WW WV WV VW oY Wy Wi way vi we be YU ey be oe ey Oh > SK rn RÀ So Du TEVWYTLYTYLWMIUWYTWwY Sy ee | ABA BB'S a a A så NN Vir M Vs ONT S "a A nr Ud TA j anm "ejes ug cm et we ae ARKIY FOR EO EAN az UTGIFVET AF K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM ESO BG sane MED i8 AFHANDLINGAR OCH 72 TAFLOR UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERLA.-B, BERLIN LONDON PARIS R. FRIEDLANDER & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE C. KLINCKSIECK 11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 11 RUE DE LILLE 1907 XP Häftet 1—2 innehållande N:o 1—8 utkom den 6 sept, 1906. yo » » 9—18 - » » 4 sept. 1907. wee > SJATTE BANDETS INNEHALL. Boree, O., Beiträge zur Algenflora von Schweden. Mit 3 Tafeln Fries, R. E., Zur Kenntnis der Phanerogamenflora der Grenz- gebiete zwischen Bolivia und Argentinien. II. Malvales. Mit 2 Tafeln : : P es Christ, H., Die Bahrain. hes Te S astrálón America Borer, O. Algen aus Argentina und Bolivia . : i LAGERBERG, T., Zur M ewe des Pin: aqui- linum L. Mit 5 Tafeln d. NE S caus m. THEORIN, P. G. E, Undersökning af några vaxtarters Tnichowine Med 1 tafla . UCM neat poy e Pe Us. yo) or aay (ae Fries, R. E., Myxomycetfloran i de jämtländska fjälltrakterna Dustin, P. Beiträge zur Bryologie der Magellansländer, von Westpatagonien und Südchile IV. Mit 12 Tafeln . : Fries, R. E, Systematische Uebersicht der Gattung Scoparia. Mit 8 Tafeln ERE st IONS Dusen, P. Beiträge zur aes dos IMagellansländer! von Westpatagonien und Südchile. V. Mit 6 Tafeln . 2 FRIES, R. E, Zur Kenntnis der Phanerogamenflora der Grenz- gebiete zwischen Bolivia und Argentinien. III. Mit 4 Tafeln DAHLSTEDT, H., Ueber einige südamerikanische Taraxaca BIRGER, S., Om Tuber Salep . : : ; JOHANSSON, K., Nya Hieracier af eruppen ARAS. Fr. epicr. fon Medelpad, Med 8 taflor. .......... Fries, O. Rob. Anteckningar om svenska Hymno ees : Liprorss, B. Studier öfver artbildningen inom släktet Rubus. Il. Med 16 taflor - Br Ar SIMMONS, H. G., Ueber einige api lische Phaneroparde : JOHANSSON, K., Anteckningar fran Hieracie-exkursioner i Anger- manland och Vásterbotten. Med 7 taflor Sid. 1—88. 116: 1—6. 1—13. 1—28. 1—23. 1—9. ous al 1—32. 1—32. 1—19: 1—13. ient ]—3 1—43. 1—40. 1—53. FOR ED DA N EK UTGIFVET AF K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM BAND: 6 HAFTE 1—2 UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B, BERLIN LONDON PARIS R FRIEDLANDER & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE H, LE SOUDIER 11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 174 BOULEVARD S:T GERMAIN 1906 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1. Beitriige zur Algenfiora von Schweden. Von O. BORGE. Mit 3 Tafeln. Mitgeteilt am 14. März 1906 durch H. Wirrrock und A. G. NATHORST. In den letztverflossenen Jahren habe ich, sobald mir meine übrigen Arbeiten dazu Zeit liessen, nebenbei auch Algensammlungen aus verschiedenen Gegenden von Schweden untersucht, und da meine diesbezüglichen Notizen betrachtlich angewachsen sind, glaubte ich, es könnte weitere Kreise interessieren, Kenntnis von ihrem Inhalt zu nehmen. Obgleich . Schweden zu den in algologischer Beziehung am besten unter- suchten Ländern gehört, werden doch folgende Zeilen beweisen, dass auch hier manches Neue zu finden ist. So enthält dieser Aufsatz ausser 9 vorher nicht beschriebenen Arten und Varietäten 44 zwar vorher bekannte, aber für Schweden neue Algen. Class. I. Florideae. Lemanea Bory a L. fluviatilis Ac. = Sk. Hästveda (Hj. Möller); Fremminge (O. J. Hasslow); —Hor. Sm. Hult: Hessläs (R. Tolf). Srml. Saterbo: Back. | Vrml. Norum (A. Hülphers). V. B. Lófánger: Afvafjärden. . Sp) ; Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 1. 1 d 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1. Fam. 4. Ulothricaceae. Hormidium Kitz. H. murale (LYNGB.) Kürz. Sk. Keflinge (H. G. Simmons). H. parietinum (VAvon.) Kürz. Sk. Malmc. Bl. Ronneby. V.G. Karlsborg. Boh. Kong- elf (O. Nordstedt). Upl. Sko; Danmark: Kyrkbyn; Rådmansö: Gräddö; Öregrund. JV. B. Umea: Tafvelsjó; Holmön; Skel- lefteà: Bergsbyn, Varutrüsk; Jorn: Kankberget. Hormiscia (FRrEs) ARESCH. H. subtilis (Kürz.) Tont. Sk. Fogelsang bei Lund. Bl. Karlskrona (leg. Johan Erik- son). Vstml. Arboga. V. B. Ursvik. — — var. variabilis (Kürtz.) KIRCHN. Srml. Raby-Rekarna (leg. K. Bohlin). Die Hauptform bisher in Schweden unbekannt. H. mucosa (THUR.) WrrrR. V. G. Sandhem: Grimstorp (O. Nordstedt). Vorher nur auf der Insel Oland bekannt. H. zonata (WEB. et MoHR) ARESCH. Sk. Hástad (O. Nordstedt); Fogelsang bei Lund. JV. G. Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Sm. Jönköping (O. Nord- stedt). St. Karlberg. Upl. St. Pehr. — — f. valida (N&a.) Ras. Sk. Hastad (O. Nordstedt). Ó. G. Skedvi: Tisnarn (leg. A. Y. Grevillius). Binuclearia WrrTR. DB. tatrana WITTR. Sk. Tjórnarp. Die bei ScHMIDLE Weit. Beitr. Rheineb. p. 69 erwahnten Exemplare dieser Art betreffen die bei Tjórnarp gesammelten. Ausserdem ist die Art aus Marstrand bekannt (Wittr. et Nordst. Exs. Nr. 1444). Hormospora DBRÉE. H. mutabilis Nie. Sk. Fogelsang bei Lund. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 5 Fam. 5. Chaetophoraceae. Aphanochaete A. Bm. A repens A. Br. Vstml. Arboga. Upl. Öregrund. V. B. Lófánger: Afva- fjärden. Chaetosphaeridium KLEB. C. globosum (NORDST.) KLEB. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vorher aus Stockholm bekannt. Chaetonema Nowak. C. irregulare Nowak. St. Nacka (in Tetraspora sp.) Upl. Upsala-Näs (in Te- traspora lubrica). Chaetophora SCHRANK C. pisiformis (ROTH) Ac. Sk. Heljarp (H. G. Simmons). St. Skanstull. Upl. St. Pehr; Ostuna; Sko; Upsala-Näs; Upsala; Vendel. Vstml. Säterbo; Arboga. Hrjd. Lillherrdal; Snösvallen. V. B. Holmón. C. elegans (RorH) AG. Ö. G. Karna (leg. E. Nyman). Ner. Gótlunda. St. Karl- berg. Upl. Sko; Väddö: Senneby. Arjd. Haggingsasen. C. tuberculosa (RoTH) Aa. Sk. Svedala; Hör. Upl. Linnés Hammarby; Björklinge: Norviksjön (C. A. Andersson) Vstml. Frövifors. —Hrjd. Häggingsäsen. C. cornu-damae (RoTH) Ac. Sk. Yddingen; Svedala; Kungsängen bei Lund. St. Uggle- viken; Lidingön. Ul. Upsala-Niis: Väddö: Bornen, Edeby. Öl. Resmo: Mysinge (O. Nordstedt.) — — f. erystallophora Kurtz. Upl. Haga bei Upsala. — — f. clavata (Horn.) Körz. U pl. Upsala-Nàs. 6 ARKIV FOR BOTANIK BAND 6. N:O 1. Draparnaldia Bory D. glomerata (Vaucu.) Ag. Sk. Hojea. Sm. Urshult. V.G. Venersborg (A. G. Elias- son); Sandhem: Grimstorp (O. Nordstedt). Ó. G. Kvillinge: Attetorp (leg. A. Y. Grevillius). Srml. Torpa (leg. K. Bohlin). St. Vermdón (K. Bohlin); Lidingön. Ner. Gótlunda: Sickel- sjö. Vstm. Arboga; Frövifors. Vrml. Kristinehamn (C. M. Brostróm). Upl. Sko; Valloxen; Linnés Hammarby; Vendel; Väddö: Gamla Grisslehamn, Nothamn. Arjd. Langa. V. B. Säfvar: Ytterboda; Löfänger: Kallviken, Afvafjárden; Bygdeå: Sikea. — — var. gracillima Aa. Hrjd. Làngà. — — var. biformis WITTR. et NORDST. Jmtl. Handolsan. D. plumosa (VAUCH.) AG. Srml. Torpa: Torpunga (K. Bohlin). Upl. Flottsund. Stigeoclonium Kürz. S. tenue (Ac.) Ras. Upl. Gottsunda bei Upsala. Fam. 6. Confervaceae. Conferva L. C. bombycina AG. F. crass. cell. 5—6,5 v. Sm. Ryd. Hrjd. Lillherrdal. Jil. Handöl. — — f. crass. cell. 6,5—10,5 v. Sk. Fogelsang bei Lund; Tjornarp. Ul. Väddö: Bornen; Häfverö: Trästa; Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Säterbo. V. B. Holmön; Safvar; Bygdeå: Storbäcken; Skell- eftea: Bastunäs. — -- f. crass. cell. 11,5 —12^ yw. Bl. Ronneby. Arjd. Lillherrdal (lee. S. Birger). V. B. Löfänger: Kallviken. Gt/. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 7 Microspora THUR. M. floccosa (VavcH.) THUR. Sk. Tjörnarp. Bl. Ronneby. V. B. Bygdeå: Storbäcken. M. amoena (Kürz.) Ras. Vrml. Marieberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Brostróm). Vstml. Säterbo: Igelsáter; Svarthäll bei Kungsör. Upl. UI- tuna. Gstr. Kubbo (leg. G. Hellsing). M. pachyderma (WILLE) LAGERH. Sk. Tjórnarp. Upl. Rådmansö: Räfsnäs; Sikvik (leg. G. Hellsing). M. wittrockii (WILLE) LAGERH. Hall. Hishult; Hógaryd; Breared (in sämtlichen Lokalen leg. A. G. Kellgren). | M. stagnorum (Kürtz.) LAGERH. Sk. Tjórnarp. Sm. Ryd. Jmtl. Handólsàn. V. B. Byg- dea: Ratan, Storbäcken. Ophiocytium NAc. O. majus NAG. Sk. Svedala. V. G. Sandhem: Ingarp (O. Nordstedt). Boh. Kongelf (O. Nordstedt;; Rödby: Gädderöd (O. Nord- stedt); Tvibotten (O. Nordstedt). Vstm!. Arboga; Köping. St. Vermdón. Up. Väddö: Fjällbo; Frötuna; Ytter-Harnäs (leg. G, Hellsing). O. cochleare (Ercuw.) A. Br. Sk. Hór. Sm. Vislanda. Ó. G. Kvillinge (leg. A. Y. Gre- villius). St. Vermdón. Up. Häfverö: Trasta; Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Gyttorp bei Nora; Frövifors; Ar- boga; Kungsör; Sala. @str. Kubbo (leg. G. Hellsing). Zrjd. Lillherrdal. V. B. Löfänger: Kallviken. @tl. Dalhem (leg. Alb. Nilsson); Fårö (leg. O. Rosenberg). O. capitatum WoLLE (0. cochleare var. bicuspidatum BORGE). Sk. Hör. Vstml. Frövi. — — var. longispinum (Möb.) Lemmerm. Vstml. Sala. O. parvulum (PER1Y) A. BR. Sk. Hör. V. G. Sandhem: Grimstorp (O. Nordstedt). Upl. Frötuna; Häfverö: Björkkulla, Trästa. str. Valbo. Hrjd. Lillherrdal. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BD. 6. w:o 1. ——var.circinatum (WOLLE) LEMMERM. Ophiocyt. p. 34. St. Mölnaträsk auf der Insel Lidingön. Die Varietät bisher in Schweden unbekannt. Fam. 7. Chroolepidaceae. Trentepohlia Marr. T. aurea (L.) MART. Sk. Eslof (H. G. Simmons). St. Vermdón. Upl. Läby. Vstml. Sala. T. odorata (LYNGB.) WrrTR. V. G. Sandhem: Grimstorp (O. Nordstedt). T. umbrina (Kütz.) Born. Sk. Hör. Sm. Urshult; Ingatorp (R. Tolf). Srml. Torpa (K. Bohlin). St. Lidingön. Ul. Sko; Rådmansö: Gräddö; Skebo; Väddö: Fjällbo. Vstml. Arboga; Frövifors. T. bleischii (RAB.) WILLE. Srml. Råby-Rekarne (K. Boblin); Nynäs (K. Bohlin). St. Vermdón. Upl. Sko. T. jolithus (L.) WALLR. Sm. Urshult: Almundsryd. Srml. Torshálla. St. Skans- , tull; Lidingön. Upl. Rådmansö; Frötuna; Norrtelje; Heby; Lófsta. Vstml. Sala; Frövi. Vrml. Kristinehamn (C. M. Bro- strom). Dir. Falun (E. Holmgren); Krylbo; Fors; Horndal. Gstr. Storvik; Ockelbo; Valbo. Alsi. Kilafors; Vallsta; Ljus- dal. Jmtl. Dockmyr. Mpd. Ånge. V. B. Säfvar; Holmön; Ratan; Bygdeå; Nysäter; Löfånger; Skellefteå; Byske. Microthamnion Nic. M. kützingianum (N&G.) KrRCHN. Boh. Krokstad: Äseröd (O. Nordstedt in litt.). Ul. Frö- tuna; Väddö: Bornen; Jälla (leg. Alb. Nilsson). M. strictissimum Ras. Krypt. Fl. Sachs. p. 266. Vstml. Frövifors. Fam. 8. Cladophoraceae. Rhizocionium Kitz. RH. riparium (RorH) Hanv. Gti. Ostergarnsholm (Alb. Nilsson). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 9 R. hieroglyphicum (Ac.) KÜrz. V. B. Holmön. Cladophora Kürz. C. fracta (VAHL) Kitz. Sk. Jerresta; Bara. St. Lidingön. Up. Bara. Vrml. Fryksände (leg. A. G. Kellgren). — — f. viadrina (Küorz.) Ras. Sk. Lomma (H. G. Simmons). C. crispata (RorH) Kürz. Sk. Lund (Hj. Moller). C. glomerata (L.) Kürz. Sk. Lund; Hästad (O. Nordstedt); S. Asum (Hj. Möller). Sm. Jönköping (O. Nordstedt). St. Djurgården. Upl. St. Pehr. C. holsatica Kitz. Srml. Vesterljung: Dalbyó (Ernst Nordström). Fam. 9. Sphaeropleaceae. Sphaeroplea Ac. S. annulina (RorH) Aa. St. Hammarbysjö, Karlberg, Solna. Ordo 2. Conjugatae. Fam. 1. Zygnemaceae. Mougeotia AG. M. laetevirens (A. Br.) WITTR. Sk. Hyby (0. Nordstedt). Upl. Rådmansö: Nabbo. M. genuflexa (DILLW.) Ac. Ner. Gótlunda: Sickelsjö. Arjd. Hede: Ulberget. Gt. Dalhem: Gandarfve (Alb. Nilsson). M. scalaris Hass. Gil. Dalhem: Dungarden (leg. Alb. Nilsson). M. parvula Hass. Upl. Rådmansö: Gräddö; Sikvik (leg. G. Hellsing). Jmtl. Bunnerstótarna. V. B. Skellefteå: Bastunäs. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BD. 6. w:o Ll. M. megaspora WrrTR. Forma cell. veg. 17—19,5 u crass., 10—20-plo longior.; mesosporio scrobiculis magnis jrregulariter ordinatis ornatd. Long. zygot. 45,5 — 47 — 48 v. Lat. » 43—41—42—44 v. Tab. 1, fig. 1. Jamil. Are. — — Forma cell. veg. 18—21 u crass., 5—15-plo longior. Long. zygot. 39 — 41,5—43 yu. Lat. » ı 848134 — 35 Us Jmtl. Are. Diese beiden Formen weichen von der Wittrock'schen durch gróssere Dicke der vegetativen Zellen ab. Nach Witt- rock sind die Zygoten rund und messen 42—50 v im Durch- messer; Cleve (Mesocarprus nummuloides CLEVE Monogr. zygnemac. pag. 30, tab. 9, fig. 4—5) beschreibt sie als kugelig oder breit oval und 44~34 v. gross; bei den von mir gefundenen Formen waren die Zygoten niemals rund, sondern breit oval. Die Art ist vorher nur aus Upsala bekannt. M. quadrangulata Hass. Ner. Götlunda: Sickelsjó. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Zygnema Ac. Z. stellinum (VAvcnu.) AG. Long. cell. veg. 21 — 22,5 32,5 40 —58,5 v. Crass. |» »991:— 28/5——— 2] —— 31 — 26 y. Long. zygot. 31 — 34 —— 35 —— 41 — 43 v. Crass. > 31—32—34—30—32,5—28,5—33,5 v. Upl. Bergsbrunna. Z. cruciatum (VAUCH.) Aa. Gtl. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). Spirogyra LINK S. communis (Hass.) WITTR. Forma cell. veg. 26—31 p erass., diametro 2—3?/2-plo longioribus; conjugatione laterali; long. zygot. 46—52,5 ww. crass. 25—26 4. Upl. Kina bei Upsala (Alb. Nilsson). S. varians (Hass.) Kürz. St. Sundbyberg (G. Lagerheim). O. BORGE, BEITRÄGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. |l — — forma crass. cell. veg. 32,5 54,5—63,5 p, crass. 28,5—36,5 v. Upl. Sikvik (leg. G. Hellsing). — — f. gracilis n. f. P. PETIT in litt.' Tab. 1, fig. 2. Cell. veg. 26—29 u. crass., diametro 3—6-plo longioribus; chlorophoris anfractibus 1!/»—4'/»; cell. fructiferis ad 60 u. crassis; zygotis 32— 39 p. crass., 1,2—1,6-plo longioribus. Upl. Elfkarleby (in lapidibus cataractarum). Die Hauptform ist vorher aus Väddö in Upland bekannt. S. lagerheimii WITTR. Hisl. Djupövägen bei Hudiksvall (C. A. Berg). Vorher nur aus der Umgegend von Stockholm bekannt. S. velata NORDST. Sk. Lund (O. Nordstedt). Vorher aus Stehag notiert. S. fluvialitis Hiarsg Cell veg. 34—36,5 u crassis; cell. fructif. 54,5—062,2 qw crassis; zygotis circ. 49—50 u crassis. Sm. Nommen (leg. F. Trybom; siehe Tryp. Nómmen pag. 16). Die schwedischen Exemplare hatten etwas kleinere Dimen- sionen als die von mir beschriebenen aus der Schweiz (siehe BorGE Rhizoidenbild. pag. 9), stimmten aber sonst gut mit der Schweizer Form überein. Vorher in Schweden unbekannt. S. setiformis (Rotu) Kitz. Vstml. Säterbo: Sjölunda. S. majuscula Kürz. St. Stadshagen (G. Lagerheim). S. bellis (Hass.) CROUAN Cell. veg. 65—69 v crassis, diametro 2—5-plo longioribus; zygotis 63,5— 72,5 u latis, 48,5—52,5 u crassis, mesosporio irregulariter scrobiculato scrobiculis irregularibus. Tab. 1, fig. 3. Upl. Väddö: Nothamn. Meines Wissens ist die eigenttimliche Struktur der Zygoten- membran bis jetzt noch nicht abgebildet gewesen; die Grüb- chen sind nicht rund, sondern sehr unregelmässig, gewöhnlich mehr oder weniger lang gestreckt, und haben kolbenfórmige Enden; in diesem Falle sieht es aus, als ob zwei rundliche Grubchen zu einem einzigen, linglichen zusammengeschmolzen waren. 34 w; long. zygot. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BD. 6. wW:0 1. S. maxima (Hass.) WITTR. St. Lidingón: See Kottlasjon. Fam. 2. Desmidiaceae. Gonatozygon DE Bar. G. monotenium DE Bar. Si. Lidingön. Vstml. Sala. — — var. pilosellum Norpst. in WITTR. et NORDST. Exs. Nr. 750. Cell. 8—9 u. erass., muricibus 2—2.5 v. longis. Boh. Koon bei Marstrand (leg. O. Nordstedt). V. B. Löf- anger: Kallviken. Gil. Färön (leg. O. Rosenberg). Die Varietüt bisher in Schweden unbekannt. G.brebissonii DE Bar. Vstml. Nora. V. B. Löfänger: Kallviken. Spirotaenia BREB. S. condensata BRÉB. Bl. See Skärsjön bei Ronneby. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Frövifors; Arboga. V. B. Holmön; Löf- anger: Kallviken. S. obscura RALFS Sm. Strómsberg bei Jönköping (O. Nordstedt). S. parvula ARCH. Sk. Skaralid (leg. Hj. Moller). Mesotaenium Nia. M.braunii De Bar. var. minus DE Bar. Conjug. pag. 74, tab. 7 A, fig. 9—11. Long. cell. veg. 18—26 u, lat. 6,5—8 ww; lat. zygot. 15,5— 19,5 v, crags. TO cL Ioue L. Lpm. Kaddepakte (leg. E. Nyman). Die Varietát ist bisher in Sehweden nicht bekannt ge- wesen. M. greyii Turn. Not. freshw. alg. pag. 34, tab. 1, fig. 1. Forma minor lateribus cellularum levissime concavis. Long. cell. 48—90 v», lat. 19,5—21 v. Tab. 1, fig. 4. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 13 Hall. Breared (leg. A. G. Kellgren); Hishult (leg. A. G. Kellgren). Vgl. M. grey var. breve West. Fr. wi alg. W. Irel. pag. 131, tab. 20, fig. 6 sowie JM. greyii Rac. Desmidya Cia- stoni pag. 362. Die Art bisher in Schweden unbekannt. M. violascens DE Bar. St. Nacka (K. Bohlin). Cylindrocystis MENEGH. C. brebissonii MENEGH. Sk. Hör; Tjörnarp. Bl. Insel Dunsö bei Ronneby. Sm. Ryd; Urshult. St. Lidingón. Upl. Ràdmansó: Gräddö, Rad- mansby. Vstml. Säterbo: Riddarlund; Arboga; Frövi. Jmil. Äreskutan. C. diplospora LUND. Hall. Hishult (leg. A. G. Kellgren); Breared (leg. A. G. Kjellgren). Penium BREB. P. digitus (EHRENB.) BREB. Sk. Tjórnarp. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Dist. Holbergsmosse unweit Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Srml. Dalarö (G. Lagerheim). St. Lidingön. Upl. Väddö: Senneby, Bornen. P. lamellosum BRÉB. Sk. Svedala; Torup. Sm. Ryd; Vislanda. Srml. Vestermo. St. Lidingön. Upl. Linnés Hammarby; Väddö: Sandviken, Marsjön. Vstml. Arboga. Jmil. Are. P. naegelii BRÉB. Sm. Ryd; Ashult bei Asnen; Vislanda. Boh. Koón bei Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Disi. Holbergs mosse unweit Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Vstml. Vestanfors: Stor- Flyten; Arboga. St. Lidingön; Skuru. Upl. Upsala; Väddö: Sandviken, Grisslehamn, Marsjön, Bornen. V. B. Säfvar: Ytterboda; Löfänger: Kallviken; Ratan; Piteå. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). P. oblongum DE Bar. Sm. Ryd. St. Skuru. , Upl. Väddö: Bornen. Vstml. Kungsór; Gunnilbo: Langsvan. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BD. 6. N:0 4. P. spinospermum JosH. Not. Br. desm. 2 p. 292. Forma paullo minor; long. cell. 22—25 v, lat. 10,5—13 y. Tab. 1, fig. 5. Hall. Breared; Hishult; Hógaryd (in sámtlichen Lokalen leg. A. G. Kellgren). Da keine Zygoten zu sehen waren, ist die Bestimmung sehr unsicher. Die Behauptung bei JosHua On some new and rare desm. 3 pag. 35, dass die Art »25 u» breit sein solle, ist offenbar ein Druckfehler anstatt 15 v; die letztere Zahl stimmt teils mit Joshuas Figur (l. c. tab. 254, fig. 10) überein, teils mit seiner Angabe, dass die Zelle 33 u lang sei und »about two and a quarter times longer than wide». Vgl. P. spino- spermum f. minor WEST. Fr. w. alg. Ceylon pag. 135. Die Art ist vorher in Schweden nicht bekannt gewesen. P.interruptum BRÉB. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. Vsiml. Frövi; Gyttorp bei Nora; Vestanfors: Stor-Flyten. P. libellula (FockE) Norpst. Sk. Torup. Sm. Ryd. Boh. Marstrand (leg. O. Nord- stedt). Vstml. Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Läng- svan. Upp. Väddö: Fjällboträsk. V. B. Holmön; Bygdeå: Ratan. P. navicula BREB. Bl. Runamo (O. Nordstedt). Sm. Ryd; Vislanda. V. G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nordstedt). Vstml. Kungsör; Arboga; Gyttorp bei Nora; Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Lang- svan. Upl. Väddö: Fjällboträsk; Sladdarön. Gstr. Valbo. Jmtl. Åreskutan. Gtl. Fárón (leg. O. Rosenberg). P. margaritaceum (EHRENB.) BREB. Vstml. Gunnilbo: Langsvan. Gu. Fàrón (leg. O. Rosen- berg). P. cylindrus (EHRENB.) BREB. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Upl. Väddö: Sand- viken. P. spirostriolatum BARKER Dir. Grycksbo (leg. E. Holmgren). — f. Borer Chloroph. norsk. Finm. pag. 15, tab. 1, fig. 13. Vstml. Gunnilbo: Langsvan. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 15 P. minutum (RALFS) CLEVE Sm. Vislanda. V. G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nordstedt). Boh. Myren bei Strömstad (leg. ©. Nordstedt). Upl. Räd- mansó: Gräddö. V. B. Holmön; Ratan; Nysätra: Grimsmark; Löfänger: Kallviken. P. curtum BREs. Sk. Tjórnarp. Upl. Häfverö: Björkkulla. P. crassiusculum DE Bar. Forma medio levissime constricto. Long. cell. 56—60 u., lat. 20,5— 22: 1. Tab; 1. fig. 6: St. Lidingön: Vestra Yttringe. Die Art vorher aus Upsala notiert. P. cruciferuwm (DE Bar.) WITTR. Bl. Insel Dunsö bei Ronneby. V. B. Holmön. Dich rysoderma-n:sp. Tab. 1, fig. 7. Cellulis 70—72 v. longis, 26—27,5 wv crassis, medio leviter constrictis isthmo 23,5—24,5 v. lato, membrana rufescenti- brunnea scrobiculis minutissimis dense punctata: semicellulis apicibus rotundatis, lateribus leviter concavis; a fronte chlo- rophora tznisformia 5 ostendentibus. V. B. Bygdeå: Ratan. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). Closterium Nirzscu C. pusillum HANTZSCH var. monolithum WITTR. in WrrTR. et Norpst. Exs. Nr. 836. Long. cell. 32,5—53 u, lat. 7,5—9 v. Sm. Ryd. Die Varietät ist in Schweden neu; die Hauptart aus Ronneby bekannt. C. directum AncH. Sm. Ryd. Boh. Fiskebäckskil (leg. O. Nordstedt). St. Vermdón. V. B. Holmón; Ratan; Lófánger: Kallviken; Pitea. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. gracilior lat. cell. 12—13 v. Sm. Ryd. — — f. apicibus magis attenuatis. Long. cell. 195—213 u, lat. 15,5—19,5 u; lat. apic. 9 v. Upl. Lassby backar bei Upsala. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1. C. nilssonitn.spc Paluprügts: Cellulis 14—17 v. latis, 10—15- plo longioribus, ad utrumque polum sensim et leviter attenuatis, latere ventrali fere recto, latere dorsuali leviter convexo, apicibus late truncatis 7,5—8,5 w latis; membrana fulva subtiliter striata striis circ. 10 in 10 »; pyrenoidibus in utraque semicellula 8—10 uni- seriatis; locello apicali corpusculis magnis 1—2 instructo. Upl. Lassby backar bei Upsala (leg. Alb. Nilsson). Am meisten ähnelt die Art C. directum ARCH., sie ist aber schmäler, hat eine gewölbtere Rückenseite, zahlreichere Pyrenoiden in der Zellhälfte und weniger Kórnchen in den Zellenden. Vgl. auch C. subjuncidum DE Nor. C. baillyan wm BREB. Sk. Tjörnarp. Sm. Ryd. Boh. Marstrand (leg. O. Nord- stedt). Vstml. Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Langsvan. St. Lidingón. V. B. Holmón; Ratan; Lófànger: Kallviken. Gil. Fárón (leg. O. Rosenberg). Der Verf. stimmt durchaus mit O. NORDSTEDT in Bornh. desm. pag. 185 darin überein, dass C. didymotocum RALFS Brit. desm. pag. 168, tab. 28, fig. 7 a—b und C. didymotocum CORDA in Alm. de Carlsb. 1835 pag. 185—209, tab. 5, fig. 64—65 nicht identisch sind, da jenes mit C. baillyanum BREB. » zu vereinigen ist. C. angustatum Kitz. | Sk. Tjörnarp. Sm. Ryd; Strömsberg bei Jönköping (0. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Frövi; Gunnilbo: Långsvan; Gyttorp bei Nora. V.B. Löfån- ger: Kallviken. C. gracile BRÉB. Sm. Vislanda. Boh. Insel Koón bei Marstrand (O. Nord- stedt). Vstml. Gyttorp bei Nora; Vestanfors: Stor-Flyten. Gstr. Valbo. V. B. Holmön; Ratan; Löfänger: Kallviken; Ursvik; Piteå. @tl. Färön (leg. O. Rosenberg). C. juncid um RALES V. B. Lofanger: Kaliviken. C. atten watwum EHRENB. Gil. Fårön (leg. O. Rosenberg). — — forma latere ventrali cellularum leviter inflato; lat. cell. 36—37 v. Tab. 1, fig. 9. Vstml. Gyttorp bei Nora. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 17 C. acerosum (SCHRANK) EHRENB. Sk. Klàgerup. St. Lofhclmen (leg. K. Bohlin). Upl. Rådmansö: Räfsnäs, Gräddö; Sko; Harnäs (leg. G. Hellsing). Gtl. Dalhem: Gandarfve (leg. Alb. Nilsson). —— Q. lunula (Mürr.) Nrrzscu Sk. Hör. Bl. Ronneby. Sm. Strómsberg bei Jönköping (leg. ©. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Frövi; Gyttorp bei Nora; Gunnilbo: Längsvan. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Vermdón. Upl. Linnés Hammarby; Häfverö: Trästa. C. turgid um EHRENB. Vstml. Gunnilbo: Làngsvan. Gt. Färön (leg. O. Rosen- berg). C. abruptum West f. brevior West New. Brit. desm. pag. 3, tab. 1, fig. 4. Long. cell. 100—108 », lat. 16—17 u. Vstml. Frövifors. Die Art ist in Schweden neu. C. intermedium RALFS Sm. Vislanda; Strómsberg bei Jönköping (O. Nordstedt). V. B. Holmón. C. striolatum EHRENB. Sk. Fogelsang bei Lund; Tjórnarp. Sm. Ryd; Vislanda; Ö. Thorsäs: Sunnansjö (leg. C. J. Johansson); Strómsberg bei Jönköping (O. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Srml. Vestermo; Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Upl. Sikvik (leg. G. Hellsing). Vstml. Kungsör; Arboga; Gyttorp bei Nora; Gunnilbo: Làngsvan; Vestanfors: Stor-Flyten. Dir. Grycksbo (leg. E. Holmgren). V. B. Holmön; Säfvar: Ytter- boda; Bygdeå: Dalkarlsa; Nysätra: Gumboda, Grimsmark; Ródkallen; Jörn: Kankberget; Löfänger: Kallviken. Gil. Fär- ón (leg. O. Rosenberg). — — var. erectum f. 8 KrEBs Desm. Ostpreuss. pag. 14. Upl. Rådmansö: Räfsnäs; Lassby backar bei Upsala. Vstml. Frövifors. C. costatum ÜORDA Sm. Ryd; Strómsberg bei Jónkóping (O. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Frövi. C. regulare Bris. Boh. Tjufkil (O. Nordstedt in litt.). Arkiv för botanik, Bd 6. N:o 1. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o 1. C. subtile Brus. Sk. Hoby (O. Nordstedt in litt). CO. gibbum n. sp. Tab. 1, fig. 10. C. parvum 8—10?/,-plo longius quam latius, latere ven- trali levissime concavo, latere dorsuali subalte convexo, ad polos valde attenuatum apicibus truncatis; membrana glabra. Zygotis ellipticis mesosporio dense et subtiliter scrobiculato. Long. cell. 91—125 w, lat. 10,5—11,5 p; lat. apie. circ. 3 v; long. zygot. 39—45.5 p, crass. 26—27,5 v. V. B. Skellefteà: Ursvik. C. tumid wm Jouns. Rare desm. U. 8. 2 pag. 291 tab. 239, fig. 4. Gil. Dalhem: Gandarfve (leg. Alb. Nilsson). In Schweden neu. C. diane EHRENB. Upl. Rådmansö: Gräddö. Vstml. Arboga; Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Làngsvan. V. B. Holmon; Lofanger: Kallviken. Gl. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. latere ventrali medio tumida. Upl. Lassby backar bei Upsala. C. acuminatum Kürz. Gstr. Valbo. C. nematodes Josu. var. proboscideum TURN. Alg. Ind. Orient. pag. 21, tab. 22, fig. 13. Forma paullo major 30— 37,5 » lat., 8—11-plo longior quam latior, apicibus magis rotundatis, inflatione apicali minori, lat. ad .inflat;.11,5—12 p... Tab. 1, fig- d V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nordstedt). Vsiml. Gunnilbo: Làngsvan. Die Art ist in Schweden neu. C. jen neri RALFS Sm. Ryd. Boh. Insel Koón bei Marstrand (leg. O. Nord- stedt). Vstml. Vestanfors: Stor-Flyten. C. cynt hia DE Nox: Sk. Tjórnarp. Vstml. Frövi. — — f. brevior. Long. cell. circ. 71—72 », lat. 11—12 v. Gil. Fárón (leg. O. Rosenberg). C. parvulum Nig. Sm. Ryd. Vstml. Kungsbarkaró: Österby; Gyttorp bei Nora; Gunnilbo: Längsvan. Up. Upsala; Gräsön. Gstr. Valbo; Ockelbo. V. B. Säfvar: Ytterboda; Ursvik; Jörn: O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 19 Kankberget. @tl. Dalhem: Gandarfve (leg. Alb. Nilsson); Faron (leg. O. Rosenberg). C. venus Kürz. St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. Vstml. Säterbo; Arboga; Vestanfors: Stor-Flyten. V. B. Holmön; Nysätra: Gumboda: Ursvik. C. archerianum CLEVE Vstml. Arboga. C. leibleinii Korz. Sk. Skabersjó: Kjeddarp (O. Nordstedt). Boh. Insel Koón bei Marstrand (O. Nordstedt). St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Kappelskär; Gräsön; Lófsta; Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Kungsbarkarö: Österby; Vestanfors: Stor-Flyten. — — f. BoRGE in WITTRE. et Norpst. Exs. Nr. 1135. Upl. Ytter-Harnàs (leg. G. Hellsing). — — f. Bóngc. Desm. brasil. pag. 935, tab. 2, fig. 7. Upl. Ytter-Harnas (leg. G. Hellsing). Vstml. Gyttorp bei Nora. C. ehrenbergii MENEGH. Sk. Hor. St. Lidingön. Upl. Sko; Gamla Upsala; Rådmansö: Kappelskär; Väddö: Fjällboträsk. Vstml. Säterbo; Kungsbar- karó: Osterby. Gtl. Dalhem: Gandarfve (leg. Alb. Nilsson). C. montliferum (Bory) EHRENB. Sk. Hör. Up. Djurö: Runmarö (K. Bohlin); Linnés Hammarby; Valsütra. Vstml. Säterbo; Kungsbarkarö: Oster- by; Arboga. C. rostratum EHRENB. Sm. Vislanda. Upl. Linnes Hammarby; Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Köping; Säterbo; Arboga; Vestanfors: Stor- Flyten; Gunnilbo: Làngsvan. V. B. Holmón; Sáfvar: Ytter- boda; Bygdeå: Storbücken; Ursvik. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). C. kützingii BREB. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. Vstml. Gunnilbo: Langsvan. V. B. Ursvik. C. setaceum EHRENB. Vstml. Gyttorp bei Nora. Gstr. Valbo. V. B. Holmön; Safvar: Ytterboda; Ratan. C. pronum BREB. St. Hammarbysjó. Vstml. Erikslund bei Köping. C. ceratium PERTY V. G. Sandhem: Vimla (O. Nordstedt). 20 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. w:o l. Docidium BRÉB. D. baculum BREB. Bl. Ronneby. JV. G. ginal: Grimstorp (O. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Arboga. V. b. Lofanger: Kallviken. Gil. Faron (leg. ©. Rosenberg). D. dilatatum (CLEVE) NORDST. Bl. Runamo (O. Nordstedt). V. B. Ratan. In der Kollektion von Runamo kam ein monstróses Indi- viduum mit gespaltenen Zellenden vor (Tab 1, fig. 12). Pleurotaenium NAG. P. nodulosum (BRÉB.) DE Bar. Upl. Harnäs (leg. G. Hellsing) P. truncatum (Brus.) Nia. St. Lidingön: Vestra Yttringe. Gstr. Valbo. — — var. constrictum WILLE Vstml. Arboga. P. trabecula (EHRENB.) NAG. Sk. Fogelsang bei Lund. Soh. Marstrand (leg. ©. Nord- stedt). Vrml. Gerdsberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Bro- strom). Ner. Gótlunda: Sickelsjö. Vstml. Nora; Kungsör. St. Vermdón. Upl. Rådmansö: Räfsnäs; Löfsta. Gstr. Valbo. Jmtl. Are. V. B. Lófánger: Kallviken. @t. Dalhem (leg. Alb. Nilsson); Färön (leg. O. Rosenberg). — — var. granulatum (RALFS) Ras. Sk. See Immelen (O. Nordstedt in litt.). Boh. Insel Koón bei Marstrand (O. Nordstedt in litt.). Diese Varietät ist in Schweden nur einmal erwähnt, und zwar in Pointsf. Skandin. växt. pag. 33. — — var. crassum WITTR. Upl. Djurö: Runmarö (leg. K. Bohlin). Vstml. Vestan- fors: Stor-Flyten. P. ehrenbergii (BREB.) DE Bar. Sk. Hör; Tjörnarp; See Immelen (O. Nordstedt in litt.) Sm. Ryd. Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt); Ytterby: Guddehjelm (O. Nordstedt in litt.). Vstml. Arboga; Kungsör; Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Langsvan; Sala. Srml. Vestermo. St. Lidingön. Upl. Djurö: Runmarö (leg. K. Bohlin); Rådmansö: Räfsnäs, Nabbo; Väddö: Sandviken, O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 21 Fjällbo; Upsala; Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Ayrjd. Lill- herrdal. V. B. Bygdeå: Dalkarlsi; Löfänger: Kallviken; Ursvik; Rosvik bei Piteå. Gu. Fårön (leg. O. Rosenberg). P. rectum DELP. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. V. G. Nykyrka: Liabück (leg. O. Nordstedt). P. coronatum (BRÉB.) RAs. V. G. Baggekvarn (O. Nordstedt in litt). Boh. Marstrand (O. Nordstedt in litt.). Triploceras Barr. T. gracile Bau. V. B. Lófànger: Kallviken. Tetmemorus RALFS T. brebissonii (MENEGH.) RALFS Sk. Tjornarp. Bl. Runamo (leg. O. Nordstedt). Sm. Ryd; Urshult; Vislanda; 0. Thorsäs: Sunnansjö (C. J. Johans- son). Hall. Hishult (leg. A. G. Kellgren); Breared (leg. A. G. Kellgren). Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Upl. Dan- mark. V. B. Holmön; Ratan; Löfänger: Kallviken. — — var. minor Dx BaR. Cell. 82 » long, 19—20 y. lat. Sm. Vislanda. — — var. atten uatus NORDST. Hall. Hishult (leg. A. G. Kellgren); Breared (leg. A. G. Kellgren). Sm. Vislanda. Upl. Väddö: Fjällbo. T. laevis (Körz.) RALFS Sm. Ryd; Vislanda; Strómsberg bei Jönköping (O. Nord- stedt in litt.). Upl. Upsala. Vstml. Arboga. Jmél. Åreskutan. T. granulatus (BRÉB.) RALFS Sk. Torup; Hör; Tjórnarp. Bl. Runamo (leg. O. Nord- stedt); Ronneby. Sm. Ryd; Urshult; Vislanda; 0. Thorsas: Sunnansjó (C. J. Johansson); Strómsberg bei Jönköping (leg. O. Nordstedt). V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. ©. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt); Strómstad (leg. O. Nord- stedt). Ner. Eker (leg. H. Rosander). Vstml. Arboga; Gun- nilbo: Làngsvan; Kungsör. Srml. Vestermo; Torpa: Tor- 99 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. w:o 1. punga (leg. K. Bohlin). St. Vermdön; Lidingön. V. B. Löf- anger: Kallviken. Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). T. minutus DE Bar. Sm. Ryd. V. B. Lofanger: Kallviken. Euastrum EHRENB. E. oblongum (GREv.) RALFS Sk. Hor; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda; Strömsberg bei Jönköping (leg. O. Nordstedt). V. G. Sand- hem: Grimstorp (O. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Arboga; Gyttorp bei Nora; Gunnilbo: Langsvan; Vestanfors: Stor-Flyten; Kungsör. Srml. Vestermo. St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Räfsnäs, Gräddö. Gstr. Valbo. V. B. Jörn: Kankberget. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. scrobiculata. Semicellulae in centro, supra tumo- rem basalem, scrobicula ornatae. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nordstedt). Boh. Insel Koón bei Marstrand (leg. O. Nord- stedt). Vstml. Frövifors. Hisl. Forsa (leg. C. A. Berg). Eine forma scrobiculata der Hauptform ist bis jetzt noch nicht erwähnt worden, obgleich beide Formen gleich häufig zu sein scheinen. — — f. elongatum Rac. Desm. nonn. polon. pag. 93 (RALFs Brit. desm. tab. 12, fig. c). Upl. Lassby backar bei Upsala. Die Form ist bis jetzt für Schweden nicht besonders erwähnt. F. crassum (BR&B.) Kürz. Sk. Tjörnarp. Bl. Runamo (0. Nordstedt). Sm. Ryd. Boh. Myren bei Strömstad (leg. O. Nordstedt). V. B. Ny- sätra: Grimsmark; Ratan; Löfänger: Kallviken; Rosvik bei Pitea. In den Kollektionen aus Ryd, Grimsmark und Kallviken ist »var. appendiculatum» Brus. List. pag. 122 verzeichnet. In denen von Kallviken fanden sich Individuen, deren eine Zellenhalfte typisch entwickelt war, wührend die andere als var. appendiculatum auftrat; ja. es fanden sich sogar Indi- viduen, bei denen die eine Seite einer Zellenhalfte das Aus- sehen der forma typica, die andere Seite derselben Zellenhälfte aber das der var. appendiculatum hatte. Dasselbe ist beob- O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 23 achtet worden von De Wildeman (Obs. qu. desm. pag. 284, tab. 1, fig. 33—37). — — var. scrobiculatum LUND. Sm. Ryd. V.G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nordstedt). Disl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). E. pinnatum RALFS V. B. Holmón; Ratan. — — f. LUND. Desm. Suec. pag. 19. V. B. Lotanger: Kallviken. E. humerosum RALFS Sm. Ryd. Upl. Rådmansö: Gräddö. Vstml. Frövi. V. B. Ratan; Lófànger: Kallviken. — — f. scrobiculata Nonpsr. Tab. 2, fig. 13. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Áshult. V. G. Sandhem: Vimla (O. Nordstedt). Upl. Upsala. V. B. Löfänger: Kallviken; Jórn: Kankberget. E. affine Raurs Sm. Ryd. V. B. Holmön. E. ampullaceum RaArrs Bl. Runamo (leg. O. Nordstedt). Disl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). V. D. Holmön; Ratan; Lofanger: Kallviken. — — f. scrobiculata NORDST. Tab. 2, fig. 14. Boh. Marstrand (O. Nordstedt). V. B. Ratan; Lófànger: Kallviken. An den Exemplaren aus Kallviken (Tab. 2. fig. 14) waren die beiden oberen Tumoren mehr seitlich gesteilt als bei der forma typica; die Exemplare der übrigen Lokale waren in dieser Beziehung durchaus typisch. E. sinuosum LENORM. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. serobieulata tumoribus 5 basalibus scrobiculis ornatis, scrobiculis inter tumores nullis. Long cell. 75—76 1, lat. 46 v; lat. isthm. 14—15 u; lat. apic. 22 v. Upl. Lassby backar bei Upsala. E. insigne Hass. Sm. Ashult am See. Asnen. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). V. B. Ratan; Nysütra: Grimsmark; Lófànger: Kallviken; Pitea. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. w:o 1. E. intermedium CLEVE Membrana in angulis superioribus et inferioribus et in tumoribus basalibus et apicalibus scrobiculata; membrana cetera glabra. Long. cell. 78 p, lat. 46—47 »; lat. isthm. 13 u. Bl. Runamo (leg. O. Nordstedt). E. didelta (MENEGH.) RALFS Sm. Ryd; Ashult am See Ásnen; Vislanda; 0. Thorsas: Sunnansjó (C. J. Johansson). Vstml. Arboga; Fróvi; Gunnilbo: Lángsvan. V. B. Holmön; Löfänger: Kallviken. Gu. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. scrobiculata NoRDST. Sk. Tjörnarp. Sm. Vislanda. V. B. Nysátra: Grimsmark ; Löfänger: Kallviken. E. ansatum RALFS Sk. Hör; Tjörnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Urshult; Vislanda; Ö. Thorsäs: Sunnansjö (C. J. Johansson); Ströms- berg bei Jönköping (leg. O. Nordstedt). O. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). St. Vermdön; Lidingön. Upl. Radmanso: Räfsnäs. Vstml. Arboga; Gyttorp bei Nora; Vestanfors: Stor- Flyten; Gunnilbo: Langsvan. V. B. Holmön; Ratan; Löf- anger: Kallviken; Jörn: Kankberget. Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). Unter den Exemplaren der var. suprepositum NORDST. aus Marstrand, die in WrrrR. et Norpst. Exs. Nr. 1257 aus- geteilt wurden, hat Verf. Zygoten gefunden; sie stimmten mit den von NORDSTEDT in Norg. desm. pag. 9 beschriebenen Zygoten der forma scrobiculata völlig überein. S. elegans (BRÉB.) Kürz. Sk. Hör; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda; ©. Thorsäs: Sunnansjó (C. J. Johansson). Ö. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). V. G. Nykyrka: Liabáck (leg. O. Nord- stedt). Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Vstml. Vestan- fors: Stor-Flyten; Arboga; Säterbo: Sjölunda; Kungsör; Kóping; Sala. Srml. Vestermo; Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Kappelskär, Räfs- nas. Gstr. Ockelbo. Hrjd. Lillherrdal. V. B. Holmön; Safvar: Ytterboda; Ratan; Löfänger: Kallviken, Afvafjärden; Röd- kallen bei Luleå; Jörn: Kankberget. Gtl. Färön (leg. O. vosenberg). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 25 E. bidentatum NAG. var. speciosum (BoLDT) SCHMIDLE Sk. Fogelsang bei Lund. Bl. Ronneby; Runamo (leg. O. Nordstedt). Sm. Ryd. V. G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nordstedt). Srmi. Vestermo. Up. Upsala. Vstml. Sala: Gunnilbo: Langsvan. V. B. Holmón; Lófánger: Kallviken. Wahrscheinlich haben BöÖrGESEN in F. alg. Östgrönl. pag. 31 und West in Fr. w. alg. W. Irel. pag. 139 recht in ihrer Annahme, dass E. bidentatum NAc. und E. elegans var. speciosum BOLDT synonym seien. E. divaricatum LUND. Sm. Ryd. V. B. Ratan. E. rostratum RALFS Sk. Hor. E. inerme (RaArrs) LUND. V. B. Ratan. E. binale Ratrs Sk. Svedala. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Vstml. Arboga; Näsby: Bosjön; Vestanfors: Stor-Flyten. — — f. minuta TURN. Sk. Hór. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda. Boh. Mar- strand (leg. O. Nordstedt). St. Lidingön. Upl. Upsala. V. B. Holmön; Löfänger: Kallviken. Gt. Färön (leg. O. Rosenberg). — — f. secta LUND. Sk. Lund. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. St. Lidingön. Upl. Sikvik (leg. G. Hellsing). Dir. Söderbärke: Korsheden. Jmtl. Åreskutan. V. B. Holmön; Ratan; Löfänger: Kallviken. — — f. BoncE Süssw. Chlor. Archang. pag. 33. Vstml. Fróvifors. E. insulare (WrrrR.) Roy Upl. Ytter-Harnüs (leg. G. Hellsing). Vstml. Arboga. E. denticulatum (KIRCHN.) GAY Sm. Ryd; Vislanda. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). V. B. Jórn: Kankberget. = == Forma, Tab. 2, fig. 15. Long. cell. 33—34 », lat. 22 u; lat. isthm. 8 ». Cellulae e vertice visae ut in var. sticto BÖRGES. Desm. Brasil. pag. 34, tab. 3, fig. 18. Sm. Vislanda. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. w:o 1. E. gemmatum (BRÉB.) RALFS Sm. Ryd. Boh. Insel Koón bei Marstrand (leg. O. Nord- stedt) Gtl. Faron (leg. ©. Rosenberg). E. pectinatum BRÉB. Sk. Svedala; Torup; Hör; Tjornarp. Sm. Ryd. Soh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Vstml. Arboga. St. Vermdón; . Lidingón. Upl. Frótuna. V. B. Holmón; Lofanger: Kallviken. tl. Faron (leg. ©. Rosenberg). E. verrucosum EHRENB. Sk. Tjórnarp. Sm. Ryd; Strömsberg bei Jönköping (0. Nordstedt). V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nordstedt). St. Lidingön. Ul. Rådmansö: Räfsnäs; Häfverö: Trästa; Sko. Vstml. Sala; Arboga; Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Langsvan. V. B. Lófànger: Kallviken. Gu. Faron (leg. O. Rosenberg). — — var. alatum WorLE f. LAGERH. in WITTR. et Norpst. Exs. Nr. 808. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. Micrasterias AG. M. pinnatifida (Kürz.) RALES Sk. Torup; Hör. Vstml. Köping. V. B. Lofanger: Kall- viken. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). M. truncata (CoRDA) BRÉB. Sk. Svedala; Torup; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda; Strömsberg bei Jönköping (0. Nordstedt). Boh. Marstrand (O. Nordstedt). Vstml. Gyttorp bei Nora; Vestan- fors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Långsvan; Köping. St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Gräddö; Häfverö: Gassvik. V. B. Ratan; Lofanger: Kallviken. — — var. granulata Rac. Now. desm. pag. 105, tab. 7, tip. 1. Vstml. Arboga. Die Varietát ist in Schweden neu. M. jenneri RALFS Dlsl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Vstml. Koping. M. angulosa HANTZSCH Disl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. B Lu. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 27 M. rotata (GREv.) RALFS Sk. Hor; Tjornarp. Sm. Ryd; Vislanda; 0. Thorsäs: Sunnansjó (C. J. Johansson). Srml. Vestermo. St. Vermdön; Lidingön. Upl. Rådmansö: Räfsnäs, Gräddö; Danmark. Vstml. Köping; Gunnilbo: Längsvan. V. B. Nysätra: Gum- boda. M. denticulata Raurs Sk. Tjórnarp. Sm. Ryd; Vislanda; 0. Thorsás: Sunnan- sjó (C. J. Johansson). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Srml. Vestermo. St. Lidingön. Upl. Danmark. Vstml. Frövi- fors; Gunnilbo: Längsvan; Vestanfors: Stor-Flyten. V. B. Holmón; Ratan; Lofanger: Kallviken; Rosvik bei Pitea. — — var. notata NORDST. Sm. Ryd. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). St. Solna. Upl. Upsala. M. thomasiana ARcu. Sm. Stromsberg bei Jönköping (O. Nordstedt). Gstr. Ockelbo. M. conferta LUND. Sm. Vislanda; Ö. Thorsäs: Sunnansjé (leg. C. J. Johansson). M. radiosa RALFS var. ornata NORDST. Sk. Immelen. Sm. Jónkóping. Boh. Koón; Romelanda. Samtliche Lokale nach O. Nordstedt in litt. M.apiculata (EHRENB.) MENEGH. * fimbriata (RaLrs) Norpst. var. brachyptera (LunD.) NORDST. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. M. papillifera Brus. Sm. Ryd; Vislanda; Ö. Thorsas: Sunnansjö (leg. C. J. Johansson). St. Solna. Srml. Vestermo. Vstml. Arboga; Köping; Gunnilbo: Langsvan. Dir. Grycksbo (leg. E. Holm- gren). V. B. Lofanger: Kallviken; Jorn: Kankberget. M. crux-melitensis (KHRENB.) Hass. Sk. Hör. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Vermdón; Solna. Vstml. Arboga; Gyttorp bei Nora; Sala. In der Kollektion von Gyttorp kamen ausser typischen Individuen auch solche vor, die mit var. simplex BORGE Süssw. Chlor. Archang. pag. 35, tab. 3, fig. 10 übereinstimm- ten, aber ausserdem auch andere, die sowohl typische als auch simplex-Lappen hatten. Var. simplex BoRGE |. c. ist daher wohl als eine nur zufällige Form anzusehen. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o 1. M. americana (EHRENB.) RALFS Sm. Vislanda; O. Thorsás: Sunnansjó (leg. C. J. Johans- son). Srmi. Vestermo. M. furcata RALES Sm. Ryd. Xanthidium EHRENRE. X. armatum (BRÉB.) Ras. Sk. Tjörnarp. Bl. Runamo (O. Nordstedt); Ronneby. Sm. Ryd; Urshult. Boh. Strömstad (leg. ©. Nordstedt). Disl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Vstml. Arboga. St. Skuru. Upl. Rådmansö: Gräddö. V. B. Holmön; Ratan; Nysätra: Grimsmark; Löfänger: Kallviken; Jörn: » Kankberget. X. aculeatum EHRENB. Sk. Tjornarp. X. brebissonii RALFS V.G. Ryfors; Vistorp: Broa (beide Lokale nach O. Nord- stedt in litt.). Vorher nur aus Kvikkjokk in L. Lpm. bekannt. X. cristatum BREB. Sm. Ryd. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin); St. Lidingön. Vstml. Sala. Gstr. Valbo. V. B. Sàfvar: Ytter- boda; Lofanger: Kallviken. Gu. Färön (leg. O. Rosenberg). X. fasciculatum EHRENE. Bl. Ronneby. Ó. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). St. Lidingön. Vstml. Frövifors. — — var. ornatum NORDST. St. Vermdón. Up. Häfverö: Trästa; V. B. Löfänger: Kallviken. X. antilopaeum (Bres.) Kürz. Sk. Torup; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda. Ó. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vrml. Gerdsberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Broström). Vstml. Arboga; Gunnilbo: Langsvan; Sala. St. Lidingön. V. B. Löfänger: Kallviken. Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 29 — — var. ornatum ANDERSS. Forma f. b. BónaEs. F. alg. Óstgrónl. pag. 23, tab. 1, fig. 17 proxima, differt autem semicellulis in medio serie cir- culari una tantum scrobieularum pr:editis. Bl. Ronneby. — — var. dimazum NORDST. Sk. Immelen (O. Nordstedt in litt.). Sm. Ryd. — — — f. Borage Sverig. chlor. 2 pag. 14, tab. 1, fig. 6. Vstml. Sala. — — var. polymazum NORDST. Sk. Immelen (0. Nordstedt in litt... V. B. Löfänger: Kallviken. — — var. triquetrum LUND. Bl. Ronneby. V. G. Sandhem: Grimstorp (lee. ©. Nord- stedt). Cosmarium CoRpA C. amoenum BRER. Sk. Svedala. Bl. Ronneby. St. Lidingön. Vstml. Frövi- fors. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). C. pseudamoenum WILLE Bl. Ronneby. Sm. Ryd. Upl. Upsala. — — var. basilare Norpst. Algolog. smasak. 4 pag. 160. Sk. Torup. Die Varietät bis jetzt in Schweden nicht erwähnt. C. cylindricum Rarrs in Ann. nat. hist. vol. 14 pag. 392, tab. lE, fig. 1. Upl. Upsala. In Schweden neu. C. excavatum NORDST. Forma Borer Austral. Süssw. chlor. pag. 19, tab. 3, fig. 30. Long. cell. 40—41 y, lat. 24—25 p; lat. isthm. 11,5 v. V. b. Lofanger: Kallviken. Eine Form dieser Art hat Lagerheim aus Kvikkjokk in L. Lpm. verzeichnet. C. orbiculatum Ra rs V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. ©. Nordstedt). C. subpalangula Eurv. f. depauperata LAGERH. Long. cell. 26—34 p, lat. 22—25 ». Membrana levissime punetata. Táb.^2,-fie.' 20. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o 1. Upl. Rådmansö: Rádmansby. ! C. ovale RALFS Vstml. Arboga. C. Botrytis (Bory) MENEGH. Sk. Svedala; Torup, V. G. Karlsborg. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Lidingön. Ul. Djurö: Run- marö (leg. K. Bohlin); Rådmansö: Kappelskär, Gräddö, Nabbo; Häfverö: Trasta; Valsätra; Linnés Hammarby; Lófsta; Gräsön. Vstml. Sala; Vestanfors: Stor-Flyten; Saterbo: Sjolunda; Arboga; Nora. Vrml. Gerdsberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Broström). V. B. Holmön. Gu. Fårön (leg. O. Rosen- berg). — — var. subtumidum WITTR. Sm. Vislanda. Vstml. Gyttorp bei Nora. C. ochthodes NORDST. : V.G. Lindholmen bei Göteborg. Boh. Rödbo: Rödbacka; Vräland. Alle drei Lokale nach O. Nordstedt in litt. C. tetraophthalmum (Kitz.) Bris. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Upl. Väddö: Fjällbo, Marsjón; Ytter-Harnàs (leg. G. Hellsing). Vstml. Gunnilbo: Langsvan; Vestanfors: Stor-Flyten; V. B. Lofan- ger: Kallviken. Gil. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). — — var. lundellii WrrTR. Sm. Ryd. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt), Vstml. Nora; Arboga. St. Lidingón. Upl. Upsala; Ytter-Harnàs (leg. G. Hellsing). C. quadrum LUND. Long. cell. 83 u, lat. 74 v; lat. isthm. 26 y. St. Lidingón: Vestra Yttringe. C. conspersum Ratrs var. rotundatum WITTR. Gstr. Kubbo (leg. G. Hellsing). C. latum BRÉB. Sk. Hör. Srml. Vestermo; Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Lidingön. Ul. Väddö: Marsjón; Upsala. Vstml. Arboga; Vestanfors: Stor-Flyten. — — var. margaritatum LUND. Vstml. Sala. ! Aus Versehen ist diese Form an Lunds Botaniska Förening unter dem Namen »C. cruciferum» abgegeben worden. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 3l C. margaritiferum (Tvn».) MENEGH. Bl. Ronneby. Ó. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). Srml. Torpa (leg. K. Bohlin). Vstml. Arboga. St. Lidingon. — — f. BoRGE Süssw. chlor. Archang. pag. 20, tab. 2, fig. 15. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Vstml. Gyttorp bei Nora. C. reniforme (RALFS) ARCH. Sk. Tjórnarp. Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Vstml. Nora; Sala. JSrml. Vestermo. St. Lidingön. Upl. Djurö: Runmarö (leg. K. Bohlin); Upsala; Väddö: Marsjón; Ytter- Harnäs (leg. G. Hellsing). V. B. Lofanger: Kallviken, Afva- fjärden. Gtl. Fárón (leg. O. Rosenberg). C. praemorsum BREB. Sk. Hör; Tjórnarp. Sm. Ryd. Soh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Disi. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. Y. Grevillius). Vstml. Frövi; Vestanfors: Stor-Flyten; Gunnilbo: Làngsvan. Upl. Väddö: Fjällbo; Sladdarón. Jmtl. Are. V. B. Holmón; Löfänger: Kallviken. Gtl. Färön (leg. ©. Rosen- berg). — — f. membrana inter vérrucas medias semicellule scrobieulata. Long. cell. 58—63 u, lat. 50—55 u.; lat. isthm. 17—18 », Sm. Ryd. Diese Form gehört zur forma 6 ScHMIDLE Beitr. alp. Alg. pag. 21, Tab. 15, fig. 23, aber sowohl die Anzahl der ‚Warzen als auch die der Scrobiculae in der Mitte der Zellen- hälfte schwankt beträchtlich. C. portianum ARCH. Upl. Upsala. Vstml. Sala. — — f. LUND. Desm. Suec. pag. 46. Vstml. Gyttorp bei Nora. Gil. Fårön (leg. O. Rosenberg). — — var. orthostichum SCHMIDLE Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). C. orthostichum LUND. Forma minor; long. cell. 22 », lat. 20—21 v; lat. isthm. i5 EN. V. B. Lófànger: Kallviken. 32 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:0 1. Von den Dimensionen abgesehen, stimmt die Form durch- aus mit der typischen Form überein und gehört folglich nicht zur var. pumilum LUND. C. sphalerostichum NORDST. Boh. Tjufkil (O. Nordstedt in litt). Die Art ist für Schweden nur in Pointsf. Skandin. vaxt. pag. 32 erwähnt. C. punctulatum BREB. V. G. Karlsborg. Vstml. Arboga; Sala. St. Lidingön. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). V. B. Holmön; Löf- ànger: Kallviken. — — var. subpunctulatum (Norpst.) BÖRGES. - V. B. Ursvik. C. wittrockii LUND. St. Lindingón: Vestra Yttringe. C. polymorphum NoRDST. *paulense BÖRGES. Desm. brasil. pag. 38, tab. 4, fig. 27. Forma cum C. paulense Jouns. Rare desm. 2 pag. 293, tab. 240, fig. 17 fere congruens. Long. cell. 43—44 v», lat. 34—37 vw; lat. isthm. 10,5—11,5 u. dabP2 du 16. Sm. Ryd. Wie bei einem Vergleich zwischen meiner und Johnsons Figur ersichtlich, ist die Zeilenhälfte in der Mitte mit 5 durch- aus regelmässig angeordneten Scrobiculae versehen. Sowohl bei der Hauptart als auch bei * paulense BÖRGES. |. c. schei- nen die Scrobiculae unregelmässig gestellt zu sein. — Uber die Synonymik siehe BoRGE Desm. erst. Regnell’sch. Exp. pag. 89. Diese Art ist vorher in Schweden nicht gefunden. C. anisochondrum Norpst. Alg. sandvie. pag. 12, tab. 2, fig. 7. Forma major numero et dispositione granulorum mediorum semicellulae varians. Long. cell. 37,5—39 v», lat. 32,5—34 1; lat. isthm. 9—10,5 u. Tabur2; Hig- 17. V. b. Löfänger: Kallviken. Die Anordnung der Warzen in der Mitte der Zellenhälfte ist bei Nordstedts Form durchaus regelmüssig, bei der schwe- dischen Form dagegen war es kaum möglich, zwei Zellen- halften zu finden, bei denen die Mittelwarzen übereinstimmend O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 33 angeordnet gewesen waren. In tab. 2, fig. 17 sind einige Zellenhalften abgebildet; fig. 17a" gibt das Aussehen eines Individuums von zwei Seiten wieder und zeigt, dass nicht nur die beiden Zellenhälften einander unähnlich, sondern auch, dass sogar in derselben Zellenhälfte die Warzen auf beiden Seiten verschieden angeordnet sind. Die Art ist in Schweden neu. C. decussiferum n. sp. Tab. 2, fig. 18. C. mediocre incisura mediana profunda lineari; semi- cellulae circiter 2 partes circuli efficientes margine granulato- crenate, supra centrum granulis magnis 5 cruciatim ordinatis et ad isthmum granula magna singula ornate, membrana cetera granulis nonnullis minoribus irregulariter ordinatis ornata; e vertice visae late elliptic; a latere vise fere circulares. Long. cell. 37—38 u, lat. 31 »; lat. isthm. 9 v. V. B. Lofanger: Kallviken. Nahe stehende Arten sind C. polymorphum Norpst., C. ısthmochondrum NORDST. und C. anisochondrum NORDST. C. isthmochondrum NORDST. V. G. Gimmened. Boh. Ytterby: Guddehjelm; Tjufkil; Fagerhult. Sämtliche Lokale nach O. Nordstedt in litt. C. speciosum LUND. Forma apice truncato, crenis apicis levissimis. Long. cell. 4852 w, lat. 32,5—34 «; lat. isthm. 18—21 y. Bl. Karlskrona (leg. Joh. Erikson). Vgl. C. speciosum f. BorGE Süssw. alg. Franz Josefs-Land pag. 761. — — var. simplex NORDST. Long. cell. 45—46 », lat. 30 v; lat. isthm. 14,5 u. Upl. Häfverö: Bjórkkulla. C. regnesi REINSCH var. montanum SCHMIDLE Long. cell. 13 v, lat. 13 v; lat. isthm. 5 u. Tab 2, fig. 19. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). Die gotlàndischen Exemplare stimmen, wie aus Fig. 19 ersichtlich, gut zu der von SCHMIDLE in Weit. Beitr. Rheineb. und Schwarw. pag. 74 gegebenen Beschreibung. Allerdings scheint Schmidles Figur l. c. Taf. 1, Fig. 9 weniger gut aus- geführt zu sein; ich habe aber wenigstens aus Fig. 9c schliessen zu kónnen geglaubt, dass wir dieselbe Form vor uns gehabt haben. Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 1. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 1. C. humile (GAY) NORDST. var. striatum (BoLpr) SCHMIDLE Forma Norpst. et BoLDT in Wirrr. et Norpst. Exs. Nr. 978. Long. cell. 15—16 u, lat. 15—17 u; lat. isthm. 4 u; lat. lob. pol. 11,5—12 u. Sm. Ryd. — — var. substriatum (NORDST.) ScHMIDLE Beitr. alp. Alg. pag. 389. Forma minor long. cell. 17 v», lat. 14—14,5 w; lat. isthm. 5 v; lat. lob. pol. 11 u. St. Lidingon. — — — forma minor C. striato var. galiciensi GUTW. Fl. glon. Galic. 2 pag. 11, tab. 1, fig. 5 similis sed apice semiceilule 4-crenato, lobis basalibus integris vel leviter repandis. Long. cell. 14—14,5 v, lat. 13 u. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). C. crenatum RALFS Forma NoRDST. Desm. Spetsb. pag. 30, tab. 6, fig 7. Upl. Upsala; Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Arboga; Frövifors; Sala. Jmtl. Are. V. B. Holmön. — — f. Norpst. |. c. tab. 6, fig. 8. St. Lidingön. Gstr. Kubbo (leg. G. Hellsing). V. B. Lofanger: Kallviken. — — f. superiori similis, sed crenis apicalibus levioribus, isthmo angustiori. Long. cell. 26 v, lat. 22—23,5 u; lat. isthm. 6:5— 9. U. Upl. Upsala. C. suberenatum HaANTZSCH Boh. Vräland; Rödbo: Vedbacka; Ytterby: Guddehjelm (sämtliche Lokale nach O. Nordstedt in litt.). Vstml. Arboga; Säterbo; Sala. Upl. Rådmansö: Kappelskär; Upsala. Hisl. Forsa (leg. C. A. Berg). V. B. Bygdeà: Storbàcken. Gil. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). C. blytti WILLE Forma Norpst. Desm. Grónl. pag. 8, tab. 7, fig. 4. Long. cell. 18—19 „, lat. 16 u, crass. 10—11 p; lat. isthm. 5 v. Sk. Fogelsàng bei Lund. Die Hauptart vorher nicht in Schweden gefunden. C. cyclicum LUND. var. maculatum SCHMIDLE Weit. Beitr. Algenfl. Rheineb. pag. 76, tab. 1, fig. 7. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 35 Forma major long. cell. 54—55 », lat. 58—59 v; lat. isthm. 19,5 v. Vstml. Frövifors. Die Varietát in Schweden neu; die Art vorher in der Umgegend von Upsala sowie + arcticum NORDST. in den Lappmarken gefunden. C. undulatum CORDA Sk. Svedala. Upl. Väddö: Marsjón. V. B. Löfänger: Kallviken. C. notabile BRÉB. var. ornatum NORDST. Forma minor Norpst. in BoLDT Stud. 3 pag. 78. V. G. Lindholmen bei Göteborg (O. Nordstedt in litt.). C. holmiense LUND. Vstml. Frövi. > — var. integrum LUND. Vstml. Saterbo; Fróvifors. —'— — f. Norpst. Desm. Spetsb. pag. 28, tab. 6, fig. 5a' sed minor; long. cell. 40—41 u, lat. 24—25 y; lat. apic. 19—20 u; lat. isthm. 16 v. . Upl. Väddö: Marsjón. C. sinuosum LUND. var. decedens (REINSCH) NORDST. Sm. Taberg (O. Nordstedt in litt.). Vorher für Schweden nur in Pointsf. Skandin. växt. pag. 32 erwahnt. C. palangula BRÉB. Hall. Hishult; Breared; Hógaryd (in sámtlichen Lokalen leg. A. G. Kellgren). — — var. debaryi Raps. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Upl. Väddö: Fjállbo; C. cucurbita Bras. Sk. Tjórnarp. St. Lidingön. V. B. Nysätra: Grimsmark ; Löfänger: Kaliviken. C. debaryi Arcu. f. borgei SCHMIDLE Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Upl. Väddö: Marsjön. — — var. inflatum KLEBS Desm. Ostpreuss. pag. 28, tab. 3, fig. 4a. Sk. Svedala. Vstml. Kungsör. Die Varietät vorher nicht für Schweden besonders erwähnt: vgl. jedoch Lunp. Desm. Suec. pag. 52! 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:O 1. C. cucumis CORDA Sk. Torup; Hör. Upl. Danmark. Vstml. Arboga. Vrml. Gerdsberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Brostróm). C. quadratum RALFS St. Vermdön; Lidingön. Upl. Upsala. Vstml. Arboga; Frövifors; Gyttorp bei Nora. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. major WiLLE Ferskv. alg. Nov. Semlj. pag. 37, tab. 12, fig. 21a". Upl. Lassby backar bei Upsala. — — £f. forme BoRGE Süssw. chlor. Archang. pag. 23, tab. 2, fig. 19 similis sed longior isthmo augustiori. Long. cell. 84—85 u, lat. 41—42 v; lat. isthm. 18 p. Upl. Sikvik (leg. G. Hellsing). C. an nulatum (NÄc.) DE Bar. var. elegans NORDST. Boh. Backa: Tingstad (O. Nordstedt in litt.). Für Schweden vorher nur in Pointsf. Skandin. växt. pag. 29 erwühnt. C. cordanum BRÉB. in Ras. Flor. eur. alg. pag. 177. Long. cell. 61 », lat. 32—33 p; lat. isthm. 28—29 u. "Vah. qu 2T. V. B. Löfänger: Kallviken. Für Schweden vorher nicht erwähnt. C. globosum BULNH. Ner. Götlunda: Tumbäck. C. connatum BREB. Sk. Torup. Sm. Ryd. St. Lidingön. Upl. Häfverö: Gass- vik. Vstml. Arboga. Vrml. Gerdsberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Broström). V. B. Löfänger: Kallviken. Gti. Färön (leg. O. Rosenberg). C. pericymatium NORDST. V. G. Lindholmen bei Göteborg (O. Nordstedt in litt.). Vorher nur verzeichnet in Pointsf. Skandin vaxt. pag. 31. C. microsphinctum NORDST. Forma Borass. F. alg. Östgrönl. pag. 16, tab. 1, fig. 6. Long. cell. 39—42 y, lat. 26—27,5 wu; lat. isthm. 13—16 yp. Vstml. Fróvifors. ; Die Art vorher schon in der Umgegend von Stockholm gefunden. C. exiguum ARCH. St. Mölnaträsk auf der Insel Lidingön. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 37 C. obliquum NORDST. Hall. Hishult; Breared; Hógaryd (in sämtlichen Lokalen leg. A. G. Kellgren). Jmil. Åreskutan. Für Schweden ist die Art bis jetzt und ohne Lokalangabe nur in Norpst. Norg. desm. pag. 23 erwühnt. C. pyramidatum BREB. Sk. Tjörnarp. Sm. Ryd. Vstml. Arboga; Gunnilbo: Langsvan. V. B. Löfänger: Kallviken; Rosvik bei Piteå; Jörn: Kankberget. Gt/. Fàrón (leg. ©. Rosenberg). C. ralfsii BRÉB. Disl. Hollbergs mosse bei Vänersborg (leg. A. G. Elias- son). Vstml. Arboga. V. B. Lofanger: Kallviken. C. pachydernum LUND. St. Lidingön. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Arboga. C. pseudopyramidatum LUND. Sm. Ryd. Vstml. Gyttorp bei Nora. V. B. Lofanger: Kallviken. Gil. Faron (leg. ©. Rosenberg.) — — f. minor apice szpe,leviter retusa, membrana le- viter scrobiculata. Long. cell. 32,5—34 p, lat. 20,5—22 qw; lat. isthm. 6,5 ». Nuclei amylacei singuli. Tab. 2, fig. 22. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). —' — * stenonotum NORDST. Sm. Vislanda. Die Unterart vorher schon bei Upsala gefunden. C. granatum BREB. Sk. Hor. Sm. Ryd; Vislanda. St. Lidingön. Upl. Ytter- Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Gunnilbo: Längsvan; Gyttorp bei Nora. V. B. Löfänger: Afvafjárden. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. lateribus leviter concavis. Long cell. 26 p, lat. 18—19 v»; lat. isthm. 6,5 v. Tab..2; hp. 25 Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). — — f. ad f. alatam JAcoBs accedens. Long. cell. 30 v., lat. 19,5 u; lat. isthm. 6,5 v. Tab. 2, fig. 24. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). — — var. subgranatum NORDST. Upl. Väddö: Marsjón. — — — f. Norpst. Fr. wat. alg. N. Zeal. pag. 56, tab. 6, fig. 8. 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1. Srml. Vestermo. Upl. Ytter-Harnàs (leg. G. Hellsing). Gstr. Kubbo (leg. G. Hellsing). Gt. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). C. nitidulum DE Nor. V. B. Lofanger: Kallviken. C. hammer REINSCH Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). C. subtumidum NORDST. Bl. Ronneby. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). St. Lidingön. @str. Ockelbo. V. B. Löfänger: Kallviken. Gil. Faron (leg. ©. Rosenberg). C. contractum KIRCHN. Sk. Hor. Sm. Ryd. — — var. ellipsoideum (ELFv.) West Fr. w. alg. N. Irel. pag. 40. Sm. Ryd. V. B. Ratan; Löfänger: Kallviken; Rosvik bei Pitea. C. minutum DELP. Sm. Ryd. C. moniliforme (TURP.) RALFs Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt.). Disl. Hollbergs- mosse bei Vänersborg (leg. A. G. Eliasson). Gé#l. Färön (leg. O. Rosenberg). C. bioculatum BRÉR. Forma cum f. Norpst. Desm. arct. pag. 20, tab. 6, fig. 8 congruens sed minor. Long. cell. 22 v, lat. 23,5 v; lat. isthm. 6,5 p. Bl. Ronneby. C. tetrachondrum LUND. Forma BorGE Sverig. chlor. 2 pag. 18. Long. cell. 22—23,5 p, lat. 23,5—26 v; lat. isthm. 6,5—8 u.’ ‚Tab. 2, fig. 25. Ó. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). V. B. Löfänger: Kallviken. C. perforatum LUND. Sk. Hör. Sm. Ryd. Vstml. Vestanfors: Stor-Flyten; *»unnilbo: Langsvan; Sala. C. obsoletum (HantzscH) REINSCH Sk. Svedala. Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 39 » Vorher nur bei Upsala gefunden. C. pseudoprotuberans KIRCHN. Forma minor dorso semicellule paullum truncato. Mem- brana punctata. Long. cell 28—29 », lat. 24—25 v; lat. semicell. ad bas. 22 v; lat. isthm. 7,5—8 v. Tab. 2, fig. 26. Gtl. Fårön (leg. O. Rosenberg). C. rectangulare GRUN. St. Lidingon. G. teiragon um (NAa.) AncH. var. lundellii COOKE Upl. Vàddó: Nothamn. C. venu stum (BRÉB.) ARCH. Sm. Ryd. Upl. Väddö: Fjàllbo. V. B. Löfänger: Kall- viken; Rosvik bei Pitea. C. meneghinii Brus. Sk. Hör. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda. Ó. G. Kvil- linge (leg. A. Y. Grevillius). St. Lidingön. Upl. Ytter-Har- nàs (leg. G. Hellsing). Vstml. Sala; Arboga; Gyttorp bei Nora; Gunnilbo: Làngsvan. Gtl. Fårön (leg. O. Rosenberg). — — var. bruwuni? (RErNscH) Hanse. V. B. Holmón. — — var. crenulatum (N&ca.) Ricur. Gu. Fàrón (leg. ©. Rosenberg). Sete HEU rey ns cht 2 ISTV: Ó. G. Kvillinge (leg. A. Y. Grevillius). Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Lidingön. Upl. Ytter-Har- näs (leg. G. Hellsing). Vstml. Frövifors; Nora. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). C. regnellii WILLE Sm. Ryd. Die Hauptart vorher nicht in Schweden gefunden. C. bicuneatum (Gay) Norpst. var. tatricum (Rac.) SCHMIDLE In P. Lpm. u. Vesterb. ges. Süssw. alg. pag. 27. Long. cell. 10,5—13 », lat. 9—10 »; lat. isthm. 7,5—8 v Tab. 2, .fig.. 27. Jmtl. Areskutan. Die Hauptform soll nach ScHMiDLE |. c. an einigen Lokalen in Pite Lappmark gefunden sein; nach Schmidles 40 ARKIV FOR BOTANIK. BD. 6. N:O 1. Figur, 1. e. tab. 1, fig. 35, zu urteilen, ist aber die von ihm beobachtete Form doch wohl zur var. tatricum zu führen. C. tinctum RALFS Sm. Vislanda. Boh. Insel Koón bei Marstrand (leg. O. Nordstedt). V. B. Holmön; Bygdeå: Sterbäcken; Löfänger: Kallviken; Ursvik; Rosvik bei Piteå. Gu. Färön (leg. O. Rosenberg). C. pygmaeum ARCH. Sk. Tjörnarp. St. Lidingön. Up. Väddö: Senneby; Grason. C. polonieum Rac. var. alpinum SCHMIDLE Forma lateribus semicellularum magis convergentibus, apice truncato. Membrana granulis paucioribus ornata. Nuclei amylacei singuli. Long. cell. 24,5—27,5 v, lat. 22—25 u, crass. 17—18 »; lat. isthm. 9 y. Tab. 2; fir 28. V. B. Holmon. Die Varietät ist vorher schon aus Arjeploug, Pite Lapp- mark, verzeichnet. — — var. quadrinodosum n. var. Tab, „2yfig 29. Var. semicellulis ad isthmum granulis binis ornatis, tumore mediano semicellularum verrucis 4 instructo. Long. cell. 22—25 v», lat. 19,5—22 v; lat. isthm. 6—8 v. U pl. Upsala. Diese Form gleicht am meisten der var. quadrigranulatum Gutw., die letztere hat aber in der Mitte der Zellenhälfte zwei Tumoren, von denen jede 4 kleine granulae trägt. Jxemplare von var. quadrigranulatum, in WrrrR. et NORDST. Exs. Nr. 1282 ausgeteilt und von mir untersucht, stimmten mit der var. quadrinodosum durchaus überein. von den oben- genannten Unterschieden abgesehen. C. turginii BREB. Sm. Almundsryd: Trástenssjón. Vstml. Sala. Gstr. Kubbo (leg. G. Hellsing). C. magnificum Nonpsr. Algolog. smásak. 4 pag. 162 var. suecicum n. var. Tab. & Be 31. Var. semicellulis in centro scrobiculis magnis irregulariter ordinatis ornatis (granulis nullis), e vertice et a latere visis non tumidis (ut in var. italico Rac.). Long. cell. 105—110 », lat. 85—88 v, crass. 50—51 u; lat. isthm. 33—36 y. Vstml. Sala. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 41 Die Hauptform ist in der Mitte der Zellenhálfte mit in bestimmter Weise (»quincuncialiter») geordneten Warzen und mit Scrobiculae versehen: aber bei der schwedischen Form fehlen die Warzen in der Mitte der Zellenhalfte. Ebenso wie bei der var. italicum Rac. Now. desm. pag. 93, tab. 6, fig. 1, fehlt auch bei der schwedischen Form die Mittelanschwellung in der Scheitelansicht. Die glatte Membranpartie zwischen den Warzen und den Scrobiculae scheint bei der schwedischen Form schmäler als bei der Hauptform und der var. italicum zu sein. Die Art ist in Schweden neu. C. quasillus LUND. Forma minor. Long. cell 48 », lat. 43 4; lat. isthm. 13 v. Vstml. Gunnilbo: Langsvan. C. formosulum Horr. V. B. Löfänger: Kallviken. Vorher auf dem Billingen in Västergötland gefunden. C. subreniforme NORDST. Forma margine laterali semicellularum granulis 6—7 pre- dito; granulis intra marginem radiatim et concentrice dis- positis. Long. cell. 35—38 u, lat. 33—34 v», crass. 20 v»; lat. apic. 13 u; lat. isthm. 10,5 y. Tab. 2, fig. 30. Upl. Rådmansö: Graddo. * Schmidle erwähnt diese von ihm mit einem ? versehene Art aus Arjeploug, Pite Lappmark. C. commissurale BRÉB. Boh. Marstrand (O. Nordstedt in litt.). Vorher nur in Pointsf. Skandin. växt pag. 29 verzeichnet. C. ornatum RALES Forma Lunp. Desm. Suec. pag. 28. Sk. Torup. Sm. Ryd. Vstml. Gunnilbo: Làngsvan; Sala. V. B. Holmön; Löfänger: Kallviken. Gil. Färön (leg. O. Rosenberg). C. caelatum RALFS Sm. Ö. Thorsas: Sunnansjó (leg. C. J. Johansson). Vstml. Frövifors. V. B. Lofanger: Kallviken. — — var. spectabile (DE Nor.) Norpst. in NORDST. et WITTR. Desm. et oedogon. Ital. pag. 40. Vstml. Arboga. 42 "ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1. Die Varietát vorher noch nicht in Schweden gefunden. C. nasutum NORDST. Vstml. Fróvi. Vorher nur aus Pite Lappmark verzeichnet. C. kjellmani WILLE var. ornatum WILLE Forma semicellulis apice latioribus; granulis marginem versus radiatim et concentrice dispositis, in seriebus 2 interioribus singulis. in ceteris binis; granulis in tumore basali in series 5 verticales dispositis medianis majoribus. Long. semicell. 14,5 », lat. 26 v, crass. 18 »; lat. apic. 13 »; lat. isthm. 9 u. Tabite, tig. 32. V. B. Lofanger: Kallviken. C. quadrifarium LUND. Long. cell. 52 », lat. 39 u; lat. isthm. 19,5 a. V. B. Ratan. — — forma cum C. hexasticho LUND. congruens sed tumore basali semicellularum verrucis 8 integris in series 2 transversas dispositis ornato. Long. cell. 50—51 n», lat. 40—41 v, crass. 30 vu; lat. isthm. 19,5 v. Tab. 3, fig. 33. V. B. Löfänger: Kallviken. C. taxichondrum LUND. Sm. Ryd. C. subspeciosum NORDST. Sk. Immelen. Boh. Vräland; Hasta: Gullbringa. (Sámt, liche Lokale nach O. Nordstedt in litt.). Vorher nur in Pointsf. Skandin. växt. pag. 32 erwähnt. C. costatum Norpst. var hexalobum Borpr Desm. Gronl.. pag’. 22, tab 010. 23. V. b. St. Fjäderägg. — — forma latior Long. cell. 36,5 —37,5—38 v. Lat. » 34 — 35 — 32,5 p. Lat. isthm. 14,5—14,5— 13 x». » apic. 19,5—21 — 21 u. Upl. Lassby backar bei Upsala. Die Varietät vorher nicht in Schweden verzeichnet. C. cruciatum BRÉB. Srml. Vüstermo. Vorher nur aus der Umgegend von Piteà verzeichnet. C. calcareum WITTR. St. Lidingón. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 43 C. tumidum LUND. Sk. Svedala. C. phaseolus BRÉB. St. Lidingön. V. B. Lofanger: Kallviken. Gul. Faron (leg. O. Rosenberg). — — var. achondrum BoLpr V. B. Lofanger: Kallviken. — — * notatum Nordst. Bornh. desm. pag. 201, tab. 6, fig. 9—11. Sk. Torup. Die Unterart vorher jn Schweden nicht bekannt. C. bicardia RErNscH Contrib. pag. 83, tab. 16, fig. 15. St. Lidingön. Upl. Väddö: Sandviken. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). — — forma major lateribus semicellularum magis rotun- datis; cellulis e vertice visis apicibus latioribus. Long. cell. 26—27 u, lat. 23,5—25 vw, crass. 17 u.; lat. isthm. 6,5 v. Tab. 3, fig. 34. Upl. Väddö: Sandviken. Diese Art ist vorher nicht in Schweden verzeichnet, wahrscheinlich ist aber Nordstedts Ansicht, Desm. Bornh. pag. 201, dass C. clepsydra LUND Desm. Suec. pag. 37 hierher gehóre, richtig. Staurastrum MEYEN S. muticum BREB. Sk. Tjörnarp. Boh. Insel Koön bei Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Frövifors; Arboga; V. B. Holmon; Löfänger: Kallviken. Gl. Färön (leg. O. Rosenberg). S. orbiculare (EHRENB.) RALFS Forma typica NORDST. V. B. Jórn: Kankberget. — — f. minor REINSCH Sm. Ryd; Vislanda. Upl. Rådmansö: Kappelskär, Räfsnäs. Vstml. Frövifors. S. insigne LUND. V. B. Jórn: Kankberget. S. striolatum (NXa.) ARCH. Sk. 'Torup. 44 ARKIV FOR BOTANIK BD 6. wN:o 1. S. inconspicuum NORDST. Sk. Hoby. Sm. Strömsberg bei Jönköping. Boh. Koön; Instön. (Sämtliche Lokale in Sk., Sm. und Boh. nach O. Nordstedt in litt.). Vstml. Frövifors. Ui. Väddö: Fjällbo. V. B. Ratan. Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). S. brevispina BREB. Sk. Torup. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). S. dickiei RALFS Sm. Ryd. St. Lidingón. S. connatum (LuwNp.) Roy et Biss. | V. G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nordstedt). Boh. Mar- strand (leg. O. Nordstedt). — — var. spencerianum (Mask.) NORDST. Fr. wat. alg. N. Zeal. pag. 40, tab. 4, fig. 18. Forma minor aculeis fere parallelis. Long.. cell. sine acul. 17—18,5 v», lat. 17—18,5 u; lat. isthm. 6,5 w; lat. cell. cum acul. 28,5— 30 u. Tab.; 3, fig. 35. Dir. Söderbärke: Korsheden. Die Form stimmt durchaus mit S. connatum f. Rac. Desmid. Ciastoni pag. 380, tab. 7, fig. 14 überein, nur dass letztere grösser ist. Wahrscheinlich sind diese Varietät und S. dejectum var. sudeticum KIRCHN. synonym; wenigstens stimmt die in meiner Figurensammlung befindliche Kopie einer von Kirchner hergestellten Zeichnung von S. dejectum var. sudeticum fast vollig mit meiner und mit Raciborskis oben zitierter Form überein. | In Schweden ist diese Varietät vorher noch nicht erwähnt. S. dejectum BREB. Vstml. Nora. — — var. debaryanum (JAcoBs.) NORDST. Forma minor semicellulis apieibus leviter retusis, e ver- tice visis ellipticis. Long. cell. sine spin. 17—18,5 p, lat. 17—18,5 u; lat. isthm. 6,5—8 u; lat. cell. cum spin. 22—26 v. Tab. 3, fig. 36. Jmtl. Areskutan. S. mucronatum RALFS Upl. Rådmansö: Räfsnäs. S. cuspidatum BREB. Sk. Torup. Up. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Gyttorp bei Nora.. @tl. Faron (leg. O. Rosenberg). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 45 S. aristiferum Rarrs V. G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nordstedt). Ul. Upsala. S. aciculiferum (WEST) ANDERss. Forma aculeis dorsualibus sspe fissis. Long. cell. cum acul. 26 p, lat. 32.5 p; lat. isthm. 9 w. Sk. Tjörnarp. Für Schweden ist die Art vorher nur aus Väddö in Upland verzeichnet. S. brasiliense NORDST. var. lundellii West N. Amer. desm. pag. 259. V. B. Löfänger: Kallviken. S. brachiatum RALrs Sml. Ryd. V. G. Sandhem: Vimla (O. Nordstedt). Boh. Marstrand (O. Nordstedt). Vstml. Frövi. V. B. Holmön. S. punctulatum Brees. Sm. Vislanda. Srml. Torpa (leg. K. Bohlin). St. Liding- on. Upl. Rådmansö: Kappelskär. Vstml. Arboga; Frövi. Dir. Bengtsarfvet bei Falun (leg. E. Holmgren). V. 5B. Holmön; Löfänger: Kallviken; Ursvik. Gt. Faron (leg. O. Rosenberg); Dalhem (leg. Alb. Nilsson). — =f. JBBorpr,.Desm..Gronl. pag. 35, tab. 2, fig. 43. Long. cell. 34 u, lat. 32,5 w; lat. isthm. 11,5 y. Upl. Lassby backar bei Upsala — — var. kjellmanı WILLE Forma e vertice visa lateribus semicellularum leviter con- cavis. Long. cell. 32,5 », lat. 26 v»; lat. isthm. 11,5 u. Vstml. Frovifors. S. muricatum BREB. Vstml. Frövifors. S. pygmaeum BRÉR. Upl. "Rådmansö: Kappelskär. Vstml. Frövi. V. B. Holmön. S. maamense ARCH. Vstml. Gunnilbo: Langsvan. S.lunatum Rawrs Boh. Hede: Borgsjón (O. Nordstedt in litt.). S. crenulatum (Näc.) DELP. Vstml. Arboga. 46 ARKIV FOR BOTANIK. BD. 6. N:o I. S. dilatatum EHRENB. Sk. Fogelsàng bei Lund. Up. Rådmansö: Räfsnäs; Grason. — — var. extensum n. var. Tab. 3, fig. 37. Var. paullo longior quam latior semicellulis ventre tu- midis. Membrana radiis semicellularum granulata, cetera glabra. Long. cell. 23—24 u, lat. 19,5 »; lat. isthm. 6,5 u. Gtl. Faron (leg. O. Rosenberg). Die Varietát erinnert an var. insignis Rac. Desmid. Cia- stoni pag. 388, tab. 7, fig. 13. S. heimerlianum LÜTKEMÜLL. Forma minor spinulis aequilongis. Long. cell. 18—21 u, lat. 26—32,5 v; lat. isthm. 6,5 —8 u. Tab,, 3, fig. 38. Upl. Lassby backar bei Upsala. S. alternans BREB. Siml. Vislanda. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Upl. Ytter-Harnas (leg. G. Hellsing). V. B. Holmön; Bygdeå: Dalskarlsa, Storbacken, Ratan; Ursvik. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). S. dispar BREB. Boh. Ytterby: Tvibotten (O. Nordstedt in litt.). Für Schweden vorher nur in Pointsf. Skandin. växt. pag. 26 erwahnt. S. hexacerum (EHRENB.) WITTR. Bl. Ronneby. V. B. Umea. S. margaritaceum (EHRENB.) MENEGH: Sk. Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd: Ashult bei Åsnen. Hall. Breared (leg. A. G. Kellgren). Vstml. Näsby: Frövifors, Bosjön. Upl. Rådmansö: Kappelskàr, Räfsnäs. V. B. Vesterhiske bei Umea; Lofanger: Kallviken; Jorn: Kankberget. Gl. Faron (leg. O. Rosenberg). — — var. hirtum NORDST. Vrml. Karlstad, (leg. C. M. Broström). S. arachne RALFS Gtl. Farön (leg. O. Rosenberg). S. polymorgph wm /BRÉB. Sk. Fogelsáng bei Lund. Bl. Ronneby. V. B. Holmön; Lofanger: Kallviken; Jörn: Kankberget. Gt. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 47 S. basidentatum BoRGE V. B. Holmon. S. paradoxum MEYEN V. G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nordstedt). Gtl. Fárón O. Rosenberg). S. gracile RALFS Sk. Hor. Dir. Söderbärke: Korsheden. V. B. Löfånger: Kallviken. S. bicorne HAUPTFL. var. boreale SCHMIDLE Long. cell. 44—45 u, lat. 71—72 v; lat. isthm. 13 u. V. B. Löfänger: Kallviken. S. elongatum BARKER Sm. (O. Nordstedt in litt.). V. B. Ratan. Für Schweden vorher nur in Pointsf. Skandin. vaxt. pag. 26 erwähnt. S. cyrtocerum BRÉB. St. Lidingón. S. ophiura LUND. Bl. Ronneby. Sm. Almundsryd: Hónshyltefjord. V. B. Holmón; Lofanger: Kallviken. S. hirsutum (EHRENB.) BREB. Ner. Gótlunda: Sickelsjó. Vstmi. Näsby: Bosjön. Upl. Rådmansö: Kappelskär, Gräddö, Ràdmansby. Dir. Sóder- bärke: Korsheden. Jmtl. Åreskutan. V. B. Västerhiske bei Umea; Ursvik; Löfänger: Kallviken. S. teliferum Ra.rs Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Vislanda; Strömsberg bei Jón- köping (O. Nordstedt). V.G. Sandhem: Vimla (leg. O. Nord- stedt) Boh. Marstrand (O. Nordstedt). Vstml. Gyttorp bei Nora. Srml. Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Lidingön. V. B. Lofanger: Kallviken. — — f. CLEVE Bidr. t. Sverg. desm. pag. 490. Upl. Vàddó: Sandviken. S. pilosum (Nàa.) ARCH. Srml. Vastermo. Upl. Rådmansö: Nabbo. S. brebissonii ARCH. Sml. Ashult am See Asnen. S. saxonicum BULNH. Vstml. Säterbo: Sjölunda; Frövifors. 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o l. S. polytrichum (PERTY) Ras. Vstml. Gunnilbo: Làngsvan. S. hystrix RALFS V. B. Ratan. Gt. Färön (leg. O. Rosenberg). S. reinschii Roy Forma minor angulis semicellularum aculeis 3 instructis. Long. cell. 20,5—22 v, lat. 22 u; lat. isthm. 6,5 4. Tab. 3, fig. 39. V. B. Lófànger: Kallviken. Die von mir gesehenen Individuen stimmen am besten mit der bei West Variat. desm. tab. 11, fig. 18a' abgebil- deten Form überein. S. trachymotwum WEST Vstml. Arboga. S. setigerum CLEVE V. B. Ratan. S. eristatum ARCH. Sm. Ryd. Upl. Gamla Upsala. Vstml. Gyttorp bei Nora. V. B. Löfänger: Kallviken. | S. monticulosum BREB. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. Up. Sikvik (leg. G. Hellsing). Vstml. Frövifors. Dlr. Söderbäcke: Korsheden. S. scabrum BREB. Sm. Vislanda. S. spongiosum BREB. Bl. Ronneby. Sm. Vislanda. Upl. Gräsön. S. aculeatum (EHRENB.) MENEGH. Sm. Vislanda. Gtl. Fàrón (leg. O. Rosenberg). S. controversum BREB. Sk. Tjórnarp. Sm. Ryd. Upl. Väddö: Bornen. Vstml. Arboga; Fróvi. S. oxyacantha ARCH. Vstml. Gyttorp bei Nora. — — var. sibiricum BOLDT Forma radiis semicellularum inflexis. Long. cell. 31—33 ı., lat. 39—44 vw; lat. isthm. 10,5 u. Tab. 3, fig. 40. bl. Ronneby. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 49 S. vestitum RALFS Sm. Ryd. V. B. Holmön; Löfänger: Kallviken. S. furcatum (EHRENB.) BRÉB. Sk. Torup. Gtl. Fàrón (leg. ©. Rosenberg). S. furcigerum Bres. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). — — var. armigerum (BRÉB.) NORDST. Vstml. Arboga; Gunnilbo: Langsvan. — — var. montanum (Rac.) West Notes 1898 pag. 5. Forma minor long. semicell. 32—33 u, lat. 58—59 w. Tab. 3, fig. 41. Upl. Ytter-Harnàs (leg. G. Hellsing). Letztere Varietát in Schweden neu. S. sexcostatum BREB. Vstml. Nasby: Frovifors, Bosjon. Arthrodesmus EHRENB. A. octocornis EHRENB. Sk. Torup. -Sm. Ryd. Boh. Marstrand (0. Nordstedt). Vstml. Sala. V. B. Nysätra: Grimsmark. A. incus (BRÉB.) Hass. Forma a LUND. Bl. Ronneby. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). St. Skurusund. JV. B. Ursvik. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). — — f. b LUND. V. B. Holmón. — — var. intermedia WITTR. Sk. Tjórnarp. St. Lidingön. — — var. extensus ANDERSS. i Sm. Ryd Vstml. Sala. V. B. Löfånger: Kallviken. A. convergens EHRENB. Sk. Torup; Hör; Tjórnarp. Sm. Ryd; Vislanda; Jön- kóping (leg. O. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nord- stedt). Vstml. Gyttorp bei Nora; Arboga. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. Gil. Färön (leg. ©. Rosenberg). — — forma aculeis brevioribus et gracilioribus, rectis, fere parallelis. . Long. 50 »; lat. sine acul. 52 », cum acul. 66,5 v; crass. 27,5 u; lat. isthm. 13 v. Tab. 3, fig. 42. Vstml. Gunnilbo: Làngsvan. Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 1. 4 50 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. wN:o 1. Vgl. A. convergens var. WoLLE Desm. U. S. pag. 95, tab. 23, fig. 22, 23, der jedoch dickere Stacheln und elliptische Zellhälften hat. Onychonema WALLICH O. filiforme (EHRENB.) Roy et Biss. Sk. Svedala; Hör; V.G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nord- stedt). Boh. Insel Koön bei Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Spondylosium Br&£». S. secedens (DE Bar.) AncH. var. undulatum n. var. Tab. 3, ig VET Var. lateribus semicellularum leviter ter excavatis. Long. cell. = lat. 9—10,5 u, crass. 5—6,5 u; lat. isthm. 5— 6,5 v. V. B. Bygdeå: Storbäcken. Die Art ist in Schweden neu. S. pulchellum ARrcH. Vstml. Arboga. S. pulchrum (Batu.) ARCH. Sk. Hor. Sphaerozosma CORDA S. vertebratum (BRÉB.) RALFS Upl. Frötuna. Gtl. Faron (leg. ©. Rosenberg). S. granulatum Roy et Biss. Sk. Svedala. Sm. Stromsberg bei Jönköping (leg. O. Nord- stedt). Upl. Lassby backar bei Upsala; Gräsön. Vstml. Sala; Gyttorp bei Nora. V. B. Lófànger: Kallviken. Gu. Faron (leg. O. Rosenberg). Zu dieser Art gehört S. excavatum f. granulata in WITTR. et NORDST. Exs. Nr. 1254, das, soweit ich habe finden können, sich in keiner Beziehung von jener unterscheidet. Ob dage- gen f. granulata RB. Flor. eur. alg. pag. 149 (Ras. Alg. Nr. 1338) hierher gehórt, kann ich nicht entscheiden, da ich in den von mir untersuchten Exemplaren von Rabenhorsts Exsiccaten kein einziges Sphaerozosma-Individuum habe ent- decken können. Auch zähle ich hierher S. excavatum in O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 51 WriTTR. et Norpsr. Exs. Nr. 547, das nach meiner An- sicht sowohl in der Form der Zelle als auch im Aussehen der Membran mit S. granulatum übereinstimmt. Möglich ist es immerhin, dass S. granulatum Roy et Biss. und S. exca- vatum RALFS synonym sind, und dass die langgestreckte Form der Zellen und der in die Lünge gezogene Isthmus bei Ralfs Figuren von einer raschen Zellenteilung der abgebilde- ten Individuen abhängt. Von Brébisson bei Falaise gesam- melte und von mir untersuchte Exemplare haben jedoch dieselbe Zellform wie Ralfs’ Figuren und ausserdem eine vollig glatte Membran. S. aubertianum WEST var. archeri (Gutw.) West N. Amer. desm. pag. 230. V. G. Sandhem: Vimla (O. Nordstedt). S. wallichii JACOBS. Upl. Upsala. Desmidium Ac. D. cylindricum GREV. Sk. Torup; Hör; Tjórnarp. Sm. Ryd; Jönköping (0. Nordstedt). V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nordstedt). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Ner. Götlunda. Vstml. Frövi; Arboga; Kungsör. Upl. Rådmansö: Räfsnäs. Dlr. Grycksbo bei Falun (leg. E. Holmgren). D. quadratum NORDST. Boh. Nafverstad: Ihlkärn (O. Nordstedt in litt.); Tanum: Pinnö (O. Nordstedt in litt.). Vorher nur aus einigen Lokalen in Vesterbotten bekannt. D. aptogonum BREB. Vstml. Arboga. Gtl. Fårön (leg. O. Rosenberg). — — forma fasciis non tortis; cellulis e vertice visis ellipticis lateribus rectis, apicibus late rotundatis; a latere visis octogonis apicibus productis, lateribus leviter concavis. Lat. max. cell. 26 »; lat. isthm. 23,5 »; lat. apic. 19—20 u; erass. cell. 15—17 u; crass. cell. ad apic. 7 v. Tab. 3, fig. 44. Gtl. Fárón (leg. O. Rosenberg). Die Form kam mit der Hauptform zusammen vor. Wahr- scheinlich ist es dieselbe Form wie die in EICHLER Spis. Desm. Miedz. tab. 1, fig. 3 abgebildete. 52 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 1. D. swartzii AG. Sk. Hor; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Urshult; Vislanda. V.G. Nykyrka: Liaback (leg. O. Nordstedt). Boh. Insel Koón bei Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Vrmi. Karl- stad (leg. C. M. Broström). Vstml. Gyttorp bei Nora; Gun- nilbo: Langsvan; Arboga; Süterbo; Kungsör; Köping. Ner. Götlunda. Srml. Vestermo: Långsötorp; Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). St. Vermdón; Lidingön. Upl. Rådmansö: Kappelskär, Räfsnäs, Gräddö; Häfverö: Trästa. Gstr. Valbo. V. B. Löfänger: Kallviken. Gl. Dalhem (leg. Alb. Nilsson); Fàrón (leg. O. Rosenberg). — — var. amblyodon (Irz.) Ras. Sm. Voxtorp (O. Nordstedt in litt.). Vorher aus Sehweden nur in Pointsf. Skandin. vaxt. pag. 24 erwähnt. Gymnozyga EHRENB. G. moniliformis EHRENB. Sk. Svedala; Torup; Hör; Tjörnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Äshult am See Äsnen. Ö.@. Kvillinge (leg. A. Y. Gre- villius). V. G. Nykyrka: Liabäck (leg. O. Nordstedt). Soh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Disl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Vstmi. Gyttorp bei Nora; Kungsör; Köping. St. Dalarö (leg. G. Lagerheim); Skuru- sund; Lidingön. Up. Rådmansö: Räfsnäs, Gräddö. Dir. Söderbärke: Korsheden. V. B. Umeå; Holmön; Nysätra: Grimsmark; Ratan; Löfånger: Kallviken; Rosvik bei Piteå; Jörn: Kankberget. @t. Faron (leg. O. Rosenberg). — — var. gracilescens NORDST. Sk. Svedala. Die Varietät vorher in Schweden nur bei Jokkmokk in Lule Lappmark gefunden. Hyalotheca EHRENE. H. mucosa (DILLW.) RALFS Bl. Ronneby. Sm. Vislanda; V. G. Mullsjö (leg. O. Nord- stedt). Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). Vstml. Gyttorp bei Nora. St. Vermdón. Upl. Lassby backar bei Upsala. O. BORGE, BEITRÄGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 53 V. B. Ratan; Lófànger: Kallviken. Gl. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). H. dissiliens (SMITH) Bris. Sk. Torup; Stehag (O. Nordstadt). Sm. Ryd. Boh. Mar- strand (leg. ©. Nordstedt). WVrml. Karlstad (leg. C. M. Bro- ström). Vstml. Gyttorp bei Nora; Arboga. Srml. Vastermo; Torpa: Torpunga (leg. K. Bohlin). Upl. Gräsön. Dlr. Söder- bärke: Korsheden. V. B. Ratan; Löfänger: Afvafjärden. Gtl. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). — — f. circularis JACOBS. Long. cell. 11,5—13 u, lat. 19—24,5 uw. St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Räfsnäs; Upsala. Long. cell. = lat. 19—20 ». V. B. Lófànger: Kallviken. — — f. bidentula Norpst. Long cell. 11,5—15.5 v, lat. 18—22 v. Sk. Tjörnarp. Sm. Vislanda; 0. Thorsäs: Sunnansjó (C. J. Johansson). Upl. Djurö: Runmarö (leg. K. Bohlin); Ràd- mansó: Gräddö; Upsala. Vstml. Frövi. V. B. Löfänger: Kallviken. Long. cell. 13—19,5, lat. 27—34 u. Sk. Skäralid (0. Nordstedt); Tjörnarp. Upl. Upsala. Vstml. Köping; Säterbo: Sjölunda; Frövi. V. B. Holmön. — — f. tridentula Norpst. Long. cell. 14,5—34 », lat. 28,5—34 u. Sk. Tjörnarp. St. Solna. Upl. Rådmansö: Gräddö. Ner. Götlunda: Sickelsjö. Vstml. Näsby: Bosjön. .Disi. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Dir. Grycksbo (leg. E. Holmgren). Jmil. Are. V. B. Löfänger: Kallviken. H. undulata NORDST. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). Ordo 3. Siphoneae. Vaucheria D. C. V. ornithocephala Aa. Gtl. Dalhem (Alb. Nilsson). In Schweden vorher nur aus Lund erwähnt. 54 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. w:o I. V. sessilis (Vaucu.) D. C. St. Skuggan. Upl. Sko; Vendel. V. hamata (VaucH.) D. C. Sk. Holmeja (O. Nordstedt). V. racemosa (VAucH.) D. C. St. Skuggan. Vstml. Säterbo. Jmtl. Berg: Köfra. V. geminata (Vaucu.) D. C. Sk. Trelleborg (O. Nordstedt); Keflinge (Hj. Moller). Vstml. Kung Karl. V. terrestris D. C. Sk. Lund. Ordo 4. Protococcoideae. Fam. 1. Volvocineae. Volvox EHRENB. V. globator L. Sk. Svedala. St. See Kottlasjón auf der Insel Lidingön. Vstml. Arboga. Eudorina EHRENB. E. elegans EHRENB. Sk. Svedala. Gonium Mizu. G. pectorale (Mürr.) EHRENB. Sk. Svedala. Vstml. Arboga. Pandorina Bory P. morum (MüLL.) Bory Sk. Torup; Alnarp. Sm. Ryd; Vislanda. Srml. Vester- mo. St. Lidingön. Ul. Rådmansö: Gráddó; Frötuna; Häf- veró: Güssvik; Flottsund; Upsala; Gamla Upsala; Ytter- Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Sala; Kungsör; Köping; Arboga; Gunnilbo: Langsvan. Gl. Färön (leg. O. Rosenberg). = O. BORGE, BEITRÄGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 55 Stephanosphaera CoHN S. pluvialis Coun Bl. Inseln Alfveskár und Dunsó bei Ronneby. Sphaerella SOMMERF. S. pluvialis (FLoT.) WITTR. Sk. Lund (H. G. Simmons). St. Lidingön. Upl. St. Pehr. Jmitl. Bunnerviken. Fam. 2. Palmellaceae. Hydrodictyon Roru H. reticulatum (L.) LAGERH. Vrml. Karlstad (N. C. Kindberg). Coelastrum Nia. C. cubicum Nia. Sk. Svedala. St. Hammarbysjo. In Schweden vorher nur aus einigen Lokalen der Insel Gotland bekannt. C. microporum Näc. Sk. Torup. Bl. Ronneby. Vstml. Gyttorp bei Nora. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). C. reticulatum (DANGEARD) LEMMERM. Upl. Djuró: Runmaró (K. Bohlin). C pulchrum SCHMIDLE Bl. Ronneby. @tl. Fàrón (leg. ©. Rosenberg). — — var. intermedium BOHLIN: Sk. Torup. Sorastrum Kurz. S. spinulosum Nia. Sk. Svedala. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). S. crassispinosum (Hansa.) BOHLIN Alg. erst. reg- nellsch. Exp. 1 pag. 39. Sk. Torup. Upl. Väddö: Sandviken, Grisslehamn. Gil. Fårön (leg. O. Rosenberg). in Schweden neu. ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:O 1. Pediastrum MEYEN P. integrum NAG. Boh. Stenkyrka: Tjerna (O. Nordstedt in litt.). P. muticum Kutz. var. brevicorne Rac. Upl. Sikvik (leg. G. Hellsing). P. boryanum (Tun».) MENEGH. | Sm. Almundsryd: Hönshyltefjord. St. Hammarbysjö. Upl. Rådmansö: Nabbo; Upsala. Hrjd. Lillherrdal. — — var. granulatum (Kürz.) A. BR. Bl. Ronneby. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Sala; Vestanfors: Stor-Flyten. — — var. longicorne Rac. f. granulata. Sk. Tjórnarp. Ul. Upsala. Vstml. Knapptorp bei Nora. P. vagum Kürz. Boh. Väderö Storó (O. Nordstedt in litt.). In Schweden vorher nur aus der Umgegend von Stock- holm bekannt. P. duplex MEYEN | Sk. Tjörnarp. Sm. Ryd. Vstml. Sala. Vrml. Gerdsberg bei Kristinehamn (leg. C. M. Broström). fig. — — var. reticulatum LAGERH. Sk. Tjörnarp. Vstml. Sala. — — var. rugulosum Rac. Upl. Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). — — var. asperum A. Br. Vstml. Gunnilbo: Lángsvan. P. angulosum (EHRENB.) MENEGH. Boh. Jörlanda: Grönemossen (O. Nordstedt in litt.). — — var. araneosum Rac. St. Lidingón. — — — forma BoncaE Sverig. chlor. 2 pag. 7, tab.®1, 1, Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). P. tetras (EHRENB.) RALFS Sm. Ryd Bl. Ronneby. St. Lidingón. Upl. Upsala: Väddö: Edeby; Gräsön. V. B. Holmön. J O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 57 Crucigenia MORREN C. rectangularis (Nia.) Gay Upl. Lassby backar bei Upsala; Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). Vstml. Sala. C. quadrata MoRREN Mém. sur un végétal microscop. pag. 404, tab. 15, fig. 1—5. Sk. Svedala. In Schweden neu. Actinastrum LAGERH. A. hantzschii LAGERH. Upl. Frötuna. Dactylococcus Nac. JD. breaudatws A. BR. Sk. Eslof; Hor. V. G. Sandhem: Grimstorp; Nykyrka: Liabäck. Boh. Marstrand. (Sämtliche Lokale nach O. Nord- stedt in litt.). Scenedesmus MEYEN S. acutiformis SCHRÖDER St. Saltsjóbaden. Upl. Rådmansö: Gräddö; Väddö: Sandviken; Gräsön; Lassby backar bei Upsala. Vstml. Gyt- torp bei Nora. — — forma West. Alg. fl. Cambridgesh. pag. 221, tab. 395, fig. 13—16. Upl. Gräsön; Sladdarön. S. bijuga (Turr.) Kürz. Sk. Hör. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Säterbo: Sjölunda; Sala. St. Lidingön. Upl. Rädmansö: Kappelskär, Räfsnäs; Gräsön; Linnes Ham- marby; Gamla Upsala. V. B. Löfänger: Kallviken, Klubben; Ursvik. Gu. Faron (leg. O. Rosenberg). — — var. alternans (REINSCH) HANSG. Sk. Hör. Sm. Ryd; Vislanda. Boh. Insel Koon bei Mar- strand (leg. ©. Nordstedt). St. Lidingön. Upl. Rådmansö: Kappelskär. V. B. Lofanger: Kallviken. 58 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o l1. S. obliquus (Turp.) Kurz. Sk. Torup; Hör. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Jönköping (leg. O. Nordstedt). St. Saltsjöbaden; Lidingön. Upl. Djurö: Runmarö; Rådmansö: Kappelskär, Räfsnäs; Väddö: Sand- viken; St. Pehr; Gräsön; Ytter-Harnàs (leg. G. Hellsing). Vstml. Kungsbarkarö: Aludden; Sáterbo; Frövi; Nora; Vestan- fors: Stor-Flyten; V. B. Holmön; Löfänger: Kallviken, Klubben; Ursvik. Gu. Faron (leg. ©. Rosenberg). — — var. dimorphus (Turp.) Ras. St. Hammarby; Upl. Gräsön. Gil. Faron (leg. O. Rosen- berg). S. costatus SCHMIDLE Gtl. Faron (leg. ©. Rosenberg). In Schweden vorher nur aus der Gemeinde Djurö in ‘Upland bekannt. S. denticulatus LAGERH. Upl. Rådmansö: Kappelskär. Zrjd. Lillherrdal. V. B. Lofanger: Klubben. S. opoliensis P. RICHT. St. Hammarbysjo. Die Hauptform vorher in Schweden nicht gefunden, aber die var. carinatus LEMMERM. erwähnt Lemmerman aus Strömsberg bei Jönköping. S. guadricauda (Turr.) BRÉB. Sk. Torup. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; 0. Thorsäs: Sunnan- sjö (C. J. Johansson). Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Vstml. Nora; Sala. St. Saltsjöbaden; Hammarbysjo. Upl. Rádmansó: Kappelskür, Nabbo; Upsala; Oregrund; Ytter- Harnäs (leg. G. Hellsing). V. 5. Holmön; Ratan; Löfänger: Afvafjärden, Kallviken, Klubben; Ursvik. Gu. Faron (leg. O. Rosenberg). — — var. abundans KIRCHN. Sk. Svedala. Rhaphidium Kürz. R. polymorphum FRESEN. Sk. Torup; Hór. Sm. Ryd; Vislanda. Boh. Vraland (O. Nordstedt in litt.); Torpa: Slatthult (O. Nordstedt in litt.). Vstml. Gyttorp bei Nora; Sala; Arboga; Süterbo; Kungsor. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 59 Upl. Rådmansö: Kappelskär, Räfsnäs; Frötuna; Ytter-Har- nas (leg. G. Hellsing). Gstr. Ockelbo. Selenastrum REINSCH S. bibraianum REINSCH V. G. Sandhem: Vimla. Boh. Koön. (Beide Lokale nach O. Nordstedt in litt.). Tetraédron Körz. T. trigonum (NAa.) Hansa. Sk. Svedala. V. G. Sandhem: Grimstorp (O. Nordstedt in litt.). T. tetragonum (Näc.) Hansc. Boh. Vesterlanda: Skalleród: Marstrand (beide Lokale nach O. Nordstedt in litt.). T. regulare Kurz. Sk. Sösdala; Fjälltoftasjöon. Sm. Strömsberg bei Jön- köping. V. G. Sandhem: Vimla. Boh. Vräland. (Sämtliche Lokale nach ©. Nordstedt in litt.). — — forma minus REINSCH Fam. Polyedr. pag. 505, tab. 5, fig 1d, e. Upl. Frötuna; Ytter-Harnäs (leg. G. Hellsing). T. bifurcatum (WILLE) LAGERH. Chlorophyc. Abessin. pag. 160. Gil. Faron (leg. O. Rosenberg). In Schweden neu. Dieser Art synonym ist offenbar T. armatum (REINSCH) Toni Sylloge pag. 611 (Polyedrium armatum RErNscH Fam. Polyedr. pag. 508, tab. 6, fig. 1). T. enorme (RArrs) Hawsc V. B. Löfänger: Kallviken. Gtl. Färön (leg. O. Rosenberg). T. hastatum (REINSCH) HANSG. Sk. Stangby (O. Nordstedt in litt.). Aus Schweden vorher erwühnt nur in Pointsf. Skandin. växt. pag. 19 (Polyedriwm enorme var. hastatum). Characium A. Br. C. acutum A. BR. Boh. Vraland (O. Nordstedt in litt.). 60 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. w:o 1. C. pyriforme A. Br. Sk. Lund; Eslöf (O. Nordstedt in litt.). Chlorochytrium CoHN C. lemnae CoHN St. Nacka (in Lemna trisulca). Schizochlamys A. Br. S. gelatinosa A. BR. V. G. Sandhem: Broholm (leg. O. Nordstedt). Vstml. Gyttorp bei Nora. Gil. Dalhem (Alb. Nilsson). Palmodactylon NAG. P. varium NAG. Boh. Insel Koón bei Marstrand (O. Nordstedt in litt.). P. subramosum NAG. Sk. Fjällfotasjön; Hor. V. G. Sandhem: Ingarp. Boh. Tvibotten. (Samtliche Lokale nach O. Nordstedt in litt.). P. simplex NAG. Sm. Strömsberg bei Jönköping. V. G. Göteborg. Boh. Hemsbacka. (Samtliche Lokale nach O. Nordstedt in litt.). Tetraspora Link T. bullosa (RorH) Ac. var. cylindracea (Hise) Ras. Flor. eur. alg. pag. 39. Upl. Upsala. In Schweden neu. T. gelatinosa (VAucH.) Desv. Upl. Väddö: Bornen; Lagga; Häggeby; St. Pehr; Sko. Vstml. Arboga; Frövi. Dlsl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). T. lubrica (RorH) AG. Sm. Ö. Thorsás: Ingelstad (leg. C. J. Johansson). Arjd. Langa. V. B. Byske; Bygdeå: Dalkarlsá. @tl. Dalhem (Alb. Nilsson). — — var. lacunosa CHAUV. V. G. Sandhem: Tunarp (O. Nordstedt in litt.). O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 6l Botryococcus Körz. B. braunii KüTz. Sk. Torup. Sm. Almundsryd: Hönshyltefjord. St. Li- dingón. Upl. Djurö: Runmarö (leg. K. Bohlin); Väddö: Grisslehamn; Öregrund. Vstml. Arboga; Gyttorp bei Nora. Gstr. Ockelbo. V. B. Holmön; Säfvar: Ytterboda; Bygdeå: Dalkarlså; Nysätra: Grimsmark; Löfänger: Kallviken. Gt. Fårön (leg. O. Rosenberg). Dictyosphaerium Nia. D. ehrenbergianum Nia. St. Saltsjöbaden. Vstml. Sala. D. pulchellum Woop Bl. Ronneby. St. Lidingön. Upl. Djurö: Runmarö (K. Bohlin). Vstml. Kungsör; Arboga. Dir. Söderbärke: Kors- heden. V. 5. Holmón; Lófànger: Klubben. Glaucocystis Irz. G. nostochinearum Yrz. V. G. Sandhem: Grimstorp. Soh. Vräland; Marstrand. (Sämtliche Lokale nach O. Nordstedt in litt.). Upl. Upsala; Väddö: Sandviken, Fjällbo. Nephrocytium NAc. N. agardhianum Nig. V. @. Sandhem: Grimstorp (O. Nordstedt). Vstml. Sala. — — var. majus NAG. Boh. Marstrand (O. Nordstedt in litt.). Chodatella LEMMERM. C. ciliata (LAGERH.) LEMMERM. Upl. Djurö: Runmarö (K. Bohlin). Oocystis Nic. O. solitaria WrirTR. Sk. Hör; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd. St. Li- dingön. Upl. Rådmansö: Kappelskär, Gräddö; Väddö: Sand- 62 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 1. viken, Fjällboträsk; Gräsön. V. B. Holmön; Nysätra: Grims- mark; Säfvar: Ytterboda; Löfänger: Kallviken. Gu. Färön (leg. O. Rosenberg). O. gigas ARCH. Long. fam. circ. 90 v», crass. 60—65 u.; long. cell. 31—32 v. crass. 18—20 uw. Upl. Rådmansö: Nabbo. Hauptform in Schweden vorher unbekannt. Gloeocystis NAc. G. gigas (Ktrz.) LAGERH. Sm. Vislanda. Disl. Dalskog: Heden (O. Nordstedt in litt). V. B. Safvar: Ytterboda. G. vesiculosa NAG. Vstml. Arboga; Nora. Kirchneriella SCHMIDLE K. lunaris (KIRCHN.) Món. Sk. Hör. Upl. Vermdö: Kvarnsjón (leg. K. Bohlin). Stichococcus NAG. S. bacillaris NäG. Sk. Keflinge (H. G. Simmons). — — var. fungicola LAGERH. Ul. Väddö: Ortala. Eremosphaera DE Bar. E. viridis DE BAR. Sk. Fogelsàng bei Lund; Tjórnarp. Bl. Ronneby. Sm. Ryd; Áshult am See Asnen; Vislanda. Boh. Marstrand (leg. O. Nordstedt). Dlsl. Hollbergs mosse bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). Vstml. Arboga; Köping. St. Lidingön. Upl. Rad- mansó: Gräddö. V. B. Löfänger: Kallviken; Ródkallen bei Lulea. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 63 Pleurococcus MENEGH. P. vulgaris MENEGH. Sk. Roslatt (O. Nordstedt); Molle (H. G. Simmons). Ner. Örebro. Vstml. Arboga. Upl. Skebo. — — var. minor (KüTz.) KIRCHN. Sk. Roslatt (O. Nordstedt). P. tectorum TREVIS. Vstml. Arboga. Class. III. Myxophyceae. Ordo 1. Hormogoneae. Subordo 1. Heterocysteae. Fam. 1. Rivulariaceae. Calothrix Ac. C. scopulorum (WEB. et MoHR) Ac. Boh. Marstrand (O. Nordstedt). C. fusca (Körz.) Born. et Fran. Upl. Vadd6: Nothamn (in Tetraspora). Dichothrix ZANARD. D. baueriana (GRUN.) Born. et Fran. Upl. Väddö: Sandviken. Rivularia (RorH) AG. R. minutula (Körz.) Born. et FLAH. Revision 2 pag. 348. Upl. Väddö: Edeby. In Schweden neu. R. haematites (D. C.) AG. Gil. Klinte (leg. K. A. Westerberg). R. atra RoTH | Sk. Arlöf. Upl. Vermdö: Björkvik. 64 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o I. Fam. 2. Sirosiphonaceae Hapalosiphon Nic. H. pumilus (Kütz.) KIRCHN. Sm. Ryd. St. Skurusund. Upl. Väddö: Bornen. V. B. Holmön; Löfänger: Kallviken. Stigonema Ac. S. ocellatum (DILLw.) THUR. Upl. Väddö: Bornen, Nothamn. Jmitl. Åreskutan. V. B. Lofanger: Kallviken. S. mamillosum (LvNaB.) ÅG. Jmil. Are. Fam. 3. Scytonemaceae Scytonema AG. S. ocellatum LYNGB. Upl. Väddö: Nothamn. S. figuratum Ac. Syst. alg. pag. 38 Jmtl. Areskutan (det. Ch. Flahault). in Schweden neu. Tolypothrix Körz. T. distorta (Fu..Dan;) Kurz. Sk. Tjörnarp. St. Lidingön. Gt. Dalhem: Granskogs (Alb. Nilsson). T. tenuis Kirz (incl. T. lanata (DESv.) WARTM.). Sk. Åkarp (H. G. Simmons). Vstml. Arboga. Upl. Upsala; Väddö: Senneby, Bornen, Nothamn, Norrsund; Häfverö: Trästa; Gräsön. Gt. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). Fam. 4. Nostoceae Nostoc VAUCH. N. linckia (RotH) Born. Upl. Väddö: Fjällboträsk. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 65 N. carneum (LvNaB.) ^a. Sk. Linderöd (leg. Hj. Möller). N. commune VAUCH. Upl. Väddö: Nothamn. Hrjd. Randalen. Jmtl. Ann: Tennforsen. N. caeruleum LYNGB. Sm. Jönköping (O. Nordstedt). Upl. Väddö: Nothamn, Fjällboträsk. N. pruniforme (L.) Ac. Upl. Rädmansö: Nabbo. Anabaena Bory A. azollae STRASB. Upl. Botanischer Garten zu Upsala. A. aequalis n. sp. Strato aerugineo; trichomatibus 4,5—5,5 w crassis, rectis, liberis, cellula terminali rotundata; articulis sphaerico-truncatis ; heterocystis oblongis 6,5— 10,5 u. longis, 4,5—5,5 p. crassis, api- cibus rotundatis; sporis heterocystis remotis, solitariis vel raro 2, cylindricis, apicibus rotundato-truncatis, 5—6,5 up crassis, 21—41 » longis, episporio hyalino glabro. Upl. Frótuna (in Süsswasser-Tümpeln). Die Art gehört zur Sektion Dolichospermum und steht der A. oblonga WirpEM. Alg. Massart. Ind. Néerland. pag. 50 am nachsten. Bei der letzteren sind die vegetativen Zellen etwas schmäler und die zu zweien oder zu dreien hinter- einander auftretenden Sporen kürzer. A. catenula (Kürz.) Born. et FLAH. Vstml. Fróvi. Aphanizomenon MoRREN A. flos-aquae (L.) RALFs Sk. Akarp (O. Nordstedt); Vomsjón (O. Nordstedt). Nodularia MERT. N. spumigena MERT. Upl. Väddö: Edeby. Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 1. [97] 66 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o 1. Cylindrospermum Kürz. C. stagnale (Kürz.) Born. et FLAH. Gtl. Dalhem (leg. Alb. Nilsson). C. majus KüTz. Sk. Lund. Upl. Upsala; Lófsta; Väddö: Nothamn. Subordo 2. Homocysteae. Lyngbya AG. L. aestuarii (MERT.) LIEBM. Sk. Lomma (H. G. Simmons). Phormidium Kitz. P. valderianum Gom. Monogr. oscillar. pag. 167. Upl. Väddö: Nothamn (det. Gomont). In Schweden neu. P. uncinatum (Ac.) Gom. Boh. Marstrand (O. Nordstedt). Srmi. Torpa (leg. K. Bohlin). P. autumnale (Aa.) Gov. Sk. Hor. Bl. Karlskrona (leg. Joh. Erikson). Sm. Urs- hult. St. Lidingön. Vstml. Frövifors. Jmtl. Åreskutan. Oscillatoria VAUCH. O. sancta Kürz. var. aequinoctialis GoM. Upl. Làngsjón bei Oregrund. O. limosa AG. ; Sk. Klagerup. V. G. Hjo (O. Nordstedt); Nybro bei Venersborg (leg. A. G. Eliasson). O. tenuis Ac. Sm. Ryd. Upl. Óregund. V. B. Holmön. — — var. tergestimu RaBaisvorn Ner. Orebro. A ; Du 33 WY IY QS M O. splendida GREV. job appa Acct JG | - ID SÅ Upl. Lidingön. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. Ordo 2. Chamaesiphoneae. Pleurocapsa THUR. P. fuliginosa HAUCK Sk. Malmó (H. G. Simmons). In Sehweden neu. Ordo 3. Chroococcoideae. Asterocystis GOBI A. wolleana (HANSG.) LAGERH. Upl. Skokloster. In Schweden neu. Merismopedium MEYEN M. glaucum (EHRENB.) NAG. . Boh. Marstrand (leg. ©. Nordstedt). St. Lindingón. Upl. Upsala; Väddö: Fjäll; Öregrund. V. 6. Holmön; Löfänger: Kallviken. Coelosphaerium Nic. C. naegelianum UNG. Upl. Väddö: Fjällboträsk. Gomphosphaeria Körz. G. aponina Kürz. Upl. Djurö: Runmarö (leg. K. Bohlin); Väddö träsk, Marsjön. Gloeocapsa (Kürz.) Näc. G. alpina NAG. Upl. Väddö: Nothamn. Vsiml. Arboga. Aphanocapsa Nic. A. pulchra (Kitz.) Hanse. Upl. Upsala. : Fjällbo- 68 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1. Coccochloris SPRENG. C. stagnina SPRENG. Upl. Rådmansö: Nabbo; Väddö: Sandviken; Upsala. Chroococcus Nia. C. turgidus (Kürz.) NAa. Ul. Väddö: Sandviken. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. Verkürzungen der Landschaftsnamen. Bl. — Blekinge. Boh. — Bohuslán. Dlr. — Dalarne. Disl. = Dalsland. Gstr. = Gestrikland. Gtl. = Gotland. Hall. = Halland. Hisl. = Helsingland. Hrjd. — Herjedalen. Jmtl. — Jemtland. L. Lpm. — Lule Lappmark. Mpd. — Medelpad. Ner. — Nerke. Sk. = Skane. Sm. = Smaland. Srml. — Sórmland. St. = Stockholm. Upl. = Upland. V. B. = Vesterbotten. V. G. Vestergétland. Vrml. — Vermland. Vstml. — Vestmanland. O. G. = Östergötland Ol. = Öland. 69 70 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1. Literaturverkurzungen. Ac. Syst. alg. = AGARDH, C- A. Systema algarum. Lund 1824. Bore. Desm. brasil. — Börszsen, F. Desmidieae in E. Warming »Sym- bolae ad floram Brasiliae centralis cognoscendam». Particula 34. — Vidensk. Medd. f. d. naturh. Foren., Kjóbenhavn 1890. Bore. F. alg. Östgrönl. = Börszsen, F. Ferskvandsalger fra Östgrön- land. — Meddel. om Grónland. 18. Kjóbenhavn 1894. Donuuw Alg. erst. regnellsch. Exp. 1 = Bonum, K. Die Algen der ersten regnell'sehen Expedition. 1. Protococcoideen. — Bih. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 23. Stockholm 1897. borpr Desm. Grónl. = Borpr, R. Desmidieer fran Grönland. — Bih. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 13. Stockholm 1888. Botpr Stud. 3 = Borpr, R. Grunddragen af desmidieernas utbredning i norden. Diss. Stockholm 1888. BoRGE Austral. Süssw.-chlor. = Borer, O. Australische Süsswasser- chlorophyceen. — Bih. K. Sv. Vet. Akad. Handl. 22. Stock- holm 1896. boncE Chloroph. norsk. Finm. = Bomar, 0. Chlorophyllophyceer fran Norska Finmarken. — Bih. K. Sy. Vet.-Akad. Handl. 17. Stock- holm 1892. BoRGE Desm. erst. regnellsch. Exp. = BorGE, O. Die Algen der ersten Regnell’schen Expedition. 2. Desmidiaceen. — Arkiv för Bot. 1. Stockholm 1903. Borcr Rhizoidenbild. = Borer, O. Über die Rhizoidenbildung bei eini- gen fadenfórmigen Chlorophyceen. Diss. Upsala 1894. Borce Süssw. alg. Franz Josefs-Land = Borer, O. Süsswasseralgen von Franz Josefs-Land, gesammelt von der Jackson-Harmsworth'schen Expedition. — Ofvers. K. Vet.-Akad. Fórhandl. Stockholm 1899. Borce Süssw. Chlor. Archang. = Borcr, O. Süsswasser-Chlorophyceen gesammelt von Dr. A. Osw. Kihlman im nórdlichsten Russland, Gouvernement Archangel. — Bih. K. Vet.-Akad. Handl. 19. Stockholm 1894. BorGE Sverig. chlor. 2 = Borer, O. Bidrag till kännedomen om Sveri- ges chlorophyllophyceer. 2. Chlorophyllophyceen aus Falbygden in Vestergótland. — Bih. K. Vet.-Akad Handl. 21. Stockholm 1895. Born. et Fran. Revision = Borner, Ep. et Cu. FraAHauLT Revision des Nostocacées hétérocystées. — Ann. des Sc. nat. 7 ser. Bot. T. 3—7. Paris 1886— 88; Brees. List. = DBRÉBISSON, A. DE Liste des desmidiées, observées en Basse- Normandie. — Mém. d. l. soc. imp. d. sc. nat. de Cherbourg. 4. 1556. — O. BORGE, BEITRÄGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 71 Cieve Bidr. t. Sverg. desm. = Creve, P. T. Bidrag till kännedomen om Sveriges sótvattensalger af familjen Desmidieae. — Öfvers. K. — Vet.-Akad. Fórh. 20. Stockholm 1864. CuEvE Monogr. zygnemac. = CrEvg, P. T. Försök till en monografi öfver de svenska arterna af algfamiljen zygnemaceae. — Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. 3. Upsala 1868. Corpa in Alm. de Carlsb. 1835 = Corpa, A. J. C. Observations sur les animaleules microscopiques, qu'on trouve aupres des eaux thermales de Carlsbad. — Almanach de Carlsbad par le chevalier Jean de Carro. 5. Prague 1535. De Bar. Conjug. = DE Bary, A. Untersuchungen über die Familie der Conjugaten. Leipzig 1858. (om. Monogr. oscillar. = Gomont, M. Monographie des oscillariées. — Ann. des Se. nat. 7 ser. Bot. t. 15, 16. Paris 1891—92. Dr Winpem. Ale. Massart. Ind. Néerland. = DE Wiırpeman, E. Obser- vations sur les algues rapportées par M. J. Massart d'un voyage aux Indes néerlandaises. — Ann. Jard. bot. Buitenzorg. 1. Suppl. 1897. Dr Witpem. Obs. qu. desm. = DE WirnpEMAN, É. Observations sur quel- ques desmidiées. — Bull. d. l. Soc. r. de Belg. t. 26. Bruxelles 1888. EicHL. Spis. desm. Miedz. = Ercuner, D. Spis desmidyj. zebranych w okolie Miedzyrzeca. — Pam. Fizyjogr. 10. Warszawa 1890. Gutw. Fl. glon. Galic. 2. = GvTwíNskr, R. Materyjaly do flory glonów Galicyi. Czesc 2. — Spraw. Komis. fiz. Akad. Umiej. 25. Kra- kow 1890. Hıry Monogr. oedogon. = Him, K. E. Monographie und Iconographie der Oedogoniaceen. — Acta Soc. scient. Fenn. 27. Helsingfors 1900. Jomws. Rare desm. U. S. 2. = Jounson, L. N. Some new and rare desmids of the United States. 2. — Bull. Torrey Bot. Cl. 22. 1895. Josu. Not. Br. desm. 2. = JosuvuaA, W. Notes on British desmidieae. 2. Journ. Bot. 21. 1883. JosH. On some new and rare desm. = JosHua, W. On some new and rare desmidieae. — Journ. Bot. 23. 1885. KrEgbs Desm. Ostpreuss. = Kress, G. Ueber die Formen einiger Gattungen der Desmidiaceen Ostpreussens. — Schrift. d. physik.- oekonom. Ges. Königsberg. 22. 1879. LAGERH. Chlorophyc. Abessin. = Laceruem, G. Chlorophyceen aus Abessinien und Kordofan. — La Nuova Notarisia. 1893. LEMMERM. Ophiocyt. = LEMMERMANN, E. Das Genus Ophiocytium Nigelit — Hedwigia. 38. 1899. Luwp. Desm. Suee. = LuwpELL, P. M. De desmidiaceis, quae in Suecia inventae sunt, observationes criticae. — Nova Acta r. soc. scient. UpgsiFgecra T Morren Mém. sur un végétal microscop. — Morren, A. et CH. Mé- moire sur un végétal microscopique d'un nouveau genre, proposé sous le nom Crucigénie . . . . — Ann: des sc. nat. 20. 1830. 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1. Nompsr. Algolog. smasak. 4 = Norpstept, O. Algologiska småsaker 4. Utdrag ur ett arbete ófver de af Dr. Berggren pa Nya Seland och i Australien samlade sótvattensalgerna. — Bot. Not. Lund 1887. Nompsr. Alg. sandvic. = Norpstept, O. De algis aquae dulcis et de characeis ex insulis Sanvicensibus a Sv. Berggren 1875 reportatis. — Minnesskr. utg. af K. Fysiogr. sállsk. i Lund. Lund 1878. Norpst. Bornh. desm. = NompsrEDT, O. Desmidieer fran Bornholm, sam- lade och delvis bestämda af R. T. Hoff. — Videnskab. Meddel. f. d. naturh. Foren. i Kjóbenhavn. 1888. Norpst. Desm. arct. = NoRDSTEDT, O. Desmidieae arctoae. — Öfvers. K. Vet.-Akad. Fórh. 1875. Norpst. Desm. Grönl. = NompsrEpT, O. Desmidieer samlade af S. Berggren under Nordenskiöldska Expeditionen till Grönland 1870. — Ofvers. K. Vet. Akad. Fórh. 1885. Norpst. Desm. Spetsb. = Norpstept, O. Desmidieae ex insulis spets- bergensibus et Beeren Eiland in expeditionibus annorum 1868 et 1870 suecanis collectae. — Ofvers. K. Vet.-Akad. Fórh. 1872. Norpst. Fr. wat. alg. N. Zeal. = Norpstept, O. Fresh-water algae, collected by Dr. S. Berggren in New Zealand and Australia. — K. Vet.-Akad. Handl. 22. 1888. Norpst. Norg. desm. = Norpstept, O. Bidrag til kännedomen om sydligare Norges desmidiéer. — Acta Univ. Lund. 9. 1873. Norpst. et Wirtr. Desm. et Oedogon. Ital. = Norpstept, O. et V. B. WirrRock Desmidieae et Oedogonieae ab ©. Nordstedt in Italia et Tyrolia collectae. — Ofvers. K. Vet.-Akad. Fórh. 1876. Pointsf. Skandin. växt. = Points-forteckning öfver Skandinaviens växter. 4. Characeer, alger och lafvar. Lund. 1880. Ras. Alg. = RABENHORST, L. Die Algen Sachsens. Rar. Flor. eur. alg. = RABENHORST, L. Flora europaea algarum. Lipsiae 1868. Rar. Krypt. Fl. Sachs. = RABENHORST, L. Kryptogamenflora von Sachsen, Ober-Lausitz, Thüringen und Nordböhmen. Leipzig. 1863. Rac. Desm. Ciastoni. = Racrporski, M. Desmidya zebrane przez Dr. E. Ciastonia w podrózy na okolo ziemi. — Rospraw. Wydz. mat. przyr. Akad. Umiej. Krakow. 22. 1892. Rac. Desm.. nonn. polon. = Raciporski, M. De nonnullis desmidiaceis novis vel minus cognitis, quae in Polonia inventae sunt. — Pam. Wydz. III Akad. Umiej w Krakowie. 10. 1885. Rac. Now. desm. = RaciBogski, M. Desmidyje nowe. — Pam. Wydz. 3 Akad. Umiej w Krakowie. 17. 1889. Rarrs in Ann. nat. hist. vol. 14 = Rarrs, J. On the british desmidieae. ^ — Ann. Mag. Nat. Hist. 14. 1844. Ranrs Brit. desm. = Rarrs, J. The british desmidieae. London 1848. Rxiscu Contrib. = Remscu, P. Contributiones ad algologiam et fungo- logiam. Lipsiae 1875. Reısschn Fam. Polyedr. = Rerscu, P. Familiae polyedriearum mono- graphia. — Notarisia 1888. ScHMIDLE Beitr. alp. Alg. = Scumipte, W. Beiträge zur alpinen Algen- flora. — Osterr. bot. Zeitschr. 1895. O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 73 SCHMIDLE In P. Lpm. u. Vesterb. ges. Süssw. alg. = Scumipie, W. Uber einige von Knut Bohlin in Pite Lappmark und Vesterbotten gesammelte Süsswasseralgen. — Bih. K. Sv. Vet. Akad. Handl. 24. 1898. ScHMIDLE Weit. Beitr. Rheineb. = Scumipie, W. Weitere Beiträge zur Algenflora der Rheinebene und des Schwarzwaldes. — Hedwigia. 34. 1895. Toxı Sylloge = De Toni, 6G. B. Sylloge algarum omnium hucusque cognitarum. 1. Patavii 1889. Tryp. Nómmen. = Trysom, F. Sjön Nómmen i Jönköpings län. — Meddel. K. Landtbruksstyr. 1899. Turn. Alg. Ind. orient. = Turner, W. D. Algae aquae dulcis Indiae orientalis. — K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 25. 1892. Turn. Not. freshw. alg. = Turner, W. B. Notes on freshwater algae with descriptions of new species. — The Naturalist 1886. West Alg. fl. Cambridgesh. = West, G. S. The alga-flora of Cambridge- shire. — Journ. of Bot. 1899. West Fr. w. alg. Ceylon = West, W. and G. S. A contribution to the freshwater algae of Ceylon. — Transact. Linn. Soc. London. Bot. 6. 1902. West Fr. w. alg. N. Irel. = West, W. and G. S. A contribution to the freshwater algae of the North of Ireland. — Transact. R. Irish Acad. 32. 1902. West Fr. w. alg. W. Irel. = West, W. A contribution to the fresh- water algae of West Ireland. — Journ. Linn. Soc. Bot. 29. 1892. West N. Amer. desm. = West, W. and G. S. On some North Ame- rican desmidieae. — Transact. Linn. Soc. London. 1896. West Notes 1898 = West, W. and G. S. Notes on freshwater algae. — Journ. of Bot. 1898. West Variat. desm. = West, G. S. On variation in the desmidieae. — Journ. Linn. Soc. Bot. 27. 1899. Witte Ferskv. alg. Nov. Semlj = Witte, N. Ferskvandsalger fra Novaja Semlja samlede af Dr. F. Kjellman paa Nordenskiölds Expedition 1875. — Ofvers. K. Sv. Vet.-Akad. Fórh. 1879. Witte Norg. ferskv. alg. 1. = Witte, N. Bidrag till kundskaben om Norges ferskvandsalger. 1. Smaalenenes Chlorophyllophyceer. — Christiania Vid.-Selsk. Forhandl. 1880. WinrR. et Norpst. Exs. = Wirrrock, V. et O. NoRDSTEDT Algae aquae dulcis exsiccatae. WoLLE Desm. U. S. = Worte, F. Desmids of the United States. Bet- lehem, Pa. 1884. 74 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. Index. Actinastrum hantzschii Lagerh. . Anabaena aequalis Borge . azollae Strasb. . Peces iro catenula (Kütz. Born. et Flah. . oblonga Wiidem. Saati Aphanizomenon flos aquae (L.) Ralfs. Aphanocapsa pulchra (Kütz.) Hansg. Aphanochaete repens A. Br. Arthrodesmus convergens Ehrenb. . incus (Bréb.) Hass. v. extensus Anderss. »' v. intermedia Wittr. > octocornis Ehrenb. | Asterocystis wolleana (Hansg.) Lagerh. . oinuclearia tatrana Wittr. Botryococcus braunii Kütz. . Bulbochaete brebissonii Kiitz. > insignis Pringsh. intermedia De Bar. - megastoma Wittr. et Lund. nordstedtii Wittr. . rectangularis Wittr. . É Calothrix fusca (Kiitz.) Born. et Flah. . scopulorum (Web. et Mohr) Ag. Chaetonema irregulare Nowak. fs Chaetophora cornu damae (Roth) Ag. f. clavata (Horn.) Kütz. f. crystallophora Kütz. elegans (Roth) Ag. pisiformis (Roth) Ag. tuberculosa (Roth) Ag. NE Chtaeosphaeridium globosum (Nordst.) Kleb. Characium acutum A. Br. pyriforme A. Br. Chlorochytrium lemnae Cohn . E Chodatella ciliata (Lagerh.) Lemmerm. . Chroococcus turgidus (Kütz.) Nig. Cladophora crispata (Roth) Kütz. . fracta (Vahl) Kütz. . N:O 1. o c oO t | CO OU OU OU OU Ot Ot Ot Ot OD G2 No ho BO ho ho bo w. ~ — O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. Cladophora glomerata (L.) Kütz. holsatica Kütz. Eosterium abruptum West se acerosum (Schrank) Ehrenb. » acuminatum Kütz. angustatum Kütz. archerianum Cleve . attenuatum Ehrenb. baillyanum Breb. ceratium Perty costatum Corda cynthia De Not. dianiae Ehrenb. . didymotocum Ralts (IKE ECO AGUNT ye Ee Sando eae ehrenbergii Menegh. mh > am gibbum Borge gracile Dréb. » intermedium Ralts . : sene TRES sg ce Lab edt mme ll e » juncidum Ralfs kützingii Dréb. leibleinii Kütz. . . . lunula (Müll.) Nitzsch moniliterum (Bory) Ehrenb. nematodes v. proboscideum Turn. nilssonii Borge parvulum Nag. . pronum Bréb. pusillum v. monolithum W iter! regulare Bréb. rostratum Ehrenb. . setaceum Ehrenb. striolatum Ehrenb. à » v. erectum Klebs subjuncidum De Not. subtile Bréb. tumidum Johns. . turgidum Ehrenb. > venus Kütz. En schloris stagnina Spreng. . Coelastrum Cullicam Nag. microporum Näg. » pulchrum. Schmidle 2 » v. intermedium Bohlin . > reticulatum (Dangeard) Lemmerm. Coelosphaerium naegelianum Ung. Coleochaete irregularis Pringsh. 75 Pag. 9 t) QU Ol oor o ex Gt e -1 € w 76 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1. Pag. Coleochaete orbicularis Pringsh. . © . 45/44 +. esse 2; » scutata Bréb. . . 2 27. . 5 wu TEENMU P. soluta Pringsh. . . . 5 . . . 2 WHERE. Conferva bombycina ÀÁg...... a 12 12,0 ee Cosmarium amoenum Bréb.. — .— 5: . EEG » anisochondrum Nordst. . . . . ns EMEN » annulatum v. elegans Nordst. .. Lb. » bieardia Reinsch 12.279. — „u. LIMEN DE bicuneatum v. tatricum (Rac.) Schmidle. . . . . . . 39. bioculatum Br&b. 2. . . . . . Sys: » blyttà Wille 2... . - . . RR 37 botrytis (Bory) Menegh. : . . JM MED » » y. subinmidum Wittr. . D EMEND eaelatum -Ralfs 7... ! . . . rei Ms] » » var. spectabile (De Not.) Nordsee 4. caleareum (Wittrs €. . o. MISIT LS clepsydra Lund. ^. >... ..- 2 fc QNM » commissurale Breb: . . . . „72 Ve NL » connatum: Brebi =. . . Lcd eel 5510,‘ » conspersun v. rotundatum Wittr. ste Shee eee Se contractum Kirchn. . . AGIR POE TOS » » Vv. ellipsoideum (Bit, \ West nn NER EN. » cordanum Bréb. . . d BESTE En, do » costatum v. hexalobum Boldt Mere APER 2: » crenatum Balls. . .... 2 eU MD eruciatum. JBEéb. |... oc peut oe eee » eruegerum DeSBar. . . . . . 34MM » cucumis Gorda e... . . . . 2) ee 6: cucurbita JBEGD & 2 fe 20. AN » cyclicum + arcticum Nordst.. stare c.p ob EE OD » v. maculatum Schmidle 45.0). M5 » Xr ses Ralfs ...:1... - Mae Be: debaryi Arch. . . . 5. n FIK oe Eee TIONES C v. inflatum Klebs PEP eens he a a 133 » decussiferum. Borge .: 5.0: . o POSEEN P. » excavatum Nordst: =... . s ob MEE SD » exiguum Arch. $5... 6 s - ouo DAMES > formosulum Hoff). . . . . . a ale globosum Bulnh:, . 2 ., = - c. MERCED granatum Bréb. . . „- . Loan MM TTD PU. v. subgranatum Nordst. NER N SS hammeri Reinsch . . —. . . . ss RESA hexastiehum Lund. 2 > =... . —. "MB holmiense Lund. . . . . MEMENTO NUS Tee ey v. integrum Lund. ll Eoo dads wo humile v. striatum (Boldt) Sc hmidle. Mee a v. substriatum (Nordst.) Schmidle . . . . . . 34. isthmochondrum Nordst. . 2... 4 EMI O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. Cosmarium kjellmani v. ornatum Wille . latum Breb. Pb oce 2 I; margaritatum Lund. magnificum v. italicum Rac. » v. suecicum Borge margaritiferum (Turp.) Menegh. meneghinii Bréb. » var. braunii (Reinsch) Hansg. » var. crenulatum (Näg.) Richt. microsphinctum Nordst. minutum Delp. LE moniliforme (Turp.) Ralfs nasutum Nordst. nitidulum De Not. notabile v. ornatum Nordst. obliquum Nordst. er obsoletum (Hantzsch) Reinsch . ochthodes Nordst. orbiculatum Ralfs ornatum Ralts orthostichum Lund. > » v. pumilum Lund. ovale Ralfs pachydermum Lund. palangula Bréb. cade » v. debaryi Rab. paulense Johns. . perforatum Lund. pericymatium Nordst. phaseolus Bréb. » V. achondrum Boldt . * notatum Nordst. polonicum v. alpinum Schmidle » » v. quadrigranulatum Gutw. » v. quadrinodosum Borge polymorphum Nordst. : » * paulense Borges . portianum Arch. » V. orthostichum Schmidle praemorsum Bréb. pseudamoenum Wille » v. basillare Nordst. pseudoprotuberans Kirchn. pseudopyramidatum Lund. ms. » * stenonotum Nordst. punctulatum Bréb. el » V. subpunctulatum. (Nordst.) Borges. pygmaeum Arch. 78 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. Cosmarium pyramidatum Bréb. quadratum Ralfs quadrifarium Lund. » quadrum Lund. quasillus Lund. ralfsii Bréb. rectangulare Grun. regnellii Wille regnesii v. montanum Sc hmidle reniforme (Ralfs) Arch. » sinuosum v. decedens (Reinsch) Nordst. speciosum Lund. ! v. simplex Nordst. sphalerostichum Nordst. striatum v. galiciensis Gutw. subcrenatum Hantzsch subpalangula Elfv. > subreniforme Nordst. » subspeciosum Nordst. subtumidum Nordst. taxichondrum Lund. » tetrachondrum Lund. tetragonum v. lundellii Cooke » tetraophthalmum (Kütz.) Breb. lundellii Wittr. tinctum Ralfs tumidum Lund. . turpinii Bréb. undulatum Corda venustum Corda wittrockii Lund. Crucigenia quadrata Morren , rectangularis (Näg.) Gay ( vlindrocystis Re esent Menegh. diplospora Lund. . Cylindrospermum majus Kütz. stagnale (Kütz.) Born. et Flah. Dactylococcus bicaudatus A. Br. Desmidium aptogonum Breb. eylindricum Grev. . quadratum Nordst. swartzii Ag. . . V. amblyodon (Itz.) Rab. Dic ie baueriana (Grun.) Born; et ; Flah,.. Vieni 1 Dictyosph: ierium ohranhersianyn y. Nag. s pulchellum Wood . . . för Doe idium baculum Breb "roc 1 (qd Urin due or dilatatum (Cleve) Nordst. . . . ie 04 8% el odium " (LEO ELE TA O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON Draparnaldia glomerata (Vauch.) Ag. » » v. biformis Wittr. et Nordst. » v. gracillima Ag. » plumosa (Vauch.) Ag. Eremosphaera viridis De Bar. Euastrum affine. Ralts » ampullaceum Ralfs ansatum Ralts . » » y suprapositum Nordst. » bidentatum Näg. > wWieH. Wi): » » v. speciosum (Boldt) Schmidle > binale Ralts ; » crassum (Bréb.) Kütz. TE » > v. appendiculatun Breb. > » v. serobieulatum Lund. » denticulatum (Kirchn.) Gay > » v. stictum Borges. » didelta (Menegh.) Ralfs » divaricatum Lund. » elegans (Bréb.) Kütz. » » v. speciosum Boldt > gemmatum (Bréb.) Ralfs » humerosum Ralfs . » inerme (Ralfs) Lund. » insigne Hass. » insulare (Wittr.) Roy . » intermedium Cleve » oblongum (Grev.) Ralfs » pectinatum Bréb. . » pinnatum Ralfs » rostratum Ralfs » sinuosum Lenorm. » verrucosum Ehrenb. Skår » » v. alatum Wolle . Eudorina elegans Ehrenb. Glaucocystis nostochinearum Itz. Gloeocapsa alpina Niig. e» Gloeocystis gigas (Kütz.) Lagerh. » vesiculosa Nig. Gomphosphaeria aponina Kütz. Gonatozygon brebissonii De Bar. > monotaenium = Bar. » » P Nordst, Gonium pectorale (Müll.) Ehrenb . Gymnozy ga moniliformis Ehrenb. - » » v. grac Hlöseens Noritt. Hapalosiphon pumilus (Kütz.) Kirch)... .4. SCHWEDEN. bo DIDDDy Od Od Od od bo bo b2 h2 b2 bo : ant LU bo bo bo NN bo bo bo Q2 o> — " J Ht oS SS Z' Wo bo vb bo > S Co bo bo Ol bi et = = C = oHm = Or Ol ~ wt IST I. Cred oO n . . to ww Q > SS 0 1-19. = Hato NSE bo bo bo Oe Ot ee ' - er) 80 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 1. Hormidium murale (Lyngb.) Kiitz. » parietinum (Vauch.) Kütz. Hormiscia mucosa (Thur.) Wittr. » subtilis (Kütz.) Toni . » » v. variabilis (Kütz.) Kirchn. » zonata (Web. et Mohr) Aresch. valida (Näg.) Rab. Hormospora mutabilis Nàg. ; Hyalotheca dissiliens (Smith) Bréb. mucosa (Dillw.) Ralfs . undulata Nordst. * Ae Hydrodictyon reticulatum (L.) Lagerh. Kirchneriella lunaris (Kirchn.) Mob. . Lemanea fluviatilis Ag. do p Lyngbya aestuarii (Mert.) Liebm. Merismopedium glaucum (Elirenb.) Nig. Mesocarpus nummuloides Cleve Mesotaenium braunii v. minus De Bar. . » greyi Hr » » breve W s » aote De Bar... Micrasterias americana (Ehrenb.) Ralfs . angulosa Hantzsch . apiculata * fimbriata v. brachyptera (and. Nordst. conferta Lund . crux-melitensis ( Ehrenb.) Hantzsch » v. simplex Borge . denticulata Ralfs 5 » v. notata Nordst. furcata Ralfs jenneri Ralfs papilifera Bréb. . . . . pinnatifida (Kütz.) Ralfs radiosa v. ornata Nordst. rotata (Grev.) Ralfs thomasiana Arch. : truncata (Corda) Bréb. » v. granulata Rac. Micrasnons amoena (Kiitz.) Rab. floccosa (Vauch.) Thur. | pachyderma (Wille) Lagerh. stagnorum (Kiitz.) Lagerh. . wittrockii (Wille) Lagerh. ' Micsotlaninion kützingianum (Näg.) Kirchn. . strictissimum (Roth) Harv. Mougeotia genuflexa (Dillw.) Ag. t laetevirens (A. Br.) Wittr. CU Or cc bo bo b2 b2 b2 b2 b2 b2 b2 b2 L2 bZ INN b2 ID a] es Js Duas o Ced asiste ullum e > HS ES -1 ~I =] oo BES er Dene © ST AAO e . O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 81 Mougeotia megaspora Wittr. » parvula. Hass. » scalaris Hass. » quadrangulata Hass. Nephroeytium agardhianum Niig. » » v. majus Näg. Nodularia spumigena Mert. . Nostoe carneum (Lyngb.) Ag. . » coeruleum Lyngb. » commune Vauch. . » linckia (Roth) Born. » pruniforme (L.) Ag. E Oedogonium borisianum (Le Cl.) Wittr. » braunii Kütz. » cryptoporum Wittr. . » echinospermum A. Br. landsboroughii (Hass.) Wittr. » sociale Wittr. NS » undulatum (Bréb.) A. Br. Onychonema filiforme (Ehrenb.) Roy et Diss. Oocystis gigas Arch. » solitaria. Wittr. . Ophiocytium capitatum Wolle . «Mani een » » v. longispinum (Mób.) Lemmerm. » cochleare (Eichw.) A. Br. . » » v. bicuspidatum Borge » majus Nig. . ae UE. » parvulum (Perty) A. Br. i reditu » » v. circinatum (Wolle) Lemmerm. . lcdlatonaimesas Age LOE Y vou. » saneta v. aequinoctialis Gom. . » splendida Grev. » tenuis Ag. d uisa » » v. tergestina Rab. Palmodactylon simplex Nig. > subramosum Niig. » varium Nig. xn Pandorina morum (Müll) Bory . . . . . Pediastrum angulosum (Ehrenb.) Menegh. » » v. araneosum Rac. » boryanum (Turp.) Menegh. . dq eta » » v. granulatum (Kütz.) A. Br. » » v. longicorne Rac. » duplex Meyen ai » » v. asperum A. Br. . » » v. reticulatum Lagerh. » » v. rugulosum Rac. » integrum Niig. Arkiv für botanik. Bad 6. N:o 1. Pag. LO} 9l 9 10. 61. 0% C Or C Yr c clc Or cec we . n " - Cr Cr Ou mag SS c.l c: 82 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. Pediastrum muticum y. brevicorne Rac. Pediastrum tetras (Ehrenb.) Ralfs . vagum Kütz. . Penium chrysoderma Borge . crassiusculum De Bar. eruciferum (De Bar.) Wittr. curtum Bréb. SIEH cylindrus (Ehrenb.) Breb. digitus (Ehrenb.) Breb. interruptum Breb. lamellosum Bréb. . . libellula (Focke) Nordst.. margaritaceum (Ehrenb.) Breb. ininutum (Ralfs) Cleve naegelii Bréb. navicula Bréb. . oblongum De Bar. spinospermum Josh. spirostriolatum Barker Phormidium autumnale (Ag.) Gom. uncinatum (Ag.) Gom. valderianum Gom. Pleurocapsa fuliginosa Hauck . Pleurococcus tectorum Trevis. » vulgaris Meneeh. ATI » » v. minor (Kütz.) ku Pleurotaenium coronatum (Bréb.) Rab. ehrenbergii (Bréb.) De Bar. nodulosum (Bréb.) De Bar. . rectum, Delp ae >’: trabecula (Ehrenb.) Näg. » v. crassum Wittr. » v. granulatum (Ralfs) Rab. truncatum (Breb.) Nig. a » y. constrictum Wille Polyedrium armatum Reinsch » 2k ee enorme y. hastatum (Reinsch) Rab. Prasiola crispa (Lightf.) Menegh. furfuracea (Mert.) Menegh. Rhaphidium polymorphum Fresen. . Rhizoclonium hieroglyphicum (Ag.) Kiitz. riparium (Roth) Harv. Rivularia atrata Roth . LE haematites (D. C.) Ag. minutula (Kütz.) Born. et Flah. Scenedesmus acutiformis Schroder bijuga (Turp.) Kütz. lag alternans (Reinsch) Hansg. O. BORGE, BEI TRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. Scenedesmus costatus Schmidle » denticulatus Lagerh. » obliquus (Turp.) Kütz. » » v. dimorphus (Turp.) Rab. » opoliensis P. Richt. v. carinatus Lemmerm. quadricauda (Turp.) Dréb. . : » » v. abundans Kirchn. . Schizochlamys gelatinosa A. Br. Scytonema figuratum Ag. » ocellatum Lyngb. Selenastrum bibraiamum Reinsch Sorastrum erassispinum (Hansg.) Bohlin » spinulosum Näg. . Sphaerella pluvialis (Flot.) W ittr. Sphaeroplea annulina (Roth) Ag. int Sphaerozosma aubertianum v. archeri (Gutw. ) West » excavatum Ralts » » f. granulata Rab. » granulatum Roy et Biss. » wallichii Jacobs. ue » vertebratum (Bréb.) Ralfs Spirogyra bellis (Hass.) Crouan . » communis (Hass.) Wittr. » fluviatilis Hilse » lagerheimii Wittr. » majuscula Kütz. » maxima (Hass.) Wittr. » setiformis (Roth) Kütz. » varians (Hass.) Kütz. . » velata Nordst. Spirotaenia condensata Br b. » obscura Ralfs » parvula Arch. Spondylosium pulchellum Arch. . . » pulchrum (Bail.) Arch. » secedens v. undulatum Borge Staurastrum aciculiferum (West) Anderss. . » aculeatum (Ehrenb.) Menegh. » alternans Bréb. » arachne Ralfs » aristiferum Ralfs » basidentatum Borge bicorne v. boreale Sc hmidle » brachiatum Ralfs . > brasiliense v. lundellii W est » brebissonii Arch. . » brevispina Breb. . 83 Pag. 84 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o I. Staurastrum connatum (Lund.) Roy et Biss. . » v. spencerianum (Mask.) Nordst. controversum Bréb. es, crenulatum (Nàg.) Delp. . cristatum Arch. cuspidatum Breb. . cyrtocerum Bréb. . dejectum Breb. » v. debaryanum (Jacobs.) Nordst. » v. sudeticum Kirchn. dickiei Ralfs dilatatum Ehrenb. » v. extensum Borge » v. insignis Rac. dispar Breb. . elongatum Barker furcatum (Ehrenb.) Breb. furcigerum Breb. .. + REID ee » v. armigerum (Bréb.) Nordst. » v. montanum iae. West gracile Ralfs heimerlianum Lütkemüll. hexacerum (Ehrenb.) Wittr. hirsutum (Ehrenb.) Bréb. hystrix Ralfs inconspicuum Nordst. insigne Lund. lunatum Ralfs maamense Arch. re margaritaceum (Ehrenb.) Menegh. . » v. hirtum Nordst. monticulosum Breb. . mucronatum Ralfs muricatum Breb. muticum Bréb. ophiura Lund. orbiculare (Ehrenb.) Ralfs oxyacantha Arch. » v. sibiricum Arch, paradoxum Meyen pilosum (Näg.) Arch. polymorphum Bréb. . polytrichum (Perty) Rab. punctulatum p Iis » kjellmani Wille pygmaeum Brób. reinschii Roy saxonicum Bulnh. . oe Pag. . 44. . 44. 48. . 45. 48. qud: BT: alle 344 AA, 5 Ale AG: . 46. not: KAO: adi 4:49: 49. 49. 49. . AT. . 46. . 46. M e O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON Staurastrum seabrum Breb. . » setigerum Cleve » sexcostatum Breb. » spongiosum Breb. » striolatum (Näg.) Arch. » teliferum Ralfs . trachynotum West » vestitum Ralfs Stephanosphaera pluvialis (Flot.) Wittr. Stichococcus bacillaris Näg. » » v. fungicola Lagerh. Stigeoclonium tenue (Ag.) Rab. . Stigonema mamillosum (Lyngb.) Ag. . > ocellatum (Dillw.) Thur. Tetmemorus brebissonii (Menegh.) Ralfs » » v. attenuatus Nordst. » » v. minor De » eranulatus (Bréb.) Ralfs laevis (Kütz.) Ralfs minutus De Bar. Tetraédron armatum (Reinsch) Toni . » bifurcatum (Wille) Lagerh. enorme (Ralfs) Hansg. » hastatum (Reinsch) Hansg. » regulare Kütz. x. » tetragonum (Näg.) Hansg. » trigonum (Näg.) Hansg. TS Tetraspora bullosa v. cylindracea (Hilse) Rab. » gelatinosa (Vauch.) Desv. » lubrica (Roth) Ag. , » v. lacunosa Chauv. Tolypothrix distorta (Fl. Dan.) Kütz. » lanata (Desv.) Wartm. » tenuis Kütz. E Trentepohlia aurea (L.) Mart. . . » bleischii (Rab.) Wille jolithus (L.) Wallr. odorata (Lyngb.) Wittr. » umbrina ed orn. . Triploceras gracile Bail. 1 Vauc UE geminata (Vauch.) D. hamata (Vauch.) D. C. . » ornithocephala Ag. » racemosa (Vauch.) D. C. » sessilis (Vauch.) D. ©... » terrestris D. C. Volvox globator L. SCHWEDEN. 85 86 ARKIV FOR BOTANIK. Xanthidium aculeatum Ehrenb. antilopaeum (Bréb.) Kütz. BAND 6. v. dimazum Nordst. . » v. ornatum Anderss. » v. polymazum Nordst. . v. triquetrum Lund. armatum (Bréb.) Rab. brebissonii Ralfs . cristatum Breb. fasciculatum Ehrenb. » v. ornatum Nordst. Zygnema cruciatum (Vauch.) Ag. stellinum (Vauch.) Ag. N:O I. Pag. . 38. . 28. "39. 29. Se 3:29. SUDO. . 28. : 128. . 28. . 28. Bhs PY, O. BORGE, BEITRAGE ZUR ALGENFLORA VON SCHWEDEN. 87 Figurenerklarung. Tab. 1. Fig. 1. Mougeotia megaspora Wirrr. @*°/;, » 2. Spirogyra varians f. gracilis P. Prrir 204 x 13. » bellis (Hass.) Crovan. '*9/,. » 4. Mesotaenium greyii TURN. ?»/,, » 5. Penium spinospermum Josu. 7/1. E 2 » crassiusculum DE Bar. ?99/,, oh d. chrysoderma n. sp. fi. » 8. Closterium nilssonii n. sp. — 9/1. 9. » attenuatum ERRENB. f. a — 1590/1, a! — 40) 10. » gibbum n. sp. "9/4, D. » nematodes var. proboscidewm Turn. a — ?*9f,, ciae (ETT) » 12. Docidiwm dilatatum (Curve) Nonpsr. 3904, Tab. 2. Fig. 13. Ewuastrum humerosum f. scrobiculata Norpst. — 999/,, » 14. » ampulaceum f. scrobiculata Norbost. — 9/4, » 15. » denticulatum (Kircun.) Roy f. "9/1, » 16. Cosmarium polymorphum * paulense BörGes. f. 9/1, ps. > anisochondrum Norpsr. f. 9/1. » 18. » decussiferum n. sp. — "fi. PNIS. > regnesi var. montanum SCHMIDLE. — "19/4, » 20. » subpalangula f. depauperata Lasern. 0/1. Bi 21. » cordanum Bris. — *!9/,. » 22. » pseudopyramidatum Lunp. f. "9/4, » 23—24, » granatum Brew, f. f. 0/ı » 25. » tetrachondrum Luxp. f. "9/4. » 26. » pseudoprotuberans Kigeux, f. 9/1. > 21. » bicuneatum var. tatricum (Gay) Scumipie. 0/1. » 28. » polonicum var. alpinum ScuwiptEg f. *!9/4, » 294 » » var. quadrinodosum n. var. 40/1. » 30. » subreniforme Nonpsr. f. "9/1. Tab. 3. ° Fig. 31. Cosmarium magnificum var. suecicum n. var. *!?/i, 5239. » kjellmani var. ornatum. Wie f. 0/4. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O l. Cosmarium Quadrifarium Lunn. f. 40/1. . » bicardia Reinscu. f. 40/4, . Stanrastrum connatum var. spencerianum ( Mask.) Norpst. f. 49/1. dejectum var. debaryanum (JAcons.) Norpst. f. "40/1. dilatatum var. extensum n. var, '9fj, » heimerlianum LürkEMürr. f. 0/1. » reinschit Roy 74/1. 2 > oxyacantha var. sibiricum Boupr. — 99/4, » furcigerum var. montanum (Rac.) West. 9/1. Arthrodesmus convergens Eurene. f. 999, Spondylosium secedens var. undulatum n. var. 40/1. Desmidium aptogonum Bros. f. "19/4, “ Gedruckt am 11. Juli 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-D. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1. DIT prd EL T | I lll Ljustryck Justus Cederquist, Sthlm. | li Ru | | O. Borge ad nat. del. 1. Mougeotia megaspora; 2. Spirogyra varians f. gracilis; 3. S. bellis; 4. Mesotenium greyi; 5. Peniun spinospermum; 6. P. crassiusculum; 7. P. chrysoderma; 8. Closterium nilssonii; 9. C. attenuatum; 10, C. gibbum; 11. C. nematodes v. proboscideum; 12. Docidium dilatatum. pr ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1. Ljustryck J. Cederquist, Sthlm. O. Borge ad nat, del. 13. Euastrum humerosum f. scrobiculata; 14. E. ampullaceum f. scrobiculata ; 15. E. denticulatum; 16. Cosmarium polymorphum * paulense; 17. C. anisochon- drum; 18. C. decussiferum; 19. C. regnesi v. montanum; 20. C. subpalangula f. depauperata; 21. C. cordanum; 22. C. pseudopyramidatum ; 23-24. C. granatum; 25. C. tetrachondrum; 26. C. pseudoprotuberans; 27. C. bicuneatum v. tatricum; 28. C. polonicum v. alpinum; 29. C. polon. v. quadrinodosum; 30. C. subreniforme. PEE SU ee NER. a oe en .. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6, No 1. Taf. 3, O. Borge ad nat. del. Ljustryck J. Cederquist, Sthlm. 31. Cosmarium magnificum v. suecicum; 32 C. kjellmani v. ornatum ; 33. C. quadrifarium; 34. C. bicardia; 35. Staurastrum connatum v. spenceria- num; 36. S. dejectum v. debaryanum; 37. S. dilatatum v. extensum; 38. S. heimerlianum; 39. S. reinschii; 40. S. oxyacantha v. sibiricum; 41. S. furci- gerum, v. montanum; 42. Arthrodesmus convergens; 43. Spondylosium secc- dens v. undulatum; 44. Desmidium aptogonum. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 2. Zur Kenntnis der Phanerogamenflora der Grenzgebiete zwischen Bolivia und Argentinien. , Il. Malvales. Von ROB. HE. FRIES. *Mit 2 Tafeln. Mitgeteilt am 14. Marz 1906 durch A. G. NATHORST und J. ERIKSSON. Die Ordnung Malvales ist in den Grenzgebieten zwischen Bolivia und Argentinien mit einer recht grossen Anzahl For- men vertreten. Die Sammlungen, die ich von dort heim- gebracht, enthalten aus dem Tieflande und den unteren Berg- tälern der Cordilleren 37 Arten, von denen die unvergleich- lich grösste Anzahl (29) der Familie Malvacex angehört. In der Flora der Gegend spielen sie ausserdem im Verhältnis zu ihrer Anzahl eine ziemlich hervorragende Rolle, in dem nämlich mehrere von ihnen durch ihr allgemeines Auftreten und ihren Individuenreichtum oder durch ihr in die Augen fallendes Aussehen ihrerseits dazu beitragen, der Vegeta- tion ein bestimmtes Gepräge zu verleihen. So z. B. stellt Chorisia insignis sowohl durch ihr allgemeines Vorkommen wie vor allem durch ihren eigentümlichen Bau einen der charakteristischsten Bäume der Chaco-Wälder dar. Sida acuta bildete auch durch ihr reichliches Vorkommen einen charakte- ristischen Bestandteil der Untervegetation in den lichten, park- artigen Piptadenia-Wäldern, die im bolivianischen Chaco nahe dem Fuss der Cordilleren auftreten, wie auch Sida cor- difolia an gewissen Stellen eine ziemlich hervorragende Rolle Arkiv für Botanik. Bd. 6. N:o 2. l 9 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 2. auf den offenen Grasflachen daselbst spielte. Ein Schmuck für alle offneren Platze im subtropischen Urwalde, besonders für die Waldrander, sind die beiden stattlichen Abutilon- Arten niveum und mollissimum, wie auch Hibiscus Lamber- tianus für feuchtere Ortlichkeiten. Malvastrum Coromandelia- num und Sida rhombifolia gehóren zu den allgemeineren syn- antropen Arten u. s. w. Bei der Prüfung der Arten haben, ausser einer bemerkens- werten Varietät von Malvastrum Coromandelianum, insgesammt fünf Arten als neu aufgestellt werden müssen, von denen Bombax argentinum und Wissadula pedunculata auch in pflanzengeographischer Hinsicht mir ein gewisses Interesse darzubieten scheinen. Bei der Bestimmung einiger Formen ist mir Herr Professor Dr. K. SCHUMANN (nunmehr ver- storben) mit grossem Entgegenkommen behülflich gewesen. Was die Litteratur betrifft, so sei auf die bei jeder Art vor- handenen Angaben verwiesen; doch mógen hier als für die in Betracht kommenden Gebiete besonders wichtig folgende Arbeiten hervorgehoben werden: GRISEBACH, A. Symb. ad Fl. argent. (Abh. d. Kgl. Gesellsch. d. Wissensch. zu Gottingen. Bd. 24. 1879). SCHUMANN, K. Sterculiacew, Tiliacee, Bombacee, Malvacee in Martius, Fl. bras. XII: 3. 1886—92. Baker, E. G. Synopsis of genera and species of Malvee (Journal of Botany. Bd. 28--32. 1890—94). Kontzz, ;O,, Rey, gen, spl. III. „1898 Fam. Sterculiacee. Melochia L. M. pyramidata L. Sp. pl. ed. I p. 774. var. Hieronymi K. SCHUM. in Marr. Fl. bras. XII: 3 p. 35. Jolivia: Tarija, in campo arenoso, sicco, aprico [?”/ı 02; Fr. 1133; det. K. SCHUMANN]: FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 3 Ayenia L. A. glabrescens K. Scuum. l. c. p. 102. