- regeln finnes för öfrigt redan hos Noreen i Aisl. gr? S 154... Det förefaller antagligt, att ett kort till u öfvergående o — t. ex. i a-stammarnas dat. plur.-ändelse — lika litet som ett långt förmådde omljuda w. Också hos de enstafviga konsonantstammarna uppträder urgerm. kort u både omljudt och oomljudt — det förra hos hnot och stod, det senare hos gen. dat. plur. dura durum och stud. Jf. ock den till zdeklinationen öfvergångna konsonantstammen borg. En generalisering af omljudet skulle väl icke egt rum, om ej dessa ord, som alla äro feminina, hvad singularen beträffar anslutit sig till o-stammarna; hos dura durum, som tillhöra ett plurale tantum, har w undantràngt o (i gen.). Vi hafva nu undersókt samtliga kategorier af substantiv utan mellanvokal. Ocksä de substantiv, som leda sitt ursprung frän urnordiska former med mellanvokal, men till följd af synkope sakna hvarje motsvarighet till denna, hafva hàrunder deivis blifvit berórda. Bland de äterstäende märkas fórst och främst nàgra ord, hos hvilka rotvokalen genom syn- kopen kommit framfór nasal + konsonant. Säsom väntas kan, utgóres den, oberoende af mellanvokalens kvalitet, städse af w. Hit höra gen. frwmsar (i frumsarbraud n. "Bred af For- stegroden' — sannolikt en afledning af det adjektiv, som ingår i fvn. frum-burdr m. fl. sammansättningar och återfinnes i got. fruma etc., medelst suffixet -2520-, hvarom se v. Bah- der, Die Verbalabstracta s. 56, och Kluge, Nom. Stammbild. $ 146; glumr n. ‘Stei, Brag, Larm”, snarare deverbativ till glumra 'frembringe, give fra sig en stærkere Lyd, Klang’ (tydligen en intensivbildning på -aron-) än, såsom Hellquist, Arkiv XIV s. 25, äfven anser möjligt, en gam- mal es-stam; humli m. humla f: jf. fi. humala, ags. hymele; sumrungr m.: jf. fvn. swmar n.; pumle m. (öknamn), pumlungr m.: jf. fvn. pumalfingr, fsv. pumulfinger m. N:o 2. 26 202 O. F. HULTMAYN. Vidare hafva vi att anteckna en mängd ord, representerande urnordiska stammar med tvànne mellanvokaler, af hvilka den fórra i alla bójningsformer undergátt synkope. Für det första några såsom maskulina 2a-stammar böjda ord på -nir: bognir, -dropnir (i hodd-dr.), -flognir (i árfl.), -gofnzr (i salg.),* Ofnir. Dessa bildningar torde utgått från nomina agentis pà -an-, nàgot som förklarar deras a-omljudda rotvokal. En mellanvokal, ehuru i detta fall icke a utan uw, har kanske synkoperats framför -nir också i bugnir, gullnir och Durnir, möjligen utvidgningar, de båda förstnämnda af an-stammar,? det sistnämnda af Durinn m. Beträffande orden på -nzr jf. Hellquist, Arkiv VII s. 22 ff. — För det andra feminina på (un) -an, afledda från urnord. trestafviga verb af första svaga konjugationen: huggan, hugsan, mudlan, ruglan, ruplan, skutlan, sturlan, purkan samt, à andra sidan, holdgan, ofran. Jf. det som längre fram säges om de resp. verben, hugga, hugsa, mudla, rugla, rupla, skutla, sturla, purka och holdga, ofra. Af samma typ är glutran, hvars u dock, om ordet uppkommit före synkoperingstiden, icke kan vara ljudlagsenligt: jf. s. 189. — För det tredje adjektivabstrakta på -leikr, hvilka mellan rotstafvelsen och detta ur en kompositionsled framgángna suffix syn- koperat grundordets stamkaraktär. Detta kan ätminstone vara fallet med purrleikr och, à andra sidan, horskleikr, olmleikr, optleikr; o i fullkomleikr stammar i hvarje händelse från grund- ordet (jf. s. 185). — För det fjärde, slutligen, några enstaka bildningar: lofdungr m., representerande äldre Zubadurga- (jf. lofdar s. 195); huggudr m. och huggari m., hvartdera afledt från verbet hugga, hvarom se här nedan; ofradr m. (jf. ofra vb.); -ofringi m. (i landso.), sannolikt förut- sättande urnord. *udaringan-;® samt spurdagi m., förutsättande äldre spuri-dagan-. Äterstä så de substantiv, hos hvilka en omedelbart på rotstafvelsen följande mellan- stafvelse kvarstär osynkoperad, i alla böjningsformer eller i en del. Deras rotvokalisation afviker synnerligen ofta frän hvad suffixvokalens kvalitet läte vänta. För sä vidt nämligen de ord, hvaraf de utgöra afledningar, behandlat w annorlunda, ôfverensstämma de nästan all- tid med detta, vare sig emedan de bildats först efter a-omljudstiden eller emedan afledningen pävärkats af grundordet. Hithörande ord med a (eller en ur a utvecklad vokal) i suffixet äro: Maskulina pä -andi: hollendr. 1 Fyn. salgofnir "poetisk Benævnelse paa Hanen förekommer i Helgakv. Hund. II str. 49 (enl. Bugges Eddaedition): scal ee fyr vestan vindhialms brvar apr Salgofnir sigrpiop veki. Ge- nom att förbinda det med no. g&v adj. erhålles en tydning däraf, som passar väl ihop med den skil- drade situationen: nümnda adjektiv betyder ‘som holder Hagen indtrukket og Hovedet ned i Skuld- rene og derved bliver stakformig og bred, liy en Fugl (en Ugle) som sidder og sover. An- dra, mindre akseptabla förklaringsförsök hos Bugge, Studier over de nord. Gude- og Heltesagns Oprindelse s. 493 noten och Helgedigtene s. 110 f. 2 Jf. fvn. Motsogner (< -sazunia-): fht. fs. sago m. “der sagt, verkündet, lehrt". 3 Senare sammansättningsleden i fvn. lands-ofringi ‘Losgjænger, Landstryger” torde vara afledd från ett verbum intensivum *uóaron, liktydigt med och stående i afljudsförhällande till fvn. vafra ‘bevæge sig i forskjellige Retninger uden Bestandighed eller noget bestemt Maal’, mht. waberen “in geschäftiger Bewegung sein, och liksom de besläktadt med fvn. vefa (pret. part. ofinn) ‘flette, slynge; væve, mht. weben st. vb. "hin und her fahrend sich bewegen; weben’. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 203 -art: -brotari (i nidrbr.), koppari, lokkari, mordari, sofari, porpari. -arr: doparr, lokarr. Neutra pä -ald: folald. -an: -ordan (i wo.) poran. -ad: gen. lofads (i lofadsmadr). Hos en màngd substantiv vàxlar suffixvokalen « med 2 eller w eller har en sädan växling tidigare fórefunnits. Ordet morginn morgunn (äfven myrginn) bör här särskildt näm- nas. Om det ursprungliga förhållandet mellan de olika suffixformerna hos detsamma veta vi ingenting säkert, trots Noreen, Idg. Forsch. XIV s. 400. Otvifvelaktigt härrör a-omliudet från former med suffixet -ana-, hvarur den historiska periodens -2n- (-en-) åtminstone delvis torde framgått: jf. Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 500. De öfriga orden af ifrågavarande grupp, hvilka alla äro afledda från ett i det historiska språket fortlefvande ord, rätta sig i valet mellan w och o städse efter detta. De äro: Maskulina på -adr -udr: Med o fordadr (jf. forda vb.), kostadr (jf. kosta vb.), gen. lokkadar (i lokkadarsamligr; jf. lokka vb.); lofudr (jf. lofa vb.), skordudr (jf. skorda vb.). -nadr (-nudr): Med w dugnadr (jf. duga vb.), dulnadr (jf. dul f.). — Med o kostnadr (jf. kosta vb.), protnadr (jf. protinn prev. part.). Feminina pà -an (-un): Med w furlan (jf. furda vb.), hlutan (jf. hluta vb.), hugan (jf. huga vb.). — Med o bodan (jf. boda vb.), borgan (jf. borga vb), brosan (jf. brosa vb.), hoppan (jf. hoppa vb.), horfan (jf. horfa vb.), hrokan (jf. hroka vb), kostam (jf. kosta vb.), lofan (jf. lofa vb.), lokkan (jf. lokka vb.), losan (jf. losa vb.), mornan (jf. morna vb), -okan (i samo.; jf. oka vb), skodan (jf. skoda wb.), skopam (jf. skopa vb.), skoram (jf. skora vb.), skotam (jf. no. skotu 'fremskyde), spottan (jf. spotta vb.), -stofnan (i rádast., tilst.: jf. stofna vb.), togan Qf. toga vb.), poran (jf. bora vb.) protnan (jf. protna vb.). (-asta) -usta: Med o hollosta (jf. hollr adj.). Af ord med konstant 2 eller w i suffixet hafva vi att anteckna füljande Maskulina pà ll: skutill "Skudvaaben” etc., + studill. 1 Fyn. skutill Fad eller lidet Bord, som sættes frem for den som skal holde Maaltid är där- emot som bekant ett lànord. Under inflytande af detta är det troligtvis som det inhemska ordet ut- bytt sin ljudlagsenliga böjning *skytill: pl. skutlar mot en med konstant w. Bortsedt från sfudill, hvars plural tyckes varit vida öfvervägande anvünd (jf. citaten hos Fritzner, Ordb.?) och därför med sin oomljudda rotvokal dominerat vid utjämningen, har nämligen för öfrigt z-omljudsvüxlingen hos ord på -ill städse upphäfts så, att hela flexionssystemet gjorts delaktigt af omljudet. Ist. f. eller jämte den ljudlagsenliga flexionen möter sålunda i fornvästnordiskan en flexion ferzll: pl. ferlar, fetill: pl. fetlar, ketill: pl. ketslar, lykill: pl. lyklar, trygill: pl. tryglar, tygill: pl. tyglar. Likasä i fornsvenskan: fetil: pl. fetlar, ketil: pl. ketlar, lykil: pl. lyklar, utskekil: pl. utskeklar. (De latiniserade Ka- tillus, Ingo Katilbionsson och Katilbernus, hvilka väl åsyftas med det af Noreen i Aschw. gr. 8 384. 3 b anförda fsv. Katil, bevisa icke någon generalisering af den oomljudda stamformen). Jf. dessutom N:o 2. 204 O. F. HurTMAN. -ingr: bulmingr. * -ingi: Med o mordingi (jf. mord n.). -ningr: brugdningr, flutningr, hulningr, rudningr, studningr. — Med o klofningr (jf. klofinn pret. part.), kosningr (jf. kosinn pret. part.). -ningi: kosningi (jf. kosinn pret. part.). -ungr: bulungr. — Med o bolungr (f. bolr m.), hornungr (jf. horn n.), kotungr (jf. kot n.), rostungr (jf. fht. fs. rost m. “aerugo’), snoppungr (jf. snoppa f.). Feminina pà -ing: Med o brotning (jf. brotna vb.). -ning: brugdning, flutning, hrudning, hulning, lutning, rudning, -skurning (i umskurningarmenn), smurning, spurning, studning. — Med o bodning (i fyrirb.; jf. bodinn pret. part.), lot- ning (jf. lotinn pret. part.), -orpning (i medalo.; jf. orpenn pret. part.), skorning (jf. sko- rinn pret. part.), sodning (jf. sodinn pret. part.), lokning (i wppl.; jf. lokinn pret. part.), -lostning (à uppl.; jf. lostinn pret. part.). Neutra på -id: gen. hulids (à hulidshialmr m.).? Ur dessa exempelsamlingar hafva ätskilliga ord uteslutits, som lämpligast behandlas för sig i ett sammanhang. De substantiv med kvarstäende mellanvokal, i hvilka urgerm. kort u föregår en (kort, af annan konsonant icke efterföljd) nasal, synas bestyrka, att det i denna ställning alls ej berörts af a-omljudet. Visserligen finna vi bland dem konungr, full- koman, eptirkomari, sonarblöt -dreyri -goltr, och af de öfriga eger en stor del, bestående af genomskinliga afledningar af andra ord, ingen beviskraft utöfver den som kan tillerkännas dessa senare; det är fallet med grunan f. (jf. gruna vb.), munadr m. munad n. (jf. muna vb.), skrumari m. (jf. skrum n.), unadr m. unad n. unun (i ununarsamr adj.) f. (jf. una vb.). Men konungr, som i intet fall är ljudlagsenligt, har uppenbart sitt o från konr m. (om hvilket se s. 194); vokalisationen i fullkoman och eptirkomari härleder sig från verbet koma (hvarom se nsv. skyttel och tygel; på det förra har väl icke, liksom på fvn. skutill, ett lånord skutill utöfvat sitt inflytande. Öfver hufvud kan man påstå, att i alla klara och oomtvistliga fall de osynkoperade nom., gen. och ack. sing. vid utjämning med de öfriga, synkoperade formerna af ett substantiv behållit öfverhanden, såvida icke någon särskild omständighet gifvit utjämningen en annan riktning. Vid sidan af den (såsom Noreen, Idg. Forsch. XIV s. 396 ff., ådagalagt) ljudlagsenliga fle- xionen nom. sg. vadill, gen. sg. vadils: gen. ack. pl. vodla visa sig de analogiska dat. sg. vadli, gen. ack. pl. vadla, dat. pl. vadlum, hvaremot några osynkoperade former med 9 icke anträffats, Forn- svenskan har likaså i st. f. den af ljudlagarna fordrade böjningen skakul: pl. skoklar, aæul: pl. oxlar en böjning med genomgående a i rotstafvelsen. ! Fvn. bulmingr ‘et slags Brod’ synes närmast sammanhünga med nsv. dial. bolm-, som i sam- mansättningar betecknar något mycket stort, t. ex. bolmskalle "mycket stor skalle”, bolmstark "mycket stark” (Rietz, Ordb. s. 46). Tamm föreslår (Etym. sv. ordb. s. 52) på goda grunder att uppfatta detta' senare som afledt från roten i fvn. bulr ete., hvilkens betydelse var "svälla, vara voluminós 1. trind” ete. Till formen längre bort från bulmingr än detta bolm-, men till betydelsen närmare detsamma, står det äfvenledes besläktade nsv. bulle. 2 Jf. om detta ord Falk, Arkiv IV s. 354. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 205 längre fram); sonar- i sonarblöt -dreyri -goltr — frän början identiskt med ags. sunor ' herd (of swine), jf. Sievers, P.-B.-S. Beitr. XVI s. 540 ff. — har omformats efter gen. sing. sonar (betr. hvilket se s. 195) genom en folketymologi, som röjer sig äfven i Vólsungasagans omskrif- ning af sonardreyra genom dreyra sonar hennar. Och à andra sidan afgifva nàgra hithórande ord — humarr m., hunang n. sumarr m. sumar n., pumall m. (jf. pumalsfingr pumalfingr m.) — ett själfständigt vittnesbórd mot att omljudet inträdt framfór nasal. Att deti denna ställ- ning uteblifvit ej blott ifall den omljudvärkande vokalen synkoperats, utan ock ifall den kvar- stár, kan vàl ej anses definitivt bevisadt genom dem. Alldeles omójligt àr det naturligtvis icke att med Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 512 ff, för pumall, humarr, sumarr, sumar antaga generalisering af u från de synkoperade bójningsformerna, resp. nom. ack. plur. sumur, für hunang pà ultimabetoning beroende oförmäga hos suffixets a att vàrka omljud. Dä emel- lertid utjämningar mellan de osynkoperade nom. gen. ack. sing. à ena sidan och de syn- koperade öfriga formerna à den andra plägat utfalla till de fórras förmån — jf. s. 208 no- ten — och dà det är osäkert, om hunang återgår på en form med ultimabetoning, måste hypotesen om ett totalt uteblifvande framför nasal af a-omljudet — om den annars är mój- lig — anses pà ett mera tillfredsställande sätt fórklara dessa former. Att ocksà fuglari m., fullnadr m., smubban f. och tuttan f. med mer eller mindre skäl kunna antagas hafva stätt helt och hället utanfór a-omljudets invärkan, följer af att det àr händelsen med de ss. 185 ff, 192 f, 200 behandlade nàrskylda orden fug! m., fullr adj. smubba f. och tutir m.! Om en möjlig orsak till denna undantagsställning se de anförda ställena. Vi gà vidare och läta adjektiven passera revy, främst dem, i hvilka ingen mellan- vokal skilt stamkaraktären frän rotvokalen. Af de hithörande a-stammarna visar flertalet o i alla böjningsformer: forn, forr, -holdr (i allvelh.), hollr, holr, horskr, olmr, -ordr (i brádo. etc.), snotr, proskr. Hvad vi i det föregäende trott oss kunna konstatera rórande villkoren för a-omljudet gór likväl det troligt, att denna likformighet icke är ljudlagsenlig, utan tillkommit genom ut- jàmning af en växling inom flexionssystemet af omljudd och oomljudd vokal. Oomljudd skulle man vänta i starka deklinationens nom. sing. fem., dat. sing. neutr., nom. ack. plur. neutr., mójligen äfven i dess dat. sing. mask., nom. plur. mask., gen. dat. sing. fem., gen. dat. plur.; vidare i den svagas gen. dat. ack. sing. fem., nom. gen. ack. — kanske ocksä dat. — plur. Emellertid gifves det knappast hos adjektiven själfva nâgonting, som hänvisar pà ett dylikt förhållande. Hos några är visserligen rotvokalen w; men sannolikt beror detta i intet enda fall pà en utjämning, motsatt den ofvan antydda, af den ifrägavarande vàxlingen. I hrumr, dmunr, sumr samt frwm- (i frumburdr etc.) har den på u följande nasalen hindrat dess óf- vergäng till o. Vi ha redan s. 192 f. fastslagit, att något a-omljud ej förekommit hos fullr. Äterstär gulr. Men att ens detta utgör nâgot undantag frân den allmänna regeln för a-om- 1 Fyn. tuttan öfversättes af Fritzner, Ordb.?, med “Stoden, Puffen. Såsom v. Friesen an- märker i De germ. mediageminatorna s. 96, utvisar emellertid det sammanhang, hvari ordet fórekom- mer, att dess betydelse varit lugening. Till grund för detsamma lägger han tuttr, som utom bety- delsen ‘Person, Væsen af dvergagtig Skikkelse' måste haft en annan, 'hártofs, lugg”. N:o 2. 206 OQ. F. HunTMAN. ljudsväxlingens behandling hos a-stamsadjektiven, kan med allt skäl betviflas. Dess stam lydde på urnordisk ståndpunkt antagligen gw/ua- (jf. lat. fulvus. och Brugmann, Vergl. Gram. I? ss. 454, 552, äfvensom ags. geolu, fs. fht. gélo). Har nu en a-vokals omljudande invär- kan pà kort w upphäfts af ett mellanstäende z, àr det a priori sannolikt, att ett mellan- stående « utgjort ett ej mindre hinder för omljudet. Några exempel, som skulle tyda på mot- satsen, gifves det, så vidt ses kan, icke i fornvästnordiskan.! Också i gulr är alltså den genomgående frånvaron af a-omljud snarast ljudlagsenlig. Sasom man af det nu anförda torde finna, motsäger egentligen ingenting, att en a-omljudsväxling u:o inom ett astamsadjektivs flexionssystem regelbundet upphäfts genom generalisering af o. Till de gamla u-stammarna hör som bekant purr, hvars oomljudda rotvokal häraf får sin förklaring. De indeklinabla adjektiv på - och -a, som här komma i fråga och hvilka alla till sitt ursprung äro an-stammar, visa i regeln a-omljudd rotvokal, liksom de substantiviska an-stammarna (s. 195). Men åtskilliga från ord med oomljudt w afledda hafva till följd af asso- ciation eller sentida uppkomst denna vokal. Sålunda: på 2: -borgi (i sialfb.), -logi (i pingl.), -rofi (i eidr., heitr.), -stoli (i draumst. etc.), -proti (i lidpr., mannpr.). — Med u -hugi (i einh. etc.; jf. hugr mJ), purfi (jf. purfa vb). -a: -kola (i 6rk.), -kosta (i fullk., vafnk.), -orda (i ando., sundro.), -rofa (i skriptr.), -skota (i sidsk.), -stola (i vitst.), -prota (i heypr., matpr.). — Med u -burda (i vanb.; jf. burdr m.), -dusta (i rokind.; jf. dust n.), fluga (jf. flugr m.), -hluta (i vanhl., varhl.; jf. hlutr m.), -huga (i afh.; jf. hugr m.). Framför nasal kvarstår u, i enlighet med den tidigare konstaterade lagen, hos -numi (i fulln., hern.) och -una (i sidu.). Om adjektiven med mellanvokal gäller, och det i än högre grad, det samma som om substantiven af samma slag: att de äro af ringa värde säsom material för studium af a-om- ljudet. De enda, som gifva oss någon själfständig upplysning om detsamma, äro opinn och de gamla participen bolginn, hokinn, holfinn, hrodinn, lodinn, roskinn, rotinn, snodinn, storkinn, strodinn. Här har omljud regelrätt inträdt framför det a, som sedermera i vissa böjningsfor- mer blifvit 2 (enl. Kock, P.-B.-S. Beitr. X XIII s. 484 ff), i andra synkoperats. För öfrigt ut- göras adjektiven i fråga undantagslöst af genomskinliga afledningar af andra, jämsides med dem fortlefvande ord. Oberoende af mellanvokalens kvalitet är deras rotvokal — u eller o — städse den samma som de sistnämndas. För så vidt de ej bildats först efter a-omljudet — hvilket tydligen i många fall är händelsen — beror naturligtvis detta på att en del ljud- lagsenligt erhållit samma rotvokal som resp. grundord, medan den mellan de öfriga och. deras grundord uppkomna omljudsväxlingen städse upphäfts genom association. 1 Icke häller i östnordiskan förekommer något sådant. Fsv. gol (jämte vanligare gul) "gul står i ingen händelse i vägen för den här framställda uppfattningen. Då efter a-omljudet de flesta a-stamsadjektiv med urgerm. kort w företedde en växling w:0 inom flexionssystemet, hade det en- staka gulr, i synnerhet sedan dess u gått förloradt, stora chanser att på analogisk väg blifva del- aktigt af densamma. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 207 För fullständighetens skull mä dessa exempel här uppräknas. Först de, hos hvilka en vokal i stafvelsen närmast efter rotstafvelsen genomgäende synkoperats. Hit höra sädana pà -dr: -hugdr (i fullh.; jf. hugr m.). -ligr: Med u brugdligr (jf. brugdinn pret. part.), duptligr (jf. dupt n.), fugligr (jt. fugl m.), gudligr (f. gud n.), gulligr (Gf. gull n.), hrumligr (jf. hrumr adj), -hugligr (i alh.; jf. alhuge), munligr (jf. munr m.), smugligr (jf. smuga f. 'smyghàF, urspr. 'smygande), sumligr (jf. sumr adj), purrligr (jf. purr adj). Jf. ock ett adverb, som kan antagas haft vid sidan af sig ett adjektiv på -Zgr: flugliga (jf. flugr m.) — Med o -bodligr (i framb.; jf. bod n.), -borgligr (i undirb: jf. borg f.), -borligr (i konungb; jf. borinn pret. part.), brosligr (jf. brosa f.), brotligr (jf. brot n.), forligr (jf. forr adj.), fornligr (jf. forn adj.), godligr (f. god n.), golligr (jf. goll n.), holdligr (jf. hold n.), horskligr (jf. horskr adj.), -hrossligr (i uhr.; jf. hross n), -Ihlogligr (i alogligr; jf. alogi m.), -komligr (à brádk., fwllk.; jf. koma xb.), kostligr (jf. kostr m.), lofligr (jf. lof n.), loptligr (jf. lopt n.), olmligr (jf. olmr adj.), optligr (jf. opt adv.), -ordligr (i rétto.; jf. ord n.), ormligr (jf. ormr m.), -skotligr (i yfirsk.; jf. skot n.), sorgligr (jf. sorg f.), spottligr (jf. spott n.), polligr (jf. pol n.), -prot- ligr (i Wpr.; jf. prot n.). Dessutom adverben dolgliga (jf. dolgr m.), forzliga (jf. fore n.), holliga (jf. hollr adj.), lostliga (jf. losti m.), snotrliga (jf. snotr adj.). -neskr: gotneskr (jf. gotar). -si: hugsi (jf. hugr m.). - Sà de adjektiv, hos hvilka den pä rotstafvelsen följande stafvelsens vokal ätminstone i vissa former kvarstàr. De utgóras af bildningar pà -adr: Med u hugadr (jf. hugr m.). — Med o -bogadr (i háb.; jf. bog m.), -boradr (i margb., rümb.; jf. bora. £), -Ihlogadr (i alogadr; jf. alogi m.), -holdadr (i hardh.; jf. hold n.), hosadr (jf. hosa f.), koppadr (jf. koppr m.), lokadr (jf. lok n.), okadr (jf. ok n.), -oddadr (i twio.; jf. oddr m.), -skoltadr (i fattsk., skrifvet -skolptadr; jf. skoltr m.), -proskadr (i brádpr.; jf. proski m.). -all: Med u dugall (jf. duga vb.), hugall (jf. hugda pret., hugr m.), kwmall (i audk.; jf. kuma vb.), smugall (jf. smuga f. 'smyghàl', urspr. 'smygande), spurall (jf. spurda pret.). — Med o flogall (jf. floginn pret. part.), -komall (i-audk.; jf. koma vb.), kostall (jf. kostr m.), smo- gall (jf. smoginn pret. part.), stopalt (jf. stiipa vb., no. stopet pret. part.). -igr: Med o lostigr (jf. lost? m.), ordigr (jf. ord n.). -Ul: Med u *busill (jf. busilkinna adj.; jf. busta pret.). -inn: Med u dulinn (jf. dul f), gullimm (jf. gull n.), *huginn (jf. Huginn n. pr; jf. hugr m.), "muninn (jf. Muninn n. pr; jf. muna vb.). — Med o *borginn (jf. borginordr adj., bor- ginmódi m.; jf. borginn pret. part.) *rokinm (jf. rokzndusta adj; jf. rokimn pret. part.), solginn (jf. solginn pret. part.), stolinn (jf. stolinn pret. part.), polinn (jf. pola vb.), po- rinn (jf. pora vb.). . -öttr: Med u skurfóttr (jf. nisl. skurfur f. pl). — Med o -dropóttr (à rauddr.; jf. drop? m.), kol- löttr (jf. kollr m.), -kornóttr (à smák.; jf. korn n.), mosóttr (jf. mos? m.). -ugr: Med u burdugr (jf. burdr m.), duptugr (jf. dupt n.), purftugr (jf. purft £). — Med o hol- dugr (jf. hold n.), modugr (jf. mod n.), moldugr (jf. mold f.). -ull: Med o -skotull (i vidvsk.; jf. skotinn pret. part.), -smogull (i gard'sm.; jf. smoginn pret. part.). N:o 2. 208 O. F. HULTMAN. Om adverben (och de frän dem utgängna prepositionerna) är icke mycket att säga. Beträffande dem, som sluta på -//ga eller utgöras af en adjektivisk ack. sing. neutr.-form på -t, kan hänvisas till det ofvan om adjektiven anförda. De äterstäende inskränka sig till for (prep.), nordr (komp. nordar, superl. nordast), of (prep.; adv. komp. ofar, superl. ofast), opt uft, nordan, ofan äfvensom Or dr (< ör är). Hos det sistnämnda ordet, som från bör- jan varit enstafvigt, beror som bekant o på en utveckling u > o i svagtonig stafvelse. I opt och dess sällsynta biform uft fortlefva sannolikt de ljudlagsenliga ack. sing. neutr.- och ack. plur. neutr.-formerna af ett gammalt adjektiv; beträffande den senare jf. adv. komp. optari och s. 191. De öfriga orden hafva alla haft omljudvàrkande vokal efter rotstafvelsen och visa pà grund häraf o. Âterstä sà verben. Hos de starka verb, som här komma i fråga, uppvisa i allmänhet presenssystemet (inf., pres. ind., konj. och imper.) samt preteritum particip, för så vidt de innehålla urgerm. u, genomgående a-omljud, men pluralis preteritum indikativ den ursprungliga vokalen wu. Hvad plur. pret. ind. och pret. part. angår, följer en sådan fördelning omedelbart af a-omljuds- lagen, under förutsättning nämligen att på urnord. ståndpunkt hela pret. part. haft suffixvo- kalen a (jf. Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 484 ff). Presenssystemets a-omljud däremot är ljudlagsenligt endast i vissa former, hvarifrån det på analogisk väg spridts till de öfriga. Hu- ruvida till de förra höra flere än inf. och 3 plur. pres. ind. — såsom 1 plur. pres. ind. och imper. eller hela pres. konj. — på denna fråga lämna verben intet svar. En blott från inf. och 3 plur. pres. ind. utgående generalisering af o är i betraktande af dessa formers vanlig- het icke otänkbar, hälst som de understöddes af det lika vokaliserade pret. part. Vi vilja genomgå exemplen i fråga, som alla tillhöra de afljudande verben. Klass IT: brutum brotinn, budum bodinn, bugum boginn, drupum dropinn, flugum floginn (af fliiga), flugum (af flyia), flutum flotinn, frusum frosinn, fukum fokinn, gusum gosinn, gutum gotinn, hlutum hlotinn, hnodit, hnusum, hrudum hrodinn (af hrióda ‘rödja’), hrutum hro- tinn, klufum klofinn, krupum kropinn, kurum korinn (kusum kosinn), lugum loginn, lukum lo- kinn, lustum lostinn, lutum lotinn, nutum notinn, rudum rodinn, rufum rofinn, rukum rokinn, skutum skotinn, smugum smoginn, sudum sodinn, sugum soginn, supum sopinn, toginn, putum potinn, protinn. Ocksà frorinn och korinn, som utgöra de ljudlagsenliga pret. part.-formerna till friósa kiósa (medan de ofvannämnda frosinn och korinn kosinn bero på analogi), hafva på ett tidigare stadium haft o till rotvokal, liksom ófriga pret. part.-former af denna konjugationsklass. Frän dem utgängna analogibildningar äro naturligtvis de jämte pret. ind. plur. frusum och kurum kusum förekommande formerna frorum och korum. Ansatser till en utjämning af vokalväxlingen mellan pret. ind. plur. och pret. part. röja sig àfven i vissa sällsynta sidoformer till nágra bland de anfórda exemplen — à ena si- dan bodwm, skotwm, à andra budinn, lukinn, hlutinn. Klass III. Ett verb har urgerm. u också i presensstammen: sporna pret, ind. spur- num (pret. part. ej belagdt). Öfriga exempel àro brugdum brogdinn, brustum brostinn, burgum borginn, gnullu, gnustum, guldum goldinn, gullum gollinn, hulpum holpinn, hurfum horfinn, Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 209 moltinn, skorpinn, skulfum skolfinn, skullum. skollinn, snurtum snortinn, sulgum solginn, sullum sollinn, sultum soltinn, ullum, ultum oltinn, urdum ordinn, urpum orpinn, purrum porrinn. På utjämning med pret. part. beror vordum, en föga utbredd sidoform till urdum, och ett *horfum af samma upprinnelse, jämte hurfum, fürutsättes af det sällsynta pret. konj. horfa. Omvändt möter analogiskt w i pret. part. brugdinn och àr t. o. m. det vanliga, sà att det ofvan anförda ljudlagsenliga brogdinn endast alldeles undantagsvis kommer till synes. Orsa- ken, hvarfór just detta particip sà allmänt undergätt en sádan ombildning, àr sannolikt att söka i det på rotvokalen följande -gd-, hvarigenom verbet närmast anslöt sig till fyggua, hnoggua, bryggia o. likn., med plur. pret. ind. fuggum, *hnuggum, *bruggum och pret. part. tugginn, hnugginn, brugginn. I de följande starka konjugationsklasserna har plur. pret. ind. icke urgerm. « till rotvokal. Klass IV: sofa sofinn, troda trodinn samt borinn, folginn, ofinn, skorinn, stolinn. Tre ord med nasal efter rotvokalen hafva alla, tydligen tack vare nasalen, densamma oomljudd: Auma, numinn, swminn; men af de båda förstnämnda finnas därjämte former med omljud, och äfven det tredje har en sädan, ehuru den fätt sitt ursprungliga korta m pä ana- logisk vàg utbytt mot làngt: somminn. Dessa former med o — koma kom kominn, nominn och *sominn — äro alla nybildningar. Participen hafva till mönster haft böjningsklassens öfriga particip, hvilka voro i majoritet. Presenssystemet hos koma har genom analogibild- ning efter andra aoristpresentier gjorts delaktigt af vàxlingen w:o (jf. ofvan) och därefter jàmte dem generaliserat o. Det fórra kan synas vara ett betänkligt antagande, dà ju à ena sidan aoristpresentier med urgerm. w under den handskriftliga tiden fórekomma blott hos tre verb, sporna, sofa, troda, och à andra sidan koma utan tvifvel alltid hört till de oftast brukade verben. Men det mä ej fórbises, att vi här hafva att góra med eniutdóende stadd bójnings- typ, som tidigare haft flere representanter — säsom de sedermera svaga horfa, knoda, molka, morna — och att a-omljudet i hvarje händelse är flere århundraden äldre än handskriftspe- riodens början. För öfrigt torde äfven pret. part. kominn utgjort en bidragande orsak till att den omljudda vokalen inträngt i presenssystemet. Pret. ind. sing. kom kan naturligtvis; under inga omständigheter vara ljudlagsenligt, utan mäste hafva fätt sitt o under inflytande af pre- senssystemet och pret. part, måhända ock af analogien sing. kom: plur. komw. = sing. bar: plur. baru; det senare under förutsättning att den samnordiska utvecklingen ua > o framför kvarstående w är af äldre datum än det västnordiska w-omljudet a > 9 i samma ställning. Klass VI: sorinn. De svaga verben af första konjugationen visa, om vi till granskning upp- taga den del, där rotvokalen icke af någon mellanvokal skilts från stamkaraktären o, för ur- germ. u dels u, dels o — städse det samma i flexionssystemets olika former. Se vi nogare efter, komma vi snart under fund med att o är det normala, och att u förekommer blott hos ord, som vid sidan af sig hafva grundord med denna vokalisation, eller om hvilka det på grund af vokalens ställning framför nasal eller af andra skäl kan antagas, att de uti ingen af sina former varit underkastade a-omljudet. Vi möta nämligen o hos följande verb: blotna, boda, bogna, bola, bolgna, bora, borda, N:o 2. 27 210 O. F. HULTMAN. borga, brodda, brotna, dofna, flosna, flota, flotna, fola, forda, forza (forsa), frosta, gola, hlot- nast, hola, holka, hopa, hoppa, horfa, horfna, hroka, hrotna, klofna, knoda, knoka, knosa, kolla, kroppa,? krota, lofa, loga, loka, lokka, lokkast, lokma, losa, losna, moka, mola, molka, molna, morkna, morna, oka, opa, orda, orka, orna, roda 'kaste et rodt Skin’, roda 'rydde', rodna, rofna, rosknast, rotna, skoda, skola, skopa, skora, skorda, skorpna, -skota (i skirsk.), skotna, skotta, skro- fast, slokna, slota, snotra, sodna, sofna, sokna, soria, sortna, spora, sporna, spotta, stoda, stofna, stokka, storkna, toga, togna, poka, borna, proskast, prota, protna. Afledningar af nomina med oomljudt w visa dàremot denna vokal, tydligen emedan de bildats efter a-omljudstiden eller pävärkats af sina grundord: buga (jf. bugr m.), bula (jf. bulr m.), buta (jf. butr m.), dula (jf. dul f.), furda (jf. furda f.), gusta (jf. gustr m.), hlusta (jf. hlust f), Aluta (jf. hlutr m.), huga (jf. hugr m.), hurra (jf. hurr m.), kurra (jf. kurr m.), lurka (jf. lurkr m.), studa (jf. stud f.), urda (jf. urd f), urga (jf. urga f.).* Framför nasal är u enrädande: bruna, duna, gruna, hruma, muna, bruma. Ett skona i Hirdskrá, hvarmed Kock (P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 514) vill stódja sin ásikt, att urgerm. w ocksä framfór nasal omljudts af kvarstäende a, àr enligt Hertzberg, Norges gamle Love V s. 581, felskrifning för pzóna. À andra sidan utgöra dock de förstnämnda exemplen icke nà- got bevis emot denna åsikt, dà de alla äro eller kunna vara afledda från ord, hvilkas u-voka- lisation ej strider mot den: hruma från adjektivet hrumr, gruna, muna, duna, pruma från sub- stantiven grunr, munr, dynr (st. duni), prymr (st. prumi-), samt bruna 'bevzge sig hurtigen fremad' från ett bruni, svarande mot ags. bryne “burning, fire’. Hos glupna'overraskes af noget forfaerdende’ och ulna 'gaa i Forraadnelse' har antag- ligen « fórblifvit oomljudt på grund af tidigare längd, beroende på att de utgöra afledningar af adjektiv med långt u, de i fornspräket icke belagda, men i nynorskan återfunna glap 'glupsk" eg. ‘gapande’, resp. al "lidt ankommen eller muggen”. > Ännu några andra verb med w hafva mójligen varit làngvokaliska vid tiden fór a-omljudet; i ingen hàndelse torde de berórts af detta. Vi kommo s. 192 f. till ett dylikt resultat i frâga om adjektivet fullr, och det samma 1 Fyn. forza (forsa) representerar dock måhända en urnord. form med mellanvokal: jf. s. 188 not 1. 2 Fvn. kroppa 'pille, kradse’ hör utan tvifvel till samma ordfamilj som no. nsv. krafsa, no. krabba ‘gramse, krafse, mlt. krabben “kratzen, schaben', och som gr. yg&go 'ritze, schreibe”. Me- dan detta svarar mot ieu. gybh-0 1. grph-0, förutsätter det förstnämnda ieu. grbh-n- 1. grph-n-'. 3 Fvn. skrofast, som möter i ett textställe på mun s. undir per mol (o: molr) etandi pik och hvars betydelse Fritzner ej vet angifva, bör öfversättas “hopa sig’ 1. likn. Det är tydligtvis samma verb som no. skrova ‘skrymma och besläktadt med fvn. skrüf n. ‘Stak hvori noget er op- stablet', no. skrauv f. "Hob eller Top af Skum”, skroyva ‘sætte heit eller loseligt op, saa at det seer stort ud’, nsv. skrof 'nàgot stort och äbäklist’. * Fyn. urga 'prüssa' (i uttrycket u. saman tonnum) hör samman med urga f. “Rebstump , till hvilket det i afseende à betydelsen förhåller sig liksom det besläktade lit. verzzü ‘schnüre, presse? till véréys "Strick". 5 No. al innehåller förmodligen svaga afljudsformen af roten i fht. wuol m. 'Verderben', ags wöl m. ‘pestilence. Det af Fritzner, Ordb.?, ur en fvn. urkund anförda uldna = ulna torde bero pà omvünd skrifning, föranledd af former sádana som nom. pl. halnir f. haldnir (jf. Noreen, Aisl. gr.® 8 281. 2). — Betr. möjligheten af en förkortning af långt u i glupma och ulna jf. s. 198 noten Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 211 gäller naturligtvis om dess afledning fullna. Verben sukka, ruppa och snubba äter hafva alla efter sitt w en tenuis- eller mediageminata, uppkommen af kort konsonant i förbindelse med ^" genom assimilation med eller förlängning framför detsamma, och hos alla kan w etymolo- giskt vara = %: jf. resp. got. swögatjan etc. (och s. 190), lat. räpes 'klippa', lit. rüpeti ‘bry sig om’ samt nsv. dial. (Närpes etc.) snäv 'hornlós ko’. Dessa verb tillhöra alltså den s. 186 om- talade ordgrupp, som äfven i andra germanska språk plägar visa rotvokalen u, i strid med den vanliga behandlingen af urgerm. w inom resp. bójningskategori, och därför torde af nàgon orsak stått helt och hållet utanför a-omljudets inflytelsesfär. Visserligen sakna två af de tre verben kända utomnordiska motsvarigheter, men det tredje, ruppa, återfinnes i nlt. ruppen. Hvad beträffar murra och trutta ‘to shout trutt trutt! as shepherds or horsedrivers do” bör tvifvelsutan frånvaron af a-omljud tillskrifvas deras egenskap af onomatopoetiska. Med hänsyn till den i fornvästnordiska urkunder vanliga förblandningen af u (v) och y kan intet afseende fästas vid ett lugna, som förekommer 1 gång såsom variant till lygna (se Fritzner, Ordb.?). Blicka vi nu tillbaka på exemplen med o, finna vi, att en stor del, ja de flesta, ut- göra afledningar af nomina med samma vokal och således icke mer än de nyss anförda af- ledningarna af nomina med w bevisa någonting i fråga om Ö-stamsverbens eget förhållande till a-omljudet. Men det återstår i alla fall ett betydande antal, för hvilka hvarje sådant sidoinflytande synes uteslutet, och som följaktligen berättiga till påståendet, att i fornväst- nordiskan de svaga verben af första konjugationen, därest de till följd af a- omljudet inom sitt flexionssystem företett en växling af u och o, städse ut- jämnat den till förmån för o. En dylik behandling är också a priori sannolik. Oomljudt förblef u på sin höjd i de former, där rotstafvelsen efterföljts af urgerm. a? eller af ett till w sig utvecklande urgerm. o — d. v. s. i 1 plur. pres. ind. och imper.,! pres. konj. (utom 1 sing), plur. pret. ind. samt en del former af pret. part. De flesta och bland dem de vanli- gaste — infinitiven samt 1, 2, 3 sing. och 3 plur. af pres. ind. — hade i hvarje hàndelse ljud- lagsenligt o. De till fórsta svaga konjugationen hórande verben med synkoperad mellanvokal, inom hvilkas formsystem nägon a-omljudsväxling naturligtvis icke kunnat uppstä, utgóras förnäm- ligast af intensiver pà -ra och -/a. Hos de fórra, hvilka átergà pà urgermanska och urnor- diska bildningar med ändelsen -arön, är w i regeln omljudt: bogra, hokra, skotra, slodra, snodra. Framfór m har omljudet, sásom man kan vänta, uteblifvit: glumra, stumra. Dä u hos snudra (sidoform till snodra) 'snuse som en Hund der soger efter noget’ visar sig äfven i annan ställ- ning, bór troligen detta tillskrifvas inflytandet frän det närbesläktade snydia, pret. snudda (< urnord. *snupian, pret. *snupido) ‘ile eg. "Spore, snuse efter noget (jf. no. snydja d. s. samt ags. snydian ‘go with nose to the ground). Analogiskt är väl w också hos glutra, ? fastän det ord, som influerat pà detta, icke làter sig pävisas. Intensiverna pà -/a hafva städse 1 Ändelsen -id i de ifrågavarande verbens 2 plur. pres. ind. och imp. har väl först relativt sent blifvit insatt i st. f. det ljudlagsenliga -ad (jf. got. -0p), genom en utjämning, hvars förutsätt- ning varit sammanfallandet i -24 af alla öfriga 2 plur. pres.-formers ändelser -2d, -id och -ed. 2 Jf. betrüffande detta ords etymologi s. 189 noten. N:o 2. 212 Q; E) Hun ANS oomljudt 4, hvaraf kan slutas, att denna ändelse representerar äldre -z/óm (icke -alon, som andra germanska språk därjämte uppvisa), Sålunda: dusla,! grufla, hrufla, mudla, ? rugla, rupla, skutla, sturla, pukla; dessutom wumla, med nasal efter vokalen. Hos kurfla, där man enligt ljudlagarna väntar y (eller möjligen o) beror väl u på association med subst. kurfr eller på att ordet uppkommit först efter 2-synkopen i làngstafviga ord (resp. efter a-omljudsperio- den). På liknande sätt har man ock snarast att förklara frånvaron af zomljud i Zutla ‘to nibble, teaze' en intensivbildning till det “*éufta, som ligger til grund för fvn. tuttan ‘lugg- ning? — ehuruvàl här något a-omljud knappast kunnat inträda framför -alon: jf. ss. 186, 205. Någon inskränkning af det sagda kräfver icke häller omla 'genljuda (?)’, där redan nasalen för- bjuder att sátta o — urgerm. kort w: ordet torde, i enlighet med Hellquists antagande i Ar- kiv XIV s. 148, vara afledt från óma "ljuda. För öfrigt äro verben med mellanvokal till större delen afledningar af ord, som själfva haft sádan. Naturligtvis var den hos dem den samma som hos de senare, hvadan de ljud- lagsenligt erhållit dessas rotvokal. Vi hafva à ena sidan gussa (jf. guss m. och s. 184 f.), hugna Gf. Huginn n. pr. samt Tamm, Etym. sv. ordb. s. 322), skupla (jf. skypill m. < skupilar), à andra sidan. morgna (jf. morginn m.), ofra (jf. fsv. ovir adv. samt fht. obarôn “die Oberhand ha- ben), ofsa (jf. ofsi m. och s. 195 f), opna (jf. opinn adj.); dessutom sumra (jf. sumar n.). Den återstående delen omfattar några afledningar af nomina utan mellanvokal. Hos hugsa (jf. hugr m.) tydligen en bildning på -son (jf. got. walwisôn, fht. scutisón o. likn.), möter regelrätt w. Hu- ruvida holdgask, hugga * och purka, som till rotvokalen öfverensstämma med resp. grundord (hold n., hugr m., purr adj), góra det pà grund af mellanvokalens identitet med de senares stamkaraktär eller på grund af sentida uppkomst eller association, är svårt att afgóra. De svaga verben af andra konjugationen hafva i de former, där 2-omljud icke egt rum, d. v. s. pret. ind. och pret. part. w til rotvokal — i god üfverensstämmelse med att dessa former på urnordisk ståndpunkt genomgående haft mellanvokalen z. Hit höra bulda, 1 Fyn. dusla “pusle, smaastelle, vere i Færd med en ubetydelig Syslen’ sammanhänger med dusil-hross n. “ringe Hestkreatur, af ubetydeligt Værd eller liden Brugbarhed', dusil-menni n. 'Pus- ling, Menneske som er liden af Væxt eller har liden Kraft og Dygtighed', fsv. dysin ‘dâsig’, no. dosa dusa 'hvile, sidde stille af Træthed eller Dosighed’ o. s. v. — om hvilka ord se Noreen, Sv. ety- mologier s. 14. 2 Fyn. mudla 'mumle, bevæge Munden eller Kjæverne enten for at tale eller for at tygge' bör helt säkert icke härledas från mudr m. utan identifieras med fht. mutilôn “mussitare, murmu- rare. Se Hellquist, Arkiv XIV s. 140. 3 Jf. s. 205 noten. * Fyn. hugga “berolige, formilde’ fattas väl bäst såsom afledt från hugr m. "själ, mod’ me- delst det (från adjektiven på -ag- -Zg- -ug- utgångna) denominativa g-suffix, hvarmed holdgast, kudnga, lífga m. fl. verb äro bildade. Andra förklarinesförsök hos Tamm, Etym. sv. ordb. s. 322, samt Falk och Torp, Etym. Ordb. I s. 315. 5 Fvn. purka sluter sig regelrätt till en talrik kategori af verbala Æ-afledningar af adjektiv, t. ex. fvn. aumka, blidka, dirka, einka, meinka, minka, miókka, rifka, samka, seinka, swárka, selka, tidka, vídka, vénkast. Man kan icke utan väldförande af sannolikheten lósrycka ordet från dem för att (jf. Fick, Vergl. Wörterb. I? s. 598, It s. 448 f) förbinda det med gr. tovyw 'dorre', lat. tergere “abwischen, trocknen etc, Jf. ocksä Hellquist, Arkiv XIV ss. 176, 181. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 213 busta, dulda dulidr (duldr), dunda dunit (dunt), flutta fluttr, glumda, gnudda gnutt, hlumda hlumit (hlumt), hrunda hrunit (hrunt), hugda hugdr, hulda hulidr (huldr), klufda klufidr (klufdr), krufda krufidr, krusta, krutta krutt, lukpa lukpr (lukta luktr), mulda mulidr (muldr), rudda ruddr, rumda rumit (rumt), smurda smurdr snudda, spurda spurdr, studda studdr, stunda stu- nit (stunt), umda, prumda, pulda pulit (pult), purda, pusta. På analogibildning efter dessa verb beror u (för ljudlagsenligt y) i furdi och smurda smurdr. Hos de svaga verben af tredje konjugationen har i allmänhet w undergätt z-om- ljud hela flexionssystemet igenom. Undantag göra blott pret. ind. och pret. part. af verbet yrkia, de utan mellanvokal bildade orta ortr. Participet är att bedöma liksom de s. 205 f. be- handlade mellanvokallósa adjektiven. Pret. ind. synes med sitt o tala fór att urgerm. & värkat a-omljud; ty om 2. 8. sing. ljudlagsenligt bevarat w, liksom 1. 2. 3 plur. skulle väl knappast den omljudda vokalen segrat vid utjämningen — låt också vara, att 1 sing. under- stöddes af participet. Vid Tjurköbrakteatens wurte får man nämligen ej fästa allt för stor vikt, dà denna form ju kan bero pà en dialektisk analogibildning, fór hvilken utsikterna voro stora pà en tid, dà icke blott pret. ind. plur. och en del af pret. part., utan ocksà pret. konj. och hela presenssystemet füretedde rotvokalen w. Jf. de yngre analogibildningarna yrta yrtr. Huruvida vära a-omljudsregler stäisamklang med den faktiska behandlingen af urgerm. w hos de svaga verben af fjärde konjugationen, undandrager sig vàr prófning, dà den sist- nàmndas ändelsevokalisation under tidigare perioder àr i flere punkter oklar. I regeln visa dessa verb genomgående a-omljud: brosa,! glotta, hoka, holfa, horfa, hrolla, loda, loka, ropa, skolla, skopa, skorta, tolla,? bola, bora; framför nasal likväl oomljudt w: lwma,? una, pruma. * ! Fyn. brosa “smile, smaale' kan ej gärna skiljas från nsv. dial. (Sóderml) brusug adj. i sam- mansüttningen fribrusug munter till sinnelaget; röd och uppbläst i ansiktet', hvilket ord enl. Falk och Torp, Etym. Ordb. I s. 82, är väsentligen identiskt med nlt. brüsig brüsig (< urgerm. drusiza-) “munter; frisk af Udseende, kjæk, vigtig, udfordrende' och besläktadt med bl. a. gr. yovaoconaı "brusar, fnyser, har vilda, otáliga och ostyriga ätbörder, är stolt 1. högfärdig, bróstar mig. En annan betydelseutveckling än det fvn. ordet visar det äfven hithörande nynorska brosa f. ' Vindstod, Stormbyge'. 2 Enligt den gängse uppfattningen betyder fvn. folla "hänga fast. Det sammanhang, hvari ordet möter — medan mer tuér wm tolla tenn i efra gömi — tillstädjer emellertid lika väl en öfversättning "skjuta fram liksom en gren, stå ut. Med denna kan man sammanställa det med mlt. tol tolle "Zweig, mht. is-zolle f. Eiszapfe. Utomgermanska förvanter vore i så fall sskr. dalati dali- tum “to burst, split, dalitas “split, divided in two, bisected’, dalam ‘a piece torn or split off, a small shoot, blade', gr. déÂroc ‘Schreibtafel (eigl. Spaltfläche)’ m. fl: betydelserna "klyfva och 'gren' stå icke långt från hvarandra. Ur betydelsen "stå ut hos folla kan naturligtvis den nyisländska, ‘to cleave to, hang fast (Vigfusson, Icel.-engl. Dict.) och nynorska, ‘hænge ved” (Ross, Norsk Ordb.), lütt hafva utvecklat sig. 3 Fyn. Zuma 'slüppa' hör utan tvifvel till samma ordfamilj som fvn. Zami adj. lam”, fsv. lam- ber "utmattad, uttröttad, svag l. styf i lemmarna, lam”, fht. luomi “matt, schlaff, nachgiebig" o. s. v. Det svaga afljudsstadiet är representeradt också i no. humsa "gå tungt och slappt (som en trött eller däsig person), à. nsv. låmhörd "lomhórd': se Noreen, Sv. etymologier s. 52. * Af Fritzner, Ordb.?, uppges fvn. pruma betyda ‘være eller blive i Ro paa et Sted', och liknande tolkningar meddelas äfven af öfriga ordbócker. Emellertid bör det märkas, att de textstäl- N:o 2. 214 O. F. HULTMAN. Ett undantag finnes pà hvartdera hâllet. À ena sidan saknar duga omljud, uppenbart eme- dan det tidigare i nordiskan liksom i alla ófriga germanska spräk (jf. pres. got. daug, fht. toug tugun, fs. dog dugun, ags. déag dugon) tillhört preteritopresentierna. Ä andra sidan visar fullkoma o, trots nasalen; association med det starka koma (hvarom se s. 209) har här gjort sig gällande. Dessa undantag jäfva säsom synes icke, att fornvästnordiskan städse hos verben af fjärde svaga konjugationen utjämnat en eventuell a-om- ljudsväxling w:o inom flexionssystemet medelst generalisering af o. Verbet valda, som i presensformerna och participet böjes starkt, men har ett svagt preteritum, närmast anslutande sig till de senast behandlade verbens, företer i dettas indika- tiv olla genomgående a-omljud. Ljudlagsenligt skulle dock pluralen ha w, men häraf finnes endast ett enstaka spår, skrifningen w//w (3 plur. i en urkund. Beträffande omljudets gene- ralisering gäller det s. 213 om pret. oría sagda; dock med den skillnad, att här pret. part. icke kan misstänkas haft någon del i den. De jämte pret. part. valdit förekommande voldst och olla saknas i det äldsta språket och bero på utjämning med pret. ind., resp. analogibild- ning till detsamma efter fjärde svaga konjugationens verb. Det fär vàl därför anses sà godt som säkert, att a-omljud inträdt ocksä framfór urgerm. c. En verbgrupp återstår ännu att granska, nämligen preteritopresentierna. Också hos den del, hvarest ingen nasal följer på rotvokalen, är denna i allmänhet icke a-omljudd: burfa purfum purfta purft; skulu skulum skulda; (fno.) muga mugum. De äldsta handskrif- terna hafva dock städse skolo etc., och i de fornnorska urkunderna visar sig stundom porfa porfum samt moga (åtm. i fyrirmoga). Ljudlagsenligt skulle, om utredningen i det föregående håller streck, inf,! pret. ind. sing. samt en del af pret. part. hafva, öfriga former sakna a-om- ljud. Då u eller o visa sig utanför dessa områden, är det på grund af utjämning i olika rikt- ningar; likväl beror skolo etc. åtminstone hufvudsakligen på ljudlagsenlig utveckling ur skulu etc. i obetonad ställning (Noreen, Aisl. gr? $ 139, 3). Verben med nasal efter rotvokalen hafva, såsom det är att vänta, så godt som aldrig a-omljud. För munu "skola munum munda len, där ordet förekommer (anförda af Vigfusson i Icel.-engl. Dict.) alla synas hänvisa på en speciel- lare betydelse: ‘hvila ofvanpå, sitta högst uppe, trona (i hójden); t. o. m. i Håvam. 17 Kópir afglapi, er til kynniss komr, pylse hann vm epa prvmir kan det tänkas beteckna "sätta sig på sina höga hästar. Är ordets innebörd sådan -— hvilket kanske indirekt bekräftas af nsv. dial. (v. Nyland, ö. Eg. Finl.) troma 'prüssa — har man rätt att tänka på sammanhang med vissa västger- manska och utomgermanska ord, som alla utmärka "ändar, "spetsen eller “toppen” af någonting. Denna grupp omfattar bl. a. mht. drum n. “Endstück’, fs. thrumi i heruthrumi n.'Speerspitze', sskr. tárman- n. ‘the top of the sacrificial post, gr. r&one n. ända; "högsta makten (i uttrycket regue œuvôc &ysıv). Till densamma hör för öfrigt också nsv. dial. trumm tromm "stock, trästam (se Rietz, Ordb. s. 754, samt Falk o. Torp, Etym. Ordb. II ss. 377, 383), hvarmed öknamnet fvn. prumr sä- kerligen är identiskt (jf. nda. Trunte 'trüstubbe', i à. nda. också “Klodrian, Taabe’), äfvensom fvn. prymill m. *Knude, Ujevnhed’; men i dessa ord har den ursprungliga betydelsen helt och hållet skju- tits undan. 1 Ändelsen -u, hvarmed preteritopresentiernas infinitiver uppträda i fornvästnordiskan (och stundom äfven i fornöstnordiskan), har, såsom Kock (Sv. landsm. XII. 8 s. 8) först insett, genom en relativt ung analogibildning införts ur 3 plur. pres. ind., i stället för den vanliga infinitivändelsen. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 215 finner man väl i de äldsta handskrifterna mono monom — detta är t. o. m. det normala — samt monda; men här (liksom i skolo etc.) är o under svag aksent utveckladt ur äldre oom- ljudt «. En jämte det vanliga muna "minnas munum munda munadr 1 gång (i Stockh. homi- lieb.) förekommande inf. mona torde däremot innehålla genom a-omljud uppkommet o. Dock är detta här analogiskt; formen är bildad till pres. man munum efter mönstret porfa: parf purfum, *skola: skal skulum etc. pà den tid, dä dessa växlingar ännu egde beständ. Vär undersökning, sá vidt den rór västnordiskan, àr hàrmed afslutad. Innan vi gà vidare, kan det vara skäl att rekapitulera dess hufvudsakliga resultat: 1) Urgerm. kort 4 har genom a-omljud öfvergätt tillo efter den urgermanska pe- rioden (s. 191). 2) På västnordisk botten synes kort w undergätt a-omljud icke blott framför a i fül- jande stafvelse och framför sådant 9, som utvecklats till a, utan äfven framför c (urnord. run. a), hvilket under den historiska tiden uppträder som 2 (e) (ss. 213, 214). 3) Att a-omljudet framför o egt rum först sedan detta utvecklats till a, har man in- gen anledning att antaga (s. 201). 4) Icke blott j-ljud, gg och urnordisk nasalgeminata eller förbindelse af nasal och på- följande konsonant, utan också kort enkel nasal har, om den stod mellan urgerm. kort u och en omljudvärkande vokal i nästa stafvelse, hindrat a-omljud att inträda; härvid är det utan betydelse, om den omljudvärkande vokalen synkoperats eller kvarstätt (ss. 185, 190, 194 f, 196 f, 200 f 204 ff, 209 ff) Jämväl ett mellanstäende w-ljud torde hindrat omljudet (s. 205 f.). 5) En genom a-omljud uppkommen växling w:o inom flexionssystemet har regelbundet utjämnats till formàn för o hos de maskulina a-stamssubstantiven (s. 183 ff), de neutrala a- stamssubstantiven, sà vidt de ej voro pluralia tantum (s. 188 ff), o-stamssubstantiven (s. 191 ff) de maskulina an-stamssubstantiven af den vanliga flexionstypen (s. 195 ff), a-stamsadjek- tiven (s. 205 f.) samt de svaga verben af första och fjärde konjugationerna (ss. 209 ff., resp. 213 f) I en del hithörande ord, som innehålla kort w, utan att det kan bero på grannskapet till en af de under 4) nàmnda konsonanterna eller konsonantfórbindelserna, pà afvikande böj- ning under en tidigare period, pà sentida uppkomst eller pà invärkan frän andra ord, torde af nägon ej fullt utredd orsak a-omljudet helt och hället uteblifvit; mähända var hàr w làngt vid tiden för dess genomförande (ss. 185 ff., 190, 192 f, 197 f, 205, 210 f.). 6) Att de vokalen omgifvande konsonanterna haft inflytande pà utjämningen af den genom a-omljudet uppkomna växlingen w:o, är icke nódigt antaga. Den faktiska fördelningen af kort u och o inom den fornvästnordiska ordskatten står, såsom vi i det föregående öfvertygat oss om, i den bästa öfverensstämmelse med hvad man kan vänta sig, då man har gifna, å ena sidan den urnordiska ändelsevokalisationen hos de olika orden, å andra sidan lagarna för a-omljudet, sådana vi fattat dem. Där ej den ljud- lagsenliga växlingen upprätthållits, utan utjämning inträdt, har den städse gått i en riktning, som väl förliker sig med de olika vokaliserade stamformernas sannolika frekvens. Denna öf- verensstämmelse berättigar oss att också för östnordiskans vidkommande uppställa for- dran på att den a-omljudsteori vi omfatta skall af det faktiska språkmaterialet lika fullstän- digt verificeras. Sker detta icke, om vi förutsätta att lagarna för omljudet varit de samma N:o 2. 216 O. F. HuLTMAN. i östnordiskan som i västnordiskan, mäste förutsättningens riktighet betviflas. Vi vilja un- dersöka, huru det förhäller sig med saken. Fornöstnordiskan visar i afseende à fördelningen af w och o på de olika orden långt ifràn samma homogenitet som fornvästnordiskan. Für dess vidkommande blir därför en i de- tal) gående undersökning af de olika urkundernas förhållande nödvändig. Det kan dock icke komma i frága att i den indraga hela det fornóstnordiska handskriftsmaterialet eller ens hela den i tryck utgifna delen däraf. Genom en dylik omstàndlighet skulle framställningen öfver höfvan utdragas, utan att dock i hufvudsak nämnvärdt större eller säkrare resultat ernåd- des, än som stå att vinna med ett på lämpligt sätt begränsadt material. Vi skola därför i allmänhet hålla oss inom det språk och den tid, som för belysandet af det samfälda nordiska språkarfvets gestaltning på östnordisk botten äro de viktigaste: fastlandssvenskan och hand- skriftsperiodens äldsta del. Hvad som faller inom deras råmärken — närmare bestämdt, de fornsvenska urkunderna från tiden till omkring år 1375, så vidt de äro tillförlitligt utgifna"! — skall göras till föremål för en uttömmande undersökning. 1 Enär någon fullständig lista på dessa urkunder icke finnes publicerad, må de här uppräk- nas, med den i det följande använda beteckningen bifogad inom parentes: 1. Äldre Västgötalagen enl Cod. Holm. B 59, fr. 1281—1290 (VGL D. 2. Yngre Västgötalagen (utom kyrkobalken) och Bjärköarätten, enl. Cod. Holm. B58, fr. medlet af 1300-t. (VGLII, Bj. R). 3. Yngre Västgötalagens kyrkobalk enl. Cod. Holm. B6, fr. 1300-t:s senare hälft (VGL II K). 4. Vid- hemsprästens och johannitermunkens anteckningar i Cod. Holm. B 59, fr. omkr. 1325, resp. litet senare (VGLIV). 5. Östgötalagen enl. Cod. Holm. B50, fr. 1300-t:s midt (ÖGL). 6. Upplandslagen enl. Cod. Ups. B 12, fr. 1300 (UL). 7. Södermannalagen enl. Cod. Holm. B 53, skr. ej långt efter 1327 (SML) 8. K. Magnus’ stadfästelse af Södermannalagen. och tillägg till samma lag, enl. Cod. Havn. St. K. B. (Ny kongl Saml. n:o 2237), skr. ej långt efter 1335 (SML Conf, SML Add.) 9. Dalalagen („Äldre Västmannalagen“) enl. Cod. Holm. B 54, fr. omkr. 1350 (DL). 10. („Yngre“) Västmannalagen enl Cod. Holm. B57, fr. 1300-t:s fórra hälft (VML). 11. Hälsingelagen enl Cod. Ups. B49, fr. 1300-t:s midt (HL) 12. Smälands- lagens kristnubalk enl Cod. Skokl. 4:0 perg., fr. 1300-t:s senare hälft (Sm.L). 13. Magnus Erikssons landslag enl. Cod. AM 51 4:o, fr. 1300-t:s midt (MELL) 14 Magnus Erikssons stadslag, enl. f. d. rädhusark:s i Stockh. hskr., fr. 1300-t:s senare hälft (St.L). 15. Ett kort tillägg till Stadslagen i Cod. Line. perg. 4:o, fr. 1300-t:s senare hälft (St.L Add.) 16. Ett kortare fragment af Östgötalagen, fr. 1300-t:s förra hälft (ÖGL fr. I) — alla dessa utgifna af C. J. Schly- ter i Samling af Sveriges gamla lagar I—VI, X—XIL 17. Ett längre fragment af Östgöta- lagen, fr. 1300-t:s midt, utg. af G. E. Klemming i Smästycken pä forn svenska s. 81 ff. (ÖGL fr. I. 18. Fragment af äldre Västgötalagen, fr. midten af 1200-t., utg. dürsammast. s. 99 ff. (VGLIfr) 19. Fragment af yngre Västgötalagen, antecknade af Lydekinus i Cod. Holm. B 59 omkr. 1300, utg. därsammast. s. 179 ff. (Lyd.. 20. Fragment af Södermannalagen, fr. 1300-t:s förra hälft, utg. af N. Flygare, Arkiv XV s. 391 ff. (SML fr) 21 Smälandslagens kristnubalk (defekt) i Cod. AM 51 4:o, fr. 1300-t:s senare hälft, utg. af E. Björkman i Smälandslagens ljudl. s. 67 ff. (Sm.L fr) 22—24. K. Magnus Ladulás stadga om allmän landsfred m. m. af 1285, enl Cod. Holm. B 10, fr. efter 1350 (Landstr), K. Magnus Erikssons fullmakt för konungs- nämnd, fr. 1346 (Kon. N), samt hans privilegier für Kopparbärg, fr. 1347 (Kopparb.) — utg. i Svenskt Diplomatarium under n:r 813, 4108 och 4142. 25. K. Magnus Erikssons bürgsord- ning och stadga för Norbärg af 1354 och K. Albrekts artiklar för d:o af 1368 — enl. hskr. fr. 1300-ts senare hälft, utg. af G. E. Klemming i Smästycken s. 135 ff. (Norb.. 26—29. K. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 217 Dä flertalet forskare anse, att óstnordiskans behandling af urgerm. kort w mer àn västnordiskans varit afhängig af de päföljande konsonanternas beskaffenhet, och det ätminstone vid en preliminär granskning ser ut som om denna afhängighet skulle snarare under- än öfver- skattats, har för det följande en anordning blifvit vald, som sà vidt möjligt medger en üfverblick af de motsatser, hvari densamma eventuellt röjer sig. Vi komma attiskilda afsnitt behandla de ord, som på urnordisk ståndpunkt efter rotvokalen haft: 1) r + konsonant 2) dentalt 7 + konsonant 3) kakuminalt / + labial explosiva l. spirant 4) kakuminalt ! + konsonant (utom labial explosiva 1. spirant) 5) explosiva |. spirant + likvida l. nasal 6) geminerad tonande explosiva 7) geminerad tonlös explosiva 8) explosiva l. spirant + annan explosiva l. spirant 9) kort r 10) kort / 11) kort » 12) kort m 13) kort labial spirant 14) kort explosiva 1. icke-labial spirant. Magnus Erikssons bref om fränträdande af kronan, fr. 1357 (ME afs.); hans bref om riks- dag i Kalmar, fr. 1359 (Kalm.); hans och k. Hákans proklamation om utländingarna, fr. 1365 (Utlind.; samt fördrag mellan k. Magnus’ och Albrekts anhängare, fr. 1371 (ME-A) — utg. af O. S. Rydberg i Sveriges traktater Il, under n:r 332, 346, 369 o. 397. 30. K. Håkan Magnus- sons bref om Finlands deltagande i konungaval, fr. 1362, utg. af R. Hausen i Bidr. t. Finlands hist. I s. 455 f. (Finl) 31, 32. K. Albrekts fullmakt för Bo Jonsson, fr. 1369 (Bo J.), samt k. Häkans bref till innebyggarne i Agnaholms fögderi, fr. 1371 (Agnah.) utg. i Handl. rór. Skandinaviens hist. XVI s. 3 ff. och XIII s. 15. 33—78. Handlingar af mera enskild natur (diplom, bref, testamenten o. d.), utgifna i Svenskt Diplomatarium (SD) under n:r 3702 (fr. 1343), 3810, 3827 (hvardera fr. 1344), 4034 a) (fr. 1300-t:s midt), 4063 (fr. 1373), 4069 (fr. 1346: k. Mag- nus Erikssons testamente), 4176 (fr. 1347), 4275, 4282, 4304, 4375 (alla fr. 1348), 4395, 4464, 4470, 4503 (alla fr. 1349), 4517, 4536, 4554 (alla fr. 1350); i Sv. skriftprof h. 1 pl VIII (fr. 1352; Skriftpr.); i Hist. handlingar II s. 1 f. (fr. 1352; HH); af A. I. Arwidsson i Handl. t. upplysn. af Finlands häfder III (FH) under n:r 4 (fr. 1352), 5 (fr. 1353), 6 (fr. 1369); i Handl. rór. Skandina- viens hist. (HSH) XXXII s. 55 f. (fr. 1354), III s. 6 f. (fr. 1371); i De la Gardieska Archivet III s. 140 (fr. 1358; DIGA); i Diplomatarium Dalekarlicum (DD) under n:r 34 (fr. 1367), 37 (fr. 1372), 38 (fr. 1373), 283 (fr. 1359); i Diplomatarium Norvegicum (DN) I under n:o 408 (fr. 1370), III un- der nr 332 (fr. 1363), 342, 345 (båda fr. 1365), 390 (fr. 1374), IV under n:r 501 (fr. 1372), VI under n:r 278 (fr. 1371), VII under n:r 280 (fr. 1371; daniserande?), 290 (fr. 1373; daniserande?), VIT under n:r 176 (fr. 1360), XI under n:r 54 (fr. 1364); af L. F. Rääf i Beskrifning öfver Ydre härad I (BYH) under n: 31 och 32 (hvardera fr. 1363); af K. H. Karlsson i Västmanl. fornminnes- fóren. ärsskr. III (VFFÄ) ss. 87 (fr. 1360-t.?), 88 (fr. 1371); af C. G. Styffe i Bidr. t. Skandinaviens hist. I (BSH) under n:r 48 (fr. 1373). 79. Codex Bureanus (Cod. Holm. A 34), fr. 1350— 770, utg. af G. Stephens i Sv. fornskriftsällsk. saml. (Bur.). 80. Hel. Birgittas egenhändiga utkast fr. 1360 o. 1367, utg. af G. E. Klemming dürsammast, i H. Birgittas uppenb. IV s. 177 ff. (Dirg. Aut.) — Urkunder, som anses förskrifva sig från „senare hälften af 1300-talet" hafva medtagits; däremot icke sådana, som sannolikt eller med säkerhet tillkommit efter 1575. Alla textaftryck gjorda före 1800-talet och alla afskrifter från tiden mellan 1375 och 1800 hafva såsom i allmänhet opålitliga blifvit förbigångna; icke häller har hänsyn tagits till hvad som utgifvits efter 1901. Framställningen i det följande grundar sig till allra största delen på egna undersökningar, vid hvilka urkunderna blifvit ord för ord genomgångna. Hänvisningarna i Schlyters glossarer ega icke den fullständighet, att detta arbete genom dem till någon del gjorts öfverflödigt. Af de förefintliga monografierna hafva endast Brates om Dalalagen, Siljestrands om Västmannalagen och Zetterbergs om Bjärköarätten kunnat för ändamålet tillgodogöras. De uppgifter rörande fördelningen af u och 0, som stodo till buds i Rob. Larssons arbete om Södermannalagen och Björkmans om Smälandslagens hufvudhandskrift, voro för summariska. Olsons monografi öfver Östgötalagen äfvensom Ottelins öfver vokalismen i Codex Bu- reanus utkommo först efter det resp. urkunder redan blifvit undersökta. N:o 2. 28 218 O. F. HULTMAN. 1. Ord med urnord. förbindelsen r + konsonant efter rotvokalen. Vi bórja med de utan mellanvokal bildade substantiven. De maskulina a-stammarna visa nästan alltid o: fors: fors gs. HSH 3: 6; as. FH 4; forsa np. ÖGL B. 8»; MELL B. 262; ap. ÓGL B. 1.1; forsum dp. DD 283 (3 g.) — Flogha fors gs. VFFÀ 88. ormber: ormane np. Bur. 506; ormomen dp. Bur. 506; orma ap. Bur. 101, 506 — orms- arfue ns. DD 283 — orma galdar as. Bur. 506 — ormescogher ns. VGL IV 11a. pors: pors as. VGL II FB. ind., 49, Add. 4.5; SML B. 26.5; MELL B. 36 pr., 1; Lyd. 215 — porsbrut pors brut as. SML B. ind., 26 rubr; MELL B. ind. — porsker as. SML B. 26.5. sporber: bryggiu sporpe o. d. ds. ÖGL Dr. 14.6; UL M. 11.5; SML M. 26.10; VML M. 104. stormber: storm as. Bur. 137, 489. porn: porn ns. HL Pref. Det enda undantaget, med u, utgöres af den gamla 2-stammen ! lurker: lurker ns. ÖGL Dr. ind., 18 pr. Också de neutrala a-stammarna uppträda i regeln med a-omljudd vokal: borp: borzs borpzs gs. ÖGL Kr. 2 pr, Eps. 88.1; borpi o. d. ds. Bj.R 20 pr; ÖGL Dr. 14e, ES. 1.1; UL M. 6., 11.5; SML M. 260; VML M. 10.:; St.L Sk. 15; Bur. 6 g. ex, 141; borp o. d. as. VGL II K. 733; UL 4 g. ex. Kg. 10:5; SML Kg. 111; DL Kr. 8; VML Kr. 3; HL M. 23; BYH 31; Bur. 7? g. ex. 144; ap. ÖGL ES. 11, 2; DL Kr. 8 (2 g.); VML Kr. 3 (2g); Sm.L 12 pr; Sm.L fr. 12 pr; borpum borpom dp. ÖGL Kr. 2 pr; VML M. 62 — iarnborpet ns. Bur. 501; tarnborpeno ds. Bur. 501; iarn borp as. Bur. 501 — skipaborpe ds. SML M. 204 — stiborp ns. VGL II M.; n, ap. VGL IM. »; MELL B. 264 — stemborpe ds. FH 4. horn: horn n, as. VGL II R. 24; ÖGL 4 g. ex. Vins. ind.; UL Æ. 11.1; DL Kr. 6 pr, 11; VML Æ. 124; MELL B. 33.6; ds. Sm.L 13.7; ap. Bur. 208; horne ds. ÓGL B. 13.5; hor- num dp. ÓGL Vap. ind., 19 — diurs horn dyurshorn ns. ÖGL G. 18; ap. VGL IV 16 — gul- hornom dp. Bur. 596 — körkiogarz hornene ds. SD 4517 — honbore gs. VGL IV 18 — hornfe horn fe gs. VGL II p. ind; as. VGL I p. 19.2; VGL II p. 56 — horn gata ns. ÓGL B. 4 pr. — horn stok as. HL V. 6 pr. hors: hors o. d. n, as. VGL I 5 g. ex. R. 8 pr; VGL IL 16 g. ex. 0. 3; VGL. IV 6 (2 g.); ÓGL B. ind., 24.3, 45; SML 4 g. ex. B. 20.1; DL B. 31.1, 881; MELL 6. g. ex. B. 27.3; St.L 5 g. ex. B. 18 pr; Lyd. 189; n,ap. ÖGL Vap. 6.1; SML B. 61; MELL B. 83 — Stop hors stophors np. VGL I A. 161; VGL II A. 20. korn: korn, 0: d. n, as. VGL I EB..2; "VGL I,UST, 21: Bir ee ELI IK DE ex. 36; VGL IV 19.1: ÖGL 7 g.' ex. Kr, 102; UN 198. ex. Kk. 6:5; SML If Sex UK KDE DL 4 g. ex. Kr. 8; VML 18 g. ex. Kr. 3; HL 6 g. ex. Kk. 6.1; Sm. L 6 pr; MELL 15 g. ex: Kg. 28.2; St.L 5 g. ex. Kg. 18 pr; ÖGL fr. II R. 4 pr; Lyd. 183, 212; SML fr. B. 8.5, 9 pr: Sm.L fr. 6 pr; Kopparb. 637, 639; Bur. 101; kornit as. ÖGL Kr. 9; korns corns gs. ÖGL 4 g, ex, Kr. 10.1; UL Kk. 65; DL Kr. 5.1; VML Kr. 5.5, B. 25 pr; Lyd. 179; korni 6. d. ds. 5 VGL II p. 58; VGL II K. 52, 724, 73.1; ÖGL Kr. 9 (8 g); UL 4 g. ex. V. 102; DL B. 224; 1) Jf. ofvan s. 185. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 219 VML B. 5.2, 9.1, 12 pr; MELL B. 8 pr, 13.4, 15 pr; Lyd. 179; Sm.L fr. 6 pr. (2 g.) — fro- korn as. HL p. 14 pr. — hesta korn o. d. n,as. ÖGL Kr. 2 pr; SML Kk.5 pr. (2 g.); MELL Kg. 23.2 — korngiald as. ÖGL B. 22 — kornherberghi o. d. ns. VGL II p. 30; UL Kk. 2.1; SML Kk. 2 pr; VML Kr. 2.4 — cornheste corn hesta ap. Sm.L 12 pr; Sm.L fr. 12 pr. — kor- skammu as. ÖGL B. 9 pr. — kornseyld as. Lyd. 214 — kornskyemme ns. VGL I p. 5 pr. — korn span as..UL Kg. 10. — korn tyund o. d. n, as. UL Kk. 7.3; HL Kk. 7; ds. VML Kr. 6 pr. — korn tiunde as. Lyd. 180. morp: morp o. d. n, as. VGL II Add. 5 pr.; ÖGL Kr. 26 pr; UL M. ind., 31 pr.; SML M. ind., 13 rubr, pr; DL M. 32, 4; VML M. ind., 10.5, 25 pr; HL M. ind.; Sm.L 13.7; MELL Hg. ind.;; n, ap. UL p. 11 pr; MELL pg. 37.4, Hg. 1; morpit morpet n, as. ÖGL Eps. 21: MELL Hg. 1; Bur. 171; morpe ds. UL M. 19.5; VML M. 16.1 — barna morp barne morp as. UL b. 11 pr; VML p. 20 —belghmorp 0o. d. n, as. DL Kr. 12; VML Kr. ind., 25 rubr., 25 — morp- brennæri mordhbrennare ns. Bj.RB 21 pr; St.L R. 31a; morpbrernare (9: -brennere) np. Bj.R 36 pr..— morpgiald o. d.n, as. ÖGL 7 g. ex. Dr. ind.; n, ap. ÖGL R. 2; UL M. 8 pr; MELL 7 g. ex. bg. 37.1; ÖGL fr. II R. 2; morpgialdit morp gialdit as. ÖGL 4 g. ex. Dr. 3.1; morpgielde o. d. gp. UL ZE. 62, M. 16»; VML AK. 6.2, M. 15.1; morpgieldum o. d. dp. UL M: 16.2; SML M. 22 pr; DL M. 3»; VML M. 151 — morprap as. SML M. 28 pr. — morpwapn mord wapn ds. DL M. 19; np. SML M. 26.3; morpwapnum dp. SML M. 26.5 (2 g.). norp: Norbohundere ds. VFFÀ 88 — nordberkium dp. DD 37 — nordfale ns. VGL IV 1141 — normanna gp. SML Prol. — Norpstighr norpstigh’r ns. HL Kg. 11 pr., 1; norpstighi ds. HL Kg. 114. orp: orp o. d. n, as. Sm.L 18.1; SD 4034 a); Bur. 6 g. ex. 5; n, ap. UL Kk. 22:; St. L R. 31.1; ME afs. 246, 247 (2 g); DN 6:978; Bur. 22 g. ex. 4; Birg. Aut. 183; ordhit as. St.L R. 31.2; orpen ordhin n, ap. St.L Kg. 8; Birg. Aut. 178; orpe orde ds. SD 4034 a); Bur. 100; orpa ordpa gp. DL Kr. 12 (2 g.), B. 4; ordpænne gp. VGL IV 12; orpum o. d. dp. Bj.R 19.1, 21.1, 37.1; VGL IV 14, 191; UL 4 g. ex. Conf; SML M. 34; SML Conf. (2 g.), Add. 1.1; Sm.L 9.4, 12 pr; MELL 9 g. ex. Kg. 7.2; St.L 9 g. ex. G. ind; Kon.N 606; Bur. 8 g. ex. 167; Birg. Aut. 180, 184 — bana orp bana ord as. VGL II Dr. 3; DL M. 6; bana orpe bane orpe ds. VGL II Dr. 1, 28, 31 — banorp banord as. VGL I Md. 1.1, 2; VGL II Dr. 1; banorpi ban- orbe ds. VGL I Md. 1 pr., 14 pr., s — buporp buthorp as. Landsfr. 1; Bur. 206 — epzorp o. d. as. DL pg. 13 (2 g); HL p. 7.2 — fürner orp o. d. n, as. VGL I 8 g. ex. R. 5 pr; n, ap. VGL I R. 5.55 VGL II R. 6 — fororp o. d. n, ap. ME-A 495 65 g); SD 4069:567; for- ordhin n, ap. ME-A 495 (2 g.); for orpum o. d. dp. MELL Egn. 21 pr; ME-A 425 (2g); VFFÀ 87 — giftar orp giptar ord ap. SML G. 8 pr; VML A. 8; giptar orpum dp. SML G. 3 pr. — jaorpee ds. FH 4 — miez orpum o. d. dp. MELL Egn. 10; St.L 22 g. ex. Æ. 17.1 — metanz manna orpom dp. VML B. 5.2 — metanz orp metenz ord n, as. VGL II Add. 11.5 (3 g.) — metorpe ds. UL p. 3 pr.; metorbinu ds. UL D. 3 pr.; metorpum dp. Bj.R 1.1, 9.3 — mezmanna orpum 0. d. dp. UL 4 g. ex. M. 1.5; SML 5 g. ex. B. 6.3; VML 4 g. ex. B. 4»; HL V.4,5 pr; MELL 7 g. ex. B. 9 pr; SML fr. B. 8.5; sektar orp sækta orp ns. ÖGL B. 38 (8 g.) — vinorps o. d. gs. VGL I p. 19 pr; VGL II p. 54 — wins orp as. ÖGL Vins. 6.5; wins orpit o. d. as. ÓGL 4 g. ex. Vins. 6.2; winsorpsins gs. ÓGL Vins. 6.4; wins orpe o. d. ds. ÖGL Vins. ind., 2, 6.4 — uinsorpa balker ns. ÓGL Vins. ind. — vitu.orp ap. VGL I L 16 pr. — wizorp o. d. ns. ÖGL N:o 2. 220 O. F. HULTMAN. R. 7; n, ap. VGL II 8 g. ex. p. 58; ÖGL 117 g. ex. Kr. 16.1; UL 45 g. ex. Kk. 14 pr: SML 69 g. ex. Kg. 12.2; SML Add. 5 (2 g), 10; DL 40 g. ex. B. 27; VML 57 g. ex. Kr. 4; HL 22 g. ex. AM. 13.2; Sm.L 5.s, 16, 17.1; MELL 29 g. ex. G. 15; St.L.9 g. ex. G. 11; Lyd. 4-g. ex. 204; ÖGL fr. I A. 6.1, 8 pr., 1; ÖGL fr. II 7 g. ex. ES 154; witzorpit as. ÖGL ES. 8; wizorpa o. d. gp. ÓGL Vins. 4, R. 161; UL 5 g. ex. M. 89.5; SML 6 g. ex. bj. 4s; VML pg. 9 puo 12.4; MELL Egn. 25.1; wizorpum o. d. dp. VGL II Add. 111, 131; UL 7 g. ex. M. 44 pr; SML 15 g. ex. Kk 15.; DL Kr. 9e; VML As. ex. Kr. 2431; EE ps pr MELDQB: 17.10, Kp. 9a, DrVl. 29 — vkuepins orp o. d. n, as. VGL I 7 g. ex. R. 5 pr; VGL II 9 g. ex. R. ind.; ÓGL B. 38; SML M. 84; Landsfr. 8; n, ap. VGL I R. 5; VGL II R. ind. 6, 9; SML M. ind. 34 rubr.; St.L R. ind.; oquæpins orbe ogwæpins orbe ds. SML G. 4 pr.; VML Æ. 6 pr.; ogwæpins orpum vquedthins ordthom dp. Bj.R 21 pr; Landsfr. 3 — okuæpis orp as. ÖGL B. ind. — werner dord (9: w. ord) ns. DL M. 20.2 — orpafari ds. Bj.R 21.1 — orpe skipti as. VGL II Add. 7.30 — orplos nsm. VML M. 30.1. torf: torfs thors gs. VGL I p. 3 pr.; VGL II Dr. 19, p. 24; torf torff as. VGL I Md. 8; UL V.9.2; SML B. 1231 (2g); VML B. 8» (2g); MELL B. 13 pr.(8g.) — torf skyrp torf skyrd n, as. SML B. 12.1; MELL B. ind. 30; torfskyrpir o. d. ap. UL V. ind., 9.2; SML B. ind., 12 rubr; VML B. ind., 8 rubr., 3. borp: porp n, as. VGLIL 15.1 (2g); VGL II I. ind. 35 (2 g); ÓGL B. ind., 10; porpi 0. d. ds. UL Kk. 11.2; VML Kr. 10.2; SD 4554:180 — Bruddathorpe ds. DN 8:176 — Karls- porp ns. SD 4554:180 — gwærna thorpet as. BYH 31 — Mulathorp ns. DN 7:290 — munka- thorps gs. SD 4069:566 — rœuathorp as. BYH 31 — Strandathorpe ds. DN 8:176 — porpa karl porppe karl ns. UL b. 1.1; VML p. 5; porpa karle np. HL p. 1.. Ett hithórande ord har likvàl alternativt oomljudd vokal. Jàmte det allmänna orf: orf orff ack. UL 11 g. ex. A. 10.1; VML 22 g. ex. ZE. 10.1; HL ZE. 10.1, 11 förekommer i Sódermannalagen ! urf: vrf ack. 4 g. ex. A. 84. I Dalalagen móter hvardera formen: orf: orf ack. 22 g. ex. G. 11 pr. urf: wrf ack. Kr. 6.1. Hos de rena ö-stammarna finna vi endast o. De representeras af följande ord, af hvilka dock det andra möjligen i de dialekter, som resp. urkunder företräda, ófvergátt till i-stammarna, liksom i västnordiskan (s. 191 f.): for: for as. ÖGL B. ind., 7 pr; DL B. 22.2; fog dp. SML B. 3; forar fora ap. SML 4 g. ex. B. id MM B 1215 MEN BS 05a: sorgh: sorgh ds. Bur. 17, 18, 170; sorghom dp. Bur. 158; sorgh’r ap. HL Kp. 6 — sorgha sak as. Bur. 18. storp: storpahug o. d. n, as. VGL II FB. ind, 10, Add. 8.6. ? 1 Dà här ett litteraturminnesmürke omtalas utan angifvande af handskriften, menas stüdse dess text- eller hufvudkodex. ? Fsv. storbahug n. betyder enligt Schlyter: "huggande och uppstaplande af sex 1. flera lass ved i en annans skog”. Förra sammansättningsleden är utan tvifvel samma ord som fvn. sford f., af Fritzner öfversatt "Gres, gron Stilk', men att döma af de textställen han anför städse betecknande en Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 221 borpar: arnbiorneporpp’ ap. VGL IV 13 — hegguporppe gp. VGL IV 13 (3 g) — — olafstorpp’ np. VGL IV 13; Olafstorppe olafstorppe gp. VGL IV 13 (2 g.). Som o-stam bójdes väl — ätminstone tidigare — äfven den gamla konsonantstammen borgh: borgh gs. Bur. 102, 395; ds. Bur. 181; as. Bur. 9; borghum dp. SML Add. l.i — helsingborgh ds. SD 4069:566 — rouara borgh as. Bur. 156 — borghameæstare o. d. ns. MELL Kg. 23.1; St.L 4 g. ex. Kg. 5; borghe mesterin borghamestaren ns. Bj.R 21 pr.; St.L Kg. 12 pr.; borghemesterens gs. Bj.R 21 pr.; borghamestara o. d. d, as. St.L Kg. ind., 12.1, 13.1; Bur. 415, 499; np. St.L 42 g. ex. Kg. ind; gp. St.L 7 g. ex. Kg. 101; ME-A 424; ap. St.L 12 g. ex. Kg. ind.; borghamestarane o. d. np. St.L 8 g. ex. AR. 11; borghameæstaranna gp. St.L R. 4; borghamestarana borghamestarana ap. St.L Kg. 15 pr., R. 6; borghamestarum 0. d. dp. St.L 8 g. ex. Kg. 20.3; borghamestaromen borghamestaromen dp. St.L 4 g. ex. Kg. 18 pr. Såsom slutled i sammansatta kvinnliga nomina propria är likväl ordet dels o-stam, dels 20-stam. Också här har det vanligen o; men därjämte förekommer undantagsvis u: -borgh: ingeborgh o. d. ns. SD 4554:180; DD 37; DD 38; as. DN 6:278; ingeborgha gs. DD 38; Inggeborghe ds. SD 4554:180 — éngeborga eng as. DD 34 — walborgha gs. St.L Kg. 18 pr. — walborgha messo walborgha messu g, as. VML B. 55; SML Kk. 5 pr., B. 17 pr. -burgh: walburghamessona as. St.L R. 2 pr. De feminina 2-stammarna fórete dels w: burp: burp as. SD 4508. hurp: hurruku ds. ÖGL B. 23; dels 0: porft: porft as. SML Kp. 103; MELL Kg. 234. Hos den enda hithörande representanten för On-stammarna är rotvokalen omljudd: torwa: torwa ns. ÓGL B. 25.2; SML B. 9 pr. (2 g); SML fr. B. 9 pr.; forvu o. d. g, as. VGL I K. 21; UL M. 127%; VML B. 5.6 — geslinga torwu as. ÖGL B. 25.2 — torwo gield o. d. ap. SML M. ind., 30 rubr., 30. Af substantiven med mellanvokal har ett, hos hvilket denna genomgående är a, rotvokalen o: morbari: morpare o. d. ns. Bj.R 21 pr; ÖGL Dr. 23; UL M. 31 pr; SML M. 13 pr; VML M. 25 pr; HL M. 16; Sm.L 4 pr; St.L R. 31.1; Sm.L fr. 4 pr.; Kopparb. 637; mord- there as. Landsfr. 3; mordere ap. Lyd. 199; morparom dp. Bur. 141. Hvad beträffar dem, som kunna antagas företett en växling i suffixet mellan « och 2 eller u, så möter likaledes o hos afhuggen stjälk. I den fsv. sammansättningen skulle det ha den närliggande betydelsen 'afhugget trà, stubbe’; också hos det förvanta no. start m. "Stub af afhugget lidet Tre; Halmstub' äro bägge betydelserna förenade. Hvad som karakteriserade ett storpahug i motsats till annat olofligt hygge var just det, att den huggna veden icke bortfórdes utan uppstaplades vid stubben. En bekräf- telse på denna tolkning af ordet ger en fda. lags definition af vithstorth, som tydligen är samma sak som storpahug: Thet calle vi v. at man hogger i anners mans scogh oc reser vith stofn tolf las (Vald. Sj. L. 2: 42). Detta vithstorth har måhända utlösts ur det i Skånska kyrkrätten mötande uttrycket hogge v. (se Schlyter, Skånelagen III A. 6), där det skulle till en början representerat pre- positionen vith + storp, men sedermera uppfattats som en sammansättning med substantivet vith ved”. N:o 2. 222 ©. F. HULTMAN. borghaper: borghapa mennine np. Bj.R 9.1. morghin -un: morghin as. UL A. 4; Sm.L 12 pr. (2 g); Morghon morghon as. VML Æ. 4; Sm.L fr. 12 pr. (2 g.); Kopparb. 638; Bur. 4 g. ex. 102; morghonenom ds. Bur. 177; morghunin o. d. as. ÖGL ES. 9:15; VML M. 20; Bur. 177 — Morghongawa o. d. ns. MELL G. 10.1, 3; St.L 4 g. ex. G. 9.2; morghongawo o. d. d, as. MELL 9 g. ex. Kg. 10 pr; St.L 10 g. ex. G. ind.; morghongaffwnne ds. St.L G. 18; morghongawor o. d. n, ap. MELL G. 10.1; St.L G. ind. 9. — morghin gief o. d. as. VGL II G. 2; BjR 27; SML G. 3.2; Lyd. 199; mor- ghungief o. d. n, d, as. VGL II Add. 11.1; Bj.R 27 (8 g); UL 8 g. ex. A. ind; DL G. 6; VML 6 g. ex. A. ind; HL Æ. 5; MELL 5 g. ex. Kg. 10 pr.; gs. MELL G. 18 pr. Däremot fórekommer säväl o som w hos borghan: borghan 0. d. d, as. VGL II p. 30; Bj.R 11.7, 40; ÓGL 5 g. ex. R. 41; UL 4 g.ex. M. 31.1; SML 5 g. ex. Kp. ind.; DL B. 18, bg. 6; VML 4 g. ex. Kp. ind.; St.L 20 g. ex. Kg. 8; ÓGL fr. II R. 4.1; Lyd. 199; Kopparb. 639; Bur. 519; borghaninne ds. ÖGL B. 39 pr; St.L R. ind.; borghanina as. ÖGL 5 g. ex. B. 39.1 — borghana man o. d. n, as. Bj.R 9.1, 11.7; VML p. 12.2 (8 g); St.L Kg. 20.5 — borghans map’ o. d. ns. SML Kp. 9 pr. (2 g.); St.L R. 20 pr., 28. burghan: burghan burghen as. VGL I p. 51; HL Kp. ind.; MELL Kp. ind. Verbet borgha burgha, hvarom se hàr nedan, har tydligen varit bestämmande för or- dets vokalisation. För öfrigt torde detta åtminstone delvis hafva sina rötter i medellägtyskan och alltså falla utom ramen för vår undersökning. Af adjektiven utan mellanvokal företer den enda representanten för a-stammarna städse omljud: forn: fornum dsm. SML Prol; HL V. 18 pr; fornir o. d. npm. UL Conf, V. 17 pr; SML B. 944; SML Conf; VML B. 17 pr; MELL B. 21 pr.; form forne dsf. UL V. 1 pr.; VML B. 1 pr; MELL B. 1 pr; forna ast SML Kg. 10.1; fornu forno dsn. VGL IM. s; MELL B. 26.6; DN 8:390; fornt n, asn. UL I. 151; DL B. 35»; HL Kg. 11 pr. L 143; forn n, apn. SML B. 8 pr; DL M. 26 pr; SML fr. B. 8 pr; Kopparb. 636; forna. forne sv. d, asn. VGL I M. ;; VGL II K. 10; ÓGL B. 1.6 — fornabode eng as. DD 34 — Fornaby ds. VFFÀ 87 — forna feprini forna feprene n, ds. ÖGL ES. ind., 191 (2 g); ÖGL fr. II ES. 19.1 (3 g.) — fornhefp forn hefp n, ds. SML I. 13 pr, 1, B. 142. Den enda w-stammen bland dessa adjektiv — fór hvilken dock endast ett belägg finnes — har likasà o: porr: pore npm. Bur. 152. Härtill kommer en r-komparativ, också den med omljudd rotvokal: norpri: norra d, asm. Stil B. 23.1, Kp. 17; dsf. St.L SVI ind; norre dsf. Bur. 16; norre dsn. SD 4069:566 — norra bro norrabro n, g, ds. St.L 5 g. ex. B. ind. — nodhramalme ds. St.L Eds. 23 pr. Bland adjektiven med mellanvokal anteckna vi tvänne hithörande, ett på (onn >) -en och ett pà -ugher; hvartdera visar o: noren: norem o. d. nsm. VGL I S. 3.4, C.; asm. VGL I Md. 53; VGL II Dr. ind.; nore- nen asm. VGL II Dr. 13. borftugher: vipar porftupum (9: v. porftughwm) dpm. Birg. Aut. 179. Hos ett par adverb, som hafva eller haft àndelsevokalen «, àr rotvokalen omljudd: Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs T. 223 norban: norpan o. d. adv. VGL IR. 1 pr; VGL II R. 1; BjR 83; ÖGL B. 14 (2 g.); UL pb. 1.1; SML bg. 2 pr; HL Kg. 7, p. 15; MELL p. 27.1; DD 34; prep. ÖGL Dr. 7.1; SD 4069: 564 — norpan wart adv. DL B. 19.1. norper: noor adv. DL B. 19.2. Af verben hafva de starka afljudande af klass III bäde i pret. ind. plur. och konj. och i pret. part. gemenligen u: burghin: burghit burhit n, asn. VGL I FS. 5.1; VGL II FB. ind., 19; ÖGL 4 g. ex. Kr. 6 pr; UL Kk. 7 pr, V. 10 pr.; SML B. 8.2; DL B. 8.1, 41; VML B. 10; Lyd. 204; SML fr. B. 8.2; burghiz burghis asn. UL M. 243 (2 g.), V. 10.2; VML B. 91 — in burghit asn. ÖGL Kr. 9; Lyd. 211 — matburghit mathburghit asn. Bj.R 14.15 St.L SVl. 6.1 — vburghit oburghit n, asn. VGL II A. 20, I. 9; ÓGL B. 20 (2 g.), 21. — vpburghit asn. SML B. 7 pr. h[w]urwin: hurwit hwruit nsn. ÖGL Vap. 324 (2 g.), B. 37 pr. [wjurbum [w]urpin: wrpu 3 ppti. VGL I A. 181; vrpa (9: vrpæ) wurde 3 sptk. SML Add. 13; HL A. 16 pr; wrpin nsm. VGL I p. 33; VGL II p. 25; wrdne npm. Kalm. 270; wrpit n, asn. Bj.R 14.1»; ÖGL Kr. 21. Det enda belägget i Cod. AM 51 4:0 af Smälandslagen (Sm.L fr.) för denna klass har emellertid o: borghin: in borghit asn. 6 pr. I några andra urkunder visa orden i fråga dels w, dels o. Sålunda i yngre Väst- gótalagens kyrkobalk: burghin: burghit nsn. 73.4. borghin: 2n borghin nsf. 73 pr; i Magnus Erikssons landslag: burghin: burghit asn. B. 13.5. borghin: borghit asn. B. 13.4; i Codex Bureanus: [w]urpum [w]urpin: wrpo 3 ppti. 15 g. ex. 15; wrpe vurpe 3 sptk. 7 g. ex. 20; wrpen 9 pptk. 51, 503; n, asm. 6 g.! ex. 18; nsf. 187, 513; wrpet asn. 15. [w]orbum [w]orpin: worpo vorpo 3 ppti. 7 g. ex. 15; worpe 3 ppti. 71; vorpen nsf. 64. Hos de svaga verben af första konjugationen är a-omljudd vokal så godt som genomgående i alla urkunder: borgha: borgha inf. ÖGL G. 10.1; Norb. 138; borghas inf. St.L R. ind.; borghar o. d. 3 spi. ÖGL B. ind., 39 pr; UL Kp. 8 pr; SML Kp. 2.1, 9 pr; DL B. 18 (8 g); VML Kp. 11 pr; MELL Kp. 9 pr; St.L 5 g. ex. Kp. ind.; borghe 8 spk. St.L Kp. 33.5, R. 23 pr.; borghapi o. d. 8 spti ÓGL 6 g. ex. B. 39 pr; UL Kp. 8 pr;? SML Kp. 9 pr. (2 g), :;; DL B. 18 (2 gj; VML Kp. 11 pr. (2 g.); MELL Kp. 9 pr. (2 g.); St.L 5 g. ex. Kp. 8 pr; borghadhis borghadis 3 spti. S.L Kp. 8 pr., 1, R. 30.1; borghapo 3 ppti. Bur. 520; borghap! nsm. SML Kp. 9.1; bor- ghapan asm. Bur. 520; borghapi npm. ÓGL G. 10.1; borghapa apm. SML Kp. 94; borghapar o. 1 S. 415 läser Stephens vorpen i st. f. wrpen. Se emellertid Ottelin, Studier öfver Cod. Bur. I s. 48. ? UL har här borghpi, helt säkert på grund af felskrifning. N:o 2. 224 O. F. HULTMAN. d. npf. VGL II 7 g. ex. Add, 7.15; ÖGL EPs. 2.1 (3 g.); MELL Eps. 12 (3 g.); St.L Eds. 9 (2 g.); borghat borghet n, asn. UL 10 g. ex. Kp. 8 pr; SML 6 g. ex. Kp. 9 pr; VML Sg. ex. Kp. 11 pr; MELL 9 g. ex. Kp. 9 pr.; St.L Kp. 8 pr. — oborghapar npf. VGL II Add. 11.1. forpa: forpa fordha inf. Bj.R 8 pr; St.L Kg. 15.1; 3 ppi. SML Kk. 11.1; fordhar 3 spi. St.L Kg. 11.1; forpat asn. SML M. 22.3. morpa: morpa inf. SML M. 13 pr. orka: orka inf. MELL pg. 18 pr; St.L G. 9 pr, R. 24 pr; orkar o. d. 3 spi. VGL II 5 g. ex. A. 21; BjR 1445, 16; VGL IV 9; ÓGL 28 g. ex. Eps. 29; UL 18 g. ex. Kk. 6 pr: SML 8 g. ex. Kk. 3; DL 8 g. ex. M. 20 pr. VML 25 g. ex. Kr. 53; HL 4 g. ex. M. 15.15 Sm.L 61; MELL 22 g. ex. G. 8.1; St.L 105 g. ex. Kg. ind; ÖGL fr. I Æ. 8 pr; ÓGL fr. II 10 g. ex. ES. 14 pr; Bur. 498; orkar orker 3 spi. UL Kg. 102; DL B. 43; srkæ 3 ppi. UL I. 21; Orka orka 3 ppi. ÖGL Kr. 13 pr., Eps. 23 pr; SML Kk. 19 pr., Kg. 122; MELL Egn. 344, Eps. 94 pr.; St.L B. 22.5, H. 11 pr. Textkodex af Magnus Erikssons landslag innehäller i Kg. ind. ett enstaka vrkar 3 spi. Då detta i alla andra handskrifter af lagen motsvaras af orkar (1. orka), den ifrägavarandes öf- riga 25 exempel pà samma verb hafva o och orden e? lenger vndi följa pà vrkar, àr det nà- stan säkert, att en dittografisk felskrifning föreligger. En vàrklig vokalvàxling rójer sig däremot otvifvelaktigt i Hälsingelagens borgha: borgh'r 0. d. 3 spi. Kp. 6 (3 g.). burgha: burghupæ (9: -epe) 3 spti. Kp. 6. Jf. det ofvan omtalade substantivet burghan àfvensom mlt. burge (Schiller-Lübben I s. 397). Med hänsyn till det sistnämnda är det troligt, att åtminstone w-formen af det svenska ordet stammar fràn medellägtyskan, i hvilket fall den egentligen här bort förbigäs. Med omljudd rotvokal uppträder det — åtminstone ursprungligen — efter fjärde svaga konjugationen gàende Skorta: scoría skortæ inf. UL I. 23; VML I. 18. Det enda hithórande af preteritopresentierna visar i de flesta urkunder genom- gäende o: porwa: porwa o. d. inf. SML I. 94; VML B. 81; MELL B. 12 pr; 3 ppi. Bj.R 20.1; SML Kg. 1; VML B. 41, 23 pr. (2 g); St.L Kp. 343, Sk. 11.14, DrVl. 11.1; Dorf o..d. 1, 2, 8 spi. VGL I K. 14 pr. (2 g.), S. 1; BR 7 g. ex. 14»; VGL II K. 5 g. ex. Ind.; ÓGL 6 g. ex. Kr. 6 pr; SML 5 g. ex. Kg. 12.5; DL B. 404; VML 9 g. ex. Kr. 5.6; MELL 5 g. ex. Kg. 5.6; St.L 7 g. ex. I. 4; Norb. 140; Bur. 13; porwm porwom 1 ppi. SML pg. 11.2; Landsfr. 6; porven 2 ppi. Bur. 50; porwo o. d. 8 ppi. VGL II U. 29; SML Kg. 122, B. 12 pr;; VML 4 g. ex. Kr. 3; MELL 4 g. ex. Egn. ind.; Landsfr. pr.; porwe 3 spk. SML Kg. 10 pr. porfte porpte 3 spti. SML Kk. 21, Kp. 10.3; VML Praef; Bur. 18, 144, 173 — wip’ porwa o. d. inf. Bj.R 9 pr.; SML B. 20.; 3 ppi. St.L Kg. 15.11; wip'r porf o. d. 3 spi. VGL II VS. 13; SML Kk. 3 (2g. M. 3; SML Conf; St.L 6 g. ex. G. 15.1. I Vidhemsprästens anteckningar har likväl ordet, de två gånger det fórekom- mer, oomljudt u: purwa: widp! purwu widp’ puruu 3 ppi. 19.1 (2 g.). I ett par urkunder är hvardera vokalisationen företrädd, nämligeni Upplandslagen — Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 225 porwa: porfwæ o. d. inf. V. 9.1; 3 ppi. 7 g. ex. Kk. 2.2; porff 3 spi. 14 g. ex. Kk. 6.s — wip porff 3 spi. Conf, Kk. 2.1, Kp. 9.2; wip porfwe wip porffwe 3 ppi. Kp. 9.2, V. 23 pr. purwa: purw 3 ppi. Kk. 4 pr.; purfpti 3 sptk. Pref. — samt i Hälsingelagen — borwa: porf 3 spi. V. 18 pr.; porffuum 1 ppi. Kk. 21.5; porwe 3 ppi. Kk. 4. Purwa: purwe 3 ppi. Kk. 2.2 — wip purfwe inf. I. 15. Jämför man nu den behandling af kort w, som här konstaterats inom de olika böj- ningskategorierna, med den motsvarande fornvästnordiska, skall man finna, att den väsentli- gen üfverensstämmer därmed. Dä den alternativt oomljudda vokalen hos den neutrala a-stam- men orf urf! 'lósóren' icke återfinnes i västnordiskan, innebär detta ingen afvikelse, eftersom ordet saknar motsvarighet därstädes och pà grund af sin betydelse med stor sannolikhet kan likställas med de alltid eller oftare än vanligt plurala fvn. örmul, brut och rud (s. 191). Lika litet utesluta kvinnonamnen på -borgh -burgh, pret. konj. [wlurpi, verbet morpa och 3 sing. pres. ind. porf, hvilka äro utan jämförlig fvn. motsvarighet, en likformig behandling af w öfver hela det nordiska spräkomrädet. Hos de förstnämnda beror väl den alternativa fränvaron af omljud pà ursprunglig, af egennamnet längre än af appellativet upprätthällen konsonantstams- böjning: jf. fvn. stud. Formerna [wjurpi för samnord. (och fvn.) yrd? och porf för samnord. (och fvn.) parf hafva framgätt ur utjämningar med de former af orden, som hade ljudlagsen- ligt u, resp. o — i det förra fallet pret. ind. plur., i det senare väl förnämligast infinitiven. Att ieke häller burgha burghan, oaktadt olikheten med fvn. borga borgan, làter sluta till nà- gon ljudlagsenlig eller analogisk differentiering af w- och o-ljudens fórdelning, füljer af det som ofvan sagts om de fórstnàmndas ursprung. En dylik differentiering — om ock endast en analogisk — förutsätta dàremot participen burghin, hurwin, Ww]urpin (: fvn. borginn, horfinn, ordinn). De äro bildade efter de particip af typen bund?n, som ljudlagsenligt tillkommo en del verb af samma klass. Samma analogibildning hafva vi visserligen (s. 209) anträffat äfven inom fornvästnordiskan, men blott hos ett enda verb (brugdum: brugdinn), som af den pà vokalen fóljande konsonanten särskildt nàra anknóts till en grupp af mónsterverb. Likvisst synas icke alla fsv. dialekter hafva deltagit i föränd- ringen. Átminstone fórekommer i Cod. AM 51 4:o af Smälandslagen samt alternativt i y. Västgötalagens kyrkobalk och i Magnus Erikssons landslag borghin, i Cod. Bureanus (jämte wurpwm wurpin) worbum: worpin, med o infördt äfven i pret. ind. plur. Med de sistnämnda kan den i fornvästnordiskan undantagsvis mótande bójningen vordum: vord?nn (s. 209) jämfô- ras. Det låter emellertid äfven tänka sig, att deras o beror på den ófvergàng af kort « till o framför r + dental konsonant, som omkr. 1350 vidtog i svenskan och hvará flere exempel ur Cod. Bureanus skola anfóras i det fóljande. Utjämningen af a-omljudsväxlingen hos verbet porwa har ock ófverhufvudtaget gått i annan riktning uti fornsvenskan än uti fornvästnordiskan. Medan denna sistnämnda i allmän- 1 Här och vid liknande sammanfattningar i det följande anfóras i regeln endast den normali- serade uppslagsformen af de olika orden: für substantiven nom. sing., für adjektiven och participen nom. sing. mask., für verben inf. — eventuellt 1 pers. sing. (l. plur.) ind. (l. konj) — och för de i sammansüttningar fórekommande orden deras uppslagsform som själfständiga. N:o 2. . 29 226 O. F. HULTMAN. het ersatt o genom u (s. 214), är i den förra tvärtom en generalisering af o regel; endast i ett fätal urkunder — Vidhemsprästens anteckningar samt (alternativt) Upplandslagen och Häl- singelagen — kommer en afvikande behandling till synes. Man tar väl ej fel, om man äter- för denna motsättning pä den omständigheten, att fornsvenskan i allmänhet utbytt de ljud- lagsenliga pres. ind. sing.-formerna parf parft mot nybildningarna porf porft (jf. ofvan), hvar- igenom stamformen med o här fått en ófvervikt, som den ej egde i fornvästnordiskan. — Blott en konsekvens af samma motsättning är den, som förefinnes mellan fsv. porft subst. och fvn. purft, fsv. porftugher och fvn. purftugr: de fornsvenska formerna hafva naturligtvis pävärkats af verbet, från hvilket de äro afledda. En ytterligare divergens i fördelningen af u och o har uppstått mellan fornvästnor- diskan och fornsvenskan genom en mot slutet af den senares àldre period dialektiskt inträdd öfvergäng u > o. Noreen konstaterar i Grundriss I! s. 478, pà grund af motsättningen à. fsv. smurpi, spurt etc. y. fsv. smordhe, sport etc. en sådan framför r + konsonant, och Kock inskränker i Arkiv IX s. 946 f. densamma till ställningen framför r + dental konsonant.! Härunder inbegripes visserligen ej rr; men ingenting synes förbjuda att göra det, hvar- igenom det i Cod. Bureanus mötande adjektivet por = fvn. purr finge sin förklaring. Just i denna urkund spåras nämligen, såsom man framdeles skall finna (jf. äfven det här ofvan om worpum worpin sagda), flerstädes den noreen-kockska ljudlagen. Frånser man de sekundära skiljaktigheter, för hvilka nu blifvit redogjordt, är fornsven- skans behandling af kort u inom de olika böjningskategorierna, i det fall att 7 + konsonant följer på vokalen, fullständigt den samma som fornvästnordiskan låtit det undergå såväl i detta fall som i andra. Efter den tidigare gifna utredningen innebär detta, att behandlingen varit just den vi kunna vänta oss, under förutsättning att a-omljud egt rum inom de gränser vi för västnordiskans vidkommande fastställt, och vid utjämning af en därigenom uppkommen växling 4:0 den oftast hörda stamformen generaliserats. Flere forskare hafva velat i de fornsvenska ord, där kort o efterföljes af r + konso- nant (eller r öfver hufvud), spåra en invärkan, af äldre datum än den hvarom nyss var fråga, af nämnda ljud på vokalen — antingen så, att en öfvergång skett, eller så, att vid valfrihet mellan en ljudlagsenlig och en analogisk form, den ena med u och den andra med o, den med o föredragits; se Rob. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XI. 2 s. 32 f.; Zetterberg, Bjärköar. ljud- o. böjn. lära s. 14; Bjórkman, Sv. landsm. XI. 5 s. 12; Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 527; Olson, Östgötal. ljudl. s. 42. Det torde nu vara klart, att man icke har anledning att för fornsvenskan mer än för fornvüstnordiskan antaga något sådant. Det är också icke en jämförelse mellan de bäda spräkens behandling af orden i frága, som kommit dessa forskare pà sádana tankar, utan en jàmfórelse mellan fornsvenskans behandling af desamma och af ord, dàr rotvokalen icke stär framför r. Men är mellan dem en motsättning för handen, har man otvifvelaktigt att pà det senare hället sóka den afvikelse frän den västnordiska behandlingen, som detta förutsätter. 1 Eller, som Kock själf uttrycker sig, framfór r, nür detta efterföljdes af en konsonant, som i nysv. rspr. sammansmält med 7 till ett supradentalt ljud. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 227 2. Ord med urnord. förbindelsen dentalt / + konsonant eíter rotvokalen. De maskulina a-stamssubstantiven — vär granskning gäller till en bórjan endast substantiven utan mellanvokal — visa i flertalet urkunder genomgäende w: bulster:! bulster bulst'r as. ÖGL 4 g. ex. Eps. 26; HL JE. 6 pr.; bulstra np. ÓGL G. 18. kulder 1 'topp, hjässa: kul as. St.L B. 22.s (3 g.). kulder 2 "barn af samma gifte etc^: kwlder o. d. ns. ÓGL 5 g. ex. G. 21; HL Æ. 12 pr; StL JE. 7 pr; kulli kulle ds. ÖGL 8 g. ex. A. 2 pr; DL G. 11.5; ÓGL fr. I JE. 8 pr, 1 (2 g.); kullenum ds. St.L ZE. 7 pr; kull o. d. as. ÖGL G. 21; SML B. 27.1; HL A. 12 pr; St.L Z. 7 pr; kulla np. ÖGL A. 8.5; St.L G. ind., Æ. 7 pr; ap. ÖGL G. ind., 23; ÖGL fr. I G. 93 — samkullenom ds. St.L Æ. 7 pr. — kullar arf as. SML ZE. ind. 2 rubr. — kulfiski watnum dp. HL V. 14 pr. — kullsuarf kull suarf n, as. ÖGL E. ind., 6 pr. (2 g.). Ulder: vllelunde ap. SD 3827 — Wllaui ns. SD 4554; wllerwis gs. VGL IV 16. I ett par urkunder — Vàstmannalagen och Lydekinus — förekomma såsom representanter för denna ordgrupp endast skrifningar med o: kolder 1: col] as. VML I. 1. kolder 2: coller ns. Lyd. 200 (2 g.); colle ds. VML A. 11 pr., 121 (2 g.); colle ap. Lyd. 200. Dels skrifningar med u, dels sådana med o förekomma i några handskrifter, nämligen i äldre Västgötalagen: bulster: bulster bulst’ as. Md. 11, G. 2 pr., 9.2. kolder 2: kolder o. d. ns. 5 g. ex. Md. 1.5; coll ds. A. 2.1; Kollum dp. A. 3.1; colle ap. A. 2.1; i yngre Västgötalagen-Bjärköarätten: bulster: bulster as. VGL II G. 2. kolder 2: kolder o. d. ns. VGL II 7 g. ex. Dr. 7; BjR 25 (2 g.); kolle colle ds. VGL II A. 2, Add. 11.:5 (2 g.); kollom o. d. dp. VGL II A. ind., 3, Add. 11.15; eolla colle ap. VGL II A. ind., 2 — kolle skipti kolleskipti n, as. VGL II 4 g. ex. Add. 11.16; i Upplandslagen: bulster: bulster as. A. 6 pr., 10 pr. kolder 2: koller ns. A. 12, 13; kollinum ds. A. 13; koll as. A. 12, 13; koller np. Æ. 13 — koller arff as. Æ. ind.; samt i Magnus Erikssons landslag: kulder 2: kulla np. Æ. 8 pr. — samkullenum ds. Æ. 8 pr. kolder 2: kolder ns. A. 8 pr.; kollenum ds. Æ. 8 pr; koll as. Æ. 8 pr.; kolle np. G. ind. Orden wider kolder 2 "barn af samma gifte etc.” och Ulder äro likväl icke fullt vitt- nesgilla i fräga om de mask. a-stammarnas behandling af «, pà den grund att det fórra san- ! Exemplen pà o-formen af ordet anfóras icke i detta afsnitt, utan under ,Ord med urnord. förbindelsen kakuminalt / + kons. efter rotvokalen*. Ehuru detta i allmänhet torde vara be- fogadt, är det icke omöjligt, att nàmnda exempel till nägon del representera en form med den- ALU (JR CSN 8 N:o 2. 228 O. F. HULTMAN. nolikt ursprungligen är en z- eller u-stam (jf. sammansättningen kullar arf kollar arf), det se- nare med säkerhet en gammal u-stam (jf. s. 185). Ocksä de neutrala a-stamssubstantiven förete i de flesta urkunder genom- gående u: gull: gull o. d. n, as. ÓGL 5 g. ex. G. 1; UL 4 g. ex. A. 3 pr.; SML 4 g. ex. Æ.21; VML 4 g. ex. Æ. 3; HL Kp. 1; MELL 11 g. ex. Egn. 9; SEL 9 g. ex. I. 5 pr; SD 4069 9 g. ex. 568; gulz gs. VGL I fr. A. 92; gulli gulle ds. UL Kp. ind; SML Kp. 12; VML Æ. 124, Kp. ind; HL Kp. ind; MELL Kp. 2.1; St.L Kp. 2.1; Birg. Aut. 179 — fingergull ns. SML G. 6 — gulbraadz as. DN 6:278 — gulgierning gulig’ning ds. UL Kp. 1.1; VML Kp. 1: — gulringa ap. DN 6:278 — gulrent asn. SD 4069:563 (2 g.) — gullsmiper o. d. ns. UL Kp. lpr,:; SML Kp. 1» (2 g); VML Kp. 1 pr, 1; HL Kp. 1; MELL Kp. 2: (8 g); St.L Kp. 2.1; gullsmipi gulsmidhi ds. SML Kp. 1.55 MELL Kp. 2 pr., 2; St.L Kp. 2 pr., 2; gullsmipinum ds. SML Kp. 1.1; gullsmipin as. MELL Kp. 22. huld: huld n, as. ÖGL Vap. 19, 93 pr; UL M. 32.1; HL V. 8.1; huldi hulde ds. UL 5 g. ex. M. 22; SML M. 2. hult: Asmopabopahult ns. SD 4554 — mioahult gs. Sm.L fr. 1 — Myklahult ns. SD 4554 — osterhult as. BYH 31. trull: trull kona ns. ÖGL B. 22; trulkonu as. St.L R. 31.1. Men i Lydekinus och Sv. Dipl. 3810 hafva dessa ord, hvilka visserligen här före- trädas blott af enstaka exempel, i stället o: hold: hold as. Lyd. 216. holt: swansyoholt as. SD 3810. Och i ätskilliga urkunder är hvardera vokalisationen representerad. Man finner i äldre Västgötalagen: gull: gull as. I. 6.1; gulz gullz gs. A. 22, G. 1 — gullfingrini as. R. 2. hold: hold as. R. 9 pr. — troll: trols gs. R. 5.5; i yngre Västgötalagen-Bjärköarätten: gull: gull as. VGL II I. ind., 14; gulz gs. VGL II A. 31, G. 1 — gul fingrine as. VGL II R. 2 — huld: huld as. VGL II R. 20; huldi ds. Bj.R 12.2. hold: holdi ds. Bj.R 12.2 — troll: trolzham ds. VGL II R. 9 — trolkono as. Bj.R 21 pr.; i Vidhemsprástens anteckningar: gull: gull as. 16; gulz gs. 16. holt: byrsuholt ns. 11.1 — hasmerholt ns. 111 — sande holt ns. 11.1 — skipinde. holt (9: skipuide h.) ns. 111; i Smälandslagen: huld: huld ns. 17 pr. holt: mioaholt gs. 1; samt i Cod. Bureanus: gull: gul n, as. 15 g. ex. 18; ds. 206, 420, 503; gullet as. 189; gulle ds. 152 (2 g.) — gul gryto as. 420 (2 g.) — gulgupa ap. 504 — gulhornom dp. 526 — gulerono as. 491 — gul- ringen as. 512 — gulstavum dp. 7 — gulveps klepe ap. 54 — gulvæfiom dp. 491 — gul orom dp. 420 — huld: huld as, 493, 504, 530. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 229 goll: golkrono as. 11. Något osäkert är det, om alla exemplen på troll höra hit; detta kan nämligen äfven motsvara fvn. troll. Blott en enda hithörande 9-stam är representerad i den äldre fsv. litteraturen — dels i Cod. Bureanus, där den har rotvokalen wu: muld: muld ds. 55; as. 4 g. ex. 141; mulden ns. 130; muldene ds. 141; muldena as. 142; dels i Hàlsingelagen, där dess rotvokal àr o: mold: moldran as. V. 3 (2 g.). Också af de maskulina ©-stammarna kommer här endast en i fråga, med uw: sulter: sult ds. VGL I FB. 6 pr. I de två ord, som inom ifrågavarande ordkategori företräda de feminina ?-stam- marna, àr rotvokalen likaledes w: skuld: skuld o..d. n, d, as. VGL I 5 g. ex. R. 7 pr.!; VGL II 15 g. ex. R. ind.; VGL IV 12, 191; ÖGL 7 g. ex. Kr. 51; SML Kk. 2 pr; HL Praef, M. 1.2; Sm.L 51; MELL 20 g. ex. Kg. 8; St.L 31 g. ex. Kg. 16.5; Lyd. 188, 205, 206; Sm.L fr. 5.1, s; Kon.N 5 g. ex. 605; Kopparb. 636; ME afs. 246 (2 g.; Kalm. 270 (2 g.); Utlànd. 369 (2 g.); Finl. 456; BoJ 10 g. ex. 4; SD 4069:562, 567, 568; SD 4464; SD 4470; FH 5 (8 g.); DIGA; DN 1:408; DN 6:278 (6 g.); Bur. 22 g. ex. 25; Birg. Aut. 183; gs. VGL II R. 16, Add. 2.10; Lyd. 191; skulden seul- len ns. VGL II R. 16, I. 14; Lyd. 189; skuldena o. d. as. VGL II R. 16 (2 g.), Add. 2.19; Lyd. 188, 191; skuldir o. d. n, ap. VGL II A. 8, 26; VGL II K. 65, 73 pr; VGL IV 201; MELL B. 244; Lyd. 200; Skuldum dp. VGL I A. 213; VGL II A. 30; VGL I fr. A. 91.3 — kyrkiu seuldir kirkyuskuld’ ap. VGL II K. 61; Lyd. 185 — landskuld as. MELL Egn. ind., 31 — paska skuld as. ÖGL Kr. ind. — synda skuld as. Bur. 138 — orskuld as. MELL DrVl. ind. — skuld arff as. UL Æ. ind. stuld: stuld ds. ÖGL Vap. 33 pr. Hos de maskulina an-stammarna möter oftast u: bulli: bulla ds. ÓGL Dr. 18 pr. kulli 1 'kulle: rwmskullum dp. BYH 81 (2 g.). kulli 2 "barn af en kull”: samkullar sam kullar np. SML A. 2 pr. (2 g.) — sunderkullar sunder kullar np. SML AE. 2 pr. (2 g.). Men Vidhemsprästens anteckningar innehålla exempel på såväl « som o hos en mask. an-stam: kulli 1: kzndculle ns. 11.2. kolli 1: colle ds. 14 (3 g.). Till de ord, som representera urnordiska bildningar med mellanvokal, hóra fórst och främst ett par afledningar af trull troll. Liksom grundordet (jf. s. 228) uppträda de i en del urkunder med u — trulldomber: írulldomber ns. ÓGL Vap. 31a; trulldom truldom d, as. ÖGL Vap. ind.; DL Kr. 11 (2 g); MELL Hg. ind, 5; St.L H. ind. 4; trulldoma ap. ÖGL Kr. 13.3 — trull- doms mal np. ÓGL R. 17 — ! I VGL I Ou står sculd felaktigt för skiold 1. dyl. N:o 2. 230 O. F. HurLTMAN. i andra med o — nämligen i äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagen samt Smälandslagen: trolldomber: trolldomb’r ns. Sm.L 13.7; troldom ds. VGL II Add. 5.2 — trolldoms abyr- thence as. Sm.L 13.7. trollskaper: trolskap as. VGL I p. 5.2; VGL II p. 33. Cod. Bureanus har dels u, dels o: trulldomber: truldom d, as. 4 g. ex. 414 — truldoms listom dp. 494. trolldomber: troldom as. 506, 514 — troldoms makt ds. 505. I formerna med o är likväl detta tvetydigt: liksom i troll kan det fortsätta äldre o. Äfven ett substantiv med osynkoperad mellanvokal — a, tidigare afväxlande u och a — hör hit; det visar städse rotvokalen «: fullnaper: fulnaper ns. ÖGL G. 16 pr; fullnapa fulnapa gs. ÖGL G. 16 pr., 26; MELL G. 24 pr., 1; ÓGL fr. I G. 26; fullnap o. d. as. ÓGL G. 27, Æ. 26, B. 97; UL Kk. 14.s, Kg. 10.2, 5; VML Kr. 16; Sm.L 12 pr; MELL B. 26.5; ÖGL fr. I G. 27; BYH 31 — gipta fulnap gifta fulnat as. ÖGL B. 91 (2 g.). Hvad adjektiven utan mellanvokal angär, finna vi hos a-stammarna i regeln «: fulder: fulder o. d. nsm. VGL II 4 g. ex. R. 20; ÖGL 4 g. ex. Eps. 32; SML 9 g. ex. Kg. 10 pr; MELL 7 g. ex. Kg. 26; St.L R. 4; DD 37; fulz fulzs gsm, n. ÓGL Vap. 6 pr. (2 g.), Æ. 81; SML bg. 5 pr; DL pg. 9; fullum fullom dsm. Bj.R 11.5; ÖGL 5 g. ex. G. 11.15 SML 6 g. ex. Kg. 11 pr; HL, Kk. 21», V. 15; MELL A. 111, Egn. 363; ÓGL fr. I JE. 8.15 dpm, f, n. VGL II 8 g. ex. O. 1.12; Bj.R 122, 31, 32.2; ÓGL 28 g. ex. Kr. 82; SML 15 g. ex: Kk. 18 pr; DL 7 g. ex. Kr. 93; HL Æ. 4, M. lu; MELL 28 g. ex. Kg. 10; St.L 12 g. ex. Kg. 9; Lyd. 198, 201; SD 4034 a); SD 4069:566; VFFÄ 88; fullan fullen asm. VGL II 4 g. ex. b. ind; ÓGL 7 g. ex. Vap. ind; SML 10 g. ex. Kg. 10 pr; SML Conf. (9g); HL 4 g. ex. Æ. 12; MELL G. 3, Egn. 34 pr; St.L 4 g. ex. G. 3 pr; Lyd. 215; Landsfr. 6; Kon. N 606; BoJ 5!; SD 4176; SD 4554; fuller npm. SML I. 4 pr; fulla fulle apm. VGL II Add. 11.; St.L Kp. 20 pr.; full o. d. nsf. VGL II 4 g. ex. p. 8; ÓGL Vap. 19, 21 pr; SML Kk. 12 pr, B. 13.1; HL 7E. 161; MELL Kg. 38; Lyd. 192, 213; asf. BoJ 5; n, apn. SML 5 g. ex. Kk. 11; DL B. 11; MELL Kg. 11 pr, Egn. lu; St.L 5 g. ex. Æ. 10 pr; Kopparb. 688; SD 4470; FH 5; fuldre fuldre gsf. VGL II Dr. 19; Lyd. 215; fuldre fuldre dsf. VGL II p. 17; SML 6 g. ex. B. 19.2; MELL B. 33.2; fulli fulle dsf. ÖGL A. 19; SML 4 g. ex. B. 19.2; SML Add. 14; MELL DrVl. 40; St.L Eds. 22; Lyd. 209; ME afs. 246; fulla o. d. asf. VGL II p. 6, FB. 84, Add. 3»; Bj.R 8 pr; ÖGL 12 g. ex. Kr. 11; SML 10 g. ex. Kk. 43; DL Kg. 2.5; HL Kg. 2.2; MELL Kg. 5.9, SV. ind., 9; St.L 10 g. ex. A. 11; Lyd. 5 g. ex. 183; Kopparb. 639 (3 g.); Kalm. 270; BoJ 3; SD 4069: 562, 567; DN 6:278; fullar o. d. n, apf. VGL II 8 g. ex. p. ind; ÓGL R. bi; SML 6 g. ex Kp. 10 pr; MELL Æ. 17.1, DrVl 19; StL B. 20 pr, SVl. 1a; ÓGL fr. II R. 5.1; Lyd. 215; fuldra gpf, n. MELL A. 20, bg. 22; fult o. d. n, asn. VGL II G. 2, M. 3, Add. 11.1; Bj.R 12 pr; ÖGL 18 g. ex. Vap. 6.2; SML 15 g. ex. Kg. 103; SML Add. 6,9; DL 7 g. ex. B. 6 pr; HL 7 g. ex. Kk. 2 pr; MELL 10 g. ex. A. 8 pr; St.L 20 g. ex. Kg. 11.1; ÓGL fr. II R. 5 pr; Lyd. 4 g. ex. 198; SML fr. B. 7.2;- Sm.L fr. 134; Kon.N 606; ! Fôr ack. sing. fem. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 231 Kopparb. 5 g. ex. 637; Norb. 135, 137; SD 3827; SD 4069: 563 (2 g.), 567; SD 4275; SD 4982; SD 4375; SD 4464; SD 4536; DN 7:280 (2 g.); fullu o. d-4dsn. ÖGL B. 17 pr; SML optime DB" OMpr lo MES pr; MELLE 5 sex HI SDT St Are, ex G. 15 prs BoJ 3; fulla gpn. St.L JE. 17 pr.; fullare komp. apn. DD 283 — drafuels fulder drauels ful- der nsm. ÓGL B. 6.1, 23 — iam fulla asf. ÖGL G. 16 pr. — kuipa fullum quipafullum dsm. ÓGL R. 20; ÓGL fr. II R. 20 — fulborda inf. Kalm. 269 — fulbygd’r nsm. SD 4069:562 — fulbyr ns. VGL II I. 36; full byer ful byer gs. VGL II I. ind., 36 (2 g.) — fulfolghia inf. Norb. 135 — fulforde 3 spti. SML Conf; fulfort asn. ME afs. 247 — fulgerpe bondor np. HL Kk. 12 — fulkoma o. d. inf. SD 4069: 562, 564, 568 — fulkumilse fulkomilse as. SD 4069: 566, 568 — fulkomplikar’ adv. komp. Norb. 140 — fulkumna o. d. inf. MELL Kg. 6.2; St.L Kg. ind; Kalm. 269; fulkompnas inf. St.L Kp. 346; fulkummapar nsm. Birg. Aut. 185; fulkumnat ful- kommat asn. DL pj. 1.5 MELL Kg. 32 — fulsare ful sari as. St.L Eds. 2, 17, 18; Lyd. 215 — full suini ns. ÓGL B. 41 pr. — fullseri o. d. n, d, as. VGL II Add. 7.15; Bj.R 142; ÓGL 15 g. ex. Kr. 30 pr; SML 8 g. ex. M. 1; HL M. 1 pr, 141, 3; MELL 10 g. ex. Eps. 2; St.L 8 g. ex. SVl. ind; n, ap. VGL II Add. 3 pr; MELL SVI. 5, SVp. 1.1; St.L SVd. 1; fullseris gs. ÓGL Vap. 6. — fultipe adj. HL M. 2 pr. — fulwirpi o. d. n, as. VGL II Add. 2.10 (3 g.); Lyd. 191 (2 g.), 192. hulder: hulder nsm. MELL pg. 1; Kalm. 269; hullan hullen asm. SML Add. 1.3, 5; MELL 5 g. ex. Kg. 5.5; hulle npm. SML Add. 1.5; MELL Kg. 6.5; Kalm. 269; hult asn. DN 6:278. I en del handskrifter förekommer emellertid hos dessa adjektiv såväl u som o. ÄI- dre Västgötalagen innehäller fulder: fulder fulper nsm. R. 9 pr., p. 3 pr; fulz gsm. I. 15.1; full nsf. R. 8 pr.; npn. FS. 3; fuller apf. b. 1; fult nsn. FS. 3 — fullbyr ns. I. 153; fullbyer gs. I. 151 — fulkomen nsm. R. 2 — fulseri ns. S. 1 (2 g) — hulder: hull n, apn. 4 g. ex. Md. 1.2. holder: hollen asm. p. 14; holl hol n, apn. 19 g. ex. K. 12.2; yngre Västgötalagens kyrkobalk fulder: fulla asf. 53 (2 g.); gpf. 72.5; fult asn. 22, 48; ful npn. 723. holder: hollan asm. 3, 25; Vidhemsprästens anteckningar fulder: Fulder nsm. 18.3; fullen asm. 18.s; fulle asf. 19.5; fullum dpf, n. 6, 9 — ful- komed nsf. 16 — fulkomelse ds. 12 — fulkomen fulkomen n, asm. 14, 20.3 — fulkomnet asn. 12. holder: hol apn. 18.2, 13; Upplandslagen fulder: fulder nsm. M. 44.1, I. 10, b. 5.7; fullum dsm. A. 11.2, M. 51.2; dpm, f, n. 14 g. ex. Kk. 2 pr; fullen asm. 7 g. ex. Conf; fulle apm. Kp. 9 pr (3 g.); full nsf. Æ. 4; n, apn. Kk. 1.2, 14 pr, M. 112; full dsf. M. 38; fulle asf. 6 g. ex. Kk. 8 pr; gpf, n. M. 824, p. 7.6; fuldre gpf, n. 5 g. ex. Æ. 25 pr.; fuller fulle apf. 4 g. ex. Kk. 146; fult fullt n, asn. 31 g. ex. Kk. 14 pr; fullu dsn. ZE. 18, I. 8 pr, V. 13.1 — fulforpi 3 spti. Conf. — fullseri n, d, as. 10 g. ex. M. 91; fullseris gs. M. 23 pr. (2 g.); fullsærin ap. M. 29.1. folder: follen asm. A. 81; N:o 2. 232 O. F. HuLTMAN. Västmannalagen fulder: fulld' fulldr nsm. I. 15 pr., p. 13; fullan asm. Kr. 6.6, A. 1.2, I. 17; fulla apm. Kp. 12 pr. (8 g.); full nsf. A. 7.1; fulla asf. 4 g. ex. Kr. 7 pr; apf. Kr. 16, B. 14.9; fuldra fulldra gpf, n. 5 g. ex. JE. 20 pr; fullom dpf, n. 10 g. ex. Kr. 18 pr.; fult fullt n, asn. 19 g. ex. Kr. 13 pr; fullo dsn. I. 3 pr; full n, apn. 7 g. ex. Kr. 11 — fullkyniapær nsm. Kp. 3 — fullsere n, as. Kr. 242, M. 18, 19; fulseris gs. M. 21 pr. folder: follan asm. A. 8.1, M. 26.10; Cod. Bureanus fulder: fullan asm. 183, 532; fulla asf. 4 g. ex. 24; fult asn. 7 g. ex. 72; fullom dpn. 173; ful apn. 79 — diefla fuldar nsm. 196, 511 — dygpafuldar nsm. 209; dygpa fullan asm. 194; dygpa fullom dpn. 182 — flerpa fult nsn. 186 — fryghpafuldar nsm. 523 — feghrinda fuldar nsm. 101 — harms fuldar harmsfuldar nsm. 504, 515 — tamharmsful nsf. 504 — synda fuldar nsm. 130 — vndarsfuldar nsm. 520; undersfulle npm. 14 — fulfora 3 ppi. 100; fulfores 3 spk. 16 — fulkuma inf. 185; fulkumin nsm. 208; npn. 183 — fulkumleka fulcomleka adv. 6 g. ex. 6 — fulkomnape fulcomnape 3'spti. 135, 152; fulcomnopo fulcomnapo 3 ppti. 129, 150; fuleumnap nsf. 183 — ful sele npm. 50 — fulemna adj. 417 — hulder: hulla apm. 129. folder: foleoma inf. 18; folkomin nsm. 61 — 2amfolcomne npm. 194. Ett -stamsadjektiv visar rotvokalen u: skulder: skuldaster skuldester superl. nsm. ÖGL A. 31; UL A. 7.3. Då emellertid u här måste vara efter 7-synkopen och -omljudet infördt ur subst. skuld, ega dessa former intet vitsord i frága om adjektivens eget förhällande till a-omljudet. Hos de indeklinabla adjektiven på - och -a möter i flertalet urkunder w: -kulli: samkulle St.L A. 7 pr. (2 g) — sunderkulle swnderkulle St.L Æ. 7 pr. (2g.), 2. -kulla: samkulla sam kulla ÖGL 6 g. ex. G. 13; HL A. 12 pr. (2 g); St.L A. ind; ÖGL fr. I G. 21.1, 28 — sunderkulla o. d. ÓGL 10 g. ex. G. ind; DL G. 11 (4 g); HL Æ. 12 pr. (2 g.); St.L E. ind; ÖGL fr. I G. 211 (2 g.), 28. Men äfven o förekommer hos dessa ord, i yngre Västgötalagen, Upplandslagen och Västmannalagen: | -kolli: samkolli UL A. 18 (3 g.) — sunder kolli sund’r kolli UL 4 g. ex. A. 13. -kolla: samkolle VGL II Add. 8; UL A. 16.1, Add. 7 — sunder colla o. d. VGL II Add. 8 (2 g); UL A. 16.1, Add. 7; VML X. 11 pr. (2 g.). Dessutom visar sig o jämte w i Magnus Erikssons landslag: -kulli: samkulle Æ.8 pr. — synderkulle synderkull (9: -kulle; er följer) Æ. 8 pr., 1 (2 g.) — -kulla: samkulla A. 8 pr. — synderkulla Æ. 8 pr. -kolla: samkolla 7E. ind. — synder kolla Æ. ind. Det enda adjektivet med mellanvokal, en wga-afledning, har rotvokalen w: skuldugher: skuldugher skullugher nsm. VGL IV 19.1; UL Kk. 6.5; skuldughir npm. UL Kk. 6.7. , Det enda adverbet företer, framför en stafvelse med 2 (e), likaledes rotvokalen u: fullilika: fulliliee fullelica VGL I Br. 1; DD 283. Här föreligger pätagligen en nybildning fràn en längt senare period àn a-omljudets. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 233 Med 2 uppträder städse också den enda representanten för de starka verben, pret. part. af ett afljudande sådant af klass III: guldin: guldin nsm. VGL I p. 13; VGL II p. 46; gulna apm. SML pg. 6 pr.; guldin 0. d. nsf. Lyd. 189; SD 4069:562; n, apn. UL A. 25 pr, I. 15 pr. (2 g.); SML A. 5 pr; VML Æ. 20 pr. I. 15 pr; HL Kk. 51; MELL A. 20; St.L Æ. 17 pr: SD 4069:567 (9 g.); guldna asf. MELL Egn. ind. 31 pr; St.L DrVl. 11 pr; guldit o. d. n, asn. VGL II K. 65, 70; UL 14 g. ex. A. 25.1; SML 7 g. ex. A. 5 pr; DL B. 22.2; VML 6 g. ex. A. 122; HL p. 81; MELL 4 g. ex. Kg. 23.6; St.L Kg. 11 pr., DrVl. 11 pr.; Lyd. 186, 187; SD 3702 — ater guldit 0. d. n, asn. ÓGL Vap. 3931 (2 g.), Vins. 6.5; SML B. 5.4 — at gulde 3 sptk. ÓGL B. 151 — gieldgulne npm. St.L I. 61; Geld guldit nsn. VGL II Add. 2.6 — ogullne dsf. SML I. 11.5; ogullith asn. SML AE. 5 pr; ogullin npn. SML I. 11.2 — ut guldin nsm. VGL I Br. 1. Hos ett par efter fórsta svaga konjugationen gäende verb àr rotvokalen alltid w: fulla: fulla inf. ÖGL 4 g. ex. G. 13; SML I. 181 (2 g); MELL G. 18 pr, bg. 18 pr; fullæs inf. UL M. 4; fullar 3 spi. VGL II Add. 13.1; SML I. 123; MELL pj. 19; fullas 3 spi. ÓGL G. ind. (2 g); fulli fulle 3 spk. VGL I G. 7; ÖGL 7 g. ex. Vap. 3.1; SML pg. 4 pr; DL 4 g. ex. B. 381; MELL 4 g. ex. G. 4; fullis 3 spk. MELL G. 24.1; fulledhi 3 spti. VGL IV 16; fullap' nsm. SML pg. 2 pr; fullat fullet n, asn. UL Conf; SML Kp. 44, M. 251; SML Conf; VML M. 214, 24 pr. 25.8 — ater fulla inf. ÓGL ZE. 12. (2 g.) — vp fulle inf. MELL B. 24.5; up fullat asn. ÓGL B. 8.3. | skulda: skuldar skulder 3 spi. ÖGL B. 28 pr; St.L Kg. 20.1, Thj. ind; sculde 3 ppi. ME afs. 245 — forskulda forsculde inf. Kalm. 270; Utländ. Pret. ind. och pret. part. af verbet valda förete, också de, genomgående w: [w]ulti [wjullit: wit wlte 1 spti. VGL I p. 7 pr; VGL II p. 35; 2, 3 spti. ÖGL 5 g. ex. ES. 16.2; SML B. 5.4, bg. 5 pr: ÖGL fr. II ES. 16.2, R. 8 pr., 23 pr.; vit? 3 spti. SML Kk. 6; wltu 3 ppti. ÖGL Kr. 18 pr.; wllit asn. VGL II p. 35. Ett af preteritopresentierna, skula, hvars pret. ind. och konj. hóra hit, har i de allra flesta urkunder w i dessa former: skuldi: skuldi o. d. 1, 3 spti. VGL I Md. 12, I. 14, FB. 10 pr; VGL II U. 23; VGL IV 4 g. ex. 15; ÓGL 16 g. ex. Kr. LRU MIO MEME RD TN SSMO exT Kp SML Conf; DL Kr. 133: (2 g), G. 31; HL Æ. 16 pr; Sm.L 133 (3 g); MELL B. 274, Kp. 8; St.L 4 g. ex. G. 10.2; ÖGL fr. II 4 g. ex. R. 3.2; Sm.L fr. 13.5 (8 g.); Kopparb. 636; FH 5; DD.37; DN 6:278 (2 g); Bur. 17 g. ex. 6; Birg. Aut. 182; 1, 2; 3 sptk. VGL IT 7 g. ex. DIS VO LAVE) OG Dr: 23; Vap« Ppr, RE 6.2, Ub Conf, Kg. 124, 1:2» prz SML bgutexEm Ge EDEN NV IG pr; MED PI 307 SEES MO Thj- 50 SMI Ar. B2 Öd; Finl. 456; DN 6:278; Bur. 11 g. ex. 19; Birg. Aut. 181; 3 pptk. SML I. 3; skuldom sculdom 1 ppti. Finl. 455; 1 pptk. Bur. 74; skuldu o. d. 8 ppti. VGL IV 19.5; ÓGL Eps. 17, ES. 8, B. 14; UL Kp. 93; SML B. 92, 24 pr; MELL Egn. 12, bg. 16, pj. 20; Kopparb. 636; Bur. 5, 515, 520; Birg. Aut. 178, 180; seulden 1 pptk. Kalm. 269 (2 g.). i I Västmannalagen har det emellertid dels u, dels o: skuldi: sculd? 3 spti. Kp. 10. skoldi: scoldi scolde 1, 3 spti. Æ. 10.1, Kp. 12.3; 3 sptk. I. 2.. Enhvar, som genomgått denna redogörelse för den äldre fornsvenskans behandling af N:o 2. 30 234 O. F. HurTMAN. urgerm. w i det fall att det efterföljdes af dentalt ! + konsonant, och därunder dragit sig till minnes behandlingen af samma ljud i fornvästnordiskan, har sákert lagt märke till en starkt framtrádande olikhet dem emellan. I fornvästnordiskan visade inom en del bójningskatego- rier de ord, som fran bórjan hórt dit, ej stätt under inflytande af andra ord och varit mot- tagliga för a-omljud, regelbundet o för urgerm. w; det var fallet inom de mask. a-stamssub- stantiven, de neutrala a-stamssubstantiven, så vidt de ej varit pluralia tantum, o-stamssub- stantiven, de vanliga mask. an-stamssubstantiven, a-stamsadjektiven samt verben af första och fjärde svaga konjugationerna. Men i den äldre fornsvenskan hafva dessa samma ord, till den del de tillhóra den här afhandlade gruppen med dent. / + kons. efter rotvokalen, oftast i dess stàlle w. Infór detta sakfürhällande torde en del forskare gifva sig till freds med en hänvisning pà de former inom resp. bójningssystem, hvilkas àndelsevokal sannolikt icke framkallat nàgot a-omljud, och en fórklaring, att vàxlingen w:o hàr utjàmnats i motsatt riktning mot i väst- nordiskan. Att inom en bójningskategori en dialekt làtit utjämning i nâgon viss riktning inträda, utesluter enligt deras tanke icke, att i en annan dialekt en konträr utjämning kun- nat ega rum. Om härmed menas, att ur alldeles samma förutsättningar — samma afgränsning af växlingen inom flexionssystemet och samma relativa frekvens af dettas former — kunnat framgà motsatta utjämningar, àr en dylik äsikt afgjordt falsk. Huru sker en utjämning? Jo sä, att i stället för en mera oregelbunden form bildas en mera regelbunden, af individer, som icke kànna den fórra eller i hvilkas medvetande den fórdunklats; att detta pà spontan nybildning beroende bruk af den senare formen, hvilket i och für sig skulle städse förbli begränsadt till samma ringa procent af individer, framkallar en pà tradition baserad an- vändning däraf, som under tidernas lopp, allt efter som flere individer pà grund af nybildning användt formen, är i ständig tillvàxt; att den àldre formens undanträngande genom den nyare päskyndas af att de individer, som pà grund af tradition känna hvardera, i allmänhet föredraga den senare, mera regelbundna. Den yttersta grunden till en utjämning àr sälunda undantagslóst bristande kànnedom om den i spräket förefintliga formen. Häraf följer, att vid hvarje utjämning inom ett flexionssystem den form eller formgrupp, som har de minsta ut- sikterna att uppmärksammas och bevaras i minnet, d. v. s. den i talet minst ofta förekom- mande, med naturnödvändighet blir den som dukar under. Men detta innebàr klarligen, att motsatta utjämningar af samma växling àro tànkbara endast i det fall, att de yttre omstän- digheter, under hvilka de inträdt, undergätt en differentiering, genom ingripandet af en ljudlag eller en analogibildning eller genom fórskjutning af vissa formers funktioner och i samman- hang därmed af deras relativa frekvens. Man skall kanske medgifva, att det fürhäller sig sà. Men om vi vilja omsätta denna teoretiska sanning i den praktiska regeln, att man icke utan vidare fär antaga motsatta utjämningar af samma växling, skall det säkert pà mänga häll väcka opposition. Man torde invànda, att de skilda formernas relativa frekvens àr nägonting sà variabelt och svärätkom- list för vär jakttagelse, att vi icke kunna pästä, att hvad som gäller för det ena ordet eller den ena dialekten, äfven gäller för det andra ordet, den andra dialekten. Nej, alltid kunna vi det nog icke. Vi kunna icke göra det, dà det är trága blott om enskilda ord i samma Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. . 23 eller olika dialekter och de motsatta formgrupperna synas väga något så när jämnt. Vi kunna icke häller göra det, om det är fråga om en hel böjningskategori, och talrika exempel på utjämning i hvardera riktningen faktiskt finnas i en dialekt. Också här hafva de differen- tierade formerna befunnit sig så att säga i labil jämnvikt, hvarvid ett ringa, af oberäkneliga tillfälligheter beroende plus på någondera sidan kunnat gifva utslaget. Men det finnes andra fall, där de olika orden eller dialekterna med så stor sannolikhet kunna förmodas erbjudit samma förutsättningar för utjämningen, att vi ej ha rätt att bygga på blotta möjligheten af ett motsatt förhållande. Ett sådant fall är det, då den ena af de båda motställda form- grupperna omfattar de ojämförligt flesta och de veterligen oftast använda formerna, den andra ett fåtal mera sällan använda. Ett annat fall, då utjämningen inom resp. böjningskategori uti en dialekt allmänt skett i en viss riktning. Också här måste den ena formgruppen haft en deciderad öfvervikt öfver den andra. För dessa båda fall kan och bör den metodiska re- geln uppställas, att antagandet af konträra utjämningar icke är berättigadt, därest ej några speciella omständigheter kunna angifvas, hvilka framkallat en afvikelse från den likformiga behandling man väntar. Hvad nu beträffar fornsvenskans former med w framför dent. / + kons. inom böjnings- kategorier, i hvilka västnordiskan regelbundet upphäft a-omljudsväxlingen w:o genom genera- lisering af o, så har ingen sådan afvikelse i utjämningens förutsättningar blifvit påvisad, som här kunnat gifva densamma en anhan riktning. Och om det vore äfventyrligt att utan påvi- sande af en dylik antaga utjämning till förmån för u af växlingen w:o, ifall orden i fråga tillhörde en enda flexionskategori, så är ett sådant antagande mångfaldt äfventyrligare, då de tillhöra en mängd olika kategorier, med inbördes vidt skilda förutsättningar för ut- jämningen. Å andra sidan får det väl fastslås som regel, att om en form kan utan någon som hälst svårighet uppfattas som en direkt fortsättning af urformen, denna uppfattning är att föredraga framför hvarje annan. I fråga om de här behandlade fornsvenska formerna är en sådan möjlighet onekligen för handen. Det kan därför icke bli föremål för någon tvekan, i hvilken omständighet man har att söka grunden till deras olikhet med de västnordiska for- merna. I fornsvenskan — åtminstone i en del af dess dialekter — fortsättes ur- germ. kort w i ställning framför dentalt ! + konsonant, äfven om nästa staf- velse innehållit a-omljud värkande ändelsevokal, ljudlagsenligt af u. Vi kunna tänka oss detta antingen så, att u i nämnda ställning alls ej varit mottagligt för a-omljud, eller så, att det först undergått sådant och sedan genom en yngre öfvergång återfått sin ur- sprungliga kvalitet. Det förra alternativet har framom det senare företrädet af större enkel- het. Den, som i a-omljudet ser en urgermansk företeelse, är naturligtvis hänvisad blott till det senare; men antages, såsom här ofvan skett, omljudet vara af yngre datum, ter sig sa- ken annorlunda. Väl innebär äfven i så fall det förra alternativet, att differentieringen från västnordiskan skett mycket tidigt. Men för den period, som plägar kallas den urnordiska, låter det sig dock med långt större sannolikhet tänkas, än för den urgermanska, att enstaka dialektolikheter redan kunnat uppkomma inom den nordiska tungan. Det gifves därför egent- ligen ingenting som hindrar att formulera regeln sålunda, att u åtminstone i vissa fornsvenska dialekter icke undergätt a-omljud, ifall det efterföljdes af dent. / + konsonant. N:o 2. 236 O. F. HULTMAN. Tanken, att den ifrågavarande afvikelsen från västnordiskan grundar sig på ljudlags- enlig differentiering, uttalades fórst, ehuru med stor tvekan, af Rob. Larsson i Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 82; i bestämdare form af Hultman i Östsv. dial. $ 1.s not 1. Sedermera har den aksepterats af bl. a. Noreen, i Aschw. gr. $ 111. 2. Härvid hafva alla uppfattat vàst- nordiskans o som det ursprungligare, üstnordiskans u som sekundärt. Kock, som i Arkiv IX s. 244 ff. också tillskref det dentala /ljudets inflytande att orden i fråga vanligen hafva u i fornsvenskan, ansåg emellertid någon ljudlag icke föreligga. Endast en tendens att vid val- frihet mellan en form med « och en annan med o — den ena ljudlagsenlig och den andra analogisk — föredraga u-formen, ifall vokalen efterföljdes af nämnda konsonant, skulle gjort sig gällande i fornsvenskan. På visst sätt sökte alltså Kock tillgodose det metodiska krafvet på angifvande af en speciell orsak till den abnorma riktning, i hvilken utjämningen skulle gått. Men det kan ifrågasättas, huruvida processer sådana som den af honom antydda alls förekomma i spräklifvet. I ingen händelse har någon valfrihet funnits för de individer, som först bildat den analogiska formen, ty villkoret för uppkomsten af en sådan är just att den traditionella formen saknas eller fördunklats i den talandes medvetande. Man finge där- för tänka sig saken så, att bägge formerna en tid allmänt brukats jämte hvarandra, och att därunder, tack vare motviljan mot o och fürkärleken för u framför dentalt I, u-formen allt mera vunnit terräng på o-formens bekostnad. Emellertid måste man fråga sig, om ej en dy- lik motvilja och förkärlek främst skulle yttra sig i en öfvergång af o till w i nämnda ställ- ning. Något fullt säkert exempel på att en faktor af detta slag varit bestämmande för en utjämnings riktning, har i hvarje händelse icke blifvit anfördt. På tal om motsättningen fvn. burst: fsv. borst yttrar Kock a. st. s. 247, att han ser intet hinder för att antaga att här en ljudlag genomförts. Också han anser alltså den ifrågavarande förklaringsgrunden böra tillitas endast om antagandet af ljudlagsenlig utveckling icke kan komma i fråga. I förevarande fall var det tydligen de fornsvenska (och nysvenska) formerna med o framför dentalt /, som syntes honom stå i vägen därför. Men detta hinder är endast skenbart, såsom man skall finna vid en närmare granskning af o-formernas före- komst i de här undersökta urkunderna. Det förhåller sig nämligen icke så, att såväl u- som o-former af hithörande ord upp- träda, i samma fördelning, uti alla dessa urkunder, utan o-formernas förekomst är begrän- sad till en del af dem. Hvad de öfriga angår, är man oförhindrad att hos resp. dialekter för- utsätta uteblifvande af a-omljudet framför dent. / + kons. Att detta är befogadt för dem alla, vare dock icke härmed pästädt. Hos en del ord af ifrågavarande grupp är u-vo- kalisationen icke afhängig af en sådan egendomlighet i resp. dialekt; där inga andra u-former visa sig, finnes intet positivt skäl att tillerkänna urkundens språk densamma. Till dessa ord höra dels några, hvilkas västnordiska motsvarigheter äfven hafva u och som tydligen äro att förklara liksom de (se ss. 185 ff., 192 ff., 205, 214): subst. bulster, Ulder, sulter, skuld, stuld, fullnaper; adj. fulder; pret. skuldi. Dels subst. gull, som väli de dialekter, där ljudlagen vär- kat, haft den att tacka för sitt w, men i de öfriga säkerligen liksom fvn. gull beror på làn från de förra (jf. s. 189). Dels adj. skulder, skuldugher, verbet skulda samt adv. fullelika, ver- bet fulla — utgångna från och till vokalisationen afhängiga af resp. subst. skuld och adj. fulder. Dels, slutligen, pret. part. guldin — analogibildning till pret. ind. galt guldum efter flexions- Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs T. 237 typen pret. ind. bant bundum: pret. part. bundin — samt pret. ind. [wlulti, pret. part." [wullit — det förra grundande sig pà en utjämning, motsatt den västnordiska (s. 214), af böjningen sing. olla: plur. ullum, ! det senare, hvars understöd måhända var afgórande för denna utjäm- nings riktning, på analogibildning till pret. ind. plur. ullum etc. efter nyssnämnda flexionstyp. Det gifves emellertid en màngd urkunder, i hvilka äfven andra, mera vittnesgilla ord företrädas uteslutande af w-former: Óstgótalagen, med subst. kulder 2'barn af samma gifte” (20 g.), huld (2 g.), trull, bulli, trulldomber (4 g.) och adj. på -kulla (16 g); Södermannala- gen, med subst. kulder 2 (3 g.), huld, kullà 2 "barn af en kull” (4 g); Tillägg till Sóder- mannalagen, med adj hulder (3 g.); Dalalagen, med subst. kulder 2, trulldomber (2 g.) och adj på -kulla (4 g); Stadslagen, med subst. kulder 1 'hjàssa' (3 g.), kulder 2 (6 g.), trull, trulldomber (2 g.) och adj på -kwlli -kulla (7 g.); det kortare fragmentet af Öst- gótalagen, med subst. kulder 2 (4 g.) och adj. pà -Aulla (5 g); Smälandslagen i Cod. AM 51 4:0, med subst. hult; Magnus Erikssons bref om riksdag i Kalmar, med adj. hulder (2 g.); Sv. Dipl. 4554, med subst. hult (2 g); Dipl. Norv. VI. 278, med adj. hulder; Beskr. öfv. Ydre h:d 31, med subst. hult o. kulli 1 "kulle" (2 g.). Till de urkunder, som icke innehålla några antydningar om a-omljud af u framför dent. 2 + kons., men väl om dess uteblifvande i denna ställning, måste äfven Codex Bureanus räknas. Vi finna här subst. huld (3 g.), muld (8 g.), trulldomber (5 g.) och adj. hulder. En öfvergäng u > o i nämnda ställning spáras visserligen i subst. gollkrona, trolldomber (3 g.), adj. follkomin (2 g.) och vb. follkoma. Men att vi här icke hafva att göra med a-omljud, utan med en yngre regressiv assimilation, analog med den i fsv. Aylbrygdha, mysfyrma (Noreen, Aschw. gr. $ 138 anm.; här ofvan s. 31), framgår däraf, att ófvergàngen visar sig uteslutande i fórra leden af komposita, hvilkas senare led har rotvokalen o. Denna ófvergàng har, sásom synes, äfven rotvokalen i adj. fulder varit underkastad. Men i frága om andra urkunder àr man berättigad antaga, att a-omljud framför dent. l + kons. förekommit i de mål de representera. Delvis synes emellertid detta a-omljud tillhört en senare tid och haft ett något an- norlunda begrànsadt värksamhetsomräde än i vàstnordiskan. Upplandslagen innehåller à ena sidan subst. huld (5 g.), à andra sidan subst. kolder 2 (7 g.) och adj. med -kolli -kolla till senare sammansättningsled (11 g.) Dessutom möter dàr ett ex. pà en ack. sing. mask. follen. Nu företer äfven Västmannalagen formen follan, och det tvà gànger. Nom. sing. mask. och nom. ack. sing. neutr. äfvensom den i komposita ingäende stammen af detta ord, ehuru rik- ligt representerade säväl i UL som i VML, uppträda däremot aldrig med annan rotvokal än u. Man får väl häraf sluta till en växling hos ordet mellan o framför kvarstående a och wi annan ställning. Dialektiskt skulle alltså ett af dent. / + kons. efterföljdt kort u hafva undergått a-omljud endast framför kvarstående a, men å andra sidan äfven rotvokalen i ad- jektivet fulder varit underkastad omljudet — det senare möjligen en följd af att detta, såsom den förra begränsningen antyder, egt rum under en relativt sen period, då den omständighet 1 Den fsv. bildningen är ingenting annat än den västnordiska med analogiskt tillfogadt pre- teritimärke. Att detta blifvit -t- beror, liksom i t. ex. pret. gylte at gylla, på att det (af Ip upp- komna) //, som föregick detsamma, var tonlöst. N:o 2. 238 O. F. H ULTMAN. bortfallit, som i allmänhet ställt ordet utom räckhäll för detsamma (jf. s. 199 £). Äfven sälunda begränsadt kan a-omljudet hafva gjort sig gällande hos subst. kolder, som hade ändelsevoka- len a icke blott i nom., gen. och ack. plur., utan ocki gen. sing. (jf. s. 227 f.), samt hos adjek- tiven på -kollö -kolla, hvilka utgått fran en an-stam, inom hvars flexionssystem samma än- delsevokal var vida öfvervägande. Att subst. huld städse har oomljudt w, vittnar också i sin män för en dylik begränsning. — Jämväl Magnus Erikssons landslag har, efter hvad det vill synas, pävärkats af en dialekt med samma behandling af w framför dent. / + kons., ehuru troligtvis därjämte af en, i hvilken det alls ej undergätt a-omljud i denna ställning. Där förekommer nämligen, jämte subst. trulldomber (2 g.) och adj. hulder (7 g.), subst. kolder 2 (4 g.) och adj. på -kolla (2 g.) — men äfven subst. kulder 2 (2 g.) och adj. på -kulli -kulla (6 g.). I ätskilliga urkunder späras dock en behandling ófverensstàmmande med den väst- nordiska, ehuruväl de flesta jàmte o-formerna visa sidoformer med w, pàtagligen influtna ur dialekter med mindre benägenhet för a-omljud af w framför dent. ! + kons. Till denna grupp höra framfór allt de s. k. Västgötaurkunderna. I àldre Västgötalagen finna vi subst. kolder 2 (8 g.), hold, troll, trollskaper och adj. holder (20 g.), men ocksà adj. hulder (4 g.). Yngre Västgötalagen och Bjärköarätten innehälla subst. kolder 2 (21 g.), hold, troll (2 g.), trolldomber, trollskaper, adj. på -kolla (8 g); dock à andra sidan äfven subst. huld (2 g.). Ur Vidhemsprästens anteckningar kan anföras subst. holt (4 g.), kolli "kulle (3 g.), adj. holder (2 g.), äfvensom subst. kulli "kulle. Lydekinus har subst. kolder 2 (3 g.) och hold. Till Vàstgótaurkunderna kan äfven räknas det i Lódóse skrifna brefvet Sv. Dipl. 3810, med subst. holt. — Andra hithörande urkunder äro Smálandslagen, där man finner subst. holt och trolldomber (2 g.), vid sidan af subst. hwld, samt Hälsingelagen med subst. mold (2 g.), vid sidan af subst. kulder 2 (3 g.), huld och adj. på -kwlla (4 g.. Hvad Hälsingelagen an- gär, har man kanske att tänka sig dialektblandningen sälunda, att det moldran, i hvilket mold förekommer, sásom juridisk term inlànats i en dialekt med genomgäende w framför dent. Il + kons. Också Västmannalagen tyckes hafva påvärkats af en dialekt med a-omljud icke blott framför kvarstående utan ock framför bortfallen ändelsevokal. Vi finna här ej allenast kolder 2 (3 g.), adj. på -kolla (2 g.) och pret. skoldi (3g.) (där generaliseringen af o möjliggjorts af att pres. ind. plur. lydde skolo; de undantagsvis mötande pres. ind. skulu, pret. skuldi re- presentera tydligen en dialekt för sig). Jämväl kolder 1 "hjässa" (som väl i motsats till det an- dra kolder alltigenom böjdes som a-stam) uppträder med omljudd vokal. Dock innehåller urkunden, såsom ofvan nämndes, därjämte spår af det yngre omljud, som berört äfven vissa former af adj. fulder. Den motsättning, hvari sålunda en del af de fsv. urkunderna i afseende å behandlin- gen af u framför dent. 2 + kons. står till hufvudmassan, anser Noreen, Aschw. gr. $ 111. 2, vara af hufvudsakligen kronologisk natur: de förra skulle representera det stadium i språk- utvecklingen, dà den af honom antagna öfvergången ö > u i nämnda ställning ännu icke in- trädt. Riktigare torde det emellertid vara att uppfatta denna motsättning som uteslutande geografisk. Vi hafva funnit, att det förnämligast är i Västgötaurkunderna, som a-omljud af u framför dent. I + kons. kommer till synes. Då nu i samma urkunder yppa sig flere dialekt- drag, som innebära öfverensstämmelser med västnordiskan och afvikelser från den vanliga forn- Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 239 svenskan (se Kock, Fsv. ljudl. s. 502 fi), synas vi ej behöfva draga i betänkande att ocksä i denna egendomlighet se ett sädant. Om nägon tvekan skulle räda, hvilkendera uppfattnin- gen är att föredraga, mäste den väl vika inför det faktum, att ord, som i västnordiskan hafva o framför dent. I + kons., åtminstone i vissa delar af Västergötland än i dag förete en därmed ófverensstàmmande vokalisation. Från detta landskap anföras nämligen — jämte full samt (de säkerligen ur andra dialekter inkomna) gull och mull — följande former med o (1. à): ikoll "ikulP, bolle 'dryckeskàrl (jf. fvn. bolli), kolle 'kulle', koelter (< *kolleter) "utan horn’ (jf. fvn. kollöttr), skålla 'synas' (jf. fvn. skolla, nsv. dial. skulla): se Belfrage, Verbet i Vestgötamälet ss. 12, 39, 46; Tellander, Allm.lif i Vestergötl. s. 69; Landtmanson, Sv. landsm. B 1 s. 34. Säsom vi sett s. 187, kan samma dialektegendomlighet iakttagas i Bo- huslän och Värmland, och det läter ju tänka sig, att äfven Västmanland, ätminstone gräns- gebitet mot sistnämnda landskap, varit delaktigt af den;! detta skulle fórklara Västmanna- lagens förhällande. Hvad de a-omljudda formerna i öfriga urkunder angär, fär det väl i betraktande af det nu anfórda tagas för gifvet, att ocksà de stamma fràn dialekter, som i behandlingen af w fram- för dent. / + kons. gätt andra vägar àn svenskan i allmänhet. Med Noreens uppfattning faller det enda hinder, som med skäl kunnat anses stà i vägen för den ofvan framställda meningen, att fornsvenskan, dà den i ord af ifrägavarande grupp visar u för vàstnordiskans o, kvarstår på en ursprungligare ståndpunkt än denna. 3. Ord med urnord. förbindelsen kakuminalt / + labial explosiva 1. spirant efter rotvokalen. Denna fåtaliga grupp omfattar först och främst några substantiv: Den enda maskulina a-stammen har i allmänhet u: ulwer: vlfwr uluer ns. SML Conf; SD 4069:568; vlfs gs. Landsfr. 6; V{f gs. DN 7: 290; Vlwe ds. SD 4304 (2 g.); WIff viff ds. ME-A 424 (3 g.); as. UL Conf.; viua np. Bur. 189 — botulfs messu as. DL B. 38 pr; HL V. 5 pr, p. 14 pr. — Bryniuluer Bryniulw! ns. VGL I Br. pr; VGL IV 19.5; brynniulfs gs. Landsfr. 6 — ierppulwer ns. VGL IV 16 — Jngulphir ns. SD 3827 — Rikulwer ns. VGL IV 16 — Vlwar o. d. ns. VGL IV 4 g. ex. 14 — wlpharde ds. FH 6 — wluild ns. Bur. 166. I en del urkunder — Östgötalagen, Magnus Erikssons landslag och Cod. Bu- reanus — har ordet likvàl o, ifall det utgór senare leden i ett kompositum: -olwer: botolfs messu botolfs messo g, d, as. ÓGL B. 28.2; MELL pg. 7; Bur. 527. Den enda neutrala a-stammen visar — i äldre Västgötalagen, Stadslagen, Sv. Dipl. 4069, Cod. Bureanus och Birgittas egenh. utkast — städse w: gulf: gulf as. Birg. Aut. 181; guluet o. d. n, as. Bur. 5; Birg. Aut. 178 (2 [8] g.); gulfe ! Enl. Kallstenius, Sv. landsm. XXI. 1 s. 143, skulle dock i vürml. bärgslagsmälet (pà grän- sen mot Västmanland) liksom i riksspräket urgerm. u framför // /d lt ljudlagsenligt representeras af u. Men af de tre exempel han åberopar sakna full och gull all beviskraft (jf. fvn. fullr, gull) och det tredje, bulle ‘bulle, berättigar med hänsyn till möjligheten af ett làn ur rspr. icke ensamt till ett sädant pästäende. N:o 2. 240 O. F. HuLTMAN. ds. Birg. Aut. 180; gulwenu ds. SD 4069: 562; gulfe gp. VGL I VS. 1 pr. — melto gulf as. St.L B. 14. Den enda maskulina an-stammen uppträder med w i äldre Västgötalagen, Upplandslagen, Dalalagen, det làngre fragmentet af Östgötalagen samt Cod. Bureanus: stulpi: stulpa stulpe g, as. UL I. 18. V. 2 pr; Bur. 176, 501, 514; gp. Bur. 493; stulper np. VGL IK. 6, M. 2 — grinda stulpa grinde stulpe ap. UL Kg. 5 pr.; DL Eps. 2.2; ÖGL fr. TR. 3.2. Med o uppträder den i yngre Västgötalagens kyrkobalk, Vidhemsprästens anteckningar, Sódermannalagen, Hälsingelagen, Magnus Erikssons landslag samt det kortare fragmentet af Östgötalagen: stolpi: stolpa gs. MELL B. 4 pr; np. VGL II K. 9 — grinda stolpa o. d. ap. SML Kg. 5 pr; HL Kg. 2 pr; ÖGL fr. I G. 22 — konongs lidstolppe as. VGL IV 15. Såväl w som o förekommer hos densamma i yngre Västgötalagen: stulpi: stulpe rum ns. I. 22. stolpi: stolper np. M. 2; i Östgötalagen: stulpi: stulpa ap. B. 8.1 — grinda stulpa gp. R. 3.2, B. 37 pr.; ap. B. ind. stolpi: grinda stolpa gp. G. 12 pr., 22 — lipstolpa as. Dr. 13.2; samt i Västmannalagen: stulpi: stulpa gp. B. 2 pr. stolpi: grindastolpa ap. Kg. 2 pr. Öfriga belägg för ordgruppen i fräga inskränka sig till pret. ind. plur. och konj. samt pret. part. af ett par verb hörande till starka konjugationens aflj. klass III. De förete i regeln genomgäende u: hulpum hulpin: hulpu 3 ppti. UL M. 30 pr; hulpe 3 sptk. Bur. 149; hulpit o. d. asn. UL V. 24.2 (2 g); SML 6 g. ex. I. 17; MELL B. 28.7; Bur. 495; Birg. Aut. 181 — lagh hulpit nsn. UL V. 9 pr. skulwum: skuluo 3 ppti. Bur. 16. Men i ett par urkunder möter här dels w, dels o — i Dalalagen: hulpin: hulpit asn. G. 16.1. holpum: holpu 3 ppti. B. 45.1, och i Västmannalagen: hulpin: hulpit asn. B. 94.» (8 g.). holpin: lagholpit nsn. B. 8 pr. Också orden af denna grupp visa, jämförda med motsvarande fornvästnordiska, wi ett omfäng, som làter fórmoda en skiljaktighet i ljudutvecklingen. Hvad ulwer beträffar, framtrüder visserligen motsättningen pà sin höjd i sammansatta mansnamn, där det ingàr som senare led: fornvästnordiskan fóreter hàr städse o (s. 184), fornsvenskan i en del urkunder likasä, men i andra w. Det sistnàmnda kan dock naturligt- vis bero pà association med det själfständiga ordet, hvars rotvokal alltid är w liksom i väst- nordiskan, och säkerligen af samma orsak som där (s. 185 f). Für öfrigt àr det ocksä tvif- Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 241 velaktigt, om den fornsvenska o-formen fär likställas med den västnordiska. Den visar sig i de här undersókta urkunderna — i tre olika sädana — endast uti namnet Botolwer. Man har därför all anledning misstänka, att dess o uppkommit icke genom a-omljud, utan genom samma s. 50 afhandlade vokalharmonilag, som i de flesta fsv. dialekter lätit nokur bli nokor. Ett otvetydigare vittnesbörd om en från den västnordiska afvikande behandling af u framfór kakum. / + labial explosiva l. spirant afge den neutrala a-stammen gulf och den ma- skulina an-stammen stulpi. Dessa ord uppträda på fvn. botten med rotvokalen o (ss. 188, 195) I den äldre fornsvenskan visa de som sagdt w, det senare dock därjämte oien del ur- kunder. Belägg för hvartdera ordet innehälla endast tvänne urkunder, äldre Västgötalagen och Cod. Bureanus, och i båda har stulpi så väl som gulf u. Det är därför icke omöjligt, att dessa füretett samma rotvokal i de skilda fsv. dialekterna — i en del w, i andra o. En sådan förmodan vore visserligen icke berättigad, om w- och o-formerna af de båda orden uppkommit genom konträra utjämningar af a-omljudsväxlingen w:o i deras flexionssystem. Men förhäl- landet kan svårligen vara detta. Med hänsyn till den starka tendens att till förmån för o utjämna nämnda växling, som vi für västnordiskans vidkommande konstaterat hos de neutrala a-stammarna och de maskulina an-stammarna (ss. 188 ff, 195 ff), och med hänsyn till att ingenting synes motivera en motsatt utjämning i fornsvenskan hos de bàda ifrägavarande orden, måste antagandet af en sådan anses mycket betänkligt, om man ej vill sätta sig öfver de metodologiska principer, som utvecklats s. 233 ff. En annan fórklaring, mot hvilken inga prin- cipiella invàndningar kunna góras, àr dárfór att föredraga: i en del fornsvenska dialek- ter fortsáttes urgerm. kort w i stállning framfór kakuminalt / + labial explo- siva l. spirant, äfven om nästa stafvelse innehällit a-omljud värkande ändelse- vokal, ljudlagsenligt af w. Något hinder att tänka sig detta så, att a-omljud alls ej in- trádt i nàmnda stàllning, fórefinnes icke: jf. s. 235. Dà vi i fornsvenskan sásom motsvarighet till fvn. pret. hulpum skulfum, part. holpinn móta pret. hulpum skulwum, part. hulpin, fà vi i den sistnämnda formens w-vokalisation icke se ett ytterligare bevis för riktigheten af vär sats. I fornsvenskan, enstaka dialekter undan- tagna, hafva alla starka verb af aflj. kl. III rotvokalen w i pret. part. (jf. ss. 225, 236 f.). En ana- logisk ombildning af orden med « i pret. ind. plur., o i pret. part., efter dem med ljudlagsen- ligt € i hvartdera, har här tydligen egt rum. Härmed förnekas naturligtvis icke, att i de dia- lekter, där gulf och stulp? undandragit sig omljudet, också hulpin gjort det: det är t. o. m. mójligt, att den nàmnda analogibildningen i fornsvenskan just betingats af att verben med ljudlagsenligt « i pret. part. hàr voro i förhällande talrikare àn i fornvästnordiskan, pà grund af a-omljudets uteblifvande ocksà framför andra konsonantförbindelser án nasal + konso- nant och gg. Att fornsvenskan dialektiskt lätit a-omljud intráda framför kakum. / + labial explo- siva l. spirant, bevisar däremot ej blott det ofvan omtalade stolpi, utan också pret. ind. plur. holpum i Dalalagen och pret. part. holpin i Västmannalagen. Dessa former vittna pà samma gàng om att den analogibildning, hvarom nyss var frága, icke genomfórts ófver hela det fsv. språkområdet. Den förra dessutom om en dialektisk utjämning till förmån för o mellan pret. ind. plur. och pret. part. hos starka efter aflj kl. III gående verb med a-omljudsväxling. Spär af en dylik process i västnordiskan hafva omtalats s. 209; utjàmningstendensen hos dessa N:o 2. 