É sa så SS ARA a De ÄR Ur på ARR Vy TERFEL vs p ÄN SEN So TA " OTO VA 5 SEN re é SS Re a Re - sv RATAR Ilan å 0 2 SM Z Vv SM SN RR » > FaR jr Åh Po om | Th Jag ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN UPPTÄCKTER . A TILL Hrockhol 7 KO NG L. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 3I MARS 1826, AF J. W. DALMAN. x2eZ STOCKHOLM, Tryckt hos P. A. NorsTtTEDTY Ö& SÖNER, 1826. a Anthropologie. Via det utmärkta begär att systemati= sera, som måhända hos en efterverld skall karakterisera Naturforskningens närvaran= de period, och medan man årligen upp- finner skiljetecken mellan hundradetals ej endast af arter utan äfven af slägten , tor= de det ej böra förefalla oväntadt, att man äfven kommit på den ideen, att söka sås som olika species bestämma de särskil- dta menniskoracerna, hvilka hittills varit ansedda såsom blotta förändringar af en enda art. Redan längesedan har BLUMmens BacH sökt hänvisa till 5 särskildta hufvuds stammar för menniskoslägtet, nemligen: den kaukasiska, den mongoliska, den aes thiopiska, den amerikanska och den ma- layiska. Gränsorna mellan dem hafva lik= väl stundom synts så svåra att bestämmas att nästan hvarje författare; som sedan djupare behandlat detta ämne, funnit sig befogad att dervid föreslå en eller annan modifikation. ÖKEN antog endast 4 huf- vudracer. Men med så mycket raska- re steg hafva nu på en gång DEMOULINS och Bory DE St. VincesTt täflat att göra sina nya åsigter af detta ämne gällande, Den förre har nemligen stabilierat 11 oli= ka arter, och den södalb ej mindre än 15. Båda synas nästan strida om äran af att Pr. Dalmans Ärsb. 1825. 1 2 först hafva vågat anse menniskoslägtet så- som bestående af flere olika species; men dervid skulle kunna anmärkas, att denna åsigt ej är så alldeles ny, och att den, till ex. vid fråga om slafbandeln, väl redan blifvit både hyst och yttrad, om än icke framställd i system. Den sy- nes det oaktadt så ovanlig 1 sin närva- rande framställning, att man svårligen kan afhålla sig från löje, då man för för- sta gången ser de vanliga rent zoograBbi- ska karakters-formlerna, och de med dem analoga benämningarne, använda i detta fall; och när man således i spetsen för denna art-series finner oss höra till arten: Homo japeticus; och sedermera träffar Homo arabicus, Homo sinicus, Ilomo hy- perboreus , och till och med Homo nep- tunianus , O. S. V. Det vore likväl ganska orättvist att från detta, vid första anblicken, stötande i formen, dömma menligt om dessa fram- ställningars vetenskapliga innehåll. Des- sa försök att närmare bestämma de huf- vudstammar, till hvilka de mångfalldiga nationernas olikheter kunna hänföras, äro nemligen resultat af mångåriga, vidsträck- ta och skarpsinniga forskningar, rika på nya underrättelser och på egna ideer, och erbjuda åtskilliga märkvärdigheter äfven i detaljerna; så att de både i physiolo- giskt och i historiskt afseende icke sakna intresse. — Man torde äfven i allmänhet kunna säga, att det verkligen redan är hög tid alt försöka uppfatta det karakteristiska 3 de så kallade vilda mennisko-stammar=-= 3 nas både physiska och intellectuella olik: heter, innan dessa stammars originalitet hinner rubbas eller alldeles utplånas, ge- nom den europeiska stammens ständigt tilltagande utbredning och mägtiga ins flytelse;: : De af Desmovuins föreslagna mennis sko-arter äro följande: 1. Celto- Scyth- Araber. Detta illa sammansatta namn skall antyda en art; bestående af varieteter; som måhända ej utgöra blott en art; nemligen: Celter; Scyther, Araber och Atlanticers 2. Mongoler ; 3. Ethiopier ; 4. Euros Afrikaner; 5. Austro-Afrikaner ; 6: Mas lajer eller Oceaniker; 97. Papoier; 8. Ocean-Negrer ; g. Australasier ; 10: Cos lumbier, 11. Amerikaner, hvilka sistnämn= de innefatta 4 underafdelningars Alla dessa arter äro af Desmövriing vederbörligen diagnoserade; enligt de oliks heter som träffas i hårets krusighet; raks het och färg; i näsans; pannans, Öögo- nens, läpparnas, 0. s. v. olikheter; samt hudens färg-nuancer: Vid hvarje art är äfven anmärkt hvilka länder eller trakter af jordklotet den bebors "Y | Bory DE St. Vincents framställning af detta ämne innefattar först en inledz= ning om menniskans plats i naturen, dess företräde framför alla andra organismer; samt en utförlig och noggrann både naturs +) Tableaux apalytiques de la Zoologie, pär A: Desmovuiss. — (Magendie Physiologie; Tom: I. Paris 1825.) 4 historisk och anatomisk beskrifning af dess kroppsbyggnad. Sedan fördelas menni- skoarterna under tvenne afdelningar, nem- ligen Lejotrichi, eller släthåriga, och Ulotrichi eller krushåriga, Bland Lejotrichi uppställer Bory följande arter. t. Homo Japeticus , hvartill hänfö- ras såsom 4 märkbara Varieteter, den Cau- casiska, Pelagiska, Celtiska, och Germaniska stammen. H. Arabicus; bestående af tvenne Racer, den Atlantiska, Maurerna, och den Adamiska, som Bory anser egen för Abys- sinien, hvarest han tror att Adams Eden hellre bör sökas än i Mesopotamien. (DM 3. H. indicus; CHindouer &c.) som bebor landet mellan mynningarne af Indus och Ganges samt indiska hafvets kuster; Ceylon, Timor och flere af Polynesiens öar. 4. H. scy thicus; eljest obestämdt be- ARR med namnen Kossak, Tartar, Kal- muck , Mongol, o. s. V. 5. ÅH. sinicus; bestående af Coreer, Japanesare, Chinesare, Birmaner, os s. v. Dessa 5 föregående arter tillhöra en- dast gamla Continenten; de 3 följande be- bo deremot både den nya och den gamla; nemligen: 6. H. hyberboreus , innefattande Lap- par, Samoyeder, Ostiaker, Tunguser, Ju- kaghirer, samt vissa Kamtchadal-horder 0. s. v. I gamla Continenten; och dessutom i Amerika Esquimaux-stammen. . Homo MNeptunianus. Denna art, som på ett ganska utmärkt sätt alltid hål- '$ ler sig till kustländer, bebor enligt Bory östra kusten al Madagascar, vestra kuster- na af Amerika från Californien till Chili, samt åtskilliga af Polynesiens öar. Under denna art lydande racer äro: Malajer 3 Oceaniker, som bebo Nya Zeland, stilla- hafvets öar, 0. s. v.; samt Papuerna. 3. Homo australasiaticus: endast till- hörande Nya Holland. Följande arter tillhöra endast nya Continenten. 9. Homo columbicus, innefattande alla de folkslag, som bebo förenta staternas territorium , Canada, Florida, den del af Mexiko som är öster om Cordilleras; öar= ne i mexikanska viken, Terra firma samt Guiana. — Denna art är nu så modifierad af den europeiska, att den endast i en el- ler annan vild hord ännu står alt igen- känna. 10. Homo americanus: bebor inre lan- det omkring Orenocco och Amazonfloden; Brasilien, Paragay, och östra trakterna af Chili. i. H. patachonicus; Patagonierna, en art som ännu är endast ofullständigt bekant. i De återstående 4 arterna höra till den andra afdelningen, eller Ulotrichi, van- ligtvis kallade Negrer. Dessa äro: 12. Homo wWthiopicus : den egenlliga- ste Negerracen, som bebor det medlersta Afrika, mellan båda Tropikerna, 13. Homo Cafer; bebor landet söder om den förra, samt några trakter af Mas dagascar. 6 14. Homo melaninus; en art som fin- nes spridd på Van Diemens land, Elds- landet, på ön Formosa, på vissa ställen af Phillippinerna och Cochinchina, på Borneo, Celebes, Timor, större delen af nya Gui= nea, Nya GCaledonien o, s, v. Dessa Me- lanier hafva hittills blifvit förvexlade med Papus. 15. Homo hottentottus, Hottentotter= na, den mennisko-art som af alla är mest skilld från Homo japelicus. Dessa äro således Borys mennisko-ar=- ter, eller om man vill undvika denna be= nämning,de menniskostammar, hvartill han tror att alla jordens folkslag enligt sina väsentligare likheter och olikheter kunna sammanlöras. För att ej öfverskrida grän= sorna af en blott årsberättelse har jag här endast antydt hvilka folkslag som föras till hvarje stam, men bör dervid an- märka, att alla dessa stammar äro af BorY både noggraut och utförligt karakterisera= de, att beskvifningarne finnas beledsagade af intressanta och ofta nya anmärkningar, till en del skördade under de sednare årens upptläcktsresor; att Bory ej endast fästat sig vid dessa stammars physiska olikheter utan äfven lemnat underrättelser om de- ras moraliska och intellectuella karakterer, utmärktare sedvanor, 0. s. v. Dessutom anföres äfven åtskilligt om vissa Nationers dialecter , de vandringar som af några stam mar fordom blifvit företagna, och flere dy= bka ämnen, som enligt de nya åsigler, bvarunder de här blifvit framställda, viss serligen skola locka till nya undersöknin= dl gar, och sannolikt således äfven föranleda en” och annan intressant” upptäckt. Hvad sjelfva framställningsformen' vid-" kommer, synes det således-egentligen va- ra det 'pikanta i uttrycket af mennisko- art, species, som förmodligen kommer att af olika Naturtforskare olika bedöm- mas. Detta bedömmande beror åter på det olika begrepp man fäster vid. denna term; på den distinktion man antager mel- lan Art och så kallad persislent vari- etét; en distinktion som ehuru I Natur- historien, och i synnerhet i Physiogra- phien, af största vigt, likväl hör tll de ämnen, som ännu kunna räknas bland Vetenskapens egentliga prisfrågor. — E- medlertid må anmärkas, att äfven en af vår tids utmärktaste Natur- -philosopher, Oxen, ganska bestämdt yttrat sig mol den= na af Desmovuins och Bory framställda åsigt; alt äfven enligt hans åsigt den gam- la definitionen på species måste bibehål- las; och att, då alla Mennisko-racer full- komligen frivilligt förenas, och deras af- komlingar beständigt fortplanta sig, samt likaledes alla deraf uppkommande mellan- racer, man ej annat kan än anse denr al- la utgöra blott en enda art; och här, i den högsta af alla organismer, äro såle- des species och genus "endast ett, 2 4) Isis 1825. 12; p. 1323. Rörande Mennisko- slägtet kunna äfven följande nya arbeten här anföras; Recherches sur Porigine et les differenc es caracteristiques des races d'hommes indigetnes gui habitent la partie extra-tropicale du sud Zoographie i allmänhet. Innan jag företager anmälandet af de nu åter uppdagade nya djurarter, torde jag böra i korthet nämna något om de upptäcktsresor, hvilka vi i synnerhet haf- va att tacka så väl för dessa oräkneliga naturalster från främmande verldsdelar, som i synnerhet för en närmare kunska om deras lefnadssätt, deras förhållande till klimat, till landets physiska beskaffen- het, deras geographiska utbredning o. s. v. I samma mån som 'framställningarne af dessa föremål på sådant sätt sammanbin- da dessa särskildta förhållanden; ju mera de i stället för isolerade och osamman- hängande bilder, söka lemna oss hela taf- lor af de föremål som med hyarandra stå i närmare beröring; och målningar af de talrika och vexlande scenerna inom djur- riket; ju mera de med ett ord lyckas, att visa oss sjelfva sambandet i naturen, ju närmare uppfylla de äfven den verkliga naturforskningens ändamål, och ju snara- re kunna de på en gång både motsvara npaturforskarens fordringar och väcka an- dra Vetenskapsälskares intresse. Flere af våra sednare Resandes framställningar ut- märka sig ganska lyckligt i detta afseende; vi kunna med dem genomvandra de alf- lägsnaste verldsdelar, och hänföras ömsom dAfrique; par RB. Knox. — (Mem. of the Verner. Soc. 1923 — 1824. Vol. V. I. p. 206. — Rec. i Bull. univ. 1825, 1. Pp. 95.) Histoire naturelle du genre humain, par I, J. VigeEv; nouyv. edit. Paris 1924. 9 af dessa lifliga, varma och brokigt hvim- lande taflor, som under Tropikernas yp- piga natur trängas till hvarandra; och öm- som åter beundra kontrasten af samma natur, i den enkla, enformiga drägt hon antagit i polarländerna. Man behöfver endast följa Kapten PaArrys Nord pols-expedition ; 7Y — FRANK- LINS resa till Amerikas nordligare trak- ter, FF"); Capten Lonwcus tåg till Rochy mountains, "7 samt Scoressy's äfven- tyrliga färder och Hvalfisk-jagter &), för att finna hvilken betydande tillökning vår kunskap inom några få år vunnit, om den nordiska naturens karakter. Det är sant, att den skörd man från dessa länder hem- fört åt Museerna, visserligen är ganska ringa, jemförd med de skatter som be- ") Voyage for the discovery of a Northwest Passage &c. — Hit kan äfven räknas : The privat Journal af Capitaine G. F. Lyon, during the recent voyage of discovery , un= der Capt. Parry, +4) Narrative of a Journey to the shores of the Polar Sea in the years 1819 — 1822, by I. FRANKLIN. RICHARDSON har bifogat ett tillägg om de under denna resa fundne fiskar. ") Account af an Expedition from Pittsburgh to the rochy mountains, by St. Lone. Phi- ladelphia 1823, 8. 1. 2. Narrative of an Expedition to the source of St. Peters-River &c, under the command of SterBEnN H. Lonc &c., compiled from the Notes of Mayor Lonc, M. M. Sav, KEATING, Caznoun, by W. H. Krating, London 1825. Vol, 1. 2. — 8:0. T) ScoresBy's Tagebuch einer Reise auf den Wallfischfang; aus dem engl. von Fn. KRries, Hamburg, 1925. 8:0. 10 ständigt inflyta ur Söderns outtömliga för- råd, men hvad man från dessa nordliga kuster bemfört, eger åtminstone för lo- kalens otillgänglighet ett så mycket större värde; och om deraf å ena sidan intygas en förvånande fattigdom hos sjelfva natu- ren derstädes, så bevisas deremot så myc- ket mera fullkomligheten af menskliga or- ganismen, dess kraft, "och dess förmåga af härdning; då man finner att äfven i dessa kalla, och på vegetation och djur så ytterst fattiga länder, menniskan ännu förmår bo och trifvas, och att genom sin inneboende öfverlägsenhet besegra alla de svårigheter, som från dessa trakter ute- stängt de flesta andra organismer. Så mycket både ymnigare och intres- santare äro deremot skördarne från södra hemisphaeren, der Bizra besökt van Die= mens land; samt DuPerrEeY, LEsson, GAR- NOT, DURVILLE; ") Quor; GAmaArD m. fl. Australiens oräkneliga öar, så rika på na- turalster af en helt annan form än nor- dens. Helt olika målas också deras djurs lefnadssätt af dessa ögonvittnen, mot hvad man af de döda bilderna i våra museer trott sig kunna sluta. — Bland dessa Re- sebeskrifningar utmärker sig särdeles den af Capt. Frevciner, "") vid hvilken Quor +) Extrait du, Rapport fait a VAcaddémie des Sciences 1825, sur le Voyage de découver= tes, exécuté dans les anndes 1822 å 1825, sous le commandement de M. DurERREY. — Bull. univ. 1923. 10. p. 310. ik) Voyage autour du monde, fait par ordre du roi; par FREYCINET; — partie zoologique;, II och GaArmarp i en särskild suite biloga be- skrifningar och teckningar af en mycken- het nya eller föga bekanta djur, som un- der denna resa i södra Oceanen blifvit in- samlade. Dessa bidrag utmärka sig lika mycket genom sin rikhaltighet, som genom intrestanta framställningar af djurens lefs nadssätt, och genom lNifliga och träffande naturmålningar. Jag skall bland detaljerna anföra ett eller annat drag häraf. — En särdeles förtjenst af detta arbete är äfven, att en af de mindre bearbetade partierna, Ichthyologien, här företrädesvis vunnit uppmärksamhet, och en högst betydande skörd. Södra Asiens naturhistoria fortfar att allt mera upplysas af de rikhaltiga bidrag HorsFieErp lemnar; — Afrikas naturhisto- ria synes deremot ännu fortfara att ligga mest fördold, men har dock äfven vun- nit vigtiga upplysningar af Rurpers och Hempricus forskningar. — Af alla främ- mande verldsdelar är likväl ingen i sed- nare tider så mycket undersökt, som Sö- dra Amerika, och bland dess länder fram- för andra Brasilien. Det är redan flere år sedan Prins MAx1imIuiAn af NEUWIED, sedan Sex och MaArrtius, samt de från Österri- ke utsände Naturforskare hemkommit, men de rikhaltiga frukterna af dessa lärdas forskningar fortfara ännu att årligen rikta vetenskapen, = I nn rn. par Quor & Garmarpo. Paris 4:o. AF detta rikhaltiga arbete äro åtminstone redan 14 Livraisons, och 66 plancher utkomna, 12 En sednare resande, WATERTON, har likaledes lemnat mångfalldiga bidrag till kännedomen af det medlersta Amerikas naturhistoria, och hvad som deraf tillhör Zoologien , intresserar ofta tillika genom de lifliga färger, hvarmed den raska och dri- stige jägaren förmått teckna så väl sjeltva djurens lefnadssätt, som de äfventyr han i striderna mot dem bestått. Bland de nyare Resebeskrifningar, som lemna bidrag till Europas fauna, kun- na här ännu följande anmälas: | G. Martens: Reise nach Venedig. "") Zoologien har varit bland föremålen för författarens synnerliga uppmärksamhet. Marmora, har gjort tvenne resor på Sardinien, och lemnat åtskilliga bidrag till öns fauna, hvilken förut ej varit särdeles bekant, men likväl eger samma utmärk- tare intresse, som de öfriga länder, hvil- ka utgöra södra gränsen af Euro pas fau- na, bol ofta hysa vissa naturprodukter gemensamt med Norra Afrika. 55) Till de arbeten , som angå den zoo- logiska Vetenskapen i allmänhet, höra äf- +) Wanderings in South-America, the North- West of the united States, and the Antilles, in the years 1812, 1816, 1820 and 1824; with original instructions for the perfect pre- servation of bird &c. for Cabinets of natu- ral History; by CHartEs WaATERTON. London 1825. 4:0. "+) Ulm 1824., Vol. 1, 2. 4) Här kan ännu tilläggas: Reisen im Innern Russlands, angestellt von.D. 1. F, ERDMANN, Öc. Leipzig. 1845. 8:o [ad 12 ven de, som hafva dess Systematik till föremål; och svårligen torde någon veten- skaps systematik så ofta erhålla nya bi- drag, jemnkningar och förändringar, som Zoologiens. — Utan att här anföra de tal- rika nya systematiska uppställningar vi se- nast emottagit öfver vissa särskildta Clas- ser, Ordningar eller Familjer, och hvar- af de förnåmsta på sina ställen skola an- föras , måste jag likväl här anmäla ett un- der det förflutna året utkommet arbete af större omfatlning, LATREI: ES ?familles na- turelles du regne animal? ., ") som inné- fattar en systematisk uppställning af hela djurriket, alla dess Classer, Ordningar, familjer och slägten; ett arbete, som på en gång innehåller den både fullständiga- ste och ändå mest concentrerade öfver- sigt vi i detta ämne ännu ega. —-- Endast de inom djurriket antagna större afdel- ningar, nemligen de så kallade Ordnin- gar, familjer, 0. s. v. äro här karakterise- rade; af genera äro deremot endast och allenast namnen på sina ställen anförda; och då bland dessa förekomma ett ganska stort antal nya, måste man ännu af förf. vänta deras bestämmande. Till dessa arbeten, som omfatta alla Classer af Djurriket, måste äfven räknas det som E. Donavan i London utgifver under namn af: Naturalist's Reposi- +) Familles naturelles du Regne Animal, ex- posées succinctement et dans un ordre ana- lytique, avec VPindication deleurs genres, par M. LATREILLE« Paris 1825, 8:0. Canis Cerdo. 14 tory, hvaraf åtminstone 40 Numror ut- kommit. — Enligt en 1 högsta grad olyck- lig plan, lemnas i detta arbete figurer på djurarter af alla djurclasser samt nya och bekanta, om hvarandra; äfven sådana, hvar- på goda figurer förut icke saknas. Snäckor och fjärilar förekomma synnerligen ofta. Är nuäfven den i Bulletin universal mot sjelfva figurerna gjorda anmärkning grun« dad, att de nemligen ?ofta pråla med allt för lifliga och skärande färger, och ofta äfven visa oriktighet i sjelfva teckningen?, "Y så kan man göra sig ett någorlunda begrepp om detta kostsamma arbetes vetenskapli- ga värde. "=)Y Mastologie. Hvarje vetenskap fordrar för ett grund= ligt och säkert bestämmande af sina före- +) Bull. univ. 1823. 7. Pp. 361. 2) Bland nyare arbeten, som angå Zoologie i allmänhet, äro här ännu att anföra: SiEBoLD: Dissertatio de historie naturalis in Japonia statu nec non augmento emolu= mentisque in decursu perscrutanionum ex- spectandis; cui accedunt spicilegia Faunx Ja-= onice. Batavix 1824. — (Såsom nya arter äro beskrifna: Myoxus lineatus ; Bombycivoraja- ponica , samt några Crustacéer och Insekter.) Traité des étres organiques; D'ÅNDRÉ SNI- ADECKI; traduit du Polonais par I. I: BALLARD et Dessaix. Paris 1825. 8:0 p Natur-Historischer Atlas, von A. GoLDFusss« Diisseldorf 1324. stor folio; lithogr. Ausfährliche Erleuterung des Naturh. At= lasses; Dässeldorf 1824. 4:0 Esercizio logico sugli erroti d'Ideologia e Zoologia; de Gioca. Milano 1924. 8:0 15 mil en så stor noggranhet i vissa detal- jers framställning, att de dertill erforder- liga mödosamma undersökningar, af den med vetenskapen ej närmare bekanta, of- ta nog blifva misskände för att endast va- ra småaktigheter, och blott bevittnande forskarens outtömliga tålamod och micro- logiska skicklighet. Helt annorlunda vär- deras de åter af sjelfva vetenskapsidkaren, som i dem oftast igenkänner de bergfasta hvilopunkter , på hvilka flere stora veten- skapliga byggnaders hela säkerhet beror. Så magftpåliggande finner t. ex: Mineralo- gen de skrupulösa beräkningarne af en kristallforms sidor och vinklar; och Bo- tanisten ser sig ofta ur stånd alt, oaktadt fullständigheten af rot, stamm, blad och blomkrona, kunna bestämma den i fråga- varande vexten, innan han med syngla- set fåtl räkna antalet af de kanske små och fördo!da stamina och pistiller. Samma förhållande eger äfven rum i Zoologien, och erfarenheten har redan länge visat, att framför andra munnens och fötternas sär- skildta delar, och dessas olika antal och for- mer, här visa sig i ett förhållande till he- la djurets särskildta organisation, som för Zoologen ger dessa partiers minsta olik- heter en vigt, som man a priori svårli- gen skulle kunna ana, och hvilkas förbi- seende kan vålla en osäkerhet, som inga gissningar förmå upphäfva. Ett nytt bevis på sanningen af denna anmärkniug lemnar den litteraira histori- en om ett djur, kalladt Canis Cerdo. Den första som härom 1lemnade några säkra 16 underrättelser var Hr ER. SKJÖLDEBRAND, hvilken under sitt vistande i Algier der- städes observerade ett sådant lefvande. Han beskref detsamma då i Kongl. Vet. Ac. Handlingar för år 1777, och bifogade äfven en efter naturen tecknad figur. — I «anseende till hela djurets kroppsform, fötternas och tändernas struktur, hvilka sistnämnde dock icke nogare blefvo under- sökta, förde Hr SKJÖLDEBRAND djuret till Hund-slägtet, anmärkte att det i synner- het syntes visa slägtskap med Räfven, men utmärkte sig från alla andra samslägtingar genom alldeles ovanligt stora öron, samt sin ringa storlek. Djuret hade blifvit upp- gifvit såsom förekommande i Zaara, och såsom derstädes lefvande af gräshoppor och annat mindre rof; i sin fångenskap befans det förtära bröd, kokt kött, o. s. Vs Herr SKJörpDEsrRAND hade hoppats att efter djurets död få nogare undersöka detsam- ma och då kunna vetenskapligen bestäm- ma dess slägte, men sedan detsamma gna- git sig ur sin bur, och fått tillfälle att rymma, ansåg han sig dock böra medde- la hvad han om detsamma iakttagit, och kallade det tills vidare: Vulpes minimus Saarensis. — Af Morerna hade det blifz vit kalladt Zerda. Något sednare utkom en teckning och beskrifning öfver detta djur, af den rykt- bara 4) Ritning och Beskrifning på ett litet och rart Djur från Afrika, hörande till Räfslägtet; af Eric SKJÖLDEBRAND, Commerce-Råd. — K. V. A. Handl. 1777. 3. pag. 265. Tab, VI 2) bara resanden Bruce; åt hvilken samma ri- tare som tecknat åt SKJÖLDEBRAND, äfven af- tecknat samma individ. '") Bruces uppgifter om djurets namn, lefnadssätt och natur, äro dock ganska skiljaktiga från förenämn- de författares; och Bruce, hvars pålitlig- het så ofta blifvit betviflad, ehuru ej all= tid med lika rättvisa, har tvifvelsutan vid underrättelsen om detta djur begått miss- tag och uppgifvit oriktigheter, som vållat hela den sedan uppkomna oredan. — En- ligt Bruce skulle detta djurs namn vara Fennec, och med Zerda betecknas ett helt annat; det skulle ej höra till hundslägtet, ej gräfva bo i jorden, utan uppehålla sig på träden, och i synnerhet lefva af Dad- lar och andra frukter. ; Dessa båda Resande äro de enda, som lemnat några underrättelser om detta djur enligt egna observationer. — -SPARRMANN sade sig sedan vid Cap hafva en gång som hastigast sett ett litet snabbt djur, som han trodde kunna hafva varit Zerda. — Bur- FOoN upptog Bruces beskrifning och figur; och anför djuret under benämningen: animal anonyme. """) — ZiIMMERMANN anför detsamma under namn af Canis (Zerda) pygmaeus, och har mest följt SKJÖLDE- ”) Bruce . Voyage en Nubie &c. Tom. V. p. 154. — Bruce Travels &c. Vol. V. p. 128. Tab. 28. — Bruce's Reisen, uebers. von VoLKk- MANN pag. 135, tab. 28. ") Burron Suppl. T. II. p. 148. Tab. 19. — Edit. Sowist T. 27, Tab, 15. f. 2. Pr. Dalmans ÄArsb. 1825. 2 18 BRAND: — ") PENnnsaAsTt kallar det Canis Zer= da. — =") Hermans fick det besynnerliga infallet alt föra detta honom obekanva djur till GZires, eller såsom beslägtadt med Ikorrar och Kaniner; dertill förledd: af djurets ovanligt stora öron. — F"") GmEuinN kallade det Canis Cerdo. ) Bopparrrt följ- de ZIMMERMANS åsigl, och läl således Zer- da qvarstå under slägtet Canis. PF) — BLuMmENnBacH deremot framträdde åter med en nyide;, och förde samma djur tull slägtet Viverra, under namn af 7. aurita ”PeFk) — SHAWw yttrade sig, oviss om dess plats 1 sy- stemet, men öfverraskade så mycket me- ra, med den obestämda uppgiften, alt Zerda vore ett afrikanskt och asiatiskt djur. Reef) — Så olika voro de yttrade åsigterna, då den noggranne och förtjenst- fulle IrriceRrR vid utarbetandet al sitt Sy- stem, åt detta djur skulle bestämma en plats. Af erfarenheten lärd, att de djur, som af författare kastas från det ena släg- tet till det andra, vanligtvis vid nogare granskning befunnits utgöra ett alldeles eget slägte, ansåg ban såsom mest sanno- likt, att förhållandet äfven måtte vara så- dart med denna Zerda , och vågade der- 4) ZIMMERMANN geogr. Gesch. d. Mensch. u. d. vierf. Thiere B. II. p. 247. 24) PennasTtT Hist. of Quadr. Vol, I. p. 267. +4+) Hermans. Tabula affin. anim. &c. p. 86. +) GMELIn Syst. Nat. Tom. I. p. 75. TT) Boppaert Elenchus animal. 1. Quadr. p. 97. TTT BLumensacH Handbuch der Naturgeschichte, Ed. X. pi 95. TT) Saaw Gener. Zoology Vol. I. P. II. p. 432, 19 före för densamma föreslå ett eget genus, som han benämnde Megalotis, och hvars plats i systemet blef näst före slägtet Ca- nis. Genom flere frågtecken i detta nya slägtets karakterer, tillkärinagaf han likväl sin osäkerhet. ") — Nyare Zoologer, såsom OKEnN, Gorpruss m. fl. upptogo nu äfven djuret under öamn af Mcgalotis Cerdo.— Cuvier och Rawszani voro likväl nog för- siktiga att endast anföra det såsom ett än- nu tvifvelaktigt djur. — DEsmaresTt har äf- ven ansett detsamma tillhöra ett eget ge- nus, hvars, af IrriGerR klassiskt formerade benämning ban likväl, besynnerligt nog» sökt få utbytt mot det barbariska namnet Fennecus , +") —' hvilket det erhållit i Diction. d' hist. naturelle. — GEOFFROY ST. Hirvame har slutligen, efter mön- string af allt hvad om detta djur förut blifvit skrifvit, arbetat sig till den nya, (men som vi nu veta alldeles oriktiga) slutsatsen, att denna Zerda icke en gång hörde till Rof-djuren ; utan till slägtet Galago (Ocaolicnus I1116.) bland Quadru- fränerna! BEN Denna Cerdo, som i sednare. tider aldrig blifvit observerad, hade således emedlertid i systemet genomvandrat ej mindre än trenne de mest skiljaktiga Ord- ningar; blifvit förd till4 olika genera, och gifvit anledning till 6 eller 7 nya namn. 7) IruiGeR Prodrom. Systemat, Mammal. set Avium Pp. 131, "4) Desmaårest Mammalogie Part. 1. p. 235. a) Hist, nat. des Mammiferes &ec. par GroFrnor ST. Hirvaire et Fr. Cuvier. Livr. XXIII 20 Ändtligen har LeuckartT i Isis för 1825 "Y) lemnat den underrättelsen, alt han i naturhistoriska Museum i Leyden blifvit varse ett uppstoppadt djur, som han funnit vara denna gåtlika och så mycket omtvistade Zerda, och om hvilken han således kunde lemna de så länge väntade upplysningar. Den i Leyden förvarade in- divid har blifvit skickad ifrån Dongola, af en resande Naturforskare, RäurpeL. — LEuc- KARTS undersökning visade bestämdt, att djuret hör till Hundslägtet, och, i enlig- het med SKJÖLDEBRANDS uppgift, till sam- ma flock deraf som Räfven; att mellan båda dessa djurs tandbyggnad ingen annan märkbar skillnad eger rum, hvarken i an- seende till antal eller form; att fötternas beskaffenhet äfven liknar Räfvens, och att således Bruces anförande om djurets vi- stande i träden och föda af dadlar otvif- velaktigt är falsk, samt SKJÖLDEBRANDS UpPp- gift om lefnadssättet förmodligen den rät- ta. — Med ett ord, genom LEUcKARTS upp- täckt veta vi nu ändtligen: att HERMANN, BLUMENBACH, JLLIGER, DESMAREST, GEOFFROI alla med sina gissningar misstagit sig;att de generika benämningarne Megalotis och Fennecus komma att alldeles försvinna ur Djursystemet , såsom de der aldrig egt nå- gon verklig motsvarighet i naturen; att he- la den uppvuxna talrika Synonymien må- ste reduceras till den första enkla benäm- +) Ueber den Canis Cerdo oder Zerda der Na- turforscher. Vor D. LeuckarTt, Isis 1825. 2. pag. 211. 21 ningen af Canis Cerdo, samt att således af alla de långa omvägar man gått, af de mödosamma och skarpsinniga forskningar de berömdaste Zoologer ägnat åt detta äm- ne, slutligen dock icke vunnits annat re- sultat, än en sarkastisk varning mot för- litandet på slutkonstens styrka i dessa och dylika fall, der sanningen endast står att hemta hos sjelfva naturen. ") LywncszyE har lemnat en liflig och in- Grind- tressant målning af den egna hvalfiskfångst, hval. som på Ferroe-öarne eger rum. Fö- remålet är en mindre Hvalfisk eller Tum- lare, kallad Grind, eller Grindhval, och hvilken LyncByE beskrifvit och bestämt såsom Delphinus Orca. Den uppnår om- kring 9— 10 alnars längd. Fångsten synes särdeles beräknad på dessa djurs böjelse, att alltid följas åt i stora trupper, och att, långt ifrån att vid striden fly det från deras kamrater ström- mande blodet, snarare tränga sig omkring dem, och således sjelfve dela deras öde.— Grindfångsten är en af Ferroe-boarnas vig- tigaste inkomster, men som vinnes i högst obestämda tider. Så nämnes t. ex. att mel- lan 1754 till 1776, under dessa 22 år ej ”) Att för öfrigt Leuckarts observationer och åsigter äro riktiga, bestyrkes deraf, att äf- ven Temminck granskat samma exemplar af Cerdo i Leyden , och redan förut yttrat, att detta djur hör till slägtet Canis. LeuckKarTt har vid sin afhbandling om Cerdo äfven bifogat underrättelse om en annan n Art af samra slägte, Canis famelicus , hvil- ken äfvenledes blifvit sänd af RiärrpeEL, från Egypten. — Isis 18235, 2. pag. 219. 22 en enda Grind kuanat öfverkommas. Der- emot erhölls eu riklig skadeersältning den 16 Augusti 1776, då i en fångst omkring 300 stycken vunnos. Under en tid af 4 månader som LyscsByYE 1817 tillbragte här, fångades 623, hvaraf 180 på en dag. — När ett tåg af Grinder märkes vid någon bugt, samlas alla båtar i trakten; fiskrar- one, försedde med stenar och spjut, söka att kringränna tåget och att drifva det inåt landet, der slutligen ett allmänt an= fall sker, och de på låg grund åtkomliga djuren, nu äfven af den på landet väntan- de jägare-truppen anfallas och dödas. — Af hvarje Grind erhålles omkring en-tun- na tran, och köttet ätes af öboerna. ") Chlamy- Bland de nya Mammalier, som i sed- phorus nare åren blifvit beskrifna, är visserligen trunca- tus. den af HArRLAN framställda Chlamyphorus truncatus en af de märkvänrdigaste. Dju- ret finnes vid Mendoza i det inre Chili, och bildar ett nytt genus i Ordningen ”Edentata ”Cuv., till hvilken för öfrigt höra: Sengångaren, Armadiilerna (Dasy- pus), Myrmecophaga och Manis, således just de mera paradoxa formerna bland Mammalierna. — Chlamyphorus liknar när- mast en Dasypus, och är ofvan på beklädd med ett dylikt pansar; ja man kan till och med redan göra sig ett någorlunda be- grepp om dess utseende, om man före- ställer sig en sådan Armadill, med något kortare hufvud, och hvars ryggsköld bak- till är liksom tvärt afhbuggen, samt genom ") FRorier Notiz. Nio 243, 23 en starkt framskjutande hårfrans skild från den nedvikna bakskölden, hvars svans är nästan omärklig. Djurets hela längd är endast något öfver :5 tum; det säges lefyh 1 jordhålor. =) Under namn af Crossarchus es eller. på fransyska Ze :Manque, har Er. Cuvier beskrifvit och aftecknat: ett kött- ätande djur från afrikanska kusten, hvil- ket utgör 'typen för detta nya genus, och den .enda ännu bekanta, förut obeskrifna arten. ") Cross- archus obscu- rus. Ett annat nytt genus bland Mamma- Lctides. lierna har VALENCIENNES fråmställt och be- nämnt JZctides; """) dess typ är ett djur från Java, derstädes kalladt Bentourongs och förut af Fr, Cuvier fördt ull det släg- te han kallat Paradoxurus, det är nem- ligen dess P. albifrons. +) — Äfven detta slägte hör utll Rofdjuren. Det djur FR. Cuvier beskrifvit och aftecknat under namn af. Bentourong noir ; PK) anser VALENCI- ENNWES Vara samma art, och färgens olikhet endast betecknande lika kön eller ålder. GzEoFFroi ST. Hinarre har. projecterat ett nytt genus bland sjelfva de större rofs +£) Lyceum of Natural-History of New York.—" Froriees Notizen N:o 213; hvartill äfven är bifogad en planche, med fullständiga figurer öfver så väl sjelfva: djuret som de delar, hvil- ka i synnerhet karakterisera dess slägte. 24) Hist. nat. des Mammiferes &c. livr. 47. 444) Annal. des Scienc. nat. Janvier 1825. — Bul- let. univ. 1825. N:o 6-p. 260. +) Hist. nat. des Mammif. Livr. 44. 3. TT) Hist, nat. des Mammif. Livr. 44. 4. | Prote- les. 24 djuren, och såsom närslägtadt med Hyac- nan; ban kallar det Protieles Lalandii. Det förekommer vid Cap, eller i Cafter- landet. ") De trenne individer, på hvilka GzEorFror byggt förslaget om detta nya släg- tets uppställande, voro likväl alla af en Så späd ålder, att djurets tandsystem än- nu ej kan anses såsom utveckladt. - Pro- teles-slägtet kan således betraktas såsom högst hypothetiskt, och Baron Cuvier för- modar, att djuret: måhända endast hör till Viverrerna , och att det lämpligare kun- de kallas Ziverra hyaenoides. "") Norra RicHARD HarraAn har börjat utgifva en rikas Amerikansk Fauna, hvarvid han begagnat Mamma-de sednare upptäckter, som blifvit gjorda lier. a under Loncs, PaArryY's och FRANKLINS €eX- peditioner. Bland de här förekommande Mammalier äro åtskilliga nya; och då an- talet af bekanta norr-amerikanska Mam- malier enligt Desmarests Mammalogie ej uppgår till mera än omkring 100 arter, utgöra de nu redan enligt HARLAN 147 species, Se Primates 13; Carnivora 60; Glires 37; Edentata 6; Pachydermata 23 nina 13; Cetacea 28. FF Tem- TemmincKk, redan bekant genom sin ert fortsättning af Burrons stora fogel-verk, de Mam-och sin Handbok för studium NA Europas rö foglar, bar nu äfven utgifvit en början af ett ganska vigtigt arbete, kalladt Mono- graphie de Mammatlogie , hvaraf redan 3:ne 2 Mem. du Mus. T. II. Cah. 3. +) Bullet univ. 1825. 2. p. 256. - nap univ. 1825. 7. Pp. 77. 25 häften utkommit. Planen afarbetet är att i stöd af de djur dem TEmmIncE 1 ganska många Museer granskat och jemfört, ut- reda och upplysa de arter, som förut en- dast ofullständigt eller oriktigt blifvit fram- ställda, samt att utförligen beskrifva dem, äfven som de alldeles nya arter. — Hvad vi af detta arbete redan erhållit, innefat- tar 3:ne Monographier, 1: af slägtet Phalangista, 2: af Didelphis, och 3: af slägtet Dasyurus, jemte 2:ne närslägtade genera, Whylacinus och Phascogale. — Bifogade äro teckningar hörande till åt- skilliga af dessa djurs -osteologie. Af Phalangista bestämmas här 7 arter, af Didelphis 12, at Phascogale 2, af Thy- lacinus 1, och af Dasyurus 4; således 26 arter af Marsupiales. Under namn af JVeotoma ; hafva Suv och Orp etablerat ett nytt genus bland Mammalierna, hvars typ är JV. floridana, eller den redan 1818 af Ozrp beskrifna Mus floridanus. Detta nya slägte kom- mer närmast till Ärvicola. "Y Samma författare hafva äfven upp- ställt ett annat nytt genus bland Glires, hvilket de kallat: Sigmodon, och hvaraf ännu blott en art, S. hispidum är be- kant. — "") Så väl detta” söm föregående slägte skulle eljest hafva blifvit förda till Råttorna. Gray har lemnat en ny uppställning öfver Björnslägtet, ett af dem, hvars ar- ”) Journ. of the Acad. of nat. Sex. of Philad; Vol. IV. n; 11. p.: 345. 4") Loc. cit, t. IV. p. 352. 26 ter. äro svårast att säkert bestämma, GrAY har föreslagit några afdelningar, dem han anser kunna antagas såsom subgenera; I. Björnar med korta, koniska, krök- ta klor, tjenliga att klifva med. — Hit fö- ras: 1, Ursus arctos Lins.; — 2,0. col- laris Cuv, Mamm. — 3, U. pyrenaicus F. Cuv. Mamm.— 4, U. americanus Pau. CU. gularis GzEoFf.)— II. Björnar med långa, sammantryck- ta klor, mera egnade till gräfning. — Hit föras: 5. U. ferox Desm.; — som Grar för till ”ett eget genus och kallar: Danis fe- rox.— 6. U. labiatus (Prochilus); — 7. U. Maulayanus; — 8, U. Thibetanus Fr. Cuw. III. Björnar med korta, nästan raka klor ; breda fötter, egnade att simma med. — Hit räknas Ursus maritimus LiNN,, åt hvilken Gravy likaledes upprättar ett eget: genus, och kallar arten Thalarctos polaris. — GRAY anser några författares förmodan, att 2:ne arter gå under den ge- mensamma benämningen af Isbjörn , såsom alldeles ogrundad. ") Bland de nya arter af Mammalier, som under de sednare åren blifvit beskrifz na, kunna ännu anmärkas: Simia sagulata, Lutra vittata, Vi- verra poliocephala , Felis unicolor, beskrif- ne af TrämrL, 1 Mem. of Werner. Society, Vol. III. Manatus' latirostris , träffad vid Nor- ra America, och beskrifven af HARLAN. +) Annal. of Philosophy. Jul, 1825. — Bull univ. 1923. 10.p. 259. . 27 CJourns of the Acad. Nat: Sc. of Philadel- phia; Vol» IIL) ; Capromys prehensilis; beskr. af. Porr- PING, i Journ. of the Acad. Philadelph. Vol. IV. | Arvicola riparius, beskrifven af ORD, i Journ. of the Acad, of Nat. Sc. of Philad: Vol. IV. p. 305. Antilope suturosa, beskr. af OTTo. — Act. Nat. Cur. "KIL II p. 5ig. Tab. 48. Antilope Goral, och Ant. Chikara, (från Ostindien) beskr. af Harpo wicKE i Linn. Transact. XIV. III p. 518, Tab. 14, 15, 16. Cercopithecus ? leucoprymnus, beskr. af Otto; — Acta Acad. Nat. Cur. Tom. XII: ps. 505. tab. 46.0 = Lhaphosous longimanus, N. Sp. fun= nen i Calcutta; beskrifv. af Tu. HARDWiIC- KE, i Lin. Transact. XIV. TIL ps 525. tab. 17. ! Dezay har lemnat en utförlig beskrifz ning al Phoca cristata, fångad vid New- York, hvarvid äfven åtskilliga anatomiska anmärkningar blifvit bifogade af LupLow och Kinc. =) dj Jag har i Årsberättelsen för 1823 an- fört den af BurceHeELrnr beskrifva nya Zebra, Equus montanus. — Grav har anmärkt, att denna likväl just är de äldre auctorers rätta Zebra, och att deremot den art som BurcHerr kallat Zebra, är ny, och denna får nu namn af: Equus Burchelli. ”=Y ”) Ann. of Lyceum of nat. hist. of New-York, Vol. I. 1824. | ") Zool. Journ. N;o 2, Juni 1824, 28 Remusac har med åberopande afit- skilliga chinesiska ordböcker och andra arbeten sökt visa, att den asiatiska Ta- piren redan läfige i China varit bekant, äfvensom att den ingalunda blifvit från Sumatra öfverförd till fasta landet. — En teckning af djuret är bifogad, hemtad ur en chinesisk elementarbok. 7) Ornithologie. Medan, som jag förut nämndt, euro- peiska resande sprida kunskap om andra verldsdelars naturalster, är i Amerika nu den tid inne, då de civiliserade sta- ternas medborgare sjelfva utföra detta värf. Så har Norra Amerikas Ornithologie redan någon tid egt ett arbete af Wirson, 4) Journ, Asiat. 1824. Cah. 21. — Isis 1825, 10, Pp. 1087, tab. XI. Hit höra äfven följande mastologiska skrifter: Putorius alpinus I. Mustela alpina; N. Sp. descr. par F. Gester. Mem, de la Soc. de Moscou. TFom. 6. p. 213. Memoires sur les Vespertilions du Brésil, ar GEorfFrov St. Hirnarre. Ann. des Sc, Nat. Dec. 1824. p- 440. — Nya. arter: Vesp. Hi- lari , Vesp. polythrix > Vesp. levis > och Ple- eotus velalus, The animal Kingdom &c. by Epw.Grir- fite &c. — London 1824-1825. — Ett arbete hvarvid Cuviers ”Regne animal” är lagdt till grund, men som ämnar upptaga alla bekan- ta species, utförliga underrättelser om ord- ningar, slägten, lefnadssätt, o. s. v., jemte figurer; — med ett ord af en så gigantisk plan, att detta arbete, om det kan fulländas, måste ensamt nästan blifva ett Bibliothek. — Sex häften äro utkomna. 29 som väl kan jemföras med de bättre Eu- ropa i denna väg frambragt, och i vissa afseenden kanske öfverträffar dem "). — Europas politiska skakningar hafva äfven gifvit Amerika fördelen af många från Eu- ropa inflyttade Litteratörer, hvilkas både kunskaper och förmögenhet der kommit Vetenskaperna till godo. Så har det äf- ven händt, att, sedan döden tidigt bort- ryckt den förtjente Wirson, hans förtråff- liga arbete har blifvit fortsatt af CHARLES LuciIEN BonAPARTE; hvars nu utkomna ame- CH. Bo- rikanska Ornithologie i trenne delar inne-vrnitho- fattar i synnerhet Naturhistorien af Cubas logiska och Floridas foglar. RA Redan förut har CH. L. BonAPARTEÉ (i Journ. of Nat. Sc. of Philad. Vol. IV.) gifvit ganska vigtiga bidrag till Winsons arbete, och i synnerhet i afseende på de irringar, som der insmugit sig i Nomen- elaturen, hvartill ofta ofullständigheten i de europeiska Ornithologernas beskrifnin= gar gifvit anledning. I 3:dje Volumen af samma Journal har Cu. BonarArTE bestämt 4 arter af Procel- laria, som förut oftast varit förvexlade under namn at Pr. pelagica. Dessa arter äro I, Pr. pelagica Lins.—2, Pr. Leachi Temm; — 3, Pr. Wirsonu Bon., 4, Pr. oceanica Forster. Denna afhandling är åtföljd af arternas bufvudsakliga karakterer. BowararTEeE har likaledes bestämt och beskrifvit en art som Wirnson ansett för identisk med den europeiska Anas fuligu- +) Se årsberättelsen 1821, pag, 230. 30 Za Liss: men som är alldeles skiljd, och kallas Å. rufitorguata. Alla dessa ornithologiska bidrag in- tyga den grundlighet och vetenskapliga oggranhet hvarmed CH. L. BonaAPARTE be- kabdlat sitt favorit-studium; — men, ge- nom ett särdeles missöde, måste äfven nu åter fägnaden öfver dessa mottagna arbe- ten, blandas med: saknaden af den redan Bbrtpängne författaren. Bland de i Europa utkommande bi- dragen till Ornithologien i allmänhet äro visserligen de ständigt fortsatta ”Planches colories d'oiseaux” af TEmmiIncKk & LAUGIER de. praktfullaste .och rikhaltigaste. Af det- ta arbete hafva nu åtminstone 371 plancher utkommit, förträffligt graverade och kolo- rerade, samt feantertllangide så många märk- värdiga, och till en betydlig del nya fo- gelarter, att just denna rikedom nekar mig alt här inlåta mig i någon utförligare framställning af dem. För kunskapen om Brasiliens Ornitho- logie, äfvensom särskildt för bestämman- det af de talrika fogelarter från detta land, hvarmed så många af Europas Museer des- sa sednare åren blifvit riktade, är det nu af Sex utgifna praktverket om de af ho- nom i Brasilien samlade foglar af utmärkt vigt. ") Plancherna äro lithographiska, ”) Avium Species Novae, quas in itinere per Brasiliam annis 1817 — 1820 jussu et auspi- ciis Maximiliani Josephi IT, Bavariae Regis suscepto collegit. et descripsit Dr. I. B. DE SPix. — Monachiä 1824. — 4:o maj, 31 men kolorerade, och framställa föremålen 1 systematisk ordning. Jag har sett 91 af dem; hvarmed landfoglarna ännu ej vo- ro slutade. Utom en mängd af nya arter förekomma här äfven flere föreslagna nya genera, till en del mindre väl benäm- da. ") — Så är t. ex. Pappegojornas släg- te fördeladt i Arara ; Aratinga, Psitacu- segt dor, Figulus, Campfylorhynchus , Grypus (närslägtadt med Trochilus), Anabates, Parulus (!). Ett ej ringa antal nya fogel-arter fin- nes beskrifvet oeh' tecknadt i Quvoy och GaimaRos intressanta tillägg till Capt. FrReY- CINETS resa. — Dessa författare hafva äf- ven lemnat oss en öfversigt af de vatten- foglar, som egentligen tillhöra södra haf- ven, och i synnerhet af dem som utmär- ka sig genom längre utfärder från landet. Hafs- foglar. a i es LÅ Ca | Till dessa höra, som man vet, förnämli- gast Procellaria och Diomedea , eler Al- batrossen. Med undantag af den kortare period de tillbringa med äggens utkläck- ning, genomströfva de under hela den öf- riga tiden Oceanen. — Andra slägten , så- som Haliaeus, Phaéton, Sula och Sterna, göra deremot endast vidsträckta excursio- ner, och återvända vanligtvis mot natten till den öfvergifna stranden. Det är en- +) T;- ex. genus Bidens (!) bland falkarna, +") Detta namn är nu således åtminstone för 3:dje gången användt för alldeles olika gene> ra inom djurriket. — 32 dast med kännedom af detta” olika lefnads- sätt som sjöfarande kunna af fogelsträckor sluta till grannskapet af land. — Quoyr och Gamarp hafva äfven sökt göra en början att bestämma hvar och en af dessa fog- lars geographiska utbredning, och att ka- rakterisera flere nya, eller med andra för- blandade arter. ") Olika nationers sjöfa- rande hafva ofta så förblandat de för de vanliga hafsfoglarna i bruk komna benäm- ningar, att denna populära synonymie torde endast genom flera Ornithologers bemö- danden en dag kunna utredas. Naturligt- vis måste derigenom äfven förvexlingar och motsägelser 1 uppgifterna ofta hafva uppkommit. rv J. Backwanr har framställt 5 tabeller arsvyög 3 Å SA flyttnin-öfver tiden af åtskilliga foglars ankomst gar. och flyttning vid Manchester. För jemfö- relsen med hvad hos oss eger rum synas dessa. tabeller vara af ett särdeles intres- se, och jag skall derföre något utförligare anföra det hufvudsakligaste af denna upp- sats. — Det vore önskansvärdt att äfven i våra olika provinser några landtmän ville fästa sin uppmärksamhet vid detta äm- ne, och upprätta dylika tabeller, hvilket säkert skulle på ett angenämt sätt syssel- sätta deras observations förmåga. Det skul- le äfven i vetenskapligt afseende lemna så mycket tydligare och intressantare resul- tat, som Skandinavien utgör den nordli- gaste gränsen för foglarnas ens och +) Frorier Notiz. N. 341, 242. 33 och sjelfva Sveriges betydliga utsträckning i Norr och Söder lemnar den mest tjen- liga skala för dessa observationers Man skulle häraf äfven finna ett slags mått= stock på den klimats-förändring, som be= ror af de olika orternas högd öfver hafs= ytan, och af deras granskap med hafvet eller med fjellen o. s. v. — Dessutom kan man med full säkerhet antaga, att här; liksom vid alla vetenskapliga undersöknin= gar, som med uppmärksamhet fortsättas; utom ' sjelfva dessa påräknade upplysnin= gar, äfven en och annan oväntad upptäckt skall belöna den uppmärksammes möda. BraAckKWaAurs första Tabell innehåller de foglar, som till Manchester ankomma om våren och flytta om hösten. De ar lända i följande ordning. Ånkomst. — Flyttning: Strand-svalan. Hirundo riparia 8 April|18 Sept: Göktytan Yynx Torquilla S April! 18 Sept. Löf-sångåren Motacilla Trochilus ]12 Aprill1i2 Sept. Rödstjerten Motzacilla phocuicurus|1i3 April! 5 Sept. Stensqvättan Motacilla oenanthe |14 Aprill13 Sept: Ladu-Svalan Hirundo rustica SEN Octobs: Busk-Sqvättan Motacilla ruhetra — Iaö Aprilli7 Sept. Svarthufvade Sångaren Motacilla atricapilla 22 Aprill17 Sept. Hus-Svalan Hirundo urbica 193 Aprill 13 Octob: — Göken Cuculus canorus 24 Aprill28 Juni Motacilla sylvicola 8 Avril Sevt Rotgelen Motacilla fubecolaf$ |”? "PFHI10 Dept Snäppan Tringa hypoleucos” |29 Aprillig Sept: , Motacilla locustella 130 April : Ärt-Sångaren? Motacilla Sylvia 2 Maj I 15 Sept. Torn-Svalan Hirundo Apus SMaj 115 Augusti Trädgårds-Sångaren Motacilla hortensis -I12 Maj li11 Sept. Kornknärren Rallus Crex 14 Måj 130 Sept. Gråa Flugsnapparen Muscicapa grisola 14 Maj |13 Sept. Säfsångaren? Motacilla salicaria 19 Maj ? ornskätän Lanius Collurio 19 Maj ? Nattskräfyan Caprimulgus europaeus 7113 Sept. Pr. Dalmans Arsb: 1825: f d 34 BrAcKkwarns andra Tabell innefattar foglar, som till Manchester ankomma om hösten och flytta om våren. Ånkomst. Flyttning. Horsgöken Scolopax Gallinago 28Sept.|31 Mars Rödvinge-Trasten Turdus iliacus Oct. |28 Mars Norrquinten, Fringilla Montifringilla|18 Oct. |14 April Morkullan Scolopax rusticola 26 Oct. ) 2 April Rörsnäppan Scolopax Gallinula 280ct. P Björk-Trasten Turdus pilaris I Nov. 18 Mars Rallus aquaticus : Den tredje Tabellen framställer fogel- arter, hvilkas ankomst och flyttning äro föränderliga. Ankomst. Flyttning. Loxia curvirostra, omkring d.5 Aug. omkring d. 19 Nov: = 7 Fringilla spinus, i December. Ampelis Garrulus; Upupaå Epops; Lanius excubitor: På den 4:de Tabellen anföras några foglar, som endast till en del flytta, så- som: Turdus musicus, Sturnus vulgaris, Loxia Chloris, Emberiza miliaria, Mota= cilla alba, Emberiza Schoeniclus, Fringilla Liniaria, Motacilla flava, Tringå Vanellus Falco Aesalon, Motacilla Boarula, Turdus torquatus. På 5:te Tabellen har Brackwarr gif vit en öfversigt af den Temperatur vid hvilken några foglar anlända och flytta, först särskildt för hvarje af de 5 åren från 1817 till och med 1821, och sedan ett medeltal af dessa 5 år. . 0 Ankomst om våren. — Flyttn. om hösten. Temperatur Temperatur Celsii Celsii Hirundo riparia TO, CR Ne Ae TAG Motacilla Trochilus 8,6 . . . . 16, Hirundo rustica BOLA. I Ma OTO urbica FINE tage IRON Cuculus canorus Ö;O Alert fer fe IEA Hirundo Apus. (OR TN NNE Flyttning om våren. Ankomst om hösten. Turdus iliacus Ha tavnee HOÖ pilaris. ÅT ove arne JRR "Man ser häraf, att de egentliga som- mar-foglarna flytta vid en temperatur, som ännu är betydligen högre än den vid hvil- ken de anlända, och att vinterfoglarna der- emot flytta vid en lägre temperatur än den vid hvilken de komma. — BLAcKWALL förmodar, att detta till en del torde be- stämmas af tiden för deras ruggning, hvil- ken de hellre undergåi ett blidare klimat. Endast i förbigående må ännu anmär- kas, att BLACKWALL, som så mycket och så noga observerat foglarna, liksom nyare Ornithologer i allmänhet anser påståendet om foglars vinterläge i vattnet för orim- ligt; och att, om någon gång en eller an- nan individ så blifvit funnen, detta må- ste hafva händt genom alldeles särskildta omständigheter, och ingalunda kan anta- gas såsom eget för en eller annan art. Meisser har sökt bestämma 2 nya ar-Nya Fo- ter af europeiska småfoglar, som förut va-8elarter. rit förblandade med andra, nemligen Sy!- 36 via sylvestris och Anthus palustris. Den förra liknar mycket Srlvia Erochilus. "Y MaAGIALLIoORAY har nogare bestämt 6 arter af Fiskmåsar, och anfört noggranna jakttagelser om hela deras lefnadssätt. AF dessa tillhöra Larus marinus Linn, Larus fuscus LATH., Larus argenteus LT. (L.ar- gentatus Tremwm.), L. arcticus I., och L. glacialis Linn. (L. glaucus "Termm.), nor- ra polartrakterna, och äro till större de- len gemensamma för både Europa och Ame- Prof. Barr i Königsberg har i Fro- RIEPs Notizen (N:o 215) lemnat åtskilliga ornithologiska anmärkningar, hvilka till större delen hafva afseende på foglar , som äfven tillhöra vår fauna. Marmora har på Sardinien upptäckt några foglar, som anses vara nya arter, nemligen: Sylvia complicata, Sylv. sarda; Srlv. Cetti, och Sturnus unicolor. "= ”) Annal. der Schweitz. Gesellsch. fär die ge- samte Nat. I. p. 166. "") Mem, of the Wern. Soc: Vol. V. p- I Pp: 247. 4) Bullet, univ. 1825. 2. p. 248. Ornithologisk Litteratur. Les Pigeons de voligre et de Colombiere, ou histoire naturelle et Monographie de Pi- geons domestiques, renfermant la nomencla- ture et la description de toutes Ies races et varietés constantes connues jusq'å ce jour; par Borrarp et CorBieE, Paris 1824, d:o avee 25 Pl. Ornithologie Vénitienne, ou Catalogue des oiseaux de la province de Venise, par 37 Herpethologie. SpPix har utgifvit ett arbete om Bra- Brasili- siliens ormar, alldeles motsvarande delens Am- gg K 3 sn Phibier, förut nämnda om detta landets foglar. "') Äfven dessa plancher äro lilhographiska och colorerade; men man har mot dem, anmärkt, alt de ej ega alldeles den lifliga colorit som Prins Maxim. af NrEuwiens fi- F. L. Naccari (Giorng. s, Sc, e lett. delle prov. Venete, — Rec. Bull. univ. 1925. 1. Pp. 124. Faune du Département de la Moselle &c. par Hozrtanore. Metz. 1825. — Innehåller 216 Fogelarter, hvartill är bifogad en förteck- ning på 27 hvita eller bleka varieteter af an- dra foglar, förvarade i Baron MaARrcHANTs Museum i Metz. Gasrarp: Recherches sur le Coucou /Cu- culus canorus),; — Journ, de physiol. 1324. KEALVSaDp: 22: Kauvr; Charadrius semipalmatus , N. Sp. (e Amer, boreali); — Isis 1825, 12. p. 1376. N. A. Vicors: A. Description of a new Species of Scolopax , ASe. Sabini) lately dis-. covered in the British Irlands; with Obser- vations on the Ånas glocitans of Patras, and a description of the fenfale of that epecées. — Trans, of Linn. Lociet, of London, Vol. XIV. HI. p. 556. Tab. XXI, Ta. Harowicke: Description of the Buceros aleatus GMEL., from Malacca, — Linn. 'Trans- act, XIV. III. pag. 578. tab. 23. ; +) Serpentum Brasiliensium Species Novae, ou = Histoire naturelle des espéces mnouvelles de Serpens, recneillies et observées pendant le voyage dans Pintérieur du Brésil, dans les années 1817, 1918, 1819, 1920, extcuté par ordre de sa Majésté le Roi de Baviére, pu- blige par I. L. Sex, — €crite d'aprös les no= tes du voyageur par I. WaGLER. — Monachii 1824. 4;0 maj, 38 gurer, hvilka blifvit tecknade efter lefvan- de eller nyss dödade djur. — Emedlertid utgöra äfven Srpix's teckningar en ganska förträfflig samling; och hans arbeten haf- va i allmänhet det ganska betydliga före- trädet, att de framställa föremålen af hvar- je klass eller ordning, samlade till ett helt ; och ej, såsom så ofta sker, blandade all- deles om hvarandra, — Texten till detta arbete är både på latin och fransyska, och endast dessa bland Brasiliens ormar, som anses nya, upptaga 26 plancher. — Dess- utom äro äfven här några nya genera fö- reslagna. ") Prins Maxim. af NEuwiedos förträffliga teckningar af Brasiliens djur fortfara att särdeles rikta Herpethologien, "=) Prinsen af Neuwiep har nu äfven bör- jat utgifva särskildta ”bidrag till Brasiliens Naturhistoria,” — innehållande utförliga be- skrifningar ej allenast öfver de i ofvan- nämnde arbete redan afbildade arter, utan äfven öfver dem, som redan förut äro kända. "55Y Första bandet börjar med Amphibi-- erna, och lemnar af dem, en öfversigt upptagande omkring 80 Arter, fördelade under 29 genera, hufvudsakligen enligt +) T. ex: Xiphosoma , Ophis (!)> Micrurus , ” Botrophs (Trigonocephalus Auct.); Stenosto- ma, Leptosternon. +) 9 Häften devaf hafva kommit till min kun- skap. =) Beyträge zur Naturgeschichte von Brasilien von MAxIimiuian, Prinzen zu WiEp, — Weimar 1825, 3. Tom. 1. 39 Merrems System, — En här inväld öfver- sigt af Amphibiernas allmänna lefnadssätt i dessa varma länder, och i hvad mån de i allmänhet bidraga att bestämma ka- raktersdragen af den der rådande natur, utgör en lika liflig som intressant tafla. GnavesHorsT har föreslagit ett nytt genus bland Batrachierna, kalladt Stom- bus, hvartill föras Rana cornuta, BR. mer gastoma och BR. scutata. ) EscnscHortz har på Otaheiti observe- rat en art ödla, af slägtet Gecko, hvilken der är allmän i husen, och hvars ägg ym- nigt förekomma. Dessa äro af den stor= lek som en svalas ägg, och omgifna af elt fullkomligen fast kalkskal. Då ett sådant öppnades, framsprang den lilla halfannan- tum långa ungen genast med största snabb- het, och undvek med all skicklighet sin förföljare. | Say har lemnat en öfversigt af de Sköldpaddor, som finnas i de förenta Sta= ternas söt-vatten och på landet, De ut- göra ej mindre än 15 arter, hvaribland en ny, kallad Emyrs biguttata. vitt HARLAN, som fästat särdeles uppmärks samhet vid Norra Amerikas Amphibier, har bland annat framställt ett nytt slägte bland ödlorna, som han kallar Crclura, och som består af tvenne förut obeskrifna arter. 799) ") Isis 1825. 3. p. 920. 44) Journ. of the Acad, of nat, Science of Phi- lad. 1825. N. 7. 444) Journ. of Nat, Sc. of. Philad. Vol, IV.N. 8, p. 242. Ägg af Gecko, Rudi- menter af hak- 40 Samma författare har äfven vidare un- dersökt och bestämt Sav's så kallade Tri- ton lateralis , samt BARTONS Salamandra gigantea, hvilka tillika med Hypoehton, Siren och Amphiuma bilda en alldeles egen familj bland Amphibierna, — Till denna höra likaledes ofvannämnde arter, dem SaAv anser äfven bilda egna genera, nemligen: Menobranchus, (Triton lateralis Sar); och Menopoma, hvartill föres Salam. allegha= nensis MicH., eller Sal. gigantea BARTON. ") Marrer har genom en anatomisk un= dersökning visat verkliga beskaffenheten ben hos och betydelsen af de så kallade sporrar, Ophi- dier, som hos åtskilliga Ormar finnas vid stjer- tens början. =") De äro verkliga spår eller tecken till bakre extremiteter, och inne- hålla mer eller mindre utbildade ben, som motsvara de väsendtligare benen i dessa hos andra djur mera utvecklade organer, Mayer har funnit dessa rudimenter stå i ett så vigtigt och jemt förhållande till Or- marnas öfriga organisation, att han i stöd af deras utvecklingsgrader ansett sig kun- na klassificera Ophidierna. Hans uppställ= ning i anledning häraf är följande: Serpentia: 1. Phaenopoda : Boa, Py= thon, Eryx, Ilysia, "IF i +) Ann. of the Lyceum of nat. hist. "of New York, Vol ILop: 222. ++) Ueber die hintere Extremität der Ophidier, von Mayer. — Nov. Act. Nat. Cur. Vol. XII, p- 819. Tab, 66, 67. 344) Ett slägte som här åter så opassande kal« las Tortrix. 41 2. Cryptopoda: Anguis, 'Typhlops, Amphisbaena. 3. Chondropoda & Apoda: Coluber, Crotalus, Bothrops. — Caecilia; Att denna uppställning mycket aflägs« nar eljest närslägtade genera, synes vid första ögonkastet. — Anmärkningsvärdt är deremot, alt nämnde extremiteters rudi- menter synas stå i molsalt förhållande till gifttänderna; så att de alldeles saknas hos de giftiga, men äro mest utvecklade Hos dem, som sakna gift-tänder. Likaledes synas dessa rudimenter mest fullkomliga hos de slägten, bos hvilka stjerten i för- hållande till hela kroppen är kortast, och ofullkomligast hos de med en förlängd stjert försedde Ophidier. — Maver har genom bifogade figurer tydligen framställt i fråga- varande fot-rudimenters olika beskaffenhet hos åtskilliga ormslägten. I samma afhandling har Maver äfven fästat uppmärksamheten på den verkliga beklädnaden af slägtet CaeciZia. "Y Man har nemligen vanligtvis ansett dessa djurs hud sakna fjell, och endast framvisande en mängd veck eller -rynkor vid djurets sidor. Mayer har uppdagat en egen be- — &) Act. Nat. Cur. XII. p. 836 et. sequ. Här kunna ännu anmärkas följande nya arter; Uromastyx acanthiurus, N. Sp, descr. by T. Bert. — Zool. journ, n. 4, Jan. 1825. p. 457, Arten är från Afrika. Coluber Lichtensteinii , N. Sp. beskrifven och afbildad af Prins Maxim. af NEUWIiED, i Acta, Nat. Cur. XII. II. Arten är från Bra=- silien, och densamma som Col. capistratus LicutEnst. Catal. Fjellbe- klädnad hos Cae- cilia, 42 klädnad af fina blad eller lameller, som på inre sidan äro belagda med ganska små fjell, och tydligast vid stjerten. Då den fordna föreställningen om Caecilie allde- les fjäll-lösa kroppsyta medförde en så högst utmärkt anomalie från förhållandet hos alla andra Ormar, är denna upptäckt af verkligt intresse, så väl för Systemati- ken som för läran om organismernas afli- niteter och analogier. Ichthyologie. Det vigtigaste bidrag, vi dessa sednare åren erhållit för Ichthyologien, är väl ostri- digt Quvor's och Gaimanos förträffliga fram- ställning af de fiskar, som blifvit hemta- de under Capten Frevcisets upptläckts- resa. Ej blott en stor myckenhet af nya fiskarter från de aflägnaste haf och ku- ster finnas här vetenskapligen beskrifna och åftecknade; dessa beskrifningar äro äfven beledsagade af intressanta naturmål- ningar och af åtskilliga andra: välkomna anmärkningar, Fiskars Quor och Gamanrp: hafva äfven anfört rag åtskilliga anmärkningar öfver: Hafs-fiskar- "nas geographiska eller rättare hydrogra=- hiska utbredning; ett ämne,som hittills blifvit nästan alldeles åsidosatt, ehuru myc- ket landdjurens geographiska utspridning i sednare tider börjat utmärkas. — En stor del af fiskarter är inskränkt till vissa ku- ster; en annan del träffas endast inom tropikerna; andra deremot genomstryka hela hafvet. Dessa sednare äro alltid rof- fiskar, och bland dem utmärker sig Ha- 43 jen: Sgqualus Carcharias, hvilken Qvor och GaimaARD funnit i medelhafvet, i at- lantiska Oceanen, vid Indiens och Molluc- kiska öarnes kuster, 1 Nya Hollands gran- skap samt i Stilla Hafvet, och genom den noggrannaste jemförelse, mellan individer från så olika håll, öfvertygat sig om allas identitet i afseende på arten. — Den färg- prakt och glans, som så mycket utmärka tropikernas foglar och insekter, tillbör i lika rikt mått äfven de fiskar och sjödjur, som här öfver grundare ställen i den stör- sta mångfalldighet skimra mot solstrålar- ne, och Quvoyr och Gaimaro intyga, att de teckningar öfver dessa praktfulla fiskar, dem man i Europa ofta ansett öfverdrif-' ne, ega sin verkliga motsvarighet i Natu- ren, Ett bland undantagen från denna regel synes Rio de Janeiro visa, hvarest åtminstone de flesta af dessa resande ob- serverade fiskarter, röjde denna enklare och mindre lysande teckning, som van- ligtvis utmärker alster af hafstrakterna när- mare polerna. Det är i synnerhet grun- dare ställen som erbjuda det för en Europé alldeles öfverraskande skådespelet af en mängd brokigt skimrande fiskar, hvilkas paradoxa former ofta lika mycket fängsla uppmärksamheten som deras glänsande regnhåges-färger; dess emellan måste den sjöfarande äfven genomtåga omätliga ök- nar af hafvet, der inga af dessa föremål mildra enformigheten, och der han endast träffar ströfvande truppar af vissa rof-fiskar, t, ex. af Coryphaena, Scomber, 0. $. V.» som i alla direktioner stryka genom hafs 44 vet. — En framstållning af de vid olika ku> ster förekommande utmärktare fiskslägten skulle här blifva för vidlyftig, och synes äfven ännu ej vara nog utarbetad. — An- märkningsvärdt synes deremot phenomé- net af en oråknelig myckenhet af döda fiskar, som stundom tiräffas tillsammans på hafvet. Så anmärkte Dusstmrier vid kusten af Pegu en otalig mängd af Centriscus scutatus, som upptog en sträcka af mån- ga mil. SALT observerade i September 1809 omkring 5 mil från kusten af Zan- gebar, ett tåg af många tusende döda fi- skar, af Scarus, Labrus och VWetraodon; följande dag, träffades åter en sådan slräc- ka, som redan öfvergått till förruttnelse. ”) 'Amerik, RicHARDson har i ett tillägg till Kap- Polar- länders fiskar, ten FRANKLINS resa i Polar-länderna lem- nat underrättelser om de Fisk-arter, som blifvit hemtade under denna expedition: Deras antal är icke stort, dock finnas bland dem flere nya. — Hvad som för oss kan ega största intresset, är, att bland de bekanta förekomma åtskilliga af de arter, som äfven tillhöra vår fauna. Bland mäng- den af de oss alldeles främmande fiskar, som lefva i floderna och sjöarna på an- dra sidan atlantiska hafvet, äro dessa verk= ligen ett ganska anmärkningsvärdt pheno- men. Det beror nu derpå, huruvida de fullkomligen öfverensstämma med våra, hvilket äfyen af författaren ofta synes vara +) Voyage autour du monde &c. par Freyci- NET 3 — Zoolog, p. 193, — FEromers. Not. Nio 197. 45 satt i fråga. — Fond äro de arter, som enligt denna förteckning synas gemensam- ma ör så väl Europas som Amerikas nor- ra länder, — Petromyzon fluviatilis,. — Aei- penser Ruthenus. — Salmo Fario. — Clu- pea Harengus, — Esox Lucius.? — Gadus Lota, —- Perca fluviatilis, Var.? — Gastero- steus pungitius, Prof. ReingAroT i Köpenhamn har be- stämt 2:ne nya fiskarter, af hvilka den ena, kallad 'Spinax Fabricii, är från Grönland; den andra, Raja aläta, visar en så djup inskärning mellan bröstfenorna och bulvu- det, att detta sednare är alldeles fritt. Denna arts hemvist är obekant. — Prof. ReisHArRoT har äfven upplyst, att Lodden (Salmo Grönlandicus) hör till undersläg- let Osmerus, och denna Förf. har äfven anmärkt, att det slägte som BrocH kallat MNothacanthus, men som FaAsricius redan tidigare benämt Camprlodon, bör utgöra en egen familj af Acanthopterygii. 2) KwoctH har yttrat den aker, att fi- Om Fi- skarne egde ett G6:te sinne, hvars öknen kar voro de rörformiga kroppar, som hos Råckor och Hajar fnbaftätb under hufvudets betäck- ningar. Han beskrifver de parallelt lig- gande, genomskinliga rören, fyllda med en geleaktig vätska, och rikligen försedda med nerver. De förmodas vara organer- na för en egen känslighet eller förstas melse- förmåga, på sätt och vis en mellan- Oversigt over det Kongl. Danske Vidensk. Selskabs forhandlingar fra 31 Maj 1824 till 31 Maj 18253; af H. C. ÖRSTED, 1825. 4:0 46 länk mellan hörseln och den genom tref- vare erhållna förnimmelse. ") Entomologie. Bien bo- Pierre Höurer, hvilken vi hafva att DR tacka för så många högst intressanta un- skal. derrättelser om Biens och Myrornas lef- nadssätt och märkvärdiga instinkter, har nu älven lemnat oss historien om ett slags vilda bien, som bygga sitt bo i skalen af Helix nemoralis "Y Det var ett af dessa bien, som släpa- de ett grässtrå af en mot biet alltför be- tydande storlek, hvilket först fästade HuBErs uppmärksamhet, och föranlät honom att följa insektens kurs, då han observerade, att den lemnade sitt strå på en liten hög af dylika strån. Han observerade vidare, +) Frorier Notiz. 1825. N. 187. Jchthyologisk Litteratur. VALENCIENNES: Description du Cernie, Po- lyprium cernium. Mem. du Mus. Tom. II, p. 203. Sur deux nouvelles espåces du genre Ba- trachöide , B. variegata et B. Diemensis; Par LesuveurRr. Journ. of. Ac. Sc. Nat. of Philad. Tom. III. N:o 13. TenorE: Squalus platycephalus , N. Sp. (e mare mediterr.) — Rec. Bull. univ. 1825. 