_ an ba tthe — aarti sade sii} eS DE * — 4 tt RTA ty tebe j EPS E LE - - 7 NG aT! i} Pphetay TVTEEL Phe tea tae if ; bit 1} st} hy tf aly pia hedats - i + 7 ha 4 sodas Par ee | qaaeeea PLEA CRT Seterseii arpa ity see elasage i eigace! ‘ Lbpert Mite J iP Ls i eheneot ty ht «>! 4 Hi} 1] ite i bi bi ate \ 7 ETAae Tale bt ae eon) ai Thon ; TEPPORTATEVT UEP L EET RTO rea aaeoane bth , 4 Lele ty \eie} : PeUPL ERED, BF A rire PES ED LET eye g! ; ie Li TePei ra vieke. tal ° cat oie OF MiaoL ee RBG Le he ire vy a bE Sd th sanananrpin = nee a bere) HU tet Pehet ted rf - Weratae thq5 340° 4 el | * the LP 1) 14 +) hi Pete ae 4 Fe) tes tie b iti 7 ities , q a : et § Teh} SE +4 bat } TAL. i Teh Pi Sete i it) ! Me ere Teveue ey it ‘34 a] » We gett i: Seb ody bt ry Wott } re Whe ety HE PEEE prt a lad. 1s 7, 4 Tete eLs ey Fer hte ee wieeats vs 1 PTF berlaiiee ELE EeTeS 2 bP ei eate +The , steretal beRetes By atihe ‘ 38 ao TEER: ‘ i pf a ae ee ’ ACTA SUGIETATIS PRO FAUNA KT FLORA FENNICA 50 COMMENTATIONES AD SASCULUM CELEBRANDUM KALENDIS NOVEMBRIBUS A. MCMXXI EDIT HELSINGFORSIA 1921 CHARTAM HUIUS TOMI MUNIFICENTISSIME DONAVIT KYMMENE AKTIEBOLAG (KUUSANKOSKI, IN FINLANDIA) IMAGINES IN OFFICINA SUA FECIT A-B. F. TILGMANN 0O-Y- (HELSINGFORSI42&) HELSINGFORS 1921 FRENCKELLSKA TRYCKERI AKTIEBOLAGET SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA RENNICA 1821—1921 FREDR. ELFVING MED TRE TAFLOR HELSINGFORS 1921 HFLSINGFORS 1921 FRENCKELLSKA TRYCKERI AK TIEBOLAGET InnehAllsférteckning: Inledning. 1 I SAllskapets stiftelse och verksamhet i Abo aren 1821—1827 9 Il S&aliskapets Aterupplifvande i Helsingfors och utveckling under professor Sahibergs ledning aren 1829—1841 .... 17 Nya stadgar 19. Andan inom Sallskapet 23. Samlin- garna 25. Biblioteket 32. Métena 34. Landsorten 36. Ekonomi 37. Arsmétena 39. Premier 42. Understéd fér exkursioner 44. Ill Tid af afmattning och stridigheter 1842—1859............ 47 Professor af Tengstrom 49. Fredrik Nylander 51. Wil- liam Nylander 53. Publikationer 55. Bonsdorffska fagel- samlingen 58. Alex. Nordmann 64. Den store schismen 67. Adolf Moberg 72. Nya skrifter 80. Nordenstams pla- ner 84. Fredspreliminaérer 90. Samlingarnas éverlam- nande till Universitetet 93. Férsoning 94. Nya stadgar 97. Aterblick 101. RN mS CCUM 655 —— ONE erat gis aire «| clleyes'ayia) 0 cals) /labellapeh =: sna ssas © enelle) ejjeiel «1 0) oe 106 Herbarium Musei Fennici 107. Nya exkursioner och skrifter 110. Nylander contra Fries 115. Nylanders af- gang 119. Zoologerna inom Siallskapet 121. Ad. Moberg 124. S. O. Lindberg 127. Konflikt med Maklin 129. Fem- tioarsdagen 133. J. Sahlberg 136. J.P. Norrlin 137. J. A. Palmén 139. Motena 143. Tryckningskommittén 148. Nya stadgar 149. Bestyrelsen 152. Sprakfragan 154. Sahlbergs afgang 156. Forberedelser till 75-ars dagen 157. Dennas begaende 160. Samlareverksamheten 163. Museum 164. Skrifterna 166. Herbarium Musei Fennici ed. II 173. Conspectus Flore Fennice 179. Utvidgad verksamhet 181. Sallskapets ekonomi 191. Bibliotek och skriftbyte 198. V SAllskapets tjdmstemrm4n ...............- eee eee eee eee eee 202 Vi Sdaliskapots exkurrenter... 2.2... eee cece eee tenes 207 Wil Bioerafiska uppgifter ..... 25.2520. ects one e erences 217 minh) Salickapets medlemimar. . x. iu. oj ee es esse ae eee eee es 229 IX Register till medlemsférteckningen...............+2+++++- 269 Oreo) odes | ears tA ba eee eS pasa ceepeia yeni” lar Seen t, ocee nS ph zis sisi in ae Ai Led coats uci. 729 seers nae: zac Rye erate! a au = a en ad oa ed eae : eeE Bx Peete a) 2oisre = kb Panic wate a ‘oem ane oh SS eee aN: ee aie ae i z ry hare? i Gist aE: SY he f wilt ro watenigany, fe 4 ee ay OF Seelhtse pr Ae aOR Rte exci ot Ee eo ise abe ce set a Estiaot, ees. Z ; Sibiacias Maeda eee wabgaleie Mihi TG oe nk eee i eet} Bret Rast tt ee aie Pepe ae rele sto: “1\¢ 7 Ae WV: ee Feet St okie * SSP eis Es fae ast ae: srenioulbaabar’ pe ets 2 a soe: he er fetreia ye: J fate earl) itt Siena ‘ a oe - ae PE Mstlicg: Cad) iret i 7 <3 i) Get nate 7eaa) rae ees Yc)! Qe sia fo et! hei: SE b ci ctetiee 21 F \gdeieds): te nd SPARS. SEP meet SAO ates, Cape 6 FE xo Peet yitfidak ES bs mee é ; a et (seine SOE. b. pP UAE HO an 9 ti eae eae b Ay AO a ine sl Oi peel tle: PP SE et Vi Te Or craw PAG 8 eho ee gs a4 Sih egress Poet ate ral ch oA pee che Oia) i Sr k Ws ularsen a x ORT af neAgat depe Seseskh VTE. RRO AY RES » ee Aig Remon ets Ais. nist SRE EO Lk Fea DEL athe Cenrnpyeng Aree ees | Siasiihes at) are EY te oa’, See tars tse? 2b fiir sagkigs.t a8 ke ag teks - 055 79 eee pease The ee ne gine es eee «neg seteettcnanl Sips wae ST one Societas pro Fauna et Flora Fennica hade hoppats att historien om dess hundraariga tillvaro skulle skrifvas af dess ordférande professor J. A. PALMEN hvilken mer an nagon annan var fértrogen med dess lif och verksamhet. Da detta hopp i foljd af professor PatmeNs bortgang icke kunde vuppfyllas, behagade Sallskapets Bestyrelse anmoda mig att dfvertaga uppgiften. Detta hedrande, men pa sidan om min egentliga verksamhet liggande uppdrag, ville jag icke afbéja, da det fére- foll svart att bland Sallskapets aldre, med dess tidigare éden i nagon man fértrogna medlemmar finna nagon som vore villig att ataga sig detsamma, och da jag hari sag en mojlighet att tjina Sallskapet. Sallskapets historia har redan forut for tva perioder blifvit skildrad: fdr de forsta femtio aren af A. Mosere, for de darpa foljande tjugufem af J. P. Norriin och J. A. PaLMEN. Af dessa skildringar har jag gifvetvis haft stor nytta, men standigt har jag gatt tillbaka till kaéll-urkunderna. Dessa aro Sallskapets protokoll och andra i dess arkiv bevarade handlingar afvensom det akademiska konsistoriets protokoll. En del upplysningar hafva vunnits ur professor C. R. SAHLBERGS bref till grefve C. G. MANNERHEIM och professor W. NyLANDERs bref till dok- tor J. M. J. ar TENGSTROM, alla tillhériga Universitetets Ento- mologiska museum. Jag har ocksa kunnat begagna statsradet E. J. Bonsporrrs sjilfbiografiska anteckningar, hvilka, ned- skrifna fér hans systerson professor J. A. PALMEN, vanligen stallts till mitt forfogande af professor A. LuTHER, afvensom artisten Macnus von Wricurs dagboksanteckningar fran 1840-talet, som hans dotter doktorinnan MATHILDA FABRITIUS godhetsfullt latit mig taga del af. Muntliga meddelanden om forna tider lamnades mig af Sallskapets nyss bortgangne he- dersledamot professor Tu. Sa#Lan; ocksa professor ERNST Bonsporr¥ har vanligen redogjort for en del ungdomsminnen. Till historiken har jag bifogat biografiska uppgifter om af- lidna medlemmar som i Siallskapet innehaft nagot embete, atnjutit understéd eller pa annat satt framtradt. Dylika upp- gifter meddelas vanligen i form af noter; har dro de alfabetiskt uppstallda till en afdelning for sig. I all sin knapphet och brist- fallighet torde de vara vilkomna for dem som nu eller framdeles intressera sig for Sallskapets historia. Fér manga af de har upptagna personerna finnas data sammanstillda i de tillgaing- liga biografiska handbéckerna af allman eller mer speciell om- fattning. Nagon hanvisning till dylika upplagsverk géres har icke for deras rakning som 6nska mer detaljerade upplysningar. Daremot citeras nagra andra kallor i forkortningar som icke torde behédfva nagon férklaring. I forteckningen 6fver medlemmarna har jag s6kt antyda den _verksamhet i samhillet de medlemmar kommit att utdéfva, hvilka intradt i Sallskapet i sin ungdom. Hiarvid hade jag verksam hjalp af var i fortid bortgangne slaktforskare magister ATLE WILSKMAN, utan hvars bistand dessa uppgifter varit mycket bristfilliga. En stérre arbetsro an den som varit mig forunnad hade for denna historik varit nyttig, i synnerhet for dess senare del. Men da dess utgifvande svarligen kan uppskjutas framlagges den har. Lasaren ma icke vanta att har finna en redogérelse for det Sillskapet, vetenskapen till gagn och fosterlandet till heder, utrattat under det gangna seklet. Att skildra detta har ofverstigit mina krafter. Sakkunniga specialister skola med ledning af Sillskapets skrifter och museernas samlingar kunna utlagga detta. Ej heller har jag vagat att med ledning af den tidigare utvecklingen teckna ett perspektiv af Sallskapets framtid. Denna, som skapas af handlingens man, bjuder ofta pa ofverraskningar. Jag har endast sokt att for dem som aro intresserade af Sallskapet teckna en bild af dess lif, sadant det under det flydda seklet gestaltat sig, och af de man som dari verkat. Det skulle glaidja mig om min skildring hos lasaren komme att vicka samma kansla af aktning och tacksamhet. for de gangna tidernas min som den jag sjalf erfarit under arbetet med de gamla pappren. Helsingfors den 20 oktober 1921. FrREDR. ELFVING. Den forsta naturalhistoriska skrift, grundad pa egna iaktta- gelser, som i Finland offentliggjorts, ar den Catalogus plantarum som medicine professorn vid Abo Akademi Erias Tr11Anpz ar 1673 utgaf 6fver Abo-traktens vilda och, odlade vaxter. Det var i sin egenskap af lakare och med tanke pa sina elever som TiLLANvbz skrifvit detta arbete. Det dréjde sedan tre fjirde- dels sekel innan vid Akademien naturalhistorien erholl en offi- ciellt erkand stallning sasom en sjalfstandig vetenskap. Detta intraffade ar 1747, da dar liksom tidigare i Upsala inrattades en professur i naturalhistoria och ekonomi. Visserligen afsags darmed mindre att frimja naturalhistorien sasom sadan an att, riket och dess ekonomi till fromma, s6ka utnyttja det vetande som vetenskapens idkare forvarfvat sig om den lefvande natu- rens alster, vaxterna och djuren, men da, sasom af professurens benamning framgick, dess innehafvare maste vara en natural- historiker, sa fick dennes vetenskap dock en helt annan bety- delse och stallning vid Akademien in tidigare, da den betraktats som en del af den allmanna naturliran eller fysiken eller af me- dicinen. Det allmanna intresse som vid denna tid skanktes »ekonomien» hirrérde innerst fran en astundan att bota de skador krigen f6rorsakat. Att forhoppningarna harvidlag férst knétos vid naturalhistorien berodde visst dairpa att denna stod de nordiska lindernas moderniaring, jordbruket, narmare an Ofriga vetenskaper det gjorde, och att just vid denna tid naturalhistorien, tack vare LINNES verksamhet, som skaffade honom och hans land viarldsrykte, vickte ett intresse och ut- éfvade en tjusning, som striackte sig till de mest olika lager af samhallet. Och liksom Linn&, fastin reformator af natural- historien i dess helhet, framf6r allt var botanist, sa blef det ocksa framst till botanisterna man litade for ekonomiens upp- 2 hjalpande. Botaniken blef for den nye professorn vigtigare an zoologien. Professurens férsta innehafvare blef Petrus Karm. Han tilltradde sitt embete frst 1752 efter aterkomsten fran sin ber6mda amerikanska resa, denna resa vid hvars planlaggning af LINNE sa stora forhoppningar fastades med tanken pa alla de i ekonomiskt afseende viktiga vaxter han fran Nord-Amerika skulle till Sveriges rike’ hemféra, men hvars viktigaste resultat helt visst lag pa det vetenskapliga omradet, i de samlingar af naturalier, friamst vaxter, han dar gjorde och dem hans laro- mastare beskref, dirmed laggande grunden till kannedomen om Nord-Amerikas fauna och flora. Katms verksamhet vid Akademien var lika mangsidig som hans professur det krafde. A ena sidan hade han att pa grund af hvad han last eller i ut- landet sett arbeta for forbattringar i vaxtodlingen, afseende saval nya metoder som nya vaxter. A andra sidan hade han sina rent vetenskapliga intressen. Planen pa Flora Canadensis maste han val 6fvergifva; isoleringen i Abo férde det med sig. Men i stillet kunde han sa bega att 1765 utkom en disputation Flore fennice pars prior, den forsta sammanstillning af Fin- lands vaxter efter TILLANDz, gjord efter samlingar och anteck- ningar af honom sjilf och talrika elever, aldre vid Akademien ~ verkande lirare icke att forgldmma. I den omgifning dar han verkade fingo de vetenskapliga intressena lof att smaningom traida tillbaka for tanken pa det nirmast nodvandiga, och mot slutet af sin lefnad sysslade Karim nistan uteslutande med fragor som hade en mer eller mindre praktisk syftning. Den mangd disputationer dem han skrifvit eller inspirerat vittnar om hans nit, och hvad han till exempel gjort for att hos sina elever d. v. s. de blifvande tjinsteminnen i landet sprida kun- skap och intresse for tradgardsodlingen och hvad dairmed sam- manhinger ar ensamt nog for att tillf6rsikra honom en heders- plats i var karga kulturhistoria. Under arens lopp klarnade det emellertid att resultatet af arbetet och anstrangningarna icke motsvarade forvantningarna. Planerna att odla silkesmaskar pa den amerikanska mullbars- busken fick man lof att definitivt afskrifva, forhoppningarna 3 att odla en mingd utlindska viaxter for fargeriernas behof likasa, och pa samma sitt gick det med manga andra vackra planer. Planteringarna af amerikanska viaxter invid Abo fingo fér- falla och en allman afmattning intraidde i de ekonomiska straf- vandena. Men intresset for studiet af naturen, vackt till lif af hoppet om ekonomiska férdelar, fortlefde oberoende af tan- ken pa vinst. En jiimforelse mellan den akademiska litteraturen fran 1700-talets senare decennier och den fran 1730- och 1740- talen utvisar detta tydligt. De talrika sockenbeskrifningarna med deras omvaxlande innehall, de meteorologiska och feno- logiska iakttagelserna utvisa vid sidan af de mer ekonomiska afhandlingarna nya tankestrémningar i naturalhistorisk rikt- ning. De naturhistoriska studierna vid Akademien befordrades yttermera da ar 1777 genom donationer af professoren JOH. HaAarTMAN och sedermera bergsradet JOHAN HISINGER en ny lararetjanst inrattades, nimligen en kombinerad medicine ad- junktur och botanices demonstratorbefattning, en tjanst som narmast afsag att bibringa de blifvande lakarne de nédiga in- sikterna i botanik och droglara. Till forste innehafvare af denna tjinst utnimndes 1778 Car, Nicuas HeLtentus. At honom 6fverlémnades ocksa ar 1780 varden af den botaniska tradgar- den hvarjémte han fick sate och stémma som professor i Kon- sistorium. Detta i anledning diraf att Kongl. Majestat efter Karns déd 1779 till hans eftertradare med fullkomlig afvikelse fran Konsistoriets forslag utnamnt adjunkten i lagfarenhet SALOMON KREANDER, hvilken var helt och hallet frimmande for naturalhistorien. Da demonstratorsbefattningen var foér- lagd inom Filosofiska fakulteten och da de fordringar som i afseende a medicinsk undervisning stilldes 4 dess innehafvare icke voro stora, sa blef demonstratorn de facto en larare i bota- nik. For zoologien var det mindre val stalldt. Visserligen hade genom en annan donation af professor JOHAN HAARTMAN in- rattats inom Filosofiska fakulteten en professur i naturalhistoria och veterinaérvetenskap, en professur, inom hvars laroomrade zoologien gifvetvis var afsedd att spela en dominerande rol och till hvars forste innehafvare utnimndes (1786) donators systerson GABRIEL BonsporrFr, hvilken vid denna tid sysslade 4 med studiet af entomologien. Men denna professur samman- slogs 1796 med den likaledes af HAARTMAN stiftade professuren i anatomi, kirurgi och barnférlossningskonst, sa att zoologien ingen annan representant hade an professorn i naturalhistoria och ekonomi. Efter KreAnpERS franfalle blef HELLENIUS, som var en synnerligen dugande man, ordinarie professor och natural- historiens framsta malsman vid Akademien (1793). I den aka- demiska litteraturen under hans tid kan man utlisa samma hufvudstrémningar som tidigare, men diarjamte en vaxtsyste- matisk riktning, som tog sig uttryck i monografiartade fram- staéllningar af olika vaxtslikten, rent botaniska afhandlingar. Med stor ifver och framgang arbetade HELLENIUS pa foérkof- randet af Akademiens museum, nagot som icke tyckes hafva legat for Katm. Utredandet af de lefvande varelsernas tal- lésa former utgjorde vid denna tid naturalhistoriens framsta uppgift. Herbariet bragte han j ett skick som lat det, afven jimférdt med Upsala, fordelaktigt framsta. Mindre omfat- tande, sannolikt ratt obetydande torde de zoologiska samlin- garna hafva varit; det forefaller som om de till vasentlig del hade utgjorts af snaekor, musslor och koraller, hvilka val trotsa tidens tand. Botaniska tradgarden var foremal for HELLENII oaflatliga omsorg. Tata ombyten af demonstrator vallade af- brick i arbetet darstaides, men ar 1810 erhéll han i Cart, REIN- HOLD SAHLBERG en kunnig och verksam medhjalpare. Som bekant lat sig kejsar ALEXANDER I angelaget vara att efter erdfringskriget 1808—09 kraftigt understéda Abo Akademi. Professorernas léner och inrattningarnas anslag héjdes, nya tjinster inrattades. Bland dessa senare var ocksa en som kom zoologien och botaniken till godo, nimligen en adjunktur i naturalhistorien hvarmed var férenad inspektoratet 6fver Mu- seum. Detta hade synbarligen numera fatt en sadan omfatt- ning att dess skétsel var alltf6r tidsédande for att kunna alag- gas professorn ensam, liksom ocksa dennes laroomrade var sa stort att han var i behof af bitrade. Den férsta innehafvaren af denna tjinst blef SanLBERG. Demonstrator efter honom blef Lars JOHAN PRYTZ. 5 Da HELLENTIUS vid fyllda 70 ar lemnade sin professur (1816) eftertriddes han af’ SAHLBERG (1818). Dennes studier hade forst varit af éfvervagande botanisk art, men senare hade han intresserats af entomologien, och 1817 begynte han utgifvandet af den langa disputationsserie Insecta fennica hvilken kom att utgéra hans lefnads hufvudverk. Han var en rorlig och verk- sam man. Som ung docent hade han atf6ljt professor JOHAN Ga- DOLIN, den berémda kemisten, till Sverige for att bitrada ho- nom vid emottagandet af en mineral- och snaécksamling som Akademien inképt. Ar 1812 hade han planerat en fard till sédra Ryssland fér naturalhistoriska insamlingar; allt var i ordning, men kriget med Frankrike kom hindrande emellan. Foljande ar sandes han p&é HELLENtr forslag till S:t Petersburg for att inleda relationer med tradgardarna och med samlare darstades, hvilken resa for Tridgarden i Abo blef mycket gif- vande. SAHLBERG var en intresserad och kunnig jordbrukare, hvil- ken omstiandighet af Konsistoriet raiknades honom till fortjanst vid uppgérandet af forslagsrummen till professuren. Hans fér- farenhet kom gifvetvis Botaniska tridgarden till godo, men hans larareverksamhet fick haraf alldeles ingen pragel. Det framhaf- vande af naturalhistorien pa ekonomiens bekostnad som redan hos HELLENIUS tydligt framtridde blef af Sanr~BERG helt ge- nomférdt: han var professor i naturalhistoria och ekonomi, men i denna titulatur hade ekonomien ingen betydelse mer, han var faktiskt professor i naturalhistoria. Det skulle forga tre fjar- dedels sekel innan ekonomien 4Ater skulle géra sitt intrade vid Hégskolan i form af vara dagars Agrikultur-ekonomiska sektion. Liksom HELLENIUS betraktade SAHLBERG sasom en af sina viktigaste uppgifter Museets forkofran. Han hade ett oppet éga for anatomiens och fysiologiens betydelse inom natural- historien, men studiet af dessa discipliner ansag han sig bora lamna at framtiden: »Nu skall samlas med all kraft och sedan ma man tinka pa den filosofiska delen af naturens kannedom» skref han. I sadant syfte féreslog han 1819 att arligen en eller helst tva unge man skulle pa museifondens bekostnad i olika delar af landet f4 under sommarferierna verkstilla insamling 6 af naturalier. Samlingarna skulle tillfalla Museum, som dar- igenom finge en i mdjligaste matt fullstandig samling af in- hemska naturalster, medan dupletterna skulle anvandas till byte mot utlindska. Hirigenom skulle ocksa hagen for natural- historiska undersékningar vackas och unge m&én inom landet utbildas, sa att de sedan kunde sandas i liknande syfte till ut- landet, Museum till fromma. Konsistoriet forordade férslaget och Kanslern bif6ll »att sa ofta omstindigheterna sadant med- gifva, en eller tvenne skicklige man finge arligen bland Univer- sitetets studerande utses att pa museifondens bekostnad vid varens bérjan och under sommaren foretaga resor i olika trak- ter af Finland for att for Museum samla inhemska naturalster samt i Ofrigt vinna all méjlig kannedom af landets natural- historia». Sommaren 1819 forordade SAHLBERG kandidaten Lars Ho- MEN och studeranden FREDRIK HEDBERG sasom exkurrenter till trakterna kring Paijanne, dar de skulle insamla djur och vaxter, i synnerhet insekter och kryptogamer; den forteckning 6fver samlingarna som Homen inlimnade upptog 440 arter insekter i 1070 exemplar samt nagra vixtarter som saknades i Abo-trakten. — Samma sommar foéretog pa egen bekostnad demonstratorn Prytz, atféljd af magister FREDRIK GABRIEL, SANMARK, en resa till Lappmarken anda upp till Nordkap »f6r att afven till dessa trakter utstricka sin till nagon del utarbetade finska flora och att 6ka sina naturalhistoriska samlingar». Fol- jande sommar siindes magister SANMARK och student ADOLF VILHELM DammMer’ for Museets rakning till sddra delen af Lappland vid norra gransen af Kajana harad. Som synes satte SAHLBERG fart i arbetet. Hans narmaste man, den till hans eftertridare sasom adjunkt och museums- inspektor utnimnda JOHAN MaGNus AF TENGSTROM, en son till Universitetets Kansler, den miaktige irkebiskopen, var diremot icke nagon drifvande kraft. Docent i naturalhistorien ar 1816 och medicinedoktor, hade han fér sin vetenskapliga utbildning 1817—19 gjort en resa till Sverige, Danmark, Tysk- land, Frankrike och Schweiz. Utan att hafva speciminerat for adjunkturen erhéll han densamma, da Fakulteten »f6rmo- aS 7 dade honom vara i tillfalle att férdka sina insikter under sin utlindska resa». Sin lifvande och intresserande inverkan pa de unga utdfvade SAHLBERG frimst vid de exkursioner han med studenterna fore- tog och hvarvid uppmirksamheten fornamligast var riktad pa insekt- och vixtverlden. Man torde erinra sig att det akade- miska lasearet vid denna tid afslutades forst i medlet af juni, hvarfér forhallandena stiillde sig gynnsammare for den akade- miska liraren i afseende 4 exkursioner an i vara dagar. Varen 1821 anordnade SAHLBERG jaimte AF TENGSTROM tva lingre exkursioner. Den férsta foretogs till fots till hans egendom Ylane Nygard, ungefar fem mil fran Abo. Den 28 maj kl. 7 pa morgonen aftagade 22 man, dari inberaknad pro- fessorns son, den 9-arige Ferdinand, lings landsvagen norrut. Folket vid vagen var idel undran éfver det ovanliga sallskapet. Vadret var féga gynnsamt, men stimningen patagligen god. Under full vokalmusik skedde intaget pa Nygard den féljande dagen pa aftonen. Dar exkurrerades de tva féljande dagarne, men med klent resultat for det daliga vidret. Den 1 juni an- triiddes Aterfiirden, hvilken till stérsta delen gjordes med hast, hvarpa exkursionen féljande dag fortsattes pa Runsala med nagot battre resultat. Den andra fairden skedde den 9 juni, da tidigt pa morgonen 26 man i tre slupar seglade ut at Pargas till, darifran de fdljande dag atervande. Afven nu var vadret foga gynnsamt och skérden klen. Men under dessa exkursioner foddes bland deltagarne tanken att sluta sig tillsamman och bilda en férening for studium af den inhemska lefvande natu- rem: sa vittnar SAHLBERG sjalf i ett bref till sin vin C. G. Man- NERHEIM. Hos hvem denna tanke férst foddes vet man ej, och det hade kanske, som en af vara nyare forfattare sager i ett liknande fall, varit lika fafangt att fraga detta som att fraga hvilket trad i skogen det var som férst borjade susa for stormen. Var det bland de unge eller var det hos de aldre den tanken uppstod? Visst férefaller det troligt att denna framtidstanke utgick fran de unga. Det vet man emellertid icke, men det vet man att den Aldste i Sallskapet, professor SAHLBERG, om- satte tanken i handling. Vid ett sammantride hemma hos ho- 8 ~ nom den 1 november 1821 6fverenskommo tre af Akademiens larare, SAHLBERG, AF TENGSTROM och Karo jamte sju studenter att bilda en dylik forening. Detta var upphofvet till Societas pro fauna et flora fennica, som alltsa den 1 november 1921 fyller ett hundra ar. Blicka vi tillbaka pa dess 6den under denna tid, sa skénja vi dir nagra val afgrinsade perioder: 1) dess stiftelse och verksamhet i Abo aren 1821—1827; 2) dess aterupplifvande och utveckling under professors SAHLBERGS ledning i Helsing- fors Aren 1829—1841; 3) tiden 1842—1859, hvarunder efter afmattning, strider och svarigheter den till sina grunddrag annu bestaende organisationen forbereddes samt 4) tiden efter 1859, hvilken ter sig som en i det stora hela enhetlig period, inom hvilken nagon vidare uppdelning i bestaémda tidsperioder svarligen later sig géra, men dar tanken och minnet osdkt dr6- jer vid ordférande-skiftena, hvilka, liksom 1 staternas historia regentskiftena, utmarka fixpunkter i en eljes jamnt fortlopande utveckling. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 50, PI LIN LIN LIP LER II IER LER IAT ERED LITT IT IS IEP IT ECE E FORT FOR © IGA F OPE FOL TORE & Mom 8 He . v g - x 3 ~ ‘5 a i 4 TIC T ICT CHE ICE IC I. Sallskapets stiftelse och verksamhet i Abo aren 1821—1827. Den skildring af denna tid som en eftervarld med ledning af Sallskapets protokoll skulle géra — och dessa protokoll aro icke ens fullstindiga; for tiden emellan den 16 november 1824 och den 25 oktober 1826 saknas alla handlingar, desslikes efter den 28 mars 1827 — kunde icke mita sig med den som profes- sor SAHLBERG med stéd af dessa protokoll och med hela sin skatt af friska personliga hagkomster ar 1830 lamnade vid Sallskapets forsta arsméte efter dess aterupplifvande i Helsing- fors. Den finnes i Sallskapets arkiv bevarad och den aftryckes har, pa samma sitt som professor ApoLF MoBErc det gijort i sin 50-ars historik, som ett det mest vittnesgilla dokument rérande den ifragavarande tidrymden. »Bade ljuft och smartande ar for vart Sallskap minnet af framfarna tider. I likhet med nastan hvarje annan inrattning, vetenskaplig eller ekonomisk, publik eller enskild, har afven vart samfund, inom den korta tid det varit verksamt, erfarit de omvexlande dden, som alltid atfélja alla ménskliga foretag. Med en sann glidje erinre vi oss den tidpunkt, da for vid pass atta och ett halft ar sedan nagra unge for naturalhistorien nit- alskande main med de vid Universitetet da varande larare i namnda vetenskap sammanknoto ett brédraband, for att under gemensamma bemédanden, med ungdomens varma nit och kraftiga verksamhet i forening med lirarens langre erfarenhet, sammanbringa och uppstalla en samling af Finlands organiska naturalster och att salunda anskaffa nédiga materialier till en i framtiden blifvande Finsk Fauna och Flora. Med verkelig tillfredsstallelse paminne vi oss den fortgang och raska tillvaxt, 10 som Sallskapets beméddanden och samlingar nastan dageligen ronte och erhdllo. Med tacksamhet minnas vi det nit, hvarmed ledamoterna, och i synnerhet nagre af dem, arbetade for det asyftade andamalet. Smickrande ar afven atanken af den upp- marksamhet, hvarmed siillskapets foretag hedrades af Uni- versitetets larare, till och med af dess hégsta styrelse. Men bittert ar deremot minnet af den dag, da jemte en nastan total férst6ring af vetenskapernas urgamla Finska hem och jemte de oberakneliga litterara forluster, som Finlands enda hégskola gjorde, afven alla frukter af Sallskapets nitfulla bemddanden, nastan i ett 6gonblick forvandlades i rék och aska, och da Sall- skapet, husvillt och forskingradt forsattes uti en hemsk overk- samhet. Men denna dvala ar forbi, och det fornyade mod, hvarmed Sallskapet ater traidt i sin fordna verksamhet, den framgang dess foretag synes lofva, vacker nya forhoppningar, och Sallskapet kan redan med goda skal aberopa det gamla ordstafvet: dulce est meminisse quod durum fuit pati.» »Det var den 1 November 1821, da jemte Herrar Inspektor Musei professor D:r JoHan Macnus Ar TENGSTROM och kort derefter vordne Botanices Demonstratorn D:r Marruras Kam, Philosophie Magistern FREDRIC GABRIEL, SANMARK samt stu- deranderne Frans JOHAN RABBE, ALEXANDER VON NORDMANN, FREDRIK WILHELM BRUMMER, ADOLPH WILHELM WEGELIUS, ADOLPH WILHELM DamMERT och Cart, SIGFRID MATTHIAS Tams samlades hos mig i andamal att radgora och besluta om inrattningen af ett samfund, som under namn af Sallskap for Finsk Zoologie och Botanik!) skulle medelst samlande af Fin- lands djur och vixter géra en nirmare bekantskap med landets Fauna och Flora. Till ledaméter af detta Sillskap besléts att inbjuda alla main, som 6nskade att bidraga till en noggrannare kannedom af Finlands naturalhistorie, och hvarje medlem er- holl raittighet att sidana féresla. En gang hvarje vecka skulle sallskapet sammantrada, och for uppkép af nagra sma behofver ') Vart sallskap kallade sig férst »Finlands naturhistoriska sillskap«, men fran och med det femte sammantridet den 12 december 1821 anvindes benim- ningen »Sallskapet for finsk zoologi och botanik»; i dess sigill stod likval fran bérjan inskriften Societas pro fauna et flora fennica. (F. E.) 11 borde hvarje ledamot fér den férsta terminen erligga 2 Riks- daler riksgiilds.1) Till sekreterare och tillika skattmistare valdes genast Doktor Kai, som i denna egenskap och i stéd af hvarje termin forrattadt val fortfor att bitraida Sallskapet anda till slutet af hostterminen ar 1824. — Da Sillskapet icke iigde utvigar att sjelf besta sig rum fér sina sammankomster och nédiga skap, lador m. m. till uppstillande och bevarande af sina blifvande samlingar, s& besléts genast att derom anlita Universitetets Consistorium och att vid denna anhallan férena det anbud, att Sallskapet ville till Universitetets Museum upp- lata sina samlingar, med férbehall att sjelf dock fa disponera dem sa linge Sillskapet fortfor att existera. Af vanlig valvilja for hvarje vetenskapligt foretag lemnade Consistorium Sall- skapet tillstand att begagna de rum, hvaruti myntsamlingen varit uppstalld, och léfte att med behdfliga skap och inventarier forse desamma. Till den 15 oktober 1822, da dessa blefvo in- redda, holl Sillskapet emellertid sina sammankomster uti det rum, som var bestimdt till ett handkabinett for professorn i naturalhistorien. Under vintern anskaffades och inreddes skap, lador och andra nédiga férvaringsstallen for samlingarne. Den 16 April valdes ordférande, som jemte sekreteraren borde underskrifva de tryckta kallelsebref, hvilka nu begynte utfardas. Med den annalkande varen patinktes anliggningen af samlin- garne. Den 7 Maj utsags Herr Dammert’ att under namn af intendent varda och rangera desamma, och den 21 i samma manad blefvo de férsta naturalster till protokollet anmalda. Nastan vid hvarje sammantride inlaimnades sedan storre eller mindre bidrag till samlingarnes férdkande, hufvudsakligen af Sallskapets ledaméter, men afven nagon gang af personer utom sillskapet. Ett foretag, foranledt af den dubbla karleken, nem- ligen fér vetenskap och fosterjord, berémvardt till sitt ursprung och uppmuntrande under dess utforande, kunde ej annat 4n, 1) Att hvarje vecka under laseterminerna sammantrada visade sig snart vara ogérligt. Ar 1822 hdllos visserligen 26 sammantraden, men féljande ar endast 10. — En riksdaler 4 48 skilling — en svensk krona. Af Ofriga i det féljande nimnda myntslag motsvarar en rubel 4 100 kopek fyra mark, en rubel banco assignationer ungefir 1 mark 15 penni. (F. E.) 12 s& vidt i 6frigt omstandigheterna medgafvo, lyckas.*) — Uppa mindre an sex ar tilltogo samlingarne, i synnerhet af foglar och insekter, till en visst icke obetydlig mangd sarskilda arter. Brist pa tillrackligt antal embetsman, och svarigheten, eller rattare om6jligheten for en enda person att emottaga, preparera, anordna och uppstilla samt tillika forteckna alla de sarskilda naturalster, hvilka nastan dageligen aflemnades, vallade att Sallskapet slutligen icke mera med full sakerhet kande hvad i hvarje samling befanns. Endast ifran Sallskapets diarium ofver gjorda féréringar kunde inhemtas hvad som till samlin- garna blifvit f6rairadt; men da afven detta diarium icke mera finnes, sa kan jag icke heller uppgifva antalet af de species, som utgjorde hvarje samling. Jag tror mig dock med visshet kunna antaga att omkring 20 species diggande djur, 200 species fog- lar, 10 amfibier, 30 eller 40 fiskar, 2000 insekter och kanske 800 6rter redan agdes af Sallskapet. Ehuruval hvarje natur- alster, som till Sallskapet férirades, genast uppstalldes inom den samling, der den borde sta, sa blef dock fér det dageligen tillvixande antalet en ny omstillning nédvandig, och denna blef i bérjan af ar 1827 besluten och till vissa ledaméters verk- staéllande upplaten. Herrar Dammert, P. Pu. Linprorss och Tams skulle anordna fogelsamlingen, jag och den sistnaémnde atogo oss att omstilla insekterna, professoren AF TENGSTROM forband sig att rangera herbarium. Kataloger skulle da tillika 1) Till att hégtidligen fira och bega sin tredje arsdag sammantradde Sall- skapet den 1 november 1824 kl. 4 e. m., »och sedan sammankomsten blifvit éppnad af Sallskapets ordférande, Rector Magnificus, Herr Professoren D:r SAHLBERG, med ett kort tal, hvilket framstallde de stora fordelar Natural- historien i Finland under de tre sista aren genom Siallskapets ledaméters of6r- trutna bemédanden vunnit, framtridde ledamoten i Sallskapet studeranden ALEXANDER von NORDTMANN och forestillde i ett for dagen lampadt tal Natu- ralhistoriens nytta och varde samt de férmaner, som blifvit Sallskapet genom dess ledaméters atgirder ifran Sallskapets stiftelse till denna dag beredda». I sammanhang med Aarsdagen var ett festligt samkviim anordnadt. Harom skref professor SAHLBERG: »Man drack nagra skalar, at sin lilla kvallsvard och hade roligt. Jag férmodar val att nagon anmiarker oskickligheten deraf att man inom Akademiens murar hade en bal, men det far ga fér min rakning, ty jag ville hellre tillata denna ohelgelse, an att stilla till calaset pa ett vardshus». (F. E.) 13 uppgoras, afvensom defektlistor till de samlingar, hvilka mest blifvit dertills riktade. F6ér att fordela den 6fverhopande mangd af arbeten, hvilka nu alago endast en person, pa flera hander, vacktes redan vid slutet af héstterminen 1826 fraga om an- stillande af flera intendenter, en for hvarje af atminstone de stérre samlingarne. Sa hade redan inom fa ar Sallskapets be- mo6danden haft den basta framgang. Samlingarne voro ansen- ligen riktade; utan all kostnad for dess kassa hade alla inlem- nade naturalster endast genom ledaméternas egen méda blif- vit utmirkt val preparerade och af dess intendenter med be- rémvard omsorg vardade.» »Jag skulle alltfor mycket brista uti uppfyllandet af de skyldigheter, hvilka aro mig i egenskap af ordférande alagda, jag skulle sasom enskild ledamot forneka mig ett det mest till- fredsstallande nédje, om jag ej begagnade detta tillfalle att in- for Sallskapet uppgifva de man, hvilka utmarkte sig antingen genom sardeles nit att i allmainhet befordra det a4ndamal, som Sallskapet hade for sig bestaémt, eller genom sin frikostighet och flit att rikta dess samlingar. — Jag ar 6fvertygad att ingen af Sallskapets ledamoter skall anse dess egna anvanda méddor for Sallskapets fordelar misskanda, da jag framst némner den man, hvilken sjelf en ibland Sallskapets forsta stiftare och redan kort derefter vald till intendent dfver dess blifvande samlingar samt, med undantag af den tid han var pa en natur- historisk resa franvarande!), sasom sadan oafbrutet verksam, med ett alfvar och en ihirdighet utan afbrott, med erkind varma for Sallskapets andamal, med skicklighet och redan vunnen vana vid sina befattningar i en langre tid ensam full- gjorde alla de géromal, hvilka nu aro férdelta pa sekreteraren, 1) Varen 1824 saéndes magister DAMMER’T och student TAMS pa musei- fondens bekostnad till s6dra Ryssland fér att till Universitetets museum in- samla naturalster, f6rnamligast djur och vaxter. De skulle efter en langre vis- telse pa Krim 6fverresa till Mingrelien och vistas dir de egentliga vintermana- derna samt en del af varen; pa aterfiirden skulle de uppehalla sig dels pa Krim dels i angransande delar af s6dra Ryssland. I bérjan af ar 1826 atervande de till Abo. Deras samlingar voro mycket omfattande; de gingo fullstandigt férlorade vid Abo brand. — Man erinre sig i anledning af denna fard SAHL- BERGS tidigare omnaémnda tanke om samlingsfarder till utlandet. (F. E.) 14 trenne intendenter och skattmastaren, och hvilken hvarken af dess egna médor uttréttad, ej heller genom Sallskapets lidna forluster modfalld, var en ibland de foérste, hvilka patinkte och yrkade Sallskapets upplifvande har i Helsingfors, och som derefter férst offentligen till protokollet framstallde behofvet af bestémda stadgar for Sallskapet, och hvilken slutligen i férening med tvenne andra dertill utsedda ledaméter utarbe- tade det férsta projektet till vara nuvarande statuter. Hvem igenkénner icke haruti medicine kandidaten magister Dam- MERT, och hvem erkinner icke med den varmaste tacksamhet hans nitfulla verksamhet for sillskapets andamal?» »Oférlatligt vore afven det att i dag forsumma att naémna det triumvirat af Sallskapets medlemmar, ibland hvilka en, herr magister von NORDMANN, under magister DAMMERTS franvaro med nit och skicklighet bestridde dennes manga be- fattningar; en, herr medicine kandidaten magister P. Pu. Linp- Forss, efter att hafva kraftigt medverkat till Sallskapets for- nyade inrattning harstides, med alltid adagalagd valvilja for Sallskapet atog sig att sasom intendent grundlagga och tills- vidare varda de pa nytt bérjade samlingarne, och en, herr kon- rektoren magister ARNDT GERHARD LINDFORSS, som under innevarande ar sasom tredje intendent vardat Sallskapets her- barium. Med liflig tacksamhet erinre vi, atminstone Sallskapets aildre ledaméter, oss alltid dessa trenne mans fortjenstfulla foretag att med uppoffring och anvandande af sina akademiska stipendier beresa en del af Finland for att med skérden af deras anvanda flit och forskningar rikta Sallskapets samlingar. Sall- skapets protokoller bevittna hvad desse medlemmar dessutom till Sallskapet f6rdérat, och vart samfund skall aldrig gl6mma huru mycket vi dro dessa ledaméter forbundna.» »Det berdémvarda nit, som medicine studeranden herr CARI, Marrutras Tams, dels genom ofta fornyade bidrag till Sallska- pets samlingar, dels genom preparerande af inlemnade natura- lier och dels genom annat bitrade, adagalade sa ofta han var vid universitetet nirvarande, kan och far af mig icke heller lemnas obemaldt. Matte Sallskapet ofta fa anledning till lika férbindelse med den, hvilken vi ro herr Tams skyldige!» 15 »Fér 6frigt hade 4nnu manga andra ledaméter med flit och frikostighet medverkat till det gemensamma basta. I saknad af det diarium, som férdes i Abo 6fver férirade naturalster, kan jag ej uppgifva alla de ledaméter, hvilka nast de redan namnde, hufvudsakligast bidrogo till den betydliga tillvaxt, som Siallskapets samlingar i Abo hade vunnit. Ifran de proto- koller, som annu finnas i behall, afvensom utur mitt enskilda minne har jag likval kunnat erinra mig atskilliga af de ledam6- ter, hos hvilka Sallskapet for inlemnade bidrag star i forbindelse. Sadane dro Herrar professoren af TENGSTROm, slottslikaren SANMARK, magistrarne BRUMMER, W1LH. FoRSMAN och RABBE, akadem. sekreteraren WEGELIUS, provinciallikaren ROSENBACK, kammarskrifvaren Vict. Napor. FaucK, kopisten P. Em. Farcx, apothekaren LuCANDER, provinciallikaren doktor DrEutTscu, studeranderne Eric NApoLEON och Evert Ju. BONSDORFF, HEIKEL, MECHELIN, hofrattsauskultanten AHLSTEDT, studeran- den Exurstr6m och (ifall det tillates mig afven tilligga detta namn) studeranden FERDINAND SAHLBERG, utom sdkert annu flera, dem jag nu icke kan for tillfallet paminna mig»'). »Sallskapets Cassa hade sma och annu fa tillgangar, samt kunde derf6re icke synnerligen tillvixa. Den afgift af 2 R:dr rgs, som férsta terminen af stiftarena och af de inom samma termin inkallade ledaméterna borde erlaggas, forvandlades sedan till inskrifningsafgift for alla dem, hvilka voro vid uni- versitetet narvarande. Men dessa inskrifningsafgifter behdfde anvandas till atskiliga for dagen intraffade behofver. For att aga medel till uppkop af nagra dyrare mammalier besléts den 15 Oktober 1822 att hvarje vid Universitetet narvarande leda- mot skulle till en sa kallad mammaliefond erlagga for hvarje termin 16 skillingar banco, och vid den mera allmanna samman- komst, som den 1 November 1824 anstilldes, héjdes denna af- gift till 24 skillingar samma mynt; hvarjemte det blef 6ppet lemnadt for hvarje ledamot att med erliggande en gang for alla af 3 Rdr 16 sk. banco befria sig ifran densamma. Till fdlje af 1) En af dem som mest bidragit till samlingarnes grundande och for- 6kning var dock professor SAHLBERG sjelf. (A. M.) 16 denna anstalt fanns den 1 November 1826 en besparing i kassan, som steg till 200 Rdr rgs.» »Endast tvenne uppsatser rérande Finlands naturalster hade af Sallskapets i landsorterna vistande medlemmar blifvit insinda; den ena af slottslakaren AEJMELE utgdrande en for- teckning 6fver vaxter odlade omkring Wasa, och den andra af kontraktsprosten SNELLMAN en f6rteckning 6fver vaxter funna pa Aland och i Osterbotten. Uti sarskildt inrattade bocker for anteckningar 6fver Finlands naturalster hade afven redan Atskilliga anmarkningar rérande isynnerhet loci natales blifvit inforda. Men harmed var dock annu icke langt fortskri- det i anseende till de manga géromal, hvarmed Sallskapets fa embetsman voro 6fverhopade.» »Antalet af sillskapets ledaméter utgjorde vid slutet af 1827 ars vartermin 119. Af dessa hade ungefar */, blifvit in- kallade under det de bivistade Universitetet; de 6frige voro pa landet vistande tjenstemin eller possessionater.» »Sadant var Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica till- stand, da i bérjan af September manad 1827 en oerhdérd elds- vada férstérde Abo stad och derjemte afven vart sillskaps alla derintill gjorda samlingar och anteckningar samt 6friga egen- dom. Endast Siallskapets raikenskaper, sigill, en del af dess protokoller tillfalligtvis liggande hos dess sekreterare magister DaMMERT, samt kassan dels utlant, dels afven hos magister DAMMERT, sasom tillika skattmdstare, forvarad riddades un- dan den harjande elden. — Vardet af Sillskapets forlorade sam- lingar kunde val icke uppskattas till nagon hég penningesumma och ingalunda jemféras med de oberaikneliga férluster, hvilka bade publika inrattningar och enskilda medborgare vid detta olyckliga tillfalle ledo. Men ifran en annan synpunkt betraktad var Sallskapets forlust likvaél ganska smiartande. Sallskapets samlingar voro frukter af dess enskilda ledaméters valvilja och frikostighet. Till stérsta delen unge medborgare, hvilka aénnu icke njutit nagra enskilda férdelar af samhiallsinrattningen, hade likval af berémligt nit for vetenskap och at tidigt vaknad karlek fér fosterland uppoffrat tid och méda fér att befordra framgangen af en inrattning, som i framtiden skulle gagna en- 17 dast det allminna. Skérden af denna deras mangariga flit var nu forstérd inom fa dgonblick. Manga af de ledaméter, hvilka forst stiftat Sallskapet och kraftigt medverkat till samlingar- nas sammanbringande, voro redan skilda fran Universitetet och upptagna af sina embeten. De dfriga blefvo skingrade genom den allmanna férstéringen, och en bitter smarta dfver den olyckliga utgangen af deras forsta foretag att gagna sasom vetenskapsidkare och finska medborgare astadkom en hemsk overksamhet samt hotade med en total upplosning af ett sall- skap, som Annu syntes for ungt att utharda det olyckliga déde, hvilket sa ovaintadt 6fverraskade detsamma.» IJ. Sallskapets aterupplifvande i Helsingfors och ut- veckling under professor Sahlbergs ledning aren 1829—1841. Den 2 mars 1829 kan man saga att Sallskapet for andra gangen konstituerade sig. »Efter enskildt 6msom gifna, 6msom erhallna uppmuntringar samlade sig efter foregangen 6fver- enskommelse nagra af Sallskapets stiftare och atskilliga andra ~ af dess medlemmar» hemma hos professor SAHLBERG for att ofverlagga om dess upplifvande. Ordfo6randen hemstillde huru- vida icke Sallskapet borde fortsatta sina bemédanden att avagabringa en samling af Finlands organiska naturalster, och enhalligt 6fverenskommo de narvarande att sasom forut verka for detta gemensamma och allmant nyttiga dndamal. Man be- sl6t att intill maj manad sammankomma hvarannan torsdag kl. 41 Museets arbetsrum fr sa vidt Konsistoriet dartill gaf sitt samtycke samt att underratta de franvarande medlem- marna om att Sallskapet ater traidt i verksamhet och inbjuda dem att deltaga i arbetet. Rakenskaperna skulle revideras, en matrikel, ett diarium, voteringskulor och skrifmaterial skulle anskaffas, och ett méte hallas for utseende af funktiondrer. Detta egde rum den 12 mars, och voro darvid 16 medlemmar narvarande. Till Sallskapets ordférande utsags vid detta méte professor SAHLBERG, till viceordférande professor AF TENG- 2 18 sTROM, till sekreterare medicine kandidaten F. J. Raspe, till intendent magister P. Po. Linprorss. Pa ordférandens foérslag besléts att befria sekreteraren fran de ekonomiska angeligen- heterna och att tillsatta en skattmastare; till denna befattning utsags magister J. F. Errvinc. An vidare besléts att Sallskapet skulle anlagga en staende fond, hvars kapital icke finge réras; till denna skulle foras alla frivilliga bidrag af hedersledaméterna — man skilde emellan honorara och arbetande ledaméter — och en tredjedel af arets ordinarie inkomster. De aterstaende tva tredjedelarna bildade ars- eller handkassan, hvarmed de 16- pande utgifterna skulle bestridas, dock kunde vid mera tran- gande behof ett férskott af den fér staende fonden afsedda tredjedelen tillatas. Inskrifningsafgiften bestémdes att sasom forut vara 2 riksdaler, terminsafgiften 1 rdr eller ock 5 rdr en gang for alla. Med tanke pa de blifvande samlingarna anmodade man ordféranden att hos Universitetets Konsistorium anmala om behof af skap for faglarna. Nagra dagar senare gaf Konsisto- riet sitt samtycke till att Sallskapet finge halla sina samman- komster och uppstilla sina samlingar uti professorns arbetsrum i Museum, och skulle liksom i Abo, inredningen for samlingen bekostas af Universitetet. Protokollet fordes vid dessa tva sammantraden af den siste Abo-sekreteraren magister DAmMERT, och i dessa _protokoll benamnes Sallskapet med det namn det sedermera under manga decennier anvinde »Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica». Pa magister Dammerts forslag tillsattes en kommitté for upp- gorande af forslag till statuter for Sallskapet; medlemmar af denna kommitté blefvo ordféranden, magister RaBBE och for- slagsstallaren. Harmed aterupptog Sallskapet sin afbrutna verksamhet. Dess materiella tillgangar voro sa godt som inga; de utgjordes af 289 Rdr, ett sigill och en del protokoll, men ledarens omtanke och medlemmarnas ungdomliga intresse voro desto stérre. Professor SAHLBERG uppsatte ett cirkulir till de franvarande medlemmarne, och de niarvarande atogo sig utskrifvandet af exemplaren. Man tog itu med att gora anordningar for de blif- vande insektsamlingarna, Studerandene A. S. AHLSTEDT, R. F. 19 SanriBERG, E. J. Bonsporrr och J. Pu. PALMEN bitradde dir- vid. Den sistnimnde och student K. G. M6LLER bitradde vid skrifvandet af etiketter och utlofvade aifven framdeles sin hjalp. Forslaget till statuter blef snart fairdigt; det bordlades for en tid, sa medlemmarna fingo tillfalle att g6ra sina anmarkningar. Endast studeranden AntistTEDT begagnade sig haraf och inlaém- nade en lingre promemoria, men professor SAHLBERG uppsatte ett som det tycktes i limpligare form affattadt forslag, och detta lades till grund for 6fverlaggningen. Diskussionen hairom fortgick den 10, 14 och 17 maj samt afslutades den 21 maj. Den tyckes hafva forsiggatt i stor simja. En formlig omrést- ning finnes anférd blott i fragan om huruvida professorn 1 z00- logi och botanik skulle vara sjalfskrifven som Sallskapets ord- forande; bestiimningen hirom faststilldes med 13 réster emot 5. Den slutliga redigeringen gjordes af ordféranden med. bi- trade af adjunkten J. J. Norpstr6m och amanuensen A. W. WEGELIUS. Den 2 juni 1829 faststillde Sallskapet dem defini- tivt »till noggrann efterriattelse». Fran denna dag ar Sallskapet alltsaé att betrakta sasom anyo fullstiindigt organiseradt. Enligt dessa stadgar var Sallskapets andamal att »anligga och bilda ett Fimskt Museum naturale och att sammanbringa nodige materialier till en i méjligaste matto fullstaéndig Fauna et Flora Fennica», hvarfor Sallskapet skulle »insamla och foér- vara l:o de inom Finlands omrade befintlige organiska natur- alster; 2:0 uppgifter och underrattelser rérande dem, samt 3:0 bilda, till forsikrande af samlingarnas bestand, en staende penningefond)». Till ledaméter skulle inbjudas »alle fr fosterliindsk natur- kannedom nitalskande man, sa vetenskapsidkare, som andra finske medborgare, de der i ett eller annat afseende kunna be- fordra Sallskapets afsigter och anseendey». Denna inbjudning skulle, efter dirom af en ledamot viackt férslag och vid nast foljande likaledes ordinarie sammantride verkstilld ballote- ring, da enkel pluralitet afgjorde bifall eller vigran, ske for- medelst ett af ordf6randen underskrifvet och af sekreteraren 20 kontrasigneradt kallelsebref!). Sa snart den nye ledamoten er- lagt sin inskrifningsafgift inskrefs hans namn i Sillskapets Album. Inskrifningsafgiften var 3 rubel b.ass.; i arsafgift skulle erlaggas 2 rubel eller en gang for alla 15 (af studerande 8) rubel b.a. Ingen ledamot fick »utan vigtiga och kanda skal, undan- draga sig de uppdrag, Sallskapet kan fa anledning att at honom lemna». »Pa det bestimd ordning och oafbruten fortgang i Sallska- pets gdromal befordras ma samt saker vard om dess tillh6rig- heter vinnas, b6ra vissa embetsman bland ledaméterna utviljas» namligen 1) En ordférande, som skulle leda det hela och i Universi- tetets Konsistorium féra Sallskapets talan. Om professorn i zoologi och botanik var ledamot af Sallskapet, var han dess sjalfskrifne ordférande. 2) En vice-ordf6rande; som sadan var Universitetets in- spector musei sjalfskrifven. 3) En sekreterare, som skulle féra protokollet och bref vexlingen samt varda arkivet. 4) Tre intendenter, af hvilka den férste skulle varda sam- lingen af diggdjur och faglar, den andra den af 6friga djurklas- ser, den tredje de botaniska samlingarna, hvarjamte de skulle preparera eller lata preparera ‘de inlamnade naturalierna. — An flere intendenter kunde vid behof af Sallskapet antagas. 1) Detta kallelsebref hade féljande affattning: Ledde af sann vetenskaplig Fosterlandskarlek, hafva nagra unge Natural- Historiens Idkare férenat sig till ett Sallskap for Finsk Zoologie och Botanik, i afsigt, att med gemensamma bemédanden icke allenast tillhopa samla nédiga uppgifter och materialer till en annu saknad, alla Djur- och Vaxt-Classer om- fattande, Finsk Fauna och Flora, utan ock att tillika astadkomma en i m6j- ligaste matto fullstandig samling af Finlands egna Organiska Natur-alster. Detta andamal vinnes blott genom bidrag, bestaende dels i Naturalier, dels dermed sammanhangande upplysningar, af flere pa sarskildte Orter af vart vidstrackta Fosterland vistande Naturvinner, och far Sallskapet derfére har- igenom anhalla att fa rakna som en verksam Ledamot inom dess verkningskrets. Helsingfors den — — Man torde observera att i kallelsebrefvet Sallskapets parla benaémning annu fortlefde. 21 5) En skattmiistare, hvilken ansvaret for kassan och raiken- skaperna alag. 6) En registrator, »som utom god och laslig handstil, ager nédig kinnedom i den naturalhistoriska nomenklaturen». Han aigde att ofver hvarje af Sallskapets samlingar uppratta och underhalla »noggranna, fullsténdiga och systematiska kataloger, sa inraittade som Sallskapet det aiskar» samt i en sarskild bok anteckna »alla de vetenskapliga uppgifter rérande Finlands naturalster, hvilka till Siallskapets kunskap komma och det finner godt att dir infora lata». Likasa hade han att uppratta defekt- och rekvisitionslistor, om sadana behéfdes. 7) En ikonograf, hvilken »afteckne och afrite i lefvande fairger sadana finska naturalster Sallskapet dartill bestammer». 8) En kalligraf, »som for utmarkt vacker handstil sig kand gjort» och som skall skrifva etiketterna till samlingarna. 9) Tva amanuenser »de der god handstil aga». Dem alag att renskrifva protokoll, bref m. m. Sammantradena skulle hallas hvarje vecka pa dagar som vid arets boérjan bestimdes, hvarannan vecka ett ordinarie sammantride, hvarannan en sakallad arbetssammankomst, dar prepareringar och andra vid de ordinarie métena beslutna arbeten utférdes. Beslut i viktiga arenden kunde ej fattas da farre an tolf ledaméter voro narvarande; i vanliga och mindre viktiga voro atta enhalliga tillfyllest. Ars- eller hégtidsdagen skulle firas den 2 juni antingen i Sallskapets vanliga rum eller pa nagot nara staden belaget landstille; darvid skulle ordf6- randen, intendenterna och skattmiastaren afgifva sina arsberat- telser, afvensom viljas revisorer for rikenskaperna, invente- ringsman for Sallskapets 6friga tillhérigheter samt embetsman for det kommande aret; da skulle ocksa aminnelsetal hallas och beslut fattas i fraga om andring af stadgarna, hvarvid °/,, pluralitet erfordrades. Samlingarna skulle grundliggas, ékas och underhallas ge- nom frivilliga bidrag af ledaméterna; endast sillsynta natur- alster, svara att erhalla, kunde inképas. De skulle af intenden- terna systematiskt ordnas och uppstillas, vara under deras tillsyn vid arbetssammantridena tillgingliga for studier af 22 ledamoéterna samt en eller tva timmar i veckan 6ppna for all- manheten. — A en sarskild etikett skall gifvaren af ett natur- foremal antecknas, om han icke ar medlem af Sallskapet. Det samma giller ocksa om féremalet i fraga ar dyrbart eller in- lamnadt fardigt prepareradt. Kassan férdelades i en arskassa, dit de stadgade afgifterna och rantor pa utlanta medel skulle foras samt darifran alla utbe- talningar skulle goras, och en staende fond, hvilken skulle bil- das dels af ledaméters frivilliga bidrag utéfver de bestimda afgifterna, dels af de Ofverféringar fran arskassan, som Sall- skapet pa arsdagen faststallt. Staende fondens kapital finge under inga villkor forminskas, men rantorna dara skulle komma arskassan till godo. Komme Sallskapet att upplosas, skulle alla dess samlingar tillfalla Universitetet, men icke fa med dess 6friga naturhisto- riska samlingar sammanblandas, utan sasom ett for sig besta- ende Finskt Museum vardas under narmaste tillsyn af Musei- Inspektorn och en af Konsistoriet antagen amanuens, hvil- kens lon skulle utga af den staende fondens rantor, och ett even- tuellt 6fverskott anvandas till fordel antingen for detta museum eller for Finlands naturalhistoria i allmanhet. Detta var det hufvudsakliga innehallet af de stadgar Saill- skapet den 2 juni 1829 fér sig antog. Da Sallskapet »icke trodde sig bora genom deras tryckning i fértid fasta vid sig allman- hetens uppmarksamhet eller méjligen vacka ansprak dem Sall- skapet med dess annu obetydliga fond ej ser sig, atminstone for det narvarande, kunna uppfylla» sa saindes fdljande hést kopior af dem, utskrifna af nagra ledaméter, bland hvilka mar- kas afven aldre herrar: adjunkten Norpstr6m, docenten Sj6- stEDT och kollegan B. C. J. Wirrinc, och vidimerade — »sa- lunda vara beslutadt, antagit och faststélldt, bestyrka a Sall- skapets vagnar» — af ordféranden, vice-ordf6randen och sekre- teraren, till Abo, Vasa, Nykarleby, Uleaborg, Tavastehus, Tammerfors och Borga — det forefaller som om Sallskapet icke haft nagra ledaméter i éstra Finland — hvarjaimte bref med underrattelse om denna atgard sindes till alla franvarande 23 medlemmar, hvilka fran de uppgifna centralerna kunde fa stadgarna till lans. Pa grund af bestaémningarna i de nu antagna stadgarna forblefvo fortfarande professor SAHLBERG Sallskapets’ ordt6- rande och inspector musei professor AF TENGSTROM dess vice- ordférande. Pa samma arsmoéte dar stadgarna antagits beslét Sillskapet bibehalla sasom sekreterare och skattmastare de forut till dessa befattningar valda magistrarna RABBE och Exrvinc. Till férste intendent utsags studerande Abr. Monty, till andre intendent studerande RErInH. FERD. SAHLBERG, till tredje intendent konrektor ARNDT GERH. Linprorss, till re- gistrator studerande Jonan Pup Parmeén, till ikonograf konsistorieamanuensen magister Frepr. JoaKx. Exman, till kalligraf studerande Cary Gust. MOLLER samt till amanuenser studerandene Cari Ros. Enrstro6m och Henr. HEIKEL. Det radde inom Sallskapet under denna nydaningsperiod en lifvad och forhoppningsfull anda. Alla kande att det var ett nyttigt och fosterlandskt arbete man hade fér sig och att detta arbete gick framat. Det var ju icke stora vetenskapliga krafter som verkade inom Sallskapet. Utom ordféranden och vice- ordféranden, naturalhistoriens representanter ex professo vid Universitetet, fanns det under 1830-talet icke manga medlem- mar, som hade nagra djupare insikter i zoologi eller botanik och som under sin verksamhet i lifvet kommo att annat 4n i forbigaende syssla med Finlands fauna och flora. Men nar vi lisa de gamla handlingarna och se att protokollen forts af Jo- HAN JAkoB Norpstr6m, riksarkivarien, den frejdade ratts- larde, af Frans Lupvic ScHaumAN, professorn och biskopen, af Uno Cycnarus, den finska folkskolans fader, af JOHAN Pup Parmen, den kunnige juristen och prokuratorn — och till dem ansluter sig i en senare period Zacuris TOPELIUS — sa forsta vi att de basta bland ungdomen stiillde sig i Sallska- pets tjanst och efter sin formaga arbetade for Sallskapets idé. Ideerna verka alltid genom personer, och professor CARL, REIN- HOLD SAHLBERG var patagligen en man som visste att lifva och 24 sammanhalla bade unga och gamla. Det kan utan den ringaste ofverdrift sigas att det var han, som tryckte sin pragel pa Sall- skapet, att han tankte for och ledde det hela. Hans intresse smittade de unga. I sin foérsta arsberattelse ar 1830 ger han Sallskapets embetsman och i synnerhet dess intendenter ett stort erkénnande. »Jag ar skyldig, sager han, att infor Sallska- pet offentligen férklara, att Sallskapet, bitradt af sidana em- betsmin, aldrig kan forfela sitt andamal, och att en ordférande alltid med utmiarkt nédje skall se sig understédd af dylika med- arbetare» och manga senare ganger prisar han nitet hos sin stab af oaflénade funktionirer. Sallskapet hade under sin tillvaro i Abo haft en afgjordt akademisk prigel, i det att tva tredjedelar af dess medlemmar tillhért Hégskolan, och afven under de nya férhallandena var det frimst fran denna som Siallskapet rekryterade sig. De egent- liga arbetarne tillhdérde alla den krets som stod centrum d. v. s. professorn i zoologi och botanik naérmast. Men, sasom en blick pa medlemsforteckningen utvisar, intradde talrika medborgare af den bildade allmanhetens olika lager, framst af embetsmanna- klassen, som medlemmar, manga pa grund af ett verkligt in- tresse for den lefvande naturen, andra af intresse for den goda fosterlindska saken, hvilken de, om ej genom sitt arbete, sa genom sin skarf kunde gagna, andra fér att folja en modestrém- ning som angafs af manga hégt uppsatta personer 1 samhillet. Det lande sjilffallet Sallskapet till icke rimga ber6mmelse da Universitetets Vicekansler general A. A. THESLEFF, som nagot senare blef generalguvernorsadjoint, ar 1830 samtyckte till att blifva medlem af Sallskapet. Man far det intrycket att i synnerhet i bérjan en taflan inom Sallskapet radde att féresla nya medlemmar och att Sallskapet verkligen kom att omfatta en god del af allt hvad landet egde af intelligens och allman- intresse. Under aren 1829—41 inkallades i medeltal 38 med- lemmar arligen; de hégsta talen, 58 resp. 60, foretedde aren 1834 och 1835. Ar 1837 beslét Sallskapet att en forteckning étver medlemmarne skulle tryckas. Uppgjord enligt férhallan- det den 31 december 1837, utkom den féljande ar och upptog inalles 440 medlemmar, de med déden afgangne icke inberaknade. 25 Tryckningen af denna forteckning bekostades af universitets- boktryckaren J. C. FRENCKELL. Matrikeln eller albumet, i hvilket medlemmarne skulle in- skrifva sig, var en prydlig foliant med guldsnitt i rédt marokiang med guldtryck. Det visade sig svart att fa medlemmarnes namnteckning, hvarfér immatrikuleringen smaningom afstan- nade. Det sista namnet ar fran 1842. Sallskapets strifvanden gingo gifvetvis framst ut pa hop- bringandet af nya samlingar i stallet for dem som gatt forlorade. Redan under tiden mellan den 2 mars och den 2 juni 1829 hade till samlingen inlimnats 1 diaggdjur (en hare i vinterdrakt, ouppstoppad), 42 arter faglar i 47 exx. och 147 insektarter 1 302 exx. Under det diarpa féljande aret foretedde samlingarna en gladjande tillvaxt. Af daiggdjur hade 7 arter inlamnats; bland dem omnamndes sarskildt fjallrafven, insind af landshéfdingen STJERNSCHANTZ i Uleaborg, »bade fér dess varde och darfor att den blifvit férarad af en ibland landets hégre embetsman som icke var ledamot af Sillskapet». Faglarna hade fordkats med 47 arter i 110 exx., frimst genom t. f. forste intendenten studeranden Evert Jutius BonsporFFs nit; »med det allvar som synes atfélja alla dess féretag och med ett nit for Sallska- pets andamal, som han afven i andra afseenden visat, har han till Sallskapet inlamnat 28 sarskilda species i 33 exx., alla af honom sjalf uppstoppade». Till aggsamlingen hade en grund blifvit lagd med 7 exx. af 5 arter, likasa till den af amfibier (7 arter i 12 exx.) och fiskar (7 arter i 8 exx.), till de begge sist- nimnda férnaimligast af studeranden Bonsporrr. Insekt- samlingen hade férékats med 397 arter i 1027 exx. framst af professor SAHLBERG, magister RABBE, studenterne PIPPING- SKOLD och SAHLBERG. Herbariet hade grundlagts och emottagit 711 exemplar. Inalles hade 25 personer limnat bidrag till sam- lingarna, diaribland flere som annu icke tillhérde detsamma. Till dessa aflaitos artiga tacksigelseskrifvelser, och i regeln in- kallades de inom kort till medlemmar af Sallskapet. Bérjan var salunda mycket lofvande. En sirdeles vardefull férstirkning erhdllo samlingarne af fyra studerande, ABR. 26 Montrn, R. F. SAHLBERG, G. Asp och J. E. A. Wirzkén, hvilka sommaren 1830 hade rest till Lappland, hufvudsakligen for att samla insekter och vaxter. Afven fran andra hall infl6to rik- liga bidrag, dels aldre samlingar, som placerades har fér att gora nytta, dels nya fynd, och till en b6rjan var ju allt valkom- met och intressant. Den afdelning af samlingarna som patagligen mest intres- serade de unga medlemmarna var faglarna. Det var, sasom redan sades, en af Sallskapets forsta atgirder att sdka anskaffa skap for dem, och det var ocksa den forsta afdelning hvars upp- stallning inrapporterades sasom verkstalld. Detta var redan i oktober 1829, men fdrst ett ar senare blefvo de af Konsistoriet bekostade skapen fardiga. Ett annat uttryck for det ornitolo- giska intresset var beslutet ar 1833 att prenumerera pa en i Stockholm utkommande »Tidskrift for jagare och naturvanner». Talrika voro de bidrag som limnades till denna afdelning. Vid arbetssammantradena 6fvade sig medlemmarne i preparerings- konsten; afven universitetspreparatorn ROSENBERG hade fullt upp med att mot ersittning preparera och uppstoppa fagel- skinn. Redan 1831 sag man sig af det tranga utrymmet tvun- gen att besluta det icke flere an tre exemplar af samma art finge i samlingen uppstallas; de andra skulle forsaljas; bérjan gjordes med en gok, for hvilken betalades 50 kop. Tre ar senare forsaldes 31 arter at student Uno Cycnarus for en summa af 5 rub. b.a. Ar 1836 heter det att fagelsamlingen vuxit sa att bidrag af nya arter blefvo mer och mer sallsynta. Den kunde liksom 6friga afdelningar studeras af medlemmarna vid arbets- sammantraidena, men manga voro de studenter som pa sarskild ansékan erhdllo ratt att afven pa andra tider, till en bérjan mellan vissa bestiimda klockslag, senare efter 6fverenskommelse med intendenten, begagna sig diraf, val att mirka om de voro medlemmar af Sallskapet, eljes icke. Professor SAHLBERGS an- hallan att vid sina forelaisningar fa begagna exemplar af faglarna hade naturligtvis blifvit med nédje bifallen. Samlingen torde hafva varit anordnad sa att exemplaren, hvarje i sin lada med framvaggen af glas, voro uppstallda pa hyllor, en anordning som tydligen afsag att hindra spridandet af skadeinsekter. 