3l 249 O0. F. HuLTMAN. verb tyckes haft nämnda riktning, nàr ej verben med ljudlagsenligt « i pret. part. fórmádde draga dem under sitt inflytande. 4. Ord med urnord. kakuminalt / + konsonant (utom labial explosiva I. spirant) efter rotvokalen. Hosde maskulina a-stamssubstantiven utan mellanvokal àr o nästan enrädande: bolster: bolster o. d. as. VGL II G. 16; DL G. 2; HL Æ. 10 pr; MELL G. 16.1 holmber: holmb’r ns. UL V. 17 pr.; holmi ds. UL V. 17 pr. — Agnaholms gs. Agnah. — Dane holmber danaholmber ns. VGL I C.; VGL IV 10; danaholme ds. VGL IV 10 — fot- holmb'r ns. UL V. 17 pr; flotholm as. UL V. 17 pr. — gloholmum dp. ÖGL ES. ind., 8 — hwite holme ap. HL p. 15 — putu holme putuholme ds. VGL IV 10 (2 gj — rypeholm ds. MELL Kg. 11.1 — Stokholms o. d. gs. UL V. 23.5; St.L 6 g. ex. B. 23.1; SD 4069:566; ME-A 495; stokholmi o. d. ds. UL Conf; HL Æ. 16 pr. (2 g.); St.L 7 g. ex. B. 23.2; SD 4069 b g. ex. 562; ME afs. 245 (2 g.); ME-A 5 g. ex. 424; Stokholm o. d. as. UL p. 13; St.L Kp. ind., R. 12.1 (2 g); ME-A 495 (2 g); DN 8:345 — holmskop as. VGL I I. 13.4 — holms tompt as. VGL II I. 32 — Holmboo ns. VFFÀ 88 — holmger as. Skriftpr. — Holmgersson ds. ME-A 494 — Holwide arweno ds. VFFÄ 88. I Magnus Ladulás' stadga om landsfred móter likvàl blott ett ex. med w: hulmber: hulmgerssun gs. 6. Västmannalagen innehåller exempel såväl med w som med o: hulmber: ut humlber (0: f. hulmber) ns. B. 17 pr. bolster: bolster as. A. 6 pr., 10 pr. — holmber: flut holm as. B. 17 pr. — stocholm as. M. 254. De neutrala a-stamssubstantiven representeras inom gruppen i fräga af ett enda ord. hvars rotvokal i regeln àr o: folk: folk n, as. VGL IR. 8; VGL II R. 3; VGL II K. 8; VGL IV 12, 16; ÖGL 6 g. ex. Kr. 181; UL 15 g. ex. Kk. 9 pr; SML 6 g. ex. B. 21.55 HL 6 g. ex. Kk. 12 pr.; Landsfr. b; Kopparb. 638; Norb. 137; DN 4:501; DN 6:278; folkit ns. St.L B. 22.5; folki o. d. ds. VGL IMRMG VO PAR 95 UT Pret (2 93; «9MIs IBrol- MR pe MAT SIG DERE 2 gruuufolk ns. Kopparb. 688 — huusfolk as. SML pj. 12.5 — hussætis folk ns. UL M. 476 — hussætu folk as. UL Kk. 9 pr. — innis folk ns. SML Kk. 11 pr. — klostar folkt ns. Birg. Aut. 178 — lek folk ns. Birg. Aut. 178 — renlifis folk ns. Birg. Aut. [178,] 181; reenl?wis folke ds. -SD 3702 — folkfrels folk frels nsm. ÖGL Dr. 173; npn. ÖGL Dr. 12 — folklandi folklande ds. UL Conf, p. 6.1; ME-A 426; folklandinu ds. UL M. 14 (2 g.); folkland folkland n, ap UL Kg. 1, 10.1; SML Kg. 1; folklande gp. UL 8 g. ex. M. 45 pr; folklandum dp. UL Conf. (3 g.) — folklanz herre ns. UL Kg. 10.1, p. 2 pr. — folklanz mannum dp. UL Kg. 10.11, M. 14; SML Add. 6 — folklanz nemd n, as. SML Add. 6 (2 g.) — folklanz syn n, d, as. UL V. 174 (8 g.) — folklanz pingi ds. UL M. 1 pr., 52 pr., L 4 pr; folklanz pingum dp. UL 5 g. ex. M. 1 pr. — folkuakn o. d. ap. ÓGL Vap. 61, G. 15; UL M. 112; SML G. 6; HL A. 142, p. 14.2; folk uaknum folkwapnum dp. ÖGL B. 14 pr; SML M. 26.3. 1 Jf. dock beträffande detta ord s. 227 noten. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 243 I nägra urkunder visar ordet emellertid, jàmte o, undantagsvis w. Det är fallet i Dalalagen: folk: folk ns. Kr. 5.4, B. 45.4. fulk: fwlk as. B. 49.1; i Västmannalagen: folk: folk ns. 4 g. ex. Kr. 18 — hussætes folk ns. M. 30.6 — folklanz syn n, as. B. 17.3 (5 g. — folklanz pinge ds. M. 33 pr. fulk: fulklanda gp. Kp. 6; i Magnus Erikssons landslag: folk: folk n, as. G. 8.4, B. 27.4, 98.4. fulk: fulk ns. B. 27.3; och i Cod. Bureanus: folk: folk fole n, as. 55 g. ex. 3; gs. 498; ds. 7; folket n, as. 15 g. ex. 20; folks gs. 5 g. ex. 100; folke folke ds. 32 g. ex. 3; folkeno ds. 4 g. ex. 155 — lekfolket ns. 8; lekfolke ds. 8 — vngfolk ns. 182 — pienisto folk as. 188. fulk: fulk as. 490. ! Hos de hithórande maskulina an-stamssubstantiven àr endast o-vokalisation belagd: Folki: Folke folke ns. VGL IV 14; ME-A 424 — folcæson ns. SD 4069:568. holmi: holme ns. MELL B. 21 pr.; holma as. MELL B. 21 pr. — flotholme ns. MELL B. 21 pr.; flotholma as. MELL B. 21 pr. Det enda substantivet med mellanvokal, en unga-afledning, visar rotvokalen o: Folkunger: folkonger np. VGL IV 15. I pret. ind. plür. och pret. part. af ett par verb hórande til starka konjugatio- nens aflj. kl. III finna vi w: fulghin: daghfulghit nsn. VGL II K. 50; UL Kk. 22 pr; Lyd. 182 — in fulghit asn. Bj.R 38.s. s[w]|ulghum: swlgho 3 ppti. Bur. 512. Ett verb af fórsta svaga konjugationen har o: molka: molcar o. d. 3 spi. VGL I FS. 3; VGL II FB. 15; UL V. 26 (2 g); SML B, 29 pr. (2 g); VML M. 26.1, B. 26 pr; HL V. ind. 21 (2 g.); MELL B. 32 pr. (2 g.); St.L B. 15 pr. (2 g.); molkat molket asn. VGL I G. 63; VGL II G. 11; MELL B. 33:6. Ett efter fjärde svaga konjugationen gäende verb visar (utom i presenssystemet, där rotvokalen undergätt z-omljud) i allmänhet wu: fulghpi fulghper: fulghpe 3 spti. ÖGL G. ind., 15; fulghpu fulghdu 3 ppti. ÖGL R. 3.2; VGL IV 19.1; fulght asn. FH 5. Men i Cod. Bureanus visar det i stället o: folghpi: folgpe 3 spti. 134; folghpo 3 ppti. 14. Af det nu anförda synes framgä, att fornsvenskans ljudlagsenliga behandling af ur- germ. kort w i ifrägavarande ställning, om man fränser enskilda dialekter med en afvikande ! Stephens läser här folk. Se emellertid rättelsen hos Ottelin, Stud. öfver Cod. Bur. Is. 49. N:o 2. 244 O. F. HULTMAN. sädan, varit den samma som fornvästnordiskan lätit det undergä, i denna ställning och i allmänhet. Då maskulina a-stammar, neutrala a-stammar, maskulina an-stammar och verb af för- sta svaga konjugationen alltid eller nästan alltid uppträda med o, pret. ind. plur. af starka verb hörande till aflj kl. II med u, står detta i fullständig Öfverensstämmelse med hvad som i fornvästnordiskan är regel för samma böjningskategorier. Vi behöfva därför icke, och hafva icke ens rätt att här förutsätta ingripandet af nägra faktorer utöfver den a-omljudslag, som tillämpats af västnordiskan, och de allmänna utjämningstendenser, som där gjort sig gällande i de olika kategorierna. Däremot häntyda de sidoformer med « till o-formerna inom förstnämnda kategorier, som undantagsvis möta i en del urkunder — subst. hulmber och fulk — omisskännligt på ett annat förhällande i nägra dialekter. Af de s. 233 ff. utvecklade skälen vill detta, närmare bestämdt, säga att i enstaka fornsvenska dialekter urgerm. kort wi ställ- ning framför kakuminalt / + konsonant (utom labial explosiva l. spirant) ljud- lagsenligt fortsáttes af u, äfven om följande stafvelse innehällit en a-omljud vàrkande vokal. Detta beror vàl snarast helt enkelt pà att nàgot omljud alls ej egt rum här: jf. s. 235. De urkunder, i hvilka en sädan behandling kan späras, àro Dalalagen, Vàstman- nalagen, Magnus Erikssons landslag, Magnus Laduläs’ stadga om landsfred och Cod. Bureanus. Med denna fóreteelse fár det naturligtvis icke ställas i samband, att pret. part. -ful- ghin alltid upptráder. med w, oaktadt den motsvarande fvn. formen lyder folgenn. Här liksom hos andra pret.-particip af samma bójningsklass (jf. ss. 225, 236 f., 241) grundar sig fornsven- skans u för fvn. o i allmänhet på analogibildning efter de till klassen hörande verb, där a-omljudet uteblifvit i pret. part. pà grund af vokalens ställning framför vissa konso- nanter. Fsv. -fulghin àr särskildt intressant, emedan det pekar hàn pà det ursprungliga pret. ind. plur. *fulzum, som under den historiska tiden (i västnordiskan) ersättes af ett ana- logiskt folwm. Endast skenbart strider Folkunger mot a-omljudslagen och fulghpi fulghper mot den inom fjärde svaga konjugationen rådande utjämningstendensen (jf. s. 213 f). Folkunger har tydligen sin vokalisation från grundordet Folki. Hvad fulghpi fulghper beträffar, intager det en undantagsställning genom att presenssystemet anslutit sig till tredje konjugationen och till fóljd däraf, i olikhet med fjärde konjugationens egna presentier, genomgäende visat rotvo- kalen u (hvaraf sedermera genom 2-omljud y). Detta förhållande gaf åt den oomljudda rot- formen en ófvervikt, som den icke egde hos de ófriga verben af samma konjugation. 5. Ord med urnord. förbindelsen explosiva 1. spirant + likvida I. nasal efter rotvokalen. Af de maskulina a-stamssubstantiven fórekomma i nàgra urkunder — Bjärköa- rätten, Östgötalagen, Upplandslagen, Västmannalagen och Hälsingelagen — endast u-former: butn: hafs butnum dp. Bj.R 19 pr. — buta fynd (0: butn f.) as. ÓGL B. ind. fughl: fuglum dp. HL Kk. 7; fughla fughle ap. UL M. 1.1; VML M. 1.:; HL M. 11 — fughle. gildri as. HL V. 8.3 — fugla ren fugle ren n, ds. UL V. 2.6, 3; VML B. 24. stumn: stumne ds. ÖGL Vins. 7 pr. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 245 Endast o-former förekomma i yngre Västgötalagen och Vidhemsprästens an- teckningar: botn: botnne ds. VGL IV 10; botn as. VGL IV 10 — spadabonne ds. VGL IV 10; spadebon as. VGL IV 10. i oter: oter as. VGL II U. 15. Äldre Västgötalagen och Stadslagen innehålla u-former af fughl eller stumn, o- former af andra mask. a-stammar: fughl: fughla ap. St.L DrVd. 16.1 — stumn: stums gs. VGL I FS. 2a (2 g.). botn: botn find botn findh as. St.L Thj. ind., 15 — oter: oter as. VGL I FB. 7.ı. Ett par urkunder innehålla u-former af fughl — den ena dessutom af stumn — både u- och o-former af ett annat hithörande ord; så Södermannalagen, med fughl: fughlum dp. Kk. 7 pr.; fughla ap. M. 17.1 — stumn: stums gs. B. 16 pr.; stumn as. B. 17 pr. — Stumn synir np. B. 22.2 — ughn: vgnne ds. B. 18 pr. omn: omne ds. Kk. 2 pr., och Cod. Bureanus, med fughl: fugul fug'l n, as. 157, 206; fugla ap. 157 — ughn: vngnen ns. 506; vgne ds. 22. oghn: oghnen ns. 188; ogne ds. 417; oghn as. 506 — limoghne ds. 188. I Magnus Erikssons landslag slutligen möter både u och o hos fughl, annars u: butn: butnfynd as. pj. ind., 36 — fughl: fughla ap. DrVp. 19.ı. foghl: foghlareen ds. B. 5. De neutrala a-stammarna fóretrádas uteslutande af w-former: lughn: /ughne ds. ME-A 426. sufl (sughD: sufl sughl n, as. ÖGL Kr. 11; Sm.L 7.: — lefs sufl leefs swl leefs sughl n, as. ÖGL Kr. 11; SML Kk. 43; HL Kk. 61; Sm.L 10.1 — leef sufl lefsughel lefsughil as. DL Kr. 3:; VML Kr. 5.5, 9. Likasà substantiven med mellanvokal — ett pà -arz, fughlari: fughalare ns. Bur. 206, och ett på -ning, rupning: rudningar ap. SML B. 13.. De äterstäende orden af denna grupp, ett antal inkoativa verb pà -na, hórande till första svaga konjugationen, visa i allmänhet rotvokalen u: dumna: dumnapo 3 ppti. Bur. 141. lusna: lusna inf. VML Kr. 54; 3 spi. Bur. 489; 3 ppi. ÖGL Kr. ind., 8.1; SML Kk. 44; lusnapo 3 ppti. Bur. 504. rutna: ruthna inf. SML Kk. 2 pr.; Sm.L fr. 3.1; rutnar 3 spi. ÖGL Dr. 13.2, B. 284 (2 g.); rutna 3 ppi. ÖGL Vap. 29 (2 g.); rutnapu 3 ppti. ÖGL Eps. 28. slukna: sluknape 3 spti. Bur. 31. Ett verb har emellertid, i den enda handskrift dàr det fórekommer, stádse o: somna: somnar 3 spi. Bur. 19; somnape 3 spti. Bur. 11, 12, 523; somnapo 3 ppti. Bur. 183. En annan behandling àn den vanliga kommer till synes i Upplandslagen, med o i losna: losne inf. Kk. 6.s. N:o 2. 246 O. F. HULTMAN. Sà vidt af det visserligen mycket torftiga materialet kan ses, hafva de dialekter, som nàgra bland de undersókta urkunderna fôreträda, framfór explosiva l. spirant + likvida l. na- sal låtit u undergå a-omljud i samma fall. som fornvästnordiskan, Vi finna o hos mask. a- stamssubstantiv i äldre Västgötalagen (oter), yngre Västgötalagen (oter, Vidhems- prästens anteckningar (botn 4 g) och Stadslagen (botn 2 g.); hos ett verb af första svaga konjugationen i Upplandslagen (losna). Dà àldre Västgôtalagen därjämte innehäller stumn, Stadslagen och Upplandslagen fughl — alltså mask. a-stammar med w — innebär det icke någon afvikelse från västnordiskan, i hvilken dessa ord alternativt uppträda med oom- ljudd rotvokal (s. 185). Också beträffande dialekterna i Dalalagen, Hälsingelagen och Smålandslagens hufvudkodex, i hvilka handskrifter ordgruppen representeras blott af fughl och det neutrala a-stamssubstantivet sughl, en motsvarighet till fvn. sufl (s. 190), är en dylik öfverensstämmelse åtminstone möjlig. Ja, icke ens Västmannalagen, med fughl, sughl, lusna, och Smälandslagen i Cod. AM 51 4:0, med rutna, hänvisa med nödvändighet på en annan ljudbehandling i ifrågavarande ställning än den västnordiska. Verbet lusna kan hafva pävärkats af ett förhistoriskt particip “*Zusèn (jf. got. -lusans och det som längre fram säges om de fsv. u-participen af starka konj. aflj kl. ID; verbet rutna af adj. rutin (som i denna form förekommer i Sm.L:s hufvudkodex). ; "Annat är förhållandet med de öfriga urkunder, i hvilka hithörande ord förekomma. Här möta de maskulina a-stammarna butn och ughn, svarande mot fyn. botn och ofn (omn, ogn), samt den neutrala a-stammen /ughn, svarande mot fvn. logn. I några urkunder äro dylika former enrådande. Bjärköarätten innehåller endast butn; Östgötalagen (utom stumn sughl samt lusna rutna) likaså; Magnus Erikssons bref om fränträdande af kronan endast /ughn. I andra förekomma, tydligen till följd af dialektblandning, både u- och o-former. Det gäller om Sódermannalagen, med ughn och omm (äfvensom fughl, sughl, rupning, lusna, rutna) samt Cod. Bureanus, med ughn (2 g.) och oghn (4 g.) (äfvensom fughl, fughlari, dumna, lusna, slukna och somna); 1 Magnus Erikssons landslag möter dessutom (jämte fughl) butn (2 g.) och foghl. Vill man nu vidhålla, att fornsvenskans ljudlagsenliga behandling af kort u (fränsedt den omkr. 1350 bórjande öfvergången 4 70 framför r + dental kons.) i allo öfverensstämt "med västnordiskans, bereda butn, ughn och lughn samma svårigheter som de andra fsv. ord med u, hvarom s. 233 ff. var fråga. Antager man däremot, att i olikhet med västnordiskan en del fornsvenska dialekter låtit urgerm. kort w i ställning framför explosiva l. spirant + (likvida |.) nasal ljudlagsenligt fortsáttas af w, äfven om nästa staf- velse innehållit a-omljud värkande ändelsevokal, så vinnes en förklaring på formerna i fråga, mot hvilken ingenting kan med fog invändas. Att de nämnda konsonanterna fram- kallat en öfvergång af o til u, är väl af ljudfysiologiska skäl mindre antagligt. Men det läte tänka sig, att a-omljudet här helt och hållet uteblifvit, emedan vid dess genomfö- rande explosivan 1. spiranten och (likvidan 1.) nasalen haft mellan sig en svarabhaktivokal, liksom i urnord. asugisalas, harabanaR. Bortsedt frän butn, ughn och lughn bevisa de i dessa urkunder fórekommande exemplen hvarken att. den ljudlagsenliga behandlingen af u framför explosiva |. spirant + likvida l. nasal i resp. dialekt varit den vàstnordiska eller att den afvikit frän densamma. Att fughl, stumn, Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 247 sughl, lusna och rutna icke utesluta det förra alternativet, framhölls ofvan; naturligtvis ute- sluta de icke häller, att u i nämnda: ställning genomgående förblifvit oomljudt. Lika tvetydiga äro subst. rupning äfvensom verben dumna och slukna — hvilka senare kunna vara påvärkade af adj. duvin och slukin. Motsättningen dumna, lusna (2 g.), slukna: ughn (2 g.), oghn (4::g.) i Cod. Bureanus gör det dock sannolikt, att här dessa verbs u-vokalisation åtminstone del- vis är analogisk. Beträffande verbet somna är det möjligt, att a-omljud egt rum i ordet själft, men äfven att association med verbet sowa gifvit det dess o. . Hvad slutligen foghli Magnus Erikssons landslag vidkommer, så kan det vara likställigt med fvn. fog! och stamma från en annan dialekt än but» i samma urkund. Men à andra sidan är att märka, att det möter blott i sammansättningen foghlareen, och att vi (s. 238) just i Magnus Erikssons landslag trott oss spåra ett yngre, blott af kvarstående ändelsevokal framkalladt a-omljud, som berört äfven ord, hvilkas u i allmänhet stått utanför omljudslagen. Det. ligger nära att här misstänka ett ytterligare spår af samma företeelse. 6. Ord med urnord. geminerad tonande explosiva efter rotvokalen. De till denna fåtaliga grupp hörande maskulina a-stamssubstantiven uppträda med u i Östgötalagen, fördraget mellan k. Magnus’ och Albrekts anhängare samt Sv. Dipl. 4554: Brudder: Bruzson gs. SD 4554. udder: udder ns. ÖGL Vap. 6 pr.; Vdzsson Wdsson ns. SD 4554 (2 g.); ds. ME-A 424; med o i äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagen, Upplandslagen och Dipl. Dalek. 283: odder: odder ns. UL M. 12.6; od od as. VGL I Md. 1.2, 3 pr.; VGL II Dr. 3 — odgeer ns. DD 283. Västmannalagen innehäller exempel pä hvardera vokalisationen: udder: utder ns. M. 11.3. odder: odde ds. M. 11.ı. Af maskulina an-stamssubstantiv finnas endast w-former belagda: Bruddi: Bruddathorpe ds. DN 8: 176. : stubbi: stubbi stubbe ns. UL V. 14.9 (2 g); SML B. 16.1; stubba stubbe g, d, as. ÖGL B. 31; UL V. 14» (3 g.); SML 6 g. ex. B. 16 pr.; VML B. 14.e. Den västnordiska behandlingen af kort u har, så vidt ses kan, hvad gruppen i frága beträffar kännetecknat ocksä de dialekter, som afspeglas af äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagen, Upplandslagen och Dipl. Dalek. 283. I Upplandslagen representeras gruppen blott af subst. odder och stubbi, i de tre öfriga urkunderna blott af det förra. Söder- mannalagen, där endast stubbi förekommer, lämnar obesvarad frågan, om det samma gällt om dess dialekter, eller om de till äfventyrs visat u äfven i sådana ord som Brudder, udder och Bruddi. En dylik behandling antyda Östgötalagen (udder, stubbi), fördraget mellan k. Magnus’ och Albrekts anhängare (Udder), Sv. Dipl. 4554 (Brudder, Udder) samt Dipl. Norv. VIII. 176 (Bruddi). I Västmannalagen finnas — tydligtvis från olika dialekter härrörande —- spår af hvardera behandlingen (udder, odder; dessutom stubbi). N:o 2. 248 O. F. HULTMAN. Beträffande svärigheten att fórlika w-vokalisationen med de västnordiska ljudlagarna güller om Brudder, udder och Bruddi det samma som om de s. 233 ff. behandlade fsv. mask. a- och an-stammarna med u framför dentalt / + konsonant. Den minst vågade förklaringen vinna vi genom antagandet, att i en del fornsvenska dialekter urgerm. kort u, äfven om a-omljud värkande ändelsevokal funnits i följande stafvelse, framför gemine- rad tonande explosiva ljudlagsenligt fortsättes af w. Härvid behöfver u icke hafva genomlupit mellanstadiet o, utan kan hafva stätt helt och hället oberördt af a-omljudet (jf. s. 235). Den dialektmotsättning, hvaraf ofvan spär pävisades i de fsv. urkunderna, äterfinnes i våra dagars svenska. Västgötalagarna hade, som vi minnas, odder, Östgötalagen och Sv. Dipl. 4554 — troligen skrifvet i Småland — udder, Dipl. Norv. VIII. 176 Bruddi — i det öländska ortnamnet Bruddathorp. I god öfverensstämmelse härmed förekommer brodd odd i Värmland, Bohuslän och Västergôtland (se Noreen, Ordb. öfver Fryksdalsmälet ss. 11, 72; Nilen, Ordb. ss. 14, 165; Rietz, Ordb. s. 480), brudd (och tvifvelsutan udd) i sydöstra Sverge (åtminstone Kalmar län; se Linder, Allm. målet i S. Möre h:d s. 37). Också i andra ny- svenska mål hafva de båda orden likformigt o eller 4, utan att likväl en identifiering af dia- lekterna i Upplandslagen, Västmannalagen och Dipl. Dalek. 283 (från Tuna sn i Dalarna) med några sådana mål för närvarande vore möjlig. 7. Ord med urnord. geminerad tonlös explosiva efter rotvokalen. Hos de maskulina a-stamssubstantiven, fränsedt bukker, är o den vanliga rot. vokalen, i flertalet urkunder t. o. m. den enda fórekommande: flokker: flokke flocke ds. SML Add. Ls; VML M. 25.1; flok floe ds. VGL II Add. 7.1; SML Kk. 90 pr, Kg. 5 pr. B. 21 pr.; SML Add. 8; as. SML G. 2 pr.; flockar o. d. np. SML 10 g. ex. Kk. ind.; VML 8 g. ex. Kr. ind.; HL 6 g. ex. Kk. ind.; flokkum 0. d. dp. VGL II 8 g. ex. Fr. ind.; SML Prol. — broa flockenum ds. SML B. 321 — frende flok frenda floe as. SML G. 2 pr.; VML A. 2 pr. lokker: lokker ns. Bj.R 14.18; np. Bj.R 14:18. skokker:! frende skokki ds. HL ZE. 2 pr. stokker: stokker stock’ ns. VGL II U. 14; SML B. 16.1 (2 g.); stoks gs. VGL II Add. 7.17; SML B. 16 pr.; stocke ds. VML M. 4; stok stoc as. VGL I FB. 7 pr. (2 g); VGL II U. 14; Bj.R 32.2; SML 4 g. ex. Kg. 8 pr.; VML Kg. 5 pr; HL Kg. 5 pr., M. 154, V. 6 pr. — bistok as. SML B. 30 pr. (2 g.), 2 — brustoghs gs. VGL II A. 20 — brytstokss gs. VGL I A. 16 pr. — hoffstokki ds. HL V. 6 pr. — horn stok as. HL V. 6 pr. — hyrnustokke o. d. ds. VGL I Md. 9; VGL II Dr. ind., 20 — knestokki ds. HL V. 6 pr. — ælgstokt (9: ælgstok) as. VGESISDr Sind. BJ, — stokfiska ap. SML Kk. 5 pr. — Stocholms stocholms gs. ME-A 425; SD 4069: 566; stokholmi o. d. ds. HL A. 16 pr. (9 g.); ME afs. 245 (2 g.); ME-A 5 g. ex. 424; SD 4069 5 g. ex. 562; Stokholm o. d. as. VML M. 25.4; ME-A 495 (2 g.); DN 3: 345 — stokhyrno as. VGL II Dr. ind. 1 Om fsv. skokker ür lànord, bör exemplet utgä. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 249 topper: topp as. HL M. 1.3. I Dalalagen förekommer likvàl endast w hos dessa ord: flukker: flukki ds. bj. 16.4. stukker: stuks gs. Eps. 5 pr.; stuk as. Kr. 1, M. 261 — senge stuk ds. Kr. 9.4. Nägra andra urkunder uppvisa bàde o- och u-former; sà Östgötalagen, med flokker: flok ds. 4 g. ex. Eps. 1 pr.; flokka floka np. 10 g. ex. Kr. ind. — stokker: stoks gs. Eps. 6; stok as. B. 35.1. flukker: fluk ds. Dr. 2.1 — stukker: stukxs gs. Eps. ind.; Upplandslagen, med flokker: flokki ds. 6 g. ex. M. 9.4; flokkinum ds. 19 g. ex. Add. 1; flok ds. Kk. 21 pr.; flokker flokk’r np. 9 g. ex. Pref; flokkum dp. Conf, Pref. — frende flok as. Æ. 2 pr. — lokker: lokke ap. A. 6 pr. — stokker: stokker stokk'r ns. V. 2.6, 14.» (2 g.); stox gs. Kg. 8, V. 14.5; stokki ds. M. 4; stok as. V. 14.9; stokk’r np. V. 14.» — Stokholms gs. V. 93.5; stokholmi ds. Conf.; stokholm as. bp. 18. stukker: stukk’r ns. V. 14.9; Magnus Erikssons landslag, med kropper: krop as. G. 81 — stokker: stoks gs. Eps. 21; stok ds. SVp. 4; as. B. 29.1, Eps. ind., DrVp. 3 pr.; stokka ap. B. 35.3 — bistok as. B. 29.2, 4. flukker: fluk ds. Ebs. 1, 44 pr.; Stadslagen, med flokker: flok ds. Eds. 1 pr.; as. Eds. ind., 97 pr.; flokkenum ds. Eds. 27.1; flokka o. d. ap. 15 g. ex. Kg. ind. — stokker: stok as. 4 g. ex. Eds. ind.; stokkin stokken as. 8 g. ex. B. 214 — Stokholms stokholms gs. 6 g. ex. B. 234; stokholme stocholme ds. 7 g. ex. D. 23.2; stok- holm stocholm as. Kp. ind., R. 12.1 (2 g.). flukker: fluk ds. DrVl. 1 pr. — lukker: lukka np. SV. ind., 21 pr.; ap. SVI. 21 pr. — stukker: stukkin as. B. 15 pr, R. 312; | äfvensom Cod. Bureanus, med stokker: stokom dp. 138 (2 g.); stoka ap. 138, 176 — afgupa stoke ds. 203; afgupa stok as. 207. lukker: lukom dp. 511. Ordet bukker har i alla urkunder endast w: bukker: bukker o. d. ns. UL V. 98.5; DL B. 46.1; VML M. 1 pr. B. 23.55 HL V. 18.5; MELL DrVp. 19 pr.; St.L DrVd. 16 pr.; buk as. VGL II U. 8; DL pj. 1.3; VML M. 26.12, B. 98 pr.; bukka ap. SML B. 31 pr. — bucka blop ds. Bur. 72 — bukskin ap. St.L Kp. 14.3, 4. De neutrala a-stamssubstantiven representeras af nàgra fà skrifningar, alla med o: blok:' blokhoggum blok hoggum dp. SML 5 g. ex. M. 8a. spot: spot as. Bur. 5 g. ex. 14. Ett par feminina substantiv med mellanvokal — abstraktbildningar pà -an — visa, det ena i Östgötalagen o: 1 Fsv. blok i blokhog har dock möjligtvis kort 5: se Tamm, Etym. sv. ordb. s. 43 f. N:o 2, 32 250 O. F. HuULTMAN. lokkan: lokan as. /E. 17, bägge i Cod. Bureanus w: lukkan: lukkan ds. 528. sukkan: sukan ds. 174. : En sannolikt! hithörande form af ett verb gående efter starka konjugationens aflj klass III har rotvokalen u: sluppum: sluppe 3 sptk. Bur. 56. Verben af första svaga konjugationen företrädas i de flesta urkunder uteslutande af former med 0: lokka: lokka inf. St.L B. 21.5; lokkar 0o. d. 9 spi. Bj.R 15:1; HL A. 14 pr.; St.L G. 3.1, B. 21.5; lockat asn. VML M. 26.1. stokka: stokke inf. VGL II p. 3 (2 g.); stokkes inf. MELL B. 29.1; stokkar o. d. 3 spi. VGL II p. 4, Add. 7.19; SML M. 13 pr.; MELL Ebs. 23; stokkæpi 8 spti. UL M. 31 pr.; stocca- per nsm. VML M. 26.5. I Cod. Bureanus komma likväl endast former med wu till synes: lukka: lucka luka inf. 511, 528; 2 spi. 91; lukcape 3 spti. 594; luccat lukcat asn. 494, 501. sukka: sukat asn. 74. Óstgótalagen innehåller såväl o- som u-former: lokka: lokka inf. Ehs. 25; lokkape 3 spti. AR. 17 — stokka: stokka 3 ppi. Va). 29; stokkapis 3 spti. Eps. 28; stokkaper nsm. Vap. ind. stukka: stukka inf. Dr. 2.1; 3 spi. Eps. 7.1; stukkap?s 8 spti. Eps. 28; stukkaper nsm. Vap. 29. Läsaren har säkert redan sjàlf af denna redogórelse dragit slutsatsen, att de fsv. dia- lekter, som flertalet af de undersökta urkunderna företräda, inom ordgruppen i fråga låtit u undergå alldeles samma behandling som västnordiskan. Här liksom där funno vi regelbundet o hos maskulina a-stamssubstantiv, neutrala a-stamssubstantiv och verb af första svaga kon- jugationen — bortsedt härvid från ord, hvilka såsom fsv. bukker fvn. bukkr torde från början stått utanför a-omljudet. Men i några urkunder konstaterades mer eller mindre tydliga spår af en afvikande behandling. I Dalalagen förekom öfver hufvud endast u hos hithörande ord — ej blott subst. bukker, utan också subst. flukker och stukker (4 g.. Östgötalagen innehöll väl à ena sidan subst. flokker (14 g.), stokker (2 g.), lokkan, vb. lokka (2 g.), stokka (3 g.), men à andra sidan äfven subst. flukker, stukker, vb. stukka (4 g.). Upplandslagen à ena sidan subst. flokker (31 g.), lokker, stokker (11 g.), vb. stokka, à den andra — utom subst. bukker — subst. stukker. Magnus Erikssons landslag å ena sidan subst. kropper, stokker (8 g.), vb. stokka (2 g.), à den andra — jämte subst. bukker — subst. flukker (2 g). Ur Stadslagen anteck- nades icke blott subst. flokker (19 g.), stokker (28 g.), vb. lokka (8 g.), utan ock — oafsedt subst. bukker (8 g. — subst. flukker, lukker (3 g.), stukker (2 g.). I dessa fyra handskrifter 1 Att -pp- i fsv. slippa återgår på äldre -mp- kan icke bestämdt förnekas. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 251 är utan tvifvel inflytande från olika dialekter grunden till den vacklan mellan o- och u-former man kan iakttaga. Cod. Bureanus, hvarest vi funno å ena sidan subst. stokker (6 g.), spot (5 g.), à andra sidan — utom subst. bukker, sukkan, pret. sluppum och vb. sukka (jf. fvn. slup- pum, sukka) — subst. lukker, lukkan och vb. lukka (6 g.), synes däremot här återspegla för- hällandet i en enda dialekt. Bortsedt från de ord, som i fornvästnordiskan visa u-vokalisa- tion, hafva nämligen de 8 exempel, där rotvokalen föregås af I — och som representera tre skilda ord, af hvilka lukker och de öfriga icke kunna ha påvärkat hvarandra — undantagslöst u, de öfriga 11 däremot lika undantagslöst o. Detta tyder på att de båda vokalisationerna stått bredvid hvarandra, fördelade efter antydda norm, i samma munart. Ett antagande, att u-vokalisationen hos de mask. a-stammarna flukker, lukker, stukker och de till första svaga konjugationen hörande verben lukka, stukka framgått ur en utjämning af tidigare a-omljudsväxling inom flexionssystemet — hvarvid de former skulle segrat, som i västnordiskan inom resp. böjningskategorier regelbundet dukat under — är egnadt att väcka samma betänkligheter som en dylik förklaring af de s. 233 ff. behandlade fsv. u-formerna. Efter allt att döma förhåller det sig så med de förra, att i enskilda fsv. dialekter urgerm. u framför geminerad tonlös explosiva har till ljudlagsenlig fortsättning w, äfven om följande stafvelse innehållit a-omljud värkande vokal, och att i någon dialekt det är händelsen blott ifall vokalen äfven föregås af I. Detta är man berättigad förstå så, att a-omljudet helt och hållet uteblifvit i nämnda ställningar (jf. s. 235). Vore de äldre fsv. urkunderna var enda källa rörande företeelsen i fråga, kunde vi ha skal att tveka, huruvida ej regeln snarare borde tala om „geminatan kk* än om „geminerad ton- lös explosiva” i allmänhet. Men dessa urkunder, i hvilka nästan endast exempel med kk före- komma, suppleras af de yngre fsv. språkminnesmärkena, där man påträffar äfven former sådana som subst. sput, krupper, tupper och vb. huppa (se Söderwalls Ordb.). Och ett därmed öfverensstämmande vittnesbörd afgifva flere nysvenska dialekter. Åtminstone i dalmålet (lik- som i Dalalagen, jf. ofvan) och målen i Gästrikland och norra Uppland, äfvensom i Hvittis- bofjärdsmålet i Satakunda, östnyländskan’ och den baltiska svenskan möter regelbundet w framför kk, och i samma dialekter är det (frånsedt vissa undantag på grund af högsvenskt inflytande) fallet också framför tt och pp. Se Hultman, Östsv. dial. $$ 9.7, 34, och Hesselman, Sveamålen s. 35. 8. Ord med urnord. förbindelsen explosiva I. spirant + annan explosiva I. spirant efter rotvokalen. A Ett maskulint a-stamssubstantiv visar, den enda gäng det förekommer, rotvo- kalen o: oster: osta ap. SML Kk. 5 pr. De neutrala a-stamssubstantiven företrädas i allmänhet af o-former: frost: frost? froste ds. VGL II O. 2.12; VML B. 7 pr.; MELL B. 11.ı. lopt: lopt as. VGL I Md. 12.2; VGL II Dr. ind., 26. Men i Cod. Bureanus finna vi både en form med o och en med wu: frost: frost as. 489. 259 O. FE. HunTMAN. lupt: lupte ds. 173. Det enda feminina z-stamssubstantivet uppträder dels med «, dels med o: lust: lust ns. Utländ.; ds. VGL IV 12. lost: lost ds. MELL DrVI. 2. Dativerna kunde dock äfven tillhöra den maskulina «stammen luster loster (säkert belagd i y. fsv.; jf. ock got. lustus). Det enda maskulina w-stamssubstantivet fóreter i det stora flertalet urkunder städse o: koster:! Foster o. d. ns. SML Kk. 5 pr.; HL A 14 pr. (2.g)); St.L G. 18. pr. 1, 28: ind.; Bur. 174; costren kosten ns. UL A. 10.2; VML A. 10.2; koste ds. Bur. 144; kost cost ds. VGL II K. 43; VGL IV 16; UL 4 g. ex. Kk. 2.2; SML 4 g. ex. Kk. 5.3; VML Kr. 22.2, Kp. 12 pr.; St.L G. 7.1; Landsfr. 5 (2 g.); BoJ 3; as. VGL II 8 g. ex. A. 4; Bj.R 29 pr.; VGL IV 194 (2g); UL 17 g. ex. Kk. 2.2; SML 10 g. ex. Kk. 2.3; SML Add. 1.; DL B. 36; VML 16 g. ex. Kr. 22; HL 5 g. ex. Kk. 22; St.L Kp. 34.2 (2 g.), R. 16.1; Lyd. 205 (8 g.); Kon.N 606; Kop- parb. 637; SD 4069: 566; Bur. 18; kostin o. d. as. VGL II K. 22; UL I. 21; St.L 4 g. ex. G. 4 pr, Bur. 143) koster 0. d. np. VGL I R19: Wiener INN TES 295 MEL I fr RS: fos ao, Bu: 143; koste gp. DL pj. 16.1; kostum o. d. dp. Bj.R 11.5; UL Kk. 8.1; SML B. 33.1; VML Kr. 73; Landsfr. 4; kostz o. d. ap. UL I. 17, Kp. ind; SML 4 g. ex. T. 16; VML Kp. ind. 8; HL Kp. ind.; St.L Kp. 5 pr, DrVd. ind.; Landsfr. 4; koste ap. VGL II p. 29; VGL IV 14 — ankostà 0. d. np. St.L DrVd. 81; ap. UE V. 292; SML B. 33.5; VML B. 984; HL Kp. 4, V. 24: (9 g.); ankostum ancostum dp. SML B. 85; SML fr. B. 8.5 — annur kost ds. (2) UL V. 102 — adru kost o. d. ds. UL A. 84; DL pg. 7 pr.; VML ZE. 91 — brullops kost o. d. as. UL ZB. 10.2; VML Æ. 102; SEL G. ind.; Bur. 6 — farkost farcost as. SML B. 22 pr. (2 g.); ap. farcoster (9: -coste) ap. VML M. 26.16 — fopo kost fopo cost as. UL I. 21; SML I. 17 — mate coster ns. Landsfr. 6 — nempdekosten ns. ME afs. 245 — kost rezlu as. Kon.N 606. Uti textkodex och Cod. AM 51 4:0 af Smálandslagen uppträder ordet konsekvent med u: ji kuster: cust'r cus! ns. Sm.L 134; Sm.L fr. 18.4 — wizcusti o. d. ap. Sm.L 6 g. ex. 4 pr.; Sm.L fr. 4 pr. (9 g.), 124. Såväl o som « visar detsamma i Östgötalagen: koster: kost as. Dr. 14.0; kostin as. Kr. 24 — annurkost ds. (2) G. 16 pr. kuster: kustrin ns. G. ind.; kuste ds. Vap. 35; kust as. Dr. 143, Vab. 12.3; kustin as. 6 g. ex. Kr. 2 pr.; kuste np. Dr. 5 pr.; ap. 4 g. ex. Kr. 12 pr.; kustum dp. B. 37 pr. — annur- kusta gs. R. 26 pr.; annurkust o. d. ds. (?) R. 14.1, B. 5.2, 14.2; 1 I det följande redogóres för samtliga exempel på ordet, oafsedt om det betyder “alternativ, villkor, ting etc.” eller "kostnad, föda etc.” Den enhetlighet i vokalisation och böjning, som öfverallt kan konstateras hos fvn. kostr fsv. koster kuster i de olika betydelserna, förbjuder att uppfatta det som två skilda ord, en gammal w- (eller möjligen -) stam, identisk med got. kustus (1. gakusts) "Prüfung etc, och ett lånord, närmast återgående på mlt. kost "Aufwand, Speise etc.” (och ytterst på mlat. costus af lat. constare) Det genuina nordiska ordet har endast upptagit betydelsen 'kost- nad, föda etc.’ från det till formen snarlika lågtyska. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 953 likasà i Magnus Erikssons landslag: koster: koster ns. G. 24.1; kostin ns. G. 24 pr., 1; as. 7 g. ex. G. 4; koste ds. bg. ind.; kost ds. Egn. 34.2; as. 6 g. ex. Kg. 33; kostenum ds. G. 23.1; koste ap. Kp. 6 — annor kosta gs. Kg. 181 — broplops kost as. G. ind. kuster: ankuste ap. B. 38.1. En maskulin an-stam af den vanliga flexionstypen företer o: rosti: rosta ds. St.L B. 22.2. En annan har däremot u: lusti: justa 0. d. g, d, as. VGL II O. 3; Bur. 7 g. ex. 10; Birg. Aut. 179. Ordet uxi, som representerar en särskild typ, visar endast o i äldre Västgötalagen, Upplandslagen, Västmannalagen, Hälsingelagen, Lydekinus och fragmentet af äldre Västgötalagen: oxi: oxe ns. UL 4 g. ex. V. 236; VML 6 g. ex. M. 1 pr.; oxa o. d. as. VGL I 4 g. ex. R. 94; UL 7 g. ex. M. 53.3; VML 7 g. ex. M. 84 pr.; HL M. 36; VGL I fr. R. 12a — legho oxe ns. Lyd. 208. Endast « har ordet i Södermannalagen, Dalalagen och Magnus Erikssons landslag: uxi: vxi vxe ns. SML B. 244; DL 5 g. ex. B. 35.1; MELL B. 334, DrVp. 19 pr.; vxa vræ as. SML Kp. 7; DL 4 g. ex. B. 34 pr.; MELL 8 g. ex. B. 274. Dels o, dels « finna vi hos detsamma i yngre Västgötalagen: oxi: 0ksa 0. d. as. 6 g. ex. R. 21. uxi ukse as. R. ind.; i Östgötalagen: oxi: oxa as. B. 25.1. uxi: uxe ns. Map. 9, B. 94.s, 253; uxa as. Dr. 16.3, B. 34.1; och i Stadslagen: Oxi- Somers D MONDE: 020 as: Dij: 9 DES: uxi vxe ns. B. 19 pr.,! DrVd. 16 pr.; vxa as. B. 202. Ett oböjligt adjektiv — ursprungligen den som adverb använda dat. sing. neutr.- formen af ett a-stamsadjektiv — upptràder med rotvokalen w: -brughpu: Helbrugpw heelbrughpo MELL G. 6.1; SD 4069: 561. De tvänne hithörande, med hvarandra närbesläktade adverben utan mellanvokal — hvilka bägge hafva eller haft a efter rotstafvelsen — företrädas endast af o-former: opt: opt o. d. pos. BjR 22; VGL IV 194 (2 g); UL p. 73; VML Kr. 24.», p. 15; Landsfr. pr.; Bur. 525; optari o. d. komp. VGL I Br. 2; VGL II p. 14, Add. 12 pr.; VGLIIK. 1, 6, 724; UL 2. 22 pr., M. 39.1; SML pg. 1, 3 pr.; VML A. 17 pr.; HL 2. 16 pr.; MELL b g. ex. Egn. 12; St.L 6 g. ex. JF. 10 pr.; Sm.L fr. 3.1; Landsfr. 4 — optarin o. d. komp. ÓGL Vap. 35; St.L R. ind. 30, 31 pr. — oftarmer optermeer komp. MELL pg. 20.1; St.L R. 16 pr. 1 Felaktigt för ack. sing. N:o 2. 254 O. F. HuLTMAN. opta: opta o. d. pos. SML 4 g. ex. Kg. 10 pr.; DL Kr. 9 pr. HL Kp. 6; MELL 4 g. ex. B. 26.4; St.L 14 g. ex. Kg. ind.; Bur. 6 g. ex. 12. Ett adverb med mellanvokal (urspr. ?) visar rotvokalen o: optilika: opteleka optelike Landsfr. 2, 6. Bildningen är otvifvelaktigt vida yngre àn a-omljudet. De starka verb af aflj klasserna II och III, hvilkas pret. ind. plur. och pret. part. höra hit, hafva, så vidt man kan se, w i dessa former: lustin: lusten nsm. VGL I K. 123; VGL II K. 25. brustum brustin: brustu brusto 3 ppti. Bur. 7 g. ex. 64; brustet nsn. Kalm. 270. Om Cod. Bureanus làmnas à sido, vittna de hàr undersókta urkunderna endast om att de västnordiska a-omljudslagarna, hvad ordgruppen i fråga vidkommer, egt giltighet också pa óstnordisk botten. Vi funno o hos den mask. a-stammen oster och de neutr. a-stammarna frost och lopt; oftast också hos den gamla stimmen koster; vidare hos de mask. an-stammarna rosti och ox? samt hos adverbet opt. Alternativt förekom äfven u-formen wx. Allt detta öfver- ensstämmer til punkt och pricka med förhällandet i fornvästnordiskan. Och äfven den afvi- kelse från detta språk, som röjer sig hos subst. kuster (sällsyntare sidoform till koster), den mask. an-stammen Justi och pret. part. Justin, brustin — jf. fvn. kostr, losti, lostinn, brostinn — kräfver icke antagandet af någon annan ljudutveckling än den västnordiska. Hvad kuster beträffar, är just w den vokal man snarast väntar hos denna gamla u-stam: jf. s. 195. Att u-vokalisationen här icke beror på någon dialektisk ljudföreteelse — uteblifvande af a-omlju- det (eller öfvergång o > w) äfven framför explosiva 1. spirant + annan explosiva 1. spirant — bestyrkes i någon mån af att Östgötalagen jämte kuster (20 g., samt koster 3 g.) har opt. Hos lusti härleder sig tydligen denna vokalisation från den besläktade feminina z-stammen lust, hvilken (frånsedt det unga lånordet lyst) är främmande för fornvästnordiskan; om liknande fall i sistnämnda språk har s. 197 varit fråga. I brustin och lustin föreligga slutligen analogiska efterbildningar af particip sådana som bundin. En dylik analogibildning är, som också fler- städes i det föregående och i det följande konstateras, i fornsvenskan regel hos de ljudlagsen- ligt a-omljudda pret.-participen af starka aflj. klasserna II och III. — De återstående orden med o l. u — subst. lust lost, adj. helbrughpu, adv. opta, optilika — sakna i fornvästnordiskan jämförlig motsvarighet. Cod. Bureanus tyckes i motsats till de öfriga urkunderna gifva en antydan om en ordgruppen berörande dialektisk afvikelse från den västnordiska ljudbehandlingen. Jämte subst. frost, koster (6 g.), lusti (7 g.), adv. opt, opta (6 g.), pret. part. brustum (7 g.) — hvilka icke äro oförenliga med denna — möter där det neutr. a-stamssubstantivet lupt ‘loft. Vis- serligen är det enda belägget dat. sing. lupte, och man kunde därför frestas att med Kock, P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 523, vilja häri återfinna den ljudlagsenliga dativen till ack. sing. lopt i Västgötalagarna. Då emellertid a-omljudsväxlingen hos a-stammarna, åtminstone de lång- stafviga, för öfrigt spårlöst utplånats såväl i västnordiskan som i fornsvenskan, och formerna lopt och lupte icke ens förekomma i samma urkund, är ett sådant antagande ganska vågadt. Med mera skäl kan man förmoda, att motsättningen frost: lupt i Cod. Bureanus sammanhän- ger med den tidigare (s. 251) därstädes iakttagna motsättningen subst. stokker, spot: subst. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs T. 255 lukker, lukkan, wb. lukka. Det är i så fall icke blott mellan ett föregående / och en tenuis- geminata som a-omljudet uteblifvit eller åter upphäfts; man får gifva regeln den allmännare formuleringen, att i någon fornsvensk dialekt urgerm. kort u efter / ljudlagsenligt fortsättes af u, äfven om nästa stafvelse innehållit a-omljud värkande vokal. För- modligen vill detta säga, att nägot a-omljud här alls ej inträdt: jf. s. 235. 9. Ord med urnord. intervokaliskt kort r efter rotvokalen. De neutrala a-stamssubstantiven visa i regeln a-omljudd vokal: gor: gorbot’ ap. VML B. ind. — gorbotningar ap. VML B. 28 rubr. — gorketta as. ÓGL Vap. 32 pr. — gorvndat nsn. SML B. 38» — goruargher ns. VGL I 0.» — gorpiuuer gorpiuuer ns. ÖGL Vap. 32 pr. 3; MELL 4 g. ex. pj. ind.; gorpiuf as. ÖGL Vap. ind. spor: sporgield sporgield n, ap. UL M. 92, 103; SML 4 g. ex. M. ind.; sporgieldæ sporgelda gp. UL M. 46; VML M. 26.17; sporgiældum 0. d. dp. UL 9 g. ex. M. 11 pr.; DL M. SV MEEME ODE, 2, im! I yngre Västgötalagen företrädes likväl denna böjningskategori af en skrifning med u: gur: gurpiufuer ns. p. 58. ? Exempel pä hithörande mask. an-stammar utan mellanvokal finnas endast tvänne — ett i Vidhemsprästens anteckningar, med o (framför ändelsevokalen [a >] € i nästa stafvelse): -bori: honbore gs. 18, och ett i Cod. Bureanus, med « (framför en stafvelse med w): spuri: spurum dp. 156. Af on-stammarna med urnord. intervokaliskt kort r àr en representerad i Birgit- tas egenh. utkast och visar där rotvokalen u: pura: puru as. 185. Hos de z-omljud saknande formerna af den enstafviga konsonantstammen dyrr móter i Óstgótalagen, Dalalagen, Magnus Erikssons landslag och Cod. AM 51 4:o af Smälandslagen endast w: durum: durum dp. ÖGL Kr. 5 pr, Vap. 824; DL pj. 7, bg. 13 pr.; MELL pj. 12.1 — kirkiu durum kirkio durum dp. ÖGL 4 g. ex. Kr. 3.1; Sm.L fr. 13.2 — lectaradurum dp. Sm.L fr. 5.3 (2 g.) — sanghus durum dp. DL Kr. 7. 1 I fsv. sporgield "enkla dräpsböter som erläggas af känd dräpare’ ingår otvifvelaktigt som förled ett neutralt substantiv spor, ehuru icke det vanliga med betydelsen ‘spär, utan ett från verbet spyria “spörja, få veta afledt abstraktum. Det förhåller sig till detta verb liksom fsv. hol “undandöl- jande’ till hylia, fvn. val fsv. wal till velia resp. welia o. s. v. 2 Därjämte. förekommer i y. Västgötalagen gor piufuer ns. b. 16, gorpiuf as. Pp. ind. Tro- ligtvis är gor- icke samma ord som gor- gur-, utan har utgått från en urnord. stam *3erwa-; jf. fvn. gior n. Grums’, till hvilket gor- förhåller sig som fsv. smor till fvn. smior och som fsv. kot till fvn kiot. N:o 2. 256 O. F. HULTMAN. Endast o förekommer i äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagen, yngre Västgötalagens kyrkobalk, Hälsingelagen, textkod. af Smälandslagen och Lyde- kinus: dorum: dorom dorum dp. VGL I K. 71; VGL II I. 12; VGL II K. ind., 12 — kirkiu dorum o. d. dp. VGL II K. 69; HL Kk. 15.1, 21.2; Sm.L 9.1, 13.2; Lyd. 187 — lectera dorum dp. Sm.L 5.3 — mylnu dorom o. d. dp. VGL I M. s; VGL II M. > (2 g.) — sangus dor dp. HL Kk. 21.2. I flere urkunder förekommer jämsides w och o. Så i Upplandslagen: durum: durum dp. Kg. 12.2. dorum: dorum dp. Kk. 6 pr., M. 45.1, I. 20.1 — kirkiu dorum dp. Kk. 6.6, 15.1; Sódermannalagen: durum: durum dp. pj. 9. [2 dorum: dorum dp. Kg. 12. bg. 4 pr.; Vàstmannalagen: durum: körkio durom dp. Kr. 5.4. dorum: dorom dp. M. 29 — kirkio dorom dp. Kr. 20.1; Cod. Bureanus: durum: durum dp. 4 g. ex. 183. s. Lm. dorum: dorom dp. 14; och i Birgittas egenh. utkast: dura: dura krokane np. 178 |2 g.]; dura kroka ap. 178. dora: dorakroka np. 180; do ra krokum dp. 179. Af ett par substantiv med mellanvokal, ,kompositionsbildningar* på -daghi -dagher, framför hvilka suffix sannolikt synkoperats ett 7, har det ena dels w, i Cod. Bureanus: spurdaghi: spurdagha as. 205, dels o, i Sódermannalagen: spordaghi: spordagha as. bj. 12 pr., medan det andra — en gàng i Kopparbärgsprivilegierna — visar o: spordagher: spordagh as. 638. Hos ett adjektiv med mellanvokal — en bildning på -aper — är rotvokalen o: doraper: dorat asn. ÖGL B. 23; MELL Kp. 1; dorap apn. ÓGL Vins. 1; MELL pj. 14 — odorat asn. ÓGL B. 93. Vi finna ock o hos ett par adverb (äfven fungerande som prepositioner), hvilkas rotstafvelse på urnordisk ståndpunkt sannolikt efterföljts af a, resp. @: for: for o. d. adv. VGL II p. 22; VGL II K. 1; ÖGL Ebs. 26, Dr. 3 pr., Vap. 32.1 o. fl; SML M. 36.1; MELL pg. 31; FH 5; Bur. 75, 166, 184 o. fl.; prep. VGL II ©. 1.s, e, G. 15 o. fl.; BR. 6 pr., li «proe 0. fli; VGL. TV. Ac) Ho ns OC Es. IA JA Ch 192 Ub KK 0: SMI .Kk. 10.1, M. 34; SML Conf. (3 g.); VML Kr. 7 pr.; HL Pref. (3 g.) o. fl; Sm.L 10 pr.; MELL Kg. 5s (2 g) 7 o. fL; S.L Kg; ind. (2/2), 5 0. fl.; St.L Add. DrVi. II b; OC m uU R. 23.1; Lyd. 180, 181, 185 o. fl; Sm.L fr. 4. 5.3, 13.4; Landsfr. 2, s, 4; Kon.N 605 (4 2.); Kopparb. 637, 639; Norb. 138; ME afs. 246 (8 g.) o. fl; Kalm. 270; ME-A 495; Finl. 455, 456 (2 g.; BoJ 3, 4 (b g.) o. fl.; SD 3702; SD 3827; SD 4034 a) (4 g.); SD 4063 (2 g.); SD 4069: Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs T. 257 563 (2 g., 564 o. fl.; SD 4282 (2 g.); SD 4304; SD 4464; SD 4470 (5 g.); SD 4503; SD 4517; SD 4536 (2 g); FH 5 (9 g); HSH 82: 56; DIGA 140; DD 37; DD 38 (4 g.); DN 1: 408; DNS RS 2 (SEEDS DNE SE DIE DNS 3176702 oy; B Y EOS TE (OE) DENE 32; VFFÀ 88; Bur. 3, 8, 11 o. fl.; Birg. Aut. 182, 183. — Som förled i sammansättning !: VGL IK. 14, », 4 Co mV CoTRSU TRES CE ME DX TIE BJ EU 15129 pr 6:28 O9 ENG [2 LK md (re): 108 WEE IV 6, 14 (3 8) 090:: ÖGE Kr. ind, 5.4 (8 2g) 02 ft: DR Pr; RE ind... 2/3 @ 8) ol SMTP ol (258) RC enANo ti SMr Ads (Ote) Mo MES DLERr 74 pre 91850: DM ER End nt Mind (B=28.)7 0: fl EUIS ECKE 82:2 120081 1Sm M 98 10 Pr 1231255) NON SMEBEDUKS FAR 58 (2 0) ol Sue ya (2e) lo flc Sb Add: DrVl. 11 b (4 8.); ÖGL fr. II ES. 12 pr. (8 g.) o. fl; Lyd. 181 (8 g) o. fl; Sm.L fr. 121 (2 g.), 134 (2 g.); Landsfr. 3; Kon.N 606 (4 g.); Kopparb. 636 (3 g.) o. fl; Norb. 135, 136 (2 g.) o. fl; ME afs. 245, 246 (3 g.) o. fl.; Kalm. 270 (6 g.); Utlànd. 344 (6 g.); ME-A 425 (9 g.), 426 (3 g.; Finl. 455, 456; BoJ 3, 4, 5 (8 g); SD 3810 (2 g.); SD 4063 (5 g.); SD 4069: 562 (3 g.) o. fl; SD 4470; SD 4554; Skriftpr. (2 g.); FH 6; HSH 32: 56 (3 g); HSH 3: 7; DD 38; DN 1: 408; DN 3: 332 (4 g); DN 3: 390; DN 7: 280 (2 g.); DN 7: 290; DN 8: 176 (6 g); DN 11: 54; BYH 31 (8 g.); VFFÄ 87; VFFÀ 88; Bur. 3, 6, 7 o. fl.; Birg. Aut. 178, 179, 180 o. fl. fori: fori o. d. adv. VGL II p. 30, Add. 72, 16 o. fl.; Bj.R 10 pr. (2 g.), 1 (2 g.) o. fl; CUTS EISEC SI Ars) ENGIN 127 18:502 15 UL Rk2 l5: Kegel es ot SM CSD A OA SM PA IANS DER Birk M 26 2 %0 NME And Kr 67 pr 510.11: ÉRIC MS Re TO NI ENG CMS 0 EST Kell, 159,167 051 Add. DrVl. 11 b; Sm.L fr. 13.5; Landsfr. s (2 g.), + o. fl.; Norb. 140; SD 4895; SD 4503; SD 4554 (2 g.); FH 4; DN 6: 278; DN 8: 176; BYH 31; Bur. 188, 489; prep. VGL I Br. 6; VGL Il Kr. 13, Add. 7:8 (2/9.) 0. fl.; Bj.R 1 pr., 3^ pr; 410 f; VGL II K. ind. (9. go. fl; VGL IV 12, 14 (8 g) o. fl; ÓGL Kr. 9; UL Conf. (8 g.) o. fl.; SML Prol, Kk. 1: (5 g) o. fl: SML (o onis (1652) DEERT. 31,24, 4291.20. NME End pe ind. "RE 1:905 EEE RR 2 (2/0) 2 pr. o. fl; Sm.L 93, 11; MELL Kg. 12 pr. (2 g.), 23.2; St.L Kg. ind., 8, 9 o. fl. ; Lyd. 207; Sm.L fr. 2.1, 6 pr., 18.4; Kopparb. 637 (4 g.) o. fl.; Norb. 135, 136, 137 o. fl.; ME afs. 246 (2 g.); Kalm. 270; Utländ. 344; ME-A 426; SD 3827; SD 4275; SD 4375; SD 4554 (2 g.); Skriftpr.; FH 5; FH 6 (2 g.); DD 34 (8 g); DD 37 2 g); DN 1: 408; DN 3: 332; DN 3: 345; DN 3: 390; DN 6:.278 (9 5.) DN. 7:280. (4:9); DN 7: 290. (8.g; DN 11: 54 (2 gj); VFFÄ 87; VFFÀ 88 (6 g.); Bur. 8, 190, 206 (2 g.); Birg. Aut. 177 (4 g. o. fl. — Som förled i sammansättning: VGL II Add. fico D SEU TNNT S9 pr 0 M VI 2107 9 MIS Kc 2079 lS ED 2 VM RTL pre JR. 13 0. fL; HL Kk. 22, M. 24, I. 9; MELL Kg. 12 pr, Eps. 12; bj. 18 @ g); St.L Kg. 204. G. 153 (2 g. o. fl; Norb. 135, 137, 138; ME afs. 245; Kalm. 249; SD 4063; HH 1; FH 6; DN 6: 278. Ett närbesläktadt adverb, där rotstafvelsen efterföljts af ändelsevokalen 2,? visar i den förra oomljudt w: 1 De fsv. sammansüttningarna pà for- äro som bekant till stor del af medellägtyskt ursprung. Likväl lider det intet tvifvel, att detta for- uppfattats som identiskt med det i inhemska komposita ingående och delat dess behandling, för hvilken därför äfven de urspr. tyska orden äro vittnesgilla. 2 Jf. fht. och fsachs. sammansättningar på furi. — I fsv. owrmaghi ughurmaghi — så Östgötalagen, det längre fragmentet af Östgötalagen, Dalalagen och alternativt Hälsingelagen — torde N:o 2. 33 258 O. F. HULTMAN. fur-: fur ping as. ÖGL G. 16 pr. Nägra komparativ- och superlativadverb, som haft ? uti stafvelsen närmast efter rot- stafvelsen, företrädas ätskilliga gänger af skrifningar med o: for 'fórr forst: for komp. VGL II G. 18, p. 53; ÖGL Eps. 14, Vap. 33.1, A. 3.3; Sm.L 13.5; MELL 34 g. ex. Kg. 113; St.L Kp. 344, Eds. 23.2; Sm.L fr. 13.2; Bur. 16; forst su- perl. VGL II p. 10; ÖGL Eps. 17. forra forstu: forra komp. ÖGL Kr. 7.1; MELL B. 264; ÖGL fr. II R. 23 pr.; forstu superl. ÖGL Vap. 6... Man har antagit, att den z-omljudslösa vokalen här och hos motsvarande adjektiv ut- bredt sig frän de former af superlativen, där den var ljudlagsenlig — hvarvid likväl förblir oförklaradt att den àr o och icke w — eller att den ófverfórts frän adv. och prep. for fori. Äfven har man här velat spåra en dialektisk öfvergäng 9 > o. Se Noreen, Grundriss I? s. 697; Kock, Arkiv VIII s. 259 noten; samt Olson, Östgötal. ljudl. s. 47 ff. Sannolikast àr emeller- tid, att o i dylika skrifningar — hvilka i de fsv. urkunderna fórekomma endast sporadiskt — städse uppstått genom utelämnande af en o-hake. Härtill bidrog måhända à ena sidan sist- nämnda teckens ställning framför den snarlika r-typ, som användes efter bl. a. v, & andra sidan, hvad for beträffar, en förväxling med adv. o. prep. for. Felskrifningen o för v är icke ovanlig i de urkunder, hvarur exemplen här ofvan hämtats: jf. Schlyter, Westgöta-Lagen s. XX, Magnus Erikssons Landslag s. III och Magnus Erikssons Stadslag s. II; Olson, Östgötal. ljudl. s. 48; Björkman, Sv. landsm. XI. 5 s. 12; samt Ottelin, Stud. öfver Cod. Bur. II s. 32. Endast en gäng móter en skrifning med w af ett bland dessa ord: furst: furst superl. Birg. Aut. 183. Ett par verb af starka konjugationens aflj klass IV, hvilkas pret. part. hór hit, visa i mànga urkunder genomgäende o i detsamma: borin: borin boren nsm. VGL II K. 723; VGL IV 15 (2 g); UL Æ. 15 pr.; boram o. d. nsf. VGL I Md. 14.2; VGL II Dr. 30; apn. UL p. 9 pr. (2 gJ; borit boret n, asn. VGL I K. 1; VGL II Add. 4s; VGL II K. ind.; UL Æ. L:1 (2 g), 63; FH 5; DD 84; borno dsn. VGL I T. 24; VGL II I. 2 (2 g) — byborit by boret nsn. VGL II 4 g. ex. Fr. 1 — inborit asn. UL V. 94 pr. — oborit nsn. DN 3: 342 — vpborit o. d. asn. VGL II K. 73.7; SD 4282; DN 3: 342; BSH 48; vpborno sv. apn. SD 4304 — welbornan asm. BoJ 3 — ærfwaborne npm. Utländ. 344 — etborin «tboren nsm. VGL I VS. 4, R. 5.1; VGL II 4 g. ex. VS. 12; etbornum dsm. VGL I S. 61; etborner atborne gsf. VGL I G. 64; VGL II G. 11; @tborna etbornna (9: etbornna) asf. VGL I G. 63; VGL II G. 11; etboren npn. VGL I G. 4 pr.; VGL II G. 3. skorin: skorin nsm. UL 7 g. ex. Kg. 12 pr.; skoren nsf. VGL II M. 7; VGL II K. 73 pr; apn. VGL II p. 56 — vskoren o skorim asm. UL V. 12.1; Lyd. 211; Wskoren vskoren nsf. VAEHL URS TE n pne GU U: 2 = andra stafvelsens u icke betingats af den efterfoljande vokalens kvalitet utan (liksom rotvokalen i pron. hun? Jf. s. 51 not 1) hafva deltagit i den öfvergäng, genom hvilken ändelsevokalen 0 samnordiskt uppgick i u. I de nämnda urkundernas språk är den samnord. ündelsevokalen w normaliter eller alter- nativt oförändrad. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 259 Genomgäende w visa dessa particip i nägra urkunder, nämligen Östgötalagen, frag- mentet af Södermannalagen, k. Albrekts privilegier för Norbärg, Sv. Dipl. 4063 och Dipl. Dalek. 283: burin: burit n, asn. ÖGL 4 g. ex. Dr. 16.2 — ater burit nsn. ÖGL A. 10 pr. — inburit asn. ÖGL ES. 42 — vp burith opburit asn. Norb. 140; SD 4063; DD 283 — ut burit asn. ÖGL B. 9.6. skurin: skurin nsf. ÖGL B. 25.2; npn. ÖGL G. 15; skurit asn. ÖGL B. 19 — oscurit asn. SML fr. B. 8.3. I ätskilliga urkunder förekommer säväl o som w. Det är händelsen i Bjärköa- rätten: borin: bornir (9: borner?) npf. 19.3 — skorin: skornir npm. 14.ıs (2 g.). skurin: vt skurin nsf. 14 pr.; i Södermannalagen: skorin: scorin nsm. Kg. 12 pr. 2 (8 g.); n, apn. B. 12 pr., Kp. 1 pr., bj. 7; scornum dsm. B. 5 pr. — o scorin asm. B. 8.3; oscorit asn. AR. 2.ı. burin: burin nsf. G. 3.1; burit asn. B. 28.2, bg. 2.1 (2 g.) — oburin npn. G. 3.1 — sku- rin: oskurin asm. B. 5.2; oscurith asn B. 5.2; i Dalalagen: borin: vbornan asm. M. 7; vbornum dpn. M. 7. skurin: skurit nsn. pj. 12; i Vàstmannalagen: borin: borin boren nsf. A. 2.1; npn. Æ. la, p. 18.4; borit nsn. AR. 11 — inborit asn. B. 24 pr. — til boret nsn. Æ. 7 pr. — oboren npn. AR. 2.1 — pipborin asm. Kp. ind, 3. skurin: oskurin asm. B. 84; i Hälsingelagen: borin: welborne gpm. Praef. — skorin: blaskorin apn. Kg. 7. skurin: skurin nsm. Kg. 9.1; i Magnus Erikssons landslag: borin: vt bornum sm. B. 28.3. burin: burit nsn. SVl. 153 — dopburins gsn. A. ind. — vp burit asn. B. 26.5, SVI, 151 — vt burin nsm. B. 28 pr.; vt burit asn. B. 28.1 — skurin: skurin nsm. SVI. 9; n, apn. G. 17 pr, Kp. 1, bj. 14 — oskurnan asm. B. 12 pr.; oskurin npn. Egn. 9; i Stadslagen: borin: boren nsf. Sk. ind. — skorin: skorne npm. SVI. ind. burin: burin nsf. Sk. 4, 5; burit nsn. SV!. 16.1 — dodhburins gsn. A. ind. — vpburit opburit asn. G. 18 pr. SVl. 16. — skurin: skurne npm. SVI. 21 pr.; skurin n, apn. Kp. 1, Thj. 1.2 — oskurit nsn. I. 5 pr.; i Magnus Laduläs’ stadga om landsfred: borin: welborna gpm. 2. burin: hogburnir npm. 1; samt i Cod. Bureanus: borin: iamborit asn. 511 — vel borne dsf. 520; velborno dsn. 510. N:o 2. 260 O. F. HULTMAN. burin: burin nsm. 490; burit asn. 141 — telburit nsn. 504 — oburit asn. 3 — vmburit asn. 28 — velburin vel burin nsm. 7, 184; vel burin wel burn nsf. 11, 510. Det hithörande pret. part. af ett till aflj. klassen VI hörande starkt verb uppträder i de allra flesta urkunder med o: | s[wlorin: sorin soren nsm. DL Eps. 8; VML 4 g. ex. Kr. 244; sworin suorin n, asm. UL Kg. 9:3, I. 83, p. 5.7; SML Kg. 93, B. 53, pj. 2; HL Kg. 6.2; MELL Eps. 41; sornum o. d. dsm. VGL II 12 g. ex. A. 4; VGL II K. 16; VGL IV 18.1; VML A. 93, M. 83; Lyd. 189; swornum 0. d. dsm. VGL I 7 eg. ex. K. 9; VGL II p. 18; VGL II K. 723; VGL IV 5, 8; UL A. 81, M. 81; HL A. 82; MELL G. 12 pr. Æ. 12, pg. 22; DN 1f: 54; Bur. 57; sworne ast. UL V. 17.4; soret forith (9: sorith) n, asn. DL bg. 3.2; VML p. 13; sworit o. d. n, asn. VGL I K. 82; VGL UI K. 15; UL 5 g. ex. Kk. 19:5; SML 4 g. ex. bg. 2.1; SML Add. 1.5; MELL 6 g. ex. Kg. 6.5; Lyd. 200 (2 g.); Bur. 57; sworen apn. UL p. 9 pr. (2 g.) — oswornum dsm. SML I. 1 — vt soren nsm. Lyd. 211; vt sworen nsm. VGL IV 2. I Óstgótalagen, det längre fragmentet af Östgötalagen och hel. Birgittas egenh. utkast är ordets rotvokal likvàl w: s[w]urin: surnum dsm. ÖGL 7 g. ex. JE. 10.2; Birg. Aut. 184; swrnom dsm. ÖGL fr. II Vins. 13; surin asm. ÖGL AR. 10.2; swrnir npm. ÓGL B. 14; surit asn. ÖGL ES. 16.2; swrit asn. ÖGL Vins. 64; ÖGL fr. II ES. 16.2; surin npn. ÓGL B. 1.6 — lagh surin nsm. ÖGL B. Le — oswrnum oswrnom dsm. ÓGL R. 5.2; ÖGL fr. II R. 5.2; osurnu dsn. ÓGL Vins. 6.2; osurin npn. ÓGL B. 1.6. De verb af andra svaga konjugationen, hvilkas preteritalformer hóra till ifräga- varande ordgrupp, hafva därstädes endast w i äldre Västgötalagen, Vidhemsprästens anteckningar, Sv. Dipl. 3810, Sv. Dipl. 4069 och hel. Birgittas egenh. utkast: burpi 1 ‘borde : burpe 3 sptk. Birg. Aut. 178. smurper: nysmurpe apm. VGL I LR. spurpi spurper: spurdpi 3 spti. VGL IV 14 (2 g. — atsporthum dpm. SD 3810 — vspurpum dpm. SD 4069: 567. I Stadslagen, Magnus Erikssons privilegier för Kopparbärg, hans bärgsord- ning för Norbärg samt hans bref om riksdag i Kalmar fôreträdas dock dessa verb af skrifningar med o: borpi 1: bordhe 8 spti. St.L Eds. 19 pr., 2. sporpi sporper: sporpom spordhom 1 ppti. Kopparb. 636; Kalm. 269 — aat spord(u)m dpm. Norb. 138. Cod. Bureanus âter innehäller exempel pà hvardera vokalisationen: burpi 1: burpe 3 sptk. 144 — burpi 2 "började: burpe 2, 8 spti. 72, 76, 206 — spurpi spurper: spurpe 3 spti. 35 g. ex. 20; spurpo 3 ppti. 5 g. ex. 22; spurpar spu(r)par nsm. 414, 416 — at spurpom dpm. 150. smorpi: smorbes 3 spti. 515 — sporpi: sporpe 3 Spti. 4 g. ex. 18. Beträffande smorpi smurper bör likväl märkas, att de stå för äldre *smerwédo *smar- uidar och blott på grund af analogibildning hafva urgerm. u. Hos ett verb af fjärde svaga konjugationen àr rotvokalen o det normala: pora: pora inf. Bur. 144, 904; por 1, 3 spi. VGL I 5 g. ex. I. 2 pr; VGL II 7 g. ex. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 261 G. 4; ÓGL B. 37 pr.; UL V. 17.4; Lyd. 203; Bur. 19, 509; pora pore 3 ppi. VGL I A. 25; VGL II A. 35; UL Kk. 13; SML Kk. 13i; VML Kr. 1.1; pore o. d. 3 spk. VGL I VS. 84,5; VGL II VS. 10, 14, Dr. 16; porpe 8 spti. VGL II Add. 716; Bur. 6 g. ex. 23; porpo 3 ppti. Bur. 496, 500. Likväl uppvisar Smálandslagen i Cod. AM 51 4:0 v hos detta verb: pura: pura inf. 13... Fornsvenskan har inom ordgruppen i fråga stundom o där fornvästnordiskan har u, och u där den har o. Men ingen af dessa afvikelser är man berättigad återföra på någon olikhet i själfva a-omljudslagen. Det alternativa fsv. gen. dora dat. dorwm och fvn. (fsv.) gen. dwra dat. dwrwm grunda sig tydligtvis på motsatta utjämningar af en ljudlagsenlig flexion gen. dora dat. durum. Fsv. spordaghi spordagher utgóra sákerligen sekundàra ombildningar af spurdaghi (fvn. spurdagi), som folketymologiskt anknutits till subst. spor. Det såsom sidoform till verbet pora i Smálandslagens Cod. AM 51 4:o förekommande pura synes liksom fvn. duga (s. 214) med sitt w hänvisa på en tidigare preteritopresentisk böjning af ordet (jf. fvn. purfa fsv. purwa och ss. 214, 225 f).! Då fornsvenskan alternativt har pret. part. burin skurin för fvn. bo- rinn skorinn, àr detta delvis fóljden af en analogibildning efter de till aflj. klassen III hórande starka verben, hvilka i de flesta fsv. dialekter genomgäende visade w i pret. part. (jf. ss. 223, 233, 240, 243, 254); föreningslänken mellan de bäda grupperna utgjorde pret. ind. sing., som i hvardera hade rotvokalen a. I ett par urkunder, dàr bägge vokalisationerna àro företrädda, späras en sädan fördelning af desamma, att participet säsom efterled i ett sammansatt ad- jektiv visar o, annars u. Hälsingelagen innehåller à ena sidan skurin, à andra sidan blaskorin ! Fyn. pora fsv. pora pura är som bekant ett ord med dunkel förhistoria, hvarför tidigare bójning af detsamma som preteritopresens icke är utesluten. Den antydan om en dylik bójning forn- svenskan gifver väcker misstankar om att verbet i fräga, trots allt som talar düremot, är identiskt med got. gadairsan “wagen’ (pres. gadars), fs. gidar “ich wage’ (pret. gzdorsta), ags. dear (pl. dur- ron), fht. pres. gitar (pl. giturrun). Det olika uddljudet — urgerm. p i det ena, urgerm. d i det andra — äfvensom det enkla r i det nord. ordet och rs rr i det gotiska och västgermanska synas väl ställa hinder i vägen för en dylik uppfattning. Men det är onekligen påfallande, att af de båda liktydiga och äfven till sin form i någon mån lika verben, got. gadaursan ete. förekommer i alla ger- manska spräk utom nordiskan, fvn. pora etc. endast i nordiskan och i intet annat germanskt spräk. Kanske äro hindren för en identifiering ieke sà oöfverstigliga som de anses vara. Att verbet pora pura, som synnerligen ofta fórbindes med en füljande infinitiv och i fornsvenskan rentaf kan fungera som hjälpverb, i stor utstrückning varit obetonadt, fär väl tagas för gifvet. Det vore därför en möjlighet, att dess korta r uppkommit under svag aksent af (ett ur äldre rz > rg framgánget) rr, på samma sätt som t. ex. b ur bp i fvn. eda, medan, sídan. Hvad åter uddljudet beträffar, kunde det vara analogiskt: till ett ljudlagsenligt *doran etc. i obetonad ställning skulle bildats en ny betonad form *poran etc., i analogi med dik: pik, dat: pat, dar: par o. likn. Detta förutsätter naturligtvis, att d- i *doran icke öfvergätt till d- innan dik, dat, dar ete. utvecklades ur obetonadt pik, pat, bar etc. (jf. Noreen, Aisl gr. * $ 215. 1). I några y. fsv. urkunder anträffas former som thorra, men det är icke troligt, att vi här äterfinna den förmodade ursprungliga starktonsformens rr (jf. Noreen, Aschw. gr. S 299). — Skulle den gissning här framkastats vara riktig, borde väl rätteligen fsv. pora pwra behandlats bland „ord med urnord. förbindelsen r + konsonant efter rotvokalen*. N:o 2. 262 O. F. HuLTMAN. welborin (jf. äfven stulin: prufstolin 4 g.); Dalalagen skurin: uborin (2 g.; jf. äfven stulin 7 g.. Detta är tydligen att förklara så, att det i ett adjektiv ingående ordet genom isolering undandragits de analogiska inflytelser, som gjort sig gällande inom verbalflexionen. Att u- vokalisationen hos burin skurin här har denna upprinnelse, bestyrkes af att pret. part. till verbet swæria — hvars pret. ind. sing. spe]or ej liksom bar skar slog brygga till aflj. klassen II — icke blifvit delaktigt af u-vokalisationen: såväl i Hälsingelagen som i Dalalagen upp- träder det städse under formen s[w]or?n. Delvis torde emellertid burin skurin haft en annan upprinnelse. Östgötalagens text- kodex företer u-vokalisation ej blott i dessa ord utan ock i s[w]urin, och äfven i det längre fragmentet af Östgötalagen samt i Birgittas egenh. utkast visar det sistnämnda sådan. Åtmin- stone hvad språket i Östgötalagens textkodex beträffar är den möjligheten utesluten, att u framför kort intervokaliskt r icke varit underkastadt a-omljud: vi funno här undantagslöst o hos subst. gor, adj. doraper och vb. pora. Den rätta förklaringen är, att fornsvenskan dialektiskt låtit ett genom a-omljud utveckladt kort o åter blifva u, ifall det stod i kort tonstafvelse och denna kommit att efterföljas af à Ett sådant anta- gande kan ej med fog frånkännas inre sannolikhet — här må blott erinras om att u ej undergick a-omljud framför omljud värkande vokal, om mellan dem stod ett 2. Och ett bevis för dess riktighet skänker oss Magnus Erikssons landslag, där vi kunna iakttaga motsättningarna burin burit burins (6 g.): bornum och stulit (8 g.): stolme (äfvensom spår af en böjning koma komber kom: kumi kumin kumit, hvarom mera längre fram). Att här en öfver- gang af o till u egt rum i de osynkoperade formerna, är en slutsats, som ej ens det faktum förmår rubba, att uti samma urkund o är enrädande i suorin suornum (3 g.) suorit o. d. (6 g.). Detta faktum är visserligen ej lätt att förklara. Mot antagandet af utjämning mellan de synkoperade och de osynkoperade formerna af participet kan invändas, att en sådan, då ej särskilda omständigheter spelat in, plägat resultera i en generalisering af de osynkoperades rotvokal. Magnus Erikssons landslag själf uppvisar böjningen skurin (5 g.): -skurnan; pret. part. spw]urin har i Östgötalagen städse u äfven i de synkoperade formerna; man jämföre ock t. ex. det isolerade participet feghin, med genomgående «e. Möjligtvis läte det dock tänka sig, att en analogi pret. ind. plur. sowum etc.: pret. part. sowin etc. = pret. ind plur. s[w]o- rum etc.: pret. part. s[w]orin etc. förhjälpt de synkoperade formernas o till seger; det är nämligen icke osannolikt, att pret. part. af verbet sowa (för hvilket Magnus Erikssons landslag saknar belägg) trots vår ljudlag i alla former haft rotvokalen o, på grund af anslutning till pre- sensstammen. Såsom man har rätt att vänta under förutsättning af en dylik öfvergång, möta i forn- svenskan spår af en analog öfvergång o > w i kort tonstafvelse framför w. Endast en dylik förklarar fsv. adv. huru och subst. huwup, hvilkas utveckling belysts här ofvan ss. 36 o. 100 f. samt af Kock i Fsv. ljudl. s. 478 f. Och den växling inom flexionssystemet mellan rotvokalerna u framför ändelsevokalen u och o i annan ställning, hvarà eu mängd exempel kunna anföras ur äldre och yngre fornsvenskan, är nog åtminstone i allmänhet att härleda ur samma ljudlag. Så föga konservativt som detta språk är i fråga om flexiviska ljudditfe- rentieringar, synes det långt mindre sannolikt, att här förelåge en genom århundraden upprätthållen a-omljudsväxling. På den fornsvenska dialektiska öfvergången af o till u i kort Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 263 tonstafvelse framför w har man väl ock snarast att återföra motsättningen mellan dat. plur. spurum i Cod. Bureanus och fvn. sporum (af nom. sing. sport). En regressiv assimilation af o med w — ehuru icke pà grund af denna ljudlag, hvars begränsning till kortstafviga ord torde stä fast — förutsätter utan tvifvel ocksä den neutrala a-stammen gur- i yngre Västgötalagens gurpiufuer. Ocksà i ett par y. fsv. urkunder visar denna sammansättning w i förra leden: ur Gloss. Ups. 1 anföres gurthuff, ur Bidr. t. Finl. hist. I s. 204 gwrd tiuff. I andra komposita där ordet utgör förled uppträder det undantags- löst som gor-. Orsakssammanhanget mellan dess w och efterledens vokalisation i gurpiufuer är under sådana omständigheter omisskännligt. Liksom fsv. Aylbrygdha mysfyrma (Noreen, Aschw. gr. $ 138 anm.; här ofvan s. 31) och fsv. gollkrona follkomin etc. (s. 237) har denna sammansättning assimilerat förledens rotvokal med en närliggande sädan i efterleden. Den redan s. 226 berórda ljudlag, enligt hvilken kort w i en del fsv. dialekter blifvit o framför r + dental konsonant — och endast den — förklarar de mot fvn. burdi, smurdi, spurdi spurdr svarande borpi 1 ‘borde’, smorpi, sporpi sporper i en del à. fsv. urkunder. Dessa urkunder, d. v. s. Stadslagen, Magnus Erikssons privilegier för Kopparbärg, hans bärgsordning für Norbärg, hans bref om riksdag i Kalmar äfvensom Cod. Bureanus, àro alla nedskrifna om- kring 1350 eller senare. I handskrifter af àldre datum säväl som i de flesta samtida möta ännu endast w-former af dessa och liknande preterita. Se vi bort frän dessa afvikelser frän västnordiskan, hvilka säledes alla grunda sig blott pà analogisk differentiering eller pà specifikt fornsvenska ljudlagar yngre àn a-omljudet, râder mellan den här undersókta fornsvenskan och fornvästnordiskan den fullständigaste ôfverens- stämmelse i fördelningen af w och o inom ifrägavarande ordgrupp. Alldeles som hos motsva- rande fvn. ord funno vi hàr ofvan o hos de neutr. a-stamssubstantiven gor, spor, det mask. an-stamssubstantivet -bori, adv. o. prep. for, de starka pret.-partieipen af aflj kl. IV borin, skorim och af kl. VI s[w]orin, samt det efter fjärde sv. konj. gående verbet pora; u åter hos den enstafviga konsonantstammen dura durum, mellanvokal-substantivet spurdaghi och de till andra sv. konj. hörande preteritalformerna burpi 1 ‘borde’, smurper, spurpi spurper. Också vokalisationen hos de ord, som sakna jämförlig motsvarighet i fornvästnordiskan. stár i sam- klang med dennas behandling af urgerm. w. Vi móta o i adj. doraper och adv. (prep.) for? ( 0, hvilken äfven afsatt spår i Cod. Bureanus. — Det neutrala a-stamssubstantivet dul är, som vi s. 192 funnit, från början identiskt med o-stammen dul i fornvästnordiskan; det üfvervägande bruket af ordets plural förklarar säväl den genomgäende u-vokalisationen som öfvergängen pà det senare hället till o-stammarna. — Till nägra ord med mellanvokal känner man inga fornvästnordiska motstycken. Hvad substantiven dulghi och kolari samt adjektivet polugher vidkommer, hafva vi intet skàl att betvifla, att om sádana motstycken funnits, dessa företett samma rotvokal som de. Adjektivet mulin har väl, att döma efter no. molen “tynd- skyet, plettet af smaa Skyer’, motsvarats af ett fvn. *molinn. Men också de västnor- diska ljudlagarna låta här vänta a-omljudslös rotvokal. Ordet är en 7na-afledning af ett sub- stantiv, som fortlefver i bl. a. no. mol ‘smaa adspredte Skyer'?. Från detta grundord har säkert adjektivet sin o-vokalisation. Inom en grupp af böjningskategorier yppa sig emellertid i fornsvenskan skiljaktighe- ter, hvilka efter hvad det tyckes icke kunna förklaras pà grundvalen af den västnordiska a- omljudslagen. Det är de kategorier, där fornvästnordiskan regelbundet utjämnat en a-omljuds- växling u : o till förmån för o : de maskulina a-stamssubstantiven, de neutrala a-stamssub- stantiven, sà vidt ej deras plural varit särskildt ofta använd, o-stamssubstantiven, de vanliga maskulina an-stamssubstantiven, a-stamsadjektiven samt de svaga verben af fórsta och fjärde konjugationerna. Också för dessa ords vidkommande råder i några urkunder full öfverensstämmelse med fornvästnordiskan. Det är fallet i äldre Västgötalagen, med subst. fol (2 g.), adj. hol och vb. pola; i yngre Västgötalagen, med subst. kol n. (4 g.), foli (3 g.), adj. hol och vb. pola (2 g); i Vidhemsprästens anteckningar, med subst. Kol m., kol n. (2 g.) och vb. pola; i Lydekinus med subst. kol n. och vb. pola. Och utanför Västgötaurkunderna móter samma förhällande i stadfástelsen och tilläggen till Sódermannalagen, med adj. hol och vb. pola (2 g.); i Hälsingelagen, med subst. hol (2 g.) och vb. pola; i det kortare fragmentet af Östgötalagen, med subst. kol n., samt i Magnus Erikssons och Håkans proklamation om utlàndingarna, med vb. pola. 1 För äldre Västgötalagen jf. mylnohivl Md. 15 pr. (där ändelsevokalen o icke kan hafva framkallats af vokalharmoni, såsom i allmänhet uti därstädes förekommande former). ? Jf. Falk o. Torp, Etym. ordb. I s. 527. Mot att, säsom Noreen gór i bl. a. Nord. revy 1884—85 sp. 461 f. uppfatta fsv. mulin som ett gammalt starkt particip, talar framför allt betydelsen. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 269 I andra urkunder uppträda emellertid böjningskategorier af ifrågavarande grupp med rotvokalen uw. I en del är det likvisst icke händelsen med alla dessa kategorier, utan vissa bland dem förete den västnordiska vokalisationen. De neutrala a-stammarna hafva i dylika urkunder u, de maskulina an-stammarna och verben af fjärde svaga konjugationen o, såvida ej analogibildning eller en sekundär ljudlag rubbat denna fördelning. Så innehåller Dalalagen à ena sidan subst. Aul, à andra sidan subst. skoli. Västmannalagen: subst. hul och subst. -polz (2 g.), vb. pola (4 g.); subst. skuli kan lätt hafva pävärkats af vb. skula. I Cod. Bureanus står likaså subst. kul mot vb. pola (84 g.), hvars 2 plur. pres. ind. dock lyder pulin (1 g.). Detta sistnämnda är helt säkert utveckladt ur polin på grund af den s. 262 f. påvisade dialektiska ljudlagen, att o blifvit w i kort tonstafvelse framför 4, w — en ljudlag, hvaraf Cod. Bureanus torde visa äfven andra spär: man jämföre det som làngre fram säges om motsättningen koma: kumin i urkunden, äfvensom det anf. st. om dat. plur. spurum sagda. En urkund, som också hör till denna grupp, är Upplandslagen, där subst. hul upp- träder vid sidan af vb. pola (2 g.); subst. skuli (2 g.) är att bedöma liksom det i Västmanna- lagen förekommande. Utom de nämnda orden är adj. hol representeradt i urkunden, ehuru endast af förleden i ortnamnet Holawiper. Man hade snarast väntat samma vokalisation hos adjektivet som hos det ursprungligen därmed identiska substantivet hul; men det bör märkas, att det ortnamn, hvari det förra förekommer, betecknar en från Uppland aflägsen lokalitet, hvadan det synes rimligt, att dess ljudgestalt i Upplandslagen härrör från en för denna helt och hållet främmande dialekt. — Den motsättning mellan de neutrala a-stamssubstantiven och, à andra sidan, de maskulina an-stamssubstantiven och fjärde svaga konjugationens verb, hvilken nu sysselsatt oss, återfinnes i allt för många urkunder för att kunna bero blott på infly- tande från skilda skrifvares dialekter. Att den värkligen förekommit inom vissa dialekter, kan så mycket mindre betviflas, som vi än i dag uti danskan möta, å ena sidan subst. Hul, Kul, à den andra subst. ele och vb. taale. — Antalet af urkunder, som influerats af dia- lekter med denna egendomlighet, har måhända ej uttömts med det ofvan anförda. Det pola, hvars förekomst i Magnus Erikssons och Håkans proklamation om utländingarna nyss omta- lats, kan lika väl stamma från en dylik dialekt som från en med västnordisk behandling af u i de ifrågavarande böjningskategorierna. Från en dylik förskrifver sig ock måhända det kul, som i Kopparbärgsprivilegierna representerar dessa kategorier, såväl som det, hvil- ket företräder dem i Sv. Dipl. 4069. Också här är likväl en annan möjlighet för handen: att bakom dessa exempel står den af Östgötalagen representerade behandlingen. I Östgötalagen finna vi u-vokalisation icke allenast hos a-stamsneutret kul (3 g.), utan ock hos an-stamsmaskulinet -pu (3 g.). Så vidt af de fåtaliga exemplen kan slutas, hafva alltså de böjningskategorier, där västnordiskan plägar återgifva urgerm. kort u genom o, utan åtskillnad företett w. Af de olika behandlingssätt vi nu påvisat spåras stundom tvänne i en och samma handskrift, tydligen till följd af att skilda dialekter hopblandats i den. Bjärköarät- ten ansluter sig genom subst. pol till de öfriga Västgötaurkunderna, men genom det där- jämte förekommande pul (2 g.) antingen till Dalalagens grupp eller till Östgötalagen. I fränd- skap på samma gång med Västgötalagarnas grupp och med Östgötalagen står Magnus Erikssons landslag — där vi möta subst. kol och adj. hol, men också subst. hul (4 g.), N:o 2. 270 0. F. HULTMAN. -buli — äfvensom Stadslagen — hvilken innehåller såväl subst. hol, pol som subst. hul (2 g.), pul (5 g.), -puli (2 g). Likaså Södermannalagen, såvida det icke snarare är med Dalala- gens grupp och med Östgötalagen den bör sammanfóras; här förekommer dels vb. pola, dels subst. hul (b g. dul? (3 g.), adj. hul och vb. pula. Då sålunda w-vokalisation är för handen hos de neutr. a-stamssubstantiven ul, kul, Pul, de mask. an-stamssubstantiven dul -puli, a-stamsadjektivet hul samt det efter fjärde svaga konjugationen gäende verbet pula — huru har man att uppfatta den afvikelse frân västnordiskan detta innebär? Den som godkänt det s. 233 ff. framlagda resonemanget kan icke godkänna den gängse äsikten, enligt hvilken den grundar sig blott pà olika utjämning af en für väst- och óstnordiskan gemensam a-omljudsdifferentiering. En annan förklaring mä- ste sökas, och en fullt akseptabel sådan vinnes genom antagandet, att i en del fornsven- ska dialekter urgerm. kort u i ställning framfór intervokaliskt kort / ljudlags- enligt fortsättes af w, äfven om den påföljande vokalen varit a-omljud värkande. För somliga dialekter gäller detta utan någon inskränkning; för andra endast så vidt den a-omljud värkande vokalen synkoperats, hvaremot framför kvarstående vokal urgerm. u gifvit o liksom i västnordiskan. Med sistnämnda restriktion kunna vi förklara, hvarför fornsvenskan dialektiskt har u i neutr. a-stamssubstantiv, men o i mask. an-stamssubstantiv och verb af fjärde svaga konjugationen: hos de förra voro bójningsformerna med synkoperad ändelsevokal förhärskande, hos de senare de med kvarstáende. — Ocksà i förevarande fall (jf. s. 285) behófver man ej tillerkànna västnordiskans o prioriteten framför fornsvenskans u, utan har rätt att i detta se en omedelbar fortsättning af urgerm. u, hvilket framför intervokaliskt kort / i en del dialekter alls ej undergätt a-omljud, i andra gjort det fórst sedan urnord. « efter kort rotstafvelse synkoperats. Ânnu äterstär emellertid ett ord med intervokaliskt kort / efter rotvokalen, där lik- som i den senast behandlade gruppen vissa fornsvenska dialekter, afvikande frän västnordi- skan, hafva w, men hos hvilket denna afvikelse blott i en del af dem àr att hàrleda ur en trängre begränsning af a-omljudet, i andra däremot uppstått genom yngre ófvergáng af o till u eller genom analogibildning. Det är pret. part. af verbet stala. De s. k. Västgötaurkunderna, hvilka öfver hufvud hänvisa pa en a-omljudsdifferentie- ring, lik den västnordiska, i ifrägavarande ställning (s. 268), hafva i allmänhet, öfverensstäm- mande med västnordiskan, o uti detta particip. I äldre Vàstgótalagen, yngre Västgôtalagens kyrkobalk och Vidhemsprästens anteckningar är stolin enrädande; endast en handskrift, yngre Västgötalagens och Bjärköarättens, företer, jämte 24 ex. på o-formen, 6 ex. på stulin. I Östgötalagen däremot, hvars spräk efter hvad det vill synas icke kànt nägot a-om- ljud af u framför urnord. intervokaliskt kort I (s. 269), möter endast stulin. Också det i Bjärköarätten jämte stolin uppträdande stulin kan härröra från en dia- lekt med dylik inskränkning af a-omljudet. Vi hafva nyss funnit, att medan någon af Bjärköa- rättens dialekter i ifrågavarande ställning torde lätit a-omljud inträda i samma utsträckning som västnordiskan, en annan ljudlagsenligt företett u också framför omljud värkande vokal — möjligen framför såväl kvarstående som synkoperad sådan. Med all sannolikhet har man att på nämnda sätt förklara u-vokalisationen i det stulin, som förekommer i Söderman- nalagen och Stadslagen — i den förstnämnda vid sidan af stolin. I båda återfinnes, såsom Tom. XXXIII. Hülsingelagen, Exkurs I. 271 ofvan framhållits, alternativt den för Östgötalagen karakteristiska frånvaron af w-omljud framför urnord. kort / äfven där detta efterföljts af kvarstående omljud värkande vokal. Dei Bjärköa- rätten och Södermannalagen förekommande o-formerna representera utan tvifvel gentemot formerna med u därsammastädes andra dialekter: de stamma väl från samma håll som de öfriga former med a-omljud framför urnord. intervokaliskt kort ! dessa handskrifter innehålla. Däremot är den växling u : o, som Magnus Erikssons landslag företer i ack. sing. neutr. stulit (8 g.): ack. sing. fem. stolne, af inomdialektisk natur. Vi påvisade. s.”262 i den- samma en analog växling uti burin burit burins (6 g.): bornum och slöto af dessa samstäm- miga vittnesbörd, att hos bägge participen egt rum en differentiering af o genom öfvergång däraf till u i kort tonstafvelse framför 7. Någon af urkundens dialekter har väl emellertid uppvisat ett stulin med genomgående u, af samma ursprung som Östgötalagens. I fråga om behandlingen af kort u framför intervokaliskt kort / hafva vi nämligen ofvan trott oss finna, att dess dialekter öfverensstämt dels med Östgötalagens språk, dels med västnordiskan. Ett sådant ursprung för stulin synes helt och hållet uteslutet, då det är fråga om vissa andra urkunder, där alla antydningar gå i den riktningen, att a-omljud egt rum framför kort | + kvarstående omljud värkande vokal. Hvad yngre Västgötalagen, Upplandslagen och Västmannalagen beträffar, kunde det väl vara en tillfällighet, att spår af en annan behandling saknas. Också stulin förekommer här blott undantagsvis jämte stolin: 5 gånger mot 22 i yngre Västgötalagen, 1 gång mot 11 i Upplandslagen, 1 gång mot 12 i Västmannalagen. Men för Dalalagen — där detta particip städse har u, oaktadt ej mindre än 7 exempel finnas — och för Hälsingelagen är man hänvisad till en annan förklaring. Likväl är det icke den dialektiska öfvergången af o till u i kort stafvelse framför ?, som här ligger till grund för u- vokalisationen i stulin. Hälsingelagen låter sluta till att det uppkommit genom analogibild- ning efter de starka verben i aflj. klassen III, hvilka liksom stiala hade rotvokalen a i pret. ind. sing. Motsättningen mellan det enkla stulin och det sammansatta piufstolin (4 g.) — hvilken så mycket mindre kan vara tillfällig, som en annan likartad motsättning skurin: blaskorin förekommer i samma urkund (s. 261) — beror tydligen på att participet såsom led i ett adjektivkompositum isolerats från verbalsystemet och undandragit sig en sådan ombild- ning. Med hänsyn till den antydan om en liknande motsättning hos andra particip af samma böjningsklass, som vi (s. 262) funnit i Dalalagen, är väl dennas stulin att förklara liksom Hälsingelagens. 11. Ord med urnord. intervokaliskt kort n efter rotvokalen. Bland de hithörande substantiven möta vi först och främst några maskulina i-stammar!. Rotvokalen är hos dem i regeln w: 1 Att den neutrala ja-stammen kyn haft en oomljudd sidoform kun, hvaraf spår föreläge i skrifningarna kuni ds. DL G. 11.1 och mankuns gs. ÖGL Æ. 3.2 (jf. Brate, Dalal. böjn. lära s. 13, . och Olson, Östgötal. ljudl. s. 52), kan med allt skäl betviflas. På kuni följer i Dalalagens text när- mast kunnestir, hvarför det snarast uppkommit genom dittografi (så äfven Brate anf. st.) och man- kuns är med största sannolikhet att räkna till de talrika i Östgötalagens textkodex förekommande exemplen på u såsom tecken för y-ljud (jf. Olson, anf. arb. s. 52 f. och s. 266 not 1 här ofvan). N:o 2. 272 0. F. HULTMAN. grun: grun ns. VGL I p. 5 pr.; VGL II p. 30. kun: alskuna gs. SML B. 2a. mun: mun ns. VGL II Add. 6.5; as. VGL II K. 32; muni ds. UL V. 1 pr. — wipeer- mun as. ÖGL G. ind. — mungatzs gerp as. ÖGL G. 8 pr. — mungaz men np. VML A. 4 — mungazs tipir o. d. np. VGL I G. 9 pr.; VGL II G. 15; ÓGL G. 8 pr.; mungats tibe gp. VEIRSTIEG. 94. run: runpiuf runpiuff as. UL M. ind., 46; HL M. ind. Ett af dessa ord har likväl o-vokalisation i Hälsingelagen, nämligen mon: mon as. V. 3; ett annat, ehuru endast alternativt, i Cod. Bureanus: kon: alscona gs. 101, 417, 491; alskons o. d. gs. 5 g. ex. 102. kun: alskuna gs. 495. Hos den enda maskulina w-stammen inom ordgruppen uppträder rotvokalen, så vidt den ej är z-omljudd, dels som u, dels som o. Endast exempel med u innehålla Vidhems- prästens anteckningar, Sódermannalagen, fragmentet af äldre Västgötalagen, Lydekinus, de två diplomen Sv. skriftprof 11 och Hist. handlingar II s. 1 f, samt Bir- gittas egenh. utkast: : sun: Sun sun ns. VGL IV 12 g. ex. 14; SML 10 g. ex. Prol.; Lyd. 4 g. ex. 187; Birg. Aut. 185; as. SML Kk. 1 pr., G. 5 pr.; Lyd. 184; Birg. Aut. 185; svnar gs. VGL I fr. I. 1; suns gs. SML Kk. 9 pr, Kg. 9 pr. — bonde sun ns. Lyd. 208 — hæminxsune ds. HH 1 — heriansun as. SML M. 84 — laurinzsuni ds. Skriftpr. — sunar born suna born np. Lyd. 187 (2 gJ)!. Blott exempel med o förekomma i Bjärköarätten, Stadslagen, Cod. AM 51 4:0 af Smälandslagen, Magnus Erikssons bref om fränträdande af kronan, hans bref om riksdag i Kalmar, Sv. Dipl. 4069, Sv. Dipl. 4554, Dipl. Norv. III. 332 och Cod. Bureanus: son: son sson ns. Bj.R 25; St.L 7 g. ex. Kg. 15.5; Sm.L fr. b.s; ME afs. 6 g. ex. 245; SD 4554 (3 g.); DN 3: 332; Bur. 32 g. ex. 13; ds. SEL G. 18 pr.; ME afs. 4 g. ex. 246; Kalm. 270; as. ME afs. 246; Kalm. 269; Bur. 26 g. ex. 6; sonin sonen ns. Bur. 4 g. ex. 170; as. Bur. 4 g. ex. 9; sons gs. St.L G. 5 pr.; ME afs. 4 g. ex. 245; Kalm: 270; SD 4069: 561; Bur. 4 g. ex. 10; soner ap. St.L Kg. 15.» — bropursonna gp. SD 4554 — folstar son as. Bur. 596 — hunsiuioson ns. St.L R. 311 — hwnzeme son ns. Bj.R 21 pr. — herianson herriens son ns. BjR 21 pr.; St.L R. 31.1, 2 — magnusson ns. St.L Eds. 27 pr. — skokioson as. St.L R. 31.2 — systor son ns. Bur. 198 — thiufson as. St.L R. 31.2 — soma barn ns. St.L A. 1. 1 T exempelsamlingen medtagas icke de patronymika pä -sun eller -son, som möta i Magnus Laduläs’ stadga om allmän landsfred, i fördraget mellan k. Magnus’ och Albrekts anhängare, i k. Al- brekts fullmakt för Bo Jonsson, i Sv. Dipl. 4282, 4304, 4375, 4395, 4464, 4470, 4503, 4536, 4554 samt i Dipl Norv. 3 : 345 och 8 : 176. Editionerna af dessa urkunder utmärka nämligen ej genom kursivering eller på annat sätt, hvar förkortningar blifvit upplösta, hvarför man icke af dem kan se, om resp. handskrift har ett utskrifvet -sun -son eller. såsom i fsv. manuskript är synnerligen van- ligt, endast -s med förkortningstecken. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 273 En mängd urkunder, däribland flertalet af de mera omfängsrika, innehälla exempel pà hvardera vokalisationen. Sä äldre Västgötalagen: Sun S290 0 Hs ON Ox PA LÉ AS RESTE DT ARE ET ER SUNer gs. Ko IT Des svni ds. A. 21 pr. — bonde sun o. d. ns. R. 2, 3 pr.; as. FS. 2.2 — dottorsvn as. G. 81 — sunarsun as. G. 8.1 — systursvn as. G. 81 — sunerborn np. A. 1 (2 g.) — sunædottir ns. A. 9 pr. — senarsun as. G. 8.1. son: son as. G. 81 — Bonde son ns. G. 2 pr. — broporson as. G. 81 — slokifrillu son as. A. 8.2; yngre Västgötalagen: sun: Sun sun ns. 13 g. ex. A. 1; as. 5 g. ex. O. 2 pr.; sunar gs. I. 1; sunum dp. A. 9 — adalkono sun adalcono sun as. A. ind., 12 — bonde sun o. d. ns. 7 g. ex. A. ind.; as. FB. ind., 6 — brop’r sun as. G. 15 — Dottor sun dottor sun ns. A. 3; as. G. 15 — frillu sun as. A. ind, 12 — sunæ sun as. G. 15 — Syster sun systur sun ns. A. 3; as. G. 15 — sune- quern as. O. 8 — sumar arf as. A. 2 — suna born o. d. np. A. 1 (8 g.) — suna dotter ns. A. 3 — sune sun as. G. 15. son: son ns. Dr. 11, G. 2 — sonar arf as. A. ind.; yngre Vàstgótalagens kyrkobalk: sun: sun ns. 7 — bonda sun as. 30. son: son as. 72.2; sons gs. 1; Östgötalagen: sun: sunum dp. 6 g. ex. G. ind. — dottur sun ns. Æ. 3.1. son: son ns. 13 g. ex. Dr. b pr.;as. 7 g. ex. Dr. 5 pr.; sons gs. R. ind.; sonssins gs. R. 18 — apalkunu son as. 4 g. ex. Dr. 7 pr. — dottur son ns. A. 8 pr., 1 — fripllu son ns. Dr. 7 pr. — sona son ns. A. 24, 3.1 (2 8.) — systur son ns. Æ. 3 pr. — soma dottir ns. A. 3 pr. — sona son ns. A. 2.1, 3.1 (2 g.); Upplandslagen: sun: sun ns. Æ. 11.2 — bonde sunum dp. Kg. 104. son: son ns. 15 g. ex. Pr&f.; as. 4 g. ex. A. 8 pr.; sons gs. 4 g. ex. Kk. 11.1 — sone barn ns. Æ. 16.1; k. Magnus’ stadfästelse af Sódermannalagen och tilläggen till densamma: sun: sun ns. Conf. — abiornsun ns. Conf. — ezstrida sun as. Conf. son: son ns. Add. l.s — roriksson ns. Conf. — ulphson ns. Conf.; Dalalagen: sun: sun swn ns. ll g. ex. Kr. 9 pr.; as. 5 g. ex. M. 1 pr.; suns gs. Eps. 6.1 — suna barn ns. G. 11 pr. (8 g.). son: sons gs. Kr. 6.1; Västmannalagen: sun: sun ns. 6 g. ex. A. 21; as. Æ. 9 pr. — suna barn sunabarn ns. AR. 11 pr. (2 g.). son: son ns. 5 g. ex. Kr. 24.12; as. Æ. 93, D. 5; sons gs. Kr. 103, Kg. 6 pr. — bro- por son ns. Æ. 12.3 (2 g.); Hälsingelagen: N:o 2. 35 274 O. F. HULTMAN. sun: Sun sun ns. AR. 15; as. AR. 12 pr., M. 38; sunar gs. 7E. 15 — bropur sun ns. A. 15 — dott'r sun ns. Æ. 15 — sunar sun ns. Æ. 15 — susr sun (0: syst’r s.) ns. A. 15. son: son ns. b. 10.1; sons gs. Æ. 3 pr.; Smälandslagen: sun: suns gs. 9.1. son: bondæ sonn ns. 5.3; Magnus Erikssons landslag: sun: kununge sunum dp. Kg. 41. son: son ns. 6 g. ex. G. 1; ds. G. ind.; as. 6 g. ex. Kg. 56: sons gs. G. 5 pr. — sona barn ns. Æ. 1; samt det kortare fragmentet af Östgötalagen: sun: sunum dp. G. 24. son: son as. G. 25, 26 — apalkunu son as. Æ. 8 pr. De maskulina an-stammarna af ifrägavarande grupp förete i allmänhet rot- vokalen u: bruni: bruna g, as. Bur. 416, 419 — eldbruni ns. ÖGL Kr. 8.2 — elskogha bruna as. Bur. 100. runi: Runi runi ns. VGL I Md. 154; VGL II Dr. 39; ÖGL Vap. 2; SML B. 15.1; MELL DrVp. 19 pr.; St.L DrVd. 16 pr. Suni: Swna as. VFFÀ 87 — Sunadottor gs. DN 8: 176 — Sunason ns. DN 8: 176. Men i Finl. háfd. III. 6 visar ett af dessa substantiv — det enda som fórekommer dàr — i stället o: Soni: sone ns, FH 3: 6; sona g, ds. FH 3: 6 (8 g.). Af hithórande on-stammar äro endast tvänne representerade i urkunderna: buna genom en enda skrifning, kuna genom ett stort antal. Säväl w- som o-vokalisation förekom- mer. Blott i Sódermannalagen och Cod. AM 51 4:0 af Smälandslagen är den förra enrädande: kuna: kuna ns. SML 34 g. ex. Kk. 8; kunan ns. SML Kk. 154; kunu cunu g, d, as. SML 22 g. ex. Kk. 15.3; Sm.L fr. 18.5; kununne gs. SML Kg. 6.2; kunur np. SML Kg. 12.2 — festikunu festikuno ds. SML 4 g. ex. G. 2 pr. — legho kuna ns. SML M. 36.1 — porcunu gs. Sm.L fr. 4 pr. — sifeunwm dp. Sm.L fr. 2 pr. — apalkunu barn np. SML X. 3 pr. Làngt flere urkunder visa hàr genomgäende o-vokalisation: àldre Västgötalagen, yngre Vàstgótalagens kyrkobalk, Vidhemsprästens anteckningar, tillàggen till Södermannalagen, Stadslagen, fragmentet af äldre Västgötalagen, Lydekinus och Magnus Erikssons bärgsordning och stadga fór Norbärg. De i dem fórekommande exemplen äro kona: kona o. d. ns. VGL I 25 g. ex. Md. 11; VGL II K. 1, 72.1; VGL IV 18.10; St.L 58 g. ex. G. ind.; Lyd. 9 g. ex. 187; Norb. 136 (2 g.); cono ns. Lyd. 188; konu o. d. g, d, as, VGL SG g. ex. K- 15 pr.; VGL IT K- 80; V GI Dy 16 (278); SRK 2872. ex Kerl, Lyd. 6 g. ex. 188; Norb. 136; konunna gs. St.L Eds. 11.2; komuna as. St.L A. 6 pr.; konur n, ap. St.L 4 g. ex. Kg. 21 — apalkono adhulkonu as. VGL I A. 5; St.L G. 24 — frend- konw o. d. as. VGL II K. 52; St.L G. 3.1; Lyd. 183 — festi kone ns. VGL I G. 3; festikono | Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 275 0. d. as. VGL I G. 9.1, s, 4; St.L 4 g. ex. G. ind. — horkonan ns. St.L G. 10 pr.; horkonu 0. d. as. VGL II K. 58; SEL R. 31.1; Lyd. 185 — huskone ns. VGL I LR.; VGL IV 203; huskono d, as. VGL I G. 4.3, 5 pr. — legho kona ns. St.L B. 21.3; leghokonu leghokono g, ds. VGL IV 20.1; St.L B. 21.3; legho konur np. Norb. 136; legho konu ap. SML Add. 7 — leske cone ns. Lyd. 206 — nokke kone ns. VGL IV 204 — trulkonu as. St.L R. 811 — apalkono barn o. d. n, as. VGL IA g ex. A. 83; SUL G. 24; VGL I fr. A. 23; np. St.L G. 23, I, 141 — apalkono s(on) as. VGL I A. 8.2. I mänga urkunder hafva dessa on-stammar àn w, àn o till rotvokal. Det àr händel- sen i yngre Västgötalagen-Bjärköarätten: kuna: kunu gs. BjR 24; kunur ap. Bj.R 25 — huskuno as. VGL II G. 4 — kunu alf ns. VGL II Add. 11.1. kona: kona 0. d. ns. VGL II 74 g. ex. Fr. ind.; Bj.R 12 g. ex. 11.5; konan ns. VGL THE CUNT S 8/750710 8 COTLOM TIS BR ideas. VGL DE GI ge xe HEIDE OT ON ex. Aue: kone as. VGL II A. 12; kononne ds. VGL II G. 18, Add. 8 (2 g.); konone as. VGL II A. 12, Add. 12.2; konor np. VGL II 7 g. ex. Add. 11.17; Bj.R 11.3, 14.17 — adalkono adalcono as. VGL II A. ind, 7 — feste kona ns. VGL II G. 2; feste kono o. d. as. VGL II 4 g. ex. G. ind. — horkono as. BjR 21 pr. — hus kone ns. VGL II U. 29; huskono huscono as. VGL II G. ind, 3 — losk@ kono loske cono as. VGL II 4 g. ex. G. ind. — trolkono as. Bj.R 21 pr. — apalkono barn o. d. ns. VGL II 4 g. ex. A. 19; Bj.R 28 (2 g.); adalkono barnit ns. VGL Il A. 12 — adalkono sun adalcono sun as. VGL II A. ind, 12 — kono alf ds. VGL II Add. 11.16 (5 g.); i Östgötalagen: buna: bunuleggium dp. Vap. 331 — kuna: kunu g, d, as. 49 g. ex. Kr. 26 pr.; ku- nunna Nununna (9: Kununna) gs. 6 g. ex. Kr. 26 pr.; kununne ds. Kr. 26 pr., EPs. 3 pr., 26; kununa as. 10 g. ex. Dr. 8; kunum dp. G. ind, 1 — frenkunu ds. Kr. 27.2 — festa kunu as. G. 8 pr. — huskunu g, as. 6 g. ex. A. ind. — loska kunu as. G. ind. — apalkunu barn adalkumu barn ns. 4 g ex. G. b pr. — apalkunu son as. 4 g. ex. Dr. 7 pr. — festa kunu barn n, as. G. ba (8 g) — horkunu barn ns. A. ind, 13 — huskunu barn n, as. JH. ind., 18. kona: kona kon(a) ns. 69 g. ex. Kr. ind.; konan ns. 5 g. ex. Kr. 15 pr. — loska kona ns. 4 g. ex. Vap. ind. — trull kona ns. B. 22; i Upplandslagen: kuna: kunu g, d, as. 8 g. ex. Kg. 6 pr.; kunur ap. A. 7.2. kona: kona kone ns. 50 g. ex. Kk. 9.1; konen ns. 4 g. ex. Kk. 15.6; konu kono g, d, as. 30 g. ex. Kk. 15.1; konunne kononne gs. 4 g. ex. Kg. 6.2; kononæ as. A. 6 pr.; konor np. Kk. 11.1; konum dp. M. 11.6 — festikone festi kone ns. A. 2 pr. (8 g.); festikono festi kono as. /E. 2 pr. (2 g.) — leghu kona legho konæ ns. Kk. 7.5, M. 15.1, V. 11 pr. — miskunne konæ ns. JE. 1.» — apall kono barn apelkono barn ns. Æ. 18 (2 g.), 281; i Dalalagen: kuna: kuna ns. 14 g. ex. Kr. 11; kunan ns. Eps. 3.1, G. 11.5; kunu g, d, as. 14 g. ex, Kr. 3.5; ap. Kr. 6 pr., 9.1; kununni ds. Kr. 92; kuman ap. 12 — leghukuna o. d. ns. Kr. 3.4, N:o 2. 276 O..F. HULTMAN. B. 51 pr, 1; as. leghukunu as. B. 5l.ı — skyldar kunur ap. Kr. 91 — skynia kuna ns. G. 11 pr. — apalkunu barn apulkunu barn np. G. 9 (3 g.). kona: kona ns. Kr. 3.5 — ærfda kona ns. G. 11 pr.; i Västmannalagen: kuna: kunu g, as. A. ind. (2 g.). kona: kona cona ns. 47 g. ex. Kr. 83; conan conann ns. 3. 14, M. 12.2, I. 13 pr.: cono ns. Kr. 201; g, d, as. 44 g. ex. Kr. 20 pr.; cononna gs. Kg. 3.2; cononne gs. Æ. Li, p. 17.1; ds. Kr. 24.12; conor np. Kr. 10.1 — festicona feste cona ns. JE. 9 pr. (b g.) — hema kono gs. Kr. 7 pr. — legho cona ns. Kr. 6.6, B. 11 pr. — misconna cona ns. A. 1.2 — mapa cona ns. A. 6.4 — ofrelscono gs. AM. 17 pr. — skifftes cona ns. Æ. 6.4 — apalcono barn ns. 4 g. ex. JE. 13.2; i Hàlsingelagen: kuna: kuna, kunæ ns. 15 g. ex. Kk. 15 pr.; kunu ns. A. 16.1; as. Kg. 8 pr., Æ. 13.5; kunæ kuna (9: -@) g, d, as. 8 g. ex. Kk. 15.1; kunar (0: -er) ap. Æ. 8 pr. — Legha kuna (9: Leghe k.) ns. Kk. 10. kona: kona o. d. ns. 12 g. ex. Kk. 15.2; konu o. d. d, as. 11 g. ex. Kk. 13.1; konunne gs. Kg. 82 — fest@kona ns. 7E. 2 pr. — miskunna kona ns. A. lo — apulkona barn (0: -@ 5.) ns. A. 18.6; i Smälandslagen: kuna: kunur np. 9.1 — portkunw gs. 4 pr. kona: kona ns. 7.1, 13.5; konu konw ds. 7.1, 13.5; i Magnus Erikssons landslag: kuna: kuna ns. G. ind.; kunu g, d, as. 98 g. ex. G. ind.; kununna gs. Eps. 14.2; ku- nunne ds. Eps. 14 pr.; kununa as. G. 2.5, 7E. 6 pr. — fæstekunu feste kunu as. G. 4, 51 — apalkunu barn ns. G. 2.5; np. G. 24, A. 17... kona: kona ns. 53 g. ex. Kg. ind.; konan ns. Egn. 19 pr.; konu g, d, as. G. 1, 2.2, Egn. 19 pr.; kono ap. Hg. ind. — festekonu as. G. 5 pr.; i det kortare fragmentet af Östgötalagen: kuna: kunu g, d, as. 4 g. ex. G. 29 pr. — apal kunu barn ns. A. 81 — apalkunu son as. Æ. 8 pr. kona: kona .ona ns. G. 28, A. 6.2 (2 gj; samt i Cod. Bureanus: kuna: kuna ns. 187; kunu as. 187. kona: kona cona ns. 10 g. ex. 4; konu o. d. g, d, as. 5 g. ex. 19; conona gs. 174; kono np. 3 — spakono as. 62. Till den ordgrupp vi hàr sysselsätta oss med hóra äfven tvà substantiv med mel lanvokal. Det ena, en maskulin wnga-afledning, visar dels w, dels o i rotstafvelsen. Fler- talet urkunder innehálla blott o-former af detta ord: konunger: konunger 0. d. ns. VGL I 18 g. ex. K. 1; VGL II 31 g. ex. Fr. 1; VGL II RK 35 VGLITIV 29.02. ex. 15:2 SMI Cont: S MEA dE 95e: exse EDT UR ex ORBI IE Sm.L 4 g. ex. 24; St.L 11 g. ex. Kg. ind.; Lyd. 6 g. ex. 194; Landsfr. 1; Kon.N 605; Norb. 135, 139; Kalm. 269; Finl 455 (2 g.); SD 4176; SD 4464; SD 4470; HSH 3: 6; DN 1: 408; DN 11: 54; konung 0o. d. ns. VGL I Br. pr.; VGL II Add. 7.3; St.L Eds. 27 pr.; ME-A 4 Tom XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 277 g. ex. 494; DN 6: 278; gs. HL JE. 16 pr. (2 g); ME-A 424; Finl. 455, 456; HSH 3: 6 (2 gj; SN MS a S NCIS IR Alpe b: 55:5 VCD ger ORI esa: VGLTVD155 SMS Add. 4 g. ex. 12; HL Kg. 6 pr; Sm.L 12.4; St.L R. 35; Finl. 4 g. ex. 455; DN 3: 345 (2 g); DN 4: 501 (2 g.); konungin o. d. ns. St.L 36 g. ex. Kg. 9; as. VGL II Add. 7.s (2 g.); So Ne ex Kex 9: BEIC och Lamungsios d. gs VGL IR, L pr2ao eV GI IE Ile, ex. 0. 1.2; VGL IT RK. 629; VGL. IV 15; SMI Add. 12 g- ex. 1:3; HL 831r g. ex. Kg. ind.; StL:39.g. ex. Kg. ind.; Lyd. 7 g. ex. 185; Landsfr. 2 (2 g); Norb. 136; Finl. 456; konungxens o. d. gs. St.L. Kg. 22.1, R. 5-pr.; ME-A 425; FH 5 (3 g.); er 0. d. ds. VGL I 4 g. ex. K. 7 pr.; MOI IR ses r2 SVG KG eexel:VGl IV-4£ SMIC Add 1672: exa; EL) Te g. ex. Kk. 2 pr; Sm.L 18. (2 g.); St.L 8 g. ex. Kg. 5; Lyd. 5 g. ex. 181; Norb.'136, 138; konungenom 0. d. ds. St.L 146 g. ex. Kg. 5; FH 5; konunga o. d. np. Utlànd.; gp. VGL II O. 1 pr.; HL p. 15; ap. DN 4: 501; konungum dp. SML Add. 1.3 — skotkononger ns. VGL IV 15 — innan konongs rikis man ns. VGL II"Dr. 10; innan konongsrikis. man as. VGL I Md. 5 pr. — konunga synum dp. SML Add. l.s — konunga wal as. Finl. 456; komunga walet ns. Finl. 456; komunga ual ap. SML Add. 1.8 — konongeuad as. VGL IV 10; konongeuadi ds. VGL IV 10 — konungz balk'r o. d. ns. VGL I C. rubr.; HL Pref, Kg. ind., 11.1; St.L Kg. ind.; konungz bal- kenum ds. St.L Kp. 214, 97 — konungz brefwm konungs brefuum dp. Norb. 136; ME-A 426 — konunghs dome ns. SML Add. 1.3 — konongs garz konongsgarz gs. VGL I p. 34; VGL II p. 27 — konungz hampn as. St.L R. 124 — konungx hellu as. HL p. 15 — konongs lidstolppe as. VGL IV 15 — konungx nempd konungs nefnd n, as. St.L H. 64, 7.1; Kon.N 605 — konunghs rikt kononx riki n, as. VGL II Add. 11.7; SML Add. 1 pr.; Lyd. 209; konunghs rikit as. SML Add. 1.2 — konungs retter ns. Kon.N 606; konongs ret o. d. d, as. VGL II R. 10; VGL II K. 63, 64, 66; St.L DrVl. 7; konungx retten as. HL M. 25; kononx rette ds. VGL II Add. 13.2 — neskonungss(un) ns. SML Conf. — Innen konongrikiss (maper) ns. VGL I S. 3 pr. — konongrikiz gs. VGL I G. 1 — konong ret kon’ ret as. Lyd. 202 (3 g.) — konongsten as. VGL IV 15. Enbart w-former af ordet förekomma i Östgötalagens textkod., Sódermanna- lagen, Dalalagen, Magnus Erikssons landslag, det làngre fragmentet af Östgöta- lagen, Kopparbàrgsprivilegierna, Agnaholmsbrefvet samt diplomen Sv. skriftprof 11, Handl. för. Skandinaviens hist. XX XII s. 55 f, Dipl. Norv. III. 390 och Bidr. t Skandinaviens hist. 48: kununger: kununger o. d. ns. ÖGL 63 g. ex. Kr. 1; SML 43 g. ex. Prol.; DL 45 g. ex. Kr. 61; MELL 91 g. ex. Kg. ind.; ÓGL fr. II 5 g. ex. R. 1 pr.; Kopparb. 636; Skriftpr.; HSH 32: 55; BSH 48; kunung o. d. ns. ÖGL Vap. 35; SML Kp. 10 pr., 11 pr.; DL M. 3.3; Agnah. 15; gs. ÖGL Dr. 146; DN 3: 390; as. ÖGL 4 g. ex. Eps. 10.1; SML 8 g. ex. Kk. 19; DL be. 3.2, 5.4; MELL 11 g. ex. Kg. 4 pr.; kunungin ns. ÓGL Kr. 26 pr.; SML Kp. 13.1; DL Eps. 7 pr., bg. 19; MELL Kg. 29 (2 g.); as. ÖGL Ebs. 1.s (2 g.), Dr. 3.1; SML Kg. 9 pr.; MELL Eps. 27; kunungx o. d. gs. ÓGL 79 g. ex. Kr. 13.2; SML 45 g. ex. Kk. 19; DL 17 g. ex. Kr. 15; MELL 92 g. ex. Kg. ind.; ÖGL fr. II 5 g. ex. R. 2; kunungi o. d. ds. ÖGL 32 g. ex. Kr. 13.3; SML 20 8. exa Kk. d DL Ebs. 8, bg. 11; MELL 66 g. ex. Kg. ind.; ÓGL fr. II R. 82, Du, 2; kununginum 0. d. ds. ÖGL 8 g. ex. Kr. 12 pr.; DL pg. 11; MELL pg. 5; DN 3: 890; kunungum dp. MELL Kg. 5.7 — kununga balkrin ns. MELL Kg. rubr. — kunungæ sunum dp. MELL Kg. 4.1 N:o 2. 278 O. F. HULTMAN. — Kununx balker kununx ball ns. SML Prol, Kg. ind., 12.3; kunungæ balkenum ds. MELL Kg. ind. 31, G. 8.2 — kununz dome kunungx n n, as. SML Kg. 1; MELL Kg. 55 — kunungx m ns. MELL Kg. 2 — kunungx nemd o. d. n, d, as. ÓGL ES. 12.1, R. ind.; MELL 7 g. ex. Kg. ind; ÖGL fr. II R. 2 — kunungs riki kunungx rike n, d, as. DL G. 17; MELL Kg. ind, 1; kunungg rikit as. MELL Kg. ind., 4 pr. — kunungz refst o. d. d, as. ÖGL 19 g. ex. Eps. ind.; MELL pg. ind. EPs. 30 (2 g); ÖGL fr. II ES. 15 pr., R. 1.1, 3.2; kunungs refstum dp. MELL pg. 26 pr. — kwnungz retter kunungx reter ns. MELL Kg. 28, DrVl. 15 pr.; ku- nungx ret o. d. as. ÖGL Dr. 1, Vap. 6.5, 7.1; MELL 4 g. ex. Kg. ind: — kununz syn as. SML B. 24. Åtskilliga urkunder vackla dessutom mellan w- och o-former af ordet; så Bjärk- öarätten, med kununger: Æunungin ns. 26; kunuginum ds. 12 pr. — kununz hampn as. 13.2. konunger: kononx gs. 19 pr, ı — konungx hampn d, as. 13.2 (2 g.); Upplandslagen, med kununger: kununger 0. d. ns. 48 g. ex. Conf.; kunung kununk (k. komæ) ns. Kp. 9.3 as. 10 g. ex. Pref; kununx gs. 49 g. ex. Pref; kunungi ds. 9 g. ex. Pref. — kununz balkar o. d. ns. Kk. ind, Kg. ind. 12.2; kununx balkinum ds. Add. 3 — kununz domis gs. Kg. 1 — kununx rettin as. M. 16 pr. (2 8.) — kununz syn ns. V. 174. konunger: konong’r ns. b. 1 pr.; konong ns. Kp. 9 pr.; as. Kp. 9.3 (2 g.); konunx gs. Kp. 10.3, Add. 4; konungi kononge ds. Kk. 4 pr., M. 15 pr.; Västmannalagen, med kununger: cunung'! ns. B. 28 pr.; kunungs kunux gs. Pref, Kg. ind.; kunung as. Pref. — kunungs balker ns. Kg. ind. konunger: conunger o. d. ns. 37 g. ex. Kr. 11.1; conung conong ns. Kp. 12 pr., 1; as. 6 g. ex. Kg. 6 pr.; conungs o. d. gs. 35 g. ex. Kg. 1 pr.; conunge cononge ds. 6 g. ex. Kr. 12.3; conunginom ds. p. 14 pr. — conungs arff as. M. 81 — konongs balker ns. Kg. rubr. — Konungs garba ap. Kp. 19.5 — conungs retin as. M. 14 (2 g.); Smälandslagen i Cod. AM 51 4:0, med kununger: kunungir 0. d. ns. 4 g. ex. 2.1; kununge ds. 19.4; kunung as. 19.1. konunger: conunge ds. 13.4; k. Magnus Erikssons bref om fränträdande af kronan, med kununger: Kunungsnes as. 945. konunger: konunger ns. 245, 246 — konung me as. 246; k. Albrekts fullmakt fór Bo Jonsson, med kununger: kunung ns. b; kunungs gs. b; Kunungsens gs. b. konunger: Kongr (9: Ko'ng'r?) ns. 3; Sv. Dipl. 4069, med kununger: kunungsens gs. 568. konunger: konunger ns. 561; konungh ns. 566 — neskonungss(on) ns. 568; Sv. Dipl. 4282, med kununger: kunungshens gs. SD 4282 (2 g.), konunger: konungx gs. SD 4282; Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 279 Cod. Bureanus, med kununger: kunungar o. d. ns. 27 g. ex. 56; kunung o. d. ns. 76; gs. 100; ds. 497; as. 10 g. ex. 77; kunugen o. d. ns. 40 g. ex. 167; as. 16 g. ex. 167; kunugs kunogs gs. 13 g. ex. 3; kungsens gs. 184; kunuge ds. 4 g. ex. 138; kunugenom ds. 4 g. ex. 177; kununga kunuga np. 9 g. ex. 72; gp. 188; ap. 491; kunugane np. 177 (2 g.) — kunugs dotter ns. 491; kunugs dottor as. 533 — kunugh dottor as. 490. konunger: konuggar konogar ns. 54, 101; konogs gs. 6, 101; konog gs. 54; äfvensom hel. Birgittas egenh. utkast, med kununger: kunugar kungar ns. 177, 185; kung as. 183. konunger: kon’n ko’in ns. 182, 183, 185; kon's gs. 184; kon’ge o. d. ds. 4 g. ex. 182; kon? as. 188 (2 g.). Det andra substantivet med mellanvokal, en sannolikt neutral bildning pà -aga-, har öfverallt w: hunagh: hunax gs. Sm.L 12 pr.; hunagh as. Sm.L fr. 12 pr.; Bur. 77, 402. Adjektiven företrädas blott af tvänne med mellanvokal, „kompositionsbildningar“ på -Irka-, utgångna från substantivet kununger. De visa liksom detta dels w, dels o i rotstaf- velsen. Den fórra vokalisationen móter i Upplandslagen, Magnus Erikssons landslag, Kopparbärgsprivilegierna, Agnaholmsbrefvet och diplomet Handl. rór. Skandina- viens hist. XX XII s. 55 f.: kunungliker: kununglike asf. UL Conf.; kunungliku dsn. UL Conf. (2 g.). kunungsliker: kunungalikum dsm. MELL Kg. 5a, s; kunungxlikan asm. MELL Kg. 6.1; Kununæligh asm. Agnah. 15; kunungxlik nsf. MELL Kg. ind.; kununzlike asf. Kopparb. 638; kunungaliko kunungsleko dsn. MELL Kg. 52, :; HSH 32: 56; Ækunungzlikum dpn. MELL Kg. 2. Däremot förekommer o-vokalisation i Vidhemsprästens anteckningar, k. Magnus” stadfästelse af Sódermannalagen och tillàggen till denna, hans fullmakt fór ko- nungsnämnd samt diplomet Bidr. t. Skandinaviens hist. I. 48: konungliker: konunglicum dsm. SML Add. 1.3 (2 g.); dpn. SML Add. 1.1; komunglican asm. SML Add. 1.5; konunglik nsf. SML Add. 13; konunglicha asf. SML Conf.; konunglico ko- nunglicho dsn. SML Conf. (2 g.); SML Add. Ls (2 g.). konungsliker: konongslicum dsm. VGL IV 193; konungsleke komungxlika asf. Kon.N 606; BSH 48. Af verben komma här främst i fråga ett par svaga. Det ena, som hör till andra konjugationen, visar i pret. ind. och part. städse u: sundi sunder: sundi sunde 3 spti. VGL I b. 6 pr. (2 g.), 1; ÓGL B. 91 pr.; UL Kk. 9.1, 113; SML G. 2 pr, Kp. 102; VML Kr. 8.1, 10.5; Sm.L 7.1; sund svnd nsf. VGL I p. 6 pr.; VML Æ. 2 pr.; HL AE. 2 pr.; sunt n, asn. DL pj. 13 (2 g.). Det andra, tillhórande fjarde konjugationen, har den enda gàng det fórekommer samma vokalisation: una: vna inf. VGL I VS. 4. Härtill kommer ännu ett af preteritopresentierna, med u i Upplandslagen, Sódermannalagen och Smálandslagen i Cod. AM 51 4:0: N:o 2. 280 O. F. HurTMAN. muna: mun 3 spi. UL Kk. 5, L 23; SML I. 18.1; Sm.L fr. 4 pr.; 5 pr.; munu 3 ppi. UL ZW. prol.; med o i Smálandslagen och Cod. Bureanus: mona: mon "onn 1, 8 spi. Sm.L 4 pr. (2 g.), 5 pr.; Bur. 171, 188, 495; monde 2, 3 spti. Bur. 7 g. ex. 150; 3 sptk. Bur. 6, 30, 100; samt dels med w, dels med o i Västmannalagen: muna: mun 3 spi. Kr. 4. mona: mon 3 spi. I. 18; mono 3 ppi. ZE. prol., och i Hálsingelagen: muna: mun 3 ppi. I. 17. mona: mon 3 spi. Kk. 5 pr. Fördelningen af w och o inom den ifrägavarande ordgruppen har att döma häraf varit väsentligen den samma i äldre fornsvenskan som i fornvästnordiskan, hvilken framför kort n i regeln har u, endast i enstaka ord o, beroende på analogibildning eller på dialektisk ljud- öfvergäng under svag aksent (ss. 190, 194 ff, 200, 204 ff, 210, 213 ff). Exempelsamlingen innehäller mest w-skrifningar, men äfven en del skrifningar med o. De senare företräda nästan uteslutande sådana ord, som i västnordiskan visa samma vokal: subst. kon (i alzkona alzkons), mon, son, kona, konunger (med adj. konungliker komungsliker) samt vb. mona. Endast o-vokali- sationen: i egennamnet Soni återfinnes icke i västnordiskan, som tyckes känna blott w- formen Sun. De fornsvenska o-former, till hvilka västnordiska motstycken finnas, kunna tänkas hafva uppkommit på samma sätt som dessa. Hvad Son? beträffar, har det tydligen sitt o från subst. son, hvaraf det är en afledning. Liksom i västnordiskan mest är fallet, förekomma i fornsvenskan jämte o-formerna af dessa ord äfven u-former. Denna motsättning representerar i allmänhet, också där den upp- träder inom en urkund, en dialektmotsättning. Men också en inomdialektisk motsättning u: 0 spåras i en del urkunder. Subst. son har w i dat. plur., o i öfriga ?-omljudslósa former. En sådan växling framträder mer eller mindre tydligt i Östgötalagens textkodex, med son sons sona 37 g.: sunum 6 g. (och sun 1 g.); i det kortare fragmentet af Östgötalagen, med son 3 g.: sunum 1 g.; i Magnus Erikssons landslag, med son sons sona 15 g.: sunum 1 g.; samt i Upplandslagen, med son sons sona 24 g.: sunum 1 g. (och sun 1 g.). En lik- artad växling, mellan o i nom. sing. och u i öfriga böjningsformer (utom gen. plur.), röjer sig i flere urkunder hos subst. kona. Otvetydigt spåras den i Östgötalagens textkodex, med kona 79 g.: kunu kunum 94 g.; i det kortare fragmentet af Östgötalagen, med kona 8 g.: kunu 6 g.; i Magnus Erikssons landslag, med kona 54 g. (och konu b g.): kunu 37 g. (och kuna 1 g.); och i Upplandslagen, med kona 61 g. (och konu konur konum 49 g.): kunu kunur 9 g. Den omständigheten, att växlingen kona: kunu ete. visar sig i all- deles samma urkunder som växlingen son etc.: sunum, tillstädjer endast en enhetlig förklaring af båda. Och den enda förklaring, som då kan komma i fråga, är den, att dessa växlingar uppstått genom öfvergång af o till u framför ändelsevokalen u, enligt den s. 262 berörda ljud- lagen, efter det en tidigare a-omljudsväxling utjämnats till förmån för o. Det kan nämligen icke vara den sistnämnda själf, som föreligger här. Hos subst. son förutsätter o-vokalisationen Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. si i nom. ack. sing. utjàmningens genomförande. Att dat. plur. förblifvit utanför den och därför har uw, är ett omöjligt antagande. ! Ä andra sidan visa de osynkoperade formerna af subst. huwup ialla urkunder, där motsättningen son etc.: sunum och kona: kunu etc. iakttagits, genomgående eller alternativt ett u, hvars tillkomst genom öfvergången i fråga knappast kan betviflas (s. 100 f.). Åtminstone delvis är väl kununger, som fornsvenskan i olikhet med västnordiskan använder vid sidan af konunger, sekundärt utveckladt ur detta sistnämnda genom samma öfvergång, ehuru det också kan vara den strängt ljudlagsenliga formen. TI alla urkunder, som innehålla säkra spår af öfvergången, möter äfven (om ordet förekommer där) u-formen kununger. Någon annan afvikelse från de västnordiska ljudlagarna än den dialektiska öfvergän- gen o > w i kort tonstafvelse framför u tvingar det undersökta materialet ej att för den ifrå- gavarande ordgruppens vidkommande antaga. Vi hafva ingen anledning betvifla, alt ett af urnord. intervokaliskt kort n efterföljdt « i fornsvenskans samtliga dialekter liksom i västnor- diskan varit omottagligt för a-omljud. 12. Ord med urnord. intervokaliskt kort m efter rotvokalen. Af substantiv utan mellanvokal innehåller denna grupp endast ett, en maskulin an-stam. ? Rotvokalen är här i allmänhet u: 1 Man jämföre böjningen sing. nom. sunr, gen. sonar, ack. sun ete. i den fornvästnordiska dialekt, som upprätthållit a-omljudsväxlingen hos ordet (s. 195). 2 Till de ord, som här böra tagas i betraktande, hör nämligen knappast On-stamssubstantivet koma, hvilket i de undersökta urkunderna företrädes af skrifningarna ko ma ns. Birg. Aut. 178; como d, as. Bur. 5 g. ex. 54 — aff kome ns. UL JE. ll pr. — akoma o. d. ns. VGL II R. 13, Add. 74e; ÓGL Eps. 5 pr, Vap. 6.5, 13 pr.; UL M. 28 pr, p. 7.3; DL 9 g. ex. M. 2 pr.; VML p. 15; MELL 5 g. ex. pg. 21.2; akomo ns. Lyd. 213; akomu o. d. d, as. VGL IV 19.4; ÖGL 16 g. ex. Kr. 30 pr: UL M. 292; SML M. 7 pr, 122; DL 5 g. ex. EPs. 7.4; HL M. 14:3; MELL 4 g. ex. SV). 13; StL SVI. 19, SVd. 3; Lyd. 213; ÓGL fr. TER. 3.» (3 g.); akomuna acomana as. ÖGL Vap. 17.1; VML M. 24°; acomur o. d. n, ap. VGL II Add. 3.3; SML 6 g. ex. Kg. 11 pr.; VML 6 g. ex. M. 21 pr.; a komo np. SML B. 19.2; acomum dp. DL M. 18 — atar como gs. Dur. 151 — inkomo as. Bur. 144 — okoman ns. ÓGL B. 4.2; okomum dp. ÓGL B. 4.2. I ingen af de tal- rika urkunder, där verbet koma alternativt har w-vokalisation, finner man hos substantivet någon annan rotvokal än 0; t. o. m. i det längre fragmentet af Östgötalagen möter 3 g. ack. sing. acomo, ehuru här verbet, med undantag für pret. ind. sing. kom (hvars o sannolikt grundar sig på den s. 209 omtalade analogibildningen till pret. ind. plur. komum ete.), städse (23 g.) visar u für urgerm. u. Härtill kommer, att urkunder med vokalbalans » : o aldrig hos subst. koma återgifva den samnord. ändelsevokalen u genom u, utan undantagslöst genom o. Och detta gäller icke blott om dem, i hvilka kortstafviga ord med rotvokalen o pläga mot balansregeln uppträda med ändelsevokalen o (jf. Kock, Fsv. ljudl. s. 178 o. flerst.). Äfven i Stadslagen, där den 42 e. förekommande gen. dat. ack. sing. af subst. Kona mästan alltid har formen konu 1. likn., utgöra skrifningarna aakomo akomo de enda beläggen för det ifrägavarande ordet. Man kan af allt detta ej sluta annat ün att subst. koma i fornsvenskan haft långt o. Det motsvarar fvn. Æudma kóma, icke ett fvn. koma: den ljudlags- enliga böjningen nom. sing. kuama: gen. dat. ack. sing. komu ete. har af fornsvenskan ersatts genom en bójning med generaliseradt o. N:o 2. 36 982 O. F. HuLTMAN. gumi: brupgume 0o. d. ns. SML 4 g. ex. G. 22; DL ©. 2; VML Æ. 2.1; brupgummen ns. Bur. 183; brudguma brupgummi (2: -@) ds. SML G. 33; HL A. 24. I Upplandslagen, där ordet dock förekommer blott en enda gäng, är rotvokalen o: gomi: brupkome ns. A. 2.1. Vacklan mellan « och o kan iakttagas i Magnus Erikssons landslag: gumi: brupqummi brupgumme ns. 4 g. ex. G. 6 pr. gomi: brupgome o. d. ns. 4 g. ex. G. ind., samt i Stadslagen: gumi: brudhgumme brudgumme brwdgumme ns. 5 g. ex. G. ind.; brwdgumma ds. G. 6.3. gomi: brudhgome ns. G. 9 pr., 1, 3. Talrikare äro substantiven med mellanvokal nàrmast efter rotstafvelsen. I nâgra har mellanvokalen synkoperats; dess kvalitet kan hàr icke säkert bestämmas, utom i det fall att omljud hos rotvokalen antyder, att den varit a. Ett af dessa substantiv har i flertalet urkunder w: humbli: humble ns. St.L Kp. 3 pr.; humbla humble g, d, as. UL Kk. 7.5, Kg. 11 pr.; SML Kk. 7 pr.; MELL Kp. 3 pr. pj. 27; St.L Kp. 34a, Thj. ind., 8; Kopparb. 639 — vilhumbla as. MELL B. 364 — humblagarp humble gaarp as. HL V. 2; MELL B. 25 pr.; kumblagarpum humblagardhum dp. MELL bj. 27; St.L Thj. 8; humbla garpa ap. SML Kk. 7 pr. Jämte u förekommer dock o i Dalalagen — humbli: hwmblagard ds. Kr. 3.3. hombli: homblagarpir ns. B. 24 (2 g.); homblagard as. B. 24 — och i Västmannalagen — humbli: humbla garp! ns. B. 13.1; hummblagarpa gp. B. ind.; humbla garpom dp. Kr. 6.4. hombli: hombla garper ns. B. 13.1; hombla garpa ap. B. 134. Ett annat substantiv med synkoperad mellanvokal visar u — i Hälsingelagen: stumbli: stumble as. M. 15.1. Ett tredje, som förekommer i Bjärköarätten, visar likaledes w: pumlinger: pumling as. 144. Nägra substantiv med alternativt kvarstäende mellanvokal finnas äfven. Hos tvà af dem kan den antagas hafva i olika former af flexionssystemet uppträdt som a och som w. Det ena, hvaraf endast den i komposita ingäende stamformen kvarlefver under handskriftsperioden, företer vanligen i roten u, hvarvid suffixet nästan alltid innehåller samma vokal: pumul- (o. pumal-?): pumulfinger o. d. ns. ÖGL Vap. 18 pr.; UL M. 24.1; SML M. 6 pr (2 g); MELL SVI. 3, 7, SVp. 5; SEL SVI. 4 pr, SVd. 4 pr.; Bur. 55; as. VGL I S 435 UL M. 23.1; SML M. 6 pr.; MELL SV\. ind. 8, SVp. 2.1; St.L SV. 4 pr, SVd. 2.1; thumel- finger as. St.L SVl. ind.; pumul fingers gs. ÖGL B. 41.1; pumul fingre tumulfingre ds. MELL SVL 3; St.L SVI 41 — pumul ta as. Bj.R 14.4. I Dalalagen och Västmannalagen visar likvàl roten o, suffixet a: bomal-: pomal fingir ns. DL M. 17 pr.; pomalfingers gs. VML M. 26.11; pomalfing* as. VML M. 23 pr. Det andra af de två orden med ursprunglig växling a : w i suffixet företer, fram- Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 283 för mellanvokalen a, endast wi Upplandslagen, Dalalagen, Hälsingelagen och Ly- dekinus: sumar: sumar as. UL I. 12 pr. — mipsumer mizumar n, as. UL p. 5.1; Lyd. 207; mepsumbry ds. HL D. 8 pr. — midsumars dagh as. Lyd. 188 — Summar fol ns. HL V. 18.3 — sumar nate gp. DL B. 44 pr. — Sumar tenlung'r sumar tenlung'r ns. UL V. 23.6, 281 — sumar temungh as. DL pj. 1.2. Endast o uppvisar samma ord i yngre Västgötalagen, Östgötalagen, Sóder- mannalagen, Västmannalagen, Stadslagen, Kopparbärgsprivilegierna, Dipl. Norv. VI. 278: somar: somar sommar as. VGL II I. 21; St.L Kg. 23, Kp. 334; DN 6: 278; somarin somaren as. SML B. 24.2; Kopparb. 637 (2 g) — mizsomars mizssomaras (o: -ars) gs. ÖGL B. 13.1, 28.2 — mitzsomars dagh as. Kopparb. 639 — somarstemnone as. Kopparb. 637 — somar- telnunger ns. ÖGL B. 25.2 — somartenong’ ns. VML Bg. 23.5; somartenong as. VML M. 26.1. Bäde w och o fórekomma hos detsamma i äldre Västgötalagen: sumar: mit sumers dagh as. Br. 4. somar: somar as. K. 13; i yngre Västgötalagens kyrkobalk: sumar: mizsummars dagh as. 52. somar: sommar as. 26; och i Cod. Bureanus: sumar: Mipsumars apton as. 529 — missumars dagh as. 50. somar: misomars daghar ns. 49. Af de två återstående substantiven med kvarstående mellanvokal, båda afledningar af verbet Auma, har det ena som mellanvokal a, det andra 7. Liksom hos presensstammen af verbet i resp. urkunder àr rotvokalen hos det fórra o: -komandi: æplr komanda 0o. d. np. BoJ 4; gp. Norb. 140; SD 4069: 565; ept’r ko- mandom æftekomandom dp. Norb. 140; SD 4069: 567, hos det senare o i Vidhemsprästens anteckningar: -komilsi: fulkomelse ds. 12, dels w, dels o i Kopparbärgsprivilegierna: -kumilsi: fulkumilse as. 568. -komilsi: fulkomilse as. 566. Adjektiven inom ordgruppen inskrànka sig till tvànne — ett utan och ett med mel- lanvokal. Det fürras rotvokal àr i de flesta urkunder w: sumber: swmir 0. d. npm. VGL II Add. 11.2; ÓGL B. 14 (2 g); UL V. 6.1, 14.5; SML B. 5.2, 202; HL A. 16.1 (2 g); MELL B. 7 pr.; Birg. Aut. 182 (2 g.); suma apm. Birg. Aut. 182; sumer npf. VGL IV 12 (2 g.); sumpt sumth n, asn. UL 7 g. ex. Conf.; DD 37 (2 g.); sum apn. VGL II Forn. 88. Men i stadfästelsen af Södermannalagen och i Smälandslagen är den o: somber: somt sompt n, asn. SML Conf. (7 g.); Sm.L 18 pr.; och i Cod. Bureanus alternativt w och o: sumber: sumi npm. 193. N:022. 284 O. F. HuLTMAN. somber: som apn. 172 (2 g.). Hos det åsyftade adjektivet med mellanvokal, en utvidgning på -liker af adj. sumber, har densamma — ett a — synkoperats. Rotvokalen är i Magnus Erikssons landslag w: sumliker: sumlike npm. B. 27.1 (2 g.), i Stadslagen o: somliker: somplika gpm. Kp. 20. Ett adverb på -/ka, utgänget från verbet kuma — närmast troligen från dess pret. part. och således förutsättande en urnord. form med mellanvokal a — uppträder i Nor- bärgsprivilegierna med o: -komlika: fulkomplikar! komp. 140; i Cod. Bureanus àn med w, àn med o: -kumlika: fulkumleka pos. 5 g. ex. 6. -komlika: fulcomleka pos. 49. Bland verb, som här komma i frâga, märkas fórst ett par starka till aflj. klassen IV hórande. Hufvudtypen inom denna klass företrädes blott af ett pret.-particip, som i den enda handskrift, dàr det förekommer, visar rotvokalen w: numin: #umin nsm. Bur. 15, 165, 510. Hos det andra verbet af samma klass, hvilket representerar en bityp, motsvaras ur- nord. w i flertalet urkunder af o: koma: koma o. d. inf. Bj.R 20 pr.; VGL II K. 1; VGL IV 19.1; SML Add. 1.2; St.L 81 g. ex. Kg. 20.10; Landsfr. 1, 4, s; Norb. 138, 139, 140; ME afs. 246; Utlànd.; Fin]. 455 (2 g); BoJ 4; SD 4554; DN 6: 278; VFFÄ 88; 3 ppi. Bj.R 7 g. ex. Eh WAP THE TC 41; St.L 25 g. ex. L 15.1; St.L Add. DrVl. 11 b; Lyd. 199; Norb. 138; ME-A 425; SD 4034 a); SD 4063; SD 4395; FH 5; komber o. d. 3 spi. Bj.R 15 g. ex. 8 pr.; VGL II K. 18 g. ex. Præf.; VGL IV 18.9, 19.1 (2 g); SML Conf; SML Add. 5 g. ex. 1.1; St.L 142 g. ex. Kg. ind.; St.L Add. DrVI. 11 b; ÓGL fr. I G. 21.1; Lyd. 12 g. ex. 189; Norb. 4 g. ex. 136; ME afs. 945; ME-A 425; Finl. 456; SD 4063; SD 4464; DN 6: 278; DN 7: 980; komom 1 ppi. Landsfr. 1; kom? kome 3 spk. BjR 14.00; St.L 9 g. ex. G. 5.1; Landsfr. N 5; 2 ppk. Utländ.; 3 ppk. St.L ZEN. 17 pr.; kom com 3 spti. VGL IV 5 g. ex. 15; SML Add. 1.; St.L 10 g. ex. I. 21; Lyd. 204, 214 (2 g.); FH 5; komin commen nsm. Lyd. 209; St.L H. 7 pr.; komne npm. St.L Kp. 33 pr.; Utlànd.; komen nsf. SEL G. 4 pr., 6.3; komit o. d. n, as. VGL II K. 784; VGL IV 16; SML Conf. ; St.L 6 g. ex. A. ind.; Kon.N 605; Finl. 456 (2 g.); SD 4536; komin npn. St.L Eds. 19 pr. — a koma akoma inf. St.L 4 g. ex. Sk. 9; a komber 8 spi. St.L ZE. 11, 19, Kp. 14 pr.; a komen a comen nsf. VGL IV 184 (2 g.), 5 — aterkoma at’ koma inf. St.L R. 21.1; ME afs. 246; ater kom- ber 3 spi. St.L Kg. 20.6; ater kom 3 spti. VGL II K. 723; at’ comen nsm. Lyd. 213 — fore koma inf. St.L Kp. 8.1, R. ind, Eds. 11 pr.; forikomber fore kombir 8 spi. St.L I. 2.2; ME afs. 247; fmi kom 3 spti. ÖGL fr. I A. 7 — forkom 3 spti. St.L Æ, 8 — fram koma inf. St.L I. 7 — fulkomen fulkomen n, asm. VGL IV 14, 20. — i. kome inf. Landsfr. 1; j komber 3 spi. DN 7: 280; i komnan à kompnan asm. BoJ 4, 5; à kompne npm. ME afs. 946 — in koma inf. ME-A 424; SD 4063; in comb' 3 spi. Lyd. 209; .in. kom 3 spti. Lyd. 199 — nest komande apf. DN 11: 54 — ret komin nsm, St.L H. 7 pr. — saman koma inf. St.L 6 g. ex. B. 8 pr.; 3 ppi. Tom. XXXIIL Hälsingelagen, Exkurs 1. 285 St.L R. 12.2 — til koma tilkoma inf. St.L Kp. 24.1, Eds. 16.2, SVd. 4 pr.; 3 ppi. St.L Sk. ind, R. 12.2; til komber o. d. 3 spi. St.L Kg. 18.3, Eds. 25; St.L Add. DrVi. 11 b; tilkom 3 spti. St.L Thj. 6; til komin o. d. nsf. Lyd. 209; npn. SML Conf.; St.L R. 15; til komit o. d. n, asn. St.L 7 g. ex. Kg. 15.7 — vntkoma inf. St.L Eds. 16 pr. — vt komen nsm. St.L Kp. 22; vt comen nsf. Lyd. 188 — widh’r koma inf. St.L Eds. 24; 3 ppi. St.L Kp. 14.3, « (2 g.); widh’r komber widh’r kombir 8 spi. St.L Kp. 33. (2 g.), Eds. 11 pr. — epter koma inf. Utlànd. Ett stort antal urkunder, och bland dem de flesta mera omfångsrika, innehålla emel- lertid exempel på w-vokalisation hos detta ord. Bortsedt från ett enda obetydligt diplom — Sv. Dipl. 4503 — där detsamma företrädes blott af kuma: kvmeskvlende asm., äro dock i ingen w-formerna enrädande, utan o-former förekomma alltid därjämte. Detta gäller om äldre Västgötalagen, med kuma: kumber 0. d. 3 spi. 4 g. ex. R. 5.3; kume 3 ppi. G. 9.2, FB. 4.1; kumi 3 ppk. p. 12.1; kum 3 spti. 4 g. ex. Md. 1.2. ; koma: coma kome inf. K. 1; 3 ppi. A. 16 pr., G. 2 pr., I. 4.3; comber komber 3 spi. 14 g. ex. K. 17.1; kome 3 spk. G. 3; kom com 2, 3 spti. 5 g. ex. VS. 1 pr.; komen nsm. A. 14 pr. — fulkomen nsm. R. 2; yngre Västgötalagen, med kuma: kwmb'r 3 spi. U. 6 (2 g); kumi 3 ppk. b. 44 — a kumnin (9: a kummin) nsf. p. 58. koma: koma o. d. inf. 4 g. ex. b. 52; 3 ppi. 8 g. ex. A. ind.; komber o. d. 3 spi. 62 g. ex. O. 1.14; komy 8 spk. G. 2; kom com 8 spti. 16 g. ex. Dr. 3; komin komen nsm. A. 17, 18; komit asn. Add. 9. (2 g.); komin npn. Add. lla« — a komber 3 spi. Add. 11.7; a kom 3 spti. Add. 115 (2 g) — til kome 3 ppi. Add. 11.10; til kom 3 spti. Add. 12.2; til comen nsm. R. 2; til komit n, asn. Add. 12 pr, 183: — vt komin vt komen nsm. Add. 1116 (2 g.); nsf. A. 1, Add. 11.16; vé komnzr vt komner npm. Add. 11.16 (2 g.); Östgötalagen, med kuma: kuma inf. 4 g. ex. Kr. 18.5; 3 ppi. G. 14.1, Vins. 6.5, R. 8 pr.; kumber 3 spi. Eps. 6, Vab. 13.2, B. 44; kumi 3 spk. 4 g. ex. Kr. 8.2; kumin nsm. 5 g. ex. Vap. 33.1; nsf. G. 7 pr.; npn. Eps. 18, Vins. 7.5; kumne npm. AR. 3.1; kwmit n, asn. 14 g. ex. Eps. 19 — ater kumit asn. B. 97 pr. — laghkumin nsf. B. 11.1 — til kumit n, asn. Vap. 32.4, Æ. 13 — æmlagh ku- min nsf. B. 24. koma: koma inf. 95 g. ex. Kr. 2 pr.; 3 ppi. 26 g. ex. Eps. 18; komber 3 spi. 110 g. ex. Kr. 2 pr; komer 3 spi. B. 174; kom 3 spti. 9 g. ex. Eps. 2 pr.; komnir npm. A. 3.2, 11.1, 12.1 — firi kom 3 spti. Æ. 7 — til koma inf. 4 g. ex. Kr. 12 pr.; Upplandslagen, med kuma: kume inf. Kk. 4 pr, 83; kumber 3 spi. JE. prol.; kumin nsf. AR. 10.1; kumit nsn. Kk. 8 pr., Kg. 11.1, ZE. 242. koma: kome o0. d. inf. 47 g. ex. Kk. 4 pr.; 3 ppi. 11 g. ex. Kk. 15.2; komber o. d. 3 spi. 102 g. ex. Conf.; komi o. d. 8 spk. 11 g. ex. Kg. 8; 3 ppk. Kg. 5.2; komendi npm. Kk. 1 pr.; kom 2, 3 spti. 5 g. ex. Kg. 4 pr.; komin nsm. 18 g. ex. Kk. 14 pr.; nsf. 4 g. ex. Kk. 15.5; npn. Kp. 3.2; komnir kompnir npm. M. 47.2, I. 15 pr., 23; komit n, asn. 7 g. ex. ZA. 12 N:o 2. 286 ©. E; HVLTMAN. — a kome inf. V. 174, b. 13, Add. 13; a komin nsf. V. 1 pr, 174 (2 g.); a komit nsn. V. 9.2 — ater kome inf. A. 16.2, M. 16.1; ater komb’r 3 spi. I. 20 pr.; ater komin nsm. I. 20 pr. — fore koms 3 spti. AB. 10.1 — fram kome fram koma (9: f. kome) inf. 7 g. ex. M. 45 pr. — samen koma 3 ppi. V. 17.5; samen kom 3 spti. I. 16 pr.; samen komit nsn. p. 2.1, 8.3; samen komin npn. Kk. 153 — til komber til komb’r 3 spi. 4 g. ex. M. 11 pr.; til kome 3 ppi. M. 12.7; til kom 3 spti. Kg. 123, M. 2 pr.; til komin nsf. I. 24; npn. Conf.; til komit nsn. Æ. 17.1. — epp komb'r 3 spi. V. 20.2 — wip komber wip komb’r 3 spi. 4 g. ex. M. 38; wip kom«e 9 ppi. Kp. 9.2; Södermannalagen, med kuma: Kumber 8 spi. Kk. 2 pr., Kp. 1 pr. koma: koma o. d. inf. 27 g. ex. Kk. 5 pr.; 3 ppi. 14 g. ex. Kk. 3; comber o. d. 3 spi. 61 g. ex. Kk. 2 pr; Kome come 3 spk. Kk. 2 pr, Kg. 8 pr, I. 1; comin 8 ppk. Kg. 5.5; comande npm. Kk. 1 pr.; com 3 spti. 6 g. ex. A. 7; komin comin n, asm. 8 g. ex. Kk. 4 pr.; nsf. Kk. 4 pr, bg. 44; npn. Kk. 11 pr., G. 5.2, Dj. 12.3; comnar npf. G. 8:3; eomit nsn. 5 g. ex. Kg. 6 pr. — a comin nsf. Kk. 18.1; a komit nsn. B. 20.4 — At’ coma inf. Kp. 11 pr. — fram coma framcoma inf. I. 14.2, Dj. S pr. — in comin nsf. G. 5.3 — saman coma 3 ppi. B. 23.2 (2 g.) — til koma til coma inf. 10 g. ex. Kk. 5.1; 8 ppi. B. 13 pr.; til comber til comb! 3 spi. 4 g. ex. M. 96 pr.; til com 3 spti. B. 33.1 — wip’ comber wip comb’ 3 spi. B. 93.3, Kp. 103, Dj. 3; Dalalagen, med kuma: kuma o. d. 3 ppi. 4 g. ex. Kr. 7; kumi 3 spk. Eps. 5 pr.; kumin cumin nsm. B. 73. bj. 1.2; npn. bj. 9 — saman kumit asn. bg. 5.6. koma: koma o. d. inf. 4 g. ex. Eps. 6 pr.; 3 ppi. 6 g. ex. Eps. 2 pr; kombir o. d. 3 spi. 50 8. ex. Kr. 3.pr.;! come 3 spk EDS 25, 9 pr.; kom.com 3 spli. 4 g. ex. Bbs- 1 pr.; commi npm. bg. 1 pr.; komit nsn. Kr. 5.3; comin npn. G. 11.5 — saman komit nsn. pg. 4; Västmannalagen, med kuma: cumber o. d. 3 spi. 16 g. ex. p. ind. — tileumber 3: spi. M. 10 pr. koma: coma inf. 31 g. ex. Kr. 3; 3 ppi. 10 g. ex. p. ind.; comber o. d. 3 spi. 103 g. ex. Kr. 17; comi come 3 spk. 5 g. ex. Kg. 22; com 3 spti. Kg. 1 pr.; comin comen nsm. 6 g. ex. Kr. 13 pr.; nsf 6 g. ex. Æ. 1.4; npn. ZA. 8.1, M. 30.6; comner npm. M. 30.2, I. 18; comit nsn. 6 g. ex. Kr. 7 pr. — acomin nsf. B. 17.3; acomit nsn. B. 8.3 — forecoms 3 spti. ZB. 10. — framcoma inf. M. 28.2 — soman coma inf. B. 5.1; 8 ppi. B. 17.5; saman come 3 spk. B. 2.5; soman com 3 spti.l. 16 pr.; soman comin npn. Kr. 20 pr. — tl comber tilcomber 3 spi. M. 30.2, B. 175; tel. comet. nsn. JB. 1831; Hälsingelagen, med kuma: kuma o. d. inf. JE. 13.5; 3 ppi. 5 g. ex. Kg. 2 pr.; kumb'r kumbr (9: -b’r) 3 spi. 10 g. ex. AX. 13.7; kumi kumma (9: -@) 3 spk. V. 7, 15; cum 3 spti. Kg. 1 pr.; kumin nsm. Kg. 7, 10; kumen nsf. AR. 1. — wt kummin osm. A. 11 pr. koma: koma kome inf. Kg. 6 pr. b. 7.5; 8 ppi. Kg. 2 pr, AR. 81; komb'r 3 spi. 16 g. ex. Kk. 5 pr.; kome koma (9: -@) 3 spk. 4 g. ex. Kg. 2.3; kom 3 spti. M. 1.4, V. 6.1; komenda ! Härtill kan ännu läggas ober 3 spi. 6 s. ex. B. 40.5. I den latinska paleografien är som bekant 9 fürkortningstecken für con. Tom. XXXIII. Hülsingelagen, Exkurs T. 287 (9: -@) npm. Kk. 1 pr. — atr koma inf. Æ. 13.3 — fram koma inf. I. 14 pr. — saman kom 3 spti. I. 13 pr. — wt kommin nsm. Æ. 11 pr.; Smälandslagen, med kuma: kuma inf. 7.3; kumit asn. 12.1; kumin npn. 13.8. koma: koma inf. 8 g. ex. 4 pr.; Komb’r comb’r 3 spi. 12 pr., 13.s, 14; komande dpm. 1] — tl koma inf. 5 g. ex. 2.1; Magnus Erikssons landslag, med kuma: kumber 3 spi. B. 1 pr.; kum? 3 spk. 7 g. ex. Kg. 23.7; kumin n, asm. 6 g. ex. g. Kg. 72; nsf G. 6.1, Egn. 16, pj. 3 pr.; npn. 4 g. ex. Kg. 21 pr.; kumit n, asn. 7 g. ex. Kg, 33 — a kwmin nsf. B. 1 pr, 13 pr., 21.4; a kumit nsn. B. 25 pr. — ater kumin nsm. Egn. 32 pr. — firi kumit fore kumit asn. pj. ind., 18 — retkumin nsm. Hg. 8 — saman kumit nsn. pg. 24 — til kumin nsf. Egn. 11; til kumit nsn. Hg. 3, DrVI. 14. koma: koma inf. 40 g. ex. Kg. 4 pr.; 3 ppi. 5 g. ex. Egn. 21.2; Komber komber 3 spi. 115 g. ex. Kg. 3 pr.; kom? 3 spk. Kg. 19, B. 17.10, bj. 16; kom 3 spti. 7 g. ex. Kg. 5.4; komin nsm. B. 44, DrVI. 7; komit asn. Ben. 88.4 — a komber 3 spi. Æ. 14, Ben. 1.1; akomit nsn. B. 13 pr. — ater komber 3 spi Kg. 181, Egn. 8, 33.2 — firi koma o. d. inf. 4 g. ex. pj. 16; fere komit asn. pj. 18 — forkom 3 spti. A. 9 — fram koma inf. Egn. 14, 33 pr., 2 — saman koma inf. 4 g. ex. B. 74 — til koma inf. B. 33.2; 3 ppi. bj. 12.1: til komber 3 spi. 4 g. ex. Eps. 46; til kom 3 spti. pj. 24; til komit asn. Hg. 91 — vt koma inf. B. 28.5; vt kom 3 spti. Æ. 3 — viper komber 3 spi. Egn. 33.4; det làngre fragmentet af Östgötalagen, med kuma: kumber o. d. 3 spi. 15 g. ex. ES. 12 pr.; ewma 3 ppi. 6 g. ex. ES. 16 pr.; cumit asn. ES. 16 pr. — a cumin nsm. ES. 16.2. koma: kom com 3 spti. R. 3.2, 24; fragmentet af Sódermannalagen, med kuma: kumb’ 3 spi. B. 7.2; kumin npn. B. 8 pr. koma: lil coma inf. B. 7.2 (2 g.); Smälandslagen i Cod. AM 51 4:0, med kuma: cuma inf. 4 pr.; cumbir 3 spi. 13.4; cumit asn. 12.1 — til kuma inf. 24. koma: coma inf. 12.1; comb’r 3 spi. 12 pr.; komande dpm. 1 — til coma inf. 12.1; Kopparbärgsprivilegierna, med kuma: kumum 1 ppi. 639. koma: koma coma inf. 638 (2 g.), 639; 9 ppi. 638; kom? 3 spk. 638 — samankoma inf. 638; Magnus Erikssons bref om riksdag i Kalmar, med kuma: kumber 3 spi. 270; kumith asn. 269. koma: koma inf. 270 (2 g.); komin 3 ppk. 270; komit asn. 269; komen npn. 270; Sv. Dipl. 4069 (Magnus Erikssons testamente), med kuma: kumin nsm. 563. é koma: koma o. d. inf. 565, 567; 3 ppi. 568; komb’r 3 spi. 563; Cod. Bureanus, med kuma: kuma cuma inf. 6 g. ex. 205; 3 ppi. 489; kumbar o. d. 3 spi. 26 g. ex. 5; ku- N o 2. 288 Ö. F. HurnTMAN. min o. d. nsm. 4 g. ex. 141; npn. 173; cumna apm. 526; npf. 501; kwmit n, asn. 206, 505, 2 511 — fram cuma 3 ppi. 500! — fulkumin nsm. 208; npn. 188 — saman cumne npm. 495 — ut cumne npm. 420 — vel cumin nsm. 531. koma: koma coma inf. 25 g. ex. 4; 3 ppi. 13, 183; kombar 3 spi. 4 g. ex. 21; kom com 2 sil. 18, 495; 3 spti. 108 g. ex. 4; komt 2 spti. 128; komin comin nsm. 130, 151; komnan asm. 7; komna npf. b; komit comit n, asn. 6 g. ex. 10 — atar coma inf. 19, 420 — fram coma inf. 20; fram comne npm. 169 — folkomin nsm. 61 — iamfolcomne npm. 194 — ikom 3 spti. 76 — in koma in coma inf. 30, 144, 145; in com 3 spti. 511 — nykomen nsm. 76 — saman coma inf. 495, 533; saman komne saman comne npm. 6, 196 — tel coma inf. 13 — vt comin nsm. 198; äfvensom Birgittas egenh. utkast, med kuma: kumit nsn. 179. koma: koma inf. 182 — framkoma inf. 185. Af svaga verb innehåller den här behandlade ordgruppen tvänne — bägge tillhörande första Konjugationen. Det ena, i hvilket stamvokalen följer omedelbart på roten, visar i Vidhemsprästens anteckningar och Sv. Dipl. 4069 uti denna o: -koma: fulkoma o. d. inf. SD 4069: 562, 564, 568 ?; fulkomed nsf. VGL IV 16, i Cod. Bureanus dels u, dels o: -kuma: fulkuma inf. 185. -koma: folcoma inf. 18. Det andra verbet är ett sådant med mellanvokal: ett a torde synkoperats efter roten. Äfven här är hvardera vokalisationen företrädd; vi finna endast u i Dalalagen och Birgittas egenh. utkast: -kumna: fulkumnapar nsm. Birg. Aut. 185; fulkumnat asn. DL bj. 1.3. Endast o möter i Vidhemsprästens anteckningar, Stadslagen och Magnus Erikssons bref om riksdag i Kalmar: -komna: fulkompna fulkomma inf. SEL Kg. ind.; Kalm. 269; fulkompnas inf St.L Kp. 34.6; fulkomnet asn. VGL IV 12. Såväl u som o förekommer åter i Magnus Erikssons landslag: -kumna: fulkumma inf. Kg. 6.2. -komna: fulkomnat asn. Kg. 32 — och i Cod. Bureanus: -kumna: fuleumnap nsf. 183. x -komna: fulkomnape fulcomnape 3 spti. 135, 152; fulcomnapo 3 ppti. 150; fulcomnopo 3 ppti. 129. ! Enl. Ottelin, Stud. öfver Cod. Bur. I s. 51, af skrifvaren ändradt till fram eumo. Uppen- barligen har han af förbiseende först användt presens för preteritum och sedan, dä han velat rätta misstaget, underlåtit att ändra äfven u till o: jf. como 3 ppti. kort förut. 2 Inf. fulkoma o. d. i Sv. Dipl. 4069 och Cod. Bureanus kunde äfven tänkas höra till ett starkt verb, hvarà i yngre fornsvenskan finnes ett otvetydigt exempel. Då likväl betydligt flere sä- dana -- och bland dem det enda i äldre fornsvenskan påträffade — hänvisa på ett efter första svaga konjugationen gående verb, föras tvetydiga former med större sannolikhet till detta. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 289 Af denna exempelsamling framgär att, hvad a-omljudet inom den ifrägavarande ordgrup- pen beträtfar, en del fornsvenska dialekter väsentligen afveko från fornvästnordiskan. I fornvästnordiskan konstaterade vi ofvan (ss. 185, 190, 194, 196, 200 f., 204 ff., 210 f, 213) genomgående u-vokalisation hos alla ord med urgerm. kort w + kort m, utom verbet koma och dess afledningar samt pret. part. nominn somminn (anal. f. äldre * sominn), hvilka ord befunnos uppträda dels med w, dels — till följd af analogibildning — med o. Också i äldre fornsvenskan möter såväl u som o hos verbet koma och dess aflednin- gar, och vårt material motsäger ej, att förhållandet varit det samma med pret. part. af nima och sima: af hithörande exempel finnas där blott 3 ur en enda handskrift hämtade mwmzn!. Men i olikhet med fornvästnordiskan uppvisar äldre fornsvenskan alternativt o också i de flesta öfriga hithörande ord, för hvilka belägg finnas. Vi hafva mött denna vokalisation hos det mask. an-stamssubstantivet gomi, hos de med mellanvokalen a bildade substantiven hombli, pomal- och somar samt hos adjektivet somber och dess utvidgning somliker. TI forn- västnordiskan lydde samma ord, såsom vi minnas, städse gumi, humli, pumall, sumarr (su- mar), sumr och sumligr. Det kan icke komma i fråga att uppfatta den specifikt östnordiska o-vokalisationen hos alla dessa ord såsom härfluten ur analogibildningar liknande dem, som i fornvästnordiskan torde gifvit upphof åt koma etc., nominn och somminn. För en del af dem är en dylik ana- logibildning så godt som utesluten. Man har ock, då såsom här en genom flere olika ord- klasser gående, men geografiskt skarpt begränsad ljudolikhet föreligger, all anledning att söka dess omedelbara grund i en ljudlag. Vokalen o i fsv. gomi, hombli, pomal-, somar och somber har hittills ansetts bero på a-omljud hos de resp. orden själfva, och denna mening är af allt att döma riktig. Häri ligger naturligtvis ingen motsägelse mot hvad ofvan (s. 215) för västnordiskans vidkommande fastslagits om ordgruppens ställning till a-omljudet. Då den- samma här varit omottaglig för sådant, kunna vi tänka oss förhållandet så, att a-omljudet af kort u framför kort m var en dialektegendomlighet, som icke förekom utanför det östnordiska språkområdet. Det är icke a priori gifvet, att kort w i denna ställning undergått a-omljud öfverallt där följande stafvelse innehöll omljud värkande vokal. Framför kort ! har det, efter hvad vi s. 270 funnit, i en del dialekter varit underkastadt sådant endast för så vidt kvarstående omljud värkande vokal följde, och längre fram skall visas, att a-omljudet lidit samma inskränk- ning jämväl framför vissa andra korta konsonanter. Ja, enligt Kocks i P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 512 ff. framställda mening har just kort m (och n) skyddat ett föregående u mot omljudet så länge, att det framför synkoperadt a förblifvit oomljudt. Emellertid grundar sig denna hypotes blott på w-vokalisationen hos fvn. frum-, humarr, muminn, suminn, fön. kumin, fvn. sumr (samt fön. Thur- pyr-). Om, såsom ofvan antagits, a-omljudet framför kort m varit begränsadt till vissa östnordiska dialekter, utesluta nämnda former icke, att det genomförts utan den af Kock antagna inskränkningen. Fsv. hombli och somber tala ock positivt för att 1 I y. fsv. urkunder finnas flere belägg für pret. part. nomin o. d: se Süderwalls Ordbok (u. nima o. fornima). N:o 2. 37 290 O. F. HULTMAN. sà varit fallet, hvaremot vàrt material icke afgifver nàgra lika fasta hällpunkter för ett mot- satt antagande. Öfver hufvud kunna vi ej med stód af detsamma bestrida, att det dialektiska a-omljudet af kort u framför kort m egt rum i alla ord, där på detta följt en omljud värkande vokal — alltsà i samma utsträckning som det allmänsvenska a-omljudet framför kort r (s. 263). De dialekter hàr àr frága om hafva, dà de làtit a-omljud intráda ocksä framfór kort m, undantagsvis gâtt làngre i afseende à detsamma än fornvástnordiskan, som i allmänhet gifvit det större spelrum än fornsvenskan. Men à andra sidan inskränktes af en del forn- svenska dialekter o-vokalisationens omräde inom ordgruppen genom ett par sekundära ljud- lagar, hvilka på västnordisk botten icke egt någon motsvarighet. Den öfvergång af o till u i kort tonstafvelse framför 2 och u, hvars värkningar vi i det föregående flere gånger iakttagit (ss. 262 f., 271, 280 f.), gifver sig också hos dessa ord till känna. I flere urkunder skönjes mer eller mindre tydligt en böjning af verbet koma med o i de for- mer, där rotstafvelsen icke omedelbart efterföljdes af 2 eller w, och u i dem där den gjorde det. Sålunda stå i Östgötalagen 179 koma, komber komer, kom, komnir mot 31 kumi, kumin, ku- mit (och 11 kuma, kumber, kumne). Magnus Erikssons landslag innehåller à ena sidan 194 koma, komber, kom (och 9 komi, komin, komit), à andra sidan 39 kumz, kumin, kumit (och 1 kum- ber). I Sv. Dipl. 4069 finna vi 4 köma o. d., komb’r (samt 2 ex. på subst. -komandi) och 1 kumin, i Birgittas egenh. utkast 2 koma och 1 kumit. En antydan om växlingen i fråga gifva, tyckes det, också Kopparbärgsprivilegierna genom att uppvisa 5 koma coma (och 1 komi) vid sidan af 1 kumum. Här föreligger en form med u efter rotstafvelsen; i de öfriga urkunderna visa sig sådana tillfälligtvis icke, men med största sannolikhet kunna de antagas företett rotvokalen u så vidt de med 2 gjort det. Mera osäkert är, om u-vokalisationen framför u i Kopparbärgsprivilegiernas dialekt åtföljts af samma vokalisation framför ©. Skrifnin- gen kom? gifver t. o. m. i någon mån stöd åt ett motsatt antagande. Till de urkunder, som rönt inflytande af en dialekt med växlingen o: u hos verbet koma, hör ytterligare Cod. Bureanus, fastän denna växling här i en punkt afviker från den ofvan angifna normen. Den första af de tre till skriften och språket något skiljaktiga delar, hvari (enl. Ottelin, Studier öfver Cod. Bureanus I s. 9 f.) urkunden sönderfaller, har för inf., 3 plur. pres. ind., 2 sing. imper. samt de synkoperade formerna af pret. part. ! så godt som uteslutande o-skrifningar — 33 koma coma, com, komnan, comme, komna mot 2 kuma — men för de osynkoperade formerna af pret. part. ungefär lika många o- och w-skrifningar — 10 komin 0. d., komit mot 7 kumin o. d., kumit. Den tredje delen åter har für inf., 3 plur. pres. ind. och 2 sing. imper. ungefär lika mänga o- och w-skrifningar — 9 koma coma, eom mot 6 cuma — men för pret. part. uteslutande u-skrifningar — 7 cumin, cumne, cumma, kwmit. Man torde häraf fà sluta, att hvardera pävärkats af en dialekt med böjningen inf. koma: pret. part. ku- min, ehuru delen I därjämte influerats af en med inf. koma: pret. part. komin (och något litet af en med inf. kuma: pret. part. kumen, sávida ej de två kuma tillkommit genom omvänd 1 De här meddelade uppgifterna om fördelningen af o- och w-vokalisationen i de skilda de- larna af Cod. Bureanus basera sig på Ottelins undersökningar (a. a. II ss. 21, 24). Pret. ind. sing. — som i handskriften förekommer 111 g., alltid med o-vokalisation — har måst lämnas å sido, eme- dan O. icke berört det i sin redogörelse. Tom. XXXIH. Hälsingelagen, Exkurs 1. 291 skrifning), delen III af en med inf. kuma: pret. part. kumin. Men hvardera gifver ock en be- stämd antydan om att den förstnämnda dialekten i strid med ofvan uppställda regel haft w i pres. ind. sing. Denna form representeras nämligen i delen I af säväl kombar som kumbar 0. d. — resp. 4 och 11 gånger — i delen III städse — 14 gånger — af cumbar o. d., och är alltså likställd icke med infinitiven, utan med de osynkoperade formerna af pret.-participet. — Pä en växling lik den i Cod. Bureanus tyda àfven de fâtaliga exempel pà verbet i fräga, som förekomma i fragmentet af Södermannalagen: inf. coma (2 g.) 8 sing. pres. ind. kumb’ och pret. part. kumin. En eller par urkunder uppvisa t. o. m. spår af en sådan vokalvàxling hos detta verb, att endast pres. ind. sing. har w, de ófriga formerna samtligen o. Vàstmannalagen innehåller jämte 105 comber o. d. 17 cumber o. d., men jämte 79 o-skrifningar af andra for- mer — coma, comi come, com, coms, comin comen, comner, comit comet — ingen enda u-skrifning. in tillfällighet kan, men behófver det icke vara, att också de 2 skrifningar med «, som i . Södermannalagen jàmte talrika skrifningar med o representera verbet, hvardera utgóras af Kumber. Att nu vàxlingen mellan infinitivens o och pret.-participets w har sin grund i en ófver- gang af o till w uti kort tonstafvelse framför 2 och icke (såsom Kock i Tidskr. f. Fil. N. R. VIII s. 295 ff. för Östgötalagens vidkommande antagit) i a-omljudet, ställes utom diskus- sion redan af det faktum, att vid dylik vàxling de synkoperade formerna af pret. part. icke hade w, utan o liksom infinitiven. Östgötalagen företer à ena sidan kumin o. kumit 27 g., à den andra komnir 3 g. (och kumne 1 g., antagligen hörande samman med inf. kuma i handskriften). I delen I af Cod. Bureanus, där vi finna Æwmin o. d., kumit 7 g. jämte komin o. d., komit 10 g., representeras de synkoperade formerna blott af 6 komnan, comme o. komna. Delen III, där de osynkoperade formerna städse visa w och man vàntar att hos de synkoperade liksom hos infinitiven finna w och o ungefär lika ofta, har visserligen fór de senare endast w-skrifningar; men detta kan, dà exemplen ej àro flere àn 3, vara en tillfällighet. De fornsvenska dialekter, som vid de undersökta handskrifternas tillkomst känneteck- nades af böjningen inf. koma: pret. part. kumin, hafva alltså på ett tidigare stadium i st. f. det senare uppvisat ett komin. Men äfven den pres. ind. sing.