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in silva minus densa raro |°/; 02; FR. 1541]. A. tomentosa L. — K. Scuum. |. c. p. 104. Bolivia: Chaco, pr. Fortin Crevaux ad Rio Pilcomayo, in campo aprico, sicco ['/; 02; Fr. 1594; floribus fructi- busque instructa ]. Die Exemplare weichen ein wenig von der Beschreibung der A. tomentosa und von den Exemplaren dieser Art, die ich gesehen habe, ab. Sie sind von niedrigerem Wuchs, nur 1—3 dm hoch. Die Behaarung aller Teile ist kürzer und heller. Die Samen sind runzelig und mit kleinen, aber deutlichen, stachelfórmigen Höckern versehen. In diesen Merkmalen stimmt auch ein von MALME bei Corumba in der Provinz Matto Grosso eingesammeltes Exemplar überein (Exp. Regnell. II n. 2076). Möglicherweise sind diese als besondere Art auf- zufassen; da aber hinreichendes Material von reifen Samen " mir nicht zugänglich gewesen ist, möchte es ain besten sein, sie wenigstens bis auf weiteres mit der A. tomentosa zu vereinigen. Fam. Bombacee. Bombax L. B. argentinum nov. sp. (Taf. I, Fig. 1—5). Arbor 8—10 m. alta, trunco levi et spinis destituto, viridi, usque ad 0,5 m. crasso, medio non vel paullulum in- crassato; ramulis novellis cire. 1 cm. crassis, fulvis, cicatri- cibus foliorum delapsorum dense instructis. Foliis septenatis (?); foliolis rigide membranaceis. integerrimis, sessilibus vel pe- tiolis brevissimis (ad 1 mm. longis) suffultis, obovatis vel late obovatis, basim versus sensim cuneatis, apice rotundatis et acumine obtuso usque ad 1 cm. longo, vulgo tamen breviori instructis, vetustioribus supra glaberrimis et subtus pilis stel- latis cinereo-flavescentibus adpressis parce, in nervis densius vestitis; costa supra valde impressa subtusque prominente, 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 2. nervis lateralibus utrinque 12—15, [sieut venis] supra planis et subtus valde prominentibus, marginem versus inter se ar- cuatim conjunctis; laminis maximis reportatis 17 cm. longis, 9 em. latis. minimis 9,5 cm. longis et 7 cm. latis. Floribus ad apicem ramulorum sitis, solitariis; pedunculis 1,5 —2 cm. longis et ca. 8 mm. diam., fulvis et pilis stellatis puberulis, bracteis nonnullis, cire. 6 mm. longis et 7 mm. latis, triangu- laribus vel rotundato-triangularibus, extus puberulis intusque glabris instructis. Calyce integro, ad marginem 5-apiculato, campanulato et ad apicem paullo contracto, extus latericio et lepidibus stellatis minutis densissime obtecto basique glan- dulis magnis circ. 15 rotundis ornato, intus versus apicem pilis simplicibus longis adpressis dense vestito, 2 em. longo, 1,5—2 cm. diam. Petalis 5, linearibus, aeutiuseulis, convo- lutis, intus albido-tomentosis, extus lepidibus minutis stellatis vestitis, ferrugineis vel nigrescentibus, ca. 10 cm. longis et 1,4—1,7 em. latis. Staminum tubo testaceo, 1,2—-1,5 cm. longo, glaberrimo, apice in columellas nonnullas ad 0,5 em. longas diviso, filamentis 6—7 cm. longis, testaceo-albidis; an- theris hippocrepidiformibus. Ovario cinereo-tomentoso; stylo staminibus subzequilongo, apice in stigmata 5 linearia diviso. Fructibus oblongo-ellipsoideis, levibus et dense tomentosis, lana albido-rosea repletis; seminibus pyriformibus, 5 mm. longis, 3,5 mm. diam. Argentine prov. Jujuy: Quinta pr. Laguna de la Brea ['/; 01; Fr. 126; florens. — Juli 01; fructiferum]. Kommt in der Chaco-Formation der Provinz Jujuy, wie auch an trockneren Ortlichkeiten innerhalb der subtropischen Walder, einzeln, aber nicht selten vor. Wahrend meines Aufenthalts in diesen Gegenden (zur Trockenzeit) standen die Baume dieser Art stets entblattert, so dass vollstándiges Ma- terial leider nicht eingesammelt werden konnte. Die oben gelieferte Schilderung ist darum in der Hinsicht unvollstandig, dass die ganzen Blatter nicht beschrieben sind, nur die Teil- blattchen (nach herabgefallenem und trockenem Material). Durch die Untersuchung einiger Knospen der eingesammelten Zweige habe ich jedoch gefunden, dass an den Blattanlagen derselben sieben Teilblattchen von einem gemeinsamen Blatt- stiele getragen wurden. Allerdings wäre eine nähere Unter- suchung entwickelter Blätter sehr erwünscht. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 5 Dieser unvollstándigen Kenntnis des Blattbaues ungeach- tet habe ich doch die Aufmerksamkeit auf diesen eigentiim- lichen Baum lenken wollen, da er in der Hinsicht ein ge- wisses Interesse bietet, dass er die erste für Argentinien an- gegebene Art dieser tropischen Gattung ausmacht. Er steht unzweifelhaft den Bombax marginatum (Sr. Hin.) K. ScHhum. und cyathophorum (Casar.) K. Schum. nahe. Von jenem unterscheidet er sich u. a. durch die nicht behaarte Antheren- róhre, von diesen durch die ungestielten und unten mit Stern- haaren besetzten Blattchen, durch die kürzere, oben in meh- rere Sáulehen gespaltene Antherenróhre, von beiden durch die Blattform, die wollhaarigen Früchte u. s. w. Die Blüten sind von sehr kurzer Dauer, wahrscheinlich sind sie nur wahrend einer Nacht entwickelt. An einem Baum, der bei meinem ersten Besuch nur Blütenknospen trug (Taf. I, Fig. 2), war zwei Tage spáter das Blühen schon zu Ende und die Krone mit den Antheren herabgefallen. Chorisia HBK. Ch. insignis HBK. Nov. gen. et sp. pl. V p. 297 t. 485 f. 1. Argentine prov. Jujuy: Esperanza [?/» 01; FR. 501 a]; S:a Clara [?/ 01; FR. 501] — Ein gemeiner und für die Chacowälder sehr charakteristischer Baum, auch an offneren, trockneren Plätzen der subtropischen Waldformation vor- kommend. Fam. Malvacex. Malva L. M. parviflora L. Amoenit. III p. 416. — K. ScHuw. in Fl. bras. XII: 3 p. 263. Argentina: La Merced pr. Salta [?'/» 01; Fr. 585; floribus fruetibusque instructa ]. Auf kultiviertem Boden, in der Nähe von Wohnstätten u. a., auf fettem Boden oft vorkommend; aus Europa ein- geführt und jetzt allgemein verwildert. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 2. Malvastrum A. GRAY. M. bolivianum BAKER in Journ. of Bot. 29 p. 168. Bolivia: Tarija, loco subhumido inter graminas altas [?°/: 02; FR. 1164]. Vorher auch nur bei Tarija (von PEARCE) gefunden. Die von mir eingesammelten Exemplare hatten die Blüten eben entwickelt, entbehrten jedoch der Früchte; sie scheinen mir indessen — nach der Beschreibung BAKER's — zu dieser Art zu gehoren. M. Coromandelianum (L.) GRcKE in Bonplandia 1857 p. 295. — K. Scuum. in Mart. Fl. bras. XII: 3 p. 268. Argentine prov. Jujuy: Quinta, in agris ete. [?/; 01; FR. 69]. Die eingesammelten Exemplare weichen in einigen Merk- malen, besonders in dem Blütenstand, von der Hauptform ab, weshalb sie m. E. als eine unter Coromandelianum ge- hórende Varietät zu bezeichnen ist, interessant, weil sonst diese Art, obgleich sie eine weite Verbreitung über alle Tropengegenden besitzt, doch ein auffallend konstantes Aus- sehen hat (vgl. Fl. bras. XII: 3 p. 270). var. congestum nov. var. A typo differt foliis majoribus, usque ad 10 em. longis et 6 cm. latis, floribusque 15-pluribus in inflorescentiis globosis, axillaribus terminalibusque, 1.5—2 em. magnis, compactis dense congestis. M. amblyphyllum nov. sp. (Taf. II, Fig. 9—10). Frutex humilis (ca. 0,5 m. altus), erectus, ramosus, ramu- lis viridibus, teretibus et pilis stellatis albidis, longis, ad- pressis vel patentibus dense vestitis; internodiis ad 6 cm. longis. Foliorum petiolis 1—3,5 cm. longis, supra canalicu- latis, dense et longe stellato-hirsutis. Laminis 3,5—7 cm. longis, 3—7,5 cm. latis, membranaceis, viridibus subtusque parum pallidioribus, supra sparse, subtus densius adpresse stellato-hirsutis, orbiculatis vel late ovatis et versus apicem truncatum vel rotundatum sensim angustatis, basi truncatis vel parum cordatis, margine basi integra excepta crenatis (crenaturis ad 7 mm. latis et 1—1,5 mm. altis, rotundatis et obtusis vel triangularibus et acutiusculis); nervis 5—7 e FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 7 petiolo radiantibus. Floribus solitariis, subsessilibus vel bre- viter pedunculatis, pedunculis 4—5 mm. longis et pilis stel- latis albido-flavescentibus densissime obtectis. Bracteolis linea- ribus, acutis, 5 mm. longis, 0,5 mm. latis, extus stellato-hir- sutis, intus glabris. Calyce ca. 7 mm. alto, post florationem paullum accrescente, ad ?/;—/; inciso, laciniis ovatis vel late ovatis et longe acuminatis, extus et intus apicem versus hir- sutis, ca. 5 mm. longis et 3—4 mm. latis. Petalis flavis, glabris, 6—7 mm. longis. Staminibus una cum tubo circ. 2 mm. longoet pilos radiatos albidos ac patentes gerente 4 —5 mm. longis. Fructibus orbiculatis depressis, ca. 9 mm. diam. me- tientibus; carpidiis 11—15, fulvis, 4 mm. altis, 4,5 mm. latis et 1,5—2 mm. erassis, semiorbiculatis et dorso canaliculatis, apice planis et adpresse albido-hirsutis (przterea glabris) an- guloque interno apiculo uno, angulo externo apiculis duobus brevibus, vix 0,5 mm. longis preeditis. Seminibus reniformi- bus, glabris, 2,5 min. metientibus. Bolivia: Gran Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pileomayo, in silva aperta [!?/, 02; Fr. 1610]. Die Art steht den M. scabrum (Cav.) GRCKE. und sco- partum (JACQ.) GRCKE. sehr nahe. Sie scheint mir jedoch von diesen gut spezifisch geschieden zu sein, besonders durch die sehr charakteristische, breite und abgestumpfte Form der Blatter, wie auch durch den tiefer gelappten Kelch, die grós- seren und mit kürzeren Spitzchen versehenen Karpiden etc. Modiolastrum K. Scuum. M. malvifolium (Gris.) K. Schum. in Fl. bras. XIk 3 p. 277. Syn.: Modiola malvifolia Gris. Symb. arg. p. 45. Argentine prov. Jujuy: Isla in Sierra S:a Barbara [?/; 01; Fr. 342; florigerum]. — Auf kultiviertem Boden oft reichlich auftretend. Die Zweige erreichen eine Lànge von 2 m oder mehr, sind herabliegend und wurzelschlagend. Sida L. S. anomala Sr. Hin. Fl. bras. mer. I p. 177 t. 33. Bolivia: Tarija, in campo sicco, aprico [??/: 02; Fr. 1136]. Petala vinosa. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. -N:0 2. S. urens L. in Ameen. acad. V p. 402. — K. SCHUMANN in Fl. bras. XII: 3 p. 306. Argentine prov. Jujuy: Laguna de Sausal ad Sierra S:a Barbara, in ripa arenosa, arida decumbens [?'/; 01; FR. 212]. N. Esperanze nov. sp. (Taf. II, Fig. 11—13). Frutex 0,5—1 m. altus, erectus, ramosus, ramulis teretibus, dense breviterque glutinoso-hirsutis; internodiis usque ad 5 em. longis, vulgo tamen brevioribus. Foliis petiolatis; sti- pulis linearibus, hirsutulis, ca. 2 mm. longis; petiolis la- minam dimidiam subequantibus, 5—12 mm. longis, teretibus et supra paullo applanatis, sicut ramulis hirsutis; laminis membranaceis, viridibus et concoloribus, supra et subtus pilis simplicibus et stellatis adpressis vestitis, ovatis vel rotundato- ovatis, basi cordatis et apice breviter acutis, margine basi integra excepta crenatis (crenaturis utrinque 5-— 10, rotun- datis, obtusis vel acutiuseulis, !/—1 mm. altis, ad 2 mm. latis); nervis 5—7 e petiolo radiantibus, supra planis, subtus vix prominentibus, venulis inconspicuis; laminis maximis 2 cm. longis, 1,4 cm. latis. Floribus axillaribus, solitariis vel ramulo accessorio abbreviato florente auctis; pedunculis dense glutinoso-hirsutulis, foliis paullo brevioribus (fructiferis usque ad 2 cm. longis), medio vel paullo supra medium articulatis et interdum geniculatis. Calyce angulato, pilis stellatis sparsis et pilis simplicibus uni- vel pluri-cellularibus numerosioribus presertim supra nervos et ad margines loborum densis ve- stitis; tubo ad 3—3,5 mm. longo, laciniis triangularibus, acutis, ad 3—4 mm. longis, 2,5—3 mm. latis. Petalis flavis, glabris oblique euneiformibus, apice truncato-rotundatis, 4 mm. longis et latis. Tubo staminum brevi, pilos sparsos gerente. Car- pidiis 5, rugosis, 2 mm. longis, aristis binis pilosulis, 1,5—2 mm. longis instructis. Seminibus oblongis, nigris, 1,5 mm. longis, ?/, mm. diam.. glaberrimis, ad hilum solum pilos al- bidos densos gerentibus. Argentine prov. Jujuy: Esperanza, loco sicco, aprico 112/, 01; FR. 540; floribus fructibusque instructa]; S:a Clara, in silva aprica, sicca [??/s 01; fructifera ]. Diese Art steht der S. glutinosa Cay. sehr nahe. Durch die kleineren, mehr abgerundeten und mit einer anderen Be- FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 9 haarung versehenen Blatter, durch die unbehaarten Kronen- blätter, die längeren Spitzchen der Karpiden, wie auch durch am Hilum dicht behaarten Samen ist sie jedoch von dieser Art gut geschieden. Eine grosse habituelle Ahnlichkeit weist sie auch mit der Sida awrantiaca Sr. Hir. auf, welche jedoch u. a. durch die charakteristischen langen Haare der Spross- achsen und Blütenstiele und besonders durch die oben ab- gerundeten Karpiden (ohne Spitzchen) gekennzeichnet ist. S. acuta Burm. Fl. Ind. p. 147. var. carpinifolia (L. FIL.) K. Scuum. in Fl. bras. XII: 3 p. 326. £ Bolivia: Chaco, Tatarenda [!''/ 02; Fr. 1375]. — Eine der charakteristischsten Pflanzen der Untervegetation der lichten, kraut- und grasreichen Wälder am Fusse der Cor- dilleren, in ungeheuerer Menge auftretend. S. cordifolia L. Sp. pl., ed. I p. 684. — K. SCHUMANN l. c. p. 329. Bolivia: Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pileomayo, in campo sicco, arido ['*/, 02; Fr. 1597; floribus fructibusque instructa]. Argentine prov. Jujuy: Quinta, in ruderatis [*?/; 01; Fr. 232; specimina fructigera ]. SN. montana K. Scuum. |. c. p. 335. Argentine prov. Jujuy: Esperanza, loco sicco, aprico [7/5 01; FR. 541]. Petala aurantiaca. Bisher nur aus Argentinien bekannt. S. rhombifolia L. var. canariensis (WILLD.) Gris. Fl. W. Ind. p. 74. — K. SCHUMANN |. c. p. 239. Bolivia: Tarija [?*/; 02; Fr. 1276]. Argentine prov. Jujuy: Quinta [?/; 01; FR. 79]. — Eine sehr gemeine Art, besonders häufig in der Nähe der menschlichen Wohnstätten, auf Ac- kern etc. vorkommend. SN. supina L'HÉnrr. Stirp. t. 52 bis. Bolivia: Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pileomayo, in campo aprico, sicco procumbens ['*/; 02; Fn. 1608]. Gaya HBK. G. gracilipes K. Scuvw. 1. c. p. 348. Bolivia: Chaco, Tatarenda pr. Caiza [?'/s 02; Fr. 1433; floribus fructibusque immaturis ornata |. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 2. Die Art kam als ein !/»—1 m hoher Strauch spärlich in den dichten und schattigen, subtropischen Wäldern vor. Sie ist bisher nur aus Brasilien von Lagoa Santa in der Provinz Minas Geraés [WARMING n. 1324] bekannt. Die Kronen- blatter sind keilförmig, oben rundlich abgestumpft, glatt, 9—10 mm lang und nahe an der Spitze 6—7 mm breit; die Farbe gelb (»lutea»). G. Gaudichaudiana Sr. Hır. Fl. Bras. mer. I p. 151. — K. Scuum. |. c. p. 349. Argentine prov. Jujuy: Esperanza, locis apricis [!!/) 01; Fg. 533]. G. tarijensis nov. sp. (Taf. II, Fig. 6—8). Suffrutex humilis (3—4 dm. altus), erectus et parce ra- mosus, ramulis pilis brevibus albidis densissime vestitis, de- mum glabrescentibus; internodiis ad 3 cm. longis. Petiolis foliorum inferiorum usque ad 4,5 cm. longis, superiorum bre- vioribus, sicut ramulis tomentellis; laminis 3—6 cm. longis, 5—12 mm. latis, lineari-lanceolatis vel late linearibus, acutis, basi cordatis et utrinque lobulis minutis dentibusve magnis 1—2 (interdum minus conspicuis) subhastatis, margine den- tatis (dentibus !/» mm. altis), supra et subtus viridibus vel cinereo-viridibus et pilis stellatis albidis adpressis plus minus dense tectis; nervis 7—9 e petiolo radiantibus, nervo medio subtus prominente, ceteris venulisque vix conspicuis. Pe- dunculis floriferis ca. 5 mm. longis, fructigeris usque ad 4 em. elongatis ac vulgo reflexis, breviter albido-tomentellis. Jalyce 5—6 mm. longo, in lacinias ovato-lanceolatas, 3,5—4 mm. longas et 1,5—2,5 mm. latas, primo erectas, demum retroflexas diviso. Petalis aurantiaco-luteis. Carpidiis 14 (vel interdum 13), cordatis, 9—10 mm. longis et 6—7 mm. latis, primo viridibus et pilos sparsos breves gerentibus, maturis fulvis glabrisque. Seminibus pyriformibus, 2 mm. longis, 1,5 mm. latis, fuscis breviterque albido-pilosulis. Bolivia: Tarija, in campo sicco, aprico [7/1 02; Fr. 1133]. Nur mit Zógern habe ich diese Art aufgestellt. Die grosse Ähnlichkeit und nahe Verwandtschaft mit der vorigen Art ist offenbar. Jedoch liefert die mit durchgehends zahl- reicheren Karpiden versehene Frucht ein wichtiges unter- FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 11 scheidendes Merkmal, welches ja sogar innerhalb der Gattung für die Artengruppierung verwendbar ist. Dazu kommen auch die längere und schmälere Form der Laubblätter, die etwas grösseren Kelchblütter, wie auch die mehr ausgezogen herzfórmigen und dadurch etwas längeren Karpiden. Anoda Cav. A. hastata (WILLD.) Cav. Diss. I p. 39 t. 10 f. 3. Bolivia: Tarija, loco graminoso, subhumido [!"/2 02; Fr. 1255; floribus fructibusque instructa]. Corolla incarnata, basi albida; stamina pistillumque albida. Abutilon GÄRTN. A. thyrsodendron Gris. Symb. arg. p. 48. Argentine prov. Jujuy: Quinta, loco sicco in declivi colle aprico [!?/; 01; FR. 180]. Frutex 4—5 m. altus, truncis ad ] dm. crassis, cortice levi cinereo; petala flava. A. erispum (L.) Mepic. Malv. p. 29. — K. Scuvum. l. c. Pp. 382. Gayoides crispum (L.) SMALL, Fl. Southeast U. S. p. 764 (1903). Bolivia: Tarija, loco arenoso, subhumido procumbens [9/5 02; Fr. 1275]; Soururo inter Tarija et Chaco, in colle aprico [?/; 02; Fr. 1342]. A. mollissimum (Cav.) Sweet. Hort. Brit., ed. I. Vol. I Bay Poise SOHEM.. e p: 403, Argentine prov. Jujuy: Quinta, in dumetis marginis silve 1/5 01; FR. 39 et 39 a; florigera ac fructigera] Frutex 2—3 m. altus, petalis, staminibus stylisque aurantiacis, stigmatibus apice purpureis. A. pauciflorum Sr. Hir. Fl. bras. mer. I p. 206. Argentina: Salta, in campo aprico [!?/; 01; FR. 6; fructi- gerum |. A. niveum Gris. Pl. Lor. p. 44. — K. Scuum. l. c. p. 427. Argentine prov. Jujuy: Quinta ['/; 01; FR. 383; florens]. Stimmt mit den von Lorentz und HIERONYMUS einge- sammelten Exemplaren des Berliner Herbariums gut überein. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. Mo. Die Farbe der Krone ist jedoch hellgelb (»sulphurea»), wo- gegen Lor. und HIER. sie als rein weiss angeben, daher der Name nivewm. Diese sehr hübsche und charakteristische Art ist nur aus dem nórdlichen Argentinien (Prov. Salta—Tucu- man) bekannt; sie kam in der Strauchvegetation des Ur- waldrandes vor. Wissadula MED. W. periplocifolia (L.) Presi, Rel. Henk. II p. 117. Bolivia: Chaco, in ripa sicca fluminis Pileomayo pr. For- tin Crevaux [!*/, 02; Fr. 1636]. var. hernandioides (L’HERIT.) Hocur. in Ann. du Conserv. et du Jard. bot. de Genéve 6 (1902) p. 22. Bolivia: Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pileomayo, in campo sicco, aprico [!5/, 02; Fr. 1571]. Die Karpiden des Exemplares sind mit drei Samen ver- sehen; der unterste ist sehr dicht mit !/—?/, mm langen, weissen Haaren besetzt, die beiden oberen sind bedeutend kürzer und spürlicher behaart, nur am Hilum längere Haare tragend. W. pedunculata nov. sp. (MASKER Abutilastrum fruticosum, ca. 1 m. altum, ramosum, ramis cortice levi, cinerascente obtectis, ramulis teretibus, viridibus et pilis stellatis albidis dense vestitis. Internodiis ad 4 cm. longis. Foliis longe pedunculatis; stipulis linearibus, acutis, utrinque albido-stellato-hirsutis, 4—8 mm. longis; petiolis ter- tiam vel dimidiam partem lamine zquantibus, ad 6 cm. longis. superioribus tamen longitudine decrescentibus, tere- tibus, viridibus et pilis stellatis subdense vestitis; laminis membranaceis, utrinque viridibus, junioribus dense, vetustio- ribus parcius pilos stellatos, breves, albidos gerentibus, supra demum subglabris, orbiculatis vel late ovatis, basi plus minus cordatis vel rotundatis, ad apicem acutum angustatis, mar- gine crenatis (erenaturis rotundatis vel acutiusculis, ad 4 mm. altis, 2—8 mm. latis), 7—9-nerviis; lamina maxima 12 cm. longa et 9 cm. lata, superioribus sensim decrescentibus. Flo- ribus axillaribus vel ad apices ramorum plus minus evidenter FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 13 paniculatis, pedunculis 1—1,5 cm. longis, fructiferis tamen valde elongatis (usque ad 5 cm. longis), 2--3 mm. infra ca- lycem articulatis, sicut ramulis stellato-hirsutis. Calyce 3—6 mm. alto, in lacinias ovato-triangulares, 1--3 mm. longas et 2—3 mm. latas, acutas diviso, extus et intus ad marginem breviter albido-stellato-hirsuto. Petalis cuneiformibus, apice rotundatis, glabris, luteis, ca. 6 mm. longis et 4—-5 mm. latis. Staminibus una cum tubo albido-piloso ca. 1 mm. longo circ. 3 mm. longis. Stylis 6—10, ca. 4 mm. longis. Fructibus bre- viter cylindricis, 5—6 mm. altis, 7—11 mm. diam., pilis stel- latis albidis dense vestitis; carpidiis 6— 10, lateraliter appla- natis, apice subtruncatis et in angulo externo breviter api- culatis, loculo superiore semina 2, inferiore unum gerente; seminibus omnibus inter se similibus, reniformibus, nigris et pilis stellatis albis instructis, 1,5—2 mm. diam. Bolivia: Gran Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pilcomayo [!5/, 02; Fr. 1572]. Die Art hat eine habituelle Ahnlichkeit mit der Wiss. gymnanthemum (GrRis.) K. ScH., mit welcher sie auch von SCHUMANN identifiziert worden ist. Schon durch die zahl- reicheren Karpiden der Frucht, deren Anzahl bei gymnanthe- mum ungewöhnlich gering ist, ist sie jedoch leicht unter- scheidbar. Allerdings ist es hauptsächlich der Bau der Kar- piden und deren Scheidewände, wodurch die Art charakteri- siert ist. Hierin stimmt sie nàmlich mit der W. scabra PRESL überein und gehórt dadurch sogar einer anderen Sektion (Sect. Abutilastrum) der Gattung als W. gymnanthemum an. Diese Sektion ist, soviel ich weiss, bisher nur aus Mexiko, nicht aus Südamerika bekannt. W. pedunculata scheint eine ausgedehnte Verbreitung über den Gran Chaco bis in die südlicheren Teile der brasi- lianischen Provinz Matto Grosso zu haben. was daraus hervor- geht, dass ich unter den von MALME während der zweiten REGNELL’schen Reise heimgebrachten Malvaceen ein Exem- plar der W. pedunculata angetroffen habe, in der Nahe von Corumbá eingesammelt. Dieses Exemplar stimmt mit den meinigen in allem sehr gut überein. Sphaeralcea Sr. Hir. Sph. miniata (Cav.) Spacn. Hist. Veg. III p. 352. — K. Scuum. 1. c. p. 450. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 2. Bolivia: Tarija, inter gramina alta [1°/1 02; Fr. 1067]. Argentine prov. Jujuy: Arroyo del medio [?/ 01; FR. 366] — Auf sonnigen Plätzen in der Nähe menschlicher Wohnstätten oft gemein, bisweilen Gebüsche von 1—2 m Höhe bildend. Blühte im Beginn des Jahres, trug im Juni und Juli reife Früchte, aber daneben noch einzelne Blüten. Modiola Morwcn. M. caroliniana (L.) G. Dow, Gen. Syst. I p. 465. — K. SCHUM. l. c. p. 453. Bolivia: Tarija, in cultis [°/; 02; FR. 1230]. Pavonia Cav. P. sepium St. Hrz. Fl. bras. mer. I p. 225. ; Bolivia: San Luis inter Tarija et Gran Chaco [4/3 02; FR. 1327; fructibus immaturis instructum]. — In der Boden- vegetation der dichten und schattigen, subtropischen Ur- wälder spärlich vorkommend. | Hibiscus L. H. Lambertianus HBK. Nov. gen. et sp. pl. V p. 291 t. 478. : Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda [?*/ 02; FR. 1452]. Ar- gentine prov. Jujuy: Laguna de Sausal ad Sierra S:a Bar- bara ['°/s 01; FR. 458]. — Eine nicht seltene Art sowohl im subtropischen Waldgebiete als in der Chaco-Formation, an sumpfigen, mit hohen Gräsern und Kräutern bewachsenen Plätzen vorkommend. Bliihte im Beginn des Jahres, reife Früchte nach Johanni tragend. Die bei Tatarenda eingesammelten Exemplare hatten mehr oder weniger tief dreilappige Blätter. Ausser diesen kamen an demselben Individuum auch typische Blatter vor. Cienfuegosia Cav. C. argentina GÜRKE in Mart. Fl. bras. XII: 3 p. 379. Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda, in campo aprico pro- cumbens [*/; 02; FR. 1446; floribus fruetibusque instructa ]. FRIES, DIE PLANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 15 Corolla flava, intus basi atropurpurea; filamenta atropur- purea; anthere aurantiace; styli virides; stigmata rosea. Von der Beschreibung dieser Art weichen die heimge- brachten Exemplare durch beinahe völligen Mangel der Haare an den Sprossachsen, Blättern und Kelch ab. Die Art ist bisher nur aus dem nördlichen Argentinien bekannt. Fam. Tiliacez. Corchorus L. C. hirtus L. Sp. pL, ed. II p. 747. var. orinocensis (HBK.) K. Scuum. in Fl. bras. XII: 3 p. 127. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in margine silve [??/; 02; Fr. 1411; florens ac fructifera]. Petala extus citrina, intus ci- trino-flava. Stamina citrino-flava. Pistillum flavo-virens. Triomfetta L: Tr. semitriloba L. Mant. I p. 73. 6 brasiliensis K. Scuum. 1. c. p. 135. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in silva densa, umbrosa raro [?2/5—$/, 02; FR. 1506 et 1506 a]. Y Martiana K. SCHUM. l. c. p. 135. Bolivia: Carapari inter Tarija et Gran Chaco, in fruti- cetis [!?/ 02; FR. 1349; floribus fructibusque immaturis in- structa] Argentine prov. Jujuy: Quinta, in margine silv:ze tf 01; ER. 52; fructifera]. Die beiden Formen sind von einander nieht scharf ab- gegrenzt; auch kommen Übergänge zwischen denselben in dem gesammelten Materiale vor. Prockia L. Pr. Crucis L. Sp. pl, ed. II p. 745. Bolivia: Chaco. Tatarenda ['/, 02; Fr. 1556; sterilis]. — Zu der Strauchvegetation eines sehr dichten und schattigen, subtropischen Urwaldes gehórend. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 2, Erklarung der Tafeln. Tafel I. a R. Teilblättchen. 1/1. Dlütenknospe. — » blüte. » Basalteil der Staubblätter. 1/1. Anthere. "fi. Fig. Bombax argentinum R. E. F SI CS No ee Tafel II. Fig. 1l. Wissadula pedunculata R. E. FR. Blatt. 2/1. D. Frucht. ?/1, 3. Karpid. 3/1, 4. Ein geöffnetes Karpid. 3/1. 5. Same. 5/1, 6. Gaya tarijensis R. E. FR. Blatt. 4/1: iis » Blatt und Frucht. 3/1. 8. Einzelfrucht. ?/1. 9. Malcastrum amblyphyllum R.K. FR. Blatt und Frucht. 1/1. 10. Zmnzelfrucht, von der Seite gesehen. ?/1. 11. Sida Esperanza R. E. FR. Blatt und Früchte. !/ı. 12: Karpid, vom Rücken ge- sehen. °/1. 13: Karpid, von der Seite ge- sehen. °/1, Tryckt den 9 april 1906 Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-D. 3 q A. Ekblom del. Ljustryck J. Cederquist, Sthlm. Bombax argentinum R. E. Fr. A. Ekblom del. Ljustryck J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1-5. Wissadula pedunculata R. E. Fr. — 6-8. Gaya tarijensis R. E. Fr. 9-10. Malvastrum amblyphyllum R. E. Fr. — 11--13. Sida Esperanze R. E. Fr. Er qu POTUM ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 3. Die Botrychium-Arten des australen Amerika. Von Dr. H. CHRIST (Basel). Mit 9 Textfiguren. Mitgeteilt am 1l. April 1906 durch A. G. NATHORST. Prof. UNDERWOOD erwähnt in Bull. Torr. bot. Club, Vol. 25, N. 10, 540 (1898) in seinem Aufsatz; »The ternate species of Botrychium», für Südamerika nur 2 unbeschriebene Species von Columbien und Argentinien. In seiner zweiten Arbeit, »Index to the described spec. of Botrychium», in Bull. Torr. bot. Club, Vol. 30, N. 43 (1903) teilt er mit, dass in Kew und Berlin sich eine oder zwei weitere Arten der Ternatum-Gruppe befinden, die aber vor ihrer Publication : weiteren Studiums bedürftig seien. Bereits 1896 hatte Prof. HIERONYMUS in Engl. bot. Jahrb. 22, H. 3, S. 412, zwei Arten aus der Argentina als B. ternatum Sw. resp. B. terna- tum australasiaticum BP dentatum MiLDeE und B. australe R. Br. aufgeführt, und aus dem tiefen Süden erwühnt Prantl in Berichte der deutsch. bot. Ges. Jahrg. I, H. 7, S. 336 (1883), Db. Lunaria (L.) Sw. in Patagonien. Mir selbst liegen aus dem Süden Südamerikas drei For- men vor. die ich der Güte der Herren Dr. NEGER und Dr. DusÉN verdanke, und von denen ich hier Nachricht unter Beigabe von Abbildungen geben will. 1. Die eine aus Südchile gehórt der Ternatum-Gruppe an, und zwar, wenn man die Prantl’sche Einteilungsweise der Formen (cit. 336 u. 337) zu Grunde legt, nicht zu denen mit häutigem, sondern mit fleischigem Blatt. Hiernach ist sie Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 3. l 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. .N:0 3. also nicht mit dem asiatischen B. ternatum (THUNB.) Sw. zu vereinigen, welches eine lamina herbacea hat, aber auch nicht mit B. australe R. BR., das zwar nach R. Brown’s ganz un- genügender Diagnose (vergl. UxpERwoop in Bull. Torr. bot. Club, Vol. 25, N. 10, 532) nicht sicher zu deuten ist, aber nach PRANTI. »segmenta ultimi ordinis margine antico mox dilatata» hat. In der Tat zeichnet sich auch ein Exemplar meines Herbars aus Neuseeland, c. Maiden 1902, durch ungleichseitig làngliche, spitze, an der vorderen Basis nicht verbreitete, viel kleinere letzte Segmente aus, wührend die chilenische Pflanze deutlich rhombisch-stumpfe, auch an der vorderen Basis ver- breitete Segmente hat, also in dieser Beziehung dem B. ter- natum näher steht. Es bleibt mithin wohl nichts übrig, als die chilenische Pflanze als eine besondere Art oder Subspecies des Typus B. ternatum aufzuführen, der ja überhaupt zu den am mei- sten polymorphen Formen unter den Farnen gehört. Wie B. obliquum WırLLD. unterscheidet sich unsre Pflanze sofort durch die gróssere Teilung der Lamina und die viel kleineren, nicht schief oval verlängerten und lanzettlich zugespitzten, sondern breit rhombischen, stumpflichen und kaum merklich ungleichseitigen Abschnitte. | Botrychium Negeri n. sp. Fig. 1. Stipite 4 mm crasso, 3 cm longo, petiolo folii sterilis 2 cm longo, 3 mm crasso, folio tripartito, partibus patulis, pe- tiolatis (petiolo 1,5 cm longo, 2 mm crasso) late deltoideis, 4 cm longis latisque, tripinnatifidis, pinnis utroque latere 5 infra apicem incisum, confertis, infimis petiolo 0,5 cm longo instructis, ceteris brevius petiolatis, supremis adnatis, pinnulis pinnarum basalium circa 4, conferto-imbricatis, infimis sub- petiolatis, caeteris adnatis aut confluentibus, 8 mm longis, 5 mm latis, rhombeo-ovatis, obtusiusculis, basi anteriore ali- quantulum auctis, inferioribus incisis, lobis parvis, ovatis, margine minute denticulatis. Petiolo folii soriferi 5,5 cm longo, fere 3 mm crasso, pa- nieula deltoidea 3,5» cm longa, 4 cm lata, pinnis basalibus patulis et deflexis, 2 cm longis, basi 1,5 em latis, reliquis H. CHRIST, DIE BOTRYCHIUM-ARTEN DES AUSTRALEN AMERIKA. 3 erecto-patentibus, pinnulis confertis, basi lobatis, sporangiis rotundis */; mm latis, ochraceis, densissimis. — Textura car- nosa, colore glaucescente, nervis occultis. Hab. S. Chile, Valdivia; leg. Dr. NEGER 1897. Fig. l. Botrychium Negeri n. sp. Fig. 2, 3. Botr. ramosum Aschers., var. patagonicum. 2. Die zwei weiteren von Dr. DUSÉN in Patagonien ge- fundenen Formen sind Glieder der Hubotrychium-Gruppe von durchaus, borealem Geprige. Die Ausbeute bestand nach freundlicher Mitteilung in einer grósseren Zahl von Indivi- 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 3. duen, von denen Herr DusÉN etwa 50 sammelte, die meisten aber während der sehr schwierigen und gefahrvollen Reise durch die Schneeregion wieder verlor. Das wenige gerettete Material, etwa ein Dutzend sehr kleiner Pflanzen, lag mir vor, worunter zwei Exemplare, die ich trotz ihrer Kleinheit erkennen kann als Botrychium ramosum (BORCKH.) ASCHERS. Syn. B. matricariaefolium Ar. BRAUN. Hig. 2, 8: Der hoch oben angesetzte sterile Blattteil, die unver- kennbar zweifache Teilung der Spreite, die an der Spitze eingeschnittenen abstehenden Zipfel mit gestutztem Ende und der kopfige Habitus sprechen deutlich für diese Art, und zwar für die europäische Form, und nicht für die habituell verschiedenen, übrigens sehr nahe verwandten nordamerika- nischen B. tenebrosum A. A. Eaton und 5B. neglectum Woop. Die Mehrzahl der Dusén'schen Exemplare stellen zwei- fellos jene Pflanze dar, welche PRANTL als patagonisches D. Lunaria — ich weiss nicht auf Grund welcher Belege — an- führt. Verglichen mit der europäischen Form ist diese Form betrachtlich kleiner, die bulbose Aufschwellung der Stielbasis stárker, der sterile Blattteil mit auffallend breiter Spindel, die Fiederchen nie rundlich-halbmondfórmig nach vorn ge- fördert, sondern keilig, fast gleich, vorn gestutzt, entfernt stehend, sodass die Gesamterscheinung von der eines gut ent- wickelten B. Lunaria sehr abweicht. Anders ist es freilich, wenn man die Kümmerformen des B. Lunaria zur Verglei- chung heranzieht, wie sie bes. im hóhern Norden häufig sind: alsdann ist die Verschiedenheit eine sehr fliessende, und kaum sind noch letztere durch die schlankere Gestalt und die etwas gerundetere Fiederchen zu unterscheiden. B. Lunaria ist bekanntlich eine konstante, bisher nicht in Subspecies geteilte Art. Wenn ich unsre Pflanze wenigstens als Varietät bezeichne, so wird es dazu dienen, die Botaniker Chiles und Argentinien's auf diesen Fund aufmerksam zu machen. Diese 2 gemeinsam in Patagonien auftretenden Botrychien sind als ein uraltes boreales Relict aufzufassen, H. CHRIST, DIE BOTRYCHLUM-ARTEN DES AUSTRALEN AMERIKA. E um zu merkwürdiger, als im ganzen Andinen Gebiet südlich der Rocky Mountains noch gar kein Kubotrychium gefun- den ist. Fig. 4—8. Botrychium lunaria Sw. var. Dusenii n var. Fig. 9. Botr. lunaria Sw. Kümmerform von Äbo in Finland (leg. ©. Hollmen). Botrychium Lunaria (L.) Sw. var. Dusenii n. v. Fig. 4—8. Minus, stipite versus basin magis incrassato, folio sterili altius i. e. ultra medium plantae inserto, vix 3 cm longo, basi vix 2 cm lato, rhachi dilatata, pinnis paucis (4 ad 5 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wN:0 3. utrinque), distantibus, cuneato-rhombeis, antice haud con- vexo-decurvatis, truncato-obtusis. Hab. Cum B. ramoso gregarie ad Rio Fosiles Patagoniae haud procul a lacu San Martin in declivibus denudatis c. 800 m s. m. Mart. 22 a. 1905; leg. Dr. P. DUSÉN. Tryckt den 9 juni 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wikselis Poktryckeri-A.-B. —"- ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 4. Algen aus Argentina und Bolivia. Von O. BORGE. Mit 5 Textfiguren. Mitgeteilt am 11. April 1906 durch V. Wirrrock und J. ERIKSSON. Die in diesem Aufsatz erwühnten Algen sind von Dr. Ros. E. Fries während seiner Reise in Südamerika 1901— 1902 gesammelt. Die Sammlung besteht aus folgenden Kollektionen: Argentina : . Prov. Jujuy, Quinta, in einem salzhaltigen See, zwi- schen Gras in 1 dm tiefem Wasser. 13.6. 1901. » 4. Quinta, in + 52° heisser. schwefelhalt. Quelle. 12.6.1901. yeah, » » sigh? » » » 11.6.1901. » 6. » » +47,5° >» » » 12. 6.1901. » LEER » » + 36,5? » » » 12.6.1901. »1 8. » » + 489 » » 12. 6. 1901. y 9. » » + 36,5” » » » 12. 6.1901. » 10. » in der Lag. de Sausal, einem etwa 1,5 m tiefen Waldsee am Fusse der Sierra S:ta Barbara. 1.8. 1901. . Quinta, in einer + 39? heissen Quelle eines salz- und schwefelhaltigen Sees. 12. 6. 1901. . Quinta, am Ufer eines salz- und schwefelhaltigen Sees und in seichtem, + 18° warmem Wasser. 12.6. 1901. » 13. Quinta, auf nassem Boden. 25. 6. 1901. » 14. Prov. Jujuy, S:ta Barbara, in trage fliessendem Bach. 1300 m ü. d. M. Wasser + 20,5”. 9. 7. 1901. » 18. Quinta, in der Laguna de Sausal. 29. 7. 1901. Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 4. 1 Nr. 19 525220 pu] 3l. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. . Quinta, in einer — 39? heissen Quelle des Urwaldes. Wasser + 39°. 21.7.1901. . Dito. Wasser + 40—46°. 21. 7. 1901. . Prov. Jujuy, Piquete, aus einem 0,5 m tiefen ab- geschlossenen Tümpel am Rio San Francisco. Wasser etwas salzig. Aug. 1901. 5. Prov. Jujuy, Moreno (in Puna de Jujuy) in dem 0,5 m tiefen Tümpel eines fast still stehenden Baches. 3500 m ü. d. M.; 11. 12. 1901. . Puna de Jujuy, bei der Laguna Colorada (etwa 4000 m ü. d. M.) in einem Sumpf von salzhaltigem, einigen cm tiefem Wasser. 21.10. 1901. . Bei der Laguna Colorada auf feuchter Wiese in einem Morast; salzhaltiger Boden; 21.10. 1901. 29. An der Laguna Colorada. Puna de Atacama, Incachuli, in einer heissen Quelle von über + 40°; fast 5000 m wu. d. M. » 33—35. Puna de Atacama, bei Tusle unweit Mina Con- cordia in einem seichten Bache. 4000—5000 m i. d. M. . Incachuli. in der + 37—40? heissen Quelle. Fast 5000 m ü. d. M. 31. 10. 1901. . San Antonio de los Cobres. In einem Teiche mit trage fliessendem, einige m tiefem Wasser. . San Antonio de los Cobres, in einem Tümpel. . Puna de Jujuy, in einem Bache mit salzigem Wasser, der in die Salinas grandes mündet. 19. 11. 1901. » 42—45. Moreno (3500 m ü. d. M.), in einem kleinen Bache unter Zanichellia und anderen Wasserpflanzen. Bolivia. » 49. Taxara, in dem fusstiefen Wasser eines Sees, etwa 3500 m ü. d. M. ^ 50. Tarija, auf sandigem Boden. ^ 51. Gran Chaco, Caiza, in dem dm-tiefen Wasser einer feuchten Wiese. 20. 3. 1902. 2. Gran Chaco, Tatarenda, aus einer fusstiefen Lagune voller Azolla, Lemna, Pistia usw. Ausserdem sind hier die Bestimmungen einer von Dr. Gilet MALME gesammelten Kollektion mitgenommen, die folgendermassen bezeichnet ist: »Argentina: provincia Men- O. BORGE, ALGEN AUS ARGENTINA UND BOLIVIA. 3 doza, in viciniis montis Aconcagua, convallis »Horcones», circiter 3000 m supra mare; 19 '*/» 03.» Die Sammlungen gehóren der Botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu Stockholm. Chlorophyceae. Bulbochaete Ac. Bulbochaete sp. sterilis. Argentina: Nr 18. Oedogonium LINK, 0. capilliforme Kürz.; WITTR. var. australe WITTR. Argentina: Nr 43. Oedog. species steriles. Argentina: Nr 10, 14, 18, 19, 25, 33, 42, 44. Bolivia: Nr 52. Enteromorpha LINK.; J. Ac. Formen dieser Gattung finden sich in Probe 3, 12, 41, 43 und 49; sie sind Herrn Cand. mag. H Era: Jonsson, Kopen- hagen, zur Bearbeitung überlassen worden. Ulva L.; J. Aa. Eine Form dieser Gattung findet sich in Nr 45 und ist Herrn Cand. mag. HELGI Jonsson, Kopenhagen, zur Bear- beitung überlassen worden. Aphanochaete A. Br. A. repens A. Br. Argentina: Nr 18. Conferva L.; LAGERH. C. bombycina Ac. Forma crass. cell. 5—6,5 ». Argentina: Nr 33. 34. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. — -— forma crass. cell. 10—11 ».. Argentina: Nr 38. Rhizoclonium Kürtz. R. hieroglyphicum (Ac.) Kürz. Formen dieser Gattung finden sich in Nr 26, 28 und 29. Pithophora WrrTTR. P. affinis Norpst. Crass. cell. veg. 65—81 v»; long. acinet. 173—266 v, crass 85—165 v. Bolivia: Nr 52. Sphaeroplea AG. S. annulina (RoTH) Ac. Argentina: Nr 43, 44. Vaucheria D. C. Vaucheria spec. sterilis. Argentina: Nr 35. Scenedesmus Mey. S. obliquus (Turr.) Kürz. Argentina: Nr 18. S. bijuga Turr. Bolivia: Nr 51. S. quadicauda (Turp.) Bn£s. Argentina: Nr 10, 18. Bolivia: Nr 51. — — var. abundans KIRCHN. Argentina: Nr 18. Coelastrum NAc. C. microporum Nia. Argentina: Nr 18. Bolivia: Nr 51. C. pulchrum ScHMIDLE var. intermedium BoHLIN. Argentina: Nr 18. Cfr. Senn Coloniebild. einz. Alg. pag. 22!! ! Senn, Gustav. Ueber einige coloniebildende einzellige Algen. — Bot. Zeit. l. Abth. Bd. 57. 1899. — O. BORGE, ALGEN AUS ARGENTINA UND BOLIVIA. 2 Pediastrum Mey. P. duplex MEY. Bolivia: Nr 51, 52. P. tetras (EHRENB.) Rarrs. Argentina: Nr 18. Bolivia: Nr 51. Hydrodietyon Roru. H. reticulatum (L.) LAGERH. Bolivia: Nr 52. Ophiocytium No. O. cochleare (EıcHhw.) A. Br. Argentina: Nr 34. Kirchneriella SCHMIDLE. K. lunaris (KrRcHN.) Mos. Argentina: Nr 18. Rhaphidium Körz. R. polymorphum FRESEN. var. falcatum (CorDA) Ras. Argentina: Horcones (leg. G. O. Malme). Tretaédron Körz. T. trigonum (N&c.) Hansa. var. papilliferum SCHRÖDER Alg. Trachenb. pag. 16, t. 2, fig. 6.! Argentina: Nr 18. T. regulare Kürz. Bolivia: Nr 51. — — var. longispinum REINSCH. Argentina: Nr 18. Apiocystis Nic. A. brauniana Nic. Argentina: Nr 43. ' SCHRÖDER, B. Die Algen der Versuchsteiche des schlesischen Fischereivereins zu Trachenberg. — Forsch. ber. Biol. Stat. Plón. 1897. 6 ARKIV. FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. Dictyosphaerium Nic. D. pulchellum Woop. Argentina: Nr 18. Oocystis Nia. O. solitaria WITTR. Argentina: Nr 21. Gloeocystis NAc. G. gigas (Kürz.) LAGERH. Bolivia: Nr ol 59 Mougeotia Ac. Mougeotia spec. sterilis. Argentina: Horcones (leg. Malme). Spirogyra Link. S. porticales (MÜLL.) CLEVE. Cellulis vegetativis 34—36 ». crassis, diametro 21/,—5!/»-plo longioribus, chlorophoris singulis anfractibus 2—4!/2; cellulis fructiferis 45—55 v. crassis, diametro 1,2—2-plo longioribus; zygotis 56—64 v. longis, 42—47 u. latis. Argentina: Nr 44. Spirogyrae spec. steriles. Argentina: Nr 10, 14, 25, 32, 34, 38, 40, 42, 43. Hor- cones (leg. Malme). Bolivia: Nr 51, 52. Zygnema Aa. Zygnema spec. sterilis. Argentina: Horcones (leg. Malme). Closterium Nrrzscg. C. acerosum (SCHRANK) EHRENB. Cellulis 40 v. latis, 16—17-plo longioribus, apicibus leviter recurvis; membrana levi. Bolivia: Nr 52. C. praelongum Breés. Bolivia: Nr 52. O. BORGE, ALGEN AUS ARGENTINA UND BOLIVIA. i C. tumidulum Gav. Long. cell. 119—126 », crass. 18—19 y. Bolivia: Nr 51. Npirotaenia BREB. S. minuta THUR. Long. cell. 32—33 u, crass. 6 v. Bolivia: Nr 51. Cosmarium Corba; HRarrs. C. aequale TURN. Forma apicibus semicellularum rectis vel levissime retusis; pyre- noidibus in utraque semicellula singulis. Long. cell. 39—41,5 u, lat. 28,5—30 », crass. 19 v; lat. apic. 9—10,5 »; lat. isthm. 9—-10,5 v. Fig. 1. Fig. 1 "ji. Argentina: Horcones (leg. Malme). C. granatum Rarrs. Bolivia: Nr 51. _ — — forma lateribus semicellularum leviter concavis. Argentina: Nr 51. Horcones (leg. Malme). — var. subangulare WEST. Forma minor apicibus semicellularum latioribus. Long. cell. 17 », lat. 13 »; lat. isthm. 4 ». Fig. 2. Argentina: Nr 21. Fig. 2 "^f. C. moniliforme Raters. Bolivia: Nr 51. C. meneghinii Bre&s. Argentina: Nr 18, 21. — — var. reinschii Isrv. Árgentina: Horcones (leg. Malme). C. regnellii WiLLE. Forma cum f. minor Turn. Alg. Ind. orient. pag. 49, tab. 7, fig. 25 congruens; long. cell. 15 —16 », lat. 15— 17 v. Bolivia: Nr 51. C. pseudopyramidatum LUND. Argentina: Horcones (leg. Malme). 8 AKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. C. pyramidatum BREB. Bolivia: Nr 51. C. obtusatum ScHMIDLE Desm. Ost-Afr. pag. 38.! Lateribus semicellularum circ. 7-undulatis. Long. semicell. 22 v», lat. 36—37 »; lat. isthm. 10—11 u. Bolivia: Nr 52. C. didymochondrum NORDST. Long. cell. 43—46 u, lat. 32—33 v; lat. apic. 13—15,5 u; lat. isthm. 14--15 «w. Pyrenoidibus in utraque semicellula singulis. Argentina: Horcones (leg. Malme). C. reniforme ARCH. Argentina: Nr 2]. Micrasterias Ac. M. truncata (CORDA) BREB. Bolivia: Nr Euastrum EHRENB. E. binale RALFs var. insulare WITTR. Argentina: Nr 18. Staurastrum Mey. S. orbiculare (EHRENB.) RALFs. Long. cell. 40—41 u, lat. 32—33 wv; lat. isthm. 13 y. Bolivia: Nr 51. S. dilatatum EHRENB. var. insignis Rac. Forma BorGE Desmid. d. erst. Regnellsch. Exp. pag. 107, tab. 4, fig. 12.2 Long. cell. 22—23 v, lat. 24,5 «; lat. isthm. 10,5%. Bolivia: Nr 51. . ! SCHMIDLE, W. Die von Prof. Dr. VOLKENS und Dr. STUHLMANN in Ost-Afrika gesammelten Desmidiaceen. — Englers’ bot. Jahrb. Bd. 26, 1898. ? BoRGE, O. Die Algen der ersten Regnellschen Expedition. II. Des- midiaceen. — Arkiv fór Bot. Bd. l. Stockholm 1903. O. BORGE, ALGEN AUS ARGENTINA UND BOLIVIA. 9 Cyanophyceae.! Calothrix Ac. C. termalis (ScHWABE) Hansc. Argentina: Nr 36. Die Exemplare stimmten gut mit BoRNETs und FLAHAULTS Diagnose überein; nur waren keine interkalare Heterocysten zu entdecken. Nostoe VavcH. N. commune VavcH. Argentina: Nr 27. — — van. flagelliforme (BERK. et CURT.) FLAH. Bolivia: Nr 50. Nodularia Merv. M. spumigena MERT. Crass. fil. 10—11 »; sporis 13 y latis, 5—6,5 longis. Argentina: Nr 33, 34. Microcoleus DESMAZ. M. chthonoplastes (Fr. Dan.) THUR. Crass. trichom. 2—3,5 u. Argentina: Nr 13. Lyngbya AG. L. aestuarii (MERT.) LrEBM. Crass. trichom. 14—18 v. D Bolivia: Nr 51, 52. A D s U Phormidium Körz. = dH P. fragile (MENEGH.) Gom. CO n Forma major crass. trichom. 3,» »; long. cell. a Oo 2,6—5 u. Fig. 3. O Argentina: Nr 31. Fig. 3 1. ! Ausser den hier aufgezühlten enthielten die Proben noch viele Cyano- phyceen, da sie aber im allgemeinen unzweckmässig präpariert waren, liessen sie sich nicht mit völliger Sicherheit bestimmen. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. P. orientale West Alg. fr. hot springs pag. 248, t. 439, fig. 25 —27.! Crass. trichom. 1,5 ». Argentina: Nr 19. P. laminosum (AG.) Gom. Argentina: Nr 9, 11. P. tenue (MENEGH.) Gow. Crass. trichom. 2—2,5 v»; long. cell. 2,5 —4 v. Argentina: Nr 18. P. ambiguum Gow. Argentina: Nr 18, 19. P. favosum (Bory) Gow. Trichomata 4,5—5,5 ( crassa, ad genicula le- vissime constricta; protoplasma homogeneum. Fig. 4. Argentina: Nr 20. P. uncinatum (Ac.) Gom. Fig. 4 "^fw Argentina: Nr 44. P. autumnale (Ac.) Gow. Argentina: Nr 19; Horcones (leg. Malme). Oscillatoria VAUCH. a 0. angustissima West Welwitsch’s afr. fr. wat. alg. pag. 74.? Argentina: Nr 4. Die Querwände der Fäden liessen sich nicht mit Sicher- heit unterscheiden. O. tenuis Ac. Crass. trichom. 5—5,5 v. Argentina: Nr 31. O. amphibia Ac. Argentina: Nr 20. O. animalis Ac. Trichomata ad genicula levissime constricta, 4 » crassa; articuli subquadrati 3,5—5 u. longi. Fig. 5. Argentina: Nr 11. Die Form erinnert an O. acuminata Gom., deren Fäden an den Querwänden schwach eingekniffen sind. Fig, 5 "Oh. ' West, G. S. On some algae from hot springs. — Journ. of Bot. 40. 1902 * West, W. and G. S. West. Welwitsch’s african freshwater algae. Journ. of Bot. 35. 1897. O. BORGE, ALGEN AUS ARGENTINA UND BOLIVIA. 11 0. formosa Bory. Trichomata 4 y crassa superne interdum levissime tere- briformia, articuli quadrati vel paulo longiores. Argentina: Nr 4. 5, 6, 7, 8, 9. 0. chalybea Merv. Argentina: Nr 7, 9. Spirulina Tunr. ? S. subtilissima Kürz. Diam. spirae circ. 1,5 p; crass. fil. circ. 0,5 p; anfractus inter se circ. 0,5 wu distantes. Argentina: Nr 9. S. subsalsa ORSTED. Argentina: Nr 18. _ S. labyrinthiformis MENEGH. Argentina: Nr 11. Chamaesiphon A. Br. et GRUN. C. confervicola A. BR. Argentina: Nr 3, 18, 26, 28, 29. Merismopedium MEYEN. M. glaucum (EHRENB.) NAG. Argentina: Nr 18, 44. Gomphosphaeria Kürz. G. aponina Kürz. Bolivia. NESS Tetrapedia REınscH. T. glaucescens (WrrrR.) Borpr. Bolivia: Nr 51. 12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. Index. Aphanochaete repens A. Br. Apiocystis brauniana Nag. . Bulbochaete spec. . Calothrix termalis (Schawbe) Hanse. Chamaesiphon confervicola A. Br.. . Glosterium acerosum (Schrank) Ehrenb. > praelongum Bréb. . » tumidulum Gay Coelastrum microporum Naeg. » pulchrum v. intermedium Bohlin Conferva bombycina Ag. . Cosmarium aequale Turn. » didymochondrum Nordst. granatum Ralfs. » v. subangulare "West. > meneghinii Breb, : » » v. reinschii Istv. . » moniliforme Ralfs obtusatum Schmidle . : pseudopyramidatum Lund. pyramidatum Bréb. regnellii Wille . reniforme Arch. . . Pine te pulchellum Wood Enteromorpha spec. . Euastrum binale v. insulare Wittr. Gloeocystis gigas (Kütz.) Lagerh. Gomphosphaeria aponina Kütz. . . Hudrodictyon reticulatum (L.) Lagerh. . ; Kirchneriella lunaris (Kirchn.) Mób. Lyngbya aestuarii (Mert.) Liebm... Merismopedium glaucum (Ehrenb.) Nig. Micrasterias truncata (Corda) Bréb. . Microcoleus chthonoplastes 5 dan.) Thur. Mougeotia spec. ; Nodularia spumigena Mert. Nostoc commune Vauch. > » V. flagelliform me (Berk. ‘et Curt.) Flah. = Oedogonium capilliforme v. australe Wittr. Oocystis solitaria Wittr. — Q» 93 «4D cO (p O (0 00 —— (o Qt Qt — OQ: Q0 02 0: Qo -100 -1 QO 1 -1 -1 -1 -3 QO -] GE 4 H- 19» DARE IRI "o > aS ~~ in O. BORGE, ALGEN AUS ARGENTINA UND BOLIVIA. 13 Pag Ennium cochieare.(Hichw.) A. Br.. . ! ques 6 229 iUe acuminata Gom... . . . . 6. zu a ame 2. u » QUON ABA Sl... 2-3 oe LU » DUSURUSSEEA West... oc . .- DIERUM » ZEN DASS aul... | 00 >. ©, AU » dEEISMeES 6-2. 2. + a en RP » [vo OO QT NO re Ne » CCU OI uel s.n. ee TOU Pediastrum duplex Mey. . . co ov 7 . ARPSBRRABREOER LO » tetras (Ehrenb.) BalssriL ouo. x20 DEREN Promina amigwon Gem. ........-. 510 » auiumaudig CAPIO S.l LX Ge » No Sum (BOLAG D. oo) 22 rim ERE » Pate (Nenne Em se eh uos en » laminosum (Ag.) Gom. 10 » orientale West. . 10 » tenue (Menegh.) Gom. 10 » uncinatum (Ag.) Gom. 10 Pithophora affinis Nordst. ZEE ur Rhaphidium polymorphum v. falcatum (Corda) Rab Ac MENS Rhizoclonium hieroglyphicum (Ag.) Kütz. . 2 4 Scenedesmus bijuga Turp . . : 4 » obliquus (Turp.) Kütz. 4 » quadricauda (Turp.) Bréb. ; 4 » » v. abundans Kirchn. 1 Sphaeroplea annulina (Roth.) Ag. . 4 Spirogyra porticalis (Miill.) Cleve 6 Spirotaenia minuta Thur, . . . t penus Rn. RUND RC EA Spirulina labyrinthiformis Menegh. ei” De ak od nein > SUNG ES WERE ete ae rar ees i! oy subühssuna Kutz. .-. OS NS Mal Se STU Staurastrum dilatatum v. insignis Rac, Shure... 2 Vu ES > orbiculare (Ehrenb.) Ralfs . 9 Tetraédron regulare A 3 3 » » '. longispınum Reinsch . : 5 > tr bM v. papilliferum Schroder Mi Tetrapedia deaf t E de Boldt 4 Ulva spec. : : 3 Vaucheria spec. 4 Zygnema spec. . 6 Gedruckt am 16. Juli 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 5. Zur Entwickelungsgeschichte des Pteridium aquilinum (L.) Kuh Von TORSTEN LAGERBERG. Mit 5 Tafeln. Mitgeteilt am 11. April 1906 durch A. G. NATHORST und J, ERIKSSON. Bei einer Aussaat von Sporen, zu den schwedischen Polypo- diaceen gehórend, die in der Absicht unternommen wurde, die geschlechtliche Generation derselben etwas naher zu unter- suchen, ist meine Aufmerksamkeit auf die ungewohnliche Schnelligkeit gerichtet worden, womit die Entwickelung bei dem Gegenstande dieses Aufsatzes sich vollzog, und ich habe deshalb in erster Hand demselben eine eingehendere Unter- suchung gewidmet. — Ich habe geglaubt, dass es von einem gewissen Interesse sein kónnte, einige Ergebnisse von dieser Untersuchung mitzuteilen, besonders weil bis jetzt nur sehr unvollständige und zerstreute Notizen über den Gamophbh yten! von Pteridium aquilinum in der Litteratur erschienen, und ohnedies dieser Farn biologische Eigentümlichkeiten hat her- vortreten lassen, die einer Erwähnung wert sein mögen. ! Der Name Gamophyt, womit ich statt des in der Litteratur fast ausschliesslich benutzten Gametophyt die geschlechtliche Generation bezeichne, ist seit mehreren Jahren von dem Professor der Botanik an der Universität Upsala, Herrn Dr. F. R. KJELLMAN in seinen Vorlesungen gebraucht worden, und ist, so weit ich habe finden können, in einer allgemeineren Ausdehnung zum ersten Mal bei E. Nyman (»Om byggnaden och utvecklingen af Oedipodium Griffithianum (Dicks.) ScmwzEGR.» — Inaug.-Diss., Upsala 1896, p. 3.) zu finden. Das erste botanische Lehrbuch, in welchem der Ausdruck angenommen worden ist, scheint E. WARMING’s »Den Allmindelige Botanik» vom Jahre 1900 zu sein. Der Ausdruck ist Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 5. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. Die Sporen wurden Anfang September 1904 gesammelt und den 1. Oktober desselben Jahres auf sterilizierten Torf in kleinen Thonschalen ausgesát, die um eine konstante Feuchtigkeit zu unterhalten mit ihrem Boden in Wasser ge- taucht waren. Die Kultur wurde im Glashause des bota- nischen Gartens einer Temperatur von etwa + 18? C. ausge- setzt. Die Keimung trat rasch ein, und am 9:ten Tage nach der Aussaat war das Substrat von einem zarten, grünen Schimmer bedeckt. Im Gegenteil zu dieser Erscheinung darf ich auch einen anderen Erfolg erwähnen, der von einer ähnlichen Aussaat gegeben wurde, die im September 1893 von dem Pfarrer Herrn Dr. K. ÖRSTRÖM unternommen wurde. Das dadurch erbeutete Material ist zum botanischen Museum Uppsala ge- sandt worden und später durch die Güte des Herrn Professor Dr. F. R. KJELLMAN nebst einigen demselben begleitenden Notizen zu meiner Verfügung gestellt. — Die Sporen wurden auf sterilizierte Gartenerde gesät und die Kultur im Winter in einer Temperatur von + 15°—+ 16°C. gehalten. Die Keimung schritt dabei so langsam fort, dass Gamophyten erst Ende Februar des folgenden Jahres zum Vorschein kamen. Es mag auch hervorgehoben werden, dass bei Arten der nahe stehenden Gattung Pteris, z. B. Pt. palmata,' die Kei- mung als ein sehr langsamer Prozess angegeben wird. Meine eigenen Versuche sind mehrmals unter verschiedenen Lichts- und Feuchtigkeitsverháltnissen wiederholt worden, die rasche Entwickelung blieb doch immer dieselbe. Auch in der Natur habe ich. Ausaaten von Polypodiaceensporen verschiedener Arten unternommen, u. a. von Pteridium aquilinum. Dies geschah Ende August 1905. Die Sporen waren doch nicht in Oktober zur Keimung gelangt und entwickelten sich wahr- sprachlich richtiger; die Bezeichnung Gametophyt ist im Anschluss an die generelle Benennung »Gameten» entstanden, die STRASBURGER 1877 für Geschlechtszellen vorgeschlagen hat (E. STRASBURGER: »Die stofflichen Grundlagen der Vererbung im organischen Reich». — Jena 1905, p. 13); da aber gegenwärtig dieser Terminologie eine weit engere Begrenzung zugemessen ist, muss dieser Umstand somit auch für das Wort Game- tophyt eine eingeschränktere Bedeutung mit sich ziehen. Gamophyt dagegen wird den grossen Vorteil haben, ohne Einschränkung für die geschlechtliche Generation aller Pflanzengruppen gebraucht werden zu kónnen; damit wird ja nur gesagt, dass man eine mit Befruchtungsorganen einerlei Art ausgestattete Pflanze vor sich hat. ! LAMPA, I, p. 105. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 3 scheinlich nicht im ersten Jahre. Ich habe doch bei anderen Arten Beobachtungen gemacht, die auf eine fast augenblick- liche Keimung der Sporen nach der Reife in der Natur deuten. Die Sporen werden durch tetraéderfórmige Teilung der Mutterzelle gebildet und erhalten dadurch ihr charakteristisches Aussehen (Fig. 1, Taf. I). Die drei áusseren Ecken, die in dem Tetraéder an einander nicht anschmiegen, sind ein wenig abgestutzt. Das Epispor ist ziemlich dünn und durchsichtig und zeigt eine schroffe, granulierte Skulptur auf seiner Flüche.' Die zusammenstossenden Ränder sind mit drei, unter einem Winkel von fast 120° sich kreuzenden Leisten versehen, die völlig glatt und von einer gewissen Bedeutung bei der Keimung der Sporen sind. Reservestoffe sind in den Sporen als 1--2 grosse Öltröpfehen vorhanden, die doch bisweilen in dem Plasma völlig emulgiert zu sein schei- nen. Die grösste Breite der Sporen ist 35,5 », die kleinste 25 u.; durchschnittlich mag sie als etwa 29,5 » angegeben werden. Im Verhältnis zu den Sporen unsrer übrigen Polypo- diaceen gehöhren somit diese den kleinsten Massen. Hinsicht- lich der Farbe sind sie, in einer grösseren Menge zusammen- gebracht und genau von eingemengten Sporangien gereinigt, fast völlig zimtfarbig. Bei der Keimung wird das Epispor in dem Punkte zersprengt, wo die drei Episporialleisten sich begegnen und später denselben entlang aufgerissen (Fig. 2, Taf. I). Diese ausnahmlose Erscheinung mag mit den Angaben SCHACHT’S für Pteris serrulata verglichen werden.” In der ersten Arbeit bezeichnet er drei Ecken der Spore als Austrittstellen des Endospors, in der zweiten vier. Beide Angaben sind wahr- scheinlich fehlerhaft. Der erste zum Vorschein kommende Auswuchs ist die Anlage eines Rhizoides. Dieses wird bald durch eine Quer- wand abgegrenzt, und allmählich entwickelt sich danach ein zarter Zellfaden, den jungen Gamophytenspross repräsentie- rend. Bekanntlich haben eine grosse Menge von Farnen ein mehr oder minder protonemaähnliches Stadium zu durch- laufen, ehe der Gamophyt seine definitive, herzfórmige Gestalt erreicht. Dieses Stadium, bei verschiedenen Gruppen in ! FISCHER, I, p. 130; LuERSSEN, I, p. 107. ? SCHACHT, I, p. 556; II, p. 758. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. verschiedenem Grade auffallend, ist wenigstens unter den Polypodiaceen ein sehr haufiges und mag sicher als ein Erbe von früheren Vorfahren angesehen werden. Der Zuwachs wird dabei durch eine kuppelfórmige Scheitelzelle besorgt, die nur transverselle Wande ausbildet. Das Fadenstadium mag in keiner Weise als ein nur dureh äussere Faktoren verursachter Zustand erklärt werden. Das äusserst häufige Vorkommen deutet vielmehr auf eine gemeinsame Anlage, und der mehr oder minder ausgeprägte Fadentypus ist als ein Hinweis darauf anzusehen, dass die- selbe in verschiedenem Grade inhàrent ist oder mit andern Worten, dass es für die Umstände, z. B. zu engen Raum, Mangel an Licht u. s. w. leichter oder schwerer ist, die alte Form wieder hervorzurufen. — Ein so schön ausgebildeter ' Zellfaden, wie es bei Pteridium aquilinum vorkommt, habe ich bei keinem andern Farn derselben Gruppe beobachten können, und sämtliche meine kultivierten Arten sind doch unter völlig denselben Bedingungen gekeimt. — Hiermit steht die Angabe von KLEBS in gutem Einklang; er sagt nämlich: »— — — noch mehr erinnern die Fäden von Pieris» (als von Polypodium aureum) »an das Fadenprothallium der Farngattung Trichomanes.»' — Dass somit eine Verschie- denheit des Grades in der Ausbildung von Zellfäden anzuneh- men ist, halte ich für äusserst wahrscheinlich. Das Faden- stadium ist bei der fraglichen Art von relativ langer Dauer und scheint fast ebenso gut ausgeprägt zu sein unter Um- ständen, die wenig geeignet sein müssen, dasselbe zum Vorschein kommen zu lassen. Die Zellfäden ausschliesslich zu den Etiolierungsbildungen zu rechnen ist also unbefugt. Damit wird doch nicht gesagt, dass solche Erscheinungen nicht vor- kommen können; als ein augenscheinliches Beispiel dafür ist die Fig. 3, Taf. I anzusehen. Die Spore hat somit in diesem Falle eine zarte, hyphenähnliche Schlauchzelle getrieben in einer bedeutenden Länge, ohne dass Querwände sich gebildet haben, und die Basalteile derselben sind an Plasma völlig leer. Das Rhizoid ist nur kümmerlich entwickelt. — Ein derartiges Verhalten ist auch von GOEBEL für Gymnogramme leptophylla abgezeichnet.? Bisweilen weisen die Zellfäden eine auffällig abnorme Ausbildung auf (Fig. 5, Taf. I). — In der ' Kress, I, p. 650. ? GOEBEL, I, p.676, Fig. 3, Taf. XT: T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 5 Natur sind die Fadenformen ganz häufig, und ich habe deren mehrere bei verschiedenen Arten beobachtet, doch nicht bei Pteridium; sie werden deswegen auch nicht dem Gebiete des Kultivierens ausschliesslich beschrünkt werden kónnen. Die Stadien, die ich zur Beobachtung gehabt, haben eine Reihe von bis 10 à 15, meistens lànglichen Zellen aufgewiesen, die doch nieht von einer so gleichen Grósse waren, wie es z. B. bei Pteris longifolia! und Niphobolus erispum corym- biferum? der Fall zu sein scheint (Fig. 7, 8, Taf. I). Die fadenähnliche Zuwachsweise wird im allgemeinen fortgesetzt, bis die Scheitelzelle einen solchen Platz erreicht hat, dass die äusseren Umstände die Entstehung eines anderartigen Vege- tationspunktes gestatten, der durch seine Tätigkeit eine Zell- flàche ausbildet. Damit ist auch in der Regel das Faden- stadium zu Ende gebracht. Ich halte es indessen sehr wahr- scheinlich, dass man durch eine geeignete Behandlung es bewirken kónnen wird, dass die Gamophyten immer in dem Fadenstadium bleiben. Veränderte, äussere Faktoren können auch verursachen, dass der Fadentypus wieder zum Vorschein kommt; irgend eine Randzelle in der Fläche, gewöhnlich die mutmassliche Scheitelzelle, treibt dann in einen neuen Faden aus (Fig. 11, 12, Taf. I); dieser kann von neuem in eine Zellflàche sich umbilden, sobald eine geeignete Umgebung zum zweiten Mal erreicht wird. Hier mögen die ähnlichen Beobachtungen HOFMEISTER'S > und PEDERSEN’S' erwähnt werden. GOEBEL hat schon hervorgehoben, dass so ein Ver- hältnis in jeder dichtgesüten Kultur von Polypodiaceen sich wahrnehmen lässt.° Meine eigene derartige Exemplare stimm- ten am meisten mit der PEDERSEN'schen Figur überein, der Umschlag in der Ausbildung war indessen noch ausgepräg- ter, die eingeschalteten Fadenzellen zahlreicher und länger und die Zellflächen ein wenig grösser. Ich habe sogar bis drei Zellflächen beobachtet, (die dritte in ihrer ersten Ent- stehung), die sämtliche von derselben, am Primärfaden noch haftender Spore abstammten und durch zarte Zellfäden ver- bunden waren. Der fadenförmige Zuwachsmodus wird somit zu einem Mittel in der eigenen Hand der Pflanze, sich in 1 GoEBEL, III, p. 416, Fig. 279, V. ? ATKINSON, I, p. 9, Fig. 15. 3 HOFMEISTER, I, Taf. XVII, Fig. 35. * PEDERSEN, I, Taf. VIII, Fig. 35. ? GOEBEL, Il, p. 471. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. einen solchen Platz zu versetzen, wo dieselbe die gróssten Möglichkeiten hat, die Bestimmung ihres Lebens zu erreichen. Die Zellfaden verzweigen sich oft mehr oder minder reichlich (Fig. 8, Taf. I), eine keineswegs seltene Erschei- nung, wobei selbstverstándlich die Ähnlichkeit mit einem Moosprotonema noch mehr auffallend wird. Damit ist auch die Moglichkeit gegeben zu einer Entstehung ebenso vieler, »definitiver» Gamophyten, wie es Scheitelzellen gibt. Die äusseren Verhältnisse können auch eine Entwickelung in fast entgegengesetzter Weise bewirken, d. h. statt die Entstehung und Ausbildung eines fadenähnlichen Stadiums zu befórdern, kónnen sie dasselbe so weit, wie es möglich ist, herabsetzen. Als ein Beispiel darauf mógen die Fig. 15—17, Taf. I dienen. Bei keinem der hier abgebildeten Gamophyten ist die Ausbildung des primären Fadens weiter als bis zwei Zellen fortgeschritten, und sodann ist eine Zellfläche aus der zweiten Zelle entstanden. Die Entwickelung der. Zellfläche wird nach JAKOWATZ bei den Polypodiaceen dadurch eingeleitet, dass eine seitlich an dem Anfangsstadium auftretende Scheitelzelle sich ausbil- det.! Bei Pteridium aquilinum gestalten sich die Verhältnisse folgendermassen. Meistens wird die kuppelförmige Scheitel- zelle durch eine longitudinale Wand in zwei Hälften zerlest, von denen eine die Fortsetzung des Hauptfadens repräsentie- ren mag, und die andere durch eine gegen die erste Antikline mehr oder minder senkrechte Wand das erste Segment und die zweischneidige Scheitelzelle entstehen lässt (Fig. 9, 10, 13, Taf. I). Dieser Entstehungsmodus stimmt völlig mit dem Schema überein, das Jakowarz für Polypodium vulgare angibt? und ist wohl als den für die Pflanze typischen anzusehen. Er darf doch wie es scheint selten ohne Stöhrun- gen weiter und trifft manchmal schlechterdings nicht ein. Das ist der Fall bei den Gamophyten, deren Fadenstadium durch eine oder die andere Ursache unterdrückt worden ist, wie ich es schon oben angegeben habe. Die Basalzelle ver- gróssert sich dabei ansehnlich und tragt eine Flache, bei der man oft vergebens nach irgend einem regulären Aufbau blickt (Fig. 15—17, Taf. I). In den Fallen, wenn ein solcher indes- sen sich wahrnehmen lässt, und wenn es somit zur Anlegung ! JAKOWATZ, I, p. 503. ^ JAKOWATZ I, p. 502, Taf. VII, Fig. 2. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 7 einer zweischneidigen Scheitelzelle gekommen ist, wird doch die Regelmàssigkeit oft dadurch vereitelt, dass die neue Wand eine solche Orientierung erhält, die zum ursprünglichen Arbeitsplane nicht gehört. Die Segmente entstehen, statt abwechselnd rechts und links abgegeben zu werden, auf der- selben Seite (Fig. 13, Taf. I). Ähnliche Beobachtungen fin- den sich bei PEDERSEN (Aspidium filio mas)!, JAKOWATZ (Aspidium filix mas, dilatatum, Athyrium filie femina, und Polypodium vulgare)? und CAMPBELL (Onoclea struthiopteris).? Bisweilen werden auch in angrenzenden Zellen durch neue Wande neue Scheitelzellen und Segmente ausgebildet, die dazu mithelfen, die Entwickelung in eine fremde Furche zu lenken (Fig. 10, 13, Taf. I). Ab und zu kann man, wie ja auch zu erwarten ist, beobachten, dass die zweischneidige Scheitel- zelle ihre regelmässige Tätigkeit nicht einbüsst; die dadurch gebildeten Flachen sind sehr charakteristisch (Fig. 9, 18, Taf. I); — doch davon weiter unten. Es finden sich in der Litteratur an vielen Orten Anga- ben, die von einer mehr oder minder ausgeprägten Diöcie bei den Farngamophyten sprechen. Diese Angaben sind indessen von GOEBEL in Zweifel gezogen und scheinen somit gegenwartig nur für die Gleicheniaceen zu gelten.* Die frühe- ren Resultate haben sich nàmlich bei erneuten Untersuchung- en als fehlerhaft erwiesen, und für die schwedischen Poly- podiaceen wenigstens ist es zweifelsohne zu notieren, dass eine Diócie bei keiner Art sich vorfindet. Die Frage erhalt jedoch eine selbstverständliche Erklärung, wenn man bedenkt, dass auch bei diesen Organismen, wie im allgemeinen in verschiedenen Pflanzengruppen der Fall zu sein pflegt, bei denen wirklich eine geschlechtliche Differenzierung durchge- führt ist, die männlichen Geschlechtsorgane für ihre Entste- hung und Weiterentwickelung bedeutend geringer vegetativer Unterlage bedürfen als die weiblichen, die ja auch für das Embryo in dessen erster Zeit zu sorgen hat. Demgemäss können die Spermogonien als oberflächliche Bildungen auftre- ten, während die Archegonien immer bei den Farnen mit ! PEDERSEN, I, Taf. VIII, Fig. 11, 13. 2 JAKowAzz, I, Taf. III, Fig. 15; Taf. IV, Fig. 4; Taf. VI, Big. 8; Taf. Welle Rigs 3. 8 CAMPBELL, I, p. 19. * GoEBEL, III, p. 430. — Für Onoclea struthiopteris mag ich eigenen Beobachtungen zufolge gegen die Angaben CAMPBELL’sS die Diöcie leugnen. Sie ist somit auch bei diesem Farn nur fakultativ. (CAMPBELL, I, p. 26). 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. ihren basalen Teilen eingesenkt sind; oder um mit PRANTL zu sprechen: ameristische Gamophyten kónnen nur mànn- liche Geschlechtsorgane tragen und die Archegonien sind immer auf die meristischen Formen hingewiesen.! Gleichzeitig mit grósseren zweigeschlechtlichen Individuen findet man immer eine Menge kleinerer, nur mit Spermogonien ausgestatteter Zell- flächen, die früher im allgemeinen als männliche Individuen erklärt worden sind. — Untersucht man aber bei Pteridium aquilinum die Verhältnisse, so werden die Ergebnisse ander- artig sein. Dass die Spermogonien die ersten Geschlechtsorgane sind, die zum Vorschein kommen, mag somit nicht verwundern, und man kann dieselben oft in grossen Mengen an den Zell- fäden als sessile oder gestielte Bildungen wahrnehmen; an den kleinen Zellflächen stehen sie sowohl auf der Ober- als der Unterseite, treten doch aber häufigst an den Rändern auf (Fig. 7, 8, 11, 12, Taf. I; Fig. 1—9; Taf. If): Ich habe sogar einen Fall beobachtet, als der junge Gamophyt, noch einzellig, seinen Zuwachs mit einem scheitelstándigen Sper- mogon abgeschlossen hatte, wonach die Weiterentwickelung zur Seite desselben verlaufen musste (Fig. 4, Taf. I). Mit der Annahme der Erklärung GoEBEL'S von dem männlichen 3amophyten bei /soétes hat man somit in diesem Falle darauf ein Beispiel, dass ein solcher betreffs seiner vegetati- ven Teile noch gehemmter sein kann. Bei /soötes finden sich ausser dem Spermogon 3 sterile Zellen, bei Pteridiwm nur zwei, das Rhizoid und die Basalzelle. Ähnliche schwach entwickelten »männlichen» Gamophyten sind früher von Cornu’ bei Aspidium filix mas,? von SCHACHT bei Pteris serrulata® und von CAMPBELL bei Onoclea struthiopteris* beob- achtet, obgleich in keinem dieser Fälle das Unterdrücken des vegetativen Elements so weit fortgeschritten war. Hier sind auch die für Niphobolus crispum corymbiferum von ATKINSON gegebenen Abbildungen zu erwähnen, die auch sehr reduzierte Gamophyten darstellen. ? Die Spermogonien kónnen auf jeder Zelle des Fadens oder der Flàche auftreten, auch auf der Basalzelle, nach- LP RAINICE ly 7722 ^ CoRNU, I, p. 161. ® SCHACHT, II, Taf. V; Fig. 1, 9: 4 CAMPBELL, I, Taf. IV, Fig: 15. " ATKINSON, Il. p. 10, Fig. 17. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 9 dem derartige Bildungen schon von jiingeren Zellen angelegt worden sind. Ihr Vorkommen ist meistens ein sehr reichlich- es, und zwar wenn es zur Entwickelung einer Zellfläche ge- kommen ist. Sie werden dabei ganz häufig von einer gewis- sen Bedeutung für den vegetativen Aufbau des Gamophyten. Oft treten sie an mehreren angrenzenden Randzellen auf, was somit selbstverstándlich das bewirken muss, dass der Zuwachs von eben diesem Punkte hinaus nicht länger fortwähren kann. Dieser wird deswegen von mehreren isolierten Randmeriste- men besorgt, und die allgemeine Form, die dadurch entstehen muss, ist manchmal bóchstens unregelmässig und schwankend. Ein Beispiel davon liefern die Fig. 1, 2, Taf. II. Die primäre, nur aus zwei Zellreihen bestehende Fläche, die zu grossem Teile schon hinten abgestorben ist, hat sich in eine asymme- trische, tiefgelappte Fläche mit gekrausten Rändern ausgebil- det, die zahlreiche Spermogonien führt. Sehr häufig kommen auch bandfórmige Typen vor (Fig. 3, Taf. II), und bisweilen kónnen diese ameristischen Individuen eine krüftigere Grósse erreichen und zur selben Zeit einen gleichmässigeren Aufbau, wie es aus der Fig. 2, Taf. III hervorgehen mag. Die anfäng- liche bandfórmige Gestalt hat sich hier in eine rundliche Fläche mit ebenen Rändern und einer kontinuierlichen, margi- nalen Zuwachszone veründert; die Spermogonien sind fast ausschliesslich zu der Unterfläche begrenzt. Derartig ausge- bildete Gamophyten sind doch selten und der Bandtypus ist, wie oben erwähnt, am meisten vertreten. Die allgemeine Entwickelung schreitet somit in der geschilderten Weise fort, und die besonders reichliche Sper- mogonbildung nebst zustossendem Entfärben entleerter Sper- mogonien verleiht der ganzen Kultur einen gelbgrünen Farben- ton. Es mag eine ungeheuere Menge Spermatozoiden in diesem Stadium produziert werden, ohne dass sie, wie es scheint, in irgend einer Weise nützlich werden kónnen. Es ist indessen auch dieser »Verschwendung» eine Grenze gesetzt. Unternimmt man ein wenig spüter eine Untersuchung der Kultur, so wird man die Gelegenheit haben, eine hóchst inte- ressante Erscheinung zu sehen. Es ist nämlich ganz plötzlich ein Umschlag in der Entwickelung eingetreten. Es mag sich dies móglicherweise darauf gründen, dass die einzelnen Gamo- phyten dureh ihren mehr oder minder vertikalen Wuchs in günstigere Raumverhältnisse gelangt sind, — und damit wird 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 D. den ameristischen Typus verlassen. Ich mag hier auf das Ergebnis einer Untersuchung von PRANTL hinweisen, dass eben ameristische Formen durch Mangel an Stickstoff hervor- gerufen werden kónnen.! Dieser Umschlag gibt sich auf den ersten Anblick zu erkennen durch die veränderte Farbe, die die Kultur allmäh- lich erhalten hat. Dieselbe ist demnach heller grün gewor- den. Bei einer näheren Untersuchung wird es sich darstellen, dass die bisher männlichen Gamophyten mit einem fixierten und prävalenten Vegetationspunkt versehen worden sind, der zuletzt Wände in drei Ebenen ausgebildet hat und einen Spross von der herzförmigen Gestalt entwickelt, unter der man gewohnt ist, die geschlechtliche Generation im allgemei- nen sich vorzustellen. Die Umbildung wird dadurch eingelei- tet, dass eine zweischneidige Scheitelzelle sich ausbildet (Fig. 9, Taf. I) und ungestört weiter in der Weise arbeitet, wie es durch die Fig. 18, Taf. I angedeutet wird. In der Fig. 3, Taf. II ist sie eben entstanden und scheint noch nur zwei Segmente gebildet zu haben. Ein besonders illustratives Beispiel des schliesslichen Ergebnisses wird in der Fig. 1, Taf. III gegeben. Man kann daraus sehen, dass der Spross an- fänglich als eine bandförmige Zellfläche ausgebildet worden ist, die reichliche Spermogonien trägt (männliches Entwicke- lungsstadium), und dass aus diesem Bande eine blattähnliche Partie hervorgegangen ist, die einen eingesenkten, apikalen Vegetationspunkt erhalten und unter demselben eine Gruppe Archegonien (weibliches Entwickelungsstadium). Nicht alle Individuen erlangen jedoch eine derartige Umbildung. Ein srosser Teil wird sicherlich erstickt oder für die Zukunft in seiner ameristischen Lage fortwährend gehalten. Wir sehen somit, dass bei diesem Farn kein Fall von Diöcie vorliegt, was man vielleicht bei einer oberflächlichen Untersuchung hätte glauben können, zumal die männlichen bandförmigen Basalteile durch Verwesung bisweilen völlig abgehen, und an dem »weiblichen» Teile nur Archegonien bei der Gelegenheit zu finden sein können. Wiederum kann man von einer tatsächlichen Proterandrie sprechen, die mit einer schein- baren Diöcie kombiniert ist. — Dass Spermogonien an dem herzförmigen »weiblichen» Teile des Gamophyten auch auftre- + PRANTL, I, p. 756, T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 11 ten, scheint mir ebenso selbstverständlich, als es erstaunens- wert sein würde, wenn sie es nicht täten. Die bisher beschriebenen Entwickelungsrichtungen sind jedoch nicht ohne Ausnahme bei Pteridiwm aquilinum geltend. Die beabsichtigte Abweichung, die vielleicht lieber als typisch zu halten ist, hat sich bei wiederholten Kulturen und in den verschiedensten Umständen von Licht und Wärme so auch in dichten Aussaaten als konstant vorkommend erwiesen. Mehrere Sporen beschränken nämlich ihr Fadenstadium auf nur wenige Zellen, die gewöhnlich kurz und dick sind und bilden so in gewöhnlicher Weise eine zweischneidige Scheitel- zelle aus. Diese arbeitet von Anfang an ohne irgend welche Störungen, weshalb die entstandene Fläche sehr regelmässig gebaut wird. Untersucht man mit Hilfe einer Lupe die Kultur einige Tage nach der Keimung, so wird man hier und da in dem grünleuchtenden Vaucheria-ähnlichen Fadennetze kleine glänzende Zellflächen beobachten können; unter dem Mikroskope ergibt sich, dass die Segmentbildung leicht zu erkennen ist, und da die älteren Segmente meistens schneller als die Scheitelzelle hervortreiben, wird diese bald eingesenkt. Die herzförmige Gestalt ist dadurch schon gewonnen (Fig. 18, Taf. I). Wie viele Segmente sich bilden können, ehe die Scheitelzelle als zweischneidig ihre Arbeit einbüsst, ist nicht leicht zu entscheiden, doch dürfte es im allgemeinen nicht über 15 hinauskommen. Die Scheitelzelle bildet schliesslich eine Perikline, und so ist die marginale Zuwachszone als Schlussform in der Reihe verschiedener Vegetationspunkte bei dem Gamophyten entstanden (Fig. 4, Taf. II). Die fraglichen Zellflächen können millimeterbreit werden, ohne zuvor ein einziges Spermogon hervorgebracht zu haben. Diese Tatsache mit dem Umstand kombiniert, dass die ersten sich entwickelnden Geschlechtsorgane Archegonien sind, scheint mir von einem besonderen Interesse zu sein. Mit dieser Erscheinung vor den Augen könnte man wohl mit grösse- rem Rechte von einer Diöcie sprechen. Leider ist es mir nicht möglich gewesen zu beobachten, inwieweit die Sper- mogonien auch in der Weiterentwickelung von diesen Indivi- duen ausgeschlossen werden, doch scheint es mir wenig wahrscheinlich; sie sind mutmasslich nur als proterogyn zu halten. Man hätte in einem solchen Fall vor sich ein ganz verwickeltes Beispiel an einer Gynodiöcie, oder, wenn 12 ARKIV FOR BOTANIK. ‘BAND 6. N:O 5. die durch áussere Faktoren als mánnlich fixierten Gamophyten auch berücksichtigt werden, sogar einer Triócie. Weder eine noch die andere ist anzunehmen, das Verhältnis zwischen männlichen und weiblichen Gamophyten würde in diesem Falle allzu unproportioniert sein, da die letzteren vielleicht nur in einem einzigen Prozent auftreten. Die grosse Spermatozoidenproduktion, die bei den ameri- stischen Gamophyten vorkommt, ist deswegen nicht lediglich nutzlos. Diese Spermatozoiden können wenigstens für die von vornherein weiblichen Gamophyten in Anspruch ge- nommen werden, die selbst keine männlichen Geschlechts- zellen erzeugt haben. Dass durch eine solche Erscheinung die Verhinderung einer Autogamie angestrebt worden ist, anzusehen, dürfte sicherlich übereilt sein, da es ja einieuch- tend sein muss, dass nebenbei eine derartige Befruchtungs- weise tatsächlich bei dieser Pflanze in grosser Ausdehnung eintrifft. Es ist indessen eine Tatsache, dass man in dem Hervortreten der Sporophytengeneration zwei verschiedene Maxima wahrnehmen kann, von denen das erste, wahrschein- lich von den proterogynen Gamophyten herrührende, bedeu- tend schwächer ist als das später zum Vorschein kommende, aus den zweigeschlechtlichen, homogamen Individuen er- zeugte. Die »definitiven» Gamophyten erreichen keine weitere Grösse, insofern sie bald befruchtet werden und scheinen im allgemeinen von vergänglicher Natur zu sein. Anfänglich sind sie fast völlig symmetrisch, können aber oft eine Verschiebung des Vegetationspunktes in die eine oder die andere Richtung aufweisen. Die Ränder sind gewöhnlich ungleichförmigen Wuchses wegen mehr oder minder fein- krausig oder wellenartig. Die in anderen Gattungen oft wiederkehrenden Papillen am Rande und an der Unterfläche gehen bei Pteridium aquilinum völlig ab. Ein ähnliches Verhältnis scheint auch bei mehreren Arten der nahe ver- wandten Gattung Pteris zu walten, z. B. Pt. palmata,' cre- tica® und serrulata.? — Archegonien werden oft in einer grossen Menge entwickelt; ich habe deren etwa 50 beobachtet. Die Archegonbildung aber scheint nicht mit der Befruchtung ! Lampa, I, Taf. V, Fig. 8, 9. * DE Bary, I, p. 454. * HOFMEISTER, I, Taf. XVII, Fig. 1. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 13 aufzuhóren sondern wird noch eine Zeit hindurch fortgesetzt. Spermogonien treten in einer ungeheueren Zahl auf, haupt- sichlich an den basalen Teilen der einschichtigen Flügellappen aber auch unter den Rhizoiden. Gamophyten dagegen, bei denen die Befruchtung von irgend einer Ursache auf sich warten lässt, erreichen eine bedeutende Grösse. Das kräftigste Exemplar, das ich zur Verfügung gehabt, ist in den Fig. 3 und 4, Taf. III abgebil- det worden. Bei einer Vergleichung stehen doch diese derar- tigen Gamophyten anderer Arten in Grösse beträchtlich nach. — Die Rhizoiden sind gewöhnlich gerade und unver- zweigt, können aber bisweilen sich handförmig teilen (Fig. 17, Taf. I) oder in anderer Weise unregelmässige Aussackungen treiben, was aus den Fig. 19 und 20, Taf. I hervorgeht. Ehe ich in meiner Darstellung weiter gehe, dürfte es viel- leicht geeignet sein, mit einigen Worten die Resultate zu erwäh- nen, zu denen DE Bary bei einer Untersuchung der durch ihre Aposporie bekannten Pteris cretica gelangt ist, die interes- sante Vergleichungspunkte liefert.! Verf. scheidet die Gamo- phyten betreffs der Sporophytenbildung in zwei Gruppen, regulüre, zu denen die meisten Polypodiaceen gehóren, und solche, die nur »eine FArLow’sche Sprossung» aufweisen kón- nen, zu denen unter anderen der oben erwühnte Farn gehort. — Irgend welche Hindeutung auf Apogamie habe ich bei Pteri- dium aquilinum niemals beobachtet, dagegen aber an Schnitt- serien mehrmals sich völlig normal entwickelnde Eizellen. Auch bei Pteris cretica wird die geschlechtliche Generation durch ameristische Formen eingeleitet, die nur Spermogonien tragen und dem Verf. als männliche Individuen gelten. Die überwiegende Mehrzahl aber bildet sich zu herzförmigen Zell- körperchen aus und beginnen bald »zu sprossen». Unter denselben gibt es aber mehrere abortierende, die über einen missglückten Versuch der Sprossung nicht hinauskommen. Ein grosser Teil von diesen sowie auch von den männlichen Gamophyten stirbt völlig ab, die meisten treiben doch accessorische oder adventive Auszweigungen, und dies ist be- sonders der Fall bei den abortierenden Individuen, kann aber auch an solehen vorkommen, die normale Sprosse gebildet haben. Diese Auszweigungen wachsen zu sekundären ! pk Bary, I, p. 449—487. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. Gamophyten aus, die sich wie die primären verhalten. — Eine derartige adventive Sprossung, die wohl am nächsten als reparativ anzusehen ist, habe ich niemals bei Pteridium aquilinum beobachtet; die schon erwähnte, fadenähnliche Spros- sung der ameristischen Gamophyten wird doch damit nicht völlig identisch. — In dieser Zusammenhang mag ich auch die Versuche Kress’ mit Polypodium aureum anführen.' Er sagt davon: »Bringt man junge Torfkulturen ohne sonst irgend etwas an ihnen zu ändern in schwaches Licht, so entwickeln sich nach einiger Zeit eine grosse Menge von Adventivspros- sen durch das Auswachsen zu kürzeren oder längeren Fäden, welche dann in kleine Flächen übergehen können.» Der Umstand, dass bei den Gamophyten im allgemeinen die Ver- jüngungssprosse unmittelbar eine Fadenform annehmen, und nicht, wie es ja auch denkbar wäre, als Zellflächen auftreten, scheint mir besonders beachtenswert zu sein. Von einem grossen Interesse sind auch die Angaben DE Bary’s (l. c. p. 459) über die sexuellen Verhältnisse einiger regulären Gamophyten (Athyrium filix femina und Polypodium vulgare). Neben »männlichen» und zweigeschlecht- lichen Individuen finden sich auch solche vor, die zur keiner Zeit Spermogonien tragen, und somit als rein weiblich an- zusehen sind; diese gehen am weitesten in der Neigung zur Diöcie. — Die Angaben stimmen ja gut mit meiner eigenen Erfahrung von Pteridium aquilinum überein. Speziell ist das Vorkommen von (mutmasslich) proterogynen Individuen (»rein weiblichen») auch bei diesen zwei Farnen von beson- derem Interesse. Es ist noch übrig, etwas über die Geschlechtsorgane zu sprechen. — Wenn man den Aufbau und die Funktion der Spermogonien zu untersuchen wünscht, dürfte es wohl kaum ein geeigneteres Objekt für ein solches Studium geben, dies teils darauf beruhend, dass diese Organe bei der frag- lichen Art so reichlich auftreten, teils darauf, dass ihre rand- ständige Lage an den Zellflächen resp. -fäden zu einer solchen Untersuchung vorzüglich einladen. Die Spermogonien sind gewöhnlich sessil, können aber oft von einer bis nur wenigen Stielzellen getragen werden; inbesonders ist dies der Fall bei denen, die in dem Fadenstadium auftreten (Fig. 7, ' KLEBS, I, p. 649—650. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 15 8, Taf. I; Fig. 2, 5, 7, Taf. IV). Sie werden als uhrgläschen- formige Ausbuchtungen angelegt, die allmählich die allbe- kannte Form erreichen. Die in dem Spermogon entstehenden Wande schwanken ein wenig betreffs der Anordnung, und man kann deshalb zwei verschiedene Typen aufstellen. Der gewóhnliche Wandaufbau eines Polypodiaceenspermogoniums ist ja zwei ringfórmige Zellen und eine plankonvexe Deckel- zelle. Diesem Typus, der am meisten vorgetreten zu sein scheint, stellt sich ein anderer gegenüber, der doch nur be- treffs der unteren Wandzelle einen Unterschied von dem ersten darbietet: diese Zelle ist somit in diesem Falle schei- benfórmig oder plankonkav. Der Kiirzheit wegen mag ich die zwei Spermogonformen als Trichtertypus und Schei- bentypus bezeichnen (Fig. 1—9, Taf. IV). Sie sind schon von THURET beobachtet worden, der u. a. auch Pteridium aquilinum zum Gegenstand seiner Untersuchungen gehabt und von diesem Farn sehr schóne und treffende Abbildungen gegeben.! Er spricht davon (l. c. p. 7): — »tantót la cavité centrale est limitée à l'espace qu'entoure la cellule médiane; tantót elle se prolonge à travers la cellule inférieure jusqu'à la surface du pseudocotylédon.» Auch STRASBURGER hat es vorgehoben, dass oft statt der basalen Ringzelle eine Quer- wand ausgebildet wird; dadurch sollte die gesamte Spermo- gonwand von nur einer Zelle ausser der Deckelzelle bestehen.? Gegen so eine Erklärung der fraglichen Organisation mag ich doch opponieren, denn es geht spáter bei der Entleerung der Spermogonien mit offenbarer Deutlichkeit hervor, dass auch die basale Wandzelle mit der übrigen Wand auf das engste verknüpft ist. — Spermogonien von Scheibentypus sind auch von Kny beobachtet worden (Asplenium alatum).* Ich mag hier seine Erórterung in dieser Frage anführen: »Als Ausnahme», sagt er, »beobachtet man zuweilen Antheri- dien mit nur einer Ringzelle. Diese hat dann, soweit der fertige Zustand einen sicheren Schluss gestattet, ganz die gleiche Entstehung, wie die obere Ringzelle in normalen Antheridien: sie ist die Schwesterzelle der Deckelzelle.» Der Scheibentypus ist mutmasslich unter allen Polypo- diaceen vertreten und ist, um einige Arten anzuführen, z.1B. ! THURET, I, Taf. IV; Taf. V, Fig. 1. ? STRASBURGER, I, p. 393. * Kwy, 1, p. 427. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. abgebildet für Niphobolus crispum corymbiferum von ATKIN- SON,! Onoclea struthiopteris von CAMPBELL? und Pteridium aquilinum von THuRET.* Dass eine wahre Ringzelle durch die erste Teilung der Spermogonmutterzelle sich aushildet, wird wahrscheinlich so bewirkt, dass die neue Wand, nachdem sie anfangs ziemlich plan gewesen, sich allmählich konkaviert, bis dass ein Kontakt mit der oberen Wand der Tragzelle erreicht wird. Diese Berührung kann von grósserer oder kleinerer Umfassung sein (Fig. 1, 5, Taf. IV). Im vorigen Falle wird die untere Zelle wirklich ringfórmig; der Kontakt ist aber oft auf einen einzigen Punkt beschränkt (Fig. 8, Taf. IV), und die obere Wand wird somit völlig trichterfórmig. Die zweite Zelle ist immer ringfórmig, und ihre Innenwand inseriert gewóhnlich ein wenig auf der Unterwand der Deckel- zelle und der oberen Wand der basalen Zelle hinein. Der Scheibentypus steht seiner Entstehung nach dem Trichtertypus sehr nahe und mag in einer solchen Weise aufgefasst werden, dass die erste Wand in der Spermogon- mutterzele den obenerwähnten Kontakt nicht bewirkt. Sie wird demgemäss entweder plan oder ein wenig konkav (Fig. 3, 9, Taf. IV), und die untere Wandzelle mithin im grossen und ganzen scheibenfórmig. Der Typus scheint besonders hàufig ausgebildet werden, wenn z. B. das Spermogon durch Verschiebung zwischen den Randzellen des Gamophyten zu stehen kommt (Fig. 3, 4, Taf. IV). Unter den Spermogonien habe ich auch einige Anomalien beobachtet, die hier ebenfalls erwähnt werden mögen (Fig. 8, 9, Taf. IV). Nach der Ausbildung der ersten Trichterwand, hat die Spermatozoidenmutterzelle sich nicht wie gewöhnlich konstituiert, sondern es ist noch eine untere Wandzelle ausge- schieden, die wie es von den Figuren hervorgeht, sich ring- oder scheibenförmig ausbilden kann. Die beiden Typen haben sich somit auch in diesem Falle wiederholt, die Spermogonien aber haben durch Einschalten einer neuen Zelle ausser der Deckelzelle 3 Wandzellen erhalten. — Auch Kny hat bei Asplenium alatum. Spermogonien mit überzähligen Wandzellen gefunden.^ »Etwas häufiger» (als mit nur einer Ringzelle) ' ATKINSON, I, p. 9, 18. ?^ CAMPBELL, I, Taf. IV, Fig. 14; II, p. 311. ? Trouser, I, Tat LV; Tati... gp ^ Kwy, I, 427. — Das in seiner Fig. 17 abgebildete Spermogon scheint mir seiner Entstehung nach sehr schwerverstündlich zu sein. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 17 »wurden Antheridien mit drei Ringzellen beobachtet (Fig. 17). Hier wird dann die mittlere wahrscheinlich in derselben Weise durch eine trichterformige Scheidewand angelegt, wie die untere. Sicher war dies bei zwei abnormen Antheridien der Fall wo sich die zweite Ringzelle der unteren seitlich und schief aufgesetzt hatte (Fig. 16)» — Die Wandzellen führen anfangs reichliche Chloroplasten, die doch zur Zeit der Reife der Spermatozoiden grósstenteils verschwunden sind. Es ist von GOEBEL betont worden, dass, wie oft man auch die Spermogonien der Pteridophyten untersucht hat, alle Einzelheiten der Struktur und der Lebensvorgänge noch nicht bekannt sind, und zwar betreffs der Leistung der Wand- zellen.' »Bei den Pteridophyten wird nun fast allgemein die früher auch für die Bryophyten für richtig gehaltene Annahme gemacht, dass die Antheridienwand durch die Quellung des Inhalts gesprengt werde — — —. Die feineren Vorgänge des Öffnungsmechanismus sind auch hier (bei den leptosporangia- ten Farnen) unbekannt — — —.» Verf. vermutet doch, »dass auch hier die Wandzellen resp. zuweilen nur eine derselben durch Quellung eines in ihnen abgelagerten Schleimes (viel- leicht auch auf andere Weise) sich aktiv an der Öffnung beteiligen.» In der Tat finden sich in der bisher entstandenen Litteratur mehrere Aussprüche in dieser Richtung, die doch möglicherweise nicht auf direkten Beobachtungen fussen. Schon ScHACHT hat in dieser Frage die Meinung ausgespro- chen, dass die Öffnung der Spermogonien eine Reifeerschei- nung sein sollte und somit nicht nur durch zutretendes Wasser bewirkt wurde.” Scheinbar fertige Spermogonien öffneten sich nämlich in Wasser erst nach !/, bis !/» Stunde. THuRET liefert die Angabe, dass der Inhalt des Spermogoni- ums durch Volumenzuwachs einen Druck auf die Wandzellen ausübt, so dass diese allmählich nachgeben müssen, und er hebt gleichzeitig hervor, dass die Wandzellen, sobald der Druck aufhört, ihre ursprüngliche Gestalt zurücknehmen.” Bei Kwv findet sich folgende Angabe: »Das Öffnen des Antheri- diums wird offenbar durch die Turgescenz der beiden Ring- zellen bewirkt. Nachdem die Deckelzelle unregelmässig durch- rissen und die Spezialmutterzellen entleert sind, dehnen sie ' GoEBEL, III, p. 389 und 391 * ScHacHT, II, p. 763. * THURET, I, p. 8. Arkiv für botanik. Bd. 6. Neo 3. bo 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. 'S:0 5. sich, unter gleichzeitiger, geringer Verkürzung, nach innen. Es bilden sieh dadurch radial-senkrechte falten, welche bei seitlicher Ansicht oft täuschend den Anschein echter Schei- dewände gewähren» (Asplenium alatum).! Auch STRASBURGER hat den fraglichen Umständen eine Erörterung gewidmet.? Er betont, wie durch den Druck des Inhaltes die Wandzellen sehr abgeplattet werden, so dass sogar das Lumen der Deckelzelle verschwinden kann. Beim Entleeren vergrössern sich die Wand- zellen beträchtlich und bringen die Spermatozoiden hinaus. Meine eigenen Beobachtungen an Pteridium aquilinum können nicht anders als die Vermutung GOEBELS von einer Aktivität seitens der Wandzellen bestätigen. Die Öffnung der Spermogonien ist leicht im Mikroskope zu sehen, und es hat sich dabei erwiesen, dass die .obenerwähnten zwei Typen auf verschiedene Weise fungieren. Bei eintretender Reife hat gewiss der Inhalt sein Volumen ein wenig ver- grössert, es geht aber von einer Vergleichung der Fig. 7, 1, und 8, Taf. IV hervor, dass das Spermogon selbst, nachdem sich die Spezialmutterzellen der Spermatozoiden individualisiert haben, auch in Grösse zunimmt. Jedenfalls mag es in den Wandzellen anfänglich ein negativer Druck herrschen, und die dadurch bewirkte Spannung wird sich gegen die Deckelzelle richten. Bei Wasserzufuhr wird schliesslich diese früher oder später zersprengt. Im selben Augenblicke lässt sich eine Änderuhg der Form der Wandzellen wahrnehmen. — Wie der Mechanismus der Entleerung tätig ist, geht bei einer Betrachtung von den Fig. 1--4, Taf. IV hervor. Es ist somit offenbar, dass die Spermatozoiden nicht lediglich durch den negativen Druck der Wandzellen hinaus- gelangen, denn diese würden. sobald der Druck aufhórte, nur ihr früheres Volumen zurücknehmen und nicht dasselbe überschreiten. Es leuchtet auch ein, dass ein solcher Druck die ganze Menge der Spermatozoiden nicht hinaus- bringen könnte, denn es würde immer eine zentrale Höhle zurückbleiben, die einen beträchtlichen Teil derselben fort- während einschliessen sollte. Da indessen dies nicht das Verhältnis ist, mag es in den Wandzellen selbst ein positiver Druck herrschen, und dieser dürfte bei Wasserzufuhr mit der Reife in osmotischer Weise entstehen. — Man kann somit ! Kısy, I, p. 427. ^ STRASBURGER, I, p. 394, Taf. XXV, Fig. 9 a; TI, p. 496. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 19 als endgültiges Resultat die Angabe tun, dass die Sper- matozoiden im grossen und ganzen durch die Akti- vität der Wandzellen ausgetrieben werden. Sehr schön ist dieses Verhältnis bei dem Scheiben- typus ausgeprägt. Es ist hier hauptsächlich die untere Zelle, die durch das Ausbuchten ihrer oberen Wand den Inhalt vor sich treibt. Diese Wand ist demgemäss in entleerten Sper- mogonien dieses Typus immer als ein Kegel zu erkennen, der sich mehr oder minder vóllig an die Innenwand der oberen Ringzelle anschliesst, und der anfängliche Raum wird somit fast verdrängt (Fig. 4, Taf. IV). Der Trichtertypus entleert sich fast in derselben Weise, selbstverstandlich mit den Modifikationen, die dureh die Ringform der basalen Wand- zelle bedingt sind. Die obere Wand wird sich demgemäss nicht so ausbuchten kónnen; bisweilen geschiet es aber im solehen Grade, dass die entgegenstehenden Partien sich fast in der Mitte berühren (Fig. 2, Taf. IV). Die obere Ring- zelle scheint in diesem Typus von grösser Aktivität zu sein; das Lumen des Spermogoniums wird doch nicht in diesem Falle so völlig verdrängt. — Die Deckelzelle wird bei dem Entlee- ren sternfórmig aufgerissen (Fig. 6, Taf. IV). Die Spermatozoiden gelangen entweder unablässig oder ruckweise, je 2 oder 3, nach aussen. In diesem Falle werden sie gewóhnlieh sogleich beweglich und schwimmen schnell davon, in jenem dagegen wird die Entleerung eine Zeit lang betrieben, und nach etwa 10 Minuten finden sich sámtliche vor der Mündung. Sie werden danach fast alle auf einmal beweglich, und es scheint, als ob sie zuvor durch irgend eine zarte Membran zusammengehalten worden waren; móglicher- weise kann eine solche von aufgelósten Wanden zwischen den Spezialmutterzellen gebildet werden. Tätigkeit von Zilien ist somit nicht beitragend, um die Spermatozoiden zu befreien, was nach VOEGLER bei z. B. Pteris serrulata der Fall ist.’ Die Bewegung tritt plétzlich ein und ist anfangs unregelmassig und schlenkernd, solange als das kleine Plasmabläschen an ihnen haftet; es wird doch bald verloren und die Bewegung wird damit mehr gleichfórmig und ein wenig schneller. Die allgemeine Form der Spermatozoiden ist eine band- ähnliche, rechtsgedrehte Spirale. die 2 '/2 bis 3 Windungen beschreibt und hinten ein wenig breiter und schief abgeschnit- ' VoEGLER, I, p. 644. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. ten ist (Fig. 10, 11, Taf. IV). Die Zilien sind mehr als zwei- mal die Lange des Korpers und finden sich bis an die letzte Drehung vor. Um die Spermatozoiden untersuchen zu kón- nen, habe ich mich des Osmiumfixierens bedient, dem Wasser- trópfchen ein wenig HEIDENHAIN’S Hämatoxylin beigemischt und danach pulverisiertes Gummi arabicum eingemengt, um Dauerpräparate zu erhalten.!' Das Färben mit Fuchsin- Jodgrün hat nicht so gute Resultate gegeben. Die Spermatozoiden sind in ihren Bewegungen sehr launenhaft, sie schwimmen gewöhnlich gerade, machen aber plötzlich quere Wendungen, oft in völlig entgegengesetzter Richtung. Die generelle Angabe W1GANb’s, dass sie oft eine Zeit lang mit ihrer Bewegung aufhören, um dieselbe aufs neue zu beginnen, habe ich bei Pteridium aquilinum nicht bestätigen können.” Nach etwa 15—20 Minuten stellten sie ihr Schwimmen ein, und nur die Zilien fuhren fort, sich lang- sam und schwach zu bewegen. Zur Vergleichung mögen hier einige Angaben über die allgemeine Bewegungsdauer der Spermatozoiden bei anderen Farnen erwähnt werden. THurET beschränkt dieselbe auf 1—2 Stunden für Pteridium aquilinum und Scolopendrium vulgare,” STRASBURGER gibt als Maximum für Pteris serrulata '/y Stunde an + und BULLER für Gymnogramme martensii 2—3 Stunden.” WiGAND spricht von 5 Minuten bis 1 Stunde; seine Angabe von 1—2 Tage bei MöNTER ist fehlerhaft.5 — Wahrscheinlich ist es die verschiedene Qualitat des Mediums, die diese schwankenden Angaben verursacht. Bei Pteris serrulata findet STRASBURGER, dass einzelne Spezialmutterzellen nicht zur Entwickelung gelangen, und dass abortierte Spermatozoiden fast immer vor dem Spermo- gon liegen bleiben. Ähnliches habe ich bei Pteridium aquili- num nicht beobachtet, doch ist es bisweilen zu sehen, wie das eine oder das andere Spermatozoid beim Austreten verunglückt. Sie werden oft in dem Spermogon zurückgehal- ten oder verfangen sich in der Mündung und können nicht los werden. Einmal habe ich gesehen, wie grosse Menge ' STRASBURGER, II, p. 439. ?' WIGAND, I, p. 37. " Veron Ts IDs. ' STRASBURGER, I, p. 396. JULLER, I, p. 576. " Minrer, I, p. 43. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 2] Spermatozoiden an den langen Saugfüsschen einer Ac/neta gefangen wurden; die anfangs krampfhaften Zuckungen horten bald auf. Von den Archegonien ist es nicht viel zu sagen; sie sind von gewóhnlichem Polypodiaceentypus. Der Halsteil wird auf der konvexen Seite von 5—7 Zelletagen gebildet, biswei- len kónnen mehr als 4 Zellreihen in demselben angelegt wer- den. An den grósseren unbefruchteten Gamophyten treten sie in einer sehr beträchtlichen Zahl auf und kleiden völlig den verdickten, von bis 10 Zellschichten bestehenden, zentra- len Teil. Die Sporophytenentwickelung kann aber auch bei solchen Individuen eintreten, die jungen Sporophyten entste- hen dann an einem Orte, wo man nach einer oberflüchlichen Untersuchung den allmählich absterbenden Basalteil des Sprosses zu finden glaubt (Fig. 3, 4, Taf. III). Das Verhält- nis ist indessen, dass während die vegetative Entwickelung des Gamophyten gefördert worden ist, die Seitenlappen durch ungleichförmiges und kräftiges Wachstum sich ansehnlich vergrössert haben, so dass sie hinter der Sprossbasis sich berühren oder teilweise decken; dadurch kommt hier eine tiefe Ausbuchtung zustande, die man ohne weiteres als den eingesenkten Vegetationspunkt erklären will, und erst durch die Ausbildung des Sporophyten wird man über seinen Irrtum aufgeklärt. Die wahre, sich noch vorfindende und auch eingekerbte, aber, wie es scheint, nur wenig tätige, meristema- tische Scheitelrandzone ist auf der entgegengesetzten Seite zu sehen. — An einem derartigen Gamophyten habe ich zwei Sporophyten zur Anlegung gelangen beobachtet, was mut- masslich mit seinem kräftigeren vegetativen Aufbau in Zu- sammenhang stehen mag. Ähnliches ist auch von ATKINSON bei Adiantum cuneatum abgebildet worden. ' Die Befruchtung bei Pteridium aquilinum ist von Hor- MEISTER studiert, der davon spricht: »Bei dem nämlichen Farn (Aspidiwm filix mas) noch zweimal, ferner bei Gymno- gramme calamelanos, Pteris aquilina habe ich einen in Bewe- gung begriffenen Samenfaden im Embryosacke erblickt; — — — und bei Pteris aquilina wiederholt schwarmende Samen- faden im Halskanal geóffneter Archegonien angetroffen, wo ihre Bewegungen wührend der Beobachtung endeten.» * ATKINSON, I, p. 30, Fig. 51. ? HorwzisTER, II, p. 258; III, p. 606 22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 6. N:O &. Um alle Seiten der Entwickelung zu berucksichtigen, muss ich zuletzt die Entdeckung FARLOW's von Aposporie bei diesem Farn auch erwähnen.! Von den Sporophylllappen waren ein Teil völlig normal, andere doch unregelmässig eingerollt. An diesen fanden sich mehrere fast reife Sporan- gien mit fertigen Sporen, die grosse Mehrzahl aber war doch nach dem Entstehen der Archesporzelle in eine abnorme Richtung eingeschlagen. Am häufigsten konnte man aus dem Scheitel des Sporangiums einen oder zwei Zellfäden aus- sprossen sehen, und bisweilen bildete sich »a small prothalline body of a single layer of cells» aus. Oft schienen die mei- sten Wandzellen des Sporangiums in Fäden sich umwandeln zu wollen. Manchmals hatten die Sporangien schon vor dem Konstituieren der Archesporzelle sich abnorm ausgebildet. In keinem Falle wurden doch Geschlechtsorgane irgend einer Art beobachtet. Die Entstehung der Sporophylle ist von HOFMEISTER ein- gehend behandelt worden.” Es sei somit hier nur hervor- gehoben, dass das Wachstum des jungen Wedels in erster Hand durch eine zweischneidige Scheitelzelle bewirkt wird, die durch echte Gabelung die Fiederteilungen aller Grade all- mählich entstehen lässt. — Da meine Untersuchungen in dieser Richtung nicht gemacht worden sind, mag ich für den weiteren, anatomischen Aufbau auf die Arbeiten von Hor- MEISTER und SADEBECK? hiermit hinweisen. Das erste Blatt des jungen Sporophyten ist nierenförmig (Fig. 1—6, Taf. V) und gewöhnlich über dem Insertions- punkte des Stieles tief eingekerbt. Es wird somit keine Hauptnerve in der Spreite ausgebildet; keiner von den ersten Gabelästen der Stielnerve richtet sich als eine Fortsetzung des Hauptstammes ein, und die beiden Lappen, von denen in entgegengesetztem Falle der eine als der erste seitliche aufzufassen wäre, sind jetzt gleichgeltend. Die dichoto- mische Verzweigung der Nerven ist in späteren Blattspreiten besonders offenbar. Schon am zweiten Blatte entsteht bis- weilen eine schiefe Fiederteilung, und eine Hauptnerve von sympodialer Natur wird ausgeschieden. Diese Blattform wird indessen oft nur wenig durchgeführt, obgleich die Ner- ! FARLOW, I, p. 383—385, Fig. 17—20. ? HoFMEISTER, IIT, p. 615. * SADEBECK, I, p. 116. T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. 23 vatur schon in einer solehen Richtung sich ausbildet hat (Fig. 4, Taf. V); das Randwachstum wird nämlich aus inne- ren Gründen eingebüsst. Die ersten Blütter sind nicht einge- rollt, der Stiel zeigt nur eine starke Krümmung gleich unter der Spreite. wie nach GOEBEL auch das Verhältnis bei Pteris serrulata, cretica und umbrosa. ist. Dieselbe wird dadurch gegen die Oberseite des Stieles gedrückt und übrigens mit mehr oder minder dicht gestellten Haarbildungen versehen, die einen Schutz bewirken mógen (Fig. 10, a—c, Taf. V). Diese haben eine bis mehrere Stielzellen, die 1—2 kugelähn- liche, gewöhnlich tief braungefárbte Endzellen führen. Sie finden sich spärlich auch an der Blattspindel und kleiden besonders den zarten Vegetationspunkt des Sprosses. An spä- teren Blättern wird die Einrollung allmählich ausgeprägter, und es treten anderartige Trichome auf, die sich bald mit Luft füllen und deshalb weisslich erscheinen (Fig. 11, a—e, Taf. V): solehe entstehen auch sehr früh um den Spross- scheitel, wo sie sich zentripetal auswickeln, und demgemiiss als das Homologon der wahren Spreuschuppen unter anderen Farnen anzusehen sind. Dass bei Pteridiwm diese Haarbil- dungen ihre Gestalt und Natur von einfachen Zellreihen nie aufgeben, ist ja u. a. eine Ursache gewesen, diesen Farn von der Gattung Píeris zu trennen.? Die sich bildenden Fiederblätter werden wechselweise rechts und links abgegeben, und man erhalt somit zwei Serien, von deren Glieder ein jedes der einen Seite grósser, resp. kleiner ist als das Gegenstück auf der anderen. Dies geht am besten von der Fig. 9, Taf. V hervor. Die Stellung des ersten seit- lichen Fiederblattes zur Mittelrippe wird nach HorMEISTER häufiger links sein.” Der Umstand ist doch wahrscheinlich schwankend, denn es sei somit bemerkt, dass in allen den Fällen, die ich gegenwärtig in meinen Kulturen Gelegenheit gehabt zu untersuchen, das erste Fiederblatt immer auf der rechten Seite zu finden war. Die ersten Fiederblatter zweiter Ordnung entstehen immer so, dass sie der Hauptachse zu- gekehrt sind, und so geht es abwechselnd weiter; sie ent- wickeln sich somit antidrom.* Demgemäss wäre es zu war- ' GOEBEL, I, p. 516, Fig. 335. > LuERSSEN, I, p. 93, 100. * HOFMEISTER, III, p. 616—617. * GOEBEL, III, p. 75—76. 94 ARKIV FÓR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. ten, dass »die Kurztriebe» der Innenseite die kräftigste Serie bildeten: das Verhaltnis ist indessen umgekehrt, obgleich bisweilen der Grössenunterschied nicht so auffallend ist. Die ganze Anordnung ist deshalb als ein Beispiel an der anderswo häufig beobachteten Förderung der Aussenseite anzu- sehen. Nach HorMEISTER entwickelt die Keimpflanze »im ersten Jahre bis zu zwölf schmächtige und niedrige Wedel». Eine so grosse Zahl habe ich doch nicht beobachten kónnen. Meine Exemplare wurden Ende Mai 1905 in den botanischen Garten ins freie gebracht. Sie hatten Anfang Oktober Blatter von etwa 15 cm Lange entwickelt, die doch bei meinem Herzukommen leider schon im Absterben waren oder teil- weise völlig abgestorben. Die an der Taf. V abgebildeten Pflanzen, (Fig. 6—8), gehören zu der ÖRSTRÖM’schen Samm- lung. Der Eindruck eines derartigen Fiederblattes ist dem Auge ganz fremd und wird nicht zuerst den Gedanken auf Pteridium aquilinum lenken. Die Blatter des zweiten Jahres sind dem schliesslichen Typus mehr ähnlich, und die Teil- blätter haben eine bekanntere Gestalt (Fig. 9, Taf. V). Auch im zweiten Jahre entwickeln sich nach meinen Beobachtung- en mehrere Blätter, während jeder Rhizomast einer erwach- senen Pflanze in der Regel nur ein einziges Blatt jahrlich ausbildet, das zu seiner Entwickelung drei Jahre bean- sprucht. ! In der Natur ist es mir noch nicht gelungen, Gamophy- ten oder Keimpflanzen zu finden. Jene werden schon immer durch das Vorkommen des Farns schwierig aufzusuchen. In- dessen mag die Entwickelung ausser dem Gebiete der Kul- tur kaum so schnell verlaufen wie in dem hier geschilderten Falle. Wie lang es dauert, bis die Sporangien zur Aulegung gelangen, ist mir gegenwärtig nicht möglich zu entscheiden, doch dürfte eine beträchtliche Zeit dazu erforderlich sein. Als ein Fingerzeig sei das Verhalten einiger anderen Farne (Athyrium filix femina und Aspidium filiv mas) erwähnt, die sieh seit der Frühling 1903 in Kultur im hiesigen bota- nischen Garten befinden: die Exemplare haben jetzt (Juni 1906) mehr als fusslange Blätter getrieben, die doch sämt- liche keine Spur von Sporangien aufweisen kónnen. ! Hormeister, III, p. 628. bo - T. LAGERBERG, PTERIDIUM AQUILINUM (L.) KUHN. Litteraturverzeichnis. ATKINSON, G. F.: (I) »The study of the biology of ferns by the collodion method.» (New-York 1894.) Bary, A. pr: (I) »Ueber apogame Farne und die Erscheinungen der Apogamie im Allgemeinen.» (Bot. Zeit. Leipzig 1878.) Buiter, H. R.: (I) »Contributions to our knowledge of the physiology of the spermatozoa of ferns.» (Ann. Bot. v. XIV, N:o LVI, London 1900.) CAMPBELL, D. H.: (I) »The development of the Ostrich Fern, Onoclea struthiopteris.» (Mem. Boston Soc. Nat. Hist., v. IV, Boston 1887.) —— (II) »The structure and development of the mosses & ferns (Archegoniate).» (London 1895.) Cornu: (I) »Sur un semis de fougere (Nephrodium filix mas).» (Bull. Soc. Bot. France, T. XXI, Paris 1874.) Farrow, W. G.: (I) »Apospory in Pteris aquilina.» (Ann. Bot. v. Il, N:o VIL, London 1888.) FiscHErR, H.: (I) »Beiträge zur Morphologie der Farnsporen.» (Jahres- ber. d. Schles. Ges. vaterl. Cultur, 1891, Breslau 1892.) GOEBEL, K.: (I) »Entwickelungsgeschichte des Prothalliums von Gymno- eramme leptophylla Desv.» (Bot. Zeit. Leipzig 1877.) —— (II) »Über Jugendformen von Pflanzen und deren künstliche Wiederhervorrufung.» (Sitzungsber. d. math.-phys. Cl. d. k. b. Akad. Wiss. Bd. XXVI, 1896, München 1897.) —— (HI) »Organographie der Pflanzen ins besondere der Archegonia- ten und Samenpflanzen.» (Jena 1898— 1901.) HorwEISTER, W.: (I) »Vergleichende Untersuchung der Keimung, Ent- faltung und Fruchtbildung hóherer Kryptogamen (Mosse, Farrn, Equisetaceen, Rhizocarpeen und Lycopodiaceen) und der Samen- bildung der Coniferen.» (Leipzig 1851.) —— (fI) »Ueber Befruchtung der Farrnkräuter.» (Flora 1854.) —— (III) »Beiträge zur Kenntniss der Gefässkryptogamen. IL» (Abh. d. math.-phys. Cl. d. k. sächs. Ges. Wiss. Bd. III, Leipzig 1857.) JAKOWATZ, A.: (I) »Vergleichende Untersuchungen über Farnprothallien. (I Reihe).» (Sitzungsber. d. k. Akad. Wiss., math.-nat. Cl., Bd. CX; Jahrg. 1901, Abt. I, Wien 1901.) Kuers, G.: (I) »Ueber den Einfluss des Lichtes auf die Fortpflanzung der Gewüchse.» (Biol. Centralbl. Bd. XIII, N:o 21 u. 22, Leipzig 1893.) Kyy, L.: (I) »Über Bau und Entwickelung des Farnantheridiums.» (Monatsber. d. k. preuss. Akad. Wiss. zu Berlin aus dem Jahre 1869, Berlin 1870.) Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 5. 3 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 5. Lampa, E.: (1) »Ueber die Entwickelung einiger Farnprothallien. » (Sitzungsber. d. k. Akad. Wiss., math.-nat. Cl., Bd. CX, Abt. I. Wien 71901.) LuERSSEN, Cur.: (I) »Die Farnpflanzen oder Gefässkryptogamen (Pteridophyta).» (Dr. L. Rasennorst’s Kryptogamen-Flora, 2 Aufl, Bd. III, Leipzig 1889.) Miwrer: (I) »Zur Entwickelungsgeschichte der Farrnkrauter.» (Bot. Zeit. Berlin 1848.) L PEDERSEN, R.: (I) »Beitrag zur Entwickelungsgeschichte des Vorkeimes der Polypodiaceen.» — (Mittheil. aus dem Gesammtgeb. d. Bot. herausgeg. von Schenk und Luerssen, Bd. II Heft 1, Leipzig 1871.) PuawTL, K.: (I) »Beobachtungen über die Ernährung der Farnpro- thallien und die Vertheilung der Sexualorgane.» (Bot. Zeit. Leipzig 1881.) SADEBECK, R.: (I) »Zur Wachsthumsgeschichte des Farnwedels.» (Verh. d. bot. Vereins. d. Prov. Brandenburg, v. XV, Berlin 1873.) ScuacuT, H.: (I) »Beitrag zur Entwickelungsgeschichte des Sporangiums wie der Spore einiger Farrnkráuter.» (Bot. Zeit. Berlin 1849.) —— (M) »Beitrag zur Entwickelungsgeschichte der Farrnkräuter.» (Linnea v. XXII, Halle 1849.) STRASBURGER, E: (I) »Die Befruchtung bei den Farnkráutern.» (Jahrb. Wiss. Bot., Bd. VII, Leipzig 1869—70.) — (II) »Das botanische Praktikum.» (3:te Aufl, Jena 1897.) 'TuunET, G.: (I) »Note sur les Anthéridies des Fougeres.» (Ann. Sc. Nat. Bot., III Sér. T. XI, Paris 1849.) VOEGLER, C.: (I) »Beiträge zur Kenntnis der Reizerscheinungen.» (Bot. Zeit. Leipzig 1891.) WIGAND, A.: (I) »Entwickelungsgeschichte der Farrnkräuter.» (Bot. Zeit. Berlin 1849.) T. LAGERBERG. PTERIDIUM'AQUILINUM (L.) KUHN. 27 Figurenerklarung. Taff Fig. 1. Spore, von oben gesehen. (£0/1). » 3. Keimende Spore; in der Basalzelle zwei Oeltröpfehen als Reservestoffe. — (*99/1). 3. Etiolietes Protonema, einzellig. — (!9?*/i). 4. »Männlicher» Gamophyt mit nur einer Fadenzelle und Sper- mogon. (192/). » B5. Abnorme Entwickelung des Fadens. (19/1). 6—58. Verschiedenartige Ausbildung des Zellfadens. (!9?/,). 9—10. Entstehung der zweischneidige Scheitelzelle. — (!"?/i). 11—12. Junge Zellflächen, die in das Fadenstadium zurück- gehen. (192/,). 13. In ungewóhnlicher Weise arbeitende Scheitelzelle; die zwei schon vorhandenen Segmente liegen auf derselben Seite neben einander. — (79?/,). » 14—17. Gehemmte Fadenbildung und unregelmässiger Aufbau der Zellfláche. — (19?/1). » 18. Regelmissiger, mutmasslich sich proterogyn entwickelnder Gamophyt. (19?/1). 195-20. Rhizoiden. (1). Taf. IT. Fig. 1. »Männlicher» Gamophyt. (*%/ı). » 2. Ungleichförmig ausgebildeter, »männlicher» Gamophyt mit mehreren marginalen Vegetationspunkten; die anfängliche Fiäche nur aus 2 Zellreihen bestehend. Die Rhizoiden sind nicht eingezeichnet. (19?/ı). »^ 3. Bandformiger, »männlicher» Gamophyt, der in der Spitze eine zweischneidige Scheitelzelle gebildet, die die Seg- mentbildung schon begonnen hat. (*5/i). » 4. Proterogyner, »weiblicher» Gamophyt. (!92/:). Gat. LIT. Fig. 1. »Männlicher», bandförmiger Gamophyt (hinten), der in eine herzfórmige, archegonführende Zellfláche übergangen ish, Pa 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O D. Fig. 2. Gleichfórmig entwickelter, »männlicher» Gamophyt von be- deutender Grösse. (59/1). » 8. Vegetativ kräftig ausgebildeter Gamophyt (grösste Breite 11 mm). Der Vegetationspunkt ist am réchten Rande zu finden. — Gesät 9:11 1893, konserviert 16:10 1894. OÓnsTROM'sche Sammlung. 4. Derselbe von unten gesehen mit einem jungen Sporophyten an der Partie, wo man die Sprossbasis zu finden erwar- ten sollte. Taf. IV. Fig. 1—2. Geschlossenes und entleertes Spermogon von Trichterty- Dus. (49/9 3—4. Geschlossenes und entleertes Spermogon von Scheiben- typus. us (390 /0y 5. Spermogon von Trichtertypus mit grosser Berührungsfläche zwischen der oberen und unteren Wand der Basalzelle. (490/1). 6. Entleertes Spermogon, von oben gesehen. (0/1). 7. Junges Spermogon von Trichtertypus auf einem einzelligen Stiel und mit isolierten Spezialmutterzellen. (*?9/1). 8. Spermogon mit 2 ringfórmigen Basalzellen. (*?9/1). 9. Spermogon, zwischen dessen Ringzellen eine dritte »Wand- zelle» eingeschaltet ist. (*?9/1). 10—11. Spermatozoiden. (?99/1). Taf. Va Fig. 1—38. Keimpflanzen aus der zweiten Entstehungsperiode (siehe p. 19). 262 305: . (2/4): 4—5. Keimpflanzen aus der ersten Entstehungsperiode (siehe p 125,10. 5 209D5. (Ux), 6— 8. Junge Sporophyten am Ende des ersten Jahres, 16:10 1894, gesät 9: 11 1893. — Onsrnóv'sche Sammlung. (1/1). 9. Blatt eines Exemplares im zweiten Jahre. (24:3 1906). (!/1). 10, a—c. Haarbildungen von der Oberseite und dem Stiele eines jungen Blattes. — (19?/1). 11, a—e. Trichome eines Blattes des zweiten Jahres; die zwei ersten (a, b) zur Oberseite und das letzte (c) zur Unter- seite gehórend. (29/1). Sn nn Tryckt den 2 juli 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. TAF, 1. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 5. tr. J, Cederquist Sthlm, Foto o. Auctor del. : ] | ) MT I ” Y 3 À | " d * x ‘ ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 5. BARS. Gens PT AE I OLS Yr EOL I PC) LÀ cl e HIIS CC Ructor del, Foto. o. tr. J. Cederquist Sthlm, H TAF. 3. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 5. CITES s PRESS Ee RS A y 2 == WS, x ee dis ond ACD >> TN EIKE EC 3 Led ees vay" Moe : EP X jt IQ REISE, Vv Foto. o. tr, J. Cederquist Sthlm, Auctor del. TAF. 4. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 5. Foto. o. tr. J. Cederquist Sthlm. Auctor del. u ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 5. TAF. 9. Auctor del. Foto. o. tr. J. Cederquist Sthim. eS ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 6. Undersökning af några växtarters Trichomer. i Af P. G. E. THEORIN. Med 1 tafla. Meddelad den 9 maj 1906 af V. WrrrROCK och J. ERIKSSON. I mer än 40 ar har jag emellanåt studerat växttricho- mer. Det bor dà ej fórundra nagon, om jag, dà jag patraffar nagon vaxt, hvars trichomer jag fórut ej undersókt, anstaller iakttagelser öfver dessa. Ett och annat af hvad jag sålunda iakttagit, kan jag anse bora komma äfven till andras känne- dom. Se dar min ursäkt, for att jag ofverlamnar till läsaren efterfóljande rader. Den indelning, jag gjort blott fór att mina iakttagelser mà bli lättare att taga kännedom om, talar for sig och tarfvar har ingen utläggning. Detta torde dock behöfva sagas. Vid denna indelning har jag tagit hänsyn till den trichomsort, som hos hvarje växtart synts mig mest karakteristisk men beskrifver ändå hos manga bland arterna pa samma ställe hos dem befintliga trichomer äfven af annan beskaffenhet. l. Vaxtarter med strafhetsalstran. Cucumis sativus L. (fig. 7—9). I Beitrage zur Entwick- lungsgeschichte der Trichome, Dissert., har O. UHLWORM ar 1873 a sidan 26 helt hastigt omnàmnt och i fig. 54 och 55 afbildat taggar hos denna art. Förmodligen ha dessa taggar. om hvilka det anmirkes, att den stórre eller mindre men Arkiv für botanik. Bd. 6. N:o 6. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 6. alltid föga betydliga dyna, hvarpa de sitta, hufvudsakligen leder sitt ursprung från epidermis, haft sin plats på stjälk eller bladskaft eller kanske på den gulgröna, utbredda men ej på långt när fullväxta bladskifvan. Den gamla, mörkgröna, stora bladskifvan, som känns till ytterlighet sträf, har blifvit sådan genom andra medel. Behåringen på ett hopviket, litet blad och på korta stamleder förbigår Uhlworm men anmärker, att trichomerna, som alstra denna behåring, liksom behåringen i allmänhet hos denna art, med afräkning af taggdynan, öfverensstämma med trichomerna hos Cucurbita Pepo L., som af A. Weiss i die Pflanzenhaare, 1867, pag. 489 och 490 beskrifvas. Enär dessa trichomer ej äro i allo sådana, som de jag funnit pa spáda vaxtdelar hos Cucumis sativus, och dà om betydelsen af denna de outvecklade váxtdelarnas be- háring ingenting nämns af någondera, samt eftersom jag ingenstádes funnit nagon redogórelse fór orsaken till det gamla bladets strafhet, har jag ansett mig kunna till fullstan- digande af var kunskap om beharingen hos Cucumis sativus har omtala, hvad jag fornummit om senast vidrorda detaljer. Spada blad och stjälkar aro inholjda i en tat harighet. Haren àro kagelformade och vanligen 1—2,5 mm. lànga samt bestå af 3—10 celler i en rad, bland hvilka den ófversta är tillspetsad. Nedersta cellen, som kan ha en bredd af 0,26 mm.,’ sitter pa en liten dyna och omfattas vid basen af uppväxta hudceller. Harcellvaggen var öfverallt omkring 0,004 mm. bred. Harcellerna ha vattenlikt innehåll med nagra obetydliga plasmarester, men i en eller annan harcell finns det någon gang luft. Som dessa har fullt omhölja späda blad och stjalkar, kunna de visserligen skydda dem for ut- torkning eller ha samma bestämmelse som de trichomer, hvilka jag kallat vattenfyllda. I ratt mycket paminna de ocksà om sådana, ehuru de ha något tjockare cellväggar an vattenfyllda har. Likvàl utgjorde hos Cucumis sativus tjockleken af ne- dersta cellens vágg hos dessa hóljande hàr blott !/;; af hela bredden hos samma cell. Pa den utbredda men ej fullväxta bladytan ha de kortare bland nyssnämnda trichomer erhållit tjockare cellvággar, som dock ännu ej blifvit sköra, och vid basen fått större bredd. Genom dessa förändringar ha de späda växtdelarnas veka hår ' Sådana vid basen hopkipna har, som af WEISS pag. 489 1. c. omtalas, fann jag ej på denna arts späda organ. THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 3 pa den utbredda bladytan blifvit forvandlade till taggar, en förvandling som UHLWORM riktigt påpekar. På det synnerligast ofvantill skarpt sträfva, stora och mörkgröna bladets yta finner man med lupp små, låga, sköld- formiga, hvitaktiga och något genomskinliga vårtor. Vid starkare förstoring befinnas dessa lågt sköldformiga dynor bestå af 1, 2 eller några cellétager öfver hvarandra, bland hvilka det nedersta, som är vidast, befinnes vara föga högre än bladytan samt det eller de öfriga stå högre och högre. Inre delen af cellerna i en lägre krets täckes af en yttre del hos cellerna till närmast högre. Midt i denna buckla befinner sig basen till ett afbrutet hår, hvilken hårrest till en liten del står ned bland dyncellerna (fig. 8.) Ett sådant hår har fått mycket förtjockad och genom inlagring af calciumcar-’ bonat i densamma mycket skör cellvägg, så att håret vid obetydligaste beröring går af, hvarvid den i dynan kvarsit- tande basstumpen gör, att den berörande handen finner bladytan vara ovanligt skarpt sträf. Fig. 7, som föreställer ett mindre sådant hår, sedt i längdgenomskärning, visar att den näst nedersta hårcellens vägg är tjock och strierad samt att från den nedersta cellens sidoväggar cystolithliknande protuberanser stå fram mot det inre (a) och någon gång stöta ihop i cellens midt. Dessa cystolithliknande bildningar äro strierade efter cellens längdriktning. Dyncellerna till ett sådant mindre hår äro i sitt inre genomdragna med glesare eller tätare stående strimmor. Äfven cellerna till den i fig. 8 afbildade dynan, som tillhört ett längre och bredare hår, ha sådana strimmor. Läggas dessa hàrbasstumpar med till- hörande dynor i ättika, inträder en liflig gasutveckling. De cystolithliknande protuberanserna i den nedersta hårcellen och det som inmängts i dyncellerna försvinna blott med kvarlämnande af några cellväggliknande rester. I den näst nedersta cellens vägg finns det efter ättikans inverkan en bred, tom kanal (fig. 9a), inåt begränsad af en smal väggdel och utåt af en bredare. Ett fullväxt blads skaft och en äldre stam ha sådana taggar som den yngre bladskifvan. Men på de förra ställena finnas ock långa, afbrutna hår, hos hvilka dock det på växt- delen kvarsittande hårstycket är längre och mer flercelligt än motsvarande harbasstumpar på den gamla, mörkgröna bladskifvan samt har tunnare cellväggar än dessa. Därtill 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 6. saknas cystolithliknande bildningar i bladskaftets och stam- mens harceller och kalkinlagringen i dessas vaggar ar betyd- ligt ringare. | Cystolither, cystolithliknande bildningar i celler och kalk- inlagringar i cellväggar aro ju något, som ar ganska vanligt hos Cucurbitaceerna (jfr H. SoLEREDER, systematische Ana- tomie der Dicotyledonen, 1899, pag. 441—444). Att jag har beskrifvit hvad som nämnts om cystolithliknande bildningar och kalkinlagring hos det gamla, mórkgróna C. sativus- bladets har- och dynceller har skett, for att jag mà kunna fullständigt utreda orsaken till sagda blads stora sträfhet. Dessa bli ju sa strüfva af kvarsittande basstumpar, dà därvarande har genom inlagring af calciumcarbonat i sina cellväggar blifvit sa ytterst skóra, att de vid minsta beróring afbrytas. Den med bladet sammanhängande basstumpen sitter orörligare fästad pa detsamma, såväl emedan dess nedersta cell genom sina cystolithliknande protuberanser från sidoväggarna ej kan sammantryckas, som enär dyncellerna, hvilka blifvit hårda genom de i dem inneslutna cystolithliknande bildnin- garna, stadigare och mer orubbligt omfatta harbasen. Dock kunde de cystolithliknande protuberanserna från nedersta hår- cellens sidoväggar (fig. 7 a) förtjäna att utan hänsyn till något annat omtalas, ty cystolithliknande protuberanser i själfva hårcellerna lära vara ganska sällsynta. Cyperus alternifolius L. (fig. 5 och 6). Bladkanterna aro rütt strafva. De àro besatta med smataggar i flera rader. Smataggarna äro sådana som a i fig. 6 men ha vanligen en längre fri del (0,05 mm). De äro skarpt tillspetsade men ha ej särdeles tjock, yttre vägg och äro knappt till hälften af sin fria dels längd helt väggfyllda. I jämförelse med sträf- hetsalstrare hos andra halfgräs äro således ifrågavarande små- taggar något svaga. Hylsbladens kanter äro hos C. alterni- folius betydligt mindre sträfva än de egentliga bladens kanter. På hylsbladkanterna finnas småtaggar, som ha fig:s 6 a utseende och äro 0,11 mm. långa i vanlig riktning med 0,026 mm. lång fri del. Deras yttre vägg är föga förtjockad och deras cellrum sträcker sig långt fram mot spetsen. Bland dessa och talri- kare än dessa finnas småtaggar med mycket kort fri del (c), som därtill är aftrubbad i änden, så att de ej kunna åstad- komma någon egentlig skärpa. Men det är ej nog härmed. Många af hylsbladens kantceller ha utstjälpts till än mer THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 5 onyttiga strüfhetsalstrare, i det de blott äro något högre i främre änden utan att hafva fran dennes 6fre horn framväxt till en fristående del. Ibland ha ytcellerna närmare sin midt en uppåt afrundad utstjälpning (b), hvars höjd, räknad från ytcellens nedre vägg, kan vara 0,04 mm. Hos de båda senare sorterna af utstjälpningar är den yttre väggen ej tjockare, än den är hos oförändrade ytceller. Ryggnerven på bladens undre sida känns knappt sträf. Flertalet af därvarande yt- celler äro också oförändrade. En del af dem ha visserligen utbuktats men då alltid till uppåt afrundade putor, som äro högst på midten (fig. 5). Dessa utbuktningar kunde ha en höjd af 0,029—0,033 mm. fran ytcellens bas och ägde ej tjockare yttre väggar än oförändrade vtceller. Alla smataggar, utstjälp- ningar och utbuktningar voro encelliga. Eftersom hos C. alternifolius sa många strafhetsalstrare stannat pa halfva, ja pa fjardedelen af vagen till att utbildas till dugliga sådana, kan det vara skäl att har i sammanhang med det förestående i korthet omnämna och i minnet ater- fora det viktigaste, af hvad jag i foregaende skrifter berattat om strafhetsalstrare, som ej fullbildats eller fórekomma i ringa mängd, sa att de blifvit mer eller mindre odugliga for sitt àndamál. I »Trichomerna»! omtalas att hos Carex rostrata smátaggar såväl pa bladkanten bland vanliga sådana som mer ensamma pa strået fått en mycket kort, i änden starkt af- trubbad fri del (fig. 20c) eller blifvit, hvad jag dar kallat dem, rudimentüra smátaggar. Hos Molinia coerulea (l. c. pag. 8) ha manga af scabritierna pa bladnerverna fátt nyss nàmnda, outbildade gestalt. Hos Scirpus lacustris (l. c. pag. 13) ha nagra fa af de sma dynor, som allmánt finnas pa det glatta strået, i sin topp fått en förkrympt smatagg, som annars liknar de stora smátaggar, hvilka ymnigt upptráda pa axskaftet. 1 »Bidrag»,? pag. 182, berättas det, att hos Phragmites communis bland bladkantens smátaggar finnas sådana, hvilkas fria del blifvit en bredt afrundad kluns. Glyceria fluitans (l c. pag. 179) har bland vanliga smátaggar pa bladkanten en myckenhet scabritier (fig. 20), som genom sin ringa längd ej kunna hjälpa smátaggarna att alstra strafhet. Pa samma växts slidor finnas en mängd sma utväxter (fig. ! P. G. E. Torin, om »Trichomerna» hos några gras och halfgräs. Falun 1902. * P. G. E. THEORIN, »Bidrag» till kännedomen om växttrichomerna, synnerhet rörande deras fóründerlighet. (Arkiv for Botanik. Bd. I). 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 6. 21 och 22), som knappt alstra nagon strafhet. Hos Carex montana (l c. pag. 175) ha flere bland stráets utstjalpta ytceller försetts med klunsar i stället för hvassa spetsar. I »nya Bidrag»! (pag. 21) heter det om Agrostis vulgaris att dess bladnervers smátaggar ha en mycket kort och mycket trubbig fri del samt att dess slidor, som kännas glatta, ha mycket sma och mycket spridda scabritier. Baldingera arun- dinacea (l. c. pag. 22) har pa bladkanten dels trubbiga sma- taggar (fig. 28a), dels rudimentära sådana (fig. 28 b), hvilka senare fórekomma i ganska stor màngd. Carex Oederi (l. c. pag. 24) har pa bladkanten bland vanliga smataggar outbil- dade sådana (fig. 26 c och b). Hos Gentiana campestris (I. c. pag. 27) ha stjälkbladens kanter fà och svaga scabritier, jämförda med dem, som finnas pa rotbladskanterna. Pha- seolus multiflorus (l. c. pag. 28 och 29) har 6fre bladytan forsedd med strafhetsalstrande metkrokhar, medan den undre, som ej ar straf, mestadels har rudimentära sådana (jfr fig. 11 med fig. 10). I »Tillagg»? omtalas pag. 14 att trichomerna pa foderflikarna hos Viola arvensis likna smataggarna pa bladkanten utan att kunna pa grund af sin riktning och sina cellväggars svaghet alstra någon strafhet. Carex maritima (l. e. pag. 16) har pa strået korta och trubbiga smataggar. Carex riparia (l. c. pag. 16) har pa straet smataggar med mycket kort och i ànden trubbigt afrundad fri del. Hos Carex dioica (se nedan) finnas val vanliga scabritier, men deras mängd är sa obetydlig, att växten ändå känns alldeles glatt. Nu omtalade ofullkomlighet, den ofullständiga utbildning, till hvilken en del sträfhetsalstrare hos många växtarter hunnit, eller den obetydliga mängd, hvari sträfhetsalstrarna förekomma, kan möjligen tyda på, att dessa växtarter i forn- tiden antingen själfva varit sträfvare eller härstamma från sträfvare former men i en senare tid ej behöft så stor sträfhet utan fått en del af sina sträthetsalstrare reducerade till obruk- bara vapen eller förminskade till sin mängd (jfr »Trichomerna», pag. 11). Men den åsyftade ofullkomligheten kan kanske ock stå i samband därmed, att ifrågavarande växtarter förr varit mindre strüfva men sedan blifvit stráfvare, utan att ànnu alla ' P. G. E. THEORIN, »nya Bidrag» till kännedomen om vaxttricho- merna (Arkiv for Botanik, Bd. 3. N:o 5). ?* P. G E. Tueorty, »Tillägg» till kännedomen om växttrichomerns (Arkiv för Botanik. Bd, 4. N:o 18). THEORIN, UNDERSOKN. AF NÅGRA VÄXTARTERS TRICHOMER. 7 vapen härför hunnit fárdigbildas. Annu en tydning af om- ordade sakfórhallande kan mójligen vara denna. att dessa växtarter alltjämt varit lika sträfva, men att en del af deras hudceller af härmningsbegär utbuktats till ofullständiga eller obrukbara sträfhetsalstare, utan att syftemalet varit att genom dem bereda växarterna något gagn.! Carex dioica L. (fig. 6). Blad och stra uppgifvas vara glatta och befinnas för känseln vara sådana. Pa stora stycken af bladet saknas också alla sträfhetsalstrare, men på vissa fält af detsamma uppträda spridda scabritier (fig. 6'), som likna mindre sådana hos C. leporina (»Trichomerna», pag. 12). I vanlig riktning äro C. dioica-scabritierna 0,04 mm., hvaraf 0,012 mm. höra till den fria, snedt utåt-framåt framskjutna, tillskärpta delen. Deras yttre vägg är ej särdeles förtjockad, men största delen af deras fristående ände är väggfylld. På strået kunna några enstaka scabritier hittas, hvilkas fria del är betydligt kortare än hos bladets. Nu omordade scabritier tyckas vara mer sken än verklighet och tyda på ett härm- ningsbegär hos en del af C. dioicas hudceller att efterlikna sådana hos sträfva Calamarie. ! 2. Växtarter med böjda, stängande hår. Dessa hår, som nästan uteslutande finnas på stammen eller på delar af honom, äro vanligen halfcirkelformigt krökta eller kunna utgöra öfre delen af en mångsidig figur eller bilda liksom en slagbom. Afstandet mellan växtytan och högsta stället på dessa hars undre sida hos afsedda arter är vanligen ‘s—'/is mm. Genom detta låga hvalf kan väl intet djur komma fram, som skulle kunna skada blomman. Om djur, som skulle kunna göra detta, krypande eller gående vilja nå blomman i denna afsikt, måste de säkert klättra öfver de böjda håren på stammen. Eftersom dessa hår förekomma i tusental på samma stam, böra de förorsaka ett gående eller krypande djur med blomman till mål betydligt besvär, liksom det är besvärligt för människan att länge gå fram i vidsträckta rishogar. Ifragavarande har äro naturligtvis också täckande. Dracocephalum thymiflorum L. (fig. 12). Hela stammen är finluden. Haren dre alla 3-celliga. Den nedersta cellen står snedt uppåt. den mellersta ligger horisontalt och den ! Jtr. »Bidrag», pag. 150 och 152. 8 ARKIV. FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 6, yttersta pekar med sin spets snedt nedat mot vaxtytan. Den nedersta cellen àr nàgot vidare nedat, den mellersta ar nastan jamnbred och den yttersta ar konisk samt skarpt tillspetsad. Alla cellernas yttre väggar äro tjocka. Detta är isynnerhet händelsen med slutcellen. som med sin hvassa, ett godt stycke väggfyllda slutände har ett scabritielikt utseende. Men eme- dan denna spets pekar nedåt, kan den ej alstra någon sträfhet. Däremot torde håren, som bilda ett lågt hvalf eller liksom utgöra öfre delen af en mångsidig figur, kunna vara till besvär för gående eller krypande smådjur. På bladkanten befintliga 3-celliga har stå rakt ut och äro mer tunnvaggiga. Deras nedersta cell är i sin helhet vidare än den 2:dra och deras yttersta cell är särdeles smal, ja nästan nålformig samt brytes lätt af. Coleus Blumei Benth. har stammen ett stycke nedat fran blomställningen samt mellan blommorna finluden af har, som till det yttre likna fórra artens har. Men haren hos C. B. bestå af flera celler i rad, äro ej alltid halfcirkelformigt krökta utan stundom böjda till en fjärdedels cirkel, da deras yttre del är mer parallell med växtytan, och ha tunna cell- väggar, som på yttre sidan äro något utåtbuktade, samt ett glesgrynigt innehåll. Haren äro ock kortare (0,2 mm.) samt jämnstora. På bladnerv och bladskaft sitta nästan raka sa- . dana hår, bland hvilka dock många äro kortare. Bladskaftets kant har raka. 1,5 mm. långa men för öfrigt likadana har och på fodret äro de 0,4 mm. långa samt också raka. Således på den väg, där ett djur går fram, äro håren krökta men på andra ställen raka. Samma växtdelar kunna ock ha små, runda, encelliga glandler på mycket korta skaft. På blom- kronans utsida sitta likadana glandler, som dock ha längre, af några celler i rad bildade skaft. Sammastädes finnas tri- chomer, som äro intermediära mellan nämnda glandler och därstädes befintliga, vanliga hår. Eupatorium cannabinum L. Haren öfverensstämma med Asteraceernas. De bestå nämligen af 6—7 celler i en rad men nå sällan till större längd än 0,2 mm. Haren äro lång- draget kägelformade och ha korta celler utom den yttersta, som är rätt lång samt i änden afsmalnar till en trubbig spets. Alla cellernas väggar äro medelmåttigt tjocka. På stjälken, som är tämligen tätt luden, äro håren halfcirkel- formigt böjda men på bladet, som är glest ludet, äro de nästan raka eller blott vid basen något krökta. THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 9 Wahlbergella apetala (L.) (fig. 22). Denna vaxt har ock finluden stam af 0,4 mm. langa har, som besta af en rad celler. De 3 nedersta cellerna sta rakt ut fran vaxtytan den 4:de och den 5:te bilda !/, cirkelperiferi och de yttersta (van- ligen 3) intaga en horizontal, med växtytan parallell ställ- ning. Hela haret, hvars horizontala del befinner sig 0,12 mm. ofvanom växtytan, påminner om en slagbom. Harets celler aftaga i bredd men tilltaga i làngd fran basen mot spetsen. Väggarna i de 3 nedre cellerna aro rätt tjocka, i krökens celler medelmattiga och hos de yttersta rätt tunna. Hos de senare finnas insnórningar vid mellanväggarna. Bladkantens har äro raka men for öfrigt lika de beskrifna. Linnea borealis L. (fig. 1—4). I afhandlingen om Lin- nea borealis (Bot. Not. 1878 och 1879) har prof. WrrTROCK något talat om beharingen hos denna art. Dar talas det om kagelformiga har, mängcelliga glandler, klubblika har. Emel- lertid saknas dar beskrifning pa trichomsorterna och, som det synes mig, är deras bestämmelse ej fullständigt angifven. Som jag haft tillfälle att undersöka ett blommande, frukti- fikativt skott af denna art i lefvande skick ber jag att i korthet fà omtala, hvad jag pa detsamma iakttagit om be- haringen. Pa det fruktifikativa skottet mellan bladen och nedanför dem hyser stammen endast smala har, som dar aro utstaende och jämförelsevis raka (fig. 4). Haren äro encelliga, na van- ligen en langd af 0,26 mm. och ha cellrum blott vid basen samt äro för resten helt vaggfyllda eller försedda med en fran detta utgående smal cellrumsstrimma. De aro dar en- dast täckande. Däremot ar det fruktifikativa skottet mellan det öfversta bladet och blomskaftens fäste fórsedt med manga smala har, som äfven aro stängande. Haren aro nämligen här böjda och vanligast halfcirkelformigt krökta (fig. 4 a), så att det mellan dem och váxtytan uppstår ett hvalf af 0,1 mm:s hójd. Samma del af skottet har ocksa mest upptill fa och spridda glandler af den mindre sorten (fig. 2). Glandeln, som kan vara 0,05 mm. làng och 0,04 mm. bred, àr kort elliptisk och bestar af 4 cellétager med 1 eller ett par celler i hvarje. Dessa ha ett grynigt — något oljigt och nästan färglöst innehåll. Glandeln omges i sin helhet af ett secret (fig. 2a) och hvilar pa ett langre eller kortare men vanligen 0,18 mm. langt skaft, som upptill utgóres af en kort och 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 6. något smalare cell samt för öfrigt af en lang och jämförelse- vis tjockvággig cell. Bada cellerna ha ett glesgrynigt, nagot oljigt innehåll. Genom sin obetydliga mängd kunna gland- lerna på skottets bladlösa del föga bidraga till att afstänga obehöriga djur, hvilket, om detta skall ske, måste ombesörjas af de krökta håren. Sadana finnas i mängd pa blomskaften. Såväl genom sin talrika förekomst som på grund af sin större klibbighet kunna blomskaftens glandler försvåra tillträdet till blomman, hvaruti de understödjas af blomskaftens tal- rika hår, som äfven här äro böjda och vanligast halfcirkel- formigt krökta (fig. 4a). Pa det öfversta bractéparet, som godt till en tredjedel omsluter fruktämnet, finnas manga stora glandler (fig. 1), som bestå af manga celler, bland hvilka ytcellerna äro mer radialt stráckta. Glandelcellerna ha ett hóggult, grynigt inne- hall med en eller annan stor oljedroppe. Glandelns färglösa omhölje ar an helt, an afdeladt i stycken (fig. 1a). Glandeln är nästan rund med en diameter af circa 0,1 mm. i alla rikt- ningar. Den hvilar pà ett skaft, som liknar de mindre gland- lernas, men som är kortare och af tämligen konstant längd (0.1 mm). Pa själfva fruktämnet äro dessa glandler äfven runda men betydligt mindre. Pa det ófversta bracteparet finnas dessutom breda har af fig:s 3 utseende. Dessa kunna . vara 0,53 mm. långa och 0,033 mm. breda, äro mest jämn- breda men mot toppen något afsmalnande til en än mer tillspetsad, än mer afrundad afslutning samt ha något for- tjockad cellvagg. Dessa encelliga hàrs innehall liknar glan- delskaftcellernas. Pa sjálfva fruktämnet äro håren särdeles korta och smala men tillhöra ändå samma typ som de nu omnämnda. Det tycks väl, som borde glandlerna på frukt- ämnet inclus. öfversta bractéparet, enär de vid blomningen äro fullbildade och starkt afsöndrande, också vara till någon nytta för växten vid detta tillfälle. Om för öfrigt den före- ställningen är riktig, att klibbiga växtdelar nedanför blom- kronan skulle kunna förhindra eller försvåra tillträdet till densamma för gående eller krypande smådjur, så borde väl de vid blomningstiden starkt afsöndrande glandlerna på Lin- neas fruktämne med bractéer kunna uträtta något sådant. Det ingripande i spridandet af den mogna skenfrukten, som prof. WITTROCK tilldelar de stora glandlerna på honom, kan ej gärna förmedlas af samma glandler, som finnas på frukt- THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 11 ämnet med bractéer vid blomningen. Ty fruktämnesgland- lerna ófvertáckas ju af det utväxande öfversta bractéparet. som till sist alldeles omsluter skenfrukten, och de glandler, som vid blomningstiden finnas pa öfversta bracteparet, kunna val ej halla sig tillrackligt klibbiga allt ifran tiden fore blommans utslaende intill dess frukten ar mogen. Snarare torde val frukt- glandlerna utbildas langt senare eller samtidigt med frukten. Pa blomfodret finnas dels mindre glandler (fig. 2), dels smala har (fig. 4), som har äro raka, täckande och jämförelse- vis korta. Man betànke, att de långa och smala foderfli- karna sta sa mycket isár, att fodrets beharing, hurudan den än är, obetydligt kan förhindra tillträdet till blomkronan. Bladkanten har raka, utstående och kägelformade hår, som äro intermediära mellan de breda i fig. 3 och de smala i fig. 4 ej blott till formen utan ock med hänsyn till cellväggens tjocklek eller tjockväggigare än de förra och tunnväggigare än de senare. Hos dessa bladkanthår, som ha grynigt cell- innehåll, sträcker sig cellrummet långt närmare intill öfre änden än hos de smala. Troligt är att bladkanthåren något förstora bladytan. Någon liknande bestämmelse torde de breda håren på bractéparens kanter hafva. Origanum Majorana L. (fig. 16). Alla vegetativa organ äro graludna. Haren, som åstadkomma detta, äro 0,4—0,ı mm. langa. De besta af 2—6 celler i en rad, som nagot af- smalna uppat med i toppen tilltrubbad slutcell och ha tunna, pa ytan något finknottriga väggar. Dessa har äro pa stjälken oftast halfeirkelformigt krökta, men på bladen, där de sta tätare, äro de jämförelsevis raka. På skärmbladen är behå- ringen likadan som på stjälkbladen, utom det att skärm- bladens kanthår äro ganska långa och alldeles raka. Blom- kronans utsida har 0,1 mm. långa eller än kortare hår. Dessa, som äro raka och utanpå ganska knottriga, äro encelliga eller bestå af 3 celler i rad, af hvilka de nedre äro korta och vida samt den öfversta lång, smal och nästan jämnbred med af- trubbad ände. På plansch IV, fig. 100—120 har J. B. MARTINET i Organes de sécrétion des végétaux, 1871, lämnat afbild- ningar af glandler hos många Verticillatze. Dessa glandler äro, sedda ofvanifrån, alldeles cirkelrunda och genom 2 vin- kelräta diametrar delade i 4 lika delar eller kvadranter. Hvarje sådan är genom en radialt gående vägg delad i 2 celler, 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 6. men som denna mellanvägg stöter mot någon af diameter- halfvorna och ej räcker till medelpunkten, blir den ena af dessa celler mindre och stracker sig ej till glandelns midt. Liknande glandler finnas isynnerhet pà den undre bladytan hos Origanum Majorana men afvika i några hänseenden fran nu omtalade Verticillat-glandler. Hos Origanum Majorana finnas nàmligen i den cirkelrunda glandelns midt, sedt ofvan- ifran (fig. 16a), en krets af 4 sma celler, och mot en af dem stóter mellanvaggen mellan kvadrantens bada celler, sa att dessa. blifva lika stora. Origanum Majoranas glandel sitter dessutom ej i en grop och har vidare fotcell (fig. 16 b),,än den som finns hos Verticillat-glandler af ifrågavarande typ. Den oljeanhop- — ning, som allmänt finns utanpå dessa Martinets glandler, ar hos Origanum Majorana mer utbredd at sidan an hos de sagde, sa att, da var glandel ses ofvanifran, ett rätt bredt bräm af secretet blir synligt utanfor sjalfva glandeln (fig. 16d). Inne- hallet i Origanum Majoranas glandelceller ar gult och nàstan likformigt med en obetydlig mängd gryn och alldeles utan de oljekulor, som Martinet afritat sasom allmant fórekommande i cellerna till denna sort Verticillat-glandler. Stjälken hos var art har nagra encelliga glandler pa korta skaft. Halfeirkelformigt krökta har har jag förut anmärkt pa stammen hos Polygala vulgaris och Thymus serpyllum (»hàr» och »glandler»', pag. 22), pa blomskaftet hos Ranunculus auricomus (l. c.), pa stammen, upptill blandade med glandler, hos Veronica verna (»formförändringen» IIL,? pag. 83), pa stjäl- ken hos Euphrasia curta (»Bidrag», pag. 155), pa stammen hos Frigeron canadensis och Aster salicifolius (1. c., pag. 154) samt pa stammen och fruktämnet hos Epilobier (1. c., fig. 12). 