27 De personer som frimst bidragit till tillvaxten af denna samling voro, utom E. J. Bonsporrr, hvars fortjanster redan framhallits, R. G. Fock, registrator J. H. CaLontius, professor J. M. ar Tencstrom, d:r F. G. Sanmark, landshéfd. J. A. STJERNSCHANTZ, prosten C. H. Forsman, revisor C. N. v. HEL- LENS, A. Montin, U. Cycnarus, M. v. WRIGHT 0. a. — Till samlingen af fageligg hade E. J. Bonsporrr, N. C. LIGNELL, C. F. von Born och C. LunpAut, i synnerhet bidragit. — I sammanhang med fragan om fagelsamlingen fortjanar en liten episod att omnamnas. Da denna i forsta bérjan af sin tillvaro skulle ordnas, hade ett forslag uppgjorts till etiketter, 4 hvilka, utom det vetenskapliga latinska namnet, 6dfverst upptogs afven det finska, textadt med gothiska bokstifver. Finska litteratursillskapet var Annu icke stiftadt — det skedde forst 1831 — men flere af dess grundlaggare tillhérde vart sillskap, STAHLBERG, TICKLEN, RABBE 0. a., och det var patagligen pa detta hall som tanken vackts att gifva finska spraket en hedersplats pa Museum. Den 13 november 1829 hemstillde ordféranden huruvida detta férslag kunde anses antagligt eller icke. Férrain Sallskapet kunde forena sig harom ville det till jamforelse hafva en etikett dir jamte dessa beném- ningar dfven nederst det svenska namnet pa fageln var anteck- nadt, hvarfor kalligrafen fick i uppdrag att texta en sadan. Profvet féreteddes och fragan diskuterades, men Sallskapet ansag den vara af stérre vikt ain att den af de 14 narva- rande kunde afgéras, hvarfér den uppskéts till arsmétet. Vid detta, dir 31 medlemmar voro narvarande, besléts »det skulle etiketterna upptaga namnen a faglarna pa trenne sprak ném- ligen latin, finska och svenska, dock sa att dfverst stilles det finska, mellerst det systematiska latinska och underst det sven- ska namnet». Fem 4r senare frangicks detta beslut, emedan de svenska och finska namnen »dels voro hégst osakra och obestimda, dels ock i afseende 4 manga species alldeles sak- nades». Denna atgird stod patagligen i samband med den granskning som lektor Krckman pa ordforandens begaran utfort att ritta de i SapELins Fauna Fennica upptagna finska fagelnamnen. 28 Afven daggdjuren voro féremal fér mycket intresse, men savél pa grund af faunans artfattigdom som manga arters svaratkomlighet voro bidragen till denna afdelning vida farre. Flere sallsynta daggdjur skainktes af intresserade personer i landsorten. Landshéfding STJERNSCHANTz 1 Uleaborg f6ra- rade, utom den redan niéimnda fjallrafven, en bafver, fangad i Kemikylaé ar 1832, ett af de sista exemplaren som antraf- fats i vart land; en annan gang en lefvande filfras, hvilken lange och val hélls lefvande hos vice-ordférande och darefter ofvertogs af ordf6randen tills den slutligen aflifvades och upp- stoppades. Dessa tva rariteter vardades med sarskild omsorg. En lefvande igelkott och en lefvande utter skanktes af 6fver- intendenten Niis NORDENSKIOLD, men uttern fick tillfalle att undkomma. Bland 6friga gifvare ma namnas E. J. BONSDORFF, haradsh6éfd. baron C. R. MELLIN, kammarradet G. G. NORDEN- svANn, doktor C. R. Exrstr6m och magister A. E. GRANFELT. — Nar tillfalle erbjéds att uppk6pa ett svaratkomligt stérre dagg- djur (elg, varg, raf, griifsvin) begagnades detta. Ar 1836 bestiill- des ett par renar jimte kalf af pastorsadjunkten Eman. Ko1- strROM i Muonionniska, och ar 1839 uppk6dptes en lefvande bjorn fran Janakkala f6r att uppstoppas. Bland kuriosa ma nimnas att formenta bastarder af katt och kanin insdindes lefvande, men det befanns att de mer och mer nirmade sig »kattsliktets normalform.» Samlingen af daggdjur och faglar gaf, sa omhuldad den an var, anledning till mycket bekymmer. Exemplaren dari, pre- parerade som de voro af amatérer utan tillracklig sakkunskap, forstérdes latt af allehanda skadeinsekter. Tid efter annan maste exemplar utmé6nstras sasom odugliga, och ar 1838 sag Sallskapet sig tvunget tillsitta en sirskild kasseringskommitté for att préfva hvad som icke langre kunde i samlingen kvarsta, och resultatet blef att 32 exx. faglar liksom ocksa 14 exx. dagg- djur kasserades. Ofriga vertebrater beaktades mindre, sisom ganska natur- ligt var, men redan 1829 anskaffades nagra stérre glasburkar for amfibier och fiskar, och 1836 voro skapen for spritsamlingen fardiga, till sin nedre del sa inréttade att aggsamlingen dar 29 kunde férvaras. Nagon stoérre omfattning hade spritsamlingen icke, dock sades det ar 1837 i arsberattelsen att Sallskapets amfibiesamling saknar hégst fa arter. Bidrag till dessa sam- lingar hade laimnats af E. J. Bonsporrr och SAHLBERG, kapten TANDEFELT, revisor C. N. v. HELLENS, komminister JARNE- FELT m. fl. Insektsamlingen var gifvetvis fran forsta bérjan foremal for ordférandens speciella uppmiarksamhet. Han var ju ento- molog af sjil och hjirta, genom bytesverksamhet lierad med de utlindska, frimst de skandinaviska samlarne, sysselsatt med att utreda den finska skalbaggsfaunan, for hvilken han redogjorde i den langa disputationsserien Insecta fennica (1817— 1839). Hans intresse for insektvarlden meddelade sig natur- ligtvis at flere af hans elever. Med studenterna hade han alltid gjort exkursioner, men nu utvidgade han kretsen for samlarne. I april 1833 tillkénnagaf han att han hvarje séndag efter- middag aémnade anstialla exkursioner, i hvilka Sallskapets med- lemmar, men inga andra, finge deltaga, och de tva foljande aren gjorde han en langre exkursion med Sallskapets medlemmar. Under sadana férhallanden maste ju samlingarna tillvaxa. De vardefullaste bidragen kommo fran honom sjalf, men afven bland hans elever vid Universitetet funnos manga, som verk- samt bidrogo till samlingarnas férdkande. Bland dem bora framf6r andra nimnas R. F. SaHLBERG, E. J. BONSDORFF, A. PIPPINGSKOLD, J. E. Wirzen, F. J. RaBBe, J. PH. PALMEN, J. Leoroip, J. F. Bhanx, G. Asp och J. F. Cayan. Vardefulla bidrag erhdll samlingen ocksa af grefve C. G. MANNERHEIM som allt fann tid att vid sidan af sina embetsgéromal pa sam- hallets héjder fortsdétta sin ungdoms studier. En for finska forhallanden icke obetydlig insektsamling f6rarades af hof- ratts extranotarien A. L. AnisteptT. En annan tjansteman, hofrattsauskultanten A. CALOANDER, lade grunden till sam- lingen af fjarilar genom att skinka sin egen synnerligen vackra samling (59 arter i 107 exx.), hvilken alltigenom bestod af exemplar som uppfédts fran larvstadiet. Afven dessa bidrag kunde aterforas till professor SAaHLBERGS verksamhet som larare. — Insektsamlingarna hade till en bérjan uppstallts i tva skap, 30 som Universitetet stallt till Sallskapets forfogande, men da senare dessa behéfdes for Museets egna samlingar, var Sallska- pet nédsakadt att bestilla sig egna. Det forsta blef fardigt i maj 1833, sa insekterna kunde dit 6dfverflyttas, men beteck- nande for tidsforhallandena och for de svarigheter man hade att 6fvervinna var att de for de tre andra nédiga korkskifvorna icke stodo att uppbringa hvarken i 8:t Petersburg eller i Lii- beck, sa skapen stodo oanvanda — och, utom andra, de skrym- mande fjarilarna ouppstallda — anda tills 1837, da kommerse- radet ETHOLEN lyckades afhjalpa bristen. Insektnalar stodo pa denna tid icke att fa i Helsingfors; de bestilldes for samlare- nas rakning genom Sallskapets férmedling fran Abo, dar sanno- likt vid denna tid sasom annu ett par decennier senare nal- makeriet bedrefs som yrke. En liten tidsbild ar ocksa det att provinciallikaren i Joensuu Sam. Roos, i samband med den tacksagelse han aflat for att Sallskapet anmodat honom att vara dess ombudsman, hvarvid han tillika anmialde att» han foredrog att for sin korrespondens anlita postkontoret i Kuopio framfor det i Tohmajirvi, gaf en beskrifning pa sattet att af nafver tillverka smarre lador, laimpliga for sindningen af in- sekter med posten. Af lagre djur funnos vid denna tid endast nagra iglar och intestinalmaskar, forvarade i sprit. De hade fodrarats af prof. AF TENGSTROM, prof. I. ILMONI o. a. Betraffande herbariets uppstallning besl6t Sallskapet 1830 »det kommer hvarje species att med rimsor fasthaftadt forvaras i ett helt ark hvitt papper, pa hvars yttre sida upptill det spe- cifika namnet men locus natalis samt gifvarens namn pa en sirskild etikett som pa inre sidan fastes skall antecknas, och att samtliga till ett genus horande species skola i ett konvolut af afven hvitt papper inneslutas 4 hvars yttre sida nedtill till hoger det generiska namnet bér sta». Dessa ark forvarades i rymliga kapslar af papp, hvilka likt bécker uppstialldes pa vaggfasta hyllor. En enkom hiarfér afsedd hylla omnamnes sasom anskaffad ar 1839. Papperet tyckes till en bérjan Uni- versitetet hafva bestatt, men kapslarna, i hvilka vaxterna for- varades, bekostades af Sallskapet. Till féljd af den nymodiga 31 anordningen med rimsor kunde flere aldre herbarier, i hvilka vaxterna voro fastklistrade pa pappret, sasom annu i dag i Eng- land brukas, endast i ringa grad anvandas. Redan i maj ar 1832 var herbariet fortecknadt, men laingre fram pa aret an- milde den nye tredje intendenten, studeranden BoNnsporrF, att det innehdll en stor mingd odugliga exemplar. Han fick diar- for i uppdrag att géra en férteckning 6fver det han ansag bora kasseras, och det slutliga afgérandet 6fverlamnades at en sar- skild nimnd. Kanske verkade detta afskrickande, atminstone inlimnades under verksamhetsaren 1833—34 och 1836—37 inga bidrag till vaxtsamlingen, men rimligtvis voro de unge under professor SAHLBERGS ledning mer intresserade af djuren ain af vaxterna. Vid uppstillningen af herbariet leddes man tydligen af den principen att hvarje art skulle vara represen- teradt af ett exemplar, ty det besléts ar 1835 att inlamnade exemplar af arter som férut finnas i samlingen skola forvaras skildt sasom dupletter och icke upptagas i den staende katalogen. Herbariet hade bildats genom skanker fornamligast af pro- fessor J. M. ar TeENcStTROM, J. E. A. WirzeEn, E. J. BONSDORFF, G. U. RinpEtL, J. Granuoim, G. Asp, J. Po. Patmen, Jac. FELLMAN, J. F. Svinnurvup, R. F. SAHLBERG, A. MoNTIN, J. F. Buanx, C. R~ Eunrstr6om, G. W. FREUDENTHAL 0. a. Kryptogamerna voro gifvetvis mycket litet beaktade; de férsta inlamnades till samlingarna af professor AF TENGSTROM ar 1831; ar 1837 var antalet arter 42. Det lag*i sakens natur att samlingarnas tillvaxt icke lange kunde med samma fart fortga som i bérjan. Det framstod tyd- ligt att den Fauna och Flora Fennica man efterstrafvade icke sa latt kunde astadkommas som mangen tankt sig. Redan vid -arsmotet 1833 yttrade ordféranden nastan varnande: »Vart andamal ar ostridigt svart att i hast och i alla afseenden vinna. Men vi bora hoppas, och vi hafva redan goda skal dartill, att hvad icke en ensam kan utratta det kunna likval flere, och hvad icke genast sker, kan dock skeien framtid. Vi dro manga som forenat oss att arbeta for det gemensamma andamalet, och vi hafva ej forbundit oss att hinna det inom en viss bestamd 32 tidrymd. Lat oss darfér forlita oss pa sanningen af den gamle sangarens ord gutta cavat lapidem non vi sed seepe cadendo». Enligt en ar 1838 verkstalld rakning enligt forteckningarna hade till samlingarna inlamnats Daggdjur 18 species i 27 exemplar. Faglar LSS” 4 poh esd2 » Fagelagg 293) ning eet » Amfibier 9 » kiya » Fiskar 18 » tagidkr icuy Insekter 1366 » 1 4040 » Annulater 40 » ioe k6S » Vaxter 573 » i 1027 » Den fran denna tid harr6rande staende katalogen, hvilken ligger i Sallskapets arkiv, upptar for daggdjur, faglar jamte 4agg, amfibier och fiskar 19 foliosidor i tva spalter, for vaxterna 47 likadana. Skrifven med J. Pu. Patmens nitida stil upptar den i systematisk ordning alla slakten, om hvilka man visste eller antog att de voro i landet representerade. F6r hvarje slakte var utrymme reserveradt enligt dess rikedom pa arter, och de arter voro inskrifna af hvilka exemplar inlémnats, hvil- ket genom ett streck for hvarje exemplar var utmarkt. I en sirskild kolumn antecknades om ett exemplar afférts. Nagon uppgift om hvarifran exemplaren harstammade fanns har icke. Med den ringa omfattning som samlingarna hade var in- venteringen af dem, hvilken arligen skulle hallas, jamforelse- vis latt. De utsedda inventeringsmannen, ofta aldre kunniga medlemmar af Siallskapet, togo sin sak allvarligt, sa att det icke blott anmiarktes nar de enligt forteckningarna inlamnade exemplaren icke blifvit i katalogen upptagna resp. enligt Sall- skapets beslut darifran afforda, utan afven nar felbestamningar observerats. Senare anstilldes inventeringar endast vid ombyte af intendent. Vid sidan af naturaliesamlingarna uppstod automatiskt en boksamling. Den forsta grunden till denna lades genom professor AF TENGSTROMS foraring ar 1830 af SapELINS Fauna Fennica. 33 Kort darpé anmilde ordféranden att professor SvEN Nrsson i Stockholm till Sillskapet férarat sitt arbete »Skandinaviska foglary och lofvat ytterligare 6fversinda nagra andra af sina arbeten, »och ansag Sillskapet, som med tacksamhet emottog detta vedermiile af en utlindsk naturforskares smickrande uppmirksamhet for dess tysta verksamhet, sig béra i afgaende skrifvelse tolka Herr Professor N1Lsson sin erkansla for denna hans Sallskapet nu bevisade sirdeles vanlighet». Professor SAHLBERG hade naturligtvis haft sin hand med i denna gafva som inom kort efterféljdes af liknande féraringar fran andra af hans korrespondenter i Sverige, kommerseradet C. J. ScHON- HERR, major L. GyLLENHAAL, professor J. W. ZETTERSTEDT, adjunkt G. DanisBom. Fér denna uppmarksamhet fran de utlindske vetenskapsminnens sida svarade Sallskapet senare, den 9 december 1836, med att kalla dem samtliga till sina med- lemmar. For dem liksom fér en del inhemska sarskildt fram- staende personer utskrefvos kallelsebref i lamplig affattning. 1) Afven inhemska man ihagkommo Siillskapet med liknande gafvor: professor SAHLBERG sjalf, grefve C. G. MANNERHEIM, adjunkten L. H. Tornrorts, kapellanen C. M. Limon, konsul G. O. WasEentus. Genom kép anskaffades arbeten som behdfdes vid samlingarnas ordnande: WAHLENBERGS Flora suecica, GRA- -veNHORSTS Ichneumologia, entomologiska arbeten af FaLLEN, 1) Som ett prof meddelas har kallelsebrefvet till general Thesleff: Till tjenstférrattande Vice Cancelleren vid Kejserliga Alexanders Univer- sitetet i Finland, General-Lieutenanten m.m. Alexander Amatus Thesleff. Da en varm och oskrymtad Fosterlandskansla var den skdéld, under hvilken Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica med oskuldens tillférsigt vagade upp- trada, ar det nu samma, aldrig svikande, kansla, som manar detsamma att i Eders Excellence séka fa vérda en uppmuntrande, vardig Foregangare och ett kraftigt stod for dess verksamhet. Det vidstrackta Rysslands tacksamma folk har i Eder Excellences silfverlockar virat Lagern och Ekléfvet — matte Eders Excellence afven forunna oss, Finlands unge séner, den oférgiteliga njutningen, att bland dessa fértjensters herrliga vedermilen inflata en Finsk Linnea och en blygsam Férgat-mig-ej, under det vi utbe oss den aran att fa inkalla Eders Excellence som Ledamot uti vart for kannedomen af Fosterjordens Organiska Naturalster i tysthet verkande Siallskap. Helsingfors den 5 Februari 1830. C. R. Sahlberg. Frans Johan Rabbe. 34 Wii. v. Wricuts Sveriges Fiskar. — En sarskild hylla for biblioteket blef fardig i slutet af ar 1839. Samlingarna, som frst provisoriskt uppstallts jamte Uni- versitetets egna i det hus vid Esplanaden, som sedan blef Gene- ralguvernorens residens, flyttades ar 1832 till det nya univer- sitetshuset och fingo dar en egen lokal, en stor sal med fem féns- ter at Senatstorget i 6fversta vaningens norra del, en sal som senare, anda till ar 1903, upptogs af Botaniska museum. Dess inredning med fagel- och insektskap, med herbarie- och bok- hyllor vaxlade sikert mycket under arens lopp; den torde vara omdéjlig att rekonstruera. I Universitetshuset egde ocksa Sallskapets sammantraden rum. De héllos, pa fa undantag nar, nu och under mer 4n sex decennier i Fakulteternas sessionsrum, samma lokal dar for narvarande kamrerarekontoret och kassan 4ro inrymda. Ett langt och smalt med en grén klidesduk betiackt bord strackte sig genom en stor del af rummet. Vid dess 6fre anda presiderade ordféranden och nirmast honom togo pa 6mse sidor tjansteman- nen plats i sin bestémda rangordning. Om en tjansteman var forhindrad att 6fvervara ett sammantraide, kunde han i sitt stalle sinda en representant; hade han icke gjort detta, sa utsag Sallskapet for gangen nagon som intog hans plats. En i taket upphingd ljuskrona samt en rad icke synnerligen tatt stallda ljus pa bordet — framf6r ordféranden stodo tva — spredo 6fver det hela en dager, som i vara dagar skulle betecknas som half- morker, men som da motsvarade behofvet och fordringarna. De ordinarie sammantridena hdllos ganska regelbundet under de akademiska liseterminerna med tva veckors intervall. Genom praxis blef fredagen métesdag; tiden var forst kl. 4 e.m., men fran och med 1834 kl. 6 e.m. Sammankallandet skedde genom anslag a Universitetets intimationstafla. Da de icke-akademiska medlemmarnas antal hade tillvuxit, be- slot Sallskapet ar 1835 att dirom a4fven annonsera i Helsingfors Tidningar eller Helsingfors Morgonblad eller ock i begge »sa framt det icke for Sillskapet skulle medféra nagon kostnad)», hvarom ordféranden lofvade géra aftal med redaktionerna. 35 Vid sammantridena nirvoro i medeltal ett dussin medlemmar; mycket sallan infunno sig icke-academici, sa annonseringen ur denna synpunkt var ratt dfverflédig; den bidrog dock att er- inra allmainheten om Sillskapets tillvaro. Da samlandet af naturalier var Siillskapets hufvudsyfte, si framstodo vid métena meddelandena om samlingarnas till- vaxt sdsom det mest betydelsefulla, men i motsats till hvad under var tid ar vanligt, Atfljdes dessa rapporter aldrig at nagra forevisningar af naturféremal; ej heller forekommo nagra foredrag af ett eller annat slag som hade sammanhang dirmed. Intresserade medlemmar kunde vid arbetssammankomsterna stifta en nirmare bekantskap med de inlamnade djuren och vixterna, de ordinarie sammantridena ville man patagligen gifva en viss hégtidlig, om Konsistoriet och embetsverken paminnande pragel. Om dessa arbetssammankomster sta inga nirmare upplysningar att vinna ur Sallskapets handlingar utom att tiden for dem Arligen vid férsta sammantradet under varterminen utsattes till hvarannan onsdag kl. 2 4 3 e.m. Det forefaller foga troligt att dessa sammankomster skulle hafva egt rum lika regelbundet som de ordinarie. Sjalffallet var ar- betsintensiteten beroende af gafvornas mangd. Vid inlimnandet af dessa féljdes ett raitt inveckladt for- farande. Forst anmalde vederbérande intendent att till hans afdelning inlimnats en gafva enligt en i lépande féljd num- rerad specifikation. Déarefter beslot Sallskapet, rimligtvis pa grund af intendentens yttrande, att de féraérade foremalen skulle insittas i samlingarna. Vid ett foljande méte anmalde intendenten att detta blifvit gjordt, hvarefter han 6fverlamnade forteckningen till registratorn, som skulle inféra den i den sta- ende katalogen och som pa fdljande méte dfverstyrde den till sekreteraren for att nedliggas i arkivet. Den staende kata- logen var afsedd att savil kontrollera samlingen som ock att vara en uppslagsbok. Ocksa anskaffades en bok in folio, i hvil- ken registratorn skulle inféra »anmirkningar om finska natura- lier»; en sidan hade ocksa i Abo forts. Senare besléts att dessa anteckningar skulle géras 4 lésa kvartark, ett for hvarje spe- cies; dessa blad skulle sammanforas slaktvis och sliktena alfa- 36 betiskt ordnas, djurriket for sig, vaxtriket for sig. Det hela skulle forvaras i rymliga kapslar. Dessa anteckningar hafva sparlést forsvunnit. Under de forsta aren torde det icke hafva handt att forarin- gar icke skulle hafva emottagits. Senare finner man stundom att gafvor sasom obeh6fliga eller sasom illa preparerade icke emottagits. Allt var ju icke utmarkt. De inlamnade hégre dju- ren voro ofta illa preparerade. De gamla herbarierna voro mindre nyttiga an vilkomna sasom vittnande om gifvarenes valvilja, da de »velat uppoffra minnet af sin ungdoms médor och ndjen». Verksamma inom Sallskapet voro naturligtvis i frimsta rummet tjanstemannen och darnast de andra i Helsingfors sig uppehallande medlemmarna, men man insag genast att de i landsorten boende medlemmarnas intressen borde kunna for Sallskapets syften verksamt tillgodogéras. Redan ar 1830 hade kyrkoherden SapELIN i Hammarland uttalat den 6nskan att Sallskapet hvart tredje ar, eller ock mer siéllan, matte meddela en tryckt eller skrifven forteckning 6fver sina samlingar at med- lemmarna i Jandsorten sa dessa kunde géra sitt bista fér deras komplettering. Realiserandet af detta férslag ansag Sallskapet taga alltfor mycken tid och méda, men besl6t att en gang fér alla lata uppratta en defektlista 6fver de sallsynta naturalster som vore for samlingarna sirdeles behOfliga och i afskrift med- dela denna de franvarande medlemmarna. Dylika defektfér- teckningar 6fver skalbaggar och fanerogamer nimnas ar 1834 sasom fardiga, och besl6éts att de skulle forvaras » i ordférandens vaska och vid sammantridena vara tillgingliga for medlemmarna afvensom kunna utlanas», En naérmare anknytning till Sall- skapet af medlemmarna i landsorten hoppades man kunna vinna genom att vidtala medlemmar att verka sasom Sillska- pets kommissionarer, att hvar i sin landsinda efterspana, in- beratta eller insinda hvad som kunde vara af intresse. I sadant syfte anhdll Sallskapet & hégsta ort om portofrihet for dylika inkommande sandningar liksom ocksa fér sina till medlemmarna i landsorten utgaende cirkulér o.d. Denna beviljades den 4 37 april 1837, hvarefter Sillskapet vande sig till 25 medlemmar i landsorten — 13 bland dessa voro liikkare — med anhallan om att de ville verka sasom Siallskapets Commissionarer;, senare benimndes de ombudsman. Tillika meddelades anvisning om huru de olikartade féremalen skulle enligt deras egen beskaf- fenhet och med beaktande af postférordningarnas fordringar in- laggas. Jakande svar inkommo fran de allra flesta af de till- fragade. Under arens lopp afgingo sedan manga, dels pa grund af bortflyttning, dels genom déden, nya tillkommo, antalet vixlade, ett och annat naturf6remal insindes, en och annan uppgift inberattades, men 6fverhufvudtaget torde den nytta dessa ombudsman gjort icke hafva motsvarat forvantningarna. For de flesta lamnade tjinstealiggandena icke mycken tid 6f- rig for de naturalhistoriska intressena, som ej heller i lands- ortens isolering genom nagot samarbete uppehdlls. Uppmunt- rande var det icke heller att erfara, att, sasom det ofta hande, ett djurpreparat under den langsamma posttransporten tagit allvarsam skada. En af ombudsmannen som tragnare én nagon annan insdinde allehanda rapporter, forfragningar och natura- lier var den redan omnamnda kyrkoherden prosten SADELIN i Hammarland, som efter verksamhet som skollirare hamnat i kyrkans tjainst, en representant for en numera helt utdéd prast- typ. Tidigare en intresserad zoolog, — han hade 1810—1819 utgifvit en Fauna fennica Ofver de vertebrerade djuren — var han annu, och det annu in pa 1850-talet, som amatoér verk- sam. En annan nitisk medlem var doktor AEJMELE 1 Vasa. Redan under Abo-tiden hade han meddelat Sallskapet sina botaniska iakttagelser, 4r 1839 insinde han en férteckning 6f- ver Vasa-traktens vildt vaxande orter, hvilken han aret darpa enligt Sallskapets anhallan kompletterade med naérmare upp- gifter om deras foérekomst. En betydande plats vid métena intogo de ekonomiska fra-_ gorna. Professor SAHLBERG, en i praktiska varf tydligen val forfaren man, hade fran férsta bérjan inriktat Sallskapets straf- vanden pa skapandet af en staende penningefond, och detta mal forlorade han aldrig ur sikte. »Att uppstalla en samling 38 af Finlands organiska naturalster och att anskaffa fullstandiga uppgifter om desamma 4r visserligen det hufvudsakliga anda- mal hvarfor vi férenat oss, siger han i sin arsberattelse ar 1834, men da vi for att vinna detta ovilkorligen behdfva afven en penningefond, som icke blott for det narvarande dégonblicket forslar till bestridandet af de nédvandigaste utgifter utan som ocksa for en aflagsnare framtid férsikrar Sallskapet om till- rackliga utvagar till en oafbruten verksamhet, och da Sallska- pet afven forbundit sig att grundlagga en sadan, sa synes at- minstone mig detta biindamal, eller medlet att vinna det huf- vudsakliga, vara nu i borjan, eller i forsta perioden af Sallska- pets tillvarelse, likasa viktigt som det forstnamnda». Fonden tillvaxte ocksa med glidjande fart genom de férmégna medlem- marnas frivilliga afgifter — dessa stego stundom till ratt bety- dande belopp sésom da landshéfdingen J. F. SticuHaxEus foér- arade 100 rubel och hans kolleger K. v. Knick och L. SACKLEN 50 rubel for att blott naémna de allra stérsta af bidragen — och genom de 6fverféringar fran arskassan, som tack vare de eljest icke stora utgifterna kunde 4 arsmétena beslutas. Afven _ andra mer tillfalliga bidrag kommo denna fond till godo. Sa de summor som infléto genom forsiljning af dupletter. Fagel- dupletterna omtalades redan. En annan gang var det fraga om utlindska skalbaggar som funnos i den insektsamling som hofratts extra-notarien Cr. LEoNH. AHLSTEDT ar 1830 forarat. De kunde naturligtvis icke uppstiallas i Sallskapets egna sam- lingar; det var tal om att de skulle af Universitetet efter var- dering inlésas, men de férsaldes slutligen at studeranden Pip- PINGSKOLD for 40 Riksd. riksg, samma man som i Abo formed- lade uppképen af insektnalar. En ovanlig affair var ocksa den, da Sallskapet 1831 tillbytte sig, emot tvenne exemplar af Mus- tela lutreola, det ena uppstoppadt, det andra lampligt till ske- lettering, ett exemplar af Ornithorhynchus paradoxus, som pa enskild vig erbjéds fran S:t Petersburg. Denna skatt inléstes sedan af Zoologiska museum f6ér 100 rubel b. ass. hvilken summa kom staende fonden till godo. Med synbar liksom litt forstadd glidje meddelade ordf6- randen i sina arsberattelser den gynnsamma utvecklingen af 39 Sillskapets ekonomi, och man férstar att afven vid manads- motena allt som hade att géra hirmed for Sallskapet framlades och med intresse féljdes. Men icke nog harmed. Alldeles pa samma sitt som det akademiska konsistoriet vid denna tid handlade och beslét om alla Universitetet rérande penninge- fragor, 4fven de minsta, sa skulle afven hair hvarje inkomst i form af inskrifnings- eller terminsafgift eller frivillig gafva for Sallskapet anmilas, liksom ingen utgift kunde goras utan ett formligt beslut. Hvarje gang det skulle képas skrifmaterial eller lack — det var patagligen for att minska atgangen af det dyra lacket, hvilket anvandes vid forseglingen af kallelsebref- ven, som Sillskapet beslét anskaffa ett mindre sigill an det ursprungliga — skulle Sallskapet dirom fatta beslut. Pa samma sitt da man, afvikande fran den vanliga seden att tillstalla de nya ledaméterna deras kallelsebref genom bekanta eller genom tillfalliga resande, var betinkt att sinda dem med posten, en atgiird som innebar en artighet och som endast vidtogs nar det gillde hogt uppsatta personer. En mycket ofta aterkommande utgiftspost var den till universitetspreparatorn for preparering och uppstoppning af de skankta »hudarnay. Alla dessa aérenden, som i protokollen taga mycket rum, expedierades sannolikt 1 verkligheten helt behandigt, val forberedda som de patagligen voro. Detsamma gillde val ocksa de mer ansvarsfulla fragorna betraffande Sallskapets lanerérelse: den staende fondens medel voro till en bérjan placerade i sma lan at medlemmarna, och det var en angelagenhet for Sallskapet i dess helhet att préfva laneansékningarna liksom afven att besluta om de atgarder som blefvo en f6ljd af lantagarnes férsumlighet, af dédsfall 0. Ss. v., men sannolikt var det ordféranden, skattmastaren och en eller annan aldre medlem som préfvade fragorna och dikte- rade besluten. Hufvudstommen af de vid sammantradena narvarande ut- gjordes naturligtvis af Sallskapets tjinstemén. Kring den slot sig ett mindre antal intresserade, mest unga medlemmar. Men till arsmétena infunno sig, som protokollen saga, »de flesta . af Sallskapets i staden varande ledaméter» eller »ett stort antal 40 af Sallskapets ledaméter». Den redogérelse, som ordféranden da i sin arsberattelse afgaf och till hvilken intendenternes rap- porter om samlingarnas tillvaxt slot sig, gaf ju i ett slag en afven for lekmannen begriplig bild af Sallskapets verksamhet, larorik och lockande fér dem som intresserade sig for Sallskapet, ifven om de icke personligen medarbetat. Hartill kom att enligt traditionen fran Abo-tiden med arsmétet alltid var for- enadt ett festligt samkvim. Arsmétena héllos aren 1830—34 pa Sédernas, det n. v. Sérniéis, en plats som da for tiden matte hafva varit sirdeles inbjudande, att ddma afven daraf af pro- fessor SAHLBERG hade 6nskat Universitetets Botaniska tradgard forlagd darstiides. Ar 1831, da éfver 50 medlemmar samlats, bérjade sessionen f6re middagen, men afbréts nar denna, som serverades i ett litet vardshus, var fardig; efter middagen fort- sattes den, hvarpaé man reste ut till en holme. Féljande ar samlades Sallskapet i staden fér att in corpore aftaga dit ut re- dan kl. 9 f.m. sa att sessionen kunde slutas pa formiddagen. Dylika méten voro vid denna tid, kort efter julirevolutionen 1830, foremal f6r »rapportorernasy sairskilda uppmarksamhet, hvarfér professor SAHLBERG atminstone ar 1831 ansett sig béra pa férhand hos Universitetets Vicekansler anmala om 4nda- malet med utfirden. Fran ar 1835 firades arsdagen i Botaniska tridgarden, dir nagot af rummen i vaixthusen for tillfallet ut- rymts i och for sammantriadet och det diarpa fdljande festliga samkvamet. Vi f& en forestallning om huru det har tillgick da vi i den sista paragrafen af protokollet for arsmétet den 12 juni 1838 lasa fdljande: »Sedan Sillskapets medlemmar till ett antal af 6fver 70 per- soner hiruppa rangerat sig vid en for tillfallet ordnad diner, blefvo af Herr Ordféranden skalar foreslagna i underdanighet for H. K. M. Nicorar I, H. K. M. Arexanpra, H. K. H. Stor- fursten Tronféljaren och hela det 6friga Hoga Kejserliga huset, aifvensom fér Kejserliga Senaten fér Finland, Kejserl. Alexan- ders Universitetet, Sillskapets verksammaste ledaméter och dess framtida vilgang och flor, hvarefter eftermiddagen till- bragtes i den gladaste sinnesstémning, gynnad af en klar him- mel, ute i det fria, och Sallskapet atskiljdes forst sent pa afto- 41 nen.» Pa samma sitt firades arsfesten 1839, och da hdjdes stimningen ytterligare genom Finska Sjéekipagets Musikkorps. Dessa glada middagar, dir professor SAHLBERGS kvicka skiimt flédade, forskaffade Sillskapet manga vaénner och med- lemmar. Sallskapet blef en faktor i samhiillet, hvilken allman- heten egnade uppmirksamhet. Det syntes da konsul G. O. WASENIUS ar 1838 erbjéd sig att kostnadsfritt i Helsingfors Tidningar inféra »smiarre bulletiner om till Sallskapet inkomna foraringar m. m.», i anledning hvaraf Sallskapet beslét att vid slutet af hvarje termin eller oftare, om nagon betydligare an- ledning dartill yppades, infra till Sallskapet gjorda foraringar och erhallna viktigare underrattelser. Bérjan gjordes med en redogoérelse for arsmoétet 1839. Redan tidigare hade Sallskapet tagit ett litet steg emot en stérre offentlighet. Stadgarna hade nimligen blifvit tryckta for att distribueras efter det att de underkastats en lindrig retouchering. Afven denna tryckning hade konsul WAsENIUS valvilligt bekostat. Hade Sallskapet salunda bland allminheten gynnare och vinner, sa var pa en del hall férestiallningen om dess syften ratt oklara i det man synbarligen endast visste att det var fraga om nagot slags museum. Atskilliga mirkvirdiga gafvor fick Sallskapet darfér af valvilliga personer emottaga. I pro- tokollen nimnas en stridsyxa af sten, en mindre grafsten, tagen pa kyrkogarden i Algier, ett haj-aigg, taget i hamnen darsta- des, en sten, af naturen formad till likhet med en limpa, en skéldpadda; alla dessa f6remal 6fverlamnades till Universitetets samlingar, det sistniamnda mot inlésen. Att Sallskapets verksamhet ej adrog sig nagon uppmark- samhet utanfor landets granser lag i sakens natur. Sa mycket mer smickrande kindes det da Sallskapet ar 1839 af den kung- liga franska nordpolsexpeditionen genom dess president Gat- MARD fick emottaga ett exemplar af Lemmus borealis eller da Sallskapets utlindske ledamot kommerseradet SCHONHERR i Stockholm anhéll att ur samlingarna fa lana ett exemplar af. en nybeskrifven insekt. 42 Sallskapets verksamhet sadan den har blifvit skildrad kan vasentligen aterforas till den verksamhet dess nitiske tjanste- man och 6friga intresserade medlemmar sjalfmant utférde. Det var icke mycket Sallskapet sasom sadant till en bérjan kunde astadkomma, ty nervus rerum saknades. Man kan dar- for val forsta den ifver med hvilken professor SAHLBERG ar- betade for den staende fondens tillvixt och den gladje han i sina arsberattelser ger uttryck at, da han redogér fér den gyn- samma utvecklingen. Han sag den tidpunkt narma sig da Sall- skapet, sasom han i sin arsberattelse ar 1834 sade, icke langre behéfde »uppskjuta sadana féretag, hvarigenom det icke alle- nast kunde betydligen 6ka samlingarna, utan ock vinna en narmare kannedom af fosterlandets naturproduktery. Redan sistnamnda ar sag han en méjlighet for Sallskapet 6ppna sig till aktiv verksamhet, da namligen rinteafkastningen 4 den staende fonden stigit till omkring 180 rubel b. ass. Han hemstillde darfor att Sallskapet skulle anvainda en del af intressena till »tva premier for dem som skulle inlamna sa fullstindiga fér- teckningar och beskrifningar som médjligt 6fver naturalster som finnas i nagon viss socken af faiderneslandet», emedan detta »vore af vikt ej blott i afseende 4 den nytta vetenskapen mdjligen kunde tillskyndas, utan afven i afseende dirpa att nagra yngre naturalhistoriens idkare darigenom blefve uppmuntrade att aénnu mer vinnlagga sig om den finska naturens studium och salunda blifva skickliga att anvindas vid méjligen framdeles skeende resor fér Sallskapets rékning». I anledning hiraf be- sl6t Sallskapet pa arsm6tet samma Ar att utfasta foljande pre- mier: l:o) 75 rbl b.a. fér den fullstandigaste forteckning 6fver saval djur som vaxter uti nagon viss socken; 2:0) 50 rbl b. a. for den basta inlémnade samling djur af de lagre klasserna; 3:0) 50 rbl b. a. for den talrikaste samling kryptogamer. Skulle de tva sistnimnda eller nagot af dem icke kunna bort- gifvas, kunde de afven gifvas for den mest fullstandiga mono- grafiska forteckning antingen 6fver nagon enskild klass eller stérre ordning inom djurriket eller ock 6fver fanerogamer ‘eller 43 kryptogamer i nagon socken. Darjimte foreskrefs att till uppgifterna éfver sirskilda species locus habitationis, sa i fy- siskt som geografiskt afseende, si noga som mdjligt ske kan, bifogas och att den ifragavarande socknens arealvidd och 6f- riga beskaffenhet tillika anmirkes», men »att det inlémnade exemplaret af forteckningen inlimnas — anonymt och sa in- rittadt, att diraf ej kan slutas till den taflandes namn och hemort, samt att, forst sedan uppgifterna blifvit af Sallskapet bedémda —, ett annat exemplar med fullstindiga lokala upp- gifter vid premiernas emottagande till Sallskapet dfverlamnas). Inom den utsatta terminen afhérdes emellertid ingen tat- lingsskrift, ej heller nagon samling. Sillskapet beslét darfor ar 1836 att hdja premiernas belopp och antal: tva stycken férsta premier af 150 rubel b.a. »fér fullstandiga zoologiska eller botaniska sockenbeskrifningar, atfoljda af fardigprepare- rade exemplar och uppgift om locus habitationis m. m.» och tva stycken andra premier 4 100 rbl b. a. fér samlingar enligt samma bestimning som forr, hvarjamte mindre fullstandiga afhand- lingar eller samlingar kunde belénas med ett accessit efter Sallskapets profning for tillfallet. Hérom skulle tillkannagif- vande inga i nagon af landets tidningar. Féljande var inlimnades en anonym sockenbeskrifning. Ett granskningsutskott tillsattes, bestaende af ordféranden, viceordféranden, sekreteraren magister TAPENIUS, medicine licentiaten E. J. Bonsporrr, medicinekandidaten WIRZEN, magistrarne R. F. SannBerc och A. E. GRANFELT samt_ studeranden J. F. Branx. Professor SAHLBERG deltog icke i granskningen »pa den grund att han vid Sallskapets blifvande deliberationer matte kunna bibeh4lla ordférande-stolen». Ut- skottet férklarade enhialligt i sitt af viceordféranden under- tecknade utlatande att afhandlingen icke kunde belénas med Sallskapets hégsta pris »dels i anseende till en det hela genom- gaende osakerhet och ofullstandighet, sirdeles vid uppgiften af locus habitationis, dels och i synnerhet emedan uppenbara felaktigheter vid bestammandet af en del dari uppraknade naturalier forekomma», men tillstyrkte att den skulle belénas med ett accessit, emedan den entomologiska delen daraf var 44 med 6fvervagande omsorg bearbetad. Med detta utlatande var professor SAHLBERG icke tillfreds. Han framholl att det var affattadt i alldeles for allmanna ordalag. Ett sakligt in- gaende pa oriktigheterna och bristfalligheterna hade varit nodvindigt, sa att Sallskapet kunnat bilda sig en egen uppfatt- ning om dem; detta hade ocksa varit gagneligt for forfattaren i och for en omarbetning af manuskriptet. Han fruktade att man genom att pa detta sitt behandla kanske mangariga forsk- ningar skulle afskracka andra medlemmar fran f6rs6ék 1 samma riktning och foreslog att utskottet skulle anmodas inkomma med en mer detaljerad utredning. Detta blef Sallskapets beslut, men om denna prisfraga innehalla protokollen intet ord vidare. Hvem den anonyme foérfattaren var, ir obekant; sannolikt var det nagon af professor SAHLBERGS entomologiska elever. Nagra vidare prisskrifter afhérdes icke. Da erfarenheten salunda visat att utfista premier hafva en ringa formaga att sporra till vetenskapligt arbete — en erfarenhet som ater och ater g6res, men som viilvilliga donatorer sa ofta tyckas vara okunniga om — da vidare Siallskapets tillgangar pa ett glad- jande satt vaxte, medan diremot bidragen till samlingarne visade benagenhet att aftaga, sa beslot Sallskapet 1838 pa férslag af ordféranden »att framdeles intresset af den staende fondens férrantade kapitaler borde anvandas, dels att beframja resors anstillande till nagon viss trakt af landet, for att for Sallskapet insamla dar befintliga djur och vaxter, samt salunda tillika inhemta en narmare kannedom af landets olika produk- tionsférmaga pa olika trakter, dels till inkép af inom Finland gjorda samlingar, stérre eller mindre, afvensom till stipendiers eller premiers inrattande for dem som till Sallskapet inlamna de talrikaste samlingary. Genom Helsingfors Tidningar skulle detta bringas till de franvarande medlemmarnes kainnedom. Man kan i detta uttalande redan ana ett vidare program for Sallskapet an det att blott astadkomma en samling. Redan nagra veckor férrain detta beslut fattades hade Sall- skapet beviljat kandidaten J. F. BLanxs anhallan om ett under- stéd af 300 rubel b. a. for en fard till Lappmarken fér att samla naturalster for Sallskapets rakning. Kandidaten BLANK hade 45 sedan 1834 varit intendent for insektsamlingen. Det var gif- vetvis insekter han under farden komme att foretriidesvis samla, och féljande hést inliémnade han 1350 exemplar sadana fran Lappmarken. — Detta var den foérsta af Sallskapet understédda samlingsfiarden. Men det var ondt om arbetande krafter. Foéljande ar anmilde sig inga exkurrenter. Sallskapet miss- tréstade dock icke utan besl6t varen 1840 att »a saval Univer- sitetets intimationstafla som i stadens tidningar kungéra, det bora de hvilka tillafventyrs vore hugade att for Sallskapets rikning ifran medlet af forstkommande maj till medlet af darpa féljande september manad 4 anvisade orter och enligt med- delande instruktion insamla vissa slag af djur eller vaxter sadant ofértéfvadt hos Sallskapets Ordférande anmala». Tva anmal- ningar gjordes, nimligen af studerandene G. W. KrExKoNI och O. E. A. Hyer. Det besléts att de skulle insamla »saval vaxter och insekter som hvad i 6frigt skulle kunna astadkommas» i sddra Tavastland, och anvisades for KeEKonr Hattula och Vana, for Hyer Hollola och Padasjoki socknar. De utrustades med papper, insektnalar och lador — nalarna anskaffades ater fran Abo — och fingo 100 rubel b. a. hvar i férskott med ratt att atnjuta skjuts for en hast fram och tillbaks samt en rubel om dagen i dagtraktamente. Instruktionen uppgjordes af profes- sor AF TENGSTROM och doktor WirzEN. Exkurrenterna af- reste i maj och redan pa arsmotet hade ordféranden fagnaden att for Sallskapet foredraga bref som han fran dem erhallit dar de pa landsbygden voro i full verksamhet. Foljande hést inlamnade de sina samlingar af 6rter och insekter samt nagra fiskar, inlagda i sprit, afvensom skriftliga anteckningar. Allt detta hanskjéts till granskning af en kommitté bestaende af ordf6randen, viceordf6randen och alla intendenterna. Gransk- ningen utvisade att de gjorda samlingarna vittnade bade om flit och intresse for Sallskapets basta, och da afven reseraknin- garna godkants utbetaldes deras belopp. De stego for HJELT till 161 rub. 9 kop., for Kexonrt till 175 rub. 30 kop. — Féljande ar utsindes tre exkurrenter nimligen magister J. W. PrIpprnc och kandidaten J. G. APPELBERG, som skulle géra insamlingar 46 narmare bestémdt i Kesalaks, Uguniemi, Ruskeala, Sordavala, Rautus, Mohla, Walkjarvi, Pyhajairvi och Raisalé socknar i s6dra Karelen, samt studeranden J. M. J. ar TENGSTROM, som skulle »genomstryka hela Aland». Reseunderstédet bestimdes till fri skjuts fram och tillbaka samt 1 rubel 50 kop. i dagtrakta- mente, hvilka kostnader utgjorde for Prppinc 72 rub. 2 kop., for APPELBERG 74 rub. 10 kop. och for ar TENGSTROM 67 rub. 20 kop. allt silfver. Det framstod tydligt att genom dylika exkursioner samlin- garna kunde kraftigt 6kas och kunskap vinnas om naturfoérhal- landena i landet. Professor SAHLBERGS omsorg om den staende fonden visade sig vara klok och framsynt. Professor SAHLBERG fyllde den 22 januari 1839 sextio ar. Han fdljde emellertid icke tidens sed att genast diarefter taga afsked som emeritus, utan kvarstod i sin befattning, allt under det man sag sig om efter nagon annan eftertradare at honom in hans néarmaste man AF TENGSTROM, emot hvilken atskilligt fanns att anmarka. Nagon inhemsk lofvande férmaga fanns icke inom synhall, underhandlingarna med utlandet strandade, och sa inlimnade SAHLBERG sin afskedsansékan; den beviljades den 24 mars 1841. I och med detsamma limnade han ordf6érande- stolen inom Sallskapet, hvilken inom kort intogs af hans efter- tridare AF TENGSTROM, och darmed var ocksa hans verksamhet inom Sallskapet, liksom hans vetenskapliga verksamhet 6fver hufvud, fullkomligt slut. Han bosatte sig pa sin egendom i Ylane samt egnade sig at jordbruk, sarskildt fruktodling. Han lefde och verkade diarstides 4nnu ett par decennier, han afled den 18 oktober 1860, men i Sillskapets annaler for denna tid har jag icke funnit hans namn namndt mer dn tva ganger, den ena da han nimndes sasom narvarande vid ett sammantrade, den andra da en af honom férarad vaixt anmaldes. 47 Ill. Tid af afmattning och stridigheter 1842—1859. En ny period i Sillskapets lif vidtog nu. Under det férsta decenniet i Helsingfors hade Sallskapet befunnit sig i en oaf- latlig och kraftig utveckling. Allt var att géra. Allt som sam- lades var nyttigt, ty allt var nytt. Men sa kunde det icke i langden fortga. De unga studenterna, som senare intradde i Sallskapet kunde med allt sitt intresse icke mer géra nytta, ty det de kunde géra hade redan deras foregangare gjort. Dessa foregangare hade till stor del skingrats; intresset for Sallskapets strafvanden hade blott varit en episod i deras lif. Och de som ainnu kvarstodo hade afven andra och snart 6fverhandentagande intressen. BonsporFF hdll redan pa att skapa sig ett namn som anatom, de nitiske intendenterna BLANK, LUNDAHL, och Prp- PING verkade Annu, men de hade alla valt den medicinska ba- nan, och arbetet dir lade mer och mer beslag pa deras tid och férmaga. Ledningen af Sillskapets verksamhet alag nu framst AF TENGSTROM och botanices demonstratorn WIRZEN, hvilken senare var t.f. viceordférande under den tid 1842—1845, da inspektorstjansten vid Museum icke var ordinariter besatt. Begge voro humana och for Sallskapets val intresserade min, men till ledare voro de icke fodda. Den férra hade sedan han ar 1817 disputerat for medicine doktorsgrad icke publicerat en enda rad af vetenskapligt innehall intill dess han ar 1841 utgaf sitt specimen for professuren. Han hade litterara intres- sen och var valtalare. Han hade 1826 a Universitetets vagnar hallit ett festtal i anledning af kejsar Nrkoiars kroning, for hvilket han belénades med professors titel. Han var mer en ordets an en handlingens man. Den senare, vid denna tid un- gefar trettio ar gammal, var lakare, men intresserad af botanik; dock lag hans begafning patagligen at andra hall, sasom man kan se diraf att han slutade som priast. Det behdfdes inom Sall- skapet nya krafter, entusiasm, sakkunskap och kritik. Det ar sikert att icke heller professor SAHLBERG, om han kvarstatt, kunnat afvarja det férfall som nu intridde. | Det var naturligtvis icke nagot skarpt afbrott i Sillskapets lif och verksamhet som vid denna tidpunkt intriffade, men 48 man marker dock en pataglig nedgang i arbetsintensiteten. Ar- betssammankomsterna upphoérde antagligen smaningom; nagra ar hade det beslutits att de skulle »fortga som férut», men for lasearet 1841—42 faststalldes de att aga rum s6ndagar kl. 9—1, utom pa béndagar, men senare talas det icke mer om dem. De ordinarie métena hdéllos icke sa ofta som tidigare; under aren 1834—40 hade antalet varit 14—20 om aret, fran 1841 framat blef det aldrig hégre an 14, utan att en motsvarande ékning af arendena kunde f6rmarkas. De voro icke heller sa talrikt besdkta som férr, icke ens A4rsm6otena. Ar 1843 narvoro vid detsamma endast 10 medlemmar, och féljande ar hade, oaktadt en festmiddag i orangerierna var besluten, sa fa med- lemmar infunnit sig att valen af tjaénstemannen ej kunde for- rattas ej heller nagra beslut fattas, och det samma var foérhal- landet pa det forsta métet den fdljande hésten. I anledning diraf bestaimdes a det fdljande arsmétet att Sallskapet vore beslutfordt med endast sex, icke som f6érr atta, nairvarande medlemmar i fragor som icke voro af synnerlig vikt. Nya med- lemmar inkallades icke heller i samma mangd som tidigare; under 1840-talet var deras antal for aret i medeltal 25. Det férefaller som om en viss missrikning i afseende 4 Sillskapet hade a en del hall forefunnits.. Sa skrifver 1842 ombudsmannen i Borga lektor D. Linpu (till assessor RABBE?) om Sallskapet: »Hvarje medlem af detsamma borde val pa ett eller annat satt fa underrattelse om Sallskapets verksamhet, for att utom hedern att vara en medlem af detsamma, ha nagon slags nytta. Ett och annat kunde jag till Sallskapet insinda om jag bara visste hvad Sallskapet ager och hvad det saknar af Finlands natur- alster; atminstone kunde jag insinda flerariga anteckningar angaende finska naturalster. Men hittills har man icke vetat af nagot annat an att Séllskapet arligen med gladje firat sin stiftelsefest.» Dock maste a andra sidan antecknas att Sallska- pet afven fick réna bevis pa fértroende, sasom da detsamma ar 1844 sasom skiink af brukspatron G. NoRDENSVAN fick emot- taga de fem ris »finare och bittre samt olimmadt» herbarie- papper som bestallts fran Tervakoski bruk eller da bagare- mastaren P. UpHeEttus till Sallskapet testamenterade sin ratt Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 50. Ne 4 EM of ligthin gC 49 betydande fagelsamling. Den skank af brasilianska fagelhudar som kommerseradet J. F. HACKMAN i Viborg 6fverstyrde var ju ocksa hedrande, om ock adressen till Sallskapet ej var korrekt. De till Sallskapet inlamnade naturalierna voro afven, efter det att exkurrenterna fran’ sommaren 1841 inlamnat sina da gjorda skérder, fairre an foérr, hvilket ordf6randen i sina 4rs- beraittelser med ledsnad framhaller, sdkande en trést i hoppet att samlingen skall blifva sikert och val bestamd och att nya resor skola afkasta rika skérdar och att, »da en ny varm anda af ett ungdomligt straifvande for det finska fosterlandets ande- liga lif vaknat och gor sig gallande for det narvarande, afven den skéna oskuldsfulla finska naturen med hjartats hela ung- domlighet och varme skall, i synnerhet af yngre kring barg och sjéar spridda kamrater, hyllas och omfattas». Detta citat ger en forestallning om professor AF TENGSTROMS stil. Ytterligare ma har till hans karakteristik intagas hans arsberattelse ar 1844: »Icke utan skal besl6t Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica att i bérjan af juni manad, hoppets och gladjens manad, en- halligt sammantraida att fira minnet af sin forsta stiftelse, glidjas vid den nyvaknade eller rattare mornade naturen, leende med rosenkinder och liksom fordom Pallas nickande sitt bifall skakade Olympen i sina grunder lifvande allas for det skéna och sanna staémda hjartan. Att offra at minnet, at de flydda dagar, da ungdom och karlek famnade hvarandra ar for den silfverkrénte gubben annu den sista njutning af det korta lifvet — huru mycket mera ar det icke ljuft att minnas, da det férflutna och det narvarande liksom hjarta vid hjarta ga fram- tiden till métes. Vi minnas alla har forsamlade huru den rena naturglidjen gladdes, da ett Naturférbund bildades inom vart for alla finska hjartan dyrbara fosterland, vi hoppades med majsolen, vi fréjdades med juni morgonrodnaden — och nagot uppstod darvid, som, om icke annu nagot helt och fullkom- nadt, likval for de yngre fosterlandets séner kan, som jag hop- pas och innerligen hjartligen 6nskar matte verkliggéras, mana pa bragd och fullkomlighet. Pa denna dag — en ny aterkom- mande hogtidsdag inom vart Naturforbund — 4dr det en ljuf 4 50 plikt, som jag gar att fullgdra, da jag for har forsamlade leda- moter i korthet redogér for Sallskapets verksamhet under det forflutna aret.» Harefter féljde en icke fullt dubbelt sa alas redogorelse fér samlingarnas tillvaxt, hvilken utgjordes af 3 daggdjur, 5 faglar, en orm, 19 skalbaggar och 170 fanerogamer, de sista hemférda af Fr. NyLANDER fran Ryska Lappland, hvarefter fortsattes: »Ett dylikt harligt resultat borde uppmuntrat Sallskapet till pakostandet af nya resor i vart vidstrickta, i afseende a naturen omviaxlande land, men da sé mycket samladt annu ligger magasineradt, har en dylik plan latteligen blifvit upp- skjuten till framtiden. Denna framtid ler alltid sa gladt emot det unga sinnet — matte blott tjusningen af leendet blifva en verklighet och Sjéfruns omfamning och Skogsjungfruns kyss locka langt bort fran Gramatica och Lexicon hvarje for Naturen klappande hjarta.» En god sida i Sallskapets arbete var att exkursionsverk- samheten, som lofvat si mycket godt, underhdélls, om den ocksa icke var liflig. Under aren 1842—48 utgafvos reseunderstéd at docenten Fr. NYLANDER (300 rbl. b. a. fér en resa till Ryska Lappmarken), student F. Heristrém (30 rbl for botaniska samlingar i norra Osterbotten), magister W. NyLANDER och kirurg. kand. ar TENGSTROM (20 rbl hvarje) samt student N. Lunp (30 rubel for botaniska insamlingar i Abo skargard). Ett framsteg var det pa satt och vis, da Sallskapet pa ord- férandens forslag ar 1843 beslét att fordela den andra inten- dentens aligganden pa flere personer, ity att insektsamlingarna voro sa artrika att en enda oaflénad person omdjligen kunde skéta det hela; sa fingo coleoptera, hymenoptera, diptera, lepi- doptera hvar sin intendent, medan de sma ordningarna ortho- ptera, neuroptera och hemiptera sk6ttes af en och samma person. Det fértroende som Siallskapet visat intendenterna, genom att utse dem, férpliktade naturligtvis och band ett stérre antal ungdomar fastare vid Sallskapet, men 4 andra sidan alstrades genom denna anordning en brist pa kontinuitet som icke var helsosam. En liknande uppdelning af den botaniska intendenturen i 51 en for fanerogamerna och en fér kryptogamerna rekommende- rades 1846 af ordféranden, men ledde icke till nagon atgard. En enda afdelning af Museum féretedde en anmarknings- vird tillvaxt niimligen faglarna, hvilken sasom i arsberattelsen ar 1845 siges »pa ett utomordentligt satt blifvit icke allenast riktad, utan aifven férskénad, i det ingenidren MAGNUS VON Wricut inlimnat 50 sp. egna och 11 fér Sillskapet uppstoppade arter, alla att forliknas vid lefvande exemplar». Detta var den sedermera i Finlands konsthistoria si ber6mda djurmalaren, hvilken nimnda Ar anstallts som konservator vid Universitetets Zoologiska museum. En annan forstirkning emottog samlingen af bagaremistaren P. D. Upnetrusi Helsingfors, hvilken genom testamente af den 26 augusti 1847 till Sallskapet donerade, sasom redan sades, sin samling af faglar och andra djur. Da den i juni 1848 emottogs, innehdll den 115 arter faglar ic. 180 exx. samt dessutom 6 daggdjur, en skéldpadda, snackor och agg. Den gamla klagan att samlingarna icke voro behdrigen for- tecknade férnams ater igen. Ordféranden erinrade ar 1846 om yatt katalogen 6fver Sallskapets samlingar sedan langre tid icke blifvit kompletterad och det nyare tillkomna daruti icke in- fordt, hvarfore till intendenternas efter hand skeende atgard hemstilldes uppgorandet af en ny katalog 6fver samlingarna och densammas ordnande efter senast approberade systemer.» »L féljd hvaraf och sedan anmarkt blifvit att en del brancher, sasom Mammalia, allaredan aro systematiskt och i det nar- maste komplett inregistrerade, intendenterna anmodades att efterhand — och om gorligt innan arsdagen — inkomma med fullstindiga forteckningar éfver hvad i samlingarna finnes upp- stalldt.» Till nagon atgird torde detta uttalande icke hafva ledt. Lyckligtvis funnos inom Sallskapet, om ocksa annu fér- dolda, de krafter som skulle rycka upp detsamma ur den ho- tande dvalan. Det tycktes en tid som om FREDRIK NYLANDER skulle komma att ingjuta nytt lif i Sallskapet. Fédd 1820, student 1836, med- lem af Sillskapet 1837, aflade NYLANDER filosofie kandidatexa- 52 men 1840 och reste till Sverige, dar han vistades inemot tva ar i Stockholm och Upsala, dels forberedande sig for den medicinska banan, dels studerande botanik for Er1As Frres. Under dennes inverkan beslét han egna sig at botaniken, och utredningen af den finska floran torde da hafva féresvéfvat honom sasom ett lefnadsmal. Sommaren 1842 undersékte han, resande pa egen bekostnad, i botaniskt afseende vissa delar af Ryska Karelen och Ryska Lappmarken anda upp till Ishafvet. Iakttagelser under denna resa och under tidigare farder inom landet ned- lade NYLANDER i sitt specimen fér docentur Spicilegium plan- tarum fennicarum I (1843), dir han for ett hundra mindre all- manna arter lamnar uppgifter angaende deras utbredning i Finland. Sistnamnda ar blef han docent i botanik, samt af- lade medicine kandidatexamen. Det forefaller som om han icke skulle hafva tagit nagon synnerligen verksam del i Sallskapets lif, atminstone namnes han sillan sasom vid métena narvarande, men naémnda ar utsags han till intendent for de botaniska sam- lingarne, hvarjamte han, sasom redan sades, erholl ett under- stéd af 300 rbl. b. a. for en botanisk resa till éstra delarna af landet och ryska grinsen, hvarvid at honom sjalf lamnades ratt att bestémma de orter han ville besdka. Under denna exkursion hade han sillskap af den svenska botanisten J. ANc- STROM, senare kind som en framstaende bryolog. Af NYLANDERS obestridliga formaga hade Sillskapet emellertid foga gagn, ty han uppeholl sig mest pa resor. For att folja Ex1as FRIES rad att narma sig de ryska botanisterne ansékte han sisthamnda ar ett af de underst6d som gafvos for studier vid de ryska uni- versiteten, och aret darpa fick han stipendiet fornyadt for ytterligare ett ar. Han studerade nu i 8:t Petersburg, dar han afven mars 1844—juni 1846 hade nagot slags anstillning vid botaniska tradgarden, at hvars direktor statsradet F. G. L. FiscHER han tillignat sitt ofvannimnda specimen. I Helsing- fors uppehéll han sig blott under korta bes6k. Sommaren 1844 var han ater upprest till Ryska Lappmarken. Hans inten- dentbefattning inom Sillskapet sk6ttes under hans franvaro af vikarier. Hosten 1846 aterkom han. Han anmialde da som gafva till Sallskapet en samling af alger fran Ishafvet, 53 bestiimda af akademikern Ruprecut i 8:t Petersburg, men forst sju ar senare 6fverlimnades denna samling. Hela hans verksamhet praglades af oro, delad som den var mellan bota- niska och medicinska intressen. Han ansdkte saval adjunk- turen (1844) som professuren (1847) i zoologi och botanik, men ingendera gangen fullféljde han sin ansdkan. De medicinska intressena segrade slutligen, och efter 1847, da han afgick fran sin intendentbefattning, deltog han icke vidare i Sallskapets arbeten. FREDRIK NyLANDERS yngre broder Wiz11Am kom daremot att spela en utomordentligt betydelsefull rol inom Sallskapet. Student 1839, foreslogs Wm11am NYLANDER till medlem af Sallskapet den 26 februari 1841 af sin van student J. M. J. AF TencstTROM. En manad senare inballoterades han pa 6fligt satt, men det forefaller som om han till en bérjan icke varit intres- serad af det som inom Sillskapet forehades. Atminstone nim- nes han endast en gang sAsom niérvarande under sin studenttid. Han aflade filosofie kandidatexamen 1843 och inskrefs i Medi- cinska fakulteten. Ingenting hos honom lat da annu ana den blifvande botanisten. Men af insekterna var han intresserad. Vid arsmoétet den 12 juni 1843, da, sasom ofvan némndes, andra intendentens Aligganden férdelades pa flere personer, fick han uppdraget att skéta orthoptera, neuroptera och hemiptera. Fran och med foljande hést saknades han nastan aldrig vid sammantridena. Vid métet den 1 mars 1844 hemstallde han huruvida icke Siallskapet borde rekvirera nagon periodisk skrift af naturalhistoriskt innehall och erkindt varde samt foreslog i sadant afseende »Zeitschrift des entomologischen Verbundes in Stettin». Bokrekvisitioner hade ju ocksa tidigare gjorts, men aldrig foreslagits af nagon ungdom. Forslaget bifdlls, och tillika besléts rekvirera LinpBLoms »Botaniska Notiser», som just begynnt utkomma i Lund, samt Zetterstedts Insecta Lapponica, och blef det NyLANDER, som ombesérjde rekvisitionen af dessa arbeten. Vid féljande sammantrade besléts pa hans férslag att anskaffa »Histoire naturelle des Hyménoptéres» af Le PEL- LETIER DE Saint TaRGEAU och »Adlerfliigel Deutschlands» af Hartic. Samtidigt besléts att rekvirera ett antal svenska och 54 tyska mossor som af medicine kandidaten J. ANcsTr6m i Up- sala utbjéds till salu. Da de en manad senare ankommit, var det NyLANDER som daérom anmiilde och som fick i uppdrag att forteckna dem. Den 29 november s. 4. anmialde han att de un- der hans vard stéende insektsamlingarna voro fardigt ordnade. Forvarade i otiata lador hade de mycket lidit genom skadeinsek- ter, men han hade afskiljt de dugliga exemplaren och uppstallt dem i godt férvar i Sallskapets skap. Denna atgird hade han med intendenten kandidaten APPELBERGS begifvande utstrackt till hymenoptera, fér hvilka han hade en sarskild forkdarlek. Samlingen innehdéll nu 13 arter orthoptera (25), 152 arter he- miptera (250), 50 arter neuroptera (200) och nara 500 arter hy- menoptera (6fver 2000); inom parentes anges det antal arter NYLANDER uppgaf som forekommande i landet. Med vaxtsam- lingen kom han att taga befattning da han fér sin broder FRED- RIK var tjanstfOrrattande intendent. Senare lamnades detta uppdrag pa hans forslag at hans van och nationskamrat F. HELL- strOM. Vid ordnandet af herbariet befanns detta innehalla ett stort antal dupletter och p&é NyLANDERs forslag besl6t Sallska- pet skanka en del af dessa till gymnasiernas i landet 6rtsamlingar. Efter att hafva bringat reda i dessa samlingar tog han itu med mossorna. Han demonstrerade pa ett médte en metod att in- lagga mossor i herbariet — sannolikt att ligga exemplaren lésa i kapslar i stallet for att klistra upp dem pa pappersblad — och foreslog att Sallskapets mossor skulle efter denna metod in- laggas. Den Angstrémska samlingen hade tydligen varit till nytta sasom typsamling; pa hans forslag k6éptes ytterligare en centurie daraf. Genom denna sin verksamhet framstod NyLANDER sasom en bade energisk och kunnig arbetande medlem af Sallskapet, och hans inflytande vaxte. En liten episod visar detta. Den 9 maj 1845 féreslog ordféranden att ett understéd skulle be- viljas ingenidren von Wricut for en resa till Sverige i syfte att inhemta speciellare kinnedom af de nyaste och basta meto- der att uppstoppa och konservera daggdjur och faglar, detta i betraktande af hans erkanda skicklighet samt af de tjanster han vid flere tillfallen bevisat Sallskapet. Meningarna harom 55 voro delade, men majoriteten besl6t att ett understédd skulle beviljas honom, om blott pengar funnes att tillga. Magister NYLANDER ansag att naturalhistoriska resor inom landet battre befrimjade Séallskapets syften och féreslog att ett understéd af 25 rub. silfver skulle f6r en naturalhistorisk resa i mellersta Osterbotten ges 4t studeranden Fr. HELLSTROM, som pa grund af sin kinnedom af hvad som fanns och hvad som saknades i Sallskapets herbarium vore val skickad harfér. Da sedermera kassans stillning blifvit klar och protokollet justerades, befanns det att Atminstone hos ordféranden tvifvel uppstatt huruvida Sallskapets statuter medgafvo utgifvandet af det foéreslagna understédet at ingenidr v. Wricut. Den andring af beslutet gjordes, likvisst med reservation af ordf6randen, att v. WRIGHT skulle fa 60 rubel mot férbindelse att till Sallskapet inlamna ett antal uppstoppade finska faglar — hvilket han ocksa sedermera gjorde. Student HELLSTROm fick 30 rubel. NYLANDERS intressen voro allt koncentrerade pa insekterna; han hade under olika tider alla insektordningar under sin upp- sikt, och 6fverallt bragte han ordning. Sarskildt studerade han myrorna; om dem sammanskref han sitt, af entomologerna sasom mycket fértjanstfullt betecknande arbete Annotationes in Monographiam Formicarum Borealium Europe, hvilket jamte tva Additamenta ar 1846 trycktes i Finska Vetenskaps- Societetens Acta. Det som i detta arbete framlades maste ju pa det hégsta intressera Sallskapet. Det samma giillde den disputa- tion In distributionem vegetationis per Ostrobothniam collectanea som Fr. HELLSTROM samma ar utgifvit, och det samma hade varit fallet med FREDRIK NYLANDERS Spicilegium. Det tedde sig nu for NyLANDER som om Sillskapet borde taga hand om dylika publikationer. Dess egna tillgangar voro s&é sma att det icke kunde tainka pa att sjalf bekosta tryckningen af nagra skrifter, men den for icke lange sedan stiftade och jamforelse- vis rikt doterade Finska Vetenskaps-Societeten kunde kanske racka en hjailpsam hand. Hirom finns antecknadt i protokol- let af den 3 april 1846: »Pa gjord framstallning af Intendenterna och med erinran dirom, att, ehuruval Sillskapet alltifran dess stiftande gjort 56 insamlandet af naturalster till sitt hufvudsyfte och dess till- gangar ej heller medgifva publicerandet af de naturalhistoriska iakttagelser dess medlemmar antecknat, Sallskapet dock kom- mit i erfarenhet utaf att sddana anteckningar af varde ofta forekomma, foreslar ordforanden, det Sallskapet ma till Finska Vetenskaps-Societeten ingé med en anhallan att i dess utgif- vande akter och under sarskild rubrik fa inféra sadana af Sall- skapets medlemmar gjorda iakttagelser, som befunnes vara for Finlands fauna och flora upplysande. Med 6fvervagande af denna framstillning, stadnade Sillskapet vid det beslut att till Finska Vetenskaps-Societeten ing& med en sa beskaffad anhallan, som har foreslagits.» Férslaget hade som synes vackts af ordféranden pa fram- stillning af intendenterna, men det kan icke vara nagot tvifvel om att det bland dessa var NYLANDER som, medveten om sin arbets- och skaparekraft var upphofsmannen till det hela. En reservation mot Sillskapets beslut gjordes af dess viceord- forande, adjunkten SaniBEeRc. Han ansag att da Sallskapet mojligen framdeles komme att utgifva egna publikationer detsamma icke nu borde sasom sadant upptrida och binda sig vid Societeten. Nagra fardiga bidrag hade ju Sallskapet icke nu att anmiala, och da Societeten helt sikert framdeles iksom hittills girna skulle trycka afhandlingar som af enskilda per- soner inlamnades, blott de voro fértjanstfulla, och detta lika girna som om de gingo i Sallskapets namn, sa syntes den fore- slagna atgirden ratt obehdflig. Det kunde ocksa ifragasdattas huruvida den icke var af den utomordentliga vikt att dérom endast pa arsdagen kunde beslutas. Doktor SAHLBERG synes bland de nio medlemmarna hafva varit ensam om sin Asikt. For de ofriga lag det synbarligen vikt dirpa att skrifterna icke blott trycktes, utan trycktes i ett sammanhang sasom utgangna fran Sallskapet. Det var onekligen en god varsel fér framtiden att pa detta samma méte NYLANDER till Sallskapet kunde férara ett exem- plar af sin just fardigtryckta myr-monografi. Finska Vetenskaps-Societeten emottog férslaget valvilligt och tillkinnagaf sig med verkligt ndje skola villfara Sallskapets 57 begiran om rum i dess akter fér Sallskapets gjorda antecknin- gar, »sa mycket hellre, som ej allenast Sallskapets fosterlandska och