-form kumber 1. likn., som enligt flere urkunders vittnesbórd i en del dialekter uppträdde vid sidan af en inf. koma, hade sanno- likt framgátt ur en äldre o-form. À ena sidan làter sig vàxlingen mellan w i denna form och o i infinitiven icke uppfattas som a-omljudsväxling, med mindre man vill góra det alldeles osannolika antagandet, att en sådan uppkommit efter den allmänna utjämningen af z-omljuds- växlingen inom de starka verbens presenssystem. À andra sidan àr en ófvergàng af kort o till w framfór nasal + konsonant i sig själf ganska antaglig i betraktande af den allmänna förkärlek för sluten vokal i denna ställning, som bl. a. pà germanskt omräde röjer sig i ute- blifvandet af a-omljudet och i öfvergängen e >? framför sådana förbindelser, på italiskt i ut- vecklingen -orac- -omgu- -omb- > lat. -wmc- -urgu- -umb-. En sådan ôfvergäng förklarar på samma gång den påfallande sällsyntheten af o-formen hombk, som förekommer blott i Dala- lagen och Vàstmannalagen, medan uteslutande humbli anträffas i Upplandslagen (2 g.) Söder- mannalagen (2 g.), Magnus Erikssons landslag (5 g.), Stadslagen (5 g.) och Kopparbärgsprivi- legierna — urkunder, som alla åtminstone alternativt visa a-omljud framför m. Den kan ock N:o 2. 292 O. F. HuLTMAN. ligga till grund för det faktum, att ordet brupgumi, för så vidt m-ljudet i dess efterled är förlängdt — exempel hära förekomma i Hälsingelagen, Magnus Erikssons landslag (4 g.) Stadslagen (6 g.) och Cod. Bureanus — städse har u framför detsamma, framför kort m där- emot dels « — i Södermannalagen (5 g.) Dalalagen och Västmannalagen — dels o — i Upp. landslagen, Magnus Erikssons landslag (4 g.) och Stadslagen (8 g.. Dä fórlàngningen af kort konsonant efter starkt bitonig vokal i komposita icke torde vara mycket äldre àn 1300- talet (jf. Noreen, Aschw. gr. $ 298), kan denna motsättning ej härledas ur a-omljudets ute- blifvande framfór nasal + konsonant. Öfvergängen af kort o till u framför nasal + konsonant och den framför kort konso- nant + 2, u inträdda behófva icke nödvändigtvis hafva skett samtidigt och haft samma geografiska område. Böjningen pres. ind. sing. kumbar o. d.: nom. sing. mask. kumin o. s. v.: ack. sing. mask. komnan o. s. v. i Cod. Bureanus synes tvärtom antyda, att den förra är äldre, så att en genom densamma uppkommen växling mellan o i de osynkoperade och wi de synkoperade formerna af pret. part. hunnit utjämnas till fórmàn fór o, innan den senare egde rum. Ej häller är det gifvet eller ens sannolikt, att dessa üfvergängar varit begränsade till de dialekter, som under handskriftsperioden företedde bójningen inf. koma: pres. ind. sing. kumber, resp. inf. koma: pret. part. kumen. En generalisering inom verbets flexionssystem af o, dà endast for- merna med m + konsonant eller endast de med kort konsonant + 2 1. u hade w-vokalisation, eller af w, dà båda formgrupperna hade sådan, kunde allt för lätt inträda, für att ej en flexion med genomgäende o eller « vore tànkbar äfven i dialekter, som varit delaktiga af öfvergän- garna i fräga. Af det nu anförda följer, att w-formerna af hithörande ord, så vidt de tillhöra verbet kwma eller någon dess afledning eller efter det på rotvokalen följande m-ljudet hafva en kon- sonant eller 2, w, icke utgöra nägon säker grund för bedömandet af de skilda dialekternas ställning till a-omljudet: i och för sig kunna de lika vàl tillhóra en dialekt med sádant omljud som en utan. Tvetydiga äro ock alla o-former af verbet koma och dess afledningar, enàr till grund för deras vokalisation kan ligga säväl a-omljud inom ordets eget flexionssystem som analogiskt ófverfórande af o fràn ord med annan konsonant àn m efter rotvokalen, liksom i vàstnordiskan (s. 209) Genom dessa inskränkningar reduceras i hóg grad antalet af vittnes- gilla exempel i vår samling. Så vidt emellertid af de fà kvarstående kan slutas, gruppera sig urkunderna med hänsyn till a-omljudet framför kort m på följande sätt: "Representanter för det västnordiska behandlingssättet, ljudlagsenligt bibehållande af u utan något a-omljud, äro Vidhemsprästens anteckningar, med nom. plur. fem. sumer (2 g); Lydekinus, med nom. sing. mizumar, gen. sing. Isumars; samt Birgittas egenh. utkast, med ack. plur. mask. suma. . A Endast den specifikt óstnordiska behandlingen — a-omljud jämväl framför kort m — är säkert skönjbar i yngre Västgötalagens kyrkobalk, med subst. somar; i Östgöta- lagen, med subst. somar (3 g.); i Södermannalagens stadfästelse, med adj. somber (7 g); i Västmannalagen, med subst. hombli (2 g.), pomal- (2 g.), somar (2 g.); i Smälands- lagen, med adj. somber; i Magnus Erikssons landslag, med subst. gom? (4 g.); i Stads- lagen, med subst. gom? (8 g.), somar (2 g.) och adj. somliger; i Kopparbärgsprivilegierna, med subst. somar (4 g.); àfvensom i Dipl. Norv. VI. 278, med subst. somar. | Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 293 [ flere urkunder förekomma dessutom, tydligen till följd af invärkan frän olika dia- lekter, exempel pà säväl den ena som den andra behandlingen. Sälunda innehäller äldre Västgötalagen à ena sidan gen. sing. -sumers, à andra sidan subst. somar; yngre Väst- götalagen ack. plur. neutr. sum: subst. somar; Upplandslagen ack. sing. sumar -sumer, st. Sumar- sumar-: subst. gom?; Sódermannalagen dat. sing. guma: subst. somar; Dalala- gen st. sumar- (2 g.): subst. hombli (3 g.), bomal-; samt Cod. Bureanus gen. sing. -sumars (2 g.) subst. somar, adj. somber (2 g.)!. 13. Ord med urnord. intervokalisk kort labial spirant efter rotvokalen. De neutrala a-stamssubstantivens rotvokal är i allmänhet uw: kluf-: kluffweghin nsf. St.L Kg. 25. ruf: rufs gs. ÖGL B. Le — feste ruf as. VGL I G. 21 — gelda ruff ns. VML p. 17.2 — gield ruff as. DL B. 33 pr. — kopruf o. d. as. VGL I L 2 pr.; VGL II I. 1; DL B. 33 pr.; kopruui koprufue ds. VGL I I. 2 pr.; VGL II I. 1 — leghu ruff o. d. as. UL V. ind., 11 pr.; SML B. ind., 26 rubr.; DL B. 51 pr.; VML B. ind., 11 rubr, 1; HL V. ind. — mala ruf o. d. ap. VGL II FB. ind., 37; Lyd. 192 — rera ruf rere ruf as. SML B. ind., 23 rubr. — ualruf ns. ÓGL Dr. ind., 6 — werne ruf 0. d. as. UL V. ind., 102; VML B. ind., 9 rubr. ; HL V. ind. skuf: wapa scuf as. SML M. ind., 33 rubr. Ett af dessa substantiv företer dock i de flesta urkunder o-vokalisation, nämligen lof: lof loff n, as. VGL I 4 g. ex. K. 12 pr.; VGL IL G. 14, U. 11, Add. 8; Bj.R 33.3; MOATRRMP ME G7: UII ES ex RER EN MIE e ex Kr. pr; Ella Ge es ex Kikezikr; StL G. 2 pr, Thj. 19 pr.; Lyd. 181, 185; SML fr. B. 8.5; Norb. 187; Bur. 13 g. ex. 3; lowi odds ANGEL SSE BERIT SVG: 795 URS pr SV. 16:0; iS MIA 4; VML Kr. 10 pr., B. 161; Bur. 193 — hemlof heemloff as. St.L R. 21 pr.; Bur. 506 — or- lof orloff n, as. Bj.R 10 pr., 20 pr., 38 pr.; UL 5 g. ex. Kk. 1.35; VML Kr. 22, 12.2; Hi, Kk. 3, b. 143: St.L 9 g. ex. B. 5; Lyd. 204, 212; Bur. 498; orloffwe orloffue ds. St.L G. 4 pr., Thj 2. — olofwi ds. HL V. 114, 13.1 — lofs offor ns. Bur. 505 — loffs witnum dp. UL I. 15.6; loffs witni ap. UL V. 2 pr., 14.7 — lofwitne loff vitne ap. VML B. 2 pr., 14.10. Med u-vokalisation uppträder det endast i Dalalagen, Smälandslagens textko- dex, det làngre fragmentet af Östgötalagen, Cod. AM 51 4:o af Smälands- lagen — luf: luf as. DL B. 27, 43 pr.; Sm.L fr. 4.1; lhww lufu ds. Sm.L 9 pr. 3 — lups epe ds. ÓGL fr. II ES. 15.5; lups ebenom ds. ÖGL fr. II ES. 15.3 — lufwitna gp. DL B. 43 pr. — äfvensom alternativt i Östgötalagen: luf: lufi luui ds. 11 g. ex. Kr. 8.2 — lufs epe ds. ES. 15.5; lufs ep as. ES. 15.5, B. 7.1, 30 pr.; lufs ebwm dp. ES. 15.3. (GR ör ES Kr ap No DES: * ! En mängd urkunder, i hvilka ord af fórevarande grupp komma till synes, sakna helt och hället exempel belysande deras ställning till de bäda behandlingssätten. N:o 2. 294 O. F. HULTMAN. i Södermannalagen: luf: Luf luf n, as. Kk. 13 (2 g.) — orluf as. Kk. 2.2. lof: lof n, as. 7 g. ex. B. 8.3 —..orlof n, as. Kg. 12.1, G. 3 pr.; orlofwe ds., G. 8 pr. — lofswitne np. bg. 9.5; och i Magnus Erikssons landslag: luf: orluf as. G. 4. lof: lof n, as. 16 g. ex. G. 2.1 — orlof as. Kg. 13 — lofs vitne ap. B. 4 pr. 17.10. De maskulina an-stamssubstantiven, för hvilka dock endast nägra fä belägg finnas, visa alltid o i rotstafvelsen: klowi: klouæ as. HL V. 6 pr. kowi: kowen as. VGL IV 16 (2 g.). Det enda hithörande on-stamssubstantivet har i större delen af de urkunder, där det förekommer, endast rotvokalen uw: stuwa: stuwa o. d. ns. ÓGL B. 444; UL Kk. 24; Sm.L 3.4; Sm.L fr. 3.1; stuuv as. VGL IK. 2; stuwur stuwr np. VGL 1 A. 21.3; VGL II A. 30 — bastwwu o. d. ds. Bj.R 12.3 (2 g.), 18; UL. M. 28 pr; St.L Thj. 3 pr; bastughu ds. VGL I O. 6 — preste stusw (9: p. stufw) ds. HL Kk. 21.2 — radstuwa radzstuffwa ns. SEL R. 11, 21 pr.; radestuwu o. d. g, d, as. Bj.R 22; St.L 58 g. ex. Kg. 20.10; radzstufwone radzstuffwonne ds. St.L I. 91, R. 5 pr. — olstuwu o. d. ds. VGL I Md. 18; VGL II Dr. ind., 24 — bastuffw fridhi ds. St.L Eds. 26; bastww fridh as. St.L Eds. 11 — Radzstuffw balk'r ns. St.L R. ind. — radestuffw balkanom ds. St.L Kg. 11 pr. — radzstuwu dagh’r radzstuffw dagh’r ns. St.L Kg. 11 pr., R. 7 pr.; radzstuwu dagh 0o. d. as. St.L 8 g. ex. Kp. 7; radhstuww dagha o. d. np. St.L 4 g. ex. R. ind.; ap. St.L Kp. 10, R. 2.6 — radhstuw fridh as. St.L Eds. ind. — radzstuwu klokkan ns. StL R. 2.2 — radhstuffuo mala balkenom ds. St.L G. 10.1 — radzstuwu stempno ds. St.L Eds. 15 pr. — radhstuwu wegh radh- stuw waegh ds. St.L 5 g. ex. Eds. ind. — stufw eld as. UL V. 24 pr. I Vidhemspràstens anteckningar, Västmannalagen, fragmentet af àldre Västgötalagen, Sv. Dipl. 4034 a) och Cod. Bureanus är ordets rotvokal 0: stowa: stowa stova ns. VML Kr. 24, B. 25 pr.; stowo ds. VML M. 11.1; stoghona as. SD 4084 a); stouur np. VGL I fr. A. 21.2 — bastowo bastouo as. VGL IV 8; Bur. 195 — rapstovo gs. VML p. 12.3 — stovo eld as. VML B. 24 pr. — stoghakarlemum ds. SD 4084 a). I ett par urkunder àr rotvokalen àn w, àh o — nämligen i Sódermannalagen: stuwa: stuw benke ds. M. 33 pr. stowa: Stowa ns. Kk. 2 pr.; stow ds. M. 27 pr. — bapstow ds. M. 9 pr.; i Dalalagen: stuwa: stuwu as. Kr. 2 — olstuw ds. Kr. 9.5. stowa: stowa ns. B. 45.5; samt i Magnus Erikssons landslag: stuwa: stuuu as. Kg. 23 pr. stowa: stoua ns. B. 28 pr. 1 — bapzstoua ns. EPs. 3. Hvad beträffar substantiven med mellanvokal, sä har ett, i hvilket denna varit a eller 2, synkoperat densamma. Rotvokalen är hos detta ord wi yngre Västgötalagen — ufsi: vpsadrup vpse drup n, as. I. ind., 22 — Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 295 o i àldre Vàstgótalagen, Västmannalagen och Stadslagen: ofsi: opse ofpse ns. VML I. 15.5; St.L Sk. 11.1, 14 — opsedrup ns. VGL I I. 10.1. ! Det andra substantivet med mellanvokal har bevarat denna — ett a, som tidigare inom flexionssystemet afväxlade med w. Här àr rotvokalen o: lowan: louan ds. Bur. 415 — renliwis louan renliues louan d, as. Bur. 4, 183 — trolouan d, as. SML Add. 1.5; MELL Kg. 6.5; Bur. 29. Representanterna fór adjektiven, tvànne till antalet, torde hvardera vara ord med mellanvokal; det ena har synkoperat a eller 2, det andra a efter roten. Denna sistnämnda företer vokalen o hos r-komparativen ofri: offro gsf. UL V. 10 pr. Hos en kompositionsbildning på -liker möter som rotvokal i allmänhet o: lofliker: loflict lofflikt nsn. St.L B. 22.11; SD 4069: 568; DN 6: 978 — oloflekom olofle- com dsm. Bur. 501; dpn. Norb. 138, men i Óstgótalagen dels u, dels o: lufliker: luflikt nsn. Kr. 28. lofliker: oloflikt nsn. Kr. ind., 28. Bland adverben märkes först ett pa -lika, svarande mot sistnämnda adjektiv och uppvisande ófverallt, där det fórekommer, rotvokalen o: loflika: loflıka o. d. MELL G. 8.5; St.L Sk. 1; Norb. 137 — olofflica oloffligha St.L 4 g. ex. Kg. ind. Ett annat adverb, hos hvilket likaledes ett sedermera synkoperadt a följt på rotstaf- velsen, kvarlefver i fornsvenskan endast uti sammansättningar, där det antagit karaktären af ett prefix angifvande öfvermått. Det visar undantagslöst o: of-: of aio ds. Bur. 397 — ofdighart adv. Bur. 16 — off dyrt adv. VGL IV 191 — of gamal offgamal nsm. MELL G. 22; St.L G. 16 — ofhaldit o. d. as. UL I. 16.1; SML I. 15.1 MELL Egn. 36.1 — off hallder 3 spi. VML A. 12.2 — ofhalz vitne offhalz witni ap. UL V. 7.; VML B. 6.1; MELL B. 94 — ofharplika o. d. adv. ÖGL Ebs. ind., 18, 22; MELL Ebs. ind., 33 pr., 94 pr.; St.L Eds. ind., 19 pr., 20 pr. — of hog o. d. n, as. UL I. 141; SML I. 14 pr., B. ind.; ofhug n, as. SML B. 15 rubr.; SML Add. 5; offhoggit as. UL V. 14.» — of hogher nsm. ÓGL B. 32 — of hoghferpoghan asm. Bur. 150 — ofmykin o. d. nsm. Landsfr. 5; asm. VGL II Add. 63; nsf. SD 4069: 565 (2 g.); ofmykit asn. MELL B. 251 — ofmykit adv. Bur. 135 — of nala adv. DL B. 21 pr. — of rik nsf. Bur. 80 — offsinni ofsinnæ ns. Bj.R 903; UL: V. 23.1 — ofsinnis arf o. d. as. UL A. ind. 17 pr. (2 g); SML A. ind., 6 rubr.; VML A. 13 rubr, pr; HL Æ. 13 pr. — ofsinnis watn offsinnis watn as. UL V. 23.1; VML B. 234 — of skambar nsm. Bur. 416 — ofskert asn. Bur. 526 — ofsoen ns. Lyd. 219 — ofstakkut nsn. ME afs. 946 — offstoor nsm. St.L Sk. 5; ofstorom dpn. Bur. 18 — ofsekir of soker 3 spi. ÖGL R. ind.; ÖGL fr. II R. 22 pr.; of sokis 3 spi. ÖGL R. 22 pr.; offsottan asm. VML pg. 17.2; ofsoktan ! Fyn. ofs? Overmod, Voldsomhed, Forfængelighed” fsv. ops? ‘üfverväld, nöd som ej kan af- hjälpas, force majeure och fvn. ups? fsv. wps? ops? 'takskägg äro trots betydelseolikheten från början samma ord: jf. Johansson, P.-B. Beitr. XV s. 239 (men äfven v. Grienberger, Got: Wortkunde s. 220 f.). N:o 2, 296 O. F. HULTMAN. off sokten asm. UL p. 82; MELL pg. 23; ofsot of sot n, asn. ÖGL R. ind., 3.1, 23.1; ÖGL fr. II R. 34 — offtalu o. d. as. UL p. 4.1, 9 pr, Add. 16 — ofwerke beter np. HL Kk. 214 — ofefli o. d. ns. VGL I FB. 6.1; ÖGL B. 25 pr.; ds. VGL I FB. 6.1; VGL II R. 28, Add. 94. Samma vokalisation hafva ett par andra, med of- besläktade adverb (äfven fungerande som prepositioner). En sannolikt på urnord. i återgående ändelsevokal följer på rotstafvelsen i owir: ower Oo. d. adv. St.L 4 g. ex. Kg. 8; SD 4464; prep. St.L 12 g. ex. Kg. 8; Norb. 140; Utlànd.; DN 6: 278; DD 34 — ouerflopz vatne ds. MELL B. 27.2 — offw' ganger 3 spi. St.L B. 11 — oworwelde as. Utländ.; en pà urnord. a ätergäende i owan: owan o. d. adv. VGL I 6 g. ex. R. 1 pr; VGL II 9 g. ex. R. 1; Bj.R 33.1; ÓGL 4 g. ex. EPS. 8; UL 8 g. ex. Kk. 2 pr.; SML 4 g. ex. Kk. 6; VML Kr. 2 pr, Kg. 6 pr.; HL Kg. 6 pr, M. 31 pr; Sm.L 3 pr, 41; MELL B. 26.1 (2 g); St.L 11 g. ex. B. ind.; Sm.L fr. 4.1; Bur. 416; prep. Bj.R 4 g. ex. 12 pr.; SML Kg. 9 pr.; DL Eps. 6 pr.; MELL Eps. 24 pr.; St.L B. 8 pr, 9.2; SD 4069: 562, 566, 567; FH 4 — owanfal np. DL M. 26 pr. — owan- scoghe adv. ME afs. 245 — owan warpa adv. SML Kk. 6; DL Kr. 3 pr. Också hos ett adverb på -andis är rotvokalen städse o: -owandis: olowandis o. d. VGL I 5 g. ex. I. 12.1; VGL II 11 g. ex. I. 26; Bj.R 10.1, 38 pr.; VGL IV 6 (2 g.); ÓGL B. ind., 262; UL V. ind., 16.1, 2; SML 10 g. ex. B. ind.; VML 5 g. ex. B. ind.; HL V. 14 pr.; MELL 4 g. ex. B. 20.1; St.L 4 g. ex. B. ind.; Lyd. 200; SML fos ds (SHE Däremot möter u hos ett därmed besläktadt adverb på -s: -Juwis: oluwis oluuis DL B. 23, 27, 434. Innan vi lämna adverben bör ock nämnas ett ur äldre udur- utveckladt — alltså en bildning med rotvokalen u framfür samma ändelsevokal förutsättande — ur-: urefle ns. ÖGL B. 36.. Äterstä de hithórande verben. Af de starka àro tvànne representerade i de à. fsv. urkunderna. Ett efter aflj klassen II gäende visar i pret. part. — för pret. ind. plur. och pret. konj. saknas belägg — uti Östgötalagen, Södermannalagen och Cod. A M 51 4:o af Smälandslagen rotvokalen w: ruwin: ruwin nsm. SML B. 23 pr.; ruwit ruuit n, asn. ÖGL G. 8 pr.; SML Kk. 16.2; Sm.L fr. 4.1; i Vàstmannalagen rotvokalen o: rowin: rowet asn. Kr. 24.7. Det andra starka verbet, som gär efter aflj. klassen IV, fóreter i presenssystemet, pret. ind. sing. och pret. part. utan undantag o: sowa: sova soua inf. Bur. 19, 27, 593; souande asm. MELL DrVl. 16; sofande dsf. Birg. Aut. 177; sof soof 3 spti. Bur. 4 g. ex. 11; sowen souen asm. VGL I O. s; VGL II O. 22; souit asn. Bur. 153. Fór de svaga verben finnes hàr endast en representant; det àr ett af fórsta kon- jugationen. Dess rotvokal àr i regeln o: lowa: loua o. d. inf. VGL I Md. 1 pr.; VGL II Dr. 1; VGL II K. 2; SML Add. 1.5, 5; MELL Kg. 5.s, 6.5, 7 pr.; St.L G. 7.2; lofuar o. d. 3 spi. Bj.R 303; St.L B. ind., 14, R. 16 pr.; Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs T. 297 louas o. d. 3 spi. Bj.R 83, 14.5; St.L 7 g. ex. B. 9.2; Kopparb. 638; lowum o. d. 1 ppi. VGL IV 19.1; Landsfr. 3; ME afs. 246; ME-A 425, 496; lawm (9: lowm) 1 ppi. BoJ 4, 5; lowape 3 spti. SML B. 26 pr.; louapo louado 3 ppti. SML Add. 1.5; MELL Kg. 6.5; lofwapis 3 ppti. SD 4470; lowat o. d. n, asn. SML Kp. 7; SML Add. 1.5; MELL Kg. 6.5; Birg. Aut. 189 — frolouar tro- loua 3 spi. ÓGL G. ind., 6.1. I Sv. Dipl. 4069 (Magnus Erikssons testamente) uppträder emellertid detta ord — som likvàl fórekommer dàr endast en gàng — med w: luwa: lwwwm 1 ppi. 568. Också i Cod. Bureanus har det «, men därjämte och oftare o: luwa: luua inf. b; luuar 3 spi. 6. lowa: louar 1, 3 spi. 17, 19, 509; louas 3 spi. 5; loua 2 sii. 165; lovape louape 3 spti. 8 g. ex. 5; louapo 3 ppti. 8 g. ex. 3; louat n, as. 7 g. ex. 6. Äfven för denna ordgrupps vidkommande kunna vi i äldre fornsvenskan konstatera sädana afvikelser fràn fornvästnordiskan, som fórutsátta en skiljaktig afgränsning af a-omljudet. Det àr likväl làngt ifràn alla ord eller bójningskategorier inom gruppen, som tyda på en sådan. Alldeles i ófverensstàmmelse med fornvästnordiskan har äldre fornsvenskan endast o i de mask. an-stanıssubstantiven Ælowi och kow?, Såväl u som o i On-stamssubstantivet stuwa stowa och i mellanvokalsubstantivet ufs2 ofsi, endast o i mellanvokalsubstantivet lowan, i adverben of- och owan samt i st. verbet sowa. Hos andra ord, til hvilka visserligen en öfverensstämmande motsvarighet ej kan pävisas i fornvästnordiskan, strider vokalisationen ätminstone icke emot den fördelning af u och o, som därstädes i allmänhet är rådande. Det gäller om adjektiv-komparativen ofr? samt adverben owir, olowandis, oluwis och ur- (< * ubur-). I fräga om vissa ord har emellertid fornsvenskan eller en del af dess dialekter gätt sina egna vägar. Främst faller det i ógonen, att de hithórande neutrala a-stamssubstantiven — hvilka i västnordiskan utjàmnat a-omljudsväxlingen w:o till förmån för o, i enlighet med hvad som där är regel inom denna bójningskategori (s. 188 ff.) — här samt och synnerligen hafva u-vokalisation: kluf-, luf, ruf, skuf. Hvad flertalet beträffar, kommer ingen annan voka- lisation till synes i de urkunder vi undersökt; i st. f. /uf visa dessa dock i allmänhet o-formen lof. Motsáttningen hos dessa ord mellan fornvástnordiskans o och fornsvenskans w har hittills plägat härledas ur olika utjämning af en samfäld a-omljudsväxling. Häremot uppresa sig samma svårigheter, som s. 233 ff, där det var fråga om en del andra neutr. a-stams- substantiv med u för fvn. o, befunnos stå i vägen för en liknande uppfattning. I detta fall får man dock ej antaga, att en del fsv. dialekter alls icke, de öfriga utan inskränkning låtit a- omljud inträda i ifrågavarande ställning. För att man vore berättigad därtill, borde de olika ord, som i fornvästnordiskan konstant visa a-omljud, af de fsv. urkunderna i åtminstone närmelsevis samma proportion âtergifvas genom u- och o-skrifningar. Men det är, som vi sett, alls icke fallet. Medan de neutr. a-stamssubstantiven med undantag af luf städse uppträda med 2, möter hos vissa andra ord — äfven sådana, för hvilka talrika belägg finnas i en mängd olika urkunder — alltid eller nästan alltid o. Vi måste häraf sluta, att dessa äfven i dialek- ter, som användt formerna kluf-, luf, ruf och skuf, uppträdt med o-vokalisation liksom i fornväst- nordiskan. Fördelningen af de båda vokalisationerna mellan de skilda orden ger oss emellertid en vink om problemets rätta lösning. Vid behandlingen af orden med urnord. intervokaliskt N:o 2. 38 298 O. F. HULTMAN. kort I! efter rotvokalen konstaterades s. 269 i en del urkunder en motsättning mellan w hos neutr. a-stamssubstantiv och o hos mask. an-stamssubstantiv och svaga verb af fjàrde konju- gationen. Vi äterförde denna motsättning pà ett ljudlagsenligt fóretrádande genom u af ur- germ. kort u framfór synkoperad omljud värkande àndelsevokal, hvarvid endast de böjnings- kategorier, i hvilkas flexionssystem former med kvarstäende omljud värkande àndelsevokal förhärskade, hade utsikt att upprätthälla och generalisera a-omljudet. Dä vi nu vid undersók- ningen af här ifrågavarande ord i allmänhet mött w hos neutr. a-stamssubstantiv (Æluf-, luf, ruf. skuf), men o hos mask. an-stamssubstantiv (klowi, kow?) och verb af första svaga konju- gationen (/owa) — en bójningskategori, där formerna med kvarstäende omljud värkande àn- delsevokal hade minst samma öfvervikt som i fjärde svaga konjugationen — och dà härtill kommer, att o-vokalisationen är enhärskande hos adv. owan, som konstant hade sàdan àn- delsevokal, sa kunna vi med àn större skàl antaga, att ätminstone i en del fsv. dia- lekter urgerm. kort u i ställning framför kort labial spirant + a-omljud vär- kande ändelsevokal ljudlagsenligt fortsättes af « men blott ifall àndelsevokalen varit underkastad synkope. Det synes mest tilltalande och móter intet hinder att tànka sig detta så, att det urgerm. w-ljudet också här (jf. s. 235) fortlefver oberórdt af a-omljudet, som framför nàmnda konsonant inträdt först efter den urnordiska synkopen af àndelsevokalen a. Under detta resonemang hafva nägra ord förbigätts, hvilkas o-vokalisation skenbart står i strid med det resultat vi kommit till. Ett af dem, det till ett prefix ófvergàngna ad- verbet of-, krüfver visserligen en komplettering af den nyss uppstállda regeln. Exemplen pà detsamma visa, oaktadt sin talrikhet och fórekomst i mänga olika urkunder, städse vokalen 0. Att det hade denna också i dialekter, där urgerm. kort u framför kort labial spirant + synkoperad omljud värkande vokal i regeln reflekterades af u, kan därför icke betviflas. Men detta ord skilde sig äfven i ett annat afseende från dem, hos hvilka vi iakttagit sistnämnda förhållande: det saknade alternativt aksent — såsom preposition och i sammansättningar, där det sedan öfvergick till ett prefix (jf. Noreen, Aisl. gr. $ 51 och Aschw. gr. $ 57). Om vi nu antaga ett kausalsammanhang mellan a-omljudet och den alternativa aksentlösheten, hafva vi efter all sannolikhet träffat det rätta. Att under för öfrigt lika förhållanden en vo- kal med svagare aksent varit mera mottaglig för regressivt omljud än en med starkare, därpå finnas äfven andra exempel, såsom begränsningen till icke-hufvudtoniga stafvelser af öfver- gången € > i framför guttural konsonant + sonantiskt 2 uti fornsvenskan (Kock, Arkiv IV s. 171 ff, o. Noreen, Aschw. gr. $ 102) och af omljudet a > o framför kvarstående u i vissa fno. dialekter (Kock, Arkiv XII s. 138 ff, 144 ff). Troligtvis gäller alltså vår regel endast för hufvudtoniga stafvelser: i icke-hufvudtonig stafvelse är den ljudlagsenliga fort- sättningen af urnord. kort u i ställning framför kort labial spirant + a-omljud värkande ändelsevokal o, äfven om ändelsevokalen synkoperats. Lika litet som of- stå o-formerna af subst. lof och dess afledningar adj. lofliker och adv. loflika i vägen för vår teori, oaktadt de — såsom af deras allmänna användning i de ä. fsv. urkun- derna måste slutas — i språket uppträdt jämsides med u-formerna kluf-, ruf och skuf. Subst. lof är nämligen en nybildning till det synnerligen vanliga verbet /owa och har jämförelsevis sent trädt i stället för luf, som af några dialekter bevarats in i handskriftsperioden. Endast om vi antaga detta, kunna vi förklara motsättningen ack. sing. lof (2 g.): subst. lufs eper (5 Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 299 g.) i Östgötalagen. I sammansättningen har ordet isolerats och bevarat sin ursprungliga gestalt, medan det som själfständigt pävärkats af verbet. Den ljudlagsenliga formen antydes ocksä af adj Zufliker, som jämte en analogisk sidoform lofliker förekommer i Östgötalagen. — Icke häller subst. ofsi eller adj. ofr? behöfva stà i strid med den här uttalade äsikten om a-omlju- det framför kort labial spirant. Associationen med de besláktade adverben of och owan kan i dessa ord (liksom i adv. owir) hafva infört o. För öfrigt är det osäkert, om de innehållit mellanvokalen a. Med det nu anfórda àr likvàl icke meningen pästä, att det ljudlagsenliga a-omljudet framfór kort labial spirant, efter hvilken omljud värkande àndelsevokal synkoperats, i alla fornsvenska dialekter varit inskränkt till icke-hufvudtoniga stafvelser, eller att det ens varit det i alla dem, som de undersókta urkunderna representera. De sistnämnda, som visserligen ej motsäga ett sädant förhällande, belysa icke sà fullständigt dessa dialekter, att ej o-vokalisation kunnat i en och annan vara fór handen i samma utsträckning som i västnordiskan. Ännu i nägra andra fall uppvisar fornsvenskan inom den ifrágavarande ordgruppen u, där fornvästnordiskan har o. En af orsakerna härtill är den dialektiska ófvergàngen af o till u i kort stafvelse framför 2 (ss. 262, 271, 290). Genom den har utan tvifvel vokalväxlingen i flexionen ack. sing. lof (9 g): dat. sing. lwfi luui (11 g.) uti Östgötalagen uppkommit. Då nämligen, såsom ofvan visats, ordet erhållit o genom en ung analogibildning till vb. Zowa, kan den allmänna (också i sig själf rätt vågade) åsikten, att här föreläge en enstaka rest af a-omljudsväxling, icke vara riktig. Mera tvifvelaktigt är det, om pret. part. ruw?n — ett med fvn. rofinn öfverensstämmande rowin förekommer blott i Västmannalagen — till någon del har denna ôfvergäng att tacka för sitt w. Liksom andra till aflj. klassen II hörande starka particip (hvilka afhandlas i det följande) har det väl åtminstone delvis fått detsamma genom en analogibildning, som utgått från pret. ind. plur. och pret. konj. samt participets synkope- rade former (jf. ofvan) och till mönster haft verb sådana som gripa och binda, med genom- gående 2, resp. u till rotvokal såväl i dessa former som i det öfriga pret.-participet. Jämväl af samma ôfvergäng i kort stafvelse framför u (ss. 262 f., 280 f., 290) synes vårt material innehälla mer eller mindre säkra spår. Vi finna i Dalalagen en böjning nom. sing. stowa: dat. ack. sing. stuwu -stuw (2 g.); i Magnus Erikssons landslag likaså nom. sing. stoua (3 g.): ack. sing. stuuu. Det antagligaste är, att vokalväxlingen här har samma ursprung som i den böjning nom. sing. kona: gen. sing. kunu etc. vi (s. 280) iakttagit i bl. a. Magnus Erikssons landslag — d. v. s. att den uppstått genom öfvergången i fråga. Att också 1 plur. pres. ind. huvum i Sv. Dipl. 4069 på denna väg kommit sig till sin rotvokal u, är icke osannolikt: för öfrigt är på ett par undantag när o enrådande hos de talrika exempel på vb. lowa, som den ä. fsv. litteraturen innehåller. Undantagen äro inf. Zuua och 3 sing. pres. ind. /wwar i Cod. Bureanus. Man kan ej undgå att i dem se ett ytterligare stöd för den s. 255 uppställda satsen, att i någon dialekt, som pävärkat nämnda urkund, urgerm. kort u efter / ljudlagsenligt fortsatts af u äfven om nästa stafvelse innehållit a-omljud värkande vokal. Emellertid förekommer i Cod. Bureanus jämte de 2 u-skrifningarna luua luuar 28 o-skrifningar af samma ord. Häraf måste slutas, att åtminstone hvad beträffar orden med v-ljud efter rotvokalen, icke alla dess dialekter ka- rakteriserades af det ifrågavarande undantaget från a-omljudslagen. N:o 2. 300 O. F. HuLTMAN. 14. Ord med urnord. intervokalisk kort explosiva 1. icke-labial spirant efter rotvokalen. Vända vi oss till substantiven utan mellanvokal, så kunna vi bland de mask u- lina a-stammarna anteckna pà sin hójd ett enda ord, hvilket i Södermannalagen, Mag- nus Laduläs’ stadga om landsfred och Magnus Erikssons bref om riksdag i Kal- mar uppträder med w: -tugher: hertugh ns. Landsfr. 6; gs. SML Prol.; Landsfr. 6; herthugen as. Kalm. 270; i stadfästelsen och tilläggen till Sódermannalagen däremot dels med u, dels med o: -tugher: hertugh gs. SML Conf. -togher: hertogh gs. SML Add. 1.s. Ordets inhemska börd kan emellertid sättas i fråga. Att u-formen återgår på mlt. hertoch hertoge synes väl motsägas af dess vokalisation; men för o-formens vidkommande är ett sådant antagande så mycket sannolikare. Den specialiserade betydelsen "hertig" (för urspr. "härförare”) torde som bekant i hvarje händelse stamma från detta håll. De neutrala a-stam marna visa i flertalet urkunder konsekvent rotvokalen uw: blus: blus bluss ap. SD 4069: 563; Bur. 493; blusum dp. Bur. 9. brut: brut n, as. SML B. 11.1 (2 g.); DL B. 1; gs. SML I. 1; n, ap. Bj.R 14:s, 22; SML 13 g. ex. Kk. ind.; Kopparb. 639; Norb. 138; FH 5; Bur. 7 g. ex. 20; brutzs gs. ÖGL B. 28 pr.; bruti ds. ÓGL A. 8a (2 g); ÖGL fr. I Æ. 81; Bur. 206; brutin o. d. n, ap. Bj.R 14.5; Kopparb. 639; Bur. 139; brutum dp. SML 7 g. ex. Kk. 20 pr.; DL pj 9 — benbrut as. SML M. 11; Bur. 522 — byebrut as. SML B. 13.2; bya bruti o. d. ds. SML I. 3, B. 7.1, 204; SML Add. 4; SML fr. B. 7.1; byebrutum dp. SML B. 90.5 — dombrut o. d. n, as. ÖGL Vap. ind.; SML pg. 43: ÖGL fr. II R. 2; SD 4282; n, ap. ÓGL R. 2, 17; FH 5; DN 11: 54 — ezeris brut as. DL M. 3 pr., 1; ap. SML Kg. 9.1; DL Eps. 6.3 — frip brut n, as. ÖGL Vap. 15.1; SML M. 3; frip- brutit frip brutit as. ÖGL Vap. 13 pr.; SML Kk. 21, Kg. 11 pr. — gislinga brut as. ÖGL Dr. 24, Vap. 344, R. 3.2; ÖGL fr. II R. 32 — husbrut as. ÖGL Eps. ind.; husbrutit as. SML Kg. 5 pr. — helghudagha brut o. d. n, as. ÖGL Kr. 183; SML Kk. ind., 17 rubr., : — opalbrut 0. d. as. ÓGL ES. 15.5, B. 29; SML I. 9 pr.; ÖGL fr. II ES. 15.5; opulbruti ds. SML B. 11 pr. — porsbrut pors brut as. SML B. ind., 26 rubr. — sakoris brut ap. SML Add. 11 — skripta brut skrifle brut n, as. ÖGL Kr. ind., 15.1 (9 g); Sm.L Kr. 18.3 — stenbruten ap. Bur. 152 — synda brut ap. Bur. 78 — witl/r lagha brut as. Sm.L Kr. 2.4 — bruts barn o. d. as. ÓGL A. ind, 8.1; ÖGL fr. I JE. 81 — brutfelingar ns. Bur. 205. | bup 1 ‘bud’: bup o. d. n, as. ÖGL A. 23 pr.; SML 6 g. ex. Kk. 44; SML Conf.; DL Kr. b.e; SD 4069: 566; Bur. 7 g. ex. 19; n, ap. ÓGL 29 g. ex. Kr. ind.; SML 21 g. ex. Kk. pr. SMIE Add. In, 5 DE 572, ex. Kr, A pr Sm bd etex 17.3: kandsin 3 BUMP ex 12; bupit bwpet n, as. SML B. 27 pr; Bur. 101, 144; bupin ap. Bur. 522; bupi o. d. ds. SML Prol, Kk. 1 pr, A. 21; SML Add. 1.3; Kon.N 606; Kopparb. 639; BoJ 4; FH 5; DN 11: 54; Bur. 11 g. ex. 5; bupum budhum dp. ÖGL Vap. 31.2; ME-A 425, 426; — alerbuzs o. d. gs. ÓGL ES. 3.2 (2 g.), 201; ÖGL fr. II ES. 20.1— brullopes bup as. Bur. 182 — byrpa bupi ds. SML IL 5.1 — epabupi ds SML Kp. 14 — forbup o. d. gs. SD 3810; as. ÖGL Kr. 25.1; SML 4 g. ex. Kk. ind.; DL Kr. 15; forbupit as. SML Kk. 10.2; forbupi forbuthi ds. ÖGL Kr. 25.1; SML Kk. 10.2 (3 g); DL Kr. 15; Sm.L 134 — nemda bup ap. ÖGL Kr. 14.1 — skal bup ap. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 301 ÖGL B. 364 — tilbupi o. d. ds. SML 4 g. ex. Kk. 2 pr.; Skriftpr.; tilbup til bup as. SML 4 g. ex. M. ind. — vmbud vm bud ns. SML Kk. 16 pr, Kg. 11 pr.; wmbudh np. ME-A 425 — vtbup ns. ME afs. 946 — ping bupit ns. SML pg. 2 pr. — buzs epumin dp. ÓGL R. 26 pr.; bups epa o. d. ap. ÓGL Vap. 20.1, ES. 18.1; ÖGL fr. II ES. 181 — forbutha breef ap. Sm.L 13.4 — umbuzs mannin ns. ÖGL R. 144 (2 g); umbuzs manzsins gs. ÖGL R. 14 pr.; umbuzs man- ninum ds. ÖGL R. 14.1; umbuzs man vmbuzs man as. ÖGL R. ind. 14 pr, 1; umbuzs man ap. ÖGL R. 14 pr. (2 g) — Bupcafle bupcafle ns. SML bg. 2 pr. (8 gJ; bupkafla o. d. d, as. ÓGL 10 g. ex. Dr. 2:3; SML 4 g. ex. M. 22.1; DL g. 13 (2 g); ap. SML 9 g. ex. ‚bg. ind. — buporp buthorp as. Landsfr. 1; Bur. 206. -bup 2: anbup as. Bur. 29; ap. ÖGL B. ind., 23; andbupum dp. Bur. 142 — pino and- bup np. Bur. 415. drup: drups rum ns. ÖGL B. 1.6. flut: fut as. SML Kp. 2 pr. — flut fielder ns. SML I. 13 pr. — flut lande ds. ÓGL Vins. 7.3. gub: afguz gs. Bur. 505; afgupi ds. Bur. 207; af gup as. Bur. 134; afgupet as. Bur. 203; afgup np. Bur. 71; afgupum o. d. dp. Bur. 6 g. ex. 61; af gupen ap. Bur. 199 — afgwpa bilatte af gupa bilette n, as. Bur. 155, 207; np. Bur. 64 — afgupa biscopar ns. Bur. 155; afgupa biscopa np. Bur. 528; ap. Bur. 209 — afgupa diewl ns. Bur. 204 — afgupa dyrk ds. Bur. 507; as. Bur. 6 g. ex. 493; ap. Bur. 530 — afgupa dyrkt as. Bur. 494, 501 — afgupa monstar af gupa monstar n, as. Bur. 203, 398, 495; np. Bur. 51, 526; afgupa monstre ds. Bur. 203 — afgupa offar af gupa ofar as. Bur. 492 (2 g.) — af gupa prests gs. Bur. 199; afgupa preste np. Bur. 189, 207, 208 — afgupa stoke ds. Bur. 203; afgupa stok as. Bur. 207 — gupa dyrk as. Bur. 4 g. ex. 501 — afgup monstar as. Bur. 154. lup: gatulup as. Kopparb. 638. ! rup: andres arua rwd ns. DD 34 — siorud ns. DD 34. skut: scut ns. Bur. 502? — arwa skut ns. DL M. 19 — siefskut as. DL B. 44.1 — skut bogh as. ÖGL B. 36. — skutra np. DL B. 19.1.? 1 Fsv. lop lup m. anses vara ett lånord ledande sitt ursprung från mlt. löp m. (se Tamm, Fonet. kännet. s. 60; Söderwall, Ordb. I s. 777; Noreen, Aschw. gr. $ 123 anm. 1). Ingenting tvin- gar emellertid till ett dylikt antagande. Det fsv. ordet kan mycket väl liksom fvn. pret. plur. hlu- pum, fsv. pret. plur. lupum, pret. part. lupin lopin, innehålla rotens svaga afljudsform och således ställa sig vid sidan af fsv. brot brut n., skot skut n. o. likn. Ett par omständigheter tala dessutom positivt mot den förra uppfattningen. Man nüdgas med den, för att fürklara konsonantförlängningen i nsv. lopp, i detta se en lösgjord sammansättningsled, hvaremot ett kortvokaliskt fsv. lop lup üfven sásom själfständigt bór hafva i nsv. rspr. erhällit pp (se Leffler, Ljudfysiol. undersókningar rör. konsonantljuden s. 49 f£, och Hesselman, Spräk och stil 1901 s. 10 ff) Och framfór allt: nàgon grund hvarför vid inläningen i fornsvenskan medellägtyskans 0 skulle delvis ersatts genom u torde det vara omöjligt att angifva. ? Ett scot, som Cod. Bureanus därjämte innehäller (s. 506), har enligt Ottelin, Studier üfver Cod. Bur. I s. 51, uppkommit genom radering af seote. Detta är tydligtvis den riktiga läsarten — den återfinnes i Cod. Bildst. — och ändringen företagen i senare tid, sedan ordet scote upphört att begripas. 3 Dalalagens skutra 1. har snarast uppkommit af äldre * skotra — den ljudlagsenliga fort- N:o 2. 302 O. F. HULTMAN. smugh: ismuxs klepe ap. ÖGL G. 15. sub: sup as. ÖGL B. 24... tugh: tugh n, ap. Bj.R 20.2 (4 g); tughin ap. Bj.R 20.2. uk: vk ds. SML B. 82 pr. Men àfven o fórekommer hos de neutrala a-stamssubstantiven. Uteslutande denna vokalisation visa de dock blott i ett par smà urkunder, i hvilka de ej företrädas af mer àn ett exempel — Sv. Dipl. 4034 a) och Dipl. Norv. III. 342: brot: broth ap. SD 4084 a). bop: vmbode ds. DN 3: 342. Men i många urkunder möter hos orden i fråga o jämte u; vi anteckna ur äldre Västgötalagen brut: fridbrut ns. K. 12.2 — skripte. brut as. G. 8.2 — bup: bup bud as. S. 1, B. 1.15 n, ap. 5 g. ex. K. 14.» — forbud ns. I. 20 — drup: opsedrup ns. I. 10.1 — gub: gup o. d. n, ap. 23 g. ex. K. 12.2! — skut: skerscute vittni skyrskute vitini ap. B. 1 pr., R. 5 pr. brot: brote ds. D. 19 pr. — lok "gräs: lok gs. I. 7.3 — trop: kloftrop as. I. 13.2; ur yngre Västgôtalagen brut: bruti ds. b. 54; brut bruth n, ap. 4 g. ex. A. 6 — tieldrubruth tyeldrubruth np. Add. 4a, 10 — brustoghs gs. A. 20 — bup: bup n, as. FB. 43, Add. 7.15; ap. 9 g. ex. p. 25 — forbup ns. I. 45; forbupit ns. M. 2 — vmbup as. b. 17 — vmbuz manni ds. FB. 51 — bupkafle ns. R. 3 — drup: vpsadrup vpse drup n, as. I. ind.. 22. bop: bodh ap. Add. 9.1 — lok: lok gs. I. 19 — trop: klof trop kloftorp (o: kloftrop) as. I. ind., 29; ur yngre Västgötalagens kyrkobalk brut: brut bruth n, ap. Pref. (8 g) — bup: buth ap. 9 g. ex. 3 — forbupi forbuthi ds. 38, 65, 71 — buz iorth buziorth n, as. Ind., 68 — umbuz manne ds. 47 — skut: maskus dagh as. 41 — maskuz fredagh as. Ind. brot: fripbrot ns. 25 — skripta brot skriptabroot n, as. Ind., 48, 52 — tieldro broot tieldrobroot as. 63; np. 63; ur Vidhemsprästens anteckningar brut: brut ap. 191 — bup: budkaflli ns. 19.1; budkaflle budkaflle as. 19.1 (2 g) — gup: gud ap. 18.2, 13? — rup: duærghærut d, as. 10 (2 8.) — offrud as. 16. skot: skotmark np. 15; ur Upplandslagen brut: brut as. V. 21 pr; n, ap. 21 g. ex. Kk. ind.; brutin np. M. 16.2, p. 8.2; brutum sättningen af * skautra med hufvudtonig efterled — genom folketymologisk anslutning till subst. skut "skott. En utveckling af au till w under svag aksent har inom östnordiskan, enstaka dialekter un- dantagna, förekommit blott i efterstafvelser: jf. s. 37. Någon dialekt, där den egt rum äfven annorstädes, kan icke späras i Dalalagen, i hvilken adv. o. konj. ok undantagslöst har o-vokalisation. 1 I uttrycken sva se mer g. hull och bipia sva ser g. hull, ang. hvilka se Leffler, Ant. tidskr. f. Sv. V s. 149 ff, XII: 3. G 2 Se not 1. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 303 dp. 22 g. ex. Kk. 7.s — ben brut as. M. 27 — bye bruti byabruti ds. V. 2.4, 17.2 — dombrut ns. p. 3 pr. — fripbrut frip brut ns. Add. 2; ap. Kg. 11.1; frépbrutit frip brutit as. Kk. 22 pr, 1 (2 g.) — helghudaghe brut as. Kk. ind., 16 pr. — rabrut as. V. ind. — serzpte brut as. Kk. ind. — bup: bup n, as. 10 g. ex. Conf.; ap. 14 g. ex. Kk. 4 pr.; bup? ds. 5 g. ex. Kp. 11 — forbup n, as. 5 g. ex. Kk. ind.; forbupi ds. Kk. 13.2 — tilbup as. M. ind. (2 g.); tlbupi ds. 4 g. ex. M. 7.5; tilbupinu ds. 4 g. ex. M. 1.3 — vmbup ns. Kg. 10:2 — forbuz witni np. I. 12.1; forbuz witnum dp. I. 12.1 — bupkaffli bup kaffli ns. Kg. 123, p. 1.1 (2 g); bupkaffle as. 11 g. ex. p: ind. — gup: affgupum dp. Kk. 1 pr. — skut: utskut ns. M. 6.» — utskutstolæ as. Æ. 6.3. flot: flot as. Kp. 2 pr. — flotholmb’r ns. V. 17 pr; flotholm as. V. 17 pr. — skot: mat- skot as. Kk. 7.9 — siælffskot as. M. 5 pr.; ur Västmannalagen brut: brut n, ap. 4 g. ex. Kr. 22 pr.; bruta gp. b. 16; brutom dp. 5 g. ex. B. 1 pr. — bya bruti ds. B. 2.4 — rabrut as. B. 18 rubr. — bup: bup bud n, as. 5 g. ex. Kr. 1 pr.; ap. 8 g. ex. Kr. 3 — forbup ds. Kr. 12.2; as. 4 g. ex. Kr. ind. — ombup ns. Kg. 7.3 (2 g.) — tilbupe ds. M. 7.3 (2 g.) — forbupa breff ns. Kr. 24.» — bwpeafla as. b. ind. — flut: flut as. Kp. 2 pr. — flut humlber ns. B. 17 pr.; flut holm as. B. 17 pr. — skut: matseut as. Kr. 9 — utskut ns. M. 6.2. brot: brot as. I. 1; n, ap. 9 g. ex. Kr. 12.2; brotn np. M. 15.1, p. 17.2; brotom dp. M. 33.2, IL 15.11 — benbrot as. M. 24.2 — helghodagha brot helgodaghabrot as. Kr. ind., 24 rubr., pr. — seripta brot scriptabrot as. Kr. ind., 24 rubr. — bob: bop ns. p. 2; ds. p. 5; ap. Kr. 7.2, M. 96.5, p. 5 — laghbopet as. I. 1 — ombop ns. A. 3, M. 25.3 — bopcafle ns. b. 5 (2 g.); bopcafla as. 7 g. ex. M. 26.3 — skot: sialf scot as. M. 5 pr.; ur Hälsingelagen brut: brut o. d. n, ap. 7 g. ex. Præf.; brutum dp. 4 g. ex. Kk. 20 — fripbrut frip bruth n, as. Kk. 21.2, s, M. 21 — helghedax brut as. Kk. 16 pr. — skripte bruth ap. Kk. ind. — bup: bup n, as. 7 g. ex. Kk. la; bupi ds. p. 1.1 — forbup as. Kk. ind. — Aembup as. V. ind. — herbup as. Kg. 9 pr. — tillbupi ds. M. 1.2 — olbupz men np. A. 21 — bupkafwie 0. d. as. p. 11 (5 g.); ap. b. ind., 1.1 — gup: affgupum dp. Kk. 1 pr. — skut: skut? ds. Kg. 10 — bughu skut ns. b. 14.1 — wtskutz stool as. A. 64. skot: matskot ap. Kk. 10; ur Magnus Erikssons landslag brut: brut n, ap. 14 g. ex. Kg. 23.5; brutin np. bg. 23, DrVl. 26; brutum dp. 9 g. ex. Kg. 39 — dombrut as. Kg. 33, B. 264, bg. ind.; n, ap. G. 8.5, bg. 37.1; dombrutum dp. Kg. 33 — epzoris brut ap. Eps. 42.1 — fripbrutit as. SVL 16.1 — husbrut as. Dj. 12.1 — porsbrut as. B. ind. — rabrut as. B. ind. — sakoris brut ap. Kg. 2 — brutapeninga ap. G. 8.5 (2 8.) — bup: bup n, as. 5 g. ex. A. 21.1; bupi ds. 4 g. ex. bg. 27 pr.; n, ap. 9 g. ex. Kg. 3.1 — byrpa bupi ds. Egn. 3, 9 — vmbuzman ns. DrVl. 4, 13; as. Eps. 43 — bupkafle ns. bg. 273 (2 g.); bupkafla bup kafla as. 11 g. ex. bg. ind. — flut: flut as. Kp. 3 pr. — rup: rup skogh as. B. 25.1 — uk: vk ds. B. 3441. flot: flotholme ns. B. 21 pr.; flotholma as. B. 21 pr.; ur Stadslagen N:o 2. 304 O. F. HULTMAN. brut: brut n, ap. 36 g. ex. Kg. ind.; bruten np. 5 g ex. R. 10; brutum brutom dp. 4 g. ex. B. 22 pr. — husbrut n, as. Eds. 27 pr., ı — skipbrut skip brut ns. Sk. ind., 5; skipbruti skip bruti ds. Kg. 206, Sk. 9 — bup: budh n, as. 8 g. ex. A. 18.2; n, ap. 8 g. ex. Kg. 20.2; budhet n, as. Kp. 15.3, R. 14.1, 16 pr.; budhi ds. 4 g. ex. Kg. 8 — vmbudhi ds. Sk. 1 — budz daghenom ds. Kg. 20.9 — forbudz peninga np. R. 741 — vmbuzman ns. Kp. 33 pr.; vmbudz- manne ds. Kp. 26 -— drup: druprum as. B. 1 (2 g.) — flut: flut as. Kp. 3 pr. — skut: skut n, as. 19 g. ex. Kg. ind.; skutit ns. DrVd. 3.1 — Forskut forskut ns. 9 g. ex. Kg. 1941 — skut- men np. Kg. 20.12 (2 g.); skutmannomen dp. Kg. 20.5 12 — tugh: tugh thugh as. 6 g. ex. Sk. ind.; np. Sk. ind. (2 g.), 17.1; tughim ap. Sk. 17 pr. skot: skot as. Kg. ind. — ok: ook ds. B. 19.1; ur Lydekinus brut: laghe bruth ap. 208 — bup: bup bud as. 194; ap. 189 (4 g.) — forbupi forbupe ds. 181, 186, 187 — vmbup as. 199 — buziop (9: buziorp) ns. 186 — vmbuz man vmbuzman ns. 200; as. 210; vmbuzmanni ds. 206. brot: seriptabrot o. d. n, as. 4 g. ex. 181 —- skot: scot as. 179 — scotpenning® ap. 179; äfvensom ur Smálandslagen i Cod. AM 51 4:0 brut: seriptabrut ns. 18.3 — wip’rleghis brut withir leghis brut as. 21 (2 g) — bup: bup as. 41, 12.1; ap. 6 pr. — forbupi ds. 13.4. bop: bop ns. 18.« (2 g.). Af de maskulina 2-stammarna uppträder en del alltid med rotvokalen «: hugher: hugher o. d. ns. VGL I B. 4, G. 5.1; VGL II G. 6; UL Æ. 13; DL G. 1; VML A. l3; HL A. 13; Bur. 511; hugha gs. Bur. 6 g. ex. 16; hughr ds. Bur. 141; hugh ds. Bur. 72, 519; as. MELL pg. 1; Kalm. 270; SD 4069 : 561, 567; Bur. 8 g. ex. 135 — hugh modde npm. Bur. 491 — huxstor nsm. VGL IV 15. rugher: rughi ds. VGL I A. 94 pr.; VGL II A. 33; ÓGL B. 28.5, 32; rugh rugh ds. UL Kk. 7.5; VML Kr. 64; as. VGL II K. 86; ÓGL Kr. 2 pr., B. 32; SML E: 13 pr; S.L. Kp. 16; Lyd. 179; rughin as. VGL II K. 73.2 — winterrugh? ns. VGL II K. 73.2 — rugbrod ns. SML Kk. 5 pr. — rughkarpen as. SD 4069: 567 — rugh rypio as. MELL B. 28.7 — rughsæp ds. MELL Egn. 29 pr. Så godt som alltid finna vi också u hos gup: gup.0..d. ns NERE IL (ER 18 ANGIE IL förs MEL IIS Pre We VT ES XS 19; UL 10 g. ex. Præf.; SML 10 g. ex. Prol.; SML Add. 1.7; VML 4 g. ex. A. 204; HP, 8 [9] g. ex. Pr&f.; MELL 7 g. ex. Kg. 17; St.L Kg. 16.5; ME afs. 246; Kalm. 269; Finl. 456; SD 4069 7 g. ex. 561; DN 6 : 278; Bur. 71 g. ex. 3; Birg. Aut. 179, 185; ds. Bur. 189, 209; as. VGL I Md. 12, b. 14; VGL II K. 3, 25; VGL IV 12 @ g); ÖGL Kk. 21, Vins. 61; SML Kk. 1 pt: SMET Add. 15 @ 8); s; MELL IT gv ex. Kg. ind; St.L Re. 15: G. Ve DrVdi a prs Utländ.; DN 4 : 501; DN 6 : 278 (2 g.); Bur. 60 g. ex. 3; Birg. Aut. 181, 184; guz o. d. gs. VGL IS g. ex. A. 8s; VGL II 4 g. ex. A. 12; VGL IV 6 g. ex. 12; ÖGL Ebps. ind., 17, 32; SML 4 g. ex. Prol.; SML Conf. (2 g.); SML Add. 1.5; HL Kk. 21 pr., I. 17; Sm.L 1, 13.s, 18.1; MELL Kg. 5. G. 4, DrVl. 4; St.L G. 4 pr. Eds. 27 pr.; Sm.L fr. 1; Landsfr. pr.; Kon.N 605, 606; Kopparb. 636; Norb. 135, 138, 139; ME afs. 245; Kalm. 269, 270; Utlànd. (2 gJ; Finl. 455; BoJ 3, 5; Agnah. 15; SD 4034 a) (3 g.); SD 4069 8 g. ex. 561; SD 4176 (2g.); SD 4282; Tom. XXXILI. Hälsingelagen, Exkurs T. 305 SD 4470 (2 g); SD 4503 (3 g.); SD 4536; Skriftpr.; FH 5; HSH 32 : 55; HSH 3 : 6; DD 84; DD 37; DD 38; DN 1 : 408; DN 4 : 501; DN 6 : 278; DN 8 : 176 (8 g); DN 11 : 54; BYE 31; BSH 48; Bur. 221 g. ex. 3; Birg. Aut. 9 g. ex. 178; gwbi o. d. ds. VGL II K. Pref. (2 g); VGL IV 4 g. ex. 12; SML Kk. 1 pr., 3 (2 g); SML Add. 4 g. ex. 1.5; HL Pref.; Sm.L 4 pr.; MELL 8 g. ex. Kg. 5s; Sm.L fr. 4 pr.; Kon.N 606; Kalm. 269, 270; Utländ.; SD 3827; SD 4063; SD 4069 4 g. ex. 561; SD 4304; SD 4395; SD 4464; DD 34; DD 37; DD 283; DN 3:845; DN 3 : 890; DN 7 : 280; DN 7 : 290; BYH 31; BYH 32; VFFÄ 88; Bur. 57 g. ex. 3; Birg. Aut. 178, 180, 183; gupir np. HL Kk. 1 pr.; guper gupa np. UL Kk. 1 pr.; Bur. 11 g. ex. 138; gupa gp. Bur. 5 g. ex. 62; ap. Bur. 9 g. ex. 150; gupana ap. Bur. 501; gupum dp. Bur. 29 g. ex. 9 — fepernes gupum dp. Bur. 503 — gulgupa ap. Bur. 504 — sifgupa ap. Bur. 504 — vndi gupum dp. Bur. 9 — guzdrotens gs. Landsfr. pr. — guzfripi ds. UL Kk. 21 pr.; SML Kk. 20 pr. — guz likama 0. d. d, as. UL 4 g. ex. Kk. ind.; SML 6 g. ex. Kk. ind.; VML Kr. 14, 6.7; HL 4 g. ex. Kk. ind.; Sm.L 14; MELL A. 66 (2 g); St.L Æ. 64 (2 g.) — gudz peningh as. St.L B. 11 — gupa dyrk as. Bur. 4 g. ex. 501 — gudhbarne ds. St.L A. ind, 21 pr. — gupdottor gupdotor as. VML Kr. 24.14; Lyd. 207 — gupfapir o. d. ns. VGL I K. 1(2g); VGL II K. 1; SML Kk. 9 pr.; VML Kr. 11 pr.; St.L Æ. ind. 21 pr.; Bur. 58; gupfapurs gs. Bur. 505; gupfapur o. d. as. VGL I K. 1; VGL II K. 1; Bur. 151 — Gudhem ns. VGL II Ms; Gudems gudems gs. VGL I pl. (4 g.); gudheme ds. SD 3702 — Gudemsharep ds. VGL I VK. — gudm(a)rssyni ds. SD 4069 : 562 — gupmopir o. d. ns. VGL I K. 1 (2 g.); VGL II K. 1; SML Kk. 9 pr.; VML Kr. 11 pr.; St.L A. ind., 21 pr.; gupmopor o. d. as. VGL I K. 1; VGL IK. 1; VML Kr. 24.14; Lyd. 207 — gupzeff as. VML Kr. 2444; gupziwe as. Lyd. 907! — gupzifgif as. SD 3897 — guzciuium. guzeifuom dp. Sm.L 2 pr.; Sm.L fr. 2 pr.; guzeifua ap. Sm.L 91 — guzziwe as. VML Kr. 10.5? — gueziffwea hefp ns. VML Kr. 24.14 — guzziuialagh o. d. n, as. UL 5 g. ex. Kk. 11.3; VML 5 g. ex. Kr. 10»; HL Kk. 11.1; MELL Æ. 18; St.L JE. 15 pr.; Lyd. 188 — guziwelagh spiel o. d. n, as. UL Kk. 153, Æ. 24.1; SML Kk. 155; HL Kk. 15 pr. — guziwie ap. UL Kk. 11.3 — guzziuia spield o. d. n, as. UL Kk. 153; VML Kr. ind., 19 — gupsystir as. Lyd. 207. Endast i Dalalagen fórekommer o-vokalisation hos ordet?, och det blott i ett enda exempel vid sidan af många med u: 1 Orden gupsäver m. och gupsif f. äro gamla adjektiv. Ur denna egenskap hos det förra här- leder Noreen, Aschw. gr. $ 391. 3, med rätta den i Dalalagens Kr. 6.1 mótande bójningen med nom. dat. plur. guzziuiu. En adjektivisk form af gupsif f. hafva vi åter att se uti ack. sing. guzziwia gubziwe i samma lags Kr. 9 pr. och Lydekinus 207. Att med Schlyter (Ordb.) hänfüra denna ackusativ till ett subst. commune gupsiwi är mindre tilltalande, därför att förekomsten af en sådan an-stam i fornsvenskan icke kan styrkas med något otvetydigt belägg. Af sammanhanget framgår, att här icke föreligger ack. plur., såsom Brate (Dalal. böjn. lära s. 17) antager beträffande Dalalagens guzziuia. 2 Ordet guzzhwe, som förekommer i uttrycket ganger bonde til granna oc bepis g. och uppen- bart bör üfversättas "fadderskap', är utan tvifvel identiskt med 7n-stammen fvn. gudsifi. Schlyters identifiering däraf med fvn. gudsifiar f. pl. kan af ljudhistoriska skäl icke godkännas. Såväl ur formens som ur betydelsens synpunkt oantaglig är Siljestrands uppfattning (Ordböjn. i Västmannal. I s. 136), att guzziwe vore oblikformen af en an-stam med betydelsen ‘fadder. 3 Såsom ett belägg för en fsv. o-form af ordet får icke det i Bjärküarätten förekommande goz pæningæ ap. 6.1 anses. Denna term har säkerligen inlànats med o ur medellägtyskan, frän hvars N:o 2. 39 306 O. F. HuLTMAN. gup: gud ns. Kr. 1 — alguzhelgun np. Kr. 1 — guzlikama as. Kr. 84 — gupfapir ns. Kr. 4 pr. — gudmopir ns. Kr. 4 pr. — gueziuia as. Kr. 9 pr. — guzziuia lagh n, as. Kr. 9.2 (2 8) — guzziuiu np. Kr. 631 (2 g.); dp. Kr. 6.1; guzziuia np. Kr. 6.1; guzziuium dp. Kr. 9.2. gop: gozziuia np. Kr. 6.1. Hos vissa maskulina 2-stammar är däremot o ungefär lika vanligt som w. En sådan företer i Vidhemsprästens anteckningar och i tilläggen till Södermannalagen den senare rotvokalen — bugher: arbugha gp. SML Add. 1.71 — hestubughe d, ap. VGL IV 10 (2 g) — i Stadslagen den förra — bogher: arbogha np. B. 23.. En annan af dessa éstammar har väl till rotvokal u i Östgötalagen, Dalalagen, Smålandslagens textkodex, det längre fragmentet af Östgötalagen, Smålands- lagen i Cod. AM 51 4:0 och Kopparbärgsprivilegierna: luter: luter o. d. ns. ÖGL Vab. 1.s, 38 pr.; DL Eps. 6.1; ÖGL fr. II R. 3.2; lutrin ns. ÖGL 6 g. ex. A. 10.1; lutzs gs. ÖGL B. 12.1; luti ds. ÖGL R. 8.3; ÖGL fr. IR. 3.2; lut o. d. ds. ÖGL 14 g. ex. Eps. ind.; DL B. 48 pr.; Sm.L 18 pr.; as. ÖGL 17 g. ex. Kr. 9; DL 31 g. ex. Kr. 3 pr.; ÖGL fr. II 7 g. ex. R. 3.2; Sm.L fr. 6 pr. (2 g.); Kopparb. 637; lutin as. ÖGL Eps. 8; lutun dp. ÓGL Kr. 9, G. 14.1; DL pg. 5.6; luti luty ap. DL Kr. 3 pr., Ebs. 6.1; lutina ap. DL G. 11.5 — bropurs lwt as. DL G. 11.1 — fyndar lut as. ÖGL B. 37 pr. — huwp luter ns. ÓGL Kr. 94 pr; huwp lut as. ÖGL Kr. 94 pr., G. 21 pr. — manzs lut as. ÓGL B. 36.3 — lut fal as. DL B. 8 pr. 1; lut falli ds. DL B. 81 — lutskipt ds. ÖGL B. 6 pr. — lutskiptan asm. ÖGL Dr. 5 pr. (2 gJ; lutskipt lut skipt nsf. ÖGL ES. 15.5; ÖGL fr. II ES. 15.5; lutskipta lut skipta asf. ÓGL ES. 15.; ÖGL fr. II ES. 15.5; npf. ÖGL ES. 4 pr.; lutskipt npn. ÖGL Dr. 5 pr. Men o-vokalisationen är enrädande hos detta ord i äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagens kyrkobalk, Vidhemsprästens anteckningar, tilläggen till Sóder- mannalagen, Lydekinus, Magnus Erikssons bref om fränträdande af kronan, samt diplomet Beskr. ófv. Ydre h:d 32: godes pennink “Handgeld, insofern es ursprünglich gottesdienstlichen Zwecken oder den Armen zu Gute kam’ den uppenbart stammar. Måhända har härvid folketymologisk anslutning till goz 'gods' spelat en roll. Jf. Zetterberg, Bjärköar. ljud- och forml. s. 17 f. | 1 Efterleden i fsv. Arbugha har man efter all sannolikhet att närmast sammanhälla med fvn. bugr m., icke, såsom Rydqvist (Sv. spr. 1. II s. 281) är böjd att göra. med fsv. bughi fvn. bogi m. Det förra ordet brukades ofta just om 'Bugt som dannes af et Elvelob” (Fritzner, Ordb.; jf. äfven Rygh, Norske Gaardnavne, Indledn. s. 46), medan en dylik användning af det senare synes okänd. Nom.-formen arbogha i Stadslagen är den gamla genitiven, som redan trädt i stället för det ur- sprungliga *Arbughär; jf nom. vpsala och siktwna därsammastädes. Också ortnamnet hestubughe i Vidhemsprästens anteckningar innehåller väl snarast den ursprungliga gen. plur.-formen af bugher, hvilken här kommit att fungera som dativ (liksom uti [moot vpsalum enekopunge] siktwna St.L B. 23.1) och ackusativ. Att-bughæe icke är dat. ack. sing. af bughi m., antyder förleden «stu, som blott kan vara den svaga pluralformen af en superl. h@ster "högst (jf. fvn. héstr och kompar. herri i en annan västgötaurkund, Bjärköarätten). Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 307 loter: loter o. d. ns. VGL II. 14, Br. 1; VGL IV 13; Lyd. 214 (3 g.); lot o. d. ds. VGL I A. 18 pr, 21 pr, G. 92; VGL II K. 37, 39 (2 g.); VGL IV 18.10; Lyd. 5 g. ex. 180; ME afs. 245; as. VGL I 14 g. ex. B. 7; VGL II K. 5 g. ex. 2; VGL IV 14, 18.10, 19.1; Lyd. 9 g. ex. 180; loten as. VGL I Br. 1; VGL II K. 2; VGL IV 13; lote lote gp. VGL I A. 25 (2 g); Lyd. 188; lottom dp. VGL IV 16; lote ap. Lyd. 187 (5 g.) — bosloth ds. Lyd. 212; as. Lyd. 212 — gunnuræloth ds. VGL IV 18 — huwuploth houothloot as. VGL II K. 60; Lyd. 185; huuudlotene np. Lyd. 214 — scogs lotom dp. BYH 32 — semunde loth ds. VGL IV 13 — tuælotina ap. SML Add. 2 — ping lot as. VGL I pl. (2 g.) — lottakere as. VGL I p. 3.2. Och o fórekommer hàr jàmte w i yngre Vàstgótalagen: luter: luf ds. p. 9; as. I. ind. — boos lut ds. G. 6 — refsinge pings lutum dp. Add. 5.1. loter: loter loter ns. b g. ex. I. 88; lot ds. 18 g. ex. A. 13; as. 19 g. ex. Fr. 11; lota lote gp. 4 g. ex. A. 1; loti lote ap. 9 g. ex. A. 1 — boos lot ds. G. 5 — egho loter ægho loter ns. I. 19 (2 g) — howop loter np. Add. 11 pr. 1; howop lote ap. Add. 11 pr. — erfpeloter ns. Add. 11.7; erfpe lot ds. Add. 11.10; as. Add. 11.5, 7 — lot takare lottekare as. p. ind., 28; i Upplandslagen: luter: /ut? np. b. 7 pr. loter: loter ns. 8 g. ex. Kg. 9 pr.; lot lott ds. 8 g. ex. Kk. 7 pr.; as. 38 g. ex. Kk. 15.5; lotir np. JE. 9.1; lote gp. Æ. 7 pr.; lotum dp. Kk. 7 pr. — bropor lot o. d. as. E. 11 pr., 12, I. 91 — byrpe loter ns. I. 2 pr. — skipte lotin as. Æ. 81 — skiptis lot as. Æ. 81 — systur lot systur lott as. Æ. 11 pr., 12, I. 21 — ærfpæ lot as. Æ. 1.2 — lotran lot ran as. M. ind., 38.1; i Sódermannalagen: luter: luter luf! ns. Kg. 9 pr. (2 g.), 10 pr.; luteno (9: lutenom) ds. G. 53; hut as. Kg. 9 pr.; luti lute ap. A. 1a, I. 8 pr., B. 80 pr. — byrpe lut" ns. I. 12.2 — fynda lut fyndelut as. bj. 15 (2 g.), 16 pr. — lut zan as. M. ind. loter: lof! ns. A. 1.1; lofi ds. B. 15 pr.; lot loth as. 15 g. ex. Kk. 6; lote ap. JE. 2 pr. — eghna lotum dp. I. 10.3 — fynde lot as. B. 30 pr. — manzlot as. B. 27 pr. — lot kafla ds. M. 16 — lot zaan as. M. 16 rubr.; i Västmannalagen: luter: [uter ns. Kg. 6 pr.; lut o. d. as. Kr. 6 pr., M. 16 pr., B. 16.2 — byrpa luter ns. I. 2a. loter: loter lot’ ns. Kg. 6 pr., D. 14 pr., 17.1; lofa gs. I. 13.1; gp. Æ. 8 pr., 1; lot lott ds. 4 g. ex. JE. 9.1; as. 24 g. ex. Kr. 11.1; lofe np. I. 18 pr., p. 14 pr.; ap. A. 84; lotena ap. A. 81 — bropor lot as. I. 17 — byrpar lot as. I. 15.7 — skiftar lotin as. Æ, 91 — skiptis lot as. Æ. 91 — systor lot as. I. 17 — ærfda lot as. A. 1.2; i Hälsingelagen: luter: Zutfr ns. Kg. 6 pr.; lut luth ds. Æ. 8.2 (2 g.), 12 pr.; as. 7 g. ex. Kg. 6 pr. — brop'r lut as. JE. 11 — syst'r lut as. Æ. 11 — erfpa lut as. 7B. la — lutlosir npm. V. 64; lutlosum dpm. p. 7.5; luthlose apm. M. 19. loter: lof'r ns. Kg. 6 pr.; lote gp. JE. 7 pr. — lotlosir npm. Kk. 14 (2 g.), V. 8.1; i Magnus Erikssons landslag: luter: (uter ns. Æ. 12, bg. 202, bj. 3 pr.; lutrin ns. JE. 114, 12; lut ds. 4 g. ex. A. 11i; as. 29 g. ex. G. 5.1; lutum dp. pg. 4 — arf lut as. G. 8 — bropor lut as. Egn. 34 pr. N:o 2. 308 O. F. HULTMAN. — egho lut ds. B. 24.2 — fynda lut as. B. 29 pr. — skoghx lut as. B. 10 -- systor lut as. Egn. 94 pr. — lut skipt nsf. B. 274. loter: lot as. G. 19, ZH. 1T pr.; i Stadslagen: luter: luter lutir ns. Æ. 15 pr., SV. 1.2; lut luth ds. DrVl. 5; as. G. 18 pr., H. 8 pr.; luttin as. Æ. 10.1; lvi? ap. Æ. 10a — arffda lut as. G. 3 pr. loter: lot as. A. 15 pr.; i Norbärgsprivilegierna: luter: lutem ns. 138; as. 197; lutum dp. 135. loter: ægholot ds. 195; i Sv. Dipl. 4554: luter: lutar ns. 180; lutin luttin as. 180 (2 g.) — bropur luttar bropurluttar bropur luttur ns. 180 (4 g.); bropurlut as. 180. loter: ægholot ægholat d, as. 180 (8 g.); och i Cod. Bureanus: luter: luta(r) ns. 490; lutren ns. 490; lutum dp. 3, 511; lutwmen dp. 177. loter: lot(r)em ns. 418. Hvad de feminina 2-stammarna beträffar, föreligger enligt den vanliga uppfattnin- gen en sådan i det städse med u uppträdande grub: grup grud ds. SML Kg. 2; MELL Kg. 7. (3 g.); as. VGL IV 19.2; ÖGL Dr. 11.1, G. 82 (2 g); UL Kg. 41; SML Kg. 4.1; VML Kg. 1.1; grupa grutha gp. Sm.L 1; Sm.L fr. 1; grupum dp. ÖGL Dr. 7.1, G. 8.2; UL Kg. 2 (8 g); SML Kg. 2 (2 g.) — grupspiellin ap. ÖGL Dr. 11.1. Emellertid kunde ordet också vara ett neutralt plurale tantum, liksom fvn. grid; gen. plur. grupa grutha och dat. plur. grupum peka t. o. m. snarast pà ett sádant. Märkas bôr dock à andra sidan, att grip i Västgötalagarna med säkerhet àr femininum, àtminstone alternativt. Fór ófrigt àr icke hàller den gàngse etymologien fór fvn. grid fsv. grip grup, enligt hvilken de innehålla urgerm. e : u, erkänd af alla: jf. Falk o. Torp, Etym. ordb. I s. 248. Af de hithórande maskulina an-stammarna komma i en mängd urkunder endast u-former till synes; det är händelsen i yngre Västgötalagen, Östgötalagen, stadfästel- sen och tilläggen till Sódermannalagen, textkodex af Smälandslagen, det kortare fragmentet af Östgötalagen, Smálandslagen i Cod. AM 51 4:0, Kopparbärgsprivi- legierna, Magnus Erikssons bref omriksdag i Kalmar samt diplomet Västmanl. Forn- minnesfóren. ärsskr. III s. 88: bruti: bruta bek brutabek gs. Sm.L 1; Sm.L fr. 12 1 De förmenta exemplen pà ack. sing. grup grud làta sig lika väl uppfattas som ack. plur., och icke ens exemplen pä en dat. sing. af substantivet i frága äro fullt sükra: uttrycket med grup oc frip i SML Kg. 2 o. MELL Kg. 7.1 kan tänkas innehålla ackusativen och mæ&p grup ok gislum i MELL Ke. 7.1 (2 g.) vara ett uttryck af samma typ som t. ex. til land ok rikis i UL Kg. 2. 2 Ortnamnet brutabækker innehåller snarare appellativet brut; m. "bråte än appellativet brut n. eller mansnamnet Bruti (jf. dock Brotaberghom och Lundgren, Sv. landsm. X. 6 s. 37). I norska ortnamn är broti m. synnerligen vanligt, enl, Rygh, Norske Gaardnavne, Indledn. s. 45. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 309 bughi: bughi ns. Kopparb. 638 — hanbugha as. SML Add. 2. -bupi: sendebudhum dp. Kalm. 270 — olbupi ns. ÓGL Æ. 8 pr. (2 g); ÖGL fr. I JF. 8 pr. (2 g.). drusi: drusa aldin ap. ÖGL B. 41 pr. hughi: hughi ns. VGL II Fr. 8, I. 9 — athugha ds. SML Conf. musi: mvsum dp. VFFÄ 88. -tughi 1: hertughi ns. ÖGL Dr. 14.7; hertugha gs. ÖGL 4 g. ex. Dr. 14.5; hertughans gs. ÖGL Vap. 122. -tughi 2: biltugha men ap. ÖGL Eps. ind. (2 g.), 10 pr... Endast o-former visa sig i Vidhemsprästens anteckningar, Dalalagen, Väst- mannalagen, Magnus Erikssons landslag, Sv. Dipl. 4069 och diplomet Västmanl. fornminnesfóren. àrsskr. III s. 87: floti: flota ds. VML B. 234; MELL B. 27. gotar: gotlande ds. SD 4069: 565. mosi: mosa mose d, as. VGL IV 10; DL M. 3.2; mosenne gp. VGL IV 10 — dumner- mose dumpnermosæ d, as. VGL IV 10 (2 g.) — hiarttursnes mosæ d, as. VGL IV 10 (2 g) — cleer mose as. VGL IV 10 — clint' mose clint*mose d, as. VGL IV 10 (2 g.) — mycle- mose d, as. VGL IV 10 (2 g.) — Rothemosa ds. VFFÀ 87 — scaptemose d, as. VGL IV 10 (2 g) — tramwmose d, as. VGL IV 10 (2 g.). -toghi 2: biltogha manz gs. VML A. ind., 16 rubr.; biltogha manne ds. VML Æ. 162; MELL A. 7.2; biltogha mann as. VML Kg. 6.3. Ätskilliga urkunder innehälla säväl w- som o-former af an-stammarna i frága: Bjärk- öarätten drupi: druparum as. 33.1. boghi: alboghe as. 14.3; Upplandslagen gutar: gutum dp. Kg. 2 — hughi: athughe ds. Conf. — -tughi 1: hertughe as. p. 13 — -tughi 2: biltughe mans gs. Æ. ind.; biltughe man as. Add. 3; biltughe men ap. Add. 3. floti: flote ds. V. 23.1; Södermannalagen -tughi 2: biltugha manz gs. JE. ind., 4 rubr. boghi: bogha ds. M. 26.3 — iarn bogha as. B. 29 pr. — gotar: gotum dp. Kg. 2; Hälsingelagen bughi: bughæ bughu d, as. 4 g. ex. Kg. 7 — bughu skut ns. b. 14.1. dropi: dropa rwm as. V. 1; | Stadslagen fluti: fluta fe as. DrVl. 1.2, SVl. 1.2 — gutar: gutlande ds. Kp. 33.3, 84 pr. gotar: gotlande ds. Kp. 34.4; Cod. Bureanus 1 Betr. härledningen af subst. biltughi biltoghi jf. s. 43 not 3. N:o 2. 310 ©. F. HULTMAN. bughi: bughin ns. 520; bugha as. 157, 173 — bugha stregen (9: b. strengen) as. 157 — -bupi: sendebupa as. 4; sendebupum dp. 522 — drupi: blopdrupa np. 56 — lughi: lughin ns. 505 Qt , 514; lughan as. 22 — pusi: pusa as. 173; pusan as. 173. -toghi 1: hertoghe ns. 4 g. ex. 401; Hertoghen hertoghen ns. 16 (2 g.), 593; hertogha g, as. 508, 522; ap. 491. Det är likväl i hög grad osäkert, om ej A«ertoghi til såväl form som betydelse (f. det s. 300 om hertugher h«ertogher sagda) stammar från mlt. hertoge, i hvilket fall Cod. Bureanus naturligtvis bór räknas till urkunderna med konstant w hos de hithórande mask. an-stamssubstantiven. Till dem med såväl u som o hos desamma hör slutligen äfven hel. Birgittas egenh. utkast, där vi finna drupi: brenne stens drupa np. 178. -bopi: sendebopan as. 182. Flertalet on-stammar af ifrågavarande grupp företrädas i den äldre fsv. litteraturen uteslutande af exempel med w: rupa: rwpe ns. UL V. 202; rupu rupo d, as. UL V. 20.2, 24.2; SML B. 13.1, 2, 18.3; DL B. 10.1; VML B. 242; rupune as. Kopparb. 637 — romna rupur ap. VML B. 13 pr. smugha: grise smughe ns. UL V. 63 — swine smughe swinesmughe ns. UL Kk. 18 provo -tugha: bruptugho as. VML JE. 2 pr. (2 g.) — bruttu mo as. ÖGL G. 82. Endast för ett ord anträffas — jämte exempel med w i Stadslagen och Cod. Bu- reanus, nàmligen luka: lukunne lukune ds. St.L Eds. 5.1; Bur. 137; lucum dp. Bur. 416 — gardhzluku as. St.L Eds. 51 — ett exempel med o i Upplandslagen: loka: loke ns. Kk. 18 pr.! Hos de feminina enstafviga konsonantstammar, vi hàr hafva att sysselsätta oss med, móter i allmànhet rotvokalen w: nut: nuta skogh as. ÖGL B. 44. stup: stup as. UL M. 62, I. 183; VML M. 6.2; MELL pj. 10 pr. — brandstup o. d. n, d, as. ÖGL 4 g. ex. B. ind.; MELL B. 98. (2 g.); brandstupa gp. DL B. 45.5; bran stupir ap. ÓGL B. 44.1 — branzstup as. MELL 4 g. ex. B. 28. — etterstupi etterstupa ap. VGL II Dr. 7 (2 g), 10 — stuper rum ns. VGL I I. 10.1; stuparuum 0o. d. as. UL V. 2 pr.; VML B. 2 pr.; MELL B. 4 pr. — studh stawr as. ÖGL B. 14 pr. Men Sódermannalagen, dàr dessa bäda ord fórekomma hvar sin gäng, visar, jämte u i det förra, o i det senare: nut: nut as. B. 28 pr. stop: stop as. M. 204. 1 Långt o, sannolikt uppkommet genom w-omljud af nasaleradt långt a (jf. Noreen, Aschw. gr. SS 67. 2, 73. 2), innehäller enligt ändelsevokalens vittnesbórd mogho ds. St.L 4 g. ex. Kg. 15 pr. Stadslagen företer nümligen växling af w och o enligt vokalbalansregeln; man märke motsättningen mellan mogho och den i samma urkund nästan enrädande gen. dat. ack. sing.-formen konu. Jf. ock det som här nedan säges om verbet mogha. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 311 Bland substantiven med mellanvokal märkas fürst ett par ursprungligen trestafviga, hos hvilka ett i synkoperats efter rotstafvelsen. Hos hvartdera är dennas vokal u: nuklar: nuklum dp. ÖGL ES. 4 pr. rupsl: skoghe ruzl as. Kopparb. 636. Vidare omfattar gruppen nágra ord, som likaledes synkoperat andra stafvelsens vokal, men förutsätta urnord. former med fyra stafvelser. Ett af dem, en bildning pà -skaper, hos hvilken den synkoperade vokalen varit a, upptráder i allmànhet med rotvokalen w: bupskaper: bupscaper o. d. ns. UL p. 1 pr.; SML pg. 1, 2 pr.; DL pg. 1.1; bupsk(a)ps gs. Bur. 6; bupskapi ds. Bur. 4, 6; bupskap o. d. ds. Bur. 6; as. SML pg. 1, 4 pr.; Landsfr.. 1; Bur. 599; bupskapit as. Bur. 145. Västmannalagen inneháller dock (som enda representant för ordet) en skrifning med o. bopskaper: botscap as. Kp. 12.3. Hos tre andra ord har sannolikt i synkoperats. Två af dem förete städse i den füre- gående stafvelsen w: hughnaper: hughnaper hugnapar ns. SML Prol; Bur. 101; hughnaper gs. SML Prol.; hughnap o. d. as. Bur. 4 g. ex. 3. gubdomber: gupdombar ns. Bur. 63; guddome ds. SML Kk. 1 pr; gupdom as. Bur. 11, 103 (2 g.). Det tredje visar u i Vidhemsprästens anteckningar och i Södermannalagen — hughsan: huxen ds. VGL IV 19 — vmhughsan ds. SML Prol. — men o i Kopparbärgsprivilegierna — hoghsan: forhoxen ds. Kopparb. 636. Âfven ett ord med kvarstäende mellanvokal efter rotstafvelsen fórekommer i de här undersökta urkunderna. Mellanvokalen har förut varit afvàxlande w och a, af hvilka det senare undantràngt det fórra, och rotvokalen àr i Stadslagen w: skupan: skudhan ds. Thj. 16; i Bjärköarätten o: skopan: skopan ds. 19.3. Af de till gruppen hörande adjektiven sakna endast ett fatal från början mellanvo- kal, och af dem är blott ett flexibelt. Detta adjektiv, som ej fórekommer annat àn i en sam- mansättning, hvars senare led det utgör,! har i de flesta urkunder rotvokalen u: -tugher: biltugher o. d. nsm. VGL IV 2; UL 10 g. ex. Kk. 14.7; SML 4 g. ex. Kg. 9 pr; DL Eps. 6 pr, 1, 8; HL 5 g. ex. Kg. 6 pr.; Lyd. 209, 211; DN 1 : 408; biltughum bil- tugum dsm. UL A. 21.2; SML A. 41; HL A. 13.5; Lyd. 211; beltughan o. d. UL Kg. 9.3, I. 83; DL Eps. 8; HL Kg. 6.2; Lyd. 209; biltughir biltughe npm. DL Ebs. 2 pr.; HL Kg. 2 pr.; biltughe apm. Lyd. 199, 209; biltugh npn. UL Æ. 21 pr. I Vàstmannalagen och Magnus Erikssons landslag är likväl detta ords rot- vokal 0: -togher: biltogher o. d. nsm. VML Kg. 6 pr., M. 244; MELL 16 g. ex. Æ. 7 pr.; Bil- toghs biltoghs gsm, n. MELL 4 g. ex. A. ind.; biltoghan biltoghen asm. VML I. 9; MELL 5 g. 1 Jf. s. 49 not 3. N:o 2. 312 ©. F. HULTMAN. ex. Eps. ind.; biltoghir biltoghe npm. VML Kg. 2 pr.; MELL Eps. 24 pr., 27, 29; biltogha apm. MELL Eps. 29; biltogh nsf. MELL Eps. 32. Också i yngre Västgötalagen förekommer en gång o, men därjämte det vanliga u: -tugher: byltugher biltugh’r nsm. 5 g. ex. Dr. 41; biltughum dsm. Add. 7.20; byltughir 0. d. npm. 5 g. ex. Add. 7.20; byltughe apm. Add. 7.25. -togher: billoghe npm. Dr. 40. Tvänne oböjliga adjektiv pà -a visa, det ena — för hvilket endast ett belägg finnes — rotvokalen u: ij -gupa: af gupa adj. Bur. 196; det andra w i yngre Västgötalagen, Östgötalagen, Upplandslagen och Sóderman- nalagen: -tugha: biltugha o. d. adj. VGL II Add. 7.9 (2 g.); ÖGL 10 g. ex. Eps. 8; UL Kg. 5 pr.; SML Kg. 5 pr, oi Västmannalagen, Cod. AM 51 4:0 af Smälandslagen samt Kopparbärgsprivi- legierna: 4 -togha: biltogha o. d. adj. VML 12 g. ex. Kr. ind.; Sm.L fr. 1; Kopparb. 637 (3 g.). Talrikare äro inom denna grupp adjektiven med mellanvokal. Hos en del, som förutsätta urnordiska bildningar med tvänne sädana, har den förra, närmast rotstafvelsen stående, synkoperats. Ett, hos hvilket denna vokal varit a — en iska-afledning af en an- stam — har, den enda gäng det förekommer, rotvokalen w: gutnisker: gutnisko dsn. St.L Kp. 29.1. Ett annat dylikt, en kompositionsbildning på -liker, företer uti sin rotstafvelse i all- mänhet w: : brutliker: brutliker o. d. nsm. UL Kg. 9 pr, p. 73; SML Kg. 9 pr.; HL Kg. 6 pr.; MELL Kg. 28; brutlikin o. d. nsm. DL Eps. 6.1, pg. 56; MELL pg. 21.2; St.L 6 g. ex. Kg. 10; brutlike npm. St.L 4 g. ex. B. ind.; brutlika apm. MELL Kg. 23.5; brutlika sv. gsm. St.L R. 72 — obrutlikin nsm. ME-A 495; obrutlike wbrutleke npm. Norb. 140; ME afs. 246; obrutlike apm. ME-A 426; vbrutlik nsf. VGL II O. 1.13, Add. 7.21. Men i Västmannalagen fóreter det o: brotliker: brotliker nsm. Kg. 6 pr., p. 15. Ett tredje adjektiv, dàr den synkoperade mellanvokalen sannolikt varit 2, har i rot- stafvelsen u: gubliker: gupleka nsm. Birg. Aut. 183; gupleken n, asm. Bur. 5, 63; guplikum o. d. dsm. Bur. 6, 489; Birg. Aut. 179, 180, 181; guplikan o. d. asm. Bur. 7 g. ex. 62; gupleka gupleca apm. Bur. 10, 156; guplek nsf. Bur. 5 g: ex. 18; asf. Bur. 156; apn. Bur. 187: gupleke dsf. Bur. 514; guplika gupleka asf. Bur. 4 g. ex. 8; Birg. Aut. 183; npf. Bur. 421; guplecom gule- com dpf. Bur. 498, 528, 527; guplekt n, asn. Bur. 31, 51, 182; gupleko dsn. Bur. 63, 206 — o gupleka apm. Birg. Aut. 181. Til adjektiven med kvarstáende mellanvokal närmast efter rotstafvelsen hór dels en bildning pà -aper, som företer w-vokalisation — nämligen -hughaper: mykilhugheper nsm. VGL IV 14 — storhughapar nsm. Bur. 491. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 313 Dels höra dit ett par adjektiv på -inn, hvilka på urnord. ståndpunkt haft mellanvo- kalen a. De flesta urkunder uppvisa här endast o-vokalisation: rotin: rotin nsf. UL Kk. 7.3; rotne dsn. Birg. Aut. 178. opin: open nsm. VGL II K. 26 (2 g); FH 4; opit n, asn. UL 4 g. ex. M. 474; HL M. 31 pr; FH 5; opno o. d. dsn. StL Kg. ind, 9; HH 1; HSH 3 : 6; opnom dpn. ME-A 425; open apn. St.L I. 9 — openbar oppinbar nsm. St.L A. 11; Kopparb. 637; openbar oppin bar nsf. UL Kk. 22.1 (2 g); St.L R. 12.3; openbara asf. VGL 1I K. 72 pr.; opinbarum openbarum oppenbarom dpf, n. St.L Kp. 15.4 H. 3, 6.1; openbara apf. St.L Kp. 33.2; opinbart openbart oppinbart n, asn. VGL II K. ind., 58; VML p. 9.1; St.L 7 g. ex. A. 8; opinbaru dsn. FH 5; openbaar npn. St.L H. 3; openbarane komp. asm. St.L Æ. 11 — oppinbarer 3 spi. Bj.R 11.1; oppenbaret asn. VGL IV 15 — openbarlika o. d. adv. VGL II K. 48 (2 g.), 57; St.L 5 g. ex. I. 6 pr.; Birg. Aut. 185; oppenbarlica oppanbarleka adv. SD 3810; DD 283 — openbarlik apn. Landsfr. 1; FH 5 — vopenbarape npm. ME afs. 246. Endast u-vokalisation fórekommer i Östgötalagen, Sódermannalagen, Smälands- lagen, det kortare fragmentet af Östgötalagen, k. Albrekts fullmakt för Bo Jons- son samt diplomen Handl. t. upplysn. af Finlands häfder III. 6, Handl. rór. Skan- dinaviens hist. XX XII s. 55 f. och Dipl. Norv. VII. 290: rutin: orutit asn. Sm.L 64. slukin: slukin nsm. ÓGL B. 44 pr. upin: vppit nsn. SML Kp. 13.2; vpno vpne dsn. FH 6; DN 7: 290; vppen npn. BoJ 4; HSH 32:56 — vppenbaart nsn. ÖGL fr. I AR. 7; vppinbar npn. ÖGL fr. I A. 8 pr. — vppin- bara 3 spi. SML Kk. 17 pr. — vppenbarlika adv. SML Kk. 153. Vacklan mellan w- och o-vokalisation fóreter äldre Västgötalagen, med upin: vpen nsm. K. 13. rotin: af roten npn. M. » (2 g.) — vroten npn. M. » — opin: open nsm. K. 13; nsf. p. 63; opnom dpf. K. 7.4; yngre Vàstgótalagen, med upin: vppenbar nsm Add. 8.4 — vpenbara inf. Add. 7.26. rotin: af rotin npn. M. 2 (2 g.) — oroten npn. M. 2 — opin: open nsm. U. 5; opit nsn. U. 4 — openbart nsn. R. 14 — oppenbarlike adv. p. 30; Dalalagen, med upin: wppinbarlika adv. B. 30. opin: oppin nsm. Kr. 5.4; Magnus Erikssons landslag, med upin: vpno dsn. Kg. 27 — vppinbaar nsm. AR. 18; vppenbaran asm. Æ 18; vppinbare dsf. Hg. 7; vppinbarum dpf, n. Kg. 10.2, Hg. 4; vppinbart nsn. 4 g. ex. A. 9 — vppinbara inf. Kg. 31, Eps. 30 — vpinbarlika vppinbarlika adv. Kg. 25, Eps. 37, Hz. 9 pr. opin: oppinbare dsf. Hg. 7; oppinbart nsn. Hg. 2 oppinbara inf. Kg. 9.4 — opinbarlika adv. Kg. 26; Lydekinus, med upin: vpnwm dpn. 199, 204. opin: openbart asn. 185 — openbarlike o. d. adv. 5 g. ex. 181; N:o 2. 40 314 O. F. HULTMAN. och Cod. Bureanus, med upin: vpenbarleka adv. 177. opin: openbara inf. 415 — opinbarleca adv. 524. Beträffande opznbar och dess afledningar mà likväl märkas, att de leda sitt ursprung från mlt. openbar o. s. v., hvarför deras förekomst i en dialekt icke utesluter, att upin — med w i rotstafvelsen — är den form som kräfts af utvecklingen inom densamma. De ofvan anförda o-formerna borde, för så vidt de stått i strid med denna utveckling och således äfven till ljudgestalten varit främmande, rätteligen utgå. Till adverben inom denna grupp hör ej mer än ett utan mellanvokal. Vi finna hos detsamma säväl u som o och i jämförelsevis få urkunder blott ettdera. Endast w i de båda fragmenten af Östgötalagen, i fragmentet af Södermannalagen och i Magnus La- duläs’ stadga om landsfred: ur:. vr prep. ÖGL fr. II R. 17; Landsfr. s (2 g-); w e prep. ÓGL fr. I 2H, 7; SML fr. B. 8.5. Endast oi Vidhemsprästens anteckningar, i Hälsingelagen, i fragmentet af àldre Vàstgótalagen samt i Lydekinus: j or: Or or adv. HL M. 15.1; prep. VGL IV 97 g. ex. 6; HL Kg. 10, p. 15; VGL I fr. A. 22; Lyd. 211 — ordele 3 spi. Lyd. 193; ordelth n, asn. Lyd. 187, 193; ordelet asn. Lyd. 198 — orlof orloff as. HL Kk. 8, b. 143; Lyd. 204, 212 — orpiufwæ adj. HL M. 34.1, 36 — ordpyff as. VGL IV 182. I de flesta urkunder har ordet än u, än o. Sa i äldre Västgötalagen ur: Vr vr adv. VS. 1 pr.; prep. K. 14; v adv. VS. 14. or: or adv. 6 g. ex. B. 4; prep. 9 g. ex. K. 20.3 — orbotæ mal ns. O. pr. — ormylie ns. I. 19.1 — Orsaker nsm. K. 22 — orpiuua 0. d. adj. 4 g. ex. b. 4.1; i yngre Västgötalagen-Bjärköarätten ur: vr ur adv. VGL II Fr. 8, A. 22, G. 16; prep. VGL II 16 g. ex. Dr. 18; Bj.R 14. — vrmylie ns. VGL II I. 45. or: or adv. VGL II A. 13 (2 8g); BjR 10 pr; prep: VGL DID25e- ex Dr. 12; BjR 4 g. ex. 20 pr. — orbotæ mal orbote maal ns. VGL II 13 g. ex. O. 1 pr.; np. VGL II O. rubr, Add. 5 pr. — ordeler 8 spi. VGL II FB. 39; ordelt asn. VGL II FB. 89 (2 g.) — orlof as. Bj.R 10 pr, 20 pr, 38 pr. — ormylio as. VGL II I. ind. — orpiufua orpiufuæ ad). VGL II 4 g. ex. p. 29; i yngre Västgötalagens kyrkobalk ur: ur wr adv. Ind.; prep. 45; V v prep. 28, 47. or: ordelt asn. 70; i Óstgótalagen ur: ur vr adv. 13 g. ex. Kr. 184; prep. 31 g. ex. Kr. I — urgef as. 6 g. ex. JE. ind. — ursaka inf. B. 1.4 — ursaka apm. R. 434 — urpinga adj. Kr. 19.1 — urpiuua adj. 4 g. ex. Vins. 6.1. or: ormynd d, as. 4 g. ex. G. ind. — orsaki npm. R. 4.15 i Upplandslagen ur: v adv. M. 984 (2 g.), 304; ur prep. Kk. 14.7 — ur fielder urfield’r ns. 5 g. ex. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 315 V. 104; urfielz gs. V. 17.3 (2 g.); urfieldi ds. V. 17.3; urfield as. V. 6 pr., 17.5 — urfielz ra ds. V.. 18°pr. or: or adv. 4 g. ex. M. 30.2; prep. 12 g. ex. Kk. 14 pr. — orloff as. 5 g. ex. Kk. 1.3 — orpiuffwe orpiuffe adj. 5 g. ex. M. 474; i Sódermannalagen ur: vr ur adv. B. 9.2; prep. 9 g. ex. I. ind.; v prep. 9 g. ex. B. 19.1 — vrfielder ns. I. 18 pr, 1; vrfielde vrfielle ap. I. ind., 18 rubr. — vrpiuwa o. d. adj. 5 g. ex. Kp. 22. or: orluf orlof n, asn. Kk. 22, Kg. 12.1, G. 3 pr.; orlofwe ds. G. 3 pr.; i Dalalagen ur: wr adv. M. 7; w v adv. Kr. 5 pr., M. 13; prep. 6 g. ex. M. 21 — wrbotar mali ds. M. 10. or: orpiuua adj. D. 30; i Vástmannalagen: ur: v u adv. M. 253, B. 6.5; prep. 12 g. ex. Kr. 13 pr. — urfiellder urfield’ ns. B. 10 (3 g.); urfielz gs. B. 10; urfieldi ds. B. 10; urfield as. B. 10; urfielder ap. B. ind. — urfialz ra ds. B. 18 pr. or: or prep. Kr. 17, M. 2.1 — orlof orloff as. Kr. 2.2, 12.2 — orpinga adj. p. 3 — or- piufwa orpiufva adj. 6 g. ex. M. 26.20; opiufwa adj. M. 26.18; i Magnus Erikssons landslag ur: v adv. B. 9.5; prep. 16 g. ex. A. 9 — vrbota maal np. Hg. 12.1 — vrfielder wr- fielder ns. B. 18.5 (8 g.); vrfielz gs. B. 13.5; vrfielle ds. B. 19.5; vrfial as. B. 18.5 — vr fiels ra ds. B. 22 pr. — vminnis hefp ns. Egn. 1 — vrpiuua adj. Kp. 4 pr., bj. 34 pr., 37 pr. — vr- piuf as. Dj. ind. or: orluf orlof as. Kg. 18, G. 4 — orsakan as. Kg. 16 — orskuld as. DrVl. ind.; i Stadslagen ur: v prep. 22 g. ex. Æ. 8 — vrskilia inf. I. 3 pr., B. 1, 18.1; vrskihas inf. I. 6 pr.; vrskils wrskils 3 spi. 16 g. ex. Kg. 11 pr.; vrskeldi(s) 3 spti. H. 5; vrskilt nsn. Eds. 73, Dr VI. 4, 6; vrskild npn. Eds. 26 — vrskilnadh as. R. 22 — vrthiufwa vrthiuffwa adj. 5 g. ex. Kp. 4 pr. or: orloff as. 9 g. ex. B. 5; orloffwe orloffue ds. G. 4 pr., Thj. 2.1 — orthiwffua adj. Kg. 20.11; äfvensom i Cod. Bureanus ur: u 0. d. prep. 11 g. ex. 4 — ursekte 3 spti. 144. or: orlof as. 498. Också ett par adverb med mellanvokal finnas inom denna grupp — bildningar på -lika, hvilka mellan rotstafvelsen och denna ändelse synkoperat, den ena a, den andra sannolikt 2. Hvardera uppträder blott i en enda urkund, och där med rotvokalen w: brutlika: vbrutlika MELL Kg. 31. gublika: gupleka gupleca Bur. 3, 419. Af verben komma här först och främst i fräga en mängd starka, de flesta hörande till aflj klassen II och redupl. klassen II. I de allra flesta urkunder visa de former af desamma, hvilkas rotvokal återgår på urgerm. kort u — d. v. s. pret. ind. plur., konj. och part. — konstant «-vokalisation: brutum brutin: brutu 3 ppti. VGL II Add. 7.22; ÓGL Eps. 10.1; UL M. 47.2; MELL Eps. 27; Bur. 501; brutus 8 ppti. Bur. 522; bruti 8 sptk. VGL II Add. 7.» ; ÖGL Eps. 15.2; N:o 2. 316 O. F. HULTMAN. brun 4, casm VGL T -K.. 128; Bad: perc VOIUELISEr2 AL Q0 VOLTA DE KB ex) GT Kr 18232 U ERK 184, Ke oV 6n moMIERK NT DESEE ISI Real: ns VGL I K. 7 pr.; VGL II K. ind. 11; brutna asf. Bur. 169; brutit brutet n, asn. VGL I B. 1 pr; VGL II 26 g. ex. Fr. 11; Bj.R 124; VGL IV 19.2; ÖGL 25 g. ex. Eps. ind.; UL 41 g. ex. Kk. 16 pr.; SML 4 g. ex. Kg. 5 pr.; DL 5 g. ex. Eps. 2 pr.; HL 10 g. ex. Kk. 16 pr.; MELL 33 g. ex. Kg. 32; St.L 29 g. ex. R. 10; Norb. 137; Bur. 4 g. ex. 18; brutnu dsn. UL V. 21.1 (2 g.); brutin n, apn. SML B. 8 pr.; SML fr. B. 8 pr.; Bur. 168 — abrutin nsm. VGL II Fr. ind. — benbrutne npm. Bur. 592; ben brutit nsn. UL M. 24 pr. — forbrutit forbrutet asn. St.L Kg. 96 pr. (2 g.), G. 51 — nybrutin nsm. DL B. 39.1 — obrutnum dsm. ÓGL Dr. 91 — elle brutin nsm. ÓGL R. 18. bupum bupin: bupum budum 1 ppti. UL Conf.; SML Conf; bupu 3 ppti. Bur. 8, 138, 170; bupin o. d. n, asm. Bj.R 37.1; ÓGL R. 23 pr.; UL V. 24.5; SML Kg. 12.2, G. 2.2, B. 26.2; HL p. 73 (2 g); MELL B. 143; St.L B. 214; ÖGL fr. II R. 28 pr.; Lyd. 184; bupni o. d. npm. SML G. 2.2 (2 g); MELL G. 8.2; bupin nsf. UL V. 11.1, 14.9; bupna npf. SML M. 17.2; bupit o. d. n, asn. VGL II I. 4, 8; Bj.R 9.5; ÓGL B. 38; UL I. 11; SML 5 g. ex. i. 7.1; DL Kr. 132, G. 15; St.L 4 g. ex. G. 15.1; Bur. 5 g. ex. 74 — ater bupit asn. ÖGL B. 17.1 — forbupna asf. Bur. 20, 139 (2 g); forbupit o. d. n, asn. HL Kk. 21.1; SD 3810; Bur. 185; Birg. Aut. 184! — fore budhen nsm. St.L R. 7 pr. — eem budhin nsm. St.L I. 3.1; heem- budhnan heembudnan asm. St.L I. 2 pr., 3.1; hem budhna asf. St.L I. ind.; heem budhen npn. StL B. 92 — laghbupin lagh bupin nsf. UL 4 g. ex. I. 1.1; SML I. 4.1 (2 g); MELL Egn. 20; laghbupna laghbupne así. UL I. 11; MELL Egn. 12; laghbupit lagh bupit n. asn. VGL II Add. 11.5, 7, s; ÖGL 4 g. ex. ES. 3 pr.; SML I. 41; DL B. 1; laghbupin apn. VGL II Add. ll. — til bupit telbupet n, asn. VGL I I. 34; SML 5 g. ex. I. 2.1; Bur. 155; til bupiz asn. SML B. 25 (2 g) — obupin nsm. SML G. 2.2 (2 g), M. 265; HL p. 144; MELL G. 84, 5, 7; obudhnan asm. St.L I. 9 pr.; obupni npm. SML G. 2.2; vbudne asf. DL bg. 11 — opbudhnan asm. St.L I. 3 pr. (2 g.); vpbudhne opbudhne npm. St.L I. 1 pr., 4; vp bupin o. d. nsf. UL I. 22; SML I. 54, 9 pr.; MELL Egn. 4; vp bupna o. d. asf. SML I. 9. pr; MELL Egn. ind, 4; St.L I. ind., 8 pr.; vpbupit nsn. SML I. 9 pr.; epbudhen npn. St.L B. 9.2 — wanbupit o. d. n, asn. ÖGL R. ind., 3.1, 23.1; ÖGL fr. II R. 3.1, 28.1 — olbupin nsf. HL A. 2.. drupum: drupu 3 ppti. Bur. 56. flughum: flughu 3 ppti. Bur. 208, 502. flutin: upflutit asn. Bur. 532. frusin: frusit nsn. ÓGL B. 26 pr. lughin: Zughin nsm. VGL I B. 11; nsf. Bur. 30. lukin: Zukin nsf. VGL II G. 9, R. 16; ÖGL Dr. 20.1; lukit n, asn. ÓGL 5 g. ex. Vap. 6.2; lukins gsn. ÖGL Kr. 1, B. 9.6 — ater lukit asn. ÓGL B. 39 pr. — ut lukit nsn. ÓGL Vins. 6.5. Iupum lupin: Zupu 3 ppti. Bur. 173 (2 g.); lupit nsn. ÖGL G. 16 pr. lutin: /utit asn. UL M. 19 pr.; MELL Hg. 12 pr. nutum: nutum 1 ppti. Bur. 76. 1 I Birg. Aut. 184 stär forbupit felaktigt fór nom. plur. mask. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 317 skutum skutin: skufu 3 ppti. Bur. 177; scuten asm. Bur. 502; skutit asn. VGL II A. 29 — bort skutit asn. VGL I A. 171 — skarskutin nsf. St.L DrVl. 11.1; skerskutet nsn. St.L R. 10. strukin: strukit asn. VGL IR. 5.5 — hupstrukin hudstrukin nsm. Bur. 521; nsf. VGL RICE "29; supin: supin nsm. Bur. 532. putum: putu 3 ppti. Bur. 159. Exempel på o i pret. part. af dessa ord förekomma dock i trenne urkunder. I dip- lomet Vàstmanl. fornm. fören. tidskr. III s. 88 möter bopin: vpbodith nsn. VFFÀ 88; Dipl. Norv. VI. 278 innehåller exempel på u i pret. ind. plur, o i pret. part., nämligen bupum: budhin 2 ppti. DN 6:278. brotin: brotna sv. asn. DN 6:278; likaså Västmannalagen, jämte exempel på w i pret. part.: brutum brutin: bruto 3 ppti. M. 30.2; brutit nsn. M. 15:41 — benbrutin nsm. M. ind. — bupin: bupin nsf. B. 11.3 — obupna asf. p. 11 — opbupen nsf. I. 3.2 — til bupiz asn. B. 17.3 (2 g. — lutin: lutit asn. M. 16 pr. brotin:- broten nsm. Kg. 4.1; brotit brotet n, asn. 7 g. ex. Kr. 24 pr. — bopin: bopet nsn. I. 1 — laghbopen lagbopen nsf. I. 1 (4 g.); laghbopet nsn. I. 1 — opbopet asn. I. 32 — lokin: lokit asn. A. 20.1 — lopin: fore lopet asn. Kr. 24.11. Hos ett hithórande starkt verb af aflj klassen IV, hvarà en urkund innehäller exempel, uppträder rotvokalen, så vidt den återgår på urgerm. kort u, såsom 0: tropa: tropa inf. Bur. 419; tropar 1 spi. Bur. 489; trop 3 spti. Bur. 100, 419, 499. Hos de svaga verben är förhållandet följande. De till första konjugationen hö- rande företrädas i större delen af urkunderna blott af u-former. Sålunda bupa: budpes 3 spi. VGL IV 19.1; bupape 2, 3 spti. Bur. 18, 49; buthet asn. Landsfr. 1— forbupa o. d. inf. VGL II K. 5 g. ex. 22; SML Kk. 5 pr.; Lyd. 4 g. ex. 187; forbuthar for- buper 3 spi. VGL II K. ind., 71; Lyd. 187; forbupi forbuthi 3 spk. VGL II K. 65; Lyd. 206; forbupap’r o. d. nsm. VGL II K. ind., 47, 48; SML Kk. 10.2; Lyd. 181 (2 g.); forbupat forbuthat n, asn. VGL II K. 47; SML Kk. 204. hugha: hughapes 3 spti. Bur. 492, lugha: lughape 3 spti. Bur. 208; lughande npn. Bur. 208; dpn. 208. luta: luta inf. ÖGL Æ. 10.1; lutat n, asn. ÖGL ZE. 104 (4 g.). -skuta: skierskute skerseute 3 spk. SML B. 16 pr. M. 27.5; skerscutin 3 ppk. SML M. 97.5; skerskutat skierscutat nsn. ÖGL 6 g. ex. Eps. 26; SML Kg. 6 pr. skupa: skupa o. d. inf. ÖGL 4 g. ex. Vap. 324; SML B. 17 pr., M. 22.1; DL Ebs. 6.3; Sm.L 4 pr, 13.; Lyd. 195, 202; Sm.L fr. 4 pr, 13.5; Birg. Aut. 180; 3 ppi. Bj.R 19.2; skupi 3 spk. Birg. Aut. 179; skupat nsn. DL Eps. 3 pr. Men i Norbàrgsprivilegierna representeras denna ordgrupp af en o-form: skopa: skodha inf. 138. Och i åtskilliga urkunder förekomma former med o vid sidan af sådana med u. I äldre Vàstgótalagen finna vi N:o 2. 318 0. F. HULTMAN. -skuta: skirskute skyrskute inf. R. 9 pr., b. 5.1, 6 pr.; 1 spi. R. 5 pr., 2. -bopa: forbopét asn. K. 22; i yngre Västgötalagen bupa: bupi 3 ppk. U. 29 — forbupe 3 ppi. M. 2 — -skuta: skierskutat skirskutet nsn. Fr. 1 (2 g) — skupa: skupe inf. b. 58. lota: lote inf. I. 33, Add. 11 pr. — -skota: skirskote inf. R. 20, p. 32, 34; skierskote 1 spi. R. 6, 8; 3 spk. FB. 4; skiærskotat skirskotet nsn. Fr. 1, Add. 4.2 — skopa: scopa inf. FB. 46, Add. 2.14; i Upplandslagen bupa: forbupet n, asn. Kk. 19.4, 214, I. 121 — skupa: skupe inf. Kk. 5, Kp. 1.2; skupi 3 ppk. Kk. 2.2; skupæt asn. Conf. -skota: skiærskotet nsn. Kg. 6 pr. — skopa: skope inf. Kk. 1.1, 2.1, 4. 1.4; 3 ppl. M. 12.7; i stadfästelsen till Sódermannalagen skupa: skuda inf. SML Conf. skopa: scodat asn. SML Conf.; i Vàstmannalagen skupa: skupa inf. Kp. 1.2. bopa: forbopa inf. Kr. 24.9 — -skota: skerscotat nsn. Kg. 3 pr. — skopa: scopa inf. dua exeo Kr lines; i Hàlsingelagen skupa: skupa skupe inf. Kk. 14, V. 8.1, 17.1; skupe 3 spk. A. 13.3; skupy 3 ppk. Kk. 22. skopa: scope inf. I. 14.1; skop? 3 ppk. Kk. 2.1; i Magnus Erikssons landslag luta: luta inf. ZE. 11 pr.; lutat n, asn. 4 g. ex. Æ. 111 — skupa: skupa inf. 10 g. ex. Kg. ind.; 3 ppi. Kg. 13; skupas inf. Kg. ind.; skupin 3 ppk. Kg. 11... -skota: skerskotat nsn. bg. 28 — skopa: skopa inf. 4 g. ex. Kg. 15; och i Stadslagen skupa: skudha inf. B. ind., 1, 9.2; skudhi 8 spk.*B. 22.5; skudhis 3 spk. R. 15; sku- dhin 3 ppk. B. 7. skopa: skodha inf. ZE. 104, 13.1. Rotvokalen u hafva tvänne efter samma konjugation gående verb med mellanvokal — hvilken sannolikt hos hvartdera varit © — nämligen hughna: hugnas 3 spi. St.L Kp. 33 pr.; hughnapos hugnapos 3 ppti. Bur. 496, 510. hughsa: huxa huxe inf. VGL IV 19 pr.; UL p. 8.5; MELL pg. 17; 1 spi. Bur. 103; 3 ppi. Bur. 133; huxar 3 spi. Bur. 144; kuæum 1 ppi. SD 4069 : 561; huxape huxedpi 1, 3 spti. VGL IV 14; Bur. 4 g. ex. 19; huxet asn. VGL IV 14: De svaga verben af andra konjugationen visa i de zomljudslósa formerna genom- gående u-vokalisation: flutti: flutte 1 spti. ÖGL B. 194. hughpi: hughpe hugpe 1, 3 spti. ÖGL B. 7 pr., 19 pr.; SML B. 17 pr; Bur. 498. lukti lukter: lukte 3 spti. Bur. 520; lukter o. d. nsm. VGL I I. 91; VGL II I. 21; HL M. 19; MELL Ebs. 46; St.L Eds. ind., 25; lukt luct nsf. VGL I B. 8; VGL II 4 g. ex. Fr. 12; Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 319 Sm.L 3.2; Sm.L fr. 3.2; luctre gsf. VGL II Add. 3 pr., 5 pr.; Zuktri o. d. dsf. VGL I B. 9, A. 11; VGL II Add. 7.5»; VGL IV 9; MELL Hg. 11; luete dsf. VGL II Fr. 13; luktum luktom dpf. Bur. 183, 205, 530; luctu dsn. VGL I p. 5.2; VGL II p. 33 — vie lukter ute lueter nsm. VML I. 18; MELL Egn. 33. ruddi rudder: ruddi rudde 3 spti. UL V. 20.2 (2 g.); Kopparb. 637; rudder nsm. UL V. 173; ruth asn. SML B. 13.1 (2 g.); ruddu ruddo dsn. UL 4 g. ex. V. 20.2: VML B. 21 — orudder o rudd'r nsm. UL V. 203; VNL B. 20.1; MELL B.£94.. studdi: stude 3 spti. Bur. 499. 4 Fór de hithórande svaga verben af fjärde konjugationen finnas blott ett par be- làgg. Dei Östgötalagen och Cod. Bureanus visa w i rotstafvelsen — dugha: dughpe 3 spti. Bur. 25. lupa: lupa 3 ppi. ÓGL, G. 16 pr. — ett i Bjärköarätten dàremot o: dogha: doghande apm. 2 pr. Till ordgruppen i fräga hör slutligen ett af preteritopresentierna, för sà vidt det — i inf samt pres. ind. plur. konj. och part. — har en på urgerm. u återgående rotvokal. Denna àr i de à. fsv. urkunderna w:! 1 Samma verb företer alternativt o i de nämnda böjningsformerna: mogha inf. Bur. 134, 139; moghum 1 ppi. HL I. 17; moghu mogho 3 ppi. VGL II G. 16, p. 30, L 13; Bj.R 8.3; SML 19 g. ex. Kk. 1.1; SML Add. 5 (2 g); VML Kr. 1 pr, 1, M. 30 pr.; St.L 22 g. ex. G. 7.4; Lyd. 186; mogha moghæ 3 ppi. HL Kk. 11, Æ. 4, 7.3; moghi moghe 2, 3 spk. SML Prol; Bur. 18; moghændi mog- hande nsm. UL Kk. 14.15, Kg. 10.1, I. 8.1; SML pj. 6.2; VML Kr. 18, I. 7; St.L Kg. 20.5, I. 10, SVd. 6.2; npn. StL I. 15 pr. (2 g), Eds. 20.2; moghanda o. d. g, d, asm. UL M. 42; SML I. 12.5, DL B. 74, 39.5; VML M. 26.10; MELL Egn. 18; npn. VML A. 8.1 (2 g.. Men det är mer än tvifvelaktigt, om detta o i något enda fall fortsätter urgerm. kort u. Att verbet i fråga kunnat hafva långt o, har Kock i Fsv. ljudl. s. 257 framhållit, under åberopande af ett moghe i Kristoffers landslag; det bekräftas af liknande skrifningar i andra urkunder med vokalbalans (t. ex. Cod. Bur. moghe s. 18) äfvensom af nsv. mogande, med slutet o. Och det kan sättas i frâga, om (starktoniga) kortvokaliska o-former af detta verb alls förekommit i fornsvenskan. Kock vill väl a. st. af ett moghi, som jämte moghe en gång förekommer i Kristoffers landslag, sluta till ett sådant förhållande. Men det får ej förbises, att skrifningarna moghe moghi, hvilka hvardera finnas i kapitel hämtade ur Mag- nus Erikssons landslag, i dennas textkodex motsvaras af maghe maghi. Man saknar således inga- lunda skäl för misstanken, att moghi ärft sitt i från ett kortstafvigt maghi i tidigare handskrifter — m. a. o. att det blott utgör en kompromiss mellan ett sådant och ett moghe i någon skrifvares egen dialekt. Af detta moghi behöfva vi alltså knappast låta afhålla oss från att gifva o-vokalisationen hos verbet den förklaring, som i sig själf är mest tillfredsställande: att den utgått från pres. ind. plur, där den uppkommit genom u-omljud af nasaleradt långt a (jf. Noreen, Aschw. gr. 8 73. 2). Den växling à : 0 ett dylikt omljud närmast framkallat har måhända i någon dialekt upprätthållits långt in i den litterära perioden. Åtminstone möta i Birg. uppenb. II s. 278 vid sidan af hvarandra inf. magha (2 g.): pres. ind. plur. mogho (2 g.). Afspeglar denna motsättning en i språket förefint- lig växling — och troligtvis gör den det — så vederlägges därigenom definitivt Kocks åsikt (a. st.), att 9 tillkommit genom förlängning af ö under inflytande af sidoformerna med g. Men äfven i mot- satt fall är en dylik förklaring rätt betänklig. Mot att o i mogha återginge på urgerm. u talar dess- utom, att detta hos ett annat hjälpverb med nästan samma böjning — skula — så godt som alltid, äfven i de urkunder där det förra verbet har rotvokalen o, uppträder som « (jf. s. 267). N:o 2. 320 O. F. HULTMAN. mugha: mughum 1 ppi. Bj.R 40.5; mughu o. d. 3 ppi. VGL I 5 g. ex. A. 42; VGL II 5 g.ex. A. 10; VGL II K. Praef; ÖGL 14 g. ex. Eps. 21; UL 18 g. ex. Kk. 1.55 HL I. 84; mugha 8 ppi. SD 4069: 566; mughi 3 ppk. Landsfr. ı. Af det nu anförda måste slutas, att a-omljudet af kort u, hvad beträffar orden med urnord. kort explosiva eller icke-labial spirant efter rotvokalen, i vissa fornsvenska dialekter intrüdt i samma utsträckning som i västnordiskan, men i de flesta varit inskränkt inom betydligt trängre gränser, i en del t. o. m. alls ej egt rum. I en stor del af de hithórande orden fóreter fornsvenskan inga sádana afvikelser frän fornvästnordiskan, som behöfva förutsätta en skiljaktighet i a-omljudslagens begräns- ning. Många, i hvilka den har u för urgerm. kort u, återfinnas väster om Kölen med samma vokalisation: så substantiven rup, hugher, rugher, hughi, smugha, (plur. nuklar, gupdomber; adjektiven gupliker, hughaper; adverbet guplika; pret. ind. plur. brutum, bupum, drupum, flu- ghum, lupum, mutum, skutum, putum; verben hugha, hughna, hughsa; pret. flutti, hughpi, lukti lukter, ruddi rudder, studdi; verbet mugha!. Andra, hvilka i fornsvenskan uppträda såväl med 4 som med o — substantiven brut brot, gup gop, gutar gotar, stup stop och adverbet ur or — visa ocksà i fornvästnordiskan hvartdera. Hos nägra dylika ord, där visserligen den sistnàmnda företer blott den ena vokalisationen, förliker sig emellertid äfven den andra, speeifikt östnordiska, utan svärighet med de västnordiska a-omljudslagarna. Det àr fallet med de mask. i-stamssubstantiven bugher bogher (fvn. bugr), luter loter (fvn. hlutr), on-stamssubstantivet luka loka (fvn. loka), det efter första svaga konj. gående verbet /ufa lota (fvn. hluta); för de båda förstnämndas o-former jàmfóre man fvn. bolr m. fl. (s. 193), för luka fvn. fluga m. fl. (s. 199), för lota fvn. blotna m. fl. (s. 209). Vidare är det fallet med substantivet hughsan hoghsan (fvn. hugsan), hvars o-form tydligen pävärkats af ett (först i y. fsv. urkunder belagdt) subst. hogher, som återfinnes, lika vokaliseradt, i fvn. hogr; äfvensom med adj. brutliker — jämte adv. brut- lika — brotliker (fvn. brotligr brotliga), dàr u-fornen kan hafva rónt inflytande af det äfven i fornvästnordiskan med u mötande subst. brut. Slutligen med det ursprungligen till preterito- presentierna hórande verbet dugha dogha (fvn. duga), hos hvilket o-vokalisation i vàstnordiskan vore lika litet anmärkningsvärd som hos andra verb af nàmnda grupp (s. 214). Det gifves ock ett ord, hvaraf i den äldre fornsvenska litteraturen anträffats endast en w- och i den fornvästnordiska endast en o-form, utan att dock den fórra vore ofórenlig med de västnordiska ljudlagarna. Tänkbart àr nämligen, att subst. nut i fornsvenskan och fvn. hnot förhälla sig till hvarandra liksom de fvn. u- och o-formerna af en annan enstafvig konsonantstam, stud stod (s. 201). Lika litet som de nu nàmnda fsv. orden kräfva en del andra, som i fornvästnordiskan sakna jämförlig motsvarighet, en annan a-omljudsregel än den för detta språk uppställda. Sådana ord äro substantivet grup — vare sig det är feminin ?-stam eller neutralt plurale tantum (jf. ss. 191, 194); de feminina on-stamssubstantiven rupa och tugha (jf. s. 199); substantiven rupsl (jf. fsv. rup fvn. rud) och hughnaper (jf. fsv. hughna fvn. hugna), samt adjektiven gutni- sker (jf. fsv. fvn. gutar) och -gupa (jf. fsv. gup fvn. gut). Hit kunna ock föras subst. -fughi 1 Betr. fsv. mogha jf. s. 319 noten. För så vidt dess o återgår på urgerm. u, ställer det sig jämte fsy. mugha vid sidan af subst. brut brot o. s. v. strax nedanför. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 321 -toghi 2 (i bilt.) och adj. -tugher -togher (i bilt.), -tugha (i bilt.). I västnordiskan har nämligen a-omljudet afficierat endast det i starktoniga (hufvudtoniga eller starkt bitoniga) stafvelser stående w-ljudet, såsom bl. a. adjektiven på -ugr gifva vid handen, hvilka förblifvit oberörda af detsamma (jf. ock Noreen, Aisl. gr. 3 $ 154. 2). Och att de ifrågavarande orden såsom efterled i komposita tidigt nedsjunkit till svagtonighet, framgär af att de behandlats som svagtoniga ändelser: de förete, säsom längre fram skall visas, o endast i urkunder, där dylika hafva o för urspr. u i samma ljudomgifning, hvaremot de urkunder, i hvilka de svagtoniga ändelsestaf- velserna städse àtergifva detta genom w — Vidhemsprästens anteckningar, Upplandslagen, Hälsingelagen och Lydekinus — aldrig uppvisa några andra former af subst. -ughi 2 och ad). -tugher -tugha än u-former. Slutligen fà mähända i detta sammanhang anföras jämväl subst. -tugher -tughi 1 (i hert.) (nämligen under förutsättning att fsv. -togher, toghi 1 (i hert.), fvn. -logi (i hert.) äfven till formen äro lånord: jf. ss. 300, 310; i annat fall hade alla dessa former bort nämnas efter fsv. dugha dogha fvn. duga). Ocksà om dem làter det nàmligen, med hänsyn sürskildt till det nysvenska uttalet af subst. hürtig, tànka sig, att de som efterled genom att antaga svag aksent undandragits a-omljudslagens invärkan. Men alla fornsvenska ord af ifrägavarande grupp foga sig icke lika vàl som de nu an- förda efter den västnordiska a-omljudsregeln. De bójningskategorier, inom hvilka” västnordiskan under vanliga förhållanden återger urgerm. kort u genom o (s. 215), ega inom gruppen ett stort antal representanter, och så godt som alla visa åtminstone alternativt w-vokalisation. Denna låter sig, såvida man utgår från att hvarje starktonigt, af urnord. intervokalisk kort explosiva 1. ieke-labial spirant efterföljdt kort u framför a-omljud värkande vokal i följande stafvelse blifvit o, på ett tillfredsställande sätt förklaras endast hos de ofvan omtalade substantiven -tugher (i hert.), brut (med adj. brutliker och adv. brutlika), gup (med subst. gupdomber, adj. gupliker och adv. guplika), rup (med subst. rupsl), gutar (med adj. gutnisker), hughi, -tughi 1 (i hert.), -tughi 2 (i bilt.), adjektivet -tugher (med adj. -tugha; i bilt.) och verben hugha, luta. Svårare ställer det sig med de öfriga: de neutrala a-stamssubstantiven blus, bup 1' bud” (med subst. bupskaper), -bup 2 (i andb.), drup, flut, lup, skut, smugh, sup, tugh, uk; de mask. an- stamssubstantiven bruti, bughi, -bupi (i sendib., olb.), drupi, drusi, fluti, lughi, musi, pusi; de svaga verben af första konj. bupa, lugha, -skuta (i skirsk.), skupa (med subst. skupan) samt af fjärde konj. lupa. Antager man, såsom hittills skett, att den afvikelse från västnordiskan, u-vokalisationen här innebär, grundar sig blott på utjämning i motsatt riktning af en öfver hela det nordiska språkområdet lika a-omljudsväxling, så lämnar detta rum för samma anmärk- ningar, som s. 233 ff. i ett analogt fall framställts mot en dylik åsikt. Den slutsatsen synes därför icke kunna afvisas, att u-ljudet hos orden i fråga varit ljudlagsenligt äfven i böjnings- former, där det efterföljts af a-omljud värkande vokal. Af vår exempelsamling framgår emellertid, att inom samma böjningskategorier äfven o-vokalisation förekommit i äldre fornsvenskan, liksom i fornvästnordiskan. Utom hos substan- tiven -togher (i hert.), brot (med adj. brotliker), gop, gotar, -toghi 1 (i hert.), -toghi 2 (i bilt.), adjektivet -togher (med adj. -togha; i bilt.) samt verbet lota, om hvilka ofvan varit fråga, visar sig sådan hos de neutr. a-stamssubstantiven bop 1 (med subst. bopskaper), flot, lok, skot, trop, ok; de mask. an-stamssubstantiven boghi, -bopi (i sendib.), dropi, floti, mosi; samt de svaga verben af första konj. bopa, -skota (i skirsk.), skopa (med subst. skopan). N:o 2. 41 329 O. F. HULTMAN. Den växlande vokalisationen hos de ord, där endast rotvokalen o àr förenlig med de västnordiska a-omljudslagarna, beror utan tvifvel delvis pà en dialektmotsáttning: af de skilda orden finnas för det mesta såväl u- som o-former. Delvis är den dock tydligtvis inom- dialektisk. Vi skola strax finna, att de fsv. o-formerna till nägon del uppstàtt, i dialekter med 4 i hithörande ord, genom ett blott i icke-hufvudtoniga stafvelser värksamt a-omljud, genom vokalbalansöfvergängen u > o eller genom assimilation med o i en fóljande kompositionsled. Men àfven om dessa o-former làmnas à sido, hafva orden i frága ingalunda i alla dialekter likformigt uppträdt med u eller o. Såsom längre fram i detalj påvisas, innehålla väl de flesta urkunder endast w- eller endast o-skrifningar af desamma, eller «- och o-skrifningar, hvilka kunna tänkas härröra frän en skrifvare, som i sin dialekt haft w, och en annan, som haft o i alla. orden. Men det gifves ocksà en mängd urkunder, med hvilka det icke àr hàndelsen: äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagen, yngre Västgötalagens kyrkobalk, Vidhemsprästens anteckningar, Upplandslagen, Södermannalagen, Dalalagen, Västmannalagen, Hälsingelagen, Magnus Erikssons landslag och Lydekinus. Och i alla utom den sistnämnda möter u företrä- desvis hos de neutr. a-stamssubstantiven, o hos de mask. an-stamssubstantiven samt de svaga verben af konj. I och IV — antingen sä att, medan «-skrifningarna äro enrádande hos de fürra, hos de senare hvartdera slaget förekommer; eller så, att de förra representeras af både u- och o-skrifningar, de senare endast af o-skrifningar; eller ock sä, att pà bäda hâllen o-skrifningar uppträda jämte u-skrifningar men på det senare i proportionsvis ojämförligt större antal. För Lydekinus, där behandlingen af de skilda orden är fullt konsekvent, kommer man ännu till rätta med antagandet, att en dialekt med o i dem alla i fråga om några påvärkats af en annan med wu eller tvärtom. Men hvad de öfriga uppräknade urkunderna angår, så tillstädjer den öfverensstämmande motsättning mellan olika böjningskategorier, som förefinnes i alla, ingen annan förklaring, än att en del fornsvenska dialekter på grund af egen utveckling företett w i de neutr. a-stamssubstantiven, o i de mask. an-stamssubstantiven och de svaga verben af första och fjärde konjugationerna. Och grunden till detta förhållande är utan tvifvel liksom i andra liknande fall (ss. 270, 298) den, att här urgerm. kort u endast framför synkoperad a-omljud värkande vokal reflekterats af u, men framför kvarstående af o: i de förras böj- ningssystem öfvervägde formerna med synkoperad, i de senares de med kvarstående. Det är emellertid icke blott inom de böjningskategorier vi nu sysselsatt oss med som u-formerna genom antagandet, att kort u i fornsvenskan kunnat kvarstå äfven framför a-omljud värkande vokal, vinna den mest tillfredsställande förklaring. Det gäller också om adjektiven rutin, slukin och upin samt om de starka participen brutin, bupin, flutin, frusin, lughin, lukin, lupin, lutin, skutin, strukin, supin. Dessa u-former förekomma, som vi sett, i fornsvenskan jämte de med västnordiskan öfverensstämmande o-formerna rotin, opin och brotin, bopin, lokin, lopin. Kock har i P.-B.-S. Beitr. XXIII s. 503 ff. härledt u-vokalisationen hos participen ur en analogibildning till pret. ind. plur. efter mönstret brunnu : brunnin, funnu : funnin etc. och hos adjektiven ur en annan analogibildning, framkallad af en vacklan mellan de ljudlagsenliga participformerna med o.och nybildningarna med u. Den senare delen af denna tórklaring kan dock ej betraktas som annat än en nödfallsutväg, hvars metodologiska berättigande t. o. m. kan sättas i fräga. Pä säkrare grund hvilar visserligen antagandet, att w-vokalisationen hos de nämnda participen förutsätter en analogibildning efter de starka verb, som bäde i pret. ind. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 323 plur. och pret. part. hade sädan. Man har svärt att utan detsamma förklara, hvarför somliga fsv. dialekter, som i participen visade rotvokalen «, i de ofvan omtalade adjektiven af samma bildning hade o. Att så varit fallet, kan nämligen slutas däraf, att äldre Västgötalagen innehåller à ena sidan bupin, brutin 4 g., lughin, skutin, strukin 2 g. (och upin), à andra sidan rotin 3 g. opin 3 g.; yngre Västgötalagen bupin 6 g., brutin 29 g., lukin 2 g., skutin, strukin (och upin 2 g.): rotin 3 g., opin 2 g.; yngre Västgötalagens kyrkobalk brutin 4 g.: opin 2 g.; Upplandslagen bupin 10 g., brutin 16 g., lutin:rotin, opin 4 g.; Dalalagen bupin 4 g., brutin 6 g.: opin; Hälsingelagen bupin 5 g., brutin 13 g.: opin; Stadslagen bupin 19 g., brutin 32 g., skutin 2 g.:opin 3 g?; H. Birgittas egenh. utkast bupin : rotin. Kock anger ingen speciell orsak, hvarför fornsvenskan visat en sädan benägenhet för analogi- bildningen, att w-formerna varit enrádande i de allra flesta dialekter — o-former fórekomma blott i ett par af de hàr undersókta urkunderna — medan i fornvästnordiskan endast helt obetydliga ansatser till en sädan ombildning varsnas; och ätminstone frän den nu gängse metodens ständpunkt kan nägon invändning icke grundas hàrpà. Men det säger sig själft, att om fórklaringen kan kompletteras dàrhàn, att nàmnda frâga icke làmnas obesvarad, denna modifikation mäste anses som en förbättring. Utgàr man nu fràn att i fornsvenskan « kunnat ljudlagsenligt företräda urgerm. kort u framför a-omljud värkande vokal, ernäs für w-vokalisationen hos adjektiven och participen i frága en förklaring, som uppfyller äfven de strängaste anspräk. Att denna vokalisation mäste tillkomma säväl de förra som de senare i dialekter, där o alls ej fóretrádde urgerm. kort w inom ordgruppen i fräga, är utan vidare klart. Och hvad sädana dialekter beträffar, i hvilka det var inskränkt till ställningen framfór kvarstäende a-omljud värkande vokal, sà kan hàr de synkoperande bójningsformernas w-vokalisation, om den ock icke ensam förmådde motstå tendensen till generalisering af de ófrigas o-vokalisation, likvàl hos participen hafva jämte ana- logien med brunnu brunnin, funnu funnin etc. åstadkommit att tvärtom o utträngdes af u. Man väntar, att det sammanhang, som sälunda torde förefinnas mellan de neutr. a-stamssubstan- tivens, de mask. an-stamssubstantivens och de till konj. I och IV hórande svaga verbens u- vokalisation och de ifrägavarande adjektivens och partieipens, skall komma till synes i de skilda urkundernas behandling af dessa ord. I själfva värket uppträda adj. rutin, slukin och upin blott i urkunder, hvilka äfven annars — om de alls gifva någon antydan om behandlingen af w framför kort explosiva 1. icke-labial spirant + kvarstående ändelsevokal — låta förmoda, att någon deras dialekt bevarat det oomljudt i denna ställning 3, medan de urkunder, där sam- ma behandlingssätt är enrådande — Östgötalagen och Smålandslagen — aldrig visa något rotin, slokin 1. opin. Och à andra sidan är den enda urkund, som innehåller exempel på hithörande starka particip med rotvokalen o och därjämte på hithörande neutr. a-stamssubstantiv — Västmannalagen — på samma gång den enda med exempel på o hos de sistnämnda, i hvilken ett jämsides därmed hos participen förefintligt o icke kunnat af en tillfällighet undgå att afsätta spår. Den här framställda uppfattningen får, synes det, genom dessa öfverensstäm- melser en vacker bekräftelse. 1 Här och i det följande tages ingen hänsyn till adj. opinbar och dess afledningar: jf. s. 313 f, 2 Endast i uttrycket opin bref (opit b.), hvarom se s. 329, 3 Betr. äldre Västgötalagen se s. 336 här nedan, 324 O0. F. HurTMAN. Desamma mäste väl ock anses ädagalägga, att w-vokalisationen hos adjektiven och participen icke i nägon större utsträckning beror pä den ss. 262, 271, 290, 299 antagna öfvergängen af o till u i kort stafvelse framför à — om ock möjligheten af en sådan upprin- nelse för den i vissa dialekter icke kan bestridas. Såsom den föregående utredningens resultat torde vi alltså få anteckna, att i de flesta fornsvenska dialekter urgerm. kort u i ställning framför intervokalisk kort explosiva l. icke-labial spirant har till ljudlagsenlig motsvarighet u, äfven om följande stafvelse innehållit a-omljud värkande vokal, dock så att det endast i en del är fallet utan inskränkning, i en annan del däremot blott där den omljud värkande vokalen synkoperats. Enklast och därför väl riktigast är det att jämväl i detta fall (jf. s. 235) uppfatta fornsvenskans u såsom kvarstående från urgermansk tid och icke såsom sekundärt utveckladt ur o. Att u-vokalisationen i vissa dialekter tillkommit blott former med synkoperad ändelsevokal, förklaras då utan vidare genom antagandet att här a-omljudet framför intervokalisk kort explosiva 1. icke-labial spirant inträdt senare än a-synkopen. I denna utredning har ingen hänsyn tagits till ett antal exempel med o, hvilka synas ådagalägga, att likväl i ett speciellt fall a-omljud förekommit äfven innanför de gränser, där annars u kvarstått oförändradt. Ordet brut visar i yngre Västgötalagens kyrkobalk såsom osammansatt regelbundet u-vokalisation, men såsom senare led i en sammansättning (frépbrot, skriptabrot, tialdrubrot) lika regelbundet o-vokalisation; då exemplen på det förra äro 3, på det senare 6, kan denna motsättning ej gärna bero på en tillfällighet. I Norbärgsprivilegierna och i Sv. Dipl. 4554 har likaså subst. luter såsom själfständigt w (resp. 3 o. 3 g.), i samman- sättningen ægholoter däremot o (resp. 1 o. 8 g.) Och såväl Upplandslagen som Hälsingelagen órete o i sammansättningen matskot — Upplandslagen dessutom i sammansättningen szalfskot — — ehuru de för öfrigt alltid eller så godt som alltid hafva u i de till ordgruppen i fråga hörande neutr. a-stamssubstantiven, den senare bl. a. i det osammansatta skut. Sammanställas dessa fakta, synes det antagandet ej omotiveradt, att åtminstone vissa fornsvenska dia- lekter, hvilka i hufvudtonig stafvelse oförändradt bevarat urnord. kort u, ifall det efterföljts af kort explosiva l. icke-labial spirant + a-omljud värkande ändelsevo- kal, synkope underkastad såvälsom kvarstående eller endast synkopeunderkas- tad, i icke-hufvudtonig stafvelse ljudlagsenligt återgifvit detsamma genom o. Med åberopande af andra fall, där regressivt omljud varit inskränkt till icke-hufvudtoniga stafvel- ser, förklarades s. 298 på liknande sätt växlingen u : o hos substantiven kluf-, luf, ruf, skuf och prefixet of. Det är väl mindre sannolikt, att de oäkta sammansättningarna skriptabrot, tial- drubrot och ægholoter redan vid tiden för a-omljudet haft försvagad aksent på efterleden; men de kunna, sedan de erhållit dylik, hafva antagit o under invärkan af äkta sammansättningar på -brot, -loter. Frågar man nu, om det till icke-hufvudtoniga stafvelser begränsade a-omljudet inom ordgruppen i fråga inträdt i hvarje sådan stafvelse, är helt säkert ett nekande svar det rik- tiga. Den mot behandlingen i västnordiskan stridande u-vokalisation, som i vår exempelsam- ling möter hos hithörande ord också där de bilda efterleden i ett kompositum, beror utan tvifvel — så vidt ej äfven icke-hufvudtoniga stafvelser i resp. dialekt ljudlagsenligt saknat a-omljud — i de flesta fall antingen på att denna efterled haft hufvudton eller på att sam- Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 325 mansättningen uppkommit efter a-omljudsperioden eller pävärkats af det enkla ordet. Men säkert icke i alla. På adj. biltugher låter sig ingendera förklaringen med någon större sanno- likhet tillämpas. Huruvida ett själfständigt tuzz funnits efter a-omljudsperioden, är tvifvel- aktigt, och att efterleden i biltugher tidigt t. o. m. haft infortis, kommer man på de s. 320 f. anförda grunderna icke ifrån. Den exklusivitet, hvarmed w-formen biltugher uppträder i alla urkunder, där ordet ej visar o på grund af en allmän öfvergång af svagtonigt u till o (se här nedan), synes förbjuda antagandet, att den öfverallt tillhör någon dialekt, för hvilken ljudlagen i fråga varit främmande. För en inskränkning af a-omljudet till en del af de icke- hufvudtoniga stafvelserna tala ännu afgjordare adjektiven på -ugher (t. ex. awugher, waldugher), hvilkas suffix ingenstädes uppvisar vokalen o, såvida den ej enligt andra ljudlagar tillkommer detsamma. Man kunde tänka sig inskränkningen så, att u bibehållits framför vissa konsonanter (såsom 3). Sannolikare är dock, att alla infortisstafvelser (obetonade samt svagt och halfstarkt bitoniga) stått oberörda af ljudlagen, som alltså gällt endast stafvelser med semifortis (stark biton). Häremot kan visserligen invändas, att enligt hvad s. 298 antagits t. o. m. obetonade stafvelser varit delaktiga af-den analoga öfvergången hos ord med labial spirant efter rotvokalen. Men äfven annars är benägenheten för a-omljud större framför v-ljud än framför explosivor och andra spiranter: i den förra ställningen har sålunda, så vidt man kan se, w ingenstädes undgått att blifva o, om kvarstående a-omljud värkande vokal följt efter detsamma (anf. st.). I flere fall har den af a-omljudslagarna bestämda fördelningen af u och o förskjutits genom ingripande af andra ljudlagar. Senare kompositionsleden i adj. biltugher biltugha och subst. biltughi har, såsom s. 320 f. framhållits, nedsjunkit till svagtonighet, till följd hvaraf dess rotvokal, som sannolikt härigenom ställts utom räckhåll för a-omljudet, varit underkastad all- deles samma öfvergängar till o som den urspr. ändelsevokalen u. Den uppträder sålunda städse som o i Västmannalagen (20 g.), där äfven den sistnämnda nästan alltid representeras af denna vokal (utom i Præfatio och Index); likaså i Magnus Erikssons landslag (81 g.) och Koppar- bärgsprivilegierna (3 g.) — som fränsedt ändelsen -um konsekvent visa o för u enligt vokal- balansregeln — och i Cod. AM 51 4: af Smälandslagen (1 g.), som med samma inskränkning alternativt gór det;! dessutom undantagsvis (1 g.) — i regeln (14 g.) äterfinnes den som u — i yngre Västgötalagen, hvilken företer vokalharmonisk differentiering af ändelsevokalen u (det ersättes af o efter e, o, o och a) men därjämte spår af vokalbalans, t. ex. giezlo gs. R. 29, lænsto (9: lengsto) dsn. A. 18, fingo 3 ppti. G. 15, sino dsn. R. 16, pzuftom dp. b. 10. Med ett ord, i alla urkunder, där man finner o såsom rotvokal i senare leden af adj. biltugher bil- tugha eller subst. biltughi, spåras mer eller mindre tydligt en ljudlag, enligt hvilken svagtoniga ändelsestafvelser förbytt till o ett urspr. kort u i samma ljudomgifning. — Jämväl subst. her- togher hertoghi i Sódermannalagens tillägg och Cod. Bureanus, hvilka urkunders spràk äfven berörts af vokalbalanslagen, kunde hafva fått sitt o genom densamma (om en annan möjlighet se ss. 300, 310); med hänsyn till det konstanta hertugher hertughi i öfriga à. fsv. urkunder, där ordet förekommer, äfvensom till det nysvenska uttalet är det möjligt att också här efter- leden tidigt blifvit svagtonig. — En öfvergång af u till o utanför a-omljudets område torde ännu 1 Ji. s. 165 not 1. N:o 2: 326 O. F. HuLTMAN. i ett annat ord hafva framkallats af vokalbalanslagen — i gopsiwiar (,gozziuia“), som en gång möter i Dalalagen. Att o-formen gop, som frànsedt detta enda exempel är främmande för den fsv. litteraturen, stär som fórled i en ofta brukad (och säledes lätt isolerad) sammansättning, gör det sannolikare, att den utvecklats ur gwp pà grund af aksentlöshet (jf Noreen, Aschw. gr. $ 148 anm. 10) än att den utgör ett fornsvenskt motstycke till fvn. god; spår af en ófvergàng w > oi svagtoniga ändelsestafvelser skónjas enl. Brate, À. Västmannal. ljudl. s. 45 f, i Dalalagen. Ännu en annan ljudlag har värkat öfvergäng af « till o där a-omljudslagarna lätit det kvarstå: den s. 237 påvisade assimilationen af kort u i förra leden af komposita med o i deras senare led. I Magnus Erikssons landslag, där de hithórande neutrala a-stamssubstantiven företrädas af 77 skrifningar med u (bland dem flut) och 2 med o, ätergifva de senare hvardera former af subst. flotholmber; och àfven i Upplandslagen, dàr w-skrifningarna àro 124 och o-skrif- ningarna 5 (bland dem 9 sammansättningar pä -skot, om hvilka se ofvan), móter flotholmber 2 gànger. Om vi nu vilja fastställa, i hvilken utsträckning de olika urkundernas dialekter låtit a-omljud inträda inom den ifrågavarande ordgruppen, så säger oss det öfvervägande flertalet af våra exempel ingenting därom. Det gäller om w-skrifningarna af alla ord, hos hvilka w äfven i dialekter med en «-omljudslag lik den västnordiska låter sig förklaras (jf. ss. 320 f., 322 f); af adjektiv med suffixet -ana-, hvilkas osynkoperade former kunna tänkas varit delaktiga af en öfvergäng o > u i kort stafvelse framför ? och analogiskt pävärkat de öfriga (f. s. 324); slutligen af subst. gutar, som (liksom i fornvästnordiskan) kan vara forngutniskt lànord. Och u-skrifningarna af de neutr. a-stamssubstantiven sága oss endast, att resp. dialekt sak- nat omljud ätminstone framför synkoperad a-omljud värkande vokal. Af o-skrifningarna kan vàl i allmànhet slutas till a-omljud inom resp. dialekt. Men ocksä de ega till nägon del ieke vitsord i detta afseende. Det är fallet med exemplen pà subst. fripbrot, skriptabrot, tialdrubrot, ægholoter, matskot, sialfskot, hvilka ega vitsord endast för det till icke-hufvudtoniga stafvelser inskrànkta a-omljudet (s. 324); med de exempel, hvilkas o mäste bero pà en annan ljudlag än a-omljudet — subst. flotholmber (jf. ofvan), biltoghi och adj. biltogher biltogha (s. 325) samt adv. o. prep. or (ss. 320, 208); äfvensom med de möjligen utländska (ss. 300, 310, 313 f.) hertogher hertoghi och opinbar med dess afledningar. Härtill kommer, att o-skrifningarna af mask. an-stamssubstantiv och svaga verb hörande till konj. I eller IV äfvensom af substantiv böjda. såsom 2-stammar eller enstafviga konsonantstammar, af adjektiv med suffixet -ana- och af starka particip ej bevisa mer àn att resp. dialekt lätit omljud inträda àtminstone framfór kvarstàende a-omljud värkande vokal. Lämna vi à sido alla de w- och o-skrifningar, af hvilka ingen upplysning stär att vinna, och sóka att pà grund af vàrt ófriga material utreda de skilda urkundernas förhällande, Komma vi till fóljande resultat. Det behandlingssätt, pà grund af hvilket u fortsätter urgerm. kort u framför a-omljud värkande vokal, vare sig att denna kvarstàr eller synkoperats, har till främsta representant textkodex af Óstgótalagen. Här àr w-vokalisation genomgáende icke allenast hos de neutr. a-stamssubstantiven — bup 1 ‘bud’ (60 g.), -bup 2 (i andb., 2 g.), drup, flut, skut, smugh, sup — utan ock hos de mask. an-stamssubstantiven — bupi (2 g.), drusi — samt de svaga verben Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 327 af första konj. — -skuta (6 g.), skupa (4 g.) — och af fjärde konj. — lupa. Samma behand- lingssätt företräder ocksà textkodex af Smälandslagen, med subst. bup 1 (6 g.), subst. brut och verbet skupa (2 g.). Genomgäende « för urgerm. kort w inom ordgruppen i fräga kan hafva karakteriserat jämväl dialekterna i det kortare fragmentet af Östgötalagen — med subst. bupi (2 8.) — i Magnus Erikssons bref om riksdag i Kalmar — med subst. bupi — äfvensom i Magnus Laduläs’ stadga om allmän landsfred — med subst. bup 1 (2 g.; dàrtill det afledda subst. bupskaper) samt det efter första svaga konj. gäende verbet bupa. Nägot bevis att sä varit fallet afger nämligen knappast subst. bupi eller vb. bupa, dà de allt för lätt äfven i en dialekt med endast framför synkoperad vokal uteblifvet a-omljud kunnat fà w genom associa- tion med bup 1. Dialekter med genomgäende w afspegla möjligen äfven det längre frag- mentet af Östgötalagen, Magnus Erikssons fullmakt för konungsnämnd, k. Albrekts fullmakt för Bo Jonsson samt diplomen Sv. Dipl. 5810, Sv. skriftprof 11 och Dipl. Norv. XI. 54 — hvilka urkunder innehálla subst. bup 1, den förstnämnda 2 g., de ófriga hvar sin gång. I annat fall representera de dialekter med ljudlagsenligt u blott framför synkoperad a-omljud värkande vokal, men o framför kvarstående. Bland de urkunder, där man möter mera otvetydiga spår af sistnämnda behandlings- sätt, synas blott några smärre uteslutande företräda detsamma. I yngre Västgötalagens kyrkobalk stå vid sidan af hvarandra subst. bup 1 (15 g.), skut, vb. bupa (12 g.) och subst. loter (10 g.); i Magnus Erikssons bref om frånträdande af kronan subst. bup 1 och subst. loter; i fördraget mellan k. Magnus’ och Albrekts anhängare subst. bup 1 (3 g.), och adj. opin; i Sv. Dipl. 4069 subst. blus, bup 1 och subst. gotar (det sistnämnda dock endast som förled i ortnamnet gotland); samt i diplomet Handl. t. upplysn. af Finl. häfd. III. 5 subst. bup 1 och adj. opin. I de öfriga urkunderna med spår af detta behandlingssätt spåras städse jämväl något af de andra. Naturligtvis föreligga här inflytelser från olika dialekter. Det behandlingssätt vi känna från Östgötalagen skönjes sålunda jämte det ifrågavarande i en mängd urkunder. Bjärköarätten innehåller, utom det neutrala a-stamssubstantivet tugh (5 g.), hvars u-vokalisa- tion är förenlig med hvartdera, dels subst. drupi och vb. skupa, dels subst. boghi och subst. skopan, som förutsätter vb. skopa. — Södermannalagen: utom subst. bup I (68 g.; därtill subst. bupskaper 4 g.), flut (2 g.) och uk dels vb. bupa (3 g.), skupa (2 g.), -skuta (4 g.), dels subst. boghi (2 g.); gotar, äfvensom subst. loter (23 g.; därjämte luter 13 g.) och subst. stop. — Stadfästelsen och tilläggen till Södermannalagen: utom subst. bup 1 (4 g.) dels subst. bughi och vb. skupa, dels vb. skopa, äfvensom subst. loter. — Dalalagen: utom subst. bup 1 (10 g.; därtill subst. bupskaper), skut (8 g.) dels vb. skupa (2 g.), dels subst. mosi och adj. opin. — Hälsingelagen: utom subst. bup 1 (20 g.), skut (3 g.) dels subst. bughi (5 g.) och vb. skupa (5 g.), dels subst. dropi och vb. skopa (2 g.), äfvensom subst. loter (5 g., jämte luter 17 g.) och adj. opin. — Magnus Erikssons landslag: utom subst. bup 1 (36 g.), flut, uk dels vb. skupa (13 g.), dels subst. floti, vb. skopa (4 g.), -skota samt subst. loter (2 g., jämte luter 46 g.). — Kopparbärgsprivilegierna: utom subst. bup 1, lup dels subst. bughi, dels subst. hoghsan, som förutsätter subst. hogher. — Cod. Bureanus:utom subst. blus (2 g.), bup 1 (29 g.; därtill bupskaper 6 g.), -bup 2 (3 g.), skut dels subst. bughi (4 g.), -bupi (2 g.), drupi, N:o 2. 328 O. F. HULTMAN. lughi (8 g.), pusi (2 g.) och vb. bupa (2 gJ, lugha (3 g.), dels subst. loter (1 g., jämte luter 46 g.) och vb. tropa (5 g.. Likväl härröra o-skrifningarna af íropa i Cod. Bureanus knappast från nàgon dialekt med ljudlagsenligt o inom den hàr behandlade ordgruppen. Att detta ord, oak- tadt det förekommer ej mindre än 5 gånger, representeras blott af o-skrifningar, öfriga hit- hörande ord däremot nästan exklusivt af skrifningar med «, låter fastmer sluta till en inom- dialektisk växling bughi, -bupi o. s. v.: tropa. Vokalen o hos verbet tropa i en dialekt, hvars ljudlagar fordrat genomgående u inom gruppen i fråga, är väl att härleda ur en analogi- bildning liknande den, som gifvit verbet koma i fornvästnordiskan dess o (s. 209); i den ifrå- gavarande fornsvenska dialekten kan detta sistnämnda verb haft ljudlagsenlig o-vokalisation (s. 293) och alltså i sin mån tjänat som mönster för analogibildningen. Beträffande en del af de ofvan nämnda urkunderna låter det likväl tänka sig, att o-dialekten haft ljudlagsenligt a-omljud ej blott framför kvarstående utan ock framför synko- perad vokal, ehuru tillfälligtvis ingen af de skrifningar med o den insatt i texten fallit på a-stamssubstantiven; snarast är det händelsen med Magnus Erikssons bref om frånträdande af kronan, fördraget mellan k. Magnus” och Albrekts anhängare, Sv. Dipl. 4069, diplomet Handl. t. upplysn. af Finl. häfd. III. 5, Bjärköarätten, stadfästelsen och tilläggen till Södermannalagen, Kopparbärgsprivilegierna och Cod. Bureanus. I fråga om yngre Västgötalagens kyrkobalk, Södermannalagen, Dalalagen, Hälsingelagen och Magnus Erikssons landslag måste en sådan möjlighet anses utesluten. Många urkunder förete spår af a-omljud, angående hvilka det ej kan afgöras, om de här- röra från en dialekt med u framför synkoperad och o framför kvarstående a-omljud värkande vokal eller från en med o i hvardera ställningen. Dessa spår uppträda jämte spår af det i Östgötalagen iakttagna behandlingssättet uti Hel. Birgittas egenh. utkast, med dels subst. drupi och vb. skupa (2 g.), dels subst. bopi äfvensom adj. rotin, och uti diplomet Västmanl. fornminnesfören. årsskr. III s. 88, med dels subst. musi, dels pret. part. bopin. Dessutom möta desamma i Norbärgsprivilegierna, med vb. skopa; i diplomen Hist. handlingar II s. 1f, Handl. t. upplysn. af Finl. häfd. III. 4 och Handl. rör. Skandinaviens hist. III s. 6 f. — alla tre med adj opin; i Dipl. Norv. VI. 278, med pret. part. brotin; samt i diplomen Beskr. ófver Ydre h:d I. 32, med subst. loter, och Vàstmanl. fornminnesfóren. ársskr. III s. 87, med subst. mos2. Blott i en enda obetydlig urkund framträder uteslutande det behandlingssátt, som gifvit o framför såväl synkoperad som kvarstående vokal: i Dipl. Norv. Ill. 342 är det enda hithörande exemplet subst. bop. Men i flere späras det mer eller mindre tydligt jàmte de andra behandlingssátten. Ett par af dem röja invärkan, utom af en dialekt, där detsamma tillämpats, af en annan, hvars ljudlagar kräft w framfór synkoperad, o framfór kvarstäende vokal. Âldre Väst- götalagen innehäller à ena sidan subst. dup 1 (8 g.), drup, skut (2 g.), à andra sidan lok, trop äfvensom brot (1 g., jämte brut 2 g.); vidare vb. bopa, äfvensom subst. loter (24 g.) och adj. opin (3 g., jämte upin 1 g.), rotin (8 g.). Dessutom förekomma där 5 ex. på vb. -skuta, af hvilka dock icke får slutas, att någon af urkundens dialekter haft u äfven framför kvarstående vokal. Med hänsyn till att så många exempel på ordet uppvisa endast denna vokal måste man antaga, att någon af dialekterna med o i nämnda ställning undantagsvis haft u i detsamma; ett sådant Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I 329 antagande har så mycket mera skäl för sig, som en pävärkan af verbet från substantivet skuf, hvaraf det är afledt, i sig själf är ytterst sannolik. Den andra urkunden i fräga, Vidhems- prästens anteckningar, företer dels subst. bup 1 (3 g.), dels subst. skof; för öfrigt subst. mosi (15 g.) äfvensom subst. /ofer (9 g.). Det därstädes äfven mötande vb. bupa låter uppfatta sig sásom influeradt af subst. bup 1. Att de dialekter, som i äldre Västgötalagen och Vidhems- prästens anteckningar insatt u-skrifningarna af neutr. a-stamssubstantiv, alla bevarat u oomljüdt framför såväl synkoperad som kvarstående vokal, är icke gärna möjligt, dà i så fall utan tvifvel åtminstone något af de talrika exemplen på subst. loter och subst. mos? skulle vittnà därom. I Stadslagen har däremot en dialekt med u framför såväl synkoperad som kvar- stående vokal jämte en med o i båda dessa ställningar afsatt spår. Här möter à ena sidan dels subst. bup 1 (28 e.), drup (2 g.), flut, skut (33 g), tugh (10 g.), dels subst. skot, ok; à andra sidan dels subst. fluti (2 g.) och vb. skupa (6 g.; därtill subst. skupan), dels vb. skopa (2g), äfvensom subst. loter (1 g., jämte luter 8 g.), bogher (i arbogha), subst. gotar (i subst. gotland, 2 g., jämte subst. gutland och adj. gutnisker) och adj. opin (3 g.). Något påfallande är, att de tre exemplen pà sistnämnda ord alla fórete o; med hänsyn till det allmänna frékvens- förhållandet mellan «- och o-skrifningarna väntar man här uteslutande eller öfvervägande u. Det är emellertid tänkbart, att ordets form i fornsvenskan delvis rönt: inflytande af mlt. opin; speciellt i ifrågavarande fall saknas icke anledning till denna förmodan, då på alla tre ställena användes uttrycket opin bref (opit b.) — en afläggare af mlt. opin bréf. Såsom ortnamn ega måhända också arbogha och gotland ej vitsord för Stadslagens dialekter. Till Stadslagen ansluter sig Cod. AM 51 4:o af Smålandslagen, där vi finna subst. bup 1 (4 g.), subst. bruti och vb. skupa (2 g.), vid sidan af subst. bop 1 (2 g.). Också Lydekinus hör till denna grupp: den uppvisar dels subst. bup 1 (13 g.) och vb. bupa (8 g.), skupa (2 g.), dels subst. skot (2 g.) äfvensom subst. brot (4 g., jämte brut) och subst. loter (27 g.). Någon vacklan eger här icke rum, hvad de enskilda orden beträffar (brot och brut — det förra alltid nom. ack. sing., det senare ack. plur. — äro hvardera ljudlagsenliga i o-dialekten: jf. s. 191). Med hänsyn härtill och till att för flere af orden finnas talrika belägg är det icke sannolikt, att u- och o-skrifningarna blifvit insatta af olika skrifvare. Och då det måste anses uteslutet, att alla dessa u-former af a-stamssubstantiv och verb af första svaga konj. uppkommit på analogisk väg inom en o-dialekt, synes man beträffande Lydekinus vara hänvisad till antagandet, att en dialektblandning egt rum, icke först i handskriften, utan i en skrifvares språk. Det gifves slutligen ett par urkunder, bland hvilkas dialekter, efter hvad det vill synas, funnits representanter för alla tre behandlingssätten. Desamma uppvisa både u- och o-skrif- ningar af såväl a-stamssubstantiv som an-stamssubstantiv och verb af första svaga konj. Och o-skrifningarna af de senare äro i förhållande till u-skrifningarna så mycket talrikare än o- skrifningarna af de förra, att de ej alla kunna vara insatta af samma skrifvare som dessa, utan delvis måste härröra från en, i hvars dialekt de förra haft u till rotvokal, endast de senare o. Så möter i Västmannalagen à ena sidan, jämte subst. bup 1 (24 g.), flut (3 g.), skut (2 g.), med o subst. bop 1 (17 g.; därtill subst. bopskaper); dessutom (jämte subst. brut 12 g.) subst. brot (20 g.; därtill. adj. brotliker 2 g.). À andra sidan förekommer där, jämte en enda u-skrif- ning, vb. skupa, o-skrifningarna subst. floti och vb. bopa, -skota, skopa (4 g.); dessutom subst. loter (44 g., jämte luter 5 g.). På invärkan af en dialekt med o framför såväl synkoperad som N:o 2. 42 330 Ô. F. HULTMAN. kvarstående vokal tyder ytterligare — jf. s. 323 — pret. part. brotin (8 g.), bopin (7 g.), lokin, lopin (därjämte brutin 2 g., bupin 5 g., lutin). — Till urkunderna i fräga hör vidare yngre Västgötalagen. Den innehåller à ena sidan subst. bup 1 (16 g.), drup (2 g.), jämte subst. bop 1, lok, trop (2 g). À andra sidan vb. bupa (2 g.), -skuta (2 g), skupa jämte vb. lota (2 g), -skota (8 g.), skopa (2 g.); dessutom subst. loter (67 g., jämte Zuter 4 g.) och adj. rotin (3 g.), opin (2 g., jämte upin 2 g.). Slutligen hör hit Upplandslagen. I den ställer sig vid sidan af subst. bup 1 (62 g.; därtill subst. bupskaper), skut (2 g.) endast subst. flot, medan vid sidan af vb. bupa (3 g.), skupa (4 g.) stå subst. floti, vb. -skota, skopa (4 g.); i densamma förekomma dessutom subst. loter (69 g., jämte luter 1 g.), subst. loka och adj. rotin, opin (4 g.). Ehuru de sistnämnda fyra orden nästan uteslutande representeras af o-skrifningar — hvilket förutsätter ett minimalt inflytande af den dialekt, som haft w äfven framfór kvarstäende vokal — svara mot de 6 exemplen på floti, -skota och skopa ej mindre än 7 skrifningar med w. Emellertid måste uppenbarligen u-formen bupa, som förekommer 3 gånger och ej har något motstycke med o, tillerkànnas ej blott den nämnda w-dialekten, utan ock den starkt framträdande dialekt, som visat u framför synkoperad, o framför kvarstående vokal, och där de lätt kunna hafva erhållit u-vokalisation i anslutning till subst. bup 1. Och hvad de 4 exemplen på skupa angår, så finnas 3 af dem på de 4 första bladen af handskriften, medan beläggen för loter, loka, rotin och opin alla tillhöra de följande 119 bladen. De skilda delarna af Upplandslagen uppvisa följaktligen ingen sådan olikformighet i u- och o-skrifningarnas relativa frekvens, som uteslöte att hvarje dialekt, som haft o i de fyra sistnämnda orden, äfven haft det i skopa. Den undersökning vi nu slutfört har alltså gifvit följande hufvudresultat: 1) På svensk botten liksom på västnordisk (s. 215) har kort u utom i vissa undantags- fall undergått a-omljud, ifall följande stafvelse innehållit omljud värkande vokal. 2) Framför vissa konsonanter och konsonantgrupper har något a-omljud icke inträdt. Dessa konsonanter och konsonantgrupper äro icke fullt de samma i svenskan som i väst- nordiskan. Den förra har nämligen à ena sidan dialektiskt låtit u undergå omljud äfven framför urnord. intervokaliskt kort m. À andra sidan har den i flere eller färre dialekter bevarat det oomljudt jämväl framför urnord. 1. dentalt / + konsonant, 2. kakuminalt ! + labial explosiva l. spirant, 3. kakuminalt / + konsonant annan än labial explosiva 1. spirant, 4. explosiva |. spirant + likvida 1. nasal, 5. geminerad tonande explosiva, 6. geminerad tonlös explosiva, 7. intervokaliskt kort /, 8. intervokalisk kort labial spirant, 9. intervokalisk kort explosiva l. icke-labial spirant. Framför somliga af dessa konsonanter och konsonantförbindelser har dock i en del dialekter eller i alla « fürblifvit oomljudt blott sávida den omljud värkande vokalen synkoperats. 3) Uti vissa svenska dialekter tyckes dessutom ett föregående (dentalt?) ! hafva skyddat w mot a-omljud — dock icke i dem alla i det fall att u efterföljdes af v-ljud. Vår undersökning har emellertid lämnat obesvarad frågan, i hvad màn uti hvarje särskild dialekt det genomgående eller partiella uteblifvandet eller inträdandet af a-omljudet i en af de angifna ställningarna åtföljts af samma eller en annan behandling i de öfriga. Om Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs 1. 331 de urkunder undersókningen omfattat alltid representerade blott en enda dialekt och pà samma gàng innehôlle exempel pà behandlingen i alla de olika ställningarna, skulle klarligen en sädan fräga icke välla mycken svärighet. Men ej en enda urkund uppfyller bäda dessa villkor. De mera omfängsrika, som i det senare afseendet làmna minst ófrigt att ónska, bära samtligen spär af att afskrifvare i den ursprungliga spräkformen inmängt bestándsdelar ur sin egen afvikande munart. Ofta har det gjorts i ymnigt mätt och stundom af flere afskrifvare efter hvarandra. Under dessa omständigheter àr det i mänga fall svärt, om icke omöjligt, att fast- ställa hvad som hór samman och hvad som influtit ur skilda dialekter. Vi vilja emellertid se till, hvilka resultat som i den vägen stå att vinna. Bland de omfängsrikare urkunderna är textkodex af Östgötalagen kanske den, hvars spräk i afseende à a-omljudet af w visar den stórsta homogeniteten. Sä vidt af exemplen i densamma kan ses, har i dess dialekt — eller rättare dialekter — u genomgäende förblifvit oomljudt framför kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 326), framför kort I (s. 269), framför dent. I + konsonant (s. 287), framför gemin. tonande explosiva (s. 247) samt framför explosiva l. spirant + likvida 1. nasal (s. 246). Däremot har omljudet icke uteblifvit framför kort m (s. 292); ej häller framfór kakum. / + konsonant annan àn lab. explos. l. spir. (s. 242 ff.). Framfór kort labial spirant har det uteblifvit, ifall den omljud vàrkande vokalen synkoperats, men inträdt, ifall den kvarstätt (s. 293 ff) Härutinnan öfverensstämma med Östgötalagens dialekter alla ófriga, hvilkas hehandling af w i denna ställning de undersókta urkunderna belysa (utom i ett speciellt fall en af Cod. Bureanus' dialekter, hvarom se s. 299 och här nedan); vi kunna därför i det följande fórbigà densamma. Så långt råder i Östgötalagen full- ständig konsekvens. Men i fråga om ord med kakum. I + labial explosiva 1. spirant och sådana med gemin. tonlös explosiva efter vokalen komma två skilda behandlingssätt till synes, tydligen representerande olika dialektskiftningar: a-omljud har dels egt rum, dels icke (ss. 240, 250). I flertalet af de urkunder, som på ett eller annat sätt anknyta sig till Östergötland, återfinnas, hvad a-omljudet af u angår, de för Östgötalagens språk karakteristiska dragen. Magnus Erikssons landslag använder sålunda oftast former, som förutsätta omljudets totala uteblifvande framför explosiva 1. icke-labial spirant (s. 327), framför kort I (s. 269 f.), framför dent. I + konsonant (s. 238) samt framför explosiva 1. spirant + likvida l. nasal (s. 246); uteslutande sådana som tyda på omljud framför kort m (s. 292). Dessa egendomlig- heter hafva säkerligen åtföljts af omljud framför gemin. tonlös explosiva och framför kakum. | + lab. explosiva l. spirant, men måhända därjämte, såsom för Östgötalagen antagits, i en annan dialekt af icke-omljud: urkunden innehåller (ss. 240, 250) å ena sidan subst. kropper, stokker (8 g.), Vb. stokka (2 g.) äfvensom subst. stolpi, å andra sidan subst. flukker (2 g.). Ur samma i handskriften föga framträdande dialekt som flukker stammar kanske ett enstaka exempel på bevaradt u framför kakum. 7 + konsonant annan än lab. explos. 1. spir., fulk, som förekommer där jämte en mängd exempel på omljudt (s. 243) — de senare sannolikt exponenter för hufvuddialektens förhållande. Emellertid innehåller Magnus Erikssons landslag också rätt talrika spår af a-omljud framför kort explosiva |. icke-labial spirant (s. 327), framför dent. I + konsonant (s. 238) — i dessa ställningar dock begränsadt till det fall att den omljud värkande vokalen kvarstått — framför kort I (s. 269) och framför explosiva ]. spirant + likvida l. nasal (s. 246). N:o 2. 332 0. F. HuLTMAN. I Stadslagen — äfven den utfärdad af östgöten Magnus Eriksson — mötai de allra flesta fall former, af hvilka kan slutas, att a-omljudet genomgäende uteblifvit framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 329) och framför kort / (s. 270), och uteslutande sådana, som hänvisa på samma behandling framför dent. / + konsonant (s. 237) och på a-omljud framför kort m (s. 292). Frän samma häll som dessa former härröra utan tvifvel, ätminstone till stórre delen, de talrika pà a-omljud framför gemin. tonlós explosiva och framför kakum. / + konsonant annan àn lab. explos. l. spir. tydande exemplen i handskriften (ss. 250, 242 f.). Ur en afart af samma dialekt kunna dock — man jämföre Östgötalagen — nägra former förutsättande uteblifvet omljud i den förra ställningen (s. 250) och framför kakum. ! + lab. explosiva l. spirant (jf. gulf s. 240) tànkas hafva influtit. Osäkert är, huruvida de 2 exempel, af hvilka behandlingen framför explosiva l. spirant + likvida 1. nasal belyses och som båda förutsätta. a-omljud (s. 246), representera denna dialekt. Måhända ega vi ej att på grund af desamma antaga, att hufvuddialekten i Stadslagen, ehuru i allmänhet öfverensstämmande med dem i Östgötalagen och Magnus Erikssons landslag, i denna punkt skilt sig därifrån. Alldeles uteslutet är ju icke, att här af en tillfällighet blott en annan dialekt gjort sig gällande — till äfventyrs den samma, som undantagsvis röjer sig i former vittnande om a-omljud, utan någon inskränkning, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant och framför kort / (ss. 329, 270). Hvad några smärre urkunder af denna grupp låta oss erfara om behandlingen af kort u — hvilket visserligen icke är mycket — motsäger ej, att den åtminstone i någon dialekt de företräda varit den för Östgötalagens språk karakteristiska. I Magnus Erikssons privile- gier för Kopparbärg spåras icke-omljud, både där ändelsevokalen synkoperats och där den kvarstätt, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 827), icke-omljud, åtminstone där den synkoperats, framför kort / (s. 269) samt omljud framför kort m (s. 292) och framför .kakum. !.-+F konsonant annan än lab. explos. 1. spir, (s. 242) — men alternativt äfven omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, åtminstone där den”påföljande vokalen kvarstått (s. 327). — I hel. Birgittas egenhändiga utkast icke-omljud framför kort explosiva I. icke-labial spirant, äfven där ändelsevokalen kvarstått (s. 328), samt framför kakum. ! + labial explosiva 1. spirant (s. 239 f), omljud framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. (s. 242) -- men därjämte omljud, åtminstone där ändelsevokalen kvarstått, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 328) och — måhända på grund af inflytande från samma dialekt — icke-omljud framför kort m (s. 292). — I det kortare fragmentet af Östgötalagen och i Magnus Erikssons bref om riksdag i Kalmar icke-omljud, åtminstone ifall ändelsevokalen synkoperats, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 327), icke-omljud framför dentalt I + konsonant (s. 237); i det förra dessutom omljud framför kakum. | + labial explosiva 1. spirant (s. 240), men äfven — då endast ett exempel finnes, möjligen till följd af dialektblandning i texten — omljud, också vid synkoperad ändelse- vokal, framför kort / (s. 268). Jämväl andra urkunder antyda, att omljudet uteblifvit framför kort explosiva 1. ieke-labial spirant, utan att det kan afgóras om det skett genomgående eller endast. där ändelsevokalen synkoperats. Det gäller (s. 827) om Magnus Ladulås stadga om allmän landsfred och om diplomet Sv. skriftprof 11 (utfärdadt af Magnus Eriks- son) i hvilka man ock spårar omljud framför kakum. 7 + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. js. 242) — hvad den förra beträffar jämte icke-omljud i samma ställning, ehuru blott i det Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 333 kanske för dialekten främmande namnet hulmgerssun (s. 242), vidare om det längre fragmentet af Östgötalagen (s. 327), som dessutom innehäller spár af icke-omljud framfór kakum. / + labial explosiva l. spirant (s. 240); samt om Magnus Erikssons fullmakt für konungs- nämnd (s. 327) och det af Magnus Eriksson utfärdade diplomet Dipl. Norv. XI. 54 (s. 827). Omljud framfór kakum. / + konsonant annan àn lab. explos, l. spir. förutsätter slutligen en orm i kon. Häkans bref till inbyggarne i Agnaholms fógderi (s. 242). Hos nàgra andra smárre urkunder, hvilka pà ett eller annat sátt hóra samman med Östergötland, tyckas likväl de belysande exemplen antyda endast dialekter som behandlat u an- norlunda än Östgötalagens. Ett par af dessa urkunder behöfva dock, hvad angår den dialekt de egentligen representera, icke stå i något motsatsförhållande till den sistnämnda. Brefven Hist. handl. II s. 1 f. och Handl. rör. Skandinaviens hist. III s. 6 f. — det förra ut- färdadt af häradshöfdingen i Bobärgs härad, det senare af kon. Håkan — innehålla hvar sin gång adj. opin (s. 328), hvars o ju kan bero på a-omljud inom resp. dialekt framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, men äfven på att hela uttrycket opin bref (Opno brefwe), hvari ordet här förekommer, återgår på det lågtyska open bréf (jf. s. 329). Däremot är det kanske sannolikast, att Sv. Dipl. 4069 — Magnus Erikssons testamente — är affattadt på en för Östgötalagen främmande dialekt. Man finner här, jämte spår af icke-omljud framför kort explosiva l. icke-labial spirant vid synkoperad àndelsevokal (s. 397) och framför kakum. I + labial explosiva l. spirant (s. 239 f) samt af omljud framför kakum. 