3. Växtarter med spindeltradshar. Dessa har bilda en mjuk och val tückande bekladnad, bättre ju längre spindeltraden är och ju tätare håren sitta. Håren kunna bestå af en öfre kortare eller längre eller mycket lång spindeltrådsdel, som dels utgår från en fot af några bredare celler i rad, dels utgör öfre delen af ett encelligt hår, hvars nedre del är betydligt vidare. Men håren kunna ock | P. G. E. THEORIN, om växternas »här» och yttre »glandler», dis- sert. 1867. ? P. G. E. THEORIN, Vaxt-Trichomernas benägenhet till »formföränd- ringar». III, 1878. THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 13 efter hela sin längd eller efter allra största delen af sin längd vara spindelträdslika. Cynoglossum officinale L. Denna växt lämnar ett vac- kert exempel pa encelliga har, som i sin ófre del äro utdragna till spindeltradar. Pa ófre delen af stammen finnas nämligen manga sådana encelliga har af 3 mm:s längd, hvilkas 6fre två tredjedelar äro spindeltradslika. Haren äro vid basen 0.046 mm. breda med 0,007 mm. tjock vägg, men pa ett af- stand fran basen af !/; af härets längd aro de 0,015 mm. breda och pa ett afstand fran basen af ?/; af sin làngd 0,01 mm. breda samt närmare spetsen blott 0,005 mm. Cellrum ha de fram mot spetsen och deras cellvägg är ingenstädes tjock. Den äldre stammen har utdraget koniska, rätt veka hår utan spindeltråd eller med en kort sådan. På bladen äro håren 0,5 mm. långa och ha tydligt längre spindeltråd, än de ha pa den äldre stammen. Encelliga har med spindel- trådsände har jag förut anmärkt hos Bromus mollis och Holeus lanatus (»Bidrag», pag. 177 och fig. 32 samt pag. 181) samt hos Phacelia tanacetifolia (»Tillàgg», pag. 16), men hos alla dessa är spindeltráden tydligt kortare, än den ar pa den yngre stammens har hos C. officinale. Ononis arvensis L. (fig. 20 och 21). Trichomerna pa den mycket ludna stjälken äro öfvervägande 3—4 mm. långa har, som ha en spindeltradsliknande ände. Haren bestå af flere, intill 10, celler i en rad. Af dessa är den nedersta mycket vid och kort samt kan vara 0,1 mm. bred och blott 0,15 mm. làng. Den näst nedersta cellen är också vid (0,082 mm. bred) men mer än dubbelt längre än den nedersta (fig. 21). Bada dessa celler ha tämligen tjocka väggar, som ofta aro litet tjockare än hvad fig. visar. De dro i synnerhet den nedersta strierade på längden. Den 3:dje cellen, nedifrån räknadt, är tvärt hopdragen och har blott hälften af den 2:dras bredd men något större längd. Såväl den 3:dje som de följande cellerna äro rätt tunnväggiga. Från och med den 4:de aftaga cellerna så småningom i bredd uppåt, så att vid 1/2 eller !/; af hårets längd, räknadt från hårets topp, hårcellerna blott ha en bredd af 0,005 mm., hvilken bredd därefter bibehålles nästan oförändrad till hårets yttersta ände (fig. 20). Härets spindeltrådsdel innehåller blott 2 å 3 celler. På stjälken men isynnerhet på fodret och skärmbladen, där sådana hår äro vanliga, kan redan hårets näst nedersta cell vara starkt hop- 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 6. dragen liksom den 3:dje i fig. 21. Och ar haret kort, kan fran en bred bascell en spindeltrad utgå, som blott har 1/20 af bascellens bredd. Det kan ock handa, att pa skármblad och foder den spindelträdsliknande afslutningen utgår fran toppen af en rad celler, som fran och med den nedersta alla sa smaningom afsmalna. I sadant fall liknar sprindeltrads- harets fot ett glandelskaft, vanligen innehallande 3—5 celler i rad, bvilket uppbar en utdraget elliptisk, gulaktig glandel. Denna är än encellig, an flercellig. Glandlerna finnas i mängd pa foder och skirmblad men sparsamma pa stjälken. Pa det gamla bladets kant sitta sma glandler pa korta skaft tillsam- mans med ett eller annat spindeltradshar. Hos manga arter, tillhórande fam. Composite, har jag förut anmärkt har med spindelträd, som vanligast mycket lang àr med sin ànde eller ena sida fastad pa en af jàm- förelsevis breda celler i en rad sammansatt fot (»lakttagelser», ! pag. 22 och 23 samt fig. 9 och 21 a pl. I; »har» och »gland- ler», pag. 22 och 23; »Bidrag», pag. 153 och 154; »Nya bi- drag», pag. 8; »Tillagg», pag. 10). Ononis spinosa L. Hos denna växt likna de i stammens harfalt ingaende haren nagot forra artens spindeltradshar men aro kortare eller knappt mer àn 1 mm. Janga och ofta mycket kortare. Därtill kommer, att harens nedre celler ej aro pa långt när sa vida, sa att alla fotcellerna sa småningom aftaga i bredd mot de ófre, bland hvilka de i harets öfre tredjedel befintliga ha i jämförelse med de nedre ett spindeltradslik- nande utseende. Foder och skarmblad ha uteslutande gland- ler, som likna den fórra artens. Calceolaria hybrida Hort. Denna vàxt har har, som bestå af 6—7 celler i en rad, bland hvilka den öfversta eller de 2 6fversta aro långa och smala samt bilda en spindel- tradsinde, hvilken nedåt antingen tvärt ar afsatt mot den 2:dra eller den 3:dje bredare cellen, uppifran raknadt, eller ock småningom 6fvergar i någon af dessa. Harets alla celler aro tämligen tunnväggiga. Haren finnas mest pa bladet, dar de na en längd af 1,3 mm., men äfven pa stjälken, där de äro något kortare. Den senare har ock glandler, som dess- utom finnas i stor mängd pa blomskaftet och pa det intill blomkronan tatt slutande fodret. Glandeln bestar oftast af ! P. G. E. THEORIN, »Jakttagelser» rörande ófverhudens bihang hos växterna, dissert. 1866. THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 15 2 sidoställda celler men kan ock utgöras af flere celler eller vara encellig. Glandelcellerna ha ett tjockt, färgadt och oljigt-grynigt innehall. Glandeln omgifves af ett bredt, fárg- lóst oljeomhólje, som stundom befinnes vara uppdeladt i sma kulor. Den hvilar pa ett skaft af 2—4 celler i en rad. Pa blomkronans utsida finnas spridda glandler. Sammastädes uppträda i mängd sma kägelformade, upptill trubbiga och encelliga tappar. Ranunculus illyricus L. Härstädes finna vi har, som sa godt som efter hela sin làngd aro spindeltradar. De bilda den ulligt filtlika bekladnad, som, lika pa bada stállena, upp- trader pa stjälken och bladen. De encelliga håren. som aro 1—3 mm. långa och oftare ha den större längden, aro strax invid vaxtytan 0,0132 mm. men bli ett kort stycke därifrån blott 0,01 mm. breda samt afsmalna sedan mycket långsamt, sa att de en bit fran spetsen ännu äro 0,004 mm. breda. Haren ha nedtill tämligen tjock cellvagg och äro i sin ófre del helt vaggfyllda eller forsedda med en smal cellrumsstrimma. De aro vanligen bójda och hopsnodda med hvarandra. Lika- dana spindeltradar äro håren pa undre bladytan hos Boeh- meria nivea (»lakttagelser», p. 18.). Anthyllis vulneraria L. Det mjukludna fodret och skärm- bladen ha har, som kanske rättast bora behandlas i samman- hang med ifragavarande trichomsort. Haren likna till sin byggnad manga Papilionacé-har eller ha en kort fotcell och en pa denna sittande, redan vid basen betydligt smalare slut- cell, som blir 1 mm. làng och är 0,013 mm. bred pa midten. De vid basen krökta och tilltryckta håren pa stjälken ha en slutcell af 0,5 mm:s làngd och af 0,03 mm:s bredd pa midten, som ej är smalare an fotcellen. Slutcellen ar helt vaggfylld eller fórsedd med smalt cellrum. Lika haren pa blomfodret hos A. vulneraria äro håren pa stjälk, blomfoder och skärm- blad hos Onobrychis vieiefolia Scop. 4. Växtarter med vanliga, täckande har. Dessa har, som 6fverhufvud och i förhållande till längden aro bredare an den föregående sorten trichomer och i regeln liksom dessa luftfórande, alstra en gréfre beklädnad. De äro sa allmänna och finnas hos så manga växter, att exempel pa dem ej behöfde anföras. Att jag anda beskrifver vanliga täck- 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 6. ande har hos ett par växtarter beror därpå, att dessa täckande har visa egendomligheter, som förtjäna omnämnas. Scabiosa stellata L. (fig. 10 och 11). Pa stjalken nedan- för den ännu outslagna korgen finnas manga krökta, tilltryckta, nedåtriktade och encelliga hår, som, då de härstädes ej alstra någon sträfhet, äro enbart täckande. Omedelbart nedanför kröken, som beskrifver 90 graders vinkel, är hårets nedåt afsmal- nande, nedre ände instucken i en 0,06 mm. hög dyna (fig. 11). Det egendomliga med denna dyna är det att den består af ett enkelt lager hudceller, som sträckts radialt, i midten mest och i omkretsen mindre, så att den yttre kanten af de ytter- sta befinner sig au niveau med den vanliga växtytan. Annars bruka dynor, i hvilka hårbaser äro instuckna, bestå af flere öfver hvarandra belägna lager af små celler. Den parallellt med växtytan befintliga delen af håret, hvilken knappt är 0,6 mm. lång, är på ytan finknottrig, nära jämnbred och i toppen något tillspetsad. Harets cellvägg är, när håret finns pa en yngre växtdel, ej synnerligt förtjockad, men på den utväxta stjälken, där håren stå glest, ha de tjockare cellvägg, hvilket ock tillhörande dynceller äga. Också känns den äldre stjälken något sträf. Bland håren på stjälken finnas glandler af 4 celler, 2 och 2 jämnsides, på ett encelligt, krökt skaft. Bladskaftet har i brädden raka, encelliga, mindre tjock- väggiga, utstående och finknottriga hår af 1,5 mm:s längd. De uppbäras vanligen af en högre dyna, som är sammansatt af flere öfver hvarandra belägna lager långsträckta och i ändarna tillspetsade celler. På det yttre fodrets fria del fin- nas vanliga hår, men nedtill på den fruktämnet omfattande delen af fodret sitta tofsar af en annan sort hår. Visserligen äro de också encelliga men betydligt bredare än stjälkhåren. Ifrågavarande foderhar äro circa 0,4 mm. långa och 0,026 mm. breda. De äro tunnväggiga och på ytan finknottriga. De äro än jämnbreda och afrundade 1 änden (fig. 10), än till största delen jämnbreda men upptill ett litet stycke hopdragna till en spetsig ände (fig. 10a). På det inre fodrets långa fli- kar finnas uppåtriktade, encelliga något koniska och tjock- väggiga småtaggar eller scabritier af circa 0,1 mm:s längd. Nedtill på den sammanhängande delen af samma foder finnas glandler i mängd. De äro rundade med 0,044 mm:s diameter, encelliga eller sammansatta af några celler, som ha ett färg- lost, oljigt och knappt grynigt inneháll. De hvila på ett 0,1 THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 17 mm. långt skaft af 2—3 celler i en rad. På nedre delen af blomkronans utsida finnas smala, slüta och krókta har af 0,4 mm:s làngd, som sakna dynor. Scabiosa atropurpurea L. Pa det yttre fodrets nedre del finnas sådana hartofsar som pa samma ställe hos föregä- ende art, i hvilka det ingàr likadana har (fig 10), hvilken fig. i verkligheten är hämtad fran S. atropurpurea. Men hos denna art kunna följande olikheter i beháringen jämförd med beharingen hos S. stellata anföras. Hos S. atropurpurea äro stjalkharen smalare, kortare (0,4 mm.) och vid basen ej sa skarpt krókta, sakna ej sállan dyna och astadkomma ingen stráfhet. Hos densamma finnas inga langa har i bladskaftets kant, inre fodrets flikar ha kortare scabritier och mot dessas bas upptráda nàgra fà glandler af nàmnd beskaffenhet. Ulex europeus L. (fig. 14). Unga växtdelar äro ganska tätt hárbesatta. Såsom äldre aro stjälk och blad mer gles- håriga. Haren tillhöra en hos Papilionacex ofta förekom- mande typ eller bestå af en (har 1— 1,5 mm.) làng sluteell, som hvilar pà 1 eller pà 2 nedom hvarandra varande, korta fotceller. Dock utgóra Ulex-hàren en fran dessa tydligt af- vikande form. Det egendomliga med denna är att den långa slutcellen är vid basen tvärt utvidgad at den ena sidan, sa att hans basdel ar dubbelt bredare àn slutcellen strax ofvan- om basen, dar bredden àr 0,03 mm. (fig. 14). Sagde slutcells utvidgade ände hvilar något snedt pa 1 eller pa 2 i en rad varande korta fotceller af samma bredd som slutcellens nedre ände. Det ar sällsynt, att slutcellen har sa stort cellrum, som fig. visar. Vanligen finns i honom blott en smal cell- rumsstrimma utom i hans utvidgade nedre inde, dir ett större cellrum förekommer, med hvilket omtalade strimma star i samband. Den eller de korta fotcellerna ha ock tjock vägg men ändå alltid ett tydligt om än något fargadt cellrum. Haren sta rakt eller snedt ut, och slutcellen kan vara rak eller ock krokt. 5. Vaxtarter med vattenfylida trichomer. Rórande dessa trichomer se »Nya bidrag», pag. 11—14 och »Tillägs», pag. 2—10. Dahlia variabilis Desf. (fig. 19). Blomskaften ha i nàr- heten af den späda blomkorgen en hvit, lucker och tämligen Arkiv för botanik. Bd 6. N:r 6. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 6. rikhaltig beklädnad. Pa stammen invid bladet, hvarifrån sagda blomskaft utgår, finnas ännu lämningar af en sådan beklädnad, men på stammen något nedanför detta blad har den alldeles försvunnit. Denna behåring är således lik den, som uppträder hos växter med äkta vattenfyllda hår. En närmare granskning af håren hos var art jàfvar ej detta utan ådagalägger på det tydligaste, att dess hår just äro beskaffade såsom vattenfyllda trichomer bruka vara. Haren hos Dahlia variabilis (fig. 19) aro i hufvudsak byggda pa samma sätt som håren hos sl. Helianthus eller bestå af en rad celler, som kunna vara anda till 14. Men under det att Helianthus-haren aro kägelformade och utom allra nederst utgóras af lànga celler samt ha nagot fortjockade cellvaggar, ja till och med ganska tjocka i slutcellen, aro Dahlia-haren utom allra ófverst fullkomligt jamnbreda, besta af alltigenom korta celler utom den ófversta och ha ófverallt mycket tunna cellvággar (circa 0,0009 mm.). Ifragavarande har aro 0,4— 0,5 mm. langa och ha isynnerhet nedtill tydligt utbuktade, vttre. cellvaggar. Deras slutcell ar något konisk och i top- pen än mer afrundad, än mer tillspetsad. Har, som finnas pa stammen invid det ófversta bladet, äro delvis skrumpna, och samma blad hyser ock harrester pa nerverna. Pteris aquilina L. Det snäckformigt inrullade, späda bladet ar fullständigt inholjt i en ymnig, hvit och lucker beklädnad. Haren, af hvilka denna är sammansatt, aro 2,5 —4 mm. långa och bestå af manga (20—30) celler i en rad. Bland dessa celler äro de nedre korta och pa midten utbuk- tade, under det att de ófriga aro mer làngstrückta med raka väggar. De flesta bland dessa längre celler äro jàmnbreda men de ófre afsmalna uppåt och den, yttersta slutar tillspet- sad. Alla cellernas vággar áro tunna eller 0,0017 mm. tjocka. Cellerna ha ofta blott ett vattenklart| men' ej sállan brun- aktigt innehall. Stundom traffas dock i hárcellerna plasma- rester. Ej sällan hittas har, hos hvilka flere celler hafva vissnat. Nar bladet bar utväxt, ha vanligen håren försvunnit från detsamma. Tager man hänsyn till allt detta, som gäller om det späda bladets hår hos Pteris, kan man ej undgå att medgifva, att de måste räknas till vattenfyllda trichomer. THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 19 6. Vaxtarter med har, som paminna om bade tackande och vattenfyllda trichomer. Cichorium intybus L. (fig. 18). Stammen är luden af tal- rika, veka har, som vanligen äro 1,5 mm. långa. Om vi bortse fran harens allra nedersta del. som ar nagot vidare och består af korta celler, äro håren ett långt stycke uppåt från denna alldeles jämnbreda. Denna hårets jämnbreda del består af flere cellrader, som befinna sig ej blott bredvid hvarandra utan ock framför och bakom hvarandra. Cellerna, som ingå i dessa rader, äro långa, vida och ganska tunn- väggiga, och de cellers väggar, som bilda härets yta, aro vid mellanväggarna hopdragna. Närmare hårets öfre ände aftar cellradernas mängd och öfverst utgöres trichomet af några celler i en rad, bland hvilka den siste stundom är något glandellik. Fastän ifrågavarande hår äro mycket mindre, påminna de med sin omnämnda byggnad och isynnerhet genom sina stora celler och tunna väggar ej minst hos de öfre cellerna om trichomerna på bladskaftet hos Begonia Rex (» Tillägg», pag. 8) och torde liksom dessa kunnat inhölja och för uttorkning skydda späda växtdelar. Åtminstone kan den sträfhet, som i någon mån säges förefinnas på stjälken hos Cichorium intybus, alls ej åstadkommas genom dess nu om- talade hår om icke möjligen genom dessas allra nedersta del. Bladen ha likadana har isynnerhet på baksidans nerver. I Floror heter det att holkfjällen ha glandelborst i kan- ten. Ett sadant ar afbildadt i fig. 18. Sjalfva glandeln har 4 cellétager, af hvilka de 3 6fre hvardera bestar af flere ratt stora celler med ett gulaktigt och obetydligt grynigt innehall, medan cellerna i den nedersta raden aro nagot langre och innesluta en annan sort innehall af ljusare fárg samt kanske snarare borde räknas till skaftet. Detta är upptill dubbelt smalare än glandeln och består först af 3 celler i bredd för att längre ned utgöras af 4 och flere. Alla dessa celler äro långa med föga tjocka väggar och något synligt innehåll. Från nu omtalade, egentliga glandelskaft, som nedåt blott långsamt blir bredare, vidgar sig tvärt det s. k. glandelbors- tets nedersta femtedel, får ett emergensartadt utseende och består af många korta celler. Det s. k. glandelborstets hela längd är omkring 0,6 mm. Ett så kort trichom, hvars öfre fyra femtedelar bestå af stora och föga tjockväggiga celler 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 6. samt sakna all styfhet, borde val helt enkelt kallas glandel, ! dà det har en sádans hela utseende men intet som tillkommer ett borst. Glandelskaftets ófre tre fjardedelar páminna ocksa starkt om vissa delar af de veka haren pa stjalken. Dimorphotheca pluvialis (L.) (fig. 13). Pa holkfjall, blad och stjalk ar beharingen densamma och upptrader rikligast pa skärmfjällen, pa stjälken i närheten af korgen och pa bladkanten. Beharingen utgores af har och glandler. De forra (fig. 13), som besta af flera eller farre, vanligen 14, celler i en rad, kunna bli 1 mm. lànga men àro vanligen kortare. Härens nedre celler aro korta och breda, men de 6 öfversta ha blifvit mer langstrackta. Har och hvar traffas en cell, som ar vida smalare an de bada nàrmast intil honom be- lagna. De 2 ófversta cellerna äro mycket smala, och den yttersta, som till stórsta delen bestar af cellvagg, liknar ett scabritie. För öfrigt äro cellväggarna obetydligt förtjockade och innesluta föga synligt innehåll. Dessa hår påminna ju något om vattenfyllda trichomer mest genom sitt vattenklara cellinnehåll och sina rätt tunna cellväggar men tendera ock till täckande. Den scabritielika slutcellen såsom belägen i änden af ett långt, vekt hår kan ej alstra sträfhet. Däremot kan detta bli händelsen, om håret är förvandladt till en kort, af 2 celler i en rad bildad tapp, hvars öfversta cell är hvass och tjockväggig. De vid kronpipens bas till tofsar samlade håren äro mer tunnväggiga men annars lika det förutnämnda längre håret. D. pluvialis-glandlerna, om de än äro kortare och mer runda, likna fullständigt ej blott själfva utan äfven med af- seende på sina skaft glandlerna hos Calendula officinalis (»Tillägg», pag. 10). Stundom händer det, att de ha ett mycket kort skaft, som består af 2 celler i rad, då glandlerna kunna vara encelliga. Glandelns något gryniga innehåll är än mörkblått, än gulaktigt. Utanpå densamma träffas färg- lösa flangor. ' Dessa glandler likna glandlerna hos manga Cichoriaceer, såsom hos Crepis paludosa (»Nya bidrag», pag. 15), sl. Hieracium, Mulgedium alpinum (» Tillägg», pag. 11). THEORIN, UNDERSÓKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 21 7. Vaxtarter med trichomer af annan beskaf- fenhet. Thrincia hirta Roth. (fig. 15). Denna växt ar mycket lik Leontodon hispidus L. De sammansatta har, som finnas pa Thrincias blad, äro också lika motsvarande hos L. hispi- dus (»hàr» och »glandler», fig. 36). Men under det att hos Leontodon det sammansatta háret afslutas med 3 celler i bredd, som ett långt stycke upptill sta isär med uppat-utat riktade andar, ingà i toppen af Thrincias sammansatta har blott 2 celler, som endast ett kortare stycke upptill aro ät- skilda, och hvilkas öfre, fria ändar vetta alldeles rakt ut åt sidorna (fig. 15). Dessa Thrincias trichomer borde kunna något haka sig fast vid vidrörande föremål. På stängeln finnas dubbelt längre borst, hvilkas öfversta 2 celler ha mycket kortare fri del. Orchis maculata L. (fig. 17). Knappt någon väntar att finna denna växt upptagen i en uppsats sådan som denna. Det är skärmbladens kanter, som gifva den ett rum här. Dessa visa sig, redan då de betraktas med lupp, vara ojämna. Och än mer förstorade befinnas flere långsgående rader af kantens ytceller vara utbuktade på sådant sätt, som fig. 17 visar det. Utbuktningarna äro högst och 0,05 mm. höga i det öfre eller mot bladspetsen vettande hörnet men kunna ock vara det närmare midten och äro från högsta stället jämnt sluttande till det nedre hörnet, hvarest höjden är 0,022 mm. Den utbuktade cellens längd är 0.1 mm. men kan vara både längre och kortare. Det högsta hörnet är starkt afrundadt. Utbuktningarnas yttre vägg är tämligen tjock och strierad, och de innesluta ett vattenklart cellinnehåll. Sträfhet kunna dessa ojämnheter ej alstra men möjligen något öka skärm- bladens yta. Anagallis arvensis L. Hos denna växt ha de unga, ut- bredda bladen (åtminstone hos odladt exemplar) på sina kanter en rand, som påminner om en kristallblåsrand. Kan- tens ytceller ha äfven hos denna växts blad utbuktats i flere rader till liknande bildningar som de omtalade hos Orchis. Men utbuktningarna hos Anagallis äro en och en half gånger både högre och längre, än de äro hos Orchis, och ha tunnare yttre väggar än dennas. En och annan liten rund glandel af en cell på ett mycket kort skaft träffas bland utbuktnin- garna. 29 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 6. Forklaring Ofver figurerna. Fig. 1. Liten glandel med stort oljeomhölje (a) fran blomskaftet hos Linnea borealis. 180. Fig. 2. Stor glandel fran öfversta bracté-paret hos densamma; (a) afséndringsprodukt utanpa glandeln. 180. Fig. 3. Bredt har fran 6fversta bracté-paret hos samma. 150. Fig. 4. Ett smalt, nästan vägefylldt och rakt har fran stammen mellan bladen hos densamma; (a) ett likadant nästan vigefylldt men halfcirkelformigt krókt har fran stammen mellan ófversta bladen och blomskaftens fáste. 150. Fig. 5. Ytceller, bland hvilka några utbuktats till putor, pa ryggnerven till bladets baksida hos Cyperus alternifolius. Fig. 6. Ytceller fran hylsbladets kant hos densamma; (a) en fullständig smatagg, (c) en nästan rudimentär, (b) en putlikt utbuktad ytcell. Fig. 6!. Scabritie fran bladet hos Carex dioica. Fig. 7. Längdgenomskärning af den med det gamla, mörkgröna bladet hos Cucumis sativus sammanhängande delen af ett mindre har; (a) cystolithliknande protuberanser fran sidoväggarna till dettas nedersta cell. 350. Fig. 8. En lag buckla, sedd ofvan, med förkalkade dynceller, i hvars midt basstumpen af ett större har star fram, sammanstädes hos densamma. Den prickade cirkeln ár basstumpens af dyncellerna om- fattade, vidaste omkrets. Obs. att harbasen star djupare ned bland dyncellerna än samma i fig. 7. 200. Fig. 9. Ett stycke af ófversta harcellen i fig. 7, sàdant det ser ut, dà det legat i ättika, hos densamma; (a) tomma kanaler, som da uppstått i sidoväggarna. 350. Fig. 10. Ett halft trichom fran det inre fodrets nedre del hos Scabiosa atropurpurea; (a) visar det utseende, dess topp stundom har. Fig. 11. Den i en dyna nedstuckna basen af ett tilltryckt hàr fran stjälkens ófre del hos Scabiosa stellata. 170. Fig. 12. Ett bójdt har fran stammen hos Dracocephalum thy- miflorum. Fig. 13. Ofre delen af ett har fran stjülken invid blomkorgen hos Dimorphotheca pluvialis. THEORIN, UNDERSOKN. AF NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 23 Fig. 14. Basen af ett har fran stammen hos Ulex europaus. 320. Fig. 15. Ofre änden med utböjda toppceller af ett borst fran bladet hos Thrincia hirta. Fig. 16. En glandel, sedd ofvan, fran bladets undre sida hos Origanum Majorana; (a) de 4 sma cellerna i glandelns midt, (b) fot- cellens omkrets, (c) glandelns omkrets, (d) det utanför glandeln fram- skjutande oljeomhöljet. 200. Fig. 17. Ojämnheter pa skärmbladens kanter hos Orchis maculata. Fig. 18. Ett sa kalladt glandelborst fran holkfjällens kant hos Cichoriwm intybus. 150, Fig. 19. Ett vattenfylldt trichom fran öfre delen af stammen hos Dahlia variabilis. Fig. 20. Toppen till ett spindeltradshar hos Ononis arvensis 200. Fig. 21. Basen till ett sadant hos densamma. 180. Fig. 22. Ett har, pàminnande om en slagbom, fran stammen hos Wahlbergella apetala; mer än hälften af harets horisontala del är ej utritad. 100. Talen efter figurfórklaringarna ange den fórstoring, hvarmed natur- föremålen äro ritade. Saknas ett sådant tal, är förstoringen e. 260 ger. Fig. 8 och 16 visa föremålet, sedt ofvan. Alla andra figurer visa det i längdgenomskärning. Tryckt den 27 juni 1906. Uppsala 1906, Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A-.B. MES iq. HP # ME de Tafl.1. Lith.@.Tholander, Stockholm. 2 6. för Botanik. Band 6.N — Arkiv Ritadt af Theorin. 87 > mn ba aii AA LESA LL IAattinaa liliitalLnintfida 3 SN AN Py "TÅN re m UTDTUESeSTO Vene nn ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 7. Myxomycetfloran i de jämtländska fjälltrakterna. Af ROB. E. FRIES. Meddelad den 9 maj af J. Eriksson. Om ock den svenska myxomycetfioran för närvarande i floristiskt hanseende kan betraktas sasom relativt val kand — åtminstone i jämförelse med de flesta öfriga länders — sa återstå dock alltjämt ej sa fa luckor att utfylla. Minst kand torde den vara i de nordligare landskapen och speciellt i de alpina och intill dem gränsande områdena. Uti den 1899 gjorda sammanställningen af Sveriges Myxomyceter! har jag visserligen anfört några fynd fran Aretrakten i Jämt- land, liksom några fran Lule Lappmark, men i öfrigt var dà intet kändt om slemsvamparnas förekomst i dessa områden. Och dock borde ju de alpina trakterna, pa grund af sitt fran det öfriga Sverige så afvikande klimat m. m., kunna antagas äga rätt mycket af intresse att bjuda pa. Under tvenne resor. jag sedan dess haft tillfälle göra till Jämtlands fjälltrakter, har jag därför sökt komplettera de iakttagelser, som jag 1898 gjorde på Åreskutan och hvilka såsom nämndt finnas införda i »Sveriges Myxomyceter». År 1899 vistades jag nämligen inom nordligaste Jämtland, där flera fjäll (Väktarklumpen, Grutenjack o. a.) inom Frostviken, nordost om Gäddede, undersöktes. Under sist förflutna sommar hade jag tillfälle att åter taga kännedom om myxomycetvegetationen på Åre- ' I Ofversigt af K. Vet. Akad:s Förhandlingar 1899. N:o 3 p. 215—246. Arkiv för Botanik. Bd. 6. N:o 7. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 4. skutan och i trakterna däromkring, liksom vid Storlien. Det är resultatet af dessa tyvärr ännu rätt ofullständiga studier, jag härmed vill meddela som ett nytt bidrag till kännedomen om myxomycetfloran i vårt land. Följande arter har jag inom Jämtland iakttagit inom de alpina regionerna, björkregionen och den öfversta, intill den- samma gränsande barrskogsregionen.! Badhamia foliicola List. (Journ. of Bot. 1897 p. 209). Frostviken i bjórkregionen; ej förut iakttagen i Sverige. Be- stämningen gjord af A. LISTER. Physarum nutans Pers. Åreskutan och Frostviken, i såväl björk- som barrskogsregionerna. Physarum cinereum (BarscH.) Pers. Frostviken i regio subalpina; Are i granskogen; pa båda ställena växande pa torra stjalkar af Aconitum septentrionale. Physarum Crateriachea List. Frostviken på torra stjälkar i bjórkregionen. Ny för vårt land. Physarum virescens Dirm. Ibid. i regio subalpina. Chondrioderma globosum (PErs.) Rost. Åreskutan i videregionen. Arten är mycket sparsamt förekommande i vårt land; den uppgifves af Swartz och E. FRIES för Sverige samt àr pà senare tid blott iakttagen vid Uppsala. Chondrioderma Lyalli Mass. En af de i fjalltrakterna allmännaste arterna, iakttagen flerestades inom Frostviken och pa Åreskutan, såväl i öfversta björkregionen som i regio subalpina och alpina, ofta uppträdande tätt intill den smäl- tande snön, på mer än 1,000 m:s h. ö. h. Chondrioderma radiatum (L.) Rost. Åre i granskogen. Didymium squamulosum (Ars. et Scuw.) FR. Åreskutan och Frostviken flerestádes i videregionen och regio alpina, uppträdande pa torra strån och stjälkar, pa mossa o. dyl. upp til 1,000 m. ó. h. Den fórekom saval skaftad som oskaftad och plasmodiokarpiebildande. I Frostviken pa Vaktarklumpen sags äfven var. tenue, bildande plasmodio- karpier och äfven den bunden vid samma substrat som hufvudformen. Lepidoderma tigrinum (ScHRAD.) Rost. Åreskutan pa en murken granstock pa sluttningen af Totthummeln. Att denna lista ej ar uttömmande, är otvifvelaktigt; särskildt kunna nog atskilliga tillagg góras ifran barrskogsomradet. FRIES, MYXOMYCETEL. I DE JAMTLANDSKA FJALLTRAKTERNA. 3 Lepidoderma Carestianum (RABENH.) Rost. I »Sveriges Myxomyceter» (p. 233) finnes beskrifven en slemsvamp fran Areskutan sásom en plasmodiokarp form af Lamproderma columbinum, och i Journ. of Botany 37 p. 150 upptar äfven LisTER densamma under Lamproderma physaroides, ett synonym till columbinum.! Dessa exemplar voro i fullständig saknad af kalk, hvilket fóranledde denna dess felaktiga inrangering under nàmnda art. Dock ha bland senare insamladt material förekommit exemplar med kalk, liksom sådana, som bilda jämna öfvergångar till de förstnämnda. Denna slemsvamp synes vara allmän i de jämtländska fjällen; jag har iakttagit den inom Frostvikens socken på åtskilliga ställen inom regio alpina och subalpina samt på Åreskutan i såväl regio alpina c:a 1,000 m. ö. h. (år 1898) som inom björkregionen och den allra öfversta granregionen (1905). I anslutning till af LISTER i bref uttalad åsikt (L. har äfven haft tillgång till exemplar af arten, under sistlidna sommar insamlade i Alperna) hänför jag den härmed till Lepidoderma Carestianwm. Under detta namn har dock redan i »Sveriges Myxomy- ceter» (p. 229) upptagits en likaledes sessil eller plasmodio- karp, men gröfre Lepidoderma-form från Åreskutan, för hvilken då uppgafs, att den afvek från den typiska genom grofva kapillitietrådar med egendomliga ansvällningar på midten, i hvilka voro inlagrade oregelbundna kalkmassor af 20—70 p. i diameter; där framhölls äfven dess öfverensstämmelse med Didymium granuliferum PHILL. från Californien. Da jag sedan dess anträffat densamma på talrika lokaler, ständigt upp- visande samma karakteristiska utseende, synes den mig värd att framhållas som artskild från Lepid. Carestianum. Dess namn blir då Lepidoderma granuliferum (PHILL.). Den är iakttagen inom Frostviken flerestädes på Väktarklumpen, växande på torra Aconitum-stjälkar, samt på flera ställen på Åreskutan och där alltid i videregionen; substratet utgjordes där alltid af torra eller lefvande Salix-kvistar. Stemonites fusca RorH. Åre i barrskogen; Fagelberget i Frostvikens s:n på murken ved af Ulmus montana i det därstädes förekommande relikta almbestandet. 1 Pa grund af något misstag uppges den dock därstädes härstamma fran Uppsalatrakten. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O *. Comatricha nigra (PERS.) SCHROET. Frostviken vid Vaktardalen pa murken bjórkstock i barrskogsregionen; pa liknande substrat inom bjórkregionen iakttogs dàr àfven var. laxa (Rost.) R. E. FR. Comatricha pulchella (Ras.) Rost. Åreskutan i vide- regionen pa Morvikshummeln, c:a 800 m. 6. h.; substratet utgjordes af torra stjälkar af diverse órtartade växter. Arten har hos oss ej blifvit antrüffad sedan ELıAs FRIES” dagar. Lamproderma columbinum (PERrRsS.) Rost. Allman pa Areskutan, ehuru blott iakttagen inom barrskogsomradet. Lamproderma violaceum (Fr.) Rost. I fjälltrakterna den allmännaste af alla myxomyceter. lakttogs pa alla fjäll såväl i skogsbaltet som i de alpina regionerna, t. o. m. anda upp emot den smältande snön (till öfver 1,000 m:s höjd), vaxande pa alla slags multnande vaxtrester, torra stjàlkar, ormbunksblad, Saliv- och biörkkvistar o. s. v. Den fore- kommer stundom i en fullkomligt oskaftad form: var. sessile (se Sveriges Myxomyceter p. 234). Af denna art har jag äfven sett exemplar fran Finmarken (>in ramis Betule ad Prestvandet»), insamlade af Prof. G. LAGERHEIM. Den synes saledes vara en af de hardigaste bland myxomyceterna. i Lamproderma irideum Mass. Frostviken, Väktarklumpen i videregionen. Förut ej känd från Sverige. Licea flexuosa Pers. Åreskutan i barrskogen. Tubulina cylindrica (Burr.) DC. Pa murken granstubbe pa sluttningen af Totthummeln (Areskutan). Reticularia Lycoperdon Burr. Ibid., pa samma substrat som foregaende art. Trichia affinis DE Bary. Ullan pa Åreskutan, växande pa granbark. : Trichia persimilis Karst. Totthummeln i barrskogs- regionen. Trichia varia Pers. Frostviken på bark och murken ved af björk flerestädes i björkregionen. Trichia contorta (Dırm.) Rost. Hufvudarten har jag ej iakttagit inom de egentliga fjällområdena; dock må an- föras, att jag insamlat den i almbeståndet på Fågelberget, växande på murken almved. I de högre regionerna är denna art företrädd af en form, som synes mig väl värd att fram- hållas som skild varietet: FRIES, MYXOMYCETFL. I DE JAMTLANDSKA FJALLTRAKTERNA. 5 var. alpina nov. var. Peridiis sessilibus, globosis vel elongatis et flexuosis, nigris; membrana intus granulis creber- rimis tecta, crassa et rigida; sporis 14—20 u. diam. lakttagen pa Vaktarklumpen i videregionen, pa Åreskutan flerestádes savil i vide- och björkregionen, somi den allra öfver- sta granregionen samt vid Storlien i bjórkregionen. Substratet utgóres af torra stjalkar (mycket ofta af Rwmex arifolius) samt torra Salix-kvistar. Varieteten är redan utvändigt lätt igenkänlig på den rent svarta färgen; af vikt äro därjämte de stora sporerna och den tjocka, styfva sporangieväggen. Trichia fallax Pers. Frostviken (Väktarklumpen och Grutenjack) flerestädes såväl i björkregionen, växande pa bark och torra grenar af Betula, som i regio alpina på torra Salix-kvistar. Hemitrichia intorta List. var leiotricha List. Af denna art har jag blott observerat ett enda sporangium växande på ett torrt blad af Azalea procumbens uppe på den torra fjällheden på toppen af Vaktarklumpen (1,000 m. 6. h.) Detta sporangium utgör det enda, som hittills blifvit iakttaget af arten i vårt land. Bestämningen har godkänts af A. LISTER. Arcyria punicea Pers. Frostviken på murken ved af Betula odorata i björkregionen. Arcyria incarnata Pers. Åreskutan i björk- och barr- skogsregionerna; Frostviken på samma lokal som föregå- ende art. Perichena variabilis Rost. Frostviken pa Vaktarklumpen i videregionen; Åreskutan flerestädes såväl i barrskogen som i videregionen. Den förekom alltid pa torra stjälkar af ört- artade vaxter, som i de fall de kunnat bestümmas utgjordes af Aconitum. For Sverige ny. Lycogala Epidendron (L.) Fr. Areskutan och Renfjallet i granskogen. Ifrån utbredningens synpunkt kunna de i den har an- forda listan upptagna arterna fórdelas pa tvenne grupper. Den första skulle omfatta de myxomyceter, hvilka äfven forekomma i ófriga delar af vart land, och dit hóra de allra flesta. Den andra gruppen, med hos oss endast i fjälltrak- terna kända former, omfattar följande: Badhamia foliicola, Physarum | Crateriachea, Chondrioderma Lyallii, Lepidoderma Carestianum och granuliferum, Lamproderma irideum, Hemi- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 7. trichia intorta och Perichena variabilis; hit bör ock räknas den alpina formen af T'richia contorta. De til denna sista grupp fórda arterna hóra till de slemsvampar, hvilka såsom substrat uteslutande välja rester af örtartade växter eller åtminstone synas föredraga sådana framför murken ved. Häri ligger nog delvis förklaringen till deras uppträdande endast i våra fjälltrakter. Den frodiga vegetation af högväxt Aconitum och Mulgedium, ståtliga orm- bunkar m. fl., hvilka på sina ställen ge våra björk- och videregioner en så frodig prägel, alstrar nämligen vid ned- vissnandet bäddar af multnande stjälkar och bildar ypperliga lokaler för slemsvampar. Det fuktiga klimatet med ofta uppträdande dimmor håller detta substrat ständigt fuktigt, hvartill bidrar, att det öfverskuggas och skyddas af den täta vegetation, som de lefvande årsskotten af de nyss nämnda växterna bilda. Där förekomma ock en del af de ofvan uppräknade arterna i en ovanlig individrikedom, visande att de yttre villkoren måste vara goda. Att artrikedomen ej är större, torde väl bero på de ofta låga temperaturer och t. o. m. froster, som äfven under vegetationsperioden här kunna förekomma. Härmed vill jag dock ingalunda påstå, att ej åtminstone några af de till denna grupp hörande. arterna böra kunna anträffas äfven på andra ställen i vårt land. Tvärtom synes detta mycket troligt, eftersom flera redan äro kända från låglandet ifrån skilda delar af Europa. Hvad dock beträffar ett par af dem, så synas de, enligt allt att döma, verkligen vara att beteckna som rent alpina myxomyceter. Såsom sådan torde väl vara att anse den nya varieten af Trichia contorta, hvilken ju, som ofvan an- fördes, förekom rikligt i alla de fjälltrakter, jag undersökt, hvaremot jag ej sett den från andra delar af vårt land, där jag dock haft tillfälle insamla betydligt mera myxomyceter än i fjällen. Möjligen är ock Lepidoderma Carestianum att räkna hit, men något säkert kan ej för närvarande yttras om denna art, då den ännu är för litet känd såväl till sin begränsning som sin utbredning. Den andra sessila arten af samma släkte, L. granuliferum, synes mig däremot på goda grunder kunna betecknas som alpin. Tills dato är den känd från fyra skilda trakter, nämligen : FRIES, MYXOMYCETEL. I DE JÄMTLÄNDSKA FJÄLLTRAKTERNA. 7 Californien, Blue Canon i Sierra Nevada (enligt PHILLIPS i Grevillea V p. 114. 1876). Sverige, Areskutan flerestüdes. » , Frostvikens s:n, » Schweiz, Bel Alp nara den smältande snön (insamlad sistlidna sommar af Miss GULIELMA LISTER, enligt godhets- fullt lamnadt meddelande fran A. LisTER). I de tre sista fallen, där lokalerna äro närmare kända, ligga de inom alpina regioner, och oaktadt detta ej ar an- gifvet för de californiska exemplaren, sa finns intet, som be- träffande dem talar emot samma förhållande. Äfven Chondrioderma Lyallii synes mig, åtminstone tills vidare, kunna betecknas som en alpin myxomycet. På nästan alla de jämtländska fjäll, jag besökt, har jag funnit den, ofta allmänt, men däremot aldrig under de mera ingående under- sökningar af myxomycetfloran, jag gjort på andra håll i Sverige. För närvarande känner jag denna art från följande lokaler: Nordamerika: »Oregon Boundary Commission from Fort Colville to the Rocky Mountains». Sverige: Frostvikens s:n, Väktarklumpen flerestädes. » Åreskutan, talrika lokaler. Syd-Tyrolen, 2,000 m. ö. h., invid smältande snö (enl. Verh. Bot. Ver. Brandenb. 1902 p. XLI, och Journ. of Bot. 42 p. 133). Schweiz: nara Zürich, pa Carex sempervirens 5,800 f. 6. h. (Journ. of Bot. 42 p. 133). Buss Alp ofvan Grindelwald, 2,000 m. 6. h. > » nara Saas Fee, 2,700 > Bel » ofvan Naters, 2,700 > , (dessa tre sistnämnda lokaler enligt af Lister godhetsfullt lämnad uppgift). I alla dessa fall, utom ett, ar vaxplatsens lage nármare kändt, och ligger i alla fallen pa stor höjd öfver hafvet; ofta finnes till lokalen fogadt »near melting snow» eller dylikt. Hvad originallokalen för arten, den först anförda, angår, så känner jag intet närmare om den, än hvad ofvan anförts från typexemplaret i Kew. Troligt torde dock vara, att äfven den befinner sig på någon högt belägen plats i Klippbergen. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 7%. Har kan jag dock ej underlåta att omnämna, att LiSTER, enligt medelande i bref, numera synes bójd att uppfatta Chondrioderma Lyallii såsom ej till arten skild fran Ch. ni- veum Rost. Intressant ar dock därvid den omständigheten, att typexemplaret till denna sistnämnda art insamlades af DE Bary vid Giromagny i Vogeserna »neben dem schmel- zenden Schnee». Af alla de exemplar af Ch. nivewm, som LisTER i sin monografi omnämner, framhåller han blott ett (af PHILLIPS beskrifvet som Diderma albescens) såsom fullt öfver- ensstammande med typexemplaret till Ch. niveum (= a genui- num). Detta hárstammar (enligt Grevillea V p. 114) fran Blue Canon, saledes fran samma hall som Lepidoderma granuliferum, hvilken ju i våra fjälltrakter uppträder tillsammans med Chon- drioderma Lyallii. Genom hvad jag här har anfört har jag velat framhålla, att mycket talar för att arter finnas äfven inom myxomy- ceternas grupp. som till sin geografiska utbredning äro in- skränkta till alpina trakter, och detta oaktadt deras sapro- fytiska lefnadssätt och den vidsträckta utbredning, som tillkommer de flesta slemsvamparna. Till framtida under- sökningar får det öfverlåtas att närmare studera dessa arters utbredning och kontrollera, om de ej också kunna uppträda nere på låglandet, samt i så fall under hvilka yttre för- hållanden. ° Vid bestämmandet af ifrån alpina trakter härstammande myxomyceter faller lätt i ögonen, att de ej sällan och afgjordt oftare än i andra trakter uppträda under mer eller mindre abnorma former. Några exempel må framhållas. Didymium squamulosum fann jag i Åreskutans regio alpina med den hos denna art förekommande kalken ej utbildad till de vackra kristaller, som karakterisera densamma, utan bildande amorfa klumpar, i en del sporangier dock med de typiska kristallerna mer eller mindre rikligt inblandade. Lepidoderma Carestianum äger — såsom redan ofvan nämnts — ibland kalk, men minst lika ofta saknas sådan. Lamproderma viola- ceum, af hvilken jag haft ett synnerligen rikt material, upp- visar en oerhörd variationsförmåga; den är längre eller kortare skaftad eller stundom fullkomligt sessil, har runda eller af- långa sporangier, med kapillitietrådarna trinda eller mer eller mindre plattade, stundom bredt bandformade; sporerna variera från 10 ända upp till 20 », äro glatta eller mer eller FRIES, MYXOMYCETFL. I DE JAMTLANDSKA FJALLTRAKTERNA. 9 mindre tydligt taggiga, o. s. v. Det fórefaller darfor, som om en del slemsvampar i alpina trakter skulle vara i besitt- ning af större variationsförmäga än pa andra hall. Ett annat förhållande, som faller i ögonen, ar sporernas ovanliga storlek hos en del arter. Nyss framhölls, hurusom Lamproderma violaceum kunde förekomma med ovanligt stora sporer, mätande ända till 20 v. Vidare må framhållas T'ri- chia contoria var. alpina, hvars viktigaste karakter är de stora sporerna (14—20 », under det att hufvudarten har dem 10—14 vw stora). Lepidoderma granuliferum är också utmärkt af sporer med för myxomyceterna ovanligt stora mått, o. s. v. Hos de nu nämnda, liksom bland de andra, påträffas stun- dom abnormt stora sporer inblandade bland de normala, något som visserligen äfven kan vara fallet med exemplar från låglandet, men som dock synes mig oftare förekomma i fjälltrakterna. Orsaken härtill torde nog ligga i den där oftare inträdande kallare och ogynnsammare väderleken, hvilken vid plasmodiernas utbildning till sporangier och upp- delning i sporer framkallar dessa abnormiteter. Till sist må det tillåtas mig att till den framstående künnaren af myxomyceternas grupp, ARTHUR LISTER, här uttrycka min tacksamhet för de värdefulla upplysningar, han godhetsfullt lämnat, liksom för den hjälp, jag af honom er- hållit vid identifierandet af några mera svårbestämda former. Tryckt den 31 juli 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. de ARKIV FOR BOTANIK. BAND 66. : N:o 8. Beiträge zur Bryologie der Magellansländer, von Westpatagonien und Südchile'. Von P. DUSÉN. IV. Mit 12 Tafeln und 1 Textfigur. Mitgetheilt am 6. Juni 1906 durch V. WITTROCK und A. G. NATHORST. Fam. Fissidentaceae. Gen. Fissidens HEDw. Subgen. Eufissidens MITT. Sect. Bryoideum. Fissidens chilensis Dus. n. sp. Dioicus, densiuscule czspitosus, sordide viridis, humilis; caulis suberectus, usque ad 4 mm longus, cum foliis c. 1,5 mm latus, simplex vel rarissime bifurcatus; folia plantae femineae 5—13-juga, patentia densiuscule inserta, lineari-lanceolata, acuta, integerrima, ubique limbata, lamina vera ad medium folium vel parum ultra producta, oblique truncata, acuta, lamina dorsali inferne sensim attenuata, ad basin folii desi- nente, nervo valido, inferne c. 0,027 mm lato, limbo fere ubique c. 0,013 mm lato; cellulae obscurae, inferiores bre- viter subrectangulae, ceterae plus minusve distincte hexa- gonae, vulgo c. 0,010 mm magnae; bracteae perichaetii foliis I TBEIL I findet sich in Arkiv för Botanik, Bd 1, P. 441; Tuer II in Arkiv för Botanik, Bd 4, N:o 1; THEIL III in Arkiv för Botanik, Bd 4, N:o 13. Arkiv für botanik. Bd. 6. N:o 8. l 9 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. caulinis superioribus vix dissimiles, sed majores; seta termi- nalis, basi geniculata, tenuis, erecta, stricta, c. 5 mm. alta et basi c. 0,1 mm diam.; capsula erecta, ovalis, symmetrica, c. 0,9 mm longa et c. 0,5 mm diam., olivacea, sicea sub ore constricta; operculum conicum, cum rostro erecto vel parum obliquo crasso circiter capsulam mediam aequans; peristo- mium rubrum, dentibus dense trabeculatis, cruribus spirali- ter incrassatis, lamellis pectinatis; spori rotundi, 0,012 0,016 mm diam. Planta mascula minutissima c. 1 mm alta, foliolis bijugis; flos terminalis antheridiis binis. Hab. Chile australis ad Peulle coloniam, prope ripam orientalem lae. Todos los Santos sitam, in terra. TAFL. 1. = ag Folium caulinum. Vergr. “/:. Folium perichaetiale. Vergr. “/1. Capsula operculata humida. Vergr. */1. Capsula deoperculata humida. Vergr. "*ı. Capsula sieca. Vergr. “/1. Planta. Vergr. */i. Cellulae folii superiores. Vergr. Co E ARG Fissidens subaloma DUS. n. sp. Dioicus, densiuscule caespitosus, parvus; caulis erectus, sterilis ad 3 mm usque altus, rarissime innovando c. 6,5 mm altus, fertilis c. 2,5 mmi altus, simplex; folia plantae fert. inferiora parva, sursum sat raptim in bracteas transeuntia; bracteae perichaetii habitu foliis plantae sterilis similes, sed majores, c. 1.8 mm longae; seta terminalis, erecta, c. 5 mm alta et basi 0,15 mm diam., rubra. Folia plantae sterilis 5—8-juga, (rarissime usque ad 17- juga), lineari-lanceolata, acuta, c. 1 mm longa et 0,56 mm lata, ubique limbata, limbo subtili, c. 0,0027 mm lato, inte- gerrimo, nervo sat valido, pellucido, basi c. 0,05 mm. lato, lamina vera paulum supra folium medium producta, oblique truncata, acuta, lamina dorsali infra medium sensim attenuata, ad basin folii desinente; cellulae superiores vulgo hexagonae, 0,004—0,007 magnae; cetera ignota. Hab. Chile centralis ad Vina del Mar prope Valparaiso urbem; ad Los Lirios (Eisenbahnstation) und ad Pelequén (Eisenbahnstation) prope Rancagua opp. in terra. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 3 Chile australis in insula Quiriquina, haud procul a Tal- cahuano portum sita, in terra. TAFEL 1. Fig. 9. Folium caulinum plantae fert. Vergr. **ı. » 10. Planta sterilis. Vergr. 15/1. 11. Planta fertilis. Vergr. '%/ı 18/ Die Art ist der vorigen sehr nahe verwandt; sie besitzt dieselbe Blattform und ungeführ dieselbe Grósse wie jene. Durch viel schmäleren Blattsaum, kraftigere Seta und klei- nere Blattzellen unterscheidet sie sich von Fissidens chilensis. Die sterile Pflanze ist, wie gesagt, gewöhnlich kaum 3 mm hoch. Zuweilen nimmt jedoch die Höhe derselben durch Etagenwachstum zu, wobei die untersten Blatter der verein- zelten Etagen stets als Niederblätter entwickelt sind, denen also der Dorsalflügel fehlt. Fissidens Brotherii Dus. n. sp. Dioicus, densiuscule caespitosus, pallide viridis, humilis; caulis decumbens, fertilis c. 1,* mm longus, simplex; folia densiuscule inserta, patentia, c. 4-juga, lineari-lanceolata, acu- tissima, c. 1,4 mm longa et 0,2 mm lata, integerrima, ubique limbata, limbo fiavescente, c. 0,012 mm lato, nervo crassi- usculo, flavidulo, pellucido, basi c. 0,019 mm lato, percurrente, lamina vera paulum ultra medium folium producta, oblique truncata, acuta, lamina dorsali deorsum sensim attenuata, paulum supra basin folii desinente; cellulae superiores 5—6- angulatae, c. 0,010 mm magnae; bracteae perichaetii foliis caulinis similes, sed longiores; seta terminalis, straminea, c. 3 mm alta, inferne c. 0,09 mm diam., basi genuflexa; capsula parva, brachycephala, horizontalis, humida subin- flata, c. 0,5 mm longa et 0,36 mm diam., olivacea; peristo- mium rubrum, ec. 0,4 mm altum, dentibus deorsum ultra medium fissis, dense trabeculatis et lamellosis, lamellis pecti- natis, cruribus spiraliter incrassatis; operculum conicum, cum rostro brevi crassoque circiter capsulam dimidiam aequans. Planta mascula minutissima, vix 1 mm alta, foliis 3-jugis, lamina dorsali angusta. Hab. Chile centralis. ad Banos de Cauquenes in terra in alt. c. 900 m s. m.; ad Pelequén (Eisenbahnstation) prope Rancagua opp. in terra. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 8. TAFEL 2. Planta fertilis. Vergr. "%/ı. Planta mascula. Vergr. °%ı. Folium caulinum. Vergr. "i. Capsula operculata, humida. Vergr. "i. Capsula deoperculata humida. Vergr. "4/1. Capsula sieca. Vergr. °%ı. Cellulae folii superiores. Vergr. Fig. TS DUR OW 20011 1 Die Art zeigt eine grosse Ahnlichkeit mit Fissidens in- curvus SCHWAEGR., scheint mir aber von diesem gut getrennt zu sein. Die Blatter der vorliegenden Art sind. besonders oben, schmäler, die horizontale Kapsel kürzer und die Blatt- zellen weniger regelmässig als bei F. incurvus. Die Blatter sind nicht wie bei F. incurvus stachelspitzig. Sect. Pachylomidium. Fissidens rigidulus Hook. fil. et Wrrs. Hab. Chile centralis prope Valparaiso urb. in saxis rivalibus. Chile australis in insula Quiriquina in rupibus irroratis; ad Ensenada, in ripa orientali lacus Llanquihue sita, in terra; prope Puerto Varas portum, in litore australi lacus Llanqui- hue situm; in valle »Quebrada del Diavolo» in rupibus riva- libus. Patagonia occidentalis in valle superiore fluminis Rio Aysen in rupibus irrigatis. Sect. Aloma. Fissidens tener Dus. n. sp. Autoicus, gregarius, humillimus; caulis plantae fertilis c. l,o mm altus, paucifoliatus, foliis 3, lamina dorsali haud praeditis; bracteae perichaetii concavae, deplanatae rotun- datae, raptim attenuatae, lamina dorsali angustissima muni- tae; seta terminalis, erecta, stricta, rubra, c. 2,7 mm longa et basi c. 0,09 mm diam.; capsula erecta, stricta, symme- trica, humida subobconica, c. 0,9 mm longa et ad orificium c. 0,4 mm diam., sicca cylindrica macrostoma. Planta sterilis Caulis erectus, minutus c. 2,7 mm altus, cum foliis c. 0,45 mm latus, vulgo simplex, interdum hic illic ramosus, ramis rarissime ramulosis; folia patentia, remoti- uscula, sed sursum densius inserta, lanceolata, acuta, c. 0,36 P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 5 mm longa et c. 0,13 mm lata, integerrima vel rarissime ob cellulas prominentes remote serrulata, nervo crasso, obscuro, curvato, infra apicem folii dissoluto, lamina vera ad */; lon- gitudinis folii producta, acuta, oblique truncata, lamina dor- sali deorsum semsim angustata, ad basin folii desinente; cel- lulae plerumque irregulariter hexagonae. Flos masculus gemmiformis ad basin plantae fem. dispo- situs; braeteae rotundatae, concavae, exteriores sat longe, in- teriores breviter apiculatae, cellulis diversiformibus, plurimis breviter rotundate rectangulis vel ovalibus, pellucidis. Hab. Chile australis ad Talcamavida (Eisenbahnsta- tion), haud procul a Concepcion urb. situm, in rupibus. TAFEL 3. Fig. Planta fertilis. Vergr. °°/1. Planta sterilis. Vergr. ?*/i. Folium caul. plantae ster. Vergr. !'"/i Capsula humida. Vergr. "i. Capsula sicca. Vergr. “4/1. 6. Cellulae folii superiores. Vergr. Uri OI 400 / Hide Sect. Crenularia. Fissidens leptochaete Dus. n. sp. Dioicus, remotiuscule caespitosus, pallide viridis, humilis; caulis decumbens, c. 2 mm longus, cum foliis c. 1,5 mm latus, simplex; folia 3—5-juga, patula, lineari-lanceolata, ad 1,4 mm usque longa et 0,27 mm lata, acuta, marginibus ob cellulas prominentes crenulatis, nervo valido, percurrente, basi c. 0,027 mm lato, lamina vera circiter ad medium folium preducta, oblique truncata, acuta, lamina dorsali deorsum angustata, paulum supra basin folii desinente; cellulae hexa- gonae, papillosae; bracteae perichaetii foliis caulinis su- premis similes, sed longiores; seta terminalis, basi genuflexa, £. 6,7 mm alta, inferne c. 0,0» mm diam., straminea; capsula erecta, symmetrica, ovalis, humida c. 0,5 mm longa et c. 0,4 mm diam. max., olivacea, sieca sub ore constricta; peristo- mium rubrum, c. 0,3 mm altum, dentibus circiter ad medium vel paulum ultra fissis, dense trabeculatis et lamellatis, la- mellis haud pectinatis, cruribus spiraliter incrassatis; cetera ignota. Hab. Chile australis in insula Quiriquina in terra. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. NOS. TAFEL 3. 7. Planta fertilis. Vergr. "5/1. » 8. Planta sterilis. Vergr. °°/1. » 9. Folium caulinum. Vergr. ®/1. Sect. Amblyothallia. Fissidens maschalanthus MONT. Hab. Chile australis prope Lebu opp. in terra; ad flumen Rio Tirua, haud proeul ab ostio fluminis in terra; prope Puerto Montt in saxis rupibusque; ad Puerto Varas, in ripa australi lacus Llanquihue situm, in terra graminosa. Patagonia accidentalis in valle fluminis Rio Aysen haud procul ab ostio fluminis in silva primaeva ad terram. Fissidens Campylopus MONT. Hab. Chile australis ad lac. Llanquihue in terra. Sect. Serridium. Fissidens adiantoides (L.) HEpw. Hab. Fuegia australis in valle fluminis Azopardo in terra uliginosa. Subgen. Octodiceras (Brip.) BROTH. Fissidens Berterii (MoNT.) C. MÜLL. Patagonia septentrionalis in flumine Rio Negro haud procul a Choele Choel in truncis ramisque submersis. Fissidens Dillenii (LA Pvr.) C. MÜLL. Chile australis ad ripam orientalem lacus Llanquihue in saxis submersis. Auf das Klarlegen der Verwandtschafts-Verhältnisse der hier für die Wissenschaft als neu aufgestellten F?ssidens-Arten habe ich wegen der ungemein grossen Artenzahl dieser Gat- tung und der Schwierigkeit das Vergleichsmaterial zu ver- schaffen verzichten müssen. Jedoch habe ich die betreffenden Arten mit den Beschreibungen der südamerikanischen Fisstdens- P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 7 Arten verglichen, und da Ubereinstimmen nie festgestellt werden konnte, gewagt, die betreffenden Arten als für die Wissenschaft neu zu beschreiden und abbilden. Fam. Pottiaceae. Gen. Gymnostomum HeEpw. Gymnostomum calcareum Br. eur. Hab. Chile centralis ad Vina del Mar prope Valparaiso urb. in rupibus. Chile australis ad Corral portum in muris. Gen. Hymenostylium BRID. Hymenostylium longo-pulvinatum Dus. n. sp. Dense caespitosum, caespitibus expansis, glauco-viridibus vel brunnescentibus, intus fuscis; caulis erectus, usque ad 1 dm altus, flexuosus, gracilis, iterum iterumque dichotomus, inferne parce tomentosus, remotiuscule foliosus; folia sicca erecta, incurvata, humida erecto-patentia, anguste lanceolata, carinata, marginibus erectis, papilloso-erosulis, nervo concolori, basi 0,032—0,03s mm lato, infra apicem evanido, dorso pa- pilloso; cellulae basales flavae, pellucidae, vulgo rectangulae, parietibus incrassatis, firmae, ceterae quadratae vel subhexa- gonae, echlorophyllosae, c. 0,01 mm magnae, dorso sat dense, ventre remote robuste papillosae; cetera ignota. Hab. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen in rupibus irrigatis. TAFEL 2. Fig. 8. Planta magn. nat. 9. Folium caulinum a latere visum. Vergr. "*ı. 10. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. "*/. ll. Pars sectionis transversalis e medio folio. Vergr. *°°/:. TAFEL 3 400 / Fig. 10. Cellulae folii basales. Vergr. J 400 | 1l. Cellulae folii superiores. Vergr. "9/1. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 8, 9o Unsere Art steht Hymenostylium longirostre (KUNZE) BROTH. am nächsten. Von dieser Art, die ich nur aus Beschreibungen kenne, unterscheidet sich die vorliegende durch papillós-ker- bigen Blattrand, grob papillóse mittlere und obere Blattzellen und wandverdickte, gewóhnlich rektangulare basale Blattzellen. Trichostomum Elliottii BROTH. n. sp. Dioieum; caespitosum, caespitibus humilibus, densi- usculis, viridibus, haud nitidis; caulis erectus, vix ultra 5 mm altus, basi parce fusco-radiculosus, dense foliosus, simplex; folia sicca erispula, humida erecto-patentia, stricta, carinato- concava, late lanceolato-linearia, obtusiuscula, mucronata, co- malia c. 2,5 mm longa et c. 0,0 mm lata, marginibus erectis, integerrimis, nervo crasso, basi c. 0,075 mm lato, in mucro- nem brevem excedente, dorso laevi; cellulis superioribus quadratis, 0,007—0,008 mm, papillosis, basin versus sensim rectangularibus, basilaribus oblongis vel rectangularibus, lu- tescentibus, laevissimis; bracteae perichaetii foliis subsimiles, seta c. 7 mm longa, tenuis, sicca dextrorsum torta, lutea; theca erecta, paulum asymmetrica, oblonga, sicca plicatula, fuscescenti-rubra; peristomium 0; spori 0,020 mm, fusci, minute verrucosi. Cetera ignota. Hab. Chile australis, Concepcion, ad rupes siccas, arena obtectas, ubi m. Dec. a. 1903 detexit G. Scorr ELLIOTT (n. 133). TAFEL 4. Fig. Planta magn. nat. Ih 2. Folium eaulinum. Vergr. */1. 3. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. 90/1. Diese Art ist mit Z7. brachydontium BRUCH sehr nahe verwandt, weicht von dieser jedoch durch breitere, stumpfliche Blatter und kürzere Seta ab. Gen. Triquetrella C. Mit. Triquetrella filicaulis Dus. n. sp. Dioica, laxe caespitosa, caespitibus expansis, flavescen- tibus; caulis gracilis, dichotome vel subfasciculatim ramosus, siccitate rigidus fragilisque; folia sicca ad caulem appressa, P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 9 humida erecto-patentia vel erecto-patentissima, vix decurren- tia, ovato-acuminata, attenuata, apice rotundate obtusa, c. 1,4 mm longa et 0,5 mm lata, concava, marginibus fere e basi ad medium circiter revolutis, ceterum erectis, nervo crasso, e. 0,05 mm lato, dorso papilloso, percurrente, sed summo apice obscuro; cellulae basales ad marginem sitae flavae, rectangulares, ceterae hexagonae, robuste papillosae, papillis singulis; bracteae exteriores parvae, recuvatae, distincte ner- vatae, interiores longae, erectae, convolutae, obscure nervatae, apice brevi, obtuso; seta tenuis, flava, c. 1,7 cm alta; cap- sula augusta, cylindrica, c. 2,0 mm longa et 0,4 mm lata, collo distincto; peristomium pallide flavum, parte excedente e. 0,10 mm alta, dentibus integris vel rarius pertusis, inter- dum nonnullis hic illie coalitis, laevissimis, saepe nodulose articulatis; operculum conicum, c. !/; longitudinis capsulae aequans, rostrotum, rostro subobliquo; cetera ignota. Hab. Chile australis, ad Concepcion urb. in terra ar- gillosa; ad San Pedro prope Concepcion urb. in arena mobili. TAFEL 4. Fig. 4—6. Planta magn. nat. 7. Folium caulinum. Vergr. "i. 8. Pars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. *9?/i 9. Folium perichaetiale exterius. Vergr. “°/1. 10. Folium perichaetiale interius. Vergr. ?"/i. 11. Capsula operculata humida. Vergr. ?"/i. 12. Capsula sieca. Vergr, 7°/1. 13. Pars peristomii. Vergr. 20/1. 14. Cellulae folii superiores. Vergr. *°”/ 1. Die Art steht, wie D:r V. F. BRorHERvs brieflich be- merkt hat, Triquetrella scabra C. MöLL. am nächsten. Tri- quetrella filicaulis ist länger und etwas dünner als Tr. scabra, scheint jedoch vorzugsweise durch das Peristom von der letzerwahnten Art abzuweichen. Dasselbe ist hier nàmlich viel unregelmässiger als bei. 7. scabra und die Zähne sind knotig gegliedert. Vorperistom scheint die vorliegende Art nicht zu besitzen; wenigstens habe ich vergebens danach gesucht. Vor- peristom ist dagegen bei T'. scabra vorhanden. Die Blattform der beiden Arten ist gleich. Die jiingeren Blätter sind stets länger gestreckt als die älteren. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. Gen. Leptodontium Hamp. Leptodontium microruncinatum Dus. n. sp. Laxe caespitosum, caespitibus expansis, flavescentibus; caulis 4—8 cm altus, simplex vel dichotome pauciramosus, robustus; folia densiuscula, sicca ad caulem adpressa, con- torta, humida e basi erecta patentia vel patentissima, e basi late ovali sensim attenuata, subulata, canaliculata, c. 5 mm longa et deplanata basi c. 1,4 mm lata, gemmis praedita, marginibus superne erectis, denticulatis, ceterum fere ad basin anguste revolutis, nervo 0,0; mm crasso, dorso papilloso-scabro, cum apice desinente; cellulae basales flavae, augustae, elon- gatae, marginales vulgo rotundatae, papillosae, ceterae rotun- datae, robuste papillosae, 0,00s—0,010 mm magnae; cetera ignota. Hab. Chile australis ad Corral portum in rupibus; ad flumen Rio Chamisso in terra graminibus remote obtecta. Patagonia occidentalis in insulis Guaitecas in terra gra- minibus remote obtecta. TAFEL 5. l. Planta magn. nat. 2. Folium caulinum. Vergr. 77/1. 3. Pars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. 3a—3b. Gemmae. Vergr. "0/1. ODIT , Die Art scheint Leptodontium luteum (Tayu.) Mitr. am nächsten zu stehen, unterscheidet sich aber von dieser durch weniger scharf zugespitzte Blätter, kleinere Zägezähne, die eine kürzere Strecke des Blattrandes als bei 7’. luteum ein- nehmen, und endlich dureh die Zellen des mittleren und oberen Blattteiles, die deutlicher oval, etwas grósser und kräftiger papillós als bei der genannten Art sind. Gen. Barbula HEgpw. Sect. Asterichium. Barbula Australasie Hook et GREV. Hab. Chile centralis ad Banos de Cauquenes in terra. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 11 Sect. Hubarbula. Barbula austro-gracilis Dus. n. sp. Dioica, humilis, dense caespitosa; caulis c. 8 mm altus, superne sordido-flavus, inferne brunneus et parce tomentosus ; folia dense inserta, sicca superiora spiraliter, cetera stricte ad caulem appressa, humida e basi erecta reflexa, patentia, sensim elongate attenuata, carinata, usque ad 2,7 mm longa et c. 0,36 mm lata, marginibus fere tota longitudine revolutis, nervo valido, basi ad 0,1 mm usque crasso, rubro, vulgo sat longe excedente, interdum tamen in foliis supremis vix ex- currente; cellulae flavae, basales breviter rectangulae, ce- terae rotundate quadratae, in folio superiore hic illie papillis minutissimis parce munitae, plurimae tamen laevissimae; bracteae perichaetii foliis caulinis similes, sed minores, nervo haud excedente, cellulis pellucidis, basalibus medianis- que rectangulis vel elongate hexagonis, ceteris rotundate quadratis; seta erubescens, usque ad 13 mm alta, stricta vel flexuosa, tenuis; capsula castanea, oblonga, vix curvata, dorso convexa, c. 1,2 mm longa et c. 0,7 mm crassa; peris- tomium pallide flavum, c. 1,1 mm altum, membrana basilari capsulam vix superante, dentibus dense papillosis, semel si- nistrorsum tortis; operculum capsulam fere aequans; cetera ignota. Hab. Chile centralis, Prov. Colehagua ad Banos de Cauquenes in terra. TAFEL 6. Fig. 2. Planta fertilis magn. nat. ^ 3. Planta sterilis magn. nat. 4. Folium caulinum a latere visum. Vergr. *°/1. 5. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. ?*/i. 6. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. *°/1. 7. Capsula operculata hunida. Vergr. ?"/i. ; 8. Capsula deoperculata humida. Vergr. *°/:. Die Art steht Barbula acuta (Brip.) BriD. sehr nahe. Von dieser unterscheidet sich Barbula austrogracilis durch dichtere Blattstellung, langere und nach oben zu hier und da schwach papillóse Blatter, kleinere, nicht begrannte Pe- richatialblatter und gróssere Kapsel. Barbula fusca C. MÜLL. Hab. Chile australis ad Peumo (Eisenbahnstation) in rupibus. p? ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. sN:O S. Patagonia occidentalis in valle fluminis Aysen in rupibus. Barbula purpurascens Dus. n. sp. Dioica, densiuscule caespitosa, caespitibus leviter cohae- rens, purpurascens; caulis erectus, maxima parte in arena immersa, tenuis, parce tomentosus, simplex vel dichotome ramosus, usque ad 5 cm altus; folia ad 4 mm usque longa et 0,5 mm lata sicca contorta, suprema spiraliter ad caulem adpressa, humida e basi erecta reflexa, patentia, stricta vel subrecurvata, lineari-subulata, canaliculata, marginibus fere tota longitudine revolutis, nervo c. 0,08 mm lato percursa ; cellulae basales flavae, rectangulares, medianae quadratae, superiores hexagonae, omnes laevissimae; cetera ignota. Hab. Patagonia occidentalis in valle fluminis Rio Aysen in rupibus. TAFEL 5. Fig. 9. Planta magn. nat. 10. Folium caulinum. Vergr. ?"/i. ll. Pars sectionis transversalis e folio suprabasali. Vergr. "99/1. 12. Pars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. *°°/1. TAFEL 6. Fig. l. Cellulae folii superiores. Vergr. *°°/1. Die vorliegende Art ist mit Barbula fusca C. MüLL. am nachsten verwandt, unterscheidet sich aber von dieser durch schmälere Blattbasis, unbedeutend verdickten und im oberen Teile des Blattes sechseckige Zellen. Barbula Cardotii Dus. Botaniska Notiser, 1905, p. 299. Dense caespitosa, caespitibus sat expansis, vix cohaeren- tibus, humilibus, fuscobrunneis vel superne sordido-viridibus; caulis simplex furcatus, ad 1,5 cm usque altus; folia sicca ad caulem appressa, plus minusve incurvata, humida patula, caulina late ovata, acuminata, c. 1 mm longa et c. 0,45 mm lata, apicalia longiora, ovato-elongata, acuminata, c. 1.4 mm longa, concava, marginibus tota longitudine late revolutis, nervo crasso, basi c. 0,09 mm lato, sursum parum angustata, P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 13 utrinque convexo, dorso glaberrimo, ventre papillis minutis, humilibus parce munito, breviter excedente; cellulae basales pellucidae, flavae, quadratae vel breviter rectangulae, ceterae parvae, quadratae vel hexagonae, intense flavae, papillis mi- nutis, humilibus praecipue nervum versus praeditae, saepe glaberrimae; cetera ignota. Hab. Patagonia occidentalis ad Puerto Mazaredo portum in campo (leg. A. THESLEFF); ad Puerto Madryn portum in campo arenoso !. TAFEL 6. Fig. 9. Planta magn. nat. » 10. Folium caulinum. Vergr ll. Folium caulinum apicale. Vergr. °*ı. 12. Cellulae folii basales. Vergr. *°°/1. 13. Cellulae folii superiores. V»rgr. 0/1, 14. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. "/ı. 64), Mit Barbula grimmiacea C. MüLt., die ich nur aus der Beschreibung C. MürLER's kenne, ist die vorliegende Art zweifelsohne sehr nahe verwandt; der Unterschied der beiden Arten scheint gering zu sein. Die oberen Blattzellen sind rundlich bei B. grimmiacea, quadratisch oder sechseckig bei B. Cardotii. Der Blattnerv ist bei unsrer Art grünlich, bei DB. grimmiacea gelbrot. C. MÜLLER hat B. grimmiacea mit B. acuta (Brip.) BRID. verglichen. Da jedoch die vorliegende Pflanze nicht einmal habituell mit B. acuta übereinstimmt, kann ihre selbständige Stellung als Art kaum in Zweifel gezogen werden. Barbyla pychnophylla CARD. Bull. de l'Herb. Boiss. 2me Ser. Tom, VI. 1906. p. 5. Hab. Fuegia septentrionalis prope Porvenir emporium iu saxis. Sect. Helicopogon. Barbula pachyneura Dus. n. sp. Laxiuscule caespitosa, glauco-viridis, humilis; caulis erectus, ad 2 cm usque altus, simplex vel dichotomus, apice ! In dem Folgenden werden auch die auf der Reise in Ost- und West- patagonien 1904—1905 gesammelten Moose berücksichtigt 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 8. foliatus, ceterum defoliatus et terra obtectus, parce radiculosus; folia sicca conduplicata, ad caulem appressa, humida erecto- patentia, e basi lata sensim angustata, sublingulata, apice rotundata, canalieulata, carinata, nervo valido, viridi, dorso glaberrimo, ventre papilleso, basi c. 0,12 mm lato, sursum parum angustato, infra apicem folii abrupto; cellulae basales breviter rectangulares, fere hyalinae, superiores valde chloro- phyllosae, hexagonae, utrinque papillosae; cetera ignota. Hab. Chile centralis ad Vina de] Mar prope Valparaiso urb. in terra saxisque. TAFEL 5. Fig. 5. Planta magn. nat. 6. Folium caulinum. Vergr. *°/1. 7. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. 00/1. Ders: Cellulae folii superiores. Vergr. 75/1. Unsre Art steht Tortula excavata Mrrr am nächsten, un- terscheidet sich aber von dieser durch längeren, krüitigeren Stängel und die Form der Blätter. Bei T. excavata sind die Blatter, wenn ausgebreitet verkehrt eifórmig, wührend dass die ausgebreiteten Blätter von 7. pachyneura eilänglich sind. Die chlorophyllführenden Zellen der Xorliegendgn Art haben je eine zweispitzige Papille. Barbula flagellaris SCHPR. Hab. Chile centralis ad Cerro de Ranca prope Santiago urb. in rupibus. Chile australis ad Puerto Montt opp. in terra. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen ad terram in alt. c. 800—1300 m s. m. Argentina, lac. Nahuelhuapi, ad Puerto Moreno in saxis. LI Barbula flagellaris SCHPR. var. nov. denticulata Dus. Caespitibus densis, valde expansis, parte nervi excedente denticulata, caule graciliore et papillis cellularum altioribus a typo recedens. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 15 Hab. Chile australis, Cordillera de la Costa supra Angol opp. ad basin arborum c. 800 m s. m. Patagonia occidentalis in valle flum. Aysen in rupi- bus, in truncis arborum et ad basin arb. Barbula flagellaris SCHPR. nov. var. gracilis Dus. Caule breviore et graciliore a typo diversa. Hab. Argentina ad lac. Nahuelhuapi prope San Carlos coloniam in saxis. Barbula arenicola Dus. n. sp. Dioica, laxe caespitosa, caespitibus laete viridibus, ex- pansis, humilibus; caulis dichotomus, saepe apice solummodo ramulosus, ad 1,5 em usque altus, inferne parce radiculosus:; folia sieca ad caulem spiraliter appressa, humida erecto-paten- tissima, elongate lanceolata, canaliculata, marginibus fere tota longitudine revolutis, c. 1,63 mm longa, apicalia longiora, nervo viridi, crasso, basi e. 0,076 mm lata, dorso glaberrimo, excurrente, pilum pallide brunneum, brevem, e. 0,54 mm longum, laevissimum efformante; cellulae basales breviter rectangulares, pellucidae, flavae, ceterae quadratae vel sub- hexagonae, c. 0,012 mm magnae, valde chlorophyllosae, pa- pillis humilibus dense obtectae; bracteae perichaetii foliis caulinis similes, sed majores et pilo longiore terminatae, cel- lulis inferioribus tenuibus, hyalinis; seta c. 1 em alta eru- bescens; capsula ovali-eloneata, c. 2,4 mm longa et 0,7 mm lata; peristomium pallidum c. 0,7 mm altum, membrana ba- silari parum supra orificium capsulae producta, parte exce- dente e. 0,04 mm alta, dentibus bis tortis; cetera ignota. Hab. Patagonia septentrionalis prope Carmen de Patagones opp. in terra arenosa. TAFEL 6. ° Fig. 15. Planta magn. nat. » 16. Pars sectionis transversalis e basi folii. Vergr. !"9/;. l7. Cellulae folii superiores. Vergr. "0/1. 18. Capsula humida deoperculata. Vergr. "i. TAFEL 7. Fig. 14. Folium caulinum. Vergr. °°/1. Die Art kommt Barbula Ventanica C. MÜLL., nach der Diagnose zu urteilen, am nächsten, unterscheidet sich aber 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o S. von dieser durch scharf gespitze Stengel- und Perichätial- blatter und durch verlàngert ovale Kapsel. Die oberen Blatt- zellen sind bei B5. Ventanica rundlich, dagegen bei der vor- liegenden Art eckig, quadratisch oder hexagonal. Gen. Calyptopogon MITT. Calyptopogon mnioides (SCHWAEGR.) MITT. Hab. Chile australis ad lac. Llanquihue in truncis arborum. Patagonia occidentalis in valle flum. Aysen in ra- mulis; ins. Guaitecas in ramulis. Argentina ad lac. Nahuelhuapi prope Puerto Blest in ramulis. Gen. Pottia EHRH. Subgen. Pottia sens. strict. BROTH. Pottia antarctica (AONGSTR.) C. MULL. Hab. Patagonia australis ad Gallegos emporium in ripa lacusculi.; Lago San Martin prope Rio Fosiles in terra c. 900 m s. m. Pottia Spegazzinii C Mirr. Fuegia australis, prope Rio Grande in campo adusto. Gen. Tortula HEpw. Sect. Tortula sens. strict. Tortula pulvinatula Dus. Botaniska Notiser, 1905, p. 300. Dioica(?), dense pulvinulata, pulvinulis densis, fusco- viridibus, cohaerentibus, humilibus; caulis ad 10 mm usque altus, simplex vel apice ramulosus vel ad medium subfasci- culatim ramosus, inferne dense fusco-tomentosus; folia pro planta magna, suprema ceteris majora, sicca ad caulem ap- pressa, humida erecto-patentia, c. 2,5 mm longa et 0,8 mm lato, lingulata, apice rotundata vel subacuminata, canali- culata, marginibus erectis, nervo valido, basi c. 0,09 mm lata, vulgo excedente, pilum brevem hyalinum vel apiculum, P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 17 basi paucidentatum sistente; cellulae hyalinae breviter rect- angulae, marginales quadratae, ceterae valde chlorophyllosae. quadratae, c. 0,008 mm magnae, robuste papillosae, papillis conicis vel furcatis; bracteae foliis caulinis similes; seta c. 5 mm alta; capsula cylindrica, c. 4 mm longa et 0,6 mm diam.: cetera ignota. Hab. Patagonia septentrionalis ad lac. Nahuelhuapi in truneis arborum; ad Los Americanos coloniam haud procu! a laeu Nahuelhuapi sitam in rupibus. TAFEL. 8. Fig. 10. Planta magn. nat. 935] ll. Folium caulinum a latere visum. Vergr. hi. 12. Folium caulinum deplanatum. Vergr. */i 13. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. *'"/i TAFEL 9. Fig. 1. Cellulae folii superiores. Vergr. *""/ Die Art ist mit Tortula perpusilla (C. MöLL.) BROTH. sehr nahe verwandt. wie aus der Diagnose dieser Art hervorgeht. T. pulvinatula unterscheidet sich von T. perpusilla durch gerade, an der Basis mit 2—3 Sägezähnen ausgerüstete Sta- chelspitze, durch aufgerichtete Blattrander, an der Dorsalseite grob papillóse Blattrippe und oft quadratische Zellen im oberen Blattteile. Tortula muralis (L.) HEDW. Hab. Chile australis ad Concepcion urb. in muris. Argentina ad Buenos Aires urb. in horto zoologico ad muros. Sect. Zygotrichia. Tortula polycarpa Dus. n. sp. Dioica, pumila, laxe caespitosa, caespitibus parvis, haud cohaerentibus, ferruginea; caulis usque ad 1,0 cm altus, plu- ries divisus, interdum simplex, basi ferrugineo-tomentosus; folia laxe inserta, sicca subcomplicata, ad caulem subappressa, humida e basi erecta reflexa, canaliculata, c. 4,5 mm longa et c. 0,9 mm lata, elongate linearia, apicem versus sensim attenuata, acuta, marginibus erectis, infra apicem denticulis Arkiv für botanik. Bd. 6. N:o 8. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 8. 1—3 munitis, nervo crasso, c. 0,12 mm lato, rubro, ventre dense, dorso remotius papilloso percursa; cellulae basales rectangulae, ceterae rotundate quadratae vel breviter rectan- gulae, utrinque densissime papillulcsae; bracteae foliis caulinis similes, sed majores et longius attenuatae, nervo subexcur- rente; setae singulae vel interdum binae, pro plantae mag- nitudine elongatae, c. 17: mm altae, rubrae, tenues; capsula stricta, rubra, cylindrica, c. 3,0 mm longa et c. 0,5 mm diam.; peristomium pallide carneum, c. 1,7 mm altum, tubo lon- gissimo, dentibus fere ad apicem coalitis; cetera ignota. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium. Patagonia occidentalis in valle fluminis Aysen in rupibus. TAFEL 7.. Fig. l. Planta magn. nat. | » 2. Folium caulinum. Vergr. '*ı. 3. Apex folii caulini. Vergr. !?"/i. 4. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. 5. Cellulae folii superiores Vergr. "90/1. 6. Pars suprema capsulae cum peristomio. Vergr. Pi. Die Art hat in Tortuta denticulata (Wirs.) Mitt. und Tortula Kunzeana (C. Mtuu.) Mitt. ihren nächsten Verwandten. Von beiden diesen Arten unterscheidet sich die vorliegende durch das Fehlen eines Blattsaumes sowie auch dadurch, dass die Zähne fast in ihrer ganzen Länge miteinander ver- schmolzen sind. Die chlorophyllführenden Blattzellen sind dicht mit nied- rigen, konischen und zweispitzigen Papillen besetzt. ) in, VVYVXNV ' Sect. Syntrichia. Tortula robusta Hook. et GREVv. Hab. Patagonia australis prope Punta Arenas empo- rium in terra subuliginosa. Fuegia septentrionalis prope Porvenir emporium in SAXIS. Fuegia australis prope Rio Grande in campo: ad Ushuaia in terra. Tortula robustula CARD. Bull. de Herb. Boiss. 2me Ser. Tom. V. 1905. p. 1002. Hab. Patagonia australis ad flum. Rio Baguales. Leg. O. NORDENSKJÖLD. P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 19 Tortula pseudo-robusta Dus. n. sp. Dioica(?), laxe caespitosa, brunnea, cohaerens; caulis crassus, usque ad 3,5 cm altus, inferne medioque densissime fer- rugineo-tomentosus; folia sicca ad caulem spiraliter appressa, humida e basi erecta recurvata, usque ad 6,3 mm longa et deplanata c. 1,4 mm lata, elongate linearia, superne sensim attenuata, marginibus in folio dimidio superiore erectis, ser- ratis, infra medium folium ad partem basalem anguste recur- vatis, nervo crasso, basi c. 0,19 mm lato, excurrente, cuspi- dem crassam, brevem, indistincte serrulatam efformante; cellulae basales rectangulae, ceterae rotundate hexagonae vel rotundate quadratae, c. 0,015 mm magnae; bracteae foliis caulinis similes, sed paulo majores et longius attenuatae ; seta rubra, c. 2,0 cm alta; capsula cylindrica, curvata, fusca, c. 4,5 mm longa et 0,6 mm crassa; peristomium pallidum, c. 1,6 mm altum, tubo ?/; longitudinis peristomii fere aequante; operculum capsula dimidia sublongius; cetera ignota. Hab. Chile australis ad Quidico emporium in saxis. Patagonia occidentalis in valle flum. Aysen in truncis arborum et in rupibus. TAFEL 7. Fig. 7. Planta magn. nat. » 8. Folium caulinum. Vergr. '°/1. 9. Cellulae folii superiores. Vergr. *""/i. ^ 10. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. **"/i. ll. Pars suprema capsulae um peristomio. Vergr. ®/ı. Die vorliegende Art ist am nächsten mit Tortula robusta Hook. et GREV. verwandt. Durch die herauslaufende Blatt- rippe und den von der Spitze fast bis an die Mitte des Blattes geságten Blattrand, durch kräftigeren Stengel und längeres Peristomrohr u. s. w. weicht unsre Art von T. robusta ab. Die auf Felsen wachsende Form dieser Art weicht insofern von dem Typus ab, dass sie ziemlich dichte, aber leicht zer- fallende Rasen bildet, dass der Stengel oft einfach oder nur schwach gabelig verzweigt ist und dass die Blätter kürzer und etwas länger begrannt sind. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o S. Tortula brachyclada CARD. Bull. de l'Herb. Boiss. 2me Sér. Tom. V. 1905. p. 1002. Hab. Patagonia australis prope S:ta Cruz emporium in campo. Fuegia orientalis ad Páramo in campo. Tortula rivularis Dus. n. sp. Dense caespitosa, caespitibus laete viridibus, turgescen- tibus, expansis; caulis robustus, simplex vel dichotome pauci- ramosus, nunc elatus, usque ad 1 dm altus et parce tomen- tosus, nunc brevis, 3—4 cm altus, inferne dense ferrugineo- tomentosus; folia magna, sicca complicata et apice totilia. humida e basi erecta patentia vel patentissima, suprema ro- sulata, cetera remotiuscula, usque ad 7,0 mm longa et 2,5 mm lata, concava, marginibus erectis, superne denticulatis, nervo crasso, basi c. 0,19 mm lata, cum apice desinente; cellulae basales ad marginem angustae, flavae, c. 6-seriatae, limbum sistenstes, ceterae chlorophyllosae dense papillosae, inferiores medianisque breviter rectangulae, superiores subhexagonae; bracteae foliis caulinis similes; seta c. 2,0 em alta, flava, subtenuis; capsula rubra, cylindrica, c. 4,5 mm longa et c. 1,0 mm lata; cetera ignota. Hab. Fuegia septentrionalis prope Porvenir emporium in paludosis; Patagonia australis ad flum. Rio Centinela (leg. O. NORDENSKJOLD); in vicinitate lac. Lago Argentino, Lago Viedma et Lago San Martin ad rivulos et in paludosis. TAFEL 7. Fig. 12. Folium caulinum a latere visum. Vergr. '*/ı. » 13. Folium caulinum deplanatum. Vergr. '/1. TAFEL 8. Fig. 1. Pars sectionis transversalis e folio medio. Vergr. *""/ Die Art ist am nachsten mit T'ortula robusta Hook. et GREV. verwandt, aber leicht davon zu unterscheiden. Sie weicht nämlich von der genannten Art durch viel breitere Blätter, viel schwächer gezägten Blattrand und kräftigeren Stengel ab. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 2] Die Pflanze findet sich in der Kordillera häufig an klei- neren Büchen und in Sümpfen wenigsten bis auf die Hohe von etwa 1000 m ii. d. M. Sie bildet grosse, lebhaft grüne. schwellende Rasen in den hóheren Teilen des Verbreitungs- gebietes. Der Stengel wird hier dezimeterlang, ist aber spar- lich mit Rhizoiden besetzt. Zuweilen wird jedoch die Pflanze nur wenige cm hoch, wie es der Falle ist bei dem von O. NoRDENSKJÓLD aus dem Rio Gallegos-Gebiete heimgebrachten Exemplar. Hier ist die Pflanze gelblich-braun, 3 em hoch und unten dicht mit Rhizoiden besetzt. Die Pflanze ist wahrscheinlich diöcisch. Die unteren chlorophyllführenden Zellen sind mit konischen, die oberen Zellen mit hufeisen- und ringfórmigen Papillen besetzt. Tortula prostrata MONT. Hab. Argentina ad lac. Nahuelhuapi prope Puerto Blest in ramis truncisque. Tortula pseudolatifolia CARD. Bull. de l'Herb. Boiss. 2me Ser. Tom. V. 1905. p. 1003. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in truncis arborum. Da eine vollständige Beschreibung der Pflanze aus CaRDOT's Feder zu erwarten ist, will ich hier nur bemerken, dass die- selbe wahrscheinlich heterócisch, jedenfalls nicht didcisch ist. Von den vielen von mir untersuchten Inflorescensen waren nur sehr wenige rein weiblich; die meisten aber waren synó- cisch; sie hatten Archaegonien im Zentrum und an der Peri- pherie zahlreiche Antheridien und schwach keulenförmige Paraphysen. ; Tortula papillosa Wirs. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in truncis arborum. Fuegia australis ad Ushuaia opp. in ramis Berberidis microphyllee. bo bo ARKIV FOR BOTANIK BD 6. N:0 8. Tortula brachychaete Dus. Autoica, dense pulvinulata, pulvinulis cohaerentibus, superne brunneis, intus atrobrunneis; caulis dichotome ra- mosus vel apice fasciculatim ramulosus, rarissime simplex, humilis, c. 1,6 cm altus, inferne dense tomentosus; folia sicca conduplicata, suprema + distincte spiraliter ad caulem ap- pressa, humida erecto-recurvata, c. 2,7 mm longa, lingulata, suprema interdum subspathulata, deplanata ad medium con- tracta partibus dimidiis ambis rotundatis, marginibus erectis, integerrimis, nervo crasso, basi c. 0,076 mm lato, dorso gla- berrimo, ventre papilloso, excurrente, pilum longum, hyalinum, laevissimum efformante; cellulae basales elongate rectangu- lares, ceterae obscurae, rotundate quadratae, minutae, c. 0,022 mm magnae, utrinque densissime papillosae; bracteae erec- tae, lanceolatae, convolutae, perlongae, sat robuste nervatae, pilo hyalino, laevissimo, elongato, capsulam haud rare attin- gente terminatae, cellulis rectangulis, supremis in bracteis exterioribus solummodo rotundate quadratis, papillosis; seta brevis, c. 5 mm alta et 0,3 mm diam., rubra; capsula cy- lindrica, curvata, c. 1,9 mm longa et 0,6 mm diam., rubra; cetera ignota. Hab. Argentina, lac. Lago Nahuelhuapi ad San Carlos coloniam in truncis arborum. TAFEL 8. Planta magn. nat. Folium caulinum a latere visum. Vergr. *°/1. _ Folium caulinum apicale deplanatum. Vergr. *"/i. Pars sectionis transversalis e parte folii inferiore. Vergr. 4/1. Pars sectionis transversalis circ. e medio folio. Vergr. "71. Cellulae folii superiores. Vergr. *°°/1. Folium perichaetiale interius. Vergr. !5/i. OW HA OUR Ge Die Art ist höchst wahrscheinlich am nächsten mit Tor- tula. breviseta (Hamp. et C. Miu.) Broth verwandt, doch habe ich Exemplare der genannten Art nicht gesehen. Sie unter- scheidet sich leicht von T. breviseta durch abgerundete. ganz randige und rinnenfórmige Blatter. Bei T. breviseta sind die Blatter nach C. MÜLLER — Linnaea, 1853. S. 492. — zuge- spitzt, an der Spitze kleingezihnt und mehr oder weniger kahnfórmig ausgehóhlt. Meine frühere Angabe, dass die herauslaufende Blattrippe trennende Merkmale der beiden Arten abgiebt, ist vielleicht weniger zutreffend. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 23 Die chlorophyllführenden Zellen unsrer Art sind mit ein- fachen und zweispitzigen Papillen dicht besetzt. Das Geschlechtsverhältnis der Pflanze ist nicht sicher festgestellt. Zwar habe ich ein, allerdings nur ein einziges, Individuum mit 4 und 9? Inflorescenzen gefunden, dagegen mehrere, die nur 7 Blüten besassen. Tortula lithopila Dus. Syn. T'ortula saxicola Dus. — Bot. Not. 1905. p. 301. Dioica, dense pulvinulata, pulvinulis humilibus, atro- brunneis, cohaerentibus; caulis ad 7,0 mm usque altus, ad medium circiter dichotome pluriramosus vel fasciculatim ra- mosus; folia dense inserta, sicca convoluta, suberecta vel in- curvata, humida erecto-patentia, oblonga, acuminata, nervo haud excurrente vel plerumque lingulata, ad 1.4 mm usque longa et deplanata c. 0,47 mm lata, canaliculata, mar- ginibus erectis, crenulatis, nervo crasso, basi c. 0,06 mm. lato, excurrente, cellula hyalina terminato, parte excedente ad apiculum hyalinum usque gemmis dense obtecta; cellulae basales breviter rectangulares, sat amplae, marginales mino- res, quadratae, circ. 3-seriatae, superiores chlorophyllosae, hexagonae vel subhexagonae, c. 0,015 mm magnae, utrinque minute papillosae; cetera ignota. Hab. Fuegia septentrionalis prope Porvenir emporium in saxis. TAFEL 8. 0/ 40 j 1. Fig. 14. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. TAFEL 9. Fig. 2. Folium caulinum apicale. Vergr *?"/i. » 3. Folium e caule inferiore. Vergr. ”h. » 4. Pars suprema nervi excedentis cum gemmis. Vergr. gh » 5. Cellulae folii superiores. Vergr. *°°/1. Die Art steht Tortula pagorum (MILDE) DE Not am näch- sten, weicht jedoch schon habituell durch sehr dichten polster- formigen Wuchs von dieser ab. Ausserdem hat unsre Art folgende Merkmale, die der Tortula pagorum fremd sind, und zwar den auslaufenden, mit glatten Brutkórpern dicht besetzten Blattnerv und die konischen Papillen oder Doppelpapillen. der Blattzellen. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O S. Die Pflanze ist etwas kleiner als Tortula pagorum. Die Polster von Tortula lithophila erreichen kaum 2 cm im Durch- messer. Wenn trocken, ist sie sehr zerbrechlich. Die Brutkórper finden sich nicht nur auf der hervor- tretenden Blattrippe, sondern auch auf der Rückenseite der- selben, doeh nur dicht unterhalb der Blattspitze. Tortula pusilla AONGSTR. Syn. Tortula brachypelma Dvs. — Botaniska Notiser. 1905. p. 299. Hab. Fuegia septentrionalis prope Porvenir emporium in terra. TAFEL 9. Fig. 6. Planta magn. nat. 7. Folium caulinum a latere visum. Vergr. *°/1. 8. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. *°/1. 9. Folium caulinum apicale. Vergr. ?"/i. 10. Cellulae folii superiores. Vergr. 7°°/1. Das von mir gesammelte Exemplar habe ich mit dem Typus (in Reichsmuseum, Stockholm) verglichen. Hierbei erwies es sich, dass meine Pflanze durch kraftigere Verzwei- sung, dichtere Polster, kräftiger zurückgerollten Blattrand, kürzere und breitere wie auch mehr konkave Blátter von dem Typus abweicht. Dagegen zeigten die beiden Pflanzen ein vollkommenes Übereinstimmen in Hinsicht auf das Blatt- netz, auf den krenulierten Blattrand, die Blattrippe und das Haar, das an der Basis breit und etwas rinnenfórmig ist. Die Blattzellen sind verhältnismässig gross und, wie gesagt, bei den beiden Pflanzen völlig gleich. Unter solchen Verhältnissen kann ich die Pflanze für eine von T. pusilla gut abgegrenzte Art nicht halten, sondern fasse sie als eine Form der genannten Art auf. Tortula ruralis (L.) EHRH. Hab. Patagonia australis prope S:ta Cruz emporium in campo suffruticoso. Tortula Schnyderi (C. Mt.) BROTH. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in terra subuliginosa. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 25 Tortula epilosa BROTH. n. sp. Dioica; robusta, caespitosa, caespitibus densiusculis, latis, fusco-viridibus; caulis ad 4 cm usque altus, erectus, basi fusco-radiculosus, dense foliosus, dichotome ramosus; folia sicca adpressa, carinato-complicata, apicalia saepe plus minusve distinete contorta, humida reflexa, carinato-concava, e basi paulum latiore ovali-oblonga, obtusissima, mutica, raro bre- vissime mucronata, c. 3 mm longa, basi c, 1,1 mm, superne c. 0,76 mm lata, marginibus integerrimis, fere ad apicem re- volutis, elimbata, nervo crasso, basi c. 0,085 mm lato, ru- fescente, continuo, raro brevissime excedente, dorso superne plus minusve scabro. apice serrulato, cellulis superioribus rotundato-hexagonis, c. 0,010 mm, valde chlorophyllosis, dense verrucosis, basilaribus hyalinis, elongate rectangularibus, mar- einalibus brevioribus, laevissimis. (Cetera ignota. Hab. Chile centralis, Liaillai ( Eisenbahnstation zwischen Valparaiso und Santiago), ad rupes siccas, ubi m. Jan. a. 1904 detexit G. Scorr ELLIOTT (n. 198). TAFEL 9. Fig. 11. Planta magn. nat. 12. Folium caulinum a latere visum. Vergr. ?"ji. 13. Pars sectionis transversalis circ. e folio medio. Vergr. 14 Cellulae folii superiores. Vergr. *°°/1. t 100/! Diese ausgezeichnete neue Art ist schon durch die gar nicht oder nur als Stachelspitze austretende, am Rücken oben kleingezägte Rippe leicht kenntlich. Tortula fuegiana MITT. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in saxis et in terra.. Fuegia orientalis in terra. Fuegia australis prope Rio Grande in fageto ad ra- mulum. Tortula campestris DUS. n. sp. Autoica, robusta, dense caespitosa, fusca; caulis c. 2,5 em altus, dichotome ramosus, apice fasciculatim ramulosus: folia dense conferta, sicca ad caulem appressa, humida e basi erecta recurvata, usque ad 3,2 mm longa et c. 1,27 mm 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wN:0 S. lata, lingulata, canaliculata, marginibus fere tota longitudine revolutis, nervo rubro, basi c. 0,1? mm lato, excurrente, pilum hyalinum, denticulis remote munitum, c. 1,0 mm longum efformante; cellulae basales circiter 1/3 folii longitudinis oc- cupantes, rectangulae, marginem versus flavae, angustiores et breviores, ceterae vulgo rotundate quadratae, c. 0,015 mm magnae, dense papillosae, papillis conicis; bracteae foliis caulinis vix longiores, sed latiores, erectae, concavae, vagi- nantes, pilo longo hyalino remote denticulato coronatae, cel- lulis basalibus medianisque, hyalinis, rectangulis; seta c. 1,0 cm alta, rubra; capsula cylindrica, curvata, castanea, c. 3,6 mm longa et 0,6 mm lata; peristomium 1,45 mm altum, inferne pallide flavum, superne rubrum, tubo peristomium dimidium aequante, dentibus vix bis tortis; operculum 1/3 longitudinis capsulae vix longius; spori rotundi, laevissimi, 0,013 mm magni. Hab. Patagonia australis prope S:ta Cruz emporium in campo; Fuegia septentrionalis prope Porvenir emporium in campo. TAFEL 10. Fig. |. Planta magn. nat. 2. Folium caulinum a latere visum. Vergr. ”h. 3 Folium caulinum a fronte visum. Vergr. **/1. 4. Folium perichaetiale interius. Vergr. '*/ı. 5. Pars capsulae suprema cum peristomio. Vergr. ?"/i. 6. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. *""/i Die Art steht Tortula fuegiana Mitt. am nächsten, ist aber viel kraftiger und weicht ausserdem von dieser Art in folgenden Hinsichten ab: durch viel breitere Blatter, viel kürzere Seta und weniger hoch sich erstreckende. hyaline Zellen. Die Art ist überdies autöcisch. Tortula Andersonii AONGSTR. Hab. Chile australis, Cordillera de la Costa supra An- gol opp. in arb. c. 1100 m s. m.; Cordillera de Villarica in arb. ubi plantam legit D:r F. W. NEGER. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen in truncis arborum rupibusque fere ubique; in terra in altitud. c. 800—1100 m s. m. Fu RR P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLÄNDER ETC. 29 Patagonia australis in territorio Baguales ad Tweidie et ad flum. Rio Centinela in truncis arborum (leg. O. Nor- DENSKJOLD); ad Punta Arenas emporium in truncis arborum. Fuegia australis ad Ushuaia in truncis arb. Argentina ad lac. Nahuelhuapi prope Puerto Blest in truncis arborum. Die vorliegende Pflanze ist nicht nur eine in den west- lichen Teilen von Südamerika weit verbreitete, sondern auch eine allgemeine Art, wenigstens im Gebiete der Sommer- wülder. Tortula perflaccida BROTH. n. sp. Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus laxiusculis, mol- libus, pallide glauco-viridibus vel viridibus; caulis erectus, usque ad 2 cm altus, basi fusco-radiculosus, laxiuscule folio- sus, simplex vel furcatus; folia flaccida, sicca, carinato-com- plicata, singula spiraliter contorta, humida erecto-patentia, carinato-concava, oblonga, rotundato-obtusa, superiora pilosa, 3—4 mm longa, 0,9—1,5 mm lata, marginibus integerrimis, fere ad apicem anguste revolutis, elimbata, nervo crasso, basi 0,10—0,12 mm lato, superne tenuiore, in pilum breve, raro sat longum, tenue, serrulatum, basi rufescens producto, dorso superne scabriusculo, cellulis superioribus rotundato-hexa- conis, c. 0,015 mm, leptodermibus, valde chlorophyllosis, dense verrucosis, basilaribus hyalinis, laevissimis, oblongo-hexagonis vel oblongo rectangularibus, marginem versus augustioribus. Cetera ignota. Hab. Chile centralis prope Valparaiso urb. pluribi. TAFEL 10. 7. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. ?"/i. es 8. Folium caulinum subcompressum a latere visum. Vergr. *°/1. 9—10. Apex folii. Vergr. *°/1. ll. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. *?/1, TAFEL 11. Fig. 1. Folium caulinum a latere visum. Vergr. ^fi. » 2. Cellulae folii superiores. Vergr. ?"/i. Diese dureh sehr weiche Blütter auffallende Art hat in Bezug auf die Lange des Blatthaares eine ziemlich grosse Veiünderlichkeit aufzuweisen. Bei den meisten Exemplaren ist das Haar der Schopfblütter sehr kurz und bei den unteren 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 8. Blattern fehlend, wobei es sogar vorkommt, dass die Blatt- rippe vor der Blattspitze aufhórt. Einige Exemplare sind dagegen durch viel làngeres Haar verschieden. Da jedoch die in dieser Hinsicht extremen Formen sonst mit-einander übereinstimmen, gehóren sie wahrscheinlich doch zu derselben Art. Leider sind keine Sporogone bekannt. Neobarbula Dvs. Botaniska Notiser. 1905. p. 299 Dioica, folia hmbata, limbo bistratoso, calloso; cellulae basales rectangulae, subhyalinae, superiores breviter rectan- sulares, utrinque minutissime papillosae; annulus perangus- tus, duplex, persistens; peristomium ad os capsulae inser- tum, densissime papillosum, membrana basilari humili, haud cancellata, dentibus filiformibus, brevibus, vix semel sinistror- sum tortis. Diese neue Gattung ist durch verdickten, knorpeligen, 2-schichtigen Blattrand, an der Kapselmündung inseriertes Peristom und durch die sehr niedrige Basilarmembran, die zwar dicht mit kleinen Papillen besetzt ist, aber keine Ver- dickungsleisten aufweisst, gekennzeichnet. Bemerkenswert ist auch der Stammbau. Der Central- strang ist ausserordentlich gut entwickelt und von ungewóhn- licher Dicke, indem der Durchmesser desselben fast dem hal- ben Stengeldiameter gleichlang ist. Durch die nach aussen zu verdickten üussersten Zellen des Centralstranges ist dieser scharf von der Grundgewebe abgegrenzt. Die verdickten Zellenwünde bilden namlich eine den Centralstrang umgebende Scheide, und hierdurch erinnert der Bau des Stengels an dem des Fruchtstieles gewisser Gattungen. Dieser Bau des Sten- gels ist ganz eigenartig und, soweit es mir bekannt ist, ohne Gegenstück unter den Laubmoosen. Die Gattung Neobarbula steht offenbar in der Nahe von Tortula. Nur eine einzige Art dieser Gattung ist bekannt, und zwar Neobarbula magellanica Dus. Botaniska Notiser. 1905. p. 299. Laxe caespitosa, humilis, c. 1,5 cm alta, brunnea; folia laxiuscule inserta, sicca conduplicata, undulata vel spirater P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 29 torta, humida patentia, stricta, leviter canaliculata, elongate lanceolata, ad 6,5 mm usque longa et, deplanata, 1,2 mm lata, marginibus erectis, apicem versus serratis, limbo ad medium folio c. 0,015 mm lato, supra basin desinente, nervo crasso, c. 0,19 mm lato, percurrente, ventre papilloso; cel- Neobarbula magellanica Dus. n. sp. — Pars peristomii. Vergr. 1/1. lulae basales rectangulae, fere hyalinae, ceterae marginem ver- sus breviter rectangulares, nervum versus hexagonae, utrinque papillosae; bracteae perichaetii foliis caulinis similes; v a- gina cylindrica; seta elongata, c. 2 cm alta, straminea, tenuis, 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 8. inferne dextrorsum, superne sinistrorsum torta; capsula brun- nea, auguste cylindrica, elongata, c.4,5 mm longa et 0,9 mm lata, stricta; peristomium pallide rubrum, minutissime papillo- sum, c. 0,5 mm altum, membrana basilari c. 0,09 mm alta, dentibus 32, filiformibus, integris vel parum pertusis, inferne subnodulose articulatis; operculum conicum, circiter '/; lon- gitudinis capsulae aequans, rostratum, rostro obliquo, obtuso; spori laevissimi, rotundati, 0,013—0,015 mm magni. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in terra subuliginosa. TAFEL 10. Fig. 12—13. Planta magn. nat. 14. Pars sectionis transversalis e margine folii caul. Vergr. *"?/1. TAFEL 11. Folium caulinum. Vergr. '*/ı Cellulae folii basales. Vergr. i. Celiulae folii superiores. Vergr. *°/1. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. *”"/1. Pars suprema capsulae deoperculatae. Vergr. */1. Pars suprema capsulae operculatae siccae. Vergr. *°/1. Sectio transversalis caulis. Vergr. '°/1 Fig. Dono Die chlorophyllführenden Zellen sind mit hufeisenfórmigen Papillen dicht besetzt. Meine frühere Angabe in Bot. Not., 1905, p. 299, dass die Pflanze autócisch ist, ist nicht richtig. Spatere Unter- suchungen haben nämlich gezeigt, dass die männliche Pflanze durch Rhizoiden mit der weiblichen dicht verwebt ist. Die Pflanze ist in der Tat diócisch. Tortula densifolia Hook. fil et Wirs. zeigt eine sehr grosse Übereinstimmung mit Neobarbula magellanica. Ich bin auch sogar geneigt anzunehmen, dass sie identisch sind. Da ich keine Exemplare von T. densifolia gesehen habe, ist es nur eine Vermutung, dass die beiden zusammengebracht wer- den mussen. Gen. Encalypta SCHREB. Sect. Xanthopus. Encalypta austro-ciliata BROTH. n. sp. Autoica; robustiuseula, caespitosa, caespitibus densius- culis, mollibus, glauco-viridibus; caulis erectus, 1—3 cm P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 3] altus, fusco-radiculosus, simplex vel innovando furcatus; folia sicca laxe adpressa, apice saepius incurva, humida erecto- patentia, carinato-concava, lingulata, obtusa, apiculata, usque ad 5 mm longa et usque ad 1,5 mm lata, marginibus in medio laminae anguste revolutis, undulatulis, integerrimis. nervo crasso, superne multo angustiore, plerumque breviter excedente, dorso sublaevi, cellulis hexagonis, c. 0,015 mm, chlorophyllosis, dense verrucosis, basilaribus rectangularibus. internis laxis, fuscis, externis multo angustioribus, limbum pluriseriatum efformantibus; seta 5—10 mm longa, sicca in- ferna dextrorsum, superne sinistrorsum torta, tenuis, junior straminea, aetate rubella; theca erecta, cylindrica, microstoma, brevicollis, rubella, leptodermis, nitidula, laevis; peristomi- um simplex, longe infra orificium thecae oriundum; exostomii dentes anguste lanceolati, rubri, articulis c. 7, papillosi, haud striati; spori 0,035—0,040 mm, ochracei, papillosi; operculum e basi minuta longe subulatum; calyptra ultra basin thecae descendens, straminea, basi fimbriata, laevis. Hab. Patagonia australis ad lac. Lago Argentino in rupibus rivalibus; ad lae. Lago San Martin in fageto ad saxa rivalia. TAFEL 12. Fig. 1—2. Planta magn. nat. ; Folium eaulinum. Vergr. "/:. Capsula calyptrata. Vergr. 15/1. Capsula operculata. Vergr. '°/ı. Pars peristomii. Vergr. ?°°/1. i > Am IR Die vorliegende Art steht E. ciliata sehr nahe, unterschei- det sich aber von dieser durch ungestreifte Peristomzähne. Sect. Rhabdotheca. incalypta patagonica BROTH. n. sp. Autoica; caespitosa, caespitibus densis, humilibus, viri- dibus, inferne fuscescentibus; caulis erectus, vix 1 cm altus, basi fusco-tomentosus, dense foliosus, fureatus; folia sicca adpressa, humida erecto-patentia, e basi paulum latiore, ovali, oblongo-lingulata, breviter acuminata, obtusula vel acuta. pilo plus minusve elongato-terminata, marginibus erectis, in- tegerrimis, nervo lutescente, basi c. 0,12 mm lato, dorso 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 8. scabro, in pilum plus minusve elongatum, flexuosum, minute denticulatum producto, cellulis laminalibus rotundato-hexa- conis, c. 0,015 mm, valde chlorophyllosis, densissime verru- coso-papillosis, obscuris, basilaribus, rectangularibus, laevibus, hyalinis, marginalibus linearibus, limbum lutescentem 4-seria- tum efformantibus; bracteae perichaetii minores, ovato- ovales, ceterum foliis caulinis sat similes; seta c. 5 mm alta, tenuis, stricta, rubra, laevissima; theca erecta, cylindrica, brevicollis, sicca deoperculata plicata, costis 8 latiusculis, aurantiacis praedita; peristomium 0; spori 0,040 mm, fusci, tuberculosi; calyptra c. 4 mm alta, nitida, integra, strami- nea, remotissime et minute papillosa, rostro fuscidulo, sat dense papilloso; operulum ignotum. Hab. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in terra; ad flum. Rio Fosiles hand procul a lacu San Martin in terra c. 900 m s. m. TAFEL 12. 7. Planta magn. nat. 8. Folium caulinum, Vergr. "i. > 9. Cellulae folii superiores. Vergr. *°/1. 10. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. IB 400), » 11. Capsula humida. Vergr. Diese neue Art ist mit FE. tasmanica Hamp. et MULL. verwandt, weicht aber durch die in ein Haar verlängerte Rippe und die rauhe Haube ab. Encalypta armata BROTH. n. sp. Autoica; caespitosa, caespitibus parvis, laxis, glauco- viridibus, inferne lutescenti-fuscescentibus; caulis erectus, c. | em altus, basi fusco-radiculosus, densiuscule foliosus, simplex vel parce ramosus; folia sicca adpressa, saepius con- tortula, humida erecto-patentia, carinato-concava, oblongo- lingulata, rotundato-obtusa, c. 3 mm longa et c. 1 mm lata, marginibus erectis, integerrimis, nervo rufescente, basi c. 0,150 mm, infra apicem folii evanido, dorso ciliato-scabro, cellulis rotundato-hexagonis, 0,020—0,025 mm, valde verrucosis, basi- laribus rectangularibus, hyalinis, marginalibus angustioribus, saepe luteis, limbum c. 6-seriatum, indistinctum efformantibus; seta c. 3 mm longa, purpurea, laevissima: calyptra magna, campanulata, straminea, basi lacerata, superne setoso-aspera. Cetera ignota. P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 33 Hab. Argentina ad coloniam »Los Americanos» haud procul a lacu Nahuelhuapi sitam in fissuris rupium. TAFEL 12. Fig. 12. Planta magn. nat 13. Folium caulinum. Vergr. '*/ı. 14. Apex calyptrae. Vergr. “/1. Eine ausgezeichnete, mit E. asperifolia Mitt. und E. emersa C. Mürr. verwandte Art, die leicht an der Blattstruktur und der Haube kenntlich ist. Arkiv för botanik. Bd 6. Nv 5. 3 Y Y i ARKIV FÓR BOTANIK. BAND 6. N:o S. bo u Os Sup 30 -I Erklarung der Tafel 1. Fissidens chilensis Dus. n. sp. 64/3. 64 Folium caulinum. Veregr. Folium perichaetiale. — Verer. Capsula operculata humida. Vergr’ P4, Capsula deoperculata humida. Vergr. "ti. Capsula sieca. Vergr. 95/1, Planta. Vergr. °/1. Cellulae folii superiores. Verer. ji. 400, i. Fissidens subaloma Dus. n. sp. Folium caulinum plantae fert. Vergr. 1, Planta sterilis. Vergr. 18/1, Planta fertilis; Verer. 15/1, Erklärung der Tafel 2. Fissidens Brotherii Dus. n. sp. Planta fertilis. Vergr. 15/1, Planta mascula. Vergr. 94[1, Folium eaulinum. Verer. °4/1, Capsula operculata humida. —Vergr. 5*1. Capsula deoperculata humida. Vergr. "!/1, Capsula sicca. Vergr. 95/1, Cellulae folii superiores. — Vergr. 4°°/1, Hymenostylium longo-pulvinatim Dus. n. sp. 8. Planta magn. nat. Folium caulinum a latere visum, Verer. “4 Folium caulinum a fronte visum. — Vergr. "U, Pars sectionis transversalis e medio folio. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. — 35 Erklärung der Tafel 3. Fissidens tener Dus. n. sp. Fig. 1. Planta fertilis. Vergr. ??/1. » 2. Planta sterilis. Vergr. 3/1. » 3. Folium plantae sterilis. Vergr. !®/ı, 4. Capsula humida. Vergt. 5!/i. » 5. Capsula sieca. Vergr. “'/1. 6. Cellulae folii superiores. Vergr. *°°/1. Fissidens leptochaete Dus. n. sp. Fig. 7. Planta fertilis. Vergr. ??[i. » 8. Planta sterilis. Vergr. ?"[1. » 9. Folium caulinum. — Vergr. "* i, Hymenostylium longo-pulvinatum Dus. n. sp. 400 [1 Fig. 10. Cellulae folii basales. — Vergr. | » 11. Cellulae folii superiores. Vergr. 229 Erklarung der Tafel 4. Trichostomum Elliottii Broru. n. sp. Fig. 1. Planta magn. nat. Folium caulinum. Vergr. ?"/i. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio, Vergr.. 4109/1, Triquetrella filicaulis Dus. n. sp. Fig. 4-—6. Planta magn. nat. » 7. Folium caulinum. — Vergr. "'ı. » 8. Pars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. "a, 9. Folium perichaetiale exterius. — Vergr. °°/1. 10. Folium perichaetiale interius. — Vergr. ?*;1, 35 » 11. Capsula operculata humida. —Vergr. ^j. 12. -Capsula sicca.. Vergr. ??/1i. » 13. Pars peristomii. Vergr. 4°°/1. » 14. Cellulae folii superiores. Vergr. !""/i, ARKIV FOR BOTANIK BAND 6. N:O S. Erklarung der Tafel 5. Leptodontium mierorumeinatum Dus. n. sp. Fig. 1. Planta magn. nat. > 2. Folium caulinum. Vergr. 22/1. 2 Pars sectionis t sversalis e folio superiore. Verer. 4°°/ B. ars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. *°°/1, Barbula pachyneura Dus. n. sp. Fig. 5. Planta magn. nat. » 6. Folium caulinum. Vergr. ??[1. » 7. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. pain » 8. Cellulae folii superiores. Vergr. ?9?/1, Barbula purpurascens Dus. n. sp. Fig. 9. Planta magn. nat. » 10. Folium caulinum. Vergr. ??/1, » 11. Pars sectionis transversalis e folio suprabasali. Vergr.'?"/,. » 12. Pars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. 90/1. Erklärung der Tafel 6. Barbula purpurascens Dus. n. sp. Fig. 1. Cellulae folii superiores. Vergr. !9"/i, Barbula austro-gracilis Dus. n. sp. Fig. 2. Planta fertilis magn. nat. Planta sterilis magn. nat. 4. Folium caulinum a latere visum, Vergr. °°/1, 5. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. ®/ı. 6. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergno at » 7. Capsula operculata humida. —Vergr. ??/1. » 8. Capsula deoperculata humida. Vergr. ??/1 Co Lb . Barbula Cardotii Dus. n. sp. Fig. | 9... Planta, magn. nat. 10. Folium caulinum. — Vergr. 5!/1, » 11. Folium caulinum apicale. —Vergr. °4/1. 19. Cellulae folii basales. Vergr. 199/i, » 13. Cellulae folii superiores. —Vergr. !99/1, » 14, Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. 199/;. P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 37 Barbula arenicola Dus. n. sp. Fig. 15. Planta magn. nat. » 16. Pars sectionis transversalis e basi folii. Vergr. 1°°/1. » 17. Cellulae folii superiores. Vergr. 0/3, » 18. Capsula humida deoperculata. Vergr. '/1, Erklarung der Tafel 7. Tortula polycarpa Dus. n. sp. Fig. 1. Planta magn. nat. » 2. Folium caulinum. — Vergr. "i. [57 2 a of . . T x - 125 » 3. Apex folii caulini. Vergr. 1, » 4. Pars sectionis ‘transversalis circiter e medio folio. Verer. 4001, » 5. Cellulae folii superiores. — Vergr. 0011, » 6. Pars suprema capsulae cum peristomio. Vergr. Pi. Tortula pseudorobusta Dus. n. sp. Fig. 7. Planta magn. nat. » 8. Folium caulinum. Vergr. 1. >» 9. Cellulae folii superiores. Vergr. !""/i. » 10. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Merggs 2900/3. ] » 11. Pars suprema capsulae cum peristomio. —Vergr. °°/1, Tortula rivalaris Dus. n. sp. Fig. 12. Folium caulinum a latere visum. Vergr. 15/1. » 13. Folium caulinum deplanatum. Vergr. 15/1. Barbula arenicola Dus. n. sp. Fig. 14. Folium caulinum. Vergr. ?? 1. Erklarung der Tafel 8. Tortula rivularis Dus. n. sp. Fig. 1. Pars sectionis transversalis e folio inferiore. Vergr. 9/4, Tortula brachychaete Dus. n. sp. Fig. 2—3. Planta magn. nat. » 4. Folium caulinum a latere visum, Vergr. ?"[1, 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. Fig. 5. Folium caulinum apicale deplanatum. Vergr. *°/1. » 6. Pars sectionis transversalis e parte folii inferiore. Vergr. 400/4. 7. Pars sectionis transversalis circ. e folio medio. Verer. 8. Cellulae folii superiores. Vergr. 29011, 9. Folium perichaetiale interius. Vergr. '/1. 400/1. Tortula pulvinatula Dus. n. sp. Fig. 10. Planta magn. nat. » 11. Folium caulinum a latere visum. —Vergr. ??/1, 12. Folium caulinum deplanatum. Vergr. Pi. » 18. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Verer. 200 fau Tortula lithophila Dus. n. sp. Fig. 14. Pars sectionis transversalis oirciter e medio folio. Veror 400 /4 gr. : Erklàrung der Tafel 9. Tortula pulvinatula Dus. n. sp. Fig. 1. Cellulae folii superiores. Vergr. !"!/i, Tortula lithophila Dus. n. sp. Fig. 2. Folium caulinum apicale. Vergr. ??/1. > 3. Folium e calule inferiore. Vergr. *°/1. > 1. Pars suprema nervi excedentis eum gemmis. Vergr. !?/1, 5. Cellulae folii superiores. Vergr. !""/1, Tortula pusilla AONGSTR. Fig. 6. Planta magn. nat. Folium caulinum a latere visum. — Vergr, ??/1, 8. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. °°/1, 9. Folium caulinum apicale. — Vergr. ?"/1i, 10. Cellulae folii superiores. Vergr. 7*°/1, Tortula epilosa Dorn. un. sp. Fig. 11. Planta magn. nat. 12. Folium caulinum a latere visum. Vergr. i 13. Pars sectionis transversalis circ. e folio suprabasali. Vergr. 19/1; » ]4. Cellulae folii superiores. — Vergr. Wi, P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 39 Erklarung der Tafel 10. Tortula campestris Dus. n. sp. Fig. 1. Planta magn. nat. » 9. Folium caulinum a latere visum. — Vergr. °° 1. » 3. Folium caulinum a fronte visum. — Verger. ??/1, » 4. Folium perichaetiale interius. Vergr. 1/1. » 5. Pars capsulae suprema cum peristomio. Vergr. ?"/i, » 6. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Verer. 10011, Tortula perflaccida Brorn. n. sp. Fig. 7. Folium caulinum a fronte visum. Verer. °°/1, 8. Folium caulinum subcompressum a latere visum. Vergr. 99/1, » 9-10. Apex folii Vergr. 3°/1. » 11. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Verer. ng: 3 Neobarbula magellanica Dus, n. sp. Fig. 12—13. Planta magn. nat. 14. Pars sectionis transversalis e mareine foli caul. Verer, 4909/1: Erklärung der Tafel 11. Tortula perflaccida Brotm. n. sp. Fie. 1. Folium caulinum a latere visum. Vergr. ?"/1, » 2. Cellulae folii superiores. Vergr. 75°/1. Neobarbula magellanica Dus. n. sp. Fig. 3. Folium eaulinum. Vergr. 1/1. » I. Cellulae folii basales. Vergr. "99/1, » 5. Cellulae folii superiores. Vergr. !9"/1, » 6. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. 4909/1, » 7. Pars suprema capsulae deoperculatae. — Vergr. ?*;1. » S. Pars suprema capsulae opereulatae siceae, Vergr. ?? 1, » 9, Sectio transversalis caulis. — Vergr, !?"/1, 40 Fig. Fig. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 S. 12. 13. 14. Erklarung der Tafel 12. Encalypta austro-ciliata Brora. n. sp. Planta magn. nat. Folium caulinum. Vergr. !*/1, Capsula calyptrata. Vergr. 15/1. Capsula operculata. Vergr. 5/1. Pars peristomii. Vergr. 7°°/1, Encalypta patagonica BnorH. n. sp. Planta magn. nat. Folium caulinum. — Vergr. Cellulae folii superiores. Vergr. ^""i, Pars sectionis transversalis circiter e medio Vergr. yt Capsula humida. — Vergr. 18/4, 400 18; 1; Encalypta armata. Brorn. n. sp. Planta magn. nat. Folium caulinum. — Vergr. ^1. Apex calyptrae. Verer. "ti, 15 — Tryekt den 4 september 1906 Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. folio. l. Bap J. Cederquist foto. o tr. N:o 8. ARKIV FÓR BOTANIK. BAND 6. NN N cS Yy SN oS oS Se See P. Dusén del. * 3. Taf. N:o 8. BAND 6. ARKIV FOR BOTANIK. J. Cederquist foto. o. tr. P. Dusén del. zi 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. Taf. 4. S$ P. Dusén del. J. Cederquist foto, o. tr. VA ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. Taf. 5. J. Cederquist foto. o. tr. P. ros ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 8. Taf. 6. P. Dusen del. J. Cederquist foto. o. tr. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. Tapa P. Dusén del. J. Cederquist foto. o. tr. Tas: ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. J. Cederquist foto. P. Dusén del, N:o 8. BAND 6. ARKIV FOR BOTANIK. RAE END TN ICR SN ANY Mn J. Cederquist foto. o. tr. P. Dusén del. { - = Hi ae * & 5 E | | ed v3 N, * - ] ] c^. Ihe uo SET Ge MERE a n A 7 D (üt ‚r Taf. 10. ARKIV FOR BOTANIK BAND 6. N:o 8. 27 DI) /// J. Cederquist foto. o. tr. P. Dusén del. afar N:o 8. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. i CES S J. Cederquist foto. o. tr, P. Dusén del. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 8. Tap P. Dusén del. J. Cederquist foto. o. tr. > " : > ~ 1 - = k | h ut ahs mox PER | a a ee ee TM Die Beide letzten Bände der »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar» enthalten folgende Abhandlungen, welche dem Spezial- ER dieses sd ed angehören: The two last volumes of »K. Svenska Vetennkape, Akademiens - Handlingar» contain the following papers on subjects belonging to the Especial matter of this Archiv: ^ Les deux derniers volumes des »K, Svenska Vetenskaps-Akade- miens Handlingar» contiennent les memoires suivants rentrant dans le . cadre scientifique des nouvelles Archives: UTI K. VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR (stor 4:0) äro följande afhandlingar i Botanik publicerade sedan ar 1903: _ AmEsoHoUvG, F. W., Undersökningar öfver de tropiska växternas bladbyggnad i - jämförelse med de arktiska och boreala, — Band 39 n:o 2. 1905. 207 pg. 25 Taf. ' . Errxsson, J., Ueber das vegetative Leben der Getreiderostpilze. 1—4. — Band 37 n:o 6, 1904. 19 pg. 3 Taf.; Band 38 mo 3. 1904, 18 pag. 3 Taf.; Band 39 n:o 5. 1905. 41 pg. 2 Taf. — JUEL, O., Die Tetradenteilungen bei Taraxacum und anderen Ciehoriaceen: — | Band 39 n:o 4. 1905. 21 pg. 3 Taf . NATHOBST, A. €, Bemerkungen über Clathropteris meniscoides und Rhizomopteris 1 eruciatı Nata, — Band 41 n:o 2. 1906. 14 pg. 3 Taf. — —, U.»er Dictyophyllum und Camptopteris spiralis, — Band 41 n:o 5. 1906. 24 pg. 7 Taf. : SYLVÉN, N., Om de svenska dikotyledonernas första förstärkningsstadium eller utveckling från frö till blomning. 1. Speciell del. — Band 40 n:o 2. 1906, 349 sid. 25 tafl. j ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 9. Systematische Ubersicht der Gattung Scoparia. Von ROB. E. FRIES. IBRARY Mitgeteilt am 12. September durch A. G. NATHORST und J. Eriksson. NEW BO Mit 8 Tafeln. GAR Schon die vorlinneanischen Verfasser kannten eine zu der Scrophulariaceen - Gattung Scoparia gehörige Art, die dann später von LINNÉ (1753) den Namen dulcis erhielt. Diese Art blieb lange die einzig bekannte, bis SELLOW von seinen zahlreichen Reisen in Brasilien und Uruguay zu Beginn des vorigen Jahrhunderts nicht weniger als 5 Arten heimbrachte, die von CHamisso allein oder zusammen mit SCHLECHTENDAL in Linnza 1827 und 1833 beschrieben wurden; es waren dies ericacea, flava [= montevidensis (SPRENG.)], pinnatifida, plebeja und elliptica. Dieselben Verfasser be- schrieben ausserdem ungefähr gleichzeitig (1831) noch eine Art, annua, aus Mexiko. Diese 7 waren — wenn man von ein paar unsicheren und bald ausrangierten absieht — die einzigen, die während der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts die Gattung Scoparia bildeten. Die Entwickelung der Systematik innerhalb der Gattung ging während dieser Zeit nicht in der Richtung einer Teilung der Arten, sondern in der entgegengesetzten. In DC’s Pro- dromus zog BENTHAM Sc. plebeja ein und identifizierte sie Smit flava; in Marrıı Fl. bras. billigte ScHmipr dieses Verfahren C^ Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 9. 1 oc | 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. No 9. und rangierte seinerseits auch pinnatifida unter diese Art ein. Die Ansicht dieses Forschers über die Artbegrenzung war dann wührend beinahe des ganzen vorigen Jahrhunderts die allgemein übliche bei denen, die die Scoparia-Gattung behan- delten, so dass also diese letztere nur aus 5 Arten bestand. Erst in den 1890er Jahren nahm die Anzahl bekannter Scoparien zu. Sc. purpurea wurde damals von Fernando Noronha (1890) und grandiflora aus Florida (1896) beschrieben. Es waren aber eigentlich Paraguay und Argentinien, die in bedeutenderem Grade die Gattung bereichern sollten. Von da her wurden nämlich 1898 von FRITSCH die beiden schönen Arten millefoliata und Grisebachii und vor nunmehr zwei Jahren von CHODAT wieder zwei, Hassleriana und nudicaulis, beschrieben. Man kann daher sagen, dass die Gattung Scoparia bei dem bisherigen Stande unserer Kenntnis 11 Arten um- fasst hat. Auf Grund einer Untersuchung, die ich an einem ziemlich reichhaltigen Material aus verscliiedenen Museen vorgenommen, bin ich in mehreren Fragen betreffs der Systematik der Scoparia- Arten zu einer von der heute üblichen etwas abweichenden Auffassung gekommen. Ich bin dabei u. a. zu der be- stimmten Ansicht gekommen, dass die beiden von BENTHAM und ScHMIDT eingezogenen plebeja und pinnatifida von flava (oder montevidensis, wie ich diese Art zu benennen für richtiger ansehe) wohlverschieden sind und in Wirklichkeit nur eine relativ entfernte Verwandtschaft mit ihr besitzen, was weiter unten bei der Besprechung der genannten Arten näher aus- geführt werden soll Die bisher übliche Ansicht findet ihre Erklärung darin, dass das zugängliche Material so unvoll- ständig und schlecht gewesen ist, dass eine Reihe Charaktere, besonders die Farbung der Blüte, nicht haben bestimmt werden kónnen. Was pinnatifida betrifft, so ist ausserdem mit dieser — schon seit BENTHAM — eine ganz andere Art (neglecta n. sp.) zusammengeworfen worden, die im Gegen- satz zu der wirklichen pinnatifida der montevidensis ausser- ordentlich nahe steht. Der einzige, der sich in der hier angedeuteten Richtung ausgesprochen und gegen BENTHAM’s u. a. Vereinigung der Arten opponiert hat, ist FRrrScH in Bihang till K. Sv. Vet.- Akad:s Handl. Bd. 24, Abt. III, N:o 5, S. 5. Er hat jedoch wenige Stützen für seine Ansicht beigebracht, was die ge- R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 3 nannten Arten betrifft, und unzweifelhaft dürfte’ auch sein, dass er bei pinnatifida die oben erwühnte neglecta im Auge gehabt hat, nicht die von SELLOW eingesammelte Art. Er hat indessen einen scharfen Blick für die Vielfórmigkeit der Gattung gehabt und, wie erwühnt, zwei der ausgeprügtesten Arten der montevidensis-Gruppe unterschieden. Auf Grund meiner Studien habe ich es auch für nótig erachtet, 4 neue Arten aufzustellen, nämlich die eben genannte neglecta und mexicana, divaricata und excelsa. Ferner habe ich eine Reihe fehlerhafter Bestimmungen berichtigen kónnen, deren verschiedene Verfasser sich schuldig gemacht und die in hohem Grade die Systematik der Gattung verwirrt haben. Die Gattung Scoparia làsst sich nach dem Bau des Kelches passenderweise in zwei Untergattungen einteilen. Die eine, die ich Tetracronia nennen möchte, ist charakterisiert durch einen vierzipfeligen Kelch und zàhlt insgesamt vier Reprüsen- tanten: dulcis, purpurea, grandiflora und nudicaulis. Diese Arten zeichnen sich auch durch ihre weisse Blütenfürbung aus, die nur bei dulcis in blassblau und bei purpurea in »pale rose» übergeht. Die andere Untergattung, Pentacronia, wird von den übrigen Arten gebildet, bei denen allen der Kelch in fünf Zipfel gespalten ist. Dieser Unterschied zwischen den beiden Untergattungen ist ja sehr leicht wahrzunehmen, gleichwohl aber sind oft Arten von der einen mit solchen identifiziert worden, die der anderen Gruppe angehören. Die zu Pentacronia gehórenden Arten lassen sich m. E. wiederum passenderweise in zwei Gruppen je nach der Farbung der Blumenkrone einteilen. Bei einigen, für die Sc. montevidensis als Typus angesetzt werden kann, ist die Blüte gelb, bei anderen, von denen ericacea die bekannteste ist, hat die Blumenkrone eine im ganzen violette Farbung, die jedoch von heller bis zu dunkler, von lila bis zu blau- oder dunkelviolett variieren kann. Im allgemeinen dürfte ja der Farbung der Blumenkronen nicht allzugrosses Gewicht bei Gruppeneinteilungen beizulegen sein; in diesem Falle aber, wo wir es mit der Art nach so verschiedenen Farben wie gelb und violett, die nicht durch Farbenschattierungen in- einander übergehen, zu tun haben, scheint sie mir völlig anwendbar zu sein. Auch bilden die gelbblütigen Scoparien entschieden eine natürliche Gruppe sehr nahe verwandter Arten, wie das auch — obwohl vielleicht nicht in so hohem 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wN:o 9. Grade — bei den mit violetter Blumenkrone versehenen der Fall ist. Eine violettblütige Art mit einer gelbblütigen zu identifizieren, wie das z. B. mit plebeya und montevidensis (flava), mit mexicana und annua geschehen ist, scheint mir daher unrichtig. Diese Einteilung nach der Blütenfárbung hat jedoch nicht völlig durchgeführt werden können, da betreffs einer Art, elliptica, die Fárbung der Krone mir unbekannt ist. Diese Art, die leider bisher nur bei einer einzigen Gelegenheit er- beutet worden ist, von SELLOw, scheint nach ihrem all- gemeinen Habitus u. a. zu urteilen, recht weit verschieden von allen übrigen zu sein, und möglicherweise wird es sich zeigen, dass sie als Repräsentant für eine freistehende, mono- type Gruppe innerhalb der Untergattung Pentacronia aufzu- fassen ist. 4 Die Scoparia-Arten sind so gut wie ausschliesslich an Amerika gebunden. Nur eine einzige Art, dulcis, tritt auch ' auf der óstlichen Halbkugel auf und besitzt eine Verbreitung über alle Tropen. Es dürfte sich jedoch die Frage erheben lassen, ob nicht auch diese ursprünglich eine Amerika-Art gewesen ist, die mit der Kultur nach den anderen Weltteilen verbreitet worden ist; wenigstens ist sie nach einer Reihe von Gegenden, wo sie jetzt vorkommt, erst in späterer Zeit hingekommen, wie z. B. nach Ostindien, wo sie zu Beginn des vorigen Jahrhunderts gefehlt haben soll.! In Amerika ist die Gattung Scoparia auf die Tropen und die an sie grenzenden Teile der warmtemperierten Zone be- schrankt. Im Norden geht sie mit dulcis hinauf bis 30° n. Br. (bis zum nördlichen Florida), im Süden mit monte- vidensis herunter bis 35° s. B. (bei Montevideo und in Chile). In den Äquatorialländern selbst ist sie nur spärlich vertreten; von dort kenne ich nur dulcis, die im grossen und ganzen eine gleichmässige Verbreitung von 30° n. Br. bis 30° s. Br. zu haben scheint, ferner die dulcis nahestehende purpurea von Fernando Noronha und ausserdem in einem Exemplar eine Form von montevidensis von Amazonas. Zwei Arten (mexicana und annua) kommen in Mexiko und Zentralamerika ! Nach WETTSTEIN in ENGLER und PnawTrL, Die natürl. Pflanzenfam. IV: 3b. S. 84. R. E. FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. > vor. Es sind jedoch die Länder rings um den südlichen Wendekreis (Südbrasilien und Südbolivia, Paraguay und Uru- guay nebst Nordargentinien), wo die Gattung ihre eigentliche Heimat hat, und dort trifft man die meisten Arten. In Paraguay sind sie am allerreichsten konzentriert; dort treten nicht weniger als 7 Arten auf (dulcis, nudicaulis, plebeja, Hassleriana, montevidensis, neglecta und millefoliata); in Rio Grande do Sul kommen vier vor (dulcis, divaricata, ericacea und montevidensis), in Uruguay zwei (plebeja und monte- vidensis), im westlichen Chacogebiet vier (dulcis, nudicaulis subsp. preedensa, excelsa und annua) usw. Bemerkenswert ist das gewohnlich geringe Verbreitungs- areal, das jede Art besitzt. So ist pinnatifida, soviel man weiss, auf die Provinz S:a Catharina beschrünkt, elliptica aut die Provinz Paraná, ericacea und divaricata auf Rio Grande do Sul; ferner millefoliata und die Hauptart von nudicaulis auf Paraguay, @risebachii ausschliesslich auf die Provinz Córdoba in Argentinien, nudicaulis subsp. predensa und ex- celsa auf das Grenzgebiet zwischen Argentinien und Bolivia; neglecta hat eine Verbreitung von Matto Grosso bis Paraguay, Hassleriana über Paraguay und die angrenzenden Teile von Argentinien (Missiones), und plebeja von Paraguay durch Entrerios bis Uruguay. Eine ausgedehntere Verbreitung hat ausser dulcis, wie bereits erwähnt, eigentlich nur monte- vidensis, welche bisher aus Rio Grande do Sul und Uruguay nebst den angrenzenden argentinischen Provinzen Entrerios, Corrientes, Santa Fé und Córdoba, ferner aus Paraguay und, wie erwähnt, aus Chile und Amazonas bekannt ist. Auch ist dieses eine Kollektivart, die mehrere verschiedene in sich zu schliessen scheint. Besonderes Interesse bietet schliesslich Sc. annua dar mit einem beschränkten Verbreitungsgebiet im westlichen Chaco (auf der Grenze zwischen Argentinien und Bolivia) und einem anderen in Zentralamerika und Mexiko; aus dem Zwischengebiete ist die Art überhaupt nicht bekannt. Bei der Ausarbeitung der vorliegenden Übersicht über die Systematik der Scoparia-Arten habe ich mich der Samm- lungen folgender Museen bedient: in Upsala, Stockholm, Berlin (alle Arten, ausser Scop. dulcis), München, Zürich, Genf (Musée DE CANDOLLE und die HassLer’schen Samm- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 9. lungen in l'Herb. Boissier) und Madrid. Es ist mir eine an- genehme Pflicht, den Vorstehern aller dieser Museen für die Bereitwilligkeit, mit der sie ihre Sammlungen mir zur Ver- fügung gestellt haben, hier meinen Dank auszusprechen. Conspectus specierum. Subgenus I. T'etracronia. Calyx 4-fidus. A. Flores albidi v. pallide coerulei. 1. Corolle diam. 3—5 mm. Lobi calycis capsula breviores. a) Folia linearia, oblanceolata v. obovata, dentata. 1. dulcis. b) Folia linearia, integerrima. 4. nudicaulis. 2. Corollz diam. circ. 5 mm. Lobi calycis capsula subsquilongi v. longiores. Folia linearia v. anguste oblanceo- lata, parce dentata. 4a. *predensa. 3. Corolle diam. circ. 10 mm. Lobi calycis capsula zquilongi v. lon- giores. Folia oblanceolata, dentata. 3. grandiflora. B. Flores rosei. 2. purpurea. Subgenus II. Pentacronia. Calyx 5-fidus. A. Caulis herbaceus, alatus, alis nodis- que atque partibus junioribus pilis sim- plicibus articulatis sparse vestitis. Folia elliptica. 5. elliptica. B. Caulis angulatus sed non alatus, glaber vel glanduloso-hirsutus. 1. Corolla coerulea v. violacea. a) Herbe v. suffrutices erecti. Folia denticulata, glabra. Pedunculi glabri. *) Ramuli erecti. Folia oblan- ceolata. Calycis lobi capsula breviores. 6. plebeja. **) Ramuli divaricati. Folia line- aria. Calycis lobi capsulam superantes. 7. divaricata. R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. T b) Herba v. suffrutex erectus. Folia pinnatifida, laciniis linearibus et vulgo dentatis. Pedunculi glabri. 8. pinnatifida. c) Frutices erecti. Folia integerima. Pedunculi glanduloso-hirsuti. +) Internodia juniora foliaque glabra. 9. ericacen. **) Internodia juniora foliaque glanduloso-hirsuta. 10. Hassleriana. d) Herba v. suffrutex ramis pro- stratis v. adscendentibus. Folia denticulata, glabra. Pedunculi glanduloso-hirsuti. 11. mexicana. 2. Corolla flava. a) Herbs annue, erectze. Folia den- tata. *) Herba parva (1—2 dm. alta). Corolla calycis lobis brevior v. equilonga. 12. annua. **) Herba elata (2—4 dm. alta). Corolla calycem evidenter su- perans. 13. excelsa. b) Herba perennis, ramis erectis v. decumbentibus. Folia integra v. dentata. 14. montevidensis. c) Herbz perennes v. suffrutices parvi. Folia pinnatifida, laciniis sepe dentatis v. laciniatis. *) Herba procumbens, peduncu- lis calyceque vulgo glaberrimis. Capsula globoso-ovoidea. 15. neglecta. **) Herbe v. suffrutices vulgo erecti, pedunculis glandulis stipitatis vestitis. Capsula ovoideo-oblonga. 4) Folia glaberrima, nitida. 16. millefoliata. 3) » glanduloso-hirsutula. 17. Grisebachi7. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 9. 00 1. Scoparia dulcis L. LINNÉ, Spec. plant. ed. I p.116 (1753). — BENTHAM in DC. Prodr. X p. 431 (1846). — J. A. Scumipt in MARTIUS, Fl. bras. fasc. XXX p. 264 (1862). Syn.: Scoparia ternata FORSK. Fl. arab.-yemen, p. 31 (1775). » dulcis L. var. tenwifolia Gris. Fl. Br. W. Ind. Islands p. 427 (1864). Tab. nostr. I, fig. 2—3 et Tab. VIII, fig. l. — GERTNER, De fruct. et semin. plant. Tab. 53 (1788). — Parisor DE BEavvois, Flore d'Oware et de Benin en Afrique. Tome II Pl. 115 (1807). — Lam., Illustr. t. 85 (1823). Africa: Egypten [SrEBER; herb. Monac.]. Senegal [Dór- LINGER; ibid. — RovssrLLON; h. Prodr.] Sierra Leone [Ar- ZELIUS; Ups. et Holm.]. Togo [WARNECKE n. 377; h. Monac.]. Kamerun [Deister n. 4; h. Turic. et Monac. — STAUDT n. 598 et Bates n. 1; h. Turie.]. Gaboon [Soyaux n. 328; ibid.]. Congo [Hens n. 1888; ibid.]. Angola [MEcHow Exped. n. 18; ibid.]. Madagascar [BoJER; h. Prodr. et Monac. — MOQUERYS n. 80 et 217; h. DC. et Turic. — Bouton; h. DC. — KELLER; hz Pune! Asia: Bengalen [Hoox. et Towrs.; herb. DC.] As- sam [h. Monac. — CHATTERJEE; h. Turic.] Ins. Philipp. [CUMING n. 729; h. DC. — Manilla: PEROTTET; h. Prodr.]. Borneo [BEccanr n. 146; h. DC.]. Java [ZorrrNGER; herb. Prodr. — ZOLLINGER n. 1653; h. Turic. — SAVINTERRE n. 725; h. DC. — E. Nyman; Upsal.]. Bassa [ex herb. Hook. ; Upsal.]. Moalmyne [HELFER; h. Prodr.]. Australia: Port Darwin [F. v. MórtER; h. Monac. — HoLTzE; h. Turic.]. Caizno, Australia sept. [WALTER; ibid. }. America septentr. et centralis: Florida [Jackson- ville: Curtiss n. 4924; herb. Turic. — Tampa: GARBER; Upsal.] India occid. sine loco indicato [Herb. SwARTZI; Holm. — Herb. Prodr.|. Cuba [Havana; herb. Madrit. — ibid.: OrLA; h. Prodr.] Jamaica [herb. Swartzır; Holm.]. Porto- rico [WYDLER n. 131; h. Prodr. et Monac. — SINTENIS n. 9; h. DC, Monac. et Holm. — HrzrrER n. 180; Ups. — BLAUNER n: 57; h. DC. — Mercter; h. Holm.]. St. Thomas [EGGERS n. 97; h. Monac. et Turic.]. Antigua [WULLSCHLZEGEL n. 407; h. Monac.]. St. Barthelemi [| FonssrRÓw ; Ups. et Holm. ]. Martinique [SreBER n. 9; h. Monac. — FonssrRÓM; Holm. — Haun n. 288 et 1083; h. DC.]. Tobago [herb. Madrit.]. Trini- dad [EGGERS n. 1099; h. Monac. et Turic.]. Mexiko [MERCIER ; R. E. FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 9 h. Holm. — Tampico de Tamaulipas: BERLANDIER n. 94; h. Prodr. — Jalisco: PRINGLE n. 2130, Holm.; 2370, Ups. et Monac. — Acapulco: Madrid.]. Guatemala [Estanzuela: Don- NELL SMITH, pl. guatem. n. 4012; h. DC. et Monac. — Cubil- quitz: DONNELL SMITH, pl. guatem. n. 7638; h. Monac. — Retaluléu: BERNOULLI et Canro n. 2168; Holm.]. Honduras [Hsatmarson; ibid.]. Nicaragua [Livy n. 86; h. DC.]. Costa- rica [PITTIER et DuRAND n. 4646 et 8608; h. Turic.]. Panama h. Madrit. — SEEMAN; h. DC]. America australis: Columbia[|HorTEN n. 587; CARSTEN; Triana; h. DC. — S:a Martha: H. SwrrH n. 1330; Holm.]. Venezuela: Caracas [herb. Holm. — LINDEN n. 2203; h. DC.]. Guiana anglica [ScHOMBURGK sine num.; h. Prodr. et Monac. — n. 50; h. DC. — n. 622; Ups.] Surinam [WEIGELT; h. Prodr. et Monac.]. Guiana gallica: Karouany [SaGcor n. 421; Holm.]. Equador [FRAsER; h. DC. — EGGERS n. 14109; h. Monac. — Guayaquil: h. Madrit.]. Peru [Porppre n. 40; h. Prodr. — LECHLER, pl. peruv. n. 2353; h. DC. et Ups.]. Bolivia [MiIGUEL Bane n. 2851; h. Monac. — Chiquitos: D’ORBIGNY n. 778; h. DC. — Chaco: R. FRIES n. 1392; Holm.]. Brasilia: sine loco indicato [Marri Herb. Fl. bras. n. 662; h. Prodr., Monac. et Holm. — Sacra: h. Prodr. — SELLOw: ibid. et Upsal. — Luscunats et Martius; h. Ups.]. Prov. Para [Santarem: Spruce n. 463; h. DC. et Monac.]; Prov. Bahia [Martius; h. Turic. — SALZMAN n. 402 et 403; h. Prodr. — BrawcHET; ibid. — Luorzky; ibid.]; Prov. Minas Geraés [Caldas: REGNELL III: 960; h. Ups. et Holm. — ibid.; MosÉx n. 383; Holm. — Lagoa Santa: WARMING; ibid. ]; Rio de Janeiro [SerLow; Berol. — GAUDICHAUD; ibid. et h. Prodr. — DOoELLINGER; h. Monac. — Martius; ibid. et h. Prodr. — REGNELL 337 et WIDGREN 90; herb. Holm.]. Prov. Sao Paulo [Santos: REGNELL I: 23'/,; Holm.]; Prov. Rio Grande do Sul [Matme II: 666 et 836; SCHWARZER; ibid.]; Prov. Matto Grosso [Matme II: 2477 et 2701; ibid.] Paraguay [BaraNsA n. 2368; h. DC. — LINDMAN A 3713; Ups. et Holm. — HassLER n. 1274 et 5330; h. Boiss. — HASSLER n. 719 et 3181 (partim); ibid.]. Ins. Galapagos: ins. Charles [ANDERSON n. 155; herb. Ups. et Holm.]. Scoparia dulcis ist gegenwürtig über alle tropischen Ge- biete verbreitet. Demungeachtet ist es mir nicht móglich 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 9. gewesen, an dem ausserordentlich reichen Material, das mir zu Gebote gestanden, mehr ausgeprägte Formen, geographische Subspezies o. dgl. zu unterscheiden. Den vegetativen Teilen nach ist die Art allerdings sehr variabel, diese Verschieden- heiten werden aber offenbar direkt durch die àusseren Ver- haltnisse, den Erdboden, gróssere oder geringere Feuchtigkeit usw. hervorgerufen. Sc. dulcis var. tenwifolia Gris. ist nur eine schmalblättrige Form; gleitende Übergänge zu den breit- blattrigen Formen existieren. Die beiden folgenden Arten müssen wohl als spát aus dieser Art herausdifferenziert an- gesehen werden. 2. Scoparia purpurea RIDLEY. RIDLEY in Journ. Linn. Soc. London. 27 pag. 51 (1890). Fernando Noronha: »Rat Island, on the north side by the sea-shore, a few plants.» Von dieser Art habe ich keine Exemplare gesehen und kann daher nicht mit Sicherheit mich über ihre Stellung äussern. Aus der Beschreibung geht jedoch hervor, dass sie Scoparia dulcis sehr nahe steht. Als wichtigste unterscheidende Charaktere führt RIDLEY an: »The colour of the flowers, pale rose, and almost complete absence of hairs from the base of the petals, so conspicuous in S. dulcis, distinguish this species from that; the habit is more erect and stiff, and the leaves larger and more toothed.» 3. Scoparia grandiflora NASE. NasH in Bull. Torrey Bot. Club. 23 pag. 105 (1896). — Swarr, Flora oi the Southeastern United States p. 1070 (1903). Tab. nostr. VIII, fig. 2. Florida: Tampa, Hillsborough Country [NaAsn: Plants of Florida n. 2417; herb. Berol.]. Die Art steht Sc. dulcis ausserordentlich nahe, scheint mir aber doch wirklich von ihr verschieden zu sein. Als die wichtigsten auszeichnenden Charaktere seien hervor- R. E. FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 1l gehoben die gróssere Blumenkrone (1 cm im Durchmesser), der lange Griffel (ca. 2,» mm lang) und vor allem die im Ver- haltnis zum Kelch kürzere Kapsel, die hóchstens bis zu den Spitzen der Kelchzipfel hinaufreicht (Taf. VIII, Fig. 2); hierzu kommen auch die ansehnlichere Höhe (bis 1,2 m) der ganzen Pflanze und die im ganzen etwas grósseren und mehr regel- mässig eirunden Samen; doch variiert die Samengrösse bei Sc. dulcis etwas auch an einem und demselben Individuum, und bisweilen kann sie gleich der der grandiflora werden; dulcis hat jedoch im allgemeinen mehr kantige und besonders am einen Ende jaher abgestutzte Samen. 4. Neoparia nudicaulis CHoD. CHODAT in Bull. de l'Herb. Boissier: Ser. Il: 4 p. 291 (1904). Syn.: Capraria ericacea (CHAM. et Scur.) OK. f. albiflora OK. Rev gen. pl. III: 2 p. 230 (1898). Tab. nostr. V, fig. 1 et VIII, fig. 3. [Specimen Hasslerianum. !/»]. Paraguay: San Estanislao, in campo [HASSLER n. 6025; herb. Boiss. et Berol.]; Puerto Esperanza [O. Kuntze; herb. Berol.]; Fuerte Olympo [Anistrs n. 2077; herb. Holm. ]. Sowohl CHopaAT als Kuntze haben den Bau des Kelches bei dieser Art übersehen, wenn sie ihn als nichstverwandt mit Sc. ericacea angeben. Der viergespaltene Kelch stellt sie zu der Untergattung Tetracronia, was auch aus der Färbung der Blumenkronen hervorgeht. Zu CHoDpaT's Beschreibung mag hinzugefügt werden, dass die Blatter eine Lange bis zu 1 cm und eine Breite bis zu 1 mm erreichen kónnen; sie sitzen recht weit auseinander und welken gewöhnlich bald ab, wodurch die Pflanze ein nacktes und reisartiges Aussehen erhält. Die Kapsel ist kugelrund oder unbedeutend länglich, 1,5—1,75 mm lang und ungefähr ebenso breit; sie ist mindestens ebenso lang, meistens deutlich lànger als die ovalen. stumpfer Kelchzipfel. Im westlichen Teil des Chacogebietes scheint die Art dureh einen etwas abweichenden Typus vertreten zu sein, der hier aufgeführt wird als: 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 9. subsp. predensa nova subsp. Syn.: Scoparia ericacea Gris. [non CHAM. et ScHr.] in Symb. argent. p. 239 (1879), pro parte [specimina saltensia.] Tab. nostr. V, fig. 2 et VIII, fig. 4. [Specimen Lorentzianum. !