vetenskapliga syftemal ar med Societetens eget nara for- enadt, utan afven den Societeten medgifna pr6dfningsratt 1 afseende 4 offentliggérandet af Sallskapets inlimnade arbeten lamnade densamma tillricklig sikerhet darpa att kostnaden icke komme att 6fverstiga hennes tillgangar»>. Inom Sallskapet tillsattes nu en redaktionskommitté, bestaende af intendenterne med ordf6randen sasom praeses. Manuskript infl6to mer an man kunnat vanta, och redan 1848 utkom sasom ett bihang till Finska Vetenskaps-Societetens Acta men som en sjalfstan- dig volym med egen titel det forsta haftef af »Notiser ur Sall- skapets pro Fauna et Flora Fennica forhandlingar» 306 sidor 4:0. Det innehdll: Anmarkningar om tvenne med Parus Sibiricus Gmel. forvexlade Mesarter af C. LunpAnL, Mutillidae, Scolii- dae et Sapygidae boreales af W. NyLAnpER, Helsingforstrak- tens Fogel-Fauna af M. v. Wricut, Bidrag till Finlands Fjaril- Fauna af J. M. J. ar TEncstrom, Adnotationes in expositio- nem monographicam Apum borealium af W. NvLANvER, Hel- minthologische Beitrage af C. LunpAnt, och Strédda Anteck- ningar af W. NyLANDER och M. v. Wricut. Med undantag for ett kort referat af Eirias Fries’ ar 1845 utkomna Summa vegetabilium Scandinavie och en upprikning af intressantare vaixtfynd i Osterbotten, inalles 5 1/, sidor, var innehallet af detta hafte helt zoologiskt, en efterverkan af professor SAHLBERGS lararegarning. LuNDAHL och v. WRIGHT hade personligen statt under hans inverkan. Det samma kan knappast sigas om Ny- LANDER och AF TENGSTROM, men den férres arbeten om hy- menoptera, den senares om lepidoptera ansléto sig komplet- terande till SAnLBERGS coleopterskrifter. Att en dylik publikation kunde astadkommas maste natur- ligtvis i hég grad starka Sallskapets fortroende till sig sjalf samt sammanfora och sporra de fa arbetarna. Men viceordféranden doktor SAHLBERG drog sig undan. Meningsolikheten mellan honom och Sallskapet i fraga om publikationssdttet hade, sa skulle man tycka, icke behéft framkalla nagon schism, men viceordféranden deltog icke mer i Siallskapets sammantriaden 58 och arbeten. Meningsolikheten var ett uttryck for den starka personliga spanning som radde mellan NYLANDER och SAHLBERG. Den forres konstiga lynne, som lifvet igenom beredde honom liksom hans omgifning sa manga obehagligheter, begynte redan nu framtrida. »F6rmedelst sitt konsiderationslésa satt och sina ringaktande omd6men om andras arbeten och verksamhet sté6tte han mangen medarbetare icke blott ifran sig utan afven ifran Sallskapet» siger professor MOBERG, som stod denna tid nara. NYLANDER hyste patagligen en mycket stor ringakt- ning for SAHLBERG. Ett uttryck darfor var att da det syntes troligt att denne skulle blifva ar TENGSTROMS eftertradare som professor i zoologi och botanik, NYLANDER pa arsmO6tet 1848 genomdref upphafvandet af den gamla bestémningen 1 statuterna att professorn i zoologi och botanik var Sallskapets sjalfskrifna ordférande. Konsekvensen skulle ju hafva fordrat att den motsvarande bestémningen rérande viceordféranden afven skulle hafva upphafts, men pa denna post fick allt in- spector musei sasom sjilfskrifven kvartsa. Huruvida NyLan- DER sjalf efterstrafvade ordf6randeposten ar omdjligt att saga. Den verkliga ledaren var han, den som hade omtanke och den som gjorde det som skulle géras. Pa ett ratt karakteristiskt satt framstod detta da ar TENGSTROM den 27 oktober 1848, alltsa nagra manader innan han limnade ordf6randestolen, foreslog att Sallskapet skulle hos Konsistoriet anhalla om en limpligare lokal. Da uppliste genast NyLANDER en af honom i detta syfte uppsatt inlaga. Att NyLANDER bland de unga, dfven utom Sallskapet, atnjét anseende dr sikert. Inom Osterbottniska nationen kom han att under den upprérda varterminen 1849 taga plats bland partiledarna. Om NyYLANDER f6ér de yngre tedde sig som den hvilken kunde sammanhalla sillskapet och géra nagot af det, sa fram- traidde, alldeles oberoende af viceordférandens staémning, a annat hall tendenser till ett sargaende, tendenser, som helt visst skiarptes genom NyLANDERS antydda egenart. Detta ledde darhan att vid sidan af Sillskapets fagelsamling uppstod en annan af samma slag. 59 Skaparen af denna, professor E. J. Bonsporrr, naémner i sina efterlamnade anteckningar att han pa ett af Fauna-Sall- skapets méten, dar man 6fverlade om sattet att uppstilla fag- larna, féreslagit att man skulle franga det gamla sattet att forvara dem i lador med framvaggen af glas, den ena ladan pa den andra, de minsta dfverst, och uppstalla dem pa samma sitt som pa Museum i Stockholm, namligen i skap med glasviggar, sa de kunde ses fran olika sidor. Detta forslag understéddes af M. von WriGHT, men motsades af NYLANDER. Vid voteringen fick det endast 4 eller 5 réster, medan de 6f- riga, omkring 50, forenade sig med NyLANDER, de voro ndm- ligen »bestallde till sammantradet af W. NYLANDER, som var en besynnerlig man till sitt lynne»... Da forklarade BONSDORFF att han skulle arrangera en samling finska faglar efter sin metod och féreslog en taflan. I Sallskapets protokoll finnes. emellertid alls ingen antydan om en sadan 6éfverlaggning och votering ej heller om ett mote som varit sa talrikt besékt; det hégsta antalet narvarande under aren 1846 och 1847 var 18. Detaljerna stodo val ej] mer fullt klara for professor Bonsporrr, da han pa 4ldre dagar nedskref sina anteckningar. Ur de gamla pappren kan man emellertid med ganska stor sikerhet utlaisa férloppet f6r till- komsten af denna samling. Pa Universitetets Zoologiska museum hade samlingen af uppstoppade daggdjur och faglar under professor AF TENGSTROMS tid — kanske redan tidigare — uppenbarligen vanvardats. Sjalf var prefekten mer en ordets én en handlingens man och inspector musei, doktor SAHLBERG, en intresserad entomolog, hade icke heller betingelser att ratt skéta samlingar af hogre djur. Det befanns i bérjan af ar 1847 att skadeinsekter an- stallt stora hairjningar i dessa samlingar. Med energi tog sig professor E. J. Bonsporrr denna angeligenhet an. I sina yngre ar hade han, som vi sett, varit en af den inhemska natu- ralhistoriens ifrigaste adepter; numera representerade han pa ett framstaende satt anatomien och fysiologien; han hade just grundlagt Universitetets Osteologiska museum. Efter profes- sor AF TENGSTROMS afgang i mars fick han af Konsistoriet i 60 -uppdrag att i egenskap af prefekt medverka vid utgallringen pa Museum. Historien om denna till sina detaljer och till sitt efterspel foga uppbyggliga episod i Zoologiska museets historia hor icke hit, men slutet blef att mer an en fjardedel af de redan uppstallda daggdjuren och faglarna maste sasom skadade och for de andra farliga kasseras. Sin rapport afslutade Konsisto- riets kommitterade, professorerna NERVANDER, ILMONI och BonsporrFrF, med ett férslag att exemplaren af fjallrafven och flygande ekorren skulle sasom erkandt finska skinkas till Fauna- Sallskapets samlingar, men hartill ansag sig Konsistoriet icke hafva skal att samtycka. Haraf kan man se att man vid Uni- versitetets Zoologiska museum dittills alls icke lagt an pa att samla inhemska djurformer. Den finlindska fagelsamlingens férhistoria bérjar pa Sall- skapets arsmote 1846. Da erbjéd ingeniér von Wricut Sall- skapet sasom gafva 30 arter faglar i 42 exx. »med férbehall att desamma ma pa Sillskapets bekostnad fa af ingenieuren sjalf uppstallas pa det sitt han funne limpligasty. Under ena- handa villkor férérades 17 arter faglar i 21 exx. af amanuensen AF TENGSTROM, hvilken vid denna tid flitigt samarbetade med v. WricH?T. Vi forsta forbehallet, da vi erinra oss att v. WRIGHT, sasom redan némndes, foregaende sommar varit rest till Stock- holm, dar han tilltalats af de museala anordningarna. »Och fann Sallskapet skéligt denna foriring mottaga, under férutsittning att samlingen harigenom komme att pa ett indamalsenligt satt forkofras». De forarade faglarna 6fverférdes i augusti 1846 till Sallskapets museum, men dirmed tyckes det hafva férblifvit. Da nu professor BonsporFF, som fran unga ar varit intres- serad af naturalhistoriska samlingar och som uppskattade deras betydelse, under varvintern 1847 sag den férstérelse som ofvergatt samlingen af de icke-finliéndska djuren och betinkte att det icke fanns den ringaste garanti for att Fauna-Sallska- pets samlingar skulle vardas pa ett battre saitt — var det da underligt om han, handlingskraftig som han var, besl6t att sjalf skapa och varda ett nytt inhemskt museum. En utmarkt lokal hade han harfér att tillg4: det fysiologiska auditoriet, som var ondédigt stort for den medicinska ahérarekretsen. En 61 skicklig medarbetare kunde han rakna pa i von Wricat, hvil- ken var intresserad af att fagelsamlingen uppstilldes pa ett annat sitt an hittills. Honom hade han under kasseringsarbe- tet pa Zoologiska museum kommit i nara beréring med och lart sig viardera. Hvad var da naturligare an att han skapade ett fagelmuseum. Det naira sammanhanget mellan storstadningen pa Zoologiska museum och grundliggandet af den nya fagel- samlingen framstar tydligt i de dagboksanteckningar som Mac- Nus v. WRIGHT gjort. For den 1 maj 1847 har han antecknat putgallringskomitén justerade sitt protokoll» och den 7 maj: »vi (= Bonsdorff och jag) uppgjorde en plan om uppstallandet af en inhemsk fagelsamling». Redan hésten samma ar begynte uppstallIningen af finska faglar i Anatomiska inrattningen. Med sin vanliga energi tog BONSDORFF itu med arbetet. Faglar skétos eller képtes och preparerades, och han tog personligen deli allt. Arbetet bekostades af honom sjalf som harfor ikladde sig betydande utgifter; ocksa képte han af v. Wright till sam- lingen uppstoppade faglar. Den 7 oktober skrifver v. WRIGHT »transporterades 64 st. af mina faglar upp pa Anatomiska kabi- nettet». Det férefaller hégst sannolikt att dessa faglar voro de pa arsmotet 1846 erbjudna (63 st.) hvilka, da det gjorda forbehallet icke uppfyllts, nu é6fverflyttades och blefvo pa tids- enligt sitt uppstallda; sannolikt hade de af BonsporrrF k6pts. Samlingen var till en bodrjan Bonsporrrs privategendom. Universitetets rektor, som i bérjan af 1848 beledsagade Hég- skolans kort forut utnaémnda Vicekansler general NORDENSTAM vid dennes rundtur i Universitetets inrattningar, hade efter hvad von Wricut skrifver, icke haft nagon aning om dessa faglar. Vicekansler fann behag i samlingen, da den for honom demonstrerades af BonsporFF, som framhdll det sakligt riktiga att en samling uppstoppade faglar ansl6t sig till skelettsam- lingen & Anatomiska museum. Samlingen tillvaxte med fart. Under 1848 och under var- terminen 1849 uppstoppade von Wright 160 faglar, och i maj sistnamnda ar anmalde Bonsdorff formligen hos Konsistoriet om forefintligheten af denna samling. Hirom innehaller Kon- sistoriets protokoll for den 30 maj 1849: 62 »Herr Rektor tillkannagaf att Professorn Bonsdorff till Amplis- simum Consistorium 6fverlemnat cataloger 6fver trenne a Univer- sitetets Anatomiska museum befintliga samlingar, nimligen 6fver a) en skelettsamling, b) en pathologisk physiologisk samling af prae- parater samt c) en inhemsk ornithologisk samling, hvilka kataloger aro i systematisk ordning inrattade, sa att den arliga tilldkningen af de sarskilda samlingarna framdeles kan i katalogen observeras, anhallande Professorn att af ifragavarande kataloger en afskrift for arkivets rakning matte ombesorjas, for att de nu inlemnade kunde till anatomiska museum aterlemnas. Darjaimte hade Profes- soren anhallit att till Anatomiska fonden fa 6fverlemna 199 rubel s., utgdrande, enligt upptagen verifikation, inkomsten for Profes- sorns innevarande lasetermin hallna populira f6relasningar 6fver Anatomie och Physiologie, med det vilkor och férbehall, att sagde medel foretridesvis anvandas for den inhemska ornithologiska sam- lingen, hvilken, sasom varande ett utmirkt prof af ingenieuren von Wrights ofértrutna nit och ovanliga talent och i sin narvarande form af ett lika hégt vetenskapligt som konstniarligt varde, Professorn utbett sig fa 6fverlemna till Universitetet, med férbehall, att den- samma icke framdeles under nagon forevandning ma fran sin nuva- rande local 4 Anatomiska museum flyttas till det Zoologiska, all- denstund det ar af ett hégt vetenskapligt intresse, att harigenom er- bjudes tillfalle att 4 samma local studera sa val de yttre formerna som skelettets bildning hos olika species af vertebrerade djur; hvar- hos Professoren i sammanhang hirmed anhallit, att ej mindre belop- pet af en utaf von Wright utfardad och nu féretedd rakning 4 108 Ru- bel 4n 3 Rubel at Vaktmastaren-Silwan, Conservators bitraidet Haklin och drangen Lundstrém, hvardera, for uppassningen vid ofvannamnda férelisningar matte fran Anatomiska fonden utanordnas. — Vidare och med afseende dira, att de inhemska naturalstren aro af ett sannt fosterlindskt vetenskapligt intresse och desamma salunda a Anato- miska museum erhallit en vardig plats, hade Professoren Bonsdorff anhallit, att Amplissimum Consistorium matte, a ort som vederbor, utverka inom Finland portofrihet fér afsiindande af Naturalier till Anatomiska Museum, och hade Professorn ansett sig b6ra sasom skal till bifall 4 en slik ansdkning endast anféra, att genom en sadan porto- frihet, hvilken af en huld Regering redan blifvit beviljad »Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica», en af de stérsta svarigheter for den niirmare utredningen af Faderneslandets Fauna undanrédjes. — Slutligen hade Professoren Bonsdorff anmalt, att 4 Anatomiska Mu- seum grunden jamval blifvit lagd till en inhemsk ichtyologisk och herpetologisk samling samt af icke vertebrala djur, ehuru a dessa sisom Annu mindre rika pa skilda arter, innu icke nagon fullstandig systematisk Catalog kunnat uppgoras eller ar af behofvet pakallad. 63 Efter antecknandet hiraf och sedan Consistorium beslutat, att under de af Professorn Bonsdorff bestiimda vilkor, emottaga Pro- fessorens ofvanniimnda féraringar, samt Herr Rector, efter det fraga blifvit viickt att dirom hos Universitetets Hoge Canceller och Vice Canceller anmila, men Professoren sadant sig undanbedt med af- seende dira att ifragavarande foriringar af Professoren icke ansagos fortjinta af sddan uppmiirksamhet, a Consistorii vagnar betygat Professorn Universitetets erkinsla och tacksamhet for annamnda gafvor, beslét Cons. darjimte att ofvan berérda Cataloger skulle pa Expensefondens bekostnad fér Archivets rakning afskrifvas; att ifran Anatomiska Fonden borde utanordnas at Ingenidren von Wright 108 Rubel och at Vaktmistaren Silwan, Conservators Bitradet Hak- lin och drengen Lundstrém hvardera 3 Rubel silfver samt att hos H. K. Majestat i underdanighet hemstiilla om nadig tillatelse for en hvar, att inom Finland portofritt fa afsiinda vetenskapliga remisser till Universitetets samlingar.» Denna rika och med verklig artistisk fullindning preparerade samling kom gifvetvis att sasom konkurrent stalla sig vid sidan af Sallskapets samling. Verkan var icke sporrande, utan, sa- som professor MoBERG siiger, den att »den valvilja och bevagen- het, allmanheten férut hyste for Sallskapets samling och be- vittnade genom dit insiinda bidrag, nistan fullkomligt under- egrifdes, ja, snart sagdt tillintetgjordes». Tillsvidare marktes detta dock icke, men pa annat hall fore- fanns en hotande spénning. Professor AF TENGSTROMS hilsotillstand hade lange icke varit det basta. Redan ar 1846 hade han, bilaggande ett lakare- intyg, anhallit om ett ars tjanstledighet, event. afsked med full pension oaktadt han ej fyllt 60 ar. Tjanstledigheten be- viljades och slutligen den 26 februari 1847 afven det begiirda afskedet; dock skulle han kvarsta som prefekt for Tradgarden intill dess hans eftertradare blifvit utnamnd. Ocksa sasom Sall- skapets ordf6rande kvarstod han. Den lediga professuren sdktes af alla lararne i naturalhistoria vid Universitetet, SAHLBERG, F. NYLANDER och W1IRZEN, men endast den férstnamnde blef inom utsatt tid fairdig med sitt specimen. Detta underkandes emellertid pa grund af det utlatande som professor E. J. Bons- DORFF daréfver afgaf. Efter diverse omgangar (se ELFVING, 64 Botaniska Institutionens Historia s. 41) utnaémndes den 12 maj 1849 statsradet ALEXANDER NORDMANN eller von NORDMANN, som han i motsats till sin fader och sina bréder skref sig, till professor i zoologi och botanik. Han hade sedan 1832 varit an- stalld som professor i zoologi och botanik vid Richelieuska ly- ceum i Odessa, dar han ock var direktor for den botaniska tradgarden. Under de sista tjugo aren hade han endast pa korta besék uppehallit sig i hemlandet. Genom sina pa 1830- talet gjorda utvecklingshistoriska undersékningar hade han vun- nit en stor ryktbarhet; hans fastande vid Universitetet skankte detsamma onekligen glans. Redan hésten 1848 hade han in- funnit sig i Helsingfors och dar i vantan pa utnamningen Ofver- tagit forvaltningen af professuren, aterknutit f6rbindelsen med sina gamla bekanta och inledt nya. Gifvetvis intresserade han sig for Fauna-Sallskapet, om hvars stiftande han sasom student varit med; af sina jémnariga fann han ganska fa vid motena, knappt nagon annan 4n professor AF TENGSTROM och assessor RaABBE; de 6friga voro for honom okanda ungdomar, sa han icke blef nagon trigen métesbesékare. Att blickarna riktades pa honom sasom Sillskapets ledare var klart, och vid arsmétet 1849, da professor AF TENGSTROM nedlade sin befattning som ordférande, valdes NORDMANN till hans eftertradare. Enhalligt var valet icke; majoriteten var mycket liten. Huru minorite- ten réstade finnes icke antecknadt. NyLANDER blef viceordf6- rande sasom stillféretraidare for den till denna post sjalfskrifna adjunkten SAHLBERG, hvilken kort forut fatt tjanstledighet for att resa till Syd-Amerika. Vid detta samma arsméte utdelades icke mindre an fyra resestipendier fér sommaren namligen at kandidaten F. W. MAKLIN 35 rbl for insamlande af coleoptera och hemiptera i Karelen, at doktor W. NvLANDER 30 rbl (vaxter i Karelen), student REGNELL 20 rbl (fiskar i Tavastland; stipendiet kom dock icke till anvandning), och stud. A. Epv. NYLANDER 15 rbl (hymenoptera i Tavastland och Osterbotten). Efter métet hélls en festmiddag pa Kaisaniemi fér den afgaende och den tilltradande ordféranden. Vardarna voro 17, och kostnaden steg till 1 rbl 40 kop. for person. 65 Man kan godt forsta att den nye ordfé6randen fann att ett och hvarje inom Sallskapet krafde reformer; stadgarna mot- svarade icke forhallandena sadana de utvecklat sig under de gangna tjugo aren; sa hade till exempel amanuensbefattningarna -visat sig onddiga: de hade ej pa flera ar haft nagon innehafvare. Han foreslog darfor pa arsmétet 1848 att en kommitté af tre personer skulle nedsiattas for att utarbeta forslag till nya tids- enligare stadgar. Forslaget antogs genast. Kort darpa utfairdades en Kejserlig forordning, enligt hvil- ken alla i landet befintliga sallskap och f6reningar borde inom arets utgang till hégsta ort inlémna sina stadgar till granskning och stadfastelse. Hittills hade siillskapen efter behag uppgjort sina stadgar och férandrat dem, men nu, efter februarirevolu- tionen och dess oro, sag man sig nédsakad att halla ett vaksamt dga pa alla féreningar. Da Sallskapet forsta gangen pa hdsten sammantriadde, hemstillde ordféranden huruvida icke stadgarna innan de in- lamnades till stadfaistelse borde hafva undergatt den revision som var besluten. Situationen var onekligen konstig. Skulle Sallskapet nu till 6fverhetlig stadfastelse insinda sina gamla stadgar, om hvilka det nyss beslutit att de borde revideras, eller skulle Sallskapet helt enkelt, utan att halla sig till den gallande bestémningen, genast genomf6ra revisionen? Ord- foranden foreslog, sasom antyddes, det senare alternativet, men harvidlag »yttrade sig sa stor skiljaktighet i asikter att fragans definitiva afg6rande lamnades att bero af ytterligare _ diskussion». Emellertid utsigos medlemmar i den foéreslagna kommittén, och kom denna att besta af ordféranden NorpMANN, t.f. viceordf6randen NyLANDER, professorerna BONSDORFF och Inmonr samt 6fverlikaren SANMARK. Denna forsta dissonans inom Sallskapet varslade tydligt om en konflikt: det var kring ordféranden och kring vice- ordféranden som partierna samlade sig. Det forslag till stadgar som kommittén uppgjorde finnes ej i behall, men dess innehall framgar tydligt af det som daremot yttrades. Det kan ej hafva uppburits af kommittén i dess helhet, men minoriteten, bestaende af NyLANDER och sanno- 5 66 likt SanmarkK, hade icke framlagt nagot motférslag, utan syn- barligen beslutit inrikta sina straéfvanden pa foérslagets forkas- tande med bibehallandet af status quo. Det var hufvudsakligen mot tva punkter som oppositionen riktade sig. Den férsta var bestamningen i § 1 att Sallskapets syfte utéfver det gamla »att anlagga och bilda ett finskt Museum naturale och att sammanbringa nédiga naturalier till en i m6j- ligaste matto fullstandig Fauna et Flora fennica» var att »be- fordra ka&nnedomen om naturalhistorien i allmanhet». Den andra var att Sallskapet, om det gillde att understéda en stérre expedition for Finlands naturalhistoria, egde ratt att af sin staende fond sasom lan tillgripa anda till 1/,, hvilket med ranta smaningom skulle aterbetalas. Dessa punkter viickte som antydt opposition, men fran NorpMAnns standpunkt voro de ratt forklarliga. Man kan godt foérsta att han, hvars vetenskapliga forskning varit in- riktad pa fragor af allmin vetenskaplig art, ville gifva Sall- skapet en storre lyftning och ett vidare arbetsfalt an det som sysslandet med den inhemska faunan och floran skankte. Man kan ocksa férsta att han, sasom den nye ledaren af Sall- skapets 6den, ville rycka upp detsamma ur dess sma bestyr och, med det sinne for yttre glans som onekligen utmarkte ho- nom, gifva det tillfaille att astadkomma nagot storartadt och forstklassigt. En sadan, Sallskapet och honom sjalf vardig uppgift sag han i utforskandet af de sa godt som alldeles okanda naturférhallandena i trakterna é6ster om finska gransen bort mot Hvita hafvet. En stérre expedition dit skulle vara en arofull bragd. Han hade planen klar for sig. Expeditionen, hvilken han sjilf ville leda, skulle besta af 8—10 naturforskare. De skulle, férdelade i tva flockar, fran Uleaborg och Sordavala framtringa mot dster till Hvita hafvet och Arkangelsk. Men da ett sa stort foretag krafde stérre kostnader an Sallskapets kassa medgaf, och han icke sag mdjlighet att fran annat hall skaffa sig de nédiga medlen, sag han ingen annan utvag for dess realiserande an att i Sillskapets stadgar fa inryckt den ofvan nimnda bestémningen att en del af staende fonden kunde for ett dylikt andamal anvindas. Denna tanke att anvanda en 67 del af den staende fondens kapital till befriimjande af Sallskapets syften var icke ny; den hade tva ar tidigare framkastats af FR. NvyLANDER och diskuterats vid arsmétet utan att man dock kom till nagot beslut. Vid sammantriidet den 6 december 1849 framlades forslaget till nya stadgar till granskning. Métet var synnerligen talrikt besdkt. Dar syntes bade aldre herrar och studenter som i re- geln icke éfvervarade sammantriidena, men som nu infunnit sig i kinslan af att en kraftmitning forestod. Ordtoranden foreslog att stadgarna i deras nya form genast skulle antagas. Detta motsades ifrigt bade pa sakliga grunder och af det for- mella skil att andring af stadgarna endast kunde ske pa ett arsmoéte. Efter det man sa en stund diskuterat § 1 och Sallska- pets andamal, utan att komma till nagot resultat, beslots pa forslag af assessor RABBE Att forslaget i dess helhet skulle bord- laggas till forsta sammantriidet i mars 1850. Denna atgird var fullkomligt korrekt, och diirmed var det ocksa klart att de gamla stadgarna tillsvidare skulle gilla. Men da hemstallde ordféranden, obegripligt nog, huruvida icke Sallskapet ville for den af honom féreslagna expeditionen till Hvita hafvet bevilja 2000 rbl b. a. ur sin staende fond och det genast, sa den instundande sommar kunde féretagas. Att NORDMANN var intresserad af att planen kom till utforande och det sa snart som mdjligt, kan man godt férsta, men att han, efter Sallskapets just fattade beslut att bordligga fragan om forandring af stad- garna, upptog fragan om den stora expeditionen, kan icke fér- klaras annorlunda an att han trott sig kunna rikna pa ett sa kraftigt understéd for densamma af de vid métet narvarande, att han kunde trotsa oppositionen. »Det ar hégst sannolikt, skrifver hirom professor MoBERG, att statsradet NORDMANN, ovan att ratta sig efter stadgar och férfattningar samt okunnig om den verkliga stallningen inom Sillskapet, var till detta upp- tridande intalad och eggad af nagra ibland de aldre, mot Ny- LANDER och féljaktligen mot det yngre partiet fientligt stamda medlemmarne, hvilka trodde att den f6érres stora celebritet och vetenskapliga anseende skulle verka imponerande pa plura- liteten af Sallskapet och sdlunda tillintetgéra den senares hit- 68 tills 6fvervagande inflytande, da i annat fall Sallskapets be- stand vore afventyradt.» Ofverlaggningen hirom blef hdgst stormig. NYLANDER sjalf torde mycket litet hafva upptradt under diskussionen; han var ingen debattér. Oppositionens ledare var ‘asSeSSOr Rasse. Det utsades att inga skal forebragts att just Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica skulle understéda en dylik expe- dition till frammande land, att nagra garantier icke funnos att Sillskapets samlingar komme att draga nytta af densamma, att beslut i fragan endast kunde fattas pa arsmotet, m.m. dylikt i sak. Men diskussionen 6fvergick till personligheter. Norpmanns langvariga vistelse i Ryssland hade patagligen gjort honom frammande for forhallandena och askadningssattet i hemlandet. Da han annu langt senare kunde saga att Univer- sitetets insektsamling var en af de Stdrsta i Ryssland, sa kan man godt forsta att han, nyss hitkommen fran. kejsardomet, icke raitt forstod stimningen i sin omgifning. Hans uppfatt- ning af lagbudens elasticitet var ju onekligen orientalisk, och man kan forsta att en uppagiterad student som hérde honom med sin tyska brytning — hans modersmal var tyska — ut- lagga om en expedition till Hvita hafvet, kanske kunnat till- ‘ropa honom »Statsradet vill russificera Sallskapet», nagot som NorpMANN helt sikert icke tankte pa att gora eller »forslaget air olagligty. Man kan ocksa férsta att de unga, da de sago ho- nom, halt som han var, linka omkring med sin kapp, hade svart att tiinka sig honom sdsom ledare for en expedition i 6demar- kerna, fastiin han visserligen med krycka exkurrerat, och det icke utan resultat, i de Kaukasiska bargslinderna. Pastaendet att expeditionen vore ofosterlindsk tillbakavisades latt genom hainvisning till runo-insamlingarna i Ryska Karelen, men att planen innebar ett lagbrott var uppenbart. Orden vagdes icke noga, och métet antog karaktiren af ett oordnadt studentmote som ordféranden icke beharskade. Han fann sig darfor f6r- anlaten att uppstiga och aflagsna sig, hvarvid han foljdes at de flesta af dem som stodo pa hans sida. Det enda som fér den gangen stod att vidare géra var att under viceordférandens presidium besluta att ett nytt méte med det snaraste skulle 69 hallas i och fér de gamla stadgarnes insaindande till hégsta ort till stadfistelse. Den 12 december, sammankallades Sallskapet till ett extra- mote, och upplastes darvid foljande tva afsigelseskrifter, den ena undertecknad af statsradet NoRDMANN, den andra af presi- denten MANNERHEIM, statsradet NORDENSKIOLD, professo- rerna I~monr och Bonsporrr, teckningsliraren v. WRIGHT och kandidaten MAK In. »Till Sallskapet pro Fauna & Flora Fennica. Da jag, vald ehuru af en ytterst ringa majoritet, till Ordférande i Sallskapet, atog mig detta varf, gjorde jag det i afsigt att sdka anyo lifva Sallskapet och efter formaga gifva detsamma en mera veten- skaplig riktning an det hittills haft; — men jag har, oaktadt alla mina tydligt uttalade varma straifvanden, rént uti icke blott vigtigare, utan afven obetydliga saker stadse en sa afgjord opposition, att jag icke kan gifva den nagon annan tydning, in att den ar ett uttryck af fullkomligen bristande fértroende fran Sillskapets sida till min per- son. Af detta skal och da jag under ett sadant forhallande icke ser mig kunna vara Sillskapet till nagot gagn, nédgas jag, ehuru med innerlig smarta, emedan jag dock dr en af Sallskapets stiftare, har- medelst afsiiga mig icke allenast Ordférandebefattningen utan afven Ledamotskapet vid ifragavarande Sallskap. Alexander von Nordmann. Helsingfors d. 10 December 1849.» Till Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica. Undertecknade hafva flerfaldt erfarit, att den anda, som f6r narvarande herrskar i Sallskapet pro Fauna & Flora Fennica, ar rakt motsatt de asigter, vi hysa om det rattaste saittet att i Finland befordra Natural-historiens flor. Sadant rédjde sig isynnerhet vid Sallskapets sista sammantride, den 6 dennes, derigenom, att de nu i Sallskapet tongifvande icke allenast tillintetgjorde ett af Ordforanden framstalldt forslag, som sa storartadt syftar att verka for Sallskapets vasendtligaste andamal, att hvarje grundlig sakkannare och verklig naturforskare, hvarhelst en sadan derom atspordes, skulle med gladje gilla detsamma, — utan afven pa ett férnirmande satt be- motte samme Ordférande, en man, som for sin stora celebritet, sina utmarkta vetenskapliga fértjenster och sitt varma oegennyttiga nit for faderneslandets kultur i allminhet och sirskildt den natural- 70 historiska, gjort sig fortjent af nagonting helt annat, helst han ar en af Sallskapets stiftare och efter en lang franvaro fran faderneslandet forst nyligen intraidt i var nirmare gemenskap. Da det, till var stora ledsnad, sa f6rhaller sig, anse vi oss, sasom ledaméter i Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica hadanefter kunna hvarken gagna Sall- skapet, ej heller sjelfva ha nagon tillfredsstallelse af vara strafvanden for Dess indamal; hvarfére vi anse oss med denna dag vara ifran allt ledamotskap i ofta nimnde Samfund skiljde. Helsingfors den 9 December 1849. C. G. Mannerheim. Nils Nordenskidld. Imman. Ilmoni. EK. J. Bonsdorff. M. v. Wright. Fr. W. Maklin.» Skrifvelserna intogos i protokollet, men nedlade Sallskapet i detta afven en allvarlig protest mot i desamma férekommande beskyllningar fér »en i Sallskapet radande falsk och ovetenskap- lig anda samt nagon emot dess ordf6rande yttrad obehérig opposition». Emot denna protest protesterade a sin sida doktor Z. To- PELIUS, yttrande »att han, som fdr 6frigt delar pluralitetens asikt, att Sillskapets pekuniadra tillgangar icke medgifva ett understéd till det belopp statsradet Norpmanwn foreslagit for ifragavarande expedition, likval for sin del till fullo erkan- ner det storartade, for vetenskapen samt fosterlandets fauna och flora fruktbringande i samma féretag, och saledes inga- lunda kan dela den ringa tanke Sallskapets ledaméter syntes hysa om expeditionen och dess resultat, in mindre billiga det for ordférandens aktade personlighet sarande satt, pa hvilket atskilliga Sillskapets ledaméter vid métet den 6 december gafvo sina asigter tillkaénna». En annan vidlyftig protest inlimnades af studeranden B. O. ScHAUMAN, den sedermera som intendent fér Konstf6r- eningens samlingar i Helsingfors allmant kande originella man- nen. Han framhdll att flertalet af dem som till beslutet bi- dragit icke varit mer kompetenta fn han sjalf i fragan och att afven han darfér tagit sig talan i saken. Hans slutord voro: »Sallskapets majoritet pastar kanske att saken for den gallt allt, att stadgarnes helgd och Sallskapets basta utgjort ratte- snoret for dess handlingssatt och beslut, jag vagar infor efter- 71 varlden pasta att personen varit hufvudsak, stadgarnas efter- lefnad en tickmantel och att majoritetens seger icke vunnits med tillhjailp af sanningen och vettet, hvilka dock inom den akademiska ungdomen borde rakna sina eldigaste stridsman. Detta ar ett skri ur mitt samvete.» Man forstar huru upprord stimningen matte hafva varit. Med 8 hvita emot 7 svarta kulor besléts att dessa reserva- tionsskrifvelser skulle i protokollet intagas,» men ansag Sallska- pet det icke vara sig vardigt att i protokollen lata inga nagot bemétande af de i sagde skrifter mot Sallskapet riktade falska och omotiverade beskyllningary. NyLANDER hade foreslagit att dessa skrifvelser endast skulle i korthet refereras och sedan deponeras i arkivet. Sallskapets férsta atgird blef nu att utse en ny ordférande. Vid métet den 15 januari 1850 skred man hartill, visserligen efter det doktor ToPpELIus reserverat sig mot valets foretagande pa grund daraf att annonsen om valet varit dels ofullstandig dels for sent inférd. Det besléts att absolut majoritet skulle erfordras. Vid forsta valomgangen erhdll professor emeritus kol- legieradet AF URSIN 7, dr NYLANDER 6 samt professor ARPPE och assessor RABBE hvardera en rést. Vid den andra omgangen er- héll aF Ursin 11, arkiater TORNROTH och assessor RABBE hvar- dera 2, dr NYLANDER en rést. Kollegieradet ar URSIN var alltsa vald. Han hade aldrig varit en aktiv medlem af Sallskapet, men blickarna riktades pa honom, emedan han, ehuru emeritus, var medlem af det akademiska konsistoriet och dar kunde be- vaka Sallskapets intressen, hvilket efter krisen ansags absolut nédvandigt. Men han ville icke emottaga ordférandeskapet, emedan han »ej ansag sig vara i stand att under narvarande férhallanden uppratthalla Sallskapets anseende», ett ganska tydligt uttalande om huru man pa en del hall sag pa laget. Betecknande Aro i detta afseende ocksa de ord M. von WRIGHT i sin dagbok nedskrifvit efter det stormiga métet den 6 december: »hvarvid Sallskapet enligt all sannolikhet gaf sig dédsstéten hégst egenhandigt. Mordarena voro hufvudsakligen: RABBE, ELMGREN, W. NYLANDER m. fl.». Férfragningar pa nagra andra hall gafvo liknande resultat, men slutligen lyckades man i 72 ApoLF Moserc, nyligen utnimnd professor i fysik, finna en man som Atog sig det féga lockande viarfvet att vara Sallskapets ordférande. Sjalf skrifver han hirom: »Att uppratthalla Sall- skapets anseende var visserligen nagot som den nye ordféran- den ej kunde Ataga sig, icke ens att onredelbart deltaga i Sall- skapets arbeten, men att om mdjligt bevara dess existens, att sasom staende utom de férra partierna sdka pa hvardera hallet lugna de uppretade sinnena och smaningom bemedla férsoning dem emellan, samt anyo ordna verksamheten, var den uppgift han f6retog sig att lésa». Den 15 mars 1850 valdes han, sjalf narvarande, till ordf6rande med alla andras roster. Manskligt att se hade Sillskapet icke kunnat gora ett battre val. Professor Mopercs lugna, rattradiga och fridsamma vasen gjorde honom sardeles lamplig fér den delikata verksamhet han atagit sig, och det maste riknas honom till stor fértjanst att han med tanke pa det allmanna bista har tradde i redet. Han hade under sina studiear icke varit sairskildt intresserad af naturalhistorien. Till medlem af Sallskapet hade han fore- slagits strax efter den stora konflikten. Men den nya verksam- heten fédde nya intressen. Det forefaller ganska troligt att det intresse for foreteelserna i den organiska naturen, som tog sig uttryck i den omfattande verksamhet professor MOBERG senare utofvade vid sammanstillandet af de fenologiska an- teckningarna i landet, kan aterféras till impulser inom Fauna- Sallskapet. Rent af rérande verkar det att i protokollen lasa att han till Sallskapets forfogande stillde samlingar af insekter, araknider, mollusker och vixter som han somrarna 1851—53 gjort pa Aland. Da den nya ordféranden férsta gangen presiderade den 15 mars 1850 aterupptogs det bordlagda férslaget om nya stadgar. Darvid afgafvo assessor RABBE och NYLANDER skriftliga be- tinkanden diréfver, hvilka hir in extenso meddelas sasom be- lysande for den datida uppfattningen. Den forra hade sammanfattat sina anmarkningar pa fél- jande satt: »l:o Anledningen till de nya stadgarne uppgifves vara fér- dndrade tidsférhdllanden sedan den 2 Juni 1829 da de forra 73 stadgarne af Sallskapet antogos. Da dessa sakallade féraindrade tidsférhallanden icke nirmare angifvas, och desamma mig veterligen icke befinnas for Sallskapet besta i nagot annat ain en ny decennii nummer samt ombytt Ordférande, kan jag for min del icke harutinnan finna en fullgiltig anledning att forkasta de aldre nu férst tjuguariga stadgarne och att utbyta desamma mot de féreslagne sakallade nya. 2:0 Den af de fo6randrade tidsférhallandena bestaende nyheten i de nya stadgarne befinnes egentligen besta endast i féljande hufvudsakliga f6randringar i de giallande stadgarne, nemligen: a) Sallskapets dndamal ar ifran det aldre »att anligga och bilda ett Finskt Museum Naturale och att sammanbringa né- diga naturalier till en i mdjligaste matto fullstandig Fauna & Flora Fennica», utstrackt till att derutofver »befordra kdnnedo- men om Naturalhistorien « allmdnhety. b) Fran Embetsmannens antal aro utlemnade Registratorn, Iconografen och Calligrafen, men deremot en Intendent tillagd. c) Staende Fonden, hvilken det enligt § 87 ej var tillatet att anvanda, utan hvilken alltid borde blifva ett Capital frukt- samt for Finlands Natural Historia, kan enligt de nya stadgarnes § 68 tillgripas (7) i det fall att Sallskapet 6nskade understédja en stérre (?) expedition for Finlands Natural Historia, med fér- behall dock att pa en gang ej mer an hoégst 1/, af densamma anslas sasom ett lan till arscassan, af hvars inkomster de fol- jande aren skulden sa till Capital som rdnta (?) maste betickas. De 6friga foreslagne fo6randringarne gilla endast samman- slagning af §§ och stylisation. 3:0 Hvad nu _ betraffar Sallskapets utvidgade dndamal, sa och da Sallskapet genom denna utvidgning skulle consti- tuera sig till en Natural Historisk Vetenskaps Academie, och endast sasom underordnadt andamal for sig vill afse den Finska Faunan och Floran, och dess National Museum, maste jag erinra att da Sallskapet salunda uppstar och upplifvas sasom ett nytt Sallskap med annat andamal an det ursprungliga Sall- skapet pro Fauna & Flora Fennica med stadgar af den 2 Juni 1829, detta nya Sallskap ock, enligt ordalydelsen i § 87 sAsom 74 med annat 4ndamal dn det aldre, icke kan tillatas 6fvertaga dispositionen af det aldres Staende Fond och Cassa, utan maste soka att sammanbringa at sig nya Fonder. Jag anser mig der- fore icke kunna bifalla till denna omotiverade utvidgning af Sallskapets 4ndamal pa annat vilkor an att det dldre Sallskapet uppléser sig och aflemnar sin Fond till Universitetet. 4:0 Da for utlemnadet af 3ne Embetsman ur Sallskapet nagot motiv ej finnes anférdt, och enligt mitt formenande ett giltigt sadant ej kan anforas, réstar jag emot denna férandring i stadgarne. Att platserne pa nagon tid ej varit besatte ar icke nagot giltigt skal for deras indragande, ty vore det detta borde pa samma grund redan flere bestallningar vid sjelfva Universi- tetet afven annihileras. 5:0 Angaende Sallskapets foreslagna ratt att telgripa (*) en del af Arscassan sasom lan till en stérre (?) expedition for Finlands Natural Historia, kan jag ur gallande rattsgrunder icke godkaénna detta férslag, emedan Sallskapet sasom lan- tagare icke kan tillerkannas ratt att profva sin egen sikerhet for lanets Atergildande. Att arscassan skulle atergiilda den staende Fonden utom det lantagna capitalet afven Rdntan, strider dessutom emot ordalydelsen i den foreslagna foljande § 69. Och da jag icke kan antaga att, ifall en afdelning af Sall- skapet vore pa alfvare hugade att inom Finlands landamaren anstilla en stérre excursion, vare sig till vatten eller lands, och harvid vore i behof af ett stérre understéd fin arscassan med- gafve, desse patrioter vore sa renonce pa credit att desamme ur andra enskilta eller allminna Fonder icke skulle kunna hop- bringa sasom lan det erforderliga tillskottet af mdjligen en- dast nagon hundrade Rubel, anser jag den foreslagna emot Kameral och Ratt stridande laneoperationen ur staende Fon- den fér Sallskapets egen rakning alldeles ondédig. Med stéd af hvad jag har andragit blir mitt votum att det ingifne Forslaget till nya Stadgar for Sallskapet matte forkas- tas och de adldre sasom Annu limplige till vasendteligen icke foraindrade tidsférhallanden till kraft och verkan an vidare bibehallas, med vilkor dock att de vinna stadfastelse 4 Hogre ort.» - OO OO a NYLANDER ater hade uppsatt foljande betankande: »I. Den i§ 1 féreslagna utvidgningen af Sallskapets andamal till »att befordra kinnedomen om Naturalhistorien i allmanhet» anser jag vara alldeles onédig,.emedan det ar klart, detta tillagg forutan, att sa snart Sillskapet arbetar for dess ursprungliga indamal, den Finska Faunan och Floran, det afven befordrar det naturhistoriska vetandet 6fverhufvud. En sadan utvidg- ning af Sallskapets indamal som den foéreslagna ar sa mycket mindre nédig eller tidsenlig, som Sallskapet har fr sig ett out- tomligt falt for dess verksamhet inom Finlands egna naturliga grainser och derfére mera behof ar, att pa detta omrade con- centrera de fa och ringa krafter, som sta till disposition, an att sprida dem ut i ett obestiimdt universum. Ur vetenskaplig synpunkt ar afven den omfattande -detaljkannedomen om vart lands naturférhallanden af vida hégre varde an fragmen- tariska notiser fran de mest afligsna lokaler, om ock dessa notiser vore af den fullstandigaste och tillforlitligaste beskaffen- het Sallskapet formadde avagabringa, ty de foérbli dock alltid fragmenter till dess de sammanflutit med det forut kanda d. a. till dess alla mellanliggande punkter blifvit utredda. Det ar Finlands lage bredvid Sverige, ett af de naturhistoriskt bast kanda land pa jorden, hvarmed det i geologiskt och naturhisto- riskt afseende i allmanhet star i omedelbart, oskiljaktigt sam- manhang, som ger 6kad vetenskaplig vigt och hégre intresse at Sallskapets verksamhet inom eget land samt dess naturliga omrade. Jag behéfver ej papeka, att resultaterna deraf tillfalla den naturhistoriska Geografin, alltsa Naturalhistorien i all- manhet. Den foéreslagna férindringen af Sillskapets andamal till ett allmant naturhistoriskt jemte det inhemska har likhet der- — med om t.ex. afven Finska Litteratursallskapet ville sla sig pa stort och utstrackte sitt andamal till att befordra ltteratu- ren i allmaénhet samt den Finska isynnerhet, hvilket exempel tillrackligen torde fortydliga dindamalslésheten i ett sadant allmant, svifvande andamal, som det féreslagna. Ar ater meningen med orden »befordra kinnedomen om Naturalhistorien i allmanhet» den, att popularisera denna ve- 76 tenskap i allmainhet, motsiges en sadan tydning genom de foljande orden i §: »samt att i sadant andamal anlagga och bilda ett Finskt Museum Naturale», enligt hvilka endast en inhemsk samling, ej en allman, kommer i fraga. Il. Foérslaget, att ur Sallskapets fonder fa »tillgripa» en stérre summa an den enligt nuvarande stadgar disponibla ars- kassan synes. hufvudsakligen stéda sig pa den, utan allt tvif- vel abstracte taget, riktiga asigt, att »stérre expeditioner for Finlands Naturalhistorie» utraitta mera 4n mindre. Dervid maste likvaél anmarkas, att Sallskapets ekonomiska stallning ej] medgifver utskickande af manga exkurrenter under samma sommar, om nagonsin flere medlemmar pa en gang vore hugade att gemensamt foretaga sig en naturhistorisk resa, med mindre Sallskapet rubbar den annu obetydliga staende fonden, den vasendtligaste sikerhet for dess fortfarande bestand och m6j- lighet att verka, om an endast genom mindre »storartade» fore- tag for dess féresatta indamal. Det torde afven pa manga skal vara saikert, att nagra smarre expeditioner anstallda under sirskilda ar utratta langt mera 4n den mest storartade, som i vart land méjligen kan astadkommas. Antag, att Sallskapet aigde sex »verkeliga Naturforskare», utrustade med nog verke- ligen vetenskaplig bildning och férmaga, att uppa en sommar inom hvar sin naturhistoriska branche inhemta en samman- hingande och allsidig kunskap om en landsdel; en af dem for Saillskapets rikning f6retagen expedition blefve otvifvelaktigt hégst fruktbringande, om den vore mdjlig eller om sex sa qvali- ficerade min hos oss existerade. Tills vidare ar det likval ej fallet. Men mojligt ar for Sallskapet med nuvarande resurser, att utskicka tva dugliga exkurrenter till samma trakt under tre skilda somrar och det med mycket sikrare berakning och visshet att samla en fullsténdigare insigt om denna trakts natur- historiska forhallanden, redan pa det skal, att naturforeteel- serna olika ar i manga afseenden visa sig olika, hvarfére en serie af iakttagelser i flera fall ar af néden fr erhallande af bestaimda notiser, forutom att de sednare utskickade hafva sig till godo den erfarenhet om orter och férhallanden de féregaende resorna lemnat. Dessutom ar risken for Sallskapet storre 1 det 77 férra fallet, om féretaget mer eller mindre misslyckas till folje af ogynnsam viderlek eller andra ofé6rutsedda omstandigheter. Theorin om stora och siallan anstillda expeditioners foretrade framfé6r mindre, men arligen fornyade lampar sig pa dessa och andra skal ej for Sallskapet. En sirdeles betinklig féljd deraf om fodrslaget antoges ar den, att Siallskapet efter en »st6rre expeditions» utrustande for farre eller flere ar vore utan disponibla penningetillgangar och saledes f6rlamadt i nistan all dess werksamhet, hvilket vid Naturalhistoriens rérlighet och med hvarje ar skeende betyd- liga framatskridande ovillkorligen ar f6r en med sin tid foljande forskning af st6rsta menlighet. Ty huru snart asigterna t. ex. inom manga delar af Botaniken f6randras kainner hvarochen som under nagra ar sysselsatt sig med denna wetenskapsgren. Och annu stérre ar denna rérlighet i andra mindre val kanda brancher. . Man har sagt, att Sallskapet endast samlar pengar. Denna smidelse bevisar den fullkomligaste okunnighet om Sallskapets férhallanden och werksamhet. Ty att Sallskapet i manga bran- cher sammanbragt en vacker Naturaliesamling, lemnande vigtiga bidrag for den inhemska Faunan och Floran, ses redan deraf, att nastan allt hvad de sednare aren skrifvits i dessa amnen till stor del stéder sig pa uppgifter hemtade ur Sallska- pets samling. Det ar val sannt, att ej »stérre expeditioner» _blifvit utsinda; sadant har ej kunnat ske, ty endast ett par ganger hafva nagorlunda competenta exkurrenter erbjudit sig och endast en gang tva tillika (APPELBERG och PIPPING) for att under en hel sommar anstiilla samlingar for Sallskapets Museum. Under sadana omstandigheter har Siallskapet mesten- dels varit inskrankt dertill, att understéda smarre och enskilda exkursioner, hvilket férhallande ej faller Sallskapet eller dess Stadgar till fel, men val de naturhistoriska studierna harstides, som knappt hos nagra fa formatt vacka allvarligare hag fér kunskapen om eget lands natur, den nirmaste tillampningen af sadana studier. De flesta exkursioner Sillskapet bekostat hatva likval lemnat godt resultat i forhallande till det gifna reseanslaget. Att Sallskapet med grundliggandet af en staende 78 fond fran bérjan endast strafvat till en stallning, hvarigenom det sattes i tillfalle, att under en lang féljd af ar medelst den inflytande rantan tillagd till dfriga arsinkomster med all fér detsamma mdjlig energi verka for dess 4ndamal, synes t. ex. af Prof. Sahlbergs pa Sallskapets hégtidsdag uppliasta arsbe- rattelse for 1833, hvarest det heter: »Den arligen tilltagande styrkan i Sallskapets staende Fond maste sa mycket mera glidja hvarje Ledamot, ju mera han med sannt intresse och med orolig vantan afbidar och emotser den tidpunkt, da Sall- skapet kan komma i tillfille att genom pa dess bekostnad ut- skickade Naturforskare med mera verksamhet och nogare, an hartills kunnat ske, underséka var Finska Fosterjords Natur». Och sa langt jag minnes tillbaka har Sallskapets stindiga prin- cip varit, att anvanda alla disponibla tillgangar, da blott ut- sigt varit, att derigenom befordra samlingarnas tillvixt. — Med skal kan deremot sagas, att genom den foreslagna para- grafens 68 antagande, hvarigenom Sillskapet latteligen under aratal forsattes i hjelplés overksamhet, det komme i ett till- stand liknande ett sterilt penningeverk, med den hufvudsakliga, men féga intressanta sysselsittning att dfverféra inflytande medel till staende fonden och dymedelst sdka amortera lanet ur densamma. Pa anférda skal, anser jag ber6érda foraindringar, sasom sak- nande stéd bade af erfarenhet och klokhet, icke vara antagliga.» Stridslystnaden i det férra af dessa uttalanden vittnar icke godt om tonen under den tidigare debatten. Helt sikert hade den varit ohéfvisk och afven fér mindre kiansliga naturer st6- tande. Vid arsmétet den 5 juni lades férslaget definitivt ad acta. Hufvudmotivet var naturligtvis att Sallskapet omfattade de nyss gjorda invandningarne, men ocksa ett formellt skal hade man, némligen att det icke vore lampligt att begira forandring af stadgar, som alldeles nyss blifvit hégvederborligen stadfasta: de gamla stadgarna af ar 1829 med nagra redaktionella andrin- gar hade namligen nagon manad tidigare vunnit sanktion. at Pee 79 Harigenom var en fara undanréjd som synts skriammande, att namligen Sallskapet alls icke efter det som passerat skulle tillatas att existera. Efter denna katastrof, som beréfvade Siallskapet flere af dess mest framstaende och inflytelserika medlemmar och fjar- made detsamma fran Universitetet, dess naturliga stéd, var Sallskapets lage onekligen kritiskt. Det gallde att visa att Sallskapet trots allt kunde utratta nagot. Sammantradena hdl- los som férr, och under varterminen 1850 anmilde NYLANDER till publikation flere afhandlingar. Den uppgift som nu tedde sig som den mest viktiga for Sallskapet var att bringa ordning och reda i samlingarna, sa att resultaten af dess verksamhet kunde 6fverskadas. Men samlingarna voro sa pass stora och den lokal dar de voro uppstillda sa liten och sa foéga 4ndamals- enligt inredd att svarigheterna redan harigenom tedde sig ganska stora. Det hade varit 6nskligt att de gamla skapen - kunnat ersittas med nya och bittre, men Sallskapet kande pa sig att det icke fanns nagon utsikt for att Konsistoriet »under narvarande f6rhallanden» skulle bifalla en anhallan harom, hvarf6r man var benadgen att ndja sig med nagra mindre skap, sirskildt for faglarna; bland dessa hade ater skadedjur harjat, sa att en utgallring maste ske. Men oberoende af dessa svarig- heter ledo samlingarna af bristen pa arbetskrafter; sarskildt var en stor del af det under de senaste aren sammanbragta materialet icke ordnadt. Ansatser till ordnande och katalogi- sering hade manga ganger gjorts. Nagra afdelningar befunno sig i ratt godt skick, men arbetet hade icke utférts efter nagon enhetlig plan, sasom helt naturligt var i betraktande af att intendenterna voro amatérer som icke hade nagon afléning for sitt arbete och som ofta vaxlade. Redan 1847 hade Fr. Ny- LANDER, inseende omdjligheten att med de frivilliga oaflonade arbetskrafterna utratta nagot, foreslagit att Sallskapet skulle hos Konsistoriet forfraga sig huruvida icke af universitets- medel nagon summa kunde disponeras till afléning af Sallska- pets intendenter. Detta forslag tyckes hafva blifvit bortglémdt eller kanske hade man kommit underfund med att det icke 80 hade nagra utsikter att realiseras. Aret darpa hade ordféranden foreslagit att for ordnandet af-sirskilda delar af samlingen an- slag skulle ges at intendenterna NYLANDER och v. WRIGHT. Den férra kunde icke férbinda sig att ordna nagon del af insekt- samlingen, emedan hans sommarplaner voro ovissa, men han lotvade gora hvad han méjligen kunde. von Wricut var villig att ataga sig arbetet och fick darfor 50 rbl. Nu, pa arsmotet 1850 hemstallde professor MoBEerRG att intendenterna skulle fa ett efter Sallskapets tillgangar afpassadt arvode. Detta forslag hade Sallskapet sa gerna Onskat bifalla, men da dess tillgangar icke medgafvo detta nddgades det inskranka sig till att uttala att det hoppades allt af herrar intendenters varma och nit fér fosterlandets fauna och flora. Dessa intendenter voro nu NYLANDER och AF TENGSTROM j:r med bréderna EpvIN och Bruno NYLANDER samt magister A. H. CoHyDENIUS som bitraden, men NyLANDER reste redan hésten 1850 utomlands, dar han sa godt som oafbrutet dréjde till 1858. Sallskapets forhoppningar kommo icke heller pa skam. Férteckningen ofver ryggradsdjuren var jamforelsevis latt uppgjord, svarare var férteckningen 6fver vixterna. Men hdésten 1851 var 4fven den fardig, omfattande kirlvixterna, mossorna och lafvarna. Den var uppgjord af Epvin NyLANDER och CHYDENIUS, men det vetenskapliga bestimningsarbetet som féregatt katalogi- seringen var till vasentliga delar utfordt af WirL1am NYLANDER. Dessa férteckningar trycktes samma ar. Upplagan var 600 exemplar, och hade Sallskapet formanen att vid detta arbetes utgifvande understédas savail af redaktéren for Litteratur- bladet magister 8S. G. EyMGREN, som bekostade tryckningen af halfva upplagan, hvilken han distribuerade jimte Littera- turbladet, som af tryckeridisponenten assessor A. J. CHYDENIUS hvilken gratis tryckte den andra halften, sa att Sallskapet endast behdfde betala haftningskostnaderna. Denna lilla volym pa 68 sidor in 12:0 »Férteckning 6fver Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica samlingar Ly betecknar ett valdigt steg framat. Det var en sadan férteckning som Sallskapets ledaméter sedan artionden tillbaka hade langtat efter. Har gafs besked om hvad Siallskapet i sina samlingar — 81 egde, sa att den som ville kunde komplettera dem. Dar var ocksa i en hel del fall utsatt fran hvilket eller hvilka af de gamla historiska landskapen exemplaren i samlingarna harstammade, men det ar markvardigt att se huru for ingen enda fagel eller amfibie eller fisk fyndorten var kind. Annat var forhallandet med daiggdjuren och med vaxterna, i synnerhet de lagre under senaste tider beaktade; dir forelago lokaluppgifter for de allra flesta arter. Och i inledningen sades: »F6r kunskapen om djurs och vaxters geografiska utbredning och for samlingarnas stérre fullstiindighet vore af vigt att A4tminstone fran hvarje provins i landet erhalla exemplar af dar f6rekommande naturalster». Det synes tydligt huru man vuxit fran den gamla uppfattningen att det var nog att i samlingen hafva ett exemplar af hvarje art, medan de 6friga férdes till dupletterna. I och med det i inledningen uttalade 6nskningsmalet framtraider den djur- och vaxtgeografiska kunskapen om Finland sasom ett med- vetet mal for Sallskapets arbete. Detta mal var icke absolut nytt. Det hade hagrat for professor SAHLBERG da han sasom onskvard framhdéll en »nairmare kinnedom af landets olika pro- duktionsfo6rmaga pa olika trakter». Det hade foresvafvat Fr. Ny- LANDER under hans floristiska studier. Men det hade skarpt fixerats forst af Wir11amM NyYLANDER, da han vid denna tid skref sina kritiska Animadversiones om den finska fanerogam- floran. Forteckningen upptog 27 arter diggdjur, 181 faglar, 6 am- fibier, 28 fiskar, 769 frdévixter, 28 ormbunkar, 111 mossor och 216 lafvar, djuren benimnda efter Ni1sson, vaxter efter FRIEs. Meningen var att den skulle féljas af andra haften, upptagande den rika samlingen af insekter afvensom andra afdelningar sa snart de hunnit ordnas. Foljande ar 1852 hade Siallskapet fagnaden se det andra haftet af Notiserna utkomma genom Finska Vetenskaps-Socie- tetens forsorg. Det inneholl: Djurvandringar i Lappmarken och norra delen af Finland aren 1839 och 1840 af C. R. Enr- STROM, Conspectus Florae Helsingtorsiensis; Animadversiones circa distributionem plantarum in Fennia, particula I; Supple- mentum adnotationum in expositionem Apum_ borealium; 6 82 Collectanea in Floram Karelicam; Collectanea in Floram Kare- licam Continuatio; Additamentum ad Conspectum Florae Hel- singforsiensis; Revisio synoptica Apum borealium, comparatis speciebus Europae mediae, alla af W. NyLANDER, samt Bidrag till mellersta Finlands Micromammalogi af C. Lunpant. Anmarkningsvardt i jimférelse med det férsta haftet ar har rikedomen pa botaniska afhandlingar, alla af NyLANDERS hand. Att NyLANDERS tidigare entomologiska intressen fatt vika for de botaniska stod sannolikt i sammanhang med en ungdomlig patriotisk liggning hos honom. Vid studiet af E- LIAS Fries’ Summa vegetabilium Scandinavie insag han huru bristfallig kunskapen om den finlandska naturen var, huru mycket som i detta afseende aterstod att géra for att karakteri- sera fosterlandet, och da detta frimst fatt sin praigel af vaxt- varlden, riktades hans intresse pa denna och speciellt pa fragan om vaxternas utbredning inom landet. Daraf Flora Helsing- forsiensis och Flora Karelica, de tva férsta fullstandiga lokal- flororna i vart land. Att det geografiska intresset hos NyLan- DER vid denna tid var starkt framgar af syftet med den exkur- sion han sommaren 1850 med understéd af Sallskapet foretog till Karelen, i forbigaende sagdt den sista stérre exkursion han inom Finland gjorde; den afsag hufvudsakligen att bestimma den naturliga grinsen fér Finlands fauna och flora mot 6ster, en fraga som redan af WirzENn uppstillts. Denna fraga blef, som han sjailf medgaf, obesvarad, men Flora Karelica och rika sam- lingar voro resultat af betydenhet. Vid denna tid hade han bérjat intressera sig for lichenologien at hvilken han senare helt gaf sig. Det framtrader i hans arbeten fran denna tid 4nnu icke pa annat satt an att han i de nyssnémnda lokalflororna fortecknar icke blott karlvixterna och mossorna utan afven lafvarne. Men det framtrader i de impulser han gaf sina vanner. Hans bror Epvin och student A. H. CoypENIUus sandes pa hans initiativ af Sallskapet med ett reseunderstéd af 15 rbl s. hvar for att samla lafvar i norra Osterbotten resp. Sotkamo. Detta nyvaknade intresse innebar ju en alldeles naturlig utveckling. Efter att hafva gjort sig fortrogen med de hégre vaxterna tog han itu med lafvarna, liksom han nagra ar senare gjorde med 83 svamparna, af hvilka han i omnejden af Helsingfors insamlade en stor miingd. Att han senare blef lichenolog ex professo dar- till bidrog utan tvifvel den omstiindigheten att pa Botaniska museum i Helsingfors fanns den store svenska lichenologen Errk Acuarius’ lafsamling, som pa professor SAHLBERG for- anstaltande ar 1834 dit inképts. Denna var for honom foérst en studiesamling utan like och blef sedan, da han trangde djupare in i lichenologien en verklig skattkammare. Emellertid reste NYLANDER, sasom redan sades, hésten 1850 utomlands, dir han, hufvudsakligen i Paris, uppehdll sig flere ar, endast pa korta ryck besédkande hemlandet. Ocksa den mest verksamma af de unge zoologerna AF TENGSTROM lamnade snart Helsingfors fér att sla sig ned som likare i Kexholm. Att under sadana férhallanden en 6kad aktivitet inom Sallskapet skulle intrada var icke att férvanta. De aldre zoologerna vid Universitetet med NorpMANN i spetsen héllo sig fjarran fran Sillskapet. Fran ett par yngre i landsorten infléto bidrag till Notiserna. Bland de yngste radde en stark omsiittning; sa egde i fraga om andra intendenturen (insekterna) ombyte af inne- hafvare rum sex ganger under aren 1851—59. Men gafvor in- fléto bade af naturalier och af bécker. Nya medlemmar, bade aldre och yngre, invaldes till ratt stort antal, nya kommissio- niirer i landsorten stallde sig till Sallskapets tjanst, och inga tecken tydde pa att Sillskapet, sasom man pa en del hall an- tagit, hade férlorat sina sympatier bland den stora allmanhe- ten. Vid protokollet satt fran hésten 1851 den gamle sekrete- raren fran 1830-talet assessor RABBE, och af andra aldre med- lemmar skinkte atminstone professor PALMEN och Ofverlakaren Sanmark Sillskapet sin medverkan. Understéd for exkursioner utdelades; 1851 at A. E. NyLANpDER f6ér botaniska exkursio- ner i Viborgstrakten, 1852 at densamme samt magister A. H. CHYDENIUS och student A. Krank fér en naturhistorisk resa till Savolaks, hvarur forutom samlingar, framgick en afhand- ling om lafvegetationen i Savolaks af A. E. NYLANDER. Samma ar anslogs ock ett reseunderstéd at nagon som kunde bitrada svenska undersaten studeranden C. E. BERGSTRAND, — eller at honom sjalf — vid hans insamlingar af véxter och mollusker 84 pa Aland; nagon hugad exkurrent tyckes icke hafva statt till buds, sa att BERGSTRAND sjailf anvande medlen. Da han fann att Saillskapet redan egde en ganska fullstaéndig samling aland- ska vixter, insiinde han endast de af honom funna sallsyntare arterna samt nagra mollusker men darjaémte ett manuskript »Utkast till en naturalhistorisk beskrifning 6fver Aland» afven- som en mingd vaxter fran Oland, Gottland och Stockholms skargard. Det sag ett 6gonblick ut som om konflikten mellan Sallska- pet och dess fordne ordf6rande komme att bilaggas. Fran in- gendera sidan gjordes narmanden, men fran ett tredje hall togs ett initiativ till starkandet af bandet mellan Sallskapet och Universitetet, nimligen af Universitetets Vicekansler, general NorpEenstam. Vid Sallskapets sammantrade den 28 mars 1851 framstillde ordf6randen ett af denne hége funktio- nar uppkastadt forslag, »att namligen forena Sallskapets mu- seum med den af professor Bonsporrr bildade samlingen af faglar till ett enda finskt Museum naturale, och skulle Univer- sitetet i denna handelse ataga sig varden om samlingen samt forbinda sig att anskaffa och afléna en skild preparator for det finska museet.» Da forslaget vid arsmétet den 5 juni 1851 upp- tagits till behandling, anférdes dessutom att Universitetet vore i behof af den for Sallskapets samlingar upplatna lokalen, sa att det litt kunde handa att den blefve Sallskapet frantagen, i hvilket fall samlingarnas bestand var i hégsta grad afventy- rade, alldenstund Sallskapet icke hade rad att hyra en egen lokal. Huruvida tanken pa en dylik forening uppstatt hos general NorpeEnstam sjalf eller blifvit honom af nagon annan intalad kan icke afgéras. Inom Sallskapet formodade man att planen utgatt fran de nyss ur Sallskapet afgangna medlemmarna, som genom att beréfva Sallskapet dess samlingar ville gifva detsam- ma dédsst6ten, men efter hvad professor MOBERG tjugu ar se- nare skrifver om denna episod hade han atminstone ingenting sadant sig bekant. Infér hans antydningar fragar man sig om tanken mdjligen utgatt fran honom sjalf. Sakert ar att han 85 anslogs af den. Men det ar lika sannolikt att planen varit general NORDENSTAMS egen. Stallningen var onekligen ratt egendomlig. Universitetet hade ett zoologiskt museum, med NoRDMANN som prefekt. I samma byggnad fanns Sallskapets djursamling, som vardades af dess egna intendenter; de voro 1851 ar TENGSTROM j:or, SAHLBERG, A. E. NYLANDER och A. H. CHypDENIUS. Och i anatomiska inraéttningen fanns professor Bonsporrts finlindska fagelsamling. Man kan icke undra pa om general NoRDENSTAM, som var en ordningens man, fann denna anordning med tre af hvarandra oberoende zoologiska museer en smula besynnerlig och 6nskade en férenkling. Det lag ju for 6ppen dag att en sammanslutning af de i viss grad med hvarandra rivaliserande museerna vore férdelaktig. Vid arsmétet 1851 understédde Sillskapets ordforande professor Moserc ifrigt Vicekanslers forslag, hvilket, som han sjalf senare skrifver, i sjalfva verket utvisade det enda fornuftiga sittet att lésa den stora schismen och goéra det mojligt for Sall- skapet att fa sina samlingar behérigen vardade, emedan detta, sasom redan da nastan égonskenligt var, icke kunde verkstallas af Sallskapets ambulatoriska och ofta franvarande intenden- ter; befriadt fran omsorgen om samlingarnas bevarande kunde Sallskapet si mycket mer obehindradt anvanda sina tillgangar till samlandet af naturalier. Men som han sjalf efterat sager, det hade felet att framkomma for tidigt innan saren annu hel- nat och upphért att svida. Man viidrade fiendens intriger till Astadkommandet af en neslig kapitulation. Sallskapets leda- méter — sa sages det i protokollet — »forblefvo vid den Aasigt att Sdllskapet utan totalt frangaende af sin bestammelse och dess nyligen Allernadigst stadfastade stadgar icke kunde 6tver- lemna den narmare varden af dess samlingar at nagon eller nagra utom Sallskapet staende och i dess strafvanden icke deltagande personer, och darfér icke under nagra villkor kunde antaga denna proposition». Icke ens lokalfragan skramde. Ordféranden anmodades att hos Konsistoriet hemstalla det Sallskapet allt vidare matte fa atnjuta Universitetets hagn, men om detta icke mer vore méjligt, blefve det nédvandigt att flytta samlingarna till en annan lokal. Forslaget forkastades 86 nastan enhalligt. Endast doktor Z. TopELius reserverade sig mot beslutet, formenande att Sallskapet genast borde besluta att under vissa forbehall 6fverlamna sina samlingar till Uni- versitetet. Men general NORDENSTAM var icke néjd harmed, utan vainde sig till det akademiska konsistoriet. Redan den 30 juni 1851 riktade han till detta en skrifvelse hvari han anholl om upplys- ning huru det egentligen forhdll sig med dessa i Universitets- huset uppstallda samlingar, hvad Konsistoriet gjort for varden af dem, eller, om de icke voro Universitetets, med hvad ratt de blifvit dir uppstallda. Och ater framhdéll han att det vore fordelaktigast om detta museum sammansloges med den sam- ling af finska naturalster, som var uppstélld i Universitetets anatomiska lokal, och vardades jamte denna. Konsistoriet upplyste i sin svarsskrifvelse den 18 september att Sallskapet val forbundit sig att till Universitetet 6fverlimna sina samlingar i den handelse detsamma komme att upplésas, men att Uni- versitetet nu icke hade nagon ratt till dem. Att Konsistoriet lamnat Sallskapets samlingar skydd inom Universitetet hade sa mycket hellre kunnat ske, som Sallskapets ordférande alltid varit en af Konsistoriets ledaméter, och dessa samlingar be- gagnats af en mangd studenter vid studiet af naturalhistorien och salunda pa detta utdfvat ett ganska nyttigt inflytande. En sammanslagning af de begge museerna kunde icke forordas, da den anatomiska lokalen var alltfor trang och det dessutom vore fordelaktigt att den finska samlingen var uppstalld i ome- delbar narhet af Universitetets stora museum. Konsistoriet forordade darfor bifall till Sallskapets anhallan att dess sam- lingar allt framgent skulle fa forblifva inom Universitetets hagn. Som synes hade Konsistoriet genom den stora schismen ar 1849 icke bragts till en mot Sallskapet afvog stiaimning, ett forhallande som man vid denna tid ej hade blick for inom Sall- skapet, dar misstron till NORDMANN och BonsporFF utstrick- tes till hela det kollegium de tillhérde. I forbigaende ma har nimnas att NoRDMANN giirna sett det Bonsdorffska museet inkorporeradt med Universitetets stora zoologiska museum, men hartill var BONspoRFF 4 sin sida See Am Ree - ree, 87 alls icke villig; i éfverlatelseurkunden hade han uttryckligen motsatt sig detta. Vicekanslern var emellertid icke tillfreds med Konsistoriets svar. I en ganska skarp skrifvelse, som féredrogs den 25 febru- ari 1852, begiirde han upplysning om fér hvilket andamal den sal ursprungligen varit afsedd, dar nu Sallskapets samlingar yoro inrymda. Konsistoriets utliggningar matte slutligen hafva bragt honom till insikt om att inga svarare oegentlig- heter forelago och att ingen férandring i forhallandena stod att astadkomma. Dock forefaller det som om mot Sallskapet ovan- liga krafter allt vidare varit verksamma. Fran Paris skref Ny- LANDER till sin vin AF TENGSTROM den 18 maj 1852, da han hort att man hotat med att Sallskapets samlingar skulle bort fran lokalen i Universitetet: Min mening ar, att Sallskapet i sadant fall bor hyra for dem en egen lokal och férvara dem dir till battre tider, da Universitetet ater kommer till paternellare vitskor emot Sallskapet och ater- finner nog plats for det Finska Museum i dess salar. Men lat det ej dé, ty déd ar att lemna det i intrigérernas hander. Sallskapet har rad till att underhalla samlingarna i ett privat logis och vi kunna nog pa nagot satt fa ihop pengar nog anda for exkursioner sasom forr. Jag ar beredd for min del pa att ge privata kollegier at medicine studiosi och andra for sadant andamal. Bonsdorff vill reparera den anomali han begatt genom anligg- ningen af sitt »Nya Finska Museum» genom en annan anomali, Sall- skapets samlingars sammanslaende med Universitetets, da han sluppe ur sin falska position, hvari han befinner sig med sina finska faglar, som flugit sa underligt midt i hans benverld, och kunde férena dem till ett helt under Nordmanns antifaunistiska spira. Till och med Homerus blundar nagon gang emellan verserna, heter det. Mahanda har Bror Evert kommit underfund med att foglarna ej aro hela verlden. Och du vet biattre 4n nagon annan huru litet det ar att tillgora i denna branche i jamférelse med hvarje annan; med ett ord faglarna aro det bist kinda, minst vigtiga la chose la moins urgente. Idén att assimilera Sallskapets samlingar med Universitetets bor energiskt bekampas, emedan de férra uppslukade i det »Stora Museum» férlorade all faunistisk och floristisk individualitet, all patriotisk betydelse. Dessutom kunna dessa samlingar omdjligen sa val vardas af Universitetets amanuenser, legoknektar (sit venia verbo), hvilka redan férut ha ett Universum att varda, som af fria volontarer. Huru afvundsvardt val skétes icke Universitetets sam- 88 ling! — Sikerhet for framtiden och litet sol ar det enda som behdéfves for att Sallskapet kommer i flor. Samtidigt med detta bref aflat NyLANDER ett annat till grefve MANNERHEIM, da Kanslerssekreterare i S:t Petersburg, med anhallan att denne matte anvanda sitt inflytande for att hindra Sallskapets forjagande fran Universitetshuset. Han ut- lade hvilken betydelse den faunistiska och floristiska lokalforsk- ningen har fér vetenskapen i allmanhet, darvid aberopande som ett illustert exempel entomologen WESMAEL, hvilken vunnit sin stora ryktbarhet som systematiker fornamligast genom sina arbeten om sitt hemlands, Belgiens hymenoptera. Han fram- haller huru mycket Sallskapet i sjalfva verket redan utrattat till kinnedomen af den inhemska faunan och floran, och till- bakavisar beskyllningen att Sallskapet endast lagger an pa att samla pengar — man kan forsta att Sallskapets vagran att understéda NORDMANNS expedition tolkats pa detta satt. — Hvad verkan denna skrifvelse hade ar icke kandt. Sannolikt hade stormen da redan lugnat af, sa ingenting behdfde tillgoras. Den lysande framgang BonsporrrF i taflan med Sallskapet hade vunnit i och med skapandet af Universitetets finlindska fagelsamling sporrade honom till vidare verksamhet. Att an- lagga en samling af fageligg vid sidan af de uppstoppade exem- plaren tedde sig som en alldeles naturlig utveckling: en sadan samling kom till stand. De entomologiska intressena fran ung- domsaren gjorde sig ater gillande, och vid sidan af sin omfat- tande och betydelsefulla verksamhet som lirare och forskare inom Medicinska fakulteten fann BonsporrrF tid att samla och studera diptera, en insektordning som varit ganska forsum- mad hos oss. I Anatomiska museum inhystes salunda en Uni- versitetets diptersamling. Men icke nog hirmed. Lusten att i fri taflan skapa nya samlingar dref honom att, ehuru jamforel- sevis friammande fér botaniken, anligga ett Universitetets fin- lindska herbarium. Han fann en kunnig och intresserad med- hjalpare i Er1K VixTor NIKLANDER. Denne, student 1850, med- lem af Sallskapet 1851, fys.