7 + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242 f) och framför gemin. tonlös explosiva (s. 248), en form som tyder pà omljud, âtminstone vid kvarstäende ändelsevokal, framför kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 327). Denna form àr visserligen gotlande, och ett ortnamn rättar sig ju längt ifrán alltid efter de skilda lokala dialekterna, utan uppträder ofta i en utifrän länad gestalt. Men märkas bór à andra sidan, att namnformen Gotland hvarken kan hafva inkommit frân den sà benämnda orten — dess forngutniska namn är som bekant Gutland — eller, så vidt man kan se, från nägon trakt mellan denna och Östergötland (betr. smäländskan jf. här nedan). Representanter för andra dialekter àn Östgötalagens äro otvifvelaktigt de äldre, af Magnus Eriksson utfärdade Norbärgsprivilegierna — med spär af omljud framfór kort explosiva l. icke-labial spirant, åtminstone vid kvarstående àndelsevokal (s. 328), äfvensom framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. (s. 242); Magnus Erikssons bref om frånträdande af kronan — med spår af icke-omljud framför kort explosiva l. icke-labial konsonant vid synkoperad och omljud vid kvarstående ändelsevokal (s. 327); samt det i Asby i Östergötland utfärdade diplomet Beskr. öfver Ydre h:d I. 32 — med spår af omljud i samma ställning åtminstone vid kvarstående ändelsevokal (s. 328). Naturligtvis ligger ingenting osannolikt däri, att inom Östergötland eller i folkungakonungarnas kansli värkat, om ock mera sällan, äfven skrifvare från andra landskap. - Till óstgótaurkunderna plägar ocksä Cod. Bureanus räknas, om ock skälen härför äro ingenting mindre än bindande (jf. bl. a. Ottelin, Stud. öfver Cod. Bur. Is. 3). Urkunden nyttjar - konsekvent eller nästan konsekvent former, som antyda à ena sidan, att a-omljudet uteblifvit — ändelsevokalen mà hafva synkoperats eller kvarstätt — framför kort explosiva I. icke- labial spirant (s. 327 f), äfvensom framför dent. / + konsonant (s. 287), framför kakum. / + - labial explosiva l. spirant (s. 239 f.) och efter /, åtminstone där vokalen efterföljdes af gemin, N:o 2, 334 O. F. HULTMAN. tonlós explosiva (s. 251) eller af explosiva l. spirant + annan explosiva l. spirant (s. 254 f); à andra sidan, att a-omljud inträdt framför kort / i det fall att ändelsevokalen kvarstätt (s. 269), samt framför kakum. I! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. (s. 243). Framför explosiva l. spirant + likvida 1. nasal, framför kort m samt mellan / och v-ljud + kvarstående omljud värkande vokal hafva enligt urkundens vittnesbörd dess dialekter behandlat « olika, så att det dels omljudts, dels icke (ss. 246, 298, 299). Vid sidan af den ofvan omtalade normala behandlingen framför kort explosiva l. icke-labial spirant och framför kakum. / + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. spåras dessutom alldeles undantagsvis en afvikande: omljud i den förra ställningen (s. 327 f.), icke-omljud i den senare (s. 243). Bekräfta nu dessa fakta eller motsäga de åsikten om Cod. Bureanus’ östgötska prove- nans? De karakteristiska dragen i den behandling af kort u, hvarom alla de först omtalade östgötaurkunderna synas vittna, äro att det genomgående kvarstått oomljudt framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, framför dent. / + konsonant, framför explosiva l. spirant + likvida l. nasal och framför kort /, men undergätt omljud framför kort m. Af dessa drag återfinnas endast de två förstnämnda i Cod. Bureanus” båda hufyuddialekter, hvaremot üfverens- stämmelsen blott i den ena sträckt sig jämväl till ställningen framför explosiva 1. spirant + likvida 1. nasal och framför kort m. Uti ingendera hafva de nämnda dragen samtligen varit för handen. Framför kort I! torde nämligen enligt talrika exempels vittnesbörd omljud egt rum i båda, ifall den omljud värkande vokalen kvarstått. Härtill kommer, utan motsvarighet i de andra östgötaurkundernas språk, omljudets uteblifvande, åtminstone i vissa fall, omedelbart efter I. Afvikelserna äro således rätt betydande, men icke dess mindre synes det långt ifrån osannolikt, att här föreligga två varieteter af samma dialekt. Det karakteristiska bevarandet af u såväl framför kort explosiva l. icke-labial spirant som framför dent. ! + konsonant, vare sig att den påföljande ändelsevokalen synkoperats eller att den kvarstått, skulle då i fråga om nämnda vokals behandling utgöra fornöstgötskans allmänna kännemärke. Detta kännemärke synes den emellertid haft gemensamt med den forna dialekten i Småland eller en del däraf, väl då den närmast Östergötland belägna. I de urkunder, som kunna rubriceras som småländska, kommer nämligen en behandling af kort w till synes, hvilken så vidt man kan se öfverensstämt med den af Östgötalagen företrädda. Smålandslagens textkodex låter sålunda sluta till icke-omljud, äfven där ändelsevokalen bevarats, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 326 f) och framför dent. / + konsonant (s. 238), men omljud framför kort m (s. 292). Gärdsnamnet mioaholt gifves väl i den form det hade i orten (Algutsboda i södra Småland), hvars dialekt icke behöfver hafva vidare påvärkat urkunden; förleden i trolldomber, som ock 2 g. möter i denna, kan hafva o på grund af assimilation med efterledens rotvokal: jf. s. 287. Också Smålandslagen i Cod. AM 51 4:0 antyder icke-om- ljud, utan någon inskränkning, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 329) äfvensom framför dentalt 2 + konsonant (s. 237); men därjämte — i en annan dialekt än icke-omljudet — omljud i den förra ställningen vid såväl kvarstående som synkoperad ändelsevokal (s. 329). Det troligtvis i Småland skrifna brefvet Sv. Dipl. 4554 hänvisar på uteblifvet a-omljud fram- för dent. I + konsonant (s. 237) och framför gemin. tonande explosiva (s. 247): dessutom indirekt, genom motsättningen luter (8 g.): ægholoter (3 g.), på samma behandling framför kort explosiva l. icke-labial spirant, oberoende af ändelsevokalens kvarstående eller synkopering (s. 324). Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 335 Diplomet Beskr. ófver Ydre h:d 31 — sannolikt skrifvet i Rumskulla pà gränsen mot Östergötland — antyder likaså icke-omljud framför dent. I + konsonant (s. 237). Jämväl det i Kalmar skrifna brefvet Dipl. Norv. VIII. 176 uppvisar spär af icke- omljud framför gemin. tonande explosiva (s. 247), ehuru endast i ett öländskt ortnamn, hvarför urkunden i denna punkt snarast belyser öländskans förhällande. Den behandling af kort u, hvarom de från Västergötland stammande urkunderna i allmänhet vittna, är påfallande olik den för östgöta- och smälandsurkunderna karakteristiska. Äldre Västgötalagen använder i regeln former, hvilkas vokalisation förutsätter, att a-omljud egt rum framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, ifall àndelsevokalen kvar- stått men icke ifall den synkoperats (s. 328 f), äfvensom framför dent. / + konsonant (s. 238). Den använder uteslutande sådana, som antyda a-omljud framför kort /, såväl där ändelse- vokalen synkoperats som där den kvarstått (s. 268), framför gemin. tonande explosiva (s. 247), framför explosiva 1. spirant + likvida 1. nasal (s. 246), framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242 f.) och framför gemin. tonlös explosiva (s. 248 f), men uteblif- vande af omljudet framför kakum. ! + labial explosiva l. spirant (s. 239 f). Framför kort m har enligt dess vittnesbörd omljudet dels uteblifvit dels — utan tvifvel i en annan dialekt — egt rum (s. 293). Alternativt och jämförelsevis sällan förekomma former tydande på att i någon dialekt omljud inträdt framför kort explosiva 1. icke-labial spirant jämväl i det fall att den omljud värkande vokalen synkoperats (s. 328). Undantagsvis spåras slutligen äfven icke-omljud framför dent. ! + konsonant (s. 238). — Om yngre Västgötalagen gäller alldeles det samma som om äldre Västgötalagen (se anff. stt.), blott att här dessutom undantagsvis förekomma former förutsättande icke-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant både där ändelsevokalen synkoperats och där den kvarstätt (s. 330), samt omljud framför kakum. I —+ labial explosiva 1. spirant (s. 240); om Vidhemsprästens anteckningar likaså (se anff. stt.), utom att behandlingen framför gemin. tonande explosiva och framför gemin. tonlös explo- siva icke belyses af något exempel. .och behandlingen framför kort m endast af tvänne, som hvartdera tyda på icke-omljud. Språkformen i äldre Västgötalagen, yngre Västgötalagen och Vidhemsprästens anteck- ningar synes alltså hufvudsakligen hafva bestämts af tvänne dialekter, af hvilka den ena, som gjort sig betydligt mera gällande, kännetecknats af ett till former med kvarstående ändelse- vokal begränsadt a-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, den andra af a-omljud i samma ställning utan någon dylik inskränkning. De på icke-omljud framför kakum. ! + labial explosiva 1. spirant tydande formerna, som i äldre Västgötalagen uppträda exklusivt (3 g.), i yngre Västgötalagen endast alternativt (1 g. af 2), hafva väl snarast tillhört den förra, medan det omljud i nämnda ställning, hvarom yngre Västgötalagen äfven vittnar, måhända karakteriserat den senare. . Hvad åter angår den olika behandling framför kort m, hvarom urkunderna i fråga vittna, så torde omljudet i denna ställning böra tillerkännas den förra, dess uteblifvande den senare; sistnämnda behandling skönjes nämligen i alla de västgöta- urkunder, som antyda omljud framför kort explosiva I. icke-labial spirant vid såväl synkoperad som kvarstående ändelsevokal, och endast i dem. — För öfrigt hafva, så vidt man af det föreliggande materialet kan döma, de båda hufvuddialekterna förhållit sig lika i afseende à a- omljudet af kort u. Med större eller mindre sannolikhet kan det antagas, att icke blott den N:o 2. 336 O. F. HULTMAN. senare utan ock den förra låtit omljud inträda framför kort 4 oberoende af ändelsevokalens kvarstående eller synkopering, framför gemin. tonande explosiva, framför explosiva 1. spirant + likvida 1. nasal, framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. och framför gemin. tonlös explosiva. Ett uteblifvande af omljudet i dessa ställningar, om det kännetecknat en af de båda dialekterna, hade icke kunnat i tre urkunder helt och hållet undgå att röja sig, åtmin- stone icke för så vidt exemplen äro talrikare. Snarast hafva ock samma dialekter hvardera haft a-omljud framför dent. / + konsonant. De spår af icke-omljud urkunderna i fråga äfven innehålla äro i hvarje händelse för svaga att härröra från den, som gjort sig mest gällande i dem. Det antagligaste är väl, att de stamma från den dialekt med genomgående icke-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, som afsatt spår i yngre Västgötalagen: vi ha äfven tidigare — i östgötskan och småländskan — sett det förra åtföljas af det senare. Att några spår af detta icke visa sig i äldre Västgötalagen eller i Vidhemsprästens anteckningar, kan mycket väl vara en tillfällighet. I sistnämnda urkund spåras dessutom icke-omljudet framför dent. 2 + konsonant blott i ortnamnet köndeulle, hvars form ju icke behöfver tillhöra någon af dess egna dialekter: man märke, att appellativet koll: i densamma alltid (8 g.) visar omljud. Också i alla öfriga västgötaurkunder skönjes en behandling af a-omljudet identisk med eller snarlik någondera af dem, som karakteriserat hufvuddialekterna i de nu omtalade ur- kunderna. I Bjärköarätten den, som tillhört den mera framträdande af dessa dialekter: omljud och icke-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, allt efter som ändelse- vokalen kvarstått eller synkoperats (s. -327), omljud, äfven vid synkoperad ändelsevokal, framför kort ! (s. 269), framför dent. 2 + konsonant (s. 238) och framför gemin. tonlös explosiva (ss. 248, 250); men därjämte den behandling vi lärt känna i Östgötalagens grupp: icke- omljud, såväl där ändelsevokalen kvarstått som där den synkoperats, framför kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 327), åtminstone där den synkoperats, framför kort / (s. 269), samt framför dent. / + konsonant (s. 238) och framför explosiva 1. spirant + likvida 1. nasal (s. 246). — En afart af den förstnämnda dialekten representerar mójligen yngre Västgöta- lagens kyrkobalk. De vittnesgilla exempel den innehäller antyda omljud, utom dàr ändelse- vokalen synkoperats, framfór kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 327), samt omljud framför kort m (s. 292) och framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. (s. 242) — men äfven framför kakum. 2 + labial explosiva l. spirant (s. 240). Det sista tyckes innebära en afvikelse frän nàmnda dialekt. Men det àr icke omöjligt, att här fastmer fóreligger dialekt- blandning; omljudet framför kakum. / + labial explosiva 1. spirant betygas blott af ett enda exempel (stolpa) — Lydekinus visar, så vidt den upplyser om a-omljudets förhållande i olika ställningar, de für den andra västgötska hufvuddialekten utmärkande dragen; man finner här antydningar om. fullständigt omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 329), framför kort / (s. 268) och framför dent. / + konsonant (s. 238) samt om icke-omljud framför kort m (s. 292). Men därjämte uppträda där ett par ord — subst. bup 1 (jämte vb. bupa) och vb. skupa — konsekvent i en form, som måste hört hemma i en annan dialekt, med genomgående icke-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 329). — Också i brefvet Sv. Dipl. 3810, skrifvet i Lödöse, återfinnes det a-omljud framför dent. / + konsonant, som tyckes känne- tecknat de båda hufvuddialekterna (s. 238); hvilken af dem här föreligger, framgår ej af det knapp- händiga språkmaterialet i urkunden. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs TI. 337 Typiska för fornvästgötskan fä väl de drag anses vara, som gä igen i alla västgöta- urkunderna, för så vidt i dem belysande exempel finnas, men måste fränkännas östgöta- och smälandsurkundernas specifika dialekter: a-omljudet framför kort explosiva 1. icke-labial spirant åtminstone där ändelsevokalen kvarstätt, framför kort / äfven där den synkoperats, framför dentalt ! + konsonant och framför gemin. tonande explosiva. Att de former i västgötaurkunderna, som förutsätta omljudets uteblifvande i dessa ställningar eller framför explosiva |. spirant —+ likvida 1. nasal, influtit ur någon västgötsk dialekt, kan sättas i fråga. Hafva de gjort det, är det antagligen ur någon öfvergångsdialekt i trakterna närmast Östergötland eller Småland. Uti Västmannalagen kunna tre olika dialekter urskiljas, af hvilka tvänne fram- träda ungefär lika mycket och betydligt mera än den tredje. Den ena har låtit u undergå a-omljud framför kort explosiva l. icke-jabial spirant såväl där ändelsevokalen synkoperats som där den kvarstått; den andra endast där den kvarstått (s. 329 f.). Att behandlingen äfven i öfriga ställningar varit den samma som i västgötaurkundernas båda hufvuddialekter, kunde möjligtvis låta tänka sig. Västmannalagen hänvisar konsekvent på omljud framför gemin. tonlös explosiva (ss. 248, 250), nästan konsekvent på dylikt framför kakum. I + konsonant annan än lab. explos. I. spir. (s. 242 f.). Alternativt röjer sig ock i densamma omljud, som inträdt fram- för dent. + konsonant, oberoende af huru det gått med ändelsevokalen (s. 238), samt framför gemin. tonande explosiva (s. 247); de hithörande exemplen, både de som angifva denna behand- ling och de som angifva en annan, äro mycket få, hvarför de båda hufvuddialekterna kunde tänkas af en tillfällighet icke gjort sig mera exklusivt gällande. Då i urkunden vidare spåras dels omljud dels icke-omljud framför kakum. / + labial explosiva 1. spirant (s. 240), kan det fórra hafva hört samman med det fullständiga, det senare med det partiella omljudet fram- för kort explosiva I. icke-labial spirant — alldeles som i västgötskan tyckes varit händelsen. Visserligen innehäller Västmannalagen endast former, som förutsätta omljud framför kort m (s. 292) — hvilken behandling vi trodde oss böra fränkänna den af fullständigt omliud framför kort explosiva l. icke-labial spirant kännetecknade västgötadialekten — men dà exemplen blott àro 6, àr det icke alldeles uteslutet, att af en hàndelse blott den ena hufvuddialekten i denna kommit til synes. Icke ens det, att ord med rotvokalen framför kort / i urkunden konse- kvent företrädas af former sädana man väntar i dialekter, dàr omljud i nàmnda ställning värkats blott af kvarstäende àndelsevokal (s. 269) — icke ens detta läter med absolut visshet sluta till en skiljaktighet: omljudets uteblifvande framfór synkoperad vokal betygas blott af ett enda exempel (hulsar), hvars form ju kunde tillfälligtvis bestämts af den tredje, minst fram- trädande dialekten. Antagligare är det emellertid, att àtminstone dialekten med blott partiellt omljud framfór kort explosiva l. icke-labial spirant icke i alla ställningar behandlat u lika som mot- svarande västgôtadialekt. Det är ju dock sannolikare, att de spår urkunden visar af ett till former med kvarstäende àndelsevokal begränsadt a-omljud framfór dent. / + konsonant (s. 237 f.) och framfór kort / (s. 269), härröra frân nàgon af de bäda förhärskande dialekterna àn frän den tredje, som blott fóga gjort sig gällande. Och dà hàrtill kommer, att i Upplandslagens hufvuddialekt det partiella omljudet framför kort explosiva l. icke-labial spirant ätföljts af dylikt framfór dentalt / + konsonant och framfór kort / (se nedan), har man en viss rätt att antaga ett dylikt förhällande i den ena af Västmannalagens hufvuddialekter. N:o 2 43 338 ©. F. HuLTMAN. Genomgäende icke-omljud framför kort explosiva l. icke-labial spirant har karakteri- serat den tredje dialekten, hvars ringa inflytande pà urkunden bäst ädagalägges genom dennas 5 u- och 44 o-skrifningar af subst. luter (s. 829 f). Det uteblifvande af omljudet framför kakum. I + konsonant annan än lab. explos. l. spir. och framför gemin. tonande explosiva, hvarpå enstaka skrifningar tyda (ss. 243, 247), får väl snarast tilläggas samma dialekt: icke- omljud såväl i dessa ställningar som framför kort explosiva 1. icke-labial spirant hafva vi (s. 331 f.) trott oss finna exempel på inom óstgótadialekterna. Att dialekten med fullständigt omljud framför kort explosiva l. ieke-labial spirant värkligen varit västmanländsk och icke — något som äfven läte tänka sig — tillhört en från Västergötland bördig skrifvare, synes det i Västmanland skrifna diplomet Västmanl. fornm. fören. tidskr. III s. 88 bestyrka. Man finner nämligen där den för öfrigt nästan blott i Västmannalagen förekommande pret. part.-formen bopin (s. 328) — jämte en dat. plur. mvsum, som kan stamma från en annan dialekt men äfven hafva rotvokalen u på grund af öfvergången o > wu i kort stafvelse framför u (ss. 262 f., 280 f., 290, 299). Samma ur- kund antyder omljud också framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. (s. 242). Svårare är det att afgöra, om den andra hufvuddialekten hör hemma i Västmanland eller till äfventyrs användts blott af en därstädes värksam uppländsk skrifvare. Ifall hvardera dialekten egt hemortsrätt i landskapet, har väl den förstnämnda haft sitt område i den västligare, när- mare Västergötland belägna delen däraf, den sistnämnda i den östligare, till Uppland gränsande. — En tredje västmanländsk urkund, diplomet Västmanl. fornm. fören. tidskr. III s. 87, lämnar ingen annan upplysning om a-omljudets begränsning i dess dialekt än att sädant fram- för kort explosiva l. icke-labial spirant framkallats ätminstone af kvarstäende ändelsevokal . (s. 328). Upplandslagen — den ojämförligt viktigaste af de urkunder, som anknyta sig till Uppland — visar, med vissa relativt sállsynta undantag i en del fall, former som fórutsátta omljud och icke-omljud, allt efter som ändelsevokalen kvarstätt eller synkoperats, framfór kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 330), framför dent. ! + konsonant (s. 237) och framför kort I (s. 269); omljud framför gemin. tonande explosiva (s. 247), framför explosiva l. spirant + likvida 1. nasal (s. 246), framför kakum. / + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 249 f) och framfór gemin. tonlós explosiva (s. 250); icke-omljud framfór kakum. / 4- labial explosiva l. spirant (s. 240) och framfór kort m (s. 293). Fràn den i västgötaurkunderna mest framträdande dialekten tyckes alltsà Upplandslagens hufvuddialekt hafva skilt sig genom om- ljudets uteblifvande i sistnämnda ställning och dess blott partiella intrádande framför dent. I + konsonant och framför kort /. — De spår af andra dialekter Upplandslagen därjämte undan- tagsvis innehåller utgöras främst af några skrifningar hufvudsakligen i dess början, af hvilka kan slutas till genomgående icke-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 330). Vidare af enstaka skrifningar tydande dels på icke-omljud framför gemin. tonlös explosiva (s. 250), dels på omljud framför kort m (s. 293). Dessa tre egendomligheter, som i vissa Öst- gótadialekter uppträdt jämte hvarandra .(s. 331 f), tillhöra kanske äfven här samma dialekt. Slutligen spåras i Upplandslagen jämväl en dialekt med omljud, äfven där ändelsevokalen synkoperats, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 330). Tom. XXXIII: Hälsingelagen, Exkurs I. 339 De antydningar om ett af kvarstående vokal värkadt omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant och om icke-omljud framför kort m, som den i Uppland födda hel. Birgittas egenh. utkast innehålla (jf. s. 332), stå väl ihop med hvad vi konstaterat rörande Upplands- lagens hufvuddialekt. — Någon dialekt afvikande från denna behöfva icke häller ett par andra Upplandsurkunder företräda: brefven Dipl. Norv. III. 345 — utfärdadt af Karl Ulfsson till Tofta i Uppland — och Sv. Dipl. 3702 — utfärdadt af Upplandslagmannen Israel Birgersson. Ett i det förra förekommande Sfokholm (hvars vittnesgillhet för urkundens dialekt ju vis- serligen är ganska tvifvelaktig) anger omljud framför gemin. tonlös explosiva (s. 248) och framför kakum. 2 + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. (s. 242), en i det senare mötande form omljud i sistnämnda ställning (s. 242). Södermannalagens språkform synes hafva bestämts af två skilda dialekter (eller dialektgrupper), af hvilka den ena, som måhända något mera gjort sig gällande, i afseende à a-omljudet åtminstone i de flesta punkter öfverensstämt med Upplandslagens hufvuddialekt, den andra med en af Östgötalagens dialekter. Vi finna nämligen här å ena sidan former för- utsättande icke-omljud och omljud, allt efter som ändelsevokalen synkoperats eller kvarstått framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 327); omljud, ifall ändelsevokalen kvarstått, framför kort / (s. 270); omljud framför explosiva l. spirant + likvida l. nasal (s. 246); men icke-omljud framför kort m (s. 293). Ä andra sidan former som förutsätta senomgäende icke-omljud fram- för kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 327), framför kort / (s. 270) och framför explosiva |l. spirant + likvida l. nasal (s. 246), men omljud framför kort m (s. 293) Frän det senare hållet kan det enda exemplet, som upplyser om behandlingen framför kakum. ! + labial ex- plosiva l. spirant — ett grinda stolpa, hvilket antyder omljud i denna ställning (s. 240) — tànkas förskrifva sig. Framfór kakum. / + konsonant annan än lab. explos. l. spir. och fram- för gemin. tonlös explosiva har omljud inträdt — att döma af de talrika exemplens (ss. 242 f, 248 ff.) samstämmighet, i hvardera dialekten. Däremot har omljudet snarast i båda genom- gående uteblifvit framför dent. / + konsonant — en behandling som innebure en afvikelse hos den förra dialekten frän Upplandslagens hufvuddialekt. De exempel, som här ega vitsord visa nàmligen alla rotvokalen w (s. 237); visserligen àr deras antal icke sà stort, att icke möjligtvis den ena dialekten kunnat förete omljud utan att det kommit till synes hos de- samma. — Också i stadfästelsen och tilläggen till Sódermannalagen skönjas två olika behandlingssätt, hvilka kunna varit de fór Sódermannalagens dialekter karakteristiska. Dels later urkunden sluta till att omljud intrádt framför kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 327) och framför kort / (s. 268) — i den förra ställningen troligtvis blott i det fall att àndelse- vokalen kvarstátt, i den senare mójligen likasä, om nämligen ortnamnet holauid genom isolering undandragits den sannolika utjämningen till förmån för u af en växling w:o hos adj. hul. Dels antyder samma urkund icke-omljud framför kort explosiva l. icke-labial spirant vid såväl synko- perad som kvarstående ändelsevokal (s. 327) och omljud framför kort m (s. 268) — det senare medelst 7 sompt, hvilka dock såsom stående på ett enda ställe utan svårighet kunna tänkas representera blott den ena dialekten. Dessutom omljud framför kakum. / + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242) och framför gemin. tonlös explosiva (s. 248) samt icke-omljud framför dent. ! + konsonant (s. 237). Att de former, som tyda på a-omljudslagar sådana vi genom Östgötalagen lärt känna, förskrifva sig från östgötadialekten, synes icke osamnolikt i N:o 2. 340 ©. F. HULTMAN. betraktande af den förhärskande ställning denna intog under folkungatiden; däremot är det väl att förmoda, att det andra behandlingssättet är södermanländskans eget. Ocksà i Dalalagen finner man, efter hvad det tyckes, spàr af tvà olika begränsningar af a-omljudet, den ena åtminstone i hufvudsak den samma som i Upplandslagens mest fram- trädande dialekt, den andra i det föregående påvisad i en del óstgótadialekter. Där förekomma nämligen former, som antyda, att omljud inträdt framfór kort explosiva l. icke-labial spirant, men endast om ändelsevokalen kvarstátt (s. 327); att det inträdt framför kakum. / + konso- nant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242 f.) att det uteblifvit framför kort m (s. 293). Men dàr fórekomma äfven sädana, som läta sluta till genomgäende icke-omljud framför kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 327); till icke-omljud framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 243); till omljud framfór kort m (s. 293). Vidare antydes omljud, ehuru inskrànkt till former med kvarstäende ändelsevokal, framfór kort I (s. 269); med hänsyn till exemplens fätalighet är det tänkbart att denna behandling kännetecknat blott den förra dia- lekten. Något svårare är det att tillerkänna blott den senare det uteblifvande af omljudet framför gemin. tonlös explosiva och framför dent. / + konsonant, oberoende af ändelsevokalens behandling, hvarom åtskilliga exempel vittna (ss. 250, 237). Ifall dessa egendomligheter tillhört äfven den förra dialekten, har densamma genom dem skilt sig från Upplandslagens hufvud- dialekt. Icke-omljud framför kakum. / + labial explosiva l. spirant — ett drag som vi funnit såväl hos sistnämnda dialekt som hos vissa östgötadialekter — förutsätter slutligen det enda belysande exemplet grinda stulpa (s. 240). — Från Dalarna stammar också brefvet Dipl. Dalek. 283, som dock angående sin dialekts ställning till de olika begränsningarna af a-omljudet ej säger oss mer än att omljud egt rum framför gemin. tonande explosiva (s. 247). Äfven detta innebär en öfverensstämmelse med Upplandslagens hufvuddialekt. Hälsingelagen använder i regeln former tydande på genomgående icke-omljud fram- för kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 327) och, framför dent. ! + konsonant (s. 238); uteslutande sådana, som tyda på omljud, äfven där ändelsevokalen synkoperats, framför kort | (s. 268) och på omljud framför kakum. / + labial explosiva l. spirant (s. 240), framför kakum. | + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242 f.) och framför gemin. tonlös explosiva (s. 248 f.). Därjämte hafva, tydligtvis ur annan dialekt eller andra dialekter, i samma urkund influtit former, hvilka förutsätta ett blott af kvarstående ändelsevokal framkalladt a-omljud framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 327) samt omljud framför dent. / + konso- nant (s. 238). Brefven Dipl. Norv. III. 342 och Handl. t. upplysn. af Fin]. häfder III n:r 4 och n:r 5, skrifna det fórsta i Jàmtland (pà svenska) och de báda senare i Finland, ega knappast vitsord för spräket i dessa trakter. I Jämtland var som bekant (skrift)spräket under medel- tiden norskt, och af de egendomligheter, som utmärka — och utan tvifvel delvis redan mycket tidigt utmärkt — svenskans finländska dialekter, finnes i sistnämnda urkunder intet spår. Uti Dipl. Norv. III. 342 föreligger en dialekt med omljud, också ifall ändelsevokalen synkoperats, framför kort explosiva 1. icke-labial spirant (s. 828); i Handl. t. upplysn. af Finl. häfder III n:r 4 en med omljud i sistnämnda ställning åtminstone vid kvarstående ändelsevokal (s. 328); i n:r 5 en med icke-omljud i samma ställning vid synkoperad ändelsevokal och med omljud vid kvar- stående (s. 327). — Lika litet som dessa tre urkunder låta vissa andra på några yttre grunder Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs I. 341 hänföra sig till en bestämd dialekt. Det är fallet med fördraget mellan k. Magnus’ och Albrekts anhängare. Här finnas antydningar, att omljudet uteblifvit framför kort explo- siva l. icke-labial spirant átminstone där ändelsevokalen synkoperats (s. 327), framför explo- siva l. spirant + likvida 1. nasal (s. 246 jämte rättelse) och framför gemin. tonande explosiva (s. 247) samt att det egt rum framför kakum. / + konsonant annan än lab. explos. I. spir. (s. 249 f) och framfór gemin. tonlós explosiva (s. 248). Att omljud vid kvarstäende ändelsevokal inträdt framför kort explosiva 1. icke-labial spirant bevisas knappt af adj. opin i uttrycket opnom brefuum — jf. s. 329 — hvarfór vi mójligen trots denna form hàr hafva en östgötsk (eller smäländsk) dialekt. Vidare hóra hit k. Albrekts fullmakt för Bo Jonsson, dàr man spárar icke-omljud, ätminstone vid synkoperad ändelsevokal, framfór kort explosiva l. ieke-labial spirant (s. 327), samt brefven Dipl. Norv. IV. 502, med spàr af omljud framfór kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242), och Dipl. Norv. VI. 278 (skrifvet i Oslo) med spår af omljud, åtminstone vid kvarstående àndelsevokal, framför kort explosiva l. icke-labial spirant (s. 328), af omljud framför kort m (s. 292) och framfór kakum. I + konsonant annan än lab. explos. l. spir. (s. 242), samt af icke-omljud framför dent. / + konsonant (s. 237). Den sistnämnda urkundens dialekt — om det nu àr en enda dialekt — synes icke pà grund af dessa egendomligheter kunna identifieras med nâgon af de dialekter med olika behand- ling af kort u vi trott oss böra tillerkänna särskilda landskap. Lika litet är en dylik iden- tifiering möjlig i fråga om de öfriga efter Hälsingelagen nämnda urkunderna, måhända med undantag af fördraget mellan k. Magnus” och Albrekts anhängare; det belysande material de innehålla är därtill alltför knapphändigt och mångtydigt. Af samma skäl kunna vi, där en urkund låter framskymta en behandling af u afvikande från den som kännetecknat dialekterna i resp. landskap, merendels icke afgöra, hvilken dialekt här föreligger. Det enda som i detta afseende kan med någon sannolikhet påstås, är att i de fall, där vi trott oss igenkänna det för Östgötalagens dialekter utmärkande behandlingssättet (ss. 335 f, :338 ff), en inflytelse värkligen egt rum från östgötskan, hvilken som bekant i folkungakonungarnas tid var på väg att upphöjas till Sverges riksspråk. Så fragmentariska och delvis osäkra de resultat än äro, som här vunnits i fråga om de skilda fornsvenska dialekternas behandling af urgerm. kort u, skönjes dock tydligt en viss så att säga geografisk ordning uti de växlingar de i nämnda punkt förete. De dialekter, som i geografiskt hänseende intaga en mellanställning mellan tvänne andra, göra det också hvad a-omljudets begränsning vidkommer, för så vidt de härutinnan skilja sig från desamma. Västgötskans dialekter hafva sälunda, efter hvad vi trott oss finna, dels lätit a-omljud inträda inom samma gränser som fornnorskan — d. v. s. öfverallt utom framför gg och nasal samt där j- eller w-ljud föregick den omljud värkande vokalen! — dels inom något afvikande, 1 Möjligen har dock ingen västgötsk dialekt haft ljudlagsenligt a-omljud i hufvudtonig stafvelse framför kort labial spirant, ifall den påföljande ändelsevokalen synkoperats; en del har med säkerhet i denna ställning bevarat u. Jf. s. 293 ff. N:o 2. - 342 O. F. HULTMAN. så til vida nämligen, att omljudet uteblifvit också framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, ifall ändelsevokalen synkoperats, och framför kakum. / + labial explosiva 1. spirant, men icke framfór kort m. Dessa afvikelser innebära üfverensstämmelser med óstgótskan (hvaraf dock enskilda dialekter behandlat « annorlunda i de båda senare ställningarna) och, så vidt ses kan, med småländskan. Östgötskan och småländskan hafva emellertid i fråga om inskränkningar af a-omljudet gått ännu längre än västgötskan; i synnerhet gäller detta, om man ser bort från den afart af den förra, som Cod. Bureanus synes representera. Omljudet har uteblifvit också framför kort explosiva 1. icke-labial spirant vid kvarstående àndelsevokal, samt framför kort |, framför dent. | + konsonant, framför explosiva 1. spirant + likvida l. nasal och framför gemin. tonande explosiva; dessutom i en del dialekter framför gemin. tonlös-explosiva, samt i en och annan framför kakum. ! + konsonant annan än lab. explos. 1. spir. Huru nära den häraf betingade fördelningen af kort u och o kommer den, som känne- tecknade språket i nabolandskapet Gottland, behöfver knappast framhållas. Det var egentligen blott genom det konstanta u-ljudet framför explosiva 1. spirant + annan explosiva 1. spirant, framför kort r (utom i svagtonig stafvelse) och framför kort labial spirant vid kvarstående ändelsevokal som forngutniskan här skilde sig från östgötskans och småländskans alla dialekter. Liksom västgötskan samt östgötskan och småländskan stodo förmedlande mellan norskan och gutniskan, tyckas de dialekter, som skilde den af Östgötalagens grupp företrädda östgötskan från uppländskan, hafva i behandlingen af kort u stegvis aflägsnat sig från den förra och närmat sig den senare. Till dessa dialekter höra, synes det, först de som Cod. Bureanus hufvudsakligen representerar och hvilkas område väl är att förlägga mellan de andra östgötadialekternas och södermanländskans — den egendomliga a-svarabhakti som utgör ett af deras kännemärken visar sig alternativt äfven i Södermannalagen (jf. R. Larsson, Ant. tidskr. f. Sv. XII. 2 s. 96), hvar- emot de andra östgötadialekterna i afseende å a-omljudet öfverensstämma med småländskan — och vidare Sódermannalagens ena, sannolikt inhemska dialekt. Cod. Bureanus’ dialekter afvika från den egentliga östgötskan och ansluta sig till uppländskan däri, att omljud egt rum framför kort I, ifall ändelsevokalen kvarstått; någon af dem dessutom genom omljudets in- trädande framför explosiva 1. spirant + likvida 1. nasal samt genom dess uteblifvande framför kort m. Alla dessa egendomligheter har, efter hvad vi trott oss finna, äfven den nämnda södermanländska dialekten kännetecknats af; dock har den gått ännu ett steg längre i riktning mot uppländskan genom att låta omljud inträda jämväl framför kort explosiva 1. icke-labial spirant, såvida ändelsevokalen icke varit underkastad synkope. Från Upplandslagens hufvud- dialekt torde den dock, liksom de sydligare dialekterna, skilt sig däri, att u framför dent. | + konsonant genomgående bevarats som sädant och icke vid kvarstående ändelsevokal undergått a-omljud. Med det nu anförda har man svårt att förlika den hittills gängse åsikten, att den olika fördelning af kort u och o fornsvenskan företer i jämförelse med fornvästnordiskan har sin grund i afvikande analogibildningar och icke i afvikande ljudlagar. Den olikhet, som i nämnda afseende förefinnes mellan forngutniskan och fornvästnor- diskan, erkännes af alla bero på ljudlagsenlig differentiering (se t. ex. Söderberg, Fgutn. ljudl. $ 5, o. Noreen, Aschw. gr. $ 111. 1), och denna mening lär ingen vilja eller kunna kullkasta. Men såsom ofvan framhållits förefanns, hvad fördelningen af kort u och o angår, ingen skarp Tom. XXXIII Hälsingelagen, Exkurs 1. 343 motsats mellan fornsvenskan i trängre mening och forngutniskan: skillnaden är icke större mellan den sistnämnda och de närmaste dialekterna pä fastlandet än mellan dessa och andra, litet aflägsnare dylika. Och det vore en mer àn egendomlig tillfällighet, om utvecklingen pà ömse sidor om det vatten, som skiljer landskapen åt, hade på så olika vägar som hittills antagits ledt till så snarlika resultat. En enhetlig förklaring af det mot västnordiskans a-omljudslagar stridande u-ljudet i fornsvenskan och forngutniskan innebär naturligtvis, om det antages i den förra direkt, utan förmedling af något o, fortsätta urgermanskt u, att det äfven gör det i den senare. Också bortsedt från förhållandet i fastlandssvenskan är för öfrigt, af samma skäl som i denna, frånvaron af a-omljud i forngutniskan hällre att uppfatta som ett kvarstående på den ursprung- liga ståndpunkten än som resultatet af en sekundär ljudutveckling. Den gängse uppfattningen fotar sig — det kan ej nog starkt framhållas — uteslutande på det godtyckliga antagandet af ett i urgermanskan likformigt genomfördt a-omljud. I forngutniskan skulle enligt den här fram- ställda meningen a-omljudet hafva uteblifvit i alla andra ställningar än framför r + konsonant samt framför kort enkelt r i det fall att stafvelsen var svagtonig (jf. fgutn. for-: subst. spur, vb. skura, nygutn. subst. gur). Mellan ett dialektområde, där en ljudförändring inträdt, och ett annat, som ej alls berörts af den, iakttager man ofta öfvergångsregioner, där förändringen egt rum blott partiellt, inom desto trängre gränser ju närmare det senare området man kommer; detta är ett för hvarje språkgeograf välbekant faktum. Att en liknande progression kan konstateras i fråga om de inskränkningar a-omljudet af kort à varit underkastadt på svensk språkbotten, ger ytterligare stöd åt vår uppfattning af dessa inskränkningars natur. N:o 2. Exkurs Il. Den s. k. «-brytningen. Hvilka ord som büra anses pà samnord. ständpunkt hafva uppvisat brytningsdiftongen ia beror naturligtvis i väsentlig màn af huru förhållandet mellan densamma och brytnings- diftongen 20 ?w uppfattas. Den allmännaste åsikten nu till dags — och den som både Kock och Noreen omfatta — är som bekant, att e framför u (1. 2) i följande stafvelse genom epentes blifvit eu, hvarur sedan framgått zu 20 o. s. v. Men det saknas ej häller, äfven i nyare tid, mer eller mindre deciderade uttalanden till förmån för den gamla uppfattningen, enligt hvilken bryt- ningens resultat jämväl framför w varit za, medan 20 etc. uppstått genom ^-omljud af denna diftong. Se Hultman, Finl. bidrag s. 96 noten; Torp och Falk, Dansk-norskens lydhist. s. 126 f; Pipping, Neuphilol. Mitteilungen !5/,—!5/,, 1902 s. 6 ff. Och det torde ej kunna nekas, att vissa fakta stå mindre väl ihop med epentesteorien än med den senare åsikten. Så först och främst — äfven efter Kocks förklaringsförsök i Arkiv XIV s. 252 ff. — Rökstenens fiakura fiakurum. För det andra, att den urnord. diftongen eu representeras af zau i forngutniskan (t. ex. biaupa, diaupr) samt enligt vissa runstenars vittnesbörd (Rök Piaurikr, Nörreneerå niaut) under vikingatiden äfven i fastlandssvenskan och danskan, hvilket förhållande Pipping a. a. s. 12 f. utan tvifvel med rätta ställt i samband med brytningen. Och hvad som ej minst talar för u-brytningsdiftongens uppkomst genom w-omljud af za är det faktum, att den äldsta källan för vår kunskap om den förra, den fornvästnordiska skaldepoesien, för densamma anger uttalet io. Efter Kahles uppsats i Arkiv XII s. 874 ff, Nordenstrengs i Nord. studier s. 63 ff. och Finnur Jönssons i Arkiv XXI s. 244 ff. måste detta, trots Kocks förnekande i Arkiv XXII s. 347, anses bevisadt. Rimmet flokke: piokkua hos Sighuatr strider ej mot nämnda allmänna sakförhållande, dà det tydligen här gäller ett specialfall: brytningsdiftongen zo har blifvit 20 framför kku, hvars grannskap äfven i andra fall haft en liknande värkan; här kan vara nog att påminna om utvecklingen skrokkui > skrukki i fornsvenskan. Ej häller utesluter den omständigheten, att w-brytningsdiftongen inom fornóstnordiskan faktiskt uppträder som 20, att dess ursprungliga gestalt varit zo. En förskjutning af detta sistnämndas o i riktning mot u är ur fonetisk synpunkt lätt begriplig: jf. Pipping, a. a. s. 10. I de äldsta västnordiska hand- skrifternas io har man åter säkerligen att med Finnur Jönsson, Arkiv IX s. 376, se blott en af bekvämlighetsskäl förenklad beteckning för 20. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs IL. 345 Efter att hafva biträdt omljudsteorien söker Pipping i den citerade uppsatsen draga konsekvenserna däraf för fornsvenskans (och forngutniskans) vidkommande. Den definitiva lósningen af hithórande frägor ger oss detta fórsók dock knappast. Man kan framför allt mot detsamma anmärka, att det w-omljud, hvarigenom za blifvit zo, och det allmänna »-omljudet, som låtit a öfvergä till o, utan tvingande skäl ryckas ätskils. Enligt Pipping skulle — för att anfóra ett belysande exempel — w-omljudet i fornsvenskan ledt à ena sidan till en bójning sadull: plur. solar, à andra sidan till en böjning fioturr: plur. fiatrar. Det enda metodiskt riktiga i föreliggande fall àr utan gensägelse att sà vidt möjligt utgå från att växlingen za: zo följt samma normer som växlingen a: o. Då fornsvenskan vid sidan af sapul, stapul, axul o. likn., hvilka antagas ljudlagsenligt sakna w-omljud, visar formerna fietur, ietun, iepur, thiedhur, hafva vi sålunda att i främsta rummet efterse, om det ej på nägot sätt läter tänka sig, att omljudet ocksà här varit inaktivt. Vi hafva sà mycket mera skäl därtill, som det onekligen i sig själft àr mindre sannolikt, att de osynkoperade bójnings- formernas ljudlagsenliga rotvokal utträngts af de synkoperades àn tvärtom. Hos de maskulina a-stammarna med växelvis synkoperad och kvarstäende mellanvokal àr det ju i allmänhet de osynkoperade formerna som vid utjämning segrat: man jämföre fsv. fetil, ketil, lykil o. s. v. samt aæul, skakul o. s. v. Man torde väl invända, att,hos fsv. fiughur, tiughu, fiollo, hioldo den ljudlags- enliga utvecklingen af labialiserad brytningsdiftong framfór kvarstáende w àr obestridlig. Men saken är ej afgjord med en hänvisning på dem, om ej på samma gång blifvit àdagalagdt, att inga sárskilda omständigheter kunnat orsaka en olika behandling hàr och i de ofvannämnda orden med a-brytning. Nu veta vi emellertid tvärtom, att i många fall en vokals mottaglighet für omljud varit beroende af de omgifvande konsonanternas beskaffenhet; och i alla de sist anförda orden befinner sig brytningsdiftongen framför guttural konsonant eller dentalt I, hvilka konsonanter äfven annars visa benägenhet att förskjuta en föregående vokal i riktning mot u: flere exempel härå finnas nämnda i $ 48. Ingenting är därför antagligare än att det af kvarstående u värkade omljudet za > io varit bundet vid ställningen framför guttural konso- nant eller dentalt /. Lika litet som de nämnda orden med 20 iu motbevisar fsv. Zuuur (run. iufur) att za framför andra konsonanter förblifvit oomljudt. Med alldeles samma rätt, som man däri ser den ljudlagsenliga nom. sing.-formen af ordet, kan fsv. Zauur (run. iafur) antagas vara det; i det senare fallet finge omljudet i Zuuur härledas från dat. sing. etc. Icke häller fsv.lat. Zorundus Iurundus och fda. Bivrund bevisa här någonting. Det förra kan åtminstone sammanhällas med några fsv. personnamn på Zor- Zur-, i hvilka detta uppenbart svarar mot fvn. Jör- (jf. Lundgren, Arkiv X s. 179 o. Sv. Landsm. X. 6 s. 137 ff., samt Noreen, Aisl. gr.? s. 151): Zorger, Loris luris (fvn. lórís), Torun (fvn. Iórunn). Något hinder att likställa fsv. Zerunder med fvn. Zorundr finnes alltså icke. Fda. Biorund står väl för äldre Biorn-uondr (liksom fvn. Zorundr fsv. Ierunder för lar-uondm; beträffande n-bort- fallet jf. fsv. Arwiper och Noreen, Aschw. gr. 8 317. 1). 6 Pipping söker göra troligt, att fornsvenskan icke låtit w-omljud af ia inträda i kort stafvelse, ifall efter denna synkoperats ett u hörande till en mellanstafvelse. Detta innebär, om man ser bort från förra leden i komposita, att brytningsdiftongen ia i nämnda ställning icke skulle varit underkastad den för vanligt a gällande u-omljudslagen. Antagandet af en sådan divergens väcker tvifvel på grund af den likformiga behandling a och za för öfrigt N:o 2. 44 346 ©. F. HuLTMAN. undergätt framför synkoperadt w. Och dessa tvifvel skingras icke genom en närmare gransk- ning af det bevismaterial, hvarpa Pipping baserar sitt pästäende: fsv. inf. fietra; nom. pl. fietrar, ietnar, thiedhrar; fieper-, mielk- i sammansättningar; nom. sg. mialke, fielde, miedhm. Beträffande fieper- och mielk- torde det väl ega sin riktighet, att där aldrig funnits Zo. I förra leden af ett kompositum har synkoperadt u icke värkat omljud vare sig i östnordiskan eller i västnordiskan, enligt Kocks utredning i Arkiv XII s. 252 ff. Att samma regel gäller för ord med bruten rotvokal visa de fvn. sammansáttningarna med biarn- kial- etc. samt fda. skiæl- mor 'skoldmór och Nierdholm, hvilka härigenom fà den mest osökta förklaring. Det jämte fiæper- mötande fsv. fioper- synes vara pävärkadt af "fiodyd?, hvaraf enl. Noreen, Sv. etym. s. 42, ordinaltalet fiorp? uppstått, liksom den motsatta utjämningen gifvit fsv. fiarp? (<*fiadrdi). Otillräckligt motiveradt är däremot antagandet, att w-omljudet pa samma sätt som i fieper- mielk- uteblifvit äfven där u synkoperats i mellanstafvelsen af ett osammansatt ord. Hvad beträffar nom. pl. fietrar (jämte inf. fietra), iætnar, thiedhrar skulle Pippings mening endast under den förutsättningen af dem få något stöd, att ia (ie) icke kunnat ljudlagsenligt tillkomma de osynkoperade formerna af samma ord. Äro, såsom vi ofvan funnit sannolikt, fietur, ietun, thiedhur att uppfatta som ljudlagsenliga, synes det tämligen gifvet, att äfven om därtill tidigare hört plur. fiotrar, iotnar, piodrar samt vb. fiotra, den litterära periodens fornsvenska i stället skall förete formerna fietrar, iætnar, thiedhrar och fietra. Man jämföre de analogiska plu- ralerna fsv. axlar, skaklar etc. för ljudlagsenligt oxlar, skoklar etc. samt fetlar, ketlar, lyÿklar etc. för fatlar, katlar, luklar etc. Icke häller fsv. miædhm bevisar nàgonting. Äfven utan Pippings regel väntar man snarast, att de böjningsformer af ordet, i hvilka ett mellanstafvelse-u syn- koperats, skola erhållit w-omljudslóst za: denna analogibildning efter flexioner sådana som 20rd : gen. tardar etc. är så vidt ses kan undantagslöst genomförd i fornvästnordiskan, som har böj- ningen miodm: gen. miadinar etc. De enda exempel, som med något skäl kunde anses tyda på att synkoperadt mellanstafvelse-u äfven hos enkla ord icke omljudt za i en föregående kort stafvelse, àro mialke och fielde. Men icke häller pà dem kan nägonting sákert byggas. Det en gång belagda mialke har vid sidan af sig nsv. mjölke, och att det förra beror på associa- tion med mielk (< mialk) en i flere fsv. urkunder mótande-sidoform till mioik, är ett föga mindre sannolikt antagande àn Pippings, att nsv. mjölke vore en nybildning till mjölk. I fielde behöfver åter alls ej något u hafva synkoperats. Ordet kan vara afledt från urgerm. felu medelst abstraktsuffixet -«pan- (om hvilket se v. Bahder, Verbalabstr. s. 161 f, och Kluge, Nom. Stammbild. lehre $$ 118, 119) och fvn. fiolde ombildadt i anslutning till adjektivet fiol. Detta synes hafva upprätthällits làngre 1 det skandinaviska spräkomrädets västligare delar àn i de östligare, att döma af de många sammansättningar hvari det kvarlefver i den litterära fornvästnordiskan; inom óstnordiskan späras det blott i fgutn. fielkunnugr. Det àr säledes alls icke nódigt att i de af Pipping nàmnda osammansatta orden fórut- .sütta en liudlagsenlig utveckling med za (te) till slutresultat af e i stafvelser, efter hvilka ett u Synkoperats. Men äfven om det vore det, skulle man icke hafva skäl att akseptera den hypotes eller rättare serie af hypoteser, hvarigenom han vill fórklara densamma. Kocks fór- klaring af dessa former (P.-B.-S. Beitr. X X s. 136 ff), enligt hvilken za uppstått sekundärt af io framför a i följande stafvelse, skulle dà med vida enklare medel fóra till mälet. Tom. XXXIII. Hälsingelagen, Exkurs IL. 347 Enligt Pipping àr den af w-omljudet oberörda brytningsdiftongen framför synkoperadt u icke i alla fornsvenska dialekter inskränkt til de urspr. kortstafviga ord, i hvilka detta tillhört en mellanstafvelse: i forngutniskan anser han den tillkomma äfven sädana, där u syn- koperats i en slutstafvelse. Ett dylikt förhällande skulle naturligtvis i nàgon màn stódja hans åsikt om dess ljudlagsenlighet i den förra gruppen; men de skäl, på grund af hvilka han antager detsamma, kunna icke anses tillfyllestgórande. Til utgångspunkt för sitt resonemang tager Pipping fgutn. former sådana som smzer "smör och miel "mjör, hvilka som motsvarighet till fastlandssvenskans 20 (ig) förete ie — samma diftong som i dialekten regelbundet företräder den sistnämndas ia (ie). Den vanliga uppfatt- ningen, uttalad af Blomberg (Bidr. t. omljudsläran s. 49) och af Kock (P.-B.-S. Beitr. XX s. 123 ff.) är, att zei dessa former utvecklats ur 2o, och närmast ur 26, hvartill zo, utom framför vissa konsonanter, skulle öfvergått i forngutniskan liksom i den yngre fastlandsfornsvenskan. Häremot anför Pipping, att w-brytningsdiftongerna zo och ze i den förra icke fördela sig efter samma norm som 4o och ig i den senare. À ena sidan har nygutniskan 24 (< fgutn. 20) i skiåld "sköld, bean 'bjórn' och gjän "narr, glad tölp (om pigor) — enligt honom identiskt med fvn. nom. sg. fem. giorn — oaktadt i fastlandssvenskan 2o blifvit ig äfven där /d eller rn följde; à andra sidan möter 2e i ett fgutn. mier "mycket (motsv. fsv. miok) — som han med Söderberg vill emendera till miec — fastän & hör till de konsonanter, framför hvilka öfver- gången io > io uteblifvit. Däremot rättar sig växlingen mellan 20 och 2e efter rotstafvelsens kvantitet, så att 20 tillkommer längstafviga, ze kortstafviga ord. Det är därför, anser Pipping, en helt annan differentiering här föreligger än den, ur hvilken växlingen 2o: ig i yngre forn- svenskan framgått: w-brytningsdiftongen, som tidigare öfverallt lydt za, har framför synkope- radt u utvecklats vidare till zo, ifall det stod i làng stafvelse, men undgått u-omljudet och (liksom a-brytningsdiftongen) blifvit ze, ifall det stod i kort. Mot denna argumentering invänder emellertid Kock i Arkiv XXII s. 341 ff., att nygutn. skiüld, dà det föremål ordet betecknar varit ur bruk i århundraden, måste vara det danska skjold, som inlänats under det danska väldet på Gottland; att, hvad nygutn. biån beträffar — sammanställningen af nygutn. gjän med fvn. nom. sg. fem. giorn finner Kock på grund af betydelsen föga öfvertygande — äfven någon dialekt af fastlandssvenskan enligt en urkunds vittnesbörd bevarat 20 som sådant jämväl framför rn; att det förvanskade mer icke behófver föreställa miec utan kan stå för mioc och att, om det står för mec, detta kan hafva fått sitt ie i aksentsvag ställning, där öfvergången io > :o till äfventyrs ej varit underkastad samma restriktioner som annars. Kock vill därför icke medgifva, att Pipping på tillräckliga grunder bestridt hans mening, att i gutniskan liksom i den öfriga svenskan w-brytningsdiftongen, från- sedt de ord där den uppträder som zu, öfverallt låter återföra sig på Zo, och att dettas behand- ling i den förra varit väsentligen den samma som i den senare. Det är väl icke alldeles uteslutet, att subst. skiåld kunnat, om icke med sin ursprungliga betydelse så med någon öfverförd sådan, sedan medeltiden kvarlefva i allmogespråket; och i och för sig sannolikare är det t. o. m., att mier står för miec än att det står för mioc, liksom det är sannolikare, att ett mzee i likhet med fsv. miok representerar den hufvudtoniga formen af ordet än att det representerar den annars endast i nyisländskan generaliserade svagtoniga. Men man måste dock, så länge Kocks uppfattning af dessa former är möjlig, gifva honom rätt däri, N:o 2. 348 O. F. HULTMAN. att de äsikter, han i P.-B.-S. Beitr. XX s. 123 ff. uttalat om forngutniskans förhällande till fastlandssvenskan i afseende à w-brytningen, icke blifvit vederlagda. Men också om det läte sig bevisas, att skiald är genuint gutniskt och att mec är ordets rätta form och dess diftong utvecklad i hufvudtonig ställning, finge däraf pà sin höjd slutas, att växlingen 20: ze i forngutniskan reglerats af stafvelsens kvantitet, men icke att senare komponenten i detta ie aldrig varit labialiserad. Man kunde nämligen tänka sig, att i gutniskan utvecklingen io > 20 berört endast det i làng stafvelse utvecklade 2o, hvilket ju var äldre än det i kort stafvelse utvecklade, och att blott detta senare öfvergått till ze. Härigenom bortfölle ock den svårighet antagandet af en utveckling ig > ie bereder med hänsyn till att s i forngutniskan annars blifvit y (jf. Noreen, Aschw. gr. $ 98 anm. 2): på grund af den mellanställning o intog mellan a och o kunde dess z-omljud lika väl tänkas [4 sammanfallit med det fórras som med det senares. DD Rättelser och tillägg. Sid. 11 r. 13, 14 nedifr. läs: föregär); skel 3 spi. I. 4; stende 3 ppk. M. 31 pr. 13 r. 19 nedifr. läs: litteraturen. 14 „ 21 uppifr. , detsamma. IS il E - DOME pret: 116; 13 handskriften 300 gån- ger med c, 623 gånger. 18 r. 19 nedifr. läs: I. 7. I walforer kunde man vilja spåra en fsv. motsvarighet till fvn. val. Att en sådan funnits, måste dock anses mycket osäkert, då fornsvenskans minnesmär- ken så vidt kändt innehålla blott ett enda ytterligare belägg för wal (VML Æ. 1 pr.) — jämte otaliga för wel — och à andra sidan uteglömmandet af ett @-streck hör till de van- ligaste skriffelen därstädes. — Svärligen kan skrifningen aru “äro’ Kg. 6 pr. ” ” 19 r. 10 uppifr. läs: „kvantitetsomkastning“ ia |. ea. [Ord T „+ därs2a. (EU: 20 r. 8 nedifr. „ Tidskr. 21 , 13 uppifr. „ 124), visa att. DON eb 3 » WEwa. 24 2 19 = (2). 299 © 3 -omdskr: 27 Efter r. 11 uppifr. tillägg: På felskrif- ning beror det säkerligen att ett samnord. 2 saknar motsvarighet i géptnæ as. U. 84. 28 r. 19 uppifr. lás: as. H. 8 g. 30m 3 , nda. Brost'brist (hvars g med hänsyn till à. nda. broste "brista ej gürna kan áterfóras pà samnord. y), nda. Sid. 30 r. 6 uppifr. tillägg: Eller har y-ljudet under en senare period äter delabialiserats till 7j; utom där det varit förlängdt — hvilket deti nda. Brost, nda. dial. röst, nsv. rysta nda. ryste kan ha varit p. gr. af efterföljande st? I sà fall torde emellertid detta y-ljud till en bórjan icke sammanfallit med det vanliga, utan stätt nürmare 7. Betr. delabialiseringen jf. den af kort óppet o till a, som s. 37 not 2 fürmodas ha egt rum i danskan. DAT: 36 , velse, 36 r. 371-5 komp. Sur: nolikt. 40. Efter r. 18 nedifr., sp. 1, tillägg: — gonum adv. V. 5.1, 14.1; prep. V. 6 pr. duum upper laser dh Nas S MI alanp: p. 4a. ANT N(() 7 » brut [helghedagha bruth] as. Kk. [ind.,] 16 pr. 45 r. 15 nedifr. läs: eller o i. 460, mpi sr ($i 33): Se » » 19 nedifr. „ dialektolikhet: gul gull as. Kp. 1; U. 3 pr.; gulsmip'r ns. Kp. 1; huld. 48 r. 17, 18 o. flerst. i det följande. Fsv. subst. koma innehäller sannolikt làngt o: jf. s. 281 not 2. 51 r. 9, 10 nedifr. làs: alldeles öfvervägande öfvergäng 1 nedifr. läs: underkastadt. dcl umts efterföljd. 6 nedifr. läs: m, g och ng. 4 uppifr. tillägg: fatughure (o: -ere) npn. U. 4. 11 nedifr. läs: kort hufvudtonig staf- SML samti DL. San- anvündes. 54 r. Lluppifr.làs: séndur, sundaksgreda. Gens d , komb’r. 68 „ 2 nedifr. , s. 209 (ji. ock ss. 504, 505), hofpom. 69 r. 16 uppifr. tillägg: Für öfrigt behöf- ver fsv. rost, äfven under förutsättning att det återgår på samnord. rost, icke nödvändigtvis stå i vägen för antagandet af en öfvergång kort o > a i fornsvenskan. Om den bekanta, i allmänhet åter upphäfda förlängningen af kort vokal framför st i vissa dialekter skett så tidigt, att ordet haft lång vokal vid tiden för öfvergången i fråga — något som med hänsyn till förlängningen framför ht (hvarom se Kock; P.-B. Beitr. XV s. 252 noten) icke är alldeles osannolikt — kunde det pä grund häraf hafva undandragit sig densamma; betr. fsv. o für äldre 9 se s. 65 not 2. På samma sätt är måhända frost i sv. och no. dialekter att förklara. 72 r. 6—8 nedifr. siang sammanställes med vb. så också af Pipping, i Fyn. sting fsv. en efter tryckningen af s. 72 utkommen uppsats i n 7,8 1904 af Neuphil. Mitteil. (där i üf- riet en helt olika uppfattning uttalas betr. det förra ordet). 76 r. 4, gierd’r förekommer i sjüllva värket i en fno. urkund frän 1347, Sv. Dipl. 4140 (V s. 635). 80 r. 15 uppifr. läs: gpm.! Kp. 5 uppifr. läs: ónord. Ett gwin- 87 not 3. Enl. Noreens senaste uttalande om Isv. feutn. pry och fvn. prit (Aisl. gr. ? & 74. 6) innehölle det förra samnord. y, medan det senares 24 uppstätt af detta + sekundärt till- fogad neutral nom. ack. plur.-ündelse -w. 102 r. 4 uppifr. läs: med K. F. Johanssons uppfattning i De derivatis verbis contractis s. 111 och Noreens i. dO ES By err: son ns. M. 29. 9 uppifr., sp. 2, tillàgg: Sid. 103. Efter r. 15 uppifr., sp. 1, tillägg nakrom dsm. Ke. 2 pr. 10; nokræ nokro (o: -æ) asf. M. 36, V. 17.1, 24. 116 r. 14 nedifr. làs: samnord. z. SSSR pin TS VAS se Tt n 20» 2umnedtraceeelleraikanbe (d Svo S. supradentalt) n. 1227. 1/3 meditr. las: ar 152 ae) à „ alla 13 befinner. ta SRA 5 » Æ. 24, bätris 3 spi. I. 13 pr, kirkiuni. 123 r. 14 uppifr.: gope utgår. liae ddr laser konz lade: 136 „ 14 uppifr. byghe 3 spti. V. 15 bor- de förts till de s. 137 under g) uppräknade exemplen. 138 r. 13 nedifr. läs: p. 43, 8 pr.; » c5 LO = NASE: 43 | » „ med 2 (y). HB‘ - Cod. Sch. 169 r. 6 nedifr. läs: enrädande, med undan- tag für ett enstaka quarstapa i SML I. 14.» — troligen dat. sing. af en an-stam quarstapi, „ 1 synnerhet den i betrüffande hvars fórekomst i y. fsv. jf. Sóder- walls Ordbok. 171 r. 20, 21 uppifr. läs: grupp af ord med svagtonig ändelse, hvilken. 192 r. 10, 11 uppifr. läs: och står i allmänhet i pluralis. Från denna neutrala pluralform kan. 206 r. 14 nedifr. läs: rotinn, slokinn, sno- dinn. 2i). LR: , “pestilence. — Betr. 21% „ 1l uppifr. lis: kort. ae, 1 - » (o: -brennarc) 221. Mellan r. 16 o. 17 nedifr. tillàgg: fora: foronne ds. VGL IV. 10; foronc as. VGL IV. 10. 246 r. 20, 21 nedifr. läs: likaså fördraget ' mellan k. Magnus’ och Albrekts anhän- gare endast. ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ TOM. XXXIII. X 3. DEUXIÈME NOTE SUPPLÉMENTAIRE SUR LES POLYGONES AU PLUS PETIT PERIMETRE CIRCONSCRITS A UNE ELLIPSE L. LINDELÓF. £e 7 ^oi fioe MU T M T to MS E inpia vto ibo zie Ju SCC CER IDE Duns OT n TA Ses s ap E NN : LA De » , vå 4 oor a : eu TY un je ét 4 RARE NE, AUX ye roue € BEA. éd gi yr Etes | | cr E M vato int Tod NET Y"ER ua PLN x dn. N via ^O fim) Aue D : | à \ SH 4 | "Nat 1» el: a De [MINUTE Vy. Wu) bl uv 2 * agile INS ENS VAS Y tut Te wA À fur Fü LU: 2 i x mais E MB $C» d " dr TET | a ee j LE RM LE | * "n » | m: age : “Hi A4 a Verrine 184 " iA &. n lioe WAR, rear CSS Meu Shot Ad ré OU. M ut. bn te Ina ned d die RARE een ger vitta P u Vr dies USO rio, m won "Ing Auen ine ^ ^ TS M : Mil Ae opo nud quote uve wh: Melun tbe qu nonem eni Fan 2 -— 596.4 E É 4 ^q e Ji (= 1 à fi lt v fmwuut "P A f & unas n (pps B Tr tii ii . vus SAR e apa de Fed i s a h ds PA Drm gti fev urs E del BRING n uiia a SOA ET mes « » "M rub. bi LO m (rni . a ph Ml FAR DETTE ” Im " An D VW at Kopp T Mitis | L IET dut ka Bt CL fil rit Are b a) YT irn a | men AON s : u I LUN ENTER CRT | H wn E TER. SANN rv SATA TTE ?: T er * weite ee VÀ Und CA CORALIE | VU a Tb appli de - pres | V gita HI wWov We) Sn a Nid in | TT Duci fi n à fe I CM on memo WIE ae ? i ] | hey iur ÅN Clin AL TAM I LEP" EL u ^ i" ti i i “FRANS js plein 1 nus ) | | Iv À L'ou AU $ | Dir LI Deuxième note supplémentaire sur les polygones au plus petit périmètre eirconerits à une ellipse. Dans deux notes précédentes!) j'ai développé quelques propriétés des polygones au plus petit périmètre circoncrits à une ellipse. J'y ai démontré, en particulier, qu'il existe une infinité de tels polygones d'un ordre déterminé, c'est à dire d'un méme nombre de có- tés, le point de contact d'un des côtés pouvant être choisi à volonté, et que la longueur du périmétre est la méme pour tous ces polygones Or, il y a peu de temps, M. Scawarz, dans un entretien que j'ai eu occasion d'avoir avec lui sur ce sujet, vient d'appeler l'attention sur les propriétés analogues que présentent les polygones qu'on peut, dans certains cas, construire entre deux ellipses homofocales, de manière qu'ils soient circoncrits à l'une et en même temps inscrits dans l'autre. On sait, en effet, que si deux ellipses homofocales admettent la construction d'un tel polygone, celui-ci pourra, quel qu'en soit le nombre des côtés, se déformer continûment, en restant toujours circonscrit à l'une des ellipses, pendant que ses sommets se meuvent sur l’autre 2); et dès lors ilest facile de voir que, pendant cette déformation du polygone, la longueur totale de son périmètre restera constante ?). Pour décider s'il y a là une simple analogie entre deux ordres de faits différents, ou si ces faits mémes ne sont pas plutót identiques, il faut reprendre la théorie de nos polygones au plus petit périmètre afin d'examiner, quels sont les lieux géométriques de leurs sommets. C'est ce que nous allons faire dans la présente note. Soit A un des angles du polygone 7 circonscrit à l'ellipse £, dont nous désignons les demi-axes par a et b et lexcentricité par e, et 4’ l'angle correspondant du polygone II” circonscrit au cercle .K dont l'ellipse Æ est la projection orthogonale. Nous nous proposons 1) Insérées dans les Acta Societatis Scientiarum Fennicae, Ja premiere dans le tome XXXI sous le n:o 4, la seconde, supplémentaire, dans le tome X XXII, sous le n:o 5. ?) Ceci n'est qu'un cas spécial d'un théorème plus général qui établit que, si un polygone est cir- conscrit à une ellipse et que tous ses sommets moins un se meuvent suivant des ellipses homofocales, ce dernier sommet décrira aussi une pareille ellipse. Voir SALMoN-FIEDLER, Analytische Geometrie der Kegel- schnitte. Leipzig 1887, page 432. 3) Cela résulte, en effet, comme l'a fait remarquer M. Schwarz, du théorème de GRAVES, sui- vant lequel l'excés de la somme des deux tangentes, menées d'une ellipse donnée à une ellipse homofocale, sur l'arc compris entre les points de contact est constant. Loc. cit. page 431, 4 L. LINDELÔF. de déterminer l’ellipse qui passe par le sommet A et qui est en même temps homofocale avec l’ellipse donnée, Désignons par x, y les coordonnées du point A. Celles-ci doivent sa- tisfaire à une équation de la forme y? y? (1) gg PES s et il s'agit de déterminer le paramètre h, ce qui exige la résolution d'une équation du second degré en A? (2) ht + PR +Q—O, où P=@+b—2x—7y, Q = a — a? yr —D y. En désignant par @ et y’ les angles que les rayons du cercle X, menés aux points où il est touché par les deux tangentes issues du point 4’, font avec le demi-axe a, en sorte que op’ — o = 180? — A’, on aura Dor ee jtm dese 2 2 X — NEA: , gi D a sın Dr Sin TEN ce qui donne a2 b2 , DEN p A = — a? B? cot? RARE sin? et LUN ! a? (cose CE = 3 + 0? (cose D PSE = 3) PE ; sin? EH 9 a? sin g sin g' + b? cos 9 cos y” - ; : sin? — 2 Cette dernière formule prend une forme encore plus simple, lorsqu'on y introduit l'angle A compris entre les tangentes de l'ellipse. Pour calculer cet angle, nous considérons le triangle formé par ces deux tangentes et la corde de contact de l’ellipse. Son aire a pour ex- pression r E —— a? tg? ENTER Ra 9 y1-— e cos? g'sin A. 1. 2 2 Ce triangle étant la projection orthogonale du triangle correspondant formé par les tangentes et la corde du cercle K et dont l'aire est Tom. XXXIII. x Polygones au plus petit périmètre eirconserits à une ellipse. on obtient ainsi la relation suivante V1 — e sin 4’ VI — e cos? g y 1— e cos? g'' (3) sin À = d’où l’on tire 1 — e? (cos? 9 + cos? p’) + et cos? p cos? g' — (1 — e?) sin? (p' — 9) :2 — DA (1 — e cos? p) (1 — e? cos? g/) En développant le numérateur de cette expression, on trouve qu'il est le carré exact du binôme sin g sin q' + (1 — e?) cos p cos 9'; on aura donc Oe kons e sing sing +(1- e)cosgcosg' cos A'-Fe'cos g cos g' | y 1 — e? cos? oy 1 — e cos? g' V1—e Cos? q ya — e! cos? g' Dans cette formule c’est le signe inférieur qui est seul admissible. On s'en assure facilement en observant que, si e tend vers zéro, cos À doit tendre vers cos A’, quels que soient les angles p et q'. On aura donc a? sin p sin q' + 0? cos 9 cos gp’ = — a? V1 — e? cos? p Yl — e* cos? q' cos A = — ab sin 4’ cot A. Portant cette valeur dans l'expression de P, on lui fait prendre la forme , J£ = Or cot A cot, +. L'équation (2) devient par là , h* — 9 ab cot A cot = h? — a? b? cot? - E et donne pour A? la seule valeur positive , - A A (5) h? — ab cot 3 cot $2" Or, nous avons démontré (dans la première note, page 6) que, dans un polygone au-plus petit périmètre circonscrit à une ellipse, les angles A, B, C,... sont liés aux angles A’, D', C',... du polygone correspondant circonscrit au cercle par les relations , [à U [4 A A B B Er ei ef TE Ti => cT c 1 cot 5 cot 3 = cot 5 cot ^5 = cot cot 3 —— 3] 1) Cela résulte, en effet, des conditions (3) (p. 5 de la note citée), en observant que A! B' LI er: B, — e: B — C0b y : cob 5. N:o 3. 6 L. LiNDELÓF. Le paramètre A aura donc la méme valeur pour tous les sommets du polygone ABC... d'où il résulte que celui-ci est nécessairement inscrit dans une ellipse qui est homofocale avec l’ellipse donnée, les carrés de ses demi-axes étant a? +? et +R? Mais dès lors il existe, comme nous l’avons vu, une infinité de polygones du même nombre de côtés qui sont également inscrits dans l’une et circoncrits à l’autre de ces ellipses, et comme leur périmètre, d'après le théorème de Graves avec l'extension que lui a donnée M. Scawarz, est constant et égal à celui du polygone ABC..., ils constituent évidemment l'ensemble de tous les polygones au plus petit périmètre de l’ordre en question qui se laissent circonscrire à l'ellipse donnée. Ainsi ces derniers polygones se trouvent effectivement être identiques avec ceux auxquels se rapporte le théorème dont il s'agit. Le paramètre À varie, bien entendu, avec le nombre x des côtés du polygone, de sorte qu'à chaque valeur de n>3 correspond une ellipse homofocale particulière. Ayant construit cette ellipse, on peut tracer tous les polygones au périmètre minimum de l'ordre correspondant. Étant donné le nombre x, le problème revient donc à calculer A d'apres la formule (5). Pour rendre celle-ci immédiatement applicable aux cas particuliers, il est pour- tant nécessaire de la transformer préalablement, en y introduisant, au lieu de A et A’, les coordonnées cycliques p et g'. Des équations (3) et (4) on déduit facilement le VA — e cos? g y 1 — & cos? g' — cos (g' — 9) + & cos q cos g' 2 sin(g' — æ) VI — e& On a d'ailleurs cot = — tg 9'—9 à en, 2 L'équation (5) pourra donc s'écrire (6) ja ga VI cos? y VI — e cos? g — cos (p! — ) + ^ cos q cos q' u 1 + cos (g' — 9) | Ici g et g’ sont les coordonnées angulaires qui déterminent les points de contact avec le cercle K de deux côtés successifs quelconques du polygone 41’; A’ est l'angle compris entre ces côtés et A l'angle correspondant du polygone Æ. Nous allons appliquer cette formule à quelques polygones spéciaux, en nous bornant toujours au cas simple où la figure est symé- trique par rapport à l'un des axes de l'ellipse, ce qu'on peut faire, comme nous l'avons vu, sans préjudice pour la généralité des résultats. I. Considérons d'abord le triangle isocèle dont la base est parallele au grand axe de .lellipse, et soit A l'angle compris entre les deux autres cótés. On aura actuellement q' = 180? — g, et la formule (6) se réduira à 1 — 2 e2 cos? 9 + cos 2 q : h2 = 2 =" få — 2 2 » (7) (PIN Tas = a? (1 — e?) cot? p Soient a, et b, les demi-axes de l'ellipse homofocale E, passant par le sommet À, en sorte que a? = a? + hk? et b,? = U? + À?; on trouve Tom. XXXIII. Polygones au plus petit périmètre circoncrits à une ellipse. 7 1 — e? + e? sin? q 2 — 2 N sin? q ? d'ou : a? (1 — e?) ng et, 4 (8) sing = PET: Or, nous avons trouvé précédemment (dans notre premiere note, page 10, (8)) que, dans le cas du minimum du périmètre, l'angle q doit satisfaire à la condition (9) & sin* 9 + 1 — e? = 2 sin q (e? sin? + 1 — e?). Lorsqu'on y substitue la valeur de sing, tirée de l'équation (8), et qu'on prend a pour unité linéaire, on obtient, aprés quelques réductions, a, —4a,9--6e?a,* —4eta,? + e* — Q. Ce résultat peut être simplifié. En le mettant sous la forme a,?—26 a,--e* —4a,6—8e a, -4eta?, on peut extraire la racine carrée de chacun des deux membres et l'on trouve ainsi l'équation finale a,* — 2 a4? +2e a, — e? = 0, qui peut servir pour calculer le demi-axe a, de l'ellipse Æ,, dans laquelle seront inscrits tous les triangles au périmètre minimum dont il s'agit. Quant à l'exentricité e; de la nouvelle ellipse, elle est liée à celle de l'ellipse donnée par la relation !) e,* — 2 ee? + 2 ee, — e? — 0, qui, étant résolue par rapport à e, donnerait e= ell —e? + yl— ee + et). II. Parmi les tétragones au plus petit périmètre le plus simple est le rectangle dont les côtés sont parallèles aux axes de l'ellipse. La figure correspondante circonscrite au cercle K est de même rectangulaire. On aura done, pour un angle quelconque À de cette figure, A = A’ = 90° et la formule (5) donne immédiatement h? — ab. L’ellipse homofocale qui passe par les sommets de tous les tétragones en question, aura donc pour demi-axes a, = ya (a + P), b, = y (a 4- 0), 1) On la trouve en remplaçant a, par © dans l'équation précédente. € N:o 3. 8 L. LINDELÖF. et pour excentricité e—-yi—y1i-—e. III. Hexagones. — Prenant pour représentant de ce groupe l'hexagone dont deux ba- ses opposées sont parallèles au grand axe de l'ellipse Æ, et désignant par À langle que la base supérieure fait avec le côté oblique adjacent, on aura q' = 90°, tandis que l'angle q doit satisfaire, comme dans le cas du triangle, à la condition (9) (voir notre premiere note page 12). L'équation (6) se réduit maintenant, en faisant de nouveau a = 1, à pe — V1 — € cos? g — sin g 1+sing à Mais comme nous avons fait voir dans la note citée, la condition (9) équivaut à celle-ci "GU Cun CE sing . V1 — e? cos? 9 Er on aura donc a sin? p 1 — sin? 9? d’où 1 Des vi d et 1 — sin? 9 et 2 ut sing = Haze Portant cette valeur de sin g dans l'équation (9), on trouve la formule suivante 8 a: — 4 (1 + e?) ay: +6 e? a,* — et = 0, qui est du quatrième degré en a,? et peut servir pour calculer le grand axe 2a, de l’ellipse homofocale E, circonscrite aux hexagones. L’excentricité e, de cette ellipse est donnée par l'équation ej? — 6 er e,t I- 4e? (1-1- e?) e? —3 et — 0, qui est du quatrième degré en e;?, mais du second seulement en e^. IV. Octogones. — Parmi ces figures nous considérons en particulier celle qui est symétrique par rapport à chacun des axes de l'ellipse. Soit A l'angle formé par la base supérieure (qui est parallèle au grand axe de l’ellipse) et le côté oblique adjacent. Les coor- données cycliques g’ et g étant à présent relatives à ces deux côtés, on a q' — 90°, tandis que g doit satisfaire à la condition (10) 1 — 2 cos? q + e? cost p, (voir la ,note' supplémentaire“ page 6 (8). Cela posé, l'équation (6) se réduit, comme dans le eas précédent, à à V1 — e2 cos? 9 — sin 9 22% re 1 + sin g 4 Tom. XXXIII. Polygones au plus petit périmètre eirconserits à une ellipse d'où 9 —— pA 2 doa cuit e' cos? p 1 + sin D'autre part, on tire de l'équation (10) eua s 1—-yi—e we-—a _ a? — al a e? «aq —b a+ 1 — e2 cos? @ = 1 — e = sin? nes Put ees + 5 On aura donc b ICE = © a? = a2— = = (a+ Vad) (a4 — yab +8). Dev V. +b On trouverait pareillement bi? = (b + Vad) (a + b — Vab + a). Quant à l'exentricité e, de l'ellipse homofocale, elle peut s'exprimer directement en fonction de e par la formule un peu plus compliquée e? 2(1—y1—28)( 4- yi—2) (1 -1yy1—8— a — 2). Ainsi se trouve déterminée la nouvelle ellipse qui passe par les sommets de tous les octogones au périmètre minimum circonscrits à l'ellipse donnée. Nous ne chercherons pas, pour le moment, à pousser plus loin les applications de notre formule fondamentale (5), ce qui, sans doute, rencontrerait de graves difficultés. exemples précédents suffiront, en tout cas, pour illustrer la théorie. Les N:o 3. | 3 | ty LN is Boa u DL TL poo uelint | T "wn A nac dec EN VUE «rand tare ne. Tuy: SNB 2c o PT ot nets Nu | me 2" X59 wy un ade, TN. jin Vet a" di "A Sisi" quant AV Falk mh olm. rof te wiss igit ELT "* "— t wor Meno | I H NC ' s u LE ' origini sehn tie a ag D hs m + WE mis i a Ve | Ai wot DO. hs N AL { ip oy ph we REIN "uen A AW: Wire ed d «) iri i DE US » 4 un‘ Er VEN ET Lu, Te si » in) TUE | ‚un using Seni ah] "elfe. cupa am Hi re all i Em a Pos | ; Aun TJ n-w HN, EN ft FO e. DUE ie AE io 5 rem dat LU Sh rt A Sd A onn pers | fj «, a ea prete api su Mr QUE LT ani mb eui. non. In a tup eZ" tation ut en B» WC Apul Viii ln SUR er CAP NN RV) LN orte M. suco 1. ag buyer Wie LT GR Ra PO a Nuit á ea 24 ! [D I I D I | [| î UGUM v Qr Pa Ru i P % 210 Jl di || m , u ] px J * i me TEL 5 mE Nis IE jJ / n À d d M ow ux um foh. a mt | i I i ! u ws d 2 P» 4 * E ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ TOM. XXXII. X 4. BI ASECLEZ EN DER KUGELFUNCTIONEN JP (cos © HJ. TALLQVIST. NP I n D ! | N | 1 ir h I LL Em I " fu d ^J a d "UT. 5 2 m = 4 mS D À ha ur Ber D. ut RE y D "OH meu nm be P AU COLE Y v xi aute jv RE "aero zum n. = i "i T AT Vrersteitee Tafeln der Kugelfunctionen P, (cos 8) bis inclusive P; mit dem Argumente 0 variirend von Grad zu Grad zwischen 0 und 90° sind veröffentlicht in Philosophical Magazine, Vol. XXXII, fifth series, 18911). Ich habe bemerkt, dass diese Tafeln viele und zum Teil nicht unbedeutende Unrichtigkeiten enthalten). Dieselben Tafeln sind abgedruckt in Prof. W. E. Byertys „Elementary Treatise on Fouriers Series and Spherical, Cylindrical, and Ellipsoidal Harmonies, with Applications to Problems in Mathematical Physics“ p. 278 u. 279 mit der einzigen Berichtigung, dass P, (cos 70°) zu — 0.0038 statt 0.0088 im Original (vielleicht auch nicht in allen Exemplaren der Auflage unrichtig) angegeben wird. Eine Neuberechnung dieser für die Anwendungen der Physik und besonders für die Theorie des Erdmagnetismus wichtigen Tafeln war also völlig am Platz. Die unten gegebenen Tafeln sind bis P, (cos 0) erstreckt worden; sie sind ferner 10-stellig — die Originalrechnungen wurden sogar mit 15 Stellen aus- geführt — aber das Argument ändert sich auch hier nur von Grad zu Grad. An den um- fassenden Rechnungen hat mein Vater, Herr Oberingenieur TH. TALLQVIST einen wesentlichen Anteil. Geordnet nach Potenzen von cos sind die tabulirten Functionen P, (cos 0) = cos 0 , P, (cos 8) = = G cos? 0 — 1), P, (cos 0) = 2 (5 cos? 0 — 3 cos 0) , PACE i (35 cost 0 — 30 cos? 0 +3), P, (cos 0) = 1 (63 cos? 0 — 70 cos? 9 + 15 cos 0), P; (cos 0) = " (231 cos® 0 — 315 cost 0 + 105 cos? 0 — 5), 1) Table of Zonal Spherical Harmonies, calculated by Messrs C. E. Holland, P. R. Jones and. C. G. Lamb. With a short Explanation and some Illustrations of its use by Professor John Perry, p. 512—523. 2) Unter den Werten von P, findet man P, (cos 68°) = — 0.2896 statt — 0.2895 und P, (cos 76°) = — 0.4112 statt — 0.4122; unter den Werten von P, ist P, (cos 45?) genau — 0.40625, aber mit — 0.4062 aufgeführt, ferner findet man P, (cos 47 °) = — 0.4252 statt — 0.4227, P, (cos 70°) = 0.0038 statt — 0.0038 (siehe oben); unter den Werten von P, steht P,(cos569?)— — 0.0510 statt — 0.0509. In den Werten von P, giebt es überall 38 Fehler, von welchen 9 nicht nur in einer mit einer oder zwei Einheiten fehlerhaften Angabe der letzten Decimale bestehen; in den Werten von P; findet man 48 Fehler, von welchen 11 gróber sind als ein Fehler von einer Einheit oder zwei Einheiten in der letzten Decimale, so z. B. steht P, (cos 7 °) = 0.7986 statt 0.8016. 4 Hs. TALLQVIST. P; (cos 9) = = (429 cos" 0 — 693 cos? 0 + 315 cos? & — 35 cos 0), MIS P; (cos 9) = 198 (6435 cos? 0 — 12012 cos® 0 + 6930 cost 0 — 1260 cos? 0 + 85). Wenn man nach Cosinus der Vielfachen von 9 ordnet, so erhält man folgende Formeln, welche der Rechnung zu Grunde gelegt wurden: P, (cos 9) — cos 0 , P, (cos 8) — + (8 cos 20 +1), P, (cos 9-10 cos 30 + 83 cos 0) , P, (cos 0) => (35 cos 40 + 20 cos 20 +9), P, (cos 0) = = (63 cos 50 + 35 cos 30 + 30 cos 0) , Ps (cos 0) = == (231 cos 60 + 126 cos 40 + 105 cos 20 + 50), P, (cos 9) = or (429 cos 70 + 281 cos 50 + 189 cos 30 + 175 cos 0), P; (cos 0) = au (6485 cos 80 + 3432 cos 60 + 2772 cos 40 + 2520 cos 20 + 1225). Die Rechnungen wurden in der Weise controlirt, dass man sie in genau derselben Weise direct für Summen von je fünf nach einander folgenden Functionswerten ausführte. Zur Sicher- stellung des Druckes ist diese Controle noch einmal im letzten Correcturbogen vorgenommen worden, jetzt aber für Summen von je sechs nach einander folgenden Functionswerten. Die Functionen P, (cos 8) besitzen bekanntlich eine Recursionsformel (n.-F 1) P, , , (cos 0) — (2n 4- 1) cos 9 - P, (c080) —n P, | (cos 0) , die Anwendung dieser Gleichung ist aber hier etwas unbequem wegen der Multiplication im ersten Gliede der rechten Seite. Man kann sie benutzen z. B. wenn man einzelne Werte von P, oder Pj, nötig hat. Was die Werte von P, (cos 0) für 90? — 0 — 180? betrifft, so hat man bekanntlich P, (cos (180° — 8))= P, (cos 0) oder — — P, (cos 8), je nachdem die Zahl » gerade oder ungerade ist. In den Tabellen ist durch ein * angedeutet worden, wann das Zeichen umgekehrt werden muss. Eine im Druck befindliche Arbeit des Verfassers !) wird vierstellige Tafeln der Functionen P (cos 0) enthalten; ausserdem ist eine sechsstellige Ausgabe in Zukunft beabsichtigt, wo die Argumente dichter als von Grad zu Grad fortschreitend gewählt sind. Hier mag noch auf die vom Verf. neulich ausgegebenen Tafeln der Functionen P,(x) und ihrer abgeleiteten Funetionen P°(x) hingewiesen werden 2). 1) Grunderna af teorin für sferiska funktioner etc. 2) In Acta Societatis Scientiarum Fennicæ, Tom. XXXII. N:o 6. Helsingfors 1904. T. XXXIII. Tafeln der Kugelfunctionen P, (cos 0). 0 P (cos 0) * 0 P, (cos 0) * os 1.0000000000 45° 0.7071067812 I 0.9998476952 46 0.6946583705 2 0.9993908270 47 0.6819983601 3 0.9986295 348 48 0.6691 306064 4 0.9975640503 49 0.6560590290 5 0.9961946981 50 0.6427876097 6 0.9945218954 SI 0.6293203910 7 0.9925461516 52 0.6156614753 8 0.9902680687 53 0.6018150232 9 0.9876883406 54 0.5877852523 10 0.9848077530 55 0.5735764364 II 0.9816271834 56 0.5591929035 I2 0.9781476007 57 0.5446390350 13 0.9743700648 58 0.5299192642 14 0.9702957263 59 0.5150380749 15 0.9659258263 60 0.5000000000 16 0.9612616959 61 0.4848096202 17 0.9563047560 62 0.4694715628 18 0.9510565163 63 0.4539904997 19 0.9455185756 64 0.4383711468 20 0.9396926208 65 0.4226182617 21 0.9335804265 66 0.406736643 1 22 0.9271838546 67 0.3907311285 23 0.9205048535 68 0.3746065934 24 0.9135454576 69 0.3583679495 25 0.9063077870 70 0.3420201433 26 0.8987940463 71 0.3255681545 2 0.8910065242 72 0.3090169944 28 0.8829475929 73 0.2923717047 29 08746197071 74 0.2756373558 30 0.8660254038 75 0.2588190451 31 0.8571673007 76 0.2419218956 32 0.8480480962 n 0.2249510543 33 0.8386705679 78 0.2079116908 34 0.8290375726 79 0.1908089954 35 0.8191520443 80 0.1736481777 36 0.8090169944 81 0.1564344650 37 0.7986355100 82 0.1391731010 38 0.7880107536 83 0.1218693434 39 0.7771459615 84 0.1045284633 40 0.7660444431 85 0.0871557427 41 0.7547095802 86 0.0697564737 42 0.7431448255 87 0.0523359562 43 0.7313537016 88 0.0348994967 44 0.7193398003 89 0.0174524064 45 0.7071067812 90 0.0000000000 5 0 P, (cos 0) 0 P, (cos 0) o? + 1.0000000000 45° + 0.2500000000 I | + 0.9995431203 46 + 0.2238253775 2 | + 0.9981730377 | 47 + 0.1976826447 3 + 0.9958914215 48 + 0.1716036525 4 + 0.9927010516 49 + 0.1456201743 5 + 0.9886058148 50 + 0.1197638667 6 + 0.9836107006 SI + 0.0940662319 7 | +09777217947 | 52° | + 0.0685585783 8 + 0.9709462720 53 + 0.0432719831 9 + 0.9632923872 54 + 0.0182372542 IO + 0.9547694656 55 — 0.0065151075 II + 0.9453878909 | 56 | — 003095494517 12 + 0.9351590932 57 — 0.0550524823 13 + 0.9240955347 | 58 — 0.0787783601 14 + 0.9122106946 59 — 0.1021036721 I5 + 0.8995190528 60 — 0.1250000000 16 + 0.8860360721 61 — 0.1474394482 7 + 0.8717781794 62 — 0.1693946776 18 + 0.8567627458 63 — 0.1908389392 I9 + 0.8410080652 64 — 0.2117461065 20 + 0.8245333323 65 — 0.2320907073 21 + o.8073586191 66 — 0.2518479548 22 + 0.7895048503 | 67 — 0.2709937778 23 + 07709937778 | 68 — 0.2895048503 24 + 0.7518479548 | 69 — 0.3073586191 25 + 0.7320907073 70 — 0.3245333323 26 + 0.7117461065 71 — 0.3410080652 27 + 0.6908389392 | 72 — 0.3567627458 28 + 0.6693946776 | 73 — 0.3717781794 29 + 0.6474394482 74 — 0.3860360721 30 + 0.6250000000 75 — 0.3995190528 31 + 0.6021036721 76 — 0.4122106946 32 + 0.5787783601 77 — 0.4240955347 33 + 0.5550524823 78 — 0.4351590932 34 + 0.5309549451 79 — 0.4453878909 35 + 0.5065151075 So — 0.4547694656 36 + 0.4817627458 81 — 0.4632923872 37 + 0.4567280169 82 — 0.4709462720 38 + 0.4314414217 83 — 0.4777217947 39 + 0.4059337681 84 — 0.4836107006 40 + 0.3802361333 85 — 0.4886058148 AT + 0.3543798257 86 — 0.4927010516 2 + 0.3283063475 | 87 — 0.4958914215 43 + 0.3023173553 | 88 — 0.4981730377 44 + 0.2761746225 89 — 0.4995431203 45 + 0.2500000000 90 — 0.5000000000 6 0 P, (cos) * 0 P, (cos) * o° -- 1.0000000000 45° — 0.1767766953 I + 0.9990863449 46 — 0.2039686270 2 + 0.9963477447 | 47 — 0.2299668409 3 + 0.9917912884 48 — 0.2547116441 4 + 0.9854287693 49 — 0.2781469691 5 + 0.9772766532 50 — 0.3002205237 6 + 0.9673560334 SI — 0.3208839310 7 | + 0.9556925734 | 52 | — 0.3400928578 8 | + 0.9423164368 | 53 | — 0.3578071329 9 + 0.9272622053 54 — 0.3739908531 | 10 | +0.9105687847 | 55 | — 0.3886124778 II + 0.8922792988 56 — 0.4016449117 I2 + 0.8724409718 57 — 0.4130655747 13 + o.8511050002 58 — 0 4228564605 I4 + 0.8283264133 59 — 0.4310041811 15 + 0.8041639231 60 — 0.4375000000 16 + 0.7786797650 61 — 0.4423398516 17 + 0.7519395279 | 62 — 0.4455243486 18 | +0.7240119763 | 63 | — 0.4470587755 19 + 0.6949688627 64 — 0.44695 30704 20 + 0.6648847328 65 —10.4452217933 21 + 0.6338367223 66 — 0.44 18840815 22 | +0.6019043474 | 67 | — 0.4369635934 23 + 0.5691692885 68 — 0.4304884385 24 + 0.5357151681 69 — 0.4224910965 25 + 0.5016273233 70 — 0.4130083236 26 + 0.4669925741 71 — 0.4020810470 27 + 0.4318989872 2 — 0.3897542486 28 | + 0.3964356369 | 73 — 0.3760768366 29 + 0.3606923628 74 — 0.3611015075 30 | +0.3247595264 | 75 | — 03448845963 31 + 0.2887277651 76 — 0.3274859181 32 + 0.2526877465 77 — 0.3089685990 33 + 0.2167299223 78 — 0.2893988986 34 + 0.1809442829 79 — 0.2688460236 35 + 0.1454201134 80 — 0.2473819334 36 + 0.1102457514 81 — 0.2250811379 37 +.0.0755083478 82 — 0.2020204891 38 + 0.0412936307 83 — 0.1782789647 39 + 0.0076856732 | 84 — 0.1539374478 40 — 0.0252333338 85 — 0.1290784997 41 — 0.0573833043 86 — 0.1037861291 42 — 0.0886864731 87 — 0.0781455571 | 43 — 0.1190676063 88 — 0.0522429783 44 — 0.1484542038 89 — 0.0261653202 45 — 0.1767766953 90 0.0000000000 Hs. TALLQVIST. 0 P, (cos 0) P, (cos 0) 0° | + 1.0000000000 45° | — 0.4062500000 I + 0.9984774734 | 46 | —04158239327 2 + 0.9939166158 47 — 0.4227267481 3 + 09863375615 | 48 — 04269646139 4 + 097577376014 | 49 | -— 04285565840 5 | -F0.9622718248 | 50 | — 94275344575 6 + 09458912974 5I — 0:4239425755 7 + 0:9267043703 | 52 — 041178375572 8 | 409047955826 | 53 — 04092879763 9 + 0.8802613301 | 54 — 0.3983739795 To + 0.8532094988 55 — 0.385 1868496 II + 0.8237589079 56 — 0.3698285138 12 + 0.7920387559 | 57 — 0.3524 110013 13 + 0.7581880088 58 — 0.3330558527 14 + 0.7223547419 | 59 — 0.3118934825 I5 + 0.6846954387 60 — 0.2890625000 16 + 0.6453742509 61 — 0.2647089910 I7 + 0.6045622222 62 — 0.2389857631 18 + 0.5624364795 63 — 0.2120515601 I9 + 0.5191793972 64 — 0.1840702477 20 | 404749777356 | 65 | —0.1552099752 2T +- 0.4300217613 66 — 0.1256423178 22 + 0.3845043499 67 — 0.09554 14030 23 + 0.3386200785 68 — 0.0650830253 24 + 0.2925643111 69 — 0.0344437546 2 + 0.2465322809 70 — 0.0038000413 zs + 0.2007181744 71 + 0.0266726762 2 + 0.155314222 72 + 0.0568008581 28 + 0.1105098016 73 + 0.0864137394 2 + 0.0664905492 74 + 0.1153441909 30 | + 0.0234375000 | 75 + 0.1434295613 31 — 0.0184737557 | 76 | + 0.1705124963 32 — 0.0590738859 | 77 + 0.1964417299 33 — 0.0982005994 78 + 0.2210728448 4 — 0.1356993929 79 + 0.2442689988 35 — 0.1714242600 8o + 0.2659016108 36 — 0.2052383581 8r + 0.2858510075 37 — 0.2370146289 82 + 0.3040070226 38 — 0.2666363725 83 + 0.3202695504 39 | — 92939977688 | 84 | + 0.3345490469 4o | — 903190043465 | 85 + 0.3467669792 41 — 03415733959 | 86 | + 0.3568562185 42 — 0.3616343244 87 + 0.3647613768 43 — 03791289520 | 88 + 0.3704390844 44 — 03940117473 | 89 + 0.3738582065 45 — 0.4062500000 90 + 0.3750000000 T. XXXIII. ———————————————— N:o 4. Tafeln der Kugelfunctionen P, (cos 0). 0 P, (cos 8)* 0 P. (cos 0) * Ds + 1.0000000000 45° — 0.3756504775 I + 0.9977166449 | 46 — 0.3567651343 2 + 0.9908818718 | 47 — 0.3349646355 3 | +0.9795414455 | 48 | — 0.3104818485 4 + 0.9637712706 49 — 0.2835675742 5 + 0.9436768394 50 — 0.2544885146 6 + 0.9193924638 5I — 0.2235251286 7 + o.8910802990 52 — 0.1909693902 8 + 08589291640 55 — 0.1571224690 9 -- 0.8231531701 54 — 0.1222923477 IO + 0.7839901651 55 — 0.0867913987 II | +o7417000068 | 56 | — 0.0509339354 I2 4- 0.6965626783 57 — 0.0150337580 I3 + 0.6488762585 58 + 0.0205982861 I4 + 0.5989547634 59 + 0.0556567111 15 | +o5471258748 | 60 | + 0.0898437500 16 + 0.4937285726 61 + 0.1228716436 17 + 0.4391106887 62 + 0.1544648434 18 + 0.3836264009 63 + 0.1843621116 19 + 0.3276336852 64 + 0.2123185023 20 + 0.2714917456 65 + 0.2381072088 21 + 0.2155584410 66 + 0.2615212630 22 + 0.1601877275 67 + 0.2823750743 23 + 0.1057271355 68 ac 0.3005057961 24 + 0.0525153010 | 69 | + 03157745093 25 + 0.0008795680 70 + 0.3280672157 26 — 0.0488663 191 71 + 0.3372956307 27 | — 00964244157 | 72 | + 93433977737 28 | — o1i415146556 | 73 | + 03463383474 29 — 0.1838767899 74 + 0.3461089080 30 — 0.2232721744 75 + 0.3427278208 31 — 02594853909 | 76 + 0.3362400059 32 — 0.2923256909 "7 + 0.3267164729 33 — 0.3216282523 78 + 0.3142536510 34 | — 03472552378 | 79 | + 02989725190 35 — 0.3690966502 8o + 0.2810175410 36 — 0.3870709763 81 + 0.2605554193 37 — 0.4011256165 82 + 0.2377736713 38 — 0.4112370964 83 + 0.2128790434 39 — 0.4174110602 84 + 0.1860957742 4o — 0.4196820454 85 + 0.1576637203 41 — 0.4181130422 86 + 0.1278363599 42 — 0.4127948399 87 + 0.0968786895 43 — 0.4038451674 88 + 0.0650650303 44 — 0.3914076338 89 + 0.0326767619 45 — 0.3756504775 90 0.0000000000 7 0 P, (cos 0) 0 Pe (cos 0) | o° + 1.0000000000 45° — 0.1484375000 I + 0.9968040332 46 | : — 0.1078348486 2 + 0.9872462846 47 — 0.0665441520 3 + 0.9714 168984 48 — 0.0250764856 4 + 0.9494650813 49 + 0.0160625298 5 + 0.9215975636 50 + 0.0563782639 6 + 0.8880764677 51 + 0.0953924572 7 + 0.8492166067 52 + 0.1326483874 8 + 0.8053822427 53 + 0.1677157660 9] „+ 0:7569883375. 4 54 |, -F:6:2001953t25 io + 0.7044713379 55 + 0.2297229558 II + 0.6483345393 | 56 | + 0.2559736202 12 + 0.5890930765 | 57 | + 0.2786645534 13 + 0.5272935964 58 + 0.2975581630 14 + 0.4635036682 59 + 0.3124643318 15 + 0.3983059910 60 + 0.3232421875 16 + 0.3322924601 61 + 0.3298013097 17 + 0.2660581549 62 + 0.3321023635 18 + 0.2001953125 63 + 0.3301571533 19 + 0.1352873504 64 + 0.3240280995 20 + 0.0719030018 65 + 0.3138271462 21 + 0.0105906245 66 + 0.2997141126 22 — 0.0481272548 67 + 0.2818945 102 3 — 0.1037591062 68 + 0.2606168508 24 — 0.1558492156 69 + 0.2361694785 25 — 0.2039821087 70 + 0.2088769607 26 | — 02477865325 | 71 | + 0.1790960826 27 — 0.2869389552 72 + 0.1472114894 28 — 0.3211665462 73 + 0.1136310278 29 — 0.3502496086 74 + 0.0787808387 30 — 0.3740234375 75 + 0.0431002590 31 — 03923795890 | 76 | + 0.0070365890 32 — 0.4052665454 77 — 0.0289602140 33 — 0.4126897737 7 — 0.0644428562 34 — 0.4147111782 79 — 0.0989719813 35 — 0.4114479552 80 — 0.1321213386 36 — 0.4030708644 81 — 0.1634827855 37 — 0.3898019384 82 — 0.1926710704 38 — 0.3719116557 83 — 0.2193283384 39 — 0.3497156121 84 — 0.2431283127 40 — 0.3235707257 85 — 0.2637801018 41 — 0.2938710208 86 — 0.2810315903 42 — 0.2610430366 87 — 0.2946723761 43 — 0.2255409131 88 — 0.3045362195 44 — 0.1878412074 89 — 0.3105029772 45 — 0.1484375000 90 — 0.3125000000 EMA Tr QUAI IT. 0 P; (cos 0) * 0 P, (cos 0) * o? + 1.0000000000 459 + 0.1270582497 I + 0.9957398467 46 + 0.1666831233 2 + 0.9830131743 47 + 0.2028298257 3 + 0.9619805994 | 48 + 0.2349654741 4 + 0.9329073419 49 + 0.2626284322 5 | +o8061595499 | 50 | + 0.2854344759 6 + 0.8521992301 51 + 0.3030817445 7 + 08015778543 | 52 + 0.3153544094 8 + 0.7449287358 53 + 0.3221250132 9 + 0.6829582847 54 + 0.3233554522 10 + 0.6164362670 55 + 0.3190965941 II + 0.5461852086 56 + 0.3094865467 12 + 0.4730690945 | 57 + 0.2947476090 13 + 0.3979815275 58 + 0.2751819600 14 + 0.3218335 126 59 + 0.2511661567 I5 + 0.2455410452 60 + 0.2231445313 16 + 0.1700126776 61 + 0.1916215941 17 + 0.0961372419 62 + 0.1571535632 18 + 0.0247719041 63 + 0.1203391534 19 — 0.0432692819 64 + 0.0818097701 | 20 — 0.1072261587 65 + 0.0422192610 | 2I — 0.1664024355 66 + 0.0022333827 22 — 0.2201747059 67 — 0.0374808521 23 — 0.2680003863 68 — 0.0762657854 24 — 0.3094244665 69 — 0.1134835176 25 — 0.3440849805 70 — 0.1485259471 26 — 0.3717171240 71 — 0.1808242901 27 — 03921559658 | 72 — 0.2098579380 28 — 0.4053377203 73 — 0.2351625171 29 — 0.4112995702 74 — 0.2563370287 30 | — 04101780477 | 75 — 0.2730499632 31 — 0.4022060066 7 — 0.2850442959 32 — 0.3877082348 77 0.2921412908 33 | — 0.3670957794 | 78 | — 0.2942430582 34 | —o3408590719 | 79 | — 0.2913338271 35 — 0.3095599622 80 — 0.2834799188 36 — 0.2738227817 8r — 0.2708284233 37 — 02343245727 | 82 — 0.2536046032 38 — 0.1917846307 83 — 0.2321080669 39 — 01469535174 | 84 — 0.2067077744 40 — 0.1006017086 85 — 0.1778359544 41 — 0.0535080455 86 — 0.1459810293 2 — 0.0064481608 87 — 0.1116796606 43 + 0.0398169490 88 — 0.0755080389 44 + 0.0845520381 89 — 0.0380725550 45 + 0.1270582497 90 0.0000000000 0 P, (cos 0) 0 P, (cos 0) o° + 1.0000000000 45° + 0.2983398438 I + 0.9945243285 46 + 0.3114576678 2 + 0.9781864058 47 + 0.3175941489 3 + 0.95125 19110 48 + 0.3167342815 4 + 0.9141583535 | 49 + 0.3090073256 5 + 0.8675072424 50 + 0.2946822900 6 + 0.8120533288 SI + 0.2741607036 7 + 0.7486911214 52 + 0.2479668378 8 | + 0.6784389262 | 53 | + 0.2167355903 9 + 0.6024207077 54 + 0.1811982879 IO + 0.5218461074 55 + 0.1421667024 II + 0.4379889929 56 + 0.1005156085 12 + 0.3521649327 57 + 0.0571642408 13 + 0.2657080158 58 + 0.0130570232 14 + 0.1790474438 | 59 — 0.0308560395 15 + 0.0961843272 60 — 0.0736389160 16 + 0.0156691126 61 — 0.1143886605 17 — 0.0604199450 62 — 0.1522537014 18 — 0.1309968719 63 — 0.1864 509484 19 — 0.1950862625 64 — 0.2162813819 20 — 0.2518394330 65 — 0.2411438204 21 — 0.3005481528 66 — 0.2605466012 22 — 0.3406557131 67 — 0.2741169507 23 — 0.3717651377 68 — 0.2816078683 24 — 0.3936444035 69 — 0.2829023978 25 — 0.4062285872 70 — 0.2780152138 26 — 0.4096189177 71 — 0.2670915042 2 — 0.4040787717 72 — 0.2504031831 28 — 0.3900267054 73 — 0.2283425231 2 — 0.3680266731 74 — 0.2014133479 30 — 033877560348 | 75 — 0.1702199718 31 — 0.3030888039 76 — 0.135454I2II 32 — 0.2618828298 77 — 0.0978801091 33 — 0.2161572464 78 — 0.0583185729 34 — 0.1669745520 79 — 0.0176291067 35 — 0.1154393065 80 + 0.0233078501 36 — 0.0626766509 81 + 0.0636095007 37 — 0.0098106627 82 + 0.1024091759 38 4-0.0420570399 | 83 + 0.1388744379 39 + 0.0918680376 84 + 0.1722244374 40 + 0.1386267978 85 + 0.2017461678 4I + o.1814189534 86 + 0.2268092881 2 + 0.2194278121 87 + 0.2468792132 43 + 0.2519488109 88 + 0.2615282060 44 + 0.2784016431 89 + 0.2704442469 45 | + 0.2983398438 | 90 | + 0.2734375000 — 38: 8 e — — — ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. TOM. XXXIII N 5. UEBER DESEE SC ROSSI IN DER NESTEIEMATISCHENFEENSIR HJ. TALLQVIST. F MI 1 in LI « TM ," | UN t » ,? e | J | d = i. ni b ru | > ze C LT — + ner L^ — > Ras Se " pru rat 46584,0753 JaMapM ZI - "DAP de ne uud wa — oc sti T iH metn wir LAINE e cm EN ES Lu Ten | + get e 1 12 H & Do da t uen TAN E Lors d ah E ELA > E LA I TES Te M US “AB ME "t "s AD m IB ba US INT Jd. [E DE Fv Madras CAM TA = *c u "n / ro hn Mechanische Arbeit in der Ebene. 1. Auf einen Punkt C mit den Coordinaten x, y in Bezug auf 5, rechtwinklige Axen wirke eine Kraft P mit den Componenten X und | Y parallel denselben Axen. Es wird angenommen, dass X und Y nur von den Coordinaten z und y, nicht aber von ihren Ableitungen in | Bezug auf die Zeit abhängen. Ferner werde zunàchst vorausgesetzt, | ONE ORTE M^ a. n dass X, Y und ihre ersten Ableitungen 237 COUTE in der 2 ganzen endlichen Ebene stetig seien. Her Die elementare Arbeit der Kraft P bei der Bewegung ihres Angriffspunktes um das Stück ds in einer Richtung, welche mit der Kraft den Winkel « bildet, ist (1) dW= Pcosads=Xdx+Ydy und die totale Arbeit bei einem endlichen Wege von À bis B a(B) (2) v-|. KaxıYay. Die Grösse W hängt im allgemeinen nicht nur von der Lage der Endpunkte A und B, sondern auch von dem durchlaufenen Wege selbst ab; bleibt A mit den Coordinaten 2, yo fest, während B mit den Coordinaten z, y beweglich ist, so ist W keine Function der beiden Coordinaten z und y als von einander unabhängig, kürzer keine Function der Lage des Punktes B allein. Eine Ausnahme macht jedoch der in der mathematischen Physik überhaupt wich- tigste Fall, in welchem X dx--Ydy ein vollständiges Differential ist, d. h. wenn die Bedingung GO. qu (3) y dz erfüllt ist. Man hat dann bekanntlich (4) dF-—Xdz-rFYdy. z y © F=[ x@,nar+ (Yo. av 0, a eb (6) W=F(z,y) — F(2,y)- 4 Hs. TALLQVIST. Hier sind a und b beliebige Constante; die Function # enthält eine unbestimmte additive Constante, die aber keinen Einfluss auf die Arbeit W hat. Würde man verlangen, dass für = %, Y—Y, F gleich Null sei, so hätte man einfach ax y r= | X (o , y) dz f Y (9, y) dy, To Yo Die Function Z', welche ja auch die Kräftefunction genannt wird, ist in dem jetzt betrachteten Falle in der ganzen Ebene eindeutig, abgesehen natürlich von der Constanten C, der man sich einen bestimmten Wert beigelegt zu denken hat. Denn die Function F kann, wie die Func- tionentheorie lehrt, in eine Potenzreihe entwickelt werden, welche in der ganzen Ebene con- vergirt. 2. Es fragt sich nun, ob unter Beibehaltung der über X und Y getroffenen Voraus- setzungen die Bedingung (3) die allgemeinste sei, welche die Arbeit zu einer Function nur der Lage der Endpunkte des Weges und von dem durchlaufenen Wege selbst unabhängig macht. Man bemerkt zuerst, dass die Arbeit unter allen Umständen bei der Bewegung von A nach B längs eines bestimmten Weges den entgegengesetzten Wert bekommt wie bei der Bewe- gung von P nach A längs desselben Weges, was so angegeben werde: fö- - |, (4) (B) | Soll nun die Arbeit bei der Bewegung von À nach B längs zwei verschiedener Wege (1) und (2) denselben Wert bekommen, so muss also (B) (B) oB (2) (7) ie AN: e (1) oder 1 (B) (B) e/ (A) (4) A (1) (2) oder noch (8) fi fue (1) (2) Das um ein beliebiges, geschlossenes Gebiet rings herum genommene Integral muss gleich Null sein. Ist dies umgekehrt der Fall, so ist die Arbeit von dem Wege unabhängig. Die Arbeit wird durch ein Linienintegral ausgedrückt. Es werde jetzt ein auf das geschlossene Gebiet G ausgedehntes Flächenintegral betrachtet, nämlich ffo de av. (@) T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 5 Durch partielle Integration mit æ als constant ergiebt sich für das in der Figur dargestellte Gebiet !) 7 (2) (B) (B) Jf ap aman = fus ne av | x-[ Xa | Xádz — [ Xàz, J) 0y (1) & (A) (A) & (2) (1) © (@) wo das Zeichen © die Umlaufsrichtung bezeichnet. Wird sie wie in der Figur gewählt, so ist (9) Pes Js 7, de dy. (6) Man zeigt in genau derselben CR dass (10) unes - (f LT ir dy. (6) Durch Addition von (9) und (10) erhält man jetzt (11) lin ger PALOS Damit das Randintegral links für ein beliebiges Gebiet G Null werde, muss in der ganzen Ebene identisch gi Y: UU) CR Dies ist aber die Bedingung, dass X dx + dy ein vollständiges Differential sei. 7 Der obige Beweis setzt voraus, dass die Grössen X, Y sowie die Ableitungen 5, und _ in der ganzen Ebene stetig seien. Der Einfachheit wegen ist nur der Fall betrachtet worden, in welchem die Parallelen zur x- und y-Axe den Rand des Gebietes @ nur zweimal schneiden. Der Beweis wird in bekannter Weise auf diejenigen Fälle erweitert, in welchen ein mehrmaliges Schneiden stattfindet. Die Gl. (6) enthält den bekannten Satz, dass die Arbeit gleich der Zunahme der Kräfte- function [oder gleich der Abnahme der entgegengesetzten Grösse —(#+C), der sog. poten- tiellen Energie] ist. Das einfachste Beispiel des obigen bietet die Schwere dar. Mit der Y-Axe nach oben ist —0,Y-—- mg, die potentielle Energie — mgy+C und die Arbeit mg mal die verticale Fallhóhe. 3. Es werde jetzt der Fall betrachtet, dass X, Y oder ihre Ableitungen in einem ein- zelnen Punkte O die Bedingung der Stetigkeit oder die Beziehung !) Wir machen von dem sehr bequemen und überhaupt zu wenig benutzten Substitutionszeichen Ge- b brauch. Es bedeutet | f(x) =f(b) — f(a). Im Text sind die Grenzen der Substitutionen wie die der Integra- tionen oft durch die Indices bezeichnet. N:o 5. 6 Hs. TALLQVIST. 2X OY 7105; nicht erfüllen, während es in allen anderen im Endlichen liegenden Punkten der Ebene der Fall ist. Dann gilt die obige Betrachtung unverändert für alle solche Gebiete der Ebene, welche den Punkt O nicht einschliessen. Die Arbeit làngs eines Weges von À nach B àndert sich nicht, wenn der Weg irgendwie transformirt wird, vorausgesetzt dass man den Punkt © dabei nicht überschreitet. Längs eines beliebigen, geschlossenen Weges, der den Punkt O nicht einschliesst, ist die Arbeit gleich Null. Es fragt sich nun, ob und wie die Arbeit sich ändert, wenn der Integrationsweg den Punkt O überschreitet; ferner welchen Wert die Arbeit längs eines geschlossenen, den Punkt O umschliessenden Weges bekommt. Es ist selbstverständlich, dass der Integrationsweg durch den Punkt O selbst nicht geführt werden darf. Man construirt ein einfach zusammenhängendes Gebiet @, wie die Fig. 4 es zeigt. Für dieses Gebiet gilt die Gleichung (12) faxar+ ray Sl 5) dx dy, wo das Integral links rings herum ausgestreckt werden muss. Weil ferner die Bedingung ox Y dy Ox überall innerhalb G erfüllt ist, so folgt aus (12) (13) [ease van - Diejenigen Teile dieses Integrals, welche von den (zusammenfallenden) Rändern AB und CD herrühren, heben sich gegenseitig auf, weil X und Y auf beiden Rändern gleich, dx und dy entgegengesetzt sind. Man findet also mit leicht verständlichen Bezeichnungen [o [eo oder e © (14) fo» fo. Q & Das in einer bestimmten Richtung längs eines geschlossenen Weges um © genommene In- tegral ändert sich also nicht, wenn der Weg sich mehr und mehr um O zusammenzieht. Aus den über X und Y getroffenen Voraussetzungen geht hervor, dass dieses Integral einen endlichen Wert hat. Wäre es gleich Null, wie in einigen Beispielen weiter unten, so würden alle Resultate in den Art. 1 und 2 mit der einzigen Ausnahme gelten, dass der Integrationsweg nicht durch den Punkt O selbst geführt werden darf. T. XXAXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 7 4. Um das rings um © genommene Integral der Arbeit Y näher zu untersuchen, wählen wir © als Anfangspunkt in einem System von Polarcoordinaten. Dabei ergiebt sich z-—rcosg, (15) y-—rsing. 2 (16) r=V2+y; te p—Ÿ. x dz-cosqdr-—rsinedg, dy = Sin g dr--rcosq dq. * | | rdr=xdx+ydy, 18 (18) | 249 —xdy—ydz. Das Linienintegral verwandelt sich in (19) [a dx +Y dy) = ftx cos q + Y sin g) dr + (— X sin q + Y cos q) rdi - wo æ und y in X und Y durch ihre Werte in r und auszudrücken sind. Es sei À die Componente von P in der Richtung von r, f? die Componente von P senkrecht dazu, in der Richtung der wachsenden qg; dann bestehen die Beziehungen [f = X cos p+Ysiny, (20) : = |f =— X sing -- Y cos @. X-—Rcosq— df sing, (21) | Y — R sin 9 + $ cos q, und die Gleichung (19) verwandelt sich in (22) faaz+ rap= [ dr + frdg), wie man auch unmittelbar mit Hülfe des Satzes hätte aufschreiben können, dass die Arbeit von P gleich der Summe der Arbeiten seiner Componenten ist. R und $ und ihre Ableitungen haben dieselben Stetigkeitseigenschaften wie X und Y. Damit Rdr+ frdgy ein vollständiges Differential sei, muss OR d(r#) door d. h. of oR (23) $ ttj. wie man natürlich auch durch) Coordinatentransformation in der Gl. (3) gefunden hätte. Es wird angenommen, dass die Bedingung (23) überall ausser in dem Punkte O erfüllt ist. N:o 5. 8 ENT. TALLQVIST. 5. Als Integrationsweg werde jetzt ein kleiner Kreis mit O als Mittelpunkt gewählt. Dann ist dr=0 und man erhält 27 ar (24) 1— [xd + Yay - ( drdg-—r ddp. le) Die Kraftcomponente R hat somit keinen Einfluss auf den Wert des Integrales I. Ist die Kraft P speciell eine Centralkraft mit dem Centrum O, so gilt der Satz von der Unabhüngigkeit der Arbeit von dem Wege stets, auch wenn R nicht nur von r, sondern von r und q abhängt. Dieser Fall kommt vor bei der allgemeinen Massenanziehung, der elektrostatischen und der magnetischen Wirkung, und zwar ist À dann die bekannte, dem Newtonschen, bez. Cou- lombschen Gesetze gehorchende, nur vom Abstande abhängende Centralkraft. Ist # —0 und R eine Function nur von r, so stellt das Integral (25) , IE dr die Kräftefunction dar. 6. Es sei jetzt die Kraftcomponente d? ungleich Null. Bleibt sie im Punkte O endlich, und hat sie den Wert d, so kann man setzen d — d. 5, wo s eine kleine, mit r verschwindende Grósse ist. Dann ergiebt sich aus (24) I= ‚|, (fort ) 9 — 2er (fot &,) , wo &, ein gewisser mittlerer Wert von s ist. Da r beliebig klein gewählt werden kann, so muss in dem jetzt betrachteten Falle /— 0 sein, und der Satz über die Unabhängigkeit der Arbeit von dem Wege gilt fortwährend. Es werde jetzt vorausgesetzt, dass @ für r=0 unendlich gross werde. Zufolge seiner Stetigkeit und Eindeutigkeit ausserhalb O, kann &£ in O nur von einer ganzzahligen Ordnung unendlich gross werden. Es sei diese Ordnung die erste; dann hat man (26) lim rf —a, (7— 0) wo a eine Constante bezeichnet. Man berechnet aus der Gl. (24) (97) 1— ((Xa2 Yay — 22a. (s Bezeichnet » die Differenz der Anzahl der Umläufe eines beliebigen Weges um O in positiver und in negativer Richtung, so ist jetzt (B) (B) 5 (28) w-| (Xdx + Ydy) = +9nxa, (4) J (4) T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 9 wo mit | der Wert des Integrals längs eines in positiver Richtung ver- laufenden Weges, der keinen ganzen Umlauf um © macht, bezeichnet ist. So z. B. hat man für den Weg in Fig. 6, wenn W, der Wert des Integrals längs des Weges (1) ist, Fig. 6. W=W,—-2za, y und für den Weg in Fig. 7 W-—W,--3-29-za—2-2za-—W;-4-2sza. Am besten denkt man sich die einzelnen Schleifen so ausgezogen, dass sie jedes Mal durch den Punkt À gehen. Br In Uebereinstimmung hiermit ist die Kräftefunktion jetzt unend- lich vieldeutig mit dem Periodieitätsmodul 2ra. Sie kann durch einen aus © ins Unendliche gezogenen Schnitt in eine eindeutige Function verwandelt werden. Ihre inverse Function ist eine einfach periodische Function mit der Periode 2æa. Die Gleichung (24) lässt sich mit Hülfe der Beziehung (23) etwas umwandeln. Man findet 27 » 2 az : - ("( 28 age (as ea (29) 1= f. ( og | j)as- f. 7 ay Az d 7 xix des 27 ar : 27 0% 0 rf, rf ran), ra Man erkennt hieraus, dass wenn $ für r=0 von der ersten Ordnung unendlich gross wird, of 9, Yon der zweiten Ordnung unendlich gross wird, und zwar so dass (30) lim fe är) —— 4 (= 0) or ist. ! , Ib ^ d) kann nicht von einer höheren Ordnung als der ersten, bez. 3, von einer hóheren Ordnung als der zweiten im Punkte O unendlich gross werden, weil das Integral I auch dann unendlich gross würde, was aber nicht móglich ist. Wird die Ebene, in welcher ein magnetischer Pol # beweglich ist, in O von einem unendlich langen geradlinigen elektrischen Strome von der Stärke 2 von unten nach oben durehschnitten, so hat man nach dem Biot-Savartschen Gesetze R=0; = = : Hieraus ergiebt sich a=2ui und W=W, +4nzui. Die Kräftefunction ist N:o 5. 2 10 Hs. TArnngvisT. (31) IPITEETE C— = 2 ut arc tg > +0= = 2 ut are cos" + C — Qui arc sin 7+ C. Sie hat den Periodicitätsmodul 2sv wi. 7. Es gebe jetzt eine endliche Anzahl von singulären Punkten O,, 0,---0, der in den Art. 3 bis 6 betrachteten Art. In allen anderen Punkten der Ebene sei die Bedingung (3) erfüllt. Jeder Weg von einem Punkte A nach einem Punkte B kann durch einen in positiver Richtung geführten Weg von A nach B, welcher alle Punkte O auf der einen Seite lässt, und einer Anzahl von Schleifen ersetzt werden, welche die Punkte Ó eine bestimmte Anzahl Male in der einen oder anderen Richtung umkreisen (siehe z. B. Fig. 8, wo zwei Punkte O Fig. 8a. Fig. 8 b. vorhanden sind, und der Integrationsweg einmal in positiver Richtung um O,, zweimal in negativer Richtung um O, herumlàuft) Es handelt sich zunächst um den Wert (32) Le [ (Xdz -- Ydy) Q- to) des rings um einen Punkt O, in positiver Richtung genommenen Integrales. Als Integrations- weg denke man sich einen kleinen Kreis mit O, als Mittelpunkt, der sich mehr und mehr zusammenziehen kann. Nach den obigen Untersuchungen weiss man, dass I, Null ist, wenn die Kraft P in dem Punkte O, endlich bleibt, ferner wenn von den beiden Componenten von P in der Richtung des Radius r, aus O, und senkrecht dazu, nur die erstere À, im Punkte O, unendlich wird, während die letztere #, endlich bleibt. Dies tritt z. B. ein, wenn die Kraft P eine Resultirende von Centralkräften mit O,, O,---O, als Centra ist, wie bei der Massen- anziehung, in der Elektrostatik und in der Magnetostatik. In allen diesen Fällen ist die Arbeit unabhängig vom Integrationswege; nur darf dieser nicht durch einen der Punkte O selbst geführt werden. | Wird dagegen f, im Punkte O, unendlich gross, so ist /, von Null verschieden. Dies kann nur so eintreffen, dass (33) lim (r,$,)—a,, (ry — 0) wo a, eine endliche Constante bezeichnet. Dabei ist T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 11 (34) I, =2®a,. Es braucht nicht mehr näher auseinandergesetzt werden, wie man in diesem Falle das Arbeitsintegral längs eines beliebigen Weges erhält. Ein Beispiel hierzu ergiebt sich, wenn eine Ebene, wo ein Magnetpol # beweglich ist, von unendlich langen geradlinigen elektrischen Strömen senkrecht geschnitten wird. Ist die von unten nach oben positiv gerechnete Stromstärke eines beliebigen Stromes i, sind ferner die Coordinaten des Schnittpunktes & und 7 sowie die Coordinaten von w æ und y, so findet man allgemein (35) I=4syi; die Kräftefunction ist : y —7 9 : Ve) (36) zu y (i are tg 2—)+ C. 8. Es werde jetzt ein geschlossener Weg gewählt, welcher alle die Punkte Ó umschliesst. Làngs dieses Weges erhält man bei einem Umlauf in positiver Richtung einen Wert (37) I = +14... +7 —21, und dieser Wert ändert sich nicht, wenn der Weg mehr und mehr erweitert wird. Man kann also z. B. einen Kreis mit beliebig grossem Radius wählen. Bildet man die Componente # von P längs der Tangente dieses Kreises, so erhält man noch (38) 4 -f dfirdq und also | (39) jl d$rdg -—323I. Man sieht hieraus, dass 4) für r — oo unendlich klein wird und zwar von der ersten Ordnung, wenn 27 endlich ist, indem dann b - a Jf (40) Jim | (rd) = dagegen von einer höheren Ordnung, wenn 27 Null ist. Als Beispiele betrachte man z. B. in der Ebene liegende Magnete, welche je durch zwei Pole ersetzt werden, ferner zwei gleich starke geradlinige Stróme, welche die Ebene in ent- gegengesetzter Richtung senkrecht durchsetzen. 9. Wegen der fundamentalen Bedeutung der Beziehung (3) sei es noch gestattet, bevor wir weiter gehen, sie in einige andere Coordinatensysteme herüber zu transformiren. Man setze «72870 und definire ein System von elliptischen Coordinaten durch die Gleichung x? ya (41) Ze N:o 5 12 Hs. TALLOVIST. den Werten — 4, — 8 entsprechen Ellipsen, den Werten « > — 4, > 8 Hyperbeln. In bekannter Weise findet man jetzt a (e + À;) (e +4) a— f 42 i: a 64) (B+ 2) y DÉS NEN dede 5 (a + 22) då + (a + 4) dà), (42) 2ydy— y (8 +) da + (4-2) då, ferner die Richtungscosinusse der Normalen der Ellipse nach auswärts een VA, — 43) (& + 41) V (4 — À) (B + 44) und der Normalen der Hyperbel nach der Seite der Brennpunkte , zy-(B8B44) . E yVa+h | VA — A) (« + 43) y-— (4, — 45) (B + 43) Es seien Z, und Z, die Componenten der Kraft P nach diesen beiden Richtungen. Man Dé SP) B+A, an ee à) erhält dann 7l — œ + À & +71 m y | = y Es a+ LÀ yard —(8--4) ^^ (44) Ka, Vu UE HS LydÀ, | 2° |V@+4)(6+4) V—(e4 29 (83 43) Die letzte Gleichung hätte man übrigens mit Hülfe der Linienelemente der Ellipsen und Hyperbeln noch einfacher gefunden. Die Bedingung der Integrabilität ist also (45) 9 | LyAh—À - of LYA—A | | 04s pe + A) (B+ 4] — 94: I (a + 22) (+ 2) oder (46) en ESS 10. Sehr einfach ist die betrachtete Bedingung in Bipolarcoordinaten (Fig. 9). Man findet i-o) +y? 3 (47) l 2 n - (ss) + y?. T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 13 r2—rı? M xe eq ow ra dra, — Yr, di, FLEET LE ydy — gg (C+r2 — n2) n dr, + (P — rg En) nån). Con Doi Pa ovs | X — R, cos q, + Ra COS pr = Fig. 9 Lee 2 ov Pr CET ov Pal (48) a), UY fem e e 1 2 (49) Xdz--Ydy — R,dr, + Rdr, wie natürlich hàtte unmittelbar aufgeschrieben werden kónnen. Die Bedingung ist also (60) QR, OR, Or, dn Auch die beiden Winkel y, und y, könnten als Coordinaten benutzt werden. 11. Es werde jetzt der Fall betrachtet, dass die Gróssen X und Y und ihre ersten Ableitungen überall in der Ebene stetig sind und die Beziehung ox OY dy Ox erfüllen, ausgenommen làngs einer begrenzten, krummlinigen oder gerad- linigen Strecke (Fig. 10). Dann kommt es vor allem an auf den Wert I des Integrals (51) | (Xdx + Ydy) Fig. 10. e längs einer geschlossenen Linie in positiver Richtung um die Strecke herum. Dieses Integral hat einen endlichen Wert, kann aber speciell gleich Null sein. In dem letzten Faile ist der Wert des Integrals (3) (Adxz+ Ydy) (4) nur von der Lage der Endpunkte abhängig, jedoch darf die singuläre Strecke selbst nicht von dem Integrationswege geschnitten werden. Betrachten wir zunächst den speciellen Fall, dass die singulàre Linie eine geradlinige Strecke ist und dass die Kraft Jin allen vier durch die Gerade und eine Senkrechte zu ihr in dem Halbirungspunkte gebildeten Quadranten symmetrisch verteilt ist. Dann wird offenbar das Integral Il (Xdz--Ydy)làngs zwei symmetrischer Wege in zwei neben einander liegenden N:o 5. 14 Hs. TALLQVIST. Quadranten gleich grosse Werte von entgegengesetzten Vorzeichen bekommen. Das Integral I hat folglich den Wert Null. Als Integrationsweg kann man z. B. eine Ellipse in demjenigen Systeme von elliptischen Coordinaten wählen, das durch die geradlinige Strecke bestimmt ist, d. h. deren Brennpunkte die Endpunkte der Strecke sind. Bezeichnet 21 die Länge der Strecke, so ergiebt sich dabei I=Va —8 und man erhält für das Integral längs einer in positiver Richtung durchlaufenen Viertelellipse innerhalb des ersten oder dritten Quadranten Weil 2 —« y — (e + 22) (BF 23) Man kann die Ellipse sich mehr und mehr zusammenziehen lassen, so dass sie zuletzt mit der doppelt zu denkenden geradlinigen Strecke zusammenfällt, oder sich mehr und mehr er- weitern lassen, so dass sie sich ohne Grenze dem unendlich fernen Kreise der Ebene nähert. Oft ist ein sich unbeschrànkt erweiternder Kreis ein bequemer Integrationsweg. Die singuläre Strecke sei speciell eine mit Masse gleichfórmig belegte Gerade, welche einen Massenpunkt nach dem Newton’schen Gesetze anzieht. Bekanntlich zieht die Gerade einen Punkt C mit derselben Kraft an wie ein gleichfórmig mit derselben Dichte belegter Kreisbogen, der den Punkt C zum Mittelpunkte hat, die Gerade berührt und von den beiden Strahlen aus C nach den Endpunkten der Geraden begrenzt wird. Die Kraft P halbirt also den Winkel zwischen diesen beiden Strahlen. Sàmmtliche Kraftrichtungen stellen die Nor- malen eines Systems confocaler Ellipsen dar. Die Ellipsen selbst sind Niveaulinien für die Arbeit oder für die potentielle Energie des Massenpunktes. Die Kraftcomponente Z, in dem Systeme elliptischer Coordinaten ist gleich Null und P fällt mit Z, zusammen. Das Integral I ist also auch Null. Giebt es überhaupt Niveaulinien, welche die singulàre Strecke, sie sei gerad- oder krumm- linig, ganz umschliessen, so ist die Arbeit I bei einem ganzen Umlaufe längs einer solchen Linie gleich Null. Diese Arbeit wird auch dann stets gleich Null sein, wenn man die Strecke durch unendlich kleine Elemente ersetzen kann, die die Eigenschaft besitzen längs eines geschlossenen, das Element einschliessenden Weges die Arbeit Null zu liefern, wie z. B. bei der Massengravitation, in der Elektro- und in der Magnetostatik. 12. Man betrachte fortwährend eine geradlinige singuläre Strecke, nehme aber an, dass die Verteilung der Kraft P eines solche sei, dass sie durch Umkehrung der Kraftrichtung in zwei nicht an einander stossenden Quadranten, z. B. der zweiten und vierten, zu einer vóllig symmetrischen wird. Wenn das über einen Viertel eines geschlossenen, symmetrischen Weges erstreckte Arbeitsintegral nicht gleich Null ist, so ist das ganze Integral I auch ungleich Null und hat einen vier Mal so grossen Wert. Als Beispiel betrachten wir eine singulàre geradlinige Strecke, welche der senkrechte Durchschnitt der Ebene mit einer Strom- lamelle ist, die einen gleichfórmig verteilten Strom von der totalen Stärke 2 trägt. Mit den Bezeichnungen in der Figur 11 sind dann die Componenten der auf einen Magnetpol # wir- kenden Kraft P: (52) fxaz + Ydy) = 17 T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 15 2ly 22 + y? — 12? . 1 . | wi y dE BUT = p esse arc tg yi ( . @-9a mi, (x PTE xy 1 (DNE (53) Man hat dabei OX 0E 2w (P + y? — x?) dy 92 Kat tyra OT Die Grössen X und Y sind die partiellen Ableitungen der Function . 1 . [A (4) Fa, y=*| arte —--d+0=-| arte —I de -9+l= I — 1 gpl Lf x l X + i . 1 __ mi is y juif y(r—E45 |o. ug Le &) arc tg ch ] AG SEED (= = 2xy Mix 2ly py, Voy mr ] U ee st 9] BE pr y Man sieht aus dem Integralausdrucke von F(x,y) sowie aus dem ausgeführten Werte, dass F(x,y) um 4sui zunimmt, wenn der Punkt (z,y) einen ganzen positiven Umlauf längs eines sehr grossen Kreises beschreibt. Dieses Resultat hätte ohne weiteres vorhergesehen werden können mit Hülfe des im Art. 7 gefundenen. Das Integral Z ist für eine beliebige Form der singulären Strecke gleich der Summe aller derjenigen Werte, welche die einzelnen Elemente liefern, so z. B. wenn es sich um die elektromagnetische Wirkung von Strömen handelt, welche die Ebene senkrecht durchsetzen und die totale Stärke 2 haben, gleich 4æwi. 13. Wenn die singuläre Linie eine geschlossene ist, so teilt sie die Ebene in zwei Teile. In dem äusseren Teile ist das Verhalten des Arbeitsintegrals davon abhängig, ob das rings 17 um die singuläre Linie erstreckte Integral I den Wert Null hat oder nicht. In dem inneren Teile ist die Arbeit, wenn keine anderen singu- lären Stellen vorhanden sind, unabhängig vom Wege. Die singuläre Linie sei speciell ein Kreis, der Durchschnitt eines Ux stromführenden Hohlcylinders mit der Ebene. Mit den Bezeichnungen in Fig. 12 erhält man als Componenten der auf einen Magnetpol w im Abstande a vom Mittelpunkte wirkenden Kraft: Fig. 12 | x mn pi sing dq ; (55) FR rr ox Jo R+a2—2Racosp’ 5 s mam + pm 7 . Mi(" Reosyg-a, mi Rcosp— a [es T Jo r? m S Jo ee here Hieraus berechnet sich 2, log (RB? + a? — 2Racosp)=0; N:o 5. y_ wi _wi(R: S dg o R’+a Hs. TALLQVIST. d 2ax — 2 Ba cosq' Mit Anwendung der bekannten Formel T dg Cs c .4-—Ceo89 yAa-—- 0 welche |A|>|C| voraussetzt, erhält man schliesslich Y ui wi(R? — a?) a aV(R any Im Innern des Kreises ist À > a; dann folgt (56) yate Bre gi a a im äusseren Raume ist a > A; dabei ergiebt sich (57) yp ui ui_2ui a a a Im Innern verschwindet also das elektromagnetische Feld, ausserhalb des Kreises ist es dasselbe, als wenn der Strom längs der Axe des Kreises fliessen würde; alles bekannte Re- sultate. Für das Integral I im äusseren Felde ergiebt sich jetzt I=4ayi, wie man übrigens unmittelbar weiss (vergl. p. 15). 14. Es werde jetzt eine in der Ebene liegende singuläre Fläche betrachtet. Kennt man das rings um die Fläche genommene Integral I, so kann das Verhalten des Arbeitsintegrals (58) Ferner Die Bedingung W auf verschiedenen Wegen im äusseren Felde beurteilt werden. Aber man kann auch Wege in Betracht ziehen, welche innerhalb der singulären Flàche selbst liegen, was jedoch hier nur durch ein Bei- spiel erklärt werde. Die Fläche sei ein Kreis und zwar der Durch- schnitt der Ebene mit einem cylindrischen Drahte, der einen gleich- mässig verteilten Strom von der Stärke 2 trägt (Fig. 13). Man erhält mit Hülfe der Resultate im Art. 18 oX Qui OY 2ui y dre ox Y dy Ox T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 17 ist also nicht erfüllt. Das längs einer geschlossenen inneren Curve in positiver Richtung genommene Integral fe dx+Ydy) ist gleich ES mal der eingeschlossenen Flàche, z. B. für einen Kreis vom Radius r gleich LL ty. Dies gilt also für r RB, ist stets 1= faxa +Y dy) =4xui. e Mechanische Arbeit im Raume. 15. Man wähle ein derartiges rechtwinkliges Coordinatensystem, dass der Uebergang der y-Axe in die zAxe durch eine Drehung um 90°, von einem Punkte auf der positiven æ-Axe betrachtet, von rechts nacb links erfolgt (Fig. 14), was man irgend Mal auch ein indirectes Coordinatensystem nennt. Auf einen 9 Punkt C mit den Coordinaten x, y, z wirke eine Kraft P mit den Componenten X, Y, Z parallel den Coordinatenaxen. Es wird angenommen, dass X, Y, Z Functionen von x, y, z sind, aber keine Ableitungen der Coordinaten in Bezug auf die Zeit enthalten, ferner zunächst, dass X, Y, Z sowie ihre ersten Ableitungen — / E 5 dos = im ganzen endlichen Raume stetig seien. /z Bei der Bewegung des Angriffspunktes von P um das Stück ds in einer Richtung, welche mit P den Winkei « bildet, ergiebt sich eine elementare Arbeit (59) dW= P cosads=X dx +Ydy+Zdz und bei der Bewegung um einen endlichen Weg von A nach B eine totale Arbeit (B) (60) = f (Xdz--Ydy--Zdz). (4) Im allgemeinen hängt der Wert von W sowohl von den Coordinaten x,, yo, z, des Punktes A und x, y, z des Punktes B wie von dem Wege AB selbst ab. Eine Ausnahme bildet der in der mathematischen Physik wichtigste Fall, in welchem X 4x + Ydy+Zdz ein voll- stándiges Differential ist, d. h. wenn die Bedingungen for oz 02 y (61) Ar Ge qe" ox av | oy 9a N:o 5. 3 18 Hr. TALLQVIST. erfüllt sind. Man hat dann, wenn mit a, b, c beliebige Constanten bezeichnet werden, (62) dF— Xdz 4-Ydy 4 Zde, x y z (63) F- (xov sas (Ya v ay f, 0,0 24246, e/ a b € (64) W=F@,y,)—- Fi Yo, 2). Die Function F, die sog. Kräftefunction, enthält eine unbestimmte additive Constante, von der aber die Arbeit W unabhängig ist. Würde man verlangen, dass F im Punkte A gleich Null sei, so erhielte man aq y 2 F- (xe, v, dz (YQ v 247 * f Zee dz, To Yo © 2o = (a, 0. 2) Unter den getroffenen Voraussetzungen über X, Y, Z ist die Function # im ganzen Raume eindeutig und stetig. 16. Man fragt jetzt, welcher ist der allgemeinste Fall, in welehem unter Aufrechter- (B) haltung der über X, Y und Z getroffenen Voraussetzungen die Arbeit [ (Xdx+Ydy+Zd2) (4) nur von der Lage der Endpunkte, nicht aber von dem Integrationswege selbst abhängig ist. Dabei bemerkt man zuerst wie im Art. 2, dass in diesem Falle die Arbeit längs jeder geschlossenen Raumcurve gleich Null sein muss. Durch eine solche geschlossene Curve werde eine beliebige Fläche so gelegt, dass ein einfach zusammenhängendes Flächenstück von der Curve vollständig begrenzt wird. Man definire ferner die Richtung der Normalen der Fläche so, dass eine bestimmte auf der Curve gewählte Umlaufsrichtung von einem Punkte dieser Normalen gesehen von rechts nach links verläuft. Es seien !, m, n die Richtungscosinusse dieser Richtung der Normalen. Dann hat man nach dem Stokes’schen Satze, welcher die Verwandlung eines Flächenintegrals in ein Linienintegral längs des Randes der Fläche oder umgekehrt lehrt, ff0Z 9Y 0X 0Z oY 9X (65) — faaserase za, lt nr. Q Qn) wo das Flächenintegral über das ganze Flàchenstück F erstreckt werden muss. Soll nun das Randintegral links immer den Wert Null bekommen, wie man auch die geschlossene Curve wählt und wie man die Fläche F durch sie führen mag, so müssen offenbar überall im Raume die Gleichungen OZ sö _ guis pem 9X 407 15 JE AUOT 0Y_0X _ 0x "a T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 19 erfüllt sein. Dies sind aber die Bedingungen dafür, dass Xdx+Ydy+Zdz a ein vollständiges Differential sei. 17. Bevor weiter gegangen wird, mögen die Bedingungen, dass die Elementararbeit ein vollständiges Differential sei, noch in Bezug auf einige andere räumliche Coordinatensysteme ausgedrückt, aufgesucht werden. In cylindrischen Coordinaten x, r, 9 , wobei Y=TCOS P, 2=rsinyp ist, und X, À, # die Componenten der Kraft P sind, ergiebt es sich (66) Xdx+Ydy+Zdz=Xdx+Rdr+ firdg. Die Bedingungen sind also 0X oH or 0x’ ; OX O(fr) (67) dp de’ OR (fm dab dr? oder ausgeführt 9X OR ORNE: 2 oX of (68) dg. FT dx , OR - 0 di àp tg In einem Systeme von Polarcoordinaten im Raume, das durch die Gleichungen LNCOS (69) y = Tr Sin q cos y, z —r sin g sin v definirt ist, erhált man X-—RHcosq4- df sing, (70) Y — R sin cos v + $ cos q cos v — Psiny, Z — R sin q sin y + f cos y sin V + Wcosw, und (71) Xdz--Ydy--Zdz — Rdr -- firdq + Vrsingdy. Die Bedingungen, dass diese letzte Grósse ein vollständiges Differential sei, sind also oR of 9 xA apte M (72) Ip p sl T or’ 20 Hs. TALLOVIST. oR QU — = usa 1 SEA V Psine + r sin p or? Did cr poe MO FD = a Ie (72) 18. Man nehme «> B y 0 und definire ein System von elliptischen Coordinaten im Raume durch die Gleichung (73) Den Wurzeln — 4, < y entsprechen dann Ellipsoide, den Wurzeln y<—4,<ß einschalige Hyperboloide und den Wurzeln P<—4,<« zweischalige Hyperboloide, welche bekanntlich alle confocal sind. Man erhält ferner (e — 8) (e — y) ! | „_@+A) B+ à) @+%) Item: at) (+ 29) Gr +) | (r—9g—B8 PLN dà, dÀ, dA, | ee) dy | dà, Ba vidas > pom BLA BEA fra dz dà dà, Pr Y Lt + Werden die Kraftcomponenten Z,, L4, L, längs der Normalen der Flächen zweiten Grades bez. in den Richtungen der wachsenden 4,, 4, und 4, positiv gezählt, so erhält man nach einiger Rechnung (76) IR z (8 -+F 4) Qr 3-4) (45 — 45) (B 43) (y +22) (5 — À) (8-45) (y 4-43) (2, — 22) TTE hg) (41 — 43) (A, up EE a+ À = sy omn & + À; E (y+ 4) (e 4-41) (la — 43) (y +42) (@+ 43) (45 — 41) (y + 43) (e + 45) (44 — 42) | Ta DE ale aeg ny, "numm Ly, 34% hi (& +) (B d- 41) (dr —À;) (œ+ 43) (B+ 42) (4 — 43) (a+ 43) (B + 43) (44 — 43) | RATE 5| zz, np YA, ht y Fa 4 Schliesslich ergiebt sich als Ausdruck der Elementararbeit (77) Xdx+Ydy+Zdz— si panne (m) Li dh | Va A) (a Hi) Lada | Va A) ah) Lid dal 2 |V(e4- 4) (82-4) (r 4-4) — V (e-- 49) (83-43) (4-43). — V (43) (8-49) Qr 43)]- T. XXXIII. (79) | Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 21 Die Bedingungen für ein vollständiges Differential sind folglich: { 9 Ge) Ann (Verbes 2) u en) ] 0 LEN 0 ( ENA ài V eese eta) Du), Ge) La), | (2, — Ay) Ua — 45) 2.)- IV (às — 23) (åa — A) n.) DAV (2) 0--2) 0 3) ^) NV (63-49 0-43) 739]. oder in etwas verànderter Form: 9 (Ds == A) _ S ESQ, LJ GER) (HER TER de), | V (4 — 45) («+ 23) (B-+ 43) (y +45) 9 (L4 rar ey 9 (I4 VÀ, — 23) Ok; V (44 — 23) (&4- 44) (84- 44) (y +2) -à) = (44 — À) (& + 44) (B. + 43) (y + 4) ——— 9 — y —( AEGRIS GE) A 2 —Y (a — 23) (& + 4) ( RUDI 19. Es werde jetzt angenommen, dass X, Y, Z und ihre ersten Ableitungen im allge- meinen stetig sind und die Bedingungen ov oz am dg | oZ OX 0202 ox or dy 0a erfüllen, in einzelnen Raumpunkten, Linien, Flächen oder Raumteilen jedoch eine Ausnahme machen, so dass diese Gebilde als singulär zu betrachten sind. Man zeigt zunächst, dass das längs zwei bestimmter geschlossener Wege genommene Integral [aas v dy--Zdz) denselben Wert bekommt, wenn die Wege in einander trans- e formirt werden kónnen, ohne dass dabei singuläre Gebilde geschnitten werden. Natürlich müssen auch die Richtungen der beiden Wege dabei mit einander übereinstimmen. In der Tat kann man jetzt die beiden Wege als Rànder eines zweifach zusammenhängenden Flächenstückes wählen (Fig. 15); man führt einen Schnitt von dem einen Rande nach dem andern und erhält so ein einfach zusammenhängendes Flächenstück, auf das die Gleichung (65) ange- wandt werden kann. Das Flächenintegral ist identisch Null; die Teile des Linienintegrals làngs der beiden Rànder des Schnittes heben sich auf. Die Summe der Linienintegrale làngs der beiden Wege (1) und (2) ist also Null, N:o 5. 22 MAD Va She wobei sie aber in entgegengesetzter Richtung durchlaufen werden. Kehrt man die eine Rich- tung um, so ersieht man, dass beide denselben Integralwert liefern müssen. Kann ein geschlossener Weg in einen Punkt zusammengezogen werden, ohne dabei irgend welche singuläre Gebilde zu berühren, so ist das zugehörende Arbeitsintegral offenbar Null. Jedoch ist es nicht ausgeschlossen, dass dieses Integral den Wert Null haben kann, auch ohne dass ein derartiges Zusammenziehen möglich ist. Kennt man den Wert des Arbeitsintegrals längs sämmtlicher geschlossener Wege, welche nicht in einander transformirt werden können, so kann die Arbeit längs jedes Weges berechnet werden, der keine singulären Gebilde schneidet, was analog dem in der Ebene gefundenen geschieht und hier nicht weiter ausgeführt werde. 20. Wenn die singulären Gebilde aus einzelnen Punkten, begrenzten geradlinigen oder krummlinigen Strecken, begrenzten einfach zusammenhängenden Flächenstücken oder von je einer geschlossenen Fläche begrenzten einfach zusammenhängenden Raumteilen bestehen, so können alle geschlossenen Wege, welche die singulären Gebilde nicht schneiden, in je einen Punkt zusammengezogen werden; die Arbeit längs eines Weges von A nach B wird offenbar nicht durch Abänderung des Weges geändert, vorausgesetzt dass der Weg ausserhalb der singulären Gebilde verbleibt. Solche Fälle werden wir deshalb hier nicht weiter betrachten; sie kommen überall bei der allgemeinen Massenanziehung, in der Elektro- und Magnetostatik vor. Hier sei an das bekannte Resultat erinnert, dass das Potential einer magnetischen ' Doppelbelegung von constantem Moment in Bezug auf einen Punkt gleich ist dem Producte aus dem Momente in den Raumwinkel, unter welchem man die Doppelfläche aus dem Punkte ersieht und zwar positiv oder negativ gerechnet, je nachdem die Doppelfläche ihre positive oder negative Seite dem Punkte zukehrt. Die Kräftefunction ist hier —w Mal das Potential. Singuläre Gebilde, welche nicht in einen Punkt zusammenziehbare geschlossene Wege ermöglichen, sind z. B. Linien, Flächenstreifen oder Körper, welche sich nach zwei Seiten ins Unendliche erstrecken oder welche geschlossene Ringe bilden. Es mögen jetzt verschiedene Beispiele hierzu betrachtet werden. 21. Es gebe eine nach beiden Seiten unbegrenzte singuläre Gerade, mit der die æ-Axe zusammenfallend gewählt werde. Man bildet dann das Arbeitsintegral längs einer geschlossenen, in der yz-Ebene liegenden Linie, z. B. längs eines Kreises mit dem Mittelpunkte auf der z-Axe. Für einen Umlauf in positiver Richtung ergiebt sich dabei nach Art. 17 und 6 (80) I=2xa, wo a= lim rd (r=0) ist. Ist die singuläre Gerade eine in irgend einer Weise mit Masse belegte, auf einen Massen- punkt wirkende Linie, so liegt die Kraft P in der durch den Punkt an die Gerade geführten Ebene. Von den Kräftecomponenten X, R, 4) ist dabei stets $=0, und man erhält Z—0. Man erkennt übrigens hier wie in der Ebene ohne weiteres, dass für jede auf Central- kräfte zurückführbare Wirkung das längs eines geschlossenen Weges, der nicht das Agens selbst trifft, genommene Integral Z gleich Null sein muss. T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 23 Die singuläre Gerade sei ferner ein linearer Strom von der Stärke 2 in der Richtung der positiven z-Axe, der auf einen Magnetpol « wirkt. Dann ist d SE (Art. 6) und man erhält (81) I=4zui. 22. Bevor andre singuläre Gebilde betrachtet werden, möge ein einfacher directer Beweis für die bekannte Aequivalenz zwischen einem geschlossenen Strome und einer magnetischen 17 Doppelfläche in Bezug auf die äussere Feldwirkung angeführt | werden. Wir betrachten zunächst einen in der yz-Ebene flies- senden geschlossenen Strom 2, der eine unendlich kleine Fläche f umspannt und einen in der æy-Ebene liegenden Magnetpol w mit den Coordinaten 3 und 7 (Fig. 16), wodurch keine Specia- lisirung eingeführt ist. Ist wv der Winkel zwischen einem Stromelemente ds und der Geraden r von ds nach w, so ist die Kraft p im Punkte w, die von ds herrührt, nach dem Biot- Savartschen Elementargesetze 2ds . (82) p—pm-g sinv. Sie steht senkrecht auf r und ds und zwar so, dass sie die Axe einer Drehung von rechts nach links um den Winkel w ist, die ds in r überführt. Es sind die Richtungscosinusse von ds dy dz 05 ds? de die Richtungscosinusse von r Helene r? Y 1 r 7 also die Richtungscosinusse von p —zdy — (7 — y) dz Sdz — $dy sin v-rds ’ snw-rds’ sinw-rds? und folglich die Componenten von p auf die Coordinatenaxen i ui ui (83) Sl edy — (—) dej, Pide; — say. Man hat ferner N a a agp uite -=R—2ny+YP+2; 1_1 399 3@+AM@®+M)-5rY,., WIR re) Ri är Für die Componenten X, Y, Z der elektromagnetischen Wirkung des geschlossenen Stromes auf # ergiebt sich alsdann N:o 5. 24 Hs. TALLQVIST. RE nd 1 I (i2 9 y? d En n \ vocum UE al +) 24y}+ e ex t2 | (BP — 29) dz - 9) ds —2 8 - ey dy) 4-5 © qué 3 D = (za: + ps | 3önyde— u erem Q+2)—5my} de +: © (€) 3 Ang "E = [say- qs [95m gs [f + 09) eom hv dy: Q Jetzt sind die Werte der verschiedenen Linienintegrale [ay=0; fac: [vae=-[zav=f; (es Q e er m, = fyrde = dem doppelten Momente von f in Bezug auf die z-Axe, m, — — (24y— dem doppelten Momente von f in Bezug auf die y-Axe, fray=0; [»a:=0; fvea: == d c [uzdz—m,. Damit erhält man = = (CE amt, E j CE (84) le S m Om ter) ten E Andererseits liefert ein Elementarmagnet vom Momente AM, der sich im Coordinatenanfangspunkte befindet und dessen Axe die Richtung der x-Axe hat, in Bezug auf w die Kraftcomponenten M M (85) Z=- er 1); Y-7, 380; Z=0. Dieselben Werte liefert eine unendlich kleine magnetische Doppelfläche mit dem totalen Momente M. Die Ausdrücke (84) und (85) stimmen bis auf kleine Grössen höherer Ordnung mit einander überein, wenn (86) M=if T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 25 ist. Das Moment der magnetischen Doppelfläche pro Flächeneinheit muss also gleich der Stromstärke des geschlossenen den Rand bildenden Stromes sein, was ja die berühmte Beziehung zwischen Magnetismus und Elektromagnetismus ist. Das Resultat wird in bekannter Weise von den unendlich kleinen auf endliche Flächen erweitert. Das elektromagnetische Potential eines geschlossenen Stromes in Bezug auf einen Punkt ist in Uebereinstimmung hiermit gleich dem Producte der Stromstärke in den Raumwinkel, unter welchem man die Stromlinie aus dem Punkte sieht. Es ist positiv, wenn der Strom, von dem Punkte aus gesehen, von rechts nach links verläuft. Man unterscheidet hiernach zwischen einer positiven und einer negativen Seite einer durch die Stromlinie begrenzten Fläche. 23. Die singuläre Linie sei ein beliebiger geschlossener linearer Strom von der Stärke i, der auf einen Pol & wirke. Wenn es gelingt die scheinbare Grösse einer durch die Stromlinie gelegten Flàche, von einem beliebigen Punkte des Raumes aus gesehen, zu berechnen, so findet man einfach die Arbeit längs eines beliebigen Wegstückes gleich dem Producte aus — ui in die Änderung dieser scheinbaren Grösse. Man berechne speciell die Arbeit I längs eines geschlossenen Weges, der eine durch die Stromlinie gelegte Fläche einmal schneidet und zwar so, dass er von der negativen Seite eintritt und aus der positiven Seite austritt. Ohne dass I sich ändert, kann man die Wegcurve mehr und mehr erweitern, sogar bis sie eine nach beiden Seiten ins Unendliehe verlaufende Linie wird. Unmittelbar an der positiven Seite der betrachteten Flàche hat der Raumwinkel o den Wert 27; entfernt man sich, so nimmt ® ab, wird im Unendlichen geich Null; nähert man sich dann von der anderen Seite, so nimmt e weiter ab von Null bis — 2x unmittelbar an der negativen Seite der Fläche, wobei natürlich vorausgesetzt ist, dass die Wegcurve so geführt wurde, dass w sich stets in demselben Sinne beim continuirlichen Fortschreiten längs der Curve ändert. Die ganze Änderung von w ist — 4c, somit die geleistete Arbeit I=(— wi) -4r)=4rui. Dieselbe Betrachtung gilt natürlich ohne dass die Wegcurve ins Unendliche ausgezogen werden braucht. Wenigstens für eine Lage des längs der Curve beweglichen Punktes ist 6 —0, und zwar wenn man Teile der positiven und der negativen Seite der Fläche unter gleich grossen Raumvinkeln sieht. Ist die Fläche speciell eben, so trifft dies ein, wenn der Punkt in die Ebene selbst hineinfällt. Oft ist es bequem die Wegeurve durch eine unbegrenzte Gerade zu ersetzen. So z. B. findet man für einen kreisfórmigen Strom vom Radius A in Punkten der Axe mit Anwendung cylindrischer Coordinaten (87) o=a=2#(1- Lr) V R^ -p at für æ positiv, und “A ne er i für x negativ; ferner (89) 1=- nil Für die Kraft selbst hat man N:o 5. 4 26 lebas NAD O VER ST 2 (90) X—9spi x (Re + ay und findet wieder do tilde E, ] (91) pj Xdz c inni[ "ra tent Auch für einen Punkt ausserhalb der Axe des Kreises könnten e, X und R gefunden werden, und zwar mit Hülfe vom Entwickelungen nach Kugelfunctionen oder mit Anwendung elliptischer Functionen; die Ausführung unterbleibe jedoch hier. 24. Es gebe jetzt eine singuläre Fläche, und zwar sei es eine ringfórmige magnetische Doppelfläche vom Momente 6, gelegen zwischen einem äusseren Kreise vom Radius R, und einem innern dazu concentrischen Kreise vom Radius R,. Die Kraft X in einem Punkte der Axe des Systems hat gemäss der Gl. (90) den Wert (92) X=2auc| BR? Ae JOE EN (Rap (RP +22) Man berechnet daraus x "pp paga v x -.y Ris + o + © (93) 1-32uc|] | |- 2200-20, wie man ja übrigens direct weiss oder auch so einsieht, dass die magnetische Doppelfläche durch zwei in entgegengesetzter Richtung verlaufende Randströme von der Stärke ?— 6 ersetzbar ist. Die singulàre Fläche sei ferner eine cylindrische Fläche mit dem Radius À und der Länge 21, welcher von einem zur Axe senkrechten Strome von der totalen Stärke ? gleichmässig durchflossen wird. Ein Stück von der Länge d$ liefert in einem Punkte der Axe die Kraft (9) ne mpi un. RATE a. ue +(x— 32] Die Kraft ist im ganzen (85) y_rwi e R2dE sui! x — Z pe qs a | VR+@ ES. Me 4 (x — Syn = zl z—l | I WR+@+% VEG(G-DÉ Hieraus ergiebt sich + o (96) I= "xas-tU[D yet@rn-VR+@- = © — ei een fe [i-o [I =" p Amp. T. XXXIII. Ueber Arbeitsgrössen in der mathematischen Physik. 27 Noch einfacher findet man dasselbe Resultat, wenn man die Reihenfolge der beiden Integrationen umkehrt. 