/»j. Suffrutex humilis (2—2,5 dm. altus), praecipue basi valde ramosus, ramulis erectis et dense fasciculatis, rigidis et obtuse angulatis, glabris; internodiis usque ad 2 cm. longis. Foliis ternatis vel oppositis, sessilibus, rigidis, linearibus vel lineari- oblanceolatis, apice acutiusculis, basin versus sensim angusta- tis, marginibus subrevolutis, in foliis minoribus integris, in majoribus apicem versus dentatis (dentibus utrinque 1—4), glaberrimis et subtus glanduloso-punctatis; nervo medio solum conspicuo ac paulo prominente; laminis maximis 1,5 cm. longis et 2,5 mm. latis, versus apicem ramorum sensim de- crescentibus. Floribus in axillis solitariis, pedunculis 4—7 mm. longis, glaberrimis. Calyce 4-fido, glaberrimo, lobis ovatis vel lanceolato-ovatis, acutiusculis, ca. 2,5 mm. longis et 1 mm. latis, nervis tribus paulo conspicuis. Corolla alba, lobis rotun- dato-oblongis, 2,5 mm. longis et 2 mm. latis, fauce longe albo- pilosa. Capsulis globoso-ovoideis, glabris, calyce evidenter brevioribus, 1,5 mm. longis, 1 mm. diam. Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda, in campo aprico, graminoso [R. FRrEs n. 1392a; herb. Holm.]. Argentina: Prov. Salta, Pasage del Rio Juramento [LORENTZ et HrERO- NYMUS n. 279; herb. Holm., Berol. et DC.]. Die von mir eingesammelten bolivianischen Exemplare stimmen in allem mit den argentinischen überein, die von GRISEBACH zu Sc. ericacea geführt wurden. Mit dieser haben sie jedoch nichts zu schaffen. Die Verwandtschaft mit Se. nudicaulis ist dagegen augenscheinlich. Im Habitus unter- scheidet sie sich jedoch im allgemeinen deutlich von dieser, wie aus Fig. 1 und 2 auf Taf. 5 hervorgeht; ein gut unter- scheidendes Merkmal besteht ausserdem in der Linge der Kelchzipfel im Verhältnis zur Kapsel. Die AwirsrTS'schen Exemplare der Hauptart erinnern jedoch durch eine reichere Verzweigung und besser entwickelte Blatter etwas an die R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 13 Unterart, sind aber durch den typischen kiirzeren Kelch ausgezeichnet. Ob Ubergangsformen zwischen diesen sich finden (im zentralen Chaco?), ist noch festzustellen. 5. Scoparia elliptica CHAM. CHaAMISSO in Linnea VIII p. 21 (1833). — G. Don, Gen. Syst. IV p. 643 (1838). — BENTHAM in DC. Prodr. X p. 431 (1846). — J. A. SCHMIDT in Martius, Fl. bras. fasc. XXX p. 265 (1862). Tab. nostr. VI, fig. 1 et VIII, fig. 5. [Specimen Sellowianum. !/»]. Brasilia: Prov. Parana! [SELLow n. 4551; herb. Berol. ]. Die Art ist wohlverschieden von allen übrigen und leicht erkennbar an den deutlich, wenn auch niedrig geflügelten Internodien und den langen, .sparlich sitzenden Haaren, die auf diesen Flügelrändern wie auch bei den Nodi, auf dem Blütenstiel, dem Kelch und den jüngsten Sprossteilen vor- kommen. Die Kelchzipfel sind 2—2,5 mm lang. Die Blumenkrone 6 mm im Durchmesser, ihre Zipfel 2,5 mm lang und 1,5 mm breit. Die Kapsel 3 mm lang, !/,—1 mm über die Kelch- zipfel hinausragend. Über die Färbung der Blüte bei dieser Art kann ich mich nicht àussern. In der Originalbeschreibung findet sich nichts hierüber erwähnt; dagegen gibt ScHMIDT in Fl. bras. an, dass Sc. elliptica eine weisse Blumenkrone hatte, woher aber diese Angabe stammt, weiss ich nicht. Bei keinem der SELLCW'schen Exemplare in Berlin findet sich eine Angabe hierüber, auch ist es mir nicht móglich gewesen, an den vor- handenen gepressten Blüten mit einiger Sicherheit dies zu entscheiden. Von Wichtigkeit für die Stellung der Art inner- halb der Gattung wäre, wenn diese Frage an neuerem Material entschieden würde. 6. Scoparia plebeja CHam. et SCHLECHT. CHAM. et SCHLECHT. in Linnea II p. 605 (1827). — G. Don, Gen. Syst IV p. 643 (1838). Nach Urpan’s Biographie über SELLOW in ENGLER’s Bot. Jahrb. 17 p. 196. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 9. Syn.: Scoparia flava BENTE. in DC. Prodr. X p. 431 (1846). pro parte, — J. A. ScHMIDT in Martius, Fl bras. fase. XXX p. 265 (1862), partim. Tab. nostr. II, fig. 3 et VIII, fig. 6. [Specimen Sellowianum. 1/2]. Paraguay: Estancia Armonia, in graminosis frequens [AwisrTS n. 1973; herb. Holm.]. Assuncion [BALANSA n. 2369; herb. DC.]. Cordillera de Altos, in campis [HASSLER n. 719, partim; herb. Boiss.] San Bernardino, in campo [HASSLER n. 3181,! partim; ibid. ]. Argentina: Entrerios, Concepcion del Uruguay [ LoRENTZ: Fl. entreriana n. 1724; herb. Berol.]. Uruguay’: sine loco indicato [SELLOW d. 1148 et 3588; herb. Berol. — SELLOW sine num. (Uruguay?); .Upsal. et herb. Prodr.]. In der Beschreibung dieser Art geben die Autoren nichts über die Blütenfärbung an, und bei den SELLow'schen Typen- exemplaren findet sich auch keine Angabe hierüber. BEN- THAM ist der erste, der eine Ansicht darüber gehabt zu haben scheint, indem er in DC. Prodr. die Art mit der gelbblütigen montevidensis (flava) vereinigt, was nach ihm allgemein an- genommen worden ist. An den Originalexemplaren zeigen die getrockneten Blüten nicht deutlich die Farbung, sie scheinen mir aber doch mit recht grosser Sicherheit von einer violetten oder blauen Farbe zu sein. Dies wird zur Genüge bestätigt durch die oben angeführten Exemplare jüngeren Datums, wo die Blütenfärbung als »cesia, coerulea oder hellblau» angegeben wird. Mit Sc. montevidensis hat daher diese Art nichts zu schaffen. — Auch in der Wachs- tumsart u. a. ist sie in Wirklichkeit leicht von dieser zu unterscheiden. Sc. plebeja ist nämlich ein Kraut, in den unteren Teilen jedoch bisweilen etwas verholzt, mit senk- rechter, fortlebender Pfahlwurzel; Ausläufer oder unter- irdische Rhizome bilden sich nicht, sondern der Spross ist steil aufrecht und scheint annuell oder wenigstens ha- paxanthisch zu sein; ob er auch als pollakanthisch perennieren kann, vermag ich an dem gepressten Material nicht zu unter- ! Die von HASSLER eingesammelten Exemplare sind von CHODAT in Bull. de l’Herb, Boissier. Ser. Il: 1 p. 405 und Ser. II: 4 p. 2% an ersterer Stelle mit ericacea, an letzterer mit duleis identifiziert worden. ? Vergl. URBAN in ENGLER'S Bot. Jahrb. 17 p. 196. R. E. FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 15 scheiden. Der Hauptspross ist nach unten zu unverzweigt (vgl. Fig. 3 auf Taf. 2) oder bisweilen in ein paar grobe, auf- rechte Zweige gespalten: erst höher hinauf geschieht die eigent- liche Verzweigung, ist dort aber reichlich. Die Zweige sind hier steil aufwärts gerichtet oder aufwärts gebogen, wodurch eine dichte, reich blättrige und blütentragende Krone gebildet wird. Hierdurch ist die Art leicht zu unterscheiden, auch von der sehr nahestehenden divaricata. 7. Scoparia divaricata nov. sp. Tab. nostr. II, fig. 1 et VIII, fig. 7. [Specimen Sellowianum. 1/2}. Herba annua vel perennans, 1,5—3 dm. alta, subsimplex vel basi in ramos nonnullos divisa, ramis in parte inferiore ramulosis vel sepius simplicibus, in parte superiore ra- mulos valde patentes floriferos emittentibus; radice verti- eali, valido (ad 4 mm. diam.); internodiis angulatis, glabris, vix 1 em. longis, vulgo brevioribus. Foliis rigidulis, viri- dibus, oppositis vel ternis, sessilibus, divaricatis vel etiam valde deflexis, linearibus et basin versus paulo angustatis, obtusiusculis, vulgo integerrimis sed nonnunquam dente uno alterove instructis, glaberrimis et subtus glanduloso-punctatis : nervo medio subtus conspicuo, ceterum nervis inconspicuis: folis maximis 15 mm. longis et !/—1 mm. latis. Floribus in axillis solitariis; pedunculis patentibus, glaberrimis, 4—6 mm. longis. Calyce 5-fido, laciniis lanceolatis, acutiusculis, glabris, trinerviis, 2 mm. longis et '/—?/, mm. latis, in fruc- tu ad 3 mm. accrescentibus. Corolla coerulea, 7—8 mm. diam., fauce valde et 1,5—2 mm. longe pilosa, lobis spa- thulatis vel oblanceolatis et apice rotundatis, c. 3,5 mm. longis et 2 mm. latis, calyce subduplo longioribus. Capsula ovoidea, subacuta, glabra, ca. 2,5 mm. longa, 1,5 mm. lata, lobis calycis zequilonga vel subbreviore. Brasilia: Prov. Rio Grande do Sul: sine loco acuratius indieato [SELLow d. 1282, d. 2448 et d. 2540; herb. Berol.]; Belém Vélho, »zerstreut auf sonnigen Bergrücken» [REINECK et CZERMAK n. 19; herb. Holm., Monac. et Turic. sub nomine Sc. ericacea]; Candas pr. Porto Alegre, in campis [MALME II: 647; herb. Holm. ]. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 9. In der Blattform erinnert Scoparia divaricata recht sehr an ericacea, die jedoch durch ihren strauchartigen Wuchs, glandelhaarigen Blütenstiel, kürzere Kelchzipfel usw. aus- gezeichnet ist. Sc. divaricata steht jedoch unzweifelhaft der plebeja am nüchsten, mit welcher sie in dem allgemeinen Bau der Wurzel und des Sprosses übereinstimmt. Durch die abgesperrten Zweige und die zurückgebogenen Blatter (siehe Fig. 1 auf Taf. 2) unterscheidet sie sich indessen schon habituell deut- lich von plebeja. Die Blätter sind auch immer schmäler; ausserdem besitzen die Kelchzipfel eine grössere Länge im Verhältnis zur Kapsel. Einen Beweis dafür, dass divaricata und plebeja aus- einanderzuhalten sind, kann man auch ihren verschiedenen Verbreitungsgebieten entnehmen. Während die erstere auf die brasilianische Provinz Rio Grande do Sul beschränkt zu sein scheint, hat die andere eine Verbreitung von Paraguay durch Entrerios herunter bis Uruguay, scheint aber in Rio Grande zu fehlen. 8. Scoparia pinnatifida CHAM. CHamisso in Linnea VIII p. 22 (1833). — BENTHAM in DC. Prodr. X p. 432, pro parte [specimina Sellowiana]. Syn.: Scoparia multifida G. Don, Gen. Syst. IV p. 643 (1838). Tab. nostr. II, fig. 2 et VIII, fig. 8. (Specimen Sellowianum. 1/2). Brasilia: sine loco indicato [GrAzrou n. 19733, pro parte; herb. Berol.]. Prov. S:a Catharina! [SELLow n. 4415; ibid.]. Zur Art pinnatifida (oder flava var. pinnatifida) sind von neueren Verfassern seit Scumipr in Fl. bras. gelbblütige Scoparien mit feingeteilten Blättern geführt worden, Die am meisten sich auszeichnenden unter diesen (Sc. millefoliata und Grisebachii) schied Fritsch vor einigen Jahren aus. Eine Prüfung der SerLow’schen Originalexemplare von pinnati- fida hat mir gezeigt, dass diese schon habituell ein anderes Aussehen haben als die gelbblütigen, mit gezipfelten Blättern versehenen Formen, und CHamisso hebt auch bereits die ! Nach Ursan’s Biographie über SELLOw in ENGLER'S Bot. Jahrb. 17 p. 196. R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 17 groben, steifen und aufsteigenden Zweige hervor. (Vgl. auch Fig. 2 auf Taf. 2 und Taf. 5, Fig. 3). Bei Untersuchung der Bliiten zeigte es sich auch, dass diese mit aller Wahrscheinlich- keit eine blaue oder violette Farbung, nicht eine gelbe gehabt haben; das oben angefiihrte, im Berliner Museum vorhandene Exemplar jüngeren Datums (GrAzrov n. 19733), das in allem mit dem SELLow’schen übereinstimmt, bestätigt dies, wenn auch zuzugeben ist, dass die Sache noch endgültiger Entscheidung auf Grund neuen reichlicheren Materials bedarf. Die Art scheint mir daher in die Nahe von plebeja und divaricata gestellt werden zu müssen, von welchen sie sich jedoch durch ihre stets geteilten Blätter unterscheidet. Bemerkt sei, dass SELLow auf der Etikette nicht die geringste Notiz über die Blütenfürbung liefert, auch nicht CHamisso in der Original- beschreibung. Doch hat sich ällmählich die Auffassung ein- geschlichen, dass die Art gelbe Blüten habe, was, wie das auch bei plebeja der Fall war, grosse Verwirrung ange- riehtet hat. Zu der Beschreibung sei nur hinzugefügt, dass die Blumenkrone 5—6 mm im Durchmesser halt; die Kapsel ist 3 mm lang und ragt über die Kelchzipfel hinaus. 9. Seoparia ericacea CHAM. et SCHLECHT. CHAM. et SCHLECHT. in Linnea II p. 604 (1827). — G. Don, Gen. Syst. IV p. 643 (1838). — BENTHAM in DC. Prodr. X p. 432 (1846). — J. A. Scumipt in Martius, Fl. bras. fase. XXX p. 266 (1862). Tab. nostr. I, fig. 1. (Specimen Malmeanum. 1/2). — Tab. XLIV : 1 in Fl. bras. fase. XXX. Brasilia: sine loco indicato [SELLOWw; herb. Prodr., Berol. et Monae.] — Prov. Rio Grande do Sul [SELLow n. 3027; herb. Berol]; Campo dos Inforcados [SELLOWw d. 1423; ibid.]; Porto Alegre, Morro da Policia, in campo [MALME; herb. Holm.]; Porto Alegre, in collibus arenosis, siceis, terra + denudata [Marme: Exp. I Regnell. n. 54; ibid.]. Die Kapsel 2,5—3 mm lang, deutlich länger als der Kelch. Die Glandelbehaarung auf dem Blütenstiel an Reich- lichkeit sehr variierend, bisweilen ziemlich spärlich. Von plebeja und divaricata unterscheidet sich die Art — ausser Arkiv för botanik. Bd 6. Neo 9. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 9. dureh diese Behaarung — durch ihren rein strauchartigen Wuchs mit verholztem, bis zu 0,6 dm dickem Stamm; die Höhe recht variierend, von i,» dm (MALME n. 54) bis 4 dm (SELLOW n. 3027). 10. Scoparia Hassleriana CHoD. CHoDAT in Bull. de l'Herb. Boissier Ser. IT: 4 p. 291 (1904). Syn.: Scoparia ericacea CHop. [non CHAM. et ScHr]in Bull. de l'Herb. Boissier. Ser. II: 1 p. 405 (1901), pro parte. Tab. nostr. VI, fig. 2 et VIII, fig. 9 [Specimen Hasslerianum. !/»]. Paraguay: Cordillera de Péribehuy [BaArANsA n. 2366; herb. DC.]; Péribehuy, in dumetis [HASSLER n. 1868; herb. Boiss.]; in valle fluminis Y-aca, pr. Chololo, in glareosis | HassLER n. 6638; ibid.]. Argentina: Missiones Pelador, Sierra de Santa Anna [55/5 1884; NrEDERLEIN n. 94; herb. Berol. sub nomine Sc. ericaceq |. Eine ausserordentlich gute und wohlbegrenzte Art; sie ist neben Sc. Grisebachu die einzige in der Gattung, bei welcher die vegetativen Teile glandelhaarig sind. Von Grise- bachii unterscheidet sich Hassleriana u. a. durch vollständig ganzrandige Blatter und violette Blüten. 11. Scoparia mexicana nov. sp. Syn: Scoparia annua (?) PRINGLE in sched. Tab. nostr. VI, fig. 3 et VIII, fig. 10. [Specimen Pringleanum n. 4851; !/»]. Herba perennis, rhizomate crasso (ad 4 mm. diam.), apice ramos numerosos emittente, ramis usque ad 1,5 dm. longis, prostratis vel adscendentibus, quadrangulis, glaberrimis; in- ternodiis ad 2 cm. longis, vulgo tamen brevioribus. Foliis rigidis et verosimiliter vivis carnosulis, pallide viridibus, oppositis vel ternis, anguste oblanceolatis, sessilibus et basin versus sensim cuneatis, apice obtusiusculis; laminis majori- bus prope apicem utrinque dente uno alterove instructis, laminis minoribus integerrimis, glaberrimis sed utrinque dense R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 19 glanduloso-punctatis; nervo medio vix conspicuo, secundariis inconspicuis; laminis maximis 13 mm. longis et sub apice 2,5 mm. latis. Floribus in axillis solitariis; pedunculis patenti- bus, glandulis stipitatis vestitis, glabrescentibus, floriferis ca. 6 mm. longis, fructiferis usque ad 10 mm. excrescentibus. Calyce fere ad basin 5-partito, laciniis anguste oblongis, obtusis, trinerviis, glanduloso-punctatis, 1,5 mm. longis et l/»—?/, mm. latis, in fructibus ad 3 mm. accrescentibus. Corolla violacea, 4—5 mm. diam., fauce fimbriata, lobis cuneatis, ca. 2 mm. longis, 1—1,5 mm. latis, lacinias calycis subduplo superantibus. Staminibus glabris. Capsula ovoideo- oblonga, subacuta, 3,5—4 mm. longa, ca. 2 mm. lata, calyce circ. '/; longiore. Mexico: Prov. Oaxaca, Distr. Tlacolula pr. Zoquitlan [SELER: Pl. mexicanae n. 4 sub nomine Sc. flavae; herb. Berol.]; »Sandy fields near Oaxaca, 5300 ft.» [PRINGLE: Pl. mexic. 4851; herb. Holm., Berol., Monac. et Turie.]. Die Art unterscheidet sich schon habituell gut von allen übrigen violettblütigen Scoparia-Arten, wie aus Fig. 3 der Taf. 6 zu ersehen ist. Die steifen, vermutlich etwas fleischigen Blätter, die im Vergleich mit der Kapsel kurzen, gleichmässig breiten und stumpfen Kelchzipfel, die ausgezogene Form der Kapsel u. a. m. charakterisieren dieselbe (siehe Fig. 10 auf Taf. VIII). In den glandelhaarigen Blütenstielen stimmt sie mit ericacea überein, von der sie jedoch durch die angegebenen Charaktere leicht zu unterscheiden ist. 12. Scoparia annua CHAM. et SCHLECHT. CHAM. et SCHLECHT. in Linnea VI p. 375 (1831). — BENTHAM in DC. Prodr. X p. 431 (1846). — HEMSLEY in Biol. Centr.-Amer. Bot. II. p. 454 (1881—82). — LoESENER in ENGLER’s Bot. Jahrb. 23 p. 120 (1896). Syn. Scoparia flava Gris. Symb. argent. p. 239, pro parte [non CHAM. et ScHLECHT.] — HEMSLEY |. c. p. 454. Tab. nostr. VII, fig. 2 et VIII, fig. 11. Mexico: pr. Barriles, ad ripam fluminis Tecolutensis [SCHIEDE n. 1183; herb. Berol.]; Tlacolula [C. EHRENBERG n. 1193; ibid.]; Prov. Hidalgo, pr. Huejutla [SELER, Pl. mexic. n. 629; ibid.]. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 9. San Salvador: in locis inundatis [BERNOULLI n. 12; herb. Berol. Dep. Santa Barbara [leg. THIEME; edidit DoNNEL SMITH n. 5380 sub nomine dulcis; herb. DC.]. Nicaragua: Dep. Matagalpa, im Flussbett des Rio Grande, 300 m. [RoTHSCHUH n. 477; herb. Berol.]. Bolivia: Guanai-Tipuani [MIGUEL-BANG n. 1388, pro parte; herb. Monac.]; Gran Chaco, Tatarenda, loco aprico, sicco [R. FRIES n. 1393; herb. Holm. ]. Argentina: Prov. Salta, Campo Blanco pr. Rio Seco [LORENTZ et HIERONYMUS n. 961; herb. Berol.]. Sc. annua steht der montevidensis nahe und scheint eine als einjährig ausgebildete Art derselben zu sein. Das Wurzel- system besteht aus einer vertikalen Hauptwurzel, fast stets unterscheidbar, oft aber nach oben zu ebenso kraftige Seiten- wurzeln entsendend, sodass von der Stammbasis ein Bündel gleich dicker Wurzelfáden auszugehen scheint. Der Spross gewohnlich ca. 1 dm hoch, der héchste gesehene 1,7 dm; er ist so gut wie von der Basis an reich verzweigt mit schräg aufwärtsgerichteten Zweigen. Auszeichnend für die Art ist ausserdem und hauptsächlich die kleine Blumenkrone, die nur ca. 3—3,5 mm im Diameter misst, sodass die Zipfel ungefähr von der Länge des Kelches sind; die Zipfel dieses letzteren im Blütenstadium ca. 1,5 mm lang. Die Kapsel ei- rund, 3—3,5 mm lang und 1,5; —2 mm im Durchmesser, von derselben Länge oder unbedeutend länger als der Kelch. — Auch mit der folgenden Art besitzt Sc. annua grosse Ähn- lichkeit und ist mit ihr nahe verwandt; siehe des näheren unter dieser. Bemerkenswert ist die geographische Verbreitung der Art. Sie wurde aus Mexiko beschrieben und scheint durch ganz Zentralamerika hin vorzukommen. Ausserdem habe ich jedoch Exemplare aus Südbolivia und Nordargentinien ge- sehen, die ich in keiner Hinsicht von den mexikanischen habe unterscheiden können und daher mit annua identi- fizieren zu müssen glaube. Ein argentinisches Exemplar, das ich gesehen, weicht dagegen von allen übrigen durch glandel- haarige Blüten- und Fruchtstiele ab; ich führe die Pflanze daher als var. glandulifera nov. var. auf. Sie stammte aus Argentinien: »Bonaria» her [W. Arnort; herb. Berol., sub nomine Se. flava]. R. E. FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 21 13. Scoparia exeelsa nov. sp. Tab. nostr. III et VIII, fig. 12. Herba annua, radice verticali radiculas paucas emittente; eaule 2—3,5 dm. alto, erecto, stricto, ramoso, ramis simplici- bus, patulis vel incurvis; internodiis usque ad 4 cm. longis, angulatis, glabris. Foliis oppositis vel ternis, membranaceis, rhomboideo-spathulatis vel oblanceolatis, basin versus longe cuneatis, apice obtusiusculis, margine basi cuneata excepta dentatis (dentibus obtusis, utrinque 4—8, circ. 2 mm. altis), supra et subtus glabris et glanduloso-punctatis, junioribus solum sparsissime glanduloso-pilosulis; nervo medio atque secundariis (utrinque 2—4) subtus paulo prominentibus, venu- lis inconspicuis; laminis maximis 4,5 cm. longis et 1,6 cm. latis, vulgo tamen longitudine circ. 2 cm. et latitudine 0,8 em. metientibus. Floribus axillaribus, pedunculis gracili- bus, patentibus vel vulgo divaricatis, glandulis stipitatis dense vestitis, fructiferis usque ad 1,3 cm. longis, floriferis brevioribus. . Calyce quinquefido, laciniis lanceolatis, acumi- natis, trinerviis et glanduloso-punctatis, 2—5 mm. longis et 1 mm. latis. Corolla flava, fauce pilis flavidis et circ. 1,5 mm. longis dense barbata, lobis subrotundis, 4—4,5 mm. longis et 3,5 mm. latis, calycis laciniis evidenter (vulgo duplo) longioribus. Filamentis 2 mm. longis, glabris. Capsula oblongo-ovoidea, 3,5—4 mm. longitudine et 2—3 mm. lati- tudine metiente, calyce »quilonga vel eum paulo superante. Argentina: Prov. Jujuy, Piquete, loco umbroso [R. FRIES n. 481; herb. Holm. ]. Scoparia excelsa steht unzweifelhaft annua sehr nahe. Die Exemplare, die ich von jener gesehen, sind jedoch schon habituell leicht von dieser an den grósseren Dimen- sionen sowohl der Sprosse als der Blütter zu unterschei- den, hauptsächlich aber an der Grösse der Blumenkrone, die bei excelsa eine bedeutend gróssere Länge als der Kelch erreicht. Kennzeichnend für excelsa sind auch die langen und schlanken, dicht glandelhaarigen Blüten- und Frucht- stiele und die spitzen Kelchzipfel. 29 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 9. 14. Scoparia montevidensis (SPRENG.) Syn.: Microcarpea montevidensis SPRENG. Syst. I p. 42 (1825). Scoparia flava CHAM. et SCHLECHT. in Linnea II p. 603 (1828). — G. Dow, Gen. Syst. IV p. 643 (1838). — WALPERS et SCHAUER in Nov. Act. Acad. Ces. Leop.-Car. Vol. 19 Suppl. 1 p. 399 (1843). — BENTHAM in DC. Prodr. X p. 431 (1846), partim. — J. A. Scumipt in Martius, FL bras. fasc. XXX p. 265 (1862), pro parte. — Frırsc# in Bihang till Kungl. Sv. Vet. Akad:s Handl. Bd. 24. Afd. III. N:o 5 p. 13 (1898). Scoparia ericacea Gris. [non CHAM. et SCHLECHT.) in Symb. argent. p. 239 (1879), pro parte [specimina entreriana]. Tab. nostr. IV, fig. 1 et VIII, fig. 13 [Specimen Sellowianum. 1/2]. — LINK et OTTO, Ic. Pl. Sel. t. 60. Brasilia: sine loco acuratius indicato [SELLOWw; herb. Prodr. Rio Grande do Sul [SELLoOW d. 1447, d. 2311, 2540, 3069 (partim) et 3132; herb. Berol. — IHERING n. 58; ibid. — Piratiny, in campis glareosis, apricis: LINDMAN A. 871; herb. Holm. ]. | Uruguay: Montevideo [SELLow d. 180, d. 317 et d. 532; herb. Berol. — Plants coll. during Captain P. Kına’s Voyage n. 88: ibid. — Herb. ARECHAVALETA n. 3089; ibid.]; Soriano, Maciel, auf mageren Stellen [OsTEN; ibid.]. Paraguay: Cordilera de Altos, in campo gesellig [FrgBRIG n. 294; herb. Berol.]: Estancia Armonia [ANISITS n. 1879; herb. Holm.]. Argentina: Prov. de Corrientes [Esteros de Ibera: NIEDERLEIN n. 1798; herb. Berol. — Entre los arroyos Y- pané y Socorro: NIEDERLEIN n. 1802; ibid. — Goya: NIEDER- LEIN n. 1799; ibid.] Prov. de Entrerios [Concepcion del Uruguay: Lorentz n. 102; ibid. — Mandirobi: LORENTZ; ibid., sub nomine Sc. ericacex]. Prov. de Cordoba, Sierra Achala, Cuesta de Argel et Cuesta del Gaucho [HIERONY- MUS; ibid.]. Chile: ad declivitates fluminis Tinquiririca [MEYEN ; herb. Berol.]. Was den Artnamen betrifft, so habe ich hier den älteren, von SPRENGEL gegebenen montevidensis angenommen, da seine Art, nach dem Originalexemplar im Berliner Museum, iden- tisch ist mit CHAMIsso’s und SCHLECHTENDAL’S flava. Scoparia montevidensis ist, wie dulcis, eine ausserordent- lich variable Art. Eine genauere Feststellung ihrer Formen R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 23 hat sich — ungeachtet des recht grossen Materials, das mir zur Prüfung vorgelegen — doch nicht ausführen lassen. Gleichwohl scheint es mir, als ob mehrere Unterarten (oder Arten) zu unterscheiden wären. Als wichtige Merk- male hierbei seien hervorgehoben die allgemeine Wachstums- art, die Blattform, die gegenseitigen Längenverhältnisse des Kelches und der Kapsel und die Grósse und Form der Kapsel. Die mit glandelhaarigen Blütenstielen versehenen Formen hat bereits FRITSCH ausgeschieden und sie var. glandulifera genannt; doch scheinen wir es auch hier mit einem Glomerat von ein paar verschiedenen Formen zu tun zu haben. Aus praktischen Gründen führe ich jedoch diese bis auf weiteres auf unter: var. glandulifera (Fritsch). Fritsch in Bihang till K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd. 24. Afd. III. N:o 5 p. 14 (1898). Syn.: Scoparia flava Gris. [non CHAM. et SCHLECHT.] in Symb. argent. p. 239 (1879), pro parte [specimina entreriana]. Tab. nostr. IV, fig. 2 [Specimen Lorentzianum. !/»]. Brasilia: ad ripas flum. Amazonas, inter Santarem et Obidos [Spruce n. 471; herb. Monac.]. . Argentina: Entrerios [Concepcion del Uruguay: Lo- RENTZ, Fl. Entreriana n. 1179; herb. Turic., Monac., Berol., Holm. et Upsal.]. Prov. de S:a Fe [Canada de Gomez: GALANDER n. 31 et 33; herb. Berol. — Colonia Humboldt: HUNZIKER n. 5 et 56; ibid.]. Das zuerst zitierte, von SPRUCE eingesammelte Exemplar aus Amazonas habe ich nur mit Zógern hierhergestellt; das Material ist allzu gering, um ein sicheres Urteil zu erlauben. In Flora bras. führt ScHMrpT dasselbe unter Sc. flava var. pinnatifida (CHAM. et SCHLECHT.) auf. 15. Scoparia neglecta nov. sp. Syn.: Scoparia pinnatifida BENTH. in DC. Prodr. X p. 432 (1846), pro parte [specimina Martiana |]. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 9. Scoparia flava CHAM. et SCHLECHT. var. pinnatifida (CHAM. et SCHLECHT.) SCHMIDT in Martius, Fl. bras. fase. XXX p. 266 (1862), pro parte. — PILGER in ENGLER, Bot. Jahrb. 30 p. 193 (1901). Tab. nostr. V, fig. 3 et VIII, fig. 14. [Specimen a cl. MArwE collectum. 4/2}. Herba perennis sed etiam anno primo florifera, basi valde ramosa, ramis usque ad 3 dm. longis, decumbentibus et pro parte etiam spe subterraneis ac radicantibus, apicem versus plus minus adscendentibus; internodiis quadrangulis, glaber- rimis, usque ad 2,5 cm. longis. Foliis membranaceis, viridi- bus, ternis vel oppositis, glaberrimis et utrinque glanduloso- punctatis, obovatis vel oblanceolatis, vulgo usque ad nervum medium pinnatipartitis. pinnis 1—2-jugis, linearibus, obtusis et interdum dente uno alterove instructis; nervo medio sub- tus paulo conspicuo, ceteris inconspicuis; laminis maximis 1,5 em. longis. 0,7 cm. latis, sed vulgo minoribus, laciniis circ. 1 mm. latis. Floribus axillaribus, solitarius; pedunculis glaberrimis, patentibus, floriferis circ. 8 mm. longis, fructi- feris usque ad 15 mm. longis. Calyce 5-fido, glaberrimo, laciniis ovato-lanceolatis, acuminatis, trinerviis, ca. 1,5—2 mm. longis, in fructibus accrescentibus, 2,5 mm. longis. Corolla flava, fauce flavo-pilosa, laciniis obovatis et apice rotundatis, ca. 3 mm. longis et 2 mm. latis, calyce plus minus duplo longioribus. Capsula globoso-ovoidea, glabra, 2,5 mm. longa et 1,5 mm. lata, laciniis calycis subzequilonga. Brasilia: Prov. Matto Grosso, Cuyabá [MANso: MARTII Herb. Fl. bras. n. 1297; herb. Prodr. Berol. et Monac.]; ibid., »zerstreut an einem ausgetrockneten Wasserlauf im Serradao» |PILGER n. 811: herb. Berol.]; ibid., in campo arenoso, tempore pluv. plus minus inundato et in arena humida ripe fluminis Cuyabá [MALME: Itin. II Regnell. n. 2657, 2657a et 26575; herb. Holm.]. Sc. neglecta umfasst die meisten zu pinnatifida (oder flava var. pinnatifida) geführten Exemplare, die mit gelben Blüten und geteilten Blättern versehen sind. Mit der echten pin- natifida haben sie wegen der Blütenfárbung usw. nichts zu schaffen. Sie steht unzweifelhaft der montevidensis nahe, scheint mir aber doch gut als besondere Art wegen der Blattform, der kleineren und mehr runden Früchte, der all- gemeinen Wachstumsart usw. aufrechterhalten werden zu R. E. FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 25 kónnen. Sc. neglecta scheint eine von der sehr variablen montevidensis ausgegangene Form zu sein; deutliche Zwischen- formen habe ich nicht gesehen. Bemerkenswert ist ihre im Vergleich mit montevidensis beschränkte Verbreitung. Alle Exemplare, die ich gesehen, stammen nämlich aus Matto Grosso und Paraguay her. Sie sind untereinander alle sehr übereinstimmend. Nur ein paar, die jedoch unzweifelhaft hierherzuführen sind, zeichnen sich dadurch aus, dass die Bliitenstiele mit gestielten Glandeln versehen sind, und zeigen darin eine Analogie mit dem Ver- hültnis sowohl bei montevidensis als bei annua. Ich glaube daher diese herausheben zu müssen, indem ich sie auf- führe als var. intermedia nov. var. Syn. Capraria montevidensis (Spr.) OK. var. intermedia OK. Rev. gen. pl. IIT: 2 p. 239 (1898). Brasilia: Matto Grosso [O. Kuntze; herb. Berol — Inter Villa Maria et Corumbá, in ripa fluminis Paraguay: SP.-MooRE n. 847;! ibid.]. Paraguay: La Trinitad »sur les collines incultes» [Ba- LANSA n. 2367; herb. DO.j. 16. Scoparia millefoliata FRITSCH. FrirscH in Bihang til K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd. 24. Afd. III. N:o 5 p. 14 (1898). Syn.: Scoparia flava var. pinnatifida Cuop. in Bull. de I Herb. Boissier. Ser. II:1 p. 405 (1901) et Ser. II:4 p. 290 (1904). Scoparia flava var. myriophylla Cnop. in sched. »Inambü-caá» incolis (Guarani) [LINDMAN]. Tab. nostr. VII, fig. 1 et VIII, fig. 15. Paraguay: Paraguari [LINDMAN A 3889; herb. Holm. et Upsal.]; in campo prope Cerrito [HASSLER n. 922; herb. Boiss.]; Tacuaral, in campis [HASSLER n. 3544; ibid.]; In regione collium »Cerros de Tobaty», in arenosis [HASSLER n. 6179; ibid. et in herb. Berol.]; Cordillera de Altos, in 1 Diese Exemplare sind von Sr.-MoonE (in Trans. Linn. Soc. London Ser. II. Vol. IV p. 408. 1895) als Sc. pinnatifida angeführt worden. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 9, campo, zwischen Gräsern gesellig [ K. FIEBRIG n. 400 et 400a: herb. Berol.]. i Eine ausserordentlich schöne und charakteristische Art. Perennierendes Kraut oder Halbstrauch mit im allgemeinen aufrechten, steifen Achsen. Die Blumenkrone 7—8,5 mm im Durchmesser; die Kelchzipfel 2—3 mm lang; die Kapsel langlich, ca. 3 mm lang. Unter den untersuchten Exemplaren fanden sich zwei [FIEBRIG n. 400a; HassLER n. 922 pro parte], die durch niederliegende, reicher verzweigte Achsen mit aufsteigenden Seitenzweigen und durch abgeplattete (nicht runde, pfriem- formige) und etwas breitere Zipfel (bis zu 1 mm breite) ab- wichen (f. decumbens). Sie bieten, besonders das HASSLER’- sche Exemplar, eine recht grosse habituelle Ähnlichkeit mit der glandulósen Form von Sc. neglecta dar, sind aber doch wohlverschieden von dieser durch die Dimensionen der Blumen- krone und der Frucht, wie auch durch die steiferen, glänzen- deren Blatter. 17. Scoparia Grisebachii FRITSCH. Fritsch in Bihang till K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd. 24. Afd. III. N:o 5 p. 15 (1898). Syn.: Scoparia pinnatifida f. puberula Gris. Pl. Lor. p. 165 (1874). Scoparia pinnatifida Gris. [non CHAM. et SCHL] in Symb. argent. p. 239 (1879). Capraria montevidensis (SPR.) OK. var. pinnatifida (CHAM. et Scur.] OK. in Rev. gen. pl. III: 2 p. 230 (1898). Tab. nostr. VII, fig. 3 et VIII, fig. 16. Argentine prov. de Córdoba: Estancia Germania pr. Córdoba [LoRENTZ, Fl. argent. n. 1; herb. Berol. et Monac.]. Im Camp südlich von Córdoba häufig [LORENTZ n. 409; herb. Berol.]] Prope Córdoba [HIERONYMUS n. 136; ibid.]. An den Barrancas unterhalb des Observatoriums häufig [HreERONYMUS; ibid. San Roque in Sierra de Cordoba [HIERONYMUS; ibid.] San José in Sierra de Córdoba [HIE- RONYMUS; ibid.]. Córdoba [O. Kuntze; ibid. — GALANDER; ibid. et in herb. DC.] Chacra de la Merced [GALANDER; herb. Berol.]. Arroyo de San Antonio [GALANDER; ibid.]. El Durazno in Sierra de Córdoba [GALANDER; ibid.] Rio R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 27 Zeballos in Sierra chica de Cordoba [GALANDER; ibid.]. »En las cercanias de las lagunas de Tegua, 9 leguas al norte de Rio Quarto» [GALANDER; ibid. |]. Die Blumenkrone 8—9 mm im Durchmesser, die Zipfel 2,5—3 mm lang. Die Kapsel länglich, ca. 3,5 mm lang. Die Art scheint eine sehr beschrünkte Verbreitung im zentralen Argentinien zu haben; kein einziges Exemplar habe ich gesehen ausser aus der Provinz Cordoba. Sie scheint Sc. millefoliata am nachsten zu stehen, mit welcher sie in der Wachstumsart (siehe Taf. VII), der Grósse der Blumen- krone, der Form und Grösse der Kapsel u. a. m. überein- stimmt. Die Glandelbehaarung auf allen vegetativen Teilen charakterisiert sie jedoch gut. Species dubie. Scoparia fruticosa Rorrs. in Acta Literaria Universitatis Hafniensis I p. 286 (1778); nomen nudum. Scoparia gypsophiloides WALP. in Nov. Act. Acad. Ces. Leopold.-Carol. Vol. 19. Suppl. I p. 394 (1843). — Ist mit aller Wahrscheinlichkeit keine Scoparia. Species exclus. Scoparia arborea Linn. f. Suppl. p. 125. = Chilianthus arboreus DC.; ex DC. Prodr. X p. 435. Scoparia australis SIEB. ex CHAM. in Linnea VIII p. 22 (1833). = T'eucriwum corymbosum RB. Br.; ex DC. I. c. p. 432. Scoparia procumbens JACQ. Enum. Pl. Carib. p. 12 (1862). — BENTHAM führt (in DC. Prodr. X p. 431) diese Art mit Zogern als Synonym zu Sc. dulcis auf; da jedoch die beiden einzigen für die Art angeführten Charaktere »foliis quarter- nis, floribus sessilibus» nicht auf die Scoparia-Gattung passen, dürfte ganz sicher eine andere Pflanze vorgelegen haben. GRISEBACH führt sie (in Fl. Br. W. Ind. Islands p. 427) un- ter Polypremum procumbens L. auf. » » ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 9. Register. Seite Capraria ericacea (CHAM. et SCHLECHT.) OK. f. albiflora OK. . 11 montevidensis (Spr.) OK. var. intermedia OK. 25 var. pinnatifida (CHAM. et SCHLECHT.) OK. 26 Microcarpea montevidensis Spr. 22 Scoparia annua CHAM. et SCHLECHT. . . 19 » rar. ^ he R. E. Fr. 20 > PRINGLE 18 arborea Linn. f. . 21 australis SIEB. me 27 divaricata RB. E. Fr. 15, duleis L. Bet .:0 8 » var. tenuifolia Gris. ale e E 8 ellàpiica, CHAM, % 4... De ericacea CHAM. et SCHLECHT. 17 ericacea CHOD. T . . . 5 «4959 22 2,22 1 VS » GRIS. > i excelsa R. E.g 21 flava CHAM. et SCHLECHT. 22 > ORIS. er dd: J wo) m xbox 19 » var. 3 Til Cuop. 30905 » var. pinnatifida (CHAM. et SCHLECHT.) SCHMIDT Jt > » » > » Cnop. 25 fruticosa RorTB. . 2 grandiflora Nas. 10 Grisebachii FRITSCH . ns 26 gapsopháloides: NIAIBAA. .. pu MT Meg eae 27 Hassleriana Cnop. 18 mexicana R. E. Fm. 18 millefoliata FRITSCH TE 25 » f. decum bens n. E. Fr. 26 montevidensis (Spr.) R. E. Fr nA 22 > var. glandulifera (FnrTSCH) 23 multifidaiQ.. Dow, $15... . wu MEER 16 nmegrect aks quod De "VEND V 7 var. intermedia n. E. Fr. 25 WwdicaWwlwvs CHOD, =. -— . 5 Sane ibit > subsp. pradensa R. E. Fr. 12 R. E. FRIES, SYSTEMAT. UBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. 29 Scoparia pinnatifida BENTH. pinnatifida CHa. pinnatifida Gris. > f. puberula Gris. plebeja Cram. et SCHLECHT. procumbens Jaca. purpurea RIDLEY ternata FORSK. Seite 23 16 26 26 13 AT 10 8 30 Fig. Fig. SCH bo — a bo + bo ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 9. Scoparia Scoparia » Scoparia Scoparia » Scoparia Scoparia / Erklärung der Tafeln. Tafel I. ericacea CHAM. et ScHLECHT. 1/2. dulcis L. * bo PO Tafel II. divaricata R. E. Fr. 1/2. pinnatifida Cuam. ja. plebeja Cuam. et ScHLECHT. 1/2. Tafel ILI. excelsa R. E. Fr. 3/2. Tafel IV. montevidensis (Spr.) R. E. Fr. 1/2. » var. glandulifera (Frırsch). */2. Tafel V. nudieaulis Cmop. 4/2. » subsp. predensa R. E. Fm. */2. > neglecta R. E. Fr. Us. Tafel VI. elliptica Cuam. 1/2. Hassleriana Cuop. */2. mexicana R. E. Fr. 3/2. Fig. O2 RO r3 B» OO ho HH 16. . FRIES, SYSTEMAT. ÜBERSICHT D. GATTUNG SCOPARIA. Tafel VII. Scoparia millefoliata Frivscu. ! 1. annua Cnaw. et ScHLECHT. 1/1, » Grisebachii FrırscH. 11. Tafel VIII. Scoparia dulcis L. Frucht. 5/1. grandiflora Nasu. Frucht. °/1. 3l » nudicaulis Cmop. f. Blätter. ?/1. fr. Frucht. 5[i. » subsp. predensa R. E. Fn. f. Blätter. fr. Frucht. °/1. Scoparia elliptica Cuam. f. Blätter. 1/1. fr. Frucht. ?[i. » plebeja Cmaw. et ScmrEecgr. f. Blätter. 7/1. Eyachtza*/1. Scoparia: divaricata R. E. Fn. f. Blätter. 7/1. fr. Frucht. » pinnatifida CHAM. oly > > Hassleriana Cuop. EL » mexicana R. E. Fr. » » Ait > » annua CHAM. et Scargcnr. fl. Blüte. °/1. fr. Frucht. » excelsa R. E. Fr. Frucht. °/ı. » montevidensis (Spr.) R. E. Fr. f. Blatt. 3/1. Frucht. °/1. Scoparia neglecta R. E. Fr. Frucht. °/ı. » millefoliata Fmrrscm. f. Blätter. 7/1. fl. Blüte. fr. Frucht. 8/1. i Scoparia Grisebachii Frirscu. f. Blatt. 7/1. fr. Frucht. Tryckt den 14 december 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 2/4 fr. fr. 5/ jfile 8/1, tf eine : owe aT oppose oc n MR Wr ok al. JE pee 1 r 2 at 1 i f | ; ‘ a if n I j D I | , D 1 i ‘ae. 1 Y "S nog. tack joy b b iov ) a {noon a n L| E , 4 4 resort, ade 73 (SULF E Li Y 2 Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 9. Tat; 1, L Foto. o. ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. Scoparia ericacea Cham. et Schlecht. !/ 2—3. Sc. dulcis L. Ya. y a $ bed WE A t ur j n^ SÅ ' ES E 2 Taf. B.6. N:o 9. Arkiv för Botanik. = = u o) rA - DE WR } Justus Cederquist, Stockholm. Foto. o. ljustryck. 2. Sc. pinnatifida Cham. 2/3. Ir 1 Ro E Er: Scoparia divaricata. I. 9. 1 3. Sc. plebeja Cham. et Schlecht. . 2 MEL Uh v Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 9. Taf. 3. Foto. o. ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. Scoparia excelsa R. E. Fr. 1/,. Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 9. Tat Foto. o. ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. 1. Scoparia montevidensis (Spr.) R. E. Fr. 1/5. 2. Sc. montevidensis var. glandulifera Fritsch. 1/5. TN 29 20 ALT X M E 1 > B. 6: 'N:0°9! Arkiv fór Botanik. xd ei © B. \ i Sc. nudicavlis sub Scoparia nudicaulis Chod. 1; = = Foto. o. ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. 3. Se. neglecta Ri E. Fr. n 1/ |9- 1/ redensa R. E. Fr. N:o 9. 6. för Botanik. B. Arkiv Scaklas ge ED 1/ Scoparia elliptica Cham. | Vat. 6. Foto. o. ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. lama Chod. 1/5. 3. Sc. mexicana A. EF. Fr. 3/5. I Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 9. l. Scoparia millefoliata Fritsch. 1/,. 2. Sc. annua Tate. Foto. o.'ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. im. et Schlecht. 1/,. 3. Sc. Grisebachii Fritsch. !/,. Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 9. 1 fr A. Ekblom delin. Taiyo: 16 fr Ljustryck. Justus Cederquist, Stockholm. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Beitrüge zur Bryologie der Magellanslinder, von Westpatagonien und Siidchile. Von P. DUSÉN. V. Mit 6 Tafeln und 2 Textfiguren. Mitgeteilt am 12. September 1906 durch V. WrrrROCK und A. G. NATHORST. Als der 4. Teil’ dieser Arbeit, woselbst die Mehrzahl der von mir in den betreffenden Gebieten gesammelten Pot- tiaceen Erwähnung gefunden bat, der Akademie der Wissen- schaften eingereicht wurde, waren einige Arten der genannten Familie teils noch nicht beschrieben, teils nicht abgebildet. Diese Arten lasse ich hier in unmittelbarer Fortsetzung der schon veróffentlichten folgen. Gen. Barbula. HEDW. Sect. Hubarbula. Barbula cfr. laevigata MITT. Hab. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen, ubi planta in consortio spec. gen. Dichodontii in rupibus irroratis occurrit. ! Teil I findet sich in Arkiv för Botanik. Bd I, p. 441. an » » > » » » 4 N:o 1. 21 » » » » » » » dq ry MI » IV » » » » » » 6. » 8. Arkiv för Botanik. Bd 6. N:o 10. 1 4 9 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Die Pflanze bildet ausgedehnte Rasen oder findet sich mit anderen Moosen untermischt. Sie ist aufrecht, erreicht eine Höhe von etwa 8 cm., ist unten einfach oder spärlich, oben mehr oder weniger reichlich, zuweilen fast büschelig ver- zweigt. Die Pflanze ist rostfarbig. Hinsichtlich Grósse, Farbe, Verzweigung, Blattform und Blattnetz stimmt die Pflanze mit Mirren’s Beschreibung von Barbula laevigata gut überein. Da jedoch Vergleichsmaterial nicht zu meiner Verfügung stand und die Pflanze überdies nur steril vorliegt, ist die Bestimmung »B. laevigata» nur als eine vorläufige, später nüher zu kontrollierende anzusehen. Barbula laevigata Mrrr. ist sonst nur in den Hochgebir- gen von Ecuador in der Höhe von 10,000—11,000 Fuss ge- funden. Sect. Helicopogon. Barbula santiagensis BROTH. n. sp. Dioica; robustiuscula, caespitosa, caespitibus rigidis, densis, faciliter dilatentibus, glauco-viridibus, aetate fusci- dulis; caulis usque ad 2 cm. altus, erectus, flexuotulus, parce radiculosus, dense foliosus, plus minusve ramosus; folia sicca arcte appressa, superiora spiraliter contorta, humida patentia, ovato-lanceolata, obtusa, mucronata, usque ad 1,7 mm. longa et 0,75 mm. lata, marginibus spiraliter revo- lutis, integerrimis, nervo crasso, viridi, dorso valde promi- nente, brevissime excedente, cellulis superioribus subrotun- dis, c. 0,007 mm., valde chlorophyllosis, dein subquadratis, basilaribus breviter rectangularibus, pellucidis. Cetera ignota. Hab. Chile centralis ad Santiago urb. in monticulo S:ta Lucia ad terram. TAFEL 1. Fig. 5. Planta magn. nat. » 6. Folium caulinum a latere inferiore visum. Vergr. ?". » 7. Pars sectionis transversalis circiter e. folio medio. Verg 35 Ln £007, = Die Art unterscheidet sich von B. mendozensis (MrrT.) JAEG. durch viel kräftigeren Wuchs, breitere, stumpfe Blät- ter, gröbere Blattrippe und grössere, dichter papillöse Blatt- zellen. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 3 Barbula santiagensis BROTH. var. piligera BROTH. Nervo excurrente, pilum brevem efformante a typo rese- dens. Hab. Chile centralis ad Santiago urbem cum typo. TAFEL 1. Fig. 8. Folium caulinum a latere inferiore visum. Vergr. hi. Gen. Pottia. Ennnu. Subgen. Pottia. sens. strict. BROTH. Sect. Hupottia. Pottia Heimii (HEDW.) Br. EUR. Hab. Fuegia orientalis in rupibus humidis inter flum. Rio Cullen et sinum Bahia San Sebastian. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in terra arenosa humida; in valle superiore flum. Rio S:ta Cruz ad rivulum; ad rivulum haud procul a lacu Lago Viedma c. 500 m. s. m. Gen. Tortula HEDW. Sect. Tortula sens. strict. Tortula muralis (L.) HEDw. var. longipila Dus. His rebus varietas a typo distat: foliis oblonge vel elon- gate lingulatis, longe hyalino-cuspidatis, cuspide lamina saepe longiore, marginibus in parte folii superiore anguste recur- vatis, annulo simplice (vel duplice). Hab. Patagonia septentrionalis prope Carmen de Patagones opp. in arenosis. TAFEL l. Fig. l. Planta magn. nat. 2. Folium caulinum. Vergr. *°/1. 3. Folium eaulinum a latere inferiore visum. Vergr. *)ı. 4. Pars aunuli. Vergr. !'5i. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Die Pflanze, deren Stengel kaum länger als 5 mm.. aber gewöhnlich kürzer wird, weicht durch abweichende Blatt- form, sehr lange hyaline Behaarung und oft einreihigen Ring von der Art ab. Ebenso ist die Pflanze von den anderen Varietäten incana Br. EUR., rupestris SCHULTZ und obcordata SCHPR besonders durch ihre Blattform abzugrenzen. Die vorliegende Varietät ist am Unterlaufe des Rio Negro und wohl auch in den benachbarten Gebieten allgemein. Am Unterlaufe dieses Flusses fand ich sie oft, nicht selten mit Barbula Cardotii Dus. vergesellschaftet. Sect. Syntrichia. Tortula laevinervis BROTH. n. Sp. Dioica, robustiuscula, caespistosa, caespitibus densis, rigidis, fusco-viridibus, aetate fuscis; caulis erectus, 1 cm vel paulum ultra altus, basi fusco-radiculosus, densissime foliosus, simplex vel furcatus; folia sicca adpressa, comalia saepe spiraliter contorta, humida patentia, carinato-concava, e basi ovali, latiore elongate oblonga, apice angustiora, ob- tusa, aristatula vel mucronata, usque ad 2,s mm. longa, mar- ginibus erectis, integerrimis, nervo rubro, basi c. 0,075 mm. superne c. 0,057 mm. lato, in mucronem vel aristulam per- brevem, apice saepe hyalinam excedente, dorso superne mi- nute papilloso vel sublaevi, cellulis rotundato-hexagonis, c. 0,010 mm., chlorophyllosis, minute verrucosis, basilaribus interioribus laxis, teneris, rectangularibus, hyalinis, marginem versus multo minoribus, superioribus quadratis, inferioribus breviter rectangularibus. Cetera ignota. Chile centralis Valparaiso, Vina del mar in rupibus. TAFEL 1. Fig. 9. Planta magn. nat. ; » 10. Folium caulinum. Vergr. *°/1. » 11 Cellulae superiores. Vergr. *°°/1. » 12 Pars sectionis transversalis e folio suprabasali. Vergr. "9/1. Species Tortulae epilosae BRoTH. affinis, sed foliis multo angustioribus, aristatulis jam dignoscenda. Tortula scabrella Dus. n. sp. Dioica, densiuscule caespitosa, caespitibus sat expansis, rufescentibus; caulis erectus, strictus, crassiusculus, dicho- ~ P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 5 tome ramosus, c. 3 cm. altus; folia dense inserta, sicca su- prema spiraliter contorta, humida erecto-patentia, late lingu- lata, carinato-canaliculata, c. 2,7 mm. longa et, deplanata, c. 1 mm. lata, marginibus integerrimis, e parte basali fere ad apicem anguste revolutis, nervo crasso, basi c. 0,14 mm lato, dorso valde prominente et superne medioque papilloso-scabro, excurrente, pilum flavum, remote serrulatum efformante ; cel- lulae basales hyalinae sat amplae, rectangulares vel nonnullae subhexagonae, marginales angustiores, suprabasales rotundate quadratae, ceterae hexagonae vel rotundate hexagonae, utrin- que dense papillosae; bracteae perichaetii foliis caulinis similes; seta stricta, tenuis, c. 2,0 cm. alta et 0,2 mm. diam., sicca inferne dextrorsum, superne sinistrorsum torta; capsula elongate cylindrica, fusco-rubra, c. 4 mm. longa et 0,5 mm. diam., curvata, leptodermatica; annulus duplex vel inter- dum triplex; peristomium 1,3 mm altum, circiter ad me- dium fissum, cruribus vix bis tortis, inferne albescens, su- perne pallide carneum; operculum conicum, fere capsulam dimidiam aequans; cetera ignota. Hab. Chile centralis, Prov. Colchagua ad Hacienda de Cauquenes praedium in terra. TAFEL 2. Fig. l. Planta magn. nat. » 2. Folium caulinum a latere visum. Vergr. i. 35/ » 3. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. *°/1. » 4. Pars capsulae suprema cum peristomio. Vergr. "/ı. Die Art ist, aus der Beschreibung zu schliessen, mit Tortula scabrinervis (C. Miri.) Mitt. nahe verwandt. Schon die bei T. scabrinervis als kurze Stachelspitze. bei T'. scabrella als kurzes Haar auslaufende Blattrippe gibt ein die beiden Arten trennendes Merkmal ab. Ausserdem weicht diese von jener durch zungenfórmige Blatter, durch die papillóse Unter- seite der gelblichen Blattrippe, durch längere, gerade Seta und den 2- (bis 3-) reihigen Ring ab. Tortula Schnyderı (C. Miu.) Brora. stellt ebenfalls eine Verwandte der vorliegenden Art dar, ist aber kraftiger, hat eine weiter vortretende Blattrippe, die an der Unterseite vollig glatt ist usw. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Tortula socialis Dus. n. sp. Dioica, laxiuscule caespitosa vel in consortio specierum gen. Orthotrichi crescens, atro-viridis, parva; caulis erectus, simplex vel plus minus dense dichotome ramosus, ad 12mm. usque altus, parce radiculosus; folia remotiuscule inserta, sicca conduplicata, suberecta, humida erecto-patentia, lineari- lanceolata vel subspathulata, obtusa vel interdum subapicu- lata, canaliculata, ad 5 mm. usque longa et, desplanata, ad 1,0 mm. usque lata, gemmis axillaribus ovatis vel plerumque lanceolatis, papillosis, apiculo hyalino terminatis praedita, marginibus integerrimis vel interdum apice minutissime denticulatis, e parte basali fere ad apicem revolutis, nervo basi 0,08—0,09 mm. lato, percurrente vel interdum subex- currente, apiculum brevissimum efformante, utrinque laevis- simo: cellulae basales rectangulares sat angustae, margi- nales breviores, ceterae minutae, inferiores breviter rect- angulae, superiores hexagonae, c. 0,0078 mm. magnae, utrinque verrucosae; bracteae perichaetii foliis caulinis similes; seta stricta, c. 7 mm. alta, erubescens; capsula pallide brunnea, cylindrica, subcurvata, c. 3 mm longa et 0,5 mm. diam.; annulus simplex; peristomium inferne albescens superne rubrum, tubo c. '/: longitudinis peristomii aequante, cruribus semel tortis; operculum rubrum, conicum, capsu- lam dimidiam fere aequans; cetera ignota. Hab. Chile australis ad Chillan opp. in truncis arbo- rum; ad Renaico (Eisenbahnstation) et ad Nacimiento opp. in ramis truncisque arborum. TAFEL 2. Fig. 6—7. Planta magn. nat. » 8. Folium caulinum a latere visum. Vergr. *°/1. » 9. Capsula humida. Vergr. ?"/i. » 10. Pars capsulae suprema cum peristomio. Vergr. "/ı. » 1l. Cellulae folii superiores. Vergr. *°°/1. » 12. Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Vergr. 175 12 a. Gemma. . Verg. *‘/1. ash | Es sind nur sehr wenige Arten wie die vorliegende durch Brutkörper in den Blattachseln gekennzeichnet. Von Tortula laevipila (Brip.) Dg Nor. und pagorum (Mirp.) Dg Nor. ist sie dureh die nicht oder nur als sehr kurze Stackelspitze P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 7 auslaufende Blattrippe getrent. Die Brutkörper unsrer Art sind sonst denen von Tortula pagorum an Form und Grösse gleich. Von den ausserdem zu diesen Gruppe gehörenden Tortula minutirosula (C. MÜLL.) BROTH. und T. Brochyachme (MÜLL.) BROTH. ist sie gut getrennt, von jener durch die Blattform, mit dieser aber ist sie kaum zu vergleichen. Tortula chubutensis Dus. Botaniska Notiser 1905. p. 300. Densiuseule caespitosa, caespitibus + expansis, vix co- haerentibus, humilibus; caulis erectus, simplex vel furcatus, ad 2 cm usque altus, inferne parce radiculosus; folia den- siuscule inserta, brevia, sicca suberecta, suprema condupli- cata stricta vel vix contorta, humida erecto-patentia, suprema stellatim conferta, c. 2,1 mm. longa, e basi lata sensim angu- stata, interdum ovalia, rare lingulata, apice rotundata, pro- funde concava, late cymbiformia, carinata, marginibus fere e basi ad apicem usque valde recurvatis, papillosa-erosis, nervo basi c. 0,076 mm lato, dorso valde prominente, viridi, ventre papilloso, superne dorso dentibus remotis praedito, excur- rente, pilum hyalinum longiusculum, sat dense denticulatum efformante; cellulae basales hyalinae nervum versus sat anguste rectangulares, marginem versus breviores, subhexa- gonae, marginales angustae, ceterae obscurae, parvae, c. 0,0135 mm magnae, hexagonae vel rotundate hexagonae, inter- dum hic illic quadratae, utrinque dense papillosae; cetera ignota. Hab. Patagonia orientali prope ostium flum. Rio Chubut in arena mobili. TAFEL 2. Fig. 13. Planta magn. nat. » 14. Cellulae folii superiores. Vergr. ii » 15. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Verg. 400 / I 200) 1. TAFEL 3. Fig. 1—3. Folia caulina. Vergr. *°/1. Die Art ist mit Tortula pusilla AONGSTR. nahe verwandt, unterscheidet sich aber von dieser durch geságtes, an der Basis stielrundes hyalines Haar und dichteres Blattnetz. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Näher steht die Art jedoch Tortula montana (NEES) Linps., von der sie durch Blattform, kräftiger und fast in ihrer ganzen Länge zurückgeschlagene Blattrander und etwas grössere, chlorophyllführende Blattzellen abweicht. Die Pflanze ist in der Umgegend der Hauptkolonie Raw- son des Chubut-Territoriums nicht selten, und zwar auf Treibsandfelder, die von Sträuchern bewachsen sind. Sie bildet an der Basis der Sträucher ziemlich ausgedehnte Rasen. Nur die äussersten Spitzen der Stengel ragen aus dem Sande hervor. Sie ist nicht selten mit Barbula Cardotii Dus. vergesellschaftet. Meine frühere Angabe, dass die chlorophyllfiihrenden Zellen quadratisch seien, ist nicht recht zutreffend. Solche Zellen finden sich nämlich gewöhnlich nur in geringer Anzahl. Tortula pygmaea Dus. n. sp. Dense caespitosa, tum pulvinulata, pulvinulis brunnescen- tibus, tum caespites expansos, laete virides sistens; caulis simplex ad 5 mm. usque altus, dense foliatus, densiuscule radiculosus; folia sicca conduplicata, suberecta, incurvata, humida erecto-patentia, suprema rosulata, lingulata vel line- ari-lanceolata, c. 1,45 mm. longa et, deplanata, c. 0,36 mm. ata, canaliculata, marginibus erectis, crenulatis, nervo basi c. 0,03 mm. lato, excurrente, parte excedente laminam saepe aequante, sursum crassiore, cellula unica pellucida terminata, ubique gemmis dense confertis, papillosis vestita: celluae basales breviter rectangulares, ceterae obscurae, plerumque hexagoae, c. 0,012 mm. magnae, utrinque dense papillosae; cetera ignota. Hab. Patagonia australis ad lac. Lago Argentino ad saxa campestria nec non in fageto ad truncos arborum. TAFEL 1. Fig. 13. Planta magn. nat. » 14. Folium caulinum superius e latere visum. Vergr. *°/1. » 15. Folium caulinum inferius a fronte visum. Vergr. **/1. » 16. Cellulae superiores. Vergr. 4°°/1. » 17. Pars nervi excedentis suprema eum gemmis. Vergr. 49/1. Die vorliegende Art ist mit Tortula lithophila Dus. am nüchsten verwandt. Von dieser unterscheidet sie sich durch viel kleinere Blätter, durch viel weiter auslaufende Blatt- rippe und durch papillóse Brutkórper. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 9 Tortula umbrosa Dus. n. sp. Laxe caespitosa, caespitibus expansis, flavo-viridibus; caulis erectus, remote iterum dichotomus, strietus vel sub- flexuosus, gracilis, ad 2 cm. usque altus; folia sicca condu- plicata, plerumque incurvata, humida erecto-patentia, di- morpha, inferiora oblongo-acuminata, integerrima, nervo in- ferne crasso, sursum attenuato, percurrente, haud excedente, cetera breviter lingulata, c. 1,8 mm. longa et 0,7 mm. lata, decurrentia, canaliculata, marginibus erectis, superne serru- latis, nervo flavescente, crasso, basi c. 0,07 mm. lato, sursum, subattenuato, excedente, utrinque laevi, apice gemmis sub- pyriformibus vel oblongo-ovalibus, dense confertis vestito; celluae basales pallide flavae, rectangulares, marginales angustiores, ceterae minutae, sordido-flavae, obscurae, hexa- gonae, 0,010— 0,013 mm. magnae, dense et minute papillosae; cetera ignota. Hab. Chile australis ad Peulle coloniam in ripa orien- tali lac. Todos los Santos sitam in terra arenoso-argillosa silvosa. TAFEL 3. Fig. 4—5. Planta magn. nat. » 6. Folium e caule inferiore. Vergr. ""/i. » 7. Folium e caule superiore. Vergr. "Jh. » 8. Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Vergr- 200/1 » 9. Pars nervi excedentis suprema cum gemmis. Vergr !"/ı. » 10—12. Gemmae. Vergr. 1/1. Die vorliegende Art kommt Tortula perflaccida BROTH am nächsten. Von dieser unterscheidet sie sich durch festere, zungenförmige, oben kleingezägte Blätter und durch die an den mittlern und den obern Blättern austretende Blattrippe, die an der Spitze zahlreiche, leicht abfallende Brutkörper trägt. Ausserdem ist der Stengel von Tortula umbrosa weni- ger 'kräftig als der von Tortula perflaccida. * + x Es sei hier die Aufmerksamkeit darauf gelenkt, dass in dem vorigen Teil dieser Arbeit Tortula pulvinatula Dus. durch Versehen zu der Sectio Tortula sens. strict. gebracht 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. worden ist; sie gehórt in der Tat zu Syntrichia, wie in der vorlàufigen Beschreibung in Bot. Not. erwühnt wurde. Fam. Grimmiaceae. Gen. Scouleria. Hook. Scouleria patagonica (MrrT) JAEG. Fuegia australis ad Ushuaia in saxis rivalibus. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio. Aysen in saxis truncisque. Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in saxis ripariis. Die Art ist im Feuerlande selten, in Westpatagonien allgemein. Im unterlaufe des Rio Aysen findet sie sich an Ufersteinen und gestrandeten Baumstámmen oft massenhaft und nicht Selten mit Rhacomitrium subnigitum (C. Mürr.) Par. vergesellschaftet. Gen. Grimmia Ennn. Subgen. Schistidium (Brip.) SCHPR. Grimma fallax Dus. Prine. Exp. Patag. Vol. VIII, p. 77. Hab. Fuegia australis prope flum. Rio Grande in saxis; in valle flum. Rio Azopardo in saxis. Patagonia australis ad Punta Arenas emporium in saxis. Die Art ist mit Grimmia occulta C. MULL. sehr nahe ver- wandt. Die Kapsel, die Zellen des Exotheciums, das Peri- stom und der gewölbte, kurz und etwas schief geschnabelte Deckel sind bei den beiden Arten gleich. Die vorliegende Art hat etwas breitere Blatter und ausserordentlich dicht verzweigte Stengel; nur wenn der Stengel verlàngert ist (4 bis 5 cm lang), ist er mässig verzweigt. Grimmia occulta hat einen einfachen oder sehr spärlich verzweigten Stengel. Bei Gr. fallax ist der Stengel dunkelbraun oder schwärzlich und nur an den Zweigspitzen heller gefárbt. P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLÄNDER ETC. 1l Grimmia occulta C. MÜLL. Hab. Fuegia australis ad Ushuaia in saxis litoreis Patagonia australis in territorio S:ta Cruz in valle flum. Rio Fosiles in saxis c. 1,000 m s. m. Grimmia amblyophy!la C. MÜLL. Hab. Pars occidentalis territorii magellanici in ins. Desolacion ad Puerto Angosto portum in rupibus littoreis. Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in saxis. Grimmia fasciculata Dus. Autoica, laxe caespitosa, caespitibus expansis, vix cohae- rentibus, flavescentibus, intus fuscis; caulis erectus, strictus vel subeurvatus, c. 2,0 cm. altus, gracilis, plerumque apice solummodo fasciculatim ramulosus, ramulis brevibus, vel pauci-ramosus; folia sicca recurvata, subsecunda, humida patula, stricta, e basi oblongo-ovata longe subulata, c. 2,7 mm. longa et c. 0,45 mm. lata, subcanaliculata, carinata, margi- nibus erectis, integerrimis, nervo crasso, 0,12 mm. lato, apicem versus vix attenuato, excedente, obseuro; cellulae basales breviter rectangulares, ceterae plerumque quadratae, laevis- simae, in laminasuperiore bistratosae; bracteae perichaetii foliis caulinis multo majores, flavescentes, lanceolatae, canali- culatae, nervo tenuiore, cellulis inferioribus subelongatis, pel- lucidis; seta brevissima, vix 2 mm. alta; capsula immersa, juvenalis cyathiformis, matura operculata sphaerica, deoper- culata urnacea, sordide pallide viridis, leptodermatica; peri- stomium rubrum, dentibus late lanceclatis, minutissime pa- pillosis, integerrimis vel apice longitudinaliter perforatis, trabe- culis mediocriter prominentibus; operculum depresse hemis- phaericum, breviter oblique rostratum; calyptra mitraefor- mis; cetera ignota. Flos masculus gemmiformis ad axillum ramulorum ferti- lium dispositus; folia perigonialia interiora late ovata, ener- vata, laxe et pellucide reticulata, paraphysibus nullis. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Hab. Patagonia australis ad lac. Lago Argentino in rupibus rivalibus. Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in rupibus. TAFEL 3. Fig. 13—15. Planta magn nat. » 16. Folium caulinum. Vergr. *°/1. » l7. Capsula juvenalis cum. bract. perichaetü. Vergr. ?"/: » 18. Capsula operculata humida. Vergr. ??/i. » 19. Capsula deoperculata humida. Vergr. ??/i. » 20. Capsula humida jam longe deopereulata. Vergr. ??/i. » 21. Calyptra. Vergr. ??. 22. Calyptra delapsa sicca. Vergr *?/1. » 23. Pars peristomii. Vergr. ??/. Die vorliegende Art ist zweifelsohne mit Grimmia falcata Hook. fil et Wırs. am nächsten verwandt. Exemplare der letztern Art habe ich zwar nicht gesehen, aber aus der Diag- nose zu schliessen sind die Arten gut von einander getrennt. Durch gewóhnlich büschelige Verzweigung der Stengelenden, durch kurze, gerade Zweige mit & Blüte an deren Basis und durch die mützenfórmige, gelappte Haube weicht sie von Gr. Falcata ab. Die Pflanze bildet gewóhnlich ausgedehnte, leicht zerfal- lende Rasen, welche, venn die Pflanze früchtet, meistens eine Hohe von etwa 2 cm erreichen. Die Blatter sind, wenn trocken, mehr oder weniger deutlich einseitswendig und zu- rückgebogen, nicht selten hakenfórmig zurückgekrümmt. Die dicke Blattrippe läuft, oben nur wenig verschmälert, ziem- lich lang und in eine stumpfliche, nicht hyaline Spitze aus. Die Blatter sind sonst schwach rinnenfórmig, mit aufrechten Rändern und oben zweischichtig. Die Kapsel ist tief eingesenkt und fast stiellos, bedeckelt und feucht fast kugelig oder breit oval, entdeckelt öfterst becherfórmig, weitmündig, schmutzig gelbgrün. Die Zellen des Exotheciums mässig verdickt, abgerundet 5—6-eckig oder hier und da rectangular; an der Kapselmündung 7 —8 Reihen querbreiten, dunkelroten Zellen. Nur wenige Spaltóffnungen an dem tiefsten Kapselgrunde. Ring nicht differenziert. Deckel konvex mit kurzem, schiefem Schnäbelchen, hellrot. Haube mützenförmig, gelappt. Die Peristomzähne sind rot, breit lanzettlich, dicht und fein papillös und zuweilen oben sehr schmal durchlöchert. Die Querleisten stehen nicht sehr dicht und treten wenig hervor. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 13 Subgen. Grimmia sens. strict. LIMPR. Grimmia reflexidens C. MÜLL. Syn. Grimmia murina C. MULL. Grimmia flexiseta Dus. nom. nud. Hab. Chile centralis prope Santiago urb. in rupibus. Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in saxis. Grimmia nivea Dus. Botaniska notiser 1905. p. 303. Dioica, dense caespitosa, caespitibus sat expansis, humi- libus, cohaerentibus, niveis, intus fuscis ; caulis brevis, c. 5 mm altus, dense ramulosus, ramulis brevissimis, gemmiformibus, basi dense radiculosus; folia dense imbricata, ovalia, cymbi- formi concava, c. 1,0 mm. longa et 0,6 mm. lata, marginibus erectis, integerrimis, longe hyalino-cuspidata, cuspide lamina longiore, basi lata, decurrente, canaliculata, obscure serru- lata, nervo tenui, basi c. 0,03s mm. lato, indistincte limitato, in partem hyalinam excedente; cellulae basales rectangu- lares, pellucidae, parietibus tenuibus suprabasales breviter rectangulae vel rotundate quadratae, ceterae rotundate qua- dratae vel rotundae, c. 0,013— 0,015 mm. magnae, parietibus, incrassatis; cetera ignota. Hab. Patagonia australis, in territorio S:ta Cruz in valle rivuli Arroyo Pelque in saxis. TAFEL 4. 3. Planta magn. nat. 4—5. Folium caulinum. Vergr. */1 6 uf = i Bractea perichaetii. Vergr. ””/1. Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Vergr. 400/ 1. Die Art steht Grimmia grisea CARD. ausserordentlich nahe. Beide haben dasselbe Blattnetz, doch sind bei Gr. nivea die Basalzellen der Blatter viel mehr durchscheinend und die oberen Blattzellen mehr wandverdickt als bei Gr. grisea. Ausserdem hat jene tiefer ausgehöhlte Blätter und breiteres, tiefer herablaufendes, hyalines Haar als diese. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Subgen. Rhabdogrimmia LrwPR. Grimmia orbicularis BRUCH. Syn. Grimmia arachnoidea Dus. nom. nud. Hab. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen in saxis. Grimmia macropulyinata Dus. Prine. Exp. Patag. Vol. VIII, p. 78. Hab. Fuegia orientalis prope flumen Rio San Martin in saxis. Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in saxis. Grimmia imberbis KUNZE. Hab. Chile australis ad Los Angeles opp. in saxis. Grimmia consobrina KUNZE. Hab. Chile centralis prope Valparaiso portum ad El Salto suburbium in saxis; in saxis ad Hacienda de Cauque- nes praedium in Prov. Colchagua situm; in saxis rupibusque ad Banos de Cauqueues thermas in Prov. Colchagua sitas; ad Pelequén (Eisenbahnstation) in terra. Chile australis ad Los Angeles in saxis. Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in saxis; ad Los Americanos coloniam haud procul a lacu Lago Nahuelhuapi sitam in saxis. Grimmia Dicksonii Dus. (nom. nov.) / Syn. Grimmia pachyphylla Dus. — Botaniska Notiser. 1905. p. 302. Grimmia flexicaulis C. MULL. var. Déicksoni? Dus. — Botaniska Notiser. 1905. p. 303. Dioica, subturgens, dense caespitosa, caespitibus late pul- vinatis, humilis, fuscis, parum cohaerentibus; caulis erectus strictus, basi vel medio dichotome ramosus, superne saepe dense ramulosus, c. 1,5 em. altus; folia sicca laxe appressa, humida raptim suborbiculatim recurvata, deinde erecto-patentia, e basi oblongo-ovali vel in foliis supremis late ovata elongate — P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 15 attenuata, mutica vel (in foliis supremis) hyalino-apiculata vel pilo brevi hyalino terminata, suprema c. 2,9 mm. longa et 0,7 mm. lata, cetera c. 2,1 mm. longa et 0,5 mm. lata, in- ferne concava, superne plerumque uno latere impressa, sub- conduplicata, marginibus uno latere subrevolutis, altero latius recurvatis, nervo tenui, ad medium folium c. 0,05 mm. lato, pereurrente vel in fooliis supremis subexcedente; cellulae basales elongatae, rectangulae, parietibus tenuibus, supraba- sales multo breviores, parietibus incrassatis, sinuosis, me- dianae et superiores rotundatae vel rotundate quadratae, e. 0,010 mm. magnae; bracteae perichaetii foliis caulinis longiora et latiora; seta humida cygnea, sicca erecta, + di- stincte spiralis, 3—4 mm. alta; capsula ovalis, sicca sul- cata, macrostomata; annulus latus. duplex (vel triplex), longe pessistens; peristomium rubrum, dentibus lanceolatis, robuste trabeculatis, inferne laevissimis, superne dense mi- nutissime papillosis, apice bifidis vel subtiliter longitudi- naliter perforatis; operculum conicum, rostro brevi, robusto, obtuso; cetera ignota. Flos masculus antheridiis c. 15, cylindricis, subcurvatis praeditus, eparaphysatus; folia perigonialia late ovata, pro- funde concava, breviter attenuata, obtusa, cellulis rectangulis, aureis, pellucidis, teneris, supremis solum rotundate quadratis, chlorophyllosis. Hab. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen in rupibus. Die Art kommt Grimmia imberbis Kunze nahe, ist aber eine viel kräftigere Pflanze als diese, von der sie ausserdem durch rundlich quadratische oder rundliche, nicht querbreite obere Blattzellen verschieden ist. Kapsel, Deckel und Peri- stom sind denen von Grimmia imberbis gleich. Die letzter- wühnte Art ist autöcisch, die vorliegende dagegen diócisch. Zu diesen Art gehórt zweifelsohne die von mir in Bot. not. l. c. kurz erwähnte Grimmia flexicaulis C. MÜLL. var. Dicksonii Dus. Es ist dies eine Form mit nicht unbetracht- lich langerem, hyalinem Haare als es der Typus aufweist. Da jedoch die Art hinsichtlich der Länge des vortretenden Teiles der Blattrippe ziemlich viel variiert, da die basalen Blattzellen der betreffenden Form mit denen des Typus über- einstimmen, also nicht wie bei Gr. flexicaulis wandverdickt sind, und da die untere Hälfte der Peristomzähne dieser Form — das 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 10. Peristom ist nimlich nur fragmentarisch vorhanden — denen des Typus vollig gleich sind, hege ich kein Bedenken, die- selbe zu Gr. Dicksonii zu ziehen, mit der sie auch vergesell- schaftet gefunden wurde. Die noch vorhandenen Fragmente des Peristoms zeigen, dass die Zähne oben zweischenkelig sind. Die Beschreibung der Peristomzähne in Bot. Not. gründet sich auf das Peristom einer alten, bedeckelten Kapsel. Ob dasselbe nicht völlig entfaltet war oder andere Abweichungen zeigte, lasst sich jetzt nicht feststellen. Mit Grimmia flexicaulis C. MürL. zeigt diese Form eine grosse habituelle Übereinstimmung, weicht jedoch durch nicht wandverdickte basale Blattzellen und das Peristom von die- sen Art ab. Es sei noch bemerkt, dass die Pflanze hinsichtlich der Dicke des beblätterten Stengels sehr variiert. Zuweilen sinkt nämlich die Dicke bis auf die Hälfte herab. Solche Individuen sind Grimmia imberbis sehr ähnlich, lassen sich jedoch leicht von dieser durch das diöcische Geschlechtsverhältnis und die fast stets rundlich stumpfen, nicht hyalinspitzen Blätter trennen. Etwa 15 5 Blüten wurden untersucht; in einer dersel- ben fanden sich drei Archagonien mit den Antheridien un- termischt. Gen. Camptodontium Dus. Botaniska Notiser. 1905. p. 303. Peristomium simplex, longe infra os capsulae insertum, dentibus lanceolatis, erassis, apice rotundatis, fortiter trabe- culatis, laevissimis, integris, binis approximatis, siccis erectis vel parum recurvatis, humidis hamate incurvatis; annulus 3—4-plex cellulis rotundate 4—5-gonis, quibusque separatim secedentibus; operculum conicum, longe oblique rostratum: calyptra dimidiato-cucullata. Diese Gattung ist durch tief inseriertes Peristom gekenn- zeichnet so wie auch durch lanzettlische, stumpfe, dicke Zähne mit stark hervortretende Querleisten, die seitwärts ein we- nig heraustreten, infolgedessen die Zahnründer, obschon sehr schwach, gezähnelt sind. Die Zähne sind, wenn trocken, P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLÄNDER ETC. 17 aufrecht oder schwach zurückgekrümmt, wenn feucht, stark hakenfórmig eingebogen. Nur äusserst selten sind vereinzelte Zühne ein wenig gespalten. Der Kapsel fehlen Assimilationsgewebe und Spaltöff- nungen. |] - LI E \ Ps Fig. 1. Camptodontium Brotheri? Dus. n. sp. Pars. peristomii. Vergr. *°/1. Die Zellen der Blattrippe sind homogen. Gerade des- wegen kann die Pflanze nicht zu den Dicranaceen gestellt werden. Habituell erinnert sie tatsächlich an eine Dicrano- weisia, aber sonst zeigt sie, vom Ring abgesehen, mit den Grimmiaceen, die grósste Übereinstimmung. Sie kommt der Gattung Grimmia am nächsten. Hinsichtlich des Ringes erinnert die Pflanze an die Orthotrichaceen. Arkiv für botanik. B:d 6. N:o 10. 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Camptodontium Brotherii Dus. Autoicum, dense caespitosum, caespitibus expansis, flavescentibus, intus fuscis, humilibus, cohaerentibus; caulis simplex, vel plerumque dichotome ramosus, 1,5—2,0 cm altus, inferne dense fusco-tomentosus; folia dense inserta, sicca suberispata, humida patula vel patentia, e basi lineari elon- gate et anguste lanceolata, acuta, carinata, sursum subcondu- plieata, marginibus inferne uno latere, superne plerumque ambis lateribus recurvatis, integerrimis, nervo crassiusculo, pereurrente; cellulae fere ubique quadratae, perietibus subin- Fig. 2. Camptodontium Brotherii Dus. n. sp. a. Sectio transversalis circiter e folio medio. Vergr. ?"9/i. b. Sectio transversalis marginalis e folio superiore. Vergr. **9/i. crassatis, laevissimae, basales nervum versus rectangulae; bracteae perichaetii folis brevioribus, obtusae, erectae, tenuiter nervatae, marginibus parum recurvatis; seta hu- mida cygnea, sicca erecta vel subcurvata, crassiuscula, stra- minea, vetusta tenuior, sinistrorsum torta; capsula ovalis vel ovali-oblonga, pallide brunnea, erecta; peristomium rubrum; operculum circiter dimidiam capsulam aequans; calyptra glabra, ad basin capsulae usque producta. Hab. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen et in truncis arborum et in truncis putridis pluribi. Chile australis in monte Cordillera de la Costa supra Angol opp in truncis putridis c. 1,050 m s. m. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 19 TAFEL 6. l. Planta magn. nat. 2. Planta Vergr. '". 3. Folium caulinum. Vergr. ?"/i. » 4. Folium caulinum deplanatum. Vergr. "i, 5. Cellulae folii basales. Vergr. "5/i. 6. Cellulae ad medium folium sitae. Vergr. 7 Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Vergr. ! adit 4007, | » 8—10. Bracteae perichaetii. Vergr. *"/i. » 11. Capsula operculata humida. Vergr. (i. » 12. Capsula deopereulata humida. Vergr. *°/1. > 13. Capsula calyptrata. Vergr. *°/1. » 14. Pars peristomii. Vergr. ''5/:. » 15. Flos masculus. Camptodontium Brotherii Dus. var. grandirete Dus. Caule subbreviore, subgraciliore, foliis angustius attenu- atis, cellulis longioribus, basalibus laxioribus, ceteris rotun- date breviter rectangularibus, parietibus subcrassioribus a typo varietas diversa. Hab. Fuegia occidentalis prope Cap Froward in terra. Chile australis, Cordillera de la Costa supra Angol opp. in truncis putridis c. 1,000 m s. m. In Bezug auf die Kapsel, das Peristom, die Seta und die Tracht ist die Pflanze dem Typus völlig gleich. Die Blätter sind meistens schmäler verlängert, die Blattzellen durchgehends etwas grösser, besonders länger, kurz rundlich rectangular und mehr wandverdickt als bei dem Typus. Gen. Rhacomitrium BRID. Subgen. Dryptodon (Brrp.) LIMPR. Rhacomitrium rupestre Hook fil. et Wirs. Hab. Fuegia septentrionalis prope Porvenir empo- rium in saxis c. 200 m s. m. Die Pflanze bildet hier sehr kleine, niedrige, dunkel- braune Polster, die nur wenige Centimeter in Durchmesser erreichen. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Subgen. Rhacomitrium sens. strict. Rhacomitrium subnigritum (C. MöLL.) Par. Fuegia australis in vale flum. Rio Azopardo in saxis rivalibus. Patagonia occidentalis ad Puerto Bueno portum in saxis rivalibus; in valle flum. Rio Aysen in saxis truncisque fluminalibus. | Die innern Perichätialblätter sind kürzer als die Stengel- blatter, scheidig, stumpf, mit schwacher, vor der Blattspitze schwindender Rippe und dünnwandigen, durchscheinenden Zelen. Die Seta ist etwa 6 mm hoch, gerade, gelblich und, wenn trocken, rechts gedreht. Die Kapsel ist oval oder fast birnenfórmig, etwa 2,3 mm lang und 1,2 mm dick, glànzend, gelblich braun oder hellbraun, im Alter zylindrisch, dunkel- braun, oder schwärzlich und dünnhäutig. Ring 2-reihig. Die Peristomzähne sind dunkelrot, am Grunde verschmolzen, bis zum Grunde in zwei ungleichlange und ungleichdicke, nicht knotig gegliederte, dicht papillöse Schenkel geteilt. Deckel konisch, langeschnäbelt, fast ?/; der Kapsel. Haube mützenförmig, glatt. Die Art scheint in Westpatagonien allgemein, dagegen im Feuerlande seltener zu sein. Am Unterlaufe des Rio Aysen findet sie sich überall, wo die Flussufer steinig und Baumstümme gestrandet sind. Oft wächst sie massenhaft auf diesen Stämmen und auf den Steinen, nicht selten mit Scouleria patagonica (MıTT.) JAEG. vergesellschaftet. Beide finden sich hier von der Mündung bis etwa 15 bis 20 km höher den Fluss hinauf und werden hier von einer Sciaromium- Art abgelöst. Rhacomitrium integripilum Dus. n. sp. Dioicum, tum laxe, tum densiuscule caespitosum, caes- pitibus sat expansis, flavescentibus vel aetate fuscescentibus; caulis robustus, erectus vel adscendens, ad 12 em usque longus, dichotome ramosus, ramulis abbreviatis tum densiu- scule, tum remote dispositis praeditus; folia dense conferta, sicca ad caulem appressa, humida orbiculariter recurvata, deinde erecto-patentia vel erecto-patentissima, e basi ovata vel P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 21 oblongo-ovata sensim breviuscule attenuata, pilo hyalino, integerrimo, epapilloso, !/,—'/; longitudinis laminae aequante vel sublongiore coronata, profunde canalieulata, marginibus integerrimis, uno latere folii valde recurvatis, nervo c. 0,1 mm lato, in partem inferiorem pili hyalini excedente; cellulae laminales ubique unistratosae, epapillosae, parietibus sinuosis, superiores oblonge rectangulae, inferiores elongatae; brac- teae perichaetii erectae, foliis caulinis breviores, convo- lutae, exteriores acuminatae nervo percurrente, interiores obtusae nervo infra apicem evanido, cellulis pellucidis, supe- rioribus subelongatis, medianis et inferioribus elongatis, ala- ribus c. 10 distinctis, pallide purpureis; seta tenuis, stricta, c. 10 mm alta, dextrorsum torta, erubescens; capsula cylin- drica, c. 1,7 mm longa et c. 0,6 mm diam., flavescens, ve- tusta rubra; operculum conicum, longe oblique rostratum, rostro rubro, obtuso, c. 1/2 capsulae longitudinis aequante; cetera ignota. Hab. Pars occidentalis territorii magellanici in ins. Desolacion ad Puerto Angosto portum in saxis. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen in saxis. TAFEL 4. Fig. 8. Planta magn. nat. » 9. Folium caulinum a latere visum. Vergr. 35/1. » 10—1l. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. *°/1. » 12. Sectio transversalis e folio suprabasali. Vergr. 9". » 13. Cellulae folii superiores. Vergr. *°/1. » 14. Capsula humida. Vergr. *°/1. Die Art erinnert, besonders die Exemplare aus West- patagonien, an gewisse gröbere Formen mit verlängerten Zweigen von Rhacomitrium symphyodontum (C. MöLL.) Par. sowie auch an Rhacomitrium patens (Dicks.) HÜBEN.; sie ist aber kräftiger als beide. Von diesem unterscheidet sie sich übrigens schon durch die hyaline Harspitze der Blätter, von jener durch einschichtige Lamina und ganzrandiges Blatthaar. Die Pflanze variiert nicht unbetrüchtlich. Exemplare aus trockneren Standorten zeigen lockere Rasen, breitere Blatter und kürzere hyaline Haarspitzen als Exemplare aus feuchten Standorten. 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wN:o 10. Rhacomitrium heterostichoides CARD. Bull. de l'Herb. Boiss. 2me Se'r. Tom. V. 1905. p. 1,004. Hab. Pars occidentalis territorii magellanici in ins. Desolacion ad Puerto Angosto portum in rupibus e. 700 m s. m. Rhacomitrium heterostichoides CARD. var. acutifolium Dus. Foliis superne angustioribus, interdum pilo hyalino, lae- vissimo, brevissimo terminatis a typo recedens. Hab. Fuegia australis in valle flum. Rio Azopardo in rupibus c. 600 m s. m. TAFEL 5. Fig. 1. Folium caulinum. Vergr. *°/1. Rhacomitrium laevigatum (MrrTT.) JAEG. Hab. Fuegia australis in valle flum. Rio Azopardo in terra. Rhacomitrium flavescens CARD. Hab. Pars occidentalis territorii magellanici in ru- pibus. Rhacomitrium symphyodontum (C. Mizu.) Par. Hab. Pars occidentalis territorii magellanici in ins. Desolacion ad Puerto Angosto portum in rupibus litoreis. Patagonia occidentalis in ins. Guaitecas in saxis ru- pibusque; in valle flum. Rio Aysen in saxis. Chile australis ad Corral portum in rupibus litoreis ; Cordillera de la Costa supra Angol opp. in saxis c. 900 m Sea: Argentina ad lac. Lago Nahuelhuapi in saxis. Sämtliche von mir gesammelte Exemplare zeigen eine kraftigere Pflanze mit etwas breiteren Blattern als das aus- gezeichnete Vergleichmaterial dieser Art (aus Neuseland), das mir mein hochverehrter Freund BROTHERUS zur Verfügung P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 23 stellte. Es ist mir nicht móglig gewesen, irgend welche andere Unterschiede zwischen der neuseländischen und der magel- lanisch—westpatagonisch—chilenischen Pflanze zu entdecken. In bezug auf die Kapzel, das Peristom, die Seta und das Blatt- netz ist die Übereinstimmung vollständig. Ich kann deswegen, diese Pflanze, die von C. MÜLLER für eine besondere Art, Rhacomitrium flavo-pallidum n. sp., gehalten wurde, nur als eine kräftigere Form oder Rasse von Rh. symphyodontum an- sehen. Auf der Tafel 5 teile ich Abbildungen von Blatt, Kapsel, Ring und Peristom mit. Weil das untersuchte Peristom stets mehr oder weniger beschädigte Schenkel hatte, ist es mög- lich, das die beiden Schenkel gleichlang sind und nicht wie sie gezeichnet sind: der schmälere etwas kürzer als der breitere. TAFEL 5. Fig. 2. Capsula calyptrata. Vergr. °/ı. » 3. Capsula operculata humida. Vergr. *°/1. » 4. Pars annuli. Vergr. *%/1. » 5. Pars peristomii. Vergr. 70/1. » 5a.Folium caulinum. Vergr. ®/ı. Rhacomitrium symphyodontum (C. Mürr.) Par. var. muticum CARD. Bull. de l'Herb. Boiss. 2me Se'r. Tom. V. 1895. p. 1,004. Hab. Fuegia australis in valle flum. Rio Azopardo in saxis. Patagonia occidentalis ad Puerto Bueno in saxis rupibusque litoreis. Rhacomitrium stenocladum Dus. n. sp. Laxe caespitosum, caespitibus expansis, superne flave- scentibus, ceterum fuscis, vix cohoerentibus vel interdum ramoso-intertextis; caulis adscendens, gracilis, siccus rigidus, fragilis, + remote ramosus, ramulis abbreviatis sat paucis; folia dense inserta, sicca ad caulem laxe appressa, humida raptim fere orbiculatim recurvata, deinde erecto-patentia, e basi late ovata, decurrente late lanceolata, acuta, cellulis hyalinis perpaucis, mox dissolutis terminata, profunde canali- 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. eulata, c. 1, mm longa et 0,45—0,6 mm lata, marginibus integerrimis, uno latere e basi ad medium folium vel ultra recurvatis, nervo basi 0,06—0,08 mm lato, percurrente; cellulae laevissimae, superiores et medianae, quadratae c. 0,006— 0,007 mm magnae, basales elongatae, alares non- nullae flavae, quadratae, inflatae; cetera ignota. Hab. Patagonia occidentalis in valle flum. Rio Aysen in declive c. 1,100 m s. m. TAFEL 5. Fig. 6—7. Planta magn. nat. » 8—9. Folium caulinum. Vergr. *°/1. » 10. Pars folium suprema. Vergr. *°/1. Die Art steht Rhacomitrium symphyodontum (C. MÜLL.) Par. am nächsten, unterscheidet sich aber leicht von diesem durch kurze, gewóhnlich quadratische Zellen im obern und im mittlern Blattteile, dünnere Stengel und. Zweige und kleinere Blatter. Rhacomitrium stenocladum Dus. var. obtusum Dvs. Foliis rotundate obtusis, nervo infra summum opicem abrupto a typo recedens. Hab. Fuegia australis in valle flum. Rio Azopardo in paludosis. TAFEL 5. Fig. ll. Pars folii suprema. Vergr. "0/1. Die Varietät hat dasselbe habituelle Aussehen wie die Art und weicht von dieser nur durch abgerundete, nicht hyaline Blattspitzen und kurz vor derselben endende Blatt- rippe ab. Die Pflanze, die nur wenige verkürzte Zweige aufweist, bildet dichte, ausgedehnte Rasen. Rhacomitrium striatipilum CARD. Bull de l'Herb. Boiss. 2me Se'r. Tom. V. 1895. p. 1,004. Hab. Chile australis, Cordillera de la Costa supra An- gol opp. in saxis c. 1,000 m s. m. P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. Zo Rhacomitrium austro-canescens Dus. n. Sp. Dense caespitosum, caespitibus fusco-viridibus; caulis erectus, dichotome ramosus, ad 8 cm usque altus, ramulis abbreviatis dense dispositis praeditus; folia sicca ad cau- lem laxe appressa, humida raptim arcuate reflexa, deinde erecto-patentia, e basi plicata oblongo-ovali lanceolata, c. 3,6 mm longa et c. 0,4 mm lata, hyalino-cuspidata, cuspide robuste serrata, dense papillosa, basi canaliculata, marginibus laminali- bus integerrimis, uno latere recurvatis vel interdum revolutis, nervo c. 0,05 mm lato, longe in cuspidem hyalinam excedente; cellulae humiliter papillosae, superiores et medianae oblongo rectangulares, inferiores elongatae, marginales rectangulares, pellucidae; cetera ignota. Hab. Patagonia australis (sine loco indicato). Leg. Dr HATCHER. TAFEL 5. Fig. 12. Planta magn. nat. » 13. Folium caulinum. Vergr. *°/1. » 14. Pars folii suprema hyalina. Vergr. 17/1 »? 15. Sectio transversalis e folio suprabasali. Vergr. *°/1. Die Art ist am nächsten mit Rhacomitrium canescens (Weis, Trimm) Brip. verwandt. Sie unterscheidet sich von diesem durch viel schmälere Blätter, viel schärfer gesägtes, hyalines Blatthaar, das mit viel niedrigeren Papillen besetzt ist, was auch bei den Blattzellen der Fall ist. Dies ist die Pflanze, die in Princ. Exp. Patag. Vol. VIII, p. 80 als Rhacomitrium laevigatum (MirT.) JAEG. aufgenom- men wurde. Diese Bestimmung sowie auch die Bestimmung einer von mir aus Siidchile heimgebrachten Pflanze als Rhacom. laevigatum rühren von C. MÜLLER her. Da J. CARDOT ge- zeigt hat, dass letzteres sich nicht mit Ah. laevigatum deckt, sondern eine neue Art, Rhacomitrium striatipilum CARD. ist, wurde ich veranlasst, die von HATCHER gesammelte Pflanze zu untersuchen. Hierbei stellte es sich heraus, dass ihr eine selbstándige Stellung zukommt und dass sie nicht einmal in die Nàhe von Rh. laevigatum gestellt werden kann. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 10. Rhacomitrium hypnoides (L.) LINDB. Hab. Patagonia occ. ad Puerto Bueno portum in terra; in valle flum. Rio Aysen in terra. Patagonia australis ad lac. Lago Dickson (leg. O. NORDENSKJÓLD). Rhacomitrium hypnoides (L.) Linps. f. gerontium (C. MÜLL.) Hab. Fuegia australis prope Rio Grande in collibus siccis. Chile australis, Cordillera de la Costa supra Angol opp. in terra c. 1,125 m s. m.; ad Concepcion opp. in terra; Cordillera de Villa Rica in terra. (leg. F NEGER). Rhacomitrium hypnoides (L.) Linps. f. glaciale (C. MÜLL.) Hab. Fuegia australis in valle flum. Rio Azopardo in paludosis. Rhacomitrium loriforme Dus. n. sp. Laxe caespitosum, pallide flavescens; caulis erectus vel adscendens, ad 10 cm usque longus, ramulis abbreviatis dense dispositis; folia dense conferta, caulina sicca plerumque laxe appressa, humida erecto-patentia vel erecto-patentissima, e basi late ovata, profunde canaliculata vel concava sensim longe attenuata, ramulina angustiora et longiora, sicca peni- cillatim conferta, subsecunda, humida inferiora erecto-paten- tissima, superiora penicillatim conferta, + distincte subse- cunda, c. 8.0 mm longa et 0,6 mm lata, e basi oblongo-ovali vel fere lineari-canaliculata sensim attenuata, longe cuspidata, cuspide sat lata, loriformi, canaliculata, superne plana, et sicca et humida valde flexuosa, integerrima, summo apice solum hyalina, remote serrulata, marginibus laminalibus integerrimis, uno latere vel ambis in parte basali recurvatis, nervo basi c. 0,06 mm lato, infra cuspidem evanido; cellulae omnes elongatae, angustae, parietibus longitudinalibus valde incras- satis, sinuosis, dense robuste et sathumiliter papillosae, alares P. DUSEN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. 27 plurimae, brunneae, rotundate breviter rectangulares; cetera ignota. Hab. Patagonia occidentalis in valle fluminis. Rio Aysen in terra saxosa. Eine hübsche, ausgezeichnete Art, die leicht durch die linealisch - pfriemenförmig sehr verlängerten, in ihren oberen Teilen scharf flexuösen Blätter zu erkennen ist. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 10. Erklárung der Tafel 1. Tortula muralis (L.) Hepw. var. nov. longipila Dus. Fig. 1. Planta magn. nat. » 2. Folium caulinum. Vergr. °/ı. » 3. Folium caulinum a latere inferiore visum. Vergr. °°/1. > 4 "Pars-annuli =o Barbula santiagensis BROTH. n. sp. Fig. 5. Planta magn. nat. » 6. Folium caulinum a latere inferiore viesum. Vergr. ®/ı. » 7. Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Vergr. 4°°/1. Barbula santiagensis BnorH. var. piligera BROTH. Fig. 8. Folium caulinum a latere inferiore visum. Vergr. ??/;. Tortula laevinervis Brora. n. sp. Fig. 9. Planta magn. nat. » 10. Folium caulinum. Vergr. *°/1. » 11. Cellulae superiores. Vergr. 4°°/1. » 12. Pars sectionis transversalis e folio suprabasali. Vergr. 4°°/1. Tortula pugmaea Dus. n. sp. Fig. 13. Planta magn. nat. ^ 14. Folium caulinum superius e latere visum. Vergr. °°/1. 15. Folium caulinum inferius a fronte visum. Vergr. °°/1. 16. Cellulae superiores. Vergr. 59/4 17. Pars nervi exedentis suprema cum gemmis. Vergr. 49/1. Fig. » » » » » » P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLANDER ETC. m Cobo HH #1. 8. SL 10. Ir. 12. 12 13. 14. 15. Erklärung der Tafel 2. Tortula scabrella Dus. n. sp. Planta magn. nat. Folium caulinum a latere visum. Vergr. ®/ı. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. °°/1. Pars capsula suprema cum peristomio. Vergr. ?5/i. Tortula socialis Dus. n. sp. Planta magn. nat. Folium caulinum a latere visum. Vergr. ®/ı. 29 Capsula humida. —Vergr. ??/i. Pars eapsulae suprema cum peristomio. Vergr. 9/1. Cellulae folii superiores. Vergr. *9?/i, Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Mergr. 599. a. Gemma. Vergr. !'9/i. Tortula chubutensis Dus. n. sp. Planta magn. nat. 100 / Cellulae folii superiores. Vergr. "20/41. Pars sectionis transversalis circiter e medio folio. Verger. Erklàrung der Tafel 3. Tortula chubutensis Dus. n. sp. Fig. 1— 3. Folio caulina. Vergr. ??/i. » » Tortula wmbrosa Dus. n. sp. 4—5. Planta magn. nat. 6. Folium e caule inferiore. Vergr. 35/1, 7. Folium e caule superiore. Vergr. *°/1, Q © EUER Pars sectionis transversalis circiter e folio medio. Vergr. 400/,, 9. Pars nervi excedentis suprema cum gemmis. Vergr. 10—12. Gemmae. Vergr. 17/1. S 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Grimmia fasciculata Dus. Fig. 13—195. Planta magn. nat. 16. Folium caulinum. Vergr. ??/i 17. Capsula juvenalis cum. bract. perichaetii. Vergr. *?/ı. 18. Capsula operculata humida. Vergr. 7/1. 19. Capsula deoperculata humida. Vergr. ??/i. 20. Capsula humida jam longe deoperculata. —Vergr. 91. Calyptra. Vergr. 9/5. > 29. Calyptra delapsa sicca. Vergr. ??/i. D Pars peristomii. Vergr. °°/1. Grimmia Dicksonii Dus. Fig. 24. Planta magn. nat. 25. Capsula operculata humida. Vergr. ?*/i. 26. Pars peristomii. Vergr. 79/1. Erklárung der Tafel 4. Grimmia Dicksonii Dus. n. sp. Fig. 1. Folium e caule superiore. Vergr. *°/1. 2. Folium e caule inferiore. Vergr. ?9/i. 2 a. Pars folii superior. Vergr. °/1. Grimmia nivea. Dus. Fig. 3. Planta magn. nat. 4—5. Folia ramulina. Vergr. °°/1. 6. Bractea perichaetii. Vergr. ??/i. > 7. Pars. sectionis transversalis circiter e medio folio. Vergr. DO E Rhacomitrium integripilum Dus. n. sp. 7, Vig. 8. Planta magn. nat. 9. Folum caulinum a latere visum. Vergr. *°/1. 1. Folium caulinum a fronte visum. Vergr. ®/ı. 9. Sectio transversalis e folio suprabasali. Vergr. ??/i. 3. Cellulae folii superiores. Vergr. 49°/1. 1. Capsula humida. Vergr. ?9/i. | 10- P. DUSÉN, BRYOLOGIE DER MAGELLANSLÄNDER ETC. 31 Erklarung der Tafel 5. Rhacomitrium heterostichoides Canp. var. acutifoliwm Dus. Fig. 1. Folium caulinum. Vergr. ®°/ı. Rhacomitrium symphyodontum (C. Min.) Par. Fig. 2. Capsula calyptrata humida. Vergr. °°/1. » 3. Capsula operculata humida. Vergr. °°/ı. » 4. Pars annuli Vergr. 17/1. » 5. Pars peristomii. Vergr. !*9/;. » 5a.Folium caulinum. — Vergr. °°/1. Rhacomitrium stenocladum Dus. n. sp. Fig. 6—7. Planta magn. nat. » 8—9. Folium caulinum. Vergr. 35/4. » 10. Pars folii suprema. Vergr. 00/1. Rhacomitriwm stenocladum Dus. var. obtusum Dus. Fig. 11. Pars folii suprema. Vergr. *°/1. Rhacomitriwm austro-canescens Dus. n. sp. Fig. 12. Planta magn. nat. » 13. Folium caulinum. Vergr. ??/i. 115/ » 14. Pars foli suprema hyalina. Vergr. /1- » 15. Sectio transversalis e folio suprabasali. Vergr. 1479/1. Erklàrung der Tafel 6. Camptodontium Brotherii Dus. Fig. 1. Planta magn. nat. » 2. Planta. Vergr. !9/i. » 3. Folium caulinum. Vergr. ??/i. » 4. Folium caulinum deplanatum. Vergr. *°/1. » 5. Cellulae folii basales. —Vergr. 4°°/1. » ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 10. Cellulae ad medium folium sitae. Vergr. 1099/4, Pars sectionis transversalis e folio superiore. Vergr. 4°°/;. Bracteae perichaetii. Vergr. ??/i. Capsula operculata humida. Vergr. ?9/,. Capsula deoperculata humida. Vergr. 35/1. Japsula calyptrata. Vergr. °°/1. Pars peristomii. Vergr. 1°/1. Flos masculus. Vergr. 95/,. Tryckt den 14 december 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. Arkiv för Botanik. Band 6. N:o 10. are P. Dusen del. Foto. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. Hf Taf. 10. N:o Band 6. Arkiv fór Botanik. NON ET ees Se II PN SRR ~ SOE = RANA ^ Sthlm. o. tr. J. Cederquist, Foto. P. Dusén del. pach oe eee ok Se Ae ee ' 10. :0 ind 6. N [s B Arkiv fór Botanik. Foto. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. P. Dusén del. Z 9008 rs N:o 10. Band 6. Arkiv för Botanik. Foto. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. P. Dusén del. Arkiv för Botanik. Band 6. N:o 10. dizi 5). Nr TOOLS m YE du E MA e RU TM Ys x LTD we BY PIA Sr AR P. Dusen del. Foto. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. a yu I ETT I H n Jti (y N:o 10. Band 6. Arkiv fór Botanik. Foto. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. Dusén del. D. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o II. Zur Kenntnis der Phanerogamenflora der Grenz- gebiete zwischen Bolivia und Argentinien. Ill. Einige gamopetale Familien. Von ROB. E. FRIES. Mit 4 Tafeln. Mitgeteilt am 10. Oktober 1906 durch A. G. NarHonsT und J. ERIKSSON. In dem ersten Beitrage »Zur Kenntnis der Phanerogamen- flora der Grenzgebiete zwischen Bolivia und Argentinien»! wurde die Fam. Compositae behandelt. Den übrigen Gamo- petalen ist der Beitrag gewidmet, der hiermit vorgelegt wird, jedoch mit Ausnahme einiger Familien ( Plantaginaceae, Solana- ceae, Verbenaceae, Labiatae, Convolvulaceae und Asclepiadaceae), deren Bestimmung noch nicht hat abgeschlossen werden kón- nen. Die Bearbeitung der hier behandelten Familien rührt von mir selbst her mit Ausnahme der Acanthaceen, deren Bestimmung der bekannte Spezialist dieser Familie, Herr Prof. Dr. G. LINDAU, gütigst übernahm. Ferner habe ich betreffs einiger Rubiaceen von Herrn Prof. Dr. K. SCHUMANN Hülfe erhalten, wie auch von Herrn Lektor Dr. G. MALME betreffs einiger Apocynaceen. Unter jeder Familie wird, wie in den früheren Teilen, die wichtigste Litteratur angeführt, die von den betreffenden Pflanzen aus dem hier fraglichen Gebiete handelt. i1 In Arkiv för Botanik. Bd 5. N:o 13. Arkiv for botanik. Bd 6. N:o 11. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 1l. Fam. Calyceracee. Litteratur: Miers, Contrib. II p. 1. — C. A. MÜLLER, in Martius, Pl. bras) VI:74p. 251. REICHE, Beiträge zur Systematik der Calyceraceen in Engr. Bot. Jahrb. 29 p. 107. Acicarpha Juss. A. tribuloides Juss. Ann. Mus. IT p. 348 t. 58. Argentina: El Carmen pr. Salta, in agro Medicaginis sative frequenter [8/10 01; Fr. 271 a]. A. laxa nov. sp. [Taf. I, Fig. 1—5]. Herba perennis, sparse ramosa, erecta, circ. 3 dm. alta; internodiis glaberrimis, usque ad 6 cm. longis. Foliis mem- branaceis, glaberrimis, lete viridibus, basalibus rosulatis (in ramis floriferis evanidis) et rotundato-spathulatis vel oblan- ceolatis, 2 usque ad 7 cm. longis (petiolo excepto) et 1,5—3 em. latis, margine sinuatis, dentibus apiculatis, apice acutis vel rotundatis, basi in petiolum usque ad 1 dm. longum sensim angustatis; foliis caulinis laxis, spathulatis vel oblan- ceolatis, in petiolum basi paulo amplectentem sensim con- tractis, sursum decrescentibus, superioribus lineari-oblongis, sessilibus et valde amplexicaulibus, acutis et sinuato-dentatis, dentibus apiculatis. Capitulis terminalibus, 0,s—1 cm. diam. Involucri foliolis 5, vulgo reflexis, lineari-oblongis vel anguste oblanceolatis, glabris, acutis et denticulatis, ad 4 cm. longis sed vulgo 2—2,5 cm. longitudine et 2—3 mm. latitudine metientibus. Receptaculo elongato-conico, bracteato. Flori- bus pentameris, albidis vel albido-virescentibus. Ovario cum calyce 1 mm. longo, tubo corolle cylindrico, apice paulo incrassato, 2—2,5 mm. longo, lobis lineari-oblongis, erectis, acutis, 1,5 mm. longis. Staminibus apicem tubi versus inser- tis. Stylo exserto, apice incrassato. Achzeniis inter se con- cretis, sepalis durescentibus, acutis vel brevissime spinosis coronatis. Bolivia: Tarija [°/2 02; Fr. 1233]. Argentine prov. Jujuy: Sierra S:a Barbara in regione Podocarpi [14/7 01; FR. 271]. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 3 Die Art steht der recht variierenden A. tribuloides am nüchsten und ist wohl eine von dieser spát herausdifferen- zierte Art. Sie unterscheidet sich durch ktirzere oder gar keine Dornen an den Friichten, durch die nach unten zu starker schmäler werdende und weniger stengelumfassende Form auch der oberen Blütter u. s. w. Was sie jedoch vor allem cha- rakterisiert, ist ihre Mehrjährigkeit und ihr charakteristisch aufgebautes Sprosssystem. In einer der unteren Blattfalten wird eine Verjüngungsknospe angelegt, aus der ein Spross von demselben Aussehn wie der Mutterspross hervorgeht und deren basaler Teil ein Bündel Wurzeln aussendet; der alte Spross welkt nun ab, kann aber noch lange sitzen bleiben. In einer der unteren Axillen des Tochtersprosses wird in der folgenden Vegetationsperiode eine neue Generation gebildet u. s. w. Die Pflanze ist auf diese Weise sympodial gebaut. Fig. 1 auf Taf. I zeigt eine Pflanze, wo der blühende Zweig (der rechte) die Generation des Jahres darstellt, und wo der vorjährige Spross noch vertrocknet sitzt (der linke Zweig); ausserdem sind an der Basis des letzteren die Reste der Spross- achse einer noch früheren Generation zu sehen. — Die Art wuchs auf sehr feuchtem, sandigem oder schlammigem Boden. Fam. Campanulacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 219 — Kanrrz in Marr. Fl. bras. VI: 4 p. 129 et 177. — ZAHLBRUCKNER, Revisio Lobeliacearum Boliviensium hueusque cognitarum in Bull. Torrey Bot. Club. 24 p. 371. Wahlenbergia ScHRAD. W. linarioides (Lam.) A. DC. Monogr. des Camp. p. 158. Bolivia: Tolomosa pr. Tarija, in ripa fluminis saxosa ["/, 02; Fr. 1107]; Junaca inter Tarija et Chaco in regione subalpina [??/; 02; Fr. 1310]. Flores albidi vel lilacini. Siphocampylus Pout. S. aureus Russy in Mem. Torrey Bot. Club. VI p. 72 (1896). Bolivia: Carapari inter Tarija et Chaco [!?/s 02; Fr. 1350]. 4 ARKIV FÓR BOTANIK. BAND 6. N:o 1l. Die Art ist bisher ausschliesslich aus Bolivia bekannt, wo sie zuvor nur von drei Lokalen eingesammelt worden ist. Die von mir heimgebrachten Exemplare zeichnen sich durch breite Blätter (bis zu 4,5 cm in der Breite messend) aus und sind zu der von ZAHLBRUCKNER (l. c. p. 378) abgesonderten var. latior zu stellen. Sie wuchsen in schattigem Gesträuch auf einer Grasebene und waren sehr reich blütentragend, die meisten Blüten jedoch abgewelkt, obwohl keine eine Frucht hervorgebracht hatte. Lobelia L. L. xalapensis HBK. Nov. gen. et sp. pl. III p. 315. Bolivia: Chaco, Tatarenda [?*/; 02; Fr. 1477]. Argentinae prov. Jujuy, Arroyo del Medio [??/; 01; FR. 355]; Quinta pr. Laguna de la Brea [!?/; 01; FR. 162]. Eine mehrorts, obwohl nicht reichlich vorkommende Art, auf feuchten und schattigen Lokalen wachsend. Blühte sowohl während der Regen- als der Trockenperiode. Fam. Cucurbitacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 134. — ÜoGNnIaux, in Man- TIUS, Fl. bras. VI: 4 p. 1 et in DC., Monogr. phanerogamarum III p. 325. — ©. Kuntze, Rev. gen. pl. III: 2 p. 102. — Ros. E. FRIES, Morphol.-anato- mische Notizen über zwei südamerikanische Lianen in Botaniska Studier tillegnade F. R. KJELLMAN, p. 89. Siolmatra Barrr. S. brasiliensis (CoawN.) Barrr. in Bull. Soc. Linn. Paris. 58 p. 458. — Vgl. Ros. E. Friss, l. c. p. 92 u. Forts. Bolivia: Chaco, Tatarenda [?/; 02; FR. 1511; sterilis |]. Melothria L. M. fluminensis GARDN. in Hook. Journ. of Bot. I p. 173. Bolivia: Chaco, Fortin Crevaux [''/, 02; FR. 1618]. Eine reichlich vorkommende Art in den dichten Wäldern von Tessaria integrifolia am Ufer des Rio Pileomayo. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 5 Cucurbitella War». C. cucumifolia (Gris.) Coan. in Martius, Fl. bras. VI: 4 p. 70. Argentine prov. Salta: El Carmen pr. oppidum Salta, loco sieco, aprico, duro [*/10 01; Fr. 636 (9) et 637 (4)]. Echinoeystis Torr. et GRAY. E. araneosa GRIS. Symb. argent. p. 135. Argentine prov. Jujuy: Quinta [!/; 01; FR. 54]. In der Gegend von Tarija, Bolivia, sammelte ich auch eine Echinocystis ein, die wahrscheinlich zu dieser Art gehört; da aber Früchte nicht vorhanden waren, hat sie nicht mit Sicherheit von E. muricata (VELL.) Cogn. unterschieden werden kónnen. Nieyos L. S. aculeatus nov. sp. [Taf. IT, Fig. 6—7]. Caulis gracilis, angulato-sulcatus, longe glanduloso-pilosus, ad 2—3 m. alte scandens; internodiis circ. 1,5 dm. lon- gis. Foliis petiolatis, petiolis usque ad 7 cm. longis, sicut ;aule pilosis; laminis membranaceis, viridibus et subtus paulo pallidioribus, quinquangulis vel leviter quinquelobatis, apice 1—1,5 em. longe acuminatis, margine minutissime denticula- tis, supra et subtus breviter pilosis, petiolis subduplo longio- ribus, 10—14 em. longis et 8—12 cm. latis; sinu basilari rotundato, 2—2,5 cm. profundo, 2—3 cm. lato. Cirrhis glan- duloso-pilosis, 4—5-fidis. Inflorescentiis masculis longe pedun- culatis (pedunculis usque ad 17 cm. longis, sicut caule pilosis), compositis, pedicellis florum gracilibus, divaricatis vel reflexis, basi pilosulis, apicem versus glabris; calycis tubo late campa- nulato, basi rotundato et extus glabro intusque fimbriato, 1,5 mm. alto, 3 mm. diam., dentibus subulatis, erectis, ?/; mm. longis; corolla flavo-virescente, segmentis patulis, oblongo- triangularibus, subacutis, extus glabris, intus papillosis, 3 mm. longis, 2 mm. latis; columna staminea glabra, 2 mm. longa. Inflorescentia feminea 4—7-flora (floribus sessilibus, capita- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1l. tis), fructifera pedunculo ad 5 em. longo suffulta. Fructibus oblongis, acuminatis, glabris vel parce hirsutulis, ca. 14 mm. longis et 7 mm. latis, aculeatis; aculeis 6—9 validis, paten- tibus, retrorsum scabris, basi tuberculatis, ca. 3 mm. longis. Bolivia: Soururo (inter Tarija et Gran Chaco), locis aper- tis in fruticibus ete. scandens [*/; 02; FR. 1338]. Die Art steht S. montanus PoErp. am nächsten. Von Porppia’s Abbildung und dem Originalexemplar dieser Art im Berliner Botanischen Museum, das ich Gelegenheit gehabt habe zu untersuchen, weicht S. aculeatus vor allem durch seinen im Verhältnis zu den Blumenblättern niedrigen Kelch- napf und durch die grösseren und mit kräftigen, schräg auf- würtsgerichteten Stacheln versehenen und spitzen Früchte ab. Cyclanthera SCHRAD. C. pedata SCHRAD. in Linnea 8 p. 23 et 12 p. 408. Bolivia: Soururo inter Tarija et Chaco [8/3 02; Fr. 1339; florigera ]. Kam in der Nähe von Menschenwohnungen an offenen Stellen, bis zu einer Hóhe von 2—3 m kletternd, vor. C. Hystrix (GILL.) ARN. in Hook. Journ. of Bot. III p. 280. Bolivia: Chaco, Tatarenda [*/, 02; Fr. 1551]. Flores flavo-virentes. Reichlich in Lichtungen im dichten, subtropischen Ur- walde auftretend, Gebüsch u. dgl. bekleidend. Trug sowohl Blüten als auch reife Früchte. C. quinquelobata (VELL.) Cocw. Diagn. Cucurb. fasc. 2 p. 64. Bolivia: Carapari (inter Tarija et Chaco), locis apertis ad 2—3 m. scandens [!?/; 02; Fm. 1346]. Da Früchte fehlen, ist die Bestimmung nicht völlig sicher. Fam. Dipsacacee. Litteratur: HIERONYMUS, Plante diaphorice flore argentine in Bol. Acad. Nae. de Córdoba. Tomo IV p. 336. - [ FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. Dipsaeus L. D. fullonum L. Sp. pl., ed. I p. 97. Bolivia: Tarija [19/1 02; Fr. 1124]. Die Art kam auf etwas feuchten Lokalen in der Nàhe von Menschenwohnungen vor, offenbar verwildert. Fam. Valerianacex. Litteratur: GRISEBACH, Pl. Lorentz. p. 113 et Symb. argent. p. 159. Valeriana L. V. effusa Gris. Pl. Lorentz. p. 114. Bolivia: Tarija [!?/,AB—!*/; 02; Fr. 1073]. Flores albi. Eine charakteristische Pflanze für die mit Typha und anderem hohem Pflanzenwuchs bedeckten Partien der sandi- gen und feuchten Flussufer im Tarija-Tale. V. andina Britt. in Bull. Torrey bot. Club. 18 p. 264 (1891). Bolivia: Cuesta de Zama pr. Tarija [8/1 02; FR. 1010; florigera ]. Kam in Felsspalten in 4000—4500 m Hohe ü. d. M. vor. Die Exemplare stimmen gut mit einem Typenexemplar im Bot. Museum in Berlin überein. Fam. Rubiacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 153. — HIERONYMUS, Plante diaphorice in Bol Acad. nac. Córdoba. Tomo IV p. 332. — K. SCHUMANN in MazTrUS, Fl. bras. VI: 6. — O. KUNTZE, Rev. gen. pl. III: 2 p. 117. Pogonopus KrorzscH. P. tubulosus (A. Rıca.) K. Scuum. l. c. p. 265. Syn.: P. febrifugus (WEpp.) Hook. f. — Gris. Symb. argent. p. 155. 8 ARKIV. FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1l. Bolivia: San Luis, inter Tarija et Gran Chaco ['/; 02; Fr. 1335; floriferus]; Chaco inter Caiza et Rio Vermejo {Mai 02: Fn. 1694; fructiferus]. Corolla violacea; lamina calycis stipitata pallide purpurea. Ein hoher Strauch oder kleinerer Baum, charakteristisch für die schattigen, dichten, subtropischen Walder. Manettia Mur. M. ignita (VELL.) K. Scuum. l. c. p. 170. Bolivia: Chaco, Tatarenda [!'/ 02; FR. 1372; floribus ornata]. Argentine prov. Jujuy: Quinta [!5/; 01; Fm. 242; fructigera]. Corolla rubra; filamenta et stylus albida; stigma flavovirens. Nicht seltene, ein paar Meter hohe Schlingpflanze im Ge- biisch an Waldsäumen. Die Exemplare gehören zur var. glabra K. SCHUM. Calycophyllum DC. C. multiflorum Gris. Symb. argent. p. 155. Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda [??/; 03; Fr. 1448]. Arbor ca. 10 m. alta, floribus albis. Prof. K. SCHUMANN, der meine Exemplare untersucht hat, führte sie als eine neue Art auf; doch unterscheiden sie sich nach meinen Befunden in nichts von den von SCHUMANN zu multiflorum gerechneten Exemplaren BALANSA'S (n. 1766). Die Art ist über Nordargentinien, Chaco, Paraguay und das südliche Matto Grosso [Corumbá: MALME] verbreitet. Coutarea AUBL. C. hexandra (Jacq.) K. Scuum. 1. c. p. 196. Bolivia: Chaco, Tatarenda [?/1 02; FR. 1508; fructifera ]. Hoher Strauch, einen Bestandteil der Untervegetation in den schattenreichen, subtropischen Wäldern am Fusse der Kordilleren bildend. Richardsonia L. R. brasiliensis Gomez. — K. Scuum. l. c. p. 94. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 9 Bolivia: Tarija, in ripa fluminis arenosa, humida [?°/ı 02: FR. 1171]. Borreria G. F. W. MEYER. B. eryngioides CHAM. et Scur. — K. Scuum. l. c. p. 47. Bolivia: Chaco, Tatarenda [!'/ 02; FR. 1369]. Argentinz prov. Jujuy: Quinta, in terra sicca, salsa, [??/; 01; Fm. 223]. B. staurochlamys nov. sp. [Taf. II, Fig. 8—12]. Herba annua, erecta, 4—5,5 dm. alta, parce ramosa, ramis patulis; internodiis usque ad 1,5 cm. longis, obtuse tetragonis vel subrotundis, junioribus longe albido-pilosis, vetustioribus glabrescentibus. Foliis membranaceis, rhomboi- deo-ellipticis, basi in petiolum alatum sensim angustatis, apice acutis, supra viridibus et pilis longis albidis sparsis vestitis, subtus pallidioribus et prsesertim in nervis setosis; nervo medio sicut secundariis (utrinque 4—5) supra impressis, infra valde prominentibus; laminis maximis 5 cm. longis et 2,2 cm. latis; vaginis ca. 4 mm. longis, pilosis, margine setis pluribus, 5—7 mm. longis instructis. Inflorescentiis capitatis, densissimis, depressis, 1—2,s cm. diam., terminalibus nec non in axillis foliorum superiorum sitis, bracteis 4 subaqualibus, foliaceis et foliis ceteris similibus suffultis. Ovario 1—1,5 mm. longe stipitato. Sepalis 4, subzqualibus, rotundatis apiceque obtusissimis, margine albido-setosis, 1—1,5 mm. longis et ?/,—1 mm. latis. Corolla (sieca) albida, glabra, infundibuliformi, 3,5—4 mm. longa et in lacinias 1,5 mm. longas subacutas divisa. Staminibus subsessilibus, inclusis. Stigmate capitato, depresso-applanato. Capsula anguste ovoidea, basi glabra, apicem versus longe albido-pilosa, 3,5— 4 mm. longa. Seminibus ferrugineo-badiis, 2 mm. longis, 3A4—1 mm. diam., transversim sulcatis. Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda, inter gramina in mar- gine silvae subtropice [!7/5—?5/; 02; FR. 1387 et 1387 a]. Wegen des Blütenstandes ist die Art zur Sect. Euborreria zu stellen und zeigt nächste Verwandtschaft mit B. laevis und capitata. Sie ist jedoch von diesen ausserordentlich gut geschieden durch die breiteren Blatter, die grossen und ausserst dichten Infloreszenzen, die kurzen, fast ungestielten 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wol. Staubfaden und vor allem durch die runden und stumpfen, wie ein Kreuz stehenden Kelchzipfel, welche auch den Na- men staurochlamys veranlasst haben. Spermacoce L. Sp. tenuior L. — K. Scuum. l. c. p. 34. Bolivia: Tarija, in ripa fluminis arenosa, humida [?^/1 02; FR. 1176]. Corolla alba. Sp. glabra Micux. — K. ScHux. l. c. p. 35. Bolivia: Gran Chaco, Fortin Crevaux [!?/, 02; FR. 1644 et 1649]. Kam am Ufer des Rio Pilcomayo vor, auf lehmigen Lo- kalen, die wührend der Regenzeit vom Fluss überschwemmt wurden. Staélia CHAM. et SCHLECHT. St. cespitosa Gris. Symb. argent. p. 158. Argentine prov. Salta: El Carmen pr. oppidum Salta, locis siccis, apricis [*/10 01; FR. 624]. Mitrocarpus Zucc. M. hirtus (L.) DC. — K. Scuum. 1. c. p. 84. Bolivia: Tarija, loco umbroso, graminoso [?*/ 02; FR. 1217]; Chaco, Tatarenda [17/3 02; Fr. 1378]. Die Art trat ausserordentlich reichlich in den lichten, gras- und krautreichen Piptadenia-Wäldern am Fusse der Kordilleren auf, wo sie an gewissen Stellen eine Charakter- pflanze der Bodenvegetation darstellte. Relbunium Hoox. f. R. hypocarpum (L.) Hemstey. — K. Scnuw. |. c. p. 112. Argentina: San Lorenzo pr. Salta, loco saxoso in ripa rivuli, 1600—1700 m. s. m. [”/1w 01; Fn. 593]. R. chetophorum (Gris.) K. Scuum. 1. c. p. 114. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 11 Argentina: Salta, loco subumbroso, ca. 1300 m. s. m. [3/5 01; Fr. 2]. Prov. Jujuy: S:a Barbara, loco arenoso et saxoso, ca. 1300 m. s. m. [?/; 01; Fr. 328]. R. hirsutum (R. et P.) K. Scuum. l. c. p. 116. Argentine prov. Jujuy: Sierra S:a Barbara, in campo alpino graminoso, ca. 2,500 m. s. m. [!!/; 01; FR. 267]. R. vile (CHAM. et Scur.) K. Scuum. |. c. p. 116. Bolivia: Tolomosa pr. Tarija, loco umbroso, subhumido [7/, 02; FR. 1109]. R. ciliatum (R. et P.) Hemstey. — K. Scnuw. l. c. p. 117. Bolivia: Junaca inter Tarija et Chaco, in fissuris rupium regionis subalpine, ca. 2500 m. s. m. [?*/» 02; FR. 1305]. Fam. Acanthaces. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 259. — LINDAU, Beiträge zur argentinischen Flora in Exar. Bot. Jahrb. 19. Beibl. 48 p. 15. — O. Kuntze, Rev. gen. pl III:2 p. 247. — Ros. E. Fries, Beiträge zur Kenntnis der Ornithophilie in der südamerikanischen Flora, in Arkiv för Botanik. Bd. 1292397. Ruellia L. R. tuberosa L. Sp. pl., ed. I p. 635. Bolivia: Gran Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pilcomayo, loco arenoso humido ['%/ı 02; Fr. 1574]; Tatarenda, in campis uliginosis [*/ı 02; FR. 1518]. R. Lorentziana Gris. Symb. argent. p. 259. Bolivia: Gran Chaco, in ripa fluminis Pilcomayo [*'/ 02; Fr. 1673; fructigera] Argentine prov. Jujuy: Quinta, in cultis raro [?/; 01; Fr. 149; fructibus instructa ]. R. bahiensis (NEES) Morone in Ann. N. Y. Acad. Sc. Pp. 192. Argentina: Prov. Jujuy, Quinta ['?/; 01; Fr. 159]. Lim- bus corollae coeruleo-violaceus, tubus albidus. Gemein in der Bodenvegetation in den dichten subtro- pischen Wäldern; eine der wenigen während der Trockenzeit blühenden und grünenden Arten. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 1. Stenandrium NEEs. St. trinerve NEEs.in Mart. Fl. bras. IX p. 75. Bolivia: Chaco, Tatarenda, loco subumbroso, graminoso [15/ 02; Fn. 1391]. Corolla albido-lilacina. var. exscapum NEES |. c. Argentina: San Lorenzo pr. Salta, loco graminoso, aprico, ca. 1550 m. s. m. [?/ho 01; Fr. 506]; El Carmen, in campo sicco, aprico [*/io 01; FR. 6064]. St. mandioccanum NEES in Marr. Fl. bras. IX p. 76. Bolivia: Chaco, Peta colorada, in silva densa [?*/, 02: FR. 1681]. Corolla rosea. Aphelandra R. Bn. A. Hieronymi Gris. Symb. argent. p. 260. Argentine prov. Jujuy: Sierra S:a Barbara, in regione Podocarp? loco umbroso [U/ 01; FR. 277]. Frutex 1—1,5 m. altus, parce ramosus, floribus miniatis. Anisacanthus Ness. A. caducifolius (Gris.) LINDAU in Ewcr. Bot. Jahrb. 19 Beibl. 48 p. 18. Syn.: Jacobinia caducifolia Gris. Symb. argent. p. 261. Argentine prov. Jujuy: Quinta, in silva densa locis sic- cioribus frequenter [1/5 01: FR. 62]. Dicliptera Juss. D. jujuyensis LinDAUu in Sv. Vet.-Akad:s Arkiv för Bota- nik. Bd. 1 p. 398 (1908). Argentine prov. Jujuy: Quinta ['/; 01; FR. 61]. Wie die vorhergehende Art bildete auch diese einen wichtigen Bestandteil der Strauchvegetation in den subtro- pischen nordargentinischen Wäldern, auf etwas trockneren Lokalen auftretend; Dicliptera jujuyensis kam auch in den FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 13 argentinischen Chacowüldern vor. Beide Arten werden mit Hülfe von Kolibris polliniert [siehe Arkiv fór Botanik. Bd. 1. pag. 397—400]. D. cochabambensis Linpavu in Bull. de l’Herb. Boiss. III p. 479. Bolivia: Tarija, in dumetis umbrosis copiose [?*/ 02; ER. 1213]. D. Niederleiniana LINDAU in Ewcr. Bot. Jahrb. 19. Beibl. 48. p. 18. Argentina: Prov. Jujuy, Arroyo del Medio, loco umbroso, subhumido raro [?/; 01; Fr. 365]. Corolla sordide flava. Justicia L. J. comata Sw. Obs. p. 14. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in dumetis [?/ı 02; FR. 1535]. Corollze labium superius lividum, inferius albidum et atrovio- laceo-maculatum. Beloperone NEES. B. Amherstie Ness. in Warr., Pl. As. Rar. III p. 102. Bolivia: Chaco, Tatarenda ['/, 02; FR. 1555]. Ein 1—2 m hoher Strauch, selten in der Strauchvegeta- tion in sehr schattenreichem Urwalde. B. Mandoni Linpav in Bull. de l'Herb. Boiss. V p. 675. Bolivia: Gran Chaco, Pefia colorada, in silva [?*/, 02; FR. 1679]. Herba 0,5 m. alta, floribus rubroviolaceis. Chietothylax NES. Ch. boliviensis LiNpav in Bull de VHerb. Boiss. III p. 492. Argentine prov. Jujuy, Quinta [!/; 01; Fr. 60]. Herba 6—8 dm. alta; corolla rubroviolacea, labio inferiore basi albo- maculato. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1l. Wie Ruellia bahiensis einen gemeinen Bestandteil der Bodenvegetation in den nordargentinischen subtropischen Waldern bildend. Fam. Martyniacee. Litteratur: HIERONYMUS, Plante diaphoriez in Bol. Acad. nac. Cór- doba. Tomo IV p. 403. Craniolaria L. Cr. integrifolia CHAM. in Linnea VII p. 725. Bolivia: Tarija, in declivibus montis siecis apricis [?*/i 02; Fr. 1220; floribus fructibusque immaturis instructa ]. Fam. Bignoniacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 256. — HIERONYMUS, Pl. diaphorice in Bol. Acad. nac. Córdoba, Tomo IV p. 399. — BUREAU et SCHU- MANN in Martius, Fl. bras. VIII: 2. — O. Kunrzn, Rev. gen. pl. III: 2 p. 242. — Kurrz, Collectanea ad Fl. Argent. in Bol. Acad. nae. Córdoba. Tomo XVI p. 246. Pithecoctenium Mart. P. cynanchoides P. DC. Prodr. IX p. 195. Argentina: prope oppidum Salta, loco aprico ad 2—3 m. scandens [?*/; 01; FR. 570; florens]. P. echinatum (Jacq.) K. Schum. in ENGL. und PRANTL, Nat. Pfl.-fam. IV: 3b, p. 218. Bolivia: Chaco, Tatarenda, loco aprico in fruticibus ad 3 m. scandens [?!/3 02; FR. 1442]. Argentine prov. Jujuy: Quinta. Bignonia L. B. unguis cati L. Sp. pl., ed. I p. 623. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in silva densa [?/, 02; Fr. 1510; sterilis ]. var. exoleta (VELL.) SPRAGUE in Bull. de l'Herb. Boiss. Ser. II:5 p. 84. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 15 Argentina: San Lorenzo pr. Salta, in arboribus ad 10 m. scandens, 15—1600 m. s. m. [*/10 01; FR. 601; floribus ornata J. Dolichandra CHAM. D. cynanchoides CHAM. in Linnea VII p. 657. Argentine prov. Jujuy: Piquete, in silva minus densa [?°/s 01; FR. 469; sterilis]. Jaearanda Juss. J. acutifolia HB. Pl. équinox. I p. 59 t. 17. Argentina: San Lorenzo pr. Salta, in campo aprico [?/ıo 01; Fr. 592]. Arbor 5—8 m. alta, floribus coeruleo-violaceis. Tecoma Juss. T. Ipe Mart. — Bur. et Scuum. 1. c. p. 321. Argentine prov. Jujuy: Quinta |!‘ 01; FR. 250]. Ein gemeiner Baum in den subtropischen Waldern um die Sierra S:a Barbara herum. Er stand während der Trok- kenzeit entlaubt, hier und da sah man aber doch vereinzelte Zweige mit noch völlig frischen Blättern, gewöhnlich in dem unteren, mehr beschatteten Teil der Krone; ebenso waren die innen in den dichten, schattenreichen Gebüschen oft vorkom- menden jungen Pflanzen der Art blatttragend. Die Blüte ging am kahlen Zweig vor sich und begann während des Jahres 1901 ungefähr am 10. Juli; während der späteren Hälfte dieses Monats und Anfang August standen die Tecoma-Bäume in vollem Blütenschmuck, eine der schönsten Zierden der Wälder bildend. Das eingesammelte Material hat grosse Blätter und voll- ständig oder fast ganzrandige Blattchen (die grössten eine Länge von 11 cm und eine Breite von 6 cm erreichend) und scheinen der var. integra SPRAGUE (in Bull.’ de l'Herb. Boiss. Ser. 1I:5 p. 86) anzugehören. Stenolobium D. Don. St. stans (L.) SEEMm. — BUR. et Scuum. l. c. p. 313. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. No 1l. St. stans var. multijugum R. E. Fr. in K. Vet.-Akad:s Arkiv for Botanik. Bd. 1. p. 401. Argentine prov. Jujuy: Isla in Sierra S:a Barbara [*/; 01; FR. 338; floriferum]; Piquete in ripa fluminis San Fran- cisco [?'/s 01; Fr. 338a; floribus fructibusque ornata]. Ein Strauch oder kleiner Baum von 5—8 m Höhe, dem Habitus nach recht sehr an Fraxinus excelsior erinnernd. Im Blattbau weichen sámmtliche eingesammelten Exemplare von allen anderen ab, die ich von der Art gesehen; sie zeichnen sich durch reichere Anzahl von Blattpaaren (5—7) und durch die mehr gleichmässig breit làngliche Form derselben aus, weshalb ich geglaubt habe, sie als eine besondere Varietüt aufführen zu müssen. St. Garrocha (HIER.) Syn.: Tecoma stans Gris. Symb. argent. p. 257 [non Juss.], pro parte. » Garrocha HIER. in Bol. Acad. nac. Córdoba IV p. 402. Gelseminum Garrocha (HrxgR.) OK. Rev. gen. pl. LII: 2 p. 245. Argentine prov. Salta, Rio Blanco in Quebrada del Toro, in ripis siccis, apricis et saxosis fluminis frequenter [!%/ıo 01; Fn. 660]. | Da diese Art noch nicht beschrieben ist, mag hier eine kurze Beschreibung derselben nach den von mir sowohl als von Lorentz und HIERONYMUS und von MANDON (n. 502, bei Sorata) eingesammelten Exemplaren geliefert werden. [Vegl. Taf. Il. fig. 1—5]. Frutex 1—2 m. altus, ramosus, erectus, ramulis glabris, vetustioribus cortice rubro et demum cinerascente tectis; internodiis ad 6 em. longis, vulgo brevioribus. Foliis opposi- tis vel suboppositis, simplicibus vcl vulgo pinnatis, 1—3-jugis, rhachide glabro, canaliculato et anguste alato, foliolis (juga- libus et terminale) lanceolatis vel lineari-lanceolatis, basi et apice acutis, margine dentatis, glaberrimis, membranaceo- rigidis, ad 5,5 cm. longis, vulgo tamen longitudine ca. 3,5 cm. et latitudine 0,s—1 cm. metientibus. Floribus oppositis, erectis, racemosis, racemis terminalibus, ad 10-floris; bracteis subulatis, 1—2 mm. longis; pedunculis glabris, ca. 5 mm. longis, fructiferis ad 1 cm. exerescentibus. Calyce campanu- lato, glabro, 5—6 mm. longo, 2,5—3 mm. diam., dentibus tri- angularibus, acutis, !/—1 mm. longis. Corolla rubro-miniata, FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U.ARGENTINIEN. 17 tubulosa, sursum sensim ampliata, paulo curvata, extus gla- berrima, 4—4,5 cm. longa et apice 1 cm. diam., lobis !/» cm. longis, rotundatis, margine hirsutis. Staminibus styloque ad limbum accedentibus vel paulo exsertis. Capsula 7—11 cm. longa, 7—10 mm. lata, acutissima, glaberrima. Seminibus 0,5 mm. diam., alis 9 mm. latis instructis. In den subtropischen Wäldern der hier fraglichen Grenzgebiete zwischen Argentinien und Bolivia spielen die Bignoniaceen eine wichtige Rolle in der hier so reichen Lianenflora. Arten von ungewöhnlicher Grösse kamen vor, mit einem gewundenen Stamm, der bis zu 8 dm im Umkreise mass. Wegen der Schwierigkeiten, diese hoch oben in den Baumkronen blatt- und blü- tentragenden Arten einzusammeln, war von einigen kein vollstándiges Material zu erhalten, das eine sichere Bestimmung ermöglicht hätte. Die Bignoniaceen-Flora jener Gegend sei denen empfohlen, die in Zukunft Gele- genheit finden, diese Gebiete zu besuchen. Fam. Scrophulariacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 237. — O. Kuntze, Rev. gen. pl. III: 2 p. 229. — Diets, Scrophulariacee andinse in Ener. Bot. Jahrb. 37 p. 427. Caleeolaria L. C. elatior Gris. Symb. argent. p. 237. Argentine prov. Jujuy: Piquete, loco umbroso, subhu- mido, arenoso [??/s 01; FR. 480; florens]. Corolla flava. C. scabra Ruiz et Pav. FI. chil. et per. I, p. 19. t. 29 f. a. Bolivia: Quebrada honda pr. Tarija, in regione subalpina [%ı 02; FR. 1051]. Corolla citrina. Stemodia L. St. parviflora Arr. — BENTH. in DC. Prodr. X p. 382. Argentine prov. Jujuy: Piquete, in ripa arenosa humida fluminis San Francisco [Aug. 01; FR. 473 et 473 a]. St. lanceolata BENTH. in DC. Prodr. X p. 384. Bolivia: Chaco, Tatarenda, loco uliginoso [*/ı 02; FR.1521]. Ist indentisch mit den in Symb. argent. von GRISEBACH unter dieser Art aufgeführten Exemplaren aus Salta und anderen Orten. Ob diese wie auch meine Exemplare in Wirklichkeit BENTHAM’s Art angehören, erscheint mir ziem- Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 11. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 II. lich unsicher. Von seiner Beschreibung (a. a. 0.) weichen sie durch schmälere, gleichmässig breite Blatter ab. In dem REGNELL’schen. Herbarium in Stockholm findet sich ein Exemplar aus Paraguay [LINDMAN A 1897!5], das von FritscH! mit lanceolata identifiziert worden ist, sich aber betrachtlich von den meinen durch breitere Blattform und langere Behaarung unterscheidet. Ist dieses wirklich die BENTHAM’sche Art, was mir nicht unmöglich erscheint, so sind die meinen und die von GRISEBACH angeführten eine andere (neue?) Art. Zu ihr gehört auch AwNisrTS n. 2248 aus Paraguay. St. stricta CHAM. et ScHLECHT. in Linnea IIT p. 10. Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda [4/1 02; FR. 1515; flori- gera |. | Meine Exemplare habe ich Gelegenheit gehabt, mit de Originalexemplaren im Berliner Bot. Museum zu vergleichen, von denen sie nur unbedeutend abweichen. Die Blätter sind jedoch an der Basis etwas mehr zusammengezogen, sodass sie fast einen Stiel bilden, und weniger stengelumfassend. — Die Art wuchs auf feuchten Lokalen und besass an der Stammbasis ein ausgeprägtes Aérenchymgewebe, worüber an anderem Orte näher berichtet werden soll. Bacopa AUBL. B. Monniera (L.) WETTST. in Ener. und PRANTL, Nat. Ptl.-fam..sV:8 bs p77. Syn.: Herpestis Monnieria (L.) HBK. Nov. gen. et sp. pl. II p. 366. Monniera calycina (Fonsk.) OK. Rev. gen. pl. II p. 462. Bolivia: Chaco, Caiza, loco uliginoso [??/ 02; FR. 1422]. Capraria L. O. billora L. Sp: plzedT, p. 628, Bolivia: Chaco, Tatarenda, in ripis arenosis rivuli [?*/; 02; FR. 1480]. Suffrutex 1—1,5 m. altus, floribus albis. Die Exemplare zeichnen sich durch vollständiges Fehlen von Haaren auf allen Teilen aus. ' Fritsch, Uber einige Regnell’sche Gamopetalen (in Bihang till K. Sv. Vet.-Akad:s Handl. Bd. 24. Afd. III. N:o 5 p. 10). FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U.ARGENTINIEN. 19 Scoparia L.! Sc. dulcis L. Sp. pl., ed. I p. 116. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in campo aprico graminoso [78/s 02; Fr. 1392]. Sc. nudicaulis Cuop. subsp. predensa R. E. Fr. in Arkiv for Bot. Bd. 6... .N:9.9. pos 12e Bolivia: Tatarenda, cum precedente [?»/; 02; Fr. 1392 a]. Sc. annua CHAM. et ScHL. in Linnea VI p. 375. Bolivia: Chaco, Tatarenda, loco aprico, sicco [!9/; 02; FR. 1393]. 4 Sc. excelsa R. E. Fr. 1. c. p. 21. Argentine prov. Jujuy: Piquete, loco umbroso [Aug. 1901; Fr. 481]. Veronica L. V. peregrina L. Sp. pl, ed. I p. 14. Argentine prov. Jujuy: Quinta [!%/; 01; Fr. 163]; Agua Blanca [!'/ 01; Fr. 163a] Salta, El Carmen [$/o 01; Fn. 640]. Die Art kam in Nordargentinien gemein vor, an Menschen- wohnungen und Kultur gebunden; sie war ein Unkraut auf Ackern und Wiesen, auch beobachtete ich sie innen in dich- tem, subtropischem Urwalde, aber dicht neben einem Wege. Gerardia L. G. tarijensis nov. sp. Herba perennis, e basi ramosa, ramis erectis et parce ramosis, 3—4 dm. altis; internodiis glabris vel parce puberu- lis, viridi-rubescentibus, usque ad 4 cm. longis. Foliis oppo- sitis, sessilibus, rigidis et nigrescentibus, lineari-lanceolatis, basi et apice acutis, margine integris et scabriusculis, nervo medio paulo conspicuo: laminis maximis 4 cm. longis, 0,6 ’ Cfr. Ros. E. FRIES, Systematische Übersicht der Gattung Scoparia (in Arkiv fór Botanik. Bd. 6. N:o 9). 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1l. em. latis. Pedunculis glabris, 0,s—1l,2 cm. longis. Calycis tubo campanulato, glabro. 6—7 mm. longo, ca. 6 mm. diam., dentibus subulato-triangularibus, acutis, apice recurvato- patentibus, margine scabriusculis, 2—3,5 mm. longis. Corolla rubro-violacea, campanulato-infundibuliformi, extus etiam juniore glaberrima, margine presertim in floribus junioribus ciliata: tubo 2,5—3,2 em. longo et 1,5—1,8 em. diam., limbi lobis rotundatis, circ. 7 mm. longis. Antheris basi acutis. Stylo circ. 2,5 cm. longo. Bolivia: Quebrada honda pr. Tarija, in regione subalpina [*/ 02; Fr. 1048]. Ist bemerkenswert durch die von Beginn an auswendig vollständig glatte Blumenkrone; sie gleicht hierin Gerardia Fiebrigii Diets (in ENar. Bot. Jahrb. 37 p. 428. 1906), der sie auch zweifellos sehr nahe steht, von der sie sich aber durch die schmälere Blumenkrone mit kürzeren Kronenzipfeln und vor allem durch die viel kürzeren Kelchzipfel unter- scheidet. G. genistefolia CHAM. et SCHLECHT. in Linnea III p. 15. Bolivia: Gran Chaco, in ripa fluminis Pileomayo pr. For- tin Crevaux [?'/, 02; Fr. 1678]. Corolla rosea, tubo basi albido. Fam. Boraginacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent p. 268. — O. KUNTZE, Rev. gen. pl. III: 2 p. 204. Cordia R. Br. C. Gerascanthus Jacq. Amer. p. 43 t. 175 fig. 16. Argentine prov. Jujuy: Quinta [!?/; 01; Fr. 172]. Ein gemeiner Baum in den subtropischen Wäldern. Er blühte wahrend des Juni und trug damals noch Blatter, verlor sie aber allmählich während der Trockenzeit, sodass er gegen Mitte August meistens entlaubt dastand. Die eingesammelten Exemplare gehóren der Form puberula OK. (Rev. gen. pl. ATT: 2. p... 206) wane FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 2] C. discolor Cuaw. in Linnea IV p. 482. Bolivia: Chaco, Tatarenda, in margine silve [?/ı 02; Fr. 1348 a]; Carapari inter Tarija et Chaco, locis apertis ['?/s 02: FR. 1348]. Patagonula L. P. americana L. Sp. pl. ed. I. p. 149. Argentine prov. Jujuy: Quinta, in silva subtropica [°/s 01; Fr. 437]. Saccellium Humps. et Bonpt. S. lanceolatum Hume. et Boxer. Pl. équinox. I p. 47 t. 13. Argentine prov. Jujuy: Isla ad Sierra S:a Barbara, loco aprico [°/; 01; FR. 260; fructiferum]. Arbor 15—20 m. alta. Tournefortia L. T. polystachya Ruiz et Pav. F!. peruv. II p. 24 tab. 149 fig. a. Bolivia: Carapari, in fruticetis [!?/; 02; FR. 1347]. Ein 1—2 m hoher, wenig verzweigter Strauch. Sowohl blühende als fruchttragende Exemplare wurden angetroffen; die Blüten weiss. Stimmt gut mit von Lorentz und HIE- RONYMUS bei Oran in Argentinien eingesammelten Exempla- ren überein. T. Salzmanni DC. Prodr. IX p. 524. Bolivia: Gran Chaco, Tatarenda [?/, 02; Fr. 1532]. Ein 2—3 m hoher Strauch mit schwachen, gebogenen oder hängenden Zweigen oder auch schwach gewunden, an Waldsäumen vorkommend. T. psilostachya HBK. Nov. gen. et sp. pl. III p. 78. Bolivia: Tatarenda, loco umbroso in fruticetis [’/ı 02; FR. 1565; fructifera]. Die von mir eingesammelten Exemplare sind mit der Art identisch, die von LoRENTZ und HIERONYMUS bei S. José in der Provinz Salta eingesammelt worden ist (— T'. volubilis 29 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 1l. Gris. Symb. arg. pag. 270, non L.), und die ich daher auch mit T. psilostachya identifizieren will. Im Herb. Regnell. finden sich auch Exemplare der Art aus Matto Grosso (Cuyabá: MarwE) und Paraguay (Concepcion: MALME, und Asuncion: ANISITS), aus welch letzterem Land sie bereits von CHoDAT (in Bull. de l'Herb. Boiss. Tome 7. Append. I p. 78) ange- führt worden ist. Heliotropium L. H. curassavicum L. Sp. pl., ed. I p. 130. Argentine prov. Jujuy: Laguna de la Brea et Quinta [Juni 1901; FR. 105]. Gemein an den Ufern von Salzseen, auf salzhaltigem Sandboden. H. repens Gris. Pl. Lorentz. p. 185. Argentina: Salta [?*/» 01; Fr. 562]. Decumbens; folia plana, non carnosa; flores albi. Diese sehr schöne Art hat, soweit bisher bekannt, eine Verbreitung von Córdoba durch Santiago del Estero und Tucuman im Norden bis Salta und im Nordosten bis Para- guay. Sie scheint Salzboden zu lieben; die von mir einge- sammelten Exemplare kamen indessen auf hartem, sonnigem und sehr trockenem. nicht aber salzhaltigem Boden vor. H. inundatum Sw. Fl. Ind. occ. I p. 343. Bolivia: Tarija, in ripa fluminis arenosa humida [Jan.— Febr. 02; Fr. 1149 et 1149 a]. Von dieser Art wurde bei Fortin Crevaux am Rio Pilco- mayo eine abweichende Form angetroffen: var. chacoénse nov. var. Herba 0,5 m. alta, ramosissima, ramis, foliis supra et subtus calycibusque densius adpresse albido-sericeis, foliis minoribus (ca. 15 mm. longis et 5 mm. latis), inflorescentiis longioribus (ramis usque ad 8—9 cm. longis), floribus cremeo- ochroleucis. Sie kam auf lehmigem, trockenem und hartem Boden vor. der jedoch während der Regenzeit überschwemmt stand [7/, 02; Fn. 1614]. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 23 H. campestre Gris. Pl. Lorentz. p. 186. Bolivia: Gran Chaco, in campo sicco aprico ad Rio Pil- comayo pr. Fortin Crevaux [1/1 02; Fr. 1593; floribus fructi- busque instructum]. Corolla mellea. H. anchusefolium Porn. Suppl. 3 p. 23. Argentina: El Carmen pr. Salta, loco argillaceo, duro [7/10 01; Fr. 621; florens]. H. monostachyum Cuam. in Linnea IV p. 455. Argentine prov. Jujuy: Quinta, in fruticetis densis [%/s 01; FR. 136; floriferum et fructigerum |. H. indicum L. Sp. pl., ed. I pag. 130. Bolivia: Chaco, in ripa argillacea fluminis Pileomayo ad Fortin Crevaux [7/1 02; Fr. 1633]. Argentine prov. Jujuy: Laguna Sausal, in ripa aprica arenosa [?!/; 01; FR. 217]. Fam. Hydrophyllacea. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 267. — HIERONYMUS, Pl. dia- phorice in Bol. Acad. nac. Córdoba. Tomo IV p. 374. — O. Kuntze, Rev. pensnieetii:22p. 203. Nama L. N. jamaicensis L. — CHoisv in DC. Prodr. X p. 182. Argentine prov. Jujuy: Quinta, loco humido umbroso in silva densa, subtropica [!5/; 01; FR. 191; florigera ac fructifera]. N. dichotoma (R. et P.) CHorsY 1. c. p. 182. Bolivia: Tarija, in dumetis umbrosis [??/, 02; FR. 1141]. Fam. Polemoniacex. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 267. Gilia R. et P. G. laciniata R. et. P. var. alpina Wepp. Chl. and. II på 81 Pl» 589B: 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. Noll. Bolivia: Tambo pr. Tarija, in regione alpina [Jan. 02; FR. 1714]. Fam. Apocynacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 224. — HIERONYMUS, PI. diaphor. in Bol. Acad. nac. Córdoba IV p. 367. — O. KuwTZzE, Rev. gen. pl. III: 2 p. 197. — Kurtz, Collectanea ad Fl. argent. in Bol. Acad. nac. Córdoba. Tomo 16 p. 238. Aspidosperma Manr. et Zucc. A. Quebracho blanco ScHLECHT. in Bot. Zeit XIX (1861) p. '137. Argentine prov. Jujuy: Arroyo del Medio [?/; 01; FR. 300]; Lapachal ad Sierra S:a Barbara [?*/; 01; Fr. 316; flori- gera ]. Ein Charakterbaum für das nordargentinische Chaco- gebiet, vereinzelt wachsend, aber gemein. Der Stamm erreicht ! m im Durchmesser; die Rinde rissig, weissgrau. Vallesia Ruiz et Pav. V. glabra Cav. Ic. et Descr. III p. 50 t. 297. Bolivia: Chaco, Fortin Crevaux ad Rio Pilcomayo ["*/. 02: FR. 1601; florifera ac fruetigera]. Argentine prov. Jujuy: Quinta, loco salso [!?/; 01; FR. 197; floribus fructibusque in- structa]. Flores albidi, tubo pallide viridi; fructus albi. Ein in der Chaco-Formation gemeiner Strauch oder Strauchbaum mit das ganze Jahr hindurch frischen, grünen Blättern; an stark sonnigen Stellen sind die Blattstiele nie- derwärts gebogen, sodass die Blattspreiten vertikal hängen. Das grósste Individuum der Art, das ich gesehen, war 7 m hoch; sein Stamm teilte sich am Boden in zwei Aste, von denen der dickste, in Brusthóhe, 1,35 m im Umkreise mass. Dipladenia A. DC. D. angustifolia MarwE in Bull. de l'Herb. Boiss. Ser. II: 4 p. 258. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V.BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 25 Bolivia: Gran Chaco, Canto del Monte prope Rio Pilco- mayo, in silva aperta aprica, 1—2 m. alte scandens [**/, 02; Fr. 1686; fructigera]. Det. G. MALME. Die Art ist zuvor nur aus Paraguay (HASSLER n. 7204 et 7204 a) bekannt. Im Herb. Regnellianum in Stockholm fin- den sich ausserdem aus demselben Lande herstammende Exem- plare (Anısırs n. 2290: Bahia das Conchas); sie ist ver- mutlich über das ganze trockene Chacogebiet verbreitet. Die Früchte, die zuvor nicht angetroffen worden, sind zylindrisch, rund, nach der Spitze zu langsam schmäler wer- dend, glatt und rotbraun, bis zu 12 cm lang, 3—4 mm im Durchm.; die Samen linear, 7—8 mm lang, !/—1 mm breit, glatt, der Haarpinsel gelbbraun, ca. 20 mm lang. Laseguea A. DC. L. bracteata (Hook. et Arn.) K. Scu. in ENGL. u. PRANTL, BEC Pil-Tam. TV-2 p. 171. Bolivia: Gran Chaco, Caiza, loco aprico, 3—4 m. alte scandens [2°/; 02; Fr. 1421; florigera]. Corolla albo-viridis. Forsteronia G. F. W. MEvER. F. pubescens A. DC. Prodr. VIII p. 436. — MÜLL.-ArRG. in Mart. Fl. bras. VI: 1 p. 104. Bolivia: Chaco, Tatarenda [*/: 02; FR. 1557; fructigera |. In Gebüsch auf offener, sonniger Grasebene, bis zu einer Höhe von 3—5 m kletternd. | Fam. Gentianacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 235. — Gira in EwGr. Bot. Jahrb. 22 p. 301. — O. Kunrtzz, Rev. gen. pl. III:2 p. 201. Limnanthemum GMEL. L. verrucosum nov. sp. Nymphzanthe foliis orbicularibus, basi profunde corda- tis, altero lamina lobo basali alterum tegente, margine inte- gerrimis, supra glaberrimis et subtus glandulis densis punc- tatis, carnosulis (ad 1 mm. crassis) et fragilibus, siccis mem- 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1l. branaceis. 7—12 cm. diam.; nervis tribus, subtus vix conspi- cuis. Inflorescentia ad 10-flora, pedunculis circ. 4 cm. longis. Calycis lobis oblongis, obtusis, 6 mm. longis et 2 mm. latis. Corolla alba et basi pallide flava, calyce subduplo longiore, 13—14 mm. longa, laciniis margine et supra dense et longe albido-fimbriatis, atque basi coronula fimbriarum instructis. Stylo elongato, stigmate subcapitato, crispo. Capsula oblongo- ovoidea, apice stylo persistente apiculata, ca. 6 mm. longa et 3,5 mm. diam., calycem subequante. Seminibus globoso- ovoideis, paulo complanatis, olivaceis, verrucosis, 1—1 1/1 mm. longis, ?/,—1 mm. latis. Bolivia: San Luis (inter Tarija et Chaco), in aqua 3—4 dm. alta [9/; 02; Fr. 1334]. Die Art scheint mir dem auf Cuba vorkommenden Lim- nanthemum Grayanum GRIS. am nachsten zu stehen. Sie unterscheidet sich jedoch von der Beschreibung und dem Typusexemplare dieser Art durch die im Verhaltnis zur Frucht kürzeren Kelchzipfel, durch die grósseren und mit niedrige- ren, zerstreuten Hóckern versehenen Samen, durch die weisse Farbe der Blüte u. s. w. Von L. Humboldtianum (HBK.) GRIS. zeigt sie grössere Unterschiede. z. B. in der Blattform (mit einander deckenden Basallappen), in der Behaarung der Kronenblatter (die ganze Oberseite dicht gewimpert) und in der warzigen Oberfläche der Samen. Fam. Loganiacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 239. — HIERONYMUS, Pl diaphorice in Bol. acad. nac. Córdoba. Tomo IV p. 372. Buddleia L. B. pendula nov. sp. [Taf. III, Fig. 1—5]. Frutex 2—3 m. altus, ramis gracilibus, pendulis, ramulis obtuse tetragonis, albo-tomentosis; internodiis ad 3,5 cm. longis. Foliis membranaceis, petiolatis (petiolis 0,5—1 cm. longis, tomentosulis et anguste marginatis, basi non auricu- latis), lanceolatis vel anguste lanceolatis, basi et apice sensim FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 24 angustatis et acutis, in petiolum decurrentibus, margine inte- gerrimis, discoloribus, supra viridibus et junioribus parce tomentosulis, vetustioribus subglabris. subtus albido-cinereo- tomentosis; laminis maximis 10 cm. longis et 2,8 cm. latis. Floribus sessilibus, in capitulis densis, globosis, 14— 18-floris et 4—5 mm. diam. metientibus congestis; capitulis pedunculatis (pedunculis 2—6 mm. longis, oppositis), racemos usque ad 1,5 dm. longos, sursum ramosos formantibus. Calyce campa- nulato-infundibuliformi, 1,5 mm. longo, extus dense albo- tomentoso, intus glabro, in lacinias 4 oblongo-triangulares, acutas, mediam partem calycis occupantes diviso, incisuris obtusis. Corolla infundibuliformi et calyce squilonga, lobis rotundatis, !/ mm. longis, erectis vel plus minus revolutis, extus parcissime hirsutis. Antheris in fauce sessilibus. Ovario complanato rotundoque, acuto et apice sensim in stylum transeunte. Fructibus ignotis. Argentine prov. Jujuy: Piquete ad Rio San Francisco, loco subumbroso [?°/s 01; FR. 353 al. B. similis nov. sp. [Taf. IV, Fig.1—5]. Frutex 2—3 m. altus, ramulis gracilibus, tetragonis, dense albido- vel cinereo-tomentosis; internodiis ad 5 cm. longis. Foliis membranaceis, petiolatis (petiolis !/»—1. cm. longis, tomentosis, anguste marginatis, sed basi non auricula- tis), ovato-lanceolatis, summo apice obtusiusculis, basi acutis et in petiolum sensim decurrentibus, margine integris (in foliis minoribus) vel irregulariter crenato-dentatis, discolori- bus, supra obscure viridibus et parce hirsutulis vel demum subglabris, subtus densiuscule albido-tomentosis; laminis maximis 7,5 em. longis et 2,5 cm. latis. Floribus sessilibus, in capitulis subglobosis, c. 9-floris et 4—7 mm. magnis glome- ratis; capitulis oppositis, 3—7 mm. longe pedunculatis, pani- culas terminales vel axillares formantibus. Calyce campanu- lato, 2 mm. longo, extus densissime albido-tomentoso intus- que glabro, in lacinias 4, tertiam partem calycis occupantes, triangulares et acutas diviso, incisuris acutis. Corolla flavo- fusca, campanulata, 2— 2,5 mm. longa et 1—1.5 mm. diam., intus fauce extusque parce hirsuta: tubo calycem cire. !/ mm. superante; lobis rotundatis, revolutis, c. !/» mm. longis. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:O 1l. Antheris in fauce sessilibus. Ovario rotundo et complanato, apice truncato vel subineiso. Fructibus ignotis. Argentine prov. Jujuy: Arroyo del medio, loco aprico [2/5 01; FR. 353]. Die beiden hier beschriebenen Arten sind habituell einan- der ausserordentlich ahnlich; eine genaue Untersuchung des eingesammelten Materials hat mich jedoch zu der Auffassung geführt, dass sie auseinander gehalten werden müssen. Was die vegetativen Teile betrifft, so zeichnet sich pendula durch schmálere und stets ganzrandige Blatter aus. Von dem etwas verschiedenen Bau der Infloreszenz geben die Tafeln 3 und 4 eine Vorstellung; bei similis ist sie reicher verzweigt als bei pendula. Im Bau der Blüte ist der Unterschied jedoch am deutliehsten. Während die letztgenannte eine kurze, trichterfórmige Blumenkrone von der Lànge des Kelches hat, ist die andere durch eine kurze glockenfórmige Blumenkrone ausgezeichnet, die deutlich langer ist als der Kelch. Die Kelchzipfel sind bei pendula länglich dreieckig mit etwas ausgebuchteten Seiten und mit nach unten zu runden Ein- schnitten, während similis rein dreieckige Kelchzipfel mit spitzen Einschnitten hat; bei der ersteren ist der Frucht- knoten spitz, bei der letzteren nach oben zu abgerundet. B. albotomentosa R. E. Fr. in K. Sv. Vet.-Akad:s Arkiv f. Bot Bd... L pille Herba (vel suffrutex) 1—3 m. alta, erecta, ramulis tetra- zonis et alis !