-matem. kandidat 1854, har af sina samtida skildrats sasom en synnerligen begafvad person. Han I —<— hl =_—e es 89 fungerade en tid som ett slags botanisk assistent at BONSDORFF, och torde hafva haft stor formaga att intressera sina studie- kamrater. Afven Epvarp HIsINcER stod denna samling nara. Utskrifven med NIkLANDERS prydliga stil finnes fran denna tid en i laderband bunden »F6érteckning 6fver Kejserliga Ale- xanders Universitetets samling af finska vaxter», uppgjord pa blanketter af samma slag som de hvilka anvandts for for- teckningen 6fver finska fagelsamlingen. Den utvisar att denna samling, som omfattade 791 arter fanerogamer, 32 ormbunks- vaxter och 5 characeer i talrika exemplar, uppstalldes under aren 1852—55. Mycket fa voro de arter som professor Bons- DORFF sjilf tagit. De flesta voro insamlade af NIKLANDER (1852 och 1853 i Karelen, 1854 i Tavastland, 1855 i Uskela) och stud. K. E. v. Bonsporrr (Uskela), men ratt manga andra yngre botanister, sarskildt bland medicine studerande, hade lamnat bidrag; bland andra hade stud. TH. SaiLAN, som seder- ‘mera kom att spela en sa betydande rol i Sallskapets historia, vid denna tid, da Sallskapets samlingar voro sa godt som utan ledare, intresserats for detta herbarium och lamnat manga bidrag till detsamma. Ocksa fran ildre samlingar hade exem- plar 6fverkommits. Emellertid utbrét det orientaliska kriget. Det lamslog all verksamhet inom landet. Varen 1854 var det tal om att pa nagot satt saikerstalla Sallskapets samlingar, men antog Saill- skapet att de till stadens forsvar vidtagna atgiirderna afven harf6ér vore tillrackliga, dock anmodades sekreteraren, skatt- mastaren och intendenterna att, sa vidt sig goéra lat, i brand- fritt forvar insitta hvad af Sallskapets egendom kunde anses dyrbarast. Under hvartdera krigsaret sammantridde Sall- skapet endast tre ganger och férehade darvid niastan endast obetydliga arenden. Ett manuskript Flora Fagervikiensis in- lemnades af frih. Epv. HistncER och en samling af Finlands alla kinda mollusker af Epv. NyianpER. Ar 1856 utgaf den sistnamnde jamte A. E. NoRDENSKIOLD pa basen af dessa sam- lingar arbetet »Finlands mollusker», dar en tredje af Sallskapets medlemmar student Srv. Farkman hade tecknat bilderna. 90 Arbetet var ursprungligen afsedt for Sallskapets Notiser, men utgafs sasom en fristaende publikation, beroende pa att Noti- sernas format in 4:0 ansags olampligt. En betydande foraring fick Sallskapet emottaga i och med provinciallakaren i Tammerfors doktor Gusta¥F Asps herbarium, hvilket af hans arfvingar skinktes (1855); den aflidne hade pa 1830-talet varit en verksam medlem af Sallskapet och en tid fungerat som intendent fér vixtsamlingen. Det innehdll 545 arter i vackra och val konserverade exemplar, men lokalupp- gifter saknades sé godt som helt och hallet. Endast 28 arter inforlifvades med Siallskapets samlingar, men senare fingo aifven de 6friga nyttig anvandning. De 6fverlamnades namligen pa anhallan af den aflidnes frinde doktor I. O. RANCKEN till det i Jakobstad férlagda gymnasiet, hvars alla samlingar gatt forlorade vid Vasa stads brand. Efter fredsslutet i mars 1856, da lifvet begynte aterga till gamla, normala férhallanden, formarktes detta afven med af- seende 4 Sallskapet. Vid arsmétet i maj tillkannagafs att efter en mangarig paus hugade exkurrenter fér sommaren anmalt sig, och tilldelades kandidat J. J. CoyDENIUs ett reseunderstéd af 50 och student J. E. FurunyELM af 30 rub. s:r for gemen.- sam insamling af mollusker, fiskar m. m. vid norra stranden af Ladoga, samt kandidat Tu. SaiLAn och student J. E. StR6m- BORG 50 rub. s:r hvardera for att i botaniskt afseende underséka éstra delen af Nyland och komplettera Sallskapets vaxtsamling, detta »sa mycket hellre som Siallskapet dymedelst lamnas till- falle att visa sig tacksamt for den uppoffring af tid och méda dessa herrar egnat at varden af Sillskapets samlingary. Pa sam- ma aArsméte formarktes tydliga tecken till att misstron mot Universitetet h6ll pa att lagga sig. Till ledamot invaldes Uni- versitetets nye Vicekansler friherre J. R. MuNcK, och det ome- delbart utan att det vanliga uppskofvet fran forslaget till valet iakttogs. Vidare besl6ts att hos Konsistoriet anhalla om ny- inredning pa Universitetets bekostnad af det till Sallskapets forfogande stillda rummet, ity att »det icke langre var mdjligt att lata samlingarna forblifva i deras mindre tidsenligt ordnade och uppstallda skick», Denna hemstiillan bifdlls af Konsistoriet, 91 och redan i oktober kunde ordféranden anmiila att de férsta af de nya skapen voro s& godt som fardiga; senare tillkommo tre skap for herbariet. Intendenterna férstandigades forty att vara betinkta pa att ordna samlingarne »efter en ny och tidsenlig befunnen metod». En ansats till nérmande gjordes sedan i slutet af samma ar fran Sallskapets sida. Professor MoseErG, som allt hoppades pa att fa forsoning till stand, att gora ett slut pa den radande splittringen och samla krafterna till endriktigt arbete, hade med statsradet NORDMANN, pro- _ fessor BonsporFr, ingeniér v. WricuT och andra for saken intresserade personer 6fverlagt om hvad géras kunde, och hade man ansett att nagon annan utvag for férening ej fanns an att alla finska faglar, Universitetets och Sillskapets, uppstalldes tillsamman i Anatomiska museets lokal och alla 6friga samlin- gar i Sallskapets museisal — i hufvudsak det Nordenstamska forslaget af 1851. Inom Siillskapet sag man nu med blidare dégon pa forslaget. Dels hade tiden minskat bitterheten i sinnena, dels sig man icke mer i Konsistoriet en enbart fientlig myndig- het, endér det var att forutse att WitL1amM NYLANDER snart skulle taga site dir som professor i botanik. Man beslét alltsa att inleda underhandlingar med NoRDMANN och hans menings- frinder. Att bedrifva dessa utsagos ordféranden och sekrete- raren, hvilken da var Epvin NYLANDER. Underhandlingarna och 6fverliggningarna resulterade i ett forslag som for Sallskapet foredrogs den 7 maj 1857 och da bordlades till det stundande Arsmétet. Det var af fdljande lydelse: I afsigt att gora ett slut pa det for naturhistoriska forskningar i vart land hégst menliga splittrade tillstand, i hvilket hith6rande ‘strafvanden hos oss en langre tid befunnit sig, och for att mdjliggéra Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica hufvudsakligaste andamal, anliggande och bildande af ett Finskt Museum naturale eller, sa vidt ske kan, fullstandig samling af Finlands organiska naturalster, foreslar namnda Sallskap att dess djur- och vextsamling oskiljaktigt forenas med de finska naturalhistoriska foremal och samlingar Kej- serliga Alexanders Universitetet for nirvarande eger eller framdeles kan forvarfva, till en enda samling under namn af Universitetets Finska naturalhistoriska museum. Pa det att ofvananférda andamal 92 med sikerhet ma vinnas, onskar likval Sallskapet gora denna 6fver- latelse med féljande villkor och forbehall: l:o Universitetets Finska naturalhistoriska museum star under ofverinseende af Férestandarene for de motsvarande allmanna natu- ralhistoriska samlingarne vid Universitetet med samma aligganden, som de i afseende a dessa aga. 2:0 Ifragavarande Museum uppstilles i en enda af ett eller flere sammanhingande rum bestaende lokal. Skulle likval Universitetet icke for narvarande kunna upplata en sadan, ma den ornithologiska delen till dess férblifva uppstalld a det Anatomiska auditorium under Professor E. J. Bonsdorffs 6fverinseende. 3:0 I den speciella varden deltaga ett obestamdt antal Inten- denter, hvilka i man af behofvet och tillgang af lampliga personer ibland Sallskapets ledaméter af vederbérande Forestandare foéreslas och af Sallskapet dartill valjas. 4:0 Hvad i samlingarne upptages skall bestimmas af Forestan- daren i samrad med Intendenterna, hvilka vid hvarje Sallskapets sammantrade béra inberatta om de erhallna tillvaxterna for att dessa ma kunna i protokollet antecknas. Pa samma satt forfares vid kassering af foremal, om hvilkas an- vandning Sallskapet besluter, i hindelse de af detsamma blifvit anskaffade eller bekostade. 5:0 Samlingen skall under vederbérande Férestandares eller Intendents 6fvervaro vara tillginglig for dirtill sig anmalande stu- derande, pa tider som Universitetets Consistorium for detta andamal bestimmer. Allmanheten ager dartill tilltraiide pa samma satt som till Universitetets ofriga samlingar. 6:0 Ehuru Sillskapets arskassa, hvilken férblifver under Sall- skapets disposition, egentligen och féretradesvis bér anvandas till reseunderstéd fdr anstillande af naturalhistoriska undersékningar och insamlingar inom den Finska Faunans och Florans omrade, kan likval afven pa vederborande Prefekts eller Intendents forslag nagon storre eller mindre del daraf anvandas till uppk6p af naturalier afven- som arvoden fér vissa mera omfattande arbeten med samlingarnas ordnande eller honorarier at férfattare i Finlands naturalhistoria af Sallskapet darifran utbetalas. Men alla 6friga utgifter for samlin- garnes preparering och konservering bestridas liksom fér de utlandska, efter vederbérande Foérestandares godkinnande, af Universitetet. 7:0 Ofver hela det Finska museum bér genast vid dess uppstal- lande fullstindig katalog upprattas och revision af detsamma arli- gen aifvensom vid hvarje ombyte af Intendent, betraffande hans del, ovilkorligen anstillas. Om dessa revisioner skola de revisorer, hvilka af Sallskapet dirtill utses, vid nistpaféljande sammantrade till Sallskapet inberatta. a 93 8:0 Skulle fraga om nagon atgird i afseende a samlingarne upp- sta hvari Férestandarene och Intendenterne eller Sallskapet ej dfver- ensstimma, bér densamma till Consistorii profning och afgérande 6fverlemnas; och ar ingen Consistorii ledamot, hvarken for det att han tillika ar ledamot i Sillskapet eller Forestandare for nagon del af samlingarne, jaifvig att i dylika mal deltaga, utom i de fall da saken ror nagon hans personliga forman eller ansvarsskyldighet. 9:0 Om detta forslag antages och gillas, béra Sillskapets stadgar med det férsta underkastas en revision och sa beskaffad f6randring, att de blifva 6fverenstimmande med har upptagne grunder och bestimningar for Sallskapets framtida verksamhet. Detta férslag blef af Sillskapet pa arsdagen den 31 maj 1857 enhalligt omfattadt. Da detsamma i Konsistoriet fére- drogs, utsagos diir tre ledaméter professorerna NORDMANN, BonsporFF och ArppeE att dirédfver afgifva utlatande. Om detta utlatande siger professor MoBerc, att det, »sannolikt flutet ur en stridslysten penna, var timligen hyperkritiskt». Det tillstyrkte i hufvudsak Sallskapets forslag, men under framhallande af »att minutidst reglementerande utgér tecken till svaghet i handling och att invecklad yttre kontroll, hvilken utmirker brist pa fértroende, aldrig formar forekomma under- slef vid forvaltningen af en naturalhistorisk samling, om den moraliska lyftningen hos férestandaren saknas» gjordes at- skilliga oviisentliga detaljindringar. Sillskapet 4 sin sida fann, da det genomgatt detta motférslag, »skal icke forekomma att i det hufvudsakliga franga det af Sallskapet en gang enhilligt antagna och till Consistorium afgifna forslaget om samlingar- nas sammanslaende till ett enda Finskt naturalhistoriskt mu- seum», och aflits harom till Konsistoriet en vidlyftig skrif- velse, dari punkt for punkt forklaringar och medgifvanden gjordes. Ett narmare ingaende i alla dessa om diplomaternas fredsunderhandlingar erinrande detaljer erbjuder intet af in- tresse. Den 17 februari 1858 blef andtligen foéreningen af Univer- sitetets Konsistorium antagen under féljande villkor: l:o De af Fauna- och Flora-sillskapet nu skankta och af samma Siallskap framdeles till Universitetet 6fverlamnade naturalier emottagas, jamte dardfver upprattade forteckningar, 94 af Universitetet och inférlifvas, dir de forut icke finnas, med dess Ofriga finska samlingar, hvilka savidt utrymmet detsamma framdeles medger, komma att uppstillas i en afskild lokal under benémning af Universitetets Finska naturalhistoriska museum, men alla 6fverflédiga dupletter, som darigenom komma Uni- versitetet till handa, anvandas till att genom byte rikta med nya djur- och vaxtspecies Universitetets antingen inhemska eller utlandska samlingar. 2:0 Varden och inseendet 6fver Finska museum tillkommer prefekterna 6fver Universitetets 6friga naturalhistoriska sam- lingar, med bitrade af ett efter behofvet afpassadt antal inten- denter, som af prefekterna och Siallskapet gemensamt utses och af Consistorium tillf6rordnas; agande dessa senare att, sa ofta néddigt prdfvas, hos Sallskapet anmala om de férandrin- gar, samlingen tid efter annan kunnat underga. 3:0 Det finska naturalhistoriska museum ar liksom 6friga samlingar vid Universitetet pa vissa diartill bestamda tider till- gangligt for allmainheten och andra den finska Faunans och Florans vanner. Den 11 maj 1858 antecknades detta Konsistoriets beslut i Sallskapets protokoll. Nu skedde ocksa férsoning med de medlemmar som ar 1849 uttradt ur Sallskapet. Redan pa arsmétet 1857, da det ursprung- liga foreningsforslaget omfattats af Sallskapet, hade i samman- hang darmed denna sak tagits till tal. Protokollet siger hirom: »Herr ordféranden hemstillde huruvida icke numera, sedan Sallskapet ingatt pa den har ofvan omférmilda férening emel- lan Sallskapets och Universitetets samlingar, de af Sallskapets: ledaméter, hvilka harférinnan pa angifna grunder afsagt sig ledamotskapet i Sallskapet, kunde ater utan nytt férslag och val, i fall de sa 6nskade, blifva raknade och ansedda sasom med- lemmar af Sallskapet; och som Sallskapet fann godt hartill samtycka, blef till Herr ordféranden 6fverlemnadt att veder- borande harom. férstindiga; som antecknades). Vid métet den 11 maj 1858 uppbréts en férseglad skrifvelse, utgoérande svar harpa. Den var undertecknad af herrar Norp- MANN, BONSDORFF, v. WRIGHT och MAKiIn — I_mMont och 95 och MANNERHEIM hade aflidit, NoRDENSKIOLD flyttat fran Helsingfors. Att skrifvelsen var uppsatt af BONSDORFF 4r uppenbart. Den hade féljande lydelse: Till Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica. Da undertecknade, under de f6rhallanden som agde rum inom Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica ar 1849, nogsamt funno, att vi icke kunde verksamt bidraga till vinnande af indamalet med Sillskapets stiftelse, fattade vi efter mogen Ofverlaggning, det be- slut att, genom en till Sallskapet ingifven skrift, anhalla om att af- féras fran antalet af Sallskapets ledaméter, skedde detta i det hopp att, under en mera ansprakslés verksamhet, kunna nagot bidraga till grundande af en samling af Finska naturalier for Universitetet. Resultatet af var verksamhet i denna riktning tillhor icke oss att bed6ma. Karlek till sjilfva saken har stidse utgjort det enda mo- tivet till var verksamhet, likasom vi till folje diraf, ehuru skiljde fran Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica, icke ett 6gonblick upp- hért att med intresse betrakta Sillskapets verksamhet i enahanda riktning, emedan denna dubbla verksamhet fér ett gemensamt aindamal, enligt var asikt, maste icke undergrafva, utan verksamt bidraga till ett snarare vinnande af niarmare kinnedom om Fader- neslandets Fauna och Flora. Sedan, pa Sillskapets pro Fauna et Flora Fennica hos Consistorium Academicum gjorda framstallning, numera Siallskapets samlingar af finske naturalier blifvit med Uni- versitetets enahanda samlingar férenade, férklarade vi, pa forfra- gan af Sallskapets nuvarande Ordférande, om vi efter samlingarnes férening ville ater intrida sisom medlemmar af Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica, att vi, lifvade af karlek till foremalet for Sallskapets verksamhet, vore dartill benigne »om Siallskapet skulle yttra en sadan 6nskan». Den 20 mars innevarande ar emottogo vi ett af Sallskapets nuvarande sekreterare undertecknadt protokollsutdrag af den 31 maj sistlidet ar, som vi hirjamte hafva aran bifoga. Da vi likval hysa fortroende till Sallskapets uppfattning af den delicata beskaffenheten af detta fdrhallande, och en besynnerlig édets lek fogat, att samme man, hvars forhallande vid ett Siallska- pets sammantride vintern 1849, foretradesvis vallade var afgang fran Sallskapet, nu afven, sisom Sillskapets sekreterare, genom protokollsutdrag »férstindigat» oss dirom, att Sallskapet funnit godt samtycka, att vi ater skulle erhalla raitt, att sasom ledaméter inga i Sallskapet, har hos oss uppstatt tvifvel dirpa, huruvida detta blifvit i berérda protokollsutdrag, uttryckt pa ett sitt som ar 6fver- ensstammande med Sillskapets uppfattning af saken, eller pa ett sitt som ar ett uttryck af Sekreterarens ej mindre obekantskap med 96 den sanna naturforskningens mildrande inflytande pa mannisko- sinnet, in bristande férmaga att uppfatta den delicata sidan af for- berorda férhallande. Af sadan anledning utbedja vi oss hirmedelst, att fa hos Sall- skapet pro Fauna et Flora Fennica géra den forfragan, huruvida Sallskapet godkanner den anda och det satt i framstallningen som genomgar ofvan aberopade protokollsutdrag, eller anser sig bora uttrycka den 6nskan eller det hopp att vi, som till folje af var stall- ning vid Universitetet, deltaga i varden af dess naturaliesamlingar, sedan Sallskapets och Universitetets samlingar af finska naturalier, numera blifvit forenade, ater skulle sasom ledamoter inga 1 Sallska- pet. Vi finna nogsamt den brist pa enhet som maste vara féljden af en fortfarande sdndring, hvarfor vi for var del, lifvade af karlek till den finska naturforskningen, 6nska vinna tillfalle att ater inga sasom ledaméter i ett Sallskap, hvars andamal alltid utgjort foremal for var karlek. Delicatessens fordringar anse vi oss likval icke kunna eller béra uppoffra, da, om sadant ifven skulle ske, ett obehagligt intryck af liden of6rratt kvarstar, som hindrar den lefvande karleks- fulla forening mellan Sallskapets nirvarande och oss sasom dess f.d. ledamoter, hvilken, enligt var uppfattning maste utgdra ett nodvandigt villkor fér en lefvande och fruktbringande verksamhet for det adla mal, som utgoér det yttersta malet for all naturforskning och sarskildt den finska. Under afvaktan af Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica svar pa denna var 6dmjuka férfragan, hafva vi airan teckna Sallskapets f. d. ledam6ter Alex. v. Nordmann EK. J. Bonsdorff M. von Wright Fr. W. Maklin I anledning af denna skrifvelse »fann Sallskapet godt att i afgaende bref till nimnde Herrar férklara bade sin 6nskan och sitt hopp vara, sésom detsamma af Sallskapets ordférande aifven muntligen redan blifvit dem harférinnan tillkannagifvet, att de ater tacktes utan nytt forslag och val inga sasom leda- moter i Sallskapet». Sa var da omsider denna langvariga schism bilagd. Den i princip antagna foéraindringen i Sallskapets stallning kunde gifvetvis icke genomféras utan att en motsvarande for- andring af stadgarna egt rum. Redan i mars 1858, da fragans utgang syntes gifven, tillsattes i sadant syfte en kommitté es ee ee ee ee 97 bestaende af professor MOBERG, assessor RABBE, medicine- kandidaten A. E. NYLANDER samt magistrarna A. H. CuypeE- nius och Tu. Satan. Det af denna uppgjorda forslaget till nya stadgar antogs enhilligt pa arsm6tet den 27 maj 1858, och den 2 november s. a. blefvo de nya stadgarna 4 hégsta ort stadfasta. Jamférda med de gamla stadgarna af ar 1829 forete dessa nya stadgar inga genomgripande sakliga férandringar, om man franser de af 6fverenskommelsen med Universitetet betingade. Sallskapets uppgift skulle som férr vara att samla materia- lier till en i mdjligaste matto fullstiéndig Fauna och Flora Fen- nica, materialier bestaende dels af naturalster, dels af uppgif- ter och underrattelser om dem, men nu utsades det att allt detta skulle bearbetas och resultaten offentliggéras. I sina tio kapitel och 50 paragrafer forete de nya stadgarna en afgjord férenkling af Sallskapets organisation, en forenkling som under arens lopp de facto intridt och som nu fastslogs. - Af embetsmannen bibehéllos ordféranden, viceordféranden, sekreteraren, skattmistaren och intendenterne, dessa sist- namnda till ett antal, lampadt efter behofvet, medan de 6f- riga forsvunno: registratorn, ikonografen, kalligrafen och ama- nuenserna. Erfarenheten hade lingesedan visat att de ford- ringar som stilldes pa registratorn voro omdjliga att fylla och att de varf som alagts de 6friga icke krafde nagra bestaémda personer. Helt saikert hade en liknande reform féresvafvat NorpMAnn, da han ar 1849 talade om stadgarnas féraldrade bestémningar. Da hade tanken pa en férandring tillbakavisats nastan med fortrytelse, nu var reformen alldeles sjalffallen, en tydlig illustration af den stora rol personligheten spelar vid de sa kallade objektiva besluten. All sjalfskrifvenhet betraffande embetsmannen upphorde. Dessa skulle viljas 4 arsmétet, utom intendenterna. Rérande dessa stadgades: »Férestandarne for de siarskilde delarne af Universitetets Finska naturalhistoriska Museum aga att, hvar for sin afdelning, féresla en eller flere intendenter. Antager Sallskapet forslaget, géres hos Universitetets Konsistorium an- milan om dessas tillférordnande». Intendenternas Aliggande o i 98 var att tillhandaga vederbérande prefekter vid varden och ordnandet af den del af Museum dar de voro anstallda, att till Museum 6fverlimna Sallskapets bidrag och hos Sallskapet anmila om de férandringar, deras afdelning af Museum tid efter annan undergatt. Sammantridena skulle som f6érr hallas endast under de akademiska liseterminerna, men tiden for dem bestaémdes af ordféranden. ‘Till viktiga besluts fattande fordrades narvaro af minst tio ledaméter, men for mindre viktiga fem, da de voro ense. En egenartad, om Konsistoriets sammantraden erinrande praigel hade métena fatt, om dar yrkats pa 6ppen omréstning: da skulle en sadan verkstallas och medlemmarna résta i tur efter alder inom Sallskapet, de yngsta forst, efter dem embets- mannen i sin bestémda ordning. Sannolikt hade denna bestém- ning inforts, med tanken pa schismen 1849, for att hindra en oansvarig majoritet af okind struktur att genomdrifva sin vilja. — En sadan 6ppen votering torde aldrig hafva kommit till anvandning. Arssammantradet forlades till den 13 maj, Floras dag; den forra tidpunkten var icke mer lamplig, da terminen icke mer slutade den 15 juni utan den 31 maj. Endast pa arsdagen kunde forandringar i stadgarna beslutas och det med enkel pluralitet; hégvederborlig stadfaistelse var dock sedan ndédvandig. Af Séallskapets staende fond far ej annat an de influtna rantorna anvandas innan den uppgatt till 3000 rubel silfver (= 12,000 mark), men hvad darutéfver finnes i densamma far Sallskapet vid f6refallande behof pa arsdagen disponera. Till Universitetets Finska museum 6fverlamnar Sallskapet alla de inhemska organiska naturalster det kunnat samman- bringa. Da inventering af detta museum anstiilles, béra tvenne af Sallskapet utsedda inventeringsman narvara och om forlop- pet i Sallskapet anméala. De uppgifter om Finlands fauna och flora som Sallskapet genom utfasta honorarier eller pa annat sétt kunnat forskaffa sig, meddelas at Universitetet eller Finska Vetenskaps-Societeten, i fall Sallskapet ej ser sig i stand att genom en egen tidskrift gifva dem offentlighet. mee 2 99 Kommer Sillskapet att upphora, tillfaller all dess egendom Universitetet, som drager férsorg dirom att rantorna a penninge- medlen anvindas till fordel for Finlands naturalhistoria i all- manhet samt sarskildt for Universitetets Finska naturalhisto- riska museum. I det stora hela férete dessa stadgar, sasom redan antyddes, en afgjord forenkling i bredd med de aldre. Den vialmenta foére- skriften i § 30 for de i staden varande ledamOterna att flitigt bivista sammantradena af nit for vinnande af Sallskapets anda- mal, leder tanken os6kt till § 2791 de nagra ar tidigare utgifna universitetsstatuterna dar det hette »studerande vinnligge sig om Guds sanna kainnedom och dyrkan samt biviste Guds- tjansten uppmarksamt, stilla och med andakt». Ofverlatelsen af samlingarna till Universitetets Museum skedde smaningom, delvis hade den redan tidigare skett, men ett formellt 6fverlamnande af dem egde rum i Konsistoriet den 11 maj 1859, genom de af Sallskapet hartill utsedda depute- rade, ordféranden och de tva intendenterna. Enligt férteck- ningarna innehdéllo dessa samlingar: Vertebrater : Daggdjur 25 arter o. varieteter i 35 exemplar. Faglar 185» i 683 » Amfibier Gitcisp bd G. » Fiskar 38» i 104 » Mollusker tory i 400 » Insekter : Coleoptera 1836» i 4896 » Hemiptera 194 » i 615 » Hymenoptera 167 » i 579 » Lepidoptera 553 » i 1669 » Diptera 302.» 1. 637 » V deter: Monokotyledoner 286 arter. Dikotyledoner 706 » Gymnospermer _ 4: arter. Characeer | Eqvisetaceer Be) Foy Ormbunkar | Mossor 329 » Alger 69 » Lafvar abe sid Svampar 374» Vid meddelandet af dessa sifferuppgifter gr MOBERG i sin historik 6fver Sallskapet 1821—1871 den anmiarkning, »att an- tingen dessa férteckningar varit mycket ofullstandiga (man saknar t.ex. hela aggsamlingen, 4fvensom insektordningarna orthoptera och neuroptera, entozoerna m. m.) eller ock en stor del af Sallskapets samlingar pa ett och annat satt gatt for- lorade», och han upplyser att af fagelsamlingen inforlifvades blott en ringa del (45 exx.) med Universitetets finska museum, hvars fagelafdelning ju, sasom tidigare utlagts, var synnerligen rikhaltig och vacker, men att till gymnasierna i landet skank- tes icke obetydliga partier, till gymnasium i Borga 35 arter (jamte 3 daggdjur och 1 amfibie), till det i Tavastehus 70 arter 1 85 exx., till Vasa gymnasium 88 arter i 89 exx., samt till det i Kuopio 107 arter i 116 exx. Harmed hade alltsa Sallskapets museum upphort att existera och en sa att saga officiell grund blifvit lagd till Universitetets samling af inhemska naturalster. For den nu lefvande gene- rationen f6refaller det obegripligt att en som det tyckes sa enkel och naturlig sak som den att Universitetet borde kunna uppvisa en samling af Finlands djur och vaxter icke tidigare klart framstatt, men att en sadan verkligen icke varit patankt pa 1830- och 1840-talet framgar ofértydbart af det som harom meddelats. Att ett finlandskt museum borde skapas, stod klart for Sallskapets grundlaggare, men att Universitetet hade nagra forpliktelser i detta afseende, det klarnade férst under denna tid af splittring och forfall, da den finlandska fagelsamlingen naira nog pa trots skapades och det efterhand visade sig att 101 uppgiften att uppratta och underhalla ett museum var for om- fattande och fér svar for att af Fauna-Sallskapet med dess sma resurser och vexlande personal kunna lésas. Den nu skildrade perioden af Sallskapets tillvaro far sin naturliga afslutning med arsmoétet 1859. Den aterblick som vid detta tillfalle gjordes af ordféranden, och den betraktelse 6fver framtiden han anstillde ar alltf6r upplysande for att icke har till afslutning meddelas. Professor MosBErc skrifver: »Underkastar man Siillskapets trettioariga verksamhet en opartisk granskning utan att lata forvilla sig hvarken af deras omdémen, som icke vardat sig om att deltaga daruti eller be- gagna sig daraf och darfo6re dairom ingenting veta, eller deras, som val kinna, men ej vilja erkénna hvad som blifvit gjordt, eller slutligen deras, som i nagon betydligare man arbetat f6r Sallskapets f4ndamal och darfo6re mahainda for hogt uppskatta dess prestationer, torde man finna att densamma visserligen icke 6fvertraiffat nagons f6rhoppningar, att den tidtals synts likasom afbruten och i allmanhet under skilda perioder haft olika, men mestadels nagot ensidiga riktningar, samt att den mera gatt ut pa att samla an att gora dessa samlingar anvand- bara och nyttiga for andra an insamlarena sjaliva; men att den dock fér kinnedomen af vart lands naturalhistoriska férhallan- den varit ganska gagnande och fortjanstfull. Till bestyrkande af det sistnémnda vill jag — emedan detta kunde anses sasom en slags sjalfber6mmelse — endast fraga: har kunskapen i Finlands naturalhistorie gjort nagra framsteg under de senaste trettio aren? — och om detta ar obestridligt, huru mycket af. dessa star i omedelbart sammanhang med Sallskapets verksam- het och huru mycket i denna vig har skett oberoende derat? Svaret harpa, om det vill gra ansprak pa nagon rattvisa, maste for Sallskapet blifva ganska fordelaktigt. Och den som helst till nagon del kan uppfatta under hvilka ogynnsamma yttre och inre férhallanden detsamma statt i nara tjugo ars tid, maste ovillkorligen medgifva att hvad Sallskapet astadkommit har skett endast darfére att Sallskapet sasom sadant existerat, att det utgjort en sammanhallnings- och stédjepunkt for fleres gemensamma strifvanden. Dock, huru mycket mera skulle 102 icke hafva kunnat utrattas, om alla som dartill agt formaga, bidragit till beframjande af Sallskapets syftemal! Vid Sallskapets inrattning afsags insamling och. forvaring af Finlands organiska naturalster eller anlaggande af ett Finskt naturalhistoriskt museum sasom dess egentliga och nastan uteslutande andamal. Detta var ock naturligtvis alldeles rik- tigt i bérjan. Det forutsattes nimligen sasom en utan all fraga sjalffallen sak, att dessa samlingar skulle bestammas, ordnas och vardas af eller under ledning af lararene i naturalhistorien och tjanstemannen vid Universitetets Museum, hvilka skulle utg6ra kiirnan och medelpunkten af Sallskapet. Det forutsattes att desse framfor allt skulle egna sina insikter och sitt nit at utredningen af den fosterlindska naturen, att dessa samlingar, till hvilkas astadkommande bidrag af naturalster och penningar samlats fran alla trakter och bland alla bildade samhallsklasser inom landet, skulle anses sasom ett af hela nationen dem anfor- trodt depositum, som till landets heder af dem borde pa det basta och samvetsgrannaste forvaltas. Sallskapet i dess helhet, som utgéres af mer och mindre eller mahanda alldeles icke f6r saken intresserade personer, nagra fa dilettanter och en ringa del af den studerande ungdomen, kan i basta fall ej] pa annat sitt till andamalets vinnande bidraga ain genom fortfarande insamlingar och understédjande af insamlingsresor. Men hvad maste blifva féljden hairvid om det f6rutnamnda bestéimman- det och ordnandet af en eller annan orsak uteblef? Hopandet af samlingar, hvilkas viirde var okandt, som darfére lamnades oupptagna eller vriktes kaotiskt om hvarandra och forstérdes for att ater med nya kostnader anyo insamlas. Bristen pa skickliga och erfarna preparatérer i bérjan af samlingarnas anligening gjorde ock stérsta delen af uppstallda daggdjur och faglar foga presentabla, den helt och hallet forfelade forsta inredningen féretedde néstan odfvervinnerliga svarigheter f6r en systematisk anordning och erforderlig konservering. Fér att forbattra det misslyckade, afhjalpa de begangna felen samt under samlingarnas tilltagande miéingd bibehalla ordning och prydlighet hos desamma, hade derfoére behofts ett tillrackligt antal standige intendenter, som diarat mera uteslutande kunnat ed ee ee 103 egna sig. Val maste medgifvas att dock mycket (i forhallande till de fa arbetande ledaméterna) blifvit ordnadt och bevaradt, att vissa delar t.ex. den botaniska samlingen, nagra insekt- ordningar samt den aénnu ganska nya mollusksamlingen, i detta hanseende haft ett féretriidesvis gynnsamt dde, men total- intrycket af det Finska musei tillstand kunde dock ej blitva annat in hégst otillfredsstallande. Da nu Sallskapet, som dock i det langsta ville hoppas att nagra ibland de fér dess syften arbetande unge naturforskare skulle sa linge kvarstadna vid Universitetet, att de kunde ataga sig ordnandet af dess samlingar, oupphdérligt besveks i denna forhoppning, da den ene efter den andre, just da de i detta hinseende kunde begynna att gagna, nédgades 6fverga till andra verksamhetsfalt eller egna sig at lirarekall i natural- historien pa andra orter, insag Sillskapet allt tydligare att uppstallandet och vardandet af ett Finskt naturalhistoriskt Museum ej af detsamma till batnad for naturforskningen i Finland sasom ett hufvudindamal ytterligare kunde vidhallas. Det hade erfordrats vida stérre penningetillgangar an de, hvar- 6fver Sallskapet kan disponera, for att sasom intendenter vid sina samlingar kunna fasta dirtill kvalificerade personer, sedan de, hvilkas ledande och ordnande verksamhet i framsta rummet hade pariknats, af i deras é6fvertygelse giltiga skal, dragit sig ifran Sallskapet. Men under sadana forhallanden — och da hartill kommer att Universitetet sjalf hade begynnt och vidare fortfor att bilda Finska naturaliesamlingar pa flere hall och pa dessa speciella delar kunde depensera vida mer an Sallskapet egde att anvinda pa det hela, da hvarjehanda hinder fér fér- kofran af Sillskapets samlingar uppstodo just genom det skefva férhallandet till Universitetets, maste det slutligen afven for dess mest tillgifna vinner blifva klart, att en sa olika taflan ej kunde leda till nagot for Sallskapet formanligt resultat, och att de ringa krafter som stodo detsamma till buds, i sjalfva verket hellre borde offras 4t Universitetets samlingar, an at adflandet med egna, som icke kunde erhalla standiga och lampliga ord- nare och vardare. Likval har Sallskapet icke utan allvarsamt motstand latit denna for detsamma i alla fall for6dmjukande 104 tanke hos sig vinna insteg; for atta ar sedan forkastade Sall- skapet naéstan enhalligt det da af mig dirom vackta forslaget och forst sex ar sednare antogs detsamma. Och troligen skulle icke ens da annu detta skett, om Sallskapet icke dai flere ar varit i saknad af den vetenskapsmans verksamma bitrade, vid hvil- ken dess framtidsforhoppningar lange varit och annu dro fére- tradesvis fistade. En annan, ehuru med den férra nara sammanhangande, orsak till detta steg var den hos Sallskapet allt mer rotfastade éfvertygelsen att forenimnda hufvudaindamal for dess verk- samhet — bildandet af ett fullstaéndigt Finskt museum — all- deles icke stod att vinnas pa annat satt 4n genom dess samlin- gars Ofverlatande till Universitetet. Att underhalla (om ock blott partiellt) tvenne sadana mAaste for detta anses vara on6- digt; dess bisténd var saledes i tidernas langd mahanda ej att parakna; utan detta var musei existens i nagon stérre skala omojlig; nagon 6fverflyttning af Universitetets samlingar pa Sallskapet var absolut oti&nkbar, och de naturvetenskapliga kapaciteter, som har pa orten fér nérvarande och fér framtiden kunna paraiknas, tagas allt for val i ansprak for en enda sam- ling, om denna skall blifva sadan att den hedrar sitt land. Saill- skapet var ju inrattadt for att genom férening af all verksamhet at detta hall méjliggéra ett fullstandigt Finskt naturalhisto- riskt museum; om detta var blott fastadt vid Universitetet eller verkligen tillhérde detsamma, borde fér Sallskapet i det hela vara en likgiltig sak, da i alla haénseenden Universitetet och dess naturalhistorici maste utgéra den cardo rerum, hvarpa hela ideen rérde sig. Men genom denna férening ansag Sall- skapet dessutom afven en annan férdel kunna uppnas, den att de vid Universitetet befintliga Finska naturalhistoriska sam- lingar, som nu dro spridda pa flera hall, dérigenom kunde nar- mare sammanfoéras. Déarfore skedde 6fverlatelsen af Sallska- pets samlingar till Universitetet med det uttryckliga forbehall att af det senares samlingar i Finsk zoologi och botanik skulle jamte dessa bildas ett enda helt, ett verkligt Finskt natural- historiskt museum och Universitetets Konsistorium afgaf afven dirom sitt bestiimda lofte. Vinnandet af Sallskapets afsikter 105. beror nistan helt och hallet af detta léftes realiserande. Me- ningarne dirom kunna visserligen, med anledning af hvad i detta hanseende redan skett, vara delade, och farhagorna aro kanhanda lika berittigade som férhoppningarne, — Sallskapet har likval i saken gjort hvad det kunnat géra, och bér ej na- gonsin gifva sig tillfreds forr an detta léfte blifvit uppfylldt. Sallskapets strafvande bér saledes hadanefter blifva i framsta rummet att arbeta pa verkstillandet af naémnda forening af de Finska naturaliesamlingarne och astadkommandet af ett kon- kret svar pa fragan: hvar finnes det Finska naturalhistoriska museum, som i Konsistorii och Sallskapets protokoller samt i det sistnimndas nu gillande stadgar omtalas? vidare att befordra detta Musei tillvaxt och forkofran, sa att det med heder till alla delar kan stiillas i bredd med andra dylika nationella samlingar; for det tredje att sprida kunskapen om dithérande foremal utom dess lador och vaggar till sa val landets for bildning tillgangliga allmainhet som den larda verlden inom och utom faderneslan- dets granser. Sallskapet ager dirfére ett ganska vidstrackt falt for sin verksamhet bade sasom samlande och bearbetande, utan att behdfva efterstrafva nagot for detsamma omdjligt. Kan Sallskapet ater ej heller at dessa hall nagot utratta, sa har det ovillkorligen spelat ut sin role och ar ej annat an sin déd vardt.» Ett litet tillagg ma har annu finna plats rérande Sallskapets ekonomi. Denna hade som vi sett ursprungligen varit till va- sentlig del baserad pa medlemmarnes arsafgifter. Men dessa infléto naturligtvis hégst oregelbundet, i synnerhet fran lands- orten, hvaraf en mangd svarigheter hiarfloto. Darfér beslots ar 1846 att de ledaméter som i tolf ar betalt arsafgift, skulle sedan vara darifran frikallade. Afven denna uppbord foérorsa- kade emellertid stora svarigheter, hvarfér stadgandet tva ar senare A4ndrades salunda att endast en inskrifningsafgift, som fér studerande bestimdes till 3 rub. (= 12 mark) och for de 6friga till 5 rubel silfver, af hvarje inléndsk ledamot skulle er- liggas. Sedan de resterande afgifterna, savidt mdjligt var, under ar 1851 blifvit genom ombudsmannen indrifna, infordes stérre reda och ordning i Sallskapets penningeangelagenheter. 106 IY... Tiden, 1659—1921. Inom den akademiska varlden hade genom de nya statu- terna af 1852 betydande forandringar intraffat. Adjunktu- rerna, som icke motsvarat de férvintningar man stillt pa dem, hade slopats och deras innehafvare kommit pa indragningsstat, alltsa ocksa museumsinspektorn doktor SAHLBERG. Natural- historiens intressen hade emellertid tillgodosetts genom att professuren uppdelats i tva, en i zoologi och en i botanik. NORDMANN hade opterat for den férra. Professuren i botanik hade anslagits ledig. NyLANDER, som sedan nyarstiden 1851 fér naturvetenskapliga studier uppehdll sig i Paris, hade ansdkt denna tjainst och fatt speciminationstid utsatt till hésten 1854. Det mellankommande orientaliska kriget och senare andra omsténdigheter gjorde att han férst varen 1857 speciminerade for tjansten med sin Monographia Caliciorum. I november samma ar kom utnamningen, men han erhdll genast tjanst- ledighet for den aterstaende delen af lisearet. Han var nim- ligen da sysselsatt med sitt stora arbete Synopsis Lichenum, hvars forsta del utkom sommaren 1858. Inom Sallskapet rikta- des allas blickar nu pa honom, och vid arsm6étet 1858 valdes han franvarande till vice-ordférande. Under sin vistelse utomlands hade NYLANDER utvecklat sig till en forskare af erkaind rang. Da han 1850 reste ut, hade han planlagt saval medicinska som naturalhistoriska studier. I Paris var han med om vissa medicinska och fysiologiska fére- lasningar och kurser, men framst riktades hans studier pa laf-— varna. Museernas och enskilda forskares rika samlingar visste han tillgodogéra sig liksom bibliotekens skatter. Hastigt fordju- pade han sig i dessa vaixters systematik; redan 1854 utgaf han Essai d'une nouvelle classification des Lichens, ett af hans hufvud- arbeten, innehallande ett nytt system for dessa vixter. Nagra ar senare féljde Prodromus Lichenographie Gallic, och sa tog han itu med Synopsis Lichenum som skulle behandla alla varldens lafvar. Sina arbeten i Paris fick han nu lof att afbryta, och vid héstterminens boérjan 1858 infann han sig pa sin post. Af de » eh gtk Meo Oar P18 Ff, Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 50. oe a FECA » sslataae 107 manefaldiga géromal honom sasom professor alag var det egent- ligen endast det vetenskapliga samlare- och museiarbetet som intresserade honom. At detta hingaf han sig med den lidelse- fulla energi som priiglade hans viisen. De katedrala forelasnin- garna knappade han in sa mycket som méjligt, men férlade tyngdpunkten af sin undervisning till exkursionerna. Bland hans elever fanns icke mer fn en tanke om hans foérmaga att lifva och intressera och om hans vanliga hjalpsamhet. Sin hut- vudsakliga verksamhet férlade han dock till Botaniska museum. Dar arbetade han dagarna igenom; da och da torde han till och med hafva sofvit dar. Till en bérjan var han helt och hallet hanvisad till sig sjalf. Bland de unga medlemmarna af Sall- skapet funnos visserligen flere som af intresse hjalpte till, men han var icke odeladt néjd med dem. »De unga sakna ruff och iro granslést slarfviga» skref han; »orthographi och ordning ar fér dem bara pedantism, snygghet en onddig lyx. SaLAN ar den baste botanist jag funnit hair, och ganska omsorgsfull och kritisk i sina bestamningar.» Denne unge medicinekandidat blef pa hans forslag ar 1859 anstalld som amanuens vid Botaniska museum. Sasom tidigare omnaimnts hade SaLAN varit en intresserad medhjalpare vid férkofrandet af det inhemska herbarium som BONSDORFF med bitrade af Erik NIKLANDER skapat. Efter den sistnamndes _ déd ar 1856 — han skét sig pa grund af karleksgriller — syss- lade han fortfarande dirmed. Sagda ar utsags han ocksa till Sallskapets botaniska intendent och fick dessutom ett stipen- dium fér exkursioner i éstra Nyland. Han var nu den framste kannaren af de inhemska vaxtsamlingarna. I december 1858 anmialdes for Sallskapet att han uppgjort en forteckning 6fver karlvaxterna och mossorna. I anslutning hartill anmodade Sallskapet NyLANDER att ombesérja bestiémningen och kata- _logiseringen af de aterstaende kryptogamerna. Med detta arbete tog han genast itu. Det fortskred raskt. Pa marsmO6tet -1859 bestaémdes att katalogens titel skulle bli »Herbariwm Muse Fennici, Forteckning 6fver Finska Musei Vaxtsamling, utgif- ven af Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica och uppgjord af W. NYLANDER och TH. S&LAN». Sa skref NYLANDER foretalet, 108 och pa aprilmoétet fattades definitivt beslut om tryckningen. I juni utkom arbetet; dess pris bestimdes till 50 kopek. Den systematiska uppstillningen af karlvixterna ansl6t sig till den » Hartmans Skandinaviens Flora 7:e uppl., dock hade NYLANDER omgrupperat frévaxternas familjer i syfte att gifva de hégst staende en hedersplats i midten. Bérjan gjordes med monokotyledonerna som ordnades i en uppstigande serie fran Gramina till Orchidaceew; direfter féljde dikotyledonerna fran Composite nedat. Lafvarna voro gifvetvis ordnade efter NYLANDERS eget system. Jaimford med den tidigare forteckningen, utvisar detta arbete i hvilken hég grad herbariet och darmed afven kénnedomen om Finlands flora gatt framat under de foérflutna sju aren. Art-antalet af kairlvixter hade stigit fran 878 till 1025, mossorna fran 111 till 333, lafvarna fran 217 till 316, och afven algerna och svamparna funnos nu fértecknade. Icke nog hirmed. Me- dan tidigare arterna voro representerade af exemplar fran ratt fa hall, hade nu en mangd sadana tillkommit fran olika delar af landet. Med berattigad sjalfkinsla kunde darfor i foretalet sagas: »Finska museets herbarium ar redan nog rikt och full- standigt for att kunna stéllas i bredd med nationalherbarier i utlandet. Men — sa lydde fortsaittningen — Sallskapet anser sig ej] hafva gjort nog da det i Finska museum f6renat exemplar af i det nairmaste alla vaxter som aro kinda for Finland. De sarskilda provinsernas flora b6ér fullstandigt representeras i denna nationalsamling. En sadan fullstandighet ar annu icke uppnadd. Manga delar af landet aro férsummade i botaniskt afseende och vissa brancher af kryptogamer sasom alger och svampar, bland hvilka arterna ofta svarligen kunna bestémmas pa torkade exemplar aro foga undersékta. Ett vidt och vackert falt aterstar saledes annu fér Sallskapets verksamhet afven at detta hall.» Den gamla provinsindelningen hade utvecklats. Karelen, dir NYLANDER och andra hade exkurrerat, uppdelades nu 1 sédra, norra och Ladoga Karelen, fran Osterbotten hade sédra Osterbotten afskiljts, och dessutom hade tva alldeles nya pro- vinser tillkommit, Ryska Karelen och Ryska Lappmarken. 109 Redan WIiRZEN hade 1837, da han skref om Finlands offi- cinella vaixter, s6kt bestémdt begrinsa »Finland» och darvid kommit till en helt olika vardering af gransen i vaster och oster. Torne- och Muonioalfvar utmarkte den politiska gransen. Pa andra sidan om dem lag Sverige med den svenska floran, som var kind och som var de svenska botanisterna férbehallen. Men pa andra sidan om den 6stra gransen lag ett omrade som _ var sa godt som okandt och som ingen brydde sig om, men dar naturen efter allt att déma var ratt lik den i Finland. Langre bort bérjade det stora ryska slattlandet. Neva, Ladoga, Svir, Onega, Vig-sj6n och -floden samt Hvita hafvet foref6ll honom att vara en naturlig grains. NyLANDER sjalf hade som vi sett _ varit intresserad af denna gransfraga. Till en bestamd upp- fattning af den hade han icke kommit, men utforskandet af Ryska Karelen och Ryska Lappmarken hade for honom tett sig som en uppgift, hvilken alldeles organiskt sammanhangde “med undersékningen af det politiska Finland, och féljaktlgen upptog han vaxterna fran dessa omraden i katalogen 6fver den inhemska samlingen. Pa den karta som atfdljde arbetet framstodo dessa delar af Ryssland sasom horande till det fin- landska flora-omradet. Detta straickte sig for resten anda upp till Ishafvet och Porsanger fjord i viaster, omfattande afven den norska kuststrickan. »Annekteringen» af Ryska Karelen och Ryska Lappmarken var harmed fastslagen. Uti ett litet Appendix gaf NYLANDER latinska diagnoser for 8 lafvar och 6 svampar. Pa latin voro ocksa de anmarknin- gar affattade som betraffande en eller annan art i form af noter -voro katalogen bifogade. Féretalet var skrifvet pa svenska. Vid utarbetandet af detta arbete hade tydligt framstatt hvilka trakter af landet som framf6r andra voro i behof af un- dersokning. Ett sadant, latt atkomligt omrade var Satakunta jamte den angransande delen af sédra Osterbotten, och foreslog NyLANDER, redan innan katalogen var fardig, att tva unga naturforskare skulle sommaren 1859 sindas dit for att géra bota- niska insamlingar. Da de tva foregaende aren nagra exkursio- ner icke anordnats, funnos pengar att tillga, hvarf6r 150 rbl. s:r for andamalet anslogs. Icke farre 4n fem sdkande anmalde sig; 110 af dem stalldes studeranden ANDERS JOHAN MALMGREN och THEODOR SIMMING genast i férsta rummet, och da det befanns mojligt 6kades beloppet med 75 rubl. for kandidaten PETTER A- DOLF KARSTEN, som redan da gjort svamparna till sin specialitet. Vid arsmétet 1859 valdes NyLANDER till ordférande. Mo- BERG, som alltsen 1850 sammanhallit Sallskapet och bragt det till den tryggade stallning det nu innehade, drog sig tillbaka, men atog sig dock att som viceordférande allt vidare sta Sall- skapet till tjanst. Vid detta samma arsmote, det férsta efter att det nya férhallandet emellan Universitetet och Sallskapet intradt, infann sig ocksa professor NORDMANN och foéreslog till intendent for de zoologiska samlingarna student A. J. MALM- GREN, hvilken dartill utsags liksom Sawn till botanices in- tendent. Professor BoNnsporFF 6nskade icke féresla nagon intendent for de under hans inseende staende fagel- och dipter- samlingarna men inlimnade en férteckning 6fver de tidigare i Sallskapets virjo befintliga diptera som insamlats af PIPPING, BLANK o. a. Allt lofvade salunda harmoni och samarbete. En siarskild anledning till faignad forelag i det att en ny publikation narmade sig sin afslutning. Jamnsides med arbe- tet pa Herbarium Musei Fennici hade naimligen NYLANDER ombesérjt utgifvandet af ett nytt hafte af Notiserna. Afven detta bekostades af Finska Vetenskaps-Societeten, men det utgafs icke sdsom ‘de tre foregaende haftena som bihang till Acta i dessas kvart-format, utan trycktes 1 vanlig oktav sa- som tredje haftet af »Bidrag till Finlands naturkannedom, etnografi och statistik»; det betecknades tillika som det forsta haftet i en ny serie af Notiserna. Det innehdll: Notice sur quelques Cryptogames Scandinaves nouvelles par W. NyLAN- DER, Ofversigt af de i dstra Nyland vaxande Kotyledoner och Ormbunkar af TH. Sa#_an, Berattelse 6fver en naturhisto- risk resa i Karelen af J. J. CHYDENIUS och J. E. FURUHJELM, Analyses Mycologice af W. NyLanpeEr, Bidrag till Finlands Malakozoologi I af A. E. NyLANDER, Geometride, Crambide et — Pyralide Faunze Fennice af J. M. J. ar TENGSTROM, Anmark- ningar och Tillagg till Finlands Smafjaril-Fauna af densamme, Ad vegetationem lichenosam Helsingforsia, Savolaxize et 111 Alandiz addenda af W. NyLANpER, Strédda anteckningar af W. NYLANDER och TH. SALAN. Sa snart tryckningen var klar pa forsommaren 1859 reste NYLANDER for att fortsitta sin Synopsis tillbaka till Paris, dir han dréjde 6fver ett ar anda till hésten 1860. Huru lifvet. inom Sallskapet lisearet 1859—1860 under NyLANDERS fran- _ varo gestaltade sig kan icke mer utrénas. Endast tva protokoll fran denna tid féreligga och MosBercs arsberattelse saknas. Det kan man emellertid se att fraga vackts om att af Rege- ringen begira ett understéd for tryckningen af Sallskapets. _ skrifter. Vid arsmétet, dir fragan skulle behandlas, voro emel- lertid sa fa narvarande att nagot beslut ej kunde fattas. Féljande hést — NyLANDER skotte da ater sin professur — _ aterupptogs denna fraga. Sallskapet anhéll nu hos Regeringen om ett arligt bidrag af 200 rbl s:r for att fortfarande kunna utgifva sina skrifter om Finlands fauna och flora. Ansdkan var vil motiverad med att raintan a Sallskapets kapital 3000 rbl knappt var tillracklig for bekostandet af insamlingar af naturalier, och att Finska Vetenskaps-Societeten, hvilken hit- tills bekostat utgifvandet af Sallskapets Notiser icke vidare sag sig 1 stand att darmed fortfara och att icke heller fran Uni- _versitetet nagon tryckningshjailp var att forvanta. I april 1861 hade NyLANDER gladjen att for Sallskapet anmiila att den begirda summan beviljats for fem ar; troligt ar att hans personliga bemédanden bidragit till den lyckliga. utgangen; det bér ihagkommas att beviljandet af statsanslag for det ena eller andra kulturella strafvandet icke var en lika alldaglig foreteelse som i ‘vara dagar. . Da denna penningefraga var lést, borjade ett intensivt tryckningsarbete. NyLANDER utarbetade och tryckte under detta laisear ett af sina hufvudarbeten Lichenes Scandinavia, hvilket utfyllde det femte haftet af Notiserna. Och han icke blott arbetade och skref sjalf, han fick ocks& andra att arbeta och skrifva. Da man laser hans bref till ungdomsvinnen AF TENGSTROM, provinciallikaren i Kexholm, med deras uppma- ningar, rad och forfragningar gaende ut pa att framja Sallska- pets litterara verksamhet och samlingar, kan man forsta att. 112 han satte fart i dem med hvilka han hade personlig beroéring. Det hade sina svarigheter med de unga forfattarne — da lik- som nu. »Jag har rysligt brak att fa nagot tryckbart af ung- herrarnas opera» skref han till ar TENGSTROM, och ofta bekla- gar han sig 6fver huru slarfviga de aro och huru féga sinne for formen de hafva, en egenskap som han sjalf hade och som under hans vistelse i Paris ytterligare utvecklats, och huru kansliga de dro fér rattelser i manuskripten. Men han fick dem att skrifva. For att granska de uppsatser och afhandlingar som inléimnades till Notiserna tillsattes pa arsm6tet 1861 pa ordférandens fér- slag ett utskott, och utsagos till medlemmar haraf ordféranden, sekreteraren och intendenterna. — Under samma ar 1861 ut- kom det sjatte haftet af Notiserna med botaniska afhandlingar af Srmvminc, Karsten, MALMGREN, SELIN och NYLANDER, zoologiska af MALMGREN och HIsINGER, ett minnestal 6fver C. R. SAHLBERG af SANMARK samt en mingd strédda anteck- ningar af C. R. EHRsTROM, AF TENGSTROM, KarsTEN, SIMMING, Sa#LAN och NyLANDER. Den sistnimnde yttrade om denna tid »det arbete jag lisearet 1860—61 pa Museum utfért ar sa be-— tydligt, att nagot sadant féga erhallits genom tv eller tre personer, begafvade med det matt af verksamhet som har 4r vanligt; och jag talar endast om det manuella arbetet, ty mitt intellektuella museiarbete under 4ret —— — — hade sannolikt étverstigit hvarje annans formaga» — och likvisst betraktade han sina arbetsprestationer som sma i bredd med dem som de franska vetenskapsménnen presterade. Afven utom den nirmaste kretsen af botanister strickte sig hans omsorger. Sa fann han tillfalle att till gymnasium i Abo, dar da en ovanligt kunnig och intresserande lirare i natural- historia, lektor C. J. ARRHENIUS, verkade, af Sillskapets laf- dupletter sinda en mindre samling, en atgard som forfattaren af denna historik med tacksamhet antecknar. Jaémnsides med musei verksamheten uppgjorde NyLANDER exkursionsplaner for den stundande sommaren. Tva omraden tedde sig nu sasom mer 4n andra virda att underséka, norra Tavastland samt Ryska Karelen och Lappmarken. Den tjus- ning som det stora okinda alltid utéfvar pa vagsamma naturer 113 gjorde att NyLANnpERs blickar dock riktades mot det senare hallet, sarskildt pa Ryska Lappmarken, detta vidstrickta omrade dir efter JAKOB FELLMAN pa 1830-talet och FREDRIK NYLANDER ett decennium senare ingen finléndsk naturforskare rort sig. En undersékning af detta omrade skulle bringa 6kad klarhet rérande den gamla fragan om Finlands naturalhisto- riska grains i éster. Detta omrade borde nu i ett slag under- sdkas af tva samtidiga expeditioner. Den ena skulle 6fver Uleaborg, Kuusamo, Kantalahti och Imandra fara till Kola och sedan exkurrera lings Ishafvets strand anda till norska gransen, den andra skulle genom Petrosavodsk och Ryska Karelen fairdas upp till Hvita hafvet, besédka Solovetskoi och sedan hufvudsakligen taga de 6stra delarna af Lappska halfén till falt for sina undersékningar samt slutligen hamna i Kola afven den. Planen hade en omisskénnelig likhet med den som NorpMANN 1849 foreslagit, men nagra betankligheter uttalades icke nu, tvartom. Sju hugade exkurrenter anmalde sig. Sall- skapet kunde disponera 6fver tva ars rintemedel; denna summa var dock ej tillracklig for ett sa stort féretag, men Nylander utverkade i Konsistoriet ett tillskottsanslag af 300 rbl ur Hen- ningska fonden. Till Kola skickades licentiat KArsTEN och student N. J. FELLMAN (begge botanister), till Hvita hafvet studenterne G. SELIN (botanist och zoolog) och K. E. InBERG (entomolog) med 275 resp. 300 rbl; en femte deltagare stud. AFR. HEIKEt, blef till NyLANDERS stora ledsnad férhindrad att folja med till Hvita hafvet. Efter alla dessa arbeten och anordningar i hemlandet ansag sig NyLANDER kunna atervinda till sina forskningar i Paris. Han ansdkte tjanstledighet for det stundande lasearet, tillika foreslaende att docenten i Upsala J. E. ZerrerstepT skulle forordnas att skéta de botaniska forelaisningarna och det all- manna herbariet medan SaLaw skulle taga hand om tradgar- den och finska museum. Helt sikert afsig NyLANDER med detta forslag ett frimjande af den botaniska undervisningen, enir den anordning som férut vidtagits, da han haft tjanstledighet, naémligen att NorpMANN skétt professuren, endast varit en meningslés formalitet, och enaér nagon kompetent vikarie 8 114 inom landet icke fanns. En naérmare inblick i denna fraga kan numera icke vinnas sedan NyLANDERS bref till ZETTERSTEDT efter dennes déd forstorts; ur ZETTERSTEDTS i behall varande svarsbref kunna inga upplysningar harom vinnas. Men sanno- likt afsag NYLANDER ocksa att harmed skaffa en merit at ZET- TERSTEDT, icke sa mycket f6r dennes egen skuld som darfér att han ansokt adjunkturen i botanik i Upsala jamte den unge lichenologen THORE Macnus FRrires, med hvilken NyLANDER befann sig pa krigsfot. Konsistoriet f6rordade NYLANDERS forslag, i den formen att ZETTERSTEDT skulle skéta professuren i dess helhet, men pa hdégsta ort ansags det patagligen icke lampligt att for ett vi- kariat anlita ett frammande lands undersate, hvarfor Norp- MANN liksom férut forordnades att skéta professuren. NYLAN- DER reste till Paris och Sallskapet fick reda sig sa godt det kunde under hans franvaro lasearet 1861—1862. Anmarkningsvardt och glaidjande var att NorpMANN, hvil- ken aldrig lat héra af sig da NYLANDER presiderade, nu till publikation af Sallskapet inlamnade »en fullstandig forteck- ning Ofver Finlands spindlar, upptagande 136 arter». Dess tryckning kunde till foljd af bristande tillgangar icke omedel- bart vidtaga utan skulle uppskjutas till varen, da Sallskapet ocksa hoppades erhalla andra uppsatser, hvilka kunde offentlig- géras i samma hafte. Det drog emellertid ut anda till 1867 innan ett nytt hafte af Notiserna utkom, och NORDMANNS Erstes Verzeichniss der in Finnland und Lappland bisher gefun- denen Spinnen hade da tryckts af Finska Vetenskaps-Societeten. Afven nagra smiarre ornitologiska meddelanden gjordes af NorD- MANN, som ytterligare delgaf Sallskapet ett bref fran sin son ARTovR, hvilken skildrade »huru vari Finland forekommande bj6rn vid Amur dyrkas och huru med densamma darstides férfares». De under expeditionerna till Karelen och Lappland gjorda samlingarna bérjade nu inflyta; lafvarne och diatomacé-jord- profven sandes genast till NyLANDER i Paris. Men en hel del af skérden kom till Helsingfors férst sommaren 1862 med ang- bat fran Uleaborg dit de med vinterfére transporterats. Dessa expeditioner hade ej utfallit i allo lyckligt. FrE11MAN och Kars- iw Tat -ohege Myers Gk. ey Sore 115 TEN hade till féljd af penningebrist nédgats antrada aterresan fran Kola redan den 30 juli. SELIN ater, pa hvars lott ett allt- for vidlyftigt program fallit, hade varit sjuk och icke hunnit langre an till floden Varsuga pa halfons sédra kust, darifran han tvars 6fver landet s6kt sig upp till Kola; hans ornitologiska skérd hade till féljd af bristfallig konservering gatt nastan helt och hallet forlorad. En viktig biprodukt af SELINS resa var hans bekantskap med apotekaren, sedermera statsradet ALEXANDER GUNTHER i Petrosavodsk. Denna mangsidigt intresserade samlare och naturvan, hvilken féljande hést in- kallades till medlem af Sallskapet, gjorde detsamma senare stora tjainster genom de mangfaldiga naturalier fran Onega- trakterna han forarade