25. Es werde schliesslich ein singulärer stromdurchflossener Raum betrachtet. Die Integrabilitätsbedingungen sind innerhalb dieses Raumes nicht mehr erfüllt. Die Untersuchung im Art. 14 zeigt aber, dass X, Y, Z und ihre ersten Ableitungen endlich bleiben. Man kann deshalb das Stokes’sche Theorem benutzen (p. 18). Statt X, Y, Z nehme man jetzt die Componenten «, 8, y der auf einen Einheitspol bezogenen elektromagnetischen Feldstärke. In dem Punkte x, y, z gebe es einen Strom, dessen Dichte die Componenten u, v und w auf die Coordinatenaxen habe. Man kann dann den einen Strom durch drei je einer Coordinatenaxe parallele Ströme ersetzen. Als Flächenelement wähle man ein kleines Rechteck mit den Kanten dy und dz und bilde das Integral [ax da -- Ydy-- Zdz) in positiver Richtung rings herum. Es ergiebt sich 7 _ 0 [3.98 : MK A TO (97) de paye rebat (seas) av- 2 PLULLE wie das Stokes'sche Theorem übrigens unmittelbar zeigt. Andererseits muss dieses Integral den Wert (98) 4ai=4rudydz besitzen. Also erhält man mit Hinzuziehung auch der ähnlichen Formeln für die beiden anderen Axen | 0:08 nes oem (99) | u „_ 98 9e RE — 0x 0y' Gieichungen die aus der Maxwellschen Theorie bekannt sind. Stockholm, in Mai 1904. en N:o 5. E > OU CNRS | b 4, on E AU DN y (o D TU | * PS rs. i en. * ind b s pr Iu? y e "Ja TLLS D" D | u 1 m Wu | EL AN n i # tue uarie! Ne wv oy tal, glo Noon ny Net Aud , qum DE Nu Be ur | "ef ain el EE bade ue nmn N TE duy diga IND) «pagi uei 7 quie nr id it m Soin pota aun E vetet ET WERE / JM e ce (Mit open E fr M cio "a Kal hid Grue M kan i T d n y o mi T UN " vr MA | Gr su N Ape ERE. Pei ^ ad » i 25 ^ "Ae esca ie Ide | grain ae Ut AR ut jus ANS ES A xo b» GUIDES “A rail n^ " ui TA A ah p Ac Suit. reum EPA. NA qui Ba N pu » n E bn ri Neal otre ere Pa V CT us fu age de EL Art ar pies i | DUE * b ORNE: re wit APR Yin Ae pi bly Sie [IL I g a "n Dor E) - je [ n (I BMP EN le für El Merian anm v i x | Per un ul u UND ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. TOM. XXXII. X 6. BEITRÄGE ZUR KENNTNISS VEGETATION DER ALLUVIONEN NÖRDLICHEN EURASIENS A. K. CAJANDER. TI. DIE ALLUVIONEN DES ONEGA-THALES. MIT 2 KARTENTAFELN. ni AT A "m "a CRDI TNT Mts, SPA p nr L Xp ALTI | | D ur AUT DR Dg T tii BE AUAD sh D - en 1 TARN ON AO EIU VOTWOTVINRTA "Hur MorwortL. Mit bereitwilliger Unterstützung der Kaiserlichen Alexander-Universität zu Hel- singfors unternahm der Verfasser im Sommer 1899 eine botanische Forschungsreise in das sehr wenig untersuchte Gebiet gleich östlich von der Grenze von Fennoscandia. Ein grosser Theil des Sommers wurde der Untersuchung des in botanischer Hinsicht bis jetzt fast unerforschten Onega-Thales und vor allem der Alluvialwiesen derselben gewidmet. Die Resultate dieser Wiesen-Untersuchungen werden im Folgenden veróffentlicht. Die Schlusstolgerungen reserviere ich für den als Manuskript schon fertigen dritten Theil dieser , Alluvionen“. Helsingfors, Mai 1905. A. K. Cajander. M i UI " nut xil JU Au hi m um B » m 6 i | u M ' N n à | " | Jp 5 y" J^ : j " 4 * ow | E PI m ; AN M^. f - I : - » LI e MEL. - | A b E | * i E ui Wl P Uu | | | x E Ww , i ; | il d TOW TOM | m Ic NEED UN | BER 4 4 " ^ | [ETS E e ed ue. a Neal na seal e dar" ) | En nr. sibiiiuund. hebr" HOM Ara a WC A eL aui alla ee ae Anita, duos ont) Ge | De ANAL WU DEUM LI TET NT m | | » u a I] allons uen ead d. toe niti. e Dita analt Past LL sut. stolis mde netutraiu* i NR RTS ivit Up V il AM n «Beli dier. dnte mats round. dr unb "OUT d noy vg v 40 l.i Lot E Allgemeiner Theil. Der Fluss Onega nimmt seinen Anfang von dem etwa 20 Km. langen, 10—15 Km. breiten See Latscha im Kargopolschen Kreise des Olonetschen Gouvernements. Die Richtung des Flusses ist anfangs NNE, von der Porma-Mündung an fast N, zwischen Lytkino und Konjewo aber macht derselbe eine scharfe Biegung nach W. Von Kon- jewo an bis zur Mündung der Moscha ist die Hauptrichtung wieder NE und von der erwähnten Flussmündung an bis Kirilowa N. Die Richtung des unteren Laufes schwankt, kleinere Biegungen ausgenommen, zwischen NNW und NW. Bei der Stadt Onega mündet der Fluss in die Onega-Bucht des Weissen Meeres. Die Länge der Onega beträgt etwa 515 Km. oder, wenn man den Sswidj und den See Woshe mitrechnet, 715 Km.'). Mit kleinen Flussböten ist sie überall fahrbar, die Strecke Markomusy—Kirilowa wegen der vielen Wasserschnellen (,Porogi^) jedoch nur mit grosser Vorsicht. Nur zwischen Turtschasowa und Porog wurde ein regelmäs- siger Verkehr von einem winzig kleinen Dampfschiffchen, dem Myschj, unterhalten. Mehrere Zuflüsse münden beiderseits in die Onega. Es mögen hier folgende erwähnt werden: die Porma mit der Woloschka, die Tschutschekscha, die aus dem Ke- nosero fliessende Kena mit der Tschurjega und den beiden Ssondala’s, die Moscha mit der Tschashenka, der Ljelma und der Iwakscha, die Ikssa mit der Pelnjuga und der Kasanowa, sowie die Kosha mit der Igissa, der Njuguscha, der Porssa und der Ssyftuga. Zu erwähnen sind noch die aus dem Undo-See kommende in den Kenosero mündende Unduscha sowie die Zuflüsse des Latscha-Sees: die Ssijanga mit der Ljokschma, die Tichmanka, die Uchta, die Pjetjenga, der Sswidj, die Kowsha und die Kinjema. Das Onega-Thal ist an der Ostgrenze des fennoscandischen Grund- und Falten- gebirgsgebietes gelegen *). Der obere Lauf der Onega liegt in den horizontalen Schichten der carbonischen Formation eingebettet, der Unterlauf etwa von Kirilowa an, sowie die 1) A. SSEMJONOF: Treorpadmyecko-cTarucrnyeckii c1ogaps poccimckoit mwmepim 1867, p. 466. ?) Vgl. A. INOSTRANTSEF: Teoaormyecria mscıbropania Ha cbnzepb Pocein (Tpyası C.-Ierepöypreraro o6m. ecrecrsoncnarareleñ, T. III), W. Ramsay: Über die geologische Entwicklung der Halbinsel Kola (Fennia 16) u. a. 2 A. K. CAJANDER. Umgebungen des Sees Kenosero gehören zum Devon. Gleich westlich fängt schon das Faltengebirgsgebiet an: die Felsen auf den Inseln des Weissen Meeres an der Onega- Mündung bestehen aus Gneiss, theilweise sehr Granat- und Hornblendereichem, die an den grossen Nebenflüssen Kosha, Porssa, Ssyftuga u. s. w. aus nicht näher bekannten krystallinischen Gesteinsarten und diejenigen am Flusse Wodla aus Granit. Das ganze Flussgebiet zählt zum Gebiete der Moränen des grossen skandina- vischen Inlandeises. Die wichtigsten Climatologica sind in folgenden Tabellen veranschaulicht worden '): Temperatur. pom |o | = > > EE pad E 3 E E E + ME B zu B : B | Januar Februar März | | | | Onega (1891—1900) . . . . . . . .| —12,5| + 23| —405| —13,3| + 44| — 42,7] — 8,41 + 7,7| —35,6 Kargopol (1891—1900) . . . . . . .|—13,1| + 3,6 | — 42,1 — 12,9 | + 3,0 | — 38,8 — 7,5| + 84| —33,5 | April Mai Juni | eg] Oxibea Eod MOULE non Eos lez te, ar 00) ante 28) E0979 Karsopol... 2.2. 2.2.2 0.200. NE OS 4162| 22,00 4 9,6 | +28,6 | —103| +13,7 | +31,0 | — 3,2 | | | | Juli August September | | Onega . | 415,7 | +30,4| + 1,5| +18,2| +29,6 | — 0,9| + 7,7| +20,0| — 3,6 Kargopol . 2 +17,3 | +31,3 | + 2,| +141! 0-294 | + 03|-- 79| + 22,9 | — 43 Oktober November December | | | | | Onesa ts CORAN 2.2.5.5. + 10! +17,3| —166| — 39| + 92| —247| —10,3| + 47| —38,0 | I | Karcopoll 0 TIS TE .| + 2,2| +170| — 19,0] — 4,9 | + 7,3| —292| —10,7| + 3,0| — 39,1 | Jabr | Ones at e TE ARE: >22.) + 0,7| +30,4 | — 42,7 VER lee el) Se! . 2) Nach den Annalen des russischen physikalischen Centralobservatoriums. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 3 Zahl der Frosttage (Min. <0) und Tage ohne Thauwetter (Max. < 0). Januar Februar März Mai Juni | A | Ei ehe elle esu MEN a Eulen ILES | RS 22 39 I ME A | IA ^ ^ A | NAT A N | Su TS = 2 eo | © o e e | — | Onega (1891—1900). . . .| 99 | 31 | 26 | 28 | 25 | 228 ct 0 3 | Kargopol (1891—1900) . .| 29 | 31 27 28 23 9 0 2 | Juli August September November | December FERRER Re 20 | 28° | 27 30 METROPOLE a me dl) 0 0 0 | 21 27 28 31 3,4 5,0 | 5:49 Asma rs ON NT ASS BEE 3:5 SEN 4,3 | 4,6 | 5,8 | 4,6 | 5,3 3,8 | 4,5 | ex || Bi 5,5 | 5,6 | 4,1 | 5,6 41| 35 Onega (1891—1900) . .| 5,2 | Kargopol (1891—1900) .| 5,3 Häufigkeit der Winde. Januar Juli | | | APE | | nee) | | NINE) E | SE | SI|SWI|W|NW|N | NE| E |SE| S | SW | WINW | | | | | | | | | | | | | | | Onega (1891—1900) . . . .| 3 | 3 | 10 | 23 | 16 | 15 | 8 | 5 10 | 11 | 6 | 9 6 Z2 TON Et | Kargopol (1891—1900) . . .| 9 | 4 4 | 10 | 35 | 13 | 8 | d 11152252842 222117132 01607152 TES Bewölkung (Decimalskala). Januar April Juli Oktober Jahr | pui | | | 1 | a s | D d m ra | SE Lene MTM MEO | Onega (1891—1900) . .| 80 | 8,4 | 7,6 | 6,9 | 6,4 | 6,3 | 6,8 | 7,1 | 6,4 | 8,5 | 85 | 7,9 | 7,7 | 7,6 | 7,0 | Kargopol (1891—1900) .| 7,7 | 7,1 | 7,5 | 6,4 | 6,4 | 5,2 | 6,2 | 7,4 | 6,2 | 8,6 | 8,6 | 7,5 | 7,5 | 7,1 | 659 N:o 6. A. K. CAJANDER. Relative Feuchtigkeit (?, der Sättigung). Januar April Juli Oktober Jahr -1 JEDE 86 | 81 | 66 | 78 | 77 | 66 | 72 | 91 | 81 | 88 | 84 | 75 | 82 Onega (1891—94, 1899—1900) 87 | 85 Kargopol (1891—1900) . 87 | 86 | 87 | 83 | 68 | 77 | 79 | 63 | 75 | 92 | 84 | 89 | 85 | 76 | 82 Niederschläge. Januar Februar . April zZ z Zz zi Bo | Tage mit 2.1 Tlase mit T $ | Tage mit o x en £g m 82 ES E 22 3 ul e rm ü a E u ER |55| 2| & E82) & | 28 | ES "m go KH e d 00 = © d © “nr © Onega (1893—1900) 31 aj | $ 16 19 | 12 Kargopol (1893—1900) 21 17 17 29 17 1 Mai August Onega. 39 12 4 5 15 0 Kargopol 47 11 3 11 50 t 57 13 0 September Oktober December Onega. 62 | 19 1 56 | 19 | 37 : 35 | 19 | 18 Kargopol 72 19 1 44 TO Be 29 19 19 | Jahr | Onega. .| 472 | 191 | 106 Kargopol 252792 ETE 109 OR Maximale Dicke der Schneedecke (in Cm.). | | 1892 | 1803 | 1894 | 1895 | 1896 | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 RS PS CU CU | Onega | a, 1158 [uem | (GB) 6 | (64) | 71 2 | | | | | Kargopol . | 102 10s2 a | AS EB | 26 90 86 78 | Mittlere Zahl der Tage mit Schneedecke. Onega (1892—95, 1898—1901): 196 Kargopol (1892 —1900): 171 T. XXXIIH. a Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. Auf- und Zugang der Onega. 1891 1895 | | | | | PIN ER dE oS ERI OS MEN MEN SN = = zt = = = = [- sis & & | ay | ® a | ® I | ® | ae | EN Re LEA e en : zw à | | | | | | | | | | | : Tess Eds 207 li 2 ; I E | | In | Bei Onega Leges Es] ON 26/xr| 20/V | 17/xx | 27/1V | gr | *v | "/xy | — | — — | I0/xp| — | exu | "/v | — | */v |S/xn| Bei Kargopol| — |3/xi| ??/ıv | 29/x | ?®/ıv | %xı | "nv | 19/x. | 29/1. | 8/xı 20/1v | e/xr | S/rv | 15/x1 | 5/v | 18/x | 9/rv. | */xx | 2/1v | 7/xa | Das ganze Flussgebiet liegt natürlich ausserhalb des Bereiches des Eisbodens. Das Flussbett ist eine Erosionsfurche, deren + steile Wände hauptsächlich aus Sand, bisweilen aus Schutt, Thon oder Mergel bestehen; sehr háufig kommen, besonders am oberen Laufe des Flusses Kalkblöcke vor. An zahlreichen Stellen — z. B. bei Nadporoshje, Oljchofskaja, Skopinskaja, Archangelskij-Pogost, Lytkino, Troitskij, Wassil- jefskij, Amossowoj u. s. w.!) — tritt der aus Kalk (Devon, Carbon) bestehende + weissliche bis etwas gelbliche oder röthliche Felsgrund zum Vorschein. Die schönsten, röthlich angelaufenen, Kalksteinfelsen trifft man in der Nähe von Kirilowa an; ein, gleich südlich vom genannten Dorfe gelegener, ist etwa ‘/ Km. lang und bis 30 M. hoch. Am unteren Laufe des Flusses tritt der Felsgrund nirgends frei zu Tage. Die Uferabhänge sind anfangs ganz niedrig, werden aber weiter unten etwas höher. Von Ixosrraxrser *) werden folgende Data über die Höhe derselben angeführt: Höhe in M. Unterhalb Mjortwaja golowa. . . . . . . . 4—6 Ber JEresHbOWOD- e ctu à EN Mir ME Eus 5,5 Unterhalb, Jreouhowo] a. e 5 su 0: u eng DEE Bei Kuljty dune CAT RENE ER EE 7 Unterhalt EytKIDO, -— 0 ue. ss LI NE NS Ber, Bokeisko] ....- €. 4 e. 001. epe Dis fespo Llc und. 1215 eMule ceu. ra CR, a cM en 258 EMISIT RITTER DONOR, e ePorog. (delse van Elusse sc. a era. HG 0 Meistens dürfte die Höhe der Erosionsabhänge am oberen Laufe des Flusses etwa 4 —12 M. betragen, am mittleren etwa 15— 35, von Turtschasowa an aber wieder nur bis etwa 15 å 20 M. Nur in der Porog-Gegend sind die Uferhügel abermals sogar über 50 M. hoch. Am oberen Laufe des Flusses kommt am Fusse der Abhänge nur ein schmaler, aus Sand oder Fluss-Schotter bestehender Ufersaum vor, am unteren Laufe der Onega sind die Erosionsabhänge dagegen durch weite Alluvialebenen vom Flusse getrennt. 1) Vgl. INOSTRANTSEF: Op. cit., pp. 192—205 2) Op. cit., pp. 194—218. N:o 6. 6 A. K. CAJANDER. Die Umgebungen der Onega sind im Allgemeinen ganz eben. Nur am mittleren Laufe derselben ist die Bodenfläche + hügelig, was jedoch grösstentheils auf die erosive Thätigkeit der vielen Bäche und Nebenflüsse zurückzuführen ist. Erst nahe von der Mündung, in der Gegend von Porog, stellt die Umgebung des Flusses eine wirkliche Hügellandschaft dar. Die Breite der oberen Onega dürfte etwa 250 à 300 M. betragen), die der unteren etwa 300 M. bis 1,5 Km.; am mittleren Laufe ist das Flussbett jedoch viel schmäler. — Die Tiefe des Flusses ist im Sommer durchschnittlich 3—6 M., während der Frühjarüberschwemmungen jedoch etwa 4,5—6,5 M. Ueber die Stromgeschwindigkeit kann ich leider keine Data anführen. Im All- gemeinen ist die Schnelligkeit der Strömung in der oberen Onega, wo viele kleine „Porogi“ vorkommen, grósser als in der unteren, am stürksten aber ist sie auf der Strecke Marko- musy—Kirilowa am mittleren Laufe, wo sogar der Verkehr dadurch sehr erschwert wird, sowie in der Gegend von Porog. Vielerorts am unteren Laufe des Flusses ist die Strómung kaum wahrnehmbar. Etwa von Jarnema an nordwárts, wo dass Flussbett sich sehr erweitert, kommen wie oben bemerkt wurde, stattliche Alluvialbildungen vor. Unter den Sedimenten findet man: Geröll, Sand, Lehm, Gyttja, Dy nebst + unzerstürte vegetabilische Fragmente. Das Geröll wird nur unweit Jarnema und weiter oben abgelagert, wo die Strö- mung stark ist, weiter unten aber sucht man vergebens danach. Erst in den Gegen- den zwischen Porog und der Stadt Onega, wo die Wassergeschwindigkeit wieder zu- nimmt (vgl. oben), kommen an den Ufern Geröll oder Mischungen von Geröll und Sand vor. — Die übrigen genannten Sedimenten aber lagern sich in der Gegend zwischen Porog und Jarnema ab. Weil der Fluss im Allgemeinen nur äusserst spärliche Inseln hat, sind die Sedimentationsverhültnisse sehr einfach. Wo der Fluss gerade fliesst, wird der Sand zunüchst dem Flusse, der Lehm weiter und die leichten Gyttja- und Dy- ähnlichen Partikelchen am weitesten zu beiden Seiten abgelagert. Wo aber der Fluss — wie es noch viel häufiger der Fall ist — hübsche Mäander beschreibt, bestehen die convexen Ufer ziemlich breit aus reinem Sand, weiter hinten kommt erst lehmgemischter Sand, dann sandbemengter Lehm, reiner Lehm u. s. w. vor. Die concaven Ufer aber bestehen vorzugsweise aus Lehm resp. Mischungen von Lehm, Gyttja und Dy. Natürlich ist die Ablagerung der Sedimenten nicht überall ganz gleichmässig. Oft entstehen mehrere parallele kleine Wälle und .Tháler hinter einander. Dies ist vorzüglich der Fall an den convexen Ufern, wo die Zahl der mit einander abwechseln- den, schmalen, + gebogenen Wällchen und Thälerchen recht beträchtlich sein kann. Mit der Zeit können die Thälerchen + vollständig gefüllt werden, so dass nur kleine Reste von denselben, in der Form schmaler, bogenförmiger Tümpel, übrig bleiben. — In diesen Thälerchen wird im Allgemeinen weniger von Sedimenten und solche von feinerer Korngrösse und geringerem Gewicht, als in der Umgebung, abgelagert. So ist der Boden der Seen und Tümpel des Sandgebietes gewöhnlich + lehmgemischt; im Bereiche des Lehmbodens kommt nur Gyttja- oder fast keine Sedimentation vor. 1) Vgl. SSEMJONOF: Op. cit, p. 466. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 7 Wegen der geringen Sedimentation im hinteren Theile des Alluvialgebietes, kommt dort eine typische Humus- (Torf-) und Dy-Bildung vor. Der Torf besteht vornehmlich aus Phanerogamen-Resten, weniger aus Moosen. Der alluviale Boden dürfte — aus dem Reichthum an CaCO; an der oberen und mittleren Onega zu schliessen — überall ziemlich kalkhaltig sein. Direkte Analysen liegen aber nicht vor. Mit NaCl gemischter Boden wurde nur an ganz vereinzelten Stellen unweit Turtschasowa beobachtet. Die äolische Thätigkeit ist in Bezug auf die Bildung und Umbildung der Allu- vionen der Onega ganz bedeutungslos. Unter den Nebenflüssen der Onega hatte ich Gelegenheit die Kena und die Kosha zu untersuchen. Der Kena-Fluss wiederhohlt dieselben Verhältnisse wie die Onega selbst an ihrem oberen Laufe: vüllig ebene Umgebung, + steile, bald niedrigere, bald etwas höhere Erosionsabhänge, minimale Alluvialbildungen. Dasselbe gilt von den Zuflüssen der Kena: der Ssondala, der "lschurjega etc., nur sind dort ziemlich hohe, steile aus weissem Kalkstein bestehende Uferabhünge häufiger als an der Kena selbst. — Die Kosha mit ihren Zuflüssen aber ühnelt sehr den Flüssen von Fennoscandia. Die Umgebungen sind bald ziemlich eben, bald aber kommen zahlreiche Moränenhügel und aus + krystallinischen Gesteinsarten bestehende Berghümpel vor. Hie und dort giebt es kleine Wasserschnellen, dazwischen strömt das Wasser sehr langsam. Stellenweise findet man kleinere Ueber- schwemmungsufer, die Sedimentation aber ist im Allgemeinen sehr schwach und in Folge dessen ist die Torfbildung sehr häufig. Die Uferabhänge sind selten steil, gewöhnlich sind die Ufer ganz flach; kleine Felsen treten besonders an stärker strömenden Stellen zum Vorschein. Nur an ihrer Mündung, von Ssidorofskaja an, gleicht das Kosha-Thal fast vollständig demjenigen der unteren Onega. Eine kurze übersichtliche Darstellung der Vegetation des Onega-Thales ist keine leichte Aufgabe, zumal die ursprüngliche Vegetation durch Cultureinflüsse stark umge- bildet ist. Im Allgemeinen wird die Onega beiderseits von ziemlich spärlich bebauten, aber durch Waldbrände stark beschädigten Urwäldern mit weiten Moorflächen umgeben. Am Unterlaufe der Onega bestehen die Urwälder vorzugsweise aus Fichten und Kiefern, von welchen die erstgenannten die frischen — feuchten Niederungen bedecken, die letztgenannten aber den trockneren Moränenboden; nur in der Nähe der Onega und auf der Ostseite derselben sind Lärchen bisweilen reichlich beigemischt. Die Moore stellen vorzugsweise Sphagneten, theils flach- theils heidemoorartige, dar. Etwa um den Mittellauf der Onega kommen schöne Hochwälder von Fichten- und Lärchen vor, an der oberen Onega aber besteht der Urwald vorzugsweise aus Fichten. Die Moore jener Gegenden sind hauptsächlich wiesenmoorartig. Eigentlichen Urwald aber trifft man am Oberlaufe der Onega nur auf der Entfernung von mehreren Meilen vom Flusse an, die näher zum Flusse gelegenen Flächen sind dagegen von, nach Brenzeultur entstandenen, weiten, Machien-ähnlichen Alnus incana-Gebüschen bedeckt, und zwar stellt die ganze Strecke Latscha-See — Konjewo eigentlich nur ein einziges endloses Alnetum incanæ dar, in deren Mitte zahllose kleine durch Brennen gerodete Aecker und wüste Weide-Flächen N:o 6. 8 A. K. CAJANDER. liegen. Weiter nach Norden werden die Alneten fast vollständig von Kiefernbeständen ersetzt bis zum Dorfe Fedotowa, von wo an nur ganz minimale Brenzeulturflächen vor- kommen. Der weite Alluvialboden am Unterlauf der Onega ist früher mit Auenwald bewachsen gewesen, von diesen Wäldern sind aber nur unbedeutende Reste in der Form von kleinen Weiden- ete. -Gebüschen und Fichtenwaldungen übrig geblieben. Das übrige Areal ist mit schönen Alluvialwiesen bedeckt, unter welchen besonders die Thalictreta kemensis, die Ulmarieta und die Veratreta durch ihr häufiges und massenhaftes Auftreten imponieren. — Aecker findet man an der oberen Onega vorzugsweise als einen ziemlich schmalen Saum an den beiden Flussufern, wo der Boden oft aus einer fruchtbaren schwarzen Erde („Alpenhumus“ ?) auf Kalkgrund besteht, weiter nach Norden aber sind die Aecker ziemlich klein. Die Bewohner des Onega-Thales sind vorzugsweise Russen, die gewóhnlich in grossen Dörfern wohnen. Besonders an den Flussufern findet man mehrere Dörfer, die aus einer bis zu 2 à 3 Km. langen Doppelreihe von Häusern mit einer breiten Dorf- strasse bestehen. Die wichtigsten Ansiedelungen sind: Archangelskij-Pogost, Boljschoje Konjewo, Bereshnje-Dubrofskij, Fedotowa, Turtschasowa, Priluk und Porog. Zwei Städtchen sind an der Onega gelegen, an dem einen Ende Kargopol, an dem entgegen- gesetzten Onega. Eigentlich ist nur das Flussthal ziemlich dicht bebaut, die weiten Wildnisse seitwürts von demselben sind fast menschenleer. In dieser Hinsicht nimmt nur die Gegend westlich von der oberen Onega — das Gebiet von Kolodosero, Ljokschmosero etc. — eine Ausnahmestellung ein, denn dieselbe ist fast ebenso dicht bevölkert wie das Flussthal selbst. Die wichtigsten Nahrungszweige sind Ackerbau, Viehzucht, Jagd, Fischerei, Waldhauen, verschiedene Handwerke etc. Ackerbau wird vorzugsweise im Kargopolschen Kreise getrieben (Roggen, Hafer, Gerste), im Kreise Onega (Roggen, Gerste) in viel geringerem Maasse. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 9 II. Specieller Theil. Die von mir annotierten Grasfluren-Associationen des unteren Onega-Thales sind folgende: I. Die Serie der Associationen des reinen IL Die Serie der Ass. des gemischten Sandbodens von: Sand- und Lehm-Bodens von: 1) Equiseteta fluviatilis 1) Sieta latifolii 2) Heleochariteta palustris (Equiseteta fluviatilis) 3) Cariceta acutæ 2) Cariceta acutæ 4) Phalarideta arundinaceæ 3) Thalictreta flavi 5) Triticeta repentis 4) Lysimachieta vulgaris 6) Schedonoreta inermis D) Phalarideta arundinaceæ 7) Heracleeta sibirici 6) Veroniceta longifoliæ 8) Tanaceteta vulgaris 7) Ulmarieta pentapetalæ 9) Rumiceta acetosæ T 8) Valerianeta officinalis 10) Euphorbieta esulæ 9) Inuleta salicinæ 11) Galieta borealis. 10) Thalictreta simplicis 11) Thalictreta kemensis III. Die Serie der Ass. des Lehm- und 12) Archangeliceta offieinalis Gyttja-Bodens von: 13) Rhinantheta majoris. 1) Equiseteta fluviatilis 2) Cariceta acutæ 3) Scirpeta silvatici V. Die Serie der Ass. des Dy- und Humus-Bodens von: 4) Calamagrostideta phragmitoidis 1) Equiseteta fluviatilis 5) Phragmiteta communis 2) Cariceta acutæ 6) Æreta cæspitosæ 3) Cariceta cæspitosæ 1) Ulmarieta pentapetalæ 4) Cariceta ampullaceæ 8) Veratreta albi T 5) Æreta cæspitosæ 9) Ranunculeta acris. 6) Chrysanthemeta leucanthemi. IV. Die Serie der Ass. des salinen Bodens von: 1) Triglochineta maritimi. 10 A. K. CAJANDER. L Die Serie des reinen Sandbodens. Am Wasserrande der convexen Ufer, wo die Sedimentation am stärksten ist, findet man während des Niederwassers gewöhnlich einen schmalen Ufersaum, auf welchem sich noch keine Pflanzen angesiedelt haben. Gleich hinter diesem vegetationslosen Ufer- gürtel, der jedoch auch gänzlich fehlen kann, kommt ein Gürtel von Æquisetum fluviatile vor. Weiter hinten folgen die Gürtel von Heleocharis palustris, Carex acuta, Phalaris arundinacea, Triticum repens, Schedonorus inermis, Heracleum sibiricum, Tanacetum vulgare, Rumex acetosa 7, Euphorbia esula und Galium boreale. 1. Die Association von Equiseteta fluviatilis. Die Equiseteta fluviatilis sind nur eine kurze Zeit im Spätsommer frei vom Fluth- wasser, und es kann dann der Boden an seiner Oberfläche fast trocken sein, in der Tiefe von wenigen Cm. ist derselbe aber schon deutlich feucht. — Æquisetum fluviatile bildet lange, gewöhnlich ziemlich schmale (bis etwa 10 M.) Gürtel von etwa 70—80 Cm. Höhe und von einer + hellgrünen Farbe, gegen den Herbst aber geht die Farbe + in’s Gelbliche über. Von oben an sieht man überall zwischen den Æquisetum-Halmen den + grauen bis etwas bräunlich weissen aus ziemlich grobkörnigem Sande bestehen- den Boden. Folgende Annotation bezieht sich auf einen Æquisetum fluviatile-Bestand am Flussufer bei Priluk (vgl. Taf. II, Figg. 3 u. 4). Moose: fehlen. Gräser: Phalaris arundinacea 1— Heleocharis palustris 1 Carex acuta 1—: Agrostis alba 1 Kräuter : Equisetum arvense 1 Potamogeton gramineus 1— Sium latifolium 2 E. fluviatile 7—S — Caltha palustris 2 Myosotis palustris 1 Sparganium minimum 1 Nasturtium amphibium 1 Mentha arvensis 3 Alisma plantago 1 N. silvestre 2 Petasites levigatus 7.2. Sagittaria sagittifolia 1 Lythrum salicaria 1 Butomus umbellatus 1 Hippuris vulgaris 2 Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 11 Verbreitung. Die Equiseteta fluviatilis sind im ganzen Wiesengebiete sehr häufig. Auch in den übrigen Theilen des Onega-Thales sind sie nicht selten. 2. Die Association von Heleochariteta palustris. Heleocharis palustris bildet gewöhnlich nur ganz kleine und schmale Bestände gleich hinter den Equiseteten. — Die Bestände sind etwa 30 Cm. hoch, nicht allzu dicht, von einer hellen, während der Blüthe + dunklen, bräunlich grünen Farbe. Die meisten angetroffenen Heleochariteta waren jedoch nicht rein, sondern mit Æquisetum fluviatile stark gemischt. Folgende Annotation bezieht sich gerade auf ein solches Heleocharitetum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 2). Moose fehlen. Gráser: Heleocharis palustris 7—8 Carex acuta 1 Agrostis alba 1; Kräuter: Equisetum fluviatile 5 Nasturtium amphibium 1 Myosotis palustris 1 Sparganium minimum 1 N. silvestre 2 Mentha arvensis 2 Alisma plantago 1 N. palustre 1 Petasites levigatus + 2. Ranunculus flammula 1 Lythrum salicaria 1 Caltha palustris 2 Sium latifolium 1 Verbreitung: Die Heleochariteta kommen im Wiesengebiete hin und wieder vor. Einige Bestände wurden ausserdem an der Mündung der Onega, unweit der Stadt gefunden. 3. Die Association von Cariceta acut&. Carex acuta bildet gewöhnlich ziemlich — sehr reine Bestände von 80—95 (bis 100) Cm. Höhe und einer dunkelgrünen Farbe. Annotationen: N:o 1. Caricetum am Ufer der Onega bei Turtschasowa; etwa 2—4 M. breit, ung. 100 M. lang. Moose: fehlen. N:o 2. Dem vorigen ähnliches Caricetum. Moose: fehlen. N:o 3. Caricetum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 3) Moose: fehlen. N:o 1 | N:02 | N:03 N:01 | N:02| N:o 3 Gräser: Kräuter: Phalaris arundinacea . . . . | 1— 2 1 Equisetum arvense . . . . . | 1+ 1 — Agrostisralba » 2» 2 2... 1 — JUD VAYRAMAZ S so. e. S ES 1 2 1 Seirpus silvaticus = dd — — Polygonum amphibium f. . . .| 1— e 1 Heleocharis palustris. . . . .| 1— — — Pi lapathifoliumi SN — 1 CRTC NN 7 7 7 RUMELITENTICUER an — — N:o 6. 12 Thalietrum flavum Ranuneulus repens Cenolophium Fischeri Lysimachia vulgaris . L. nummularia Veronica longifolia Verbreitung: N:o1 im Wiesengebiete sehr häufig. A. K. CATANDER. N:03 Mentha arvensis Gnaphalium uliginosum Inula britannica . Achillea. cartilaginea . Tanacetum vulgare Petasites lœvigatus + N:o 1 4. Die Association von Phalarideta arundinaceæ. N:o 3 Die Cariceta acute sind im ganzen Onega-Thale, vor Allem Phalaris arundinacea bildet sehr lange (bisweilen über 1 Km) aber ganz schmale (gewöhnlich kaum über 15 M.) Gürtel. Diese Bestände sind dicht und relativ sehr hoch (bis 170—180 Cm., wovon jedoch der blattlose, Rispentragende Theil etwa 80 Cm.). Die Farbe ist graulich grün; während der Blüthe sind die Bestände von der Ferne gesehen jedoch + röthlich braun. Annotationen: N:o 1. N:o 2. Gräser: Phalaris arundinacea Carex acuta . Kräuter: Equisetum arvense : Polygonum amphibium f. . P. lapathifolium Rumex fennicus Ranunculus repens Nasturtium silvestre . Potentilla anserina Verbreitung: N:o1 1 1 1 1 1 1 1 Langes Phalaridetum bei Turtschasowa. Etwa 40 M. langes, schmales Phalaridetum bei Filipofskaja. Moose: fehlen. N:o 2 D © |l n9) Cenolophium Fischeri Myosotis palustris . Lysimachia vulgaris . Mentha arvensis Veronica longifolia Plantago major Inula britannica . Ptarmica cartilaginea Petasites levigatus +. Sonchus arvensis . Moose: fehlen. N:o 1 € BN) ES BN) RSEN) N:o 2 Die Phalarideten sind im Alluvialgebiete sehr häufig. Auch weiter oben an der Onega findet man oft kleine Phalaris-Bestände an den Ufern. T. XX XII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 13 5. Die Association von Triticeta repentis. Die Triticeten sind etwa 100—110 Cm. hoch, von einer + bläulich grünen Farbe, an Areal gewöhnlich klein. Folgende Annotation bezieht sich auf ein Triticetum bei Priluk. Etwa 50 M. lang. Moose: fehlen. Gräser: Phalaris arundinacea 1 Schedonorus inermis 2—5 Tritieum repens 6—7: Agrostis alba 2 Kräuter: Equisetum arvense 4 Euphorbia esula 2 Plantago major 1 Polygonum amphibium f 2—3 — Heracleum sibiricum 1 Ptarmica cartilaginea 1 Ranunculus repens 1 Cenolophium Fischeri 1 Cirsium arvense 1 Nasturtium silvestre 1 Lysimachia vulgaris 1 Sonchus arvensis 1. Vicia eracca 1 Mentha arvensis 1 Verbreitung: Die Triticeten sind im Onega-Thale ziemlich selten. 6. Die Association von Schedonoreta inermis. Die Schedonoreten sind gewöhnlich lang, bisweilen sogar mehrere Km. lang, aber schmal. Sie varieren sehr wenig, denn die Beimischungen sind immer spärlich; auch haben sie fast überall dieselbe Physiognomie: dichtes, rein grünes Laub mit einer Menge langer schlanker, brüunlich- oder + gelbgefärbte Rispen tragender Halme. Die Höhe der Schedonoreten beträgt gewöhnlich etwas über 1 M. — An den Grenzen nach oben und nach unten findet man oft Uebergangsbestände zu den Triticeten und Heracleeten. Auch in solchen Fällen, wo die Triticeten und Heracleeten fehlen, findet man an ent- sprechendem Orte oft Schedonoreta heracleosa oder Sch. triticosa. Annotationen: N:o 1. Schedonoretum triticosum bei Turtschasowa. Langer aber schmaler, stellenweise sehr ungenau markierter Gürtel am unteren Rande eines reinen Schedonore- tums. Moose: fehlen. N:o 2, N:o 3 und N:o 4. Schedonoreta pura; lange, schmale Bestände; die N:os 2 und 3 unweit Priluk (vgl. Taf. II, Figg. 3 u. 4), N:o 4 bei Ustj-Kosha. Moose: fehlen. N:o 5 und N:o 6. Schedonoreta heracleosa; N:o 5 bei Turtschasowa an der Grenze zwischen einem Schedonoretum und einem Galietum; N:o 6 bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 2). Moose: fehlen. N:o 6. 14 Gräser: Phalaris arundinacea Phleum pratense . Alopecurus pratensis . Agrostis alba Æra cœæspilosa . Poa pratensis P. serotina Schedonorus inermis . Festuca elatior . F. rubra . Triticum repens Kräuter: Equisetum arvense Polygonum amphibium f. - P. lapathifolium Rumezx fennieus R. acetosa T Chenopodium album . Silene inflata Thalictrum kemense . Th. flavum Ranuneulus acer . R. repens . Nasturtium silvestre . Erysimum cheiranthoides . Astragalus danicus Trifolium medium Vieia sepium V. cracca . Geranium pratense Euphorbia esula Archangelica offieinalis . Heracleum sibiricum . C'enolophium Fischeri Cherophyllum Prescott Carum carvi . Lysimachia vulgaris . Stachys paluster Veronica longifolia Galium boreale . Achillea millefolium . Tanacetum vulgare Petasites levigatus T . Taraxacum officinale A. K. CAJANDER. N:o 1 | N:02 | N:03 | N:o 4 | N:05 | N:o 6 1 1 — 1 1 1 — 1 2 — — 2+ »- == = 1 1 Em — 124 2 — 1 2 = ct e ET 1 = — == 1 1 2 — 2 1 2 1 2 2 7 9 9 9 8 8 1 — — — 1 — 1 = = = — == 5 1 2 1 2 3— 2-3 | — — 1 = 1 - 1 1 1 1 1 er sl au 1 1 en 100 == ù | = | = li = —— — 1 — = = 4: — 1 — —À — 1 il = 1 1 — — 1 1 — 1 ni ar £u FT il Ar 2 — — = — 1 = i = Em EU d E = Ne xi 1 = = — = = 1 = vol = = 1 | — = = = — 1 un 1 1 — — 1 1 1 = 1 1 1 = 3 1 il 1 il 1 == = — 1 = = — 1 1 + 1 4—5 5 == = 1 E — = — — 1 1 1 = da x tee Se 1 = -— 1 1 1 il 1 = 1 1— — — 1 = 1 1 — 1 — 2 — 1 1 2 — — — 1 1 1 = 1 — 1 — 1 — = = =S H — —, 1 — — — 1 — T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 15 Cirsium arvense Crepis tectorum Verbreitung: Die Schedonoreten gehüren zu den häufigsten Wiesenbeständen des Gebietes. Die am besten entwickelten Bestände wurden zwischen Utsj-Kosha und Tschishikowa, ferner bei Chatschela, Priluk und Turtschasowa gefunden. Auch an der oberen Onega sind kleine Schedonoreta nicht selten. : 7. Die Association von Heracleeta sibirici. Die Bestände von Heracleum sibiricum sind etwa 80— 90 Cm. hoch, von einer grünen, + ins Gelbliche spielenden Farbe. Gewöhnlich sind sie nicht rein. Folgende Annotation bezieht sich auf ein Heracleetum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 2). Moose: fehlen. Gräser: Phleum pratense 4 P. serotina 2 Triticum repens 3; Agrostis alba 2 Schedonorus inermis 4 Poa trivialis 2 Festuca elatior 1 Kräuter: Polygonum amphibium f 1 Euphorbia esula 5 Tanacetum vulgare 2 Rumex fennieus 1 Heracleum sibirieum 6 Cirsium arvense 1 Nasturtiwm silvestre 1 Veronica longifolia 1 Leontodon autumnalis 1 Trifolium pratense 1 Rhinanthus major 1 Taraxacum officinale 1 Vicia cracca 1 Galium boreale 1 Hieracium prenanthoides 1. Geranium pratense 2 Achillea millefolium 1 Verbreitung: Die Heracleeten sind im Gebiete ziemlich selten; die grüssten wurden unweit Chatschela und Priluk beobachtet. 8. Die Association von Tanaceteta vulgaris. Die Tanaceteten sind nie rein, sondern mit einer Menge verschiedener Kräuter gemischt. Sie besitzen deswegen, schon was die Farbe (gelb + braun, bluthroth, grün etc.) betrifft, eine sehr heterogene Physiognomie. Annotation. Ein mit Rumex acetosa 7 reichlich gemischtes Tanacetetum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 5). Moose: fehlen. Gräser: Phleum pratense 2 Schedonorus inermis 3 Tritieum repens 2; Agrostis alba 3 Festuca rubra 1 N:o 6. 16 A. K. CAJANDER. Kräuter: Rumex acetosa + 5 Trifolium repens 1-- Rhinanthus major 1 Silene inflata 1 Vicia eracca 3 Galium boreale 3 Thalietrum kemense 2—5 Geranium pratense 1 Inula salieina 2 Trifolium pratense 1 Euphorbia esula 2 Tanacetum vulgare 7 Tr. medium 2—5 Veronica longifolia 1 Hieracium umbellatum 2. Verbreitung: Die Tanaceteten sind ziemlich selten; ganz kleine Bestände findet man jedoch ziemlich häufig. 9. Die Association von Rumiceta acetosæ +. Die Rumiceten kommen an den höchst gelegenen Punkten vor. Selten sind sie + rein, sondern sie sind, gerade wie die Tanaceteten, gewöhnlich reich an Beimischungen. Rumex acetosa 7 wächst etwas buschartig mit etwa 3 bis 10 oder noch mehr, am Grunde + bogenförmig aufsteigenden 75—100 Cm. hohen Stengeln. Der Blüthenstand ist gross, dicht, bald + gelblich, bald + bräunlich bis röthlich. Annotationen: N:o 1 und N:o 2. Rumiceta bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 5). Moose: fehlen. N:o 1 | N:o2 N:o 1 | N:o2 Gräser: IDhleumEnnatenso e ES 2 1 [Eruphorbio. esula re 1 2 ARCS on. à. 8 © $9 o 5.9] — 1 Heracleum sibirieumn . . . . . 1 2 Schedonorus inermis . 2 2 Cherophyllum Prescottü . . . 1 1— Festuca elatior . 1 — Pimpinella saæifraga . . . . | 1— = F. rubra . 1 — Carum carvi. . 2... Se: 1 = Triticum repens - . . . . «| 949 | 3— Veronica longifoha . 2. 2.| — 1 Rhinanthus major 1 1 Kräuter: Euphrasia officinalis 1 — Equisetum arvense . . . . - 1 = Plantago media Er. 1 = Polygonum amphibium f. . = 1 Galium boreale. «= . . . . - 3 3 Rumez acetosa T . 6 1 Campanula glomerata 1 — Silene inflata ils | 2 Inula salicina . 1 1+ Thalietrum kemense . 3 4 Artemisia vulgaris . . ae = Ranuneulus acer 1 — Tanacetum vulgare . . . . . 3 | 4—5 Astragalus danicus 2 = Achillea millefolium . . . . . 1 2 Trifolium medium 3 3 (Orange sis I oh — 1 Tr. repens Ze ase Leontodon autumnalis il 1 Vicia cracca . 3 4 Crepis teetorum . 1 1 Geranium pratense 1 — Hieracium umbellatum . 3 2 Verbreitung: Rumiceten wurden nur unweit Chatschela und Priluk beobachtet, sind aber dort nicht selten. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 17 10. Die Association von Euphorbieta esulæ. Die Euphorbieten sind ganz klein. Sie kommen an den höchsten Stellen der Uferwälle vor, nur wurde ihre Ordnungsfolge Betreffs der Rumiceten nicht näher un- tersucht. — Die Bestände sind bis 60—75 Cm. hoch von gelblich grüner Farbe, die Stengel sind jedoch oft röthlich angelaufen. Die Annotation bezieht sich auf ein kleines Euphorbietum bei Priluk (vgl. Maf. I, Fig. :5). Gräser: Agrostis alba 2 Schedonorus inermis 3 Triticum repens 3; Poa pratensis 1 Kräuter: Equisetum arvense 1 Geranium pratense 2 Achillea millefolium 1 Rumex acetosa 7 1 Euphorbia esula 6—7 Cirsium arvense 1 Thalictrum kemense 2 Heracleum sibirieum 1 Leontodon autumnalis 1 Ranunculus acer 3 Cherophyllum Prescottii 1 Taraxacum officinale 2 Trifolium medium 1 Carum carvi 1 Crepis tectorum 1. Vicia cracca 1 Veronica longifolia 1 Verbreitung: Euphorbieten wurden nur unweit Chatschela und Priluk beo- bachtet. ll. Die Association von Galieta borealis. Auch die Galium-Bestände sind ganz klein und kommen vorzugsweise in der Mitte der Heracleeten, Rumiceten und dgl. vor. Oft sind sie ziemlich rein, niedrig (selten über 50 Cm.), + dunkelfarbig grün, während der Blüthezeit aber schneeweiss. Annotationen: N:o l. Galietum bei Turtschasowa, von Schedonoreta umgeben. Boden: reiner Sand. Moose: fehlen. N:o 2. Galietum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 5). Boden: schwach lehm- bemengter Sand. Moose: fehlen. N:o 3. Galietum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 5). Boden: wie in N:o 2. Moose: fehlen. N:01 No2|No3 N:o 1 | N:02 ud Gräser: | Kräuter: | Phleum pratense . . . . . . | — | Equisetum arvense . . . . . 1 | — — Agrostis alba |. i 1 1 Polygonum amphibium f . . - 1 — — Schedonorus inermis. . . . . 2 2 2 Rumez acetosa F. . . . . .| — | 1—2 3 Festuca elatior . 1 1 1 Thalietrum kemense . so . . . | — 2 2 TE puDra e sse m SL od ee Ims 1 1 Trifolium medium = . . . . | 2 2 TCUMENENER SN 2 3 3 RATODENS EE NS Car en le 1 — 1 | N:o 6. 3 18 Vicia cracca . Lathyrus pratensis Geranium pralense Euphorbia esula Heracleum sibirieum . Cherophyllum Prescottii Carum carvi . Veronica longifolia Verbreitung: A. K. CAJANDER. Die Galieten N:01 |N:02 | N:03 2 3 = 1 2 2 3 1 2 1 = 1 — 1 1— 1 4 Plantago major — Galium boreale Inula salicina Achillea millefolium . Tanacetum vulgare Taraxacum offieinale Crepis lectorum - - — PR DD Hieracium umbellatum . N:o 1 N:o 2 | N:o 3 8 | 6—7 1—2 | 1—2 1 2 1 2 1 1 1 1 sind im Wiesen-Gebiete háufig; auch an der oberen Onega wurden einige Bestünde angetroffen. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 19 IL Die Serie des gemischten Sand- und Lehm-Bodens. Hierher gehören folgende Associationen, nähmlich die von: Sieta latifolii, Equi- seteta fluviatilis, Cariceta acutæ, Thalictreta flavi, Lysimachieta vulgaris, Phalarideta arundinaceæ, Veroniceta longifoliæ, Ulmarieta pentapetalæ, Valerianeta officinalis, Inuleta salicinæ, Thalictreta simplicis, Thalictreta kemensis, Archangeliceta officinalis. Die meisten derselben findet man in kleinen Mulden, an den Tümpelufern etc. nahe vom Fiusse; nur die letzten Glieder, vor Allen die Thalictreta kemensis, bedecken bedeutendere Areale. l. Die Association von Sieta latifolii. Die Sieten kommen in den kleinen Wiesentümpeln vor und grenzen unmittelbar an die Hydrophyten-Associationen. Die Bodenbeschaffenheit variert von fast reinem Lehm bis zu fast reinem Sand, ist aber immer sehr gyttjareich. Im Hochsommer kónnen sie theilweise wasserfrei sein, sonst aber ist der Boden vom Wasser bedeckt. Sium latifolium bildet ziemlich dichte, 110—120 (bisweilen über 130) Cm. hohe Bestände von hellgrüner Farbe; während der Blüthezeit sind sie schön weiss. Annotationen: N:o 1. Sietum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 5). Boden: Lehm, schwach sand- bemengt. Wasser kam nicht vor. Moose: fehlen. N:o 2. Sietum in einem Thälerchen bei Priluk (vgl. Taf. II. Fig. 5). Boden: fast reiner Lehm, von etwa 10 Cm. dicker Wasserschicht bedeckt. Moose: fehlen. N:o 3. Sietum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 5). Boden: sandbemengter Lehm. Dünne Wasserschicht. Moose: fehlen. N:o 4. Sietum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 6). Boden: wie oben N:o 3. Moose: fehlen. | | N:01| N:02 N:03| N:o 4 | Gräser: Phalaris arundinacea . . . .| — | 1 1 1 Glyceria aquatica . . . . . . | =) 3 — — Heleocharis palustris. . . . . [EE — 4 — CE Guen do — 3 — — (B5 OBS RHET iS. wo echo E. os c — — 1 — N:o 6. 20 A. K. CAJANDER. N:o 1 | N:o 2 | N:o 3 | N:o 4 Kräuter: Equisetum fluviatile + . . . . 1 2 Alisma plantago . . . . . . | — 2 Butomus umbellatus . | D n nm NN À 1 Polygonum amphibium f . . . 1 1— Caltha palustris I Thalietrum flavum . . . . . | — -— — Ranunculus repens . . . . . | — — Nasturtium amphibium . 2 1 Sium latifoium - soc cs = 9 8 Lysimachia vulgaris. . . . .| — — — 1— D. mummularias e SS — — 1— Mentha arvensis . . . . . . | — -— — | 2-3 Stachys paluster . so . . . .| — — = 1 Inula britannica . . . . . . | — — — 1 Ptarmica cartilaginea . . . . | — — — Jae Verbreitung: Die Sieten sind in den Tümpeln des ganzen Wiesengebietes überall sehr häufig. — Bestände von Æquisetum fluviatile findet man bisweilen in den- selben Tümpeln wie die Sieten, über dieselben liegen aber nicht Annotationen vor. 2. Die Association von Cariceta acuta. Diese Cariceten gleichen physiognomisch vollständig den früher (pagg. 11—12) beschriebenen. Annotationen: N:o 1. Caricetum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 5). Boden: schwach sandbe- mengter Lehm. Moose: fehlen. N:o 2. Caricetum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 6). Boden: wie oben. Moose: fehlen. N:o 1 | N:o 2 N:o 1 | N:o 2 Gräser: - Kräuter: Phalaris arundinacea 1 1 Equisetum fluviatile . . . . - 1 Agrostis alba 2 1 Alısma plantago „2 2 Er 1 2 Poa serotina . 2 1 Rumex aquaticus . . = . . .| 1— — Glyceria aguatiea CN E — 3 Caltha pause 2222 2: 1 — Heleocharis palustris . 1 1 Tihalictnwm auum EE 1 Garex ipiam ee: 2 — | Ranunculus repens . . . . . 1 2 C. acuta 9 8 Ulmaria pentapetala. . . . .| — 1 C. ccspitosa . 1 — Lythrum salicaria . . . . . 1 — (RER ee a — 1+ Suum. latifohum NN s 1 1 T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 21 N:o 1 | N:o 2 | N:o 1 | N:o 2 | | | Lysimachia vulgaris. . . . . 1 | 1 | Stachys paluster . . . . . . 1 — Tenummülarıon 2: a. 1 | — | Veronica longifolia 1 — Jb, UIDEEDI RT. ee EE | Galium palustre 3 2 Myosotis palustris. . . . . . 108 105—901 Inula britannica . I — Mentha arvensis . . . . . . SNS | Ptarmica cartilaginea 1 — Seutellaria galericulata . . . . | — msg | | Verbreitung: Diese Cariceten sind sehr häufig. 3. Die Association von Thalictreta flavi. Thalictrum flavum bildet Bestände von etwa 80 Cm. Höhe und von einer, während der Blüthezeit, gelblich weissen Farbe. Annotationen: N:o 1 und N:o 2 beziehen sich beide auf ein Thalictretum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 2), N:o 1 auf den unteren, N:o 2 auf den oberen Theil desselben. Boden: Sand-Lehm. Moose: fehlen. N:o 3. Kleines Thalictretum bei Priluk. Boden: wie oben. Moose: fehlen. | | | | | N:o1 | N:o 2 | N:o 3 | | Nio 1 | N:o 2 | N:o3 Gräser: | Phalaris arundinacea . . . .| 2 | 4 | 2 Sium latifolium 2^1 2 — Carectacutuie 0 0 TE 3-7 2293" | «5 Lysimachia vulgaris . oM Sq 2 | | Mentha arvensis au ES — Kräuter: | Seutellaria galericulata . meses 1 Equiselum fluviatile . . . . . I See Stachys paluster I N! 1 2 Alisma plantago . . . . . . 2 2 | 1 Veronica longifolia PR SM Re Thalictrum flavum NT, Slug Galium palustre bön RES 2 Caltha palustris. » M flag og | 2 Inula britannica . . . . . . | = | — 1 | Ranunculus repens . . . . . 1 | — 1 Ptarmica cartilaginea® : | e e 1 Lythrum salicaria. . . . . . | — | — 2-4] | | Verbreitung: Die Thalictreta flavi gehören zu den häufigsten Wiesenbeständen der Tümpelufer. Am häufigsten kommen sie in den näher zum Flussufer gelegenen vor. 4. Die Association von Lysimachieta vulgaris. An fast ähnlicher Localität, wie die Thalictreta, findet man an der Onega hin und wieder kleine Bestände von Lysimachia vulgaris, jedoch gewöhnlich auf ein wenig trocknerem Boden. — Die Lysimachieta vulgaris sind bis 70 Cm. hoch, gelb. N:o 6. 22 A. K. CAJANDER. Annotation: Lysimachietum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 2). Boden: schwach lehmbemengter Sand. Moose: fehlen. Gräser: Phalarıs arundinacea 2 Schedonorus inermis 2 Triticum repens 2; Kräuter: Polygonum lapathifolium 1 Sium latifolium 1 Stachys paluster 1 T'halictrum flavum 1 Lysimachia vulgaris 8 Veronica longifolia 1. Ranunculus repens 1 Myosotis palustris 1 Verbreitung: Die Lysimachieten sind ziemlich selten und kommen nur in den näher zum Flussufer gelegenen Thälerchen vor. 5. Die Association von Phalarideta arundinaceæ. Diese Phalarideten gleichen den früher beschriebenen. Annotationen: N:o 1. Phalaridetum oberhalb des Thalictretums N:o 2 bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 2). Boden: lehmbemengter Sand, feucht. Moose: fehlen. N:o 2. Phalaridetum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 5). Boden: wie oben. Moose: fehlen. N:o 3. Phalaridetum in einem langen Thälerchen bei Turtschasowa von Tha- lictreta kemensis umgeben. Boden: + lehmbemengter Sand, feucht. Moose: fehlen. N:o 4. Phalaridetum bei Priluk. Boden: lehmbemengter Sand. Moose: sehr spärlich (Amblysteqium exannulatum, Climacium dendroides etc.). N:o 5. Phalaridetum bei Priluk, von einem Thalictretum kemensis umgeben. Boden: lehmbemengter Sand. Moose: sehr spärlich. N:o 6. Phalaridetum in einem Thälerchen bei Turtschasowa, von Thalictreta kemensis umgeben. Boden: lehmbemengter Sand. Moose: fehlen. | N:o 1 N:o 2 | N:o 3 | N:o 4 | N:o 5 | N:o 6 Gräser: Phalaris arumdimacea . . . . 7 7 6 9 | 6—7 | 7 Alopecurus: pratensis. NN — — 1 — — — Aro AO 5 à a 9 a $9 a = 2 — 2 2 — Jy QUAM. d o € € 9 à à -— 3 — 2 |2—3 1 Schedonorus inermis . . . . . — — — = 1 — Ir ACT ener s E — — 2 2 = 1 Heleocharis palustris. . . . . 2 (DUTCH o or o6 $e Al — 3 — — = 1 EN ER oe. b 2 2 — — — — CRAQUE SRE RETE | 1 — — — — T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 23 I | | N:o 1 | N:o 2 | N:o 3 | N:o 4 | N:o 8| N:o 6 Citrex: e@spilosa NE US AIR 1 SET RE c == Juncus filiformis . . . . . . | — 2 Kräuter: Equisetum fluviatile . . . . . 2 — = = = er E. arvense | | E | | [cv] Veratrum album + . . . . .| — = = = 1 LA Alisma plantago . = . . . . 1 — = = = = Polygonum amphibium f. . . . | — = 1 = E = Rumex fennicus . . . sel = = 1 Er sm he. Lychnis flos eueuli . . . .'.| — - | e SR Æ 1 nha malus E DES — = bet dar T'halictrum kemense . m 1 MIihafanumı S Eco Es 4 2 1 1 Ranunculus auricomus . . » . | — 22 Ir To 118 AN, NN - DD + LE CG EL d'or ee — 9 1 1 D mn vw mi Ulmaria pentapetala. . . . . | — — EE _ lORIDOOUIUD Roh S cd e mele LA = 1 2 X. Lathyrus pratensis . . . . .| — = = = 1 — Lythrum salicaria. . . . . .| — 9 dx = ae - Heracleum sibirieum . . . . .| — E: 1 25 1 1 Archangelica officinalis. . . . | — 23 1 == - RS Sum latifohum » » . 2. 1- pe —= = I cm Myosolis palustris. . . . . .| — £u zh 1 A. u Lysimachia vulgaris . . . . . 1 1 | m NG) & 1 Tremummulana 722.222 22 — P 2 Mentha arvensis:. . . . . . 1 1 1 — = 1 Stachys paluster . . . . . .| — Ge 1 Veronica longifolia . . . . . | — 2 1 e - nm (= Plantago major . so . . . . | — — | Hl 1 = = Galium boreale. . . . . . . | — = = — = 1 (EE TWHUGUSA 6 ct? o9 B ODE 9) 2 — = = ac Genkginosum 2 2 2 22. — E 1 cus p Gnaphalium uliginosum . . .| — — — — Ptarmica cartilaginea . . . . — 1 1 =. Inula britannica . . . . . . | — 1 = a. = - Cirsium arvense . . . . . . | — = c = 1 1 Verbreitung: Im ganzen Wiesengebiete sind diese Phalarideten sehr häufig, vorzugsweise in den näher zum Flussufer gelegenen Thälerchen. N:o 6. 24 A. K. CAJANDER. 6. Die Association von Veroniceta longifoliæ. In der Mitte eines Caricetums bei Priluk befindet sich ein kleines Veronicetum (vgl. Taf. II. Fig. 5). Die Ordnungsfolge desselben in Betreff der Lysimachieten und Thalietreten blieb unermittelt, im nördlichen Finnland aber sind die Veroniceten höher gelegen. — Boden: sandbemengter Lehm. Moose: fehlen. Gräser: Phalaris arundinacea 1 Poa serotina 2 Carex vulpina 1 Agrostis alba 1 Triticum repens 2 C. ecspitosa 1; Kräuter: Rumex fennicus 1 Vicia cracca 4 Galium boreale 2 R. acetosa T 2 Lathyrus pratensis 1 Cirsium arvense 1. Caltha palustris 1 Heracleum sibirieum 1 Ulmaria pentapetala 1 Veronica longifolia 8 Ausser diesen annotierten wurden andere Veroniceten nicht angetroffen. 7. Die Association von Ulmarieta pentapetalæ. Die Bestände von Ulmaria pentapetala sind 130—150 Cm. hoch, von einer schwach gelblich weissen Farbe. Annotation: Ulmarietum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 6). Boden: zieml. reiner Lehm. Moose sehr spärlich. Gräser: Phalaris arundinacea 3 Triticum repens 1 C. cespitosa 1; Poa serotina 2—3 Carex vulpina 1 Kräuter: Thalictrum flavum 1 Trifolium medium 1 + Galium boreale 1 Ulmaria pentapetala 5—9 Lythrum salicaria 1 Veronica longifolia 2 Vicia eracca 1 + Lysimachia vulgaris 2 Cirsium arvense 1. Lathyrus pratensis 1+ L. nummularia 1 Verbreitung. Ulmarieten dieser Serie wurden mehrmals bei Priluk, Turtscha- sowa, Chatschela u. s. w. angetroffen. 8. Die Association von Valerianeta officinalis. Zwischen Tschekujewo und Ustj-Kosha wurden einige kleine Valerianeten ange- troffen. Nähere Annotationen über dieselben fehlen aber. — Anstatt derselben führe ich hier eine von meinem Reisegefährten Lic. Phil. J. I. Lixproru gemachte Annotation über einen zusammengesetzten Bestand von Valeriana und Veronica longifolia an. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-T'hales. 25 Valerianeto-Veronicetum zwischen einem Inuletum (N:o 1 unten) und einem Phalaridetum nicht weit von Ustj-Kosha gelegen. Boden: grauer Lehm mit schwacher Beimischung von Sand, feucht. Moose: ? Gräser: Phalaris arundinacea 1 Calamagrostis phragmitoides 1 Carex cespitosa 1; Phleum pratense 1 C. neglecta 1 Agrostis alba 2 Poa serotina 1 Kräuter: Equisetum arvense 1 Geum rivale 1 — Galium palustre 2 Veratrum album + 1 — Geranium pratense 1 — G. uliginosum 2 Paris quadrifolius 1— Angelica silvestris 1 — Valeriana officinalis 5 Ulmaria pentapetala 1 Conioselinum tatarieum 1 — Inula salicina 1. Trifolium medium 1 — Veronica longifoha 5 Vicia cracca 2 Galium boreale 5 9. Die Association von Inuleta salicinæ. Die Inuleten sind ziemlich dicht (7—8), von etwa 50 à 60 Cm. Höhe und von einer, ziemlich rein grünen, während der Blüthezeit, braungelben Farbe. Annotationen: N:o 1. Fast 100 M. breites Inuletum zwischen dem oben annotierten Valeria- neto-Veronicetum und einem Thalietretum kemensis unweit Ustj-Kosha. Boden: sand- bemengter Lehm. Moose: spärlich (Mnium sp.). N:o 2. Inuletum zwischen einem mit Salices bewachsenen Thälerchen und einem Thalictretum kemensis bei Turtschasowa. Boden: sandbemengter Lehm. Moose: fehlen. N:o 3. Inuletum auf einem Walle zwischen zwei mit Salix-Gesträuch bewach- senen Thälerchen bei Turtschasowa. Boden: fast reiner Lehm. Moose: sehr spärlich. N:o 4. Ziemlich weites Inuletum bei Turtschasowa, von Thalictreta kemensis umgeben. Boden: schwach sandbemengter Lehm. Moose: spärlich (Hypmwm sp., Cl- macium dendroides). N:01| N:02| N:03| N:o4 Gräser: Bhleum'pratense S S sup ds = — = Agrostishalbal Se 1 1 -— — Zl. QI TNAM à so Dr DNE E 1 — — -— Dactylis glomerata . . . . .| 1+ = = = SROM FORSADE e MOT ORC. Dre S + 1 1 1 Jb GUNDAM) ER OE OS 6 1 1 1 1 Jüldsnvn diis 5 mom ler — 1 — JUL CR Dec HR DT oc 1 2 2 2 N:o 6. 4 A. K. CAJANDER. Brachypodium pinnatum Tritieum repens Kräuter: Equisetum arvense Veratrum album + Gymnadenia conopea Polygonum viviparum Trollius europeus . T'halictrum kemense . Ranunculus acer R. polyanthemos Uhnaria pentapetala . Rubus saxatilis . Geum rivale . Astragalus danicus Trifolium medium Vieia cracca . Lathyrus pratensis Anthyllis vulneraria . Geranium. silvaticum . G. pratense . Angelica silvestris . Heracleum sibirieum . Conioselinum lataricum . Cherophyllum Prescottii Pimpinella saxifraga Carum carvi . Euphorbia esula Prunella vulgaris. . . . Melampyrum cristatum 7 . Euphrasia officinalis T . Plantago media Galium boreale . G. mollugo Valeriana officinalis . Campanula glomerata Inula salicina Tanacetum vulgare Chrysanthemum leucanthemum Cirsium arvense Centaurea phrygia Taraxacum officinale Crepis sibirica . Hieracium umbellatum . N:o 1 | N:o2 | N:03 | N:04 1 u == = — 1 2 2 Me 1 1 LA 1 1 = = Er 1 = EX = 1 1 LATE 1 2 3 4 Zr — 1 1 ar 1 = ] 1 ] 1 — — — 1 = 1 2 pu. — 2 = 2 = 2 2 E = 1 FÖ 1 = = = = PM l Ez. c 1 ER - 1 1 1 1 1 9 1 1 1 u = En 1 = — zz = 1 il iar = -— 1 1 — 1 TM St 1 “= — u 1 + n — do Är — P 1 — Az 1 — == 1 2 E l4 1 — = 1—2 1 = zt 1 — 1 E 8 7 7 6 er En 1 rs l — 1 — — 1 — = 2 = 1 1 — 1 1 1 1 E L— ee 1 2 2 2 T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 27 Verbreitung. Die Inuleten sind ziemlich häufig und können bedeutende Flächen bedecken. Am besten scheinen sie entwickelt zu sein, wenn sie an irgend einer Seite von Strauch- oder Baumgruppen geschützt sind. 10. Die Association von Thalictreta simplicis. Auf der Reise von Ustj-Kosha nach Tschekujewo traf ich am Wegrande, in der Mitte eines grossen Thalictretum kemensis, einen Bestand von Thalictrum simplex an. Der Bestand war etwa SO Cm. hoch. Boden: sandbemengter Lehm. Areal: etwa 800 M?. Moose: sehr spärlich. Gräser: Phleum pratense 2 Dactylis glomerata 1 Triticum repens 1+; Agrostis alba 2 Kräuter: Equisetum arvense 2 Lathyrus pratensis 1 Galium boreale 2 Veratrum album + 1+ Geranium pratense 2 Valeriana offieinalis 1 Gymnadenia conopea 1 Angelica silvestris 1 Campanula glomerata 2—5 Aconitum lycoctonum 1 — Conioselinum tatarieum 1 Inula salicina 3—4 Trollius europeus 1 Cherophyllum Prescott 1 Chrysanthemum leucanthemum 2 T'halictrum kemense 2 Parnassia palustris 1 Cirsium arvense 1 Th. simplex 7—8 Prunella vulgaris 1 Centaurea phrygia 1 Ranunculus acer 1 Jhinanthus major 3 Hieracium wmbellatwm 1. Trifolium medium 1 Euphrasia officinalis + 2—3 Vicia cracca 1 Melampyrum cristatum + 1 11. Die Association von Thalictreta kemensis. Die Thalictreta kemensis sind die wichtigsten Bestände dieser Serie und zugleich eine der wichtigsten Wiesenarten des ganzen Onega-Thales sowie überhaupt des west- lichen Nord-Russlands. Die Landesstrasse geht oft mehrere Km. lange Strecken durch eitel Thalictreta kemensis. Von der Ferne gesehen machen die Thalictreta den Eindruck von dichten, homogenen Wiesen. In der That aber wachsen die einzelnen Thalictrum-Exx. ziemlich weit von einander, bisweilen können die Centralpunkte der einzelnen Exx. bis über '/, M. von einander entfernt sein. Gewöhnlich wachsen sie + buschartig: von einer Wurzel steigen nähmlich bisweilen über 10 Stengel auf, jeder mit grossen, ziemlich flach ausge- breiteten Blättern und mit einem grossen, lockeren Blüthenstand. Die Bestände sind 100—125 Cm. hoch (am Rande der Gebüsche kann man in seltenen Fällen bis 290 Cm. hohe Thalictrum-Exx. antreffen). Die Farbe ist + graulich—bläulich grün; während der Blüthezeit aber verleihen die Antheren den Thalictrum-Feldern eine bald violette, bald mehr in’s Gelbliche spielende Färbung. N:o 6. 28 A. K. CAJANDER. Annotationen: N:o 1 und N:o 2 beziehen sich auf die an die Heracleeta grenzenden Ränder des grossen Thalictretums südlich vom Dorfe Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 2). Boden: nur schwach lehmbemengter Sand. N:o 3, N:o 4 und N:o 5 beziehen sich auf an Rumex acetosa /-reiche Theile des grossen Thalictretums gleich nördlich von Ustj-Kosha. Boden: schwach lehmbe- mengter Sand. N:o 6. Ein Veronica longifolia-reicher Theil des Thalictretums N:o 1 bei Priluk, etwas niedriger gelegen als N:o 1. Boden: lehmbemengter Sand. N:o 7. Vaicia cracca-reicher Theil des Thalictretums bei Priluk, gleich hinter N:o 1. Boden: wie in N:o 1. N:o 8, N:o 9 und N:o 10 beziehen sich auf die mittleren Partieen desselben Thalictretums bei Priluk. Boden: Sandlehm. N:o 11. Mittlere Partie eines Thalictretums bei Turtschasowa. Boden: wie in N:s 8—10. N:o 12. ZJnula- und Astragalus-reicher Theil eines grossen Thalictretums unweit Turtschasowa, auf einem Walle zwischen 2 Thälerchen mit Salix-Gesträuch. Boden: sandreicher Lehm. N:o 13. Crepis sibirica-reicher Theil eines Thalictretums bei Turtschasowa. Boden: sandbemengter Lehm. N:o 14. Der hintere Theil des Thalictretums zwischen Ustj-Kosha und Korelskoje. Boden: sandbemengter Lehm, etwas feuchter als in den vorigen. N:o 15. Cherophyllum Prescottü-reicher 'lheil eines weiten Thalictretums un- : weit Turtschasowa. Boden: lehmbemengter Sand. N:o 16. Carum-reicher Theil eines Thalictretums ganz nahe vom Dorfe Turtscha- sowa. Boden: fast reiner Sand. N:o 17. Rhinanthus-reicher Theil des Thalictretums an der Nordseite von Priluk, am Wegrande. Boden: stark lehmbemengter Sand. N:o 18. "Theil eines Thalictretums unweit Priluk an einer solchen Stelle, wo früher ein Heuboden gestanden hat. Boden: lehmbemengter Sand. Moose kommen in allen diesen Thalictreten ziemlich wenig vor. T. XXXIII. 29 Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. = = = I — = = = I — — = = == — — — — |* * * * * sisuogpad sn.ıhyDT £—6 | € I 6 [4 & I = I [ ss NO Ale 6 6 & € Cu | 99999 9 cm PI I UE = ZH =. = = — = — == = — —. — — — — RE TIT =: x I li m 6 Goss PART I s == — = = = — == — |* rer snowpp snypbn.4sy = = E I = z = E I E = pe LES p 1 A = CRT ET I I Ex = =. = — = € == E E E -— — — — Te cea Sow 1297124 D: 0 MAT. I — & EXE reu c = I [d I = = 6 Ba & = = st «umpau wungojfia, Pe —; == E. == — == I — — — — — — — = — — DE ES Md NEIN, CLIP uno = — = = > I er I -— - — = — — — — -— | MM ON MONO ME OT RE le nl ES; I I I I I = | — 1 nn pyppdnuwd mapu] = = = LE. = i. = = == — = = E — — I — |* * * seproujyupavowo wnwasfianr = = Få == == & = I I = — — — — [4 — — = | tt +: * sowuayuv/od "a [ > I 1 z I I E I 2 I = = I [4 I — — |t ctt 7 * 4000 snymounuvg 8 9 9 9 9 9 9 9 (de di 8 u 9 d p) 9 L dor NET OUT = = = == I = I = = [ = = = KN — — — |**7*** *snadoana snijo4q, I = 1 ES == I I = — 1 = = = E — — — tt op md I = = | = = — = = = ZART = vm zm I = = I rtt t t t ppoyus ouopg T = I I = — | — = = I = = (3 G T Cri t2 at | ^ © * * * 4 0809000 aoungz Y EE =|= = = = — = = I = | — = — — — = ect Te D ARNO ET: = Nr eds = I => — — -— — — |' J wniqujdum wnuobfijog = 2. [ = p —|- = — = E == — — |^ t7 * 4 ung wnagp42A i et Eee Ecce E. = =" = =. | | — — |* coc t uwmspAdouanjos wnımp E I it Tuer I — I = I ta), À m I x £ I = UNE = I i qm ja 1 | — = = — = = — — -— — — — |* * * * * esuappAd wnjoswnbng | :1990BIY I Et | G & & mz mel d = = 6 zn [ rd 6 = £ € |t t t t t suodos wumnontg, -- — Tes EE = | e | 2 & I = | = | = | & = | & a RS EC 0.0 QM Sp] I [ I & — 8 I — es I & a E ic nm NL nn Run Ber = | Zen deg oon I ST = — I € — — — € £ totot ot ua SNAOUOPIYIS x: ai 6 s I > 55 6 + 6 md 6 EP I 6 I == & CO D ci EURE = = >= = > = mm — [ > PS x — I OR Ce LE Dp DER CI — = Få [ = —z == [ I = I = — — — -— — — D 0 9 O9 © 2 GO ER & = = — = 1 = = = = € [4 — — |* 7*7 * mvpaauojb sufijonqq Al — Wec i ME ee er NE = | I [4 1 a 3 7077) 2 I 3 za! [c + ör. (AK. I x & T EC [d € [4 "oto ot esuoppad. umayd = == — -- — — = = —[ — — — — — |t tot ot meomwipunao SMpjUuq 3 188814) 2 A. K. CAJANDER. 30 71 LT ON 9I ON GLO:N FI ON £L ON GI ON IT ON OL ON 6 0: N 80: L ON N N [ON 9 ON goN Y 0: £0: N 6 ON toros os o + QUIQD[IaQ -um o saproyyumuaıd wumnioDA21]T + + + + + + 1 440902] "40 * DIUNQS 811247) 3]pua9)] Jo wnonxpbAD T, SYDUWNIND wopojuoary wıbh.uyd ma.ınvyua) 9suaa4D mnis) a4vf]yna. um429Dun L, DAOPOUL Di/DDLAQO]RT | wmauoyyunono] umwuaypuvskuDg toc oc umoJ2jmu. DAN ro: " puis nu 4990 w049BtAnT 73049ut0]b. 0jmundutpy) " smuioy Jo DuDtA9]0A umsowbun ‘2 obnyou "x) * 2902409 WN]DX) "Doipaut IT "solo obogumd LL Savuoylo ‘x * 4 sgowoylo vispadngr 4ofput. smyununpar D10/18u0] 0214042 Dyp.ıwum Duv1]u2x) DUDMUUNU "T * swobma wıyopuashT o 0 € w 9 v o "Opp mpeg) )Bp4Jicos ojyowiduaq. 1008247 UumpNÄYydosDyg ”UNIULDIDJ wnwiposonor) " uman.agıs wmojoDA9TT |t tot 5 © 1478008) 70120uy ' sywunl/o vouoBupruosp asuan.ıd unvuvsog vjnso DIQLOYANT Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 31 Verbreitung: Die Thalictreten sind im Wiesengebiete überall äusserst häufig und bedecken kolossale Areale. Auch an der oberen Onega findet man hin und wieder an geeigneten Stellen Thalictreta kemensis. 12. Die Association von Archangeliceta officinalis. Archangelica officinalis ist ein ziemlich häufiger Nebenbestandtheil der Wiesen- bestände des Onega-Thales, meistens aber kommen die einzelnen Exx. nur sehr dünn- gesäet vor. Nur zweimal habe ich solche Wiesenflächen angetroffen, wo Archangelica die vorherrschende Vegetation bildete. Das eine Archangelicetum war zwischen Chat- schela und Priluk gelegen, in der Mitte eines sehr weiten Thalictretums. Das andere, typischere, fand ich zwischen Ustj-Kosha und Korelskoje, nahe vom Flussufer. Die einzelnen Exx. wachsen auch bei den genannten beiden Archangeliceten nicht besonders dicht, weil sie aber sehr reich verzweigt und mit grossen, + horizontal ausgebreiteten Blättern versehen sind, überwiegen sie jedoch an Masse die übrigen Be- standtheile der Vegetation. Die riesigen, graugrünen Blätter, die dicken, fast immer hellroth angelaufenen Stämme und die dichten, halbsphärischen, + grünlich weissen Dolden am Ende der allseitig ausgesperrten Zweige verleihen den Archangeliceten ein sehr characteristisches Gepräge. Die Annotation bezieht sich auf das zwischen Ustj-Kosha und Korelskoje gelegene Archangelicetum. Etwa 40 M. breiter Gürtel, an der einen Seite von einem Thalictretum, an der anderen Seite von einem Salicetum begrenzt. Boden: schwach sandbemengter Lehm, frisch. Moose: sehr wenig. Gräser: Phalaris arundinacea 1 Agrostis alba 2 Festuca elatior 1 Alopecurus pratensis 2 Schedonorus inermis 2 Triticum repens 2; Kräuter: Veratrum album + 1—2 Lathyrus pratensis 1 Cherophyllum Prescottü 1 Rumex fennieus 1 Trifolium medium 1 Veronica longifolia 1 T'halictrum kemense 2 Geranium pratense 1 Galium boreale 1 Th. flavum 1 Archangelica offieinalis 7 Achillea millefolium 1 Ranunculus acer 1 Heracleum sibirieum 2—5 Tanacetum vulgare 1 Vicia eracca 1 Conioselinum tataricum 1 Cirsium arvense 1. 13. Die Association von Rhinantheta majoris. Anhangweise werden hier die Rhinanthus-Bestände angeführt. Man findet die- selben überall an den Wegrändern und sie sind gewissermassen als Halb-Ruderaten- bestände zu betrachten. Oft bilden sie Km. lange schmale Streifen zu beiden Seiten der Wege. Die Bestände sind niedrig (etwa 20—30 Cm.), gelb. Folgende 3 Annotationen beziehen sich auf verschiedene Rhinantheta der Um- gebung von Priluk. Boden: Gemisch von Sand und Lehm. Moose: fehlen. N:o 6. 32 Gräser: Phleum pratense . Agrostis alba Æra cespitosa . Poa pratensis Schedonorus inermis . Festuca elatior . F. rubra . Triticum repens Juncus compressus Kräuter: Equisetum arvense Thalietrum kemense . Ranunculus acer . R. polyanthemos Potentilla anserina Trifolium repens . Vicia cracca . A. K. CAJANDER. | N:o 1 . + N:02 DV + HH D rm N:03 | Geranium pratense Heracleum sibiricum . Conioselinum tataricum . Cherophyllum Prescottii Carum carvi . Veronica longifolia Rhinanthus major Euphrasia officinalis + . E. officinalis T Plantago major Galium boreale . Tanacetum vulgare Cirsium arvense Leontodon autumnalis Taraxacum officinale Crepis tectorum Hieracium umbellatum . Verbreitung. Die Rhinantheten sind im Gebiete sehr häufig. N:o 1 Gewisse Theile des grossen Thalictretum kemensis gleich nördlich Ustj-Kosha sind früher als Aecker bebaut gewesen. Aecker wieder brach. Bei meinem Besuche N:o 2 | N:o 3 1 E 1 1 Ne hs 2 2 1= Am 8 6 1—2 | 4— — 2 2—3 1 ] == 2 2—3 2 2 1 = vom Dorfe lagen diese Folgende Annotationen beziehen sich auf verschiedene Theile dieses ehemahligen Ackerbodens. Gräser: Phleum pratense . Agrostis alba A. vulgaris Ära cespitosa . Poa pratensis Festuca elatior . F. rubra . F. ovina Triticum repens Juncus compressus Boden: lehmbemengter Sand. Moose: fehlen. N:01| N:o 2 | N:03 | N:o 4 | N:o 5 | N:o 6 — 2 1 — 2 — — 1 1 2 2 | — | — | — | — 1 = = 1 = = = 1 2 1 — — 1 P = = ze E 1 — — 1 3 1 1 = = 23 39 = T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 33 Dr N:o1 | N:02 | N:03 | N:04 | N:05 | N:o 6 Kräuter: Equisetum arvense . oso . . . 1 6 4 = — 1 Polygonum viviparum . . . . 1 — NDR TE o s e 5 608] — 1 =S 3 Thalictrum kemense . . . » - = = = 1 4 Ranunculus acer . 1 1 . 3 KR. polyanthemos . . . . . . 2 4 Alchemilla vulgaris . - . . «| — = = = ND à © mm Trifolium medium = . . = «| — _ Trpralense | 2 4 2 MPNTEDERS > — fa 1 = AS Vicia cracca . . . « + + - + 1 En 2 Lathyrus pratensis . . . . «| — EX 2 Astragalus'danieus . . » . — 1 = de = Hn Geranium pratense + soc - . 1 = a 1 1 1 Archangelica offieinalis. . » . | — = 1 ct e EX Angelica silvestris . . + . + - — = TT = der Heracleum sibiricum . . . » «| — = 1 1 1 m Cenolophium Fischeri . . . .| — 1 Cherophyllum Prescottü . . »| — 1 = = -u Le Carum carvi. - » + = 2. | — 2 Rhinanthus minor |. . . : «| — ET. = = ni + D D ul TON eX e o bos OR CRIS — 2 3 Euphrasia officinalis. . - . 1 = 2 1 Plantago major . . » + +: «| — 1 = fas BEN ES "PU mea mee mes 2 = = er 1 acd Gentiana amarella . . . . «| — 1 1 _ 1 Galium boreale. . . . . . - 1 1 — = i ac. GU molligor ana OS INT = = 2e 1 e Campanula glomerata . . . - | — — 1 1 1 a Tussilago farfara . - - - « «| — 1 1 = = 1 Tmulasaiema dite sd = = X Achillea millefolium . . . . .| — | = = = Chrysanthemum leucanthemum . | — | D) Hm - Tanacetum vulgare . = . . .| 1 Cirsium arvense 1 Centaurea phrygia . »»- . «| — — 1 Leontodon autumnalis . . . . 2 2 1 = | — I Taraxacum offieinale 2 1 (UG TO DICO NE — — — | 2 — Hieracium umbellatum . . . .| — | — — 1 3 Mit der Zeit dürfen wohl diese Wiesenpartieen wieder i B Thalictreta übergehen. N:o 6. 34 A. K. CAJANDER. III. Die Serie des Lehmbodens. ') Hierher gehören die Associationen von: Equiseteta fluviatilis, Cariceta acutæ, Scirpeta silvatici, Calamagrostideta phragmitoidis, Aïreta cæspitosæ, Phragmiteta com- munis, sowie die von Ulmarieta pentapetalæ, Veratreta albi + und Ranunculeta acris. Dieselben nehmen den hinteren (weiter vom Flussufer gelegenen) Theil des Alluvial- bodens ein, an den concaven Ufern strecken sie sich jedoch bis zum Flusse. Ausserdem findet man dieselben in den Thälerchen innerhalb des Sand-Lehmgebietes. 1. Die Association von Equiseteta fluviatilis. Diese Equiseteta kommen vorzugsweise an den Tümpelufern vor. Sie sind im Allgemeinen als schmale Ufergürtel ausgebildet, bisweilen können sie jedoch etwas grössere Flächen bedecken, wenn die betr. Thälerchen ganz flach sind. Physiognomisch gleichen sie den früher besprochenen, sind aber bis 100—120 Cm. hoch. Annotationen: Equisetetum bei Priluk. Boden: Lehm. Moose: fehlen. Gräser: Glyceria aquatica 2 Carex acuta 2; Kräuter: Equisetum fluviatile 7 Stellaria palustris 1 Nasturtium amphibium 1 Alisma plantago 2 Caltha palustris 2 Sium latifolium 3. Polygonum amphibium f 1 Ranunculus repens 1 Verbreitung. Diese Equiseteten sind sehr häufig. Auf der Reise von Chatschela nach Priluk fand ich ein Glycerietum aquaticæ in einem Tümpelchen mit Lehmboden. In der Umgebung von Jarnema wurden mehrere Scolochloëta arundinacex angetroffen. Die Ordnungsfolge dieser Associationen dürfte 1) incl. des Gyttjabodens, weil in meinen damaligen Annotationen Gyttja und Lehm nebst den verschiedenen Mischungsverhältnissen derselben meistens nicht auseinandergehalten wurden. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 35 wohl dieselbe sein wie an der unteren Lena, jedoch liegen hierüber keine nähere Beo- bachtungen vor. 2. Die Association von Cariceta acutæ. Diese Cariceta acutæ kommen sowohl an den Tümpeln als an den concaven Flussufern vor, und zwar können sie an den letztgenannten Orten oft sehr weite Areale einnehmen. Sie sind meistens sehr rein und ähneln auch sonst den früher behandelten. Annotationen: N:o 1. Mehrere 1000 M*. weites Caricetum beim Dorfe Tschekujewo. N:o 2. Caricetum beim Dorfe Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 1). Beide sind an con- caven Flussufern gelegen, an einer Seite vom Hohlufer des Flusses, an den anderen theils von Æreten, theils von Gebüschen begrenzt. Moose: sehr wenig. |No1 N:o 2 N:o 1 | N:o 2 Gräser: | | Phalaris arundinacea . . . .| — 1 + Ulmaria pentapetala . 1 — Alopecurus pratensis . 1 1827] Trifolium pratense 1 — Phleum pratense . 1 — Lathyrus pratensis . . . . . A EE Agrostis alba Sie Vieia sepium 1 — Æra cespilosa . al IE I V. cracca . 1 — Poakserotinas SE 1 | Geranium pratense TEL Pal Festuca elatior . 2 — Angelica silvestris h | = F. rubra . 1 — Heracleum sibirieum . . . . . | 1— — Carex acuta . 8 9 | Lysimachia vulgaris . . . . .| 1 | 1! | DL. nummularia 2222 2% I 1 Kräuter: D. wUyrsfora el 1— Polygonum amphibium f. . . .| — ar Mentha arvensis 1 — Rumex aquaticus . . . . . . | 1+ — | Rhinanthus major 1 1 RTeNMCUs c-r Euer CAT: 1 1 Plantago major ib qu Thalictrum flavum. . . . . 1 IM Galiwm.palusire = sc so sc) 1 | od «:Hanunculussacen «= 2 2»... 1 | TN Valeriana officinalis . . . . . | 1 il RERTODERS EE ORNE Unten | M 1— | Ptarmica cartilaginea 1 1 Caltha palustris . . . . . .| 1 | 1 | Verbreitung. Die Cariceta acute dieser Serie sind überall sehr häufig. 3. Die Association von Scirpeta silvatici. In einem Thälerchen in der Mitte von Æreten und Ulmarieten am Wege von Ustj-Kosha nach Tschekujewo wurde ein Seirpetum silvatici beobachtet. Ein anderes wurde auf der Reise von Chatschela nach Priluk angetroffen. N:o 6. 36 A. K. CAJANDER. Die Annotation bezieht sich auf das erstgenannte Scirpetum. Boden: Lehm, stellenweise von lehmbemengtem Humus bedeckt. Moose: sehr spärlich (Mnium cuspi- datum, Climacium dendroides). Gräser: Calamagrostis phragmitoides 1 Eriophorum angustifolium 1 Carex cœspitosa 2 C. neglecta 1 Seirpus silvatieus 7 C. ampullacea 1 Poa pratensis 1 Carex acuta 2—5 Juncus filiformis; Kräuter: Equisetum palustre 2— Viola epipsila 1 Rhinanthus major 1 Orchis incarnata 1— Ulmaria pentapetala 2 Valeriana officinalis 1 Gymnadenia conopea 1 Trifolium medium 1 Centaurea phrygia 1— Lychnis flos cuculi 1 Tr. repens 1 | Crepis paludosa 1. Trollius europeus 1 Lathyrus pratensis 1 Ranunculus acer 1 L. paluster 1 4. Die Association von Calamagrostideta phragmitoidis. Auf etwas trocknerem Boden als die Scirpeten kamen zwischen Ustj-Kosha und Tschekujewo an mehreren Stellen kleine Calamagrostideta vor. Folgende Annotation bezieht sich auf ein solches von Æreten umgebenes Calamagrostidetum phragmitoidis etwa 6 Km. südlich von Ustj-Kosha. Boden: Lehm, oben schwach mit Humus bemengt. Moose: sehr spärlich (Mnium cuspidatum, Stereo- don arcuatus, Climacium dendroides). Am Rande des Bestandes befanden sich einige Salix-Sträucher (S. viminalis, S. nigricans, S. phylicifolia, 8. pyrolifolia). Grüser: Agrostis alba 1 Poa pratensis 1 Carex paradoxa 1— Calamagrostis phragmitoides 8 P. trivialis 1 C. acuta 1 C. lanceolata 4 —5 P. serotina 1 C. cespitosa 1; C. neglecta. 1 ; Carex teretiuscula 1— Kräuter: Equisetum palustre 1 Trollius europeus I— Angeliea silvestris 1 E. fluviatile 1— Ulmaria pentapetala 2 Galium boreale 1— Allium schenoprasum 1— Geum rivale 2 G. palustre 1 Veratrum album + 1 Comarum palustre 1 G. uliginosum 1 Polygonum bistorta 1 Vicia eraeca 1 Ptarmica cartilaginea 1 Stellaria palustris 1— Lathyrus pratensis 1 Crepis paludosa 1. 5. Die Association von Phragmiteta communis. Einen weiten Phragmites-Bestand fand ich beim Dorfe Priluk. Derselbe (vgl. Taf. II, Fig. 8) grenzte einerseits an das Caricetum eines langen Tümpels, an den anderen T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 37 Seiten theils an Gebüsche, theils an Æreta ulmariosa und Ulmarieta veratrosa Boden: feuchter, humusloser Lehm. Moose: sehr spärlich. Sträucher (Salix nigricans, S. py- rolifolia, Alnus incana, Cornus sibirica) vereinzelt. Gräser: Phleum pratense 1 Era eespitosa 2 Festuca elatior 2 Agrostis alba 2 Phragmites communis 6 Carex cespitosa 4; Kräuter: Equisetum palustre 1 Trifolium pratense 1 Prunella vulgaris 1 Veratrum album + 5—4 Vicia eracca 5—4 Pedicularis palustris 1 Polygonum viviparum 1 V. sepium 2— 3 Galium boreale I— Trollius europeus 1 Lathyrus paluster 4 - 5 G. uliginosum 2 Ulmaria pentapetala 2—23 Geranium pratense 1 Valeriana officinalis 1 Geum rivale 1 Angelica silvestris 1 Inula salicina 1 Trifolium medium 2 Conioselinum talaricum 1 Hieracium umbellatum 1. Die Ordnungsfolge des Phragmitetums in Betreff der zwei vorhergehenden Asso- ciationen konnte nicht an Ort und Stelle bestimmt werden. Bemerkenswerth ist das Vorkommen dieses Phragmitetums oberhalb des Niveaus von Cariceta acutæ. 6. Die Association von Æreta cæspitosæ. Die Æreten gehören zu den wichtigsten Wiesen-Arten der Onega-Ufer. Bald sind sie fast rein, bald mit Veratrum oder Ulmaria oder mit beiden stark gemischt und zwischen diesen Aeusserlichkeiten kommen alle Uebergänge vor. An Areal können sie über 1 Km”. messen. — Die Æreten sind etwa 100—110 Cm. hoch von einer cha- racteristischen braunen Farbe. Annotationen: N:o 1. Æretum purum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. S). Moose: sehr spärlich. N:o 2. Æretum ulmariosum bei Priluk (vgl. Taf. II, Fig. 8). Boden: feuchter Lehm, ohne Humus. Moose: sehr spärlich, alle steril (Amblystegium spp., Hypnum sp., Olimacıum dendroides). Gräser: Alopecurus pratensis, . . . . 1 | 1 Poa serotina . 1 Phleum pratense . . . . . . a al al Festuca elatior . ERA 2 "Agrostisvalbame- el 2 RÉF rubro. PEE ee 1 Calamagrostis phragmitoides . . | — 1 Carex acuta . 1 2 Phragmites communis .-. . .| — | 1— | C. cœæspitosa . Ara cœspitosa . . . . . . . 8 | 6 (peste aT E NE NE TE — N:o 6. 38 A. K. CATANDER. | N:01 | N:o 2 | N:0 1 | N:02 Kräuter: | | Equisetum palustre 5 | 1 — Lathyrus pratensis | 1 — E. fluviatile . : | 1— — L. paluster . en 1 Veratrum album Fo. . . . .| — 2 Iythrumsalieara HI || Orchisancamatao EN NON (= | Archangelica officinalis. . . . lu = | Polygonum amphibium f - - .| 1— — | Angelica silvestris . | — = Lychnis flos cuculi . . . 2 S 1 Heracleum sibiricum . : | — 1 Cerastium vulgare. = = . . „| 1— — Conioselinum tataricum . 5 | = 1 Golthanpalusirs Er 1 1 Myosotis palustris . ol d — Ranunculus acer... += . . 1 1 Prunella vulgaris . TER — IRATODENS EIS. Io. forsen CE 1 1 Veronica longifolia ; | 1— — Trolius europteus d 1 Pedieularis palustris. . . . . | 1=2 | — Comarum palustre . . . . .| 1— — Rhinanthus major. . . . . | 1 1 Ulmaria pentapetala. . . . . | 1 + | 4—5 | Valeriana officinalis . | 1— 1 GEUMINLUIE rr 1 1i Galium boreale . | 1 1— Trifolium pratense . so . . . 1 ti GEAUNOINOSUME ern 2 — DT EDEN SES E MERECE E lerne Hieracium umbellatum . = . . 1 — VOR GUESS . a 3 o c ow € old A | ae | Verbreitung. Die Æreten sind sehr häufig und gewöhnlich weit an Areal. An etwa ähnlichen Localitäten wie die Æreten findet man im Onega-Thale die Associationen von Ranunculeta acris, Ulmarieta pentapetalæ und Veratreta albi +, von welchen die beiden letztgenannten den Æreten an Areal oft weit übertreffen. Die Ur- sachen des Vicarierens dieser 4 Wiesenassociationen wurde nicht genau ermittelt. Im Allgemeinen kamen die Æreten nicht an den Tümpelufern vor, sondern wurden dort von den Ulmarieten vertreten, ebenso wurden dieselben auf neugerodetem Boden stets durch Ulmarieten oder Veratreten ersetzt. Im letzteren Falle repräsentieren die beiden letzt- genannten ein Entwickelungsstadium aus der langsam geschehenden Umwandlung des ge- rodeten Auenwaldes in ein stabiles Æretum. Die Veratreten und Ulmarieten dagegen schienen gewissermaassen geographisch für einander zu vicarieren. 7. Die Association von Ulmarieta pentapetalæ. Die Ulmarieten dieser Serie gleichen den früher beschriebenen, sind aber im All- gemeinen weniger rein. Annotationen: N:o 1. Ulmarietum nördlich‘ von Ustj-Kosha, etwa 50 à 100 M. breit, an der einen Seite vom Walde an der anderen Seite vom Hohlufer der Onega begrenzt. Boden: feuchter Lehm, ohne Humus. Moose: fehlen. N:o 2. Ulmarietum veratrosum bei Priluk (vgl. Taf. IL, Fig. 8). Boden: wie oben. Moose: fehlen. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. N:o 3. Ulmarietum veratrosum bei Priluk. Boden: wie oben. Moose: 39 sehr spärlich. — Sträucher spärlich— vereinzelt (Salix viminalis, S. nigricans, S. pyrolifolia). N:o 6. Gräser: Phleum pratense . Agrostis alba Calamagrostis phragmitoides . C. lanceolata . Era cespitosa . Dactylis glomerata Poa serotina . Schedonorus inermis . Festuca elatior . F. rubra. . Triticum repens Carex cœæspilosa C. pallescens . C. sparsiflora Juncus compressus Kräuter: Equisetum arvense Allium schenoprasum Veratrum album 7 Polygonum bistorta Rumex acelosa 7 . KR. aquaticus Lychnis flos cuculi Caltha palustris Trollius europeus . Thalietrum kemense . Th. simplex . Th. flavum Ranunculus acer . R. repens . Geranium silvaticum . G. pratense . Ulmaria pentapetala . Trifolium medium Tr. pratense . Vicia sepium. V. cracca . Lalhyrus pratensis Archangelica officinalis . Angelica silvestris . N:o 4. Ulmarietum bei Priluk. Boden und Moose: wie in N:o 3. | N:o1 | N:02| N:03 e 1 lea 2 lom | = 1 — | 1 = A 4 Toll =2 QU | — — — 1 1 2 1 hows NE = UM EIE 1 TS se Ires dd men. — | —— 2 5 5 | — 1 = |o > = = | i= 1 1 — 1 -— ne 1 p | E — 1 == SN I ees 2 2 2 1 EL. 1 1 1 ssa api 1 TEL RG 7 2 | = = — | 1 = Ber 1 5 Tee ve = 1 | = 2—3 Ka IER N:o 4 t2 48 A. K. CAJANDER. | N:01 N:o 2 | N:03| N:o 4 Heracleum sibirieum. . » . .| — = 1 il Conioselinum tataricum. . - - — — 1 — Cherophyllum Prescottü . . - 1 — 1 — Lysimachia vulgaris. » » . . | — 1 — 1 L. nummularia! . » 2. 2. 2—3 Myosotispalusiris. NN OU — 1 - Veronica longifolia . . . . .| — — 1 1 Melampyrum pratense 1 Rhinanthus major. . . = +» . 1 — — Galium boreale . 2 1 (E OEM 5 dol 5 so || — — 2 — Valeriana officinalis . . . . . 1 1 1 Uy ESQ CUTE REA — 1 Chrysanthemum leucanthemum . | — 1 = Ligularia sibirien . . . . . . | — il — — Centaurea phrygia . . . . . 1 — = = Crepis\sibinca MN IE = — — alios RTE 1 — — — Hieracium umbellatum . . . . 1 1 1 1 Verbreitung. Die Ulmarieten gehören zu den häufigsten Wiesenbeständen zwischen Priluk und Ustj-Kosha, wo sie fast ebenso grosse Flächen bedecken wie die Thalictreten. In den übrigen Theilen des Wiesengebietes schienen sie eine weniger her- vorragende Rolle zu spielen. 8. Die Association von Veratreta albi +. Die Veratreten sind noch weniger rein als die Ulmarieten. Besonders kommt Ara cespitosa fast ebenso reichlich vor wie Veratrum, so dass die Bestände vielleicht eher als Æreto-Veratreta zu bezeichnen wären. — Veratrum wird etwa 120—140 (an Gebüschrändern bis 180) Cm. hoch, die Farbe ist im Frühjahr ziemlich grün, schlägt aber gegen den Herbst mehr in’s Gelbliche um. Annotationen: N:o 1. Veratretum unweit Korelskoje, etwa 50—100 M. breiten Gürtel zwischen dem hohlen Flussufer und dem weiter hinten gelegenen Auenwald. Boden: Lehm, un- vollständig mit gyttjagemischtem Humus bedeckt, feucht. Moose: sehr spärlich (Unium cuspidatum, Climacium dendroides). N:o 2. Näher zu Ustj-Kosha gelegener Theil desselben Veratretums. Boden: wie oben. Moose: sehr wenig (Stereodon arcuatus, Climacium dendroides). N:o 3. Weites Veratretum zwischen dem Walde und einem weiten Thalictre- tum unweit Turtschasowa. Boden: Lehm, feucht, fast ohne Humus. Moose: sehr spärlich. T. XXXIII. N:o 4. Aehnliches Moose: spärlich. humuslos. N:o 6. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 41 Gräser: Anthoxanthwn odoratum Phleum pratense . Agrostis alba Calamagrostis phragmitoides . Æra cespitosa . Dactylis glomerata Poa pratensis P. serotina Festuca elatior . F. rubra . Carex cespitosa C. pallescens . Luzula multiftora . L. pallescens . Kräuter: Equisetum palustre Veratrum album 7 Listera ovata Gymnadenia conopea Polygonum bistorta P. viviparum Lychnis flos cuculi Caltha palustris Thalictrum kemense . Ranunculus acer . KR. auricomus Trollius europcus . Jlmaria pentapetala . Geum rivale . Trifolium medium Tr. repens Vicia sepium V. cracca . Lathyrus pratensis Geranium silvaticum . G. pratense . Polygala amarellum . Archangelica officinalis . Angelica silvestris . Heracleum sibirieum . Coniosclinum talaricum . N:o 1 mM p-— — bi HR N:o 2 Veratretum unweit Turtschasowa. Boden: Lehm, feucht, N:o 3 | N:04 1 1 4-5 | 4-5 2 =S 1 2 2 3 1 2 5 5 1 = 2 Ce 1 — 3 3 — 1 2 1 2 2 2 3 1 — 1 en 2 il 1 = 1 il 1 == 1 1 1 > 1 | 42 A. K. OAJANDER. N:01| N:o 2 | N:o 3 | N:o 4 Cherophyllum Preseottü , . . — 1 — 1 Anthriscus silvestris . . . . . | — 1 — — Lysimachia nummularia - . .| — 1 — — Myosolis palustris. . . . .| — = = 1 Prunella vulgaris . 1 Veronica longifolia . . . . . 1 = = — Rhinanthus minor il | Galium boreale. . . . . . . | — — 1 CAURIUMOSUMIENENONNEN 1 1 1 Chrysanthemum leucanthemum . | — — 1 — Inulatsaheiman). ver EN ul — 1 Cirsiwm palusire + . . . . . 1 — = — Centaurea phrygia » se . . | — — 2 — Taraxacum officinale I . . .| — — = 1 Crepisipaludosa! = a sd ds Ks 1 — = = Hieracium umbellatum . . . . — — 2 — Verbreitung. Die Veratreten sind zwischen Ustj-Kosha und Korelskoje sehr häufig und desgleichen in den Umgebungen von Turtschasowa. In dem dazwischen gele- genen Gebiete werden sie grösstentheils durch Ulmarieta ersetzt. 9. Die Association von Ranunculeta acris. In der Umgebung von Turtschasowa wurden mehrere Ranunculeta acris in flachen Wiesenmulden angetroffen. Rein waren die Bestände nirgends, sondern die meisten eigentlich als /Ereto-Ranunculeta zu bezeichnen. Jedenfalls kommt Ranunculus acer so reichlich vor, dass diese Wiesenpartien während der Blüthezeit derselben ganz gelb aussehen. Annotationen: N:o 1 und N:o 2 beziehen sich auf 2 ziemlich weite zwischen Thalictreta und Veratreta gelegene Ranunculus-Bestände bei Turtschasowa. Boden: feuchter Lehm, ohne Humus. Moose: sehr spärlich (Mnium spp.. Amblystegium exannulatum, | Stereodon arcuatus, Acrocladium cuspidatum). N:o 1 | N:02 N:01 | N:02 Gräser: ra cespiosa. . o. ...|5-6 6 Canexicespitosa, 0: 3 2 Poa pratensis 1 — | CANAL Cd antt RC | 3 P. serotina 2 1 Luzula multiflora . . . . . . 1 — Festuca rubra . 2 3 N:o 6. Kräuter: Equisetum palustre E. fluviatile . Allium schænoprasum Veratrum album 7 Orchis incarnatus . Lychnis flos cuculi Mahringia lateriflora Thalictrum flavum Trollius europeus . Ranuneulus acer . Ulmaria pentapetala . Geum rivale . Alchemilla vulgaris Trifolium pratense Vegetation der Alluvionen des Onega-T'hales. N:01| N:o 2! "urn | t2 © Cc Trifolium repens . Lathyrus pratensis Vicia cracca . Angelica silvestris . Conioselinum tataricum . Lysimachia vulgaris . L. nummularia Myosotis palustris Veronica longifolia Galium boreale . G. uliginosum Valeriana officinalis . Taraxacum officinale Hieracium umbellatum . res N:o 1 | N:o 2 1 1 1 = 1 EM 1 er 1 Pm — 1 1 2 1 = 1 En 1 1 1 2 1 An — 1 1 1 43 44 A. K. CAJANDER. IV. Die Serie des salinen Bodens. 1. Die Association von Triglochineta maritime. Auf einer salinen Fläche von etwa 30 à 40 M. im Durchschnitt nicht weit von Turtschasowa kam ein Triglochinetum vor. Umgebung: ZEreta, Veratreta u. dgl. Boden: Lehm, ohne Humus. Moose: fehlen. Gräser: Seirpus paueiflorus 3 Carex sp. (ster.) 1 Festuca rubra 1 Heleocharis palustris 2 Alopecurus geniculatus 1 Juncus alpinus 1 Carex irrigua 1— Poa pratensis 1 J. compressus 3; Kräuter: Triglochin maritima 5—6 Ranunculus repens 1 Trifolium repens 1 Caltha palustris 1 Potentilla anserina 5 Plantago major 1. T. XXXIH Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 45 V. Die Serie des Humusbodens. Zu dieser Serie gehôren die Bestände am hintersten Rande des Alluvialgebietes sowie die Wiesengürtel auf den Ufern der Tümpel innerhalb des Lehmgebietes. Der Boden besteht im Allgemeinen aus Lehm, auf der Oberfläche aber kommt eine aus der an Ort und Stelle wachsenden Vegetation entstandene, + dicke Humusschicht vor, die an nässeren Stellen hauptsächlich aus torfartigen Resten von Æquisetum fluviatile, Cypera- ceen u. a., zu geringem Theil auch aus Moosresten besteht, an trockneren Stellen aber von mehr mullartiger Beschaffenheit ist. 1. Die Association von Equiseteta fluviatilis. Diese Equiseteten sind im Allgemeinen den früher beschriebenen ziemlich ähnlich, gewöhnlich aber sind die Bestände undichter und weniger rein. Folgende Annotation bezieht sich auf ein Equisetetum am Hinterrande der Wiesen, zwischen einem weiten Veratretum und einem weiter hinten gelegenen sumpfigen Walde. Die Torfschicht ziemlich dick, schaukelnd (man sinkt bis zu den Knieen in’s Wasser). Moose: ziemlich spärlich (Sphagnum spp., Mnium cinclidioides, Amblystegium fluitans, A. exannulatum, A. cordifolium, A. giganteum). Sträucher: vereinzelt (Salıx pyrolifolia, S. nigricans, Alnus glutinosa, Cornus sibirica). Gräser: Poa trivialis 1 Carex acuta à Carex aristata 1; Carex teretiuscula 2 C. cespitosa 2 C. elongata 1 C. ampullacea 2 Kräuter: Equisetum fluviatile 6—7 Ulmaria pentapetala 1 Peucedanum palustre 1 Calla palustris 1 Lathyrus paluster 1 Lysimachia thyrsiflora 1 Rumex aquaticus 1 Epilobium palustre 1 Scutellaria galerieulata 1 Lychnis flos cuculi 1 Archangelica offieinalis 1 Menyanthes trifoliata 1 Caltha palustris 1 Cicuta virosa 1 Galium palustre 1. Verbreitung. Diese Equiseteten sind sehr häufig. N:o 6. 46 A. K. CAJANDER. 2. Die Association von Cariceta acutæ. Diese Carex-Bestände sind gewöhnlich etwas höher und robuster als die des humuslosen Bodens. Die, hauptsächlich aus Wurzeln und Wurzelstöcken von Carex acuta bestehende Torfschicht ist schaukelnd und sehr nass. Die Annotation bezieht sich auf ein etwa 200 à 300 M?. weites Caricetum bei Turtschasowa, von Æreten umgeben. Moose: sehr spärlich (meist Amblystegium cordi- folium, A. fluitans). Gräser: Calamagrostis phragmitoides 1 Carex aquatihis 1 Carex ecspitosa 2; Carex acuta 9 Kräuter: Equisetum palustre 1 Cardamine pratensis 1 Lysimachia vulgaris 1 E. fluviatile 2 Ulmaria pentapetala 1 Galium palustre 1. Caltha palustris 1 Epilobium palustre 1 Thalictrum flavum 1 Cieuta virosa 1 Verbreitung. Kleine Cariceta dieser Serie kommen überall im Wiesengebiete vor. 8. Die Association von Cariceta cæspitosæ. Die Bestände von Carex cæspitosa sind bis 75 Cm. hoch und kommen im Allge- meinen auf viel trocknerem Boden vor als die Cariceta acutæ. Die Torfschicht ist nicht oder nur wenig schaukelnd, feucht— nass. Annotation: Caricetum cæspitosæ unweit Turtschasowa, in einem Thälerchen, theils von Æreten, theils von Gebüschen (Salix viminalis, S. phylicifolia, S. nigricans, S. pyrolifolia, Alnus glutinosa, Cornus sibirica u. a.) begrenzt. Moose: wenig (Amblystegien). Gräser: Phalaris arundinacea 1— Poa pratensis 1 Carex cespitosa 7—8 Era cespitosa 1 P. serotina 2 C. vesicaria 1; Kräuter: Equisetum palustre 1 Thalictrum flavum 1 Sium latifolium 1 Alısma plantago 1 Ranunculus auricomus 1 Myosotis palustris 1 Lychnis flos cuculi 1 R. repens 1 Pedicularis palustris 2 Rumex aquatieus 1 Ulmaria pentapetala 1 Galium palustre 1. Caltha palustris 1 Lythrum salicaria 1 Verbreitung. Die Cariceta cæspitosæ schienen ein wenig seltener als die Cari- ceta acutæ zu sein. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 47 4. Die Association von Cariceta ampullaceæ. Die Cariceta ampullaceæ kommen nur in solchen Wiesen-Thälerchen vor, wo die Sedimentation am geringsten und wo die Moosvegetation deswegen am besten ent- wickelt ist. Sie bilden dadurch einen Uebergang zu den in Nord-Finnland sehr häufigen Mooswiesen, die im Onega-Thale gänzlich fehlen. Die Annotation bezieht sich auf ein ziemlich weites Caricetum ampullaceæ bei Turtschasowa. Von undichten Gebüschen (Salir viminalis, S. pentandra, S. cinerea, S. phylicifolia, S. nigricans, S. pyrolifolia, Alnus glutinosa) umgeben. Dicker "Torf. Moose: ziemlich reichlich (Sphagna, Aulacomnium palustre, Mnium cinclidioides, Cli- macium dendroides). Gräser: Calamagrostis phragmitoides 1— Carex canescens 1 Carex ecspitosa 1 Poa trivialis 1 C. Persoont 1 C. ampullacea 6 Festuca rubra 1 C. elongata 1 C. vesicaria 1; Eriophorum angustifolium 1 C. aquatilis 2 Kräuter: Equisetum fluviatile 1 Ulmaria pentapetala 1 Utrieularia intermedia 1 Alisma plantago 1— Comarum palustre 1 Menyanthes trifoliata 1 Rumex aquaticus 1 Viola epipsila 2 Galium uliginosum 1. Ranunculus auricomus 1— V. palustris 1 Caltha palustris 1 Pedicularis palustris 2 Verbreitung. Cariceta ampullacee wurden unweit Turtschasowa und Priluk beobachtet. 5. Die Association von Æreta cæspitosæ. Die Æreta dieser Serie kommen auf frischem—feuchtem Boden vor, der nur sehr kurze Zei, oft sogar gar nicht mehr überschwemmt wird. Sie ähneln physiognomisch den Æreten der Lehmboden-Serie sehr. Die Annotation bezieht sich auf ein weites Æretum unweit Korelskoje, zwischen dem Hohlufer des Flusses und dem hinter gelegenen Walde. Boden: Lehm, mit dünner Humusschicht. Moose (6— 7), hauptsächlich: Thuidium abietinum, Th. recognitum, Climactum dendroides, Hylocomium parietinum und H. proliferum. Flechten: vereinzelt (Peltigera canina). Gräser: Anthoxanthum odoratum 2 Dactylis glomerata 1 Festuca ovina 1 Era flexuosa 2 Poa pratensis 1 Luzula multiflora 2; Æ. cespitosa 6 Festuca rubra 1 N:o 6. 48 A. K. CAJANDER. Kräuter: Botrychium lunaria 1 Trifolium spadiceum 3—4 Galium boreaie 1 Veratrum album + 1 Vicia sepium 1 Campanula glomerata 2 Polygonum viviparum 1 Angelica silvestris 1 C. rotundifolia 1 Dianthus superbus 1 Gentiana amarella 1 Antennaria dieca 2—3 Stellaria graminea 1 Prunella vulgaris 1 Achillea, millefolium 1 Trollius europeus 1 Veronica longifolia 1 Chrysanthemum leucanthemum 4 Ranunculus acer 1 V. officinalis 2 Centaurea phrygia 1 Alchemilla vulgaris 1 Rhinanthus minor 2—3 Hieracium umbellatum 2. "Trifolium medium 1 Euphrasia officinalis + 1 Verbreitung. Æreten dieser Serie wurden vorzugsweise nur in der Gegend zwischen Ustj-Kosha und Porog beobachtet. 6. Die Association von Chrysanthemeta leucanthemi. An etwa ähnlicher Localität wie die letztbeschriebenen Æreten findet man noch häufiger .Chrysanthemeten. Oft findet man dieselben nahe von den Dörfern und mehrere von denselben scheinen einen alten Ackerboden zu bilden. Sie dürften nur selten überschwemmt werden. Annotationen: N:o 1. Ziemlich weites Chrysanthemetum unweit Korelskoje. Die umgebenden Wiesentheile waren gemäht. Boden: Lehm, mit dünner Humusschicht. Moose: 6 (Spherocephalus paluster, Dieranum scoparium, Climacium dendroides, T'huidium recognitum, Hylocomiun proliferum). N:o 2. Chrysanthemetum unweit Korelskoje, zwischen dem Flussufer und der Landstrasse gelegen. Boden: Sand, schwach lehmbemengt; die sandbemengte Humus- schicht etwas über 10 Cm. dick. Moose: 8 (Mnium cuspidatum, T'huidium abietinum, Th. recognitum, Climacium dendroides, Hylocomium squarrosum). N:o 3. Chrysanthemetum unweit Ustj-Kosha, alter Ackerboden. Boden: lehm- bemengter Sand, die Humusschicht sehr unvollständig. Moose: sehr spärlich. N:o 4. Chrysanthemetum unweit Korelskoje. Boden: Lehm, mit dünner Hu- musschicht. Moose: 7 (Spherocephalus paluster, Mnium cuspidatum, Thuidium re- cognitum, Climacium dendroides, Amblystegium uncinatum, Hylocomium squarrosum). N:o 5. Von Thalietretum kemensis umgebenes Chrysanthemetum-Hügelchen. Boden: sandbemengter Lehm, die Humusschicht dünn. Moose: spärlich. N:o 6. Etwa 150 M. breiter Chrysanthemetum-Gürtel zwischen dem Hohlufer der Onega und der Landstrasse unweit Ustj-Kosha. Boden: sandbemengter Lehm. Moose: ziemlich reichlich (7), vorzugsweise Polytrichum juniperinum, Thuidium recogni- tum, Climacium dendroides, Hylocomium proliferum. Flechten: vereinzelt (Peltigera canına). N:o 7. Ziemlich kleines Chrysanthemetum unweit Ustj-Kosha, von Aeckern umgeben. Boden: lehmbemengter Sand, dünne Humusschicht. Moose: ziemlich reichlich. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 49 N:o 8. Chrysanthemetum an der Mündung der Kosha. Hinten von Aeckern, vorn vom Hohlufer begrenzt. Boden: lehmbemengter Sand, die Humusschicht dünn. Moose: zieml. reichlich (Polytrichum | juniperinum, Dicranum scoparium, Thuidium abietinum, Th. recognitum, Climacium dendroides, Hylocomium squarrosum). N:o 9. Kleines (etwa 80 M?.) von Aeckern umgebenes Chrysanthemetum bei Korelskoje. Nach W schwach abschüssig. Boden: Lehm, die Humusschicht sehr dünn; trockner als die bisherigen. Moose: sehr wenig (T'huidium abietinum, Th. recognitum). N:o 10. Etwa 10 à 20 M. breiter Chrysanthemetum-Gürtel unweit Korelskoje, zwischen dem hohlen Flussufer und der Landstrasse gelegen. Boden: Lehm, mit dünner Humusschicht, frisch—feucht. Moose: reichlich (8). N:0 1| N:o 2 N:o 3 N:o 4 Nos Nio6 N:o 7 | N:o 8 | N:o 9 |N:o 10 Gräser: — [2v] = © | Lt) Anthoxanthum odoratum . . . 2 — Phleum pratense . 2 | Agrostis vulgaris . . . .". „| — — 1 | | Ara CŒBDHOEQ . » . 2...| — Z qoe à PARTS ETUDSA > ee Ta dS ss | | Dactylis glomerata . . . . . | — — | — 2 — — Poaipratensish |. & 2.0 = — 1 F'estuca elatior . . . . . . . 1 4 = HR TUDT Me ETS a HERE EDS 201052 3 — 2 2 — 1 1 TR ae oe ME NN Eo 1 — = — — Triticum repens . » . . . . | — -— — — — = = — — 1 Kräuter: Equisetum arvense . . . . .| — |2-3 2 1 — 1 E E — — E pralense ch a cs bo alu. — = — == EN jl 1 ps _ El IB. sivatcumt . = 2.0 se 1 — = -— = = 1 _ = E Botrychium lunaria . . . . . "a ae — — = = = 1 EA == Selaginella spinulosa. . . : 1 -- — | — — — — — — — Veratrum album + . . SS IM om 2 = Listera ovata 1 Gymnadenia conopea . . . . 1 1 e Polygonum viviparum 2 1 Rumex acetosa [D . . . . . .| — — — — — 2 1 — Lychnis flos euculi . . . . .| — — — — = — = = E 1 Dianthus superbus . . dd 1 — — = = = = 1 Stellaria graminea . . . . . 1 1 — = 1 1 1 1 1 = Cerastium vulgare. . . . . . | — — 1 — — — 1 1 Aconitum lycoctonum + . . .| — -— — — — 1— | — — — — Trollius europmus. . - 1. . 1 1 Thalictrum kemense . . . . . 1 2 1 1 1 — — — -— — Th tsumnlex S E ea — — — -— — — — 1 RANUTCUIUS ALT T 1 — 2 2 2 — o 1 — 1 R. polyanthemos . . . . . .| — — 1 — — -— — 1 N:o 6. -1 50 Ulmaria pentapetala . Geum rivale . Alchemilla vulgaris Fragaria vesca . Trifolium medium Tr. pratense . Tr. repens Tr. spadiceum . Anthyllis vulneraria . Lathyrus pratensis Orobus vernus . Vicia sepium V. cracca . Jd vou Hypericum quadrangulum . Geranium silvaticum G. pratense . Archangelica officinalis . Angelica silvestris . Cnidium venosum . Heracleum sibiricum . Cherophyllum Prescottii Carum carvi. Viola canina Gentiana amarella Prunella vulgaris . Veronica officinalis V. chamædrys Melampyrum eristatum + . M. pratense . Rhinanthus major Rh. minor A E Euphrasia officinalis T . E. officinalis 77 Plantago media Galium boreale . G. uliginosum . Campanula glomerata C. rotundifolia . C. patula . T'ussilago farfarus Solidago virgaurea Inula salicina . Antennaria dieca . Achillea millefolium . Chysanthemum leucanthemum N:o 1 A. K. CAJANDER. N:o 2 N:o 3 N:o 4 | N:o 5 1 = — 1 1 2 2 2 2—3 — — 1 9 2 — 1 1 = 1 — — 1 — 1 1 2 if — 2 4 — 2 1 = 2 2 + 2 1 = 1 7 6 N:o 6 N:o 7 N:o 8 N:o 9 IN:o 10 — 2 — 2 2 2 — 1 1 1 — 1 1 4 — 1 — il 1 E 1 ed 1 — 1 2—3 1 € — 2 1 ch — 1 1 1 1 Lens 4 A 1 Ch 6 6 T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 51 —————— | N:01| N:02| N:03| N:o 4 | N:o 5 | N:o 6| N:o 7 | N:o 8 | N:o 9 |N:0 10 | | Tanacetum vulgare . . . . .| — — 1 — -— — — — — — Cirsium palustre . . . . . .| — 1 = | = — — B — — EE C. heterophyllum . . . . . .| — — | — 1 -— 1 — — 2 — | Centaurea phrygia . . . . .| — — | — |[3—4| — 2 — — 2 = Leontodon autumnalis . . . .| — — 1 - ees 2 — — — 1 Taraxacum officinale . . . .| — 1 1 1 — 1 — — 1 — Crepis sibirica . GN Ho = — 1 = — — — — — Hieracium prenanthoides . . . 1 — -— — | — — — — — — H. umbellatum . 1| — — 1 | — 3 2 — 1 — Verbreitung. Chrysanthemeten wurden nur in der Gegend zwischen Ustj-Koscha und Korelskoje beobachtet, dort aber sind dieselben sehr häufig. N:o 6. 52 A. K. CAJANDER. Verzeichnis der angeführten Phanerogamen und Gefässkryptogamen. Botrychium lunaria (L.) Sw. Equisetum silvaticum L. E. pratense Ehrh. E. arvense L. E. fluviatile L. (incl. E. limosum L.; E. heleocharis Ehrh.). Selaginella spinulosa A. Br. Picea excelsa (Lam.) Link. Sparganium minimum Fr. Potamogeton gramineus L. Triglochin maritima L. Alisma plantago L. Sagittaria sagittifolia L. Butomus umbellatus L. Phalaris arundinacea L. Anthoxanthum odoratum L. Phleum pratense L. Alopecurus pratensis L. A. geniculatus L. Agrostis alba L. (A. stolonifera L.). A. vulgaris With. Calamagrostis phragmitoides Hn. (C. purpurea Trin.). C. lanceolata Roth. C. neglecta (Ehrh.) Fr. (C. stricta (Timm.) Nutt.). Era flexuosa L. Æ. cæspitosa L. Phragmites communis Trin. Dactylis glomerata L. Poa serotina Ehrh. (P. palustris L.). P. trivialis L. P. pratensis L. Glyceria aquatica (L.) Whlnb. Festuca elatior L. (F. pratensis Huds.), Festuca ovina L. F. rubra L. Schedonorus inermis (Leyss.) Beauv. Brachypodium pinnatum (L.) Beauv. Triticum repens L. Heleocharis palustris (L.) R. Br. Scirpus pauciflorus Ligthf. Sc. silvaticus L. Eriophorum angustifolium Roth. Carex vulpina L. . teretiuseula Good. (C. diandra Roth). . paradoxa Willd. . elongata L. . canescens L. . Persoonii Lang. . cæspitosa L. . acuta L. p. p. (C. gracilis Curt.). . aquatilis Whlnb. . irrigua (Whlnb.) Sm. . sparsiflora (Whlnb.) Steud. . pallescens L. flava L. . ampullacea Good. . vesicaria L. . aristata R. Br. Juncus filiformis L. J. compressus Jacq. J. alpinus Vill. Luzula multiflora (Hoffm.) Lej. L. pallescens (Whlnb.) Bess. Veratrum album L. + Lobelianum (Bernh.). Allium schænoprasum L. Paris quadrifolius L. Orchis incarnatus L, T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 53 Gymnadenia conopea (L.) R. Br. Listera ovata (L.) R. Br. Salix pentandra L. . triandra L. (S. amygdalina L.). . viminalis L. . nigricans Sm. . phylicifolia Sm. (S. bicolor Ehrh.). . hastata L. . pyrolifolia Led. . caprea L. . vagans Ands. Betula verrucosa Ehrh. B. odorata Bechst. (B. pubescens Ehrh.). Alnus glutinosa (L.) Gærtn. A. incana (L.) D. C. Rumex fennicus Murb. R. aquaticus L. (R. hippolapathum Fr.). R. acetosa L. + auriculatus Wallr. Polygonum bistorta L. P. viviparum L. P. amphibium L. Un Un Un Un Un Un Un A P. lapathifolium Ait. (P. tomentosum Schrank). Chenopodium album L. Silene inflata Sm. (S. venosa (Gil) Asch.). Melandrium album (Mill) Gark. Lychnis flos cuculi (L.) A. Br. Dianthus superbus L. Mehringia lateriflora (L.) Fenzl. Stellaria palustris (Murr.) Retz. St. graminea L. Cerastium vulgare Hn. Caltha palustris L. Trollius europæus L. Delphinium elatum L. Aconitum lycoctonum L. + septentrionale Kol. Thalictrum simplex L. Th. kemense Fr. Th. flavum L. Ranuneulus flammula L. R. auricomus L. (incl. + sibirieus Glehn). R. acer L. (incl. T borealis (Trautv.) Reg.). R. polyanthemos L. R. repens L. Nasturtium amphibium (L.) R. Br. N. silvestre (L.) R. Br. N. palustre (Leyss.) D. C. Cardamine pratensis L. Erysimum cheiranthoides L. N:o 6. Parnassia palustris L. Ribes pubescens (Sw.) Hedl. R. nigrum L. Prunus padus L. Ulmaria pentapetala Gil. Fragaria vesca L. Geum rivale L. Rubus saxatilis L. Potentilla anserina L. Alchemilla vulgaris L. Rosa acicularis Lindl. R. cinnamomea L. Sorbus aueuparia (L.) Gærtn. Anthyllis vulneraria L. Trifolium pratense L. Tr. medium L. Tr. repens L. Tr. spadiceum L. Astragalus danieus Retz. (A. hypoglottis Auctt.). Vicia cracca L. V. sepium L. Lathyrus pratensis L. L. paluster L. Orobus vernus L. Geranium silvaticum L. G. pratense L. Polygala amarellum (Crantz.). Euphorbia esula L. Rhamnus frangula L. Hyperieum quadrangulum L. Viola epipsila Led. V. palustris L. V. canina L. Lythrum salicaria L. Epilobium palustre L. Hippuris vulgaris L. Cicuta virosa L. Carum carvi L. Pimpinella saxifraga L. Sium latifolium L. Conioselinum tataricum Fisch. Cenolophium Fischeri Koch. Cnidium venosum (Hoffm.) Koch. Angelica silvestris L. Archangelica offieinalis (L.) Karst. Peucedanum palustre (L.) Manch. Heracleum sibiricum L. Chærophyllum Preseottii D. C. 54 A. K. CAJANDER. Anthriseus silvester (L.) Hoffm. Cornus suecica L. Lysimachia thyrsiflora L. L. vulgaris L. L. nummularia L. Menyanthes trifoliata L. Gentiana amarella L. Myosotis palustris (L.) With. Mentha arvensis L. Prunella vulgaris L. Stachys paluster L. Seutellaria galericulata L. Veronica chamædrys L. V. longifolia L. Euphrasia officinalis L. + tenuis Brenn. TT fennica (Kihlm.) (incl. E. onegensis Caj.). Rhinanthus major (Ehrh.) Rchb. Rh. minor (Ehrh. Wimm. & Grab. Pedicularis palustris L. Melampyrum eristatum L. y pallens Hn. M. pratense L. Utricularia intermedia Hayne. Plantago major L. Pl. media L. Galium uliginosum L. G. palustre L. G. boreale L. G. mollugo L. Valeriana officinalis L. Campanula rotundifolia L. C. patula L. C. glomerata L. Solidago virgaurea L. Erigeron acer L. (incl + Drœbachiensis Müll. & TT politus Fr.). Antennaria dieca (L.) Gærtn. Gnaphalium uliginosum L. Gn. silvaticum L. Inula salicina L. I. britannica L. Ptarmica cartilaginea Led. Achillea millefolium L. Chrysanthemum leucanthemum L. Tanacetum vulgare L. Matricaria inodora L. Artemisia vulgaris L. : Tussilago farfarus L. Petasites lævigatus (Willd.) Rchb. + heterophyllus Caj. Ligularia sibirica (L.) Cass. Cirsium heterophyllum (L.) All. C. palustre (L.) Scop. C. arvense (L.) Scop. Centaurea phrygia L. C. scabiosa L. Leontodon autumnalis L. Taraxacum officinale Web. Mulgedium sibiricum (L.) Less. Sonchus arvensis L. Crepis tectorum L. Cr. paludosa (L.) Mœnch. Cr. sibirica L. Hieracium prenanthoides Vill. H. crocatum Fr. H. umbellatum L. T. XXXIII. Vegetation der Alluvionen des Onega-Thales. 55 Verzeichnis der wichtigeren Oertlichkeiten des Onega-Gebietes, in denen Excursionen angestellt wurden. Kargopol (?7/,) Ustj-Wjelsk (?5/,) Archangelskij-Pogost (2*/,—25/.) Tamitskaja-Lachta (2/,—*/;) Perslachta (5/;) Korjakina (?/-—®/-) Bereshnje-Dubrofskij (?/-) Krasnofskaja (?9/.) Grjasnaja (9/;—19/-) Fedorowa (29/,—?!/.) Filipofskaja (11/;) N:o 6. Kirilova (12/;—15/;) Jarnema (!»/,—15/;) Turtschasowa (!7/;—3/;) Priluk (11/,—1!4/,) Chatschela (19/4) Tschekujewo (!9/.) Ustj-Kosha 5/;—7/;) Koshesero (5/4) Porog (21/5,—945/5; 3/4—*/,) Onega (?9/;—1/,) Andosero (?/,) de bol age GP Te D / gd ax) cte E + ^ " "fcu I ylar dis. RE L1 NI Due i e f$, Le SP ei Mae — Nu PULL neg (taxam 4 re ve diis ] Qoi Mas qi | La ad . M Us tini : "s uà b Wig fiv: | OL E o Be r- AhiMws COS, | gs. Arg a "nme. Ata pi soit 80h modio dod Det I me vinim — | ol atom moi A c . " TET Nn ei | nM es rare i, gy LE vr. MEX di ETT í ile] ad; ot HAT . (x MJ datei T rx (Ouen RS) Rat tif tue ih a) io EU DO 3 T iy Wi ott xum TOUR 10 0 oos oido diet [UP TEIDUIMUS GU. abd) , "Um f^, dy PAD Y ae un LOT vad Bulk denied d PF n M. dMabenuh I (At Aa) i - " ip") ind fuel uammalıı uev ls "3. DRAN A 4 Martin ws T Ga i VI vmi Pale | m mena t. hi MNT | E Pi ihn NUN. Gi) avi , 4 ue. QUE "EL mts à nuls | yrs P» wey lin | Y dion u | RR sco ay: o T | imn rar a NEA } há "] i i E n L i o ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ M. XXXIIL N 7. UBER DIE UNIFORMISIRUNG RIEMANNSCHER FLACHEN MIT ENDLICHER ANZAHL WINDUNGSPUNKTE SEVERIN JOHANSSON. ^n n? RUE | D MUR TENE CU PM ONE NIME rn , C EL D 1 f | ; "t | - | " aav vds won REA SE N | d ^ LE: at NE RE «| Le d og d E D^ Pu v | T T j + m I r4 = - ] ur: | fe. e | | d UI Tu | A DR 1 | / m B u = Nu TENE TI HOP PT i 1 1 i us. ER TE A ruis d A AN Jt mn d RSR NOT HAE T 0 VOrWoRL Vorliegende Abhandlung beschäftigt sich mit einer wegen ihrer Allgemeinheit als fundamental anzusehenden Fragestellung der Analysis. Es ist die Frage nach der eindeutigen Parameterdarstellung oder Uniformisirung der nach beiden Seiten hin mehr- deutigen analytischen Gebilde. Im Folgenden wird diese Fragestellung auf endlich- oder unendlich-blättrige Riemannsche Flächen mit endlicher Anzahl Windungspunkte beschränkt. — Durch An- schauungen, die in vieler Hinsicht eigenartig sind, wird das Problem in Angriff genom- men. Wie bekannt führt dasselbe nach Behandlung einiger Spezialfälle schliesslich auf die Aufgabe, den Nachweis zu erbringen, dass falls wir eine endliche Anzahl beliebiger Punkte a, @s,...,d,+, in der z-Ebene markiren, eine derartige polymorphe Funktion sich angeben lässt, dass sie die geeignet zerschnittene Ebene auf ein Grenzkreispolygon von der Signatur (0; n+1; A, k,...,k,,:) abbildet, unter den X, beliebige ganze Zahlen > 1 oder co verstanden. Diese Aufgabe hat bisjetzt keine allgemeine strenge Lósung gefunden. In die- ser Abhandlung habe ich die Lósung auf einem ganz neuen Wege, nämlich durch eine Art vollstàndiger Induktion sichergestellt. Ich zeige nämlich: falls es móglich ist, die mi 05 0... ., à; ,, (WO i, eine der Zahlen 1, 2,...,n +1 ist) signirte Ebene auf ein Grenzkreispolygon von der Signatur (0; v-- 1; k,,k,,...,k, 41) bzubilden, so ist auch die oben postulirte Abbildung ausführbar. Bei meiner Arbeit habe ich mich über die anregende Leitung meines geehrten Lehrers, Herrn Professor Ernst LiwpELÓr's, zu erfreuen gehabt. Es ist mir eine ange- nehme Pflicht, ihm hier meinen aufrichtigen Dank auszusprechen. j*'ownoV édit: pod Wet aub da ^ ode aile xoMibéiuld À. - «1 ruhe oh dw aw, ado du eT o Arrian rh sautlaleaert Bar. lau 1 ti ee ae a a Ware) rl ee Kol | MORE) noscit sii op Hl deo ossa aeo nil ira vwjilbilspdrciM ed fix suit Ab; , KA dat — Ch en aider Pet VW. Ctm A sud? "m srl n öns M/T on slet ab abe RE Tele o udi i lun. arte Alla ulii adlandet iuto n un inna JM 1 eye are adwituni # uw. nel al aan Me Skivan? TD NN i unten Me ibique fog. Brutal Su nuka "uris vol} "" ne T Lu lost) ad» Tan, nd: opem Dacos dip vik ‘fi Ml ini (ADI ae del a ee SEDEM vU Hur vlc f Ash x dol 52] di ^ Ala o nana! sunm emos quisimvulfa 9193 mee pd CRTRAITE mW ; à db del, died. coy Wc amnem pate héhé: Wii man Mb Ca di Be alb. ^1 a ed day ra obe dod A at ai Inü June Prier (ls EE $ iL dan} is UN )., Je : ni TE ne rabat 12 À . „A A 1b. 9 deity wk iwi DEDE tite scn bd WHilnleog uno ob ifi Ju populohg erat otio d. abeat sib vl alu dor RA ter mium una 90 me fr Al dass or or Kerl Teu water! LIE nuberimeugena - #natl ursi mum ani mdi tol L > M ü L Das Problem. Die zu lösende Aufgabe ist die folgende: Es sei eine über die z-Ebene ausgebreitete, in (m + 1) beliebigen Punkten a,, ds, ., 4,41 beliebig verzweigte endlich- oder unendlich-blättrige Riemannsche Fläche F gegeben. Es soll untersucht werden, ob eine derartige Funktion n (2) existirt, dass falls y=y(z) eine auf F unverzweigte Funktion symbolisirt, sowohl y als z sich als eindeutige Funktionen von n darstellen lassen. Vorbereitende Sätze. 1. Es giebt nun gewisse Umkreisungen in der z-Ebene, die ein vorgelegtes Blatt von F in sich überführen. Vor allem ist dabei der identische Umlauf 1 zu be- merken, der auf der Riemannschen z-Kugel, ohne irgend eine Stelle a, (x — 1, 2,..., n + 1) zu überstreichen, zu einem Punkte zusammengezogen werden kann. Aber noch andere derartige geschlossene Umlüufe kommen vor. Die Zusammenfassung aller dieser sich auf ein Blatt von F beziehenden Umläufe hat Gruppeneigenschaft, und wir erfas- sen sie deshalb als eine Gruppe G'. Innerhalb dieser Gruppe sind dann alle diejenigen Umläufe als identisch mit einander anzusehen, die auf der z-Kugel, ohne irgend einen Punkt a, zu überstreichen, in einander überführbar sind. Durch diese Auffassung wird jedem Blatte von F eine solche Umkreisungs- gruppe zugeordnet. Entsprechend den verschiedenen Blättern entspringt so eine end- liche oder unendliche Anzahl von Gruppen G', G^,... 2. Es wird sogleich vorteilhaft, diese Gruppen in Verbindung mit der Gruppe aller möglichen Umläufe um die Punkte a, zu setzen, für welche Gruppe wir die Be- zeichnung G"*! einführen. Die Gruppen G', @”,... sind nämlich selbstverständlich Untergruppen zu @”*". Aber noch mehr lässt sich hinsichtlich dieser Gruppen bemerken. Gesetzt G” und G^» sind zwei beliebige dieser Gruppen. Auf 7 giebt es ja kontinuirliche Über- 4 SEVERIN JOHANSSON. gänge zwischen den jene Gruppen tragenden Blättern. Indem wir über einander lie- gende Punkte in Betracht ziehen, erweist sich ein derartiger Übergang als ein Umlauf S@%%) von G"*!. Es ergiebt sich dann ohne weiteres, dass 1) Gr — (S 1-1 Gn (se x2)) + 1 Der Umlauf S(4#) oder vollständiger (565*2)*' setzt dabei in der Richtung von dem Blatte fort, das G^: trägt, und zwar nach dem anderen hin; ($645*))-' ist derselbe Umlauf, in entgegengesetzter Richtung durchlaufen !). Die Gleichung 1 besagt, dass G” und @* gleichberechtigte Untergruppen von G"*! sind. Dies gilt von allen Gruppen @, G",... und es ergiebt sich somit der allgemeine Satz: Jede in a, Ay,...,4,;, beliebig verzweigte Riemannsche Fläche F' definirt ein System gleichberechtigter Untergruppen von G"*!. 3. Dieses System ist vollständig, indem nämlich keine ausserhalb des Systems liegende Gruppe mit den dem System angehörigen innerhalb G"*' gleichberechtigt ist. Innerhalb des Systems aber können mehrere Gruppen identisch sein. Vor allem beachten wir dabei den Fall, dass F eine regulär verzweigte Fläche ist. Dann ist je- des Blatt genau so wie jedes andere verzweigt, und es ist ersichtlich, dass alle Grup- pen G', @”,... identisch sind, d. h. i Eine regulär verzweigte Fläche definirt in oben festgelegtem Sinn eine aus- gezeichnete Untergruppe von @"*!. 4. Auf der Riemannschen Fläche giebt es noch Umläufe, die alle Blätter in sich überführen. Auch ihre Zusammenfassung besitzt Gruppeneigenschaft und bildet eine Gruppe, die wir @ nennen. Die Gruppe @ fällt ersichtlich mit der Mannigfaltig- keit aller für G', G",... gemeinsamen Substitutionen zusammen und ist also als Unter- gruppe in &, G",... enthalten. Die Gruppe G hat die Eigenschaft, dass ihre Umläufe, in welchem Blatte von F sie auch anfangen, sich immer schliessen. Aus dieser Eigenschaft erhellt, dass G—S Gas wo S beliebig innerhalb G"*' zu wählen ist. Diese Gleichung aber ergiebt den fol- genden Satz: Die Gruppe G ist eine ausgezeichnete Untergruppe von G"*!. 5. Ist nun y — y (z) eine auf F eindeutige analytische Funktion, so gehen alle ihre Zweige in sich über, falls z die Umläufe von @ beschreibt, während &, G”,... dieselben Dienste für die verschiedenen Zweige von y (2) leisten. Ist aber y (2) keine !) Die rechte Seite der Gleichung wird ersichtlich von links nach rechts abgelesen. Vgl. KLEIN, Vorl. über d. Icosaeder S. 6. Tom. XXXIII. Uber die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 5 eindeutige, wenn auch unverzweigte Funktion der Fläche, so liegen die Verhältnisse nicht mehr so einfach. Es fragt sich dann, ob der geschlossene Umlauf, den 2 durch- läuft, sich auf der Fläche zu einem Punkte oder nicht zusammenziehen lässt, ohne zu zerreissen. Fragestellung. 6. Die Aufgabe soll die Existenz einer derartigen Funktion » — (2) zeigen, dass wenn y=y(z) eine unverzweigte Funktion der Fläche F symbolisirt, sowohl y als z sich durch » eindeutig darstellen lassen. Aus dieser Forderung an „= n(z) geht hervor, dass n(z) in allen Punkten a, (x = 1, 2,...,n +1) verzweigt ist. Wäre nämlich » (2) in der Umgebung von a, eindeutig, so würde ein einfacher Umlauf um a, denselben 7-Wert wiedergeben, während bei geeigneter Wahl der Funktion y ein neuer Wert mindestens eines Zweiges von 5 zum Vorschein kommen würde. Über a, hinaus kann (2) noch andere Windungspunkte besitzen Um aber keine Sonderstellung vollkommen regulüren Stellen von / zu erteilen, wollen wir unsere n-Funktion unter den nur in a, &,...,4,,, verzweigten Funktionen suchen. 7. Wir denken uns deshalb eine über die z-Ebene ausgebreitete, nur in 44, ds, .,0,44, verzweigte mehrblättrige Fläche d, auf der »(z) eindeutig und einwertig ist. Diese Riemannsche Fläche definirt uns wiederum ein System gleichberechtigter Unter- eruppem ^p^ 35 von Gr t! Soll nun »(z2) uniformisirende Variable aller auf F eindeutigen Funktionen y — y (2) sein, so ist ja hinreichend, dass sämtliche 7” Untergruppen von G sind. Denn erstens folgt aus der Einwertigkeit von »(2) auf PD, dass 2 (n) eine eindeutige Funktion ist. Und weiter: jedesmal wo » in sich übergeht, geht auch y in sich über, d h. y(x) ist auch eine eindeutige Funktion. Ist aber y — y (2) keine eindeutige, wenn auch unverzweigte Funktion auf F, so ist darüber hinaus notwendig, dass keine jener gleichberechtigten Untergruppen einen Umlauf von @ enthält, der sich nicht auf F zu einem Punkte zusammenziehen lässt. S. Durch diese Auffassung des Problems stehen wir zuerst vor einer gruppen- theoretischen Aufgabe. Es handelt sich darum, zu @”*! ein System gleichberechtigter Untergruppen I”, 7'^,... zu finden, die alle in @ eingehen und keinen Umlauf ent- halten. der sich nicht auf / zu einem Punkt zusammenziehen lässt. Dieser Aufgabe werden wir eine derartige Lüsung geben, dass das System gleichberechtigter Unter- gruppen sich in eine ausgezeichnete Untergruppe von G"*' reduzirt. Nach Lösung dieser Aufgabe tritt uns eine geometrische Aufgabe entgegen, in- dem wir über die z-Ebene die geschlossene, mehrblättrige Fläche d^ auszubreiten haben, N:o 7. 6 SEVERIN JOHANSSON. die von den Untergruppen I”, 7’”,... definirt wird. Bei unserer Lösung der gruppen- theoretischen Aufgabe wird d eine regulär verzweigte Fläche. Für diese Fläche gilt es dann, den Beweis der Existenz von einer einwertigen und eindeutigen Funktion zu erbringen, und das tritt uns entgegen als eine dem Pro- blem angehörige funktionentheoretische Aufgabe. Die gruppentheoretische Aufgabe. 9. Indem wir uns zuerst der gruppentheoretischen Aufgabe zuwenden, wird not- wendig, ein System Erzeugender der Gruppe G"*' festzulegen. Deshalb beschreiben wir folgenden Umlauf in der z-Ebene. Indem wir von ei- nem regulären Punkte, d. h. einem von den Punkten «a, verschiedenen Punkte, aus- sehen, rücken wir gegen a, an. umkreisen denselben in dessen unmittelbarer Nähe und kehren so denselben Weg vom Punkte a, zurück; diesen Umlauf nennen wir A,. Es entstehen so (n + 1) wohldefinirte Elementarumläufe A,, As,...,A,;,, die ersichtlich ein System Erzeugender der Gruppe @”*' bilden. Bei allen Umläufen wird dieselbe Umlautsrichtung festgehalten. ; Diese Erzeugenden sind einer Bedingung unterworfen. Wir bemerken nàmlich, dass der Umlauf auf der z-Kugel zu einem regulären Punkte zusammengezogen werden kann. Das besagt aber, dass À, Az... 4,,, der identische Umlauf ist, d. h. ANA A its 1-52 DE Mehrere Bedingungen sind nicht vorhanden, und aus den hiermit definirten Um- läufen A, lässt sich die ganze Gruppe G^"*' durch Kombination und Iteration aufbauen. 10. Es gilt für uns, zu G ein derartiges System von”Untergruppen zu finden, dass jeder Umlauf dieser Gruppen, auf F niedergelegt, sich daselbst zu einem Punkt zu- sammenziehen lässt und somit keinen eigentlichen Periodenweg auf F bildet. Dann be- merken wir gleich, dass wir stets, falls wir zwei solche nicht-Periodenwege kombiniren, einen Weg auf / bekommen, der sich zu einem Punkte zusammenziehen lässt Unsere Aufgabe ist also gelöst, wenn wir innerhalb G ein System von Substitutionen auswählen, die sich alle auf F zu einem Punkte zusammenziehen lassen, in welchem Blatte sie auch anfangen, und eine Untergruppe zu @ aus diesen Substitutionen als Erzeugenden aufbauen. Nun geht noch dazu die Eigenschaft eines solchen Schnittes, sich zu einem Punkte zusammenziehen zu lassen, nicht verloren bei Transformation mit jedem beliebi- gen Umlaufe, und die mit unserer so gefundenen Untergruppe innerhalb G^*' gleich- Tom. XXXIII. Uber die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 7 berechtigten Untergruppen besitzen also auch die Figenschaft, dass ihre sämtlichen Schnitte sich auf F zu einem Punkte zusammenziehen lassen. Weil die einzigen Verzweigungspunkte der Riemannschen Fläche F die Punkte di, d5,..., G,,, Sind, so schliesst sich der Umlauf A, 4,...4,,, 1) in allen Blättern von F. Dieser Umlauf gehört also zu G. Darüber hinaus kann die- ser Schnitt auf der über die z-Kugel ausgebreiteten Fläche F zu einem Punkte zusam- mengezogen werden und ist somit eine Substitution der Beschaffenheit, die wir zum Aufbau unseres Systems 7”, 7’”,... wünschten. Nun geschieht weiter, dass unter den Operationen innerhalb @ Potenzen von A, vorkommen. Fk, sei dann die kleinste positive ganze Zahl der Beschaffenheit, dass A,* der Gruppe G angehörig ist; A, ist dann die kleinste derjenigen Zahlen, die an- geben, nach wie vielen Umläufen um «a, herum sämtliche Zweige von F in sich zurück- kehren. Es ist nicht ausgeschlossen, dass eine solche Zahl für gewisse Stellen a, nicht existirt. Indes um einen gleichförmigen Ausdruck zu gewinnen, adjungiren wir jeder Stelle a, eine Zahl k, und setzen bei denjenigen Stellen a,, wo keine Umläufe im Stande sind, sämtliche Zweige in sich zu permutiren, k, = oc. In solcher Weise wird innerhalb @ ein System von Substitutionen A i. (esmdlo Pee TESTO 2) festgelegt, die ersichtlich alle sich auf F zu einem Punkte zusammenziehen lassen. Ist nun S die Symbole eines beliebigen Umlaufes von G"*!, so liegen die Sub- stitutionen Scb qu. 3) wo ; e —4,4,...4,,, oder A,* innerhalb G, weil G eine ausgezeichnete Untergruppe von G"*' ist. Noch weiter ist S-'o S kein Periodenweg auf F. Lassen wir so S die ganze Gruppe G"*' durchwandern, so entstehen unendlich viele Systeme 3. Durch alle diese Systeme werden aus @”*' alle die Umläufe ausge- sondert, die innerhalb @”*! mit der Substitution 1 und den Individuen in System 2 gleichberechtigt sind. Aus der hiermit gewonnenen Gesamtheit von Substitutionen (festgelegt durch die Substitution 1, das System 2 und die unendlich vielen Systeme 3) bauen wir in ge- wöhnlicher Weise durch Iteration und Kombination eine Gruppe auf, die wir \ I'(h, ko ,. ADA k, +1) oder kürzer 7’(k) nennen. N:o 7. 8 SEVERIN JOHANSSON. 11. Die Gruppe 7’(k) besitzt nun alle die Eigenschaften, die wir von unserer gesuchten Gruppe wünschten. Sie ist nämlich eine Untergruppe von G und ihre sämt- lichen Umläufe lassen sich zu einem Punkte zusammenziehen. Weil (Sw 8)"= ST'0" S, so hat eine beliebige Substitution von 7’(k) die allgemeine Form wo es LI Ty GS MONS Umgekehrt ist auch jede Substitution dieser Form in 7’(k) enthalten. Transformiren wir diese Substitution mit einem beliebigen Umlaufe S von G"*', so fällt aus U S ES IS que, ES ES ra... 9. — S7 10; 91/9 3704 82,870 SE- Mo. »—1 i, y? WO c —-r's- e"S S—(S,S) "o® 8,8 Hieraus lesen wir ab, dass 6! und somit auch S-^'X S in I (k) enthalten sind. Wir gewinnen also den Satz: IT (Ei, k,...,k,41) ist eine ausgezeichnete Untergruppe von G"*1. Die mit 7’(k) innerhalb G"*' gleichberechtigten Untergruppen decken sich also mit 7'(k). Mit diesem Satze ist die gruppentheoretische Aufgabe zu einer gewissen Abschliessung gebracht worden. Wir haben, so wie wir es wünschten, ein System von Untergruppen zu G gefunden. 12. Unsere Gruppe 7’(k) ist ersichtlich der Beschaffenheit, dass wenn wir symbolisch schreiben AFASI TASTE 1) A,* NET I qoa alle Substitutionen innerhalb 7’(%k) sich auf die Identität reduziren. Umgekehrt ist jede Substitution von @”*'!, die mittels der Gleichungen 1 sich auf die Identität reduzirt, von der Form wo [3 = " — Li e — À, A,...4,,, Goes DA, ve Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 9 Aber die Relationen definiren eine Gruppe G (k,, k,...,k,:,) = G (k). Diese Gruppe ist meroëdrisch iso- morph mit G”+' von unendlich hoher Meroédrie. Der identischen Substitution innerhalb G (ky, k,...,k,11) entsprechen zufolge dieser Meroédrie unendlich viele Substitutionen innerhalb @”*+', die in ihrer Zusammenfassung eine ausgezeichnete Untergruppe zu @"*' konstituiren. — Die oben entwickelte Überlegung besagt dann, dass diese ausgezeichnete Untergruppe sich mit I (k,, k»,..., k, 1) deckt. Eine beliebige Substitution von G"*' ist ersichtlich als eine Kombination einer Substitution von G (k) und einer von /'(k) darstellbar, was wir analytisch in folgender Gleichung ausdrücken: GT = G (kb). f(k). 13. Die Behandlung der gruppentheoretischen Aufgabe schliessen wir mit zwei Sätzen von I’(k,, k,,..., Kar) ab. Der erste lautet: Wenn v, (x —1, 2,...,n<+1) beliebige ganze positive Zahlen oder co sind, so ÖSK IP (Da ling vole, - -., Vut Enti) em ro): Untergruppe von I (Ey hs u kn) DR). Die Substitutionen von Z’(vk) sind nämlich von der Form SS, oi S), vy k : ; : T c : wo o — A, " oder 4, 45... 4,,,. Diese Substitution aber gehört ersichtlich 7'(k) an. Um zum zweiten Satz zu gelangen, der nur für endliche A, gültig ist, denken wir uns eine in d, d5,..., @,,, regulär verzweigte Riemannsche Fläche q (A, Bes) ph), deren Blätter in a, in Zykeln von %k, Blättern in jedem Zyklus zusammenhängen. Für eine derartige Riemannsche Fläche nimmt die Geschlechtsgleichung w—2m—2p— 2, wie zu ersehen ist, die folgende Form an MSS EE d pd aD es -ip-ia-i 1 denn * oder die Anzahl einfacher Windungspunkte ist deutlich n+l (k, ee la )-2nY(. 1 m 1 Q0 — k (A, 1) — ^ 5) : Legen wir nun die Umläufe von 7’(k) auf q (k) nieder, so entstehen daselbst Wege, die sich alle zu einem Punkt zusammenziehen lassen. Liegt andererseits ein (9| — N:o 7. 2 10 SEVERIN JOHANSSON. derartiger Umlauf auf g(k) vor, so leuchtet ohne weiteres ein, dass derselbe 7’(k) an- gehört. Denn lässt sich eine Kurve zu einem Punkt zusammenziehen, so geschieht es so, dass wir nach und nach die Windungspunkte, die innerhalb der Kurve liegen, ab- schnüren. Diese Abschnürung lässt sich aber so bewerkstelligen, dass wir durch konti- nuirliche Verschiebung von C (ohne irgend einen Punkt a, zu überstreichen) diesen Umlauf in Schleifen C,, C;,... auflösen. Eine Schleife geht dabei von einem regulä- ren Punkte aus, durchläuft gewisse Blätter und rückt gegen einen Windungspunkt an, den sie vollständig ein oder mehrere Male umwindet, wonach sie denselben Weg zum Ausgangspunkte zurückkehrt. C, hat also die Form 0,— 8, Ag! und C selbst die Form C—I C, — HI 8, A, "vg. C gehört somit der Gruppe 7'(À), und wir erhalten den zu gewinnenden zweiten Satz: Wenn alle Zahlen k, endliche Zahlen sind, so deckt sich die Gruppe I (k,, ka, Ka) mit der Gesamtheit aller derjenigen Wege, die auf q (Kj, ka,..., ku) sich zu Punkten zusammenziehen lassen, ohne zw zerreissen. 14. Dieser Satz begründet einen wichtigen Fallunterschied, je nachdem p — 0, op GR 0 ln n +1 1 1 PAST — U oc DONC AL so bestehen auf q (Kk) bekanntlich nur 1 * solche Umläufe, die sich zu Punkten zusammenziehen lassen. 7’(k) ist also in diesem Falle identisch mit der von der regulären Fläche definirten ausgezeichneten Untergruppe G, zu G"*' und somit eine ausgezeichnete Untergruppe von endlichem Index zu G"*', G(k) ist eine endliche Gruppe und holoédrisch isomorph mit den Bewegungen der regulären Fläche in sich. Diesen Fall nennen wir den rationalen Fall. . Die möglichen Lösungen der obigen Ungleichheit sind in endlichen Zahlen, die einzig hier in Frage kommen pesi ke ek m — k, Dei: Mer er dy Mei Mar 5-35 pm jh eR ende mei [m l8 =, nemus in welehen wohlbekannte Zahlen uns entgegentreten. Die regulären Flächen des rationa- len Falles sind somit keine anderen als die der regulären Körper. @(k) ist also mit den Dreiecksgruppen der regulären Körper holoédrisch isomorph. Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 11 n +1 : 1 1 e - eo k II. Ist zweitens p = 1 oder X (3-217 so liegen die Möglichkeiten vor: 1 x (vg fue ES NE; fr m ga fimt reme k,—2, k,—8, k, — 6, qmd de ecl I'(k) deckt sich in diesem Falle mit der Gruppe aller derjenigen Wege auf der Rie- mannschen Fläche q (A), die die abelschen Integrale erster und zweiter Gattung in sich überführen. Wir nennen diesen Fall den elliptischen. n +1 1 1 III. Die Ungleichheit > lower 1 lässt unendlich viele Lósungen zu, die 1 # alle durch p > 1 gekennzeichnet werden. I (k) deckt sich in diesem Falle nicht länger mit der Gruppe derjenigen Umläufe auf q (A), die die abelschen Integrale erster und zweiter Gattung in sich überführen. Diesen Fall nennen wir den allgemein automor- phen oder den fuchs’schen. Wenn wir in die obige Falleinteilung die Fälle einordnen, wo unter den Zahlen k, unendlich grosse vorkommen, haben wir im elliptischen Falle die Möglichkeiten an- zugeben HM: [a mde mes ner da mM dE ES; während im rationalen Falle keine der Zahlen Ak, unendlich sein kann. Die Ungleich- n +1 a 1 1 , : a : ; heit * svo 2^1 wiederum, die den fuchs'schen Fall festlegt, hat unendlich viele - 4 Lösungen, unter denen eine oder mehrere Zahlen k, — co zu ersehen sind. Die geometrische Aufgabe. 15. Wenn wir uns nunmehr zu der geometrischen Aufgabe wenden, so gilt es über die z-Ebene eine in a, d5,...,0,,;, regulär verzweigte Riemannsche Fläche Q (Kk, k,..., k, 1) =P (k) auszubreiten, die der Art ist, dass die von ® (k) definirte ausgezeichnete Untergruppe zu G"*' sich mit 7'(k) deckt. Sodann ist vorläufig hervorzuheben, dass im rationalen Falle (4) mit q (k) iden- tisch ist, während das Entstehen von d (k) für alle übrigen endlichen #, so denkbar ist, dass wir über die Ufer eines kanonischen Schnittsystems von p(k) mit q (Kk) kon- gruente Flächen (,Blätter“) auswachsen lassen; ®(%k) tritt dabei als eine unendlich- fache reguläre Überdeckung von q (k) hervor. 16. Allgemein aber denken wir uns die Lósung der geometrischen Aufgabe folgendermassen vollzogen: N:o 7. 12 SEVERIN JOHANSSON. Wir nehmen einen beliebigen Umlauf S von @”*', der in einem regulären Punkte 2, anfängt und schliesst. Falls nun S der gruppe 7’(k) angehört, sagen wir, der End- punkt gehört dem Ausgangsblatte an; wenn S der Gruppe /'(k) nicht angehörig ist, so rechnen wir den Anfangspunkt und den Endpunkt zu verschiedenen Blättern. Unter- scheiden sich dabei zwei Umläufe S, und S, nur durch Substitutionen aus 7'(k) von einander, so gehóren ihre Endpunkte demselben Blatte an. Es entsteht so, wenn S die Gruppe G"*' durchläuft, eine geschlossene, zusammen- hängende, nur in a, werzweigte Fläche. Diese Fläche legt ein System gleichberechtig- ter Untergruppen zu G"*! fest. Da aber unter diesen die ausgezeichnete Untergruppe l'(k) vorhanden ist, so sind alle Untergruppen mit derselben identisch. Die Fläche ist somit die zu findende Fläche 9 (A). | 17. Ist S ein beliebiger Umlauf aus G"*!, so enden die Umláufe S und S A/* in verschiedenen Blättern, wenn /, nicht mit A, divisibel ist, während S und S A/** in demselben Blatt enden. In a, hängen also die Blätter immer in Zykeln von k, Blättern in jedem Zyklus zusammen. ®(k) ist also regulär verzweigt. Ein geschlossener Umlauf auf ® (k) gehört nun immer zu 7’(k) und ist also von der Form TIS ND SE Ein derartiger Umlauf lässt sich aber, ohne zu zerreissen, zu einem Punkt zusammen- ziehen. Jeder Umlauf lässt sich also zusammenziehen, womit bewiesen ist, dass die Fläche ? (k) einfach zusammenhängend ist. Die funktionentheoretische Aufgabe. A. Vorbereitende Sätze. 18. Unsere Aufgabe ist, auf der durch die obige Untersuchung gewonnenen Fläche d (k) die Existenz einer eindeutigen und einwertigen Funktion oe.) darzulegen. Diese Funktion bildet (Kk) auf ein Gebiet H (Kj, k,...,k,,1) = H (k) in der n-Ebene ab. Dieses Gebiet überdeckt ersichtlich nirgends sich selbst. Aber noch mehr. Jeder geschlossenen Kurve innerhalb 4 (Kk) entspricht eine geschlossene Kurve auf ® (A); jede geschlossene Kurve auf d (Kk) lässt sich ohne zu zerreissen auf (Kk) zu einem Punkte zusammenziehen, und es leuchtet ein, dass auch jede geschlossene Kurve inner- halb H (Kk) sich zusammenziehen lässt, d. h. Æ(k) ist einfach zusammenhängend. Drei Fälle sind möglich: 1) H (k, überdeckt die ganze Ebene. 2) Hk, umfasst die ganze Ebene bis auf einen Grenzpunkt. | Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 13 3) H(k) ist irgend ein einfach zusammenhängender, von Kurven begrenzter Teil der Ebene. Jede dieser Möglichkeiten kommt bei der Lösung unserer funktionentheoretischen Aufgabe zum Vorschein. 19. Unseren beiden gruppentheoretischen Sätzen von Z’(k) entsprechend, sind zwei funktionentheoretische Sätze von (2; k) sogleich vorläufig hervorzuheben: n(2; ki, ko, ..., k, 41) ist eine eindeutige Funktion von n(z; vy ky, va ko, ..., Pata löna), WO V1, Vo, ...,,41 ganze positive Zahlen sind. Die durch „=n(2; Ki, k,...,k,1:) eindeutig darstellbaren Funktionen sind also auch durch x — 5 (2; vj Kj, vs As, ..., v, 41 k, 1) eindeutig ausdrückbar. Vor allem ist zu beachten, dass alle in a, &,...,a,,, verzweigten Funktionen eindeutig in 1127 69, 69, - 2,09) sind). nm (2; Ki, ky, ..., k, 41) ist unverzweigt auf q (Ky, ks, .., k, 41) und geht bei al- len Umläufen, die sich zusammenziehen lassen, und nur bei diesen, in sich über. Im rationalen Falle wird » (2; k) eine eindeutig umkehrbare unverzweigte Funk- tion auf einer Riemannschen Fläche des Geschlechtes Null, d. h. z(5) wird eine ratio- nale Funktion. Im elliptischen Falle werden wir im Wesentlichen auf die abelschen In- tegrale erster Gattung des hier zu Grunde liegenden elliptischen Gebildes zurückkommen. Im fuchs'schen Falle ersehen wir, dass das nicht länger eintrifft. Vielmehr werden wir zu allgemeineren Funktionen der hier betrachteten hóheren Gebilde kommen. B. Lösung der Aufgabe. I Der rationale Fall. 20. Im rationalen Falle ist «P(k) mit « (A) identisch und somit endlichblättrig und vom Geschlechte Null. (2; k) ist somit in diesem Fall eine Hauptfunktion auf q (K). Hiermit befinden wir uns aber auf dem Gebiete wohlbekannter Untersuchungen. q(k) ist ja die Fläche der Körperirrationalitäten, und wir können schliessen, dass im Falle » — 1 Ad B.g— < TOM 1) während für n = 2 1 1 1 z—a, a, — a: ; ky, ka, k)—sun5 2, 2; ———|. meme dis) 16 Ky! ky 2 — a; a3 — à, Weil 2(n) eine rationale Funktion ist, überdeckt A (%) im rationalen Falle die 1) Vel. PoINCARÉ, Acta math. IV, KLEN, Math. Ann. Bd 14 p. 159 und Ikos. p. 131, sowie die Ar- beiten von PaPPrERITZ, Math. Ann. Bd 34 (1888) und W. WIRTINGER, Sitzungsberichte der Kaiserl. Acad. der Wissenschaften in Wien, Mathem. naturw. Classe Bd CXI Abth. II a, Juli 1902 N:o 7. 14 SEVERIN JOHANSSON. ganze unendliche Ebene und fällt zusammen mit einem der wohlbekannten Parzellnetze der obigen in 1) und 2) enthaltenen Funktionen. n (2; k) befriedigt bekanntlich die Differentialgleichung Eee 2 k2 each MX MG a) E— a) | 20 AEA 1 1 1 1 Mer 1 ab (=) n — 2; ST a) (z E d) (z a) | z — à, (a, (5) a A bis JEU (a5 a) da — 43) 1 1 1 alas: 2 gU (a3 — a4) (fa 2 = R(z; ky, ko, k;). IT. Der elliptische Fall. 2]. Der Fall n—1, k, — k,— co erledigt sich ohne weiteres, denn 2— .n(2z; co, co) — log 5 — d ist eindeutig und einwertig auf « (00, co). H (co, co) umfasst die ganze Ebene bis auf den unendlich fernen Punkt. Für endliche %, deckt sich im elliptischen Falle 1'(%) mit der Mannigfaltigkeit aller derjenigen Wege auf q (X), die die abelschen Integrale erster und zweiter Gattung dieser Fläche in sich überführen. Diese Integrale sind somit auf «^ (4) eindeutig. Dar- über hinaus sind die Integrale erster Gattung noch auf D(k) einwertig und somit ;- Funktionen, wie wir sie wünschen. a) n—2 227" Bür 4«-— 39 1st 1 1 1 EU NS und die Gleichung du mi Fi E Qu "E = (2 — ay)” (2 — da (z— as)? definirt « als ein abelsches Integral erster Gattung von q (A). Setzen wir nun 7 kar kar hy) (e8— Br] 0). so ist die so gewonnene Funktion «(z) auf (k) eindeutig und einwertig. Tom. XXXIII. Uber die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 15 Aber noch mehr. Bei einem Umlaufe in der z-Ebene wird « um eine lineare Substitution verändert. Dasselbe gilt dann auch von (2; k), d. h. Die Zweige von n(z; k) sind lineare Funktionen von einander. Die Schwarz’sche Differentialinvariante [»]. ist somit wieder in der z-Ebene ein- deutig. Nun ist aber die Gleichung [7]. — R (2 k; , ka, ks). » (2; k) ist also wieder im elliptischen Falle eine Dreiecksfunktion und zwar eine Dreiecksfunktion zweiter Art. H(k,, ko, ks) deckt sich mit irgend einer Dreiecksteilung der parabolischen Ebene und umlasst also die ganze Ebene bis auf einen Grenzpunkt. Der Fal n=2, k,— k,— 2, kj — co ist ohne Schwierigkeit aus der obigen Darstellung zu erledigen. hymn 23. Ist 7 — 3, so haben, wir die. einzige Moglichkeit) Ej = Ey d — =12. Dann kónnen wir wieder setzen AO E NO ESI mm > 26;2,2,2,2) = rd (| «8 — By | > 0), wo w durch die Gleichung aid e IE BE 4(2 ay) (2 — a3) (2 — a4) (2 a)} als ein abelsches Integral erster Gattung festgelegt wird. H (2, 2, 2, 2) entsteht durch lineare Transformation der Parallelgitterteilung der «-Ebene und überdeckt somit die ganze Ebene bis auf einen Grenzpunkt. [7]; erweist sich wieder als eine rationale Funktion, indem nämlich Eu 2 | 3 [(a, — a3) (a, — a5) (a, — a4) IS wa) (2 — a3) (2 — a4) (z — a4) | £— 0, ie (ad, — a5) (ay — a4) (ay — a1) zn (az — a4) (a3 — as) (a — as) if (a; — a4) (da — a3) (ay — 2d Z — da 2— a; 2— 04 wo À eine Konstante ist. Non 16 SEVERIN JOHANSSON. III. Der fuchs’sche Fall 3) 2: 24. In diesem Falle befriedigen die Zahlen k,, k, und A, die Ungleichung 1 1 1 REN und eine einfache Uberlegung bestätigt den hier so nahe liegenden Gedanken, dass wir es mit den Dreiecksfunktionen dritter Art zu tun haben. Die Funktion Jj. 4d d Zeda Gu Z; l4, ky, kl) — 8 2 IA : 7( 7 enl 2» 3) Ge ka” ka OR ET erweist sich nämlich als eine eindeutige und einwertige Funktion auf ®(k,, k,, ks). 2 (n)ist also eine fuchs'sche Funktion deren zugehörige Grenzkreisgruppe von der Signa- tur (0; 3; E, Ka, Ks) ist. H(k,, ko, kg) fällt mit dem Dreiecksnetze des Grenzkreises zusammen und ist somit einfach zusammenhängend. Als diesen Kreis können wir den Einheitskreis der n-Ebene wählen. py 2 Verschiedene Fragestellungen. 25. Ist n>2, so tritt uns die Vermutung entgegen, dass auch jetzt n (2; k,, ka, ..,E,,,) sich so bestimmen lässt, dass 2(n) eine fuchs’sche Funktion wird, deren Gruppe von der Signatur (0; n +1; ky, Ks, . .., Kari) ist. Diese Vermutung ist jedenfalls berechtigt. Liegt nämlich irgend eine einwertige Funktion vor, deren Gruppe diese Signatur besitzt, so ist die Umkehrungsfunktion oder polymorphe Funktion eindeutig und einwertig auf einer Fläche von derselben Struk- tur wie D(k), wobei bestimmte Verzweigungsstellen ausfallen. Ist die oben postulirte Lösung möglich, so bildet die Funktion (2; k) unsere Fläche d (k) auf den Hauptkreis der fuchs'schen Gruppe ab. Als diesen Hauptkreis können wir den Einheitskreis der ;-Ebene wählen, und unsere Funktion besorgt somit eine Abbildung der Fläche (Kk) auf das Innere des Einheitskreises. 26. Umgekehrt lüsst sich aber auch zeigen, dass, falls wir eine derartige auf unserer Fläche & (%k) eindeutige und einwertige Funktion ausfindig machen können, dass diese Funktion die Fläche auf das schlichte Innere des Einheitskreises abbildet, diese Funktion die Umkehrungsfunktion einer fuchs’schen Funktion ist, deren Gruppe die Sig- natur (0; n +1; Xi, Ko, .. ., k, ,,) besitzt, oder kurz gesagt: Deckt sich H (Ky, k2,...,k,41) mit dem Einheitskreise, so ist 2 (m) eine fuchs’- sche Funktion von n. 27. Dieser Satz hängt mit dem folgenden zuerst zu beweisenden Satz eng zu- sammen: Tom. XXXIII. Uber die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 17 Wenn m(z) und m2) beide die Fläche D(k) auf das schlichte Innere des Einheitskreises abbilden, so ist "à Sm; wo S eine lineare Verschiebung in Bezug auf den Einheitskreis, d. h. eine lineare Transformation des Inneren des Einheitskreises in sich bedeutet. Um den Beweis dieses Satzes zu erbringen, definiren wir eine dritte Funktion 73 (2) durch die Gleichung qs (2) = S m (2), wo wir die lineare Verschiebung S des Einheitskreises in sich so wählen, dass 7, (2) gleichzeitig mit n, (2) verschwindet, und dass die beiden Funktionen in einem gegebenen Punkte denselben Argumentenwert aufweisen. Die so festgelegte Funktion »3 (2) ist nun auch eindeutig und einwertig auf d (k). Die Funktionen n, (2) und nz (2) sind also eindeutige Funktionen von einander, und der Qvotient à 3 als der »,-Ebene; darüber hinaus bleibt dieser Qvotient, da », und »,; gleichzeitig ver- schwinden, daselbst stets endlich und von Null verschieden. Das harmonische Potential ist somit eindeutig innerhalb des Einheitskreises von sowohl der n- 71 u=log N3 ist also innerhalb des Einheitskreises der n3-Ebene eine eindeutige, endliche und stetige Funktion der realen Veränderlichen o, und e», wo 3 = 94 tim. Betrachten wir nunmehr in der »,-Ebene einen mit dem Kinheitskreise konzen- trischen Kreis, dessen Radius r kleiner ist als Eins. Wenn 7, auf der Peripherie dieses Kreises verbleibt, so ist Im|<1 und folglich u< log = Wenn aber ein harmonisches Potential fir ein Gebiet eindeutig, endlich und stetig ist, so erreicht das Potential sein Maximum auf der Berandung des Gebietes. Also kann w innerhalb des Kreises mit dem Radius r nirgends Werte annehmen, : il um 6 die log — überschreiten. ^ Lassen wir r gegen Eins zunehmen, so ist 1 lim log - == (0, = r N:o 7. 3 18 SEVERIN JOHANSSON. und wir schliessen, dass innerhalb des Einheitskreises der »,-Ebene u nirgends positiv wird. Es ist also in jedem Punkte von ® (k) E ERN UE Genau ebenso folgt, dass VE VH EI, Wir haben also in jedem Punkte von « (Kk) notwendig [m | [75] und also gi N—=#He 5 3 wo $ eine reelle Konstante ist. Nach der Voraussetzung aber haben s, und 4 in einem gewissen Punkte den- selben Argumentenwert; also ist vd — 0 und 3 — IA oder m = 8m, womit der Satz bewiesen ist"). 28. Sei nunmehr ;(z) eine Funktion, die unsere Fläche ® (k) auf das Innere des Einheitskreises abbildet; 12, 92, -.. seien ihre Zweige. Wir wollen beweisen, dass diese Zweige durch Verschiebung in Bezug auf den Einheitskreis zusammenhängen. Unsere Fläche ® (k) ist eine reguläre Fläche. Wir können also die Wertmenge der Funktion (2) insoweit beliebig auf der Fläche ausbreiten, ohne dass » (2) aufhört auf der Fläche eindeutig und einwertig zu sein, dass wir nach Willkür ein Blatt als Träger des Ausgangszweiges m (2) wählen. Denken wir uns zwei verschiedene derar- tige Ausbreitungen so vollzogen, dass ein und dasselbe Blatt das eine Mal w,(z), das andere Mal mn (2) trägt Dann sind nach dem obigen Satze diese Zweige lineare Verschiebungen von einander in Bezug auf den Einheitskreis. Die Zweige von » (2) gehen also aus einander durch lineare Verschiebung des Einheitskreises in sich hervor. Diese Verschiebungen bilden eine Gruppe, die ersichtlich von der Signatur (0; n+1; kı, ky,..., k,,,) ist. Hiermit ist aber der auf der Seite 16 formulirte allgemeine Satz vollständig bewiesen. 29. Es treten uns folglich zwei aeqvivalente Aufgaben entgegen. Die eine steckt in der postulirten Bestimmung der Funktion (2; k) als Umkehrungsfunktion einer fuchs’schen Funktion, die andere verlangt die Abbildung der Fläche @ (k) auf das Innere des Einheitskreises. 1) Über den obigen Beweis vergl. POINCARÉ, Acta math. IV, p. 231—232. Tom. XXXIII. Uber die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 19 Als Umkehrungsfunktion einer fuchs'schen Funktion befriedigt » (2; k) bekannt- lich die Differentialgleichung der polymorphen Funktionen des Geschlechtes Null: TE | Se — uh == (a, a) (a, — a2) -.- (855850) (Qs 2,1) (8053) | BE S. | 1 ze ER Mine kopen er Kun): Die in dieser Differentialgleichung im Polynome G,_, auftretenden Koëffizienten, die so genannten accessorischen Parameter, sind unbestimmt, und es schliesst sich den obigen Fragestellungen eine neue Aufgabe analytischen Charakters an, die ebenfalls mit den oben erwähnten aeqvivalent ist und die eine derartige Bestimmung der accessori- schen Parameter verlangt, dass 2 (7) eine fuchs’sche Funktion wird. Aus der obigen Differentialgleichung fallen bei Spezialisirung die im rationalen und elliptischen Falle auftretenden heraus. Die oben vorgeführten Fragestellungen nehmen eine zentrale Stellung in der Entwickelung der automorphen Funktionen ein. Sie bilden eines der sogenannten Fun- damentalprobleme der Theorie dieser Funktionen '). 30. Von den verschiedenen Lösungsmethoden dieser Fundamentalprobleme ist die am weitesten reichende die von Pomcar& und Krem gleichzeitig gefundene Konti- nuitätsmethode. Die Klein’schen Mitteilungen entbehren doch strenger Beweise, und auch die Untersuchungen von Pomcar& ’), obwohl scharfsinnig und bewunderungswert, haben nicht alle Schwierigkeiten überwunden. In den letzten Jahren hat sich Herr Fricke °) mit dem Kontinuitätsbeweise eingehend beschäftigt und hat den Beweis von dem Standpunkte einer entwickelten Theorie der diskontinuirlichen Gruppen aus in Angriff genommen, ohne aber bis jetzt die Probleme vollständig gelöst zu haben. So z. B. liegt für unsere obige Fragestellung die Lösung nur für die Signatur (0; 4; kı, ka, ks, ky) bereit. 31. Von ganz anderer Seite her hat Herr Schuesineer mit Hilfe seiner Itera- tionsmethode das Problem zu bewältigen versucht. ScHLESINGER versucht direkt den Existenzbeweis für die Fläche ® (k) zu erbringen. Er sondert dabei aus dieser Fläche endlichblättrige Flächen ®, des Geschlechtes Null aus, die so beschaffen sind, dass d durch Superposition mehrerer ®, entstelit und lim ®, = ®(k) ist. =» Ist nun z, (2) eine Hauptfunktion auf d», so ist die Mannigfaltigkeit aller Haupt- funktionen auf ®, in dem Ausdrucke aa 1) Vgl. FRICKE— KLEIN, Vorl. über automorphe Funktionen. 