9. P- 106. +") Husger har anselt den af honom observera- de arten vara Trachusa aurulenta PAxz., JuR., eller Osmia aurulenta LaTtrR.; men i anseende till någon olikhet i beskrifningen förmodas den måhända snarare vara Osmia bicolor ; hvilken äfven DaAuvoin funnit i skalet af en ) Helix. 47 att några sådana bien buro större sand- korn, att andra deremot satte sig på bla- den och blommorna af Potentilla reptans och buro till sitt bo ett grönt ämne, som de hemtat från denna vext, Som dessa bien icke voro skygga, kunde Huzser noga följa deras företag, och han märkte då, att de samlade gräs-stråen tjente att betäcka och undanskymma deras boning helt och hållet. Denna boning var ej annat än ett tomt skal af Helix nemoralis, lagd så, att öppningen var vänd åt sidan. Sedan de blad, som betäckte dess ingång, blif- vit undanröjda, märktes på sneckans bråd- dar, en något utstående skiljevägg af ett grönt ämne; bakom den syntes en liten mur af små slenbitar; sedan följde ett tomt rum, och ännu en mur, lik den för- ra; vidare åter en mellanvägg af grönt ämne, bakom hvilken håningsförrådet upp- täcktes; slutligen funnos 2 celluler, som uppfyllde sjelfva håligheten af sneckans öfra puckel, och i dem tvenne ägg, så- lunda förvarade för alla anfall. ”) LaTtreie har bestämt och beskrifvitPolistes en art af geting, Polistes Lecheguana , suana. som finnes i Brasilien, samlar håning, och redan länge varit beryktad för de plåg- samma åkommor som stundom följt på njutandet af denna håning 7), ") Mem, de la Soc. de Phys. &c. de Geneve, T. 6 2, avec fig. — Bullet. univ. 1825. 9. . 146. ”) Mem. du mus. &'Hist, nat, VI:te ann. Cah. 4. p 313. - Ann. des Sc. nat. 1825, Mars, Pp: 337: Brasili- ens In- sekter. 48 Äfven vår svenska Polistes gallica samlar något håning, ehuru i ganska rin- ga mängd. I sednare tider har intet land lem=- nat en så rik skörd af nya Natur-alster som Brasilien, och om i allmänhet Insek- ternas antal af alla djur-klasser är störst, så är ock den tillökning de från detta land vunnit mest oberäknelig. En mängd alldeles nya genera hafva i följd häraf blif- vit upprättade, och andra slägten, som fordom nästan syntes tvetydiga, såsom en- dast grundade på några få arter, hafva nu i en hast erhållit ett så stort antal af spe- cies, att de i detta afseende ofta öfver- träffa många af de längst bekanta. Ett utmärkt bevis på denna hastiga och be- tydande tillvext lemnar KrLucs Entomolo- giska Monographier. ”'Y Det vida större antalet af de här be- skrifne Arter finnes i Berlinska Museum, för hvars entomologiska del Kruc är före- ståndare. Denna entomologiska Samling förtjenar särskild uppmärksamhet, såsom länge ansedd för den rikaste i Europa, och varande sålunda ett icke obetydligt förråd för denna Vetenskapsgrens närvarande ma- teriella tillgångar. Endast den till detta Museum af Grefve HorfmansecG inköpta samling innehöll 19,000 Insektarter, hvar- af nära 9,000 exotiska, och till större de- len brasilianska. — En räkning af hela Sam- lingens ") Enptomologische Monographien von D:r Fx, Ezvc. Berlin 1824. 8. — Tab. 10. 49 lingens närvarande rikedom har ej blifvit gjord, men Kruvc har uppgifvit antalet en- dast af Hemiptera till 2,460 Arter, samt af Papilio Lins. till 2,488, och Sphinx och Bombyx Linn. till 1,189 Arter. — Det oaktadt är rikedomen af Coleoptrer vida betydligare, och jag har egentligen här anfört denna öfversigt, för att visa huru mycket nu redan arternas antal i ett en- da Museum öfverstiger autalet af alla dem som för någon tid sedan voro kända; el- ler till och med det antal man för ett halft sekel sedan måhända ansåg hela jord- klotet hysa. Man kan af denna jemförel- se äfven finna, att bildandet af mångfall- diga nya slägten och flerfalldiga reformer och tillägg i våra systematiska försök att ordna naturens oräkneliga alster; häraf va= rit en alldeles nödvändig följd: Detta arbete afhandlar monographiskt följande genera: Ctenostoma med 3 arter; Agra med 20 arter, hvaraf endast 3 eller 4 voro bekanta innan Krvc granskade slägs tet; — Megalopus, hvaraf man föroat käns de högst få arter, hvilkas antal nu likväl stiger till 31. — Chlamprss; detta till ärter= nas utseende så besynnerliga genus; hvar= af man äfven fordom endast räknade få species, men hvaraf KOorrzAR i sin yppiga Monographie öfverraskade "oss med helä 45, innefattar nu ej mindre än 84; af hvilka dock 2:ne troligtvis torde höra till egna genera. ") Vidare beskrifves här + 4) Nemligen i Chlamys pilula N:o 63, Tab. X; f. 12, och Cllamys? braccata N:o 64, Tab: Vi fö Pr. Dalmans Arsb. 19825. 4 50 slägtet Mastigus med 6 ärter; — samt någa ra Hymenopter-genera, nemligen Pachy- Zosticta Nov. Gen. med 3; — Syzygonia N. Gen. med 2; — Larpa med 9; — Cryptocerus med 10, och Ceramius med 4 Arter. — På 10 bifogade colorerade plancher äro Arterna af Agra, Megalopus och Chlamrs afbildade, och detta bety- dande bidrag till kunskapen om sistnämn- de slägtes arter, öfverträffar Korrars dy- ra och alltför luxuriösa Monographie, åt- minstone i afseende på vigheten och till- gängligheten , helst för den mindre be- medlade Entomologen. Ett annat bidrag till kännedomen af Brasiliens Insekter har Kruvc lemnat i Leo- poldinska Akademiens Handlingar, nemli- gen beskrifningar af 100 nya Coleopter- arter, af hvilka en stor del äfven äro af- bildade. ") Många af dessa utmärka sig dels genom färgprakt, dels genom allde- les ovanliga former. Man finner här af Buprestes 15 nya arter; Chelonarium 1, Lucanus 2, Parnus 1, Lytta 36, Trachy- deres 1, flere utmärkta Cerambycini, samt till och med 3 nya arter af det utmärkta och sällsynta slägtet Ctenodes, hvaraf för- ut blott en eller ett par arter varit kän- da, — Märkvärdigast bland alla dessa nya arter synas dock några Cerambyciner , hvil- kas elytra bakåt äro utomordentligt dila- +) Entomologie Brasilianae specimen alterum sistens insectorum Colecpterorum nondum deseriptorum Centuriam. Nov. Act. Acad. Caes. Leop. Nat. Cur. Vol: XII. Ps 2, pag: 419, Tab. 40 — 44. 51 terade, så att dessa insekter så väl will form som färgteckning visa en besynner= lig snarlikhet med vissa ärter af slägtet Lycus; Kiva anser dem höra till Saperda. Kirer har beskrifvit åtskilliga nya genera af Coleoptrer, som blifvit anförde. i dess och -Spesce's berömda ”Inledning till Entomologien? ; de äro: Hexagonia,; börande till Carabicini; Megasoma, hvars typ är Scar. detaeon Linn. ; — Archon Hö- rande till Scarabaeiderna, med en ny art; Genuchus (Cetonia ecruenta Oriv.); Schi- zorhina (äfven förut en Cetonia); Gna> thocera, (Ceton. vitticollis Latr., och kan- ske äfven Cet. africana, elegans &c. ") Få delar af Entomologien liafva med Meicess så jemna och säkra steg gått sin fullstän-Diptera, dighet till mötes, som den europeiska Dip- terologien, och detta särdeles genom de svenska Diptrernas utredning af Prof. FAL= LÉN, samt genom MeEiceEns verkligen klas= siska arbete öfver alla bekanta europeiska arter, af hvilket redan år 18324 äfven 4:de delen utkommit, hufvudsakligen innefattan= de DPolichopodes, Conopsariw, Oestracidess samt eri del af Muscides; således en suite; hvars arter varit fordom föga bestämda. De åtföljande nätta och tydliga figurerna; som framställa så väl en art af hvarje ge- nus, som hvarje slägtes väsendtliga kän= nemärken, öka än rnera värdet af detta arbete, och medföra för Dipterologieiis studium en lättnad, som ännu icke någon +) Transact. of the Linneån Society of London Vol, XIV. II; pag. 563: 52 af Entomologiens öfriga grenar vunnit. Om det stora antalet af här beskrifna nya ar- ter kan man redan dömma, då man t. ex. af slägtet Wachina, hvaraf FAsrRicIus upp- LETS LR RA här finner ej mindre än 315. Redan på förhand kan man sluta, att åtminstone den vida större delen af de. många här beskrifna arter, af Författaren blifvit studerade endast i Museerna; hvilken oberäknelig skörd af intressanta observa- tioner återstår icke då att inhemta om dessas olika lefnadssätt och egentliga Na- turhistoria! Det är likväl en alldeles na- turlig och fördelaktig gång af Vetenskapens utveckling, att på detta sätt de mångfal- diga arternas noggranna bestämning före- går iakttagelserna om deras lefnadssätt; ty ehuru öfvervägande intresse dessa sed- nare ega, visar dock erfarenheten, att mån- ga af fordna författares upptäckter i det- ta hänseende; nu mera föga kunna räknas Vetenskapen till godo, emedan ofullstän- digheten 1 bestämmandet af sjelfva arten, gör det omöjligt att med säkerhet igen- känna den art, eller ofta till och med det slägte, hvarpå de i frågavarande observa- tionerna egentligen haft afseende. Om Oe: Ibland de i detta band af MEiGENS ar- strus. så ANA bete förekommande slägten, är det väl in- tet som ådragit sig en så allmän upp- märksamhet som det beryktade siygnesläg- tet (Oestrus), hvars åtskilliga arter dels plåga flera af de hemtamda djuren, dels i synnerhet Renarna, och hvars svenska species redan i Svensk Zoologi blifvit 1 | 53 framställda. 7) Såsom ett tillägg till hvad som der finnes anfördt kan nämnas, att MeiGES fördelat Stygn-arterra under 2 ge- nera, så att till del första, som bibehål- ler benämningen Oestrus,rväknas Oe. ovis, bovis, Tarandi och Prompe. De andra ar- terna, nemligen: Oe. Equi,pecorum, hae- morrhoidalis och nasalis (veterinus FABR. Fair.) föras till ett slägte, som MzEiGEn kallar Gastrus. — Skillnaden mellan dessa slägten är hufvudsakligen hemtad af ving- nervernas olika beskaffenhet; — det beror derpå om denna delning kommer att be- styrkas af larvernas olika vistande, så att möjligtvis larverna af alla egentliga Oestri lefva i så kallade stygnkulor des dju- rens hud, på samma sätt som Oestrius bo- Vis; — oc deremot larverna af de så kal- Inde Gastri, i djurens tarmkanal, såsom det är bekant om larven till G. Equi och haemorrhoidalis. — Oväntadt må det lik- väl förekomma, att finna Europas förnäm- sta Dipterolog yttra, att han ej kunnat jemföra och afteckna dessa insekters mun- delar, emedan han ännu aldrig sett någon Oestrus lefyande. ""Y W. S. MacireArY, namnkunnig genom sina Horae Entomologicae, sin deruti fram- ställda originella åsigt af hela Natursyste- met och sin nya omarbetning af Scarabae- idernas talrika genera, har under förra året börjat utgifva beskrifningar öfver de UEETEEN SE +) Sv. Zool. 1:sta Band, Häftet N:o 23, $4) Pag. 165. Mormo- lyce phyllo- des. r 04 af Horzrftenp på Java samlade insekter. "Y Första häftet häraf innehåller egentligen Coleoptera adephaga (eller Carabici- ni, Hydrocanthari, Dytiscides och Staphy= linii). — Att bland dessa insekter ett stort antal nya arter skall förekomma, kan va- ra lika litet oväntadt, som att dessa fas miljers genera blifvit ökade med ett ber tydligt antal, då de kommit att af denna författare granskas. ""') Intet bland de i sednare tider upps= täckta Coleopter-genera har utmärkt sig genom en så högst paradox form, som den +) Number I of Annulosa Javanica, or an at- tempt to illustrate the natural affinities and analogies of the insects collected in Java by Tu. HozrsrFireEon, and deposited by him in the Museum of the Hon, East-India Company ; — by W. S. Maczear, — London 1925. 4;o maj. Br eekab. >) I anseende till denna skrifts sällsynthet tor- de en öfversigt af de här upprättade nya ger nera för våra Entomologer ej sakna intresse.— Bland Cicindelatae: Gen, Platychile (Man- ticora pallida); — Bland Carabidae följan- de genera, hvilkas typer äfven äro afteck- nade: Lissauchenius vutifemoratus; Pericalus cicindeloides; Colpodes brunneus; Anaulacus sericipennis; Catadromus tenebrioides; Dicae- lindus felspaticus; Aephnidius adelioides; Pla- netes bimactulatus. Bland Hydrocanthari bar Mac Lear skiljt slägtet Gyrinus , och hän- för de med ulmärkt långa framfötter försed- da arterna till Dincutus. — Biand Engidae förekommer Helota Vigorzii , en utmärkt art, som bildar detta: nya genus, samt Megau- chenaia (all. Languria) och Fribolium , hvilket sednare hav som typ Colydium castaneunm HerBsr. (Col, rufum Fabr?) : 55 insekt HaAGEnBAcH i en särskild brochur nyligen afbildat och beskrifvit, samt kal- lat : Mormolyce phyllodes. "Y Iosekten är af HassertT och Kuvur skickad från Java;3 den hör till Carabicini, men afviker i den grad från alla de många förut bestämda genera af denna familj, att Förf. ej ens vågat bestämma hvilket af dem den må komma närmast. — Redan i anseende till storleken är denna insekt utmärkt; den uppnår nemligen nära 3 sv. tum i läng- den, är således måhända den största bland de bekanta Carabicini, följaktligen äfven störst bland: Coleoptrernas rofdjur. Huf- vudet är smalt, nästan som på en Agra, och äfven sjelfva: kroppen ej särdeles stor, men de knottriga skalvingarna äro utåt och bakåt så mycket utvidgade (ungefär som på vissa Lrci),att den utbredda kan- ten ensamt uppnår nästan samma bredd som kroppen. De äro dessutom vid su turens slut så urringade, att de ej betäcka abdomens spets, och att ej heller deras af rundade och månformiga spetsar råka hvarandra. - Allt detta ger åt denna in- sekt ett, i synnerhet bland Coleoptera, alldeles ovanligt utseende. i ”" Brot, som anställt, åtskilliga iaktta- gelser öfver bladlössen CAphides), har fö- reslagit ett nytt genus bland dem, hvil- ket han kallar ”Mpyzoxpyle?, och som skall ega endast 3 uppblåsta antennleder, må 7”) Mormolyce, Novum Coleopterorum Genus, descriptum a. I. I, HaAGEnsacn. Norimbergae 525. 8:0 c, tab, | Myz0= xyle. 56 endast 2 leder på tarsi, samt sakna de på andra Aphides vanliga horn eller knölar. Under namn af Agenia Lamii har DeEscourTtirz beskrifvit en insekt, hvilken han ansett utgöra ett nytt genus bland: Hemiptera. Den är likväl bestämdt icke annat än en art af Åsiraca LATR. "") I samma arbete har TutrÉBauT pE BER- NEAUD » beskrifvit en ny art af Dorthesia, kallad D. Delavauxii , som likväl anses ej vara annat än den bekanta D. Characias."=+) En ny art af Coccus, C. Zeae Mai- dis, som år 1823 skall hafva mycket ska- dat Maisplantagerna, har LEon Duroun bes skrifvit. +) ; Worrttr har beskrifyvit en ny art af Sesia, IS. exiiiosa, som 1 Norra America gör betydlig skada på Persikoträden, 1 hvilkas rötter larven uppehåller sig. DD Åtskilliga sällsynta Crustaceer, från Ostindien, äro bestämda af Guirpinc. Ht) Jag har i förra Årsberättelsen omnämnt Gumpincs afhandling om AXrlocopa teredo Ör, men kan nu efter granskning af ori- ginalet tillägga, att det märkvärdigaste i denna. afhandling är den upptäckt, att Horia maculata lefver såsom parasit i nämn- de Xrlocopas bon, och att GUILDInG äfven +) Bull. univ, 1925. I. p. 145. 24) Annal. de la Societé Linndéenne de Paris, Sept. 1824, Bull, univ. 1825. I. p. 146. 22) Bull univ 825. cp; 146, +) I Aun. de Seiences nat. Juni 19824. p. 203, ++) Journ. of the Acad. nat. Sc, of Philadel= phia, Dec. 1823. Vol. III. n. 7. Hep) Linn. Transact, XIV. pc 334. 27 lemnat oss en teckning på denna sällsynta insekts larv" och puppa. ") Intet al förra årets entomographiskaGovarrts bidrag synes likväl mera utmärkt, än den FE nu utkomna g:de Tomen af Encyclopedig methodique, som slutar GonarTts utförliga Monographie af slägtet Pa pilio Liss., och tillika innehåller en Monographie af Hes- peria af LATREILLE, Samt af Urania (Cy- dimon Dn.) och Castnia al GopArRtT. — Det hör till GovArtTs utmärktare förtjen- ster, att mera än någon föregående förfat- tare hafva fästat uppmärksamhet vid Pa- pilionernas könskillnad, som hos åtskilliga arter är utmärkt genom en alldeles skilj- aktig färgteckning. Så är t. ex. Pap. Pan- thous Liss. honan till Pap. Priamus;— Pap. Helicaon Far. honan till Pap. He- lena; — Pap. Diomedes Liss. honan till Pap. Ulysses; — Pap. Bianor Fasr. ho- nan till Pap. Paris, — Pap. Nestor L. honan till Pap. Menelaus; Oo. s. v. ")— Det system Gopvarrt följt, är en blandning af LATREILLES uppställning och af FAtRICCII förslag i utkastet till Systema Glossatorum; åtskilliga af de der projecterade genera äro här således sammanslagna, andra åter antagna, och detta ty värr utan något afse- ende på en så stor del af benämningarnes ”) Transact, of Linn. Soc. Vol. XIV. p. 313. ") Man kan häraf sluta, att ännu många an- dra af våra utländska Papilioner endast äro olika kön åf samma art, hvarpå äfven kan anföras ett ännn mera oväntadt exempel, nemligen att Pap. Pammon Lins,, är hanen till Pap. Polytes, 58 otillbörlighet, då de redan förut tillhöra andra genera, dels af djurriket, dels bland vexterna. — De här antagna genera, —. Hesperia , Castnia &c. inberäknade, — uts göra 29; och under dem uppföras här ej mindre än 1,804 species. Bland de af Marmora på Sardinien upptäckta djurarter, anföras äfven följan- de nya Papilioner: Pap. Argynnis Cyrene; Pap. Sat. Aristaeus, Jolaus, Vigelius, No= rax. ”) Fr. ”TretrscrerE har fortsatt ÖCHSENs HEIMERS utmärkta arbete öfver Europas Lepidoptera. "=Y De å:ne af TREITSCHKE re+ dan utgifna delar innefatta omkring nå- got mera än hälften af Noctuae; fördela- de under den mängd af så kallade gene- ra, som ÖCHSENHEIMER redan föreslagit. — Vid den andra af dessa delar finnes äfs ven redan på förhand bifogad en öfver= sigt af Geometrernas fördälnne under en mängd af nya slägten, upprättade enligt samma plan. I tredje delen af DurrtscHmios såkal- lade Fauna Austriae, — ?oder Beschrei- bung der österreichischen Insecten, fär angehende Freunde der Entomologie?-—"==") +) Bullet: univ: "1925. 2. pc 248: z+) Die Schmetterlinge von Europa (Fortsetzung, des Ochsenheimersechen Werkes) von Fzxr. TrEITSCHKE, Band I, Abtheil. 2, u. 3; Leip- zig 1923. 9:0. £) Linz 1825, 8:o Denna del innefattar huf- vudsakligen de slägten som blifvit formerade af findes Dermestes, Silpha och Chrysome- 6 la. Ett nytt genus: Hamaxobiuwn (Nycteus Latr.) framställes såsom en mellanlänk mels= lan Catops och Hallomenus. i 29 finnas äfven ell: ej ringa antal af Coleop- trer upptagna under. nya namn; men det är ganska sannolikt, att större delen af de sålunda betecknade arter redan blifvit af andra författare bestämda under andra benämningar. Spindlarne, som af. Linné fördes till ett enda slägte, hafva af sednare Ento- mologer, såsom bekant, blifvit fördelade i så många genera, att dessas antal under de senare åren endast sällan blifvit ökadt, LATREftLE bar likväl nyligen beskrifvit ett sådant, kalladt Myrmecium, i anledning af spindelns likhet med en myra, hvad sjelfva utseendet, beträffar. Arten, M. ru- fum, är från Hio-Janeiro. WALKENAER har 1 ÅzBots teckningar öfver nordamerikanska insekter funnit 2:ne arter af samma släg- te, och redan ListER och DE GzreErR hafva beskrifvit en spindel-art, som vid flygtigt påseende alldeles liknar en myra, ") EscnascHortz, som för det närvarande oncho- åtföljer O, v. KortzEBuE på dess resa kring phorus jorden, har tll den i Isis lemnade öf- SO versigten af sin zoologiska skörd, bifogat beskrifning och teckning på en ny Cru- ") Ann. des Sc. nat, Tom. 3. p. 23. av. pl. — Bull. univ. 1825. 6. p. 294. Benämningen Myrmecie , Myrmecium är så mycket mindre lyckligt vald, som spindeln endast liknar en myra, och vi redan förut ega namnet Myrmecia användt både på ett genus af verkliga myror och på ett genus bland vexterna. — Detta nya spindel-slägte torde derföre mera lämpligt få namn af Myrmidea, | 60 stacé, som bildar ett eget slägte, och kal- las Lonchophorus anceps. "Y Dess form är en bland de mest paradoxa som den- na ordning framställer; ryggskölden bill- dar nemligen en liksidig triangel af oms= kring 2 liniers längd, men både: framåt och bakåt beväpnad med en rak, och 4 gånger så lång tagg, så att det nästan ser ut liksom om sjelfva djuret vore längsefler uppträdt på en nål Det fans simmande på hafsytan , i södra Oceanen. Cist har lemnat underrättelser om en art af MeZolontha (eller Rhizotrogus LATR.), som 1 Pensylvånien är högst allmän, och hvars larv gör mycken skada på gräsrvöt- terna, sädesslagen och afidra vagetabilier i allmänhet. En tredjedel af Mays-skör- den har ibland blifvit förlorad genom dem, och 10 till 15 stycken stundom funnits under ett enda stånd. På de genom de- ras åverkan förtorrkade gräsvallarna har förf. kunnat samla 20 ända till 40 larver inom en quadratfot. — Vissa foglar min- ska betydligt deras antal, och i synner- het en Turdus? (Blackbird), hvilken i det- ta afseende synes förf. förtjent af att all- mänt fridlysas. — Insekten synes tillbrin- ga flera år i larv-tillstånd. Arten haric- ”) Isis 1825. Juniis p. 733. Tab. V. fig. 1. >) Notice of the Melolontha, or May Bug; by Jacoz OCrist. — SILLIMAN Americ. Journ. Vol, YIIL N:o 2. Aug. 1824. pag. 269. tab. IV. — 61 ov Harsey har sökt fästa uppmärksam-Svampar het vid en physiologisk märkvärdighet hos rå In- insekterna, som förtjenar närmare unders sökas, nemligen huruvida de svampar, som ofta träffas på döda larver och pup- por, t. ex. Sphaeria militaris, Sph. ento- morhiza, m. fl. verkligen redan från än- nu lefyande insekter börja utskjuta, och således synas vara ett slags sjukdom, en orsak till deras död, eller huruvida de framskjuta först sedan denna inträffat. — Scxwemitz har beskrifvit en Zsaria Sphin= gum, som är märkvärdig derigenom, att den fans utspridd på kroppens undra si- dor, på vingnerver 0. s. v., hos en Sphinx, som träffats sittande död, med utbredda vingar. ”) ; Jag har redan i Årsberättelsen år böDA ekt fästat uppmärksamhet vid de stundom ter föralder bland bland Insekterna observerade exemplénj, sekter, Cist bifogar äfven teckningen af en svamp, som ofta finnes framskjuta från de döda lar- vernas mun, eller undra sidan af thorax, och uppnå 2 till 3 tums längd. Den är smal, jersnbred, oftast trind, men slutar antingen utbredd eller i form af eh klubba. — Hvarken Cists beskrifning eller teckning är nog full- ständig, men jag förmodar likväl.att debpa svamp utan tvifvel är en Sphaeria, eller rättare en Cordyceps, och ett motstycke till Cordyceps militaris (hvilken äfven endast är funnen 4 döda insekt- larver), eller ännu närmare stägt, om ej alldeles identisk , med Cordy ceps en= tomorhiza ; som äfven blifvit funnen i Ame- rica. ”) Annals of the Lyceum of. Nat. Hist. Maj 1924, Pp. 125.— Synopsis fungor. Carol:sups p. 100. — Frorier. Not. N:o 195. 62 af Hermaphroditer. — Prof. Krvc i Berfin har nyligen åter anfört ett sådant, och äf- ven uppgifvit de inre delarnas förhållan<= de hos denna individ. Det var en Papis Zio Cinxiaås den högra sidan visade an= tener och vingar af en hanne, den venstra åter formen afen hona. I spetsen af ab- domen fans: på högra sidan en fullkoms lig forceps, på venster samma del outveck= lad. — I bukens venstra sida fans en mängd ljusgröna ägg; på högra sidan in= ga, utan endast sammanslingrade hvita rör, hvilkas sammanhang med såväl inre som ttre köndelar tydligen kunde följas. Så väl individen som praeparatet förvaras i Berlinska Universitetets Museum. Dipter- Såsom ett bevis på Insekternas för- Plodigels NÅGA att uppspana och innästla sig i snart bon. sagt alla möjliga gömställen, kan anföras, att SavienyY, vid sina' undersökningar om blodigelns fortplantning, inuti sjelfva de hylsor, som innesluta ungarne, funnit lar= ver till något Dipteron, hvilka det likväl icke lyckats honom att bringa till för- vandling. "=Y +) Frorier. Notiz. N:o 210; pag. 183. ") Frorier. Not. N:o 22i. Entomologisk Litteratur. FR. EscuscHortz: Species Inseciorum no= ve, descripte. — Mem, des Nat. de Moscous. T. VIL p. 95. De äro 13 species af Coleo- ptera, från Aleuterna. GeEzrLErR : Chrysomel2e Sibirvig rariores. Mém. des Nat. de Moscou. T. VI p. 117. — Bland dessa 10 arter förekommer äfven Chr. lapponica LinN., i anseende till det bes 63 Helminthologie. Man har länge anmärkt, att södra Korall- oceanen utmärker sig genom en mycken- tydliga antal af Varieteter sora Förf. haft att framställa. Gezrer : Coleoptera Sibirie orientalis. Mem. des Nat, de Moscou. T. VI. p. 127. (5 Cole- optrer.) G. Fiscner: Coleoptera quzedam exotica. « Mem. de Moscou. T. VI.p. 254. — (11 Co- . leoptrer, till större delén af Melolonthides.) - Jon 1E ConrtTE: Description de quelques nouvelles especes d'insectes de PA merique septentrionale. — Ann. of the Lyceum of na- tur. hist. of New-York. Dec. 1824. p. 169. — (Endast Coleoptrer, en 20 arter af sprid- da genera.) P. L. VANnDERtIsDEN: Monographia Libel- lulinarum Europzezarum. Bruxellis 8:o. —In- nehåller 37 species. A. D. Hummer: Insectum non descriptum ex ordine Dipterorum et familia Tipulariarum. Mem, des Nat. de Moscou. T. VI p. 160. — Ctenophora guttata , 9? MezicG. F CH. DE MANnnErBHEIM: Memoire sur une nou= velle espece de Cecidomyja, Cec. aurora. — Mem.' de Moscou. T. VI. p. 180. c. fig. A. Glossary to Sav's Entomology, or ex- planation of terms used in Entomology by Sav. Philadelphia 1825. 83:0. Insecta coleoptrata, que in itineribus suis praesertim alpinis, colligerunt D. H. Horrs et F. Horsscuveu, cum notis et descriptio- nibus I. Sturm et HaGextacH. — Acta Nat. Cur. XII. II. pag. 1773; Fab. 43. — (9 Cole- optrer). A. Paruraroi: Beschreibung zweier Deca- den neuer und wenig bekannter Carabici- nen; Wien 1825, 3. — 4 tabil25 (00 dels europeiska, dels utländska arter af det släg- te, som nu egentligen kallas Carabus.) C. J. Scuönnerk: Tabula synoptiea Curu- Hönidum, Isis 1825, V. p. 581, klippor. 64 het af klippor, som ofta från ett omät- ligt djup nästan lodrätt uppresa sig mot hafsbrynet, omkring hvilka man till och med icke kunnäåt finna någon botten, och hvilka klippor, så djupt man kunnat un- dersöka dem, befunnits bestå endast af koraller; — Man har vidare trott sig fin- nia anledning att sluta, det flere af Au- straliens öar ifrån början uppkornmit af dylika korallklippor, hvilkas ytor först bildat grund, sedan lågland; och slutli- gen i tidens längd blifvit beklädde med mylla och vegetation. De tydligen upp- täckta spåren af åtskilliga kusters utvidg-= ning på detta sätt, hafva gifvit stöd åt denna åsigt. — En undersökning af sjelf va korailerna har längesedan visat dem vara produkten af åtskilliga små djur; såkallade polyper eller Lithophyter; hvil= ka utvexa den ena på den andra; och qvarlemna sina stenhårda kalkskal; så att hvarje korallklippa således beständigt ökes både i styrka och volume, genom dessa nya generationer, som tillika fylla alla kaviteter och småningom förbinda aflägsna spetsar. Undersökningarna haf= va vidare visat, alt hela hällar eller la= ger af många fots diameter, verkligen en= dast bestå af sådan korallbyggnad:; På- minner man sig nu de högst små poly- per, som sammanfogat dessa klippor, och beräknar den ofantliga massa af lager eller hela öar, som synas i oceanen uppvuxna såsom deras verk, så såg man väl sällan en större kontrast mellan en'stor produkt och de ringa krafter som ”alstrat den. / Men. a EE DORA RE 65 Men vid betraktande häraf måste tahkan äfven väckas på den åmätliga tid= rymd som fordrats, innan sådana massor hunnit uppbyggas. Man har äfven enligt denna åsigt beräknadt , att härtill åtmin= stone fordrats en tid, vida utöfver den ; som vanligen antages för heta jordens åls der, och vida utöfver hvad Zodiaken i Dendera och andra dylika uråldriga data föranledt att sluta till: Man har likväl ej kunnat stanna vid beräkningen af hvad dessa Litbophyter redan alstraät; man har äfven måst der- ifrån kasta en blick i framtiden och bes räkna, hvad som en gång måste blifva resultatet af deras genom sekler och års tusenden fortsatta verksamhet. Man har då föreställt sig den ena ön efter den an= dra förbunden genom nya korallmurar; och man kan lätt finna, att förr eller sednare måste då många vu varande sund af dem stängas, om man än icke vill utsträcka sin tanke så långt bort i de af lägsnaste cycler, då, enligt vissa naturs forskares hypotheser, dessa vexande mu- rar slutligen skola bilda en enda samman=- kedjad korall-gördel omkring hela jord- klotet, endast begränsad af de vilkor; som klimat och temperatur bestämma för dessa djurs utbredning. Så vigtiga slutsatser har man således trott sig kunna draga från den första upp: täckten, att korall-klipporna äro en pros dukt af Lithophyter; som ännu årligen föröka och utvidga dem; — nemligen? Pr. Dalmans Arsb. 1825. 5 66 för Astronomien ett talande bevis för jor- dens, och således äfven för sjelfva verl- dens höga ålder , långt öfver hvad alla våra andra uråldriga minnesmärken inty- ga; — åt Geologien en alldeles egen klass af länders formation, såsom produkt af hvarken 'vulkaniska eller neptuniska revo- lutioner, utan rent af organisk; — och åt optimismens i framtiden spejande hopp; ännu en bel verld af tropiska öar, dem dessa korall-polyper skulle åt kulturen uppbygga i oceanen. Men innan denna sköna hypothetiska verld ännu hunnit danas i verkligheten, torde man väl medhinna att något noga- re undersöka de grundvalar, på hvilka hela dess existens skall hvila; och med- hinna att pröfva, huruvida icke måhända dylika verldars farligaste fiender, tviflet och granskningen, redan förmå, att me- delst sjelfva grundens undandrzrgande äf- ven förinta dem. Att dömma af de underrättelser vå- ra sednaste söderhafs-seglare hemfört , synas visserligen desså klippors korall- natur , äfven som deras talrikhet och ut- bredning bekräftad, men så mycket osäk- rare synas de dock framstå såsom grund- valar för de mångfaldiga hypotheser, dem man nu redan en längre tid uppstaplat på dem. Jag skall anföra några af de vigtigaste inkast Zoologien nu mot dem uppställt , hvilka äfven al geologiska ob- servationer bestyrkas, och dessa grunda sig hufvudsakligen på Quor's och GAIMARD'S nyligen meddelade iakttagelser. Ög: För det första tillhöra de Lithophy- ter, eller Koralldjur, som bilda dessa ko- rallbankar, just sådana slägten som Me- andrina, Caryophyllea, Åstrea 0. s. V.s hvilka för sin utveckling och trefnad for- dra solstrålarnas lifvande verkan, och af dem äfven äro prydde med en ofta bros kig blandning af de skönaste färger. Dess sa djur hålla sig således närmare, bhafs= ytan , finnas ej på oceanens djup, och kunna således ingalunda från botten haf- va uppfört dessa ifrågavarande klippor; utan endast påbyggt och öfverklädt verk- liga stenklippors ytor, ehuru visserligen detta ofta till lager af flera famnhars mäks tighet: j Vidare visar undersökningen af flere bland dessa söderhafvets öar, att de be- stå af verkliga stenformationer, och äfs ven af sådana som omöjligen kunna an- tagas hafva formerat sig på en af koral- ler uppförd grund. SEN Så innehåller t. ex. Timor; Vaigiou; och flere andra; verklig schifferformation; andra åler sandsten, och öh Boni horis zontala lager af kalk. Till och med gras= nit upptåckes här och der; men i synner- het visa dessa grupper af öar ofta mer eller mindre tydliga vulkaniska produks ter, såsom Timor, Sandvichs-öarne , Ota= heiti och flere andra. — Den ofta anmärks ta egenheten hos dessa smärre öar, att vara ordnade liksom i kransar , synes äf- ven långt heldre gifva anledning till den förmodan, att de äro topparna af ford na vulkaners bräddar. 68 Ön Timor, som af Péron just blifvit anförd såsom ett af de mest utmärkta exempel på dessa korall-polypers förun- dransvärda byggnader, har af Quor och Gamaro blifvit undersökt. — De korall- bankar, som det äfven här minskade haf- vet qvarlemnat på strandlandet, äro af en sådan vidd och mäktighet, att man väl vid första påseendet kan lockas att tro, det hela ön vore bildad af sammau ämne. Men om man uppstiger på Öns inre kullar, så finner man lodräta lager af en blågrå schiffer, samt vid de genom- skurna stränderna af floden Bacanassi Jas- pis och grof kalksten , hvilka utgöra den basis på hvilken korallerna bygdt. Af dessa observationer kullstörtas så- ledes de ofvannämnde kolossala hypothe- serna om dessa Lithophyters både ford- na och tillkommande oberäkneliga verk- hingar. | Den hufvudsakliga modifikationen i åsigten om dem är, att de egentligen äro inskränkte i utförandet af sina byggnader ull ett distrikt närmare hafsytan, och u- tan förmåga att på ett större djup kunna grunda och derifrån uppföra dem. Men äfven med denna inskräkning utgöra de alltid ett märkvärdigt phenomeéen. | Quoy och Gamarp skatta dessa afli- thophyter på Timor uppbyggda lager till en högd af 20 eller 25 fot, och synas til- lika medgifva, att de, genom den jemna- re beklädning hvarmed de fylla och öf- verdraga de ojemna och hvassa klippor- nas ytor, verkligen bidragit, och ännu 69 bidraga, till bildandet af vissa lågland kring södra oceanens mångfaldiga kuster; såsom redan Forster utförligen visat. PyrasE har beskrifvit den lika ovan-Fiske af liga som vigtiga fångst af Sepier som vid Sepier. Terre neuve eger rum. ") Denna Mollusk, kallad Loligo piscatorum, är en art al de väl bekanta så kallade bläckfiskar, som redan länge ådragit sig uppmärksamheten genom den svarta vätska, hvarmed de vid någon fara förmörka vattnet, för att und- gå sina fienders förföljelse; hvilken vätska äfven är begagnad såsom ett tusch, un- der, namn af Sepia. — Dessa djur ankom- ma 1 stora, oräkneliga tåg, men på olika tid vid olika kuster; t. ex. till St. Pierre i Juli; vid södra stränderna af terre neuve endast i Augusti, och i Boune Bai först i September. Deras tåg bilda genom sina täla, genomslingrade massor ett besynner- Jigt skådespel, När de nalkas, ligga re- dan hundratals med farkoster i försåt för dem. Till lockmat behöfves endast någon i vattnet glänsande kropp, och man be- gagnar sig derföre vanligtvis blott af ett slags spolformiga blanka blybitar, hvilkas ena enda är försedd med en myckenhet fina taggar och hullingar. När djuren finnas i stor mängd, anr- ses en person kunna fånga öfver tusende af dem i timmen. — Vid kusten af St. Pierre ser man vid denna tid 4 till 500 franska och engelska farkoster betäcka hafs- ytan, och sysselsatte med fångsten af des» ”) Froniers Notizen Nio 220; 70 sa mollusker. — Men hvad härvid före- faller mest imposant, är den besynnerli- ga kontrast som råder mellan den öfver- allt synbara verksamheten och den full- komliga tystnad, som af så många tusen- de menniskor likväl iakttages; ty, 1 an- seende till dessa Sepiers stora skygghet, sker allt så stilla och tyst som möjligt; ej ett ord höres, och äfven vid de hög- tidliga tillfällen som under denna tid plä- ga inträffa, får ej något skott lossas, af fruktan att skrämma dessa djur till någon annan trakt. Dessa Sepier ätas väl stundom; men egentliga ändamålet med fångsten af dem är endast, att sedermera begagna dem så= som åtel vid det straxt efteråt inträffande stora fisket af Cabiljo och andra verkliga fiskar, hvilket här årligen sysselsätter om= kring 9 till 10,000 personer, Vi hafve att tacka CArus för åtskilli- ga efter naturen tecknade och colorerade figurer öfver europeiska bläckfiskar; hvil- ka teckningar äro så mycket mer att vär- dera som dessa djur snart förlora sina fär- ger, och vetenskapen hittills saknat na- turenliga framställningar af dem. De af Caruvs tecknade arter äro Sepia officina- lis, Loligo vulgaris, Loligo sagittata LAm. (2) — Octopus vulgaris och Octopus mo= schatus. ) GuirpinG har beskrifvit och tecknat en ny art af slägtet Onchidium, kallad O:. occidentale. "= ”) Nov. Acta Acad. Nat. Cur. Bonn, T. XII.T. p. 314. ”) Transact. of the Linn, Soc. Vol. XIV. p. 322: 71 Ett ganska intressant bidrag till Mol-Nya ge- luskernas och Zovphyternas biufe dom ihr EscuHscHor.tz bifogat sina på förhand lem- hafvet. nade underrättelser om de under hans . vidsträckta sjöresa gjorda upptåckter , in- förde i Isis 1825, 6. — Foljaude nya släg- ten äro der bestämda och aftecknade; Pleuropus, Steira, Womopteris; — Me= dea',' Aid; Calymma , Mnemia, Fucha- ris "), Agalma; — samt dessutom mång- faldiga anmärkningar bifogade, ökände dän bekanta genera och "de ditlörände arter, äfvensom åtskilliga bidrag till kän- nedomen af dessa djurs inre organisalion. På Otaheite anmärktes en liten Strombuss , hvars lock kring kanten är försedt med långa taggar; då : der togs utur vattnet sökte djuret försvara sig dermed på det sätt, att det några gånger medelst den så kallade foten slog detta taggiga lock med mycken hastighet mot sin fiendes fingrar; elt försvarssätt, som bland dessa djur sy- nes ganska ovanligt. "=Y MEGERLE von Miuunfenp har egnat en Nya ar- särdeles uppmärksamhet åt sälldna RE Vor binetterna förekommande sneckor, som äro så ytterst små, att de för denna orsaks skull oftast blifvit förbisedde, och således ännu synas obeskrifna. — MeGEBLE har så- lunda nu beskrifvit en Hyekenhet sådana subtila arter, af omkring 3 tll 5 liniers längd, och åfven aftecknat dem; SER +) Namnet FEucharis , såsom redan tillhörande ett Hymenopter-genus, mäste ulbytas mot något annat, 44) Isis 1825, 6; pag, 738. A40) Verhandl, der Naturf, Freunde, 1824. 1. p, 206, 72 Barwess har skänkt oss en ganska ut« arbetad afhandling om genera Unio och Alasmodonta, samt de talrika arter som vistas i Norra Amerikas floder och insjör ar. — Endast af Unio anföras här 28 ar= ter, och af A/Zasmadonta 53; så att dessa slägten synas hafva centrum för sin ut- spridning i Norra Amerika. — Denna afz= handling är äfven åtföljd af figurer. "I Det märkvärdiga slägtet Holothuria har vunnit 3 nya arter; en frukt af Les- SEURS Noggranna undersökningar. Det må anmärkas att 5 af dessa. nya arter äro från St. Barthelemy. "= I Qvoyv och Gamaros redan ofta an- förda resa har vetenskapen äfven erhållit flere vigtiga bidrag rörande Mollusker och Zoophyter, och bland annat följande nya genera bestämda. — Mollusker: Clio- dita, Friptera , Timoriena (från ön Ti- mor!); Monophora, Mariana. — Zoophy- ter: Cupulita , Lemniscus, Polytomus. ”"=Y Såsom ett exempel på den mycken- het af nya genera, som nu svara mot ett af de gamla Linneiska, och huru olika dessa lägre djurens systematik framstår nu för tiden mot fordom, må här anföras följande uppställning af Balaniderna, en- ligt RAwzAm; innefattande åtskilliga gene= ra, som hörde under Linnés Lepas. ) ' é 7) Amer. Journ. of Sc. and Arts, Vol. VI p.- 107 ec. RE of Nat, Sc. of Philad. Vol. 4. n. 5; st) Bullet. univ. 1825. 7. p, 381. T) Bullet. univ. 1825, 7. p. 319: n5 I. Vubicinella; — II. Coronula, med subgenera: Coronula, Chelonobia, Ceto- pira, Diadema. — III. Chthamalus. — IV. VKerruca. — V. Conia VI. Balanus, VIL Acasta. — VIII. Creusia. — IX. Boscia, X. Pyrgoma. — Åtskilliga af dessa gene- ra äro visserligen bildade af species, som för LissÉ voro okända; men man kan re- "dan häraf sluta hvilken vidlyftig uppsats det skulle fordras för äfven den kortaste framställning af Systematikens tillvext i denna del af Zoologien. Den berömde Naturforskaren Port har ändtligen lyckats att nogare observera djuret af Argonauta Argo Lins., dess lef- nadssätt, äggläggning, äggens utveckling, äfvensom sättet buru detta besynnerliga djur seglar på hafsytan. ") — Vi hafva likväl ännu icke genom trycket erhållit denna intressanta uppsats. Desnmases har upplyst oss om verkli- ga beskaffenheten af djuret till slägtet Den= talium Lins., som förut varit föga bekant och derföre oriktigt placeradt i systemer- na. Det hör ingalunda till Anneliderna, ty kroppen älgar alla spår af leder. — DesnAJes har äfven beskrifvit det hufvud- sakligaste af dess anatomie. "") Jag bar i Årsberättelserna för 1824 och 1825 omnämnt observationerna öfver Blod, igelns fortplantning och ägg. Dessa Obser= vationer hafva sedan äfven ytterligare blifvit +) Frontiers Notiz. N:o 21 ++) Nouveau Bull, des Sc. par la Soc, philom; Febr. 1825. — Fronmers Notiz. N:o 219, 74 fortsatta af SavicnY, som utförligare upp- lyst om flere af de märkvärdiga förhållan- den som härvid ega rum; ") men hvil- kas upptagande här skulle för mycket in- leda i detaljer. ”) FBoriers Notiz. N:o 221. Helminthologisk Litteratur. GeErarD! DE Vos: Disquisitio de Entozois humanis in Belgia repertis, horumque cau- sis et symptomalibus. Trajecti ad Rhenum 1823. 8:0, Note sur la Douve a longue cou (Fasciola Lucii); par L, Jurine. — Mem, de la Soc. de Phys. et d'hist, nat. de Geneve, T. II I. Pp, 445, — Rec, Bull. univ. 18235. 1, Pp. 150, ; Histoire naturelle des Zoophytes, ou Ani- maux Rayonnés, par M, M. Lamouroux, Bo- RY DE SAINT VINCENT et DEsLONCHAMPS. — formant la g5:te livr, de I'Encyclopedie Meé- thodique. Paris. 4:o ; Monographie du genre Ancillaria , avec la description de plusieurs nouvelles especes, par W, Syainson (Journ of Sc. Lit. and Arts N:o 36. — Rec. Bull. univ. 1825. 3. p. 139.) STURM; Deutschlands Fauna, in Abbildun- gen nach der Natur, — Wiärmer, Heft. VI. — Närnberg 1824. — Inneh, 16 species sneckor. Notice sur plusieurs esp&ces de" Coquilles; par H, Barness, Ann. of Lyceum of New- York. Vol. I. p. 131, avec fig. Notices zoologiques; par Grav; Phil. Magaz. Avril 1824, -— Des Polypes et des Polypiers quw'on a trou- vés dans les Pays-Bas; par H. C. von HALL. — De Recenseat, Maj 1824. — Bullet. univ. 1825. 6. p. 297. Note sur le Murex senticosus i Bullet, univ. 1825. 7. Pp. 390. Memoire sur PForganisation et la distribu- tion gEographique des Biphores et des Beroés, suivi de la description de plusieurs especes nouvelles, decouvertes pendant le voyage 75 Physiologie. I anledning af Wirnson Puts intres- Nervi sanla försök , att, genom öfverskärandet vagi autour du monde de M, FREvcINET, par Quor et Garmarpo, — Bull, univ. 1825, g9, Pp. 125. Description d'un nouvean genre de la classe des Pteropodes (et de deux nouvelles espåces du genre Clio) par Bang. — Ann, d. Sc. nat, 1925. Pp. 283, —. Det nya slägtet kallas Psyche; en benäm- ning, som likväl ej kan bibehållas, då den redan längesedan tillhör ett Insektgenus. Monographie du genre Aplysie; par H. D. de BLamvirLE. Journ. de phys. 1823. Juin, 5 arter af Chiton , beskrifne af BArnEss, i Americ, journ. of Sciences. Vol, VII. C. Ranwzant: condiderations sur le genre Eledona de Leacu, et sur la mode d'en determi- ner les especes, Mem. di Storia naturale. De- cad. I. p. 77, — Rec. Bullet. univ. 1825. 3. Desnases; Memoire sur la GCalyptrée. — Ann. des, Sc, nat, Nov. 19824. p- 3339. De animalculis microscopicis seu infusoriis, auctore MaTtEs Losona. — Mem. de FPAcad. de Turin. T. 29. p. 189. iSpatangus ovatus, N. Sp., deser, by Jouy FreEminc; Mem of the Wern, Society. T. V. P: I. p. 297. — Arten är funnen vid kusten af Shetland. SowerBy: Mineral-Conchology; — N:o 83, SowerBy; Genera of recent and fossil Shells N:o 25, &c, Memoire contenant la description de 5 nou- veaux genres de Mollusques, et de 4 nou- veaux genres de Zoophytes, decouverts pen- dant le voyage autour du monde de la cor.- vette PUrania, commandée par L. Freycti- NET, — par Quoyr äå Gaimarp, — Bullet. univ. 1825. N:o 7. Pp. 381. BLAsviuLeeE: sur Pemploi de F'opercule dans P'établissement ou la conformation des genres de coquilles univalves, — Bullet, univ, 1823 I: — IO0. Ps 291: verk- samhet 76 af nervi vagi, afbryta degestionen, samt att sedan återställa densamma medelst vid - äs 3 SN SR genom nämnde nerver ledd galvanisk gestio- nen &c, THACK” ström ”), hafva EbvArp och BrescHeET "") sökt att ytterligare utreda, huruvida dens na kraft yttrade sin inflytelse ensamt på magsaftens verksamhet, eller på magens muskaulära textur. Af talrika försök, som till bestämmande häraf blifvit anställde, hafva i synnerhet följande slutsatser kun- nat dragas: : 1. Öfverskärningar af nämnde nerver försvåra väl digestionen, men hämma den icke alldeles. 2. Digestions- processens långsamhet härvid beror af förlamningen af magens muskelfibrers. 3. Då digestionen åter sättes i gång genom en elektrisk eller galvanisk ström utefter nervi vagi, återställes härigenom kontraktions-förmågan i magens muskel- hinna. Genom ökandet af dennas verk- samhet blifva födoämnena mera omväls- trade i magen, och komma således till alla delar i bättre beröring med magens väggar. Man har en längre tid trott, att ran för- magsaften, 1 synnerhet hos köttätande sök med 7. RS A a Magsaf- djur, egde en egen förmåga att hos för- ten. skämdt eller ruttnadt kött borttaga rö- tan. I anledning häraf har man äfven försökt att medelst frisk magsafts pålägs gande rensa orena och rötaktiga sår. +) Se Årsber. 1824, p. 424. <4) Froriers Not. X. N:o 18, D THAcKRAH söker likväl vederlägga denna mening om magsaftens antiseptiska verk- samhet, och säger sig hafva gifvit hun- dar af röta illaluktande kött; och då hun- den efter 3 timme blifvit dödad, har stan- ken af det i magen förevarande köttet in= galunda funnits minskad. = ”THAcKRAH an- ser den ofvannämnda meningen hafva upp- kommit af den anledning, att vid öpp- nandet af ett helt nyligen dödadt djur, uppstiger en så stark animalisk halitus, att den gör lukten af det skämda födo- ämnet omärkbar, ehuru denna vid noga- re undersökning finnes ingalunda vara försvunnen. ”') Ett bland de besynnerligare Mollusk- Märk= genera är Saulpa, öfver hvars inre orga- TT a nisation EscHscHortz lemnat några upp-!pp hos lysningar, som i physiologiskt hänseende ””P" äro märkvärdiga, i synnerhet hvad blod- omloppet beträffar. Hjertat frampressar blodet, som är vattenklart med gulaktiga . blodkulor, i ett med tydliga hinnor för- sedt kärl, derutur synes blodet flyta i sjelfva cellulosans rör, åtminstone mär. kas ej vidare några kärlbinnor. Sedan blodet uppnått muskelhudens yta, fort- sätter dess större mängd sitt lopp i mid- ten af kroppen framåt, men en mindre portion flyter bakåt. Båda blodkanalerna afgifva många sidogrenar. = Alla dessa samlas af ett i kroppens undre sida in- om musklerna liggande blodkärl, som fö- ") TuscKran Lectures on Digestion. FRORIEPS Notizen N:o 239. Föränd- ring iäg- gets vigt 78 rer blodet direkte till hjertats På krop- pens undre sida märkes dessutom åfven blodet flyta i en annan mellan-åder, och i motsatt riktning mot dess lopp i den större kanalen. — Det märkvärdigaste vid detta fullkomliga blodomlopp är lik- väl detta , att sjelfva hjertat, — sedan det under en minut frampressat blodet in 1 det öfre kärlet, — alldeles står stil- Za under en sekund, och sedan sätter blo= det i omlopp åt alldeles motsatt led; nemligen frampressär det nu i det undre stora kärlet, och emottager det åter , ut- ur det öfre. Denna omvexling mellan Aorta och Vena cava sker i ganska bes stämda mellantider , och EscHscHoLTz för= säkrar att han med största tydlighet ob- serverat den på flera individer , samt un= der en längre tid, så att om dess verk- lighet något tvifvel ej kan ega rum. "'). Såsom tillägg till Prours EF) noggranna undersökningar om de förändringar ägs under in-get undergår under liggning, kunna här cuba- tons-ti- den. anföras resultaten af en mängd försök em Prevost och Dumas anställt, och hvaraf hufvudsakligen finnes utredt: 1. Att befruktade och obefruktade ägg uns der denna tid förlora i det närmaste li= ka mycket i vigt. — 2. Att denna minsk- ning i båda fallen sker 1 jemt aftagande; ifrån liggningens början. — 3. Att man märker ett tydligt förhållande mellan ligg« ningstidens längd och den dagliga minsk« ”) Isis.18235. 6, p. 738. i "") Jemför Årsberättelsen 1824, p. 256. 79 ningen af äggets vigt. Denna minskning aftager nemligen i samma mån som ligg- ningen räckt längre. 4:0. Att denna för- lust af vigt synes helt och hållet bero på utdunstningen eller några chemiska förändringar, och alldeles oberoende af fostrets utveckling, emedan den står i jemt förhållande till liggningstidens längd, men icke till fostrets mer eller mindre hastiga tillvext. =). Man har uppgifvit flere methoder, Försök STARR 5 b 29 .q attafäg- att på sjelfva äggen kunna urskilja hvil-get sluta ka som komma att lemna tupp- eller höns- kilt kycklingar. Både i Tyskland och i Sverige recl är den sägen allmän, att aflångare ägg kön. lemna tuppar, de rundare deremot hönor. Den yngre D:r Avtenrett har nyligen genom försök utrönt, att denna sägen är alldeles ogrundad, och han påstår, att äg- gets kön hvarken genom form eller stor- lek, eller något annat yttre kännetecken kan bestämmas. BorY DE ST. VinNCENT an- för en läkare som undersökt omkring tu- sende ägg, utan att kunna upptäcka något som förråder embryons kön. — RiTtcHtE deremot påstår nu, att läget af den lilla luftblåsan i äggets storända lemnar ett på- litligt kännetecken.” Finnes denna luftblå= sa midt i sjelfva äggetls ända, så kommer ur ägget en höns-kyckling; ägg, på hvil- ka denna luftblåsa finnes mer eller mins dre åt sidan, skola deremot, enligt hans påstående, lemna tuppkycklingar. >=- En Madame LL... bar (i Ann, de P'agr. frangaise ") Annal, des Sc. Nat, Jan, 1825. ps 47. Jo Nov. 1824, p: 1897>) uppgifvit samma mes thod och påstått, att hon vid sin ganska betydliga höns-afvel i många år genom detta märke bestämt könet hos de olika kullar hon låtit kläckas. "Y) = Denna luftblåsa finnes äfven på obes fruktade ägg, och äfven på sådana med samma olikheter. — Egde nu RBitcHIEs pås stående verkligen grund, och kunde af ers farenheten bestyrkas, så vore det ett i physiologiskt hänseende intressant stöd för den satsen, att embryos kön redan är bes stämdt i ägget innan det befruktas. Fasani- Isipore GEoFfFfroY ST. Hirvaire har fram= = mn nkaställt förhållandet med vissa Fasan-hönor; fjädrar som vid en högre ålder undergå en sådan = NE förändring af fjäderklädningen, att denna par. blir lik den, som utmärker Fasantuppen. — Det är anmärkningsvärdt att något dy- likt aldrig blifvit anmärkt hos Påfogeln,; men väl hos vissa arter af Cotinga och några mindre foglar. — Mesta upp>- märksamhet förtjenar likväl Manduit och Vice pÅzyrs anmärkning, att hos flera af dessa tupplika fasanhönor ovarium be- funnits så oblitereradt, att det varit omöj= ligt att upptäcka detsamma, och man var . då böjd att förmoda, det ett så vigtigt in= re förhållande låge till grund för den be- synnerliga yttre förändringen. — G. Sr. Hiraire vederlägger likväl denna förmo- dan; ty han har funnit att ovarium sak- nats hos tvenne hönor som icke liknade tup= I >) Froriers Notiz. N:o 204. Si tupparne, men. deremot funnit samma or- gan hos andra, hvilka fullkomligen ägt fasantuppars utseende. "') Professor JACOBSON i Köpenhamn har Apsorb- till utrönande af absorbtions-förmågan CS bre ställt försök på Mollusker; hos hvilka djur kör de hinder betydligen äro minskade; som vid försök i denna väg på Vertebrater uppstå af blodets hastigare omlopp, mör= kare färg, benägenhet att stelna o. 5. v: En mängd af försök, hvarvid han utsatt Helix pomatia för åverkan af blodlutssalt; hafva lemnat följande resultat: Hela dju= rets yta, men i synnerhet den som be= täckes af skalet, äger en hög grad af abs sorbtionsförmåga. Blodlutssaltet går ha= stigt och oförändradt öfver i blodmassan; ech kan cirkulera ganska länge utan att blodet lider deraf. Äfven en ganska rin-> ga mängd af detta salt upptäckes i detta ljusa blod" genom chemiska reagentier ; och blodet kan deraf upptaga en så stor quans= titet, att det med chlorjern ger en mörks blå färg. Vid blodets stelning fäster sig detta salt vid ägghvitsämnet. — Mängden af det i blodet upptagna saltet förminskas efterhand, och försviuner slutligen. — De vägar, hvarigenom detta i. blodet främs> mande ämne åter utföres, äro: Lungorna, som dock endast afyttra en ringa del; Njurarne, hvilkas verkan äfven är obe- tydlig; Lefvern, genom hvilken största mängden afskiljes, och blodet renås. Blodsa | | | | | ”) Mém. du Muséum, Töm, XII, p. 220: Pr. Dalmans Arsb. 1825. 6 32 lutssaltet finnes 'derföre efter någon tid i tarmarnas vätskor, samt i excrementer- na, och detta i samma mån, som blodet befinnes vara friare derifrån. — Excretio- nen af detta ämne går långsamt, om dju- ret ligger i dvala; hastigare, om det in- hemtat föda. — Att blodets rensning hos Molluskerna sker medelst lefvern, härrör deraf, att hos dessa djur mottager detta organ största quantiteten af arterielt blod, och sådant det kommer från hjertat; hos Mammalierna deremot, hvilkas Lefver en= dast mottager en i förhållande till dess massa ringa quantitet af blod, — sker den- ha rensning genom Njurarna, som här mot-= taga långt mera häraf. Som Molluskerna sakna lymfatiskt system, synas dessa för- sök lemna ett nytt bevis för Venernas ab- sorbtions-förmåga. ”) 4) Oversigt over det Kongl. Danske Vidensk. Selskabs Forhandlingar. 1824 — 1825. p. 6. Med förbigående af ett ej ringa antal phy- siologiska afhandlingar, som synas mera till- hörå Medicinen än Zoologien, kunna här än- nu följande anföras: DozErtLuingErR: Von den Fortschriiten der Physiologie seit Harrer. Minchen 1823. 4:0. Precis elementaire de Physiologie, par F. MaGENnDIE; 2:e edit. Paris 18253; 2 Vol. 8:0o G. C. B. SuzinGar:? Dissertatio medica inau- guralis de nisu formativo ejusque erroribus. — Leyden 1824. 9:0o Experimenta in nervorum. antagonismum habita a C. F. Betruingers. — Mem, dell Accademia delle Scienze di Torino. T., XXX. SR d Observalions sur les rapports de la möre et du péere avec les produits, relativement i 83 Zootomie och comparativ Anatomie. EverarD Home har beskrifvit och af- Hjer- tecknat hjernsubstancen hos Menniskan så- mans dan den visar sig under stark förstoring, "i 5 53 iie. nemligen såsom bestående af perlbandsli- ka trådar, och dessa åter af ytterst små kulor, enligt hvad redan är bekant. — 7) Home har vidare med menhnhiskans hjerna jemfört bjernan hos fiskar, insekter och maskar, hvaraf detaljerha här dock icke kunna framställas. Det må endast anmär- kas, att af alla insekter; dem Home un- dersökt, synas Humlorha hafva den mest utbildade hjerna, samt att den figur, som redan SvVAMMERDAM gifvit derpå, i det hufvudsakliga är riktig. — Med afseende på dessa djurs utmärkta konst-drift; sy- nes denna observation vara af intresses Ire's Monographi af Seu-rullarne, lem-Sen-rul- nar ett vigtligt bidrag till kunskapen om Aa konstruktionen af- lederna i fingrar och tår, såväl hos menniskan som de öfriga au sexe et ä lå ressemblance; par Girov Dr BuzaringevEs. — Annak des Sc; natur, Maj 1825. — Ett ämne hvarom önder det förs flntna året flere iakttagelser och äfhahdlin- gar utkommit. oo Marsmaur Hair: Physiology of Speech; — Journ. of Science, N:o 37: G. RicAccisti: Ragionamento sulle Forze effettrici et condätrici della circolazione del sangue &c, Rom 1824. 8-0; C. H. ScsautTz: der Lebens-Protess im Blute. Berlin 1824. ; +) Philos. Transact; 1824. p. I. Kame- lens mun- blåsa. Ånato- 834 däggande djuren, saft hos foglårnaä. "I Förf. har börjat framställningen af sina undersökningar i detta ämne med senrul- larne hos Hästen, och med en utmärkt fullständighet afhandlat alla bithörande ben, muskler, senor, 0. s. V. Flere naturforskare och resande hafs va redan anmärkt, att Kamelen under brunsttiden utdrifver en eller tvenne sto- ra blåsor ur munnen. G. H. RicHTERS UuDa dersökning af Dromedaren upplyser, att den har ett ganska långt gomsegel, utan mandlar. I deras ställe funnos flere gro- par, af hvilka några voro fyllda med små gröna konkrementer. Framom gomseg- let hängde en 8 tum lång membran, af 4 tums bredd, hvilken tycktes bestå af tvenne lameller, som voro förtunnade fort- sättningar af svalgets slemhinna. TI sjelf- va membraänen märktes flere små slem- säckar; och ett tydligt lager af muskel- fibrer. "") — Den comparativa anatomien torde af Prof. Savi i Pisa hafva att för= vänta en fullständigare utredning af detta ovanliga organs egentliga beskaffenhet. Otto har lemnat anatomien af en ny mie af art bland Markattorna, kallad Cercopi- Cercopi- thecus. thecus (2) leucoprymnus, och hörande till den afdelning, som af Fr. CuvirR kallas Semnopithecus. Denna art visar i sin inre organisation flera betydliga olik= ”) Anatomische Monographie der Schnenrol- Jen, &c. — Erster Abschnitt, Prag. 1823, 4:o — Recens. Isis 1825, 6. p; 749. 24) RicHTER: Analecta cameli dromedarii anato= miam spectantia. Regiomantani 1924. 55 heter från andra. djur af samma ordning, och om dessa olikheter äfven skulle kom- ma att återfinnas hos andra arter af sam- ma subgenus, blefve dess riktighet deri- genom bestyrkt. - Mest anmärkningsvärd bar OrrTto funnit detta djurs ventriculus, hyilken han derföre noggrant beskrifvit och aftecknat. 7) GEorrrov ST. Hirame bar bemödat Fogel. sig att visa en närmare analogie mellan pidpena foglarnas näbbar och Mammaliernas kä- &c, - kar, i anledning af åtskillige upphöjnin= gar som å vissa Papegojors näbbar finnas nog tydliga, och bvilka både i form och ställning så mycket likna mammaliers tänder, att en jemförelse mellan dem sy- nes mindre långdragen. Gzrorrror har vi- dare 1 benen af dessa näbbar funnit ett lika antal af kanaler, hvardera innehål- lande ett kärl och en nerv, som slutas i nämnde upphöjningar , och således tydli= gen bekräfta åsigten af dem, En ytter- ligare jemförelse erbjuder sig mellan la- mellerna i sjöfåglars näbbar, och lamel- lerna i Hvalfiskarnas käkar; och bela den= na jemförelse lemnar ett nytt bevis, hu- ru den största olikhet i motsvarande or- ganers yttre bildning dock ofta låter hän= föra sig till samma ursprungliga grund- former. Äfyen Insekternas Anatomie har alltinsskt, vidare med ifver och framgång blifvit be- Anatan arbetad, och särdeles vigtiga äro dervid 4) Acta Acad. Nat, Cur. Tom, XII, p. 505, Tab, 47, Före- ning 86 undersökningarna af sådana slägten, som stå vid gränsen af någon Ordning, eller till och med af hela klassen. Sådant är: förhållandet med Tusenbenen , Mrriapo- pa, hvilkas inre organisation LzEon Du- Four beskrifvit. £) Föremålen för hans undersökningar hafva varit: Lithobius forficatus, och Scutigera lineata; — och utom de nya iakttagelser, som härvid framstått, hafva äfven TreyvirAnt noggranna framställnin- gar blifvit bekråftade, Åtskilliga märkvärdiga bidrag till anatomien af Melolonthe, har SucKkow meddelat, särdeles i afseende på dessa äfven Auvpouvin framställt, utan att hafva känt Suckows arbete. Ännu vigtigare äro likväl LÉon Du- FoURS anatomiska undersökningar af en mängd Coleopterer, 1 synnerhet med af- seende på tubi alimentaris olika struktur, som Förf. jemfört hos 49 olika arter, och hvars betydligaste skiljaktigheter han äf- ven aftecknat. Ey Doctor Märnrer i Bonn har visat, mellan att. det stora kärl hos insekterna, som ryggkär- let och o- man länge förmodat hafva någon analogie varierna med hjertat hos andra djur, och som hos In- sekterna. vanligtvis fått namn af Ryggkärlet, af- ”) Annal. des Sc. Nat. Maj. 1824. p. 81. ”) Verhandl. der Badischen Landwirthschafts Verein zu Ettlingen. 1823. ) Aun. des Sc. Nat, Aout. 1824. &c. 87 gifver ganska tydliga, trådformiga förbin- delser, grenar till äggstockarna, och de i trumpeterna liggande äggen. ") — Anta- let af dessa förbindelse-trådar tyckes be- ro på antalet af trumpeter (tube), och det olika insertionssättet i ryggkärlet, synes bestämmas af ovariernas form. — Hos insekter med borstformiga och kam- formiga äggstockar, t. ex. Aeschna och Phasma, ser man förbindelsetrådarne lig- ga i tvenne rader, och jemte hvarandra ingå i ryggkärlet. "Hos dem, hvilkas ägg- stockar äro knopp- eller spol-formiga (t. ex. Melolontha- vulgaris, Geotrupes, Sca- rabaeus, Calosoma, Dystiscus , Bombus, 0. S. V.)» finner man alla dessa trådar från båda sidor antingen förena sig om en enda ingång midt på ryggkärlet, el- ler ock ingå de hvar på sin sida medelst en ingång, Hos Lucanus Ceryvus: fann Märrer ingen förbindelse mellan ovarier- na och ryggkärlet. När man sammanlägger Märnrers un- dersökningar i det hela med den kännedom vi förut ega om ryggkärlets natur, synes man vinna ännu ytterligare skäl för den förmodan, att ryggkärlet är ett analogon med hjerta, eller ett rudiment derull, och att de af Märrer anmärkta trådarne, kunna anses såsom äggstocksådror. Då hos insekterna de med äggen i samband stående organer äro i så hög grad öfver- vägande , både i massa och vegetiv eller plastisk verksamhet, synes det ej svårt- ") Nev. Acta Nat. Cur. Tom, X. 38 att förklara hvarföre dessa företrädesvis erhållit det mest utbildade kärl-system. Äggens Munurer har vidare äfven framställt ling hos ä88eNS utvecklings-process, och förändrin- Phasma;garne hos de organer som dermed ega närmaste gemenskap; men i denna utför- liga och rikhaltiga beskrifning förekom- ma så många olika förhållanden mot de analoga bildningarna hos fullkomligare djur, att det nästan är omöjligt att om dem kunna gifva någon kortare och dock tydlig framställning; i synnerhet utan att kunna bifoga de förträffliga teckningar, som upplysa förhållandet, — En liten cir catricula (tuppspåret 1 fogelägg) på ägge- gule-hinnan, i hvilken sjelfva fostret bil- das, synes snart sagdt vara det enda man igenkänner af andra djurs ägg. — Hela denna afhandling hör för öfrigt visserli- gen till de grundligare och utmärktare bidrag vi i sednare tider erhållit för de lägre djurens physiologie. Tool Baer har väckt naturforskarens upp= tenkär! märksamhet på ett märkvårdigt phenor Musslor Men hos musslorna. När en sådan ut- Ve sträcker foten ur sitt skal, så sväller den betydligt. och i samma mån blir den mera vattenklar och genomskinlig. 'Ta- ger man djuret ur valinet och låter det inom skalet innehållna vattnet afrinna, får man likväl se det nytt vatten afgår, så länge foten sammaudrager sig. ' Om djuret hastigt sammandrager foten, ser man vattnet bortgå i en stark stråle. Trycker man den utsträckta foten på en hastigt upptagen mussla, så uppkomma 89 "tvenne strålar, af hvilka den ena kommer ur midten af foten, och den andra från ett ställe nära munnen. — Till följe af dessa omständigheter förmodar Baer, att egna valtenkärl måste finnas, som hastigt kunna uppsuga vattnet. ' Dylika vattenkärl har DerrE CHE funnit hos Murex FTritonis redan 18213 och Pon har gifvit dem namn af antri Delle Chiaje. — Ehuru han ännu ej lyc- kats att fullständigt utreda deras organi- sation, har han dock publicerat sjelfva upptäckten i D:r ScHönzeres i Erhardt med. chir. tidning. =). Länge hade CHiasE blott en dunkel aning om dessa organer, till dess han på foten af den stora och vackra JHNerita canrena upptäckte en mängd sprickor, som öppnade sig i hela vidden af fotens kant. Från dessas öppningar kunde han följa en mängd kanaler, hvilka samlade sig i en stor reservoir. Upptäckten be- kräftades ytterligare i anledning af en stor öppning nära anus på Buccinum ga- Zea , den största enrummiga' snecka i par- thenéiska hafvet. Från denna öppning ledde undersökningen till en lång kanal, som förde såväl till den slingrande lef- vergången , som äfven till underlifvet, hvar- est funnos stjernformiga reservoirer (an- tri), från hvilka vattnet genom många och breda kanaler ingår i foten 0. s. v.— Den utomordentligt starka sammandrag- +) Med. Chir. Zeitung 1825. Band. 2, ps 13: 90 ningskraften hos dessa djur har ännu ej tillåtit Crase att regelbundet iakttaga vatt- nets utgång i hela omkretsen af den ut- sträck ta foten, ej eller hafva qvicksilfver- injectio ner lyckats. — Men vare härmed huru som helst, synes dock afgjordt, att en vatten-cirkulation i det inre af Mollu- skernas kropp verkligen eger rum, vatt- net må insugas och utgå antingen genom samma eller genom olika vägar, Hos de nakna Molluskerna och hos Sam- z J : mansatt landsneckorna har CurtasE ej funnit dylika Sdp !'kärl. Deremot har han i foten af Helix oten af Helix. Pomatia anmärkt en stor sammansatt kör- tel, från hvilken en klibbig vätska utsipp- rar, så väl tverligenom foten, som ge- nom ett slags cavitet framom densam- ma. "Je... Musslors För öfrigt hafva äfven under de sed- genera- nare åren flere undersökningar blifvit eg- tions-or- ganer, nade åt uppdagandet af verkliga förhål- landet med musslornas kön; hos hvilka djur man nemligen fordom endast funnit äggstockar, och, sedan Porr's undersöknin- gar,ansett föga sannolikt att kunna upptäcka några hanar. Prevost har likväl hos åt- skilliga individer af den vanliga målare- musslan (Unio pictorum) funnit animal- cula spermatica, hvilka voro ganska lifli- ga, och som för öfrigt förhöllo sig såsom dylika hos andra djur. +) Memoria intorno la descritione e Fulo di an nuovo apparato di canali per la circulatione dell” acqua nello interne vie del corpo deg- li animali marin: senza vertebre corredata di tavole in rame a tal uopo incize. 91 Hos samma species af musslor finner man nästan lika många individer med ägg- stockar och ägg. Dessa sednare bestå af en med hvita omgifven gula, och en ganska tunn ägghvite-hinna. — Hela äggets dia- meter är z millimeter; gulans +3 milli- meter. Animalcula komma ur testis, äg- gen ur äggstocken, genom tvenne gångar, som symmetriskt motsvara hyarandra på båda sidor. "')Y Baer i Königsberg bekräftari det när- maste samma förhållande både hos Unio och Anodonta, "") Barr fann flera honor än hanar af Unio pictorum, och ännu fle- re honor mot hanarna bland slägtet Ano- donta. Enligt Baer skola de äggförande musslorna äfven utmärka sig genom sin längd. Icke dess mindre äro könsorga- nerna före äggbildningen så alldeles lika bildade, att man ej upptäcker något som tillkännager, om det är testis eller ovari- um. — Likväl synes hela frågan ännu icke vara afgjord. Äfven G,. BR. TRrREVIrANUS och BrAnviunE hafva på samma tid före- haft samma undersökning. Den förre tror, att både ägg och semen afsöndras i olika bildningar af ett och samma organ, hvar- uti, redan i ovarium, semen omger äggen såsom en hvit vätska. """ Bland åtskilliga andra bidrag, dem G. R. TrevirAnus lemnat till Gasteropa- 4) Fzroriers Not. XI Band; N:o 4. p. 57. 