och genom de vanliga tjanster han visade alla de finlandska naturforskare som exkurrerade i dessa nejder. Han blef Sallskapets yttersta utpost mot 6ster. For resten var verksamheten inom Sallskapet ringa. Moétena voro fa, och endast tre nya medlemmar invaldes. I sin redo- gérelse for verksamheten under aret beklagar professor MOBERG att denna »férnimligast genom saknaden af hans [NyLANDERS] ledande och ordnande hand samt det néira samband som under hans hemmavaro alltid 4gt rum emellan hans och Sallskapets bemédanden, visat sig sta sa langt efter den under det nast- féregaende aret och hans omedelbara ledning adagalagda» och han anmarker »att det som blifvit gjordt hufvudsakligen maste tillskrifvas de atgirder, Sallskapet pa Professor NyLANDERS foranstaltande f6re hans afresa vidtog». Ett ovanligt och mindre behagligt arende maste dock an- tecknas. Som ofvan sagts befann sig NYLANDER sedan nagon tid tillbaka i polemik med THorE FRiEs i Upsala, hvilken polemik fran NYLANDERS sida férdes med ett 6fvermod och en hatskhet, som lyckligtvis aro sallsynta i den vetenskapliga varlden. Ar 1861 hade Fries utgifvit Genera Heterolichenum Europea recognita sasom specimen fér den af honom ansékta adjunkturen i botanik i Upsala. Ofver detta arbete samman- skref NyLANDER nu pa latin en hel del anmarkningar, hvilka, tilsamman upptagande sju sidor, han inférde i Notisernas sjatte hafte bland Strédda meddelanden. I samma hiafte in- 116 forde han dessutom under samma rubrik ett 20 sidor langt ut- drag ur Filosofiska fakultetens i Upsala protokoll, motiverande detta med orden »da dess innehall ar botaniskt och det hufvud- sakligen och pa ett hdgst ovanligt satt sysselsitter sig med professorn i botaniken vid Helsingfors Universitet». Proto- kollet gillde befordringsfragan i Upsala och utfylldes till va- sentlig del af det yttrande som professorn i geologi och mineralogi Epvarp WALMSTEDT darvid afgaf. Efter att hafva gifvit ett vackert erkénnande at docenten ZETTERSTEDTS specimen Re- visio Grimmiearum Scandinavie nagelfor han mycket strangt med Fries’ ofvannimnda arbete, i hvilket NYLANDER enligt hans mening behandlades pa ett opassande och orattvist satt. »Allt visar, sa sade han, att magister FRIES, mahinda med minne af en forutgangen vetenskaplig strid, s6kt sak med professor NyYLANDER». Att NYLANDER sjilf icke statt frammande for detta utlatande kan man se af ZETTERSTEDTS bref till honom, och offentliggérandet af detta aktstycke med dess férringande af Fries’ fortjanst afsag naturligtvis att i konkurrensen under- stédja ZETTERSTEDT, hvilket NYLANDER adfven pa annat satt sdkte géra, genom intyg fran utlandska bryologer och genom sin ofvan omtalade vikariatsplan. Verkan var dock rent mot- satt den asyftade. Pa forsta forslagsrummet till tjansten upp- forde Konsistoriet med alla réster, utom tva, FRIES som ocksa utnimndes. Att NyYLANDER kunde falla pa den idén att i Sall- skapets Notiser inf6ra dylika polemiska uttalanden visar hans, i betraktande af hans stora begafning hégst markvardiga, brist pa takt och formaga att umgas med mdanniskor, en brist som gjorde allt samarbete med honom i laéngden omdjligt. I anledning af dessa tvenne meddelanden afvensom tidigare polemiska utfall i Lichenes Scandinavie sammanskref adjunk- ten Fries ett »Genmale» som han lat trycka och hvilket han anholl att genom Sillskapets forsorg matte utdelas till dem som erhallit de ifragavarande haftena af Notiserna, alldenstund, som han sade desse kritiker, »om de vore sanna, utan tvifvel skulle komma mig att framsta infor namnda tidskrifts lisare ej blott som en oduglig férfattare utan, ifven rent af sisom en foraktlig och ohederlig manniska». I sitt svar framhdéll Sall- Big skapet att detsamma i sin helhet icke kunde vidkiénnas nagon ansvarighet for det som i dess Notiser skrifves, att det pa det hégsta beklagade det sitt hvarpa den langvariga litterira tvis- ten emellan adjunkten Fries och dess ordférande pa bigge sidor blifvit ford, att Sallskapets ordforande haft en nastan oinskrankt ratt att afgéra hvad i de under hans speciella in- syn utgifna tva hiftena af Notiserna skulle intagas, men att Sillskapet, dé adjunkten Fries ansett det ifragavarande pro- tokollsutdraget vara for sig férnirmande, fann hans begiran billig att de som fAtt del af Notisernas sjitte hafte ocksa skulle fa del af hans Genmiale, hvarfér detsamma samtyckte till att utdela exemplar af broschyren at dem som genom dess forsorg erhallit eller framdeles komme att erhalla haftet, och detta yehuru det nogsamt férutser att af denna atgird intet gagn for den vetenskapliga forskningen, men diremot ett ganska stort obehag for Sallskapet kan uppsta». Skrifvelsen slutade med en tacksagelse for Fries’ anbud af bidrag till Universi- tetets samlingar samt med uttalandet »att den obehagliga an- ledningen till denna skriftvixling icke matte for framtiden storande inverka pa det goda férhallande, hvaruti Sallskapet alltid énskat att sta till naturalhistoriens idkare i Sverige». Da NYLANDER hésten 1862 ater infann sig for att skéta sin professur hade han knappt hunnit mer an satta foten pa fin- landsk jord innan han naddes af budskapet att Sern skjutit sig. Karleksgriller och hypokondriska betraktelser, ocksa éfver den icke i allo lyckliga utgangen af 1861 ars expedition, nimndes sasom orsaker. Foér Sallskapet innebar detta déds- fall en mycket kannbar férlust. NyLANDER varderade den aflidne mycket. Han hade tidigare skrifvit om honom till ar TENGSTROM: »SELIN ar en mycket modest och féga synlig stu- dent, men utmarker sig férdelaktigt framfor andra darigenom att allt hvad man ser taget af honom ar snyggt och presentabelt, till och med kokett. Mannen behéfver uppmuntras, men han har emot sig att vara fennoman, sdsom jag tyckt pa laget; det ar en annan moralisk krafta som har grasserar och intagit den forna pietismens plats, bada aro lika goda.» I samma bref hade NYLANDER tidigare beklagat sig éfver det inhemska »slarfveriet 118 och fjaskandet». Och da pa arsdagen yttrades nagra minnesord om den bortgangne kamraten, intygade han att denne agde »jimte gedigna botaniska studier afven fortraffliga zoologiska kunskaper samt i ovanlig grad det ordningssinne och den han- dighet som da det galler en naturhistorisk samlings uppstallande utgéra de dyrbaraste och oundgangligaste egenskaper». Bearbetningen af skérdarna fran 1861 fortskred emellertid, och de befunnos vara ganska rika. NYLANDER ansag sig om dem kunna siga att de sammanlagda »tvifvelsutan aro de be- tydligaste som nagonsin af nagon botanist eller nagon botanisk expedition blifvit fran arktiska regioner hemf6érda». Att detta dock endast var bérjan insag han, och han planlade for som- maren 1863 nya exkursioner at samma hall. De medel Sallskapet kunde disponera, 200 rbl, gafvos at student Tu. Srumrnc, hvil- ken gjort sig kind som en duglig samlare, for botaniska exkur- sioner i Onega-Karelen; det var Sillskapets mening att han skulle ansluta sig till en af Geologiska sallskapet i Petrosavodsk planlagd exkursion, hvarom apothekaren GUNTHER rapporterat. Med honom foéljde student A. H. KutiHeEm, botanist afven han, pa bekostnad af Universitetet, och detta anslog, likaledes pa forslag af NYLANDER, en summa af 300 rbl at student FELLMAN for fortsatta undersékningar af Ishafskusten och Kola half6n. Ett mindre understéd gaf Sallskapet pa NyLanpeErs forslag at studenterne F. SirEn och J. P. Norruin, 25 rbl at hvarje, for exkursioner inom Asikkala socken, »detta sa mycket hellre som de redan forut riktat Sillskapets samlingar med viardefulla bidrag fran naémnda socken». Nagra publikationer voro icke nu under pressen, men en liflig verksamhet radde med samlingarnas ordnande och bestaém- mande. NYLANDER hoppades att en tillbyggnad till Universi- tetshuset snarligen skulle fas till stand sa att museerna finge battre utrymme och att den pa zoologiskt hall radande splitt- ringen skulle upphéra — man torde erinra sig att den inhemska fagelsamlingen var forlagd till Anatomiska inrattningen — och ett enhetligt Finskt museum komma till stand, hvilket skulle verka maktigt sporrande och attraherande. Allt tycktes lofva det basta for framtiden. Men vid oktober- wre S 6 any 119 motet 1863 meddelade viceordféranden professor MOBERG, hvad som for resten da redan var allmint kiindt, att NyLANDER, som under sommaren ater rest till Paris, torde komma att dar- stides for alltid kvarstanna. Han hade under sommaren ans6kt om afsked fran sin pro- fessur; nagra manader senare beviljades detta, och i Paris lefde och dog han. En analys af motiven till hans handlingssatt hor icke hit. Det ma blott papekas att det var efter stor tvekan han hade beslutit sig for att anséka professuren i Helsingfors, att han fran forsta bérjan icke tyckte sig vara pa sin ratta plats har, att han stindigt vantrifdes i Helsingfors och lingtade harifran, genom intensivt arbete sékande daémpa sin langtan. Trots att Konsistoriet gick alla hans 6nskningar om anslag for den botaniska institutionen till métes kom han icke att sta pa god fot med sina kolleger. NoRDMANN kan man saga att han foraktade, med BonsporrF kunde han snart icke hafva nagon personlig beréring, med rektor ARPPE rakade han i delo. Han kunde icke umgas med manniskor hir hemma; det kunde han icke heller i Paris. Men framfér allt kinde han pa sig sjalf att han gick tillbaka i hemlandet och att han i Paris kunde i vetenskapligt afseende utratta ofantligt mycket mer én hemma, dar de vetenskapliga resurserna voro sa snifva. Redan hosten 1859 hade han fran Paris skrifvit till ungdomsvannen »Mons» AF TENGSTROM: »Hvad som Ar en ovillkorlig sanning ar att jag genom min vistelse har ar vida nyttigare an om jag murknar i Helsingfors, men dar borta ar icke det rent vetenskapliga aktadt sa hégt som fennomani och dylika inskranktheter. Jag arbetar som en slaf for att reparera den tidsforlust som vistelsen i Helsingfors fororsakat hvarunder jag betydligt legat af mig.» — Sa hade han nu tagit steget ut. NYLANDERS verksamhet inom Sallskapet under denna period var icke lang, den straickte sig fran hésten 1858 till arsmotet 1863, alltsa endast fem verksamhetsar. Af dessa ar var han franvarande tva; ett ar var han viceordférande, endast tva ar personligen narvarande ordférande. Men i Sillskapets historia var denna tid epokgérande, och detta just tack vare honom. TI Finlands allminna historia ar denna tid ju utmarkt genom en 120 ékad lifaktighet pa alla omraden, man erinre sig Januariutskot- tet och férberedelserna till den férsta standslandtdagen, men inga betraktelser om tidsandan eller om utvecklingens allmanna gang kan forringa den betydelse NYLANDERS personlighet ut- éfvade i den krets dir han verkade, lat vara att man betraktar honom som ett redskap i den allminna utvecklingens tjanst. Genom sina mangsidiga insikter, forkofrade eller vunna i en af den vetenskapliga forskningens centralhardar, genom sin malmedvetenhet, sin stora arbetsférmaga och sin jarnharda energi satte han lif i Sallskapet och fart i sina elever. De publi- kationer som utgafvos, de exkursioner som han planlade och som blefvo utférda, det museiarbete som verkstilldés 6fver- triffade vida allt det som tidigare presterats. Det var ju icke han ensam som gjorde allt. Arbetet med Herbarium Museo Fennici t. ex., hvilket verk i sa hég grad verkade lifvande pa den botaniska undersékningen af landet, var till betydlig del utfordt af hans medhjilpare SatLan, men att det blef afslutadt och genomarbetadt och att det kom ut var nog NYLANDERS fortjainst. Men det mesta af det som gjordes inom Sallskapet var dock hans vark. Han agde denna icke allom gifna formaga att fora ett arbete till slut utan att lata sig af andra uppgifter distraheras, — en formaga som tyvarr icke rackte till for hans stora Synopsis Lichenwm. Och hans féredéme sporrade ele- verna till en verksamhet, hvari de staéndigt kunde rakna pa hans hjalp. Sallskapets méten fingo dkadt intresse genom hans foredrag och meddelanden. Sadana hade forut, oaktadt alla uppmaningar dartill, endast undantagsvis forekommit och inskraénkt sig till att de redogorelser, hvilka af utsinda exkurrenter inlamnats, blifvit i utdrag eller till sina allmainna delar upplasta. Proto- kollen for 1862—-63 nimna att NyLANDER hdll féredrag om aleuronkornen och de nyaste undersékningarna rérande dem, om Quercus-arternas geografiska utbredning enligt DE Can- DOLLE, om svamparnas betydelse sésom fodoimne och om od- lingen af champignoner i Frankrike, i anslutning hvartill han forordade dess inférande afven i Finland; han redogjorde fér Isoétes-arternas systematik, af hvilken han var mycket intres- 121 serad, om en ny varietet medioxima af granen; han forevisade en polyp Tubulina ramosa, han refererade en oologisk afhand- ling af NorpMann. Daremot gjorde han inga meddelanden om sina laf-undersdkningar; dessa syntes honom sakerligen vara af alltfér speciell natur fér att intressera publiken vid moétena. Hans elever vagade icke upptrida, men han redogjorde sjalf for deras arbeten, for de undersédkningar ZETTERMAN och BRANDER gjort i Abo-trakten, THUREN och ASPELIN i omnejden af Tavastehus, BonsporFr i Gustaf Adolfs socken. En omstindighet med afseende a Siallskapets verksamhet under denna tid som man icke kan undga att fasta sig vid ar dess 6fverviigande botaniska priagel. I sin arsberattelse ar 1863 sade ocksa NYLANDER, att »Sallskapets sammankomster varit Flora-méten i stallet for Fauna-méten, sasom de foérr plagat kallas. Att sa skett ar beklagligt i sa matto, att hdgst onskligt varit om tillika zoologien blifvit bland oss vederbér- ligen representerad; men detta beror pa férhallanden, hvilka vi hoppas skola ej mera komma att linge fortfara, och beror af brist pa zoologer med lust och kraft och skicklighet bland vara yngre och verksammare ledaméter. Denna fattigdom ar beklaglig, i synnerhet da man tinker tillbaka pa den ganska luxurierande och hedrande stallning har varit radande i zoo- logiskt afseende. Hvarfére skall det ga baklanges pa det hallet? Nej, det ar val blott ett temporart stillastaende, som skall upphora sa snart orsaken dartill blifvit aflaigsnad.» Att »orsaken» enligt NYLANDERS mening var NORDMANN torde vara ganska sikert. Hufvudorsaken till att botaniken florerade var gifvetvis att den energiska ledaren var botanist. Detta hade dock icke uteslutit att afven zoologer kunnat vara verksamma inom Sillskapet. Att sa emellertid icke var fallet berodde pa flere samverkande omstandigheter af mer personlig an saklig art. Emellan zoologiens frimste representant NoRDMANN och NYLANDER radde ett mycket spindt férhallande. Det hade som vi sett tagit sin bérjan redan vid NorpManns aterkomst till hemlandet, men det hade ytterligare skirpts genom att NYLANDER icke blef i tillfalle att bebo professorsbostaden 1 122 Botaniska traidgarden. NorpMANN hade niamligen, da han opterade for professuren i zoologi, gjort det med det forbehall att han allt vidare finge behalla embetsvaningen i Tradgarden. Man kan godt forsta NorpMANNS obenagenhet att afsta fran den obestridliga fordel, som denna embetsvaning erbjéd, en férdel som han lyckades férstora genom att utverka at sig gratis ved, men man kan ocksa forsta att det for NYLANDER var ratt obehagligt att pa satt och vis vara en framling i Botaniska tradgarden, 6fver hvilken han dock skulle hafva 6fverinseendet, och att vara tvungen att vidja till Universitetets Rektor och Konsistorium for att fa till sitt forfogande botaniska auditoriet och nagra dartill sig anslutande rum, hvilka NorpMaAnN, fdl- jande professor AF TENGSTROMS exempel annekterat, forme- nande att de botaniska férelisningarna hellre an i den aflagset liggande tradgarden borde hallas i Universitetsbyggnaden, dit blommor fran Tradgarden latt kunde féras, och erbjudande sig att, hellre an att afsta fran dessa rum, sjalf halla forelas- ningar i botanik. Att NORDMANN icke kande sig skildt dragen till Fauna-Sallskapet, dir NyLANDER presiderade, kan man godt férsta. Det b6ér visst erkaénnas att han, trots den obehag- liga konflikten 1849, efter forsoningen nirmade sig Sallskapet och, sasom redan nimnts, gjorde meddelanden pa métena och inlamnade ett manuskript till tryckning, men det oaktadt kom han icke att utodfva det inflytande pa Sallskapets verksamhet han ex professo kunnat. Han hade i tiden vunnit sin obestrid- liga ber6mmelse genom arbete pa den allmanna zoologiens falt, men han hade langesedan slutat att arbeta pa detta omrade. Han sysslade nu med de paleontologiska samlingar han fran sédra Ryssland hemfért och publicerade om dem ett stérre arbete (1858—1860), men harigenom kunde han icke hos sina elever utlésa nagon personlig verksamhetslust. Ej heller gjorde han det genom sitt redan omnaémnda arbete om Finlands spind- lar, ej heller genom sina forelaisningar, hvilka studenterna mest uppskattade for de diri instr6dda anekdoterna. Trots att han var ledamot af flere larda siallskap och innehafvare af flere ordnar an nagon finliindsk vetenskapsman fore eller efter honom lyckades han icke tillvinna sig nagot stérre fértroende. Faunist 123 hade han aldrig varit, och han hade alltfor lange lefvat i andra forhallanden fér att kunna ritt intressera sig for det patriotiska arbetet for den inhemska faunan och floran och det inhemska museet. Huru litet han férstod de patriotiska bevekelsegrun- derna for Sillskapets verksamhet kan man utlasa ur hans ut- talande i Konsistoriet den 17 februari 1858 vid dfverlaggningen om foéreningen af Sillskapets samlingar med Universitetets Museum. Han sade da att »det befunnits, att med undantag af 2 exemplar diggdjur, 6 st. faglar och 32 st. orter samt ett obestimdt, likval troligen obetydligt antal insekter, Univer- sitetet redan férut dgde allt som ingar uti den af Sallskapet erbjudna samlingen, hvars hufvudsakliga anvandbarhet och nytta for Universitetet saledes komme att besta uti de férdelar, som kunde vinnas genom de 6fverflodiga exemplarens utbyte emot andra fér Universitetet behdfliga naturalier». Pa Zoologiska museum atgjordes ingenting till skapandet af en egen finlindsk afdelning. Fagel- och dipter-samlingen stodo allt pa Anatomiska museum under professor BONSDORFFS prefektur, Sallskapets insekt- och mollusk-samling befunno sig pa samma plats som férr a Botaniska museum. Den enda in- hemska samling som NorpMANN kunde forete var spindelsam- lingen. Hans nirmaste man var entomologen FREDRIK WILHELM MAKLIN som 1859 utnimnts till e.0. professor i zoologi och intendent fér Universitetets entomologiska samlingar. Ocksa han hade 1849 uttradt ur Sallskapet; afven efter forsoningen héll han sig pa afstand. Han hade icke sinne for Sadllskapets strafvanden. Han karrikerade senare forséket att fa de enskilda trakterna sa noggrannt som modjligt undersékta och represen- terade 4 Museum med uttrycket »huru skulle det ga pa Zoo- logiska museum om vi ville hafva en bjérn fran hvar socken». Utom dessa tva fanns det i landet endast en aldre zoolog doktor ar TENGSTROM i Kexholm. Han var allt verksam som lepidopterolog och atnj6t ett icke ringa anseende bland fack- mannen. NYLANDER hade satt mycket stort varde pa honom och icke tréttnat att, ehuru forgafves, sdka forma honom att gora sig kompetent till professuren i zoologi efter NORDMANN. 124 Bosatt i landsorten utéfvade han sjalffallet intet direkt infly- tande pa Sallskapets verksamhet. Bland de unga fanns endast en, ANDERS JOHAN MALMGREN, som gjorde zoologien till sitt fackstudium. Intresserad botanist och zoolog — i 1859 ars expedition till Satakunta var han som vi sett med sasom botanist — hade han 1860 blifvit antagen till amanuens vid Zoologiska museum, redan aret forut till Sallskapets intendent. Framatstrifvande och energisk, fick han tillfaille att deltaga i de svenska expeditionerna till Spets- bergen aren 1861, 1863 och 1865; afven hans inlagg i Sallskapets verksamhet var darfér icke stort. Att Sallskapet likvisst for- sokte frimja afven de faunistiska insamlingarna ser man daraf att i 1861 ars, af Universitetet och Sallskapet gemensamt be- kostade expedition till Hvita hafvet en entomolog, student INBERG, deltog och att afven hans reskamrat kandidat SELIN fick order att vara verksam som zoolog. Genom foérhallandenas makt blef Sallskapets verksamhet salunda mer riktad at floran in at faunan, och en efterverkan haraf var lange sk6énjbar. Det blef aterigen professor MoBERG i hans egenskap af vice- ordférande — senare valdes han till ordférande — som fick ataga sig Sillskapets ledning. Han gjorde det med den an- markning »att hans tid icke medgaf honom att 4gna en storre verksamhet till Siallskapets batnad an den som de lépande arendena nédvandigt krafva». Ocksa sammankallade han Sall- skapet ganska siallan till médte. Oregelbundenheten gjorde att sammantradena ej voro sa tal- rikt besékta som 6nskligt var, hvarfér man besl6t att om dem annonsera i hufvudstadens samtliga dagliga tidningar, ej blott i Helsingfors Dagblad, hvarférutom for yttermera visso Sallskapets embetsmin skulle erhalla sirskild kallelse genom vaktmastaren. Verksamheten fortgick emellertid som férr, om ocksa den gamle ledarens franvaro var kinnbar. Ett af dennes sista at- goranden, affattandet i ny form af kallelsebrefven till Sallskapet, omsattes nagot senare (1867) till verklighet. Liydelsen blef foljande: aimssdibdadbita ss Lr ke a pee een is ee 125 Sillskapets pro Fauna et Flora Fennica andamal ar att samla uppgifter och material till en Finsk Fauna och Flora. Detta andamal kan endast vinnas genom bidrag bestaende dels i naturalster, dels dirmed sammanhingande upplysningar och skrifter af naturvanner och vetenskapsmin, som intressera sig for detsamma afvensom den skandinaviska naturen 6fverhufvud. Siillskapet anhaller harigenom att fa aran rakna Er som Ledamot inom dess verkningskrets och hoppas att Ni benaget vill beframja dess strafvanden. Man torde icke taga fel i pastaendet att, om det ocksa var professor MoBERG som formellt ledde Sallskapets angeligenheter, det dock var den frre ordférandens nairmaste man, doktor S#LAN, som angaf riktlinjerna for arbetet. Det var han som utpekade de omraden dit exkurrenter borde saéndas, det var han som i betraktande af den utmarkta verkan som Herbariwm Musei Fennici haft pa de floristiska insamlingarna formadde Sallskapet att besluta att en ny upplaga haraf skulle utgifvas. Gafvor, i synnerhet botaniska, infloto rikligt; mossorna begynte mer och mer beaktas. Varre var det med de zoologiska; pa arsmétet 1864 anmaldes inga sadana. FELLMAN redogjorde for sin resa till Ryska Lappmarken och demonstrerade sitt exsiccatverk Plante arctice exsiccate. Tryckningen af tva haften Notiser pab6orjades. Det ena som skulle bli det sjunde, men som blef det attonde, var afsedt att innehalla allt hvad man visste om Kola halféns flora. Det andra, det sjunde, om- fattade tre lokalfloror och en af SaLan uppgjord forteckning 6fver Finlands botaniska litteratur. Det rackte ar innan dessa haften blefvo fairdiga, ty NyLANDERS padrifvande kraft sak- nades, men det arbetades. Varen 1864 anmalde sig fyra bota- nister och en zoolog som hugade exkurrenter f6r sommaren, men Sillskapets tillgangar medgafvo endast ett understéd af 200 rubel som gafs at studeranderne M. BRENNER och B. A. NYBERG; de sandes till Norra Osterbotten och Kuusamo. Den knappa penningetillgangen gjorde ock att Sallskapet féljande ar icke sag sig i tillfalle att sasom NORDMANN foreslagit deltaga jamte Universitetet i bekostandet af en expedition till Héytiadinen, dar till foljd af sjons nyligen forsiggangna fallning en rik skérd af diptera emotsags, utan besparade sina medel »sa mycket 126 mer som dess uppmirksamhet fér narvarande ar riktad at annat hall». Expeditionen, i hvilken deltogo studenterne J. A. Partmen, C. A. Lunpstr6m, F. W. WoLpsteptT och E. I. Gr6n- vIK kom emellertid till stand och gjorde rika skérdar. Emellertid var laiget for Sallskapet, liksom fér natural- historien i landet 6fver hufvud, efter NYLANDERS afresa allt annat an lugnt och hoppfullt. Fran zoologiskt hall hade Sall- skapet som vi sett ingenting att vinta. Hvem skulle blifva NYLANDERS eftertridare? SaiLaAn, hvilken var den ende inom landet hvilken man kunde tinka sig som professor, hade redan definitivt beslutit sig for likarebanan och tillbakavisade alla uppmaningar att séka den botaniska professuren, som hvars innehafvare han helt sa&kert blifvit Sallskapets ordf6rande. I hela landet fanns ingen som tycktes skickad for denna tjanst. Blickarna riktades mot Sverige. Efter underhandlingar, hvilkas detaljer icke héra hit, an- séktes professuren af medicine licentiaten 8. O. LINDBERG, larare i naturalhistoria och farmakologi vid Farmaceutiska institutet i Stockholm. Denne hade redan genom talrika resor i olika delar af Sverige och genom flere mindre afhandlingar dokumenterat sig som en framstaende bryolog, skarpsynt och fortrogen med den nyaste forskningen. Han hade redan 1862 invalts till medlem af Sallskapet i anledning af det bistand han laimnat vid bestiimningen af finlindska mossor. Hela hans hag var riktad pa studiet af mossorna, men sitt lefvebréd amnade han foérskaffa sig som likare. Med gliidje omfattade han den mojlighet till en rent botanisk verksamhet som den lediga professuren i Helsingfors erbj6d. Han ansékte densamma och utgaf 1864 i Helsingfors sitt specimen for professur »Om de europeiska T'richostomeew», en systematisk och synonymisk afhandling. Fakultetsopponenten statsradet NorpMANN till- erkande afhandlingen ett hégt vetenskapligt varde, och 1865 utnémndes LinpBERG till professor. Kort fo6rut hade han bragt sina medicinska studier till afslutning genom att i Upsala dispu- tera for medicine-doktors grad med en farmakognostisk af- handling »Om de officinella barkarna.» Samma ar 6fverflyttade - ie Bh Gaeiine el 127 han till Helsingfors, och efter NORDMANNS afskedstagande tog han féljande ar i besittning prefektbostaden i Botaniska trad- garden. Hastigt lefde sig den nya professorn in i de fraémmande forhallandena, hvilka fér en handelskraftig natur som hans erbjédo ett rikt arbetsfalt. Inom Siallskapet dir, som vi sett Moserc var ordférande, formedlade S#LAN sammanhanget med det férflutna. Det var till fullfoljandet af hans tidigare planer som varen 1866 ett zoologiskt och ett botaniskt rese- stipendium 4 400 mark anslogos lediga for undersdkning at Karelska niset, hvilket hérde till de minst kanda delarna af landet; de gafvos efter ansékan at studerandene JoHN SAHL- BERG och A. J. MatmBerG. Samtidigt erbjods, pa forslag af LinpBERG och S#LAN at landskanslisten J. O. BoMANSSON och forstmiistareeleven J. P. NorRLIN ett understéd af 200 mark at hvardera for botaniska undersdkningar i deras hemort, Aland resp. Tavastland. I synnerhet den férra af dessa skulle sirskildt rikta sin uppmarksamhet pa mossorna. Af denna vaxtordning kunde professor LINDBERG nu anmila den ena nykomlingen till landets flora efter den andra, uppdagade dels af honom sjalf, dels af andra som, da de fingo sina sam- lingar granskade af en kinnare, sporrades till nya anstrangnin- gar. Genom férevisningar af olika slag lifvade han dessutom sammankomsterna. Vid arsmétet 1866, da professor MOBERG anhallit att blifva fran ordférandeskapet befriad, utsags LInp- BERG till Sallskapets ordférande, i hvilken egenskap han anda till sin déd den 20 februari 1889 kvarstod. Den nye ordférandens forsta atgird, som blef af en mycket stor betydelse, var att genomdrifva att Sallskapet skulle regelbundet sammantrada den férsta lérdagen i hvarje manad under universitetstermi- nerna »i syfte att sammankomsterna skulle blifva talrikare besékta afvensom att dess medlemmar skulle blifva i tillfalle att nagon tid forut bereda sig pa féredrag». Sjalf foregick han med godt exempel och férmadde afven andra att upptrada; det 6fverenskoms till och med om féredrag som skulle hallas pa det fdljande métet. Harvid berérdes icke alltid den in- hemska faunan eller floran, utan 4fven imnen af allmant in- 128 tresse Under aret 1866—67 t. ex. hélls af ordféranden féredrag om Welwitschia och om Rafflesia, hvilka markvardiga vaxter da hade nyhetens hela behag, hvarjamte han demonstrerade siirskilda tropiska kuriositeter 4fvensom nykomlingar for den finska fanerogamfloran férutom att han redogjorde for en mangd nya mossarter; tradgardsmiistaren FiscHER demonstrerade en Dracena och talade nagra ord om hafsklimatets inflytande pa kustfloran, tradgdardsmastaren BrRuNsTROM féredrog om skade- djur for frukttridgardar, student J. SautBerc om dimorfa -insektarter och deras representanter inom den finska faunan, lektor J. E. FurunyELM demonstrerade den i biologiskt af- seende intressanta Tortrix resinana, hvarjamte pa forslag af doktor SANMARK en diskussion férdes om laxslaktet. Det var tydligt att den nya ordféranden, utom att han sjalf var en liffull personlighet, lyckats mobilisera nya krafter inom Sall- skapet och att det vid métena nu bjéds pa mer 4n forut. I sin larareverksamhet lade LivpBERG liksom NyYLANDER hufvudvikten pa demonstrationerna i naturen, sarskildt pa exkursionerna dem han var och hést anstéllde i omnejden af Helsingfors. Outtréttlig, vanligheten sjalf, var han i att hjalpa de intresserade eleverna med bestaémningen af deras samlingar, och han hade ocksa fagnaden att se kunskapen om Finlands mossflora snabbt dkas. Vid métena tréttnade han icke att gora meddelanden om sina undersékningar, och om ocksa de enskildheter han darvid framlade fér de flesta af ahdrarna férblefvo ritt frimmande, sé verkade han dock genom sitt intresse och sin arbetsifver lifvande. Hans originella och ratt- framma personlighet skaffade Sallskapet manga vanner, och inom detta var han, tack vare sin vanlighet och sitt goda lynne mycket popular. Det naimndes pa tal om expeditionen till Hoytiadinen 1865 att Sallskapets uppmarksamhet var riktad at annat hall. Detta var vastra Lappmarken, som var terra incognita. Varen 1867 upptogs af ordféranden tanken pa en expedition dit afvensom till Hogland. Da meningarna voro delade om antalet exkur- renter till Lappland och om undersékningsomradets begrans- _——- 129 ning, tillsattes en kommitté bestaende af doktor Sanmark, som i sin ungdom rest i Lappmarken, och de bigge nyligen utnimnda museiamanuenserna PALMEN och Norriin. Enligt dess férslag, hvilket gick ut pa att expeditionen borde besta af tva zoologer och tva botanister, viinde sig Sallskapet till Uni- versitetet med anhallan om understéd; sjalf kunde det icke disponera 6fver mer fn 1600 mark. Konsistoriet beviljade 2000 mark ur Henningska fonden, och sasom deltagare i resan antog Sallskapet de fyra som dartill anmalt sig, studerandene A. J. MarmBerc, J. P. Norruin, J. A. Parmén och J. Saut- BERG. Det ar helt egendomligt att hir pa en gang samtidigt _ traffa pa dessa fyra unga min, hvilka sedermera hvar pa sitt hall gjorde sa betydande inlagg i den naturalhistoriska forsk- _ ningen i landet. For Hoglands undersdkning hade Sallskapet anslagit 300 mark, men kom endast i tillfalle att understdda en botanist, student M. BRENNER, men ingen zoolog, hvarfér den zoologiska halften af understédet gafs 4t kandidat A. H. CaJANDER, hvilken arnade insamla krustacéer pa Aland. * Allt fortfarande hade métena en 6fvervagande botanisk pragel. E. 0. professoren MAKiIn hill sig allt pa afstand. Han _ skankte visserligen Sillskapet sitt bistand, nar det giillde att revidera rakenskaperna eller att uppsitta vissa skrifvelser, liksom han afven, dirom anmodad, gaf utlatande om en del afhandlingar som inlimnats till publikation, men 6fver hufvud taget forhdll han sig mycket reserveradt. Hans intresse fér Sallskapet 6kades icke heller daraf att dé han 1867 utnamnts till Norpmanns eftertridare efter en konkurrens, som pa sin tid var mycket omdebatterad och som bragte sinnena ur jimn- vikt, Sallskapet pa arsmétet 1868 till sin viceordférande utsag hans medtiiflare doktor MaumMGREN efter professor MoBERG som, atervald, afsagt sig befattningen. En pinsam sammandrabbning mellan professor MAKLIN och Sallskapet agde rum dren 1869—70. Anledningen hirtill var fragan om Finlands naturhistoriska grains i dster. I Her- barium Musei Fennici af ar 1859 hade, som vi sett, den finska florans omrade utstrickts att omfatta dfven dessa landsdelar, 9 130 hvilka dir betecknades sAsom naturhistoriska provinser lik- varda med dem i hvilka det politiska Finland uppdelats. Samma uppfattning gjorde sig allt fortfarande gallande inom Sallskapet, da man ar 1869 6fverlade om den tillarnade nya upplagan af Herbarium Muser Fennici. Sommaren nimnda ar hade magister JOHN SAHLBERG ex- kurrerat i Ryska Karelen med understéd ur Universitetets Henningska fond, hvilket forpliktade honom att inlamna exem- plar af de insamlade arterna till Universitetets Zoologiska museum. I december féredrog han infér Sallskapet en beriit- telse 6fver denna sin fiard och uttalade tillika »den 6nskan att de af honom nu gjorda samlingarna skulle forenas med de in- hemska och hemstillde huruvida ej Sallskapet hos Consisto- rium academicum ville férs6ka utverka detta oberoende af vederborande prefekters asikter i denna sak». I anledning haraf forklarade professor LINDBERG att han i egenskap af botanices-prefekt aldrig skulle motsatta sig denna i hégsta matto naturliga anordning, hvarpa Sallskapet besl6t att till en bérjan genom sin ordférande afven hos zoologie-prefekten, professor MAxKiin, forséka utverka medgifvande dartill. Fragan giallde frimst insekterna. Professor MAKLIN hade helt koncentrerat sitt arbete pa den allmanna insektsamlingen. Den inhemska, af Sallskapet sammanbragta samlingen hade fatt sta som den statt under NyLANDERS tid pa Botaniska museum. Férst 1868 hade den genom atgird af amanuensen J. A. PatmeEN Ofverflyttats till Zoologiska museum, dir med dess ordnande vidtagits. Skulle nu magister SAHLBERGS insekter fran Ryska Karelen fa uppstillas i denna under inseende af Sallskapets intendent? Professor MAxiins svar blef vagrande. I ett lingre skriftligt andragande utlade han pa mars-m6tet 1870 skalen harfor. Han formenade att faunan langt inne i Ryssland vore den samma som inom det nu omtvistade omradet. Hurudan denna fauna var visste man ej i detalj, och dess utforskande var for oss ingen latt sak, redan med hiansyn till sprakolikheten. Mojligt att en grans i framtiden kunde faststillas. Nu borde Sallskapet ndja sig med det af de politiska grinserna utstakade omradet, till endian ae 131 hvars noggranna undersdékning intresset fdr fiiderneslandets kannedom borde vara den ratta driffjidern. Fér att i nagon man undvika att denna gransfraga, hvarom redan férut inom Sallskapet blifvit tvistadt, allt fortfarande skulle férblifva ett stridsapple, forklarade han sig villig att uppstiilla de ifraga- varande samlingarna sa att de komme att utgéra ett slags bi- hang till den inhemska samlingen, hvarigenom det blefve litt att framdeles stialla dem pa deras ratta plats. Diskussionen harom blef liflig och rackte nastan hela kvallen. Professor LinDBERG och doktor SaLan framhdllo tillvaron i dessa trak- ter af en naturhistorisk grains och dess féretraden framfér den politiska. Professor MAKLIn bestred detta. Hade han ndjt sig harmed tycker man att Siallskapet eller Atminstone eftervarlden kunnat respektera hans asikt och néja sig med den anordning han féreslagit. Men under diskussionen yttrade han att for alla de tusental mark som Universitetet utbetalat ur Henningska fonden Universitetets systematiska samlingar ej erhallit mer aén inemot 100 exemplar. Detta grundfalska pAstaende, som svarligen kan hafva blifvit gjordt emot battre vetande, matte hafva berott darpa att han, ehuru prefekt for alla zoologiska samlingarna, alldeles ingen aning hade om de mycket bety- dande inhemska insektkollektioner som under de foregdende aren inlamnats sirskildt af magistrarna LuNpsTROM, PALMEN och SAHLBERG, att med ett ord den finska samlingen alls icke existerade for honom. Att han harvid tillaét sig personliga ut- fall emot magister SAHLBERG f6érbattrade ej hans sak. Fragan drogs ut. Dar uttalades beklaganden och dar afgafvos protester, och slutet blef att Sallskapet enhalligt antog ordférandens _ férslag »att lata saken hvila tills mera materialier hunnit sam- las for att faktiskt afgéra den vetenskapliga sidan darafy och att professor MAKLIN, som lofvat delgifva Sallskapet sitt an- dragande, senare vagrade att géra detta. Da professorn i zoo- logi hade limnat detta méte, hade han s4 godt som definitivt vandt Sallskapet ryggen. Nir han senare nagon sallsynt gang visade sig pa ett méte, dartill foranledd af nagon sarskild orsak, betraktades han af de yngre med en hemlig rysning sasom en den dir icke hade godt i sinnet mot Sillskapet. 132 Nya haften af Notiserna hade emellertid i rask fart utkom- mit. Det sjunde (1867) innehdéll de redan under NyLANDERS tid anmalda lokalflororna for Abo-trakten af A. J. ZETTERMAN och A. E. Branper, for Tavastehus-trakten af E. F. ASPELIN och A. THuRrEN, for Gustaf Adolfs socken af Ernst BONSDORFF aifvensom en Ofversigt af Finlands botaniska litteratur af Tu. SALAN. Det attonde hiaftet var afsedt att innehalla en sammanfatt- ning af allt det som expeditionerna till Ryska Lappmarken utraittat. Den forsta afhandlingen var Ferimans redogorelse for de allmanna vegetationsférhallandena och for karlvaxt- floran. Manuskriptet var till storsta delen fardigt redan 1864, men till f6ljd af forfattarens sjukdom blef dess afslutande for- dréjdt med fem ar. Det trycktes emellertid och spriddes i sar- tryck. Under tiden hade ocksa NYLANDER fullandat sin redo- gérelse for laffloran, Lichenes Lapponie orientalis, som adrog sig stor uppmarksamhet, och Karsten hade betraffande svam- parna gjort hvad pa honom ankom. Men rikliga skérdar af mossor hade blifvit gjorda, och dessa hade annu bort bearbetas. Men det drog ut, och ingenting blef fardigt. Nya haften af Noti- serna utkommo, férfragningar fran utlandet om det attonde haftet besvarades med ett stereotypt att »haftet inom kort torde utkomma», men diraf vardt intet. Déar felades tid och krafter, och sa blef Notisernas attonde hafte nara nog en myt. Efter tretton ars vantan besl6t Sallskapet att lata hafta ihop de tre afhandlingar, som funnos tryckta, lamna mossorna at sitt 6de och i ofulléndadt skick gifva ut haftet. Detta var ar 1882. Forst atta ar senare utkom Musci Lappome Kolaénsis.. IV. F. BrotHerus hade Sai_an da funnit en medarbetare som kunde bringa arbetet till afslutning och det i en mer utvidgad form 4n man ursprungligen afsett. Det nionde hiaftet (1869) fylldes af botaniska afhandlingar ~ af LINDBERG, MALMBERG och KarsTEN, zoologiska af SAHL- BERG och ParmeEN. I det tionde (1869) hade NyLANDER och Karsten skrifvit de botaniska, ar TENGSTROM, CAJANDER och MatMGREN de zoologiska afhandlingarna, hvarjamte dar in- gingo tva historisk-botaniska arbeten af O. E. A. Hyer. I : aha>-"Se-4 >. cha oe om. * ; > * = 4 : 133 det elfte upptridde botanisterna BRENNER, LINDBERG, NorR- LIN, KARSTEN och KULLHEM, zoologerna SAHLBERG och O. M. REvuTER. Som man ser 6kades de arbetande och producerande krafterna. Med tillfredsstillelse och med en lugn kansla af kraft och fértréstan kunde Sallskapet emotse sin femtioars dag den 1 november 1871. Att denna bemarkelsedag skulle festligt begas var sjalfklart. Professor MoBERG atog sig vanligen att i en historik skildra Sallskapets 6den under det forflutna halfseklet, hvilka han battre 4n nagon annan kande. Ocksa en fullstandig medlemsférteckning skulle utgifvas. Festen, i hvilken vidpass 80 personer deltogo, firades i stu- denthusets stora sal, hvars fond var forvandlad till ett nordiskt skogslandskap, befolkadt af en mangd vilda djur fran Zoolo- giska museum. Hoégtidligheten 6ppnades af professor MOBERG, som i ett foredrag belyste Sallskapets skiftande 6den och ut- bragte en minnenas och de glada férhoppningarnas skal f6r Sallskapets strifvanden. Déarefter utdelades den af honom férfattade vidlyftigare historiken, hvilken var tryckt som ett supplement till Notisernas elfte hafte, afvensom den under medverkan af honom och magister N. I. FELLMAN af doktor RaBBE redigerade forteckningen 6fver Sallskapets medlemmar intill denna dag. Sedan »Vart land» och nagra andra musik- stycken utférts af Gardets musikkorps riktade sig ordféranden _ professor LinDBERG till de tre annu lefvande, vid festen nar- varande stiftarene, doktorerne SANMARK och RABBE samt kamrer WEGELIUS, kallande dem till Sallskapets hedersleda- moter. Af dessa uttryckte den aldste, doktor SANMARK, med nagra ord sin och de 6friges tacksamhet for denna Sallskapets valvilja. Hiarefter upplaste ordféranden tva skrifvelser fran herrar SANMARK och ‘RaBBE, hvilka hvardera i anledning af ‘dagens betydelse till Sallskapet foriirade 1000 mark. Ytterligare utbragtes af doktor SaLan en skal for professorerna MOBERG och NyLANDER, sasom tidigare ordf6rande inom Sallskapet, och till den senare afsindes ett halsningstelegram. Efter denna solenna afdelning intogs supéen, efter hvars slut senator J. W. 134 SNELLMAN, 4 egna och andras vagnar, hvilka, sasom han sade, i likhet med honom till en bérjan sasom medlemmar deltagit i de glada Arsfesterna, men sedan endast genom att fértara ani- malisk och vegetabilisk féda sysslat med faunan och floran, betygade sin tacksamhet fér Sillskapets arbetande medlemmar, dirvid framhAallande Siallskapets icke allenast fosterlandska och vetenskapliga betydelse, utan afven dess sedliga, sasom, genom att draga ungdomen till naturens studium, lockande densamma fran sysselsittningar af mindre sedlig beskaffenhet. Harpa tackade ordféranden de narvarande bland ledaméterna af Senaten for det understéd Sallskapet af Regeringen fatt emot- taga jimte det han uttalade forhoppningen att a hégsta ort allt framgent samma forstaelse for Sallskapets syften matte fore- finnas som hittills. Senator HeEnr. ADOLF MECHELIN foreslog med tanken riktad pa framtiden en skal for den studerande ungdomen inom Sillskapet. Amiral NorpMANN, en bror till Alexander, gaf en pa muntra sammanstiallningar rik framstdll- ning af huru han i tiden blifvit medlem af Sallskapet. Vidare féreslogos tacksamhetsskalar: for Sallskapets nuvarande, for dess basta sa verksamt strafvande och dess medlemmar med rad och upplysningar stidse bispringande ordférande, af magister J. SAHLBERG; for doktor Sai,aAn, hvilken forvarfvat sig sa stora fértjainster om Sallskapet genom sin outtréttliga verk- samhet inom detsamma, af doktor J. J. CHypDENTIUuS; for Fest- bestyrelsen, magistrarna E. Ouman, K. Unontus och K. Corin af medicine kandidaten A. R. Spoor; fér intendenterna, magist- rarna NORRLIN och PALMEN, samt sekreteraren, magister BREN- NER, af ordfOranden. Under dessa skalar hade de aldre med- lemmarna smaningom dragit sig undan, hvaremot de yngre med sin ordférande i spetsen 4nnu langt pa morgonen fortsatte under skamt och sang. »Salunda afsléts», skref sekreteraren, hvars framstallning har ofvan blifvit féljd, »denna 50-ariga period af Sallskapets lif, sa rik pa sorger och fréjder, pa motgangar och medgangar, och sa otvetydigt vittnande om hvad man med sma resurser, blott viljan ar god, genom uppoffrande arbete kan utratta». Den i, allo lyckade festen kvarlamnade hos alla deltagare 135 det angenimaste intryck. De dagliga tidningarna redogjorde aktningsfullt och erkinnande fér Sallskapet och dess verksam- het, och redan den omstiindigheten att Sillskapet befanns vara det aldsta vetenskapliga samfund i landet och att det bland fosterlindska sammanslutningar i Alder 6fvertraffades endast af Finska Hushallnings-Sallskapet och af Finska Bibelsillskapet lat detsamma i allminhetens 6gon framsta som val vardt att aktas och understédas. Fran denna tid léper Sallskapets lif lugnt och harmoniskt, likt floden, som efter att tidigare hafva ilat fran afsats till afsats och brusande sdkt sig en vig 6fver hinder, stilla strommar fram genom slittlandet, svillande af nya tillfloden. Regelbunden- heten i arbetet gaf Sallskapet en stadga som det icke haft sedan sin férsta tid, och det staindigt ékade antalet arbetare gaf ett ékadt innehall at dess verksamhet. Vid skildringen af den utveckling som Siallskapets forsta halfsekel féreter har framstadllningen helt enkelt kunnat félja kronologien At, men det senare halfseklet torde, atminstone for oss, som sta det sa nara, i sakligt afseende blifva mer 6fver- skadligt om vi, bortseende fran handelsernas kronologiska fér- lopp, rikta uppmirksamheten pa olika moment i Sallskapets lif och verksamhet. Det var icke mer en enda kraftig man, en SAHLBERG, en NYLANDER, som ledde Sallskapets dden, det var flere personer, som hvar for sig men i samdrakt arbetade och ryckte andra med sig. Utom professor LINDBERG, som genom sin officiella staillning, sitt foredéme i arbetsamhet, sin godlynthet och sin hjalpsamhet verkade sammanhallande och lifvande, var det tre personer som under det sista halfseklet intogo centrala plat- ser i Sallskapets lif: JoHN REINHOLD SAHLBERG, JOHAN PETER Norriin och JoHan AXeEI, ParmeNn. Dessa tre voro ungefar jamnarige, ungefir samtidigt blefvo de medlemmar af Sall- skapet, sitt gesallprof gjorde de eget nog alla tre sasom medlem- mar af den expedition, hvilken 1867 sindes till Enontekis- Lappmark; ocksa deras fardkamrat A. J. MALMBERG (MELA) gjorde senare betydande inligg i den inhemska naturalhisto- 136 rien, sasom skolman, sasom fo6rfattare af faunistiska och flo- ristiska handbécker, men hans verksamhet var icke i samma grad som de andras foérlagd till vart Sallskap, nom hvilket de, sasom redan sades, blefvo verkliga forgrundsgestalter. JOHN SAHLBERG, son till adjunkten och sonson till Sall- skapets forste ordforande, hade fran sin barndom sysslat med entomologiska samlingar och var, da han 1865 blef student, en duktig insektkannare. Féreslagen till medlem af farfaderns gamle van doktor SANMARK, begagnade han genast tillfillet att sasom Sallskapets stipendiat fa exkurrera i nya landsdelar. Det blef som vi redan sett till Karelen han reste. Sk6rden var rik, och den bearbetades med fart. I april 1867 inlamnade han for Notiserna ett manuskript om de funna orthoptera och hemiptera. Det understalldes professor MAxrins bedémande, och denne utlat sig att det vore val vardt att tryckas blott det i sprakligt afseende omarbetats; det ingick sedan i Notisernas nionde hafte. Foéljande sommar infoll den stora expeditionen till Lappmarken, och alla féljande somrar anvandes sedan till entomologiska exkursioner, till Ryska Karelen, till Ryska Lappmarken, till alla delar af Finland. Det torde icke finnas nagot harad i landet dar icke JoHN SAHLBERG svingt sina insekthafvar; en sommar utan exkursioner var for honom otaénkbar. Af okand anledning rakade han redan under sin studietid i delo med professorn i zoologi MAKLIN — mahanda berodde detta pa att hans entomo- logiska specialisering syntes denne otillbdrligt ensidig. Med denne hade han att kimpa mangen hard dust, men en god bunds- forvandt hade han i professor LINDBERG. Han vann docentur i zoologi, och blef slutligen e. 0. professor i entomologi och forestandare for Universitetets Entomologiska museum. Han var outtrottlig i att hjalpa de yngre entomologerna vid bestim- mandet af deras samlingar och i att anstalla exkursioner med studenterna som tack vare hans erfarenhet alltid belénades med rika skérdar. Annu vid hég Alder drog han ut var och hést med de unga samlarna, och hans gladje é6fver hvarje godt fynd var icke mindre 4n deras. Coleoptera och hemiptera voro de — insektordningar som han sarskildt studerat och dem hans pub- likationer féretridesvis afse, men med sin rika kinnedom af rei sy ee I OP 408 be 137 éfriga ordningar kunde han betraffande dem alla vara eleverna en god larare och radgifvare, och det var han med lif och lust. Hans meddelanden vid Sallskapets méten om nya eller anmark- ningsvirda insektfynd och hans foérevisning af sadana intogo en framstaende plats vid f6érhandlingarna. Férteckningen éfver Sallskapets stipendiater visar att bland zoologerna insekt- samlarna afgjordt utgjort flertalet, och efter 1870 hade dessa alla utan undantag varit SAHLBERGS elever. JoHAN PETER NorRLIN omtalas férsta gangen sasom verk- sam i Sallskapets syften den 28 februari 1863, da han jaimte studeranden F. Siren inlimnat atskilliga vaxter fran Tavast- land, bland dem anmarkningsvairdt manga mossor och lafvar. Antagligen — protokollet ar ofullstiindigt — foreslogos dessa herrar pa detta samma méte af NyLANDER till medlemmar. Pa det fdljande invaldes de, och Sillskapet beslot tillika pa NvyLANDERS forslag att tilldela dem 25 rubel hvar for exkursio- ner inom Asikkala socken, »sa mycket hellre som de redan tidi- gare riktat Sallskapets samlingar med vardefulla bidrag fran nimnda socken». De sammanstillde och inlamnade ocksa en vixtforteckning harifran, hvilken ordféranden i sin arsberat- telse med fignad omnimnde. Dokumenterande sig som en skicklig och skarpsynt samlare, antogs NorR1IN till amanuens vid Botaniska museum i februari 1867 — hans like iskarpsynthet, flit och ihardighet kanner jag annu icke, skref professor Lrnp- BERG om honom i sitt utlatande. Darférinnan hade han genom- gatt det da nyss grundlagda Forstinstitutet pa Evois. Senare aflade han filosofie kandidatexamen. I Tavastlands vida och enformiga skogar hade hans é6gon 6ppnats for de stora samhallen i hvilka vaxtarterna sluta sig tillsamman i naturen, han sag skogen, icke blott traden. Icke lang tid férut hade den svenske botanisten Hampus von Post i ett af samtiden féga beaktadt, men numera som klassiskt betraktadt arbete, lagt grunden till hvad han kallade vaxttopografien, liran om de naturliga stand- orterna och vaxtligheten pa dem. Norr.in blef en vardig lar- junge och efterféljare af von Post. De framstallningar han gaf af vaxtvarlden i sédra Tavastland och senare af Onega Karelens voro icke mer vaxtforteckningar med en liten inled- 138 ning om traktens allmainna naturférhallanden, han sag och skildrade huru de enskilda arterna som bildade floran i en trakt grupperade sig pa standorterna, som hade sin bestémda vegetation. Dessa arbeten blefvo forebilder. NORRLIN gaf upp- slaget till de vixttopografiska studierna i Finland, som sedan _allt vidare har fortsatts och som genom RaGNaR HUuLT, som gatt i hans skola, och dennes elev SERNANDER Ofverflyttades till Sverige. Sékte man af férhandlingarne vid Sallskapets méten bilda sig en férestallning om Norr ins inlagg i dess lif blefve bilden alldeles skef. Litt riknade voro de ganger da han under de- cenniernas lopp hdéll féredrag eller gjorde meddelanden. Af naturen ytterligt blyg, nastan manniskoskygg, alskade han icke upptrida offentligt, men vid 6fverliggningar i en mindre krets eller pa tu man hand gjorde sig hans insikter och klara tankar giallande. Hvad han inom Tryckningskommittén och senare inom Bestyrelsen, dir han var den centrala personen, verkat har Sallskapet allt skal att med tacksamhet minnas, liksom ock hvad han som skarpsynt systematiker gjort for utredandet af Finlands egenartade Hieracium-former, for sa vidt dessa kunna klargéras genom direkt jamfoérelse utan od- lingsf6rs6k, men den stérsta betydelsen for Sallskapet har dock den lararegirning haft han som docent och e. o. professor ut- fort. Battre kan detta icke tolkas an det gjordes i det tal Sall- skapets sekreterare, magister I. O. BERGROTH, till honom hdll pa 75-ars dagen, da han, utom annat, yttrade: »Det har utan tvifvel varit af utomordentlig betydelse for detta Sallskap, att professor NoRRLIN genom sin stallning som akademisk larare kommit i sa att siga daglig beréring med den studerande ung- domen. Vi kanna ju alla, hurusom han i sina férelasningar med forkarlek behandlat Finlands flora och vegetation. Vid dessa forelasningar har den unga studenten forst bérjat fa begrepp om hvad formkritik vill siga; har har han ocksa blifvit invigd 1 vixtgeografiens elementer, belysta ur foredragarens egen rika erfarenhet. Med ett ord, hair har den blifvande exkurrenten fatt sina forsta impulser till ett sjalfstandigt arbete, hans intresse att kunna utratta nagot pa egen hand, att kunna draga ett om 139 an aldrig sa litet stra till den gemensamma stacken har vackts. — — — Men forst nar var unge student blifvit medlem af Societas pro Fauna et Flora Fennica och bérjat fundera pa att vaga sig ut en sommar pa egen hand, forst da far han erfara hvad prof. Norriins vanskap och deltagande aro virda. Med aldrig tréttnande ifver gifver denne da goda rad och formaningar med pa resan och utarbetar plan for sommarens arbete, med lika stort talamod som intresse lyssnar han till den aterkomnes berittelse om sina erfarenheter och iakttagelser, med vanligt 6fverseende rattar han det ofullkomliga och famlande arbetet och ar sedan den ifrigaste att igen uppmana till nya resor fér att géra nya landvinningar fér kannedomen om den finska vixtvirlden. Med ett ord — professor NorRLIN ar den sann- skyldiga uppfostraren fér vart Sallskaps unge botanister.» Att detta uttalande icke var en festfanfar utan innebar den fulla sanningen intyga alla de som statt NoRRLIN nara. I nastan alla de botaniska exkursioner som allt ifran 1870-talet anda in till borjan af detta sekel har foretagits, hade han sin hand med, ofta som initiativtagare, A4tminstone som radgifvare. JoHAN AXEL PatMéEN hade i naturalhistoriens studium in- férts af sin morbror, professor Evert JuLIus Bonsporrr, hvil- ken han redan under sin skoltid bitraidt vid ordnandet af de zoologiska samlingarna 4 Anatomiska museum. Student 1865, var han en sjalfskrifven medlem i den tidigare omtalade expe- ditionen till Héytidinen samma ar, under hvilken han doku- menterade sig sasom en dugande samlare bade af djur och vax- ter. Féljande hést foreslogs han af professor Moserc till med- lem af Sallskapet. Under den nairmaste tiden naémnes hans namn endast nagra ganger i protokollen i sammanhang med olika djur- och vaxtfynd, men att han genom sitt intresse och sina insikter lankat de aldre medlemmarnas uppmarksamhet pa sig kan man se diraf att han, sasom redan ofvan némndes, utsags till medlem i den kommitté som skulle afgifva ett for- beredande yttrande om den planlagda expeditionen till Vastra Lappmarken. I denna blef han en af deltagarena, och pa hésten samma ar utnimndes han till amanuens vid Zoologiska museum. I egenskap af Sallskapets intendent kom han till féljd at om- 140 standigheter som tidigare berérts att blifva zoologiens framsta malsman inom Siallskapet. Dess vice-ordférande doktor MAtm- GREN var visserligen zoolog, men han togs i ansprak fér adminis- trativa varf i samhiallet, hvilka inom kort aflaigsnade honom fran Sallskapet och vetenskapen. Det var genom amanuensen PatMENS Atgéranden, som de 4 Zoologiska museum befintliga finlandska samlingarna smaningom sammanfoérdes. Enligt tidens sed hade han utvalt sig en specialgrupp till studium — det var bladsteklarna — men hans hag drogs snart till fragor af allmannare art. I hans berémda doktorsdisputation »Om fag- larnas flyttningsvagar» framtridde hans geografiska intressen; under en studieresa i Tyskland hangaf han sig at morfologiska och utvecklingshistoriska undersékningar, och hemkommen reformerade han den akademiska undervisningen i zoologi, hvilken han sasom ordinarie professor skétte fran 1884 till 1908. PatméEns produktion som zoologisk férfattare var icke be- tydande efter det han blifvit professor — i Sallskapets Acta finnes icke en rad af hans hand for hvilken han ar utsatt som auktor — men han samlade omkring sig och hjalpte en talrik skara af arbetande larjungar. Sa godt som enhalligt valdes han till Sallskapets ordférande efter det att professor LINDBERG skattat at forgingelsen (1889) och professor SaLAN, som Sall- skapet, i tacksam hagkomst af hans langvariga verksamhet, efter honom utsett till ordférande, 6nskat draga sig tillbaka (1892). Huru han af de yngre uppfattades ser man af det tal som vid Sallskapets 75-ars fest till honom hdélls af doktor A. O. Kinrman. Afven af detta ma har ett utdrag meddelas. Efter att hafva erinrat om professor ParmeENS fértjanster som larare och om det personliga férhallande, som uppkom mellan honom och eleven, yttrade talaren: »Vi hafva vant oss att vid varden af Sillskapets angelagen-| heter hos var ordférande finna samma lefvande intresse, samma ofértrottade Astundan att viigleda fdértjansten, uppmuntra medelmattan, att visa afven den ringare begafningen en plats for nyttig verksamhet. Ingen ansats till positivt arbete har behoft sakna ordférandens valvilliga stéd och sakkunniga rad, ofta nog har afven materiellt understéd frikostigt meddelats, & a d | : 0 ee ee 141 nagot hvarpa Sallskapet sirskildt i dag fatt erfara ett sa kraf- tigt och minnesvirdt exempel.*) Det ar detta som gjort att sa manga band af fast vanskap forena Sillskapets ordférande med dess 6friga medlemmar. Detta personliga forhallande har afven tryckt sin vackra stam- pel pa manga af de viktigaste foretagen under de tva senaste decennierna af Sallskapets verksamhet; exempelvis ma erinras om utvecklingen af den ornitologiska fenologien, om Kola-re- sorna, om stationen pa Léfé. Ofverallt sparas samma medvetna strifvan att tillimpa den moderna vetenskapens mal och medel i hembygdsforskningens tjinst, att med andra ord utveckla en vetenskaplig forskning, som ar inhemsk i ordets fulla bemar- kelse och darigenom blir skicklig att fylla en ruta i det univer- sella vetandets mosaikarbete. Endast i ett afseende har var ordférande stadse och 6fverallt tridt tillbaka afven for de yngre och yngsta i var krets. Vid fér- foganden och beslut af hvad art de én ma varit har ordféranden alltid varit blott en man i ledet utan all myndighet. Hvarje mening har, afven om den ej alltid synts tillrackligt grundad, fritt fatt bryta sig och géra sig hérd; afven detta har val ej varit utan betydelse for Sallskapets utveckling.» Af stor och till en afligsen framtid sig strackande betydelse for de naturhistoriska, sarskildt de zoologiska studierna och dirigenom Afven fér Sallskapet, var Zoologiska stationen pa Tvarminne, den han med egna medel grundlade och dar intres- serade forskare, ildre och yngre, gladt mottes i likartade strat- vanden. Ett mycket karakteristiskt drag hos Patmeén vid sidan af hans frikostighet och hjaélpsamhet var hans strafvan att fa till stand samarbete. Inom Sallskapet for Finlands Geografi, hvars sekreterare och centrum han var, kom han harigenom under- bara ting Astad. Den stora Kola-expeditionen 1887, i hvars utrustande ocks4é Fauna-Sillskapet deltog och af hvars skérdar det fick sin del i samlingar och skrifter, var vasentligen hans verk. Men inom vart Sallskap-voro resultaten af hans bem6- 1) Syftar pa en donation hvarom mera lingre fram. 142 danden icke lika tillfredsstallande. Bristen pa kunniga arbetare gjorde sig har liksom pa sa manga andra omraden i vart land kannbar, och sdkandet a tout prix efter uppgifter som genom samarbete skulle lésas, uppmuntrade icke alltid den individuella arbetslusten. Pa ett omrade lyckades han dock samla de spridda krafterna, det ornitologiska. Sin ungdoms intresse for faglarna, grundlagdt i morbroderns museum, bibehdll han standigt. Ofver den finlandska fagelsamlingen hade han 1871 uppgjort en forteckning i stil med Herbarium Muser Fennici, 1873 hade han utgifvit Wricuts Finlands faglar i en ny upplaga, och under de sista decennierna samlade han under medverkan af en mangd fagelkainnare i sitt ornitologiska arkiv ett valdigt material af iakttagelser r6rande den inhemska fagelvarlden, hvaraf den framtida forskningen sakert skall draga stor nytta. NorrLIN och PALMEN stodo hvarandra mycket nara. F6re- nade sedan ungdomsaren genom en vanskap, som hos den senare ofvergick till beundran, formade de sig efter hvarandra. De kompletterade hvarandra, den ena forsiktig och faordig, pa aldre dagar foga handlingskraftig, med ett skarpt sinne for stil och form, den andra ovanligt meddelsam, forlig, entusiastisk. I osjalfvisk, patriotisk hangifvenhet for Sallskapet rackte de hvarandra handen. De voro lange dess ledare. De namndes. nagon gang, icke alldeles oratt, Sallskapets foraldrar. Begge kallade Sallskapet till sin hedersledamot. Utom dessa tre inlade afven andra vetenskapsman stor fértjanst om Sallskapet. Naémnom den liffulle och produktive entomologen Opo MorannaL REvTER, at hvilken Sallskapet,. da han fyllde sextio ar tillagnade en tom af Acta; professor KaartE Marntio LEVANDER, som genom ihardiga forskningar utredt den mikroskopiska djurvarlden i vara vatten och som Sillskapet utsag till sin viceordférande, dé professor ELFVING 1911 dragit sig tillbaka fdr att bereda plats for en forskare af mer systematisk liggning; doktor HaraLp LINDBERG, som med sillsynt skarpsynthet férbereder en ny upplaga af Herba- rium Muser Fennici. | (2p hai. 7S oe. ee ee) ae eae 143 Den allmainna prigeln af Sallskapets sammantriden har under decenniernas lopp icke namnvardt forandrats. De héllos i samma of6érindrade fakultetssal som pa 1830-talet anda till 1899, da Sallskapet jimte 6friga vetenskapliga samfund i huf- vudstaden fick férmanen att disponera 6dfver ett eget hus, Kaserngatan 24, med limpliga lokaler for sammantraden af olika slag och fér biblioteken. Antalet mdtesdeltagare har oaflatligt tillvuxit. Pa 1870-talet voro de i regeln 12—15, pa 1890-talet 20—30, i skrifvande stund omkring 60. Denna till- vaxt har statt i sammanhang med Universitetets under denna tid skeende utveckling — ty allt fortfarande har Sallskapet bibehallit sin 6fvervigande akademiska struktur. Mest i 6gonen fallande ar tillvixten af de yngre aldersklasserna, begripligt nog, da man erinrar sig att antalet medlemmar i studentkaren fran 650 pa 1870-talet under halfseklet vuxit till 2500. Men afven antalet aldre medlemmar har starkt tillvuxit. Den fasta stom- men af vid Universitetet anstillda lirare och tjansteman for de naturalhistoriska disciplinerna har afven den befunnit sig i en oaflatlig tillvaxt. Medan desse t. ex. ar 1875 voro fem, aro de nu mellan tjugo och trettio, och om ocksa langt ifran alla taga nagon del i Sallskapets verksamhet — det samma var forhallan- det afven pa 1870-talet — sa har harigenom dock ett afsevardt tillskott af arbetskraft och erfarenhet tillforts Sallskapet. Lagg hartill nagra intresserade tjinstemin, aldre och yngre, mest pedagoger, och bilden af métesdeltagarne ar nagot sa nar full- standig. En och annan dam synes ocksa bland de narvarande, sedan doktorinnan Mrmmi SAHLBERG fodd WERWING, sasom den forsta kvinnliga medlemmen, invalts ar 1878. Anmarkningsvard, sirskildt i jamférelse med Sverige, ar att sa ytterst {4 medborgare med intresse omfattat naturalhistoriens studium sasom en bisysselsattning eller ett néje. Medan i Sverige hagen fér naturalhistorien ligger i bloden, sa att medborgare i de mest olika samhiallsstéllningar snart sagdt 6fverallt i landet aga och underhalla hithérande samlingar, ja upptrada som for- fattare, ofta med betydande framgang, dro de fall ytterst sall- synta i vart land da en sadan hag forefinnes vid sidan af fack- sysselsittningen. Darfér upptager forteckningen éfver Sall- 144 skapets medlemmar under senare tid sa ytterst fa utdfver dem som vid sina universitetsstudier kommit i beréring med natural- historien. Bland studenterna inom Sallskapet utgjorde pa 1870- och 1880-talet de blifvande likarne majoriteten. Deras studier for filosofie kandidatexamen forde dem i beréring med natural- historien — man erinre sig att NYLANDER, AF TENGSTROM och LINDBERG studerat medicin — och denna ansags, sasom upp- héfvande iakttagelsef6rmagan, vara af stor betydelse for skolan- det af den praktiska likaren. Senare héll man pa tongifvande hall pa de matematiska studiernas stora betydelse for likaren, medan fér narvarande medicinen sdker sin saikraste grund i kemien och fysiken. Hlustrerande det aftagande intresset fér naturalhistorien bland lakarne ar det att af Medicinska fakul- tetens 21 professorer for narvarande endast tre aro medlemmar af Sallskapet. Det b6r dock tillaggas att likarens intressen motas och sammanga med faunistens* och floristens pa andra omraden af biologiens vidstrackta falt och att en astundan att uppehalla sambandet mellan arbetarne pa biologiens olika om- raden tagit sig uttryck i de pa initiativ fran lakare-hall anord- nade gemensamma sammantridena af Finska Lakaresillskapet och Societas pro Fauna et Flora Fennica, vid hvilka hallits foredrag af allménnare intresse. Dessa igde rum aren 1916 och 1917. For deras fortsittande har den nédiga sinnesron saknats. Intresset for Sallskapets stréfvanden star nu bland de unga frimst att sdka hos de blifvande lararne i naturalhistoria vid elementarlaéroverken, vida talrikare nu dn forr, och hos de blif- vande forstmannen och jordbrukarne. Att séka intrade i Sall- skapet blott for néjet eller ran att tillhéra ett sillskap kommer sen lange alls icke mer i fraga, den glada sallskapliga samvaron mellan medlemmarna har icke strackt sig utéfver smarre kot- terier, och det finnes sa manga siallskap att man godt kan vialja ett for hvilket man hyser ett visst intresse. Kj heller finnes numera i samma grad som férr motivet att man genom sin in- skrifningsafgift gor Sallskapet en tjiinst. Déaremot har det under den senaste tiden upprepade ganger hindt att personer, som af en eller annan anledning ihagkommit Sillskapet med ee eee ee ee eer ¥ aye : ir ee cee ee tee 145 donationer, blifvit af Sallskapet till medlemmar invalda, det enda sittet for Sallskapet att visa sin erkansla. Det kan som allman regel fastslas att till medlemmar af Sallskapet endast valts personer som varit intresserade af dess syften. Hvad betraffar den formella kompetensen torde denna nagot sa nar kunna anges genom fordran pa studentexamen. Endast Ha- RALD LINDBERG invaldes som lyceist: det var en gird af akt- ning och tacksamhet da Sallskapet efter sin ordférandes déd till medlem kallade sonen, hans elev och trigna medhjalpare. Ett par ganger tidigare hade fértjanta ungdomar invalts, men den enda gang efter 1830-talet, da protokollet namner att en votering iagt rum angaende ett inval, var da fraga uppstatt om att till medlem kalla en lyceist — hvilket afbdjdes. Med afseende 4 de utlindska ledaméterna vidtogs pa ars- métet 1890 den férandring att bland dem skulle skiljas emellan hedersledaméter och utlindska ledaméter. Kallelsebrefven for dessa skulle enligt ett senare beslut (april 1891) for gangen uppgoéras af férslagsstéllaren i samrad med ordféranden och sekreteraren. Samtidigt med att antalet medlemmar som 6fvervarade sammantradena tillvaxte, dkades ocksa antalet foredrag och meddelanden. Medan tidigare endast fa fdrdristade sig att upptrada vid sidan af ordféranden och de aldsta medlemmarna, blef det genom dessas vanliga uppmuntran mer och mer bruk- ligt att afven yngre medlemmar redogjorde fér sina fynd och iakttagelser. Foér sekreteraren var det icke alltid latt eller ens mojligt att for protokollet affatta ett exakt referat af meddelan- dena, gjorda af ovana féredragare, och Sallskapet uppstallde darfér 1908 fordran att foredragarne sjalfva skulle till honom inlamna,skriftligt referat af sina andraganden. En foljd haraf har varit att protokollen for senare tid innehalla utforliga redo- gorelser for sma meddelanden, medan tidigare afven vidlyftiga fragor behandlats i stor knapphet. Da det samtidigt blef bruk- ligt att redogérelsen fér det som vid sammantradena férehafts icke blott nedlades i de skrifna protokollen utan i nagot sa nar of6randradt skick trycktes i Sallskapets »Meddelanden», spor- ; 10 146 rades mangen att till vinnande af en viss forfattareara dfver- vinna sin blyghet och offentligen upptrada. Ahérarekretsens stérre omfattning har gifvetvis stallt nya fordringar pa féredragen. Medan tidigare en afbildning, en karta, en tabell, som skulle illustrera det sagda, utan stérre olagenhet kunde cirkulera bland ahérarne, blef det infor ett storre auditorium néddvandigt att anvinda vaggbilder i stérre format, och i den nya samlingslokalen hafva ocksa stundom ljusbilder kommit till anvindning och verkat lockande pa de askadande ahoérarne. Att jimte demonstrationer af detta slag och af stérre naturforemal, som kunnat framliggas till audi- toriets betraktande, afven sadana smakryp eller kryptogama vaxter forevisats, som ett obevapnadt 6ga knappast kunnat urskilja, har icke skadat. Medan tidigare, sasom vi hafva sett, botanisterna mer an zoologerna gafvo pragel at Sallskapets méten, hvilket berodde pa tillfalliga personkonstellationer, har detta f6rindrats sa att nu de zoologiska meddelandena aro afgjordt ofvervagande. Att sa ar forhallandet kan knappast forvana, da man namligen betanker mangfalden af former och rikedomen pa arter bland djuren: redan Finlands skalbaggar rakna ett antal arter hvilket air af samma storleksordning som det sammanlagda antalet arter af karlvixter, mossor och lafvar. Faunisten har ett storre omrade an floristen, zoologien krafver flere arbetare 4n botani- ken, och har ocksa bland Universitetets fast anstillda larare flere representanter. En medverkande orsak till det namnda forhallandet ar ocksa att sdka diri att pa botaniskt hall en differentiering af arbetet och forskningen intradt, som ledt till bildandet af egna sallskap eller foreningar, inom hvilka mycket sadant forhandlats, som kunnat vid Sallskapets méten och i dess skrifter framliggas. Inom Finska mosskulturféreningen ‘har ett intensivt arbete bedrifvits till utredande af Finlands fytopaleontologi och af dess sumpmarker, men harom ha endast enstaka meddelanden funnit vag till Sallskapets méten. Och inom Finska forstsamfundet har under CAJANDERS energiska ledning en serie arbeten utférts, hvilka i mangt och mycket motsvarat det arbetsprogram som foresvafvat Sallskapet. 