/»—1 mm. latis instructis, cinereo-albido-tomen- tosis, circ. 5 mm. crassis; internodiis (in speciminibus visis) usque ad 6 cm. longis. Foliis membranaceo-rigidulis, ob- longo-lanceolatis et acutis, basi cuneatis et late auriculato- amplexicaulibus (auriculis foliorum oppositorum inter se con- natis), margine basi cuneata excepta dense et regulariter cre- natis (crenaturis late triangulatis, acutis, ad 2 mm. altis et 6 mm. latis) supra viridibus et laxe tomentosulis, subtus cinereo-albido-lanatis; laminis maximis 16 cm. longis, 5 cm. latis. Inflorescentiis globosis, densis, multifloris, in axillis foliorum sessilibus, pseudoverticillatis, versus apicem ramorum spicas plus minus densas, foliis parvis tamen semper inter- ruptas formantibus; florum bracteis linearibus, supra glabris, subtus albo-tomentosis, 0,5—1 cm. longis. Calyce campanu- FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 29 lato, extus albido-tomentoso, intus glabro, ca. 6 mm. longo, 2.5 mm. diam., in lacinias 4 (vel szepe 5) anguste triangulares, acutas, tertiam partem calycis occupantes diviso. Corolla breviter tubulosa, citrina vel pallide miniata, extus albo- tomentosa, intus tubo sursum albido-hirsuto, limbo glabro, 8—9 mm. longa, 1,5—2 mm. diam., apice paulo dilatata et in lacinias 4 rotundatas, 1.5 mm. longas et 2 mm. latas divisa. Antheris inclusis, ad basin corolle loborum sitis, sessilibus. Stylo demum 1—2 mm. longe exserto. Capsula glabra (apice modo sparse albo-hirsuta), ovoidea, apice obtusa vel parum incisa, 5 mm. longa, 2,5—3 mm. lata. Seminibus 0,5 mm. longis, 0,25 mm. latis. Argentine prov. Jujuy: Quinta pr. Laguna de la Brea, loco graminoso, subumbroso [?/; 01; FR. 43]; Laguna de Sausal ad Sierra S:a Barbara, in ripa aprica [!?/s 01; FR. 459]. Die Art steht Buddl. brasiliensis Jace. sehr nahe und könnte vielleicht mit demselben Recht als eine Varietät oder Unterart von dieser aufgeführt werden. Durch die spärliche, der Farbe nach weisse oder weissgraue (niemals rostbraune) Haarbekleidung, die dichte und regelmässige Zähnung der Blätter und die fast glatten Früchte unterscheidet sich jedoch die Art von brasiliensis. Diese letztere kommt auch in Nord- argentinien vor (GRIS. Symb. arg. p. 239); die von LORENTZ und HIERONYMUS daselbst eingesammelten Exemplare, die ich gesehen (von Yacone in der Prov. Salta), gehören der typischen brasiliensis an. B. tucumanensis Gris. Pl. Lorentz. p. 165. Argentine prov. Jujuy: Sierra S:a Barbara, in regione Podocarpi, loco aprico saxoso, ca. 2000 m. s. m. [!!/; 01; Fr. 273]; Prov. Salta, Golgata in Quebrada del Toro, 2800 m. s. m. [19/10 01; FR. 652]. Fam. Oleacea. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 224. Menodora Humps. et Bonpt. M. trifida (CHAM. et SCHLECHT.) STEUD. — EICHL. in Mart. Flora bras. VI: 1 p. 320. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1l. Bolivia: Tarija, in campo arenoso, aprico, sicco frequens [17/2 02; FR. 1254; floribus fructibusque instructa]. Fam. Plumbaginacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 221. Plumbago L. Pl. scandens L. — SCHMIDT in Mart. Fl. bras. VI:4 p. 165. Bolivia: Chaco, Tatarenda [?"/ 02; FR. 1504] Argen- tine prov. Jujuy: Quinta [??/; 01; Fr. 422]. Eine der gemeinsten Charakterpflanzen in der Unter- vegetation der dichten, subtropischen Walder. Fam. Primulacee. Litteratur: PAx und KNUTH in ENGLER, Das Pflanzenreich. Heft. 22. Samolus L. S. Valerandi L. var. floribunda (HBK.) R. KNvurH, NES Bolivia: Tarija [?%/ 01; Fr. 1267] Argentine prov. Jujuy: Quinta [?/; 01; Fr. 85]. Eine gemeine Art auf feuchten Stellen unter dichter Ve- getation von Gräsern und Kräutern. Blüht sowohl während der Trocker- als während der Regenperiode. Fam. Myrsinacee. Litteratur: GRISEBACH, Symb. argent. p. 222. — HIERONYMUS, Pl. diaphorice in Bol. Acad. nac. Córdoba. IV p. 365. — C. MEZ, in ENGLER, Das Pflanzenreich. Heft. 9. FRIES, DIE PHANEROGAMENFLORA V. BOLIVIA U. ARGENTINIEN. 31 Rapanea AUBL. R. letevirens MEZ, |. c. 395. Argentine prov. Jujuy: Quinta [Juni 1901; FR. 96 et 129; fructigera]. Ein kleinerer Baum an Waldsáumen, auf offenen Stellen auch als Strauch vorkommend; auch während der Trocken- zeit belaubt und lebhaft grün. Fig. » Fig. Pistill. 1/1. Tryckt den 15 december 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 11. Erklarung der Tafeln. Tafel I. 1. Acicarpha laxa R. E. Fr. Habitusbild. 1/1. 5. > Blattrosette. Yı. a Blüte. ®/ı. A. Geöftnete Blüte, die Staubblätter zeigend. 8/1. 5. Achenie. ?/ı. Tafel II. 1—2. Stenolobium Garrocha (Hırr.) Blätter. 1/1. 3k » » Blüte. 4/1. 4. Frucht. 4/1. 5. > » Same. 2/4, 6. Sicyos aculeatus R. E. Fr. Blüte. ?/ı. 7. » Frucht. Yı. 8. Borreria staurochlamys R. E. Fm. Infloreszenz. '!/i. 9. ? Frucht. °/1. 10 Kelch, von oben ge- sehen. 9/1. 14-— 125 Samen, 19/1. Tafel 11. 1. Buddleia pendula R. E. Fm. Blühender Zweig. 1/1. 9. » » Blüte. 8/1. 3. Blumenkrone. 8/1. 4 Kelchsaum, von innen gese- hen. 5/1. iv Pistia. Tafel IV. . Buddleia similis R. E. Fr. Blühender Zweig. ?/s. 2 » Blüte. 9/1. 3. Blumenkrone. 8/1. 4. Kelchsaum, von innen gesehen. °/1. Br Botanik. Band 6. N:o 11. Taf. 1. ; ÅN A. Ekblom del, Ljustr. J. Cederquist, Sthim. Acicarpha laxa R. E. Fr. irkiv for Botanik. Band 6. N:o 11. Taf. 2. A. Ekblom del. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1—5. Stenolobium Garrocha (Hier) K. Schum. — Fig. 6—7. Sicyos aculeatus R. E. Fr. — Fig. 8—12. Borreria staurochlamys R. E. Fr. Muy Arkiv for Botanik Band 6. N:o 11. Buddleia pendula R. E. Fr. Tata. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Arkiv för Botanik. Band 6. N:o 11 Tat. 4. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm Buddleia similis R. E. Fr. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 12. Ueber einige siidamerikanische Taraxaca. Von H. DAHLSTEDT. Mit 8 Textfiguren. Mitgeteilt am 5. Dezember 1906 durch V. WrrTROCK und A. G. NATHORST. Als ich mit den Vorarbeiten meines Aufsatzes: »Studier öfver arktiska Taraxaca» beschäftigt war, wurde ich veranlasst auch Sippen aus Südamerika und zwar aus den Magellans- landern einem vergleichenden Studium zu unterziehen. Be- kanntlieh kommen nämlich in den letzteren Ländern von einigen Fanerogamengattungen Arten vor, die mit arktischen oder nördlich alpinen Sippen fast identisch oder wenigstens nahe verwandt sind. Es lag demnach nahe anzunehmen, dass auch innerhalb der Gattung Taraxacum ein derartiges Ver- hàltnis obwalten würde. Diese Vermutung hat sich aber bei einer eingehenden Untersuchung doch gegenwartig nicht be- statigt. Es hat sich dagegen herausgestellt, dass zwischen den seither bekannten T'araxacum-Arten aus den arktischen Län- dern und den Magellansländern eine nähere verwandtschaft- liche Beziehung nicht existiert. Damit ist jedoch noch nicht entschieden worden, dass eine derartige Beziehung zwischen den beiden Gebieten nicht vorhanden sei oder künftighin entdeckt werden kónnte, denn man muss bedenken, dass weite Gegenden des arktischen und subarktischen Nordamerikas Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 12. l 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 12. sowie die den ganzen Kontinent durchziehenden Alpenketten in Bezug auf die Gattung Taraxacum bis heute noch fast gar nicht untersucht worden sind. Hier kónnen Arten, die mit denen der Magellanslánder verwandt sind, vorkommen, und tatsächlich ist eine solche aus den Anden bekannt, nämlich das unten beschriebene T7'. andinum, die in der Nähe von Aconcagua gefunden wurde. Diese Art ist mit T'. magellanicum Comm.; ScH. Bip. sehr nahe verwandt, und ohne Zweifel sind noch weitere von derselben Kategorie zu entdecken. Wenn man die Gesamtverbreitung der Gattung Taraxacum in Betracht zieht, ist es deutlich ersichtlich, dass die Heimat der Gattung allem Anschein nach in der nórdlichen Hemis- phare und zwar in Centralasien zu suchen ist. Von dort haben sich die entstandenen Sippen nach mehreren Richtungen hin verbreitet. Einige derselben sind über die Behringsstrasse nach Nordamerika eingewandert und haben sich dort teils in die arktischen und subarktischen Gebiete, teils längs den Hochgebirgen bis nach den Magellanslandern verbreitet. Ein- ige Aehnlichkeiten, welche magellanische Sippen mit ost- asiatischen aufzuweisen haben, deuten auf eine derartige Einwanderung hin.’ Und die allgemeine Verbreitung in den arktischen Gebieten Nordamerikas von Sippen der Artgruppe des T'. ceratophorum (LED.) DC., die wie ich anderswo hervor- gehoben habe, ohne Zweifel ihre ursprüngliche Heimat in den ostsibirischen Hochgebirgen hat, gewähren noch kräftigere Beweise dafür. Die eingewanderten Sippen sind nicht unverändert ge- blieben sondern haben meistens veränderte Abkömmlinge ent- wickelt. Es ist eine bemerkenswerte Tatsache, dass eine Taraxacum- Art, die mit dem unten beschriebenen T. rhusiocarpum nahe verwandt ist, auf der südlichen Insel Neu Seelands vorkommt (»In alpibus ins. austr. Nove Zealandi&, Porters Pass, 4000— 1 So z B. tritt eine auffallende Aehnlichkeit zwischen T. lateritium Dautst. (Arktiska och alpina arter inom formgruppen Taraxacum cera- tophorum (Lxep.) DC.) und T. rhusiocarpum oder dem hier unten kurz er- wühnten T. zealandicum rücksichtlich der Farbe der Achenien "und des Baues der Hüllen zu Tage. Vielleicht ist 7. lateritium DAHLST. eher unter die Verwandtschaft des T rhusiocarpum zu stellen als innerhalb der T ceratophorum-Gruppe. Wird diese vermutete Verwandtschaft sich in Zu- kunft als sicher herausstellen, so ist damit die Frage nach dem Ursprung der rotfrüchtigen antarktischen Sippen ohne Zweifel beantwortet worden ae ı Zu er aie FS H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SÜDAMERIK. TARAXACA. 3 5000 ped. alt », S. BERGGREN 1874),! und dass auf der Chatam- Insel westlich von Neu Seeland eine andere Sippe, die in Bezug auf Blattform und Bau der Hülle grosse Aehnlichkeit mit T. magellanicum Coww.; SCH.-Bip. hat, gefunden worden ist. Bekanntlich hat schon J. D. Hooker in Flora antarctica (1847) die engen Beziehungen hervorgehoben, welche zwischen den Ländern ringsum den Südpol obwalten und durch neue Entdeckungen verwandter Pflanzen sind immer neue Beweise für die Verwandtschaft zwischen den besprochenen Floren erbracht worden.” Allem Anschein nach gehören die Arten, welche z. B. Neu Seeland mit den Magellansländern gemein oder verwandt hat einer sehr altertümlichen (jetzt versprengten) Flora an. Man wird daher genötigt sein anzunehmen, dass die Gattung Taraxacum in den subantarktischen Gebieten ein Bürgerrecht von sehr hohem Alter besitzt. Es ist aber gegenwärtig schwer zu entscheiden, während welcher Zeit diese Einwanderung hat stattfinden können. Ich will doch hier auf einige Tatsachen aufmerksam machen, die vielleicht zur Beleuchtung der Frage dienen können. P. DusÉN? hat neuerdings die enge Verwandtschaft her- vorgehoben, die zwischen tertiàren Nothofagus-Arten aus den Magellanslàndern und heutigen solchen aus Tasmanien herrscht und ebenso auf die enge Beziehung zwischen tertiären Sippen der nàmlichen Gattung in den Magellansländern mit noch lebenden etwas nórdlich davon verbreiteten aufmerksam ge- macht. Er hat auch auf die weite Verbreitung hingewiesen welche einige Arten der Gattung Fagus in den antarktischen Ländern einst besassen, aus welchen sie doch jetzt sämtlich verschwunden sind. Er hat in diesem Zusammenhang dar- gelegt, wie eng die tertiären Fagus-Arten in diesen Ländern 1 Diese Art, für welche ich den Namen T. zealandicum vorschlage, ist von dem T. rhusiocarpum hauptsächlich durch folgende Merkmale ver- schieden: Folia breve et late triangulari-lobata, in margine superiore lobo- rum crebrius dentata, in utraque pagina leviter araneosa. Pedunculi sub involucris dense araneosi. Involuerum squamis exterioribus angustius albo- marginatis preditum Achenium minus obscure lateritium spinulis tenuiori- bus, 4 mm. longum, vix 1 mm. latum, pyramide angusto 1 mm. longo et rostro 7 mm. longo. ? So z. B. SkorTrSBERG's Entdeckung einer neuen feuerlündischen Epilobium-Art (E. conjungens SKOTTSE.), die mit zwei neuseeländischen Arten nahe verwandt ist. C. SKOTTSBERG: Zur Flora des Feuerlandes. Wissenschaftliche Ergebnisse der schwed. Südpolar-Exped. 1901—1903. Band IV. Lief. 4. Stockholm 1906. > Vergl. P. Dustin: Ueber die tertiäre Flora der Magellanslünder II. Svenska exp. till Magellanslanderna. Band I. N:o 4. 1902. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 12. mit noch lebenden Arten der nórdlichen Halbkugel verbunden sind, so eng, dass man die ersteren in einigen Fallen sogar als direkte Voreltern der letzteren ansehen möchte. In engem Zusammenhang mit dieser Flora und mit dem Vorrücken derselben gleichen Schritt haltend wanderten zweifels- ohne viele alpine und subalpine Arten z. T. von nórdlichem Ursprung weiter gegen Süden. Zweifelsohne kónnten sie sogar vor der Einwanderung der Waldflora nach der Meeresküste der damaligen Länder gelangt sein um später als Vortruppen derselben Flora weiter nach Süden vorzudringen und als Elemente in die damals existierende subantarktische Pflanzen- gemeinschaft einzugehen. Es muss nämlich hervorgehoben werden, dass viele selbst hochalpine Taraxaca (und so verhält es sich ohne Zweifel auch mit manchen anderen alpinen Pflanzen) nicht so eng, wie man vermuten könnte, den höheren Regionen der Hoch- gebirge angepasst sind, dass sie nicht unter gewissen gün- stigen Umständen z. B. Abwesenheit von kräftigeren Kon- kurrenten u. s. w. in niedrigeren Regionen gedeihen können. In den Hochgebirgen Skandinaviens, auf Island und Grön- land kommen zwei Sippen vor: 7. crocewm DAHLsT. und T. spectabile DAHLST., die in der alpinen Region ganz allgemein verbreitet sind und die im kalten Schmelzwasser am Rande des ewigen Schnees einen ihrer beliebtesten Standorte haben. Dieselben Arten aber dringen auch überall längs den Ufern der Bäche and Flüsse durch die ganze Birken- und Nadel- waldregion selbst bis tief herunter vor. In Schweden bewohnen sie im ganzen nördlichen Waldgebiet die genannten Stand- orte sowie die kalten Moore bis in die Nähe des bottnischen Meerbusens. Auf dieselbe Weise könnten sich die Südamerikanischen Taraxaca verhalten haben. Von den Hochgebirgen hatten sie sich nach den damaligen Küsten der Südspitze Südame- rikas verbreitet und waren von dort auf irgend eine Weise weiter gegen Süden gewandert. Durch das zunehmende Eis wurden sie später wieder nach Norden gedrängt und haben nun in mehr oder weniger abweichenden Formen in weit von einander verschiedenen Gebieten und neben anderen Arten Freistätten als Reste einer zersprengten Flora gefunden. Be- kanntlich ist das Klima der südlichen Halbkugel wieder wärmer H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SUDAMERIK. TARAXACA. 5 gewesen und die Vegetation ist von Neuem wieder siidwarts bervorgedrungen. l. Taraxacum magellanicum Comm.; Scu.-Brp. Fig. 1, 2, 4 A, B. T. magellanicum C. H. Scuurz-Brront, Ueber die von LECHLER an der Magellans-Strasse gesammelten von Hohen- acker herausgegebenen Cassiniaceen. Flora 1855. — T. ma- gellanicum C. SKOTTSBERG, Zur Flora des Feuerlandes, Flo- ristische Beobachtungen etc. in Wissensch. Ergebnisse der schw. Südpolar-Exp. 1901—1903. Band IV. Lief. 4. 1906. — T. dens leonis Desf. var. levigatum J. D. HooxEn, The Botany of the antarctic voyage, Flora antarctica p. 323, 1847. — T. levigatum Cr. Gay., Historia Fisica y Politica di Chile. Botanica. Vol. 1—6. 1845—53; C. SPEGGAZZINI, Plante per Fuegiam anno 1882 collectze, Anales del Museo de Buenos Aires. T. 5. 1896; P. Dustin, Die Gefässpflanzen der Ma- gellansländer. Svenska Exp. til Magellansláànderna. Band III. N:o 5, 1900. — Exs.: W. Lechler, pl. Magellanicze, 1103, ed. W. R. Hohenacker (p. p.). Radix tenuis — crassiuscula in rhizoma crassiusculum — validum ssepe divisum abiens. Folia sub anthesi plurima, vulgo longe et sepe anguste petiolata, petiolis pallidis v. sepe + purpureo- v. vinoso- coloratis, lingulata — lingulato-lanceolata, rarius linearia, pauca exteriora subintegra v. plurima breviter, crebre et sat regu- lariter dentata, interiora paullo longius et magis irregulariter dentato-lobulata, dentibus lobulisque patentibus v. + reversis, subinde intima pauca parce denticulata — subintegra, omnia + obtusa — obtusiuscula v. in spec. majoribus + acutiuscula (in planta juvenili lineari-lingulata dentibus parcis patentibus) omnia tenuia glabra v. supra leviter araneosa, nervo mediano sepe + colorato pallide viridi-glaucescentia. Pedunculi plures (2—10), graciles, florendi tempore folia equantes usque duplo superantes, postea longiores et sspe valde elongati, basi pallidi, ceterum prsesertim apicem versus + fusco-purpurei, sub involucris contracti, glabri. Involucrum 8—14 mm. longum, 5—10 mm. latum, gracile — sat crassum basi ovata (v. ovato-turbinata) — ovato-trun- eata, sq. exterioribus sepe in pedunculum descendentibus, + pruinosum, glaucescens. Vv 6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 6. N:o 12. Squame exteriores erect®, subadpresse, infime + ovate, superiores + ovato-lanceclate, + acuminate apice obtusius- culo, + lete scarioso-marginatz, margine inferne albido, su- perne magis magisque et pulcherrime roseo, interdum p. max. p. roseo, dorso ipso inferne + fusco-virescente superne roseo, medio nervo + obscuro v. atro vulgo percurso, apice ipso intensius colorato, plurima quam sq. interiores duplo v. triplo breviores; interiores latiuscule, lineari-lanceolate in apicem obtusum sspe + roseo-coloratum et leviter araneoso-ciliatum attenuate, sub apice ipso sepe leviter calloso obscure fusce, dorso nervo v. nervis + atris percurso. Calathium c. 23—25 mm. diametro, sat plenum, late lu- teum. Ligule marginales c. 2 mm. late, extus stria fusco-pur- purea notate. Anthere polline repletz. Stylus lutescens, fuscohispidulus, stigmatibus virescentibus. Achenium + stramineo-olivaceum, 3—3,5 mm. longum, 1 mm. latum, apice dense spinulosum, ceterum in jugis pri- mariis usque ad basin tuberculato-verruculosum, in jugis se- cundariis brevius verrueulosum, pyramide 0,5—0,7 mm., rostro 5—6,5 mm. longo, pappo albo. Verbreitung: Patagonia australis: Punta Arenas (W. Lechler, pl. magellanice n:o 1103. p. p.; ed W. R. F. Hohenacker, H. St.; N. J. Andersson, 1852, H. St.; Speggazzini 1. c.; P. Dusen, Plants in regione Magellanica lectz n:o 127, 18??/1 05 flor, H. St, H. Ups. & H L.); Territorio S:ta Cruz in campo graminoso prope lac. Lago Argentino (P. Dusén, Pl. patagonice e territorio S:ta Cruz reportate, n:o 6245 p. p., 19 7°/1 05 flor. & c. fruct. matur., H. St.): Twedie (O. Borge, Sv. exped. till Patagonien 1899, n:o 219, 18 **/6 99, H. St.). — Tierra del Fuego, Isla Navarino in pratis maritimis commune (C. Skotts- berg, Svenska Sydpolsexpeditionen 1901—1903. Ser. l. N:o 169, s. n. T. levigatum, 18 */s 02, flor., H. St.). Obs. C. Speggazzini gibt a. a. O. für sein T. levigatum folgende Fundorte an, nämlich: Iandagáia, Ushuaia, Utállamatu, Uállalanukh und Shámmakus, die sich vielleicht auf die obenbeschriebene Sippe beziehen. var. lobatum var. nov. — Fig. 3, 4 c. A forma typica diversum foliis plurimis crebre triangulari- v. deltoideo-lobatis, lobis retroversis, brevibus v. longe pro- tractis, acutis, lobo terminali hastato v. sagittato, obovato v. lineari angusto, achenio 3,5 mm. longo, 1—1,25 mm. lato, py- ramide 0,65—0,75 mm. et rostro 5—5,5 mm. longo. Ceteris notis cum f. typica congruit. n———— 9 —— ——— — H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SÜDAMERIK. TARAXACA. d Verbreitung: Patagonia australis, Punta Arenas (W. Lechler, pl. magellanicz n:o 1108, p. p:; N. J. Andersson 1852, H. St.); Territorio S:ta Cruz, ad fl. Rio S:ta Cruz in campis subuliginosis (P. Dusén, Pl. patag. e Territ. S:ta Cruz reportate, n:o 5581, 18 '?/ı 05, flor. et c. fruct. immat et n:o 6245 p. p. H. St.). Die beiden Formen, welche ich hier als verschiedene Va- rietäten auffasse, sind einander in Bezug auf den Hüllenbau so ühnlich, dass es in Zweifel zu ziehen wire, ob sie wirklich als solche betrachtet werden kónnen. Die verschiedene Blatt- Fig. l. T. magellanicum Coww.; Scu.-Bre.; 1 Randblüte, 4/1; 2—4 äussere Hüllschuppen von aussen nach innen gerechnet, ”/1; 5 innere Hiill- schuppe, ?/ı. form kann ebensosehr eine individuelle oder durch den Stand- ort hervorgerufene Modifikation als eine Verschiedenheit hö- heren Wertes sein. Da ich indessen unter den von mir ge- sehenen Pflanzen keine Uebergänge betreffs der Blattform gefunden habe und da auch kleine Verschiedenheiten hinsicht- lich der Früchte vorhanden sind, ziehe ich es vor, die beiden Formen bis auf weiteres unter verschiedenen Namen aufzu- nehmen. Sowohl die Hauptform als die Varietät zeichnen sich durch ihre aufrechten locker angedrückten äusseren Hüll- 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. No 12. schuppen aus. Diese sind schmal eirund bis eirund lanzett- lich, an den Rändern breit weisslich, nach oben rosenrot und an der Spitze rosapurpurn gefärbt. Gewöhnlich sind sie heller grün gefarbt als die inneren und wie diese mehr oder 10 Fig. 2. T. magellanicum Comm.; Scu.-Bie; 1 u. 2 mittlere Blatter zweier Pflanzen aus Lago Argentino; 3 äusseres, 4 mittleres, 5 u. 6 innere Blatter einer Pflanze aus Punta Arenas; 7 inneres u. 8 mittleres Blatt einer Pflanze aus Navarino; 9 inneres Blatt eines anderen Exemplars von dem- selben Fundort; 10 Blatt eines Seitensprosses der vorigen Pflanze. Natür- liche Grösse. weniger pruinös. Die letzteren sind an der Spitze mehr oder weniger rosapurpurn und an allen treten meistens die Mittel- rippen durch ihre dunkle fast schwarze Farbe deutlich hervor. H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SUDAMERIK. TARAXACA. 9 Bei der Hauptform sind die Blätter vorwiegend zungen- formig (Fig. 2) mit unregelmässig abwechselnden gróberen und winzigeren abwärts gerichteten Zähnen versehen. Zuweilen 10 Fig. 3. T. magellanicum Coww.; Scn.-Bir. var. lobatum n. var.; | in- neres Blatt einer Pflanze aus Lago Argentino; 2 äusseres, 3 mittleres Blatt einer Pflanze aus Rio S:ta Cruz; 4 üusseres, 5 u. 6 innere Blätter zweier anderen Stócke von demselben Fundort; 7 mittleres Blatt einer Pflanze aus Lago Argentino; 8 u. 9 mittlere Blätter zweier von Lechler bei Punta Arenas gesammelten Exemplare; 10 Blatt einer jungen noch nicht blühenden Pflanze. Natürliche Grósse. können die gröberen Zähne zu kleinen am oberen Rande ge- züàhnten Lappen auswachsen ohne dass ein Uebergang in die bei der Varietät herrschende Blattform hervorgerufen wird. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 12. Die Blätter sind bei letzteren, abgesehen davon dass die äus- sersten und bei sehr jungen Pflanzen fast alle beinahe ganz- randig oder am Grunde gezähnt sind (Fig. 3: 2 u. 10), stets eingeschnitten. Bei kleineren und an dürftigeren Standorten aufgewachsenen Pflanzen sind die Lappen kürzer und breiter, deltoidisch und nach abwärts gerichtet (Fig. 3: 3—6 u. 8). an nahrungsreichen und feuchteren Standorten werden die Blatter Janger und die Lappen mehr ausgezogen mit hàufig nach aussen oder aufwärts gerichteten Spitzen (Fig. 3: 1). Zuweilen nehmen die mittleren Blatter bei solchen Pflanzen die in Fig. 3: 7 wiedergegebene Blattform an. MX bc | DA ^ A 4 | WINS ui ix | T ea MI He n H HIH wmm N t iin ta "A Vg l p . WM 7H 7 W&H ry uj 1 TW N wm Fig 4. Taraxacum magellanicum Coww.; Scu.-Bre. A Frucht von der Hauptform aus Lago Argentino, B Frucht von einem anderen Exemplare mit dichter gezähnten Blättern von demselben Fundort; C Frucht von der Var. lobatum aus Rio S:ta Cruz. Vergröss. */1 und '/ı. Der genetische Zusammenhang der beiden Formen wird durch Vergleichung der äusseren Blätter der Varietät mit den dominierenden der Hauptform deutlich. Es kommt nicht selten vor, dass die innersten Blätter bei einigen Individuen der letzteren eine Form annehmen, die etwas an die kurz- gelappten Blätter der Varietät erinnert. Die Früchte variieren bei der Hauptform ein wenig in Bezug auf die Stacheln und die Länge des Schnabels. In Fig. 4: A ist eine normale und in Fig. 4: B eine extreme Fruchtform abgebildet. Die Pflanze, H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SÜDAMERIK. TARAXACA. 11 von der letztere Früchte genommen worden sind, weicht in keiner anderen Hinsicht von der typischen Pflanze ab. Bei der Varietät sind die Früchte etwas breiter und haben eine längere und kräftigere Vorspitze (Fig. 4: C). Die Farbe schwankt sowohl bei der Hauptform als bei der Varietät zwischen strohgelb und olivengrün, bald der ersteren bald der letzteren Farbe zuneigend. T. magellanicum ComM.; ScH. Bre. ist ohne Zweifel mit T. andinum sehr nahe verwandt und die Verwandtschaft ist was die Blattform anbelangt besonders an der Varietät zum Ausdruck gekommen. Die in Rede stehenden Arten erinnern auch sehr an einander im Bau der Hüllen, in der Form und Richtung der äusseren Hüllschuppen und in der Farbe der Früchte, welche bei 7’. andinum jedoch viel kürzer und preiter sind. Was den Namen der hier besprochenen Pflanze betrifft so ist sie schon von J. D. Hooker in der Flora antarctica (1847) unter dem Namen 7’. dens leonis Desr. var. levigatum DC. in der Litteratur eingeführt. Seinem Beispiel sind die meisten. Verfasser, die mit dieser Art zu tun gehabt haben, bis auf eine Ausnahme gefolgt. Mit dem europäischen T. lavigatum Wir. ist die hier in Rede stehende Sippe nicht verwandt. Nach dem Originalexemplar WILLDENOW'S zu urteilen gehört seine Art einer ganz anderen Formengruppe an, die seitdem von DC. und anderen Verfassern mehr kollektiv aufgefasst wor- den ist, aber doch rotfrüchtige Sippen derselben Verwandt- schaft und mit mehr oder weniger entwickelten Hörnchen an den Hüllschuppen umfasst. Die oben erwähnte sehr ausgeprägte aber bisher verkannte Art hat jedoch einen älteren Namen, der in Vergessenheit geraten ist. In »Flora» 1855 erwähnt in Bezug auf die oben zitierte Nummer der HoHENACKER’SCHEN Exsiccaten C. H. ScuurTZ-BiPowTINUS, er habe in dem Herbar seines Freundes WEBB ein Taraxacum gesehen, das von CoMMERSON mit dem Namen T. magellanicum belegt worden sei. Ich erlaube mir hier die unter dem letzteren Namen a. a. O. gegebene kurze Beschreibung wórtlich wiederzugeben: »In meines sel. Freundes Wese’s Herbar sah ich 1835 ein Exemplar dieser Pflanze, welches CommMERSON an der Magellansstrasse gesammelt hat. v. LEDEBOUR hat dieses Exemplar für sein Taraxacum Stewenii gehalten, von welchem es aber u. a. abweicht petiolis foliorum 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 12. apice rotundatorum gracilibus elongatis. Die Hüllblätter sind alle aufrecht und die äusseren am Rande schön weissroth scariös. Im übrigen sind die Exemplare zu unvollständig um darüber urteilen zu können». Die obige wenngleich unvoll- ständige Beschreibung zeigt demnach zur Genüge an, welche Pflanze SCHULTZ gemeint hat, da er ausserdem auf die LECHLER SHE von HOHENACKER (n:o 1103) herausgegebene Pflanze hinweist. Unter der oben zitierten Nummer liegen freilich zwei etwas verschiedene Pflanzen, die hinsichtlich der Blattform von einander abweichen (siehe oben), in Bezug auf die Hüllen besonders auf die äusseren Hüllschuppen aber einander vollkommen ähnlich sind und mit der Beschreibung von SCHULTZ vollständig übereinstimmen. Dieselbe leicht zu erkennende Pflanze ist seitdem von mehreren Forschern in den Magellanslàndern eingesammelt worden und scheint da- selbst allgemein und fast mit Ausschluss anderer Formen vor- zukommen. Ich hege daher kein Bedenken für diese Pfanze den zuerst von COMMERSON in Herbor WEBB’s ohne Beschrei- bung gegebenen und seitdem von SCHULTZ a. a. O. aufge- nommenen Namen wieder herzustellen. Und ausserdem muss nach der Beschreibung von ScHuLTz sein Name für die hier zu betrachtende ganzblätterige Hauptform vorbehalten werden. 2. Taraxacum andinum sp. nov. Kio. 5, 6: Radix crassiuscula, in rhizoma sat validum abiens. Folia sub anthesi plurima, glabra, pallide viridia, breve petiolata, petiolis viridi-albescentibus, nervo mediano strami- neo-viridi v. leviter — intensius roseo, exteriora pauca + lin- gulata — lingulato-lanceolata, breviter — sat grosse et + dense triangulari-dentata, intermedia profunde et crebre dentato- lobata, interiora longe — longissime laciniata, laciniis inferio- ribus + reversis, superioribus angustioribus, sepe + porrectis, in superiore margine + dentatis. Pedunculi 2—3 breves, quam folia duplo breviores, de- florati parum elongati, basi pallidi, superne + cupreo-colorati v. sordide violascentes, sub invol. pallidi, constricti. Involuerum 12—13 mm. longum, crassiusculum, + late v. sordide virescens, basi. + ovato-truncata. H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SUDAMERIK. TARAXACA. 13 Fig. 5. T. andinum Dautst. 1 üusseres, 2 inneres u, 3 innerstes Blatt einer spontanen Pflanze; 4 mittleres, 5 inneres Blatt einer im Jahre 1903 und 6 mittleres, 7 inneres Blatt einer im Jahre 1904 im Bergian’schen bo- tanischen Garten in Stockholm erzogenen Pflanze. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BD 6. N:o 12. Squamae exteriores erectae, subadpresss, infime + ovate — ovato-lanceolat®, superiores + lanceolate, + scarioso-mar- ginate, margine inferne albido, superne solum v. ad apicem + roseo-violaceo, dorso sq, infimorum basi sepe macula fusca notato, superiorum apicem versus sspe stria angusta atra pereurso, omnes vix ad medium v. superiores paullo supra medium sq. interiorum attingentes; interiores + lineares, in apicem ssepius + roseo-coloratum, angustum attenuate, nervo v. nervis sepe fuscis. Calathium 25—28 mm. diametro, plenum, lete luteum. Ligule marginales c. 1,5 mm. late, extus stria olivaceo- violacea notate. Anthere polline replete. Stylus luteus, stigmatibus extus fuscescentibus. Achenium + olivaceum v. (in spec cult.) stramineo-oli- vaceum, 3—3,5 mm. longum, 0,75—1 mm. latum, in basin an- gustatum, apice breviter spinuloso-muricatum, ceterum in jugis primariis ad basin fere leve, in jugis secundariis usque ad basin + tuberculato-verrucosum, pyramide c. 0,5 mm., rostro 6,5—7,5 mm. longo, pappo albo. Verbreitung: Argentina, in alpibus andinis prope Aconcagua in convalle Horcones prope ostium ad conv. las Cuevas, 3000—3100 m. s. m. (G. O. Malme, Exp. Regn. II, n;o 2865, 19?!/:103 flor., H. St.). T. andinum erhalt durch die langen tief eingeschnittenen blassgrünen dicht am Boden anliegenden Blatter, die niedrigen Kopfstiele, die blassen kleinen Kópfe und die kurzen Blüten ein sehr ausgeprügtes Aussehen. Auch in der Kultur behalt es dieselbe blasse Farbe an Blattern und Hüllen; nur werden die ersteren grösser und besonders die inneren häufig etwas tiefer eingeschnitten. Die àusseren Hüllschuppen sind stets blasser als die inneren, zuweilen weisslich grün, abwarts am Rande schmal weiss-scariös, aufwärts und besonders an der Spitze hellpurpurn gefärbt. Dieselbe Farbe tritt auch an der Spitze der inneren auf. Durch die fest anliegenden äusseren Hüllschuppen und die Farbe der Spitzen derselben erhalten die Hüllen sehr srosse Aehnlichkeit mit denen von T. magellanicum COMM.; Scu.-Brr., mit welchen T. andinum als sehr nahe verwandt angesehen werden muss. Rücksichtlich der Blätter tritt auch diese Verwandtschaft sehr deutlich hervor. Während die in- H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SUDAMERIK. TARAXACA. 15 neren tiefer eingeschnittenen Blatter an solche von kraftigen Pflanzen des T. magellanicum WEL; WE Comm.; Sch.-Bre. var. lobatum ZZ erinnern, weisen die äusseren mn AYA fast dieselbe Form auf wie bei Fr 0 der Hauptform derselben Art. Die blasse Farbe der tiefer eingeschnittenen Blatter und der kleineren Hüllen sowie die viel kürzeren und schmäleren heller gefärbten Blüten vor allem aber die kürzeren und breiteren Früchte bieten so aus- gezeichnete Kennzeichen dar, dass T. andinum als eine von T. magellanicum Coww.; SCH.- Brr. gut verschiedene wenn auch sehr verwandte Art anzusehen sein muss. Die nahe verwandtschaft- liche Beziehung der beiden Arten ist von grossem Interesse als die Frage nach dem Ein- Fig. 6. T. andinum Dautst.; wanderungswege der Taraxa- 1 Randblüte, ; 2 u. 3 Frucht “/ 2 : u. '/1; 4—6 äussere Hüllschuppen cum-Arten in das Florengebiet von aussen nach innen gerechnet; der Magellansländer beleuch- 7 innere Hüllschuppe, ?ı. tend. Fe a VR Gide tae E MU ON Q^ ae nm : T oo une er er en I re 3. Taraxacum rhusiocarpum sp. nov. Fig. 7, 8. T. levigatum P. Dustin, Zur Kenntnis der Gefässpflan- zen des südlichen Patagoniens; Ofvers. af Kgl. Vet.-Akad. Förhandl. 1901. N:o 4. Radix crassiuscula, in rhizoma crassum abiens. Folia sub anthesi plurima (exteriora in spec. descr. haud visa), intermedia + elongata, anguste lanceolata — oblongo- lanceolata, supra leviter araneosa, subtus glabra, profunde incisa, laciniis + deltoideis, latioribus — angustioribus, sspe valde recurvatis, interiora intermediis similia, sepius magis 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0o 12. irregulariter laciniata, laciniis inferioribus in his v. in omnibus in margine superiore parce denticulatis, petiolis pallidis, nervo mediano pallido v. levissime colorato. Pedunculi sub anthesi folia z:equantes v. paullum super- antes, deflorati sat longe superantes, basi pallidi, superne + eupreo-colorati, glabri. Involucrum 15—17 mm. longum, latum, basi + ovata — ovato-truncata, + obscurum, + glaucescens pruinosum. Squame exteriores erectae, + adpresse +, infime+ ovate, superiores + ovato-lanceolate + acuminate, + latae scarioso- marginatz, margine inferne albido, superne + colorato, dorso + obscuro, glaucescente, nervo atroviridi, sepe conspicuo percurso, sub apice ipso + purpurascente subcallose; interiores latiuscule lineari-lanceolate, in apicem + purpurascentem attenuate, sub apice levissime callose, dorso nervo obscuro sspe percurso. Calathiwm in spec. vis. parvum, c. 25 mm. diametro, sat plenum, luteum. Ligule marginales extus stria olivaceo-purpurea notatae. Anthero polline carentes. Achenium badium v. badio-lateritium, 3,75—4 mm. lon- gum, c. 1,25 mm. latum, supra medium latissimum, apice in pyramiden sensim abiens, superiore parte + dense et valide muricatum, inferne. magis magisque leve, pyramide 0,6—0,7, rostro 3,5—4 mm., pappo albo. Verbreitung: Patagonia australis: Inter Kark et Eberhardt, in silva (O. Borge, Sv. exped. till Patagonien 1899, n:o 354, 18 ?!/; 99, H. St.). Obgleich T7. rhusiocarpum mit den vorherbesprochenen Arten einige Aehnlichkeiten aufzuweisen hat, z. B. betreffs der Blattform mit T. magellanicum Comm.; ScH.-BIP. var. lobatum oder T. andinum, und betreffs der Hüllen mit der ersteren, so deuten doch diese Aehnlichkeiten zweifelsohne auf keine sehr nahe Verwandtschaft hin. In Bezug auf die Frucht weicht jene Art von den beiden letztgenannten erheblich ab durch die rotbraune Farbe und vor allem durch den kurzen Schnabel. Die Frucht zeichnet sich übrigens dadurch aus dass sie nach oben zu allmählich in die Vorspitze übergeht. Es treten nicht selten am untersten Teil der letzteren einzelne Stacheln H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SUDAMERIK. TARAXACA. 17 auf, durch die die Vorspitze sich nicht so scharf wie es sonst gewobnlich den Fall ist von der Frucht abhebt. Der Schnabel erreicht meistens nur die Gesamtlänge der Frucht nebst der Vorspitze und zuweilen bleibt er sogar kürzer. Die Blatter des 7’. rhusiocarpum erhalten durch die langen stark rückwärts gerichteten Abschnitte ein sehr charakteri- stisches Aussehen, wodurch sie ohne Schwierigkeit von den grossblätterigen Individuen des 7. magellanicum COMM.; SCH.- Bre. var. lobatum zu unterscheiden sind. Die Hüllen erinnern Fig. 7. T. rhusiocarpum Dautst.; 1 u. 2 Frucht ili u. 7/1; 3—5 äussere Hüllschuppen von aussen nach innen gerechnet; 6 innere Hüllschuppe, ?Jı. sehr an die der letztgenannten Sippe sind aber bedeutend grösser und breiter mit breiteren Schuppen. Vor allem un- terscheidet sich diese Sippe von der var. lobatum der letzteren, welcher sie habituell am meisten ähnlich sieht, durch das Fehlen des Pollens und die roten, kurz geschnäbelten Früchte. Es ist eine interessante Tatsache, auf welche ich oben! hingewiesen habe, dass eine sehr verwandte Sippe auf Neu Seeland vorkommt. Mit derselben weist T'. rhusiocarpum durch 1 Sieh oben $. 2, Fussnote! Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 12. to 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 12. die Blattform und noch deutlicher durch Form, Richtung und Farbe der Hüllschuppen sowie durch die Form der etwas heller rotbraunen Früchte ihre nahe Verwandtschaft auf. Fig. 8. T. rhusiocarpum Dautst.; 1, 2 u. 5 mittlere, 3 u. 4 innere Blätter verschiedener Stöcke. Natürliche Grösse. Die neuseeländische Sippe ist hauptsächlich durch weniger eingeschnittene Blätter, reichlichere Behaarung und vor allem durch den fast doppelt längeren Schnabel sowie durch die dünneren Stacheln zu unterscheiden. H. DAHLSTEDT, UEBER EINIGE SUDAMERIK. TARAXACA. 19 Litteraturverzeichnis. Dusty, P.: Die Gefässpflanzen der Magellansländer. Svenska exp. till Magellanslinderna. Band III. N:o 5. 1900. —— Zur Kenntnis der Gefüsspflanzen des südlichen Patagoniens. Óf- versikt af Kgl. Vet.-Akad. förhandlingar. N:o 4. 1901. —— Ueber die tertiäre Flora der Magellansländer II. Svenska exp. till Magellanslànderna. Band I. N:o 4. 1902. Gay, Cu: Historia Fisicia y Politica de Chile. Botanica. Vol. 1—6. Paris 1845—1853. Hooxeg, J. D.: The Botany of the antarctic voyage. Flora antarctica. London 1845—1847. Scuurtz, C. H.-Birowr: Ueber die von Lechler an der Magellans-Strasse gesammelten von Hohenacker herausgegebenen Cassiniaceen. Flora. 1855. | SKOTTSBERG, C.: Zur Flora des Feuerlandes; Floristische Beobachtungen über Gefässpflanzen, gesammelt in den Jahren 1902 und 1903. Wissenschaftliche Ergebnisse der schwed. Südpolar-Exped. 1901 —1903. Band IV. Lief. 4. Stockholm 1906. SPEGGAZZINI, C.: Plante per Fuegiam anno 1882 collects. Anales del Museo de Buenos Aires. T. 5. Buenos Aires. 1895. Artenverzeichnis. "urüsaeumoandimum DAHLST. D..SD: - . . -.. 2. 7 208: 12 croceum Danrsr. bdo Aot ind feros E 4. dens leonis Desr. v. levigatum DC.; J. D. Hooker 5s Flen NIUE DAHESTAMNO (S nouos. sooo e v9: MEER. Lkeveaumn bs MUSEN S 2 20. -0- o8 Go are hevieaimm Cre" iGavel v rV TEES AVIS SUM ÖN SBROQ Es . 2 coc Ja sS EBENEN Lpyieatum Walkie tor. n 2 - 2o 7299 ERDRSRORUBU magellanicum Comm.; Scu.-Bip. . ». 2.2...» B. v. lobatum DAHLST. n. va. . - = . » 6. masellanicum Skotisb. ... . .... 5 ETE thustocarpum DaursT. n. Sp. . 4700 20 smart: BüBetabile DUHEST. . 200. 0.27. 4 v2 8 ee ee eealandicim- DAHLST..D: SD. . 5-0 2459 2205 2 + Tryckt den 2 februari 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 13. Om Tuber Salep. Af SELIM BIRGER. Om saleprótternas slemceller. Med 10 textfigurer. Meddelad den 5 december 1906 af A. G. NATHORST och J. ERIKSON. Som bekant, utgóres drogen Tuber Salep af de torkade rotknölarna af en del till gruppen Ophrydes hörande or- chideer. I allmänhet torde drogen numera insamlas i mel- lersta Europa och fórskrifva sig sárskildt fran foljande arter: Orchis mascula L., O. militaris L., O. purpurea Huds., O. Morio L., ©. ustulata L.. O. maculata L., Anacamptis pyramidalis (L.) Rich., Habenaria conopsea (1..) Benth., H.bifolia (L.) R. Br. och Ophrys fuciflora Reich. Samtliga dessa arter med undantag af Orchis purpurea Huds. och Ophrys fuciflora Reich. fore- komma äfven inom Sverige. Orsaken till att saleprétterna sedan urminnes tider an- vändts som läkemedel och ätnjutit anseende, särskildt som involverande och lätt nutrierande, ar att söka i deras rike- dom pa ett vaxtslem. Vid slutet af sommaren finnas som kändt hos de i fråga varande orchideerna tvenne rotknólar. Den ena, fran hvil- ken årets ófverjordiska skott utvuxit är skrumpen, svart samt Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 13. 1 D ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 13. tómd pa upplagsnáring. Den andra rotknólen ar dáremot hvit, jämn och fast samt innehåller den upplagsnäring, som följande ar kommer till användning. Det ar endast den yngre rotknólen, som insamlas, och detta sker kortare eller langre tid efter blomningen. Slemhalten är nämligen da störst och kan uppga till mellan 40 och 50%. Saleprötterna äro uppbyggda dels af hudväfnad, dels af ett storcelligt stärkelserikt parenkym. TI detta ligga, utom kärl- strängarna, enstaka eller i grupper de stora slemcellerna. Liksom stärkelsen torde slemmet tjäna växten som upplags- näring. Dä denna tillgodogöres, tömmas först de celler, som ligga pa större afstand fran kärlknippena, och i sista hand utnyttjas reservnäringen i cellerna närmast dessa. RAUNKIAR (8 s. 333) papekar, att slemmet hos ophry- deerna sannolikt ókar rotens formaga att upptaga vatten. Detta skulle äga sa mycket större betydelse, som rötterna hos flertalet arter äga en jämförelsevis liten yta. Öfver salepknölarnas utveckling, anatomi och särskildt öfver det i dem förekommande slemmet föreligger en riklig litteratur. Som nedan visas, äro emellertid de resultat, som de olika författarna kommit till med afseende på slemmets uppkomst och struktur, hvarandra så motsägande, att hit- hörande frågor synts mig mer än väl värda att ännu en gång upptagas. Vid mina egna undersökningar har jag haft tillgång till ett rikhaltigt lefvande material af Orchis maculata L., Habe- naria conopsea (L.) Benth. och Herminium monorchis (L.) R. Br. fran vegetationsperiodens alla delar. Dels for att tomma cellerna pa stärkelse, dels för att söka fa fram bilder af slem- mets resorption, har jag försökt att »svälta» en del exem- plar af dessa arter. De ha darfor dels odlats i vatten, dels lämnats att under kortare eller längre tid enbart lefva pa den i rotknólarna uppmagasinerade nàringen. Att starkelsehal- ten minskats, har betydligt underláttat studiet af slemcellerna i arets rotknolar. Harjamte har ett spritmaterial, omfattande sa godt som alla Skandinaviens ophrydeer och närstående orchidéslakten, statt till mitt forfogande. Detta har jag dels genom dr. G. O. MarwEs välvilja erhållit ur RIKSMUSEETS botaniska sam- lingar, dels har det insamlats af dr. Nits SvLvÉN eller förf. inom olika. delar af vàrt land. SELIM BIRGER, OM TUBER SALEP. 3 Genom stort tillmötesgående och rad af hvarjehanda art ha mina undersókningar betydligt underlüttats af professor G. La- GERHEIM och docenten O. RosENBERG vid Stockholm högskola. Professor C. G. SANTESSON har godhetsfullt latit mig fa for mina undersókningar använda en del i Karolinska institutets sam- lingar fórvarade prof af drogen Tuber Salep. Till slut vill jag till Karolinska institutets lärarekollegium uttala mitt vórdsamma tack fór det frikostiga stipendium ur ANDERS Retz fond, som jag tilldelats för fullföljandet af denna undersckning. 1l. Slemmets natur. MANGIN (5) uppställde 1894 ett schema,i hvilket han sökte inordna de olika vaxtslem, som traffas inom vidt skilda vaxt- grupper, inneslutna i sjálfva cellerna eller i intercellularrummen. I dfverensstammelse med de tre elementära grupper af ämnen, som uppbygga växtmembranerna, urskilde han trenne grupper af slem: 1) cellulosa-slem 2) pektin-slem 3) kallosa-slem. Dessa grupper har det också visat sig jämförelsevis lätt att genom bestämda reaktioner skilja från hvarandra. Till- sammans betecknas dessa slemarter af MANGIN (5 s. XLVI) som enkla i motsats till de sammansatta, hvilka vanligen ut- göra en kombination af cellulosa och pektinslem. Härjämte finnes ännu en grupp af obestämda slem (MANGIN: Mucilages indéterminés), hvilka ej visa några af de för de andra slem- men karaktäristiska reaktionerna. Slutligen må erinras om, att några få växtslem äro nära besläktade med mucinet hos djuren, samt att gränsen mellan slemmen och gummiarterna ingalunda är skarp. Då HARTWICK (3 s. 563) nyligen lämnat en klar och kortfattad framställning om de åsikter, som uttalats om sa- lepslemmets uppkomst och natur, vill jag här endast med några ord beröra dessa. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 13. ScHMIDT (12 s. 41—44) anser, att cellerna utfyllas af ett homogent slem, ur hvilket stárkelse bildas, hvilken dock vid vegetationsperiodens slut aterbildas till slem. CRAMER m. fl.! uppfatta slemmet som ett förtjockadt skikt fran cellmem- branen. Andra slutligen beskrifva slemmet ej som till- hórande egna celler, utan liggande i intercellularrummen. Af äldre undersökningar är FRANKS (2 s. 161 och följ. sider) den ojämförligt intressantaste, da han äfven studerat slemmets uppkomst. I yngre celler, säger han, ligger i pro- toplasman en samling af kristaller (oxalat).' Kring dessa upp- kommer en liten slemdroppe, som tillväxer samt förtränger kärna och protoplasma till cellväggen, där de slutligen ej längre kunna iakttagas. MEYER (6 s. 325 och följ. sidor) kommer till från FRANK mycket afvikande resultat. Han omtalar visserligen unga celler med en samling kristaller och en liten slemdroppe nära kärnan, men tyckes i hufvudsak fästa afseende vid hvad han funnit i äldre utvecklingsstadier. Här träffar han å cell- väggen ett finkornigt plasmaskikt, i hvilket kärnan ligger. Från detta protoplasmaskikt löpa med hvarandra anasto- moserande plasmatrådar till en i cellens midt liggande plasmaklump. Denna skulle antagligen äfven omsluta oxalat- kristallerna. Så vidt man kan förstå MEYERS skildring och de figurer, han meddelar, skulle sålunda, i likhet med hvad man känner från andra växtgrupper, slemmet ligga i ett maskverk af protoplasma. Till hans åsikter om slemmets struktur skall jag nedan återkomma. HARTWICK (3) ansluter sig, i hvad som angår slemmets uppkomst, ej till MEYER, utan i hufvudsak till FRANK. Af- ven angående de utbildade slemcellerna afvika dessa, de tvenne senaste undersökningarna öfver saleprötterna, betyd- ligt från hvarandra. Då FRANK (1 s. 479) erhållit en violettfärgning? af sa- lepslemmet med jod och svafvelsyra, finna MEYER (6 s. 327) och HARTWICK (3 s. 571) endast en svag gulfärgning. Den senare drager däraf den slutsatsen, att här förelåge ett pek- tinslem och ej ett cellulosaslem. MANGIN (5 s. XLIII), som väl bör anses som den förnämsta auktoriteten på detta om- ' Jmfr HARTWICKS litteraturforteckning (3 s. 563). ? Jmfr äfven en del nyare handböcker såsom: H. V. ROSENDAHL, Larobok i botanik. Stockholm 1903 s. 505. ~ SELIM BIRGER, OM TUBER SALEP. 2 råde, uppställer emellertid (trots att han själf endast erhöll en gulfärgning med ofvan omtalade reagens på cellulosa) sa- lepslemmet som typ för cellulosaslemmen. Da en olikhet de skilda släktena och arterna emellan härutinnan skulle kunna tänkas existera, har jag undersökt nästan samtliga skandinaviska ophrydeer i detta afseende. Med klorzinkjod eller jod och svafvelsyra har jag å spritmaterial härvid först efter längre tids inverkan erhållit en brunfärgning af slem- met, och aldrig någon violettfärgning. I detta sammanhang förtjänar äfven nämnas, att jag aldrig funnit någon verklig skillnad i färgreaktioner etc. hos slemmet hos de olika ophrydeerna. Salepslemmet är att anse som ett cellulosa- slem, hvilket hos samtliga ophrydeer -tyckes ha skäligen lika fysikaliska egenskaper. LJ 2. Slemmets uppkomst och vidare utveckling. Studiet af lefvande material underlättas 1 hög grad ge- nom användande af blyättika (jmfr 6 s. 327). Efter behand- ling harmed kan man nämligen undersöka slemmet i vatten, utan att det sväller. Annu bättre visar sig det af STRASBURGER (13 s. 595) omtalade 10°/, neutrala blyacetatet vara. En redogórelse fór samtliga de fürger, som farga salep- slemmet, träffas hos Mancın (5 s. XLIII), MEYER (6 s. 327— 329) och Hartwick (3 s. 571). Af alla dessa färger har jag funnit kongoródt i vatten- eller i spritlósning vara den ojäm- förligt bästa. En instruktiv, sa vidt jag vet ny färgning, erhaller man, om man behandlar de med kongoródt fárgade och val urtvättade snitten med utspädd svafvelsyra. Det i slemcellerna upptagna kongoróda utfálles hárvid med en vac- kert blà fárg. Föregående författare ha i allmänhet undersökt ophry- deer med hela rotknölar. För att erhålla slemceller i unga stadier ha de därvid varit hänvisade till mycket unga rot- knölar. Mera fördelaktigt är att undersöka arter med klufna rotknölar, då man hos dessa, äfven om de äro fullt utveck- lade, i rotspetsarna finna en rikedom på unga slemceller i olika utvecklingsstadier. Af stor fördel är äfven att under- söka längdsnitt af rotknölarna. Dels äro nämligen slemcel- lerna, särskildt hos arter med klufna rotknölar, sträckta i 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. dessas riktning (sa att de dro flera ganger sa langa som breda), dels ligga oxalatkristallerna vanligen orienterade i cellens làngdriktning. Härtill kommer, att man kan jàm- fora slemceller pa alla utvecklingsstadier med hvarandra, fran de yngsta i rotspetsarna till de fullt utvecklade i rot- knölens centrala delar. Undersöker man ett sådant snitt, finner man, utom de af stärkelse fyllda parenkymcellerna och utvecklade slemcel- ler, en mängd celler, som innehålla en mycket stor samling oxalatkristaller. Dessa celler äro talrikast perifert, men äfven i de centrala delarna finnas särskildt hos unga rotknölar så- dana celler. Utmärkande för dem är, dels att de till stor del. äro utfyllda af oxalatkristaller, dels att de äro mycket små (mindre än de stär- kelseforande parenkymcellerna), och att i dem aldrig kan påvisas någon stärkelse. En typisk sådan cell i rotspetsen af Ha- benaria conopsea (L.) Benth. visar en stor- lek af 0.1 X 0.05 mm., då de utvecklade slemcellerna i rotspetsen nå en storlek af 0.15 X 0.6 mm.! Fig. 1 lämnar en bild MERE ete Ne af en dylik cell. En stor del af cellen till slemeell fran Ha- intages af oxalatkristallerna, hvilka ha benaria conopsea (L.) undanträngt kärnan. Protoplasman bil- Benth. (Zeiss obj. 3 A D, ok. 2). dar endast ett lager närmast cellvägen, och nágon speciell anordning af plasman har ej i de yngsta af dessa celler kunnat sparas. Afven vid langvarig inverkan af de reagens, som fárga cellulosaslemmet, erhålles här ingen färgning. Dessa celler kunna betecknas som ursprungsceller till slemcellerna, så mycket mera som alla öfvergängstadier finnas. Slemcellerna skulle sålunda uppstå ur särskilda cellanlag och ej ur de vanliga parenkym- cellerna, ett förhållande som förut ej blifvit påpekadt. MEYER (6 s. 430) tyckes vilja göra skillnad mellan de yngre stadierna af de centralt och perifert liggande slemcellerna. De förra skulle vara karaktäriserade af en liten, de senare af en stor samling oxalatkristaller. Äfven hos de yngsta cen- trala slemcellerna har jag emellertid alltid funnit en stor 1 Alla mätningar äro, för att kunna jämföras med hvarandra, utförda på material i absolut alkohol. SELIM BIRGER, OM TUBER SALEP. i kristallsamling, och i öfrigt tyckes mig allt tala for att slemmets uppkomstsätt hos de centrala och de perifera cellerna är allde- les lika. En skillnad ligger endast däri, att de centrala slem- cellerna utvecklas vida snabbare och nå större storlek än de perifera, men detta torde fullt förklaras af att de förra ligga närmare kring kärlknippena. Följer man än vidare slemmets utveckling, skall man finna celler i hufvudsak lika de ofvan omtalade ursprungscellerna, men hvilka diffust färgas af de specifika cellu- losaslemfärgerna. Protoplasman är i olikhet till hos ursprungscellerna uppdelad i ett finare el- ler gröfre maskverk, hvilket löper från cell- väggen mot oxalatkristallerna, vid hvilka det slutar med en skarp gräns. Att döma af färg- ningarna, äro såväl maskverkets maskor som rummet närmast kring kristallerna utfyllda af slem. Fig. 2. visar en sadan cell i ett något äldre stadium fran rotknölens peri- feri, da fig. 3 visar en liknande cell fran cen- trum af rotknólen. Bägge aro fran Habenaria conopsea (L.) Benth. Cellkärnan är har fort- farande fullt tydlig och färgbar. Fig.2. Ungslem- Dessa bilder afvika ganska väsentligt från FE : An - ens spets hos dem, som MEYER och Hartwick beskrifvit. Habenaria con- MEYER (6 s. 331) omtalar visserligen ett plas- ree c manütverk pàminnande om det, jag funnit; ok 4) men som redan ofvan omtalats, anser han, att plasmatrádarna lópa samman till en stor plasmaklump i cel- lens centrum, i hvilken àfven oxalatkristallerna skulle vara inneslutna. Såväl à färskt som spritmaterial har jag alltid, utom hos ursprungscellerna, funnit kristallerna omgifna afslem, ej af protoplasma. Skillnaden i de bilder, hvilka vi erhallit, framgår vid en jämförelse af fig. 2 och 3 af mina figurer med den figur, som MEYER meddelar |. c. s. 331. Hartwicks bilder äro än mera afvikande, dà han i mot- svarande stadier ej finner nágot protoplasmanatverk, utan endast en skarpt begrünsad slemdroppe, som ligger i proto- plasman och innesluter oxalatkristallerna. Det fórefaller mig troligt, att slemmet vid denna tid fore- kommer i lós form i protoplasmanátets maskrum. Detta ar 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 13. sa mycket sannolikare som starkelse ej finnes i slemcellerna, och materialet för slembildningen därför nödvändigt måste tillföras cellerna i löst form, (jmfr ROSENBERG, 10 s. 14). I samma riktning, d. v. s. för att slemmet här ännu ej er- hållit den fasta konsistens och samma sammansättning som i de färdiga slemcellerna, talar, att slemmet i de unga cel- lerna färgas vida sämre än i de äldre. Den ljusbrytande formagan är äfven olika hos slemmet på detta stadium och längre fram. Antagligt är, att oxalatkristallerna vid slemmets uppkomst och utveckling spela en betydande roll, äfven om det ej kun- nat afgöras, hvari denna består. Som STRASBURGER (13 s. 653) m. fl. påpekat, träffas kalciumoxalatet hos växterna, dels kristalliseradt med 6 ekvivalenter vat- ten i kvadratiska systemet, dels kristallise- radt med 2 ekvivalenter vatten, då i klino- rombiska systemet. Det är i de till det senare slaget hörande nålformiga rafiderna, som oxalatet träffas i alla salepslemmets celler. Mig förefaller det, som om den of- Fig. 3. Ung slem- van från ursprungscellerna omtalade stora cell från rotknö- Y € 1 lens centrala de- kristallsamlingen hand i hand med slem- lar ai Habenaria mets tillväxt mer och mer minskades. Mot conopsea (L) 3 É f 2 Benth. (Zeiss en nybildning af en viss mängd slem skulle vu E salunda mójligen svara en upplósning af en viss mängd af oxalatet. Den mängd slem, som kan bildas i hvarje cell, skulle sålunda bestämmas af oxalatmängden. Ingenting talar emellertid mot, att icke nytt kalciumoxalat utifrån ater kan tillföras cellen. Kristallernas snabbare försvinnande i de centrala än i de perifera cellerna skulle förklaras af att utvecklingen af slem i de förra är snabbare och rikligare. Äfven i de älsta centrala slemcel- lerna finnes, enligt hvad HARTWICK (3 s. 572) påvisat med polarisationsmikroskop, enstaka eller några få oxalatkristal- ler. Kristallernas mer eller mindre fullständiga försvinnande tyckes sålunda tyda på, att slemcellen nått sin maximala ut- veckling. Följer man slemmets vidare utveckling från de ofvan beskrifna stadierna, finner man följande. Genom ökning af slemmet blir cellen hastigt allt större, cellväggarna uttänjas och aflägsnas allt mer från den i cellens centrum liggande SELIM BIRGER, OM TUBER SALEP. 9 kristallsamlingen. Protoplasmanätets strängar, som i fóre- gáende stadium nadde fran cellvüggen till oxalatkristallerna, bibehålla sin längd eller bli allt kortare genom cellvaggens ut- tiinjning. De synas nu som maskor eller korta tappar, som fran väggen sträcka sig en bit inåt cellen (jmfr fig 4). De maskrum, som finnas i protoplasman innnehalla fortfarande slem (fig, 4 a). Till detta stadium äro möjligen en del af Hamrwicks figurer 1. c. att räkna, så t. ex. 4, 6 och delvis äfven 7, ehuru han omtalar och afbildar endast enstaka protaplasmatappar. MEYERS uppfattning af protoplasman såsom nätformigt genomsättande slemmet kan kanske för- klaras som en misstydning af de bilder, man på nedan angifna sätt kan få fram. Betrak- tar man slemcellerna på denna utvecklingsfas i tvärsnitt, erhåller man bilder lika fig. 4. Ser man däremot på en hel cell från ytan, synes det ljusa slemmet liksom genomsatt af protoplasmasträngar. Detta blir i ännu högre grad fallet, om man undersöker en i vatten yi. 4 Centralslem- svälld cell. Har man tunna snitt, blir den cell från Habenaria mjuka, plastiska slemcellen af täckglaset platt- SH ae ay tryckt, och man tror, att balkarna ligga i samma cellen är inta- plan, d. v. s. här tillhöra ett tvärsnitt. Under- A söker man ett annat snitt i vatten utan tück- cellväggen sy- glas, upptäcker man lätt misstaget. pec ce Cellkärnan kan ännu ofta iakttagas fullt pare. (Haltt tydligt i dessa stadier. Schema) Slutligen torde man böra vara försiktig vid bedömandet af bilder, sadana som fig. 5. Preparatet ar behandladt med abso- lut alkohol och xylol samt inlagdt i kanadabalsam. Den skuggade delen utgöres af slem. Denna bild öfverenstämmer val med Hartwicks och FRANKS uppfattning af slemmets uppkomst, som en skarpt afgränsad droppe kring oxalatkristallerna (jmfr t. ex. HARTWICKS fig. 4 1. c.). Någon protoplasma i rummet mellan slemdroppen och cellväggen kan emellertid ej påvisas. Bilden torde salunda vara att uppfatta sa, att slemmet, som ursprungligen utfyllt cellen, tack vare de vattenutdra- gande medlen sammandragits til en droppe kring oxalat- kristallerna. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 13. 3. De utvecklade slemeellerna. MEYER är egentligen den ende författare, som tillmatt salepslemmet någon bestämd struktur. Utan att närmare ingå på en diskussion af den beskrifning, han lämnar på denna struktur, skall jag beskrifva, hvad jag själf iakttagit. Hos de utvecklade slemcellerna träffar man dels den stora slemklumpen, som inne- håller resterna af oxalatkristallerna, dels vanligen äfven ett tydligt framträdande plasmanät på cellväggen. Det senare har iakttagits af ett flertal forskare, och MEYER meddelar en figur däraf (6 s. 327). Bäst utveckladt har jag funnit detta plasmanät NEA hos arter med stora rotknölar, t. ex. Orchis Fig. 5. Slemcell IR ; = 4 fran Habenaria con- militaris L. och O. sambucina L. Tydligast opsea (L.) Benth. framträder det, om man undersöker i vatten, och man kan dä äfven färga det t. ex., med Delafields hàma- | toxylin. I allmünhet har man uppfattat nätet som en rest af den fórtrángda protoplasman (t. ex. HARTWICK l. c. s. 568). Den skildring, jag làmnat af slemcellerna, bestyrker detta. Man skulle sålunda anse, att det uppkommit ur den protoplasma, som bekläder väggen, och resterna af protoplasmanätver- ket i cellens inre. Cellviggens uttanjning vid slemcellens betydande tillväxt kan härvid tänkas vara ; det formgifvande momentet. Märkligt fore- faller dock, att detta nätverk ar sa ytterst jamnt och regelbundet, (jmfr fig. 6) da protoplasmamaskverket i de yngre cellerna (jmfr fig. 2) var oregelbundet. Savidt jag kunnat finna, höjer detta plasmanät sig som Fig. 6. Del af öfverallt lika höga lister fran cellväggen. plasmanät fran ut- 2 oe "A vecklad slemcell Inga fran det utgående tappar inåt cellen „os. Orchis milita- kunna iakttagas. Dock träffar man ibland _ taris L. (Zeiss 2 ; E AT homog. immers. 4/12, pa en inskränkt del af det i öfrigt regel- DUO. bundna nätverket bilder liknande den, ME- YER meddelar |. c. s. 326. Ingenting motsäger hans uppfatt- ning, att man har skulle ha att göra med rester af cellkär- nan, helst som jag aldrig lyckats antrüffa mer än ett sådant stálle i en och samma cell. Jag har alltid funnit plasmana- — SELIM BIRGER, OM TUBER SALEP. 11 tets strüngar tjockare i fórhállande till maskrummen (jmfr fig. 6) än hvad som framgår af MEYERS figur. En mätning på den i fig. 2 afbildade cellen och celler på samma utvecklingstadium visar att plasmamaskorna äro ungefär lika stora som maskorna hos plasmanätet på väggen af fullt utbildade slemceller i samma snitt. Hvad tydningen af MEYERS fig. 40 och 41 (l. c. s. 328) angår har jag kommit till samma resultat som HARTWICK, d. v. s. att de af MEYER beskrifna fina protoplasmasträn- garne, den centrala hålan i slemmet etc. endast torde vara att betrakta som konstprodukter, i allmänhet uppkomna Fig. 7. Slemcell från Herminium Fig. 8. Slemcell fran Herminium monorchis (L) R. Br. Allt det monorchis (L) R. Br. (Zeiss obj. skuggade utgóres af slem. (Zeiss D, ok. 4). obj. D, ok. 4), genom användande af hastigt vattenutdragande reagens. Denna struktur försvinner äfven, om snitten läggas i vatten. Undersökningen på så väl lefvande som spritmaterial tyckas mig emellertid tala för det berättigade i att i de fullt utvecklade slemcellerna urskilja en yttre och en inre zon af slemmet. De öfvergå visserligen i hvarandra, men dessa tvenne delar af slemmet visa stor olika ljusbrytande förmåga. Har- till kommer, att de svälla olika snabbt (hvilket man lätt kan följa med okularmikrometer), att de uppta färgämnen olika etc. Ibland har jag på lefvande material inne i slemmet iakt- taget ganska stora vakuoler. I sammanhang härmed ma nämnas de egendomliga bilder, som jag erhållit å spritmate- 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 13. rial af Herminium monorchis (L.) R. Br. Fig. 7 och 8 visa ett par sadana bilder. Hela cellen intages af slem, i hvilket synas stora vakuoler. Möjligt ar, att det hela ar en konst- produkt, ehuru liknande bilder äfven iakttagits pa snitt fran lefvande rotknölar. Mot vakuolernas egenskap af rena konst- produkter talar äfven, att dylika bilder förefinnas, äfven om man betraktar snitten i glycerin eller vatten. Innan jag afslutar denna framställning af slemcellerna hos ophrydeerna, vill jag beröra en iakttagelse, som jag gjort hos Herminium monorchis (L.) R. Br. Som af fig. 9 framgår, Fig. 9. Yttre delen af en rotknöl af Fig. 10. Celler med mem- Herminium monorchis (L.) R. Br. 1 tvàr- branslem fran Herminium snitt. Epidermis = b.; pa två ställen monorchis (L) R. Br. sedda synes fran denna utgaende har. (Zeiss fran ytan.' obj. D, ok. 4). träffas i rotknölens barkdel under epidermis och barkparen- kymet ett sammanhängande cellager (a). Dess celler visade sig ha tjocka, svällande, starkt ljusbrytande väggar. Mot- svarande de pa fig. 9 svartskuggade partierna, fargas dessa celler af de för pektinslemmen karaktäristiska reagensen. Har föreligger sålunda utan tvifvel ett fran cellvàggen bil- dadt membranslem. Fig. 10 lämnar en bild af dessa celler fran ytan. Tyvärr har jag endast varit i tillfälle att under- söka dessa celler pa spritmaterial af denna art. Tillvaron af ett membranslem i dessa celler är af sa mycket större in- tresse, som jag ej traffat nagra uppgifter harom i littera- turen. ! Vid reproduktionen ha fig. 2, 3, 5 och 6 minskats till hälften, fig. 4 till en tredjedel. Fig. 1, 7 och 8 äro reproducerade i samma storlek som de blifvit tecknade. to 10. bh 12. 13. 14. SELIM BIRGER, OM TUBER SALEP. 13 Litteratur. A. B. FRANK. Zur Kenntnis der Pflanzenschleime. Erdemann Journ. f. prakt. Chemie Bd. 95, (1865). ——, Uber die anatomische Bedeutung und die Entstehung der vegetabilischen Schleime. Pringsheims Jahrb. f. wissen- schaftl. Botanik. Bd. 5. (1866--67). C. Harrwick. Über die Schleimzellen der Salepknollen. Ar- chiv der Pharmacie. Bd. 28. (1890). L. Manan. Propriétés et réactions des composés pectiques. Journ. d. Botanique. 1892. ——, Sur un essai de classification des mucilages. Bulletin de la Société Botanique de France. Bd. 41. (1894). A. Meyer, Über die Knollen der einheimischen Orchideen. Archiv der Pharmacie. Bd. 24. (1886). E. PnRiLLIEUX. Etude sur la nature, l'organisation et la structure des bulbes des Ophrydées. Annales des sciences natu- relles. Botanique. Bd. 4. (1865). C. RAUNKIER. De danske Blomsterplanters Naturhistorie. l:ste Bind: Enkimbladede. Kópenhamn. 1895—1899, . REINKE. Zur Kenntnis des Rhizoms von Corallorhiza und Epipogon. Flora. Bd. 56 (1873). O. ROSENBERG. Studien über die Membranschleime der Pflanzen, I. Zur Kenntnis des Samenbaues von Magonia gla- brata St. Hil, Bih. till K. Sv. Vet, Ak. Handl. Bd. DIA BEISON:O) 8: (1897). ——, II. Vergleichende. Anatomi der Samenschale der Cista- ceen. Bih. till K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd.24. Afd. DIDI No 111898). Scumipr. Über Pflanzenschleim und Bassorin. Annalen der Chem. und Pharmacie. 1844. E. STRASBURGER. Das botanische Practicum, 4:te Auflage. Jena 1902. H. WALLICZEK. Studien über die Membranschleime vegetativer Or- gane. Pringsheims Jahrb. f. wissenschaftl, Botanik. Bd. 25 (1893). For öfrigt hänvisas till de litteraturförteckningar som HART- e wick (3) och Meyer (6) lämna. Tryckt den 29 januari 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. TN, Mac. 5 | UR AY a den dom. té BA ym e Sr re d» £ E (141508 » nal dos edita d TOU! T y ifft 3 i (Te Br P Ht i}, * ss « H See TART yx 4 trå He 1^ . Ve j os b. c "x 3 4 ' T v [4 5 PEEY cu it , J > La ^ u ro Fd As = Tye Lae I 4 ^ LA f j = ih Mises ^ E DES THE ‚Tele P4. d n = = +” mS NAM u BR ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. Nya Hieracier af gruppen vulgata Fr. epicr. fran Medelpad. Af KARL JOHANSSON. Med 8 taflor. Meddelad den 15 december 1906 af V. Wirrrock och A. G. NATHORST. Sommaren 1904 företog jag en resa genom Norrlands kust- landskap i afsikt att skaffa mig kännedom om hvilka former som utgóra hufvudmassan af Hieracie-vegetationen inom denna del af vårt land. Därvid uppehöll jag mig en vecka i Ange i Medelpad och gjorde exkursioner till de centrala delarna af Borgsjö socken. Vid min återkomst fran denna resa erhöll jag genom bref fran Adjunkt E. COLLINDER i Sundsvall un- derrättelse om att han under flera ar utfört förarbeten till en flora ófver Medelpad samt att han samma sommar insamlat Hieracie-former i större mängd. Da jag tillika uppmanades att medverka vid bearbetandet af hans ganska rikhaltiga material, fick jag dubbel anledning att sátta i verket den plan, som efter mitt första besök i Medelpad helt naturligt uppstod hos mig, nämligen att ånyo begifva mig till samma trakt. Under en liknande resa 1905 vistades jag en vecka i Torps socken, och slutligen uppehóll jag mig sommaren 1906 nàra tre veckor i Stöde och Liden. Fran Stöde fóretogos gifvande exkursioner i sällskap med COLLINDER och Folkskoleinspektór C. A. Norp- LANDER, hvilkas lokalkännedom var till stor nytta, och hvilka ätven genom att ställa de två sista årens insamlingar till mitt Arkiv für botanik. B:d 6. N:o 14. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. fórfogande i hóg grad bidragit till utredandet af Archieracium- floran särskildt i provinsens östra del. Till granskning har jag vidare mottagit Hieracier från Alby, insamlade 1905 af Ingeniör H. LIDHOLM, fran Dysjó-trakten och Skön, insamlade af Studeranden F. RINnGIus, fran Sunds- vallstrakten af Ingeniór K. STEENHOFF, från Timrå af Herr K. A. G. GREDIN. Har lämnas en redogörelse for de nya former af grupperna silvaticiformia DAHLST. och vulgatiformia DAHLST., af hvilka nagorlunda rikligt material förelegat. Vid affattandet af beskrifningarna har jag ansett det i flera fall onödigt att i detalj redogöra för bladens och stjälkens beklädnad, enär denna är jämförelsevis litet växlande och sä- lunda hos mänga former är densamma. Jag hänvisar därför till vissa förut kända former sasom typer och uppställer föl- jande schema: Bekladnaden hos stam och blad är 1) tät (indu- mentum dense) hos H. ciliatum ALMQU. bland silvaticiformia och H. subramosum LONNR. var. plicatiforme DAHLsT. bland vulgatiformia, 2) tämligen tät (i. subdense) hos H. caligi- nosum DAHLST. och H. vulgatum (Fr.) ALMqu., 3) medelmat- tig (i. mediocre) hos H. canipes ALmqu. och H. diwphanoides Lea., 4) gles (i. rarum) hos H. acidotum Dautust. och H. leticolor ALMQU.! Conspectus formarum. I. Silvaticiformia. A. Involucra dense glandulosa sed epilosa. a. Invol. + viridia parum stellata. 1. H. funereum. Folia elongata. Involucra 13—15 mm. longa sub- atra crebre nigroglandulosa fere efloccosa. 2. H. pseudoincrassans. Folia lata basi + rotundata. Involucra atroviridia 11—12 mm. longa crebre nigroglandulosa fere efloccosa. 3. H. amblygonium. Folia lata basi truncata — cordata. Involucra lete prasinoviridia glandulis cerinis minus densis floccisque sparsis obtecta. b. Invol. inferne sparsim stellata, superne nuda. 4. H. pseudoscioides. Folia elongata, subtus sat pallida, dentibus distantibus. ' Dessa former finnas beskrifna i H. DanrsTrEDTS Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II och III. A. B. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 3 5. H.gymnocentrum. Folia latiuscula, subtus viridia, dentibus crebris. c. Invol. variegata squamis vitta v. stria floccorum marginatis. 6. H. argutulum. Folia basi + cuneata dentibus angustis + distan- tibus. Squam:e involucri acute haud late iimbate. H. prevarianum. Folia basi + cuneata dentibus latioribus sat crebris. Squam:e superne late limbat:e. S. H. bicurvum. Folia basi integerrima decurrente. Squam: long» sat late floccosolimbat:e. 9. H. integratum f. obversum. Acladium breve. Folia minute den- tata — integerrima. Squamz conspicue limbate. 10. H. proversum. Folia ad basin + cuneatam et in petiolo denti- bus longis antrorsum vergentibus instructa. Squam:e involueri anguste et inconspicue limbate. ll. H. triangulariforme. Folia acuta basi + cordata dentibus basa- libus + retroversis. d. Invol. floeecis + densis canescentia. 12. H. Collinderi. Folia viridia sat angusta basi argute dentata. Squam:e mediocriter stellate apice angusto + obtusulo comoso. 13. H. subsparsidens. Folia glaucescentia sat lata. Squam: inferne floceis canescentes, apicibus longis acutis fere efloccosis. 14. AH. cinereotectum. Folia angusta sat obtuse paucidentata + viola- scentia. Squame floccis densis, in margine densissimis, canescen- tes et variegata. Involucra glandulosa et + pilosa. a. Invol. virescentia parum stellata. 15. H. puricolor. Folia rosularia interiora ovalia — ovato-oblonga. Involucra 12—14 mm. longa. 16. H. stilbocephalum. Folia interiora anguste oblonga — lanceolata. Involuera 11—12 mm. longa. b. Invol. variegata squamis floccis limbatis. 17. H. Nordlanderi. Acladium mediocre. Folia inzequaliter dentata — subpinnatifida, petiolo dentifero. Squame distincte albolimbate. 18. H. platessifolium. Acladium mediocre. Folia media ovato-ovalia utrinque angustata dentibus crebris mediocribus, petiolo vulgo dentifero. Squamz involueri dense glandulose rare — sparsim pilose sat equaliter floccose. 19. H. obversiforme. Acladium breve, raro 1 cm. Folia media ellip- tica —ovalia dentibus parvis crebris dentata vel integerrima petiolo haud dentato. Squam: sparsim — densiuscule glandulose + dense pilose, supra medium parum stellate. c. Invol. + canescentia floccis magis »qualiter distributis. 20. H. cerussatum. Folia lata dentibus latiusculis brevibus. Invo- lucra brevia. Squam: obtusule. Stylus fuscohispidulus. 21. HA. lacerabile. Folia + elongata dentibus longis + incisodentata. Involucra longa. Stylus luteus. - i IIT. Vulgatiformia. Involucra glandulosa sed epilosa. 22. H. acuens. Caulis 1—2-folius. Squame involucri acute — subu- late efloccose. Involucra glandulosa + pilosa. a. Invol + viridia parum stellata. 23. H. loriferum. Folia angusta + longe acuta rare pilosa. Invo- lucrum haud dense glandulosum. 24. H. mallophyllum. Folia lata dense pilosa vix acuta. Involucra dense — crebre glandulosa. b. Invol. obscure cano-virescentia floccis sparsis — sat densis. 25. H. infumatum. Maxima latitudo infra medium foliorum. Squame superiores latiuscule rare — sparsim stellate. Calathium sat parvum. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. 26. H. longilingua. Maxima latitudo sepius supra medium foliorum basalium. Squams superiores sat anguste fere efloccose. c. Involucra variegata squamis conspicue floccoso-limbatis. 27. H. variamum. Folia caulina 3—4 basi sensim attenuata. IJnvo- lucra vulgo epilosa. 28. H. varianiceps. Folia caulina 4—6, superiora basi breviter cune- ata v. rotundata. Involucra rare — sparsim pilosa. 29. H. subleticeps. Folia caulina c:a 2, argute dentata — pinnati- fida. Involucra pilis longis albescentibus densiusculis — den- sis vestita. H. funereum n. Tafl 1. Fig. 3. Caulis elatus vulgo 50—70 cm. altus 0—1-folius, inferne sparsim pilosus maculis parvis violaceis adspersus v. sordide fusco-virens, superne leviter stellatus sparsim (—-densiuscule) glandulosus + obscure viridis. Folia saturate viridia, subtus parum pallidiora interdum violascentia, indumento mediocri; rosularia 4- elongata, exteriora late ovata — elliptiea subinte- gerrima basi rotundata — truncata, intermedia rectangulo- oblonga v. longiora, apice rotundato-obtusa v. fere truncata, basi rotundata — truncata, dentibus latis brevibus mammatis obtusissime dentata, interiora + oblonge lanceolata obtusa — obtusiuscula basi angustata, ut praecedentia dentata vel infra medium dentibus paucis magis acutis subtriangularibus pro- versis predita; caulinum + petiolatum vulgo magnum in api- cem longum acutum protractum + acute dentatum. Anthela polycephala paniculata vulgo valde composita, ramis superioribus approximatis usque umbellatis, inferioribus sat longe distantibus. Rami elongati fuscovirescentes + floc- cosi sparsim —- densiuscule glandulosi; acladium vulgo 2—3 cm. longum et pedicelli floccis sat dense tomentosi glandulis nigris densis — crebris obtecti. Z/nvolucra fere atra 13—15 mm. longa et c:a 6 mm. lata, tubo anguste ovato, basi in pedicellum angustata postea magis rotundata. Squame exteriores et in- termediz sat longe marginibus ipsis floccis + raris adsperse, superiores efloccosz in apicem longum angustum obscurum sat acutum (usque subulatum) angustate, omnes glandulis nigris mediocribus creberrime obtectz. Calathium luteum 30—35 mm. latum. Ligule breviter ciliate. Stylus obscurus. Utmärkt genom mörka, stora, långsträckta, trubbiga och trubbtandade eller buktbräddade rosettblad, vanligen ett för- KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 5 langdt stjalkblad, nedtill glest violetifläckig, upptill dunkelt mörkgrön stjälk, stor, oregelbunden, rikt förgrenad vippa med långa, nästan svarta, ytterst tätt glandulösa holkar med smalt äggrund pip och afsmalnande bas. Långfjällen äro utdragna i en lång och smal, tämligen skarp — sylhvass, mörkt brungrön spets; de yttre och delvis de mellersta holkfjällen hafva spridda, föga synliga stjärnhår i yttersta kanterna, i öfrigt utgöres be- klädnaden af ganska tättsittande, medellånga, svarta glandler. Denna form är tydligen besläktad med H. meticeps ALMQU., men skild genom smalare, mer trubbigt tandade blad, smal- spetsade holkfjäll med tätare glandler samt mörkare stift. Från H. Stenstroemii DAHLST. skiljes den genom bladens tand- ning och form, långsträcktare och mörkare holkar samt smal- spetsiga holkfjäll. Till grund for beskrifningen hafva lagts i skugga växande individ. På en fyndort (Lillström) uppträder växten å mer solig ståndort något modifierad, i det bladen äro kortare, de yttre och mellersta rosettbladen med mer tvär eller t. o. m. svagt hjärtlik bas, stjälkbladets skaft kort och dess spets ej så långt utdragen. Men holkarna äro alldeles öfverensstäm- mande med de nyss beskrifna. Holm socken: vid järnvägen, i skugga (förf.); Attmar: Lindsjö (Collinder); Stöde: Lillström (Collinder, Nordlander och förf.). — Tämligen spars. H. pseudoinerassans n. Vafl.; 1. Fig. 1: Caulis mediocris 0—1-folius, inferne sparsim pilosus leviter stellatus, superne densius stellatus sparsim — densiuscule glanduliferus. Folia saturate viridia indumento mediocri in- structa; rosularia 3— 5 basi in petiolum breviter decurrente, exteriora rotundato-elliptica, intermedia + late elliptica — ovato-oblonga obtusa, supra medium integerrima — breviter denticulata, infra medium obtuse et breviter dentata, ad basin vulgo obtusam breviterque decurrentem et in apice petioli dentibus paucis longioribus vulgo asymmetricis caninis + cur. vatis predita, interiora ovata — ovato-lanceolata subacuta — acuta infra medium dentibus paucis distantibus insqualiter 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 14. dentata; caulinum petiolatum ovato-lanceolatum — lineare vulgo parvum. Anthela paniculata ssepius oligocephala ramis parum cur- vatis. Pedicelli et acladium 1—3 cm. longum subtomentelli — canotomentosi glandulis nigris densis obtecti. Involucra breviuscula fere atra, 5—6 mm. lata et 11—-12 mm. longa, tubo ovato postea duplo-conico basi angustata. Squame exteriores nigrescentes latiuscule triangulari-oblong® obtusule margini- bus ipsis floccis raris adspersz, superiores nitescentes subtrian- gulares sat late in acumen obscurum cito angustatz, interiores cirea medium marginibus latis nudis albido-virescentes, omnes glandulis nigris sat parvis densis obtecte. Calathium luteum — subaureum parvum. Ligule breviter ciliatze. Stylus sor- dide lutescens. Denna form har mörkgröna, breda, ofvan midten nästan helbraddade blad med nagra grofva, men ej synnerligen langa tänder vid den kort nedlópande basen och ofta äfven pa skaf- tets öfre del, vidare svartgróna, tätt glandulósa holkar med blott enstaka eller spridda stjärnhär i de yttre holkfjällens kanter; langfjallen äro tämligen breda, men afslutas med en naken, hos de flesta fjällen ganska skarp spets. Härigenom far den en ej obetydlig likhet med H. incrassans DAHLSsT.,' men afviker något i alla dessa kännetecken. Sa äro bladen tunnare, jämnare, mer gräsgröna, bladbasens tänder färre och glesare, bladskaftet smalare och försedt med ganska få (eller inga) fria tänder; holkfjällen äro spetsigare, långfjällen glän- sande, vanligen utan spår af ludd och koma, de inre vid midten försedda med breda, tämligen ljusa kanter. Holkarna äro efter afblomstringen dubbelkoniska, ej mycket förtjockade. Torp socken: vid vägen mellan Vissland och Torpshammar. var. politiceps n. Foliis rosulariis brevius petiolatis, magis crebre dentatis, basi 4 truncata usque cordata, interioribus latioribus, squamis involueri in apicem longiorem sed vulgo paullo obtusiorem protractis, calathio magis dilute colorato a forma primaria modo descripta differt. ' H. DaursTEDT, Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II p. 89. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. i Genom de kortskaftade med talrikare och langre upp na- ende tinder fórsedda rosettbladen och genom kortskaftadt, bredare och vanligen större stjälkblad far denna form ett af- vikande utseende. Holkarna likna mycket hufvudformens, ehuru holkfjällen äro något mer utdragna i spetsen. Fran H. incrassans DAHLST. skiljer den sig därigenom, att rosett- bladen hafva mer tvär eller något hjärtlik bas, äro bredast vid eller nedom midten och vanligen sakna fria tänder på skaftet; stjälkbladet är som hos H. incrassans mycket kort skaftadt, men har färre tänder vid basen. Holkarna hafva ljusare grön färg, något glesare glandler, endast spår af ludd på de yttre holkfjällen; långfjällen äro luddfria, klart glänsande särdeles vid holkens midt, vidare äro de litet längre än hos nämnda form och utdragna i en tämligen smal, men m. e. m. aftrubbad, glest smaharig spets. I likhet med H. incrassans har den tjocka, mörkgröna, äfven pa ófversidan håriga blad, kort ci- lierade liguler och nästan gult stift. Stöde socken: Lillström (Collinder, Nordlander och förf.). H. amblygonium DanrsT. in sched. n. "Tail 1. Fig. 2. Caulis mediocris vulgo 50—60 cm. altus compressibilis lzte virescens 1-folius, inferne rare — sparsim molliter pilosus, supra medium leviter — densius stellatus, apice glandulis et pilis solitariis obsitus. Folia magna + tenuia prasino-viridia, subtus multo pallidiora, indumento mediocri instructa; rosu- laria exteriora rotundato-ovata v. fere rectangularia basi cor- data, intermedia + late elliptica rotundato-obtusa v. apice retusa mucronata, basi truncata, interiora elliptico-oblonga + obtusa, omnia grosse et obtuse dentata, ad basin dentibus duobus longioribus subcaninis + obtusiusculis instructa; cauli- num parvum lineare vel sat magnum ovato-oblongum v. ovato- lanceolatum, in apicem longum obtusiusculum sensim angusta- tum, basi dentibus longis divaricatis + hastatum, ceterum pauci-dentatum. Anthela ampla paniculata ramis curvatis acladium 2—5 em. longum + superantibus. Pedicelli canovirescentes sub- tomentelli — canotomentosi glandulis parvis sparsis — densius- culis obtecti. Znvolucra lete prasino-viridia c:a 6 mm. lata et 11,5—13 mm. longa, tubo ovato, basi subcarnosa subtrun- 8 AKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. cata. Squame exteriores oblong v. a basi ovata cito in api- cem oblongum obtusulum contract, floccis in dorso raris in marginibus et ad basin sparsis v. sat densis obsitz, superiores + triangulares in apicem subacutum — acutum aqualiter angustate, in marginibus leviter stellate, supra medium fere efloccose, intimez subulatz, omnes glandulis parvis — minutis cerinis v. obscurioribus densiusculis obtectz, apice leviter co- mate. Calathium intense luteum c:a 35 mm. latum. Stylus fuscohispidulus. Till bladens form och tandning pàminnande om H. canipes ALMQU., men afvikande genom bladens mer lókgróna, pa under- sidan nästan hvitgróna färg. De ha betydlig storlek, sa t. ex. kan mellersta rosettbladet vara 12 cm. làngt och 6 cm. bredt eller ännu större. Växplatsen utgjordes också af mot norr vettande, skuggiga nipor. De yttre rosettbladen begränsas ofta af nästan raka kanter och hafva rundadt kvadratisk eller rektangulär form. Vippan är oregelbunden, något utbredd, men sällan rikblomstrig. Holkarna äro ovanligt ljusa, lifligt grönbrokiga, klädda af fina knappt medeltäta glandler, som i början äro gulknappiga, samt af stjärnhår, som på holkens nedre del äro glest utströdda längs fjällens kanter och på själfva holkbasen, men som högre upp mer och mer försvinna. Holk- fjällens form synes karakteristisk; basalfjällen aro m. e. m. köttiga, ofta med en från bredare, äggrund bas utgående sma- lare förlängning; långfjällen äro triangulära, jämnt afsmalnande i en m. e. m. smal spets; de inre äro vanligen genomskinligt ljusgröna och sylspetsade. Liden: Indalsälfvens nipor nära Lidens färja tämligen talr. (förf.); Åsen i samma socken 1900 (Collinder).* H. pseudoscioides n. Tafl. 4. Fig. 14. Caulis 40—60 cm. altus 0—1-folius, inferne sparsim pilo- sus et stellatus, supra medium densius stellatus et rare glandu- losus, sub anthela dense stellatus v. subtomentellus et sparsim glandulosus. olia lete viridia subprasina, subtus multo ! Dessa äldre exemplar, som äro fullt öfverensstämmande med de af förf. funna, befinna sig i riksmuseets herbarium och äro där af H. DAHL- sTEDT betecknade med ofvanstående namn. TUUS qu KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRÁN MEDELPAD. 9 pallidiora usque subezsia, indumento mediocri instructa; ba- salia 3—6 sat breviter petiolata, exteriora + ovata, interme- dia ovato-oblonga — oblonga obtusa, basi rotundata v. trun- cata, breviter dentata v. dentibus paucis distantibus longiori- bus et curvatis instructa, interiora + lanceolata acuta — obtusiuscula basi magis angustata, ceterum ut preced. Folium caulinum vulgo lineare bracteiforme, rarius bene evolutum lanceolatum acutum infra medium dentibus deltzeformibus v. + curvatis paucis dentatum. Anthela paniculata ramis floccis + canescentibus et spar- sim — densiuscule glandulosis valde patentibus et curvatis sat ampla. Pedicelli et acladium 10—30 mm. longum subtomen- telli glandulis sat brevibus densis obtecti. Jnvolucra tubo an- guste ovato, basi paullulum attenuata, 5—6 mm. lata et 11,5— 12,5 mm. longa, infra medium sparsim, in marginibus densius- cule stellata vel floccis densioribus subcanescentia, supra me- dium fere vel omnino efloccosa lutescenti-viridia. Squame triangulari-lineares latitudine mediocri, exteriores et interme- diz obtusule, interiores + acute breviter cuspidate, supra me- dium l»te virescentes marginibus fere albidis, apice paullulum comate v. subnude. Calathium luteum 30—35 (—40) mm. latum radians. Stylus luteus. Något lik H. scioides K. JoH.,' men skild genom gult stift, afrundad eller hastigt afsmalnande bladbas med icke synnerli- gen stora baständer, tydligt ljusare bladfärg, ofta bladlös stjälk, mer bågböjda vippgrenar och måhända kortare holk. Fran H. Collinderi skiljes den lättast genom bladens och stiftets färg. Borgsjö socken: kring Ånge (förf.), Lönnån och Gubbybo- darna (Collinder); Torp socken: Fränsta (förf.), Saxen (Coll.): Stöde: Svedjan och Hullsjön (Coll.), Lillström och Nedansjö (förf.); Attmar. Lindsjö vid Bobäcken och Lindsjötjärn (Col- linder). — Måttl. H. gymnocentrum DAHLsT. in sched. n. Tafl 2. Fig. 7. Caulis vulgo 45—60 cm. altus mediocris — sat gracilis virescens 0—1-folius, inferne rare — sparsim pilosus et levis- sime stellatus, superne sparsim v. densius stellatus glandulisque ! K. JOHANSSON, Nya Archieracier fran Dalarne ete. p. 34. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o l4. solitariis obsitus. Folia tenuia saturate gramineo-viridia, sub- tus parum pallidiora raro paullulum violascentia, indumento mediocri praedita; rosularia exteriora + ovata rotundato-ob- tusa + denticulata basi rotundata v. paullulum cordata, inter- media late elliptica — ovato-elliptica obtusa basi rotundata, dentibus crebris triangularibus vel mammato-deltzformibus in mucronem gracilem hue illue spectantem abeuntibus, denti- bus parvis subulatis liberis in petiolum descendentibus sspe adjectis. intima oblonga vel ovato-lanceolata + acuta basi ro- tundata cuneata, dentibus angustioribus argute dentata v. prope basin laciniis longioribus falcatis instructa; caulinum parvum lineare vel interdum majus petiolatum ovato-lanceola- tum acutissimum dentibus longis subulatis distantibus paten- tibus — divaricatis pinnatifidum. Anthela paniculata sat humilis ramis superioribus curvatis sepe umbellatim congestis acladium 1—2 cm. longum super- antibus. Pedicelli floccis sat densis canovirescentes, glandulis parvis sparsis — densiusculis obtecti. /nvoluera viridia paul- lulum canescentia, c:a 6 mm. lata et 11—12,5 mm. longa, tubo ovato postea + ovato-conico, basi breviter obeonica — sub- truncata. Squame anguste lineares, exteriores et intermediz obtusule — breviter acuminate floccis in dorso sparsis in mar- ginibus densioribus obsitz apice comatz, superiores angustissi- me + acuminate floccis sat raris adsperse, infra apicem mu- cronatum leviter comatum v. subnudum vulgo omnino efloc- cose, omnes glandulis parvis et mediocribus densis obtecte. Calathium 35—40 mm. latum luteum. Stylus vivus luteus v. sordide lutescens, siccus paullulum obscurascens. Rosettbladen, särskildt de mellersta, utmärka sig genom m. e. m. elliptisk form med vàl afrundad bas och spets samt mycket tat och tämligen hvass tandning. Det sistnämnda förhållandet beror hufvudsakligen pa de fina, ofta utböjda eller hos olika tänder i olika riktning böjda långa uddarna; tänderna själfva äro än sågtandlika och något utåtböjda i spetsen, än mer afrundade; ofta finnas fria tänder på skaften. I vippan äro ofta de öfre grenarna flocklikt närmade. De gröna, vid basen något gråaktiga holkarna likna dem hos H. pseudoscioi- des, såsom genom glandelbeklädnaden, de upptill grönaktiga och under den hvassa, obetydligt småhåriga spetsen luddfria holkfjällen, men fjällen äro hos den nu beskrifna formen sma- lare och sluta i en ännu skarpare udd. Stiftet synes i friskt KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 1l tillstand pa afstand gult, men vid luppfórstoring befinnes far- gen oren i följd af mörkare papiller, hvilka i torkadt tillstånd än mer framträda. Från den nämnda H. pseudoscioides afviker denna form äfven genom mörkare blad med tätare och i öfrigt olika tand- ning. Borgsjö socken: Lönnån (Collinder); Stöde: Kärfsta (Collinder och Nordlander), Lillström, Ne- dansjö och Lo (förf.); Attmar: Karläng och Lindsjötjärn (Col- linder); Liden: Gliman (förf.), Bodacke och Asberget (Collin- der); Sundsvall (K. Stéenhoff). H. argutulum n. Tafl 2. Fig. 4. Caulis mediocris virescens 0—1-folius, inferne rare pilosus et sparsim stellatus, superne densius stellatus et rare (— spar- sim) glanduliferus. Folia viridia crassiuscula, subtus prasi- nescentia, supra fere glabra, ceterum indumento sat densi ves- tita, sat angusta vulgo + ovato-oblonga + acuta, basi cuneata — truncata, argute sed haud profunde dentata. Anthela paniculata vulgo oligocephala, ramis + distanti- bus patentibus + curvatis acladium 0,5—1,5 cm. longum su- perantibus. Pedicelli graciles densiuscule stellati sub involu- crum subtomentelli, glandulis mediocribus obscuris sparsis sub involucro densis obsiti. /nvolucra sat angusta atroviridia sub- variegata, 5—6 mm. lata, vulgo 12,5—13 mm. longa tubo elongate ovato, postea anguste conico-ovato, basi angustata breviter turbinata. Squame angust:z sublineares flores juni- ores + superantes, glandulis mediocribus — parvis densis floc- eisque sparsis — densiusculis obtectz, in marginibus floccis den- sioribus anguste et + inconspicue limbate, apice et infra co- mats; exteriores subacute, superiores acute — subulate. Calathium luteum 35—40 mm. latum radians. Stylus fusco- hispidulus. Mycket närbesläktad med H. gripharium K. JoH.,” men skild genom morkare stift, kort akladium, fablomstrig vippa, ' Exemplar fran de två sistnämnda lokalerna finnas i riksmuseets herbarium och äro där af DAHLSTEDT namngifna sa, som här ofvan skett. ? K. JOHANSSON, Archieraciumfloran inom Dalarnes siluromrada. Bih. t. K Sv. V. Ak:s handl. 1902. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. No 14. pa öfversidan nästan glatta blad samt genom smalare holk- fjäll med något kortare glandler. Också ganska lik H. pre- varianum, som likväl i sin typiska gestalt lätt igenkännes på de vågiga, tätt tandade bladen samt de starkt brokiga hol- karna med kortare och mer bredspetsade fjäll. Borgsjö socken: Ånge stationsby, Gammelboda och vid kyrkan (förf.); Stöde: Lillstróm (förf., Collinder och Nordlan- der); Attmar: Lindsjö och Söderäng (Collinder). H. prevarianum n. Tan. 2-3 High: Caulis 40—65 cm. altus mediocris — sat gracilis 0---1-fo- lius, inferne sparsim pilosus; superne fere epilosus et sparsim stellatus, glandulis parvis sparsis — densiusculis obsitus. Folia firmula paullulum undulata saturate viridia subglaucescentia, interdum obsolete fusco-maculata, subtus pallidiora, margine densiuscule et breviter ciliata, ceterum indumento submediocri adspersa; quoad formam sat elongata vulgo + oblonga, inz- qualiter et crebre sed haud profunde dentata, basi cuneata — subtruncata dente uno alterove mediocri instructa. Anthela alta sat laxe paniculata haud multum composita, ramis longis patentibus vulgo distantibus acladium 1—4 cm. longum superantibus. Pedicelli graciles glandulis parvis ob- seuris floccisque densiuscule v. sub. involucro dense obtecti. Involucra atroviridia, apice eximie variegata, 5,5—6 mm. lata, 12—13 mm. longa, tubo anguste ovato postea subtruncato. Squame exteriores subtriangulares acutiuscule, sparsim stella- te, marginibus anguste floccoso-limbatz, superiores + lanceo- late obtusiusculee — acute, in dorso rare — sparsim stellate, in marginibus floccis densis supra medium vittam albam sat latam formantibus vestitze, apice et infra longe et dense co- moss; omnes glandulis obscuris mediocribus densis obtecte. Calathium 35—40 mm. latum luteum radians. Stylus fusco- hispidulus. Bland öfriga silvaticiformia närmar sig denna form H. am- aurophyllum Dautst. et Maanuss. (Dahlst., Herb. Hier. Scand. III: 59), men utmärker sig genom smalare rosettblad med mindre tvär bas, mer framåt riktade tänder, något spetsigare holkfjäll med kortare glandler och mot spetsen ännu mer ho- KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 13 padt ludd. Fran den sannolikt närbesläktade H. gripharıum K. Jon. skiljes den lättast genom stiftets mörka färg och stjärn- luddets fördelning pa holkfjällen. Borgsjö socken: Erikslunds järnvägsstation, älfstranden vid Sillre och på en fuktig äng nära kyrkan (förf.), Lönnån (Collinder). Mattl. — spars. Vid Ange by fórekommer en modifikation med tjockare holk och lifligt gröna, mer trubbtandade blad. H. bicurvum n. Watley (dores Ule A H. prevariano modo descripto diversum: foliis haud undulatis basi integerrima marginibus + duplocurvatis in pe- tiolum late decurrentibus, dentibus brevioribus minus paten- tibus, folio caulino parvo vel haud evoluto, involucris paullo angustioribus colore magis diluto, stylo minus obscuro. Den bàst utpráglade formen frán Torp och Stóde har myc- ket karakteristisk habitus i fóljd af den helbráddade, bredt nedlópande bladbasen med S-formigt krökta kanter och de sma framåtriktade bladtänderna. Men andra individ likna i hóg grad H. prevarianum, hvars tandade bladbas emellertid synes utgöra ett konstant kännetecken. Holkarna hafva lju- sare grundfärg, särskildt mot basen, som också har talrikare stjärnhär; holkfjàllen äro utdragna i en längre och smalare spets. Stiftet ar livescent, men ljusare än hos H. prevarıanum. I flera afseenden nàrmar sig denna form till H. lepistoides K. Jon., men skiljes genom smalare, något mörkare, undertill glesare håriga blad, som hafva kortare och mer jämna tänder, helbräddad, nedlöpande bladbas, föga utveckladt stjälkblad, glesare, fåblomstrigare vippa med mer raka och uppåtriktade grenar, mer bredt luddkantade holkfjäll och grönpunkteradt stift. Torp socken: norr om Vissland (förf.); Stöde: Kärfsta (Collinder och Nordlander), Vibodarne (Collinder); Attmar: Lindsjö (Collinder). 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 14. H. integratum DAHLST. var. obversum n. var. Tafl. 32 Hig! 19: Foliis obseurioribus breviter et crebre serrato-dentatis, ro- sulariis mediis obovatis — elliptico-oblongis v. oboblongis ob- tusis, calathio vulgo majore a forma primaria differt. Genom morkare bladfarg, bredare rosettblad, hvilka van- ligen hafva sin största bredd ofvan midten och i sammanhang därmed äro rundtrubbiga, afviker denna form habituellt ganska märkbart från hufvudarten. Vidare äro bladtänderna tätt- sittande, framåtriktade. Holkarna utmärka sig genom något större längd och bredare fjäll. Kalatierna äro vanligen mer radierande. Borgsjö socken: Ensillre, åkerrenar i barrskogskanten, täm- ligen talrikt (förf.); Stöde: ofvan stationen (Collinder). Hufvudformen är anträffad flerstädes i trakten likasom i Ångermanland ända upp till Mellansel och Mo. H. proversum n. Tafl. 7. Fig. 24. Caulis mediocris (c:a 50 em. altus) virescens 0—1-folius, inferne sparsim — densiuscule longipilosus et levissime stella- tus, supra medium densius stellatus glandulisque parvis solita- riis — raris obsitus, apice + tomentellus. Folia gramineo- viridia, subtus pallidiora, interdum presertim apicem versus purpurascentia, indumento mediocri predita; basalia vulgo 3 v. 4 longe petiolata, exteriora + late ovata — rotundato-cor- data obtuse dentata v. angulatim denticulata; intermedia late ovali-elliptica — ovalia vulgo obtusa, basi breviter cuneata, dentibus distantibus deltzformibus subobtusis sursum vergen- tibus, intermarginibus rectis acclivibus disjunctis, dentata; interiora + anguste ovalia subacuta v. obtusiuscula, dentibus longis proversis interdum paullulum falcatis dentata vel ad basin cuneatam laciniata, dentibus sat magnis in petiolum + longe descendentibus; caulinum vulgo bene evolutum sat bre- viter petiolatum ovato-lanceolatum acutissimum argute den-. tatum vel infra medium dentibus longis rectis acutis 4- lacinia- tum. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 15 Anthela paniculata superiore parte sepius contracta ramis curvatis approximatis, ramo suberecto ex axillo folii caulini interdum aucta. Pedicelli et acladium 1—3 cm. longum dense canotomentosi glandulis parvis densis obtecti. Jnvolucra ob- scure virescentia, 5—6,5 mm. lata et 11—13 mm. longa, tubo subeylindrico postea rotundato-ovato, basi subtruncata. .Squa- me lanceolate, exteriores obtusule, superiores subacute v. breviter acuminate, omnes marginibus stria angusta + in- conspicua floccorum limbatz, apice leviter comate, glandulis parvis et mediocribus luteo-viridibus crebris obtect®, extime praterea pilis brevibus gracillimis solitariis — sparsis seepe ob- site. Calathiwm luteum 30—37 mm. latum. Stylus obscurus. Denna form ar lätt igenkänd pa sina m. e. m. ovala, at båda ändar viggformigt hopdragna blad med glesa, starkt fram- åtriktade, n. raka tänder, af hvilka de nedersta i synnerhet pa. de inre rosettbladen och på stjälkbladet kunna vara ganska långa och fortsáttas af stora tänder äfven på skaftet. Stjalk- bladet, som är jämnt utdraget i en hvass spets, har stundom hela det korta skaftet fullsatt med hvassa flikar. Bladen er- inra om H. morulum DAHLST.. men sakna fläckar, äro mindre håriga och ha regelbundnare tandning. Holkarne hafva nästan likformiga, lansettlikt formade fjäll samt en likaledes likformig beklädnad af tämligen korta, grönaktiga, ganska täta glandler och en nästan omärklig luddrand i kanterna; men dessutom äro de nedersta basalfjällen ofta försedda med fina och korta hår. Holken erinrar om H. triangulariforme, men har vanligen liu- sare grön färg och är ej tydligt brokig. Stöde socken: backar nära stationen (spars.), Nedansiö flerstädes (förf.); Attmar: Karläng och Lindsjó (Collinder): Liden: nipor nära färjan (förf.). H. triangulariforme n. Maki Bios i Caulis vulgo 45—-65 cm. altus firmus virescens 0—1-folius, inferne sparsim pilosus et levissime stellatus, supra medium magis magisque stellatus rare — sparsim glandulosus, apice usque subtomentellus et densiuscule glandulosus. Folia rosu- laria longe et anguste petiolata vulgo sat numerosa obscure viridia glaucescentia, subtus sat pallida vulgo + violascentia: 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 14. exteriora orbicularia — ovata basi cordata, intermedia + ovata cito in apicem obtusiusculum — acutum brevem contracta, basi truncata — cordata vel dentibus duobus basalibus majori- bus subhastata, ceterum dentibus deltzformibus sat crebre et subargute dentata, interiora triangulari-ovata vel magis elon- gata in apicem longum acutum sensim attenuata, dentibus an- gustioribus presertim infra medium dentata v. laciniata; fol. caulinum vulgo parvum lineare — filiforme, interdum magis evolutum petiolatum ovato-lanceolatum acutissimum basi ro- tundata v. + cordata; folia omnia indumento mediocri — sat densi vestita. Anthela sat laxa paniculata mediocris v. szepe oligocephala ramis patentibus haud multum curvatis acladium 1—3 cm. longum valde superantibus. Pedicelli dense canotomentosi glandulis sat brevibus obscure cerinis — nigrescentibus crebris obtecti. Zwvolucra crassiuscula, 5,5—6,5 mm. lata et 11—12,5 mm. longa, obscura + conspicue variegata, tubo ovato postea valde inerassato subconico, basi primum rotundata deinde (rotundato-) truncata. Squame exteriores anguste lineares, intermediz lanceolate obtusule, superiores lineari-lanceolatz in apicem sat angustum longiusculum + acutum angustate: omnes glandulis mediocribus nigris crebris obtectz, in margini- bus stria angusta floccorum notat:e, in dorso vulgo fere efloc- coss, apice + dense comoss, superiores tegentes coma longa alba in margines ab apice descendente ornat®. Calathium lu- teum 35—40 mm. latum radians. Liguls® apice breviter cilia- te — subglabre. Stylus fuscohispidulus. Habituellt lik H. triangulare Aumqu.* De inre rosettbla- den ha ofta alldeles samma form hos bada. Men i allmanhet ar hos den nu beskrifna arten bladbasen nágot mer hopdragen d. v. s. basflikarne mer närmade till hvarandra. Vidare saknas fria tänder pa bladskaften, och stjálkbladet ar mera sällan ut- veckladt. Holkarna äro längre an hos H. triangulare, làng- fjällen äro smalare och spetsigare; luddranden ar betydligt fi- nare, hvarför holkarna ha mörkare färg. Enkla hår saknas nästan alltid pa holkarna och deras skaft. Kalatierna äro större. Dessa kännetecken gälla också till stor del gentemot H. subtriangulare STENSTR.” ! H. DAHLSTEDT, Bidr. II. * K. O. E. STENSTRÖM, Värmländska Archieracier. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 17 I Attmar och Tuna har E. COLLINDER bland hufvudformen insamlat exemplar, hvilka rätt mycket afvika genom smalare blad med mer afrundad eller t. o. m. vigglik bas, men som lik- väl genom bladens färg, långa skaft m. m. fa stor habituell likhet med de mer typiskt utbildade. Holkarna öfverens- stämma likaledes ganska val med de nu beskrifna. Stóde socken: Kärfsta (E. Collinder och fórf.), Lillström och Nedansjö (förf.); Attmar: Lindsjö och Lucksta (Collinder); Tuna: Malsta (Collinder). — Mattl. H. Collinderi n. Tafl 4. Fig. 13. Caulis 45—70 cm. altus gracilis — mediocris 1-folius, usque a basi sparsim — densiuscule stellatus, sub anthela + tomen- tellus glandulisque solitariis obsitus. Folia basalia angusta saturate viridia nec violascentia, interiora in nervo mediano supra sparsim, subtus densiuscule — crebre stellata, omnia in petiolis angustis sat longe villosa et + stellata, ceterum ‘ndu- mento mediocri; exteriora + anguste elliptica subintegerrima, intermedia oblonga — oboblonga obtusa dentibus distantibus brevibus et latis leviter vel ad basin magis profunde dentata, interiora lanceolata obtusiuscula — breviter acuta ad basin angustam v. infra dentibus sat longis + falcatis distantibus in- structa ceterum haud profunde runcinato-dentata. Fol. cau- linum lanceolatum — lineare petiolatum, ad basin dentibus paucis angustissimis subulatis + curvatis instructum, circa medium + denticulatum; supra subepilosum in nervo mediano + stellatum, subtus parce pilosum et sparsim stellatum, in nervibus dense stellatum — tomentosum. Anthela paniculata ramis + tomentellis sparsim glandulo- sis longis sat distantibus laxa, ramo ex axillo folii caulini orto sspe aucta. Pedicelli et acladium 1—4 cm. longum dense cano- tomentosi et glandulis mediocribus densiusculis obtecti. /nvo- lucra mediocria canescenti-viridia basi ovata, inferne floccis densis subzequaliter distributis canescentia, supra medium + virescentia in marginibus squamarum floccis adspersa ceterum fere efloccosa, ubique glandulis parvis—mediocribus densis ob- tecta. Squame lineares sat anguste v. mediocres, exteriores obtusule, superiores inequilonge in apicem obtusiusculum Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 14. 2 mur 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o M. (v. + acutum) attenuate, apice ipso breviter comose. Cala- thium luteum c:a 30 mm. latum. Stylus livescens fuscohispidu- lus. Denna form har mórkgróna, smala, grundt, men bredt tandade blad, hvilka pa undersidans grófre nerver äro m. e. m. tätt luddiga och ej sällan äro rikligt stjärnhäriga äfven pa öf- versidans medelnerv; de mellersta och inre rosettbladen äro af- långa till aflångt lansettlika, ofta med största bredden ofvan midten och i sammanhang härmed öfvervägande trubbiga samt ha vid den afsmalnande basen ofta ett par rätt långa, smala, framåtkrökta tänder, men i öfrigt äro tänderna korta och be- gränsade af konkava mellankanter. Äfven stjälkbladet plägar vara försedt med ett par eller några få syllika baständer och är på undersidan starkt stjärnhårigt. Vippan är gles med långa, bvitluddiga, ej hopträngda grenar och ganska växlande akladium. 'Holkarna äro medelstora, nedtill tydligt gråaktiga af rikligt ludd, som är utbredt öfver fjällens ryggar, om ock tätare i kanterna; ofvan midten framträder fjällens mörkgröna färg, emedan endast spridda stjarnhar förefinnas i fjällens kan- ter; hårtofsen i spetsen är ej förenad med luddet å fjällens nedre delar. Dessutom beklädes holken af tämligen korta, mörka, tättsittande glandler. Längfjällen äro jamnbreda, olika höga, ej tydligt spetsiga. I sina flesta delar liknar denna form H. pseudoscioides från Ånge-trakten, men skiljes säkert genom sina mörka stift samt genom de trubbigare, nedtill starkt luddiga och i spetsen tydligt smähäriga holkfjällen. Från H. obtextum DAHLST.! skiljes den däremot genom glesare beklädnad å holkarna. Den liknar äfven H. diminuens NORRL.,’ men har mer utdragna blad med smalare bas och hvassare tänder, särskildt de nedersta, samt smalare och ljusare holkar. Borgsjö socken: Erikslund (fórf.); Stöde socken: norr om stationen (fórf.) samt flerstädes vid Kärfsta (E. Collinder), Lillström (Collinder och förf.), Lo (förf.); Attmar (Collinder). Enstaka exemplar från Ånge höra sannolikt också till denna form. ! H. DAHLSTEDT, Herbarium Hieraciorum Scandinavie Cent. III n:o - 56 etc. ? J. P. NORRLIN, Bidrag till Hieraciumfloran i Skandinaviska halfóns mellersta delar. Act. Soc. pro f. et fl. fenn. 1888. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD., 19 H. subsparsidens n. Tafl 3. Fig. 8. Caulis vulgo 40—65 cm. altus + flexuosus 1 (—2)-folius virescens v. inferne violascens, superne sat dense stellatus, ce- terum indumento mediocri adspersus. Folia lete viridia, sub- tus sat pallida, supra fere glabra, ceterum indumento mediocri praedita. Rosularia exteriora + late obovata obtusissima ob- tuse dentata, interiora obovata—oboblonga sat obtusa late et obtuse dentata, ad basin dentibus longioribus insquilongis interdum in petiolum + descendentibus instructa. Folium caulinum subtus dense stellatum v. leviter subtomentellum vulgo ovato-oblongum obtusum—subacutum. Anthela laxa ramis distantibus, uno alterove acladium 2— 3,5 cm. longum valde superante, ramo ex axillo folii caulini sepe aucta. Rami et pedicelli haud multum curvati, subto- mentelli—canotomentosi, glandulis parvis inferne solitariis apice raris—sparsis obsiti. Jnvolucra floccis cinerascentia, 6,5—7,5 (—8) mm. lata et 13—14 (—14,5) mm. longa, tubo etiam post florationem ovato. Squame exteriores anguste ad- presse, superiores latiuscule sublanceolate in apicem acutum obscure virescentem fere efloccosum sensim attenuata, omnes floccis laxis densis zequaliter distributis canescentes, glandulis mediocribus densis obtectz. Calathiwm luteum—lutescens c:a 40 (raro usque 48) mm. latum sat plenum. Stylus fuscohis- pidulus. Slaktskapen med H. sparsidens DAursT. (Bidr. II p. 142) angifves genom flera likheter, sásom bladens farg och beklad- nad samt delvis afven form, holkens byggnad och storlek; men à andra sidan finnas tydliga och bestämda atskiljande karak- tärer. Den nybeskrifna formen har smalare bladbas, ofta för- sedd med pa skaftet nedstigande tänder, holkarna aro till ofvan midten jämngrä af ludd, medan längfjällens spetsar aro nästan nakna, en fórdelning af stjarnharen, som ar nara nog motsatsen till den hos H. sparsidens förekommande. Vidare synas hol- karna alltid sakna enkla har. I flera afseenden narmar sig således H. subsparsidens till H. scioides K. Jon., hvilken emel- lertid lätt ätskiljes genom mycket glesare stjarnhar pa holkar och skaft, genom smalare holkar, glesare och morkare kalatier, smalare, morkare blad m. m. Ber 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. Borgsjö s:n, Ensillre, Sillre och Erikslunds järnvägsstation (förf.), Borgsjö by och Näset (E. Collinder); Torps s:n, vid vägen till Torpshammar (förf.); Stöde sn, Svedjan, Kärfsta m. fl. st. (Collinder och Nordlander). H. cinereotectum n. Tafl 6. Fig. 90. Caulis mediocris v. subhumilis flexuosus 1 (—2)-folius, ima basi + intense violaceus. Folia firmula viridia paullulum glaucescentia, subtus vulgo violascentia, elongate ovata — lan- ceolata obtusiuscula — acuta obtuse et rare dentata, basi cu- neata ob dentes + elongatos acutos insquales asymmetrica, petiolo + violaceo. Indumentum caulis et foliorum mediocre — subdensum. Anthela sat angusta vulgo oligocephala paniculata, ramis patentibus parum curvatis acladium 1—3 cm. longum equanti- bus v. paullo superantibus. Pedicelli cano-tomentosi glandulis parvis sparsis — sat densis obtecti, sub involucro paullulum incrassati. Involucra sat parva, 4—5 mm. lata et c:a 11,5 mm. longa, floccis laxis glauco-canescentia. Squame medio- cres subtriangulares acutiuscule + fuscoatre, floccis densis presertim in marginibus squamarum superiorum cano-glauces- centes, glandulis parvis nigris densis obtecte, interdum pilis sat brevibus solitariis immixtis. Calathiwm parvum — me- diocre luteum. Ligule apice glabre — subciliate. Stylus + fusco-hispidulus v. fere luteus. En rätt fristående form, igenkännlig pa de smala, glest och trubbigt tandade bladen och de glandulósa, men starkt gráludna, i blagratt stótande holkarna. Med H. gilvocaniceps K. Jon.’ har den en viss habituell likhet, men knappast när- mare släktskap. Fran H. prevarianum skiljes den lätt genom holkarnas öfverallt täta luddbeklädnad och genom bladens glesa tandning. Fran H. legnodes Dautst.” skiljes den lättast genom mörkare bladfärg, mer tvär bladbas med utåt riktade tander. Borgsjö socken: Gammelboda vid Ange och i en tufvig ang norr om Borgsjón (förf.), Lónnàn och Ensillre (Collinder); ! K. JOHANSSON, Nya Archieracier fran Dalarne, Västmanland och Dalsland. Bih. t. K. Sv. V. Ak:s handl. 1900.- * H. DAHLSTEDT, Hieracia exsiccata Cent. IV n:o 60. € m — m KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 21 Torps socken: nära Fränsta (fórf.); Stöde: backar vid stationen (förf.); Attmar: Karläng och Lindsjö (Collinder); Tuna: Mälsta (Collinder). — Vanligen spars. H. puricolor n. Tafl. 5. Fig. 15. Caulis mediocris 0—1-folius indumento sat raro, ima basi + intense violaceus. Folia pulchre gramineo-viridia subtus paullo pallidiora, petiolis inferne intense purpurascentibus, utrinque efloccosa ceterum indumento mediocri v. sat denso vestita; basalia 3—5; exteriora rotundato-ovata fere integer- rima, intermedia ovate vel ovaliter elliptica vulgo obtusa, den- tibus distantibus sat obtuse serrato-dentata, basi rotundata v. breviter cuneata; interiora ovato-oblonga—anguste ovalia breviter acuta, dentibus + unguiculatis iisdem obtusioribus immixtis inzqualiter dentata, dentibus paucis liberis prope basin interdum adjectis; caulinum breviter petiolatum ovato- lanceolatum argute dentatum v. sepe lineare bracteiforme. Anthela paniculata sat angusta ramis parum curvatis acla- dium 0,5—3 cm. longum paullulum superantibus. Pedicelli clare virescentes leviter subtomentelli, glandulis densis pilisque raris(—sparsis) obtecti. IJnvolucra viridia sat angusta, 5—6 mm. lata et 12—14 mm. longa, tubo ovato-cylindrico, basi in pedicellum angustata. Squame tenues colore viridi sat puro, exteriores latiuscule et elongate subtriangulares obtusiuscule, superiores a basi lata sensim sed haud multum angustatz, apice in acumen acutum cito contracte, interiores longe subulate, omnes glandulis sat brevibus + cerinis densiusculis et pilis mediocribus breviter cano-cuspidatis sparsis—densiusculis obtectz, in marginibus floceis raris adspersz, apice longe sed haud dense comate. Calathium luteum 35—40 mm. latum radians. Ligule breviter ciliate. Stylus luteus. En ganska vacker och fristaende form, habituellt igen- kannlig pa de intensivt grásgróna bladen och klart, ehuru nagot mórkt gróna, lánga holkarna samt gula stift. Bladformen ar mycket växlande och svar att beskrifva. Pa den afrundade eller afsmalnande bladbasen fórekomma emellertid ofta nagra större m. e. m. fristående, ojämna, framåtriktade karakteristiska tänder. Bladskaftet är i synnerhet nedtill intensivt purpur- dh 25 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 14. | violett. Holkarna äro, såsom nämndt, klart gröna, i förhål- lande till sin längd smala och hafva nedåt afsmalnande bas. Fjällen äro långa, tämligen breda, långfjällen olika höga, i spetsen hastigt (eller hos de innersta småningom) hopdragna till en fin spets. Då både glandlerna och håren äro tämligen späda, framträder fjällens egen färg tydligt genom beklädna- den; stjärnhåren i fjällens kanter sitta så glest, att de knappast synas utan luppförstoring. Holkarna hos H. stilbocephalum ha samma eller något ljusare färg och en liknande beklädnad, men afvika genom betydligt mindre storlek. Stöde socken: Lillström, tämligen sparsamt. Hithörande eller närbesläktade former äro också funna vid Högåsen i Stöde (Collinder och Nordlander) samt i Attmar vid Torringen (Collinder). H. stilbocephalum n. Tafl. 5. Fig. 16. Caulis subhumilis vulgo 35—50 (raro 60) cm. altus graci- lis viridis 0—1-folius, inferne rare—sparsim piliferus, nudus v. levissime stellatus, superne leviter—densius stellatus, pilis gracilibus raris glandulisque parvis solitariis—raris (usque sparsis) obsitus. Folia viridia paullulum glaucescentia, subtus pallidiora essioviridia sspe + violascentia, indumento me- diocri; basalia exteriora ovato-oblonga—elliptica; intermedia oblonga obtusa—obtusiuscula, basi breviter cuneata v. ro- tundata—truncata, sat obtuse dentata; interiora anguste oblonga—lanceolata obtusiuscula—acuta, basi angusta den- tibus mediocribus—sat longis + curvatis inzqualiter dentata, ceterum obtuse denticulata v. dentata; caulinum lanceolatum longe acutum dentibus vulgo parvis argute dentatum vel brac- teiforme. Anthela paniculata vulgo oligocephala subsimplex ramis et pedicellis parum curvatis patentibus acladium 1— 3 em. longum superantibus. Pedicelli lutescenti-virides leviter subtomen- telli, glandulis parvis—minutis cerinis sparsis—densiusculis (sub involucro interdum densis) pilisque sat brevibus rectis (raris—)sparsis obtecti. I/nvoluera sublete lutescenti-viridia parva, c:a 5 mm. lata (4,5—5,3) et 11—12 mm. longa, tubo ovato, postea duplo-conico, basi turbinata. Squame anguste lineares, exteriores subacute, superiores acute—subulate, - KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 23 glandulis cerinis minutis densiusculis—densis pilisque parvis apice breviter cano-cuspidatis sparsis—densiusculis obtecte, apice nude—inconspicue comatule, omnes efloccos&® vel ima basi floceis solitariis—raris adsperse. Calathiwm luteum 27—30 mm. latum. Ligule breviter ciliate. Stylus luteus. Denna vackra och lätt igenkända form utmärker sig genom alla delars ringa storlek, bladens làngstrückta form, genom i allmänhet fablomstrig vippa med gulgröna grenar och holk- skaft, klart, men något gulaktigt gröna, smalfjälliga holkar och rent gula stift. Hos den här ofvan såsom typ beskrifna for- men äro holkskaften försedda med strödda eller upptill något tätare fina och korta, gulknappiga glandler samt vanligen strödda, korta hår förutom af en icke täckande luddbeklädnad, och holkarna sakna ludd utom på själfva basen och stundom fjällens allra nedersta del, hvarest enstaka eller i alla händelser ganska glesa stjárnhàr förekomma. Hår och glandler af samma utseende som på holkskaften äro på holkarna något talrikare, glandlerna rikligast. Stöde socken: backar vid Kärfsta samt Lillström (Collinder, Nordlander och förf.); Attmar: Attmar by, Karläng, Långmy- ran och N. Fjolsta (Collinder); Tuna: Målsta (Collinder). — Mattl. Exemplaren fran Lillstróm ha talrikare glandler pa holkar och holkskaft samt ofta något bredare blad, men öfvergängar till den vanliga formen finnas. H. Nordilanderi n. Tafl. 5. Fig. 17. Caulis vulgo 50—65 cm. altus virescens 1-folius, indumento sat raro. Folia tenuia lete prasinoviridia, supra fere epilosa, subtus sparsim pilosa, in nervo dorsali sat dense stellato— cano-tomentoso et in petiolo pilis mollibus longiusculis sat den- sis villosa, in marginibus breviter et sparsim ciliata; rosularia exteriora + late ovata—ovalia rotundato-obtusa + denticu- lata, intermedia et interiora ovato-oblonga—lanceolata ob- tusiuscula—subacuta, basi rotundata—cuneata, dentibus lon- gis acutis—subulatis inequaliter prsesertim ad basin pro- funde inciso-dentata, in petiolo dentibus liberis szepius instructa; caulinum lanceolatum v. sepe longissimum lineare—filiforme er serraturis argutis distantibus dentatum vel dentibus longis fili- | 24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 6. N:o 1A. formibus subpinnatifidum. Anthela laxe paniculata sat ampla ramis patentibus fere rectis acladium mediocre superantibus. Pedicelli cano-tomen- tosi glandulis mediocribus sat densis pilisque solitariis—raris obsiti. /nvoluera mediocria obscure canoviridia variegata, basi rotundata—subtruncata. Squame subtriangulares, exterio- res obtusule, superiores subacutz, omnes glandulis parvis et mediocribus sat densis pilisque fere rectis obseuris v. apice + dilutis sparsis(—densiusculis) obtectze, in dorso leviter stellate, in marginibus floccis densis striam albam conspicuam forman- tibus limbate, apice albo-comos®. Calathium 35—40 mm. latum radians. Stylus fusco-hispidulus. Denna, såsom det synes, val begränsade form har ljust lök- gróna, ofvan nàstan glatta, i ófrigt tamligen glest harbekladda, men pa ryggnerven särdeles hos de öfre bladen m. e. m. gra- luddiga blad af tämligen långsträckt form. De inre rosett- bladen áro àggrundt aflànga till lansettlika med rundad eller afsmalnande bas och kort m. e. m. aftrubbad spets; i öfrigt utmärkta genom sina ojämna, delvis långa och smala nästan syllika tänder, af hvilka några pläga utgå från bladskaften. Stjälkbladet är ofta glest kamflikadt af dylika smala tänder, hvilka kunna vara utvecklade äfven då bladets bredd är re- ducerad till några millimeter. Holkarna äro tydligt brokiga af väl begränsade hvita luddränder utefter kanterna, tämligen tätt glandelhåriga och försedda med strödda mörka eller kort hvitspetsade hår; till formen äro de ungefär som hos H. trian- gulariforme. Närstående är H. favillaceum DAHLsTt.,' skild genom bre- dare blad samt genom glesare hår, längre glandler och mer jämnt utbredt ludd på holkarna. Från H. cerussatum skiljes denna form lätt genom smalare blad och genom indumentets fördelning på holken. Timrå socken: Merlo (C. A. Nordlander, F. Ringius m. fl.); Skön: Skönvik (0. Juel); Attmar: Lindsjö (E. Collinder). ! H. DanrsTrEDT, Herb. Hier. Scand. XI: 27. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 25 H. platessifolium n. Tafl. 2. Fig. 6. Caulis vulgo 40—60 cm. altus virescens 1(—2)-folius, indumento mediocri. Folia magna sat tenuia dilute prasino- viridia sublutescentia, subtus pallida, supra glabra, subtus pilis sparsis—densiusculis in nervo dorsali longis et densis pilosa, marginibus dense et longiuscule ciliata, in petiolis dense et molliter villosa; rosularia exteriora late obovata—ovato- rotundata; intermedia late ovali-elliptica—ovata obtusa— obtusiuscula utrinque sat aqualiter angustata, dentibus me- diocribus obtusis v. infra medium acutioribus crebre dentata; interiora ovata—ovalia v. ovali-oblonga obtusiuscula—bre- viter acuta magis argute et profunde dentata, dentibus liberis paucis in petiolum sspe descendentibus; caulinum bene evolu- tum breviter petiolatum anguste ovatum—lanceolatum acu- tum, dentibus rectis longis argute dentatum—subpinnatifidum. Anthela paniculata sat parva ramis breviusculis acladium vulgo 2—3 em. longum z»quantibus. Pedicelli floccis densissi- mis albidi, glandulis parvis sparsis (v. sat raris) pilisque soli- tariis obsiti. Znvolucra canescenti-viridia, 4,5—5,5 mm. lata et 12,5—18,7 mm. longa, tubo subcylindrieo, postea (+ an- guste) ovato basi rotundata. Squame exteriores longiuscule obtusiuscule, superiores lineares latitudine mediocri, obtusulz —acute, omnes glandulis obscuris sat densis, pilis raris— sparsis floccisque in dorso sparsis—densiusculis in marginibus densis obtectz, apice comose. Calathium luteum 35—40 mm. latum. Stylus obscurus. Utmärkt genom ljust lökgröna eller gulgröna, ovanligt stora, jämförelsevis kort skaftade blad af öfvervägande oval form med jämnt bågböjda kanter och likformigt afsmalnande åt båda ändarna; tandningen är tät och grof, ej skarp eller djup utom på stjälkbladet och de innersta rosettbladens bas och skaft. De äro vidare tunna, kanske i någon mån beroende på ståndortens beskaffenhet, ofvantill vanligen glatta, men på undersidan försedda med medelmåttig eller något tätare hå- righet. Stjälkbladets skifva kan vara öfver 10 cm. lång och 3,5 cm. bred. Vippan är något hopträngd och ej synnerligen mángblomstrig, grenarna hvitaktiga af ludd. Holkarna äro 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o M.. eragrona eller graaktiga, otydligt brokiga af ludd, som i fjal- lens kanter är ganska tätt, men mot ryggarna blir småningom alltmer glest; for ófrigt kladda af tamligen tata, medellànga glandler och m. e. m. sparsamt stródda har. Ytterholkfjallen aro ovanligt långa; de ófre fjällen äro knappt tydligt spetsiga utom de innersta. — Från H. informe STENSTR., som säkerligen är mycket närbesläktad, skiljes denna form genom större, mer likformiga, åt båda ändar afsmalnande och något mer utdragna blad med större baständer samt genom fåblomstrigare vippa med glesare glandler, särskildt på akladiet, som stundom är nästan fullständigt blottadt på dylika. Liden: vid järnvägen mellan Glimån och Österström. — Mattl. H. obversiforme n. Tafl 3. Fig. 10. Caulis sat elatus virescens (0—)1(—2)-folius, inferne sparsim—densiuscule longipilosus et levissime stellatus, supra medium densius stellatus, pilis brevibus raris—-sparsis glandu- lisque. solitariis—raris obsitus. Folia gramineo-viridia, sub- tus parum pallidiora, supra breviter et sparsim—densiuscule, subtus sat longe et dense pilosa, marginibus longe et crebre ciliata, in nervo dorsali + stellato et in petiolo longissime et crebre villosa; basalia + late elliptica v. ovata—ovalia v. ovali-oblonga obtusa—obtusiuscula, basi rotundata v. bre- viter cuneata, infra medium dentibus parvis vulgo deltzformi- bus dentata v. denticulata, basi + decurrente ssepius omnino integerrima, ceterum margine sat rare mucronulata; fol. cauli- num + ovate oblongum in apicem brevem obtusiusculum (—acutum) cito contractum. Anthela lata vulgo polycephala paniculata, ramis + cur- vatis acladium brevissimum 1—5 (raro usque 12) mm. longum superantibus, superioribus approximatis sed haud umbellatim congestis. Pedicelli subtomentelli glandulis mediocribus den- siusculis—sat densis pilisque + crassis sparsis—densiusculis obtecti. Involuera mediocria virescentia paullulum variegata, 5—5,5 mm. lata et 12—13 mm. longa, tubo anguste ovato postea ovato-conico, basi breviter obconica. Squame exterio- res et intermediz sat obscure subtriangulares, in dorso leviter in margine dense stellate, interiores + virescenti-marginate in oe sc cur P. eT M KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 27 apicem subacutum—acutum leviter comatum sensim attenua- te, marginibus sparsim stellatze v. fere efloccosee, omnes glandu- lis parvis sparsis—densiusculis pilisque longis a basi crassa nigra in apicem dilutum—albescentem + curvatum angusta- tis densiusculis—densis obtectze. Calathium luteum 35—40 mm. latum. Stylus fusco-hispidulus sat obscurus. Vüxtens allmänna yttre utseende påminner starkt om den i samma trakt förekommande H. integratum var. obversum, särskildt genom bladens grunda tandning, det korta akladiet och holkformen. Holkens beklädnad af m. e. m. täta, långa hår samt dess grönaktiga färg utgöra dock kännetecken, som genast falla i ögonen. Från H. holophyllum BmENN.,' som stundom har en liknande bladform skiljes den lätt genom den rika beklädnaden hos inflorescensen. Rätt närbesläktad är nog H. mundiceps DAHLST.,” men denna har längre akladium, smalare holkfjäll samt på holkarna spädare, mörkare hår af en typ, som ej är ovanlig hos fjällformer af archieracia. Borgsjö s:n: i en löfäng ofvanför Ensillre samt vid lands- vägen norr om Borgsjö kyrka. Mättl. H. cerussatum n. Tafl: 4. Fig. 12. Caulis 35—70 cm. altus 1—2-folius, ima basi + violascens, infra medium sparsim—densiuscule pilosus et leviter stellatus, superne sat dense stellatus pilisque tenuibus + raris obsitus. Folia lutescenti-viridia tenuia, subtus pallidiora raro violascen- tia, indumento mediocri instructa; rosularia exteriora late ovata—orbicularia basi truncata—cordata, intermedia et interiora ovata v. elliptica—anguste ovalia obtusa basi ro- tundata—-+ truncata, dentibus deltzformibus mediocribus fere ad apicem + angulatim dentata; caulinum (inferius) pe- tiolatum ovatum — lanceolatum acutum ad basin sat late truncatam dentibus vulgo longiusculis patentissimis dentatum. Anthela laxe paniculata polycephala, ramis elongatis + curvatis acladium vulgo 1—2 cm. longum superantibus. Pe- dicelli cano-tomentosi glandulis sparsis pilisque raris—sparsis obsiti. Znvolucra canescentia sat parva, tubo ovato, basi bre- ! M. Brenner, Sydfinska Archieracia. Meddel. af Soc. pro f. et fl. fenn. 1892. ? H. DanrsTmEDT, Herb. Hier. Scand. XI: 38. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 w:o 14. viter turbinata. Squame anguste lineares truncatule— subacute, glandulis perbrevibus cerinis pilisque albidis tenui- bus vulgo sparsis obtect&, floccis laxis densiusculis margines versus crebris canescentes, apice + dense comate. Calathium mediocre —- sat parvum luteum v. sublutescens. Stylus fusco- hispidulus. Denna form är, särskildt hvad bladen beträffar, lik A. informe STENSTR.,' men skiljes genom mer tvär eller hos de yttre rosettbladen tydligt hjärtlik bladbas; hos stjälkbladet bildas basen ofta af ett par långa horisontalt utstående tänder eller flikar; vidare är tandningen något gröfre. Blomställnin- gen är icke jämnhög med en större mängd holkar samtidigt utslagna såsom vanligen är fallet hos H. informe. Holkarna äro kortare. På grund af den sena insamlingstiden (strax före midten af juli) kunde goda mått ej erhållas; holkar af högre ordning voro blott 4,5 till något öfver 5 mm. breda och 10—11 mm. långa, afblomstrade primärholkar hade ej mycket större dimensioner (612). Den ringa storleken synes ej kunna bero på växplatsens skuggiga beskaffenhet på Indalsälfvens mot norr vettande nipor, där växten ymnigast anträffades, ty exem- plar från stenig löfäng mot söder hade lika små holkar. Holk- fjällen hafva en ganska ljust grön grundfärg, hvilken till stor del upphäfves genom det täta, gråhvita luddet utom på fjällens ryggar särskildt mot långfjällens spetsar, där den blekgröna färgen tydligt framträder. En del holkfjäll äro i spetsen tvär- huggna som hos H. cesiiflorwum Arwqv. De småväxta, habi- tuellt mycket afvikande exemplaren från Tuna, ha äfven i andra afseenden stor likhet med sistnämnda form. Liden: nipor vid Indalsälfven (talrikt), löfängar vid Byn (förf.); Attmar: Västimorbäcken (E. Collinder). Tuna: Mål- sta (Collinder). H. lacerabile n. Tafl. 5. Fig. 18. Caulis 45—60 cm. altus crassiusculus virescens unifolius indumento mediocri. Folia sat crassa saturate viridia, subtus + violascentia, supra breviter et rare pilosa v. subglabra, sub- tus pilis longis + densis pilosa, in marginibus longe et crebre ' K. O. E. STENSTRÖM, Värmländska Archieracier. Ups. 1889. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 29 ciliata, in nervo dorsali sparsim stellato et in petiolo longe et molliter villosa; basalia exteriora ovata obtusa—breviter acuta, basi breviter cuneata—truncaia, dentibus latis vulgo obtusis sat profunde dentata, interiora angustiora acuta dentibus latis + aeutis profunde dentata, ad basin laciniis longioribus hori- zontaliter patentibus + distantibus sspe instructa; caulinum lanceolatum—lineare acutissimum argute dentatum. Anthela paniculata haud multum composita laxa ramis longis floccosis sparsim glandulosis rareque pilosis, ramo longo ex axillo fol. caul. siepe aucta. Pedicelli et acladium 1—5 em. longum cano- tomentosi, glandulis sat parvis densiusculis pilisque solitariis —raris obsiti. Znvolucra canoviridia variegata tubo dvato deorsum + attenuata, sat magna, 13—15 mm. longa. Squa- mee lineares, exteriores longiuseule, superiores in apicem lon- gum obtusiusculum—acutum dense comosum attenuate, om- nes pilis longis dimidia parte albis sparsis—densiusculis, glan- dulis parvis—mediocribus sat densis, floccisque in dorso spar- sis—densis in marginibus vittam albam conspicuam formanti- bus obtecte. Calathium luteum radians c:a 40 mm. latum. Ligulz apice breviter subciliate. Stylus luteus. > Kännetecknad genom tjocka, groft tandade, vid basen särskildt hos de inre rosettbladen t. o. m. flikiga, undertill vio- lettanlupna och làngt hàriga, ofvantill n. glatta blad; gles vippa med váxlande akladium och langa grenar, af hvilka en ofta utgår fran stjälkens midt eller t. o. m. fran dess bas; vidare genom långa, rätt stora holkar med brokig beklädnad af strödda eller tätare, långt hvitspetsade hår, täta glandler samt rikligt ludd bildande hvita, uppåt i bredd tilltagande kantränder på holkfjällen; slutligen genom stora kalatier och gult stift. Ha- bituellt liknar denna form i flera afseenden H. opeatodontum STENSTR.,' men afviker genom holkarnas utseende, som pä- minner om H. dissimile Lea.” Borgsjö socken: Lönnån (Collinder 1904). ! K. O. E. STENSTRÖM, 1. c. p. 20. ? C. J. LINDEBERG, Hieracia Scand. exsice. III n:o 121. M. ELFSTRAND, Botaniska utflykter. Bih. t. K. Sv. V. Ak:s handl. 1890. p. 61 (H. floccifrons). 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. H. acuens n. Tafl. 7. Fig. 25. Caulis vulgo 40—60 cm. altus mediocris—sat gracilis 1—2-folius, inferne densiuscule v. dense pilosus et leviter stella- tus, circa medium sparsim pilosus et glandulosus, superne den- sius stellatus—leviter subtomentellus et sat dense glandulosus. Folia gramineo-viridia + tenuia indumento sat denso vestita; rosularia 3— 6, exteriora ovata—elliptica basi rotundata v. cuneata, intermedia + ovate oblonga sat obtusa, basi rotun- data 'v. ssepius in petiolum + angustata, interiora oblonga— lanceolata subacuta, dentibus parvis vulgo proversis inzequa- liter dentata; caulinum inferius breviter petiolatum + oblonge lanceolatum breviter acutum haud profunde dentatum—den- ticulatum, superius sessile + anguste lanceolatum acutum. Anthela paniculata vulgo oligocephala. Pedicelli et acla- dium 1—2 em. longum subtomentelli—cano-tomentosi glandu- lis mediocribus sat densis—crebris obtecti. Involucra atro- viridia subnitescentia mediocria, vulgo 11,5—12,5 mm. longa, basi + rotundata. Squame omnes sat anguste lineares, ex- teriores acutiuscule, superiores acutze—subulate, omnes efloc- cose, glandulis parvis et mediocribus crebris obtectz apice ipso leviter comat&, exteriores et intermediz atrovirides, superiores virides marginibus magis dilutis nudis et nitidis. Calathium parvum luteum, ligule apice glabrz— breviter ciliate. Stylus sordide lutescens 4- fusco-hispidulus. 1 { Utmärkande för denna form är först och främst dess med H. silvaticiformia rätt nära öfverensstämmande habitus, som framträder i det något spensliga växtsättet, de flertaliga, täm- ligen långt skaftade rosettbladen med kort afsmalnande eller afrundad bas, vidare fåtaliga (1—2) stjälkblad, af hvilka det nedre är kort skaftadt. Men om endast ett stjälkblad är ut- veckladt, saknas bladskaftet, hvarför jag hänför formen till vulgatiformia. De mellersta och inre rosettbladen äro aflånga —lansettlika, upptill hastigt hopdragna med bågböjda kanter och knappast någonsin tydligt spetsiga; bladtänderna äro korta och trubbiga, de nedersta något framåtkrökta, de öfriga mest : ersatta af korta uddar. Beklädnaden hos stam och blad är tät, stjälken är nedtill rikt hårig och från midten ovanligt tätt glan- KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 31 delharig. Holkarna äro knappt medelstora, till färgen mórk- gróna, upptill dock mer ljust och klart gróna i fóljd af fjallens nakna och glänsande kanter. Stjarnhar saknas, men glandel- beklädnaden är mycket tät; i fjüllens spetsar finnes en gles, men tämligen lang koma. Holkfjällen äro smala, längfjällen småningom afsmalnande i en m. e. m. skarp spets. Stiftet ar tämligen ljust. — Inflorescensen far sålunda stor likhet med den hos H. glandulosissimum Danrsr.,! hvilken dock har mindre spetsiga làngfjàll, bredare yttre rosettblad med ofta hjartlik bas samt i afseende pa beklädnaden skiljer sig genom holkarnas längre glandier, men glesare harighet hos bladen. Attmar: Lindsjó, Lindsjóbodarne (Collinder); Tuna: Malsta (Collinder). H. loriferum n. Tafl 8. Fig. 29. Caulis 40—65 cm. altus durus sat gracilis vulgo + ramo- sus 1—2-folius, inferne intense violascens et sparsim pilosus, superne glaber et leviter stellatus. Folia firma crassiuscula saturate viridia + nitescentia, subtus parum pallidiora ssepe + violascentia, indumento raro instructa; rosularia 3—5 longa et angusta in petiolum intense violaceum sensim attenuata, exteriora oblongo-elliptica — oboblonga obtusa subintegerrima, interiora oblonge — anguste lanceolata + longe acuta rare serrato-denticulata v. ssepius dentibus mediocribus proversis deltzeformibus — unguiculatis longe distantibus dentata; cau- lina a basi lanceolata in apicem angustum longissimum vulgo + eurvatum angustata, infra medium dentibus paucis serrato- dentata vel subpinnatifida. Anthela paniculata ramis longis gracilibus suberectis sub- simplex vel magis composita ramis superioribus approximatis patentibus, seepe subindeterminata. Pedicelli et acladium 1— 3 em. longum graciles depilati et eglandulosi leviter — densius- cule subtomentelli. IJnvolucra virescentia sat parva et brevia, 11—12 mm. longa et 5,5—6,5 mm. lata, tubo rotundato-ovato. Squame exteriores atrovirides angustissimze obtusule — acute, floceis paucis adspers&, marginibus ipsis sparsim stellate, supe- riores lineares anguste acute in marginibus clare virescentes, intime tote dilute virescentes acutissime, omnes intimis excep- ! H. DanrsrEDT, Bidr. II p: 91. 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. tis glandulis minutis + cerinis densiusculis pilisque brevibus apice dilutis sparsis—raris obtectze. Calathium 30—35 mm. latum nitidum luteum. Stylus sordide luteus, stigmata paul- lulum livescentia. Denna forms plats bland vulgatiformia är ej sa lätt att ut- finna. De smala, ofvan glatta, undertill glest korthariga bla- den ha en viss likhet med dem hos H. diminutiforme K. Jou.* och på samma gang med dem hos H. madarodes DAHLST.;” stjälkbladet ar utdraget i en nästan tradsmal, krökt spets. Vippan ar än n. enkel med smala och uppráta grenar, än rikt fórgrenad och tillókad med fràn bladvecken utgáende grenar; korgskaften sakna har och glandler, men äro m. e. m. gra af fint ludd. Holkarna äro sma och korta, vid basen mörkgröna, upptill lifligt gróna i fóljd af att de yttre langfjallens kanter och de innersta fjällens hela ryggar ha denna färg. Holkfjällen äro smala, de inre och i synnerhet de innersta spetsiga. Be- klädnaden utgöres af tämligen tätt ställda, ytterst korta gland- ler och strödda korta m. e. m. hvitspetsade hår; spridda, föga märkbara stjarnhar förekomma på ytterfjällen, åtminstone i kanterna. Längfjällen äro i spetsen ej glänsande nakna, men ha ej heller tydliga stjärnhår. Holkarna påminna genom sina sma glandler om H. saxifragum FR., men stiften äro ej rent gula och märkenas yttersidor äro tydligt grönpunkterade. Från H. madarodes skiljes denna form lätt genom frånvaron af glandler och hår på holkskaften, kortare spetsar på holk- fjällen m. m. och fran H. lepidiceps Dautst.