24) Frontiers Not. XIII Band N:o I. 444) TiEDEMANN und 'Treviranus Zeitschrift Heft 1; Pp 36, Förva- rings- sätt af 92 dernas anatomie, förekommer äfven en fulls ständig framställning af njuren och öfriga urin-organer hos Limax ater. Då Herr JAcoBson i Köpenhamn. redan längesedan visat att denna njure afsöndrar verklig urinsyra, kan man nu mera svårligen be- tvifla, att dessa djur hafva alla de sams ma urin-organer som de högre djuren. — TreVviRANt öfriga undersökningar hafva PZa- norbis corneus, Lymnaeus stagnalis och Paludina vivipara tull föremål. RoseEnTuAL har lemnat åtskilliga tillägg till vår kännedom om organisationen af ManeterManeterna, genom undersökningar af Medu- slemag- Sa aurita. — Såsom bekant, äro dylika tiga ljur. undersökningar högst svåra, i anseende till dessa djurs lösa konsistens, hvilken i sitt naturliga tillstånd icke uthärdar den varsammaste dissection. Det är derföre en ganska intressant uppgift, att genom de- kokt på Galläplen dessa djurs massa ej al- lenast ganska hastigt antar en fasthet, utan äfven förlorar sin genomskinlighet. I sam- ma mån som de enskildta partierna häri- genom blifva långt tydligare och lättare att dissekera, kan man således genom det- ta medel framställa sådana invecklade de- lar, som hos det friska djuret äro allde- les otydliga. — Samma medel kan enligt RosEnTHAL äfven användas vid dissection af andra slemagtiga djur, och med icke mindre fördel äfven vid deras bevarande i Muséer, helst dylika genom ' galläplede- kokt praeparerade organismer kunna för= 93 varas i sprit af mindre styrka än eljest erfordras. ") +) Untersuchungen von TiEpEMANN und Trevi RANUs, I B. 2:s H. 'p. 318. Utom de talrika skrifter som utkommit i den egentliga Anatomien, kunna ännu föl- jande här anmälas: RosexTHAL: de intimis Cerebri Venis, seu de vengz magne Galeni ramis. — Acta Nat. Curios. Tom. XII. p. 303. Nouvelle méthode de disséquer le cerveau, pår Laurencet. Bull. univ. 1925. 1. p.6. C. VAN DEN BrRoECcKE: commentatio de mem= brana arachnoidea. Gandavie 1824. P. Barocu de F. Atimas: Dissert. inaug. de evolutione et vita encephali, Pestini 1923. Anatomie des systeémes netveuses des ani- maux vertebres appliquée a la Physiologie et a la Zoologie, conjointement avec Ma- GENDIE pår Desmouuiss. Paris 1825, 8:0 med atlas i 4:0.' C. F. BeruincEri: De medulla spinali ner- visque ex ea prodeuntibus. — Mem. della reale Acad. delle scienze di Torino, Vol. 28. GzEorrroy ST. HirvaireE: Sur la dötöhina tion des pieces osseuses de la tete de I'hom- me el des animaux. — Rec. i Bull. aniv. 10504 N:oc4. BerzrTnorLo: Kopfknochen der Nagethiere; Isis n 925. 8. Carus: Erlänterungstafeln zur vergleichen- den Anatomie. N:o 1, — 8 kopparst. Pansoer und D'Artos: Skelette der Baub- thiere, abgebildet und verglichen. — Leip- zig. 1824. fol. RosenxtnaL, Ueber die Sinnesorgane der Seehunde. — Nov. Act. Nat. Cur. XI P: 673. Tab. 56, 57. Bosanus: Adversaria, ad dentionem equini generis et ovis &c. Åct. Nat, Cur. XII. P- 695. Tab, 38, 5g. 94 Fornverldens Fauna. : Den skyndsamhet hvarmed Vetenska- pen om fornverldens organiska qvarlem- ningar fortfar att utveckla sig, de intressan- ta resultat den redan lemnat, och den utbredning den nu eger, till och med i andra verldsdelar, — allt detta har till- vunnit densamma ett så lifligt deltagande och så många arbetare, att nästan årligen Bertgonp: Anatomie des Hasen und Kaä- niinchens, Isis 1925; 2, 4, 3. HuscrkE: Bermerkungen zur Anatomie der Sinneswerkzeuge und der Kinnladen, = Isis 1925. 10. | Osteologie et Myologie du Cheval, dessi- nées et publiges par Hector REvErRcHon. Ly- on 1824; Livr. i & 2. Etudes anatomiques du Cheval, par Brunot: Paris 1825. GurkitT, E. F. Anätomische Abbildung der Haus-Säugethiere. Berlin, folio; s Mayer: Beitrag zu einer anatomischen Mo=- nographie der Rana Pipa. Nov: Act. Nat. Cur. XII p. 537. Tab. 49. GERBRANDI BaAKKER osseographia piscium, gadi praesertim aeglifini cum lampride gut- tato, specie rariori. Icones accedunt forma majore aere et lapide expresse- — Gröninge 1822, 93:0 c. tab, II, 4:o. — Recens. Bull, univ. 1825. N:o II. p. 194. RosEnTHAL: Ichtyotomishe Tafeln; 4:te Lief. Berlin, 4:0. RartexE: Uber die Entwickelung der Ge- schlecktswerkzeuge der Wirbelthiere. Isis 1825. Lunp: Zweifel iber das Circulationssystem der Crustaceen, Isis 1825, 5, Alphabetisches und systematisches Register zu Cuviers Vorlesungen ueber vergleichende Anatomie; von F, O. Litzau. Leipzig 1824. 95 någon ny upptäckt af vigt inflyter. — Åt- skilliga af fornverldens större djur äro likväl nu redan så länge bekanta, och det vigtigaste af hela deras osteologi så väl utredt, att de sednare årens bidrag röran- de dessa hufvudsakligen inskränka sig till en ökad kunskap om de olika länder och trakter af jordklotet, der benlemningar efter en eller annan af dessa arter träf- fas; och då denna undersökning äfven hör till favorit-studierna för dagen, inhemtas naturligtvis årligen en myckenhet afupp- gifter rörande sådana lokaliteter. Bland dem förtjenar nämnas, att det besynnerliga Megatherium, som förut en- dast träffats i södra Amerika, nu äfven blifvit upptäckt i en af norra Amerikas formationer, Till dessa talrika bidrag om lokali- Fund- teter af fornverldens alster hörer äfven?rterför : Masto- en afhandling af MARCEL DE SERRES, OM don an- Mastodon angiustidens Cuv., hvaraf tän- guwsti- der och benlemningar blifvit funne vid ””" Montpellier och flera ställen i Frankrike. Med förbigående af det mera speciella om sjelfva dessa lemningar, anser jag mig likväl böra bifoga några af de anmärk- ningar, hvartill de föranledt i afseende på de lager, hvari de förekomma. 7) — Man har på tvenne sätt sökt förklara lä- get al dessa i Europa förekommande lem>- ningar af Mastodonter, nemligen, antin- gen att dessa djur fordom lefvat der, « hvarest nu deras öfverlefvor träffas, eller +) Bullet. univ, 18235. N:o 7. pag. 370. 96 att de från andra aflägsnare trakter blifs vit ditförde, genom någon vattenflod, eller af någon annan dylik orsak, Om man antager den förra menin+= gen, lemnar en öfversigt af dessa lager en icke ointressant anledning till slutsats ser, i afseende på fornverldens klimat och värmens utbredning öfver jordklotet: Äfven dessa Mastodont-lager ega icke sam- ma höjd i Europa och i nya Continen= ten. I Europa äro sådana lemningar en= dast funne i dälder, nära floder, vid fo= ten af bergssträckor eller på lägre kullar, och således alltid endast föga öfver hafs- ytans höjd. — Helt olika är deremot för- hållandet i nya continenten. Ben af Ma- stodonter träffas der på en betydlig höjd, ända till omkring 2,500 meter öfver hafs= ytan. — Äfven lemningarne af andra hafsdjur, af Sneckor, Musslor, 0. sS. v. fö= rekomma 1 Amerika på en mycket betyd- ligare höjd än i Europa. — Ått sluta härs= af synes således samma, eller åtminstone ganska närslägtade arter af djur på en gång hafva lefvat vid en ganska olika höjd i gamla och i nya verlden. = Detta skulle måhända kunna förklaras så, att i nya continenten denna betydligare höjd åt de ställen, der lemningar af Masto- donten finnas, medfört ett mera tempe- reradt klimat, och något när lika med de nordligare trakter af Europa, der dylika lemningar förekomma. Om man antager att Temperaturen i det hela fordom var betydligen högre än nu, så synes af det föres 97 föregående äfven följa, att de orsaker; som vållat temperaturens minskning, bafs va i båda continenterna varit samtidiga och lika verkande, samt utan att hafvä medfört någon rubbning i proportionen af temperaturen mellan sjelfva continenter= na. — Men om denna slutsats skall vara riktig, måste man förutsätta, alt dessa djur skola hafva lefvat der, hvarest deras lemningar nu finnas, Denna hypothés är likväl må hända den , för hvilken de närs varande observationerna äro minst 'gyn- samma. Den stora förstörelse dessa lems ningar undergått, deras ofta hopvräkta ställningar, deras läge midt i sand eller bland lemningar af hvalar; ostron och andra hafsprodukter, de Balani-sneckor; som ofta finnas fästade vid dem, m. m.; synas långt starkare vittna för det på- ståendet, att dessa djur efter deras död en lång tid varit liggande på den fordna bafsbottnen, och blifvit af dess strömmar förda till aflägsna ställen, Om man an- tager denna sednare hypothes, är det ina tressant att söka utforska riktningen och vidden af den ström, som öfver Europa utspridt lemningar af denna Mastodont, Åt norr finner man dylika ända till om> kring Darmstadt; mot söder träffas de i Piemont och i norra delen af Italien. Åt' vester upptäcker man dem i Frankrike vid Lyon, Trévoux, Sariac, Bourdeaux, o. S. Vv. samt vid Montpellier. Af allt detta skulle då kunna slutas, att den ström, som anses hafva medfört dessa Pr. Dalmans Årsb. 1825: ij 98 lemningar , synes hafva sträckt sig mellan 43 och 50 grader nordlig bredd; men huruvida dess kosa varit från öster till vester eller tvertom, har icke ännu kun- nat utrönas. — En annan intressant frå- ga är, huruvida dessa lager sänka sig el- ler icke, i den mån de nalkas det nuva- rande hafvet; äfven denna kan ännu icke besvaras, men då uppmärksamheten der- på nu är väckt, kunna flerfaldiga obser- vationer snart göra dess besvarande möj- ligt. AR 18 Bulletin universel tillkännager ett i Djur. Paris under arbete varande verk öfver fossila djurlemningar, som kommer att ut- gifvas af BraAvArpD, CroizeT och JOoBERT. Föremålen äro funne i Departementet Puy- de- Dome, och bland dem finnes ett stör- re antal af förut alldeles obekanta djurar- ter, dem BravaAro medtagit till Paris och underkastat Cuviers granskning. Bland ej mindre än 20 fossila nya Mammalier ut- märker sig en mindre Mastodont, en Ele- fant, en Rhinoceros, en Hippopotamus, en Tapir, mindre än de förut beskrifna; 3 Panther-arter, en Hyaena, och flere ans dra; alla nya och icke beskrifna i Cuvi- ERS stora arbete. ”') MarceL DE Serkes har tillkännagfvit upptäckten af åtskilliga fossila djur, funne uti hålor vid Lunel-Vieil, nära Montpel- lier. Bland dem utmärker sig äfven en kamel, ett djur, som man” förut ej träf= fat i fossilt tillstånd; ett stort rofdjur, en ”) Bullet! univ. 1825. 7. p, 436. 929 art af Lejon eller Tiger, men mycket stör- re än de nu lefvande, så att dess hörn- tänder uppgått till 16 centimeters längd, och 39 miliimeters bredd. — Jemte des- sa finnas äfven lemningar af mindre Ti- gerarter, af Hyener, Panthrar och åtskil- liga species af hundslägtet; och dessa äro jämväl blandade med benlemningar efter gräsätande djur, såsom af Hippopolamus, Vildsvin, Hjortar, Oxar o. s. v. äfvensom af Harar och Råttors — Dessa ben äro all- deles blandade om hvärandra; så att frag- menter af gräsätande och köttätande djur af de mest olika slägten omvexla, och in- ga hela skeletter träffas. De synas såle- des hafva blifvit sammanvräkta genom nå- gon flod. — Alla hafva något af sitt ani- maliska ämne 1 behåll; och sjelfva jorden, hvaruti de ligga inbäddade; innehåller till och med mera häraf än sjelfva benen. — Hvad Maztcer DE SeRrRES ännu tillkänna- gifvit om delta fynd, är egentligen endast en prödromatisk öfversigt af de undersök- hingar han ämnar företaga. ”Y En Rysk journal har meddelat en öf- versigt af de märkvärdigaste fynd af fos- sila djur; som träffats inom det vidsträck- ta Ryska riket. Redan under PetER den iistes regering upptäckte man vid Ko- stink ben af Elefanter; som då ansågos vara lemningar af dem ALEXANDER den store: begagnat på silt tåg. — 1775 fun- nos Elefantben vid byn Iviatofsk, 17 verst från Petersburg. I sednare tider +) Bullet; univ: 1825. g: p: 80: Fossila Djur i Ryss- land: Fossil Vesper- tilio. 100 har man upptäckt den oändliga mycken- het af Mammots och Elefantsben, som lig- ga utsådda på mångfaldiga ställen i Ryss- land, och särdeles 1 Siberien ; hvarvid in- gen väckt större uppmärksamhet, än det 1799 vid Lena-flodens mynning upptäck- ta skråfvet af elt mammotdjur, på hvil- ket, som bekant är, äfven köttet ännu fans i behåll. — Anmärkningsvärdt är, att bensamlingarne af Mammuth tilltaga i sam- ma mån som man nalkas ishafvet, vid hvars kuster de på åtskilliga ställen finnas till en alldeles förvånande myckenhet. ”) Man lär nu vid Montmartre ändtli- gen hafva funnit en fossil Vespertilio, af stor likhet med våra vanliga Läderlappar, ehuru den ännu ej blifvit fullkomligen undersökt och bestämd. Den stenbit, hvar- uti detta sällsynta petrifikat funnits, klöf sig så lyckligt, att djurets fullständiga af- tryck finnes i båda styckena. "= Som be- kant har man ännu aldrig funnit petri- fikat af någon Quadruman, och detta är ett ganska starkt, bevis för det ännu aldrig vederlagda påståendet, att aldrig någon menniska eller dess delar före- kommit bland verkliga Petvifikater. Upp- täckten af denna fossila Vespertilio har således blifvit ansedd som särdeles vigtig, såsom hörande till ett slägte,; som i Sy- stemet står högst bland ännu upptäckta ”) Otietschestvennia Zapisski, Febr:- 1824. p- 226. — Bull. tniv. 1825. 10 p. 250: +) Brewster Edinb. Journ. of Sc. and Arts Froniers Notiz. N:o 200. ; 101 — fossila organismer. — Denna vigt beror likväl alldeles på det rum man enligt oli- ka åsigter lemnar Vespertilionerna i syste- met, nemligen antingen närmast efter Qua- drumanernay, eller jemte de längre ned ställda Gnagarne. HARRAN har beskrifvit en fossil Am- Sauro- phib, som han anser bilda elt nytt genus, "Ph och den han kallat: Saurocephalus lan- ciformis. Den är funnen vid Missouri, hvarest finnas stora kullar af blotta Hafs- conchylier och andra organiska lemnin- gar. — Harran har äfven beskrifvit en ny Ichihyosaurus, kallad ZI. coniformis.") | ConyzEare har beskrifvit och afteck- Piesio- nat ett ganska märkvärdigt fossilt skelett, fjino af en Amphib, som bildat ett eget och gan- deruys. ska utmärkt genus. Den kallas Plesiosau- rus dolichoderus. Dess hals har haft en alldeles ovanlig längd, ty den ensamt har varit lika lång som hela den öfriga krop- pen. Det fossila skelettet är fullständigt, och för jemförelsens skull är äfven teck- ningen af ett complett skelett af Ichwihy= osaurus communis bifogad, 5 GermaR har alhandlan då fiskaftryck Fisk-af. som finnas i Mansfelder-schiffern, """") men tryck, synes dervid icke hafva känt BrAInVirLEs arbete om Ichthyolitherna, hvaraf den tyska öfversättningen redan i Årsberättel- ”) Journ. of the Acad, of Nat. Sc. of Phila- delphia, Vol, III. p. 331. — Fxroriers Not, N:o 194. +) Froriers Notizen N:o 23:. med Planche, 444) Mineralog. 'Taschenbuch 1824, 1. p. 61. — Bullet, univ. 1825. 2. p. 266, 102 sen för år 1823 blifvit omnämnd. — Att de flesta af Germars åsigter dock i liuf- vudsaken öfverensstämma med BLAINVILLES, synes ytterligare tala för dessas riktighet. Entomo- Bland de hos oss förekommande Pe- straci- trifikater synas knappt några ådraga sig en sådan uppmärksamhet, och väcka ätt så särdeles intresse, som de så kallade Tri- lobiterna eller Entomostraciter- na. — Dels äro de de enda i våra formatio- ner förekommande Crnstaceer ; dels böra de jemte Orthoceratiterna till de aldra äldsta lemningar af en aflägsen forntid; dels fram= te de det bes ynnerliga plienomenet, alt man ännu aldrig kunnat finna petrifikat eller aftryck af dess djurs undra sida, och fötternas antal och form , utan endast af ryggens skal; hvarigenom deras verk- liga natur och deras plats i systemet ännu fortfar att vara en gåta. — Af de icke så få arter, som i våra lager redan blifvit upptäckta, äro åtskilliga ännu endast träf- fade 1 mer eller mindre upplysande frag- menter; . och då skilnaden mellan arter- na af dessa djur synes ofta nog fordra en noggrann jemförelse, måste vi med så mycket större intresse följa de iakttagelser, som utomlands framställas i samma ämne. JIsotelus. Norra Amerika synes vara särdeles rikt. på Trilobiter. DeKay har lemnat un- derrättelser om åtskilliga sådane, i syn- nerhet träffade vid Trentons vattenfall. Bland dem förekommer äfven en form, som Dexrxar anser böra bilda ett eget ge= nus, hyilket ban kallar Zsotelus. — Mess aflånga, utsträckta eller hoprullade kropp 103 eger 8 ryggsköldar; Hufvudskölden är stor och liknande kaudal-skölden, och eger en- dast 2:ne ögonformiga upphöjningar, som icke äro reticulerade. Kaudalskölden är vid, utsträckt, med föga märkbara afdel- ningar, lika bred som hufvudskölden. — Främre pannan skall inunder ega tvenne halfmånformiga utskott. — Dexay beskrif- ver af detta slägte 2:ne arter, hvaraf den ena, som kallas Is. gigas, finnes från 6 till 12 tums längd; den andra, Is. planus är endast omkring 2 tum lång. — DexKAY anser sannolikt, att Asaphus cornigerus SCcHLoTTH., äfvensom ÄEntom. crassicauda och extenuatus NV AHLENBERG, torde höra till slägtet ZsoteZus, som skulle skilja sig från Asaphus medelst icke reticulerade ögon, rygradens dubla bredd mot sidor- nas, 0. s. v. ") — En nogare undersök- ning af alla arterna må utvisa om dessa skiljetecken verkligen ega bestånd, eller småningom nuanceras af olika årter, CH. Stokes har fästat uppmärksam- heten vid tvenne partier, dem han fun- nit på undra sidan af hufvudet på en Tri- lobit från sjön Huron, och dem han sökt iemföra med de mandibler, hvartill Derxay trott sig finna spår på sin Jsote- lus; "") men Desmarest har sökt veder- lägga denna åsigt, och det förmodligen med mycket skäl, ”==) +) Annals of Lyceum of Nat. Hist, of New- vfYork. Vol N:o VI3 ps 174: PL aa & 13; 44) Transact, of Geol. Soc. 2:ne Serie. Tom. I, D.200., 1. DE: 4) Bullet. univ. 1825, 6. p. 293, 104 Böbmens Grefve CAsPAR STERNBERG har lemnat Entomo-en öfversigt öfver de Entomostraciter el- straci- ter. ler så kallade Trilobiter, som hittills vet- terligen blifvit funne i Böhmen, jemte uppgifter om de lager och ställen, der de blifvit träffade och åtskilliga upplysningar rörande deras synonymi, o. s,. v. ") De här beskrifna arter äro: 1, Tril macroph- thalmus, hvarvid bifogas en så kallad mindre, varietet som likväl har allt utse- ende af egen art; — 2, Uril. Hausmanni; —- 3 Eros — ? (Tr. Hausmanni ScHLOTTH. T. 22. £. 7.) en förmodligen ny art; 4, Tr. SAS 5, Tr. Hoff is SE åsa sini, eller Entom. paradoxissimus WaH- LENBERG.— Åtskilliga af dessa äro här äfven aftecknade. — Äfven denna afhandling sy- nes antyda, alt de till detta besynnerliga slägte hörande arter sannolikt äro långt flere än man ännu antagit, ehuru den sto- ra svårigheten att kunna få jemföra full- ständiga petrifikater, måste medföra en ganska billig farhåga för misstag vid för- söket att feta tema dem. — Anmärknings= värdt är, att, då ofvannämnde NERE ska författare trott sig böra ännu mer öka antalet af de genera, som BRonGNnIiART före- slagit, ScHzottTHEIm och STERNBERG der- emot ej funnit för godt att ens antaga något enda af dessa; utan de samman fat- ta åter alla hithörande arter under den visserligen nu redan gamla, men, åtmin- +) Verhandlungen der Gesellschaft des vater- ländschen Museums in Böhmen, drittes Heft, Prag, 1825. 8:0. ; 105 stone i zoologiska systemet, högst opas- sande benämningen af Trilobiter. De utomlands utgifna mångfaldiga af- handlingar om fossila Conchylier, ega till större delen ännu föga intresse för oss; de inhemska åter skola här längre fram, bland de i Sverige utkomna skrifter, an- mälas, Jag får här ännu bifoga åtskilliga underrättelser om lemningar af några forn- tidens djur, som ännu ej äro fullständigt bestämda, men hvilka, att sluta af de fragmenter man af dem funnit, synas hafva öfverträffat alla andra i storlek. Sådan är den jätte bland Amphibier- Megalo- na, som af BucKLANnp och ConyBEARrRE fått ”"”"" namn af Megalosaurus, och hvilken Cvu- VIER ansett vara beslägtad med krocodi- ler eller Tupinambis, eller ännu mnärma- re med en annan stor fossil Reptil, som blifvit kallad Geosaurus, och hvaraf ben träffats i kalkschiffer vid Manheim. — AF Megalosaurus har man ännu aldrig lyc- kats att finna något helt skelett, utan én- dast spridda fragmenter, nemligen vid Stonesfield, ilager af Oolith-blandad kalk- schiffer, som nyttjas till taktäckning och som innehåller många andra organiska öfyerlefvor, såsom fogel- och amphbibie-ben, fisktänder, skalvingar af Insekter, äfven- som aftryck af land- och vatten-vexter; samt vid Cuckfield i Sussex, der likale- des finnas lemningar af åtskilliga dylika organismer. — Redäån 1758 beskref J. 106 Biar i philos. transactionerna ett 29 tum långt ben, som vägde 200 marker, och anses höra till denna Amphib. BucKraAnp har nu (i Transact. of the geol. Soc.) beskrif- vit en i Oxford förvarad lårpipa, af 2 fots 2 tums längd, oeh io tums omkrets i dess smalaste ända, och Prevost har funnit ett refben af 2 fots 2 tums längd. — För alt rätt finna hvilken storlek dessa ben antyda, är nödigt att erinra sig öd- lornas och krokodilernas form, så allde- les olika mot vanliga däggande djurs; och de ofvannämnde engelska Geologerne haf- va af de funna fragmenterna ansett sig kunna sluta, att denna Megalosaurus va- rit elt med ödlorna beslägtadt djur, men som i storlek öfverträffat sjelfva Elefan- ten, ja som till och med måste hafva egt en längd af 40, 60 eller kanske 70 fot. "I. Ben afett De största hittills upptäckta fossila kolnnlbefijrr hafva alla varit sådana som lefvat Sjödjur, på landet, oeh ehuru kolossala dessa Mam- muth och Mastodonter än varit mot våra nu exsisterande land-djur, så öfverträffas de dock i storlek af de nu lefvande Hval- fiskar. Det är således en ny fråga, hu- ruvida fornverldens Hvalar eller dess sjö- djur i allmänhet, äfven i storlek öfver- träffat de närvarande; hvilken fråga lik- väl hittills icke kunnat besvaras. Först under sistlidne sommar har man, som det uppgifvets, ej långt från mynningen at Missisippi, omkring 9 geogr. mil söder om nya Orleans, uppgräfvit qvarlefvor &£) Nouveau Bullet. des Sciences 1925, Mays, 107 af ett sådant enormt sjödjur. Dessa .be- stodo, enligt berättelsen, ") af ett frag- ment af kranium, flere ryggknotor och några benpipor. Fragmentet af kranium höll 22 fot i längden, och vägde 1,200 marker. = Sjelfva hufvudskålsbenen voro 9 tum tjocka; i Diploé syntes regulaira fördjupningar af en tums diameter; ossa faciei voro fast sammanvuxne, utan su- turer; processus styloideus var 8 fot lång, och vid basis 6 tum tjock: i öfverkäkens kaviteter fans en mängd af ett ämne, liknande fettyax, som brann med liflig låga, och med lukt af ambra. — De cy- lindriska benpiporna höllo 14 tum i di- ameter. — Dessa lemningar voro i Junii månad uppstälda till allmänt åskådande i nya Orleaus. — De upptäktes i en så låg lokal, att vattnets höjd någon tid bin- drat den vidare undersökningen. Att sluta af de redan uppgräfda benen, för- modar man dem hafva tillhört något af forntidens gigantiska sjö.-djur, hvars längd man, enligt proportionen af hufvudskålen, vill beräkna till ej mindre än 200 fot; — hvilket då visserligen vore den största organiska varelse, hvarom vi ännu vuns nit kunskap. ”) I Tidskriften Columbus, oder Amerika- nische Miscellen, utgifven af D:r RöDping. — Fronriers Notiz. N. 258, pag. 250. Litteratur rörande Fornverldens Fauna. De fossilibus Mammalium reliquiis in Prus= sia adjacentibusque regionibus repertis; Auct, 108 Zoologiska Skrifter utkom- na 1 Sverige, De under det förflutna året i Sveri- ge utkomna skrifter, och särdeles bidra- X C. E. A. Barr. — Regiomontani 1824. 42 cum fig. De Mammalier från fornverlden som här sägas vara funne i Preussen äro: Rhinoceros ti- ehorinus , Hippopotamus fossilis , Equus cabal- lus fossilis , arter af Cervus och Bos, samt benlemningar af Cetaceer , bland hvilka ben af Hvalar finnas ofta på Preussens slätter, och på ställen, som äro ganska aflägsna från hafvet. KozrniG, C. G. Icones fossilium sectilium, centuria I. London. Fol. Ohservations sur les ossemens humains de- couverts dans les gcrevasses des terrains se- condaires, et en particulier sur ceux que F'on observe dans la caverne de Dufort; par Marcel de Serres. — Ann. de la Soc. Linn, de Paris. 3:e livr. Nov. 1824. p.- 361. Note sur des dents du grand Mastodonte, trouvé en Piemont &c. par Borsoy. +» Mem, della real. acad. delle Sc, di Torino. T. 27.— Rec. Bull. univ. 1825. I. pag. 105, System der urweltlichen Konchylien , von H. G. Brons. Heidelberg; Fol. med 7 Tab. lithogrh. — 1324. Note sur quelques Fossiles de ScHLoTTHEIM. Bullet, univ. 1825. 7. p. 397. Sur des Becs de Ceéphalopodes fossiles; par Dessauines d'OrBicny. — Ann. des Sc. nat. 19825. p. 211. av. pl. Observations sur les genres Hippurites et Radiolites, par DestaJes. Ann. d. Sc, nat, 1825. Pp. 2035. DerrancE : Tableau des corps organises fossiles, préeédé de remarques sur leur pé- trification. Paris 1924. 8. 109 gen till Skandinaviens Fauna, äro ej tal- rika; de inskränka sig hufvudsakligen till ett par academiska dissertationer, samt de afhandlingar som i Kongl. Vet. Acade- miens Handlingar. finnas införde. Bland dessa sednare utmärker sig H:r Nirssons uppsats: ?om de mångrummiga Sneckor, som förekomma i Kritformatio- nen i Sverige? =Y — innehållande först en granskning af de nu lefvande mång- rummiga Sneckors eller Cephalopoders konstruktion, samt af uppkomsten och bil- dandet af deras skal. Derifrån ledes man af analogien till en föreställning om egent- liga uppkomsten och utvecklingen af sneck- skalen hos dessa Fornverldens analoga djurslägten, eller de petritikater, som få namn af ÖOrthoceratiter , Belemniter , Am- moniter , Lenticuliter , o. s. v., och hvil- kas konstruktion, utan en sådan ledning, verkligen till en del har synts ganska gåt- lik. -- Så har förhållandet t. ex. värit med Orthoceratiten och Belemniten. Den för- ras sammansättning, såsom den enklaste, upplyser lättast sjelfva uppkomsten af mångrummighet i skalet, medelst djurets progressiva framflyttningar, i den mån skalet blifvit för trångt mot dess tillvex- ande kropp; men detta med orubbadt bi- behållande af den vid första basen fästa- de strängen, som omkring sig afsatt det rör som kallas siphonen; äfven som det från djurets kropp efter hvarje fram- flyttning har bildat sig den botten; som ”) EK. Vet. Acad. Handl. för år 1825, p. 329. Fossila mång- rum- miga Snec- kor. 110 hu utgör Orthoceratitens mellanväggar. — På analogt sätt hafva äfven Belemniterna bildat sig; likväl så, att då Ortboceratiten börjat från spetsen och vuxit på längden blott framåt, har deremot Belemniten börjat vid bottnen af basal-kaviteten, och vuxit på längden mer bakåt än framåt. — Den olika formen; som septa framvisa hos olika slägten, grundar sig på den form bakdelen af djurets kropp eger; härifrån kan man således leda sig till en förkla- ring för uppkomsten af dessa mera com- pliquerade och besynnerliga former, som vissa petrifikaters skal eller kärnor fram= visa, t. ex: de ined flikiga septa prydda Ammoniternas, eller den så högst besyn- nerliga Orthoceratites dupplex NWAHLEN= BERG. ; De fossila mångrummiga Conchylier H:r Niisson sedan beskrifver, äro alla funne 1 kritformationen 1 Södra Sverige. Deribland förekommer en art af Å mm os nites, som Förf. med mycket skäl kallar Amm. Stobaei; efter den namnkunniga Lärde, som grundat Lunds Museum, och som äfven redan för nära ett sekel sedan beskref detta petrifikat. ") — Af Lenti- culites förekomma här tvenne arter, Ls Comptoni Sow., och L. cristatella , N. Sp.; vidare Baculites Faujasii Lam; — Bes lemnites mucronatus BrRonNGn.; Belemn. mamillatus ; N: Sp.; — samt JNodosaria 4) Cornu Ammonis fragmenta; Kin. SToBAEUS Dissert. epist. de Nummulo Brattensburgen= si; Lundae 1732; pag. 19, f. 7, 3, 9. Le sulcata och Zaevigata , båda nya, och sluts ligen Planularia elliptica och angusta; båda nya arter af det slägte som LAMARCK kallat Renulites, men hvilken benämning har måst ändras, såsom ingalunda pas- sande till alla hithörande arters form, I fortsättningen af den i förra Ärs- Crania. berättelsen redan nämnda afhandlingen om Brattens-burgspenningen, eller Anomia craniolaris Lins., har H:r Nirsson nu be- skrifvit och aftecknat de 1 Skåne före= kommande arter af Crania, nemligen;: Cr. nummulus Lam.; — Cr. tuberculata N., en ny art, och Cr. striata LaAm., hvartill bifogas en mindre och slät Va. rietet. — Äfven af den ännu lefvande Cr. personata Lam. åtföljer här en beskrifning och teckning. '”) Såsom ett bidrag till kunskapen om Peirifi= våra Svenska petrifikaters lokaliteter, bör er här äfven nämnas H:r Hisincers ?”Under- Humla rättelse om petrifikat-förande Kalksten på P5" Humlenäs i Calmar Län, m. m.? Fy, — ehuru eljest egentligen tillhörande Geolo- gien. — För denna verkligen ovänta- de upptäckten af en förut okänd trakt af öfvergångs-formation i södra Sverige, har man att tacka H:r ÖNGREN, som äfven till K. V. Academiens Museum förärat prof af de der funne petrifikater. De oftast förekommande äro: den vanliga Ortho- ceratiten , — Anomites pecten W.; — He= YE, VV: Ac Handb: för vår 1825, 117 p: 325, AND, IL 6 4") K. V. Ac. Handl. för år 1825, I. p. 180, 112 licites obvailatus W.3; kärnor 'af Turbis niter, — samt caudal-sköldar af Entomo= stracites expansus W. o. s. Vv. Diptera Med de sednaste delarne af Hr. Prof. Svecie. FALLÉNS ”Monographia Muscidum Svecize” är nu beskrifningen ej endast om detta släg- tes talrika arter, utan äfven om hela den- na hälft af svenska Diptera fulländad; och vi ega här således en både originell och fullständig framställning, som visser- ligen äfven för utländska arbeten öfver denna ordning kommer att i betydlig mån tjena till grund. Nya In- Bland de nya insekter H:r LJUnGcH sekt-ar-haskrifvit 7), höra de båda svenska, Pap. ter. Lycorias och Pap. Plinthus efter allsan= nolikhet endast till de talrika mörka va- rieteterna af Pap. Selene; hvilket Förf äfven sjelf synes misstänka; de tvenne andra äro utländska nattfjärilar. "7, Öm Ge Tillfället att till några arter af släg- CuSsS. tet Coccus äfven observera de hittills så sällsynta och föga observerade hannar- ne, har föranledt mig att ägna en mno- gare undersökning åt några af de hithös rande svenska species, hvilka utan tvif- vel höra till de minst utredda, och res sultaten af dessa forskningar äro äfven upptagna i Academiens Handlingar. €='Y, Märk-= 2) EK. V. Ac. Handl. 1823. II p. 344, Tab. IL; «+) Neml. Bombyx (Noctua?) cordata och Cos- sus (Bombyx?) cribrarius. | $år) Vet. Ac. Handl, 1825. IL ps 350. EF: I» 4 3 113 Märkvärdigast torde den lhllla nya, men ganska allmänna art synas, som fålt namn af Coccus Ccryptogamus., emedan , eburu fullkomligt och vingadt insekt hannen till denna art är, dess hona dock sy- nes sakna både antenner och fötter, och alltid ligga dold under en egen hinnaktig betäckning, hvilken, åtminstone såsom det förefallit mig, vid parningen af hannen genomborras, och således utan att makar=- na dervid på annat sält träffas. ”Y. Bi- fogade äro äfven några iakttagelser om de små intrinseca Parasiter eller Ptero- maliner, som så ofta undergå hela sin utveckling och förvandling inom de äldre Coccus-honornas skal, och som, ge- nast vid Coccus-ungarnes framkomst i dagen, försåtligt insticka sina ägg i deras kroppar. En något utförligare framställning aflIehneu- såväl dessa så kallade Pteromaliner s,"onider, som af den andra och större familjen af intrinseca Parasit-flugors, Jehneum o- nidernas lefnadssätt, samt deras 'be- stämmelse och vigt i Naturens allmänna hushållning, har: varit föremålet för en annan uppsats, egentligen föranledd af en hithörande amerikansk insekt, kallad Pim- pla atrata, utmärkt såsom störst bland al- la dessa arter, och såsom den der, med ett ända till 235 tum utdraget ägglägg- ") Denna art, hvars lefnadssätt synes så be- tydligen olika mot det af andra Coccus, tor= e måhända komma att utgöra ett eget ge- nus, Cryphus. Pr. Dalmans Ärsb. 1825. 8 Insekter 14 ningsrör, förmår att djupast intränga i de trädsprickor, eller andra gömslen, hvaruti sådana larver uppehålla sig, hvil- kas förstörande är den åt dessa Ich- neumpnider af Naturen anvista bestäms. melse. "). Det har länge varit kändt ätt åtskil- inve- liga insekter träffas inneslutne i Bernsten. slutne i Copal. Nyare tiders undersökningar och upptäck- ter hafva med största sannolikhet visat, att alla i detta ämne förekommande ar- ter endast torde tillhöra fornverlden, och icke fiunas bland de nu exsisterade, ehuru ofta ganska snarlika, och till största delen hörande under nu exsisterande genera, Jag har sökt fästa uppmärksamheten på ett bland nu lefvande arter fullkomligen analogt förhållande, nemligen på de in- sekter, som ganska ymnigt finnas inneslut- ne i en art af Copal, hvars fädernesland likväl ännu icke kunnat utspanas. — Då de sålunda 1 Copalen inneslutne insekter ej sällan finnas ganska väl bibehållna, och tillika oftast äro sådana mindre och öan- senliga, dem man från främmande verlds- delar ej hemfört till våra Muséer, har de- Tas nogare granskning erbjudit ett icke obetydligt and af förut obeskrifna ar- ter, samt till och med några nya gene- ray, jemte åtskilliga upplysningar rörande vissa slägters geografiska utbredning m, m. De hufyudsakligaste resultat af denna granskning, äfvensom några af de inuti Ng träffade insekter, äro framställde t) K. Vet. Ac, Handl. 1825. I. p. 188, Tab. I. 115 i en afhandling, som likaledes fått ett rum i Academiens Handlingar. 7Y För att slutligen göra denna förteck- ning öfver de under det förra året hos oss utkomma zoologiska skrifter fullständig, återstår endast att tillägga 12:te häftet af Svensk Zoologi, som slutat 2:dra ban- det af detta arbete, ”) K. Vet. Acad, Handl. 1825, IL p. 375, Tab. V. — De här framställda nya genera äro? Palmon , hörande till Pteromalinerna, med 3 arter; Prionopus , af Curculionides; ÄArti- cerus , af Clavigerides; och Chalinura , af Arachnides, hvardera med en art. De öfri- ga nya arterna äro: Ripidius megalophus, Ripidius pyrrholophus, Pausus cruciatus, Tillus nigripes, Cerambyx dichropterus, Ri- cania equestris, Asiraca albipuncta, Charidea Metis, Chelifer eucarpus. BN Fr ARR vå fnul. ste YR kd lay Inga EET Y rd RR RR ker sale råg bd stolt Bonk sg NE Inn rik NaN NE At ÄB ANGRN ryter 2 40 RADAR | AGDA ac må Ira PR 0 JB Ne ”arnasioan us vilbrgr Fätt ST örn ke $ syutalaje i. äprvid PE JUTE ndra el Pga ivsgviudsib ler) 2egetgig vtkin or Ur Si aj KoöYrÄ Via iv 1 Bov AN FE 2 Fugs "ijaro ? SE : ay vätnlg KINGS AA SRIVAG RN k KE K på RS , h vi Nn ae sr 5 d FOR ko É a [SE FNS äv i WE : - As É NA SAG FOR ISA SEOR a rr > / vd Nå 5 - $ fr Far å å 3 Ao Tan såå RR SP KUCEN RE 3 HE Nijd ERNA Br RS SRA jet ev IRA ita ut d M RR ANDA RE ol 0 HERE 1 lat Rån 4 Fv få de DA ; PES Ner Se KLOR . q j EN SNES i ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN OCH UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN - AFGIFVEN DEN 3I MARS 1827 AF J. W. DALMAN. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1827. VaNaSNSvankRONENEN 3 EMILIA a Ör IA 4 UN | ' a äl ORM ” « FD 4 Sy d (vg 18 ÅR vd, > , , AN) ) ja EV « i I é FS OR tål MM S I ' a $ A , VÅ ' w 3 ön 0 AN / NY. KORA : R hk € j SÅ — FN OM kr I 4 j Zoologie i allmänhet. För att erhålla en öfversigt af de natur- historiska vetenskapernas årliga framsteg, och af den höjd de uppnått, behöfdes for- dom sällan en forskning utom kretsen af den Litteratur, som Europa framalstrar. Detta förhållande synes likväl nu med hvar- je år allt mera förändra sig, och Europas Naturforskare, fordom vana, att från an- dra sidan af atlantiska Oceanen endast be- ständigt insamla nya förråd till sina un- dersökningar och upptäckter, få nu emot- taga resultaten af de vetenskapliga arbeten, som, med verksamhet och framgång, re- dan der blifvit fulländade. — I samma mån nödgas man likväl äfven alltmera upp- gifva hoppet om någon fullständighet i hvar- je försök att här lemna en teckning af he- la vetenskapens framsteg för året. "') Ehuru visserligen icke tjenande såsom någon egentlig måttstock på Norramerikan- ") Såsom. ett bevis, att det egentligen endast är den bristande 'litteraira communicationen, och icke afståndet, som förorsakar denna ofull- ständighet i vår kunskap om Norr-Ameri- kas vetenskapliga arbeten, torde kunna an- föras, att vi här i Stockholm redan i början af innevarande Maji erhållit till och med det- ta års Februari-häfte af Journal of the Acad. of Natur, Science of Philadelphia. Pr. Dalmans Arsb. 1826; ; I 2 ska Fristalernas vetenskapliga odling, tor- de dock en öfversigt af de lärda samfund, som endast inom dessa. stater redan bildat sig, alltid vara anmärkningsvärd. De med säkerhet bekanta Vetenskaps - Societeters och Academiers” antal stiger nemligen till 29. — Huru mycket natural-historien sär- skilt. gynnas kan, slutas deraf, att bland dessa samfund äro Tra, som ' endast hafva "denna vetenskap ull syftemål. Af dessa äro åter ej mindre än trenne som valt sin benämning af den utmärkta Svenska man, som grundlagt naturalhistoriens nya ve- tenskapliga Torra nemligen Linnéeiska Societeterna i Böston. 1 New-York, och i Philadelphia. "'Y ") Linnean Society of New England ,i Boston; året för dess stiftande är ej bekant; — Lin- nean Society of Philadelphia , stiftad 1807; — New York Branch of the Linnean Society of Paris. De öfriga naturhistoriska Societeterna äro? 1, Utica Lyceum of Natural-History , stiftad 1820. — 2, Troy Lyceum of Natural-Hi- 'story > stift. 1819. — 3, Hudson Lyceum of : Natural-History, stift. 1821. — 4, Catskill Lyceum of Natural-History; stift. 1820. —" 5, WNewburgh Lyceum of Natural History stift. 1819. — 6, West Point Lycéeum of Na- tural-History , stift. 19824. — 7, Lyceum of MWNatural-History> of New-Fork; stift. 18:18. — 8, Academy of MNatural-Sciences; of Phi- ladlelphia', stift. 1818. — g, Lyceum of Na- tural History , of New Orleans, stift. 1825; —- samt dessutom :' American Geological Society of Newhaven. Äfven åtskilliga äf de öfriga Vetenskaps- Samfunden hafva Natural-Historien bland si- na syftemål; och flere af dessa äga betyd- 3 < Naturforskaren synes hafva allt skäl att fägna sig åt en för Vetenskapen så lof- vande utsigt; och om det skulle lyckas dessa samfund, att, med LinnÉ's namn, äfven tillegna sig hans anda, så torde de : Europeiska snart i dem flis mera än blot- ta medtäflare. Det synes verkligen salrasvetirevandtt Om täm- att bland den nästan oräkneliga mängd af FndGar olika djurarter, som nu bäden flere decen- SURA nier blifvit upptäckte, så högst få kommit '" att i Europa göras Helntärdda) och att till och med nästan inga alfvarsammare försök blifvit för detta ändamål anställde. Stör- sta delen af våra husdjur hafva varit såda- na redan från urminnes tider; de flestas tämjande har skett långt före Historiens anteckningar, och några hafva under den- na tid till den grad förändrat sig, att nu mera ingen Zoolog förmår med säkerhet » uppgifva den vilda art, från hvilken de härstamma. Emedlertid visar erfarenheten, att stör- sta antalet af dessa djur kunnat småningom accelimatiseras i de mest aflägsna verldsde- lar, och derunder ofta antagit dessa olik- heter, som bilda deras Särkluba racer, och genom hvilka förändringar deras organism synes hafva lämpat sig efter de nya för- hållanden, hvaruti djuren blifvit ställde, liga Bibliothek och Muséer, och dessas sprid- da lägen bidraga att mera allmänt utbreda studier och upplysning. Förteckningen på dessa Samfund är hämtad ur SiLumMaAns Journal, Vol. X, p. 369. P och liksom vunnit ett slags eget motvärn mot de ovanliga inflytelserna af det främ- mande klimatet. I stöd af denna erfarenhet torde man kunna boppas, att ännu åtskilliga både Mammalier och foglar skola kunna göras hemtamda, och så vida förtjenar fästas upp- märksamhet vid den ganska utförliga afhand—- ling, hvaruti Freorik Cuvier nyligen fram- ställt sina åsigter af detta, i ekonomiskt afseende så vigtiga, ämne ”'). FrepDrR. Cuvier anmärker, att, för att med hopp om framgång kunna försöka ett sålunda beräknadt tämjande af vilda djur, en långt noggrannare uppmärksamhet for- dras på dessas olika lynnen och lefnads- sätt, än man hittills häråt egnat; äfven som på den olika, och ofta alldeles mot- satta verkan, som samma behandlingssätt åstadkommer hos djur af olika ordningar och slägten ""Y). Han bestrider för öfrigt 2) Essai sur la domesticité des Mammiferes; préceédé de considerations sur: les divers etats des: animaux, dans lequels ils nous:est pos- sible d'etudier leur. actions. — Memoires du Muséum d”hist. nåt. Sept:me année,6:me Cahier, pag. 406: 24). Bland de: här för öfrigt omnämde medlen att tygla och späka vildjuren, samt vinna deras lydnad -och +tillgifvenhet, nämnes, utom de vanliga medlen, som äro beräknade på dju- rens naturliga behof, äfven det vanligtvis. mindre, begagnade, ,att genom 'ombytligt bul- ler;, eller . annat. oroande - hvars orsak de ej kunna inse, hindra dem. från. någon sömn; ett medel ;som janest direkt redstämmer deras styr- ka och; vildhet; hvilken .sednare deremot just retas af hungern, och af den våldsamma be- 5 den vanliga meningen, att, för att rätt uppfatta ett djurs karakter, det skulle for- dras att observera detsamma i dess vilda till- stånd, och tror att denna karakter i visst fall yttrar sig tydligare under dess fången- skap, och i det sätt huru detsamma då för- mår fatta och motväga de många oväntade och skiljaktiga inverkningar, för hvilka det finner sig utsatt. : För öfrigt beror ett djurs större élle mindre tjenlighet att tämjas till husdjur, ingalunda på dess naturliga vildare eller spakare lynne, utan på dess förmögenhe- ters möjliga utbildning, och på den fast- het i lynnet, som tryggar oss, att den grad af spakhet och läraktighet, som det en gång erhållit, äfven bibehåller sig. Sålunda äro just rofdjuren de, hvilka, en gång full- komligen tämda, mest utmärka sig både genom trohet, tillgifvenhet och läraktighet, hvarpå hunden är det tydligaste exempel, Af alla djurslägten synas deremot, i Fr. Cuvrers tanka, inga så kestämdt aflägsna möjligheten af att kunna blifva husdjur, som Markattorna; emedan oaktadt deras stora imitations-förmåga, deras fintlighet och vighet, det ostadiga, nyckfulla och falska, som egentligen stämplar deras ka- rakter, gör det alldeles -omöjligt att lita på dem, eller att kunna bemedla en varaktig sämja mellan dem och de öfriga '"husdju- ren. De djurarter, som redan i vilda till- ståndet lefva flockvis, eller i ett slags sam- handling, hvarmed man eljest så ofta söker visa dem deras underlägsenhet. 6 fund, äro af alla mest tjenliga att tämjas till husdjur, hvarför äfven de flesta af des- sa sednare, utgöras af sådana djur. — En af de största brister vid försöken för i frå- ga varande ändamål anser CuVIER vara, att man egentligen blott inskränkt dessa för- sök till tämjandet af individer; då det lik- väl först är af de redan tämdas afkom- lingar, som man kan hafva att småningom vänta den spakhet och det förändrade lyn- ne, man åsyftar "'. Så väl den förut åberopade erfaren- heten, att flere af våra nuvarande husdjur kunnat acclimatiseras i de mest skiljaktiga länder, som äfven den 1iakttagelsen, att lokalernas aflägsenhet ofta ingalunda med- förer en motsvarande olikhet i klimat, hafva gifvit styrka åt Fr. Cuviers öfver- tygelse, att ännu åtskilliga djurarter, som tillhöra sydligare länder, särdeles de som bebo deras svalare bergstrakter, skulle kun- na småningom öka antalet af hemtama djur-slag i Europa, och måhända äfven i sjelfva Norden. — Men vi lemna det der- hän, om Cuvier har rätt då han yttrar, att man måste förundra sig deröfver att de af fiske lefvande folkslag icke dres- +) Ett anmärkningsvärdt exempel i detta hän- seende lemnar förhållandet med Elefanterna i Indien, hvarest man redan i många sekler underhållit och begagnat talrika tama floc- kar af dessa djur; men endast genom en be- ständig ersättning af vilda individer, hvilkas tämjande sker af de redan tämda; emedan man ännu ej lyckats att erhålla några gene- rationer af fängslade Elefanter. 7 'serat Skälarne till fiskfångst, då de' näst hunden måhända bland alla rofdjur skulle såsom tämda blifva oss nyttigast och mest "tillgifna. så » ; Vigtigast torde likväl en större upp- "-märksamhet: på detta ämne kunna blifva "för Amerika, i samma mån som nationer- "na i denna verldsdel nu börja att alltme- ra utforska och begagna de hittills obegag- nade fördelar, dem deras land -så rike- ligen erbjuder. Redan äger man der tven- "ne, endast denna verldsdel tillhöriga, djur "som hafva ingått bland husdjurens antal, och äro af den utmärktaste nytta, nemli- gen Vicunna ”Y) och Alpaca. Men ett "djur, hvarpå Fr. CuVieER i detta hänseen- "de med skäl fästat uppmärksamhet, är Ta- "piren, det största som den amerikanska kontinenten hyser, och i allmänhet det "största landdjur näst Elefanten och Rhi- noceros. Som den saknar båda dessas vild- het och starka försvarsmedel, är den nu, som ett indrägtigt jagtbyte, förföljd; och man synes med nog sannolikhet kunna för- utse, att, om inga anstalter vidtagas för dess tämjande eller fridlysande, antalet af dessa djur, skall, i mån af landets tillta- gande odling och befolkning, alltmera för- minskas, och det måhända slutligen alldeles ”) Auchenia Vicunna, Ir. CUVIER ansér så mycket mera sannolikt att dessa djur skulle kunna trifvas i Europa, som de i Amerika äro hemma i bergstrakter af ett ganska tempereradt klimat. 8 utrotas; — ett öde, för hvilket de största djur alltid äro mest blottställde 77). . Man har i Indien äfven lyckats att tämja och underhålla trenne arter af Stor- kar, hvilka lemna de plymer, som äro kän- da under namn af Marabou, och som ut- göra en indrägtig handelsvara. Dessa ar- ter äro Ciconia Marabou, C. Argala och C. capillata ""Y. I anledning af föregående observatio- ner förtjena här äfven att anföras de för- sök man gjort, att småningom förmå så- dana sjödjur, som egentligen lefva i haf- ' vet, att lefva i mindre salt, och slutligen måhända äfven i sött vatten. Att åtskilliga Fisk-arter ömsom uppehålla sig i båda, är allmänt bekant, och således synes det väl värdt att anställa försök, ehuru de än- nu i England företagna visserligen äro för nya och för ofullständiga, att af dem dra- ga några säkra slutsatser FY, Till stöd för dessa försök kan äfven anföras den af Stark gjorda iakttagelsen, att man i en torfmåsse, som nu mera är 2) Fa. Cuvier anser troligt, att till och med Tapiren skulle kunna uthärda en förflyttning till Europa. 24) TeEMmmincK et LauciEr Planch. color. d'oiseaux, Livr. 64. — Ann. des Scienc. nat. 1826, p. gi. — Bull. univ. 1826, 6, p. 274. 4) Det är i synnerhet Maccurzocs som intresse- rat sig för dessa försök. — Jemf. Journal of Scienc. &c. 1825, pag. 237. — Fror. No- tiz. N:o 237. p. 259. — N:o 312, p. 36; N:o 202, p. 33. — Bull. univ. 1826, N:o 10, P: 242. 2) 40 eng. mil aflägsen från hafvet, funnit lefvande hafssneckor, nemligen :Cardium edule Lisn.; ett phenomén, som man äf- ven på flere ställen iakttagit, och som vid den nämde torfmåssen varit så länge be- kant, att sjelfva godset, hvarunder den hör, sedan långliga tider' burit namn af Cocklesbury "'Y. Till dessa försök att förflytta djur, af snart sagt alla klasser, i olika klimat el- ler förhållanden, kan ännu läggas ett, må- hända mera oväntadt, men som dock gif- vit så mycket fägnesammare resultat, nem- ligen försöket att i Spanien införa och od- la den äkta Cochenillen, som länge utgjort en af Sydamerikas vigtigaste exportartik- lar, och som, enligt Humsorpt, kan beräk- nas hafva uppgått till öfver 500,000 pund sterling årligen. — Det är i trakten om- kring Malaga som det lyckats, så väl att odla den Cactus, på hvilken Cochenill-in- sekten (Coccus Cacti Linn.) uppehåller sig, som äfven att bibehålla denna sednare året om, och att föröka dess colonier. En- ligt den beskrifning Bory pE St. VincEenT lemnat om dessa anläggningar ”"), synes framgången af företaget redan utom all fråga; och spanska Regeringen har medelst särskilta privilegier sökt uppmuntra den- na vigtiga odling, om hvilken måhända intet land i Europa kan bli Spaniens med- ”) Frontiers Notizen N:o 297. ”) Annales des 'Sciences naturelles, Maj 1826. — En Afhandling om Cochenill-kulturen, af Dr. Josera PrEsaAs, utkom i Malaga 1825. 10 täflare, och som i följd af yttre politiska omständigheter nu synes dubbelt värd: att i möjligaste måtto fullkomna och utsprida. Mastologie. Husdjur Meissner har i en afhandling om de "nitiva primitiva racerne till våra husdjur hänfört arter. dessa under tvenne klasser, nemligen: 1, sådana hvilkas primitiva art ännu med säkerhet kan uppvisas i sitt vilda tillstånd, såsom Kaninen, Katten, Svinet, Åsnan, Hästen , Buffeln, Renen, Lama och båda arterna af Kamelen. — 2, De djur, hvil- kas vilda stamart man nu mera icke kan med säkerhet framvisa, hvilket är för- hållandet med Geten, Fåret, Oxen och Hunden. Meissner finner, att de djur som lyda under denna sednare kategori, äro just de för menniskan indrägtigaste och oumbär- ligaste, — och anser i följd deraf såsom säkert eller- åtminstone ganska sannolikt, att dessa djur aldrig funnits i primitivt vildt tillstånd, eller flytt för menniskor> na (?), utan tvertom frivilligt nalkats dem, och sålunda lättat deras tämjande. (My — Doctor ItH har redan beledsagat denna afhandling med en granskning, som visar motsatta åsigter '). Om Ka- >: SarzE har lemnat åtskilliga underrät- pärden; telser om den lefvande Kameleopard, som ") Annal. der allgem. schweiz. Gesellsch. fär die gesammt. Naturwiss. — T. I, 1825, p- 199 et 218. II ankommit till Marseille, såsom present till Konungen från Paschan af Egypten "'). Då vi om detta sällsynta och i flere afse- enden utmärkta djur äga så få underrät- telser. antecknade af naturforskare , som observerat djuret lefvande, och ännu färre af dem, som undersökt tämda Kameleo- parder, torde ett något utförligare utdrag af Sarzes berättelse ej sakna intresse. Denna Giraff skickades från Alexan- dria, åtföljd af 3 kor, som försågo den- samma med mjölk. Fyra Araber medfölj- de såsom vårdare. Enligt hvad man af dessa inhämtat, har denna Giraff blifvit fångad en 8 eller 10 karavan - dagsresor söder om Sennaar, ej långt från ett ber- gigt och skogbevuxet land. Enligt Ara- bernas utsago finnas på de här belägne slätter äfven Strutsar, Antiloper, Lejon af mindre arten, Panthrar, och i skogarna äfven Elefanter och HRhinoceros, samt ett djur, som synes vara ett slags Björn. De uppgifva vidare, att Girafferna finnas en- dast till ringa antal, att de bebo skogar- na, men att de äfven visa sig på slätter- na, och då vanligtvis endast 3 å 4 till- samman, nemligen tvenne äldre, och en eller två unga. Deras flykt är så snabb, att äfven den bästa bäst ej förmår följa; men på stora slätter kan man dock ut- trötta och hinna dem, emedan de ej ut- härda att springa så länge som hästen. Uttröttade sägas de göra halt, och sätta ”) Mémoires du Museum d&hist. nat. Sept. an= née. Septieme Cahier, pag. 68. + I2 sig till motvärn medelst starka slag fram- åt med fötterna, men utan att någonsin söka mota med hufvudet och de” korta hornen. Äldre Giraffer kunna omöjligen fångas, de blott skjutas; endast helt unga som ännu di, kunna någon gång fångas med: linor; men äfven dessa söka så våld- samt befria sig, att de oftast taga skada, eller ock försaka de alla födoämnen och dö. Lyckas det någongång att utan åkom- mor bibehålla en ung Giraff vid hf några dagar, så visar den sig sedan snart stilla och blir till och med ofta ganska spak. Hvad de skogar vidkommer, hvilka dessa Giraffer i synnerhet bebo, så har man af Arabernas beskrifningar visserligen blott kunnat erhålla högst ofullkomliga och osäkra underrättelser; dock synes så väl af deras beskrifning på trädens löf, som på jemförelsen med de blad man visat dem, att dessa träd sannolikt höra till slägtet Mimosa; hvilket än mera bestyr- kes deraf, att den tama Giraffen företrä- desvis och med utmärkt begärlighet för- tär alla Mimosa-arter som man erbjudit densamma, såsom Mimosa julibrisim, M. farinsiana > och M. leucocephala. Denna Giraff är en hona, som. var ungefär 5 el- ler 6 månader då den ankom till Sennaar; 16 månader, då den fördes derifrån, och således nu, då den beskrefs, omkring 2 år gammal. Den håller från backen till höj- den af hufvudet 11 fot 6 tum; men i längden af sjelfva kroppen endast 3 fot 8 tum. En utförligare beskrifning af krop- pens öfriga form och färgteckning, skulle r3 öfverskrida gränsorna af denna årsberät- telse. — Det må nämnas, att denna Gi- raff ännu aldrig druckit annat än mjölk, och detta är vanliga förhållandet med ta- ma Giraffer. Ty som de endast kunna erhållas så späda, att de ännu di modren, är detta den enda föda, som i början kan bju- das dem; och i anseende till djurets höga pris och värde, vågar ägaren sedan aldrig försöket att nödga dem dricka vatten, hvilket de ihärdigt afslå. Denna Giraff förtärde nu således dagligen omkring 16 pots ljum mjölk, och stundom ända till 18 eller 20 pots om dygnet. Dess föda består för öfrigt af en blandning af mais och korn, hvaraf den förtär 5—7 mått (litres) dagligen; men väljer hellre mai- sen ensam. Den -idisslar föga. Man har bjudit åtskilliga rotfrukter, dadlar; torra fikon, socker, kastanier, men utan att något af dessa ämnen blifvit vidrördt. Salt har den mottagit, men åter förkastat. Af alla erbjudna friska frukter äro äpplen de en- da som blifvit förtärde, ehuru med föga begär. Den har deremot i trädgården, der den; blifvit ledd, afbrutit löf af åtskilliga träd; men, såsom nämdes, företrädesvis Mimosa-arter; det gräs och de örter, som vexa på marken, hafva aldrig i minsta mån fästat: dess: uppmärksamhet. Dess höga och långsträckta hals. är deremot lämpad ! efter dess begär att afbryta trä-/ dens högre qvistar, och härtill är äfven tungan danad, hvilken är svart, eller blå- aktig och ganska böjlig, samt kan. utsträc- kas 7 t. 8 tum utom läpparna, då den 4 £ 6 nästan antager formen af en stor mask, och med mycken ledighet böjer och sling- rar sig kring qvistarne, samt indrager dem mellan tänderna. Den utomordentliga läng- den och ställningen af djurets hals gör, att detsamma endast i en mycket obeqväm ställning kan föra hufvudet ner till mar- ken; det synes således blott med svårighet kunna dricka, och Araberna berätta, att det för detta behof alltid vadar ett stycke ut 1 vattnet. Dess rörelse sker i steg eller i galopp; Araberna försäkra, att dessa djur aldrig trafva. Det hvilar sällån liggande. I det hela är Giraffen ganska liflig och rörlig; dess rörelser synas dock mindre frappera genom något behagligt än genom det besynnerliga intryck som väckes, då man ser rörligheten af en varelse, hvars särskilta delars ovanliga proportioner, hvars brokiga färgteckning och hvars hela, allde- les oväntade och originella form, öfverra- skar med en total-bild, hvarmed intet af hvad man förut sett, egentligen kan jem- föras. Hanrans Jag har redan i förra årsberättelsen ASG (P. 24.) anmält Harnans rikhaltiga Fauna "Americana, ”) som, utom den intres- santa öfversigten af de Mammalier, Norr- Amerika innefattar, äfven lemnar beskrif- ningar på ett ej obetydligt antal nya ar- ter af denna djurklass. Bulletin universal har gifvit en särskilt och mera tillgäng- lig öfversigt af dem, likväl med uteslutan- +) Philadelphia, 1825. 15 de af de nya arter, som på Capten Par- " rys expedition blifvit upptäckte "'). - Bemödandet att i dessa årsberättelser anmäla de flesta bidrag vetenskapen un- der året erhållit, föranleder ofta att mera utförligt anmärka spridda afhandlingar, me- dan deremot större och rikhaltigare arbe- tens innehåll omöjligen kan i samma för- hållande redovisas. De smärre och ströd- da skrifterna undgå likväl eljest lätt all- männa uppmärksamheten, hvilket ej gerna är fallet ned dessa större; så vida de ej höra till de praktverk, hvilkas lyx och höga pris motverka den vetenskapliga kun- skap de äro ämnade att utsprida. Den utmärkta samling af efter natu-Histoire ren tecknade figurer, som GEOFFR. ST. Hr raätRE och FreEprR. Cuvier lemna i deras feres. ”Histoire naturelle des Mammiferes”, kan räknas till dessa arbeten, hvilkas innehåll är för rikhaltigt att här kunna något full- - ständigare framställas. Jag får endast an- märka några af de utmärktare och till en del nya djurarter, som i de sednare utgif- na häften förekomma ""Y, '") Bullet univers. 1826, N:o 3, p. 359. — Bland "dessa i Haårrans arbete förekommande 24 nya arter kunna anmärkas: 3 Vespertilioner; en ny Condylura , C. macroura Harr.z; — 1Sca=- lops: pensylvanicus Hari.;s — samt Mustela lutreocephala HarL.. — Det nya genus Har- LAN kallat Osteophora platycephala , anses ' af Desmarest med säkerhet vara Celogenys fJulvus "Desm.. Dessutom anföras några nya fossila Mammalier, som här skola anföras i artikeln rörande fornverldens fauna. "AA Från Livr. Nio 50 — 55. 16 En sådan är Ursus ornatus, märk- värdig såsom den första art af björnsläg- tet, som man funnit i södra eller medler- sta Amerika. — Åilurus fulgens, som ut- gör ett nytt genus från Asien, och ställes mellan Vesslorna och Björnslägtet. — En ny Tiger, Felis undulata, hvilken art RaArres och Horsrierp omnämt under namn af: Rimau-Dahan. — ÄArctonyx collaris, ett märkvärdigt djur från Indien, bildar åter ett nytt genus närmast intill Björ- nen. — Äfven finnes här en figur på den beryktade nya Zebra-arten, Daun, af Bur- cHELL kallad Equus Zebra, numera Equus Burchelli. Metis, af En af de ovanligaste hybrider finnes och it Är äfven aftecknad, nemligen metis af ett rinna; Lejon och en Tigrinna. Dessa ungar vo- ro födda vid Windsor 1824, och till fär- gen gula med svarta tvärband; samt likna på det hela mera modren (tigrinnan) än fadren. — Redan förut har man en gång i London erhållit metiser af samma djur- arter, dem man likväl försummat att af- teckna. Tex- I förra Årsberättelsen (p. 24.) har RT jag anmält första häftet af TEMMINCKS Vig- ono-= i” Å . . gra- LIGA arbete: Monographie de Mammalogie, phier. hvaruti 3:genera af Marsupiales finnas ut- redde. Det nu utkomna 2:dra häftet in- nehåller en Monographie' af hela Tiger- slägtet (Felis L.), eller af våra vildaste och. mest beryktade rofdjur; hvilka, ehuru | dei alla: länder företrädesvis ådragit. sig invånarinies uppmärksamhet, likväl äv till e 1] de djurarter, hvilka Zoologerna haft svå- rast att säkert "bestämma? En: på egen granskning grundad undersökning af dessa vilddjur måste således vara ett vigtigt bi drag, och utom de rika Museer i Holland, England, Frankrike och 'Tysklånd, dem TemmincK jemfört, har han äfven: bestäpt” digt hos Bundtmakare och 'Pelshandlare sökt inhämta jemförelser och upplysningar om dessa arter och deras fädernesland. — På detta sätt anser TemmIinckK sig kunna med säkerhet bestämma 28 arter af detta slägte, samt anförer ännu 8, som synas honom tvifvelaktiga. — Af de verkligen bestämda tillhöra 18 gamla verlden, de öf- riga 8 Amerika. — Anmärkningsvärdt är att Temminck här antager tre olika arter af- europeiska Lo-djur, nemligen Felis cer- varia , som förmodas vara vår Kattlo; — Felis Lynx, det rätta Lo-djuret, spridd öfver hela Europa, men rar; — samt Felis Pardina ÖKEN, en art, som uppehåller sig i det sydligaste Europa, såsom i Portugal, Turkiet, på Sicilien, Sardinien o. s. v. — Under namn af Felis borealis förstås här en främmande art, som skall bebo en del af Norra Asien och Amerika =). En ny art, Felis maculata PRurrer, från Egypten, är anmärkningsvärd såsom den, hvilken TEMmMIncKk anser vara stam- ") Såsom bekant har Prof. TuaunwserG redan län- sp (i K. Vet. Ac. Handl.), under namn af elis borealis, sökt bestämma vår Kattlo, el- ler Felis Lyncula Niuss., och således måhän- da Felis cervaria TEMMINCK. Pr. Dalmans A4rsb. 1826. 2 Mus ca- 18 arten till vår vanliga katt... Man hareliest antagit vildkatten såsom den nens arten; men så väl i anseende till: propor- tionen af svansens längd till kroppen; som i afseende på, den. formförändring. i all- mänhet, som märkes mellan vilda djur . och deras tämda afarter, synes den af TemmInckK yttrade åsigten mera sannolik: I det bela ,;synes Tremminck snårare hafva varit böjd att indraga arter, än att öka deras antal. Af de 24 arter, CuviER antagit, anser han endast 17 otvifvelaktiga; och bland 27 arter, dem DesmaresTt ;be- skrifvit, finner han endast 13 fullkomligen bestämda. | | Så olika åsigter hafva föranledt en utz förligare Recension af Temmincks arbete, i Bull. universel "Y, hvilken i anseende till de rättelser, tillägg och flerfaldiga an= märkningar den innehåller, visserligen bör rådfrågas vid begagnandet af det förra. Men då denna Recensent, vid gransknin- gen af detta arbete, i förbigående äfven förebrår Hr TemmincK, alt alltid föredra- ga IrtiGERs benämningar framför de fran- ska Författarnes, så måste man för Veten- skapens bästa blott önska, att Hr TEMmmincK verkligen oftare hade gjort sig förtjent af denna fransyska förebråelse. LicHTENSTEIN har redan för längre tid sedan bestämt slägtet Loncheres Irnic., eller dessa Mammalier, som med, formen af en Råtta visa en beklädnad blandad af hår och taggar, och-således något liknan- ") Bullet. univers. 1825, N:o 10, p. 215. 19 de Igelkottens. LICHTENSTEIN förmodade fordom, att Mus cahirinus GEOFF., som finnes i Egypten '2), äfven torde höra till ; > slägtet Loncheres; men flere af EHRENBERG = och 'HemerickK nu från Cahira öfversända djur af denna art hafva visat, att densam- ma alldeles icke hör till detta slägte, utan i alla karakterer öfverensstämmer med den vanliga Råttan, oaktadt beklädningens sträf- va och tagglika beskaffenhet 2). Den fin- nes för öfrigt redan omnämd af Aristo- TELES och Prinrus. En uppsats, för att upplysa det stäl- le hos AÅristotELes, hvarest denna Mus cahirinus finnes omnämd, har dessutom LeuUcKART lemnat i Isis <). RercHEnBAcH har lemnat en noggran- Ursus nare figur af den så ofta misskända Ursus! nsiror longirostris, hvars oriktigt uppgifna tand- byggnad föranledt alldeles ovanliga miss- tag DD. Såsom förhållandet i allmänhet är med Skälar. sjödjuren, så är äfven Skälarnes olika ar- ter och naturhistoria ännu bland de min- dre väl bestämda, och hvarje bidrag, som sprider ljus öfver detta ämne, således af så mycket större värde. Till sådana bidrag hör LicHTENSTEINS afhandling om de hvita a) apa d' Egypte, Descript. de VEgypte Tab. fi > Ug: 40 2) Abhandl. der Königl. Akad. der Wiss. zu Berlin, 1822, 1823. (Berlin 1825.) p. 22. e) Band. XIX3 7, pi 719: d) Nova Acta Acad. Nat. Curios. Bonn. Tom. XI; pc. 325. 20 Skälarna, åtföljd af noggrannare beskrif- ning och figurer på Phoca Gryphus FAsr. 2). Aseo- LicHTENSTEIN har upplyst förhållandet mys. med de besynnerliga, utåt öppna käkpå- sar, som finnas på ett amerikanskt djur, liknande Råttorna, och nu kalladt Ascompys canadensis 5). På det af SHaw afritade exemplaret hafva dessa käkpåsar sannolikt af vildarna varit uppstoppade och sålunda vanställda; men äfven i deras naturliga skick visa de ett ganska ovanligt förhål- lande. LIicHTENSTEIN har tillika både be- skrifvit och aftecknat sjelfva djuret 2), Nya Ctenomys, kallas ett nytt genus, arter: hörande till Glires, och närmast slägtet Orycteromys; och är föreslaget af Braw- VILLE för en ny art från södra Amerika, kallad Ctenomys brasiliensis D. Dessutom kunna anföras följande nya arter af Mammalier, beskrifna i spridda Afbandlingar: Lepus ruficaudatus , fr. Bengalen, och Lepus arenarius , fr. Hottentotsland; beskr. af GEorffror ST. HinarrE. Dict. class. d"hist. nat. Tom. IX. Fevr. 1826. Lesson har bestämt ej mindre än 7 nya Delphin-arter, upptäckte på den resa a) Abhandl. der Königl. Akad. der Wissensch. 2u Berlin, aus den Jahren 1822, — 1823. — Berlin 1825, 4:0. 3) Saccophorus bursarius Kvar; Diplostoma fusca RAFIN. — F€) Abhandl. der Königl. Akad. der Wiss. zu Berlin, 1822, 1823. (Berlin 1825.) p. 13: d) Sur une espåce de' Rongeur fouisseur du Bresil; par H. de Bratnviure; Bull. Soc. phi- lomat; 1826, p. 62. 21 kring. jorden ,: hvar vid han: varit följaktig. De tillhöra-samtligen de sydliga hafven 2). ”Desmounins : slutar af den: olika tand- byggnad han anmärkt, att den: Hippopo- tamus', som: finnes vid Senegal, och den vid Cap, måste utgöra tvenme olika species, hvilka derföre. förtjena 'att: till :sitt yttre nogare ,jemföras LD ilit vc Faber har beskrifvit sen; ny artaf Ves> Danne- pertilio, som han upptäckt på Jutland o). SSR Den hör till slägtet Plecotus, kommer tilioner närmast: till. PZ., auritiös , "har dylika ofant- liga öron, men : öronlocken PO längre än halfva örat, och” riktade framåt parallelt med nosen, således , nästan i form af ett par horn, hvilket gifvit anledning att. kal- lacdenina art VA espertilio cornutus. — Få- $ER har beskrifvit densamma ganska utför- ligt till utseende, delarnes proportioner, samt dess lefnadssätt och födoämnen, så mycket. af sen. enda individ kunnat: inhäm- tas; men någon figur på denna nya art såknas ännu dy, ' | ä J=- fy or a) Indication de quelques Cetacés nouvedux ob- servés dans le voyage autour du monde de la corvette la Coguille.” Bull: anv; 1826, III, 373. 5) Doterinisätisn de deux especent vivantes PHip- NAR YA de physiol. expErimentale, , 3 c): Isis 1826, V; p. 515. | d) äfven de i Sverige förekommande Vesperti- lioner 'synås' förtjena ytterligare granskning, «a och för jemförelse kan 'anmärkas,- att” FABER i Dannemark ännu 'funnit följande arter: 1, esp. auritus Linn. ; 2, esp. proterus Kuna; — 3, V. discolor NatTt.;s — 4; VV bärbastellus 22 Till de talrika systematiska uppställ- ningar, vi redan äga öfver Vespertilioner- na, af CuUuviER,' IToLiGER, GEoffrRor ST. Hi- LAIRE, ÅEACH, SPIx mi fl., kan nu äfven läggas en af J. E. Gray, hvaruti lemnas en :öfversigt af de många genera, som i denna familj nu blifvit antagna "3. I tilläggen till DentAms, CLAPPERTONS t och Oupneys resa i det inre af Afrika "5Y i' nn EAT — 5, VV. pipistrellus' Daus.; — 6, VV. mystacinus. Linsr.g ;s— 9, Vs Dlulepönd, — Vespertilio serotinus; Daus., som i Holstein icke är sällsynt, har ännu icke blifvit funnen i dét egentliga Dannemark. ; | Zool. Journ. 