147 Pa zoologiskt hall aro annu icke nagra pa sétt och vis konkur- rerande specialf6reningar att anteckna, dock bér framhallas att Statens Fiskeristyrelse under doktor JARvis direktorat fatt ett vetenskapligt grepp pa sina uppgifter om hvilka Sallskapet med intresse tagit kinnedom. Likasa att genom Finska Vetenskaps- Societetens férsorg anslag utverkats for biologiska unders6k- ningar i Ostersjén, Bottniska viken och Ladoga i sammanhang med de rent hydrografiska, hvilka undersdkningar, sedan de i tva decennier fortgatt, stabiliserats genom inrattandet af Hats- forskningsinstitutet. Vid den ursprungliga planlaggningen at dessa arbeten hade Vetenskaps-Societeten 6nskat samarbeta med Sallskapet, men den kommitté som Sallskapet inom sig utsag for att uppgéra programmet sammantradde aldrig, sa att Veten- skaps-Societeten ensam 6fvertog ledningen. Pa verksamheten inom Sillskapet ha dessa hydrografisk-biologiska unders6k- ningar icke inkraéktat; tvartom har Sallskapet haft formanen att folja med deras fortgang. Métena med deras féredrag och meddelanden hafva varit det sammanhallande bandet mellan Sallskapets medlemmar i Helsingfors. Genom referaten i de dagliga tidningarna har kainnedomen om lifvet inom Sillskapet omedelbart spridts till medlemmarna i landsorten och till den stora allmanheten. Ursprungligen hade meddelandena till pressen gifvits af ord- foranden, senare af sekreteraren, och till slutet af 1870-talet torde Helsingfors Dagblad hafva kunnat anses som Sallskapets officiella organ, men sedermera ha tidningarna foérskaffat sig referat genom olika medlemmar, hvilka i regeln harfor godt- gjorts af Sallskapet genom gratisexemplar af skrifterna. En astundan att genom mer an blott tidningsreferaten narma den stora allmanheten till Sallskapet framtradde, da ar 1906 1 sam- manhang med motena anordnades nagra foredrag af allmant intresse, till hvilka afven den stora publiken hade tilltrade. Ingenjor C. T. Errxsson redogjorde i ett af vackra ljusbilder illustreradt foredrag fér sina upplefvelser i Afrika med dess hégdjur och jaktvildt, medan lektor D. A. Wrxstr6m uttalade sig om naturalhistoriens stillning i den féreslagna nya laro- planen for vara laroverk. Fran hésten 1920 har pa ordférandens 148 initiativ den anordning vidtagits att, innan de egentliga métes- forhandlingarna begynna, ett foredrag af icke alltfor speciell natur halles, till hvilket allmanheten har fritt tilltrade, och med glidje har man sett att dessa tillfallen tagits i akt. Den arbetsférdelning inom Sallskapet, som stadgarna fast- slog genom angifvandet af sarskilda tjanstemain med olika alig- ganden hade tidigt visat sig vara otillraicklig. Nar »Notiserna» planlades, skapades, sasom vi hafva sett ett nytt organ, ett redaktionsutskott, bestaende af ordf6randen och intendenterna. Bestiémningen hairom aterupplifvades 1861, hvarvid afven sekre- teraren blef medlem af Granskningsutskottet, som det nu kal- lades; benaémningarna vaxlade: man talade afven om Tryck- nings- eller Redaktionskommittén. Detta var bérjan till en orga- nisation som efter hand antog allt stérre fasthet. Utskottets befogenhet fastslogs ar 1869 salunda att det egde ratt att vid- taga noddiga redaktionsindringar af manuskripten utan att Sallskapets tillstand dartill behdfdes, men att, sa snart utskottet och férfattaren icke kunde enas eller fraga blef om ogillandet af en afhandling, det slutliga afgorandet skulle forbehallas Sall- skapet. Vid arsmotet sagda ar utvidgades Tryckningskommit- tén; det besléts att den skulle besta af tre zoologer och tre bota- nister, af dem ordf6randen och intendenterna sjalfskrifna. — Nagra ar senare intraffade en liten konflikt. Sallskapets majori- tet gaf forst Redaktionsutskottet ratt gentemot magister JOHN SAHLBERG. i fraga om vissa stilistiska och typografiska 4ndrin- gar i hans af utskottet eljest godkainda afhandling om Finlands Coleoptera carnivora, men medgaf sedan »af konsideration for forfattaren» arbetets tryckning utan att alla andringar blefve gjorda. Efter alla missforstand, reservationer och justeringar slutade det hela med seger for utskottet. Som en fdljd af denna erfarenhet beslét Sallskapet pa arsm6tet 1873 omfatta ett af sekreteraren magister BRENNER vackt férslag att dfverlata sin beslutanderatt i dylika fragor at ett forstarkt redaktions- utskott; hvartill pa arsmétet tre ledaméter utom de ordinarie skulle valjas, och besl6ts tillika att detta forstairkta utskott ~~ Sew I eelrreste i= ahs * thos weet Tie pia enets deta Ad cite Ee ee ee a ee, ne i Ee ee Bi i ¥° Seve ow WRF hyo IE: A ad 12 149 vore beslutférdt med sju medlemmar och att de tre nytillkomne medlemmarna tillika skulle vara suppleanter i kommittén. Inom Sillskapet liksom inom hvarje annat samfund, dar medlemmarna tillhéra manga olika aldersklasser, hade natur- ligtvis de aldre och mer sakkunniga medlemmarna varit de bestiimmande. Da dessa, liksom métesdeltagarena 6fver hutvud, voro fataliga, gestaltade sig 6fverliggningarna helt enkla, men med stigande antal och med stérre meningsskiftningar blef det icke alltid latt att vid sammantridena komma till en, tillfreds- stiillande lésning af en eller annan fraga. Icke sallan gjorde sig for Sallskapet ett behof kannbart af en férberedande ut- redning utéfver den som ordféranden vanligen presterade; och det blef i regeln Tryckningskommittén som fick sig dylika till- falliga uppdrag anfértrodda vid sidan af sitt egentliga aliggande. Men Ar 1888 besl6ots att Tryckningskommittén »nu och framde- les» egde afgifva férberedande utlatande om ansékningarna om underst6d for exkursioner. Det torde framst hafva varit er- farenheter af dessa slag som ledde till det foreslag om revision af Sallskapets stadgar som 1894 framstilldes af doktor A. O. Kini_Man. Uppdraget att verkstilla denna revision lamnades at en kommitté bestaende af Sallskapets samtliga tjansteman, herrar Parmen, Evrvinc, R. Boipt, v. PFALER, ARRHENIUS, LEVANDER och KIHLMAN, samt professor SALAN. Det forslag till nya stadgar som denna utarbetade antogs pa arsmotet 1894 utan st6rre meningsskiljaktighet. Professor J. SAHLBERG 6ns- kade att till § 1 som fick lydelsen »Societas pro fauna et flora fennica har till 4ndamal att befordra kinnedomen af Finlands djur- och vaxtviarld» skulle fogas »genom att insamla alla slags finska organiska naturalster och férskaffa sig uppgifter ré- rande dem samt dessa offentliggéra». Och doktor Ros. BoLpt ville bibehalla den gamla men af kommittén strukna bestam- ningen »ej] ma ledamot flere an ett ambete pa en gang innehafva» hvarigenom tydligen afsags att forhindra en otillbérlig makt- koncentration. De nya stadgarna, affattade bade pa svenska och finska, stadfastes den 10 oktober 1894. De an i dag begag- nade tvasprakiga kallelsebrefven uppsattes nu. I sak hafva dessa stadgar med sina tjugotva paragrafer 150 icke att uppvisa nagra 6fverraskningar. Att Sallskapets namn fastslogs att vara Societas pro Fauna et Flora Fennica hade redan en nastan tjugoarig hiafd till grund. En viktig forandring var skapandet af Bestyrelsen, hvilken 6fvertog Tryckningskom- mitténs rol, nirmare preciserad. Bestyrelsen tillkom det att granska inlamnade manuskript, att besluta om deras publi- kation och om utgifvandet af Sallskapets skrifter samt att for- bereda alla viktigare arenden, sasom bortgifvandet af stipen- dier, uppgérandet af program for vetenskapliga undersékningar, forslag till andring af stadgarna m.m. Bestyrelsen utgjordes at ordféranden, vice-ordféranden och fem medlemmar, af hvilka senare arligen en i tur skulle afga. Ganska markvardigt var att i dess stadgar icke den minsta antydan gjordes om att Sillskapet enligt sin Magna charta at 1856 inga egna samlingar hade och att det Finska museum, som dar omtalas och fér hvars vard intendenterna skola af- gifva redogérelse, var Universitetets. Ett afsiktligt fortigande af denna viktiga omstandighet forelag helt sikert icke. Snarare far man val antaga att den uppfattningen att Sallskapet icke samlade fér egen rikning under arens lopp sa fullkomligt ingatt i det allminna medvetandet att man ansag den icke behéfva utsigas. A andra sidan inférdes en bestamning som formellt stod i strid med Magna charta, namligen den att intendenterna skulle valjas for tre ar i gangen. Studiet af de gamla protokollen later oss férsté huru denna bestiéimning genom férhallandenas makt framkallats, utan att dock detta dar uttryckligen sages. Annu ar 1860 namnes i sammanhang med valen af tjanste- min ingenting om intendenterna: tidigare valda af Sallskapet och i sina befattningar faststéllda af Konsistoriet, kvarstodo de naturligtvis. For de féljande aren heter det i vaxlande uttryck, att Sallskapets samtliga ambetsman kvarstodo i sina befatt- ningar, men ar 1866 »atervaldes» intendenterna pa samma gang de 6friga tjinsteminnen utsagos. Nagot senare under sist- namnda ar afgick doktor S#LAwn fran sin befattning som ama- nuens vid Botaniska museum, i hvilken egenskap han ocksa varit Sillskapets intendent. Da det for Sallskapet gallde att valja hans eftertradare, besléts pa férslag af professor LINDBERG 151 att uppskjuta valet tills amanuenstjinsten blifvit besatt; den hade ansékts af tre personer. Da detta skett, anmalde ord- foranden att den nyutnimnde amanuensen Norr iin forkla- rat sig villig att ataga sig varden af Siallskapets botaniska samlingar och hemstiillde om hans antagande till intendent; hvilket bifélls. Nagot senare samma ar utsags till intendent fér de zoologiska samlingarna den nyss utnamnde amanuensen ParmEN. Den ursprungliga anordningen att Sallskapet valde och Konsistoriet faststillde valet, hade harmed férandrats till att Sallskapet till sin intendent antog en af Konsistoriet fér- ordnad tjinsteman. Nagot annat kunde egentligen icke komma i fraga, da ju samlingarna tillhérde Universitetet. En viss osikerhet i uppfattningen gjorde sig dock allt fortfarande gal- lande. Ar 1867 »atervaldes» intendenterna, fdljande ar fér- nyades deras mandat genom acklamation pa forslag af fére- standarna for de respektiva afdelningarna af Museum, men sedan talas det icke om val eller aterval f6rr an 1879 och 1880, sannolikt pa grund af en lapsus af sekreteraren. Den fragan var emellertid icke klar huru férfaras skulle, da en museets tjanste- man, som varit Sallskapets intendent, lamnat sin befattning. En gang hade han sjalf anmilt sin astundan att icke langre kvarsté som intendent, en annan gang hade det betraktats som en klar sak att han i och med detsamma upphorde att vara intendent. Det var synbarligen med tanke pa att gifva Sall- skapet tillfalle att uttala sig som bestémningen att intenden- terna skulle valjas inférdes 1894, da man ju val kunde tanka sig att nagon annan a Museum anstalld tjansteman 4n amanu- ensen kunde fungera som Sillskapets intendent. Genom bestam- ningen att intendenterna skulle valjas upphafdes naturligtvis icke Konsistoriets ratt att bestéimma hvilka personer som egde taga befattning med Universitetets samlingar, — med andra ord Sallskapet hade icke ratt att vialja hvem som halst till in- tendent — men en viss frihet gafs at Sallskapet att traffa sitt val af fértroendemain. Att valet skulle géras for en sa pass lang tid som tre ar afsag visst att hindra tillfalliga opinioner att stora arbetet. 152 I sammanhang med fragan om Sillskapets organisation kan har namnas att en grupp funktionarer redan tidigare upphort att existera, namligen ombudsménnen i landsorten. Detta till foljd daraf att den Sallskapet beviljade portofrihe-_ ten f6r genom ombudsmannen inkommande postférsandelser pa 1870-talet upphorde, sa att dessa ombud icke vidare hade nagon uppgift som ej hvilken medlem som helst kunde fylla. Bestyrelsen blef nu Sallskapets centralorgan. Dar férbe- reddes fragorna, dir bréto sig olika meningar mot hvarandra. Afgérandet vid Sallskapets méten af de fragor som voro det- samma i dess helhet forbehallna var i regeln en enkel formalitet. En narmare inblick i Bestyrelsens verksamhet vore dirfér helt intressant, men de handlingar som finnas i behall gifva endast en hégst ofullstandig sadan. Visserligen hade Bestyrelsen redan 1896 beslutat att vid dess méten skulle féras protokoll, — en annan from 6nskan var att Bestyrelsens sammantraden skulle hallas pa bestémda dagar — och ofta sagos vid sammantradena ordféranden eller nagon annan sysselsatt med att géra anteck- -ningar, men forst efter ar 1908 inférdes en viss ordning harmed. En utanférstaende kan om Bestyrelsens i viss man alltfér patri- arkaliska inre lif bilda sig en férestillning endast af det som dairom vid Siallskapets méten inberiattats. Under flere ar pa 1890-talet sammantradde Bestyrelsen i regeln vid ett glas te hemma hos professor NorR1IN, hvilken ogiirna rérde sig ute. Det var inom Bestyrelsen ingen brist pa idéer om hvad Sallskapet borde utratta. Sarskildt Norriin framstillde val motiverade forslag, hvilka forst af Bestyrelsen och sedan af Sallskapet godtogos. Ett sadant var att exkursionshandbécker 6fver cellvax- terna skulle astadkommas. Bérjan gjordes med hattsvamparna, hvilka professor KarstEN pa Mustiala 6fvertog. Da det icke syntes skal att i en exkursionsflora upptaga alla arter, anmo- dades forfattaren att géra ett urval. Arbetets utgifvande om- besérjdes af professor Errvinc. Det atfdljdes af nio taflor med afbildningar af representanter fér alla slaikten. Universitetet gaf ett tryckningsbidrag och boken utkom 1899. Den hade ale ee et a ee 153 tyvarr icke den asyftade verkan att sporra till svamparnas studium. Svarigheten att utan firglagda afbildningar bestamma dessa vaxter samt omdjligheten att pa ett tillfredsstallande satt konservera dem verkade afskrickande, och hartill kom den omstandigheten att det till foljd af uteslutningarna ofta visade sig omdjligt att till arten bestimma de gjorda fynden, hvilket icke verkade uppmuntrande. Nagra vidare exkursionshand- bécker patainktes icke. Férst 1917 upptogs tanken i utvidgad form, da Sallskapet pa docenten PALMGRENS forslag anmodade doktor BROTHERUS att affatta en handbok 6fver Fennoskandias bladmossor. I sammanhang med planen pa exkursionsfloror stod forslaget att anskaffa 10—12 smiarre exsiccatsamlingar af cellvaxter till ledning for exkurrenter, sirskildt for nybegynnare. Det sades att utsikt fanns for realiserandet hairaf, men till handling blef tanken icke omsatt. Detsamma gillde ocksa beslutet atti genom sekreterarens forsorg en 6fversiktlig journal skulle féras 6tver de naturalhistoriska exkursionerna och det som med dem hade sam- manhang, liksom afven énskningsmalet att samlingar som inlaém- nas till Botaniska museum skulle vara fullstandigt fortecknade. Jaimval foreslog professor Norriiw att Sallskapet skulle séka fran glomska bevara de i folkspraket anvanda benim- ningarna pa vaxt- och djurarter och grupper, vaxtformationer, jordarter, standorter och terrainger eller naturskiljaktigheter éfver hufvud, a4fvensom det bruk allmogen gor af landets na- turalster. Afven detta forslag fann Bestyrelsen vara synner- ligen beaktansvirdt, men nagon vidare verksamhet af Sallska- pets medlemmar miaktade denna vackra och verkligen natio- nella tanke icke utlésa, om man undantar att studeranden LuTHER i Keitele gjorde anteckningar om vaxt- och djurnamn, om folkseder, skrock o. d., hvilka af professor K. KROHN sasom synnerligen vardefulla vitsordade anteckningar till arkivet éfverlamnades, samt att studeranden Lrro pa Aland och i Ryska Karelen antecknade de folkliga vaxtnamnen, dem han senare i Acta offentliggjorde. Afven senare har vid olika tillfallen inom Bestyrelsen myc- ket diskuterats om hvad som borde goras, men har det tydligt 154 framstatt huru svart det ar, med den brist pa dugliga arbetare som i landet rader, att for en viss uppgift, den ma vara aldrig sa maktpaliggande, finna den lampliga mannen, och att redan mycket ar vunnet om arbetslusten och formagan, dar den fin- nes, sattes i tillfalle att verka i sin egen riktning. Arbetet inom Sallskapet har 6fver hufvud praglats af frid- samhet och harmoni. I arsberattelserna har ordféranden ofta framhallit den goda samjan. Att detta blifvit sagdt vittnar om att det icke alltid kunnat sigas. Det hade ju varit mer an be- synnerligt om den spanning inom de naturalhistoriskt intres- serade kretsarna vid Universitetet, som ledde till bildandet af tva geografiska sillskap i Finland, icke skulle hafva gjort sig kénnbar inom Sillskapets lif, eller om det politiska sargaendet inom samhallet icke skulle hafva har limnat spar efter sig. Antipatier och sympatier, grupperingar kring principer, bakom hvilka personer skymtat fram, hafva tydligt formarkts. Be- styrelsen, afven om den varit enig, har vid bedémandet af till publikation anmalda afhandlingar icke alltid kunnat frigora sig fran mindre behagliga personliga intryck. Ocksa polemiska sammandrabbningar, foga uppbyggliga sasom dylika oftast aro, hafva forekommit, men allt detta har icke, efter hvad man kan se, vallat olycksdigra klyftor. Endast ett fall fran senaste tid maste med beklagande antecknas, hvarom mera nedan. Icke heller sprak- och nationalitetsstriden i landet, som kom- mit sa mycket sirgaende astad, har inom Siillskapet alstrat nagra djupare gaende divergenser. Nagra historiska data be- traffande denna fraga fortjana att har namnas. Foérsta gangen finska spraket bringades pa tal inom Sall- skapet var 1829 vid den tidigare omnaimnda 6fverlaggningen om affattningen af fageletiketterna i Sallskapets museum. Diarefter forfléto 6fver fyratio 4r utan att nagon veterligen tankte pa att tala eller skrifva finska inom Sallskapet. Endast ett enda litet finskt dokument fran 1845 finnes bland Sallskapets handlingar, ett bref fran den store finskhetsifraren doktor WoL- MAR STYRBJORN Scui_pt, hvari han samtycker till att blifva Sallskapets ombudsman i Jyvaskyla. Det lyder: rep Suomen Eliain- ja Kasvu-kunnan Seuralle! Aivan mieleisesti suostun korkia ansiollisen Seuran anomukseen saada minua asianajajaksi naillé tienoilla; ja suostun sit&é mielui- semmin, kun Seuran toimitusten esine (f6remal) on seki Tieteinen (vetenskaplig) etté Isinmainen. Jyvaskyla 3:tena Toukokuussa 1845. Wolm. S. Schildt. Vid sammantridena gjordes inga meddelanden pa finska. Det ar mojligt att en eller annan medlem vid diskussionen nagon gang begagnade detta sprak, men Annu 1888 affattade MELA den sista berattelse han som intendent afgaf pa svenska. Svenskan var for honom liksom for alla andra Sallskapets sprak. For ordféranden, professor LINDBERG, var finskan ett fullkomlig frimmande sprak. Karakteristisk for tiden var en episod inom Tryckningskommittén ar 1881, da Finska litteratursallskapet skulle fira sitt 50-ars jubileum och doktor J. A. PALMEN fore- slagit aflatandet af en lyckénskningsadress till jubilaren. Det féreslogs att denna skulle affattas pa finska, men, da detta sprak alldeles icke kommit till anvandning inom Sillskapet, menade man i denna den upprorda sprakstridens tid att detta icke skulle tolkas som en artighet utan som ett tecken pa in- stallsamhet, hvarfor det bestamdt afbéjdes. Och da en skrif- velse pa svenska, efter hvad det sades, skulle betraktas som en oartighet, blef resultatet att adressen skrefs pa latin, hvilket med hansyn till Sallskapets officiella latinska benimning tedde sig fullt korrekt. Den forsta gangen ett finskt foredrag om- namnes i protokollet var den 6 december 1890, da student AvuLIs WESTERLUND redogjorde for i Salmis funna biarter och deras bon. Darefter har finskan i allt st6rre grad kommit till anvandning vid métena, och med afseende a protokollsspraket bestaémdes ar 1902 genom ett beslut, som till sin innebérd var alldeles riktigt men som fattades pa ett icke korrekt satt, att arendena skola i protokollet upptagas pa det inhemska sprak foredragaren begagnar och 6nskar. — Redan tidigare hade finsksprakiga manuskript inlamnats. Den férsta finska af- handlingen anmaldes till tryck i Sallskapets skrifter den 5 feb- ruari 1876: det var Warnios »Havannoita Itiéi-Himeen kas- 156 vistosta». Pa zoologiskt hall var WESTERLUND den férste som i en uppsats anvande finskan (1889). Ofvan antyddes att en beklaglig, ja en verkligen smartsam dissonans férekommit. Det var da professor JOHN SAHLBERG den 4 april 1914 uttradde ur Sallskapet. Den narmaste anled- ningen hartill var féljande. Till publikation hade en af Sall- skapets medlemmar inlimnat ett faunistiskt arbete om Fin- lands mikrolepidoptera. Bestyrelsen hansk6t manuskriptet till granskning af tva medlemmar, hvilka hvardera studerat denna djurgrupp. Dessa framstillde mot arbetet sarskilda anmarkningar, bade sakliga och formella. Det befanns emel- lertid omojligt att fa till stand en omarbetning med beaktande af dessa anmarkningar, och da dartill kom att arbetet var syn- nerligen omfattande — det skulle hafva fyllt en vanlig volym af Acta — vagrade Bestyrelsen, trots att arbetet kunde vara nyttigt, att trycka detsamma, hellre an att vedervaga Sall- skapets pengar och anseende. Professor SAHLBERG ansag detta beslut vara hégst beklagligt. Han hanvisade till sin farfars Insecta fennica, som utan att vara ett utmiarkt eller originellt arbete — diagnoserna diri voro afskrifna fran GyLLENHAALS Insecta suecica — dock varit af stor betydelse for den entomo- logiska forskningen i landet. Vara mikrolepidoptera hade ganska ingaende studerats af ar TeENcGSTROM och E. REUTER, samlingen pa museum var vardefull, men ett mer omfattande material kunde ej emotses forr in en lamplig handbok som be- handlade dessa insekter fanns att tillga. En sadan skulle det nu ifragavarande arbetet blifva. Bestyrelsen kunde dock icke franga sin uppfattning om hvad Siallskapets basta krafde, och resultatet blef att SAHLBERG afgick fran Sallskapet, dar han i mer in 48 ar verkat. Patagligen var denna episod dock endast droppen som kom karlet att rinna 6fver. Den gamle forskaren kande sig tydligen sta ensam och of6rstadd och icke heller ratt forstaende den nya tiden. Fér honom tedde sig samlandet af faderneslandets djur och vaixter och de sig dartill anslutande publikationerna sasom Sallskapets hufvuduppgift, hvilket han, sasom vi hafva sett, 6nskade fa inryckt i de nya stadgarna af 157 1894. Det radde allt ifran unga ar mellan honom och Sallska- pets ordférande en divergens i uppfattningen om den zoolo- giska vetenskapen och manga andra fragor, som med aren patagligen vixte; morfologiska och utvecklingshistoriska under- sdkningar betraktade han med en viss misstro, och han sag icke med gladje huru de ibland Sallskapets medlemmar vunno terring. Ocksa i andra fragor kande han sig sta ensam. Kort forut hade Sallskapet pa Bestyrelsens forslag beslutit hos Hans Kejserliga Majestat anhalla om att bjérnen, hvars existens i landet syntes hotad, matte fridlysas i tva eller flere krono- parksomraden. Mot detta beslut hade han, ihagkommande bjérnens harjningar i de najder dar han tillbragt sin barndom, och framhallande dess egenskap af skadedjur, inlagt en re- servation, som visade huru upproérd han kande sig. .Sa kom denna tryckningsfraga. Ofdrstadd och missnéjd lamnade han Sallskapet, dar egendomligheterna i hans lynne kanske icke alltid blifvit tillbérligt beaktade. Da nagra ar hade gatt, gjordes enskildt pa initiativ af medlemmar, som giarna hade helsat den f6rtjinte entomologen som Sillskapets hedersledamot, en férfragan om ett eventuellt aterintride i Sallskapet, men svaret var icke uppmuntrande. Da tiden for Sallskapets 75-ars jubileum nalkades, foreslog doktor Ros. Boipt, det var redan i december 1892, att man skulle skrida till vissa atgirder i anledning haraf. Framst af- fattandet af en ingaende skildring af Sillskapets verksamhet och 6den under det senaste kvartseklet, alltsa en fortsattning pa Mosercs till Sallskapets 50-ars dag 1871 forfattade historik. Ytterligare utvecklande sitt forslag, framhéll doktor Borprt sasom Onskvarda astadkommandet af specialredogoérelser for den utveckling enhvar hos oss odlad gren af zoologien och bota- niken genomgatt afvensom af en fullstindig forteckning 6fver all finlandsk eller Finland berérande naturalhistorisk litteratur afvensom af ett fullstindigt innehallsregister till Sillskapets protokoll. I anledning haraf uppdrog Sillskapet vid arsmétet 1893 i enlighet med Tryckningskommitténs férslag at herrar SAHLBERG och REUTER att utarbeta ett zoologiskt samt at 158 herrar ELFvInc, ARRHENIUS och R. BoLpT att utarbeta ett botaniskt register till Sallskapets saval protokoll som publika- tioner. Herrar PALMEN och LEVANDER utsagos att uppgéra den zoologiska litteraturforteckningen, herrar S#LAN och KratMan den botaniska; den sistniimnde meddelade en tid efterat att han atog sig varfvet endast under férutsattning att katalogen komme att hanfora sig till seklets slut, ej till Sall- skapets 75-ars dag. Daremot tyckes Sallskapet hafva lamnat fragan 6ppen om specialredogérelserna, hvilka icke af Tryck- ningskommittén férordats, liksom afven den om hufvudpunk- ten i forslaget, historiken. Tiden gick. I november 1895, alltsa ett ar fore jubileet, togs fragan ater af forslagsstallaren till tals. Det framgick da att meningarna inom Sallskapet och inom Bestyrelsen, som nu eftertradt Tryckningskommittén, voro delade saval om hvad kommittén i saken tillgjort som om hvad _ Sallskapet harom beslutat, i anledning hvaraf Bestyrelsen anmodades att anyo upptaga forslaget till profning 1 hela dess vidd. Sa skedde, och uttalade Bestyrelsen féljande: »En historik 6fver det senast férflutna kvartseklet skulle otvifvelaktigt erbjuda mycket af intresse, sa mycket mer som densamma borde beréra en del ocksa af den period som be- handlats af statsradet Mosrerc vid Sallskapets 50-ars fest. Man kan emellertid ej neka att i vissa afseenden senaste tid dock ligger oss nog nara och att diarfor tidpunkten ej ar fullt lamplig liksom ock att ett passeradt 3/, sekel icke innebar nagot - synnerligen anmarkningsvirdt. Denna smakfraga uppvages dock af fragan huruvida limplig person funnes hugad att ataga sig virfvet. Bestyrelsen har i detta syfte vandt sig till profes- sor NorriIn, men erhallit ett afbdéjande svar, liksom jamval af herrar S#LAN, ELFVING och PaLMEN, och kan saledes icke for narvarande foresla nagon atgird i detta afseende. 2) En fullstindig forteckning 6fver finsk och Finland be- rorande naturalhistorisk litteratur har linge utgjort ett Onsk- ningsmal. Den botaniska delen kunde mdjligen utan stdérre svarighet redigeras till nastkommande hést, men i zoologiskt _ afseende ar sa féga utrattadt att nagot dugligt ej kan astad- kommas till nimnda tid. Bestyrelsen har darfér aftalat med 159 de tva botanister och zoologer, som inom Sallskapet atagit sig arbetet, att dessa med beniget bitride af sakkunnige skulle afsluta arbetet med detta sekels slut och omedelbart diarpa publicera forteckningen. 3) Nyttan af de féreslagna specialframstallningarna af de olika naturalhistoriska branschernas utveckling i Finland vill Bestyrelsen ingalunda underkainna. Likvisst anser Bestyrelsen att for nairvarande icke finnes utsikt att alla branscher kunde behandlas pa ett fullt tillfredsstallande satt, atminstone ej alla de zoologiska. Da hartill kommer att Bestyrelsen icke anser utgifvandet af ifragavarande historik f6r naérvarande vara syn- nerligen maktpaliggande utan fastmer haller for att partiella redogorelser b6ra afvaktas i den man enskilda forskare kunna afgifva dem i fullkomligt skick, sa anser sig Bestyrelsen bora afstyra denna del af forslaget. 4) Angaende det foreslagna sakregistret till Sallskapets publi- kationer har delgifvits Bestyrelsen att detsamma ar under arbete. Tilika har Bestyrelsen erfarit att doktor Bop’ ar sysselsatt med det register till protokollen som af honom foreslagits. I sammanhang med behandlingen af forevarande fraga har Bestyrelsen enats om 6nskvirdheten af att till ifragavarande tillfalle utgifves fortsittningen af den katalog 6fver Sallskapets medlemmar som ar 1871 offentliggjordes samt en férteckning dfver Sallskapets bibliotek, i hvilket afseende samfundets re- spektive tjainstemin utlofvat sin medverkan.» Infor férhallandenas non possumus kunde Siillskapet gif- vetvis icke géra nagonting annat an tillstyrka utgifvandet af de tvanne sistndmnda katalogerna; betraffande de i fjairde mo- mentet namnda registren limnades at redaktérerna ratt att afgéra hvilken tidrymd de skulle omfatta. Helt visst voro de flesta inom Sillskapet af samma Asikt som rektor BRENNER, hvilken till protokollet lat anteckna sitt beklagande af att fra- gan om historiken maste férfalla pa grund af bristen pa darfér lamplig person, hvarjimte han uttalade att utarbetandet af en historik 6fver Sallskapets verksamhet val aldrig vore sa maktpaliggande att den icke kunde allt vidare uppskjutas. En historik, en fortsaittning till Mopercs skildring, kom 160 likval till stand. Den utarbetades i elfte stunden af NoRRLIN och PaltMEN, upplastes vid 75-ars dagen och trycktes i utvid- gad form i Meddelanden h. 23. Medlemsférteckningen, redi- gerad af magister I. O. Bercrotn, blef fardigtryckt i utsatt tid. Katalogen éfver Sillskapets bibliotek, hvilken rektor ARRHENIUS och doktor E. Revver forklarat sig villiga att uppratta, hade fortskridit sé langt att den senare kunde i manu- skript framlagga den del som omfattade de periodiska publika- tionerna; afsikten var att denna skulle efterféljas af en forteck- ning 6fver sjalfstindiga arbeten och separat. Mellankomna hinder hade omdjliggjort tryckningen. Nagot vidare gjordes icke och har icke heller sedan dess gjorts till saken. Af de pla- nerade sakregistren forelades for Sillskapet vid jubileet det botaniska, uppgjordt af professor ELrvinc med bitrade af studerandene HAyvrEN, LuTHER och WAHLBERG; det depone- rades liksom registret fran 1871, i Sallskapets arkiv; det zoo- logiska afhérdes diremot icke. Det sakregister till protokollen som doktor R. Bo.p?, initiativtagaren, atagit sig blef ocksa firdigt och 6fverlamnadt till Sallskapet, men ett oblidt dde har latit detsamma sparlést férsvinna. En bestaende vinning af doktor Boipts forslag var diremot utgifvandet af de begge litteraturforteckningarna. De blefvo senare fardiga. Genom ett forceradt arbete, som leddes af O. M. REUTER och A. LUTHER, blef forra halften af Bibliotheca zoologica fardig sa den kunde framliggas vid Nordiska naturforskare- och lakaremétet i Hel- singfors i juli 1902, men fardigt afslutadt blef arbetet forst sju ar senare. Den botaniska utkom 1916 med titel »Finlands botaniska litteratur till och med ar 1900»; den var helt och hallet utarbetad af S#L_aN, som i denna digra volym vidare utbyggt sitt ungdomsarbete fran 1867 »Finlands botaniska litte- ratury; hans medarbetare KrH_MAN hade redan i borjan af sek- let for politiska varf lamnat arbetet inom Sallskapet. Pa sin 75-ars dag sammantridde Sallskapet pa 6fligt satt. Till inhemska hedersledaméter valde Sillskapet nu statsradet E. J. Bonsporer och arkiatern O. E. A. HJELT i tacksam hag- komst af hvad desse tidigare gjort for framjandet af Sillskapets syften. Till utlindska hedersledaméter valdes atta, till korres- — See a Ce Cy ee eS ee 161 ponderande ledaméter tretton utlandske forskare, hvilka finnas uppriknade i ledamotsforteckningen. Harefter framlades f6r Sallskapet de kataloger och register, som med tanke pa denna dag utarbetats och har ofvan omnamnts. Vidare féredrog ordféranden, professor PALMEN, en donationsskrifvelse, i hvil- ken han till hugfiistandet af minnet af sin nyss aflidne fader, senator J. PH. PALMEN, hvilken i sin ungdom varit en verksam medlem af Sillskapet och beklidt olika befattningar inom det- samma, till Sallskapet 6fverlimnade 10 000 mark fér befordran- det af dess vetenskapliga andamal. Sedan sammantradet slu- tat, samlade sig Sillskapets medlemmar, till ett antal af vidpass 45,1 Societetshusets N:o 35,som for tillfallet smakfullt dekorerats. Till festen hade inbjudits de bigge nyss utsedda hedersledam6- terna, herrar BONSDORFF och HJELT, samt Universitetets tjanst- férrattande rektor, professor J. ForsMAN, af hvilka den forst- nimnda dock icke kunnat efterkomma inbjudningen. Efter det te intagits och Sallskapets samlade publikationer tagits i égnasikte, vidtog kl. '/, 9 det egentliga programmet fér festen i det att ordféranden professor ParmEéN besteg talare-estraden och upplaste den historik 6fver Sallskapets verksamhet under det férflutna kvartseklet, som han och professor NorR In till denna hégtidlighet sammanskrifvit. Sedan balar efter fore- dragets slut framstallts, utbragte professor PaLMEN ytterligare en toast for Sallskapet och dess framtid, hvilken skal under lifliga hurrarop témdes. Vidare hdllos tal for Sallskapets heders- ordférande professor W. NyLANDER (af professor Sai{LAN) och fér de nyss utsedda hedersledaméterna (af professor ELr- vING), af hvilka arkiater Hyer tackade for skalen. Foljde sa ett tal, pa finska, for fosterlandet af lektor A. J. MELA, hvari talaren tillika tackade Universitets-myndigheterna, standerna och den inhemska styrelsen fér hvad de gjort for Sallskapet. I anslutning hartill upptridde professor ForsMAN, som, lika- _ledes pa finska, erinrade om den allmant fosterlandska bety- delsen af Sallskapets strafvan och i Universitetets namn tac- kade detsamma fér den betydande insats det i och genom sina medlemmars arbete gjort fér héjandet och befordrandet af naturvetenskapernas studium vid var hégskola. 11 162 Harmed var festens officiella program slut. Sedan upplastes lyckonskningstelegram fran Entomologiska féreningen i Stock- holm och fran medlemmar i Abo, Tammerfors, Vasa, Marie- hamn, Borga, Nykarleby och K6benhayn afvensom en hils- ning fran professor NYLANDER i Paris, till hvilken ett telegra- fiskt svar omedelbart afsaindes. Harefter sattes deltagarena i festen i tillfalle ett betrakta en stérre samling fotografier af Sallskapets medlemmar, bade déda och lefvande, aldre och yngre, hvilken samling, uppfast pa en stérre skarm, hittills varit dold af ett skynke. Tanken att astadkomma ett bildgalleri af Sallskapet gick tillbaka till 50- ars dagen, da en anonym medlem — det var hofradet RaBBE — fordrade ett album for andamalet jimte sin egen fotografi. Samlingen hade varit obetydlig och sa godt som bortglémd, men ar 1893 hade davarande sekreteraren, doktor R. Boxp7, erinrat harom och med Sallskapets bemyndigande skridit till dess forfullstandigande. En af de foérsta medlemmar, som hor- sammade uppmaningen att insinda sin bild, var Z. TopE.tus, Sallskapets sekreterare fOr mer An 50 ar sedan. Han hade skrif- vit: »Pa uppmaning sinder harmed en desertér fran Finlands fauna och flora sin helsning till den krets, dir han for 40 ar sedan var fértrogen och hvilken han, glad at dess framsteg i nyare, rikare tider foljer med sina basta vélénskningar. Bjérk- udden 7 Febr. 1895.» Doktor Boipr riktade nu i varma orda- lag en uppmaning till alla att verka fdr fullstindigandet af denna samling. ') Doktor Kin~mMawn talade harpa till Sallskapets ordférande professor ParmEN som med nagra ord tackade. Sedan sexan under den angenimaste stiaimning intagits, hdllos tal aénnu till professor Sat,an (af doktor BRroTHERus) och till professor Norriin (af kandidat I. O. BERGROTH). Sitt svarstal afslutade professor S#LANn med ett lefve for minnet af Sallskapets stiftare. 1) Detta bildgalleri vardades af doktor Boipr Anda till ar 1905 da det 6fverlamnades till arkivet. Sallskapets naémnda ar fattade beslut att en forteckning daréfver skulle tryckas och till medlemmarna utdelas har stan- nat pa papperet. At PO TES wes te sg PIP het 163 Efter midnatt skingrade sig smaningom deltagarena i fes- ten. Ett mindre antal, sarskildt af de yngre, fortsatte annu under skimt, sang och glam samkvamet till in pa smatimmarna, Inom Siallskapet har allt fortfarande samlareverksamheten spelat en stor rol, och de understéd for exkursioner som utgifvits hafva stigit till betydande belopp. En fullstandig sammanstiall- ning af dem, upptagande afven de under det forsta halfseklet gifna, har ofvan i texten redan omnimnda, meddelas a sid. 207 —216 till hvilka har hanvisas. Enligt denna har Siallskapet i zoologiskt syfte utgifvit 36435 mark, i botaniskt 57 183 mark. Det ar ett betydande arbete som har utférts i och med sam- manbringandet af material till Finlands fauna och flora. Att i detalj folja denna verksamhet kan har icke komma i fraga. Ma det vara nog att papeka att undersdkningen af de éstra gransmarkerna, Ryska Karelen och Ryska Lappmarken, hvil- ken de finlandska naturforskarne kant sasom en dem aliggande hederssak, allt vidare fortskridit, och att kinnedomen om foster- landets djur- och vaxtvarld allt vidare utvidgats och fordjupats. I sin helhet betraktadt kan detta arbete sigas vara malmed- vetet, men i sina enskildheter har det i hég grad varit beroende af tillfaligheter. Det har till foljd af den ringa och vaxlande tillgangen pa arbetskraft i vart karga land fortgatt pa ett foga planmassigt sitt. Att sa varit fallet har alltsen 1860-talet statt klart for de aldre och ledande personligheterna inom Siallskapet, och det har icke felats uttalanden om hvad som borde géras, men det som felats har varit personer som tagit itu med upp- gifterna och som kunnat stimulera andra. For de botaniska exkursionerna uppdrog Norr LIN ren 1872 ett program som i sin allmanna affattning obetingadt kan underskrifvas. Det skulle galla att sinda erfarna exkurrenter till de delar af landet, som voro okanda, att genom mindre understéd uppmuntra nybegynnare, att reservera medel fOr noggrann undersékning af sarskilda utvalda och begriinsade omraden, att utdela under- stéd for studium af svarare vaxtgrupper och standorter. Att mycket blifvit gjordt ar obestridligt, men massor af uppgifter vanta pa arbetare. 164 Dock ar det en lang rad af landsmin som i férteckningen 6fver exkurrenterna drager férbi oss .i vaxlande tag, de flesta unga academici, som vetgiriga och undrande 6fver naturens mangfaldiga former sokt, for att begagna LINNES uttryck, koxa in i Var Herres radskammare. Har hafva nastan alla vara zoologer och botanister begynt sina studier hvilka senare gifvit dem namn som sjilfstindiga forskare. Andra, flertalet, hafva hamnat pa andra banor i fosterlandets tjinst, men de flesta hafva bibehallit sin ungdoms intresse for naturen, manga hafva lamnat det i arf at sina barn. Alla hafva de i kanslan att géra nagot for vetenskapen och for fosterlandet hjalpt till vid det gemensamma bygget, som vuxit langt utdfver hvad de man kunde hoppas, som férst begynte arbetet med att samla ma- terial till Finlands Fauna och Flora. Hvilka hafva gjort mest? Den fragan skall icke i denna historik séka besvaras. Har har tidigare nimnts namnen pa dem som under Siillskapets forsta decennier verksammast bidragit till samlingarnas fordkande. De hafva namnts darfor att deras bidrag till en stor del icke mer kan tala for sig sjalf. Men hvem kan frankanna detta ar- bete, likt den underjordiska grunden i en byggnad, betydelse darfor att det icke mer synes? Bidragen fran senare tid, dar de ligga i samlingarna, tala fér sig sjalf, och alltid, nar redo- gorelser for de olika djur- eller vaxtgrupperna komma att lam- nas, skall detta senare tiders arbete vardesaittas och karakteri- seras. Har agna vi dessa exkurrenter blott en tacksam tanke for hvad de gjort, och icke blott exkurrenterna i trangre me- ning utan alla dem som, ledaméter af Sallskapet eller icke, hjalpt till vid skapandet af Museum Fennicum. Huru ter sig nu, da ett hundra ar ha forgatt, detta Museum, som hagrade for Sallskapets stiftare och som under langa tider just genom sin aflaigsenhet i fjarran tjusade och eggade de tidi- gare generationerna inom Sallskapet. Pa 1850-talet tankte man sig det som en stor sal eller nagra mindre, dar exemplar af alla den lefvande naturens alster i Finland funnos uppstiallda. Men nagot sadant museum finnes icke. Det har tagit andra former som, latom oss hoppas det, énnu icke aro definitiva. Da ar 1890 aN 165 pa initiativ af professor J. A. PaLMEN och t. f. professor J. P. Norruin, fragan aterupptogs att for Universitetets natural- historiska samlingar forskaffa nya tidsenliga lokaler, i hvilka sjalffallet de inhemska samlingarna skulle hafva sin gifna plats, antog man som en sjalffallen sak att det zoologiska och bota- niska museum allt vidare skulle placeras sa att de tillsamman bildade ett helt. Men da den kommitté som Konsistoriet till- satte for att forbereda detta arende, begynt sitt arbete, visade det sig snart att svarigheterna att astadkomma ett sadant voro alltfor stora. Foér det botaniska museet erbj6d Botaniska trad- garden en naturlig plats, och planen for en institutionsbyggnad tedde sig jimférelsevis enkel aifven med beaktande af de kraf pa arbetsméjligheter inom olika omraden af botaniken som den nya tiden uppstillde. Men programmet for den zoologiska institutionen var icke lika litt att uppg6éra. Botanikens ny- utnimnde representant. professor ELrvinc nédgade kommittén darfor att hos Konsistoriet féresla att till en bérjan enbart en botanisk institution skulle uppforas. Detta blef ocksa Konsi- storiets beslut, och ar 1903 blef den nya institutionsbyggnaden fardig. Dar finnes vil icke en sal dar alla inhemska vaxtarter ligga, men afdelningar af herbariet finnas dar for de finlandska frévixterna och for de finlandska sporvaéxternas olika grupper. Det zoologiska museet ar allt ett O6nskningsmal. Den splitt- ring af de zoologiska samlingarna pa olika lokaler, som Ny- LANDER 1863 betecknade som en medverkande orsak till zoo- logiens da fér tiden féga lysande stillning inom Sallskapet, fortbestar 4nnu och har tilltagit. Till trots for denna splittring ha de zoologiska studierna florerat. Men det kannes dock som en anomali att finna en del af den finska faunans representanter i Universitetets hufvudbyggnad, insekterna i Botaniska insti- tutet och den inhemska fagelsamlingen, fordom Museets stolt- het, i nagra mérka rum vid en bakgata, dar knappast nagon vet af den, i stallet for att allt detta skulle vara sammanfoérdt pa ett stalle och uppstalldt sa som ett zoologiskt nationalmuseum det borde vara. Kanske att, om ej varldskriget kommit emellan, professor ParmEns forhoppning, uttalad, naistan i testamentarisk form, vid Sallskapets arsméte 1908, samma ar han tog afsked. 166 fran sin professur, gatt i fullbordan, att det nya museet skulle komma till stand till hundraarsdagen 1921. Nu vagar val ingen profetera, knappast hoppas. Den forestillningen ar ganska allman att de samlingar af inhemska djur och vaéxter som nu vid Universitetet finnas aro ett verk af Societas pro Fauna et Flora Fennica. Men detta ar icke alldeles riktigt. Vi sago tidigare att en del samlingar blif- vit grundlagda pa sidan om Sallskapet. Senare har Universi- tetet sjalf genom kép och genom understéd for exkursioner bidragit till museernas tillvaxt, och for en mangd af de landsman som med gafvor af naturféremal ihagkommit samlingarna har det icke spelat nagon rol att ett dylikt sillskap funnits: de hafva gifvit sina bidrag till Universitetet. Men det skall dock alltid erkinnas att Sallskapet om dessa samlingar haft en stor och éfvervagande fértjinst. Sadana samlingarna nu foreligga, kan det utan forhifvelse om dem sagas att de fullval tala jamforelse med dem som i andra lander finnas. Men dessa samlingar kunna foérstéras. Det mest bestaende af det som genom Sillskapet utrittats finnes nedlagdt i dess skrifter. Det ar en aktningsbjudande rad sadana som Sall- skapet vid fyllda etthundra ar kan uppvisa: 13 haften Notiser, 47 haften Meddelanden, 50 tomer Acta om sammanlagdt unge- fir 37000 sidor. De vittna om mycket arbete, och det mesta af detta arbete har utférts under de senaste femtio aren. Sall- skapet sasom sadant kan icke tillskrifva sig mycken fortjanst af det goda och dugande som har finnes nedlagdt, darfor ha vi att tacka de enskilda handlingskraftiga mannen, men genom att sluta tillsaamman dem som arbetat for Fauna och Flora Fennica har Sallskapet blifvit en makt, som framjat de enskil- das arbeten och som gagnat bade vetenskapen och fosterlandet. Innehallet i dessa skrifter ar i hég grad vixlande, fran sa- dant som har ett uteslutande lokalt intresse till sadant som af alla fackmin i den vetenskapliga varlden ar kindt och varderadt: NYLANDERS och: Varnios lichenologiska arbeten, HuLTs vaxt- geografiska skrifter, KrHLMANS arbete om den arktiska vaxt- igheten, for att nimna nagra exempel. Gen. ae meieia,..rer:\, me es et a eg Lae #3 be 167 Vid innehallet af dessa skrifter skall hir icke dréjas, endast vid deras historia och utveckling. Redan i det forsta haftet af Notiserna ingingo utom de storre afhandlingarna nagra »Strédda anteckningar» och sadana publicerades ocksa i flere af de féljande hiftena. Ar 1867 be- sléts pa férslag af doktor MaLMGREN att i Notiserna skulle tryckas reseberittelserna éfver de af Sallskapet utrustade ex- peditionerna »sasom varande saval af vetenskapligt intresse som ock af nytta vid uppgérande af reseplanery. Tva ar se- nare utstricktes detta beslut till de arsberattelser som pa Flora-dagen afgafvos af ordféranden och intendenterna; ur dem kunde ju utlasas samlingarnas tillvaxt och det viktigaste som under Aret skett. Foér manga tedde sig detta sasom varande endast halfmesyrer. Ett faktum var ju att under arens lopp till Sillskapet inlamnats anteckningar af olika slag och att dessa, liggande i Sallskapets arkiv, voro sa godt som begratna, och det samma var fallet med de smarre vetenskapliga med- delanden som da och da gjorts vid métena och som bevarades i protokollen; dir fanns sikert mycket af intresse som var vardt att bringas till deras kinnedom som icke ahért dem. Olika férslag gjordes fér att rada bot pa dessa missférhallanden. Fran 1869 ar att anteckna professor MALMGRENS forslag »att utan uppskof till tryck befordra alla i Sillskapets ago nu be- fintliga manuskript»; det maste dock férfalla, emedan tillrack- liga penningemedel icke funnos fér att bade understéda ex- kurrenter och bekosta tryckning, och denna senare ashe vara mindre maktpaliggande. Foljande ar hemstillde medicine kandidaten A. R. Spoor till Sallskapets beproéfvande huruvida icke de meddelanden som da och da vid Sillskapets sammantraiden gjordes borde »ur protokollen afskrifvas och systematiskt ordnas i skilda haften for att sedan sa ofta Sillskapet funne nédigt bekantgéras for faunans och florans vanner och diirigenom lifva till ett storre deltagande i Sillskapets verksamhet». Detta férslag ledde till att sarskilda medlemmar forklarade sig villiga att till det stun- dande 50-ars jubileet 1871 astadkomma en dylik sammanstill- ning af det som i protokollen fanns nedlagdt. Denna samman- 168 stallning, gjord af herrar K. Coiyin, F. Eirvine, Hy. HJEx7, A. J. Matmperc, J. A. Patmen, J. SAHLBERG, A. R. SPOOF och K. J. W. UNontus, inlémnades i april 1872 i definitivt skick. Af dess bekantgérande blef dock intet. Den deponerades i arkivet, dir den varit till gagn for dem som vetat af att ett sadant register funnits. I sammanhang med fragan om denna sammanstillning beslot Sallskapet att hadanefter de medde- landen i protokollen som rérde faunan och floran skulle fran _ och med arsmétet 1869 tryckas i Notiserna. Afsag man salunda att lata medlemmarna och den vetenskapliga varlden 6fver hufvud fa en inblick i Sallskapets verksamhet genom publika- _tionerna, sa kindes tillika ett behof att gifva dessa dkad fart. Under aren 1867—1871 hade visserligen fyra hiaften af Noti- serna utkommit, men dirforinnan hade en paus pa sex ar for- flutit, och det attonde haftet, hvars tryckning paborjats 1864, hade annu ej afslutats. MaArmcren, hvilken mer upptradde som padrifvare in som egentlig arbetare, hade (1870) foreslagit att Notiserna skulle utges 2—4 ganger om aret. Detta kunde Sallskapet icke ga in pa, da tryckningsmedlen voro mycket begrinsade och manuskript icke heller med sakerhet kunde pariknas, men emellertid skulle forslaget ihagkommas som ett énskningsmal f6r framtiden. Tryckningskommittén enades om att oftare utgifva mindre haften, innehallande turvis endast zoologiska eller endast botaniska uppsatser, i anledning hvaraf ocksa en framstiallning 1871 gjordes hos Regeringen om: ett tillskott af 700 mk i det arliga statsanslaget, hvilken anhallan beviljades. Efter det att det 12 hiftet af Notiserna utkommit foreslog redaktionsutskottet vid sammantridet den 6 februari 1875 den foraindring i publikationen af Sallskapets skrifter att stérre, mer rent vetenskapliga afhandlingar, hvilka for sin tryckning erfordrade langre tid, skulle utgifvas under titel Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica och de 6friga sasom Meddelanden af Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica. Emot uppdelningen pa tva serier héjde sig réster, och en minoritet ansag att for den senare nimnda serien den gamla benimningen »Notiser» borde bibehallas, men utskottets férslag bifélls med stor majoritet, 169 och sedan dess hafva Sillskapets publikationer varit fordelade pa dessa tva serier. Den formella férindringen vidtogs dock att den latinska bendimningen Societas pro Fauna et Flora Fen- nica kom till anviindning i titeln for begge serierna, ocksa den svenska; fran hésten 1876 anvandes den ocksa i protokollen och hade salunda blifvit Sillskapets officiella namn, utan att nagot formligt beslut dirom finnes antecknadt. Betraffande de principer som vid férdelningen skulle féljas finnes i proto- kollen intet annat antecknadt in for den 6 mars 1875 att fler- talet af utskottets medlemmar voro af den asikt »att ej allenast afhandlingarnas innehall och det amne de behandla, utan afven deras lingd samt, enligt ordférandens asikt, sprak vore de faktorer, som hiirvid borde tagas i betraktande, salunda att af for 6frigt likartade afhandlingar en langre komme att in- foras i Akterna, en kortare ater i Meddelandena, ja att till och med tilligg till en uti de forra publicerad afhandling kunde i de senare erhalla plats». Under tidernas lopp har uppfattningen mycket vaxlat af hvad som skulle féras till den ena, hvad till den andra serien. Att déma af namnen hade man vantat att Meddelandena skulle innehalla mindre afhandlingar och notiser af 6fvervagande lokal art, medan de afhandlingar som kunde rikna pa ett allmannare intresse afven af utlindska forskare skulle inga i Acta. De férsta atta tomerna af Acta motsvara fullkomligt denna distinktion, men nagon tid efter professor LinpBercs déd (1889) inféras i Acta afhandlingar af alldeles lokalt intresse, sasom vaixtférteckningar 6fver en socken, eller af obetydligt omfang, sdsom beskrifningar af en ny art. En omstindighet som i vissa fall torde varit utslaggifvande var den att i en afhandling skulle inga en tafla; en sadan ansags vara alltfor dyrbar for att undang6mmas i Meddelandena. Pa grund af denna uppfattning trycktes HisincErs Remarquable variété du Nuphar luteum (L.), som icke upptog mer an en tryck- sida, i Acta, medan t. ex. flere af Hurts betydande, pa svenska skrifna afhandlingar fingo plats i Meddelandena. Utgifvandet af skrifterna alag som vi hafva sett Trycknings- kommittén, senare Bestyrelsen. Den sakliga granskningen af manuskripten verkstalldes af fackmaénnen inom densamma, 170 som val ocksa underhandlade med férfattarena om eventuella andringar. Men ordf6randen var den egentliga redaktéren. En- ligt traditionen fran NYLANDERS tid ansago sig bade LINDBERG och PaLMEN bora svara for korrekturlasningen; med Aldre forfattare var detta en formalitet, men med yngre och ovana blef arbetet stundom ratt betungande. Nagon ersaéttning har- for kom icke i fraga, och ratt ofta torde ocksa en enkel tack- sdgelse ha uteblifvit af dem som blifvit hulpna; det betraktades en gang for alla som en naturlig och sjalffallen sak att detta alag ordféranden. En laittnad afsags att bereda honom, da doktor KiH_LMAN sammanskref nagra praktiska rad till vag- ledning vid affattandet af manuskript; dessa trycktes 1897 och tillhandahéllos vederbérande. Ocksa pa annat sitt hade en lattnad beredts honom, da utgifvandet af Sallskapets Med- delanden O6fvertogs af vice-ordf6randen professor ELFvING, som ombesorjde haftena 19—27 med bitrade af doktor E. REUTER. Haftena 28—30 redigerades af Sallskapets sekreterare ARRHE- NIus och NORDENSKIOLD, bitradda af E. Reurer, det 31 af sekreteraren FEDERLEY, som darfor erhdll ett arvode af 250 mark. Fran och med haftet 32 har utgifvandet af denna skrift- serie omhanderhafts af dr HAyREN mot arvoden som, liksom andra afléningar i samhallet, smaningom stigit. Redogorelserna for forhandlingarna vid métena inférdes ganska oregelbundet i Sallskapets Meddelanden sa att de ofta forst efter flere ar framtradde i tryck. Da professor ELFVING ar 1892 6fvertog utgifvandet af Meddelandena, inforde han den anordning som sedan blifvit bestaende, att arligen ett hafte ut- gafs, upptagande fo6rhandlingarna under det senaste verksam- hetsaret jamte dartill sig slutande mindre afhandlingar. Hvarje hafte afslutades. med »Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen». Till en bérjan hade redogoérelserna fér forhandlingarna endast upptagit det som hade vetenskapligt intresse, men efter hand utvidgades de till att gifva en fullstandig bild af forhandlingarna med deras lépande arenden af olika slag. Dessa redogérelser visade en stark benigenhet att svalla ut, ity att den praxis utbildade sig att i stallet for korta sakliga referat af de veten- skapliga meddelandena, hvilka icke alltid voro litta att astad- 171 komma, detta meddelande i dess helhet trycktes, sa snart det var skriftligen uppsatt af foredragaren sjalf. Genom ett Sall- skapets beslut af 1907 alades formligen féredragarne att for- dersammast till sekreteraren 6fverlimna sitt meddelande i full- firdigt skick, sa att det omedelbart kunde till tryck befordras, hvarvid visserligen tillades en maning att manuskriptet borde vara omsorgsfullt affattadt, en maning som nagra ar senare fornyades. Det kan icke nekas att dessa Meddelanden nu maste betraktas med andra 6gon 4n tidigare. Strafvandet att i tryck gifva en i alla detaljer fullstiindig framstallning af det som vid métena forehafts har icke blott alstrat en i hégsta grad lofvard strifvan hos ledaméterna att hvar i sin stad lamna sitt bidrag till det vetenskapliga utbytet af sammantradena, utan i manga fall ocksa ett begar att gifva andragandena en mangordig form, som ratt vil kan forsvaras, nar det giller tal, och som 4nnu for nagra ar sen kunde férsvaras i fraga om tryck, men som, med de kostnader som astadkommandet af det tryckta ordet numera krafver, maste anses vara pretentids. Det sprak, pa hvilket afhandlingarna i Notiserna voro af- fattade, var svenska eller latin; endast en kort uppsats pa franska af NYLANDER var ett undantag. I Acta begagnades till en bérjan samma sprak, men pa 1890-talet bérjade tyskan anvan- das af manga forfattare, och dess anvandning har ar efter ar tilltagit; mycket fa forfattare hafva skrifvit pa franska eller engelska. Efter 1891 ha atskilliga yngre auktorer publicerat _ sina afhandlingar pa finska. Icke ovanligt har varit att arbeten, som varit affattade pa nagotdera af landets sprak, atf6ljts af en resumé pa tyska. Hvad betraffar spraket i Meddelandena sa kan ett undantringande af latinet genom finskar och tyskan formarkas. I syfte att gifva den finsksprakiga publiken en tydligare bild af Sallskapets verksamhet i dess hufvuddrag ain den Med- delandena i deras gamla sprakdrakt kunde skinka, foreslog doktor LEVANDER 1909 att ordférandens arsberittelse och intendenternas arsredogérelser skulle tryckas pa de bada in- hemska spraken. Saken ordnades till en bérjan sa att de tryck- tes i den af féreningen Vanamo utgifna tidskriften Luonnon 172 Ystiva, hvarvid Sillskapet bekostade saval 6fversdttningen till finskan som tryckningen. Ar 1916 beslét Bestyrelsen, tagande ett steg framat mot tvasprakighet, att ordférandens arsberat- telse skulle i Meddelandena tryckas pa landets begge sprak. . En genomgripande féraindring i sattet for deras redaktion och utgifvande foreslogs den 15 december 1917 af professor LEvan- DER, gaende ut pa att den upplaga af Meddelandena, hvilka vore bestimd till spridning i hemlandet, skulle utgifvas sasom en i postanstalterna prenumererbar periodisk skrift, utkommande med fyra haften om aret — man torde erinra sig MALMGRENS forslag pa 1860-talet att Notiserna skulle utgifvas flere ganger om aret — och att hvarje hafte skulle atféljas af ett skildt bi- hang med karaktiren af en zoologisk-botanisk tidskrift. Har- igenom hoppades han vinna en allminnare spridning af Med- delandena saval inom Sillskapet som bland utom detsamma staende naturvanner, en lifligare vixelverkan mellan Sallskapet och allménheten samt en 6kad lifaktighet i anstallandet af iakttagelser om landets djur- och vaxtvarld. Férslaget rénte underst6d. Sarskildt sekreteraren, doktor PALMGREN, hialsade detsamma i viltaliga ord vilkommet sasom ett uppslag till en naturvetenskaplig tidskrift, hvilken han hoppades blifva af stor betydelse. Innan Bestyrelsen hunnit harom 6fverliagga utbrét det réda upproret, som fdljdes af befrielsekriget. Tan- karna riktades at annat hall, men helt sakert skall, da jamn- vikt i sinnen och ekonomi intradt, fragan upptagas till fortsatt behandling. Det stora flertalet af dem som i Sillskapets skrifter upptradt som férfattare aro gifvetvis inhemska vetenskapsidkare. Af utlindske afo att anteckna zoologerna HILZHEIMER, H1IrRscH- MANN, Mac LAcHLAN, Morton, SCHNEIDER och WESTERLUND, botanisterna CLEVE, SANIO och WITASEK. Genom det byte som Siallskapet underhéll med utlaindska samfund och genom de siartryck som de enskilda forfattarne kringsande af sina skrifter blefvo publikationerna kanda i ut- landet, men for att bringa kinnedomen om det som vid métena meddelades till den vetenskapliga varldens kinnedom snab- bare 4n genom Notiserna, dir referaten vid sitt framtradande 173 ofta voro flere ar gamla, besléts 1871 pa férslag af magister BRENNER att till tidskriften Botaniska Notiser, som utkom i Lund, sinda referat af férhandlingarna. Detta fortgick under flere ar, och torde sekreteraren hafva ombesérjt redogorelserna. Senare torde tidskriftens utgifvare af intresse for saken sjalf hafva tagit dem ur Helsingfors Dagblad. Senare besléts (f6rslag af docenten Norriin 1877) att till utgifvaren af Botanischer Jahresbericht professor Just i Karlsruhe, ‘siinda de botaniska publikationerna i deras helhet, och i samma syfte bestaémdes 1886 att referenten i denna publikation fér den skandinaviska Norden, doktor Duskn i Upsala, skulle fa exemplar af dem (Huut). Féljande ar besléts pa forslag af magister A. ARRHE- Nius att sdka fa den botaniska delen af métenas forhandlingar refererad i Botanisches Centralblatt. Dessa referat gjordes af ARRHENIvS, och den 1 februari 1890 framlades i sartryck ur nimnda tidskrift den férsta argangen »Sitzungsberichte der Societas pro Fauna et Flora Fennica», hvaraf Sallskapet beslu- tat tillosa sig 250 exx. Denna serie fortsattes icke, men i stallet inférdes sasom redan ofvan sades i Meddelandena fran och med 19 haftet (1893) en »Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen». For att trida utlandet nirmare besléts ocksa (1890) pa férslag af doktor E. BERGRoTH att till den stora bokhandelsfirman R. FRIEDLANDER i Berlin sinda nagra exemplar af hvarje band af skrifterna. Utom de tre skriftserierna ar att anteckna en fristaende publikation, nimligen den andra upplagan af Herbarium Muset Fennici. Dess historia hor icke till de kortaste. Af alla Sallskapets publikationer hade ingen medfért en sa égonskenlig nytta som detta arbetes forsta upplaga af ar 1859, efter hvars utgifvande de botaniska samlingarna pa ett mycket gladjande satt tillvuxit. Redan 1865 framholl darfor doktor SaiLan nodvandigheten af en ny upplaga, och Sallskapet beslét i anledning haraf att en sadan med det forsta skulle ombesor- jas. I all stillhet fortgick arbetet; i all synnerhet moss-samlingen tillvaxte starkt. Ar 1868 anhéll Sallskapet pa ordférandens forslag att tryckningen af den andra, liksom tidigare af den 174 forsta upplagan, skulle bekostas af Universitetet, hvartill Kon- sistoriet bif6ll. I november 1869 gjorde professor MALMGREN en interpellation huruvida nagot blifvit tillgjordt till saken och om man kunde hoppas att arbetet skulle bli fardigt inom lisearet. Da ordféranden upplyste att till foljd af det dryga arbetet vid granskningen, sarskildt af de lagre vaxterna, det ej] sa snart torde blifva fardigt, foreslog MALMGREN tillsittandet af en kommitté som skulle vidtaga atgarder for arbetets verk- staillande. I anledning hiraf anfortrodde Sallskapet utarbetandet af den nya upplagan at en kommitté bestaende af professorerna LINDBERG och MaALMGREN, doktorerna Karsten och SaiLan, magistrarna NORRLIN och BRENNER, med ratt for dem att ad- jungera bitraden, och emotsag Siliskapet redan pa nasta mote ett forslag i saken. Da detta framlades, beslot Sallskapet, med frangaende af det férra beslutet, att anfortro utgifvandet at en enda person, doktor S#LAN, med ratt for honom att anlita medhjalpare. Vidare besléts, dock med reservation af magister BRENNER, att DE CANDOLLES system skulle anvandas, icke det modifierade Fries’ska, som i férsta upplagan. Gréansen for det finska floraomradet skulle dragas i hufvudsak pa samma sitt som a kartan i den tidigare upplagan. I norr ansl6t sig gransen dock téimligen noga till den politiska sa att af norskt omrade endast kuststrackan vid Waranger-fjord annekterades. I éster bibehélls Svir, Onega, Vigsj6n och Vigfloden samt Hvita hafvet som grains, Enontekis-trakten, hvilken salunda komme att uteslutas fran det finska flora-omradet, borde likval, da dess flora var ganska val representerad i samlingen, — man torde erinra sig 1867 ars expedition till denna nejd — upptagas under namn af Muonio Lappmark. Hela det finska floraomradet skulle uppdelas i 19 provinser mot 14 tidigare; de fem nya hade tillkommit genom att Tavastland och Savolaks uppdelats i en nordlig och en sydlig provins samt att Kemi Lappmark, Kajana Osterbotten och Onega Karelen utbrutits. Granserna mellan provinserna voro annu icke fullt preciserade. S2LAN, hvilken 1868 utnimnts till 6fverlakare vid Lappvi- kens anstalt for sinnessjuka, kunde icke skinka detta botaniska varf en odelad omtanke, men arbetet var icke skjutet at sidan. 