2) Acta math. IV. 3) Gótt. Nachr. 1903, H. 5; Math. Ann. Bd 59, pp. 449 —513. N:o 7. 20 SEVERIN JOHANSSON. —4744 (| «^ 9^ — g^ y^ | > 0) enthalten, und die Schlesinger’sche Fragestellung ist nun die, ob die Parameter À pl À LER 2 mem und E sich so bestimmen lassen, dass œ lim 2 exui existirt und eine einwertige und eindeutige Funktion auf « (Kk) ist. Diese allgemeine Aufgabe hat Herr ScHtesineer für beliebige a, und Ak, in ÖREL- LES Journal Bd 110 untersucht. Der daselbst gegebene Konvergenzbeweis, der ja auch einen vüllig skizzenartigen Charakter trügt, ist, wie es mir scheint, als nicht stichhaltig anzusehen. Für den Fall, dass alle a, ein und derselben Kreisperipherie angehören und dass alle 5, unendlich gross sind, hat Herr SceurrsiweER vollständiger seine Iterationsmethode in CRELLE's Journal Bd 105 und in seinem Handbuch der Theorie der lin. Diff. Gl. Bd. 2,2 Ss. 258—324 entwickelt. Aber auch gegen den daselbst dargestellten Beweis können, wie es mir scheint, erhebliche Finsprüche gemacht werden. So schliesst Herr SCHLESINGER aus der Ungleichungsfolge le|zlalzlelz--- dass lim | z, | von Null verschieden ist, ein Schluss, der natürlich nur dann gültig ist, wenn wir zeigen kónnen, dass alle Moduln oberhalb einer von Null verschiedenen Grösse sich halten. Noch weiter gründet sich sein Beweis, dass die Zweige vom lim 2, lineare Funktionen von einander sind, auf eine Grenzbetrachtung, bei der kein Konver- senzbeweis gegeben wird. Im Folgenden habe ich zur Lósung der in 29 formulirten Aufgaben eine wesent- lich neue Methode vorgeführt. Diese Methode ist einfach als eine Art vollständiger In- duktion zu charakterisiren. Der fundamentale Satz. 32. Die zu lösende Aufgabe verlangt ja eine Abbildung der Fläche D (ky, l....,k,4,) auf das schlichte Innere der Einheitskreises. Der Satz, der das Fundament meiner Methode abgiebt, lautet: : Falls diese Aufgabe für die Fläche D(k,, k,,..., k, ) mit Windungs- punkten in à, 4,,...,Q, ,, gelöst ist, so lässt sie sich auch für die Fläche D (ky, k,...,k,11) lösen. 1, bedeutet dabei eine der Zahlen 1, 2,...,n 4- 1. Die Methode, die zum Beweis dieses Satzes unten entwickelt wird, hat wesentliche Berührungspunkte mit einer von Porncaré in Bulletin de la Soc. Math. de France, T. XI Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 21 (1881) dargestellten. Porncart zeigt, dass auf derjenigen einfach zusammenhängenden Rie- mannschen Fläche, wo eine vorgelegte Funktion und die Funktion r (#°) ') eindeutig sind, stets eine ebenso eindeutige und darüber hinaus noch einwertige Funktion existirt. Dass aber andererseits unsere Methode eine wesentliche Verallgemeinerung enthält, geht aus den folgenden Untersuchungen hervor. 33. Selen, um an den Beweis zu schreiten, ®(k,) das Symbol der Fläche D (kar k,...,k,,,) undn(2; E, E, ..., Kyss) — (2; k) diejenige Funktion, die diese Fläche auf den Einheitskreis abbildet; unsere Voraussetzung besagt also, dass die Funk- tion n (2; k;) existirt. Die Funktion (2; k;) ist auf der Fläche ® (%,) eindeutig und einwertig; auf die Fläche «d (A) niedergelegt, ist sie daselbst jedenfalls noch eindeutig, aber mehrwertig. Der Wert Null mag auf «4 (A) in den Punkten o, o', 0”,... zum Vorschein kommen. Diese Punkte liegen über einander in der z-Ebene. Das Potential U (k;) — — log | n (2; k,)| hat also seine kritischen Punkte auf « (Kk) in o, 0’, 0”,... In der Umgebung jedes von diesen verschiedenen Punktes der Fläche ®(k) ist U(k,) eindeutig, endlich und stetig. Auf der ganzen Fläche ® (k) ist U(k;) positiv. 34. Für die folgende Darstellung wird der grósseren Anschauung wegen vorteil- haft, an die Seite der unendlichblättrigen Fläche ®(k) ein einfacheres geometrisches Bild der Gruppe 7’(k) zu stellen ?). Dieses Bild gewinnen wir folgendermassen. Weil die Zahlen k, die Ungleichung n +1 1 1 Y (s-sk)7! 1 befriedigen, ist es jedenfalls móglich eine fuchs'sche Gruppe zu bilden, deren Erzeugende den Fundamentalrelationen Am 1 (2 Boss EDEN A4, As... A), =1l genügen. Diese Gruppe besorgt eine Parzelleinteilung des Inneren (und Äusseren) von dem Einheitskreise in unendlich viele Parzellen. Die Eckpunkte mit endlichem A, liegen innerhalb des Einheitskreises, während die Punkte mit A, — co sämtlich auf der Beran- dung dieses Kreises liegen. 1) Wo r den Periodengvotient und » den Legendre'schen Integralmodul bedeutet. ?) Vgl. Dyck, Gruppentheoretische Studien, Math. Ann. Bd 20 (1882). N:o 7. 22 SEVERIN JOHANSSON. Zwischen dem Parzellnetze und unserer Fläche ®(%) lässt sich nun eine ein- deutig umkehrbare Beziehung herstellen. Pflanzen wir, um die Korrespondenz zu gewinnen, rein formal vermöge der Na- mengleichheit, indem wir symbolisch 4, — A, setzen, unsere aus den Substitutionen A, aufgebauten Umkreisungssubstitutionen in die Parzellteilung aus. Sogleich besagt dann die Parzellenkonfiguration, dass diejenigen Umläufe, die sich auf « (A) schliessen, auch in der Parzellteilung geschlossene Wege markiren. Umgekehrt lässt sich aber jeder geschlossene Umlauf in der Parzellteilung in bekannter Weise in „Schleifen“ zerspalten, wobei eine Schleife der Hauptsache nach auf einen Umlauf um irgend einen Eckpunkt herauskommt. Jede solche Schleife markirt einen geschlossenen Weg auf D(k). und es erhellt, dass jedem in sich zurückkehrenden Wege in der Parzellteilung ein ebenfalls geschlossener Weg auf d (Kk) entspricht. Aus diesen Tatsachen ist nun zu schliessen, dass die durch die obige Auspflan- zung hergestellte formale Beziehung zwischen ® (k) und dem Einheitskreise eine ein-ein- deutige ist. Die Mannigfaltigkeit aller offenen Wege auf «d (A) bildet also eine mit der fuchs'schen Gruppe holoëdrisch isomorphe Gruppe!) Die Konfiguration der Blätter von ®(k) ist genau gleich der Parzellenkonfiguration in dem Einheitskreise. Die bei- den Bilder sind gruppentheoretisch als aeqvivalent anzusehen. Vermöge der obigen bis jetzt nur formalen Beziehung der beiden Bilder lässt sich nunmehr ein jedenfalls nur im Sinne der Analysis situs zu verstehendes Abbildungsver- hältnis zwischen denselben herstellen. Denken wir uns deshalb (x) über die Riemannsche z-Kugel ausgebreitet und schneiden wir eine Parzelle aus dem Einheitskreise aus. Die Parzelle breiten wir durch stetige Biegung und Dehnung auf das entsprechende Blatt von ® (k) aus, wobei wir dafür Sorge tragen, dass die Fixpunkte in zugehórige Windungspunkte hineinfallen. Zwischen dem Blatte und der Parzelle wird dadurch eine Punkt für Punkt stetige Bezie- hung hergestellt. Falls wir nunmehr in Bezug auf die fuchs’sche Gruppe aeqvivalenten Punkten übereinanderliegende Punkte in den zugehörigen Blättern von ®(%k) zuordnen, so ist hiermit eine stetige Abbildung zwischen dem ganzen Parzellnetze und der Fläche D (k) hergestellt. Bei dieser Abbildung gehen geschlossene Kurven des Parzellnetzes immer wieder in geschlossene Kurven auf d(k) über. Wir nennen das Parzellnetz C(k,, k,,...,k,,;) = C(k). Zwischen C(k) und d (k) besteht also Punkt für Punkt eine ein-eindeutige stetige Beziehung ?). 35. Um den Mittelpunkt von C(k) herum schlagen wir nunmehr einen Kreis mit dem Radius o und lassen o alle Werte 1 9 0 stetig durchwandern. Durch jeden Punkt von C(k) mit Ausnahme des Punktes Null geht ein und nur ein Kreis der hiermit definirten Kreisschar, und jeder Punkt liegt schliesslich innerhalb eines der- 1) Vgl. S. 9. 2) Diese Abbildung lässt sich auch so gewinnen, dass wir zum Netze C(k) die zugehörige einwer- tige fuchs’sche Funktion 2(n) erklären. Diese Funktion breitet C(k) auf eine Riemannsche Fläche über die z-Ebene aus. Diese Fläche aber ist durch stetige Wanderung der Windungspunkte in ® (k) überführbar. Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 23 artigen Kreises. Diejenigen Stellen, wo %, endlich ist, spielen dabei keine singuläre Rolle, während diejenigen Stellen, für die k, — co ist, ausserhalb sämtlicher Kreise der Kreisschar liegen. Unter diesen Kreisen lassen sich unendlich viele K,, Ka,... der Art festlegen, dass X,,, den Kreis X, einschliesst, dass kein X, durch einen Eckpunkt oder durch einen mit dem Mittelpunkte von C(A) aeqvivalenten Punkt geht und dass lim EK, — C (X) ist. Ist die Beziehung zwischen C(k) und ®(k) so spezifizirt, dass der Mittelpunkt von C(k) und der Punkt o auf (x) einander entsprechen, so wird durch die obige Kreisschar eine analoge Schar knotenfreier Kurven auf D (A) festgelegt, die den Punkt o umschliessen. Durch jeden Punkt von 'P(A), exclusive o, geht eine und nur eine der- artige Kurve, und jeder Punkt gehört schliesslich dem Inneren einer solchen Kurve ). Die Windungspunkte endlicher Multiplizität sind dabei als vollkommen reguläre Stellen anzusehen, während die Windungspunkte mit 5, — co ausserhalb sämtlicher Kurven liegen. Innerhalb dieser unendlichen Kurvenschar seien die den Kreisen KA, entsprechen- den Kurven GC, C,,... Die C, sind also der Beschaffenheit, dass C, von C,,, um- schlossen wird und dass jeder Punkt für hinreichend hohen Wert von r innerhalb C, liegen wird; die Punkte mit k,= oo liegen ausserhalb sämtlicher Kurven C,. Die Kurven C, gehen überdies durch keinen Windungspunkt und durch keinen der Punkte (0 a 36. QC, umschliesst wie jede geschlossene Kurve auf d (A) ein einfach zusam- menhängendes Gebiet. Innerhalb dieses Gebietes liegt der Punkt o. Zu diesem einfach zusammenhängenden Gebiete sei w, die Greensche Funktion, die also längs C, verschwindet und innerhalb C, in allen Punkten mit Ausnahme eines kritischen Punktes harmonisch ist; in der Umgebung des kritischen Punktes ist w, + log r, wo r den Abstand vom kritischen Punkte bedeutet, harmonisch. Als den kritischen Punkt wählen wir den Punkt o. 37. Das Potential u, u (u=1, 2,.. 3j ist überall innerhalb C, regulür und auf der Berandung positiv. Also ist für alle Stel- len innerhalb C, und für alle positiven Werte von u Uu, y M, > 0 oder Urn une Das Potential ?) U (k) — u, ist für alle Punkte innerhalb €, regulär oder logaritmisch singulär, während es längs C, positiv ist. Folglich können wir schliessen, dass für alle Punkte innerhalb C, 1) Vel. PorNcARÉ Bull. de la Soc. Math. de France, T. XI (1881). ?) Vgl. S. 21. 24 SEVERIN JOHANSSON. U (k;) —u, 0 oder U (k;) DU Nun umschliesst aber C,,, immer C,, und wir können den Schluss ziehen, dass für alle Stellen innerhalb C, U (k) = urn für alle Werte von u. 38. Wählen wir nunmehr auf dD(k) ein beliebiges Gebiet @, so können wir immer v so gross wählen, dass G von C, umschlossen wird. Dann ist aber für alle Stellen dieses Gebietes G U (k) POETE M für alle Werte von u. Falls aber ein positives harmonisches Potential w, für alle Werte n — m für je- den Punkt eines Gebietes mit wachsendem nr zuwächst, und falls lim wu, für einen ein- n—= © zigen inneren Punkt des Gebietes existirt, so lehrt das Harnack’sche Prinzip '), dass u, für alle inneren Punkte des Gebietes konvergirt und dass lim «, ein harmonisches Potential ist. Nach diesem Prinzip existirt also lim w, und ist für G ein harmonisches Po- tential. Falls der Punkt o dem Gebiete G angehört, ist dieser Punkt auszuschliessen ; daselbst hat lim wu, einen kritischen Punkt. Die Punkte o', 0”,... dagegen spielen keine besondere Rolle. Allgemein lässt sich schliessen, dass u= lim U, 0—o für alle Punkte von d (X) existirt und ein harmonisches Potential auf 4 (k) darstellt. Der einzige singuläre Punkt ist der Punkt o. Das hiermit vollstindig definirte Potential « ist ersichtlich für alle Stellen auf d (k) positiv. Die Funktion ist also überall auf d (%k) kleiner als 1. 39. Nach dem Harnack’schen Prinzip konvergirt die Reihe u — U + (u$ — u) + (3 — u5) +... 1) Vel HARNACK, Logarithmisches Potential. Leipzig 1887, p. 167. Tom. XXXIII. Uber die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 25 gleichmässig. Dasselbe gilt dann auch von den Reihen du + e e + 0x 0x dx 0x ox 0x und Qu du; dus QW ) Qus dt dy 0y ee dy + à) Zu u und w, bilden wir die konjugirten Potentiale (x, y) v [ 2 di BE dx PAT dy ; (o > Yo) 2, VY) ( Qu, Qu, v- (3 dy qm de). (zo, Yo) Aus diéser Definition und den obigen Formeln geht hervor, dass lim 9, = v und dass die Reihe für o 9 — v, + (vg — vi) + (v4 — Vo) +... gleichmässig konvergirt. 40. Nach diesen Vorbereitungen setzen wir mer tm und behaupten, dass die so gewonnene analytische Funktion (2) eindeutig und ein- wertig auf d (Kk) ist und diese Fläche auf das Innere des Einheitskreises abbildet. Was zuerst die Eindeutigkeit betrifft, so ist zu zeigen, dass n(z) bei allen ge- schlossenen Umläufen auf 4 (Kk) in sich übergeht. Beim Durchlaufen einer derartigen Kurve kann nun v um Multipeln von 2x sich verändern. Diese Veränderungen aber können keinen neuen n-Wert veranlassen. Also: n (2) ist eindeutig auf ® (k). 41. Um nachzuzeigen, dass » (2) auch einwertig auf ® (k) ist, wird von Nöten sein, in die Untersuchung die Funktionen nye) me (tin) mit hineinzuziehen. Weil u, gegen w und v, gegen v gleichmässig konvergiren, so konvergirt n, (2) gleichmässig gegen n (2), d. h. lim 7,=n. N:o 7. = 4 26 SEVERIN JOHANSSON. Angenommen nun, es nähme (2) in zwei verschiedenen Punkten von ® (X) den- selben Wert a an. @ sei ein Gebiet, welches diese beiden Punkte einschliesst und übrigens so gewählt ist, dass (2) nirgends sonst innerhalb G oder auf dessen Beran- dung S den Wert a aufweist. I sei so gross, dass für v das Gebiet G von C, umschlossen wird. Auf S ist also | 7 (2) —a|2 m, wo m eine positive Konstante ist. vo > | wählen wir weiter so gross, dass für v >, läpp 7| «cm für alle Punkte von S. Wir schreiben so 7, — &.— (q, — 4) + (7 — a) = (7 — a) +? Nun ist auf S A "—4aà c1 woraus erhillt: 1:0 «,(z) nimmt af S nirgends den Wert a an. 29:0 Wenn z einmal S in positiver Richtung durchläuft, so nimmt Ut N, Ee 7 E REM den Ausgangswert wieder an. Weil nun arg (7, — a) = arg (7 — a) + arg B ic = ji so folgt, dass wenn z die Kurve S beschreibt, der Zuwachs von arg (»,— a) gleich demjenigen von arg (y— a) ist; das aber besagt, dass (y, — a) innerhalb S zweimal verschwindet, was in Betracht der Einwertigkeit der Funktion s, (z) unmöglich ist. Also: n (e) ist auf (ky, Ka, ..., k, 1) einwertig. 49. Die Funktion » (2) bildet d (Kk) auf ein einfach zusammenhängendes Ge- biet H (X) der n-Ebene ab). Zufolge der Ungleichung ance hat dieses Gebiet keine ausserhalb des Einheitskreises liegenden Punkte. Wir wollen zeigen, dass es grade mit dem Einheitskreise zusammenfällt. Die Kurven C, auf @(k) werden auf ebenfalls geschlossene Kurven y, innerhalb H (k) abgebildet; die Kurve y, wird von y,,, umschlossen. 1) Vgl. S. 12. Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 27 Das Potential «, geht in ein ebenfalls harmonisches Potential über, das längs y, verschwindet und im Punkte » — 0 unstetig wird; nennen wir dieses Potential wie- derum w,. Für alle Stellen von A (k) ist limw —w-— —log|x|, wo |n| ja der Ab- stand vom Nullpunkte ist. 43. o, sei nunmehr der kleinste Wert von |» (2) | längs C,. Nach den obigen Angaben ist a A Qu Ein mit dem Radius o, innerhalb 4 (X) um den Nullpunkt geschlagener Kreis wird von y, berührt, während die Kurven , (uc — 1, 2,...) diesen Kreis, ohne zu berühren, voll- 7, Tt! ständig umschliessen. Die Gróssen o, haben eine obere Grenze lim 0,—90, WC die sicher nicht grösser als 1 ist. Falls es uns nun gelingt zu zeigen, dass o gerade gleich Eins ist, so ist damit ja auch bewiesen, dass Æ(k) mit dem Einheitskreise zu- sammenfällt. Dass aber o — 1 ist, lässt sich folgendermassen darstellen. Sei c, einer der Berührungspunkte von o, mit y, z. B. derjenige mit dem kleinsten Argumentenwert. Die Punkte «, bilden eine isolirte Menge, deren Häufungs- stellen auf der Peripherie des mit dem Radius o um den Mittelpunkt geschlagenen Kreises liegen. Eine dieser Häufungsstellen sei «; «,, «,,... seien Punkte «, der Art, dass lım dr — &. T-—o Der Punkt « kann innerhalb keiner Kurve rz, liegen; denn in jeder Nähe von « liegen Punkte der Kurven y, , während innerhalb y, keine Punkte der Kurven T vorkommen. 44. Zum Punkte « adjungiren wir zwei beliebige ausserhalb des Einheitskreises liegende Punkte B und y. Nach unseren Überlegungen über den Spezialfall » — 2 zum fuchs'schen Falle existir eine Funktion, die die Fläche 4 (co, oo, oo) mit Windungs- punkten in e, ß und y auf das schlichte Innere des Einheitskreises abbildet. Diese Funktion, die wir nun (um Zweideutigkeit zu vermeiden) s nennen, hat für alle Werte von 7 Werte, deren Moduln kleiner als Eins sind. Falls wir uns den Punkten «, p oder y nähern, so nähert sich | s| dem Werte Eins. Das Potential ') e — — log|s| 1) Vgl. Osaoon, Trans. of the amer. math. soc. Vol. I N:o 3, pp. 310—314 (1900). 28 SEVERIN JOHANSSON. ist also für alle ;-Werte positiv und hat, wenn wir den Nullpunkt von s in den Punkt n=0 von H(k) verlegen, seinen kritischen Punkt in diesem Punkte. Also ist für alle Werte von » 07 und somit auch CHENE 45. Die Werte von o in den Punkten «e, @,,... streben ersichtlich dem Werte Null zu. Dasselbe gilt dann auch von denjenigen Werten, die u in diesen Punkten annimmt. Das besagt aber, dass die Werte von || in diesen Punkten gegen Eins zunehmen, was nicht möglich ist falls nicht « der Peripherie des Einheitskreises angehört. Hiermit ist also bewiesen dass o — 1l ist. (Kk) deckt sich folglich mit dem Einheitskreise, und der an der Seite 20 gestellte fundamentale Satz ist in seiner ganzen Ausdehnung vollständig bewiesen. Folgerungen. 46. Nun ist ja die Aufgabe, &» (4) auf das schlichte Innere des Einheitskreises abzubilden, lösbar für drei Windungspunkte, falls die zugehörigen Zahlen k, die Un- gleichung 1 1 1 An ee befriedigen. Also können wir mit Hilfe unseres Fundamentalsatzes den folgenden Schluss ziehen: Falls unter den Zahlen k, drei k,, k,, k,, vorkommen, die der Ungleichung il 1 1 mar genügen, so giebt es eine Funktion (2; ki, ky... k, 41), die die Fläche D (ky, k,...,k,41) auf das schlichte Innere des Einheitskreises abbildet. Diese Funktion ist eine polymorphe Funktion, die die geeignet zerschnittene z-Ebene auf ein Grenzkreispolygon der Signatur (0; n+ 1; ki, k,...,k,,,) abbildet, wobei die Punkte a, die festen Ecken des Polygons liefern. z(m) ist also eine fuchs'sche Funk- tion von N. Unter dieser Voraussetzung über die Zahlen A, sind somit alle unsere Frage- stellungen an den Seiten 16—20 vollständig erledigt. 47. Dieser Satz umfasst die Möglichket k—k—=...—%#,,,—c. Dann liegen aber die Punkte a, ausserhalb sämtlicher Kurven C, und ihre Bildpunkte in der y-Ebene somit auf der Berandung des Einheitskreises. 2(n) nimmt also in keinem Punkte des Inneren dieses Kreises die Werte a, an, was wir ja bekanntlich dadurch Tom. XXXIII. Über die Uniformisirung Riemannscher Flächen. 29 ausdrücken, dass wir sagen: 2 (x) lässt die Werte a, aus. Durch unseren Satz ist also nachgewiesen, dass es eine fuchs’sche Funktion giebt, die (n + 1) beliebig vorgelegte Werte auslässt. 48. Neuerdings hat Herr Fricke den Kontinuitätsbeweis für den Fall p — 0, & —3 vollständig durchgeführt '). Seine Untersuchung besagt, dass die Fläche d (k) mit vier Windungspunkten immer auf den Einheitskreis sich abbilden lässt; selbstverständlich ist dabei die nicht zum fuchs'schen Falle hörende Möglichkeit k — k, — hk, = hk, = >2 aus- geschlossen. Mit Hilfe unseres Fundamentalsatzes können wir nun den Schluss ziehen, dass diese Abbildung für alle Werte von x > 3 ausführbar ist, falls nicht alle Zahlen %, gleich 2 sind. Wir bekommen also den Satz: Im fuchs'schen Falle ist es, wenn nicht alle Zahlen k, gleich 2 sind, immer möglich, die Fläche D(k,, k:,..., k,,,) auf das schlichte Innere des Einheits- kreises abzubilden. Die abbildende Funktion n(2; ki, ka,..., k, 41) ist eine poly- morphe Funktion, die die geeignet zerschnittene z-Ebene auf ein Grenzkreispolygon der Signatur (0; n--1; kj, k,...,k,,;) abbildet, wobei die Punkte a, die festen Ecken des Polygons liefern. 2(n) ist eine fuchs'sche Funktion von mn. Den fuchs’schen Fall schliessen wir hiermit ab. Eindeutigkeitstheorem. Falls wir schliesslich unsere Ergebnisse zusammenfassen, können wir zur Beant- wortung des im Anfange formulirten Problems das folgende Theorem aufstellen: Ist F das Symbol einer in (n+ 1) beliebigen Punkten a,(z—=1, 2,...,n +1) beliebig verzweigten endlich- oder unendlich-blättrigen Riemannschen Fläche und ist k, die kleinste Zahl, die angiebt, nach wie vielen Umläufen um a, sämtliche Blätter von F in sich zurückkehren, so giebt es, wenn bei n>3 nicht alle Zahlen k, gleich 2 sind, stets eine Funktion n=n(2; kı, k,...,k,::1), die so beschaffen ist, dass alle auf F unverzweigten Funktionen in n eindeutig sind. Nun ist q(2; k,, k,..., k,,,) eine eindeutige Funktion von N (2; Vi His Va Hi... Pata aa): Die Zahlen v, können aber sicher so gewählt werden, dass nicht alle Zahlen v, k, gleich 2 sind. Also: Es giebt stets eine Funktion „= n (2), die so beschaffen ist, dass alle auf F unverzweigten Funktionen in n eindeutig sind. 1) Math. Ann. Bd 59 p. 497 ff. — m c N:o 7. we 1. oorr Pont tituli Lu eri: s eio poi nihii Los ab MN ho X) tcm M «pb ne AR La ji "We uil tui wit, AL: hot) hate " " i I | I , bu "i T i S "T OUR CRIE INTERPRETEN | ns Hr br BR » "1 ete dm CRY e ^ IL a edd HI ENT MERCI ee 1° Srddteopkondt yj , - spit 169 lies "T apis io sd TIME ar NUT E DEN n FW J NM dub Net xu Mb i | aa À DT, «d, aba dr. 4 Tes SUR 2 ^ | | ) m TA im m Mud Aga Mr Tie ee f E (A k E N^ alti Aa Las Art Pa PRE AE A CRT | , : NN N en LEER "PS v à 1 D ee EN ES. | ED EM uw h.l K dee LU" e Pa | es ot isi ar ai tite we Shu S08 UN p peti PA A ws b ge teme od Murgirot AM va Kay) | 7 7 vs sie pir di AAA ho e o S ue ai: Re Le NT TUS à 5 qom Moda A dw dons nn (CE a niv TIRE ne | | si, Ma, del da. Wr. T PT Ad | E don: Moles, i04 + er A ah qitod Test nes x4 PARTOUT | Haar IOMA Ng trip Lei 3 i Ait U mad mailen‘ vo ipi TNT yrfeag ee iN. A 5 Mme any” Mt 265. RAT RENATE € a Rn 3 CN VDA CM ris) « Er la ur, De LUS AUOT. tär lle Wt mie su e RAV Lg TEE eni OR Tn ORC PM b Medea. du cle aene d lee p ede. MN Mn Aot. | ^ CE ad ANS Me dtd à ar samo bait Vy at vof Mai! in NE: Y Qu uu Ja MN iu Bu n Mcr BLUR S go we ers DT is ; k- h à PT | i M Wi wn ? ife deve IR M i ^or u^ ATOUT AN DOW o A Lr Id. Mat "u ] bed la À IV "uh 1 "m i ELT BL | "» tt. "uL Au AW TENER. TT 13 dre E | | PR sh: , A, olia "dia unl MON TA Wi un WAP MAR ar LM pov WIN p E03 ME «n. E 4 M te n bh Mb E À Vere Qt iu E d au aM EL ‘+ \ n LEE " vo: Tie dui iae = À a «in BD LAN i pe "m Ph rdi i | NET | ttd | ET LJ a7 e Li ie e » iu DL UE L | te E ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. 0 TOM. XXXIII. Xe 8, MONOGRAPHIA GENERIS HETEROPTERORUM PHIMODERA cer. SCRIPSIT CM REUTERS: CUM TABULIS DUABUS. pose &$—— "EP x uds A DM D TOT a a E i 1 si ; : : nn « 5 um n : L ; | E , à Jj cas MSIE TELLE TATUS ^ Au | I Pe M | | ; AF By | | Ki 2 la any i sd á m u 5 "u. | == pt- T h HEELAHUOOWOM p | oz 2 MUSOSTISHOSEITXH ARTE TION | 2E Sö | MS | | m E ran ASEEOOMHHSESE x \ SEAT OR OD. Die Arten der von Germar im Jahre 1839 (Zeitschr. f. Entom. I, p. 60) auf- gestellten Scutelleriden-Gattung Phimodera bedürfen schon längst, mehr als die der mei- sten übrigen Gattungen, einer gründlichen Revision. Zwar hat Fieber im Jahre 1863 (Wiener Entomologische Monatschrift) eine Bearbeitung der fünf ihm bekannten paläark- tischen Arten veröffentlicht und Stål in seiner Enumeratio Hemipterorum III, p. 27 (1873) gute Gesichtspunkte für eine natürliche Einteilung der Artengruppen gegeben. Ihm waren aber auch nicht mehr als fünf Species bekannt. In seinem im Jahre 1899 veröffentlichten Catalogue des Hémiptères de la faune paléarctique hat Puton jedoch schon 19 Arten verzeichnet, von denen nicht weniger als 7 von Jakovleff in ver- schiedenen Abhandlungen in russischer Sprache beschrieben sind (nur mit kurzen deut- schen Diagnosen versehen). Auch später hat derselbe Autor noch 5 Arten publiciert. Schon die Zahl der nunmehr beschriebenen Arten macht es wünschenswerh, sie alle unter systematischen Einteilungsprinzipien zusammenzubringen und kenntlich zu be- schreiben. Eine Revision dieser Arten wird aber um so nöthiger, als viele derselben sehr kritische Formen repräsentiren. Mehrere Arten variiren nämlich ausserordentlich nicht nur in der Grösse und der Farbe, sondern auch in Bezug auf die allermeisten der- jenigen Structurcharactere, die bisher für die Artdiagnosen verwerthet geworden sind. Von derselben Art kommen nicht selten Individuen desselben Geschlechts vor, die etwa doppelt so gross wie die kleinsten sind (amblygonia Fieb., carinata Reut., nodicollis Germ., galgulina H. Sch.). Auch die Grundfarbe variirt von gelb, weisslich grau oder graulich bis schwarz (lori Fieb., humeralis (Dalm.), nodicollis Germ., galgu- lina (H. Sch.)). Nicht einmal die Sculptur derselben Art ist stets unveränderlich. So- wohl Pronotum als auch Scutellum können (z. B. bei Awmeralis D alm.) merkbar dichter und stärker oder seichter und weniger dicht punktirt sein. Die allermeisten Beschreibungen sind nach einem ganz ungenügenen, kleinen Ma- terial entworfen worden. Bei so variablen Arten ist es sehr nóthig, ganze Serien von Exemplaren aus verschiedenen Gegenden zu untersuchen und zu vergleichen. Glückli- cherweise bin ich, besonders dureh das gütige Entgegenkommen des Custos der He- mipterensammlung der k. Akademie der Wissenschaften in S:t Petersburg, Herrn D:r Adelung, in der Lage gewesen, gerade von den kritischsten Arten sehr zahlreiche Stücke untersuchen zu kónnen. Es ist vielleicht nicht überflüssig, hier die Annotationen zu publiziren, die sich als Resultate einiger dieser Untersuchungen ergeben haben. 4 O. M. REUTER. Die untersuchten Ph. hwmeralis (Dalm.) stammen alle von demselben Ort im Petersburgischen Gouvernement, wo sie von Prof. Bianchi gesammelt worden sind. Es sind sowohl gelbliche, wie schwarze Varietäten. Die Punktur ist sehr dicht (Interstitien schmäler als die Punkte, linienförmig) bei 9 & und 14 9 der gelblichen und 9 d und 7 © der schwarzen Varietät, dagegen weniger dicht (Interstitien wenigstens so gross wie die Punkte) bei 3 d und 8 9 der gelblichen und bei O c u. © der schwarzen Var. Die Schwankungen in der Statur ge- hen aus folgenden Messungen, das Pronotum und das Scutellum betreffend, hervor ‘). Pronotum; Breite : Länge 3 !'/, — 3 !/, mm.:1'/, mm. (2s. d, 1 s. ©), 3 !/; — 3 °/,: JI, (rs 91 25816561) 1 99/8. em E tA ga cho dag odds quc, 2A 3, ei (Dugedcla 48:19, 9818s dandis 0) de Lug doy Eté M Ulf CN Scutellum; Länge : Breite 3 : 3 a —3'/, (2 s. d), 8:3 /, (1 g. d, 1 g. 9, I s. d ISO) duas ae lor Soa (ug hero) EE RE Eee tte 22/8 Agen, 3.9. 95,2 859, 4:8. 97,3 1/5: 34/0), 30/04 APTE (2 g. 9). Was die übrigen Charactere betrifft, sind der Kopf und die Vorderecken des Pronotum Schwankungen unterworfen. Dagegen sind die vorderen Seitenränder des Pronotum gegen die Schulterecken deutlich gebogen (4 g. d, 8 g. 9, 8 g. d, 6 g. 9) oder gerade (1 g. c, 2 s. g), die Seitenecken rechtwinkelig (3 g. d, 8 g. 9, 8 s. d, 4 s. 9) oder stumpf (2 g. d, 2s. d, 2 s. 9). Der Mittelkiel des Pronotum reicht entweder fast über das ganze Pronotum (3 g. d, 2 g. 9, 2 s. d) oder nur über die halbe Länge (2 g. d, 5 g. 9, 3 s. d, 5 s. ©) oder fehlt endlich ganz (1 g. 9, 5s. d, ls. 9) Der Mittelkiel des Scutellum streckt sich entweder bis an die Spitze (1 g. d, lg.9,15s d,ls 2), über */, (1 g. 9) oder kaum über die Hälfte der Länge (2 g..d, 5 8. 8,68 d, 3 s 9) oder fehlt vollstándig (2.g. d, 2 g. 9, 48 2 s. 9). Endlich sind die Vordertrochanteren unbewehrt oder bei einigen Stücken, obwohl selten, mit einem sehr stumpfen Höckerchen versehen. Nicht weniger variabel ist Ph. nodicollis Germ. oder, wie man sie bisher be- nannt hat, Ph. bufonia Put. Ich habe eine ganze Serie von Exemplaren aus Sarepta und Petrovsk untersucht^). Die Kopfseiten sind gegen die Spitze gewöhnlich gerade und parallel (S. 15 d, 8 9, P. 3 d, 4 9), doch kommen auch Exemplare vor, bei de- nen sie, wie bei Ph. caucasica Jak., obwohl nicht im ganz so hohen Grade, gegen die Spitze deutlich erweitert sind (S. 3 4, 2 9, P. 1 9). Die Breite und Länge des Pronotum verhalten sich wie 3:1°/, (S. 4 à), 8 !/, —3 '/,:17/, — 1°/, 8:44,22, Bt id), 3 2/58: la SIE MORE 4.9) xb SS 19), 3 ?/, : 1 ?/, (S. 2%). Scutellum; Länge und Breite wie 2 ?/, : 3 (8. 1 9), 3:3 (8. 40), 8/8 a MER), 83/529 SM ee 6,9 PD 4. een 321623 7), (BE 2,9), -3 7, name (S:1 9),13. ar ale. 159). Die M Vonderseitenwdes Pronotum laufen gegen die Schulterecken mehr oder weniger, meistenteils aber leicht bogig (S.8 4,49, P. 1d, 39) oder auch ganz oder fast gerade (S. 10 7, 8 9, P. 2 d, 2 9) hin; !) g bedeutet gelbliche, s schwarze Varietät. 2) S. bedeutet Sarepta, P. Petrovsk. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 5 Der Mittelkiel des Scutellum ist entweder durchlaufend oder fast durchlaufend (S. 10 c, 6 9, P. 4 9) oder nur an der Basis deutlich (S. 7 d, 5 9, P. 2 £) oder fehlt voll- ständig (S. 1 g, P. 2 g). Auch die Bewehrung der Trochanteren ist, wie ich schon in meinem kleinen Auf- satz „Bemerkungen über einige Phimodera-Arten“ (Öfvers. Finska Vet. Soc. Fórh. XLVI, pp. 9 u. 10) erwähnt habe, garnicht konstant. Die Vordertrochanteren sind bisweilen, obwohl sehr selten, unbewehrt, während das Höckerchen der vier hinteren nur '/, bis !/, der Trochanterenlänge erreicht (S. 4 d, 1 9, P. 1 d, 1 2); gewöhnlich sind auch die Vordertrochanteren mit einem kleinen Höckerchen versehen, während das Höckerchen der beiden hinteren Paare '/, —'/, der Trochanterenlänge misst (S. 8 4, 3 9, P. 2g, 3 9); bisweilen wird das Höcherchen dieser letzteren ziemlich spitz (S. 2 d) und er- reicht die Länge von '/, (S. 1 ©) bis °/, (P. 1 ©) des Trochanters oder ist sogar von fast den halben Trochanterenlänge (S. 3 d, 2 2), in welchem Falle es auch, fast wie bei Ph. galgulina H. Sch., nach innen gerichtet ist, während sich das spitzige Höcker- chen gewühnlich nur in der Axe des Trochanters fortsetzt. Endlich gebe ich hier auch meine Messungen und übrigen Observationen die Ph. galgulina H. Sch. betreffend, mit welcher ich nunmehr ohne Zweifel auch Ph. hwmera- lis Jak. (nec Dalm.) als eine nur gróssere Form vereinige. Prünotum;* Breitee:iDange « wien 32/51 */7 a (E:9) 33/5 EAN 1/7 b^ (2 9), 4 —1*/, (1 d), 4'/,—1 */, (1 9), 4'/, —2 (3 9); Vorderecken leicht stumpf (1 ©), rechtwinkelig (1 d, 2 2), an der Spitze leicht vorwärts gezogen (1 d, 4 ©); vordere Seitenränder gegen die Schulterecken stärker abgerundet (5 2), leicht gerundet oder fast gerade (2 g, 2 9). —Scutellum; Länge : Breite wie 2 ?/,:3 */, (1 ©), 3 !/,: Sur reine) Se (ee, 19), 9:7/, 23/5 (ose LA (109), aoo eden (1 9), 3°/,: 4'/, (1 9), 4—47/, (19); Mittelkiel durchlaufend (1 d), nur gegen die Basis deutlich (3 9), ganz fehlend (1 d, 4 9). Die obigen statistischen Angaben beweisen deutlich, in welch hohen Grad diese Arten variiren und wie schwierig es in der That ist, feste Merkmale, die sie leicht unter- scheiden, zu finden '). Sie lehren uns auch, die von den verschiedenen Körpertheilen genommenen Merkmale, ob faktisch für die Species begründung Ausschlag gebend oder nicht, richtig zu verwerthen. So z. B. sind, wie aus den erwähnten Data hervorgeht, fast alle die von Jakovleff in der Bestimmungstabelle seiner Abhandlung „Hose suy pora Phimodera Germ. pyeckoii Paymu^ (Horae Soc. Ent. Ross. XXYVI (1902) pp. 185—186) gegebenen Merkmale schwankend und nur mehr oder weniger individuell. Wenn man eine ganze Serie von etwa 30 à 60 Stücken jeder der drei oben er- wähnten Arten vor sich hat, machen sie jedoch ganz entschieden den Eindruck von gut unterschiedenen Species, so schwierig der Unterschied auch in Worte zu kleiden ist; die ausgeprägtesten Exemplare der verschiedenen Arten wären vielleicht auch, isolirt genom- men, nicht schwierig zu unterscheiden; es finden sich aber gleichwohl Individuen, besonders !y In dieser Hinsicht lehrreich ist auch Ph. carinata Reut., deren Pronotumstruktur sehr variabel ist; nur eine ganze Serie von Exemplaren, die Uebergänge darbieten, belehren uns, dass die extremsten For- men doch zusammenhóren. N:o 8. 6 O. M. Reuter. von humeralis (Dalm.) und nodicollis Germ., wie auch von dieser und galgulina H. Sch., die in der Statur und in den meisten Merkmalen ausserordentlich übereinstimmen. Ich hoffe jedoch, dass es mir in der Characteristik dieser kritischen Arten gelungen ist, die durchschnittlichen Distinktionen genügend hervorzuheben. Zu bemerken ist, dass ich jetzt nur durch Vergleichung der grossen Serien von Exemplaren dahin gekommen bin, die fransösischen Exemplare von Ph. bufonia Put. von den südrussischen zu trennen und die ersteren zu Ph. hwmeralis (Dalm.), die letzteren zu Ph. nodicollis Germ. zu bringen. Die oben erwähnten Messungen und übrigen Bemerkungen lehren uns, wie schon erwähnt ist, sehr vorsichtig zu sein, nicht etwa nur individuelle Variationen als speci- fische Charactere zu verwerthen. Dieses ist jedoch geschehen, in dem oft neue Arten auf nur einzelne Exemplare gegründet worden sind. So bin ich aus diesem Grunde ge- nöthigt, Jakovleffs Ph. caucasica und picturata als nur individuelle Varietäten zu- sammen mit unter Ph. nodicollis Germ. (Ph. bufonia Put., partim), ebenso wie Ph. hume- ralis Jak. nec Dalm. unter Ph. galgulina H. S. einzubeziehen. Auch kann ich nicht Ph. protracta Jak. als von Ph. fumosa Fieb. verschieden betrachten, und glaube, dass Ph. distincta Jak. und argillacea Jak., so bald sie in zahlreicheren Exemplaren vor- liegen, sich als von derselben nicht specifisch verschieden erweisen werden. Ph. borea- hs Jak. ist mit dem Männchen von Ph. laevilinea Stål vollständig identisch, und Ph. collina Jak. von der Ph. Flori Fieb., wie auch Ph. aridella Jak. von den Ph. am- blygonia Fieb. s, besonders von einen Stücke aus Sarepta in der Sammlung Putons, nicht zu unterscheiden. Durch die Freundlichkeit der Herren Jakovleff und Ade- lung habe ich Gelegenheit gehabt, die Typusexemplare aller dieser von Jakovleff be- schriebenen Arten zu untersuchen. Leider sind mir jedoch noch zwei von seinen Arten in der Natur unbekannt geblieben: Ph. testudo und Kiborti, von welcher die erstere mit Ph. mongolica Reut. sehr verwandt zu sein scheint. Früher habe ich (Bemerk. über ein. Phimodera Arten, p. 14) nachgewiesen, dass Ph. fennica J. Sahlb. mit der Ph. lapponica (Zett.) zusammengehört. In vorliegender Abhandlung wird, wie schon oben angegeben ist, endlich auch P. bufonia Put. gestri- chen, als theils zur Ph. humeralis (Dalm.), theils zur Ph. nodicollis Germ. gehörend. Somit ergiebt sich, dass wir gegenwärtig in der That nicht 24, sondern nur 15 paläark- tische Arten kennen, zu welchen sich noch drei nearktische anschliessen. Ich habe die mir bekannten Arten in vier Cohorten eingetheilt. Von diesen be- trachte ich die Cohors I als die die phylogenetisch ursprünglichsten Arten einschlies- sende. Bei diesen Arten sind die Kopfseiten ausgeschweift, der Spitzrand der Juga mehr oder weniger schräg abgestutzt, die Vorderecken des Pronotum stumpf, die Vor- derseiten desselben wenig oder jedenfalls leicht ausgeschweift. Dass diese Cohors die phylogenetisch älteste ist, scheint mir aus dem Umstande hervorzugehen, dass sie auch zwei nearktische Arten (torrida n. sp. und torpida Walk.) einschliesst, von denen eine (torrida) sogar mit Ph. lapponica (Zett.) sehr nahe verwandt ist. Die nach meiner Auffassung allerursprünglichsten Arten sind auch noch einfarbig und entbehren ganz der für die späteren Arten characteristischen Phimodera-Zeichnung. T. XXXIII, Monographia generis Phimodera Reut. 7 Wenn man aber die zu dieser Cohorte gehörenden Species (oculata Jak., mon- golica Reut., torrida n. sp., lapponica (Zett.), laevilinea Stàl, Flori Fieb., torpida Walk. und carinata Reut.) überblickt, findet man, dass bei den vier letzteren und besonders bei laevilinea und Flor? diese Zeichnung schon aufzutreten anfängt. Gleich- zeitig kann man auch eine Tendenz bemerken, die tiefe Ausschweifung der Kopfseiten und die Erweiterung derselben gegen die Kopfspitze zu schwächen, dagegen die schräge Abstumpfung der Spitze der Juga in eine rechtwinkelige zu verwandeln und die Schwei- fung der Seiten des Pronotum stärker zu akcentuiren (lori, carinata). Somit werden die Charactere der Cohors IV schon hier vorbereitet. Von dem oben beschriebenen Phimodera-stamme haben später drei Äste sich abgezweigt. Bei dem ersten (Ph. tuberculata Jak.) sind besonders die Randtuberkeln das Hinterleibes stark vergrössert, bei dem zweiten hat eine ausserordentliche Wucherung des Clypeus stattgefunden. Dieser ist (amblygonia Fieb., fumosa Fieb., argillacea Jak. und distincta Jak.) in seiner ganzen Länge wulstig erhaben, und diese stumpfkiel- fórmige Erhöhung streckt sich nach hinten zu bis zum Vertex hin und ist in der ge- wölbten Stirne noch etwas verbreitert. Auch bei diesen Arten kann man eine analoge Entwickelungsrichtung wie bei den der ersten Cohors bemerken. Bei Ph. amblygo- nia sind noch die Kopfseiten tief ausgeschnitten und die Spitze der Juga sehr schräg abgestutzt, die Vorderecken des Pronotum stumpf und die Vorderseiten desselben wenig oder doch nur schwach ausgeschweift, während bei Ph. fumosa und den von dieser Art wahrscheinlich nicht distinkten argillacea und distincta diese Ausrandung der Pronotum- seiten sehr tief wird, tiefer als bei allen übrigen Arten, und gleichzeitig die Vorderecken rechtwinklig, wie auch die Kopfseiten gegen die Spitze mehr parallel und die Juga we- niger schräg abgestutzt werden. Die Cohors IV umfasst Arten, deren Kopfseiten nicht zusammengedrückt, ganz oder fast ganz gerade sind, nur an den Augen eine sehr kurze Strecke konvegirend, mit recht- winkeligen Vorderecken und tief ausgerandeten Vorderrändern des Pronotum. Die hieher hórenden Arten scheinen sich aus der Nähe der Ph. Flori und carinata der Cohors I abgezweigt zu haben, indem sie noch mit dieser Cohors die ähnliche Bildung des Cly- peus theilen. Vielleicht hat sie sich erst, nachdem die nördlichen Kontinente der bei- den Halbkugeln schon getrennt waren, ausgebildet, da bisher nur eurasiatische Arten bekannt sind. Erst in der Cohors IV beginnt die Entstehung der eigenthümlichen Fortsetzungen besonders der hinteren Trochanteren, anfänglich, wie bei Ph. humeralis (Dalm.), nur als stumpfe Höckerchen, die schon bei Ph. nodicollis Germ. in wechselnder Grösse zunehmen, um bei einigen Individuen zu kleinen, nach innen gekehrten Stacheln heran- zuwachsen und endlich bei Ph. galgulina (H. Sch.) ihre volle Grösse zu erlangen, die gewöhnlich hinter der Länge der Trochanteren nur wenig oder gar nicht zurückbleibt. Welche die bei dieser Entwickelung bestimmenden Faktoren gewesen sind, das ist wohl sehr schwierig zu errathen, besonders solange noch die Ethologie der Arten nur sehr wenig bekannt ist. Jedoch erlaube ich mir einige Gesichtspunkte in dieser Hinsicht hervorzuheben. Phimodera lapponica Zett. lebt, wie ich es beobachtet habe, N:o 8. 8 O. M. REUTER. auf den Rasen von Arctostaphylos, wo sie besonders die jungen Stengel aussaugt. Ph. humeralis Dalm. dagegen lebt, nach Mittheilung des Herrn Mag. B. Poppius, im Sande an den Wurzeln von Festuca duriuscula, und Ph. galgulina H. Sch. findet sich nach Breddin (Nachahmungserscheinungen bei Rhynchoten, Zeitschr. f. Naturwiss. LXIX, 1896, p. 26) „im losen Sande in kleinen Vertiefungen zwischen der charakteristischen Vegetation von Carex arenaria, dürren Gräsern, Leontodon antumnalis u. dgl., die ihnen auch die Nahrung liefern dürften“. Es scheint nun sehr wahrscheinlich, dass diese Arten sich im Sande mehr oder weniger eingraben, vielleicht um an den Wur- zeln, wie z. B. der Lygaeide Zschnodemus sabuleti Fall. auf Elymus-wurzeln, zu sau- gen. Wenn der vordere Theil des Körpers, wie bei Ph. lapponica und deren Ver- wandten stumpf wäre, wäre das natürlich für das Eingraben wenig günstig, und darum hat sich bei den Gräbern dieser Theil durch die stärkere Herausschweifung der Vor- derränder des Pronotum einigermassen rüsselfórmig verschmälert. In ähnlicher Weise dürften die Lebensbedingungen auch für die Körperfarbe und die Zeichnungen bestimmend gewesen sein. In einem kleinen Aufsatz, ,Phimodera fen- niea J. Sahlb., dess lefnadssätt och nymf" (Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. XXVIII, 1902, p. 45) habe ich die Bemerkung gemacht, dass die konvexe graue oder rothbraune Ph. lapponica (Zett.) (= fennica J. Sahlb.) wenn sie auf dem Sande unter den Arcto- staphylos-rasen still liegt, leicht mit den alten Beeren dieser Pflanze verwechselt werden kann. Sobald aber die Arten sich hauptsächlich frei auf dem Sande bewegen, werden sie leicht durch die dunkle einfarbige Farbentracht erkennbar gemacht. Solche Arten ha- ben sich darum nach und nach ein ziemlich buntes Gewand verschafft, indem, wie es Breddin 1. e. hervorhebt, „weissliche, graue, bräunliche und schwarze Töne in etwas wirren Musterung durcheinander lagern. Sichtlich“, sagt er, „liegt eine Schutzanpas- sung an die Farben des Sandes vor, und in der That ist es nicht leicht die Phimodera, selbst wenn man ihren Aufenthalt kennt, von den weisslichen, grauen, bráunlichen und schwarzen Sandkörnern zu unterscheiden.“ Den oben besprochenen vier Cohorten wäre noch eine, von der nordamerikanischen Ph. corrugata Van D. reprüsentirte, anzureihen. Diese Art weicht jedoch, besonders im Baue des Kopfes, wie auch in mehreren anderen Hinsichten, so viel von den übri- gen Arten ab, dass ich sie als Typus einer besonderen Gattung betrachte, die ich am Ende der Monographie beschreibe. T. XXXIH. Monographia generis Phimodera Germ, 9 Phimodera Gers. Corpus ovale vel late ovale, sub-parallelum, superne et inferne subaequaliter con- vexum, crebre punctatum, glabrum vel setulis brevissimis instructum, capite deflexo, lati- tudini basali aeque longo vel hac paullo breviore, ante oculos globosos et fortiter exser- tos subquadrato, lateribus rectis vel sinuatis, lobo medio (clypeo) percurrente, subparal- lelo, saltem apicem versus, intertum toto, carinato-elevato, apice truncatulo, lobis lateralibus (jugis) angulo exteriore angulatis, bucculis retrorsum ampliatis, angulatis vel angulato- rotundatis; ocellis late distantibus; rostro apicem coxarum intermediarum attingente, arti- culo secundo duobus ultimis simul sumtis longiore; antennis in lateribus capitis inferne mox pone bucculas insertis, ab oculis longe remotis, sat gracilibus, breviusculis, ultra basin pronoti haud excedentibus, articulo primo apicem capitis subattingente, secundo ter- tio longiore, versus apicem incrassato, duobus ultimis reliquis crassioribus, quarto secundo vix — distincte longiore, quinto longiore, elongato-fusiformi; pronoto sexangulari, for- titer transverso, margine apicali subrecto capite distincte saltem paullulum latiore, angu- lis apicalibus obtusis vel rectis, marginibus anterioribus lateralibus acutis, subrectis vel antice magis minusve sinuatis, angulis humeralibus plerumque ultra latera hemielytrorum prominulis, marginibus lateralibus posterioribus brevibus, retrorsum sensim sat convergen- tibus, mox pone angulos hnmerales plerumque distincte sed breviter magis minusve si- nuatis, angulis basalibus obtuse rotundatis, margine basali supra scutellum recto, disco ante medium sulco transversali magis minusve distincto instructo, parte apicali basali haud vel paullulum altiore, utrinque area transversali paullo convexiore marginibus im- pressis terminata instructo; scutello dorsum totum abdominis tegente, solum basin hemie- lytrorum detectam relinquente, a basi medium versus sensim dilatato, pone medium sub- sensim angustato, margine apicali obtuse truncato vel subrotundato haud inflexo, basi plerumque area transversim semiovali convexiore, ad latera ejus utrinque impressionibus duabus magis minusve distinctis, disco versus latera et a medio apicem versus sensim declivi, lateribus saepe ante medium impressione obtusa obliqua instructis; corio solum basi limboque exteriore coriaceis punctatis, hoc apice dilatato, parte interiore membrana- cea, hyalina; membrana hyalina venis 7—-11 longitudinalibus instructa; inter apicem cori et membranam parte cuneiformi hyalina, ab ambobus bene determinata; prostethio utrinque versus margines laterales parum impresso, antice utrinque leviter et late am- pliato, margine apicali dilatationis late rotundato vel subtruncato; meso et metasternis medio N:o 8. 10 O. M. REUTER. sulco longitudinali profundo ruga laterali haud determinato; orificiis haud distinguendis ; ventre aequali, leviter convexo; segmentis connexivi quinque ultimis apice tuberculo ma- eis minusve distincto; pedibus brevibus, validis, breviter pilosulis; tibiis superne sulco longitudinali instructis; tarsis articulo secundo primo breviore, tertio duobus primis simul sumtis aeque longo. Tetyra Zerr., Faun. Lapp. I, p. 460 (1828). Ins. Lapp., p. 257 (1840). Podops H. Scr, Wanz. Ins. IV, p. 29 (1839). Bumw. Handb. d. Ent. II, p. 386 (1835), partim. Phimodera Germ., Zeitschr. Ent. I, p. 60 (1839). Aw. et Serv. Hist. Nat. Ins. Hem. (1845). F. SanrsERe, Mon. Geoc. Fenn., p. 15 (1849). From, Rhynch, Livl. I, p 80 (1860). Fres., Eur. Hem. pp. 85 et 374 (1861). Wien Ent. Monatschr. VII, p. 1 (1863). Murs. et Rey, Hist. Nat. Pun. Fr., Scutell., p. 40 (1865). Mavm, Reise Novara, Hem., p. 19 (1866). Sràr, Ofv. Vet. Akad. Fórh. 1872, N:o 3, p. 32. Em. Hem II. p.297. (1873). Pur; Syn. Pun: Fr; I; ops 92(1881)-« Tax Jakan, ale Atrach. p. 35 (1884). Lærx. et Sev., Cat. gen. Hem. I, p. 41 et 264 (1893). Pur, Cat. Hem. faune paléaret. p. 6 (1899). Sconour., Gen. Ins., Het., Pent., Seut., p. 84 (1904). Conspectus. specierum. Cohors I. Caput lateribus magis minusve distincte compressis, usque ad medium vel ultra medium convergentibus et dein magis minusve ampliatis, rarissime subrectis, solum mox infra oculos breviter convergentibus. Juga apice magis minusve obli- que, raro subrecte truncata, angulo exteriore obtuso, disco plerumque (Ph. oculata excepta) interne basi convexo et basi clypei aeque vel fere aeque alto, a medio vel ante medium subito depresso. Oculi margini pronoti haud incumbentes. Prono- tum angulis anticis obtusis, rarissime rectis. Tubercula marginalia abdominis leviter vel modice prominula. Trochanteres omnes mutici. Antennae nigro-fuscae vel nigrae, articulis basalibus concoloribus vel basi et apice anguste pallidis. Tab. IL, figg. 1—9. a. Pronotum angulis anticis valde obtusis, lateribus pone eos late rotundatis, subrectis vel omnium levissime et latissime sinuatis. Tab. II, figg. 1— 4. b. Oculi maximi, valde convexi, a supero visi interstitio inter oculum et ocellum fere duplo latiores. Juga interne basi parum convexiora, apicem versus haud depressa. Species parva. Tab. II, fig. 1. 1. oculata Jax. bb. Oculi mediocres vel parvuli. Juga interne basi convexiora, a medio vel ante me- dium subito depresso-declivia. c. Pronotum marginibus lateralibus anterioribus aequaliter rotundatis. Species mihi ignota. 2. testudo Jax. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 11 cc. Pronotum marginibus lateralibus apicem versus omnium levissime sinuatis vel sub- rectis. Tab. II, figg. 2—4. d. Oculi majusculi, interstitio inter oculum et ocellum distincte latiores. Caput lati- tudine cum oculis paullo brevius, lateribus ab oculis ultra medium convergentibus, dein leviter ampliatis. Pronotum margine apicali levissime sinuato, angulis anticis ultra oeulos leviter prominulis. Species magna. Tab. II, fig. 2. 3. mongoliea Reur. dd. Oculi a supero visi interstitio inter oculum et ocellum haud latiores. Pronotum margine apicali inter oculos fortius sinuato, angulis apicalibus ultra oculos distincte prominentibus. Tab. Il, figg. 3— 5. €. Oculi a supero visi interstitio inter oculum et ocellum fere aeque lati. Caput lati- tudine cum oculis paullo brevius, lateribus longius ultra medium convergentibus, dein subrectis vel omnium levissime ampliatis, angulo apicali exteriore valde obtuso. Tab. bifie. 3: 4. torrida n. sp. ee. Oculi a supero visi interstitio inter oculum et ocellum distincte (fere '/,) angustio- res. Caput latitudini cum oculis aeque longum, lateribus usque ad medium conver- gentibus, dein versus apicem distincte ampliatis. Tab. IL, fig. 4. 5. lapponica (Zerr.). aa. Pronotum angulis anticis minus fortiter obtusis, lateribus pone eos distinetius sed sat leviter sinuatis. Tab. II, fig. 5—9. f. Caput marginibus lateralibus fortiter compressis et sinuatis, ultra medium conver- gentibus et dein valde ampliatis. Scutellum utrinqve ruga basali longiuscula cal- losa pallida. Tab. II, fig. 5. 6. laevilinea STÅL. ff. Caput marginibus lateralibus versus medium sensim leviter convergentibus, dein ad- modum leviter vel parum ampliatis, interdum rectis, solum infra oculos breviter con- vergentibus. Juga apice solum leviter vel parum oblique, interdum subrecte truncata. 9. Statura paullo angustior. Caput lateribus versus apicem leviter ampliatis. — Prono- tum longitudine duplo latius, angulis lateralibus sat prominulis. h. Statura minor. Corpus superne subtilius et densius punctatum. Clypeus basi jugis haud altior. Frons planiuscula. Scutellum basi utrinque inter impressiones lon- gitudinales ruga longiuscula basali callosa, pallida. Tab. IL, figg. 6 et 7. 7. Flori Fres. hh. Statura major. Corpus superne fortiter et sat remote punctatum. Clypeus basi ju- gis paullo altior. Frons supra basin clypei convexa. Scutellum basi utrinque in- ter impressiones longitudinales ruga brevi callosa instructum vel hac destitutum. Tab. I, fig... 8. 8. torpida Warx. N:o 8. 99: O. M. REUTER. Statura paullo latior. Caput lateribus apicem versus subparallelis, saepe solum mox infra oculos breviter convergentibus. Pronotum longitudine magis quam duplo (fere 2'/,) latius, angulis lateralibus leviter prominulis. Scutellum basi utrinque spatio inter impressiones longitudinales punctato nec calloso, disco plerumque carina lon- gitudinali percurrente calloso-elevata. Tab. IL, fig. 9. 9. carinata Rxvr. Cohors II. Caput lateribus medio distincte compressis, ultra medium fortiter conver- gentibus, dein subrectis. Juga apice fortiter oblique truncatis, angulo exteriore plerumque valde obtuso, interiore acuto, disco interne basi convexo et basi clypei fere aeque alto. Frons medio tumido-convexa. Oculi valde exserti, retrorsum vergentes et margini pronoti incumbentes. Pronotum angulis anticis obtusis, lateribus anterioribus profunde sinuatis. Scutellum noduloso-rugosum. Tubercula marginalia abdominis maxima, valde prominentia, latitudini basali aeque longa. Trochanteres omnes mutici. Tab. II, fig. 10. 10. tubereulata Jax. Cohors III. Caput lateribus medio compressis, usque ad medium vel ultra medium ad. convergentibus, dein ampliatis vel subparallelis. Clypeus totus elevatus, interdum basi magis depressus, elevatione carinata retrorsum in frontem plerumque usque ad lineam inter apicem ocellorum ducendam prolongata ibique saepe dila- tata. Tubercula abdominis marginalia latitudine saltem duplo breviora. Tro- chanteres omnes mutici. Antennae articulis duobus basalibus totis pallide fla- ventibus. Tab. II, figg. 11—14. Juga apice fortiter oblique truncata. Statura oblongo-ovalis. Pronotum angulis apicalibus obtusis, lateribus anterioribus latissime et leviter (2) vel levissime (d) sinuatis, angulis lateralibus parum vel levissime prominulis. Caput lateribus late sat leviter sinuatis, apicem versus subrectis (c) vel leviter, rarissime sat fortiter dilatatis (9). Juga apice fortiter oblique truncata. Tubercula marginalia abdomi- nis sat leviter prominentia. Tab. II, fig. 11. 11. amblygonia Fres. Juga apice fere recte truncata. Pronotum angulis apicalibus ultra oculos fortiter prominentibus, rectis, interdum nonnihil antrorsum prominulis; lateribus anterioribus profunde sed breviter saepe subrectangulariter excisis, dein versus angulos laterales valde ampliato-rotundatis, his leviter prominulis, obtusis. Tubercula marginalia ab- dominis sat prominentia, majuscula. Tab. II, figg. 12—14. Corpus superne sat remote et admodum subtiliter punctatum. Caput lateribus a medio versus apicem subparallelis. Statura paullulum angustior. Oculi a supero visi interstitio inter oculum et ocellum vix latiores. Antennae arti- culo tertio secundo circiter 1/, breviore. Scutellum abdominis longitudine. Tab. IT, fig. 12. 12. fumosa Fres. T. XXXIII. CC. bb. Monographia generis Phimodera Germ. 13 Oculi a supero visi interstitio inter oculum et ocellum vix angustiores. Antennae articulo tertio secundo '/, breviore Scutellum abdomen paullo superans. Praece- dente major. Tab. II, fig. 13. 13. argillacea Jar. Corpus superne crebrius et fortius punctatum. Caput lateribus fortius sinuatis et apice distincte dilatatis. Antennae articulo tertio secundo circiter '/, breviore. Sta- tura fere paullo brevior et latior. (An re vera species a Ph. fwmosa distincta ?). Tab. IL, fig. 14. 14. distineta Jar. Cohors IV. Caput lateribus haud compressis, solum ad oculum breviter con- d. ad. aad. N:o 8. vergentibus, dein rectis et parallelis vel rarissime versus apicem leviter dilata- tis. Juga apice recte truncata, angulo exteriore rotundato, interiore recto, disco interne basi convexiore, a medio subito depresso. Clypeus ab eodem loco obtuse carinato-elevatus, basi jugis haud altior. Pronotum angulis anticis rectis, late- ribus anterioribus late et profunde sinuato-emarginatis. "lubercula marginalia abdo- minis majuscula. Antennae fuscae vel nigro-fuscae, articulis basalibus solum basi et apice pallidibus, qvarto quinto solum '/, — ad summum (raro) ”/; breviore. Trochanteres saltem posteriores tuberculo, dente vel spina armati, omnium rarissime omnes submutici. Tab. II, figg. 15—18. Trochanteres antici mutici vel tuberculo obtusissimo muniti, posteriores tuberculo parvo obtuso raro acutiusculo instructi. Statura latior et brevior. Corpus superne plerumque creberrime et fortiter punetatum. Scutellum longitudine paullo latius, lateribus plerumque fortius rotundatum, linea arcuata interiore laterali medio paullo fortius curvata. Color speciminum pallidiorum in ochraceum vergens. Tab. II, fig. 15. 15. humeralis (Darx.). Trochanteres antici rarissime mutici, plerumque tubereulo minuto muniti, posteriores tuberculo vel dente vel spinula acutiuscula instructi, hac spinula rarissime dimidio trochanteris fere aeque longo. Statura plerumque angustior. Scutellum longitudini plerumque aeque latum, rarissime paullulum latius, lateribus magis parallelum, linea arcuata interiore laterali paullo levius curvata. Color speciminum pallidiorum in sordide albido-testaceum vergens. Tab. II, fig. 16, 17, 22. 16. nodicollis Gern. Trochanteres antici tuberculo acuminato dictinctissimo vel dente instructi, posterio- res apice processu longo cylindrico, apice oblique acuminato vel obtuso armati, hoc processu introrsum curvato, longitudine trochanteris, raro hoc fere duplo breviore. Statura latior et brevior. Corpus superne sat crebre fortiter punctatum. Scutellum longitudine latius, postice fortius rotundatum, linea arcuata interiore laterali fortius 14 O. M. REUTER. curvata. Color speciminum pallidiorum in sordide albido-testaceum vergens, plerum- que grisescens. Tab. II, fig. 18, 19, 23. 17. galgulina (H. Scx.) 1. Phimodera oculata Jar. Tab dores JE WS 306 ri le Ovalis, superne sat convexa, opaca, subglabra, crebre punctata, interstitiis punctis aeque latis, inferne lateribus crebre punctatis, disco ventris aeque fortiter sed multo par- cius inaequaliter punctato; capite latitudini interoculari oculique unici aeque longo, late- ribus sat compressis et late sinuatis, apice distincte dilatatis, jugis apice sat leviter sed distinete oblique truncatis, angulo apicali exteriore in angulum subrectum vel leviter ob- tusum rotundato, interiore sub-acuto, disco subsensim declivi, basi parum convexo, apicem versus vix depresso, clypeo jugis distincte longiore, apicem versus obtuse elevato, basi depressiusculo, fronte supra basin clypei convexiuscula, bucculis apice mar- ginibus lateralibus posterioribus pone angulos laterales non nisi obsoletissime sinuatis; scutello basi utrinque impressionibus duabus appropinquatis instructo, disco aequali vel medio utrinque late oblique impresso; tuberculis marginalibus abdominis maris levius, fe- minae paullo fortius prominentibus; trochanteribus omnibus muticis. Long.: lat. = 5 !/,: 3 mm. (9), 5:2°/, mm. (9). Phimodera oculata Jax., Horae Soc. Ent. Ross. XI, p. 202 (1880), sec. spec. typ. Hem. Het. Astr. Geb., p. 46, 6 (1884), sec. spec. typ. Patria. Rossia meridionalis: Mangischlak!, D. Becker (mus. Petr.); Caucasus: Or- dubad!, (mus. Petr.); Transcaspia, sec. D. OscHann. 2 99 examinavi. Var. typica: pallide ochracea, superne punctis concoloribus; capite marginibus late- ralibus, vittis duabus verticis marginibusque clypei nigris; scutello maculis parvis laevi- bus pallidioribus adsperso, utrinque ante medium signatura angulata nigro-conspersa basin scutelli spectante punctisque nonnullis basalibus scutelli nigris; inferne nigro-punctata; antennis nigro-fuscis, articulo primo flavente; pedibus pallide flaventibus, femoribus con- fertim grosse nigro-punctatis, tibiis lateribus et inferne basi et apice nigro-vittatis, tarsis articulo primo apiceque tertii fuscis. 9. Phimodera oculata Jax., 1. c. Patria: Mangischlak! Var. ferruginea m.: fusco-ferruginea, superne punctis concoloribus, unicolor, solum puncto medio marginis apicalis pronoti vittulaque brevi scutelli utrinque inter impressio- nes basales posita pallido-flaventibus, seutello maculis nonnullis minutis laevibus pallidis; inferne testacea, fusco-punctata; antennis ferrugineo-fuscis; femoribus et tibiis nigro- fuscis, illis apice pallide testaceo, posterioribus testaceo-variegatis, his annulo lato testaceo signatis, tarsis testaceis, articulo ultimo apice fusco. 9. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 15 Patria: Ordubad. Species parvula, colore, corpore superne concoloriter punctato, jugis disco sensim declivibus nec a medio apicem versus subito depressis, oculis magnis, a supero visis inter- stitio inter oculum et ocellum fere duplo latioribus, bucculis postice fere sub angulo recto rotundatis a reliquis confinibus mox distinguenda. 2. Phimodera testudo Jar. Late ovalis, superne quam inferne fortius convexa, crebre subtilissime punctata, pilis brevibus albidis praecipue inferne conspicuis, inferne lateribus densius, disco ventris remo- tius nigro-punctata ; capite apicem versus nonnihil angustato, latitudini cum oculis aeque longo, lateribus oblique sinuatis, clypeo basi depresso, dein convexo, jugis externe a medio ampliatis; oculis magnis, valde exsertis; antennis nigris, sat crassis, articulo primo reliquis breviore, apice pallido, quinto reliquis breviore; pro- noto longitudine duplo et dimidio latiore, pone tertiam api- calem sulco profundo transversali instructo, disco partis api- calis utrinque arcu marginibus impressis instructo, sed no- dulis toto destituto, partis postici maculis nonnullis sub-cal- losis pallidis adsperso, margine apicali recte truncato, late- ribus anterioribus valde dilatatis, marginibus totis aequaliter Ph. testudo Jak. sec. rotundatis, pone angulum apicalem ne minime quidem emar- pyotomaphiam. ginatis, hoc denticulum formante, angulis humeralibus rotun- datis, haud sinuatis; scutello inaequali, unicolore, basi capite cum oculis multo latiore; carina discoidali longitudinali apicem haud attingente ut discus aequaliter punctata; tu- berculis abdominis marginalibus parum distinctis; trochanteribus inermibus. [Sec. JAKovLErFF]. Long. 6, lat. 4 mm. Superne nigricanti-cinereo-fusca, inferne pallida, nigro-punctata, pronoto postice scu- telloque maculis parvis subcallosis albidis, hoc etiam maculis parvis nigricantibus instructo, cetero innotato; antennis nigris, articulo tertio apice pallido; pedibus pallidis, femoribus punctis magnis hic illie maculatim confluentibus nigris conspersis, apice maculis nigris geminatis, tibiis basi et apice nigro-marginatis, tarsis ferrugineis, articulo ultimo apice cum ungviculis nigro. |Sec. JAKOVLEFF]. Phimodera testudo Jax., Horae Soc. Ent. Ross. XXVIII, p. 128 (1894). Patria: Mongolia. Species mihi ignota, sec. JAKOVLEFT 1. c. descripta. Ph. mongolicae Reur. valde affinis videtur, sed multo minor, marginibus anteriori- bus lateralibus pronoti late rotundatis pedibusque pallidioribus divergere videtur. N:o 8. 16 O. M. REUTER. 3. Phimodera mongolica Reur. Tab. I, fig. 2, T. IL f. 2. Ovalis, convexa, glabra, opaca, superne nigro-punctata, interstitiis punctis plerumque latioribus (39), vel (5) seutello crebrius punctato, inferne lateribus crebre nigro-punctata, disco ventris autem parce subtiliusque punctato; capite latitudini interoculari oculique unici parum longiore, lateribus compressis et late sinuatis, ab oculis ultra medium sen- sim convergentibus, versus apicem sat fortiter ampliatis, jugis et clypeo totis punctatis, illis apice magis minusve leviter oblique truncatis, angulo exteriore apicali obtuse ro- tundato, interiore subacuto, disco a medio subito versus apicem fortius declivi, ely- peo versus apicem obtuse carinato-elevato, apice jugis parum longiore, apice autem buc- cularum infra apicem clypei distincte prominulo, bucculis margine pilosulis, postice obtuse rotundatis; oculis majusculis, a supero visis interstitio inter oculum et ocellum distincte latioribus; antennis articulo tertio secundo circiter '/, breviore, hoc quarto iterum ‘/,, quarto qvinto !/, — '/, breviore; pronoto longitudine saltem duplo latiore, mox ante me- dium sulco transversali sat profundo, parte antica strigis transversis minus profundis, utrinque arcu transversali extrorsum aperto, nodis callosis nullis, margine apicali levis- sime sinuato, angulis apicalibus obtusis, ultra oculos vix prominulis, marginibus laterali- bus anticis apicem versus omnium latissime et levissime sinuatis vel sub-rectis, versus angulos laterales sensim late leviter rotundatis, angulis lateralibus obtusissimis ultra mar- ginem hemielytrorum paullo prominulis, marginibus lateralibus posterioribus pone angu- lum lateralem parum sinuatis; scutello aequali, ad marginem basalem utrinque sat longe a margine exteriore impressione instructo, carina media longitudinali nulla vel solum basin versus distinguenda; tuberculis abdominis lateralibus leviter prominulis; trochante- ribus omnibus muticis. Long. : lat. = 8 !/,:4*/; (d), 83/5:5 '/, (9). mm; Phimodera mongolica Reur., Ofv. Finska Vet. Soc. Fürh. XXXI, p. 173 (1891), sec. spec. typ. Patria: Mongolia: Kemtschik!, DD. Eunsers et HawwamsrROEM (mus. Helsingf.). 2 dd et 2 22 examinavi. Superne grisea vel griseo-testacea, nigro-punctata, capite pronotoque antice nigro- variegatis, illo pallido-vittato, pronoto postice scutelloque hic illic maculis parvis nigris adspersis; inferne nigro-fusca, nigro-punctata, acetabulis ad partem pallidioribus; antennis pedibusque nigris, illis apice articulorum 1—4 anguste pallidis, tibiis superne fascia pal- lida, tarsis fuscis, apice nigris. Ph. lapponica (Zxvr.) adhue major, grisescens, capite breviore, oculis distincte ma- joribus, pronoto margine apicali levissime sinuato, sulco discoidali transversali distincto, pronoto et scutello paullo fortius et minus crebre punctatis, disco ventris parce subtiliter punetato divergens. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 17 4 Phimodera torrida n. sp. Tab. I, fig. 3, T- II, £ 3. Oblongo-ovalis (5) vel latius ovalis (9), superne sat convexa, opaca, glabra, solum marginibus capitis, pronoti et abdominis brevissime pilosellis, sat dense et fortiter pun- ctata, interstitiis maris punctis plerumque angustioribus, feminae his plerumque latioribus; inferne lateribus crebrius punctatis, disco ventris paullo parcius punctato; capite latitu- dini interoculari oculique unici longitudine subaequali, lateribus longius ultra medium sensim convergentibus, leviter compressis, dein subrectis, apicem versus vix nisi omnium levissime ampliatis, jugis apice sat fortiter oblique truncatis, angulo exteriore apicali valde obtuse rotundato, interiore subacuto, disco a medio apicem versus leviter de- presso, clypeo apicem versus obtuse carinato-elevato, apice jugis paullo superante, apice buecularum infra apicem clypei distincte prominulo, bucculis postice in angulum subrec- tum vel leviter obtusum rotundatis; antennis articulo tertio secundo circiter '/, breviore, hoc quarto distincte breviore; oculis a supero visis interstitio inter oculum et ocellum fere aeque latis; pronoto longitudine vix duplo (c) vel saltem duplo latiore (2), sulco transversali ante medium distincto, parte antica utrinque area transversali leviter convexa subrectangulari marginibus impressis terminata, nodulo subcalloso pallidiore prope angu- lum ejus interiorem apicalem; margine apicali inter oculos fortius sinuato, angulis apica- libus pronoti lateraliter ultra oculos distincte extensis, marginibus lateralibus anterioribus pone angulos usque ad medium omnium latissime et levissime sinuatis, dein rectis (35) vel sensim leviter rotundatis (2), angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum pro- minentibus, obtusis, marginibus posterioribus lateralibus mox pone angulos laterales sat leviter sed distinetissime sinuatis; scutello basi utrinque impressionibus duabus approxi- matis instructo, his carinulam brevem longitudinalem terminantibus, disco aequali vel hic illic obsolete subfoveolato, linea media tenui laevigata instructo vel destituto; tuberculis marginalibus abdominis leviter prominulis; trochanteribus omnibus muticis. Long. : lat. — 6 !/,:3?/, (g), 6 */,:3?/, (9) mm. Phimodera torrida Sıex. in coll. Patria. America borealis: Nevada! (coll. Signoret et Schouteden). 1 g et 2 99 examinavi. Superne fuscescenti-testacea vel testaceo-fusca, nigro-punctata, capite pronotoque an- tice nigris vel nigro-variegatis, parte antica pronoti saltem marginibus impressis arearum superne descriptarum nigris, interdum linea media tenui longitudinali pallidiore notata; parte postica pronoti scutelloque maculis minutis nigris aliisque pallidis subcallosis magis minusve adspersis; inferne tota obscure fusco- vel fuscescenti-testacea, nigro-punctata; an- tennis pedibusque obscure. fuscis vel nigro-fuscis, tibiis saepe superne magis minusve testaceis. Ph. lapponicae (Zerr.) affinis, superne paullulum fortius punctata, structura capitis, oculis paullo majoribus, pronoto sulco transversali distinctiore areisque duabus apicalibus subrectangularibus optime determinatis instructo divergens; Ph. mongolica Reur. minor, oculis minoribus, angulis pronoti apicalibus ultra oculos distincte prominentibus, minus obtusis, angulisque lateralibus magis prominentibus distincta. N:o 8. 18 O. M. REUTER. 5. Phimodera lapponica (Zerr). Tab. I, fig, 4, T. II, fig. 4. Late ovalis, sat fortiter convexa, glabra, leviter nitidula, superne et inferne subtili- ter erebre punctata, disco ventris paullulum remotius punctato; capite latitudini cum ocu- lis aeque longo, lateribus medio compressis et late sinuatis, a medio versus apicem am- pliatis, jugis et clypeo totis crebre punctatis, illis apice fortiter oblique trumcatis, an- gulo apicali exteriore valde obtuse rotundato, interiore acuto, disco ante medium api- cem versus fortius depresso-declivi, clypeo apicem versus obtuse carinato-elevato, apice juga haud superante, apice autem buccularum ante vel infra apicem clypei distincte pro- minulo, bucculis margine pilosulis, postice obtuse rotundatis; antennis articulo tertio se- eundo vix '/,, hoc quarto iterum circiter '/,, quarto quinto circiter ?/, breviore; oculis minusculis, a supero visis interstitio inter oculum et ocellum distincte (fere '/,) angustio- ribus; pronoto longitudine paullo magis quam duplo latiore, sulco disci transversali ante medium haud distincto, parte antica utrinque area transversali marginibus impressis ter- minata vix convexiore instructa, lateribus utrinque ante medium fovea lata instructis, no- dulis parum distinctis, margine apicali inter oculos sat profunde sinuato, angulis anticis ultra oculos lateraliter distincte sed leviter prominentibus, valde obtusis, marginibus late- ralibus anterioribus ante apicem levissime sinuatis, dein subrectis vel leviter rotundatis, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum obtuse prominulis, marginibus laterali- bus posterioribus pone angulos leviter sinuatis; scutello foveolis parvis obsoletis hic illic variegato vel subruguloso, carina media tenui longitudinali instructo vel plerumque desti- tuto, margine basali utrinque fovea impressa a margine laterali sat longe remota instru- cto; tuberculis marginalibus abdominis leviter prominulis; trochanteribus omnibus inermibus. Done la A Vas Dias) Tous CORB LAS PRO): Tetyra lapponica Zerr., Fn. Lapp. I, p. 460, 1 (1828). Ins. Lapp., p. 257, 1 (1840). Phimodera id. F. SAurs., Mon. Geoc. Fenn., p. 16, 1 (1849), sec. spec. typ. Står, En. Hem. III, p. 28 (1873). Rzvr., Ent. Tidskr. I, p. 121, 2 (1880). Skand. o. Finl. Hem. Het. I, p. 9, 2 (1882). Ofv. Finska Vet. Soc. Förh. XLVI, N:o 17, p. 15 (1904). Phimodera fennica J. Sanrs., Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. IL, 198 (1878), sec. spec. typ. Revr., Ent. Tidskr. I, p. 121, 3 (1880). Skand. o. Finl. Hem. Het. I, p. 9, 3 (1882). Bianca, Ann. Mus. Zool. S:t Petersb. 1897, p. xxm, sec. spec. Re£ur., Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. XXVIII, p. 45 (1902). Habitat in Arctostaphylo (ipse), in Cladonia rangiferina (Brancur). Patria. Lapponia Torneensis: Jukkasjärvi, D. Zxrrersrenr; Fennia: Uleäborg!, D. NYLANDER, Savolaxia in par. Suonenjoki!, D. VARÉN, Nagu Sandö! in Fennia occidentali- meridionali, ipse; Tvaerminne! Nylandiae, DD. PALMÉN et Porrrus (mus. Helsingf.); Nor- vegia: Risoer!, D. VamroE (coll. Varloe, mus. Helsingf.); Rossia: Jamburg! Ingriae, D. Brancur (mus. Petrop.). 14 specimina examinavi. Superne fusco-testacea, fusco-ferruginea, rufo-ferruginea vel fuscescenti-grisescens, T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 19 capite pronotoque anticis totis vel ad maximam partem nigro-fuscis, pronoto scutelloque magis minusve sat minute nigro-adspersis, scutello interdum utrinque ante medium vittula obliqua apice extrorsum vergente nigra; inferne tota fusco-nigra; antennis fusco-nigris, articulationibus pallidis; pedibus totis fusco-nigris. d 2. 6. Phimodera laevilinea Srir. Mab bie TID P: Ovalis, superne sat convexa, opaca vel interdum leviter nitidula, subglabra, margi- nibus capitis, pronoti et abdominis brevissime pilosellis, crebre punctata, interstitiis punc- tis saltem aeque latis; inferne lateribus dense fortiter punctatis, disco ventris parcius sed aeque fortiter punctato; capite latitudine verticis oculique unici parum longiore, lateribus compressis et fortiter sinuatis, marginibus lateralibus ab oculis ultra medium convergen- tibus, dein valde ampliatis, jugis apice parum oblique truncatis, angulo apicali exte- riore fortiter (subsemicirculariter) rotundato, interiore subacuto, disco interne paullo ante medium subito depresso-declivi, clypeo apicem versus obtuse carinato-elevato, apice ultra juga prominulo, bucculis apice ab antico viso infra apicem clypei leviter prominu- lis, postice obtuse rotundatis; oculis a supero visis interstitio inter oculum et ocellum vix aeque latis; antennis articulo tertio secundo paullo crassiore et hoc circiter '/, breviore, quarto adhuc crassiore, secundo distincte longiore et quinto circiter ?/, — ?/, breviore; pronoto longitudine duplo vel paullulum magis quam duplo latiore, disco sulco ante me- dium profundo, parte antica utrinque area marginibus impressis determinata, medio linea pallida laevigata medium longitudinis attingente instructa, hac linea raro per totam lon- gitudinem currente, angulis apicalibus lateraliter ultra oculos extensis, distincte sed mi- nus fortiter obtusis, marginibus lateralibus anterioribus pone angulos apicales late et ob- tuse sed admodum profunde sinuatis, versus angulos laterales satis fortiter rotundatis, his ultra marginem hemielytrorum leviter prominentibus, obtusis, marginibus lateralibus posterioribus mox pone angulos laterales obtuse sinuatis; scutello aequali vel lateribus utrinque ante medium late oblique impressis, basi utrinque impressionibus duabus appro- pinquatis nigris instructa, his vittam subcallosam albam includentibus, hac vitta inter- stitio inter basin ejus et marginem lateralem scutelli saltem aeque longa, disco linea tenui longitudinali laevigata magis minusve distincta; tubereulis marginalibus abdominis leviter prominulis; trochanteribus omnibus muticis. Pong. at 525/529 340 (9) 5/44, 32). OR 61, EI EN NE) (omm. Phimodera laevilinea Står, Enum. Hem. III, 28, 4 (1873), sec. spec. typ. Reur., Ofv. Finska Vet. Soc. Fürh. XXI, p. 43 (1879), sec. spec. typ. Phimodera borealis Jax., Rev. russe d'Ent. 1903, p. 81, sec. spec. typ. Patria. Dauria!l, D. F. Saursgga (Mus. Holm. et Helsingf.); Sibiria boreali-occi- dentalis: Jakutsk! (coll. Jakovleff); Transbaikalia: Kultuk, frequens, sec. D. JAKOVLEFF; Sibiria meridionalis: Minusinsk!, D. HRoscureR (mus. Helsingf.); Turcomannia: Ashabad! (mus. Hungar.) N:o 8. 20 O. M. REUTER. Novem specimina examinavi. Var. typica: Superne grisea vel griseo-testacea, capite nigricante, saepe vittis tri- bus testaceis; pronoto antice marginibus arearum superne descriptarum nigris, medio linea laevigata pallide flavente, disco postico saepe magis minusve nigro-adsperso; scutello utrinque impressionibus basalibus nigris, carinam albidam includentibus, pone hane carinam in impressione laterali macula obliqua nigra subtriangulari retrorsum versus marginem lateralem vergente saepeque etiam ab angulo ejus interiore linea late arcuata nigricante ad apicem scutelli ducta; inferne fusco-nigra; antennis nigris; femoribus nigro-fuscis, apice testaceis, tibiis superne testaceis, apice inferneque nigrofuscis, tarsis nigro-fus- GISELE Var. maculata: Superne nigra, vittulis tribus capitis, marginibus lateralibus pro- noti, seutello carinis duabus basalibus, macula oblonga humerali medium laterum scutelli attingente aliaque laterali subrhombea pone medium posita pallide ochraceis; inferne fusca, nigro-punctata, acetabulis pallidioribus; antennis nigris, articulis duobus basalibus fuscis, primo apice secundoque basi et apice anguste pallidis; pedibus obscure fuscis, femoribus apice, tibiis superne, apice excepto, tarsisque pallidius testaceis, his articulo ultimo Tuscos vec Patria: Dauria! cum praecedente, D. F. Sanrszma (mus. Helsingf.). Unicum marem examinavi. Haec species colore typice grisescente, lateribus capitis fortius sinuatis et apice valde ampliatis, jugis apice autem parum oblique truncatis, angulo exteriore fortiter rotundatis apiceque bucculorum ab antico viso infra apicem clypei solum leviter prominulo distin- guenda. Ph. Flori Fırs. maxime affinis, differt structura capitis, angulis anticis pronoti magis obtusis marginibusque ejus lateralibus antieis obtusius et latius sinuatis. Obs. Ph. borealis JAK. solum est mas (quam femina angustior) hujus speciei, linea longitudinali scutelli obsoletiore in pronotum haud prolongata (character valde variabilis). Specimen a Turcomannia (mus. Hung.) a typicis spatio inter oculum et ocellum paullo latiore ocellisque minus convexis divergit, ceteris cum illis in omnibus congruit. 7. Phimodera Flori Fres. Tab. Ge. 6, 1711, ini retur. Ovalis, superne sat convexa, opaca, subglabra, crebre sat subtiliter fusco- vel nigro- punctata, interstitiis plerisque punctis saltem aeque latis, inferne lateribus sat crebre punctata, disco ventris paullo remotius sed aeque fortiter et sat aequaliter punctato; ca- pite latitudine interoculari paullo longiore, lateribus parum compressis, medio late magis minusve fortiter subaequaliter sinuatis, ab oculis versus medium sensim leviter conver- gentibus, dein admodum leviter vel sat fortiter ampliatis, jugis apice leviter oblique truncatis, angulo exteriore obtuse rotundato, interiore subacuto, disco interne ante medium apicem versus subito fortiter depresso-declivi, clypeo ab eodem loco arcuatim carinato-elevato, apice ultra juga leviter prominulo, bucculis apice ab antico visis infra qp. XOT: Monographia generis Phimodera Germ. 21 apicem clypei anguste prominulis, postice obtuse rotundatis, fronte planiuscula; antennis articulo tertio secundo '/, breviore, hoc quarto paullulum breviore, quarto quinto circiter '/, breviore; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum paullo vel vix angu- stioribus; pronoto longitudine duplo latiore, disco sulco transversali ante medium profundo, parte apieali utrinque area transversali convexa marginibus impressis terminata, hae area margine anteriore nodulis duobus anguloque externo posteriore nodulo magis minusve di- stincto instructa, parte media apicali linea laevigata magis minusve distincta, interdum deleta, interdum per totam longitudinem pronoti continuata, angulis apicalibus lateraliter ultra oculos distincte prominentibus, obtusis vel raro subrectis, marginibus lateralibus an- terioribus paullo pone angulos parum late admodum fortiter sinuatis, jam mox pone quin- tam vel quartam partem apicalem versus angulos laterales late sat fortiter rotundatis, margine ante curvaturam margini libero anteriore anguli apicalis plerumque vix longiore, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum sat prominulis, obtusis, marginibus la- teralibus posterioribus convergentibus, late leviter sinuatis; scutello basi utrinque impres- sionibus duabus, exteriore brevi, interiore longa, saepe suleiformi, recta, interdum nonni- hil nitidula, inter impressiones carina magis minusve elevata saepe pallide flavente et tertiam vel saltem quartam basalem partem longitudinis scutelli attingente, disco carina tenui laevigata parum elevata, saepe punctis interrupta; tuberculis marginalibus abdomi- nis sat prominentibus; trochanteribus omnibus muticis. Long.: lat. — 6:3 '/, (g €), 6'/,:3'/, (9) mm. Phimodera galgulina Fror, Rh. Livl. I, 82, 1 (1860), nec H. Scu. Ph. Flori Fres., Wien. Ent. Mon. VII, 6, 4 (1863). Srir, En. Hem. III, 28, 2 (1873). Rzvr., Ofv. Finska Vet. Soc. Förh., XLVI, p. 7 (1904). Ph. collina Jax., Horae Soc. Ent. Ross. XXIV, p. 317 (1889). sec. spec. typ. Scnour., Gen. Ins. Het., Pent., Scut., DENN ES. Patria. Livonia: Pernigel, D. Bere, sec D. Fror; Borussia: Berlin! D. Står (mus. Holm.); Tirolia! (coll. Puton:); Gallia: Briancon!, D. Lowsanp; Sibiria orientalis: in parte australi collium circa Irkutsk, in fine aetatis, D. JAKOVLEFF. 1 gd, 5 99 examinavi. Var. typica: Superne grisescenti-testacea, capite nigro unicolore vel macula parvula utrinque ad oculum vittisque tribus testaceis; pronoto areis apicalibus superne descriptis fuscis, disco postico scutelloque magis minusve nigro-conspurcatis et maculis parvis sub- callosis inpunctatis variegatis, pronoto linea laevigata longitudinali scutelloque utrinque carinula basali saepe pallida, hac interne sulco nigro terminata, interdum etiam margine basali extra carinam extrorsum nigro, ab apice carinulae vitta obliqua saepe subtriangu- lari versus medium marginis exterioris ducta, saepe antice pallido-marginata, aliaque minus distineta arcuata usque ad apicem scutelli ducta nigris; inferne nigro-fusca, aceta- bulis pallidioribus, vel fusco- et pallido-variegata, nigro-punctata; antennis nigro-fuscis, articulis quatuor primis basi et apice anguste pallidis; femoribus fusco-nigris, anterioribus apice testaceis, posticis saepe testaceo-variegatis, tibiis fusco-nigris, margine superiore sal- tem medio testaceo, tarsis nigro-fuscis. c 9. 1 J et 4 99 examinavi. N:o 8. DD [O9] O. M. REUTER. Var. Horvathi: Superne nigra, maculis nonnullis parvis anterioribus pronoti ma- culaque utrinque magna semiovali humerali scutelli, externe medium ejus subattingente, corio tuberculisque marginalibus abdominis pallide flaventibus, macula humerali scutelli coriique nigromaculatis; inferne fusco-testacea, nigro-punctata, femoribus omnibus testaceo- variegatis, tibiis superne fascia infra medium testacea. Q. Phimodera fumosa Horv., Faun. Reg. Hung. III, Sep. p. 18, 7 (1897), sec. spec. Patria. Hungaria: Budapest! d. 19 julii 1894, D. D:r Horvarı (mus. Hungar.). Unicam feminam examinavi. Ph. laevilineae Sri affinis, capite lateribus multo levius subaequaliter medio sinua- tis, apice solum paullo ampliatis, jugis apice leviter vel parum oblique truncatis, margi- nibus lateralibus pronoti anterioribus fere aeque profunde sed minus late sinuatis, angu- lis apicalibus minus obtusis divergens. Var. Horvathi m. Ph. hwmerali Daun. var. Dal- manni m. colore simillima, capite latitudine interoculari paullulum longiore nec huic aeque longo, lateribus distincte sinuatis et apice leviter ampliatis nec rectis, marginibus lateralibus pronoti anterioribus levius sed multo minus late sinuatis, angulis apicalibus magis obtusis, disco ventris densius magis aequaliter punctato distinguenda. Obs. Specimen gallicum (Briançon) lateribus capitis quam in reliquis fortius sinua- tis gaudet (Fig. 7). 8. Phimodera torpida Warx. HE Jb Ses D P Ut Wb eh Ovalis, superne sat convexa, opaca, subglabra, solum marginibus corporis brevis- sime pilosulis, sat remote et sat fortiter punctata, inferne lateribus crebre punctata, disco ventris paullo remotius sat aequaliter punetato; capite latitudini interoculari longitudine aequale, lateribus nonnihil compressis, ab oculis ad medium sensim sat convergentibus, dein leviter sed distincte ampliatis, jugis apice distincte oblique truncatis, angulis exteriore obtuse rotundato, interiore acuto, disco interne basi convexo, a medio ver- sus apicem depresso-declivi, clypeo toto obtuse carinato-elevato, elevatione retrorsum in frontem prolongata ibique ampliata et sensim evanescente, ocellos haud attingente; apice clypei ultra juga leviter prominulo; bucculis apice infra apicem clypei distincte promi- nentibus, postice dilatatis et margine obtuse vel obtusangulariter rotundatis; oculis a su- pero visis spatio inter oculum et ocellum latitudine subaequalibus; antennis articulo ter- tio secundo circiter !/, breviore, quarto quinto circiter ?/, breviore; pronoto longitudine duplo latiore, disco ante medium sulco profundo transversali, parte apicali utrinque area transversali marginibus impressis bene determinata, ad angulos ejus anticum interiorem et posticum exteriorem modulo distincto, parte media tota punctata, linea longitudinali destituta, angulis anticis ultra oculos distincte prominulis, interdum antrorsum leviter pro- minentibus, obtusis, lateribus anterioribus antice late sed distincte, attamen magis mi- nusve leviter sinuatis, postice versus angulos late arcuatis, angulis lateralibus ultra mar- ginem hemielytrorum sat prominentibus, obtusis, marginibus lateralibus posticis leviter convergentibus, mox pone angulos distincte emarginatis; scutello apice late rotundato, ab- T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 23 dominis longitudine, hic illie maculis parvis callosis adsperso, basi utrinque impres- sionibus duabus instructo, his carinam brevem longitudinalem subcallosam includenti- bus, lateribus utrinque ante medium impressione distincta longitudinali instructis, disco carina media longitudinali sat distincta instructo vel hac destituto; tubereulis marginali- bus abdominis sat magnis; trochanteribus omnibus muticis. Long. d 9 6?/,, lat. 4 mm. Phimodera torpida Warx., Cat. Hem. Het. I, p. 75, 4 (1867). Unrzm, List of Hem. Heg. west of the Misiss. Riv. p. 8 (1876). Patria. America borealis: Saskatschevan, D. Hooker, sec. WALKER; Colorado!, comm, D. SeuovrEpEN (coll. Schouteden). Var. fusco-testacea: Fusco-testacea, capite nigricante, jugis interne vittaque me- dia testaceis; pronoto marginibus arearum anticarum nigricantibus; scutello impressioni- bus basalibus maculisque parvis discoidalibus adspersis nigris; inferne fusca, tuberculis abdominis marginalibus testaceis; antennis totis fusco-nigris; pedibus nigro-fuscis, femori- bus apice superne sulcoque tibiarum saltem medio testaceis. Q. Unicam feminam examinavi. Var. obscura: Superne nigricans; capite vittis tribus sat obsoletis testaceis; pronoto angulis apicalibus limboque laterali anteriore testaceis, margine hujus nigricante, disco postico hic illic in testaceum vergente; scutello plaga magna medio basi late dila- tata, a medio subito constricta et dein parallela, nec non utrinque area obliqua humerali testaceis; corio testaceo, parce nigro-maculato; inferne tota nigricans; antennis nigris; pedibus nigris, femoribus omnibus apice superne tibiisque superne fascia media testaceis, femoribus posticis parce testaceo-conopurcatis. c. Unicum marem examinavi. Ph. Flori Figs. ejusque confinibus, quibus structura capitis et pronoti nec non co- lore antennarum sat similis, statura majore clypeoque toto usque in frontem sat elevato et basi jugis paullo altiore divergit; a Ph. fwmosa Fırs., qvi statura structuraque clypei sat similis, antennis totis fusco-nigris, elevatione clypei in frontem parum prolongata, longe ante lineam inter ocellos ducendam evanescente, jugis apice distincte oblique trun- catis, lateribus apice distincte ampliatis, angulis pronoti apicalibus minus prominentibus, obtusis, marginibus ejus lateralibus anticis late et leviter sinuatis, versus angulos late- rales late arcuatis, angulis lateralibus fortius prominentibus distincta. 9. Phimodera carinata Reur. "ab. b fige. 8%et 9 T. I, 29 Breviter ovalis, supra sat leviter convexa, opaca, crebre punctata, interstitiis pun- ctis saltem aeque latis, inferne lateribus crebre vel sat crebre punctata, disco ventris aeque fortiter sed paullo remotius sat aequaliter vel remote et inaequaliter punctato; capite latitudine interoculari parum longiore, lateribus parum compressis, solum mox infra oculos breviter convergentibus deinque subrectis vel ab oculis versus medium sensim le- vissime convergentibus, dein subparallelis vel apice omnium levissime ampliatis, jugis N:o 8. 24 O. M. REUTER. apice levissime oblique vel subrecte truncatis, angulo exteriore apicali late distinete ob- tuse rotundato, interiore subrecto, disco interne basi convexo, a medio apicem ver- sus depresso-declivi, clypeo ab eodem loco obtuse carinato-elevato, basi jugis haud al- tiore, apice ultra juga parum prominulo, bucculis apice infra apicem clypei sat prominu- lis, postice leviter vel levius dilatatis, distincte obtuse angulatis vel angulato-rotunda- tis; oculis a supero visis interstitio inter oculum et ocellum circiter aeque latis; antennis artieulo tertio secundo circiter '/, — '/, breviore, quarto secundo parum longiore et quinto circiter ?/. breviore; pronoto longitudine fere duplo et dimidio latiore, disco ante medium suleo transversali profundo, parte apicali utrinque area transversali sat convexa margi- nibus bene impressis instructo, ad marginem hujus anticum nodulis duobus sat distinctis ut etiam ad angulum exteriorem posticum nodulo magis minusve distincto, disco medio carina vel linea longitudinali laevigata saepe percurrente magis minusve carinato-elevata, interdum obsoletissima, angulis anticis ultra oculos sat late prominentibus, sat leviter sed distinete obtusis, subrectis vel rectis, interdum nonnihil antrorsum prominulis, margini- bus lateralibus anterioribus mox vel paullo pone angulos sat leviter vel saepius sat pro- funde sinuatis, saepe autem sub angulo obtuso fortiter emarginatis, dein versus angulos laterales fortiter arcuato-ampliatis, margine ante curvaturam margini libero antico anguli aeque longo et parte curvata magis quam triplo vel quadruplo breviore, angulis laterali- bus ultra margines hemielytrorum levissime prominulis, valde obtusis, marginibus latera- libus posticis mox pone angulos magis minusve sinuatis vel emarginatis; scutello basi medio saepe area semiovali vel brevi transversa convexiore, hac utrinque puncto vel li- neola nigra impressa nitida notata, ultra hae aream utrinque impressionibus duabus nigris a margine sat longe remotis et ante medium impressione interiore recta, exteriore extrorsum obliqua, spatio inter eas punctato, lateribus obtuse depresso-declivibus magis minusve distincta, disco carina media laevigata sat fortiter elevata, hac saepe apicem haud attingente, interdum etiam basi obsoleta, raro tenuissima, solum lineam laevigatam tenuem formante; tuberculis lateralibus abdominis mediocribus; trochanteribus omnibus muticis. Long.: lat.—5:2'/, (d), 9'/,:8'/, (9), 5*/, —3*/, (2), 9*/, — 3° (d), DS ES PACS PERS (FYN a 6357, OR GE EME OPE »a (SO) um. Phimodera galgulina Kor., Mel. ent. IV, p. 8, 127 (1846), sec. spec. typ. (nec H. Scu.) Jax., Ios. Kass. kpaa, p. 4 (1882). Ph. carinata Reur., Ofv. Finska Vet. Soc. Fürh. XXI, p. 44, 3 (1879), sec. spec. typ. Patria. Dauria!, D. F. Sanzsere (mus. Helsingf.); Mongolia borealis!, D. LEDER (mus. Vindob.); Sibiria: Hanschinsk, Krasnojarsk!, sec. D. Jaxovzerr (mus. Petr.); Transcaucasia: Karabach!, D. Korrwarr (Mus. Vindob.). 12 dd, 7 99 examinavi. Var. pallida Reur.: Pallide testacea, superne fere unicolor, ad maximan partem concoloriter punctata; capite marginibus lateralibus, marginibus clypei, vittis duabus mar- gineque postico verticis nigris; pronoto antice punctis callosis duobus nigro-terminatis; T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 25 scutello utrinque linea obsoleta arcuata nigro-punctata in apicem exeunte; inferne fusco- punctata, limbo laterali pectoris nigro, ipso margine tamen testaceo; pro- et mesostethiis utrinque vitta callosa flavescente; antennis nigro-fuscis, articulis tribus primis basi et apice anguste pallidis; femoribus testaceis, dense nigro-adspersis, tibiis testaceis, tarsis fuscis. Phimodera carinata var. pallida Reur., l. c. Dauria! (mus. Helsingf.). Unicam feminam examinavi. Var. (typica) callosa Rzvr.: Pallide grisescenti-testacea vel sordide albida, su- perne maximam ad partem fuscescenti-punctata; capite marginibus lateralibus, vitta dis- coidali jugorum, marginibus saepeque etiam vittula discoidali elypei, macula utrinque ad oculum vittisque duabus verticis nigris; pronoto praecipue antice magis minusve nigri- canti-variegato; scutello maculis parvis callosis albidis magis minusve variegato, maculis parvis nigris hic illie adsperso, impressionibus basalibus, vitta laterali obliqua mox ante medium laterum scutelli, antice saepe albido-marginata, aliaque interiore basi cum ea conjuncta valde arcuata ad apicem scutelli ducta nigris, area basali medio convexa ple- rumque fuscescente; corio nigro-maculato; inferne pallide flavens, fusco- et nigro-punctata; antennis nigro-fuscis; pedibus pallide flaventibus, femoribus nigro-punctatis et -maculatis, tibiis basi et apice nigris, tarsis articulo ultimo apice nigro-fusco. d 9. Phimodera carinata var. callosa Revr. 1. c. Dauria! (mus. Helsingf.); Mongolia borealis! (mus. Petrop. et Vindob.). 1 dd, 4 99 examinavi. Var. reticulata: Capite et pronoto ut in praecedente, hoc tamen postice densius nigro-maculato; scutello ubique maculis parvis nigris hic illic reticulatim confluentibus ; ceteris ut praecedens. c 9. Mongolia borealis! (mus. Vindob.). 2 dd, 2 99 examinavi. Var. obscura: Fusco-testacea vel obscure grisescens, nigro- et fusco-punctata, pro- noto postice, corio, scutelli macula marginali a basi fere ad medium extensa plagaque discoidali nigricanti-marginata a basi lata versus apicem fortiter sinuato-angustata palli- dioribus, pedibus obscure testaceis, femoribus dense nigro-adspersis, tibiis lateribus et in- ferne annulo ante medium apiceque late nigro-fuscis, tarsis articulo ultimo fusco. c. Phimodera carinata var. carinata Reur., l. c. Dauria! (mus. Helsingf.): Karabagh!, D.. Korenarı (mus. Vindob.). 2 dd examinavi. Var. nigra Reur.: Capite, pronoto, scutello abdomineque superne nigris, pronoto maculis parvis marginum lateralium maculisque duabus transversis sulci transversalis, scu- tello utrinque macula majore basali laterali punctisque nonnullis callosis versus apicem, corio, marginibus segmentorum dorsalium tuberculisque marginalibus abdominis testaceis, his maculis ad partem nigro-punctatis; inferne obscure testacea, nigro-punctata, epimeris prothoracis, margine excepto, nigris; antennis nigro-fuseis; pedibus testaceis, femoribus N:o 8. 26: O. M. REUTER. apice excepto densissime nigro-variegatis, tibiis utrinque basi et apice vitta nigro-fusca, tarsis fuscis. d. Phimodera carınata var. nigra Reur. 1. c. Dauria! (mus. Helsingf.). Unicum marem examinavi. Species praecipue structura pronoti valde variabilis. A Ph. laevilinea Stirn stru- ctura capitis valde diversa, lateribus pronoti plerumque minus late sinuatis et versus an- gulos laterales fortius rotundatis, angulis anticis latius prominentibus, scutello plerumque carina elevata instructo facile distinguenda; a Ph. Flori Kres., cui structura capitis sat similis, statura distincte latiore, pronoto longitudine distincte magis qvam duplo latiore, angulis ejus lateralibus minus prominulis, lateribus capitis versus apicem subparallelis carinaque scutelli plerumque distinctiore divergens; quzdam specimina structura pronoti Ph. fumosae Figs. simillima, statura distincte latiore et breviore, clypeo basi magis de- presso, carina scutelli fortius elevata antennisque totis fuscis distincta; nonnulla speci- mina sordide albicantia, lateribus capitis subparallelis, angulis anticis pronoti rectis mar- ginibusque ejus. anterioribus lateralibus fortius emarginatis Ph. nodicolli Gers. simillima, capite distincte angustiore, lateribus distincte, quamvis leviter compresso, quod si caput a latere examinas optime distinguitur, emarginatura laterum anteriorum pronoti breviore, praecipue margine laterali ante emarginaturam multo breviore, carina scutelli plerumque fortius elevata, tuberculis lateralibus abdominis distincte minoribus, trochanteribus iner- mibus divergunt. 10. Phimodera tuberculata Jak. Tab des crutess 0 NE 101 5 30) Breviter ovalis, superne sat convexa, opaca, sat crebre subtiliter punctata, intersti- tiis punctis latioribus, inferne fortius, disco ventris parce inaeqvaliter punctata; capite pilosulo, latitudine interoculari parum longiore, fortiter convexo, utrinque ad oculum im- pressione obtusa, fronte medio tumido-convexa, clypeo toto carinato, basi paullulum de- planato, apicem versus arcuato, apice ultra juga distincte prominulo, bucculis apice ab antico visis infra apicem clypei fortiter prominentibus, postice in angulum obtusum ro- tundatis, jugis lateribus compressis, ab oculis ultra medium fortiter convergentibus, dein subrectis vel levissime ampliatis, apice fortiter oblique truncatis, angulo exteriore ple- rumque valde obtuso, interiore acuto, disco interne basi convexo ibique basi clypei fere aeque alto, a medio apicem versus sensim sat leviter declivi; oculis spatio inter oculum et ocellum aeque latis, nonnihil retrorsum vergentibus et margini apicali pronoti incum- bentibus; antennis articulo tertio secundo paullo breviore, qvarto secundo distincte lon- giore et qvinto circiter ?/, breviore; pronoto longitudine duplo latiore, ante medium sulco profundo instructo, parte apicali utrinque. area transversali marginibus impressis determinata, ad marginem ejus anticum nodulis duobus puncto nigro notatis ut etiam ad angulum exteriorem et medium marginis postici nodulis elevatis, parte media apicali con- T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 27 vexiuscula, linea laevigata tota destituta, angulis apicalibus ultra oculos haud vel brevi- ter prominentibus, valde obtusis, lateribus anterioribus ultra medium late et profunde si- nuatis, versus angulos laterales fortiter ampliato-rotundatis, margine ante curvaturam margine libero apicali anguli duplo et dimidio vel triplo longiore, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum sat fortiter prominentibus, obtusis vel subrectis, margini- bus lateralibus posticis versus basin hemielytrorum sat convergentibus, magis minusve sinuatis vel emarginatis; scutello latitudine paullo breviore, praecipue lateribus et apicem versus inaequaliter nodoso-ruguloso, basi area media transversim semiovali elevata, utrin- que lineola nigra nitida notata, utrinque extra hane aream impressionibus duabus longi- tudinalibus profundis rugam callosam pallidam includentibus; lateribus scutelli late et fortiter depresso-declivibus, depressione antice angulata et margine praecipue interiore elevata, disco praecipue feminae basin versus carina obtusa fortiter elevata; tuberculis marginalibus abdominis maximis, valde prominentibus, latitudini basali aeque longis; tro- chanteribus omnibus muticis. Dons Tato 1/5 82/5. (8),40 237 /, (2), 6 !/, : 8.7/4: Or: im Phimodera tuberculata Jax., Bull. Soc. Imp. Nat. Mosc. XLVIII, p. 229 (1874), sec. spec. typ. Hem. Het. Astr. Geb., p. 38, 1 (1554). Patria: Rossia orientali-meridionalis: Astrachan!, D. Jakovrerr (mus. Petrop. et Helsingf., coll. Puton), Bogdo, D. Hexke, sec. D. JakovrErr. Var typica: Ochracea, superne maximam ad partem concoloriter punctata, capite maeula utrinque ad oculum, vittis duabus verticis, marginibus clypei exterioribusque ju- corum fuscis vel nigricantibus; scutello punctis vel lineolis duabus mediis impressioni- busque superne descriptis basalibus nigris vel his nigro-punctatis, lateribus vitta obliqua versus medium marginis exterioris vergente aliaque ab eodem puncto exeunte et cum illa angulum formante late arcuata versus apicem scutelli ducta magis minusve nigro-pun- ctatis; inferne fusco-punctata; antennis articulis duobus basalibus ochraceis vel inferne plerumque fuscis, tribus ultimis fuscis, tertio et quarto basi apiceque ochraceis; pedibus ochraceis, trohanteribus inferne basi nigro-piceis. femoribus anticis magis nigro-piceo-va- riegatis, posterioribus parcius nigro-piceo-adspersis, omnibus ante apicem annulo nigro- piceo, tibiis mox infra basin et ante apicem annulo nigro-piceo, superne interrupto signa- tis, tarsis apice articuli ultimi nigro-piceo. 1 dd, 2 99 examinavi. Var. dorsalis: ut praecedens, sed pronoto fusco vel magis minusve nigro-macu- lato, seutello plaga dorsali basi late dilatata a medio subito sinuato-coarctata et usque ad apicem subparallela fusca vel nigra, apice saepe vitta media ochracea divisa. 1 d, 3 2 examinavi. Species lateribus capitis late sinuatis, oculis margini pronoti incumbentibus, pronoto medio ante sulcum transversalem sat fortiter convexo, angulis anticis haud vel parum prominulis, lateribus anterioribus ultra medium late et profunde sinuatis et dein ampliato- rotundatis, scutello fortiter noduloso-rugoso, margine interiore impressionis lateralis angu- latae fortiter elevato praecipueque tubereulis marginalibus abdominis maximis valde pro- minentibus facillime distincta. N:o 8. 4 28 O. M. REUTER. 11. Phimodera amblygonia Frs. ANM 16 es. til, D TUE. os ut Oblongo-ovalis, superne sat fortiter convexa, opaca, glabra, sat fortiter pnnetata, inferne lateribus sat crebre punctatis, disco ventris aeque fortiter sed multo parcius irre- gulariter punctato; capite breviusculo, latitudini interoculari longitudine subaequali, late- ribus sat compressis, late sat leviter sinuatis, apicem versus subrectis (d) vel sensim le- viter, rarissime sat fortiter dilatatis (9), jugis apice fortiter oblique truncatis, angulo api- ali exteriore valde obtuso, rotundato, interiore acuto, disco parte interiore ad clypeum posita basi sat carinato-elevato, a medio depresso-declivi, clypeo toto arcuatim carinato- elevato, elevatione retrorsum in verticem usque ad basin ocellorum prolongata, apice ante juga prominulo, bucculis apice ab antico viso infra apicem clypei fortiter prominentibus, postice in angulum distincte sed sat leviter obtusum rotundatis; oculis a supero visis interstitio inter oculum et ocellum aeque latis; antennis articulo tertio secundo paullo breviore, quarto quinto circiter ?/, breviore; pronoto longitudine distincte minus quam duplo latiore, disco sulco transversali ante medium lato et sat profundo, parte apicali utrinque area inaequaliter. convexa marginibus impressis determinata, medio carina lon- gitudinali medium longitudinis attingente magis minusve fortiter elevata et laevigata, raro obsoletissima, disco postico subaequaliter punctato vel maculis parvis subcallosis ma- eis minusve adsperso, angulis apicalibns lateraliter distincte ultra oculos prominulis, obtu- sis, marginibus lateralibus anterioribus pone eos latissime et leviter (9) vel levissime (4) sinuatis, versus angulos laterales subrectis vel sat rotundatis, his ultra marginem hemie- lytrorum parum vel levissime prominulis, obtusis vel interdum subrectis, marginibus late- ralibus posterioribus pone angulos laterales magis minusve, interdum sat obsolete sinua- tis; scutello maculis parvis subcallosis inpunctatis magis minusve consperso, basi utrinque impressionibus duabus longitudinalibus magis minusve profundis, carinulam obtusam raro pallidiorem saepe punctatam includentibus, interiore etiam interne callo brevi magis mi- nusve elevato determinato, bae basi puncto laevi nitido nigerrimo signata; lateribus scu- telli ante medium impressione lata obliqua sat obsoleta, disco carina longitudinali saepe punetata plerumque distinctissime elevata et percurrente; tuberculis marginalibus abdomi- nis sat prominulis; trochanteribus omnibus muticis. Long.: lat. — 5:2 */, (dg), 5 '/, —3 (9), 5?/,:3 /, (9), 5*/,:3"/, (9). mm. Phimodera amblygonia FieB., Wien-Ent. Monatschr. VII, p. 8, 5 (1863), sec. spec. typ. (9). Hem. Het. Astr. Geb. p. 45, 5 (1884), sec. spec. typ. Ph. aridella JAx., Rev. russe d. Ent. 1903, p. 82, sec. spec. typ. Phimodera orthochila Oscu., 3oorp. Xap. Days. IIoz. Typrecr.. p. 29 (1891), veris. Patria: Turkestania: Djurt-Kul!, D. Soxorov (coll. JakovrErr); Rossia meridionalis: Sarepta! (mus. Hungar.) D. Frey-Gessner (coll. Fieber), D. Cumisrorm, Astrachan D. JAKOVLEFF (mus. Petrop.) Bogdo!, D. Morscnursky (mus. Petrop.); Hungaria: Eeseg! (mus. Hungar). 4 dd, 9 99 examinavi. Superne pallide grisescenti-flavens vel grisescens, punctis concoloribus vel ad partem fuscis; capite nigricante, macula utrinque ad oculum vittisque tribus longitudinalibus, in- T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 29 termedia per clypeum ducta, pallide flaventibus; pronoto utrinque punctis 4—5 nigris ad margines arearum apicalium superne descriptarum, interdum obsoletis, disco postico inter- dum nigro-consperso; scutello fere unicolore vel maculis parvis nigris magis minusve dense adspersis, saepe utrinque infra carinulam basalem linea versus marginem exteriorem ver- gente aliaque arcuata in apicem scutelli producta nigro-punctatis, spatio inter eas palli- diore et immaculato; inferne nigro- vel nigro-fusco-punetata; antennis fuscis vel fusco- testaceis, articulis duobus basalibus totis flaventibus; coxis pallidis, femoribus nigris vel fusco-nigris, interdum testaceo-variegatis, tibiis nigro-fuscis, linea superiore vel superne totis testacels, tasis testaceis, apice fusco. Species statura angustula, capite breviusculo, clypeo toto fortius carinato-elevato, carina retrorsum in verticem producta, lateribus pronoti anterioribus latissime et leviter vel levissime sinuatis mox distinguenda. 12. Phimodera fumosa Eversm. et Fire. Tab. I, fige. 12 et 13, T. II, f. 12. Ovalis, superne sat convexa, opaca vel interdum leviter nitidula, brevissime pallido- pubescens, sat remote et admodum subtiliter punctata, inferne fortiter, lateribus crebre, disco ventris paullo remotius sed aeque fortiter et magis minusve aeqvaliter punctata; capite latitudine interoculari aeque longo, lateribus nonnihil compressis, ab oculis ad me- dium sensim sat convergentibus et dein subparallelis, jugis apice fere recte vel sat levi- ter oblique truncatis, angulo exteriore distincte obtuse rotundato, interiore subacuto, disco interne basi convexo, a medio versus apicem subito depresso-declivi, clypeo toto ob- tuse carinato-elevato, elevatione retrorsum in frontem usque ad apicem ocellorum pro- longata ibique dilatata; apice clypei ultra juga parum prominulo; bucculis apice infra apicem clypei parum prominulis, postice fortius dilatatis, fere sub angulo recto rotunda- tis; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum vix vel parum latioribus; anten- nis artieulo tertio secundo circiter '/, breviore, qvarto secundo paullulum longiore sed multo crassiore et quinto circiter */, breviore; pronoto longitudine duplo latiore, disco ante medium sulco transversali profundo, parte apicali utrinque area transversali margi- nibus impressis bene determinata, ad marginem ejus anticum nodulis duobus et ad angu- lum exteriorem posticum nodulo magis minusve distinctis, parte media solum apicali linea longitudinali laevigata magis minusve distingvenda, angulis anticis ultra oculos sat late prominentibus, rectis, interdum antrorsum nonnihil subproductis, lateribus anterioribus paullo pone angulos obtusangulariter vel interdum subrectangulariter excisis et dein ver- sus angulos laterales fortiter ampliato-arcuatis, margine recto ante curvaturam margine libero antico anguli apicalis vix vel paullo longiore; angulis lateralibus ultra marginem hemi- elytrorum leviter prominulis, obtusis, marginibus lateralibus posticis leviter convergenti- bus, pone angulos magis minusve fortiter sinuatis; scutello apice late rotundato, abdo- mini aeque longo, hic illie maculis parvis callosis variegato, basi saepe medio area transversim semiovali convexiore, hac basi utrinque puncto vel lineola nigra laevigata, N:o 8. 30 O. M. REUTER. in eallo parvo posita notata, lateribus utrinque basi impressionibus duabus longitudinali- bus fuscis vel nigris rugulam longitudinalem saepe callosam et pallidam terminantibus, ante medium impressione obliqua et lata, disco carina media longitudinali punctata magis minusve distineta instructo; tuberculis marginalibus abdominis sat magnis; trochanteribus omnibus muticis. Long.: lat.— 8*/, — 8 '/, (d), 5 7/5:3 '/4 (3), 97/,:3*/, (9), 6/,:3"/, (9), iens ccs Uo vela Pest CS) Phimodera fumosa Eversu. et Fixe, Wien. Ent. Mon. VII, 5, 3 (1863). Hem. Het. Astr. Geb., p. 42, 3 (1884). Ph. protracta JAx., No... nase. kpas, p. 5 (1882), sec. spec. typ. '). Patria: Rossia meridionalis!; Caucasus! 6 dd, 8 99 examinavi. Var. pallens: Superne pallide ochracea, maximam ad partem concoloriter pun- ctata, capite margine postico, macula utrinque ad oculum, vittis duabus verticis, margi- nibus clypei lateribusque nigris; pronoto punctis nonnullis lineolisque duabus mediis par- tis anterioris nigris; scutello punctis duobus minutis mediis impressionibusque superne descriptis basalibus nigris, lateribus vitta curvata versus medium marginis exterioris ver- gente aliaque arcuata, basi cum illa conjuncta, in apicem scutelli ducta nigro-maculatis, disco saepe nigro-punctato, interdum scutello ubiqve maculis parvis nigris adsperso; in- ferne pallide ochracea, concoloriter punctata; antennis articulis duobus basalibus testaceis, tribus ultimis fuscis, tertio et quarto apice pallidis; pedibus pallide et sordide ochraceis, femoribus magis minusve fusco-adspersis, tibiis basi et apice nigro-fusco-lineatis, tarsis articulo ultimo apice obscure fusco. c 9. Caucasus: Schamhori! D. BarossosLo (mus. Petrop.). 1 g et 2 99 examinavi. Var. plagigera: Superne pallide ochracea, fusco- vel nigro-punctata; capite et pronoto ut in praecedente, hoe saepe fuscescente vel grisescente; scutello ut in praece- dente signato, sed adhuc plaga lata fusca dorsali a basi usque ad apicem ducta, usque ad medium semiovali, dein subito fortiter constricta et subparallela, externe a linea su- perne descripta interiore arcuata nigro-punctata terminata, parte apicali saepe apicem versus medio late pallido-vittata, lateribus scutelli extra plagam late concoloriter puncta- tis, solum ante medium signatura angulata fusca notatis, versus marginem lateralem ma- gis minusve infuscatis et nigro-punctatis; inferne concoloriter punctata vel lateribus vel tota fusco-punetata; antennis et pedibus ut in praecedente. 9. Phimodera fumosa Fier. 1. c. Patria: Rossia orientalis et meridionalis: Orenburg, D. Eversmax, Astrachan! (coll. Purox), Sarepta, D. JarovLerr; Caucasus: Achty!, D. Kowanorr (mus. Petr.). 4 dd, 4 99 examinavi. !) Specimen unieum descriptum adhuc cognitum a Ph. fumosa non nisi corpore paullo majore (Q 7 !/, mm. 1.) angulisque apicalibus pronoti subproductis divergit; latera pronoti ut in plurimis typicis obtusangu- lariter emarginata. Corpus superne breviter pubescens. O’culi ut in Ph. fumosa. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 31 Var. infuscata: Capite ut in praecedente; pronoto scutelloque nigro-piceis, niti- dulis, illo angulis apicalibus, nodulis duobus lineaque media partis apicalis nec non ma- culis nonnullis magis minusve determinatis ochraceis, scutello utrinque rugula longitudi- nali albido-flavente maculaque humerali medium laterum attingente dense pallido-flavente- conspurcatis; inferne pallide ochracea, punctis concoloribus vel fuscis; antennis et pedi- bus ut in praecedentibus, sed tibiis basi et apice late nigro-fuscis. 9. 1 d, 2 99 examinavi. Species lateribus pronoti anterioribus pone angulos apicales rectos et fortiter promi- nentes profunde sed breviter excisis, dein versus angulos laterales valde ampliato-rotun- datis insignis. 13. Phimodera argillacea Jax. MAD d Conon AT IT, 613: Oblongo-ovalis, superne sat convexa, opaca, brevissime pallido-pubescens vel sub- glabra, sat remote et admodum subtiliter punctata, disco ventris parcius inaequaliter pun- ctato; capite latitudine interoculari paullo breviore, lateribus compressis, ab oculis usque ad medium sensim sat fortiter convergentibus, dein subparallelis, jugis apice fere recte truncatis, angulo apicali exteriore tamen distincte obtuse rotundato, interiore subacuto, disco jugorum interne basi convexo, a medio admodum depresso-declivi, clypeo toto ob- tuse carinato-elevato, elevatione retrorsum in frontem usque ad apicem ocellorum prolon- gata ibique dilatata; apice clypei ultra juga levissime prominulo; buceulis apice infra apicem clypei ab antico viso leviter prominulis, postice in angulum sat leviter obtusum rotundatis; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum vix angustioribus; anten- nis articulo tertio secundo '/, breviore, quarto secundo parum longiore et quinto circiter ?/. breviore; pronoto longitudine duplo latiore, disco ante medium sulco transversali pro- fundo, parte apicali utrinque area transversali convexa marginibus impressis terminata, ad marginem ejus anticum nodulis duobus et ad angulum exteriorem posticum nodulo elevatis, puncto nigro glabra et nitidulo notatis, parte media apicali linea laevigata lon- gitudinali (an semper?) destituta, angulis apicalibus ultra oculos sat late prominentibus, acutiusculis vel rectis et leviter antrorsum prominulis, apice rotundatis, lateribus anterio- ribus paullo pone angulos in angulum subrectum excisis et dein versus angulos laterales valde ampliato-rotundatis, margine recto ante curvaturam margine libero antico anguli paullo longiore, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum leviter prominulis, valde obtusis, marginibus lateralibus posticis versus basin hemielytrorum levissime convergen- tibus, leviter sinuatis; scutello apice sat anguste sinuato, cum alis implicatis apicem ab- dominis distincte sed sat breviter superante, maculis parvis pallidis subcallosis hic illic sat parce adsperso, basi area transversim semiovali convexiore, hae utrinque linea vel puncto nigerrimo laevigato notata, lateribus utrinque impressionibus duabus basalibus in- structis, his rugam breviusculam longitudinalem includentibus, ante medium impressione angulata lata sat distincta, disco medio carina longitudinali solum basin versus leviter N:o 8. 32 O. M. REUTER. elevata, punctata; tuberculis marginalibus abdominis sat magnis; trochanteribus ommibus muticis. Long. 9 7 !/,*), lat. 4!/, mm. Phimodera argillacea Jar., Rev. Russe d'Ent. 1901, p. 34, sec. spec. typ. Patria. Mongolia: oasis de Sadjeou! d. 25 aprilis 1894, exped. Rosonowsky et Kozzow (coll. Jakovleff). Specimen unicum typicum examinavi. Pallide et leviter grisescenti-ochracea, superne maximam ad partem concoloriter pun- ctata, capite macula utrinque ad oculum, vittis duabus verticis, marginibus clypei et exte- rioribus jugorum nigris; pronoto punctis paucis nigris; scutello basi punctis duobus me- diis impressionibusque superne descriptis lateralibus nigris, cetero punctis nigris adsper- sis, marginibus impressionis angulati lateralis nigricantibus; corio margine nigromaculato ; inferne nigro-fusco-punctata; antennis pallide ochraceis, articulis tribus ultimis fuscis; pe- dibus pallide ochraceis, femoribus nigro-punctatis et -variegatis, tibiis basi et apice fuscis, inferne et lateribus nigro-variegatis, tarsis apice articuli ultimi fusco. Ph. fumosae Fir». affinis, vix nisi statura majore, oculis paullo minoribus et minus convexis, articulo antennarum tertio breviore scutelloque abdomen paullo superante diver- gens. An re vera ab ea distincta? 14. Phimodera distincta Jar. Tab. I, fig. 15, T. II, f. 14. Late ovalis, superne sat convexa, opaca, crebre et profunde punctata, intertitiis ple- risque punctis angustioribus, sublinearibus, sed pronoto et scutello maculis parvis callosis inpunctatis hic illic. variegatis; capite pubescente, latitudine interoculari vix longiore, la- teribus sat compressis et medio sat profunde sinuatis, ab oculis versus medium sat forti- ter convergentibus et dein versus apicem distinctistime ampliatis, jugis apice subrecte truncatis, angulo exteriore obtuse rotundato, disco interne basi convexo, a medio api- cem versus subito depresso-declivi; clypeo obtuse compresso-arcuato, basi paullo de- pressiuseulo, apice ante juga leviter prominulo; fronte medio supra basin clypei con- vexiuscula; bucculis apice infra apicem clypei distincte prominulis, postice obtuse rotun- datis; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum parum latioribus; antennis articulo tertio seeundo circiter '/, breviore, quarto secundo parum longiore et quinto fere duplo breviore; pronoto longitudine fere paullo magis quam duplo latiore, disco sulco transversali profundo, parte apicali utrinque area convexa marginibus impressis terminata instructa, ad marginem ejus anticum nodulis duobus ut etiam ad angulum exteriorem posticum nodulo distinctis, parte apicali medio linea albida longitudinali callosa in dis- cum posticum sat longe prolongata, angulis anticis ultra oculos sat late prominentibus, in angulum rectum rotundatis, lateribus anterioribus paullo pone eos sub angulo sub- recto vel levissime obtuso profunde emarginatis, dein fortiter ampliato-rotundatis, margine 1) JAKOVLEFF false (verisim. errore typographica) indicavit: 7 */,. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 33 ante curvaturam margine libero antico anguli paullo longiore, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum sat prominentibus, marginibus lateralibus postieis distinete con- vergentibus, sat fortiter sinuatis; scutello basi punctis duobus mediis majoribus late di- stantibus impressionibusque duabus utrinque longitudinalibus nigris, his rugulam pallidam pa- rum elevatam includentibus; lateribus scutelli ante medium impressione lata obliqua no- tatis, disco carina longitudinali media laevigata distincte elevata, apice obsoletiore; tu- berculis marginalibus abdominis sat magnis; trochanteribus omnibus muticis. Long. 9 6 mm. Pallide ochracea, superne crebre et profunde ferrugineo- et fusco-punctata; capite macula utrinque ad oculum, vittis duabus verticis, marginibus clypei, vitta discoidali ju- gorum breviuscula marginibusque lateralibus nigris; antennis fuscis, articulis duobus pri- mis pallide flaventibus; pronoto punctis nonnullis apicalibus lineolisque duabus ante me- dium nigris, his impressis laevibus, leviter curvatis et apicem versus corvergentibus; scu- tello punctis duobus impressionibusque basalibus nee non vittula laterali utrinque nigris, plaga media percurrente discoidali basi semiovali, a medio coaretata subparallela nigro- punctata, hac plaga apicem versus vitta pallida divisa; inferne fuscescenti-punctata; pe- dibus pallide ochraceis, femoribus nigro-fusco-punctatis et -conspurcatis, tibiis basi et apice fuscis, tarsis articulo ultimo apice fusco. 9. Phimodera distincta, Jax., Horae Soc. Ent. Ross. XI, p. 204 (1880), sec. spec. typ. Hem. Het. Astr. Geb., p. 44, 4 (1884). Habitat in Euphorbia gerardiana (JAKOVLEFF). Patria: Rossia meridionalis: Astrachan!, D. JakovrErr (mus. Petrop.). Unicum specimen (sp. typicum auctoris) examinavi. Species Ph. fumosae Vies. simillima et vix nisi statura paullo breviore et latiore puneturaque forsitan fortiore et densiore, lateribus capitis sat fortiter sinuatis et apice distincte dilatatis, bucculis postice obtusius rotundatis distinguenda. 15. Phimodera humeralis (Darm.). Tab. I, fig. 16, T. IT, f. 15. Late et breviter ovalis, superne sat fortiter convexa, glabra, opaca, crebre vel cre- berrime punctata, interstitiis maximam ad partem punctis saltem aeque latis, plerumque, praecipue in speeiminibus obscurioribus, angustissimis, sublinearibus, inferne lateribus crebre, sed disco lato ventris parce et valde inaequaliter punctata, hoc saepe late sub- laevi; eapite latitudini interoculari aeque longo, sat leviter convexo, lateribus haud com- pressis, solum ad oculum breviter convergentibus, dein rectis et parallelis, jugis apice recte truncatis, angulo exteriore rotundato, interiore recto, disco interne basi leviter convexo, a medio fortiter depresso, clypeo ab eodem loco arcuatim obtuse carinato- elevato, jugis vix aeque longo, bucculis apice ab antico viso infra apicem clypei le- viter prominulis, postice dilatatis et in angulum obtusum rotundatis; antennis articulo tertio secundo circiter '/, breviore, quarto secundo parum longiore et quinto circiter '/, N:o 8. 34 O. M. REUTER. breviore; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum aeque latis; pronoto longitudine magis quam duplo latiore (long.: lat. — 3 '/, — 3 !/,:1 !/,, 3!/, — 3 °/,: 137/, 8!1/,— 33/4, :1?/,, 3?/, — 3? /,: 17/4, 4?/,: L?/,), disco ante medium sulco. pro- fundo instructo, parte apicali utrinque area transversali convexiuscula, marginibus impressis bene determinata, ad angulum ejus interiorem anticum et exteriorem posticum nodulo elevato, parte media apicali depressa, carina tenui longitudinali magis minusve elevata, interdum tota deleta, raro per fere totam longitudinem pronoti extensa, angu- lis anticis ultra oculos distincte prominentibus, rectis vel raro levissime antrorsum sub- productis, brevissime pilosulis, anterioribus antice late et obtuse sed profunde sinuato- emarginatis, dein sat rotundatis vel raro subrectis, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum fortiter prominentibus, rectis vel acutiusculis, raro obtusis, marginibus la- teralibus posticis versus basin hemielytrorum convergentibus, pone angulos plerumque sub- rectangulariter, raro obtuse emarginatis; scutello latitudini raro aeque longo, plerumque paullo breviore (long.: lat. — 3:3 fa — 3 °/,, 3!/, —3'/,:3!/, —3?/,. 31/45: 3 f, 3?/,:81/, — 3?*/,, 81/,: 8?7/,,,8 !/; 24. — 4 1],,. 3 */5: 3; 1f, — 4), maculis parvis «callo= sis hic illic adsperso, basi medio area transversim subsemiovali plerumque convexiore, utrinque impressionibus duabus longitudinalibus instructo, lateribus ante medium plerum- que leviter et late, raro fortius subangulatim impresso, rarissime biimpresso, margine in- teriore impressionis lateralis obtuse vel obtusissime, rarissime fortius elevato, fortiter ar- cuato, disco carina media rarissime usque ad tertiam apicalem partem, plerumque solum basin versus distinguenda, interdum tota deleta, area laterali apicali saepe sed non sem- per partibus reliquis densius punctata; tuberculis marginalibus abdominis majusculis; tro- chanteribus anticis muticis vel tuberculo parvo obtusissimo instructis, intermediis et po- sticis tuberculo vel dente minuto obtuso, raro acuminato instructis. Long;:-1at.— 5 0/2: 80 EN), IN a (AN IR Ja EEE (9, 55/, :8/, (d), 5*/,:8/, (3), 6.— 6 4:30, 8%), (4 9), 6:871, (2), 89s SKE (NOR dem TC Tetyra humeralis Darw., Anal. Entom. 1823, p. 94, sec. spec. typ. Phimodera id. Frog, Rhynch. Livl. I, 83, 2 (1860). Står, En. Hem. III, 27, 2 (1873), sec. spec. typ. Reur., Ent. Tidskr. I, 121, 1 (1880), sec. spec. typ. Finl. o. Skand. Hem. Het. I, p. 9 (1882), sec. spec. typ. J. Saurs., Meddel. Soc. Fauna et Flora Fenn. XXVIII, 40, 1 (1902), sec. spec. Reur., Ofv. Finska Vet. Soc. Fórh. XLVI, N:o 17, p. 1—7 (1904). Phimodera galgulina Bou., Vet. Ak. Handl. 1851, p. 102 (1853), sec. spec. typ. Murs. et Rey, Hist. de Pun. de France, Scutell, p. 41 (1865). Purox, Syn. Hém. Het. de France II, p. 9, 1 (1881) sec. spec. typ. SNELL. v. VOLLENH., Inl. Hem. p. 19 (1878), sec. spec. typ. Ph. bufonia Purox, Rev. d'Ent. VII, p. 362 (1888) par- tim, sec. spec. typ. (specimina gallica nec rossica!). Reur., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XLVI, N:o 17, p. 15 (1904) partim, sec. spec. typ. Habitat locis arenosis in floribus Festucae dwriusculae (J. SAHLBERG), ad radices ejusdem (Porrrus) in Thymo (Purox). Patria. Ingria: Peterhof!, D. Bıancm (Mus. Petrop.): Livonia: Volmar, D. Bere, sec. D. Fron; Fennia meridionalis: Hangó!, D. J.SAurszno (Mus. Helsingf.), Lappvik!, D. Porrrus qu XOT Monographia generis Phimodera Germ. 35 Helsingf.); Svecia: Halland!, D. Ossseck, Sandhammar!, D. Bonemax (Mus. Holm.); Dania: Thy, sec. D. ScenrogprE; Borussia: Berlin!, D. Står (Mus. Holm.); Hollandia: Scheveningen! (mus. Leyden, coll. Fokker); Gallia: Landes, Mont de Marson, D. Per- ms, sec. DD. Mursaxr et Rey, Capbreton!, DD, Duvercer et Purow, Saint-Georges-de- Didonne, D. LABORDERIE, sec. D. LAMBERTIE. 33 Sd et 30 99 examinavi. Var. Bianchü (JAK.): Pallide sordide ochracea, superne concoloriter punctata, capite utrinque ad oculum, vittis duabus verticis, marginibus clypei exterioribusque jugorum nigricantibus; pronoto parte media apicali utrinque puncto anteriore lineaque ante sulcum nigerrimis, laevibus, marginibus impressis arearum apicalium superne descriptarum fuscis; scutello impressioni- bus basalibus nigro-punctatis, vitta obliqua laterali exteriore versus medium marginis ex- terioris vergente aliaque interiore ab eodem puncto exeunte et cum illa angulum for- mante, fortiter arcuata, ad apicem scutelli ducta fuscescentibus vel nigricantibus vel nigro- punetatis, in angulo inter has lineas saepe macula antrorsum acuminata fulva vel ferru- ginea, inferne concoloriter vel fusco-punctata; antennis nigro-fuscis, articulis duobus pri- mis basi et apice, tertio apice pallidis; pedibus pallidis, femoribus magis minusve nigro- piceo-variegatis, tibiis basi et apice magis minusve obscure fuscis, tarsis articulo ultimo apice nigro-fusco. d 9. Phimodera humeralis var. a Står, 1. c. Phimodera galgulina Bon., 1. e. Phimo- dera bianchi JAK., 1. c. 3 dd, I 99 examinavi. Var. dorsigera: ut praecedens, sed signaturis nigris magis dilatatis, capite etiam vitta media verticis, vitta jugorum, saepe clypeo toto marginibusque omnibus nigricanti- bus; pronoto vittis et maculis nigricantibus ornato; scutello utrinque signatura superne descripta angulata multo latius nigricante, plagam dorsalem basi latam a medio subito fortiter coarctatam et dein parallelam includente, hac plaga fusco- vel nigro-punctata, grisescente, fuscescente vel nigricante. 49. 17 dd, 15 99 examinavi. Var. antica: ut praecedens, seb adhuc obscurior, capite pronotoque totis nec non plaga dorsali scutelli obscure fuscis. 1 d et 1 9 examinavi. Var. connectens: Superne albida, capite nigro, solum vitta utrinque ad clypeum maculaque ad oculos albidis; pronoto scutelloque confertim nigro-punctatis, angulis anti- cis pronoti areaque humerali scutelli concoloriter punctatis; pronoto scutelloque maculis parvis callosis albis. g. 2 dd examinavi. Var. Dalmanni Reur.: Superne nigra, solum eapite vittis 2—4 maculaque utrin- que ad oculum, his interdum obsoletis, angulis anticis, linea media longitudinali tenui saepe obsoleta nodulisque 2— 4 apicalibus pronoti, macula magna humerali, punctis non- nullis'callosis saepeque vittula apicali pallide flaventibus vel ochraceis, hae maeula saepe magis minusve nigro-conspurcata; inferne ochracea vel testacea, fusco-punetata; antennis N:o 8. 5 36 O. M. REUTER. et pedibus ut in praecedentibus, sed femoribus magis nigro-variegatis, tibiis basi et apice latius tarsisque totis nigro-fuscis. d 9. Tetyra humeralis Darw., 1. ce. Phimodera humeralis Fron 1. c. Phimodera gal- gulina var. B. Murs. et Rzv., Hist. Pun. France, Scutell, p 44. Phimodera humera- lis var. b. Står, 1. e. Phimodera humeralis var. Dalmanni Rzvr., Ófv. Finska Vet. ioca Honc p» 6: 10 ss, 9 99 examinavi. A Ph. Flori Fres. statura distincte latiore, capite autem angustiore, lateribus ejus haud compressis, solum ad oculos brevissime convergentibus et dein subparallelis, pronoto angulis anticis rectis, lateribus anterioribus multo fortius emarginatis angulisque latera- libus fortius dentato-prominentibus, nec non colore speciminum pallidiorum magis in och- raceum vergente, disco ventris multo latius laevi, parce punctato trochanteribusque poste- rioribus apice tuberculo minuto instructis distincta. A Ph. nodicolli Gern. statura di- stincte latiore et breviore, plerumque magis rotundata, majore et superne magis con- vexa, corpore superne plerumque densius et fortius punctato, scutello longitudine latiore, linea arcuata laterali interiore medio distincte fortius curvata nec non colore speciminum pallidiorum magis in ochraceum vergente distinguenda. 16. Phimodera nodicollis GzRw. HE Jb fne oz, A, IUD al, 1 22 Ovalis, lateribus parallela, superne sat leviter convexa, opaca, subglabra, crebre punetata, interstitiis plerumque maximam ad partem punctis angustioribus, pronoto postice scutelloque maculis parvis subeallosis variegatis; inferne lateribus crebre, versus medium remotius et disco ventris parce punctata; capite latitudine interoculari perparum longiore, sat leviter convexo, lateribus haud compressis, solum ad oculum convergentibus, dein rectis et parallelis, omnium rarissime versus apicem sensim nonnihil dilatatis, jugis apice recte truncatis, angulo exteriore rotundato, interiore recto, disco interne basi leviter vel parum convexo, a medio fortiter depresso, clypeo ab eodem loco obtuse cari- nato-elevato, jugis aeque longo, bucculis apice ab antico viso infra apicem clypei haud vel leviter prominulis, postice in angulum obtusum rotundatis; antennis articulo tertio secundo circiter '/, breviore, quarto secundo parum longiore et quinto vix magis quam ![, breviore; oculis spatio inter oculum et ocellum aeque latis; pronoto longitudine ple- rumque paullo magis qvam duplo latiore (lat.: long. = 3 :1?/; (4), 3 '/, — 3 !/, : 13/, 1 A (d 9), 3 [6 LE y 2! Mate 1 "a (d 9); 3 Else 1 "ls (9). 3 "ls: 1 "la (9), Dos 4'/.:fere 2 (Z@)), disco ante medium sulco profundo instructo, parte apicali utrinque area transversali convexiuscula marginibus impressis bene determinata, ad angulum ejus interiorem anticum et exteriorem posticum nodulo sat elevato, parte media apicali carina vel linea longitudinali laevigata pallidiore saepe pone medium prolongata distincta, angu- lis anticis ultra oculos prominentibus, rectis, lateribus anterioribus antice late et profunde sinuato-emarginatis, dein versus angulos laterales leviter rotundatis (c 2) vel subrectis vel rectis (4 ©), rarius fortius rotundatis, parte obliqua marginis pone medium sinus po- TRI Monographia generis Phimodera Germ. 37 sita parte anteriore plerumque circiter duplo vel ad summum duplo et dimidio longiore, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum sat fortiter prominentibus, rectis vel acu- tiusculis, raro obtusis, marginibus lateralibus posticis versus basin hemielytrorum conver- gentibus, plerumque rectangulariter, raro obtuse excisis; scutello latitudini plerumque lon- gitudine aequali vel subaequali (long.: lat. — 2?/,:3, 2*/,:3, 3:3, 3!/,:3 Yi, 3; No odo. MCI dara S ön SE fpe ss PE IP St EE Ole ASK 4'/, 4:4'/,), basi medio area transversali convexiore, utrinque impressionibus duabus longitudinalibus instructo, lateribus ante medium late sed saepe sat fortiter angulato- impresso, margine interiore impressionis lateralis plerumque sat leviter sed interdum for- tius elevato et subcarinato, obtuse minus fortiter arcuato, disco carina elevata laevigata nunc percurrente vel fere percurrente, nune solum versus basin distinguenda, rarissime delata, area laterali apicali saepe partibus reliquis densius punctata; tuberculis margina- libus abdominis majusculis; trochanteribus anticis tuberculo parvo vel minutissimo, raris- sime muticis, intermediis et posticis tuberculo acutiusculo vel denticulo vel spinula arma- tis, hoc tubereulo vel spinula longitudine valde variabili, trochanteribus */,. ?/,, ?/,, ?/, vel solum '/, breviore, plerumque vix vel solum leviter introrsum vergente, interdum ta- men sat ineurvata et cum margine femorum angulum subrectum formante. Long.: lat. — 5 — 5 !/,:2 */,— 8 Js (d 9), 5 !/, — 5?/,:83 !/,— 3°), (d 9),6 : 8 !J, (d 9), 6:37/, (d), 6!/,:3?/, —4 (d 9) mm. Phimodera nodicollis GErm. in Burm., Handb. Ent. II, p. 387, 3 (1835). Zeitschr. Ent. I, p. 62, T. I, f. 27 (1839), sec. spec. typ Phimodera galgulina Fixs., Wien. Ent. Monatschr. VII, p. 3, 2 (1863), sec. spec. typ. Jarosen., Cnuc. Hem. Het. Xapsk. p 4, 231 (1874) sec. spec. P. humeralis Jaroscn. l. c. p. 41, 232, sec. spec. JakovL., Hem. Het. Astr. Geb., p. 40, 2 (1884), sec. spec. typ. Ph. obtusata Krvn., Tpya. Xapsk. 06m. mcr. npuu. IV, p. 74, 7 (1871), sec. spec. typ. Ph. bufonia Pur., Rev. d'Ent. VIL, p. 362 (1888) partim, sec. spec. typ. (spec. rossica nec gallica!). Jarovr., Hor. Soc. Ent. Ros. XXXVI, p. 186 (1902) partim. Rxvr., Öfv. Finska Vet. Soc. Fórh XLVI, N:o 17, p. 13 (1904) partim, sec. spec. typ. Ph. Ivanovi Sem., Rev. Russe d'Ent. III, p. 150 (1903). Ph. caucasica J^k., Horae Soc. Ent. Ross. XXXVI, pp. 185 et 187 (1902), sec. spec. typ. Ph. picturata JAK., l. c., pp. 186 et 190 (1902), sec. spec. typ. Ph. collina Horv., Zichy harm. azs. utar. allat. eredm. II, Hem., p. 248 (1900) nec Jax. Habitat in Euphorbia Gerardiana (JAKOVLEFF). Patria. Podolia!: coll. Signoret; Rossia meridionalis: Charcoff!, D. JAROSCHEFFSKI (mus. Oharcoff) Kupjansk, D. Ivaworr (coll. Jakovl.), Sarepta!, D. Becker (mus. Petrop., Helsingf., Vindob. et Hung., coll. Puton); Caucasus: Petrovsk! (mus. Petrop.); desertum Kirghisicum! (coll. Puton, mus. Helsingf.), Transcaucasia: Kuraili!, D. Barassoaro (coll. Jakovl.); Altai occidentalis!, D. SuvonrscuErr (coll. Jakovl.); Sibiria: Barnaul!, D. GEBLER (mus. Vindob.) Minusinsk!, D. com. Zicmy (mus. Hungar.) 58 specimina examinavi. Var. typica: Superne nonnihil grisescenti-albicans, fuscescenti-punctata, capite ma- cula utrinque ad oculum, vittis duabus verticis, marginibus clypei, vitta limboque exte- N:o 8. 38 O. M. REUTER. riore jugorum nigro-fuscis; pronoto apice fusco- vgl nigricanti-variegato, punctis duobus ante apicem duobusque paullo latius distantibus sulci transversalis nigerrimis; scutello ele- vatione basali transversali plerumque fusca, impressionibus basalibus longitudinalibus ni- gris, lateribus ante medium signatura basin versus fortiter acuminato-angulata, saepe in maculam antrorsum acuminato-productam extensa nigra, hae macula interne in vittam magis minusve dilatatam minus fortiter arcuatam usque in apicem continuata, area dor- sali utrinque ab illa signatura determinata fusco-punctata, sed utrinque basi signatura arcuata albida, concoloriter punctata, etiam area humerali vel basali laterali concoloriter punctata, albida; inferne sordide albido-flavens, fusco-punctata; antennis fuscis, articulis tribus primis basi et apice vel tertio solum apice anguste pallidis, ultimis nigro-fuscis; pedibus sordide albicantibus, femoribus nigrofusco-variegatis, tibiis nigro-lineatis, basi et apice fuscescentibus, annulo infra medium albido, tarsis articulo ultimo apice late nigro- fusco. dg 9. 48 specimina examinavi. Var. binotata: ut praecedens, sed scutello utrinque in angulo signaturae angu- latae macula fulva notato. Petrovsk!, 5 specimina vidi. Var. rubiginosa: Superne capite pronotoque antice in rufo-testaceum vergentibus, scutello rufescenti-ferrugineo, utrinque area humerali, area dorsali lateribus, nec non lateribus areae lateralis apicalis albidis, concoloriter punctatis. 9. Petrovsk!, unica femina. Var. extrema: Superne nigra, capite macula utrinque ad oculum vittisque qua- tuor apicalibus, pronoto angulis apicalibus sat late, punctis duobus callosis mediis ante apicem lineaque media antica, scutello basi utrinque ruga inter impressiones longitudina- les, postice ampliata, areaque humerali nec non maculis minutis callosis pallide flaven- tibus; inferne pallide flavens vel fusco-testacea, nigricanti-punctata. 9. Phimodera humeralis J Anoscu., 1. c. Charcoff!, unica femina. Ph. hwmerali (Darw.) simillima, statura plerumque angustiore et magis parallela, plerumque minore, colore pallido in sordide albicantem nec in ochraceum vergente. linea areuata laterali interiore scutelli medio obtusius curvata distinguenda. Obs. Ph. nodicollis Gxnw., obtusata Kryn., picturata Jar. et caucasica JAK. om- nes verisimiliter sunt formae hujus speciei; omnes ut var. ejus typica coloratae et signatae. Ph. nodicollis Germ. a Barnaul Sibiriae mihi videtur solum forma major, trochan- teribus antieis (ut etiam in speciminibus nonnullis rossieis) submutieis et posterioribus tu- bereulo obtusissimo instructis, marginibus pronoti lateralibus anterioribus versus angulos quam in plerisque (non autem omnibus) minoribus fortius rotundatis. Duo specimina ty- pica (9) examinavi, in ceteris cum speciminibus e Rossia meridionali fere tota congruen- tia. Caput lateribus apicem versus nonnihil dilatatis (ut etiam in nonnullis rossicis). Carina pronoti et scutelli fere percurrens, ut etiam saepe in illis. Long. 6 /, mm., la- titudo: longitudo pronoti — 3 ?/, : 1 ?/,, longitudo: latitudo scutelli = 3 '/, : 3 ?/,. Ph. obtusata Kryx., cujus specimen unicum typicum examinavi, spina trochanterum T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 39 posteriorum majore scutelloque paullo latiore a plerisque speciminibus in Sarepta lectis divergit et transitum ad Ph. galgulinam (H. Sc.) formare videtur. Caput lateribus ver- sus apicem rectis. Pronotum 4'/, mm. latum, 2 mm. longum, marginibus lateralibus anterioribus versus angulos laterales levissime rotundatis, disco carina media solum antice. distineta. Scutellum 4 mm. longum, 4 '/, mm. latum, carina longitudinali obso- leta. Trochanteres antici tuberculo magno, intermediae et posticae spina apice acutiu- scula trochantero parum minus qvam duplo breviore. Ph. humeralis Jamoscu. sec. specimen examinatum Ph. obtusutae in omnibus simillima, solum obscurior, carina pro- noti et scutelli distinctiore, scutellum 4 mm. longum, 4 '/, mm. latum. Ph. picturata Jax., cujus specimen typicum ex Altai occid. examinavi, fere in omni- bus cum Ph. nodicolli congruit. Specimen examinatum (3) 6 ?/, mm. longum, latitudine: longit. pronoti = 4 '/. : fere 2, longit.: latit. scutelli — 3 ?/, : 3 ?/,, marginibus lateralibus capitis rectis, parallelis (sec. Jaxovzerr „leviter dilatatis^, quod in specimine examinato haud congruit). Ceteris ut Ph. nodicollis. Ph. caucasica Jak. (Tab. IL, fig. 17) (9) quam multa specimina rossica vix major (6 '/, mm. long.) et latior (latitudo nempe etiam in rossicis variabilis); differt praecipue lateribus capitis versus apicem fortius dilatatis (latera tamen etiam in nonnullis rossicis leviter dilatata). Pronotum 4 mm. latum, fere 2 mm. longum, marginibus lateralibus anterioribus versus angulos laterales fortius rotundatis. Seutellum 3 '/, mm. longum, 3°/, mm. latum. Trachanteres antici tuberculo obtusissimo, posteriores dente acuto trochanteribus fere quadruplo breviore. Solum unicum specimen. Ph. collina Horv. 1. e. nec Jak. e Minusinsk Sibiriae cum quibusdam speciminibus rossicis superne descriptis in omnibus congruit, solum trochanteribus omnibus muticis divergit. Armatura trochanterum maxime est variabilis; interdum, quamvis rarissime, ut videtur, tota obsoleta. 17. Phimodera galgulina (H. Scx.). Tab. I, figg. 18 et 19, T. II, f. 18, 19, 23. Late ovalis, lateribus sat rotundata, superne sat convexa, opaca, subglabra, crebre fortiter punctata, interstitiis punctis saltem aeque latis, inferne lateribus crebre, versus medium remotius punctata, disco ventre late parce inaequaliter punctato; capite latitudine interoculari aeque longo, sat leviter convexo, lateribus haud compressis, solum ad oculum breviter convergentibus, dein rectis et parallelis, raro versus apicem sensim leviter ampliatis, jugis apice recte truncatis, angulo exteriore rotundato, interiore recto, disco interne basi sat convexo, a medio subito fortiter depresso, clypeo ab eodem loco obtuse elevato, jugis paullo breviore vel his aeque longo, bucculis apice ab antico viso infra apicem clypei leviter prominulis, postice obtuse rotundatis; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum vix aeque latis; antennis articulo tertio secundo paullu- lum — fere '/, breviore, quarto secundo parum vel paullulum longiore et quinto '/, — raro fere ?