'T. II, N:o 6; p: 242." 6 4) Narrative of ONA and: discoveries in nor= thern: and central Africa; 1822, 1823, 18243 by DenHAn, CLAPPERTON ) ÖUDNEY &c.3 Lopn don 1826, 4:0.. it Näturhistorisk Litter åtur i allmänhet! Histoire: naturelle: des races Hlngin är Nord-Ouest de PEurope, de PAsie: boréale et orientale et de- VAfrique australe- d'apres: . des récherches: speciales, djantiquitéy de pby- siologie,; ,d”anatomie; et de. zoologie -appliquée 7, a la recherche des origines: des anciens.peuiples, a la science: etymologique, å la critique de sPhistoire,jete..par: ÅA. DEsmourinss Paris i 926. isen Naturvissenschaftliche Abhandlungen. he- rausgegeben von einer Gesellsehaft in Wiär- tenberg. II Band. 1 Heft. mit 2 Steintafeln. "Tiäbingen. 8:o.. i sisActa nova physicormedica FR vg Gisar. Leop. Carol. Nature: (curiosorum pi XL. Pars, I. mr Bonnes Ao. Conrs d”bistoire naturelle Jönfönsnt fir Prin- mv cipales especes du regne animal;idessinges par 23 finnas åtskilliga tpplysnihgar, rörande 'de af dem besökta länders Mammalier; t. ex. om den i förra Årsberättelsen onminämda Canis Cerdö,som så länge brydt Zoölogerna; om Ca- meloparden, om Antiloperna,om Ryzcena te- tradactyla Iix.., samt flere mindre djurarter. Å 31 Ornithologie. "På en tid då så många af de besyn- rs nerligheter, dem forntidens lättrohet OChpistoria. j M. Paur OvparTt, publig-par G. ENGELMANN. — RN ivr. I — 7. Paris 1826. 4:o. Lzevckart, FR. S. Andeutungen iber den Gang, der bey Beärbeitung der Näturgeschichte; besonders. der. Zoologie, von ihrem Beginne bis, auf unsere, Zeiten genommen ist. — Hei- .delberg, 8:o, - | ; Dosavin; Naturalist's RBepository &c. N:o XLI — XLVIII (Innehålla "blott ew fogel, I för öfrigt endast Insekter och Conchylier.) : Initia Faungz Greningan&; Groning. 1825. Måstologisk Litttratur. ScHinz, H. R., Naturgeschichte und Ab- bildungen der Sängethiere. Nach den neue- sten Systemen zum gemeinniätz. Gebrau- ehe entworfen: | Lithograph. — Närnberg; Leipzig, 1824 — 1826, Fol. ammiferes nouveaux ou peu connus, de- crits et figurés dans VAtlås z0olique du Voyage autour du morde de la corvette la Coquille >; par Lesson et Garnot. — (Ballet. univ. 1826. 5, Pp. 99.) De äro: 1, Vespert. Blossevilii , Monte-Video. — 2, Bathyergus hottentotus. Cap. — 3, Ontaria molossina; — 4, Cuscus maculatus , ön Vaigiou; — 5, Kangurus na- labatus (Did:'Brunii Auct) — 6, Lepus ma- gellanicus ; 4; Sus papuensis , Nya Guinea, 24 misstag, infört - i;..Natural-Historien, nu blifvit .vederlagde> .ochsjutplånade,./ — då t. ex. Svalans, vinterläge på sjöbotten blif- vit förklarad vara: blott; en fabel, och . då flera dylika folksagor återföras till helt enk- la, naturliga fenomen, — har; man äfven blifvit böjd att betvifliga åtskilliga andra iakttagelser, som, e ehuru ofta förnyade och ällnänt trodda, likväl” synas i högsta grad afvikande från Näjgreae vanliga lagar, och från allt hvad man af analogien. kunnat sluta. Ibland sådana Nee Få utmärker sig, kanske främst af alla, "det "bekanta förhållanidet, "aft Göken: VARE sjelf” utkläc- ker sina ungar, utan lemnar denna omsorg åt vissa smärre, foglar, af helt olika isläg- ten ochvartersov - ved Då hos de lösta djur torg för' deras afkomma är en af de instinkter; som aldra starkast yttra, 1'Sig3 då ::modrens ; kärlek till .dembär så mäktig | att hon ej sällan lemmar” sig” sjelf till: ett offer; synes visser- ligen ett så kontrasterande; undantag från denna instinkt icke sannolik, och en blott theoretiserande Naturförskäre '.kunde : väl vara ' benägen - att -neka:«-dess möjlighet. Lyckligtvis är likväl all tvist om” verklig- heten af detta factum 'redan afgjord., och sanningen af. denna anomalie i Gökens lef- nadssätt så väl af äldre som nyare Orni- thologer fullkomligen bekräftad. En annan fråga "har då 'hikväl -upp- stått, nemligen om orsaken till detta be- synnerliga och afvikande förhållande. Man har försökt att i fogelns inre organisation finna någon anledning härtill; men Zooto- 25 mien, ehuru nu / eljest 'så rik på” vigtiga upptäckter och förklaringssätt, har i: den- na fråga;sett sin konst förgäfves använd. Det torde då ej sakna intresse att sinhäm- ta de iakttagelser 'öfver detta sänmmne, som BraAcKvAnr nyligen anmärkt 5). 'Tillen del stödja -de sig :på'de- intressahta,' men föga : bekanta, observationer;, som Vaccinationens berömde, uppfinnare, D:r» JEnnerR, redan för) längre: tid. sedan framställt. 7) iu-oh on Enligt hvad man länge» haft. sig ibe- kant jär Göken ; en flyttfogel;! Han: anlän- der till England (Glocestershire) omkring den 17 — 22 April... De båda makarna lefva tillsamman, itvert |. emot : hyad man fordom. påstått; men honan bygger aldrig bo, utan lägger.sina ägg; spridda si !Lär- kors, ISädesärlors och : andra; små i foglars nästen; och detta omkring medlet af Måji. Antalet. af, de ägg en: hona! lägger, synes vara 4 till 6..— Likamärkvärdig som! den! na instinkt är äfven den hos dessasmå fögs lar, att icke förstöra ett så alldeles främs. mande föremål, utan att tvertom företrä+ desvis draga? försorg;) både öm: ägget och om den derutur ;framkommande. ungen; =!s Ej mindre anmärkningsvärd är! Gökerns så ovanligt tidiga bortflyttning), han 'flyt- tar nemligen i England redan omkring den 26 Juni, Då föräldrarna således ej; stan- na qvar, till dess deras afkomma hunnit att fullfjädras, eller att på minsta sätt kun- r CA MA +) ”Transact. of the'litér. Society of Manchester, Vol. IV, 2. Ö Bu j ++) Phil. Trans. Vol, 78, 1788. 6 na försörja sig sjelfva, ”') så synes. detta visserligen vara närmaste orsakeiv, hvärför re : de: åt andra anförtro deras! vårdöv Men om så är, uppstå här: åter derb andra frågör, dem hvarken Buackvari el ler vetterligén någon annan besvarat; såsom t. exuaf hvad; skäl de äldre foglarne aflägs- na sig så tidigt, då årets högsta och jem- naste: värme, samt ymmnigaste förrådet "af födo-ämnen ännu återstår ; hvarföre dé flytt. ta före en årstid, hvilken de yngre förmå att: luthärda; hvarthän de tåga; samt öm deras::'samslägtingar i varmare länder "af ven visa samma besynnerliga; lefiadssätt. Sålumdas händer: ofta, att er upptäckt, 'som synes förklarande, endast 'föranleder ant mö. flere ;; och svårlöstare gåtor. | bög > Gökhonan lemnar blott ett enda. "ägg i ihbkiölje jafode bon hon på detta sätt hem. söker. . Dent framkläckta ungen skyndar Ikvälvatt utkasta de ungar som tillböra 1 boet och göras sig till enda föremålet / för sina uppfostrares outtröttliga omvårdnad. 'Hvar- je af: dessa parasiter uppfödas sålunda på bekostnad: af 5 eller 6 unga foglar' af” de slägteren som Naturen anvist, att på ett så ovanligt sätt hylla den svildå; främman-. de' gästen, framför sina egna ungar. » Då Göken är en af: de foglar, 'som lefva mest enstakaj'och ej tål andöa af silt FANTA J pre distrikt, samt Siba Sitt fv ”) För ungarnes ERA i ägget RETA de, qvarblifva;.eRligt JEnner, 3 veckor! i bo- et, och erhålla ännu 3 veckor föda I lav sina fostrare. | He — —— > na läte alltid ger sitt tillhåll tillkänna, har detta föranledt' BrLACKVALL latt äfven här söka använda sitt lands tyckt för "beräk! VN ningar, nemligen att ' räkna -buru många. no par af denna fogel kunde finnasi den GCan=-;' ton han bebor, newmligen Crumpsalli i Lan- cashire, och att derefter uppgöra en 'calcul öfver alla dem, som torde finnas i hes la England, samt öfver det antal af små- föglar, !'som "årligen uppoffras för” deras ängar. | ' Resultatet af denna Bbesynnerli- ga 'beräkning har blifvit, att England torde årligen hysa omkring 130.170. par; i att dbssa afkomma, efter: endast 5. ägg af hvardera, uppgingo till omkring 6g5,800; ") samt att de små-fogels 'un- gar, som af dem urvräkas ur sina bon, år- ligen utgöra öfver tre "millioner. Detta resultat är så vida anmärknings” värdt, som Göken sjelf icke är, eller blir Röffogel Chvilket iman i allmänhet ännu tror); utan som den förstörelse han åstad” ' kommer bländ små-floglarna, verkställes af lonom endast genom deras utlyftande' tr boet, kört efter sedan han kommit ur 'äg- get, då hån sjelf ännu är blind, och då hans rygg Synes' visa en för detta ändamål lämpad , plattåre skapnad, hvilken sedan blir méra kullrig. — Fullväxt lefver Håll deremot endast ar insekter, larver, o. s. V3 enligt hvad mångfaldiga disséktiorier redan satt utom allt tvifvel. Då hikväl på ofvan" nämde sätt ett så stort antal af små-foglar årligen förödes, kan man sluta till den oberäkneliga mångd som årligen åtgår för ) ”) Således årliga antalet af individer öfver g00,000, I (6! I Me id 28 de mångfaldiga Roffoglar, hvilka hela; sin lifstid endast lefva af. dem.;' Den vil- Jag har; redan i förra Årsberättelsen da Kal- omnämt Ou. L. BONnAPARTES Amerikanska konens Natur- Ornithologie , såsom ett arbete afrutmärkt historia-förtjenst. Utom det: värde detsamma: äger för: Ornithologen, innefattar det äfyeu mån- ga | detaljer , söm kunna hafva ett mera all- mänt intresse. Bland sådana torde t. ex: den vilda Kalkonens historia kunna räk= nas; .en fogel, som egentligen härstammar från norra Amerika; men nu är allmänt hemtamd i hela Europa, och af Europe- erna äfven utspridd i Asien, Afrika och äfven i Australien. Huru litet man af den hemtamda fogeln kan sluta till dess lef- nadssätt i vilda tillståndet, torde finnas af följande utdrag ur CRSNER a historia om densamma. Den första beskrifning, man med: sä-. kerhet känner : om denna fogel, förekom- mer i Ovriepos underrättelser. om Indien, år 1525. . I början af, 16 århundradet in- fördes den från Mexico till Spanien; kom: derifrån 1524 till England, och spriddes sedan derifrån till Frankrike, Italien, Tysk- land o. s. v. — Enligt BonararTtes yttran- de är likväl: den i Europa tama Kalkonen endast att betrackta som en degenererad afart af den vilda; och lå ångt Väg att han vunnit genom den ymnigare tillgång på föda, och deu omvårdnad han njuter, står han långt efter den vilda, både i storlek och utseende. De vilda kalkonhönorna uppnå omkring 3 fots längd, och väga un- gefär 9 marker. Hanarna deremot uppnå 29 nära 4 fots längd, och uppgifvas per me- dium väga 10 — 20 marker; ehuru indivi- der förekomma, som gå ända till 30 mar- ker, och kanske derutöfver. Den vilda kalkonens fädernesland sträc- ker sig från nordvestra trakten af Förenta Staterna till Panama-näset. Sydligare träf- fas den icke, ehuru sådant finnes uppgif- vit af författare, som misstagit sig på en helt annan fogel, Crax Alector. I QCa- nada och i de nu starkt befolkade trakter af förenta Staterna, voro: vilda :kalkoner fordom högst allmänna; i mån af Europé- ernas framträngande "utrotades de likväl snart; och med den skyndsamhet, hvarmed kolonisationen nu utbredes, anses den tid vara måhända ej så aflägsen, då jägarens jagt efter dem skall blifva fruktlös. — I vilda tillståndet lefver denna fogel af fler- faldiga ämnen; af Mais, hvarjehanda bär, frukter, gräs, ollonborrar, ' 0. s. Vv. Ja, man har äfven funnit grodunhgar, ödlor, m. m. i dess kräfve. Företrädesvis lefver han likväl af ekollon. — Hannarne hålla sig tilsammans, 1 skockar af 10 till 100, och söka sin föda skilda från honorna, hvilka åter, tillika med de mer än half- : vuxna ungarna, följas åt i skockar af 70 till 80, och noga undvika de äldre han- narna, som eljest vildt anfalla och döda ungarna. Emedlertid tåga vanligtvis fle- re sådana skockar åt ett och samma håll, och oftast till fots, så vida ej någon fara nödgar dem att tillgripa vingarna, eller någon större flod möter. I sednare fallet föregå några tillrustningar, innan flygten Dromas Arde- ola. 30. öfver densamma företages; hannarna låta höra ett beständigt bullrande läte; helatå- get .imtager de högsta vid stranden ståen- de trädtoppar, och flyger slutligen på en' gång åstad till den motsatta stranden, hvil- ken. de starkare utan svårighet uppnå, äf- ven om floden är en: engl. :mil bred; men” hvarvid de svagare då ofta nog slutligen nödgas rädda sig genom simning. — Par- ningstiden hos dessa vilda foglar inträffa i Mars. Skogarna genljuda då flera mil af: hannarnas starka», och egna lektoner; och vid solens uppgång flyga de ned från träd- topparna och svänga sig omkring framför honorna, med den uppblåsta och löjligt gravitetiska hållning, som äfven den täm- da fogeln iakttager. : | Honan tillreder sitt bo så fördoldt som möjligt; ty de äro utsatte för en mängd fiender, så väl Roffoglar som i synnerhet ett slags lodjur, Felis rufa, och äfven or- mar. — Hr Avupuvgon anmärkte derföre en gång trenne honor, hvilka gemensamt lågo öfver 42 ägg; hvarigenom: en ökad vak- samhet så mycket säkrare fredade dessa från alla möjliga anfall. Redan år 1805 beskref Friherre PaAy- Kurt, i K. Vet. Acad. Handlingar en gan- ska utmärkt fogel, hvilken han under si- na resor hade köpt af en fogelhandlare i Amsterdam. Den befans utgöra icke blott en ny art, utan äfven ett alldeles eget slägte, och erhöll namn af. Dromas Ardeola. 'Un- der de tvenne decennier som sedan för- flutit, har ingen naturforskare vidare an- fört denna art, och intet Museum vetter- 31 ligen uppfört den på sina Cataloger: Som! säljaren ej hade sig fogelns fädernesland bekant, ägde man ej en gång-dénna led-= ning, hvar man borde söka vidare upp- lysning, och all kunskap om denna 'fogel hvilade emedlertid på det enda exempla- ret, som nu i Museum härstädes förvaras. Slutligen har denna Dromas Ardeolå) pi nu åter blifvit upptäckt i Arabien, af tven- ne tyska Naturforskare, HemericH:och EH> RENBERG, ") som hemsändt densamma till Europa, och för öfrigt, rörande denna fo- gels natur och plats i systemet, bekräftat Friherre PayKuris åsigt. Den finnes nu äf- ven aftecknad i Temmincks stora prakt- verk, Fy | Hvad jag ofvanföre anmärkt om svå- righeten att här framställa det rikhaltiga innehållet af Fr. Cuviers Histoire des Mam- å miferes, kan i afseende på iornithologiska arbéteyi : lämpas på Temminors praktverk ”Planches eoloriées d'oiseaux; der förut hvar- je år ett betydligare antal af nya. fogelar- ter blifyit aftecknade och beskrifne, än i många af de spridda afhandlingarne: säm- mantagne. — Bland 'sednare hitkoimne häf- ten märker man med nöje flera arter” af det. vackra slägtet Z'rogon, flere: arter. af Oedicnemus. och Ciconia, vid hvilket slägte särskilt anmärkas de arter som lemna: de | vänligtvis så kallade Marabot-plymerna. — |: fjoScawreiccers Journal fär Chemie und'Phy- nisi: 46: Bandyp: 434. | ”AjiPlanches color. d”oiseauwxymen texten tillden- | ommarplanöhe saknas här ännu. | | I seauzrx, | 32 Det -slägte TremmiscK gifvit namn af (Kitta eller! -Ptilorhynchus Kur, och slägtet Por- pliyrior BRisson, äro till sina nu bekanta arter här bestämda. Äfven kan anmärkas figuren på en ung Condor. ") : Cory- En utmärkt : vacker afrikansk -fogel, erythro-Pörande till slägtet Corythaix ILLIGER, topha. (Opethus : erythrolophus ViEir.) "") har brydt :: de Ornithologer, som försökt att; systematiskt ordna alla nu kända fogel- slägten.: . BrAinvinnE har observerat den lef- vande; :och nu äfven meddelat en fullstän- dig anatomisk beskrifning om densamma. Resultatet häraf har likväl ändå ej kunnat fullkomligen leda till utfinnande af fogelns systematiska plats. Upplysningarne äro sna- ") Planches colorigtes d'oiseaux par TEMminckK et Lavoier. 'Livr. 64—70. "") Den finnes aftecknad i TEemmincks Planches color. (Cah. IV.) under benämning af Tou- raco Pauline! (Musophaga Pauline.) Jag har äfven här i Stockholm ägt en fo- gel af denna art lefvande., Den var fullkom- ligen spak, och hvad jag om dess lefnadssätt och vanor anmärkt, instämmer fullkomligen med BrAinviuLes iakttagelser. Den föddes med färskt hvetebröd, ehuru tydligen märktes, att saftiga frukter voro hans begärligaste fö- doämnen. Den sido-tå, hvars ombytliga rikt- ning framåt och bakåt är karakteren på den Familj till hvilken denna fogel föres, kunde visserligen lätt böjas framåt; men fogeln gaf åt den samma då genast dess vanliga ställning bakåt. — Oaktadt denna vackra fogel sak- nas i härvarande Museum, uppoffrade jag dock detta exemplar åt den anatomiska un- dersökningen, hvars resultats framställande nu är förekommet af Brainvinrnes beskrifning. 33 snarare så till sägandes negativa... Att den ej är Roftogel är; allt för tydligt; till Duf- vornas ordning passar den icke, ej heller till Gallinacex; närmare synes den komma Papegojorne, men; afviker äfven allt för mycket. från dem... Buainviure ställer den således bland Scansores (Grimpeurs), med förutsättande, att. denna ; ordning i en framtid torde upplösas i flere naturliga familjer, sedan en gång de hit hörande slägten blifvit mera fullständigt, :bekan- FE FS Fazer har i Isis lemnat - fortsättning Islands af sina bidrag ill, arctiska Zoologien, FäDtholegie. särdeles Torande de på Island förekomman- ” de foglar,. som till större delen äro allde- les europeiska och skandinaviska arter, men till en del likna vissa europeiska, utan att likväl fullkomligen med dem öfverensstäm- ma. Så mycket mera är den noggranhet att värdera, hvarmed Fazer äfven. här be- skrifvit dessa foglar, ej endast till utse- endet, utan äfven till deras egenskaper, vistande, lefnadssätt, o. s. v; i synnerhet som han antecknat detta såsom ögonvittne och efter naturen. De på detta sätt un-. der förra året lemnade Monographierna upplysa i synnerhet Naftrhistorien om de arter, som höra till slägtena Pelecanus, Halieus och Dysporus; och omfatta äfven de på Island förekommande sång- ochi rof- foglar. Np I» vv - ") FrRoriers Notiz. N:o 288. ps 21: | N | ; "4 Isis (1826) Band XIX, Heft. 73,83 as TOY HH, samt Band XX, Heft i. ridå Pr. Dalmans Arsb. 1826. :) 34 FareR har dessutom äfven lemnat en mönstring af en del nordiska foglar, dem Bretm uppställt såsom nya arter, men FaA- BER anser vara endast Clirnanstök artför- ändringar, 1 stöd af de iakttagelser, han in- hämtat ”) vid undersökningen af lefvande foglar. Vicons Mac-LEeaY's försök att systematiskt, och Systems nån kunde nästan vilja säga symmetriskt, uppställa Insekt-slägtena, efter deras natur- figa affinitéter och analogier , hvartill han ut- ont ög utvecklat sina grunder i ”Hore ""Entomologice” "), har i England vunnit na « mycken uppmärksamhet. Vicors har för- sökt att, enligt samma grunder, äfven upp- ställa födlaknia, och öd dem i'en mängd -: af had hes ordningar, familjer och Idel ningar, af hvilka en del temligen motsva- Ta Lines genera, sedan dess nu så myc- ket blöifvit sönderdelta i mindre; slägten, "söm här äfven blifvit antagna. — Likasom YT Mac-EraY's system är Bret har FPFemta- Jet "antagit såsom något för fördelningarne typiskt, och man fihnér afdelningårne upp- förda derefter, så att t. ex. tvenne utgö- fa en formalgrupp, och” de öfriga tre her semot en föränderlig. Ett så utförligt sy- "sten "tillåter föröfrigt här icke något utdrag. e 25 Vicors har äfven utgifvit CNE SN på sällsynta, nya, öjler förut, ofullstän- dist” WBesktifna zoologiska föremål. Dessa äro dels exotiska Bisekler , dels några arter V ") Isis 1826, II, p. 317. | AA rg a ”Tramact of he Ling. Society rof..London, VN XIV, p. 3. P: 395. nÅ I 35 af Papegojor, för hyilka åter ett nytt ge- nus blifvit bildadt, som kallas Platycercus, och hvars typ är Psittacus Pennantii 2). Äfven bland Falkarna har ViGors in- fört ett nytt genus, kalladt Gampsonya; dess typ kallas G. Swainsonii ?). Samma författare har beskrifvit och aftecknat en ny art af det vackra Häger- slägtet Anthropoides. Den kallas AZ. Stan- Zeyanus, och är från Ostindien <). Äfven Gammarnas slägten hafva af Vicors blifvit å nyo mönstrade och Falkar- na ökade med ett nytt genus, kalladt Nau- clerus; äfvensom Psittacara ökat det sto- ra antalet af Papegojornas genera, och tilli- ka dervid erhållit några nya arter DI. Vicors har äfven å nyo mönstrat det genus Brisson kallat Icterus, (C(Oriolus Liss.) och fördelt detsamma i 5 slägten, Leistus , Cassicus , Quiscalis, Icterus och KXanthornus , samt anmärkt hvilka arter höra till hvarje af dessa genera e). I tilläggen ill Capt. FREYcISETS resa finnas följande nya fogelarter beskrifna: Barita Keraudrenii ILEsson et GARNoOT; — Centropus ateralbus (sic!) Lesson; — Me- gapodius Duperryi GaArs.; Alecthelia Ur- vilii Less. & GARN. I. a) Zool. Journ. N:o IV, Jan, 1825, p. 5263 — samt N:o V, April, p. 37. 5) Zool. Journ, N:o 5, April 1825. p. 65: e) Zool. Journ. "IT. 2. Nio VI. p; 234: 007 ""d) Zool. Journ. N. VII p. 368 &c. — Bull. univ. 1826, 9, p- 89. a ; e) Zool. Journ. T. II, N:o VI, p. 182. AA Bull. univ. 1826; 5. 36 SwAInson har åter beskrifvit tvenne nya arter af slägtet Psaris Cuv., så att detta sällsynta genus nu äger 4 bekanta arter +). NåumAnn har anmärkt den ovanliga händelse, "att man i hertigdömet Anhalt- Cöthen fångat en Turdus minor; en fogel, som vetterligen endast är hemma i Norra Amerika "7. Om Si- Det bar redan länge fästat våra Or- densvan-pithologers uppmärksamhet, att man hos "7 Se aldrig kunnat upptäcka boet för en så Allmän och tillika utmärkt fogel som Si- densvansen (Ampelis Garrulus); ej eller dess tillhåll under den tid då han hos oss saknas. I anledning häraf förtjenar att anmärkas, det Stegor.p anför denna fogel såsom inhämsk i Japan, hvarifrån han har medfört flera skinn af densamma, så att v äfven BosE kunnat bevittna dess identitet med vår nordiska art "FY, Det är såle- des möjligt, att de till oss kommande skoc- kar af denna fogel gjort utvandringar från östra Asien, eller kanske från Sibirien, ehuru det visserligen ännu icke är afgjordt, om Nan derstädes visar sig som stalionair, eller likaledes blott såsom flyttfogel. I de förut nämde zoologiska tilläggen till DeEnHAms och Cr.APPERTONS resa 1 Afrika, förekomma. SR om de af dessa kö) Neml. : Psaris cayåanus (Lanius Linn, ) 3 samt ovuoPs.. Cuvieri,: Ps. dgr on och Ps. niger Swains. — Zool. Journ. N:o VII. P: 294 +) Isis 1826, V, ps 520. 4) Isis 1826, II, pag. 204. 37 resande observerade foglar, hvaribland någ- ra nya arter '). Orp har lemnat ett supplement till” Winsons berömda amerikanska Ornitholo- ge, innefattande beskrifningar och figurer af åtskilliga foglar, om hvilka denne Förf. ej haft säker kunskap, eller något misstag influtit "=). — Bifogade äro en förteckning öfver de i Förenta staterna förekommande foglar, ordnade efter TemmincEs system; samt en : utförlig biographie öfver Win- SON "=, I samma mån som genom beständiga nya forskningar och insamlingar årligen an- talet af djurarter så betydligen ökes, ökes äfven behofvet af flera och bestämdare för- delningar inom hvarje ordning, och grund- formerna för de mångfaldiga grupper, dem vi benämna familjer, genera eller subgene- ra, uppfattas lättare och tydligare i samma mån som vi återfinna dem hos flere föremål. Deraf denna beständiga tillökning af nya genera, hvaruti de förut antagna slägten sönderdelas ; och deraf åter denna förän- derlighet i benämningarna, som så ofta oroar dilettanten, eller den Vetenskapsid- kare, som ej är i tillfälle att alltid följa Ve- tenskapens gång, och att uppfatta den för- ") Neml. Francolinus Clappertoni; Otis Denha- mi; och Ardea melanocephala. +") Supplement to the Americain Ornithology Öc. by G. Orp.; Philadelphia 1825, 4:0: — 4) Wirnsos var född i Renfrewshire den 6 Juni Se, och dog i Philadelphia d. 23 Augusti 1813. N Bosr”s Orni- tbol. 38 änderliga drägt, dess yta emedlertid iklä- der sig. — Om än å ena sidan en sådan tillökning af genera ej är blott ett behof för Naturforskaren, utan äfven både en na- turlig följd af Vetenskapens förkofran, och sjelf är ett medel dertill, så kan å andra sidan ej eller nekas, att man med upp- märksamhet på detta förhållande, långt bättre än nu sker, kunde förena Vetenska- pens strängare fordringar, med en form för dessa ändringar, och för deras framställan- de, hvarigenom de blefve mindre afskräc- kande för Allmänheten och mindre skarpt drogo den gränslinia, som nu allt mer och mer synes komma alt skilja den vetenskap- liga och den populaira uppfattningen af Vetenskapen. Ett bland medlen härtill vo- re äfven undvikandet af homonymer, och af sådana långsläpande och missljudande benämningar, som i de moderna namn- förteckningarna allt mer och mer åter kom- ma i bruk. Dessa anmärkningar påtruga sig allde- les osökta vid en blick på de talrika sy- :stematiska namn-förteckningar, hvarpå det förflutna årets zoologiska Litteratur varit särdeles ymmnig. Vi hafva nemligen erhål- lit en ny sådan för Ornithologien, ej min- dre än tvenne öfver Amphibierna, samt äfven. åtskilliga öfver olika ordningar bland Insekterna. | Den ornithologiska af dessa uppställ- ningar, ") är af en nordisk författare, hvars +) Generaliäbersicht der ornithologischen Ord- nungen, Familien und Gattungen, von F. Bo- 3E. Isis XIX, 10, pag. 975. 39 egna undersökningar och noggranna .skrif-N thologien. Denna systematiska öfversigt stäl- 7 ler de bekanta foglarna under fem ord- ningar, 50 familjer, samt ej mindre än omkring 350 genera. För hvarje af des- sa genera är tills vidare blott en art såsom typ anförd; och då således dessa slägten sakna så väl karakterer som bestämning af gränserna mellan tvetydiga slägten, är det af denna uppställning för närvarande hufvudsakligen denna mängd af nya gene- riska namn, som ådrager sig uppmärksam- heten. Dessa bevittna likväl i hög grad, huru behöfligt det vore, att en Revision af den zoologiska Nomenclaturen i allmänhet företoges, och att Linnés principer i detta ämne åter upplifvades och följdes. "I KA +) Så finnes t. ex. namnet Harpyja här åter upp- taget för ett genus af Ugglor, oaktadtså re- dan förut kallas både ett genus bland Läder- lapparna och ett bland Nattfjärillarne; — li- kaså Lophyrus , redan förut en gång användt bland Amphibierna och en gång: bland In- sekterna; Corydalis likaledes redan både för vext och för insekt; och dessutom ÖCryptonyx , Bethylus , Yphantes , verkliga Homonyraer, samt Pelecinius, Myagrus, Drepanis, och fle- ra andra, af den snarlikhet, som LIinsÉ så visligen påmint böra undvikas. — Ännu stör- re är antalet af de här dels bibehållna dels såsom nya föreslagna benämningar, hvilka såsom nomina hybrida et nauseosa (Linn. Phil. Bot. 223, 224, 249, eller af annan felaktig- bet i sammansättningen, stöta örat: 1: ex. Myjoturdus, Columbigallina (") Vitiflora , Opethyorhynchus , Ptylonorhynchus , Falcuncu- lus, Emberizoides , Hypotriorchis £!!) och mån- ga flere: ujels omenr-. ter hafya ganska betydligen riktat Orni- eHtär? IOF 40 GLocrn's Bland de få Reactioner mot detta allt ornith. Nomen- clatur. mer tilltagande Barbari i zoologiska Nomen-- claturen kan nämnas ett direct anfall mot detsamma af CONnstANTIN GLoGer, infördt i Froriees Notizen; ”) hvaruti visas oriktig- heten af åtskilliga i sednare tider införda ornithologiska slägtnamn, samt bifogas ett förslag af grammatikaliskt och vetenskapligt bildade i deras ställe. Förf. nämner, att dessa blifvit godkända och antagna i zoolo- giska Museum i Berlin, och således snart torde derifrån utsprida sig, hvarföre han här sökt redovisa för dessa ändringar. =—- Att en sådan reform 1 åtskilliga delar af zoologiska Nomenclaturen verkligen af be- hofvet är högst påkallad, har jag redani en af de förra Arsberättelserna omnämt ""'); men det torde kunna betviflas, om den verkligen, helst i närvarande period; skulle kunna genomdrifvas; och - i synnerhet om vid ett så isoleradt försök, som detta af GLoGErR, kommer att fästas ett afseende, som kan medföra någon verkan, så länge författarne till de nu begagnade systernati- ska arbeten och praktverk ännu ytterliga- re synas samfällt bandla efter motsatta principer. Någon verklig förbättring i det- ") N:o 348. — | ”") Jemf. Årsber. 1824 pag. 438 o. v. Ornithologisk Litteratur. Ornis, oder das Neueste und Wichtigste in der Vogelkunde, von Car. L. Brenm. — lena. 1824. &c. Fazer, Fr. Ueber das Leben der hocknor- dischen Vögel, 2:s u. letztes Heft. Leipzig. 8:0o. | i ta afseende synes svårligen vara att hop- pas, förr än en sådan reform blifvit utarbe- tad för en hel djurklass; och äfven ic- ke då, förr än den renade Nomenclaturen blifvit i några allmänt begagnade arbeten upptagen. Herpetologie. Huru långt aflägset hoppet om en för- bättrad zoologisk Nomenclatur ännu är, vi- sar karakteren af de nyaste herpetologiska systemen, om, möjligt, ännu tydligare än de i detta afseende, förut så utmärkta or- nithologiska. Att åtskilliga misslyckade be- nämningar fordom infördes af en LAcÉPEpE var mindre att undra, än att dessa bibe- höllos, och med en så stor mängd ännu sämre ökades af en MeErrem; af denna Landsman till IrricGerR, om hvars förtjen- ster i detta afseende han väl omöjligen MeEeyzerR: Zusätze zum Taschenbuch der deut- schen Vogelkunde. — Isis 1826, 1, p- 35. Atlas des oiseaux d'Europe pour servir de complément au Manuel d”Ornithologie de M. Temminck; par I. C. WERNER. I:re et 2:e Livr. Paris 1826. (fig. lithograph. noires ou color.) 3:0- Systematisches Verzeichniss der schweitze- rischen Vögel, von Meissner. Bern. 1824. 89:0. Galerie des oiseaux du cabinet dhist. nat. du jardin du Roi; par Vieimrot, dessin, et lithogr. par P. Ounpart. — Livr. LXXX. Paris 8:o. Histoire naturelle des oiseaux d'Europe, par Borrarp. Liv. I—VI, Paris. 4:o (Av. fig. col.) Illustrations of British Ornithology; — by P. I. Seuzy. London 1826. Elephant folio. 42 kunnat vara okunnig. Sedan på detta sätt Barbarismerna vunnit allt mera burskap, och genom citationer en ökad auktoritet, och känslan af det oriktiga småningom alltmera blifvit döfvad, är det mindre att anse som en eller annan Författares för- seelse, än som ett uttryck af den nu i det- ta fall rådande tonen, då man i dessa nya namnkataloger beständigt finner ej endast. den mest bestämda uraktlåtenhet af Linnés förut allmänt gillade reglor, utan äfven de talrikaste exempel af namnbildningar, som visa, att man trotsar icke en af dem, utan dem alla. ; De af detta förhållande härflytande brister måste man således nästan antaga såsom något gifvet i hvarje nu utkomman- : de herpetologiskt arbete, såsom något ka- rakteristiskt för denna period; och således, med allmän försakelse af Vetenskapens for- dringar i detta hänseende, betrakta dessa tel arbetens öfriga förtjenster. System Bland dessa nya HKlassifikationer af öfve . sc . Amfbi- Amfibierna utmärker sig FITZINGERS; elt erna. arbete som är en frukt af det så utmärkt rika och väl ordnade Museum i Wien, och på sätt och vis en vetenskaplig och utför- lig katalog öfver dess Amfibie-samling I. Fördelade under 2:ne Ordningar, samt om- kring 37 familjer, utgöra de här upptag- +) Neue Classification der Reptilien, nach ihren natärlichen WVerwandtschaften, mnebst einer Verwandtschaftstafel und einem Verzeichniss der Reptiliensammlung des K. K. zoolog. "Museums zu Wien; von L. I. FiTzIngGER. — Wien 1826. 4. 66. 43 na Reptiliernas genera ej mindre än 174. C(LinsÉ antog io!) Af dessa innefatta 9 sköldpads-artade djur; — 75 slägten till- höra ödlornas. ÖOrmarna utgöra ej mindre än 68 genera, och de återstående 23 genera innefatta Batrachier. — Redan af detta sto- ra antal slägten kan man på förhand slu- ta, att karaktererna mellan dem ofta må- ste vara ganska fina och obetydliga; och detta är äfven verkligen fallet. Detta oak- tadt äger detta arbete förtjensten af en nog- grann analys af de i Amfibiernas yttre or- ganisation förekommande olikheter, och af en sammanställning af de arter, som i det- ta hänseende närmast öfverensstämma. Huru olika åsigterna af dessa Amfibi- ers slägten, ordningar och hela systematik likväl äro, visa så väl OKens anmärknin- gar vid ofvannämde arbete "'), som en, med många tillägg beledsagad, granskning af detsamma, af ScHreGeL ""Y). Den upp- gifver en mängd nya slägten uppställda af Bose, i synnerhet 1 stöd af de iakttagelser och rika samlingar, hvilka Hassert och Kuvtrr hemsändt från Java, och för hvilka man ämnar göra reda i ett framdeles ut- kommande större verk om zoologiska Mu- seum i Leyden. En General-öfversigt öfver Ophidier- nas familjer och slägten har dessutom F. Bose äfven lemnat ==£Y; den är alldeles i enlighet med den ornithologiska uppställ- TD. Sr pag-. 266 &c. 4) Isis XX, 3, pag. 281. oe") Isis XIX, 10, pag. 98t. Japan- ska Am fibier. 44 ningen af samma författare, som ofvanför blifvit anmäld. Endast Ormarna fiumas här fördelade under ej mindre än &9 fa- miljer, och antalet af deras genera upp- går till 50. Herpetologien har dessutom ännu er- bållit åtskilliga strödda bidrag, som huf- vudsakligen röra dess systematik, eller ar- ternas Synonymie, men hvilka det för öf- rigt kan vara nog att här anmäla; helst åt- skilliga af dem antagit formen af ömsesi- diga kritiker "I. Dessutom finnes i Bulletin wuniversel ännu en systematisk uppställning öfver Am- fibiernas klass, af A. H. HawortH, som likväl synes. föga afvika från MERREms sy- stem, ehuru här uppstäldt i tabellarisk form 9): Japanesernas i sekler strängt iakttag- na Prohibitivsystem har gjort, att detta lands Zoologie varit framför andra länders obekant och inskränkt till några färre frag- far . menter. Bland de sednare bidragen i detta ämne kan anföras en uppsats af Bose öf- ver åtskilliga japanska Amfibier, dem Förf. beskrifvit i fir BromHorrs samling ANS Den "AT. ex. Cavr, Beyträge zur Amphibiologie, &c.; Isis 1826, 1, p. 87. Sreix: Berichtigungen &c. Isis 1826, 6, p. 601. FritzisceR : Kritische Bemerkungen uber das Schlangenwerk von Spix und WacLEr. Isis, XIX, 9. p. 991. MenkE: Rana rubeta ist ein junger Bufo vulgaris. Isis XX, 2, p. 172. ++) Bull. univ. 1826, 5, p. 115. 245) Tsis 1826; 2, pag. 203. 45 afhandlar med noggranhet en ”Tupinambis,- 2 Batrachier, samt 10 Ophidier, af åtskil- liga slägten, och deribland äfven några nya arter. RicHaArpD Haruan har nyligen börjat Norr- skänka oss en systematisk och beskrifvan-ras Am- de framställning af Norra Amerikas Am- fibier. fibier "), och börjar densamma med Ba- trachierna, hvaraf detta land just visar de märkvärdigaste former. — Genera Am- phiuma och Menopoma mnefatta hvardera blott en art; Siren deremot trenne, Me- > nobranchus 23; af Land-Salamandrar fin- nas här ej mindre än 9 arter, och af vat- ten-Salamandrar 10 FY. > Rörande öfriga Amfibierna förtjenar anmärkas, att antalet af icke giftiga ormar (eller de som höra till slägtet Coluber) stiger till 35; hvar- emot de giftiga endast utgöra 10 arter; bland hvilka likväl 5 äro Skallerormar. Slägtet Amphiuma har nu ytterligare Cuviens blifvit” utredt af Cuvier, som nyligen skänkt toa oss en intressant anatomisk beskrifning om af Am- detta besynnerliga slägte, och tillika riktat ?hiuma. 4) Journal of the Academy of Natural-Sciences of Philadelphia. Vol. V. (December 1826) p- 317; — (February 1827) p. 325. ") De öfriga här upptagna genera hafva följande antal af arter: Rana 14; Hyla $; Bufo2; = "Ophisaurus 1; Coluber 35; Vipera 15 Cenchris "2; Scytale 2; Crotalus 5. ”44) Annales du Museum d hist. nat. 7:me Année, 7:me Cahier; pag. I. 46 nom trenne tår, då Amph. means endast har tvenne, och derföre, såsom Cuvier yt- trar, äfven skulle kunna kallas Amph. di- dactylum Y. Båda tillhöra Norra Ame- rika, som i allmänhet synes rikt på djur af den form, som Vatten-Salamandrarne, Hypochton och Siren framvisa. De anses af infödingarna såsom ganska giftiga; ehu- ru utan all anledning. De vistas i dam- mar och grundare vatten, och man finner att de stundom nedborrat sig 2 till 3 fot 1 den fastaste gyttja, särdeles om vintern. De kunna äfven några dagar uthärda på det torra, och man skulle således kunna säga, att dessa djur på sätt och vis äro nästan mera än amfibier, emedan de kun- na lefva i luften, i vattnet och under jor- den; och ändå är det sannolikt endast me- delst luften som de andas; ty de hafva ej andra respirations-organer än lungor. Resultaten af CuvieErs undersökningar visa hufvudsakligen: att Amphiuma är in- 'genting mindre än en fullvuxen Siren; att det icke ens är till Hypochton som den mest närmar sig, utan till de vanliga Vat- .ten-Salamandrarne, från hvilka den huf- vudsakligen skiljer sig medelst kroppens förlängning, det betydliga antalet af ver- tebrer; den ringa utbildningen af extremi- teterna,' fingrarnas reduction till tre eller blott tvenne, och framför allt genom de 2) Denna namnförändring vore dock bögst opas- sande, då lätt kan hända att flere arter af vw detta ,:slägte kunna öfverensstämma i antalet af tår eller fingrar. 47 öppningar på sidorna af halsen, hvilka den under hela sin lifstid synes bibehålla: ; Cuvier anser för öfrigt sannolikt, att flera arter af detta slägte torde finnas i samma länder, der dessa nu inom kort tid blifvit upptäckta, och att, oaktadt den fruk- tan och afsky man nu hyser för dessa djur, man måhända slutligen torde komma att begagna dem såsom födoämne. På tvenne åtföljande plancher, är så väl dessa djurs yttre form, som den inre organisationen framställd. : Redan omkring år 1807 uppstod frå- Suchus ga om huru vida i Nilen finnas tvenne EE arter” krokodil, eller blott en. GEOFFROI St. Hirvare var af den förra meningen, och påstod att ordet Suchus hos de gamla Auktorerna måste beteckna en från den vanliga skild art, af mera mildt och täm- , > bart lynne. Cuvter påstod, att blott en art funnes i Egypten, och att med Su- chus betecknades endast tärmda individer af densamma. ) " Beir bar likaledes i en särskilt grupp, kallad Leptorhina, sammanställt vissa sär- deles vackra ormarter, som utmärka sig genom sin ovanliga smärthet, sitt spetsiga hufvud, och sina glänsande färger. - Han räknar till denna familj 2 genera, nemli- gen: Dryinus Mera. (Dryophis Ds.), med 6 arter; samt det af Berr här projectera- de nya slägtet Leptophis, med 4 arter, hvaribland Coluber ahetulla Liss 0. Ägg af Brewster har meddelat underrättelser Boa. om äggen af den beryktade Jätteormen, Boa Constrictor , hvilka, oaktadt denna orms storlek, icke äro större än gåsägg; =S ett förhållande, som öfverensstämmer me hvad som äger rum mellan krokodilen och dess ägg. De ur dessa ägg framkrypande ungar egde redan i ägget en längd af 18 tum. På 14:de dygnet, sedan de fram- kommit, ömsades huden första gången. 2) Om sto- Tillvarelsen af den i åtskilliga Tid- ra Sjö- . z - d å ormen. Ningsblad, och äfven i årsberättelsen 1821, e) om- :a) Froriers Notiz. N:o 280. 8) Zool. Journ. N:o 7; p- 299. — Bull. univ. 1826. N:o 9, p. 96- e) Zool. Journ. N:o 7, p. 32. — Bullet. univ. 1826, 9, Pp. 104. d) Froriers Notiz. Nio 327. p. 297: e) Pag. 236. 49 omnämda stora Sjöormen, som påstås haf- va blifvit sedd i Amerikanska hafvet, fort- far ännu att vara ett föremål för tro eller tvifvel. Hooxer har nyligen åter meddelat 'en uppsats i detta ämne, ”') med citatio- ner och berättelser af personer, som sjelf- va intyga, att de sett detta ofantliga sjö- djur, och hvaraf den ena observatorn, som -betraktat detsamma blott på omkring 150 fots afstånd, äfven bifogat en, likväl som det synes ur minnet gjord, ritning. Or- men berättas endast vid lugnt väder visa sig på hafsytan, hvarpå han då simmar med upphöjdt hufvud och krökt hals, samt vågformigt bugtig rygg, men med ålformig rörelse. Som observatorn trodde sig kun- na beräkna den synbara delen af djurets kropp till 60 fot, tyckes det som den sam- ma ej bordt så lätt kunnat förfelas, då Cap- tenen yttrade, ”att han väl ville uppoffra skepp och laddning, om han kunde blifva ägare af detta vidunder”. — Men såsom dylika syner alltid tyckas hafva en särskilt lycka till sitt skydd, finnes äfven nu, att på detta skepp fans blott en harpun; att båten var använd till stall, och att man hade tvenne kononer, men inga kulor. — Ormen fortsatte således: sin kosa ostörd förbi skeppet. — HooKxer, som meddelat dessa underrättelser, förebrår Naturforskar- ne deras allt för stora scepticism och otro, då de betvifla så många särskilta vitt- +) Brewster's Edinburgh Journal of Science N:o XI. — Fnronrers Notiz. N:o 356. . ' Pr: Dalmans Arsb. 1826-77 50 nens, till en del äfven edligt bestyrkta, in- tyganden, ehuru de ej vägra att lemna tro åt de nya upptäckterna af sådana bland fornverldens stora djurformer, som Plesi- osaurus och Megalosaurus. Fastän man ej kan neka möjligheten, att stora sjödjur kunna uppehålla sig på hafvets djup, och endast sällan uppstiga till dess yta, bör här- vid likväl anmärkas, att det ej är de an- förda vittnenas trovärdighet, utän deras förmåga att utan illusion rätt observera och uppfatta ett sådant främmande objekt, som af Naturforskarne så ihärdigt betviflas; och att likasom bestämningen af Megalosaurus och andra fornverldens djur grundar sig på undersökning af djurets verkliga ben, vore äfven vid fråga om detta vidunder, ett enda segment, eller någon del af dess kropp, för Naturforskaren ett mera upply- sande vittne, än hundrade vittnen som en- dast skådat på afstånd. Ichthyologie. Gastero- I Fromers Notizen (N:o 278) före- ' stei fö- doäm- nen. komma underrättelser om den så kallade ")Herpetologisk Litteratur. Funk (Ad: Fr.) De Salamandrae terrestris vita, evolutione, formatione tractatus. — Acced. tabb: aeri incisx tres. Fol maj. Berolini. R. Harran: Description of a Land Tor- toise, from the Gallapagos Islands, common- ly knownas the ”Elephant 'Tortoise” (Te- studo elephantopus); Journ. of the Acad. of . Nat. Sc. of Philad. Vol. v. p. 234. — m. fig. Caecilia Ophidiorum genus recensuit et illustravit Hemprice; — Verhandl. der Ge- sellsch. naturf. Freunde in Berlin, V:r Jahrg. p. 234. (Här anföras 6 arter.) 51 Spiggen eller Hornfisken, Gasterosteus acu- Jeatus TLinn.), dess lefnadssätt och födo- ämnen; af en icke namngifven författare. — Den synes föredraga unga blodiglar fram- för hvarje annan föda, och sluka dem med utmärkt häftighet. De arter, hvarmed Förf. matat sina, voro Hirudo sanguisuga, H. vulgaris och H. complanata. — Denna fisk, ' ehuru nästan minst af alla, är likväl gan- ska glupsk, och slukar stundom äfven yng- let af sitt eget slägte. MitcHuxr har beskrifvit en vid New- York fångad Råcka, som utmärker sig der- igenom, att kroppen är ymnigt besatt med taggar, hvaraf den erhållit benämningen Raja Erinaceus "). . LESEUR, som egnat en särdeles upp- märksamhet åt de nordamerikanska arter- na af detta slägte, har deraf beskrifvit åt- skilliga nya, och bestämt andra med dem beslägtade arter ""'Y, W. W. Woop har beskrifvit 4 nya arter af Blennius, samt 2 af Exoccetus """"), Entomologie. I Årsberättelsen 1822 finnas anfördeOm Lys- de utförliga physiologiska och chemiska un. Masken. dersökningar, hvilka Macarire anställt om Lysmasken ; andra författare hafva nu åter gjort denna insekt till föremål för dylika +) Fror. Notiz. N:o 200. +4) Journ. of the Acad. of Nat. Sc. of Philad. Vol. IV. N:o 4, p- 100. +44) Journ. of the Acad. of Nat. Sciences of Phi- ladelphia, Vol. 1V. Mars 18235. N:o g. 52 rön, hvilkas detaljer jag likväl nu kan för- bigå. Vigtigare äro de underrättelser om dess lefnadssätt, hvilka en onämd förfat- tare från Rouen uppgifvit "). Larverna fun- nos nemligen med särdeles skicklighet och ihärdighet anfalla och förtära djuren af Helix-snäckor. De förtärde likväl äfven bladen af en Hieracium; men åto endast om natten. Dettå lefnadssätt liknar såle- des ganska nära det af Drilus flavescens, hvilket nyligen blifvit upptäckt "=. Man har fordom allmänt antagit, att Lysmaskens ljus egentligen är bestämdt att leda de spridda makarna till hvarandra; men redan den anmärkningen, att äfven de ofullkomliga larverna äga samma lysan- de förmåga, synes ett nog vigtigt inkast mot denna förklaring. Sedan man nu fun- nit, att lysmasken är ett rofdjur, och då man erinrar sig den häftighet, hvarmed en stor mängd af insekter samla sig kring hvarje i natten tindrande ljus, torde det nog förtjena att undersökas, om icke lys- maskens sken, som eljest blifvit hiknadt vid den fackla Hero upptände, — måhända sparare är beräknadt på något försåt; nem- ligen att dymedelst locka rofvet i dess granskap. å Med någon uppmärksamhet på rikt- ningen af Entomologiens gång, och på de ”) Note sur les habitudes naturelles des larves de Lampyre; par M. M. — — Bull. de la Soc. Philomat. Fevr. 1826. — Bullet... univ. 1826, 6, p- 206. | 2) Jomk. Åsber 1825, p. 416. Cochleoctonus vorax. 33 arbeten denna vetenskap under olika tider framalstrat, finner man ganska lätt, huru noga mängden af Entomologer följt den Författare, hvars systematiska arbeten för deras period varit de fullständigaste eller mest begagnade. Detta har äfven yttrat sig i den olika uppmärksamhet och bearbet- ning, som vissa ordningar och slägten vun- nit, och som ofta endast varit en tillfällig följd af den främre eller aflägsnare plats de samma i systemet innehaft. Så äro t. ex. Coleoptera utan jemförelse mest bearbetade, och endast fjärilarnas högst lysande färgor hafva åt dem beredt en uppmärksamhet framför de öfriga ordningarna. Så länge enligt LinséÉs och Fasrici uppställningar de egentliga Scarabzeerna började serien af Coleoptera, såsom otvifvelaktigt dessas tjen- ligaste och egentligaste representanter, märk- tes äfven tydligen, att de hit hörande ge- nera företrädesvis blefvo bestämda, utred- da, och beständigt ökade genom upptäck- ten af nya arter. Sedan åter LATREILLE il sitt system satte Coleopteras rofdjur, Ci- cindele, Carabici o. s. v. i främsta rum- met, började äfven dessa familjer att med sådan för-kärlek samlas och utredas, att för närvarande: högst få äro så rika på kän- da arter och så sönderdelade i genera som dessa; och detta oaktadt alla de svårighe- ter, som uppstått af mundelarnas undersök- ning och många arters snarlikhet. - Man skulle sålunda nästan vara böjd att önska, att LATRELE, eller någon kommande Sy- .stematikus ville af politik börja serien af sina genera med de minst bearbetade och 54 minst utredda slägten; sådana som t. ex. Aphis, Chermes, Tinea, Phryganea, Ich- neumon , Coccinella, o. s. v., för att så myc- ket snarare äfven tillvinna dem en sådan allmännare uppmärksamhet ''). Desran Det utmärktaste bevis på den tillök- Species. ning 'och bearbetning som GCarabernas fa- milj på detta sätt erhållit, lemnar det ar- bete Grefve DeseAn nyligen utgifvit i Pa- ris ""), och hvilket innefattar en systema- tisk uppställning samt beskrifningar på de arter af denna flock, som finnas endast i dess samling. Oaktadt den fördelning, som ägt rum med de förut antagna genera, in- nefattar ännu t. ex. Cicindela 144 arter, och Carabus (i nu varande inskränkta be- märkelse) 124 arter; Brachinus 47; Chlae- nius 66, o. s. V.; De nu utkomne tvenne Tomer af detta verk (af 451 och 490 si- dor) innehålla ännu ej slutet af de släg- ten i Författarens samling, som blifvit bil- dade blott af Linnés Cicindela och Ca- rabus. | ”) Jag säger här uttryckligen en allmännare uppmärksamhet, emedan här endast är fråga om en sådan; ty att vissa utmärkta Författare just företagit sig att monographisera ett eller annat sådant vanligtvis försummadt genus, eller familj eller ordning, såsom händelsen varit med Staphylinerna, Myrorna, Histeroi- des, o. fl, bevisar intet mot hvad här blif- vit yttradt om den allmänna riktningen. 4) Species general (sic!) des Coléopteres de la collection de M. le Comte Deraan. Tome pre- mier Paris 1823, 8:03; — Tome second Paris 1826, 8:0. a 55 Man kan häraf dömma så väl till den- na privat-samlings utmärkta rikedom, som till det antal af species som redan torde vara kända, men som här ännu saknas. — Så väl i anseende till det betydliga antalet af här beskrifna nya arter, som till upp- ställningens ordning, samt noggranheten i beskrifningar och synonymie, är detta ar- bete visserligen en utmärkt skänk åt ve- tenskapen; och om man än måste på det ' högsta ogilla vissa af Författarens alldeles oriktiga åsigter rörande Nomenclaturen, så bör man deremot göra rättvisa åt den öf- vertygelse och den öppenhet, hvarmed Förf. yttrar dem. Det finnes likväl bland Coleoptera en Scrör- familj, som är ännu rikare på arter, än Chscé. denna, nemligen Curculionernas, som lioner. af LissÉ fördeltes på två eller tre slägten. Äfven denna familj har nu varit föremål för en noggran undersökning, och blifvit af Herr ScHönHerRrk fördelad i ej mindre än 194 genera ”), hvilka alla äro ej al- lenast karakteriserade, utan ock utförligen ö beskrifna; oaktadt härvid den alldeles egna z svårighet inträffat, att mundelarnas olik- heter, som eljest alltid mer eller mindre ingå i slägtkarakteren, här alldeles icke kun- nat begagnas, i anseende till dessa delars ringa storlek och dolda läge hos Curculi- ”) Curculionidum Dispositio methodica, cum ge- nerum characteribus, descriptionibus atque | observationibus variis, seu Prodromus ad Sy- ; nonymiz : Insectorum! Partem IV; auctore C. J. ScnoEnuerr. : Lipsie: 1826 )8:01 qui 56 onerna. Så mycket nogare äro deremot al- la olikheter i dessa djurs yttre delar tagna i beräkning, och den uppmärksamhet, hvar- med detta skett, den stränga omsorg Förf. iakttagit vid valet af antagna benämningar, samt vid bildandet af nya, och den utför- lighet hvarmed hvarje slägtes modifikatio- ner blifvit framställda, gifva åt detta arbe- te en alldeles egen karakter, nog utmärkt bland denna tids öfriga entomologiska skrif- ter. Om man än, i anseende till vår bri- stande kunskap om dessa djurs lefnadssätt och metamorphoser, icke nu kunnat ordna dessa talrika slägten i en med de naturli- ga frändskaperna öfverensstämmande följd, så är dock Hr ScHönHerrs arbete en ut- förlig analys af denna familj, för sig sjelf betraktad; och det betydliga antalet af nya genera förklaras någorlunda, vid betraktan- de af den utomordentliga mängd af hithö- rande arter, som nu är upptäckt, då de bekanta Curculionider kunna med säkerhet beräknas till öfver 2,000 arter. ESA Sturm har utgifvit en Katalog öfver de Katalog.Coleoptera han äger i sin samling, hvil- ka stiga till 7193 arter; således till mera än i den förut af DeJEAn utgifna Katalog, som varit en förebild för denna "). Den medförer för Entomologen den fördel, att härefter kunna ordna arterna under de mångfaldiga nya genera, som nu der och hvar blifvit projecterade, men för hvilka +) Katalog meiner Insecten-Sammlung -voiv Ja- cop Stuem, Erster Theil; Käfer; mit 4 ausgem. Kupf. Närnberg 1826, 8:0. KV 57 ännu till en så stor del saknas karakterer. Sturm har beledsagat: denna Katalog med en systematisk öfversigt af alla de familjer och genera, som här äro antagna, samt bi- fogat colorerade figurer af till största delen nya arter, såsom exempel för dessa familjer. Tillika har Förf. föreslagit tyska slägt- " namn för alla dessa många genera '). Af TnrerrtscHxes fortsättning af ÖcHsEn- Trerr- HEIMERS berömda arbete öfver Europas fjä- Europ. rilar hafva vi nu erhållit så många häften,Fjärilar. att det vidlyftiga slägtet Noctua finnes fullständigt afhandladt ""Y. Detta slägte, som hos LinnÉ endast utgjorde en afdel- ning af slägtet Phalaena, är nu sönder- deladt i ej mindre än 86 här så kallade ge- nera, hvilkas karakterer likväl ännu äro så ofullständiga, att en jemförelse mellan des- sa slägten och hvad i andra Ordningar kallas och utgör genera, svårligen kan äga rum. För den egentliga Lepidopterologen lätta de likväl onekligen öfversigten och ordnandet af denna vidlyftiga och svårred- da familj, hvaraf här flere hundrade euro- peiska arter finnas beskrifna, jemte en ut- 4) Svårligen komma dessa tyska slägtnamn att vinna burskap, ty det synes knappt troligt, att icke en hvar hellre nyttjar t. ex. den korta och bestämda benämningen Lytta, än Pfla- sterreitzkäfer; hellre Helops än Buntdister- käfer; hellre Ditylus än Höckerdiisterkäfer, 0.18. Vö ++) Die Schmetterlinge von Europa. . (Fortset- zung des Ochsenheimer'schen Werks,) von Fr. Tnreitscake. 5: Band, 3 Abtheil. Leipzig 1826, 8:0. 58 förlig synonymie och bifogad beskrifning af larven samt metamorphosen, så ofta Förf. om dessa ägt kunskap. Den noggranhet och kritik, hvarmed dessa beskrifningar äro författade, och den naturenliga ordning vid arternas uppställning, som Förf. sökt, och ofta lyckats att uppfinna, utgöra detta ar- betes mest eminenta förtjenster, och sät- ter detsamma framför dem vi förut äga öfver samma ämne. Till dess svaga sida höra deremot den bristande kunskapen om arternas utbredning, särdeles åt norden, och om de skandinaviska arbeten, som utkom- mit öfver samma föremål; — samt åtskil- liga ofullkomligheter i den generiska No- menclaturen och vissa fall af framställnings- formen, som nu likväl äro så allmänna, att de härvid knappt nog förtjena anmär- kas. — Förf. har tillika den förtjensten att han åt alla dessa många nya genera gifvit samma grammatikaliska ändelse som sjelfva stam-slägtet äger, så att de utan all svå- righet kunna subsummeras såsom så kal- lade sub-genera under detsamma. | fölujen- TresterokL har uti några: häften af mon. Isis lemnat en kritisk revision af de till slägtet. Zchneumon, hörande arter, som ännu finnas i Fasrici samling "'). - Det är ett välkommet bidrag till utredandet af detta högst. vidlyftiga och svåra slägte, och dub- belt att värdera på en tid, då gransknin- +) Revisio critica generis Ichneumonis specierum, que Kilie in Cl. Faskicir museo adhuc su- perstites sunt. —' Isis" 1826, '1,; Pag. 5»; 3 pag. 2163 3, pag. 193. => REV 59 gen af Coleopter-samlingar nästan synes hafva nog mycket afvändt Entomologernas uppmärksamhet från de öfriga ordningarna. Von Hevoess försök till en systema- Acari- tisk indelning af Acariderna "") visar hvil- te ken mängd af olika former, och hvilken matik. nästan otrolig myckenhet af arter äfven denna flock innefattar, som, i anseende till djurens ringa storlek och svårigheten att förvara dem, är mindre utredd. Denna uppställning innefattar ej mindre än 69 ge- nera af Acarider, hvaraf ändå endast 3 hö- ra till Hydrachniderna eller Vattenspindlar- ne. Den på detta sätt äfven här ökade ge- neriska nomenclaturen synes likväl åtmin- stone genom namnens korthet fördelaktigt utmärka sig från det nu åter inrotade be- nämningsättet. ; Ganska anmärkningsvärd synes en iakt- Acari- tagelse af NitscH, som funnit en ny CALA, Top kallad Sarcoptes subcutaneus; ty denna foglar. art lefver i stor mängd i det under huden öfver hela bröstet utbredda luftrummet på en art af Pelikaner, Dysporus bassanus Åk Äfven från norra Amerika hafva vi Norr- erhållit åtskilliga entomologiska beskrifnin- OL gar; såsom 3 arter af det sällsynta slägtetInsekter. Cremastocheilus, beskrifne af Harris FX); — ") Isis 1826, VI, p. 608. "4) Ueber Milben die im Innern lebender Vögel leben; von NirtscH. ScHWEIGGER Journal fär Chemie und Physik, 46:r Band, p- 435. ++) Journal of the Academy of natural sciences of Philadelphia. Vol. V. February 1827. N:o 11 & 123 pag. 381. 60 några andra nya Coleoptera, beskrifne af. Hertz '"), — samt ett ännu större antal af samma ordning, af Sav ""Y. Visakna der- emot ännu några bidrag rörande de i det- ta land förekommande insekters märkvär- digare instinkter, lefnadssätt och förvand- lingar. ") På anf. st, pag. 373. "") I samma Journal pag. 237, 261, 293. Entomologisk Litteratur. Abbildung und Beschreibung der vorzigl. europäischen Schmetterlinge, getreu nach der Natur. Mit 8 ausgemalten Kupfertafeln. Frankfurt 1825, 8:o Hänrmasn, C. D; De Cercopibus atque Cy- clopibus Colonix 4:0. SErrREs, (M. de) Ueber die Augen der In-. sekten. Aus dem Franz. von I. I. DiEFfEn- BAcH. Berlin. 38:o. WarterR, M. Bemerkungen äber die Ver- heerungen des Fichten-Riässeln Käfers, Cur- culio Pini Linn.z; und einige Hälfsmittel zur Vertilgung desselben. Carlsbad 3:o. Gryllorum, Hungarie indigenorum, species aliquot illustravit Fr. Lib. Baro de Ocskar; Nov. Act. Nat. Cur. Bonn. T. XIII, p. 407. — (Endast tvenne arter). Introduction å Phistoire naturelle des In- secles, avec figures lithographieés; par le con- servateur du cabinet entomologique de la pension de M. Auc. PeErrikrRE, a Bordeaux. Part. 1, 2, 3, 83:o. Bordeaux 1824, 1825. Vicors: Ins. n. sp. — Zool. Journ: 1925, N:o 3, p. 4133 et N:o 4, p- 536. — (Cole- optera). s Obs. on the Tipulides of Great-Brit. by J. Fr. StEPRENs. Zool. Journ. 1825; N:o 4, Pp: 448: — (15 arter af Culex , och 2 af ÄZno- pheles.) 61 Malacologie, Helminthologie, o.s.v. Sex har i södra Amerika upptäckt ett Aspidi- nytt genus af Land-Mollusker, hvilket så ”"" mycket afviker från alla förut bekanta, att han ännu ej vågat bestämma ens den ord- ning, till hvilken det bör hänföras. Den liknar vid första påseende en Oniscus, men kryper, likt snigeln, medelst en utsträckt, köttig fot. Detta djur kallas af Spix: Scu- tigera ") ammerlandia, och synes visser- Catalogue méethodique des Crustacés terres= tres, fluviatiles et marinsy, recueillis dans le département du Calvados, par M. de BrEzIis- son. Mem. de la Soc. Lins. du Calvados, log 16 a | Description de quelques insectes nouveaux, découverts en France, en 1825; par M. Th. DescourTiLz; — Ann. de la Soc. Linn. de Pa- ris; 1826 Maji, p. 156, av. I pl. MéÉmoire sur les Pucerons, suivi de la de- scription de quelques especes nouvelles; par M. Kitten. Ann. de la Soc. Linn. de Paris; Maj 1826, p. 133. Nouvel arrangement binaire des Crustacés brachyures; par A. H. Hawozrrtz. (Phil. Ma- gaz. 1925, p. 105). — Bull. univ. 1926, 10, SSE ; a L”Entomologie, ou histoire naturelle des In- sectes, enseignée en 15 lecons; par R. A. E. Paris 1926, 12:0. Histoire naturelle des Lepidopteres ou Pa- pillons de France, par I. B. GonparT; Fome V. MNocturnes Tom. 2, Livr. I å XV. — Paris: > 1825, 8:0. tylsv ") Benämningen Scutigera kan ej gillas; och är redan längesedan använd för ett genus bland Myriapoda. Till undvikande af ytterligare kollision skulle. det af Spix-beskrifna nya Mol- lusk-slägtet .kunnä kallas Aspidimön. 62 ligen bilda ett eget genus, men ännu har endast den i Bulletin universel införda underrättelse härom kommit till vår kun- skap "). Lowe har sökt utreda, och till vissa afdelningar bestämma arterna af det märk - värdiga slägtet Chiton, hvilkas synonymie hittills varit särdeles intrasslad. 05 ÖR AGS Den bekanta Papperssnäckan, Argo- gonauta.nauta Argo var redan känd af de gamla, och redan Prinrus omtalar den samma så- som seglande på hafsytan, medelst de höj- da segelformiga organerna, samt fötternas biträde såsom åror. Om detta fenomen fans nog märkvärdigt i och för sig sjelft, så blef det ännu märkvärdigare genom nya- re zoologers påstående, att det djur, som sålunda i detta snäckskal seglar på hafs- ytan, alldeles icke är den rätta invånaren eller alstraren af skalet, utan en alldeles främmande Mollusk, ett slags Sepia eller Bläckfisk, som endast parasitiskt bebor det- samma, och så väl förstår att för sina än- damål begagna detta skals båtformiga skap- nad. - Denna åsigt har varit antagen och med åtskilliga skäl försvarad af flere bland vår «tids berömda, zoologer, af en RAFINES- QUE, LEACH, HomE, SAY, BLAINVILLE, m. fl. Rare, som nyligen meddelat några iaktta- gelser om detta djur, hvilket han på Me- delbafvet undersökt och beskrifvit, har sökt vederlägga detta påstående, och intygar, att hämde Argo-snäcka och den inneboen- -"") Bullet. univ. 1826. Jan: p: 136. ”") Zool. Journ. 1825, April p. 93. N 63 ( ; de Argonauten verkligen äro organiskt för- enade. =) — Det tydligaste beviset för sanningen af denna åsigt synes vara en iakt- tagelse af MontrorT, nemligen, att denna Naturforskare redan i ägget af Argonauta fonnit embryonet omgifvet af sitt skal. ""'Y Oster har anmärkt, att de Mollusker Litho- och Annelider, som borra sig in i kalkklip- Phager. por eller i skalen af Conchylier, ingalunda åstadkomma dessa urgröpningar på meka- niskt sätt, utan medelst en lösande vätska, hvilken Osrer likväl ej kunnat chemiskt undersöka, emedan dessa djur ej afsöndra den samma oftare eller ymnigare, än behof- vet fordrar. Dessa Lithophager genomborra väl kalksten och skalen af Conchylier, men kunna ej genomtränga kisel eller lerjord- haltiga ämnen. Åtskilliga borra sig till och med in i skalen på individer af sin egen art; djuret märker detta ej, innan genomborrningen nästan gått alltigenom, då öppningen tillslutes, icke med kalk el- ler skal-ämne, utan med ett gulaktigt ani- maliskt, som icke ens löses af mineralsy- ror. 255) q GRANT har uppgifvit en oväntad och be-Ljud af synnerlig iakttagelse om en Mollusk, Tri- sa tonia arborescens, nemligen att densam- =" ma, förvarad i ett glaskärl med hafsyatten, 4) Ueber die Argonauta Argo, von W.Rarp. Na- turwiss. Abhandl. einer Gesellschaft in Wir- 'tenberg. 1:r Band 1:s Heft p. 67. — Tä- ' bingen. ' 1826. ' ? Av) Hist. nat: des Mollusques ”Töm. Il, p; 231. ""4) Ann. of Philos. July 1826. — Frontiers Notiz. N:o 309, p:U10j Aa 64 gaf ett tydligt ljud från sig, som förnyades i intervaller af en eller 2 minuter. Förf. hade djuren lefvande omkring en månad, under hvilken tid de fortforo att låta höra detta ljud, som enligt förf. tydligen syntes komma från deras mun, hvilken dervid märktes vara i rörelse. ") Corsicas PayreaAupav har någon tid sysselsatt sig med en noggrann undersökning af Cor- sicas fauna, och nu utgifvit en Katälog öf- ver de Annelider och Mollusker, han fun- nit på denna ö och vid dess stränder. Arternes antal stiger till 358, hvaraf An- nelider och Cirrhipoder icke erbjudit nå- gon ny, men bland Snäckor och Musslor har han träffat 68 förut obekanta. =) Jag har förr omnämt den fördelning i många slägten, som LinsÉs Lepas i sed- nare tider undergått. Grav har nu gifvit en' synopsis öfver dessa så kallade Cirr- HIPODER, och ordnat dem under 5 natur- liga familjer, samt ej mindre än i 29 släg- ten. "=7) Dessa slägtens antal har SowErsy yt- terligare ökat med upptäckten af ett verk- ligen ”) Sur les sons produits sous PFeau par la Tritonia arborescens, par Grant. (Edinb. philos. Journ. Jan. 1826, p. 185.) — Bull: univ. > 2826, 11, p. 368. +4) Catalogue descriptif et meéthodique des Anne- lides et des Mollusques de Vile de Corse; par M. Pavreaupau. Paris 1826. 8:o (Bull univ. 1826, I1;:p. 363.) >) Annals of Philos. 1825, p. 97. 65 ligen märkvärdigt, kallat Octomeris, och hvars enda bekanta art finnes vid Cap. "Y Bland de Conchylier, som länge fästat Model- Zoologernas uppmärksamhet, men likväl ej Ka kunnat nog vetenskapligen bestämmas, äro skopi- dessa ytterst små mångrummiga snäckor, Nau- eller vanligtvis så kallade Nautili, som ejtili &e. utan mikroskopet kunna, granskas.:/ Vi haf- va att tacka ÖrsiGNY's outtröttliga tålamod och skarpsynthet, att Vetenskapen nu ;blif- vit riktad med en fullständigare kunskap äfven om dem. Han har ej allenast samlat, ordnat och bestämt öfver 300 sådana arter, samt indelat dem i mer än 50 genera; han har äfven genom en) särdeles | uppfin- ning bildat Modeller, som tydligen fram- ställa de genera och, subgenera, till hvilka dessa mikroskopiska arter höra, vare sig fossila -eller ännu lefvande. "") De utkom- na modellerna framställa omkring 100 ar- ter, samt äro beledsagade af Text och Plancher. OrsicsyY har, såsom ett bihang härtill, äfven utgifvit en systematisk öfversigt öf- ver alla Cephalopoderna (eller Sepix-arta- åt djur), hvilkas bekanta arter här tilli- ka finnas anförda; så att denna öfversigt ") Zool. Journ. N:o VI, p. 244. ”') Modeéles des Céphalopodes microscopiques vivans et fossiles, représentant un individu de chacun des genres; et des sous-genres de ces coquilles &c.; par A. Dessatuines=D'OR- BIGNY; Livr. 1—4. Pr. Dalmans sIrsb. 1826. d 66 "är. den fullständigaste vi nu äga: 1 detta ämne. "'). | Gray har gifvit en mönbera phi öf- ver det vackra snäckslägte, som kallas Cy- prea, och som ökktadt ' det stora antalet af arter det innefattar icke kunnat så för- -..7 delas i många nya genera, som eljest fal- "Jet värit smed de flesta af Tinngs' slägten. GRAYs Monographie är ännu icke fulländad, mejY go arter äro der "redan framställda, hvavibland flere nya, till: hvilka likväl äf- ven här ännu saknas figurer. ”"Y — Du- cr.os har i' Bull. univ. bifogat åtskilliga an- märkningar eller rättelser vid detta arhe- te, RE Blod- | Redan i de förra Årsberättelserna har äras jag omnämt den omsorg, hvarmed man om I sia Frankrike nu mera underhåller stora colo- nier af Blodiglkr, och de intressanta iakt- tagelser rörande dessa djur s' lefnadssätt, dem män i anledning häraf gjört. Detta ämne synes likväl ännu ingalunda uttömdt, och vi hafva åter erballit flera, till en del ic- ke ovigtiga tillägg. Jag måste här inskrän- ka. mig till anförandet af några få. — Enligt hvad Huzarp anmärkt, tyckas Blodiglarnas olika arter visa ett nog olika lefnadssätt så att då de, som egentligen höra till Hirudo , ”) Tableau méthodique de la Classe des c phalopodes; par M. Dessarines-D'ÖRvIGNY; pré- "cedé Tune Introduction par M. de Firus- SAC. Päris 1826, Sto; avec un tableau et un : Atläs in 4:o. —(Bull. univ. 1826, N:o 10; ”p: 2425; Nr, p. 364.) sn Zool. Journ. N:o 2 AES NN. ">4) Bull. univ. 1826, IT, p. 385.