175 I arsberittelsen ar 1871 formales att ingenidr M. W1JKBERG fullindat kartan som komme att atfdlja arbetet i fraga, men att den innu maste underkastas en férnyad noggrann gransk- ning sirskildt med afseende a de botaniska landskapens be- grinsning. I arsberattelsen féljande ar heter det att den nya upplagan icke skall lata alltfér lange vanta pa sig, men sedan siiges det pa flere ar i Siallskapets handlingar ingenting om ar- betet harmed f6rrain pa decembermétet 1876, da det i protokollet star: »Med anledning af den langa tid och stora médda magister HyAtMAR HyjExT nedlagt pa utarbetandet af den nya upplagan af Herbarium Musei Fennici, beslot Sallskapet pa forslag af amanuensen fér de botaniska samlingarna docenten NORRLIN att tilldela magister HJELT en gratifikation af trehundra mark», i férbigaende sagdt den forsta gang Sallskapet direkt under- stédde ett vetenskapligt arbete af annat slag 4n exkursions- verksamhet. Att arbetet bedrifvits med allvar och eftertryck finner man af magister HJELTS meddelande i mars 1877 att férteckningen af frévaxterna fortskridit sa langt att, utom at- skilliga kritiska former, endast en del af grasen aterstod; han féreslog att en desideratkatalog skulle utgifvas for att satta hugade personer i stand att komplettera samlingen. En sadan »Desideratkatalog till universitetets finska samling af fanero- gamer och ormbunkar uppgjord af Hyatmar HyJELT, hvars tryckning pa Sallskapets begiran bekostades af Universitetet, blef samma var fardig; dess pris bestaémdes till 25 penni, och dess distribution Atog sig forfattaren. Atgirden hade god ver- kan. Nya bidrag infléto, och i februari 1878 uppmanade HyELT till skyndsamt inlaémnande af bidrag till herbariet, alldenstund den nya forteckningen snart skulle liggas under pressen. Ar- betet med densamma fortgick med flit. Hirom sade NorRLIN isin botaniska arsberattelse vid arsmétet 1879: »Likasom till- forene har herr lektor Hy. HyJELr med outtréttligt nit och stor omsorg deltagit vid dess fértecknande och bestaéimmande, och hrr KrutMAn (sedermera Karramo), A. ARRHENIUS och H. Hot~tmén med sillspord beredvillighet uppoffrat lang tid och méda vid herbariets ordnande; Prof. Tu. SatLan har fort- satt med sin sedan aratal fortgaende granskning och bestiim- 176 ning af kritiska grupper». Arbetet med katalogen tog dock langre tid 4n beraiknadt, sa att botanisterna vid maj-mo6tet 1879 uppmanades att i och for komplettering af samlingen un- der den instundande sommaren beakta den nya, men icketryckta desideratforteckning som uppgjorts enligt herbariets davarande tillstand. Trots uppskofvet »kan — sa menade NorRLIN — utgifvandet af den nya upplagan af Herbarium Musei Fennici med sikerhet emotses instundande ar». Det ar icke otaénkbart att arketet utkommit, om HjyEL?T hade stannat i Helsingfors, . men varen 1879 lamnade han hufvudstaden fér att pa hdsten tilltrada sin tjinst som lektor i matematik vid lyceum i Vasa, och sa blef arbetet med Herbarium Musei Fennici inskrankt till de stunder som professor Sa&LAN kunde skainka det, da han efter slutadt formiddagsarbete pa sjukhuset infann sig pa Botaniska museum. NorRRLIN stod detta arbete fjarran — han sysslade nastan uteslutande med Hieracia — och ELFVING, som 1880 blef botanisk intendent, ignade tid mest at krypto- gamsamlingarnas bringande i presentabelt skick. Att nagon- ting borde goéras for att bringa arbetet till slut, den tanken uppstod oberoende af nagon atgird fran Sallskapets sida hos tva unga botanister A. O. KinumMan och AXEL ARRHENIUS. Intresserade och kunniga, voro de vid denna tid flitigt syssel- satta 4 Botaniska museum, dar deras kritiska arbete kom val till pass. Vid 6fverlaggning med S#LAN 6fverenskoms att de skulle taga itu dirmed. Siarskilda omstindigheter fjarmade emellertid ARRHENIUS fran redaktionsarbetet, sa att KrH1MAN blef den som férde det till slut och icke blott det, utan afven den som gaf det dess pragel. Ar 1889 utkom Herbarium Musei Fennici, Enumeratio plantarum Musei Fennici quam edidit Societas pro Fauna et Flora Fennica, Editio secunda, I, Plante vasculares, ett full- komligt nytt arbete, upptagande XIX + 156 sidor i liten 4:0 med tva kartor; som utgifvare naémndes SaiLAn, KIHLMAN och HjELr. Systemet som féljdes har var ErcuHiEers. Ocksa uppstallningen skiljde sig vasentligen fran den i den tidigare upplagan. Medan dar uppgifterna for hvarje art vero uppstiallda pa en enda rad, dar provinsernas bokstafsbeteckningar i bestamd | Bo ee ee Nita dich thesa Mild. Sede stub adataite ce Tal ah ieee Ai eal ini RAE aT ttc ae a a 6 177 ordning trycktes, sa att af deras forekomst eller felande genast kunde ses om arten var representerad i herbariet eller icke, sa voro dessa tecken hir anordnade inom en ram som atergaf konturen af det finlindska flora-omradet, hvarje provinstec- ken placeradt pa sin geografiskt gifna plats, det hela salunda foreteende en stiliserad Finlands karta i smatt, a hvilken artens utbredning inom landet omedelbart framstod sadan den ur herbariet framgick. Och icke nog harmed. Med sarskild stil voro afven de provinser utsatta dir arten i fraga enligt tillfér- litlig uppgift blifvit antraffad utan att nagot exemplar darifran blifvit till Museum inlimnadt. De uppgifter som horde till denna sistnamnda kategori hade sammanstallts af lektor HJELT, som var en grundlig kannare af den botaniska litteraturen och af de botaniska anteckningar som inom landet gjorts. Stérsta -delen af det egentliga katalog-arbetet var utférdt af Krai~Mawn. Sarskilda specialister inom och utom landet hade granskat vissa grupper. I noter pa latin — foretalet var affattadt pa’ svenska med fransk parallelltext — meddelades korta. detalj- uppgifter rdrande arternas utbredning, hvarjamte for ett fem- tiotal Hieracia diagnoser eller upplysande anmarkningar af Norruin meddelades. Till féljd af 6kad kunskap, sarskildt om Lappmarken och de 6éstra grinsmarkerna hade indelningen i provinser ytterligare fortskridit, sa att deras antal fran 14 ar 1870 stigit till 29. En del af Enontekis Lappmark betecknades allt vidare uttryckligen sasom icke hérande till det finlandska flora-omradet, fastaén liggande inom Finlands politiska granser, och om Aland, hvars flora och vegetation mer 6fverensstimde med Upplands in med Abo-traktens, utsades att samma for- farande hade bort fdljas, men att den politiska gransen fatt tjina som grans for floran, enar ingen tydlig grans for Aland mot dster kunde uppdragas. Denna publikation ar helt saikert den mest betydelsefulla af de hittills utkomna arbeten rérande hvilkas astadkommande Sailskapet sasom sadant kan tillskrifva sig fértjinsten som initiativtagare. Den provinsindelning som har gjorts har om- fattats af alla senare botanister och zoologer och féljes an i dag. Endast vid éstra grinsen har genom CAJANDERS undersdkningar 12 178 ar 1899 en justering gjorts: a ena sidan har det forefallit rik- tigt att grainsen fran Svir flyttas mot norr till de trakter dar moranlandskapet begynner; 4 andra sidan ansluta sig till de Karelska provinserna trakterna naérmast éster om Onega sjén och Vig-floden, medan forst laingre bort den ryska naturen be- gynner. Denna forsta del af Herbarium Musei Fennici, hvilken som sagdt endast behandlade karlvaxterna, efterfoljdes ar 1895 af en andra del, innehallande mossorna. Den var vasentligen byggd pa det bestimningsarbete professor LINDBERG utfort. Bladmossorna voro sa godt som helt och hallet redigerade af doktor V. F. BroTHERus, aterstoden af dem, lefvermossorna och Sphagna af kamrer J. O. Bomansson. Den utvisade att antalet kinda mossarter sedan 1859 férdubblats. — En kata- logisering af lafsamlingen paborjades pa 1890-talet, hvarvid. Kru~Man och Ervine stillde sig till Norriins forfogande, men arbetet afstannade, innan de hoégre lafvarne blifvit ge- nomgangna, infor de svarigheter som de kritiska formerna erbj6do. Manga ar senare gjordes en hanvandning till doktor VAINIO i syfte att forma honom utfoéra detta arbete, men han férklarade sig icke hafva tid att pa ett satt, som tillfreds- staillde honom sjalf, géra det. — Hvad svamparna betraffar hade man 1867 beslutit anmoda landets enda svampsamlare och -kannare, doktor KArsTEN, att utfora katalogiseringen; den inhemska svampsamlingen skickades langt senare till Mus- tiala, dir den af honom ar 1883 granskades, men nagot vidare atgjordes icke. Den bild af Finlands svampflora som katalogen hade skankt skulle icke heller mycket hafva skiljt sig fran den som Karstens mykologiska arbeten gifva. — Algerna hafva fortfarande férsummats. Den ansats till ett studium af sdét- vattensformerna som ELFVING pa 1870-talet tog fullfoljdes icke. Forst mot slutet af seklet yppade sig en ny forskare K. E. Hiern, som aterupptog deras studium, men en fortidig déd afbrét hans lofvande forskarebana. Understédandet af samlareverksamheten tedde sig fran forsta begynnelsen som en af Sillskapets fornimsta uppgifter, 179 och hartill ansl6t sig alldeles naturligt offentliggdrandet af de resultat som vunnits vid den vetenskapliga bearbetningen af de gjorda samlingarna, men afven andra mdjligheter erbjédo sig att omedelbart frimja Sallskapets syften. Man torde erinra sig de premier som utlystes pa 1830-talet, dock utan asyttad verkan. Pa ett bittre resultat hoppades patagligen medicine kandidaten A. R. Spoor da han 1870 foreslog att Sallskapet skulle utgifva pris for deskriptiva afhandlingar t. ex. lokal- floror, atféljda af exemplar. Sallskapet stillde sig sympatiskt till denna tanke, men da pengar icke funnos att tillga, ledde forslaget icke till nagon atgiird. Den gratifikation Sallskapet ar 1876 gaf magister Hy. Hyevr for hans arbete med det in- hemska herbariet omtalades tidigare. I anslutning till denna, som det vid utgifvandet tycktes alldeles tillfalliga, gratifikation kom Sillskapet att skanka sitt understéd at ett under manga ar fortgaende och annu icke af- slutadt litterart arbete, Conspectus Flore Fennice, hvilket arbete hiarférutan svarligen kunnat utféras. Harmed férholl sig pa fdljande satt. Da magister Hy. HyELT pa 1870-talet var sysselsatt med att uppgora forteckningen 6fver herbariet, uppstod hos honom tan- ken att utom denna Astadkomma en fullstaéndig sammanstill- ning af alla tryckta och otryckta uppgifter om vaxternas ut- bredning i Finland. I den Aldre litteraturen och i Sallskapets skrifter lago spridda en mangd notiser hiirom; andra funnos an- tecknade i manuskript som blifvit till Sallskapet 6fverlamnade eller som Annu befunno sig i enskildas igo. En sammanfattning af alla dylika data skulle gifva en annu fullstaindigare bild af den finska floran 4n den som Herbarie-katalogen kunde skanka. Att arbetet komme att taga lang tid i ansprak stod klart for enhvar, men med ungdomligt mod tog magister HJELT itu dar- med. Vid médtet den 2 februari 1878 anholl han af Sallskapets medlemmar om sa manga meddelanden som mdjligt om vax- ternas utbredning inom olika delar af landet, och han upprepade i oktober denna anhallan, nimnande november manad sasom den termin inom hvilken uppgifterna borde inlamnas. Den 1 mars 1879 anmiilde han till tryckning Distributio plantarum 180 vascularium in Fennia. Vid denna tid befann sig Sallskapet i ett svart ekonomiskt trangmal, sa att nagon utsikt knappast fanns att bérja tryckningen af det vidlyftiga arbetet sa snart det blefve fullt tryckfairdigt. Detta i forening med forfattarens bortavaro fran Helsingfors vallade ett langre afbrott i arbetet harmed, liksom med katalogen. Det gick dock icke dairmed som med sa manga andra manuskript, hvilka vid Sallskapets moten anmialts for att publiceras, men som aldrig vidare af- horts. Det var gémdt, men icke glémdt. Den 3 mars 1888 kunde lektor HyjELT anmiala att tryckningen af hans afhand- ling kunde vidtaga. Dess titel komme att blifva Conspectus Flore Fennice; den skulle bérja med ormbunkarna och afslu- tas med dikotyledonerna; och ytterligare bidrag emottogos med tacksamhet. Féljande ar utkom det forsta haftet af Conspectus forsta del; i den behandlades ormbunkarna och gymnospermerna. Till denna ansléto sig senare fasciklar med monokotyledonerna aifvensom en historik 6fver den inhemska floristiken. Efter det att den fardiga férsta delen, utgdrande femte tomen af Acta, den 7 november 1881 for Sallskapet framlagts, besl6t Sallskapet foljande ar i mars pa forslag af professor SH#LAN att som honorar harfér utbetala 500 mark afvensom att for fort- sattningen reservera 5000 mark, af hvilken summa en femte- del genast skulle at forfattaren utbetalas. Allmant kand ar den ihardighet och hingifvenhet med hvil- ken forfattaren, Saillskapets hedersledamot sedan 1919, bitradd af sin maka Hrpvic, f6dd Forssyom, fortsatt detta nyttiga arbete, for hvars fullandning Sallskapet anslagit ytterligare medel. Langa hafva tidsintervallerna mellan tomerna varit, beroende dels pa att forfattarens program asyftat en fullstin- dighet i detaljer, som knappast kan tinkas vara stérre, dels pa andra varf, pa ohelsa och pa vistelsen i landsorten, men fem tomer hafva utkommit, den sjaitte blir i dagarna fardig och endast den sista, behandlande familjen Composite aterstar. Med verklig tillfredstallelse kan Sallskapet annotera att detta verk, som utan dess bistand ej kunnat komma till stand, blifvit utfordt. Det resumerar generationers arbete och skall . | . 181 i alla tider forblifva en uppslagsbok fér den finlandska flo- risten. Hurusom Sallskapet afven i annan form 4n genom under- stéd fér utfordt arbete begynte frimja forskningen skall senare meddelas. Sin uppgift att arbeta for sammanbringandet af naturalie- samlingar och fér dessas vetenskapliga bearbetning har Sall- skapet gifvetvis icke inskrankt inom de ramarken som ursprung- ligen tycktes gifna. Det var knappast alls nagon utvidgning af programmet, da Sallskapet understédde de vaxtpaleontologiska forskningar, hvilka efter GUNNAR ANDERSSONS undersékningar har fortsatts af flere inhemska forskare, ity att till studiet af faunan och floran i vara dagar helt naturligt ansluter sig studiet af dem i gangna tider. Icke heller var det annat an sakenligt att Sallskapet tagit befattning med de fenologiska iakttagelserna, hvilka i ett land som vart med de skarpa kontrasterna mellan arstiderna i sa hég grad bidraga till en karakteristik af faunan och floran. Redan i tredje haftet af Notiserna hade Mosere gjort en sam- manstillning af det omfattande observationsmaterialet anda till 4ar 1845. Omsorgen om dessa iakttagelser hade emellertid Finska Vetenskaps-Societeten sa godt som fran sin stiftelse ofvertagit. Sallskapet gaf sin medverkan genom sitt beslut af 1854 att de af dess ombudsman, som icke af Vetenskaps-Socie- teten begart och erhallit formuladr till dylika anteckningar, skulle fa sadana genom Siallskapets forsorg. I de tidigare lokal- - flororna som i Sallskapets Notiser publicerats liksom i en del senare skrifter hafva dfven fenologiska iakttagelser ingatt, men Sallskapet sasom sadant har icke tagit befattning med dessa fragor utom vid ett par tillfaillen. Inom Vetenskaps-So- cieteten hade professor MOBERG i november 1877 fast uppmark- samheten vid att intresset for dessa iakttagelser starkt aftagit, sa att for det foregaende aret endast atta anteckningshaften fran landsorten insindts. Han stiallde detta i sammanhang med att formularen for iakttagelserna voro alltfér vidlyftiga 182 samt foreslog en férenkling i ungefarlig 6fverenstimmelse med de i Sverige anvinda formularen. Societeten uppdrog at en kommitté att taga saken under ompréfning. Inom Sallskapet gjordes samtidigt ett liknande forslag af professor SaLAN, i anledning hvaraf ocksa Sallskapet tillsatte en kommitté, bestaende af herrar S&LAN, LINDBERG, HJELT, PALMEN, REv- TER och SAHLBERG. Sannolikt var det denna kommittés férslag till observationsblanketter som Vetenskaps-Societeten sedan lat trycka och utdela. Pa ett mer aktivt sitt upptradde Sallskapet nagra ar senare. Det var da for studiet af de meteorologiska och jordmagnetiska forhallandena i polartrakterna ett internationellt samarbete under aren 1882—1883 hade planlagts, uti hvilket arbete, tack vare professor 8. LEMSTROMS initiativ och Regeringens under- stod, ocksa Finland kom att deltaga genom en station i Sodan- kyla. Det foérefoll da synnerligen 6nskligt om vid stationen jimnsides med de programenligt verkstallda meteorologiska observationerna afven fenologiska iakttagelser skulle utforas. Professor PALMEN hade lyckats intressera nagra vetenskapens gynnare for saken. De sammanskéto 1000 mark, Universitetet anslog 300 mark, och student E. W. Brom anstialldes som ob- servator i Sodankylé. Foérsedd med en instruktion af professor Norriin, vidtog denne i juli 1882 med sina iakttagelser. De disponibla medlen voro emellertid icke tillrackliga for att ga- rantera arbetets fortgang under hela observationstiden, hvarfér PaLMEN hésten 1882, jamte det han uppmanade till fortsatta insamlingar, hemstillde om att Sallskapet skulle understéda foretaget. Afgdrandet haraf uppskots. Programmet for de meteorologiska observationerna utvidgades emellertid i sa matto att sadana skulle anstillas icke blott i Sodankyla, utan afven pa tre andra punkter i landet, Helsingfors, Vasa och Vart- sili. Da det gifvetvis vore af stort intresse att afven fran dessa orter erhalla ett fenologiskt material, hvilket sammanlagdt skulle gifva en ganska fullstindig bild af vaxtlighetens utveck- ling i landet under aret, men da Sallskapets egna tillgangar icke medgafve anstillandet af observatorer pa alla tre orterna, till- satte Sillskapet en kommitté med fullmakt att vidtaga atgar- POO I int 5 183 der f6r planens realiserande. Medlemmar dari voro direktorn for Meteorologiska centralanstalten K. NORDENSKIOLD, pro- fessorerna SA#LAN och PatMEN. Kommittén utlade fragan for Regeringen i en skrifvelse som jiimval undertecknades af Sall- skapets ordférande, af professor Moprerc, den férfarne bear- betaren af det tidigare fenologiska materialet, samt af professor NorRLIN, som var synnerligen intresserad af att fenologiska iakttagelser gjordes och som uppgjort arbetsplanen fér obser- vatorerna. Regeringen stiillde valvilligt den begarda summan 3000 mark till Sallskapets forfogande och dirmed samt med de medel som pa enskild viig insamlats — inalles 1500 mark, gifna af friherre E. HistncEr, 6fverinspektor A. F. LAURELL, professor E. NEovius och professor PaLtmMEN — samt med Uni- versitetets tidigare omnimnda bidrag afvensom 600 mark som Sallskapet sjailf anslog, var foretaget sikerstalldt. Till observatorer antogos magister A. O. Kini_man i Helsingfors, student K. V. HALLBERG i Vasa och kandidat A. H. PETANDER i Vartsilé. Sammanstillningen och bearbetningen af dessa iakttagelser och dem i Sodankyla, hvartill ytterligare kommo sadana af lektor Hy. Hyewr i Karkku och lyceisten W. LAUREN i Vasa, hvilken senare af Sallskapet harf6r erhdll en gratifikation af 150 mark, 6fvertogs af doktor Kranman. Hans arbete »Be- obachtungen iiber die periodischen Erscheinungen des Pflanzen- lebens in Finnland 1883», i kvartformat i 6fverenstimmelse med polarstationens publikationer, trycktes ar 1886 af Sall- | skapet sasom ett bihang till dess 6friga skrifter. Nagot mer pa sidan om programmet lag fragan om de od- lade vaxterna i landet. Under de férsta decennierna af Sall- skapets tillvaro hade, efter hvad det tyckes, ingen fallit pa den tanken att Sallskapet skulle taga nagon befattning med andra naturféremal an de i landet inhemska. Det verkade dartor tvifvelsutan som en 6fverraskning da 1851 provisor BECKER inlimnade en samling odlade vixter. Nagon efterféljd kunde hairaf icke férmarkas f6rrin 1869 da doktor SaiLan den 4 november féreslog att Sallskapets medlemmar skulle bérja arbeta pa astadkommandet af en samling kulturvaxter »hvar- uti de 6friga narvarande instéimde». Vid olika tillfallen inlam- 184 nade han sedermera till samlingarna exemplar af sadana, men nagot malmedvetet samarbete kom icke till stand. Indirekt kom Sallskapet dock redan féljande ar att taga befattning med kulturvixterna. Doktor K. E. F. Icnatrus, som da var direktor for Statistiska byran, hade vidtagit med férarbetena fér sitt verk »Finlands geografi» och for framstiallningen betraffande kulturvaxterna i landet vindt sig till lektor J. E. FuRuHJELM vid Evois Forstinstitut. Denna uppgjorde, for att kringsandas och besvaras, en promemoria rérande dessa vaxters utbredning och férekomst, hvilken promemoria han genom Sallskapets forsorg fick distribuerad bland Sallskapets ombudsman. En viss fortjanst har Sallskapet salunda om det hithdrande ka- pitlet i »Finlands geografiy. Ett liknande tillvigagaende kom till anviindning ar 1893, da professor ELrvine foéreslog att en fullstindigare utredning af kulturvixterna pa kall jord skulle genom Siallskapets forsorg astadkommas. Resultaten af den omfattande, genom frageformulir varkstallda undersdkningen publicerades 1897 i Acta. Vidare arbete har icke nedlagts pa detta omrade, endast enstaka meddelanden om odlade vaxter, sirskildt om traidslag, hafva vid sammantradena gjorts. I naira sammanhang med de intressen som besjalade Sall- skapets medlemmar sta ocksa nagra allminna fragor hvilka hair upptagits till behandling. En sadan ar naturskyddet. Denna fraga har under de se- naste decennierna med ékad kraft gjort sig pamindt 6dfverallt i varlden, och vid olika tillfallen har inom Sallskapet diskute- rats om hvad som borde och kunde géras for att at efter- varlden bevara prof af fosterlandets ursprungliga, af kulturen starkt hotade natur. En narmare framstallning af denna fragas 6den i vart land ar med det snaraste att emotse af intendenten RorF ParMcrRENS hand, hvarfér Sallskapets atgéranden i detta syfte hair endast antydas. . En annan fraga af allmint intresse som inom Sallskapet tagits till tal ar den om naturalhistoriens stallning i landets laroverk. Man torde erinra sig att naturalhistorien, hvilken tidigare i de larda skolorna hade sig timmar anvisade pa alla klasser, mot slutet af férra seklet rakat i ett mycket oférdel- a he ee 185 aktigt lage till féljd af forandringar i laroplanerna, hvarvid sirskildt sprakundervisningen tillgodosags. Zoologien och bota- niken hade icke mer nagra timmar 4 de hégsta klasserna, a de lagre lastes nagot slags naturlaira, och undervisningen i de na- turalhistoriska &mnena kombinerades pa mer eller mindre besynnerliga sitt med den i andra amnen, hvarfor lararenas kompetens var mycket tvifvelaktig och resultatet af under- visningen likasé. Foér de ildre intresserade lararena i natural- historia, som sago sitt imne fuskas bort utan att kunna forhindra detta, var laget synnerligt pinsamt. Det var ett uttryck harfor da lektor MELA pa arsmétet 1898 féreslog att Sallskapet skulle hos vederbérande myndigheter forséka utverka en forbattring af de naturvetenskapliga disciplinernas plats i statsskolornas laroplan. Férslaget hanskéts till Bestyrelsens ompr6fning, och féljande Ar, da ingenting blifvit atgjordt, fick denna i upp- drag att med full beslutanderatt behandla fragan i hela dess vidd afvensom att, om sa ansags nédigt, med sig adjungera in- tresserade sakkunniga. Den tid som nu féljde, den Bobrikoffska, var icke 4gnad fér reformer af detta slag. Sannolikt 6fverlades om saken inom Bestyrelsen, ty omedelbart efter oktober-manife- stet 1905, hvilket tycktes bebada en biattre tid, framlades fér Sallskapet af professor PALMEN ett betiinkande, hvilket patag- ligen afsag att utligga Bestyrelsens mening. Dar framhdlls den betydelse, som den inom naturalhistorien fédda utveck- lingstanken fatt pa de mest olika omraden af den vetenskap- liga forskningen och den betydelse den har fér den moderna allmanbildningen, dar framhdélls huru den naturalhistoriska skolundervisningen var viktig for en mangd arbetsbanor, icke minst for jordbruket och skogsskétseln i vart land. Dar fram- stilldes till slut sésom 6nskningsmal 1) att undervisningen i naturalhistoria och geografi vid laroverken ma utstrackas till dessas hégsta klass; 2) att sjalfsténdiga lektorat dari inrattas uti alla landets hégre liroverk, liksom 3) 6fverlararetjanster i amnet vid vara bada normallyceer afvensom att 4) en 6dfver- inspektor tillsittes i Ofverstyrelsen fér skolvasendet for att éfvervaka och befordra denna del af undervisningen. Och foreslog professor PALMEN, att Sallskapet skulle till Senaten 186 inga med en anhallan om vidtagande af atgirder till forverk- ligande af dessa 6nskningsmal. Detta blef ocksa Sallskapets beslut, och ombetroddes Bestyrelsen med affattandet af skrif- velsen till Senaten, hvilken skulle af samtliga dess ledaméter undertecknas. — Vi veta alla att forhallandena utvecklat sig sa att de ofvan angifna 6nskningsmalen realiserats, och vi kunna icke annat tro an att ocksa Sallskapets uttalande hartill bidragit. Men Afven verkliga afvikelser fran programmet eller ut- vidgningar af detsamma hafva férekommit. Det var fran forsta bérjan icke blott ett vetenskapligt utan afven, och kanske i annu hogre grad, ett patriotiskt intresse som besjalade Sallskapet, men ett studium enbart af fosterlandets natur var ju ur vetenskaplig synpunkt otankbart. Redan Ny- LANDERS férsta afhandlingar i Notiserna syftade vidare 4n till utredning af den inhemska faunan; de behandlade nordiska, icke finlandska insekter. Nirmast erbjéd sig ju till jimférelse naturen i det vastra grannlandet. Icke blott af det praktiska skal att de finlandska naturforskarne till féljd af tradition och sprak sl6to sig narmast till de svenska, hvilkas handbécker de begagnade, utan afven dirfor att den inhemska naturen sa nara O6fverensstamde med den i Sverige. Sa bristfallig kunska- pen 4n var om naturen i Finland och i norra Ryssland, jamfoérd med den man hade om Sverige, som var ett af de bast under- sokta lander, sa stod det fullt klart for de svenska naturforskarne, atminstone for botanisterna, att Finland i naturalhistoriskt afseende alldeles nara ansl6t sig till Skandinavien och att Ryss- land var nagot annat. Det syntes tydligt af Erzas Fries’ Summa vegetabilium Scandinavie, dir Finland upptogs vid sidan af Sverige, Norge och Danmark. Begreppet »Fennoskandia» som langt senare fatt namn och bestimda granser fanns har redan tydligt. Pa samma sitt sag NYLANDER pa saken. Han néjde sig icke med att skrifva om Finlands lafvar, han skref om Li- chenes Scandinavie. Professor MosBerc inlade blygsamt en gensaga emot att Sallskapet salunda utvidgade sitt arbetsfalt. »Att doéma — sa sade han — efter nagra af Sillskapets utgifna skrifter t. ex. Lichenes Scandinavie, Musci novi scandinavici “e¢- OO INS Eter eres fine at Pen 187 och den snart utkommande »Ofversikt af Finlands och den Skandinaviska halféns Cicadariery tyckes grinsen utgéras af Nordsjén, ja, for nagra synes till och med denna begransning vara for trang. Detta allt kan otvifvelaktigt vara mycket godt, mycket fortjainstfullt — men manne det verkligen tillhér Fauna et Flora Fennica?» Denna gensaga framkallade nagra ar senare ett uttalande af professor LINDBERG, som kraftigt hafdade den allmant vetenskapliga synpunkten gentemot den nationella. »Den innersta och ursprungliga karnan for alla vara strafvan- den maste nédvindigt allt framgent forblifva utredandet af de naturalhistoriska data vi patriffa i eget land. Oss tillkommer det att i forsta hand bearbeta den finska faunan och floran, men kunna och bora vi under detta arbete ej af ensidighet, vare sig i vetenskapligt eller sa kailadt nationellt hinseende, tillsluta vara 6gon for analoga och upplysande foéreteelser, blott emedan de ej aro rent inhemska.» Samma uppfattnings- satt har allt vidare blifvit radande inom Siallskapet. Af af- handlingarna i dess skrifter behandla de flesta den inhemska faunan och floran, men dar ingé afven omfattande monogra- fier som hinfora sig till hela vart jordklot, dir finnas arbeten i hvilka finlindska och skandinaviska forhallanden i ett sam- manhang behandlas, och dar finnas arbeten om Blekinge, om Estland, om Kaninhalfon, om sédra Sibirien. Fastin det icke blifvit tydligt utsagdt, torde Fennoskandia och de sig dartill nirmast slutande trakterna hafva betraktats sasom ett ratt- matigt arbetsfalt. Att plats i Acta en gang beredts en afhand- ling om floran i ett sa fjarran liggande land som Brasilien be- rodde uteslutande pa omojligheten att pa nagot annat hall fa det ifragavarande arbetet, mot hvars forfattare Sallskapet kande sig forbundet, tryckt inom en viss bestaémd tid; nagot prejudikat har detta icke varit. Tvartom afbéjdes nagot senare tryckningen af en af samma férfattare skrifven afhandling om afrikanska lafvar. Om salunda Sillskapets arbetsfailt icke blifvit inskrankt till den areal af var jords yta som vid dess stiftande afsags, sa har icke heller sjalfva arbetet helt bibehallit sin ursprungliga syfitning, utredandet af faunan och floran. 188 Det dr ju markeligt att Sallskapet forst kallade sig Sall- skapet fdr finsk zoologi och botanik. Att uppgiften sedan preciserades pa sitt som skedde var hégst sakenligt, ty i hela Norden var vid denna tid begreppen zoologi och botanik sa godt som identiska med hvad vi kalla faunistik och floristik. Men tiderna forandrades. Nya strémningar inom vetenskapen gjorde sig kainnbara afven inom vart land. De akademiska lararenas verksamhet var icke mer med nédvandighet framst inriktad pa museerna och det som med dem hade att géra. Som tjinstemin vid dessa anstiilldes sirskilda forskare, ku- stoderna: det var den gamla Museumsinspektortjansten som ater uppstod, delad i flere. Och arbetet med den inhemska faunan och floran kom att néirmast aligga dessa, medan mor- fologiska, utvecklingshistoriska och fysiologiska fragor stude- rades af andra, aldre och yngre. Genom att Sallskapet var en sammanslutning af dem som intresserade sig for naturens studium, kunde vid dess méten en foredragare rakna pa in- tresse 4fven for hithérande problem. Man finner ocksa att vid Sallskapets méten ratt ofta, i synnerhet under senare tid, meddelanden gjorts som afgjordt fallit utanfor den gamla ra- men, men som dock varit agnade att vacka intresse och att samla de fa arbetarne. I de stérre afhandlingar som af Sallska- pet publicerats framtrader detta mycket litet: de behandla for det mesta faunan och floran i egentlig mening, ity att arbeten af annan syftning sokt sig till offentligheten pa annat hall. _ Detta sakférhallande har icke kunnat undga att réna beak- tande, och redan ar 1909 fattade Sallskapet ett markligt beslut, som Atminstone pa papperet vasentligen utvidgade Sallskapets verksamhetsfalt. Vid denna tid var penningetillgangen inom Sallskapet synnerligen god. Aret férut hade Sillskapet med inemot sjutusen mark bidragit till bekostandet af den festskrift, hvilken professor PALMENS elever, utan att ratt kalkylera kost- naden, utgifvit da han tog afsked. Att denna penningeplace- ring lande den inhemska forskningen till heder, darom fanns det icke mer fin en mening, och helt visst vacktes harigenom tanken pa att kraftigt understéda forskningen. F6értjansten att saken togs till tal tillkom professor JOHN SAHLBERG, som 189 harom inlamnade en laingre skrifvelse den 4 maj 1909. Han framh6éll hurusom det under arens lopp pa Zoologiska museum samlade materialet icke blifvit i tillb6rlig grad bearbetadt. Man. kunde icke begiira att museets ordinarie tjansteman skulle hinna med allt, men man kunde hoppas att unga forskare, t. ex. efter aflagd kandidatexamen, giirna skulle offra tid at bearbetningen af nagon viss djurgrupp, ett pa en gang veten- skapligt och patriotiskt arbete, direst de kunde parakna nagon ersittning for sin méda. Lamnande at botanisterna att sorja for sin vetenskap, foreslog han att Sallskapet skulle ansla tva pris 4 1000 mark och tva pris 4 500 mark for att, tidigast pa arsmotet 1910, utdelas at forfattare af de basta arbeten, be- handlande nagon del af Finlands fauna; utom faunistiska ar- beten kunde dfven sadana som berérde finska djurs biologi eller utvecklingshistoria prisbelénas. Ytterligare formulerade han sin uppfattning om de olika kategorier af afhandlingar som kunde belénas och om de férfattare som kunde komma i fraga. Bestyrelsen, som det tillkom att yttra sig om forslaget, uppskattade i allo grundtanken i detsamma, men kunde icke helt férena sig om dess affattning, hvilken foref6ll alltfor trang, men besl6t att for Sallskapet foresla: »Att Sallskapet framdeles skulle utgifva understéd for be- arbetning af i Universitetets samlingar befintligt material af den finska faunan och floran, samt utdela honorar for pa zoologiens och botanikens omrade utgifna afhandlingar, om- fattande icke endast faunistik och floristik, utan afven morfo- logi, utvecklingshistoria och 6fver hufvud taget allmant_ bio- logiska sporsmal, for sa vidt de falla inom Sallskapets verk- samhetsomrade, eller ock vidtala personer att mot utfasta arvoden utféra 6nskvarda undersékningar pa de naémnda om- radena. Dessa understéd eller arvoden kunna pa forslag af Besty- relsen eller nagon af Sallskapets medlemmar utdelas eller hos Sallskapet ansdkas. De af Sallskapet beviljade beloppen kunna saval utbetalas for fullbordade arbeten, som ock utgifvas fore eller i rater un- der arbetets utforande. i 190 Ansokningar om dylika understéd emottagas af Sallskapet under hela verksamhetsaret. Tvang att publicera en af Sallskapet understédd afhandling i dess skrifter foreligger icke, dock uttalas sasom ett 6nsknings- mal, att publikationen om mojligt sker i Sallskapets skriftserier.» Sallskapet beslét pa arsmétet 1909 omfatta detta af Besty- relsen formulerade forslag samt anslog i sa godt som omedelbar anslutning hartill 600 mark for anskaffandet af diatomacé- litteratur, som magister Carl WILH. FONTELL fick begagna vid sina studier, A4fvensom samma summa at lektor W. M. Lin- NANIEMI for slutf6randet af hans arbete 6fver Finlands Collem- bola. Tva ar senare beviljade Sallskapet 420 mark som ersatt- ning for det bestamningsarbete den svenska diatomacé-kanna- ren doktor AstRIp CLEVE-EULER utfort a material som hop- bragts under Finska Mosskulturforeningens arbeten, adfven 200 mark at magister T. J. Hintrxxa for utgifvandet af Ceci- dotheca fennica. Till samma kategori hérde ocksa det understéd af 650 mark som 1916 gafs docenten PALMGREN fér det bitride han lamnat professor NoRRLIN vid dennes arbeten med Hieracia. I sammanhang med professor SAHLBERGS forslag och med samma syftning som detta hade professor O. M. REUTER fram- kastat tanken att Sallskapet skulle till Universitetet inga med en anhallan om att vid Zoologiska och Botaniska museum skulle anstillas personer i och fér bearbetning af det dar befintliga materialet af finska djur- och vaxtformer, men han frangick senare denna tanke, hvilken icke heller Sallskapet ansag sig hafva skiél att upptaga, atminstone icke tills vidare. Kort forut hade namligen vid Museerna inrattats kustos-befattningar, af hvilkas innehafvare just en dylik verksamhet var att emotse. Detta beslut af ar 1909 inneholl ju icke nagot egentligen nytt eller ovantadt, ty som vi sett hade Sallskapet utgifvit honorar for litterart arbete och afven for zoologiska arbeten af icke-faunistisk art — i Festskriften — men det innebar ett klart uttalande af att Sallskapet fattade sin uppgift vidare 4n dess namn gaf skal att antaga. Klart ar att beslutet 6ppnade de mest vidstraickta utsikter for vetenskapsidkare att komma i atnjutande af understéd — om blott nédiga medel finnas att tillga. te e Bre PP Sh RR Ty B44 ee - eee Ss ¢ * EE Ie ats 191 Ytterligare fastslogs detta den 13 maj 1921, da Sallskapet enhalligt beslét att till protokollet géra féljande uttalande som dikterats af ordféranden docenten PALMGREN a egna och 4 sekreteraren docenten LINKOLAS vagnar: »Férsamladt till sitt sista arsméte fore sekeldagen, i akt- ningsfullt erkinnande af hundraarigt arbete och gangen tids vetenskapliga strifvan och vinning, orubbligt hafdande dess hittills gillande mal, men af hafd forpliktadt att halla blicken riktad framat i strifvan att fdlja utvecklingens lopp, beslu- ter Societas pro Fauna et Flora Fennica att for framtiden strifva att vara ett sillskap for faiderneslandets zoologiska och botaniska forskning i hela dess vidd.» Vid affattandet af de nya stadgarna 1856 hade Sallskapets staende fond fixerats till 3000 rbl (=12 000 tmk). Rantan a denna summa samt det arsanslag af 800 mk som af statsmedel fér tryckning beviljats 1861 och som 1868 férnyades fér ytter- ligare fem ar — i férbigaende ma har antecknas att Sallskapet efter utgangen af den férsta femarsperioden icke ansag sig kunna begira anslagets fornyande emedan alla pengarna a4nnu icke atgatt till tryckning — utgjorde Sallskapets nervus rerum. Den ékade produktiviteten i slutet af 1860-talet stallde emel- lertid stérre fordringar an forr pa medel, sa att Sallskapet 1871 icke allenast icke sag sig i stand att ansla understéd for exkur- sioner utan nédsakadt att hos Regeringen anhalla om ett till- skott af 700 mk till tryckningsanslaget, hvilket ocksa beviljades. I Sallskapets historia aterkommer stindigt och ater fragan hvarifran pengar skola tagas att betala tryckerirakningarna och att méjliggdra exkursioner, men pa olika satt ha svarig- heterna 6fvervunnits. Vid 50-arsfesten hade tva af de kvarlefvande stiftarne, _ RasseE och SANMARK, donerat hvardera ett tusen mark. Fraga vacktes att hela denna gafva sasom ett minne af gifvarene skulle kapitaliseras for att framdeles bilda en resefond, men det upplystes att Sallskapets tillgangar icke medgafve detta och att doktor RABBE just afsett ett forhjalpande ur den nu- varande forlagenheten, hvarfér halften af gafvan anvandes 192 for att betala en tryckeririkning, medan den andra halften, med doktor SanMARKS samtycke, fordes till staende fonden. Dock finner.man att det till tryckeriet utbetaldta beloppet senare betraktats som ett férskott och 6fverférts till staende fonden. Denna tillvixte afven genom andra gafvor. De bagge redan naimnda jimte den tredje annu kvarlefvande stiftaren kamreraren WEGELIuS forbundo sig néimligen i en den 1 maj 1872 daterad skrifvelse att arligen erligga till Sallskapets kassa enhvar tjugu mark, och, tillade de, »vaga vi darjamte harhos uttala den 6nskan att, for beframjande af Sallskapets for ve- tenskapen, fosterlandet och bildningen sa nyttiga verksamhet, afven Ofrige af Sallskapets medlemmar, hvilkas tillgangar det medgifva, ville benaget, utéfver den en gang fér alla erlagda inskrifnings- eller ledamotsafgiften, arligen den 1 maj ihag- komma Sallskapet med nagon frivillig gafva egentligen for att hirmedelst forhdja Sallskapets annu nog knappa staende fond)». En insamling i detta syfte sattes genast i gang af ordféranden, som foregick med godt exempel. Vid arsmétet 1873 anmaldes att fmk 793: 86 influtit genom gafvor af 52 personer. Bland dessa fanns Aifven en utlandsk ledamot, doktor O. NORDSTEDT i Lund; for resten funnos dar alla stand och férmégenhetsvillkor representerade; bidragen vixlade mellan 2 och 100 mk. Afven de féljande aren fortsattes harmed, och nagra dldre herrar hollo troget i Anda in pa 1880-talet, sa att ett par hundra mark arligen inflét. Ordforanden var liksom professor C. R. Saut- BERG i tiden mycket intresserad for den staende fondens till- vaixt. Man finner icke af handlingarna att den skulle hafva vuxit pa det sitt stadgarna féreskrefvo genom beslut af Sall- skapet pa Arsdagen. Det férefaller som om ordf6randen eller Tryckningskommittén i dess helhet med skattmastaren helt familjart skulle 6fverenskommit att till densamma 6fverféra en del af arsinkomsterna. Pa detta saitt hade den 1886 kom- mit upp till omkring 27 600 mk. Vid stipendie utdelningen ~ | nimnda Ar gjordes en anmirkning om detta tillvagagaende, och diarefter formarktes icke nagon vidare tillvixt af fonden. I stadgarna af 1894 fastslogs dess belopp till 28 000 mk och darvid forblef det anda till 1916, da Sallskapet, ater glomskt 193 af Stadgarne, besl6t att inskrifningsafgifterna skulle foras till densamma, ett forfarande som senare (1921) inryckts i Stad- garne. Pa ett glidjande och rérande saitt ihagkoms Sallskapet af sin hedersledamot, dfverlikaren doktor F. G. SanMARK. I det inbérdes testamente han jimte sin maka SoriE, f6dd ROscHIER, uppgjort testamenterades till Sallskapet 4000 mk »att anvan- das fér Sallskapets 4ndamal». Denna donation afsattes 1887 till en sirskild fond, Sanmarkska fonden, hvilken férvaltades sasom Staende fonden. En annan donation erhdoll Sallskapet vid sitt 75-ars jubileum. Ordf6randen 6fverlimnade da, till minne af sin kort f6rut af- lidne fader, hvilken i sin ungdom varit en intresserad och verk- sam medlem af Sallskapet, tiotusen mark. Af dessa medel bildades en sarskild fond, Senator J. PH. PALMENS fond, och besl6t Sallskapet senare att dess rantor skulle anslas »f6r sadana planmassiga undersékningar, zoologiska eller botaniska, hvil- kas utforande tager en langre tid i ansprak, exempelvis for metodiskt utforskande af djur- och vaxtlifvet i vara vattendrag eller vid vara hafskuster samt villkoren darf6r», en bestamning som med donators goda minne dock icke blifvit foljd, utan har fondens afkastning anvandts dar sadant for gangen behdfts. Afven andra donationer hafva gjorts till hugfistandet af minnet af verksamma medlemmar. Vanner till docenten A. J. SmTALA (f 1910) och kustos R. B. Poprrus (+ 1916) samman- skéto efter deras déd belopp hvilka 6fverlamnades till Sallska- pet for att sasom sarskilda fonder férrantas. Till minne af sin son Cart, ett af det réda upprorets offer, donerade direktor Cart, JOHAN FinniiA och hans maka Exisa- BETH, fo6dd HAGGBLOM, en summa af 12 000 mark till en fond »E. 0. amanuensen Cart, FinniiAs fond» hvaraf arsraintan skall anvandas for frimjandet af Séllskapets verksamhet, framst i ornitologiskt syfte, och till denna fond har fru FrinnrA inne- varande ar donerat ytterligare 8 000 mark. — Till minnet af de f6r landets frihet fallne medlemmarne, doktor H. F. Ranc- KEN, amanuensen K. E. EuRSTROM, e. 0. amanuensen C. FIv- _ NILA och jigarkaptenen K. K. Karr sammanskéts inom Sall- 13 194 skapet en fond, hvilken senare af Herr GUNNAR VON FRENCKELL fick emottaga 6 000 mark. Intimt forknippade med minnet af JoHAN PETER NoRRLIN aro tva testamentariska dispositioner. Den ena gjordes af professorskan Hirma Everina Norriin fédd Lane och fréken Arno SivEA Norruin, da de den 3 februari 1917 forordnade att efter biigges déd deras kvarlatenskap skall tillfalla Sallskapet. och utom annat bestimde att Ainola parcellaigenhet i Asikkala socken skall anvandas till en vetenskaplig station i botaniskt och étver hufvud taget biologiskt syfte. — Den andra gjordes af frdken Hanna LANG, en syster till fru Norra, och tillfér- sikrar Sallskapet 25 000 mark. Utom dessa donationer har Sallskapet haft glidjen emottaga penningebidrag, afsedda att genast anvandas, oftast for nagot bestamdt andamal. Under betryckets tid pa 1870-talet anslog ' friherre EpvARD HisIncER 400 mk f6r exkursioner, forbehal- lande sig den slutliga préfmingen. Dessa medel jaimte dem Sallskapet sjalf kunde bevilja kommo till anvindning sommaren 1878 i 6fverenstimmelse med Sallskapets forslag som godkan- des af donatorn. Ar 1880 anslog friherre H1sincER ytterligare 200 mk fdr en botanisk undersédkning af Kimito och Korpo skaérgard. Stipendiet anslogs ledigt genom Sallskapets forsorg, men nagon hugad exkurrent anmialde sig icke. Donatorn tillade 200 mk fér att fa till stand en zoologisk och botanisk under- sékning af nimnda skargard, sirskildt med afseende a hafs- alger och ligre djur, men hvarken 1881 eller 1882 anmalde sig nagon sdkande. I anledning diaraf fdrfragade sig friherre HistncER hos professor THOoRE Fries i Upsala om laimpliga exkurrenter fran Sverige och fick ocksa anvisning pa sadana, hvarefter han tillade 100 mk, sa att zoologen och botanisten skulle hvardera f& 300 mk. I brist pa inhemska sékande ville han understédja dessa, hvaremot Sillskapet gifvetvis icke kunde _ inviinda nagot. Slutet blef att den unge algologen grefve Ha- RALD STROMFELT sommaren 1882 exkurrerade i Hangé skar- gard och i en afhandling redogjorde hiarfor; da Sallskapet icke ryan AALe st FE, Mg Pecan wer wpa en caine... 195 hade rad att bekosta planscherna dari tryckte den af Finska Vetenskaps-Societeten Foér bestimdt syfte hafva afven senare donationer gjorts. Sallskapets f. d. sekreterare, presidenten N. I. FELLMAN anslog 1903 400 mk, med ett tillskott af 150 mk fdljande ar, att an- vindas for en undersékning af floran i hans hemtrakt kring Lappajarvi sj6. — En annan f.d. sekreterare, rektor AXEL ARRHENIUS, skinkte innevarande ar 700 mk att ges at nagon ung botanist for undersékning af Korpo socken, grainsande till de trakter dir han sjalf sasom ung exkurrerat. — Ar 1910 ater fick Sallskapet af borgmastaren W:m WALLENIUS i Joensuu, en varm van af fiskerinéringens férbattring, emottaga 400 mk att ges som stipendium for studium af vaxt- och djurvarlden i Hoytiainen och Puntarinkoski, sirskildt med hansyn till fiskar- nas lefnadsvillkor. — Ar 1911 skankte Herr Kart, Fazer 400 mark som bidrag fér inkép af aflidne professor K. EK. Houc- BERGS Aggsamling, for hvilket andamal saval Sallskapet som Universitetet anslagit medel. — Efter frihetskriget skankte ge- neral L. Munck och hans son, haradshéfding H. MuncxK 500 mark till astadkommande af en naturalhistorisk utredning af Sveaborgs faistningsomrade. — Magister E. E. Linpovist har nyss donerat 300 mark till understédd narmast af bladstekler- nas studium. Genom insamling inom Sallskapet under medverkan af personer utom detsamma sammanbragtes den summa 7 000 mk som erfordrades for att at fréken Arvo NorrLIn garantera den lifranta, mot hvilken professor NorRriINs efterlimnade familj onskade till Sallskapet afsta den aflidnes botaniska samlingar. Ocksa dessa pengar hafva kapitaliserats f6r att framdeles sta till Sallskapets disposition att anvandas for botaniska andamal. Foérbigas ma icke den gafva af 200 mark som Sillskapet af ‘magister Orro ALCENIUS ar 1896 anonymt emottog; ej heller den summa af 2500 mark som en annan anonym gifvare ar 1919 f6rarade. Det sistnimnda beloppet 6fverlimnade Sall- skapet som pris at professor Tu. Saiian fér dennes omfat- tande arbete om Finlands botaniska litteratur. Férglémmas ma icke heller ett ovisst antal smasummor, troligen stigande 196 till ett ratt ansenligt slutbelopp, som professor PALMEN f6r- skotterat utan att darfor krafva betalning. Men hvarken gafvorna eller det sikra tillskott i sin arsin- komst som Sillskapet erhéll genom den 6kade ranteafkast- ningen fran sina fonder hade kunnat sikerstalla Sallskapets verksamhet. Det var till Statsverket Sallskapet maste lita, och det skall med stor tacksamhet erkaénnas att Sallskapets framstallningar om 6kadt understdd staindigt vunnit Regerin- gens bifall. Efter att fran och med 1871 hafva varit 1500 mk, steg det ar 1880 till 2.500, ar 1885 till 3000, ar 1902 till 6000 mk, ar 1907 till 8000 mk. Afven af folkrepresentationen har Sallskapet haft glidjen att réna uppmuntran i och genom de »Laingmanska medel» som till vaxlande belopp alltsedan 1882 ofta tillerkinnts detsamma. I fairskt minne aro annu krigstidens och den efterfdljande krisens svarigheter liksom den offervillighet, med hvilken med- lemmar af Sallskapet och utanfér detsamma staende personer och slutligen Regeringen och Riksdagen skankt sin hjalp, hvil- ken hjalp natt sin héjdpunkt i de betydande donationer som i anledning af 100-ars jubileet kommit Sallskapet till godo. I detta sammanhang omnaimnes har lampligen annu en fraga af ekonomisk art, den om tjansteminnens afléning. Sallskapets samtliga tjanstemaén hade ursprungligen varit oaflonade. Att intendenterna, for att kunna ordentligt skéta sina befattningar, skulle aflénas hade linge varit ett 6nsknings- mal, men férst 1856 hade det realiserats: de fingo da lon, val icke af Sallskapet, men af Universitetet. Da bibliotekarietjans- ten 1878 inrattats, var ocksa den oaflénad, men i betraktande af det myckna arbete som darmed var férenadt besléts 1884 att med tjansten skulle félja en arslén af 200 mk. Vid arsm6tet . 1889 afslutade ordf6randen, professor Sa&LAN sin arsberattelse | med att pa Siallskapets vignar frambiira »vara varmaste tack- sagelser at var skattmiastare, sekreterare, bibliotekarie och _ intendenter for det lifliga intresse och den osparda méda de lagt i dagen vid fullgérandet af sina maktpaliggande befatt- ningar, och far jag hairjamte uttala den f6rhoppningen, att Sall- 197 skapets tillgangar snart matte sa tillvaxa, att vi bli istandsatta att pa ett mera materiellt sitt visa var erkansla for den tid och det arbete, som af dem offras for vart samfund».. Ett ar senare, under radande godtid, féreslog professor J. SAHLBERG, hvilken tidigare flere ar sjalf varit sekreterare, att denna tjinst skulle afl6nas med 200 mark och att bibliotekariens arvode skulle hdjas till 400 mark. Harom voro meningarna hégst delade, hvarfér en sarskild kommitté af tre personer tillsattes for att begrunda fragan, men ocksa inom denna gingo meningarna alldeles i sir. Slutet blef att bibliotekariens afléning héjdes till 300 mark och att at sekreteraren beviljades ett arvode af 200 mark, inberiknadt renskrifningsmedel. Mot beslutet i dess senare del inlades reservation af doktor Kra1MAn, som — med- gifvande att arvodet at bibliotekarien var motiveradt — hari sag en betanklig och principiell afvikelse fran tidigare forhallan- den. Sallskapet hade hittills for varden af sina inre angeligen- heter kunnat rakna pa en oegennyttig verksamhet af sina med- lemmar, och detta hade utgjort ett det fastaste stod for dess patriotiska strafvanden och en af de kraftigaste hafstangerna for hdjandet af Sallskapets anseende utat. Da nagon svarighet nu lika litet som forut val funnits att erhalla en lamplig sekre- terare utan afléning, sa hade redan omtanken fér Sallskapets ekonomi, som sannolikt komme att snarligen hardt protvas, bort afhalla Sillskapet fran denna utgift. Sekreteraren, doktor Hutt forklarade att han ej ville lyfta det anslagna honoraret, da beslutet diirom fattats med svag pluralitet men »forbehdll framtida sekreterare ritt att i enlighet med Sallskapets beslut erhalla denna modesta ersittning for en i sjalfva verket icke sa alldeles obetydlig uppoffring af tid och méda». Mot reservatio- nen nedlades sedermera till protokollet en protest af doktor Ros. Boxp7, hvilken uttalade sin dfvertygelse att idealiteten i Sallskapets strafvanden ej skulle forminskas om sekreteraren eller till och med samtliga funktioniirer erhdlle ett mattligt arvode. — Dessa arvoden utga allt fortfarande; de hatva delvis blifvit héjda. Den nuvarande skattmastaren har f6r sin per- sonliga del afbéjt den afléning som afven for hans befattning varit patankt. 198 Antalet af de vetenskapliga institutioner, med hvilka Sall- skapet stod i utbyte steg i bérjan af 1870-talet till nagra tiotal. Biblioteket tillvixte langsamt men saikert. Da den skyhéga bokhyllan pa Botaniska museum, dar béckerna jimte Museets egna uppstalldes, var full och nagon fri vaggyta a Museum icke vidare fanns, maste de placeras i skap, hvilka det ena efter det andra uppstilldes i den mérka korridoren utanfér Museum, hvilken tilika tjinade som tambur for de zoologiska forelis- ningarna, hvilka professor MAKirn holl i den stora museisalen at vaster, dar liksom allt annu diggdjuren voro inrymda. Var- den af biblioteket, hvilket ursprungligen betraktades som en del af arkivet, tillhédrde sen gammalt sekreteraren, och 6fver detsamma fanns en katalog in folio, som hade 1867 uppgjorts af magister BRENNER och i hvilken allt nytt inskrefs. Den 3 mars 1877 foredrog doktor SaLan ett till honom stalldt bref af en onimnd ledamot, som papekade det ringa antal utlandska samfund med hvilka Sallskapet stod i litterart byte. Hvem denne ledamot var, ar okindt. Man gissade pa professor JAKOB ESTLANDER, som nyss hemkommit fran en utrikesresa; professor SALAN kunde pa gamla dagar icke mer erinra sig forhallandet. I anledning af brefvet fick Redaktionskommittén i uppdrag att uppgora forslag till vidstraicktare skriftvaxling. Pa grund af detta, som hufvudsakligen uppgjorts af sekrete- raren kandidat ELFvine, vande sig Sallskapet samma var medels ett franskt cirkulairbref till nagot 6fver ett hundra samfund i Europa och Nord-Amerika. Fran en stor del af dem kommo gynnsamma svar, och skrifter begynte strémma rikligt in. Till en bérjan anmaldes de manatligen till protokollet, men senare, da Sallskapet beslutit (1879) att redogérelsen for bib- liotekets tillvaxt skulle tryckas i sammanhang med intenden- ternas arsberattelser, bortféllo dessa manadsrapporter. Bibliotekets snabba tillvaxt foranledde sekreteraren att den 2 mars 1878 framhalla svarigheten for honom att jamte sina egentliga aligganden och den icke obetydliga utlaindska kor- respondensen omhanderhafva biblioteket, hvarfor han fore- ' slog att en bibliotekarie skulle tillsittas som aigde att emottaga, manatligen anmiala, katalogisera och i biblioteket uppstilla —————S 199 alla till Sallskapet inkomna bécker och vid arsmétet redogéra for bibliotekets tillvixt under aret, medan sekreteraren skulle ombesérja den utgaende korrespondensen. Siallskapet ansag sig icke berattigadt att harom besluta f6rr an pa arsm6étet, men utsag emellertid magister R. SIEVERS att intill dess vara sekre- teraren behjalplig. Vid arsmétet 1878 antogs sedan forslaget, och till forste bibliotekarie utsags magister HE. E. BERGROTH. Tva ar direfter vicktes forslag om att en katalog éfver biblio- teket skulle tryckas, men antagligen blef det kostnadsfoérslag som harfér uppgjordes sa hégt att fragan fick forfalla, atmins- tone trycktes ingen katalog. I protokollen talas ocksa om att ett reglemente for bokutlaningen skulle uppgéras, men ovisst ar numera hurudant detta blef. Sa hastigt som biblioteket tillvaxte och sa primitiva som anordningarna voro, hade biblio- tekarien ett svart och arbetsdrygt géra, och det sa mycket mer som genom omstindigheternas makt han icke blott fick emottaga de inkommande boksindningarna utan afven ombesérja de utgaende, ett férhallande som férst senare (1888) fastslogs. I detta sammanhang kan limpligen nimnas att Sallskapets lager af egna publikationer forvarades a Universitetshusets vind. Dar hade de till féljd af tata cmflyttningar, fororsakade af reparationer, rakat i storsta oordning, hvarfér Sallskapet 1884 sag sig tvunget att ansla en summa af 20 mk sasom extra arvode at nagon person som skulle ordna och férteckna lagret. En genomgripande forandring féreslogs 1883 af doktor ELFVING namligen »att Sallskapet for att géra sin boksamling lattare tillginglig och dirigenom gagneligare samt tillika blitva fri fran besvaret med dess vard, skulle 6fverlimna densamma helt och hallet sasom gafva till Universitetets allmanna biblio- tek med villkor att béckerna skulle inbindas och i likhet med 6friga bécker utlanas» — en atgiird analog med den som Sall- skapet tidigare sett sig tvungen géra med samlingarna. For- slaget motiverades ytterligare med att utrymmet var alltfor otillrackligt for att tillata en andamalsenlig uppstallning och att, da en oaflénad bibliotekarie icke kunde skyldigkannas att pa bestimda tider tillhandaga Sillskapets medlemmar, utla- ningen af bécker sedan lange varit forenad med stora svarig- 200 heter. Pa Arsmétet 1884 mottes forslaget af en stark opposition, som framhdéll »att for de naturhistoriska samlingarna med all sannolikhet inom kort vore att parikna ett betydligt ékadt utrymme, hvarvid afvea fér Sillskapets bibliotek lamplig lokal borde kunna beredas. Herr LinpBERG upplyste, att han redan for aratal tillbaka i Universitetets Konsistorium vickt férslag om byggandet af ett eget hus for de botaniska samlingarnas behof och tillade, att han for sin del hyste de basta forhoppningar om att kunna genomdrifva realiseringen af denna plan. Komme ater detta byggnadsféretag till utforande sa vore en boksamling sadan som Sillskapets for den blifvande inrattningen af oskatt- bart virde. Da dessutom, efter det naturaliesamlingarna in- forlifvats med Universitetets museer, biblioteket utgjorde en stor del af Sillskapets redbara egendom, ansago flere talare, att man ej utan tvingande nédvandighet borde dfverlata det- samma till annan person.» Férslaget afbéjdes med alla roster emot tva, men alla voro ense om att en omorganisation af biblio- teket i syfte att underlatta utlaningen var 6nskvard, hvarfor Redaktionskommittén fick i uppdrag att framligga ett forslag i saken. I december samma 4r ordnades fragan salunda att ett arligt arvode af 200 mk anslogs at bibliotekarien, och da magister BERGROTH af brist pa tid icke vidare var i tillfalle att handhafva befattningen utsags till hans eftertradare doktor A. O. Krutman. Den afgaende bibliotekarien aftackades hég- tidligt for den omsorg och nit han visat med stor tidsuppoffring och utan nagon ersittning. Biblioteket hélls darefter oppet for utlaning tva bestiémda veckotimmar, hvilket icke utesl6t dess anviindning afven andra tider, emedan_bibliotekarien arbetade pa Botaniska museum. En anordning som halsades med stor tillfredsstillelse var den som Sillskapets medlemmar funno vidtagen vid februari métet 1888, da den nyaste bytes- litteraturen lag utbredd pa bordet vid hvilket de togo plats. Annu mer tillgiingliga blefvo dessa nya skrifter 1894, da, tack vare tillmétesgaende af professor Bo.in, en hylla i universitets- bibliotekets lasrum stilldes till Sallskapets forfogande for dessa -noviteter, hvilka dar lago framme fran ett méte till det fdél- jande. a eee ee 6 OB, Ct Tn A 201 Ar 1892 besl6t Sallskapet pa forslag af bibliotekarien, ma- gister ENzio REUTER att ater sdka utvidga sitt litterira byte. Atgiirden kréntes med god framgang, och allt vidare hafva Sallskapets relationer med utlandet befunnit sig i tillvaxt, hvarvid initiativet tagits dels af Sallskapet dels af de utlindska samfunden. Afven enskilda personer hafva allt fortfarande ihagkommit biblioteket med gafvor; bland dessa fértjanar néamnas den samling bécker arkiater O. HJELr skinkte, hvilken for honom utgjorde kira minnen fran hans tidigare ungdoms studier. En hégst betydelsefull forbattring var det da biblio- teket ar 1899 flyttades till det nya huset for de vetenskapliga samfunden. Biblioteksf6rhallandena hade da blifvit ndstan olidliga inom Universitetshuset trots den liberalitet, med hvil- ken Rektorn medgifvit Sallskapet ratt att uppstalla sina boécker pa alla mojliga, harfér alls icke afsedda stillen. Det fick nu dkadt utrymme, blef oftare tillgingligt; de nyaste skrifterna lago dar framme till lisning, och bibliotekarien befriades fran en mangd rent mekaniskt arbete som 6fvertogs af personalen i det nya huset. Manga af de sillskap med hvilka skriftbyte inledts hafva upphort att existera. Med andra har bytet upphort. For nar- varande ar antalet vetenskapliga sillskap eller institutioner i utlandet med hvilka Sallskapet star i byte 303, hvilken siffra dock meddelas med reservation i betraktande af de rubbnin- gar som varldskriget vallat. 202 V. Sallskapets tjansteman. ’) Hedersordférande: W. NYLANDER 1891—1899. Ordférande: C. R. Sanreerc 1821—1841. J. M. ar TENGSTROM 1842— 1849. A. NoRDMANN 4 Juni—10 Dec. 1849. A. MosBere 1850—1859. W. NYLANDER 1859—1863. A. MoBerGc 1864—1866. S. O. LinpBERG 1866—1889. A. Tu. S&LAN 1889—1892. J. A. PALMEN 1892—1919. K. M. LEVANDER 1919—1920. A. PALMGREN 1920—1921. Vice-ordférande: J. M. ar TENGSTROM 1829— 1842. J. E. A. Wirzin (1842—1845). R. F. SAHLBERG 1845—1849. W. NYLANDER (1849—1851). R. F. San_BerG 1851—1855. W. NYLANDER 1858—1859. A. MoBerc 1859—1864. F. J. RasBpe 1864—1866. A. Moperc 1866—1868. A. J. MALMGREN 1868—1872. A. Tu. Sa&LAn 1872—1889. J. A. PALMEN 1889—1892. F. E. W. Evrvine 1892—1911. K. M. LEVANDER 1911—1919. A. F. Lurser 1919—1920. K. M. LEVANDER 1920—1921. Sekreterare: M. Katm 1821—1824. A. W. DAaMMERT 1826—1829. F. J. Rapse 1829—1831. J. J. NorDstrROmM 1831—Febr. 1832. Fr. Lupv. ScHauman Febr. 1832—Febr. 1834. - Uno Cycnatus Febr.—Juni 1834. J. Pu. PaALMEN 1834—1836. C.N. A. TAPENIUS 1836—1838. F. J. RABBE 1838—1842. Z. TOPELIUS 1842—1847. E. G. WASASTJERNA 1847— 1849. W. Myrpere 1849—1851. F. J. RasBe 1851—1859. A. H. CHypDENIUS 1859—1860. — 1) Artal inom parentes angifva vikariat eller suppleantskap. H. BAackMAn 1860—1864. N. I. FELrLMAN 1864—1866. M. M. W. BRENNER 1866—1877. F. E. W. Ervine (1876)— 1878. J. R. SAHLBERG 1878—1887. hm. Horr 1887—1892. J. LINDEN 1892—1893. R. Boxipr (1892)—1894. 203 I. O. BERGROTH 1894—Decem- ber 1896. J.I. A. ARRHENIUS 1897—1903. N. E. NorDENSKIOLD 1903— 1905. H. FEDERLEY (1904)—1917. E. F. HAyvren (1910—1911). A. PALMGREN (1916)—1920. K. Linxoria 1920—1921. Skattmdstare: J. F. Eirvine 1829—1830. C. H. StAnLBERG 1830—1831. JOH. Fr. TIckLEN 1831—1832. AXEL FEDERLEY 1832—1834. Gust. Ap. AKERBERG 1834— 1860. F. G. SANMARK 1860—1866. F. J. RABBE 1866—1871. S. G. ELMGREN 1871—1887. N. I. FELLMAN 1887—1890. K. E. L. v. PFALER 1890—1904. V. F. BRotHERvus 1904—1921. Bibliotekarie: E. E. BErRGRotTH 1878—1884. A. O. Kra~man 1885—1889. J.1. A. ARRHENIUS 1889—1896. W.E. C. Laurén (1890—1891). E. R. REvuTER (1895)—1921. Intendenter: A. W. DAaMMERT 1822—1827. A. NORDMANN (1824—1825.) Zoologiska intendenter: ') ABR. Montin 1829—Mars 1830. Evert Jui. Bonsporrr Apr. 1830—1832. Macn. v. Wricutr 1832—1833. R. F. SAHLBERG 1833—1838. 1) Sallskapets protokoll gifva icke en siker utredning betriffande dessa intendenter och deras tjanstgéringstid under 1840- och 1850-talet. De upp- tagas har i hufvudsaklig 6fverensstémmelse med professor Mobergs foérteck- ningar. Sannolikt stodo honom till buds upplysningar som kompletterade de bristfalliga handlingarna. Forste Intendent: 204 Forste Intendent: C. LunpDAHL 1838—1847. M. v. Wricut (for faglarna) 1845—1849. J. M. J. ar TENGSTROM 1850—1851. B. F. NYLANDER 1853—1854. J. M. Gapp 1856—1857. J. E. FuruHyJELM 1857—1858. J. J. CHYDENIUS 1858—1859. Andre Intendent: R. F. Sau_BercG 1829—Mars 1830. Acu. PipprncskKOLD Mars—Juni 1830. R. F. San_Berc 1830—1832. A. PIPPINGSKOLD 1832—1834. J. Fr. BLANK 1834—1843. J. F. BLANK 18438—1845. F. W. MAxkuin 1845—1849. A. PIPPINGSKOLD (1846). . NYLANDER 1850. . F. SAHLBERG (1851—1853). for Coleoptera . NYLANDER 1843—1850. aaa ae F. Santperc (1851—1853). Neuroptera AG APPELBERG 1843—1846. . NYLANDER 1846—1850. M. J. ar TENGSTROM 1843—1848. . NYLANDER 1848—1850. 1\ Parl ee: TENGSTROM 1850—1851. a Pree 1843—1846. . NYLANDER 1846—1850. E. NYLANDER 1851—1853. . HISINGER 1853—1855. . Gapp (1856). FuRUHJELM 1856—1857. . GApp 1857—58. . NYLANDER 1858. MaALMGREN 1859. for Hymenoptera for Lepidoptera for Diptera och Aptera | for Orthoptera, ; : [% 2:dre Intendent: Be Petit Sits ee See St w= mo HERE . MALMGREN 1859—1862. . INBERG 1864—1867. . PALMEN 1867—1884. . SIEVERS (1875—1876). ELA 1884—1889. EVANDER 1889—1903. ons 1903—1912. . JARVI (1905—1906). HP Ab RUD 7. Meese eo S Botanisk A. G. Linprorss 1829—1832. E. J. Bonsporrr 1832—1834. Gust. Asp 1834—1837. Jou. E. ApH. WIRzZEN 1837— 1842. J. W. Pippine 1842—1843. F. NYLANDER 1843—1847. (Under hans franvaro 1843— 1846 bestreds tjansten af WIRZEN, W. NYLANDER och F. HELLSTROM.) F. HeELLstrom 1847—1849. W. NYLANDER 1849—1850. 