/. breviore; pronoto longitudine duplo vel magis qvam duplo latiore (latit.: N:o 8. 40 O. M. REUTER. lóneitaz 9:27, néon den er) ood ea cedo Oi score medium sulco profundo instructo, parte apicali utrinque area transversali convexiuscula marginibus impressis bene determinata, ad angulum ejus interiorem anticum ut etiam ad angulum exteriorem postieum nodulo elevato, parte media apicali linea longitudinali lae- vigata, interdum pone medium disci extensa, angulis anticis ultra oculos prominentibus, rectis vel rarissime leviter obtusis, saepe ipso apice nonnihil antrorsum prominulis, lateri- bus anterioribus antice late et profunde sinuato-emarginatis, raro subangulariter emar- ginatis, dein versus angulos laterales magis minusve fortiter vel leviter rotundatis, raris- sime subrectis, parte marginis obliqua pone sinum posita illa anteriore duplo et dimidio — plerumque circiter triplo, rarissime vix magis qvam triplo longiore, angulis lateralibus ultra marginem hemielytrorum fortiter prominentibus, rectis vel acutiusculis, marginibus lateralibus posticis versus basin hemielytrorum convergentibus, plerumque rectangulariter, rarius obtuse excisis; scutello latitudine distincte breviore (longit.: latit. — 2 ?/, — 3 °/,, 9 1f a 9dlss 8:7; 14,9. sat, 31/5 3 Lev eet S sey hiettalliommalnle parvis callosis adsperso, basi medio area transversali semiovali parum convexiore, utrinque impressionibus duabus longitudinalibus rugulam brevem punctatam extrorsum ampliatam terminantibus, lateribus utrinque ante medium late et plerumque sat leviter, saepe levis- sime angulato-depressis, margine impressionis interiore parum vel obtuse assurgente, sat fortiter arcuato, disco linea laevigata longitudinali plerumque obsoleta, interdum basin versus distinctiore, area laterali apicali partibus reliquis aequaliter punctata; tuberculis marginalibus abdominis majusculis; trochanteribus anticis tuberculo acuminato distinctis- simo vel dente instructis, posterioribus apice processu longo cylindrieo, apice oblique acuminato armato, hoc processu introrsum curvato et basi cum margine inferiore femoris angulum rectum formante, trochanteri aeque vel fere aeque longo, raro hoc '/, — */; breviore. Long.: lat. — 5 7, — 8 */, (9), 5*/, — 3 fy (6), 6 — 3^], (9), 6*/, —3 (9) bet (€), 6 ee (2), 6 "fs = s (8), 6 xs E a (2), 6 Vi s (8), 7 s — 4 y 2 (9). Podops galgulinus H. Scm., Wanz. Ins. IV, p. 29, T. CXIX, fig. 379 (1839). Phimodera id. Gxnw., Zeitschr. f. Entom. I, p. 61, 1 (1839). Gomskr, Anal. ad Entom. Imp. ross. I, p. 50, 17 (1842). Srär, Enum. Hem. III, p. 27, 1 (1873), sec. spec. typ. Ph. hwmeralis Jax., Horae Soc. Ent. Ross. XXXVI, p. 4 (1902), sec. spec. typ. Ph. galgulina Jax., 1. c., sec. sp. typ. Habitat locis arenosis, ubi Carex arenaria, Leontodon autumnale etc. vigeant (Breopin). Patria. Germania: Hamburg!, D. Korrze (Mus. Petrop.), Müggd! (coll Puton), Berlin! (mus. Holm. et Berol), Mecklenburg, sec. D. Ranparz; Fürstenberg li. MUT: Koxov (coll. Fokker); Silesia, sec. D. Assmann; Tirolia: Vietsgau, Bozen, sec. D. GRED- ver; Hungaria: Budapest, Czepel, Rakos-Palota!, Kis-Szent-Miklos, Monor, Kecskemét!, Keczel, Dorozsma, Szeged, Szomotor, Duplaj (mus. Hungar.); Italia: Modena, D. Bo- nızzı, sec. D. Orrvr. 20 sp. examinavi. T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 41 Var. pallida: Plerumque major, pallide albido-testacea, capite utrinque ad ocu- lum, vittis duabus vertieis, marginibus clypei, vitta limboque exteriore jugorum nigri- cantibus; pronoto punctis duobus mediis ante apicem aliisque duobus in sulco nigris, parte apicali interdum parce fusco-conspurcata; scutello utrinqve saltem impressione exte- riore obliqva basali, vittula obliqua ab ejus apicem ad medium marginis lateralis ducta aliaqve interiore ab eodem puncto exeunte sat fortiter arcuata ad apicem scutelli extensa fuscescentibus vel nigricantibus; inferne punctis concoloribus vel fuscis; antennis articulis fuscis vel apicem versus nigro-fuscis, basi apiceque articulorum 1—4, interdum etiam basi quinti anguste testaceis; femoribus nigro-fusco-variegatis, tibiis nigro-lineatis, basi apiceque fuscescentibus vel fuscis, annulo infra medium pallido, tarsis articulo ultimo apice late nigro-fusco. © €. Berlin!, 6 spec., Ofen!, 1 spec. Var. grisescens: Plerumqve (non autem semper) sordide grisescens vel grise- scenti-testacea, superne maximam ad partem nigro-punctata, signaturis capitis nigris magis extensis et saepe confluentibus, pronoto et scutello sat dense nigro-consperso, illius mar- ginibus lateralibus anterioribus saepe pone sinum nigris; inferne nigrofusco-punctata. c9. Hamburg!, Müggd!, Hungaria! Var. Konovi: Superne nigra, capite macula parva utrinque ad oculum, pronoto angulis apicalibus nodulisque duobus anticis, scutello arcu utrinque obliquo humerali corioque albidis, hoc nigro-maculato; inferne fusco-testacea; pedibus nigris, apice femo- rum annuloque tibiarum medio albidis. 9. Germania: Fürstenberg i. M.!, 1 9 (coll. Fokker). Ph. nodicolli Gern. simillima et a quibusdam hujus speciminibus (dentibus trochan- terum majoribus) difficile distingvenda, plerumqve autem scutello breviore et latiore, postice magis rotundato, parte obliqva marginis anterioris lateralis pronoti longiore diver- gens. A Ph. hwmerali (Darx.) armatura trochanterum mox distincta. Species mihi ignotae, sedis incertae. 18. Phimodera Kiborti Jar. „Late ovalis, pallide fusco-grisescens, crebre subtilissime nigricanti-punctata, scutello concolore, signaturis destituto; inferne fortius punctata; capite quadrangulari, marginibus lateralibus subrectis, jugis apice recte truncatis, angulo exteriore rotundatis, clypeo ultra juga prominulo, convexo, subrecto, antrorsum et retrorsum sensim declivi; oculis sat magnis, valde exsertis; capite sordide flavente, setis erectis longis griseo-albicantibus toto sat dense vestito, vittis duabus verticis inferne productis et elypeum includentibus, jugis maculaqve utrinqve ad oculum nigris; antennis nigris, solum articulationibus leviter ferru- gineis, articulo tertio brevissimo et quarto duplo breviore, hoc secundo nonnihil longiore; pronoto latissimo, margine apicali capite cum oculis latiore, marginibus lateralibus ante- N:o 8. 42 O. M. REUTER. rioribus pone angulos apicales oblique sinuatis, versus angulos laterales late rotundatis, angulis apicalibus obtusis haud prominentibus, dente humerali obtuso, disco mox pone tertiam apicalem partem sulco superficiali levissime impresso instructo, parte anteriore utrinque area marginibus nigrofuscis terminata instructa, nodulis ante eas albidis, angu- lis apicalibus marginibus juxta eos flaventibus, disco maculis parvis nigris parce adsperso aliisque subcallosis albidis obsoletissimis, margine laterali setulis parvis erectis instructo; scutello carina longitudinali debili instructo, hac solum medio distingvenda, punctata; pronoto carina destituto, sed vitta media longitudinali flavicante notato; scutello signaturis toto destituto, solum maculis punctiformibus consperso et aliis subcallosis minutissimis albicantibus parce adsperso; ventre nigro-fusco, maculis punctisque numerosis nigris conspurcato, locis pallidioribus praecipue medio et ad latera distingvendis, lateribus qvam disco densius punctatis; connexivo nigro, tuberculis marginalibus debilibus albicantibus; spiraculis nigricantibus; pectore medio nigro-fusco, versus latera nigricante; trochanteri- bus inermibus; pedibus nigris, femoribus basi et apice tibiisqve externe ferrugineis, femo- ribus interne punetis parvis subferrugineis parce instructis, tibiis sat longis, setulis sub- argenteis vestitis.“ [Sec. Jakovrzrr]. Phimodera Kiborti Jax., Horae Soc. Ent. Ross. XXIII, p. 72 (1889). Patria: Sibiria ad pagum Targaschino prope Krasnojarsk, D. Krsonr. „Haec species ad cohortem marginibus lateralibus anterioribus pone angulos anticos leviter sinuatis instructum referenda, Ph. amblygoniae Vies. proxima, statura lata, cor- pore aeqvali, signaturis destituto, capite aliter constructo et aliter piloso tuberculisque marginalibus connexivi debilibus divergens.* 19. Phimodera binotata (Sav). ,Capite valde arcuato, apice subtrilobato; regione humerali macula magna cinerea. Patria: Territorium boreali-occidentale | Americae borealis |. Corpus ovale, flavescenti-grisescens, obscure-variegatum; punctis parvis, nigris; capite longitudinaliter valde decurvato, fusco, vittis tribus obsoletis fulvis, punctura subtili, densa, profunda; ?/, apicalibus capitis lineis duabus profundis distincte undulatis impressis, spa- tio ineluso nonnihil elevato et apice leviter lobulato-prominulo, margine laterali concavo- arcuato, apice laterali lobum rotundatum formante; pronoto quam capite fere minutius punctato, dimidio anteriore, marginibus lateralibus exceptis, inaequali, fusco, lineis tribus obsoletis fulvis; dimidio posteriore abrupte nonnihil elevato; margine laterali anteriore nigro, antice concavo-arcuato, postice convexo-arcuato, angulis posterioribus (: humerali- bus) leviter emarginatis; scutello tergum et hemielytra toto tegente, solum basi harum detecta; disco basali obscuro, linea glabra usque ad apicem extensa glabra, obscure mar- ginata; macula magna semiorbiculari cinerea lineolas nigras abbreviatas ferente ab angulo humerali usque ad medium laterum extensa; inferne punctura nigra conspersa; pedibus T. XXXIILL. Monographia generis Phimodera Germ. 43 nigris, geniculis maculisque prope apicem femorum fulvis, tibiis fulvis, nigro-lineatis, tar- sis nigris. Long. magis quam '/, p. Species haecce curvatura capitis maculaque magna humerali distingvenda.* Scutellera binotata Sax, Long. Nav. Exp. St. Pet. Riv. II, p. 298 (1894). Compl. Writ. Ent. N. Amer. I, p. 198 (1859). Phimodera id. Unter, Checklist Hem. Het. North. Amer., p. 2 (1886). N:o 8. 6 44 O. M. REUTER. Ptychodera nov. gen. Corpus late ovale, subparallelum, superne et inferne subaequaliter convexum, superne valde corrugatum, dense pilosulum, inter corrugationes subtiliter punctulatum; capite subverticali, latitudine basali cum oculis paullo longiore, ante oculos exsertos sed par- vulos triangulari, lateribus nonnihil compressis, infra oculos levissime sinuatis, apice com- muni late rotundato, lobo medio (elypeo) percurrente, parallelo, apice truncatulo juga parum superante, lobis lateralibus (jugis) apicem versus oblique angustatis, margine exteriore a medio usque ad apicem latissime arcuatis, ne minime quidem angulatis, angulo interiore valde acuto, disco jugorum a medio versus apicem depresso, clypeo toto carinato-elevato, attamen basi debiliore, medio írontis rugaque utrinque laterali obtuse sed fortiter elevatis; bueculis apice ultra apicem clypei parum prominentibus, retrorsum obtusangulariter ampliatis; ocellis late distantibus; rostro apicem coxarum posticarum attingente, articulo secundo duobus ultimis longiore; antennis gracilibus, ultra basin pro- noti paullulum excedeutibus, in lateribus capitis insertis, basi sub prolongatione lamelli- formi prostethii occulta, articulo tertii secundo breviore, quarto secundo aeque longo et qvinto occulto breviore; pronoto sexangulare, fortiter transverso, margine apicali subrecto capite distincte latiore, marginibus anterioribus lateralibus antice sinuatis, postice cum marginibus posterioribus lateralibus in arcum latum fortiter curvatum confluentibus, his retrorsum omnium levissime convergentibus, levissime sinuatis, angulis basalibus valde obtusis, margine basali supra basin scutelli truncato, disco carina media longitudinali laevigata instructo, sulco medio transversali profundo, parte apicali medio ante sulcum area subrotundata elevata, utrinque nodis tribus in seriem longitudinalem positis elevatis, limbo apicali fortiter et late incrassato-elevato, supra basin capitis perpendiculari, quad- rinodoso, parte postica utrinque rugis duabus obliquis rectis et subparallelis instructa, limbo laterali late incrassato; scutello dorsum totum abdominis tegente, solum basin corii liberum relinquente, pone medium subsensim angustulo, margine apicali late rotundato, haud inflexo, disco medio obtuse convexo-elevato basin versus levius apicem versus for- tius declivi, irregulariter fortiter corrugato, carina media percurrente longitudinali elevata et laevigata aliaque utrinqve breviore laterali tertiam basalem partem longitudinis haud superante; corio solum basi limboque exteriore coriaceis, interiore parte hyalina; pro- stethio antice utrinqve sat ampliato, dilatatione media obtuse producta basinque antenna- rum obtegente; meso- et metasternis medio sulco longitudinali profundo ruga laterali haud determinato; orificiis haud distingvendis; segmentis connexivi quinque ultimis apice tuber- T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. 45 culo instructis; pedibus brevibus, validis, breviter pilosulis, tibiis superne planis, laevibus, tarsis articulo secundo primo paullo breviore, tertio duobus primis simul sumtis longitu- dine subaequali. Phimodera VAN Duzxe, Trans. Amer. Entom. Soc. XXX, p. 16 (1904). Generi Phimodera GERM. similis et affinis, corpore superne dense pilosulo, fortiter corrugato et inter corrugationes subtiliter punctulato, struetura capitis valde diversa, praecipue jugis apicem versus fortiter oblique angustatis et externe late arcuatis nec ante apicem angulatis, rostro longiore, basi antennarum a dilatatione prostethii obtecta, limbo pronoti apicali late et fortiter incrassato-elevato lateribusque ejus anterioribus et posterioribus in arcum confluentibus, angulos prominulos haud formantibus, disco scutelli medio convexo-elevato, dilatatione prostethii lamelliformi antice medio obtuse producto basinque antennarum obtegente, nec non tibiis superne haud sulcatis, sed totis planis, laevibus certe distincta videtur. 1. Ptychodera corrugata (Van Duzee). Tab. AR 20:70. IT, £ 20, 21: Sat late ovalis, superne fortiter corrugata, inter rugas subtiliter punctulata; oculis a supero visis spatio inter oculum et ocellum aeqve latis; pronoto angulis apicalibus ultra oculos vix (c") vel distincte (2) prominentibus, obtusis (5) vel rectis (9), lateribus an- terioribus sub angulo obtuso (c) vel subrecto (2) profunde emarginatis, mox pone !/, vel ”/; apicales extrorsum valde curvatis et dein cum lateribus posterioribus in arcum obtusum confluentibus; scutello medio leviter (3) vel altius (9) obtuse elevato; ventre sat fortiter et sat remote punctato, utrinque serie laterali tuberculorum quatuor; tuber- culis convexivi sat fortiter prominentibus. © 2. Long.: lat. — 5 ?/, — 3 !/, (8), 6 !/, — 3 */, (9). Phimodera corrugata Van Duzer, Trans. Amer. Entom. Soc. XXX, p. 16 (1904), sec. spec. typ. Patria. America borealis: Colorado!, D. H. F. Wickuaw, d. 15—30 junii 1896, 6,000— 7,000, s. m. (coll. Schouteden, mus. Helsingf.). 19, 222 examinavi. Superne fuscescenti-testacea vel obscure fusca, capite vittis tribus apicalibus (clypei et jugorum), pronoto limbo laterali anteriore saltem ad partem, scutello utrinque macula subrotundata laterali majoreque longitudinali subrectangulari apicis pallidius flaventibus ; inferne fusca acetabulis pectoris pallidis; ventre pallido-conspurcato, nigrofusco-punctato, tuberculis ejus lateralibus marginalibusque connexivi, feminae etiam utrinqve vitta longitudinali intra tubercula pallide flaventibus; antennis fuscis; pedibus nigro-fuscis, coxis, trochanteribus, maculis apiceque femorum, nec non annulo medio tibiarum pallide flaventibus. N:o 8. S FM Gil cei CNET TOR r i S "usc (i | y To M | i E a m M En en "m T DN VT AD SM f vi " x DUE cbe VL | v EN ELT, | M P P Ju y N 1. i n iu Ar "- N u í E le E — DCS Um B 1 | quunt T—— aid: sell sitienti ae titt dise, m N a. Kun. dre simia non ca) Ei gitana. arab hs! 1 moy pom M E yg "- "nudi nd TM et, sit vm E poe eed ch E sus | eratis: Mx abii Aci CETTE LL in aciei uini situés guidning KV FOTA BYTE tel. Mi o Ug mos sat A ye I Mam Melton - mul ceste fw re uid linor inu shell * vm IE y ffe HI iihl nee euuiddtalib # prm tnu inad po in ur lage. me y NO du sy diy PM sul papeudir inj TUM. nba m Iud k tont «umet, m win. Île m H maire AU Mint a ud Ern. aad itn ined USE "nanus in t. sd Fred i bon au dh gibst wol; d rw Hd eDim esta fi LOL EL zr qo 7 fü iie opus ih leds ru orna a M. oe aa: talus ue Ont \ | " | hub \ ME hn voa ni due poco MER 6 1 LU ' | i = a — karl A I nr vli WW VAS | int. | aan debo wi petymáet Nr h DE vum b. MA I! £D ITT'I CH mm eor Kör Türen LITE IN Od LIT L i FREM y | "n deri | "1 in; " il " "TTE T. H " Bt d LA HP TR o Moe AE gen ute" Ci | la " dn Li & e Ó Pit uma. bp « # ue GAP CAN y "pm LE T I j : | | OT In Vile art Ma Tr Mai ST "n T it NUNMEHR [M 5 er A i 2 (phil et pn Mii ut fium nu” | BERN "1 Uu UTE uw ROI; y? dae " LLL | | | da | Í im NM HEIC OT nn (9) sal TANT nie a D i" tome uh m T À t" ) t ET - Tr MEER dii A Peu EN B eon v A em (an etes iP 2 (e - quM | dodi Ti " qu ilot ur TRACE { | n 1 i? TT! j P ROBIEN AT. fr MAME DOTE | In D i 5 | "n nue wr, mur we NER wur v. SEE SCR SPEO M il | PLU LE See | hi 1 im pa p TRI T LT MY mem 4 WERDEN. qm j LLLA í MANN WHITE ariete MA TYP Wb cz AG ate wien d | wi ^ Wn iiM D In | T a Vili | 3 wt Up MIAN HM ura NE LUE TRY D | bye: hu | ha D ft Et ; AL po jb Wi MEAVITAUTA rmn HLTA TA nh. mir RE vM nm ^! ON mmm af ] mat vie Kd 1 ft PRINT gam qi MOL DL LE | 1 (d Ji" " i Tor RU Vete pris Hs de aea Beam TA uiti S. | j „ei ma re 1 2 à | ^ ] ' m cd T 2 il MH var un ju Ms orbi had „lan GE re i QN pure Supplementum. Impressa jam hac monographia, descripta est: Phimodera Bergi Jar. Oblongo-ovalis, subparallela, superne nigricans, irregulariter et obsolete fusco-testa- ceo-maculata; corpore inferne, pedibus, capite cum antennis totis nigris; lateribus capi- tis subparallelis; oculis minutis; pronoto margine anteriore capite cum oculis angu- stiore, margine laterali toto recto, antice macula parva flava nototo, parte anteriore carinae medianae disci testacea; scutello aequali, tuberculis distinetis destituto; trochan- teribus inermibus. Long. 7,2, lat. 4,2 mm. (Sec. JAKOVLEFF). Phimodera bergi Jax., Rev. russe d'Ent. 1905, p. 114. Patria: Min-areal ad lacum Bal-Kasch, D. BERG. Statura insigni speciebus reliquis hujus generis dissimilis; praecipue structura pro- noti, marginibus ejus lateralibus rectis, angulis humeralibus incisura destitutis, parte apicali fortius constricta, apice capite cum oculis angustiore, scutello aeqvali, leviter convexo, signatura determinata destituto optime distinguenda. Corpus oblongo-ovale, postice leviter dilatatum, superne parum convexum, crebre punctatum, inferne totum nigrum, superne maculis irregularibus rufescenti-fuscis. Caput totum nigrum, crassum, fere aeque longum ac latum, marginibus ante oculos leviter sinuatis, dein subparallelis, clypeo lato, tumido, vertice convexo. Oculi minuti. Ocelli ab oculis leviter distantes. Antennae totae nigrae, articulo secundo tertio '/, longiore, quinto, tertio et quarto simul sumtis aeque longo. Pronotum apicem versus fortiter an- gustatum, marginibus lateralibus anterioribus rectis, margine apicali eapite cum oculis angustiore, angulis apicalibus recte truncatis macula testacea notatis, angulis humera- libus rotundatis, incisura totis destitutis, sulco transversali disci profundo, disco postico parte anteriore multo convexiore, maculis obscure fusco-testaceis variegato, parte anteriore 48 O. M. REUTER. carina rufescente elevata instructa. Seutellum pronoti magis qvam duplo longius (pro- notum: 2 mm., scutellum 4,5 mm. 1.), abdomini aeque longum, aeqvaliter nigricans, ma- culis obsoletis fusco-testaceis. (Corpus inferne cum pedibus totum nigrum, solum basi tarsorum testacea. (Sec. JAKOVLEFF l. c.). T. XXXIII. N:o 8. Tab. Fig. Cp reale taburarum. © DIE NM c oos» Monographia generis Phimodera Germ. i Ph. Ph. Pr Ph. Ph. s Jl et 9. Ph. Ph. et 13. Ph. Ph. Ph. 1710 et 19. Phimodera oculata JAK. mongolica REUT. torrida n. sp. lapponica (ZETT.). laevilinea STÅL. Flori Fres. torpida WALK. Ph. carinata Reur tuberculata JAK. amblygonia FLor. Ph. fumosa FIEB. argillacea JAK. distincta JAK. humeralis (DALM.). nodicollis GERM. Ph. galgulina (H. Scx.). Ptychodera corrugata (v. DUZEE). Ph. torridae n. sp. Ph. lapponicae (ZETT.). Ph. laevilineae STAL. Id. Ph. Flori Fres. Ph. torpidae Warx. Ph. carinatae Rav. Ph. tubereulatae JAK. ab antico visum Phimoderae oculatae JAK. Ph. mongolicae Reur. 49 50 16 20 21. 22. 23. > Kol O. M. REUTER. Ph. amblygoniae Fres. Ph. fumosae EvERsM. et FIEB. Ph. argillaceae JAx. Ph. distinctae JAKE. Ph. humeralis (DALM.). et 17. Id. Ph. nodicollis GERw. 18 et 19. Id. Ph. galgulinae (H. Scn.). . Id. Ptychoderae corrugatae (v. DUZEE). Ptychodera corrugata (v. Duzee) a latere visa. Trochanteres postici Ph. nodicollis GERM. ab antico visi. Id. Ph. galgulinae (H. Scn.). T. XXXIII. Monographia generis Phimodera Germ. Index Phimodera Germ. . amblygonia Fieb. . argillacea Jak. . aridella Jak. . Bergi Jak. binotata (Say) . borealis Jak. . bufonia Put. . carinata Reut. caucasica Jak. collina Jak. collina Horv. corrugata v. Duzee distincta Jak. fennica J. Sahlb. Florı Fieb. fumosa Fieb. galgulina Bon. . galgulina Fieb. . galgulina Flor. . galgulina (H. Sch.) G galgulina Jak. galgulina Kol. humeralis (Dalm.) humeralis Jak. humeralis Jarosch. Ivanovi Sem. Kiborti Jak.. N:o 8. erm. specierum. laevilmea STÅL . lapponica (Zett.) mongolia Reut. nodicollis Germ. obtusata Kryn. . oculata Jak.. orthochila Osch. . picturata Jak. protracta Jak. testudo Jak.. torpida Walk. torrida n. sp. tubereulata Jak. galgulinus H. Sch. Ptychodera n. DuzeE) corrugata (V. Sch. galgulinus H. humeralis Dalm. . lapponica Zett. 51 . 40. As: . 40; . 94, 36. 18. LT T) rı ar si er {ar e! " D "a I ! LI AU LL Ham EU VL e NT Hu Phe T E Bi M ATE LU TO POE tz x xb I we] TAB. I. ACTA SOC. SCIENT. FENN. XXXIII, N:o 8. a ACTA SOC. SCIENT. FENN. XXXIII, NX A ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ TOM. XXXIII X 9. AE ESTESA ABGELEITETEN UND ZUGEORDNETEN ROB SETEONCTIIONEN ERSTER ART Hd. TALLQVIST. — EXE db dur: Ait Vänd PTT ån | T h " | T L wh ] ar f in | " " LN pou: | "WT a mi (T M Im hr nn HO Us F | B TEE MD 3 de B ps. e | : ] / [ " E Vd d EN o n , RCE. à ig! A TUI | AD WudodwA: HI | A] LAS ri tdedaodadx da Ar. ’ WSUOrITOMUTELORES In einer früheren Arbeit!) habe ich die genauen Werte der Kugelfunctionen P, (x) und ihrer abgeleiteten Functionen P(x) bis inclusive n —8 für alle Hundertstel des Argumentes x zwischen 0 und 1 geliefert. Diese Functionen bilden die Grundlage für alle diejenigen, welche im folgenden vorkommen; ich führe deshalb die Ausdrücke derselben hier wieder an. J£ (69) e M P (x) = TL 1 IE (Gl: JE p) 5 (322 — 1), Py (x) =3x, P," (a)=3 il Pa (x) 75 08-32), P (0) = 2 628 — 1), P," (x) — 15x, TG e P,(x)= 2 (852*— 3022 4- 8), PJ (v) 25 (723 — 82), l 8 5 2 (= y 2—1, T7 (B9) UD PP (x) — 105. !) Tafeln der Kugelfunctionen P, (x) und ihrer abgeleiteten Functionen; Acta Soc. Scient. Fenn. Tom. XXXII. N:o 6. Ey. AT QI ST JE (a) = : (6825 — 7023 + 1525) , JE" (Ga) em i (2ixt— 142? +1), JE (= E (828 — x), P," (0) ="? 08-1), PP (g) — 945a, PS (y) — 945. Ps (x) = i6 (28125 — 8152* + 10522 — 5), 5 (60) — (332° — 3025 + 5a); P," (x) = = (83x — 1822 4-1), > JEN (Ga) = 2 (1123 — 32), P?) = aa — 1), P? (y) = 108952 Bl) 10305. P, (x)— 1 (42927 — 49325 + 31523 — 854), P, (x) = x (49929 — 495 xt + 135a? — 5), (m 68 Br (o) Pr (x) = = (143 xt — 6622? + 3) j (14325 — 1102? + 152) , pe =, (1345 — 32), PP (a) 2107 (18221), TES Cos IST PE) = l (643525 — 1201226 + 6930 xt — 196027 + 35), Ps @) = 198 P, (à) = E (71527 — 100125 + 3852 — 852) , ITERSXSSIELT: Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 5 Pi" (x) = > (14325 — 143 + 3822 — 1), ses PS" (x) = ——— (8925 — 2623 + 3%), P9 (x) = vens = (65 xt — 262? + 1), p9 (x) — iss Bein PO (a) = m (1523 — 1), P? (x) = 2027095 x, P? (x) = 2027095 . Eine zweite von mir in Gemeinschaft mit meinem Vater, Herrn Oberingenieur TH. TALL- QVIST ausgearbeitete Sammlung von Tafeln!) enthält die Kugelfunetionen P, (cos 0) bis inclusive n=—=8 für alle ganzen Grade 0 zwischen 0? und 90° und zwar mit zehn Decimalstellen. Bei jener Berechnung wurden die Formeln NCO P, (cos 0) = cos 0 , P, (cos 0-1 cos 20 + 1), P, (cos 0) — (5 cos 30 +3 cos 0), J£ (cos 9) = +, (85 cos 40 + 20 cos 20 +9), P, (cos = (68 cos 5 0 + 35 eos 30 + 30 cos 0) , P, (cos 6) = Hg (231 cos 60 -- 196 cos 46 + 105 cos 20 + 50), P; (cos 0) = ii (429 cos 7 0 + 231 cos 5 0 + 189 cos 30 + 175 cos 0), Ps (cos 8) = -—— (6435 cos 80 + 3432 cos 60 + 2772 cos 40 + 2520 cos 20 + 1225) zu Grunde gelegt. Zu einer vollständigen Sammlung von Tafeln der Kugelfunctionen erster Art gehören noch Tafeln der zugeordneten Kugelfunctionen il d P, (2) 20 — a2)? P (x), der abgeleiteten Kugelfunctionen P (cos 0) und der zugeordneten Kugelfunctionen 1) Tafeln der Kugelfunctionen P, (cos 0): Acta Soc. Scient. Fenn. Tom. XXXIII. N:o 4. N:o 9. 6 Hs. TALLQVIST. P,, (cos 6) = sin’ 0 PP” (cos 0) . Die jetzt vorliegende Sammlung von Tafeln, bei deren Berechnung wieder mein Vater mir einen wesentlichen Beistand geleistet hat, umfasst alle diese Functionen bis inclusive n=8 und mit denselben Intervallen des Argumentes wie in den früheren Tafeln. Die zugeordneten Kugelfunctionen P,,(x) wurden durch Multiplikation der früher berech- neten abgeleiteten Kugelfunctionen p? (x) mit dem Factor (1 — ay erhalten. Wenn j eine gerade Zahl ist, so ist die Function P,,(x) eine ganze rationale Function von der w:ten Ord- nung; weil sie ferner im Nenner nur eine Potenz von 2 enthält, so lässt sie sich durch einen endlichen Deeimalbruch ausdrücken; die Tafeln enthalten in der Tat die genauen Werte dieser Funetionen. Die Rechnung ist dureh Bildung der constanten n:ten Differenz controlirt worden. Diejenigen Functionen P. (2), in welchen j ungerade ist, lassen sich im allgemeinen nicht durch endliche Decimalbrüche ausdrücken; auch beschränken sich die Werte in den Tafeln auf 10 oder 11 geltende Ziffern. Die Rechnung ist mit wenigstens 12 oder 13 Ziffern aus- geführt worden, so dass die letzte angeführte Ziffer noch richtig ist. Die Functionen P (Ga). für j ungerade, sind auf folgende Weise controlirt worden. Für j—1 ist die Rechnung unab- hängig von zwei Personen bewerkstelligt; für ? — 3 führte man ausser der directen Berechnung 3 durch Multiplikation der abgeleiteten Function ,"'(x) mit (1 —x2)2 eine zweite Berechnung so aus, dass man zuerst (1 — x?) P,"' (x) bildete, durch die constante » — 1:ste Differenz contro- 1 lirte und nachher mit (1 — x2)2 multiplieirte; für 7 — 5 und 7 — 7 berechnete man auf ähnliche Weise zuerst (1 — 22) P? (x) und (1— x?) P? (x), controlirte diese Ausdrücke durch Differen- zen und multiplicirte sie nachher mit (1 — aya und (1 — 7) bez. Die Genauigkeit des Druckes ist bei den Functionen D (x) für 7 gerade durch eine noch- malige Differenzenbildung mit Zugrundelegung des letzten Correcturbogens, für j ungerade durch Berechnung der Summen von je fünf auf einander folgenden Zahlen controlirt worden. Ein der Functionsbezeichnung P, (x) beigefügter Stern in den Tafeln bezeichnet, dass die betreffende Function eine ungerade Function von zc ist; dies trifft ein für » —7 ungerade. Einem geraden Werte von n— 7 entspricht eine gerade Function. Für die Functionen P (x) gilt die Recursionsformel PC) = (au) PP) saspe Die pt aye und somit für die Functionen P,;(x) die Formel P, 1,541600 — Q7 D V1—2* P, (x) E2x P, (0) — P, 5,4). Der Berechnung der abgeleiteten Kugelfunctionen p (cos 0) sind die folgenden nach den Cosinus der Vielfache des Winkels 0 entwickelten Ausdrücke zu Grunde gelegt. JEX (CSC) ie JP»! (cos 0) — 3 cos 0, P5" (cos 0) —18: T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. P;' (cos 0-216 cos 2 0 +3), P4" (cos 0) — 15 cos 6, P," (cos 0) = 15. Pr (cos 0) => |o - (7 cos 30 + 9 cos 0), Oc at) em = (7 cos 20 +5), P," (cos 0) = 105 cos 0, PÅ (cos 0) = 105. : P,’ (cos 0) -De cos 40 + 28 cos 20 + 15) , P" (cos 0) = = (8 cos 30 4 5 cos 0) , JE2 (ers) m 2 (9 cos 20 +7), P? (cos 0) —945 cos 0, PP (cos 0) = 945 . 21 Py (605 0) — 195 (33 cos 50 + 45 cos 30 + 50 cos 0) , 5 105 il + vt Ps" (cos 0) Rican (33 cos 40 + 60 cos 20 + 35) , m 315 5 : P," (cos 0) Ww cm (11 cos 30 + 21 cos 6), P® (cos 0) = = (11 cos 20 +9), PP (cos 0) = 10395 cos 0, PI? (cos 0) = 10395. P;' (cos 0) = (429 cos 6 0 + 594 cos 4 0675 cos 20-+ 350), JEn (Ceres Ha) E (143 cos 50 + 275 cos 30 + 350 cos 0) , P;"" (cos 0) = (143 cos 40 + 308 cos 20 +189), 3465 po (cos 0) = 8 (13 cos 80 + 27 cos 0) , 8 Hz. TALLQVIST. PO (cos B) IS (18 cos 20 + 11), P? (cos 0) = 135185 cos 0, EN) (cosp) 135135. Ps 6080) — (715 cos 70 + 1001 cos 50 +1155 cos 30 + 1225 cos 0), ss 91r D," (cos 0) - (143 cos 60 + 286 cos 40 + 885 cos 20 -- 210), J56 ^ (Goya) m m g (39 cos 50 + 91 cos 30 + 126 cos 0) , P? (cos 0) = \ - 99), P? (cos 0) = DRUG PPV (cos 6) = c 99-99 (15 cos 20 + 13), P (cos 6) = 2027025 cos 6 , P? (cos 0) = 2027095 . Die Berechnung der Functionen Do (cos 0) ist mit 15 Ziffern bewerkstelligt worden; die Tafeln enthalten jedoch nur etwa 10 bis 11 Ziffern. Als Controle wurden dieselben Rech- nungen für alle Summen von je fünf nach einander folgenden Werten der Tafeln durchgeführt und mit den direct erhaltenen Summen verglichen. Dieselbe Controle ist noch ein Mal im letzten Correcturbogen vorgenommen worden und zwar jetzt mit Summen von je sechs nach einander folgenden Werten. Ein Stern oben in den Tafeln gibt an, dass P (cos 0)— — P [cos (x — 9)] ist; dies trifft ein, wenn »—j ungerade ist. Einem geraden Werte von » —j entspricht die Beziehung P (cos 9) = P [cos r —6)]. Für die Functionen P? (cos 0) gilt die Recursionsformel PU * (cos 8) — (2j + 1) Pl” (cos 0) + 2 cos 0 PC * P (cos 6) — Pi ^," (cos 0) . Die zugeordneten Kugelfunctionen P,, (cos 0) lassen sich nach den Sinus oder Cosinus der Vielfache des Winkels 9 entwickeln, je nachdem j ungerade oder gerade ist.. Die betreffenden Ausdrücke, auf welche die Berechnung der Tafeln gegründet ist, sind: Bi, (cos 0) = sin 0, 3. P, (cos 9) =zsin 20, 3 P, ,(cos 9)—5( — eos 20). T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 3 ; ' P (cos 0) — (5 sin 30 + sin 0) , P 15 3,2 (COS 0) — — Za (cos 30 — cos 0) , P, 8 (cos 0) — — 1? (sin 30—3 sin 0). 2 P, (cos 0) = 15 (7 sin 40 + 2 sin 20), P 15 4,2 (COS 0) = — 160 cos 40 — 4 cos 20 — 3), P, (cos 0) = — VS (sin 40 — 2 sin 20), P 105 : 4,4(cos 0) = -g (cos 40 — 4 cos 20 +3). 15 RAR kc p 128 (21 sin 50 + 7 sin 30 + 2 sin 0), P, 1 (cos 0) = P 105 2 5, 2 (COS = 755 (308 50 — cos 30 — 2 cos 0), 1051 3.1 a F, 4(cos 6) = — 39 0 sin 50 — 13 sin 30 — 6 sin 0) , 945 ; P, „(cos 0) = 16 (eos 50 — 3 cos 30 + 2 cos 0), 945 ,. re P,,,(cos 0) =" (sin 50 — 5 sin 30 + 10 sin 9). P, 1 (cos 0) = > (83 sin 60 + 12 sin 40 +5 sin 20), 25 105 5 5 P, a (cos 0) — — 356 (83 cos 60 — 6 cos 40 — 17 cos20 — 10), 315 er : A P5,8(cos 0) =, (11 sin 60 — 12 sin 40 — 9 sin 20), 045 P, 4 (cos = (1 cos 60 — 26 cos 40 + 5 cos 20 + 10), 2 P, s (cos 9 = (sin 60 — 4 sin 40 +5 sin 20), FP, 6 (cos 0) — — IOS (cos 60 — 6 cos 40 + 15 cos 20 — 10). P, , (cos 0) = 105, (429 sin 70 + 165 sin 50 + 81 sin 30 + 25 sin 0), P, 2 (cos Dec UE cos 70 — 11 cos 50 — 57 cos 30 — 75 cos 0) , 512 10 Hs. TALLQVIST. Tt P, ,(c050)— — 215 (148 sin 70 — 121 sin 50 — 117 sin 30 — 45 sin 0) , P 3465 3 7,4 (COS 0) = “on (13 cos 70 — 25 cos 50 — 3 cos 30 +15 cos 0), P, (005 0) = 10 (13 sin 7 0 — 48 sin 50 + 83 sin 80 + 25 sin 0), P, (cos 0) = — (e os 70 — 5 cos 50 +9 cos 30 — 5 cos 0), P, «(cos 0) — — [55199 (sin 70— 7 sin 50 + 21 sin 30 — 35 sin 0). P, 4 (cos 0) = gojg (715 sin 80 + 286 sin 60 + 154 sin 40+ 70 sin 20), 315 FP, a (cos 0) = — ggí4g (143 cos 80 — 44 cos 40 — 64 cos 20 — 35), P, 3 (cos 0) —— = (39 sin 80 — 26 sin 60 — 30 sin 40 — 18 sin 26), 10395 4: 3 : A P, 4, (cos 9) — 1924 (65 cos 80 — 104 cos 60 — 36 cos 40 + 40 cos 20 + 35). P, (cos 0) = 6 sin 80 — 14 sin 60 + 6 sin 40 + 10 sin 20), FE, «(cos 0) = — A s 80 — 64 cos 60 + 84 cos 40 — 35) , P, „(cos 8) - — arts (sin 80 — 6 sin 60 + 14 sin 40 — 14 sin 26), 027025 1 P, 8 (0050) = 2057 ? (cos 80 — 8 cos 60 + 28 cos 40 — 56 cos 20 + 35). Die Berechnung der Functionen P,.(cos0), die Controle der Rechnungen und des Druckes nj wurden in genau derselben Weise ausgeführt wie bei den Functionen pu (cos 0) . Für einen geraden Wert von n—7 haben die Functioneu P, (cos 0) die Eigenschaft P,,[cos (x — 6]— P,,(cos 0); für ein ungerades m—j ist P,[cos (x —6)] — — P,,(cos 0); diese nj letzteren Functionen sind durch einen Stern bezeichnet. Man beachte noch die Recursionsformel P, 11,541 (608 0) — (27 + 1) sin 6 P, (cos 0) -F 2 cos 0 P, , , (cos 0) — SER, (cos 6). T. XXXIII. Ba EB. 12 NP Om We) Nez [9] 1.0000000000 0.50 0.8660254038 0.01 0.9999499987 O.5I 0.8601744009 0.02 0.9997999800 0.52 0.8541662602 0.03 0-9995498987 0.53 0.8479976415 0.04 0.9991996797 0.54 0.84 16650165 0.05 0.9987492178 0.55 0.8351646544 0.06 0.998 1983771 0.56 0.8284926071 0.07 0.9975469914 0.57 0.8216446921 0.08 0.9967948636 0.58 0.8146164742 0.09 0-9959417654 0.59 0.8074032450 0.10 0.9949874371 0.60 0.8000000000 O.II 0.9939315872 0.61 0.7924014 134 0.12 0.9927738917 0.62 0.7846018098 0.13 0.9915139938 0.63 0.7765951326 0.14 0.9901515036 0.64 0.7683749085 0.15 0.9886859967 0.65 0.7599342077 0.16 0.9871170143 0.66 0.7512655988 0.17 0.9854440623 0.67 0.7423610981 0.18 0.9836666102 0.68 0.7332121112 0.19 0.9817840903 0.69 0.7238093672 0.20 0.9797958971 0.70 0.7141428429 0.21 0.9777013859 0.71 0.7042016757 0.22 0.9754998719 0.72 0.6939740629 0.2 0.9731906288 0.73 0.6834471450 0.24 0.9707728880 0.74 0.6726068688 0.25 0.9682458366 0.75 0.6614378278 0.26 0.9656086164 0.76 0.6499230724 0.27 0.9628603222 0.77 0.6380438856 0.28 0.9 0.78 0.6257795139 0.29 0.9570266454 0.79 0.6131068422 0.30 0.9539392014 0.80 0.6000000000 0.31 0.9507 365566 0.81 0.5864298765 0.32 0.9474175426 0.82 0.5723635209 0.33 0.9439809320 0.83 0.5577633907 0.34 0.9404254356 0.84 0.5425863987 0.35 0.9367496998 0.85 0.5267826876 0.36 0.9329523032 0.86 0.5102940329 0.37 0.92903 17540 0.87 0.4930517214 0.38 0.9249864864 0.88 0.4749736835 0.39 0.9208148565 0.89 0.4559605246 0.40 0.9165151390 0.90 0.4358898944 0.41 0.9120855223 O.9I 0.4146082488 0.42 0.9075241044 0.92 0.3919183588 0.43 0.9028288874 0.93 0.3675595190 0.44 0.8979977728 0.94 0.3411744422 0.45 0.8930285550 0.95 0.3122498999 0.46 0.8879189152 0.96 0.280c000000 0.47 0.8826664 149 0.97 0.2431049156 0.48 0.8772684880 0.98 0.1989974874 0.49 0.8717224329 0.99 0.1410673598 0.50 0.8660254038 i 0.0000000000 Hs. TALLQVIST. Tafeln der Functionen P (x). nj AO AL LAÁSLLLOCCECLALELDLLLEEULLELILLXZELBSIXLLNEULNG—ESE)/LUSLSESZO2NZEZENLO T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 13 dé P3, @)* Pa) | 9 P1007 Py alv) | [6] 0.0000000000 3 0.50 1.2990381057 2.25 0.01 0.0299985000 2.9997 O.5I 1.3160668334 2.2197 0.02 0.0599879988 2.9988 0.52 1.3324993659 2.1888 0.03 0.0899594909 2.9973 0.53 1.3483162500 2.1573 0.04 0.1199039616 2.9952 0.54 1.3634973267 2.1252 0.05 0.1498123827 2.9925 0.55 1.3780216798 2.0925 0.06 0.1796757079 2.9892 0.56 1.3918675799 2.0592 0.07 0.2094848682 2.9853 0.57 1.4050124234 2.0253 0.08 0.2392307673 2.9808 0.58 1.4174326651 1.9908 0.09 0.2689042766 2.9757 0.59 1.4291037436 1.9557 0.10 0.2984962311 2.97 0.60 1.4400000000 1.92 O.II 0.3279974238 2.9637 0.61 1.4500945866 1.8837 0.12 0.3573986010 2.9568 0.62 1.4593593663 1.8468 0.13 0.3866904576 2.9493 0.63 1.4677648006 1.8093 0.14 0.4158636315 2.9412 0.64 1.4752798243 1.7712 0.15 0.4449086985 2.9325 0.65 1.4818717050 1.7325 0.16 0.4738161669 2.9232 0.66 1.4875058857 1.6932 0.17 0.5025764718 2.9133 0.67 1.4921458072 1.6533 0.18 0.5311799695 2.9028 0.68 1.4957527068 1.6128 0.19 0.5596169315 0.8917 0.69 1.498285 3900 1.5717 0.20 0.5878775383 2.88 0.70 1.4996999700 1.53 0.21 0.601595 18731 2.8677 0.71 1.4999495692 1.4877 0.22 0.6438299154 2.8548 0.72 1.4989839759 1.4448 0.23 0.6715015339 2.8413 0.73 1.4967492475 1.4013 0.24 0.6989564793 2.8272 0.74 1.493 1872488 1.3572 0.25 0.7261843774 2.8125 0.75 1.4882351125 1.3125 0.26 0.7531747208 2.7972 0.7 1.4818246050 1.2672 0.27 0.7799168610 2.7813 0.77 1.4738813758 1.2213 0.28 0.8064000000 2.7648 0.78 1.4643240625 1.1748 0.29 0.8326131815 2.7477 0.79 1.4530632161 I.1277 0.30 0.8585452813 2.73 0.80 1.4400000000 1.08 0.31 0.884184997 DU m 0.81 1.4250245998 1.0317 0.32 0.9095208409 2.6928 0.82 1.4080142613 0.9828 0.33 0.9345411227 2.6733 0.83 1.3888308428 0.9333 0.34 0.9592339444 2.6532 0.84 136731 77246 0.8832 0.35 0.9835871847 2.632 0.85 1.3432958535 0.8325 0.36 1.0075884874 2.6112 0.86 1.3165586048 0.7812 0.37 1.031225247 2.5893 0.87 1.2868649929 0.7293 0.38 1.0544845945 2.5668 0.88 1.2539305244 0.6768 0.39 1.0773533821 2.5437 0.89 1.2174146007 0.6237 0.40 1.0998181668 2.52 0.90 1.1769027148 0.57 0.41 1.1218651924 2.4957 0.91 1.1318805193 0.5157 0.42 1.1434803715 2.4708 0.92 1.0816946704 0.4608 0.43 1.1646492648 2.4453 0.93 1.0254910580 0.4053 0.44 1.1853570601 2.4192 0.94 0.9621119270 0.3492 0.45 1.2055885492 2.3925 0.95 0.8899122148 0.2925 0.46 1.2253281030 2.3652 0.96 0.8064000000 0.2352 0.47 1.2445596450 2.3373 0:97 0.7074353045 0.1773 0.48 1.2632666227 2.3088 0.98 0.5850526130 0.1188 0.49 1.2814319763 2.2797 0.99 0.4189700586 0.0597 0.50 1.2990381057 2.25 I 0.0000000000 [0] — —wweeo—-—Ö OO —— —— — en] N:o 9. 14 Hs. TALLQVIST. m P, 1 @) PC) P5 3 (2) [9] — 1.5 o 15.000000000 0.01 — 1.4991750356 0.149985 14.997750056 0.02 — 1.4967005701 0.29988 14.991000900 0.03 — 1.4925778862 0.449595 14.979754557 0.04 — 1.4868091235 0.59904 14.964014404 0.05 — 1.4793972788 0.748125 14.943785171 0.06 — 1.4703462094 0.89676 14.919072944 0.07 — 1.4596606351 1.044855 14.889885 167 0.08 — 1.4473461419 1.19232 14.856230646 0.09 — 1.4334091858 1.339065 14.818119556 0.10 — 1.4178570979 1.485 14.775563441 O.II — 1.4006980892 1.630035 14.728575225 0.12 — 1.3819412572 1.77408 14.677169215 0.13 — 1.3615965921 1.917045 14.621361110 0.14 — 1.3396749843 2.05884 14.561168011 0.15 — I.3161882331 2.199375 14.496608426 0.16 — 1.2911490548 2.33856 14.427702282 0.17 — 1.2645710930 2.476305 14.354470934 0.18 — 1.2364689290 2.61252 14.276937180 0.19 — 1.2068580930 2.747115 14.195125270 0.20 — 1.1757550765 2.88 14. 109060918 0.21 — 1.1431773455 3.011085 14.018771322 0.22 — 1.1091433543 3.14028 13.92428517I 0.23 — 1.0736725612 3.267495 13.825632668 0.24 — 1.0367854443 3:39264 13.722845544 0.25 — 0.9985035189 3.515625 13.615957077 0.26 — 0.9588493561 3.63636 13.505002 108 0.27 — 0.9178466021 3.754755 13.390017070 0.28 — 0.8755200000 3.87072 13.271040000 0.29 — 0.8318954115 3.984165 13.148110568 0.30 — 0.7869998412 4.095 13.021270099 0.31 — 0.7408614617 4.203135 12.890561602 0.32 — 0.6935096412 4.30848 12.756029793 0.33 — 0.6449749718 4.410945 12.617721128 0.34 — 0.5952893008 + 4.51044 12.475683829 0.35 — 0.5444857630 4.606875 12.329967923 0.36 — 0.4925988161 4.70016 12.180625270 0.37 — 0.439664277 4.790205 12.027709604 0.38 — 0.3857193648 4.87692 11.871276566 0.39 — 0.3308027372 4.960215 11.711383753 0.40 — 0.2749545417 5-04 11.548090751 0.41 — 0.2182164612 5.116185 11.381459190 0.42 — 0.16063 17665 5.18868 II.211552785 0.43 — 0.1022453715 5.257395 11.038437392 0.44 — 0.0431038931 5.32224 10.862181060 0.45 + 0.0167442854 5.383125 10.682854089 0.46 + 0.0772489456 5.43996 10.50052909I 0.47 + 0.1383579605 5.492655 10.315281058 0.48 + 0.2000172153 5.54112 10.127187425 0.49 + 0.2621705217 5.585265 9.936328151 0.50 + 0.3247595264 5.625 9.742785793 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. m F3 , (0 P,,(@)* P, 3 (2) 0.50 + 0.3247595264 5.625 9.742785793 0.51 + 0.3877236112 5.660235 9.546645589 0.52 + 0:4509997854 5.69088 9.347995551 0.53 + 0.5145225690 5.716845 9.146926560 0.54 + 0.5782238663 5.73804 8.943532465 0.55 + 0.6420328281 5.754375 8.737910197 0.56 + 0.7058757012 5.76576 8.530159883 0.57 + 0.7696756653 5.772105 8.320384974 0.58 + 0.8333526531 5.77332 8.108692384 0.59 + 0.8968231544 5.769315 7.995192631 0.60 + 0.9600000000 5.76 7-680000000 0.61 + 1.0227921244 5.745285 7.463232712 0.62 + 1.0851043030 5.72508 7.245013112 0.63 + 1.1468368621 5.699295 7.025467867 0.64 + 1.2078853561 5.66784 6.804728190 0.65 + 1.2681402091 5.630625 6.582930074 0.66 + 1.3274863131 5.58756 6.360214560 0.67 + 1.3858025799 5.538555 6.136728018 0.68 + 1.4429614348 5.48352 5.912622465 0.69 + 1.4988282471 5.422365 5.688055912 0.70 + 1.5532606832 5.355 5.463192748 0.71 + 1.6061079718 5.281335 5.238204164 0.72 + 1.6572100622 5.20128 5.013268631 0.73 + 1.7063966593 5.114745 4.788572421 0.74 + 1.7534861070 5.02164 4.564310212 0.75 + 1.7982840942 4.921875 4.340685745 0.76 + 1.8405821410 4.81536 4.117912587 0.77 + 1.8801558200 4.702005 3.896214988 0.78 + 1.91676265 10 4.58172 3.675828865 0.79 + 1.9501395885 4-454415 3-457002930 0.80 + 1.9800000000 4.32 3.240000000 0.81 + 2.0060299999 4.178385 3.025098518 0.82 + 2.0278839544 4.02948 2.812594341 0.83 + 2.0451789128 3.873195 2.602802863 0.84 + 2.0574876237 3.70944 2.396061536 0.85 + 2.0643296572 3.53812 2.192732937 0.86 + 2.0651599511 3.35916 1.993208492 0.87 + 2.0593537775 3.172455 1-797913102 0.88 + 2.0461866284 2.97792 1.607310945 0.89 + 2.0248066996 2.775465 1.421912896 0.90 + 1.9941962667 2.565 1.242286199 0.91 + 1.9531158082 2.346435 1.069067370 0.92 + 1.9000202037 2.11968 0.902979899 0.93 + 18329274313 1.884645 0744859365 0.04 + 1.7492013651 1.64124 0.595690576 0.95 + 1.6451666602 1.389375 0.456665479 0.96 + 1.5153600000 1.12896 0.329280000 0.97 + 1.3508732399 0.859905 0.215512508 0.98 + 1.1348826708 0.58212 0.118204508 0.99 + 0.8253498553 0.205515 0.042108607 I 0.0000000000 [9] 0.000000000 15 16 Hs: TALLQVIST. x P, 1 (@) * P, 3 (2) P. a (9) * P, 4Q) [9 0.0000000000 — 7.5 0.000000000 105 0.01 — 0.0749787508 — 7.494000525 1.049842504 104.97900105 0.02 — 0.1498300250 — 7.4760084 2.098740126 104.9 [60168 0.03 — 0.2244264399 — 7.446042525 3.145748457 104.81108505 0.04 — 0.2986408003 — 7.4041344 4.189924033 104.6642688 0.05 — 0.3723461928 — 7350328125 5.230324810 104.47565625 0.06 — 0.4454160798 — 7.2846804 6.266010636 104.2453608 0.07 | — 0.5177243947 — 7.207260525 7.296043732 10397352105 0.08 | — 0.5891456362 — 7.1181504 8.319489162 103.6603008 0.09 | — 06595549646 — 7017444525 9.335415320 103.30588905 0.10 | — 0.7288282977 — 6.90525 10.342894409 102.9105 O.II — 0.7968424079 — 6.781686525 11.341002923 102.47437305 0.12 — 0.8634750200 — 6.6468864 12.328822140 101.9977728 0.13 | — 0.9286049097 — 6.500994525 13.305438610 101.48098905 O.14 — 0.9921120035 — 6.3441684 14.269944651 100.9243368 0.15 — 1.0538774796 — 6.176578125 15.221438847 100.32815625 0.16 — 1.1137838696 — 5.9984064 16.159026555 99.6928128 0.17 — 1.1717151626 — 5.809848525 17.081820412 99.01869705 0.18 — 1.2275569095 — 5.6111124 17.988940847 98.3062248 0.19 — 1.2811963299 — 5.402418525 18.8795 16609 97-55583705 0.20 | — 1.3325224201 — 5.184 19.752685286 96.768 0.21 — 1.3814260634 — 4.956102525 20.607593843 95.94320505 0.22 — 1.4278001424 — 4.7189844 21.443399163 95.0819688 0.23 — 1.4715396530 — 4.472916525 22.259268596 94.18483305 0.24 | — 1.5125418213 — 4.2181824 23.054380514 93.2523648 0.25 — 1.5507062226 — 3.955078125 23.827924884 92.28515625 0.26 — 1.5859349037 — 3.6839124 24.579103837 91.2838248 0.27 — 1.6181325073 — 3.405006525 25.307132263 90.24901305 0.28 | — 1.6472064000 — 3.1186944 26.011238400 89.1813888 0.29 | — 1.6730668038 — 2.825322525 26.690664453 88.08164505 0.30 | — 1.6956269305 — 2.52525 27.344667209 86.9505 O.31 — 1.7148031208 — 2.218848525 27.972518677 85.78869705 0.32 — 1.7305149866 — 1.9065024 28.573506737 84.5970048 0.33 — 1.7426855585 — 1.588608525 29.146935805 83.37621705 0.34 — 1.7512414377 — 1.2655764 29.692127514 82.1271528 0.35 — 1.7561129528 — 0.937828125 30.208421412 80.85065625 0.36 | — 17572343221 — 0.6057984 30695175681 79-5475968 0.37 — 1.7545438223 — 0.269934525 31.151767873 78.21886905 0.38 — 1.7479839628 + 0.0693036 31.577595666 76.8653928 0.39 | — 17375016670 + 9411443475 31.972077645 75-48811305 0.40 — 1.7230484613 + 0.756 32.334654104 74.088 0.41 — 1.7045806711 + 1.102475475 32.664787876 72.66604905 0.42 — 1.6820596265 + 1.4503596 32.961965189 71.2232808 0.43 | — 16554518758 + 1.799129475 33-225696551 69.76074105 0.44 | — 1.6247294104 + 2.1482496 33-455517665 68.2795008 0.45 | — 1.5898698993 + 2.497171875 33.650990380 66.78065625 0.46 | — 1.5508569357 + 2.8453356 33.811703674 65.2653288 0.47 | — 1.5076802966 + 3.192167475 33-937274680 63.73466505 0.48 | — 1.4603362158 + 35370816 34.027349749 62.1898368 0.49 | — 1.4088276720 + 3.879479475 34.081605559 60.63204105 0.50 | — 1.3531646934 + 4.21875 34.099750274 59.0625 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. EEE d ——_—_—_—_—_— z EN (m) JET (x) VAE (02) e F4 4 (x) | EE 0.50 | — 1.3531646934 + 4.21875 34-099750274 59.0625 0.5I | — 1.2933646805 + 4554269475 34.081524751 57-48246105 0.52 — 1.2294527482 + 4.8854016 34.026703806 55.8931968 0.53 | — 1.1614620897 + 5.211497475 33-935097538 54.29600505 0.54 | — r0894343641 + 5.5318956 33.806552719 52.6922088 0.55 | — I.0134201104 + 5.845921875 33.640954258 51.08315625 0.56 | — 0.9334791903 + 6.1528896 33438226740 49.4702208 0.57 — 0.8496812631 + 6.452099475 33.198336047 47.85480105 0.58 | — 0.7621062963 + 6.7428396 32.921291079 46.2383208 0.59 | — 0.6708451156 + 7.024385475 32.607145566 44.62222905 0.60 | — 0.5760000000 + 7.296 32.256000000 43.008 0.61 — 0.4776853251 + 7-556933475 31.868003682 41.39713305 0.62 — 0.3760282634 + 78064236 31.443356906 39.7911528 0.63 | — 0.2711695469 + 8.043695475 30.982313294 38.19160905 0.64 | — 0.1632643006 + 8.267961 30.485182289 46.6000768 0.65 — 0.0524829562 + 8.478421875 29.952331837 35.01815625 0.66 | + 0.0609877413 + 8.6742636 29.384191266 33-4474728 0.67 + 0.1769436236 + 8.854661475 28.781254403 31.88967705 0.68 | + 0.2951618675 + 9.0187776 28.144082932 30.3464448 0.69 | + 0.4153996244 + 9.165761475 27.473310054 28.81947705 0.70 | + 0.5373924892 + 9.29475 26.769644464 27.3105 0.71 + 0.6608527810 + 9.404867475 26.033874697 25.82126505 0.72 + 0.7854676034 + 9.4952256 25.266873898 24.3535488 0.73 + 0.9108966462 + 9.564923475 24.469605073 22.90915305 0.74 | + 1.0367696798 + 9.6130476 23.643126898 21.4899048 0.75 + 1.1626836816 + 9.638671875 22.788600160 20.09765625 0.76 | + 1.2881995233 + 9.6408576 21.907294960 18.7342848 0.77 | + 1.4128381222 + 9.618653475 21.000598783 17.40169305 0.78 | + 1.5360759416 + 9.5710956 20.070025601 16.1018088 0.79 | + 1.6573396866 + 9.497207475 19.117226203 14.83658505 0.80 | + 1.7760000000 + 9.396 18. 144000000 13.608 0.81 + 1.8913639001 + 9.266471475 17.152308595 12.41805705 0.82 + 2.0026656176 + 9.107607 16.144291520 11.2687848 0.83 + 2.1090553707 + 8.918381475 15.122284632 10.16223705 0.84 | + 2.2095854430 + 8.6977536 14.08884 1834 9.1004928 0.85 | + 2.3031926821 + 8.444671875 13.046760977 8.08565625 0.86 | + 2.3886761621 + 8.1580716 11.999115125 7.1198568 0.87 | + 2.4646681777 + 7.836875475 10.949290792 6.20524905 0.88 | + 2.5295958445 + 7.4799936 9.901035421 5.3440128 0.89 | + 2.5816291120 + 7.086323475 8.858517342 4.53835305 0.90 | + 2.6186085403 + 6.65475 7-826403053 3.7905 0.91 + 2.6379418736 + 6.184145475 6.809959 144 3.10270905 0.92 + 2.6364504767 + 5.6733696 5.815190548 2.4772608 0.93 | + 2.6101311153 + 5.121269475 4.849034468 1.91646105 0.94 | + 2.5537657581 + 4.5266796 3.919643990 1.4226408 0.95 + 2.4602364771 + 3.888421875 3.036825433 0.99815625 0.96 | + 2.3192064000 + 3.2053056 2.212761 0.6453888 0.97 | + 2.1142293603 + 2.476127475 1.463329927 0.36674505 0.98 | + 1.8150282231 + 1.6996716 0.810882922 0.1646568 0.99 | + 1.3479314210 + 0.874709475 0.291812646 0.04158105 I 0.0000000000 [9 0.000000000 [9] 17 18 F5 1 (@) + 1.8750000000 + 1.8722817726 + 1.8641333614 + 1.8505735731 + 1.8316337323 + 1.8073576518 + 1.7778015910 + 1.7430342018 + 1.7031364628 + 1.6582016019 + 1.6083350054 + 1.553654 1156 + 1.4942883 161 + 1.4303788040 + 1.3620784493 + 1.28955 16420 —- 1.2129741254 + 1.1325328165 + 1.0484256129 + 0.9608611853 + 0.8700587566 + 0.7762478669 + 0.6796681224 + 0.58056893 11 + 0.4792092219 + 0.3758571485 + 0.2707897764 + 0.1642927545 + 0.0566599680 — 0.0518068251 — 0.1607983766 —o. 2699983496 — 0.3790837389 — 0.4877253125 — 0.5955880739 — 0.7023317466 — 0.8076112808 — O.9110773851 — 1.0123770822 — 1.1111542913 — 1.2070504381 — 1.2997050926 — 1.3887566389 — 1.4738429755 — 1.5546022499 — 1.6306736298 — 1.7016981105 — 1.7673193644 — 1.8271846322 — 1.8809456605 — 1.9282596881 ala Amar T (22) 85 [9] 0.52479001575 1.048320504 1.56033382725 2.086576128 2.59879921875 3.104762472 3.60323471025 4.092996096 4.57284002175 5.041575 5.49802655325 5.941039104 6.36947786475 6.782230728 7.91563274775 8.255040696 8.57360855925 8.8704 9.14451459075 9.395089704 9.62130240225 9.822371328 9-99755859375 10.146171672 10.26756528525 10.36114.3296 10.42636059675 10.462725 10.46979912825 10.447202304 10.39461243975 10.311767928 10.19846953125 10.054582272 9.88003732275 9.674833896 9.4390411 3425 9.1728 3 87632516575 8.519906904 8.19391297725 7.808790528 7-39506796875 A 953356872 6.48435386025 5.988842496 5.46769517175 4.921875 Pa (x) — 52.50000000 — 52.44488228 — 52.27961654 — 52.00446491 — 51.61986409 — 51.12642502 — 50.52493243 — 49.81634431 — 49.00179116 — 48.08257524 — 47.06016956 — 45.93621684 — 44.71252830 — 43.39108230 — 41.9740229I — 40.46365827 — 38.86245887 — 37.17305565 — 35.39823804 — 33-54095174 — 31.60429646 — 29.59152344 — 27.50603293 — 25.35137134 — 23.13122845 — 20.84943427 — 18.50995589 — 16.11689405 — 13.67447962 — II.18706988 — 8.65914462 — 6.09530205 — 3.50025458 0.87882428 1.76406169 + + 442337599 + 7.09399616 + 9.77070990 + 12.44822061 + 15.12115313 + 17.78405976 + 20.43142647 + 23.05767946 + 25.65719195 + 28.22429127 326621 837479 7385225 05391947 .37279173 53 3 Wi 2 5.6 Q3 G3 Q3 Q3 o SE © dc, + + + + + + 42.62468784 TT (Ga) [9] 94481100945 18.884883024 28.2989929635 37-679136768 47.0140453125 56.292494832 65.5033182615 74.635416576 83.6777701305 92.61945 101.4496293195 110.157594624 118.7327571885 127.164664368 135.4430109375 143.557650432 151.4986064865 159.256084176 166.8204813555 174.1824 181.3326575445 188.262298224 194.9626044 135 201.425107968 207.6416015625 213.604150032 219.3051017115 224.737099776 229.8930935805 234.76635 239.3504647695 243.639373824 247-6273646385 251.309087568 254.6795671875 257.734213632 260.4688339365 262.879643376 264.9632768055 266.7168 268.1377209945 269.224001424 269.9740678635 270.386823168 70.4616578125 70.198461232 69.5976331615 © D |9 D RD 265.78125 Pas (x) 94,5.0000000 944-7637677 9440552835 942.8751850 941.2245348 939.1048196 9365179497 933.4662580 929.9524985 925.9798456 921.5518918 916.6726463 911.3465326 905.5783868 899.3734545 892.7373884 885.6762455 878.1964836 870.3049582 862.0089186 853.3160043 844.2342409 834.7720354 824.9381721 814.7418074 804.1924648 793-3000299 782.0747440 770:5271992 758.6683315 746.5094148 734.0620538 721.3381776 708.3500317 695.1101710 681.6314517 667.9270228 654.0103180 639.8950465 625.5951839 611.1249626 596.4988617 581.7315971 566.8381101 551.8335568 536.7332966 521.5528795 506.3080347 491.0146569 475.6887930 460.3466287 T. XXXIII. N:o 9. EE ;&jjroe=—= >—-"=— 2! - —=— Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. gr Fs ; (&) PF, 2 (©) * Far) TE). FE, s (@) 0.50 | — 1.9282596881 — 4.921875 „+ 42.62468784 265.78125 460.3466287 0.51 | — 19687904849 — 435243770325 | + 11 80383074 263. 8144962195 445-0044735 0.52 — 2.0022094471 — 3.760533504 + 46.90450248 261.580161024 429.6787459 0.53 — 2.0281967532 — 3.14740901475 + 48.92096467 258.9919440885 414.3859580 0.54 | — 2.0464425852 — 2.514409128 + 5084755948 | 256.084134768 399.1426991 0.55 | — 2.0566484217 — 1.86297890625 | + 52.67867610 252.8616234375 383.9656188 0.56 — 2.0585284063 — 1.194665472 + 54.40877 180 249.329912832 368.87 14098 0.57 | — 2.0518108015 — OSIIII989775 | + 36.03238455 245.4951293865 353.8767895 0.58 | — 2.0362395330 | + 0185900904 + 57.54414637 | 241.304034576 338.9984808 0.59 | — 2.0115758340 + 089453229075 | + 58.93879727 | 2369440362555 324.2531928 0.60 — 1.9776000000 + 1.6128 + 60.21120000 232.2432 309.6576000 0.61 — 1.9341132641 + 2.33861825925 + 61.35635561 227.2702604445 295.2283207 0.62 | — 1.8809398062 + 3.069787896 + 62.3694 1988 222.034632624 280.9818945 0.63 | — 1.8179289104 + 3.80399444775 + 63.24572065 216.5464233135 266.9347593 0.64 | — 1.7449572880 + 4.538806272 + 63.98077633 210.816442368 253.1032260 0.65 — 1.6619315848 + 5.27167265625 + 64.57031536 204.8562140625 2395034534 0.66 | — 1.5687910956 + 5.999921928 + 65.01029710 198.677988432 226.1514211 0.67 — 1.4655107123 + 6.72075956475 + 65.296933 192.2947526115 213.0629011 0.68 | — 1.3521041363 + 7431266304 4- 65.42671514 185.720242176 200.2534277 0.69 | — 1.2286273920 + 8.12839625325 | + 65.39643203 178.9689524805 187.7382670 0.70 | — 1.0951826834 -- 8.808975 + 65.20320545 172.05615 175.5323830. 0.71 — 0.9519226470 + 9.46969772175 | + 64.84451508 164.9978836695 163.6504030 0.72 — 0.7990550603 + 10.107127296 + 64.31823122 157.810996224 152.1065809 0.73 — 06368480826 + 10.71769241025 + 63.62264919 150.5131355385 140.9147572 0.74 | — 0.4656361170 + 11.297685672 + 62.75652683 143.122765968 130.0883182 0.75 | — 0.2858264051 + 11.84326171875 | + 61.71912543 135.6591796875 119.6401508 0.76 | — 0.0979064914 + 12.350435328 + 60.51025471 128.142508032 109.5825054 0.77 | - 0.0975472717 + 12.81507952725 | + 59.13032233 | 120.5937328365 99.9273947 0.78 4- 0.2998599636 + 13.232923704 + 57.58038883 113.034697776 90.6856388 0.79 | + 0.5082468073 + 13.59955 171575 + 55.86222890 105.4881197055 81.8677063 0.80 | + 0.7218000000 + 13.9104 + 53.97840000 97-9776 73.4832000 0.81 | + 093941732080 + 14.16075568425 | + 51.93232002 90.5276358945 65.5408770 0.82 | + r.1600631216 + 14.345754696 + 49.72835551 83.163631824 58.0485721 0.83 | + 1.3821872638 + 14.46037987275 | + 47.37192308 75.91 19107635 51.0131141 0.84 | + 1.6042569576 | —+ 14.499459072 + 44.8 7 68.799725568 44-4402325 0.85 + 1.8244439331 + 14.45766328125 + 42.22929546 61.8552703125 38.3344536 0.86 | + 2.0406384347 + 14.329504728 + 39.46034581 55.107691632 32.6989840 0.87 | + 22503957360 + 14.10933498975 | + 36.57377759 48.5871000615 27.5355785 0.88 | + 2.4508664866 + 13.791343104 + 33.58251196 42.324581376 22.8443800 0.89 | + 2.6387039222 + 13.36955367825 | + 30.50166682 36.3522079305 18.6237885 0.90 | + 2.8099369608 + 12.837825 + 27.34893067 30.70305 14.8701658 0.91 + 2.9597912260 + 12.18084714675 | + 24.14504690 25.4111871195 11.5776789 0.92 | + 3.0824272321 + 11.419140096 + 20.91445922 20.511719424 8.7379559 0.93 | + 3.1705400697 + 10.51905183525 + 17.68620147 16.0407789885 6.3397215 0.94 | + 3.2147128721 + 9.482756472 + 14.49517706 12.035541168 4.3683181 0.95 | --3.2022971445 | + 8.30325234375 | + 1138409955 8.5342359375 2.8050677 0.96 | + 3.1152858240 + 6.973360128 + 8.40665011 5.576159232 1.6263798 0.97 | + 2.9257140291 + 5.48572095225 + 5.63314136 3.2016842865 0.8024177 0.98 | + 2.5835338935 + 3832794504 + 3.16227791 1.452272976 0.2948966 0.99 | + 1.9708299212 + 2.00685714075 + 1.15264521 C.3704871555 0.0527916 I 0.0000000000 o 0.00000000 [9 0.0000000 19 20 Hr DALLQVIST. 45 DE P, 9 (x) Ji ees o 0.0000000000 + 13.125 0.00000000 0.01 + 0.1311646999 + 13.100069193316875 — 4.72255903 0.02 + 0.2618178979 + 13.02535707228 — 9.43047888 0.03 + 0.3914495837 + 12.901104378001875 — 14.10915369 0.04 + 0.5195527288 + 12.72771182592 — 18.74404415 0.05 + 0.6456247730 + 12.505739326171875 — 23.32071075 0.06 + 0.7691691058 + 12.23590489212 — 27.82484683 0.07 + 0.8896965407 + 11.919083237026875 — 32.24231166 0.08 + 1.0067267808 + 11.55630405888 — 36.55916317 0.09 + 1.1197898746 + 11.148750013366875 — 40.76169068 0.10 + 1.2284276584 + 10.697754375 — 44.83644726 O.II + 1.3321951855 + 10.204798386391875 — 48.77028192 0.12 + 1.4306621395 + 9.67150829568 — 52.55037149 0.13 + 1.5234142206 + 9.099652082101875 — 56.16425219 0.14 + 1.6100545666 + 8.49113586972 — 59.59985083 0.15 + 1.6902050173 + 7.848000029296875 — 62.84551564 0.16 + 1.7635075357 + 7.17241496832 — 65.89004668 0.17 + 1.8296254685 + 6.466676609176875 — 68.72272579 0.18 + 1.8882448341 + 5.73320155548 — 71.33334604 0.19 + 1.9390755713 + 4.974521946541875 = 73.71224067 0.20 + 1.9818527570 + 4.19328 — 75.85031150 0.21 + 2.0163377906 + 3.392222242591875 — 77.73905663 0.22 + 2.0423195422 + 2.57419342908 — 79.37059766 0.23 + 2.0596154628 + 1.742130149326875 — 80.73770609 0.24 + 2.0680726547 + 0.89905412352 — 81.83382907 0.25 + 2.0675688988 + 0.048065185546875 — 82.65311444 0.26 + 2.0580136365 — 0.80766604548 — 83.19043485 0.27 + 2.0393489049 — 1.664905805548125 — 83.44141114 0.28 + 2.0115502203 — 2.52036513792 — 83.40243481 0.29 + 1.9746274101 — 3.370708157158125 — 83.07068951 0.30 + 1.9286253880 — 4.212560625 — 82.44417163 0.31 + 1.8736248705 — 5.042518838083125 — 81.52170981 0.32 + 1.8097430317 — 5.85715882752 — 80.30298333 0.33 + 1.7371340934 — 6.653045870323125 — 78.78853952 0.34 + 1.6559898460 — 7.42674431268 — 76.97980979 0.35 + 1.5665400985 — 8.174827705078125 — 74.87912457 0.36 + 1.4690530521 — 8.89388924928 — 72.48972689 0.37 + 1.3638355953 — 9.580552557148125 — 69.81578457 0.38 + 1.2512335147 — 10.23148272132 — 66.86240106 0.39 + L.1316316185 — 10.843397697733125 — 63.63562474 0.40 + 1.0054537681 — 11.141308 — 60.14245663 O.41I + 0.8731628118 — 11.937388705633125 — 56.39085655 0.42 + 0.7352604174 — 12.41327177412 — 52.38974747 0.43 + 0.5922867962 — 12.837778676848125 — 48.14901816 0.44 + 0.4448203146 — 13.20807333888 — 43.67952386 0.45 + 0.2934769857 — 13.521447392578125 — 38.993085 10 0.46 + 0.1389098350 — 13.77533374308 — 34.10248433 0.47 — 0.0181918668 — 13.967320445623125 — 29.02146044 0.48 — 0.1771035126 — 14.095 16489472 — 23.76470106 0.49 — 0.3370662156 — 14.156808325183125 — 18.34783235 0.50 — 0.4972880248 — 14.150390625 — 12.78740635 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. — gg] a FES P, (©) PB, a (x) * De ior EE, 0.50 — 0.4972880248 — 14.150390625 — 12.78740635 0.51 — 0.6569453075 — 14.074265460058125 — . 7.10088568 0.52 — 0.8151843096 — 13.92701571072 — 1.30662543 0.53 — 0.9711229066 — 13.707469220248125 + 4.57614790 0.54 — 1.1238525544 — 13.41471485508 + 10.52736052 0.55 — 1.2724404578 — 13.048118876953125 + 16.52611878 0.56 — 1.4159319682 — 12.60734162688 + 22.550740II 0.57 — 1.5533532294 — 12.092354520973125 + 28.57878759 0.58 — 1.6837140886 — 11.50345735812 + 34.59710841 0.59 — 1.8060112937 — 10.841295939508125 + 40.55187658 0.60 — 1.9192320000 — 10.10688 + 46.44864000 0.61 — 2.0223576104 — 9.301601451358125 + 52.25237224 0.62 — 2.1143679796 — 842725293732 + 5793752944 0.63 — 2.1942460135 — 7.486046700523125 + 63.47811259 0.64 — 2.2609827008 — 6.48063376128 + 68.84773568 0.65 — 2,3135826188 — 5.414123408203125 + 74.01970005 0.66 — 2.3510699604 — 4.29010300068 + 78.96707561 0.67 — 2.3724951382 — 3.112658083198125 + 83.66278936 0.68 — 2.3769420289 — 1.88639281152 + 88.07972194 0.69 — 2.3635359303 — 0.616450690708125 + 92.19081288 0.70 — 2.3314523196 + 0.691464375 + 95.96917540 0.71 — 2.2799265119 + 2.031066720466875 + 99.38822174 0.72 — 2.2082643396 + 3.39546724608 + 102.42180003 0.73 — 2.1158539962 + 4.777151432326875 + 105.04434414 0.74 — 2.0021792142 + 6.16795704252 + 107.23103773 0.75 — 1.8668339863 + 7.559051513671875 + 108.95799451 0.76 — 1.7095390815 + 8.94090903552 + 110.20245657 0.77 — 1.5301606684 + 10.3032873 17701875 + 110.94301328 0.78 — 1.3287314323 + 11.63520404508 + 111.15984379 0.79 — 1.1054746728 + 12.924913021216875 + 110.83498649 0.80 — 0.8608320000 + 14.15988 + 109.95264000 0.81 — 0.5954954234 + 15.326758205416875 + 108.49950087 0.82 — 0.3104448698 + 16.41136353948 + 106.46514486 0.83 — 0.0069925012 + 17.398649478301875 + 103.84246023 0.84 + 0.3131643261 + 18.27268165632 + 109.62814392 0.85 + 0.6478789363 + 19.016612138671875 + 96.82327490 0.86 + 0.9944765240 + 19.61265338172 + 92.43398345 0.87 + 1.3496556255 + 20.04205 1881726875 + 87.47224175 0.88 + 1.7093625047 + 20.28506151168 + 81.95681080 0.89 + 2.0686273453 + 20.320916546266875 + 75.91439314 0.90 + 2.4213449341 + 20.127804375 + 69.38106307 0.91 + 2.7599717862 + 19.682837903491875 + 62.40408211 0.92 + 3.0750921458 + 18.96202764288 + 55.04426765 0.93 + 3.3547676442 + 17.940253487401875 + 47.37918843 0.94 + 3.5835073097 + 16.59123618012 + 39.50765964 0.95 + 3.7405172595 + 14.887508466796875 + 31.55641228 0.96 + 3.7964359803 + 12.80038593792 + 23.69071079 0.97 + 3.7063985056 + 10.299937558876875 + 16.13299295 0.98 + 3.3920652067 + 7.35495588828 + 9.20076416 0.99 + 2.6749498631 + 3.932926984441875 + 3440593507 I 0.0000000000 [9 0.00000000 VE EEE EEE nn eng 21 22 Hs. TALLQVIST. a Py 4 (2) Dy. (2) * CO [9 — 472.5 0.0000000 10395 0.01 — 471.8858586698025 103.9240144 10391.881811839605 0.02 — 470.04473846736 207.6921624 10382.53098893472 0.03 — 466.9805488860225 311.1488III 10366.958752272045 0.04 — 462.69979951104 414.1387953 10345.18379102208 0.05 — 457.2115906640625 516.5076508 10317.232243828125 0.06 — 450.52760030544 618.1018468 10283.13767261088 0.07 — 442.6620671943225 718.7690186 10242.941028888645 0.08 — 433.63177030656 818.3581987 10196.69061261312 0.09 — 423.4560045104025 916.7200472 10144.442023520805 0.10 — 412.1565525 1013.7070810 10086.258105 O.II — 399.7576529867025 1109.1739020 10022.208880473405 0.12 — 386.28596514816 1202.9774230 9952.37148229632 0.13 — 371.7705293352225 1294.9770931 9876.830073170445 0.14 — 356.24272403664 1385.0351199 9795.67576007328 . 0.15 — 339.7362191015625 1473.0166909 9709.006500703125 0.16 — 322.28692521984 1558.7901921 9616.92700243968 0.17 — 303.9329396601225 1642.2274244 9519.548613820245 0.18 — 284.71448826576 1723.2038172 9416.98920853152 0.19 — 264.6738637085025 1801.5986399 9309.373061917005 0.20 — 243.85536 1877.2952096 9196.83072 0.21 — 222.3052032611025 1950. 1810965 9079.498861022205 0.22 — 200.07147874896 2020.1483257 8957.52014949792 0.27 — 177.2040541419225 2087.0935754 8831.043082783845 0.24 — 153.75449908224 2150.9183715 8700.22183016448 0.25 — 129.7760009765625 2211.5292783 8565.216064453125 0.26 — 105.32327705424 2268.8380854 8426.19078610848 0.27 — 80.4524826834225 2322.7619898 8283.316139866845 0.28 — 55.22111594496 2373.2237736 8136.76722388992 0.29 — 29.6879184641025 2420.1519776 7986.723891428205 0.30 — 8.9127725 2463.4810688 7833.370545 0.31 + 22.0434057069975 2503.1516036 7676.895923086005 0.32 + 48.11877633024 2539.1103851 7517.49287933952 0.33 + 74.2506900938775 2571.3106151 7355.358154312245 0.34 -- 100.37580615216 2599.7120397 7190.69213969568 0.35 + 126.4302137109375 2624.2810891 7023.698635078125 0.36 + 152.34955739136 2644.9910104 6854.58459721728 0.37 + 178.0691663357775 2661.8219943 6683.559881828445 0.38 + 203.52418705584 2674.7612944 6510.83697788832 0.39 + 228.6497200227975 2683.8033389 6336.630734454405 0.40 + 253.38096 2688.9498353 6161.15808 0.41 + 277.6533401175975 2690.2098663 5984.637734264805 0.42 + 301.40267968944 2687.5999784 5807.28991262112 0.43 + 324.5653357721775 2681.1442606 5629.336022955645 0.44 + 347.07835846656 2670.8744151 5450.99835506688 0.45 + 368.8796499609375 2656.8298180 5272.499762578125 0.46 + 389.90812731696 2639:0575705 5094.06333736608 0:47 + 410.1038889974775 2617.6125396 4915.912076505045 0.48 + 429.40838513664 2592.5573883 4738.26854172672 0.49 + 447.7645915521975 2563.9625944 4561.354511395605 0.50 + 465.1171875 2531.9064578 4385.390625 T, XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugrordneten Kugelfunctionen erster Art. x PF, 4 (2) B, 5) * | Pos (x) 0.50 + 465.1171875 2531.9064578 4385.390625 0.51 + 481.4127371706975 2496.4750962 4210.596020158605 0.52 + 496.59987492864 2457.7624266 4037.18796214272 0.53 + 510.6294942929775 2415.8701353 3865.381465914045 0.54 + 523.45494066096 2370.9076327 3695.38891067808 0.55 + 535.0322077734375 2322.9919939 3527.419646953125 0.56 + 545.32013792256 2272.2478846 3361.67959615488 0.57 + 554.2806259016775 2218.8074699 3198.370842696645 0.58 + 561.87882669744 2162.8103072 3037.69121860512 0.59 + 568.0833669240975 2104.4032213 2879.83388065 1805 0.60 + 572.86656 2043.7401600 2724.98688 0.61 + 576.2046250662975 1980.9820317 2573-332724367405 0.62 + 578.07790964784 1916.2965206 2425.04793270432 0.63 + 578.4711160562775 1849.8578816 2280.302582387445 0.64 + 577.37353153536 1781.8467107 2139.25984892928 0.65 + 574.7792621484375 1712.4496919 2002.075538203125 0.66 + 570.68747040816 1641.8593175 1868.89761118368 0.67 + 565.1026166483775 1570.2735808 1739.865701203245 0.68 + 558.03470413824 1497.8956394 1615.11062372352 0.69 + 549.4995279384975 1424.9334466 1494.753878623005 0.70 + 539.5189275 1351.5993490 1378.907145 0.71 + 528.1210430043975 1278.1096478 1267.671768491205 0.72 + 515.34057544704 1204.6841204 1161.13824110592 0.73 + 501.2190504620775 1131.5455004 1059.385673575845 0.74 + 485.80508588976 1058.9189102 962.48126022048 0.75 + 469.1546630859375 987.0312444 870.479736328125 0.76 + 451.33140197376 916.1104977 783.42282805248 0.77 + 432.4068398375775 846.3850327 701.338694824845 0.78 + 412.46071385904 778.0827805 624.24136428192 0.79 + 391.5812473953975 711.4303676 552.130159709205 0.80 + 369.86544 646.6521600 484.98912 0.81 + 347.4193611849975 583.9692137 422.786412130005 0.82 + 324.35844792624 523.5981203 365.47373614752 0.83 + 300.8078059103775 465.7497322 312.985722679245 0.84 + 276.90251452416 410.6277486 265.23932295168 0.85 + 252.7879355859375 358.4271409 222.133191328125 0.86 + 228.62002581936 309.3323883 183.54706036128 0.87 + 204.56565 30692775 263.5154866 149.34 1108361445 0.88 + 180.80291625984 221.1336855 119.35531948032 0.89 + 157.5214690947975 182.3268898 93.40883063 10405 0.90 + 134.9228475 147.2146414 71.299305 O.9I + 113.2208008080975 115.8925657 52.802212883805 0.92 + 92.64162668544 88.4281136 37.67021862912 0.93 + 73.4245098011775 64.8553511 25.632474897645 0.94 + 55.82186423856 45.1684095 16.39394352288 0.95 + 40.0996796484375 29.3129575 9.634703203125 0.96 + 26.53787114496 17.1745704 5.00924971008 0.97 + 15.4306329434775 8.5617971 2.145788613045 0.98 + 708679574064 3.1789854 0.64552051872 0.99 + 1.8301878366975 0.5749001 0.081918826605 I [9 0.0000000 [0] N:o 9. 24 | Oo deb-RHRHRO BERG RR cR ttttt ttttt LEE Hm 3l (a) 2.1875000000 2.1814868329 2.1634768128 2.1335582790 2.0918781179 2.0386412434 1.9741098724 1.8986025934 1.8124932313 1.7162095100 1.6102315136 1.4950899490 1.3713642125 1.2396802633 1.1007083056 0.9551602850 0.8037872006 0.6473762384 04867477297 0.3227519393 0.1562656880 o.o1 18111834 0.1805595057 0.3490446193 0.5163203549 0.6814331470 0.8434262761 1.0013442291 I.1542371710 1.3011655186 1.4412046083 1.5734494459 1.6970195307 1.8110637413 1.9147652728 2.0073466123 2.0880745416 2.1562651515 2.2112888563 2.2525753908 .2796187767 2919822392 .2893030586 .2712973365 .2377646581 D D © D IN iv lo io io iv 2.1885926291 2.1237612645 2.0433472074 1.9475277511 1.8365846383 1.7109076092 +44+4++ +444++ +++ EE + DTE ttttt +444+ +444+ 4444 + | Hs. TALLQVIST. P, a (2) 5 [9 1.18026582422623875 2.35463137415856 3.51722026508414625 4.66220383469568 .78382486240234375 6.87642111837072 7: 103444868553880125 8.95250499784704 9.92535153792784875 en 10.8479361375 11.71541482370807625 12.52317315465216 13.26684698735043375 13.94234262137808 14.54585626142578125 15.07389274202112 15.52328345765617875 15.89120344156464 16.17518753639168625 16.3731456 16.48337668965516375 16.50458216783376 16.43587767289747125 16.27680389787648 16.02733612060546875 15.68789242845552 15.25934058090521625 14.74300345319424 14. 140663004 30277375 13.4545627125 12.68740842170500125 11.84236754190336 10.92306654686275875 9.9335867 1239088 8.87845803837890625 7.76265129787392 6.59156815642350375 5.37102930493584 4.10726054929861125 2.8068768 1.47686390499508875 0.12455826906096 1.24237579711620375 2.61597105487872 3.98798469931640625 5.34992816152368 6.69309940815145875 8.00861779501056 9.28746153148330125 10.5205078125 Ps (x) + 118.12500000 + 117.84750197 + 117.01615609 + 115.63440356 + 113.70796846 + 111.24484079 + 108.25525284 + 104.75164879 + 100.74864769 96.26299977 91.31353615 85.92111210 80.10854378 73-9005 3862 67.32361942 60.40604223 53.17770817 45.67006922 37.91602817 29.94983281 +4+4+4++ +444+ M 21.80696456 13.52402160 5.13859676 331084978 11.78512267 SR 20.24442837 — 28.64851669 — 36.95682667 — 45.12863654 — 53.12321704 — 60.89999196 — 68.41869301 — 75-63952087 — 82.52335401 — .89.03182863 — 95.12760019 : — 100.77447181 — 105.93757821 — IIO.58356168 — 114.68074891 — 121.11152590 — 118.19932808 — 123.39178408 — 125.01693477 — 125.96637447 — 126.22223593 — 125.76955734 — 124.59644838 — 122.69425247 — 120.05770441 — 116.68508297 F; íQ)* o — 51.942087524024775 — 103.6868207471712 — 155.037447900182925 — 205.7984211419136 — 255.775995685546875 — 304.7788255194144 — 352.618554587277825 — 399.1104022929408 — 444-073742194056975 — 487.33267275 — 528.716578988661525 — 568.0606839570432 — 605.206588820508675 — 640.0028004755616 — 672.305245541015625 — 701.9777695924224 — 728.892620504623575 — 752.9309147672928 — 773.983085638333725 — 791.949312 — 806.739926782603275 — 818.2758038206752 — 826. 488722006449425 — 831.3217056055296 — 832.729339599609375 — 830.6780589211104 — 825.146410444604325 — 816.1252865998848 — 803.618129471555475 - — 787.64110425 — 768.223240898600025 — 745.4065429020672 — 719.246061960755175 — 689.8099374958176 — 657.179399830078125 — 621.4487359094784 — 582.725216429970075 — 541.1289832347168 — 496.792895846472225 — 449.862336 — 400.494969039401775 — 348.8604610452192 — 295.140150556175925 — 239.5266737504256 -— 182.22354195117 7875 123.4446703215264 3: 413856613470825 — 3642088357888 är 5962179291 166025 + 121.81640625 T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunetionen erster Art. ee Su! "m P, LG) P, (2) * P, 3 (©) P, ,(@) 0.50 | + 1.7109076092 — 10.5205078125 — 116.68508297 + 121.81640625 0.51 | + 1.5709976677 — 11.69857567483707375 — 112.57835744 + 184.440495082241475 0.52 | + 1.4174700328 — 12.81247163449344 — 107.74332755 + 247.0711814258688 0.53 + 1.2510567410 — 13.85303816190191625 — 102.18975574 + 309.439258264538325 0.54 + 1.0726088608 — 14.81120505173232 — 95.93149112 + 371.2707785866464 0.55 | + 0.8830982797 — 15.67804374404296875 — 88.98658391 + 432.288017068359375 0.56 | + 0.6836190192 — 16.44482465353728 — 81.37738953 + 492.2104919187456 0.57 | + 0.4753880301 — 17.10307756368217125 — 7313066124 + 550.756048022143425 0.58 | + 0.2597454172 — 17.644655 14244496 — 64.27762999 + 607.6420025128992 0.59 | + 0.0381540358 — 18.06179963640546375 — 54.85407051 + 662.586353917609275 0.60 — 0.1878016000 — 18.3472128 — 44.90035200 + 715.309056 0.61 | — 04164171669 — 18.49412911665398625 = 3446147217 + 765.533357443579725 0.62 | — 06458712120 — 18.49639236855984 — 23.58707291 + 812.9872085071968 0.63 | — 08742287463 — 18.34853561185687875 — 12.33143594 + 857.404735788637575 0.64 | — 1.0994458425 — 18.04586461 396992 — 0.75345652 + 898.5277862313984 0.65 | — 1.3193753392 — 17.58454480986328125 + 11.08340679 | + 936.107541509765625 0.66 | — r.5317737651 — 16.96169183396688 + 23.11120870 + 969.9062039273376 0.67 | — 1.7343096114 — 16.17546568453113375 + 35.25762242 + 999.698754964122675 0.68 — 1.9245730969 — 15.22516857716736 + 47.44607642 + 1025.2747876073472 0.69 — 2.100087591 — 14.11134654433037625 + 59.59592583 4- 1046.440413601 107525 0.70 | — 2.2583228874 — 12.8358948375 + 71.62266179 + 1063.02024675 0.71 — 2.3967105292 — 11.40216718881814875 + 83.43816272 + 1074.8594634 11862975 0.72 — 2.5126614661 — 9.81508898893824 + 94.95099183 + 1081.8259413147648 0.73 — 2.6035863076 — 8.08127443784359125 + 106.06674579 + 1083.812477833371825 0.74 | — 2.66691853 — 6.20914772539152 + 116.68846038 + 1080.7390888598304 0.75 — 2.7001410885 — 4.20906829833984375 + 126.71707940 + 1072.555389404296875 0.76 | — 2.7008167810 — 2,09346027061248 + 136.05199462 + 1059.2430570602496 0.77 | — 2.6666231987 + 0.12305396643915375 + 144.59166550 + 1040.8183794697 16925 0.78 — 2.5953927448 + 2.42351587702224 + 152.23432914 + 1017.3348869235552 0.79 | — 2.4851587568 + 4.78848860037946125 + 158.87881281 + 988.88607 1231910775 0.80 | — 2.3342088000 + 7.1959104 + 164.42546400 + 955.608192 0.81 — 2.1411465441 + 9.62094368580793875 + 168.77721599 + 917.683171444341225 0.82 — 1.9049640272 + 12.03581955257136 + 171.8408I114 + 875.3415788845728 0.83 | — 1.6251266557 + 14.40967777777544625 + 173.52820953 + 828.865706045991075 0.84 | — 1.3016740437 + 16.70840222220288 + 173.75821769 + 778.5927343079424 0.85 | — 0.9353408809 + 18.89445157646484375 + 172.45838214 + 724.917995033203125 0.86 | — 0.5277035841 + 20.92668539672592 + 169.56720568 + 668.2983241134816 0.87 | — 0.0813608380 + 22.76018537286619125 + 165.03676395 + 609.255511866176175 0.88 | + 0.3998402745 | + 24-34607177232384 + 158.83582697 + 548.3798494175232 0.89 + 0.9105 151549 + 25.63131500286154875 + 150.95363 181 + 486.333772707269025 0.90 | + 1.4433628338 + 26.5585422375 + 141.40451546 + 423.85560525 0.91 + 1.9886546080 + 27.06583904486177625 + 130.23371732 + 361.763400788264475 0.92 + 2.5335185732 + 27.08654596816896 + 117.52482703 + 300.9588869726208 0.93 | + 3.0608933884 + 26.54904999613773375 + 103.40964372 + 242.431511203745325 0.94 | + 3.5479115367 + 25.37657086901328 + 88.08175180 + 187.2625897717344 0.95 + 3.9632180240 + 23.48694216298828125 + 71.81619893 + 136.629561427734375 0.96 | + 4.2620867 110 + 20.79238709624832 + 55.00005493 + 91.8103465230336 0.97 | + 4.3762811587 + 17.19928899988747875 + 38.18469222 + 54.187812850750425 0.98 | + 4.1883622464 + 12.60795639693744 + 22.18930855 + 25.2543493252512 0.99 | + 3.4384658816 + 6.91238263275338625 + : 8.36514435 + 6.616548634432275 I 0.0000000000 [0] 0.00000000 [9 N:o 9. rm — App . . é hK? 8dtfnhn nh e wNeÁcOwlscr 25 26 x P. sv) I CENE P, 4x) [o] — 5197.500000 [o] 135135.00000 O.OI — 5189.445662 1350.94463553914865 135087.70866 0.02 — 5165.304078 2699.4580571230272 134945.90558 0.03 — 5125.139499 4043.11391338609755 134709.80342 0.04 — 5069.058855 5379-4955713314816 134379.75630 0.05 — 4997.21152I 6706.20095848828125 133956.25923 0.06 — 4909.789003 8020.847 3846364864 133439-94737 0.07 — 4807.024515 9321.07633628866695 132831.59508 0.08 — 4689.192479 10604.5582371176448 132132.11476 0.09 — 4556.607923 11868.997 16751934185 131342.55547 0.10 — 4409.625802 I3112.1355365 130464. 10132 O.II — 4248.640215 14331.75869907696915 129498.06974 0.12 — 4074.083539 15525.6995 123822592 128445.90938 0.13 — 3886.425484 16691.84282365805205 127309.19802 0.14 — 3686. 172040 17828.1298833333696 126089.64007 0.15 — 3473-864363 18932.56267637109375 124789.06399 0.16 — 3250.077550 20003.2081650745344 123409.41951 0.17 — 3015.419356 21038.20243654274145 121952.77455 0.18 — 2770.528804 22035.7547479637568 120421.31209 0.19 — 2516.074732 22994.15146293500235 118817.32672 0.20 — 2252.754251 23911.759872 117143.22108 0.21 — 1981.291128 24787.03189059061965 115401.50206 0.22 — 1702.434089 25618.5076275640512 113594.77685 0.2 — 1416.955051 26404.81881752369655 111725.74882 0.24 — 1125.647281 27144.6921101131776 109797.21314 0.25 = 829.323479 27836.95220947265625 107812.05232 0.26 — 528.813800 28480.5248570466624 I05773.23154 0.27 — 224.963800 29074-43965093262595 103683.79381 0.28 + 81.367672 29617.8326949593058 101546.85495 0.29 + 389.310654 30109.94907068433285 99365.59846 0.30 + 697.986303 30550.1451255 97143.27015 0.31 + 1006.509185 30937.89057003660015 94883.17274 0.32 + 1313.989624 31272.7703780524032 92588.66019 0.33 + 1619.536095 31554.18648199953105 90263.13200 .34 + 1922.257667 31782.8592574549056 87910.02724 0.35 + 2221.266493 31957.82878960546875 85532.81864 0.36 + 2515.680339 32079.4559149768704 83135-00033 0.37 + 2804.625147 32147.92303159482045 80720.11168 0.38 + 3087.237641 32163.5346707683008 78291.67086 0.39 + 3362.667953 32126.71782368383335 75853-22837 0.40 + 3630.082278 32038.022016 73408.33050 0.41 + 3888.665554 31898.11912363141065 70960. 51864. 0.42 + 4137624157 31707.8029229113152 68513.32250° 0.43 + 4376.188603 31467.98836832205555 66070.25332 0.44 + 4603.616265 31179.7105909825536 63634-79697 0.45 + 4819.194086 30844.12361108203125 61210.40697 0.46 + 5022.241298 30462.4987574491584 58800.49750 0.47 + 5212.112117 30036.22278744582495 56408.43635 0.48 + 5388.198439 29566.7957003747328 54037-53783 0.49 + 5549.932501 29055.82823759000385 51691.05568 0.50 + 5696.789530 28505.0390625 49372-17593 Hs. TALLQVIST. T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. ————————————————————————————————D To 5 () 5696.789530 5828.290340 5944.003599 6043.549847 6126.600946 6192.885475 6242.189546 6274-359334 6289.303214 6286.993793 267.469824 6230.837992 177.274558 107.026849 6020.414574 no 5184.348932 4998. 398808 4801.335489 4594-152235 4377914208 4153.756487 3922.881584 3686.556418 3446.108684 3202.922553 «HA RETRO RGB RR ttttt ttttt + 2958.433632 + 2714.123087 + 2471.510835 + 2232.147677 + 1997.606228 + 1769.470459 + 1549.323639 + 1338.734395 + 1139.240542 952.330220 779-419740 621.827292 480.741362 357.182129 251.953232 165.579640 98.224231 49.568833 18.628206 3.409129 TE 4+444+ + 0.000000 P s (GA) À 8505.0390625 7916.25161365155115 7291.3906240847872 26632.47830014777005 25941.6301529601216 D NN 25221.05047571484375 24473-0274600075264 23699.92794438213945 22904.1917882826048 22088.32586459934435 21254.897664 20406.52850423352165 19545.8863375968192 18675.67814975317455 17798.6419430916096 16917.53829781640625 16035.1415039559744 15154.23025748026395 14277.5779137159108 13407.94229124835485 12548.0550195 11700.61042317382215 10868.2539367514112 10053.57004223476905 9259.0697233210176 8487.17742919921875 7740.2175411585024 7020.400335196069845 6329.8074338186688 5670.37674021353535 5043.886848 4451.94091972895265 3895.9500273325632 3377-11594770905355 2896.4134066323456 2454.57176417578125 2052.0561348391104 1689.04793556794295 1365.4248548548608 1080.74023611138585 834.2018685 624.65017841541315 450.5358148042752 309.89662151252805 200.3339898495936 118.98858455859375 62.5154363817984 27.05839441049745 8.2239314084928 1.05429529840635 o Pra (x) 49372.17593 47084.00982 44829.58666 42611.84677 40433-.63439 38297.69074 36206.64701 34163.01754 32169.19303 30227.43386 28339.86355 26508.46234 24735-06096 23021.33452 21368.79668 19778.79394 18252.50028 16790.91196 15394.84271 .14064.91917 12801.57669 11605.05559 10475-39770 9412.44348 8415.82959 7484.98694 6619.13943 5817.30326 5078.28695 4400.69212 3782.91514 3223.14958 2719.38985 2269.43571 1870.89824 1521.20695 1217.61861 957-22758 736.97826 553.67965 404.02240 284.59903 I91.02745 122.47898 /2.71153 39.10966 18.23367 6.78147 1.66994 0.15023 0.00000 — 28 HJ. TALLQVIST. Fe F, , (@) * | F3: (2) P$ s (©) * | P, 4) Oo 0.0000000000 — 19.6875 0.00000000 + 1299.375 0.01 — 0.1966486606 19.62059714436965653125 + 12.98054311 + 1295.7382830598059459375 0.02 — 0.3919408896 — 19.420304039712072 + 25.88192713 + 1284.84651922920216 0.03 | — 0.5845282707 — 19.08786504712150153125 + 38.62540370 + 1266.7547965477912959375 0.04 — 0.7730783859 — 18.625347355410432 + 51.13304452 + 1241.55468548407296 0.05 | — 0.9562827309 — 18.03563088145751953125 + 63.32814761 + 1209.3738751351318359375 0.06 — 1.1328645331 — 17.322394170424392 + 75.13563917 + 1170.37566509809176 0.07 | — 1.3015864355 — 16.49009633557100653125 + 86.48246956 + 1124.7583142052264459375 0.08 — 1.4612580178 — 15.543955088750592 + 97.29800179 + 1072.75424765515776 0.09 — 1.6107431194 — 14.48992092401654653125 + I07.51439130 + 1014.6291244131126459375 0.10 | — 17489669339 — 13.334647528125 + 117.06695537 + 950.68076709375 O.II — 1.8749228428 — 12.08545850306809153125 + 125.89453083 + 881.2379568806089959375 0.12 — 1.9876789569 — 10.750310497124352 + 133.93981874 + 806.65909637677056 0.13 | — 2.0863843358 — 9.33775285226392153125 + 141.14971444 + 727.3307436218638959375 0.14 — 2.1702748535 7.856883887097672 + 147.47562182 + 643.66602085 109016 0.15 — 2.2386786828 — 6.31730394591064453125 + 152.87375029 + 556.1029019124755859375 0.16 — 2.2910213667 — 4.729065355671552 + 157.30539329 + 465.10238259910656 0.17 | — 2.3268304509 — 3.10261944426143653125 + 160.73718688 + 371.1465384936393459375 0.18 — 2.3457396491 — 1.448760784515912 + 163.14134728 + 274.73647526291736 0.19 | — 23474925139 + 0.22143115997323846875 + 164.49588604 + 176.3901766810690959375 0.20 — 2.3319455886 + r1.8966528 + 164.78480173 + 76.640256 0.21 — 2.2990710139 + 3.56543030818114846875 + 163.99824687 — 23.9683833732682040625 0.22 — 2.2489585669 + 5.216230048688568 + 162.13266918 — 124.88097159241704 0.23 | — 2.1818171094 + 6.83743443792573346875 + 159.19092583 — 225.5353738402757540625 0.24 — 2.0979754229 + 8.417501153445888 + 155.18236983 — 325.36466256881664 0.25 — 1.9978824127 + 9.94498729705810546875 + 150.12290761 — 423.7997531890869140625 0.26 — 1.8821066593 + 11.408629146716088 + 144.03502667 — 520.27209554892264 0.27 — 1.7513353016 + 12.79741360043320846875 + 136.94779268 — 614.2164131957500040625 0.28 — 1.6063722349 + 14.100650124115968 + 128.89681492 — .705.07348208123904 0.29 — 14481356107 +1 5.30804291 385669846875 + 119.92417967 — 792.2929400240347040625 0.30 — 1.2776546239 + 16.409762971875 + 110.07835051 — 875.33611790625 0.31 — 1.0960655772 + 17.3965 1978394606346875 + 99.41403511I — 953.6788832388656540625 0.32 — 0.9046072152 + 18.259632274802688 + 87.99201799 — 1026.81448639064064 0.33 | — 0.7046153182 + 18.99109870664646346875 + 75.97895857 — 1094.2563994345976540625 0.34 — 0.4975165538 + 19.583665174552248 + 63.14715438 — 1155.54113722560744 0.35 — 0.2848215818 + 20.03089234119873046875 + 49.87426895 — 1210.2310499820556640625 0.36 — 0.0681174132 + 20.327220042006528 + 36.14302422 — 1257.91707630403584 0.37 + 0.1509409755 + 20.46802938041392846875 + 22.04085732 — 1298.2214452199716040625 0.38 + 0.3706397662 + 20.449701921669048 + | 765954181 — 1330.80031551303144 0.39 + 0.5892161555 + 20.26967558216583346875 — 6.90522674 — 1355.3463402381587540625 0.40 + 0.8048689308 + 19.9264968 — 21.55428043 — 1371.591144 0.41 + 1.0157697538 + 19.41986856106965 346875 — 36.18546376 — 1379.3077002214733540625 0.42 + 1.2200751328 + 18.750693843694008 — 50.69415300 — 1378.31259529218024 0.43 + 1.4159390644 + 17.92111403337226846875 — 64.97380954 — 1368.4681661453218040625 0.44 + 1.6015263182 + 16.934541847953408 — 78.91656658 — 1349.68449747124224 0.45 + 1.7750263373 + 15.79568830213623046875 — 92.41384830 — 1321.9212644351806640625 0.46 + 1.9346677207 + 14.510583228867768 — 105.35702047 — 1285.18940642627304 0.47 + 2.0787332495 + 13.08658886385672346875 — 117.63807133 — 1239.5526170243054540625 0.48 + 2.2055754155 + 11.532405988067328 — 129.15032142 — 1185.12863503017984 0.49 + 2.3136324024 + 9.85807211170764346875 — 139.78916078 — 1122.0903210655130540625 0.50 + 2.4014444668 + 8.074951171875 — 149.45281175 — 1050.66650390625 FF ————_————_—_—— T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 29 27 Ps ,1 @)* F3 2 (2) Ps)" P, 4 (2) 0.50 + 2.4014444668 + 8.074951171875 — 149.45281175 — 1050.66650390625 0.51 + 2.4676706596 + 6.19571420466991846875 — 158.04311552 — 971.1425803746313040625 0.52 + 2.5111058190 + 4.234310441238528 — 165.46634012 — 883.86085227331584 0.53 + 2.5306977634 + 2.20592826585214846875 — 171.63400743 — 789.2205835049182040625 0.54 + 2.5255646011 + 0.126945462781368 — 176.46373665 — 687.67776017968104 0.55 + 2.4950120672 — 1.98513183262939453125 — 179.88010100 — 570.7445361734619140625 0.56 + 2.4385507867 — 4.111742074632192 — 181.81549464 — 465.98834625767424 0.57 + 2.3559133561 — 6.23335374678740653125 — 182.21100589 — 347.0306685822815540625 0.58 + 2.2470711197 — 8.329563919365192 — 181.01729300 — 223.54541795240424 0.59 | + 2.1122505095 — 10.37921055443587153125 — 178.19545797 — 96.2569509985576040625 0.60 + 1.9519488000 — 12.3604992 — 173.71791360 + . 34.062336 0.61 + 1.7669491151 — 14.25114472586014153125 — 167.56923855 + 166.5948362198704959375 0.62 + 1.5583345093 — 16.028528765287752 — 159.74701448 + 300.48100824767256 0.63 | + 1.3275009222 — 17.66987353788989653125 — 150.26263911 + 434.8231191458931459375 0.64 + 1.0761687884 — 19.152432740431872 — 139.14210789 + 568.68947523311616 0.65 + 0.8063930562 — 20.45370020372314453125 — 126.42675686 + 701.1191615218505859375 0.66 + 0.5205713440 — 21.551637025025352 — 112.17395799 + 831.12731109772056 0.67 | + 0.2214499302 — 22.42491789679246153125 — 96.45775766 + 957.710926064 3200959375 0.68 — 0.0878727653 — 23.053197363904512 — 79.36944799 + 1079.85527201857536 0.69 | — 0.4039455904 — 23.41739675290771153125 — 61.01805930 + 1196.5408683619975959375 0.70 | — 0.7229673944 — 23.500012528125 — 41.53076104 + 1306.75109709375 0.71 — 1.0407935773 — 23.28544684085252653125 — 21.05315687 + 1409.4804530719920459375 0.72 — 1.3529470167 — 22.760361049208832 + 0.25054228 + 1503.74345907050496 0.73 — 1.6546340140 — 21.91405299755486653125 + 22.19748500 + 1588.5842692981422459375 0.74 — 1.9407660066 — 20.738858855754312 + 44.59630659 + 1663.08698538918936 0.75 | -— 2.2059879079 — 19.23058032989501953125 + 67.19743963 + 1726.3867092132568359375 0.76 | — 24447140930 — 17.388938067443712 + 89.79363460 + 1777.68135719387136 0.77 — 2.6511732283 — 15.21805209115744153125 + 112.12072075 + 1816.2442611654694959375 0.78 — 2.8194633794 — 12.726950107426632 + 133.90864260 + 1841.43758113903896 0.79 — 2.9436191265 — 9.93010454607587653125 + 154.87281337 + 1852.7265556871925459375 0.80 — 3.0176928000 — 6.8479992 + 174.71583360 + 1849.694616 0.81 | — 3.0358524462 — 3.50772634436423653125 + 193.12963312 + 1832.0593900034433459375 0.82 — 2.9924997966 + 0.056384773551288 + 209.79810569 + 1799.68962327290136 0.83 — 2.8824124077 + 3.80210717143123846875 + 224.40032127 + 1752.6230438146090959375 0.84 — 2.7009153657 + 7.678622182146048 + 236.61442075 + 1691.08519812857856 0.85 — 2.4440896746 + 11.62579139197998046875 + 246.12232465 + 1615.5092863070068359375 0.86 — 2.1090269181 + 15.573393530380728, + 252.61542374 + 1526.55702426273816 0.87 | — 1.6941434199 + 19.44032536339365346875 + 255-80147042 + 1425.1405615228866459375 0.88 — 1.1995726305 + 23.133765631592448 + 255.41296162 + 1312.44548336326656 0.89 — 0.6276630634 + 26.54830106196663346875 + 251.21741067 + 1189.9549263998172459375 0.90 + 0.0163769691 + 29.565013471875 + 243.03006562 + 1059.47483709375 0.91 + 0.7236230157 + 32.05052697182272846875 + 230.72988406 + 923.1604029676843959375 0.92 + 1.4802598776 + 33.856014262468 + 214.27998729 + 783.54368667058176 0.93 | + 2.2659030878 + 34.81616100991741846875 + 193.75452912 + 643.5624933698236959375 0.94 + 3.0510705985 + 34.748087272001208 + 169.37522080 + 506.59050228932376 0.95 | + 3-7931026807 + 33.45022493690185546875 + 141.56334238 + 376.4686935531005859375 0.96 + 4.4289372566 + 30.701150124115968 + 111.01873660 + 257.53810183428096 0.97 | + 4.8605289735 + 26.2583694864 1182346875 + 78.85146847 + 154.6739286500415459375 0.98 | + 4.9189147670 + 19.857059340076728 + 46.83503883 + 73.32104548353816 0.99 + 4.2373742053 + 11.20875653940181846875 + 18.03260859 + 19.5309202544116959375 I 0.0000000000 o 0.00000000 o Hs. TALLQVIST. äv FS sc)" Ph s (x) Eee 0 JR LEA) [9 0.000000 — 67567.5 0.0000 2027025 0.01 — 675.168341 — 67445.91092929199635 125 20263.1563 2026214.3116133921027025 0.02 — 1347.299057 — 67081.53271950722592 40483.7717 2023783.70542513349184 0.03 — 2013.366169 — 66475.53125925642055125 60619.4115 2019737.5554320250311025 0.04 — 2670.366952 — 65629.84597024407552 80627.8538 2014083. 1419065067 1104 0.05 — 3315.333483 — 64547.18422544970703125 100467.1944 2006830.6368276181640625 0.06 — 3945.344088 — 63231.01354888430112 120095.9526 1997993.08351294876224 0.07 — 4557.534655 — 61685.55161122464235125 139473.1748 1987586.3704801826747025 0.08 | — 5149.109786 — 59915.75403971469312 158558.5377 | 1975629.19957501722624 0.09 | — 5717.353754 — 57927.30006480967675125 177312.4499 | 1962143.0484104058635025 0.10 — 6259.641225 — 55726.576030125 195696.1520 1947152.12717025 O.II — 6773.447726 — 53320.65679633863295125 213671.8151 1930683.3298388369759025 0.12 — 7256.359816 — 50717.28507378204672 231202.6369 1912766.17992549433344 0.13 | — 7706.084937 — 47924.84872254129175125 248252.9361 1893432.7707621035735025 0.14 — 8120.460908 — 44952.35606297628192 264788.2441 1872717.70045928952384 O.I5 — 8497.465035 — 41809.40924365283203125 280775.3940 1850658.0016152744140625 0.16 — 8835.222809 — 38506.17571776847872 296182.6068 1827293.06587955871744 0.17 | — 9132.016150 — 35053.35788323959715125 310979.5751 1802664.5634817637843025 0.18 — 9386.291192 — 31462.16094570380832 325137.5426 1776816.35784414425664 0.19 | — 9596.665555 — 27744.25906777815415125 338629.3811 1749794-4154044512183025 0.20 — 9761.935090 — 23911.759872 351429.6632 1721646.710784 O21 | —9881.080071 — 19977.16736896410655125 363514.7315 | 1692423.1274439695231025 0.22 | — 9953.270801 — 15953.34338625579552 374862.7636 | 1662175.35398113303104 0.23 | — 9977.872611 — 11853.46757786661595 125 385453.8334 | 1630956.7762223930219025 0:24 | — 9954.450223 — 7690.99609786540032 395269.9673 1598822.36528566616064 0.25 — 9882.771462 — 3479.61902618408203125 404295.1962 1565828.5617828369140625 0.26 — 9762.810281 + 766.78336153587168 412515.6030 1532033.15634867 161664 0:27 | — 9594.749089 + 5034.18538400407504875 419919.3649 | 1497495.1666877576399025 0.28 | — 9378.980353 + 9308.46170413006848 426496.7908 1462274.71133970530304 0:29 | — 9116.107462 + 13575-43393445509144875 432240.3533 | 1426432.8803710231271025 0.30 — 8806.944821 + 17820.917989875 437144.7157 1390031.60321025 0.31 | — 8452517177 + 22030.77207527606284875 441206.7532 1353133.5138511007843025 0.32 — 8054.058141 + 26190.94519161888768 444425.5689 1315801.81365655486464 0:33 — 7613.007904 + 30287.52603991924684875 446802.5034 1278100. 1320049900963025 0.34 — 7131.010125 + 34306.79219848808928 448341.1389 1240092.38502763758144 0.35 | — 6609.907993 + 38235.25944470654296875 449047.2979 1201842.6326948056640625 0.36 — 6051.739432 + 42059.73108852523008 448929.0342 1163414.93451649449984 0.37 | — 5458731455 + 45767.34718079073424875 447996.6198 1124873.2041311955215025 0.38 | — 4833.293659 + 49345.63345541557728 446262.5239 | 1086281.06306484308544 0.39 — 4178.010848 + 52782.54986032158004875 443741.3860 1047701.6939500585499025 0.40 — 3495.634786 + 56066.538528 440449.9830 1009197.693504 0.41 | — 2780.075079 + 59186.57103244535524875 436407.1896 970830.9255713037995025 0.42 | — 2061.389183 + 62132.19477513336288 431633.9317 932662.37454677711424 0.43 | — 1315.771546 + 64893.57833862693664875 426153.1339 894751.9995006735 167025 O44 | — 555.541878 + 67461.55564230770688 419989.6600 857158.58933755674624 0.45 + 215.867423 + 69827.66873064404296875 413170.2471 819939.6193279306640625 0.46 + 994.924704 + 71984.20902032007648 405723.4328 783151.10935998640704 0.47 | + 1778.013318 + 73924.25682846374044875 3976794763 746847.4842669907091025 0.48 + 2561.446700 + 75641.71900012535808 389070.2724 711081.43659401232384 0.49 | + 3341484251 + 77131.36444907183164875 379929.2592 675903.7921758564467025 0.50 + 4114.347994 + 78388.857421875 370291.3195 641363.37890625 T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 31 EEE dd m Ic), 0.50 | + 4114.347994 0.51 + 4876.239982 0.52 + 5623.360432 0.53 | + 6351.926553 0.54 + 7058.192022 0.55 | + 7738.467080 0.56 | + 8389.139190 0.57 + 9006.694222 0.58 | + 9587.738092 0.59 + 10129.018805 0.60 | + 10627.448832 0.61 + r1080.127749 0.62 + 11484.365048 0.63 | + 11837.703049 0.64 | + 12137.939794 0.65 + 12383.151835 0.66 + 12571.716794 0.67 + 12702.335564 0.68 | -1- 12774.054013 0.69 + 12786.284050 0.70 | + 12738.823864 0.71 + 12631.877176 0.72 + 12466.071278 0.73 | -- 12242.473656 0.74 | -F 11962.606929 0.75 + 11628.461848 0:76 | + 11242.508028 0.77 + 10807.702079 0.78 + 10327.492745 0.79 | + 9805.822615 0.80 | + 9247.125888 0.81 + 8656.321647 0.82 + 8038.801941 0.83 + 7400.413932 0.84 | + 6747435164 0.85 + 6086.540887 0.86 + 5424.762093 0.87 | + 4769.432670 0.88 + 4128.123641 0.89 + 3508.561922 0.90 + 2918.530266 0.91 + 2365.743917 0.92 | + 1857.697809 0.93 | + 1401.475496 0.94 | + 1003.506554 0.95 | + 669.251461 0.96 | + 402.778026 0.97 + 206.161652 0.98 | + 78.562266 0.99 + 14.575586 I 0.000000 T. "E (x) + 78388.857421875 + 79410.78829118625064875 + 80194.70168000299008 + 80739.12171464609344875 + 8104 3.57420008097248 + 81108.60550712841796875 + 80935.79795702489088 + 80527.78148470545364875 + 79888.24 1358090605088 + 79021.92172661536624875 779 76633.205 1984802290487 5 75125.55990724712928 73420.61247206535724875 71528.29230879940608 87998601723384875 .42830574829568 0.20114616070384875 56914.392409875 54065.88400820777044875 51141.17269126914048 + 48157.28910299236804875 + 45131.70877299852768 + 42082.25475311279296875 + 39026.99160226234368 + 35984. 1104 1939944104875 + 32971.80462000673248 + 30008. 13614765536444875 + 27110.891808 + 24297.42940850835484875 + 18988.13957707376584875 + 16523.34886259785728 + 14204.02925298779296875 + 12042.70617736394208 10050.32057523143524875 8235.99446542000128 6606.78364002586804875 5167.417129875 3920.02308394046224875 2863.84070106021888 1994.91784821519064875 1305-7939955409 1488 785.16809415966796875 417.55101883342848 182.90219335157644875 56.25001248074208 7.29567021773464875 LEES +444++ +++ o Tu) 370291.3195 360192.6751 315955.9486 304135.8349 292093.8000 279871.9794 267512.7897 255058.7720 242552.4304 230036.0669 217551.6112 205140.4481 192843.2409 180699.7528 168748.6652 157027.3957 145571.9134 134416.5553 123593.8420 113134.2951 103066.2561 93415.7084 84206. 1030 75458.1895 7189.8526 59415-9573 52148.2017 45394-9816 39161.2675 334484951 28254.4746 23573-3178 19395-3887 5707.2 12491.8199 9728.1I3I 7391-6233 5454-3025 3884-7707 2648.5989 1708.5818 1025.2326 557-3126 262.5648 98.6704 24.5481 2.2309 0.0000 Fs g(x) a ET 641363.37890625 607506.8990864936087025 574378-80574996905984 542021.1833670640031025 510473.63334324861504 479773.1647312119140625 449954.09058613837824 421047.9304013784827025 393083.31906993973824 366085.9228253977775025 340078.362624 315080.1454379072519025 291107.60393769198144 268173.8450503842755025 246288.70788753014784 8.7315458994140625 25458.73 3329165345344 9 58.7 87.I .7976469561223025 .27690618404864 137132.31557025 122584.4938489837691025 109044.81449873915904 96493.6143848190539025 84908.17181413030464 74262.8025054931640625 64528.97150102667264 55675.4216193229079025 47668.31905929597504 40471.4167717645811025 34046.236224 28352.2681906442003025 23347.19321257587264 18987. 1223734750583025 15226.85905201004544 12020.182315743 1640625 9320.15263102507584 7079-4405713201195025 5250.67921457823744 3786.84092844 19739025 2641.63925025 1769.9565769715855025 1128.29838837940224 675.2747349410087025 372.10973008233024 183.1797946494 140625 76.58140956770304 24.7291408710371025 4.98470944555584 0.3178860066407025 o pcc —DÁ——H— ————————————M——À MH N:o 9. 32 © D ND ND D ON Our Le) Q3 Q3 Q3 C3 G3 LE G D nn © EN ACr Q Vals Py (cos 0) * 3.0000000000 2.9995430855 2.9981724811 2.9958886043 2.9926921508 2.9885840943 2.9835656861 2.9776384549 2.9708042062 2.9630650218 2.9544232590 2.9448815503 2.9344428022 2.9231101944 2.9108871788 28977774789 2.8837850878 2.8689142679 2.8531695489 2.8365557268 2.8190778624 2.8007412795 2.7815515637 2.7615145604 2.7406363729 2.7189233611 2.6963821389 2.6730195726 2.6488427786 2.6238591214 2.5980762114 2.5715019021 2.5441442885 2.5160117038 2.4871127177 2.4574561329 2.427050983 1 2.3959065301 2.3640322608 2.3314378844 2.2981333294 2.2641287407 2.2294344764 2.1940611049 2.1580194010 2.1213203436 12 (eos) =; 0 Tafeln der Functionen P/ (cos 0). P,' (cos 0) * 2.1213203436 2.0839751114 2.0459950802 2.0073918191 1.9681770870 1.9283628291 1.8879611731 1.8469844260 18054450695 1.7633557569 1.7207293091 1.6775787104 1.6339171050 1.5897577927 1.5451142247 1.5000000000 1.4544288607 1.4084146884 1.3619714992 I.3151134404 1.2678547852 1.2202099292 1.1721933855 1.1238197802 1.0751038486 1.0260604 300 0.9767044634 0.9270509831 0.8771151142 0.8269120675 0.7764571353 0.7257656868 0.6748531630 0.6237350725 0.5724269861 0.5209445330 04693033951 0.4175193029 0.3656080302 0.3135853898 0.2614672282 0.2092694212 0.1570078687 0.1046984901 0.0523572193 0.0000000000 P," (cos 0) — 3. T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. Ps (cos0)— 15. 0 P, (cos 0) Jes (eras) os P;' (cos 0) Ecos) 09 + 6.0000000000 15.000000000 45° + 2.2500000000 10.606601718 I + 5.9977156013 14.997715427 46 + 2.1191268874 10.419875557 2 + 5.990865 1885 14.990562405 47 + 1.9884132235 10.229975401 3 + 5.9794571076 14.979443021 48 + 1.8580182627 10.036959095 4 + 5.9635052578 14.963460754 49 + 1.7281008714 9.840885435 5 + 5.9430290738 14.942920471 50 + 1.5988193337 9.641814145 6 + 5.9180535028 14.917828431 51 + 1.4703311594 9.439805866 7 + 5.8886089735 14.888192275 52 + 1.3427928915 9.234922130 8 + 5.8547313598 14854021031 53 + 1.2163599157 9.027225347 9 + 5.8164619361 14.815325109 54 + r.ogr1862711 8.816778784 IO + 5.7738473279 14.772116295 55 + 0.9674244625 8.603646545 II + 5.7269394546 14.724407752 56 + 0.8452252747 8.387893552 12 + 5.6757954662 14.672214011 57 + 0.7247375885 8.169585525 I3 + 5.6204776736 14.615550972 58 + 0.6061081995 7.948788963 14 + 5.5610534732 14.554435894 59 + 0.4894816396 7.725571124 I5 + 5.4975952642 14.488887394 60 + 0.3750000000 7.500000000 16 + 5.4301803606 14.418925439 61 + 0.2628027591 7.272144304 17 + 5.3588908971 14.344571339 62 + 0.1530266120 7.042073442 18 + 5.2838137289 14.265847744 63 + 0.0458053039 6.809857496 19 + 5.2050403260 14.182778034 64 — 0.0587305325 6.575567202 20 + 5.1226666617 14.095389312 65 — 0.1604535363 6.339273926 21 + 5.0367930955 14.003706397 66 — 0.2592397738 6.101049646 22 + 4-9475242513 13.907757819 67 — 0.3549688892 5.860966927 23 + 4.8549688892 13.807572802 68 — 0.4475242513 5.619098901 24 + 4.7592397738 13.703181865 69 — 0.5367930955 5.375519243 25 + 4.6604535363 13.594616806 7o — 0.6226666617 5.130302150 26 + 4.5587305325 13481910694 71 — 0.7050403260 4.883522317 27 + 44541946061 13.365097863 72 — 0.7838137289 4.635254916 28 + 43469733880 13.244213893 73 — 0.8588908971 4-385575571 29 + 42371972409 13.119295607 74 — 0.9301803606 4.134560337 30 + 4.1250000000 12.990381057 75 — = 9:9975952642 3.882285677 31 + 4.0105183604 12.857509511 76 1.0610534732 3.628828434 32 + 3.8938918005 12.720721442 77 — 1.1204776736 3-374265815 33 + 37752624115 12.580058519 78 — 1.1757954662 3.118675362 34 + 3.6547747253 12.435563588 79 — 1.2269394546 2.862134931 35 + 3.5325755375 12.287280664 8o — 1.2738473279 2.604722665 36 + 3.4088137289 12.135254916 81 — 1.3164619361 2.346516976 37 + 32836400843 11.979532651 82 — 13547313598 2.087596514 38 + 3.1572071085 11.820161304 83 — 1.3886089735 1.828040151 39 + 3.0296688406 11.657189422 84 — 1.4180535028 1.567926949 40 + 2.9011806663 11.490666647 85 — 1.4430290738 1.307336141 AT + 2.7718991286 11.320643703 86 — 1.4635052578 1.046347106 42 + 2.6419817373 11.147172382 87 — 1.4794571076 0.785039344 43 + 2.5115867765 10.970305524 88 — 1.4908651885 0.523492451 44 + 2.3808731126 10.790097005 89 — 1.4977156013 0.261786097 45 + 2.2500000000 10.606601718 90 — 1.5000000000 0.000000000 33 34 Pr (cos h)* 122201 nn 0 o R © D HO 10 00-1 OW EMA LOTS P, (cos 0) * — 10.000000000 9.993147500 9.972 606694 9.938427623 9. 890693536 829520667 .755057920 9 Boy 0109 9.328404752 9.190836642 9.041529605 8.880845196 8.709172072 8.526924941 8.334543442 8.132490963 7.921253383 7.701337766 7-473270992 7.237598335 6.994881995 6.745699580 6.490642550 6.230314624 5.965330158 5.696312483 5.423892237 5.148705661 4.871392896 4.592596258 4312958514 4.033121160 3.753722698 3-475396927 3.198771243 2.924464965 2.653087676 2.385237597 2.121499993 1.862445611 1.608629165 1.360587861 1.118839974 "n XS CR Sender Sr. CP tn Ci EpL 0.883883476 Pi (cos 0) LEY EEE [97] dea Ep © 44.601203517 44.426374519 44.220262815 43983119518 43.715233553 +++++ 43.416931296 43.088576182 42.730568263 > IS] Q3 Je RR œc A © TI en 4T. 927374313 41.483166849 41.011262524 40.512236280 39.986696102 39.435282282 38.858666632 38.257551669 37-632669759 36.984782225 36.314678417 31.875000000 31.073628523 30.257242603 29.426836881 28.583423077 728028762 861696102 985480590 100449759 .207681884 quu pere ous D D D ND IS Boo Ov + 23.308264664 + 22.403293900 + 21.493872161 + 20.581107436 + 19.666111788 + 18.750000000 JEU (cos 0) — 105. 105.00000000 104.98400799 104.93603684 104.85610115 104.74422528 104.60044330 104.42479901 104.21734592 103.97814722 103.70727576 103.40481407 103.07085426 102.70549808 102.30885680 101.88105126 101.42221176 100.93247807 100.4 1199938 99.86093421 99.27945044 98.66772518 98.02594478 97-35430473 96.65300961 95:92227305 95.16231764 94.37337486 93.55508504 92.70949725 91.83506925 90.93266740 90.00256657 89.04505010 88.06040963 87.04894512 86.01096465 84.94678441 83.85672855 82.741129I3 81.60032595 80.43466653 79.24450592 78.03020668 76.79213867 75.53067904 74.24621202 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. P, (cos 0) * + 0.88388347 + 0.656194722 + 0.436227194 + 0.224410310 + 0.021148303 — 0.173180837 — 0.358226344 — 0.533665578 — 0.699204861 — 0.854580215 — 0.999558036 — 1.133935671 — 1.257541918 — 1.370237431 — 1.471915043 — 1.562500000 — 1.641950101 — 1.710255752 — 1.767439929 — 1.813558053 — 1.848697768 — 1.872978641 — 1.886551768 — 1.889599289 — 1.882333827 — 1.864997835 — 1.837862866 — 1.801228757 — 1.755422742 — 1.700798485 — 1.637735039 — 1.566635740 — 1.487927030 — 1.402057218 — 1.309495179 — 1.210729001 — 1.106264571 — 0.996624121 — 0.882344723 — 0763976745 0.642082269 — 0.517233483 — 0.390011031 — 0.261002358 — 0.130800022 0.000000000 P4" (cos 0) + 18.750000000 + 17.833888212 + 16.918892564 16.006127839 15.096706100 14.191735336 13.292318116 12.399550241 11.5145 19410 10.638303898 FEES ++ 9.771971238 8.916576923 8.073163 119 7:242757397 6.426371477 5.625000000 4.839619314 4.071186284 3.320637127 2.588886273 1.876825246 1.185321583 0.515217775 0.132669759 0.757551669 DUREE 44444 +tttt+t #4 — 1.358666632 — 1.935282282 2.486696102 — 3.012236280 — 3.511262524 2 588576182 — 5.916931296 — 6.215233553 — 6.483119518 — 6.720262815 — 6.926374519 — 7.101203517 — 7.244536804 — 7.356199753 — 7.436056319 — 7484009209 — 7.500000000 B (cos 0) — 105. Pat (eos) 74.24621202 72.93912890 71.60982781 70.25871367 68.88619804 67.49269902 66.07864106 64.64445491 63.19057743 61.71745149 60.22552582 58.71525486 57-18709868 55-64152274 54.07899787 52.50000000 50.90501013 49-2945 1409 47.66900247 46.02897041 44-37491748 4270734752 41.02676849 39.33369231 37-62863470 3591211505 34.18465622 32.44678441 30.69902900 28.94192236 27.17599974 25.40179904 23.61986071 21.83072754 20.03494451 18.23305866 16.42561883 14.61317560 12.79628106 10.97548864 9.15135299 7-32442974 5:49527541 3-66444715 1.83250268 0.00000000 35 36 ÉD Morse 0 Ps (cos 0) P," (cos 0) * P," (cos 0) po (cos 0) + 0° + 15.000000000 + 105.00000000 + 420.00000000 945.0000000 I + 14.984012862 + 104.93604293 + 419.85608288 944.8560719 2 + 14936114731 + 104.74432265 + 419.42450687 944-4243315 3 + 14.856495 161 + 104.42529163 + 418.70579778 943.7049103 4 + 14.74546911I + 103.97970258 + 417.70083124 942.6980275 5 + 14.603475497 + 103.40860647 + 416.41083165 941.4039897 6 + 14.431075179 + 102.71334971 + 414.83737067 939.8231911 7 + 14.228948387 + 101.89557049 + 412.98236533 937-9561133 8 + 13.997891603 + 100.95719441 + 410.84807567 935.8033250 9 + 13738813907 + 99.90042924 + 408.43710197 933.3654819 IO + 13.452732817 + 98.72775907 + 405.75238166 930.6433266 II + 13140769625 + 97.44193753 + 402.79718564 927.6376884 12 + 12.804144269 + 96.04598045 + 399.57511437 924.3494827 13 + 12.444169753 + 94.54315773 + 396.09009344 920.7797112 14 + 12.062246150 + 92.93698454 + 392.34636881 916.9294613 15 + 11.659854212 + 91.23121186 + 388.34850164 912.7999058 16 + 11.238548619 + 89.42981642 + 384.10136272 908.3923027 17 + 10.799950897 + 87.53699001 + 379.61012652 903.7079944 18 + 10.345742045 + 85.55712819 + 374.88026492 898.7484079 19 + 9877654900 + 8349481853 + 369.91754054 8935150539 20 + 9.397466282 + 81.35482824 + 364.72799969 888.0095266 21 + 8.906988947 + 79.14209142 + 359.31796502 882.2335030 22 + 8.408063400 + 76.86169578 4- 353.69402783 876.1887426 23 + 7.902549596 + 74.51886902 + 347.86304002 869.8770865 24 + 7.392318574 -- 72.11896481 + 341.83210575 863.3004575 25 + 6.879244064 + 69.66744843 + 335.60857279 856.4608587 26 + 6.365194102 + 67.16988211 + 329.20002355 849.3603738 27 + 5.852022699 + 6463191021 + 322.61426585 842.0011654 28 + 5.341561602 + 62.05924402 + 315.85932344. 834.3854753 29 + 4.835612183 + 59.45764656 + 308.94342618 826.5156232 30 + 4.335937500 + 56.83291712 + 301.87500000 818.3940066 31 + 3844254559 + 54.19087583 + 294.66265671 810.0230992 32 + 3.362226827 + 51.53734807 4- 287.31518343 801.4054509 33 + 2891457017 + 48.87814896 + 279.84153193 792.5436867 34 + 2.433490190 + 46.21906787 -- 272.25080769 753.4405061 35 + 1.989757197 + 43.56585301 + 264.55225886 774.0986819 36 + r.561668506 + 40.92419610 + 256.75526492 764.5210597 37 + 1150508424 + 38.29971733 + 248.86932531 754:7105570 38 + 0.757479756 + 3569795038 + 240.90404784 7446701622 39 + 0.383688922 + 33:12432779 + 232.86913696 734.4029336 40 + 0.030141548 + 30.58416658 + 224.77438197 723.9119987 4I — 0.302261435 + 28.08265420 + 216.62964510 713.2005533 2 — 0.612727182 + 25.62483486 + 208.44484945 702.2718601 43 — 0.900573792 + 23.21559627 + 200.22996692 691.1292480 44 — 1.165232613 + 20.85065677 + 191.99500610 679.7761113 45 — 1.406250000 + 18.56155301 + 183.75000000 668.2159082 PS) (cos 0) = 945 . T. XXXHI. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 0 P, (cos 0) P" (cos 0) + P," (cos 0) pu (cos 0) * 45° — 1.406250000 + 18.56155301 + 183.75000000 668.2159082 46 — 1.623288507 + 16.32562806 + 175.50499390 656.4521601 47 — 1.816127510 + 14.15602015 + 167.27003308 644.4884503 48 — 1.984663263 + 12.05665 189 + 159.055 15055 632.3284230 49 — 2.128908385 -+ 10.03122016 + 150.87035490 619.9757824 50 — 2.248990784 + 8.08318661 + 142.72561803 607.4342912 SI — 2.345152020 + 6.21576877 + 134.63086304 594.7077695 52 — 2.417745123 + 4.43193192 + 126:59595216 581.8000942 53 — 2.467231871 + 2.73438160 + 118.63067469 568.7151969 54 — 2.494179545 + 112555685 + 110.74473508 5554570634 55 — 2499257184 — 039237577 + 102.94774114 542.0297324 56 — 2.483231349 — L81752749 + 95.24919231 528.4372938 57 — 2.446961423 — 3.14829174 + 87.65846807 514.6838881 58 — 2.391394475 — 4.38334791 + 80.18481657 500.7737047 59 — 2.317559703 — 5.5216642 + 72.83734329 486.7109808 60 — 2.226562500 = 6.56250000 + 65.62500000 472.5000000 61 — 2.119578160 — 7.50540660 + 58.55657382 458.1450911 62 — 1.997845256 -— S 35022832 + 51.64067656 443.6506268 63 — 1.862658737 — 9.097 IOI87 + 44.88573415 429.0210223 64 — 1.715362762 — 9.74645527 + 38.29997645 414.2607337 65 — 1557343313 — 10.29900598 + 3189142721 3993742573 66 — 1.390020634 — 10.75575813 -F 25.66789425 384.3661277 67 — 1.214841516 — II.11799899 + 19.63695998 369.2409164 68 1.033271479 — 11.38729470 + »13.80597217 354.0032308 69 — 0.846786887 — 11.56548520 + 8.18203498 338.6577123 70 — 0.656867034 — 11.65467837 + 2.77200031 323.2090354 71 — 0.464986241 — 11.65724348 — 2.41754054 307.6619060 72 — 0.272606006 — 11.57580390 — . 7.38026492 292.0210597 73 — 0.081167243 — IL.413229II — 12.11012652 276.2912610 74 + 0.107917357 — 11.17262603 — 16.60136272 260.4773012 75 + 0.293270788 — 10.85732967 — 20.84850164 244.5839976 7 + 0.473558994 — 10.47089323 — 24.84636881 228.6161913 77 + 0.647497895 — 10.01707746 — 28.59009344 212.5787464 78 + o.813860137 — 949983960 — 32.07511437 196.4765478 79 + 0.971481534 — 8.92332168 — 35.29718564 180.3145006 8o + 1.119267170 — 8.29183834 — 38.25238166 164.0975279 8r + 1.256197131 — 7.60986416 — 40.93710197 147.8305695 82 + 1.381331844 — 6.88202057 — 43.34807567 131.5185804 83 + 1.493816980 — 6.11306235 — 4548236533 115.1665295 84 + 1.592887920 — 5.30786375 — 47:33737007 98.7793978 85 + 1.677873739 — 447140428 — 48.91083165 82.3621769 86 + 1.748200709 — 3.60875424 — 50.20083124 65.9198677 87 + 1.803395284 — 2.72505993 — 51.20579778 494574786 88 + 1.843086571 — 1.82552877 — 51.92450087 32.9800244 89 + 1.867008258 — 0.91541410 — 52.35608288 16.4925241 90 + 1.875000000 0.00000000 — 52.50000000 0.0000000 ES (cos 0) — 945 . 37 98 + 21.000000000 + 20.968030594 + 20.872307284 + 20.713383523 + 20.492177513 + 20.209965900 + 19.868375022 + 19.469369757 + 19.015240068 + 18.508585331 + 14.545309563 + 13.765557741 + 12.962708539 + 12.141143793 + 11.305308303 + 10.459680193 + 9.608741186 8.756946997 7.908698071 7.0683 10861 6.239989872 5.427800648 4.635643910 3.867231025 3.126060972 TET +44 2.415398978 1.738256958 1097375914 0.495210385 0.066084918 I ++++ 0.584666226 217059009497 — 1.487916817 — 1.870520385 — 2.206284065 — 2.495002507 — 2.736797854 — 2.932114074 — 3.081708981 — 3.186643998 — 3.24827177 1glay. 0 iP; (cos 9) = P," (cos 0) Fa (Cos (9))) o + 210.00000000 + 209.80815069 + 209.23331836 + 208.27764652 + 206.94469702 + 205.23943398 + 203.16820149 + 200.73869507 + 197.95992715 + 194.84218653 + 191.39699229 + 187.63704206 + 183.57615522 + 179.22921100 + 174.61208196 169.74156319 164.63529733 159.31169615 153.78985859 148.08948619 142.23079574 136.23443009 130.12136716 123.91282778 117.63018273 111.29485946 104.92824885 98.55161256 :92.18599134 85.85211470 79.57031250 73.36042867 67.24173770 61.23286407 55.35170516 49.61535793 44.04004967 38.64107326 3343272708 + 28.42826002 EORR ttttt cb BRA + 23.63982169 + 19.07841812 + 14.75387316 + 1067479572 + 6.84855305 + 3.28125000 TALLQVIST. + 1260.00000000 + 1259.28048017 + 1257.12358602 + 1253.53430907 + 1248.52095363 + 1242.09511450 + 1234.27164585 + 1225.06862137 + 1214.50728568 + 1202.61199742 + 1189.41016379 1174.93216705 1159.21128305 1142.28359188 1124.18788120 1104.96554221 1084.66045871 1063.31888946 104098934431 1017.72245424 993.57083581 968.58895036 942.83295828 916.36056885 889.23088598 861.50425032 833.24207812 804.50669736 775.36118150 745.86918139 716.09475575 86.10220072 655.95587886 625.72004820 595.45869172 ERO AL GG XX GB c4 565.23534771 535.11294154 505.15361922 475-41858336 445.96793168 d 416.86049890 388.15370211 359:90339017 332.16369765 + 304.98690353 +++ + 278423209509 P (cos 0) = 10395 - PÅ (cos 9) + 4725-0000000 + 4723.4169117 + 4718.6695756 + 4710.7637756 + 4699.7091436 + 4461.9910278 + 4420.8100569 + 4376.8335181 + 4330.1149809 + 4280.7113917 4228.6829141 + 4174.0929459 + 3995-0343001 3931.4934402 3865.1531633 3796.6943007 3726.2002590 3653.7569244 35794525579 3503.3776879 342 3340.2892238 3265.4670177 3183.2568512 3099.7588846 15.0748475 29.3079141 842.5625784 24. E I. © NN DOC + 2577.5182017 2487.9260961 + 2397.8933439 + 2307.5296361 + 2216.9450671 + 2126.2500000 p (cos 0) + 10395.000000 10393.416791I 10388.667647 10380.754014 10369.678302 10355.443887 10338.055102 10317.517246 10293.836575 10267.020300 10237.076593 10204.014572 I0167.844310 10128.576823 10086.224075 10040.798964 9992.315329 9940.787938 9886.232487 9828.665593 9768.104793 9704.568533 9638.076168 9568.647952 9496.305032 9421.069446 9342.964 [11 9262.012819 9178.240228 9091.67 1856 9002.334072 8910.254091 8815.459960 8717.980554 8617.845567 8515.085500 8409.731657 8301.816127 8191.371784 8078.432269 7963.031986 7845.206086 7724-990461 7602.421728 7477-537225 7350.374990 T. XX XIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. PP (cos 0) = 10395. 0 P, (cos 0) * P," (cos 0) Jd (Cras (0) p) (cos 0) Pr (cos 0) * 45° — 3.248271776 + 3.28125000 + 278.42329509 + 2126.2500000 7350.374990 46 — 3.268221755 — 0.02228537 + 252.52103754 + 2035.5549329 7220.973761 47 — 3.248383796 — 3.05851004 + 227.32604942 + 1944.9703639 | 7089.372953 48 — 3.190890023 — 5.82516805 + 202.88188444 + 1854.6066561 6955.612653 49 — 3.098095013 —. 8.32128613 + 179.22961986 + 1764.5739039 6819.733606 50 — 2.972554498 — 10.54716329 + 156.40775175 + 1674.9817983 6681.777203 51 — 2.817002758 — 12.50435411 + 134.45209756 | + 1585.9394935 | 6541.785465 2 — 2.634328871 — 14.19564612 + 113.39570607 + 1497.5554738 6399.801036 53 — 2.427552019 — I5.62503117 + 93.26877504 + 1409.9374216 6255.867166 54 — 2.199796039 — 16.79767109 + 74.09857687 + 1323.1920859 6110.027698 55 — 1.954263421 — 17.71985779 + 55.9093923O0 | + 1237.4251525 | 5962.327056 56 — 1.694208960 — 18.39896792 + 38.72245249 + 1152.7411154 5812.810232 57 — 1.422913257 — 18.84341254 + 22.55588956 + 1069.2431488 5661.522769 58 — 1.143656284 — 19.06258182 + 742469568 -- 987.0329823 5508.510752 59 — 0.859691221 — I9.06678525 — 6.65930905 + 906.2107762 5353.820789 60 — 0.574218750 — 18.86718750 — I19.68750000 + 826.8750000 5197.500000 6r — 0.290362021 — 18.47574044 — 31.65446250 + 749.1223121 5039.596002 62 — 0.011142474 — 17.90511153 — 42.55799745 + 673.0474421 4880.156895 63 + 0.260543299 — 17.16860898 — 52.39911805 + 598.7430756 4719.231245 64 + 0.521945473 — 16.280104 11 — 61.18203757 + 526.2997410 4556.868071 65 + 0.770481529 — 15.25395120 — 68.91414833 + 455.8056993 4393. 116831 6 + 1.003755251 — 14.10490540 — 75.60599188 + 387.3468367 4228.027405 67 + 1.219574049 — 12.84803891 — 81.27122036 + 321.0065598 4061.650081 68 + 1.415964467 — 11.49865603 — 85.92654941 + 256.8656939 | 3994.035539 69 + 1.591185776 — 10.07220743 — 89.59170251 + 195.0023848 3725.234836 70 + 1.743741537 — 8.58420400 7 92.28934700 | + 135.4920034 | 3555.299390 71 + 1.872389072 — 7.05013093 — 94.04502202 + 78.4070541 3384.280966 2 + 1.976146753 — 5.48536217 — 94.88705846 + 23.8170859 3212.231657 73 + 2.054299079 — 390507595 — 9484649121 = 282113917 | 3039203871 74 + 2106399503 — 2.32417160 — 9395696394 | — 77.6149899 | 2865.250314 75 + 2.132270990 — 075718819 — 92.25462668 — 124.3335181 2690.423974 76 + 2.132004325 + 0.78177462 — 89.77802646 — 168.3100569 2514.778105 77. + 2.105954 171 + 2.27913313 — 86.56799131 209.4910278 2338.366210 78 + 2.054732943 + 3.72189325 — 82.66750805 — 247.8262580 2161.242026 79 + 1.979202529 + 5.09772069 — 78.12159399 — 283.2690421 1983.459507 8o + 1.880463950 + 6.39500757 — 72.97716309 — 315.7761983 1805.072807 SI + 1.759845042 + 7.60293489 — 67.28288692 — 345.3081217 1626. 136264 82 + 1.618886264 + 8.71153076 — 61.08905068 — 371.8288323 1446.704384 83 + 1.459324755 + 971172396 — 54.44740482 — 395.3060187 1266.831825 84 + 1.283076771 + 10.59539260 — 4741101262 — 415.7110774 1086.573376 85 + r.092218654 + 11.35540761 — 40.03409413 — 433.0191481 905.983946 86 + 0.888966476 + 11.98567099 — 32.37186686 — 447.2091436 725.118545 87 + 0.675654554 + 12.48114837 — 2448038385 — 458.2637756 544.032265 88 + 0.454712976 + 12.83789596 — 16.41636932 — 466.1695756 362.780268 89 + 0.228644358 + 13.05308162 — 823705247 — 470.9169117 181.417765 90 0.000000000 + 13.12500000 0.00000000 — 472.5000000 0.000000 39 40 o EG D h O © 00-1 Ur - Q3 G3 G3 G3 Fon G3 O3 G3 G3 C3 © Oo-1 OW IEERII + & D n © JA en P (cos 8) + 28.000000000 + 27.942465294 + 27.770316430 + 27.484914840 + 27.088515168 + 26.584243824 25.976069259 5.268764275 .467860758 379597294 ++++ I9 D © an + 22.610860210 + 21.569118636 + 20.462354263 + 19.298986505 + 18.087793836 + 16.837832095 + 15.558350601 H 14.258706911 12.948281107 + 11.636390456 + 10.332205306 9.044667066 7.782409088 6.553681215 5.366278771 4.227476651 3.143969179 2.121816281 1.166396501 0.282367272 +444++ cO — 0.526367187- 1.256680098 — 1.906238263 — 2.47351004I — 2.957765127 — 3.359066220 — 3.678252731 — 3.916916774 — 4.077371768 — 4.162614036 — 4.176277886 — 4.122584705 — 4.006286658 — 3.832605662 — 3.607168309 22013:395087500 Hy. PCS QST. P" (cos 0) * + 378.00000000 + 377-52044065 + 376.08431734 + 373.69927743 + 370.37801025 + 366.13816318 + 361.00222500 + 354-99737734 + 348.15531529 + 340.51203854 + 332.10761445 + 322.98591484 + 313.19432831 + 302.78345024 + 291.80675263 + 280.32023618 + 268.38206706 + 256.05220102 243.39199750 230.46382646 + 217.33067075 + 204.05572684 + 190.70200674 + 177-33194394 + 164.00700600 150.78731676 137-73129054 124.89528104 112.33324735 100.0964 3920 88.23310383 76.78821629 65.80323495 55.31588396 45-35996394 bt otttt+t+t +t+t+t+t 35.96519207 27.15707264 18.95679872 11.38118538 4.44263495 +++ — r.85086601 — 749571790 — 12.49264810 — 16.84662048 — 20.56671520 — 23.66598008 P" (cos 0) + 3150.0000000 + 3147.3620419 + 3139.4576455 + 3126.3152026 «+ 3107.9818925 + 3084.5234734 + 3056.0239900 + 3022.5854013 + 2984.3271286 + 2941.3855269 + 2893.9132814 + 2842.0787324 -- 2786.0651322 + 2726.0698364 + 2662.3034343 + 2594.9888230 + 2524.3602281 + 2450.6621764 + 23741484267 + 2295.0808610 + 2213.7283443 + 2130.3655562 + 2045.2718000 + 1958.7298011 + 1871.0244813 + 1782.4417458 + 1693.2672586 + 1603.7852292 + 1514.2772108 + 1425.0209173 + 1336.2890625 + 1248.3482294 + 1161.4577735 + 1075.8687648 + 991.8229748 909.59 191720 829.2759107 /51.2032777 675-5294999 602.4365172 532.0920640 464.6490807 400.2452005 339:0023113 281.0261957 + 44444 +44++ 226.4062500 T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 0 P; (cos 0) P;" (cos 0) * P.'" (cos 0) 459 — 3.335937500 — 23.66598008 + 226.4062500 46 — 3.025141538 — 26.16125475 + 175.2152842 47 — 2.681201486 — 28.07296920 + 127.5094025 48 — 2.310657576 — 29.42491842 + 83.3279659 49 — 1.920095497 — 30.24401500 + 42.6936352 50 — 1.516073353 — 30.56002186 + 5.6124953 SI — 1.105050077 — 30.40526708 — 27.9257404 52 — 0.693316088 — 29.81434340 — 57-9474474 53 — 0.286926912 — 28.82379465 — 84.4947305 54 + 0.108359518 — 27.47179165 — 107.6249892 55 + 0.487141242 — 25.79780025 — 127.4104101 56 + 0.844425714 — 23.84224397 — 143.9373906 57 + 1.175677771 — 21.64616407 — 157.3058949 58 + 1.476861645 — 19.25087961 — 167.6287471 59 + 1.744476611 — 16.69765014 — 175.0308650 60 + 1.975585937- — 14.02734375 — 1796484375 6r -- 2.167838867 — r1.28011288 — 181.6280519 62 + 2.319485470 — 849508049 — 181.1257734 63 + 2.429384255 — 5.71003898 — 178.3061826 64 + 2497002532 — 2.96116412 — 173.3413769 65 + 2.522409588 — 028274611 — 166.4099384 66 + 2.506262830 + 2.29306014 — 157.6958759 67 + 2.449787116 + 4.73646365 147.3875458 68 + 2.354747581 + 7.02024337 — 135.6765562 69 + 2.223416333 + 9.r1992988 — 122.7566616 70 + 2.058533455 + 11.01396161 — 108.8226517 71 + 1.863262833 + 12.68381446 — 94.0692426 2 + 1.641143356 + 14.11410389 — :78.6899732 73 + 1.396036118 + 15.29265892 — 62.8761139 74. + 1.132068260 + 16.21056751 — 46.8155935 75 + 0.853574155 + 16.86219320 — 30.6919480 76 + 0.565034651 + 17.245 16300 — 14.6832988 77 + 0.271015114 + 17.36032677 + r.o386373 78 — 0.023896993 -F 17.21168867 + 16.3094979 79 — 0.315154223 + 16.80631120 + 30.9731834 80 — 0.598310232 + 16.15419301 + 44.8827167 8r — 0.869079081 + 15.26812139 + 57.9010516 82 — 1.123392071 + 14.16350086 + 69.9018242 83 — 1.357451419 + 12.85815946 + 80.7700462 84 — 1.567780146 + 11.37213428 + 90.4027331 85 — 1.751267585 + 9.72743821 + 98.7094673 86 — 1.905209966 + 7.94780995 + 105.6128916 87 — 2.027345606 + 6.05844926 + 111.0491310 88 — 2.115884283 + 4.0857399r + 114.9681406 89 — 2.169530446 + 2.05696255 + 117.3339782 90 — 2.187500000 0.00000000 + 118.1250000 41 42 o BU D HO © NI ou pra (cos 0) * + 17325.000000 + 17315.502314 + 17287.030950 + 17239.650928 + 17173-470425 + 17088.640478 + 16985.354587 + 16863.848191 + 16724.398039 + 16567.321448 + 16392.975456 + 16201.755860 + 15994-096162 + 15770.466406 + 15531.371917 + 15277.351955 + 15008.978266 + 14726.853557 + 14431.609884 + 14123.906959 + 13804.430392 + 13473889858 + 13133.017200 + 12782.564482 + 12423.301975 + 10127.625831 97209.351709 9328.831876 8926.904313 8524.403498 8122.158202 7720-989300 7321.707607 6925.111746 6531.986045 FER AMA 6143.098484 5759.198681 5381.015932 5009.257318 4644.605857 + +ttttt 4287.718744 Pi? (cos 0) = 135185 . Hi. TALLQVIST. PP (cos 0) + 62370.00000 + 62349.41985 + 62287.70448 + 62184.92908 + 62041.21887 + 61856.74893 + 61631.74401 + 61366.47824 + 61061.27482 + 60716.50558 + 60332.50058 + 59909.99755 + 59449.24135 + 58950.88336 + 58415.53074 + 57843.83574 + 57236.49487 + 56594.24809 + 55917.87788 + 55208.20830 + 54466. 10396 + 53692.46900 + 52888.24598 + 52054.41472 + 5I19I.99112 + 50302.02591 + 49385.60337 + 48443.84002 + 47477.88325 + 46488.90994 45478.12500 44446.75991 43396.07123 42327-33907 41241.86550 0140.97302 9026.00288 7898.31352 6759.27884 5610.28658 Q3 G3 03 Q3 I 4452.73662 3288.03925 2117.61347 0942.88527 9765.28587 + ttttt +ttttt EAM l9 G3 G3 G3 G3 28586.25000 m (cos 0) * 135135.00000 135114.41828 135052.67941 134949.80218 134805.81793 134620.77053 134394.71633 134127.72420 133819.87547 133471.26391 133081.99570 132652.18944 132181.97603 131671.49870 131120.91297 130530.38654 129900.09928 129230.24320 128521.02233 127772.65271 126985.36231 126159.39093 125294.99019 124392.42337 123451.96542 122473.90280 121458.53345 120406. 16665 119317.12296 IISI9I.73412- 117030.34294 115833.30318 114600.97947 113333.74720 112031.99237 110696.11150 109326.51153 107923.60965 106487.83319 105019.61950 103519.41582 101987.67912 100424.87599 98831.48247 97207.98392 95554.87488 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten. Kugelfunctionen erster. Art. 0 PA (cos 0) * EN (cos 9) Ip (cos 0) * 45° + 4287.718744 + 28586.25000 95554-87488 46 + 3939.225648 + 27407.21413 93872.65889 47 + 3599.727093 + 26229.61473 92161.84839 48 + 3269.792921 + 25054.88653 904.22.96449 49 + 2949.960841 + 23884.46075 88656.53688 50 + 2640.735064 + 22719.76338 86863.10363 51 + 2342.585038 + 21562.21342 85043.21104 52 + 2055.944273 + 20413.22116 83197.41347 53 + 1781.209272 + 19274.18648 81326.27315 54 + 1518.738563 + 18146.49712 79430-36007 55 + 1268.851832 + 17031.52698 77510.25173 56 + 1031.829176 + 15930.63450 75566.53301 57 + 807.910452 + 14845.16093 73599.79600 58 + 597-294749 + 13776.42877 71610.63977 59 + 400.139963 + 12725.74009 69599.67025 60 + 216.562500 + 11694.37500 67567.50000 61 + 46.637079 + 10683.59006 65514.74803 62 — 109.603340 + 9694.61675 63442.03964 63 — 252.167512 + 8728.65998 61350.00618 64 — 381.105755 + 7786.89663 59239.28492 65 — 496.509671 + 6870.47409 57110.51880 66 — 598.511767 + 5980.50888 54964.35626 67 — 687.284948 + 5118.08528 52801.45105 68 — 763.041912 + 4284.25402 50622.46200 69 — 826.034420 + 3480.03 100 48428.05286 70 — 876.55247 + 2706.39604 46218.89207 71 — 914.923380 + 1964.29170 43995-65255 72 — 941.510700 + 1254.62212 41759.01153 73 — 956.713125 + 578.25191 39509.65032 74 — 960.963230 — . 63.99487 37248.25408 75 — 954.726149 — .671.33574 34975-51166 76 — 938.498153 — 1243.03074 32692.11536 77 — 912.805141 — 1778.38336 30398.76073 78 — 878.201057 — 2276.74135 28096.14634 79 — 835.266221 — 273749755 25784-97359 80 — 784.605592 — 3160.09058 23465.94649 81 — 726.846960 — 3544.00558 21139.77143 82 — 662.63907. — 3888.77482 18807.15700 83 — 592.649733 — 4193.97824 16468.81372 84 — 517.563766 — 4459.2440I 14125.45388 85 — 438.081047 — 4684.24893 11777.79130 86 — 354.91440I — 4868.71887 9426.54108 87 — 268.787511 — 5012.42908 7072.41945 88 — 180432777 — 5115.20448 4716.14349 89 — 90.589158 — 5176.91985 2358.43094 90 0.000000 — 5197.50000 0.00000 PT (cos 0) — 135185 . 48 44 D Ih Fon D © © D ND MO I. ONA EON nn O Q3 G3 G3 G3 C3 NN On G3 G3 G3 G3 G3 Ne) P. (cos 0) * i 5.9041 28295 5.617504898 143092514. 34485787641 e eee a en On 27.198840574 25.542314845 23.799755484 21.988206951 20.125177158 ee à coran + 18.228425242 + 16.315747905 + 14.404767168 + 12.512722355 + 10.656269074 + 8.851287813 + 7.112704653 + 5.454326408 + 3.888692276 + 2.426943864 + 1.078715165 0.147956212 — 1.246695576 — 2.212834780 — 3043432581 — 5.228065659 — 5.166351223 — 5-002785408 — 4747289845 — 4.410586827 — 4.004028137 — 3539418530 — 3.028836486 — 24484454746 — 1.918363426 — 1.342398030 Hr. DALTOVIST. P," (cos 0) + 630.00000000 4- 628.94513010 + 625.75806481 + 620.55136912 + 613.27242454 + 604.00309134 + 592.80924037 + 579.77015920 + 564.97783852 + 548.53614595 + 490.51146917 + 468.71400857 44592898950 48.01407520 2.63534303 Ele are H D D D D + 174.70700923 + 152.08778654 + 130.37885678 + 109.68193885 90.08762379 71.67480469 54.51022720 38.64816375 24.13021345 10.98522825 TEE + 0.77063538 — 11.13374129 — 20.11267836 — 27.72784944 — 34.01095052 — 89.00434660 — 42.76035245 — 45.34042672 — 46.81428920 — 47.25897159 — 46.75781250 JE (Ceres 2) 9" 6930.0000000 6922.0870899 6898.3883462 6859.0234705 6804.1911073 CA 734.1675622 649.3050209 a 0292815 6436.8370151 H 6310.2925756 E e NND + 50510953455 + 5309.7690849 + 5110.3914646 + 4904. 1019047 + 4691.8693068 + 4474.6798512 + 4253.5308970 + 4029.4248529 + 3803.3630594 + 3576.3397280 + 3349.3359760 + 3123.3140017 + 2899.2114362 + 2677.9359130 + 2460.3598917 + 2247.3157694 + 2039.5913133 1837.9254451 1643.0044031 1455.4583077 1275.8581508 PH ++++ 1104.7132288 942.4690312 789.5056000 646.1363641 512.6074559 DR ++ [22] [os] Ne) E on © 3 79-4643905 3.5138245 76.5664062 PP (cos 9) + 51975.000000 + 51933.847540 + 51810.534258 + 51605-491814 + 51319.437532 47976.975419 - 47166.950029 46291.303242 45353-038573 44355-301572 43301.665864 42195.51841I 41040.644038 39840.909314 38600. 305861 37322.933161 36012.980958 34674-711320 33312-440457 31930.520382 et Pup erdt + 30533-320487 + 29125.209138 + 27710.535362 + 26293.610721 + 24878.691448 + 23469.960938 + 22071.5 12666 + 20687.333621 + 19321.288323 17977-103507 + + 16658.353527 + 15368.446574 + 14110.611743 + 12887.887024 + 11703.108265 + + + + 10558.899161 9457.662306 8401.57135I 7392.564306 F 6432.338003 1 T 5522.343750 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 0 Ret (COS) P" (cos 0) Ps (eos; 8) * pe (cos 0) | 45° — 1.342398030 — 46.75781250 | — 76.5664062 + 5522.343750 46 — 0.767974905 — 45.39940844 | — 139.8977838 + 4663.784195 47 — 0.205936411 — 43.27653233 | — 193.7684886 + 3857.611402 48 + 0.333592088 -— i 48503168 — 238.4918918: + 3104.526145 49 + 0.841331470 37-12271859 — 274.4306052 + 2404.978432 50 + 1.308962640 — 33.28826358 — 301.9925762 + 1759.169228 SI + I.729223409 — 29.08010526 — 321.6269086 + 1167.053388 52 + 2.095987270 — 24.59538743 - 333-8194449 + 628.343763 53 + 2.404323 180 — 19.92893486 — 339.0881447 + 142.516464 54 + 2.650535744 — 15.17227833 — 337-9782979 — 291.182751 55 + 2.832185491 — 10.41273916 — 331.0576115 — 673.730999 56 + 2.948089241 — 5.73258221 | — 318.9112071 — 1006.319744 57 + 2.998300879 — 1.20824598 | — 302.1365715 — 1290.345275 58 + 2.984073116 + 3. er — 281.3384984 — 1527.398225 59 + 2.907801129 + 7.10036392 — 257.1240611 — 1719.252198 60 + 2.772949219 + 10.76660156 — 230.0976563 — 1867.851563 61 + 2.583961891 + 14.04184256 — 200.8561556 — 1975.298467 62 + A + 16.88717052 — 169.9842047 — 2043.839158 63 + 2.065630599 + 19.27215485 — 138.0497028 — 2075.849664 64 + 1.749092024 + 21.17493388 — 105.5994994 — 2073.820913 65 + 1.403770443 + 22.58219262 — 73.1553400 — 2040.343376 66 + 1.037255992 + 23.48903705 — 41.21008998 | — 1978.091302 67 + 0.657361267 + 23.89876783 — 10.2242656 Ia 1889.806627 68 +.0.271977687 + 23.82255769 + 19.3771012 — 1778.282650 69 — 0.111066989 + 23.27903757 + 47.2072457 — 1646.347539 70 — 0.484147670 + 22.29379783 + 72:9200772 — 1496.847772 7I — 0.839975279 + 20.89881156 + 96.2121949 — I332.631585 72 — 1.171722317 + I9.13178817 + 116.8244999 — 1156.532512 73 — 1473138677 + 1703546582 + 134-5433926 — 971.353100 74 — 1.738655928 + 14.65685231 -- 149.2015487 — 779.848892 75 — 1963478458 + 12.04642413 + 160.6782713 — 584.712739 76 — 2.143660113 + 9.25729438 + 168.8994185 | — 388.559539 77 — 2.276165191 + 6.34435983 + 173.8369103 | — 93.911469 7 — 2.358912930 + 3.36343836 + 175.5078219 — 3.183790 79 — 2.390804878 + 0.37040735 + 173-9730740 + 181.328709 8o — 2.371734832 —2 pr | + 1695357321 + 357-464553 81 — 2.302581308 — 5.433251 + 161.7389339 | + 523.207652 82 — 2.185182784 — 8. 13935030 + 151.3634623 + 676.698531 83 — 2.022296248 — 10.65004732 + 138.4249871 + 816.244674 84 — 1.817539845 — 12.92130959 + 123.1710015 + 940.329919 85 — 1.575320662 — 14.91360616 + 105.8774791 + 1047.622861 86 — 1.300748963 — 16.59247849 + 86.8452824 + 1136.984231 87 — 0.999540356 — 17.92903572 + 66.3963551 + 1207.473190 88 — 0.677907608 — 18.90036828 + 44.8697294 + 1258.352534 89 — 0.342443967 — 19.48987507 + 22.6173858 + 1289.092762 90 0.000000000 — 19.68756000 0.0000000 + 1299.375000 46 LETTURE CAVES UD 0 P, (eos '8y* PE (cos 0) PX" (cos 0) + o? + 270270.00000 + 945945.0000 2027025.000 I + 270125.95150 + 945636.2978 2026716.274 2 + 269694.13189 + 944710.5672 2025790.I9I 3 + 268975.51794 + 943168.9362 2024247.033 4 + 267971.73467 + 941013.2830 2022087.269 5 + 266685.05106 + 938246.2339 2019311.558 6 + 265118.37391 + 934871.1601 2015920.745 7 + 263275.24011 + 930892.1736 2011915.863 8 + 261159.80716 + 926314.1223 2007298.132 9 + 258776.84203 + 921142.5837 2002068.959 IO + 256131.70843 + 915383.8587 1996229.936 II + 253230.35247 + 909044.9632 1989782.842 I2 + 250079.28674 + 902133.6203 1982729.640 I3 + 246685.57291 + 894658.2504 1975072.481 14 + 243056.80283 + 886627.9611 1966813.695 15 + 239201.07828 + 878052.5360 1957955.798 16 + 235126.98932 + 868942.4230 1948501.489 17 + 230843.59130 + 859308.7214 1938453.648 18 + 226360.38075 + 849163.1683 1927815.335 I9 + 221687.26998 + 838518.1245 I916589.791 20 + 216834.56068 + 827386.5593 1904780.435 21 + 211812.91640 + 815782.0350 1892390.864 22 + 206633.33417 + 803718.6897 1879424.853 23 + 201307.11517 + 791211.2208 1865886.351 24 + 195845.83466 + 778274.8668 1851779.481 25 + 190261.31114 + 764925.3886 1837 108.542 26 + 184565.57495 + 751179.0505 1821878.002 27 + 178770.83628 + 737052.6003 1806092.500 28 + 172889.45275 + 722563.2488 1789756.844 29 + 166933.89658 + 707728.6491 1772876.012 30 + 160916.72154 + 692566.8750 1755455.144 31 + 154850.52072 + 677096.3986 1737499.548 32 + 148747.93810 + 661336.0685 1719014.692 33 + 142621.54525 + 645305.0860 1700006.208 34 + 136483.89804 + 629022.9825 1680479.886 35 + 130347.45853 + 612509.5953 1660441.673 36 + 124224-57115 + 595785.0433 1639897.673 37 + 118127.43023 + 578869.7028 1618854.145 38 + 112068.04797 + 561784.1826 1597317.498 39 + 106058.22295 + 544549.2988 1575294293 40 + 100109.50925 + 527186.0493 1552791.237 AT + 94233.18630 + 509715.5887 1529815.187 42 + 88440.22944 + 492159.2021 1506373.140 43 + 82741.28149 + 474538.2790 1482472.237 44 + 77146.62508 + 456874.2881 1458119.759 45 + 71666.15616 + 439188.7500 1433323.123 (8) P, (cos 0) = 2027025. T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. —————————————— 0 JEN (cos 0) * ID (cos 0) ge (cos 0) + 45° + 71666.15616 + 439188.7500 1433323.123 46 + 66309.35848 + 421503.2119 1408080.883 47 + 61085.27934 + 403839.2210 1382427.726 48 + 56002.50646 + 386218.2979 1356344467 49 + 51069.14621 + 368661.9113 1329848.053 50 + 46292.80316 + 351191.4507 1302946.555 51 + 41680.56103 + 333828.2012 1275648.166 52 + 37238.96513 + 316593.3174 1247961.202 53 + 32974.00625 + 299507.7972 1219894.097 54 + 28891.10614 + 282592.4567 II9I455.40I 55 + 24995-10454 + 265867.9047 1162653.776 56 + 21290.24787 + 249354-5175 1133497-995 57 + 17780.17955 + 233072.4140 1103996.940 58 + 14467.93198 + 217041.4315 1074159.597 59 + 11355.92024 + 201281.1014 1043995.054 60 + 8445.93750 + 185810.6250 IOI3512.500 61 + 5739.15218 + 170648.8509 982721.220 62 + 3236.10679 + 155814.2512 951630.595 63 + 936.71856 + 141324.8997 920250.093 64 — 1159.71825 + 127198.4495 888589.274 65 — 3054.52823 + 113452.1114 856657.782 66 — 4749.64910 + 100102.6332 824465.344 67 — 6247.62414 + 87166.2792 792021.766 68 — 7551.59313 + 74658.8103 759336.930 69 — 8665.28147 + 62595.4650 726420.793 70 — 9592.98774 + 50990.9407 693283.381 71 — 10339.56074 + 39859.3755 659934788 72 — 10910.42885 + 29214.3317 626385.173 73 — II311.49300 + 19068.7786 592644.755 74 — 11549.19814 + 9435-0770 558723.811 75 — 11630.46826 + 324.9640 524632.675 76 — 11562.69418 — g250.4611 490381.730 77 — 11353.71090 — 16280.7504 455981.411 78 — 11011.77383 — 23756.1203 421442.195 79 — 10545-53381 30667.4632 386774.604 80 — 9964.01108 — 37006.3587 351989.197 81 — 9276.56814 — 42765.0837 317096.571 82 — 8492.88179 — 47936.6223 282107.355 83 — 7622.91417 — 52514.6736 247032.206 84 — 6676.88312 — 56493.6601 211881.808 85 — 5665.23176 — 59868.7339 176666.869 86 — 4598.59748 — 62635.7830 141398.116 87 — 3487.78041 — 64791.4362 106086.292 88 — 2343.71138 — 66333.0672 70742.152 89 — 1177.41961 — 67258.7978 35376.464 90 0.00000 — 67567.5000 0.000 oo P? (cos 0) = 2027025. 47 48 EEE À Ho. DATmovISsT. Tafeln der Functionen P, (cos 9). 0 P, , (cos 9) 0 P, , (cos 9) 0? 0.0000000000 459 0.707 1067812 I 0.0174524064 46 0.7193398003 2 0.0348994967 47 0.7313537016 3 0.0523359562 48 0.7431448255 4 0.0697564737 49 0.7547095802 5 0.0871557427 50 0.7660444431 6 0.1045284633 51 0.7771459615 7 0.1218693434 52 0.7880107536 8 0.1391731010 53 0.7986355 100 9 0.1564344650 54 0.8090169944 IO 0.1736481777 55 0.8191520443 II 0.1908089954 56 0.8290375726 12 0.2079116908 57 0.8386705679 I3 0.2249510543 58 0.8480480962 14 0.2419218956 59 0.8571673007 I5 0.2588190451 60 0.8660254038 16 02756373558 61 0.8746197071 17 0.2923717047 62 0.8829475929 18 0.3090169944 63 0.8910065242 19 0.3255681545 64 0.8987940463 20 0.3420201433 65 0.9063077870 21 0.3583679495 66 09135454576 22 0.3746065934 67 0.9205048535 23 0.3907311285 68 0.9271838546 24 0.4067366431 69 0.9335804265 25 0.4226182617 70 0.9396926208 26 0.4383711468 71 0.9455185756 27 0.4539904997 72 0.9510565 163 28 0.4694715628 73 0.9563047560 29 0.4848096202 74 0.9612616959 30 0.5000000000 75 0.9659258263 31 0.5150380749 76 0.9702957263 32 0.5299192642 77 0.9743700648 33 0.5446390350 78 0.9781476007 34 0.5591929035 79 0.9816271834 35 0.5735764364 8o 0.9848077530 36 0.5877852523 SI 0.9876883406 37 0.6018150232 82 0.9902680687 38 0.6156614753 83 0.99254615 16 39 0.6293203910 84 0.9945218954 40 0.6427876097 85 0.9961946981 AT 0.6560590290 86 0.9975640503 42 0.6691306064 87 0.9986295348 43 0.6819983601 88 0.9993908270 44 0.6946583705 89 0.9998476952 | us 0.7071067812 90 1.0000000000 E EMI A ULM —— —— T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 9 P, , (cos 0) P, , (cos 0) 9 P, , (cos 0) F, a (cos 8) o? 0.0000000000 0.0000000000 45? 1.5000000000 1.5000000000 I 0.0523492451 0.0009137595 46 1.4990862405 1.5523492451 2 0.1046347 106 0.0036539246 47 1.4963460754 1.6046347106 3 0.1567926949 | 0.0082171569 48 1.4917828431 1.6567926949 4 0.2087596514 0.0145978969 49 1.4854021031 1.7087596514 5 0.2604722665 0.0227883705 50 1.4772116295 1.7604722665 6 0.3118675362 0.0327785989 5I 1.4672214011 1.8118675362 7 0.3628828434 0.0445564106 52 1.4554435894 1.8628828434 8 0.4134560337 | o.0581074561 53 1.4418925439 1.9134560337 9 0.4635254916 0.0734152256 54 1.4265847744 1.9635254916 IO 0.5130302150 0.0904610688 55 1.4095389312 2.0130302150 II 0.5619098901 0.1092242181 56 1.3907757819 2.0619098901 12 0.6101049646 | 0.1296818135 57 1.3703181865 2.1101049646 13 0.6575567202 | 0.1518089306 58 1.3481910694 2.1575567202 14 0.7042073442 0.1755786107 59 1.3244213893 2.2042073442 IS 0.7500000000 0.2009618943 60 1.2990381057 2.2500000000 16 0.7948788963 0.2279278558 61 1.2720721442 2.2948788963 17 0.8387893552 0.2564436412 62 1.2435563588 2.3387893552 18 0.8816778784 0.2864745084 63 1.2135254916 2.3816778784 19 0.9234922130 0.3179838696 64 I. 1820161304 2.4234922130 2 0.9641814145 0-3509333353 65 1.1490666647 2.4641814145 21 1.0036959095 0.3852827618 66 1.1147172382 2.5036959095 22 1.0419875557 0.4209902995 67 1.0790097005 2.5419875557 23 1.0790097005 0.4580124443 68 1.0419875557 2.5790097005 24 1.1147172382 0.4963040905 69 1.0036959095 2.6147172382 25 1.1490666647 0.5358185855 70 0.9641814145 2.6490666647 26 1.1820161304 0.5765077870 71 0.9234922130 2.6820161304 27 I.2135254916 0.6183221216 72 0.8816778784 2.7135254916 28 1.2435563588 0.6612106448 73 0.8387893552 2.7435563588 29 1.2720721442 0.705 1211037 74 0.7948788963 2.7720721442 30 1.2990381057 0.7500000000 75 0.7500000000 2.7990381057 31 1.3244213893 0.7957926558 76 0.7042073442 2.8244213893 32 1.3481910694 | 0.8424432708 77 0.6575567202 2.8481910694 33 1.3703181865 | o.8898950354 78 0.6101049646 2.8703181865 34 1.3907757819 | 0:9380901099 79 0.5619098901 2.8907757819 35 1.4095389312 0.9869697850 80 0.5130302150 2.9095389312 36 1.4265847744 1.0364745084 81 0.4635254916 2.9265847744 37 14418925439 10865439663 82 04134560337 2.9418925439 38 1.4554435894 1.1371171566 83 0.3628828434 2.9554435894 39 1.4672214011 1.1881324638 84 0.3118675362 2.9672214011 40 1.4772116295 1.2395277335 85 0.2604722665 2.9772116295 41 1.4854021031 1.2912403486 86 0.20875965 14 2.9854021031 42 1.4917828431 1.3432073051 87 0.1567926949 2.9917828431 43 1.4963460754 1.3953652894 88 0.1046347106 2.9963460754 44 1.4990862405 1.4476507549 89 0.0523492451 2.9990862405 45 1.5000000000 1.5000000000 90 0.0000000000 3.0000000000 49 P, | (cos 0) + 0.0000000000 + 0.1046745704 + 0.2090781799 + 0.3129406055 + 0.4159930979 + 0.5179691131 + 0.6186050382 + 0.7176409092 + 0.8148211186 + 0.909895 1114 + 1.0026180666 + 1.0927515639 + 1.1800642321 + 1.2643323786 + 1.3453405978 + 1.4228823566 + 1.4967605562 + 1.5667880670 + 1.6327882373 + 1.6945953728 + 1.7520551858 - 1.8050252139 + 1.8533752056 + 1.8969874729 + 1.9357572092 + 1.9695927724 + 1.9984159314 + 2.0221620760 + 2.0407803899 + 2.0542339853 + 2.0625000000 + 2.0655696558 + 2.0634482779 + 2.0561552767 + 2.0437240902 + 2.0262020879 + 2.0036504377 + 1.9761439334 + 1.9437707863 + 1.9066323795 + 1.8648420857 + 1.8185294508 + 1.7678308418 + 1.7128980628 + 1.6538934367 + 1.5909902577 Hs. TALLQVIST: P, , (cos 6) * 0.0000000000 0.0045681015 0.0182584937 0.0410294781 0.0728116857 0.1135082693 0.162995 1715 0.2211214693 0.2877097916 0.3625568115 0.4454338096 0.5360873081 0.6342397738 0.7395903875 0.8518158780 0.9705714191 1.0954915859 1.2261913684 1.3622672400 1.5032982772 1.6488473279 1.7984622253 1.9516770431 2.1080133897 2.2669817373 2.4280827823 2.5908088331 2.7546452218 2.9190717360 3.0835640659 3-2475952642 34106372135 3.5721620978 3.7316438737 3.8885597376 4.0423915852 4.1926274578 4-3387629735 4.4803027376 4.6167617295 4.7476666617 4.8725573071 4-9909877916 5.1025278475 5.2067640251 5-3033008589 P, 4 (cos 0) 0.000000000 0.000079737 0.000637601 0.002150264 0.005091489 0.009930687 0.017131483 0.027150303 0.040434974 0.057423358 0.078541999 0.104204817 0.134811826 0.170747895 0.212381552 0.260063828 0.314127157 0.374884323 0.442627458 0.517627108 0.600131348 0.690364967 0.7885287 10 0.894798596 1.009325298 1.132233596 1.263621899 1.403561845 1.552097974 1.709247472 1.875000000 2.049317587 2.232134615 2.423357867 2.622866661 2.830513060 3.046122152 3.269492411 3500396131 3738579934 3.983765345 4.235649446 4-493905593 4.758184195 5.028113572 5.303300859 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. Lc nn 0 P, 4 (cos 0) P, , (cos 0) * P, 3 (cos 0) | | | 452 + 1.5909902577 5.3033008589 5.303300859 46 + 15243723120 5.3917619848 5.583332980 47 + 14542333713 54717912057 5.867777677 48 + 1.3807766576 5.5430535028 | 6.156184591 49 + 1.3042142832 5.6052359885 6.448086396 50 + 1.2247666662 5.6580488005 6.742999985 51 + 1.1426619226 5.7012259321 | 7-0404 27692 52 + 1.0581352384 5.7345259986 7339858567 53 + 0.9714282217 5.7577329362 7.640769677 54 + 0.8827882373 5.7706566322 7.942627458 55 + 0.7924677262 5.7731334849 8.244889079 56 + 0.7007235100 . 