- AA 67 begärligt 'suga blod, finnas deremot andra arter, hvilka aldrig försöka detta, utan der- emot med mycken glupskhet förtära met- maskar. Sådant är förbållandet med den så kallade Hirudo worax, eller Hemopis sanguisorba SaAvieny; och då äfveri dju- rens inre organisation synes motsvara den- na olikhet i lefnadssätt, ger detta visser- ligen mycket stöd åt Savicnys och 'an- dras åsigt, att för dessa arter antaga ett eget genus, Hemopis eller Trocheta Du- TROCHET-. > Af större vigt och mera praktiskt in- tresse äro likväl iakttagelserna rörande des- sa djurs bibehållande och förökning i de för dem inrättade särskilta små dammar, samt om konsten, att utan skada förmå dem att uttömma det insugna blodet, för att dymedelst snart åter kunna begagna dem. De anställda försöken visa hufvudsakligen: 1:0 Man har aldrig märkt olika arter af verkliga blodiglar anfalla hvarandra, om de än blifvit förvarade i samma kärl. 2:0 Blodiglar bibehållas mindre väl i genomskinliga än i opaka kärl; man bör ofta ömsa vattnet, och bekläda kärlets bot- ten med en bädd af lera. 3:o Uttömmandet af det insugna blo- det föranledes tjenligast derigenom, att man lägger blodigeln 5 eller 6 minuter i rödt eller hvitt vin; de röra sig då först våldsamt, bli sedan orörliga, hvar efter mån bör upptaga dem, då vanligtvis en hastig bloduttömning följer. Lagda i friskt vatten återfå de sin liflighet, men afgifva blöd ännu några dagar, hvarföre vattnet 68 dåbbör noga ombytas. Man har”låtit blod- iglar :virdergå "en sådan uttömning, åter nyttjat dem, samt åter underkastat dem samma operation, ej mindre än 4 gånger inom 2 månader. > Vanligtvis lemnas de 20: eller. 25 dagar, innan de åter begagnas. Utom vin kan äfven hafsvatten, salt, ut- spädd ätticka, m. m. användas såsom be- Ne denna uttömning. r4:0 För att befordra deras förökning, måste man» åt -blodiglarna bereda en belä- genhet, så nära som möjligt öfverensstäm- mande med: den,' hvaruti de äro i fria till- ståndet, samt 'efter äggläggningen låta ung- arna! utveckla: sig på en passande bädd af lera: Augusti månad är tiden för deras aggl ggning" SY NE i Bull. univ. | 806, PL kö rar Blodig elns Historia har i de sednare åren in blifvit så mycket undersökt, att aFhandlingar- na om densamma ' utgöra eh 'särskilt samling: Öbservations sur la disposition et:le déve-, loppement des ceufs de plusieurs especes ovi- "pares, appartenant au genre Hirudo, par 100 Räver. "Ann. des Sc. nat 1825, Fevr. p. 184. tor > Recherches sut le genre Hirudo, par M; M- PELLETIER et Huzarp fils. Journ. de Pharm. ; 11825, Mars, p. 103. > Extrait d'un rapport du conseil de santé > de la marine å Rochefort, sur le mode de reproduction: des Sangsues et sur! les 'moyens .,;. de les .tonserver. — . Ann. ; marit.' et eplon. . , 1825, Juillet. -p. 37. Tf HIS, Hkiie Mäbuelle et dice des, nl sues, Cöntenant la: description anatomiqué es ji organes dé la Sangsue öfficinale, avec! des ny liconsidérations physiologiques sur ces organes; or des notions tres-Étendues sur da conservation” fd 69 + BrAsViune bar anmärkt en besynnerlig mask i specket af en "Del hin, fannen lefvande i sin ”cysta, oaktadt Nl käre redan varit död 5 eller 6 dagar. "Dess" Säg; te syhes '8j kuhnd bestämmi s'men denna mask är märkvärdig för de högst föränder- liga förmer "den antog; och emedan 3, all- mänhet Hvalarnas intestinal maskar äro fö- ga unibersöktavo? ):smss det maebornenlli vn Äfven de för "blotta ögat osynliga, och Infa- derföre så kallade mikroskopiska djuremhaf-e ginrens va nyligen blifvit framställda» iett nytt och 5 utförligt system; af BörY' DE” ST. Vincent. Har Man kan dömma till" den mängd af ärter, som , denna Förf,måtte re SR då sjelfva ;g eme ras antal stiger till icke ,min- dre än 82. -Dessa äro: fördelåde under 5 Ordningar, hvardera af dem ' åter 1 flera familjer, och, denua verld af osynliga, va- relser; äv således, lika systematiskt 'ordnad som någon .divYnan djurklass. + FY JDen domestique de ce ver, sa reproduction, ses maladies, son application, &c.; par I. L. Dernerss. Paris 1825, 8; avec 6 pl. ltbogr. Observations sur la conservation et la repro- duction des Sangsues, par M. CHATELAIN. Pa- ris 1826, 8. +) Note sur un Cétacé €choué au Havre, et sur un Ver trouvé dans sa graisse. — Bull. de la Soc. philomat. Sept. 1825. Bullet. univ. 1826. N. 3. p. 370. +) Essai dune elassification des animaux micro- scopiques, par M, Bory de Sant Vincent. 8:o (Endast i få afdrag, af ett större ännu ej utkommit arbete.) — Bullet. univ. 1826, N:o 6, p. 303; Nio 7 p. 4073 N:o 8, p. 444. 70 ökade latinska Nomenclaturen är vwvisserli- gen till en del fransysk. "Y . 8 Litteratur i Malacologie, Helmintho- logie, 0. s. v. E. Meuuis?: ; Observationes anatomice de Distomate hepatico et lanceolato, ad Ento- zoorum humani corporis historiam naturalem illustrandam; c. tab &enea, Götting. folio; — (Recens. Isis 1826, VI, p. 627). Barr: Ueber eine Suss-wasser-Miesmuschel (Mytilus Hagenii), Isis 1826, V. p. 525. — Arten finnes i Preussen. Voyage autour du monde, sous le comman- dement de M. de Frevcinet; Partie zool. par Qvov & Gamarp. — Mollusques. — Observ. on the genus Vermiculum of Mon- TAGU3; by I. FreEminc. Mem. of the Werner. Soc. T. IV, part. 2, p. 564; pl. XII, f. 3—6 Manuel de Malacologie et de Conchylio- logie, &c. par H. M. Dycrotar de BLan-. "" VILLE; Paris 1925, 8; avec un atlas de 100 pl. WiOoCThe Genera of recent and fossil Shells; by UG. B. Sowerby: N:o — XXVII > bal "Phy siölogie. Det är bekant, att pulsslagens hastig-Om pul- het synas förändras: i den mån atmosferens'fns oli- tryckning förändras, vid -uppstigande på stighet högre «berg, 0. s.. .V.- Rourin har meddelat” id 21" de utförliga observationer, han på sig och ningaf tvenne reskamrater anställt, under nedre- SR san från Santa Fe till Llarios of Sau Mar- tin. :— Dessa «observationer hafva likväl ej lemnat nog afgörande resultat. De oli- ka | strapatserna, personernas förändrade hälsotillstånd, och åtskilliga andra omstän--»' oi digheter hafva tydligen vållat åtskilliga ' anormala :. oscillationer i pulsens hastighet. Äfven anmärktes, att 'denna,; i personens liggande - eller uppräta ställning, var mera olika än man vanligen tror. — Per medi- . um synes pulsens hastighet hos dessa 3 ju. personer hafva aftagit såsom 7 till 6; då ' = deremot :atmosferens tryckning tilltog så=""=. söm 7 till: g. — Rouvuin sökte att genom «0 observationer på personer, som på olika =. ,./ höjder lefde lugnt och stilla, vinna pålit- >> ligare resultat, men han märkte, att dessa... .. personer; som. ej kunde förstå det uppgif- nä ändamålet med hans observationer, of- ta nog intogos af en inre sinnesrörelse el- ler - orolighet; som föranledde oriktiga re- sultat 7). | Periiévx har anmärkt återvaknandet Förtor- af en stor ”Tagelmask, Gordius aquaticus ae hel Caf 2 fot 4 tums;längd), hvilken han längs återlif- re tid haft lefvande, men som genom vatt- röj ”) Frontiers Notiz. N:o 282. 72 nets afdunstning fans hoprullad som ' ett nystan, alldeles utan tecken till lif, och så 'förtorkad, att kroppen på åtskilliga ställen endast hade ett häst-tagels tjocklek. Då PELrrirux ämnade förvara denna mask i sprit, men förut ville uppmjuka den i vat- = ten, fann han efter några timmar densam- ma hafva återvunnit sin förra form', och äfven sin liflighet, ehuru denna i mindre grad än förut, och masken fortfor att lef- va ännu 70 dygn ”'). | Jodine Fr. Horr bar uppgifvit, att Han i em Ber Ju Myriapod, Julus fetidissimus SAvi, fun- nit Jodine. Djuret utsipprar en mörkgul saft, som luktär Jodine; och denna saft antog vid 'tillblandning af en upplösning af stärkelse äfven den violetta färg, som ut- märker Jodine "7, Omedel- Grovanni Rossr har genom injektioner com Sökt utforska den omedelbara 'communica- nica- tionen mellan Vener och Vasa lymphatica, mellan Och erhållit följande resultat: — 1:0 Det ide Vener lymfatiska kärlen injicierade Qvicksilfret, 1 mtr sedan det inträngt genom de i dessa kär- ska kärllens väg liggande körtlar, öfvergår äfven i sjelfva Venerna, medelst vissa stammar: af kärl, som från körtlarna utbreda sig till Venernas grenar. — 2:0 Dess stammar af kärl, hvilka vid första påseendet fullkom- ligen visa utseende af lymfatiska kärl, må- ste betraktas såsonv Vener, hvilkas ända- mål sannolikt är, att föra det öfverflöd af blod, som körtlarna mottagit till deras nä- ") Froriers Notiz. N:o 283. ”") Froziers Notiz. N:o 304. 73 ring, åter i sjelfva Circulations-strömmen. — Både genom dissektion och försök med in- jektioner har Rossr öfvertygat Sig, att des- sa kärl alldeles sakna valvler: . Det har visserligen varit länga bekant, Djur uti att man ej allenast i djarens inelfvor, utan Ed äfven i: kroppens öfriga delar, mellan musk- larna, i cellulosan, o.. s. v. finner lefvande fötiskartade djur, eller så kallade Entozoa. Ett , högst. oväntadt tillägg till dessa djurs mällekestkillen har nyligen SCHMITZ lemnat; han bar nemligen funnit sådana djur lef- vande” i sjelfva "blodet ="): Sådana upp- gifter såknas visserligen” icke förut, 'och dy- lika anföras äfven af Författaren, / men de hafva varit af,en; helt. annan; art; — De af SCHMITZ upptäckte Entozoa finnas. i vena mesenterica af Rana bombina; äro 16 till 24 gånger större än blodkulorna, elliptiska, åt ändarna något sammantryckta, och visa bestämdt en egen rörelse. :.De finnas. mån- ga tillsamman. Förf: har /afbildat både dessa, och en annan: intestinal-mask ; P som enligt. TnarevteeR blifvit funnen i blodet , nemligen. Polystoma : eller klepastysödium venarum ===). ; IgG) Frowirns Notiz. Vg 288: | 4) De WVermibus. in circulatione viventibus 3 Dissert. inaug. auct. I. I. Scamitz. Berolini, 1826, 9:0 cum: tab. lithogr. se) fe cd den nyare Litteraturen i Physiolo- gien, kunna här följande skrifter anmälas. C. G. ,Carvs: von der Skelethildung im Allgemeinen und insbesondere von der noth- wendigen Unterscheidung eines Hautskelets, Eingeweidskelets und eines s cigentlichenN erven- skelets. — Isis Band XX, Heft. 1, p. 185, Taf. IUL == Zootomie Jock Jemför ände” 21 Anatomie. Anato- Anatomiska undersökningar hafva re- OM dan länge antydt ett nära förhållande mel- Oltang. lan olika djurs högre: eller lägre 'sinnesför- mögenheter, öch den olika grad af utbildt nins' som ers hjerna framvisar. " Sålun- al . i j f in Erläuterung der Lehre vom Kreislaufe dés Blutes, &c., von J. B. WinBraAnp. Giessen 1826. d: su Memoire sur le sang considéré comme sidge de ,plusieurs maladiesz par: M. SEGALAS. Bull. univ. 1826. 3, Pp. 210. Versuche öäber den. Ueber gang des Blutés Yon der Mutter ' zum Fötus;' von D. Win- LIAMsSI— FrRoOR. Notiz. N:o 200. it rConsiderations, sär Ja production de Fanide :urique; par Cu. ComnpeT. Biblioth. univ. Dec. 18235. — Bullet. univ. 1826, 3, p- 207. BerTRoLD : Ueber die Bideutung der Bauch'- muskeln. > Isis 1826, IV, pag. 416. R:,HarnANt Description of an Hermaphror dite ,Orang-Outang, lately' living in Phila- delphia. — Journ. of ;the Acad. of Nat. Se. of Philad. Vol. V. pag. 229; Tab. IX) X.— Den art, hvarå denna missbildning änitärktus; arlses såsom” förut obestämd, öh. kallas: här Simia concolor-. É Honcson: Ueber die 'Trächtigkeit des Rbi- noceros; Fror. Notiz. N:o 200, p; 56 (Upp- Ugifvés våra t7-018 månader). 1. MufnRir: Ueber das Erstärreh daj Land- .schildkröte wåd' der /Kleihen” Haselmaus. — ” Fror. Notiz. N:o 204. E/ Huscuxe?: "Ueber "die Umbildung des 2Darmbtanals und der Kiemen der Frosch- quappen: Isis 1826, 6, pag. 613. Dessutom äro att jemföra åtskilliga åfhand- lingar i Aréöhiv fär Anatomie und Physiologie. = ” N 79 da är äfven en sådan skillnad i synnerhet evident, om man jemför djurens hjerna med menniskans, som i jemförelse med hela det öfriga nervsystemet är hos henné så utmärkt öfvervägande. BurFon påstod, att undersökningen af Orang-Outangs hjerna ej visade någon olik- het med menniskans; detta var då ett in- kast, som redan alltför länge varit obesva- radt. = TiEDEMAnnN har nu likväl visat ett helt annat förhållande, i stöd af de un- dersökningar, han anställt på preparater af detta djur, hvilka varit bland de naturhi- storiska skördar, dem Kuvur och HaAssELT hemsändt från Java ”). — TIEDEMANN har funnit Orang-Outangs hjerna skilja sig från andra Quadrumaners i följande punkter: saknad af trapezium vid medulla oblongata, en bakre urskärning på Cerebellum; ett större antal af flikar och fördjupningar på samma organ; närvaro af tvenne tydliga tuberkler ; flera krökningar på sjelfva hjer- nan, som tillika äro mindre symetriska, samt närvaron af fingerlika inskärningar på Cornua Ammonis. 2 Orang-Outangs hjerna synes således i samma mån mera utbildad än andra Qvadrumaners, som dess instinkt finnes ställa honom öfver dem alla. Deremot visar en jemförelse mellan dess hjerna och menniskans följande . högst vigtiga skiljak- tigheter : Stora hjernan är i proportion mindre, kortare och lägre än hos menniskan; och | 4) Zeitschrift fur Physiologie, Tom. II. Heft. I. 76 dess hemisferer innehålla långt mindre mas- sa, i jemförelse med Cerebellum , pyrami- derna, tubercula quadrigemina Sc öfriga delar. Hela hjernan är äfven i förhållan- de till Nerverna betydligen mindre än hos menniskan. Hemisfererna hafva långt färre veck och vridningar än hos menniskan. "Denna Ad EssR Ene visar således full- komligt oriktigheten af ULEORS med fleres RA STI och öfverensstämmer med den länge jerkända åsigten af förhållandet mel- lan hjernans utbildning och djurens sWl- nesförmögenheter. Tumla- Jag redan i de förra Årsberältel- anato- SETNA ast de iakttagelser rörande mie. Hvalarnas Naturalhistoria, hvarmed Zoolo- gien i sednare tider blifvit riktad. — Dessa iakttagelser hafva likväl förnämligast haft afseende på dessa djurs yttre former, speci- fika skiljaktigheter och arternas olika ad sätt. Hvad Vetenskapen likväl ännu 1 syn- nerhet saknar, är en fullständig anatomisk kännedom af denna märkvärdiga form bland Mammalierna, . som i detta afseende väl kan sägas vara den minst undersökta "bland, alla de hufvudformer som VWVertebraterna framte. Så väl för dess afvikningar från. de öfriga Mammaliernas form, som för den, öfvervägande storlek och. styrka, hvaruti organismens partier här finnas uttryckte, blir den dock sannolikt en dag en af de källor, hvarutur de vigtigaste opplyskängar komma att. hämtas. — Prof Barr 1 Kö- nigsberg har redan flere år arbetat på en fullständig anatomisk framställning af De/l- phinus Phocena, såsom en representant af Ti en bland Tetaceernas hufvudformer. Han har dervid såsom mönster antagit Bo- JAN mästerliga Anatome Testudinis euro- pewe, "Y) och Vetenskapens vänner kunna ej annat än på det lifligaste önska lycka åt ett sådant företag. Som detta arbetets fulländning likväl ännu fordrar tid, har Baer emedlertid på förhand framlemnat åtskilliga resultat, dem han af sina under- sökningar vunnit. == r. Plogbilsbenet tar del i bildningen af hufvudskålen, en iakttagelse, som genom un- dersökning af eranium på fcetus blifvit be- kväftad. — 2. Bäckenet finnes hos dessa djur fullständigt, men är, med undantag af de båda ben-bildade ossa ischii, endast for- meradt af fibrös väfnad. 3. Magen består af 3 säckar, ej af 4, såsom Cuvier uppgif- vit. Den så kallade 4:de säcken är blott ett utvidgadt duodenum. — 4. Njurbägarne (ca- lyces) saknas icke hos Cetaceerna, tvertom kar hvarje Njurvårta sin egen calyx, och alla dessa gå tillhopa i en grenig Canal, som utgör ett ovanligt bildadt Njurbäcken. 5. "Delphinerna Coch förmodligen alla Ce- tacéer) äga de idislande djurens surnu- meraira Bronchus. 6. Det yttre örats musk- ler fela ej alldeles; musslan är rörformig och indragen i huden. 7. Utmärkt karak- irriserande äro de ofaiitliga blodkärls-flä- tor, som nästan öfverallt finnas hos Ceta- cterna, deribland äfven ett på Psoas, så långt : där väcker + Bukkaviteten. dd ”) Jemf. Årsberätt. år 1822, pag. 217. +4) Isis Band. XIX, 8, pag. (907. ' 79 Baer har tillika meddelat en ganska grundlig beskrifning på Tumlarens luktor- gan, och på de vägar, genom hvilka luften går till och ifrån lungorna. ") Baer be- tviflar alldeles, att det så kallade sprutrö- ret är en del af näsan, som på ett besyn- nerligt sätt vore dragen bakåt, och att utom denna del af den så kallade näsan fullstän- diga näskaviteter finnas med skiljevägg och musslor på sidorna. Gomseglet är utmärkt starkt utbildadt, i synnerhet musculus con- strictor isthmi faucium. Barr har äfven bekräftat TRrREVIrANI uppgift att Tumlaren har verkliga luktner- ver, och funnit dessa till ett antal af 5 eller 6 på hvarje sida. Af dessa är ett par tjockare, de öfriga fina som hår. Äf- venså finnes ett silben med en liten crista galli; och rudiment till en lamina cribrosa. Under- Oxen har meddelat en beskrifning och sökning ritning öfver Bisampungen hos Moschus- schus- djuret, likväl endast efter en sådan som pungen. förvarats upptorkad och för undersöknin- gen åter blef uppmjukad. "" Denna un-. dersökning synes emedlertid lemna den tyd- ligaste framställning vi ännu äga om detta besynnerliga organ, hvars egentliga analo- gle är svår att förklara. Sjelfva Moschus visar sig som en egen afsöndring, och moschus-pungen som ett alldeles eget, från- skildt funktions-organ. Esng- "Herr. A. Retzius har meddelat upp- lion ci-lysningar om tvenne nervknutsbildningar | +) Isis 1826. +) Isis 1826. 79 hos Hästen, hvilkas tillvaro hos detta djur tare af Anatomerna blifvit ej endast betviflad UR utan äfven förnekad; de äro Ganglion ci- palati- liare och ganglion spheno-palatinum. "Y: FÖ OAR Det förra är sällan så stort som ett litet senapskorn, och igenkännes nästan endast af sin gulaktiga färg. Oftast bildar det blott en liten ansvällning på tredje nerv- paret, just vid det ställe, der detta nerv- par afger sin ramus trochlearis. Det af- sänder endast några få ciliar-nerver, men förenar sig för öfrigt, genom ytterst fina anastomoser, med femte parets; ciliargren af femte "parets nervus nasalis, äfven som med ett af de ganglier, som Herr ReTtzI- us: änser vara analoga med ganglion sphae- no-palatinum hos menniskan , och som hos hästen äro en tydlig fortbildning af, ner- vus sympatheticus. bb Detta ganglion spheno-palatinum har, enligt Herr ReTtzi1 framställning, hos häst ten följande uppkomst. En gren. af, ner- vus sympatheticus afgår från det öfversta hälsgangliet för att förena sig med stam- men af 5:te paret. Vid denna. förening uppkommer den ansvällning, som är känd = utider namn af ganglion semilunare. Den uppstår deraf, att nämde gren af N. sym- patheticus förvandlar sig i en oändlig mängd" af gangliera trådar, som infläta sig mellan 5:te nervparets tubuli, och en del af dem fortsältas framåt mot näsan, liggande mel- Jan nämde tubuli. Framemot fossa sphae-. no-palatina framkomma! de åter, -odiv på FOI 2 ARLA ') K. Vet. Ac. Handl. för 1826, p. 79, Tab 1) 30 det ställe, der 5:te parets andra gren träfs fas af nervus vidianus, uppkommer en hel mängd af små platta ganglier, som ligga helt löst fästade på femte parets gren. Ifrån dessa ganglier . afgå "gulaktiga grenar dels till rögat dels till näsan, dels till gommen och svalget. — För öfrigt har Hr Rerzi us sökt visa, att den nervus vidianus, som man finner: hos hästen, endast svarar mot nervus petrosus, och att de omtalte fram- åtgående grenarne af on. sympatheticus, äro analoga med nn. wvidianus profundus. He Retzws har äfven funnit ganglion spheno-palatinum hos Oxen och Fåret, hos hvilka det liknar hästens. Det finnes så- som-cett enkelt, platt, långsträckt ganglion hos Haren, Kaninen, Råttan, Katten och Hun- den; och är hos Skälen ganska starkt ut- bildadt. Förf. har ännu ej hunnit under- söka förhållandet: hos våra öfriga Mamma- lier, men förmodar att detta ganglion fin- nes 'hos dem alla. Fjädrar- Fr.; Cuvier har i en ganska utförlig nas utveck- ling. afhandling sökt ådagalägga förhållandet med fjädrarnas, uppkomst och utveckling, ett äm- ne, som visserligen är intressant, men hvar- om en framställning skulle här möta nog betydande ' svårigheter, då de figurer, som åtfölja denna vidlyftiga beskrifning, icke här ; kunna bifogas. Y | OrTTo ”) Observations sur la structure et le dévelop- pement des plumes. Mém. du Muséum d hist. natur. 7:me année; 5:me cahier, p. 327- Pas) | ce | | ; | 81 Orto har egnat en uppsats åt förhål- Hjern- landet med de vintersofvande djuren, och, ådror os vin- vederlagt MAGENnDbiEs mening, att dessa djur tersof- skulle äga mindre hjern-ådror än andra. Han har funnit, att hjernan hos dessa djur är i allmänhet liten. Hos de flesta andra Mammalier är Carotis cerebralis den för- nämsta stammen för hjernans pulsådror. Hos Glires i allmänhet, och hos vinter- sofvande djur, är deremot arteria vertebra- lis mest utmärkt; Carotis är hos dem ofta vande djur. föga märkbar, och tar dessutom en helt . annan väg. Hos Björnen, Gräflingen, Ha- ren, Kaninen, Bäfvern, framgår Carotis cerebralis genom canalis caroticus. - Hos Hystrix är den en gren af Arteria maxil- iaris interna, och går in genom foramen Jacerum. ” Hos Cavia och Dasyprocta er- sättes den endast af en liten gren, som från arteria maxillaris interna går genom foramen ovale. — Hos de vintersofvande djuren går: carotis till foramen jugulare, el- ler ock går den helt nära detta till trum- hålan, der den går genom stigbygeln för att inkomma i hjern-caviteten. Denna typ är allmän hos Flädermössen, Igelkotten, Näbbmössen, Jordråttan, Lemmeln, Ham- stern, Murmeldjuret, m. fl. — Vid denna gång är arteren omgifven af en egen ka- nal, som hos somliga är af ben, då den håller stigbygeln alldeles fast, såsom hos Mullvaden, Jordråttan, Murmeldjuret och Ekorren; hos andra är den alltid endast hinnaktig, såsom hos Lemmeln, och Myoxus. Pr, Dalmans Arsb. 1826. 6 Batra- 32 Orrto finner i dessa olika förhållanden inga orsaker, som befordra vintersömnen, utan tror, att denna pulsådrornas fördel- ning är en följd af halskörtlarnas star- ka utveckling; och att genom djurets hop- rullade ställning under vintersömnen blod- tilloppet genom den eljest vanliga vägen blir betydligen hindradt, och derföre huf- vudsakligen tar sin väg genom arteria Ver- tebralis. ZEnNKER har utgifvit ett bidrag till ana- chomyo-tomien af Grodan, och i synnerhet med logie. afseende på detta djurs Myologie, hvarföre denna afhandling äfven bär namn af ”Ba- trachomyologia” "'), med skämtsam dub- bel allusion på Homérs Batrachomyomachia, och på den strid denna afhandling var äm- nad att föranleda; ty den utgafs såsom Disputation. — Den framställer. så väl det hufvudsakligaste af de vanliga Grodors och Paddors naturhistoria, som af deras Osteo- logie, och sedermera på egna undersök- ningar grundad noggran beskrifning af alla muskler, samt deras verkningssätt. Han har, funnit 272 Muskler (båda sidornas sammanräknade), af hvilka åtskilliga äro förändringar underkastade, efter olika ål- der och kön. Tvenne bifogade Plancher, tjena att förtydliga framställningen af de- taljerna. ”) Batrachomyologia. Dissertat. inauguralis ana- tomico — physiologica, myologiam ranarum thuringicarum exhibens comparatam; Auctore J. C. ZenkerR. Cum Tab. II. Jene. 4. — (Re- cens. i Isis, Band. XIX, VII, pag. 731). 83 Vi hafva af Tuomas Beur erhållit en Anato- atförlig anatomisk undersökning af den upp- Nä drifning eller den påse, som finnes under strupen på ödle-slägtet Anolius, och som .- hittills varit alldeles obestämd. Berr har jemfört den: på 9 el. 10 olika arter, och. noga beskrifvit och aftecknat förhållandet ""). BrescHET; som anställt flerfaldiga un- Om be- dersökningar öfver Venernas fördelningar””ie ag uti benen, har dervid hbufvudsakligen fun- nit: att benen innehålla en myckenhet blodkärl, men att dessa ej som vanligt upp- komma från oändligt fina grenar, utan bil- da ett eget slag af blod-reservoirer, som på många ställen af benet afsända små utgre- ningar, hvilka genomtränga väggarna, för att utgjuta sig i de närmaste veners stam- mar. Dessa blod-reservoirer sakna den yt- tre eller cellväfshinnan, och likna i detta hänseende på sätt och vis hjernans sinus. BrescHeTt anser dem för verkliga blod-re- servoirer, ämnade att lätta circulationen utifrån inåt, eller tvertom. Detta ämne är väl ännu ej särdeles utredt, emedlertid är det väl, att uppmärksamheten blifvit väckt på en vigtig punkt, nemligen på sät- tet att förklara en congestion åt sjelfva bensystemet. Nicorar har fortsatt undersökningen af de, genom Prof. JaAcoBson upptäckta, egna fördelningar af 'underlifvets vener hos foglar, amphibier och fiskar, i syn- nerhet de som stå i sammanhang med nju- rarna; ett ämne af nog vigt i physiologiskt ner. ") Zool. Journ. N:o V, April 1825, p. ti. 84 afseende, för att förtjena mera uppmärk- samhet, än anatomerna ännu synas lemna > häråt "I. | Rato= JureEs Croouet har skänkt oss en ana- mie af tomisk beskrifning öfver Ascaris lumbri- Ascaris x ed - - lumbri- Coides och Echinorhynchus gigas; hvilket rg arbete af Franska Vet. Academien blifvit De Se divider, dem CroQueTt granskat, voro en- dast 74 hannar. De förut bekanta, upp- höjda linier, som löpa innantill på ryggen och buksidan, auser Förf. vara nervsträn- gar. Båda bilda ansvällningar, och båda afgifva fina sidogrenar, och äro alltid hvi- ta. — Förf. tror sig hafva upptäckt absor- berande samt särskilta nutritionskärl, hvil- ka bilda ett inre väfnadslager, som hitin- tills ' varit ansedt endast såsom fästnings- medel för tarmkanalen och inre köndelar- na. — Hos Echinorhynchus har ej eller Cr.oouveT kunnat upptäcka någon tarmkanal. I spetsen af sjelfva trynet märkes ett litet hål, som utan tvifvel svarar mot munnen; der synas 4 framskjutande och 4 indragan- de muskler. : Längs åt hvardera sidan af kroppen finnes en kanal, som öppnar sig på halsen utåt. — I naturligt tillstånd lig- ga dessa maskar bandformigt plattade, och uppsvälla först till cylindrisk form, när de efter döden läggas i något fluidum. I ägg- 1;?) Isis 1826, IV, p. 404. ++) Anatomie des vers intestinaux, Ascaride lum- bricoide &c.; Paris 1824. av. pl. fol. 85 stockarna, som fylla största delen af krop- pens inre, funnos öfver 100,000 ägg. — De till denna afhandling bifogade 8 Plan- cher, ritade af Hr CzroQuert sjelf, upplysa. äfven de smärre detaljerna af dessa djurs organisation. En allmän öfversigt af Anatomien och Physiologien af denna Asearis lumbrir coides och Echinorhynehus gigas, enligt . NitzscH, BosaAnus, WEstrumB och CLrLoQuET, har E. Scimarz gifvit i Isis. 7) Jag har i förra Årsberättelsen (p. Hum- 83.) omnämt Homes Anatomie af hjer- ro nan, och. den figur samt beskrifning han mie. gifvit öfver Humlans hjerna, hvilken han ansett fullkomligast af alla insekters. Denna fullkomlighet var likväl icke annat än det fullkomligaste misstag till den grad, att Home utgifvit humlans tarmkanal för dess nervsystem, och dess cervical-ganglion för dess hjerna; enligt hvad en tysk: ana- tom anmärkt. "") Redan i sin ' Biologie CTom. V. tab. 1.) hade Treviranus gifvit fi- gur på Moss-humlans nervsystem, som vis- serligen visar ett helt annat utseende. "=" ") Band XX, Heft 1, pag. 78, Tab IL ") Zeitschrift fur Physiologie T. 2. H. 1 "”) Af nyare skrifter i Jemförande Anatomie och Zootomie kurma ännu följande anföras: Considerations sur la diversité des. bassins de différentes races humaines; par G. VRoLcK; i traduit du: holland. Amsterdam 1826, 8; pl in fol. — Rec. Bullet. univ. 1826; 12. Pp. 2859. —— Förf. har jemfört bäckenets form och dimensioner ;hos , Europ&er, ,Negrer, Ja- vanesare, Boschismän (neml. i den så | kallade Hottentotska Venus), o. s. v. 86 Fornverldens Fauna. Forn- HaArraAn har isin Fauna Americana äf- yerlds ven upptagit de i Norra Amerika funna Ame- fossila Mammalierna, bland hvilka före- ': komma några dem han anser tillhöra för- ut obekanta arter; såsom: Tapirus ma- stodontoides Harr., hvilken Förf. tror haf- va varit en tredjedel mindre än Tapirus giganteus, och må hända föga större än den nu lefvande arten. — Cervus americanus, en art liknande Elgen. — Bos bombifrons Harr., hvaraf cranium är funnet i Kentucky; G. M. Patterson: Phrenologische Beschrei- bung eines Birmanenschädels. — FRORIERS Notiz. N:o 326. (Morning Chronicle Septbr. 29, 1926.) Anatomie des systemes mnerveux "des ani- maux å verttbres, appliquége ala Physiologie et a la Zoologie; ouvrage dont la partie physiologique est faite conjointement avec F: MAGENDIE; par Å. DeEsmouvLins; — 2 Vol. 8:0. avec un atlas in 4:03; Paris 1825. De animalium ' invertebratorum systemate nervoso. Diss. inaug. auct. J.J. Rota. — Wuärz- burg 1825, 4:o c. Tabb. Essai 'sur PForganisation du poumon des oiseaux; par Coras. Journ. complément. des Sc. méd. Dec. 1825, Fevr. 1926. — Bull. univ. 1826. 9. Pp: 4: WirBrånp: Ueber das Urinsystem in Mol- lusken und TInsecten. Isis 1826, IV, p: 421. Nachrickt uber eine Zergliederung eines Ourang-Outang; J. Jeffries. Fror. Notiz. N:o 287. | Rusconi; Beschreibung eines weiblichen (Proteus) Hypochton. Fror. Notiz. N:o 352. För öfrigt äro att jemföra flere zootomiska afhandlingar införde i Archiv fär Anatomie und Physiologie. 37 samt Bos latifrons Hanrtr.; hvaraf likaledes erhållits ett cranium från Kentucky, och af hvilken art äfven hufvudet blifvit funnet på ett par ställen i Europa SJ Cooper har beskrifvit de fragmenter, man nyligen i Georgien upptäckt af det stora och utmärkta djurslägte, som fått namn af Megatherium, och hvaraf lemnin- gar förut BLIVA funna endast i Syd-Ame- rika. Det är märkvärdigt, att det ställe i Georgien, der man träffat dessa fragmenter, är beläget lika långt norr om Equatorn, som den förra fundorten sydligt. Man tycks förmoda, att detta djur kunde. vara samma art, som Ke JEFFERSON anmärkt under namn af Megalonyx. — Grav har noga visat öfverensstämmelsen och skiljaktigh eterna mellan fragmenterna af detta nordliga Me- gatherium, och (re a det sydliga, som - FREE i Madrid. Jag nämde i försa Årsberättelsen , att Ben af man i Nords Amerika funnit fossila ben ålbjö drar ett djur af en alldeles ofantlig storlek, och 5 dem man derföre trott sig böra fillekiilva något forntidens kolossala sjödjur. SAMUEL ScHoFIenp säges hafva låtit fortsätta upp- gräfningarne af dessa ofantliga benlemnin- gar, och de underrättelser, vi i SodR Jour- naler om dem erhållit, bekräfta de för- ut anförda, samt tillägga äfven något i vis- sa detaljer. ”) Neml. den art som finnes i Cuviers Oss. foss. r:a Edit, Tom, IV. pl. 3. f. 2 ”4) Ann. of the Lyceum of New York, Vol, I. Maj. 1824. 38 k Man anser sig ej kunna gissa på mnå- got annat slägte än på Hvalarnas, och om >» detta fornverldens gigantiska djur haft sam- ma proportion af hufvudet till kroppen, som inträffar hos de fleste af nu existe- rande Hvalar, så anses denna fossila artens hela kropp, efter nu anställda beräknin- gar, föga kunna skattas till mindre än 250 fots längd "'). Riktigheten af denna beräk- ning kan likväl först då bekräftas, när det har lyckats att framställa hela den fullstän- diga benbyggnaden af detta djur. Emed- lertid utmärka redan dessa fragmenter det- samma såsom ostridigt störst bland alla dem, som bebodt vårt jordklot, så vidt det hittills varit oss bekant. v Fossila I allmänhet fortfara undersökningarne djur. 3: af fornverldens djurformer med största verksamhet. j Vid Bridport säges man hafva funnit en ryggkota, större än af någon MHvalfisk, så stor att sjelfva kanalen för ryggmärgen haft vidden af en menniskas omkrets kring lifvet. """Y Vid Grimes, nära Montpeiller, har man funnit gigantiska ben af Mastodonten, — och det säges, att man i Toscana upptäckt ett helt skelett af detta djur. ""=Y Med un- dantag af en grotta på Elba har man el- jest i Italien i allmänhet icke träffat fössi- la Mammalier, nu har likväl Savi funnit en nära byn Castale belägen grotta; som 2) Fror. Notiz. 1826. +) Fror. Notizen N:o 330, p. 342. . 4) Nuove Giornale dé Letterati. Bim. V. 1825. — ER nn 39 hyser skeletter af samma fossila björnart och några andra djurarter, hvaraf i de nord- ligare ländernas klyftor lemningar förekom- ma "Y En håla full med fossila ben af Hy- 2ener, Tigrar, 0. S. Vv. berättas vara upp- täckt vid Garonnes stränder, i granskapet af Bordeaux. "5 I Trland har man funnit skeletter och Cervus benlemningar af en Hjort eller Elg, som "i storlek synes hafva öfverträffat de nu lef- vande, och tillika utmärker sig genom hor- nens vidd och storlek i jemförelse med kroppen. Man har derföre kallat densam- ma Cervus megaceros """). Fragmenterna af denna art Hafyå blifvit träffade alldeles spridda, i en dal, med FTorflager, mergel och lera; sjelfva benlemningarne funnos i synnerhet i mergeln, men voro till större delen uppmjukade, och kunde således ej bibehållas. — Djuret synes hafva kommit Elgen närmast; men Mauserr anmärker, att bland 8 hufvuden som funnits, har ej ett enda saknat horn; hvaraf man således vill sluta, att hos denna fossila art äfven honan varit försedd med dessa vapen, så- som förhållandet äfven är hos Renen. Måt- ten af det fossila djurets skelett äro enligt Harr följande. Höjden till hornens spets 10 fot, 4 t. Ryggradens längd öv . ro fot, 10 t. v Fzon. Notiz. N:o 320, p. 184. "") Fror. Notiz. N:o 299. 444) Froriers Notiz. N:o 306. « megace- rOS. 90 Afståndet - mellan hornens / spetsar, 1 rät linie . . 9 fot, 2t. Längden af hvarje horn -. 5 fot, gt. RitcEn har egnat en särdeles flit åt bemödandet att af ”skelett-fragmenterna till vissa fornverldens djurarter ”hopsätta och beskrifva dessa djurs bäcken; särdeles af en så kallad Halilimnosaurus (!) crocodi- loides och Pterodactylus oRocadigcgpha- loides (!) — "I. Om Am- DE Haan har utgifvit ett utförligt sy- maoniter stematiskt arbete öfver de Petrifikat-former, som vanligtvis kallas Ammoniter, och som nu bilda ett ej obetydligt antal egna genera. — Förf. har betraktat de Mollusker i allmänhet, som tillhöra eller närma sig till dessa former; samt äfven jemförelsevis anfört de systematiska uppställningar, som CUVIER, SCHWEIGGER, LAMARCK och FÉRUSSAC försökt; äfvensom MOnTtFORTS, SOWERBYS, REInECKES och PARKINSONS åsigter. Man äger här således samladt det hufvudsakligaste, som hittills blifvit utarbetadt för dessa Pe- trifikaters Systematik, och slutligen äfven en utförlig framställning af Författarens egen Glassiikanon a Fossila Basterot har utgifvit en Katalog öf- foöbyver de fossila Conchylier, som träffas i ) Nova Acta Nat. Curios. Bonn. Tom. XIII, 32 kl Möndbtniphid Ammoniteorum et Goniatiteorum Specimen, auct. GuLriELmo pE Haan. Lugd. Bat. 1825, 8. (pag. 168). — Bull. univ. 1826. N:o 1, p. 131. Jag har ännu ej haft tillfäl- le att se detta arbete! gi trakten af Bordeaux "), jemte en öfver- Bor- sigt af denna trakts geognostiska beskaffen- het. Den är utmärkt rik på Petrifikater. BasterRoT har der anmärkt 104 genera, hvaraf 65 Snäckor och 39 Musslor. Arter- na stiga till 330; af hvilka öfver 100 äro förut obeskrifna. Han har beräknat, att | af dessa arter äga 45 sina lefvande analo- ga i medelhafvet eller europeiska oceanen, 21 i andra haf; — gr finnas äfven fossi- la i Italien, €6 i den bassin som omger Paris, 24 i England och 18 omkring Wien. — Endast de nya, eller förut ofullständigt bekanta arterna äro här aftecknade. Sowerzy's Mineral-Conchology fortfar Engel- alltjemt att rikta Vetenskapen med beskrif- aka £os- ningar och goda figurer på sådana petrifi-chylier. cerade eller fossila Snäckor, som förekom- ma i Stor-Britanien, och af hvilka en stor del tillika finnas på Continenten, samt någ- ra äfven i Sverige. Arbetets rikhaltighet nekar mig att här utförligare anmäla de märkvärdigheter, som innefattas i de 7 häften hvilka utkommit 1826, nemligen N:o 87 — 93, eller Tab. 504 — 545. Oak- tadt ett så betydligt antal af fossila Con- chylier här redan blifvit framstäldt, mär- kes dock ingen minskning på intressanta föremål i dessa sednare bidragen, hvilka fortfarande bevisa engelska Formationernas utmärkta rikedom på hithörande naturalster. 4) MÉémoire gåéologique sur les environs de Bor- deaux. — Description des Coquilles fossiles de cette localité, p. 17; med 7 lithogr. Pl. — Mem. de la Soc. d'hist. nat. de Paris, Tom. 1, 1, pag. 17: Belem- niter. Echino- spheri- ter oc Trilobi- ter af SCHLOT- HEIM. 92 Re Belemniterna hafva än ytterligare varit föremål för en ganska utförlig afhand- ling af Bravinne "), hvaraf jag här en- dast i korthet kan anföra de vigtigaste åsig- terna. — I systemet ställas de mellan Drs- uAYES's Belopterer och Orthoceratiterna. Djuret har sannolikt varit symetriskt, och bildat skiljoväggarna i den mån, som det ge- nom tilltagande storlek periodvis framryckt i afseende på skalet. Man känner redan 36 bestämda arter af detta slägte, och sä- kert finnas ännu långt flere. — Kritforma- tionen är ganska rik på Belemniter, och de olika delarna af denna formation synas in- nesluta olika arter. I de öfver kritan lig- gande lager har man sannolikt ännu aldrig funnit Belemniter, men väl Belopterer. Lika litet förekomma de i öfvergångs-for- mationerna, der deras slägtingar Orthoee- ratiterna äro så ymniga. De äro vetterli- gen ännu ej funna utom Europa, men hy- sas sannolikt äfven af andra verldsdelar. — De parasiter, som ofta finnas på Belemni- ter, kunna så mycket mindre påstås haf- va alla varit samtidiga med dem, som än- nu träffas lefvande musslor på Belemniter, hvilka händelsevis finnas framsticka ur de stenmassor som bilda hafvets stränder. SceLotHEmM har i Isis lemnat beskrif- ning "och teckningar på några arter" af Echinospheriter och Tritobiter ""). Echi- nospheeriterna kallas: BE. granatum, Aleyo- nium) aranea, :ovum;soch pomum: Alla Ö RE fas Notiz. N:o: 250. 4] Isis 1826, III, pag. 309; Tab. I FN + 93 dessa, med undautag af E. ovum, äro af- bildade, och dessutom ännu tvenne, som varit alltför ofullständiga att kunna be- stämmas. Som Förf. likväl, enligt hvad han sjelf anförer, ej kunnat jemföra de afhand- lingar öfver samma föremål, som finnas införda i Sv. Vet. Academiens Handlingar, så har händt, att misstag om våra sven- ska arter insmygt sig. Af de här beskrifna och afbildade Tri- lobiter är Tr. granum, från Norrige, ett mig obekant Petrifikat; — den så kallade Tr. Esmarckii åter, är säkert ej annat än Entomostracites crassicauda YVAHLENBERG, såsom jag redan 1 framställningen om Pa- Ukeaderna sökt visa, och der jag äfven sökt vederlägga Författarens åsigt, att dessa djur varit parasiter på fornverldens större djur- arter. Äfven här i Sverige hafva dessa fos- sila. Entomostraca särdeles varit föremål för uppmärksamheten, och antalet af de hos oss funne arter har under de sednare åren betydligen ökats. Denna tillökning är i synnerbet en följd af det ullfälle till un- dersökningar och insamlingar, hvilka. er- bjudit sig genom gräfningen af Göta-Kanal, som i Östergötland, mellan Motala och Berg, genomskurit kalklagren på en sträcka af 4-5 mil. Denna öfvergångskalk har på: de oli- ka ställen och i de olika lager, som blif- vit genombrutna, lemnat ganska olika petri- fikater, på hvilka denna formation i all- mänhet är rik. De ställen hvarest sådana i synnerhet blifvit samlade äro: vid Bo- renshult, Skarpåsen, Husbyfjöl, Ljung, He- Palxa- der. 94 da och Berg. — Genom en ynnest af Ord- föranden i Göta-Kanal-Direction bereddes mig förleden sommar tillfälle att, särdeles vid Husbyfjöl, undersöka denna märkvär- diga formation, samt för K. Vet. Acade- miens Museum göra en insamling af här förekommande Petrifikater. Då bland des- sa fans ett ej obetydligt antal nya arter af Entomostraciter, och tillika Herrar Hi- SINGER, Nitsson och MARrRKLIn vänskapsfullt meddelade mig de intressantaste stuffer de- ras samlingar innehålla, äfvensom de vig- tigaste upplysningar rörande lokalerna; för- anledde detta ett försök att beskrifva och afteckna de i Sverige funna arter, samt att till jemförelse äfven bifoga en systematisk förteckning på alla de Entomostraciter el- ler så kallade Trilobiter, som ännu kom- mit till vår kunskap "). — Ett mera vå- gadt försök var att tillika söka bestämma Terminologien och Nomencelaturen för des- sa fossila Entomostraca, samt förslaget att mot benämningen Palaeader utbyta de- ras vanliga, men ej rätt passande benäm- ning af Trilobiter. Hela antalet af de i Sverige funne bestämbara arter uppgår till 28; hvaraf 11 här utgöra tillökningen. Al- la, som här kunnat anföras såsom bestäm- da arter, utgöra omkring 40. Sedan nyssnämde afhandling redan var tryckt, ankom till K. Vet. Academien. ett Programm af Professor EicHwALrp i Casan, ”) Om Palzaderna eller de så kallade Trilobi- terna; — K. Vet. Acad. Handl. 1826. Tab. I — VI, Äfven tryckt särskilt, i 4:0. 95 hvaruti äfven åtskilliga Trilobiter finnas be- skrifna och aftecknade "'). — Denna skrift innefattar hufvudsakligen en geognostisk be- skrifning om öfvergångsformationen på syd- östra sidan af Östersjön, och är af särde- les intresse, om man vill jemföra denna formation med våra öfvergångsformationer, och de petrifikater, dem de innehålla. Ef- ter en framställning af Författarens åsigter af Trilobiternas slägtskap med nu existe- rande genera, bland hvilka han anser Ido- tea och Spheroma komma dem närmast, beskrifvas här ej mindre än 11 hithörande arter, hvilka alla anses såsom nya, och der- före alla blifvit benämde efter någon Mi- nytt genus, kalladt Cryptonymus; men, om jag ej bedrar mig, har detta endast skett i följd af ett förutgånget missförstånd, ") D. Epovaroi EicxWALDI geognostico-zoologicae per Ingriam marisque balthici provincias nec non de Trilobitis observationes. Casani 1825, 4:00, VaD. VÄ | 4) Af dessa arter höra 4 till den första section i; jag föreslagit, eller till de 'egentliga Asaphi > och af dem synes C. Schlotheimit kornma när- mast till Ås. angustifrons; men C. Panderi, MWeissii och Lichtensteinit ganska mycket lik- na vår Ås. expansus. De öfriga 4 arterna, dem Förf. äfven ordnåt under en väl bestämd section, höra till den afdelning jag kallat Illåenus, och af dem äro Cr: Parkinsoni , Rudolphii och FWahlenbergii mycket liknande As. crassicauda Wanarese.; men Cr. Rosen- bergii synes genom sin 'storlek utmärka sig, ehuru det afritade exemplaret varit allt för ofullständigt. 36 z nemligen sålunda, alt Förf. tagit BRonGnIi- ARTS slägte Calymene för att vara slägtet Asaphus 2), hvarigenom de verkliga Asaphi således synts framstå såsom ett eget genus, nemligen detta Förf. Cryptonymus , som verkligen är fullkomligen identiskt med Broncnirts Asaphus. Äfven Grefve Razoumoysky har be- skrifvit några Ryska arter af denna familj, och bifogal åtskilliga anmärkningar om lo- kalerna för några af de förut bekanta 2). — Euryp- Under namn af Eurypterus remipes agg Dexay beskrifvit ett, förmodligen Nord- Amerikanskt, Petrifikat €), som MITCHILL förut omnämt, och ansett såsom lemning af någon fisk af slägtet Silurus d).— DEKAY deremot anser detta petrifikat vara ett Crustaceum, af Branchiopodernas ord- ning, men utgörande ett eget, nytt genus. —, Exemplaret måste ej vara fullständigt. Dexay an- 2) Den enda fullständiga figuren, neml. Asaphus Fischeri, är utan allt tvifvel en Calymene, och de andra båda fragmenterna synas äfyen vara pygidier af några Calymene-arter. .'8) Quelques observations sur les Trilobites et leurs gisemens;: par le comte G. de Razou- MOVSKY. Ånnal. des sc. natur. T. 3, Juin 1826, p- 186. — Bullet univ. 1826, N:o. 10, p. 250: (Jag har: blott sett den anmälan om denna afhandling, som . nämde Bulletin innehåller.) <) Annals of the Lyceum of New-York Vol. 1. "1. 12, Jan. 1826. m. fig. — Bullet. univ. 1827. N:o: 2, p. 311. — (Jag har icke sett. DEkxay's ..afhandling och figur, utan blott den anmälan härom , som nämde Bulletin innehåller). d) Americain monthly Magaz. T. III. p. 291. 97 anmärker sjelf; att dess stora simmfötter och bristen på de longitudinella ryggfåror, som utmärka Palxzaderna, aflägsna denna Eurypterus från nämde petrifikater, men tror för öfrigt, att den bildar en öfvergång mellan dem och Branchiopoderna, och att Apus, Binoculus och Lepidurus äro de genera, hvartill den synes mest närma sig; äfvensom ögonen nämnas hafva likhet med dem på (Isotelus) Asaphus. — Om fund- orten för detta Petrifikat har man ingen kunskap. Herr HisinGcerR har i K. Vet. Academiens Geogno- Handlingar beskrifvit Gottland i ge0gNO-= skri stiskt hänseende +), och dermed lemnat ettring om intressant bidrag till kunskapen om Sven- land, ska jordens Petrifikater och deras förhållan- de sins emellan. Efter en geografisk öfver- sigt af denna märkvärdiga Ö, anföres äfven det märkvärdigaste af dess Vegetation och derefter "sjelfva landets geognostiska olikhe- ter, som äfven ytterligare upplysas genom en bifogad Karta öfver dess södra udde. Hela Gottland, likasom alla närbeläg- na öar och holmar, består af Kalksten, med undantag af en smal kant, betäckt af Sand- sten. Denna kalksten är oftast uppfylld med organiska lemningar af en utdöd djur- verld, som lefvat i vatten; nemligen någ- ra mångrummiga snäckor, en stor mängd musslor, några Paleader eller Trilobiter, ") Gottland geognostiskt beskrifvet; af W. Hi- singer; K. Vet. Ac. Handl. 1826; 2, pag. 311. Tab. VII, VIII Pi. Dalmans Ärsb. 1826. 7 98 / men i synnerhet fragmenter af Encriniter och Koraller, som ofta finnas i största ym- nighet sammanpackade, och gifvit anled- ning att, till skillnad från andra kalkstens arter, kalla den Encrinit- eller Korall- kalksten. — Utom denna Encrinit-kalksten förekommer på södra udden äfven ett tro- ligen yngre kalklager, med Oolith; äfvensom ett lager af konglomierätartad kalk. — Förf. har bifogat en systematisk för- teckning på Gottlands Petrifikater i allmän- het, beledsagad med åtskilliga anmärknin- .gar om de ställen, hvarest de träffas, och om den ymnighet hvaruti de förekomma. — Häraf synes man - kunna sluta, att dessa petrifikater här äro ymnigast och vanligast i samma mån som de tillhöra lägre djur- former. Sålunda äro Enerimit-fragmenter ymnigast af alla, ehuru högst få fragmen- ter af deras kronor-:ännu blifvit funne; dernäst Korallerna, Madrepore, Tubipore, Millepore& 0. s. V; hvilka äfven utmärka sig genom det betydligare antalet af arter. Verkliga Musslor äro redan mindre all- männa, ehuru bland dessa förekomma 18 arter af Terebratula, "samt några märk- värdiga former af Mytilus. Ännu sparsam- mare förekomma enskaliga Sn äckor; bland de mångrummiga deremot äro Ortho- ceratiterna både högst allmänna och fram- visa här äfven några ganska utmärkta arter, sådana som Orth. angulatus W., och Ortih. undulatus;» en: ny' art;: som här. finnes ''be- skrifven' och ' aftecknad. — Af »Paleader eller Trilobiter äro i denna formåtion en- dast 4 arter upptäckta, och" dessa träffas ganska sparsamt, samt oftast endast ifrag- 99 menter. — Af fossila Vertebrater har Herr HisincerR sjelf aldrig här funnit min- sta spår, men anför en Verteber af Ich- thyosaurus , som utan matrix förvaras i K. Bergs-Collegii Museum, med uppgift att vara från Gottland; — en uppgift som lik- väl torde ailt för mycket fordra vidare be- kräftelse. Af särdeles intresse är jemförelsen mellan de Petrifikater, som tillhöra Gott- . lands kalklager och dem; som förekomma i svenska kalklagren på fasta landet. — Man erhåller af denna jemförelse hufvud- sakligen följande resultat, så väl i anseen-"” de till individernas öfvervägande mängd i Gottlands-kalken, som till artörnas olik-” het. Encerinit-kalkstenens Petrifikater upp- gå till ett antal af minst 75 bestämda ar- ter, men Öfvergångs-kalkstenen hyser blott 50 7"); bland dessa arter äro endast 14—15 gemensamma för båda formationerna. An- talet af genera äro i den förra 19, i den sednare 16; af dessa 10 gemensamma. — Af Korallerna, som på Gottland utgöra 28 arter, och der förekomma så ymnigt, finnas i Öfvergångs-kalken endast trenne, och dessa mera spridde. Af Terebratuli- terna hyser Gottland minst 20, vår Öfver- gångskalk ännu blott omkring 10 arter, hyaribland 7 gemensamma. Bland Palea- derna äger deremot ett motsatt förhållan- de rum; ty af dem har man på Gottland funnit - endast 4 arter, hvaremot vi veta ") Denna proportion torde likväl må hända kom=- ma att ändras, om en gång våra öfvergångs- berg på fasta landet blifva mera allmänt och nogare undersökte. 100 4 vår öfvergångskalk "hysa minst 20 ar ter; men det är anmärkningsvärdt, att åf alla dessa är blott en enda gemensam, nem- ligen Calymene Blumenbachii; och af det i Öfvergångskalken vanligaste siägtet, Äsa- phus , byler Enerinit-kalken blott fragmen- ter af en enda art. Af alla Pabibkaler äro således Terebratuliterna de, som mest tillhöra båda formationerna. Herr HisincerR har af hela detta för- hållande fattat den åsigt, att Gottlands ste- ra kalkstens massa väl icke med skäl kan förenas med yngre Flötzkalkstens bildnin- gar, men ej heller räknas till den egentli- "ga Öfvergångs-formationen, ulan må händå rättare tortle kunna föras till den länk af sekundära bildningar, som engelska Geolo- ger kalla Mounitain-carboniferous Limstone. Herr Hisincer har till denna afhand- ling bifogat teckningar öfver några sällsyn- tare Göttländgka Petrifiketer. som till en del synas vara förut obeskrifna arter "'Y. ") Figurerna föreställa: Terebratula crispa (Linn.); Terebr. bidentata; — Terebr. cardiospermifor- mis; — Mytilites —; Orthoceratites undula- tus; . Mytilites retroflexus Wauvens.; Phaci- tes gottlandicus samt fragmenter af Encrinit- kronor. Litteratur rörande Fornverldens Fauna. Recherches sur les ossemens fossiles du Département du Puy de Döme; par Auc. Bravarp. Premiere Livraison. Pachydermes des Terrains meubles. Paris 1826. 4:0. — Essai géologique sur la montagne de Bou- lade &c., par /M. M.; Devkzejde "Cuapnior et J..B. Bouvier. Liyr. II&c, III (Inoeh. Planch. 'uvrg—23; med ligurer öfver idé funna fossila benen af olika djurslägten.) 101 Zoologiska skrifter utkomna i Sverige, är 1826. I anledning af :de i Årsberättelsen 1826 , Om införda observationer af BrLAcKWALn. öfver Sari og Flytifoglarnas ankomst och aftågande, oe häfva vi erhållit tvenne athandlingar i sam- nia imne, båda införda i K. Vat Acad. Handl. a 1826. Den ena, af Herr Kyr- kohberden ErstrRÖmM på Mörkö , Yäkehäller ”Strödda Anteckningar om Svenska Flytt- foglarna, och i synnerhet tiden för deras KS Sur - quelques : fossiles du terrain interme- « dédiaire des environs de Falaise; par M. DE BasockeE. Annal. des Sc. nat. 1825, Aoät, p- 472. — (Bland de här funne petrifikater avn- märkas: Sn se Tristani , med tydligen få- ) eetterade ögon; samt en ny Cypricardium och en, ny . Productus Sow-). Descriptions des Coquilles fossiles des en- virons de Paris; Par G. P. DesnAves. Livr. 9 & ro. Notice sur la Choristide, genre de-co- 0 oquilles bivalves fossiles du gouvernement de ; Moscou; par GoTTHELF ÄR de WaALDuEIM, . Moscou 1325, 4. — (Bullet. univ. 1826, V, 133). — Detta nya genus, hvaraf Fisciek i anför 5 arter, är' utbrätet af det vanligtvis så kallade slägtet Ferebratula, som ,FIscHER, — . i en ännu, knappt bekant afhandling, — för- ut bearbetat och fördelt i flere genera. | Mcmoire sur un fossile du calcaire de Caen, PEPE présumé étre une défense caudale d'une espöce- inconnue de Mouriné ou Raie aigle; par M:/ EE. DestonGenamps.» > Mem. de'la Soc. Linn. du ”Calvados, "PT: UH, p. 271..— Bull. univ. 1020, 03 P. 2706 The Genera of recent and fossil Shells, by G. B. Sowensy. N:o XXVI — XKVI. 102 ankomst och aflyttning i Södermanland”, hvars till Förf. bifogat åtskilliga iakttagelser, rörande vissa af dessa foglars lefnadssätt i allmänhet, Sjelfva Tabellerna äro följande: Tar. ÅA. Maximunv och Minimum för Flyttfoglarnas ankomst och "flyttning i Södermanland under Åref 1811 — 1825. — Ankommit. Flyttat, Icke Icke Icke Icke före. efter. före. efter. Sång-Lärkan (Alauda arvensis) 2Febr. 1 Apr. 70ct. 25 Oct. Gädd-Trasten (Turdus viscivorus)26Febr. 8Mars ? H Kråkan (Corvus cornix) 5 2 Mars 11 Mars20 Oct. 3 Nov. Staren (Sturnus vulgaris) >» 3 Mars 10 Apr. 29 Sept. 12 Oct. Dufvan (Columbhba Oenas) 3 3 Mars 22 Mars 21 Sept. 15 Oct. Bofinken (Fringilla coelebs) . 8 Mars 29 Mars 2 Nov. 18 Nov. Gladan (Falco milvus) . > 13 Mars 1 Apr. 5 Sept, 15 Sept. Skärgåsen (Anas segetum) =. 18 Mars 29 Mars 25 Aug., 5 Oct. Tranan (Grus cinerea) . =» 20 Marsj2g Mars. 1 Sept, 16Sept. Tornfalken (Fale. Tinnunculus) 24 Mars 2 Apr. 20Sept. 1 Oct. Svanen (Cygnus melanorrhynchus) 26 Mars 2 Apr. 29 Aug. 7 Sept. Kok Ärlan (Motacilla alba) .. — 29 Mars 16 Apr. 19Sept. 3oSept. Stensqvettan (Saxicola Oenanthe) 20 Apr. 30 Apr. 23 Sept. 1 Oct, Rödstjerten (Sylv. phoenicurus) 26 Apr. 1Maj 4 Sept.1ioSept. Göken (Cuculus canorus) = . 6 Maj 10 Maj ? cd Svalan (Hirundo, urbica) +) . 6 Maj 11 Maj 30 Aug.14 Sept. +) Året då Svalan (Hir. urbica> flyttade d. 30 Aug. var 1822. M 8 Stark köld inträffade nämde år d. 27 Aug., som varade fle- ra dagar. Troligen var detta orsaken till fogelns flyttning. sö Tar. B. 103 Medeltiden för Flyttfoglarnas ankomst och flyttning i Södermanland Åren 1811 — 1825. é Ankomst. Sång-Lärkan (Alaude arvensis) Mars 4 Gädd-Trasten (Turd, viscivorus) = 3 Kråkan (Corv. cornix) . , — 6 Staren (Sturn. vulgaris) j — 10 Dufvan (Columba Oenas) a bla 1 Bofinken (Fring. Coelebs) I — dr Gladan (Falco Milvus) . 3 = 2: Vildgåsen (Anser segetum) > « =— 48 Tranan (Grus cinerea) . s — 26 Svanen (Cygn. melanorrhynchus) — 28 Tornfalken (Falco tinnunculus) — 29 Kok-Ärlan (Motacilla alba) - Apr. 9 Stensqvettan (Saxicola Oenanthe) — 20 Rödstjerten (Sylvia phoenicurus) — 28 Göken (Cuculus canorus) : Maj 9 'Svalan (Hirundo urbica) . = . = 107 Flyttning. Oct, 16 — ? 5) Sept. 11 c) a) Troligen flytta icke alla. Jag har välicke sett den- na fogel hvad tid som helst under vintren ; men ban börjar , vanligen här låta höra sin sång, på samma tid, och ofta förr, än Lärkan. b) Den 29:de April, som i Almanachan fått namn af Tycho, kallar Allmogen den första gökdagen. Kan- ske har förhållandet varit sådant i forntiden. Jag har aldrig hört den före d. 6 Maj. Göken tystnar här i slutet af Junii. Rätta tiden för afflyttningen har jag ännu icke kunnat finna. Troligen stannar fogeln qvar till början af September, åtminstone de yngre. I år (1826) blef en ung Gök här skjuten d. »6:te September. e€) Allmogen räknar från urminnes tider Svalans an- komst från korsmässan om våren (d. 3 Maj), och dess flyttning vid korsmässan om hösten (d. 14 Sept.) 104 Tar. C. Sällsyntare Foglar anmärkte under Åren 1824 och 1823. 1824. Slag-Falken (Falco Lanarius) - SJ Sept: 31 Jern-Sparfven (Åccentor modularis) '.> Dec. 10 Tordmulen (Alca torda) « +: 20 Dec ”18 1825. NEN Sparf-Ugglan (Strix passerina) un) svt Feber 2 Svarta Kråkan (Corv. corone) . .-+ co. Apr. 14 Sal-Knipan (Mergus Albellus) . +» oo» Apr. 23 105 TABELLER öfver "tiden för FPiyttfoglarnas Ankomst och Flyttning i Mörkö Socken och Södermanland År 1826: J TAB ER - Foglar,som ankomma om Våren och flytta omHösten. Ankom. Flyttade. förp -tarkan (Alaud. arvensis) . 8 Febr. 15 Oct. a) Kråkan (Corv. cornix) SKÄRP 1 Mars 17 Oct. Staren (Sturn. vulgaris) . d 3 Mars = I Oct. Skogs-Dufvan (Columb. Oenas) . 3 Mars 16 Oct. Bofinken (Fring. coelebs) 7 4 8 Mars 26 Oct. Hemplingen (Fr. cannabina) S 10 Mars 30 Sept. Gädd-Trasten (Turd. Viscivorus) 13 Mars > —? Rotgellen (Sylv. rubecula) ä 15 Mars: 26 Oct. Gladan (Falco Milvus) " . å 15 Mars 5 Sept. Orm-Vråken (Falco buteo) '. å 15 Mars - 7 Sept. Hors-Göken (Scolop. gallinago) 16 Mars . 7 Oct. Björk-Trasten (Turd. Iliacus) . 26 Mars 38 Oct. b) Tornfalken (Falco tinnunculus) - 26 Mars :25 Scpt. Kok-Arlan (Motac. alba) =. : 7 Apr. 30 Sept. Stensqvettan (Saxicola Oenanthe) 13 Apr. 25 Sept. Tal-Trasten (Furd. musicus) e 18 Apr. 26 Oct. Rödstjerten (Sylv. phoenicurus) .. 1 Maj | 5 Sept. Sädes-Arlan (Motac. flava) . 4 Maj 7 Sept. Hus-Svalan (Hir. urbica) . : 6 Maj — 12 Sept. Busksqvettan (Saxicola rubetra) 8 Maj 7 Sept. fsda-Svalur (Hir. rustiea) . 5 13 Maj 19 Sept. Gråa-Flugsnappar. (Muscic. Grisola) 21 Maj 12 Sept. Sparf-Kungen (Sylv. Trochilus) . 22 Maj — 5 Secpt.c) Trägårds-Sångaren (Sylv. hortensis)'23 Maj 5 Sept. Svarta o. hvita Flugsn.(Musc. atricap.) 24 Maj: 9 Aug. Törnskatan (Lanius collurio) -. 27 Maj 24 Aug. Träd-Lärkan (Alauda arborea) - strnFO0t, Pip-Lärkan (Anthus pratensis) . —? 18 Oct. Säf-Sparfven (Emberiza Schoeniclus) —? 17 Oct. VISST BENET ” PUNe a) Anhu d; 1 Nov. syntes en Lärka, som troligen blif- + vit efter vid flyttningen. fb) d. 17 Nov. skjöts en Turdus iliacus, som förenat sig med en svärm Snöskator (Turd. pilaris). £)id. 27 Oct. var ännu en Trochilus qvar, som i brist af föda flög på fönstret för att gripa de flugor, som gingo på indra sidan af rutan. ; 106 TABNö, Foglar, som ankomma om Hösten o. flytta om Våren. "Ankom. F lyttade. Gråsiskan (Fringilla linaria) — . 19 Sept. 16 Mars Svans-Mesen (Parus caudatus) - 29 Sept. —? Domherren (Pyrrhula vulgaris) 15 Oct. 26 Apr. Varfogeln (Lanius excubitor) - 15 Oct. 4 Apr. Sidensvansen (Ampelis Garrulus) 30 Oct. 11 Mars Snösparfyen (Ember. nivalis) =. 6 Nov. 25 Mars Taz. 3. Foglar, som endast synas und.flyttningen Höst o. Vår. Ankom. Flyttade. Svanen (Cygnus melanorrhynchus) 1 Apr. 2 Sept.a) Tranan (Grus cinerea) 5 . 27 Mars 7 Sept. Vild-Gåsen (Anser Segetum) .-. 25 Mars 7 Oct. b) Lärk-Falken (Falco Subbuteo) « — 24Aug. 2 Fjösbenta Vråken (Falco lagopus) — nn Oct. a) Ännu d. 25 Nov. syntes 7 stycken af' dessa foglar. b) De första syntes redan d. 30 Aug. e€) Jag har aldrig sett dem under flyttningen om Våren. TaAzr. 4. Foglar, som uppehålla sig här någon tid under flyttningen. Våren. Hösten. Ank. Fl: Ank. Fl. Lerbenan (Charadrius Apricarius) 24 ag & 30 404 8 9 Brushanen (Tringa pugnax) . 2 Jo ShA fin 05:-badg Hg Tringa alpina . : - å iP FS sn 8 9 107 TaB. 55 Foglar, hvilkas ankomst, men ej flyttning, med visshet kan bestämmas. Ankomst. Flyttning. 2 Morkullan (Scolopax rusticola) 18 Mars —!? Gök-Titan (Iynx torquilla) «; '4 Maj —? ” Grässkäran (Gallinula Crex) . 21 Maj —? Den andra af dessa afhandlingar är Finska af "Herr M. von WkricuHt, och innefattar fyttfog-= följande anteckningar om Flyttfoglarnas an- komst till Finland: Åtskilliga Flyttfoglars. ankomst till Åbo, År 1284. Mars 12l]Alauda arvensis, (Åker-lärkan). D | 25|Fringilla celebs, (Bofinken). April 4|Columba Palumbus, (Skogsdufvan). 8|Motacilla alba, (Sädesärlan). 17] Anas Boschas (Gräsanden). 19 23 Sturnus vulgaris (Staren). Anthus trivialis. Scolopax Gallinula. —l!Mergås Merganser, (Skräckan), fans till salu, +) 24|Saxicola Oenanthe'; (Stensqvettan). —lAnas Clangula, (Knipan). + 26] — mollissima (Ejdern). + 29] — hiemalis (Alfogeln). > —lAlca Torda (Tordmulen). > T) De här bifogade Svenska Namn äro de som nyttjäs i Finland, men äro ej alltid öfverensstämmande med de i Sverige brukliga. ') De med detta märke hetecknade arter funnos nu till salu, och hade således troligen redan anländt flere dagar förut, 108 Maji 29) Anas Crecca (Årtan). 3|— acuta (Svärdsanden), + —|Uria Grylle (Grislan). + | —I|Fringilla cannabina (Sommar-hämplingen). 8|Cuculus canorus (Göken); seg —LAnas fuligula (Hafsknipan). + jr nigra (Sjöorren). + [ —I|— fusca (Svärtan). + 14 [Sylvia Trochilus (Löf-sångaren, Kangirögelal —lHirundo rustica (Ladusvalan). 20|Colymbus septentrionalis, (Insjö-Lomen), + —l|Cypselus Apus (Fornsyalan). Åtskilliga Flyttfoglars ankomst till Åbo, År 1825. Mars 12|]Alauda arvensis (Åker-Lärkan). April 'glAnas Boschas (Gräsanden). Maji 10] Fringilla :ce&lebs (Bofinken). —|— Spinus (Grönsiskan). —|— Chloris (Grönfinken, Finska Cans höge —ISturnus vulgaris :(Staren). —l| Turdus pilaris (Björk-trastenk ir|Anas Crecca (Årtan): 24|Motacilla alba (Sädesärlan). —l|Saxicola Oenanthe (Stensqvettan). —l|Numenius Arquata (Ljungspolen). —l|Falco Halizetus (Fiskörnen).. 28|Mergus Merganser (Skräckan), + —I|— serrator (Prackan). + —l Anas hiemalis (Alfogeln). + —I|]— mollissima (Ejdern). + —|j— Clangula (Knipan). + 11 Sylvia Pheniecurus (Rödstjerten); ,—l|Larus canus, (Fiskmåsen). —lArdea Grus (Tranan); —lAnthus arboreus (Skogs-Lärkan): " 6]Hirundo urbica (Taksvalan). ”Maji 109 19] Sylvia Curruca (Ärtsångaren). —lEmberiza Hortulana (Ortolanen). 23|Sylvia Trochilus gr a 24l Anas fusca (Svärtan). ”+' 251Saxicola Rubetra (Busksqvettan). —lCuculus'canorus (Göken): Flyttfoglarnas ankomst till Haminanlax gård Mars i Kuopio Socken ") anmärkt År 1826. 2|Fringilla Chloris (Finska canariifogeln). ES 13 | Alauda arvensis (Aker-Lärkan). —l|Fringilla ccelebs (Bofinken). —lAnas Boschas (Gräsanden). 21lAnthos pratensis (Ängs-Lärkan)- 221 Anas Crecca (Årtan). —|Tringa maritima. 23lAnas Clangula (Knipan). —Il|Scolopax Gallinago (Himmelsgeten). —|Saxicola Ocnanthe (Stensqvettan). —l| Turdus pilaris (Björktrasten). —|Columba Palumbuas (Skogsdufvan, BEAN. —lEmberiza Scheniclus (Säfsparven). os —|Motacilla alba (Sädesärlan). —lArdea Grus (Tranan). —l|Sylvia Rubecula (Bödhaken). 24' Turdus musicus (Talltrasten). 25|Fringilla Montifringilla (Norrqvinten). —I| Turdus iliacus (Rödyvingen). a6|Anas acuta (Svärdsanden , Spikanden). Fringilla Spinus (Grönsiskan). 20 viscivorus (Stora Trasten). —lFalco Halizetus (Fiskörnen). 29 | Mergus Merganser (Nancinsprackan). —I|Colymbus septentrionalis (Insjö Lomen). +) Omkring 50 mil norr om Åho, 110 Maji Maji Juni ilAnas Penelope (Brunnackan). 21Scolopax Gallinula. 3[Scolopax rusticola, (Morkullan). —lITringa littorea (Beckasinen). — | Charadrius apricarius (Åkerhönan”. —!ISylvia rufa (Gransångaren). —lJAnthus arboreus (Skogslärkan). 5ITringa Hypoleucos (Strandpiparen). —ISylvia Trochilus (Kungsfogeln, Löfsångaren). 10]/— Phenicurus (Rödstjerten). —l|Hirundo rustica (Ladusvalan,; Saxsvalan), —l|Mergus serrator (Prackan). 11|Motacilla flava (Gulärlan). —lHirundo urbica XY Taksvalan). —l|Muscicapa atricapilla (Svarta och hvita Flug- snapparen). ge ÖR Grisola (Gråa Flugsnapparen). — Oriolus Galbula (Gulingen, Gyllingen). 25|Sylvia Curruca (Ärtsångaren). 26|Saxicola Rubetra (Busksqvettan). 27] Anas nigra (Sjöorren). 3olSylvia hortensis (Trädgårdssångaren). 2|Cypselus Apus (Tornsvalan). ? ss IE Prof. FALLÉN har utgifvit en ny be-Entomo- arbetning af sin uppställning af Svenska FS Cicaderna, dem han redan i K. Vet. Aca- demiens Handl. för år 1805 och 1806 ord- nat och beskrifvit. Denna omarbetning är på latin "), och i öfverensstämmelse med Författarens i Köpenhamn utgifna ”Cimi- ces Sueciae” ""); beskrifningarne äro mera fullständiga, och äfven åtskilliga af de i nyare tider föreslagna genera här upp- tagna. — Antalet af nya Årter är ej så stort, som man kanske skulle hafva väntat af tvenne decenniers efterskördar, och som man är van att finna det ökadt under sam- ma tid i andra ordningar. Må hända be- visar detta likväl just den grad af full- ständighet, som Förf. redan uppnått 1 sitt förra försök; eller torde man böra antaga, att i afseende på Cicadernas arter en min- dre olikhet råder mellan dem som bebo Sveriges södra och dess nordligare pro- vinser. Författaren har här antagit 3 familjer, remligen de' egentliga Cicadarie, (Tettigo- nides LaTtR. Germ. & Auct.) med 7 genera, Fulgorides med 3, och Tettigonides (Ci- .cadarie LATR, Germ. & Auct, =") med blott "") Hemiptera Suecie; Przxs..C. Fr. FALLÉN Resp.' Iya ys Wäsitte: Contin. I. Londini Gothorum 1826, 8:o. AT +) Monographia Cimicum Svécix, Hafnie 1807, 8:0. "44 En lika besynnerlig som 'obehaglig olikhet i benämningarna har här uppkommit, i följd af Fasricit högst oriktiga förfarande, då han "i flerå genera fördelade det vidlyftiga slägte, som Linné kallat Cicada.3 Fabricius gaf då Yr 12 elt genus. Af dessa slägten mnefattar det här så kallade Cicada CT ettigonia) ensamt 56 arter; de öfriga äro i allmänhet min- dre artrika, men så mycket flere vuriete- ter har man att anmärka vid vissa af des- sa; det är derföre en utmärkt förtjenst, att död en sådan noggranhet hafva återfört dem till sina verkliga species, äfvensom att hafva anmärkt den betydliga olikhet i färg och teckning, som ej sällan finnes hos Skil kön af samma art; och som ofta för- ledt andra författare alt beskrifva dem så- som olika arter. | I ett Tillägg till ”Cimices Sueciae” har Prof. Farrén beskrifvit åtskilliga sven- ska arter, som i nämde arbete ännu icke voro upptagna, och som dels varit allde- des "obekanta, dels beskrifna af andra För- fattare ""'). Vi nemligen namnet Tettigonia åt de stora, för sin sång i alla länder så beryktade arter, så- ledes åt AnacrEons och alla de gamles verk- liga Cicader. — Namnet Cicada bibehöll han deremot åt dessa små vanliga arter, (Grässprätten), som ej låta höra minsta ljud, och af de äldre Auctorerna ej varit ens om- nämde. — VWVanany' att en tid i allt följa Fa- si BRIcH skrifter, gjorde, att en stor del afsam- tidens Entomologer äfven antog detta omby- te af namn; deremot protesterade likväl LA- TREILLE och andra fransyska Entomologer, och deras nomenclatur synes nu äfven 1, andra länder hafva återtagit sin rätt. WNa ”). Supplementum Cimicidum. Sueciz,. Przs: GC. F. FALLEN; Resp. G.:J. FOFVERBERG. Londini Goth. 1826, 3:0. 113 Vi hafva af samma, Författare äfven erhållit ett ”Supplementum Dipterorum Svecie”, — som upptar dels de af Hr ZETTER- stEDT i Vet. Acad. Handl. 1819 beskrifne Diptera, dels några nya arter 7). Vid fråga om en öfversigt af alla de svenska bidrag i de zoologiska Vetenska- perna, som under det förflutna året ut- kommit, vore här äfven alt anföra några skrifter, hvilka, för sammanhanget, redan i det föregående blifvit anmälta; såsom: Herr ScHönHErrs Dispositio Curculionidum ru pag. 55); Hr Retziu zootomiska afhand- ingar (se p. 78); Hr HisIngErs geogno- stiska beskrifning om Gottland (se p. 97); samt mitt försök om Paleaderna (p. 93). Flera hithörande skrifter hafva ej kommit till min kunskap. ”) Supplem. Dipter. Suecie; Pras. C. F. Farrén; Resp. N. G. Herstow. Lond. Goth, 1326. 4:o. ERA Pr. Dalmans Ärsb. 1826, od a Un PA, INNEHÅLL. Zoologie i allmänhet. Natur-historiska Sällskap i Nord-Amerika Om djurens tämjande É 4 — Mammaliers tämjande, -enl. Fr. (ba É — Marabou-Storkar, tämda i Indien . ö d Försök med Fiskars plantering g Odling af ägta Cochenille i Spanien -. å : Mastologie. Om de primitiva arterna till våra husdjur; af MEISNER . 