205 A. Norpstrém (1906—1907). R. B. Porrrus 1912—1917. K. E. Exrstrom (1914—1917). A. F. LutHer 1917—1918. T. H. JArvi (1918). I. VALIKANGAS (1919)—1921. R. Frey 1919—1921. antendent: A. E. NYLANDER | A. H. CHYDENIUS | A. EK. NYLANDER 1853—1855. J: J. CHYDENIUS 1856—1857. A. TH. Sa&Lan 1856—1866. J. P. NorrRLIN 1867—1880. A. Hy. Hyeit (1877—1878). F. E. W. ExvFrvine 1880—1892. J. I. A. ARRHENIUS (1881— 1882). A. O. Krar~man (1886—1887), 1892—1903. H. LiInpDBERG 1903—1921. 1850—1853. Registrator: J. Po. ParmMEN 1829—1830. Er. Nap. BonsporFF 1830— 1831. J. Pu. PaALrMEN 1831—1834. U. CycnaEus 1834—1837. Auc. Epv. GRANFELT 1837— 1842. J. G. APPELBERG 1842—1843. Ap. NYLANDER 1843—1844. F. HELLSTROM 1844—1847. Ikonograf: F. J. Exman 1829—1830. Fr. Nap. MELARTIN 1830-1833. M. v. Wricutr 1833—1849. 206 Kalligraf: C. G. MOLLER 1829—1848. F. Froprn 1848—1856. Amanuenser: 1 Amanuens: C. R. Exurstrom 1829—1830. C. BACKMAN 1830—1832. G. LuNDAHI, 1832—1836. J. F. Cayan 1836—1839. C. B. SJ6BERG 1839—1841. 2 Amanuens: H. HErKEL 1829—1830. F. CyGnaEus 1830—1832. J. F. BLANK 1832—1823. N. J. W. Inman 183? —1834. G . A. Meru 1834—1835. G. NorDENSVAN 1835—1836. C. LuNDAHL 13836—1838. C. B. Syj6ctERG 1838—39. J. F. LunpDAHL, 1839—1842. Tryckningskommitténs medlemmar: S. O. LinDBERG 1869—1889. A. TH. S# Lan 1869—1882; (1888—1889); 1889—1894. J. P. Norriin 1869—1880; (1881—1882); 1882—1892; 1893—1894. J. A. PaAtmMEN 1869—1894. A. J. MALMGREN 1869—1872. J. R. San_BERG 1869—1882; (1882—1884); 1884—1894. F. W. WoLpDstEptT 1872—1873. O. M. REuTER 1873—1880; (1881—1882); 1882—1884; (1891—1894). A. J. MELA (1873—1875; 1881 —1884); 1884—1889. M. M. W. BRENNER (1873— 1878; 1884—1888; 1890— 1894). K. J. W. Unonitus (1873— 1875; 1877—79). K. R. Srevers (1875—1876; 1877188) F. E. W. Ervine (1875— 1878); 1880—1892; (1892— 1894), } N. K. NorRDENSKIOLD (1875— 1878). A. Hy. Hyer (1877—1878). E. E. Bercrotu 1880—1884; (1884—1887). V. F. BROTHERUS (1880—1881). J. I. A. ARRHENIUS (1881— 1882); 1892—1893. EK. A. Warnto (1882—1884). A. O. KraimMawn (1884—1890); 1892— 1894. R. Enwarp (1887—1888). 207 O. Norpovist (1888—1891). R. Hur (1889—1890). K. M. LEvVANDER 1889—1894. R. BorprT (1890—1892). Bestyrelsens medlemmar: J. A. Parmén 1894—1919. E. R. Reuter (1904—1910): F. E. W. ELFvine 1894—1921. 1910—1921. A. Ta. SHLAN 1894—1904. A. J. SmraLa (1908—1909). J. P. NorrxuiIn 1894—1908. A. LUTHER (1910—1912; 1920 J. R. SAHLBERG 1894—1914. —1921). A. O. Kratman 1894—1904. A. K. CayanpEr (1911—1917); O. M. REuTER 1894—1910. 1917—1921. V. F. BRoTHERUS (1896—1904); H. FrpERLEY (1912—1913); 1904—1921. 1914—1917. K. M. LEVANDER (1896—1904); V. M. Linnantemr (1914— 1904—1921. 1921). H. LinpBerc (1904—1908); A. PatmMcREN (1917—1920); 1908—1921. 1920—1921. VI. Sallskapets exkurrenter. I denna férteckning 4ro upptagna de summor som Sillskapet utgifvit af sina egna medel eller som af donatorer stillts till Sallska- pets forfogande for bestamda andamal, men icke de anslag som pa Sallskapets anhallan beviljats af Universitetet eller Regeringen, ej heller sadana tillskottsanslag som af enskilda personer limnats for foretag som af Sallskapet understdédts. Beloppen angifva fér aren 1838—1843 rubel banko assignationer, 1845—1864 rubel silfver, darefter finska mark. De f6r zoologiska och botaniska andamal beviljade summorna aro upptagna i skilda kolumner. De zoologiska anslagen sta i den forsta, de botaniska i den andra kolumnen. Foér de exkursioner som haft bade zoologiskt och botaniskt syfte har beloppet uppdelats pa de tvanne kolumnerna. Om efter namnet pa stipendiaten och exkursionsomradet ingenting vidare siges, har resans indamal be- tecknats i allmanna ordalag som zoologiskt eller botaniskt, hvil- ket for olika exkurrenter har haft en olika betydelse. Namnes en skild djur- eller vaxtgrupp eller dylikt, sa har sadant i ansdkan sarskildt framhallits. 208 1838 Kand. J. F. BLANK, Lappland, insekter Rubel b. ass. 300 1840 Stud. O. E. A. Hyer, Hollola och Padasjoki, Waster wen wisekter fc Vek $i exces 80:54 80:54 Stud. G. W. K&KonrI, Hattula och Vana, vax- ber. Gch) ANSeKLtEL . . 53.4506 Laake eee 87:65 87:65 1841 Mag. J. W. Preprnc, Sédra Karelen, insekter .. 72:02 Kand. J. G. APPELBERG, Sédra Karelen, insek- terme waser s&h. ..fc chek eee 37:05. 37:03 1843 Doc. F. NYLANDER, Ryska Karelen och Lapp- WiSEKER. Sieben a ss «as cape beet ies 300 1845 Stud. Fr. HELLSTROM, Mellersta Osterbotten, vaxter OGH TISERVER yok. wo acetoe siete ks ol oS Rubel silfver 15 15 1847 Dr. W. NyLANDER, Norra Osterbotten, insekter oth waster fies 25 2 tno cai eee ais 3 sie eee s O°. ae Kirurg. kand. J. M. J. AF TENGSTROM, Sédra Fin- land, insekter .. . 20 1848 Stud. N. Lunn, Abo Beard! och "Aland, insekter och vaxter.... Casa 15 1849 Kand. F. W. MAKLIN, anckon: Nnaekiee: re er Dr. W. NYLANDER, Karelen. . 30 Stud. A. E. NYLANDER, Norra Tavaail es iter: botten, hymenoptera ...... aight feo Skee eee 1850 Dr. W. NYLANDER, Karelska grinsen a a 100 Stud. A. E. NyLANDER, Norra Osterbotten, joes 15 Stud. A. H. CaypEntus, Sotkamo, lafvar . Be 15 1851 Stud. A. E. NyLANDER, Viborg..............-- “25 Sa 1852 Studd. NyLANDER, CHYDENIUS och A. KRANK, Savolaks och Sédra Osterbotten ............. 33 67 Stud. C. E. Bercstranp, Aland ...... 30 1856 Kand. J. J. CHyDENTUsS | Norra Ladoga, mollusker, 50 Stud. J. E. FURUHJELM ‘ fiskar 30 Kand. TH. S#LAN 50 Stud. J. E. anReN Ones Syland 1859 Studd. A. J. MarMGREN & Tu. Snuvumine och kand. P. A. Karsten, Satakunta o. Sédra Osterbotten 225 1861 Lic. Karsten, Studd. N. I. FeLiMan, G. SELIN och K. E. InBERG, Ryska Karelen och mms 75 200 1863 Stud. TH. Smmomnc, Onega Karelen. Les 200 Stud: Hi KULLEEM GG"... seen nee ae nes 100 Stud: J. YP“ NORRLIN Astkkalla” i Secc sce -1 25 MEG, OR, SLREN, ClO no. 12 peers ofatitia « 25 1864 Mag. B. A. NYBERG Sy MEW. Bawanee \ Norra Osterbotten 100 Aimee 1866 Stud. A. J. MALMBERG, Karelska niset. .... mk 1867 1869 1870 1872 1873 1874 1875 1876 1877 1878 Stud. J. SAHLBERG » uate: We are Stud. J. P. Norruin, Tavastland . Sak hae Landskanslisten J. O. BOMANSSON, Anna aeneeae 3 Aman. J. P. NorRLIN och stud. A. J. MALMBERG, Mmontelcrs. MIUGMIONISIA: os "sc sa ie «as oc. 0 a vce eceree Stud. J. A. PALMEN och J. SAHLBERG, Enontekis, NRCaNSINN ey Bn ancis wc ie Sone Mere Seed cana es vie vate Stud. M. BRENNER, Hogland......... Stud. To. Suvminc, Valamo ....... oe Forstkond. Fr. SiréN, Kuusamo, mossor. Kand. A. H. Cajanper, Aland, pvastaccer + A tA Stud. A. J. MALMBERG, Kuopio ..... Stud. V. F. BrotHEerus, Norra Tavastland. . Mag. M. BRENNER, Osterbotten . Sas at es Mag. J. SAHLBERG, Ryska Lappmarken Sy ee ee Kand. V. F. BrotHEerus, Norra Tavastland .... Konrektor K. A. ASCHAN, Kuopio, faglar....... Mag. V. F. BRoTHERUS, Ryska Lappmarken .. Stud. M. A. Europaus och K. A. HALLSTROM, et Sa On EES RN Be Rrra apa 2 ae ee Stud. F. ELFVING, sydvistra skargarden, alger .. Mag. E. F. Lacxstrom, Kajana, mossor ........ ends INGErie. Were sneraroe oSSst Ly). Sn He, SIEVERG “Abid fo eget. oS he vows Mag. Hy Fe VACKSTROM, Kajama os ee et Stud. A. J. MarmMBERG, Norra Savolaks .. Stud. E. Lane, Luhanka.......... Stud. W. SNELLMAN, Lojo, hymenoptera . . : Heer iy, ATCENIUS,, Wasa, Taglar et. se... ee. Stud. R. Srivers, Hogland, insekter ........... Mag. E. F. Lacxstrom, Sddra Savolaks ........ Kand. E. Justin, Kronoborg, mossor........... Stud. A. H. BRoTHERUS, Saima-skirgard....... Mag. V. F. BROTHERUS, Karelen, mossor ..... no. i. Canc. Nimes Stipes Seo. Stud. E. J. WAREN, Viitasaari, faglar .......... Stud. E. E. BERGRoTH, Kyrésjarvi, insekter..... Stud. A. G. HELENTUS och R. Hut, Ruokolaks Stud. C. LEopotp, Sddra Tavastland........... piud: KR. Hott, Kemi Lappmark ....26.6.5.... mee. W. BrOM, Sodra Karelen > 22.006 2.) 6s se.’ Studd. A. ARRHENIUS & A. O. KruiMay, Aland. . Stud. H. Horimén, Nystad. . ae 400 800 150 800 50 40 50 50 100 100 210 1878 Stud. A. H. PETANDER, Norra Savolaks, mollusker 1880 Stud. R. Hurt, A. O. Kran, A. Sea ke Inari . ae Pete te eat Stud. H. “HoLimin, Brandé skargard Pics 5 cre eee Stud. R. ENwaLp, Ryska Lappmarken, insekter . . Stud. Hy. Scourman, Ostra Karelen, faglar..... Stud. F. E. Herrstrém, Norra Osterbotten, fjarilar 1881 Stud. R. ENwaALp, Hoytiainen, insekter ........ Stud. A. v. BonsporrF, Ladoga Karelen, faglar, imsekter aro. ayat Stud. By. WASASTJERNA, “Hausjirvi, insekter ey Stud. F. E. HELLSTROM, Sédra Osterbotten, insekter 1882 Kand. REmInH. ENWALD, Kuolajirvi, Sodankyla, TSE KLCK) i. Gaius 2 eee a He Es «0. her Stud. K. EHNBERG, Paijanne, insekter.......... Kand. HARALD STROMFELT, Kimito skargard, alger 1883 Doktor V. F. BROTHERUS, Kuusamo, mossor .... Kand. R. ENwaLp & Stud. H. HorimeEn, Nuort- JREVIS iselGer,, Wa be! clog eee ete eae ames Stud. Bi Eprcssons Aland) t-.4. eaereres 3 os Kapt. O. NorpovistT, Kallavesi, krustacéer ...... 1884 Stud. D. A. WIkSTROM, Bjérneborg—Kumlinge, in- SelTets a/R nes. oo eae Ade ey a eee Stud. R. HAMMARSTROM, LadogaKarelen, insekter Stud. K. J. EHNBERG, Ladogas éstra strand, fjarilar 1885 Licent. V. F. BrorHEerus, Ryska Lappmarken, Kand. R. HAMMARSTROM, Storkyré, insekter .... Stud. KLas EpGREN, Ryska Lappmarken, insekter 1886 Kapten O. Norpovist, Kuusamo, krustacéer.... Frih. M. WALLEEN, Karelska niaset, faglar...... Stud. E. REUTER, Aland, AOA i. «, dew agate cktee Stud. A. Boman, Kareleka, naset, insekter ...... Stud.) W, LamRen, Aland Oi oe cesciuaee Atal LSS 7 Kala expeditionen ; Soe see es Soe, orl ec Mag. K. EDGREN och stud. K. M. LEVANDER, Hvita hafvet, inselcber 1.4.29 82 Seca oda heer 1888 Kand, E.. W.. BLoM, Brahestad . ......0.......<: Stud. Jd; DinpEn,oVuoksemey 2 ces oy. ce oe oa Stud. J. A. SANDMAN, Kittilé, faglar .... 1889 Forstm. K. J. EHNBERG, Karelska niet, Panloee. Stud. T. HANNIKAINEN, Parikkala.............. Stud. J, Lowin,Bmontekis 1, 4. sees eee oe 200 1500 350 400. 150 550 1889 Stud. Evert Bromroos, Aland, alger, svampar.. 1890 Stud. A. WESTERLUND, Ladogas éstra strand, hyme- 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 MMES ET MSMR Are Pn eiSPeas chaWec Shaye Sad 55. wx 6a a0 dis, & Doktor R. Hut, Suolaselka ... Pama Ad PGI DEN, NUOPE OTE ol. cs ug voce: odo cahece Stud. O. BERGROTH, Brand6é skirgard . . as Fee ee Kand. J. LinpEN, Sydligaste Osterbotten........ Stud. H. LinpBera, Eckeré. . : Stud. J. Monrery, Aland, fjarilar, Cfaxttopografi Stud. A. THESLEFF, Viborg een Sts Sone aor: Bouck CH. tn ISECKMAN,. DIMGS, . cos. ce ae ed vous Stud. L. Rrncsom, Korpo, fjirilar, krustacéer. .. . Froéken HELMI TENNANDER, Mellersta Osterbotten MES AAENOL: "SSS EERE. ELL oN eee acl y ata a ate: «aga pelea ies Ete wOLSSON, “Mamita. th: Sichnead Faas cs Stud. J. Monte1ry, Ladoga Karelen, fjarilar .... Dr. A. O. Kimzman, kand. Cu. E. Boupt och stud. H. LinpsercG, Karelska naset, mossor, lafvar.... Stud. H. LinpDBERG, Karelska niset............ Bead. the BORG A Wwalvola det. (io. Lee eee oe Ses Srmoewerntl ys, GUSSON ¢ INGOU oo. ss nurs cis oe woes 8 Forstmastaren R. HERLIN, Pyhajirvi, torflager . Magister H. LINDBERG, Karelska naset ......... Kand. K. E. Hrrn, Aland, alger . . Stud. V. Bore, Langelmnak . ae NCAR USIY wae Mag. A. BoMAN, Kivinebb, insekter ees tei Ae Stud. B. Popprus, Onega Karelen, insexter...... Bors NORDLING, “mari “faplar 3. 0005) 08 oO poud. A. RAN TANIEMT (Kemet. 200 020A eae Stud. B. Poprrus, Inari Lappmark, insekter.... Stud. A. LuTHER, Keitele trakten, malakologi och hydrofaunistik . oH Kand. H. KRANCK, Mellersta eee hickfaglar Stud. J. E. Aro, Norra Savolaks, fjarilar ...... Kand. I. O. BERGROTH, Karelia pomorica ...... Mag. H. LINDBERG, Karelska nidset ..........:. Stud. J. I. Luvprors, Aland, svampar......... Bocoeaen hs CATANDER, ViFIMIO!, ..0,05.00 05.06% 004 Soud. “A. WAHLBERG, Pielavest =. ...6 ce le. dae 2 e's Stud. E. HAvREN, Ekenis, Snappertuna, Inga, vaxt- ReNOPME AAU SGN Re he sie tasted PES oars Stud. A. K. CAJANDER och J. I. Linprotn, Olonets Karelen 50 100 200 100 212 1898 tud. W. M. AxxErson, Norra Savolaks......... Stud. T. H. JArvi och A. J. SILFVENIUS, Karel- Sat Sea Rte. s «Fives xcbde naave, op eect Ute Stud. J. E. Aro, Uleatrask, insekter........... Kand. E. ODENVALL, spindlar, Lappajarvi, Lem- Pals, cvent. -Alanth (205, SUG Isl eae saan ae 1899 Stud. J. MonTELL, Lapp. ponoj., faglar, insekter Stud. ‘J. EK. Aro, Kuusamo, insekter ...... 02. .i.% Kand. E. ODENVALL, Ladoga- Karelen, spindlar. . Stud. H. Krancx, Aland, faglar PEE EOE Stud. C. W. FONTELL och B. Poprius, Lapp. inar. och tdlom:. ‘Vaxber. MeeMner ... i... s amas > akan Stud. J. 4uHTVISKA, lea OOEO. os suns ss 2s sieve pemcunee Stud: 12) AINWALD. Nyatoter: tc actin.» so + erence Stud. ‘Ay Parweren: ‘Alamd cee. esse 2 1's 2 1900 Stud. R. PALMGREN, Salmis, faglar ............ Stud. K. H: INWALD,« Nyslote - croc: -qotieye ee or Stud. K. W. Natunen, Aland, karlvaxter ...... 1901 Mag: A> LotaEr,.Lojo, plankton ooo ae. wens otP Mag. V. Bore och stud. W. M. Axelson, Kuola- JOVIAL a ale (5/90 ES TA en eet ereuenis Rue BS Sees Eee Stud. J. A. WECKSELL, Pyhajarvi och Pusula..... E. HAvyrEN, Bjorneborgstrakten ..............-- 1902 Mag. A. LUTHER, Lojo, hydrofauna............. Kand. W. M. AXELsON, Collembola ..... Kand. A. J. SILFVENIUS, Sordavala, frichopicrale Kontorsskrifvaren E. NORDLING, Hogland etc. faglar Stud. R. PatmcrEN, Kumo Alfdal, faglar ...... Stud. A. ParMGREN och Fr. Kiincstept, Aland 1903 Mag. I. LervisKA, Norra Osterbottens kust...... Stird. A: BACKMAN, Dappajarvie l.. wa 2 Pe eee 1904 Kand. J. E. Aro, Vastra Satakunta............ Stud. M. WEURLANDER, Aland, neuroptera...... Stud. A. BACKMAN, “Lappajarvir > .i2.. 2. 2.22 ees Stud? A. PALMGREN) Alameda oh eo ee Stud. I. M. WaArRTIAINEN, Sordavala............ 1905 Kandd. A. Norpstrém och R. KROGERUS samt studd. A. B. NyMAN och U. SAHLBERG, Ounas- joki och. Tana, IMmsekter sco ico andramaie® = = 5 nim" 9.0 Ya tae Stud. I. BuppEN, Norra Savolaks, plankton . Amanuens H. LinpserG, Aland, fytopaleont., kri- tiska fanerogamer ...... ne are hee Stud. H. RANncKEN, Tana alfdal . a3 aina'vs a tanen age Stud. H. Bucu, Sdédra Savolaks, mossor........ Stud. I. M. WarTIAINEN, Sordavala, karlvaxter. . Stud. F. W. KrincstepT, Porkala skargard .... Kand. E. HAyvr&n, Ekenias yttersta skargard .. Kand. A. PaLMGREN, Aland . Aman. H. LINDBERG, Karelska naset, "fytopaleon- RANE RMN cia Te hoe Som 4 Sek Satie 9 ie RecaL Sl « Bolu Doktor H. DAnrsTEDT, Helsingfors, Taraxaca... Stud. R. Frey, Sédra Finland, diptera. . Stud. W. PEKKALA, Sdderskar och Porkalas figel- parasiter ....:. 5 ‘ : Kand. K. SIrtorn, Karelen, “plankton . i eee Stud. Y. WUORENTAUS, Heleg bss cage a. Studd. A. A. Sora och TH. GRONBLOM, Tammer- OTE bath ese 255 1880. SCHUBELER, FREDRIK CHRISTIAN, Professor, Kristiania. ARNOLD, F. C. G., Justitierad, Miinchen. LUNDSTROM, AXEL N., Docent, Upsala. LINDFORS, PHILIP, Possessionat. v. BoNsDORFF, ADOLF, Friherre, studerande. — Chef fér Skolsty- telsens barnskyddsafdelning. BRAITHWAITE, ROBERT, Medicine doktor, London. SCHIODTE, J. G., Professor, Kjébenhavn. RUNEBERG, JOHAN WILHELM, Professor. 1881. WALLEEN, Kart, MAGNUS MIKAEL, Friherre, studerande. — Gods- egare. KOLSTROM, THEODOR, Agronom. ERIKSON, EMII, REINHOLD THEODOR, Studerande. — Lakare. OHRNBERG, Kart, EDVARD, Studerande. — Juriskandidat. EHNBERG, KARI, JOHAN, Studerande. — Forstmastare. ALMOVIST, SIGFRID, Lektor, Stockholm. STENROTH, CLAS, Studerande. — Jordbrukare, emigrant. 1882. SARS, GEORG OSSIAN, Professor, Kristiania. WALLENGREN, HANS DANIEL JOHAN, Pastor, Farhult i Skane. ARNELL, HAMPUS WILHELM, Lektor, J6nk6ping. THEEL, HJALMAR, Docent i Upsala. COLLET, ROBERT, Universitetsstipendiat, Kristiania. SCHOVEN, WILHELM MARIBO, Kandidat, Kristiania. SPARRE SCHNEIDER, JACOB, Konservator, Tromso. 1883. V. WRIGHT, FERDINAND, Studerande. — Affadrsman. GRONROOS, GUSTAF HJALMAR, Studerande. — Medicine professor. STUXBERG, ANTON, Intendent, Goteborg. CEDERHOLM, WILHELM, Studerande. — Bankman. BoOoK, ARTUR WERNER ALEXIS, Forstmdstare. HAMMARSTROM, EDVARD RUDOLF, Studerande. — Lektor i natural- historia. WIKSTROM, DON ARTUR, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. GRANBERG, PEDER WALDEMAR, Studerande. — Ldkare. 1884. SEVON, OSKAR, Forstkassor. LILJEBLOM, SIGFRID WILHELM, Studerande. — Ldkare. LAUREN, WALTER ELIEL CALIxtTus, Studerande. — Apotekare, universitetsadjunkt. BACKLUND, KARL, Kronolansman. LOJANDER, HuGo, Farmacie studerande. — Apotekare. AF TENGSTROM, MaGNnus, Studerande. — Forstmastare. HILLEBARD, HARALD RICHARD HJALMAR, Studerande. — Lakare. KNABE, CARL ARNOLD, Studerande. — Lektor i naturalhistorie. 256 1885. Curist, H., Doktor, Basel. LINDEBERG, CARL, JOHAN, Lektor, Géteborg. SPOOF, WALDEMAR, Protokollssekreterare. OKER-BLOM, MAXIMILIAN ERNST GusTAF, Studerande. — Medicine _ professor. AF FORSELLES, ARTHUR EDVARD, Studerande. — Medicine professor. MAIMBERG, Emil, OTHNIEL, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. EDGREN, KLAS KRISTIAN, Studerande. — Lakare. REUTER, ENZIO RAFAEL, Studerande. — Professor i zoologi. Botpt, CHARLES EMIL VALENTIN, Studerande. — Assistent vid Botaniska laboratorium. Poppius, KARI, ALFRED, Kollega. — Skolrektor. LINDBERG, BJORN, Studerande. —- Pomolog. BoMAN, ARTHUR, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. LYDEN, KARI, REINHOLD, H4aradshofding. 1886. SrrEn, Orro, Farmacie studerande. — Apotekare. SANDMAN, JONAS ALBERT, Studerande. — T. f. fiskeriinspektor. KARVONEN, JOHAN JAKOB, Studerande. — Generaldirektor for me- dicinalverket. Hoim, ERNST LENNART, Studerande. — Lakare. KAURIN, CHRISTIAN, Pastor, Jarlsberg, Norge. LINDEN, JOHN, Studerande. — Seminariedirektor. RETTIG, Eric, Studerande. — Bankdirektor. LEVANDER, KAARLO Marnio, Studerande. — Professor i zoologi. WASASTJERNA, KNUT HARALD, Studerande. — Tradgardsmastare. SJOSTRAND, DAVID JOHAN, Sjokapten. GRAEFFE, FRANS FREDRIK, Studerande. STOLPE, THORFINN, Studerande. — L4akare. GADOLIN, ALEXANDER WILHELM, Studerande. — Jurisprofessor (Abo). 1887. PLESKE, THEODOR, Doktor, S:t Petersburg. BJORKSTEN, Max, Studerande. — Ldakare. WICHMANN, Kart, OSSIAN, Studerande. — D6fstumskollarare. GROHN, Emit, Studerande. RAMSAY, WILHELM, Filosofie kandidat. — Professor i geologi. FORSELL, GUSTAF WILHELM, Preparator. ESKELIN, KAROLINA SIDONIA, Studerande. — Lakare. Rosgvist, ALMA JOSEFINA, Studerande. — Ldkare. THUNEBERG, PAUL ALEXANDER, Studerande. — Ldakare. BUTzow, EMIR BERNHARD, Studerande. — Forstmastare. 1888. SANDELL, GUSTAF Emil, TOBIAS, Studerande. — Ladkare. HANNIKAINEN, TAUNO ROBERT ALARIK, Studerande. — Ldakare. WARMING, EUGEN, Professor, Kjébenhavn. VON SEIDLITZ, GEORG, Doktor, K6nigsberg. VON KoTHEN, C. A., Friherre, kollegiiregistrator. spell, | ogy ae thar ua * rls 5, 257 ForsstROM, TOIVO JOHANNES, Studerande. — Lakare. HyneEn, Kart, HARALD OSKAR, Studerande. — Lédrare i natural- historia. WALLGREN, AXEL LEONARD, Studerande. — Medicine professor. ‘WESTERLUND, AULIS, Studerande. — Skollarare. ‘SAHLGREN, AXEL THEODOR, Studerande. — Skolrektor. 1889. “DE LA CHAPELLE, ALBERT HENRIK, Friherre, studerande. — Ldkare,. BERGROTH, IvaR OSSIAN, Studerande. — Folkskoleinspektor. LINDBERG, HARALD, Lyceist. — Kustos vid Botaniska museum. BATALIN, ALEXANDER, Professor, S:t Petersburg. LAITINEN, TAAVI, Studerande. — Generaldirektér f6r medicinal- verket. 1890. RRENVALL, KLAS TORSTEN GuSTAF, Studerande. — Lektor i natural- historia. -Krox, Tu. O. B. N., Adjunkt, Stockholm. HERLIN, UNO RAFAEL, Filosofie kandidat. — Filosofie doktor, forst- mastare. BrLomroos, EVERT EMANUEL, Studerande. — Emigrant. Roos, VIKTOR JEDIDJAH ALFRED, Filosofie magister. — Skolrektor. “MONTELL, JusTUS Exias, Studerande. — Forstmastare. 1891. -EPPELSHEIM, EDUARD, Doktor, Germersheim (Bayern). _AMINOFF, IvAR, Studerande. — Godsegare. RINGBOM, LARS IvAR, Studerande. — Ldkare. SSTENROOS, KARL, Emir, Studerande. — Ofverlarare i naturalhistoria. NORDENSKIOLD, NILS ERIK, Studerande. — Docent i zoologi. StupD, ERNST, Provisor. -MURBECK, SVANTE, Docent,- Upsala. KECKMAN, CHARLES Emil, Studerande. — Folkskolelarare. ROSBERG, JOHAN EVERT, Filosofie magister. — Professor i geografi. THERMAN, ERNST ARNOLD, Studerande. — Ldakare. “THESLEFF, ARTUR, Studerande. — Zigenarforskare. 1892. “VON HAARTMAN, MIKAEL, Studerande. — Forstmastare. PALMGREN, GOsTA, Studerande. — Féredragande vid Krigsministeriet. SSTJERNVALL, HUGO JOHAN FREDRIK, Studerande. — Kronolansman. -HirN, Kart ENGELBERT, Studerande. — Ldarare i naturalhistoria. LIMPRICHT, K. Gustav, Doktor, Breslau. NyHoLMm, Emit, TEopoR, Studerande. — Forstmdastare. “OLSSON, PEHR HJALMAR, Studerande. — Tidningsman, professor i Amerika. 1893. TEGENGREN, ERNST GusTaF, Studerande. — Lektor i matematik. _DE SELYS-LONGCHAMPS, EDMOND, Baron, senator, Liége. Heders- ledamot. Uy 258 (Borc) Krvizinna, VAINO GABRIEL, Studerande. — Lektor i natur- vetenskaperna. IVERUS, JOHAN EDVARD D:son, Doktor. — Musei-intendent i Lovisa. HORNBORG, OSKAR ALARIK, Studerande. — Lakare. 1894. FLAHAULT, CHARLES, Professor, Montpellier. GRILL, CLAES, Kapten, Stockholm. Porprpius, ROBERT BERTIL, Studerande. — Kustos vid Zoologiska museum. AF HALLSTROM, JOHANNES ALGOTH, Studerande. — Larare i kemi- KETO, EDVARD, Filosofie magister. — Apotekare. WEGELIUS, KARI, JALMAR RAFAEL, Studerande. — Lakare. spay eae LirRo, JOHAN Ivar, Studerande. — Professor i botanik (Abo). HALLSTROM, EVA ELISABETH, Filosofie kandidat. — Gift MOLTESEN. SUNDVIK, ERNST EDVARD, Professor. AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOFFER, Professor, Stockholm. 1895. LONNBOHM, OSKAR ANDERS FERDINAND, Filosofie kandidat. — Folkskoleinspektor. LAMPA, SVEN, Konservator, Stockholm. STOCKMANN, Kart, Konsul. FROSTERUS, SIGURD Emit, Studerande. CAJANDER, KARI, ALEXANDER, Rektor. LANG, Kart, GuSTAF WILHELM, Studerande. — Forstmastare. WESTERLUND, CARL, AGARDH, Medicine doktor, Ronneby (Sverge). ELMGREN, ELIN AUGUSTA, Medicine studerande. — Ldakare. SULANEN, JOHAN VIKTOR, Filosofie magister. — Seminariedirektor. STENBERG, KAARLO HERMAN, Studerande. — Filosofie magister. LUTHER, ALEXANDER FERDINAND, Studerande. — E. o. professor i zoologi. GRANIT, ARTHUR WILHELM, Studerande, forstmastare. 1896. EKSTROM, JOHAN EMIL, Forstmastare. HAVREN, ERNST FREDRIK, Studerande. — Filosofie doktor, amanuens. WAHLBERG, ERIK ARTHUR, Studerande. — Skollarare. RANTANIEMI, PEKKA AAPPO, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. FONTELL, KARI, WILHELM, Studerande. — Lektor i naturalhistoria- NORDLING, ELIS. — Posttjansteman. 1896. CREPIN, FRANCOIS, Direktor, Bruxelles, Hedersledamot. ENGLER, ADOLF, Professor, Berlin, Hedersledamot. NaATHORST, ALFRED G., Professor, Stockholm, Hedersledamot.. Russow, E., Professor, Dorpat, Hedersledamot. BRAUER, FR., Professor, Wien, Hedersledamot. MoEBIuS, K., Professor, Berlin, Hedersledamot. + bee ie er Phe Ai ee pick & 264 JOHANSSON, KARL, LEONARD, Studerande. — Affarsman. RASANEN, VELI JOHANNES PAAVO BARTHOLOMEUS, Studerande. — Filosofie magister, skollarare. 1912. MUNCK, LENNART, Verkl. statsrad. OBLOM, ALFRED FRANCIS, Studerande. — Skollarare. BROTHERUS, WILFRID EUGEN, Medicine kandidat. NORRLIN, JOHAN PETER, Professor emeritus, Hedersledamot. SNELLMAN, JOHANNES, Artist. SALMENLINNA, SUNE SAMULI, Studerande. — Filosofie magister_ LONNFORS, FRANS, Studerande. — Filosofie magister. SoRSIUS, IRMER, Studerande. — Jagarkapten. NYBERGH, TORSTEN WILHELM, Studerande. — Skolldrare. 1913. SERNANDER, RUTGER, Professor, Upsala, Korresponderande le- damot. BASTMAN, HELMI AMANDA, Studerande. — Gift RIKKONEN. FINNILA, CARI, JOHAN, Studerande. —- Amanuens vid Zoologiska museum. HILDEN, KAARLO THORSTEN OSKAR, Studerande. — Professor vid Kauppakorkeakoulu. OxrscH, Kart, LENNART, Studerande. — Ofversteléjtnant. WarREN, Harry IrMaArRI, Studerande. — Mosskulturforeningens. botanist. KROHN, VAINO JULIUS SAKARI, Studerande. — Filosofie magister. EKMAN, SVEN, Lektor, Korresponderande ledamot. WASENIUS, ADOLF FERDINAND, Studerande. — Filosofie magister- KarI, KAARLO KALERVO, Studerande. — Jagarkapten. JARNEFELT, HEIKKI ARVID, Studerande. — Filosofie magister. KEKONI, KAARLO HEIKKI, Studerande. — Jagarmajor. 1914. TANNER, VAINO, Statsgeolog. — Diplomat. LINDQVIST, EITEL EDGAR EGRON, Studerande. — Affarsman. WAHLBERG, HERMAN JOHANNES, Studerande. — Lakare. PESOLA, VILHO ALEKSANTERI, Studerande. — Filosofie magister. METSAVAINIO, KAARLO HENRIK IMMANUEL, Studerande. —Skollarare. NYBERG, FRANS Ernar, Studerande. — Léakare. KuJALA, VILHO ViLJo, Studerande. — Filosofie magister. CLAYVHILLS, THOMAS HARALD, Studerande. — Forstmastare. KOTILAINEN, Mauno, Studerande. — Assistent vid Mosskultur- foreningen. NYBERG, THYRA, Fru, Doktorinna. 1915. é GRONBLAD, RoLF LEO, Studerande. — Tandlakare. SAHLBERG, SIGURD, Filosofie magister. — Seminarielektor- % SEPPALA, VAING AATU, Filosofie magister. — Godsegare. inl’ REF ee — fone doe ts * Wie Peo. so .¢ ee 265 KArRKI, EINO ANTERO, Studerande. — Samskolef6restandare. HORNBORG, Vi1Ljo, Filosofie magister. — Skollarare. LAKARI, OIVA JOHANNES, Filosofie magister. —- Forstmastare. TANTTU, ANTTI, Filosofie kandidat. —- Forstmdastare. HEIKINHEIMO, OLLI, Filosofie magister. — Forstmastare, t.f. pro- fessor. KITUNEN, EEMELI, Studerande. — Forestandare f6r statens frd- kontrollanstalt. PALMEN, JOHAN AXEL, Professor emeritus, Hedersledamot, HUKKINEN, YRJO, Filosofie magister. — Assistent. KIVENHEIMO, VIKTOR JALMARI, Filosofie magister. —- Seminarie- lektor. ‘ HortTLING, Ivar, Filosofie doktor. Laurin, AKE, Filosofie magister. — Skollarare. TERASVUORI, KAARLO, Filosofie magister. —- Professor i Dorpat. VALMARI, JOHANNES, Filosofie doktor. 1916. CEDERCREU’TZ, CARL, Friherre, Studerande. IDMAN, GuSTAF RUDOLF, Medicinalrad. CANTELL, SULO JOHANNES, Filosofie kandidat. —- Tekniker. ANDERSIN, GRETA, Filosofie magister. — Privatskolelararinna. MEURMAN, MAuRI OLAVI, Studerande. — Filosofie magister. PIPPING, ERIK, Studerande. — Filosofie magister. SAURAMO, MARTTI RUFUS, Filosofie kandidat. — Filosofie licentiat. AUER, VAINO, Studerande. — Filosofie doktor, assistent. HAGGMAN, FRANS ERIK LENNART, Studerande. — Folkskolelarare. SEGERSTRALE, CURT OLov, Studerande. OHMAN, EINAR Harry, Studerande. — Filosofie kandidat. PousaR, VOLTER, Herr, Bankman. WASASTJERNA, AXEL, Haradshofding. WASASTJERNA, AGDA, Fru. NEDERSTROM, PAAvo, Filosofie kandidat. — Lektor i naturalhistoria. ABT, VELI KURT RURIK, Studerande. OLANDER, AARNE ILMARI, Studerande. — Assistent vid Fiskeri- foreningen. LINDBERG, HAKAN, Studerande. SuNTOLA, SrpPI, Filosofie kandidat. — Assessor i Medicinalstyrelsen. MYRBERG, KARI, WILHELM, Studerande. — Artilleriléjtnant. THUNEBERG, ERIK, Studerande. 1917. NORRLIN, HinMA EvELiIna, Professorska. NORRLIN, AINO SIVEA, Froéken. IDMAN, GOstTA, Medicine doktor. KYVYHKYNEN, OLLI, Pastor, larare. ANDERSSON, ANNA, Filosofie magister. — Ldararinna. STRANDBERG, Lyp1A, Filosofie magister. — Lararinna. PETTERSSON, Bror, Studerande. LOFOVIST, EERO, Studerande. LOFGREN, O., Bokhandelsférestandare. EKLUND, OLE, Studerande. 266 HinpEN, InmMari, Studerande. — Forstmastare. NvyLUND, OSKAR, Studerande. — Filosofie kandidat, skollarare. LAGSTROM, HUGO BERNHARD, Studerande. NorDMAN, GUNNAR OYTO, Studerande. v. BONSDORFF, HJALMAR, Studerande. THUNEBERG, A., Ingenjor. LINDBERG, Karu, Forstingenjor. SaxEn, UNO, Filosofie doktor. LINKOLA, ANNA, Fru. FABRICIUS, OLE, Studerande. HALLBERG, Mauritz, Statsrad. LUNDMARK, ELIS ERLAND, Studerande. — Filosofie magister. LinpMaN, C. A.M., Professor i Stockholm, Korresponderande ledamot. JOHANSSON, KARL, Laroverksadjunkt, Visby. Korresponderande ledamot, WESENBERG-LUND, C., Filosofie doktor, Hilleréd (Danmark), Kor- responderande ledamot. OSTENFELD, C. H., Museums inspektér, Kébenhavn, Korresponde- tande ledamot. 1918. TENNBERG, HAKAN, Studerande. PUOLANNE, MIELO, Medicine licentiat. — Tandlakare. FAZER, KARL, Fabrikor. STENIJ, SIGRID AUGUSTA GUNILLA, Studerande. HILDEN, InMarRI, Studerande. ELFVING, RABBE, Studerande. SAMUELSSON, GUNNAR, Docent i Uppsala, Korresponderande ledamot. REUTER, ALLAN, Forstmastare. ILVESSALO, LAuRI, Filosofie magister. — Forstmastare. ILVESSALO, YRJO, Filosofie magister. — Forstmastare. LUKKALA, OSKARI JALMARI, Filosofie magister. — Forstmastare. MULTAMAKI, SULO EEmtL, Filosofie magister. — Forstmastare. Forsius, EILER, Studerande. GEITLIN, BERTEL, Filosofie magister. NYBERG, VorMAR, Bankdirektor. JUSELIUS, MATHILDA, Fru. SyDANHEIMO, Marv??TlI, Studerande. ROSENBROJER, TORSTEN HJALMAR, Forstmastare. ~ FINNILA, CARI, JOHAN, Direktor. FINNILA, ELISABETH, Fru. . 1919. Kajava, YRJO HENRIK, Medicine och kirurgie doktor, docent. SAULI, JOHN O7ro, Filosofie magister. -OLSONI, OLOF BORJE ALGOT, Studerande. Botpt, Marcir, Studerande. KARPPANEN, Marti, Artist. YLONEN, PEKKA, Filosofie magister. VON BoNSDORFF, AXEL, Medicine doktor. LINDBERG, PAR HARALD, Studerande. Kuusamo, Kaario, Studerande. TERASVUORI, JAAKKO ARMO, Studerande. 267 BROTHERUS, VIKTOR FERDINAND, Filosofie doktor, Hedersledamot. HJELT, ALBERT HJALMAR, Filosofie doktor, Hedersledamot. CoLLiIn, ALBERT, Ingeni6r. BRUUN, ERIK, Studerande. Listo, JAAKKO, Studerande. ForTELIUS, OLOF, Studerande. KARVONEN, VILJO, Studerande. BERGER, ROLF Erar, Studerande. SALTIN, ERIK, Studerande. CARPELAN, JARL Orro CaAsIMIR, Studerande. PITKANEN, OLLI, Studerande. VAPPULA, Nu,0 AKSELI, Studerande. — Filosofie kandidat. MALLING, ALICE ENID Elina, Studerande. FAGERLUND, DELI ELEONORA, Studerande. LINGONBLAD, BIRGER, Kronolénsman. 1920. ERIKSSON, LypIA ELISE, Studerande. — Filosofie kandidat. HELLEN, Mary, Fru. ASCHAN, BERTEL, Studerande. — Filosofie kandidat. Ratnio, AARNE JAKOB PEHR, Studerande LAPPALAINEN, HANNA, Filosofie kandidat. — Filosofie doktor, apotekare. SUNDSTROM, KURT ERIK, Studerande. KLINGSTEDT, HorGER, Studerande. ULVINEN, ARVI, Studerande. SALTZMAN, HANNA, Fro6ken. SANDSTROM, KARI, VAINO FRIDOLF, Studerande. ROIVAINEN, HEIKKI, Studerande. KANERVA, NiILo RUDOLF, Studerande. LUNDSTROM, FELIX ROBERT, Studerande. — Filosofie kandidat. QUARNSTROM, EINAR, Doktor. PORKKA, OSMO HANNU, Studerande. 1921. PARVELA, AUGUST ARMAS, Lektor. SANDMAN, ALBERT, Forstmdastare. HJELT, HEDwic, Doktorinna. PALMGREN, Marpa, Doktorinna. HaAGFors, ELIEL AUGUST MARTIN, Studerande. NORDMAN, ADOLF FREDRIK, Studerande. HAGLUND, PAuL, Medicine kandidat. FLODERUS, BJORN, Docent, Ofverlakare, Stockholm, Korresponde- tande ledamot. STEFFANSSON, RICHARD, Provisor. VALLE, OTTO FERDINAND, Studerande. CALONIUS, INGMAR, Studerande. LINDFORS, JARL, Studerande. BLOMGREN, PEHR, Studerande. BOOK, ALBERT THEODOR, Lektor. BECKER, THEODOR, Stadtbaurath, Liegnitz. Hedersledamot. 268 AURIVILLIUS, CHRISTOFFER, Professor D:r, Stockholm. MHeders- ledamot. HorvAtu, GEzA, Professor D:r., Budapest. Hedersledamot. ZSCHOKKE, FRIEDRICH, Professor D:r, Basel. Hedersledamot. CONWEN’TZ, Huco, Professor D:r, Berlin. Hedersledamot. WARMING, EUGEN, Professor D:r, K6penhamn. MHedersledamot. WETTSTEIN, RICHARD, RITTER VON WESTERSHEIM, Professor D:r, Wien. Hedersledamot. DRUDE, Oscar, Professor D:r, Dresden. Hedersledamot. ALMOUIST, SIGFRID, Lektor, Stockholm. Hedersledamot. WILLE, JOHAN NorRDAI, FISCHER, Professor D:r, Kristiania. He- dersledamot. LONNBERG, EINAR, Professor D:r, Stockholm. Korresponderande medlem. TULLGREN, ALBERT, Professor D:r, Stockholm. Korresponderande medlem. PETERSEN, CARI, GEORG JOHAN, D:r, Képenhamn. Korresponde- rande medlem. ESBEN-PETERSEN, P., Hr., Silkeborg (Danmark). Korresponde- rande medlem. DAHL, FRIEDRICH, Professor D:r, Berlin. Korresponderande medlem. Epwarps, J. W., M:r., London. Korresponderande medlem. BEzz1, Mario, Professor D:r, Torino. Korresponderande medlem. ZAHLBRUCKNER, ALEXANDER, Professor D:r, Wien. Korresponde- tande medlem. DIELS, LupWIG, Professor, D:r, Berlin. Korresponderande medlem. TANSLEY, ARTHUR GEORGE, University Lecturer on Botany, Cam- bridge. Korresponderande medlem. HOLMBOE, JENS, Professor, D:r, Bergen. Korresponderande medlem. BIRGER, SELIM, D:r, Stockholm. -Korresponderande medlem. CLEVE-EULER, ASTRID, D:r, Fru, Stockholm. Korresponderande medlem. Hacstr6M, JOHAN Oskar, Kyrkoherde, Wester Emtervik (Sverige). Korresponderande medlem. ELFVING, FREDRIK EMIL WOLMAR. Professor. Hedersledamot. KAIRAMO, ALFRED OSWAID, Senator. Hedersledamot. ARRHENIUS, JOHAN ISRAEL AXEL, Skolrektor. Hedersledamot. NoRDOVIST, OSKAR FRITHIOF, Byrachef. Hedersledamot. BERGROTH, ERNST EVALD, Provinciallakare. Hedersledamot. IX. Register till medlemsforteckningen. Inhemska medlemmar. mbt. V. K. R.\16. Adlercreutz, T. EK. A. R. 38. Aejmeleus, J. F. 49. Aejmelzeus, N. 30. Aejmelé, C. 22. Agricola, B. B. 36. Agricola, C. R. 32. Agricola, J. G. 36. Agricola, S. R. 36. Ahlberg, M. A. 33. Ahlberg, R. 43. PAIGE, Co] 32: Ahlmark, M. 35. Ahilqvist, J. G. 32. Ahlqvist, K. H. 22. Ablstedt, A. Ll. 25. Ahblstedt, C. G. 33. Ahlstedt, J. E. 22. Ahlstedt, N. C. 32. Ahilstubbe, L. I. 35. Abrenberg, C. W. 30. Airaksinen, K. 09. Akiander, M. 34. Alcenius, F. W. 33. Alcenius, C. A. 46. Alcenius, J. J. 25. Alcenius, J. W. 46. Alcenius, O. A. 96. Alftan, A. 39. Alftan B. W. 36. Alfthan, J. 49. Allén, C. W. F. 46. Alopeus, D. 37. Alopeus, M. E. 32. Aminoff, G. F. 37. Aminoff, G. 26. Aminoff, I., 91. Andelin, E. J. 50. Andersin, G. 16. Andersson. A. 17. Antell, S. H. 36. Appelberg, J. G. 33. Appelgrén, C. 31. Arckenholtz, G. L. 39. Argelander, F. W. A. 32. Arnell, H. E. 30. Arnell, L. 43. Aro, J. E: 97: Arppe; A. 2B. 37. Arppe, A. E. 69. Arp pen ba t,0 72. Arppe, N. E. 60. Arrhenius, A., 77, 1921. Arrhenius, C. J. 46. Arvonen, M. K. to. Aschan, B. 20. Aschan, C. A. 48. Aschan, K. H. 29. Aschan, K. M. W. 11. Ascholin, J. 22. ASpyG. 120: Asp, G. A. 56. Asp, K. H. 29. Aspelin, E. F. 60. Aspelund, C. E. 46. Astenius, A. W. 40. Auer, V. 16. Avellan, C. A. 31. Avellan, C. F. 37. Avellan, Ch. 36. Avellan, E. 51. Avellan, F. W. 31. Axelson, W. M. 97. Backman, A. L. or. Backman, C. 30. Backman, H. 59. Backman, S. J. 22. Bastman, H. A. 13. Behr, C. 39. Becker, A. v. 50. Becker; FJ. W. 39: Belejeff, I. 45. Berg, F. W. 40. Bergbom, J. E. 48. Bergenheim, EH. 22. Bergenheim, J. 38. Berger, R. E. 19. Bergroth, C. E. 36. Bergroth, E. E., 75, 192. Bergroth, F. H. 71. Bergroth, G., 79. Bergroth, I. O. 89. Bergroth, J. E. 50. Bergroth, O. A. 75. Bergstedt, K. A. 70. Bergstrom, K. 71. Bjorkenheim, C. G. oo. Bjorkenheim R. 06.: Bjorkman, C. I. 35. Bjorkstén, B. U. 37. Bjorkstén, J. I. 69. Bjorkstén J. J. 24. Bjorkstén, M. 87. Blank, J. F. 29. Blom, E. W. 77. Blomgren, P. 1921. Blomqvist, A. G. 59. Blomroos, E. go. Bloum, D. C. 33. Blafield, B. G. E. 34. Blafield, C..O. J. 42. Blafield, E. W. 48. Blafield, G. A. 34. Blafield, K. G. R. 34. Bockstro6m, K. H. 72. Bodén, A. E. 37. Bodény JrnAs7 3: Boehm, G. E. 60. Boehm, J. L. 61. Bohm, S. F. 34. Bonhof, H. oo. Bohring, J. L. 35. Boije, A. E. 36. Boije, G. R. 34. Boldt, Ch. E. V. 85. Boldt je Rey 42. Boldt, M. 19. Boldt, R. 79. 270 Boman, A. 85. Boman, A. 45. Bomansson, C. A. 63. Bomansson, J. O. 63. Bomberg, J. 49. Bonsdorff, A. v. 80. Bonsdorff A. v. 19. Bonsdorff, C. R. 31. Bonsdorff, E. J. E. 59. Bonsdorff, KE. J. W. 63. Bonsdorff, E. J. 26. Bonsdorff, E. N. 24. Bonsdorff, G. v. 31. Bonsdorff, H. v. 17. Bonsdorff, H. E. v. Bonsdorff, P. A. v. Borenius, A. lL. 66. Borenius, H. G. 50. Borg, A. G. 30. Borg, C. G. 47. Borg, F. A. 26. Borg, G. 22. Borg, V. 93. Borgenstrom, K. A. 29. Borgstr6m, H. 43. Borgstr6m, H. 46. Borgstrom, J. 24. Born, |C, hE jsve: 42% Bom, . Vi, Meivies2: Bostrom, J. P. 40. Boucht, A. R. 22. Boxstr6m, W. 30. Branders, A. A. 74. Brander, A. EH. 61. Brander, E. F. 37. Brander, O. 07. Brander, V. 07. Bremer, C. G. 10. BLeMeL \in32: Bremer, W. L. 35. Brenner, M. M. W. 63. Brenner, O. B. 69. Brenner, W. M. 07. Brofeldt, P. 07. Brotherus, A. Hj. 74. Brotherus, W. E. 12. Brotherus, V. F. 67. Briining, J. C. A. oo. Brummer, C. G. 35. Brummer, F. W. 21. Bruncrona, K. W. 73. Brunér, E. J. W. af. 35. Branou, C. PY C37. Brunstrom, R. 61. 47: Bonsdorff, J. G. v. 35. 29. Brusin, O. R. 49. Brusin. O. 73. Bruun, E. 19. Buch) H.R: V.103. Buddén, E. J. 74. Buddén, I. 05. Biitzoff, A. 36. Biitzow, E. B. 87. Backer, A. 51. Backlund, K. 84. Backvall, P. A. 70. Backer; '\C. C,.22: . Boningh, G. F. v. 32. Book, A. Th. 1921. Book, A. V. A. 83. Cadenius, C. W. 37. Cajan,, J bs 35. Cajander, A. H. 66. Cajander, A. K. 96. Cajander, I. 33. Cajander, K. A. 95. Cajander, V. L. 59. Cajander, Z. 45. Cajanus, J. A. 38. Caloander, A. 30. Caloander, L. 42. Calonius, I. 1921. Calonius, J. H. 31. Candelin, Ly. 50. Cannelin, G. 39. Cantell, S. J. 16. Canthy Grebe 48: Carger vA Gaz Carger, E. 42. Carget. Hi. 35- Carlenius, O. A. J. 67. Carpelan, J. O. C.1 Castrén, E. 30. Castrén, M. 22. Cavonius, G. A. 38. Cedercreutz, C. 16. Cederhvarf, K. R. 08. Cedervald, A. v. 34. Cedervaller, C. R. 32. Christiersson, F. 29. Chydenius, A. H. 48. Chydenius, A. J. 37. Chydenius, C. E. J. 56. Chydenius, J. J. 53- Chydenius, J. R. 56. Clasen, A. T. 43. Clasen, F. L. 50. Clayhills; =i. (4s Cleve, F. E. 76. Cleve, Z. J. 47. Collan, A. 37. Collan, A. 46. Collan, C. 33. Collan, F. 37. Collan, J. 59. Collander, P. R. 11. Collander, P. 71. Colliander, G. 72. Collin, A. 19. Collin, K. 68. Collin, O. 69. Creutz, C. M. 44. Crohns, A. 48. Crohns, E. A. 34. Crusell, C. M. 32. Crusell, G. S. 29. Cygneeus, A. R. 34. Cygneus, F. 29. Cygneus, G. 72. Cygneus, J. 34. Cygneus, P. A. 40. Cygneus, U. 30. Czarnecki, A. S. 96. Dahl, A. G. 31. Dahl, O. E. 33. Dahl, S. Ha3z- Dahlbeck, S. P. 45. Dahlberg, R. R. 99. Dahlstrom, K. 76. Dammert, A. W. 21. Dammert, A. G. W. 51. de Besche, G. 38. de Besche, G. 35. de la Chapelle, A. F. 39. de la Chapelle, A. F. R. 37. de la Chapelle, A. H. 89. de la Chapelle, C. V. 39. de la Chapelle, F. R. 35. Deutsch, H. 22. Domander, A. G. 70. Donner, A. S. 72. Dreilich, J. A. 29. Duncker, D. J. E. 59. Du Rietz, F. T. W. 48. Eberhardt, K. H. 67. Edelheim, P. H. 38. Edgrén, C. J. 37. Edgrén, J. 22. Edgren, K. K. 85. Edman, M. L. 44. Ehnberg, A. 68. Ehnberg, K. J. 81. AEE Ehrman, E. W. 10. Ehrnrooth, G. 40. Ehrstrém, A. J. E. 40. Ebrstrom, C. G. 44. Ebrstr6m, C. R. 26. Ehrstr6ém, G. E. 35. Ehrstr6m, K. E. J. 08. Ehrstrém, O. W. 35. ik R. 49. Ekebom, C. F. 39. Ekelund, C. E. 35. Ekelund, G. A. 38. Eklund, O. 17. Ekman, F. J. 29. Ekman, G. 06. Ekman, S. 13. Ekstrom, C. A. 45. Ekstrom, J. E. 96. Ekvall, J. W. 49. Elfving, F. E. W. 70, 1921. Elfving, I. 59. Elfving, J. F. 2 Elfving, K. O. 97. Elfving, R. 18. Elgh, W. 35. Elmgren, E. A. 95. Elmgrén, E. J. 68. Elmgrén, S. G. 44. Emeleus, F. E. 45. Eneberg, I. R. 22. Enehjelm, A. G. af. 32. Enehjelm, C. EH. af. 34. Enehjelm, G. E. af. 34. Engel, C. Ly. 35. Engel, C. A. 306. Engstrém, O. I., 71. Ensio, B. A. 05. Enwald, K. H. 98. Enwald, R. 79. Ericsson, B. 09. Hricsson, C. T. 07. ipsikson, 2. RL. 81 Eriksson, L. E. 20. Eronen, A. O. O. S. Io. Ervast, H. 35. Ervast, H. 35. Ervast, P. 34. Ervast, P. A. 36. Eskelin, K. S. 87. Hssen, C. G. v. 40. Hssen C. Ly. v. 08. Essen, J. A. v. 39. Essen, M. v. 70. Estlander, J. A. 49 Etholén, A. 38. Etholén, J. 32. Europaeus, M. A. 71. Fabricius, O. 17. Fabritius, G. 02. Fabritius, G. R. 02. Fagerlund, D. E. 19. Fagerlund, L. W. 71. Fagerroos, J. E. 72. Fahlander, A. 22. Fahlander, L. 36. Falck, O. W. 35. Balek iP) B26 Falele Po }-"46: Balck, Vi Die 25. Fattenborg, W. 50. Faust, J. 75. Favorin, A. V. 35. Fazer, K. 18. Federley, A. 32. Federley, B. 37. Bederley) iC: Bs 47. Rederley, Hs 97: Fellman, J. 21. Fellman, N. I. 61. Feodoroff, N. 59. Fieandt, E. 03. Fieandt, R. M. v. 44. Finelius, C. A. 41. Finér, C. G. 49. Finér, E. 34. Finkenberg, A. 36. Finnander, Z. 48. Binnla Cey. 103: Finnila, C. J. 18. Finnila, E. 18. Fischer, K. 67. Flinck, J. A. 78. Flodin, F. 48. Blorinyys i 22" Florin, 22507 20. Florstr6m, B. 07. Fock, R. G. 29. Fogelholm, K. G. 57. Fontell, H. O. 53. Fontell, K. W. 96. Forsberg, C. M. 48. Forsblom, K. W. 75. Forselles, A. E. af, 85. Forsell, A. I. 03. Forsius, C. F. 50. Forsius, C. H. 37. Forsius, E. 18. Forsius, G. H. 36. Porsius, 12 1. 274 Forsius, R. 02. Forsman, G. J. 22. Forsman, O. W. 33. Forsman, W. 21. Forssell, G. W. 87. Forssman, C. S. 50. Forssman, K. H. 22. Forssman, C. S. 39. Forssman, W. 39. Forsstr6m, T. J. 88. Forsten, A. W. 68. Forstén, CFV Ww. 35: Forstén, C. J. 38. Forstén, G. F. 36. Forsteny Jj Au 35: Forstén, F. 72. Forstén, L. 43. Forstén, T. 43. Fortelius, O. I9. Frankenhauser, F. C. 39: Franzén, F. 50. Franzén, J. 35. Frenckell, F. W. 41. Frenckell, J. C. 35. Frenckell, J. C. 34. Frenckell, O. R. 42. Frenckell G. v. 04. Freudenthal, G. W. 31.. Frey, K. H. R. 05. Friberg, J. G. 36. Fridén, A. S. 24. Friman, J. A. 39. Frosterus, A. 27. Frosterus, A. W. 46. Frosterus, B. 27. Frosterus, J. C. EH. 50. Frosterus, J. G. 46. Frosterus, R. W. 35. Frosterus, S. E. 95. Furuhjelm, A E. a Furuhjelm, S. K. J. Gadde Ay 3. Gadd, C. F. 35. Gadd, J. M. 54. Gadd, P. A. 98. Gadelli, F. 4o. Gadolin, A. W. 86. Gadolin, N. A. 29. Gahmberg, R. O. 36. Geitlin, B. 18. Geitlin, G. 26. Gellman, I. 38. Genetz, A. Th. B. 75. Geschwindt, R. 41. 272 Gestrin, J. H. 24. Gottberg, G. 09. Gottberg, H. A. 05. Gottlund, C. A. 38. -Graeffe, F. F. 86. Grahn, O. F. 27. Granberg, F. 50. ‘Granberg, P. W. 83.. Granbom, F. 35. Granfelt, A. E. 32. Granfelt, A. F. 33. Granfelt, C. G. 34. Granfelt, C. G. A. 34. Granfelt, H. 97. Granholm, J. 26. -Granit, A. W. 95. ‘Granstedt, A. F. 38. -Grano, J. G. 05. Grefberg, W. 63. Greeflé, H. A. 49. ‘Gripenberg, K. 34. -Gripenberg, R. E. 78. Grotenfelt, G. 74. -Groundstroem, J. L. N. 48. -Grunér, A. H. S. 79. ‘Graberg, G. A. 49. ‘Grohn, E. 87. -Gronberg, A. F. 38. ‘Gronberg, J. 34. Gronblad, J. E. A. 44. Gronblad, R. L. 15. -Gronblom, H. T. 04. Grondahl, O. A. 03. “Groneqvist, C. A. 21. Gronfeldt, G. W. 47. Gronlund, C. 22. -Gronlund, E. J. 35. Grénroos, Hj. 83. ‘Gronvik, E. 1. 65. ‘Gustafsson, C. 42. Gyldén, N. A. 34. ‘G66s, J. W. 36. Haartman, C. D. v. 33. Haartman, C. F. G. v. 37. Haartman, C. F. 33. Haartman, L. G. v. 40. Haartman, M. v. 92. Hackman, J. F. 43. Hackzell, J. M. 38. Hagelstam, J. A. 50. Hagfors, E. A. M. 1921. Hagman, N. og. Haglund, P. 1921. Hallberg, M. 17. Hallsten, G. O. I. 78. Hallsten, J. A. 50. Hammarstrom, E. R. 83. Hannikainen, T. R. A. 88. Hartman, G. R. 31. Hartman, F. E. E. 55. Hartvall, C. V. 50. Hartvall, V. 30. Hausen, R. T. 69. Hedberg, F. G. 30. Hedberg, J. 78. Hedstrom, G. 70. Heikel, A. 59. Heikel; A. A. 67: Heikel, A. T. 49. Heikel, H. 24. Heikinheimo, O. 15. Heikinheimo, V. A. II. Heimbirger, L. F. 48. Heimbiirger, W. F. 74. Heinricius, G. 72. Heinricius, J. J. 31. Helander, A. 47. Helander, C. J. 38. Helenius, A. G. 75. Helle) 4,2 T4066 Hellén, M. 20. Hellén, W. E. to. Hellenius, C. 31. Hellenius, C. 33. Hellens, C. N. v. 29. Hellens, L. G. v. 36. Hellevaara, E. E. 10. Hermonen, E. 09. Hellstedt, S. A. 38. Hellstrém, F. 43. Hellstrém, F. E. 79. Helsingius, C. O. 35. Helsingius, G. F. 35. Helsingius, H. E. 39. Helsingius, J. C. 39. Herlin, R. go. Hermansson, R. F. 62. Hertell, G. K. 69. Hertzberg, F. 35. Heurlin, N. 35. Heurlin, W. af. 47. Hidén, I. 18. Hildén,.C. 45. Hilden; iG. #8. 37: Hildén, I. 17. Baldén 2K. A. Ey xa: Hildén, K. T..O. 13. Hillebard, H. 84. Hintikka, T. J. 11. Hipping, A. J. 26. Hipping, A. W. 38. Hirn; cA. Ee s7 5. Hirn G27; ith: Kesh ig2: Hising, C. G. 36. Hisinger, E. V. E. 48. Hijelt,; | Az EE -69: Hjelt, C. W. 42. Hjelt, Ch. L. 36. Hjelt, E. 72. Hyelt, Hi.r920- Hijelt, K. F. K. 65. Hjelt, O. E. A. 4o. Hijelt; OF |a72: Hjertman, A. J. 22. Hjarne, G. 37. Hoeckert, A. B. 40. Hollmén, H. B. 78. Holm, E. L. 86. Holy ])-.A. 22: Holm, K. E. 71. Holmberg, H. J. 32. Holmberg, J. G. 35. Holmberg, J. R. 39. Holmberg, K. 08. Holmstrém, B. G. 33. Holmstrom, C. 37. Holst, M. 44. Holsti, R. I. 42. Homén, G. W. 22. Homeén, J. F. 21. Homeén, Ll. 21. Hongelin, J. EH. 31. Hongelin, M. 4o. Hornborg, A. M. C. 35. Hornborg, O. A. 93. Hornborg, V. 15. Hortling, I. 15. Hougberg, EK. 77. Hougberg, J. M. 43. Hukkinen, Y. 15. Hult, R: 75. Hultin, A. 46. Hummel, A. D. 32. Hummelin, J. E. 39. Hummelin, J. V. 33. Huumonen, M. E. tro. Hydén, J. M. 39. Hynén, K. H. O. 88. Hardh. A. A. 70. Hardh, J. G. 59. Haggman, F. E. L. 16. Haggroth, C. L. 38. Haggstrém, H. A. 08. —* Pie Btn fei ‘Hallstrom, C. G. 45. HAllstrém, E. E. 94. HAallstrém, af E. J. 96." HAllstr6ém, G. A. af. 45. Hallstrém, G. E. af. 49. HAllstrém, G. G. 30. Hallstr6m, H. 36. Hallstr6m, H. G. 59. Hallstrém, J. A. af. 94. Hallstr6m, K. A. 71. Hallstrém, K. B. oo. Hallstrém, S. T. 45. - Hanninen, K. ro. Hayrén, E. F. 96. Hoglund, A. M. 27. Hogman, L. L. L. 03. Idestam. G. 30. Idestam, J. F. O. 47. Idestam, K. F. 60. Idman, C. G. 34. Idman, F. F. 35. Idman, G. 17. Idman, N. 22. Adman, N. J. W. 29. Idman, R. 16. Ilmoni, I. 22. Ilvessalo, L. 18. Ilvessalo, Y. 18. Inberg, I. 77. Inberg, K. E. 61. Indrenius, E. 35. Ingelius, A. G. 44. Ingelius, C. J. 32. Ingelius, E. H. J. 71. Ingelius, N. V. 36. Ingelius, O. F. 32. Ingman, B. W. 23. Ingman, E. A. 49. Ingman. E. E. 68. Ithimeeus, P. 64. Iverus, J. E. 93. Jantunen, P. oo. Johansson, K. 17. Johansson, K. L. 11. Johansson, N. 09. Johnsson, K. F. 36. Johnsson, J. 29. Johnsson, J. V. 78. ppuimd, 5. 29. Julin, J. 29. _ Jung, C. J. 32. une. ji. A. 22. Jungberg, A. M. 30. Jurva, P. 66. Jurvelin, F. W. 43. Jurvelius, B. A. 11. Juselius, A. F. 66. Juselius, M. 18. Juslin, A. W. 74. Juslin, J. EB. 71. Jagerhorn, B. G. 33. Jagerhorn, J. R. 32. Jagerhorn, L. R. 34. Jarnefelt, H. A. 13. Jarviy bs HO O72 jidtvinen® Verne re Jaaskeladinen, V. 08. Kairamo, A. O. 77, 1921. Kajava, Y. H. fo. Kalm, M. 21. Kalm, T. E. 50. Kaltio, L. J. 05. Kanerva, N. R. 20. Kari E3: Karppanen, M. 19. Karsten, P. A. 59, 04. Karvonen, J. J. 86. Karvonen, V. 19. Keckman, Ch. E. 91. Keckman, J. A. 47. Keckman, K. N. 34. Kekoni, G. 36. Kekoni, G. W. 40. Kekoni, K. H. 13. Kellander, A. F. 42. Kellgrén, A. 35. Kellgrén, H. A. A. 41. Kepplerus, A. F. 32. Keso, A. A. 05. Keto, E. 94. Kihlman, A. O. 77, 1921. Kiljander, L. G. 74. Kingelin, A. 34. Kingelin, E. 59. Kingelin, K. J. 59. Kiseleff, N. 39. Kitunen, FE. 15. Kivenheimo, V. J. 15. Kivilinna, V. 93. Kjellman, M. 64. Kjaldstrém, L. J. 05. Klercker, C. N. af. 39. Klick, K. v. 34. Klingstedt, F. W. oo. Klingstedt, H. 20. Klinkowstr6m, O. W. 34. Knabe, C. A. 84. 273 Knorring, C. E. v. 39. Knorring, BK. C. E. v. 68. Knorring, F. P. v. 32. Kokko, V. V. to. Kolstré6m, E. 25. Kolstro6m, M. A. 25. Kolstr6m, M. 22. Kolstré6m, T. 81. Koponen, J. S. W. 08. Korvenkontio, V. A. Io. Koskimies, M. R. 11. Kosonen, O. A. 97. Kostileff, A. 46. Kothen, C. A. v. 88. Kothen, G. v. 37. Kothen, M. F. v. 35. Kotilainen, M. 14. Kranck, R. 51. Kranck. A. 52. Kranck. H. 98. Krogerus, R. 00. Krohn, J. Ll. F. 54. Krohn, lL. A. 57. Krohn, W. J. S. 13. Krook. J. G. 38. Krueger, K. N. A. 65. Kruskopf, N. C. 40. Kruskopf, P. A. 31. Kroger, A. W. 99. Kubhlberg, S. 44. Kujala, V. V. 14. - Kullhem, H. A. 63. Kurtén, U. A. 67. Kusmin, N. 34. Kuusamo, K. 19. Kyyhkynen, O. 17. Kahlman, F. E. 42. Kahlman, G. A. 42. Kahlman, G. F. 42. Kear et) BeAr 15 Lackstr6m, E. F. 66. Lagstrom, H. B. 17. Lagus, A. 79. Lagus, F. W. 29. Lagus, K. F. 47. Lagus, R. 47. Laitinen, T. 89. Lakari, O. J. 15. Lampén, J. C. 50. Tang, B. A. 72. Lange, J. G. 36. Langell, E. W. 39. Langenskiéld, C. F. T. 30. Langenskidld, A. G. 34. 18 274 Langenskidld, A. G. 34. Lappalainen, H. 20. Laurell, A. A. 31. Laurell, A. F. 30. Laurell, G. 34. Laurén, W. E. C. 84. Laurén, L. L. 42. Laurin, N. A. 47. Laurin, N. J. 63. Laurin, A. 15. Le Bell, F. A. 37. Lehrberg, C. F. 37. Leinberg, A. 97. Leinberg, C. G. 51. Leiviska, I. G. 98. Lennberg, G. 45. Leopold, C. 43. Leopold, C. 73. Leopold, J. 24. Lesche, B. oo. Lethin, J. U. 39. Levander, K. M. 86. Levison, C. 44. Lignell, P. A. 41. Lignell, N. K. 29. Liljeblom, S. W. 84. Liljebrunn, K. 39. Liljedal, A. 30. Liljenstrand, A. W. 39. Lilius, A. M. 34. Lilius, C. E. 29. alle: BELO: 22: Lille; €. W. 41. Lillstr6m, C. A. 38 Limon, C. M. 32. Lindberg, B. 85. Lindberg, F. W. 57. Lindberg, H. 16. Lindberg, H. 89. Lindberg, K. V. 72. Lindberg, K. 17. Lindberg, P. H. 19. Lindberg, S. O. 62. Lindblad, J. A. 70. Lindblad, O. 05. Lindeberg, C. W. 38. Lindeback, F. W. 22. Lindemark, J. M. 31. Lindel6of, L. L. 66. Lindén, J. 86. Lindeqvist, C. H. 21. Lindeqvist, G. 34. Linder, C. 30. Lindfors, A. 33. Lindfors, A. 08. Lindfors, C. F. 50. Lindfors, J. 1921. Lindfors, A. G. 23. Lindfors, F. G. 59. Lindfors, M. J. 32. Lindforss, P. Ph. 23. Lindforss, Ph. 80. Lindh, A. 37. Lindh, D. 23. Lindholm, C. J. 41. Lindman, W. 76. Lindroth, J. I. 94. Lindstedt, G. A. 35. Lindstr6m, A. W. 05. Lindstr6m, E. V. 10. Lindstr6m, G. I. 48. Lindstrém, K. L. 40. Lindqvist, E. E. E. 14. Lingonblad, B. 19. Linkola, A. 17. Linkola, K. 08. Linnaniemi, W. M. 97. Linsén, A. L. 54. Linsén, J. G. 32. Liro, J. I. 94. Listo, J. 19. Lohman, A. 37. Lohrman, BE. B. 42. Lojander, H. 84. Longstrém, B. S. 49. Lucander, J. W. 22. Lukkala, O. J. 18. Lund, N. A. 22. Lund, N. 46. Lundahl, C. 34. Lundahl, G. 30. Lundahl, J. F. 39. Lundell, A. 24. Lundenius, C. G. 22. Lundman, Aug. 47. Lundmark, E. E. 17. Lundmark, P. 34. Lundstrém, F. R. 20. Lundstr6m, K. A. 65. Luther, A. 95. Lydecken, J. L. 98. Lydén, K. R. 85. Lang, K. G. W. 95. Langstrom, H. 22. Lofgrén, C. E. L. 48. Lofgren, O. 17. Lofman, O. W. 73. Lofqvist, E. 17. Lonegrén, F. I. 40. Lénnbohm, O. A. F. 95. Lonnfors, F. 12. Lonnrot, E. 32. Lonnroth, N. A. 29. Malin, N. U. 44. Malling, A. E. E. ro. Malmberg, A. J. 66. Malmberg, B. G. J. 50. Malmberg, E. A. 85. Malmborg, C. A. W. 43. Malmgrén, A. J. 56. Malmgrén, C. P. 56. Manner, J. F. 11. Mannerheim, C. G. 21. Marelius, C. J. 49. Marklund, G. G. io. Martens, V. 09. Martin, O. W. 39. Matheizen, T. 42. Mechelin, G. J. 24. Mechelin, H. A. 32. Meinander, G. 71. Meinander, J. 37. Melart, C. F. 50. Melart, F. 30. Melartin, E. G. 29. Me.artin, F. N. 29. Mellin, A. G. 35. Mellin, C. R. 30. Mellin, G. A. 34. Merikallio, E. F. 09. Merildinen, P. 75. Mether, A. J. 24. Metsavainio, K. H. I. 14. Mickwitz, H. J. 62. Moberg, Ad. 50. Moberg, K. A. 59. Modéen, A. E. 37. Moilanen, J. 59. Molander, C. H. 36. Molander, P. F. 59. Molin, G. N. 22. Montell, J. E. 90. Montgomery, E. 37. Montin, A. 29. Montin, R. W. 31. Multamaki, S. E. 18. Munck, J. R. 56. Munck. L. 12. Munsterhjelm, E. V. 04. Munsterhjelm, G. R. II. Munsterhjelm, L. 09. Munsterhjelm, T. K. 04. Myrberg, K. V. 16. Myrberg, W. 46. Speysets.t- _ Maklin, F. W. 43. _ Moller, C. G. 29. Moller, C. J. 50. , Nassokin, O. C. T. 50. Natunen, K. W. oo. -_ Nederstr6m, P. 16. _ Neovius, C. A. 50. Neovius, T. F. 54. _ Neovius, W. E. 50. Fy Nervander, B. F. W. 29. Nervander, E. F. 59. Nervander, J. J. 21. Nervander, J. H. E. 47. Niklander, E. 51. Niklander, J. G. 62. Nordberg, S. oo. Nordenskidld, E. or. Nordenskiold, N. 30. Nordenskidld, N. A. E. 57. Nordenskiéld, N. K. 71. _ Nordenstam, J. M. 48. _ Nyberg, Nordenstedt, N. 47. Nordensvan, G. 33. Nordensvan, G. G. 33. Nordling, E. 96. Nordling, X. W. Nordman, A. F. Nordman, G. O. Nordman, O. A. Nordman, B. 34. Nordmann, A. v. 21. Nordqvist, H. O. 02. Nordqvist, M. 56. Nordqvist, O. F. 79, 1921. Nordstrém, A. oo. Nordvik, B. A. 37. Nordstr6m,J. J. 21. Norrlin, A. S. 17. Norrlin, H. E. 17. WNortlin, J. P. 63, 192t. Norrmén, O. 22. Nottbeck, W. v. 47. Nummelin, J. 38. Nyberg, B. A. 64. Nyberg, E. 39. Nyberg, F. E. 14. Nyberg, J. 32. Nyberg, J. J. 29. Nyberg, K. to. patrak Nyberg, V. 18. 96. 1g2t. TG. 32. Be Nybergh, T. W. 12. wD Nyholm, E. T. 92. Nykopp, A. W. 79. Nykopp, C. G. 27. Nylander, A. 47. Nylander, A. A. 43. Nylander, A. E. 48. Nylander, B. F. 48. Nylander, F. 37. Nylander, W. 41. Nylenius, C. 48. Nylund, O. 17. Nyman, B. A. 05. Nyman, J. 22. Nystrom, A. 49. Nystrom, A. 06. Oberg, J. F. 37. Odenwall, K. E. H. 19. Oesch, K. JL. 13. Oker-Blom, E. A. ro. Oker-Blom, M. E. G. 85. Olander, A. I. 16. Ollberg, U. 22. Olsoni, F. I. 53. Olsoni, O. B. A. 1g. Olsson, P. Hj. 92. Orion, C. 69. Orrstrom, A. J. 34. Otta,jre34: Pacius, F. 42. Palander, G. F. 33. Palmén, J. A. 65. Palmén, J. Ph. 29. Palmgren, A. 99. Palmgren, G. 92. Palmgren, M. 1921. Palmgren, R. 19. Palmlof, G. 43. Paqualin, K. H. 73. Paqvalin, K. R. 65. Parvela, A. A. 1921. Passelberg, G. 48. Pekkarinen, J. 08. Pekkola, W. 07. Pentzin, I. 50. Perander, H. G. 43. Pesola, V. A. 14. Pesonius, A. A. 30 Petander (Petra), Pettersson, B. 17. Pfaler, C. F. v. 49. Pfaler, K. E. Ly. v: 73. Pipping, E. 16. Pipping, F. J. 72. Pipping, F. W. 34. Bipping, Jib. 71: ELST: 275 Pipping, J. W. 35. Pippingskjold, A. 29. Pippingskjold, J. J. 21. Pitkanen, O. 19. Planman, EF. O. 30. Polviander, J. J. 22. Polviander, F. J. 43. Pontan-Munsterhjelm E. M. Il. Poppius, C. G. 36. Poppius, D. H. 44. Poppius, K. A. 85. Poppius, R. B. 94. Porkka, O. H. 20. Pousar, V. 16. Printz beeAve7 5. Procopé, A. F. 68. Prytz, ais 20 Prytz. Ws O237e Pulkkinen, A. 09. Puolanne, M. 18. Pylkkanen, W. oo. Ovarnstr6m, E. 20. Ovist, C. J. 49. Rabbe; BiBy 22. Rabbey rs j22r Rahm; Jj" Ji. 38: Rainio, A. J. 20. Ramsay, A. 02. Ramsay, A. G. 56. Ramsay, A. W. 45. Ramsay, C. A. 35. Ramsay, W. 87. Rancken, H. F. 04. Rancken, J. O. I. 46. Rantaniemi, P. A. 96. Regnell, C. W. 49. Rein, G. 34. Reinholm, H. A. 41. Reinius, J. F. 22. Relander, E. O. 41. Remmler, F. 09. Renqvist, H. W. 74. Renvall, A. V. 03. Renvall, G. 19. Renvall, K. T. G. go. Renvall, R. A. 51. Renvall, R. 69. Renvall, T. T. 40. Rettig, E. 86. Reuter, A. 18. Reuter, A. M. 54. Reuter, E. 85. 276 Reuter, E. T. F. 49. Reuter, O. M. 66. © Richter, C. F. 37. Riddelin, C. J. 34. Rindell, G. U. 29. Ringbom, C. A. 47. Ringbom, R. R. 31. Ringbom, I. W. 57. Ringbom L,. I. 91. Roivainen, H. 20. Roos, A. B. 46. Roos, A. I. 49. Roos, E. 75. Roos, J. 90. Roos, S. 22. Rosberg, J. E. 91. Rosberg, V. 70. Roschier, J. W. 50. Rosell, G. 21. Rosenback, E. E. 21. Rosenbom, F. 32. Rosenborg, J. W. 49. Rosenbrdjer, T. H. 18. Rosenkampf, K. 34. Rosqvist, A. J. 87. Rostedt, J. A. 31. Rothstr6ém, G. I. 74. Rotkirch, B. A. 35. Rotkirch, G. F. 34. Rudolph, H. og. Runeberg, F. K. 69. Runeberg, J. L. 35. Runeberg, J. W. 8o. Runeberg, L. 56. Runeberg, Ll. M. 56. Ruoranen, A. R. Io. Ruotsalainen, A. 02. Rasanen, WW. PB.) jisboLL: Ronnback, A. J. 22. Roéunnbiack, O. E. V. F. 59. Ro6nnback, W. 22. Ronnholm, A. 45. Saalas, U. o2. Sackleen, L. 34. Sacklén, F. A. 47. Sadelin, P. U. 21. Selan, A. O. 39. Selan, A. T. 56, 04. Saelan, T. 04. Sahlberg, B. G. 39. Sahlberg, C. R. 21. Sahlberg, H. F. 98. Sahlberg, J. R. 65. Sahlberg, M. 78. Sahlberg, R. F. 26. Sahlberg, S. 15. Sahlberg, U. 02. Sahlgren, A. Th. 88. Salingre, G. W. 31. Salingre, R. W. W. 56. Salmenlinna, S. S. 12. Salokas, M. A. II. Salovaara, H. A. Io. Saltzman, F. 41. Saltzman, F. 59. Saltzman, H. 20. Sandell, G. E. T. 88. Sandman, A. 1921. Sandman, HE. 59. Sandman, J. A. 86. Sandstrom, K. V. F. 20. Sanmark, F. G. 21. Sauli, J. O. 19. Sauramo, M. R. 106. Savander, A. F. G. 50. Savander, B. F. 67. Savander, C. G. 36. Savenius, H. S. 29. Savenius, S. 21. Saxén, U. 17. Schalin, Z. 72. Schauman, B. O. 44. Schauman, C. 30. Schauman, F. L. 30. Schauman, H. 35. Schildt, B. E. H. 38. Schildt, W. S. 29. Schjerfback, S. M. 22. Schmidt, C. J. 38. Schoultz, C. EF. v. 40. Schulman, C. L. 36. Schulman, O. K. Hj. 78. Schultén, A. B. af. 73. Schultén, N. G. af. 30. Schwartz, W. C. 35. Sederholm, W. 83. Segercrantz, C. V. L. 31. Segercrantz, W. 97. Segerstrale, J. V. 69. Segerstrale, K. O. 16. Selin, G. 57. Seppala, V. A. 15. Sevon, O. 84. Sibelius, C. G. 42. Sievers, K. R. 71. Siilanen, J. V. 95. Siintola, S. 16. Siitoin, K. 03. Silén, F. 63. Silfvenius (Siltala) A. J. 97- Simming, T. 57. Sinebrtichoff, P. 44. : Sirelius, H. A. 38. % Sirelius, C. F. 45. Sirén, O. 86. : Sjoberg, C. 36. Sjoman, C. C. 39. Sjoman, S. E. 32. Sjoman, T. K. 37. Sjdstedt, G. H. 38. Sjostedt, K. G. 22. Sjostrand, D. J. 86. Snellman, F. A. 36. Snellman, H. 34. Snellman, J. 34. Snellman, J. N. 22. Snellman; J. W. 30. Snellman, J. 12. Snellman, W. 71. Sohlberg, H. F. 39. Sohlberg, J. H. 35. Sohlman, V. 67. Sola, A. A. 03. Soldan, C. E. 32. Sorsakoski, O. 05. Sourander, EK. G. 32. Spoof, A. R. 70. Spoof, W. 85. Spare, C. W. 34. Spare, G. A. 35- Spare N. Je 34. Standertskjold, H. J. 39. Starck, J. 43. Staudinger, J. J. 360. Steffansson, R. 1921. Sten, A. 96. Sten, A. 22. Stenberg, C. 35. Stenberg, K. H. 95. Stenberg, O. E. 31. Stenback, J. 73. Stenij,/S: Az -GAra, Stening, S. A. 45. Stenius, G. II. Stenius, J. 39. Stenroos, K. E. gf. Stenroth, C. 81. Steven, C. 35. Steven, W. 37. Sticheus, J. F. 33. Stigzelius, L. H. 57. Stjerncreutz, I. J. A. 37. . Stjernschantz, J. A. 30. ¥ Stjernvall, H. 92. Stolpe, Th. 86. Strémberg, J. Strémborg, J. E. 56. Stromborg, C. E. 40. Strémstén, O. C. 34. eotudd, H. 91. Stahlberg, B. 97. Stahlberg, C. H. 26. Stahlberg, V. A. 02. Sucksdorff, J. 98. Sucksdorff, R. G. 73. Sundberg, C. G. J. of. Sundevall, G. 43. Sundius, J. 29. Sundman, C. W. I. 29. Sundman, G. 79. Sundman, N. 78. Sundstré6m, E. 20 Sundvall, C. G. 34. Sundvall, J. M. 29. Sundvik, E. E. 94. Sundvik, O. 97. Suomalainen, E. W. 04. Svanljung. F. G. 53. Svanstrém, J. T. 38. Svinhufvud, G. 33. Svinhufvud, J. F. 30. Sydanheimo, M. 18. Synnerberg, J. F. 29. Saltin, E. 19. Sdéderman, H. 97. Tamlander, C. G. 44. Tamlander, C. W. 45. sams, C.S: M. 21. siannet,: V.. 14. Manttu, A. 15. Tapenius, C. N. A. 30. Tavaststjerna, C. V. 27. Taxell, B. 34. Teetgrén, C. G. 37. Tegengren, E. G. 93. Tegengren, J. 06. Telén, U. W. 30. Tengén, J. A. 49. Tengstrém, A. T. af. 46. Tengstrém, F. 35. Tengstrom, J. J. 33. Tengstrém, M. af. 21. Tengstrom, 39. Tengstrém, J. R. 41. Tengstré6m, M. af. 84. Tennberg, A. W. 22. Tennberg, H. 18. Vennberg, J. 22: Terdsvuori, J. A. 19. Terdsvuori, K. 15. Thauvon, J. F. 49. Therman, E. or. Thesleff, A. 91. Thesleff, A. A. 30. Thesleff, Th. 72. Thoreld, A. F. 37. Thunberg, B. A. 36. Thuneberg, A. 17. Thuneberg, E. 16. Thuneberg, P. A. 87. Thuring, L. O. 34. Ticklen, CG. 31: aaickléen, ji P93 1. Tigerstedt, A. F. 78. Tigerstedt, C. G. L. 10. Tigerstedt, C. C. 45. Tigerstedt, A. W. G. 43. Tigerstedt, G. 38. Tigerstedt, T. A. 59. Toivonen, D. 09. Tollet, G. G. 43. Tolpo, N. M. 33. Topelius, Z. 34. Toppelius, G. 45. Toppelius, O. A. 43. Trapp, E. O. 36. Trapp, C. 40. drapp, Co R50: drapp, O. FE. 47. Rrappy Rea 37. Troil, S. W. v. 38. Troi, UW. v. 26: Tschepurnoff, A. 40. Tschepurnoff, I. 40. Tudeer, O. V. 34. Tuominen, J. V. K. 06. Horne, \-aWv. 44 Tornegrén, C. W. 33. Torngrén, A. 41. Torngrén, J. 27. Tornqvist, P. J. 34. Tornqvist, P. A. 40. Tornroth, C. E. 50. JL. aM. Sarak 277 Tornroth, J. C. 50. Tornrothy je 22. Udhelius, P. D. 45. Uhlenius, G. A. 22. Uggla, J. K. W. 43. Ulvinen, A. 20. Unonius, K. J. W. 63 Ursin, J. af. 34. Ursin, NieAch af. 225 Uschakoff, A. 39. Uschakoff, G. 32. Uschakoff, I. 39. Utter, F. G. 49. Wacklin, A. 36. Wenerberg, G. M. 38. Wahlbeck, W. og. Wahlberg, EK. A. 96. Wahlberg, H. J. 14. Wahlfors, H. A. 59. Wahlstrom, G. A. or. Wainio, E. A. 71. Waldens, E. F. 38. Walheim, J. 34. Walle, D. F. 24. Walle; Kae Lo: Valle, O. F. 1921. Walleen, C. J. 35. Walleen, C. E. 37. Wallén, L. E. 39. Wallén, M. 81. Wallenius, A. W. 32. Wallenius, I. 08. ' Wallenius, O. H. oo. Wallenius, P. C. 34. Wallgren, A. L. 88. Wallin, G. A. 30. Valmari,-J. 1 Vappula, N. A. 19. Warelius, A. 48. Warén, EH. J. 74. Warén, H. I. 13. Wartiainen, I. M. 02. Wasastjerna, A. 43. Wasastjerna, Axel. 16. Wasastjerna, Agda. 16. Wasastjerna, B. R. 79. Wasastjerna, E. G. 44. Wasastjerna, F. 21. Wasastjerna, K. Th. 39. Wasastjerna, K. H. 86. Wasenius, A. F. 13. Wasenius, E. o1. Wasenius, G. O. 35. 278 Wathén, S. A. 40. Wecksell, J. A. 00. Weckstrom, M. 46. Wegelius, A. G. 04. Wegelius, A. W. 21. Wegelius, B. W. 30. Wegelius, H. 30. Wegelius, K. J. R. 94. Welene, R. 39. Wendelin, A. L. 46. Wendelin, E. W. 47. Wendelin, S. A. 52. Wennerstrom, O. W. 74. Weseloff, W. 98. Wessman, A. 51. Westerlund, A. 88. Westerlund, E. 43. Westling, C. R. 51. Westzynthius, A. W. 46. Wetterhoff, G. A. 40. Weurlander, A. F. 37. Weurlander, M. W. 00. Weurman, M. O. 16. Weymarn, E. G. 73. Wichmann, C. 29. Wichmann, C. H. 46. Wichmann, C. L. 47. Wichmann, J. V. 52. Wichmann, O. 87. Widenius, C. F. 22. Adlerz, G. 96. Agardh, J. G. 65. Ahnger, C. 02. Almqvist, S. 81. Andersson, G. 96. Andersson, N. J. 65. Areschoug, F. W. C. 69. Areschoug, J. E. 68. Arnell, H. W. 82. Arnold, F. 80. Aurivillius, P. O. Chr. 94. Batalin, A. 89. Becker, Th. 1921. Berggren, S. 68. Bezzi, M. 1921. Birger, S. 1921. Blytt,..A°1 70: Braithwaite, R. 80. Brauer, F. 96. Braun, A. 72. Bunge, AC: 74- WittksyeE e/a 572- Wiiro, A. J. II. Wik... J: Exe 35: Wikberg, C. J. 47. - Wikstro6m, D. A. 83. Wilenius, F. D. 59. Willebrand, K. F. v. 33. Willebrand, V. M. v. 73. Willgrén, A. 43. Winter, E. 53. Winter, J. P.. 35. Winter, M. F. E. A. 49. Wirzén, J. H. A. 29. Wirzén, J. J. 30. Wittfooth, A. 39. Witting, B.C. J. 29. Wivolin, C. G. 48. Woldstedt, F. 50. Woldstedt, F. W. 65. Wolff, K. Ll. F. 59. Wrede, C. G. 47. Wrede, R. F. 24. Wrede, R. Z. 39. Wright, M. v. 24. Wright, A. v. 47. Wright, F. v. 47. Wright, F. v. 83 Wright, J. v. 47. Wullffert, A. 36. Wuorentaus, Y. 08. Christ hire, Ss: Cleve-Euler, A. 1921. Cleve, P. T. 68. Collett, R. 82. Conwentz, H. 1921. Crépin, F. 96. Dahiv Hs T9627. Dahlbom, G. 36. Dahlstedt, H. 96. De Candolle, A. 72. Demidoff, A. 52. Diels, L. 1921. Dresser, H. E. 96. Drude, O. 96. Edwards, J. W. 1921. Enderlein, G. 09. Engler, A. 96. Eppelsheim, E. 91. Esben-Petersen, P. 1921. Valikangas, I. 05. Warnhjelm, F. W. 4o. Yionen, P. 19. Zanzen, F. KE. G. v. 42. Zetterman, A. J. 59. Zetterman, F. 72. Zilliacus, H. F. B. 68. Zitting, J. 30. Aberg, A. K. 72. Ahlstrém, C. 42. Akerberg, G. A. 34. Akesson, A. E. 38. Akesson, G. 33. Akesson, O. C. 43. Astrém, E. E. 64. Astrom, H. B. 74. Ayrapaa, M. A. 71. Oblom, A. F. 12. Ohman, E. 63. Ohman, E. H. 16. Ohman, G. 73. Ohman, J. E. 30. Ohrnberg, K. E. 81. Osterblad, J. W. 48. Utldandska medlemmar. Flahault, Ch. 94. Floderus, B. 1921. Friedrichsen, Hoyer, K. Fries, Th. M. 65. Gobi, C. 96. Grill, C. 94. Grot yi. 44= Ginther, A. 61. Gyllenhal, L. 37. Hagstrom, J. O. 1921. Hartman, C. 67. Hartman, R. W. 69. Hirschmann, N. 08. Holmboe, J. 1921. Holmgren, A. E. 72. Hooker, J..D. 67: Horvath, G. 1921. Hvasser, I. 29. Ivanitzki, N. A. 98. 99. ively @+ a Jacobssohn, G. 03. uratzka, J. 75. agerskidld, L. A. 96. Kavall, J. H. 71. Kaurin, C. 86. Kerner, A. 78. Klinge, J. 98. Knipowitsch, N. 03. Koeppen, F. T. 96. Korschinsky, S. 96. Krempelhuber, A. v. 74. _Krook, Th. O. B. N. go. 4 _Lestadius, C. P. 65. _Lampa, S. 95. Lange, J. 67. _Lilljeborg, W. 78. Limpricht, K. G. 92. Lindeberg, C. J. 85. Lindman, C. A. M. 17. Lovén, S. 67. Lundstr6m, A. N. 80. Lonnberg, E. 1921. Mac Lachlan, R. 74. Martius, C. F. P. v. 67. Maximowicz, Ch. I. 71. 'Meinert, F. E. A. 96. Meves, W. 72. Moe, N. G. 70. Moebius, K. 96. _Morawitz, F. F. 96. Miiller, C. 69. Murbeck, S. or. Naegeli, C. 76. Nathorst, A. G. 96. Nilsson, A. 02. Nilsson, S. 36. Nordstedt, C. F. O. 73. Norman, J. M. 65. Notaris, G. de. 72. Nyman, C. F. 65. Oshanin, W. og. Ostenfeld, C. H. 17. Petersen, C. Gx y- rg2I. Pleske, Th. 87. Post. Ee vA wa 72: Reitter, E. 96. Russow, E. 96. Samuelsson, G. 18. Sandeberg, H. 77. Sars, G. O. 82. Schimper, W. P. 67. Schiddte, J. G. 80. Schneider, G. 96. Schiibeler, F. C. 80. Schonherr, C. J. 36. Schéyen, W. M. 82. Seidlitz, G. v. 88. Selys-Longchamps, E. de. 93. Sernander, R. 13. Sharp, D. 96. Sjostedt, Y. 09. Skottsberg, C. ro. Sparre-Schneider, J. 82. Spruce, R. 71. Staudinger, O. 96. Steenstrup, J. J. S. 68. 279 Stizenberger, E. 76. Stuxberg, A. 83. Stal, K. 68. Sullivant, W. S. 7o. Sundevall, C. J. 67. Tansley, A. G. 1921. Thedenius, K. F. 71. Théel, Hj.82. Thomson, C, G. 70. Thorell, T. 73. Trautvetter, E. R. v. 71. Tullgren, A. 1921. Wahlberg, P. F. 67. Wallengren, H. D. J. 82. Warming, E. 88, 1921. Warnstorf, C. 96. Wesenberg, C. 17. Westerlund, C. A. 95. Wettstein, R. 96, 1g2r. Wiedemann, F. J. 71. Wille) J. No B. 192n Wittrock, V. B. 70. Wright, W. v. 38. Wright, W. v. 75. Zahlbruckner, A. 1921. Zeller, PACy 7x. Zetterstedt, J. E. 73. Zetterstedt, J. W. 36. Zschokke, F. 1921. Angstrém, J. 68. Orsted, A. S. 69. e ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA PENNICA ee e> | | 00 te COMMENTATIONES AD SASCULUM CELEBRANDUM KALENDIS NOVEMBRIBUS A. MCMXXI EDIT HELSINGFORSIA BL/WHOI LIBRARY ‘MA fie tt 4 rome Se tame a oe ue i Beers: i Ah ata J t ifs 1114 yt i Pe ei uP Bracnes taae 4 ry, ibeae ty) iP 4 6H Fah tad ‘I et SUERCLGERECEGE A} WiGhengaiattida yt) 7H! S oF) Hit fa 4) : aby 7 7 } hp tase Th y Be} Tit ia4 . 7 Ik AM } 4 Hin al rece 4 40d TO 05 te Sat) Fe zh ye bee bebed § ii si Eve bee bebe} ena : J Paepeaas OOD EE TON + aa) ati j bie 1 AH 14% Mey) i Seerte: SEESEEEETER EE & rap ; j booties 4 That PbeERE: ce itis i 0 Seti + As