5.7650268908 8.547003851 57 + 06078160849 5.7462276585 8.848414645 58 + 0.5140089047 57166543485 9148559345 59 + 04195676557 56762535362 9446872297 60 + 0.3247595264 5.6250000000 9.742785793 61 + 0.2298524722 5.5628968313 10.035731541 62 + 0.1351144787 ' 5.4899754681 10.325142157 63 + 0.0408128246 5.4062956513 10.610452641 64 — 0.0527866529 5.3119453032 10.891101861 65 — 0.1454202894 5.2070403301 11.166534023 66 — 0.2368273178 5.0917243476 11.436200127 67 — 0.3267505854 4-9661683312 11.699559412 68 — 0.4149372603 4.8305701915 11.956080775 69 — 0.5011395271 4.6851542765 12.205244172 70 — 0.5851152672 4.5301708017 12.446541984 71 — 0.6666287248 4-3658952090 12.679480357 72 — 0.7454511544 4.1926274578 12.903580504 73 — 0.8213614497 4.0106912482 13.118379971 74 — 0.8941467509 3.8204331799 13.323433853 75 — 0.9636030299 3.6222218486 13.518315975 7 — 1.0295356504 3.4164468823 13.702620016 77 — 1.0917599034 3:2035179202 13-875960584 78 — 1.1501015142 2.9838635367 14.037974237 79 — 1.204397121I 2.7579301140 14.188320444 80 — 1.2544947247 2.5261806663 14.326682486 81 — 1.3002541051 | 2.2890936179 14.452768297 82 — 1.3415472073 | 2.0471615401 14.566311240 83 — 1.3782584928 | 1.8008898486 14.667070805 84 — 1.4102852573 1.5507954662 14754833259 85 — 1.4375379125 | 12974054544 14.829412202 86 — 1.4599402325 | 1.0412556171 14.890649068 87 — 1.4774295631 0.7828890798 14.938413543 88 — 1.4899569937 0.5228548499 14.972603912 89 — 1.4974874920 0.2617063601 14.993147326 | 90 — 1.5000000000 | 0.0000000000 | 15.000000000 51 52 Hs. TALLQVIST. Er IÉECEOGESCOSSIUIEIELCTTEEETETELELLTTFELLTITIEZIXRIZTZCCIIITICITIIC£SZCáZÁLICL/)CECEÉÓEUIE];LSF[LCIEILELEÉTITIIIII]LTEZCIIITITIIÍTTÍÍILTEIZETTITZLLSCLTTIIPIZRZXI NI On o P, (cos 0) * P, , (cos 8) P, 4 (cos 0) * P, (cos 0) | | 0.0000000000 0.000000000 0.000000000 0.00000000 + 0.1744044718 + 0.013701521 0.000558071 0.00000974 + 0.3480389544 + 0.054730987 0.004460486 | 0.00015576 + 0.5201371132 + 0.122863478 0.015031219 0.00078775 + 0.6899399039 + 0.217725378 0.035553605 0.00248615 + 0.8566991746 + 0.338796250 0.069250283 0.00605861 + 1.0196812135 + 0.485411437 | 0.119263444 0.01253509 + 1.1781702283 + 0.650765395 | 0.188635498 0.02316153 + 1.3314717379 + 0.851915729 0.280290247 0.03939223 + 1.4789158609 + 1.069787911 0.397014666 0.06288095 + 1.6198604858 + 1.309180670 0.541441385 0.09547072 + 1.7536943063 + 1.568772015 0.71603 1965 0.13918251 + 1.8798397077 + 1.847125862 0.923061046 0.19620268 + 1.9977554903 2.142699242 1.164601462 | 0.26886943 2.1069394167 + 2453850044 1.442510383 | 0.35965823 + 2.2069305708 + 2.778845264 1.7584 16575 0.47116630 + 2.2973115164 + 3.1158697 10 2.113708828 0.60609625 + 2.3777102465 + 3.463035128 2.509525625 0.76723898 + 24478019121 + 3818359703 2.046746096 095745585 + 2.5073103233 + 4.179927886 3.425982320 | 1.17966032 | + 2.5560092158 + 4:545600496 3947572996 | 1.43679907 + 2.5937232751 + 4-913325055 4511578540 1.73183274 + 2.6203289156 + 5.280996304 5.117777620 2.06771638 + 26357548098 + 5646496836 | ^ 5765665154 244737966 + 2.6399821620 + 6.007707814 6.454451792 | 2.87370709 | + 2.6330447367 + 6.362519702 7.183064874 3.34951816 ES 2.6150286222 + 6.708842972 | 7.950150875 3.87754767 + 2.5860717509 + 7.044618722 | 8.754079326 4.46042620 + 2.6463631647 | + 7367929157 9.592948188 | 5.10066103 --2.4961420364 | + 7676507892 10.464590666 | 5.80061733 | | + 2.4356964481 | + 7.968750000 11.366583425 | 6.56250000 + 2.3653619355 | + 8.242721789 12.296256173 | 7.3883 3610 + 2.2855198025 + 8.496670232 13.250702574 | 8.27905793 + 2.1965952168 + 8.728932016 | 14.226792429 9.23898703 + 2.0990550945 + 8.937942165 | 15.221185070 10.26681897 + 1.9934057842 + 9.122242195 16.230343918 11.36460916 + 1.8801905621 + 9.280487754 | 17.250552116 12.53325974 + 1.7599869505 Sr 94114537 I5 | 18277929175 13.77340756 + 1.6334038725 | + 9.514050687 19.308448553 15.08541332 + 1.5010786572 | + 9.587310906 20.337956079 16.46935210 + 1.3636739092 | + 9.630413490 21.362189135 17.92500502 + 1.2218742588 + 9.64267900 22.376796509 | 19.45185244 + 1.0763830083 | + 9.623575367 23.377358811 | 21.04906842 + 0.9279186898 | + 9.57272097 24.359409369 22.71551673 + 0.7772115532 | + 9.489887192 25.31845549I 24.44974826 4- 0.6250000000 + 9.375000000 | 26.250000000 26.25000000 T. XXXIII. N;o 9. mm mm nn Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 0 P, , (cos 8) + P, , (cos 0) P, „(cos 0) * P, 4 (cos 0) 45° + 0.6250000000 + 9.375000000 26.250000000 26.25000000 46 + 0.4720269806 + 9.228140967 27.149562927 28.11419542 47 + 0.3190363731 + 9.049547425 28.012703269 30.03994647 48 + 0.1667693 + 8.839611893 28.835040695 32.02455706 49 + 0.0159608271 + 8.598880751 29.612277100 34.06502804 50 — 0.1326642179 + 8.328052158 30.340217898 36.15806368 5I — 0.2783941563 + 8.027973225 31.014792960 38.30007964 52 — 0.4205342147 + 7.699636470 31.632077076 40.48721236 53 — 0.5584098305 + 7344175547 32.188309861 42.71532992 54 — 0.6913699167 + 6.962860297 32. 679914989 44.98004415 55 — 0.8187900082 + 6.557091120 33.103518673 4727672421 56 — 0.9400752763 + 6.128392714 33155967295 49.60051127 57 — 10546633947 + 5.678407193 33-734344098 51.94633455 58 — 1.1620272446 +5. 208886631 33.935984856 54.30892834 59 — 1.2616774444 + 4.721685069 34.058492452 56.68285019 60 — 1.3531646934 + 4.218750000 34.099750274 59.06250000 61 — 1.4360819162 + 3.702113410 34.057934382 61.44214007 62 — 1.5100661990 + 3.173882381 33.931524371 63.81591589 63 — 1.5748005079 + 2.636229329 33.719312879 66.17787769 64 — 1.6300151802 + 2.091381907 3342041 3690 68.52200257 65 — 1.6754891828 + 1.541612630 33.034268390 70.84221718 66 — 1.7110511302 + 0.989228266 32.560651545 73.13242075 67 — 1.7365800589 + 0.436559058 31.999674364 75.38650855 68 — 1.7520059526 — 0.114052198 31.351786829 77-59839541 69 — 1.7573100171 — 0.660261136 30.617778294 79.76203942 7 — 1.7525247037 — 1.199732828 29.798776513 81.87146560 71 — 1.7377334792 — 1.730152766 28.896245135 83.92078944 2 — 1.7130703467 — 2.249237754 27.911979649 85.90424026 73 — 1.6787191172 — 2.754746666 26.848101807 87.81618410 74 — 1.6349124361 — 3.24449IOII 25.707052544 89.65114635 75 — 1.5819305708 — 3.716345264 24.491583425 91.40383370 76 — 1.5200999632 — 4.168256902 23.204746663 93.06915548 77 — 14497915568 — 4.598256105 21.849883744 94.64224429 78 — 1.3714189038 — 5.004465070 20.430612715 96.11847573 79 — 1.2854360645 — 5.385106894 18.950814189 97.49348724 80 — 1.1923353066 — 5.738513986 17.414616139 98.76319591 SI — 1.0926446179 — 6.063135962 15.826377539 99.92381516 82 — 0.9869250431 — 6.357546991 14.190670933 100.97 187030 83 — 0.8757678588 — 6.620452552 12.512264021 101.90421279 84 — 0.7597916000 — 6.8506955 10.796100324 102.71803317 85 — 0.6396389525 — 7.047261898 9.047279045 103.41087268 86 — 0.5159735277 — 7.209285137 7.271034195 103.98063337 7 — 0.3894765341 — 7-336050737 5472713103 104.42558677 88 — 0.2608433623 — 7426999390 3.657754386 104.74438104 89 — 0.1307801009 — 7.481729681 1.831665506 104.93604658 90 0.0000000000 — 7.500000000 0.000000000 105.00000000 53 | | 9 P. (cos 0) P, a (cos 0) * P, 3 (cos 0) P,,(cos80)* | P,.(cos0) [9 0.0000000000 0.000000000 0.00000000 0.00000000 0.0000000 I + 0.2615070825 + 0.031962101 + 0.00223186 0.00008766 0.0000015 2 + 0.5212628868 + 0.127575953 + 0.01782836 0.00140102 0.0000489 3 + 0.7775288807 + 0.286026337 + 0.06002186 0.00708006 0.0003711 4 + 1.0285919289 + 0.505961659 + 0.14178128 0.02232085 0.0015608 5 | + 12727767536 | + 0.785504545 + 0.27568304 0.05432004 0.0047524 6 + 1.5084581118 + 1.122266564 + 0.47378529 0.11219782 0.0117925 7 + 1.7340725973 + 1.513366959 + 0.74750641 0.20689996 0.0254041 8 + 1.9481299813 + 1.955455247 + 1.10750876 0.35107977 0.0493410 9 + 2.1492240039 + 2.444737515 + 1.56358865 0.55896099 0.0885307 IO + 2.3360425384 + 2.977006202 -F 2.12457354 0.84618279 0.1492049 II + 2.5073770507 + 3547673147 + 2.79822713 1.22962806 0.2390155 12 + 2.6621312844 + 4.151805643 + 3.59116338 1.72723665 0.3671355 13 + 2.7993291063 + 4.784165222 + 4.50876998 2.35780494 0.5443422 14 + 2.9181214538 + 5.439248876 + 5.55514204 3.14077362 0.7830828 I5 + 3.0177923333 + 6.111332386 + 6.73302653 4.09600529 1.0975213 16 + 3.0977638246 + 6.704515433 + 8.04377795 524355401 1.5035649 17 + 3.1576000546 + 7.482768151 + 9.48732568 6.60342857 2.0188707 18 + 3.1970I01113 + 8.169978747 + 11.06215324 8.19535 160 2.6628312 19 + 3.2158498763 + 8.850001829 + 12.76528978 10.0385 1667 3.4565385 20 + 3.2141227648 + 9.516707073 + 14.59231375 12.15134534 4.4227280 21 + 3.1919793657 + 10.164027851 + 16.5373 14.55124636 5.585700I 22 + 3.1497159875 + 10.786009442 + 18.59319303 17.25437916 6.9712217 23 + 3. UE E + 11.376856449 + 20.75115732 20.27542367 8.6064067 24 + 3.0067268414 + 11.930979079 + 23.00131948 23.62735849 10.5195778 25 + 2.9072941685 + 12.443037890 + 25. 33248675 27.32124952 12.7401079 26 | + 2.7903174380 | + 12.907986697 + 27.73229059 31.36605081 15.2982452 27 + 2.6567627096 + 13.321113281 + 30.18727161 35.7684 1963 18.2249201 28 + 2.5077112730 + 13.678077585 + 32.68297439 40.53254740 21.5515377 29 + 2.3443513063 + 13.974947120 + 35.20405135 45.66000804 25:3097557 30 + 2.1679687500 + 14.208229281 + 37.73437500 51.14962541 29.5312500 31 | + 1.9799374675 | + 14.374900333 + 40.25715765 56.99736097 34-2474696 32 + 1.7817087663 + 14.472430847 + 42.75507776 63.19622303 39.4893829 33 + 1.5748003595 + 14.498807 366 + 45.21041185 69.73619850 45.2872168 34 + 1.3607848527 + 14.452550153 + 47.60517113 76.60420806 51.6701908 35 + 1.1412778423 + 14.332726858 + 49.92124159 83.78408543 58.6662482 36 + 0.9179257170 + 14.138962013 + 52.14052668 91.25658115 66.3017872 3 + 0.6923932540 + 13.871442260 + 54.24509136 98.99939133 74.6013923 38 + 0.4663511043 + 13.530917279 + 56.21730647 106.98721130 83.5875704 39 + 0.2414632622 | + 13.118696397 + 58.03999217 115.19181425 93.2804919 40 | + 0193746136 | + 12.636640894 + 59.69655955 123.58215443 103.6977402 4I — 0.1983013433 + 12.087152065 + 61.17114909 132.12449451 114.8540708 42 — 0.4099945 109 + 11.473155127 + 62.44876498 140.78255649 126.7611832 | 43 — 0.6141898492 + 10.798079070 + 63.51540427 149.51769518 139.4275064 44. — 0.8094385880 + 10.065832625 + 64.35817973 158.28909331 152.8580006 45 — 0.9943689110 + 9.280776503 + 64.96543552 167.05397706 167.0539771 Hs. TALLQVIST. T. XXXIII. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. | 0 P, , (cos 0) P. > (cos 0) + P;a(cos0) | P, al(cos a)" | P, „(cos 8) | 45° | — 09943689110 | + 9280776503 | + 6496543552 167.05397706 167.0539771 | 46 1.1676960305 + de 692130 + 65.32685471 175.76785058 182.0129375 | 47 | —1:3282315769 | + 7571747097 + 65.43355774 184.38474806 197.7284344 48 — 1.4748922339 + 6.658457591 + 65.27819113 192.85750157 214.1899548 49 — 1.6067075534 + 5.713648091 | + 64.85500553 201.13802297 231.3828271 | | 50 | — 1.7228268926 + 4.743408618 | + 64.15992268 209.17759791 | 249.2881538 51 | — 1.8225254216 + 3.754049884 + 63.19059043 216.92718985 267.8827699 2 | — 1.9052091568 + 2.752056648 + 61.946425 224.337752 | 287.1392285 53 | — r9704189836 | + 1.744039658 + 60.42864413 231.36054537 3070258137 54 — 2,0178336387 + 0.736686524 | + 58.64027824 237.04745041 3275065812 | — 2.0472716315 — 0.263288097 + 56.58618044 244.05133495 348.5414275 "0586920897 1.249192635 + 54.27301423 249.62628522 370.0861872 — 2.0521945267 2.214408676 + 51.70923151 254.62801371 392.0927571 — 2.0280175314 3.152440584 + 48.90503686 259.01412614 414.5092496 — 1.9865363945 4.056964308 + 45.87233870 262.74443437 437.2801712 | — 1.9282596881 4.921875000 + 42.62468784 265.78125000 460.3466287 | 61 = 7 8538248292 5.741333073 + 39.17720366 268.08966535 483.6465590 62 — 17639926597 | — 6. 509808 371 + 35.54648843 269.637 81989 507.1149839 63 ii 165964 10873 | — 7.22212 + 31.75053043 270. 39714989 530.6842870 64 — 1:5417578375 | — 7873486151 + 27.80859632 270.34261064 554.2845116 | 65 — L4114323717 | — 8459539711 + 23.74111380 269.45293213 577-38436777 | 66 | —1:2698470366 | — Be ac 19.56954503 267.71071786 601.2881171 67 I.1182675121 | — 9.420605022 + 15.31625200 265.10270004 624.5428231 | 68 = — 0.9580326331 — 9.789314499 + 11.00435456 261.61983504 647.5318143 69 — 0.7905436632 — 10.080157841 | + 6.65758232 257.25742666 670.1785090 70 — 0.6172531042 | — 10.291339984 + 2.30012122 252.01521358 692.4061087 71 | — 04396531279 | — 10.421638347 — 2.04354385 245.89742886 714.1379877 72 | — 02592637188 | — 10.470412987 — 6.34878950 238.91283115 735.2980873 I 73 — 0.0776206204 | — 10.437612433 — 10.59101608 231.07470702 755.8113105 | 74 | + 0.1037368217 — 10.323775130 — 14.74581054 222.40084433 775.6039168 75 + 0.2832778279 | — 10.130026495 — 18.78910886 212.91347661 794.6039123 | 76 ar 0.4594922677 | — 9.858071598 — 22.69735671 202.63919865 812.7414343 | 77 | + 0.6309025659 — 0.510183518 — 26.44766731 191.60885376 829.9491273 78 | + 0.7960753407 — 9.089187457 | — 30.01797528 179.85739328 846.1625078 79 + 0.9536326822 | — 8.598440737 — 33.38718538 167.42370921 861.3203156 80 | + 1.1022629863 | — 8.041808821 — 36.53531509 154.35044091 75-3648494 81 + 1.2407312598 | — 7423637528 — 39.44362997 140.68375712 888.2422846 82 | + 13678888171 | — 6. 748721668 — 42.09477079 126.47311469 899.90297 10 83 | + 1.4826822947 — 6.022270314 — 44.47287152 III.77099552 910.3017081 84 + 1.5841619128 | — 5.249868973 — 46.56366741 96.63262341 919.3979973 85 | + 1.6714889226 | — 4437438944 — 48.35459224 81.11566275 927.1562678 86 + 1.7439421795 — 3.591194162 — 49.83486406 65.27990089 933-5460759 87 | + 18009237034 — 2.717595851 — 50.99555887 49.18691646 938.5422762 88 + 1.8419638125 — 1.823305322 — 51.82967165 32.89973563 942.1251623 89 + 1.8667239032 M 0.915135282 — 52.33216427 16.48247881 044. 2805788 90 + 1.8750000000 | 0.000000000 — 52.50000000 | 0.00000000 945.0000000 N:o 9. Hs. TALLQVIST. 0 P,,, (cos 0) * Fs s (cos 0) P 3 (cos 0) * 0° 0.000000000 0.00000000 0.00000000 I + 0.365942592 + 0.06390473 + 0.00669404 2 + 0.728433019 + 0.25484092 + 0.05343619 3 + 1.084054734 + 0.57048337 + 0.17969530 4 + 1.429462043 + 1.00698578 + 042378872 5 + 1.761414589 + 1.55902409 + 0.82232384 6 + 2.076810709 + 2.21985633 + r40966024 7 + 2.372719309 + 2.98139857 + 2.21739891 8 + 2.646409926 3-.83431592 + 3.27390472 9 + 2.895380645 + 4.76812769 + 4.60386793 10 + 3.117383584 + 5.77132550 + 6.22791011 TT + 3.310447671 + 6.83150307 + 8.16223941 12 + 3:472898474 + 7-93549624 + 1041835929 13 + 3.603374874 + 9.06953161 + 13.00283458 14 + 3.700842406 + 10.21938225 + 15.91711777 15 + 3.764603132 + 11.37052869 + 19.15743791 16 + 3794301937 + 12.50832343 + 22.71475378 17 + 3.789929193 + 13.61815715 + 26.57477211 18 + 3.751819763 + 14.68562471 + 30.71803114 19 + 3.680648360 + 15.69668929 + 35.12004871 20 + 3.577421319 + 16.63784251 + 3975153368 21 + 3443464877 + 17.49625916 + 44.57865856 22 + 3.280410083 + 18.25994444 + 49.56339041 23 + 3.090174522 + 18.91787238 + 54.66387670 24 + 2.874941032 + 19.46011362 + 59.83488196 25 + 2.637133673 + 19.87795139 + 65.02827035 26 + 2.379391195 + 20.16398418 + 70.19352912 27 + 2.104538295 + 20.31221405 + 75.27832696 28 + 1.815554993 + 20.31811959 + 80.22910125 29 + 1.515544433 + 20.17871262 + 84.99166754 30 + 1.207699489 + 19.89257813 + 89.51184447 31 + 0.895268518 + 19.45989679 + 93.73608711 32 + 0.581520637 + 18.88245002 + 97.61212154 33 + 0.2697 10906 + 18.16360725 + 101.08957341 34 — 0.036954217 + 17.30829573 + 104.12058338 35 — 0.335350770 + 16.32295305 + 106.66040226 36 — 0.622470164 + 15.21546295 + 108.66795901 37 — 0.895450694 + 13.99507500 + 110.10639497 38 — 1.151607340 + 12.67230918 + 110.94355799 39 — 1.388459551 + 11.25884621 + 111.15245069 40 — 1.603756698 + 9.76740487 + 110,71162728 41 — 1.795500942 + 821160775 + 10960553423 42 — 1.961967268 + 6.60583673 + 107.82479053 43 — 2.101720471 + 4.96507981: + 105.36640376 44 — 2.213628927 + 3.30477100 + 102.23391926 45 — 2.296875000 + 1.64062500 + 98.43750000 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. a nn nen 0 P,,, (cos 0) * P, a (cos 8) P, s (cos 0) + 459 — 2.296875000 | + 164062500 + 98.43750000 46 2.350961985 | — 0.01153156 + 03.99393580 47 2.375717514 | — 1.63593046 + 88.92658121 48 2.371293410 | 3.21703196 + 83.26522205 49 2.338161987 | — 4.73969266 + 77.04587157 50 — 2.277108855 -— 6. 18932949 + 70.31049785 51 — 2.189222317 7.55207776 + 63.10668473 52 — 2.075879479 = 881494 187 + 5548722964 53 — 1.938729245 — 9:96593672 + 47.50968188 54 — 1.779672380 — 10.99421846 + 39.23582608 55 — 1.600838877 — 11.89020304 -F 30.73111586 56 — 1.404562884 — 12.64567131 + 22.06406337 57 — 1.193355469 — 13.25385945 + 13.30559090 58 — 0.969875534 — 13.70953384 + 4:52835127 59 — 0.736899203 — 14.00904936 — 419397615 60 0.497288025 — 14.15039063 — 12.78740635 61 — 0.253956346 — 14.13319561 — 21.17837918 62 — 0.009838221 — 13.95876142 — 29.29449157 63 + 0.232145779 13.63003207 — 37-06522403 64 + 0.469121483 — 13.15156851 — 44.42265355 65 + 0.698293409 — 12.52950I01 — 51.30214547 66 + 0.916976050 — 11.77146465 — 57.64301693 67 + 1.122623831 — 10.8865 1834 — 63.38916474 68 + 1.312859393 — 9.88504848 — 68.48965103 69 + 1.485499895 — 8.77865813 — 72.89924033 70 + 1.638581055 — 7.58004289 — 76.57888214 71 + 1.770378649 — 6.30285496 — 7949613396 72 + 1.879427247 — 4.96155670 — 81.62551985 73 + 1.964535980 — 3.57126532 — 82.94882071 74 + 2.024801158 — 2.14759045 — 83.45529294 75 + 2.059615618 — 0.70646619 — 83.14181291 76 + 2.068674685 + 0.73602032 — 82.01294549 77 + 2.051978702 + 2.16380221 — 80.08093569 78 + 2.009832099 + 3.56100596 — 7736562322 79 + 1.942839004 + 4.9I21225I — 73.89428061 80 + 1.851895477 + 6.20217450 — 69.70137629 81 + 1.738178429 + 7.41687783 — 64.82826500 82 + 1.603131374 + 8.54279580 — 59.32280836 83 + 1448447170 + 9.56748411 — 53.23892944 84 + 1.276047943 + 10.47962522 — 46.63610573 85 + 1.088062432 + 11.26915053 — 39.57880560 86 + 0.886800998 + 11.92734913 — 32.13587394 87 + 0.674728592 + 12.44696185 — 24.37987318 88 + 0.454435077 + 12.82225973 — 16.38638636 89 + 0.228609534 + 13.04910583 — . 823328942 90 0.000000000 + 13.12500000 0.00000000 EEE 2? x 0 FP, a (cos 0) F, s (cos 0) * P, (cos 0) (of? 0.0000000 0.0000000 0.000000 I + 0.0004382 0.0000168 0.000000 2 + 0.0070000 0.0005378 0.000019 3 + 0:035342I 0.00407 0.000214 4 + o.1112779 0.0171273 0.001198 5 + 0.2703596 0.0520773 0.004556 6 + 0.5572996 0.1290065 0.013559 7 + 1.0252408 0.2773624 0.034056 8 + 17348819 0.5374695 0.075536 9 + 27534716 0.9618484 0.152342 IO + 4.1536823 1.6163191 0.285001 II + 60123785 2.5808650 0.501669 12 + 8.4092960 3.9502396 0.839649 13 + 114256476 5.8342978 1.346954 14 + 15.1426737 8.3580410 2.083894 I5 + r9.6401568 11.6613660 3.124654 16 + 24.9949188 15.8985130 4.558825 17 + 31.2793204 21.2372123 6.492867 18 + 38.5597827 27.8575321 9.051461 19 + 46.8953505 35-9504348 12.378727 20 + 56.3363167 45.7160536 16.639283 21 + 66.9229259 57.3617035 22.019095 22 + 78.6841761 71.0996462 28.726122 23 + 91.6367340 87.1446309 36.990701 24 + 105.7839813 105.7112373 47.065675 25 + 121.1152048 127.0110488 59.226225 26 + 137.6049440 151.2496883 73.769402 27 + 155.2125060 178.6237497 91.013346 23 + 173.8816587 209.3176621 111.296175 29 + 193.5405078 243.5005228 134-974544 30 + 214.1015625 281.3229398 162.421875 31 + 235.4619948 322.9139218 194.026259 32 + 257.5040907 368.3778561 230.188032 33 + 280.0958930 417.7916144 271.317047 34 + 303.0920315 471.2018248 317-820644 35 + 326.3347355 528.6223486 370.145353 36 + 349-6550187 590.0319983 428.683340 37 + 372.8740276 655.3725308 493.858625 38 + 395-8045416 724.5469479 566.078116 39 + 418.2526084 797.4181335 645.736472 40 + 440.0193021 873.8078541 733.211848 41 + 460.9025839 9534961433 828.861552 42 + 480.6992482 1036.2210913 933.017661 43 + 499.2069338 1121.6790520 1045.982638 44 + 516.2261791 1209.5252798 1168.024986 45 + 531.5625000 1299.3750000 1299.375000 ÉD AVANT ÖN SETA T: XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. EEE ET] 0 P, ‚(cos 0) P, ; (cos 0) * P, 4, (cos 0) 45? + 531.5625000 1299.3750000 1299.375000 46 + 545.0284683 1390.8049159 1440.220651 47 + 556.4457678 1483.355 1481 1590.703647 48 + 565.6472065 1576.5315978 1750.915723 49 + 572.4786621 1669.8087217 1920.895200 50 + 576.8009383 1762.6327016 2100.623855 51 + 5784915133 1854. 4249847 2290.024 141 52 + 577-4461571 1944.5861717 2488.956798 53 + 573.5804012 2032.5002188 2697.218890 54 + 566.8308423 2117.5389227 2914.542289 55 + 557.1562635 2199.0666493 3140.592652 56 + 544.5385589 2276.4452650 3374-968807 57 + 528.9834507 2349.0392296 3617.203208 58 + 510.5209858 2416.2208020 3866.761579 59 + 489.2058064 24773753134 4123.044904 60 + 465.1171875 2531.9064578 4385.390625 61 + 438.3588384 2579.2415506 4653.074930 62 + 409.0584663 2618.8367041 4925.315498 63 + 377.3671050 2650.1818715 5201.274782 64 + 343-4582115 2672.8057069 5480.063809 65 + 307.5265366 2686.2801969 5760.746473 66 + 269.7867794 2690.2250128 6042.344309 67 + 230.4720358 2684.3115426 6323.841698 68 + 189.8320541 2668.2665579 6604.191479 69 + 148.1313134 2641.8754791 6882.320921 70 + 105.6469419 2604.9852018 7157.138020 71 + 62.6664940 : 2557.5064535 7427.538062 72 + 19.4856063 2499.4156538 7692.4 10410 73 — 23.5944454 2430.7562544 7950.645460 74 — 66.2692649 2351.6395408 8201.14170I 75 — 108.2339068 2262.2448840 8442.812846 76 — 149.1854748 2162.8194327 8674.594943 77 — 188.8257241 2053.6772437 8805.453435 78 — 226.8636397 1935.1978548 9104.390096 79 — 2630179689 1807.8243053 9300.449790 80 — 297.0196813 1672.0606198 9482.726994 81 — 328.6143326 1528.4687728 9650.372029 82 — 357.5643108 1377.6651574 9802.596948 83 — 383.6509394 1220.3165862 9938.681030 84 — 406.6764213 I057.1359577 10057.975828 85 — 426.4656000 888.8769248 10159.909741 86 — 442.8675238 716.3297057 10243.992051 87 — 455.7567968 540.3145825 10309816402 88 — 465.0347015 361.6766340 10357.063697 89 — 470.6300855 181.2796530 10385.504363 90 — 472.5000000 0.0000000 10395.000000 LLLLLLLLÉÉÉ——————————— 59 60 0 Pa (cos 0) DE (cos 0) * Ps (cos 0) P, „(cos A [9 0.000000000 0.000000000 0.00000000 0.0000000 I + 0.487663261 + 0.114987626 + 0.01673064 + 0.0016064 2 + 0.969170067 + 0.458061248 + 0.13344802 + 00256447 a + 1.438449300 + 1.023581871 + 044816017 + 0.1293389 4 + 1.889599297 + 1.802246668 + 1.05495039 + 0.4066269 5 + 2.316969516 + 2.781230703 + 2.04209576 + | 0.9860332 6 + 2.715238601 + 3.944382378 + 349028151 + 2.0277429 7 + 3.079487711 + 5.272460634 + 8547094053 + 3.7190283 8 + 3.405268056 + 6.743473232 + 804474604 + 6.2743929 9 + 3.688661689 + 8.332922705 + 11.26028221 + 9.9216080 IO + 3.926334671 + 10.014269922 + 15.15291556 + 14.9052309 II + 4.115581858 + 11.759294674 + 19.74388622 + 21.4762012 I2 + 4.254362673 + 13.538536162 + 25.03963512 + 29.8865197 13 + 4.341327362 + 15.321743923 + 3103137907 + 403828225 14 + 4.375833372 + 17.078341408 + 3769494229 + 53-1998646 I5 + 4-357951625 + 18.777895227 + 44.99084845 + 68.5540325 16 + 4.288462620 + 20.390583023 + 52.86467351 + 86.6370047 17 + 4.168842447 + 21.887652919 + 61.24765534 + 107.6096771 18 + 4.001238910 + 23.241867614 + 70.05755217 + r31.5964691 19 + 3.788438165 + 24.427926446 + 79.19973789 + 158.6801194 20 + 3.533822339 + 25.422859051 + 88.56851839 + 188.8970736 21 + 3.241318791 + 26.206384664 + 98.04864975 + 222.2335584 22 + 2.915341757 + 26.761231644 + 107.51703562 + 258.6224261 23 + 2.560727257 + 27.073412366 + 116.84457842 + 297.9408407 24 + 2.182662213 + 27.132449315 + 125.89815620 + 340.0088659 2 + 1.786608834 + 26.931548925 + 134.542695 16 + 384.5889991 26 + 1.378225375 + 26.467720503 —+.142.64330588 + 431.3866829 27 + 0.963284434 + 25.741838382 + 150.06745033 + 480.0518082 28 + 0.547589988 + 24.758646304 + 156.687 10604 + 530.1812075 29 + 0.136894370 + 23.526703893 + 162.38089341 + 581.3221229 30 — 0.263183594 + 22.058275959 + 167.03613281 + 632.9766145 31 — 0.647238099 + 20.369166192 + 170.55079879 + 684.6068611 32 1.010152378 + 18.478497691 + 172.83534001 + 735.6412902 33 = 347170122 + 16.408443506 + 173.81433565 + 785.4814588 34 — 1.653961269 + 14.183911186 + 173.42796097 + 833.5095954 35 — 1.926681232 + 11.832185962 + 171.63323772 + 879.0967000 36 — 2.162022710 + 9.382537840 + 168.40504812 + g2r.6110893 37 — 2.357259359 + 6.865798421 + 163.73080437 + 960.4272656 38 — 2.510280718 + 4.313913720 + 157.64138986 + 994.9349810 39 — 2.619617893 + 1.759479601 + 150.15047164 + 1024.5483628 40 — 2.684459680 — 0.764733252 + 141.31532831 + 1048.7149638 4I — 2.704658918 — 3.226257798 + 131.20604141 + 1066.9245992 42 — 2.680729021 — 5593405396 + 119.91094299 + 1078.7178335 43 — 2.613830776 — 7.835729820 + 107.53569600 + 1083.6939846 44 — 2.505749660 — 9.924473596 + 94.20210859 + 1081.5185142 45 — 2.358864028 — 11.832990041 + 80.04669734 +- 1071.9296861 : ÉTÉ INIÖ EEE T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. 0 P, , (cos 9) P, a (cos 6) * P, 3 (cos 0) P, ‚(cos 0) + 459 — 2.358864028 — 11.832990041 + 80.04669734 + 1071.9296861 46 — 2.176104710 — 13.537134689 + 65.21901831 + I054.7443777 47 — 1.960906631 — I5.015620271 + 49.87978838 + 1029.8629445 48 — 1.717153221 — 16.250329960 + 34.19882265 + 997.2730474 49 — 1.449114467 — 17.226584178 + 18.35281655 + 957.0523691 50 — 1.161379567 — 17.933356983 “+ 2.52300372 + 909.3701581 51 — 0.858785204 — 18.363438784 — 13.10727705 + 8544875572 2 — 0.546340533 — 18.513542936 — 28.35507120 + 792.7566894 53 — 0.229150021 — 18.384354595 — 43.04031832 + 724.6184926 54 + 0.087664691 — 17.980521071 — 56.98834627 + 650.5993106 55 + 0.399042744 — 17.310583797 = 70.03231325 + 571.3062679 56 + 0.700060644 — 16.386852884 — 82.01556212 + 487.4214732 57 + 0.986006344 — 15.225226092 — 92.7938522 + 399.6951109 58 + 1.252449706 — 13.844954888 — 102.23743608 + 308.9375019 59 + 1.495308308 — 12.268361023 — 110.23294863 + 216.0102246 60 + 1.710907609 — 10.520507813 — 116.68508297 + 121.8164063 61 + 1.896034595 — 8.628830996 — 121.51802463 + 27.2903040 62 + 2.047984112 — 6.622734604 — 124.67662388 — 66.6136908 63 + 2.164597221 — 4533157844 — 126.12728710 — 158.0324837 64 + 2.244291010 — 2.392119399 — 125.85857286 — 248.7059953 65 + 2.286079452 — 0.232245903 — 123.88148256 — 334.9890090 66 + 2.289585024 + 1.913708430 — 120.22943973 — 416.8629938 67 + 2.255040930 + 4-013343888 — 114.95795658 — 4934477393 68 + 2.183283939 + 6.035091920 — 108.14399106 — 563.9126473 69 + 2.075737968 + 7-948679292 — 99.88500187 — . 627.4875237 70 + 1.934388697 + 9.725572853 — 90.29771354 — 683.4727224 71 + 1.761749619 + 11.339398328 — 79:51660760 — 731.2484987 72 + 1.560820083 + 12.766326902 — 67.69216024 — 770.2834420 73 + 1.335035980 + 13.985423876 — 54.98885021 — 800.1418657 74 + 1.088213856 + 14.978954212 — 41.58296419 — $820.4900493 75 + 0.824489321 + 15.732640437 — 27.66023011 — 831.1012397 76 + 0.548250707 + 16.235869076 — 13.41331092 — 831.8593379 77 + 0.264069014 + 16.481842558 + 0.96080597 — 822.7612107 78 — 0.023374786 + 16.467674333 + 15.26348738 — 803.9175902 79 — 0.309363952 + 16194425798 + 29.29716339 = 775:5525399 80 — 0.589220555 + 15.667084491 + 42.86802879 — 738.0014840 81 — 0.858379275 + 14.894483864 + 55.78869884 — 691.7078222 82 — 1.112459297 + 13.889165862 + 67.88078187 — 637.2181626 83 — 1.347333182 + 12.667188319 + 7897733244 — 575.1762334 84 — 1.559191682 + 11.247880068 + 88.92515017 — 506.3155440 85 — 1.744603483 + 9.653547391 + 97.58689191 — 431.4508890 86 — 1.900568970 + 7.909136182 + 104.84296709 — 351.4688024 87 — 2.024567199 + 6.041854854 + 110.59318954 — 267.3170819 88 — 2.114595343 + 4.080763584 + 114.75816214 — 179.9935192 89 — 2.169200016 + 2.056336027 + 117.28037479 — . 90.5339820 90 — 2.187500000 0.000000000 + 118.12500000 0.0000000 62 Et: TALLQVIST. P, ; (cos 0) P, , (cos 0) * P, 4 (cos 8) OM 0.000000 0.000000 0.00000 I + 0.000101 0.000004 0.00000 2 + 0.003225 0.000244 0.00001 3 + 0.024417 0.002773 0.00015 4 + 0.102471 0.015532 O-00109 5 + 0.311076 0.059005 0.005 16 6 + 0.769090 0.175303 0.01843 7 + L649695 0.439426 0.05395 8 + 23.188177 0.972417 0.13666 9 + 5.688123 1.956061 0.30981 IO + 9.525837 3.648721 0.64337 II + 15.152822 6.401879 1.24440 I2 + 23.096218 10.676913 2.26945 13 + 33.957091 17.061609 3.93898 14 + 48.406559 26.285911 6.55381 I5 + 67.179727 39.236387 10.51336 16 + 91.067498 56.968913 16.33557 17 + 120.906318 80.719080 24.67830 18 + 157.565997 111.909861 36.36172 19 + 201.935764 152.156117 52.39155 20 + 254.908744 203.265546 73.98261 21 + 317.365113 267.235749 102.58219 22 + 390.154167 346.247151 139.89293 23 + 474.075625 442.651560 187.89444 24 + 569:860456 558.956239 248.86335 25 + 678.151573 697.803453 325.39109 26 + 799484727 861.945491 420.39891 27 + 934269961 1054.215310 537-14953 28 + 1082.773961 1277.492969 679.25506 29 + 1245.103657 1534.668148 850.68045 30 + 1421.191406 1828.599108 1055.74219 31 + 1610.782073 2162.068540 1299.10184 32 + 1813.422301 2537.736792 1585.75394 43 + 2028.452256 2958.093082 1921.00811 34 + 2255.000061 3425.405315 2310.46506 35 + 2491979139 3941.669197 2759.98649 36 + 2738.088611 4508.557391 3275.65868 37 + 2991.816883 5127.369453 3863.75002 38 + 3251.448474 5798.983357 4530.66235 39 + 3515.074128 6523.809391 5282.87668 40 + 3780.604160 7301.747204 6126.89339 4T + 4045.784992 8132.146801 7069.16736 2 + 4308.218715 9013.774213 8116.03876 43 + 4565-385539 9944.782562 9273-65977 44 + 4814.668873 10922.689179 10547.91833 45 + 5053.382806 11944.359359 11944.35936 ———————————————————————————————————D T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. EEE — 0 P, 5 (cos 0) P. s (cos 4) * Pa (cos 0) EE EE nr 45° + 5053.382806 11944-359359 11944-35936 46 + 5278.801641 13005.997297 13468.10446 47 + 5488.191170 14103.144619 15123.77100 48 + 5678.841284 15230.686888 16915.39147 49 + 5848.099527 16382.868313 18846.33413 50 + 5993405151 17553-314822 20919.22600 SI + 6112.323233 19735-065540 23135.87916 52 + 6202.578387 19920.612590 25497.22139 53 + 6262.087605 21101.949035 28003.23219 54 + 6288. 991778 22270.624672 30652.88516 55 + 6281.685426 23417.809236 33444-09758 56 + 6238.844213 24534.362535 36373. 68828 57 + 6159.449821 25610.910843 39437-34430 58 4- 6042.811800 26637.928864 42629.59734 59 + 5888.586038 27605.826433 45943.81053 60 + 5696.789530 28505.039063 49372-17593 61 + 5467.811184 29326.121365 52905.72342 62 + 5202.418430 30059.842332 56534-34102 63 + 4901.759471 30697.281391 60246.80695 64 + 4567.361055 31229.924132 64030.83342 65 + 4201.121711 31649.756588 67873.12204 66 + 3805.300447 31949.356927 71759-43056 67 + 3382.500982 32121.983441 75674.65068 68 + 2935.651618 32161.657738 79602.89625 69 + 2467.980940 32063.242075 83527.60131 70 + 1982.989581 31822.509827 87431.62718 71 + 1484.418332 31436.208167 91297.37771 72 + 976.212955 30902.112078 95106.92161 73 + 462.486066 30219.068967 98842.12086 74 — 52.523461 29387.033172 102484.76395 75 — 564.493123 28407.089866 106016.70267 76 1069.060938 27281.467879 109419.99I2T 77 — 1561.870602 26013.541177 112677.02601 78 — 2038.617116 24607.818802 115770.68527 79 — 2495.092329 23069.923252 118684.46632 80 — 2927.229854 21406.557404 121402.61983 81 — 3331.148799 19625.460216 123910.27917 82 — 3703.195782 17735-351592 126193.58373 83 — 4039.984718 15745.866908 12823979491 84 — 4338.433872 13667.481839 130037.40339 85 — 4595-799737 11511.428237 131576.22682 86 — 4809.707295 9289.601913 132847.49661 87 — 4978.176297 7014.463301 133843.93305 88 — 5099.643232 4698. 932034 134559.80789 89 — 5172.978703 2356.276562 134990.99381 90 — 5197.500000 0.000000 135135.00000 LLLRRÉRBRLÉLILLLLÓMM————————————————————————————— 63 64 Hs. TALLQVIST. 0 P, 4 (cos 0) * P, a (cos 0) P, 4 (cos 0) * P, ,(cos 0) * [9 0.000000000 0.00000000 0.00000000 0.0000000 I + 0.626613440 + 0.19156819 + 0.03679620 + O.0048181 2 + 1.243032995 + 0.76219414 + 0.29322779 + | 0.0768590 3 + 1839247352 + 1.69972266 + 098324734 + 03871654 4 + 2.405606940 + 2.98416254 + 2.30956430 + 1.2151222 5 + 2.932996357 + 4.58808207 + 4-45832725 + 2.9400652 6 + 3.412996848 + 6.47715210 + 7.59416366 — 6.0298061 7 + 3.838035811 + 861082575 + 11.85568510 + 11.0263398 8 + 4.201520558 + T0.94314165 + 17.35155594 + 18.5290657 9 + 4-497953854 + 13.42363496 + 24.15721251 + 29.1759150 To + 4.723029100 + 1599533841 + 32.31230595 + 43.6228249 II + 4.873703435 + 18.61085367 + 41.81892745 + 62.5220449 12 + 4.948247404 + 21.20347229 + 52.64065846 + 86.4997891 13 + 4.946270337 + 23.71832413 + 6470247133 | + 116.1337692 14 + 4.868721007 + 26.09853082 + 77.89148868 + 151.9311520 15 + 4.717863615 + 28.28934187 + 92.05859158 + 194.3074833 16 + 4.497229611 + 30.23923089 + 107.02084960 + 243.5671011 17 + 4.211546333 + 31.90093074 + 122.56472806 + 299.8855414 18 + 3.866643854 + 33.23238704 + 138.45001224 + 363.2943957 19 + 3.469341856 + 34.19761161 + 154.41437266 + 433.6690380 20 + 3.027318726 + 34.76741886 + 170.17848213 + 510.7195770 2I + 2.548965382 + 3492003069 + 18545158362 + 593-9853294 22 + 2.043226635 + 34.64153811 + 199.93739774 + 682.8330328 23 + 1.519433121 + 33.92621014 + 213.34025119 + 776.4589437 24 + 0.987127000 + 32.77664414 + 225.37130225 + 873.8948826 25 + 0.455884728 + 31.20375419 + 23575473624 + 974.0182042 26 — 0.064859734 + 29.22659775 + 244.23380397 + 1075.5655877 27 — 0.565987948 + 26.87204378 + 250.57657803 + 1177.1504575 28 — 1.038863002 + 24.17428850 + 254.58130684 + 1277.2837669 29 — 1.475485394 + 21.17422824 + 256.08125324 + 1374-3977968 30 — 1.868635869 + 17.91870117 + 254.94891416 + 1466.8725586 31 — 2.212002593 + 14.45961282 + 251.09952926 + 1553.0643211 32 — 2.500290301 + 10.85296194 + 244.49380005 + 1631.3357339 33 — 2.729309460 + 7.15778572 + 235.13975597 | + 1700.0869736 34 — 2.896043829 + 343504466 + 223.09372056 + 1757.7873070 35 — 2.998695270 — 0.25353128 + 208.46034813 + 1803.0064483 36 — 3.036705057 — 3.84661301 + 191.39171958 + 1834.4450741 37 — 3.010751416 — 7.28443644 + 172.08550450 + 1850.9638707 38 — 2.922723470 — 10.50993777 + 150.78221527 + 1851.6105013 39 — 2.775672226 — 13.46983814 + 127.76159656 + 1835.6439113 40 — 2.573739675 — 16.11565645 + 103.33821139 + 1802.5554335 4I — 2.322067488 — 18.40463080 + 77.85630086 + 1752.0862058 42 — 2.026687194 — 20.30053079 + 51.68400936 + 1684.2404781 43 — 1.694394062 — 21.77434473 + 25.20708046 | + 1599.2944586 44 — 1.332607212 — 22.80482863 — 1.17786057 + 1497.8004278 45 — 0.949218750 — 2337890625 — 27.07031250 + 1380.5859375 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. EE 1l 0 P, , (cos 0) * P, , (cos 4) P, 3 (cos 0) * Fs 4 (cos 0) 45° | — 0.949218750 — 23.37890625 — 27.07031250 | + 1380.5859375 46 — 0.552434915 -— ee — 52.07306066 + 1248.7480024 47 — 0.150612356 23.14767531 -— 75. 79936080 -F 1103.6422857 48 + 0.247907234 — 22.35843491 — 9788000729 | + 946.8673779 49 + 0.634960921 — 21.14460123 — II7.97015014 + 780.2443591 50 + 1.002723557 P a: = 135:75572911 + 605.7919330 5I + 1343858989 — 17.56309956 — 150.95939961 + 425.6975020 | 52 + 1.651660508 — 15.27277509 — 163.34583418 + 242.2846417 53 + 1.920177869 — 12.71104688 — 172.72629425 + 57.9775026 54 + 2.144328461 — 9.93038509 — 178.96238063 — 124.7372668 | 55 + 2.319990535 — 6.98705285 — I81.96888571 — 303.3504250 56 + 2.444076748 — 3.94002265 — 181.71568768 — 475.3711791 57 + 2.514586701 — 084984194 — 178.22864431 — 638.3686413 58 + 2.530637525 + 2.22252999 — 171.58946325 — 790-0129595 59 + 2.492472045 + 5.21689143 — 161.93454467 — 928.1153790 60 + 2.401444467 + 807495117 — 149.45281175 — 1050.6665039 61 + 2.259983992 + 10.74144272 — 134.38256376 — 1155.8720483 62 -F 2.071537185 + 13.16517822 — 117.00740522 — 1242.1854079 63 + 1.840490340 + 15.30002162 — 97.65132224 — 1308.3364303 64 + 1.572073498 + 17.10576245 — 76.67299366 | — 1353.3558280 65 + 1272248084 + 18.54887312 — 5445943953 | — 1376.5947482 66 + 0.947580499 + 19.60313533 — 31.41912228 | — 1377.7390986 67 + 0.605104237 + 20.25012347 = 7.97462683 — 1356.8183187 68 + 0.252173320 + 20.47953579 + 18.44494580 — 1314.2083830 69 — 0.103689967 + 20.28936694 + 38.41173072 — 1250.6289264 7 — 0454949992 + 19.68591888 2: 60.50685350 — 1167.1344844 71 — 0.794212229 + 18.68364990 81.32804237 — 1065.0999492 72 — 1.114374145 + 17.30486496 2 100.49695599 — 946.2004452 73 — 1.408769523 + 15.57925353 + 117.66608979 | — 812.3859300 74 — 1.671303346 + 13.54328400 + 132.52513 100 — 665.8509251 75 — 1.896574552 + 11.23946673 + 144.80664279 | — 508.9998661 76 — 2.079984246 + 8.71550008 + 154.29097016 — 344.4086488 77 — 2.217827225 + 6.02331634 + 160.81027432 — 174.7830155 78 — 2.307365023 + 3.21804610 + 164.25161885 — 2.9144863 79 — 2.346879058 + 0.35692153 + 164.55904815 + 168.3654109 80 — 2.335702851 — 2.50186007 + 161.73461781 + 336.2318254 81 —12:274232711 — 5.30029020 + 155.83835578 + 497.9133780 82 — 2.163916735 — 7.98169799 + 146.98715346 + 650.7382508 83 — 2.007222359 — 10.49187136 + 135.35260583 + 702.1787713 84 — 1.807583171 — 12.78012878 + 121.15783933 + 919.8937121 85 — 1.569326091 — 14.80032056 + 104.67338533 + 1031.7675648 86 — 1.297580404 — 16.51174006 + 86.21217492 + 1125.9460995 87 — 0.998170521 — 17.87992715 + 66.12374734 + 1200.8675845 88 — 0.677494645 — 18.87734810 + 4478777903 + 1255.2891170 89 — 0.342391811 — 19.48393872 + 22.60705314 + 1288.3076008 90 0.000000000 — 19.68750000 0.00000000 + 1299.3750000 66 Hj. TALLQVIST. 0 P, (cos 0) * F4 & (cos 9) P, 4 (cos 0) + P, s (cos 0) o? 0.000000 E 0.00000 0.00000 0.0000 I + 0.000437 + 0.00003 0.00000 0.0000 2 + 0.013963 + 0.00171 0.00013 0.0000 3 + 0.105612 Is 0.01938 0.00218 O.0001 4 + 0.442600 + 0.10842 0.01625 O.OOII 5 + 1.341154 + 0.41124 0.07714 0.0067 6 + 3.308359 + 1.21944 0.27486 0.0289 7 + 7-077541 ar 3.04976 0.80329 0.0986 8 + 13.635870 + 6.73116 2.03001 0.2853 9 + — 24.243070 + — 1349962 4.58993 0.7270 IO + 40440312 + 25.09716 9.50301 1.6758 II + 64.048651 + 43.87109 18.32304 3.5616 I2 + 97.156592 + 72.86926 33.20783 7.0777 I3 + 142.096675 + I15.9272I 57.57040 13.2912 14 + 20rL.411222 + 177.74299 95.338706 23.7827 15 + 277.807704 + 263.93555 152.32686 40.8159 16 + 374.104436 + 381.08289 235.54141 67.5404 17 + 493.167583 + 536.73666 353.99962 108.2285 18 + 637.840712 + 739.41002 518.73073 168.5458 19 + 810.868339 + 998.53654 743-05779 255.8553 20 + 1014.815116 + 1324.39816 1042.81367 379.5531 2I + 1251.982473 + 1728.02137 1436.53091 551.4326 22 + 1524.324636 + 2221.04097 1945.59699 786.0722 23 + 1833.366044 + 2815.53226 2594.36615 IIOI.243I 24 + 2180.122208 + 3523.81261 3410.21976 1518.3277 25 + 2565.026063 + 4358.21481 4423.56723 2062.7433 26 + 2987.861812 + 5330.83495 5667.78050 2764.3613 27 + 3447.708154 + 6453.25864 7179.05603 3657-9118 28 + 3942.892662 + 7736.26993 8996.19931 4783.3640 29 + 4470.958887 + 9189.54801 11160.32823 6186.2710 30 + 5028.647548 + 10821.35742 13714.49331 7918.0664 31 + 5611.892919 + 12638.23773 16703.21428 10036.3037 32 + 6215.835225 + 14644.69920 20171.93421 12604.8235 33 + 6834.849570 + 16842.93124 24166.39443 15693.8400 34 + 7462.591585 + 1923253012 28731.93515 19379-9350 35 -- 8092.059634 + 21810.25306 33912.72857 23745.9482 36 + 8715.673098 + 24569.80491 39750-95315 28880.7580 37 | + 9325.365887 + 27501.66382 46285.91949 34878.9421 38 | + 9912.694022 + 30592.95159 5355315974 41840.3140 39 + 10468.955779 + 33827.35384 61583.49416 49869.3303 40 + 10985.322627 + 37185.09452 70402.08948 59074.3673 4I + 11452.978891 + 40642.96815 80027.52501 69566.8661 42 + 11863.267862 + 44174.43268 90470.88307 81460.3490 43 + 12207.841857 + 47749.76439 101734.88098 94869.3113 44 + 12478.813610 + 51336.27549 113813.06199 109907.9964 45 + 12668.906250 + 54898.59375 126689.06250 126689.0625 T. XXXIII. N:o 9. Tafeln der abgeleiteten und zugeordneten Kugelfunctionen erster Art. On On On On On on aa Nol Oo ROSES SISNSISI © I on RO Re SON = Bas (cos ) + + 12668.906250 + 12771.599067 + 12781.266297 + 12693.306169 + 12504.257597 + 12211.902047 11815.348297 11315.098116 10713.091110 10012.727404 LEE -805989 .227115 .728831 4114.347994 2937.271116 1736.590735 526.033673 680.2263 10 DTE EE — 1867.767014 — 3022.124404 — 4129.004042 — 5174.493972 — 6145.275571 — 7028.828904 — 7813.629130 — 8489.330649 — 9046.935820 — 9478.945303 — 9779487392 — 9944.423974 — 9971.431168 — 9860.053077 — 9611.727524 — 9229.783128 — 8719.407493 — 8087.586832 — 7343.017769 — 6495.992559 58.259397 42.859926 63.946414 36.581447 76.523246 H D G Fin 5 5 4 3 I 0.000000 1 | P, «(cos 0) + 54898.59375 + 58399.00243 + 61797.83756 + 65053.03845 + 68125.14628 + 70968.84452 + 73542.53388 + 75804.43383 + 77714.10182 + 79233.06068 + 80325.42453 + 80958.51283 + 81103.44240 + 80735.68722 + 79835.59589 + 78388.85742 + 76386.90617 618.91579 263.93555 6884.98395 — 13932.14596 — 20806.63651 — 27438.30704 [Op ee parete E — 33758.65284 — 39701.68042 — 45204.75108 — 50209.38823 — 54662.03633 — 58514.76023 — 61725.87429 — 64260.49178 — 66090.98631 — 67197.35814 — 67567.50000 126689.06 140335.97 154715.80 169779.09224 185464.61501 201699.28916 218398.20783 235464.85408 252791.48746 270259.70752 287741.19463 305098.62540 322186.75713 338853.67288 354942.17591 70291.31946 84738.05520 398118.98143 410272.16991 421039.04814 3 3 430266.31281 437807.84843 443526.62490 447296.54686 449004.22817 448550.66490 445852.78152 440844.82589 433479.59060 423729.44018 411587.12626 397066.37534 380202.23703 361051.18381 339690.95677 316220.15545 290757-57351 263441.28554 234427.49406 203889.14916 172014.35665 139004.59364 105072.75335 70441.04358 35338.76534 0.00000 P, (cos 9) 126689.0625 145322.1536 165912.3886 188558.7846 213352.6338 240375.8 269699.3 301381.2 335465.6344 371980.5753 525 258 697 410937.0136 4523273136 496124.0991 542279.2330 590722.9808 641363.3789 694085.8248 748752.9047 805204.4708 863257.9779 922709.0855 983332.5275 1044883.2486 1107097.8027 1169696.0048 1232382.8233 1294850.4979 1356780.863 1 1417847.8540 1477720.1700 1536064.0670 1592546.2476 1646836.8170 1698612.2704 1747558.4758 1793373.6186 1835771.0702 1874482.1468 1909258.7238 1930875.6733 1966133.0934 1987858.3018 2004907.5688 2017167.5654 2024556.5104 2027025.0000 67 1 , » Va B " "qu À Pat 4 i fi Ji AUT E TN £ZE SN RETE UR Ws PISA M. TT y 7 De " Meere ü lese ee miu ttr nerit geb s se n mmorises penne mr tton I I ] ERIS 3 LI 1 Ano (NU a * ET DU Im. Y 4 H | id À a Le " T | — a nu eigen sån ee —— aa re " ^ ———— — n" E - T andi iio V os = i 3 1 1 Ó s i à ÿ gite M rM . i 1 N "os NA E" * - i MW - 4 2e Us H I E. - E " + | n n 5 3 * E N a | E m Ve " 1 x , " \ j ET x i * i X I i ^ - i I E m . " j + 1 I ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICH. TOM. XXXIII. X 10. ÜBER DEN EINFLUSS DER WAND DER GEFÂSSE STUDIEN ÜBER GASE G. MELANDER. mopuux MURAUTEITIDU.SSTRTE TION ATOR AM MC IEDEER RÖR mt) geera Huc CAE AIO AI VIS 1er) sag) MIQUTe al ANA M di Die Fähigkeit verschiedener porösen Körper bedeutende Gasmassen auf ihrer Ober- fläche zu verdichten ist seit langer Zeit bekannt. Die ersten Untersuchungen über die- sen Gegenstand sind jedoch sehr unvollständig gewesen. So hat Henry gefunden, dass das absorbirte Gasvolumen vom Druck unabhängig ist. Da sich die Gewichtsmengen gleicher Volumina eines Gases nach dem Boyle’schen Gesetz wie die Drucke verhalten, denen das Gas ausgesetzt ist, so geht aus Henry's Versuchen hervor, dass das absor- birte Gasgewicht dem Drucke, unter welchem es steht, proportional ist. Saussure ? fand, dass fast alle Körper, selbst die nur wenig porösen, das Vermögen Gase zu verdichten besitzen. Die Absorption schien von der Beschaffenheit der Poren und des absorbiren- den Körpers abhängig zu sein. Mit steigendem Drucke nimmt die Absorption zu, jedoch langsamer als der Druck. Mit wachsender Temperatur aber nimmt sie ab. Bei der Absorption der Gase durch Kohle wurde Wärme frei. Die leichter kondensirbaren Gase schienen überhaupt in grösseren Mengeu absorbirt zu werden, als die schwerer verdichtbaren. Versuche von Waidele? zeigten später, dass die Verdichtung der Gase an Glas- und Metallflächen sehr merkwürdige Erscheinungen verursachen kann. Dass die ver- dichteten Massen ausserordentlich klein sind, hat schon Magnus ? deutlich gezeigt. Um messbare Quantitäten von verdichteten Gasen zu erhalten, hat er das angewandte Ma- terial in der Form von dünnen Fäden, deren Länge und Durchmesser bekannt waren, in Gefässe von demselben Material, Glas, eingeführt und Bestimmungen ganz so wie bei seinen Untersuchungen über die Ausdehnung der Gase vorgenommen. Die Versuche wur- den von ihm so angeordnet, dass er die Ausdehnung eines bekannten Gasvolumens ein- mal in Berührung mit einer grösseren Glasfläche, der Innenfläche des Gefässes und den Fäden, das andere Mal in Berührung mit einer kleineren Fläche, der eines ähnlichen leeren Gefásses, mass. Da die Oberfläche des Glases hierbei genau berechnet werden konnte, war es möglich die per Quadratcentimeter Oberfläche verdichtete Gasmasse zu ermitteln. ! Phil. Trans. 1803 I p. 29; Gilb. Ann. 20. 1805. ? Gilb. Ann. 47 p. 113. 1814. ® Pogg. Ann. 59. p. 255. 1843. * Pogg. Ann. 89. p. 604. 1853. 4 G. MELANDER. Magnus und gleichzeitig mit ihm Jamin und Bertrand! haben den Untersuchungen über „Adsorption“ ein grosses Interesse verliehen, indem sie die Bedeutung der Ad- sorption beim Studium der Gasgesetze ins rechte Licht gerückt haben. Fr. Weber” und P. Chappius? haben später dieselbe Methode angewandt. Während wir hier verschiedene unvollständige Versuche übergehen, werden wir die von Chappius ausführlich beschriebenen Untersuchungen eingehender behandeln. Chap- puis hat die Ausdehnung eines bestimmten Gasvolumens, welches mit einer grossen Glas- fläche in Berührung stand, unter konstantem Drucke zwischen zwei genau bekannten Temperaturen gemessen und daraus das ursprüngliche Volumen des Gases berechnet. Die Vergleichung des berechneten Volumens mit dem wirklichen ergab die Differenz der Gasmengen, welche sich bei den beiden Temperaturen auf den Glaswänden verdichteten. Die eine Temperatur war 0° C., die andere, die Temperatur eines Anilinbades, schwankte bei den einzelnen Versuchen zwischen 181°.00 und 185°.80 C. Bei einigen Versuchen über die Verdichtung von Ammoniak war die höhere "Temperatur die Siedetemperatur des Wassers. Chappuis findet, dass die adsorpirten Gasmengen sehr klein sind. Unter normalem Drucke lösen sich ab auf 1 Quadratmillimeter Oberfläche bei einer Temperaturverände- rung von 0° bis 180° 0.00027 cm? Wasserstoff, 0.00035 , Luft, 0.00059 , schweflige Säure 0.00083 , Ammoniak und von 0° bis 100° 0.000: cm? Ammoniak. P. Chappuis' hat auch ausführliche Versuche über die Absorption der Kohlen- säure durch Holzkohle und über deren Abhängigkeit von Druck und Temperatur angestellt. Ausgehend von der allgemeinen Annahme, dass die Moleküle, welche die Ober- fläche der festen Körper bilden, auf die auf sie stossenden Gasmoleküle eine anziehende Kraft ausüben, die in sehr kleinen Abständen bedeutende Werte erreicht, mit wachsen- der Entfernung aber sehr rasch abnimmt, sucht er zu berechnen, wie dick die von den absorbirten Gasmolekülen gebildete Wandschicht sein mag. Er fand also, dass man bei der schwefligen Sáure und beim Ammoniak eine Wand- schicht von wenigstens zwei Molekülen Dicke annehmen müsse, um die Innenfläche des Glasgefásses mit der verdichteten Gasmenge zu bedecken. Bei Kohlensäure genügt aber eine Schicht von der Dicke eines Moleküls. Kayser? hat ebenfalls Versuche über die Adsorption der Gase ausgeführt. Bei diesen Versuchen hat er adsorbirende Körper in einen Glasballon eingeführt. Durch Evakuiren und Erwärmen wurde das anhaftende Gas aus dem Ballon und von dem Ad- Compt. rend. XXXVI. p. 994. 1853. Tageblatt der 45. Naturforscherversamlung. Leipzig. p. 113. 1872. Wied. Ann. VII. p. 1. und 671. 1879. Wied. Ann. 12. p. 161. 1881. 5 Wied. Ann. 12. p. 526. 1881. » on» T. XXXIII. Studien über Gase. 5 sorptionskörper beseitigt. Der Ballon wurde dann in ein Bad von der gewünschten Temperatur gebracht und die Verbindung zwischen Ballon und Quecksilbermanometer hergestellt. Es wurde nun abgewartet, bis die Adsorption vollendet war, d. h. bis der Druck sich nicht mehr änderte. Da Druck, Temperatur und Volumen des Gases be- stimmt waren, konnte man die adsorbirte Gasmasse berechnen. Später hat Kayser! auch Versuche mit Bündeln von Glasfäden gemacht, um eine merkbare Adsorption zu erhalten. Diese Versuche zeigten aber deutlich, wie ausseror- dentlich gross, 12 m°, die adsorbirende Fläche sein muss, um die ersten Spuren der Ad- sorption sichtbar zu machen. Das Verfahren war genau dasselbe wie bei den oben be- schriebenen Versuchen, nur waren an die Stelle der Hähne dort hier Quecksilber-V entil- röhren getreten. Es ergab sich, dass es in der Tat fast unmöglich ist die nötigen grossen adsorbirenden Oberflächen herzustellen, ohne die Teile derselben einander so nahe zu brin- gen, dass die wirklich adsorptionsfähige Fläche nicht verkleinert wird, wodurch immer zu kleine Werte erhalten werden. In einer späteren Abhandlung über dieselbe Frage hat Kayser? noch hervorgeho- ben, dass die räumliche Ausdehnung der an Glasflächen verdichteten Gasschichten von anormaler Dichte so gross ist, dass man Bestimmungen der absoluten Zahlen an Pulvern oder Glasfäden nicht ausführen kann. Er hat darum die Verdichtung der Gase an Flä- chen aus verschiedenem Material studirt. Da hier nur relative Zahlen zu erwarteten waren, hat Kayser wieder Hähne an- statt der Quecksilberverschlüsse benutzt. Die mit leeren Gefässen und mit Eisen, Messing und Glaspulver als Adsorptionskörpern ausgeführten Versuche lieferten teilweise sehr verwickelte Resultate. Pfeiffer? hat in dem Cailletetschen Kompressionsapparate Kohle und Glaswolle, die vorher mit den betreffenden Gasen gesättigt waren, mit Kohlensäure und Ammoniak zusammengespresst und bei verschiedenen Temperaturen und Drucken die adsorbirten Gasmengen bestimmt. Fr fand, dass die auf 0^ und 760 mm Druck bezogenen Volu- mina mit wachsendem Drucke bei allen Temperaturen zunahmen, und, dass die bei Temperaturerhöhungen unter gleichbleibendem Druck von verdichtenden Körper losgelösten Gasmengen diesen Temperaturerhöhungen nahezu proportional waren. Die Dicke der ver- dichteten Schicht fand er für Ammoniak zu 0.000045 cm und für Kohlensäure zu 0.000024 em. Der von Bunsen ' zu Adsorptionsversuchen gebrauchte Apparat bestand aus einem seiner ganzen Länge nach mit eingeätzter Millimeterskala versehenen, an seinem oberen Ende durch einen Hahn luftdicht verschliessbaren weiten Messrohr, das in ein weiteres zur Aufnahme der Glasfäden dienendes Gefäss überging. In dem oberen Teile dieses Gefüsses befand sich ein luftdicht eingeschliffener Stöpsel, der durch einen Glashahn mit der äusseren Luft kommunizirte. Die Kinschleifungen waren mit Wachsfett vollkommen ! Wied. Ann. 14. p. 450. 1881. 2 Wied. Ann. 15. p. 624. 1882. ? Inaug.-Diss. Erlangen 1882. Beibl. 8 p. 630. 1884. * Wied. Ann. 20. p. 545. 1883. N:o 10. 6 G. MELANDER. luftdicht gedichtet. Eine Quecksilberwanne war mit einer dem Messrohr entsprechenden Vertiefung versehen, in welche das Rohr seiner ganzen Länge nach eingesenkt werden konnte. Hierdurch konnte man während des Versuches den Druck im Instrumente verändern. Durch Messungen von Volum, Druck und Temperatur könnten auch hier die adsor- birten Gasmengen bestimmt werden. Innerhalb eines Temperaturintervalls von + 23° O bis — 0°.8 C erfolgte mit stei- gender Temperatur eine Beschleunigung, mit abnehmender eine Verzögerung der Gas- verdichtung. Bei instantanen und allmählichen Druck- und Temperaturveránderungen fand keine bemerkbare Loslösung der an der Glasoberfläche verdichteten Kohlensäure statt. Bun- sen fand auch, dass die Verdichtung der Kohlensäure an einer grossen, mittelst Glasfäden hergestellten Fläche nach Verlauf von drei Jahren noch nicht vollendet war. Im ersten Jahre verschwanden 43 cm”, im zweiten 15 cm’, im dritten 12 cm”. Es ergab sich dazu, dass sich atmosphärische Luft gegen glatte Glasflächen ähnlich wie Kohlensäure verhält, dass sich dagegen bei Kohle und ähnlichen von molekularen Interstitien durchsetzten Körpern schon nach verhältnismässig kurzer Zeit stationäre Zustände der Gasanhäufung einstellten. Kayser! hat nun nachzuweisen gesucht, dass die von Bunsen beobachtete lange Dauer der Kohlensäureverdichtung an Glasfäden auf einer Absorption und Diffusion der Gase durch die Fettschicht der Einschleifungen beruhe. Bunsen * erhielt jedoch später mit einem Apparate, an dem gar keine gefetteten Hähne oder eingefetteten Schliffflächen vorhanden waren, im wesentlichen ganz ähnliche Resultate wie früher. Kayser? hebt gegen diese Versuche hervor, dass während er vor dem Einlassen des Gases in das Glas letzteres stets durch Erhitzen und Auspumpen möglichst frei von verdichteten Ga- sen zu machen gesucht, Bunsen dies nicht getan habe. Es sei also möglich, dass die Kohlensäure nur langsam die verdichtete Luft verdränge und ersetze, und da mehr Koh- lensäure verdichtet werde, als Luft, so könne nach Bunsen’s Methode längere Zeit hin- durch das Volumen des freien Gases abnehmen. Um diese Frage aufzuklären, hat Kayser nochmals neue Versuche ausgeführt und folgende Gesetze für die Verdichtung der Kohlensäure an Glasflächen gefunden: 1:0. Die Verdichtung ist in sehr kurzer Zeit nach dem Einlassen des Gases voll- endet, wenn die Glasflächen gasfrei waren, soweit sich das durch hohe Temperatur und kleinen Druck erreichen lässt. Sind dagegen schwächer verdichtbare Gase am Glase kondensirt, so werden dieselben allmählich von der Kohlensäure verdrängt. 2:0. Die verdichtete Gasmenge nimmt mit steigendem Drucke zu, mit fallendem Drucke ab. 3:0. Die verdichtete Gasmenge nimmt mit sinkender Temperatur zu, mit steigender Temperatur ab. 1 Wied. Ann. 21. p. 495. 1884. ? Wied. Ann. 22. p. 145. 1884. * Wied. Ann. 23. p. 416. 1884. T. XXXIII. -1 Studien über Gase. Kayser scheint ferner der Ansicht zu sein, dass die von Bunsen benutzten Glas- füden gelegentlich von Kohlensäure zersetzt werden. Bunsen' ging nun darauf aus die Wirkung der adsorbirten Wasserschichten zu bestimmen. Er lässt einen dauernden trockenen Luftstrom, der mittelst einer als Saug- apparat wirkenden Wasserluftpumpe erzeugt worden. durch Wasch- und Trockenappa- rate gehen und von Wasserdampf völlig befreit in das aus schwerschmelzbarem Glase geblasene Versuchsgefüss, welches die Glasfüden enthält, eintreten. Hierauf streicht der Luftstrom durch drei Trockenrühren. Das bei Temperaturen von 20° bis 500" C durch den Luftstrom den Glasfüden entzogene Wasser wurde durch Bestimmung der Gewichts- zunahme dieser Trockenrühren gemessen. Der Luftstrom wurde durch einen einfachen Druckregulator konstant erhalten. Er fand nun, dass bei einer gegebenen Temperatur eine gewisse Wassermenge mit abnehmender Geschwindigkeit aus den Glasfäden verdunstet und dass bei konstant erhalte- ner Temperatur die Verdunstung nach einiger Zeit ein Ende nimmt. Wird aber die Tem- peratur der Glasfäden erhöht, so tritt wieder Verdunstung ein. Bunsen berechnet, dass die Dicke der bei den verschiedenen Temperaturen noch vorhandenen Wasserschicht bei 23* C 0.001022 mm, bei 215° C O.00000547 mm und bei 507? C Null beträgt. Er er- klürt nun die obenerwühnte grosse Adsorption der Kohlensáure als eine Adsorption des Gases durch das verdichtete Wasser und schliesst, dass der Druck in den kondensirten Wasserschichten in der Nähe der Glasflüche ein überaus grosser, nach Hunderten von Atmosphüren zählender sein müsse. Hierdurch erklärt er seine Beobachtung, dass plótz- liche oder allmähliche Druckschwankungen von einer halben oder mehr Atmosphären auf den Gang der Gasverdichtung gar keinen bemerkbaren Einfluss ausübten. Hierin sucht er auch die Ursache dazu, dass die in der Zeiteinheit absorbirte Gasmenge stets mit steigender Temperatur stieg und mit sinkender sank. Bunsen? hat schliesslich. die Einwirkung der Kohlensäure auf die von ihm ange- wandten Glassorten untersucht und gefunden, dass die von diesen absorbirt gewesene Kohlensäure die angewandte Glasmasse zersetzt und kohlensaures Natron gebildet hat. Neben der chemisch gebundenen Kohlensäure bleibt jedoch immer ein bedeutender Rest von kapillar absorbirter. Da auch Wasser z. B. bei 550° die Glaswand angreift und dieselbe in eine porzellanartige Masse verwandelt, so schliesst Bunsen, dass Glas und andere Silikate, die sich in einer zu den Beobachtungen geeigneten Form herstellen las- sen, für Adsorptionsversuche nicht brauchbar sind, sondern dass Metallfäden verwendet werden müssen. Kayser hat hierzu noch bemerkt, dass nicht nur Wasser, sondern auch Glas selbst die Kohlensäure aufsauge. Schumann ' hat die Dicke der auf Glasflächen adsorbirten Luftschicht zu bestim- men gesucht. Er bediente sich einer gebogenen Kapillarröhre, deren beide Enden in ein und dasselbe Glasrohr eingeschmolzen waren. Das Glasrohr erweiterte sich an ! Wied. Ann. 24. p. 321. 1885. ? Wied. Ann. 29. p. 161. 1886. 3 Wied. Ann. 27. p. 91. 1886. N:o 10. 8 G. MELANDER. einer Stelle zu einer Kugel, in welche eine genau abgemessene Quecksilbermenge ge- leitet werden konnte. Mit einer Luftpumpe wurde der Apparat ausgepumpt, während das Quecksilber in der Kugel war. Als das Quecksilber nun in die Kapillarröhre zu- rück gebracht wurde, zeigte die Länge des Fadens keine ablesbare Differenz gegen die des bei gewöhnlichem Luftdrucke gemessenen Fadens. Die Dicke der durch einfache Druckverminderung losgerissenen Luftschicht ist also ausserordentlich klein. Auch die zwei Stunden lang andauernde Frhitzung auf 312° C unter Kommunikation mit dem Trockenapparate brachte keine merkbare Veränderung hervor. Es ergab sich, dass die Dicke der auf Glas absorbirten Schicht sowohl bei Luft wie bei schwefliger Säure klei- ner war als 0.00000; cm. Eine eingehende Untersuchung von E. Warburg und T. Ihmori' behandelt die Ur- sache der Wasserhaut bei Glas und anderen Körpern. Die beiden Forscher machen einen Unterschied zwischen der permanenten und der temporären Wasserhaut. Die perma- nente kann erst durch Anwendung hoher Temperaturen herausgetrieben werden. Die temporäre verschwindet in einem Raum, wo der Dampfdruck gleich Null ist. Warburg und Ihmori haben diesen temporären Teil speziell untersucht und die Dicke desselben durch direkte genaue Wägungen gemessen. Sämtliche Versuche über die Wasseraufnahme wurden im luftleeren Raum ange- stellt. Eine sehr empfindliche Wage wurde unter eine Luftpumpenglocke gestellt. Diese Glocke stand in Verbindung mit einer Quecksilberluftpumpe, mit einem mit Phosphor- säureanhydrid gefüllten Kolben und mit einem Rohre, in dessen unteren Teil im all- gemeinen etwas Wasser eingefüllt war. Alle diese Kommunikationen konnten durch Hähne hergestellt oder unterbrochen werden. Die zu untersuchende Substanz wurde an dem Ende des einen Wagebalkens auf- gehängt und durch Platindraht äquilibrirt. Die Ablesungen an einem kleinen, an den Wagebalken angekitteten Spiegel geschahen mit Fernrohr und Skala. Die Glocke wurde nun erst evakuirt und mit dem Phosphorsäureanhydrid in Ver- bindung gebracht. Als die Wage eine unveränderliche Einstellung eingenommen hatte, d. h. kein Wasser mehr von der zu untersuchenden Substanz verdunstete, wurde diese Verbindung unterbrochen und die Glocke mit dem Wasserrohre verbunden. Durch einen von aussen wirkenden Aetherstrom wurde die Temperatur des Wassers so regulirt, dass sich der gewünschte Dampfdruck über dem Wasser im Versuchsraum herstellte. Die Veründerung des Standes der Wage wurde nun von 5 zu 5 Minuten abgelesen. Nachdem die Beobachtung über die Wasseraufnahme zu Ende geführt war, wurde die Kommunikation mit dem Wasserrohre unterbrochen und die Glocke wieder mit dem Phosphorsäureanhydrid in Verbindung gebracht. In einigen Sekunden sank dann der Dampfdruck auf Null herab und in einer Zeit von weniger als einer Minute war der Wasserbeschlag verschwunden und die Wage genau in ihre frühere Einstellung zurück- gelangt. Aus den Versuchen ging hervor, dass eine Substanz, welche durch die Ein- wirkung des Wassers dem Glase mehr oder weniger entzogen wurde und deren Ab- ! Wied. Ann. 27. p. 481. 1886. T. XXXIII. m md a e a 3 3 u à Fe 5 | 1 F : } t år ' j > ü * . V £ Er. E x AE " j = i: à zm : 2 > 1 zb PUE : : Y ur > ix : | gå | L SE E 4 Er M 1 r nn À 5 »- r D E T A = we i . r - m j E ü à i M > zb » Y 2 E ^ Dr 2 3 5 : =) Pr D 4 m ^ ) Y & 2 E J à E iow E 2 » " E x " D m a - I er: "MS - - : T Lue ” Y zx P : j = 2 Zu, 1 : E | E E * ur " * E E & - b 5) j 9e i s E D A t « . ; | m | n C . 2 - Ni | 3 : i è = u 3 i - = = j " ; , ? » * a^ + s i | + > » Ir H = : + = s E: " Y p fre | FRE d PACE LR P 2 a - Mic nn E. un Eat VE nu Ma erede fa "EP u + 5 x a ^ : TRE" x - 1 u = E M 5 | i z ; = mi 2 = u i » * "4 À h LI n I Ki y à f 5 : - i E » I Pil T u va LE P : CMS - » - à T jä Fe L u- & "e E ^ " 6] - uL Es s Ka Studien über Gase. 9 nahme eine Abnahme des Wasserbeschlages mit sich bringt, im Glase selbst ent- halten war. Bei Thüringer Glas z. B., das 70 bis 80 Proc. Si 0, enthält, geht durch eine 5 Minuten lang dauernde Einwirkung siedenden Wassers die Eigenschaft, oberhalb des Taupunktes eine durch die Wage messbare, 1 bis 2 Milliontel Millimeter dicke Wasser- haut an seiner Oberhaut zu bilden, ganz oder zum grössten Teil verloren. Macht man überhaupt durch Behandlung mit siedendem Wasser die Oberfläche ge- wöhnlichen alkalihaltigen Glases alkaliärmer, so wird die Dicke der Wasserhaut sehr klein oder unmerklich. Aus dieser Untersuchung ergab sich also, dass es von grossem Vorteil ist Gefässen aus alkalihaltigem Glase in allen den Fällen, in denen eine Was- serhaut schädlich wirkt, vor dem Gebrauch durch eine kurze Behandlung mit siedendem Wasser eine möglichst alkaliarme Oberfläche zu geben. Die Dicken des temporären Tei- les der Wasserhaut scheinen von derselben Grössenordnung zu sein, wie die Dicke des permanenten Teiles bei dem von Bunsen untersuchten Glase. Versteht man unter dem Taupunkt einer in Wasser löslichen, in einem Raum ein- geschlossen Substanz die Temperatur, bei welcher der Dampfdruck über der gesättig- ten Lösung der Substanz in Wasser gleich dem Dampfdruck in jenem Raum ist, so kann man sagen, dass bei keiner Substanz mit glatter Oberfläche oberhalb ihres Tau- punktes ein die Dicke von 1 bis 2 Milliontel Millimeter erreichender Wasserbeschlag bis jetzt beobachtet worden ist. Im Jahre 1888 hat Krause! den “Versuch unternommen zu eruiren, ob alkalifreies Glas messbare Quantitäten Kohlensäure adsorbirt. Es galt die Frage zu beantworten, ob und wie weit der Verlauf der von Bunsen beobachteten Gasadsorption an blanken Glasflächen von der an der Oberfläche derselben wirksamen Schicht freien Alkalis in Abhängigkeit zu bringen sei. Die Bunsen’schen Versuche wurden darum mit den Bunsenschen Apparaten erst mit frischen und dann mit gekochten Fäden wiederholt. Es zeigte sich, dass die ausgekochten alkaliarmen Gläser viel weniger Wasser kondensi- ren und es weniger testhalten als frische Fäden. Bei Abwesenheit von Wasser findet an blanken Gasflächen. mögen dieselben alka- lihaltig oder durch Behandlung mit siedendem Wasser an ihrer Oberfläche selbst alka- liarm gemacht worden sein, überhaupt keine Kondensation oder merkliche Adsorption des zugeleiteten und dadurch mit den betreffenden Flächen in Berührung gebrachten Ga- ses statt, und zwar weder im ersten Augenblick, was über Bunsens Resultat hinausgeht, noch im Laufe der Beobachtungszeit. Nach Zugabe von Wasser stellt sich sofort eine anfangs sogar lebhafte Verdichtung des Gases ein, und zwar an der alkalireicheren Ober- fläche bei weitem stärker, als an der alkaliärmeren. Die auf der alkalireichen Oberfläche von Glasfäden zurückgehaltene, bei den be- treffenden, successive erhöbten Temperaturen nicht verdampfbare Wassermenge ist grös- ser als bei denjenigen Glasfäden, welchen durch Behandlung mit siedendem Wasser an der Oberfläche Alkalien entzogen worden sind. Ferner gelingt es in kürzerer Zeit, ı Wied. Ann. 36. p. 923. 1889. N:o 10. 2 10 G. MELANDER. namentlich bei niedrigen Temperaturen, die Feuchtigkeit durch Trockenstrom von den gekochten Fäden zu entfernen. Vor kurzem hat Mülfarth' die Adsorptionsfrage wieder aufgenommen und umfassende Versuche über Adsorption von Gasen an Glaspulver ausgeführt. Der gebrauchte Ap- parat hat im wesentlichen dieselbe Gestalt wie der von Kayser beschriebene ? (siehe S. 5). Die Ergebnisse dieser Untersuchung sind etwa in folgender Form zusammengefasst worden. I. Auch an vollkommen trockenem Glaspulver werden namhafte Mengen CO, ad- sorbirt. II. Bei 400—420° C getrocknetes und gasfrei gemachtes Glaspulver zeigt eine gleichstarke Adsorption der CO,, wie bei 500^ getrocknetes. III. Die Adsorption der CO, an vollkommen trockenem Glaspulver verläuft ganz normal, d. h. sie nimmt zu mit sinkender Temperatur und steigt mit wachsendem Drucke. IV. Die Vollendung der Adsorption der CO, an trockenem Glaspulver tritt in kurzer Zeit, in 1 bis 2 Stunden ein. V. Anwesenheit von Feuchtigkeit verzögert die Adsorption der CO,, doch tritt die Vollendung in einigen "Tagen ein. Die schliesslich adsorbirte Menge CO, weicht von der an trockenem Glaspulver adsorbirten bei dem gleichen Druck und gleicher Tem- peratur nicht wesentlich ab. VI. Auch bei Gegenwart von Feuchtigkeit tritt bei plötzlichen Drucksteigerungen sofort ein Wachsen der Adsorption ein; bei Temperaturerhóhung lüst sich Gas los. Dass bei wachsender "Temperatur die Schnelligkeit der Verdichtung zunähme, konnte nicht konstatirt werden. VII. Die adsorbirten Mengen sind auch nicht annähernd so gross, als sie nach Bunsen’s Versuchen für Glasfäden sein müssten. VIII. Die Adsorption von SO, an trockenem Glaspulver verhält sich genau wie die von CO,, ist in ein paar Stunden beendet, wächst mit steigendem Drucke, verrin- gert sich bei steigender "Temperatur. IX. Aufsteigend geordnet werden bei 0° die Gase CO,, SO,, NH,, N,0, C,H, von dem gebrauchten Glaspulver in folgender Reihenfolge adsorbirt: C,H,, N,O, CO,, SO,, NH,; es werden die am leichtesten zu verdichtenden Gase SO, und NH, am stärksten adsorbirt. N,O und CO,, die einander in Hinsicht auf die Leichtigkeit ihrer Verflüssigung sehr nahe stehen, werden bei niederen Drucken fast gleichstark adsorbirt, dann aber wird CO, etwas stürker adsorbirt. X. Aus allen Versuchen folgt, dass die Bunsen’sche ,capillare Absorption“ für Glas- pulver jedenfalls nicht gilt. XI. Das Henry'sche Absorptionsgesetz gilt mit hinlänglicher Annäherung auch für die Adsorption der Gase und Glaspulver. 1 Drudes Annalen 3. p. 328. 1900. Phys. Zeitschr. 2. p. 239. 1900. ? Wied. Ann. 15. p. 624. 1882. T. XXXIIT. Studien über Gase. 11 Schliesslich hat Giesen ' Adsorptionsversuche mit der Salvionischen Mikrowage ausgeführt, die, obgleich Vorversuche, doch wegen der Empfindlichkeit der Wage be- merkenswert sind. Die Versuche über die Bildung der Wasserhaut auf Glas sind aus- geführt mit einem sehr leichten feinen Glashäutchen, das an der Wage angehängt war. Die Versuchsanordnung war im übrigen dieselbe wie bei Warburg und Ihmori. Es ergaben die Versuche auch fast ganz dieselben Resultate wie die der obengenann- ten Forscher. Der Niederschlag wächst anfangs stark, um nach 15 oder 20 Min. nicht mehr zuzunehmen. Der Alkaligehalt des Glases stellte sich auch hier als die Ur- sache der Wasserhaut dar. Als das Glashäutchen 1—2 Stundenlang in einem Wasser- bade, das eine Temperatur von c. 90° C besass, gelegen hatte, zeigte sich keine Ad- sorption. mehr. Wie Warburg und Ihmori auch gefunden hatten, erfolgte eine sehr schwache Zunahme des Niederschlages, nachdem sich schon eine Zeitlang keine Adsorption gezeigt hatte. Giesen erklärt diese Beobachtung durch die Annahme, dass die zuerst niedergeschlagene Wasserhaut von leicht gebundenem Alkali an der Glasoberfläche her- rühre, sie wirke dann zersetzend auf das Glas ein und mache neues Alkali frei, das die Ursache des neuen Beschlages ist. Die Adsorption der Gase durch Kohle wurde gleich- falls untersucht, besonders in Bezug auf den zeitlichen Verlauf der Adsorption. Es zeigt sich, dass, wie schon Kayser gefunden, Druckerhóhung eine Vermehrung der ad- sorbirten Gasmasse und Temperatursteigerung eine Loslósung der verdichteten Gase be- wirkt. Die Adsorption nahm nur bei Sauerstoff scheinbar kein Ende, weil dabei chemi- sche Prozesse im Spiele sind; es entwickelt sich nämlich fortwährend Kohlensäure. Um auch die geringe Adsorption der atmosphärischen Luft messen zu kónnen, wurde die Empfindlichkeit der Wage erheblich gesteigert. Es zeigte sich, dass nach drei Stunden keine Adsorption der Luft mehr wahrzunehmen war. Die oben kurz wiedergegebenen Untersuchungen über die Verdichtung von Gasen an Oberflüchen fester Kórper gehen fast ausschliesslich darauf aus für jeden Druck und jede Temperatur die per Quadratcentimeter Fläche verschwundene Gasmenge anzugeben, d. h. die verdichtete Gasmasse als Funktion von Druck und Temperatur darzustellen. Wie weit man noch von diesem Ziele entfernt ist, geht schon aus den widerstrei- tenden Resultaten hervor, zu denen man gelangt ist. Die quantitativen Messungen ha- ben wenigstens keine allgemein brauchbaren Ergebnisse geliefert, da die erhaltenen Zah- len nur für die Art von Oberfläche gültig sein Können, an der sie bestimmt sind. Die Kenntnis der Adsorption von Gasen bei verschiedenem Druck und verschiede- ner Temperatur scheint indessen von fundamentaler Wichtigkeit zu sein für alle Un- tersuchungen, bei welchen man es mit in Gefässe eingeschlossenen Gasen zu tun hat. Es schien mir darum wünschenswert direkt festzustellen, ob die Grösse und Beschaffenheit der Innenfläche des das Gas einschliessenden Gefässes einen merkba- ! Drudes Annalen 10. p. 830. 1903. N:o 10. 12 G. MELANDER. ren Einfluss auf die Bestimmungen der Ausdehnungskoëffizienten der Gase ausüben können. Aus meinen früheren Untersuchungen über die Ausdehnung der Gase bei niedrigen Drucken! habe ich geschlossen, dass das Gesetz, nach welchem der wahre Ausdehnungs- koöffizient der Gase mit dem Drucke konstant abnimmt, nicht exakt ist. Es schien mir, als ob dieser Ausdehnungskoëffizient ein Minimum hätte, welches für verschiedene Gase einem verschiedenen Drucke entspricht. Bei der Besprechung dieser meiner Untersuchungen hat Prof. Wüllner? bemerkt, dass die von mir beobachtete Vergrösserung des Ausdehnungskoëffizienten bei niedrigen Drucken vielleicht nur eine scheinbare sei, und dass sie die Folge der Ablösung von an der Wand der Gefässe verdichtetem Gase darstelle, und dies um so mehr, als ich an- gebe, dass bei meiner Versuchsanordnung ein zweistündiges Erwärmen erforderlich ge- wesen sei, um einen konstanten Zustand zu erhalten. Diese Bemerkung hat mir vor allem den Anlass zu dieser Untersuchung gegeben. Wie oben gesagt, ist die Grösse dieser Verdichtung durch die bis jetzt ausgeführten Versuche keineswegs festgestellt, und dazu kommt, dass nicht nur bei meinen, sondern überhaupt bei allen Untersuchungen über die Zustandsgleichung der Gase der Einfluss der Verdichtung der Gase an der Wand des Gefässes bisher durchaus vernachlässigt worden ist. Die an der inneren Wand des Gefässes verdichtete Gasmasse ist der Oberfläche der Wand proportional. Die Ausdehnung des eingeschlossenen Gases ist aber proportional dem Volumen des Gefässes. Bei Untersuchungen über die Ausdehnung der Gase tre- ten also die Wirkungen der Verdichtung um so mehr zurück gegen die Grösse der Aus- dehnung des Gases, je räumlich ausgedehnter man das Gefäss, in dem die Ausdehnung vor sich geht, wählt. Es schien mir darum anfangs vorteilhaft nach einander verschieden grosse, aber im übrigens ganz ähnliche Gasbehälter zu verwenden, deren Volumen und Innenfläche bekannt waren. Aus diesen Versuchen musste man ausser der Ausdehnung der Gase noch die Grösse der verdichteten Gasmasse berechnen können. Durch Variation der Form des Gefässes erhielte man ferner eine Kontrolle der Berechnung. Verschiedene praktische Schwierigkeiten bei der Anwendung dieser Methode haben mich jedoch überzeugt, dass die unten beschriebene Versuchsanordnung noch vorteilhaf- ter ist. Anstatt eines einzigen Gasbehälters, der wechselweise auf 0° C und 100° C ge- gebracht werden kann, habe ich das Manometer gleichzeitig mit zwei ganz ähnlichen Gasbehältern verbunden, bei denen aber die Innenflächen verschieden waren. Von diesen Behältern wird dann erst der eine auf 0" O, der andere auf 100° C gebracht ı G. Melander, De la dilatation des gaz. Helsingfors 1889. G. Melander, Ueber die Ausdehnung der Gase bei niedrigen Drucken. Wied. Ann. 47. p. 135. 1892. G. Melander, Etudes sur la dilatation de l'hydro- gène. Acta Soc. Seient. Fenn. 19. N:o 7. 1891. G. Melander, Etudes sur la dilatation de l'oxygène. Acta Soc. Scient. Fenn. 20. N:o 9. 1894. ? A. Wüllner, Lehrbuch der Experimentalphysik, 5:te Auflage. 2 Th. p. 130. 1896. T. XXXI Studien über Gase. 13 und der Stand des Manometers beobachtet. Nachher werden die Behälter vertauscht, so dass der zuerst auf 0^ C gehaltene auf 100^ C gebracht und der auf 100° C gehaltene bis 0° C abgekühlt wird. Wenn die Gasbehälter im übrigen ganz gleich sind, kann man aus der Veründerung des Manometerstandes den Unterschied der verdichteten Gasmassen berechnen. YE Ts ANNNNNNSNNSANNSNNSSSNSNSSNSNNNO NNKKKKKKKKKKKKKKKRKKKKKKKKKK Der Apparat. Ein Gesamtbild des gebrauchten Apparates bietet Fig. 1 dar. Rechts befindet sich der Siedeapparat. Er besteht aus zwei von einander ganz un- abhängigen Behältern aus Weissblech, die dem von Regnault angewandten Kochappa- rate ähnlich sind. Der obere Teil jedes Behälters ist ein Dampfzylinder mit doppelten N:o 10. 14 G. MELANDER. Wänden, der oben geschlossen und in der Mitte horizontal in zwei Hälften zerschnitten ist. Die obere Hälfte bildet also den Deckel des Zylinders. Die inneren Räume dieser Dampfzylinder stehen durch Löcher, die an den oberen Teilen der inneren Wände der Deckel angebracht sind, in Verbindung mit dem Mantelraume der Dampfzylinder. Der Boden der inneren Teile der Dampfzylinder besteht aus messingenen Drahtnetzen, wel- che das zur Erzeugung einer Temperatur von 0^ C angewandte Eis hindern in den un- teren Teil der Siedeapparate zu fallen. Bei der Temperatur von 100^ C dringt der in diesen Behältern sich entwickelnde Dampf in die Dampfzylinder ein, durebläuft dann in ihrer ganzen Länge die Zwischenräume zwischen den beiden Wänden der Zylinder, um aus den Siedeapparaten durch die am Boden der äusseren Zylinder angebrachten Róhren herauszutreten. Die beiden Siedeapparate standen mit Wassermanometern in Verbindung. Der Dampfdruck wurde jedoch so regulirt, dass kein merkbarer Überdruck beobachtet werden konnte. In die beiden Zylinder sind Glasballons eingeführt. Diese beiden Ballons sind fast ganz gleich gross und gleichzeitig geblasen. Der eine Ballon A Fig. 2 ist aber inwendig mit saurer Fluornatriumlösung ganz matt geátzt.' Der andere Ballon B ist dagegen glatt gelassen. Die beiden Ballons sind ausserhalb des Siedeapparates unter- einander durch Kapillarröhren g//A verbunden und kommuniziren mit dem einen Sei- tenaste Æj1 des Y-fórmigen Vergleichers DE. Der zweite Seitenast D kl des Vergleichers ist an den Kompressor / Cmn ange- schlossen. Der vertikal abwürts gerichtete Teil des Vergleichers führt mit Schlauchver- bindung zu einem Quecksilberbehälter À. Der oberste Teil jedes der beiden Seitenáste D und Æ des Vergleichers besteht aus einem dickeren Rohre, 25 mm innerer Durchmesser, das die in Fig. 3 angegebene Form hat. Um den „schädlichen Raum“ möglichst klein zu machen, sind die Einstellspitzen nicht an die Seite des Rohres, sondern an sternförmige Glas- stücke angeschmolzen, die ihrerseits horizontal an der Verbin- dungsstelle des weiteren Rohres und des Kapillarrohres an drei Stellen fixirt sind. Anstatt schwarzer Glasspitzen habe ich sehr dünne, scharf abgeschliffene Spitzen aus weis- sem Glase gebraucht und sehr vorteilhaft gefunden. Der Zwischenraum zwischen der Spitze und ihrem Spiegelbilde tritt dann bei passender Beleuchtung sehr genau begrenzt und dunkel hervor, im Gegensatz zu der weissglänzenden Spitze und ihrem ebenso hellen Spiegelbilde. Der Vergleicher scheint also, wenn man alle Einkittungen vermeiden will, bei kleinem schäd- lichen Raume eine sehr scharfe Einstellung zu gewähren. Besonderen Dank schulde ich Herrn Doktor P. Chappius in Sevres, welcher mir 1 Die Innenfläche eines Glasballons kann auf diese Weise nur dann gleichmässig geätzt werden, wenn der Ballon die ganze Zeit geschüttelt wird. Ich habe dies drei Stundenlang getan. T. XXXIH. Studien über Gase. 15 im Jahre 1892 diesen Teil des Apparates in liebenswürdigster Weise bei Alvergniat in Paris bestellt hat. Vor der Befestigung des Vergleichers wurden die beiden Glasspitzen mit Hilfe einer besonderen Justierungsanordnung genau in gleicher Höhe eingestellt. Hierbei wa- ren die beiden Seitenäste des Vergleichers in Verbindung mit der äusseren Luft. Nach- dem alle in dieser Abhandlung beschriebenen Versuche ausgeführt waren, wurde die Einstellung des Vergleichers nochmals kontrollirt und unverändert gefunden. Um die Einstellung an den Spitzen so fein wie möglich ausführen zu können, habe ich das Quecksilberreservoir À an eine besondere Hebevorrichtung befestigt. Das Reservoir À (Fig. 4) ruht auf den eisernen Platte pp', die um ein Scharnier p' auf- und abwärts drehbar ist. Die Drehung dieser Platte pp’ wird mit Hülfe der Mikrometerschraube S ausgeführt. Das Ende dieser Schraube stösst an die unbeweglich an dem Holzklotz HH' befestigte eiserne Platte PP'P'. Wenn das Ende p der beweglichen Eisenplatte durch Drehen der Schraube S um einen Millimeter z. B. geho- ben wird, steigt das Reservoir À nur den fünften Teil eines Millimeters empor, denn der Abstand der Schraube vom Scharnier ist fünfmal so gross wie der Abstand der Mittellinie des zylindrischen Reservoirs von dem- selben Scharnier. Die grobe Einstellung des Quecksilbers im Ver- gleicher wird durch vertikale Verschiebung des Holz- klotzes HH’ längs eines an der Wand befestigten Supports bewerkstelligt. Der Vergleicher ist durch einen halbzylinderförmigen Messingschirm gegen äussere Strahlung geschützt. Dieser Schirm reicht nur so hoch, dass man die Einstellung an den Spitzen, ohne den Schirm wegzunehmen, bewirken kann, Da dieser Schirm an einem Scharnier befestigt ist, kann man denselben bei Druckveränderungen im Apparate zur Seite drehen. Der Kompressor oder Messapparat besteht aus einem Glasballon C (Fig. 2), der, wie gesagt, durch die Kapillarröhre /& mit dem Vergleicher verbunden ist. Dieser Ballon ist unten an eine cylindrische Röhre mn angeschlossen, die in Millimeter geteilt und sorgfältig kalibrirt ist. Die vertikal abwürts führende Verlängerung dieses Rohres steht dureh Schlauchverbindung in Kommunikation mit dem Quecksilberbehälter À”, der vertikal làngs eines Supports verschoben werden kann. Um den Ballon © bei einer so gleichmässigen Temperatur wie möglich zu erhalten, ist er von einem zylindrischen Glasbehälter umgeben. Dieser Behälter, durch dessen trichterfórmigen Boden das hohr mn geht, wurde entweder mit Wasser oder schmelzendem Eis gefüllt. Das ebenfalls durch den Boden des Behälters gehende Ablaufrohr »r’ dient zur Entleerung des Behälters. N:o 10. 16 G. MELANDER. Die Róhre op verbindet den Kompressor mit der Trockenkugel einer Bessel-Ha- gen'schen Luftpumpe. Diese Kugel enthält Phosphorsáureanhydrid. Die Qecksilberbehülter À und ZA' sind mit Chlorcalcium enthaltenden Trockenröhren versehen. Der Vergleicher, der Kompressor und die Luftpumpe sind alle auf an der Wand befestigten Konsolen angebracht. Von der Luftpumpe bis zu den Glasballons der Siedeapparate sind alle Teile des Apparates an einander geschmolzen. Sieben Hülfsthermometer wurden für die Bestimmung der Temperatur der verschie- denen Teile des Apparates gebraucht. Das "Thermometer 7, war dicht an dem Rohre mn aufgehängt. Das Thermometer 7, tauchte in den die Kugel C umgebenden Be- hälter ein und lag in Wasser unmittelbar an dem Ballon C in derselben Höhe wie der Mittelpunkt des Ballons. Das Thermometer 7, gibt die Temperatur der im Vergleicher eingeschlossenen Luft an. Um die gleichförmige Verteilung der Tempera- tur des Quecksilbers im Vergleicher zu kontrolliren, wurden die) Thermometer 7', und T. zu beiden Seiten des Vergleichers aufgehängt. Die "Thermometer T,, T,, T, und T; tauchten in unten geschlossene Glasróhren ein, deren innerer Durchmesser dem des ne- benstehenden Apparatteiles entsprach. Die die Thermometer 7, und 7, umgebenden Róhren waren mit Quecksilber gefüllt. Das Thermometer 7, misst die Temperatur an der dem Siedeapparate zugewandten Seite des Schutzschirmes SS'. Das Thermometer T' zeigt die Temperatur zwischen den Dampfzylindern der beiden Siedeapparate an. Die Untersuchungsmethode. Die verschiedenen Teile des Apparates wurden anfangs durch Senkung der Queck- silberbehälter R und AR’ mit einander in Verbindung gesetzt. Nun wurde der Appa- rat verschiedene Male vollständig entleert und mit Luft, die durch Schwefelsäure und Phosphorsäureanhydrid passirt war, wiedergefüllt. Um den Apparat so gründlich wie möglich zu trocknen, habe ich das Wasser in beiden Siedeapparaten beim Auspum- pen zum Kochen gebracht. Als der Apparat endlich mit trockener Luft gefüllt war, wurde der Quecksilber- behälter À’ des Kompressors so hoch gehoben, dass das Quecksilber den untersten Teil des Glasballons C füllte. Dann wurde der Quecksilberbehälter À gehoben. Hierdurch werden also bestimmte Luftmassen zu beiden Seiten des Vergleichers abgeschlossen. Nach einiger Übung gelang es mir sehr gut diese Massen so zu wählen, dass bei den Versuchen das Quecksilber in beiden Schenkeln des Vergleichers bis zu den Glasspitzen eingestellt werden konnte. Der Glasballon C wird nun entweder mit Wasser umgeben oder durch schmelzen- des Eis auf O^ C gebracht. In den einen Siedeapparat wird Wasser gegossen und die T. XXXIII. Studien über Gase. 17 Deckel desselben aufgesetzt. Dann wird der Gasbrenner unter diesem Siedeapparat ange- zündet und das Wasser desselben zum Kochen gebracht. Der Glasballon des anderen Siedeapparates wird durch schmelzendes Eis auf O^ C erhalten. Nach etwa zweistündigem Kochen stellt man vorläufig die Quecksilberkuppen in dem Vergleicher auf die beiden Glasspitzen ein. Die Glasmassen zu beiden Seiten des Vergleichers waren ja so gewählt, dass man durch Volumveränderung in dem Kom- pressor dies zuwegebringen Konnte, ohne die Quecksilberfläche ausserhalb des geteilten, Teiles der Glasróhre mn des Kompressors zu bringen. Danach wird die Baro- meterhöhe abgelesen und die Temperaturen der Thermometer 7,, 7,,7,, T,, T,, T,, T, in der angegebenen Reihenfolge verzeichnet. Darauf bringt man die beiden Ein- stellspitzen des Vergleichers gleichzeitig genau mit ihren im Quecksilber reflektirten Bil- dern in Berührung. Zu diesem Zwecke regulirt man das Volumen des im Kompressor eingeschlossenen Gases so, dass bei Heben des Quecksilberbehälters À des Vergleichers Spitzen und Bilder gleichzeitig einander berühren. Die vorher beschriebene Hebevor- richtung des Vergleichers ermöglicht es, dass man jede Einstellung sehr bequem mit einer Hebung des Quecksilbers im Vergleicher abschliesst. Der Stand des Quecksilbers in der Röhre mn des Kompressors wird verzeichnet, und die Temperaturen der Thermo- meter 7,,T,, T,, T,, T,, T,, T, werden in der jetzt angegebenen Reihenfolge beobachtet. Endlich wurden Manometer und Barometer abgelesen. Bei diesen Versuchen war jedoch kein Überdruck bemerkbar. Hierauf entleert man den Siedeapparat, in dem das Wasser bis jetzt gekocht hat, und giesst eine bestimmte Quantität Wasser auf den Glasballon, der bei dem beschriebenen Versuche mit Eis umgeben war. Die Lampe wird unter diesen Kochapparat gestellt, und der Deckel wird aufgelegt. Der andere Siedeapparat wird nun dagegen mit schmel- zendem Eis gefüllt. Nach etwa zweistündigem Kochen werden die Beobachtungen wieder ganz in der- selben Weise wie früher ausgeführt. Nachdem die Beobachtungen bei einem gewissen Drucke hinreichend oft wiederholt worden sind, geht man zu einem niedrigeren Drucke über. Hierbei müssen natürlich vor der Verdünnung der Luft alle Teile des Apparates wieder mit einander in Verbin- dung gebracht werden. Berechnung der Experimente. Bei diesen Versuchen haben wir immer mit zwei abgeschlossenen Gasmassen zu tun, von denen die eine links (im Kompressor), die andere rechts (im Siedeapparat) vom Vergleicher eingeschlossen ist. Der Druck dieser beiden Gasmassen wird durch Volum- veränderung im Kompressor gleich gemacht. Die wirksame Gasmasse kann aber bei verschiedenen Temperaturen verschieden sein, N:o 10. 3 18 G. MELANDER. weil besonders bei niedrigen Temperaturen eine Adsorption des Gases an den Wänden der Gefüsse vorkommen kann. Es gilt also nachzusehen, ob diese wirksamen Gasmassen unverándert bleiben unab- hüngig davon, welcher Glasballon des Siedeapparates auf 100^ C und welcher auf O^ C erhalten wird. Für die Berechnung der Resultate müssen wir sowohl die Volumina wie die Tem- peraturen der verschiedenen Teile des Apparates kennen. Die Volumina des Apparates können jedoch bei allen Experimenten nicht unver- ündert bleiben. Sie veründern sich mit Druck und Temperatur. Wir müssen also diese beide Veründerungen für sich berechnen. Da die Kompression der Glasballons durch Versuche bestimmt ist, kennen wir die komprimirten Volumina bei den in Betracht kommenden Drucken. Um den Einfluss der Temperaturschwankungen so klein wie möglich zu machen, sind die Temperaturen der Ballons fast konstant erhalten. Die Temperaturveränderun- gen der übrigen Teile sind ja überhaupt klein, aber trotzdem diese Volumina selbst sehr klein sind, muss man jene Veränderungen doch in Betracht ziehen. Wie man sich leicht überzeugen kann, ist es gleichgültig, ob man bei diesen Reduktionsrechnungen von dem Mariotte-Gay-Lussac’schen Gesetze oder einer strengeren Zustandsgleichung ausgeht. Die Differenzen der nach den verschiedenen Methoden redu- zirten Gasvolumina werden jedenfalls für so kleine Volumina und so kleine Temperatur- variationen kleiner als die móglichen Beobachtungsfehler. Wir kónnen besonders da, wo der grósste Teil des Gases im Kompressor immer auf O? erhalten wird, bei den Reduktionen das Mariotte-Gay-Lussac'sche Gesetz als rich- tig annehmen. Es sei nun v, ein beliebiges Volumen bei O^ C und B der Ausdehnungskoëffizient des Glases, dann ist dasselbe Volumen bei £^ C v = vo (1 + ft) Nimmt der innere Druck p des in diesem Volumen eingeschlossenen Gases ab, während der äussere Druck P unverändert bleibt, so wird die Kapazität des in Frage stehenden Teiles durch Kompression vermindert. Diese Veränderung ist für alle grösseren Volu- mina direkt bestimmt. Für dickwandige Röhren ist sie dagegen unmerkbar. Wir wer- den also für alle grösseren Volumina verschiedene Werte v, bei den verschiedenen Druk- ken einführen. Für die Rohrleitungen werden wir aber die Volumina als vom Drucke unabhängig betrachten. Bezeichnen wir mit M, die Masse und mit D, die Dichtigkeit des im Volumen v eingeschlossenen Gases, so haben wir nach dem Boyle-Mariotte’schen Gesetze die im Volumen o bei einem inneren Drucke p enthaltene Masse des Gases: M si, Po T. XXXIII. Studien über Gase. 19 Es sei nun die Temperatur des Gases (^ C. Dann ist: ME D,pv Do pv (1 + 67) Po (1 + et) Po (1+ et) wo « den Ausdehnungskoëffizienten des Gases bei konstantem Volumen bedeutet. Wird diese Formel auf alle Teile des Apparates angewandt, so findet man Aus- drücke für die links und rechts vom Vergleicher abgeschlossenen Gasmassen. Wir werden nun den Apparat so in passende Teile einteilen, dass die Temperatur jedes Teiles möglichst genau angegeben werden kann. Es sei also v, das Volumen bei O^ C des Teiles der Röhre mn, der im Augen- blick, wo im Vergleicher auf die beiden Glasspitzen eingestellt ist, noch mit Gas gefüllt ist. Man muss in jedem einzelnen Falle den Wert dieses veränderlichen Volumens durch Ablesen der Lage des Quecksilberniveaus genau bestimmen. Das Rohr mn ist darum in Millimeter eingeteilt und sorgfältig kalibrirt. V, ist das Volumen bei O^ C des Ballons C. v, ist das Volumen bei O^ C der Kapillarróhre Ik und des mit Gas gefüllten Tei- les der Röhre D des Vergleichers, oberhalb der linken Einstellungsspitze. v, ist das Volumen bei O^ C des mit Gas gefüllten Teils der Röhre E des Ver- gleichers oberhalb der rechten Glasspitze, und der Kapillarröhre ji bis zum Schirme 88’. v. ist das Volumen bei O^ C des Y-fórmigen Kapillarrohres 4 fg. , ist das Volumen derjenigen kleinen Teile der Hälse der Ballons A und 5 bei O^C, die an der äusseren Wand der entsprechenden Dampfzylinder liegen und die Temperatur der Ballons nicht annehmen können. V. ist das Volumen bei O^ C des geützten Ballons A. V. ist das Volumen bei O^ C des ungeätzten Ballons B. Die Temperaturen der einzelnen Volumina sind auf folgende Weise berechnet: t,, die Temperatur des Volumens v,, ist das Mittel aus den vor und nach der Ein- stellung des Vergleichers beobachteten Temperaturen des Thermometers 7". t, ist die Temperatur des Glasballons C (Volumen V,). Diese Temperatur war bei meinen ersten Versuchen veränderlich, weil der Ballon anfangs nur von Wasser umge- ben war. Später, als der Ballon mit schmelzendem Eise umgeben war, hatte man natürlich t,—0. Die Temperatur t, war also bei den ersten Versuchen das Mittel aus den beiden Ablesungen des Thermometers 7, vor und nach der Einstellung des Ver- gleichers. t,, die "Temperatur des Volumens v,, war das Mittel der vor und nach der Ein- stellung des Vergleichers vorgenommenen Ablesungen des Thermometers 7,. t,, die Temperatur des Volumens v,, wurde immer gleich t, angenommen. In der Tat liegen ja die Hauptteile der Volumina v, und vo, dicht neben einander, und das Thermometer 7' hängt zwischen beiden. t,, die Temperatur des Volumens v,, war das Mittel der Mittelwerte der Able- sungen der Thermometer 7, und 7' vor und nach der Einstellung des Vergleichers. ® N:o 10. 20 G. MELANDER. t., die Temperatur des Volumens v,, war das Mittel der vor und nach der Ein- stellung des Vergleichers gemachten Ablesungen des Thermometers 7. t, ist die Temperatur des Volumens V;, wenn dieses Volumen, der geätzte Ballon, die Siedetemperatur des Wassers hat. Diese Siedetemperatur {, wurde aus dem redu- zirten Barometerstande berechnet. t,, die Temperatur des ungeätzten Ballons, Volumen V,, wenn dieser Ballon auf die Siedetemperatur des Wassers gebracht war, ergibt sich ebenso aus dem reduzirten Barometerstande. In den folgenden Formeln beziehen sich alle mit ' bezeichneten Temperaturen und die mit ' bezeichneten Werte des variablen Volumens v, auf den Fall, wo der geätzte Ballon bei der Siedetemperatur erhalten wurde. Wenden wir nun die obenangegebene Formel auf alle Teile des Apparates an, so finden wir für den Fall, wo der ungeätzte Ballon auf 100° C erhalten ist, folgende Ausdrücke für die Gasmassen M, links und M, rechts vom Vergleicher. I D, p v; (1 85), (+ p lo) v, (1 + 22] i en T 1+ato 4 1+ at, M Dy, p [v, (1 + B&) , v; (1 + Bt) vs (1 + Bt) 7 Vs (1 + 80.) M, x p Tet, XI SE l+et, m 1 + oats | Hier ist p der gemeinsame Druck in allen Teilen des Apparates. Für den Fall, wo der geätzte Ballon auf 100° C erhalten ist, finden wir für dieselben Gasmassen entsprechende Werte: M' Dr [v (1 o- 86") | Va (1 + 85) Eod N l-+et;’ IL 3E gr [BIA oum D, p' Va CRE Bt") | Us (el + Bt”) à Po 1+ et, 1-r et; s (1 + Bt) 1-r et, + + A 1+at, Der Druck ist auch hier zu beiden Seiten des Vergleichers derselbe, aber er braucht nicht derselbe zu sein wie im vorigen Falle. Wir bezeichen darum diesen Druck mit p'. Von den Gasmassen links und rechts vom Vergleicher wissen wir, dass sie abge- schlossen sind. Keine Gasmoleküle kommen also von aussen hinzu und keine gehen heraus. Die Moleküle dieser Gasmassen können jedoch durch Adsorption an der Innen- fläche der Gefässe teilweise inaktiv gemacht sein. Die hierdurch zustande kommenden Variationen der freien Gasmassen sind links vom Vergleicher nur durch Druckveränderun- gen hervorgerufen. Diese Variationen müssen auch vollständig unabhängig davon sein, welcher der beiden Glasballons des Siedeapparates auf der Siedetemperatur des Wassers erhalten ist. T. XXXIII. Studien über Gase. el Rechts vom Vergleicher haben wir dagegen Gasmassen, die sowohl Druck- als auch Temperaturveränderungen unterworfen sind. Es scheint also einleuchtend, dass wir es an der rechten Seite des Vergleichers mit viel grösseren Variationen der wirksamen Gasmassen zu tun haben müssen. Dazu kommt, dass es in Bezug auf Adsorption des Gases nicht gleichgültig sein kann, ob der geätzte Glasballon oder der ungeätzte auf 100° gebracht wird. Die Innenfläche des geätzten Ballons ist ja bedeutend grösser als die Innenfläche des ungeätzten Ballons. Wir können also die beiden oben angegebenen Ausdrücke für M, und M, gleich schreiben und aus der so erhaltenen Gleichung das Verhältnis der beiden Drucke p und p' berechnen. Dann finden wir: v (1 eh) 03 P (1 + Bs) | vs (1 85) SET? left EXT pw (0-85, V,Q-- 85) | v (14-85) 1+ «t, 1 4r et)! 1 + et! TCR sis Late u Wir können also für die Berechnung des Verhältnisses 5 davon ausgehen, dass 47, und 17,’ gleich sind. Für die Gasmassen auf der rechten Seite des Vergleichers werden wir dage- gen M, —M,+ AM, schreiben. Hier ist AM, die Differenz der in dem geätzten Ballon A und dem ungeätzten B durch Temperaturerhóhung von der Wand losgelös- ten Gasmassen. Wir haben dann: M' M+4M AM, MSS 2M no E re NAMES Setzen wir in diesen Ausdruck die Werte von JM, und M,' ein, so erhalten wir: va (1 + 86) , v (1 + Bts’) v; (1-- Bl) | V; (1 + Bt) xc | rt EET Uer NDS D M, MEER SB)? 3 (Ei GAME: e BR), y PUR ( Pl ER ere TESTE i 1-4 et; , wo = den oben angegebenen Wert hat. Wir finden also den vollständigen Ausdruck: v, (13- 86) , V5 (1 T BEN | ts (1 + 865) ^ AM, TRE TA IET 1 4- et, MAMIE er) FR |. I + at 1 + at 1 + at; va (1 d- BE) , v (1-F Bt) , ve (1 d- Bé) , Va (1 + 8&5) 7 | l+at, a T 2 Dr Au ee ud AL (L-E 854) , vs (1-- B6) , ve (1 + Bts) V, (1 + 85)] | a 1s Per, ‘lg 1 4 ed, 3 Year | N:o 10. 22 - G. MELANDER. Sind nun die Volumina der einzelnen Teile des Apparates bei den verschiedenen Drucken sowie der Ausdehnungskoëffizient des gebrauchten Glases und der Ausdehnungs- koöffizient des Gases bekannt, so kann man nach der Beobachtung der entsprechenden AM Temperaturen 1 + ai berechnen. r WSR SET RANN M E T Hier ist "PG die Differenz der von der Wand des geätzten Ballons und der von r der Wand des ungeützten Ballons bei einer Temperatursteigerung von 100° losgelósten Gasmassen. Diese Differenz bezieht sich auf die Masseneinheit des Gases. Bestimmung der Volumina. Alle Volumina der Glasballons sind durch Wägung mit Wasser bestimmt. Vor der Abmessung dieser Wassermenge wurde jeder Ballon, mit Wasser gefüllt, stundenlang gekocht, um die letzten Spuren von Luft aus dem schon vorher ausgekochten Wasser auszutreiben. Die Ballons wurden dann bei O^.C genau bis zu einem an dem Halse des Ballons angebrachten Striche mit Wasser gefüllt. Die so mit Wasser gefüllten Ballons wurden dann auf den Wagen (von Collot in Paris) der Aichungskommission zu Helsing- fors gewogen. Danach wurden die Ballons entleert und erst mit Alkohol, nachher durch Einblasen von warmer Luft sorgfältig getrocknet. Das Gefäss wurde dann auf derselben Wage der Aichungskommission gewogen. Ich benutze diese Gelegenheit, um dem Herrn Professor A. F. Sundell, welcher mir als Aichungsinspektor die Wagen der Aichungskommission zur Verfügung gestellt hat, meinen besten Dank auszusprechen. Alle Wägungen sind nach der Tarirmethode in sieben Einzelwägungen ausgeführt. Bei den verschiedenen Reduktionen der Wägungen habe ich ausschliesslich die Tabellen von Landolt und Börnstein ! benutzt. Alle Röhren sind mit Quecksilber kalibrirt worden, und hierbei habe ich mit beson- derer Sorgfalt die Volumina der mit Gas gefüllten Teile D und E des Vergleichers und das Volumen des Rohres mn studirt. Diese Bestimmungen haben folgende Werte der einzelnen Volumina ergeben: v,. Für das Rohr mn habe ich sieben verschiedene Volumina gemessen und ebenso viele Querschnitte berechnet. Die Berechnung des Volumens v, hängt also davon ab, in welchen der gemessenen Röhrenteile sich das Niveau des Quecksilbers im Ablesungs- augenblicke befindet. Man erhält v, gleich der Summe aller oberhalb liegenden Par- tialvolumina und des Volumens des mit Gas gefüllten Teils des Intervalls, in welchem das Quecksilber gerade liegt. Um solche Teile der gemessenen Intervalle schätzen zu können, sind wie angegeben die Querschnitte der einzelnen Intervalle berechnet. Die Länge des letzten mit Gas gefüllten Intervallteils multiplizirt mit ı Physikalisch-Chemische Tabellen von Landolt und Börnstein, Berlin, I. Springer. 1894. T. XXXIII. Studien über Gase. 23 diesem Querschnitte gibt also den Wert dieses nicht vorher bestimmten Teils des Rohres an. Folgende Tabelle gibt die Dimensionen des Rohres mn zwischen den angegebenen Teilstrichen an. Teil des Rohres. Volum. Von Ballon C bis O-Strich 1.6201 em? „ O-Strieh „ 7.09 9.3074 , ” 7.09 ” 12.38 1.6638 " ATO fs m. ders 2.2368 „ mou » 30.00 2.99602 , Die übrigen Volumina haben folgende Werte: V, = 444.908 cm? = D.451 üh = n y. = 2.837 9 Ve = 0.ss1 ” = BIO oc Vs = 365.300 Der Einfluss der Kompression. Bei meinen Untersuchungen über die Ausdehnung der Gase! habe ich angenommen, dass der Kompressionskoëffizient der Glasballons durch eine lineare Funktion der Diffe- renz des äusseren und inneren Druckes ausgedrückt werden kann. In der Tat sind die gebrauchten Glasballons Kugelschalen, deren theoretisch abge- leiteter Ausdehnungskoëffizient eine komplizirtere Funktion der Druckdifferenz ist. Wenn P, den inneren und P, den äusseren Druck, R, und A, den inneren und äusseren Radius bezeichnen, so findet man für die Verschiebung o eines in dem Abstand r vom Mittelpunkt der Hohlkugel liegenden Moleküls den Ausdruck: ° ae wen wr a Wenn dieses Molekül an der Innenfläche der Hohlkugel liegt, so wird r = R; und die Veränderung des inneren Radius: BR: PR: P-P)R: 0 - 1 ı L ft a 1 ( 1 2! a R,—sR.. BARRE Ru RME Ks ! G. Melander, De la dilatation des Gaz. p. 32. ? Violle. Cours de Physique. I, 1. p. 399. N:o 10. 24 G. MELANDER. Wenn aber der Radius vom Werte R bis zu R (1 — e) abnimmt, wird das Volumen V um 3eV verändert oder gleich V (1 — 3e), angenommen dass e eine sehr kleine Grösse ist. Wir finden also für die Verminderung 4v der Volumeinheit den Ausdruck: 3S OPER PS sp pps ne T 1 ı a a 1 a a ; HIS oa RIE Rör LEE In dieser Formel sind die Konstanten 4 und « durch folgende Gleichungen definirt: Ec ae E A wo E den Elastizitätsmodul und 6 den Poisson'schen Koéffizienten bezeichnet. 6 bedeu- tet, wie bekannt, das Verhältnis der Querkontraktion zur Längsdilatation. Um eine Vorstellung von der Abhängigkeit der Volumveränderung von der Druckveränderung zu erhalten, werden wir erstens 2 durch w ausdrücken. Aus den obigen Formeln ergiebt sich uns: à 2(6+0) m legen Für Glas hat 6 einen Wert zwischen 0.210 und 0.357.! Nehmen wir z. B. den von Voigt? erhaltenen Wert 6 — 0.21 an, so finden wir annähernd und : : 3 TE : Man sieht also, dass die Faktoren 37 om und 4 n dem Ausdrucke für Av fast gleich gross werden. Für unsere Zwecke kónnen wir in der Tat diese beiden Faktoren einan- der gleichstellen und dem Ausdruck für Av folgende Form geben: C = 3 3 3 yen PAR, TRES—2PE. a Aus dieser Formel ersieht man schon, dass nur dann, wenn die Wanddicke der Hohl- kugel so klein ist, dass sie im Vergleich mit dem Radius vernachlässigt werden kann, die durch Kompression hervorgerufene Volumveränderung der Differenz des äusseren und inneren Druckes proportional wird. ! Landolt und Bórnstein. Physikalisch-chemische Tabellen. 2 Aufl. 1894. p. 278. T. XXXIII. Studien über Gase. 25 Alle oben angeführten Formeln sind unter der Voraussetzung abgeleitet, dass das Glas vollkommen isotrop und homogen ist. Diese Voraussetzung ist jedoch bei keinem Glasballon erfüllt. Es schien mir darum notwendig zu untersuchen, ob die Kompression bei Druckver- änderungen bei meinen Versuchen eine merkbare Rolle spielen könne. Daher wurde eine Art Piezometer konstruirt und die Verschiebung der Enden der Flüssigkeitssäule beobachtet. Aus diesen schon vor der Zusammensetzung des Apparates ausgeführten Versuchen ergaben sich für jeden der drei gebrauchten Ballons folgende Werte der Volumvermin- derungen. Der Ballon des Kompressors veränderte sich 0.00069847 cm? für jeden Milli- meter Differenz des äusseren und inneren Druckes. Für den geätzten Ballon fand ich die Zahl 0.00017056 cm? und für den ungeätzten 0.00009009 cm? für jeden Millimeter Druck- differenz. Dass der Kompressionskoéffizient für so dickwandige Ballons wie die von mir benutzten sehr klein sein muss, war mir schon von Anfang an wahrscheinlich. Die Beobachtungen zeigen nun, dass der absolute Betrag der durch Kompression hervorge- rufenen Volumveründerungen so klein ist, dass man sie bei diesen Versuchen ohne merkbaren Fehler der Differenz des üusseren und inneren Druckes proportional anneh- men kann. Die Kompression dieser Kugeln ist in der Tat so klein, dass die Abweichungen von dem Proportionalitätsgesetze jedenfalls kleiner als die Beobachtungs- fehler sind. Diese Bestimmungen der Kompressionskoéffizienten sind bei Zimmertemperatur aus- geführt. Versuche, die bei 100^ C gemacht wurden, zeigten dass die Kompression auch bei dieser Temperatur nicht merkbar grösser war. Die durch Kompression bewirkte Veründerung des Volumens macht es notwendig bei Berechnung der bei verschiedenen Drucken ausgeführten Untersuchungen verschiedene Werte für die Volumina V,, V, und V, zu gebrauchen. Untenstehende Zusammenstellung gibt die den studirten Drucken entsprechenden Werte dieser Volumina an: Druck 1% UA V, 760 mm 436.1:00 . 365.0966 ^ 365.3000 384 , 485.8074 — 365.0324 — 365.2661 365 , 435.8541 965.0299 = 365.2644 ISO 485.724» 364.007 | 368.247 902: 435.6620 3649823 3695.2396 391 35| " 435.6264 364.9736 ^ 365.2350 Der Ausdehnungskoéffizient des Glases. Da die Glasballons A und B, bei welchen die Aüsdehnung des Glases von grösster Bedeutung ist, alle beide aus demselben Glase und zu derselben Zeit geblasen sind, wie N:o 10. 4 26 G. MELANDER. die von mir früher bei meinen Studien über die Ausdehnung der Gase gebrauchten Bal- lons, so habe ich den damals durch direkte Messungen gefundenen Wert ! für den Ausdehnungskoëffizienten des Glases — 0.00002743 angenommen. Hülfsthermometer. Die zur Bestimmung der Temperatur der einzelnen Volumina benutzten Thermo- meter sind fast alle, nur 7’, ausgenommen, von Tonnelot in Paris. Diese "l'hermometer sind sämtlich sorgfältig studirt und mit meinem Normalthermometer Tonnelot N:o 4821 genau verglichen worden. Die Korrektionen dieses Normalthermometers habe ich durch die Liebenswürdigkeit des Herrn Doktor Ch. Ed. Guillaume selbst mit den Apparaten des „Bureau international des Poids et Mesures“ in Paris zu bestimmen vermocht. Es ist mir eine angenehme Pflicht dem genannten Herrn hier für diese und auch später mir erzeigte Freundlichkeit meinen besten Dank auszusprechen. Die verwendeten Hülfsthermometer sind folgende: Das Thermometer 7. ist ein eewóhnliches käufliches Thermometer, dessen Korrektionen 6 [o] , T, ist Tonnelot N:o 4848 T, , M on T 4» T; » T, 5 EDI » , 4874 , 4846 » 4845 , 4850 Jd 4878 ebenfalls durch Vergleichung mit Tonnelot N:o 4821 bestimmt sind. o o Die zur Berechnung der Temperaturen notwendigen Korrektionen der T'hermometer sind in folgender Tabelle zusammengestellt. Temp. C TOS 129.30 T, — 0.03 — 0.04 — 0.04 — 0.02 — 0.03 — 0.04 — 0.04 — 0.07 — 0.07 7, + 0.03 + 0.04 + 0.03 + 0.07 + 0.04 + 0.04 + 0.05 + 0.06 + 0.07 Il m — 0.06 — 0.01 — 0.04 + 0.02 — 0.02 +0. — 0.01 + 0.01 — 0.2 + 0.01 — 0.03 — 0.03 — 0.044 — 0.03 — 0.07 — 0.06 + 0.08 — — 0.07 T; + 0.01 + 0.02 + 0.02 + 0.04 + 0.03 + 0.04 + 0.04 + 0.06 + 0.05 + 0.13 ! De la dilatation des gaz à des pressions inférieures à la pression atmosphérique. par G. Melander, Helsingfors 1889. p. 48—50. T. XXXIII. Studien über Gase. 27 Für das Thermometer 7' habe ich die folgenden Korrektionen gebraucht: Temperatur Korrektion 19°.0 — 19.66 2196 — 194 249.6 — 19.78 26°.8 — 19.86 Dieses Thermometer ist nur in ganzen Graden geteilt Die von Tonnelot erhaltenen haben dagegen eine äquidistante Teilung, wo jeder Teil fast einen Millimeter lang ist und, wie aus den obigen Tabellen hervorgeht, ziemlich genau ein Zehntel Grad Celsius entspricht. Alle Temperaturen sind, weil es sich um Untersuchungen mit Luftmanometer han- delte, auf das Stickstoffthermometer bezogen. Die Berechnung der Siedetemperatur. Seitdem das Laboratorium in ein anderes Lokal übergesiedelt ist, steht kein Nor- malbarometer mehr in dem Stockwerk, wo sich mein Arbeitszimmer befindet. Ich war daher gezwungen entweder das Barometer der Aichungskommission, die dem Laborato- rium gegenüberliegt, oder das Barometer Wild-Fuess n:o 99 im zweiten Stock des Labo- ratoriums zu beobachten. Da die Korrektionen des letztgenannten Barometers nicht neu bestimmt waren, habe ich es anfangs vorgezogen das Barometer der Aichungskommission: Wild-Fuess N:o 238, zu benutzen und erst später, nachdem Herr Professor Sundell durch Vergleichung mit seinem, für das Laboratorium konstruirten, mit einer Quecksilberluft- pumpe in Verbindung stehenden Präzisionsbarometer ' die Korrektionen des Barometers Wild-Fuess N:o 99 genau bestimmt hatte, habe ich dieses Darometer beobachtet. Die Barometerbeobachtungen wurden kurz vor und kurz nach den Thermometerable- sungen und der genauen Einstellung des Vergleichers ausgeführt. Das Mittel der Barometerbeobachtungen vor und nach der Einstellung des Vergleichers wurde in Bezug auf die Temperatur reduzirt. Hierbei habe ich die von dem internationalen meteorologischen Komité herausgegebenen "Tafeln: Tables météorologiques internationales. Paris. 1890, benutzt. Der Luftdruck wurde dann für die Höhe der Wasseroberfläche mei- nes Siedeapparates berechnet und das Resultat mit dem Schwere-Reduktionsfaktor multi- plizirt. Die entsprechende Siedetemperatur ergab sich aus den obengenannten Tabellen. Es erhellte aus besonderen Messungen, dass der Nullpunkt des Barometers der Aichungskommission 11.64m über dem Meeresspiegel stand. Der Nullpunkt des Baro- meters des Laboratoriums befand sich 14.3:m und die Oberfläche des Wassers im Siede- apparate ca. 18.32 m über dem Meeresspiegel. Die Schwere-Reduktion ist nach der Formel Ed — (1 — 0.00259 cos 2 pp) (1 — O.000000196 H) ! Sundell, Barometervergleichungen. Acta Societatis Scientarium Fennicae. T. XVI. p. 447—451. N:o 10. 28 G. MELANDER. ausgeführt. Der beobachtete und auf O" C reduzirte Barometerstand ist mit diesem Ausdruck multiplizirt worden. Für mein Arbeitszimmer im Laboratorium ist p — 60° 10’ 11”. H — 18.3 m. H ist da die Höhe der Oberfläche des Wassers im Siedeapparate über dem Meeres- spiegel. Werden diese Werte in die obige Formel eingeführt, so findet man: 9g o M Jäl = 990 D AG — 1.001299. Resultate. Die in einer vorläufigen Mitteilung, Boltzmann-Festschrift 1904 p. 789, referirten Versuche sind die ersten, die ich mit meinem Apparate angestellt habe. Seitdem sind verschiedene Verbesserungen getroffen und die Genauigkeit der Beobachtungen dadurch gesteigert worden. Ich gebe hier unten die Resultate zweier Reihen von Versuchen wieder, die vom 12. Oktober 1903 bis zum 25. April 1905 ausgeführt sind. Diese beiden Reihen sind jedoch nicht vollständig gleichwertig, weil die erste derselben nur drei verschiedene Drucke umfasst und die Barometerablesungen zur Bestimmung der Siedetemperatur bei dieser Reihe nicht im Laboratorium, sondern gegenüber im Lokal der Aichungskom- mission vorgenommen wurden. Dazu war der Ballon C bei der ersten Reihe mit Was- ser umgeben. In der zweiten Reihe war dieser Ballon immer auf O^ C erhalten. Anfangs wurde der ungeätzte Ballon immer am Morgen auf 100^ C gebracht und der geützte mit geriebenem Eis umgeben. Nachmittags wurde der geätzte Ballon dage- gen auf die Siedetemperatur des Wassers gebracht und der ungeätzte auf O^ C erhalten. Diese Anordnung schien mir jedoch nicht ganz zweckmässig, weil die thermische Nach- wirkung irgend welchen Einfluss auf die Grösse der Ballons A und B ausüben konnte und die Wirkung dieser Volumveründerung nicht aus den Resultaten hätte eliminirt werden kónnen. Um diesen Einfluss auszuschalten, habe ich später Versuche in umge- kehrter Anordnung ausgeführt. Aus den untenstehenden Resultaten lüsst sich jedoch auf keinen Einfluss einer thermischen Nachwirkung schliessen. Es scheint gleichgültig zu sein, ob der geätzte oder der ungeätzte Ballon längere oder kürzere Zeit nach dem Kochen gestanden hat, bevor er auf O^ C gebracht ist. Die thermischen Nachwirkun- gen haben sogar in der Zeit vom 22. Dezember bis 1. März keine merkbaren Unter- schiede in der Volumveränderungen hervorgebracht. Das geht schon aus der Möglich- keit hervor die Beobachtungen vom 1. März mit denen vom 22. Dezember zu kombiniren. T. XXXIII. Studien über Gase. 29 Diese Untersuchung ist sehr zeitraubend gewesen, weil der Beobachter bei jedem Versuche fast einen ganzen Tage vollständig zu seiner Verfügung haben musste, um eine Tagesreihe von Beobachtungen anzufangen zu wagen. Auch wenn der Beobachter ganz unbehindert ist, können die Versuche durch verschiedene Ursachen unterbrochen werden. So kommt es vor, dass die Temperatur des Zimmers entweder zu hoch oder zu niedrig ist, um eine Einstellung zu ermöglichen. Das Rohr mm ist nämlich, um eine grössere Genauigkeit der Resultate zu erzielen, so gewählt, dass die Einstellung auf die beiden Glasspitzen des Vergleichers nur in einem ziemlich begrenzten Temperaturbe- reiche der Umgebung möglich ist. Dadurch sind viele schon angefangene Beobachtungs- reihen unbrauchbar geblieben. Hinzu kommt noch, dass man mit zwei Ballons zu tun hat, die lange Zeit in schmelzendem Eise gehalten werden müssen. Zuweilen ist jedoch die Eismasse eines Ballons im Beobachtungsaugenblicke so stark geschmolzen gewesen, dass die Nulltemperatur nicht verbürgt werden konnte. Diese nicht ganz zuverlässigen Beob- achtungen habe ich jedoch mitaufgenommen mit Ausnahme der Beobachtungen vom 15. April mit ungeätztem Ballon bei 100° C, wo ich bemerkt hatte, dass ein Teil des Bal- lons C garnicht von Eis umgeben war. Bei der zweiten Reihe ist mir Herr Studiosus Leon Holmberg sehr behülflich gewesen besonders dadurch, dass er die beobachteten Zahlen aufschrieb und es mir somit ermöglichte die Beobachtungen in viel kürzerer Zeit durchzuführen. Das Mittel der Temperaturablesungen entspricht also bei der zweiten Beobachtungsreihe sehr genau der wirklichen Temperatur der entsprechenden Apparatteile in dem Augenblick, wo im Vergleicher auf die beiden Glasspitzen eingestellt war. Der ganze Apparat wurde viele Tage lang abwechselnd entleert und mit trocke- nem Gase gefüllt. Um sie noch mehr zu trocknen und die letzten Spuren von Feuchtigkeit zu ent- fernen, wurde die eingelassene Luft erst durch zwei, reine konzentrirte Schwefelsäure enthaltende Waschflaschen und nachher durch ein mit Phosphorsäureanhydrid gefülltes Rohr geleitet. Dabei waren die beiden Ballons der Siedeapparate auf 100° C erhalten. Zur Beseitigung alles atmosphärischen Staubes wurde die Luft durch Baumwolle filtrirt. Die zu untersuchende Luft wurde also wie bei meinen Versuchen über die Ausdehnung der Luft getrocknet, aber nicht ihres gewöhnlichen Gehaltes an Kohlensäure beraubt. Für die Reduktion der Gasvolumina auf O° habe ich bei den verschiedenen Drucken verschiedene Werte der Ausdehnungskoëffizienten « der Luft angewandt. So sind fol- sende Werte von « bei der Berechnung gebraucht. Druck c 760 0.0036700 384 DR 363/ 0.0036624 180 0.0036594 90 O.0036634 39] > 0.0036820 35/ N:o 10. 30 G. MELANDER. Diese Werte sind aus meinen Beobachtungen über die Ausdehnung der Luft! abgeleitet. Für den atmosphärischen Druck habe ich jedoch den allgemein angenommenen Wert 0.0036700 benutzt. Bevor ich die zweite Reihe von Versuchen begann, wurde der Apparat wieder sehr sorgfältig getrocknet. Die Ergebnisse dieser Untersuchungen sind in den folgenden Tabellen angeführt. Die erste Kolumne gibt den Druck des Gases an. Die zweite Kolumne der Tabelle enthält das Datum des Versuches. Da ich immer eine Messung, wobei der geätzte Bal- lon auf 100° gebracht war, mit einer nächst vorhergehenden oder nächstfolgenden Mes- sung, wobei der ungeätzte Ballon auf 100° gebracht war, kombinirt habe, findet man in dieser Kolumne öfters zwei Data. Die Indices « und g sind beigefügt, um zu zeigen, Xu an, dass die am 12. Oktober gemachten Beobachtungen, wobei der geätzte Ballon auf 100^ gebracht war, mit den am 16. Oktober ausgeführten Beobachtungen, wobei der ungeätzte Ballon auf 100^ erhalten wurde, verknüpft sind. Die Aufeinanderfolge der Buchstaben g und u, wo sie einem einzigen Datum bei- gefügt sind, gibt zugleich an, in welcher Ordnung die beiden Ballons an dem angege- benen Tage auf die Siedetemperatur des Wassers gebracht wurden. AM, M, ' Die vierte Kolumne gibt über die den verschiedenen Drucken entsprechenden Mit- telwerte Aufschluss. Die fünfte Kolumne enthält die wahrscheinlichen Fehler dieser Mittelwerte. : 2 12 welche Messung des angegebenen Tages mitaufgenommen ist. So gibt z. B. x g Die dritte Kolumne enthält die Werte von Erste Reihe. : AM : Druck E = Mittelwert Wahrscheinlicher Fehler. Versuche M, 2 760 mm x 49 + 0.00063 12: 16 » Xx X u — 0.00083 3 -— — 0.00118 TOUT à B x I; X u — 0.00068 » = u,g — 0.00014 eg » X I, X U + 0.00184 1723 1 xx" + 0.00035 0.00000 + 0.00026 1 G. Melander, Ueber die Ausdehnung der Gase bei niedrigen Drucken. Wied. Ann. 47. p. 135. 1892. T. XXXIII. N:o 10. Datum der Versuche Studien über Gase. + 0.00048 + 0.00028 + 0.00025 + 0.00008 — 0.00004 + 0.00011 + 0.00023 + 0.00018 — 0.00012 + 0.00020 + 0.00040 — 0.00425 — 0.00215 — 0.00148 — 0.00128 — 0 00265 — 0.00562 — 0.00608 — 0.00658 — 0.00534 — 0.00425 — 0.00437 Mittelwert + 0.00019 3l Wahrscheinlicher Fehler. + 0.00004 32 Druck 35 mm G. MELANDER. Mittelwert — 0.00325 Mittelwert Datum der AW, Versuche M, A Eg xi^ xm" 0.00318 S 2 end 0.00215 = g,u — 0.00346 MUI zer) 0.004083 125.791 à XII g, XII u — 0.00435 9 xis — 0.00143 21 22 SX 4900008 =: gj" — 0.00053 22 1 i xü^m* — 0.00061 Dro mm? — 0.00233 = g,u — 0.00466 äg Te — 0.00275 = 1,9 — 0.00213 ANT mens — 0.00639 Zweite Reihe. Datum der AW, Versuche M, = u,g — 0.00015 17 18 öm” + 0.00131 = qu + 0.00112 18 21 m Hi u + 0.00034 21 PT + 0.00086 Wahrscheinlicher Fehler. + 0.00027 Wahrscheinlicher Fehler. T. XXXIII. N:o 10. Druck 760 365 180 90 mm mm mm mm Datum der Versuche 21 22 II?’ IH U 22 III g; U 22 24 " IT III 24 Im" 28 n^" 28 | 29, TI 29 nri ^42 OMA Iv 1 IV 2% au Iv’’IV 2 Iv ^4 5 Tv DOE. TV 6 vd 6 ne, Dan + 0.00023 — 0.00056 — 0.00059 + 0.00007 0.00000 + 0.00018 — 0.00011 — 0.00006 — 0.00006 + 0.00016 — 0.00033 + 0.00106 + 0.00262 + 0.00275 — 0.00021 — 0.00028 + 0.00016 + 0.00034 — 0.00017 — 0.00114 Studien über Gase. Mittelwert 4- 0.00029 — 0.00004 + 0.00092 + 0.00015 + 0.00004 + 0.00033 33 Wahrscheinlicher Fehler. 34 G. MELANDER. Druck RU der AS Mattelwert Wahrscheinlicher Fehler. ersuche M, 90 mm $e u,g — 0.00107 5 E Ole) © 27 + 0.00010 » = g,u + 0.00017 1o dh — 0.00046 — 0.00083 + 0.00020 » IN IV u 25 IV wu. g — 0.00059 — 0.00059 — 39 mm Die zweite Versuchsreihe wurde dadurch zu früh abgebrochen, dass das Kapillarrohr am Halse des Ballons 5 beim Wegnehmen der umgebenden Eismasse durch eine unvor- sichtige Bewegung zerbrochen wurde. Die Reparation dieses Schadens nahm viel Zeit in Anspruch, weil die Volumina neu bestimmt werden mussten, und in dieser Zeit fes- selte eine Untersuchung über eine violette und ultraviolette Strahlung der Metalle bei gewöhnlichen Temperaturen mein Interesse so lebhaft, dass ich sowohl eine geplante neue Versuchsreihe mit Luft als auch eine ähnliche Untersuchung über den Einfluss der Wand des Gefässes bei Untersuchungen über den Ausdehnungskoëffizienten des Wasser- stoffes auf die Zukunft verschieben musste. Die oben angeführten Resultate gewähren jedoch einen Einblick in die Frage nach dem Einfluss der Adsorption der Luft an der Wand der Gefässe bei Bestimmungen des Ausdehnungskoëffizienten dieses Gases. Wie man schon voraussehen konnte, ist die Genauigkeit der bei der zweiten Ver- suchsreihe erhaltenen Resultate viel grösser als die bei der ersten Reihe erreichte. Die- ser Umstand ist hauptsächlich auf zwei Ursachen zurückzuführen. Erstens war der Ballon © in der ersten Versuchsreihe von Wasser variirender Temperatur umgeben. Da das den Ballon umfassende trichterförmige Gefäss verhältnismässig klein war, sind die von dem Thermometer 7, angegebenen Variationen der Temperatur wahrscheinlich grös- ser als die entsprechenden Temperaturvariationen der eingeschlossenen Gasmasse. Die abgelesenen Temperaturvariationen dieses Ballons sind zwar viel grósser, als ich früher, wo der entsprechende Ballon von einem grósseren Wasserreservoir umgeben war, beob- achtet habe. Bei der zweiten Beobachtungsreihe war diese Fehlerquelle dadurch voll- ständig beseitigt, dass der Ballon C immer, unabhängig von den Variationen der Umge- bung, auf O^ C erhalten war. Eine zweite Ursache der geringeren Genauigkeit der ersten Beobachtungsreihe ist, wie schon gesagt, der Umstand, dass ich bei dieser Reihe nicht das Barometer des Laboratoriums benutzen konnte. Dadurch, dass ich bei der zweiten Reihe das T. XXXIII. Studien über Gase. 35 Barometer des Laboratoriums beobachtete, wurde die Genauigkeit dieser Reihe noch erhöht. Es schien mir anfangs sehr wahrscheinlich, dass die Übereinstimmung der bei einem bestimmten Drucke erhaltenen Einzelwerte dadurch bedeutend erhöht werden könne, dass man auf den beobachteten Temperaturunterschied der beiden Schenkel des Kompa- rators Rücksicht nehme. Eine nähere Überlegung hat mir jedoch gezeigt, dass dieser Temperaturunterschied, der meistens nur einige Hunderstelgrade beträgt, mehr scheinbar als wirklich ist. Dieser Unterschied entsteht zum grossen Teil durch die einseitige-Ein- wirkung der Nähe des Beobachters und wird bei den unter einander kommunizirenden Quecksilbersäulen sehr schnell ausgeglichen. Die Thermometer 7, und 7, tauchen allerdings auch in mit Quecksilber gefüllte Röhren ein, aber die Quecksilbermassen sind klein und abgetrennt. Sie stehen dazu viel weiter von einander weg als die beiden Schenkel des Komparators. Die Beobachtungen dieser beiden Thermometer haben daher hier keine Verwendung gefunden. Ich hätte eine noch grössere Übereinstimmung zwischen den einzelnen Resultaten der zweiten Versuchsreihe erzielt, wenn ich so grosse Ballons wie bei meinen Unter- suchungen über die Ausdehnung der Gase gebraucht hätte. Eine solche Anordnung wäre jedoch nicht so vorteilhaft, wie es anfangs scheint. Die adsorbirte Gasmasse ist ja der Innenfläche des Gefässes proportional. Die Innenfläche des Ballons ist dem Quadrate des Radius, das Volumen aber der dritten Potenz des Radius proportional. Um dem eventuellen Einfluss der Adsorption des Gases an der Innenfläche der Bal- lons eine so grosse Geltung wie möglich zu geben, habe ich ja bei diesen Versuchen in den Siedeapparaten Ballons angewandt, die fast nur ein Drittel des Volumens der früher gebrauchten Ballons besitzen. Bei so kleinen Ballons in den Siedeapparaten müs- sen natürlich die Temperaturschwankungen der ausserhalb der Siedeapparate liegenden Teile viel mehr störend einwirken, als da, wo die Ballons der Siedeapparate grösser sind. Die Einwirkung der Adsorption dürfte aber bei so kleinen Ballons aus den oben ange- führten Gründen im Vergleich mit der thermischen Ausdehnung viel mehr hervortreten als bei meinen früheren Versuchen. Da eine solche Einwirkung auch bei den niedrigsten von mir untersuchten Drucken gar nieht merkbar ist, finde ich es um so wahrscheinlicher, dass die Adsorption der Gase an der Innenflüche der Ballons bei meinen Untersuchungen über die Ausdehnung der Gase keinen Einfluss ausgeübt hat. Bei der Veröffentlichung meiner vorläufigen Mitteilungen über diese Untersuchung war ich schon überzeugt, dass ich einen solchen, obgleich ausserordentlich kleinen Einfluss bei atmosphärischem Drucke gefunden hatte. Es hat sich indessen später gezeigt, dass nach verschiedenen Verbesserungen des Appa- rates dieser Einfluss nicht mehr wahrzunehmen war, denn die gefundenen Abweichun- gen gehen wechselweise in entgegengesetzten Richtungen und sind kleiner als die mög- lichen Fehler. Dieses Resultat stimmt auch zu dem, was auch andere früher über die Adsorption der Gase gefunden haben. N:o 10. 36 G. MELANDER. Legt man z. B. die von Chappuis erhaltenen Zahlen einer Berechnung der möglichen Einwirkung des adsorbirten Gases zu Grunde, so erhält man in unserem Falle fol- gende Resultate. Die Innenfläche des ungeätzten Ballons ist 24712,» Quadratmillimeter. Nach Chap- puis (siehe S. 4) lóst sich unter normalem Drucke von 1 Quadratmillimeter Glasober- fläche bei einer Temperaturveränderung von O^ zu 180^ C 0.00035 mm” adsorbirter Luft ab. Nehmen wir nun an, dass bei einer Temperatursteigerung von O^ zu 100° C die Hälfte dieser Gasmasse sich ablósen würde, was in Anbetracht der Angaben Chappuis über das Verhalten des Ammoniaks ziemlich wahrscheinlich ist, so dürfte sich 4.45 mm? Luft von der Innenflüche des ungeätzten Ballons ablósen. Bei unseren Versuchen tritt nur der Unterschied zwischen den von dem geätzten und dem ungeützten Ballon abgelósten Gasmassen hervor. Nehmen wir nun an, dass die Innenfläche des geätzten Ballons ein und einhalb mal so gros ist wie die Innenfläche des ungeätzten Ballons, so dürften sich 2.2» mm? mehr Luft von den Wänden der Ballons der Siedeapparate ablósen, wenn der geätzte Ballon auf 100^ C erhalten wird, als wenn der ungeätzte Ballon auf diese Temperatur erwärmt ist. Diese Vermehrung der Luftmasse dividirt durch das Volumen der ganzen rechts vom Vergleicher eingeschlossenen Luftmasse gibt uns den gesuchten Wert des Ausdruckes AM E io HAM rm Wir finden für MS den Wert 0.000003 cm”. . , Eine so kleine Zunahme der Masseneinheit der aktiven Gasmasse kann aus mei- nen beiden Beobachtungsreihen nicht hervortreten und sie kann ebenso wenig einen Ein- fluss auf den Bestimmungen des Ausdehnungskoéffizients ausüben. Wir sahen S. 5, dass Kayser der adsorbirenden Fläche künstlich eine Ausdehnung von zwölf Quadratmetern geben musste, um die ersten Spuren der Adsorption sichtbar zu machen. Bei so kleinen Innenflächen der Ballons, wie die von mir gebrauchten, ist also auf Grund der Kayser’schen Untersuchungen keine Einwirkung der Adsorption zu erwarten. Man kónnte sich aber denken, dass die Adsorption zwar bei hóheren Drucken sehr klein ist, bei niedrigen aber eine grosse Bedeutung erreicht. Die Untersuchungen von Mülfarth (S. 38) zeigen jedoch, dass wenigstens für Kohlensäure die Adsorption an ganz trockenem Glaspulver mit dem Drucke zunimmt. Eine Zunahme der Adsorption bei niedrigen Drucken geht ja auch in keiner Weise aus meinen Beobachtungen hervor. Die systematischen Fehler der von mir angewandten Methode sind sehr unbedeu- tend. Dasselbe Manometer wird immer gebraucht, und wenn es auch fehlerhaft wäre, so wirken die Fehler ebenso wohl in dem Falle, dass der geätzte Ballon auf 100° C gebracht ist, wie in dem Falle, wo der ungeätzte auf dieser Temperatur gehalten ist. Die Adsorptionserscheinungen im Manometer, wenn solche bei so kleinen Temperatur- und Druckschwankungen überhaupt vorkommen kónnen, werden in beiden Füllen densel- ben Einfluss ausüben. Die Ballons selbst sind ja fast gleich gross und zu derselben Zeit geblasen. Fehler bei der Bestimmung des Ausdehnungskoéffizienten des Glases können darum auch nicht einseitig wirken. Auch der Wert des Ausdehnungskoëffizientes des T. XXXIII. Studien über Gase. 37 Gases hat, besonders bei so gleichen Ballons, wenig Einfluss. Auch die Kompression der Ballons bringt keine merkbaren Fehler mit sich, weil direkte Bestimmungen vorliegen und die Abweichungen vom Proportionalitätsgesetze schon an und für sich vernachlässigt werden können und dazu für beide Ballons in derselben Richtung gehen müssen. Die Resultate scheinen auch das eben angeführte zu bestätigen. Die erhaltenen Werte sind abwechselnd positiv und negativ und zeigen keine Neigung eine bestimmte Richtung einzuhalten. Bei niedrigen Drucken, wo der Fehler bei der Einstellung des Vergleichers einen immer grösseren Einfluss ausübt, wird die Genauigkeit der Resultate natürlicherweise kleiner. Die von Herrn Wüllner in seinem Lehrbuch der Physik ausgesprochene Bemer- kung, dass die von mir in früheren Arbeiten beobachtete Vergrösserung des Ausdehnungs- koëffizienten bei niedrigen Drucken vielleicht nur eine scheinbare sei, und dass sie die Folge der Ablösung von an der Wand der Gefässe verdichtetem Gase darstelle, scheint sich mir nach den obigen Untersuchungen nicht zu bestätigen. Die Ursache dazu, dass bei meiner Versuchsanordnung ein zweistündiges Erwärmen erforderlich ist, um einen kon- stanten Zustand zu erhalten, scheint mir viel mehr in den thermischen Nachwirkungen des Glases und in dem schlechten Wärmeleitungsvermögen der verdünnten Gase begrün- det zu sein. N:o 10. Beobachtungen. — = — —* c c = a NÉE SE SE = g E £u Ene pst bed Sape Log gon RD ei "opm NÉE TRS Ex ds x scis Ar zn 1 1903 12 u 760 13.54 12.66 14.11 13.54 13.95 18.0 22.04 100.29 7.76 X 13.95 12.69 14.64 14.45 14.62 18.4 22.10 g » 13.95| 13.12| 14.50| 14.09 | 1424 18.3 19.40 | 100.27| 10.08 1407| 13.15] 14.70| 14.33| 14.50 18.2 19.55 16 u m 15.17 13.69 15.65 | 15.33 15.38 | 19.6 21.95 | 99.81 11.52 X 15.58| 13.75 16.28| 15.90 16.04| 20.0 22.20 | g 7 15.62 14.52 16.30 | 15.30 15.32 19.3 22401 99.75 17.49 | 15.88| 14.57 16.69 15.38 15.42 19.6 24.61 | 17 u » 16.60| 15.67 17.27| , 16.45 | 16.48 21.4 24.90), 299.64, 22.56 | EX 17.09| 15.72| 17.80) 16.77, 16.80 21.9 25.45 g 9 15.83 15.96 16.85 15.72| 15.74 19.2 24.79| 99.66| 24.17 15.72 15.97 16.91 15.52| 15.56 18.9 24.60 1) u " 13.97 13.20 14.49 | 14.01 14.04 18.7 23.04 | 100.27 10.22 + 14.31 13.22 14.95| 14.24 14.28 19.0 23.64 23 u 5 16.37 14.66 | 16.92 16.10 | 16.10 21.0 23.25 | 99.70| 18.10 X 16.50| 1469) 17.15| 16.12 16.13 20.8 23.30 2 u | 384 18.20| 16.62| 18.60| 18.17 18.16 22.3 25.07 | 100.12| 18.89 xdi 18.08 16.66 18.58| 17.80. 17.79 21.7 24.94 | ! Wie früher bezeichnet w, dass der ungeäzte Ballon auf die Siedetemperatur des Wassers gebracht war, g, dass der geätzte Ballon bei dieser Temperatur erhalten wurde. ? Wegen der komplizirten Reduktion der Barometerablesungen ist die Siedetemperatur des Wassers direkt angegeben. T. XXXIII. Studien über Gase. 39 3 pers 3 &| EE E ( © AR = zt E E T E d z Bu SML E 2 = 23 Wwe? = S E In Jf TEN 1% IN. T, T; e A c 8 © gi 7 g Bus = Le | SiS = = ERA do e eL . un r g |884| 1710| 16.68| 17.60. 17.06) 17.10| 214| 22.10| 100.13| 18.50 17.20| 16.70| 17.75 | 17.11| 17.15| 21.0| 22.08 3 | u | „| 1650| 1537| 1694| 1652, 1651| 21.0| 923.62| 100.40| 12.39 XI 16.68 | 1541| 17.17 | 16.54| 1653| 20.9| 23.82 g | » | 1670| 15.73| 1712| 16.66| 16.66] 20. 25.21 | 100.36| 13.84 17.02| 15.76| 17.45| 16.84| 16.84| 2138| 25.41 6 | w | „| 1727| 1649| 17.81| 1715| 1717| 216| 2615 | 100.00! 17.77 XI 17.31| 16.51| 17.93| 1714| 1217| 212| 27.47 g | » | 1754| 16.67| 1820| 17.59| 17.58, 22.1| 2022| 9997| 1891 1784| 16.71| 1850| 17.76| 17.76| 22.3 | 27.92 | | | 9 | ul , | 1767, 1685| 1811| 17.60| 17.63| 22.0! 2450| 100.04| 19.72 Xi 17.64| 16.87| 1820| 17.39| 1741| 2183| 24.38 g | » | 1727, 1684| 17.74| 1720| 1726| 21.4 | 27.41 | 100.08| 19.40 | 17.36| 16.86| 18.03| 17.14| 17.18| 21.1| 26.47 16 | v | „ | 1500| 1440| 1558| 1503| 15.07| 199| 2318 | 10014! 7.73 XI 15.47| 1442| 16.13] 15.29| 1534! 202| 23.74 g | , | 1573| 1483| 1834| 15.76| 15.78| 19.7| 23.10| 100.11 | 10.20 15.76 | 14.86 | 16.50 | 15.63| 15.65 | 19.7 | 22.80 20 | u 16.62 | 14.71 | 1721| 1628| 1629| 2111 2487|. 9997| 9.89 XI 16.61| 14.69 | 1740| 16.17| 16.18| 216| 24.93 g | , | 1688| 1548| 1750| 1645| 1650| 21.3| 21.39| 9990! 18.63 | 16.88 | 15.58| 17.70| 16.38| 1643| 20.8| 21.44 | 28 | w | 85 | 1502| 1417| 1555| 15.10| 1518|. 194| 9330] 9930| 1033 XI | 15.10 | 14.18 | 15.70 | 15.05 | 15.08| 19.2| 28.22 g | , 1520| 1433| 15.76| 1520| 1521| 198| 9204| 9936| 1412 | 15.40| 1436| 16.02| 15.28| 15.29| 19.6| 22.47 | 27 | w | „| 1610| 1432| 1672| 15.76 | 15.76| 20.6| 25.49| 99.49 10.65 | XI 16.03| 1437| 16.80| 15.60| 15.60 | 20.0 | 25.20 9 | , | 1603| 1705| 1671| 15.68| 15.60| 203) 2595| 9987| 1531 | 1653| 1599] 1740] 35.02] 15:98, | — 90:5 | 24:94 30 | vw | „| 1552| 1206| 1600! 1526] 1526 201| 2302 9938! 872 XI 15.45; 1996. 1619| 1504| 15.08! 195| 2332) gu. 15 72:3 m 16.60 | 15.63| 15.64| 20.1| 23.66 | 99.65| 15.76 lär 16.60 | 15.37 | 15.38| 19.4| 23.90 | 4 | gl „| 1647| 1468| 1698| 1616| 1609| 201| 25.12| 10012| 16.32 XII 16.42 | 14.73 | 17.12| 16.02 | 15.97 | 200! 2471| uw | , | 1658, 1526| 1718| 1624| 1627| 21.0 23.72| 100.14| 10,30 | 16.72| 15.31) 1749| 16.37| 1639| 21.3 | 23.92 N:o 10. 40 G. MELANDER. | UD co a 2 | EE ES ge r$ E 2 ei cae C2 [25] c £L. XE NE sole = S e T, T, T, T, T, T, T; ® E EAE E = 3 : e EO NT: gu AE RESI B ul Sie E 2 El go 2 GE 5 g 35 16.70 15.53 17.30 16.62 16.58 21.0 26.78 | 100.03 18.87 xui 17.07 15.59 17.82 16.86 16.85 20105 26.50 u 5 15.87 15.58 16.57 15.77 15.79 20.2 23.56 99.98 11:31 16.18 15.62 17.14 15.91 15.93 20.3 23.78 7 g 5 16.08 14.50 16.51 19783 15.67 20.0 23.42 | 100.00 14.08 XII 16.09 14.58 16.91 15.70 15.66 19.9 23.10 U 5 17.03 15.49 17.70 16.64 16.66 22183 24.57 99.98 12.42 16.97 15.46 17.88 16.54 16.56 21.0 24.88 9 u 5 19.00 17.16 19.72 18.69 18.69 239 27.88 | 100.21 22.16 XII 19.30 1723 20.10 18.93 18.95 24.0 27.93 11 g » 18.82 17.35 19.45 18.34 18.35 22.8 27.45 | 100.45 | 26.22 x 18.78 17.37 19.58 18.27 18.26 22.4 27.22 U »5 18.44 17.58 19.23 17.96 17.99 22.9 28.27 | 100.45 | 21.62 18.37 17.60 19.32 17.87 17.90 22.9 27.65 12 | g | „| 1227| 017.69 ^ 1820| 17.00| 47.16 21.5| 25.70| 100.57 28.50 XII 17.26| 17.68| 18.28| 16.97| 1713] 21.3 | 25.38 21 u 5 17.68 167 18.51 17.56 17.64 22.3 26.82 | 100.50 | 20.39 XII 18.00 16.80 18.85 17.82 17.89 22.1 QUAD g 5 1.22 1675 18.06 16.99 17.10 20.8 23.98 | 100.50 | 22.67 17.06 16.76 18.00 16.76 16.81 20.3 23.78 22 | g | , | 1828| 1601! 1894| 17.76! 17.78| 215| 25.50 | 100.49| 2113 Tu 17.94 16.03 18.80 17.43 17.36 20.8 25.07 u | , | 18.79| 17.08| 19.56| 18.41| 18.42] 22.7 | 28.08| 100.45| 17.86 18.34 17.07 19.42 17.87 17.88 2153 27.32 1904 1 U 3 15.23 12.62 16.18 14.90 14.96 20.3 25.12 | 100.57 2.61 III 15.78 12.73 16.69 15.29 15.38 20.9 25.47 3 g » 17.59 14.88 17.93 16.75 16.62 22105] 25.02 | 100.76 16.60 III Trfonta 14.93 18.20 16.89 16.78 21.4 25.34 w | „| 1862| 16.57 | 19.83| 17.97 | 18.004 23.3 | 28.02 | 100.78| 17.80 19.00 16.63 19.73 18.27 18.35 23.8 28.53 4 ll, 4652) 29.74. 17.18, 25:925 1 1597, 21.0) 2621| 100.760 12.20 III 16.93 15.76 17.54 16.30 16.31 21.6 26.38 g » 18.63 17.10 19.35 18.23 18.22 22.6 26.07 | 100.75 25.12 18.957 al 19.66 18.48 18.50 23.1 25.90 7 | g | , | 1692. 1547| 1757| 1649| 1643| 20.9 | 23.36 | 100.48) 23.67 III 17.09 | 15.48| 17.79| 16.62| 16.55 | 21.0| 23.10 T. XXXIII. Studien über Gase. + E 4 | R a | & 2 5 BEI zB E 2 E ed S 3 = T, T, Is T, 20- T, ur ® = — = v | D + = | = = | e ds | | e I ! I | 17 uw |760| 19.82| 0 20.97 1950| 19.54 25.0 | 30.48 | 100.38 III MAD EN 0 21.35 19.73| 19.64 | 25.0 | 30.54 g 3 20.2605. 0 21.60; 20.33| 20.87| 25.0 | 27:82 | 100.35 20.59 0 22.00 | 20.52| 20.54| 25.1| 27.84 18 g » 2820.00 0 20.86 1942| 1938| 24.3 | 23.69 | 100.31 III 20.06 | 0 21.12 | 19.44| 19,38 23.9 | 23.92 nd 20.89 0 22.29 | 20.86 | 20.93 25.8 | 31.18 | 100.31 21.19) 0 | 2260| 2104| 21.12| 26.0| 31.23 21 u s NI 02152 ON? 50, 91:41) 21:48 25.9 | 30.80 | 100.38 IH STE OEM O28 191/59: STON 26 2102064 g 4 19.63 0 20.80 | 19.66 19.68 24.1 | 24.18 | 100.37 | 19.68 0 20.84 | 19.61 | 19.63 23.6 | 24.82 22 g - 20.77 0 21.80 | 20.25 | 20.19 25.0 | 25.67 | 100.07 IH 21.11 0 22.11 | 20.60 | 20.54| 25.6 | 26.43 u " 19.21 0 20.71| 19.19| 19.27 | 23.6 | 28.82 | 100.02 | | 19.22 0 20.73| 19.21| 19.27 23.6 | 28.80 24 HAUTS 19.03 0 20.09 | 19.89 18.96 241 | 27.95 | 100.60 III 1910| 0 20.19 | 18.94 | 19.00 23.9 | 28.30 g 8.96 0 20.34 19.12| 19.19) 23.8 | 26.77 | 100.62 19.00 0 20.42 | 19.14 | 19.22 23.5 | 26.44 28 g | 365 | 21.66 0 22.89 | 21.47 | 21.42 26.0 | 28.40 | 100.70 ni | 91.75 0 28.08| 2155| 21.51 26.0| 28.55 u » | 22.38 0 23.83 | 22.36 | 22.43 27.2 | 30.88 | 100.70 | TN 0 23.90 | 22.26 | 22.34 26.6 | 30.90 29 u » | 19.65 0 20.83 19.52 | 19.56 24.4 | 30.59 | 100.59 IH I 19176 0 20.97 | 19.57 | 19.61 24.4 | 30.83 CON IRON eod 0 21.00 19.58 | 19.62 24.8 | 28.47 | 100.56 20.04 0 21.17 19.65 | 19.69 244 | 27.98 1 g 2 | 20.72 0 21.96 | 20.37 | 20.31 23.6 | 27.23 | 100.43 IV 20.72 0 21.90 | 20.31 | 20.25 23.5 | 27.08 u 20,82 0 22.28 20.85 | 20.92 24.0 | 29.96 | 100.41 | 20.68 0 22.07 20.62 20.68 24.0 | 29.57 2 u ar TR 0 20.22 | 18.80 | 18.79 24.2 | 27.88 | 100.31 IV | 19.47 0 20.50 19.09| 19.11 24.7 | 28.55 g „ 121895 0 20.43 | 18.68 | 18.71 293 | 95.28 | 100.30 | 19.02 0 20:40 | 18.67 | 1870| 22.3 |" 25.38 N:o 10. "9 UI UU aayoy 9p ur SIG -[ISY29008) sop puvjs 42 G. MELANDER. tn r 3 2 | 88 2 =S ne = coe zio ELM TRUE, eim £5 = nn © ro EL duet qe nen, ANT ON AE 0 an NS. CEE ; EM ” Bo BS E ET =: E = Bm = 2 ST 5 g |ıso| 17.22 0 18.18| 17.87 17.88| 21.5, 25.34| 99.88| 15.78 IV 17.46 0 18.47, 907.521 217.58) 0 191101 0 25:65 IC. 16.70 0 17.80| 16.90| 16.96| 20.4| 26.09 | 99.85) 17.18 16.72 0 17.77: 16.86|| — 16:92.| '- 20.5 | 526.62 6 ANR, 16.85 0 17.70| 16.79] 16.83| 21.4| 26.12 | 99.79| 19.60 IV 16.80 0 17.75 | 16.608 16.72| 20.5 | 26.22 gu te 17.12 0 18.08| 17.01) 17.08| 21.6| 24.97 | 99.72| 15.88 17.11 0 18.21 | 16.91 | 16.93] 21.1| 24.87 7 gun. 16.42 0 17.32, 16.40| 16.41 | 20.4| 2358| 99.27| 16.60 IV 16.45 0 17.86 | 16.43 | 16.44 | 204| 23,53 DRE 1608| 0 17.26 | 16.14| 1623| 21.1| 23.06| 9926| 1603| 16:21*| 1*0 17.44| 16.20 | 1636| 21.2| 24.10) | 8 N, 16:28 0 70 1752| 1640| 1640 210| 26.23) 9956| 16.17 IV 16.48 0 17.60 | 16.46 | 16.46 | 21.0| 26.47 | gu M 16.55 0 17.76 | 16.39. 16.44 | 20:9 21.90 , 99.55| 15:98]| 16.71 0 17.89| 16.50| 16.55| 21.1| 22.59 11 g | 90 | 15.20 0 16.00| 15.26 | 15.89| 18.9| 2272) 99.45| 16.18) IV 15.45 0 16.301015 44 15.500 |... 19:6, BA | CAN ES 15.45 0 16:48" 3567 15.76) 20.1 25:98) ° 99221 TT) 15.61 0 16.63 | 15.76 | 15.86| 21.1| 25.84 | 12, eins 18.94 0 20.13 | 18.74| 18.74| 23.3| 29.14 | 99.71| 14.07) IV 1908| 0 20.20 | 18.78| 18.79| 23.4| 29.06 | abr» 18.32 0 1949| 18.09| 1821| 224| 2619) 99.73| 15.80] 18.40 0 1953| 18.14| 1826| 225. 25.87 f EA s 19.78 0 21.19| 1928| 19.25| 23.4| 23.70 | 100.22] 15.08| IV 20.02 0 21.29 | 19.37 | 19.34 | 28.5 | 24.78 | ATARI E20 21.92| 20.29 | 20.35, 25.4| 30.07 | 100.20| 15.20 20.83 0 22.10 | 20.32| 20.36 | 25.1| 30.14 157 | dw 11005! 102027 0 21.30 | 1948| 1953|) 243| 29.27 | 100.41 | 20.39 IV 20.30 0 21.39 | 19.63| 19.67 | 24.5 | 29.00 gris 19.37* 0 21.10| 1946| 19.53| 245| 27.62 100.41| 14.95 19.43 0 21.29 | 19.49 19.55| 24.0| 27.10 185 QUE, 19.06 0 20.22| 19.15 | 19.18| 24.0| 25.26 | 100.40! 1411 IV 19.02 0 20.80| 19.00 | 19.08| 23.1|. 25.50 ! Ein Teil des Ballons C war nicht vom Eis umgeben. T. XXXIII. 43 Gase. Studien über | Standides Quecksil- bers in der Róhre | Versuchsanordnung. mn in cm. Wassers. Druck. Siedetemperatur des e . „Am aa aa NN coco DO QO t- +10 mm © 4 4 em 4 O m1 EE mm HH LIT 00 00 HH nu OM AHO 10 10 MH oo DM wv c rr CNE) © OO o0 0D [a Mor C re re 00 0D —— Ar en n an z Us Datum. +++ + + N:o 10. Seite » Berichtigungen: 9 Zeile 13 von 47 2 Lund 6) „ xo TOME A TT d 3 Y dor Ho UE. » » 2 bL | ER 28 20 - oben: statt Mengeu ” ” Chappius , em? ” Chappius , Volumen 2 , v » M und v , 1905 " lies Mengen. Chappuis. mm’. Chappuis. Volumen v, Die M, und 2,. 1904.