3 É a Om Kameleoparden; NET ; Harians Amerikanska Fauna GzEorFrRr. ST. HirarrE's och FREDR. Cuvi's Histoire des Mammiferes I j Metis af Lejon och Tigrinna e TEMMINCK Monographie de Mammalogie. I. LicHTENSTEIN om Mus cahirinus . | e ö — — om hvita Skälar. z z q ReicHenzaen om Ursus longirostris LIicHTENSTEIN OM Åscomys canadensis Nya arter af Mammalier Dannemarks Vespertilioner Litteratur -. : ; Ornithologie. . Gökens Natural-historia Den vilda Kalkonens Natural- histori ia, ap C. L. == BONAPARTE. ä A Om Dromas Ardégla å : e TemmIncK et LauGier 3; Planch. ödlos d'oiseaux Om Corythaix erythrolopha - ; Ogift Islands Ornithologie; af FABER å s ViGors'”s ornithologiska System = — Strödda or nithologiska afhandlingar, om Platycercus, Anthopoides, Naucle- rus, ENS Oriolus =. I : Nya fogelarter. o. s. v. a . ö 4 i: Ornithologisk Nomenclatur . Ö b : ? Litteratur Pr, Dalmans Ärsb. 1827. Pag: BO PMA WH Herpetologie. Herpetologisk Nomenclatur . System öfver Amphibierna; af FitznGER — — af Bor — —— af HAWorTe Japanska Amphibier Nord-Amerikas Amphibier; ae RANA Cuvier's undersökning af Amphiuma . Suchus-krokodilen 5 Beur om SN RA och Leptorhiner. Ägg af Boa Om stora Sjö-ormen Litteratur Ichthyologie Gasterostei födoämnen . ; Om Råckorna; af MiTCHILL ock NEKUR; Entomologie Om Lysmasken . : - DejEaAns Species general = . ScHÖNnNHERRS Curculionider =. Sturms Katalog TREITSCHKE; Europas fjärillar, Noctua TrRENTEPoHL om Fazriciua Ichneumoner Acaridernas systematik; af von HeEypry Acarider (Sarcoptes subcutaneus) lefvande uti a vande foglar; af Nitscr Nord Amerikas Trsekter z A Litteratur : d s Malacologie, Helminthologie, o. s. v. Nytt genus af Land-Mollusker. (Aspidimon) Scu- tigera ammerlandia; af SrPix Om slägtet Chiton; af LowE ' Om Argonauta Argo . : Lithophager - Ljud af Tritonia Cobvicas Mollusker, af Pieiskattpan Cirrhipoder, enl. Grav . . Octomeris, nytt genus, af Howohid Modeller af mikroskopiska Nautili o. s. v. af DÖrRBIGNY Cypreer, enligt Grar 66. Biodigelns Hatur al-historia, samt dilhörande Ra teratur —. : É 66. Öbestämd intestinalmask hier Delpbinen : 69. System öfver de mikroskopiska VA af BorY DE ST: VINGENT iq - : - ; å 69. Litteratur =. : é , . : ä s 70. Physiologie. Pulsens olika hastighet vid olika RASA af atmosferen; enl. RouLin é 71. Förtorkad Tagelmask återlifvad -. S å d 71. Iodine hos Julus - z 72. Omedelbar kommunikation mellan vener öch lym- phatiska kärl; af Rosst =. D 2 e 72 Djur uti sjelfva blodet, af Sömterid : . 73. Litteratur =. - 5 ; Zz ö 73. Zootomie och Jemförande Anatomie. Anatomie af Orang-Outangs hjerna; af TIEDEMANN mås Tumlarens anatomie; af BAErR f s 70. Undersökning af Moschus-pungen; af ÖxKrr! d 78. Ganglion ciliare och G. sphexnopalatinum hos hä- sten; af A. A. Retzius . . - ; 79. Fjädrarnas utveckling; af Fr. Cuvier a ; 30. Hjernådrornas förhållande hos vintersofvande djur; af Otto -. » 3 : ; 31. Batrach omyologie a Fear å , : z 2. Anatomie af Anoliusj af Brin röj b å å 83. Om benens vener; af BrescHETt =. å 83. Om vissa vener hos vertebrater; af Nicor.sr R 33. Anatomie af Ascaris lumbricoides och Echinorhyn- chus gigas; af CLoQuEtT -. ; h 34. Angående Homes anatomie af Humlan. |; é 35. Litteratur =. : Å : É ; å ; 35. Fornverldens Fauna. Fornverlds djur i Amerika; af HARLAN g , 36. Megatherium i Syd-Amerika ; : , 87. Ben af kolossalt sjödjur . . 37. Spridda fynd af fossila SA vid Bridpor t, vid Gri- mes '. , 88. — i Italien : K : ; Å z ” 99. Cervus megacerus, fossil Elgi Irland - 2 : RirtcEn: bäcken af Halilimnosaurus och Pteroda- etylus -. : S z Om Ammoniter o. 5. Vv. Vär DE FR : - Fossila Conchylier vid Bordeaux; af BASTEROT Engelska fossila Conchylier; af SowERrBYy Om Belemniterna; af BrLAInVILLE 5 3 Echinospheriter och Trilobiter; af ScHLOTHEIM . Palezader =. FORA S z å ; — — af EicaWaLnD . v SETT — — af RAzoUMÖVSKY : ; ? Eurypterus remipes, fossil Crustacé; af DeraY Gottland FERODSN beskrifvet af HisinGEr Litteratur «> l Ho ; ; Zoologiska Skrifter utgifna i Sverige. S S Flyttfoglarnas ankomst 'och PESTEN Söderman- land; af EKströÖmM = > a Flyttfoglarnas ankomst till Finland; af von Wnicnrt Entomologiska arbeten af Prof. aja Anvisning på i Sverige utkomna skrifter, som re= dan förut blifviti denna Årsberättelse 'anmälta. å id ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN | OCH UPPTÄCKTER, =: | TILL RNA KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1828. AF J. W. DALMAN. STOCKHOLM, Når E | TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1828. ör I X ka jl ä $ ' ; - A 2 + ” ”" , w i , ' hl l INNEHÅLL. Anthropologie. Australiens Folkstammar , Papous, Alfourous o0.'s. v. enligt Quor och GamarpD, samt aren och Gar- NOT . . . . . . . . pas. I. Mastologie. Egyptens djurarter; — anledning att en del af den gamla Egyptiska culten härstammat från Indien Om Cameloparden Om Enhörningen; enligt. Riärrer Norra Afrikas Antiloper; enligt LicHTENSTEIN. ; Histoire des Mammiföres, af GEoFFrRov St: HiLAIrRE och FrEDR. CUVIER = Mammalier från Södra Alias we fvt 3 Nya Sorex-arter, af Isin. GEoFFr. St. HirAIRE . Tyska Sorex-arter, af Bream é É Tyska Vespertilioner; enligt Brram . Desmodus rufus, utgörande ett nytt slägte bland Vespertiliones; etiligt Prins MAxIMmiLIAN AF WiED . Norr-Afrikanska Mammalier, af Rärper . > : "Djur från Australien, af King . Temmincks Monogi saphier öfver Mammalier TemmincKs system öfver Mammalierna Litteratur. . id Ornithologie. Mitgsrs Systema Avium | ; CH. L. BonararTtes ornithologiska arbeten; — äfvers sigt af Förenta Staternas Fogelarter Temmincks Planches color. doiseaux ; Om Dromas Ardeola ä s Å Ornis, ornithologisk tidskrift; al Örnen. Nord-Afrikanska foglar, af Riiopen, , Tachyphonus; al SwAnson ö Foglar från Söderbärke af Kinc och Grav Litteratur . > Herpetologie. tände Grodor (Rana typhonia Linn.) fö Bose och ROLANDER Om Orm-gift . 38. Nord- Åter kås Salämandre er, äf fe ER 41. Brasiliens Amphibier; af Prins Maxmmittian af Wien. 41. Pyxis och Cinixys, nya slägten af FE enligt BErr b 20008 Nya arter af Trionyx; af LEsUEUR : 042. Några nya genera af Amphibier; af Grav ST Litteratur 3 3 5 / å å . 42. Ichthyo logie. Öfversigt af Adriatiska hafvets Fiskar; af NARDo Ophiognathus, ett nytt Fiskslägte; enligt Har- WOOD Prospectus till Batönj ;bofeRs EN VALENCIENNES ar- bete: Fiskarnas Naturalhistoria ; ; ; Litteratur Entomologie. Om Gelasimus; af BLANVILLE > Spindlars konstdrift 'Metamor pigsen af Ocy pt era; > enligt Léon. Du- Å FOUR » D » D D » enligt Hr BonEMAN Förvandlingen af Ripiphorus bimaculatus; enligt Fa- RINES = +« Om Anthr ibus uti COccus: at Viliör Insecta Fennica, af SAHLBERG Nya genera och "species af :Coleo >p ter ra; enligt MANNERHEIM . d Om Megalopus, af "MANNERHEIM Om Passalus; af EscHscHOLTZ Nya Arter af Hister, från Nord DORBIGNY s 61. Nya Ereranoden (Blrchö, Giblerit; Ewuilbiars af RanG Systematisk ”äfversigt af Pteropoderna ; af Férussac. 67. Nya Mollusker- och POSER Era af Quor och Gar- MARD = Diphya och Stephanomia äro blott fragmenter abs a Ph Physsophora; enligt , MErTEns 2 om : : 70. k Ut er från Söderhafvet; af Grav = +. 70. U t Reproductions-kraft hos Planaria; enligt SON -. 70. Genera of recent and fossil Shells; af SöWErsy PYER R Peribatus juliformis; nytt slägte; af GuILpIng a MN "Régne fäehodjairks s af Bory DE ST. VIncenTt .« =. 972. Litteratur . å Sv 4 kö or Blodomloppet i de finaste kärlen; enligt Kock 76. MinsE Epwarpbs undersökningar af den elementära texturen i djurens kroppar =. 77: Fostrets första utveckling i hönsägg; cåligt Dumas : och Prévöst . =. 77. Försök rörande Ner vbildningens Reproduotion; af 5 PrévosTt j A | , Kr dt SÖD Litteratur -. 6 ; . : é 5 sk ss a02 | | | | 4 | Zootomie och jemförande Anatomie. | Orang-Utang är en ung Pongo; enligt Ruporem . 83. | Anatomie af Delphinens hjerna; af TiEDEMANN . 84. Rudimenter till Gälar hos djurens Embryoner; enligt RaATuKE . . 85. | Osteologien af de Str utsar tade foglar' na; af D'Auron den yngre Electriska apparaten hos Mladus elecurselir af | Ruporen ; é Å 6 , | K . 86. q bg IV Anatomie af Petromyzon; af DESMOULINS” vär ndlle, CaArus: om ett tydligt blodomlopp hos adam. . 88. Insekt-anatomie; af LÉon DuFour + . Å «92. MeckeL: om Insekternas Gallsystem o. sv EVS AEA Litteratur : " $ SATS RER VERA : 93. ; k NT Blodomloppet hos Crustacéerna 3 k - gi. SN 'Fornverldens Fauna. | Nya Fösslja arter af Hyssna; af ÖnRIsTOL och Ba- VARD oc FIG Öfversigt af förlita Conchylier; ; Mere BastERoT fen g The YST al-Conchology of Great-Br fitting af SoWERnry 97. The Genera of recent and fossil Shells; af Soweriy 97. Figurer och er og öfver Petrifikater; af Gonp- S . Fuss. (Fasc. I) 3 : Trilobiter eller Palzxader, af Borck- Er YT a Litteratur: RNA ; N i EN I Sverige utkomna Zoologiska Skr med särskilt afseende på Sveriges Fauna. Om Tamias striatus , såsom icke :svensk . | s 103. Om Ripors ömsning af klor; af Nirsson . äre Od. Om Ripors ömsning af fjäderklädnad; af Nirsson . 106. Om SR Flyttfoglarna; af ExstrRÖmM . .. 107. » oo» » af M. och W. von Wnricat 112. Om Sus Raji , uppkastad vid kusten af Skåne; af ' N. O. SCHAGERSTRÖM Å : « 116. Om det djup hvarpå åtskilliga” hafs-fiskar vistas; af Nitsson . ; - 116. GYLLENHALS? Insecta Svecica destripta / SERIE, Petrificata Svecana formationis cretacee; af Nit. SSON I2I. Bidrag till Sveriges Geognosie; af HisINGER KM SA Nya svenska Paleader af Förf. : ga des Om de i Sverige funna EDT BIE > af Författaren. 133. Anthropologie. Bland de vigtigaste, men äfven de svåra- Austra- ste undersökningar, som den zoologiska fi Vetenskapen omfattar, är jemförelsen af stam- menniskoslägtets olika racer, och uppgiften "2"- - af de karakterer, som utmärka en hvar af dem. Det är sant, att denna jemförelse egentligen ej tillhör Zoologiens område läng- "re, än så vida den sträcker sig till upp- dagande af de bestämda olikheter, som i sjelfva organisationen förefinnas; men om rara af de forskande inskränktes en- dast härtill, skulle det troligen fordras en . ännu längre tid, innan några vigtigare eller upplysande resultat kunde erhållas, än om med denna jemförelse tillika förenas en granskning af dessa folkstammars egenhe- ter i språk, i religionsbegrepp, konstfär- dighet, sedvanor och allmän bildning. Lik- het eller olikhet i dessa vigtiga punkter skola naturligtvis äfven kunna hänvisa till ett gemensamt eller ett olika ursprung. Med fägnad finna vi således, att det är en- ligt denna mera omfattande åsigt, som vå- ra nyare resande företagit sig att betrakta och framställa Söderhafvets olika folk- stammar, och med afseende på det mäg- | tiga inflytande, bekantskapen med -Euro- peer alltid visar sig hafva yttrat på de för- ut så kallade vilda folkslagen, är det lyck- I | Pr. Dalmans Arsb. 1828. >) ligt, ått dessa undersökningar om deras närvarande ställning och förhållanden, re- dan nu företagas, medan de ännu visa sig i hela sin originalitet. g Den i så många afseenden intressanta frågan rörande Amerikas första befolkning, nemligen om der funnits Aborigines, eller om den skett från Asien, från Europa, från Australien, eller från dessa gemensamt, och den alldeles analoga frågan om Austra- liens befolkning, — dessa, och flere andra, stå med dessa undersökningar i närmaste samband; och, om de numera ; någonsin bestämdt kunna besvaras, torde det vara dessa jemförelser mellan sjelfva folkstam- marnas egenheter som kunna gifva nyc- keln till gåtans upplösning. Innan jag går att anmäla några af de särskilta bidragen rörande Australiens oli- ka menniskostammar, kan jag ej underlåta att fästa vår uppmärksamhet på den egen- heten, att man bland några af dessa na- tioner tror sig hafva funnit flere spår af likhet med : vissa folkstammar i Afrika, så- ledes af en verldsdel, hvars invånare el- jest minst af alla gjort sig kända för ut- vandringar eller härfärder. Man har hos Parous funnit prydnader, som påminna om de gamla Egypternas stil och ideer "); till och med vissa ornamenter, som likna verkliga Sphinx-figurer ?). 1) Annales des Sc. nat. Tome X, Janvier 1827) Pp. 102. 2) 1. cit. pag. 103. 3 > Jag kommer här straxt nedanföre att omnämna, huru man af nyare zoologiska upptäckter funnit nog anledning att för- moda, det en del af den egyptiska Culten, ' således förmodligen äfven af den öfriga bildningen, icke varit i Egypten ursprung- lig, utan sannolikt af indiskt ursprung. Skulle den påstådda likheten eller analo- gien hos vissa af Australiens folkstammar vara något verkligt, och mera än ett till- fälligt uttryck af ungefär samma grad af konstfärdighet eller bildning, och således synas bära vittne om något traditionelt ur- sprung, så återstår ännu att utforska, huru- vida detta meddelande af likstämmighet utgått från Afrika, eller directe från Indi- en, såsom troligare äfven källan för någon del af den egyptiska kulturen. Qvor och GaimarpD hafva lemnat ossPapous. intressanta underrättelser om invånarne på den lilla ön Rawak, och om de så kallade Papous i allmänhet, samt äfven afbildat och beskrifvit några från denna ö medför- da kranier 1). De hade äfven till Gartz öfyverlemnat dessa kranier, för att inhämta bans omdöme öfver dem. Garr anmärkte genast -på alla en egén ojemnhet, som han kallar rachitisk missbildning, och i följd af hvilken han förmodade, att de personer, dem dessa skallar tillhört, bebott lågländta och sumpiga ställen. Ej utan en viss öf- verraskning, måste: Quoy och GAIMARD €Y- 123) Observations sur la Constitution physique' des Papous qui habitent les iles Rawak et Vai- giou. — Ann. des Se. nat. 1826, Jan, p. 27. 4 känna det grundade i denna fina anmärk- ning. Ty i sjelfva verket hämta de flesta af denna Archipelags invånare sin föda af fisk och musslor, och öfvergifva således nästan aldrig hafskusten, hvilken i denna trakt är så sumpig, att man till någon del nästan kan ro in i skogarne. Af behofvet tvungne att bebo så osunda ställen, hafva de -byggt sina hus på pålar, och måhända bafva de af erfarenheten lärt, att platser, som beständigt stå under vatten, äro min- dre farliga, än de, som endast +tidtals äro öfversvämmade, och derföre vidtagit den nu af dem nyttjade utvägen att bygga öf- ver sjelfva vattenytan. — Författarne åta- ga sig för öfrigt icke, att här bestämma ursprunget af dessa Papous, eller af den folkstam, som är i fråga, eller huruvida den här är inhemsk, eller genom vandrin- gar ditkommen. De anmärka endast, att man äfven kallat Nya-Guinea för Papous- landet, hvars invånare, enligt alla resan- des berättelser, äro så olika med dem på angränsande öar, att de nästan blifvit an- - sedde för verkliga Negrer. Det finnes så- ledes 1 denna trakt at jordklotet verkligen en menniskostam, som nära nog liknar sö- dra Afrikas invånare, och synes nästan lik- som förirrad midt ibland den Malajeska stam, som utgör populationen på Borneo och Molucciska öarne. De i fråga varande öboarne från Rawak och Vaigiou äro dock från dessa nog skiljaktiga, och det äro de från sistnämde ö, som af resande fått namn af Alfourus, 0. S. V. F 3 Om dessa Papouas i allmänhet, äf- vensom om de folkstammar som få namn af. Tasmanier, Alfurus, Endamener, Au- sstralier o. s. v., hafva Lesson och GARNOT lemnat utförliga och intressanta underrät- telser, med afseende på dessa nationers både physiska och intellectuella bildning '). Mastologie. Ett alldeles ' särskilt ' historiskt och Egyp- archaeologiskt intresse synes hafva förenat ens sig med bestämmandet af de i Egypten ör. förekommande djurarter, samt undersök- ningen, huruvida dessa verkligen öfverens- stämma med dem, som på de gamla Mo- numenterna finnas afbildade, och med dem, som ännu återfinnas balsamerade, — eller om de utgöra från dessa tydligen skiljak- tiga arter. — Af de jemförelser, man hit- tills anställt, vill det synas som åtskilliga bland de gamla Egypternas heliga och af- bildade djur icke varit Egypten tillhörige, eller åtminstone nu för tiden icke lefva i detta land, men deremot återfinnas i Ost- indien. — Man har af detta förhållande velat sluta, att åtminstop.: någon del af den egyptiska Culten icke varit i Egypten ursprunglig, utan egentligen härstammar : från Indien. 1) Memoire sur les Papouas ou Papous; par M. M. Lesson et Garnot; Annal. des Sc. nat. Jan. 1827, p. 93. — Memoires sur les Tasmaniens, sur les Alfourous et sur les Australiens, par LEsson et Garnot; Ann. des Sc. nat. Fevr. 1827, pag. 149. 6 De balsamerade djur, som PAssALAQuA nyligen hemfört från Egyptens gamla graf- var, och som nu i Paris blifvit undersök- ta, synas alldeles bekräfta denna åsigt. Ty- sådant är förhållandet med några balsame- rade arter af slägtet Sorex !); samma fall äger rum med Egypternas ryktbare Ibis, som numera icke står att träffa derstädes, men endast i Indien; och LATREILLE har .jemväl upplyst, att flere af de i Egypten såsom heliga ansedda och afbildade Insek- ter, äfven tillhöra Indien, men ej blifvit lefvande återfunne i Egypten. Om så många sammanstämmande re- sultat af undersökningar, rörande djur af Om Ca- de mest olika classer, icke kunna veder- läggas, synas de för det närvarande föga medgifva mer än tvenne förslagsmeningar till förklarande af detta phenomén. Antin- gen, att under de -sekler, som förflutit se- dan de egyptiska monumenternas tid, kli- matet skulle der” hafva blifvit så mycket svalare, att tropiska djurarter ej mera kun- nat trifvas i detta land, — eller ock den ofvannämde gissningen om en del af egyp- tiska Cultens ursprung från Indien, hvil- ken mening af flere skäl synes mera san- nolik. Jag anmälte i förra årsberättelsen de melopar-underrättelser, som först meddelades om den till Frankrike ankomna Cameloparden, | hvilka då åtminstone ägde nyhetens in- | 1) IsmorE GEoFFR. DE ST. HiraArrRE, i Mem. du Muséum d'hist. naturelle, 8:me annee, 2:me Cahier, pag. 117—143. ; ; ys tresse förande ett ämne, som på längre tid ej hade fästat särdeles uppmärksamhet. Ett alldeles motsatt förhållande äger nu rum. Den nämde Giraffen har bland en otrolig myckenhet af åskådare, nästan såsom i ett triumftåg, tillryggalagt vägen mellan Mar- seille och Paris; här redan lång tid varit ett föremål för den fina och stora verldens nyfikenhet; såsom le bel animal du Roi någon tid utgjort talämnet för dagen, gif- vit de lärda ämne till afhandlingar, Jour- nalisterna till uppsatser, Modekrämerskorna till namn på nya habiter och har till och med in effigie uppträdt på Teatern, så- som en ny vändpunkt för en piece. En annan Giraff har i England stillat den ny- fikenhet de fransyska berättelserna kunnat väcka, och det finnes knappt något ämne, som för närvarande förekommer mera ut- tömdt och nära till ledsnad upprepadt, än hvad som rör Giraffen. — z Det skulle nästan fordras en mer än vanlig framställnings förmåga, för att, un- der sådana omständigheter, kunna ens åt de verkligen intressanta anmärkningarna om detta djur, vinna något intresse, och det torde i alla afseenden vara tjenligast att uppskjuta en sådan framställning, till dess de många spridda detalj-uppgifterna hunnit sammansmälta till något helt resultat. En af dessa oberoende och mera ovän- tad underrättelse om Cameloparden, hafva vi emedlertid erhållit af Rärper, en tysk resande, som besökt Egypten och Abyssinien. Han nämner, att hannen af Cameloparden hittills varit föga bekant, att den är för- 8 sedd: med tre korta horn, af hvilka det medlersta, förut icke anmärkta, är fästadt påssjelfva sutura frontalis; således just på det ställe der Cameper, och flere Ana- tomer, nekat möjligheten af ett sådant fä- ste, och derföre äfven nekat möjligheten af den ryktbare och omtvistade Enhörnin- Om En-gens existens. — RöärpEL påstår nu dere- en" HO att ryktet och berättelserna om den- "pa Enhörning äro alltför allmänna, äfven i de länder han berest, för att kunna an- ses vara en blott fabel. Han nämner, att djuret i Egypten af vissa folkstammar kal- las Nilekma , att han talt vid flera per- 'soner, som påstått sig hafva sett detsam- 'ma, och vid en som sade sig hafva ätit af dess kött; att djuret beskrifves äga klöf- :var, samt ett enda rakt framstående horn 1 pannan, och att han sjelf ännu ej upp- gifvit hoppet att verkligen återfinna En- hörningen i naturen. Det vore visserligen högst intressant "om Herr Ruärrers förhoppning uppfylldes, men man behöfver ej särdeles erfarenhet af den metamorphos, som naturens före- mål så ofta måste undergå, när de af ryk- tet eller okunnige personers berättelser bhif- 'va framställda, för att icke ännu med myc- kel skäl betvifla sannfärdigheten af Enhör- ningens bild; nemligen sådan den vanligen under detta namn framställes, och då det påstås, att dermed menas ett annat häst- eller Gazell-artadt djur än Oryx, eller ock något annat än den enhörniga Noshörnin- gen, eller Rhinoceros. 9 " Ett ytterligare skäl emot denna för- Antilo- modan af den omtvistade Enhörningsfigu- Pe" rens verkliga existence, finna vi i LicHTEN- stEws mycket utförliga och lärda afhand- ling om det nordliga Afrikas Antilop-arter, och särskilt hvad som rör Antilope leu- coryx Pair., eller de gamles Oryx "). — Denna afhandling är egentligen författad 'i anledning af de Antiloper, dem HH. Et- RENBERG och HempricH hemsändt från de- ras resa mellan Dongola och Sennaar, och har i synnerhet för ändamål att utreda dem af dessa arter, som varit de gamla bekanta, hvilka på åtskilliga fornlemnin- gar tydligen igenkännas, och till en del äfven återfinnas såsom nämde i Bibeln, eller hos AristotELEs, eller Prinius' eller andra; under benämningar, dem: man i sednare tider öfverflyttat på helt andra Antilop-arter, och hvilka namn således nu- mera icke kunna återställas ?)Y. 1) Ueber die Antilopen des nördlichen Afrika, besonders in Beziehbung auf die Kenntniss, welche die Alten davon gehabt haben. — Ab- handl. der Königl. Akad. der Wissensch. zu Berlin, aus dem Jahre 1824. — Berlin 1826. 4:0. Då denna Afhandling äger, utom sitt värde "för Zoologen, jemväl ett eget intresse för Fornforskaren och Orientalisten, och hos oss eljest torde blifva för båda dessa föga bekant, har jag trott mig genom en något utförligare anmälan af dess innehåll böra fästa uppmärk- samheten. ?) Sjelfva ordet AnTtiLoPE, såsom slägtnamn först infördt af Parras, härleder sig från namnet Antholops eller Anthalopus, och är, enligt BocnarTt, ej af grekiskt utan fast mera Cop- tiskt ursprung. 10 Sålunda är intet tvifvel, att Antilope leucoryx Par. är de gamles verkliga Oryx, och således naturligtvis icke den capska art, åt hvilken Pairas tillagt detta namn, LICHTENSTEIN anser otvifvelaktigt, att de ställen i Bibeln, och äfven hos flere äldre profana auctorer, der det är fråga om En- hörningen, eller som sålunda blifvit öfver- satte, endast kunna hänföras till denna Antilop, nemligen till de gamles Oryx, länge misskänd, nu tydligen återfunnen i denna Antilope leucoryx. Att ordet ON eller ry (Reem eller Rem) i Bibeln, som af alla Öfversättare brukat återgifvas med Enhörning, betecknar någon Anti- lop-art, är tydligt, och redan erkändt; äf- vensom arabiska Författare bestämdt för- klara ordet Rim ( ') vara namnet å en hvit Gazell, och redan flere gran- P i Sd skande författare hafva funnit, att: denna Gazell måtte vara identisk med de gamles Oryx, ehuru de om denna sednare ej ägde kunskap annorlunda än ur de äldre skrif- terna, LicHTENSTEIN anser, att denna Oryx genom någon tillfällig åkomma äfven kun- nat förekomma såsom enhörning, och att detta måhända ej var så sällsynt, hvar- emot åter ÅELIAN på ett ställe nämner sam- ma Oryx såsom försedd med 4 horn. — Jag måste för öfrigt här förbigå LIicHTEN- stEINs lärda analys af denna fråga, och de citater han dervid åberopar, och åtnöja mig med att hafva åt Språkforskaren gif- vit anvisning på densamma "). LIicHTEN- + 1) Arten kallas hos Sud an-Araberna: Abu-harbe, —r FI sTEIN har bifogat en figur öfver denna An- tilope leucoryx, och äfven 5 grupper, som föreställa detta djur, tecknade efter Pyra- miden i Memphis !), hvarvid märkes den olika form och krökning, man gifvit åt hor- net af detta djur. ; Den andra af de Antiloper, LicHTEN- sTEIN här framställt, är en för vårt system nu mera ny art, som kallas Antilope Ad- dax, ehuru den enligt denna analys är Prisu verkliga Addax eller Strepsiceros; hvilken sednare benämning af nyare Zoo- loger åter blifvit öfverflyttad på en helt annan art från Cap, den så kallade Kudu. — Vi erhålla här 2:ne figurer -på denna Addax, samt några teckningar efter egyp- tiska minnesmärken, på dem man finner de vridna, och lätt igenkända hornen af densamma vara fästade på hufvudet af fle- re mythiska figurer, och LicHTENSTEIN fin- ner, att de såkallade bockshornen, eller Mendes horn, som så ofta synas på huf- vudet af Ammon , Phre, Theuth , Mars, Osiris och Typhon , 0. s. v. onekligen ej föreställa annat än hornen af denna An- tilope Addax. Äfven Apis finnes någon gång bära dessa Addax-hornen jemte sina vanliga eller vädurs-hornen ?). Den 3:dje Antilope-art, som LicHTENSTEIN här afhandlat, är Antilope Dama PALras, 1) Copierade efter Descript. de PEgypte, Vol. Vi Tab. 18, fig. 9, 10. k j ?) Den i årsberättelsen 1826 anmälta nya An- tilopen, A. gutturosa Otto, är måhända iden- tisk med denna Addax, eller åtminstone när- mast. r2 ; . sannolikt densamma som Punu Dama, från Nubien, och först af de nu beskrifne exemplaren åter bestämbar. LIiCHTENSTEIN har af densamma afbildat båda könen, så väl fullväxta som yngre. ; Ännu finnas här figurer och anmärk- ningar öfver ÄÅntilope Dorcas PAuras; re- dan af LinnÉ igenkänd för AEutAns och de gamles Dorcas, den i norra Afrika mest utbredda och ymnigaste art. Den förekom- mer ofta på antika lemmnisgar, och några prof på sådana figurer äro här äfven bifo- gade '). För Zoologer är slutligen den anmärk- ning vigtig, att hornen af denna Dorcas, och förmodligen äfven af flere andra An- tiloper, hos unga djur visa en helt annan vridning och annat utseende än hos full- växta; och att således, bland de af Förfat- tare uppförda arter, möjligtvis torde fin- nas några, som endast äro yngre individer: af andra arter ?). Histoire Det stora praktverket: ”Histoire des | des Mammiferes, par GEOFFRov SAINT-HirarE | M i- SÅKA | féres. et FRED. Cuvier” har blifvit fortsatt, allde- 1) Utur Descr. de VEgypt. Vol. I. Tab. 59, f. 5; samt en annan efter en Papyrus-Rulle i Kongl. | Bibliotheket i Berlin. | 2) T. ex. sådana som BLAtnvinLEs, af högst ofull- komliga anledningar uppställda: A. acuticornis, ÅA. naso maculata (sic!), Å. Landiana. ; De af LicuTENnsTEIN här beskrifna Antilopers arabiska namn äro, enligt EHRENBERG? Ant. leucoryx: Abu harb. Addax: Abu Akasch. Dama: Addra. Dorcas: Ariel. a SING 13 les i samma stil som förut; således med samma förtjenst och med samma brister. På de stora foliobladen erhålla vi ännu äf- ven af de större djuren figurer, som kun- de passa i en octav, och textförfattarens förnäma förakt för den Linneiska Syste- matiken har föranledt honom, att ibland alldeles icke bifoga något systematiskt namn. Texten lider i allmänhet af samma fel som förut '). ANpDR. SmitH har beskrifvit ett par Mammalier från södra Afrika, neml. Hy- ena villosa, och Hyrax arboreus; den förra är tillika afbildad ?). IsiporE GeEorffR. de St. HirAme harNya So- lemnat åtskilliga anmärkningar öfver släg-"Ya tet Sorex, och beskrifvit några hithöran- de nya eller föga bekanta arter ?). Bland dessa äro äfven de balsamerade, som Pas- 1) Vi hafva i de sednare hitkomna häftena er- hållit figurer på följande Mammalier: Chat å ventre tacheté, från Norra America. — -Van- sire, en Viverra — utan uppgift på hvari- från! — Simia Midas Linnzg — Sciurus ni- ger; — Daman; — Chat de Nepaul (Felis ob- seuwra); — Le Dauw, Equus montanus Bua- cHELL; — Galera, eller Laira; — Felis ea- ligata Temm.; — Sciurus magniceudatus Sayv.; — Halmaturus giganteus, fem.; Equus Zebra, fem.; — Felis Chaus; — Antilope pygmaea; Antilope scripta; — Felis tigrina. ?) Linn. Transact. XV, II, p. 460. 3) Mem. du Muséum d&hist. nat. 8:me année, 2:me Cah. p. 117, Pl. 4. — De här bestämda arter äro: SoreEx personatus, flavescens, re- ligiosus, Sonneratit, giganteus. Tyska Sorex- arter. Tyska Vesper- tilioner. 14 SALAQUA funnit i Hecatomberna vid Thebe, och som äro derigenom så högst märkvär- diga, att de nu mera icke finnas lefvande i Egypten, utan bekräfta den åsigten, att antingen en del af de djur som fordom bebodt Egypten nu mera icke finnas der; eller ock, att de gamla Egypterne hämta- de från Indien åtskilliga bland föremålen för deras culte. Alla dessa balsamerade näbbmöss funnos i en af grafvarne i Ne- cropolis vid Thebe; de lågo blandade med åtskilliga andra djur, såsom Grodor, Sva- lor, en liten orm, och en Scarabe, som af LATREILLE igenkändes för Copris Sabaeus Fasr. — Det förtjenar anmärkas, att in- tet af dessa djur fans omgifvet af band, eller lindadt, ehuru detta eljest varit van- liga förhållandet med balsamerade föremål. — Dessa balsamerade Sorex-arter bestäm- mas af Is. GEOFFR. DE ST. HirLAIRE såsom hö- rande till Sorex religiosus, n. sp.; och till Sorex giganteus. t Öfver de i Tyskland förekommande Sorex-arter har BreHm lemnat en utförlig uppsats i sin ornithologiska tidskrift ”Or- nis” 1). Här afhandlas ej endast dessa djurs utseende ganska omständligt, utan äf- ven deras tillhåll och lefnadssätt. Brenm har i samma Tidskrift, infört åtskilliga anmärkningar rörande de i För- fattarens Bbemort förekommande Läder-' 1 Ornis, 2 Heft., pag. 25. — Förf. beskrifver här 4 arter, neml. Sorex fodiens; S. am- phius; IS. natans, och sS. stagnalis. De 3 sist- nämde anses såsom förut obekanta. "15 lappar, af hvilka han här sökt bestämma ej mindre än 15 Species, hvaribland 3:ne nya ').. Utom Rhinolophus ferrum equi- num höra alla de. andra till det egentliga slägtet Vespertilio, hvars europeiska arter i sednare tider nu blifvit så mycket gran- ;skade och tillökta, att äfven våra Svenska arter torde förljena en nogare jemförelse med dessa, och en ny revision. — i Märkvärdig är Brenms påstående, att Flä- dermössens honor skola samlas och lefva tillsamman under den tid de äro drägtiga. I Prins Maxim. ar Wiepos teckningar pesmo- öfver Brasiliens Djurarter (N:o 10) före- du? ru- kommer äfven en art af Vespertilioner, som anses bilda ett nytt slägte; den kal- las Desmodus rufus, och synes komma nära Rhinolophus. | Under tittel af Atlas till E. Rärperns Norr- Resa i norra Afrika har man nyligen bör-2frikan- jat utgifva ett med colorerade figurer prydtMamma- folio-verk, som kommer att framställa de !'" nya, eller 'eljest märkvärdiga djur, som denna outtröttliga Resande upptäckt. De under förra året utkomna häften (N:o 2 och 3) framställa 3 Mammalier, jemte Cra- nier af Cameloparden, både af hanen och honan ?). Vid beskrifningen öfver Kapten Kincs Djur ” - z Sans från Au- resa i Söderhafvet finnes i ett tillägg rtrålien. märkningar och beskrifningar öfver de na-af Kic. 1 Ornis, von C. L. Bream, III Heft. (Jena 1827, 8), pag. 17. 2) De här afbildade Mammalier äro Vespertilio Temminckii, Antilope Addax, och Canis fa- nmelicus. 16 turhistoriska föremål, som blifvit skördade. Vertebraterna äro bestämda och beskrifna af. Gray; — Insecter och Zoophyter af W. S. MacLeayr, Mölluskerna åter -af Gray. — De här anförda Mammalier äro endast 6. — De öfriga bidragen skola längre fram an- mälas 19. ; TemmincKk har i sin 6:te Monographie de Mammalogie riktat Vetenskapen med en afhandling.-om det Läderlappsslägte som IrriGeER kallat Dysopes, hvilket tillhör bå- de gamla och nya Continenten, och är-ett af de mest naturliga inom denna vidsträck- ta ordning ?). Temminck förenar härmed Nyctinomus Georr., och anmärker de af olika ålder eller andra tillfälligheter upp- komna olikheter i tändernas antal och pro- portioner, som ofta bland Läderlapparna äga rum, och hvilka ej sällan föranledt onaturliga söndersplittringar utaf genera, ' af Författare, som endast fästat sig vid dy- lika artificiella slägtmärken, utan att nog taga hela den öfriga kroppsformen 1 öfver- vägande. Af de 11 bestämda 'arter som TemmincK här beskrifver, och hvilkas syno- nymie han tillika” sorgfälligt sökt utreda, tillhöra 5 den gamla .Continenten, och 6 den nya. Någon karakter, som kunde tjena att skilja den nya Continentens arter från den gamlas, har ej kunnat upptäckas. Åtta a 1!) Narrative af a Survey of the -intertropical. and western Coasts of Australia, by Captain Pu. P. Kinc. London 1827, 8. — 2 Vol. c. figg. ?) Dysopes Iruic.; Molossus Geoff. Guv.; Nyctinomus Geoff.; Cheiromeles Horsf. | af dessa arter äro här afbildade, och dess- utom finnas bifogade upplysande figurer öfver: deras skelett, samt olikheten i kra- nier och i tandbyggnad. I den 7:de Monographien af samma arbete har Temminck lemnat beskrifning och teckning öfver ett nytt genus bland Glires , kalladt Aulacodus. Djuret fans förvarådt i sprit, utan anmärkt fädernes- land, och utgör en ny art, som kallas AZu- lacodus Swinderi: Storlek och form något nära som Hypudaeus amphibius. TEMMInck har bifogat teckning af skelettet och af nå- gra anatomiska partier. Vid slutet af denna Monographie har System Temmisck” bifogat en systematisk öfversigty!! ver af de genera bland Mammalierna som kom- lierna. mit till hans kunskap, och dem han ansett sig kunna 'antaga. Han har vid hvarje släg- te bifogat antalet af bestämda arter, som nu äro kända. Ehuru i allmänhet syste- matiska detaljer ej kunna äga det allmän- na intresse, att de äro lämpliga att upp- tagas i denna årsberättelse, torde dock ett utdrag af denna systematiska öfversigt här kanske vara på sitt ställe. Ty dels sätter den läsaren i tillfälle att återfinna platsen för de talrika nya genera af Mammalier, som redan förut i dessa årsberättelser blif- vit omnämde, dels lemnar den en öfver- sigt af denna vetenhskapsgrens systematiska utseende nu för tiden; och detta så myc- ket hellre, som Temmisck i denna Tableau methodique till sina naturliga slägten åter- fört ganska många af de små och föga be- Pr. Dalmans Ärsb. 1828. 2 Mamma- , + stämda genera, hvartill en del nya Förfat- 18 ; - tare nog småaktigt söndersplittrat vissa fa- » miljer. — Ett anförande af species under hvarje slägte har här ej ingått i TEMMINCKS plan: — Jag bör endast anmärka, att jag här infört de latinska namnen på Ordnin- gar och familjer, i stället för de- Franska, dem TemmIincK nyttjat, samt äfven vid ett och annat genus föredragit en mera clas- sisk benämning. Mammalia. Ordo I. Bimana. . Genus I. Homo. SAG Ordo II. QuUADRUMANA. Tribus-1, (Tillhöriga gamla conti- nenten.') . Simia Linn, — 2 bestämda arter, och en tvifvelaktig. Hylobates Iur.. — 4 arter. Colobus GEOFFR. — 2 arter. Semnopithecus Frepr. Cuv. — 12 arter. CDetta slägte torde kunna förenas med Colobus.”) Cercopithecus Briss.,— 30 arter. Innuus GeEoFfR. — I art. Cynocepbalus Briss. — 9 arter. Tribus 2. (Tillhöra nya continenten'). Mycetes Iur. — 6 arter (samt 1 tvif- velaktig.') . Ateles GEorfr. — 8 arter. Cebus Erxrues. — (Antalet af arter in- — 19 om detta slägte är ännu ej bestämdt, ty troligen äro flere så kallade arter endast varieteter af andra.) : 11. Pithecia Grorr. <— 6—7 arter. 12. Lagothrix Geoff. — 2 arter. 13. Callithrix Cuv. — 8 arter. 14. Hapale Int. — 15—>16 ärter. 15. Nocthora F. Cuv. CAotus Ir. Ny- ctipithecus SrPix.)'— 3 arter, som äro nattdjur. Tribus 3. (Lemures.) 16. Otolicnus Irric. — 3—4 arter. 17. Tarsius Storr. — 1 art. (T'. Dauben- tonii , som blifvit beskrifven såsom 3 arter.) — Cheirogaleus GezrorrR. — Ett ej full- komligen bestämdt slägte, med om- kring 3 arter. 18. Stenops:Iur. — 5 arter. 19. Lichanotus Inn. — 1 art. 20. Lemur LInn. — 12 arter. 21. Galeopithecus Pair. — Blott 3 arter, till hvilka de öfriga uppgifna namnen höra såsom synonymer. Orda III. CHiropTERA. (Flädermöss.) 1. Dysopes Int. — 11 bekanta arter, och 8 andra uppgifna, samt en europeisk, fö- ga känd. (Hit hörer äfven Thyropte- ra SPx.) ; R . Pteropus Briss. — 17 arter. . Cephalotes Grorfr. — 2 arter. Stenoderma Gzrotr. — I art, — Ett tvifvelaktigt genus, måhända blott grun- dadt på en ung individ af en Dyso- pes Temy. DOWN 20 out 17. . Mormoops LreacH. — I art: 00 . Noctilio Georr. — 1sart (Vesp. lepo- rinus Linn. . Phyllostoma Grorff. — 11—212 arter. . Vampyrus GEorr. — 1 välbekant art CVesp. Spectrum); tvenne andra upp- gifna af Spix. .: Glossophaga GzEorrr.' — 6 arter. . Megaderma GeorrrR. — 3 arter. . Rhinolophus Gzrorrr. — 14 artér, saml a tvifvelaktiga. . Nycteris GeEorrfrR. — 3 arter: 2 Rhinopoma GEOFFR. — I art. . Taphozous GEOoFFR. — 7 arter. CHit hö- rer äfven slägtet Saccopteryx Ir.) . Emballonura Kvnrn: — 2 arter, och en osäker. (Hit hörer äfven det Genus; som Srpix kallat Proboscidea (sic!!). | . Nycticejus Rarin. — 38 arter, och tro- | ligen flere. — (Tvifvelaktigt slägte,) | Obs. Hypexodon och Atalapha Rar. | äro slägten som ånyo måste granskas, innan de kunna bestämmas. Vespertilio Linn. — 35—40 arter. Obs. Temminck har ej kunnat utre- / da eller vågat antaga de af Leact här | föreslagha genera: Celaeno, Aöllo, Scotophilus , Artibeus , Monophyllus ' och WNyctophilus. — Diphylla Srix | är blott en Glossophaga. — Desmo- dus och Diclidurus Maxim. NEUWIED, | äro för Temminck ännu obekanta. 4 ) 21 Ordo IV: CaArnivoraA (Carnassiers). Tribus 1. Insectivora. 1. Erinaceus Linn. — 2 arter; dertill en osäker. 2. Sorex Linn. — 14—215 arter. | 3. Hylogale Temm. — 3 arter. (Tupaja RAFFLES. ) ; | 4. Mygale Cuv. .— 2—3 arter. 5. Scalops Cuv. — 1 art; (Sorex aquaticus Liss.) — Dertill Sc. pensylvanicus Harr. ; 6. Chrysochloris Cuv. — 1 art. 7. Condylura Int. — 1 art. 8. Talpa Linn. — 3 arter. 9. Centetes Iur. — 3 arter. Tribus 2. Férae. 10. Ursus LInn. — 10—11 arter. CTem- MINCK antager ej den nyare sönderdel- ningen af detta slägte.) 11. Procyon SToRR. — 2 arter. 12. Nasua STtTorRkR. — 2 arter. 13. Cercoleptes Iur. — I art. (C. caudivol- vulus IuL.') 14. Meles ?). — 2 arter. Obs. Arctonyzx collaris, Bali-saur Fr. Cuv., kommer troligen att här bil- da ett nytt genus. 15. Mydaeus Fr. Cuv. — 2 arter. 16. Gulo Retz. — 5 arter, ännu föga nog- grant bestämda. — 1) Det är anmärkningsvärdt huru Fransyska för- fattare, och här äfven Temminck , kunnat fö- redraga benämningen Taxus på detta djur, då denna benämning redan så länge tillhört ' det bekanta trädet af samma namn. 22 SR 18. 19. 20. 21. 22, 23. 24. 25. 26. 27. 28. Arctictis Temm. — 1 art (Iotides Va-. LENCIENNES; Binturong noir Fr. -Cuv. är hanen, Bint. å för blanc honan.) Obs. Ailurus fulgens Fa: Cuv. Hist. des mammiféres synes måhända här få sin plats. Paradoxurus Fr. Cuv., — 6 arter. Mustela Linn. — Omkring 20 arter. Lutra Briss. — 6 arter. Mephitis Cuv. — 1—2 arter: Herpestes Iri. — 11 arter. (Hit äfven -slägtet Mangusta Fr. Cuv.) Ryzaena Inn. — 1 art. BR. zenick. Viverra Linn. — 9 arter. Canis Linn. — 30 arter; dessutom några flera uppgifna af Amerikanska Författa- re. — Megalotis Cerdo Tur.. hörer, som man nu vet, äfven hit. Proteles I. GEorfr. — 1 art. Hyaena Briss. — 2 väl bekanta arter och en tredje ofullständigt beskrifven. — Hyaena picta Temm. hör vill Canis. Felis Linn. — 30 bestämda arter, samt 7 eller 8 ännu tvifvelaktiga. Tribus 3. Amphibia. Phoca Linns. — 14—15 arter; troligen flere. . Otaria Péron. — 6 arter. . Trichechus Linn. — 1 art. OrbDo V. MARSUPIALES. . Didelphis Lisn. — 12 arter. . Cheironectes Inu. — 1 art. : 23 3.-Phascogale Temm. — 2 arter. 4. Thylacinus Temm. (Thylacis Ir.) i art. 5. Däsyurus GeorfR. — 4 arter. | 6. Perämeles GzEOoFFR. — 1 art. 7. Phalangista GeEorrr. — 8 arter. 8. Petaurus SHaAw. — 5 arter. 9. Hypsiprymnus Iiur. — 2—3 arter. — Det torde bli fråga om detta genus är nog skildt från det följande. 10. Halmaturus Iur. — 8 arter. 11. Phascolarctos BLAnv. — 1 art. 12. Phascolomys GeEorr. — 1 art. + Ordo VI. Griires '). 1. Castor Linn. — 2 ärter. 2. Fiber Cuv. — 1 art. 3. Hypudaeus Irric. — Omkring 20 ar- ter äro af Författare anförda, men detta slägte fordrar ny mönstring. 4. Lemmus Cuv. Temm. — omkring 8 arter. 5. Spalax Ginpenst. — 2—3 arter. 6. Echimys GzEorr. — 8 arter. 7. Myoxus GmerL, — 6 arter. 3. Myopotamus COMmMERS. — I art. 9. Hydromys Georr. Inn. — 2 arter. 10. Isodon Sav. CCapromys (sic!!) Des- MAR. TemmM.) — I art; samt en tvif- velaktig. i; 11. Mus Linn. — 34—40 arter. Detta släg- tes arter återstå ännu att bättre utre- 1) Temminck anmärker med skäl, att många af de hithörande djuren äro felaktigt uppställda; och/ att i synnerhet genera Hypudaeus , Georychus , Mus, Sceritus och Meriones för= tjena en förnyad granskning. 24 20. br da. De här bildade nya genera äro, li- kaledes tvifvel underkastade, då de till en del äro grundade på tandbygg- nadens olikhet hos yngre djur; hvar- före möjligtvis samma art, såsom full- växt, kan figurera i ett annat genus. . Cricetus Cuv. — 10—12 arter. . 1. Ascomys LicHTENST. — 1 art. . Bathyergus Irric. — 2 arter. . Pedetes Iur. — 1 art. . Dipus GmeL. — 47? arter. = s Meriones Iur. — 5—6 arter; samt 4 af RaArinesQueE ofullständigt uppgifna. - Aulacodus Swinp. — 1 art. - Arctomys. — !) 4 säkra, 4 tvifvelak- tiga arter.. Spermopbhilus Fr. Cuv. — 5 arter. Sciurus Linn. — 30 bekanta arter; samt 8— 10 osäkra. Obs. TemmincE förkastar här, san- nolikt med största skäl, alla de nya slägten, dem GzEorfrov ST. HIiLARE sökt bilda af detta genus, enligt ka- rakterer, som 1 ett zoologiskt system hittills aldrig varit antagna, och för- modligen ej blifva det ?). Tamias Inu. förenas äfven med Sciurus, emedan dess olika lefnadssätt och 'de yttre karaktererna ej alltid öfverens- stämma. Pteromys Cuv. — 8 arter. 22. Cheiromys Cuv. — 1 art. 1) För detta namn citeras åter LinnÉE med orätt- visa. 2) Jemf. Årsberätt. 25 . Hystrix Briss. — 4 arter. . Sinoetherus Fr. Cuv. — 2—3 arter. . Lepus Linn. — 12 bestämda arter. . Lagomys GEorfrfR. — 3 arter. . Hydrochoerus Briss. — 1 art. Cavia Erxrer. — 3 arter. . Dasyprocta Iurice. — 4 arter. . Coelogenys Fr. Cuv. — 2 arter. Ordo VII. EDENTATA. . Bradypus Linn. — 3 arter. . Dasypus Linn. — 8 arter. — Torde bellre böra delas i 2:ne afdelningar än i särskilta genera. Obs. Om Chlamyphorus yttrar sig TEmmIincK ej särskilt. . Orycteropus GEOFFR. — I art. .Myrmecophaga Linn. — 4 arter, samt måhända ännu 2. Manis Linn. — 3 bestämda arter. Orda VIII. PACHYDERMATA. . Elephas Linn. 2 arter. — CTEMMINCK anmärker här, att norra "och södra Afrikas Elephanter ej äro skillda, och att man oriktigt bemödat sig att så framställa dem.) . Hippopotamus Linn. — blott i be- stämd art. . Phascochoeres F. Cuv. — 2 arter (neml. Sus aethiopicus Liss. och Phasc. bar- batus RurrEL.) . Sus Lins. 3 förut bekanta arter, samt . ännu 3 från Australien. 6 26 5. Dicotyles Cuv. — 2 arter. Rhinoceros Linn. — 4 väl bestämda arter; en 5:te art, som BuRCHELL om- nämt, fordrar vidare bekräftelse. . Hyrax HERMANN: — I art. 9: arter. . Tapirus Briss. — 2 bekanta arter. (En 3:dje art, som skulle finnas i China, beror blott på osäkra anledningar.) Equus Linn. — 6 verkligen bestämda Ordo IX. RUMINANTIA. Tribus 1. — Utan horn. 1. Camelus Lins. — 2 arter. 2. Auchenia Iuric. — 3 arter (Lama, Vicun= na, Paco.) 3. Moschus Linn. — 4-—5 arter. Tribus 2. — Hannen försedd med "horn. '). ; 4. Ceryus Linn. — 23—24 arter. Tribus 3. — Hårbeklädda benaktiga utväxter i hornens ställe, ; 5. Camelopardalis Linn, — 1 art. Tribus 4 — Horn med qvicka. 6. Antilope Pair. — 43 bestämda arter; flere ännu obestämda. 7. Catoblepas ÅELIAN. — 2 arter. 8. Capra Linn. — 4—5 arter. 1!) Sjelfva afdelningen är väl naturlig, men ej så TEmmincks karakter, ty som bekant har äfven Renens kona horn. Bättre är karakteren af sjelfva dessa hornens olika beskaffenhet, hvar- före de ock i andra språk hafva ett egetnamn, (Cerata, Geweihe, des bois, &c:) som i svenska språket saknas. "NN [SS 1. ”T 2 . Ovis Lins. — 6—7 bestämda arter: å Bos Linn. — 9 arter. '). Ordo X. CETAE. Tribus 1. Herbivora. . Manatus Linn. — 2 bestämda arter, samt en osäker. | . Halicore Iutic. — 1 art. CH. Dugong). Stellerus Cuv. — 1' art. Tribus 2. Piscivora. . Delphinus Linn. — 15—416 väl kända arter; 14 andra äro ännu osäkra, och några af dessa säkert endast synony- ma till de redan bekanta. . Monodon Linn. — 1 bestämd art; 2 eller 3 andra osäkra. . Physeter Lins. — 2 arter äro något bättre kända än de 5 eller 6 andra, hvarom vår - kunskap blott beror på högst ofullständiga uppgifter. .« Balaena Linn. — 4—5 arter. Ordo XI. MONOTREMATA. achyglossus Inn. — (Echidna Cvv. Temm.) — En enda art, Tach. hy- strix; ty T. setosus är endast 'den- samma såsom yngre. 1) Med fägnad finner man här, att TEMMINCK ej funnit. skäl att upptaga eller ens omnämna dessa, så kallade genera eller subgenera dem Brasvitce framställt under de mest barbaviskt hopsmidda namn, t. ex. Ovibos , Antilocapra, Boselaphus, Alcelaphus o. s. Vv. 28 2. Ornithorhynchus BrumesB. — Trem- MINCK anser 2 arter vara väl skillda och bestämda, neml. Orn. rufus 'och fuscus "I. f Obs. Denna ordning är af TEMMINCK provisoriskt uppförd vid slutet af Mam- malierna, såsom anvisande öfvergån- gen till Ampbhibier och Foglar ?). 1) Att dessa skulle vara- skillda arter, nekas dock af flere nyare författare. ?) Litteratur rörande Zoologie i all- mänhet. L'homme (Homo), Essai zoologique sur le genre humain. 2:e edit. par Borr de SanTt- Vincent. 2 Vol. in 18. Paris 1827. 8. Illustrations of Zoology, being Representa- tions of new, rare or otherwise remårkable subjects of the Animal Kingdom, drawn and coloured after nature, with descriptions letter- press. By J. Wizsosn. Edinburgh 1827. N:o 1. Atlas 4:o. (I detta första häfte finnas afbilda- de: Felis concolor, Falco coerulescens, Larus Sabini , Noctua strix.) Remarques sur la Zoologie des iles Maloui- nes, faites, pendant le voyage autour du mon- de de la Corvette la Coquille, en 1822— 1825; par GARNOT. — Ann. des sc. nat. Jan. 1826. p. 39. - Innefattar i synnerhet anmärkningar röran- de de här förekommande foglar, hvaraf äfven några nya arter beskrifvas. Säugthiere und Vögel auf den Sudeten, von Kaur. Isis XX, Heft 6—7. p.' 566. Litteratur rörande Mammalierna. Beiträge zur Naturgeschichte von Brasilien, von Max. Prinzen zu Wiep. — 2:r Band. Wei- mar 1826, 8:o Tabb. 5. 29 Ornithologie. I! Bland de utmärktare bidragen för Or- Waic- nithologien må nämnas J. WaAGLERrs Sy-tens Syr vium. Detta rikhaltiga Arbete afhandlar 82 arter af Mammalier, bland hvilka ett ringare an- tal af Ruminantia, men så mycket flere Qua- drumaner, Rofdjur, och Insectätande djurarter. Americain Natural History; by J. D. Gop- MAN. Vol. I. P. I, Mastorocy. Philadelphia 1826, 8; c. Tab. Greath and Habits of a Young Rhinoceros.; by Honcson. Edinb. New Phil. Journ. Oct. — Dec. 1827. Pp. 199.. Note sur un Guanago vivant (Auchenia Vi- cugna) , par Lesson. Bullet. univ. Sept. 1827. Remarques sur le Cochon Marron, ses ha- bitudes et ses differences avec le Pécari ou Patira de la Guyane; par NoverR. Annal. de la Soc. Linn. de Paris, Juillet 1825, p. 226. R. His: Remarks' on the Antilope Chic- kara; Linn. Transact. Vol. XV, p. 501. c. fig. Sur une nouvelle esp&ce de Rongeur Fouis- seur du Brésil; par H. DE BLAnviune. Ann. des Sc. nat. Sept. 1826. p. 97. — Djuret kal- las Ctenomys brasiliensis. Framställningen ut- förlig, men ej bestämd. Sur PFidentité de deux especes nominales d'Ornithorhynche; par GEorFR. DE St. HtLAIRE. Ann. des Sc. nat. Dec. 1826. p. 451. Sur un appareil glanduleux récemment dé- couvert en Allemagne dans VPOrnithorhynrche, situé sur les flancs de la région abdominale, et faussement considéré comme wune glande mammaire; par GEoFFR. DE St. Hirare. Ann. des Sc. nat; Dec. 18326. p. 457. — Förf. på- står att den af MeckeL upptäckta stora kör- teln, ej är någon mjölk-körtel, — således ej bevisar att Ornithorhynchus är ett däggande djur , — utan ett annat organ, måhända hell- re analogt med något som finnes hos Vatten- drar, 0. s. v. 30 stema Avium ”"), ett försök att i ett ar- bete samla alla hittills bekanta och bestäm- da fogelarter, som eljest finnas spridda i olika författares arbeten, och i Europas särskilta Museer. Ett sådant verk har län- ge varit af behofvet på det högsta påkal- ladt. — Förf. har för detta ändamål be- sökt Museerna i Paris, London och Leyden, ” utom Munchen, der han är bosatt. C(Mu- séerna i Wien och Berlin äro deremot obesökta.) Hvarje Genus och hvarje art äro noggrant beskrifna, med användande af Ir- LIGERS ”Terminologie; synonymiesoch vistel- seorter, könskillnad, och äfven olika ut- seende under olika perioder, så mycket möjligt upptagna. Äfven Nomenclaturen sy- nes vara kritiskt, och måhända alltför kri- tiskt, behandlad, och detta arbete synes på det hela komma att blifva af mycket inflytande i-Ornithologiéns nästkommande period. Författaren afhandlar hvarje genus särskilt, utan afseende på dess systema- tiska plats, och ämnar först vid arbetets slut bifoga den systematiska öfversigten. Om den rikedom på arter, som detta ar- bete kommer att innefatta, kan man döm- ma af följande uppgift på antalet inom vis- Getreue Darstellung und Beschreibung der Thiere, die in der Arzneymittellehre in Be- tracht kommen; von J. F. Branot und J. T. C. RAtzeBurG. Berlin 1827, 4:o. — Heft. 1, mit 5 col. Tafeln. — (Rec. i Isis XX; 11, pc OD ta bl ATA 1) Systema Avium, auct. J. WacrEr; Stuttgartiae, ' 1827. 8. — (Recens. i Isis XX, Heft 10, pag. 3864.) iu 31 sa genera; t. ex. Ramphastos 14 Arter; j glossus 12; Picus 102; Buceros 20; Columba 1133; Ibis 17, 0. 8. Vs + > i CH. L. BonAPARTE, som med så myc- Bom- ken förtjenst fortsatt Wisons forskningar vrni- rörande Nord-Amerikas Ornithologie, har thol ar- lemnat en allmän öfversigt af alla de be- Pte" stämda fogelarter, som hittills blifvit upp- täckte inom de Förenta staterna "'). De ut- göra tillsamman ett antal af 362 arter, hvaraf 209 landfoglar och 153 sjöfoglar. Af dessa äro 116 arter gemensamma för de Förenta staterna och för Europa, (neml. 27 landfoglar, och 89 sjöfoglar;) — 246 arter (182 land- 64 sjöfoglar) äro icke fun- ne i Europa. Af Temmincks vackra arbete Planches Tzew- coloriees d'oiseaux hafva vi sedan förra års- pj... berättelsens afgifvande erhållit Livr. 71—75.col. Voi- Utom de sköna och praktfulla figurerna, "> och den kritiskt bearbetade texten, bör äf- ven anmärkas den intressanta och högst välkomna öfversigt af de till vissa slägten 1) Catalogue of the Birds of United States, sy- stematically arranged in Ordines, Familles, Ge- nera &c. by CnArtEs L. BonAPARTE. — Contribu- tions oftheMaclurian Lyceum, ofthe Arts and Sciences; January 1827, N:o 1. p. 8. Phi- ladelphia 1827, 8:0. — Af de här anförda 362 arter äro 270 redan gifne af Winson; 16 äro beskrifne i den redan utkomna delen af BonAPArRTEs arbete, 76 återstå såsom tillök- ning för den följande. Den för ett år sedan af ryktet och Jour- naler meddelade underrättelse, att Vetenska- rna förlorat denna Författare, synes lyck- igtvis vara ogruffad. 32 hörande bekanta arter, som TEmmIiIncK nu börjat bifoga. En sådan öfversigt öfver släg- tet Corvus, i sednare inskränkta bemärkel- se, medföljer 70:de häftet. Oaktadt denna inskränkning af slägtet till-blott sådana ar- ter, som öfverensstämma med C. Corax, Corone , Monedula 0. s. v., innefattar det- samma dock 18 bekanta arter. — På sam- ma sätt lemnas äfven en öfversigt öfver slägtet Crypturus Iur., (Tinamus LATH.>) och dess tillhörande 15 arter. — Likale- des öfver Phoenicopterus LInn., 3 ar- ter, hvaraf. den: europeiska får namn af Ph. antiquorum, sedan TremmiscK visat, att den amerikanska Ph. ruber är en an- nan art. — Den intressantaste af dessa nu lemnade monographiska framställningar tor- de dock vara den öfver slägtet Vultur, (Gamm,) sedan Grpaétes och Cathartes blifvit frånskillda, — emedan äfven dessa arters högst intrasslade synomie här blifvit utredd. De hithörande bestämda Gammar utgöra ännu ett antal af 10 arter; hvaraf endast 2 synas tillhöra Europa '). Afven 1) Nemligen: 7. arrianus , och 7. fulvus ehu- ru kanske någon af de norr-afrikanska kan någongång händelsevis synas i södra Europa. — De såsom europeiska uppförda Gammar, under namn af Vultur cinereus, bengalensis, vulgaris , niger och cristatus , utgöra blott den intrasslade synonymien till Zultur arri-' rianus La Peyrrouse, Trmm. — De af TeEm- mInNcKk här antagna Arter äro: 1, 7. auricu- laris; — 2, Pondicerianus; 3, imperialis, 4, aegyptius; 5, arrianus; 6, fulvus; 7, in- dicus; 8, Kolbii; 9, galericulatus; 10, cathar- toides Temm. (V. angolensis LATH.) i 33 - Äfven det med Vultures närmast be- slägtade "genus: Gypaäétus Srtorzr; eller det egentliga Gamm-slägtet är här mono- phiseradt. TemmincK anser likväl endast — dén beryktade Lämmergeyer , G. barbatus, med rätta höra hit, och måhända äfven G. caffer LeVaii. — Berättelserna om dessa Roffoglars styrka och djerfhet, äro till en stor del öfverdrifna.” = - : Öfversigten af Hemipodius Tzremm. visar 11 bestämda arter, och af Poma- torhinus Hozrsr. 3 arter. — 23 Ett här förekommande nytt slägte, Ortho- Orthonyx Temm., är grundadt på en en- "Y= da art, Örth. spinicaudus. Det synes kom- ma närmast till Dendrocolaptes. > Jag nämde redan i förra årsberättelsen, Dromas att den besynnerliga fogel, som Baron vonArdeola Pavrurr beskrifvit under namn af Dro- . mas Ardeola; och hvarom kunskapen se- dan flera decennier berodt på det enda här förvarade exemplaret, nu åter blifvit upp- täckt i Abyssinien, och äfven af Tem- MINCK, i ofvannämde arbete afbildad. — Den tid, som förflöt, innan Texten till denna figur hann utkomma, lemnade Du- rosr tillfälle att öfver samma fogel lemna en "beskrifning, och en figur på hannen !). 1) Annales des Sc. naturelles, Octobre 1826, pag. 184; Pl. 45. — Hr Duprosrt synes ej haft nå- gon kunskap om, att denna fogel redan af Parkuur var beskrifvenz; emedan han anser den som en ny art, och kallar den Dr. Arde- ola Temminck. — Hr. Temminck deremot har gjort rättvisa åt den första upptäckaren. Pr. Dalmans Ärsb. 1828. 34 — Af TemmincE's sedan utkomna text se vi nu, att denna fogel blifvit funnen vid ku- sterna af röda hafvet och äfven i Bengalen; och att, enligt denna Författares åsigt, dess plats i systemet blir mellän Scopus och Phoenicopterus "). | | Ornis, af.” Redan år 1824 började Brrnm, att, Barex. der titel af Ornis, utgifva ett slags pe- riodisk skrift för ornithologiska uppsatser ?'). De trenne Häften af detta arbete, som hit- tills utkommit, "innehålla i synnerhet af- handlingar rörande Tysklands eller Nor- dens foglar, som ofta äro ganska utförliga om vissa foglars lefnadssätt och deras olika utseende, eller olika drägter, vid olika ål- der eller årstid. Genom ” åtskilliga utdrag ur Prof. Nirnssons rikhaltiga "Skandinaviska Fauna blifva denna Författares observatio- ner äfven - för Tysklands Ornithologer be- kanta. — En af de intressantare uppsat- serna angår förhållandet och -sedvanorna af 3) De i dessa sednare häften afbildade och be- skrifna foglar' äro följande: Phoenicopterus pygmaeus; — Falco Tachiro; Porphyrio sma- . rågdinus; Picus puniceus; Corvus splendens; E Sterna melauchen; St. melanogaster; Orthonyx ; spinicaudus m. f.; Vultur imperialis; Drymo- " phila alecto, Gypaétus barbatus; Strix furca- ta; Picus superciliaris; Meliphaga Ieucotis; Garrula gubernatrix; Falco lacernulatus; Falco liventer; Garrulusultramarinus; Pomatorhinus turdinus; Myjothera gularis, pyrrogenys, leu- cophris, epilepidota, grammiceps. 2) Ornis oder das Neueste und Wichtigste der Vogelkunde und Anziehendes aus der Thier- kunde in Verbindung mit mehreren Natur- ' forschern herausgegeben von Cur. L. Brzum. I—TIIT. Heft. Jena 1824—1827, 8:0. / 35 en tam Trana, framställde af Frih. v. SeEyrF- FERNTITZ. — Äfven några bidrag rörande: Tysklands Mammalier finnas här upptagne. I den förut aänmälta Atlas till Rär- Nord- PELs Resa i Norra Afrika framställas äfvenAfrikan- ska fog- figurer på åtskilliga sällsynta foglar från Jar. detta land !). SWAINSON » har närmare bestämt det Tachy- subgenus af. T'anagra, som Vizirrort kallat Phonus Tachyphonus, samt riktat detsamma med 9 nya arter, alla från Brasilien 2), De af Grav beskrifna foglar till Kapit. Kincs resa i Söderhafvet utgöra blott ett ringa antal, ibland hvilka likväl en eller annan ny art ?). | | !) Neml. Ciconia ephippiorynga; Turdoides (sic!) leucocephala; Alauda bifasciata; Caprimul- gus infuscatus; Nectarinia metallica, m. f. och Ciconia Abdimit. ?) Journ. of Sciences; N:o XXXIX, Pp: 60. — - Bullet. univ. Maj 1827. p. 111. ?) Narrative of a Survey by Kino &c. — 1. c. Ornithologisk Litteratur. Ornithologie provengale ou Description avec figures coloriéges de tous les oiseaux qui ha- bitent constamment la Provence, ou qui ny sont que de påssage &c. par P. F. Roux. — Livrais. XVIII A Synopsis: of Birds discovered in Mexico by W. Bullock; by W. Swanson. Account of the Habits of the Turkey Buz- zard /Cathartes Aura), particularly with the view of exploding the opinion generally en- tertained of its extraordinary power of Smel- ling; by J. Auouson. — FEdinb. New . Phil. Journ. by Jameson. Oct. — Dec. 1826, p. 172. Nouvelle espéce de Martinet, /Cypselus mystaceus) par Lesson et Garnort. Bullet. j 36 ; / ä Herpetologie. Lysande Ehuru man länge har känt, att mångs= Grodor. faldiga arter Insecter, Annelider och Zoo- phyter i mörkret gifva ett starkt -phospho- riskt sken, har dock denna egenskap hit- ulls aldrig blifvit anmärkt hos några ver- tebrerade djur; ty de hastigt försvinnande elektriska gnistor, som vid strykning fram- glimma från ett eller annat af dem, äro af en helt annan natur, än detta phospho- riska, permanenta, och ofta af djurets fria . vilja beroende ljus !). F. Bose, en af de Naturforskare, som nyligen på Nederländska Regeringens. be- univ. Maj 1827, p. 113. — Från Nya Guinea. ”Lophophorus Wallichii., n. sp. descr. by HarpowickKE. Transact. of Linn. Soc. Vol. XV. - . 166. 5 Nouvelle genre d'oiseau; par Lesson. Bul- let: univ. Maj 1827, p. 443; — Slägtet kallas Syma, är närmest till Alcedo; och består af en enda art från Nya Guinea ; Description d'un nouveau genre doiseau, Todiramphus (l)3; par Lesson. Bullet. univ, Oct. 1827, p. 268. (Närmast Aleedo, hvaraf säle. saäcra föres hit). ; ; Du Canard Pie, å pieds demi palmés, Anas melaleuca Latu., par le Bar. Cuvier. Ann. du Museum d'hist. nat. 7:me année, 11:me Cah. pag: 345. c. Fig. ; : Description de deux especes nouvelles d'oi- seaux, appartenant aux genres Mouette et Cor- moran; par Paraupreav. Ann. des Sc. nat. 'Aoät 1826, p. 460. — (Larus Audouinit och Carbo Desmastit , båda från Sardinien och Cor= sica). 1) Äfven den phosphorescens, som observeras på Fiskars skeletter, o. 8. v. är af ett annat för- bållande. 37 kostnad undersökt Java, och nu äfven blif: vit ett offer för sitt nit, har omnämt, att på Goda Hoppsudden säges finnas ett slags grodor, som visa ett verkligen phospho- riskt sken; och man -har äfven uti det i | Köpenhamn förvarade manuscriptet af Da- NIEL ROLANDER funnit en utförlig berättelse om detta phenomen, hvilket han sjelf ob- serverat "). åa ; "> Den Amphib, som framter denna be- synnerlighet, är Rana typhonia. Linn. re- dan förut ryktbar för det ovanligt starka och obehagliga buller, 'den om - aftnarne förorsakar, äfvensom för sitt stygga utse- ende, och det slem dess kropp utsilar, hvar- före den af landets invånare ansés såsom ganska giftig. å ROLANDER anmärkte att dessa grodors. mun var inuti ljusgul, och så ofta de i mörkret öppnade gåpet, visade detsamma ett gult, phosphoriskt sken; så att då dju- ren hastigt öppmade och åter tillslöto.mun- nen, såg det ut liksom de sprutade eld ?). — 3) Isis Band XX,.Heft 8 u. 9, pag. 726. ?) Sedan Författaren förut omständligt beskrifvit dessa grodors tillhåll, utseende, samt obehag- liga och skrällande läte, äro hans egna ord: angående deras sken följande: Vespere. facto, horreum idem forte intravi, quod crepitanti- bus Ranis, quasi igne flavescente fatuo, illu- strabatur3 id quod. postea saepe quoque obser- vare licuit; scilicet dum. vesperis, plurimum, pluviosis, crepitant, corpora sua sub. tignis, tabulatis tectorum, aut ligni acervis, recon- dunt, ut tantum caput promineat, .cmjus ris etus amplus flavo micat, ut, illum inter crepi- tandum alternis claudendo et aperiendo, quasi ignem flavum vomere videantur. Hinc seris oe Orm- gift. 38 Denna amphib lemnar sålunda ett nytt bevis, att så vidunderliga saker fabeln än digtat, har dock Naturen, i framalstrandet af verkliga besynnerligheter, af digten knappt blifvit öfverträffad +). Den nyligen i Rouen inträffade olycks- händelsen, att en person blifvit dödad ge- nom bettet af den skallerorm, hån kring- förde till åskådande, har varit ett föremål för Franska Vetenskaps-Academiens öfver- läggningar 29. =. Den i Rouen bitne var sårad i han- den och lefde derefter endast i 8 timmar, vesperis dum aedes, quas sonitu cornicante implent, intraveris, flammas flavescentes, et per cantus intervalla intermittentes, animad- verteris. | Lysande 2) Endast i följd af denna anmärkning torde här fogel? jemväl kunna anföras den besynnerliga upp- gift, en Resande i Södra Amerika lemnat, nemligen, att der. skulle finnas en fogel, på hvars hufvud vore en slags utväxt eller kam, som i mörkret spridde ett starkt phosphoriskt ljus. (FrRoriers Notiz.) Den Resande hade lik- väl blott sett det starka ljuset, som genom luften flyttade sig från träd till träd; uppgif- ten att det härrörde från” en fogel och den högst ofullständiga beskrifningen på densamma, bero ännu blott på Indianernas utsago. — Då, som bekant är, just i Södra Amerika de stör- sta och mest phosphoriskt lysande Insecter finnas, t. ex. de för sitt ljus så ryktbara ar- terna af Elater, kan det synas troligare, att den Resande sett någon sådan, och att något missförstånd eller en brist i språket, eller i tolkningen, föranledt, att åt denna flygande insect, gifva benämningen af fogel; ungefär - liksom äfven hos oss fjäriln af allmogen kallas sommarfogel. + 2) Le globe 1827. 39 oaktadt ligaturen kring armen och alla an- dra använda medel. Dess yttre visade in- - tet ovanligt, och obductionen blott en mängd coaguleradt: blod i venerna på den: sida, der bettet hade skett. — Base och DUMÉRIL hafva härvid anmärkt, att de omnämde verkningarne af skallerormens gift i Rouen varit vida våldsammare än i Norra Amé- "rika; och Bose nämner, att han der träf- fat väl omkring 30 personer, som. varit bitne af skallerormar, men undgått döden. De flesta af Academiens ledamöter syntes ense om, att hos Regeringen an- hålla om ett förbud mot införandet af lef- vande gift-ormar; då intet motgift och inga fullt tillförlitliga botemedel äro kända, och således tillfredsställandet af blotta nyfiken- heten icke står i något förhållande till den fara, som härvid alltid äger rum. Till: dessa möjliga olyckshändelser bi- fogades jemväl den, att skallerormar, och måhända flere andra, väl skulle kunna ut- härda Europas klimat, och, händelsevis lössluppna , således äfven här fortplanta sig. I såmmanhang härmed kunna här an- föras de försök, som blifvit anställde med verkningarna af huggormars bett, hvari- bland några af Breton, anställda i sjelfva Indien. «> = | En Coluber Naja Linn, eller. så- kallad Cobra Capello, bragtes i tillfälle att bita flera djur. Det första dog inom 3'mi- nuter. Följande dagen förnyades försöket: det först bitna djuret dog likaledes inom 3 minuter. En straxt derefter sårad fogel dog om 4, och den derefter bitne om 8- mi- 40 nuter. — Efter ett. uppehåll af 20 minu- ter fick ormen åter bita en fogel, hvilken, liksom de första, redan dog efter 3 minu- ter. En derefter sårad dufva uthärdade deremot i 50 minuter, och en annan; som blifvit huggen omedelbart efter den förra, lefde öfver 4 timmar efter bettet. Detta är det sammandragna resultatet af flerfal- diga dylika försök, dem Breton anför. De bevisa tydligen den redan länge bekanta satsen, att giftets våldsamhet är minskad i samma mån, som giftvätskan nyligen förut blifvit uttömd, men äfven att densamma ganska snart åter ersättes. De af Breton anställda experimenter, att låta ormar bita hvarandra, synas lem: na det besynnerliga och knappt trovärdiga resultat, att giftet väl verkar dödande på en orm, som sjelf icke är giftig, men gör deremot ingen synlig verkan på en annan huggorm, äfven om denna är af annan art, eller till och med af annat genus. BrRETON kit. nemligen en oskadlig: vattenorm bitas af en Naja, och den förra dog efter om- kring 2 timmar. Giftormar deremot, som nödgades hugga hvarandra, och dervid blef- vo - sårade, visade, enligt BrETON, inga symptomer af lidande, ehuru andra djur, som straxt derefter sårades af samma orm, dogo inom kort tid !). — Likaledes i strid 1) Bretons påstående, att huggormars bett ej skulle verka på huggormar, är åtminstone:i strid med den vanliga meningen, och äfven med hvad erfarenheten visat hos andra gift= förande djur, hvilka till och med sjelfva lida af giftet, om de såra sig. Som bekant; är gif= 41 med vanliga observationer är BRETOns på- stående, att han aldrig funnit coaguleradt blod hos de af ormar dödade djur. J. GrEen har beskrifvit och tecknat Nord- några nya arter af Salamandrar, ett slägte ag hvaraf Nord-Amerika visserligen synes hysa I laman- många arter, men hvilka i anseende till FRE sämma arts. olika utseende efter olika ål- der och olika kön, fordra en mera fullföljd granskning, för att med full säkerhet kun- na bestämmas Ny; "De utmärkt vackra figurer öfver bra- Brasili- silianska WVertebrater, dem Prins -MaAxImI-pibier. LIAN af Wiep utgifver, förtfara att i synner- het rikta Herpetologien. Äfven det under förra året utkomna häftet, N:o 10, framstäl- ler flera utmärkta ormar och Batrachier ?). Den på slägten redan nog rika famil- fyzis. jen af Sköldpaddor har af Berr blifvit ökad Cinixys: med änmu 2:ne genera, kallade Pyxis och Cinixys, båda liknande hvad man kallat Testudo clausa , och karakteriserade det förra af Sterni främre lobs rörlighet, det tet hos Getingar, Bien och andra, ett för- svarsmedel, ej endast mot andra fiender, utan äfven mot sina likar, 1) Contributions of the Maclurian Lyceum, Ja- nuary 1827, N:o i. pag. 3. — De af GREEN beskrifne arter äro: Salamandra porphyritica, S. Jeffersonianas IS. intermixta; samt varie- teter af ett par förut bekanta. 