® likaledes genom glandelfria holkskaft samt genom smalare holkfjäll och långt utdragen bladspets. Bland H. silvaticiformia liknar denna form på ett i ögonen fallande sätt H. stilbocephalum, hvars motsvarighet inom grup- pen vulgatiformia den utgör. Denna likhet visar sig äfven däri, att af båda formerna en mer glandelhårig form är anträffad Stöde socken: Brattåsberget och Usland (enstaka exemplar insamlade af E. Collinder), Lillström '(Nordlander, Collinder och förf.), Lo (förf.); Alnön: Raholmen (Collinder). Hit hör f. glandulosius, afvikande därigenom, att den sak- nar hår på holkarna eller har blott ett ringa antal rudimentära ! K. JOHANSSON, Archieraciumfloran inom Dalarnes siluromräde, p. 145. ? Ib. p. 117. — H. DanrsTEDT, Hier. exe. I: 47 ete. 5H. DAmrscEDT, Bidr Lit ps 128; KARI. JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 33 sådana; den är funnen i Stöde vid Kärfsta Nybodar af E. Col- linder. H. mallophylium n. Tafl. 8. Fig. 28. Caulis 50—70 cm. altus sepe sat gracilis virescens 1—2- folius indumento mediocri. Folia mollia crassiuscula saturate viridia, subtus parum pallidiora, supra breviter et sat dense pilosa, subtus pilis longis densis pilosa, in nervo dorsali fere efloccoso et in petiolo longissime et crebre villosa, in margini- bus longe et densissime ciliata; rosularia exteriora elliptica serrata v. angulatim dentata, intermedia ovalia — anguste ovata obtusa v. breviter subacuta, dentibus crebris deltzfor- mibus serrato-dentata, interiora ovato-lanceolata obtusiuscula v. subaeuta, dentibus mediocribus angustioribus argute et crebre dentata; caulinwm inferius breviter petiolatum ovato- lanceolatum + acutum dentibus patentibus rectis v. + curva- tis delteeformibus v. angustioribus acutissimis dentatum; supe- rius sessile vulgo parvum lanceolatum — lineare paucidentatum. Anthela paniculata composita ramis strictis longe super- antibus sat angusta. Pedicelli et acladium mediocre cano- tomentosi pilis raris — sparsis et glandulis nigris densis longius- culis v. varie longitudinis obtecti. Jnvolucra atroviridia me- diocria, 5—6 mm. lata et 11,5—13 mm. longa, tubo oblongo- ovato basi rotundata. Squame exteriores nigrescentes ob- longe — subtriangulares subacute, in marginibus floecis pau- cis adspersz, superiores latiuseule + lanceolate obtusiusculz — breviter acutz atrovirides (v. interiores + viridi-marginate) apice fere decomat:ze, omnes glandulis nigris tenuibus longiuscu- lis densis v. crebris pilisque obscuris — nigris sparsis — den- siusculis vestite. Calathiwm luteum c:a 30 mm. latum. Sty- lus sordide lutescens v. inconspicue fusco-hispidulus. Denna form har mjuka, mörkgröna, öfverallt tätt håriga, på skaften långt hvitulliga rosettblad, hvilkas tänder äro m. e. m. sågtandlika och tättsittande; vanligen är blott ett stjälk- blad fullt utbildadt, och dettas tänder äro medellånga — korta, men skarpt spetsade, utstående eller delvis framåtkrökta. Vippan är hög och mångblomstrig, ehuru på alla de undersökta exemplaren knutig af en mängd outbildade holkar. De täm- Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 14, 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:Oo 14. ligen smala holkarna ha klart mörkgrön färg, i det stjärnhär påträffas endast i ringa antal pa ytterfjällens kanter. De nedre fjällen äro tämligen breda, långfjällen äro upptill lansett- likt hopdragna till en kort, vanligen aftrubbad spets, beklädda med täta, svarta, rätt långa, men späda glandler och vanligen strödda svarta eller helt kort graspetsade hår. Till följd af sina fåtaliga stjälkblad, af hvilka det nedre är m. e. m. skaftadt, kan denna form sägas hafva silvaticum- habitus. Enstaka exemplar sakna utbildadt stjälkblad. Men om blott ett sådant finnes är det i allmänhet oskaftadt som hos vulgatiformia. Stöde socken: löfäng vid Lillström (först funnen af E. Col- linder). — Måttl. H. infumatum n. Tafl 7. Fig. 22. Caulis 40—65 cm. altus crassiusculus 1—4-folius, inferne vulgo intense fusco-purpurens, indumento mediocri. Folia sat crassa saturate viridia, subtus pallidiora interdum purpura- scentia, indumento mediocri instructa; basalia exteriora ellip- tica — oblonga obtuso-serrata v. subintegerrima, intermedia et interiora oblonga — oblongo-lanceolata sat obtusa, denti- bus parvis obtusis paucidentata vel fere integerrinna, basi + cuneatim angustata; caulina lanceolata — linearia obtusiuscula . — acuta, infra medium dentibus paucis + latis brevibus pa- tentissimis dentata. Anthela paniculata sat laxa, sepe ramis ex axillis foliorum aucta. Pedicelli et acladium 1—3 cm. longum crassiusculi pilis sparsis et glandulis nigris sparsis — densiusculis obtecti, floccis densis canescentes. IJnvolucra cano-nigra crassiuscula c:a 11 mm. longa, tubo rotundato-ovato. Squame latiuscule, exte- riores pauca: elongatz oblong obtusiuscule sparsim — densi- uscule stellate, superiores triangulares in apicem obtusulum — + acutum vulgo sordide piceatum sensim attenuats, floccis raris — sparsis obsitze, omnes glandulis nigris mediocribus et parvis densiusculis pilisque totis v. maxima parte nigrescentibus crassis longiusculis sparsis — sat densis obtecte. Calathiwm c:a 35 mm. latum luteum. Stylus obscurus. Kännetecknad hufvudsakligen genom de svartaktiga, rik- ligt mörkhåriga och svartglandulósa holkarna, som i synnerhet KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 35 nedom midten aro bestródda med stjärnhär, genom tämligen breda, triangulära holkfjäll, som äro långt, men icke hvasst spetsiga. Holkarna ha mycken likhet med dem hos H. pec- tinigerum Ow.' Bladen äro långsträckta, de flesta rosettbladen aflånga, n. helbräddade eller glest och ganska trubbigt tandade; det nedre stjälkbladet bär ofvan basen vanligen ett par breda, utstående m. e. m. osymmetriskt ställda tänder; för öfrigt äro stjälkbladen försedda med låga utbuktningar eller tänder, hvilkas uddar äro riktade åt olika håll, en del vinkelrätt ut- stående. Skön socken: Skónvik samt Alnön (F. Ringius); Atimar: Lindsjöbodarne (Collinder). H. longilingua n. diari eig. 23. Caulis elatus vulgo 50—70 cm. altus, sat gracilis — me- diocris 2- vel rarius 3-folius, ima basi + violascens, inferne longe et sparsim pilosus, superne pilis brevibus sparsis — raris glandulisque minutis solitariis obsitus et sat dense stellatus. Folia longa gramineo-viridia, subtus parum pallidiora, indu- mento mediocri; rosularia exteriora elliptica — lingulata, inter- media vulgo oboblonga rotundato-obtusa, breviter et sat rare obtuso-serrata vel denticulata, interiora + lingulate lanceolata obtusa — obtusiuscula, dentibus distantibus obtusis sat grosse dentata vel sepius denticulis angustis denticulata. Folia cau- lina elongata oblongo-lanceolata — lanceolata obtusiuseula — + acuta, infra medium dentibus distantibus deltzformibus pauci-dentata, subtus + stellata. Anthela polycephala sat alta paniculata, ramis inferioribus distantibus, superioribus magis magisque approximatis raro subumbellatis acladium 1—2 cm. longum + superantibus. Pedicelli graciles glandulis parvis nigris sparsis — densiusculis pilisque brevibus solitariis obsiti, sat dense stellati, apice cano- tomentosi. /nvolucra e fusco atro-viridia mediocria, vulgo 5,5— 6 mm. lata et 12—13 mm. longa, tubo primum subcylindrico deinde ovato, basi paullulum attenuata squamulis + gibberosa. Sgqame exteriores et intermedie obscure + fusco-virides obtu- siuscule sparsim stellate, superiores sat anguste lanceolate 1S. O. F. Omang, Hieraciologiske undersogelser i Norge II 1903. 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wo 14. subacutz fere efloccos®, in marginibus sat latis sordide vire- scentes, in dorso et apice magis obscure; omnes glandulis parvis densiusculis — sparsis et pilis brevibus nigris apice ipso + di- lutis raris — sparsis obtectze. Calathium luteum c:a 40 mm. latum sat rariflorum radians. Stylus obscurus. Hógvàxt, men tàmligen spenslig, med lànga, glest tandade blad, hvilkas största bredd ofta är förlagd ofvan midten, och som därför äro m. e. m. tunglikt lansettlika. Holkarna äro mindre än hos H. amplificatum DAHLsT.,' men ha nästan samma beklädnad, och fjällen visa genom sin form och färg också myc- ken likhet med dem hos nämnda art, ehuru de hos den nu be- skrifna stöta mera i brunt, i synnerhet i spetsen. H. amplifi- éatum skiljes emellertid lätt genom bredare, djupt tandade blad af lifligt grön färg, ljusare stift m. m. A. preteneriforme ALMQU.,? hvars holkar också ha liknande form och beklädnad, utmärker sig däremot genom skarpt markerad spets på de flesta bladen. Borgsjö socken: Alby (H. Lidholm), Dysjön och Fårberget (Collinder), Ånge flerstädes i löfängar och vid vägar (förf.), Byn och Lönnån (Collinder); Torp: Saxen (Collinder); Stöde: Hullsjön, Rotränge m. fl. st. (Collinder), Ö. Lo (f6rf.); Attmar: Lindsjótjàrn (Collinder); Liden: Byn och Stockholm (f6rf.) — Mattl. H. varianum n. Tafl 8. Fig. 27. Caulis 35—65 cm. altus sat gracilis v. mediocris 3—4-folius . (rarius 2- vel 5-folius), inferne violaceus sparsim — densiuscule pilosus levissime stellatus, superne leviter v. densius subto- mentellus pilis glandulisque parvis solitariis — raris vulgo ob- ! H. DanursrEDT, Herb. Hier. II: 86 ete. K. JOHANSSON, Archiera- ciumfloran inom Dalarnes siluromràde p. 114. ? H. DAHLSTEDT, Om några i Bergianska trädgården odlade nya eller mindre kinda Hieracier. Act. Hort. Berg. Bd I (1891) p. 40. Såväl be- skrifningen som hänvisningen till DanrsT. Hier. exs. fasc. II n. 86 visar att den med ofvanstáende namn belagda formen är densamma, som rätt allmänt förekommer i öfre Dalarne och i mellersta Norrland ända upp till Mellansel i Angermanland. Och denna form kan pa intet vis skiljas fran H. approximatum Norrl. (Bidr. till Skand. halfóns Hieraciumflora p. 112 och Hier. exs. n. 140) samt H adunans Norrl. (Hier. exs fase. VIII n. 37 ' och 38). Då nu namnet H. approximatum for denna växt öfvergifves pa grund af ett äldre H. approximatum Jord., si är H. preteneriforme Almqu. det i alder närmaste. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 37 situs. Folia supra prasino-virida paullulum glaucescentia ma- culis fuscopurpureis + dense adspersa, subtus conspicue palli- diora ssepe + violascentia, indumento mediocri praedita; rosu- laria vulgo 3—4, exteriora obovata — oboblonga sub anthesi interdum emarcida, interiora oblonga — lanceolata vel + lingulate lanceolata obtusiuscula, dentibus distantibus obtusis paucidentata vel dentibus angustioribus parum patentibus serrato-dentata — denticulata; caulina leviter stellata, inferiora internodiis vulgo breviora oblonga — lanceolata obtusiuscula — breviter acuta, in petiolum dense villosum sensim angustata, in utroque margine dentibus 3—4 distantibus obtusis — acutis patentibus — patentissimis dentata, intermarginibus vulgo concavis; superiora + lanceolata acuta sessilia basi angustata. Anthela ramis crassiusculis strictis + patentibus longis laxe paniculata. Pedicelli et acladium 1—2,5 cm. longum cano-tomentosi glandulis parvis sparsis — densiusculis obsiti, vulgo epilosi. Znvolucra eximie variegata crassiuscula, 11,5— 12,5 mm. longa et c:a 6 mm. lata, tubo cylindrico-ovato basi breviter turbinata. Squame latiuscule glandulis + cerinis brevibus — mediocribus densis obtectz, epilose vel interdum prope basin involucri pilis solitariis obsitz, floccis in dorso sparsis — densiusculis in marginibus densissimis variegatim eanescentes, apice dense albo-comose, exteriores triangulari- oblongz obtuse, extimz + carnosule, superiores obtuse — obtusiuseule. Calathium luteum 30—35 mm. latum. Stylus luteus vel paullulum livescens. Habituellt kännetecknad af smala, öfvervägande trubbiga eller kortspetsiga, svagt glaucescenta, af mórka, i purpurrodt stötande fläckar bestródda blad och mörka, starkt brokiga hol- kar. Rosettbladen äro utbildade så som hos flertalet vulgati- formia; i skugga reduceras de ofta till ett eller två och kunna stundom vid blomningen vara vissnade, men detta händer hos andra former med lika stort antal stjälkblad. Dessa äro 3—4, sällan 5; de nedre äro skaftade och nästan alltid kortare än internodierna, hos frodiga exemplar m. e. m. trubbigt och glest tandade, eljes försedda med smalare och mer framåtriktade tänder. Alla blad hafva småningom afsmalnande bas. Hol- karna hafva mörk grundfärg, långfjällens kanter, som äro lju- sare, döljas af ett bredt bälte af ludd. Indumentet liknar det, 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. som förekommer hos H. oblaqueatum K. JoH.,' men glandlerna aro nagot kortare och mer gulaktiga, medan luddet àr tatare. Holkarna äro däremot kortare än hos nämnda form, kalatierna i allmänhet mindre, och stiftet är i friskt tillstånd gult. Stöde socken: backar ofvanför stationen (Collinder, Nord- lander och förf.), Nybodarne (Collinder). — Mattl.—spars. H. varianiceps n. Tafl. 7. Fig. 26. Caulis 50—90 cm. altus firmus crassiusculus 4—6-folius, inferne purpureo-violascens densiuscule pilosus, circa medium sparsim pilosus et sepe + purpureo-maculatus, superne spar- sim—densius stellatus fere epilosus. Folia saturate prasino- viridia, supra fusco-maculata, subtus paullo pallidiora, interdum leviter violascentia, omnia indumento pilorum et glandulorum mediocri vestita; basalia pauca, exteriora oblonga sub anthesi vulgo + emarcida, interiora + lingulate lanceolata obtusius- cula rare serrato-denticulata v. dentata; fol. caulina, suberecta in utraque pagina leviter v. sparsim stellata, inferiora magna internodiis longiora lanceolata + acuta, in petiolum brevem sat dense villosum angustata, utrinque 3—4 dentes acutos pa- tentissimos vulgo antrorsum curvatos gerentia, intermarginibus longis convexis disjunctos; superiora brevia sessilia a basi sub- truncata v. breviter cuneata lanceolata in apicem integrum acutum attenuata, infra medium argute paucidentata, in brac- teas integerrimas cito decrescentia. Anthela ramis crassiusculis strictis + patentibus longis laxe paniculata; pedicelli et acladium mediocre firmi cano-to- mentosi glandulis minutis sat raris, pilisque solitariis (v. nullis) obsiti. Involucra cano-nigra eximie variegata crassiuscula, 11,5—13 mm. longa, c:a 6 mm. lata, tubo subcylindrico, basi breviter turbinata. Squame sat late glandulis brevibus spar- sis — densiusculis pilisque sat brevibus solitariis — raris (v. sparsis) obtectz, floceis minutis in dorso sparsis — densiusculis, in marginibus densis variegatim canescentes, exteriores ob- scure subtriangulares obtuss, superiores in marginibus palli- diores obtuse v. in apicem brevissimum subacutum subito con- tractee. Calathium luteum c:a 35 mm. latum. Stylus sublu- - teus, siccus sepius + fusco-hispidulus. ! K JOHANSSON, Nya Archieracier fran Dalarne etc. p. 43. KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 39 Denna vackra form hor till de mangbladiga vulgatiformia med glesa, ofta klolikt krékta, af konvexa mellankanter at- skilda bladtänder, och den är sålunda i detta afseende att jäm- fora med H. macrotonum Danrsr. och H. subrigidum ALMQu. Holkarna aro dáremot af en annan typ, kortare, brokiga af fint stjárnludd, som visserligen betäcker fjällens hela yttre sida, men ar tätare samladt mot de äfven i öfrigt ljusare kanterna; deras beklädnad utgöres dessutom af korta, strödda eller tà- tare, m. e. m. framåtriktade, i början gulknappiga glandler och glesare korta hår. Längfjällen äro tämligen breda, trub- bade eller de inre tvärt tillspetsade. Stiftet är i torkadt till- stånd i somliga korgar alldeles gult, i andra tydligt grönpunk- teradt. Karakteristiskt är, att både holkar och blad äro bro- kiga, egenskaper, som ej så ofta äro förenade hos de mång- bladiga vulgatiformia. De tämligen rikligt stjärnhäriga bladen hänvisa mot H. sparsifolium Lre., men däremot strider såväl bladens stela, symmetriska tandning som holkarnas byggnad och beklädnad. Fran den snarlika, men mer rigidum-artade H. internatum Brenn.' skiljes den nu beskrifna genom fläckiga, fátaligare, mer trubbiga blad med glesare tänder, genom något större holkar med inblandade hår samt rikligare stjarnludd på fjällens ryg- gar. — Närmast besläktad är utan tvifvel H. varianum, af hvil- ken den nu beskrifna måhända bör uppfattas som varietet tenderande i riktning mot rigida. Om sistnämnda grupp på- minna flera egendomligheter, såsom den något sträfva, styfva stjälken, fåtaliga (eller inga) basalblad, flertaliga stjälkblad med glesa, utspärrade tänder med framåtkrökt skarp spets och raka eller t. o. m. konvexa mellankanter samt slutligen de korta, m. e. m. uppåtriktade glandlerna på holkarna. Glest insprängda hår förekomma alltid på holkskaften och åtminstone på några af holkarna till skillnad från H. varianum, som mera undan- tagsvis har enstaka hår på ytterholkfjällen. Stöde s:n: nära stationen, ofvanför landsvägen (Collinder och Nordlander 1905, förf. 1906). H. subleticeps Danrsr. Tafl 6. Fig. 19. Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. II n:o 42. Caulis 30—65 cm. altus crassiusculus virescens 2-(rarius l- vel 3-)folius, indumento mediocri v. magis dense stellatus. ! BRENNER, Spridda Bidrag etc. V. 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. Folia sat crassa prasino-viridia, subtus pallidiora, rarius paullu- lum violascentia; rosularia supra fere epilosa, subtus sparsim — densiuscule et sat longe pilosa, in nervo dorsali leviter stel- lato et in petiolo pilis longis albis villosa, in marginibus longe et dense ciliata; fol. caulina subtus v. utrinque leviter stellata. Rosularia exteriora + anguste ovata — elliptica — obovata, denticulis vulgo crebris denticulata v. serrulata, intermedia + elliptica v. ovali-oblonga — oboblonga obtusiuscula — breviter acuta, dentibus sepe sat parvis + deltzeformibus crebris acutis usque ad apicem sequaliter dentata v. pulcherrime serrata, in- . teriora oblonga — lanceolata + acuta dentibus angustioribus et sepe longioribus dentata v. interdum argute subpinnatifida; fol. caulinum inferius acutum — acuminatum in petiolum longe et dense villosum attenuatum argute serrato-dentatum v. sepe dentibus linearibus subulatis pinnatifido-dentatum et inter- marginibus rectis + acclivibus instructum; superiora sessilia acuminata argute et breviter dentata. Anthela laxe paniculata, haud raro ramis ex axillis evolutis subindeterminata, acladio usque 35 mm. longo, sepe autem brevissimo — nullo involucris coalescentibus. Pedicelli dense stellati, inferne vulgo epilosi, superne cano-tomentosi, pilis apice albescentibus raris — sparsis obsiti, sub involucro + in- crassati interdum glandulis parvis solitariis instructi. Invo- lucra. obscura sat conspicue variegata, c:a 6 mm. lata et 13 mm. longa, tubo ovato, postea basi subtruncata. Squame exterio- res obtusule, superiores vulgo subacute, omnes glandulis perbrevibus sparsis (— densiusculis) et pilis longis albescentibus densiusculis — densis obtectz, floccis in dorso sparsis, in mar ginibus densis striam sat conspicuam formantibus ornate. Calathiwm luteum radians 40—50 mm. latum. Stylus vivus luteus (v. in plantis humilibus rigidioribus paullulum livescens). Mest utmärkt genom de likformiga, tätt sittande blad- tänderna; de yttre bladen äro sålunda ända till spetsen tätt och kort sågade, de inre ha längre, likaledes jämnt och tätt ställda tänder; stundom äro de innersta rosettbladen och de nedre stjälkbladen skarpt pinntandade genom talrika nästan lika stora, af raka eller stundom konvexa mellankanter väl åtskilda tänder. Vidare kännetecknad genom gult stift, väx- lande akladium samt i allmänhet glandelfria holkskaft. Genom dessa karaktärer skiljes denna form från den närbesläktade eller VTT lo. 2 ll OS Oe P KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 41 åtminstone snarlika H. constringens NoRRL., hvilken dock äfven synes kunna ha gult stift, fór sà vidt en vid Orsa i Dalarne fóre- kommande form far räknas dit. Holkarna äro rikt beklädda af langt hvitspetsade har och strédda, ganska korta glandler samt tydligt brokiga af stjarnludd, som i synnerhet ar hopadt i kanterna af làngfjállens ófre del. Denna form är visserligen icke förut okänd, ty exemplar från Ångermanland äro utdelade i Dahlstedts ofvan citerade exsickat. Men den upptages likväl här, emedan den synes ha sitt förnämsta stamhåll i Medelpad och emedan den där- städes har att uppvisa stor formrikedom. Särskildt vacker är den, då de yttre tätt och regelbundet mångtandade rosettbla- den vid blomningen kvarsitta och då stjälkbladet är parflikadt af smala, likformiga flikar. De å planschen afbildade bladen härleda sig från sådana exemplar. I Faxeälfvens och Moälfvens dalgångar i Ångermanland är den stundom mer torftigt utbildad och de yttre rosettbladen äro oftare vid blomningstiden vissnade. Här och där påträffas modifikationer, som afvika antingen genom livescent stift eller genom enstaka — spridda glandler pa holkskaften eller genom bägge dessa egendomligheter. Sa- dana individ kunna endast med svårighet skiljas från H. con- stringens NORRL., hvilken dock har mörkare, i blågrönt stö- tande bladfärg, bredare holkfjäll, ofta större och bredare stjälk- blad eller också ett litet och starkt veckadt sådant. Borgsjö socken: allmän (förf. och Collinder); Torp: fler- städes (förf.); Stöde: allmän (Collinder, Nordlander och förf.); Timrå och Skön: (F. Ringius); Attmar: (Collinder); Sundsvall: N. Stadsberget (Stéenhoff); Holm: Ostbyn m. fl. st. (f6rf.); Liden: Byn, Stockholm m. fl. st. (f6rf.). Sedan ofvanstaende skrifvits, har jag af H. DAHLSTEDT erhallit fóljande beskrifningar till tre former. Att jag ej själf i det föregående medtagit dessa, beror därpå, att de, ehuru hittills obeskrifna, aro för hieraciologerna bekanta ge- nom Dahlstedts exsickat, samt att de äro särdeles lätt igen- kännliga. Genom deras upptagande här blir emellertid detta arbete relativt fullständigt, i det att af hittills inom Me- delpad iakttagna nya former blott sådana uteslutits, som insamlats i ett fåtal exemplar eller som af andra skäl synts osäkra. 42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 14. Den första, H. lingua, tillhör gruppen silvaticiformia och kan i schemat a sid. 3 inpassas efter n:r 16, de andra hora till vulgatiformia och ha sin plats efter n:r 24. H. lingua Danursr. n. Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. III n. 51 (1893), Cent. XVII. n. 62 (1904); non H. sparsifolium Lbg var. lingua Ley apud W. R. Linton: Account of the british Hieracia, London 1905. Caulis 25—55 cm. altus gracilis — crassiusculus + flexuosus 1—2-folius, ima basi leviter vinosus, inferne sparsim — den- siuscule et molliter et longe pilosus parce stellatus, medio parce pilosus et sparsim stellatus, apice densiuscule flocco- sus parce — sparsim sub inflorescentia densiuscule glandu- losus parum pilosus. Folia basalia sub anthesi 4—7, plurima longe petiolata petiolis sat dense molliter longeque pilosis, exteriora sat lata ovalia — cordato-ovalia subintegra v. denti- bus parcis minutissimis angulata — undulata usque dentibus latis praecipue ad basin majoribus obtuse dentata, apice lato obtusa et + emarginata, intermedia majora ovato-oblonga — oblonga ut in prioribus sed vulgo magis dentata obtusa + emarginata basi + contracta subtruncata, intimum + oblon- gum — oblongo-lanceolatum obtusiusculum — subacutum ima basi magis dentatum; folia caulina 1—2, infinum (spe solum) infra medium caulis affixum mediocriter — longe petiolatum ovale — oblongum subacutum — sat obtusum subintegrum v. inferne sat crebre + anguste — late dentatum, dentibus binis majoribus sepe insquilongis patentibus — retroversis ima basi haud raro obliqua evolutis; folia omnia subtus in nervo mediano parce v. vix stellato densiuscule et longe pi- losa ceterum sparsim et breviter pilosa, in margine sat dense et longiuscule ciliata, sat lete et amoene viridia, basalia exteriora subtus interdum + violascentia. Inflorescentia. paniculata humilis vulgo contracta inter- dum latiuscula 4—15-cephala, ramis + approximatis, inferi- oribus erectopatentibus, superioribus areuato-patentibus, medio- criter longis — sat brevibus et pedicellis brevibus acladium 3—10 (-15) mm. longum parum v. vix superantibus densiu- scule — dense floccosis et sparsim — densiuscule (superne € ewm CRUS KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 43 sat dense) glandulosis epilosis. Jnvolucra 8—9 mm. longa et 4—5 mm. lata atroviridia, basi ovata, glandulis parvis et mediocribris nigris densiusculis obtecta, pilis brevibus nigris paucis v. raris, parum conspicuis v. hine inde sparsis, longi- oribus obsita. Squame exteriores sublineares obtuse mar- gine leviter stellatze, interiores e basi latiore lineares obtu- siuscule — subacute, intime pauce acute — subulate, omnes apice leviter v. vix comose, dorso + obscure et presertim interiores in margine + pallida. Calathium luteum subradians c:a 30 mm. latum. Ligule sat late apice glabra. Pollen deest. Stylus virescens. Denna form igenkännes lätt pa sina särdeles karaktä- ristiska trubbiga, i spetsen urnupna blad med af vanligen breda, rundade tänder vågig kant. Hos magrare exemplar bli bladen nästan helbräddade eller i synnerhet vid basen vinkliga af de endast antydda tänderna; hos kraftigare exem- plar äro tänderna mera markerade, men rundade. Vid basen af de yttre rosettbladen och stjälkbladen äro de oftast längre och utåt eller nedåt riktade och på de inre liksom på stjälk- bladen ej sällan olikformigt utvecklade och kunna under- stundom alldeles saknas på endera sidan. På mindre kraf- tiga exemplar blir tandningen i synnerhet vid bladbasen sma- lare och spetsigare. De yttre bladen äro oftast korta och breda med rundad eller vanligen tvär till hjärtlik bas. Hos de inre däremot och hos stjälkbladen blir basen mera hop dragen och varierar från tvär till nästan vigglik. Till följd af den på bladets ena sida kraftigare eller ensamt utbildade, ofta nedåt riktade basaltanden blir bladbasen ofta sned. Det nedre stjälkbladet, som oftast är långt skaftadt, är fästadt vid stjälkens nedre tredjedel, sällan närmare basen eller midten. Är endast ett fullt utbildadt stjälkblad förhanden, sitter det vanligen nedom eller vid, sällan ofvan midten. Det öfre stjälkbladet är sällan väl utbildadt, alltid oskaftadt med vigglikt afsmalnande bas och endast där försedt med ett par smärre tänder. Vanligen är det mer eller mindre jämnbredt, helbräddadt och braktéliknande. Ofta utgår från dess veck en fåblomstrig gren. Inflorescensen karaktäriseras af sina tämligen korta gre- nar, af hvilka de nedre äro rakare, mera uppåtriktade, de öfre mera utstående och bågböjda. Genom de tätt sittande 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 14. | grenarna och de korta holkskaften, som icke eller endast föga öfverskjuta akladiet blir den jämförelsevis liten och lag. Akladiet ar vanligen mycket kort. I skugga blir det liksom inflorescensgrenarna längre, hvarigenom korgställningen blir mera vid och Oppen àn eljest. Holkarna àro sma, korta, grónsvarta med nagot 1 oliv- grönt dragande färg pa fjüllens i synnerhet i skugga blekare kanter. Beklädnaden består af små mörka glandler blandade med mindre och ofta mera gulknappiga samt af glesa, korta, mörka hår, som ofta äro af de större glandlernas längd och vanligen sakna grå spets, hvarigenom de ofta med svårighet kunna särskiljas från glandlerna. På skuggiga lokaler bli de däremot ofta längre än glandlerna och få ej sällan här tyd- ligt grå spets. Dylika individ förefalla härigenom mera hå- riga än solformerna. Sannolikt sta de mörka håren pa öf- vergång till glandler; på en del af dem kan man nämligen spåra en svag antydning till knopp. 3 H. lingua synes icke nara besläktad med någon annan form af silvaticum-typ. Däremot visar den en otvetydig slaktskap med H. linguiforme, som tillhór vulgatum-typen. De väsentligaste skiljaktigheterna äro främst de karaktärer, som skilja dessa två morfologiska typer. Sålunda har den senare flerbladigare stjälk, mera nedlöpande bladbas, glesare och mera uppåtriktade tänder med rakare sidor samt större holkar; hos H. linguiforme äro dessa tydligen rikligare ha- riga och haren ha ofta en tydligt markbar gra spets eller atminstone antydan dartill. Utbredning inom Medelpad: Borgsjö socken, Ange och Erikslund (K. Johansson), Fågelmyran (Collinder); Torp (8. Almquist); Tuna, Malsta (Collinder); Skön, Skönvik (F. Rin- gius); Liden, vid gården Stockholm (K. Joh.). — Utom pro- vinsen funnen i Angermanland vid Helgum och Edselebro (K. Johansson) samt i Hälsingland och pa manga ställen i Jämtland och Härjedalen. H. linguiforme Danrsr. n. Dahlst. Herb. Hier. Seand. Cent. X n. 61; Cent. XIV n. 38; Cent. XV n. 68. Caulis 25—60 altus crassiusculus — sat crassus 2—6-fo- lius, basi + sordide vinosus, inferne densiuscule molliter longe | | | | - N r me mmn KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRÁN MEDELPAD. 45 pilosus parce stellatus, medio sparsim — sat densiuscule pi- losus sparsim stellatus, superne rare pilosus et densiuscule stellatus, sub inflorescentia sat dense floccosus rarissime pilo- sus et glandulosus. Folia basalia sub anthesi vulgo 3—5, exteriora obovato-ovalia — ovali-oblonga obtusa raro + emar- ginata, intermedia anguste — late (sepe + lingulate) oblonga obtusa — obtusiuscula, intimum oblongo-lanceolatum obtu- sum — subacutum, omnia presertim exteriora subintegra v. sparse denticulata dentibus brevibus v. basalibus longioribus acutissimis; caulina cito decrescentia + distantia, infimum + petiolatum + lanceolatum v. elliptico-lanceolatum obtusulum — breviter acutum, superiora sessilia auguste ovato-lanceo- lata, omnia supra medium v. pro majore parte integra basi dentibus paucis, infimis sepe solum evolutis sat longis, supe- rioribus brevibus latioribus acutis preedita; folia omnia sub- tus in nervo dorsali parce stellato dense et longe pilosa, ce- terum sparsim et breviter pilosa, in margine sat dense — dense ciliata, petiolis dense et longe pilosa, late viridia sub- lutescentia, subtus pallidiora. Inflorescentia e ramis ex axillis foliorum summorum or- tis sepe indeterminata paniculata sat composita polycephala, ramis inferioribus sat longis suberectis, superioribus brevibus magis patentibus et subarcuatis, pedicellis sat brevibus acla- dium (5—) 10—15 (—25) mm. longum + superantibus sat dense eanofloceosis glandulis sparsis v. superne densioribus et pilis raris interdum sparsis obsitis. /nvoluera atroviridia — sat virescentia mediocria 11—13 mm. longa et 6—7 mm. lata, glandulis mediocribus parvis immixtis densiusculis et pilis obseuris brevibus v. longioribus apice haud raro canescenti- bus sparsis — sat densiusculis obtecta. Squame omnes la- tiuseule, exteriores breves anguste ovato-lanceolatz, interio- res e basi latiore lanceolate, omnes + obtusiusculee — suba- cutee, intime pauce acute, exteriores in margine anguste sed conspicue stellate, interiores parum v. vix stellate, vix co- mose. Calathium luteum parvum 30—35 mm. latum subra- dians. Ligule late apice epilose. Pollen deest. Stylus vi- rescens. Utan tvifvel ar H. linguiforme, sàsom ofvan nàmnts, nar- mast besläktad med H. lingua, med hvilken den har manga drag gemensamma. Med all sannolikhet ha bàda formerma 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 14. utgatt ur samma grundtyp och tillpassat sig till skilda yttre förhållanden. Den tidigare blommande H. lingua, som fóre- kommer i skogar och skogsängar pa lokaler med glesare vaxtlighet, har en rik bladrosett, 1—2-bladig stjàlk och val begränsad inflorescens. H. linguiforme däremot, som blom- mar nagot senare och vanligen upptrader pa lokaler med högre och tätare växtlighet, har sma och smala basalblad, flerbladig stjälk och genom utveckling af grenar fran de öfre bladvecken obegränsad inflorescens. Till holkarnes allmänna utseende och byggnad fórete de en i 6gonen fallande likhet, men den fórra har smarre holkar med smalare fjall och gle- sare mórka hàr bland glandlerna, hvaremot den senare har stórre och grófre holkar med bredare fjàll och markbart tal- rikare, oftast graspetsade har bland glandlerna. Bada for- merna ha, intressant nog, i det narmaste samma utbrednings- omrade. Det synes mig sannolikt, att den mindre differen- tierade H. linguiforme ar den aldsta och ursprungligare formen. Utbredning inom Medelpad: Hafverö socken, Östavall (S. Almquist); Borgsjö socken: rätt allmän (Collinder och K. Johansson); Torp: Saxen och Hjältanstorp (Collinder) Fràn- sta (K. Joh.); Stöde: flerstädes (Collinder och C. A. Nord- lander); Attmar och Tuna: flerstädes (Collinder); Timrå: Fró- landsbodarne (K. A. G. Gredin); Alnön (Collinder); Skön och Sundsvall (O. Juel); Liden: Bodecke (Collinder), Stockholm . (K. Joh.). — Utom området i Hälsingland samt tämligen all- mint spridd i Härjedalen, Jämtland och Ångermanland. H. acrochristum DAHLST. n. Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. IT n. 58. Caulis 25—50 (—60) cm. altus sat gracilis subflexuosus 2—3 (—4) folius. basi + violascens, inferne sparsim et longe pilosus parce floccosus, medio rare pilosus — glaber raris- sime stellatus, superne epilosus v. fere epilosus rare — spar- sim stellatus. Folia basalia 3—5 longe v. sat longe petio- lata, exteriora elliptica — anguste obovata breviter et acute dentata vulgo rotundato-obtusa, interiora + lanceolata infra ' medium sparsim. acute et ad basin cuneatam subinsqualiter : et longius unguiculato-dentata breviter — sat longe acuta; | : j "ue KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRÁN MEDELPAD. 47 caulina inter se longe remota sessilia v. infimum + petiola- tum oblongo-lanceolata — lanceolata apice + longo integro acuto infra medium dentibus utrinque 3—4 ad basin + lon- gis acutis predita v. etiam inequaliter subpinnatifida; folia omnia in petiolis dense longe molliterque pilosa, subtus in nervo dorsali densiuscule — dense floccoso sat dense pilosa, ceterum in pagina inferiore sparsim pilosa et praesertim in folis caulinis sat densiuscule stellata, in pagina superiore subglabra, in margine sparsim ciliata, superne prasina pr&- sertim apicem versus interdum 4- fusco-purpurascentia, sub- tus sat pallide cesio-virescentia. Inflorescentia, oligocephala sat laxa paniculata v. fur- cato-paniculata e ramis ex axillis foliorum ortis sepe inde- terminata, ramis + erectis strictis v. leviter arcuatis sat dense canofloccosis pilis raris obsitis pedicellis brevibus dense cano- floccosis rare — sparsim glandulosis et sparsim v. parce pi- losis acladium 20—40 mm. longum + superantibus. Involuera brevia crassiuscula 10—11 mm. longa et 5—6 mm. lata, lzete cano- v. atro-virescentia variegata, glandulis parvis et minu- tis. subdensiusculis v. sparsis et pilis brevibus obscuris raris v. longioribus apice canescentibus sparsis, rarius subdensius- culis obtecta, ceterum floccis sparsis — subdensiusculis ob- sita. Squame late, exteriores lineares — anguste ovato-line- ares obtuse — obtusiuscule, interiores e basi lata + lanceo- late sensim — cito in apicem obtusum — subacutum dilu- tum v. saepius roseum — claro-purpureum attenuate (v. in- time pauce acute) dorso + obscure marginibus late — la- tissime virescenti-marginate. Calathium luteum 30—35 mm. latum radians. Ligule sat late apice glabre. Stylus + vi- rescens. Denna form har fasta lökgröna eller nästan gräsgröna, mot spetsen stundom brunaktigt anlopta blad, med en egen- domlig gles, ojàmn och delvis djup tandning. Hos val ut- bildade, i synnerhet storväxta individ förekommer pa de inre rosettbladens skaft en eller annan smal och spetsig, klo- likt krökt tand; pa den nedlópande bladbasen och skifvans nedre hälft äro tänderna hos sådana exemplar glesa, osym- metriskt ställda, starkt utstående eller skärformigt framåt- krökta, vanligen smala och förlängda, men tämligen kort till- spetsade eller nästan trubbiga, åtskilda af raka, m. e. m. 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. No 14. uppstigande mellankanter. De nedre stjalkbladen ha samma tandning eller äro ännu tydligare parflikade samt hafva en nästan helbáddad, längre utdragen och skarpare spets. Blom- ställningen är ej väl begränsad, ofta är stjälken grenig ända från basen. Mest karakteristiska äro de korta, bredfjälliga, gulaktigt grönbrokiga holkarna. Mellanfjällen äro ofta öfver 2 mm. breda vid basen och hafva då äggrundt lansettlik form, långfjällen, som 1 spetsen ofta äro intensivt purpurfär- gade, hafva en bredare, ungefär äggrundt lansettlik basaldel och en smalare, kort och vanligen trubbig öfre del; några af de innersta fjällen kunna vara kort och bredt tillspetsade. Alla fjällen hafva ljusare, gulgröna kanter, hvilka hos lång- fjällen äro en half millimeter breda eller däröfver. Bekläd- naden utgöres af strödda eller tämligen täta, korta, gulknap- piga, framåt riktade glandelhår och enstaka eller glesa, korta hår samt strödda eller tämligen täta stjärnhår, hvilka äro nästan jämnt fördelade och sålunda förekomma äfven på lång- fjällens (dock knappt på de innerstas) bleka kanter. H. ewrycybe Dahlst. är säkerligen mycket nära besläktad med den nu beskrifna formen. Den förra har emellertid ra- kare, spetsigare, mer symmetriskt ställda bladtänder, kortare, nedtill begränsad inflorescens, tämligen tätt sittande gland- ler på holkskaften, mörkare holk med ej fullt så breda fjäll samt något glesare stjärnhår men talrikare glandler på hol- karna. Utbredning inom Medelpad: Stöde socken, Nedansjö (K. Johansson): Timrå, Merlo (F. Ringius), Väfland (K. A. G. Gredin) — öfver allt sparsamt, Dessutom känd från Ångermanland: Själevads socken vid Sörlungånger (N. V. Åkerblom) och Hörnäs (K. Johansson); Mo socken, Backe (K. Joh.) — äfven här i allmänhet spar- samt. Vidare i Norge: Hugelien (H. Dahlstedt). Rättelse. På sid. 2 rad 18 och 20 bör stå indumentum densum och i. sub- densum. ee” nn u KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRÄN MEDELPAD. acrochristum DAHLST. acuens K. Jou. . amblygonium Dauusr. argutulum K. Jou. bicurvum K. Jon. . cerussatum K. Jom. cinereotectum K, Jon. Collinderi K, Jon. . funereum K. Jon. . Ind ex specierum et varietatum. eymnocentrum DAHLST. . infumatum K. Jon. integratum DAHLST. lacerabile K. Jon. . lingua DanrsT. . linguiforme DAHLST. . longilingua K. Jou. loriferum K. Jon. . Arkiv für botanik. Bd 6. Pag. 46 30 7 ll 13 27 20 La N:o 14. mallophyllum K. Jom. Nordlanderi K. Jon. . obversiforme K. Jon. . obversum K. Jon. . platessifolium K, Jom. politiceps K. Jou. prevarianum K, Jon. . proversum K. Jon. . pseudoincrassans K. Jou. . pseudoscioides K. Jon. . puricolor K. Jom. . stilbocephalum K. Jon. . subleticeps DAHLST, . subsparsidens K. Jou. triangulariforme K. Jon. . varianiceps K. Jon. . varianum K. Jon. . 49 50 19; 20. 21. Hieracium pseudoincrassans. Folia plantz in paroecia ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O Explicatio tabularum. lecte, H. amblygonium, Lidens färja par. Linen. H. funereum. Ad viam ferream par, Horw. H HH: T: H. IN ZH H. H. . argutulum. Tab. I. Tab. II. Ange par. BoRGsJO, prevarianum. Auge par. BorGsJö. platessifolium. Ad viam ferream par. Houm. gymnocentrum. Nedansjö par. STÖDE. integratum . obversiform Collinderi, . puricolor. . stilbocephalum. STÖDE. . Nordlanderi. Merlo par. Timra, . lacerabile, subleticeps. Tab. II. . Subsparsidens. Sillre par. BonasJó. var, obversum. BoRGs30. e. Ensillre par. Borasso. Dab, HY; . triangulariforme, ATTMAR. . cerussatum. Lidens färja par. Lıpen, STODE, . pseudoscioides. Ange par. BonasJ0. Tab. V. Lillstróm par. STÓDE. Lónnàn par. BonasJó. Tab. VI. BonasJÓ, cinereotectum. Borgsjö prope templum. bieurvum. A. Prope Vissland par. Torp 14. Torp ; B. ATTMAR, KARL JOHANSSON, NYA HIERACIER FRAN MEDELPAD. 51 ium. 99.* H. » S H, moa. I. wees, mH. » 26. H. DES. H. 22 BO. HH. OO JH. J Tab. VII. infumatum. Alnö. longilingua. Ange. proversum. Nedansjö par, STÖDE. acuens. Lindsjó par. ATTMAR. Tab. VIII. varianiceps. STÓDE, varianum, STÖDE. mallophyllum. Lillström par, STÖDE. loriferum. A. Usland par. StöpE; B. Brattäsberget ejusdem paroecie. Omnes figure ad plantas exsiccatas delineate sunt, b. significat folium basale, - pie c. Galle eo. Figure » » rosulare exterius, » » » medium, » » » interius, » » caulinum, » » » primum (= infimum), o» » » secundum. superposite et figure linea interrupta conjuncte ad eau- dem plantam delineate sunt. Tryckt den 9 mars 1907 Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryekeri-A.-B. 2000548 vat , " » — ——————X 9. Arkiv för Botanik. Band 6 N:o 14. Auct. del. 1. H. pseudoincrassans 2. Hag Mail: oto. o. Ir 7. H. gymnocen 6. H. platessifolium m m Arkiv fór Botanik. Band 6 N:o 14. 8. H. subsparsidens 9. H. integra: A : T. + vek E radi . pe B cad" "m > Arkiv fór Botanik. Band 6 N:o 14. Auct. del. 15. H. puricolor 16. H. stilbocephalum Tafl. 5. od 3768 E | te p s ME i ae we a PM b! yt? E 4 | i m i in, : ih b ue 2 A - cesa ee «nd CE " > E : MED £a e : E + u. UR de | 7 Arkiv för Botanik. Band 6 N:o 14. all à "i$ 2 E A E ~~ m E L we | | t Hm = E z j 4 . I E e x Uu ] ~ ^w B Tafl. 8. oto. O. oJ, 29. H. loriferum 28. H. mallophyllum & A^ || ! 4 oi oe ae a ^d LAU ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o l5. Anteckningar om svenska Hymenomyceter. Af O. ROB. FRIES. Meddelad den 9 januari af V. Wirrrock och J. ERIKSSON. Nar jag 1899 återflyttade till Uppsala, fick jag tillfälle att efter mer än 30 ars uppehåll ånyo skåda traktens svamp- flora och dárófver fortsütta mina studier. Da jag nu publi- cerar mina iakttagelser, ar det egentligen for att med Sveriges Flora införlifva några ej hittills anmärkta arter, äfvensom påpeka en mängd for sállsyntare arter nya växtplatser, men därjämte for att til de sista arbeten öfver svenska Hyme- nomyceter, som min far offentliggjorde — Monographia Hymenomycetum Sueci®, Icones Hymen. och Hymenom. Europ&@i — foga en del tillägg och upplysningar; därjämte har jag velat framhålla några från nyare författare afvikande åsikter, i all synnerhet med afseende pa QuELET’s för öfrigt högst förtjänstfulla arbeten. Denna uppsats kan så- ledes på sitt sätt betraktas som fortsättning af mina öfver Göteborgstraktens Hymenomyceter utgifna afhandlingar — Syn. Hymen. reg. Gothob., 1888 och dess Additamentum, 1899 (samt Svampfloran i våra växthus, 1891). Den upptar också härifrån några få arter, äfvensom från Skåne och ett par andra orter. Själf på grund af sjuklighet merendels förhindrad att företaga några längre exkursioner, har jag lyckligtvis i min yngste son ÅRNE haft en särdeles god medhjälpare, som icke allenast flitigt genomströfvat trakten — till följd hvaraf ett betydligt antal här omnämnda arter blifvit af honom hem- Arkiv för botanik: Bd 6. N:o 15. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 15. forda — utan ock som en intresserad, minnesgod och skarp- synt iakttagare varit mig til mycken nytta vid undersók- ning och bestämning af de gjorda fynden. Därjämte har jag af var vórdnadsvàrde, ànnu ungdomligt liflige Nestor, profes- sor H. von Post mottagit åtskilliga värdefulla bidrag samt af min vän, den framstående mykologen L. RoMELL fått mig meddelade flera viktiga och intressanta upplysningar. te TE O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 3 Amanita strangulata FR. (t. 11). Uppsala vid Lurbo samt i en gammal fórvuxen lófskog mellan Graneberg och Vard- sátra i sárdeles statliga exemplar, nàstan dubbelt stórre àn A. vaginata. Foten tjock, tätt besatt med sma mörkare flockor (nästan som hos Boletus scaber), hvilka nedtill sammanflóto till en filtlik beklädnad. OUDEMANS (Champ. dans les Pays- Bas) och PAroviLLarp (Hyménomycétes d'Europe) äro de enda författare, hos hvilka jag funnit omnämnd denna egen- domliga bekladnad, hvilken i bórjan af mig antogs sannolikt bero pa någon parasitär vegetation, i synnerhet som dess fórekomst ej ar konstant. OUDEMANS skrifver: »pied couvert d'un duvet trés subtil, flaconneux», och PATOUILLARD: »le stipe est entouré d'une série d'ecailles circulaires simulant les debris d'un voile partiel, mais qui en réalité ne sont que le resultat d'une exfoliation de la couche périphérique du stipe.» — Anses af QuELET m. fl. som en luxurierande form af A. vaginata, hvilket ej förefaller alldeles osannolikt, dà sporerna ófverensstümma (runda, ocellerade, 13—15 u, hos A. strang. kanske något större). Törhända kan dock någon förväxling med kraftiga individer af A. vaginata förutsättas. Amanitopsis Rozz, Vaginaria Fora. Lepiota rhacodes Vitt. var. vaporariorum, i Addit. Hym. Goth. af mig anfórd fran växthus i Goteborg, ar enl. med- delande fran BRESADOLA identisk med L. Badhami BERKL. (& L. americana PECK). Cooxrs fig. (L. Badhami t. 25) motsäger icke detta. L. acutesguamosa WEINM. Upptages här endast på grund af det ovanliga växestället. Den fanns näml. 1903 i särdeles ståtliga exemplar i själfva Uppsala stad, på en gräsplan strax invid Akad. Biblioteket — till utseendet ofvanifrån frappant lik Psalliota augusta. Sp. hyalina, spolformiga med kärne, 6—7X2—3 v. Namnet torde efter prioritet böra utbytas mot L. aspera PERS. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. L. erminea FR. Uppsala pà backsluttningar mellan Ultuna och Liljekonvaljeholmen ymnig: ARNE FRIES. Sp. bredt fusi- forma, alla med stor kärne, 11—13x4—5 y. L. straminella BAGL., funnen af mig manga ganger i varm- husen i Göteborgs trädgärdsförening, men uppfattad som en gracil form af den dàr mycket talrika och varierande L. cepestipes, upptages, till beskrifningen fullkomligt ófverens- stämmande, af OUDEMANS såsom egen art, likaledes anträffad i Amsterdams botan. trádg. i vàxthus. Svampfloran i dessa företer i flera afseenden mycken likhet med den jag funnit i Goteborg. L. parvannulata Lascn (Fn. t. 16 f. 3). Uppsala, gräs- och mossbevuxen mark i barrskogen a »Södra åsen» (bortåt Hospitalet) 1905: Prof. v. Post (förut anmärkt fran Skane och Göteborg). Anses af Fayop (Hist. natur. des Agaric.) sannolikt vara en Amanita |. snarare typ för ett nytt genus. L. illimita FR. (t. 16 f. 1). Denna särdeles lätt igen- kända, pa ängsmark, i synnerhet i norra Sverige, ej sällsynta art iakttogs redan af LINNÉ, som upptager den såväl i Fl. Lapponica som i Fl. Suec. med fullt tydlig beskrifning, men utan namn. Detta, Agar. pratorum, gafs först af Rerzius | Fl. Scand. Prodr. (1779) och upptogs af ArzeLıus i Vet. Ak. Handl. 1788 samt i HOFFBERGS Anvisn. t. Vàxtrikets kanne- dom (1792). Däremot utbyttes det — enligt dà gängse föga noggranna ráttsbegrepp i fråga om nomenklaturen — af FRIES i Obs. Myc. II (1818) mot Ag. ( Lepiota) illinitus, hvilket sedan blifvit allmänt antaget. Anledningen till den godtyckliga namnförändringen torde väl varit likheten med namnet pra- lensis, som förut blifvit tillagdt ett par Agarici. Att emeller- tid benämningen pratorum, som aldrig blifvit för någon annan Agaricus begagnad, rätteligen borde återställas, synes mig vara en skyldighet att påpeka, om ock däremot skulle tala åsikten, att ett under mer än 100 år förgätet namn ej lämp- ligen bör återupplifvas. Armillaria glioderma Fr. (t. 15 f. 1). I likhet med så manga andra nybeskrifna arter har àfven denna, sa snart den genom afbildande i Icones Hymen. blef latt att igen- känna, anträffats mängenstädes utomlands (Tyskland, Frank- rike, England). Den har med allt skäl flyttats från Lepiota till Armillaria af QUÉLET, som till densamma äfven hänfört den i Hym. Eur. under namnet Arm. phoenicea från Petersburg O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 5 upptagna art. Hittills hos oss endast träffad i Alsikeskogen vid Uppsala och är dir ej sällsynt. Vanligen förekommer den mindre form, som i Icones afbildas, men den ar äfven funnen betydligt stórre och elegantare — till punkt och pricka öfverensstämmande med den af Cooxn (t. 245) under namn af Arm. focalis minor afbildade luxierande form. — Sp. sfäriska, 5 v. »Armillaria denigrata» ar en art, som otvifvelaktigt bor strykas, åtminstone ur svenska floran. Efter min äterflytt- ning til Uppsala har jag nàml. varit i tillfálle att mànga gånger återse Pholiota erebia just pa samma växeställe, dar den s. k. Arm. denigr. antraffades och därifrån figg. i Icones äro aftecknade — hvilket jag for öfrigt ganska val erinrar mig — och hyser ej minsta tvifvel, att de äro identiska. Olyckligtvis blefvo nog sporerna aldrig undersökta, hvaraf misstaget förklaras. I Hym. Eur. anmärkes: »admodum refert A. erebium» — och märkligt är onekligen, att STEVENSON (Brit. Fungi) utan tvekan anför den såsom synonym till Phol. erebia — och han är förvisso ingen novator rerum! Härmed är ingalunda sagdt, att PERSOON's Agar. denigratus (Syn. p. 267), hvars beskrifning i flera afseenden afviker från FRIES” art,” äfven bör indragas. (Af QUELET upptages Arm. ! Denna ganska vidsträckta skog sträcker sig på andra sidan Fyrisån från Flottsund öster om vägen till Stockholm, mot Bergsbrunna och bortåt Vrå järnvägsstationer. Dess närmast landsvägen belägna del utgör en tüml. jämn barrskog (mest gran); längre in är den mera kuperad genom berg- knallar och hopade mosstäckta stenblock eller genom stundom ganska djupa kärr, hvarjämte barrträden flerestädes ersättas af björk eller därmed blandas. — Inom mykologien har den fått en viss ryktbarhet, emedan där- städes ett ej ringa antal svamparter blifvit för första gången iakttagna, liksom många sällsynta där återfunnits; några äro t. o. m. icke hittills från något annat ställe kända. Också kallar FnrES den »silva fungorum rario- rum feracissima»^, och de ojämförligt viktigaste arter, som i denna uppsats afhandlas, hafva därifrån sitt ursprung. Beträffande dess namn är det visserligen strängt taget icke fullt riktigt, ty större delen däraf tillhör ej Alsike, utan Danmarks socken. och borde egentligen bära namnet »Dan- marks allmänning». Emellertid går Alsike socken med en kil förbi Flott- sund nästan ända upp till Pustnäs, och det är på denna relativt mindre del, som rariteterna synas hopat sig och dit vi företrädesvis vid exkursioner ställt våra steg, ehuru visserligen äfven längre in i skogens djup flera vackra fynd blifvit gjorda. Säkert är, att hvarje mykolog, om han under gynnsamt svampår på hösten besöker denna trakt, skall blifva förvånad öfver den svamprikedom, som här möter honom. * »Cespitosus subparvus, pileo campanulato nigrescente-umbrino: ma- culis latiuseulis obscurioribus: lamellis albido-fuligineis, stipite elastico subincurvo: annulo albicante subfugaci. Ad truncos rarius occurrit. Stipes 3 une. fere longus, 1—2 lin. crassus. Pil. */ı unc. latus, rigidus, carnosus, annuli reliquiis instructus». 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. denigrata PERS. med citat af Fries’ fig. och med tillägg: »pourrait étre un Pleurotus»). Tricholoma estuans FR. Angifves af FRIES vara funnen vid Femsjó samt i Alsikeskogen vid Uppsala. I samma skog, bortåt Bergsbrunna fanns den 1905 af HARALD FRIES, sár- deles utmärkt och vida skild fran T'. equestris former. Sp. n. sfäriska, 5—6 v. T. psammopus KALCHBR. Ett af senare årens intressan- taste for Sverige nya fynd, tydligen invandrad med larktrad. Först beskrifven fran Ungern af KALCHBRENNER, som däraf lamnat en fortrafflig afbildning (t. 3 f. 2), uppmarksammades den vid Stockholm af RomELL och vid Uppsala af v. Post. Haromkring tràffas den arligen mángenstádes och ymnigt, i Karolinaparken, Skolparken, vid Erikslund o. s. v., men all- tid under Larix. Att den fórut skulle blifvit forbisedd — i Uppsalas närmsta grannskap och med sa utmärkande habitus och kannetecken — forefaller knappt sannolikt; daremot har plantering af lärkträd årligen tilltagit. — Sp. ovala,6—7x4 v. T. unguentatum FR. (t. 31 f. 1). (»In pinetis raro. Lectus in Smolandia et Ostrogotia»: FR. Icon.). Uppsala i Alsike- skogen, ett enda men statligt exemplar, okt. 1903: A. FRIES. Snarlik en stor Tr. virgatum. Sp. bredt elliptiska, 4—5 x 3—4 u. Hatten pa den citerade figuren val mycket utstyrd. T. cartilagineum Burr. Hittills i Sverige endast upp- gifven’ och aftecknad (Ic. t. 33) fran Uppsala. 1905 hitsàndes . talrika friska ex. fran Vegeholm i Skane af O. von Post. T. celatum Fr. (t. 37 f. 1). Uppsala pa betesmark vid skogen bortåt Norby. Förut vid Femsjó och Göteborg. Sp. 6—7X4—5 yp. T. Schumacheri FR. Synes hittills endast varit funnen i bokskog (Skane, Göteborg), men träffades hösten 1904 i björk- skog vid Bergsbrunna — en statlig grupp. T. leucocephalum Fr. (t. 43 f. 2). Uppsala, Vardsatra i löfskog; likaså i en trädgård i själfva staden. En bland släktets mest utmärkta arter, genast känd genom intensiv mjöllukt. Sp. ovala, ofta något oregelbundna, starkt tag- gade (»igelkottlika» enl. ógonblicksanteckning), 7—8X5—6 v. - T. paneolum FR. (t. 36). Uppsala, Liljekonvaljeholmen, flera gånger: A. Fries. Sp. bredt ovala, 5—6X4 y. Clitocybe (?) amara A. S. Uppsala, pa »Sódra åsen», bortåt Eklundshof, flera ex. 1905: v. Post. Föres af QUELET O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 7 till Tricholoma; också äro lamellerna knappt nedlópande, stundom t. o. m. sinuerade. Sp. elliptiska, 5—6x4—5 v. C. tumulosa KALCHBR. (t. 5, CooKE t. 105!). Helt ny- ligen hitsändes fran Karlskrona af auditóren m. m. d:r V. LINDAHL en tämligen vil bibehållen del af en oerhörd tufva, tillhórande denna art. Den var uppvuxen i en vedbod och vügde 6 (ságer sex) kilo. De ytterst talrika, delvis hopvaxta l. hopklämda fötterna voro omkr. 11/2 kvarter långa, hvita och sammanflöto nedtill i en ofantlig klump; de bruna hat- tarne proportionsvis rätt små, genom ömsesidig pressning ofta oregelbundna. Om dess kolossala dimensioner vittna KALCHBRENNER's ord: »ce&spites ingentes, 1—4 spithamas in diametro metientes.» För öfrigt påpekar han den nara slakt- skapen med C. humosa FR., och da for öfrigt flera arter af denna grupp (Difformes) endast med svårighet kunna sár- skiljas, synes det osäkert, om den är att anse såsom ett för Sverige nytt fynd. Tricholoma QUEL. C. sinopica FR. (t. 55 f. 2). Uppsala vid landsvägen ofvan Graneberg (invid barrskog) maj 1903—5; Roslagen, Gregersboda: A. FRiESs. Utmärkt genom sin mjöllukt, vackert rödbruna färg och ytterst täta lameller och särskildt märklig såsom varande en af vara få deciderade vårsvampar. Sp. elliptiska, 9—10 X6—7 v. C. suaveolens SCHUM. Uppsala, Sunnerstaskogen 1905 (enl. Fr. Monogr. hittills endast i sódra Sverige). Ar nog ej mycket skild fran den ytterst vanliga C. fragrans, hvilken den till lukt fullkomligt, till form och farg mycket liknar; dock ar hatten kóttigare mera nedtryckt och i centern mör- kare. Sp. bredt elliptiska (hos C. fragrans mahanda nagot mer aflanga). Collybia radicata RELH. I södra Sverige, företrädesvis i bokskog ytterst allman, träffas denna art i mellersta Sverige ganska sállan — t. ex. vid Uppsala i Karolinaparken under afvenbok — och alltid betydligt mindre. Sp. ovanligt stora (15—17X11—12 u), bredt ovala, med basen tydligt bredare, stundom nästan tvarhuggen. C. semitalis Fr. (t. 62). Denna ganska egendomliga art, om hvars rätta plats i systemet FRIES säger sig vara höge- ligen tveksam, uppträder under flera olika former. Bland dessa är den högväxta (stundom kvartershöga), bleka, nästan hvita formen 1904 ett par gånger tagen i mängd i Rosendals- 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 15. skogen och tycks verkligen snarast bora foras till Tricholoma. Sp. särdeles anmärkningsvärda, snarast sockertopp- eller russinkarnlika, nästan triangulära, oftast med central karne, 8—9»x4—5 v. QUELET säger dem vara sfäriska, men ej sällan har jag funnit hans matt betydligt afvika fran mina. Han an- ser PERSOON’s namn fumosa böra hitfóras. Lyophyllum Karst. C. myosura Fr. (t. 65 f. 4). I barrskog kring Uppsala pa senhösten ingalunda sällsynt. Har upptagen for den egendomliga sporform, som jag visserligen blott en gang iakt- tagit — c- eller halfcirkelformigt bójd, lik kolerans »komma- bacill» liksom hos vissa Pleuroti och Polypori. Jag måste beklaga, att jag ej kom i tillfälle att genom ny undersökning kontrollera denna observation, som fórefaller ratt osannolik. Nara, kanske allt for nara, besläktad med C. conigena, föres den, eget nog, af QUÉLET till C. Clavus (esculenta). C. succinea Fr. (t. 65 f. 3) »In fageto ad Femsjó»: Fn. Monogr.; »in Suecia in pinetis, rarior species»: Icon. Hym. Flera gånger iakttagen i Kronoparken och Alsikeskogen m. fl. st., alltid lika utmärkt med sina tjocka och breda lameller. Sp. pruniforma, 9—10X7X8 v. C. esculpta Fr. (t. 66 f. 3). Uppsala, Gottsunda: ATKIn- SON. (»Ad ligna vetusta indurata Quercus in Smolandia raris- sime»: Fr. Monogr.) Särdeles vacker art, hvars af FRIES antydda släktskap med C. dryophila synes mig ganska af- làgsen. C. macilenta FR. (t. 66 f. 1). Uppgifves af FRIES såsom »perraro» funnen i Smaland och Uppland. Jag har flera gàn- ger aterfunnit den savil i Alsikeskogen som i dennas fort- sättning bortåt Bergsbrunna eller »Dannemarks allmänning». En liten nätt och prydlig art, vanl. mindre än den citerade figuren. Sp. 4—5X3—4 v. C. rubella QuÉL. Ehuru föga böjd for namnförändringar, har jag upptagit QUELETS namn i st. f. Clavus, hvilket otvif- velaktigt synes mig bora till C. esculenta hänföras. Likväl kan jag ej biträda förflyttningen till Mycena, om ock ut- seendet talar därför: hattens kant ar näml., äfven enl. Q:s egen beskrifning, fran början inrullad. — Ett enda litet fint exemplar fanns sistlidne sommar pa en gräsplan i Karolina- parken — ett verkligt nature artificium ! Collybia murina BATSCH (Cooke t. 1198). Uppsala, backe vid Barby järnvägsstation. (In Suecia media non vidi»: Fr. Mon.) — O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 9 C. tesquorum Fr. (t. 70 f. 3). Uppsala, pa backen sóder om slottet (1901), samma plats, dir den först urskildes (numera planerad till allman lekplats). Sp. runda, 4—5 v, knottriga (scabree), något inom släktet sällsynt. Mycena denticulata Bort. (= M. pelianthina Fr.). Skane, Lyckås i bokskog. M. aurantio-marginata Fr. Förut endast ett par gånger funnen i Småland samt vid Norsesund (Göteborgstrakten). En gång anträffad i Alsikeskogen, särdeles vacker, nov. 1905. I närheten vid samma tillfälle den lilla nätta M. citri- nella PERs. (Fn. t. 84 f. 4). M. Adonis Buty. Först 1904 återfanns denna lilla täcka art i präktiga skarlakansróda exemplar pa dess förra lokal (Gottsundabergen) af prof. v. Posr. JM. Aetites FR. (t. 81 f. 5). Pa kullarne vid Gamla Upp- sala (Kungshógarne) talrika grupper 1901. M. lasiosperma Bres. (Fung. trid. 37 f. 1.) Uppsala, Alsikeskogen 1905 (funnen redan 1892 af ROMELL i Ulriksdals park). Till utseendet ar den ej vidare märklig, enl. QUELET närmast lik M. galopus, i mitt tycke snarare en späd M. levi- gata — men igenkànnes genast genom sin lukt af harsket mjöl. Äfven sporerna afvika fran de hos Mycene vanliga: sfäriska, punkterade |. fintaggiga, 7—8 wv. M. wania FR. Uppsala, i fuktig barrskog bortom Lassby backar en täml. stor grupp. Behaglig att skåda med sin klarblå färg. Sp. elliptiska, 8—9x3—4 uw. M. supina ER. (Fl. D. t. 1551 f. 2). Uppgifves af FRIES såsom endast pa bok växande. Funnen i Upps. bot. trádg. senhösten 1905 och 1906 à Prunus divaricata af A. Fries. Till habitus snarlik JM. corticola, men till konsistens m. m. tydligen af- vikande. Sp. sfäriska, strüfva, 8—9 v. Omphalia sphagnicola BERKL. (COOKE t. 289a.) Vituls- berg, i gungfly pa sydóstra sidan af sjón, varen 1903 och 1905, i sällskap med O. Philonotis LAscH, som redan förut därifrån af Fries uppgifvits: A. Fries. Begge arterna sam- manslas med vanlig raskhet af QvÉrLET. — Ny för Sverige. O. schizoxylon FR. (t. 76 f. 4). Gottsunda, pa en trákloss, rent af fotografiskt lik citerade fig. Sp. bred-ovala, sma (43 u.), hvarigenom den ytterligare skiljer sig fran O. reclinis FR. (sp. dubbelt större), till hvilken QUÉLET godtyckligt för den som varietet. 10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 6. N:0 15. O. umbratilis FR. (t. 77 f. 3). Vardsatra, i en skuggig gräsrik vägkant under Fraxinus flera ar en smärre grupp. (»Ad margines fossarum in Scania campestri serotinum tantum legimus et gregarium»: Fr. Monogr. I Icones afbildade ex. tillhóra forma minor, sedermera iakttagen i Smáland). Sp. bredt elliptiska, 7—8x5—6 v. Pleurotus septicus Fr. (Cooke t. 259 b). Hittills endast i södra Sverige. Uppsala en tät grupp pa gammal hästspill- ning i Alsikeskogen: A. FmrEs. Lik Claud. variabilis, men skild främst genom sporerna, som äro hvita, aflangt cylin- driska, 8—9X3 y. Volvaria media SCHUM. (»In silvis humosis, umbrosis, fagineis Smolandiz rarissime»: Fr. Monogr.). Uppsala pa fet grasmark vid Stabby, ett enstaka ex. 1902. Ar ungefär hàlf- ten sa stor som V. speciosa, äfven till sporerna — hos V. spec. 18—20x10—11, hos V. media 7—8X4 wu (uppgifvas dock af QUELET ända till 20, men däremot af Massxks till 5X3!/s u.!). V. pusilla Pers. Uppsala, Polacksbacken pa gräsmark ymnig. Hatten i bórjan nagot slemmig. Sporernas form något varierande, äfven pa samma exemplar, runda 1. något ovala, 6—7x5—6 u. V. parvula, WEINM. Pluteus chrysopheus SCH&FF. (t. 253). Uppsala, Karolina- parken 1903: A. Fries. Sp. ljusróda, bred-ovala, ocellerade, 6—7x5—6 v. Uppgifves af Frits endast fran bokskog. P. hispidulus FR. (t. 90 f. 2). Skane, Hógestad pa bok- stammar 1905. Entoloma lividum Burr. (FR. t. 90 f. 3. Denna ganska prydliga art uppgifves sárskildt fran Frankrike vara mycket giftig, och en af vara förnämsta svampkannare har, for att därom vinna visshet, anställt försök pa sig själf och funnit uppgiften bekräftad, i det dess förtärande medförde häftiga och ihållande gastriska symptom. Någon risk att — på grund af hattens hvita och lamellernas rödletta färg — förväxla den med champinjon bör dock med någon uppmärksamhet vid svampinsamlande ej gärna vara att befara. I Stock- holmstrakten förekommer den flerestädes ymnigt, vid Gregers- boda i Roslagen växte den i stora grupper, vid Mörbylånga på Öland iakttogs den af min son ARNE, och antagl. är den äfven på andra orter ej sällsynt. E. erophilum Fr. Uppsala, i en trädgård (Öfre Slotts- O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 11 gatan 2) pa mulljord, redan i bórjan af juni 1906. E. ple- bejum KALCHBR. Öfverensstämmer tämligen val (t. 12 f. 1). E. Bloxami BERKL. Uppsala, Gottsunda 1903, funnen af prof. ATKINSON; likaså i Stockholmstrakten (Lidingön och Danderyd) af RoMELL, som delar min tvekan om dess art- skillnad. Den torde näml. vara allt for nära besläktad med E. madidum Fr. — planscherna af denna hos FRIES (91 f. 3) och af Bloxami hos Cooke (327) stämma nära ófverens — dock var den hvarken klibbig eller illaluktande (»graveolens»), hvilket tillhör E. madidum. E. elaphinum Fr. (t. 95 f. 1). Uppsala, betesmark à Lassby-backar (förut vid Femsjó och Göteborg). E. Speculum FR. (t. 95 f. 2). Uppsala, grásmark invid Liljekonvaljeholmen. Skall fórekomma under flera olika for- mer; den här upptagna stämde nära ófverens med den af mig i Femsjó fór Icon. Hymen. aftecknade. Clitopilus angustus PERS. (Fn. t. 96 f. 3. I blandskog vid Vitulsbergs träsk ganska talrik, aug. 1904: A. FRIES. (Uppges i Mon. Hym. såsom endast i bokskog anträffad.) Lamellerna tydligt nedlópande, men i öfrigt påminner den mycket om en gracil Entol. rhodopolium. — Eccilia QuÉrn. — Da Clitopilus Prunulus & aff. ej allenast till sporerna aro full- komligt afvikande fran den för Rhodospori egendomliga typen, utan ock till habitus komma Paxillus-gruppen Lepista ganska nära, har QuELET — med rätta, synes mig — Ofverflyttat dem till detta släkte. Leptonia formosa Fr. (t. 98 f. 1). Uppsala, vid gang- stigar i Kronoparken; Roslagen, Gregersboda och Singö: A. FRIES. L. euchroa Pers. Nässjö, en mindre tufva pa en af- huggen alstam. Lika utmärkt genom sin briljanta färg som (för detta släkte) ovanliga växeställe och växtsätt, hvar- igenom den mycket liknar en Mycena. Nolanea versatilis Fr. En bland vara egendomligaste arter, märklig genom hattens kuriósa metallglans i såväl friskt som torrt tillstånd och med färger changerande i bla- grónt, blekgult, graaktigt och (aldre) brunt; foten dock all- tid glänsande silfverhvit. (Härmed öfverensstämmer i allo QUELET’s beskrifning.) Sp. ljusróda, mangkantiga, vanligen pentagona. — En af de pa senare tid af FRIES beskrifna arter, fran Upps. botan. trädg. à skuggig mulljord samt äfven 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. utom trüdgàrden, men mindre karakteristisk (harifran den ganska hvardagliga fig. t. 98 f. 5). Fanns ànyo 1905 i Bot. trädg. med sitt ovanligt frappanta utseende. N. juncea Fr. (t. 99 f. 2). Uppsala i Sphagnum-karr i skogen mellan Rosendal och Norby (fórut i Femsjó och vid Goteborg). Pholiota confragosa Fr. Otvifvelaktigt en af vara allra utmarktaste arter, fórut sállsynt funnen i Smaland a bok och en gàng vid Uppsala 1 Sunnerstaskogen. Och likvàl kan den pa grund af sitt vackra egendomliga utseende svårligen för- bises, åtminstone sådan den 1905 anträffades i smärre tufvor bland täta granar i Alsikeskogen. FRIES” plansch (105 f. 3) ar ypperlig; däremot äro de under 2 afbildade yngre ex. minst sagdt högst tvifvelaktiga. Sp. ljust rostfärgade, n. sfäriska, 5—6X5 uv. P. mycenoides Fr. »In paludosis turfosis l. sphagnosis Smolandie»: Fr. Monogr. Ultuna i kärret: A. FmrEs. Sp. ljusbruna, mandelformiga med kärne, 11—12x6 y. Hebeloma sinapizans PAUL., stor och t. ex. i löfskog vid Hesselby mycket ymnig, H. elatum BATSCH, utmärkt genom stark rüttiklukt och lang spiralvriden fot, vid vagkanter nara Flottsund, samt H. versipelle Fr., flerestádes à grasmark i barrskog, likasom H. punctatum FR. (mest pa senhösten) synas mig jämte de ytterst allmänna H. crusiuliniforme Burr. och mesopheum FR. vara de kring Uppsala lättast urskilda bland detta val afgransade men skäligen triviala släkte. Inocybe obscura PERs. (Fr. t. 107 f. 3). Uppsala, flere- stades saval i barr- som lófskog (t. ex. Karolinaparken allman). — Pa försök att urskilja de otaliga arter, som pa senare tid fran manga hall blifvit nybeskrifna och återfinnas hos MassEE (European Agaricaces) har jag icke inlätit mig, ehuru sáker- ligen flera af dem äro att har antrüffa. I. asterospora QUEL. (CooKE t. 385). I fuktig skogsmark ingalunda sällsynt, snarlik J. rimosa. Clypeus Karst., Astero- sporina SCHROETER. I. eutheles BERKL. & Br. (Cooke t. 386). Uppsala, Alsikeskogen bland hopade barr. Lätt igenkänd genom sin toppiga hatt och vidväxta lameller. Flammula abrupta FR. (t. 115 f. 1). Uppsala, skogen vid — Sunnersta, väster om landsvägen, på mossbelupen mark. » Species nobilissima, habitu quodammodo Cortinarie» säger Seer ee O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 13 Fries med fullaste rätt. Huru QUÉLET kunnat fora den till Phol. spectabilis, är rent obegripligt. Sp. gula, runda, fin- punkterade, 7—8 p. Flammopsis FAvop. F. Fusus BATrscH. Under detta namn (& Filius) synas flera olika arter blifvit sammanförda (jfr Fries t. 117 och CooKE t. 432—4). Den af mig tagna arten fanns i några stora ex. vid basen af något löfträd: Uppsala, trädgårds- anläggningen bakom Flustret, och öfverensstämde förunderligt väl med Burr. 398, »A. hybridus», som ju allmänt hit cite- ras. Sp. ljusgula, sma, 4—6x4 v. F. limulata Fr. (t. 119.f. 3). Trástubbar i kárrig barr- skog utanför Karlsborgs fästning, i stor mängd. E F. scamba Fr. (t. 120 f. 3). Uppsala, pa multnade tall- stubbar bortat Norby, flera gánger. Sp. ljusgula, bredt man- delformiga, med mörkare rand, 9—106, 7 v. Ofverfores af QuÉrET till Paxillus, och med den nya begränsning han därät gifver (och med uteslutande af P. involutus & aff.) forefaller det ej oriktigt; dock àro sporerna vàl mycket afvikande. Däremot finner jag, tvärtemot Q., ganska olämpligt att fora den som varietet till F. tricholoma; denna skiljer sig genom storlek, fotens beklädnad, nedlöpande lameller m. m. samt sporerna (enl. QuÉLET & KARSTEN 4—5 v). KARSTEN för dem till ett eget, knappt erkändt släkte, Ripartites. Naucoria lugubris Fr. (t. 121 f. 1). Förekommer ofta myc- ket sent in på hösten. Funnen vid Uppsala i barrskog mel- lan Rosendal och Norby samt i Alsikeskogen; äfven i en torr barrskogsdunge vid Knifsta järnvägsstation — märkligt nog nära invid den äfvenledes utmärkta, ganska sällsynta när- besläktade. men väl skilda N. Christine. Sp. hos N. lugubris rostfargade (under mikr. gula), elliptiska, finprickiga, 7—8X 4—5 v; hos N. Christine lergula, n. runda (1. mycket bredt ovala), 4—5X4 pv. (Måtten afvika mycket fran QUELETS.) N. striepes CooKE (t. 478). Uppsala, Graneberg på gräs- mark nära ladan vid landsvägen, flera tufvor 1904. Sp. ljus- gula (under mikr. mycket bleka), 8—9X3—4 y. Till storlek och habitus har den ett visst tycke med Marasmius Oreades; öfverensstämmer väl med citerade fig. — Ny för Sverige. N. arvalis FR. (Cooke t. 479). I september 1892 fick jag (som dà ànnu var i Góteborg bosatt) mig af prof. J. G. AGARDH tillsändt ett parti egendomliga, underjordiska, »tryf- felliknande» svampbildningar, hvilka i stor mängd anträffats 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. i en trädgård i Engelholm: jordmånen var »flygsand, med betäckning af brukad ekbark». Som jag var oviss om deras rätta natur, remitterade jag dem till min bror, prof. TH. FRIES i Uppsala, hvilken fann dem ingalunda vara nàgon Tuberacé utan ovanligt kraftiga sclerotiibildningar. For att om möjligt kunna iakttaga deras vidare utveckling fóretog han odlings- försök och nedgräfde en del exemplar i några vaxtkrukor i botan. trädgården. Experimentet lyckades öfver förväntan, i det de efter någon månad frambragte talrika frodiga svam- par, tillhörande gruppen Agaricinei. Af dessa tillvaratogs en mängd och nedlades i sprit för Uppsala botan. museum, där naturligtvis äfven en del sclerotier förvarades. Dessa sclerotier äro till form och storlek ganska varie- rande — dels enstaka runda knölar af ungefär en hasselnöts volym, dels — och oftare — flera sammanflytande till oregel- bundna figurer och slutligen ej sällan massvis hopade till klumpar af valnöts storlek och däröfver. De äro afrundadt loberade 1. ojämna, kantiga och under förvaring vanligen sprickiga, brunsvarta 1. helt svarta, men inuti hvita, full- komligt homogena; särdeles hårda, isynnerhet äldre, då (enl. ALBERTINI & SCHWEINITZ uttryck) ej ens knif biter på dem. — Denna svampbildning iakttogs först i växthus bland garf- varbark af ALBERTINI & SCHWEINITZ, som (1805) lämnade en särdeles noggrann beskrifning och afbildning under namnet Sclerotium vaporarium. Sedan hafva dylika af flera myko- loger (DE CANDOLLE, NEES V. ESENBECK m. fl.) återfunnits, alltid på liknande lokal; af Frizs vid Lund och Malmö (enl. ¥en)! LEVEILLE, i sin utmärkta Sclerotiwm-monografi, torde varit den fórste, som visade, att de stundom gifva upphof till en Agaricus, hvilken han bestämde till A. (Naucoria) ar- valis Fr. Häremot opponerar sig visserligen SCHROETER, som, under framhallande, att flera arter fatt namnet A. arvalis, misstänker, att L. förväxlat den med Galera conferta Bour., hvilken plagar uppträda pa liknande platser. Emellertid har Borrow's af Cooker kopierade figur (t. 463 b) ej därmed af- lagsnaste likhet. (För öfrigt anser SCHROETER ej osannolikt, att »Ag. (Mycena) tenera 7 vaporaria» hos ALB. & SCHW. vore att hit hänföra — också pa grund af vaxtlokalen.) Att var har iakttagna art bör såsom Naucoria arvalis anses, synes mig hógst sannolikt, ehuru det visserligen varit O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 15 svart att af nagra sedan lüngre tid spritlagda ex. fa nagon ledning för bestämningen (de ha näml. i sin helhet antagit en rödbrun färg). Formen stämmer dock ganska väl öfverens — särskildt är foten, såsom cartilagineus, fistulosus, ett ut- märkt, högeligen karakteristiskt kännemärke. (Att några individer nått en ovanlig höjd — ända till 2 decimeter — beror väl på deras uppdragande i växthus, likasom ock borst- harigheten vid fotens bas.). Förvisso är svampens uppväxande ur ett sclerotium myc- ket sällan iakttaget och fyndet härstädes sal. ganska märk- ligt, hvilket tydligast framgår däraf, att det hos ingen myko- logisk författare lyckats mig påträffa någon härpå tydande notis, förutom hos LEVEILLE, som oftare tycks observerat detta säregna fenomen, då hans yttrande, att förekomsten af sclerotium hos A. arvalis »icke är konstant», naturligtvis måste tolkas så, att det ej förefallit honom särdeles ovanligt. Någon afbildning, som återger den från ett sclerotium upp- komna A. arvalis eller någon därmed besläktad art, vet jag ej finnas publicerad, trots det stora öfverflödet på svamp- planscher; däremot citeras af LÉVEILLÉ ett franskt exsiccat- verk (»Cryptogames des Ardennes» af m:lle LIBERT DE Mar- MEDI), som fastslår det som ett faktum. Såsom bekant är en för Nauc. arvalis (liksom för dess måhända allt för nära släkting Galera antipus LascH) ut- märkande karaktär den i en lång, ansvälld och förgrenad rotliknande bildning slutande foten. Man skulle möjligen kunna tänka sig — och LÉVEILLÉ tycks ej vara alldeles främ- mande härför — att denna förlängda fot såsom ett slags mycelium skulle så att säga vikariera för sclerotiet (1. snarare vice versa) — eller också möjligheten att sclerotierna, som enl. LEVEILLE alltid ligga ganska djupt, kunnat blifva vid svampens upptagning förbisedda, i likhet med hvad förhållan- det torde vara med Collybia Clavus (esculenta). Dock behöfva vi ju ej gå längre än till Collybia cirrhata (& tuberosa), Coprinus stercorarius, Typhula phacorrhiza m. fl., där ett analogt för- hållande redan är konstateradt: ibland närvaro, ibland saknad af sclerotium. I hvarje fall är förhållandet intressant och väl förtjänt af närmare studium. Naucoria arvalis har flerestädes utomlands blifvit an- träffad, men synes i Sverige vara sällsynt, då den hittills 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:Oo 15. endast uppgifvits fran Femsjo, dock »quotannis inter olera», samt fran Göteborg af THEORIN. N. temulenta FR. (t. 125 f. 2). Fuktig mark i bade löf- och barrskog i Uppsalatrakten: Norby, Alsikeskogen (fórut i Smáland, en gàng i Uppland enligt Mon. Hym.; utomlands flerestádes). Sp. rostfárgade (under mikr. ljusgula), elliptiska med markerad kàrne (»oculiformes»: QUEL.), 9—11X6 n. N. reducta, FR. (t. 125 f. 3). Liknar fullständigt en Col- lybia, äfven till lamellernas färg, åtminstone hos yngre ex. Ocksa fórdes den till detta slakte, innan sporernas fürg var känd. Dessa äro näml. ljust smutsbruna (under mikr. gul- bleka), elliptiska, 8—-9x6 p. Anträffad 2 gånger 1905 vid Uppsala just pa samma lokal, hvarifran den fórut uppgifvits, eller skogen mellan Sunnersta och Várdsátra. I Obs. Myc. II, dar den först beskrefs, antogs den — helt naturligt — vara beslaktad med Agar. conigenus: egendomlig synes den där angifna växtplatsen pa ruttnande syrenlóf — likasom ock tillfälligheten, att den redan från början fick namnet reductus. N. Myosotis Fr. (t. 125 f. 1). I kärr helst af Sphagnum, pa fuktig ängsmark o. s. v. ingalunda sällsynt; äfven vid Uppsala, dar den ej synes varit af Fries antrüffad, flere- stüdes.! Sp. ovanligt stora (16—207«9—10 p, mandelformiga, bruna med morkare rand. N. porriginosa Fr. Bland rishógar och afskráden invid Eklundshof nära Uppsala °/s 1904 gruppvis. En särdeles egen, vacker art, utmärkt genom gula, lätt aflossande fjäll pa den klibbiga hatten. Enl. Mon. Hym. fórut endast tagen ett par gånger pa liknande lokal i Femsjö. Finnes ej upptagen i QvÉLET's Flore Mycol., men är funnen i England (Cooke’s fig., t. 510 är emellertid föga lyckad). Sp. elliptiska, ljust rostbruna, 6—7 x 3—4 v. N. escharoides Fr. Ehuru i Mon. Hym. endast uppgifven fran bokskogsregionen, är denna art icke sällsynt äfven an- norstádes. Vid Göteborg fanns den pa manga ställen och likaså här kring Uppsala, äfvensom pa Singö (A. FRIES). Den växer på fuktiga ställen, kärrmark i löfskog, helst un- der alar, vanligen i stora grupper och lätt känd genom sin, i — synnerhet hos yngre ex., till alla delar mycket bleka färg. Sp. mandelformiga 1. paranótlika 1. batformiga (»naviculaires»: : Qu&£r.), finpunkterade. | * Fanns 1884 frodig i mängd vid Tromsö, vid brüdden af en fran lapp- lägret nedrinnande fjüllbück, mycket lik N. tavastensis Karst. (t. 40). Jar. O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 17 Galera pityria FR. Uppsala, Karolinaparken *??/, 1903 (förut i Småland och vid Stockholm). Näppeligen skall någon vid fórsta paseendet taga den fór en Galera, dit den likval enligt alla kännetecken hör. Egendomlig ar hattens klibbig- het och smutsgra (»lurida») färg, den hvitglünsande foten och sporerna, som sakna den breda mórkare rand, hvilken àr vanlig hos Galerc och flertalet Naucoriw. Märkligt nog synes den ej vara funnen utom Sverige. Sp. rostbruna, elliptiska, 10—11xX5—6 wp. Crepidotus calolepis FR. (t. 129 f. 4). Frambryter årligen ymnigt ur stammen af en gammal asp i Karolinaparken, Uppsala — en fórundransvürdt rik fyndort fór rariteter. Slaktskapen med C. mollis är omisskännelig, och ófvergángs- former saknas icke. Afbildningen hos Frres ej alldeles lyc- kad; hattens färg bör vara mörkare, fjällen mycket finare och tätare. Sp. bredt ovala (7—8X5 wu), ockragula (hos C. mollis mera grågula). C. epibryus Fr. Förut anmärkt endast i Skåne. Uppsala, okt. 1903 i Alsikeskogen. Utmärkt genom de fintaggiga spo- rernas gulaktiga färg. Namnet Psalliota har af KARSTEN utbytts mot Agaricus i inskränkt mening. Ehuru detta af flera författare accep- terats (OUDEMANS, PATOUILLARD, MASSEE, ATKINSON), torde det sannolikt icke blifva allmänt antaget. Än mindre lär val Kunrze bland sina våldsamma ändringsförslag om nya namn på svampsläkten vinna framgång för sitt namn Fun- gus(!) i st. f. Psalliota. — Åtskilliga mer eller mindre märk- liga former äro af senare förf. beskrifna som nya arter, af hvilka, såsom här nedan anföres, en god del torde böra redu- ceras. Prydligast är Ps. elvensis BERKL. (COOKE t. 522), som väl knappast kan med Ps. augusta förenas, ehuru QUÉLET anser dem synonyma. Ps. sanguinaria KARST. med »vid brytning blodrödt kött» förefaller mig mycket tvifvelaktig. K. framhåller näml. så- som hufvudskillnad från Ps. silvatica köttets färg, hvilket han säger hos denna senare vara »hvitt». Knappt har väl dock någon svampsamlare här i Sverige undgått finna det vanligen vara rodnande, ja stundom mycket starkt rödt (hvar- for den ock fått namnet »blodchampinjon») — och härpå kan således ej ens en varietet grundas. För öfrigt förefaller det som skulle Ps. silvatica varit ett synnerligen begärligt lock- Arkiv för botanik. Band 6. N:o 15. X _— 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 15. bete vid jaktande efter nya arter — om eljest det bekraftar sig, att äfven följande s. k. arter endast äro former af den- samma, näml. Ps. subrufescens PECK, fabacea BERKL., amyg- dalina Curt. (enligt FARLow i ATKINSON Mushrooms) samt Ps. niveorubens QUEL., setigera PAUL., hemorrhoidaria KALCHBR., rubella GILL., Vaillantii Rozg & RicH. (QUELET enl. MAssEE Agaricacez, där deras beskrifningar återfinnas). Af Ps. arvensis träffas ofta ex. med gulaktig hatt — någon gång äfven fot och kött stötande i gult. Denna färg framkallas helst efter yttre inverkan, stötar o. s. v. År 1903 funnos i Kronoparken några individer, där den gula färgen var ovanligt starkt framträdande, hvarför prof. AT- KINSON, min följeslagare på exkursionen, ansåg dem möjligen kunna föras till Ps. xanthoderma Gin. 1. Ps. flavescens Roz. Dessa voro mig då knappt ens till namnet kända, men efter rådfrågande af de mig tillgängliga arbeten, där jag funnit dem något närmare omnämnda (QUELET, MASSEE, GILLOT & LUCAND: Champ. super. d'Autun, och Bourpot: Hymenom. de Moulins), synes mig framgå, dels att bägge tillhöra en och samma art och dels att de svarligen torde kunna skiljas fran Ps. silvicola Vitt. Det ar egentligen i anseende till den olika hastighet, hvarmed de antaga gul farg, dennas intensitet samt utbredning (öfver hatt, kött, fot), som de fórete en sraduel olikhet med denna och sinsemellan. QUELET citerar Ps. xanthoderma som synonym till Ps. flavescens, men fór den sásom varietet til Ps. cretacea. —. Den i barrskogen vanliga, redan pa långt hall lätt igenkända Ps. silvicola upptages af ATKINSON såsom särskild art — och detta kan val ha till- rackligt goda skäl för sig, liksom ock Ps. villatica BROND., såsom jag redan förr yrkat, gärna kunde tillerkännas artrátt. Stropharia Caput Meduse Fr. Vid Uppsala flerestädes i i täta tufvor vid tallstubbar: Kronoparken, Norby. Fig. bos Fries (t. 131 f. 3) är till färg m. m. knappt igenkänlig; däremot är CooKE's (t. 540) särdeles god — endast sporernas form och färg afvika. Dessa äro aflångt ovala, bruna med skiftning i purpurviolett och med mörkare rand, 10—11X5 v. Hypholoma lacrymabundum BULL. (FR. t. 134 f. 1). »Ad truncos Fagi, Betule in silvis frondosis Smolandiz vulgaris; in Suecia media non lectus»: FR. Ic. Uppsala, Vreta udde och. mellan Graneberg och Värdsätra i löfskog, i tata tufvor vid stammarnes fotter. Fórekommer troligen flerestáde sa liknande ee et O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 19 lokal. Sp. citronformiga, tütt vartprickiga, n. svarta (brun- svarta under mikr:) 9—11x6—7 p. Kallas af QUELET Siro- pharia cotonea, dà han anser namnet lacrymabundus bora fóras till Hyphol. velutinum. Lacrymaria P AT., Cortiniopsis SCHROET.. Glyptospora FAvop. H. cascum FR. Uppsala, pa grismark invid kyrkogarden, senhösten 1901: A. Fries. Växte i spridda ex., ej tufvad, större än H. appendiculatum. Sp. n. svarta (under mikr. bruna med obetydlig violett skiftning), elliptiska, 10-—-12x6—7 u. (nästan dubbelt mot H. append.). CooKE's fig. (544) afviker betydligt och synes snarare tillhöra H. appendiculatum. »H. coronatum» Fm. (t. 134 f. 3). Att denna s. k. art, först beskrifven fran växthus i Uppsala och pa lika lokal af mig antrüffad i Goteborg, svarligen kan anses for annat an en luxurierande, elegant form af H. appendiculatum, har jag redan i Syn. Hym. Goth. papekat. Af samma mening är äfven QuELET. Däremot upptages den af OUDEMANS, som likaledes funnit den i Amsterdams botan. trädg., såsom skild och likaså den på samma plats iakttagna H. intonsum Pass. Men icke heller dennas beskrifning visar några tillräckliga karaktärer. utan torde äfven den vara att hänföra till den ytterst variabla H. appendiculatum. Psilocybe pertinax Fr. (t. 135 f. 2). Uppsala, Karolina- parken, en mindre grupp vid en lóftrádsstubbe. Synes ingen- städes utomlands blifvit anträffad, och i Sverige förut blott ‘en gang, vid Uppsala, och dà i barrskog. Naturligtvis måste jag därför vara ganska tveksam, om mina ex. kunde föras hit, men de stämde val med beskrifningen och med planschen, utom hattens fürg, som ej stótte sa mycket i ródt, hvilket ock efter korrektionen i texten är oriktigt. Sa starkt mar- kerad var val ej hattens gropiga skrynklighet, som den teck- nats, men en dylik ófverdrift i framhallande af yttre attri- buter ar ej sällsynt hos de äldre figg. i Icones Hymen., och en egendomlig skrynklighet förefanns i alla fall. Märkligast var fotens betydliga ihalighet och den broskartade beskaffen- heten af väggarne, som omgafvo denna kavitet. Till någon annan hittills beskrifven art syntes det mig otünkbart att hanfora den. Sp. mórkbruna (under mikr. ljusare med nagon dragning àt purpur och med bred, mórkare rand), bredt ovala, manga med kärne, 6-7x4—5 u. (Af BüLow — Bot. Not. 1889 — uppgifves den en gang vara funnen i Engel- holms furuplantering). 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 15. P. corneipes Fr. (t. 136 f. 3). Uppsala, forst funnen i Sphagnum-karr i Alsikeskogen, dar den 1905 aterfanns af H. FRIES. P. squalens Fr. (t. 137 f. 2 — föga lyckad). Uppsala, murkna aspstubbar redan pà sensommaren, vid Bergsbrunna och Hesselby: A. Fries. Ar måhända ej alltför sällsynt, men svar att patraffa vid examinering, da den placerats i släktet Psilocybe for släktskap med dithórande arter, ehuru Fries själf medger, att den rättare pa grund af den bruna sporfárgen borde föras till Pheoti bland Dermini. Svampens färg uttryckes bäst (i Monogr.): »ferruginascens cum facie lurida». Sp. smutsbruna, n. sfáriska, 6fver midten fórsedda med ett egendomligt tvarband (vid repeterade undersók- ningar) 8—9 p. Psathyra gossypina Burr. (t. 425 f. 2). En afvikande form uppgifves (i Monogr.) vara funnen i Uppsala botan. trädg.; fullt typiska ex., i allo öfverensstämmande med Bur- LIARD's fig., antrüffades 1900 à Lassby backar i blandskog pa gräsmark af amerikanske mykologen E. Burr. Fran P. pennata är den tydligt skild. Hypholoma QUEL. Psathyrella(?) subatrata Barscu. Uppsala, Eklundshof, bland förmultnade löfhögar 1 stora grupper. Kvartershóg, ovanligt bräcklig. Pa mina ex., som noga Öfverensstämma med FniES' goda fig. (131 f. 1), äro sporerna svartbruna med nagon dragning at purpur (atm. under mikr.), bredt ellip- tiska, 10—12x6—8 u. — Gränsen mellan släktena Psathyra och Psathyrella torde vara ganska osäker; åtminstone borde nágra arter af det senare snarare foras till det forra. Be- träffande denna art uppgifvas sporerna af FRIES och QUELET vara svarta; möjligen ligger förklaringen dari, att den, sa- som af Fries antydes, omfattar tvenne skilda arter. P. hydrophora Burr. (t. 558 f. 2). Uppsala, i tradgarden vid Stabby (prästgården) i smärre tufvor. Utmärkt genom den slutligen tillbakarullade, i midten ródbruna hatten samt de smala lamellerna. Star pa grünsen mellan Psathyrella och Coprinus, till hvilket släkte den — jämte P. disseminata och några flera — af QUELET Ofverflyttas. Sp. svarta (under mikr. bruna), hampfrólika, 12—15x8—9 p. Coprinus tomentosus BULL. (t. 138). Skane, Högestad i bokskog. Äfven i Ups. bot. trädg. i växthus. C. papillatus Barscu. Tycks nästan vara hustam. För O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 21 nagra ar sedan fick jag mig tillsind en grupp af denna art, vuxen i en blomkruka hir i staden. Jfr Hym. Eur., dar forma oxygena beskrifves efter ex. uppkomna i en fran Sätra brunn sind burk, innehållande gyttja för analys. C. mycenopsis Karst. Uppsala, Hesselby bland rutt- nande löf i blandskog, ymnig. Utmärkt genom purpurbruna lameller och purpursvarta (und. mikr. brunaktiga), ovala sporer, 7—8x5—6 p. Ej förut funnen i Sverige. C. dilectus Fr. (t. 140 f. 2). Förekommer fortfarande år- ligen, om ock sparsamt i de stora träbaljorna (för lager och andra större orangeriträd) i Uppsala bot. trädgårds frigida- rium. En blick på Borrow's afbildning af C. oblectus (t. 142, kopierad i CooxE t. 661) visar à ena sidan släktskapen (l. rattare analogien) mellan de bágge arterna, men à den andra omöjligheten att, såsom QUELET vill, sammanslà dem till en. Cortinarius. Säkerligen har hvarje mykolog erfarit, hvilka svårigheter särskildt vissa grupper inom detta släkte erbjuda i fråga om artbestämningen, och då denna ofta måste hufvudsakligen grunda sig på de olika delarnes efter åldern betydligt växlande färg, blir resultatet ej sällan ganska osäkert — där det icke, isynnerhet i fråga om äldre exem- plar, rent af blir nödvändigt att alldeles uppgifva försöket. Att man emellertid härvid bör fästa stor vikt vid de hit- tills föga uppmärksammade sporerna, och att dessa kunna blifva af väsentlig nytta, synes mig efter visserligen ännu ofullständiga iakttagelser, hvilka behöfva närmare kontrolle- ras, vara otvifvelaktigt — och detta icke allenast med hän- syn till deras ganska olika storlek, utan ännu mera med af- seende på deras form, från nästan sfärisk till aflångt elliptisk O. 8. v., deras yta (slät, punkterad, mer |. mindre taggig |. stráf m. m.) och äfven själfva färgens intensitet 1. nyansering, helst under mikroskopet — från mörkbrun till ljusgul. Min afsikt är därför att häråt ägna vidare undersökningar, liksom jag vill uppmana andra svampforskare att medverka till ut- redande af detta ämne, hittills föga bearbetadt men säker- ligen rätt viktigt och intressant. Beträffande formen har jag antecknat 2 olika slag, en längre, aflàng, ofta mandelformig, och en kortare, nästan sfä- risk 1. bredt elliptisk — jämte häremellan talrika mellanformer. Af det förra slaget vill jag här anföra exempelvis — dock med reservation för något möjligt misstag — C. triumphans, > es 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. crassus, varius, fulgens, orichalceus, collinitus, Salor, vibratilis, violaceus, iliopodius, rigidus, bivelus, armeniacus, och af det senare C. anfractus, decoloratus, delibutus, tophaceus, callisteus, bolaris, lepidomyces, anomalus, impennis, helvolus. Sporernas yia gór vid beskrifningen stora svarigheter; ofta har jag tvekat, hvilket uttryck lämpligen borde väljas. C. (Phlegmacium) crassus FR. (t. 142 f. 1). »Ad Femsjö Smolandie speciem hane abnormem et raram tantum legi»: Fr. Monogr. En märklig art, bildande 6fvergang mellan Phlegmacium och Inoloma, i det hattens periferi ar upplöst i tradar men midten glatt, nagot klibbig (i synnerhet yngre); den bereder därigenom svårighet vid examineringen. Lamel- lerna ovanligt bleka, till sist lerfárgade. Sp. gulaktiga, af- långa, at bägge andar tillspetsade, 11—12x5—6 v. Sedan jag fórut en gang funnit den i skogig kürrmark vid Goteborg, har jag två gånger haft nöjet återse den har i Uppsala, tagen a liknande plats i Rosendalsskogen af min son ARNE. C. (Myxaciwm) Salor FR. (t. 150 f. 1). Uppland, Länna i barrskog 1903 (förut i Småland och Västergötland). En sirdeles vacker art, utmarkt isynnerhet genom sitt slemmiga, blaa, spindelvàfslika, ganska lange kvarstaende velum, snar- likt det hos Gomphidii. Sp. smalt mandelformiga, finpunk- terade, 12—-14x6 v. C. (Inoloma) violaceo-cinereus PERS. Västergötland, Som- marro vid sjön Mjörn i löfskog 1902 (tillägg till Goteborgs- floran). Sp. ródgula, aflanga, i begge andar spetsade, knappt punkterade, 105 ». C. (Inoloma) cyanites Fr. (t. 152 f. 2). I björkskog bortåt Sommarro vid sjön Mjörn 1902. Ar måhända den noblaste af alla Cortinarier — helt och hallet himmelsblà och utgjutande en vinröd saft dà den kramas. Anses likväl af QUELET som en »variété luxuriante» af C. alboviolaceus. Sp. rostfárgade (und. mikr. halmgula), mandelformiga, punkterade, 8—9 x 5—6 v. (Såsom först efter utgifvandet af Syn. Hym. Goth. & Addit. iakttagen saknas den därstädes). Spherotrachys FAvop. C. (Telamonia) paragaudis Fr. Pa kärrmark i blandskog nara V. Bodarne i Västergötland. Ar enl. Fr. Mon. ej sär- deles sällsynt och anfóres här egentligen, emedan den saknas i Syn. Hym. Goth. och dess Additam. Lik C. armillatus, för hvars underart den af FRrES misstankes; QUELET nämner den som varietet. Likväl afveko sporerna, som voro nästan a POPE S O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 23 sfäriska, 6—7 vu, dà de hos C. arm. aro pruniforma, n. dub- belt större (10—1275«6—7 4). C. (Hydrocybe) duracinus Fr. (Cooke t. 640). En högst utmärkt art. Uppgifven (Mon. Hym.) fran bade lóf- och barrskog i Småland samt Halland och därefter några gånger af mig funnen vid Göteborg, har den nu äfven anträffats vid Uppsala i Rosendalsskogen, med största lätthet igenkänd genom sin rotlikt förlängda, starkt broskartade fot. Äfven -hatten är särdeles hård, men dess i beskrifningen anförda egendomliga upphöjda valk (»jugum elevatum») innanför hat- tens periferi är icke konstant |. åtminstone stundom föga markerad. Sp. aflångt elliptiska, punkterade. C. (Hydrocybe) zinziberatus Scop. Uppsala i barrskog hitom Flottsund, flerestádes ymnig och ovanligt tidig (redan i slutet af juni). Fórut funnen af v. Post, som pàpekat den for mig och visat sina af Fries godkända afbildningar. Lik- nar rätt mycket C. colymbadinus. Sp. kanelfärgade, elliptiska, mörkkantade, finpunkterade, 8—9X5 v. Stämmer val med beskrifningen, men växtplatsen är olika (enl. Fries lófskog). Paxillus (Tapinia) leptopus Fr. (t. 164 f. 3). P. filamen- tosus Fr. Epier. & Monogr. Vid första påseende tyckes den vara kanske allt för nara besläktad med P. involutus. men den skiljes lätt genom mindre statur, excentrisk hatt, sned fot, gult kött, äfven efter beröring flackfria lameller, som icke anastomosera. Uppträder alltid likformig, vanligen i stor mängd, på fuktiga ställen, helst nära stränder under alar, såsom mellan Vårdsätra och Graneberg; äfven å Singö: A. Fries. — Genom att som eget släkte afskilja denna art jämte P. involutus & aff. förefaller mig, att släktet Paxillus i QuÉrLET's mening skulle fa en ganska naturlig begränsning. P. paneolus Fr. (Cooke t. 874 A). Uppsala, Alsikeskogen flera gånger. Sp. smutsgragula, runda 1. något kantiga, fin- punkterade, ofta med kärnprick, små (2—3 v. P. Orcelloides CkE & Masser. Denna för Sverige nya art anträffades hösten 1903 af prof. v. Post nara Uppsala i barrskog bortat Polacksbacken (»Sódra Asen») — visande en slående likhet med Cooxkn’s fig. (t. 874 f. B). men mera skild fran föregående art än den citerade planschen antyder. Till utseende är den så att säga en mellanform mellan en gracil Clitopilus Prunulus (Orcella) och en kraftig Flammula scamba (1. snarare på grund af de nedlópande lamellerna F. tricholoma) 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 15. — och i fråga om bägge dessas af QUELET verkställda för- flyttning till släktet Paxillus har jag redan uttalat mig för den sannolika riktigheten häraf. Sp. 8x4 u (enl. MASSEE). Hygrophorus (Limacium) aureus ARRH. (FR. t. 166 f. 2). Bland Gottsundabergen. där den först i början af 1840-talet iakttogs och urskildes, har den knappt blifvit äterfannen — och ej heller for öfrigt i Sverige — förr än 1904 v. Post därifrån hemförde flera prydliga exemplar. Sp. för detta släkte relativt små, 6—7 x 2—3 u, aflångt cylindriska. COoKE's fig. (896 f. b) öfverensstämmer väl, men ingalunda KALCH- BRENNER's (26 f. 2). H. (Camarophyllus) fornicatus FR. (COOKE t. 933). Uppsala. Liljekonvaljeholmen pà senhósten, spridda ex. (fórut i Smá- land och vid Goteborg). H. (Hygrocybe) sciophanus FR. (t. 167 f. 1). Val förtjänt af epitetet »elegantissimus» förekommer den mängenstädes ymnigt omkring Uppsala à betesmarker o. s. v., t. ex. bortát Liljekonvaljeholmen, vid Barby m. fl. st. Sp. bredt ellip- tigka,18-—9506— 70». H. (Hygroc.) acutus LascH (= H. mucronellus FR.). Upp- sala, Karolinaparken, jämte talrika samslaktingar. Sp. cylin- driska, 8—9X4 v. H. (Hygroc.) obrusseus FR. (CookE t. 906). Uppsala, i Karolinaparken och säkert flerestades. Här omnämnd for måtten à sporerna, som af KARSTEN uppgifvas »elliptiska, 7X3 vw», medan han förklarar BRITZELMAYR’s matt (10—12x 6—8 v) vara oriktiga; med dessa senare öfverensstämma lik- val mina anteckningar: »cylindriska, 12—13x6—7 y». H. (Hygroc.) spadiceus Scor. Uppsala, pa en torr skogs- backe mellan Rickomberga och Erikslund ymnig. (»In pratis muscosis Smolandie ad Femsjö hane spectabilem speciem tantum legi»: Fr. Monogr.). FRrEs' figur (168 f. 1) efter ex. fran Östergötland ger intet begrepp om lamellernas obeskrif- ligt vackra orangegula färg. Sp. cylindriska, 12—14 x 7—8 ». H. (Hygroe.) unguinosus Fr. (t. 168 f. 2) har visserligen atskillig likhet med H. (Camaroph.) irrigatus PERS. (FR. Ic. 168 f. 3), men är fran densamma väsentligen skild, ingalunda en varietet, såsom QUELET menar. Sp. hos den förre 9—-10x - 6—7 w, hos den senare rätt mycket mindre. 6—7X4—5 v. 3ägge finnas, ehuru ganska sparsamt, omkring Uppsala, den förre i barr-, den senare längre fram på hösten i löfskog. -— e Js we O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 25 Lactarius resimus Fr. (t. 169 f. 1). Uppsala, Hesselby i en lófskogsbacke. L. utilis WErNM. Uppsala, Barby i Funbo socken, pa - fuktig kürrmark i barrskog, söder om järnvägen ymnig 1903. L. insulsus FR. Uppsala, Gottsundabergen 1903: ATKIN- SON. Enl. meddelande af RowErr har han funnit den vid Stockholm i Uggleviksskogen samt i Roslagen, Häfverö s:n. Snarlik ZL. deliciosus, men vida skild, i Sverige förut an- traffad endast i Skane. L. spinosulus QuEL. En särdeles täck art, lik en liten L. torminosus. lakttogs fórst vid Stockholm af RoMELL, som äfven påpekade den för mig i trakten af Göteborg. Vid Uppsala har den funnits ganska ymnig i Karolinaparken och vid Fredrikslund i ekskog. Den torde således vara rätt vida spridd. L. obscuratus LAscH. Uppsala, skogen ofvan Graneberg i ett alkärr, mycket ymnig: A. FRIES. Russula semicrema Fr. (t. 172 f. 1). Uppsala, Krono- parken. 2 gånger enstaka ex. Ar liksom AR. albonigra KROMBH. en mellanform mellan ZA. adusta och delica samt torde — da hybrider bland svampar lyckligtvis ej vunnit burskap — måhända ráttast betraktas som varietet af den förra. | R. olivascens Fr. (t. 172 f. 1) En ratt vacker, forst 1861 beskrifven art, som dock af QUELET föres såsom varie- :' tet till A. xerampelina (1. alutacea?); skall redan förut an- träffats i Småland, men urskildes först efter att blifvit fun- nen i lófhógar à Vreta udde vid Mälaren. PERSOON’s under samma namn beskrifna art anses icke hóra hit. R. vesca FR. Uppgifves i Monogr. vara rar och endast funnen vid Femsjö, men är, såsom redan af RoMELL fram- hallits, langt ifrán sállsynt hvarken i barr- eller lófskog. Den kännes lättare an åtskilliga andra af släktets arter, särskildt genom hattens egendomligt köttröda färg, som är ovanligt konstant, samt de utanför hattens kant nående lamellerna. Sp. hvita, runda, mycket fintaggiga, 6—7 v. Planschen i FR. Atl. Sv. (t. 63) i synnerhet genom sin mörka färg oigen- känlig, hvaremot Cooke’s (t. 1075) ar präktig. R. Quéletii FR. Förekommer ingalunda sällsynt i barr- skog vid Göteborg och Uppsala — och säkerligen mangen- stüádes. Att FmrEs, isynnerhet de. senare aren, icke ägnat 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. Russule någon särdeles uppmärksamhet, torde bl. a. äfven framgå däraf, att han icke i Sverige anmärkt denna af QuELET urskilda art, som genom dennes afbildning och be- skrifning var honom bekant — och hvilken han äfven namn- gaf — oaktadt den genom sin egendomliga fürg och andra i ógonen fallande karaktárer ej ar synnerligen svar att igen- kanna. R. lactea Pers. Uppgifves af FRIES vara rar, och såsom den riktiga typen betraktas den i bokskog fórekommande. Det har dürfór ett visst intresse, att den nu antraffats under de fór omkring 50 àr sedan vid Uppsala sóder om slottet planterade bokar. [Cantharellus olidus QuéL. Denna särdeles märkliga art påträffades i början af 1890-talet nära Kristiania (Asker) af prof. Ax. BLYTT, som förvånad öfver dess egna lukt öfver- sände den till mig, då den ej stod att återfinna i något honom tillgängligt mykologiskt arbete. Den var ock först några år förut af QUÉLET beskrifven och hittills endast känd från Jurabergen i barrskog. Att den förekommer äfven i Sverige, synes mig emellertid högst sannolikt, hvarför den här om- nämnes. Den korta diagnosen (i Enchir. Fung. 1886) lyder: »Pileo carneo, margine villoso, albo; stipite roseo-incarnato; lamellis decurrentibus, lacteo-carneis»; i Flore Mycologique (1888) lämnas en utförligare deskription, där särskildt fram- hålles dess »odeur de fleur d’oranger (sucre brüle)». Den har naml. stark, länge kvarstående lukt af karamell, för öfrigt, så vidt jag har mig bekant, endast iakttagen hos Hebeloma sacchariolens QUEL. och Entoloma sinuatum Fr. För öfrigt ar dess utseende ej vidare märkligt; till formen skulle den komma närmast en liten C. aurantiacus, men alla delars mer 1. mindre köttröda färg föranleder icke någon tanke pa släktskap]. C. albidus Fr. Uppgifves i Monogr. vara mycket säll- synt, endast 2 à 3 gånger antrüffad. Ar emellertid ej sa rar och har af mig funnits icke blott vid Kungsbacka, utan ock pa grasbevaxta backsluttningar vid Uppsala (Rickomberga, Skokloster). Särskildt synes mig dess seghet anmärknings- värd; för öfrigt liknar den föga en Cantharellus, snarare en liten Clitocybe eller Omphalia scyphiformis. Sp. pruniforma, 6—7x5 wv. CooKn’s fig. (t. 1107) har jag redan i Additam. papekat vara absolut felaktig och endast en var. lactea af C. awrantiacus. O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 27 Nyctalis parasitica Burr. Skane, Stehag pa Russ. adusta. Marasmius fulvobulbillosus Mint (caulicinalis vulgo). I Addit. Hym. Goth. har jag lämnat en utförlig framställning af denna art och dess invecklade synonymik. Min misstanke, att den af Fries s. k. Ag. Campanella—badipus vore med denna identisk, anser jag mig pa senare aren funnit bekräf- tad, hvarjämte den befunnits i furuskog vara mycket allman, fran ganska tidigt pa sommaren till långt in pa senhösten. Beträffande den föreslagna namnförändringen är den i själfva verket ej härpå beroende, ty sedan den förut till Collybia räknade 4. caulicinalis blifvit ford till Marasmius, måste af de bägge liknämniga arterna i detta släkte det yngre namnet ersüttas af ett nytt. ^ [Marasmius Wynnei BERKL. Bland de talrika fynd af märkligare Agaricineer, med hvilka min van SEv. PETERSEN under en följd af ar riktat danska floran, vill jag här om- nämna denna art, såväl därför att jag varit i tillfälle att granska ett stort antal mig tillsända ex., som emedan jag är fórvissad, att densamma, mångenstädes i mellersta Europa iakttagen, förr 1. senare skall anträffas äfven i t. ex. Skanes bokskogar, därifrån ju distansen till Sjelland är nästan mini- mal. Och härtill kommer, att den genom sin sällsynt vackra syrenfärg (präktigt atergifven hos Cooks, t. 1123 a) är icke allenast en ógonfügnad utan äfven inom släktet enastående och således vid första ögonkast af sig själf diagnosticerad]. Lentinus vulpinus FR. (t. 176 f. 1). Anföres i Fr. Mo- nogr. såsom pa senare åren utdöd à de almar, dar den förr vuxit i Uppsala Botan. trädg. Äfven den alm, dar den årligen framkom i Karolinaparken, ar nu fälld. Den i Icones lämnade alltfór granna planschen afviker betydligt fran arten, sadan den senast förekom — men rent af ofattligt synes, huru QuE- LET kan såsom synonymer sammanföra L. vulpinus och ur- sinus (t. 175 f. 3) och till bestyrkande häraf anföra deras planscher, som verkligen toto coelo differera. L. flabellinus Bort. Pa vissnade stjälkar af Epilobium angustifolium vid skogsvägen bortåt Ultuna. Boletus viscidus L. (Fr. t. 178 f. 3). Träffas fortfarande nästan årligen flerestädes i Karolinaparken, men eljest mig veterligen ej omkring Uppsala, och alltid i närheten af lärk- träd, hvarför ganska sannolikt synes, att den sammanfaller med B. laricinus BERKL. Att den blifvit af LINNÉ särskildt 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 15. uppmärksammad, ma val anses minst sagdt egendomligt. Sp. smutsgula, bredt fusiforma, med gulaktig kärne, 9—10 X 4—5 v. B. versicolor RostK. (t. 10!). Skane, bokskog vid Lyckas. D. parasiticus BULL. (t. 451 f. 1). BULLIARD'S fig. fram- ställer hatten starkt sóndersprucken i rutor (»areolato-rimo- sus»), med djupa fåror, och denna säkerligen tillfälliga, sanno- likt pa soltorka beroende missbildning har sedermera alltjämt upptagits i diagnosen, vanligen kursiverad såsom särdeles viktig. Emellertid har jag i Göteborgstrakten, där den inga- lunda dr sällsynt,' kunnat iakttaga väl 100 individer och al- drig observerat någon sådan förändring af hattens yta. Äfven a LINDGRENS präktiga fig. efter de första och förut enda 1 Sverige funna ex. (Västergötland, Rackeby vid Vänern 1845) finnes ej därtill någon antydning. B. (Gyrodon) lividus BULL. (t. 490) fig. 2). Särdeles ut- märkt art, med goda skäl förd till eget släkte. Förekommer på fuktiga ställen, helst å stränder och nästan alltid under alar. Nämnes i Syst. Myc. såsom »rarior». Fran Västergöt- land särdeles väl afbildad af LINDGREN. Vidare funnen vid Göteborg (Rya skog, ytterst ymnig), vid Lummelund (Got- land), Uppsala (mälarstranden mellan Graneberg och Vård- sätra) samt Singö (Roslagen): A. Frres. Underarterna B. Al- neti och labyrinthicus aro fullkomligt identiska. Strobilomyces strobilaceus Scop. Skane, Bökebergsslätt i tät bokskog. Polyporus subsquamosus L. Uppsala, Barby i Funbo socken pa en enbacke söder om järnvägen 1903. Förut i Sma- land och Dalarne. P. pictus SCHULZ. Synes — trots sitt eleganta, i ögonen fallande utseende — i Sverige aldrig varit observerad mer än vid Uppsala i Kronoparken, där jag fann den en gang i min ungdom och dar den förlidet ar återfanns af v. Post. P. rufescens Fr. Förekom 1900—2 i Karolinaparken nara Chemicum — en vidstrackt utbredd tufva invid en (Salix-?) stubbe, men är nu utgången. Förut i Sverige endast anmärkt i Skane, men dar ej sällsynt. Dedalea QUEL. ' Funnen af mig åren 1880, 82, 83, 85, 86 vid Rya (ofta), Käralund, ' 3 Lagklarebück, Lerum, Norsesund, Särö (nästan årligen, äfven 1895—97: A. BERGMAN). O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 29 P. (Poria) incarnatus A. S. Uppsala, Norby, pa en tall- stock. Tämligen olik fig. i Icones (t. 189 f. 1); färgen mycket mörkare. Sp. (dock blott en gang undersökta) hvita, starkt krökta 1. inrullade (»pinces-nez-lika» enl. en djärf ögonblicks- uppfattning), 5 X 2!/2 v. P. (Poria) Radula Prrs. Uppsala, Lassby backar pa Salix-bark. Sp. kommaböjda, 6 x 2 v. — Detta är den form. jag sedan ungdomen vant mig tillägga detta namn — om med rätta, fruktar jag af nyare mykologer kommer att ifraga- sattas. Hydnum fusipes Pers. Fran barrskog i Flottsundstrak- ten mig tillställd af prof. TH. Fries. Förut funnen i Sma- land. H. versipelle Fr. (t. 1). Uppsala i barrskog sóder om Barby järnvägsstation — en stor grupp af kraftiga, tufvade exemplar. Mellanform mellan H. imbricatum och H. leviga- tum. Mina ex. stämma förträffligt med den citerade föga konstnärliga figuren. Sp. gråaktiga (und. mikr. hyalina), tag- giga, runda, 5 v. | H. pudorinum Fr. Ett vackert. farskt exemplar hos mig inlàmnadt hósten 1903, obekant af hvem och hvarifran. H. cirrhatum Pers. (Fr. Atl. sv. 71 f. 1). Uppsala, pa stubbar af björk: Stabby årligen, Lassby backar, Värdsätra. Enligt S. V. Se. fórut endast i Blekinge och Smaland; enligt Sv. Atl sv. äfven i mellersta Sverige, ehuru sällsynt. Sp. sfariska med central kürne, 4 v. Sistotrema confluens PERS. Under namn af S. membranace- um har OUDEMANS beskrifvit en »ny art», som han finner vara val skild, och bland ex. daraf, som han haft tillfalle att se, citerar han àfven de af mig i RABENHORST'S exsiccatverk meddelade. Det är pa grund häraf jag anser mig berättigad att draga dess artrütt i tvifvel, dà den synes mig blott vara en späd, tunnare form af S. confluens, beroende af växe- stället (mossig gräsmark i Karolinaparken). Thelephora diffusa Fr. (t. 195 f. 4). Uppsala, Karolina- parken, i sandiga vügkanter. Polyozus contortus Karst. Uppsala, äfven i Karolina- parken flera ar ganska ymnig; Rosersberg: prof. JuEL. Sällan torde någon större olikhet förefinnas i fråga om sporer än mellan släktet Thelephora, dit denna art först hänfördes, och det af KARSTEN urskilda släktet Polyozus. Hos Thelephora äro 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 15. sporerna bruna, sfáriskt kantiga, vartfulla, hos Polyozus hvita, släta, spolformiga (nästan hafrekornlika), 16—19 x 5—6 u. Redan Karsten har anmärkt likheten med Thel. clavularis Fr., sadan den i Ic. Hym. t. 196 f. 3 ar afbildad. — Kj for- ut antecknad i Sverige. Stereum bicolor PERS. (FR. Ic. 197 f. 2). Uppsala, Karo- linaparken à en löfträdsstubbe. ? Corticium. comedens NEES var. hydnoideum PERS. Upp- sala, i trädgärdsanläggningen vid Flustret, vid basen af en afhuggen trádstam (Carpinus?). Ehuru genom sitt luxurie- rande taggiga hymenium lik en resupinerad Hydnum, kan den ej vara annat än en monstrós Corticii-form, snarast C. comedens; detta framgår tydligen af de stora (18—20 ».), njur- l. korfformiga sporerna. Att den skulle vara identisk med Radulum letum FR., såsom QUELET om sin form antager, synes däremot minst sagdt tvifvelaktigt. C. Syringe Karst. Uppsala pa syrenstammar, först ta- gen 1905 af A. Fries. Utmärkt genom vacker syrenfärg. Sp. kommalikt böjda. Ny for Sverige, men troligen ej sällsynt. Clavaria (Ramaria) dendroidea FR. Fanns första gången af mig 1860 ymnigt i barrskogsasen ofvan Kungshamn vid Mälaren och därefter 1905 likaledes talrik ej långt därifrån i Alsikeskogen. Sp. gula, aflångt elliptiska. ?C. (Ramar.) pulchella BoUDIER. Växande på mulljord i ett af varmhusen i Upps. Bot. trädg. fanns för flera år sedan af prof. TH. Fries en liten, mycket tack Clavaria, som ej kunde till någon dittills beskrifven art hänföras. Den var vackert ljusblå, sparsamt förgrenad med jämntjocka grenar (ex. förvarade i Bot. Musei herb.). Sedan har jag i Bull. Soc. Mycol. 1887 funnit denna — eller någon mycket lik- nande — under ofvan anförda namn af BoUDIER beskrifven och afbildad. Till formen öfverensstämmer den rätt mycket med C. muscoides, ehuru mindre, högst ett par centimeter. (Sp. hyalina, 4—5 x 2!/2—3 u: BOUDIER). C. (Ram.) Kunzei. Fr. Äfven funnen i frigidarium i Upps. Bot. trádg. 1903. C. (Ram.) fimbriata PERs. Uppsala, Kronoparken 1905. Upptages af FRrES sásom synonym till C. cristata, men torde - vara skild pa grund af spensligare växt, i spetsen utvidgade »fimbrierade» grenar och finprickiga sporer. O. ROB. FRIES, ANTECKNINGAR OM SV. HYMENOMYCETER. 31 C. (Ram.) gracilis PERS. I barrskog bortåt Norby en mindre grupp. Svag anislukt, sporer gula. C. (Holocoryne) herculeana Ligurr.! (= Cl. pistillaris 3 herculeana PERS. Syn., C. truncata QuÉr., Craterellus pistilla- ris FR.) forekommer vissa ar tàml. ymnig i barrskog omkring Uppsala; äfven anträffad pa Gotland, Blahall i Tofta: E. Tx. Fries. Af SCHAFFER (t. 169) kallad Clavar. pistillaris, men fran denna skild främst genom den klubblika, tvärhuggna formen, äfvensom genom longitudinelt rynkad yta, lösare konsistens samt fórekomst i barrskog, da Cl. pistill. vanligen finns i lóf-, helst ekskog; den synes mig närmare Cl. Ligula, men sporerna äro betydligt afvikande (9—10 x 5—6 w) fran dem hos Ligula (12—13 x 3—4 wu), hvilket redan af SCHAF- FER iakttagits. Anses af ATKINSON sannolikt vara en form af Cl. pistillaris, men hans plansch af denna förefaller täml. tvifvelaktig 1. åtminstone föga typisk. I Svensk Botanik (t. 504 — plansch dålig, men beskr. mycket god) användes namnet herculeana. — Enl. Bryrr (Norges Hymen.) skall den äga söt smak och äfven därigenom afvika från Clav. pistill. Besynnerligt nog finns den emellertid icke upptagen såsom i Norge förekommande. Att den af FmrEs hänförts till Cra- terellus — måhända på grund af en viss likhet i formen med C. clavatus — synes märkvärdigt. 2C. (Holoc.) fuscata OuDEM. I Uppsala Bot. trädg. i ett af varmhusen fanns sistlidne hóst ett enstaka ex., till beskrif- ningen åtminstone rätt nara denna art, förut anträffad i Am- sterdams botaniska trädgård. Pistillaria rosella FR. Uppsala på vissnade blad (syren?, körsbär ?) i en trädgård nov. 1905: A. FRIES. Auricularia mesenterica Dicks. Vardsitra och Krusen- berg vid Uppsala, ymnig pa ekstockar. Sp. hyalina, ocelle- rade, njur- eller korfformiga, 15—16 x 6—7 v. (KARSTEN upp- ger 6 x 4, WORTH. SMITH 7 X 4, SCHROETER 13— 15 X 41/2—5, men QUELET 20 v — märkliga differenser !). Tremella foliacea Prrs. Sollefteå: E. TH. Fries. Ulo- colla BREF. Dec. 1906. * »Clavaria herculeana clavxformis simplicissima, lutea fusca, rugosa vertice depresso»: LIGHTF. Fl. Scot. II p. 1056 (1777). — Tryckt den 12 februari 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ey eS oe EE M 2^ ma coo. —Ü iei ai i ERE were oo am Oe | ool Letts) Sie Des I [4 | we ^. —m e if ad . 24] à m. -— ^" I j fed P ut D EL fn EN , i A rn v L3 an ! t ^T t4 4 P ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. Studier öfver artbildningen inom släktet Rubus. LI: Af BENGT LIDFORSS. Med 16 taflor och en textfigur. Meddelad den 26 januari 1907 af V. B. Wirrrock och J. ERIKSSON. För två ar sedan lämnade författaren en redogörelse for de experimentella studier öfver artbildningen inom släktet Rubus, som han sedan flera år tillbaka bedrifvit dels i Lunds botaniska trädgård, dels i Landsarkivets trädgård vid Lund. Det framgick af dessa studier, att artbildningen inom ifråga- varande släkte för närvarande är i full gång, men att upp- komsten af morfologiskt skilda nybildningar sker på två olika vägar. Å ena sidan uppkomma nya former genom mutation af vildt växande arter; dessa nybildningar äro, efter hvad de hittills utförda odlingsförsöken gifvit vid handen, kon- stanta i full öfverensstämmelse med hvad DE VRIES funnit vara fallet med de bekanta Oenothera-mutationerna. Å andra sidan kunna nya Rubusformer uppstå genom bastardering, i det att de primära bastarderna vanligen äro fruktbara och vid själfbefruktning gifva en i högsta grad polymorf afkomma, hos hvilken ofta nya egenskaper uppträda dels i form af atavismer, dels som progressiva mutationer. Dessa nybild- ningar äro emellertid ej konstanta, åtminstone ej i första * Liprorss, Studier öfver artbildningen inom släktet Rubus. Arkiv för botanik. Band 4. N:o 6. Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 16. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. hand. Åtskilliga omständigheter syntes dock tala för att polymorfin gradvis aftager hos de följande generationerna, så att äfven bastardbildningen inom detta släkte kan ge ut- gangspunkter for uppkomsten af nya, slutligen konstanta former. Under de tva ar, som forflutit sedan mitt forsta medde- lande publicerades, ha de påbörjade undersókningarne kunnat bedrifvas i betydligt större skala än förut, enär det lyckats mig att förvärfva omkring 1000 kvm. jord i de af staden Lund nyanlagda kolonitradgardarne. Tack vare denna om- ständighet har jag under de två sista åren kunnat erhålla ett undersökningsmaterial, som på viktiga punkter komplet- terar och fördjupar de iakttagelser, som lågo till grund för mitt meddelande af år 1904. Med hänsyn till den lifliga, för att icke säga febrila verksamhet, som för närvarande råder inom det område af den biologiska forskningen, som behandlar artbildningsproblemen, har jag ansett mig redan nu böra of- fentliggöra dessa under de två sista åren vunna resultaten. Jag börjar då med en redogörelse för de på experimentell väg erhållna fakta, för att sedan ge en framställning af de all- männa slutsatser, som kunna dragas ur det empiriska materialet. Angående försökstekniken och därmed sammanhängande felkällor o. s. v. hänvisas till den utförliga framställning, som jag i mitt föregående meddelande gifvit angående dessa för- hállanden.! I. Sexuella (normala) mutationer. Mutationer af R. insularis F. ARESCH. Denna vackra, val markerade art forekommer i Sverige endast i Skane (Kullaberg och Romeleasen) samt Halland (Varbergstrakten). I Danmark är arten däremot ganska van- lig och äfven i nordvästra Tyskland, dar den vanligen gar under namnet R. villicaulis (KOEHLER) FOCKE, har den pä- tagligen en betydande utbredning. Fran den äkta R. villi- caulis KoEHL., som har en mera östlig utbredning och i Sachsen, Schlesien och Bóhmen synes vara dess vikarierande ' Studier I (så betecknas i det följande mitt första meddelande om artbildningen inom släktet Rubus) p. 4—7. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 3 art, skiljes R. insularis F. ARESCH. lätt genom frånvaron af glandler i blomställningen, bladens lifligare grönska o. s. v. I Studier I p. 37 anfóres, att denna art vid kultur i stórre skala med pergaminkontrolleradt fró gifvit upphof till tvà mutationer, en sirlig dvargform, nära ófverensstàmmande med R. villicaulis KoEHL. var. parvulus HÜLSEN, dels en stor, ovan- ligt kraftig form med tjocka, runda läderartade blad, som skulle kunna göra skäl för namnet gigas. Dessa båda former erhöllos af frön, som insamlats år 1902; de kommo upp bland ett stort antal exemplar våren 1903. Ehuru båda formerna utan tvifvel äro att uppfatta som elementära arter, må det dock tills vidare — för att ej öka den redan förut kaotiska nomenklaturen — helt enkelt betecknas som R. insularis Mutation I (gigasformen) och R. insul. Mut. II (dvargfor- men). R. insularis F. Arescu. Mutation I. (Tafl I, Fig. 2—4). Fran hufvudformen afviker denna mutation redan genom sin robusta växt, i det att turionerna äro synnerligen kraf- tiga, men vanligen nagot kortare àn hos typisk R. insularis. Liksom bladen och bladskaften äro äfven turionerna starkare håriga; taggarne äro mera koniska och starkare krökta men glesare, än hos moderarten. Bladen äro såväl på turioner som blombärande grenar märkbart tjockare, med djupare och gröfre serratur. Turionbladen äfven pa de primära turionerna ofta tretaliga, dock stundom femtaliga, med nästan cirkelrundt uddblad; de enskilda småbladens skaft starkt ludna och vida kortare än hos hufvudformen. Blomställningen något glesare, kronbladen bredare än hos R. insularis. Pollen tämligen dåligt, fruktställning märkbart reducerad, i det att ett be- tydligt antal småfrukter förbli outvecklade. Utom genom de nu anförda makroskopiskt skönjbara differenserna afviker denna mutation från hufvudarten äfven 1 anatomiskt hänseende. Ett tvärsnitt genom bladet visar, att såväl palissad- som svampparenkymet är vida mäktigare utveckladt än hos hufvudarten, så att antalet cellrader med 2—3 öfverstiger det hos typiska solblad af R. insularis före- kommande. Däremot synes epidermis och fibrovasalväfnad ej visa några nämnvärda afvikelser från moderarten. | 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. Genom sádd af pergaminkontrolleradt fro, som insamlats förliden sommar (1905), har erhållits ett fyrtiotal unga plantor, hvilka genom bladens tjocka, läderartade konsistens och grofva, skarpa serratur till fullo dokumentera sig som typiska afkom- lingar af mutationen. Skillnaden mellan dessa individer och jämnåriga plantor af typisk insularis ar så påfallande, att äfven ett i detta hänseende oskoladt öga genast förmår upp- fatta den. Då denna form är morfologiskt väl skild från hufvudarten, och dessutom af allt att döma ger en konstant afkomma, och då vidare dess tillkomst skett under fullt kon- trollerade förhållanden, som uteslutit möjligheten af bastard- befruktning, torde man vara fullt berättigad att uppfatta denna nybildning som en äkta mutation i DE VRIES’ mening. R. insularis F. ArREscH. Mutation II. Då den ofvan omnämnda dvärgformen ännu ej blommat, ehuru den uppnått en ålder af fyra år och dessutom växer på en relativt gynnsam lokal, kan den ej göras till föremål för något utförligare omnämnande. Utom genom sin dvärg- växt, de små bladen och den fina, skarpa serraturen afviker denna form från hufvudarten äfven genom de stundom 7- taliga bladen. Denna karaktär återfinnes normalt hos den utan tvifvel med RB. insularıs närbesläktade RE. polyanthemus LINDEB., och har äfven konstaterats hos ett par mutationer af R. villicaulis Kocnr. var. parvulus HÖLSEN, om hvilka se- nare mera 1 det följande. R. insularis F. AREscH. Mutation III. (Tafl. II, Fig. 2—5.) Under denna beteckning må i detta samband uppföras en form, hvars härstamning från R. insularis visserligen är fullt säker, men hvars natur af mutation för närvarande ej kan påstås vara exakt bevisad. Såsom redan framhållits i Studier I har vid befruktning af R. insularis med pollen af R. cesius L. icke erhållits en enda verklig bastard, utan endast 8. k. falska bastarder, som fullkomligt öfverensstämma med moderplantan R. insularis, och som, enligt hvad det visat sig, vid kultur ge en fullkomligt konstant afkomma. Bland B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 5 dessa falska bastarder, som uppkommo genom korsning som- maren 1902 och ar 1903 utplanterades i Landsarkivets trad- gard, finnes emellertid en individ, som pa ett synnerligen frappant sätt afviker fran alla de öfriga, utan att dock i minsta man röja något närmande till A. ces?ws L. (pollen- plantan). Turionerna hos denna nybildning äro tämligen spensliga, langa, femkantiga, svagt hariga och gróna, vap- nade med svaga taggar. Bladen, afven smabladen (Taflan II Fig. 2—5) tämligen långt skaftade, med grund serratur och långt afständ mellan sägtänderna. Uddbladet mycket bredt, nästan cirkelrundt, men hjärtlikt med en vanligen djup in- skürning vid basen och en kort, triangular, helbráddad spets. Trots sin alder af fyra ar har denna egendomliga form ánnu ej blommat. I anatomiskt hánseende afviker denna nybildning, atmin- stone hvad bladen beträffar, ej nämnvärdt fran typisk insu- laris F. ARESCH. Hvad den nu omnämnda formens ursprung beträffar, sa synes det på grunder, som i det följande närmare kommer att utvecklas, riktigast att uppfatta formen 1 fråga såsom uppkommen på samma sätt som de öfriga falska bastarderna d. v. s. på könlös väg utan någon föregående kärnsamman- smältning. I hvarje fall är det absolut omöjligt att i före- liggande spåra någon morfologisk egenskap, som i ringaste mån kunde tyda på bladsförvantskap med R. cesius L. Är den ofvan uttalade förmodan riktig, så är den nu afhandlade formen tydligen närmast att jämföra med de vegetativa mu- tationer, som sedan gammalt äro kända under namnet knopp- variationer och som i vissa fall visat sig äga en hög grad af konstans. I själfva verket har jag, som framgår af det föl- jande, äfven varit i stånd att påvisa dylika vegetativa mu- tationers förekomst hos släktet Rubus, och speciellt hos R. insularis F. ARESCH. Mutationer af R. polyanthemus LINDEB. Denna vackra art urskildes i Sverige först af F. Arn- SCHOUG, som år 1871 utdelade denna form under namnet R. umbraticus P. J. MöLL. var. rotundifolia. Den beskrefs tio ar efteråt som art af LINDEBERG under namnet A. polyanthemus 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 16. och utdelades ungefár samtidigt af NEUMAN under namnet R. pulcherrimus. Den omstandigheten att LINDEBERGs namn redan förut var bortgifvet at en annan art har fóranledt Focke att benämna arten R. Neumanı. Liksom R. insularis har àtven R. polyanthemus en afgjordt västlig utbredning, i det att den pa Skandinaviska halfón endast fórekommer i nordvastra Skane (Kullaberg och Sóder- åsen), vidare i Danmark (Själland) samt i nordvästra Tysk- land. Dessutom har denna art tydligen en vidstrackt sprid- ning i England, enär det i Lunds botaniska institutions her- barium finnas en mangd exemplar af denna art, mestadels under namnet R. umbraticus P. J. Mürr., fran olika delar af England. Af allt att döma är alltså E. polyanthemus LINDEB. en i systematiskt hänseende god art med vidsträckt utbredning. Af alla hittills undersökta Rubus-arter har R. polyanthemus den största förmågan att mutera. Redan i Studier I, p. 37, omnämndes i största korthet fem former, som erhållits ur fron, frambragta genom sjálfbefruktning i pergamin. Sedan ett stórre antal plantor, erhállna varen 1903, kunnat utplanteras à försöksfälten i kolonitradgardarne, har artens mutations- förmåga trädt vida tydligare i dagen, och för närvarande har jag öfver ett dussin, morfologiskt synnerligen val skilda for- mer i kultur. Af dessa har emellertid tills datum endast en blommat, men då det är omöjligt att förutse, när de andra buskarne komma att gå i blom, har jag ansett mig redan nu böra omnämna de mest remarkabla typerna, i synnerhet som turionbladens form och turionernas beväpning m. m. afge morfologiskt-systematiska hållpunkter, som ofta äro viktigare än de karaktärer, som kunna hämtas från den florala regionen. Rubus polyanthemus LINDEB. Mutation I. (Tafl. III, Fig. 2, 3 samt tafl. IV, Fig. 2.) En stor kraftig buske, som redan pa afstand faller i ögonen genom sitt mörkröda, stundom något i blàródt stó- tande löfverk och sina chokoladbruna turioner. Dessa senare äro beklädda dels med täml. stora, något krökta taggar, dels med mindre, hvassare taggar,samt dessutom med tämligen talrika glandler och borst, medan däremot turionbeväpningen hos R. polyanthemus utgöres af likstora, B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 2 nästan raka taggar utan borst och utan skaftade glandler. Bladen äro smala, vigglika, bredast mot spetsen och där hopdragna till en skarpt afsatt udd; serratur jämn och skarp. Blomställning smal, spirlik, med talrika glandler och borst. Kronblad nägot smalare än hos hufvudarten med en svagt bläröd fargton. Frukter tämligen val utvecklade. Genom turionernas beväpning, bladens form och löfverkets färg afviker denna mutation sa starkt fran R. polyanthemus, att dess ursprung fran sistnämnda art knappast skulle ens gissningsvis ifrågasättas, om formen påträffats vildt växande. Angående dess konstans kan jag lika litet som om de följande formernas lämna några uppgifter, då de utsådda fröna först komma att gro nästa år. Rubus polyanthemus LINDEB. Mutation II. (Tafl. III, Fig. 4.) En robust form med tjocka turioner, och runda, van- ligen kortskaftade breda blad; turionernas uddblad ofta nästan cirkelrundt. Serratur tämligen skarp, bladen på öfver- och undersidan mjukhåriga. Kronblad något bredare än hos hufvudformen. Fruktsättning normal. Endast ett exemplar erhållet. R. polyanthemus LINDEB. Mutation III. (Tafl. III, Fig. 7.) En småväxt form, dock af allt att döma ingen verklig dvärgform, med starkt håriga, gulgröna turioner, och krökta, gulaktiga taggar. Bladen såväl med hänsyn till sin form som genom sin gulgröna färg och starka hårighet i hög grad erinrande om A. Lindebergii P. J. MÜLL. var. sericeus F. ARESCH., med hvilken den dock icke torde vara identisk.! ! Som ett bevis pa, hur starkt de nu afhandlade mutationerna verk- ligen afvika fran moderarten kan anföras, att dà jag förliden höst förevisada denna form fór den framstáende Rubuskünnaren Rektor Neuman och dárvid sporde honom om hans mening, jag erhöll det svaret, att formen tycktes stå midt emellan R. insularis F. ARESCH. och R. Lindebergii P. J. Mürr. Detta ar ocksa fallet med R. sericeus F. ARESCH., som troligen ar en hybrid mellan dessa arter. Pa R. polyanthemus tänkte däremot Rektor Neuman icke, och blef helt förvånad, när jag upplyste honom om formens verkliga härkomst. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 16. Endast ett exemplar erhallet, hvilket trots sin alder af fyra ar ännu ej blommat. R. polyanthemus LINDEB. Mutation IV. (Tafl. IV, Fig. 3, 4, 6.) En ytterst sirlig form, med långa, spensliga turi- oner. Taggarne tämligen glesa, långa, klolikt bakåtrik- tade. Bladen medelstora, mörkgröna, matt glänsande, med mycket fin och skarp serratur, betydligt smalare än hos hufvudarten och — särskildt uddbladet — utdragna i en skarp spets. Erinrar genom bladens mörkgröna färg och äfven genom deras serratur och form om R. erubescens Lipr., dock utan att göra denna forms starka tendens till anthocyan- bildning. Endast erhållen i ett exemplar som ännu ej blommat. Detsamma är fallet med en annan ytterst sirlig form, som påtagligen är en äkta dvärgform, och af allt att döma en f. nanella af den nu senast beskrifna Mutation IV. Den må i detta samband betecknas som R. polyanthemus LINDEB. Mutation V. R. polyanthemus LINDEB. Mutation VI. (Tafl. IV, Fig. 5.) En tämligen liten form, dock icke dvärgform, med runda, horisontalt krypande, gröna, nästan glatta turioner, väpnade med svaga glesa taggar. Blad lifligt gröna, glänsande, tjocka och mycket styfva, med grof serratur, och tämligen bredt uddblad. En mycket egendomlig form, hvars härstamning från R. polyanthemus är omöjlig att genomskåda. Endast erhållen i ett exemplar, som ehuru fyraårigt ännu ej blommat. R. polyanthemus LINDEB. Mutation VII. En delvis kraftig form, som i det fria säkerligen skulle kunna häfda sig vid sidan af hufvudarten. Turionerna lågt bågböjda —- krypande, väpnade med tämligen starka, B. LIDFORSS, STUD. ÖFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 9 krokta, bakatriktade taggar Bladen mestadels tre- taliga, starkt veckade, glinsande glatta, hürigenom erinrande om R. plicatus Wu., något smalare an hos R. po- lyanthemus LINDEB. och utdragna i en tümligen lang spets. Denna form har erhallits i tre exemplar, som till alla delar öfverensstämma med hvarandra. Af dessa gjorde det ena sig redan i ógonen fallande som helt ung groddplanta genom sin raska växt och sin fran R. polyanthemus afvikande habitus. Detta exemplar stannade dock snart nog i växten, och bestar nu, trots sin alder af fyra ar, blott af nagra helt korta turioner, som icke torde vara i stand att frambringa blombärande grenar. Af de två andra individerna är däremot det ena synnerligen kraftigt, det andra däremot tämligen svagt; intetdera af dessa exemplar har ännu blommat. Rubus polyanthemus LINDEB. Mutation VIII. En småväxt, men lifskraftig form, som redan på afstånd faller i ögonen genom de på undersidan hvitludna bladen. Turionerna rundade, krypande med krökta, likstora taggar; turionbladen tretaliga, breda, veckade, med grof serratur. Erinrar något om vissa hybrider af R. to- mentosus. Endast erhållen i ett exemplar, som ännu ej blommat. R. polyanthemus LINDEB. Mutation IX. (Tafl. III, Fig. 5—6.) Turioner glatta, rödglänsande, väpnade med täml. glesa, svaga taggar. Blad mindre och ofta något smalare än hos hufvudformen, men ej vigglika som hos Mutation I, under sommaren ljust gröna, men på hösten mycket starkt rodnande, ungefär som hos R. erubescens Lipr. Endast en individ, som ännu ej blommat. R. polyanthemus LINDEB. Mutation X. En sirlig dvürgform, pátagligen en typisk f. nanella af R. polyanthemus. Turionerna trubbkantiga, väpnade med starka raka taggar; bladen smà, med mycket skarp serratur. En individ, som ännu ej blommat. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. Utom de nu anförda mutationerna har R. polyanthemus áfven frambragt en del andra former, af hvilka en del hittills forblifvit pa ett sa outveckladt dvárgstadium, att deras mor- fologiska egenskaper ej framträda med önskvärd tydlighet medan däremot andra, trots all omvårdnad, dödt ut. Till den senare kategorien hör den i Studier I omnämnda hypo- malacus-liknande formen, som visserligen öfverlefde vintern 1904—1905, men bortdog i april 1905. Hit hör äfven en syn- nerligen utmärkt form med smala, gråaktiga blad, som åter- finnes bland groddplantorna i den å vidstående textfigur af- bildade kulturen (i midten). Ehuru denna form pikerades i en särskild kruka och åtnjöt all tänkbar vård, bortdog den dock förliden höst, men fotograferades dock dessförinnan (jfr vidstaende textfigur) Bland de groddplantor af R. po- lyanthemus LiNDEB., som jag erhallit i kulturer fran forliden var, finnes emellertid ett exemplar, som tyckes tillhóra samma form som den sistnämnda, och som lofvar bättre for framtiden. B. LIDFORSS, STUD. ÖFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 11 Mutationer af R. vestitus Wu. Den mutation af R. vestitus WH., som i korthet omnäm- nes i Studier I p. 37 öfverlefde vintern 1904—1905, men bortdog fram pa våren. Bland de à koloniträdgärdens fór- söksfält utplanterade buskarne finnes emellertid en i öfrigt typisk R. vestitus WHE., som afviker fran hufvudarten genom sa godt som fullkomlig sterilitet. Pa hela busken, som fram- bragt en mängd rikt förgrenade blomställningar, fanns förliden höst sammanlagdt endast omkring ett halft dussin utbildade frukter. Som emellertid formen ifråga blommade, medan författaren befann sig på en utrikes studieresa, kan jag ej meddela något om pollenets beskaffenhet. Mutation af R. plicatus WHE. Af denna art, hvilken som bekant, såväl i Skandinavien som pa kontinenten, har en mycket vidsträckt utbredning, har af pergaminkontrolleradt frö (fran en buske i Lunds bo- taniska tradgard) erhallits en form, som genom bladens gul- aktiga, starkt glänsande färgton och deras triangulära form tydligen röjer sig som en mutation. Formen är ännu helt ung och har endast erhållits i ett exemplar, men är af ett bestämdt teoretiskt intresse, enär A. plicatus WHE. är en af de relativt få Rubus-arter, hvilkas icke-hybridära ursprung torde vara höjdt öfver allt tvifvel, äfven i deras ögon, som annars äro benägna för vidtgående hypoteser i denna riktning. Mutationer af R. * parvulus HÜrsEN. I Studier I p. 35—36 har redogjorts för den mutation (R. erubescens LipF.) som uppstått ur frömaterial af R. parvulus HüLsen, insamladt på sydsidan af Erzgebirge vid Eulau som- maren 1898. Af denna nybildning har jag nu tre generationer i kultur, den sista generationen visserligen endast i form af årsgamla plantor, hvilka dock alla dokumentera sig som typisk R. erubescens. Man torde därför vara berättigad att betrakta R. erubescens Lipr. som en fullt konstant mutation. Af särskildt intresse är att R. erubescens äfven sedermera uppstått ur en af de typiska R. parvulus individerna som 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. erhöllos af frómaterialet fran 1898. Af pergaminkontrolleradt parvulusfrö erhölls våren 1904 ett hundratal groddplantor, som alla utan undantag voro akta dvargplantor. Af dessa utplanterades ett femtiotal pa forsoksfalten i kolonitradgar- darna, och bland dessa plantor, som under den gangna som- maren drifvit vàl utvecklade turioner, befinna sig tvà exemplar, hvilka patagligen äro fullt identiska med R. erubescens Lrpr. Bada dessa individ àga normal lifskraft. Ett tredje individ afviker såväl fran R. erubescens Lipr. som fran R. parvulus HÖLSEN genom bladens påfallande ten- dens till sjutalighet samt genom den ljusa, lifligt me- tallglänsande färgen. Hos R. parvulus är bladens färg grågrön, påminnande om A. Lindebergii P. J. MöLL., hos R. erubescens mörggrön, ungefär som hos den svenska formen af R. nitidus Wue. Af allt att döma utgör den nu omnämnda formen en själfständig mutation af AH. parvulus HüLsEN. Mutation af R. Radula Wut. Bland Rubi tillhórande gruppen Radule utgor R. Radula WHE. en synnerligen val markerad typ, som har stor sprid- ning i sydligaste Skandinavien och är allmän i Danmark, Tyskland, Frankrike och England. Genom utsäde af perga- minkontrolleradt frö, härrörande fran en buske, som i sin ordning uppdragits ur frón fran Kullaberg, har erhallits en mutation, som bildar en fullkomlig analogi till den som Mu- tation I beskrifna gigas-formen af R. insularis F. ARESCH. Turionerna äro kraftiga, men korta, bladen mycket tjocka, läderartade, synnerligen breda, uddbladet nästan cirkelrundt. Formen har ännu ej blommat. I anatomiskt hänseende afviker denna gigas-form från hufvudtypen liksom motsvarande form af R. insularis endast genom ett mäktigare utbildadt mesofyll, så väl hvad svamp.- som palissadparenkymet beträffar. Till grund för jämförelsen lågo blad, som utvecklats på två grannbuskar på koloniträd- gårdarnes försöksfält. Mutationer af R. Schleicheri WEE. Af denna mycket karaktäristiska art, som är spridd öfver hela mellersta Tyskland och äfven känd från Ungern har B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 13 Focke vid utsäde af okontrolleradt frö erhållit en egendomlig fran typen afvikande form med breda blad och rödlätta kronblad.! Focke framhåller själf den möjligheten, att ifraga- varande form kunde ha uppkommit genom hybrid befrukt- ning, men finner det sannolikare, att den abnorma utveck- lingen astadkommits genom en »besondere Bodenmischung», som inverkat pa den unga plantan. Efter hvad vi numera veta om jordmanens inverkan pa vaxternas organisation maste det senare antagandet betecknas som högst osannolikt. Hvad den andra möjligheten beträffar (hybrid befruktning), så framhåller FockE själf, att det är absolut omöjligt att gissa, hvilken annan art, som skulle ha levererat pollenet. Under sådana omständigheter torde man på goda grunder kunna antaga, att den i FocKE's trädgård uppkomna nybildningen varit en verklig mutation, detta så mycket mera, som R. Schleicheri WHE. visat sig vara en ganska starkt muterande art. Ur pergaminkontrolleradt frö, här- rörande från en buske i Lunds botaniska trädgård, ha näm- ligen jämte en majoritet af typiska exemplar erhållits dels en kraftig, bredbladig gigas-form, dels ock i flera exemplar en smalbladig, mycket svagt väpnad form, hvars samhörighet med R. Schleicheri WHE. skulle vara så godt som omöjlig att ana på grund af dess morfologiska egenskaper. Ingen af dessa former har ännu blommat, däremot har ett individ af den smalbladiga formen, trots all omvårdnad, redan dödt bort. Mutation af R. slesvicensis LcE * tiliaceus LGE. Denna synnerligen väl markerade och riktigt fruktifice- rande corylifolius-form har vid kultur i större skala förhållit sig alldeles på samma sätt som de i det föregående anförda »goda» Rubus-arterna (R. insularis F. ARESCH., R. polyan- themus LINDEB., R. Radula WHE.), i det att det ojämförligt största individantalet utgjorts af fullt typisk R. slesvicensis * tiliaceus, hvarjämte äfven erhållits ett fåtal afvikande exem- plar. Bland dessa senare befinna sig dels en tjock- och bred- bladig gigas-form med robusta, starkt och tätt väpnade turi- oner, dels två individer med smala blad, n. glatta turioner med gles beväpning. Ingen af dessa former har ännu blommat. ! FockE, Synopsis Ruborum Germanis, p. 46. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:o 16. II. Vegetativa (knopp-) mutationer. Med vegetativa eller knoppvariationer menar man som bekant numera sadana afvikelser, hvilka icke uppsta som re- sultat af en befruktning, utan som en vegetativ gren pa moderplantan. Ett af de mest bekanta exemplen pa detta slag af nybildningar erbjuder det bekanta kastanjeträdet i Geneve,! pa hvilket hvarje ar en och samma gren frambringar dubbla blommor, medan trädet for öfrigt alstrar idel enkla blommor. Med hänsyn till knoppvariationernas konstans före- ligga ännu endast spridda och delvis tämligen opålitliga upp- gifter. Dock tala de hittills gjorda erfarenheterna för att det jämte knoppvariationer med ingen eller endast partiell kon- stans äfven finnas sådana, som äro lika konstanta som de på sexuell väg uppkomna mutationerna. Ett exempel på en mutation af det sistnämnda slaget föreligger i den af WETT- STEIN? beskrifna faskierade formen af Sedum reflexum, hvilken uppstod som en sidogren på en i öfrigt normal planta, och som vid frösådd visade en hög grad af konstans. Inom släktet Rubus har jag varit i tillfälle att iakttaga ett par vegetativa mutationer, af hvilka två skola behandlas i detta samband. Vegetativ mutation af R. insularis F. AnEscH. Pa ett i öfrigt fullkomligt normalt individ af R. insularis, som erhállits ur pergaminkontrolleradt fró och utplanteradt i Landsarkivets trädgård, konstaterades jämte fullt normala blomgrenar en turion, hvars — i öfrigt typiska — blomgrenar buro helt små blommor, hälften mindre än de vanliga, med smala kronblad, och mörkröda ståndare och stift. Grenen ifråga var för öfrigt vid full lifskraft, så att en af yttre om- ständigheter föranledd retardering i utvecklingen ej kan ha varit orsaken till afvikelsen från hufvudarten. Uppenbarligen ha vi här att göra med en typisk knoppmutation, ehuru af mera ingripande art än den ofvan anförda Aesculus-variationen. "DE Vries, Die Mutationstheorie, I p. 551, samt angående knopp- variationer i allmänhet I p. 482—489. ? Rev. d. deutsch. botan. Gesellsch. Bd. XX. B. LIDFORSS, STUD. ÓFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 15 En af den ifrågavarande grenens blomställningar själf- befruktades inom pergamin, men da de häraf erhållna plan- torna ännu ej blommat, kunna naturligtvis inga uppgifter lämnas om formens konstans. Vegetativ mutation af R. sciaphilus Lee. Af det fyrtiotal Rubus-buskar, som prof. MURBECK som- maren 1905 lat uppgräfva i Lunds botaniska trädgård, lyc- kades det författaren att rädda ungefär ett dussin, som trots det stympade och delvis fullkomligt sónderhuggna skick, hvari de befunno sig, dock slogo rot och gingo till à kolonitrád- gärdarnes försöksfält. eA en af dessa former, som ännu ej hämtat sig sa pass, att den hunnit blomma, men som af allt att döma ar R. sciaphilus Lan, har jämte de normala, med starka taggar väpnade arsskotten framkommit en fullkom- ligt taggfri turion. Den ifrågavarande turionen, hvars sam- hörighet med moderplantan varit lätt att konstatera, då den utgår från den ofvan jord befintliga delen af den persistere- rande stammen, är synnerligen kraftig och har äfven drifvit sekundära turioner, af hvilka en finnes afbildad à tafl. V fig. 2 jämte den typiska formen (fig. 1). Pa sjalfva turio- nerna saknas hvarje spàr af taggarne, pà bladskaften fóre- finnas stundom en slags rudiment i form af vartlika bildnin- gar, paminnande om lenticeller. Taggfria varieteter äro sem bekant kända af flera nor- malt taggförande växter t. ex. Ulex europeus, Datura Stra- monium m. fl. De uppgifter om taggfria bjórnbársarter, som dà och dà uppdyka särskildt i hortikulturtidskrifter o. s. v., torde i allmanhet icke asyfta taggfria utan blott svagt vap- nade former, hvilket att döma af DE VRIES’ nyligen lämnade redogörelse! äfven synes vara fallet med BURBANKS taggfria bjornbarssorter. Sadana svagt väpnade individer kunna äfven, såsom i det följande skall visas, jämte starkt taggiga former erhållas genom klyfning af primära bastarder, men äro tyd- ligtvis af helt annan natur än den här skildrade knoppmuta- tionen.? ! Biologisches Centralblatt 1906. ? Äfven den vildt växande varieteten mitis af den typiskt med svaga taggar försedde R. suberectus ANDERS. är icke taggfri. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. HI. Äkta hybrider. 1) Tripel-hybrider. R. affinis WHE. 9 x (cesius L. I x acuminatus LINDEB. 9) J. I Studier I p. 17 anföres, att genom befruktning efter ofvanstående schema erhållits omkring 75 individer, som till allra största delen öfverensstämma med R. affinis WHE. och sålunda äro att betrakta som falska hybrider i MILLARDET’S mening. Flertalet af dessa ha nu blommat och visa sig i allt vara typiska R. affinis WHE. med oförminskad fruktbarhet. Två af de erhållna plantorna äro emellertid äkta bastarder, som med hänsyn till årskottens växtsätt, form och beväpning närmast öfverensstämma med R. affinis WHE, men genom bladens breda form, veckighet och grofva serratur mycket tydligt röja sin blodsförvantskap med R. cesius x; acuminatus. Ingen af dessa former har, trots sin ålder af fyra år, ännu blommat, hvilket däremot är fallet med de allra flesta bland de jämnåriga falska bastarderna, tillhörande denna kombination. Onekligen är äfven denna de äkta bastardernas efterblifvande i växten ett faktum, som talar för, att de äro af annan natur än de falska bastarderna. R. affinis WHE J (cesius L. 4 X acuminatus LINDEB. 9) 9. Den med den fóregáende reciproka korsningen har gifvit ett lika oväntadt som intressant resultat. De fem individer, som erhållits äro alla sinsemellan något litet olika, men närma sig alla i så hög grad pollenplantan (R. affinis WHE.), att äfven ett Rubusvant öga i första kastet skulle hänföra dem till denna art. Deras natur af bastarder röjes dock genom turionernas låga — krypande växtsätt, taggarnes något stórr olikformighet samt vissa nyanser i bladform och serratur (jfr Tafl. 7). Den morfologiska öfverensstämmelsen med R. affinis Wue. är dock hos alla fem individerna, af hvilka ännu ingen blommat, synnerligen påfallande. Under sådana omständigheter kunde det ligga nära till hands att vilja uppfatta dessa hybrider som »falska bastarder», B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 17 med återgång till pollenplantans typ. MILLARDET uppger sig ha genom korsning af olika Fragaria-former erhållit sådana bastarder som fullkomligt återgåfvo »le type paternel», men dessa uppgifter aro sa vidt jag vet, hittills enastående inom den vetenskapliga botaniska litteraturen. Alldeles oafsedt den verkliga naturen af MILLARDET'S falska bastarder, måste det dock bestämdt framhållas, att de nu senast anförda tripel- bastarderna, trots sin nära anslutning till pollenplantan, dock icke äro identiska med denna, medan däremot de falska Rubus- bastarderna med gynoklin läggning äro — åtminstone till det yttre — absolut identiska med 4$-plantan af föräldrarne. Af bestämdt intresse är emellertid det förhållandet, att de reciproka korsningarne mellan hybriden A. cesius I x acuminatus 9 och den rena arten ge helt olika resultat. Använ- des hybriden som pollenplanta,! så blir det ojämförligt jämför- ligt största antalet erhållna individer falska bastarder, absolut identiska med arten R. affinis WHE och därjämte erhålles ett ringa fåtal äkta, intermediära bastarder. Användes där- emot hybriden som Y-planta och den rena arten som pollen- planta, så blir majoriteten — i detta fall alla — af individerna äkta hybrider, men med extremt utpräglad dragning åt den faderliga typen. Man får onekligen det intrycket, att bastardens könsceller äro betydligt försvagade med hänsyn till sin arftlighetspotens. ett förhållande som vid första ögon- kastet synes sta i strid med hybridens synnerligen rika frukt- sättning. Då det emellertid visat sig, att synnerligen rikt fruktificerande primära Rubushybrider i andra generationen kunna frambringa en afkomma, som är absolut steril, är det tydligt, att det i sådana fall hos den primära hybriden, trots den rika fruktsättningen, dock förefinnes en latent sterili- tet, eller om man så vill, en partiell försvagning af köns- plasmat, som då betingar dess på flera punkter recessiva förhållande gent emot den rena artens könsplasma. De nu relaterade förhållandena vinna ökadt intresse däri- genom, att äfven två andra tripelhybrider, som framställts efter ett analogt schema, förhålla sig alldeles på samma sätt. ' Såsom redan framhållits i Studier I, p. 9, frambringar den primära hybriden R. cesius L. c^ X acuminatus LINDEB. fullkomligt normalt pollen (100 °/o goda korn). bo Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 16. 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. R. (cesius L. 4 X acuminatus LINDEB. 9) 9 X insularis F. AnzrsCH. d. Af denna kombination ha erhallits 6 exemplar, hvilkas likhet med AK. insularis F. ARESCH. är sa stor, att man först vid en mycket noggrann granskning upptacker de fina nyanser i serratur och bladfärg, som lata spåra en blodsförvantskap med Q-plantan R. cesius x acuminatus. Da dessa sex plantor ännu blott äro arsgamla, kommer måhända påverkan fran kvinnolinjen att göra sig något starkare gällande med tiden.! R. (cesius L. 4 X acuminatus LINDEB.) 9 X polyanthemus LiNDEB. d. Endast två exemplar erhållna, som båda endast äro ärs- gamla. De röja en i ögonen fallande öfverensstämmelse med R. polyanthemus LINDEB., men influensen från hybriden (Y- plantan) framträder i detta fall något tydligare än hos de två senast anförda tripelhybriderna, till hvilkas typ dock äfven denna ansluter sig. 2) Enkla hybrider. R. insularis F. ARESCH. { X polyanthemus LINDEB. 9. I Studier I, p. 13—14 har utförligt redogjorts for den form af ofvanstående kombination, som erhållits genom be- fruktning af kastrerade blommor på afskurna grenar i vatten. Denna buske visar ännu alltjämt symptom af den 1. c. om- nämnda sjukdomen, men exemplaret har under årens lopp vunnit så mycket i allmän lifskraft, att det numera årligen frambringar ett betydande antal blomställningar, hvilka frukti- ficera nästan lika rikligt som stamarternas.? ! Afven fullt intermediära bastarder äro i ungt stadium ofta syn- nerligen lika moderplantan, så att bastardnaturen just t, ex. hos R. cesius c? X acuminatus Q under första året ofta är rätt svar att fastställa. ” Bären hos denna R. énsularis X polyanthemus äro genomsnittligt lika stora som hos R. polyanthemus, och detta ehuru hybriden maste ut- planteras pa en synnerligen ogynnsam lokal i Lunds botaniska tradgard. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 19 Genom utsäde af pergaminkontrolleradt frö, hvilket visat sig äga normal grobarhet, har af denna hybrid erhållits en andra generation, som visar en hög grad af polymorfi. Sär- skildt i ögonen fallande är en sirlig dvärgform med mycket skarp serratur, vidare en form af normala dimensioner, som i hög grad erinrar om den danska R. Lange? JENS. Oo. s. v. En närmare skildring af dessa former måste dock uppskjutas till framdeles, då deras florala system blifvit kändt. Det framgår dock redan nu, att HH. insularis x polyanthemus i första generationen tillhör den homodynama typen, i andra generationen den schizogona, med andra ord, den är lik- som de öfriga Rubushybrider som af mig undersökts, närmast att hänföra till CORRENS” Zeatyp.! År 1904 upprepades samma korsningsförsök, som utförts 1899; som honplanta användes samma buske af R. polyanthemus som fungerat som sådan 1899, som pollenplanta samma buske af R. insularis; befruktningen skedde inom pergamin i det fria. Resultatet blef nu ett väsentligen annorlunda. Endast tre individer erhöllos, af hvilka den ena är fullt typisk R. polyanthemus LINDEB., alltså en falsk bastard. Nummer två utgöres af en synnerligen egendomlig form med i gråblått stötande grönska, tämligen spensliga, svagt väpnade turioner, och tretaliga blad med bredt rundade, hjärtlika uddblad (Tafl. VI, fig. 5). Denna form gór nàrmast intrycket af att vara en mutation af R. polyanthemus, nàgon inverkan af R. insularis kan näppeligen spåras. Det tredje exemplaret (Tafl. VI, fig. 2—4) utgóres af en synnerligen kraftig dvärgform, som redan drifvit meterlanga turioner. Beväpningen utgöres af starka, tata, fran sidorna hoptryckta taggar, som närmast påminna om den hos R. in- sularis F. ARESCH. Bladen äro genomgående femtaliga med mycket skarp serratur, och synas utgóra en mellanform mellan de båda stamarterna. Allt i allt gor denna form intryck af att vara à ena sidan en ükta bastard, à andra sidan en genom mutation uppkommen dvirgform (f. nanella). Fortsatta kultur- fórsók skola utan tvifvel kunna bringa klarhet angaende dessa formers fór nárvarande ganska gatfulla natur. ! Angående dessa termer och därmed sammanhängande förhållanden jfr CORRENS, Bibliotheca Botanica. Häft 53. & 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. R. glandulosus WHE 4 x polyanthemus LINDEB. 9. Af denna kombination erhólls genom befruktning i per- gamin sommaren 1902 omkring 40 exemplar,’ af hvilka ett öfverraskande stort antal — öfver hälften — visat sig vara äkta bastarder, medan resten utgöras af ren R. polyanthemus LINDEB. (falska bastarder). Af brist på utrymme har endast ett tiotal af de ofvannämnda bastarderna kunnat utplanteras, och af dessa har ännu ingen blommat, ehuru deras ålder uppgår till öfver 4 år. Den lätthet, hvarmed denna kombination synes komma till stånd är ganska öfverraskande, då de båda föräldrarne tillhöra vidt skilda Rubusgrupper, och i morfologiskt afseende visa djupgående skiljaktigheter. Medan R. polyanthemus LINDEB. har högt bågböjda, trubbkantiga, gleshåriga turioner med starka, nästan likstora och likformiga taggar och 5—7- taliga turionblad, äro turionerna hos R. glandulosus BELL. runda, krypande och beklädda med olikstora, nålformiga taggar och ytterst talrika skaftade glandler och borst af alla storlekar, hvarjämte bladen äro konstant tretaliga. Lika ge- nomgripande skiljaktigheter göra sig gällande i den florala regionen med hänsyn till hårighet och beväpning, blommornas och fruktens beskaffenhet o. s. v. Ehuru ingen af de ur denna kombination framgångna bastarderna ännu hunnit blomningsstadiet, ha de dock under de fyra år som gått, uppnått en så rik vegetativ utveckling, att deras morfologiska typ framträder ganska klart. Trots föräldrarnes aflägsna frändskap bilda bastardplantorna en så godt som fullkomligt enhetlig typ, hvars kanske mest i ögonen fallande drag är den fullkomliga frånvaron af glandler och borst. Denna karaktär visar sig alltså hos R. glandulosus BELL. vara fullkomligt recessiv i denna kombination, men kommer väl efter all sannolikhet att åter manifestera sig hos en del af den primära bastardens afkomlingar. Däremot är bladens tretalighet likaledes en utmärkande egenskap hos R. glandulosus BELL., en hos bastarden dominerande karaktar ;* med afseende på småbladens form, grönska och serratur intar * Jfr Studier I, p. 15. ” Hos ett individ har dock äfven iakttagits fem-taliga blad. ESS ee B. LIDFORSS, STUD. ÓFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 2l bastarden en i det närmaste intermediär stállning.! Turio- nernas beväpning utgöres af tämligen sma, krökta, olikstora taggar, ej olika dem hos A. scanicus F. AnESCH.; hàrigheten af samma slag som hos R. polyanthemus, men kanske något tätare. Exemplaren växa långsamt, men synas äga normal lifskraft och vara fria från de konstitutionella störningar, som annars ofta hemsöka hybrider, äfven inom detta släkte. Af kända Rubusarter erinrar den nu afhandlade bastarden något om R. scanicus F. ARESCH., men vida mer om en extra- skandinavisk art, nämligen den i södra och mellersta Tysk- land tämligen allmänna A. thyrsiflorus WH. & N. Likheten med denna art är både hvad växtsätt, beväpning och blad- form beträffar i hög grad slående, ehuru R. thyrsiflorus lätt skiljes genom sin glandelrikedom, en karaktär som dock tro- ligen kommer att åter uppträda hos en del af bastardens af- komlingar. I hvarje fall kan man vid anblicken af denna hybrida R. polyanthemus x glandulosus ej undertrycka den misstanken, att äfven R. thyrsiflorus har för sitt ursprung att tacka en analog korsning mellan R. glandulosus BELL. och en R. polyanthemus LINDEB. närstående art, ehuru en sådan korsning säkerligen ligger många generationer tillbaka i-tiden. R. affinis Wur. { X tomentosus BorKH. 9. Genom befruktning utförd inom pergamin efter ofvanstå- ende schema, erhölls 1904 en individ, som påtagligen är en äkta bastard mellan de båda ofvanstaende arterna. Turio- nerna äro bågböjda, femkantiga, gleshåriga, väpnade med nästan raka, tämligen likstora, och rätt smala taggar; bladen femtaliga, med elliptiskt uddblad, betydligt smalare än hos KR. affinis. WHE. men bredare än hos R. lomentosus BORKH., gulaktigt grågröna, på öfversidan nästan glatta, på undersidan starkt håriga. Erinrar habituellt i hög grad om vissa former bland gruppen villicaules. ? Då bladformerna hos RB. polyanthemus och R. glandulosus äro hvar- andra mycket olika, är det ej underligt, att en mellanform mellan dessa extremer får ett tämligen främmande utseende. Rektor NEUMAN, för hvilken jag visade denna bastard i botaniska trädgården, fann den, innan han upp- lysts om dess verkliga ursprung, mest påminna om R. scanicus F. ARESCH. 22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. R. cesius L. J x plicatus WHE. 9. (Tafl. VIII, fig. 1—3.) Denna kombination, som i största korthet omnämnts i Studier I, p. 14, ager ett bestämdt intresse därigenom, att den äkta bastarden redan i första generationen är starkt polymorf. Genom befruktning inom pergaminkapslar i det fria 1902 erhóllos fem individer, af hvilka två dock sommaren 1904 genom misstag af trädgårdspersonalen blefvo bortrensade. Det ena af dessa exemplar utmärkte sig genom sin svaga beväpning, sin ljusa glänsande om KA. suberectus ANDERS. erinrande grönska och mycket skarp serratur; det andra på- minte närmast om R. plicatus WHE. Af de tre öfverlefvande har den ena formen mörkt gröna, nästan rombiska blad och rödaktiga, starka, klolikt krökta taggar och låga, rödt an- lupna bågböjda turioner. Formen n:r 2 afviker fran den sistnämnda genom bredare blad, mindre taggar och lågt kry- pande turioner — allt karaktärer, som närma den R. cesius L., men öfverensstämmer med n:r 1 genom den rikliga anthocyan- halten i taggar och turioner. Båda dessa former äga normal lifskraft, men ha trots sina fyra år ännu ej uppnått blom- stadiet. — Den tredje formen afviker från de föregående ge- nom högt bågböjda — upprätta turioner, syllika, raka taggar, elliptiskt — rundade, lifligt glänsande rent gröna blad, samt slutligen därigenom att den uppenbarligen lider af en slags konstitutionell förgiftning. Denna yttrar sig dels däri, att de vegetativa grenspetsarne under förkrympning och gulfärg- ning af blad och internodier upphöra att växa och bortdö, hvarefter axillära skott bryta fram längre ned på stammen, hvilka i sin ordning tvina bort under bildning af nya grenar o. s. v., dels däri att de florala skottens blomknoppar på ett visst utvecklingsstadium vissna bort och falla af. Tafl. VIII, Fig. 1—3 återger såväl vegetativa som florala skott af denna »ärftligt belastade» bastard. Genom befruktning af blommor på samma plicatus-buske, som i föregående fall med c&sius-pollen har senare (1904) er- hållits omkring ett dussin äkta bastarder, som äfven röja en starkt utpräglad polymorfi, men ännu äro för unga för att här kunna göras till föremål för någon närmare beskrifning. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 23 R. cesius L. J x thyrsoideus Wımm. 9. Genom korsbefruktning af en kastrerad blomma pà en afskuren, i vatten stående gren af R. thyrsoideus erhölls 1899 ett par frón, af hvilka det enda som grodde gaf upphof till den bastard, som utfórligt skildrats i Studier I, p. 12—13. Genom pergaminbefruktning med pollen sa val af typisk R. cesius L. som R. cesius L. var. glandulosus FocKE har seder- mera (1904) erhallits ett fyrtiotal groddplantor, som dock samtliga visat sig vara ren R. thyrsoideus Wrww., alltså falska bastarder.! Den ifrågavarande kombinationen synes alltså ej höra till dem, som under normala omständigheter ingås med någon större lätthet. De afkomlingar af den primära hybriden R. cesius X thyrsoideus, hvilka antydningsvis omnämnts i Studier I, p. 13, ha under de gångna åren delvis utvecklats till kraftiga buskar, af hvilka dock ännu endast en blommat. En del individer ha emellertid, trots all omvårdnad, dödt af konstitutionell svaghet; de öfverlefvande, åtta till antalet, visa sinsemellan stora olikheter, men utgöra samtliga från morfologisk synpunkt liksom den primära hybriden, typiska R. corylifolii. Något återslag vare sig 1 riktning åt A. cesius eller R. thyrsoideus, som kunde betinga bastardafkomlingarnes utbrytning ur co- rylifolius-gruppen, har icke ägt rum. De kraftigaste indi- viderna närma sig genom växtsätt, beväpning och bladform otvetydligt R. Wahlbergii-typen, ett exemplar skulle af en rubuskunnig botanist säkerligen betecknas som typisk R. Wahlbergii ARRH. Ett annat exemplar af Wahlbergii-typen afviker genom sina ytterst starkt krusiga blad, ett tredje genom bladens nästan glatta undersida. En annan individ påminner i hög grad om typisk R. nemoralis F. ARESCH. var. acuminatus LINDEB., en tredje genom sina sjukliga, på under- sidan tjockt filtludna blad och raka, nälfina taggar om R. pruinosus ARRH. Endast ett af de nu omnämnda exemplaren har blommat. Det tillhór Wahlbergii-typen, men medan blommorna hos den primära bastarden genom kronbladens långa klo och bjart röda färg nära 6fverensstimma med dem hos RB. thyrsoideus 1 Afven vid befruktning af R. thyrsoideus med pollen af R. tomentosus har hittills endast erhållits ren R. thyrsoideus. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. Wimm., har denna bastardafkomling blommor som afvika fran dem hos ZA. cesius endast genom svagt röda stank i de för öfrigt hvita, bredt äggrunda kronbladen. R. cesius L. J x nemoralis F. ARESCH. var. acuminatus LINDEB. 9. Genom befruktning af A. * acuminatus LINDEB. (afskurna grenar i vatten) med pollen af typisk A. cesius L. erhöllos 1899 sju individer, af hvilka tre utgöra typisk R. acuminatus (falska bastarder), fyra däremot hybrida mellanformer. De senare, som sinsemellan ej förete några nämnvärda olikheter och som utförligt skildrats i Studier I, p. 8—10, blommade första gången sommaren 1902. Från tre af dessa bastard- buskar insamlades samma höst pergaminkontrolleradt frö, uppkommet genom själfbefruktning, och för närvarande har jag i kultur omkring ett hundratal buskar af bastardernas andra generation, dels i Lunds botaniska trädgård, dels på koloniträdgårdarnes försöksfält. En del af dessa buskar ha redan blommat, men flertalet af dem befinna sig ännu på det vegetativa stadiet. Redan i mitt föregående meddelande har anförts, att dessa den primära bastardens afkomlingar förete en synnerligen starkt utpräglad polymorfi, i det att somliga former närma sig A. pruinosus ARRH., andra R. acutus LINDEB. 0. s. v. I själfva verket ger en närmare granskning af dessa till ett hundratal uppgående individer vid handen, att det bland dem näppeligen finnes två individer, som äro fullt identiska med hvarandra, och det lider intet tvifvel, att en uteslutande på morfologiska karaktärer grundad systematik här skulle kunna få material för beskrifning af ett nära nog obegränsadt antal arter, underarter, varieteter och subvarieteter. En sådan genomarbetning af materialet vore emellertid från floristisk synpunkt skäligen meningslös, och dessutom i hög grad vilse- ledande, enär de ifrågavarande formerna efter all sannolikhet äro inkonstanta. Däremot är det naturligtvis af bestämdt intresse att undersöka, i hvad utsträckning och i hvilka rikt- ningar de uppträdande variationerna äga rum, samt huruvida några för föräldrarne främmande egenskaper förefinnas hos bastardafkomlingarne. Likaledes vore det af stor vikt att B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 25 undersöka huru de olika typerna vid själfbefruktning förhålla sig med hänsyn till konstans resp. polymorfi — en fråga som dock i bästa fall först kan besvaras om tre—fyra år. Hvad variabiliteten beträffar, så framträder denna sär- skildt tydlig med hänsyn till beväpning, hårighet och bladform. Hvad först beväpningen angär,' så utgöres denna hos R. cesius L. af mycket svaga, nålfina taggar, blandade med glesa, nästan oskaftade glandler, hos R. acuminatus LINDEB. af medelstarka, nästan raka taggar, blandade med kortskaf- tade glandler, hos den primära bastarden däremot med mycket täta olikstora taggar och talrika glandler och borst (jfr Tafl. X, Fig. 1—3). Bland andra generationens afkomlingar finnas flera former med kraftig, ytterst heterogen beväpning och talrika glandler och borst, och från denna extrem alla tänk- bara öfvergångar till former med fullkomligt glatta turioner och ytterst glesa, svaga taggar. På samma sätt kan turio- nernas hårighet växla från tät, rikligt glandelförande hårbe- klädnad till fullkomligt försvinnande. Hvad bladen beträffar, så äro dessa hos R. cesius L. konstant trefingrade, hos R. acuminatus LINDEB. å de pri- mära turionerna typiskt femtaliga, någon enstaka gång, men ytterst sällan, 7-taliga. Hos den primära bastarden äro turionbladen likaledes typiskt 5-taliga, dock uppträder har understundom, ehuru ganska sällan 7-talighet. Hos bastardens afkomlingar finnas dels former med konstant tretaliga blad, dels former med dominerande 5-talighet, dels slutligen former med afgjord böjelse för 7-talighet,? hvilka senare enligt den gängse floristiken skulle hänföras till R. pruinosus ARRH. Äfven småbladens form är på samma sätt i högsta grad variabel från bredt cirkelrund med hjärtlik bas till lansettlik. Detsamma gäller om serratur, bladfärg o. s. v. Äfven i den florala regionen gör sig samma variationer gällande med hänsyn till beväpning, harighet, bladform o. s. v., dock är ännu an- talet af de buskar, som uppnått blomningsstadiet, alltför ringa för att kunna ge en öfverblick af hela variationsvidden här- vidlag. u | ' Här som i det följande åsyftas med beväpningen turionernas, icke de blombärande skottens taggbeklädnad. ? Denna bladens sjutalighet är icke en yttring af stegrad vegetativ lifskraft, enär den uppträder som dominerande karaktär hos former, som genom sin långsamma tillväxt och sina relativt små dimensioner snarare erinra om nanella-former. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. For att illustrera det ofvan sagda ma följande specialfall anföras: Form I (Tafl. XI, Fig. 1). Stor kraftig form, med långa krypande turioner, väpnade med täta, tämligen likformiga starka taggar, blandade med glandler; blad femtaliga, med grof och skarp serratur, af medelbredd. Skulle närmast hän- föras till R. acutus LINDEB. Form II (Tafl. XI, Fig. 2 samt Tafl. XIV, Fig. 3). Kraftig form med långa bägböjda turioner, som äro fullkomligt glatta och ófverdragna med bläglänsande vaxöfverdrag; taggar myc- ket glesa, svaga, raka och sylformiga; bladen mestadels 7- taliga, smablad mycket breda med grof och ojämn serratur. Form III (Tafl. XII, Fig. 3). Turioner krypande väpnade med skarpa, något krökta, olikstora taggar och glandelfórande borst; blad konstant tretaliga med äggformigt, svagt hjartlikt uddblad och svagt inskurna sidoblad; serratur jàmn. Form IV (Tafl. XII, Fig. 2—3). Turioner bágbójda med korta. svaga, likformiga taggar, utan glandler och borst. Blad 5—7-taliga — dubbelságade, svagt parflikade, de sjutaliga bladen stundom med pardeladt uddblad, vanligen utdraget i làng spets. | Form V (Tafl. XIII, Fig. 2). Turioner lànga, spensliga, krypande, bekládda med talrika sylformiga, olikstora taggar och tämligen tata ullhar. Bladen stora, slanka, 3—5-taliga, pa undersidan glänsande silkeshariga med äggformigt, i en kort spets utdraget uddblad. En form af fullkomligt främ- mande habitus. Form VI (Tafl. XIV, Fig. 2). Turioner lågt bàgbojda, tämligen starkt greniga, väpnade med mycket tata, något krökta taggar; bladen groft och ojämnt dubbelsågade, 5—7- taliga. Skulle från morfologisk-systematisk synpunkt beteck- nas som en »R. acutus f. ad pruinosum vergens». Form VII (Tafl. XV, Fig. 3). Turioner väpnade med likformiga, tämligen svaga, nästan raka taggar; blad 5—7- taliga med fin och jämn serratur. Liknar i hög grad den vid Mölle växande formen af R. pruinosus ARRH. Form VIII. Turioner väpnade med starka, hvassa, fran sidorna hoptryckta taggar, blandade med glesa borst och glandler. Bladen femtaliga med skarp och jämn serratur. Skulle närmast hänföras till R. acutus LiNDEB. R. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 27 Form IX (Tafl. XV, Fig. 1). Stor kraftig gigasliknande, med raka likformiga taggar och mycket stora ofta 7-taliga, skarpt dubbelsägade blad. Erinrar i hög grad om en af förf. for manga ar sedan mellan Höganäs och Jonstorp antraffad, men ännu obeskrifven corylifoliusform. Dessa former, gripna ur hógen, mà tills vidare illustrera den polymorfi, som gör sig gällande de primära bastardernas hos andra generation. Det bör kanske särskildt påpekas, att de i detta hänseende prófvade exemplaren af R. cwsius X acuminatus alla tre förhålla sig pa fullkomligt öfverensstäm- mande sätt, sa att någon skillnad dem emellan med hänsyn till andra generationens polymorfi ej kunde konstateras. R. cesius L. var. glandulosus FockE 4 X R. nemoralis fa F. ARESCH. var. acuminatus LINDEB. %. Genom befruktning inom pergamin, verkställd sommaren 1904 enligt ofvanstäende schema, ha erhällits ett trettiotal individer, som fórliden var utplanterats pa kolonitrádgàrdar- nes försöksfält, där de allesamman drifvit kraftiga turioner. Af dessa plantor aro de flesta ren R. acuminatus (alltsa falska bastarder), en minoritet pa fem exemplar ar dáremot otvifvel- aktiga bastarder i vanlig mening. De öfverensstämma emel- lertid fullkomligt icke blott sinsemellan utan ocksa med de fyra individer, som erhóllos 1899 genom befruktning af R. acuminatus med pollen af typisk R. cwsius. Den utomordent- liga glandelrikedom, som utmärker f. glandulosa af R. cesius, synes alltså icke pa något märkbart sätt manifestera sig hos den primära hybriden, utan vara en recessiv karaktär. Mycket möjligt är ju. att en del af bastardernas afkomlingar åter komma att bringa denna karaktär från pollenplantan i dagen. Som ett anmärkningsvärdt förhållande kan anföras, att en af dessa fem bastardindivider frambringar panacherade (röd-hvitspräckliga) blad. Troligen representerar väl denna egenskap en mutation, utlöst genom bastardbefruktningen, då denna egenskap annars icke förefunnits hos någon af de talrika plantor, jag i annat syfte uppdragit af R. * acuminatus LINDEB. ee 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. Rubus cesius L. x Wahlbergii Arru. ? Sa har i Studier I, p. 23, betecknats den egendomliga Rubusbastard, som fórf. 1901 inplanterade fran Skabersjö. A anf. stället har äfven redogjorts för en del af de märkliga former, hvartill den bastard gifvit upphof, samt äfven med- delats resultaten af kulturförsök anställda med en af bastar- dens afkomlingar, som tillsvidare fór enkelhetens skull kallades R. subacutus ad interim. Det framgick af dessa försök, att polymorfin, som hos den bastarden-moderplantan kunde sägas vara absolut, i det att tva af dess afkomlingar aldrig helt öfverensstämde med hvarandra, hos R. subacutus aftaget der- hin, att omkring 50 °/, af dess afkomlingar i det närmaste atergafvo moderplantans typ (A. subacutus). Dessa iakttagelser ar jag nu i tillfalle att ytterligare komplettera med resultat erhållna genom (pergaminkontrol- lerad) kultur af den afkomling af R. ceswus L. x Wahlberg ARRH., som omnämnes i Studier I, p. 25, och där uppgifves vara utmürkt genom mycket stora blad med grof och skarp ser- ratur, til formen pàminnande om R. hallandicus GABRIELS., men ytterst starkt veckade. Af denna form har jag i kultur nu ett fyrtiotal tvaariga plantor, af hvilka majoriteten full- komligt aterger moderplantans typ, och detta, sa vidt man f. n. kan bedöma förhållandena, i ännu högre grad an hvad fallet är- med afkomlingarne af R. subacutus. Det vill alltså synas, som om polymorfin hos bastardens afkomlingar i andra generationen vore stadd i aftagande, men i olika grad hos olika typer. Måhända kommer det framdeles att visa sig, att polymorfin bibehalles mest utvecklad hos sådana former, som morfologiskt komma den primära bastarden nürmast, och att konstansen framtrüder starkare ju mera typen aflàgsnar sig fran primärbastardens.' ' I detta sammanhang förtjänar följande sakförhållande att omnämnas. År 1887 påträffade förf. vid Arildsläge en Rubus acutus LINDEB., som tro- ligtvis är en primär bastard af R. acwminatus LINDEB. och R. cesius L., men som äfven kan vara en acutusliknande afkomling af denna bastard. Vid utsäde af frön från Arild erhölls 1888 en del groddplantor, af hvilka den kraftigaste utplanterades på kalljord och visade sig vara en så godt som fullkomligt typisk R. acutus LINDEB.Yjfr Batolog. iakttagelser IT, p. 00). Pergaminkontrolleradt frö af denna sistnämnda form har emellertid gifvit en afkomma, fullt ut lika polymorf som den, hvilken erhållits af primär R. acuminatus LinDEB. 9 X cesius L. cg" och varierande i samma riktning som denna. i i ee B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 29 Graden af den morfologiska olikhet, som fórefinnes mellan afkomlingarne af denna RB. cesius L’ x Wahlbergii ARRH. äskädliggöres af Tafl. IX, Fig. 1 och 2, som atergifva turion- bladen af tvà former, framgángna ur frón tillhórande samma bàr (pergaminkontrolleradt material). R. Balfourianus BLox © x cesius L. 4. (R. progenerans LiIDF.) Af denna bastard har jag nu i försöksfälten i koloni- trädgärdarne i kultur sex kraftiga individer, som fullkomligt öfverensstämma såväl sinsemellan som med den vid Molle vildt vàxande bastarden. Om polymorfin hos denna senares afkomlingar kan Tafl. XVI, Fig. 1, 2, 3 (R. gymnetoides LiDF. och A. progenitus LipF.) ge en föreställning. IV. Falska hybrider. Vid försöken att framställa Rubusbastarder med konst gór man snart nog den erfarenheten, att detta ingalunda àr en sa enkel sak som man fran bórjan kanske forestallt sig. Det visar sig nämligen, att äfven vid korsbefruktning mellan relativt närbesläktade arter t. ex. R. cesius L. och R. nemo- ralis Y. ARESCH. var. acuminatus LiNDEB. det öfvervägande antalet individer alldeles icke utgóres af hybrida mellanformer, utan af exemplar, som till alla delar öfverensstämma med &- plantan af föräldrarne och sålunda enligt den gängse termi- nologin äro att beteckna som falska bastarder (i MILLARDETS mening). Ar fórvantskapen mellan de båda föräldrarne mera aflàgsen, sà stóter det ofta pà hardt nàr oófvervinneliga svårigheter att erhålla en äkta bastard. Sa t. ex. har det trots ar efter ar upprepade korsningsfórsók,! foretagna under de mest noggranna kauteler, icke lyckats mig att framställa en enda äkta bastard mellan A. cesius L. och R. insularis * Dessa försök ha varierats pa olika sätt, men gifvit samma resultat vare sig de fórst utslàende, mycket kraftiga toppblommorna eller senare framkommande, mindre och svagare blommor anvündts vid fórsóken. Afven tiden för befruktningen synes vara irrelevant. i det att såväl blommor som befruktats i förtid (före utslåendet) som blommor, hvilka befruktats först 11 dygn efter utslåendet gifvit alldeles samma resultat — idel falska bastarder. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. F. AnzscH.. ej heller mellan R. cesius L. och R. polyanthemus LINDEB., medan däremot t. ex. af den sistnämnda kombina- tionen erhallits ófver hundra falska bastarder. Det torde vara ófverflódigt att i detta samband närmare redogöra för alla de försöksresultat, som gått i den nu nämnda riktningen, och jag nöjer mig därför med det tillägget till den i Studier I gifna redogórelsen,! att R. thyrsoideus Wiww. såväl vid befruktning i stor skala såväl med R. tomentosus BonkH. som A. cesius uteslutande gifvit falska bastarder, d. v. s. fullkomligt typisk R. thyrsoideus WIMM. Af bestämdt intresse är emellertid, att dessa falska Rubus- bastarder såväl med hänsyn till vegetativ lifskraft som sexuell potens icke visa de ringaste tecken till försvagning i förhål- lande till moderarten. De skilja sig alltså i detta hänseende från de falska Liliumbastarder, som FockE? omnämner och som liknade moderplantan, men voro fullkomligt sterila. Äf- ven hos de af MILLARDET framställda falska bastarderna (och deras afkomlingar) synes den sexuella reproduktionsförmågan i flera fall ha varit afsevärdt försvagad. En sådan sexuell försvagning har jag aldrig iakttagit hos någon af de talrika falska Rubusbastarder, som jag under årens lopp erhållit. Äfven med hänsyn till den andra generationens beskaf- fenhet råder det en skarp, af inga öfvergångar förmedlad klyfta mellan de äkta och de falska Rubusbastarderna. De förra ha i alla de fall, där andra generationen kunnat under- sökas, visat sig alstra en i högsta grad polymorf afkomma (E. cesius L. d x acuminatus LINDEB., 9 R. cesius L. x Wahlbergii ARRH., R. cesius L. d X thyrsoideus Wımm. 9, R. cesius L. 4 x Balfourianus BLox 9, RH. polyanthemus LINDEB. 9 x insularis F. ArescH. $. Däremot alstra de falska Rubusbastarderna, enligt hvad erfarenheten hittills gifvit vid handen, en homogen afkomma, som fullkomligt reproducerar moderplantans typ. I Studier I anfördes redan detta vara fallet med afkomlingarne af den falska R. ceesius L. J x villicaulis Kognr. 9 och fullkomligt analoga erfaren- heter ha sedan gjorts med falsk R. cesius L. J X infestus Wue & och falsk R. cesius L. d x insularis F. ARESCH. Bada dessa ha gifvit en fullkomligt ren afkomma af moder- plantans typ, ehuru de odlats i 50—100 exemplar. "Ip. 16—20; * FocKE, Pflanzenmischlinge, p. 526. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 31 Under sådana omständigheter är det tydligt, att de falska Rubusbastarderna, vare sig de framgått genom pseudogami eller sexuell befruktning, äro fullkomligt betydelselösa för artbildningen inom detta släkte. Den histologiska undersök- ning, jag för kort tid sedan påbörjat, har ännu ej avancerat så långt, att jag vågar yttra mig i denna fråga. Dock tala alla hittills gjorda iakttagelser snarast för den uppfattning, som hypotetiskt framställts i Studier I, att nämligen dessa falska bastarder uppkommit genom pseudogami i den mening Focke l. c. tar detta ord. men en pseudogami, som utlósts genom pollenslangens retning. À andra sidan ha, sedan mitt föregående meddelande publicerades, pa det zoologiska om- rådet gjorts erfarenheter, som synas visa, att bastarder med uteslutande mödernekaraktär äfven kunna komma till stånd i sådana fall, där en otvetydig kärnsammansmältning äger rum. ! Allmanna resultat. Mutationsformagans utbredning. Mutationskoefficienten. Ehuru författarens undersökningar pa grund af yttre om- stándigheter ännu ej kunnat bedrifvas i en sådan omfattning, att de kunna sägas ge fasta hållpunkter for bedómandet af mutationsfórmágans fórekomst hos de olika grupperna af . släktet Rubus, kan det dock pa grund af mina rön anses fullt bevisadt, att ett ganska stort antal Rubus-arter for närvarande befinna sig i ett muterande tillstånd. Detta gäller med all säkerhet för R. polyanthemus LiNDEB., R. insularis F. ARESCH., R. plicatus WHE., R. vestitus WHE., R. villicaulis KocHr. var. parvulus HÜLSEN, R. suberectus ANDERS., R. Radula WHE., R. Schleicheri Wur., R. slesvicensis Lax * tiliaceus LGE., R. sciaphilus Lag. Af arter, som uppdragits i ett stórre antal exemplar utan att visa nágon tendens att mutera har jag endast att anföra R. cesius L., R. infestus WHE., R. * acu- minatus LiNDEB., R. glandulosus BELL. Da emellertid ingen af dessa sistnämnda arter odlats i mer an ett hundratal exemplar, är det ju mycket möjligt, att man vid kultur i större omfattning skall kunna erhålla mutationer äfven af dessa. 1 GoDLEWSKI, Arch. f. Entwickelungmechanik 1906. 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 16. I hvarje fall tala de hittills gjorda iakttagelserna för att majoriteten af de svartfruktiga Rubus-arterna ager formaga att mutera. Särskildt anmärkningsvärdt ar nu det förhäl- landet, att flertalet af de muterande arterna äro sådana som sedan länge varit af systematikerna kända och erkända som »goda» arter med stor utbredning, liksom det áfven ar fran teoretisk synpunkt viktigt, att atminstone ett par af dessa arter — jag tanker därvid i främsta rummet pa R. plicatus Wue. — icke ens af de mest avancerade hybridfanatici kunna anses vara af hybridärt ursprung. Da det fran vissa hall framkastats den förmodan, att de af DE VRrEs erhållna Oeno- thera-mutationerna skulle vara sa att saga de sista oskilla- tionerna af en bastardklyfning och Oenothera Lamarckiana sjalf en »Blendart», uppkommen genom bastardbildning,! sa kan det vara skäl att erinra om, att en sådan tolkning af t. ex. den af R. plicatus Wun. framgangna mutationen omöj- ligen kan anses tillatlig, enär R. plicatus med ungefär lika stor eller lika liten rátt som t. ex. Primula veris eller Achillea Millefolium kan tolkas som en »Blendart». Hvad mutationskoefficienten beträffar, sa ar det härvidlag for närvarande knappast möjligt att ange några fullt exakta tal, dels på grund af försöksmaterialets allt för ringa dimen- sioner, dels äfven på den grund, att Rubusfröna gro tämligen ojämnt och endast en del — till synes ungefär hälften — under första året. Dock kan man redan nu konstatera, att muta- tionskoefficienten i de flesta fallen öfverstiger 1 ?/o och i vissa — fall t. ex. R. polyanthemus med säkerhet uppgår till minst 5 Jo, hvilket senare betydligt öfverstiger den af DE VRIES hos Oenothera Lamarckiana funna mutationskoefficienten (1 —2 9/0). — För knoppmutationerna synes, af allt att döma, mutationskoefficienten ligga vida lägre. Mutationernas egenskaper. I morfologiskt hänseende finnas alla öfvergångar från så- dana Rubus-mutationer, hvilka endast afvika från moderplantan genom en karaktär (som kan vara genomgående såväl i det florala som det vegetativa systemet) och till sådana nybild- ningar, hvilka differera genom en hel komplex af nya, mor- * Denna hypotes, som saknar allt faktiskt underlag, har äfven tillbaka- visats af DE VRIES. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 33 fologiskt af hvarandra oberoende karaktärer. Exempel pa det första slaget af mutationer är gigas-formerna af RH. insu- laris F. AnEscH. RA. Radula F. ARESCH., R. * tiliaceus LGE., nanella-formen af RA. polyanthemus LINDEB., incisa-formen af R. suberetus ANDERS. 0. s. v. I alla dessa fall är samhörig- heten med moderarten i ógonen fallande. Den andra typen representeras t. ex. af R. polyanthemus Mutation I, som afviker fran moderarten icke blott genom beväpningens och harighetens beskaffenhet, utan ocksá genom bladens form och den starka anthocyanhalten. Denna sistnämnda form afviker i sjalfva verket sa starkt fran typisk R. polyanthemus LiNDEB., att man utan det kontrollerade experimentet näp- peligen skulle kunnat komma dess harkomst pa sparen. De hos mutationerna uppträdande nya egenskaperna visa i stort sedt fran morfclogisk synpunkt inga lagbundenheter, utan gà i alla möjliga riktningar. Särskildt tydligt framträder detta förhållande vid en öfverblick af de ur R. polyanthemus LINDEB. framgångna mutationerna. Anmärkningsvärdt är dock, att man i vissa fall hos olika arter kan konstatera upp- komsten af mutationer, hvilka med fog kunna betraktas som parallell-former t. ex. gigas-formerna af R. insularis F. ARESCH., R. Radula Wue. och R. * tiliaceus LGezE., hvilka alla afvika fran moderarten genom robustare växt, tjockare turioner, och bredare, styfvare blad: Detsamma gäller, mutatis mutandis om nanella-formerna. Anmärkningsvärdt och fran systematisk-fysiologisk syn- punkt af bestämdt intresse ar äfven förekomsten af konver- gerande mutationer, d. v. s. nybildningar, som aro af olika ursprung, men som habituellt pa ett ofta ofverraskande sätt närma sig hvarandra. Exempel härpå aro à ena sidan R. erubescens Lipr., härstammande fran R. villicaulis KOEHL. var. parvulus HÜLsEN, à andra sidan R. polyanthemus LINDEB. Mutation IV. Dessa bada former komma hvarandra genom växtsätt, bladens form och nyansen i grönska sa nära, att en systematiker, som arbetat efter den morfologiska taxerings- schablonen, utan tvekan skulle sammanslà dem som sub- varieteter af samma art, ehuru de härstamma fran val, för att icke sága vidt skilda arter. Äfven i biologiskt hänseende försiggår mutationsprocessen utan någon bestämd riktning. Detta röjer sig redan däri, att de uppkomna mutationerna i vissa fall äro fullt ut så Arkiv för botanik. Bd 6. N:o 16. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. kraftiga, kanske ännu kraftigare än moderarten (R. polyan- themus LINDEB. Mutation I, R. insularis F. ARESCH. Mu- tation I), i andra fall däremot märkbart svagare än stam- arten. Det senare fallet är påtagligen det vanligare, hvilket ju ej kan väcka fårvåning, då man besinnar, att mutatio- nerna, enligt hvad DE Vries! öfvertygande ådagalagt, i de flesta fall måste anses uppstå som bastarder. Hvad mutationernas kenstans beträffar, så tala de hit- tills gjorda iakttagelserna för att åtminstone en del Rubus- mutationer i detta fall förhålla sig på samma sätt som fler- talet af DE VRIES’ Oenothera-mutationer. (R. erubescens LiDE., R. insularis F. ARESCH. Mutation I). Dock är antalet af hittills gjorda observationer ännu allt för ringa, för att tillåta ett generellt omdöme härvidlag, och det synes a priori inga- lunda osannolikt, att en de! af de erhållna Rubus-mutationerna vid fortsatt kultur i större måhända komma att visa sig äga en blott partiell konstans, såsom fallet är t. ex. med den af DE VRIES närmare undersökta Oenothera scintillans. Bastarderna. Betingelserna för bastardbildningen. Benägenheten för bastardbildning är inom släktet Rubus påtagligen ganska stor, om också ej så stor som en del bato- loger synas föreställa sig. Synnerligen lätt synas bastarder uppstå mellan R. cesius L. à ena sidan och former af R. corylifolii à den andra, men äfven mellan så vidt skilda arter som R. glandulosus BELL. och R. polyanthemus LINDEB. ingås med tämligen stor lätthet bastardföreningar. Däremot har det trots talrika upprepade försök hittills ej varit möjligt att erhålla bastarder vare sig mellan R. cesius L. och R. insularis F. ARESCH. eller mellan A. cesius L. och R. poly- anthemus LINDEB., medan däremot kombinationen mellan de två säkerligen ännu mindre förvandta R. cesius L. och R. plicatus WHE. ingås ganska lätt. Man kan därför med hänsyn till de hittills gjorda erfarenheterna ej påstå, att böjelsen för bastardbildning hos släktet Rubus står i någon direkt propor- tion till arternas inbördes förvantskap. ' Die Mutationstheorie 1903. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 35 Det oaktadt ar det mycket möjligt, ja sannolikt, att en sadan relation verkligen existerar, ehuru den da och da al- tereras genom andra faktorers inverkan. Åtskilliga iaktta- gelser tala nämligen för, att bojelsen för bastardbildning framträder särskildt stark, om €-plantans vitalitet af någon anledning är försvagad. Sa har det t. ex. visat sig, att procenthalten af erhållna (äkta) bastarder ar märkbart större, om befruktningen verkstillts pa blomgrenar, som afskurits och fátt slà ut i vatten àn om befruktningen fóretages pà à busken kvarsittande grenar (i det fria),! ehuru totalmängden af erhållna frön i senare fallet vanligen är vida större. Äf- venså är det anmärkningsvärdt, att den buske af R. plicatus WHE., som visat en så påfallande benägenhet för bastard- bildning med R. cesius L., är en tämligen svag skuggform, som för en rätt tvinande tillvaro på en ogynnsam lokal i botaniska trädgården. Slutligen tala äfven de vid tripel- bastarderna gjorda iakttagelserna för en dylik stegring af böjelsen för bastardbildning (eller troligen riktigare: minsk- ning af motviljan mot bastardbildning). Medan t. ex. R. affinis WHE. endast i enstaka undantagsfall ingår en »äkta» bastardförening med R. cesius L. x acuminatus LINDEB., ifall den användes som honplanta, uppstår däremot den ifråga- varande tripelhybriden regelbundet, om bastarden R. ca@sius L. X acuminatus LINDEB. befruktas med pollen af R. affinis WueE., ett förhållande, som högst sannolikt står i samband med att hybridens honliga sexualapparat är behäftad med en konstitutionell svaghet, som gör den mindre motstånds- kraftig gentemot en befruktning med främmande pollen. Hvad beträffar betingelserna för bastardbildning i fria naturen, så äro dessa teoretiskt taget gifna öfverallt, där två ej allt för fjärrstående Rubus-arter växa i hvarandras ome- delbara närhet. Att de primära Rubus-bastarderna i vårt land det oaktadt, äro tämligen sällsynta, står påtagligen i samband därmed, att dessa i de flesta fall — åtminstone på groddstadiet — äro något, ofta betydligt, svagare än de rena arterna,” så att de på den grund kräfva särskildt gynnsamma ! Enligt den förra metoden erhölls 1899 1. a. genom af korsning mellan R. cesius L. och R. acuminatus LiNDEe. fyra äkta och tre falska »bastarder» (enligt den senare år 1904) fem äkta och öfver tjugo falska bastarder (hvarvid samma buskar användes). ? Detta gäller dock icke om bastarderna mellan R. cesius L. och arter tillhörande gruppen corylifolii; primärbastarder af detta slag äro också ingalunda sällsynta i Sverige "on 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. omständigheter med hänsyn till ljustillgang, jordmån och fruktighet for att kunna na sin utveckling. Da de svart- fruktiga Rubi na sin nordgràns i vart land — flera af dem redan i Skane — ar det ej fórvànande, att miljón pa den skandinaviska halfón ej är gynnsam for uppkomsten af pri- mira Rubusbastarder. Längre söderut t. ex. i nordvästra Tyskland, pa sydsidan af Erzgebirge o. s. v. aro dáremot primára Rubusbastarder synnerligen vanliga, sa att man dar till och med kan pátrüffa vildt växande bastarder mellan sa vidt skilda arter som R. idacus L. och R. Schleicheri WHE. (Eulau 1898). De primära bastardernas egenskaper. En granskning af de hittills erhallna bastarderna ger vid handen, att foraldrarnes egenskaper än kunna sammansmälta enligt det homodynama schemat, än däremot förhålla sig heterodynamt, så att den ena karaktären blir dominerande, den andra recessiv. Det förra alternativet synes af allt att döma vara det vanligare, så väl med hänsyn till de olika bastarderna, som med hänsyn till de särskilda karaktärerna. Exempel pa heterodynama egenskaper erbjuda t. ex. R. cesius L. X thyrsoideus Wimm. där blombladens form och färg af R. thyrsoideus är dominerande, vidare R. glandulosus BELL. x polyanthemus LINDEB., där glandelrikedomen hos R. glan- dulosus är en recessiv karaktär, medan däremot taggarnes form bär prägeln af en kombination efter det homodynama schemat. I flertalet af de undersökta fallen har det visat sig, att de primära bastarderna bilda en homogen typ, i det att de hybrida individerna sinsemellan ej förete några nämnvärda olikheter. Detta är förhållandet med t. ex. R. glandulosus BELL. ¢ x polyanthemus LINDEB. 9, R. cesius L. X acumi- natus LINDEB., R. cesius L. x Balfouriamus BLOX. O. s. v. Däremot erhåller man af kombinationen A. cesius L. £ x plicatus WHE.Q en redan i första generationen heterogen bastard, hvars olika individer stundom afvika fran hvarandra i sa hog grad, att deras gemensamma ursprung aldrig skulle kunnat sparas genom studium af deras morfologiska karak- tärer. Detta förhållande talar för, att bastarderingen har B. LIDFORSS, STUD. ÖFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 37 utlöst hybridmutationer redan i första generationen; i öfrigt måste bastarden R. cesius L. x plicatus Wu. hänföras till den typ som af CORRENS [Ber. d. deutsch botan. Gesellsch. Bd XIX p. (79)] betecknas som den poikilodynama. Det har redan i det föregående framhållits, att de pri- mära bastarderna i sina yngre stadier ofta röja en viss ned- sättning 1 lifskraft i förhållande till de rena arterna, så att de i vissa fall äro utsatta för risken att 6fverflyglas och undanträngas af de rena stamarterna.! Denna försvagning i vigör synes dock i manga fall åtminstone till en viss grad utjämnas med åren? och sträcker sig i oväntadt ringa grad till fruktsättningen, hvilken såsom redan framhållits i Studier I i vissa fall är bättre hos bastarden än hos stamarterna. Syn- nerligen anmärkningsvärdt är dock, att äfven bastarder med så rik fruktsättning som R. cesvus L. x acuminatus L. och R. cesius L. x Balfourianus BLox. vid själfbefruktning kunna alstra af- komlingar med starkt försvagad eller helt och hållet felslå- ende fruktsättning — ett förhållande, som visar att den hos dessa bastarder uppträdande stegringen i fruktsamhet svår- ligen kan förklaras genom det antagandet, att de ifråga- varande bastarderna äro hybrida återgångsformer i en viss riktning. Jämsides med dessa bastarder med stegrad fruktbarhet uppträda äfven sådana med starkt reducerad fruktsättning, en reduktion, som i vissa fall kan drifvas ända därhän, att blomknopparne affalla, innan de öppnat sig (en individ af R. cesius L. d X plicatus WHE. 9). De primára bastadernas afkomlingar. De under de tvà sista àren fortsatta undersókningarne ha endast bidragit att bekräfta de allmänna satser, som redan i Studier I p. 30—40 uttalats angående de primära bastar- ' Detta gäller dock icke om t. ex. R. cesius L. X acuminatus LINDEB., som enligt hvad det visat sig i Lunds botaniska trädgård, snarare vore i stånd att uttränga sina föräldrar; den förekommer också vildt växande, ofta bildande stora snår (= R. acutus LINDEB.). Äfven R. cesius X Balfouri- anus X hör till denna kategori; den har på sista decenniet spridt sig högst afsevärdt utöfver den ursprungliga lokalen vid Mölle (= R. progenerans Lipr.). > R. insularis F. ARESCH. X polyanthemus LiNDEB. förde under de första aren ett tämligen tynande lif, men är nu, trots sin tämligen ogynnsamma växtplats, nära nog lika kraftig som stamarterna. 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. dernas vid själfbefruktning uppkommande afkomlingar. Dessa bilda i alla undersókta fall ett kaotiskt virrvarr af morfolo- giskt vidt skilda former, hvilkas polymorfi vida öfverskrider de báda stamarternas sammanlagda variationsvidd, i det att nya egenskaper, främmande for båda föräldrarne, kunna upp- träda hos bastardens andra generation. Pa grund häraf kan den ifragavarande polymorfin ej enbart forklaras genom en efter det schizogona schemat forsiggaende klyfning af fór- üldrarnas egenskaper, utan máste ha sin orsak i genom ba- starderingen utlósta mutationer. Af allt att dóma àro dessa i vissa fall atavismer, i andra fall verkliga progres- siva mutationer. Den primära bastardens afkomlingar ha, i de fall, dar det hittills kunnat odlas vidare, visat sig kunnat ge en in- konstant afkomma. De senare arens iakttagelser ha emel- lertid bekräftat den redan i Studier I uttalade åsikten, att polymorfin i vissa fall, eller rättare i vissa riktningar, aftager hos de följande generationerna, sa att möjligheten föreligger, att slutligen konstanta arter kunna uppkomma pa denna vag. Störst synes polymorfin vara hos sådana for- mer, hvilka så att säga intaga en central ställning d. v. s. morfologiskt mest öfverensstämma med den primära bastar- den. Det synes icke osannolikt att polymorfin kan halla sig i det nàrmaste ofórsvagad utefter en sàdan central genera- tionslinje under en obegransad tid.! Med afseende pà lifskraften, sà vàl den vegetativa som den sexuella, fórete bastardernas afkomlingar, sásom redan framhållits i Studier I, alla mellanstadier fran oförsvagad fruktsattning till fullkomlig sterilitet. I allmänhet utmärka sig de individer som morfologiskt närmast öfverensstämma med primärbastarden, för god fruktsättning, medan däremot de mera divergerande formerna ofta röja en försvagning at sexualsystemet. Intressant är den 1 flera olika fall konsta- terade korrelationen mellan smalbladighet och sexuell sterili- tet (afkomlingar af R. cesius x Balfourianus och R. cesius X Wallbergit). Angaende de falska Rubusbastarderna jfr sid. 29. ! Jfr särskildt noten sid. 28. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 39 Den i naturen forsiggaende artbildningen inom slaktet Rubus. Pa grund af de experimentella resultat, som meddelats såväl i Studier I p. 35—37 som i fóreliggande afhandling maste det an- ses som otvifvelaktigt, att det i fria naturen uppstatt och alltjämt uppstå nya Rubusarter genom mutation. Däremot inses det lätt nog, att det under vanliga förhållanden är sa godt som omöjligt att studera mutationsfórloppet i fria natu- ren, dà man med afseende pa de vildt växande formernas ur- sprung tillsvidare i regeln ar hanvisad till gissningar, som i vissa fall kunna nà en hóg grad af sannolikhet, men aldrig kunna fà rangen af ett exakt bevismaterial. Fór min personliga del är jag t. ex. fullkomligt öfvertygad om, att den vildt växande R. parvulus HÜLSEN. ar en mutation af R. villicaulis KoEnr., men sa länge man ej varit i tillfälle att bevittna den förra formens uppkomst ur den senare, förblir ju denna ófver- tygelse en hypotes. Hartill kommer en annan Edo Traffar floristen i naturen en nyss bildad mutation, som alltsà endast upp- trüder i ett eller ett par enstaka individ, sà betraktar han denna form, därest han ej vill gälla for en »artpulverisatór», som en .»tillfällig formförändring», en kuriositet, som han mój- ligen införlifvar med sitt privatherbarium, men for öfrigt ej skänker någon uppmärksamhet. Ar mutationen däremot af något äldre datum och har den hunnit sprida sig, så tages den utan vidare som ett längesedan fullbordadt faktum d. v. s. som en för vetenskapen, men icke för naturen ny art, hvars morfologiska egenskaper man samvetsgrannt registrerar, men angående hvars ursprung man ej bryr sitt hufvud. Häri ligger utan tvifvel — till en del åtminstone — förklaringen till det förhållandet att floristikens målsmän hittills haft så godt som ingenting att andraga med hänsyn till nya formers uppkomst genom mutation. Hvad särskildt den svenska Rubusfloran, så bör man ej glömma, att den af de svenska Rubusarterna, som visat den största mutationsförmägan, nämligen R. polyanthemus LINDEB. på den skandinaviska halfön endast förekommer på sydsidan af Kullaberg och på en inskränkt lokal vid Söderåsen. Under sådana omständigheter kan man knappast vänta att arten 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 16. hos oss, där den nar sin nordgräns och endast förekommer i ett nàgra hundratal buskar, skall ha producerat nágra muta- tioner, som kunnat halla sig i det fria.! Däremot vore det af stort intresse att i detta hänseende studera Rubusfloran i England, där Rubus polyanthemus LINDEB. har mycket stor utbredning och patagligen lefver under vida gynnsammare forhallanden àn i Sverige. Mahanda skulle det da lyckas att i England återfinna vildt växande någon eller några af de mutationer, som erhallits i kulturerna vid Lund. Utom genom mutation försiggår i fria naturen utan tvif- vel såsom redan framhållits i Studier I inom detta släkte en artbildning genom bastardering. Att en del som arter be- skrifna former, exempelvis R. acutus LINDEB.,’ vid närmare granskning befunnits utgöra primära bastarder, bevisar här- vidlag mindre, eller noga taget ingenting, då dessa »arter» vid odling visat sig vara fullkomligt inkonstanta, och följ- aktligen böra utmönstras ur artförteckningarne. Annorlunda förhåller det sig däremot med en del äkta corylifolii, som vid odling visa sig, bortsedt från enstaka uppträdande muta- tioner, lika konstanta som goda arter i allmänhet. Då man nu ser, att en med konst framställd Rubus cesius L. d x thyrsoideus WIiMM. 9 morfologiskt taget så godt som fullkom- ligt öfverensstämmer med en sedan länge känd corylifoliusform. RH. Wahlbergii ARRH., medan en annan likaledes med konst framställd Rubus cesius L. 4 X plicatus WHE. frappant liknar den så väl från Skandinavien som Tyskland kända corylifo- liusformen R. bahusiensis SCHEUTZ, så kan man svårligen till- bakavisa den uppfattningen, att de ifrägavarande formerna verkligen äro s. k. »blendarter» (i Fockr’sk) mening, som ytterst ha en korsning att tacka för sitt ursprung, men som under tidernas lopp — efter ett stort antal generationer — utbildat sig till konstanta former. Härmed är naturligtvis icke sagdt att alla corylifoliusformer äro af hybrid härkomst, dä, såsom redan NÄGELI framhållit, analoga former kunna uppsta saväl genom spontan variation som genom artkorsning. ' Flera af de genom mutation uppkomna nybildningarne äro enligt hvad erfarenheten visat, synnerligen känsliga för köld, sa att det skadats eller förstörts af de sista vintrarnes relativt obetydliga köld. ” Rubus maximus F. ARESCH. var. rotundifolius F. ARESCH. (från östra Skåne), som vid odling visat sig vara inkonstant, är utan tvifvel en primär bastard mellan RB. cesius L och R. ruderalis F. ARESCH., som på den klas- siska lokalen vid Stenshufvud torde ha spridt sig hufvudsakligen på vege- tativ väg. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 41 Men att en stor del äfven af vara svenska coryfolii verkligen uppkommit pa detta sätt torde vara högst sannolikt. Denna på hybrid väg åstadkomna artbildningsprocess, som ledt till uppkomsten af en del af våra svenska R. coryli- folii torde dock i många fall ej ha ägt rum i Sverige, redan pa den grund att vissa i Sverige vildt växande R. corylifolii efter all sannolikhet härstamma från föräldrar, af hvilka den ena parten saknas i Skandinavien. Ett exempel må förtyd- liga detta. På sydsidan af Erzgebirge från Rodenbach fram mot Eger är R. tomentosus BORKH. ingalunda sällsynt, och frambringar här genom korsning med A. cesius L. en mycket karakteri- stisk bastard. Denna bastard, som är tämligen fruktbar och tack vare inblandningen af A. cwsius erhållit en ganska hög grad af resistens mot köld, går på grund häraf vida längre mot norr än AR. tomentosus BoRKH., och är t. ex. ganska allmän i Sachsiska Vogtlandet, där HA. tomentosus fullkom- ligt saknas. En botanist, som endast sett denna form i Sachsen, skulle näppeligen ana dess härkomst, ehuru han blott behöfver öfverskrida Erzgebirge för att öfvertygas om rätta sammanhanget. Nu går emellertid R. cesius x tomentosus eller rättare sagdt dess afkomlingar, vida längre mot norr än till Sachsen; de ha trängt ända fram till Skandinavien, och äro såväl från Danmark som från Sverige kända under nam- net AR. Fionie K. Frıp. — ty dennatorm är med all säkerhet identisk med vissa i Sachsen och Böhmen växande former, . hvilkas härstamning ur kombinationen R. cesius X tomentosus är höjd öfver allt tvifvel. Äfven inom andra grupper än R. corylifolii torde bastard- bildningen spela en ganska viktig roll som artbildande faktor. FOCKE uppger! att han ur frön af R. vestitus X tomentosus, hvilka han fått sig tillsända af Gremli, uppdragit en form, som visat en mycket stor likhet med R. macrophyllus Wu. & N. 3 hypoleucus FocHE och i motsats till den primära hybri- den ägde väl utvecklade frukter. Och då man ser, att det t. ex. genom korsning af R. glandulosus BELL. med R. poly- anthemus LINDEB. erhålles en form, som morfologiskt i hög grad erinrar om R. thyrsiflorus Nu. medan kombinationen R. affinis WHE. x R. tomentosus BORKH. ger upphof till villicau- ' Synopsis Ruborum Germanie p. 47. Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 16. 4 42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 16. lis-liknande former, sa kan man knappast halla den tanken tillbaka, att artkorsningen inom slaktet Rubus, som artbil- dande faktor spelar en vida större roll, án man i vetenskap- liga kretsar! för närvarande i allmänhet ar böjd att antaga. Under antagande af att denna förmodan är riktig skulle man måhända vilja framkasta det spörsmålet, huruvida icke de bos detta släkte faktiskt uppträdande mutationerna skulle kunna tolkas som de sista sviterna af en långt tillbaka i tiden försiggången artkorsning. Mot ett sådant antagande talar dock redan de uppkomna mutationernas beskaffenhet. I hvarje fall är det svårt för att icke säga omöjligt att förstå, huru former, som utmärka sig genom taggfrihet, inskurna blad, gigas- och nanella-växt o. s. v. skulle kunna uppfattas som resultat af en bastardklyfning. Tvärtom göra det faktiskt bestående förhållandena det antagande berättigadt och nöd- vändigt, att artbildning genom mutation och artbild- ning genom korsning äro två processer, som hos släk- tet Rubus förlöpa paraliellt och oberoende af hvar- andra. Till sist må det tillåtas mig att i detta samband fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som, där Rubusstudiet ej understödes af rationella, kulturförsök, lätt nog kan ge upphof till missförstånd och felaktigheter. Det har redan i det föregående framhållits, att bastar- dernas afkomlingar bilda ett kaotiskt virrvarr af former, som i alla grader och nyanser återge föräldrarnes egenskaper. Särskildt är detta fallet t. ex. med den i södra Sverige spon- tant uppträdande och som R. acutus LINDEB. beskrifna R. cesius X acuminatus, hvars afkomlingar äfven uppträda vildt växande i de trakter, där den primära hybriden förefinnes. På mina försöksfält kan man nu bland dessa andra genera- tioners afkomlingar lätt välja ut en serie så beskaffad, att den med hänsyn till en viss karaktär t. ex. beväpningen eller bladformen bildar en kontinuerlig öfvergångsserie mellan den primära hybridens båda föräldrar, R. cesius L. och R. acu- minatus LinDEB. Naturligtvis har denna bastardklyfning ingenting alls att göra med den variation, som med olika namn kallas den fluktuerande, den kontinuerliga, den grad- . *' Till denna kategori räknar jag icke hybridfantaster sådana som Urzscu., hvars vetenskapliga ovederhäftighet redan tillräckligt belysts af GELERT. i Öster-Botan. Zeitschr. 1898. B. LIDFORSS, STUD. OFVER ARTBILDNINGEN HOS SL. RUBUS. 43 visa o. s. v. Men en botanist som insamlar dessa former i fria naturen utan att experimentellt undersóka deras verkliga beskaffenhet, kan lätt nog fórledas att taga denna genom bastardklyfning fórorsakade polymorfi fór ett utslag af fluktu- erande variation och pa grund häraf äfven draga den absolut oriktiga slutsatsen, att A. cesius och R. acuminatus i naturen forbindas genom en kontinuerlig serie mellanformer och fólj- aktligen ej bóra skiljas át som arter. À andra sidan lóper naturligtvis en botanist, som fóre- trádesvis stóder sin forskning pà studiet af morfologiska karaktürer, utan att experimentellt kontrollera deras konstans, alltid faran att beskrifva morfologiskt anmärkningsvärda, men inkonstanta former som arter. Denna risk blir sa mycket större därigenom att en del inkonstanta bastardafkomlingar, enligt hvad erfarenheten visat, àga en stor vegetativ yppighet och genom de i spetsen rotslaende ofta 2—4 meter lànga tu- rionerna, pa kort tid kunna ockupera vidsträckta arealer, och sålunda äfven i kvantitativt hänseende ge illusionen af goda arter. Det torde ej kunna betviflas, att de nu framhäfda syn- punkterna äfven äga sin giltighet äfven för åtskilliga andra polymorfa släkten, och det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke den svenska Rosaforskningen, som på senare åren antagit en alltmera luxurierande habitus. borde under- kastas en kritisk revision på experimentell bas. I den ut- sträckning, som vore önskvärd, kunna dock sådana under- sökningar ej bedrifvas förr än det i Sverige inrättats ratio- nellt anlagda försöksträdgårdar, hvilka uteslutande äro afsedda för vetenskapliga ändamål, och där det vetenskapliga arbetet kan fortgå i oafbruten kontinuitet långt utöfver den från biologisk synpunkt efemära tidrymd, som betecknas af en enskild människas lif. Lund, december 1906. Tryckt den 16 mars 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. JM L2 « * B E ‘ Eo. E ix p" r E Bes "Ww + E . ours Ase NE Eie ^" "A itis. Se "T r - ws - A Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. Tafl. 1, Ljustr. J. Cederquist, Sthim. Fig. 1 typisk R. insularis F. Aresch. Fig. 2-4 gigasliknande mutation af R. insularis. (Mutation I). Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. Tal 2: Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1 Typisk R. insularis F. Aresch. Fig. 2-5 R. insularis F. Aresch. Mutation III. Arkiv for Botanik. B. 6. N:o 16. Tafl. 3. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1 typisk R. polyanthemus Lindeb. Fig. 2-3 R. polyanthemus Lindeb. Mutation I. Fig. 4 R. polyanth. Mutation II. Fig. 5-6 R. polyanth. Mutation IX. Fig. 7 R. polyanth. Mutation III. ee CU Lm Oi ed. ly Tage Oy d JOE en ÅR Arkiv for Botanik. B. 6. N:o 16. Kalle Ay Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1. typisk R. polyanthemus Lindeb. Fig. 2. R. polyanth. Mutation 1. Figg. 3, 4, 6. R. polyanth. Mutation IV. Fig. 5. R. polyanth. Mutation VI. LI n Arkiv for Botanik. B. 6. N:o 16. il'ati 95; Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1 Sekundär turion af R. sciaphilus Lgc, typisk; Fig. 2 Sekundär turion af R. sciaphilus Lge, taggfri knoppmutation fran samma buske som fig. 1. Arkiv for Botanik. B. 6. N:o 16. Tatil: (6; Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Tre olika former af R. polyanthemus Lindeb. 9 x insularis F, Aresch. c. Fig L =a, lige? 9,2 4— d € Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. Tal. 7. Ljustr. J. Cederquist, Sthim. Fig. 1 R. acuminatus Lindcb. 9 x cesius L c. Fig. 2 R. affinis Whe. Fig. 3, 4 två olika former af R. (acuminatus Lindeb. Q x cesius L I) 9 x R. affinis Whe. Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. Tafl. 8. Ljustr. J. Cederquist, Sthim. R. plicatus Whe 9 x casius L.: c; Fig. 1-2 sterila ärsskott, visande vegetationspunkternas borttvinande; Fig. 3 blombärande gren med affallande blomknoppar. Arkiv fór Botanik B. 6. N:o 16. Tail; 9; Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Två andra generationers afkomlingar af R. cesius L. x Wahlbergii Arrh. Fig. 1-2 bredbladig, fruktbar form. Fig. 3-4 smalbladig steril form. Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. Tat S TO: Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Fig. 1 R. cesius L. Fig. 2 R. nemoralis F. Aresch. var. acuminatus Lindeb. Fig. 3 R. acuminatus Lindeb. 9 x casius L c. Arkiv for Botanik. B. 6. N:o 16. Tafbert. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Tvà andra generationens afkomlingar af R. acuminatus Lindeb. 9 x cesius L o. Fig. 1 starkt väpnad form med 5-taliga blad. Fig. 2 mycket svagt vápnad form med delvis 7-taliga blad. Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. Tail. 18. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Tvà andra generationens afkomlingar af R. acuminatus Lindeb 9 x casius L. c. Fig. 2 spenslig starkt hårig form med pa undersidan silkesludna blad. Fig. 1 kraftig form med ofta 7-taliga blad. PELPUCITM TIN MEM “ DE TU» A " N PUR, d EY. um 2 0 lm uns an Arkiv fór Botanik. B. 6. N:o 16. Tafl. 14, Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Tre andra generationens afkomlingar af R. acuminatus Lindeb. 9 x cesius L g. Fig. 1 medelstarkt väpnad form med tretaliga blad. Fig. 2 starkt väpnad form med 7-taliga blad. Fig. 3 ytterst svagt väpnad form med breda 5-7-taliga blad (samma buske som Tail. XI, fig. 2). Arkiv for Botanik. B. 6. N:o 16. Tate 15, Ljustr. J. Cederquist, Sthim. Tre andra generationens afkomlingar af R. acuminatus Lindeb. 9 x cesius L. g. Fig. 1 kraftig form med 7-taliga blad. Fig. 2 acutus-liknande form, kraftigt vápnad med 5-taliga blad. Fig. 3 pruinosus-liknande form med 7-taliga blad. Arkiv för Botanik. B. 6. N:o 16. "Tattoos Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Två andra generationens afkomlingar af den vildt växande R. Balfourianus Blox. 9 x czsius L. I (R. progenerans Lidf.). Fig. 1 R. gymnetoides Lidf. Fig. 2 R. progenitus Lidf. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. Ueber einige lappländische Phanerogamen. Von HERMAN G. SIMMONS. Mitgeteilt am 13 Februar 1907 durch Veit WrrTROCK und JAKOB ERIKSSON. Während eines Aufenthaltes in Lule Lappmark im Som- mer 1906 hatte ich Gelegenheit einige Beobachtungen über die dortige Phanerogamenflora zu machen und verschiedene Pflan- zen zu sammeln, deren Auftreten in diesem Gebiete nicht zuvor bekannt war. Die recht zahlreichen Standortsnotizen sollen jedoch anderswo veróffentlicht werden, hier will ich nur über einige Pflanzenformen berichten, die in anderen Hinsichten von Interesse sind. Meine eigenen Sammlungen sind ausschliesslich im Kirch- Spiel Jockmock und in dem Gebiet der dazu gehórigen Gemeinde Kvickjock gemacht. Da das Areal des Kirchspieles Jockmock 19,415 Km? betragt, habe ich natürlich nur einen geringen Teil desselben kennen lernen kónnen. Leider ist dieses interessante Gebiet seit WAHLENBERGS und N. J. ANDERSSONS Zeiten recht wenig von Botanikern besucht worden. Die Eisenbahn, die in letzterer Zeit so viele Sammler nach Torne Lappmark gezogen, berührt nur den aller südlichsten Teil von Jockmock und er- reicht erst bei Gellivare das Gebirge. Es giebt jedoch an Ort und Stelle einige interessirte Botaniker, denen ich einige An- gaben verdanke, die im Folgenden verwertet werden sollen. In einigen Füllen wo ich auf Fragen hereinkam die im grósseres Vergleichsmaterial forderten als meine eigenen Sammlungen und die des botanischen Instituts hier in Lund darboten, ver- Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 17 1 ke. er e MR 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. danke ich solches den botanischen Museen in Kopenhagen, Stockholm und Upsala. Nebenbei bin ich auch genötigt wor- den Pflanzen zu behandeln, die anderen Gebieten angehören, als der Titel dieses Aufsatzes angiebt. Alopecurus aristulatus Micux. Es scheint mir das richtigste diesen von MicHaAvx! 1803 gegebenen Namen für die Pflanze zu benutzen, die sonst mei- stens, als Spezies oder als Varietät des A. geniculatus L., den Namen A. fulvus Sm. geführt. Der letztere ist nämlich zwei Jahre jünger.” Dass SmrrHs Namen dennoch der allein be- nutzte geworden ist, kommt wohl davon, dass man nicht daran gedacht die amerikanische Spezies mit der europäischen zu- sammenzustellen, vielleicht auch davon, dass SMITH nicht nur eine hinreichende Beschreibung geliefert sondern auch eine gute Figur. Die Beschreibung MıcHAux’ ist aber hinreichend deutlich: »A. culmo erecto; glumis ovalibus, obtusis; arista. vix exerta.» Die Angabe »culmo erecto» passt allerdings schlecht auf die gewóhnliche Form unserer Art, und auch nicht auf alle amerikanischen; ich habe aber Exemplare aus trocknen Standorten gesehen, die wirklich ganz aufrechte Halme besitzen. Übrigens ist der Namen A. fulvus schon von HookeEr° als Syno- nym zu A. aristulatus geführt worden. Allerdings giebt es einen noch alteren Namen, der sich wahrscheinlich auf unsere Pflanze bezieht, nämlich A. aequalis Sop. RICHTER," der den SMrTH'schen Namen benutzt, führt nämlich ein solches Syno- nym an. Wäre es nun unbedingt sicher, dass SoBOLEWSKI dieselbe Pflanze abgesehen, so müsste sein Namen, als der älteste, wieder aufgenommen werden. Mir scheint es aber recht zweifelhaft, was dieser Verfasser gemeint. Allerdings kann die Beschrei- bung »aristis gluma aequalibus» (weiteres wird nicht ange- geben) nur A. aristulatus gelten,-wenn sie sich überhaupt auf eine Alopecurus-Art bezieht. Dass ist aber nicht unbedingt sicher, denn SOBOLEWSKIS übrige Angaben über die Gattung ! Micuavux, A., Flora Boreali-Americana, T. I, Paris 1803. ? SurrH, J. E., English Botany, Tab. 1467. ? HookEgR, W. J., Flora Boreali-Americana, ete. London 1840 ^ RICHTER, K., Plantae Europaeae I, Leipzig 1890. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 3 und deren Arten sind recht eigentümlich.! Von A. geniculatus heisst es nàmlich unter anderem »antheris ochroleucis», was ja eher auf A. aristulatus deutet, und hier findet sich auch ein Citat: »Fl. Dan. T. 564». Die betreffende Figur der Flora Da- nica stellt aber ein ganz anderes Gras dar, und zwar Agrostis alba var. maritima. Kine gewisse habituelle Übereinstimmung mit einem Alopecurus, und dann wohl zunächst A. aristulatus, zeigt diese Figur allerdings, die beigefügten Analysen sowie der Text geben aber unzweideutig eine Agrostis an. Dass A. aristulatus eine von A. geniculatus verschiedene Spezies ist kann wohl jetzt nicht mehr bestritten werden, und im hohen Norden scheint der erstere, wie es auch DAHL? für Norwegen angiebt, den letzteren ganz zu verdrängen. Schon NORMAN?” hat bemerkt, dass in Finnmarken ausserhalb der Kultureinflüsse nur die eine Art auftritt. In Jockmock und wohl in ganz Lappland ist A. aristulatus häufig, während A. geniculatus gänzlich zu fehlen scheint, und ersterer hat auch übrigen eine circumpoläre, wenn gleich nicht hocharktische Verbreitung. Auch geht er hóher in die Gebirge hinauf als A. geniculatus. Ausser der gewohnlichen Form, die sich an feuchten Stand- orten, zuweilen auch in ganz seichtem Wasser findet, giebt es noch eine, die schon von LINNÉ beobachtet wurde, und zwar eine in tieferem Wasser wachsende Form, deren Bau durch die veränderten Lebensverhältnisse stark beeinflusst worden ist. Dass diese schwimmende Tiefwasserform von A. genicu- latus verschieden ist, ist, wie aus der Litteratur hervorgeht, ver- schiedenen ülteren Botanikern aufgefallen, und auch in den Herbaren findet man oft diese allein als A. fulvus bezeichnet, während die Landform öfter zu A. geniculatus gezogen wird. LINNÉS »38. Alopecurus aristis glumae aequalibus» ist diese Tieferwasserform, die zuerst * als besondere Art aufgefasst wird, spüter? aber als 8 einen Platz unter A. geniculatus findet, mit der Angabe »ß Lapponiae lacubus innatat». Auch der früher erwähnte Name »4. aequalis» mag sich vielleicht zunächst auf * SOBOLEWSKI, G., Flora Petropolitana, etc. Petersburg 1799. ? Brytt, A. Norges Flora... udgivet ved Ove Daur. Kristiania 1902—1906. | ® NORMAN, J. M. Flore Arctice Norvegie species et forme, etc. Kristiania Vid. Selsk. Forh. 1893. * Linnzus, C. Flora Lapponica. Amsterdam 1737. > Derselbe, Flora Sueciea, Ed. II. Stockholm 1755. m 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. die Wasserform der Spezies beziehen, wenn aus der Angabe SOBOLEWSKIS »in lacubus natans est» zu schliessen sein sollte. Einen brauchbaren Namen erhielt die Form aber erst als WAH- LENBERG A. geniculatus B natans folgendermassen beschrieb: »culmo ramoso, foliis natantibus, glumis obtussimis ».! Da mir keine lappländischen Exemplare des wahren A. geniculatus bekannt waren, schien es mir schon von vorn her- ein richtig die WAHLENBERG’sche $-Form zu A. aristulatus zu ziehen, und nachdem ich unter den aus Upsala geliehenen Pflanzen Exemplare des ß natans aus WAHLENBERGS eigenem Herbar gesehen, hat sich diese Annahme bestätigt. Folglich muss ich die Form des tieferen Wassers bezeichnen als: A. aristulatus MrcHx. var. natans (WAHLENB.) m. Zu der Beschreibung WaHLENBERGS kann, in Anschluss an die Angaben LixNÉs (Fl. Lapp.), noch zugefügt werden, dass bei der Wasserform, die in einer Tiefe von bis 2 M. anzutreffen ‘sein soll, die Blätter in der Rege! länger und schmäler werden als bei der Landform. An den Knoten tritt reichliche Wurzel- bildung auf, und der Halm entwickelt sich zu einem verzweigten, schwimmenden Rhizom, das wohl meistens mehrjährig wird, wie es auch Norman (I. c.) bemerkt. Diesem Verfasser zu- folge soll die Wasserform wohl blühen, aber keine reife Frucht entwickeln. Dass ist ja auch recht begreiflich, da eine Wasser- form in dem hochnordischen Klima ófters nicht die erforder- liche Zeit zur Fruchtreife erhalten kann, und da sie sich leidet vegetativ vermehrt. Norman scheint allerdings WAHLEN- BERGS Namen für eine kleine, feinblátterige Form trocknerer Standorts benutzen zu wollen, dieses verträgt sich aber schlecht mit der Angabe des Auktors der Form: »natat in lacubus syl- varum passim». Ich habe auch ein Exemplar gesehen, das Norman selbst als »perennans» bezeichnet, welches unzweifel- haft die var. natans reprüsentirt. Neben diesem liegen im Upsala-herbar auch Exemplare, die als A. fulvus Sw. *peren- nans (Norm.) E. HAGLUND etikettirt sind. Diesen Namen habe ich in der Litteratur nicht finden können, jedenfalls ist aber die Pflanze unsere var. natans. Andere Namen derselben ! WAHLENBERG, G., Flora Lapponica. Berlin 1812. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 5 sind übrigens A. geniculatus x fluitans N. M. Bryrr' und A. gen. *intermedius A. BLYTT.” In Jockmock soll die var. natans nach Angabe von Dr. TH. Worr, der mir auch ein bei Haraudden gesammeltes Exemplar zur Verfügung gestellt, recht haufig sein, obgleich ich sie da nicht bemerkte. In den Herbaren liegen zahlreiche Exemplare aus dem nórdlichen Schweden und Norwegen vor, ferner auch aus Sibirien und Grónland. Sie ist aber nicht auf den Norden beschränkt, denn auch zahlreiche Exemplare aus südlicheren Gegenden finden sich in den Sammlungen. Sie scheint aber im Norden haufiger und mehr extrem entwickelt zu sein. Jeden- falls ist sie eine Lokalform, und wird sich wohl ohne weiteres in die gewóhnliche Form überführen lassen, wenn die Lebens- bedingungen verändert werden. Auch von A. geniculatus scheint es in tieferem Wasser eine entsprechende Form zu geben, jedenfalls habe ich Exemplare aus dem mittleren Schweden gesehen, die darauf hindeuten. Melandrium rubrum (WEIG.) GARCKE. Neben dieser in Lappland bis in die Weidenregion weit verbreiteten Pflanze findet sich hin und wieder auf Ackern auch M. album eingeschleppt. Dieses war z. B. bei Ludwigs- udde in Jockmock der Fall, und ich fand da auch ein Individuum des Bastardes der beiden Spezies. Auf demselben Felde wuchsen auch einige grosse kräftige Stöcke eines Melandrium, über welches ich anfangs sehr in Zweifel gerieht. Allerdings war es unserem gewöhnlichen M. rubrum sehr ähnlich, es zeigte aber eine stark drüsige Behaarung, die nach Angabe der mir zur Zeit zugänglichen Floren nur M. album zukommen sollte. Ich nahm deshalb anfangs an es müsse eine rückgängige Form des Bastardes sein. Bald stellte es sich jedoch heraus, däss M. rubrum, wo auch die Spezies im Nadelwalde sowie in der Birken- und Weidenregion angetroffen wurde, immer stark drüsig war. Ich musste dann annehmen, dass die lapp- ländische Form von der südskandinavischen und mittel- europäischen durch diesen Unterschied der Behaarung ab- 1 Brytt, N. M., Norsk Flora. Kristiania 1847 (H. 1). * Bryrt, A., Nye Bidrag till kundskaben em karplanternes udbredelse i Norge. Kristiania Vid. Selsk. Forh. 1892. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1%. weiche. Später fand ich aber auf meine Rückreise, dass auch in der Gegend von Stockholm M. rubrum reichlich mit Drüsen- haaren versehen war, und auch in Schonen sah ich die Pflanze drüsig behaart. In der Tat ist wohl ein M. rubrum, das ganz ohne Drüsen ist, ein Seltenhehit. In den verschiedenen Floren, deren Angaben ich nachgesehen, fand ich aber nur in einer (BECK v. MANNAGETTA) dieses in der Beschreibung erwähnt, einige sagen grade zu, dass M. rubrum im Gegensatz zu M. album nicht drüsig behaart ist. Die spätere genauere Untersuchung des Melandrium- Materiales der verschiedenen Herbare hat nun ergeben, dass M. rubrum eine sehr formenreiche Art ist, und es werden sich ohne Zweifel verschiedene elementare Spezies innerhalb des Formenkreises unterscheiden lassen. Solches kann aber erst geschehen wenn sie kultiviert werden, wozu ich hoffe Gelegenheit zu erhalten. Ich beabsichtige im kommenden Sommer die betreffenden Kulturversuche anzufangen und hoffe von Botanikern verschiedener Gegenden das erforder- liche Material zu erhalten. Doch scheint mir die lappländische Pflanze so gut be- grenzt, dass ich sie schon jetzt beschreiben will, als: M. rubrum (Wzrc.) GARCKE *lapponieum n. subsp. Caulis plus minus villosus pilis longis ex parte glanduli- geris; folia inferiora dense breveque pilosa; folia superiora pilis longis parce vestita, pilis glanduligeris brevibus interspersis; sepala pilis longis acuminatis parce, brevibus glanduliferis dense vestita. Habituel ist die lappländische Pflanze nicht scharf von dem gewöhnlichen JM. rubrum verschieden; sie ist meistens nicht sehr hoch gewachsen, etwas steifer als im Süden. Die Blattform erinnert gewissermassen an JM. album in dem die Blätter ziemlich schmal und spitz sind. Eine dunkle rote Färbung der oberen Stengelteile, der Blätter innerhalb der Inflorescenzregion und der Kelche fallt gewóhnlich auf. Der Hauptunterschied von dem M. rubrum südlicherer Gegenden liegt aber in der Behaarung. Das letztere trägt zweierlei Haare, lange, vielzellige, oft an den Querwänden eingekniffene und kurze, stachelähnliche. Die ersteren sind SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 7 mehr oder weniger häufig mit Drüsenköpfchen versehen, während letztere nur aus einer grossen, weiten Basalzelle einer kurzen, etwas schmäleren Mittelzelle und einer scharf zuge- spitzten Endzelle bestehen. Bei der Lapplandspflanze sind es diese letzteren Haare, die hier viel zahlreicher auftreten, die zu Drüsenhaaren werden, während die langen, vielzelligen, nie Drüsen tragen, d. h. die Behaarung erinnert gewissermassen an die des M. album. Zuweilen finden sich auch fast sitzende Drüsen. Die Drüsenkópfchen sind grösser als bei den süd- lichen Formen und deshalb schon bei Loupenvergrösserung recht deutlich zu sehen. Die kurzen Haare der oberen Blätter und besonders des Kelches sind stark farbstoffhaltig, was im Süden nicht der Fall zu sein scheint. In ganz Jockmock und Kvickjock scheint die Subspezies allgemein verbreitet, und nach den Exemplaren der Herbare zu urteilen gilt dasselbe für ganz Norrland. Weiter südlich findet man recht typische Exemplare noch in der Gegend von Stock- holm, aber in Mittelschweden wo sich die Gebiete bei der For- men berühren, lassen sie sich nicht immer recht wohl unter- scheiden, da sie selbstverständlich hier hybridisiren müssen. In Norwegen findet sich die Subspezies allgemein verbreitet, im Norden allein, weiter südlich durch intermediäre Formen mit der südlichen Form verbunden. Auch aus Äland, Finland, Russisch Lappland und aus der Gegend von St. Petersburg habe ich Exemplare gesehen. Den Namen habe ich gewählt, weil die Subspezies in Lappland ihre Hauptverbreitung zu haben scheint. Neben der Hauptform treten bei Njuonjes in Kvickjock auch vereinzelte Individuen mit hellroten und mit weissen Blüten auf. Was letztere betrifft, gehörten sie einer Albinos- form an, bei der auch die vegetativen Teile blassgrün waren. Sie entspricht also der f. lactea C. HARTM. des südlicheren M. rubrum. Dieser Form einen Namen beizulegen finde ich nicht erforderlich, und auch die Form mit hellroten Blüten will ich bis auf weiteres ohne Namen lassen. Es muss aber bemerkt werden, dass es ganz unberechtigt ist alle Individuen, die nicht die typische Bliitenfarbe der einen Spezies zeigen, ohne weiteres als Bastarde aufzufassen, wie es AHLFVENGREN gethan.' Jeden- falls giebt es Formen von M. rubrum mit abweichender Bliiten- ! Neuman, L. M., & AHLFVENGREN, F., Sveriges Flora. Lund 1901. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1%. farbe — z. B. die bei Njuonjes, wo kein M. album vorkommt, gefundenen — wahrscheinlich aber auch von letzterer Art. Von Dr. Tu. Worr in Jockmock habe ich auch ein Exemp- lar einer glatten M. rubrum-Form erhalten, die er bei Njuonjes gefunden. Die Pflanze ist ganz ohne Haare und hat statt dessen am Kelch eigentümliche grosse Papillen. Es ist wohl dies dieselbe Pflanze wie die norwegische, die in unseren Floren den Namen var: alpestre trägt. Ohne Zweifel stammt sie aber von der Subspezies lapponicum ab, während die von FRIEs im Herb. Norm., Fasc. 16, N:o 44, verteilte Pflanze wohl aus Mit- teleuropa stammt. Darauf deutet die Etikettenangabe im Herb. Norm. hin: »Melandrium diurnum v. alpestre s. M. Preslii Seidl. Cultum in h. Ups. et comparationis gratia additum. In Finmarkia M. diurnum glabrescens lectum.» Wenn aber auch die Herstammung der nordischen und mitteleuropäischen Form verschieden ist, so sind sie ein- ander sehr ahnlich, so dass ich keinen Unterschied habe finden können. Es wäre ja doch möglich, dass sich bei Untersuchung eines grösseren Materiales Kennzeichen finden lassen könnten. Die mitteleuropäische glatte Form scheint ja vollkommen kon- stant zu sein,! ob die »zufällig» auftretende nordische es auch ist, ist wohl mehr zweifelhaft. Hoffentlich finde ich noch Ge- legenheit die Konstanz der glatten norwegisch-lapplandischen Form zu prüfen und sie übrigens genauer zu untersuchen. Der früher erwähnte, bei Jockmock gefundene Bastard muss als M. album (Mirr.) GARCKE X rubrum (WEIG.) GARCKE *lapponicum Simm. aufgefasst werden. Ks zeigt sich auch ein, wenngleich nicht scharf ausgepragter, Unterschied zwischen den norrlandischen Melandrium-Bastarden und denen aus süd- licheren Gegenden. Bei ersteren findet man ein reichliches Vor- kommen von Drüsen auf den kürzeren Haaren, aber nicht auf den langen, bei den letzteren tragen auch die langen Haare reichlich Drüsenköpfe. Aconitum septentrionale KOoELLE. Unter A. Lycoctonum L. waren ursprünglich mehrere Arten einbegriffen, die von späteren Auktoren herausgebrochen wor- den sind. U. a. ist auch die nordische blaublütige Form von ! Vergl. Vries, H. pr, Erfelijke Monstrositeiten, Gent 1897, und Bateson, W., and SAUNDERS, E. R., in Reports to the Evolution Com- mittee of the Royal Society, I, London 1902. 1 ! SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 9 KoELLE! als besondere Spezies unterschieden worden. In un- seren floristischen Arbeiten hat sich jedoch meistens der Name A. Lycoctonum beibehalten, wenngleich man den Unterschied in Blütenfarbe von der mitteleuropäischen Form hervorgeho- ben. Es giebt aber bei uns auch Aconita mit anderer Blüten- farbe, wie es schon WAHLENBERG bemerkt. Von besonderem Interesse ist eine Form mit gelben Blüten, die nur in Lule Lappmark gefunden ist. Doch ist diese mit dem gelbblütigen, mitteleuropäischen A. Lycoctonum nicht identisch. Es muss nun zuerst untersucht werden worin die Verschie- denheit zwischen der nord- und mitteleuropäischen Pflanze liegt und ob die Unterschiede erheblich genug sind um sie als ge- trennte Spezies aufrecht zu halten. Nach Untersuchung von Exemplaren der genannten Herbare, bin ich zu der Überzeu- gung gekommen, dass es richtig sein muss, KoELLE in der Unterscheidung des A. septentrionale zu folgen. Allerdings sind die Merkmale, die die Trennung erlauben, nicht sehr scharf ausgeprägt, aber die beiden Pflanzen haben ja jede ihren eigenen Verbreitungsbezirk, wo sie einander ausschliessen. Dass A. septentrionale eine ziemlich junge Art ist, die entstan- den ist erst nach dem Einwandern der Stammform in das alte Glacialgebiet in Skandinavien— Russland, ist wohl anzunehmen, da seine Zusammenhörigkeit mit den blaublütigen Formen aus Central- und Ostasien, die ihm zugerechnet werden? wohl recht zweifelhaft ist. Jedenfalls ist die Verwandschaft mit A. Ly- coctonum eine sehr nahe. Die Unterschiede zwischen beiden Arten sind soweit ich habe finden kónnen: A. septentrionale ist hóher gewachsen, nicht selten über 2 M., die Blátter (Grund- und untere Stengel- blatter) sind weniger eingeschnitten, oft lassen sich drei Haupt- lappen recht wohl unterscheiden, der mittlere ist von ausge- prägter Keilform, gegen die Basis stark verjüngt; die Seiten- lappen sind weniger scharf als einheitliche Lappen ausgeprägt, da die mehr weniger tief eingeschnitten und so in — meistens drei — sekundáre Lappen geteilt sind. Bei A. Lycoctonum näheren sich die Lappen mehr der linealen Form, und die Dif- ferenzirung der primären und sekundären Seitenlappen ist we- niger hervortretend — es besteht eine Tendenz zur Bildung ! KoELLE, J. L. C., Spicilegium observationum de Aconito. Erlangen 1788. > Vergl. GürkE, M.. (K. RICHTER) Plantae Europaeae II. Leipzig 1903. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o li. von 7 (9) gleichwertigen Lappen.! Die Oberfläche der Blätter ist bei letzterer Art weniger behaart, ziemlich glanzend, bei ersterer jedenfalls auf den gróberen Rippen behaart, mehr matt. Die untere Blattflàche ist bei A. septentrionale weit starker be- haart, besonders sind die Hauptrippen oft mit langen Haaren dicht besetzt. Mehr ausgepragte Merkmale liefern die Blüten. Der Sporn des hinteren Kelchblattes ist bei A. septentrionale länger und schlanker, die Honigblätter haben dünnere Stiele und der Sporn derselben beschreibt nur '/s bis höchstens 1 Spi- ralumlauf, bei A. Lycoctonum 1 '/2—2. Die gewöhnliche Blütenfarbe des A. septentrionale ist grau- blau-violett, aber man kennt schon lange eine gelbblütige Form. WAHLENBERG hat diese, die er auf dem Berge Kerkevare (Kir- kivare) in Kvickjock in einem Weidengebüsch fand, zuerst als »ß floribus lutescentibus» bezeichnet.” Auch später in der Flora Suecica? hat WAHLENBERG ein »f floribus albo-lutescen- tibus» angeführt. In ersterem Werke sagt er ausdrücklich, dass es sich bei genauem Vergleich an Ort und Stelle heraus- gestellt, dass die Blütenfarbe den einzigen Unterschied zwischen g und ß bildete. In beiden Fallen citirt WAHLENBERG jedoch nicht KoELLES Arbeit, sondern benutzt Linnis kollektiven Namen; « wird dann die gewöhnliche blaublütige Form, ß die seltnere gelbblütige. Aber in der Zwischenzeit hat der Verfasser auch die Flora der Karpaten behandelt,* und hier wechseln a und f Platz. Ein solches Verfahren war ja damals erlaubt. WAHLENBERG hat aber nicht unterlassen können zu bemerken, dass die beiden Pflanzen hier nicht nur durch die Farbe der Blüten verschieden sind, und er äussert auch die Vermutung, es liesse sich vielleicht auch ein Unterschied zwischen der blau- blütigen Karpatenpflanze und der nordischen aufweisen. Nach GÜRKE (l. c.) soll auch WAHLENBERGS f coerulewm schon einen älteren Namen gehabt haben, A. moldavicum HACQET, und es giebt ja übrigens noch mehrere blaublütige Aconita der Lycoc- tonum-Gruppe in Mitteleuropa und Asien. Ich habe leider die WAHLENBER@’sche gelbblütige Form am Originalstandorte, den ich im vorigen Sommer besuchte, ! Die Verschiedenheiten in Form der Grundblätter, des Spornes u. s. w. sind recht gut aus den Figuren in REICHENBACH, H. TH. L., Illu- stratio specierum Aconiti generis, ersichtlich, wo T. 52 A. septentrionale, fi 54 u. 57 mitteleuropäische Formen aus der Lycoctonum-Gruppe darstellen. ? WAHLENBERG, G., Flora Lapponica. Berlin 1812. ? Derselbe, Flora Suecica. Upsala 1824— 26. * Derselbe, Flora Carpatorum principalium. Göttingen 1814. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. ll nicht wiedergefunden, habe aber im Herbar des Reichsmuseums ein Exemplar gesehen, mit der Etikette: »Aconitum septentrio- nale Koelle 8 lutescens Wahlenb., Kirkevare prope lacus Kät- jaure, *°/; 1892, H. V. Rosendahl.» Auch in einem Aufsatz über seine Lapplandsreise! benutzt RosgNDpaAnr denselben Na- men, in dem er von »Wahlenbergs hell grasgrünem Aconitum septentrionale Koelle £ lutescens mit schwefelgelben Blüten» spricht, das er bei Kerkevare und ausserdem bei Kátjaure und Kätjaurejock gefunden. Eine so bezeichnete Pflanze habe ich aber in WAHLENBERGS Schriften nicht finden können. RosEN- DAHL auf Grund eines falschen Citates als Auktor einer Varietàt zu betrachten, ware wohl kaum richtig, und da die Pflanze einen Namen verdient, will ich sie in Anschluss an WAHLEN- BERGS ursprüngliche Beschreibung als A. septentrionale KoELLE var. lutescens m. aufstellen. In NEUMANS Flora (1. c.) ist die Pflanze aus »Kirgevaara» (Kerkevare) als das typische A. Lycoctonum aufgefasst, und unser gewöhnliches A. septentrionale als Subspezies darunter gestellt, welches nicht richtig sein kann, da die fragliche Pflanze nicht mit der mitteleuropäischen übereinstimmt. Ein wirk- liches A. Lycoctonum von einem schwedischen Standorte kenne ich nur aus Gunnarsnäs in Dalsland (leg. HENRIKSSON) in un- serem Universitetsherbar. Die Pflanze ist aber dort gleich vielen anderen ein Kulturflüchtling. Neben dem var. lutescens haben wir in Lule Lappmark noch ein Paar andere Farbenvarietäten, die mir einer Beschrei- bung wert scheinen. A. septentrionale KoELLE var. maeulatum m. Differt a typo sepalis extus albescentibus, intus albis, apice violaceo- maculatis. Diese Pflanze, die von Oberfórster BERLIN und mir an drei Stellen in der Birken- und Weidenregion des Berges Unna Titir am See Virijaure gefunden wurde, fällt durch ihre hellen Blütenstände auf. -RosENDAHL, der sie auch da gefunden, beschreibt sie (1. c.) ohne ihr einen Namen zu geben. Allerdings sollen ihm zufolge die Kelchblàtter aussen gelb sein; das gilt aber nur soweit für die noch nicht geóffneten Blüten, dass diese etwas blass gelblich grün sind. Noch eine Form habe ich bei Somarlapa am Tarrajock ge- sehen aber nicht eingesammelt; sie hatte eine viel blassere ! RoseENDAHL, H. V., Nagra anteckningar fran en exkursion genom Luleà Lappmark sommaren 1892. Bot. Not. 1892. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 1%. graublaue Blütenfarbe als die normale. Da sie aber vielleicht rein »zufallig» ist, lege ich ihr keinen Namen bei. Sie ist, zu- folge Exemplar im Reichsmuseum auch von ROSENDAHL ge- sammelt. Ich habe die beiden ersteren Formen als Varietäten auf- gestellt; jedoch ist es ja wohl móglich, dass sie in Wirklichkeit Elementararten darstellen, von denen die var. lutescens von besonderem Interesse sein würde, da sie gewissermassen einen Rückschlag zur wahrscheinlichen Stammart, A. Lycoctonum, zeigt. Um über den systematischen Wert dieser Formen Ge- wissheit zu erzielen, waren aber Kulturversuche entschieden notig. Potentilla verna L. Die Pflanze, fiir die ich mich nach reiflicher Uberlegung beschlossen diesen Namen in der selben Fassung beizubehalten, wie er in den neueren schwedischen Floren benutzt ist, hat be- kanntlich eine sehr verwickelte Synonymik. Linnk&s P. verna ist sicherlich noch mehr kollektiv als in der Regel angenommen wird, und es ist zweifelhaft, ob der Namen P. maculata PoURRET überhaupt für eine nordeuropáische Form verwendbar ist. Aber auch nach Ausschluss der P. minor GILIB., die LINNE ursprünglich einbegriffen, ist die Spezies kollektiv, und ich hoffe noch später Gelegenheit zu kriegen den Formenkreis ge- nauer zu untersuchen. Zur Zeit ist wohl am besten HARTMAN" in Anschluss an Linn&s ausführlichere Beschreibung? zu folgen, und ich würde auch jetzt gar nicht auf diese Frage eingegangen sein, wenn es sich nicht darum gehandelt hatte aus unserer Flora eine Pflanze auszuschliessen, die irrtümlicherweise als skandinavisch angegeben worden ist, nämlich P. gelida C. A. Mey. Die wirkliche P. gelida ist aus dem Caucasus beschrieben, und wenn auch ihr Auktor sagt,” dass sie der P crocea (P. verna, L. ex. p.) sehr gleich ist, so giebt ez zugleich an: »foliola ternata, nunquam quinata.» Von dem hervorragenden Po- 1 HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora, Ed. 11 (C. Harr- MAN). Stockholm 1879. ? LINNÉ, C., Flora Suecica, Ed. 2. Stockholm 1755. ” MEYER, C. A, Verzeichniss der Pflanzen, welche — — — im Cau- casus — — — eingesammelt worden sind. St. Petersburg 1831. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 13 tentilla-Spezialisten LEHMANN, der angiebt zahlreiche Exem- plare untersucht zu haben,* wird sie als Art beibehalten, und er zieht nicht P. maculata sondern P. grandiflora L. zum Vergleich heran. Auch findet die Pflanze ihren Platz im Tribus Frigidae, Subtribus Fragiformes neben der von unserer P. verna weit verschiedenen P. fragiformis SCHLECHT. Es giebt aber in unseren Hochgebirgen eine Potentilla- form, die gewissermassen mit MgvERs Beschreibung stimmt, und diese zuerst bei Kvickjock gefundene Pflanze wurde von Fries als mit MEYERS Art identisch aufgefasst und unter deren Namen im Herb. Normale, Fasc. 15, N:o 52, verteilt. Seit dem findet man in unseren Floren eine P. verna L. *gelida Mey., deren Beschreibung aber darin von der ursprünglichen abweicht, dass die Grundblätter als meistens dreizählig an- gegeben werden. Eine solche Form scheint allerdings in Kvick- jock nicht selten zu sein, ich habe sie auf den Bergen Keddoive und Unna Titir und am Strande des Virijaure gesehen, aber bei Beobachtung an Ort und Stelle kann man nicht bezweifeln, dass es sich nur um eine recht unbedeutende Form der P. verna handelt. In der Regel muss man nämlich zwischen vielen Exemplaren der gewöhnlichen 5-zähligen P. verna suchen um einzelne zu finden, wo hin und wieder Blätter mit 3 oder 4 Blattchen vorkommen. Exemplare mit nur dreizähligen Blät- tern sind meist selten. Ich will diese Form P. verna L. f. subternata nennen, darum aber nicht behaupten, dass nicht von den Unterabteilungen der P. verna mehrere in der- selben Richtung variiren könnten. Dieses scheint um so mehr wahrscheinlich, da ich eine teilweise 3-zählige P. verna aus dem Flachlande, aus Bygdeä in Vesterbotten (leg. FAHLANDER) gesehen, welche in anderen Hinsichten nicht recht mit der Gebirgsform übereinstimmt. Die wirkliche P. gelida weicht — vorausgesetzt, dass das einzige Exemplar aus dem Caucasus, das ich gesehen (leg. BROTHERUS, Kopenhagener Herbar) richtig ist — nicht nur durch die’ 3-Zahl aller Blätter von unserer f. subternata ab, son- dern auch durch den sehr kleinen Terminalzahn der Blättchen und eine etwas feinere Zahnung. Die Kelchblätter sowie ihre Nebenblätter sind bedeutend kürzer und breiter bei der Cau- casus-pflanze ('/2 Länge der Kronblätter nach MEYER), aber ? LEHMANN, C. Revisio Potentillarum. Nova Acta Acad. Caes. Leop.- Carol. Nat. Curios. V. 23 Suppl. Breslau u. Bonn 1856. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. grade in den Form- und Längenverhältnissen der Kelchteile zeigt P. verna eine bedeutende Variabilitat. Ausserhalb des seit Frres bekannten Gebietes unserer Pflanze in Kvickjock ist sie auch bei Karesuando in Torne Lappmark (Herb. Ups.), auf Areskutan und bei Storlien in Jämtland, und in der norwegischen Gebirgen gefunden. Ferner habe ich sie aus Briochowskij Ostrow im Jenisseigebiete (leg. ARNELL, Herb. Ups.) gesehen. Chamaenerium angustifolium (L.) Scop. var. spectabile n. var. Corolla in statu vivo alba, in floribus veterioribus siecando rubescens; sepala, ovaria, pedunculi, caulesque purpurei ut in typo. Durch die weissen Kronblatter und das rote Kreuz der Kelchblatter wird diese Varietát sehr augenfallig. Die rein weisse Farbe der Krone halt sich aber beim Trocknen nur in den eben geóffneten Blüten, die alteren werden mehr weniger rötlich. Neben dieser Varietät giebt es eine, nach den im hie- sigen Universitätsherbar aufbewahrten Exemplaren zu urteilen, viel häufigere weissblütige Form. Diese ist jedoch eine ge- wohnliche »forma floribus albis», d. h. eine Albinosform, der die normale Pigmentirung vollstándig fehlt. Solche Formen sind ja sehr häufig und bei einer Menge von rot- oder blau- blütigen Pflanzen bekannt. Hier fehlt die gewöhnliche Farb- ung nicht nur in der Krone, sondern die ganze Pflanze pflegt blassgrün zu sein. Dass solche Formen mehr weniger »zu- fällig» sind, d. h. dass sie wohl direkt durch äusseren Einfluss einer oder anderer Art hervorgerufen und nicht erblich kon- stant sind, scheint daraus hervorzugehen, dass sie meistens in einzelnen Individuen unter der normalen Form auftreten. Je- doch giebt es wohl auch Fälle wo die weissblütigen Formen einen wirklichen systematischen Wert haben. So móchte wohl der Fall sein mit dem weissblütigen Geranium silvaticum L., dass in der Birken- und Weidenregion in grossen Bestünden ohne Einmischung der gewóhnlichen Form auftritt, z. B. 1m Birkenwalde am Tarrajock. In südlicheren Gegenden treten ja auch oft einzelne weiss- oder blassblütige Individuen auf. Diese gehóren aber einer Albinosform an, die ich geneigt bin SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 15 als von der weissblütigen Gebirgsform verschieden aufzufassen, obgleich ich leider von der letzteren nichts sammelte und auch nicht untersuchte wie es sich mit der Pigmentirung z. B. der Kelchblatter verhielt. Dass ein Unterschied zwischen der hier beschriebenen Chamaenerium-Varietät und der »forma fl. alb.» besteht ist unzweifelhaft. Die letztere liegt im Universitetsherbar in Exemplaren aus Bleking, Sódermanland, Angermanland, Jamt- land und Vesterbotten vor, und bei allen fehlt die gewöhnliche starke Rotfarbung der Kelchblatter, des Fruchtknotens, Blüten- stieles, Stengels und der gróberen Blattrippen gänzlich. Ein Exemplar aus Helsingland, Arbrå 1885, leg. COLLINDER, gehört dagegen wahrscheinlich der Varietät spectabile an. Es kann doch möglicherweise ein gewöhnliches Ch. angustifolium sein, dessen Kronblatter erblichen sind. Var. spectabile wurde in Kvickjock eingesammelt, wo zahlreiche Individuen auf einen Hiigel beim Wirtshause wuch- sen. Auch auf einem Felde bei Pajerim in Jockmock sah ich sie. Myosotis sylvatica Horrw. *alpestris (SCHMIDT) M. Syn. M. alpestris SCHMIDT, Fl. boem.; M. sylvatica var. al- pestris KocH, Synopsis Fl. Germ. et Helv.; BECK v. Manna- GETTA, Fl. Niederöstr. Fig. Sturm, Deutsch. Fl. Bd. 11. Exs. Flora exsiccata austro-hungarica N. 1409. Die Originalbeschreibung der M. alpestris in der Flora boé- mica! giebt zwar nicht viel Aufschluss über die Pflanze die ge- meint ist, um so mehr, da M. sylvatica nicht daneben beschrie- ben ist, immerhin kann man doch ermitteln, wie spätere, be- sonders deutsche und österreichische Verfasser sie aufgefasst. Man kann wohl doch annehmen, dass die Auktoren, die bald nach SCHMIDT über dasselbe oder angrenzende Gebiete schrie- ben, gewusst haben müssen, was er unter seiner Spezies ver- standen. Die alteren Floren sind so viel ich weiss auch ganz einig in ihren Beschreibung der Pflanze, wenngleich über ihren systematischen Wert immer Uneinigkeit geherrscht. Beson- ! Scumipt, F. W., Flora boémica inchoata. Prag 1793. cr ee 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o li. ders gute Leitung geben aber die von Sturm’ publicirten Figu- ren der drei umstrittenen Formen M. sylvatica Horrw., M. alpestris SCHM. und M. suaveolens WALDST. et Krr. Nach REICHENBACH und anderen unterscheidet sich M. alpestris von M. sylvatica durch ausdauernde, langgestielte Grundblatter, die zungenfórmig oder rundlich sind; durch die stark kontrahirte Inflorescenz mit sehr kurz gestielten Bliiten. Die Fruchtstiele sind nicht abstehend und der Kelch ist mit kurzen grauen Haaren dicht besetzt. Bei M. sylvatica sind die Fruchtstiele abstehend und der Kelch viel sparlicher mit lange- ren Haaren besetzt. Ist nun die Pflanze durch diese Merkmale schar! abge- grenzt, und welchen systematischen Rang soll man ihr zuteilen? WETTSTEIN betrachtet sie als eine gute Art, Beck v. Manna- GETTA” dagegen, der sie als Varietát zu JM. sylvatica zieht, spricht von zahlreichen Übergangsformen. Diese könnten doch vielleicht durch Hybridisirung entstanden sein. Bei uns scheint die alpine Pflanze ohne Übergangsformen von der eigent- lichen M. sylvatica begrenzt. FRIES? hat unsere alpine Pflanze als von der wahren JM. alpestris verschieden aufgefasst und zusammen mit einer auf Felsen bei Ofvedskloster in Schonen gefundenen Form als $ rupicola aufgestellt. Diese ist nur durch »racemis abbreviatis» karakterisirt. Die mitteleuro- päische M. alpestris betrachtete er als eine gute Art, wie daraus hervorgeht, das er »comparationis causa» in Herb. Normale, Fasc. 16, N:o 18, kultivirte Exemplare derselben verteilt, um zu zeigen dass sie ihre Merkmale in der Kultur nicht einbüssen. Doch scheint mir keine solche Verschiedenheit zwischen der skandinavischen alpinen Pflanze und der mitteleuropäischen zu bestehen, dass sie getrennt werden kónnten, andrerseits aber der Unterschied zwischen ihr und der M. sylvatica nicht gross genug zu sein um sie als ganz unabhängige Spezies zu betrachten. Das richtigste wird wohl sein der alpinen Pflanze den Rang einer Subspezies zuzuteilen. Unsere Pflanze kommt in den skandinavischen Gebirgen wie es scheint allgemein verbreitet vor. Meiner Erfahrung nach gehört sie der Weidenregion an, wo ich sie in Kvickjock auf den Bergen Keddoive und Kerke- 1 REICHENBACH, H. G. L. Die Myosotisarten, etc. In Sturm, J., Deutschlands Flora. Bd. 11. Nürnberg 1812. ? BECK von MANNAGETTA, G. Flora von Niederösterreich. Wien, 1890—93. ? Fries, E, Novitiae Florae Suecicae. Ed. II, Lund 1828. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 17 vare massenhaft fand. In dieser Gegend kommt sie mit der seltneren M. sylvatica nicht in Berührung. Diese sah ich nur in der Nadelwaldregion des Berges Nammats. Nun hat jedoch LixpBERG' neuerdings erklärt, wir hätten in Skandinavien gar nicht M. alpestris Scum. sondern die ver- wandte M. suaveolens W. & K. Allerdings giebt er Stand- orte nur aus Russisch Lappland an, und es wire ja keineswegs unwahrscheinlich, dass die wirkliche M. suaveolens dort vor- kame. Die Myosotis unserer schwedischen Hochgebirge ist aber keine M. suaveolens, wenn es auch Formen giebt, die an sie erinnern (z. B. aus Lapp. Torn.: Juckasjärvi, Vassijaure, leg. VRANG 1904; im Herb. Lund). Sonst ist unsere alpesiris grade durch die breiten stumpfen Grundblätter mit einem ziemlich scharf abgesetzten Stiel und durch die mit breiter Basis sitzen- den Stengelblätter ausgezeichnet, während M. suaveolens bei- derseits zugespitzte Blätter besitzt; die schmäleren Grund- blätter gehen allmälig in einen kürzeren Stiel über, und die linealen Stengelblätter sind unten in einen kurzen Stiel verjüngt, oben ohne breite Basis sitzend. In den Streit über das Ver- hältnis der M. suaveolens zur M. alpestris finde ich übrigens keinen Grund mich zu mischen. Campanula rotundifolia L. Es sind vor einigen Jahren in der Litteratur zwei Campa- nulae als neue Bürger des skandinavischen Florengebietes auf- genommen worden, nämlich in Neumans früher citirten Flora C. rotundifolia *Scheuchzeri und in einer Abhandlung von J. WrrASEK? C. Giesekiana (richtiger C. Gieseckiana; die Ver- fasserin ist in der Schreibweise der Namen nicht immer glück- lich gewesen, und was besonders den Namen des berühmten Mineralogen betrifft, so kommt unter den befindlichen Varian- ten die richtige nicht vor). Es muss ja auffallen, wenn fast zur gleichen Zeit unabhängig von einander zwei Repräsentan- ten desselben Formenkreises aus unseren Hochgebirgen ange- geben werden, und WITASER hat offenbar die Angabe in der ein Jahr früher erschienenen Neuman’schen Flora nicht ge- ! LINDBERG, H., Myosotis suaveolens Waldst. et Kit. ny for Finlands flora-omräde. Medd. Soc. pro Fauna et Flora Fenn. H. 26. Helsingfors 1900. ? WrrAsEK, J., Ein Beitrag zur Kenntniss der Gattung Campanula. Abh. d. k. k. zool. bot. Gesellsch. in Wien 1902. Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 17. 2 ws, RS 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. mN:o 1%. kannt, sonst müsste sie sich wohl darüber geäussert haben. Das Material aus Skandinavien, das der Verfasserin zu Gebot gestanden, muss recht sparlich gewesen sein, besonders was Schweden betrifft. Eigentlich findet man aus unserem Lande nur eine Standortsangabe, die mit einem gewissen Recht zu einer Art gezogen werden kann als deren »area geographica» angegeben wird »regio arctica», nàmlich »Lapponia: Quickjock (=Kvickjock) Andra 1867». Allerdings gehort weder dieser Standort noch die verschie- denen norwegischen dem arktischen Gebiet an, wenigstens wenn man diesem eine natiirliche Grenze geben will, aber vielleicht lasst die Verfasserin dasselbe ohne weiteres am Polarkreis be- ginnen. Auch dann fallen jedoch die mittelnorwegischen alpi- nen Standorte ausserhalb, und noch dazu einige in Grönland und Labrador. Die Angabe »Upsala, Andersson» muss wohl auf eine Verwechslung von Exemplaren oder einen anderen Irrtum beruhen, wenn es sich nicht um eine durch schlechte Lebensbedingungen hervorgerufene Zwergform der C. rotundi- folia. handelt. Später hat jedoch WITASER ein reicheres skandinavisches Campanula-Material aus dem Universitátsherbar in Helsingfors zur Untersuchung erhalten und in Folge dessen ihre Auffassung der nordischen Campanula-Formen etwas verändert. Ich glaube der Verfasserin kein Unrecht zu thun, wenn ich aus ihren Ausserungen in der Abhandlung wo dieses behandelt ist! herauslese, dass sie über die Richtigkeit ihrer früheren Be- hauptungen etwas in Zweifel geraten ist. In der ersten Abhandlung ist wie gesagt eine C. Giesecki- ana beschrieben, die im nórdlichen Skandinavien, auf Island und übrigens in arktischen Ländern vorkommen soll. Zu dieser wird Lances C. rotundifolia aus Grönland nebst seiner var. arctica” als Synonym hingestellt. Der Name C. Gieseckiana ist zuerst von VEST gebraucht und dann von ROEMER und ScHULTES publizirt,? und zwar für eine von GrESECKE in Grón- land gesammelte Pflanze, die dieser, der ja nicht eigentlich Botaniker war, als ©. uniflora bezeichnet hatte. RoEMER und 1 WrrASEK, J., Einige Bemerkungen über Campanula rotundifolia L. und mehrere nächst verwandte Arten. Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 1904. ? LANGE, J., Conspectus Florae Groenlandicae. Medd. om Grönl. 3. Köbenhavn 1880. XOEMER, J. J., et SCHULTES, J. A., Caroli a Linné systema vegata- bilium, ete. Vol. V. Stuttgart 1819. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 19 SCHULTES, die wie es scheint die Pflanze nicht selbst gesehen, stellen sie in die Nähe der C. uniflora L. Später hat DECAN- DOLLE! die C. Gieseckiana als Varietät unter letztere eingezogen. WrrASEK hat aber Gelegenheit gehabt im Wiener Hofmuseum ein von GIESECKE selbst gesammeltes Exemplar zu sehen und führt die Pflanze-in die Verwandschaft der C. rotundifolia, doch als selbststándige Spezies. Dass sie mit C. uniflora nichts zu tun hat, ist wohl unzweifelhaft, von C. rotundifolia ist sie aber nicht spezifisch verschieden. Das Merkmal, das sie von der letzteren trennen sollte, die kurze und weite Form des Recep- taculums, ist nàmlich nicht konstant. In einem arktischen und nordisch-alpinen Herbarmaterial findet man es wohl ziemlich unverändert in allen Exemplaren, aber wenn man grönländische Exemplare kultiviert, wie im botanischen Garten in Kopen- hagen geschehen, so geht die Form des Fruchtknotens zu der bei C. rotundifolia gewöhnlichen über, wie es mir mein Freund Dr. OSTENFELD mitgeteilt. Die Diagnose Vests in ROEMER u. SCHULTES (I. c., S. 89) lautet: »caule unifloro, calyce corolla quadruplo breviore, den- tibus subulatis tenuissimis, germine obconico.» Die Kürze der Kelchzipfel ist auch besonders karakteristisch und es ist keine Verbesserung der Diagnose, wenn WITASEK dieselben als halb so lang als die Krone angiebt. Das hat aber seinen Grund darin, dass die Verfasserin alle grónlàndischen rotundifolia- Exemplare die sie gesehen zur C. Gieseckiana zieht. Auch kón- nen die Kelchzipfel nicht gut als »tenuissimi» bezeichnet werden wenn man C. rotundifolia in Vergleich zieht, wohl aber wenn sie mit denen der C. uniflora verglichen werden, wie es die älteren Auktoren gethan. Die extreme Hochgebirgs- und hochark- tische Form der C. rotundifolia hat im Gegenteil sehr kurze und zugleich recht derbe Kelchzipfel. Ein anderes Merkmal ist die breite Glockenform der Krone, die an C. persicifolia L. erinnert. An getrockneten Exemplaren mit ausgebreiteter Krone ist diese an der Mündung weiter als ihre Lange. Die Form der Blatter ist recht wechselnd sowie auch ihre Dichtig- keit am Stengel. Meist konstant ist wohl, dass nur eine Blüte an jedem Stengel auftritt. Als Resultat ergiebt sich also, dass wir hier mit keiner selbstständigen Spezies zu thun haben, sondern mit einer ! DECANDOLLE, A. P., Prodromus Systematis Naturalis Regni vegeta- pilis; DJ VIE. Paris. 1839: 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1%. Varietät, die ich als €. rotundifolia L. var. Gieseckiana (Vest) m. bezeichnen muss. Nicht nur durch Formen des arktischen Gebietes ist diese mit der typischen C. rotundifolia verbunden, sondern auch Formen südlicherer Gegenden zeigen zuweilen Anklànge an sie. Dieses ist z. B. der Fall mit einem Zwergindividuum, das Norpstept bei Borgholm auf Öland gesammelt (eine Alfvarform) und mit einer f. pygma»a, die TH. WULFF auf Isle of Wight gefunden. Es wäre ja auch nicht unwahrscheinlich, dass WITASEKS sonst so unverständliche Angabe der var. G?eseckiana aus Upsala sich auf solche Exem- plare beziehen könnte. Eine andere Varietät, die unsere Pflanze mit der südlichen Hauptform der C. rotundifolia ver- bindet, ist die »Forma» lapponica WrTASEK, auf die ich im Folgenden zurückkomme. Aus Schweden ist die var. Gieseckiana in den Herbaren recht wenig vertreten. Selbst sammelte ich sie bei Njuonjes in Kvickjock auf einer Kulturwiese an der unteren Grenze der Birkenregion, ich habe sie aber auch höher hinauf gesehen. Sie ist auch früher in Kvickjock gesammelt, wie im Folgenden er- wähnt wird. Ausserdem sah ich im Upsalaherbar Exemplare aus Åsele (leg. LUNDQUIST 1886). Auch aus der Küstenregion in Norrbotten habe ich Exemplare gesehen, die vielleicht dieser Varietät zugerechnet werden könnten, z. B. aus Nederkalix (leg. R. Fries 1858) und aus Luleå (leg. WrrrE 1904). Weiter habe ich Exemplare aus Dovre in Norwegen gesehen, und im Kopen- hagener Herbar auch aus Russisch Lappland, bei Orlow (Lapp. ponoj.) von KIHLMAN gesammelt. Aus Grönland ist die Pflanze im letzteren Herbar recht gut vertreten, aber es gehört ihr bei weitem nicht alles grönländische rotundifolia-Material an. WrrASEK hat LANGES var. arctica als Synonym der Gie- seckiana aufgefasst, aber das ist nur zum Teil richtig, das meiste des von LANGE selbst bestimmten Materiales in Kopenhagen gehört, wie auch seine übrigen Formen, dieser nicht an. Es finden sich sowohl Formen, die als typische C. rotundifolia an- gesehen werden müssen, als auch solche die »Forma» lapponica Wir. repräsentiren, und schliesslich viele für die vielleicht am besten der Lange’sche Namen beibehalten werden kann, da sie eine dritte Form vertreten. Sie sind ein- bis wenigblütig, haben nicht so weite Krone und längere, schmälere Kelchzipfel. Die verschiedenen Formen sind aber keineswegs scharf begrenzt, wie es z. B. aus einer Tabelle über Maasse und andere Verhält- SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 2l nisse hervorgeht, die KnvvsE neuerdings geliefert. In seiner Auffassung der Lange’schen Namen kann ich allerdings nicht recht einverstanden sein, und merkwürdig ist, dass er, da er doch WITASEK citirt, den Namen Gieseckiana gar nicht nennt. Er hat auch die C. groenlandica BERL. zur var. uniflora LANGE gezogen, faktisch ist sie wohl eine sehr gedrungene Form der var. Gieseckiana. Die isländisch-färöische C. rotundifolia ent- spricht am nächsten der Beschreibung der var. arctica, und auch bei uns wiirden sich wohl solche Formen finden lassen. Wie schon erwähnt hat WrrASEK in ihrer zweiten Abhand- lung einem etwas veränderten Blick auf die nordische C. ro- tundifolia Ausdruck gegeben und auch eine neue »Form» be schrieben, welche sich sowohl geografisch als auch systematisch zwischen die typische C. rotundifolia und C. Gieseckiana sensu WITASER einschalten soll. Ich habe »Form» mit Citations- zeichen versehen müssen, da der Ausdruck wie es scheint nicht dem Terminus »forma» entsprechen soll, sondern wohl eher »varietas» bedeutet, soweit ich die etwas orakelmässige Aus- drucksweise der Verfasserin verstehe. Als Varietät lässt sich nun sie betreffende Pflanze sehr wohl unterscheiden, wenn- gleich sie Übergánge einerseits zur var. Gieseckiana, andrer- seits zur C. rotundifolia typica zeigt. Die €. rotundifolia L. var. lapponica (Wrr.) m., wie ich sie nennen will, ist eine schanke, meistens recht hoch gewachsene Pflanze, gewöhnlich mit einer einzigen, recht grossen Blüte; der obere Stengelteil ist fast blattlos und am unteren Teil sitzen die Blätter mehr entfernt als bei var. Gie- seckiana; die Kelchzipfel sind schmäler als bei letzterer, ungefär von der halben Kronenlänge; Krone länger und weniger gegen die Mündung erweitert, meistens etwas tiefer eingeschnitten. Nach WrrASEK ist diese Varietät in nördlichen Finland und in Russisch Lappland weit verbreitet. Ich habe auch mehrere Exemplare aus diesem Gebiet im Kopenhagener Herbar ge- sehen. Reichlicher ist sie im Upsalaherbar vertreten aus Nor- wegen, wo sie wahrscheinlich in Finmarken recht verbreitet ist: Tu. M. Fries hat an verschiedenen Orten Exemplare gesammelt, die entweder entschieden die var. lapponica reprüsentiren (Ny- borg 1857; Tanen, Polmak 1856) oder sich der var. Gieseckiana nähern (Varanger, Gornitak 1857). Auch in Schweden tritt ! KnvvsE, C. List of Phanerogams ard Vascular Cryptogams found in the Angmagsalik District, etc. Medd. om Grónl. 30. Kóbenhavn 1906. 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O li. diese Form auf; im Upsalaherbar finden sich Exemplare aus Jämtland, Runnervik (leg. SETH 1885) und aus Kvickjock in Lule Lappmark. Hier tritt ja auch die var. Gieseckiana aut und die Exemplare sind aus beiden gemischt. Dieses gilt be- sonders Exemplare (auch im Kopenhagener Herbar) mit der Angabe: »Quickjock 1867 Ands.» (=ANDERSSON). Hier fin- den sich sowohl Individuen, die WrrAsEKS Beschreibung der var. lapponica entsprechen, wie solche die zur var. G?eseckiana geführt werden müssen. WITASEK hat ja auch später ihre Be- stimmung des Kvickjocks-Exemplares dahin geändert, dass es zur var. lapponica zu führen sein soll (sollte ihr »Andra» viel- leicht — N. J. Andersson sein?). Auch in meiner Kollektion aus Njuonjes findet sich die var. lapponica. In Grönland scheint diese Varietät besonders im südlichen Teil verbreitet, und ausserdem habe ich auch alpine Exemplare aus den White Mountains in New Hampshire gesehen, während die labradorische C. rotundifolia, nach den Exemplaren zu ur- teilen die ich untersucht, wohl teilweise die var. Gieseckiana reprasentirt, teilweise eher zur LANGE'schen var. arctica zu rechnen ist. Es ist aber keineswegs abgemacht ob der von LANGE eingeführte Namen beibehalten werden kann. Der Verf. citirt nämlich als Synonym C. rotundifolia 9 Langs- dorffiana ALPH. DECANDOLLE, Monogr. Camp. Ist das richtig, so ist natürlich DECANDOLLES Namen (von 1830) vorzuziehen. Nun ist mir leider zur Zeit DECANDOLLES Monographie nicht zugànglich, ich nehme aber an, dass es die Originalbeschreibung ist, welche in DECANDOLLES Prodromus, VIT, unter C. linifolia wiedergegeben ist. Die Beschreibung der C. linifolia I Langs- dorffiana lautet hier: »glabra, caule erecto subunifloro, foliis radicalibus ovato-rotundatis integris, caulinis inferioribus obo- vato-lanceolatis. In Americae Asiaeque regionibus arcticis.» Dieses ist entschieden nicht genug um eine Bestimmung zu ermoglichen, da es auf jede arktische Form passt, und ich finde es deshalb richtig den DEcawpoLLE'schen Namen fallen zu lassen; man kann dann wohl am besten LAnGEs Namen mit etwas veränderter Diagnose beibehalten. Skandinavische Exemplare die hierher gerechnet werden könnten habe ich nicht gesehen, es ist aber nicht unwahrscheinlich, dass solche gefunden werden könnten. Intermediäre Formen, die die Va- rietäten unter einander und mit der Hauptform verbinden sind nicht selten. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 23 Wie schon erwähnt zählt WrrASEK alles was LANGE aus Grönland als C. rotundifolia angiebt zu ihrer C. Gieseckiana, darunter auch die var. uniflora LANGE, die eine stark reduzirte Form darstellt, die mit der var. Gieseckiana nichts zu thun hat (vergl. Flora Danica, T. 189). Noch unbegreiflicher ist es, dass WiTASEK sich so kategorisch über die grönländische Pflanze äussern kann, wenn sie LANGES Beschreibung der als 8 stricta SCHUM. bezeichneten Form beachtet: »stricta, ramosa, multiflora, floribus minoribus» (LANGE, 1. c., S. 93). Hier ist auch Fl. Dan., T. 855, citirt, die eine C. rotundifolia wiedergiebt, die in jeder Hinsicht von der wahren var. Gieseckiana abweicht. WITASEK citirt aber nur T. 2711 (irrtümlich 7211), welche var. arctica LANGE darstellt, mit der ursprünglichen C. Gieseckiana Vest aber nur teilweise übereinstimmt. Meistens haben nàm- lich die abgebildeten Individuen zu lange Kelchzipfel um zu dieser gezogen zu werden. Eine Abbildung der wahren var. Gieseckiana existirt nicht. Da ich die verschiedenen Formen als nicht konstant, als Varietäten auffasse, so ist natürlich eine Spekulation über ihren Entstehungsort unnütz. Dennoch muss ich mein Erstaunen über die Vermutung WrrASEKS aussprechen, dass die als Spe- zies aufgefasste C. Gieseckiana im Norden Europas entstanden sei. Eine in postglazialer Zeit in Europa entstandene Art sollte also nach Labrador gelangt sein — die Verfasserin weiss nicht einmal, dass es auf den Färöern (und in Schottland?) Campa- nula-tormen giebt, die nach ihrer Auffassung der C. Gieseckiana wohl dieser angehóren müssten, sondern lasst die Pflanze ganz einfach nach Island und Grónland überspringen, und dann wohl nach Labrador fortsetzen. Der andere, weitere Weg rund um das Eismeer kann nümlich nicht in Frage kommen, da die Verfasserin, der Area-Angabe: »regio arctica Europae, Ameri- cae, Asiae» zu Trotz, nur einen Standort in Asien angeben kann der im Obgebiete gleich östlich des Uralgebirges liegt. Wenn auch die früher erwähnte var. Langsdorffiana, welche Hooker (l. c.) als von Grönland bis auf die Aleuten verbreitet angiebt, in Wirklichkeit zum Teil C. rotundifolia var. Giesecki- ana ist, wie ich geneigt bin anzunehmen, so stützt dieses nicht die Annahme WITASEKS, da es sich um eine Varietät handelt, die wohl einfach durch die Lebensbedingungen arktischer oder alpiner Standorte hervorgerufen wird. DECANDOLLES und Hooxzns Angaben scheinen übrigens WrrAsEK unbekannt, da 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. No 17%. sie keine amerikanischen Standorte ausserhalb Gronland und Labrador erwähnt. Es bleibt noch übrig einige Worte über die NEUMAN’sche C. Scheuchzeri zu sagen, die in Jàmtland und in Dovre in Nor- wegen vorkommen soll. In seiner Beschreibung ist ein Punkt, der auf die var. Gieseckiana deutet, die Blüten werden nàmlich als in der Form mehr an C. persicifolia als an C. rotundifolia erinnernd angegeben. Von NEUMAN bestimmte Exemplare des hiesigen Herbars zeigen aber grade das Gegenteil, eine nach unten recht spitz zulaufende Krone, wie sie der wirklichen, mitteleuropäischen C. Scheuchzeri VILL. eigen ist. Die Pflanze zeigt einen gewissen Anklang an die var. lapponica, von der sie hauptsächlich durch ihren viel derberen Bau abweicht. Solidago Virgaurea L. Eine Menge Formen dieser Art sind nach und nach aufge- stellt worden, DECANDOLLE! giebt z. B. 10 ausser der Haupt- form an. Der Wert der verschiedenen Formen ist sehr verschie- den, und zum Teil kónnen sogar die von demselben Verfasser beschriebenen nicht unterschieden werden, so z. B. einige von den später zu besprechenden »Formes» in Rovy, Flore de France. Es ist nun nicht meine Absicht auf alle diese For- men einzugehen, sondern nur zu untersuchen welche von ihnen für Skandinavien angegeben sind und welche hier wirklich un- terschieden werden kónnen. Es hat sich als praktisch heraus- gestellt dabei von den neuesten Floren zurückzugehen. O. DAHL führt in der neuen Ausgabe von BLYTTS norwe- gischer Flora (l. c.) vier Formen an: f. lapponica LAEST., f. alpestris BLYTT, f. litoralis FR. und f. subglabra Neum. Sämmt- liche werden zusammen als Formen von niedrigem Wuchs, mit fast glatten Blättern, wenigen und grösseren Köpfchen in fast einfacher Traube bezeichnet, die im Gebirge oder am Meeres- strande vorkommen. Geht man dann zu NEUMAN und AHLFVENGRENS bereits ci- tirten Flora, so findet man hier auch dieselben Namen und weiter noch f. arctica Harrtm. Aber f. subglabra Neum. soll nach dem was hier gesagt wird alle die vier anderen einbegrei- ' DECANDOLLE, A. P., Prodromus Systematis naturalis regni vegeta- bilis, T. V. Paris 1836. —=- - = SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 25 fen, d. h. NEUMAN hat alle die vier älteren Namen weggeworfen und den von ihm selbst gegebenen statt ihrer eingeführt. Na- türlich müsste der álteste Name beibehalten sein — erforder- lichen Falles mit etwas erweiterter Beschreibung — doch unter Voraussetzung dass sich die vier Varietáten wirklich vereinigen lassen. Es soll nun untersucht werden in wie fern dieses der Fall ist. Seine f. subglabra hat NEUMAN ursprünglich aus Sandham- maren in Sehonen beschrieben.' Die Beschreibung lautet hier in Uebersetzung so: »Blátter ganz glatt. Von niedrigem Wuchs (30 Cm.).» In der Flora wird dann die Diagnose folgender- massen erweitert: »Blätter auch auf den Rippen glatt, lanzett- fórmig, die unteren nicht über einen Cm. breit, oft fast ganz- randig; Kópfchen, besonders im Gebirge etwas grósser und mehr entfernt als bei der Hauptform.» Die Varietat wird für Meeresufer und Gebirge angegeben. Wenn es nun zur Frage kommt, ob das Zusammenwerfen der Formen berechtigt ist, muss ich mich erst zur var. litoralis Fr. halten obgleich diese natürlich nicht in Lappland vor- kommt. In Fries Mantissa,” wo sie beschrieben ist, werden als Synonyme angeführt S. litoralis Savi und S. Virgaurea var. litoralis Dc. Aber die von Savi beschriebene italienische Pflanze ist eine von S. Virgaurea recht verschiedene Art, und was uns hier besonders interessiert, sie ist durch eine besonders dichte Behaarung ausgezeichnet, wie es auch die Beschreibung angiebt. Wenn nun auch FRIES von seiner Pflanze sagt »magis polita», so kann sie doch natürlich nicht glatter sein als die Hauptform der S. Virgaurea. Von den Blättern sagt FRIES »in- tegerrima» und von der Pflanze Savis heisst es »foliis subinte- gerrimis». Jedoch scheinen besonders ganzrandige Blatter, nach mir zugänglichen Exemplaren der Strandform zu urteilen, nicht immer diese zu karakterisieren, wohl aber ist sie durch eine starke Behaarung und durch dicht gedrängte, oft kleine Inflorescenzen ausgezeichnet, die oft aus recht grossen Köpfchen bestehen. Sicher ist also, dass die var. litoralis FR. von der Beschreibung NEUMANS durch den gedrángten Blütenstand und die stárkere Behaarung abweicht, dass sie sich auch nicht mit den Gebirgsformen kombinieren lässt soll gleich gezeigt werden. 1 NEUMAN, L. M., Studier ófver Skanes och Hallands Flora, III. Bot. Not. 1896. ? Frızs, E., Novitiae Florae Suecicae, Mantissa III, Lund u. Upsala 1842. C————— EEE 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o li. Ich gehe also zur var. alpestris BLYTT über. Im zweiten Teil der Bryrr’schen Flora? findet sich keine Varietät mit Bryrr als Auktor, wohl aber eine £ alpestris REICHENB. mit x arctica HARTM. als Synonym. Sie wird beschrieben als niedrig gewachsen, mit wenigen grossen Köpfen in fast einfacher Traube. Man wird also hingewiesen zu untersuchen, was 'REICHENBACHS var. alpestris ist. Die von BLYTT citierte Fig. 3, Taf. 911° zeigt eine gedrungene, breitblättrige Form mit grossen einsamen Köpfchen auf kurzen Stielen aus den Blatt- achseln; die Zahl der Köpfchen ist sehr gering. Zu dieser Figur passt die Beschreibung A. BLYTTS ausgezeichnet und die von O. DAHL auch, obgleich sie etwas zu weit ist. Die Behaarung ist in der REICHENBACH’schen Figur auch angedeutet, und geht man zum Text (l. c., 16, S. 8) so findet man auch eine dazu passende Beschreibung, aber aus der Synonymik findet man, dass der Name von WALDSTEIN und KITAIBEL herrührt, welche eine Spezies S. alpestris aufgestellt.? Diese ist sowohl beschrie- ben (3, S. 230—31) als vorzüglich abgebildet (T. 208). Fi- gur sowohl als Beschreibung geben eine hochgewachsene Form — wenigstens fusshoch — an, mit mehr zusammengesetzter In- florescenz, glatterem Stengel, breiteren Blättern mit sparlicher, gróberer Zahnung. Der Name »alpestris» ist also für eine an- dere Form als die von REICHENBACH und BLYTT abgesehene zu reservieren. Doch kann es in Frage gestellt werden ob WALDSTEIN und KrrATIBEL als Auktoren dieser Varietät citiert werden sollen oder ob sie weiter zurück gefolgt werden kann. Die Arbeit der beiden Verfasser ist dem Titelblatt zufolge 1812 erschienen. Sie enthàlt aber beim Namen unserer Pflanze ein Citat: WILLDE- Now, Spec. plant. T. 3, pars 3, pag. 2065. Dieser Teil von Wrrr- DENOWS Edition der Species plantarum ist aber 1800 erschienen. Dennoch citiert WILLDENOW seinerseits WALDSTEIN und KrrAr- BELS zwölf Jahre später erschienenes Werk. Dieses ist wohl so zu verstehen, dass er die Beschreibung und wohl auch die Tafel gekannt, und es ist wohl richtig mit DECANDOLLE (I. c.) zu citieren: W. & K. apud Wirrp. Als Varietät unter S. Vir- ! Brytt, M. N., Norges Flora, 2 Teil von A. Bryrt, Kristiania 1874. * REICHENBACH, H. G., Icones florae germanicae et helveticae. Vol. 16. Leipzig 1854. ^ WarpsTEIN, F. et IXvrrAIBEL, P., Descriptiones et icones plantarum rariorum Hungariae. Vol. 3, Wien 1812. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 27 gaurea ist die betreffende Pflanze von DECANDOLLE (I. c.) ge- stellt. REICHENBACH hat jedoch auch ein anderes Synonym: S. cambrica Hups. Wäre diese Zusammenstellung richtig, müsste der letztere Name vorgezogen werden, da er älter ist! aber die Beschreibung Hupsons zeigt, dass es sich am eine andere Pflanze handelt. Besonders geht dies aus der etwas ausführlicheren Beschreibung Arrows hervor.” Diese passt jedoch gewissermassen zu der ReEtcHENBACH’schen Figur, be- sonders da sie von dem oben behaarten Stengel spricht. Wir kommen hiermit zu der extremen Gebirgsform. HART- MANS Flora,? 4:te Ausgabe, benutzt den Namen »cambrica» für eine Varietät, die später in der 5:ten Ausgabe (1849) + arctica genannt wird mit folgender Beschreibung: »Stengel niedrig (6—8 Zoll) mit verlängerten, 1-blütigen (köpfigen), beschupp- ten Blütenstielen (Inflorescenzzweigen); die Basalblatter aus- dauernd, fast zungenfórmig, unmerklich gekerbt.» Aber eine var. arctica der S. Virgaurea war schon 1836 von DECANDOLLE aufgestellt (l. c.). Die Beschreibung scheint anzugeben, dass die aus der Umgebung der Beringssee bekannt gewordene Va- rietät wenig von der Hartrman’schen Form abweichen sollte. Sowohl im hiesigen wie in den anderen Herbaren finden sich Exemplare, die dieses bestätigen, die Verschiedenheit, beson- ders in der Blattform, ist doch immerhin gross genug um sie von der Form unserer Hochgebirge zu unterscheiden. Es gilt also für diese einen anderen Namen zu finden, und es zeigt sich dann, dass es solcher genug giebt, abgesehen von der S. cam- brica Hups. Wie bereits erwähnt sprechen DAHL und NEUMAN von einer f. lapponica, deren Auktor ihnen zufolge LAESTADIUS sein soll. Die betreffende Arbeit von C. P. LazgsTADIUS* ist allerdings erst 1860 erschienen, aber der Verfasser stellt keine Varietàt lapponica auf, sondern er giebt neben S. Virgaurea L. eine andere Art, S. lapponica WrrH. an. Dieser Name datiert sich von 1796,” und die Beschreibungen sowohl bei LAESTADIUS als bei WrrHERING zeigen unzweifelhaft, dass dieselbe Form wie HARTMANS Y arctica abgesehen ist. ! HUDSON, W., Flora anglica, IIT. London 1778. ? Arron, W., Hortus Kewensis, III, London 1789. > HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora. Ed. 4. Stock- holm 1843. * LaEsTADIUS, C. P. Bidrag till kännedomen om växtligheten i Torne Lappmark. Diss. Upsala 1860. ° WITHERING, W., An arrangement of British plants. London 1796. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 1%. Schon bei LINNE giebt es aber einen Namen für unsere Pflanze, S. minuta. Diese ist mit folgender Diagnose beschrie- ben: »eaule simplicissimo, foliis caulinis integerrimis, peduncu- lis axillaribus unifloris».’ Sie wird nur aus den Pyreneen an- gegeben und soll S. Virgaurea sehr nahe stehen. Dieses ist auch wenigstens aus einer der Abbildungen ersichtlich, die LINNÉ citiert, nämlich »Herm. par. t. 245.».” Diese Figur weicht von unserer Pflanze nur dadurch ab, dass die Behaarung nicht angedeutet ist. Aber das hat wohl in einer so alten Ab- bildung nichts zu bedeuten und dass die Pflanze LiNNÉs in Wirkiichkeit eine starke Behaarung gehabt scheint daraus her- vorzugehen, dass HuDSON (l. c.) vermutet, dass kleine Formen seiner S. cambrica mit einkópfigen Inflorescenzzweigen die S. minuta L. reprasentiren. Arrow (l. c.), der pyreneische Exem- plare in Kew kultiviert, verändert die Beschreibung etwas und spricht auch von dem behaarten Stengel, der ja auch wirklich die Hochgebirgsform karakterisiert. Dass WILLDENOW” $. minuta als gute, von den Gebirgsform der S. Virgaurea unter- scheidbare Art auffasst, beruht wohl darauf, dass er von Ver- schiedenheiten spricht die in Wirklichkeit nicht existiren. DE- CANDOLLE (l. c.) hat zwar eine var. minuta von S. Virgaurea aufgestellt und führt S. minuta L. als Synonym dieser auf, aber seine Beschreibung ist offenbar nach Exemplaren gemacht die nicht der wahren S. minuta L. angehörten. Besonders ist dieses aus der Angabe »caule simplici glabro» ersichtlich, und DECAN- DOLLE hat hier auch ausnahmsweise keine Angaben über die Ausbreitung. Seine var. cambrica scheint eher die wirkliche minuta zu reprüsentiren und es ist wohl unnütz zu versuchen zu ermitteln was seine var. minuta eigentlich ist. In neueren Werken ist S. minuta entweder ganz verschwun- den oder als Art beibehalten, wie es in NyMAns Conspectus und im Index Kewensis der Fall ist. GRENIER et GODRON* geben zwar eine t minuta an (II, S. 92), als Auktor wird aber GAUDIN angeführt. Dieser Verfasser seinerseits hat aber den Namen S. minuta nur in der Synonymik seiner Varietàt ' pumila; er: sagt aber »non L.»? und es ist vielleicht von einer glatten Form ' LixNAEUS, C., Species plantarum. Ed. II, Stockholm 1762—63. ” HERMANNUS, P. Paradisus batavus, Leiden 1705. ] " WILLDENOW, C. L. Caroli a Linné Species plantarum, ete. Ed. IV. Berlin 1800. * GRENIER, M., et Gopron, M., Flore de France, II, Paris 1850. " GAUDIN, I., Flora Helvetica, Vol. 5. Zürich 1819. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 29 die Rede, die sonst mit unserer Pflanze einige Ähnlichkeit hat. In der neuen französischen Flora von Rouy! werden nicht weniger als 12 »Formes» angeführt, die Bezeichnung ist aber hier für Unterabteilungen einer Spezies benutzt die wohl am ehesten Subspezies gleich kommen, den unter den Rovv'schen »Formes» trifft man 2, 6, etc., d. h. es wird hier ein Unfug mit dem Gebrauch der Termini betrieben, der es unmöglich macht zu verstehen was der Verfasser mit seiner Einteilung meint, um so mehr da den »Formes» zugleich der Gattungsname vorgesetzt ist, d. h. sie nebenbei als Spezies bezeichnet sind. Glücklicherweise wird wohl solches seit dem Beschluss des Wiener Kongresses über die Rangordnung innerhalb der Spe- zies nicht weiter vorkommen, da man aber leider eine so ab- gefasste Arbeit nicht ganz ausser Acht lassen kann, wird sie auch künftig viel unnötige Mühe schaffen. Unter den Rovy’ schen »Formes» finden sich drei auf die ich eingehen muss: »Forme X, S. minuta L. (pro specie), Forme XI, S. Hartman- mana Rouy (=var. arctica Hartm. non DC.), Forme XII, S. alpicola Rovy.» Die Beschreibungen dieser drei »Formes» sind derart identisch, dass sie sich nicht einmal als Formen im gewóhnliehen Sinne unterscheiden lassen, wenn man nicht einen unbedeutenden Unterschied in der Blattform als mass- gebend betrachten will. Die Beschreibung der »Forme S. Hartmanniana» stimmt übrigens recht schlecht mit der HART- MAN'schen ¥ arctica überein was die Angabe über die Blattform betrifft. Jedenfalls ist sie aber mit den beiden anderen als var. minuta zusammenzufassen. Unter den Rovv'schen »Formes» findet sich übrigens auch die S. cambrica Hups. unter welcher S. lapponica WırH. als Varietät angebracht ist. Ferner wird als »Forme VII» eine S. maritima Rovv angeführt, welche wahrscheinlich mit der dem Verfasser unbekannten var. lito- ralis FR. identisch ist, möglicherweise ist es entgegen der An- gabe Rovvs doch S. litoralis Savı die hier beschrieben ist, der Verf. sagt nàmlich nach den Verbreitungsangaben »à recher- cher», was wohl andeutet, dass er sie nicht genau kennt. Zum Schluss will ich eine Zusammenfassung der Synony- mik der drei skandinavischen Varietäten, Beschreibungen der selben und einige Angaben über ihre Verbreitung geben. 1 Rovv, G., Flore de France. T. 8. Paris 1993. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. S. Virgaurea L. var. alpestris (W. & K. ap. WILLD.) DC., non REICHENBACH nec BLyTT. Fig. WALDSTEIN & KITAT- BEL; le. Pabe208: Ziemlich hochgewachsen; der Stengel gerieft, unten ganz glatt, oben wie auch die Inflorescenzzweige mit ziemlich spar- samen, angedrückten, kurzen Haaren; Basalblätter lanzettlich mit ziemlich entfernten, scharfen Zähnen, lang gestielt mit weit herablaufender Spreite, fast nur auf den Hauptrippen behaart; der Stengel von mehreren sterilen Blattrosetten umgeben aber ohne Rosette an seiner Basis; Stengelblätter mit herablaufender Spreite, die oberen ganz sitzend, noch sparsamer gezähnt als die Grundblätter, die obersten ganzrandig; alle Blätter bewimpert. Die unteren Inflorescenzzweige ganz kurz, mit einem — wenigen kleinen Köpfchen; die mittleren Zweige verlängert, mit mehre- ren Köpfchen, von welchen das terminale das grösste ist; die oberen kurz, oft nur mit einem grossen Köpfchen; die Hüll- blätter mit Ausnahme der Wimpern ganz glatt. Diese Varietät ist bei uns in Skandinavien bis jetzt über- sehen, wahrscheinlich wird sie doch in unseren höheren und nördlicheren Nadelwaldgegenden nicht so selten sein. Ausser meinen Exemplaren aus Jockmock habe ich sie in den Herba- ren gesehen aus: Helsingland, Loos (leg. THELANDER); Norr- botten, Pajala (leg. LAESTADIUS); Åsele Lappmark, Dorotea (leg. LUNDQUIST); Torne Lappmark, Karesuando (leg. LAESTA- pius). Auch Exemplare aus dem nördlichen Finland und Norwegen finden sich in den Sammlungen. In den Karpaten und in Kroatien, wo sie zuerst unter- schieden wurde, wächst sie in der Zone des Pinus Pumilio, auch in den Alpen, Pyrenäen und wohl in anderen europäischen Gebirgen, kommt sie wahrscheinlich im oberen Nadelwalde vor. S. Virgaurea L. var. minuta (L.) m. Syn. S. minuta Linnt, Sp. pl. Ed. 2.; WILLDENOW, Sp. pl; S. lapponica WITHERING, Arrang.; LAESTADIUS, Bidr.; S. Virgaurea var. alpestris REICHENBACH, leones Fl. Germ.; Brvrr, Norg. Fl.; var. arctica HARTMAN, Skand. Fl.; var. cambrica DECANDOLLE, Prodr., non var. minuta DC., 1. c.; »Formes» S. minuta, S. Hart- manniana et S. alpicola Rovy, Fl. Fr. Fig. HERMANN, Parad. bat. T. 245; SCHKUHR, Botan Handbuch, T. 270; REICHENBACH, 1. c., T. 911, Fig. 3. Niedrig (selten über 30 Cm.); Stengel unten glatt, oben gleich den Kópfchenstielen stárker als bei der vorigen Varietat SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 3l mit gróberen mehr weniger abstehenden Haaren besetzt; Ro- settblatter des Stengels oft ausdauernd, ihre Form von fast zungenfórmig bis breit elliptisch oder umgekehrt eiförmig wechselnd; schwach und sparsam gezähnt — fast ganzrandig; Stengelblätter mehr weniger zugespitzt zungenfórmig; Behaa- rung der Blätter ungefähr wie bei voriger. Köpfchen in fast einfacher Traube, allein auf ziemlich langen mit einzelnen klei- nen Hochblàttern besetzen Stielen oder an den unteren Zwei- gen der Inflorescenzregion 2—3 zusammen. Köpfchen gross, Hüllblätter etwas stärker behaart als bei voriger. Gehört der alpinen Region an, wie es scheint von Härje- dalen und Jämtland bis Torne Lappmark verbreitet. Selbst habe ich sie nicht gesammelt, da es während meiner Gebirgs- exkursion (Ende Juli) noch zu früh war sie blühend zu finden. Die Exemplare die ich gesehen sind aus: Härjedalen, Skarf- fjället (leg. FRIES et Lovin, AxELL); Jämtland, Storlien (leg. ÄHLFVENGREN); Äsele Lappmark, Wilhelmina, Marsviken (leg. LUNDQUIST); Lule Lappmark, Valli (leg. ÄHRLING); Torne Lappmark, Waiwanenlaki (leg. HÄGERSTRÖM), Abisko (leg. C. J. Neuman), Lammaskoski (leg. C. P. LAESTADIUS; durch mehrblütige untere Inflorescenzzweige nahert sich dieses Exem- plar, das als S. lapponica bezeichnet war, etwas der var. alpes- iris). Ferner habe ich Exemplare gesehen aus Norwegen und dem nördlichen Finland, sowie aus den Alpen; nach Litteratur- angaben scheint sich die Varietät ferner in den Pyrenäen, in Schottland und Westmoreland und wahrscheinlich noch in an- deren Gebirgen Europas zu finden. S. Virgaurea L. var. litoralis Fr. Syn. »Forme» S. mari- tima Rovy, Fl. Fr. (2); non S. litoralis Savi (DECANDOLLE pro var. S. Virgaureae). Strandform, die sich vom Typus besonders durch ihre oft stark verzweigte aber sehr kompakte Inflorescenz unterscheidet. Rosettblätter breit elliptisch, grob gesägt. Stengelblätter bei- nahe oder vollkommen ganzrandig, sehr dicht sitzend; alle Blätter auch auf den kleineren Rippen behaart. Köpfchen recht gross, doch nicht wie bei var. minuta. Behaarung der Inflorescenz an letztere erinnernd. Tritt bei uns an beiden Küsten auf; Exemplare sah ich aus: Skäne, Hildesborg und Jonstorp; Halland, Särö; Hönö in der Gegend von Göteborg; Bohuslän, Lysekil und Oxevik; Smäland, Insel Jungfrun; Östergötland, Jonsberg; Uppland, 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. w:o 1%. Värmdö. Ferner aus Norwegen, Fredriksvärn; Dänemark, Randkleven auf Bornholm. Falls wie es scheint Rovvs »Forme S. maritima» hierher gehórt, sollte sie auch in Südfrankreich und auf Corsica auftreten und findet sich dann wohl auch in Westeuropa. Scharf unterschieden sind die Varietäten, wie schon ange- deutet, nicht immer, man findet Mittelformen z. B. zwischen var. minuta und var. alpesiris (diese reprásentiren wahrschein- lich die S. cambrica Hvps.) und zwischen letzterer und der Hauptform. Diese ist wieder mit der var. maritima durch Formen verbunden, die, obgleich im Binnenlande wachsend, letzterer ähnlich werden. Die ausgeprügten Formen sind aber recht deutlich von einander verschieden. Erigeron politus FR. Linnuis E.acre' war bekanntlich eine sehr kollektive Spe- zies, aus der nach und nach viele Arten ausgebrochen worden sind, und in deren Formenkreis sich wohl noch mehrere werden unterscheiden lassen. Besonders scheint dieses das dem Auk- tor nicht bekannte Verbreitungsgebiet in Asien (wie vielleicht auch in Amerika) zu gelten. Auf dort vorkommende Formen werde ich mich so wenig wie möglich einlassen, da ich nur ein sehr schlechtes Material zur Verfügung gehabt, und auch die europàischen Formen im Allgemeinen müssen ausser Acht ge- lassen werden. Aber schon in Skandinavien treffen wir For- men genug, um zu streitigen Auffassungen Anlass zu geben. Schon 1782 wurde von MÜLLER eine bezügliche Pflanze beschrieben und abgebildet.? Die ganze Beschreibung lautet aber: »Hrigeron Dróbachiense caule floribusque paniculatis, ter- minali majore. E. canadensi accedit, at robustior planta, flori- busque majoribus et paucioribus instructa,» und die Figur ist zu schlecht um einen sicheren Schluss auf die betreffende Pflanze zuzulassen. Dennoch kann der Namen benutzt wer- den, weil in der Gegend wo MürrEns Pflanze gefunden ist, bei Dróbak am Kristaniafjord, nur ein Erigeron vorkommt, auf den sich die Figur beziehen kann. Lünp® ist allerdings anderer ! LINNAEUS, C. Species plantarum, Stockholm 1753, u. folg. Werke. ? Flora Danica, Fasc. 15, cur. O. F. MÜLLER, T. 874. Kopenhagen 1782. ? LUND, N., Haandbog i Christianias phanerogame Flora. Kristiania 1846. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 33 Meinung, da er in der betreffenden Gegend zwei Erigeron-For- men unterschied, auf die MÜLLERS unzureichende Angaben passen sollten. Die eine nannte er E. Mülleri, die andere E. acris—virescens. Was mit dem letzteren Namen abgesehen ist, ist schwer zu ermitteln, und er ist auch in den späteren Floren nicht wiederzufinden. Wahrscheinlich waren es etwas stürker behaarte Exemplare des E. dröbachiensis, vielleicht auch schwach behaarte Individuen des E. acris, die unter diesem Namen aufgeführt wurden. Jedenfalls ist die grüne oder rote Färbung des Stengels, auf die LUND so viel Wert legt, von keiner systematischen Bedeutung. Der Namen E. dröbachien- sis Mürr. wird also beizubehalten sein für die Pflanze, die ausser im südlichen Norwegen auch auf einigen schwedischen Standorten vorkommt. Unter dieser Art eine f. Mülleri (LUND) zu unterscheiden, wie es NEUMAN (Sveriges Flora) getan, ist kaum berechtigt, da Lunps eigene Beschreibung dafür keinen Anhalt liefert. Über die Beziehung des E. dröbachiensis zu den Formen die im übrigen Europa und in Nordamerika damit identifizirt worden sind, sowie auch zu #. angulosus GAUD., wage ich mich nicht zu äussern, da ich zu wenig davon gesehen, wahrscheinlich wird doch der letztere Namen für die mittel- europäische Form beizubehalten sein. Ein anderer Namen für diese Pflanze sowohl wie für eine im nördlichen Skandinavien gefundene Erigeron-Form war je- doch schon vor dem Erscheinen der Lunp’schen Flora einge- führt worden. Fries’ benutzte nämlich für beide den Namen E. elongatus LEDEB. Diese Spezies stammt aus dem Altai und wird von LEDEBOUR” folgendermassen beschrieben: »glaber, foliis integerrimis, inferioribus spathulatis obtusis, superioribus lan- ceolatis oblongisve acutis, pedunculis in axillis foliorum superio- rum elongatis unifloris racemosocorymbosis subaphyllis, disco calycem pulverulentum superante radio breviori.» Die Figur (l.c. Taf. 31) zeigt eine ganz glatte Pflanze, die Blátter haben nicht einmal Randcilien, nur die Frucht ist behaart. Die Inflorescenz ist etwas doldenrispig und die Randblüten etwas verlängert. Es ist nun recht begreiflich, dass FRIES diese Beschreibung auf die skandinavischen Formen angepasst, den meist glatten ' FRIES, E. Novitiae Florae Suecicae continuatio, sistens Mantissam I, II, III. Lund u. Upsala 1832—42. ? LEDEBOUR. C. F. v., Icones plantarum novarum vel imperfecte cogni- tarum floram rossicam imprimis altaicam illustrantes. Riga 1829—34. Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 17. 3 ga ee DA. 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6 N:0 1%. Formen des E. droebachiensis entspricht sie ja recht gut. Ich glaube aber kaum, dass LEDEBOURS Pflanze mit einer der skan- dinavischen identisch ist, bei uns giebt es nämlich keinen ganz glatten Hrigeron, und dass LEDEBOUR die Behaarung übersehen hatte, ist um so mehr unwahrscheinlich, da er in der Figur, die Fries nicht citirt, die bei unseren Arten wenig auffallige Be- haarung der Achenen angiebt. Der Grund für FRiES den LEDE- BOUR' schen Namen statt des älteren MULLER’schen zu benutzen ist, dass letzterer eine »atypische» Form absehen sollte. Neben- bei hat er dann unter Z. acris eine Subspezies E. *angustatus Harrm. Sowohl die Beschreibung Harrmans’ wie das Syno- nym »E. dróbachense Fl. D.» zeigen aber unzweifelhaft, dass hier dieselbe Pflanze wie E. elongatus FRIES abgesehen ist. In einer 1843 erschienen Abhandlung führt aber Frres* die Harr- MAN'sche var. angustatus als Synonym auf unter der Form »b. minor» etc. des »E. dróbachensis s. elongatus», der hier als »an- nuus» angegeben wird. Die perenne Gebirgspflanze erhalt nun den Namen Z. politus, mit derselben Synonymik wie in der Mantissa III für E. elongatus b. Schon 1845 hat aber FRIES wie es scheint seine Auffassung wieder etwas veründert? in dem er unter der Pflanze, die jetzt »E. dröbachensis Fl. Dan. t. 874» genannt wird, sagt: »Ab Erigero vero elongato Ledeb. ad E. acrem angustatum series exstat prorsus contigua, ut tres dis- tinguere liceat formas: elongatam, folis margine nudis; vulga- rem foliis pilis incurvis brevissimis et angustatum pilis longiori- bus patentibus ciliatis. Im Herb. Norm. Fasc. 8, N:o 1 hat Fries sowohl Z. droebachiensis wie auch E. politus verteilt, wie er auch selbst in Sum. Veg. Scand. angiebt. Jedenfalls hat Fries immer die südnorwegische Pflanze als mit E. elongatus LED. eng verbunden aufgefasst; ihr Verbrei- tungsgebiet sollte sich aber nach seiner Meinung nordwarts weit in das des E. politus hineinerstrecken. Die späteren skandina- vischen Floren sind ihm hierin nicht gefolgt, sondern geben für das südliche Gebiet allein E. droebachiensis (Mülleri) an, für die Hochgebirge und den Norden allein #. elongatus mit E. politus Fr. als Synonym. NEUMAN (Sveriges Fl.) weicht doch hiervon in so fern ab, dass er unter E. acris drei Subspezies ! HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora. Ed. 3. Stock- holm 1838. * Fries, E, Plantae Suecanae ex lllustr. Kochii Florae Germanicae Synopsi, ed. 2, illustratae. Bot. Not. 1843. ? Fries, E., Summa Vegetabilium Scandinaviae. Upsala 1845. SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN, 35 aufführt *typicus, *droebachensis und *elongatus, letztere mit einer f. politus. Diese Anordnung hat allerdings den Vorteil die enge Zusammengehórigkeit der Formen hervortreten zu lassen, immerhin ist es wohl besser sie als Spezies zu unter- scheiden. Ich habe schon angedeutet, dass ich nur FRIES darin bei- stimmen kann den Z. elongatus LEDEB. als E. droebachiensis Mürr. recht nahestehend aufzufassen aber doch als davon verschieden. LEDEBOURS Namen für die alpine und nord- skandinavische Pflanze zu benutzen kann nicht richtig sein. Auch wenn man das Wort »glaber» in der Originalbeschreibung ausser Acht lässt und annimmt LEDEBOUR könnte eine schwache Behaarung übersehen haben, so spricht doch dagegen, dass er die Beschreibung in seiner russischen Flora! unverändert beibe- hält, neue Standorte angiebt und auch beim Vergleich mit E. angulosus Gavp. von der Behaarung des letzteren sowie vom der Verschiedenheit der Inflorescenz spricht. E. elongatus LEDEB. ist eben eine Pflanze, die sich mit keiner der unsrigen deckt, wie es überhaupt mit den asiatischen Formen der acris- Serie der Fall zu sein scheint. Zuverlässige Altai-exemplare habe ich nicht gesehen, im Kopenhagener Herbar liegt aber ein Exemplar mit der Etikette: »Erigeron elongatus Ledeb. cult. ex semin. a Ledeb. miss. dedit Fries 1842 Juli.» Es stammt aus dem Herb. J. Vanur. Es ist eine fast ganz glatte Pflanze, die gewissermassen an E. droebachiensis erinnert. Die Achenen haben auch die ziemlich dichte Behaarung, die in LEDEBOURS Figur angegeben ist, während E. politus Fr. gewöhnlich weni- ger behaarte Früchte aufzuweisen hat. Auch im Bau der In- florescenz weicht dieses Exemplar von unserer nördlichen Pflan- ze ab. Letztere muss unzweifelhaft den Namen EZ. politus FR. führen, dem aber eine etwas weitere Fassung zu geben ist als der Auktor selbst gethan. Die hauptsáchlichen Merkmale, wodurch sich E. acris von den beiden anderen Arten unterscheidet sind folgende: Stengel meistens ziemlich fein gerieft, rot oder grün, überall behaart, unten zottig; untere Blatter, besonders Grundblatter, mit ein- zelnen groben Zähnen, obere zungenfórmig — lineal — spitz, alle auf den Flächen mehr weniger dicht behaart; Inflorescenz traubig, oft mit mehrkópfigen Zweigen; Hüllschuppen mit im- ! LEDEBOUR, C. F. v., Flora Rossica, Stuttgart 1842— 53. 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. wN:0 17. mer ziemlich dichter, grauer Behaarung, ungefär ?/, der Lànge des Pappus erreichend; Früchte der ganzen Lange nach be- haart. Die Kennzeichen des E. droebachiensis sind: Stengel kraftig gerieft, grün oder unten rot, glatt oder fast glatt; untere Blatter zungenfórmig, meistens ganzrandig, obere lineal-zuge- spitzt, gegen die Basis verjüngt, alle glatt — fast glatt, bewim- pert; Inflorescenz eine verlängerte Traube; einige, zuweilen mehrere Zweige vielkópfig; Hüllschuppen grün, mit vereinzel- ten langen Haaren, die äussersten zuweilen bewimpert, ungefär die '/2 Länge des Pappus erreichend; zungenfórmige Blüten kaum langer als die inneren; Früchte in ihrer ganzen Lange be- haart. Soll, wie E. acris auch meistens ist, 1—2-jährig sein. E. politus unterscheidet sich durch folgende Merkmale: perenn mit aufsteigendem Rhizom; Stengel gerieft, grün oder rot, glatt — sparsam behaart; untere Blátter lang gestielt mit in den Stiel verschmälerter Spreite, ganzrandig — etwas ge- zahnt, obere breit sitzend, lineal — spitz, glatt, bewimpert; Inflorescenz mehr weniger trugdoldig, beblattert, untere Zweige 1—mehrkopfig; Hüllschuppen glatt oder mit ganz vereinzelten langen Haaren, rot, dicht drüsig punktirt, ungefär ?/, der Pap- puslänge erreichend; Randblüten die Scheibenblüten deutlich überragend, rot; Früchte oft nur oben behaart. Diese Art, die Fries im Herb. Norm., Fasc. 15, N:o 3, ver- teilt, ist im Gebirge nicht selten, in der alpinen Region, wo sie kleiner und schmalblätteriger wird, repräsentirt sie den eigent- lichen E. politus FR., während die kräftigeren Formen, die man in der Birkenregion und noch weiter unten antrifft, von ihm zu E. droebachiensis gezogen wurden. Auf Feldern bei Ludvigsudde in Jockmock findet sich aber eine Form, deren Eigentümlichkeit schon vor meinem Besuch meinem Freunde Oberförster BERLIN aufgefallen war. An ihrem Zusammenhang mit Z. politus konnte allerdings nicht gezweifelt werden, aber die Behaarung stand in offenem Streit mit den Angaben der Floren über diese Pflanze. Nachdem ich diese Erigeron-Form an Ort und Stelle beobachtet, bin ich zu der Überzeugung gekommen, dass es sich um eine Rasse des E. politus handelt, die sich ausgebildet, wo diese Art in die Kul- turgegend herabgerückt ist. Ich will sie nach dem Entdecker nennen; SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 37 Erigeron politus Fr. * Berlini n. subsp. Perennis (vel biennis?); caulis viridis s. rubens, grosse suleatus, pilosus; folia margine dense ciliata, ceterum glabra v. parce pilosa; inflorescentia subcorymbosa, ramis inferioribus 1—3-cephalis; capitula magna; involucrum glabrum (vel pilis parcis adspersum), glanduloso-punctatum; flores radiantes discum superantes, rubri, achenia parce pilosa. Obgleich bei Untersuchung der lebenden Exemplare der Zusammenhang mit Z. politus wie gesagt nicht zu bezweifeln war, erinnert diese Subspezies doch recht viel an Z. acris, be- sonders durch die Behaarung des Stengels. Doch ist sie schwücher, und es fehlt dem unteren Teil die letzteren auszeich- nende dichte, zottige Bekleidung, hier ist die Behaarung an der Basis eher wie an der oberen Stengelpartie des EZ. acris. Ober- halb ist der Stengel recht spärlich behaart, die Inflorescenz- zweige oft ganz glatt. Die Blatter sind der Form nach ganz die eines kräftigen EZ. politus, doch sind sie viel stärker bewim- pert und oft auf den Flachen dünn behaart. Die Inflorescenz ist eine ausgeprägte Trugdolde, sogar mehr als bei den meisten E. politus-Exemplaren; hierin liegt also ein ausgesprochener Unterschied von Z. acris. Die Angehorigkeit zu EH. politus tritt aber besonders in der fast fehlenden Behaarung der oberen Teile, der Kópfchenstiele und der Hülle, hervor. Letztere ist meistens ganz glatt, rötlich und drüsig punktirt. Die Köpf- chen sind recht gross, die Randblüten, wie meistens bei E. politus, lang, rot. Die Fruchthaare überragen die Hülle unge- für um '/s. Die Pflanze schien meistens schon im zweiten Jahre zu blühen, alte Stengel einiger Individuum zeigten aber dass sie perenn ist. Die hier beschriebene Subspezies trat an dem erwahnten Standorte sehr zahlreich auf, daneben fanden sich vereinzelte Exemplare des Z. acris, aber kein typischer E. politus. In den Herbaren habe ich sie nicht finden kónnen, ich habe sie aber so weit ich erinnern kann, auch an anderen Orten in Jock- mock gesehen. Zuletzt will ich noch einige Worte über eine Zrigeron- Form zufügen, die unseren Floristen viel Kopfzerbrechen verschafft hat: E. rigidus FR. Die von FrıEs gelieferte Be- 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. schreibung (Mantissa III) liesse wohl vermuten, die Pflanze wäre irgendwie mit dem sogen. »E. alpinus»' unserer Gebirge verbunden, vielleicht ein Bastard dieses und des E. politus. Die Angabe über die Grösse und Form der Köpfchen und der wiederholte Vergleich mit »£. alpinus» deuten ja darauf hin. Hierin ist wohl der Grund zu sehen, wesshalb in den Herbaren so verschiedenerlei Pflanzen als E. rigidus figuriren. Harr- MAN (Skand. Fl., Ed. 11) hält die Art auf Frrms Auktorität auf- recht, ohne doch Exemplare gesehen zu haben, die der Beschrei- bung entsprachen. Er deutet auch einen Verdacht an, dass es sich um eine Form des E. acris handle. Bryrr (Norges FI.) zieht E. rigidus als Varietät zu letzterer Art, und Daut (l. c.) spricht unter E. acris von einer f. rigida. Nun liegt in der Upsala-Sammlung ein Exemplar das aus FRIES eigenem Herbar stammt und in seiner Hand die Auf- schrift trägt: »Erigeron rigidus Fr. Norv. Blytt.» Der unter- ste Teil fehlt, aber es ist deutlich zu sehen, dass die Pflanze sehr hoch gewachsen ist, sicher über '/2 M. Vielleicht ist es ein kul- tivirtes Exemplar. Der Stengel ist unten einfach, reich be- blättert, in der Inflorescenzregion stark verzweigt, jeder Zweig einer gewöhnlichen Z. acris-Inflorescenz ähnlich. Überhaupt ist die Übereinstimmung mit dieser Art deutlich hervortretend und die Köpfchen sind bei weitem nicht so gross wie FRIES Beschreibung glauben lässt. Auffällig ist besonders, ausser der Grösse, die sehr schwache Behaarung aller Teile, besonders der Hülle; von der Behaarung des Stengelgrundes kann man sich j ja bei qu Fehlen nicht überzeugen. Jedenfalls bin ich aber überzeugt, dass es nur eine — viel- leicht durch besonders günstige Wachstumsbedingungen hervor- gerufene — Form des E. acris sein kann, um so mehr, da in den Kopenhagener und Lundenser Herbaren Exemplare vor- liegen, die mit dem FmnrEs'sehen sehr nahe übereinstimmen. ' Neuerdings hat VirgRnHAPPER, F., Monographie der alpinen Hrigeron- Arten Europas und Vorderasiens. Beih. z. Bot. CentralbL, Bd. 19, 2 Abt., 1906, den alten Cassınıschen Namen Trimorpha wiederhergestellt und die Arten der DECANDOLLEsSchen Sektion desselben Namens aus der Gattung Erigeron ausgebrochen. Doch scheint kaum hinreichender Grund für ein solches Verfahren vorzuliegen, und die skandinavische Pflanze, die der Ver- fasser 7’. borealis nennt, ist am Besten zu Erigeron zurückzuführen. Dieses muss aber dann mit Beibehalten des neuen Speziesnamens geschehen, denn die Ausführung VIERHAPPERS scheint zu beweisen, dass die fragliche Pflanze nicht mit E. neglectus Kern. identisch ist, dessen Namen sie geführt nach- dem erwiesen wurde, dass E. alpinus L. unserer Flora nicht angehört. —— SIMMONS, UEBER EINIGE LAPPLANDISCHE PHANEROGAMEN. 39 Diese sind als E. acris var. strictus LANGE bezeichnet! und stam- men teils aus Kopenhagen teils aus Heidelberg (leg. Kawr- HÖVENER, Aufschrift in LanGges Hand). Es sind also zwei Fälle möglich, entweder hat FRrEs wirklich eine Pflanze vor sich gehabt, die seiner Beschreibung entsprach, und von dieser sind keine Exemplare bewahrt worden, ebensowenig ist sie spüter wiedergefunden, und es ist folglich unmóglich zu eruiren was E. rigidus FR. gewesen, oder das erwähnte Exemplar ist der Beschreibung zu Trotz ein Originalexemplar, was wohl eher anzunehmen ist, da BrLyTr die Art E. rigidus nicht hat aufrecht- halten können. Dann könnte der Name Z. acris var. rigidus (Fr.) Br. für grosse, schwach behaarte Formen beibehalten werden. i Lund, Januar 1907. ! E. acris *strictus LANGE, J., Haandbog i den danske Flora, Ed. 2. Kopenhagen 1856—59. 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 17. Verzeichniss der behandelten Arten und Varietiiten. Seite Aconitum septentrionale KosnthE .. <<) EMEN LS var. lutescens SIMM. . Come te . 7: "CES PEPPER DIE] vars) maculatum SIMM. 2. 5 1700 PN Alopecurus aristulatus Micux. . . 2 var. natans (WAHLENB.) SIMM. «epee 4 Campanula rotundifolia L... e cL 17 var. arctica LANGE aed 22 var. Gieseckiana (Vest) Srww. 20 var. lapponica (Wiras.) Srww. . . ORDINE 21 Chamaenerium angustifolium (L.) Seop. var. spectabile Sim. . 14 Erigeron acris L. hr 4 35 var, migidus (KR) BL. 37 droebachiensis O. F. Mun. 36 elongatus LEDER. oo politus Fr. . dus ! 32 *Berlini SIMM. 23 a. 2 BU: 5h CODI MEME 37 Melandrium rubrum (WEIG.) GARCKE 5 *Japponicum Simm. . MEM LI. 6 Myosotis sylvatica Horrw. *alpestris (Script) SIMM. 15 Potentilla. verna 1. 1, subternata Sm 5 ee 2D VD D MD Solidago Virgaurea L. NDS eu 24 var. alpestris (Warpsr. & Kir.) DC. „30 var. litoralis ER. ... sc ‘ys: Deore var. minuta (L.) Sımm. .. . ...— 2 22 Tryckt den 11 maj 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. Anteckningar fran Hieracie-exkursioner i Angermanland och Viisterbotten. Af KARL JOHANSSON. Med 7 taflor. Meddelad den 13 februari 1907 af V. WrirTROCK och J. ERIKSSON. Medan Hieraciumfloran i mellersta Norrland under ett par årtionden varit uppmärksammad af flera botaniker, har vår kännedom om denna floras beskaffenhet i öfre Norrland endast obetydligt ökats. I H. DAHLSTEDTS exsickat före- komma några former t. ex. från nordöstra Ångermanland, och från gränstrakterna till Finland har nyligen P. J. Norr- LIN i sina Hieracia exsiccata utdelat några andra, hvilka finnas både på svenska och finska sidan.! Men om Hie- racieflorans sammansättning i stort sedt har intet blifvit publiceradt. Under sådana förhållanden anser jag mig redan nu böra redogöra för resultaten af några exkursioner i de två nord- ligaste kustlandskapen. De af mig besökta orterna, Helgum, Edsele och Ramsele i västra Ångermanland, Mellansel, Mo, Själevad och Nätra i östra delen af samma provins, Deger- fors i Västerbottens län samt Älfsbyn och trakten närmast 1 Tre af DAHLSTEDT beskrifna former upptagas i SELIM BIRGER, Vegeta- tionen och floran i Pajala socken. Arkiv f. bot. 1904. Arkiv för botanik. Bd. 6. N:o 18. l 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. Boden i Norrbottens làn, äro alla belägna nedanför den öfversta marina gränsen med undantag af höjderna kring Ramsele, som ligga högre. Faxeälfven därstädes angifves ligga omkring 155 m. öfver hafvet, men den marina gränsen når här upp till 225 m. höjd. I de af mig undersökta flod- dalarna och deras nipor har sålunda fin sand (s. k. mjuna) nästan på alla lokaler varit den rådande jordarten. Någon större rikedom på Hieracier ha de därför ej heller erbjudit. Största antalet påträffades vid Ramsele, där steniga” moräner betäcka omgifvande höjder. Niporna äro för öfrigt ymnigare beväxta med Hieracier än de öppna delarna af landskapen. De branta sluttningarna erbjuda ju också flera fördelar. Vid smärre ras eller erosioner af rännilar uppstå nakna jord- fläckar, som äro lämpliga groningsbäddar för frön från mer eller mindre aflägsna ställen. Då de blottade partierna fyllas af kompakt gräsmatta, har transport af frön kunnat äga rum till andra liknande platser, så att en art har goda utsikter att länge kunna fortlefva i samma trakt till och med blott såsom kolonist. Vidare äro niporna mestadels beväxta med frodig löfskog, och i djup skugga, där gräs och örter bli glest ställda, finna många Hieracier för sig passande villkor. Expositionen är också mycket växlande; det synes som om branterna mot öster och söder vore de lämpligaste för Hie- racievegetationen.! ! En del norrländska floddalar, såsom vid Faxeälfvens och Indals- älfvens mellersta delar, ha i afseende på utseende och vegetation stor lik- het med Sätersdalen i Dalarne. — Jfr G. SAMUELSSON, Bidrag t. Archiera- ciumfloran i Säterstrakten. Arkiv f. bot. 1906. K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER, 3 I. Ofversikt af de iakttagna formerna. I Helgum och Ramsele samt det mellanliggande Zdsele antecknade jag mellan den 15 och 25 juli 1904 följande Hiera- cium-former. H. auricula L. Allestädes,! ofta mängdvis. — transbottni- cum, NoRRL. Ramsele och Helgum jämte några icke när- mare bestämda glomeratum-former. — cesiiflorum ALMQU. Helgum. — chlorellum NoRRL. Ramsele spars. — chordosum K. Jon. Ramsele. — edselense K. Jon. Edsele. — expallidi- forme DaAursr. Helgum. — habitius K. Jon. Ramsele och Helgum. — integratum Dautst. Allm. pa niporna, talrikt — mängdv. — lepistoides K. Jou. Edselebro, Ramsele nipor. — lingua Dautst. Edselebeo, Helgum, mättl. — talr. — melano- lepis ALmMQu. Tämligen allm., mattl. — munduliforme DAHLST. Flerst. vid Ramsele, matt]. — philanthrax STENSTR. Ramsele nipor, spars. — pretenerum ALMQU. Ramsele och Helgum, mattl.— prolivum NoRRL. Tämligen allm. — ramselense K. Jon. Ramsele. — scioides K. Jon. Ramsele nipor, Edselebro, Helgum. — stenolepis Lac. Ramsele, mättl. — subcordigerum K. Jon. Ramsele. — triangulare ALmqu. Helgum, öster om Faxeülfven. — angermannicum Danrsr. Ramsele, Mellansel och Mo. — cesium Fr. Ramsele, spars. — constringens NORRL. Helgum. — diaphanoides Lea, Ramsele, spars. — dissimile Lee. Ramsele och Helgum, mattl. — fuscoviolare K. Jon. Helgum. — galbanum DaAnursr. Helgum, spars. — impressum NonRRL. Edsele och Ramsele, spars. — involutum DAHLST. ! For lokalfrekvensen användes en femgradig skala: allestádes, allmänt, här och där, flerstädes, sällsynt; likaså för individfrekvensen: massvis, mängdvis, talrikt, måttligt, sparsamt. o_o > 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. Edsele och Ramsele, spars. — kuusamoénse Watn.! (Norrl. Hier. exs. fasc. VIII n. 42—44). Ramsele, mättl. — leticeps Danursr. Helgum, spars. — leticolor ALMQU. Ramsele och Hel- eum, tämligen spars. — linguiforme DAHLST. Ramsele. — longi- lingua K. Jou. Ramsele, spars. — madarodes Dauust. Edsele och Helgum, mattl. — pilulaticeps K. Jon. Ramsele, Edsele, Helgum, Mellansel. — porrigentiforme Dauıst. Tämligen allm., mattl. — preteneriforme ALMQU. Ramsele, Edselebro, talr. — staticoides K. Jon. Edsele och Helgum. — subarctoum NoRRL. Ramsele, spars. — subleticeps DAnrsT. Allm., máttl. — umbricola Sel. Allm., mattl.—talr. — vulgaticolor K. Jou. Ramsele. — umbellatum L. Allest., stundom talr. Tamligen stor frekvens ha saledes H. auricula, porrigenti- forme, subleticeps, wmbricola, umbellatum samt äfven integra- tum och melanolepis. Till Mo socken i östra Ångermanland ankom jag den 5 juli 1905. Under tio dagars tid hade jag mitt stamhall pa den vid Moälfven belägna hemtrefliga och särdeles välskötta gásteifvargàrden samt gjorde därifrån utflykter till Sjálevads och Natra socknar samt till Mellansel. I denna trakt iakttogos: H. auricula L. Allest. — Pilosella L. Backe by i Mo socken (sydlig exposition) samt sparsamt vid Hörnäs i Själe- vad. — cochleatum NORRL. Mellansel, spars. — pubescens LINDBL. Mo och Nätra, spars. — cesiiflorum ALMQu. Mel- lansel. — integratum Danıst. Mellansel och vid Backe i Mo. — lepistoides K. Jou. Vid Backe och Gala i Mo socken; Nätra; Själevads socken. Tämligen spars. — melanolepis ALMQU. Mo socken. — morulum DAHLST. Söder om Hörnäs i Själevads socken. — munduliforme DanrsT., pretenerum ALMQU. och prolivum NORRL., vid Backe i Mo. — acrochristum Danursr. Backe i Mo; Själevads socken, spars. — acidodontum Dautst. och amplificatum Dautst., vid Backe i Mo. — cesiomurorum Lee. I en mot söder vettande löfäng vid Backe i Mo. Detta torde vara den nordligaste kända växtplatsen för denna art. — cesiopellitum K. Jon. Flerstädes. — con- ! Med någon tvekan betecknar jag så denna i norra Sverige vidt spridda form, enàr den ej alldeles stümmer med originalbeskrifningen »folia caulina efloccosa; pedunculi eglandulosi»). Hos alla expl. jag sett, äfven ^ de finska i Norrlins Hier. exc. finnas glandler pa holkar och holkskaft, vanligen stródda, ofta ganska tüttsittande. Men deras ringa storlek torde ha gjort, att de forbisetts. —— K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 5 fragifolium: K. Jou. Mellansel och Själevad. — dissimile Lae. Mellansel, mättl. — involutum Danust. Mellansel; Backe i Mo. — kuusamoönse Warn. Tämligen allm., mättl. — lngwi- forme Dautst. Flerstädes i trakten, mättl. — longilingua K. Jou. Mellansel, spars. — madarodes DAHLST. Själevads soc- ken. — megalodon Dautst. f. Mo. — newvosum K. JoH., var. angricum K. Jon. Mo och Själevad. — pertinacifolium K. Jou. Flerstädes; äfven Örnsköldsvik (K. Stéenhoff). — porri- gentiforme Danrsr.| Allm., mättl. — talr. — preteneriforme ALMQU. Mellansel; Backe i Mo. — subarctoum Norru. Backe i Mo. — subleticeps Danrsr. Backe i Mo; äfven Örnsköldsvik (enl. expl af K. Stéenhoff). — subpellucidum NORRL. och wm- bricola WAIN. Allmänna i hela trakten; mattl. — amorphophyl- lum Danrsr. Själevads socken. — linifolium Sir. Vid Gala och gästgifvargärden i Mo socken, spars. — mättl. — wmbellatum L. Allm. De former, som oftast observerades, voro H. auricula, cesiopellitum, kuusamoénse, porrigentiforme, subpellucidum, wm- bricola och wmbellatum. Ingen silvaticum-form kunde i fråga om frekvens jämföras med dessa. Tämligen spridda i trakten äro H. lepistoides, linguiforme, pertinacifolium och preteneri- forme. Fran Mo reste jag den 15 juli till Degerfors. I Vindel- ülfvens dalgáng befanns Hieracium-floran ganska olik Anger- manlands. Men som de flesta nya formerna patraffades i blott ringa mängd, kunna högst fa af dem beskrifvas. Nedan- stående lista ger därför en helt knapp kunskap om Hieracium- florans beskaffenhet. H. Pilosella L. Sparsamt vid Granón pa en mot söder vettande nipa i en sidodal. — cochleatum NoRRr. och rhodo- lepis NoRRL. Pa flera ställen, den förra t. o. m. mängdv. — transbottnicum NORRL. Spars. — cesiiflorum Aumqu. Mattl. — melanolepis ALMQU. Spars. — philanthrax STENSTR. Pa ett par ställen, spars. — pretenerum ALMQU. Spars. — mattl. — basifolium (Fr.) ALMQU. Spars. — cesiopellitum K. Jon. Spars. — dissimile Lae. Granón. — kuusamoénse WAIN. Flerst., mättl. — megalodon Danrsr. f. Granón. — porrigenti- forme Dautst. Flerstädes. — subarctoum NORRL. Spars. — máttl. — subpellucidum NORRL. Allm., mättl. — umbricola 1 Bland Hieracier, som ingeniór K. STEENHOFF insamlat vid Orn- sköldsvik och lämnat mig till påseende, befunnos dessutom H. cordigerum NORRL. och H. philanthrax STENSTR. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. Sur. Tämligen allm. — vindelense K. Jong. Flerst. — lini- folium Sau. Vid vägen till Umea, spars. — homalodermum K. Jon. Flerst. — botniense BRENN. Flerst. — Däremot syntes ej mera H. auricula, hvars nordgräns i Sverige torde befinna sig i dessa trakter. Markvardigt ar dà, att den ànnu vid Mo var sa ytterst allman. Ett par äkta rigida anträffades, men hvardera pa blott en lokal, och som standorten (sandig aker och akerren) syntes inverka pa formernas habitus, lampa sig de insamlade exem- plaren mindre val till jämförelse med förut beskrifna arter. Den ena star nara H. obatrescens DAHLST., den andra synes tillhóra samma formkrets som den i Dahlst. Hier. exs. fasc. III n. 60 under namn af ZH. medelpadicum utdelade formen. I slutet af juli 1904 fóretog jag nagra utflykter kring Boden i Ofverlulea socken, och det fóljande aret vid samma tid besöktes utom Boden äfven Alfsbyn och Hednoret. Nagra anteckningar angående fanerogamer, som i dessa trakter äro mindre allmánna ma har anforas. Vid Boden iakttogos: Chrysanthemum Leucanthemum! och Matricaria inodora båda all- männa, men ej mängdvis eller massvis såsom i Medelpad, Ångermanland och södra Västerbotten. — Senecio vulgaris, spars. — Anthemis tinctoria, à timotejvall. — Sceptrum Carolinum, sóder om Bodenslátten. — Naum- burgia thyrsiflora. — Sisymbrium Sophia. — Barbarea vulgaris, spars. — Viola arvensis, vid Säfvast. — Agrostemma githago, spars. — Melandrium rubrum. — Silene venosa. — Potentilla argentea, flerstádes talr. — Lathyrus pratensis, flera grupper. — Lathyrus palustris. — Trifolium hybridum. — Urtica urens, allm. kring gárdarna. — Betula verrucosa, enstaka stort trad. — Milium effusum. — Elymus arenarius, vid Säfvast. Vid Alfsbyn jämte flera af de föregående äfven: Artemisia vulgaris, talr. — Lamium amplexicaule, spars. i tradgardar. — Linaria vulgaris, enst. — Cicuta virosa. — Pyrola uniflora, Ur den torftiga Hieracium-floran kan anforas: H. rhodolepis NORRL. Älfsbyn, spars. — tenerescens NORRL. Boden, spars. — lepistoides K. Jon. Boden. — macellum K. Jou. Boden. — cesiopellitum K. Jou. Luleå, Mjölkudden (enl. expl. af G. Hellsing). — involutum DaAnrsr. Boden och Säfvast. — minuriens DAHLST. Boden. — semicanum K. Jou. Boden. — subarctoum NORRL. Älfsbyn och Hednoret. — subpellucidum NonRL. Söder om Boden. — umbricola Sau. Flerst. vid Boden. — lapponicum Fr. ErrcR. Älfsbyn. — dolabratum Norrt. Fler- städes kring Boden, Hednoret och Alfsbyn. — Coronopus Dautst. Flerst. — botniense BRENN. Flerst. Som en sammanfattning af föregående listor framgår, att ' Nomenklaturen är densamma som i Neumans och Ahlfvengrens flora. 2” pnm K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 7 H. kuusamoénse, H. subpellucidum, H. umbricola i öfre Norr- lands kustprovinser i allmänhet hafva högsta frekvensgra- derna bland alla Hieracier. Tämligen stor frekvens ha också H. dissimile, H. involutum, H. preteneriforme, H. subarctoum, den sista hufvudsakligen i Västerbotten. I områdets nedre del höra AZ. porrigentiforme och H. subleticeps till de mest framträdande. Af silvatici-formia finnas visserligen några, som hafva lika stor spridning inom området, såsom H. phil- anthrax och H. pretenerum (hvilka äfven förekomma långt uppe i Torne Lappmark) samt A. cesiiflorum och lepistoides, men deras individfrekvens är afgjordt mindre. Öfverhufvud ingå silvaticiformia med större individrikedom i floran blott i högre belägna trakter med kuperad terräng, medan vulgati- formia råda på slätt- och kustlandets lösa aflagringar, ett förhållande som har sin fulla motsvarighet äfven på andra hall t. ex. i Dalarne. I Ångermanland är den gulstiftiga H. wmbellatum L. all- män, men grónstiftiga former med långa, grónsvarta holkar uppträda redan där, såsom vid Ramsele. I Västerbotten er- sätta de senare efter hand mer och mer ren umbellatum. De öfverensstämma rätt väl med finska exemplar af H. botniense BRENN., i hvars beskrifning! de väsentliga kännetecknen, stora holkar och mörka stift, ingå. I Västerbotten ha holkarna hos medelstora individ ännu större dimensioner än de i be- skrifningen uppgifna; primärholkarna befunnos nämligen vara 13—16 mm. långa och 7,5—9 mm. breda. Däremot hade holkfjällen hos friska exemplar i regeln utstående spetsar, dock ej fullt tillbakaböjda såsom ofta hos umbellatum. Nästan alla de uppräknade formerna, som ha stor fre- kvens inom området, äro allmänna äfven i Finland. Undan- tag utgöra A. involutum och H. dissimile, hvilka således äro västbaltiska arter. ! M. Brenner, Nordösterbottniska Hieracia. Acta Soc. pro F. et Fl. fenn. 1893. Skäl finnes visserligen att antaga, att H. wmbellatum var. arctophilum Fr. Symp. är en hithörande form, men af beskrifningen framgår hufvud- sakligen, att den afser en form med upptill glesbladig stjalk och langa korgskaft; intet nämnes om stiftet och holkformen. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. II. Beskrifning öfver de nya formerna. . Silvaticiformia Dahlst. Conspectus formarum. A. Involuera + atroviridia dense glandulosa vulgo epilosa. N:is 1—4. B. Invol. glandulosa floccis densis incana + variegata. N:o 5. C. Invol. glandulis pilisque minus dense obsita nec variegata. N:is 6—9. 1. H. ramselense n. Marl Caulis sat gracilis -— mediocris vulgo 40—60 cm. altus 1(—2)-folius virescens, sub anthela glandulis parvis sparsis et floccis + densis obtectus, ceterum indumento mediocri instructus. Folia + tenuia gramineo-viridia, subtus paullo pallidiora, indumento mediocri (v. subdenso) instructa ; basalia sat parva et angusta, intermedia et interiora + oblonga — lanceolata obtusa — obtusiuscula, marginibus breviter et ob- tuse dentata v. brevissime et sat crebre denticulata, cauli- num + anguste lanceolatum + acutum minute denticulatum vulgo parvum sspe bracteiforme, utrinque in nervo mediano et in petiolo villoso sat dense floccosum, subtus sparsim — densiuscule stellatum. Anthela vulgo parva et sat humilis paniculata ramis omni- bus + approximatis patentibus sat brevibus acladium 3—20 mm. longum superantibus vel interdum ramis inferioribus distantibus magis elongatis. Pedicelli graciles canotomentosi glandulis gracilibus et brevibus obscure virescentibus densis v. sub involucro crebris obtecti. Jnvolucra parva viridia 5— 5,5 (—6) mm. lata et 10,5—11 (v. 11,5) mm. longa, tubo ovato post florationem conico basi truncata. Squame angu- ste + lanceolate, exteriores et intermedis acutiuscule, mar- ginibus sparsim stellate, apice leviter comatze, ceterum fere efloccose, superiores + inequilonge breviter acute apice glabrae v. levissime comatz atrovirides, interiores magis late virescentes, omnes glandulis parvis et mediocribus crebris obtecte. Calathium c:a 30 mm. latum lete luteum. Stylus obscurus. ' K. JOHANSSON, Archieraciumfloran inom Dalarnes siluromrade, p. 5. K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 9 Tamligen spenslig, ofta med lang stjalk, men kort inflore- scens. Rosettbladen äro lifligt gröna, till formen smalt ellip- tiska—lansettlika; de flesta äro aflanga med jämnt bag- formiga kanter, i det tänderna äro små och nästan likformiga samt skifvan mot båda ändarna afrundad. Holkarna äro små och mörkgröna, klädda af täta, ej långa glandler; stjärn- hår förekomma strödda i de yttre och mellersta fjällens kanter, men saknas på holkens öfre del i motsats mot förhållandet hos den med snarlika holkar utrustade H. micracladium Danursr. Fran den måhända närbesläktade H. osmundaceum K. Jon. skiljes H. ramselense genom mindre holkar med tyd- ligt smalare fjäll samt nedåt afsmalnande bladskifva. H. nastophyllum K. Jon. har snarlika. ehuru större holkar, men skiljes lätt genom sina nästan fran basen afsmalnande blad med vagig kant. Ångermanland. Ramsele: flerstädes dels på nipor, dels i steniga löfängar kring kyrkbyn. Måttl.—talr. 2. H. edselense n. Pals d, figu a: Caulis sat gracilis + compressibilis 1(—2) folius virescens v. ima basi + violaceus, supra medium glandulis raris, sub anthela glandulis parvis sparsis (—densiusculis) obsitus, cete- rum indumento mediocri adspersus. Folia tenuia laete lute- scenti-viridia, subtus interdum dilute sanguinea, indumento submediocri; basalia sat parva, intermedia et interiora ovato- oblonga—oblongo-lanceolata obtusa v. obtusiuscula, basi vulgo truncata, in marginibus dentibus parvis—mediocribus + distantibus dentata v. denticulata; caulinum angustum ovato-lanceolatum—lineare + acutum ad basin dentibus paucis subulatis dentatum. Anthela sat angusta paniculata haud multum composita, ramis et pedicellis gracilibus parum patentibus fere rectis acladium 2—5 cm. longum valde superantibus, superioribus + approximatis. Pedicelli + subtomentelli glandulis parvis densis obtecti. Jnvolucra virescentia parva c:a 5 mm. lata et 11—11,5 mm. longa, tubo cylindrico-ovato postea ovato, basi haud truncata. Squame anguste sublineares, exteriores 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. et intermedie subacute, in dorso efloccose v. floceis soli- tariis obsite, marginibus rare—sparsim stellate, apice le- viter comate, superiores + inequilonge fere efloccose in apicem angustum sat acutum breviter comatulum attenuate sordide virescentes, intime magis virides, omnes glandulis parvis atroviridibus densis—crebris obtecte. Calathium obscure luteum 30—35 mm. latum + radians. Stylus ob- scurus. Till habitus mycket lik H. ramselense, men skild genom gulaktig bladfärg, mer tvär, stundom något hjarthk bladbas och glesare bladtänder, längre akladium, àggrund holkpip utan tvär bas, nagot mörkare blomfärg och längre kantli- guler. 1 afseende pa bladens form, blommornas färg m. m. afviker den fran H. ramselense i samma riktning som H. argentimontanum K. Jou. fran H. osmundaceum K. Jon.; men de bägge angermanlandska formerna utmärka sig genom ovan- ligt sma holkar och i det hela genom spenslig vaxt samt kunna pa sin höjd anses analoga med de nämnda formerna fran Dalarne. Ångermanland. Edsele: vid vägen mellan Edselebro och Utanede i en sidländ, buskbeväxt äng. Mattl. 3. .H. habitius b: Tafl. 2, fig. 6. Caulis elatus vulgo 50—70 interdum usque 80 cm. altus crassiusculus virescens (0—) 1-folius, inferne sparsim—den- siuscule pilosus et + leviter stellatus circa medium (v. infra) parcius pilosus, glandulis solitariis—raris obsitus, superne + dense stellatus fere epilosus glandulis nigris sparsis (—den- siusculis) obtectus. Folia firmula gramineo-viridia v. paullu- lum lutescentia, subtus multo pallidiora (raro violascentia), indumento mediocri—subdenso instructa; rosularia elongata, pleraque ovato-oblonga—oblongo-lanceolata obtusiuscula (v. intima + acuta), basi breviter cuneata— + oblique trun- cata; fol. caulinum angustum lanceolatum—lineare ssepe + bracteiforme. Dun K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 11 Anthela laxa paniculata vulgo oligocephala ramis sat crassis rectis + patentibus (—suberectis) acladium 0,5—4 cm. lon- gum superantibus. Pedicelli obscuri crassiusculi sat dense floccosi, glandulis mediocribus et longis nigris densiusculis sub involucro densis—confertis obtecti. IJnvolucra maxima e viridi fuligineo-nigra, 6—7 mm. lata et 14—15 mm. longa, tubo crasso ovato, postea basi truncata. Sgquame exteriores et intermediz subacute, marginibus sparsim stellate, superi- ores latiuscule in apicem longum acutum + fuligineum le- viter comatum attenuate fere v. omnino efloccos®, omnes glandulis sat longis nigris densis iisdem abortivis v. pilis obseuris solitariis—raris immixtis obtecte. Calathium 40— 45 mm. latum conspicue radians luteum v. sublutescens. Stylus + sordide lutescens. Grof och hógvàxt form. Bladen ha tämligen tvär bas och variera kring den äggrundt aflànga typen; bladkanten, som ofta är litet vågig, ar tandad af sma eller medelstora, triangulära, ej hvassa tänder; de inre rosettbladen ha som vanligt ett par smalare, mer utdragna och krökta baständer. De ovanligt stora nästan sotsvarta, glanslösa holkarna med svart tjockt äggrund basaldel väcka på långt håll uppmärk- samheten, i det de påminna om en H. nigrescens. Därmed öfverensstämmer också, att bland de täta, svarta glandlerna förekomma mörka hår, som dock äro ganska tunnsådda och på holkar af lägre ordning kunna saknas. Stródda stjärnhår sitta i kanterna af de yttre och mellersta fjällen. Langfjallen äro utdragna i en mörkt brunaktig, knappt tydligt små- hårig spets. Genom sina stora, mörka holkar påminner denna form om ZH. aquilum NORRL., men den sistnämnda har mer hårig holk samt mycket bredare och mer glest tandade blad. En annan storholkig silvaticum ar H. crassiceps DAHLST., hvilken likaledes har bredare blad och mer hàrig holk samt dessutom kortare, i spetsen smahariga holkfjäll. Ångermanland. Ramsele: i löfängar; Helgum: nära järn- vägsstationen på banvallen. Mattl. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 18. 4. H. columniforme n. Tafl. 6, fig. 19. Caulis mediocris—crassiusculus’ rectus simplex 1—2- folius virescens v. + olivascens, infra medium pilis mollibus mediocribus—longiusculis sat‘ densis pilosus leviter—spar- sim stellatus, supra medium + dense stellatus sparsim—rare pilosus sparsim v. sub anthela sat dense nigroglandulosus. Folia mollia gramineo-viridia + sublutescentia, subtus parum pallidiora, indumento denso vestita; rosularia 3—5 sat an- gusta, exteriora ovata—ovato-oblonga obtusa sat obtuse dentata basi + truncata, intermedia vulgo oblonga obtusa— subaeuta basi breviter cuneata—subtruncata, dentibus di- stantibus late delteeformibus—submammatis sat zqualiter dentata, intimum + lanceolatum obtusiuseulum — breviter acutum basi cuneatim angustata, dentibus angustioribus in- structa; caulinum (inferius) petiolatum lanceolatum obtusulum —acutum. dentibus parvis zqualibus runcinato-dentatum v. dentieulatum, superius si adest sessile + lineare fere integer- rimum. Anthela paniculata humilis + contracta ramis sat brevibus approximatis patentibus + curvatis + dense glandulosis acla- dium breve (2—12 mm.) paullo superantibus. Pedicelli + subtomentelli glandulis inzequilongis crebris—creberrimis ob- tecti. Involucra atroviridia mediocria v. sat parva 10—11,5 mm. longa, tubo ovato, basi paullulum angustata. Squame sat anguste, exteriores + triangulari-oblonge subacute, su- periores + inequilonge magis lanceolate acute (v. apice ipso obtusulae), intime pauce subulate, omnes glandulis parvis et mediocribus crebris obtectz, exteriores fuscescentes margini- bus floceis solitariis vulgo adsperse, superiores efloccose de- comatz fuscovirescentes apice obscure olivacez. Calathiwum parvum luteum. Ligule apice leviter ciliate. Stylus ob- scurus. Till váxtsáttet af egendomligt utseende i fóljd af den korta inflorescensen och den mörka, pelarformigt raka stjàl- ken. hvars internodier aro ovanligt långa i förhållande till bladens och vippans längd. Bladen äro tämligen smala, de flesta aflånga—lancettlika, trubbiga eller kort spetsade, lik- — K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 13 formigt, glest och grundt tandade med mycket rik hárbe- klädnad särskildt pa skaftet och i kanterna. Vippgrenarna äro något bágbójda, korta och nästan jämnhöga samt ytterst tätt glandelhåriga. De brunaktigt grönsvarta holkarna äro knappt medelstora; särdeles tätt glandelhåriga, men blott med spår af stjärnhär i ytterfjällens kanter; längfjällen äro rätt smala med bågböjda kanter, måttligt spetsiga, mörkt och orent gröna och i spetsen m. e. m. olivbruna. Denna form synes nära besläktad med H. subobscurans Dautst., från hvilken den dock utan svårighet skiljes genom smalare, mer håriga blad, kortare akladium, mindre holkar m. m. Västerbotten. Skellefteå, Nyhamn (K. STÉENHOFF). ~ 5. H. obtextum. Dautst. n. Wale renege lle Dahlst. Herb. Hier. Scand. Cent. III n. 56, Cent. V n. 37, 38, Cent. XIX n. 56—58. Caulis 30—50 cm. altus gracilis flexuosus 0—1-folius, in- ferne sparsim et longe pilosus rare stellatus, superne epilosus (v. fere epilosus), medio parce—sparsim, superne sparsim —densiuscule stellatus, sub inflorescentia ssepe glandulis paucis obsitus. Folia basalia 3—5, exteriora ovato-elliptica v. elliptica rotundato-obtusa basi sepe truncata (v. subcor- data), vulgo autem ovata, subintegra—sparsim et obtuse dentata, intermedia cbovato-oblonga—oblonga v. oblongo- lanceolata sparsim breviter acute dentata v. interdum lon- gius et latius angulato-dentata ad basin paullo longius et acutius dentata, breviter acuta, basi sspe subtruncata v. paullum cuneolata, intima + anguste—late lanceolata—ovato- lanceolata interdum supra medium latissima magis acuta acu- tius et crebrius ad basin cuneatam vulgo longe et argute dentata, petiolo sepe superne + dentato, omnia + longe pe- tiolata petiolis sepe obscure violascentibus longe et sat dense pilosis; folium. caulinum vulgo ad basin v. ad medium raro supra medium caulis affixum + petiolatum ovate v. obovate lanceolatum v. anguste lanceolatum vulgo + cuspidatum, infra medium acute dentatum ad basin + descendentem den- Zi. — ille 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. tibus + longis acutis irregulariter dentatum petiolo superne sepius + dentato; fol. omnia lete—subprasine viridia, infra paullum pallidiora, in nervo dorsali + dense floccoso longe et sat dense pilosa ceterum sparsim v. densiuscule pilosa, supra sparsim et brevius pilosa, in margine densiuscule ci- liata. Inflorescentia laxa sat ampla 2—10-cephala paniculata v. apice subumbellata ramis longis inferioribus distantibus su- perioribus magis approximatis et pedicellis sat longis + ar- cuatis acladium 15—35 mm. longum sat longe superantibus + dense canofloccosis glandulis tenellis atris inferne sparsis superne densiusculis—sat densis obtectis. Involucra 11—12 mm. longa et 5—6 mm. lata lete—obscure canescentia va- riegata. Squame exteriores breves inzequilonge lineares ob- tuse, intermediz et interiores fere »quilong® sat angustre lineares v. basi paullo latiores obtuss—obtusiuscule sepe mucronate, omnes vulgo apice + dense comose, intimze paucz angustissime subulate, omnes glandulis tenuibus atris longi- usculis brevibus immixtis dense obtectz, ceterum undique sparsim—densiuscule et in margine paullo densius presertim apicem versus floccose. Calathiwm luteum c:a 35 mm. latum sat radians. Stylus sat virescens. Utmärkt af sina m. e. m. grabrokiga holkar med luddet än mera jämnt fördeladt öfver fjällens hela yta, än något tätare samladt mot kanterna i synnerhet upptill, där det utan gräns öfvergår i den vanligen väl utvecklade hårtofsen. De mellersta och inre fjällen äro nästan af samma längd, alla m. e. m. trubbiga, de inre ofta mukronerade. Vanligen äro de alldeles jämnbreda och tämligen smala, men på öppna lokaler få de något bredare bas och bli i sin helhet bredare. I fjälltrakterna träffas ofta, i synnerhet i granskogsdälderna, former med mera förlängda holkar, .därigenom att holkfjällen äro rätt betydligt utdragna. Holkfjällen äro då ofvan midten hastigt sammandragna till en lång, men tydligt aftrubbad spets; hårtofsen samt luddet på fjällens öfre del bli då mindre i ögonen fallande. Alldeles motsvarande former af andra arter äro emellertid vanliga på nyssnämnda lokaler, hvarför utan tvifvel dylika förändringar få tillskrifvas ståndortens omedelbara inverkan. Bladens bredd och växtens däraf be- tingade allmänna utseende variera betydligt. Alla karakteri- — d K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 15 seras af skarpa och glesa, något framåtriktade tänder, hvilka hos frodigare exemplar i synnerhet vid bladets bas, framför allt hos de inre rosettbladen och stjälkbladet, kunna bli betydligt förlängda. Hos dessa blad nedstiga tänderna ofta på skaftet och bli ofta skärformigt framåt eller bakåt krökta. Inflorescensen är hos rikblomstriga exemplar vid och gles. Ofta blir den hos dylika exemplar i sin öfre del nästan flocklik och erinrar då om inflorescensen hos H. umbelliferum LBG. Grenarna och skaften äro hos rikblomstriga individ starkt bågböjda, hos magrare och fåblomstriga exemplar mer raka. Denna art är nära besläktad med H. diminuens NORRL., som skiljes genom mörkare bladfärg samt mörkare och mindre brokiga holkar, i det att luddet är mera samladt i de yttre fjällens kanter och på de inre alldeles saknas eller är strödt mot kanterna. Anmärkningsvärd är den stora likheten i holken med H. subpellucidum NORRL. H. obtextum är anträffad flerstädes i Ängersjö i östra Härjedalen, men blir allmän först i västra delen af provin- sen, där den är ett karaktärshieracium i synnerhet för gran- skogarna. För öfrigt anträffad flerstädes i Jämtland ända upp till Frostviken (STENSTRÖM); vidare Lule och Torne Lapp- marker; i Norge vid Tromsö och på Dovre. Ofvanstående beskrifning såväl som redogörelse för ut- bredningen har meddelats af H. DAHLSTEDT. Inom kustprovinserna har jag blott träffat växten pa några lokaler: i Ångermanland vid Mellansel och i Själevads socken vid gränsen till Nätra. Den växte på öppna stand- orter och hade något förkortade holkar. Några individ från Västerbotten (Boden) höra möjligen också hit. 6. H. chordosum n. Tafl. 2, fig. 5. Caulis sat elatus et gracilis flexuosus 1 (—2)-folius indu- mento subdenso vestitus, ima basi + violaceus. Folia firma prasinoviridia, supra interdum maculis parvis fusco-sangui- 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. neis adspersa, subtus pallidiora, indumento mediocri preedita; rosularia exteriora + anguste ovalia—ovata, cetera ovato- oblonga v. magis elongata, supra basin breviter cuneatam vel truncatam dentibus paucis distantibus divaricatis et sat rectis vel + faleatis sat profunde dentata, ceterum dentibus latis brevissimis repanda v. denticulata, obtusa—obtusiuscula, longissime et anguste petiolata; caulinum longe petiolatum + oblonge lanceolatum basi sepe + hastata v. parvum + lineare in pagina inferiore dense stellatum. Anthela ampla paniculata, ramis patentibus + curvatis crassiusculis acladium 1—2,5 cm. longum vulgo superantibus, superioribus + approximatis, inferioribus ssepe longe distan- tibus. Pedicelli canotomentosi, glandulis parvis nigris den- siusculis (v. sparsis) pilis sat brevibus—mediocribus obscuris v. breviter cano-cuspidatis sparsis—sat densis obtecti. In- volucra fusco-viridia obscure canescentia mediocria c:a 13 mm. longa, tubo ovato, basi demum subtruncata. Squame exteriores subtriangulares acutiuscule, superiores inzequilong: triangulari-lanceolate obtusiuscule—subacute, intime pauca acute—acutissime, omnes glandulis parvis v. minutis sat densis et pilis mediocribus—sat longis obscuris apice vi- treis densiusculis—densis obtectze, floceis in dorso + raris, in marginibus sparsis (v. densiusculis) adsperse, apice bre- viter comate. Calathium luteum radians. Stylus livescens v. sat obscurus. Närbesläktad med H. scalenum Norru., men skild genom vanligen symmetrisk bladbas, ljusare holkar, langre och nagot spetsigare holkfjäll samt mycket talrikare glandler à holkarna. Den närmar sig därigenom H. lividulum Dautst.; dock torde sliktskapen at det hallet vara ringa. Bladen hos den nu beskrifna formen äro nämligen lökgröna, flertalet äggrundt aflànga med m. e. m. tvär bas och mycket långt och smalt skaft; de aro forsedda med glesa och sma eller vid bladbasen medelstora tänder. Holkarna äro mörkt grågröna med be- klädnad af tämligen täta, till största delen mörka hår samt korta grandler och glesa, i fjällens kanter något tätare, uppåt i antal aftagande stjärnhår. Holkfjällen äro m. e. m. trian- gulära, några af de innersta jämnt afsmalnande i en sylhvass spets; långfjällen äro ojämna, upptill nästan luddfria, men i själfva spetsen glest småhåriga. piv ov K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 17 Fran Z. expallidiforme Dautst. skiljes denna form lätt genom holkarnas bredare fjäll, kortare har och glesare ludd. Ångermanland. Ramsele: nipor vid Faxiilfven. Máttl. - i. H. subcordigerum n. Tafl. 1, fig. 4. Caulis mediocris v. gracilis 35—60 cm. altus lete vire- scens, indumento raro. Folia tenuia lete prasinoviridia, subtus pallide essio-viridia, indumento raro instructa; rosularia ex- teriora + late elliptica v. ovata basi rotundata— cordata, intermedia et interiora elliptica v. ovali-oblonga—oblongo- lanceolata v. oblanceolata subobtusa, basi rotundata—cu- neata, dentibus parvis crebris crenato-dentata v. interdum dentibus longioribus subulatis magis curvatis dentata; caulinum lanceolatum—lineare crebre et argute denticulatum—den- tatum. Anthela paniculata sepius polycephala et sat ampla, ramis acladium 2—8 mm. longum equantibus v. + superantibus valde patentibus et curvatis, inferioribus distantibus sepe ex axillis foliorum exeuntibus, superioribus magis magisque ap- proximatis. Pedicelli graciles floccis minutis + subtomen- tellis glandulis parvis et pilis sat brevibus solitariis—raris obsiti. Znvolucra cesio-viridia c:a 5,5 mm. lata et 12 mm. longa, tubo ovato, basi in pedicellum angustata. Squame anguste, exteriores et intermediz longiuscule subacute, su- periores triangulari-lineares in apicem longum angustum acu- tum sensim attenuate, omnes glandulis minutis—parvis raris—sparsis pilisque mediocribus v. brevibus apice vitreis sparsis—densiusculis obtectz, floccis minutis in dorso sparsis (v. raris)) in marginibus densis lineam angustam + inter- ruptam formantibus obsitz, apice leviter comatule. Calathium leete lutescens 35—40 mm. latum radians. Stylus sordide luteus vel aliquantulum livescens. Habituellt är denna form ganska lik H. cordigerum NORRL., men skild genom sina smalare yttre och mellersta rosettblad, ^ af hvilka endast de allra yttersta nagon gang ha hjàrtlik bas, däremot bredare inre rosettblad, hvilka hafva sin stórsta Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 18. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. bredd vid eller ej sällan ofvan midten, da däremot hos H. cordigerum innersta bladet fran bredare bas afsmalnar till en långt utdragen spets; genom frånvaron af lefverfärgade fläc- kar samt genom skarpare tandning af vanligen utatriktade tänder (som hos H. prolivum NORRL.); vidare genom kortare akladium, vanligen något (grófre och) rikare beklädnad pa holkarna, afsmalnande holkbas och nàstan gula stift. Fran H. prolixum skiljes den lätt genom kort akladium, smalare och mörkare holkfjäll med glesare ludd vid basen, men täm- ligen tydlig luddrand i kanterna. Ångermanland. Ramsele: i en lófáng i kyrkbyn. — Máttl. 8. H. cesiotinctum DAHLsT. et K. Jou. Tafl. 4, fig. 12. Caulis vulgo 35—50 rarius 55 cm. altus gracilis—me- diocris 0—1-folius sepe + ramosus, basi + violacea, inferne sparsim et molliter pilosus levissime stellatus, superne pilis rigidioribus sat raris obsitus sparsim stellatus. Folia firma crassiuscula sepe + undata glaucescenti-viridia + fusco-ma- culata, subtus pallide czsia interdum paullulum violascentia, indumento raro instructa; rosularia 3—5 in petiolo et nervo dorsali vulgo + purpurascentia, exteriora + late ovata ro- tundato-obtusa basi + late truncata v. cordata obtusissime dentata, intermedia ovata—ovato-oblonga obtusa—subacuta basi + truncata—rotundata dentibus mammatis—deltefor- mibus mediocribus dentata, interiora angustiora usque oblongo- lanceolata + acuta sat crebre et argute dentata; caulinum breviter petiolatum a basi latiore obtusa—truncata + lan- ceolatum in apicem longum acutum—acutissimum angustatum, infra medium crebre et argute dentatum—laciniatum. Anthela valde laxa + furcatim paniculata ramis vulgo longe distantibus rectis patentibus, uno alterove acladium 2—6 cm. longum superante, ramo ex axillo folii caulini evo- luto v. usque a basi caulis exeunte sepe aucta. Pedicelli + dense tomentosi pilis longe albo-cuspidatis sparsis et interdum glandulo solitario obsiti. Involucra cano-virescentia subcesia crassiuscula, primaria 10—11 mm. longa, basi lata rotundata K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 19 —subtruncata. Squame omnes anguste sublineares acute, glandulis brevibus raris—sparsis pilisque mediocribus—sat longis albo-cuspidatis e basi crassa nigra exeuntibus densius- culis — densis obtectz, floccis in dorso sparsis, in marginibus et ad basin involucri densiusculis obsitz, exteriores sat ob- scure virides, interiores magis dilutz luteo-virescentes in apicem tenuem angustum + acutum (vix subulatum) longe sed haud dense comatum attenuate. Calathium sat parvum c:a 30 mm. latum. Stylus livescens vel + fuscohispidulus. Denna art bör inrangeras bland forme subcesie ALMQU. I likhet med dessa har den fóga differentierad korgstallning ofta med långa raka grenar utgående fran stjälkbladets veck eller från stjälkbasen; den utmärkes vidare genom fläckiga, ofvan blågröna, undertill grågröna och ofta violettanlupna blad med purpurvioletta smala skaft. De yttre bladen ha tvär eller hjärtlik bas och breda, rundtrubbiga tänder nästan som hos H. stenolepis LBG., de inre mer afrundad bas och spetsigare, tätt ställda tänder; stjälkbladet och stundom äfven det innersta rosettbladet äro smalspetsiga, tätt tandade eller nästan flikade af smala, spetsiga, utåt eller framåt riktade tänder. Holkarna äro tämligen korta, holkfjällen äro smala, jamnbreda och sluta med en smal, smaharig, hos de innersta ljus och m. e. m. hinnaktig spets; till färg och beklädnad i öfrigt påminna holkarna mycket om H. cesium Fr. Kala- tierna äro emellertid små. Habituellt liknar denna form H. cesionigrescens FR., men är skarpt skild genom smalare, jämnare holkfjäll med små- hårig och mindre markerad spets samt genom betydligt gle- sare glandler i inflorescensen. Ångermanland: Billaberget (enligt exemplar i riksmu- seet). Västerbotten: Skellefteå och Ursviken (K. Stéenhoff). 9. H. macellum n. Tafl. 7. fig. 23. Caulis 40—55 (—65) cm. altus vulgo gracilis et compres- sibilis virescens 0—1-folius, indumento mediocri. Folia gra- Mr 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 1S. mineo-viridia, subtus pallida v. sepe violascentia, supra sub- glabra, subtus sparsim, in nervo dorsali densiuscule floccoso et in petiolo dense et longe villosa, marginibus sat dense ciliata; rosularia pauca sat angusta, exteriora ovata—ovato- oblonga, intermedia et interiora + oblonga—anguste lan- ceolata obtusula basi + truncata, dentibus distantibus ob- tusis brevibus dentata, intermarginibus concavis instructa; folium caulinum lanceolatum in apicem obtusum—obtusulum parum angustatum obtuse et inequaliter dentatum, vel par- vum lineare bracteiforme. Anthela vulgo oligocephala paniculata ramis patentibus subrectis acladium 1—4 cm. longum equantibus. Pedicelli leviter subtomentelli, pilis obscuris vel breviter albo-cuspidatis sparsis glandulisque parvis raris—sparsis obtecti. Involucra parva, 5—6 mm. lata et c:a 11 mm. longa, sordide atroviridia, tubo ovato, basi squamulis + gibberosa demum rotundato- truncata. Squame exteriores breves obtusiuscule floccis in dorso solitariis—raris, in marginibus sparsis obsit@, supe- riores + inequilonge lanceolatiformes obtusiuscule—suba- cute, intime paues interdum acute—subulats sordide atro- olivacez, omnes glandulis minutis sparsis et pilis sat densis a basi crassa nigra in apicem subulatum fuligineum vel bre- viter albocuspidatum attenuatis obtectze. Calathiwm luteum c:a 30 mm. latum. Stylus obscurus. Hufvudsakligen kännetecknad genom spenslig växt, smala m. e. m. trubbiga blad med trubbiga tänder, mörkt olivgröna, nedtill sparsamt stjärnhåriga holkar med strödda glandler och tätare, öfvervägande mörka hår. Besläktad dels med H. expallidum NORRL. dels med H. tenebricosum STENSTR., men skild från båda genom smalare, ehuru trubbigare blad, gle- sare, trubbigare bladtänder, sparsammare indument på bla- den och i inflorescensen, särskildt genom finare, mörkare, knappt hvitspetsade hår på holkarna m. m. Västerbotten. Boden, på buskbeväxt mark söderut och västerut. — Måttl.—spars. K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 21 Vulgatiformia Dahlst. Conspectus formarum. A. Folia + lete cesio-viridia v. glaucescentia, caulis + ramosus. Nus 10—14. B. Folia + viridia, caulis sat simplex. a. Involuera dense glandulosa, squamze marginibus dilutis vel floccosis conspicue limbate. N:is 15, 16. b. Involucra minus dense glandulosa et pilosa nec variegata. Nas 17—21. C. Folia saturate viridia, caulis ramosus, pedicelli epilosi et eglandu- ToS IN 022. 10. H. cesiopellitum n. Tafl. 3, fig. 8. Caulis vulgo 45—60 cm. altus prasinovirescens sat flex- uosus 1—2(—3)-folius, sepe a medio (v. usque a basi) ramo- sus, glaber v. inferne sparsim pilosus, eglandulosus et fere efloccosus. Folia firma subcoriacea + flexuoso-undulata, supra lete glaucescentiviridia interdum fuscomaculata, subtus ceesia, supra glaberrima v. pilis perbrevibus solitariis adspersa, utrinque levissime stellata subtus breviter et sat rare pilosa, in nervo dorsali sparsim—densiuscule stellato et in petiolo pilis longioribus sparsis—densiusculis pilosa, in marginibus breviter et rare—sparsim ciliata; rosularia 3—4 magna et lata, exteriora rotundato-elliptica—obovata obtuse serrato- dentata, intermedia ovata—ovato-oblonga + obtusa—sub- acuta dentibus latis subobtusis distantibus + patentibus paucidentata, interiora + anguste ovata—ovato-lanceolata acuta dentibus paucis (utrinque vulgo 2—4) longis acutis pa- tentibus—divaricatis delteformibus v. + curvatis dentata —subpinnatifida, dentibus liberis in petiolo sspe instructa; eaulinum inferius sepe unicum evolutum magnum acutissi- mum subsessile vel basi breviter cuneata in petiolum sspe dentatum subito contractum, infra medium argute pauciden- tatum—subpinnatifidum, superius parvum lanceolatum— lineare + denticulatum. Anthela valde laxa sepe subindeterminata ramis longissi- mis distantibus subsimplicibus vel ramosis. Pedicelli et acla- dium 3—6 cm. longum crassiusculi sparsim— densius stellati, pilis tenuibus crispulis albidis solitariis—raris obsiti, eglan- dulosi v. sub involucro glandulis minutis solitariis adspersi. 92 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. Involucrum czesio-virescens sat crassum 6—7 mm. latum et 11—12 (—12,5) mm. longum basi subtruncata. Squame exte- riores obscure oblong obtusiuscule, superiores latiuscule triangulari-lanceolate dorso sat obscure, marginibus + late lutescenti-virides, obtusule v. intime acutiuscule, omnes pilis sparsis a basi brevi crassa nigra in apicem longiusculum al- bum crispulum attenuatis et glandulis perbrevibus robustis raris (—sparsis) obtectze, floccis circa basin involucri et in marginibus squamarum exteriorum sparsis—densiusculis ceterum fere squaliter distributis sparsisque obsite. Calathiwm c:a 35 mm. latum lutescens. Stylus fuscohispidulus. I afseende pà bladens fárg, form och tandning, vippans förgrening och holkens beklädnad ganska lik H. cesium FR.,! men bladen äro ej så starkt glaucescenta och holkfjallen af- slutas aldrig med den skarpa udd, som utmärker ZH. cesium. Den röjer ännu närmare släktskap med H. leticolor ALMQU., särskildt med de bredbladiga, groft tandade, storholkiga for- merna från Dannemora m. fl. st.,” men skiljes från alla leticolor-former genom bredare holkfjäll med glesa och mycket korta glandler, gröfre, krusigt hvitspetsade hår samt mera jämnt fördeladt ludd, som visserligen är något tätare vid själfva holkbasen och i ytterfjällens kanter, men för öfrigt är glest strödt öfver hela fjällen med tillräckliga mellanrum, för att fjällens egen färg skall kunna framträda, såsom hos H. cesium, och icke är hopadt till hvitaktiga massor på holkens nedre del som hos H. leticolor. Fran H. longimanum NoRRL. som hör till samma form- krets, skiljer sig denna form genom i allmänhet bredare, buck- liga och vågiga blad, af hvilka det nedre stjälkbladet ar nà- stan af rosettbladens storlek, men redan det andra vanligen ar ganska litet och ej sällan braktéartadt, genom bredare, trubbigare och ljusare holkfjäll med ganska glesa och korta glandler samt genom nästan eller alldeles glandelfria holkskaft. I synnerhet genom sistnämnda kännetecken igenkännes denna form från H. longimanum NORRL. var. subleticolor DAHLST. Ångermanland. Mo socken: allmän på ängarna kring alfven; Nätra: norr om kyrkan vid vägen till Själevad samt ! DAHLSTEDT, Bidr. s. ö. Sveriges Hieraciumflora III p. 10. ? Dahlst. Herb. Hier. Scand. II: 30. po K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 23 vid Hörnäs inom sistnämnda socken; Mellansel: löfäng vid stationen. — Mattl.—talr. Västerbotten. Luleå: Mjölkudden (G. Hellsing 1898); Degerfors. 1l. H. nevosum K. Jou. var. angricum n. Tafl. 5, fig. 14. A forma primaria! pedicellis omnino epilosis, involucris paullo minoribus glandulis parvis raris obsitis, foliis dentibus- que sepius magis acutis differt. Denna form synes vara pa god vig att utveckla sig till själfständig art. A ena sidan är öfverensstämmelsen i stort sedt mellan de tva formerna slaende, à andra sidan finnas smärre olikheter hos nästan alla växtens delar, så att man möjligen kunde vara berättigad att uppfatta den nya formen sásom en skild elementarart. Den àngermanlündska formen har mer kälgröna, oftast mer làngspetsade blad med smalare och hvassare tänder, ännu finare holkskaft, hvilka hos som- liga individ aro bagböjda, smärre holkar? med något smalare och mer jàmnbreda fjàll, hvilka med afseende pà beklüdna- den afvika fran hufvudformens däri, att de alltid bära några, om ocksa glesa, sma glandler; slutligen saknar den nordliga formen enkla hàr pà holkskaften, under det alla smálàndska exemplar, jag sett, hafva spridda—strödda sådana. De flesta olikheterna aro saledes antingen mycket obe- tydliga eller ej fullt beständiga, hvarför det ar möjligt, att de bero till större eller mindre del pa klimatiska förhål- landen. Ångermanland. Mo socken: sandiga ställen i Moälfvens dalgång; Själevads socken: ett par kilometer söder om Hör- näs. Måttl. ! H. DAHLSTEDT, Bidr. t. sydöstra Sveriges Hieraciumflora III s. 123. * Primärholkarna äro 4,5—5,5 mm. breda och 10—11 mm. långa. De i beskrifningen pa hufvudformen (1. c.) angifna måtten äro väl sma, ty de gälla hufvudsakligon sekundära holkar af småväxta exemplar, som insam- lats pa mager och beskuggad mark. I löfängar i Hjelmseryds socken i Småland äro primärholkarna 5,5—6,5 mm. breda och 10,5—11,5 (eller 12) mm. lànga. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. 12. H. vindelense n. , Tafl. 7, fig. 25. Caulis sat humilis vulgo 35—50 cm. altus flexuosus s&- pius + ramosus 1—3(—4)-folius, rarius (in locis fertilioribus) usque 60 cm. altus ramosissimus, ima basi + violascens, infra medium pilis albis mollibus densiusculis pilosus, supra medium pilis brevioribus glandulisque minutis solitariis— raris obsitus, ad insertionem foliorum densius barbatus, ubique leviter stellatus. Folia’ + undulata lete viridia, subtus palli- diora raro paullulum violascentia, indumento mediocri in- structa; basalia vulgo 2—3 longe et anguste petiolata basi in petiolum apice alatum sensim angustata, exterius parvum + anguste obovatum—ovale obtusiusculum dentibus parum patentibus pauci-dentatum, interiora oblonga — lanceolata + acuta dentibus paucis distantibus sat latis patentibus apice divaricatis vel interdum unguiculatis inequaliter den- tata; caulina inferiora + anguste lanceolata acuta sat longe petiolata, petiolo dense villoso canaliculato basi semiamplec- tente, dentibus paucis sat longis + faleatis v. magis rectis et parum patentibus sat profunde et inequaliter dentata, superiora sessilia parva acutissima dentibus porrectis argute dentata. Anthela paniculata laxa ssepe subindeterminata ramis strictis + patentibus acladium 10—35 mm. longum squanti- bus. Pedicelli subtomentelli—canotomentosi glandulis par- vis densiusculis—densis pilisque — raris—sparsis obtecti. Involuera crassiuscula obscure canescenti-viridia 5—6 mm. lata et 10—11,5 mm. longa, tubo crasso conico-ovato. basi fere truncata. Squame exteriores obscure sublineares obtu- sule et intermedie subtriangulares rare—sparsim stellate, superiores magis virescentes fere efloccose inszquilonge tri- angulares in apicem obtusiusculum — subacutum equaliter angustate, intimee interdum acute, omnes glandulis brevibus (— brevissimis) + cerinis densis pilisque (parvis—) mediocri- bus apice vitreis sparsis obtectz, apice leviter comat«. Calathium lutescens c:a 40 mm. latum. Stylus luteus. Denna form har cesium-habitus. Bladen aro ljusgröna, något vågiga, glest, groft och ojämnt tandade, de hafva vigg- K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 25 lik eller ännu smalare, pa det rànnformiga skaftet nedlópande bas. De nedre stjülkbladen äro försedda med långa, halft omfattande skaft nästan som hos H. semidovrense ELFSTR. Bladtänderna äro framåt riktade (särskildt hos luxurierande exemplar), men i spetsen ofta utböjda. På samma blad före- komma ofta både skärformiga eller raka, framåtriktade tänder och kortare deltaformiga tänder med utböjd spets. Vippan är cesium-artad. Holken kort och tjock, mörkt grågrön, med triangulära, icke eller knappt spetsiga långfjäll (utom stundom de innersta). Holkbeklädnaden utgöres af tättsittande ganska korta m. e. m. gulknappiga glandelhår, strödda hvit- spetsade har och nedom holkens midt glesa stjärnhår. I ögonen fallande äro de stora, tämligen ljusa kalatierna och de gula stiften. Västerbotten. Degerfors socken: ängsbackar och slutt- ningar i Vindelälfvens dalgång samt i en igensådd åker vid Granön. — Måttl. 13. H. semicanum n. Tafl. 7, fig. 22. Caulis subhumilis 30—50 em. altus flexuosus gracilis 3—6- folius sepe + ramosus, virescens leviter stellatus, inferne sparsim pilosus, supra medium epilosus. Folia sat tenuia supra glaucescenti-viridia, subtus multo pallidiora + csesio- "viridia, supra leviter subtus vulgo sparsim stellata, ceterum indumento mediocri instructa; rosularia pauca ovali-lanceolata —lanceolata acutiuseula—acuta breviter petiolata; caulina suberecta sensim decrescentia, inferiora + lanceolata fere depetiolata v. in petiolum villosum alatum semiamplectentem sensim attenuata, superiora in bracteas lineares abeuntia basi cuneata sessilia; omnia dentibus parvis argute serrato-dentata. Inflorescentia, paniculata angusta sepe + indeterminata, ramis virescentibus bracteas parvas gerentibus v. folioliferis mono- v. oligocephalis suberectis acladium longum (3—9 cm.) vix superantibus. Pedicelli et acladium graciles inferne vire- scentes sparsim stellati, sub involucro densiuscule subtomen- telli—cano-tomentosi eglandulosi et vulgo epilosi, superne squamis v. bracteis nonnullis c:a 3 mm. longis instructi, apice paullulum incrassati et squamulosi. /nvolucra obscure canovi- B. ib i Y 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:Oo 18. ridia + olivacea 5,5—6,5 mm. lata et 12—13 mm. longa basi + turbinata. Squame subtriangulares, exteriores anguste longiuseule + laxs densiuscule stellate, superiores usque a basiin apicem sat angustum obtusiusculum —acutum attenuate, sparsim stellate, marginibus sordide virescentes; omnes pilis mediocribus patentibus v. sursum curvatis sparsis— densius- culis iisdem abortivis valde crassis nigris brevibus immixtis, glandulis minutissimis solitariis—nullis obtectz, apice leviter comos&. Calathium luteum 30—40 mm. latum radians. Sty- lus obscurus. Till habitus utpragladt ccesium-artad med lågväxt, ofta grenig stjälk och nästan upprätta 1—2-blommiga vippgrenar samt ljusa, glaucescenta blad. Bladen äro spetsiga, m. e. m. vagiga med skarp och framatriktad grund tandning; rosett- bladen langa, m. e. m. lansettlika, de jamforelsevis talrika stjalkbladen äro mycket mindre och ófvergà småningom i bractéer. De graaktiga, mot det upptill nagot plattade och vidgade skaftet afsmalnande holkarna äro klädda af tämligen tätt strödda stjärnhår och strödda hår, men ha inga eller knappt märkbara glandler. Holkfjällen äro af den triangulära typen, och långfjällen afsmalna jämnt mot den föga hvassa spetsen. Kalatiet växlar i storlek; hos exemplar, som insam- lades sommaren 1904 var det omkring 40 mm. i diameter, men följande år befanns det på en närbelägen likartad växt- plats vara 30 a 35 mm. Blomfärgen är icke ljusgul, såsom kunde väntas af en form med cesium-habitus, utan öfver- ensstämmer mer med den hos vulgatiformia vanliga. Denna form har någon likhet med H. miramarense ALMQU., men kan på grund af hårlösa holkskaft och nästan glandel- fria holkar, triangulära holkfjäll m. m. ej hänföras till form- gruppen leticolor. Den är kanske närmare besläktad med H. submetaliceps Dautst. (Bidr. III; Herb. Hier. Scand. IV: 13), men väl skild genom bredare, ljusare, ej fläckiga blad, upp- till hårlös stjälk, långt akladium, något kortare holk m. m. Slutligen bör nämnas, att bladskaftet genom sin icke obe- tydligt utvidgade bas omfattar stjälken, stundom till halfva dess omkrets, i likhet med förhållandet hos H. semidovrensia ALMQU. i Västerbotten. Boden: pa en igensådd åker; Älfsbyn. — Måttl.—talr. K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 27 14. H. minuriens DAHLST. n. Tafl. 6, fig. 20. H. chalybeum Danrsr. Herb. Hier. Scand. Cent. IV n. 43." Caulis vulgo 35—60 cm. altus sat gracilis flexuosus 3—6- folius lete virens, inferne intense violascens, indumento me- diocri instructus. Folia sat tenuia laete viridia subglauce- scentia, subtus adhuc pallidiora interdum leviter violascentia, pleraque undulato-plicata; rosularia pauca et sat parva sub anthesi sepe + emarcida, sat longe petiolata, indumento mediocri; exteriora ovata—ovalia obtusa—obtusiuscula, interiora + ovate lanceolata vulgo obtusiuscula in petiolum angustum longe villosum apice late alatum sensim attenuata; caulina sensim decrescentia sat brevia utrinque levissime— leviter stellata longe et sat dense ciliata, indumento ut prece- dentia instructa; inferiora ovato-lanceolata obtusiuscula— subacuta in petiolum longiusculum alatum dense villosum basi cuneata angustata; superiora parva breviter acuta in petiolum alatum brevissimum villosum attenuata; summa + bracteiformia sessilia; omnia basi anguste cuneata integerrima, ceterum dentibus parvis—mediocribus insqualibus sspe + tortuosis paucidentata. Anthela paniculata angusta sepe + indeterminata ramis subtomentellis et rare—sparsim pilosis parum patentibus acla- dium 1—3 cm. longum + superantibus. Pedicelli floccis densis albescentes glandulis parvis sparsis—densiusculis pilisque densiusculis—sparsis obtecti. /nvolucra —atro-oli- vacea pilis + canescentia crassiuscula vulgo 6—6,5 mm. lata et 11—12 mm. longa, tubo late ovato, basi rotun- data—subtruncata. Squame latiuscule, exteriores obtusule sparsim—densiuscule stellate, superiores insequilong® lan- ceolatiformes obtusiuscule—breviter acute floccis raris— sparsis obsitz, omnes glandulis sat parvis densiusculis pilis- que longis crassiusculis apice vitreis sparsis—sat densis ob- tectz, apice + comose. Calathium lete lutescens 40—43 mm. latum conspicue radians. Stylus luteus. Till bladens färg, form och tandning samt inflorescensens utseende påminnande om Z. acroleucum STENSTR.; men hol- 1 Non H. chalybeum Ary.-Touv. Arvet-Touvet et Gautier, Hieracium nouveaux pour la France ou pour l'Espagne, Paris 1594, p. 360. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. karna äro mörkare, kortare och tjockare, klädda af talrika grofva, svartbasiga, långt hvitspetsade hår samt strödda korta glandler; stjärnhåren äro vid holkbasen strödda, längre upp ganska glesa, men i öfrigt någorlunda jämnt fördelade på fjällen. Langfjallen äro oliklånga, lansettlika, föga spetsiga. Västerbotten. Boden: buskbeväxt slåttermark västerut och i gräsvall söderut; Älfsbyn. — Mättl. Enligt DAHLSTEDT identisk med den vid Koskivare i Lule Lappmark af C. F. SUNDBERG insamlade formen (DAHLST. Herb. Hier. 1. c.). 15. H. megalodon DAHLST. n. Tafl. 4, fig. 13. DanHrsr. Hier. exs. fasc. II n. 78; Dantst. Herb. Hier. Scand. cent. V n. 09, 70; cent. XVII n. 88. Caulis mediocris—crassiusculus 35—70 cm. altus 2—4- fohus, inferne violascens ceterum ssepe + maculatus, indu- mento sat denso instructus. Folia sat crassa gramineo-viridia haud nitescentia, subtus parum pallidiora ssepe pro parte violascentia, indumento subdenso— denso; rosularia vulgo 3—4, exteriora late ovata—elliptica obtuse dentata, intermedia ovata—anguste ovalia vulgo breviter acuta dentibus distanti- bus latiusculis longis valde patentibus + profunde dentata, interiora et caulina inferiora + ovato-lanceolata acuta denti- bus v. laciniis paucis (vulgo 2--3) longe distantibus longis— longissimis acutis—subulatis + divaricatis (v. rarius faleatis) profunde et inequaliter dentata—subpinnatifida, petiolo sepe dentifero; caulina intermedia et superiora in apicem + longum acutissimum angustata dentibus utrinque 1—3 ut precedentia subpinnatifida. Anthela irregulariter paniculata ramis patentibus sepe + curvatis acladium 5—25 mm.longum + superantibus, superiori- busvulgo + approximatis. Pedicellisubtomentelli glandulis me- diocribus nigris crebris—creberrimis obtecti. IJnvolucra sub- atra paullulum variegata 5—6 mm. lata et 11—12,5 mm. longa, tubo ovato, basi in pedicellum apice + incrassatum quasi carnosum cito attenuata. Squame exteriores arte adpresse K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 29 subtriangulares, marginibus floccis paucis fere inconspicuis adsperse, superiores magis lanceolatz obtusule—acute mar- ginibus conspicue dilutis—albescentibus rare—sparsim stella- tis, apice leviter comos&, omnes glandulis vulgo nigris medio- cribus crebris obteete. Calathium luteum c:a 35 mm. latum radians. Ligule apice glabre. Stylus obscurus. I sin typiska gestalt latt igenkánd pa nàstan rent gróna, rikt håriga, tämligen breda, djupt och glest tandade eller flikade blad; särskildt äro de mellersta stjälkbladen ofta fli- kade halfvägs till medelnerven genom två eller tre raka eller något utböjda, sällan skärformigt framåtkrökta tänder. Hol- karna hafva äggrund basaldel med hårdt tilltryckta fjäll, och basen öfvergär medels s-formigt krökta konturer i det upp- till något förtjockade skaftet; till färgen äro de nedtill nästan svarta, men upptill i följd af långfjällens ljusa kanter m. e. m. brokiga. På dessa kanter förekomma i allmänhet hos exemplar från Jämtland och Härjedalen, hvilka legat till grund för ofvanstäende heskrifning, blott strödda stjarnhar, hvilka dessutom i följd af den ljusa bakgrunden äro föga synliga, och koman i holkfjällens spets är svagt utbildad eller nästan omärklig, men sträcker sig likväl något nedåt kanterna och kan till och med förena sig med den otydliga luddranden. Vid Glöte i Härjedalen förekommet (enl. H. DAHLSTEDT in litt.) en ytterlighetsform med mer skarpspet- sade holkfjäll, som nästan sakna både luddrand och koma. I samma riktning utbildade former tillbörande fjallfloran fin- nas vid Åre (enligt expl. af A. MAGNUSSON). De utgöra form- seriens yttersta spets åt ena hållet. Men på de exemplar, som jag insamlat i kustprovinserna, hafva långfjällen en ganska tydlig luddrand, som ytterligare förstärkes af den breda, nedlöpande koman. Sadana former bli därigenom stundom ganska lika 7. oblaqueatum K. JoH., hvilken då hufvudsakligen skiljes genom smalare blad och längre holkar med i genomskärning rakare kanter. Hos de nämnda låglandsformerna tendera bladen att bli mer mång- tandade, hvarvid alla tänderna, äfven de på bladskaftet ned- stigande, bli kortare och oftare framåtkrökta. På samma gång bli holkfjällen trubbigare, mindre mörka både i följd af fjällens mer grönaktiga och grundfärg och i följd af glandlernas m. e. m. gulaktiga knappar. I denna riktning äro exemplaren 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 18. fran Degerfors i Vasterbotten och ànnu mer de fran Mo i Angermanland utbildade. Fran dessa ar steget ej langt till den i Medelpad och Hälsingland iakttagna formen, som i Danursr. Herb. Hier. Scand. IV: 45 och V: 71 utdelats under namn af H. falcatidens. Med DAHLSTEDTS megifvande upp- tages därför denna form här såsom varietet. var. falcatidens DAHLST. Foliis angustioribus, dentibus sat numerosis + approxi- matis sepius + falcatis longitudine mediocri, involucris atro- viridibus + lutescentibus, glandulis cerinis, squamis obtusiori- bus, superioribus magis late albido-marginatis a forma prima- ria differt. Rosettbladen hafva vanligen stórsta bredden fórlagd vid eller ofvan midten, sá att de inre rosettbladen blifva tung- likt lansettlika; bladskaftet erhaller dà talrika, korta och starkt krökta tänder. Hos den af A. MAGNUSSON vid Sóder- hamn funna bäst utpräglade formen ha äfven de ófre stjalk- bladen framåtriktade tänder, men redan hos Medelpads-exem- plaren (insamlade vid Lo i Stöde af förf. och vid Torringen i Attmar af E. CoLLINDER) framträder tendensen mot mega- lodon, i det att de öfre bladen hafva färre och något utböjda tänder. Man har således en nästan oafbruten serie från hälsingeformen genom Medelpadsexemplaren till de i Ånger- manland och Västerbotten funna, af hvilka de sistnämnda någorlunda öfverensstämma med den vanliga fjällformen från Jämtland och Härjedalen. 16. H. angermannicum Daursr. n. Tafl. 5, fig. 16. Caulis elatus usque 90 cm. altus durus et strictus 5—11-folius, inferne intense purpurascens, superne vire- scens v. + olivaceus, ceterum maculis violaceis sspe adspersus, ubique leviter—sparsim stellatus infra medium pilis longis crispulis albis densiusculis—sparsis pilosus, su- perne rare—sparsim pilosus, vel in plantis vegetioribus fere epilosus, pilis abortivis scaber, sub anthela setis breviori- bus horizontalibus rigidis, basi brevi crassa nigra instructis, K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 31 sparsis glandulisque minutis solitariis—raris adspersus. Folia sublaete viridia, subtus multo pallidiora, marginibus + undu- lata, leviter v. inconspicue stellata, marginibus ciliata et seabriuseula, ceterum indumento mediocri instructa; basalia florum tempore vulgo emarcida, rare (2—3) persistentia elliptico-oblonga—ovali-lanceolata sat crebre sed haud profunde crenato-dentata; caulina inferiora internodiis longiora lanceo- lata acutiuscula in. petiolum brevem villosum attenuata, den- tibus parvis angustis patentibus— divaricatis dentata; supe- riora sensim in bracteas decrescentia sessilia + lanceolata fere usque a basi lata in apicem longiusculum + acutum sensim angustata, dentibus deltzeformibus magis distantibus apicibus horizontaliter patentibus argute serrato-dentata. Anthela paniculata + indeterminata ramis patentibus strictis ex axillis foliorum superiorum et bractearum evolu- tis acladium 1—3 cm. longum »quantibus vel superantibus. Rami et pedicelli in latere extrorsum vergente ssepius sor- dide purpurascentes, ceterum + subtomentelli setis vel pilis patentissimis rigidiusculis strictis vitrels sparsis—densiusculis v. sub involucro densis glandulisque minutis sparsis sub in- voluero sepe densis obtecti. Zmvolucra nigrescentia variegata brevia et valde crassa 7—8 mm. lata et c:a 12 mm. longa, tubo brevi subcylindrico, basi subturbinata in pedicellum apice + incrassato subito angustata. Squame numeros: im- bricatz late et obtuse nigro-olivacex, inieriores et intim:e in marginibus latis dilutis sordide virescentes—albescentes, omnes glandulis minutis + lutescentibus crebris punctillate, pilis dimidia v. maxima parte albis brevibus et mediocribus raris—sat densis obtects, exteriores et intermedia marginibus leviter stellate apice breviter comose, superiores omnes supra medium floccis minutis sat densis late limbatz, apice vel infra breviter et sat ubertim comose. Calathium luteum c:a 40 mm. latum. Ligule in pagina exteriore usque ad apicem dense pilose, apice vulgo breviter ciliate. Stylus sordide lutescens + fuscohispidulus. Lätt igenkänd pa de stora, bred- och trubbfjalliga, till grundfárgen mórka, men starkt brokiga holkarna, som aro tätt punkterade af korta, gulknappiga glandelhar och. dess- utom klädda af rätt tättsittande, korta, hvitspetsade har fór- utom det mot fjällens kanter och spetsar hopade stjärnluddet. 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 1$. Bladen aro öfvervägande spetsiga, m. e. m. vågiga, tätt ság- tandade af utstaende eller utbójda spetsiga tander. Holkarna erinra om vissa H. dovrensia, särskildt H. indu- tum ELFSTR., men bladen äro ej omfattande. Fran den sanno- likt narstaende H. chloocranum K. Jon. skiljes den bland annat genom de tatt glandelprickiga, brokiga holkarna. Ångermanland. Ramsele: vid landsvägen söderut; Mel- lansel: nära stationen; Mo socken: löfängar vid Backe by. Mattl.—spars. Afven funnen i Medelpad vid Liden (S. J. ENANDER). 17. H. vulgaticolor n. Tail. 2, fies 7 Caulis elatus vulgo 40—75 cm. altus 1—3-folius indu- mento mediocri instructus. Folia + lutescenti-viridia sat tenuia indumento subdenso; caulina ssepius leviter, subtus sparsim (—densius), in nervo dorsali densissime stellata; ro- sularia exteriora + anguste obovata, intermedia oboblonga —lingulato-oblonga obtusa (v. rotundato-obtusa) subinteger- rima v. ad basin deorsum sensim angustatam irregulariter dentata, interiora + lingulate lanceolata obtusiuscula, infra medium dentibus mediocribus longe distantibus angustis pa- tentibus—porrectis asymmetrice dentata; caulina oblonge lanceolata v. oboblonga obtusiuscula—sat obtusa, infra me- dium sat crebre et argute dentata. Anthela paniculata + angusta ramis acladium 1—2 cm. longum superantibus. Pedicelli et acladium glandulis densi- usculis pilisque sat brevibus raris—sparsis obsiti + dense stellati, sub involuero cano-tomentosi. Jnvolucra magna 6—7 mm. lata et 12,5—13,5 mm. longa, obscure cano-viridia sub- variegata, tubo ovato-rhomboideo, postea basi subtruncata. Squame exteriores oblongo-lanceolote longiuscule obtuse— obtusiuscule, superiores lanceolate, in apicem subacutum + fuscoviridem cito contract®; omnes glandulis brevibus—medio- cribus sat densis pilisque longioribus densiusculis—densis ob- tectz, floccis densiusculis sat sequaliter distributis obtecte, interiores in dorso obscure, in marginibus latis sordide virescen- x K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 33 tes. Calathium luteum—sublutescens 35—40 mm. latum ra- dians. Stylus obscurus. I afseende pa holkens beklädnad och färg påminner denna form vid första ögonkastet mycket om H. vulgatum (FR.) AnMQU., men holkarna äro större och fjällen trubbigare. Den utmärker sig vidare genom tämligen tunna, öfvervägande trubbiga, ofta nära nog tunglika, långsträckta rosettblad, som vid den afsmalnande basen äro utrustade med glesa, osym- metriskt ställda tänder. Den visar i det hela stor likhet med yppiga exemplar af H. longilingua, men har ljusare, bredare blad och holkfjäll, tätare ludd och talrikare, ljusare hår på holkarna, hvilka äro märkbart större än holkarna äfven hos grofväxta exemplar af longilingua. Ångermanland. Ramsele: stenig, tämligen skuggig löf- äng. — Måttl. 18. H. confragifolium n. Tafl. 3, fig. 10. Caulis vulgo 45—60 cm. altus sat gracilis 2—3-folius, inferne + violascens, infra medium pilis longis albis mollibus densiusculis—sparsis pilosus levissme stellatus, supra medium sparsim—rare pilosus et densius stellatus. Folia + undulata lete viridia, subtus pallidiora, supra pilis brevibus solitariis —raris adspersa, subtus longius et densiuscule pilosa, in nervo dorsali + dense stellato et in petiolo pilis longis albis cris- pulis densis villosa, in marginibus sat crebre ciliata, basalia fere efloccosa, caulina leviter v. subtus sparsim stellata; basalia 3—4 sat longe petiolata, exteriora sepius ovato-oblonga obtusa breviter dentata, interiora oblonga—anguste lanceolata obtusiuseula—acuta dentibus longe distantibus 4- patentibus —divaricatis vulgo elongatis profunde et inzqualiter dentata, basi interdum dente uno alterove filiformi in petiolum de- currente instructum ; caulinum inferius + lanceolatum + longe aeutum in petiolum anguste alatum dense barbatum semiam- plectentem attenuatum, superiora sessilia + undulato-plicata brevia ovato-lanceolata (—linearia) acuta, omnia dentibus acutis sat crebris vulgo parvis argute dentata. Arkiv für botaniv. Bd 6. N:o 18. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. Anthela paniculata sat Jaxa ramis rare pilosis et glandu- losis acladium 1—3 cm. longum superantibus. Pedicelli et acladium glandulis parvis sparsis—densiusculis pilisque soli- tariis—raris (v. in acladio interdum sparsis) obtecti, leviter —densius subtomentelli. Znvolucra obscure viridia paullulum canescentia inconspicue variegata 5,5—6 mm. lata et 10—11 mm. longa, tubo late ovato. Squame subanguste, exteriores + lineares subacute v. obtusule, intermediz et superiores sublanceolatz obtusiuscule, interiores interdum in apicem subacutum subito contracte, omnes glandulis parvis obscuris densis. pilis sat brevibus—mediocribus apice canescentibus sparsis (v. densiusculis) floccisque in dorso solitariis obtectzae: apice leviter comate, exteriores et intermediz stria angusta + interrupta floccorum + inconspicue limbate. Calathium luteum 35—40 mm. latum. Stylus obscurus. De mellersta och inre rosettbladen aro m. e. m. smalt aflànga — smalt lansettlika, utdragna i en lang, men ofta aftrubbad spets, i den vagiga kanten fórsedda med ett fatal langt atskilda, olikformiga, starkt utstáende tander eller smala flikar. Stjälkbladen äro kortare, m. e. m. äggrundt lansett- lika, spetsiga, utrustade med mer tätt ställda, smärre, spet siga, ofta vridna tänder. Det nedre stjälkbladet uppbäres af ett smalt vingkantadt, långt och tätt hårigt, vid basen något litet stjälkomfattande skaft. Holkarna påminna om dem hos ZH. semidovrense ELFSTR., men hafva kortare fjäll med intet eller ringa ludd mot spetsen af långfjällen samt betydligt kortare och äfven glesare hårbeklädnad. Exemplar från Själevads socken afvika något genom ännu kortare och. mörkare holk med glesare ludd och har. Den närmar sig i flera afseenden H. amorphophyllum, men skiljes genom bladens glesare och djupare tandning, ljusare, mer håriga holkar, mindre trubbiga holkfjäll m. m. Af det sagda framgår tydligt, att H. confragifolium ten- derar starkt mot semidovrensia ALMQU. I högre eller lägre grad gäller detsamma emellertid om många andra vulgati- formia i nordligaste Sverige. Särskildt har bladskaftets bas benägenhet att utvidga sig och bli m. e. m. omfattande. Någon skarp gräns mellan semidovrensia och vulgatiformia i dessa trakter kan därför ej uppdragas, likasom silvaticiformia och semidovrensia synas sammanflyta i Jämtland. x K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 35 Ångermanland. Mellansel: löfäng nära järnvägsstationen; Själevads socken: vid gränsen mot Nätra. — Spars. 19. H. pilulaticeps n. Tafl. 6, fig: 18. Caulis vulgo 40—60 cm. altus firmus gracilis v. mediocris 2—3 (—4)-folius ad basin intense purpureo-violascens, indu- mento mediocri adspersus. Folia prasino-viridia v. paullulum glaucescentia, subtus multo pallidiora + cesioviridia sepe violascentia, utrinque leviter stellata, ceterum indumento brevi mediocri instructa; rosularia intermedia elliptica—ovali- oblonga obtusa dentibus obtusis brevibus subrepanda, inte- riora + lanceolata obtusiuscula, rare et haud profunde sinuato- dentata, omnia leviter undulata, petiolis brevibus + purpura- scentibus; caulina + ovate lanceolata obtusula ut fol. rosularia interiora dentata. Anthela sat oligocephala, rarius polycephala et laxa ramis longis acladium 0,5—2 cm. longum + superantibus. Pedicelli graciles + virescentes apice leviter subtomentelli, ceterum glandulis minutis pilisque brevibus solitariis—raris (interdum sub involucro sparsis) obsiti. /nvolucra mediocria v. sat parva crassiuscula olivaceo-nigra, 5,5—6 mm. lata et 11—12 mm. longa, tubo late ovato, postea incrassato, basi sat truncata. Squame exteriores et intermediz + obtuse floceis in dorso solitariis, in marginibus sparsis obsita, superiores lanceolate . sat anguste apice sepe + purpurascente obtusule, omnes glandulis minutis pilisque mediocribus sparsis obtect&, apice brevissime comatule. Calathium luteum c:a 35 mm. latum. Stylus obscurus. Hufvudsakligen karakteriserad af trubbigt tandade eller buktbräddade blad, medelstora eller sma, svartaktiga holkar med smala, trubbade fjäll, hvilkas beklädnad utgöres af strödda, fina, svarta glandler och medellånga, hvitspetsade hår samt på holkens nedre hälft glesa stjärnhår, nämligen enstaka så- dana på fjällens ryggar och strödda i yttersta kanterna. Lik H. scotocranum K. JoH., men skild genom bredare, trubbi- gare blad med trubbigare tandning samt mindre yfvig blom- 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:0 18. ställning. Äfven nära besläktad med H. prepilulatum K. JoH., fran hvilken den afviker genom något smalare, men trubbigare och mer trubbtandade blad. glesare beklàdnad pa holkskaften, smalare och mörkare holkfjäll med grófre har. Växten har i allmänhet ett utprägladt cesium-artadt ut- seende. Pa fuktig och tufvig mark vaxande individ ha stor habituell likhet med H. cesium FR. var. chondrodes DAHLST. Pa torrare mark bli alla delar mörkare i följd af den mer framträdande violetta färgen. Ångermanland. Ramsele: stenig löfäng; Edsele socken: åkerren vid Utanede; Helgum: ljungbacke öster om Fax- alfven; Mellansel: bland Sphagnum-tufvor i en sidländ löf- äng. Spars.—mattl. 20. H. fuscoviolare n. Tafl. 4, fig. 11. Caulis elatus 50—80 cm. altus firmus crassiusculus 4—9- folius virescens v. + olivaceus et purpureo—maculatus, inferne + atropurpureus, leviter stellatus, ceterum indumento sat raro instructus. Folia tenuia firmula, supra sat obscure pra- sino-viridia, subtus magis dilute prasinescentia vulgo + viola- scentia, utrinque leviter— sparsim stellata, ceterum indumento sat raro; basalia exteriora sub anthesi seepius emarcida obovata — + lingulata, intermedia persistentia ovali-oblonga sat obtusa, interiora + lanceolata obtusiuscula—subacuta; fol. caulina fere omnia epetiolata, ovato-lanceolata—lanceolata in apicem ob- tusiusculum—acutum integerrimum protracta; omnia dentibus + deltzeformibus valde patentibus—divaricatis distantibus haud profunde dentata. Anthela sat angusta paniculata seepe + indeterminata ramis strictis + olivaceis leviter stellatis crassiusculis, inferioribus ex axillis foliorum evolutis acladium 1—2,5 cm. longum valde superantibus. Pedicelli et acladium subtomentelli, glandulis minutis solitariis pilisque sat brevibus solitariis—raris obsiti vel eglandulosi et epilosi. /nvolucra magna crassa olivaceo- nigra 7—8 mm. lata et 12—13 mm. longa, tubo subrotundo, basi laxe squamulosa subtruneata, post florationem truncata. Squame late obtuse sat numerose, glandulis cerinis parvis x K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 37 vel minutis raris—sparsis et pilis a basi crassa nigra in apicem longum crispulum vitreum protractis densiusculis obtectze, apice breviter comatule; exteriores et intermedise marginibus floceis raris—sparsis obsite, superiores vulgo efloccosze haud nitentes apice sepius + purpurascentes. Calathium luteum c:a 40 mm. latum. Stylus obscurus. Grof och högväxt med violetta eller olivbruna fläckar pa stjälken. Bladen äro pa ófversidan knappt märkbart hä- riga, pa undersidan forsedda med ganska glesa, fina och korta har, pa bägge sidor m. e. m. blanka. Däremot äro stjürn- håren val utvecklade, pa de nedersta bladen glest spridda, på de flesta stjälkbladen strödda eller på öfversidan ännu tätare, hvaremot dessa blad ofta alldeles sakna enkla hår. Tandningen bestående af få och vinkelrätt utstående tänder är sparsifoliwm-artad. Likaså de brunsvarta, stora, bred- fjälliga holkarna, som äro klädda af tämligen tättsittande, långt hvitspetsade hår och små, glesa, ofta nästan omärkliga glandler jämte några glesa stjärnhår på de kortare fjällen. Holkfjällen äro trubbiga och ha i spetsen antydan till koma, de inre äro i spetsen ofta rödaktigt anlupna. Denna form visar i många hänseenden släktskap med sparsifolia, så t. ex. de stora, mång- och bredfjälliga hol- karna, trubbiga holkfjäll, hvilka upptill äro försedda med en ytterst kort koma, som har benägenhet att draga sig nedom spetsen och bilda ett hvitt hårfält på fjällets yttersida. Men stjälkbladen äro stundom ganska fåtaliga och rosetten vid basen är i allmänhet väl utbildad, hvarför jag hänför formen till vulgatiformia. Ångermanland. Helgum s:n, torr och sandig nipjord öster om Faxe älf nära Helgums station. — Måttl. 21. H. pertinacifolium n. Tafl. 5, fig. 15. Caulis subhumilis vulgo 35—50 cm. altus (rarius in locis fertilioribus elatus usque 65 cm. et + ramosus) durus et rigi- dus 1—3-folius, ima basi 4 violascens, inferne densiuscule et 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. sat longe pilosus, superne pilis brevibus sparsis—raris obsitus, ubique leviter—densius stellatus. Folia crassa rigida sat ob- scura saturate gramineo-viridia, subtus paullo pallidiora, utrinque sat dense et breviter pilosa, marginibus usque ad apicem creberrime ciliata, in nervo dorsali et in petiolo dense et sat longe villosa, infima subtus interdum paullulum viola- scentia, fere omnia utrinque levissime stellata; rosularia vulgo 3—5 sat breviter petiolata petiolo sepius + curvato v. tor- tuoso, exteriora (ovata—) elliptica—oblonga obtusa subinte- gerrima, interiora + lanceolata obtusiuscula dentibus brevibus + obtusis distantibus dentata v. subintegerrima; caulinum inferius petiolo brevissimo anguste alato rigido patente—pa- tentissimo + eurvato cauli adfixum + lanceolatum subacutum haud profunde paucidentatum, superius sessile lineare subin- tegerrimum patentissimum-—recurvatum canaliculatum. Anthela vulgo parva subsimplex paniculata, ramis sparsim stellatis et pilosis strictis + patentibus acladium 1—5 cm. longum superantibus, vel magis composita et valde laxa. Pedicelli et acladium glandulis minutis pilisque sat brevibus rigidis horizontaliter patentibus sparsis—densis vestiti den- siuscule stellati. /nvolucra intense atro-viridia crassiuscula 4,5—5,5 mm. lata et 9—10,5 mm. longa, tubo breviter ovato- cylindrico postea conico, basi subtruncata; glandulis parvis densiusculis pilisque mediocribus apice canescentibus sparsis obtecta, infra medium floccis raris adspersa. Squme obscure virides subanguste, exteriores lineares obtuse, intermedias subtriangulares obtusiuscule, superiores triangulari-lanceolatze subacute—acut&, intime acute—subulate. Calathium sat obscure luteum c:a 30 mm. latum. Stylus livescens v. sor- dide lutescens fuscohispidulus. En smäväxt, mörkgrön, vanligen 2-bladig form med tjocka, smala, kort men tätt häriga blad. Egendomliga äro de ut- staende stjälkbladen, af hvilka det nedre ar försedt med kort rännformigt, bagformigt utböjdt skaft och det öfre ar oskaf- tadt, m. e. m. rännformigt, ännu starkare utböjdt eller ned- krökt. De smä, tjocka, mörkgröna holkarna hafva mot slu- tet af blomningen form af en stympad kon (utan hopsnör- ning vid midten) med subtrunkat bas. Längfjällen närma sig triangulär form och afsmalna jämnt till en hos de flesta föga hvass spets. Holkbeklädnaden utgöres af strödda här K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 39 och tätare sma glandler samt pa holkens nedre del spridda stjärnhär, som ej forma bortskymma holkens intensivt gröna fárg. I afseende pa inflorescensen kan denna form jämföras med en ZH. pinnatifidum LOnNR. i mycket förminskad skala, men afviker genom rakare grenar och kortare holk; till bla- dens storlek och form (men ej färg) påminner den om Z. caligatum Dautsr. Men i det hela synes den vara mycket fristående bland H. vulgatiformia DAHLST. Angermanland. Mo socken: Gala m. fl. stállen i Mo- älfvens dalgång; Mellansel; Själevads socken: nära gränsen till Nätra. Måttl.—talr. 22. H. staticoides n. Tafl. 5, fig. 17. Caulis sat humilis vulgo 35—50 cm. altus ramosus 2—5- folius, inferne intense purpureo-violascens, ubique epilosus et eglandulosus sparsimque stellatus vel ima basi densius stella- tus pilisque solitariis obsitus. Folia firma et rigida crassius- cula saturate viridia, subtus prsesertim in nervo mediano + violascentia, supra levissime stellata—subnuda, subtus et in marginibus leviter—sparsim stellata, ubique epilosa vel in marginibus et nervo dorsali et petiolo intense violascente pilis brevibus solitariis obsita; basalia 3—6 in rosulam pa- tentem. congesta brevissime petiolata, exteriora + anguste elliptica, intermedia oblongo-lanceolata obtusiuscula—acuta paucidentieulata, interiora anguste lanceolata in apicem lon- gissimum acutum protracta, basi anguste cuneata, dentibus paucis longe distantibus parvis patentissimis (v. etiam dente uno alterove curvato) dentata; caulina infima approximata (2—1) bene evoluta usque 12 cm. longa patentissima prace- dentibus similia, cetera remota parva + linearia acutissima denticulis parvis argute serrato-denticulata—integerrima in bracteas cito abeuntia ramos vulgo suffulcientia. Anthela paniculata alta composita et valde laxa vulgo indeterminata, ramis longe remotis longissimis sat strictis suberectis v. + patentibus acladium 1—4 cm. altum squan- tibus. Pedicelli et acladium epilosi et eglandulosi densiuscule 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. stellati, sub involucro incrassati et albotomentosi. Jnvolucra nigrescentia subnitida 6—7 mm. lata et 12—13 mm. longa basi breviter obconica in pedicellum abeuntia. Squame tri- angulares apice + laxe, extericres breves obtuse et interme- die obtusiuscule apice brevissime subcomate, in dorso floceis minutis solitariis—raris adsperse, superiores in apicem efloc- cosum longum sat acutum sensim angustate, omnes glandulis parvis nigris sparsis pilisque brevibus sat raris obsite. Cala- thium luteum 35—40 mm. latum. Stylus obscurus. En habituellt egendomlig form, hvars stam vanligen fràn midten upplöses i en mängd smala och långa, föga utstående grenar, och som är försedd med rätt talrika rosettblad, ett eller två väl utvecklade stjälkblad nära basen samt några små och långt åtskilda i braktéer hastigt öfvergående blad på stjälkens mellersta och öfre del. Enkla hår förekomma enstaka på bladens skaft, undersidans medelnerv och i kan- terna; 1 öfrigt saknas hår och glandler vanligen fullständigt på stjälk och blad. Stjärnhår finnas alltid, på stjälken strödda, på bladens undersida spridda och på dess öfversida ännu glesare. Bladen ha nära nog samma form som hos H. dimi- nutiforme K. JoH., men äro spetsigare; tänderna äro på de flesta rosettbladen mycket små och utspärrade, på stjälkbla- den skarpare och mer framåtkrökta särdeles hos de öfre bla- den. Att på grund af denna likhet med H. diminutiforme föra den nu beskrifna formen till gruppen sparsifolia finnes ej nog skäl. Äfven holkarna tala däremot trots storleken ' och fjällens bredd. Holkfjällen hafva triangulär form sär- skildt hos de i en utdragen, men ej synnerligen hvass spets afsmalnande långfjällen; de yttre fjällen äro dock trubbiga. Holken är glänsande grönsvart med glest spridda stjärnhår på sin nedre hälft samt öfver allt klädd med strödda, korta glandler och glesare korta hår. Den fjälliga holkbasen öfver- går hastigt i de upptill vidgade och af fint ludd hvitaktiga skaften, hvilka i öfrigt liksom grenarna hafva strödda—tä- tare stjärnhår, men sakna enkla hår och glandler. Jag hänför sålunda denna form till vulgatiformia DAHLST., bland hvilka den kommer närmast H. gothicum (coll.). I af- seende på holkens utseende är den ej olik H. placolepis K. JoH., men den skiljes från denna genom långt utdragna holk- K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 41 fjäll med glesare beklädnad och genom nästan fullständig brist på hår på de vegetativa delarna. Angermanland. Edsele socken: vid landsvägen nara Utanede; Helgum s:n, öster om Faxe älf nära Helgum sta- tion. — Spars. Semidovrensia ALMQu. 23. H. amorphophyilum Danursr. in litt. afl e fies 9: Danrsr. Herb. Hier. Scand. Cent. XII n. 91, Cent. XVII n. 97—99. Caulis vulgo 50—70 em. altus 2—4-folius, inferne viola- ceus, infra medium pilis mollibus albis sparsis pilosus, superne fere epilosus levissime stellatus. Folia tenuia firmula margi- nibus + undulata late virescentia, subtus sepe + violascentia vel apice utrinque purpurascentia, supra rare, subtus spar- sim et breviter pilosa, in nervo dorsali leviter stellato et in petiolo pilis longioribus densiusculis pilosa, folia caulina sub- tus leviter stellata; basalia pauca longe petiolata, exteriora late elleptica—+ ovata obtusa sat crebre et + obtuse den- ticulata, intermedia et interiora anguste ovata—ovate v. ova- liter lanceolata obtusiuscula—subacuta, basi + late decur- rente breviter cuneata—oblique truncata, dentibus brevibus anguste deltzformibus parum patentibus + tortuosis dentata; caulina inferiora + late ovato-lanceolata sat breviter acuta v. in apicem angustum usque 1 em. longum subito contracta, in petiolum + alatum semiamplectentem sensim attenuata, su- periora brevia lanceolata—linearia sat argute dentata -— denti- culata basi cuneata sessilia. Anthela + polycephala laxe paniculata, ramis sparsim— densiuscule stellatis. Pedicelli et acladium mediocre graciles + subtomentelli—cano-tomentosi glandulis minutis nigris spar- sis obsiti. Jnvolucra fusco-viridia v. nigrescentia paullulum variegata, 5—5,5 mm. lata et 10—11 mm. longa, tubo conico- ovato, basi sat truncata squamis carnosulis + gibberosa. Squame sat paucas, exteriores ovato-triangulares v. ovato- 49 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. oblong obtusiuscule—obtus®, superiores sublanceolatze ob- tuse; exteriores et intermedie marginibus floceis densiusculis striam angustissimam conspicuam formantibus limbate, in dorso fere efloccose, superiores marginibus fere nude, omnes apice brevissime et inconspicue comatule, ceterum glandulis parvis sepe + cerinis densis punctillate interdum pilis brevi- bus totis nigris solitariis obsite. Calathium sat parvum lu- teum. Stylus obscurus. Pa grund af holkarnas byggnad och de nedre stjälkbla- dens upptill bredt, vid midten smalt vingade och vid basen utvidgade och nagot litet omfattande skaft bor denna form hänföras till H. semidovrensia Atmqu. Den utmärker sig för öfrigt genom mot kanterna m. e. m. vågiga blad med tätt- sittande sma och spetsiga, framatriktade, ofta vridna tander; rosettbladen aro vid blomningen vanligen 2—4, de yttre äro mot ändarna afrundade eller vid basen ganska tvära, till formen bredt elliptiska—aggrunda, de inre äggrundt eller n. rutformigt lansettliha med kort vigglikt afsmalnande och m. e. m. bredt nedlópande bas. Holkarna hafva kort, koniskt ággrund pip och tämligen tvär, men ej bred bas, som är knölig af ett eller annat köttigt fjäll. Holkfjällen aro fåtaliga, trubbiga, grónaktigt brunsvarta, upptill mindre mórka, de yttre och mellersta kantade af en tydlig, men mycket smal luddrand; för öfrigt äro alla klädda af tättsittande ganska korta, svarta, men i yngre stadium gulknappiga glandelhår, hvarigenom holken upptill synes tätt gulpunkterad, samt ofta af enstaka korta, svarta hår eller rudimentära glandler. Denna beskrifning har jag anpassat efter exemplar från Härjedalen (Danrsr. Herb. Hier. 1. c.), hvilka af DAHLSTEDT identifieras med de àngermanlàndska.! De senare afvika ha- bituellt icke så obetydligt genom smalare, men trubbigare, mer vågiga, tätare tandade, mot basen mer afsmalnande blad, bland hvilka rosettbladen ha mindre tydligt nedlöpande skifva; genom ännu trubbigare holkfjäll och särskildt på primärhol- ken talrikare rudimentära (hårlika) glandler. Men de all- männa dragen hos bägge formerna äro mycket öfverensstäm- mande. Olikheterna kunna bero på olika ståndorter, i Härje- ! Angående släktskap i öfrigt jfr S. O. F. OMANG, Hieraciologiske undersögelser i Norge I p. 246. Den där beskrifna H. leucotrigonum räk- nas emellertid till Prenanthoidea Lee. A K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 43 dalen bjórkskog och fuktig granskog, i Angermanland stenig och solóppen backe. Ángermanland. Sjülevads socken vid grünsen till Natra. — De härjedalska lokalerna äro enligt DAHLSTEDT Funnäs- dalsberget och Glöte (flerst.). Sparsifolia (Lee). Till skillnad fran H. rigidum HN. har denna grupp vanli- gen färre, glest och ojämnt tandade eller hos den ursprung- liga formen nästan helbäddade blad, som pa ófversidan äro m. e. m. tydligt, ofta tätt stjärnhäriga; breda och trubbiga holkfjäll med grófre har; hos manga hithörande former ha holkfjàllen i spetsen en ytterst kort och fin krona, som har benägenhet att draga sig nedom spetsen och dir bilda ett litet hvitaktigt fält. Inga kännetecken äro genomgående hos alla former. Utbredningsområdet är hufvudsakligen mellersta Skandinavien,! i söder ersättas de af de egentliga rigida, 1 norr af lapponica m. fl. Af nedanstående två former är den ena representant för de mer håriga formerna, den andra är nästan glatt. 24. H. homalodermum n. Tafl. 7, fig. 24. Caulis aphyllopodus vulgo 35—55 cm. altus rectus com- pressibilis 5—7-folius virescens v. + olivaceus, inferne intense violascens, prope basin rare et sat breviter pilosus, ceterum levis epilosus eglandulosus, ubique leviter stellatus. Folia sat obscure prasino-viridia, subtus pallidiora, crassa firma fere erecta superioribus patentibus exceptis; infima 1—2 prope basin adfixa pilis brevibus solitariis—raris v. in petiolo spar- sis subpilosa, marginibus breviter et parce ciliata, folia cetera epilosa, omnia utrinque leviter—sparsim stellata; infima + lingulata obtusa subintegerrima, inferiora 2—3 suberecta pe- ! Flera former finnas i Dalarne och Härjedalen. Se Danrsr. Herb. Hier. Scand. 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. tiolata lingulate—oblonge lanceolata obtusa—obtusiuscula paucidenticulata vel dentibus paucis majoribus latiusculis unguiculatis instructa, petiolo ima basi paullulum dilatato et marginibus sparsim piloso; intermedia a basi + patente sur- sum eurvata sessilia + anguste lanceolata in apicem brevem obtusiusculum—subacutum subito contracta, dentibus paucis ineequalibus brevibus horizontaliter patentibus dentata, supe- riora patentia curvata et + plicata a basilata interdum sub- auriculata in apicem lanceolatum + acutum angustata. Anthela paniculata angusta sat oligocephala ramis sub- erectis virescentibus sparsim stellatis. Pedicelli et acladium 5—25 mm. longum epilosi eglandulcsi densiuscule stellati sub involucro + tomentosi. IJnvolucra atroviridia brevia crassius- cula 5—6 mm. lata et 9—10 mm. longa basi subtruncata. Squame late rotundato-obtuse, exteriores sat laxze oblong efloccose v. in marginibus extimis floccis paucis adsperse, apice vulgo brevissime subcomate, superiores oblongo-lanceo- late efloccoss apice glabre v. inconspicue subcomate, omnes glandulis minutis pilisque brevibus apice brevissimo albescente solitariis—raris obsite. Calathium luteum 30—35 mm. latum. Stylus obscurus. Habituellt utmärkt genom rak, i olivgrónt stötande, tàm- ligen spenslig stjälk och nästan alla delars glatthet. Glesa, spida och korta har fórekomma dock vanligen nara stjalk- basen och pa de allra nedersta bladen; i ófrigt aro stjalk och blad glest (eller de ófre bladen nagot tátare) stjarnhariga; nästan alla blad sakna randhar och stjälken är alldeles slit utan rudimentära hår. De tjocka, till största delen föga ut- stående bladen hafva ungefär samma utseende som hos H. sparsifolium La; de öfre äro vid basen starkt utstående, men med spetsen uppåtböjda. De korta grönsvarta, na- got glänsande holkarna utmärka sig genom tegellagda, ganska breda och rundtrubbiga fjäll, hvilka bära ett fåtal korta hår och mycket små glandler; de yttre fjällen äro van- ligen försedda med en ytterst kort, hvitaktig koma samt en- staka—spridda stjärnhår i yttersta kanten, långfjällen sakna stjärnhår och oftast äfven koma. Holkarna påminna genom storlek och form (men ej be- klädnad) om H. distubellatum K. Jou. Bladens antal, form och tandning hänvisa mot H. sparsifolium (coll.), på samma K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 45 gång som vissa drag påminna om H. lapponicum FR., hvil- ken skiljes genom fürre blad och stórre holkar m. m. Nür- besläktad är nog H. dolabratum NORRL. trots sina betydligt smalare holkfjäll. H. homalodermum är sålunda af intresse, emedan den bil- dar en mellanlänk å ena sidan mellan de storholkiga och bredfjalliga sparsifolium-formerna och de mer smalfjälliga pseudolapponica samt å andra sidan mellan högväxta och mangbladiga sparsifolium-former och de lågväxta, fåbladiga lapponica, ett förhållande, som är desto mera anmärknings- värdt, emedan fyndorten befinner sig nära gränsen mellan de nämnda gruppernas egentliga utbredningsområden. Västerbotten. Degerfors: flerstädes på sandiga ställen. Måttl. 25. H. Coronopus DAHLsT. Tafl. 6, fig. 21. Dautst. Hier. exs. fasc. IV n. 98. Caulis 35—75 (—90) em. altus rigidus scaberulus 8—16- folius, inferne vulgo intense violascens, infra medium pilis albis crispulis sat densis v. sparsis pilosus, superne fere epilo- sus, ubique leviter—sparsim stellatus. Folia sat firma gra- mineo-viridia sublutescentia, infima + violascentia sub anthesi sepe emarcida v. interdum persistentia approximata quasiin rosulam congesta breviter petiolata + late lingulato-oblonga —]anceolata obtusa indumento mediocri v. sat raro; reliqua sensim decrescentia, supra vulgo epilosa leviter stellata, sub- tus pilis sat brevibus raris—sparsis obsita sparsim stellata, margines versus et in marginibus ipsis pilis abortivis densis— crebris scabra, in nervo dorsali presertim prope basin sat dense villosa; inferiora longa anguste lanceolata in apicem longum + acutum protracta, deorsum sensim angustata, den- tibus paucis patentissimis brevibus ineequaliter dentata, cete- rum intermarginibus fere rectis limitata; intermedia plurima depetiolata lineari-lanceolata, basi breviter cuneata, in apicem longum—longissimum integerrimum acutum (v. fere obtusu- lum) protracta, medio dentibus paucis distantibus patentissi- 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. mis sat longis unguiculatis—fere rectis dentata; superiora parva internodiis breviora prope basin paucidentata. Anthela paniculata oligocephala ramis strictis acladium 1—3 cm. longum equantibus vel magis composita ramis ex axillis foliorum exeuntibus. Pedicelli floccis + dense tomen- tosi eglandulosi epilosi v. pilis solitariis teneris obsiti. Invo- lucra crassiuscula sordide virescentia 10—11 mm. longa. Squame sat numerose imbricate, extim: breves sublineares et exterio- res latiores usque ovato-oblongs sat obtuss, relique latius- cule—late triangulari-lanceolate obtusee—obtusiuscule, om- nes pilis tenuibus maxima parte albidis sparsis, floccis minutis fere nullis vel in marginibus squamarum exteriorum raris obsitze, glandulis vulgo raris minutissimis inconspicuis adsperse, apice brevissime comulate—nud&. Calathium luteum mediocre —sat latum radians. Stylus obscurus. Denna sparsifolium-form är bäst karakteriserad genom sina talrika, i storlek smaningom aftagande, tamligen ljusa stjälkblad, af hvilka i synnerhet de mellersta hafva en egen- domlig tandning af några fa starkt utstående, nästan raka eller i spetsen böjda, merendels trubbade tänder, långt skilda genom tämligen raka mellankanter; vidare genom orent gröna, nedtill brungröna holkar med gles beklädnad af rätt späda, hvitaktiga, ej mycket framträdande hår, ytterst små, framåt- riktade, nästan omärkliga glandler och hos de kortare fjäilen några små stjarnhar i kanterna. Holkfjällen äro tämligen breda, de yttre ofta till och med af äggrund form, de inre från bredare bas lancettlikt afsmalnande med bågböjda kan- ter, bredt trubbiga eller några plötsligt hopdragna till en kort halftrubbig spets med ingen eller ytterst kort koma. Långfjällen hafva brunaktigt gröna ryggar och spetsar, men mot kanterna öfvergår denna färg småningom i en ljusare, ehuru orent grön. Denna beskrifning, som jag uppgjort efter de härjedal- ska exemplaren i Dantst. Hier. exs. IV: 98, passar i det hela in på expl. från Luletrakten, ehuru de sistnämnda hafva smalare blad med jämnare, särdeles vacker tandning samt ej fullt så breda holkfjäll; de förra härleda sig också från fuk- tigare och sannolikt beskuggade lokaler, de senare från öppen, sandig mark. Af samma utseende som de nämnda härjedalska exempla- K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 47 ren aro en del vid Dysjón pa gränsen mellan Medelpad och Jämtland insamlade (E. COLLINDER 1904), endast med obe- tydligt mórkare holkar och mer grónaktiga holkskaft. Andra exemplar fran samma trakt, däribland de under n:o 71 i Dantst. Hier. exs. fasc. III utdelade, hafva mycket afvi- kande utseende genom talrikare, táttsittande stjälkblad med tätare tandning af ofta smalare och mer framåtriktade tän- der, nästan svarta holkar med smalare fjäll klädda af täm- ligen tättsittande, fina glandler, men knappast några enkla hår. Då således formen med bredare, grönaktiga, föga glan- dulösa holkar visat sig ha stor spridning, uppställes den (re- presenterad af expl. i Daunust. Hier. exs. fasc. IV n. 98) med DAHLSTEDTS medgifvande såsom artens typ, medan den mórk- och smaifjälliga fran Dysjón far betraktas som biform eller varietet, som for öfrigt förtjänar att närmare studeras. Bland Dysjö-formerna förekomma sådana, som starkt tendera mot H. melinostylum K. Jon. Fyndstállen i Norrbottens làn: nara Boden vid Safvast och vid vàgen till Hednoret. Máttl. — Fórut funnen vid Luleå (C. F. SUNDBERG 1892). Pseudolapponica. Under denna benämning sammanfattas här en i norra Skandinavien förekommande formgrupp, som utmärker sig genom spädare växt, smalare blad och holkfjäll samt alla delars glesare beklädnad än hos (flertalet af) egentliga rigida. Hit hor först och främst H. linifolium Sau. (H. gothicum FR. var. pseudolapponicum FR. Hier. eur. 127 b.) samt H. dola- bratum Norru. (Herb. Mus. Fenn. ed. II). H. dolabratum NORRL. (J. P. Norruin in Herb. Mus. Fenn. ed. II p. 147; Hier. exs. d Fase. VI n. 75—83). Denna art förekommer ej sällsynt kring Boden, Säfvast, Alfsbyn m. fl. ställen i närheten och troligt dr, att dessa lokaler genom andra sammanbindas med de förut kända pa 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. finska sidan.! Den är splittrad i en mängd i hvarandra 6f- vergaende former, i det knappast tva lokaler uppvisa fullt lika exemplar. Hvad som skall anses vara artens typ ar ej alldeles kiart, da utförlig beskrifning ännu saknas. Alla exem- plar jag sett från Lule-trakten ha det gemensamt, att bla- den äro flera (ofta äro de ända till 12, sällan blott 6) än be- skrifningen i Herb. Mus. Fenn. angifver (»caulis 4—6-folius»). Men det betyder här ej sa mycket, dà förhållandet ar nästan detsamma med finska exemplar i ofvannämnda exsickat (t. ex. de fran Lapp. Inarensis in ripa fl. Lutto). Afven synes akladiet i allmänhet vara något längre, pa de flesta exem- plaren 10—20 mm., men stundom 20—30, mer sällan under 10. Primärholken är vanligen 6—7 mm. bred och c:a 10 mm. lang, kalatierna 30—35 mm. vida; hos småväxta exemplar aro holkarnas dimensioner nagot mindre. Hvad som mest karakteriserar denna form, är utom holkarnas ringa längd de tämligen smala, men trubbade, svartaktiga, glest beklädda holkfjällen. Deras beklädnad varierar för öfrigt inom rätt vida gränser särskildt med hänsyn till stjärnhåren, som kunna saknas eller vara glest strödda öfver hela fjällen eller vara samlade (dock aldrig tättsittande) mot dessas ryggar och där bilda ett gråaktigt band. Glandlerna äro små, i allmänhet strödda, men kunna sitta tätare eller också alldeles saknas; - till en mindre del kunna de ersättas af korta hår. Enstaka hår finnas i regeln äfven hos de mest glandulösa holkarna. Egendomliga äro de tämligen tunna, smala, bandlika, långspetsade stjälkbladen med glesa, af konkava mellankanter åtskilda, smalt klolika, jämna, ofta parvis mot hvarandra ställda tänder. Härbeklädnaden af korta eller rudimentära har är föga märkbar, men stjärnhären äro m. e. m. glest strödda äfven på bladets öfversida. Ett eller två basalblad kvarsitta ofta vid blomningen, såsom hos många rigida, och äro af m. e. m. tunglikt lansettlik form samt ofta violett- anlupna. I allmänhet äro stjälkbladen småningom dekre- scerande som hos rigida, men ofta mer hastigt aftagande, då de öfre bladen kunna vara små och glesa; häri röjes en släkt- skap med ZH. linifolium. Såsom rätt mycket afvikande ytterlighetsformer af H. dolabratum upptagas de två nedanstående. ‘En dylik lokal är Selkäsaari i Hietaniemi s:n (enl. expl. insamladt af D:r G. HELLSING). K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 49 f. nitidiusculum. Squamis involucri atronitidis sparsim v. densiuscule glan- dulosis efloecosis apicibus + laxis vulgo. brevissime albo- comatis, pedicellis sparsim (—densiuscule) setosis dignotum. Den bäst utpräglade formen vid Boden var spenslig med krökta korgskaft af mörk färg i följd af tämligen glest stjarn- ludd, men svartbasiga hår. Då enstaka eller spridda hår å holkskaften träffas äfven på exemplar från andra lokaler, synes denna form ej hafva någon särdeles hög systematisk rang. Boden, på gammal gräsvall; Hednoret, på vägkant. Måttl. — spars. f. lineatulum. Involueris pedicellisque eglandulosis epilosis, squamis floccis sparsis (in dorso sepius densiusculis) obsitis a forma primaria differt. Grof och storväxt, anda till 60 cm. hög, kanske blott en genom näringsrik jord framkallad modifikation. Egendomligt är emellertid, att hvarken glandler eller enkla hår kunde upptäckas hos växten. Älfsbyn, spars. Lapponica. Denna formgrupp utmärker sig genom lågväxt, men jäm- förelsevis grof, vid basen ofta m. e. m. krökt stjälk, ringa beklädnad, fåtaligare blad än hos de egentliga rigida, van- ligen samlade mot stjälkbasen, men mycket glesa eller inga på stjälkens öfre hälft, samt stora holkar med breda, tegel- lagda, men ej särdeles talrika holkfjäll. Hit hora H. lapponicum Fr. Ericr., uppträdande i tal- rika modifikationer eller former i allmänhet med alldeles gult stift, samt H. crepidioides Norru. (Herb. Mus. Fenn. ed. ID. Den vid Alfsbyn fórekommande Z. lapponicum befinner sig sannolikt vid yttersta grünsen for artens omrade och af- viker habituellt genom mörkt lókgrón, men knappast violett bladfärg, ofta förlängd och kraftig stjälk (intill 50 em. hog), smala m. e. m. trubbade stjülkblad med korta, delvis ut- spärrade tänder samt basalblad af mycket växlande form, Arkiv für botanik. Bd 6. N:o 18. 4 50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o IS. tunglika—bredt spadlika. Stiftets farg ar i friskt tillstand än gult, än livescent, i torkadt tillstånd tydligt grónpunk- teradt. Holkarna, som till sin byggnad öfverensstämma med exemplaren i FRIES” Hier. europea, äro 6—7 mm. breda och c:a 12 mm. långa; holkpipen är kort dubbelkonisk (rutformig genomskärning), sedan konisk med nästan tvär bas; kalati- erna äro 40—45 mm. vida och vackert gula (luteo-lutescens). Storväxta exemplar hafva en slående likhet med sådana former af H. sparsifoliwm, som ha långa, upprätta, svagt för- grenade inflorescensgrenar och glest beklädda holkar. Huf- vudskillnaden ligger dock i korgställningen, som hos H. lap- ponicum ar nästan alltid enkel; hos 50 individ, af hvilka manga voro storväxta, fann jag blott två grenar, som upp- buro mer än en korg. De nedre grenarna utgå ofta fran ett eller annat af stjalkbladen. Stjärnhären äro hos bladen gle- sare än i allmänhet hos sparsifoliwm eller saknas. Skillnaden mellan lapponica och den foga enhetliga spar- sifolium-gruppen kan dock lätt upprätthållas, emedan deras utbredningsområden ej mycket beröra hvarandra. K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR, HIERACIE-EXKURSIONER. 51 Litteraturforteckning. Aumquist, S. Studier öfver släktet Hieracium. Sthm 1881. Brenner, M. Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium- former. Meddel. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. 1892 & Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. Dautstept, H. Bidrag t. s. 6. Sveriges Hieraciumflora. K. V. Ak. Handl. 1890, 1893, 1894. » Om några i Bergianska trädgården odlade Hieracier. Act. Hort. Berg. 1891. så » [i Svensk flora af Neuman och Ahlfvengren m. fl. arbeten]. ErrsrRANp, M. Botaniska utflygter. Bih. K. V. Ak. Handl. 1890. Fries, E. Symbole ad Hist. Hier. (Nov. Act. Soc. Sc. Ups. 1848). » Epicrisis gen. Hier. Ups. 1862. Höcsom, A. G. Norrland. Sthlm 1906. JOHANSSON, K. Nya Archier. fran Dalarne etc. Bih. K..V. Ak. H. 1900. » Archieracium-floran inom Dalarnes siluromrade. Ib. 1902. » Nya Hieracier fran Medelpad. Ark. f. Bot. 1907. LINDEBERG, C. J. Hieracium [i Hartmans flora ed. 11.] Sthm. 1879. Nommuw, J. P. Anteckningar öfver Finlands Piloselle. Act. Soc. pro F. et. Fl. Fenn. 1884. » Bidr. t. Hieraciumfloran i Skand. halfóns mell. delar. Ib. 1888. » Hieracium [i Herb. Mus. Fenn.| Helsingf. 1889. Owawc, S. O. F. Hieraciologiske undersógelser i Norge. I. Kristiania 1903: STENSTRÖM, K. O. E. Värmländska Archieracier. Ups. 1889. SAMUELSSON, G. Bidr. t. Archieracium-floran i Säterstrakten. Ark. f. Bot. 1906. Wainio, E. Kasvistonsuhteista Pohjais-Suomen ja Venäjän-Karjalan Rajaseuduilla. Helsingf. 1878. 52 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:O 18. Index specierum et varietatum Hieracii. acidodontum DAHLST. acrochristum DAHLST. amorphophyllum Danrsr. amplificatum DAHLST. angermannicum DAHLST. angricum K. Jon. arctophilum FR. auricula L. 173 x0 basifolium (Fr.) Arwqv. botniense BRENN. ciesliflorum ALMQU.. cesiomurorum Let. cesiopellitum K. Jon. 21, pag. cesiotinctum Dautst. & K. Jon. . cesium FR. chlorellum Sm. & Nommr. chordosum K, Jou. cochleatum NoRRL. columniforme K. Jou. confragifolium K. Jon. constringens NORRL. cordigerum NORRL. Coronopus DAHLST. diaphanoides Lee. . dissimile Les. dolabratum NORRL. . edselense K. Jon. . expallidiforme Danrsr. falcatidens DAHLST. fuscoviolare K. Jon. galbanum DanrsT.. habitius K. Jon. em L Po m H= Sone Qu Oo T oo CO ST Ot Co ol - ~ he . Oo —* or) o = LI e — SS IM MR NN Mt UR Uv UI 00 DB og OU i I IM O2 Hoo mg [2 e» co ^ V oa homalodermum K. Jou. impressum NORRL. integratum DAHLST.. involutum Danrsr. kuusamoénse WAIN. . leeticeps Daursr. leticolor ALMQU. . lapponicum FR. lepistoides K. Jon. . lineatulum K. Jou. lingua DAHLST. linguiforme Danrsr. linifolium Szr. 5 longilingua K. Jou. macellum K. Jou. madarodes DAHLsT. megalodon DAHLST. melanolepis ALMQU. minuriens DanrsT. . morulum DanrsT. . munduliforme DAHLST. nevosum K. Jon. nitidiusculum K. Jon. obatrescens DAHLST. obtextum DAHLST. pertinacifolium K. Jou. . philanthrax STENST. Pilosella L. . pilulaticeps K. Jon. porrigentiforme DAHLST. . preeteneriforme ALMQU. preetenerum ALMQU. in rg © [us] bo 00 OL OU OL P OL OL OLD GD cO CLE BP HD OL OL Ot O Ov O» Ov 0» ODD EP OD PD I“ 43, um K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 53 prolixum Nommr. . pubescens LINDBL. ramselense K. Jom. rhodolepis Nonnr. scioides K. Jom. . semicanum K. Jon. . staticoides K. Jon. stenolepis Lee. subarctoum Nomnnr. . subcordigerum K. Jom. pag. 3^4 subleticeps DAHLST. subpellucidum Nonmr. . tenerescens NORRL. transbottnicum Nonnr. triangulare ALMQU. . umbellatum L. umbricola S;r. vindelense K. Jon... . . 2 vulgaticolor K. Jom. pag. 4, 5 54 Fig. - = vw N 2» ARKIV FOR BOTANIK. BAND 6. N:o 18. Mieracium obtextwm. Explicatio tabularum. torum. 188 H. edselense. TEL ef ramselense. Tab. thy Ramsele. Edsele. subcordigerum. Ramsele. . chordoswm. . habitius. Ramsele. . vulgaticolor. . fuscoviolare. H: . megalodon. cesiotinctum. Tab. 2. Ramsele. Ramsele. Tab. 3. . ceswopellitum. Backe paroecie Mo. . amorphophyllum. Par. Själevad. . confragifolium. Själevad. Tab. 4. Helgum. Skelleftea. 4 Glöte Herjedalie (leg. M. ÖSTMAN). Tab. 5. . nevosum var. angricum. Själevad. HE pertinacifoliwm. Gala par. Mo. angermannicum. Ramsele. staticoides. Utanede. Folia specimenum in Mellansel lec- K. JOHANSSON, ANTECKNINGAR FR. HIERACIE-EXKURSIONER. 55 Tab. 6. 18. H. pilulaticeps. Edsele. 19. H. columniforme. Skellefteå. 20. H. minuriens. Boden. 21. 4T. Coronopus. A. Lillherrdal Herjedaliz (leg. S. J. Enan- DER). B. Boden; C. Säfvast. Tab. 7. 92. H. semicanum, Boden. 93. AH. macellum. Boden. 94. H. homalodermwm. Degerfors. 95. H. vindelense. Degerfors. b. significat foliwm basale, Tr. e. » » rosulare exterius, rm. » » » medium, E » » » interius, NE CS » » caulinum primum, e. 9 » » >» . secundum ete. Figure superposite et figure linea interrupta conjuncte ad unam et eandem plantam delineatz sunt. Tryckt den 4 september 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. " á rs X9 * T "vp - ry* "se AS {iit dd .EIKOIPTUR/IUC ADAE er Jimi » AES = ip OU se 2 » saz Uu Tis" [^ 4 5là sak pur f 1 n FEN UC uu. satt atiseui Y £ tel souls SUE Å ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. Auct. del. 1. H. obtextum. 2. H. ramselense. Tafl. 1. Foto. o. tr. J. Cederquist Sthlm. 3. H. edselense. 4. H. subcordigerum, Ayer ole y omm _— m ee! ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. Foto. o. tr. J. Cederquist Sthlm. abitius. 7. H. vulgaticolor. ii tv eo Br = ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. 8. H. cesiopellitum. 9. H. amche Tafl. 3. Foto. o. tr. J. Cederquist Sthlm. 10. H. confragifolium. ES | B a EL V i TT ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. Auct. del. 11. H. fuscoviolare. 12. H. fi Tafl. 4. Foto. o. tr. J. Cederquist Sthlm. siotinctum. 13. H. megalodon. - ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. Auct. del. 14. H. nevosum var. angricum. 15. H. pertinacifolium. già = Tae ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. 18. H. pilulaticeps. 19. H. columniforme. 20. H. minuriens. &. ees u oP le UCET oe E A TE. TN 7 Persii ARKIV FOR BOTANIK. Bd 6. N:o 18. FS Tafl. 7. : Foto. o. tr. J. Ce 25. H. vindelense. 24. H. homalodermum. ah ANS Die beiden letzten Bände der »K. Svenska Vetenskaps- Akademiens - : Handlingar» enthalten folgende Abhandlungen, welche dem Spezial- 7 Te 12 M ehlete dieses Archivs angehören: | ; The two last volumes of »K, Svenska Vetenskaps-Akademiens | . Handlingar» contain the following papers on subjects belonging to the special matter of this Archiv: ANUS. 2^ Les deux derniers volumes des »K. Svenska Vetenskaps-Akade- - Ps -. Amiens Handlingar» contiennent les memoires suivants rentraut dans le - cadre scientifique des nouvelles Archives: UTI | K. VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR (stor 4:0) äro följande afhandlingar i Botanik publicerade sedan är 1903: , ArEscHOUG, F. W., Undersökningar öfver de tropiska växternas bladbyggnad i K | jämförelse med de arkliska och boreala, — Band 89 n:o 2. 1905. 207 27 uM pg. 25 Taf. x 1; E ERIKSSON, J., Ueber das vegetative Leben der Getreiderostpilze, 1—4. — P SER 37 n:o 6. 1904. 19 pg. 3 Taf; Band 38 n:o 3. 1904. 18 pag. 3 Taf; Band 39 n:o 5. 1905. 41 pg. 2 Taf. L JuEL, O., Die Tetradenteilungen bei Taraxacum und anderen Cichoriaceen. — Band 39 n:o 4. 1905. 21 pg. 3 Taf _ NarHonsT, A. G., Bemerkungen über Clathropteris meniscoides und RhisomopleL je s eruciata CAT — Band 41 n:o 2. 1906. 14 pg. 3 Taf. u — —, Ueber Dictyophyllum und Camptopteris spiralis. — Band 41 n:o 5. m 24 pg. 7 Taf. Ex SERNANDER, R., Entwurf einer Monographie der europäischen Myrmecochoren — . i Band 41 n:r 7. 1906. 410 pg. 7 Taf. - Y d SvrLvÉN, N., Om de svenska dikotyledonernas första förstärkningsstadium eller A utveckling frän frö till blomning. 1. Speciell del. — Band 40 n:o m 1906. 349 sid. 25 tafl. Pa u E pA | = i * 4 Em. er oe T FN QE IUS CV PN LN d j PO ren Bolivia und Argentinien. RÖR DanrsrEDT, H., Ueber einige südamerikanische BIRGER, S, Om Tuber Salep . oe JoHANSSON, K., Nya Hieracier af gruppen vulgata. Fr. ep ee Med 8 taflor . ER Tee area ‘ ah vie Vere s J OHANSSON, K, Anteckningar fran Mies aka manland och Västerbotten. Med 7 taflor . . . . Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktry k | | TEE Botanical New York DET 347 0258 9 3 5185 0