2) Abbild. zur Naturgeschichte Brasiliens, von Max. Prinzen 2u Wied. Heft. 10, Weimar 1827, fol. — VI Tab. — Detta häfte inne- håller för öfrigt äfven en ny Läderlapp, Des- modus rufus: 42 sednare genom rörligheten af -ryggskalets bakre del !). FN ÖRA Trio- Lesvevr har beskrifvit 2 nya arter af nys. det sällsynta slägtet. Trionyx bland Sköld- paddorne ?). Austral. > GraAY har bestämt och beskrifvit nå- Amphib.ora af Kinc från Australien hemförda Am- af Gnrar. phibier, och bland dem höra några till nya genera; t. ex. Chlamydosaurus, nära slägt med Agama; Phelsuma närmast Gec- ko; Tiliqua närmast till Scincus, — och Trachysaurus likaledes snarlik Scincus. Af: hvarje bland dessa slägten har Grav här beskrifvit en ny, art, och dessutom ännu några ormarter >). a , !) Transact. of the Linn. Society of London; Vol. XV.: pag. 392. Tab. 16. 17. — Pyxis arachnoides; Cinixys castanea, Cin. Homeana. ?) Mem. du Muséum d'Hist. nat. 8:me annéé, '4:me Cah. p. 257, Pl. 6. — Tr. spiniferus och Tr. muticus,; båda från Norra Amerika. 3) I tilläggen till Kincs resa. ' Herpeto logisk Litteratur. Zoologische Monographien von Kaur; Isis Band XX, Heft 6, u. 7, pag. 610. — Inneh. monographier öfver Uraniscodon , Trapelus , -Calotes , Gemmatophora , samt några nya ar- «ter, och rättelser. — Leézard moucheté, ou Sauvegard (Lacerta Monitor Linn.) découvert dans les environs de Marseille. — "Recueil de la Société de méde- cine de Marseille, 1826. I. — Bullet. univ. 1827, Maj p. 120. — (Man sätter i fråga att den med fartyg hitkommit från Indierna). Espéce nouvelle d' Ägame, (4gama Moli- naiv; par R. P. Lesson. Bullet. univ. Maj 1827, p. 120. — Från Chili. Erpéetologie des environs de Bordeaux; par Des Mouvuins, — Bullet. d”hist. nat. de la So- RR SSA OO ; 43 Ichthyologie: Zoologiens framsteg i Italien hafva, iAdriati- anseende till mindre litterär communica-ska 7 tion med detta land, alltid något sednare Yr kommit oss tillhanda, men de bevisa, att äfven der Vetenskapen odlas, ej allenast : med ifver, utan äfven med grundlighet, och med verklig kännedom af de bidrag, som andra länder lemnat. — Vi påminna oss alltid med tacksamhet de arbeten en METAXxA , RANZANI, CONFIGLIACHI, RUSCONI, m. fl: meddelat, och hafva nu under förra året äfven af Narpo erhållit en Prodromus öfver Adriatiska hafvets fiskar; hvilket ar- bete framställer omkring 160 fiskarter, så- som tillhörande denna inskränkta hafsvik; således ett större antal hafsfiskar än man har upptäckt kring hela Skandinaviens vid- ciété Linn. de Bordeaux; — Här är endast fråga om några der sällsynta Amphibier. A Synopsis of the Genera of Saurian Rep- tiles, in which some new Genera are indica- ted, and the others reviewed by aetual exa- mination. By J. E. Gray. Pbhilosophical Ma- gaz. July 1827. p. 54. — I denna förteckning finnas åtskilliga nya genera föreslagna, likväl utan att vara nog vetenskapligen bestämda. A Description of a new Genus and some new Species of Saurian Reptiles, with a Re- vision of the Species of Chameleons. By J. E. Grav. Philosoph. Mag. Sept. 1827, p- 207. — Nya föreslagna slägten bland Ödlorna äro Lejocephalus och Lophyrus. Vid revisionen af arterna till slägtet Chamaeleo synes Syno- nymien utvisa, att här förut herrskat en tem- lig oreda, hvilket man äfven vid begagnande af Kör arbete haft all anledning att för- moda. 44 sträckta kuster, med både Östersjön och Nordsjön sammantagna !). Bland de af Narpvo omnämda arter förekomma äfven åt- skilliga nya. I allmänhet bearbetas uti Ita- lien Ichthyologien med särdeles drift, och man träffar der de praktfullaste och med utmärkt konst beredda samlingar af haf- vets alster. Man kan således nu hoppas att derifrån snart få utredt, hvilka arter en Pui- Nrus och andra. äldre författare vid deras beskrifningar verkligen haft i sigte. Ophio- Harwoop har meddelat underrättelser gnathus. om en besynnerlig, ormformig fisk, som han kallat Ophiognathus ampullaceus, och som anses bilda ett eget slägte. Den fån- gades af Kapit. Sawrer i öppna hafs vet ?). Dess hufvud liknar en orms; ögonen sitta ovanligt långt fram; kroppen är bak- åt mycket smal, som på en orm : eller Syn- gnathus, men buken mycket utsvälld i form af en säck. Hela fisken höll 4 fot 6 tum Ceng. mått.) i längden. Färgen var mörkt purpur, stötande i svart. Fiskar- De undersökningar öfver Fiskarne, nes hi storia; ah Värmed G. Cuvier så länge varit syssel- Cuvier. satt, och hvaraf Vetenskapen redan förut erhållit så många vigtiga bidrag, hafva nu snart hunnit sin fulländning, och äro fär- diga att framläggas i ett stort och utför- ligt verk, såsom resultatet af Cuviers och VALENCIENNES gemensamma arbeten. Redan den Prospectus vi öfver detta verk erhål- 1) Isis XX. 4—5. p. 113. | . : 2) Philos. Transact: of the roy. Soc. of London, 1827, Part 1, p. 49. | | 45, lit, äger intresse; den innefattar en kort och kritisk öfversigt af Ichthyologiens hi- storia, och af de utmärktare Zoologernas upptäckter och bidrag för denna veten- skapsgren; den nämner de rika Museer, Författarne nu för sitt arbete haft att be- gagna, den beredvillighet, hvarmed alla länders Zoologer sökt bidraga till arbetets fullständighet, och de talrika Resande, som från alla trakter af jordklotet hemfört ma- terialier till dess fullkomnande. Linné har i sitt Systemå Nature ej upptagit mer än 476 fiskarter. Endast Museum i Paris in- nehåller för närvarande öfver 5,000 'arter "af fiskar, och öfver 15,000 individer '). 3) Om LrinsÉ yttrar sig CuvieR? Det kan vara tvifvel underkastadt, om Linné genom sin nya Klassifikation af fiskarne gjort Vetenskapen någon redbar tjenst, men han har genom sin Nomenclatur gjort den populär, och här in- fört samma forskningsanda, samma noggran- het i undersökningarne, som i Naturalhisto- riens öfriga grenar. — Det är ingalunda ar- ternas numeraira tillökning som bör komma i beräkning vid fråga om en sådan man somm Linné; den allmänrma Enthusiasm, som han väckte för Naturens alster; de undersöknin- gar, som de Mäktiga på jorden sedermera låto komma denna Wetenskap till godo, de samlingar, som upprättades; de Expeditioner till aflägsna verldsdelar som företogos; det stora antal af Vetenskapsmän, som nu räckte hvarandrä handen till uppförande af den bygg- nad, hvartill LinnÉ lagt grunden, — detta, allt detta visar bättre, än analysen af hans arbeten, eller hopsummeringen af de arter, han beskrifvit, hvilken höjd af Snillet for- drades, att åt sitt århundrade gifva en sådan rörelse, en sådan riktning.” 46 Denna rikedom har äfven lemnat Cuvier tillfälle att af många arter undersöka den inre organisationen, och att bereda deras skeletter, så att dessa skeletters antal sti- ger. till omkring 1000, hvilka icke allenast tjena till kunskapen om de nu ”lefvande fiskar, utan äfven för bestämmandet. af de fossila. Ofta äro alla skelettets delar åt- skillda och särskilt framställda; och sam- ma method är äfven ofta iakttagen med inre vigtiga organer. — Med sådana för- utgående undersökningar, och med så rika tillgångar, är detidå son Cuvier och -Va- LENCIENNES Nu ämna framlägga denna Fi- skarnas Naturhistoria, som kommer att in- nefatta såväl deras Klassifikation, öfversig- ten af deras Organisation, af dess olikhe- ter och nuancer: hos särskilta flockar, som Arternas synonymie , beskrifning och märk- värdigheter; och verket kommer att beled- sagas af Figurer, som åtminstone upptaga någon typ för hvarje grupp eller underaf- delning. RN . Redan denna Prospectus lemnar såle- des en hastig öfversigt af de framsteg, Ichthyologien i sednare tider gjort, och af dess närvarande ståndpunkt +). !) Iechthyologisk Litteratur. Espece nouvelle d Hippocampe (Hippocampus abdominalis); par R. P. Lesson. Bullet. univ. Maj 1827, p. 127. | Esp&ce nouvelle de Diacope GCvv. (Dia- cope Macolor); par Lesson. Bullet. univ. Sept. 1827. p. 138. Nouveau procédé pour conserver: les pois- sons; par ÅA. Ricorn. Bullet. univ. Oct. 1827, p. 276. | cn | - Entomologie. Det är bekant, att hos Crustaceerna Gelasi- Celler de kräftartade djuren) är ofta krop- =" pens vanliga symetrie på ett naturligt sätt = rubbad” genom den olikhet i form och i storlek, som mellan djurets klor äger rum; af" hvilka än den högra, än den venstra, är mycket .större än den andra, och ofta af helt annan skapnad, Sådant är i syn- nerhet äfven förhållandet hos slägtet Ge- lasimus. Brainviue har anmärkt, att nämde olikhet likväl egentligen blott till- kommer hannen af detta slägte, och att honans klor äro båda nästan lika "). Des- sa djur lefva ej egentligen i vattnet, utan parvis i egna gropar vid stränderna, och endast honan går i vattnet att der lägga sina ägg. När honan märker någon fara, skyndar hon förut in i. sin , grop, hannen följer henne, men synes försvara boet med den "ena vanskapligt stora klon, eller ock alldeles tillsluta dess mynning derigenom att han lägger denna klo deruti på tvären. — Sålunda är äfven denna vid första på- seendet besynnerliga och nästan vanskap- liga form, af naturen beräknad i närma- ste samband med djurets lefnadssätt. Bland de phenomen, de lägre djuren Spind- framvisa,. äro de besynnerliga yttringarne jlare af deras instinkt, som i synnnerhet 'fästa drift. vår uppmärksamhet. Spindlarnas, redan förut omtalta, luftseglingar fortfara att va- ra föremål för flerfaldiga och: intressanta 1) Revue medicale, Fevr. 1828. — Frontiers No- tiz. 1828, N. 433. é 48 iakttagelser "); men dessa djurs konstdrift har lemnat ett exempel på slutkonst och beräkning, som -synes ej mindre anmärk- ningsvärdt. Det är meddeladt af Professor ScHWARrRTZE 1 Leipzig ?). Är Man anmärkte ett spindelnät, som var - lodrätt utspändt i luften, utan att äga mer än tvenne fasta vidhäftningspunkter, då det likväl till construerandet af" ett sådant cirkelformigt nät, naturligtvis fordras minst tre fasta punkter, (för de trenne sidotrå- dar) mellan hvilka nätet kan uppdragas. Detta: gaf: anledning till en undersökning, och man fann då, att spindeln, på en un- der nätet hängande tråd, inlindat en liten sten, vida tyngre än, han ' sjelf; hvilken sten genom sin tyngd, tjente i 'stället för den tredje fasta punkten för det utspända nätet ?). ' ( Jas 1)-Jemf, -Årsb. 1825 pag. 410. wil . Rörande detta ämne kan nu äfven anmälas: ”Observations and experiments made with a view to ascertain the means by wich the spiders that produce 'gossamer effect their aä&rial excursions3 by J. BracKkvaALL. Transact. of the Linn. Soc. of: London. Vol: XV. 23 pag: 449. NN 2) Meckers Archiv. 1827. 3) Beskrifningen på detta förhållande äger i Herr ScHWARrRTzEs uppsats på långt när ej den tydlighet man skulle önska, och den bifogade figuren (med ett cirkelrundt nät, utspändt fritt, öfver och under, ej emellan de vanliga si- dotrådarna!) gör den i sanning än otydligare, och synes vara lösligen ritad utur minnet, ej efter naturen. Sjelfva iakttagelsen synes dock riktig. — Man torde likväl kunna tillägga föl- 49 Ju mera den torra, blott descriptiva Meta- delen af-Entomologien synes taga öfver-"orphos hand, och genom väldiga cataloger öfver Ocy- samlingarna utetränga uppmärksamheten på PEEN sjelfva djurens lefnadssätt, metamorphoser och instinkter, ju fägnesämmare är hvarje bidrag, 'som åter lemnar en skärf åt vår kunskap om dessa lifsyttringar, och som åter påminner om den fria natur, för hvars studium Museerna: äro inrättade, ehuruväl Entomologiens närvarande 'Lit-. teratur tyckes antyda, att man hellre ville betrakta Naturen blott för Musé- ernas skull. — Ett sådant bidrag till hi- storien om Insekternas ovanligare lefnads- sätt har LÉon Durour lemnat rörande 2:ne arter af slägtet Ocyptera, af Dipter-ord-. ningen. Vid anatomisk undersökning af Cassida viridis Liss. fann förf. uti dess visceral-cavitet, en temligen stor och be- synnerligt bildad larv. Dessa larver för- vandlade sig till puppot, och ur dessa framkom en ny art af Ocyptera, som förf. kallar O. cassidae. Sednare fann förf. äfven ibland inelf- vorna af Pentatoma grisea Larz. (Cimex) jande anmärkning: För att erhålla den inlin- dade stenen, som nu agerar såsom en tredje fästningspunkt , har spindeln dock måst vara nere på marken. Hvarföre fästade han ej då samma tråd directe vid marken? Måhända emedan den hängande stenen medgifver hela nätets böjning eller lyftning af vinden, och således gör mindre fara för sönderslitning, än en tredje fullkomligen orubblig fästningspunkt. Pr. Dalmans Ärsb. 1828. 50 en lefvande larv; och då i anledning här- af ett stort antal af-denna Cimex samla- des och förvarades, erhöll förf. af dem en puppa, och slutligen äfven en Ocyptera, som befans vara O. bicolor ÖLIVIER !). — LÉon Durour har gifvit noggranna figurer och beskrifningar öfver denna larv, så väl i afseende på dess yttre utseende som dess inre organisation, och har äfven lemnat teckningar på båda dessa arter af Ocy- ptera, hvilkas lefnadssätt inom andra In- sekter han upptäckt ?). — Det är i san- ning anmärkningsvärdt, att den sistnäm- de larven kan flere månader lefva inom kroppen af nämde Pentatoma bland den- nes inelfvor och på bekostnad af dess fett; samt der undergå sin metamorpbos, och detta allt utan att förorsaka Pentatomans död. Det återstår ännu att utforska, vid hvilken tid och på hvad sätt denna Ocy- ptera förstår att införa sitt ägg i nämde Pentatoma. , Att ett annat flugslägte, Tachina, un- dergår sin första förvandling i Insekt-lar- ver har länge varit kändt; men det nu nämda lefnadssättet af Ocyptera inom full- komligen utbildade insekter , var mera oväntadt. — Herr Lieutenant BoHEmMAN, som utredt förvandlingen af Pimpla ovi- vora , har i bref nyligen meddelat mig en iakttagelse, af alldeles: dylik beskaffenhet som den Durour uppgifvit. Herr Bour- MAN har nemligen erhållit en art af Ocy- 1) Oruivier, Encycl. meth. Tom. VIII p. 413. 2) Annales générales des Sc. nat. Tome KX, Mars 1827, p. 248, Planche 11. + 51 ptera ur" några individer af Harpalus rufi- cornis och aulicus Gyrr., hvilka voro dö- da, men genom deras ovanligt tjocka och uppsvällda utseende hade ådragit sig hans uppmärksamhet. I en af dessa funnos 3 larver, och ur andra individer af samma Harpalus erhöllos redan fullbildade Ocy- pterae. ; Man har haft flera anledningar att för- För- moda, det den besynnerliga och bos OSSE Rip sällsynta Insekt, som fått namn af Ripi- phorus phorus paradoxus , skulle lefva i Geting- zum. bon. — Farines har lyckats att observera larven och metamorphosen af en annan art af samma slägte, nemligen Ripiphorus bi- maculatus , och dess larv lefde i roten af Eryngium campestre , hvilken den midt- uti genomborrar, och nästan alltid i ver- tikal riktning. Denna larv förvandlar sig mot slutet af Juni; förfärdigar då en papp- hylsa af en liten hasselnöts storlek, som genom ett slags stjelk är fästad vid stam- men eller de större grenarne af nämde Eryn- gum, och blandad med lera eller sand. TI Juli framkommer den fullbildade Insek- ten, som i synnerhet vistas på blommor- na af samma växt. ' Honan lägger äggen ofvanpå sjelfva rotfästet, och dessa kläckas, då ' växtens safter åter börja tilltaga, såle- des vanligtvis i Mars månad"). 1) Annales de Sciences mnaturelles, Juni 1826, pag. 144. Jag får härvid anmärka, att slägtet Ripi- phorus sannolikt ännu innefattar tvenne sär- skilta genera, nogsamt skillda genom -olika kroppsform, och i synnerhet genom hufvudets 52 Anthri- Herr Vanor, Vet. Academiens i Dijon. OT Seereterare, har bestyrkt den redan i Års- berättelsen 1825 anförda, oväntade upp-- giften, att åtskilliga arter af Anthribus lefva och undergå sin förvandling inuti de fullväxta honorna af Coccus, och äfven Hr Varror har ur en sådan art, som han anser komma närmast till Coccus Ulmi, erhållit Anthribus scabrosus Oriv. "). Insecta. Professor SanmrserG i Åbo har efter- fennica hand lemnat fortsättningen af sin förteck- alldeles olika bildning. Är nu lefnadssättet äfven skiljaktigt, såsom af denna uppgift sy- nes sannolikt, så bestyrker detta ännu mera riktigheten af slägtets fördelning i tvenne. Det första af dem, eller det egentliga Ripi- phorus, äger ett transverselt, ofvanpå ' platt hufvud, samt en med djup ryggfåra försedd thorax. Hit hör &R. paradoxus. — Det andra + genus, eller Coryphius, äger ett aflångt huf- vud, med mycket upphöjd och sammantryckt hjessa, en kullrig (icke fårad) thorax, samt mycket contraherad abdomen. 'Hit höra: R. bimaculatus , ferrugineus, flabellatus, wm. fl. 1) "Annales des Sciences natur. Janvier 1828, ; pag.: 68. Enligt hvad redan i ScHönHErrs Dispos. Cur- culionidum finnes anfördt, har jag likaledes ur Coccus erhållit utom den vanliga Anthr. va- rius — äfven denna samma Åntihribus sca- brosus. Men då Hr Vanrot härvid anmär- ker, att den Coccus-art han observerat en- dast då liknar en Cypraea, när den inne- håller sådana Anthribi; så må det tillåtas mig erinra, att om detta än kan hafva varit fal- let med den af Hr Varrzort observerade Coc- cus-art, sådant dock icke synes vara förhål- landet, med de 'Coccus, utur hvilka jag er- hållit dessa 'Anthribi, och dem jag sederme- ra nogare beskrifvit i Vet. Acad. Handlingar 53 ning öfver Finlands Insekter '). — Ehuru de för Finland egna naturprodukter vis- serligen ej med skäl kunna föras till Sve- riges Fauna, äro arbeten rörande dem, dock alltid för oss af ett särskilt intres- se, dels för jemförelsen mellan produkter- na på ömse sidor om Bottniska viken, dels emedan många af de här beskrifne nya ar- ter troligen finnas äfven i Sverige, hvilket i.synnerhet kan nästan tagas för afgjordt i anseende till de Species, som tillhöra Lapp- markerna eller de eljest nordligaste trakter- na, der gränsorna mellan svenska och fin- "ska natufalster i det hela synas mindre bestämda. — Olyckligtvis utkommer likväl Herr Sanrsercs förtjenstfulla arbete under den för vetenskapliga skrifter bland alla mest ofördelaktiga form; — nemligen i form af academiska Disputationer. Arbe- tet är derigenom sällsynt, nästan oåtkom- ligt, och blir följaktligen obekant; en an- nan följd af dess sönderstyckning är tids- utdrägten, så att vi, under mer än ett de- cenniums fortsatta utgifning häraf, ej än- nu erhållit öfversigten öfver mer än den första Divisionen af Finlands' Coleoptera, nemligen Pentamera. — De talrika bidrag, förf. af andra personer erhållit, synas vitt- na om en. i Finland rådande” allmännare uppmärksamhet för Entomologien; Förf. för år 1825. Ty bland en myckenhet af så väl Coccus cypreola , som C. gibber , hvilka visa alldeles samma form, innehåller knappt en bland tjuge någon Anthribus. » 3) Dissertatio entomologica Insecta fennica enu- merans; Pars XII-—-XVIII; Aboae 1827, 8:0. 54 har också ej försummat att vid mnomina- tionen af nya arter visa sin erkänsla. Nya ar- Grefve ManserHeim i Petersburg har är åter riktat vetenskapen med beskrifningar ptera. öfver 40 nya Insekt-arter, hörande till Sca- rabeiderna, och alla från Brasilien, till en del samlade af Hr MéntTtriÉs i Serra da Lapa, och provincen Minas Geraes, hvilken trakt förut i entomologiskt afseen- de blifvit föga undersökt. Flere af dessa arter äro ganska utmärkta, och några af dem bilda äfven nya genera, hvilka så väl till sina yttre karakterer, som till mun- partierna, äro af författaren framställda med samma vetenskapliga noggranhet och klarhet, som utmärka alla denna författa- res arbeten, och äfven de i detta förekom- mande beskrifningar och figurer "). Megalo= = Grefve MaAnnerHEim har i Petérsburg- PS ska Academiens Memoirer gifvit en öfver- sigt af slägtet Megalopus' ?), samt beskrifs vit och aftecknat 4 nya arter. Chara- cteren för slägtet och dess plats i syste- 1) Description de quarante nouvelles especes de Scarabéides du Bréesil; avec figures; par M. le Comte C. G. DE MANnnErnEim: — (Mem. de. FPAcad. de Moscwa). De af Hr. MAnnErRnEm framställda nya genera äro 1, Agaocephala; utmärkt, närmar sig både åt Apagonia och åt Dynastes. — 2, 1so- nychus, närmast Macrodactylus och Hoplia ; häraf 3 arter. — Bland de öfriga nya arterna utmärka sig 35 af Åteuchus, 2 af Hybosorus, samt några af Geniates , Rutela, Melolontha , Macraspis , Gymnetis o. s. v. 2) Observations sur le genre Meéegalope, — Mem. de P'Acad. Imper. des Sciences de St. Peters- bourg, Tome X', p. 293, Tab. IV. Si ESD met äro på det nogaste utredda, och äf- ven de dennä tid af andra författare 'be- skrifne arter, dem författaren ej sjelf sett, ' bifogade, så att de här framställda arters antal uppgår till 11. — Denna afhandling var redan presenterad år 1824, men ianh- seende till den långsamhet, som fordras för utgifvandet af så voluminösa handlin- gar som dessa Petersburgska, har den först år 1826, i dem blifvit utgifven. Emel- lertid hade Krves rikhaltiga Monographie öfver samma slägte utkommit "), hvarest äfven Grefve MANnnErHeims nya arter alla finnas beskrifne och afbildade, ehuru un- der olika benämningar, hvilka, såsom först publicerade, måste bibehållas ?). Herr EscuiscHortz, som förut åtföljtOm Pas- Otto von KortzesBuE på tvenne: resor kring 21us: jordklotet, har nyligen utgifvit en afhand- ling om slägtet Passalus, oeh deraf be- skrifvit ej mindre än 19 arter ”). Af dem 1) Se Årsber. 1826. 2) Sålunda hör Grefve MaAnnerneims M. histrio såsom Synonym till MM. variegatus Kuuc; — M. rufipennis till M. abdominalis Ki. M. ephippiger vill M. Ki? M. Henningiti till M. signatus Ki., samt M. limbatus till M. sellatus GEermar et Kruc. Att förf. vid sistnämde art åter sökt upp- taga det utan alla kännetecken beledsagade namn, hvarmed DEJEan i sin Catalog lösligen betecknat -densamma, framför den benämning hvarunder GErmaAR vetenskapligen bestämt och beskrifvit arten, var 'ett förhållande, som för principens belgd, ej kan lemnas alldeles oklan- dradt. , 3) Dissertatio de Coleopterorum”genere Passa- lus, auctore Fr. EscuscHortz. — , (Mem. de PAcad. de Moscow?) 4:0. 56 tillhöra 16 Södra och en Norra America, en Afrika och en Australien. — Som be- kant, äro de flesta arter af detta slägte ganska snarlika och endast genom en sär- deles uppmärksamhet bestämbara. — Än- nu sakna vi anmärkningar om ' deras lef- nadssätt och könskillnad, äfvensom figurer på species och deras finare kännetecken. Hister , Slägtet Hister synes vara ett bland af SAY. dem, som äro svåra att methodiskt fram- ställa, så att dervid arternas olika lefnads-. sätt och naturliga utseende, eller habitus, må kunna förenas med de yttre. och be- stämda karakterer, mån förmått uppfinna; och vi hafva derföre öfver detta genus erhållit flera olika uppställningar, hvari- bland i synnerhet utmärka sig de af Gyr- LENHAL, PAyKULL och LreAcH. Ännu ett försök i detta ämne hafva vi emottagit af Tu. Sar, som ökat familjernas antal till 7, och likaledes bildat dessa hufvudsakligen efter den olika sculpturen. Sav har tilli- ka beskrifvit omkring 30 nya arter af Hi-. ster, och 2:ne af Hololepta; alla från Norra Amerika ND: | Progna= HierorytE BronveL har närmare be- Vv thus. stämt slägtet Pro gnathus LaATtrR., och be- skrifvit en ny art deraf; kallad Pr. rufi- pennis , funnen i Frankrike ?). 1) Journ. of the Acad. of Nat. Sciences of Phi- lad. 1825, Vol. V, pag. 32. 2) Annales des Sc. nat. Tome X, Avril 1827, p. 412, Pl. XVII, fig. 14—17. — Detta släg- te hörer till Staphylinii, och kommer när- mast Zirophorus. Den först bestämda arten är den, som Kizrsy aftecknat under namn af sSiagona , i Introd. to Entomology &c. 57 Linnéeiska Societeten i- London har ivVestin- sina Handlingar upptagit en afhandling af RA Gui.pine , hvaruti denna förf. sökt fram- arter. ställa ett nytt genus bland Lepidoptera no- cturna, hvilket förmenta nya slägte fått det af lutter lärdom barbariska namnet Oik eticus. Det utgöres af 2:ne arter, Öik. Kirbyi och Macleayi , hvilka bådas larver lefva i hylsor, och äga bevingade hannar, men ovingade honor. Båda äro från Vest- indien. Det märkvärdigaste vid denna af- handling synes nästan vara, huru den kun- nat få ett sådant rum, utan att minsta fråga blifvit väckt, det dessa: Fjärilar höra till det längesedan bekanta slägtet Psyche, hvarifrån åtminstone den sednare arten omöj- ligen synes kunna skiljas. — De vackra figuterna äro emellertid ett välkommet bi- drag till kunskapen om detta slägtes tro- piska arter. | Sedan ILrriGERS, WiEDEMANNS Och GeER- Tuons mMARs periodiska skrifter för Entomologien Archiv. afstannat, hafva vi åter i någon tid varit i saknad af ett sådant verk, som samlade de spridda bidragen för denna Vetenskap, el- ler åtminstone lemnade några anvisningar öfver deras hufvudsakligaste innehåll. Att afhjelpa denna nog kännbara brist, har S. Tu. Tuon börjat utgifva ett Entomologiskt Archiv , hvaraf det första häftet utkom- mit "). 1) Entomologisches Archiv, herausgegeben von S. Tu. Tuon. Heft. 1, pag. 16. Tab. II. Jena 1827, 4:0. — Detta häftet lemnar, utdrag ur SiE- BoLDpS Japonia, ur Linnéiska Transactionerna, Zoolog. Journal, Lewins Lepidoptera från Nya Syd-Wallis, Fiscuers Entomographia im> >» Austra- 58 Figurer Herr Tuon har äfven börjat utgifva na r.ett Planche-verk med colorerade figurer sekter. öfver utländska Insekter 1). Det första, nyligen utkomna" häftet recommenderar sig genom figurernas trohet och en lyckad färgläggning; det föreställer 5 arter af Cas- sida, hvarje sedd från 3 olika sidor. Tex- ten är på både latin och tyska. — Hvad Vetenskapen för det närvarande mest be- höfde, vore utförliga figurer på typiska ar- ter af de många nya slägten, som i sed- nare tider blifvit bildade, och hvaraf åt- skilliga ej ens äro genom någon uppgift af karaktererna bestämda. =” Insekter Den samling af insekter som Kapit. från Kine hemfört från Australien, och som lien af af "W. S. Mac-Leavy blifvit bestämd i til- ra läggen till Kincs resa, utgjorde omkring 100 arter af Coleoptera, 40 af Lepidopte- ra, samt några få af de öfriga ordningar- ne. — Bland detta ej betydliga antal ut- gjordes dock en ej ringa del af förut obe- skrifna arter, dem Mac-Leayr beskrifvit. Nya ar- Professorn och Commendeuren THun- Sänk sÉrRGs afhandling om nya arter af slägtet Blatta, som nu finnes införd i X Tomen af Petersburgska Academiens Memoirer ?), perii russici, LATREILLES Familles naturelles, samt DeEJEAn's Species des Coléoptéres. 1 Abbildungen ausländischer Insecten, herausge- geben von Tu. Tuor. I. Abtheilung, Käfer. Jena 1926, 4:0, c. Tab. I. | ?) Blattarum Novae Species descriptae a C. P. Taussere; Memoires de I Acad. Imp. des Scien- ces å St. Petersbourg, Tome X, pag. 275, Tab. XIV. . 29 var, enligt hvad der finnes anmärkt, redan presenterad år 1823. Följden , af ett så långt dröjsmål med dess utgifvande har blifvit, att emellertid andra afhandlingar i samma ämne redan utkommit, och ' att således hvad då verkligen var nytt, icke allt befinnes vare det nu !). De här så- som nya bestämda arter, 14 till' antalet, äro alla från södra Amerika; och till 5 af dem äro äfven figurer bifogade. Jag har förut anmält MacQvarts ut- Frank- märkta arbete öfver Frankrikes Di pPtera, Diptera. som så lyckligt contrasterar mot det eljest öfverhandtagande, ensidiga studium endast af Coleoptera och Lepidoptera. Genom Her- rar MacQuaArts, MeiGEns och Farréns för- tjenstfulla arbeten öfver. Dipter-ordningen erhålla vi på en gång en öfversigt af dess utbredning och förhållanden i det södra, det medlersta och det nordligaste Europa, och således en mera vidsträckt kunskap om denna, än om de flesta andra ordningar af Insekternas klass ?). ”Gveris har utförligen beskrifvit lef-Boleto- nadssättet och metamorphosen af larven Phil —— — —X 2 1)- Sålunda är Blatta 6-notata nu endast syno- nym till Bl. tuberculata Dam. Anal. Ent. — Bl. pellucens vill Bl. cassidea, p. a. st. 2) Insectes Dipteres du Nord de la France; par J. MacQuarTt. Lille 1826, 8:o. — Denna del innefattar familjerna: Asiliques, Bombyliers, Xylotomes, Leptides, Vesiculeux, Stratiomy- des, Xylophagites, Tabaniens. — Ett nytt ge- "nus är: Chrysopilus (MEicEns andra division af Leptis). De åtföljande plancherna fram- ställa vingnerverpas olika förhållanden hos de här afhandlade slägten. 60 SAK till Boletophila cinerea Mzeiern, och med goda figurer framställt så väl larvens som sjelfva änsektens utseende. Larven lefver, såsom namnet redan utvisar, i svampar "). Hippo- LÉon DurouR har beskrifvit en Hip- Sea pobosca, som han anser vara en ny art, och förer till slägtet Ornithomyja, under namn af Orn. biloba. Den liknar O- avi- cularia , är bestämd och noggrant afritad efter ett enda exemplar, som förf. träffat 1 sitt fönster ?). 1) Annales des Sc. nat. Tome X, Avril 1827; pag. 399. Pl. XVIII. i 2)" Annales des Sc. nat. Tome X, Mars 1827, p. 243, Tab. XL Entomologisk Litteratur. British Entomology, or Illustrations and Descriptions of the Genera of Insects found in Great Britain and Ireland; containing co- loured figures from Nature of the. most rare and beautiful species, and of the Plants upon which tley are found. By J. Curtis. Vol. III. Memoire sur la Nicothoé, animal singu- lier qui suce le sang des homards; par ÅAvu- pouIn et MiLnNE Epvarps. Ann. des Sc. nat. Dec: 1826, p. 345. — En besynnerligt bildad Crustacé-Parasit; hvaraf båda könen äro af en mycket olika form; utförligt beskrifven och afbildad. , . Recherches pour servir å Phistoire natu- relle des Cantharides; par V. Aupovin. Ann. des Sc. nat. Sept. 19826, p. 31. — Utförlig beskrifning, äfven om dessa djurs parnings- sätt, imre struktur, o. s. v., jemte figurer. Description de divers insectes inédits" re- cueillis en Sicile par A. LErfebure. Annal. de la Soc. Linn. de Paris. Vol. VI, Livr. I. — Mars 1827. (Innehåller endast Coleoptera och Lepidoptera). - dT É 4 RATAS | FET a 61 Malacologie, Helmintholo- i AE BARE IR Jag har redan i förra Årsberättelsen System anmält D. v'Orsicsy's förtjenstfulla arbe- RN te om de små mikroscopiska Cephalopoder-poderna. Coleoptera capensia, antennis filiformibus, » enumerata et descripta a C. P. TaUngERG. — Nova Acta R. Soc. Sc. Upsaliensis, Vol IX, p- 1. (Upsalie 1827, 4:0). — Här uppräknas hufvudsakligen de af FaBricius såsom capska anförda species, och bifogas korta kännetec- ken på sådana dem förf. anser vara nya. Novae Coleopterorum species a C. H. Bo- HEMANN descriptae. — (Acla mosquens.) — In- nehåller utförliga beskrifningar på 32 arter ar Herr ScHönHErrs samling, alla hörande till Curculionides. A Sketch of the Natural Affinities of the Lepidopiera diurna of Latreille; by W. Swanson. Philosoph. Magaz. March 1827. p- 150. | Description d”une nouvelle espåce de Sphinx, nommé Sphinx Amelia; Par FrRisTAmELL. Bul- let, univ. Maj 1827, pag. 162. — Arten säges likna Sph. Hippophaés och dSph. Vespertilio , men äga en från båda skiljaktig larv, som lefver på Epilobium angustifolium. Den är funnen vid Grenoble z men hittills endast 2 individer; således ännu problematisk art. Notice sur cing espetces nouvelles de Lépi- dopteres d Europe; par I. ÅA. Bors-DuvaAL. — Annal. de la Soc. Linn. de Paris, Vol. VI, 1:re Livr. Mars 1827, avec fig. — (Fram- ställer larven till Noctua Tirrhea tvenne an- g « dra Noctuer och 2 nya arter af Sphinx, Fu nemligen Sph. FARS AR liknande sSph. Hippophaös, och iSph. cretica, liknande Sph. Zineata. Till den förra af dessa är äfven lar- ven anförd. « DuroncreL: Notice sur la Chenille et la Chrysalide de la nymphale Petit-Sylvain (sic! 62 na. Férussac har nu äfven biträdt OrRBIiG- sy till utarbetande af Cephalopodernas ord - ning i allmänhet, och den systematiska öf- versigt, som vi öfver dessa djur erhållit , Pap. Sibylla); Annal. des Sc. Nåt. Tome 11, . d31. i Die Schmetterlinge von Europa, von F. TzreritscnkE, Fortsetzung des Ochsenheimerschen Werks; VI Band, erste Abtheilung. Eeipzig 1827. — Detta arbete har nu slutat framställ- ningen af Noctua, och närvarande häfte in- nefattar åtskilliga Genera af Geometra Linn. Truxalis , insecti genus illustratum a C. P. TaunBErRG. Act. Ups. Vol. IX, p. 76. Här be- skrifvas 22 arter af detta genus. Gelis insecti genus descriptum a C. P. TuUN- "BERG. Act. Upsal. Vol. IX, p.. 199. Under namn af Gelis sammanställer förf. här de små Ichneumons- (eller Cryptus-) arter, hvilka förekomma såsom aptera, och har beskrifvit 10 sådana Ichneumonider, alla Européiska, och några af dem äfven Svenska. (GRAVEN- HORSTS arbete 1 samma ämne, nemligen Mo- nographia Ichneumonum pedestrium, synes icke hafva varit bekant). ; Tabani XVII novae species descriptae a C. P. TuungErc. Act. Upsal. Vol. IX; p. 53. — Dessa här beskrifna arter äro dels från -Sö- dra Amerika, dels från Barbariet, Cap, 0. s. v. Fem af dem äro här äfven aftecknade. Tanyglossae XVII noye species, descriptae a C. P. TaussErG. Act: Upsal. Vol. IX, p- 63. Bland de här beskrifna arterna af detta : utmärkta slägte, äro 4 från Brasilien, 5 från Cap, samt en från Isle de France. För de öfriga finnes localen ej anmärkt. Åtta af dem äro här äfven afbildade. — Det synes må hända tvifvelaktigt huruvida alla här uppför- da arter verkligen äro Tanyglossaes.- Tan. maura, synes hafva tycke af Änthrax-familjen. Ueber den unmittelbaren Nutzen der In- sekten, von Cur. KEFERSTEWN. Erfurth, 1827, 4:0- 63 torde förtjena att till någon del meddelas i ett utdrag; — ej mindre derföre, att des- sa så högt utbildade Mollusker i sig sjelf- va synas märkvärdiga, än emedan bland de hit hörande slägten så många förekom- ma i petrificeradt tillstånd, och således de- ras bestämmande är, äfven i geognostiskt hänseende, af vigt. Då detta likväl endast är fallet med de första familjerna, som in- nehålla större arter, skall jag till dem in- skränka denna framställning. Cephalopoda. Ordo I. CRYPTODIBRANCHIA BLAINV. Familia 1.' Octopoda. 1. Argonauta Linn. — 6 arter. Obs. Ocythoé hör äfven till detta genus. N . Bellerophon Monrr. 8 arter; alla fossila. . Octopus Fer. LaTtrR. 7 arter. . Eledon LzEaAcH. 2 arter. . Loligopsis Lam. 2 arter. UNS VD Familia 2. Decapoda. . Cranchia LeaAcH. 3 arter. Sepiola LEAcH. I. . Onychotheuthis LicHTENST. II. . Loligo LEsuvEuR. 17—19 arter. . Sepiotheuthis BrLAnv. 2. . Sepia. Zinn. Lam. 4. samt 2 fossila. OMM WN mm Ordo II. SIiIPHONIFERA DÖRE. Familia 1, Spirulaeae. 1. Spirula LAM.” 64 Familia 2. Nautilii. 1. Nautilus Linn. !) — Obs. MontForTts genera: NER Dre Canthropus, Oceania, Bisiphites, Am- monia, Aganides, höra alla till JVau- tili genus. 2. Lituites '). (Lituitus Montr. et Hor- tolus MontF.) 2 arter; nemligen L. lituus och semilituus; fossila. 3. Orthoceratites Brers. '), — (Orthoce- ra Sow. Echidna et Molossus MoönTtF.') Fossil. = Arter med central Siphon. O. striatus Sow.; giganteus Sow.; cordifdbmis Sow. (0: undulatus Sow.; Proj Sow. Familia 3. Am moneae Lam. CAmmonitea & Goniatitea pE HAAN). — Fossila arter. ; 1. Baculites. Lam. Cuv. ?Y 2. Hamites Sow. pE HAAN. 3. Scaphites 'Sow. 'I. . 4. Ammonites Bruc. Cuv. Lam "). CAmmonites, Planulites, Globites, Ce- ratites, Goniatites DE HAAN). 5. Turrilites Law. Familia 4. Peristelleae (Fossila). 1. Ichthyosarcolithes (sic!) Desm. — Rhabdites pE Haan. 2. Belementes. '). 2. Be- !) Af detta slägte äro petrificerade arter fun- na hos oss. 65 — Obs. Det petrificat Sowerzy kal- lat AÄmplexus , synes knappt skildt från Radiolites D'Ozrs. (eller Hippurites Lam.) Ordo III. F ORAMINIFERA Dp ÖRBIGNY. Hit höra de återstående mångrummi- ga Cephalopoderna, hvilkas djur. äro för- sedde med många armar, och hos hvilka skalet är helt och hållet 'inneslutet inom djuret, och utan siphon, hvaremot endast en eller flere öppningar lemna communi- cation från ett rum till ett annat. — p'OR- BiGNy har af dessa, vanligtvis små och be- synnerliga, organismer sammanfört en stor myckenhet arter, dem han fördelat under 52 Genera, och det oaktadt innehålla flere af dessa genera 30, 40, 50 arter. — Hit höra äfven de af Prof. Nirnsson i vår Krit- formation funna genera: JNodosaria och Planularia, hvilket sistnämda slägte synes vara det som af p'Orsicny kallas Pene- roplis MONTE. Obs. Det paradoxa slägtet Conula- ria Sow., som blifvit fördt till Cephalo- oderna, och hvaraf vi äfven i Östgö- tha-kalken funnit specimina, finnes här ic- ke upptaget, och ja har ej kunnat träffa någon anvisning, hvarthän förf. vill hän- föra detsamma. Ju färre :de slägten äro, som utgöra en naturlig Ordning, ju anmärkningsvärda- re synes hvarje nytt genus, som inom sam- ma Ordning upptäckes. Så förhåller det sig jemväl med den Ordning bland Mol- luskerna, som kallas Pteropoda, hvars Pr. Dalmans Arsb. 1838. hh 66:04 djur dessutom genom sin besynnerliga skap- nad ådraga sig uppmärksamhet. Det har i synnerhet lyckats RaAnGc, att nu på någ- ra år öka de hithörande Mollusker med flera nya genera, såsom Psyche, Cu- vieria och Euribia, dem han be- skrifvit och med figurer framställt, och hvil- kas inre organisation han till någon del äfven sökt utreda "). — Ranc har äfven riktat denna familj med 2 arter af släg- tet Clio. 1) I Annales des Sciences naturelles Tome XII, Nov. 1827, p. 320. Planche XLV, B. — Tome V, p. 283, Pl. 7. — Af hvardera släg- tet är ännu endast funnen en art, nemligen Psyche globulosa, Cuvieria columnella och Euribia hemisphaerica. Denna inskränkta Ordning framter ett frap- pant bevis på den vårdslöshet, som vid No- menclaturens bildande äger rum. De här nu anförde nya slägtnamn äro alla tre rakt stri- dande mot Linnés principer i detta afseende, emedan de alla redan förut finnas använda på andra slägten; en sålunda beständigt ökad mas- sa af olika föremål som bära lika namn, måste slutligen återföra ett fullkomligt Chaos. — Psyche betecknade redan hos de gamle en fjäril, och då nu redan under par decen- nier ett särskilt fjärilslägte burit detta namn, kan det bland Molluskerna ej användas. Den- na Pteropod skulle sålunda hellre kunna kal- las Psychidea, hvilket betecknar att den något har form eller tycke af en fjäril, — Euribia är längesedan af ILLIGER m. fl.-an- taget för ett fjärilslägte. Den nya Pteropo- den af detta namn skulle hellre kunna be- nämnas Tanais (Tanaide). — Utan att nu gö- ra särdeles afseende derpå, att benämningen Cuvieria redan längesedan blifvit tillagd ett genus af Meduser (emedan detta slägte se- + 67 Öfver hela denna Ordning har slutli- System gen Firussac nu lemnat en systematisk pu... öfversigt, hvaruti alla dessa genera finnaspoderna. ordnade, och äfven de till hvarje hörande bekanta species uppräknade "). Quvor och GamarpD,; hvilka redan rik- Nya tat -Zoologien med så många intressantaZooPhy- upptäckter, hafva under deras vistande i Mollu- sundet vid Gibraltar med särdeles upp- Seen i märksamhet efterspanat dessa små'-hafs-Giman. djur, som så lätt undgå vanliga samlares blickar, och hvilkas fina sammansättning och högst paradoxa organisation, äfven for- dra ett ganska vant öga, för att genast kun- na vetenskapligen uppfattas och framstäl- las. En svit af beskrifningar öfver dyli- ka föremål, åtföljda af nätta, colorerade figurer, pryda flera häften af: Annales des Sciences naturelles för år 1827. Man kan svårligen se mera paradoxa och tillika mera småtåcka djurformer, än som bland dessa figurer förekomma; från de enklaste sphaeriska eller kubiska, dem man dan förenades med Equorea), så pryder dock anförde namn redan med mera skäl ett ört- slägte, och kan af denna anledning svårligen åter få upptagas bland djuren. Vill man i anseende till dess derivation behålla detsam- ma, torde man åtminstone böra söka att nå- got förändra dess form, t. ex. till Cuvierella. 1) I Bullet. univ. Nov. 1827, p. 345. — Genera följa här på detta sätt: 1, Cymbulia, 2, Li- macina , 3, Hyalea, 4, Cleodora (och hit äf- ven Créskis R.). 5, Cuviera. 6; Euribia. 7; Psyche. 8, Clio. 9, Pneumodermon (Aegle Oxen). — De båda sistnämde bilda en" egen familj. 68 nästan hellre skulle anse för ett slags kri-. stallformer till andra greniga, högst sam- mansatta, dem man snarare skulle tycka va- ra delar af blommor eller växter. Djurens ofta klara, och genomskinliga hufvudmas- sa medger äfven stundom en ”åskådlighet af de inre organerna, hvilka stundom äro colorerade, och alla dessa ovanliga förhål- landen ådraga dessa föremål ett särdeles intresse, äfven af en med Zoologien ej hem- mastadd åskådare. Det skulle likväl vara ett fåfängt försök, att utan figurer söka gif- ' va något närmare begrepp om dessa be- synnerliga organismer, och jag måste här inskränka mig att bifoga en: torr förteck- ning öfver de namn, under hvilka de blif- vit inregistrerade i Systemet !'). ; Bland arbeten öfver Molluskerna får jag nu anmäla den afhandling öfver 'släg- 1) Quor och Gamarps första afhandling fram- ställer en egen familj, kallad Diphides, hvarts typ är slägtet Diphyes Cuv., och hvil- ken nu blifvit ökad med följande nya genera: Calpe, Abyla, Cymba, Enneagonum och Cu- boides. Alla dessa nya slägten äro dock ännu blott grundade på en art af hvardera. De följande djuren, af olika familjer, "äro förda under genera: Hippopodius, ÖOrythia, - Rosacea , Rhizophysa , Dianaea , Equoréa, : Phorcynia, Campanularia, Astroides och Ve- retillum. Bland de återstående utmärka sig i syn- nerhet den högst besynnerliga Briarea scolo- pendra, en ny Hyalaea, H. mucronata, samt Anatifa univalvis , hvars skal bestå afett eén- da, gelatinöst, genomskinligt stycke. "För öf- rigt nya arter af Salpa och Cleodora; samt det nya slägtet Sagitta. KÖR 69. tet Salpa , som Quov och Gaimarp redän 1825 publicerat. Dessa djur äro i syn- nerhet högst allmänna i medelhbafvet, men finnas äfven vid kusterna af stora Oceanen, » och indelas af författarne efter det olika antalet" af appendices, som arterna äga. Fjorton arter beskrifvas här, nästan alla nya I). . Quor och Garmarp hafva äfven be- skrifvit och aftecknat åtskilliga Zoophyter, hvaribland några paradoxa former. Här- ibland ett par arter af det glimmande slägtet Beroé ?), samt några nya gene- ra, såsom TJetragonum, Cupulita, Le- mniscus och Polytomus >); hvardera slägtet likväl blott grundadt på en enda art, och sålunda äro dessa ännu ej att anse, såsom fullkomligen bestämda genera. Mest pa- radox synes Lemniscus,ty detta djur består af en mycket lång, bandformigt samtryckt och jemnbred kropp, som är alldeles slät, gelatinös och genomskinlig, utan öppning eller inre kanal. Der anförda arten, Le- mniscus marginatus, är hvit med blekröda kanter, af 1-—12 tums bredd, och omkring 2 fots längd; och liknar till utseendet full- komligen ett vackert band, men genomskin- ligt som en kristallskifva. Qvoyv och Ga- MARD sätta sjelfva i fråga, huruvida den- na organism möjligtvis skulle kunna vara 1) Annales des Sc. natur. Tome VI. p. 28. PL 1. 2) Ann. des Sc. nat. Tome VI. p. 47, Tab. i. 3) Ann. des Sc. nat. Tome VI. p. 82, Tab. 2. Benämningen Polytomus är redan förut an-. vänd för ett annat djurslägte. 70 blott ett stycke af någon annan obekant Zoophyt. / Diphya ; I anledning af denna fråga, kan jag ej Pe underlåta att här jemväl anföra en helt nomia. nyligen gjord upptäckt af MErTtEns, som nu är stadd på en upptäcktsresa. Han säger sig nemligen hafva funnit, att det af PErRon upptäckta, och af andra Zoologer antagna, vackra slägtet Stephanomia, endast är ovarium af det så kallade Diphya, och att, då man betraktar det hela djuret, fin- ner man all anledning att: föra det sam- ma till slägtet Physsophora, samt att så- ledes annihilera de af dess blotta fragmen- ter bildade genera Diphra och Stepha- nomia "). Zoo- +; Äfven bland de Mollusker och Zoophy- fgRbyE ter, som Gray beskrifvit i tilläggen till derhaf- KInGs resa i Söderhafvet, förekomma åt- Stf skillige nya arter, i synnerhet bland Coch- Ya I leophora. »— Af Leodice gigantea (Ne- reis aphroditois) fans vid Isle de France individer af 5 fots längd. Repro- = I. R. Jounson har anfört några försök ACEOR vissa arter af Planaria ?), i syn- Piana- Nerhet PI. cornuta, af hvilken art han ria. med öfver 100 individer anställt experi- menter, medelst incisioner eller afsöndrin- gar, och dervid funnit, att de inom någon tid än visade såret läkt, än oformliga ut- växter vid det samma; och på en individ fann Jonson ett nytt hufvud hafva bildat sig på det sårade stället, så att denna in- 1) Froriers Notizen N:o 428, p- 154. ?) Philos. Transact. 1825, p. 247, Tab. 16. 71 divid fans äga tvenne hufvuden 'Y. ' Äf- ven afskurna stycken utbildade sig åter till ; fullkomliga Planarier, så att, enligt Jonn- son, dessa djur framvisa en lika utmärkt reproductionskraft , som man vet Polyper och andra lägre djurslägten äga. SAN ; Jag har nu kommit i tillfälle att Sowzn- äfven af egen åsigt kunna anmäla So-: Ge Ä nera of WweERBYS berömda arbete: ”Genera of recentrec. and and fossil Shells,” hvaruti framställas ut- ll märkt vackra figurer öfver en eller flera : arter af hvarje genus bland Mollusker, Annelider, Zoophyter, o. s. v., eller hvad man i allmänhet plär kalla Conchylier. Format och manér äro de samma som i författarens Mineral-Conchology, men Plancherna äro icke numrerade, emedan man beräknat, att de af ägaren böra kun- na ordnas efter hvad system han för godt finner. Här upptagas både de genera, som ännu finnas lefvande, och sådana, hvilka nu endast finnas i petrificeradt tillstånd. För dessa sednare äro detta arbetes figu- rer fullständiga, men då vid bestämman- det af ännu lefvandes slägten, äfven sjelfva djurets olika organisation ofta ingår 1 ka- rakteren, finner man lätt, att framställnin- gen af blotta, tomma sneckskalen; förefal- ler något ensidigt. De nu utkomna häften svara redan emot 2 eller 3 volumer, och innehålla äfven ett och annat slägte, som först i detta verk blifvit föreslaget eller bestämdt. 1) En observation, som äfven DaALGEu förut gjort på en annan, eller kanske samma, art af Planaria. 72 Perilas L. GuiipisG har beskrifvit några ca- jr julisribaeiska Mollusker 1), bland hvilka i syn- ormils. å sö / . nerhet utmärker sig ett nytt genus, kalladt Peribatus, försedt med 2 stora tentakler, och många fötter, och som synes förf. så paradoxt, att han ej kunnat föra det sam- ma till något af de antagna Ordningarne i Molluskernas klass. Arten kallas Periba- tus juliformis, och fans bland växter vid foten af ett högt berg; men endast ett en- da exemplar ?). | ”Régne Det är bekant, att bland de lägre or-' Piycko" ganismerna finnas åtskilliga varelser, som synas stå så på gränsen mellan växternas och djurens riken, att de tyckas med nä- stan lika skäl kunna föras till dem båda. Ju mindre fullständig vår kunskap om dessa varelser ännu är, ju oftare händer således, att de blifva ett tvistämne för bå- de Botanikens och Zoologiens ägande rätt. Borr pE ST. Vincent, redan ryktbar för sin framställning af menniskoslägtet så- som bestående af många species, har för- sökt att undandraga nämde tvistämne båda de stridande partierna, och att af dessa 1) Zool. Journ. VIII, 1826. Tab. II. ?) Fig. cop. i Isis Band XXI, Heft. II, Tab. II. Då all undersökning af djurets inre orga- nisation ännu saknas, är vår kunskap om det- samma visserligen ännu högst ofullständig. 4 ; k 73 het, men olyckligtvis synas hvarken Bota- nister eller Zoologer vilja erkänna denna Rya stat, utan snarare nu så mycket hell- re förena sig om ett fredsbeslut, sedan man Litteratur rörande Mollusker, Anneli- der, Zoophyter 0. s. v. - Iconographie conchyliologique ou Recueil de planches lithographides et coloriges repré- sentant les coquilles marines, fluviatiles, terres- tres e' fossiles, decrites par: de LAmark, So- WERBY, SWAINSON, FÉRUSSAC, DE BLAINVILLE; Risso &c, et autres inedites. Par P. Roux. Marseille & Paris 1828. | Histoire naturelle des principales productions de PEurope méridionale, et principalement de celles des environs de Nice et des Alpes maritimes; par A. Risso. Tom. IV. — Con- ten. Mollusques ou de Coquilles; — Paris & Strasbourg 1826, 8:o av. 12 pl. Illustrations of the Conchology of Great Britain and Ireland. Drawn from Nature by Capt. Tu. Brows. London 1827. 4:0. De la generation cheéz la Moule des pein- tres (Unio Pictorum) par Prévost. — Ann. des Sc. nat. Avril 1826, p: 447. ; Recherches sur PForganisation de quelques « especes d'Oxyures et de Vibrions; par A. Du- oGEs. — Ann. des Sc. nat. Nov. 1826, p.'!225. Note sur le Cliona celata, nouveéau genre de zoophyte, trouvé dans le Firth du' Forth,' press d'Edimbourg; par R. E. Gray. Ann. des Sc. nat. Fevr. 1827, p. 162. — (Ur Edinb. philos. Journal). Denna Zoophyt lefver på ostronskal, dem han perforevar. Some remarks on the Unios of the Uni- ted States, with a description of a new spe- cies; by J. Green. — Contrib. of the Maclu- rian Lyceum, July 1827, p.- 41. börjat finna, att de skarpa gränslinier man fordom har sökt uppdraga, ej så egentli- gen synas enliga med naturen; och att det, Memoir on the Pentacrinus europeus, a recent Species discovered in the Cove of Cork, with two illustrative Plates, by J. V. Tromrson. Cork 1827, 4:0 Notes sur quelques animaux marins observés vivans; par E. DEszLonccHameP. Memoires de la Soc. Linn. du Calvados, 1825, p. 283. — (Bul- let. univ. 1827 N:o 2, p- 296): — Förf. har här beskrifvit sjelfva djuren till åtskilliga skal- mollusker och deras förhållanden i lefvande tillstånd. Considerations nouvelles sur la grande Phy- sale, par R. P. Lesson. Bullet. univ. Maj 1827, op. 163. Anatomie et Monographie dugenre Dentalis; par G. P. Desnayes. Mém. de la Soc. A hist. nat. de Paris. T. II. part. 2, p. 321, avec 5 Pl. — Förf. anser dessa djur vara verkliga Mollusker, men bilda en egen. familj, som BLrLAamnviune kallar Cirrhobranches. Bland 42 arter, som här anföras, anses 20 vara för- ut obekanta. A Monograph of the Genus Teredo of Linné with descriptive Characters of the Species in the British Museum; by I. E. Gray. Phi- los. Magaz. Dec. 1827, p. 409. Monographie de la. famille des Hirundinées par A. MoQuin-TaAnpon. Paris 1827, 4:o av. P1 lithogr. Å | istoire naturelle de PAlcyonelle et des genres voisins; suivie d'une notice sur PFana- logie des tentacules des Polypes avec les bran- chies des Mollusques &c., et sur la non exi- stence des cils vibratoires dans les Microsco- piques et dans certains Animalcules spermati- ques; par Rasrar. Bullet. univ. Sept. 1827, P- 190. Description d'un nouveau genre de Mollus- que Nucléobranche (sic!) nommé Pterosoma; q för att bringa dem derhän, mera fordras fortsatta: och noggranna observationer, än tillämpning af från andra håll hämtade åsigter. par Lesson. Bullet. univ. Oct. 1827, p. 282. — En enda art, Pt. plana , från Nya Guinea. Description d'un nouveau genre de zoophy- te nommé€ Pontocardia; par Lesson. Bullet. univ. Oct. 1827, p. 296. Blodets finaste circula- tion, m. m 76 Physiologie. Den vigtiga frågan, huru blodkärlen slutas, och huru blodet kan röra sig i des- sa ytterst fina kärl, hvilka nästan kunna anses sakna egna väggar, har i synnerhet sysselsatt några af Tysklands Physiologer. Mest oväntad synes den iakttagelse, Do- ctor Kock uppgifvit, och hvilken han der- före äfven med åsyna vittnen velat bekräf- ta 1). Då en tunn simhinna af en grod- unge sårades under mikroscopet, syntes blodkulorna ej allenast med ökad hastig- het löpa framåt från de fina sårade ådror- na, utan äfven flera af dem på ett visst afstånd åter vända om igen, och ingå i de vid sårandet öppnade, venösa småkär- len. En efter uppgift 50 gånger förnyad repetition af detta försök har åtminstone öfvertygat Herr Kock, alt detta ej var nå- gon illusion eller någon tillfällighet. — Samma förf. säger' sig äfven hafva sett, att de vanliga: blodkulorna, vid genomgången af de allrafinaste kärlen, sönderdelades i flera mindre kulor, hvilka sedan de sträf- vat igenom de finaste och trångaste gån- garne, och åter inkommit i de större, å nyo förenade sig till vanliga blodkulor. Ännu anmärkningsvärdare vore bekräf- telsen af KocKrs observation, att han fun- nit blodkulorna förena sig med sjelfva kärl- väggarne och försvinna. Äger detta sin riktighet, så synes det antyda sjelfva kär- lens tillväxt genom assimilerade blodkulor. 1) Meckers Archiv fär die Physiologie, Jahrg. 1827, N:o 3, p. 416. 77 Mine Epwarpns, 1 Paris, har genom Miner ytterligare undersökningar af den elemen-E»wans tära sammansättningen af djurkropparriassökn. af olika texturer än mera bekräftat den för-fmeer ut af honom uppställda sats, att alla tex- turer, utom fettet och benjorden, bestå af ytterst små kulor, som i allå väfnader och hos alla djur äro af samma storlek, men opå olika sätt förenade till trådformiga, bladformiga, blåslika. eller rörformiga tex- turer, hvilkas chemiska och vitala olikhe- ter dock ej af bonom blifvit utredde ?Y. Epwarps har vid sina sednare forskningar använt flera olika slag af mikroscoper , äfven som olika micrographer, och vid allt detta tyckes dock det nämda förHållandet bekräftas. De rörformiga delarne uti ner- verna, dem: flere af Epwarns föregångare beskrifvit, äro äfven sammansatte af . små kulor, som hafva samma dimensioner, äf- ven som "de färglösa kärnorne i sjelfva blod- kulorna, samt de små runda kropparne i godartadt var och i mjölk ?). Resultaten af Dumas och PrÉvost's mi- Kyck- kroscopiska iakttagelser öfver utvecklingen lingens af Embryo i höns- och ank-ägg, under de rr 2:ne första kläcknings-dygnen hafva nu ling i blifvit meddelade 7). — Om man skulle ag ir försöka, att af den något utförliga berät- 1) Ann. des. Sc. nat. l 2) Sednare hafva åtskilliga olika meningar blif- vit yttrade om detta ämne, men dessa tillhö- ra ej Litteraturen för året. i 3) Memoire sur le Developpement du Poulet dans Poeuf; par Prévost et Dumas. Annal. des Sc. nat. 1827, Dec. p. 415. « UA 78 telsen om dessa försök, göra ett så myc- ket möjligt sammanträngdt utdrag, skulle följande synas vara hufvudmomenterna "). I höns-ägget syntes redan på 3:dje timman första spåret till Embryo, i form af en mörk linea. På 6:te timman har detta rudiment till Embryo vunnit större tydlighet. Omkring detsamma synes 'en mängd af kulor ordnade i rader af flera directioner, hvilka således äro början till blod. På 18:de timman ha på ömse sidor om den primitiva strimman bildat sig 2:ne 1) Författarne hafva beskrifvit de olika sätten att få äggen framkläckta. Höns ligga ej nog jemt; utan Kalkon-höns äga härvid företräde. Författarne hafva nyttjat en egen apparat. Denna äggkläcknings-apparat bestod af tven- ne cylindrar af förtent jernbleck den ena af 10 tums diameter, och den andra så mycket mindre, att då den ställdes i den förra , det blef ett tomt rum, af en tum, rundtomkring. Detta rum fylles med varmt vatten. Sex rör, af en 'linies diameter, som ställas neduti ap- paraten, och öppna sig utåt, tjena att göra luftvexling i den inre cylindern. I bottnen på denna lägges ett lager af bomull, derpå 20— 25 ägg, och deröfver åter en bädd af bom- ull. Man tillsluter apparaten medelst ett ge- nomborradt, silformigt lock. Denna apparat bör vara så beräknad, att den genom den ytt- re luftens åverkan skall förlora jemt så myc- ket värme , som den erhåller af en liten lam- pa, som ställes under densamma. Detta vin- nes genom några dagars erfarenhet; man iakt- tager värmets förhållande medelst en Ther- mometer, som ställes i vattnet, och af en an- nan, som ställes midt ibland äggen; man fyl- ler rummet mellan båda cylindrarna med vat- ten af 45 grader, och modererar dess värme medelst lampan. Lå I K 79 longitudinella valkar, som ' upptill förena sig bågformigt, och omge nämde strimma lik- som en slöja. Nedtill förena de sig lan- cett-formigt. Den primitiva strimman, som på detta sätt kommer att bilda rännan, är början till ryggmerg-kanalen. — Efter 24 timmar visa sig rudimenter till verte- brer och till sinus rhomboidalis af rygg- mergen. Efter 27 timmar hafva redan vertebrernas antal ökats. Öfver hufvud- ändan af primitiva linien har bildat sig början af en liten säck, såsom rudiment till hjernan, och vid basen af denna synas de första antydningarne af hjertat. Efter 30 timmar hafva hjernblåsorna redan ut- bildat sig. - Hjertat, så väl som sinus ter- minalis, äro tydligt formerade. — På 33:dje timman synes hjertats pulsation. Den of- ta nämda primitiva linien märkes nu 'me- ra icke. , Prtvost och Dumas hafva härvid bi- fogat följande Tabell öfver tillväxten af Em- bryo och af :cicatricula, under de första dygnen af kläckningen. 80 Genom- Tid. |Cicatri-| skinlig |Embryo. cula Area. 60 170,0 | 19,0 | 1150 Nerv- För att utforska förhållandet med nerv- vildnin-bildningens reproduction har PrÉvost an- oda ställt följande försök: På 5 nyfödda katt- etion. ungar genomskars den venstra Nervus va- gus, och borttogs ett stycke af omkring 22 lineas längd, så att båda nervändarne blef" vo betydligt åtskilda. Djuren syntes gan- "ska obetydligt lida häraf, och såren sam- manläktes snart. En månad derefter ge- nomskars på en af dessa kattor äfven den högra Nervus vagus. Djuret dog då efter 15 timmars SSRepp Vid undersökningen befans 3 befans den afskurna nervens ändar starkt uppdrifna och förenade genom en förtjoc- nad textur, liknande neurilemet. Af ”ex- perimentets utgång kan man sluta, att den- na föreningsmassa ej förmådde fortplanta nerv-inflytandet. — En månad sednare af- skars äfven högra Nervus vagus på en af de andra opererade djuren, hvilket då dog 36 timmar derefter, och vid hvars under- sökning man fann en dylik förenande tex- tur, som i förra händelsen, men som dock ej hade återställt communicationen mellan de afskurna nervtrådarnes ändar. Fyra må- nader efter den primitiva operationen afskars ” Hkaledes högra Nervus vagus på de tven- ne återstående djuren. De ledo deraf högst obetydligt, och lefde med ostörda funktio- ner; ett bevis, att den förut på venstra si- dan afskurna nerven nu återtagit sin funk- tion, hvilket äfven fullkomligen bekräfta- des genom djurets död, få- minuter efter det denna nerv blifvit å nyo afskuren straxt ofvan om ärret. Vid undersökningen be- fans nu, att föreningen mellan de afskur- na nervändarne här, liksom i förra fallet, bestod af en tjock hvitaktig massa, öfver- dragen med ett fast neurilem, och då den längsefter genomskars, samt lades under mikroscopet, upptäcktes tydligen mnervtrå- darnas continuation genom hela förenings- massan, från den ena till den andra af nervändarne. — Häraf synes således, att nervsubstancen verkligen regenereras, och neryen återtager sin funktion, äfven då den lidit substans-förlust; men denna regenera- Pr. Dalmans Ärsb. 1828. 32 tions-process går ganska långsamt. Märk- värdigt är det äfven, att de nybildade för- -enings-trådarne ej, såsom de primitiva, gå parallelt, utan oregelbundet äro flätade ' om hvårandra fy: Fd +") Litteratur i Physiologien. Recherches d Anatomie. transcendante, sur les lois de POrganogénie appliquées å Fana- ..tomie pathologique; par M. SErrEs. — An- "nal. des Sc. nat. Maj. 1827, p. 47. — Septem- bre p. 82. | Memoire sur P'Absorption; par D. BARRY. Annal. des Sc. nat. Juillet 1826, p.- 315. (In- tressanta försök rörande absorption af gif- ter, 0. sS. v.). Recherches expérimentales sur VExhalation pulmonaive; par BrEscHET et MiLnE EDWARDS. Ann. des Sc. nat. Septemb. 1826. p. 5. Notice sur quelques Observations microsco- piques sur le Sang et le Tissu des animaux; par Hopncrin et J. LysterR. Ann. des Sc. nat. Sept. 1827, p. 53 | Notice of some Microscopie Observations of the Blood and Animal Tissues; by Honc- KIN and J. J. Lister. Philos. Magaz.” Aug. 1827, Pp. 130. | Recherches sur le passage du: Sang å travers le coeur; par Barry. Annal. des Se. nat. Juin 1827, Pp. 113. Experiences sur la réunion ou cicatrisation des plaies de la moelle épinigre et des netfs; par P. Frourens. Ann. des Sc. nat. Fevr. 1828, p. 113. Recherches sur P'oeuf humain; par ÅA. VEL- PEAU. Ånn; des Sc. nat. Oct. 1827, p. 172... Sur quelques petits animaux qui, aprås avoir perdu le mouvement par la desicceation, le reprennent comme auparavant quand on vient a les mettre dans P'eau; par H. pE BLAInVILLE, Ann. des Sc. nat. Sept. 1826, p. 104. — Be- kräftar SPALLANZANIS och andras försök med vis- sa små Infusions-djur. - 83 så oZootomie och jemförande Ä Anatomie. ! " Tirestws har redan för någon tid se- Orang- dan yttrat den förmodan, att den mindre, Une eller egentligen så kallade Orang-Uta Heng Han vore blott en yngre individ af den såsom egen art ansedda större arten, eller den af WurmB så kallade Pongo. . RuporPHrt har nyligen undersökt ett cranium af den mindre, och deraf funnit nämde förmo- dan alldeles bekräftad, i grund af tänder- nas förhållanden; de synliga tänderna voro nemligen blott så kallade mjölktänder och alveoli innehöllo kronorna till de perma- nenta tänderna af flera slag '"). — Man finner här således ett nytt bevis på följ- derna af den hos vissa författare rådande åsigten, att i stöd af blott artificiella karak- ör, och utan nogare kännedom om dju- 1) Ueber den Oran-Utang ; und ' Beweis dass derselbe ein junger Pongo sey. Abhandl. der K. Acad. der Wissensch. zu Berlin. Jahrg. 1824. — Berlin 1826. 4:0o pag. 130. — Dessa tandkronor voro af en sådan storlek , att de ej fingo rum jemte hvarandra, utan den yttre framtanden låg bakom den in- re, åtskiljd genom en tunn benskifva. GCam- PER och BrÖmetsacR hafva aftecknat blott 2:ne kindtänder på ömse sidor i hvardera käken. CruuL uppger två kindtänder i öfra samt 3 i underkäken; Fr. Cuvier afbildar (i Dents des Mammiftres) 3 i hvardera, men förmodar att de borde vara 5. Ruporprt fann frön till 4 , och förmodar, att ämnet till den 5:te eller så kallade vishetstanden, framkommer sent, lik- som hos menniskan. Läget af ögon- och kind- tändernas ämnen är tydligen analogt "med hvad som hos små barn äger rum. ” 84 rens utveckling, bestämma ej endast arter utan äfven genera. h Anato- Jag har i förra årsberättelsen anmält mie af 1 ; ; | Ta AN Delphi- TIEDEMANNS anatomiska undersökning af "nens hjernan hos Orang-Outang, och den deraf MIGEHe följande vederläggning af Burrons påståen- de om dess låga utbildning. <”TiEDEMANN har nu äfven lemnat en undersökning af samma vigtiga organ hos en bland Hva- larne, Delphinus Delphis !Y. Ett bland hjernans organer, om hvilket man hittills trott, att det endast saknades hos menniskan, i följd af en starkare utveck- lad Varolsbrygga, nemligen MALACARNES Ura- pezium, detta trapezium saknas äfven hos Delphinen, och det torde på det hela va- ra en högst oväntad anmärkning, att äf- ven i många andra hänseenden finnes det- ta hvalartade djurs hjerne vara den, hvil- ken, näst Orang-Outangs, kommer menni- skans hjerna närmast i fullkomligare utbild- ning. — Således hafva hemisphaererna, lik- som hos menniskan, tre lober, och sidokam- rarne trenne horn, och hjernvindningarnes Cgyrernas) antal är större än kos något annat djur. Ehuru Delphinen visserligen äger luktorgan, saknar han dock fullkom- ligen de egentliga luktnerverna. Lilla hjer- nan äger dessa så kallade tonsiller, som för- ut blott varit anmärkte i menniskans och apornas hjerna. Om vi ifrån den bekanta analogien mellan utbildningen af hjernan och djurens !) TIEDEMANNS Zeitschrift fär Physiologie &c, Band. II, p. 251. - 85 inre sinnesförmögenheter, skulle våga att sluta till de sednare hos Delphinen, skul- le det kanske oväntade resultat framstå, att Delphinen äfven i detta afseende skul- le intaga sin plats näst efter Orang-Outang, eller -åtminstone näst efter Quadrumaner- na. Vår inskränkta kunskap om hafsdju- rens instinkter och sinnesförmögenheter i allmänhet, gör det svårt att i detta afse- - ende controllera förhållandet eller uppstäl- la en jemförelse; men hvad man om Del- phinens naturhistoria och lynhe har sig be- kant, äfven som den uppmärksamhet re- ' dan de gamle lemnat åt dessa djur, synes åtminstone mera tjena att bekräfta än att vederlägga den åsigt man redan längese- dan framställt om denna motsvarighet mel- lan sinnesförmögenheternas och bjernans fullkomligare utbildning. En för den jemförande anatomien gan- Rudi- ska märkvärdig upptäckt är visserligen den aftill gälar RaATtHKE i Danzig uppgifna iakttagelsen, atthos djurs Embryoner af Ödlor, af foglar och sanno- "nen likt äfven af däggande djur, under en viss period hafva små öppningar på ömse si- dor af halsen, och hvilka leda till svalget, samt sålunda betraktas såsom rudimenter af gälar '). HuscHrxe har, genom under- sökningar på fogelembryoner, bekräftat den- na åsigt, och funnil ej blott gelatinösa ru- dimenter till gäl-bågar, utan jemväl verk- liga branchial-arterer,; 3:ne på hvardera si- dan, och hvilka utgå från aorta. — Detta märkvärdiga phenomen i djurens första ut- 1 Nov. Acta Acad. Caes. Leopold. Band XIV. 386 bildning börjar att hos foglarna visä sig på 3:dje dagen efter kläckningen, och för- svinner på den 7:de, så att, enligt HuscHKrE, på 8:de dagen så väl ådrorna som gälbå- garne äro försvunne, och öppningarne slut- na. HysckeKE menar sig äfven hafva evi- dent bevisat, att efter denna tid, förvand- la sig gäl-rudimenterna till glandula' thy- mus , hvilken hos foglarna ligger, en på hvardera sidan af halsen, vid arteérie ano- nymte '9. Strut- DALTON den yngre har utgifvit ett ar- Osteolo-Dete, Som kan betraktas såsom en fortsätt- gie ning af det berömda verk i den compara- tiva Osteologien, som dess Fader och PANDER utgifvit om Mammaliernas benbyggnad, nemligen ”Skeletterna af de strutsartade foglarna, aftecknade och beskrifna” ?). Här lemnas 'Osteologien af Struthio Camelus', Rhea americana, Casuarius galeatius och Cäsuarius Novae Hollandiae, tecknad oc beskrifven, SE Electri- Prof. Ruvorpur i Berlin, som förut rik- vr tat Vetenskapen med undersökningar af Hos Sizu-dén apparat af organer, som närmäst fram- 7 e!e- bringa de electriska stötarna hos Raja T'ör- "pedo och hos Gymnotus electricus,”?) har nu äfven framställt resultaten af sina un- dersökningar rörande denna organisation !) Isis Band XX, Heft. 4—5, p. 402. ?) Die Skelette der Straus-artigen Vögel, abge- bildet und beschrieben von Dr. E. pALToN d. J. — Der vergleichenden Osteologie zweiter SN: 1:s Heft. Bonn./ 1827. — "Transv. ol. 3) I Berlinska Vet. Acad. Handlingar. hos den 'electriska Malen, Silurus. electri- cus "). Då man öppnar fiskens hud på si- dan, och upplyfter flikarne, visar sig en utbredd membran, som till största delen är utåt besatt med små rutformiga cellu- ler, hvilkas väggar ligga liksom blad emot hvarandra. Af det ägghvitelika ämne, som GzEorFrRoyY funnit i dessa celluler, fann Ru- DOLPHI intet spår. När vidare nämde Mem- bran öppnas och upplyftes, märker man, att dess undre yta är aponeurotisk, och att till den går en gren af nervus vagus, som, jemte en motsvarande arter och ven, genomtränger hinnan och utbreder sig i cellulerna. Det rum, som bildas emellan yttre huden och nämde organ, är längs ef- ter ryggen och buken afdelt medelst en skiljevägg. De rutformiga cellulerna saknas bakom bukfenan. — Under den aponeuro- tiska cellulära hinnan ligger en annan, som är belagd med en alldeles egen flockig: cel- lulväfnad, och då man varsamt borttager denna, träffar man ett lager af lösa, knipp- formigt och oregelbundet löpande trådar, och när äfven denna bildning upplyftes, träffar man slutligen sjelfva musklerna. — På musklerna ser man lateral-nerven af '5:te paret; men till det ofvannämde floc- kiga, membranösa organet gå grenar från intercostal-nerverna, och. detta organ hör, äfven som den förra hinnan, till den eg- na apparaten för electriska urladdningar, men har förut af anatomerna blifvit öf- 1!) Abhandl. der K. Acad. der Wissenschaften; zu Berlin, Jahr. 1824. Berlin 1826, 4:0. Anäto- mie af Petro- myzon. 38 versedt. — Rupvorem har, medelst några väl utförda figurer öfver hela fisken, och öfver läget af denna organisation :särskilt, gjort förhållandet af denna: ovanliga, och utförligt beskrifna organisation, ännu åskåd- ligare. För några år sedan förvånades vi: öf- ver DEsmouvrins paradoxa påstående, att rygg- mergsnerverne hos Petromyzon icke omedelbart förenade sig. med ryggmergen, utan slutade sig på ett visst afstånd från densamma, i en af dess hinnor. ” Profes- sor Carus, hvars noggranhet och skarpa blick redan undanröjt så många föregifna ano- malier i djurens inre organisation, och som redan långt före Desmounins beskrifvit den- na fisks: märkvärdigt enkla, bhandformiga ryggmerg, har anställt nyare och stränga- re. undersökningar på alldeles friska exem- plar, och då lyckats att verkligen framstäl- la håde intervertebral-ganglion och dubbla nervrötter; ehuru dessa äro så glesa, och så lätt förstörbara, att de endast under vat- ten kunna prepareras, och endast med till- hjelp af microscopet tydligen. urskiljas '). Färna > Oaktadt de talrika anatomiska under- IV Ae sökningar af Insekterna,- dem man sedan blod- omlopp långliga tider anställt, har det hittills icke os In- sekter. lyekats att hos dessa djur finna ett sådant omlopp af deras vätskor, som kunde anses analogt med blodomloppet hos fullkomliga- re djur... Med undantag af de kräftarta- de djuren, 'som äfven för olikheten. i de- ras inre organisation blifvit uppförde i en egen : class" (Crustacea), har man ej ens 1) Isis Band XX, Heft. XII, pag. 1005. 39 kunnat finna några kärl, som utgå ur det stora ryggkärlet; utan antagit att nä- ringssaften öfvergått från Tarmkanalen till Ryggkärlet "genom ett slags utsvettning, och på samma sätt vidare till kroppens öfriga delar. Så mycket än denna föreställning syn- tes strida mot nu rådande physiologiska åsigler, så syntes bristen af kommunise- rande kärl dock nästan obestridlig, i stöd af de undersökningar och sammanstämman- de yttranden, som rörande detta ämne redan blifvit lemnade af sådana Anatomer som MALPIGHI, SWAMMERDAM , ÅYONNET, — och sednare af Cuvier, MecKkEL,: HEROLD och MARCEL DE SERRES. — Det har likväl förledit år lyckats Ca- RUS, att på några Insektlarver upptäcka ett: bestämdt och tydligt omlopp af vätskorna; en upptäckt, som i anseende så väl till sjelfva saken som till de slutsatser och åsigter, hvartill den kan föranleda, må räk- nas till de vigtigaste den jemförande Ana- tomien nyligen gjort rörande de lägre dju- rens organisation. — Carus upptäckte det- ta omlopp först hos" larven till en slags Trollslända, Agrion Virgo; nemligeni de 3-tunna och genomskinliga fjäll, som fin- nas i svansen af-denna larv !Y.+ I en hvar af. dem visade sig ett omlopp af blod- kulor, på det sätt, att strömmen längsefter undra - sidan och utåt var arteriell, men den öfver strömmen, åt. ryggen, venös. 1) Isis "Band. XX, Heft. IV & V;, p. 314, Tab. IV: )» 990 När dessa: larver nalkas sin förvandling, upphör circulationen i dessa svanslameller, men visar sig deremot tydligt i. rudimen- terna till vingarna, i hvilka strömmen går på öfra och yttre sidan utåt, och vänder sig åt undre och inre sidan. | | På Larven till en Ephemera (Bra-- xenfluga) märkes denna circulation äfven i sjelfva kroppen. ' Här kan man tydligen urskilja tvenne venösa strömmar, som på buk-sidan gå från hufvudet, bakåt, böja sig om tarmkanalen uppåt, och utgjuta sig i ryggkärlet, hvilket sedan drifver denna vätska fram åt hufvudet, hvarest denna ström skymmes af hufvudskölden. — Med tillhjelp af solsken på mikroscopet ser man denna ström 1i hufvudet vända sig nedåt, och på undra eller buk-sidan' åter löpa bakåt. — På en annan ännu obestämd Vatten-larv, märkte Carus svagare ström- mar af blodkulor rinna äfven utför kroppens sidor, nedåt, och bågformigt genom benens höftleder, äfvensom nästan genom hela ut- bredningen af de tre svans-spetsarna. Afbryter man dessa svans-spetsar, så utflyter det vattenklara, (af blodkulor be- stående) blodet rycktals; — och förtjenar dervid att anmärkas, att detta klara blod, då det torkar antager en skön grön färg.— Alla dessa blodströmmar, med undantag af ryggådern, synas för öfrigt mera om- gifna af animaliskt globulöst Parenchyma, än af några egna kärl-cylindrar. — Äfven är dessa blodkulors utmärkta storlek samt aflånga form anmärkningsvärd. — I utbil- dade, men eljest ganska genomskinliga in- 91 sekter, har ej heller Carus kunnat upptäc- ka några blodströmmar, utom ryggådern. -Den "undersökning af blodomloppetBlodom- hos Crustacéerna, som Aupouin och Mirnepnf&e. Epwarobs under det förflutna året publice- stacea. rat, utgör ett af de vigtigaste och vackraste ; bidragen för kunskapen om de lägre dju- rens inre organisation ').. I hufvudsaken hafva de bekräftat de åsigter Cuvier redan framställt i detta ämne, men tillika på det > nogaste utfört de hithörande detaljer, och genom åtföljande upplysande figurer gjort hela förhållandet åskådligt. | Så väl hos Krabborna (Crust. bra- ehyura) som hos de kräftartade Crustace- erna ae macroura) kommer det ve- nösa blodet från alla delar af kroppen till tvenne stora sinus (hos Hummern finnes « äfven en tredje), hvilka ligga innanföre Gäl-apparaten. Från dessa gå ådror, som svara mot gälpulsådror, till gälarne; men hvilka ådror här, i anseende till detta eg- na förhållande, få namn af vasa branchia- rum ”adferentia. De ingå i det inre af hvar- je gäl, och ligga alltid på yttre sidan om det motsvarande afförande kärlet. Sedan blodet blifvit syrsatt, öfvergår' det i de frånförande blodkärlen, hvilka alltid ligga på inre sidan af hvarje gäl, och samla sig 1 tvenne långa stammar, en på hvardera ') Recherches anatomiques et physiologiques sur la circulation dans les Crustacés; par V Aupovin et H. Minne Eowarpns. Annales des se. nat. Juillet & Aodåt. 1827 pag. 283 et suiv.— avec Planches. 92 sidan af kroppen, för att ingå i hjertat: Dessa få namn af canales branchio-cardi- aci, och skulle svara emot venae pulmo- . nales hos de högre vertebraterna. Hjer- tat är en enkel: muskulös säck, utan för- mak, och från detsamma afgå 6 pulsåder- stammar; nemligen: 1, ögon-pulsådern, som utgår framifrån, såsom: en: enkel stam, och slutar sig hufvudsakligen i ögonen. 2, antenn-pulsådrorna, tvenne stammar, som utgå från sidorna, gifva grenar åt den: luddiga hinna, som ligger under ryggska- let, samt till käkarnas och ventrikelns muskler ,' till. sjelfva ventrikeln, till gene- rationsorganerna och äfven till antenner- na. 3, Lefver-pulsådrorna, som utgå från hjertats undra sida, och äro utmärkt sto- ra. De ingå directe till det inre af lef- verns lober, och utbreda sig der i en mängd starka förgreningar. — Lefvern mottager icke blod från några andra kärl; således saknas helt och hållet venae-porte-systemet, och gallan afsöndras hos dessa djur af ar- terielt blod. 4, Sternal-arteren, en enkel stam, som går från hjertats bakre sida, och är den största. Den följer kroppens undre del, och ger grenar till abdomen, till benen, till sido-cellulerna , till gälarnas nutrition (analogt med arterize bronchiales hos' menniskan), till klorna, till käkarna, till mandiblerna, och slutligen äfven till alla de öfriga organer, som ej erhålla blod från de förutnämde stammarna. Insekt- LÉon Durovkr har i Annales des sci- FRAN ences naturelles, . meddelat flere ganska " utförliga och rikhaltiga undersökningar af 93 Insecternas Anatomue, till en början Co- leopternas, hvaraf han anatomiserat släg- ten ur de flesta familjer. Så väl tarm- kanalen, som gall-kärlen, köndelarna och respirations-organerna hafva blifvit under- kastade en jemförande granskning, som lem- nat åtskilliga intressanta resultat, hvilka dock fordra en egen comparativ framställ- . ning, och endast af de bifogade figurerna nog tydligt kunna inhämtas. En särskilt, kritisk afhandling om Insekt. Gallsystemet o. s. v. hos insekterna fär "oleyek. MecKkeL lemnat, hvarvid han i synnerhet granskar de olika uppgifter och meningar, andra författare förut härom framställt "). 1) Archiv fur Anatomie und Physiologie, 1826, I, p. 21. Litteratur rörande Zootomie och jem- förande Anatomie. Erläuterungstafeln zur vergleichenden Ana- tomie, von C. G. Carus, I. Leipzig. 1826, Fol. c. Tabb. — Ett utmärkt arbete; (récens. i Isis XX, Heft 10, p- 834.) i Memoire sur le Foie et sur le systeéme de la veine porte des Poissons; par RATHKE; Ån- nal. des sc. Nat. Oct. 1826, p. 155. . Description of the Skulls of two apparent- -ly undescribed species of Delphins, which are in the British Museum; by I. G. Gravr. Philos. Mag. Nov. 1827, p. 373. Recherches sur Pappareil sternal des oiseaux, considéré sous le double rapport de Postéo- logie et de myologie, suivies d'un essai sur la déstribution de cette classe de vertébrés, basée sur Ila consideration du sternum et de ses annexes; avec fig. par F. I. LuERMINIER. Annal. de la Soc. Linn. de Paris; Mars 1827, 999 Fornverldens Fauna. Nya Det är bekant, att i de grottor eller HysartJager, som innehålla benlemningar af forn- p. 1—93. — Rec. Bull. univ. Sept. 1827, p- 121. Observations on the -Trachex of Birds; with Descriptions ånd Representations iof se- veral not hitherto figured; by W. YARRELL. Transact. of the Linn. Soc. of London, Vol. XV. 2, p. 378. Observationes anatomice de instrumento vocis animalium in museo zootomico - beroli- nensi facte; auctore I. F. Bränot. Berolini 19826; 4 c. tab. | On the structure and use of the submaxil- lary odoriferous gland in the genus Crocodi- lus, by Tu. Benn. — Phil. Transact. of the Roy. Soc. of London, 1827, Part. IL. = Recherches anatomiques et physiologiques sur la Déglutition dans les Reptiles; par Du- GÉs. Annal. des Sc. Nat. Dec. 1827, p. 337. Sur Poccipital supérieur et sur les rochers dans le Crocodile; par GEoFFROY St. HIiLAIRE. Annal. des Sc. Nat. Nov. 1827, p. 338. Ueber die Harnwerkzeuge und die männli- chen Zeugungstheile der Schildkröter iber- haupt und besonders der Emys serrata; von G. R. Tzreviranuvs. Zeitschrift fur Physiolo- d gie, von FR. TIEDEMAnnN, G. R. und L. Cu. Treviranus IM. 2. p. 282. C Ueber ein Rudiment von Becken bey einer Forellenart, von A. W. Orrto. — Zeitschr.: fär Physiol. II. 2. p. 301. Recherches anatomiques sur les Cigales; avec figures; par LÉon Durour. Annales des Sc. Nat. Juin 1825. (Inneh. Anätomien af Ci- cada Orni, C. plebeja , samt med hänseende till Centrotus cornutus och Cercopis spu- maria.). - Memoire sur ITridine du Nil, par G. P. Desnares. Mem. de la Soc. d'hist. Nat. de 95 verldens Mammalier, äro ben af Hyener bland de vanligaste: Man har likväl hit- tils hänfört alla dessa till en enda art, hvilken Cuvier kallat Hycna fossilis ; och hvilken han, enligt tandbyggnadens för- hållande, funnit hafva kommit närmast Tyrena maculata bland nu lefvande ar- ter. OÖCHristor och BaAvArpD, som undersökt de fossila lemningarne i en grotta Vid Lu- nel-Viel, nära Montpellier, hafva bland dessa lemningar funnit ben af tvenne an- dra Hyener, hvilkas tandbyggnad bestämdt afviker från den förut bekanta fossila ar- ten, och synes visa närmare likhet, eller åtminstone någon analogie med de" 2:ne andra nu lefvande Hyener, nemligen med H. striata , och H. brunnea , utan att lik- väl kunna anses för identisk med någon af dem "). Äfven vid Lunel-Viel finnås för öf- rigt ben af åtskilliga djur, samlade i: stor myckenhet, och många af dem bära tyd- liga spår efter Hyzners tänder; man igen- känner bestämdt spåren af tändernas olika arter, emedan framtänderna gjort parallela rispor eller fåror, de falska oxeltänderna deremot gropar i form af små utskärnin- gar eller halfcirklar, och huggtänderna åter fåror, liknande dem af ett skarpt hugg- jern. Så väl dessa spår på de här samla- > Paris. Tom. III Livr. 1. p. 1. — Innehåller hufvudsakligen djurets Anatomie. De Entozoorum systemate nervoso, Dissert. inaug. auctore E. ScHmartz, Lipsie 1827, 8:0. 1) Annales des Sc. Natur. Tome XMI, Fevr. 1828, pag. 141. 96 de benen, som äfven excrementer af Hyxr- nerna, bevittna äfven här, att Hysxnerna bott i dessa hålor, och.släpat hit benen af Elephanter, Rhinoceroter, hjortar, 0. s. vV. Äfven bland dessa talrika ben finnas inga af Menniskan; de lemna således ett nytt stöd åt den redan så godt som bevisade satsen, att menniskor ännu ej funnos - vid den period, då dessa rofdjur bebodde den- na och dylika -hålor. — Ehuru visserligen Hyzenerna troligen sammanfört en stor del af dessa ben, torde denna förklaringsgrund dock ej få för långt utsträckas, ty ben- samlingar finnas på andra ställen, t. ex, vid Gailenreuth,' i olika vidlyftiga grottor, som äga sammanhang medelst ett slags djupa grafvar, i hvilka djuren ej kunnat nedstiga. ; Öfver- BasteroT har lemnat oss ett tydligt Rd bevis på den förgångna verldens rikedom Con- på arter, jemförd med den mu varandes, chylier. 3 tminstone hvad Conchylierna beträffar. De nu vetenskapligen bestämda Conchylier från fornverlden utgöra nemligen ej min- dre än 220 genera och öfver 2,500 speci- es; således redan ett betydligt större an- tal, än Linné hade sig bekant af ännu exi- sterande arter. Och likväl äro dessa tal- rika fornverldsalster hämtade nästan en- dast ur Europas berg och jordbäddar, hvaremot de ännu lefvande äro samman-= förda från alla verldsdelar. Bland” nämde 2,500 arter synas endast omkring 260 öf- verensstämma med sådana, som ännu fin- nas lefvande; de öfriga 2,200 Conchylierna tyckas 97 tyckas deremot hafva tillhört sank som numera icke existera. Sowersy's för kunskapen om Petrifi-Sowen- katerna så vigtiga och rikhaltiga arbete,v's Mi- ”Mineral-Conchology of Great Brittain”, fort-Concho- far att framställa goda figurer, och många 1!08y- intressanta, ofta förut blellan ta föremål. Bland de sednaste numror vi erhållit (N:o 94—100, January 1827—January 1828); utmärker sig en gigantisk art af slägtet Producta Sow. (Leptena D.) neml. Pr. hemispherica (Tab. 561.), samt ett par nya genera: Pholadomra och Megalodon. I allmänhet skulle man dock döståa önska, att förf. stundom genom förstorade figu- rer lättade uppfattandet af de mindre ar- ternas karakterer, och äfven af de 'stör- res skulptur, Nr ofta är lika -vigtig och bestämd, som den yttre formen. l Jag har förut anmält Sowersy's rik-Genera haltiga Planche-verk, ”Genera of recent de and fossil Shells” — som, i anseende fossila till de många typer det framställer af pe="Ter trificerade och nu mera icke existerande: slägten af Conchylier, med samma rätt kän räknas till bidragen för Fornverldens som för den närvarandes Fauna. Prof. Gorpruss har börjat utgifva etlFigurer utmärkt vackert arbete öfver Petrifikater-PåPetri- na, enligt den rika samling af sådana fö- Gono- remål som” finnes i Museum i Bonn !Y, ""> 1) Petrefacta Musei Universitatis Regie Borus- ”sice Rhenan&e Bonnensis, nec non Hoeninghu- siani Crefeldiensis, iconibus et descriptioni- Pr. Dalmans Arsb. 1828. v/ 98 Figurerna äro tecknade endast efter natu- ren, och väl lithographiserade. Texten inskränker sig egentligen till förklaring af figurerna (likväl fullständig och upplysan- de), och förf. ämnar att en annan gång framställa de iakttagelser och resultat, som kunna vara af vigt för Zoologien och Geo- logien. — Det första häftet, som redan utkommit 1826, är egnadt åt framställ- ningen af polyp-artade petrifikater, och in- nehåller ett betydligt antal nya arter, samt äfven åtskilliga nya Genera. Man finner i detta häfte redan 71 fossila arter som tillhöra Jurakalken, t från Solenhofen, 28 ur Westphalens grönsand (craie chloritee'), 67 ur egentligen så kallad kritbildning, och 24 ur tertiair-kalk. — Detta oaktadt äre de polyp-artade djuren icke slutade i detta häfte. Palza- Det är ett icke ovanligt förhållande i der. vetenskapernas utveckling, att sedan ett svårlöst ämne någon tid vunnit uppmärk- samhet, och de med dess lösning-förenade svårigheter börjat mera bestämdt framstå, på en gång flere försök till ämnets utveck- ling framträda, äfvensom att dessa så ofta visa samma åsigter, ehuru frukter af olika bemödanden, och mognade hvar för sig och i aflägsna länder. — Detta förhållande torde äfven inträffa med de petrifikater som fått namn af Trilobiter eller Palzeader, bus illustrata, ab A. Gorpruss. — (Arbetet har äfven en tysk titel: Abbildungen und Be- schreibungen der Petrefacten &c. Disseldorff " 1826 Folio). . 99 och som nu hastigt börjat att af flere förf. bearbetas. Jag har i förra årsberättelsen omnämt' ErcHwALps och RAzoumovsKkys bi- drag, äfven som mitt försök öfver sam- ma ämne. — Utan kunskap om något af dessa, har Hr BozrcK, från Christiania, under sin resa i Tyskland skrifvit en grund- lig och intressant afhandling rörande des- sa Petrifikater, hvilken finnes införd i det i Christiania utkomna ”Magazin for Naturvi- . denskaberne, aargang 1827” !). Hr Boeck har härvid genomgått den honom bekanta. Litteratur af dessa före- mål, allt ifrån LHuvyp intill närvarande tid, granskat flere af de bidrag, dem författa- re af olika perioder lemnat, och anmärkt bristerna i Terminologi, i Synonymie och i figurernas noggranhet. — Derefter har författaren bemödat sig att utreda och be- stämma flera dels förut beskrifna, dels så- som nya ansedda arter, mest af slägtet Olenus ?). — Några af dessa arter, och delar af andra äro äfven afbildade. Märk- värdigast bland” dem synes ostridigt den så kallade 7Z'r. COlenus) gracilis, hvars form i det hela liknar Ol. Tessini , men hvars andra kroppssegment å ömse sidor är bakåt utdraget i alldeles dylika horn- spetsar, som vinklarna af hufvudet, och 1) Notitser till Leren om Trilobiterne; af Cur. Borck. — Mag. for Naturvid. 1827, 1:ste Hefte, pag. 113 Tab. — | . 2) Nemligen: Tr. gibbosus; Tesstni; minor B.3 gracilis B.z; Bucephalus Wey.z Hoffiir; Sul- 2eri; och scaraboeeoides Wey. | 100 till den grad, att dessa taggar från 2:dra segmentet nästan räcka till slutet af sjelf- va kroppen 2). 1) Den af mig yttrade misstanka, att hufvudet af Ol. gibbosus måhända aldrig funnits i ' fullständigt tillstånd, finner jag af Borckx full- komligen bekräftad; dess felande ' sidodelar hafva alldeles dylika förlängda spetsar, som Ol. spinulosus; och torde dessa båda arter således ofta hafva blifvit förblandade och de geognostiska lokal-uppgifterna om dem be- höfva å nyo granskas. . Litteratur rörande Fornverldens Fauna. Notice regarding fossil Remains found in Ava. — The Calcutta Government Gazet- te. — Edinb. New Philos. Journ. Oct. — Dec. 1827. p. 63. Remarks on some quadrupeds supposed by Naturalists to be extinct; by I. RAnKInG. — The Quart. Journ. of Science, Litt. and Art; July — Dec. 1827, p- 350. Systém der urweltlichen Pflanzenthiere, von H. G. Brons. Heidelberg 1825, fol. c. tab. 7 lithogr. — Detta arbete torde kunna anses som en fortsättning af författarens Verk öfver de fossila snäckorna, och afhandlar fossila Radiarier, Echinodermer och Polyper, och särdeles de af Encrinus bildade nya släg- ten. — Recens. i Bull. univ. Mars 1827, p- 422. Ergebnisse meiner mnaturhistorisch — öco= nomischen Reisen, von H. G. Bronn. — I Theil, Briefe aus der Schweitz, Italien ind Sidfrankreich, 1824. — Heidelberg 1826, 3. — Har särdeles afseende på Geologien och Petrifikåterna. 5 Naturhistorische Abhandlungen und Erläu- terungen, von A. Tirestus. Cassel 1826 $8:0. I10I i Sverige utkomna Skrifter med särskilt afseende på Sveriges Fauna. De sedan förra årsberättelsen utkomna "arbeten, som hafva afseende på Sveriges ce. tab. lithograph. — (Innehåller i synnerhet uppsatser om Petrifikater. — Jag har ej sett detta arbete). Essai géologique et minéralogique sur les en- virons d”Issoire , Departement du Puy-de-Döme et principalement sur' la montagne de Boulade, avec la Description et les figures lithogra- > phiges des ossemens fossiles qui y ont été récueillis, par M. M. DevéÉzE pE CHaBRioL et I. B. Bouviret. Paris 1827. Recherches sur les ossemens fossiles du département du Puy-Döme, par A. Bravarp. Paris 1826. Livrais. I — V3; 1827, Livr. VI, VIL Note sur la Présence de deux genres de Pachydermes, Cheropotame et Paleotherium, dans les bréches. de Séte- (Herault) et de Villefranche-Lauraguais (Haut-Garonne), par MaARrcEL DE SErRREsS. Annal. des Sc. Nat. Oct. 1826. Pp. I91. Description du squelette du Daim fossile d'Irlande (Cervus megaceros), du Muséum de « la Soc. roy. de Dublin; par I. Part. Annal. des" Sc. Nat. Aöut 1826. p. 389. — Utförlig beskrifning, jemte: fullständig figur, öfver denna, redan förut omnämda, gigantiska fossila Elg. Note sur la caverne å ossemens d Adels- berg, en Carniole; par BErtrRAUD-GESLIN. — Ann. des Sc. Nat. Avril 1826. pag. 458. Note sur la Caverne å ossemens de Baru- vell (Sommetshire); par BERTRAUD-GESLIN. Ånn. des Sc. Nat. Oct. 1826. p. 196. / Note sur les Cavernes å ossemens et les bréches osseuses du midi de France; par 102 ' ; é - Naturalster, äro icke många; de röra an- tingen Ornithologien, Entömologien eller MaArceL DE SERRES. Ånn. des Sc. Nat. Oct. 1826. p. 200. Note sur un femur de Mastodonte å dents etroites (Mastodon angustidens) decouvert dans les terreins marins supérieurs des envi- rons de Montpellier, parMaARrcEL DE SERRES. — Ann. des Sc. Nat. Fevr. 1827. p. 216. — Med figur. f Quelques considérations geéologiques sur la presence des débris d'animaux vertébrés dans les différentes couches de mnotre globe; par Hvor. Ann. des Sc. Nat. Mars 1827. p. 261. — En räsonnerad, utförlig och ganska intres- sant uppsats, men som ej till utdrag låter stympa sig. | f - > Relation d'une découverte récente Ios fos- siles faite dans la partie orientale dela Fran- ce, å la grotte P'Öselles ou Quingey, sur les bords du Doubs, cinq lieues au dessous de Besancon; par BucKLaAnp. Ann. des Sc. Nat. Mars 1827. p. 306. Note sur deux cavernes å ossemens, décou- vertes å Bize, dans les environs de Narbon- ne; par TournaL. — Ann. des Sc. Nat. Sept. 1827. p. 79. (Här finnas äfven Land-snäc- kor). ' K . FR. O. ScortEGAGna: Sopra le ossa dei Cro- codrilli della Favorita. — Padone 1826, 8:0o c. tab. 2. — Dessa ber af GCrocodiler äro. funna i tertiair-formation , och synas tillhöra ännu lefvande arter. Note sur un nouveau genre de coquille bi- valve; par DE France. Bull. wmiv. Sept. 1827, p. 151. — Det är Terebratula Gry- phus Scarotu. af hvilken förf. föreslår att » bilda ett nytt genus, som han kallar Un- cites. Essai sur les Sphérulites qui existent dans les Collections de M. M. F. IouvaAnneTt et Cr. Des Mouuns; et considerations sur la fa= RN 103 Petrifikaterna, hvilka. sednare nu i allmän- het ådragit sig Naturforskarnes synnerliga uppmärksamhet, och hvaraf äfven Svenska jorden synes innebära åtskilliga anmärk- ningsvärda föremål. Men innan jag går att anmäla dessa bidrag, torde jag här få anföra ett par iakttagelser rörande några af våra vertebrerade. djur. Prof. Retzius uppförde i sin FåundOn Ta- Svecica bland Addenda (pag. 517) en för mas. Sveriges Fauna förut obekant art af Ekor- re, nemligen Sciurus striatus , eller. som den nu kallas, Tamias striatus, af den anledning att ett exemplar af densamma skulle, af Hr Assessor Brom blifvit funnet I Halarnad och öfverlemnadt till Kongl. Vetenskaps-Academiens Museum 7). — Det är äfven endast i stöd af denna: uppgift , mille å laquelie ces fössiles appartiennent; par Cr. Des Mounins. Bordeaux 1826, 38; avec - 7 pl. in fol. lithogr. — (Rec. Bull. univ, Sept. 1827, pag. 153). Notes sur les Coquilles fossiles qui se trou- vent dans les terreins decrits par M. StUDEr; sur les Epoques géognostiques qwelles indi- quent, et sur la montagne de Diablerets, au N—0Q de Bez; par ÅL. BrRonGniarTt. An nal. des Sc. Nat. Juillet 1827, p. 266, Sur un terrain renfermant de nombreux deEbris de Mollusques et de Reptiles, å Brig- non, pres d'/Andure; par TeissIErR. Ann. des Sc. Nat. Oct. 1827. p. 197: Note sur une nouvelle espece d'Haliotis å Petat fossile, par MaArcEL DE SERRES. Ann. des Sc. Nat. Nov. 1827. p. 309. ') ”Habitat — In Dalekarlia captum a D. Ass. Brom R. Academie | Scient. oblatum retulit D; Pr, SPARRMAN”. — Ret2zi Faun. Suec. p. 52. 104 N och enligt samma exemplar, som denna art blifvit af Hr Prof. Ninsson anförd i dess Skandinaviska Fauna. Någon annan anledning att denna Tamias blifvit sedd eller funnen i Sverige, har vetterligen hvarken förr eller sednare förekommit. Slut- ligen har nyligen Hr Provincial-Läkaren Doct. G. I. Ström, 1 bref af den 19 Juni 1828, behagat lemna mig en underrättel- se i detta ämne, som jag ej kan underlå- Ripors ömsning af klor. ta att här anföra. — ”Min afledne företrä- dare, Hr Assessor Brom anföres i RETtzu Fauna. Svecica såsom den der lemnat af. Prof. SPARRMAN: ett exemplar af Tamias striatus; det är sant, men alldeles icke är denne Sciurus striatus skjuten 1 Dalar- ne, utan befans detta exemplar "bland nå- gra andra uppstoppade djur, ibland de samlingar en Svensk Pastor hemfört från America, och lemnades till Hr Ass. Brom, under den tid jag var dess medhjelpare.” Man har i sednare tider fästat mera uppmärksamhet vid foglarnas fjäderöms- ning och den färgförändring de dervid undergå, men det synes deremot icke hafva blifvit anmärkt att vissa foglar äf- ven ömsa klor, och jag tror mig derfö- re böra anföra de observationer öfver det- ta förhållande, som Hr Prof. NILsson i bref behagat meddela. ”En sådan ömsning af klor äger rum hos båda arterna af våra Skandinaviska Ripor. Det har länge varit bekant, att dessa foglars sommardrägt är mycket olik vinterdrägten, undantagandes vingar och stjert, som alltid äro lika, — Vingpennor 4 105 och stjertpennor ömsas icke mer än en gång om året, nemligen tidigt om hösten; hela den öfriga fjäderbeklädnaden ombytes tvenne gånger årligen, nemligen höst och vår. Något förr än denna fjäderömsning : om hösten inträffar, eller vid samma tid. som vingpennor och stjertpennor fällas, fällas äfven klorna. Om detta ombyte sker tvenne gånger om året vet jag ännu icke, men det synes troligt att detsamma äfven om våren äger rum. Dessa foglars klor äro om vintern mycket olika mot hvad de äro om sommaren. Om vintern äro de långa, jemnbreda, hvita, och blott vid ro- ten svarta eller bruna, ofvanpå kullriga, inunder urgröpta; om sommaren äro de kortare, aflångt äggformiga, bruna, och blott i spetskanten hvitaktiga, inunder platta, och endast mot spetsen urgröpta. I början eller vid medlet af Augusti bör- ja de nya klorna att framskjuta under de gamla, dessa lossna vid roten, och drifvas således mer och mer framåt. Längre fram i samma månad sitta de med sin bas på midten af de nya klorna, och om man då vidrör dem, affalla de, och likna tom- ma hornhylsor. Vid denna årstid skjuter man ofta Ripor, som fällt de gamla klor- na på en och annan tå, samt hafva dem var på de öfriga. Den olikhet man mär- vn på dessa foglars klor vinter och som- mar, tyckes bevisa, att de äfven fällas om våren, ehuru jag ej sett detta, men höst- fällningen har jag kunnat bevisa medelst mer än 30 individer. 106 Orsaken till denna ömsning torde va- ra den, att Riporna mer än andra foglar behöfva bruka sina klor för att gräfva i snön och sprätta i jorden.” Ripors En annan ornithologisk iakttagelse som radar Nirsson benäget meddelat, angår F jäll- ripans färgförändring om hösten, ch rör således ett phenomen i foglarnas Naturhi- storia, som varit ett tvistämne mellan Or- nithologer. — ”Den Danska Ornithologen Hr Fazer yttrar i sin Prodromus der is- ländischen Ornithologie den tanken, att:' Isländska Ripan endast om våren ömsar fjädrar, och att de brokiga sommarfjädrar- na om hösten blekna och blifva hvita; att således denna fogels hvita vinterdrägt ej är en följd af någon ruggning om hö- sten. Detta nekas af andra Ornithologer, och, så vidt jag vet, sednast af Hr Brenm. — I detta, som i flera andra fall, synes sanningen ligga mellan båda åsigterna. Ehu- ru jag ej haft tillfälle att observera sjelfva den Isländska Ripan, synes densamma dock enligt Hr Fazers uppgifter fullkomligen öfverensstämma i lefnadssättet med hvad jag observerat rörande vår Skandinaviska Fjäll-Ripa, som är ganska olika med -Dal- Ripans. Det synes derföre högst sannolikt, att dess fjäderömsning sker alldeles som hos vår Fjäll-Ripa. -Dennas hvita” vinter- drägt bortlägges genom ruggning i slutet af Maj och i början af Juni, och vid den inträffande parningstiden i denna månad är fogeln redan för det mesta i sin som- mardrägt, som är svärt och mer eller mindre spräcklig; hos bonan med rostgu- 107 la tvärband. Denna drägt ömsas i slutet af Juli eller Augusti; de svarta fjädrarna fällas då, och i deras ställe framskjuta helt andra, äfven spräckliga fjädrar. Dessa äro fint vattrade, med svart på askegrå, något åt blått eller i brunt stötande botten. I slutet af Augusti då vanligen alla de svar- ta sommarfjädrarna äro fällda, är fogeln derföre blågrå, och fint vattrad eller spräck- lig med svart Chvaraf han ock i vissa trak- ter kallas Blåripa). Något sednare än de blå framskjuta äfven hvita vinterfjä- drar, och i slutet af September eller i Octo- ber är fogeln redan hvit. De spräckliga fjädrar som framkomma i Augusti fällas icke i September. Fogeln skulle i det fal- let undergå en årlig trefaldig ruggning, hvilket är utan exempel. Således blekna dessa verkligen, och blifva hvita. — Äfven detta phenomen lemnar ett i phy- siologiskt hänseende intressant bevis för en fortfarande lifsprocess i sjelfva fjädrarna. Ett alldeles analogt bevis finner man ofta hos foglar i bur, som utan ruggning kort- byta sin vanliga färg, än mot en mera ljus. eller hvitspräcklig, än moi en mera mörk eller nästan svart.” Hr Kyrkoherden Exström har med-' Om delat ytterligare anteckningar öfver VåPradvittor flyttfoglars ankomst och aftågande i Mörkö arna. Socken af Södermanland, nemligen för » 1827, hvilka anteckningar finnas införda i Kongl. Vet. Academiens Handlingar för. samma år. — Hr Exström har vid åtskil- liga af de här nämde foglar tillika bifogat flere anmärkningar rörande deras lefnads- 108 . " sätt, instinkter; o. s. V., hvarigenom denna af- : handling blifvit ett intressant bidrag till vår Ornithologie. — Önskligt vore att vi äfven från flere provinser finge emottaga dylika antecknin- gar öfver foglarnas flyttningar, hvarigenom en fullständigare öfversigt af de förhållanden, som härvid äga rum, kunde vinnas. De Tabeller Hr Exström meddelat äro föl- jande. TAB. I. Foglar, som ankomma om Våren och flytta - om Hösten. Ankom | Flyttade Sång-Lärkan (CAlauda arvensis)| 5 Marsl2o Oct. Kajan C(Corvus Monedula) 8 Marsl28Sept. Skogs-Dufvan (Columba Oenas)] 8 Marsl25Sept. Staren (Sturnus vulgaris) 10 Mars! 13 Oct. Gladan (Falco Milvus) 13 Mars|— —? Ahlfogeln (Anas glacialis) 27 Mars|— —? Vipan (Vanellus cristatus) 30 Mars|— —? Träd-Lärkan (Alauda arborea)i30o Mars] 9 Oct. Orm-Vråken (Falco Buteo) 30 Mars|22Sept. Knipan (Anas Clangula) [31 Mars]14 Dec. Skraken (Mergus Merganser) I Apr. t4Dec.”] Gräs-anden (Anas Boschas) 2 Apr.|>— —? Hemplingen (Fring. cannabina)| 2 Apr.Irr Oct. Äng-Pip-Lärkan (Anth. pratensis)| 2 Apr.| 17 Oct. Prackan CMergus Serrator) 3 Apr.j>— —? Ring-Dufvan (Columba Palumbus)| 3 Apr.|10oSept. Björk-Trasten CTurd. iliacus) 6 Apr.] 3 Nov. Kok-Ärlan (Motacilla alba) 6 Apr.| 4 Oct. Hafs-Måsen (Larus marinus) 6 Apr.|-— —? Morkullan (Scolop. Rusticola) | 7 Apr.124 Oct. Horsgöken (Scolop. Gallinago) | 7 Apr. Gli-Måsen (Larus canus) 7 Apr. Svarta Kråkan (Corvus Gorone)| 9 Apr. Stensqvettan (Saxicola Oenanthe); 9 Apr. Rotgellen (Sylv. Rubecula) 9 Apr. Fiskljusen (Falco Halizetus) 9 Apr. Tal-Trasten (Turdus musicus) li1 Apr. Storspofven (Numenius Arquata')li 1 Apr. » » 2» (Totanus Ochropus)|ii Apr. Krus-Lomen (Colymb. septen- | trionalis”) 14 Apr. Eider-fogeln (Anas mollissima) 118 Apr. Sädes-Ärlan (Motacilla flavay 126 Apr: Rödstjerten (Sylv. Phoenicurus) 26 Apr. Löfsångaren (Sylv. Trochilus) |30 Apr: Sv. o. hvita Flugsnappar. (Musci- cap. Atricapilla) j30 Apr. Strandsittar. (Totan. Hypoleucos)| 2 Maj. Ladu-Svalan (Hirundo rustica)| 6 Maj. Busksqvettan (Saxicola Rubetra)| 6 Maj. Gråa-Sångaren (Sylv. cinerea) | 8 Maj. Hus-Svalan (Hir. urbica') 11 Maj. Säfsparfven (Ember. Schoeniclus)!12 Maj. Säfstigaren (Sylv. Schoenobzenus') 13 Maj. Törnskatan (Lanius Collurio) 15 Maj. 109 Flyttade 21 Oct. 0 20Sept: 24Sept. 13 Oct. 1g9Sept. | 23 Oct. 27 Aug. Nattskäfvan (Caprim. europaus)|15 Maj. |28Sept. Torn-Svalan (Cypsel. Apus) = |17 Maj. 1 Sept. Jord-Svalan (Hir. riparia') 13 Maj. mV I TO TAR. 2. Foglar, som ankomma om Hösten och flytta om Våren. Ankom | Flyttade | Snösparfven CEmber. nivalis) 3 Nov.|23 Mars Gråsiskan (Fring. Linaria) 4 Nov.|23 Mars Varfogeln (Lanius-Excubitor) |— —2?130 Apr. Domherren (Pyrrh. communis)l|26 Oct.) 3 Maj. Sidensvansen CAmpel. Garrulus)|29 Oct.| — —? Tar. 3. Foglar, som endast synas under flyttningen. Ankom | Flyttade Svanen (Cygn. melanorrhynchus) 31 Mars] 3 Nov. Vild-Gåsen (Anser segetum 23 Apr.] I Oct. Tranan (Grus cinerea)y 12 Mars|22Sept. Fjösbenta Vråken (Falco Lagopus)|— —?| 8 Oct. TaAzr. 4. Foglar , som uppehålla sig här någon tid un- der flyttningen. | II Tas. 5. FPoglar, hvilkas afflyttning svårligen sed VisS- het kan bestämmas. Ankom | Flyttade Gök-Titan (Jynx Torqvilla)y 19 Apr.|— —? Härfogeln (Upupa Epops) 26 Apr. Göken CCuculus canorus 7 Maj.|— —? Gräs-Skäran (Galin. Crex) 25 Maj. |— —?1 MINA BIO: Foglar, som endast till en del flytta. — ä Ankom | Flyttade | Kråkan (Corv. Cornix) 8 Mars] 15 Oct. Gädd-Trasten (Turd. viscivorus') 3 Mars|— —? Svenskan (Loxia Chloris') 17 Mars] 6 Oct. Nötkrakan (Caryoc. guttatus') 8 Mars! 9 Oct. Bofinken (Fring, ccelebs) lä Mars]|22 Oct. TaB. 7. FPFoglar , hvilkas "ankomst och flyttning äro föränderliga. Ankom | Flyttade S:a Korsnäbben (Loxia pytio- 2 psittacus') 17 Apr.|14 Julii « L:a Korsnäbben (Loxia curvi- rostra >) ri2 Tar. 8. Härstädes sällsynte foglar, sedde tillfälligtvis, a Ankom | Flyttade Rödbruna Kärrhöken (Falco ru- fus) 27 Juli (Hornugglan (Strix Otus) 23 Jun:| Skjuten Bi-Vråken (Falco apivorus) 13 Jun. Tallbit. C(Corythus Enucleat.) | 5 Nov.l 19 Dec. | Äfven Hrr M. och W. von Wzricut hafva lemnat. en förteckning öfver åtskilliga foglars an- komst dels till trakten kring Stockholm , dels till Haminanlax gård, i Kuopio Socken af- Finland, som äfven blifvit införde i K. Vet. Academiens Handlingar. 7 5 Åtskilliga Flyttfoglars ankomst till de Stock- holm närmast omgifvande trakter, anmärkt år 1827; Marti |i6]Alauda arvensis. April I il — — — (hördes sjunga). 2lFringilla coelebs. —l|Sturnus vulgaris. —l|Columba Palumbus. 7 Falco Milvus. g9|Motacilla alba. — l|Saxicola Oenanthe. Sylvia Rubecula. —l|Turdus musicus. Turdus | April 9 Turdus pilaris. ; —lFringilla montana. —l|Larus canus. r8lA nas mollissima. —| — = hiemalis. 19; — Clangula. —l|Mergus Merganser. 23lÅnser cinereus. —l|Anas Boschas. —IJ) —L acuta. S —I — Crecca. 27|Sylvia Phoenicurus. 201 — Trochilus. —l|Muscicapa Atricapilla. —lAnthus arboreus. —IlIJynxzx Torquilla. —I|Numenius Arquata. 6|Hirundo urbica. —IlAnas fusca. —Il|Tringa Hypoleucos. 13|Hirundo:' rustica. —lSaxicola Rubetra. —I|Lanius Collurio. —lEmberiza Schoeniclus. tr 5|Sylvia Curruca. —IlAnas Querquedula. 18] — = Stelleri. 19|Cypselus Apus. 24|Sylvia hortensis. 27| — — cinerea. 21) — = Schoenobanus. Pr. Dalmans Arsb. 1828. 13 14 Åtskilliga Flyttfoglars ankomst till Haminanlaz gård i Kuopio socken, anmärkt år 1827; April SlAlauda arvensis, CAkerlärkan, Lärkan). — =2=2=="20= s g|Fringilla ccelebs, (Bofinken). —lJAnas Cygnus LInNn. (Svanen). —lFringilla Spinus, (Grönsiskan). —l Turdus pilaris, C(Björktrasten). rolAnas Boschas, C(Gräs-anden). —| — = Clangula, (Knipan). —lMergus Merganser;, (Nancinsprackan). t3|Motacilla alba, (Sädesärlan). 14|Sylvia Rubeculå , CRödhaken). —I|Scolopax Rusticola, CMorkullan'). 19 Saxicola Oenanthé, CStensqvettan). —l|Columba Palumbus, CSkogsdufvan, Ringdufvan). ; ; Emberiza Schoeniclus, (Säfsparfven). : — = | 21l/Grus cinerea, CTranan). —,j Tringa littorea, CBeckasinen). —lAnthus pratensis, CÄngslärkan). 22lAnas Crecca, CÅrtan). —| — Fuligula, CHafsknipan). —I| — Penelope, C(Brunnacken, Bläs- anden). 24|Turdus musicus, CTalltrasten).: —| — iliacus, CRödvingen). :' | o26| — =: viscivorus, (Stora Trasten'). —JAnas acuta, (SVärds-anden, Spikanden). | 27|Colymbus septentrionalis, (Insjö-Lo- | men). | — Falco Halietus, CFiskörnen). | Larus canus, (Fiskmåsen). | 28/Colymbus arcticus, (Stora Lomen). TR fuscus, (Hafs-måsen). —INumenius Arquata, (Ljungspofven). LU 115 April [28|Fringilla Montiffimgilla, CNorrqvinten), —lScolopax Gallinago, (Himmelsgeten). —Il|Sylvia Phoenicurus, CRödstjerten). | Maj: | 2/Charadrius apricarius, CÅkerhönan). | SlAnthus arboreus, CSkogslärkan). 7)|Hirundo urbica, CTaksvalan). —IlSylvia rufa, (Gran-sångaren). —lAnas nigra, (Sjö-Orren). — |Muscicapa Atricapilla, (Svart- och hvi- ta Flugsnapparen). | —IJynx Torquilla, C(Göktytan). SMergus Serrator, CPrackan'). —I|Tringa Hypoleucos, CStrandpiparen). ' —lHirundo rustica, (Ladusvalan, Sax- svalan'). : rolScolopax Gallinula, CRör-Sneppan). —iSylvia Trochilus, (Kungs-fogeln). 6] — Curruca, (Ärt-sångaren). —l| — hortensis,(Trädgårds-sångaren). —l|Saxicola Rubetra, CBusksqvettan). —lMuscicapa Grisola, C(Gråa-Flugsnappa- ren). | . 17 ER Hirundo, (Tärnan). —lAnas hiemalis, (Alfogeln, Allan). 18 Fringilla montana, CSkogssparfven). 22l0riokas Galbula, (Gulingen). 23|Cypselus Apus, (K yrksvalan, Tjärsvalan). |24]|Cuculus: canorus, (Göken): ke Motacilla flava, CGulärlan). 28|Rallus Crex, (Kornknarren, Rågskäran). 29lPyrrhula erythrina, (Karmosinröda- | Domherren). Juni | 6lSylvia Hippolais, CGulbröstade-sånga- ren”). a; —| — ra, C(Grå-sångaren'). Sparus 116 I K. Vet Aead. Handlingar för år 1827 Rajö vidfinnes införd en beskrifning på Sparus Ra- kust. Fiskars förhål- ji, af Hr N. O. ScHAGErRStRÖmM. Ett exem- plar af denna fisk var nemligen efter en förutgången stark N. V. storm uppkastadt på stranden, nära Landskrona. — Fisken synes egentligen tillhöra Medelhafvet, och detta exemplarets indrifning till vår kust är ett intressant exempel af dessa djurs tillfälliga förirringar, men kan icke berät- tiga oss att räkna denna art bland våra hafs tillhörigheter. Verkningarne af den ofantliga” tryck- landei Ning, som hafvets vattenmassa åstadkom- IA od på ett större djup, hafva ofta varit nets föremål för physiska undersökningar, hvilka tryck- ning. lemnat ganska intressanta resultat. . Man kan af dem dömma till det inflytande denna tryckning måste yttra på de fiskar, hvilka lefva på ett större hafsdjup, och hvilkas organisation och lefnadssätt äro af Naturen derefter lämpade. Härvid har man dock ännu ej fästat den uppmärk- samhet som detta ämne förtjenar, och jag fägnar mig så mycket mera, att kanske kunna väcka ytterligare iakttagelser, genom anförande af några hithörande observatio- ner, dem Prof. Nirsson i bref anfört. För dem som icke känna de utom- lands gjorda försöken rörande vattenmas- sans tryckning, torde det ej vara utan in- tresse att förut äfven taga kännedom om ett sådant försök, som här, snart sagt till- fälligtvis, blifvit anstäldt. Prof. Nirsson yttrar härom följande: 117 ”På Fiskebeckskil hade en fiskåre för- sökt, att i stället för den dyra utländska bark, som vanligen nyttjas till Flå eller Flöte på kensorna vid Storbackier; och som blott ett eller annat år kan”begagnas, bruka ihåliga fyrsidiga flöten af jernbleck, af circa 13 tums bredd och 3-å 4 tums längd och väl hoplödda. Han gjorde för- sök med några få kensor, och mnedsänkte sin storbackie på vanligt djup, 120 fam- nar. Då han åter upptog sin storbac- kie, befans, att bleckflöténa voro på alla sidor hoptryckta, och - att vatten hade in- trängt sig i dem genom, sjelfva metallen. Han borrade hål på sidan. och utsög vatt- net, som befans vara alldeles sött. Sjelf såg jag dessa bleck-flöten, och. flere fiskare intygade uppgiftens riktighet, samt tillade, alt om man vid backen nedsänker. ett styc+ ke furuträd på det nämda djupet, det be- finnes vid upptagandet vara så hoptryckt, att det genast sjunker om det lägges ivat- ten. — Häraf kan man : göra sig ett be- grepp om den starka tryckning, för hvil- ken fiskar. redan på 120 famnars djup äro utsatta; och dock är detta djup ej på långt när det största, på hvilket fiskar uppehålla sig. Några arter gå, under vissa årstider, på 200 till 250 famnars djup. Hvarje fiskart i hafvet synes hafva sin bestämda region. De fiskar som i Nordsjön vistas å de största djup äro följande: Mlitordogen (Sgqualus Gunneri) går än- CRC UREA - vr 250 famn, Björkelångan (Gadus norvegicus) 200. Vanliga Långan (Gadus Molva) 200. 118 Kämmel (Gadus Merluccius) 200 famn. Blåkena (Squalus Spinax) . 130. Rödfisk (Perca marina) . +. r20. Flere andra nalkas äfven: detta djup. Ingen af dessa fiskar närmar sig hafs- ytan ostraffad. . De blifva der utsatta för samma , olägenheter, som om en menniska i hast blefve försatt till spetsen af något bland jordens högsta berg; och de fiskar, man fångar på nämde djup, komma aldrig oskadade och lefvande upp i båten. Då man uppdrager den lina, på hvars krok de fastnat, märker man, på 6—8 famnar från ytan, på en gång en uppåt-skjutande rörelse, och då de komma till ytan, be- finnas de vara sprängda, det vill säga; magen är utdrifven, antingen genom mun- nen eller gälarna, och äfven ögonen äro på en stor del utdrifna. — Ingen af of- vannämde fiskar kommer = sjelfmant till hafsytan. Väl söka de, liksom alla fiskar, under fortplantningstiden grundare ställen, för att leka; men de gå aldrig på så grun- da bankar som andra fiskar, eller som t. ex. Sillen. — Långan leker på 20—)30 famnars djup.” i GyLLEN- Den länge efterlängtade 4:de-delen af en ”Insecta Suecica, descripta a LEONARDO nsecla ” 3 Svecica. GYLLENHAL” , som under det förflutna året utkommit i Leipzig, fulländar dessa mä- sterliga beskrifningar öfver Sveriges första Insect-Class, eller Coleoptera, den vid- lyftigaste och visserligen äfven mest bear- betade af dessa classer, samt utom Or- I 19 thoptera ") — den enda, öfver hvil- kens Svenska arter vi nu äga en fullstän- dig öfversigt. Detta arbete bevittnar hvilken tillök- ning vår Fauna vunnit sedan Linnés tid. LinsÉ anförde i sin Fauna Suecica nära 1,700 Svenska Insekter, deraf omkring '500 Coleoptera. — År 1800 fullända- des Friherre G. PaAyKurrs noggranna be- skrifningar öfver de Svenska Insekterna af samma Class, då redan utgörande ett vida större antal; — och nu finna vi i Hr GYLLENHALS nyssnämde arbete detta antal af blott Coleoptera stiga till omkring 2,100 Svenska arter; således till mer än fyra gånger hvad Linné hade sig bekant, — och likaledes omkring fyra gånger hela an- talet af våra hittills bekanta Svenska ver- tebrerade djurarter. - Det är: likväl ingalunda det stora än- talet af här bestämda species, som utgör detta arbetes hufvudsakliga förtjenst. Det- ta antal af arter skall säkert än vidare till- taga, och en aflägsen framtid torde finna sin tillökning deraf lika stark och öfverra- skande, som vi nu finna den här medde- lade. Men den noggranhet, hvarmed alla dessa arter äro sinsemellan jemförda, den skarpsinnighet, hvarmed hvar och ens vig- tigare kännetecken äro uppfattade, och den 2) Orthopternas (eller Gräshoppornas) Ordning är utan all jemförelse den minsta af alla Insect- Ordningar, och innefattar knappt 50 Svenska arter, hvilka redan 1821 blefvo af Hr I. W. "ZETTERSTEDT noga bestämda och utförligt be- skrifna. Jemf. Årsber. 1822. 120 fullständighet, hvarmed hvarje "form' och teckning äro äfven i detaljerna beskrifna,— dessa förenade förtjenster af en under fle- re decennier fortsatt forskning, af ett na- turligt skarpt öga och” ett outtröttligt tåla- mod, hafva slutligen riktat Svenska Litte- ”raturen med ett arbete, som både i 'full- ständighet och i inre halt kan framställas som ett mönster, och som är värdigt sin författare, Svenska Entomologernas Vete- ran, och en af de få ännu lefvande lär- jungarne af Linné. | Vi kunna ock med fägnad anmärka, att Linnés fädernesland ännu är det enda land, som öfver alla' sina Coleoptera äger en mot Vetenskapens närvarande 'stånd- punkt svarande" öfversigt' eller framställ- ning '). 1) Den 4:de delen af detta arbete, som egent- ligen hörer till förra årets frukter, innefattar hufvudsakligen de utmärkta familjerna: ”Ce- rambycini och Coccinellidee, jemte mnärsläg- tade genera. ' En vida större del af arbetet upptages likväl af de rikhaltiga tilläggen till de förra delarne. (Den första utkom 1808, den andra 1810 och den tredje 1813). Författarens åsigt, att här jemväl upptaga de ännu endast i Finland funna arter, torde måhända ej delas af alla; då dels Sven- ska Jordens naturliga gräns, dels den nume- " ra afbrutna kommunikationen redan föranledt våra Botanister och öfriga Zoologer attidet- ta afseende antaga en annan begränsning än vid Linnés tid. — För Finlands invånare ökar upptagandet af dessa arter emedlertid bokens intresse, och erinrar om vetenskapliga ' samband "dem hafven ej åtskilja. 121 " Att här ingå i en fullständigare fram- ställning af detta rikhaltiga arbetes inne- håll, skulle leda utom grärsorna af denna årsberättelse,' i hvars natur det redan lig- ger, att så snart fråga är om större: och fullständiga verk, en exposition af dem ej kan lemnas enligt samma scala, som begagnas för framställningen af inskränk- tare bidrag. Hr Prof. Ninsson har under det för-Ninssons flutna året utgifvit förra delen af en ut- FER förlig framställning af de Petrifikater, som format. träffas i vår kritformation '), — Hvad feta som i Sverige finnes af denna jordbild- ning äger den märkvärdigheten, att vara den nordligaste delen af denna formation, som eljest finnes så, vidt utspridd i Eng- land, Frankrike, Tyskland, o. s. v., men hos oss ej sträcker sig utom Skåne och Såsom ett bevis af den uppmärksamhet, Svenska Vetenskaps-Academien fästat vid ett arbete af denna förtjenst, tillerkände hon på sin Högtidsdag åt författaren det större pris hon eger att lemna, en guldmedalj med Lin- NÉs bild, De af Hr Prof. Taungerc under förra året utgifna entomologiska afhandlingar äro, så- som angående utländska föremål, redan under artikeln ” ”Entomologisk Litteratur”' anmälde. + 1) Petrificata Suecana formationis cretacex, de- scripta et iconibus illustrata a S. NILsson. Pars prior, Vertebrata et Mollusca sistens. Londini' Gothorum 1827, fol; c. Tab. X. 122 4 Blekinge, och äfven i dessa provincer träffas endast i vanligtvis spridda och osam- manhängande trakter. Förra delen af Hr Nirssons arbete in- nefattar de Petrifikater, som äro af egent- liga Mollusker, samt några. obetydliga pe- trifikat-fragmenter af Fiskar (tänder, ver- tebrer och fjäll), som i denna formation blifvit upptäckta; hvaremot Annelider, Zoo- phyter o. s. v. komma att upptaga den återstående: delen af detta verk. , De nu beskrifna Mollusker utgöra” öfver 100 ar- ter, bland hvilka, endast omkring 14 varit af föregående författare. anförda såsom i Sverige funna. Väl äro åtskilliga af de Conchylier, som nu utgöra den starka till- ökningen, förut bestämda af SOWERBY, i dess Min. Conchology, eller af BRonGNIART, i Description geologique des environs de Paris, men ganska många hafva framstått såsom nya arter, och hvilka ännu synas egna för vår kritformation. ' Alla i den- samma funna arter äro här noggrant be- .skrifna, och till största delen äfven, på de åtföljande 10 kopparsticken, afbildade. Ganska intressante äro de förhållan- den, författaren framställt, rörande pro- portionen och tillståndet af de petrifikater ur olika Ordningar, hvilka finnas inuneslut- na i denna formation. Bivalverna äro här i allmänhet både artrikare och till in- dividerna ymnigare än Univalverna; men bland de förra äro de slägten, som hafva cardo försedd med tänder, såsom Arca, Cardita, o. Ss. Vv. mera sällsynta. Af Univalver träffas deremot nästan en= 123 dast stenkärnor. Här visar sig, med » få ord, det märkvärdiga förhållandet, att i allmänhet äro hos de fullkomligare Moltuskerna skalen förstörda, och en- dast den inre formen af dem i stenen bibehållen; — af de lägre Molluskerna finnas tvertom skalen väl bibehållna. Det är sålunda ganska märkvärdigt, att ej alla Conchylier, som varit utsatta för samma verkande orsaker, af dem rönt lika åverkan, utan att i samma häll, i samma sten, är den ena artens skal full- komligen bibehållet, men den andra artens skal alldeles förstördt och förtärdt. Ja, man träffar ej sällan det frappanta pheno- menet, att fastän skalet af det fullkomli- gare djuret, t. ex. af en Am monit eller Arca, fullkomligen försvunnit och endast qvarlemnat stenkärnan, finnas dock ska- den af dess Parasiter, af Ostron, -Ser- pulae o. s. v. fullkomligen väl bibehållna. Detta synes väl knappt hafva varit möj- ligt, om dessa Conchyliers skal ägt allde- les samma chemiska förhållanden; ty” alla individer af samma art hafva i nämde af- seende delat samma öde, och jemväl alla arter af samma genus och alla genera af samma naturliga familj eller afdelning. Af dessa iakttagelser har Hr NiLrsson funnit den bestämda regeln här uttryckt: att de högre eller fullkomligare familjerna inom hvarje Ordo alltid vid stenvandlin- gen förlorat skalet, men deremot de lägre eller mindre af samma Ordning alltid bi- behållit. detsamma. — Endast Brachiopo- dernas Ordning (som innefattar Terebra- 124 tuliterna &c.) synes i detta hänseende gö- ra ett undantag; ty i denna ordning finnas skalen bos alla bibehållna, på hvilket ge- nus som helst. Förf. söker förklara detta undantag 'derigenom, att Brachiopoderna sannolikt utgöra den lägsta eller nedersta Ordningen bland alla Mollusker, åtminsto- ne bland alla dem hvarom här är fråga. Följande öfversigt visar detta egna förhållande i vår kritformation mera tyd- ligt "). ; med flikiga mellanväggar, hafva förlorat skalet. med enkla septa, hafva bibehållit sitt skal. : (med. spira på skalet, sakna här skalet. utan spiral,. hafva bibe- hållit sitt skal. - HIA med verkliga cardinaltän- = L re SG 26 der, Ha tillsatt skalet. ER Caen "Jutan verkliga cardinaltän- Välver Jä, > der, hafya skalet 3 bell: festat SS alla bibehållit skalet. Det förtjenar visserligen att vidare for- skas efter egentliga orsaken till denna olik- het hos Conchyliernas skal att motstå de vid försteningen inträffande verkningar. . - Bland de olika slägten och arter, Hr - Nirsson här beskrifvit, äro Cephalopoder- na få, men märkvärdiga. Främst bland dem är en stor och ny Am monit, hvil- I. Cephalopoder 2. Gasteropoder WE Några högst få undantag, dem förf. anför, rubba ej regeln i det hela. 125 ken. Hr Ninsson med så mycket skäl kallat Am. Stobaei; efter den förtjenstfulla man, som först grundlade Lunds Museum, och äfven först beskref några fragmenter af denna samma art. — Vidare, ensamma arter af Scaphites, Baculites - och Nautilus; samt Lenticulites, Nodo- saria, Belemnites och Planulariaz3 tvenne arter af hvarje slägte. — Af Ga-. steropoder endast 8 arter; men de egent- liga Bivalverna utgöra deremot största antalet och egentliga massan af Petrifika- ter i denna formation. — Af Brachio-. poderna äro här funne 20 arter, hvaraf 4 höra till Crania , de öfriga alla till det egentliga Terebratula-slägtet. Bland - bidragen till kunskapen om Bidrag Sveriges Petrifikater har jag äfven att AN-iies Ge mäla Hr Hisincers ”Bidrag till Sveriges ognosie Geognosie” ; en fortsättning af författarens?fHism- ”Anteckningar i Physik och Geognosie”. — Denna del framställer det geognostiska för-. hållandet af Södra Sverige, allt ifrån. Up- land, Vestmanland och Vermland. Den, öfversigt af Svenska Bergarterna, som vid slutet. af arbetet är bifogad, sätter Läsaren i tillfälle att lättare uppfatta de för hvar- je särskilt Provins anförda detaljer. De flesta af Södra Sveriges Provinser, innehålla något af öfvergångs-formationen, och således . äfven. mer eller mindre för-. stenade lemningar från Fornverlden. Des-, sa försteningars bestämda förhållande till de lager, hvaruti de finnas inbäddade, tje-. na att karakterisera sjelfva dessa lager; i sådant afseende hämtar här Geologien - ett 126 7 biträde af Zoologien; men af samma för- hållande skulle äfven kunskapen om Petri- fikaterna blifva högst ensidig och ofull- ständig, om icke Zoologen fästade det no- gaste afseende på de olikheter, som i ge- ognostiskt hänseende med dem äga rum; — och likasom desså Petrifikater i allmänhet sammanbinda den förgångna Fornverlden med den nuvarande, sammanbinder äfven Vetenskapen om dem Zoologie, och Geo- gnostik; och på detta sätt kan det vid för- sta påseendet oväntade phenomeén förkla- ras, att karaktererna på bergens olika la- ger, och läran om jordens daning, till nå- gon del kunna ingå i berättelsen om zoo- logiska Vetenskapernas framsteg. Vestmanland, Södermanland , Verm- land, Dahl, Bohuslän och "Halland sakna öfvergångsformation , och således äfven Pe- trifikater. — I Roslagen finnas endast sprid- da lemningar, och äfven Småland äger blott en inskränkt fläck häraf, nemligen vid Humlenäs !). — I Nerike finnas der- emot vidsträcktare horizontala lager af öf- vergångssandsten, alunskiffer och tät kalk- sten; men öfverhöljda af mägtiga alluvial- bäddar af sand, lera och mylla, visa de sig sparsamt i dagen, och aldrig mer än ett slags lager på samma ställe, så att man ej med visshet vet, huruvida de under- bädda för hvarandra, och om i samma ordning som i Vester- och Öster-Göthland. Förf. tror, att i Nerike ligger till det mä- sta hvarje lager måhända mera isoleradt, 1) Jemf. årsb. 1826, p. 111... FT eller blott till en mindre del betäckande hvarandra. — Nerikes Petrifikater äro än- nu ej fullständigt granskade, och ingen för denna Provins egen art 'anföres "). Ett så mycket rikare fält för-iaktta- gelser och för betraktande lemnar en del af Vestergötbland, der denna öfvergångs- formation : på det tydligaste och mest ré- gulaira sätt ligger i dagen, och bildar des- sa namnkunniga så kallade Vestgötha-ber- gen: Kinnekulle, Lugnås, Billingen, Fal- bygds-bergen, samt Hall och Hunneberg: Författaren har betraktat dessa berg, eller . denna formation, i sammanhang med he- la det land, som utgör Venerns basim nem- ligen Skaåraborgs-län, samt en del af Dahl och Vermland. Ingen af våra öfvergångs- trakter är till sina lager så tydlig, och äf- ven så ofta undersökt och beskrifven som Vestergöthlands. Det är således i synner- het genom anförande af de i olika lager eller på olika ställen sednare upptäckta el- ler bestämda Petrifikater, som förf. riktat vår kunskap om dessa berg, äfvensom ge- nom ett nogare bestämmande af det öf- versta, Diorit- eller Trapp-lagret ?). Östergöthlands öfvergångs-bildning upptager det egentliga slättlandet mellan 1) Nemligen blott Åsaphus expansus, Echino- spherites pomum och vanliga Orthocerati- ter. — De största : Orthoceratiter jag 'sett äro från Hällebråten nära stora Kumla. 2) Hr HisinceR har härvid bifogat en geogno- stisk charta öfver den trakt af Vestergöthland, som innefattar dessa öfvergångsberg, samt en profilteckning öfver några af dessa berg. 128 Roxen och Vettern, men visar mera sällan blottade lagerkanter. Hvad man bestämt vet är, att den består af horizontala lager af kalksten och af alunskiffer, utan spår af Trapp; men som alunskifferlagret ännu ej blifvit genombrutet, är det ännu blott ge- nom analogien som man slutar att detta» äfven här måste hvila på ett bottenlager af sandsten. — Östergötlilands vidsträckta öfvergångsformation var fordom mindre un- dersökt, och de der funna Petrifikater sto- do långt efter dem som Vestgötha-forma- tionen framlemnat. Det är i synnerhet i följd af arbetena vid Götha Canal, som det- ta kalklager nu blifvit så mycket granskadt, och lemnat så många förut obekanta Pe- trifikater, hvilka i allmänhet äfven äro långt bättre bibehållna, än de som i Ve- stergöthlands -och de öfriga norra Provin- sernas kalklager förekomma. — Emedler- tid visa just dessa fynd allrabäst, huru mycket af fortsatta undersökningar härstä- des ännu kunde vara att hoppas. Småland visar, såsom. förut nämdes, blott en inskränkt, isolerad fläck af, öfver- gångs-kalksten, nemligen vid Humlenäs, i Krigsdala socken, vid sjön Humlen. Det- ta . kalksterislager röjer sig endast i små kalkstensknallar, af 6-8 fots vidd, och 2.—3 fots höjd, hvilka här och der upp- skjuta öfver jordbrynet, utan ordning el- ler synbart .sammaänhang. Lagret är af- söndradt i hvarf, med stark stupning åt olika håll- och i olika knallar. — Lösa stycken af Sandsten och äfven af Orsten, | hvilka 129 hvilka blifvit fuonna bland Geschieben här- städes, synas dock något tala för en möj- ligtvis vidsträcktare eller fullständigare for- mation. — Sjelfva kalkstenen är gråaktig, till textur och Petrifikater alldeles lik den, som finnes på Öland, hvarmed förf. anser densamma troligtvis vara af samtida da- ning "). SAS i " Blekinge lemnar ett par ställen med secundär- eller flötsbildning af Kritfor- mation, eller dermed förbundna lager, såsom vid Carlshamn och vid Mörby. Dessa bildningar höra endast enligt den olitiska gränsen till Blekinge, men för öfrigt till Skåne. De här funna Petrifika- ter äro bestämda af Prof. Nirsson, och upptagna i dess ofvannämde arbete om Petrifikaterna i Svenska kritformationen. Så mycket rikare på så väl äldre som yngre formationer är Skåne, hvarföre förf. äfven här framställt dessa olika bild- ningars karakterer, och sina åsigter öfver dem, äfven som öfver deras mer eller mindre neptuniska, vulkaniska, eller blan- dade ursprung, och äfven bifogat flere in- tressanta Profil-ritningar, t. ex. öfver Pro- filen af Skåne emellan Cattegat och Öster- sjön; Profiler vid Fogelsång, Fruali, Bulle- rup och Ask; sami Profiler af Limhamns Kritlager och Bursviks Sandsten och Oolith. 1) Till de här vid Humlenäs anförda Petvrifika- ter, kan äfven läggas ÅAsaphus extenuatus W., som vetterligen förut blifvit funhen blott i Östergötbland. Pr. Dalmans Arsb. 1828. 9 130 De i Skånska kritformationen före- kommande Petrifikater hafva af Prof. Nirs- son blifvit bestämda, men Skåne hyser äf- ven ett ej ringa antal isin öfvergångskalk, ” och för dessa återstår en nogare gransk- ning. Flere af dem synas ännu vara eg- na för denna provins, äfvensom både Gra- ptolithskiffern och Alunskiffern lemna bidrag 1 detta ämne !). — Utmärktast bland Skå- nes fornverldslemningar äro måhända dock de i Hörs sandstenslager af Prof. NILsson upptäckte lemningar eller aftryck af växter, samt det Fisk-aftryck, som uppgifves vara från Skånska Stenkolsbildningen vid Höganäs ?). !1) Skånes kalksten är sins emellan olika och synes lemna olika Petrvifikater. Ibland svart, .med vanliga Orthoceratiter, Asaphus expan- sus, 0. S. V., samt Åtrypa micula; t. ex. vid — Fogelsång, och Mileus armadillo vid Tom- marp. — Ibland en ljusare grå kalksten, med Calymene Blumenbachii, Encrinites flexibi- lis W., och Terebratula plicatella; t.ex. vid Kärrby. Enligt hvad Prof. Nitrsson vänskapsfullt meddelat mig, finnes i Lerskiffern vid Skar- tofta en liten Leptaena, och nära derin- till, vid Säteriet Tullesbo är en fläck öfver- " gångskalk, som, hvad Petrifikaterna vidkom- mer, har största likhet med Gottlands. En stor del af de Coraller som Gottland företer, och många af dess Terebratuliter förekomma här; ofta äfven så väl bibehållna samt ej säl- lan lösa. : 2) Öfver dessa växter se Prof. Ninssons afhandl. i Vet. Acad. Handl. 1819, 1820 och 1825;— samt Åp. BrRoncntiarT i Ann. des Sciences nat. 1824, Tom. IV. p. 200. — Vet. Acad. Botan. årsber. 1827, pag. 162. — Öfver Fiskaftryc- 131 Öland har redan förut af förf. blif- vit närmare beskrifvet "), och afhandlas derföre nu hufvudsakligen med afseende på tilläggen af Petrifikater; och på sådana måste denna Ö sannolikt vara rikare än . man ännu vet, då den helt och hållet be-: täckes af öfvergångsbildning. Bland de hit- tills bekanta äro flere egna för detta kalk- lager, ehuru en och annan, ännu blott fragmentariskt funnen art, så mycket me- ra lockar nyfikenheten efter en fullständig upptäckt ?). Sveriges på Petrifikater rikaste kalk- stens-trakt är dock Gottland, hvars ge- ognostiska förhållanden redan förlidet år blifvit af Hr HisincerR framställda, och hvilken framställning jag äfven i förra års-' berättelsen redan anmält. - Den finnes här i sammanhang med det föregående uppta- gen, med'åtskilliga förändringar och tillägg.— Enligt dessa uppgå nu den Gottländska Encrinit-kalkstenens kända Petrifikater till ett antal af minst 85 arter, hvaremot hela vår öfvergångskalksten blott lemnat 68. Af dessa 68 arter äro blott 10 gemensamma. Inom Paleadernas familj hyser Encri- nitkalken ej mer än 4 arter, men vår öf- vergångskalk åtminstone 27, och, märk- värdigt nog, häribland blott ett enda ge- mensamt species (neml. Calymene Blu- menbachii). — Af Terebratuliter hy- ket jemf. Prof. Nitnssons afhandl. i Vet. Acad. Handl. för år 1823. 1) I Vet. Acad.: Handl. 1802. 2) T, ex. den stora Illenus Centaurus. 132 ser. Gottland minst 28 arter, öfvergångs- kalken åter endast 15, hvaribland blott 3 eller 4 gemensamma. Af Corallerna, som på Gottland utgöra största antalet, finnas här ej mindre än 28 arter; men endast 3 af dem förekomma i öfvergångs- kalken. — Äfven af den stora skiljaktighet som således råder i afseende på petrifika- ternas olikhet, såsom arter och i mycken- " kenhet, mellan Gottland och Öland, ehu- ru belägne i samma hafsbasin och på blott 7 mils afstånd, hämtar författaren ytter- ligare styrka för sin förut framställda åsigt, att dessa båda '"öars kalklager omöjligen kunna tillhöra en och samma bildning. — Den till Hr Hisincers förra framställning af Gottland bifogade Charta, och Figurer- na öfver åtskilliga Petrifikater, medfölja äfven nu, och de sistnämde hafva blifvit ökade med några Terebratuliter, stenkär- nor af Univalver, fragmenter, af Encrinit- kronor, samt af Echinospheriter, eller af dessa paradoxa Petrifikater som vanligtvis kallas kalkbollar eller kristalläpplen, och dem förf. nu kallar Sphaeroniter. Hr Hisincer har nemligen funnit ett specimen af en sådan kalkboll, med ett vidfästadt stycke af stjelken till samma Petrifikat, hvilken stjelk-bit nästan synes likna den af en Encrinit. Då förf. dessutom funnit många sådana bollar med tydliga märken till stjelkfästen, har detta föranledt honom att ställa dessa petrifikater emellan Encri- nit- och Echinit-familjerna, såsom be- gåfvade med stjelkar och ett slags knop- par, som synas analoga med Encriniter- 133 nas kronor; hvaraf är all anledning att förmoda, det samma förhållande af fria eller 'fästade kroppar, som, äger rum emellan ÄÅsterias , Euryale, Comatula &c. å ena sidan, samt Encriniterna och Cri- noidea å den andra, — analogt igenfinnes emellan Echiniterna och dessa Spheroni- ter Öja Jag har nu sökt att af Hr HisinGErs rikhaltiga arbete utdraga och här i sam- manhang framställa hvad som rör Sveriges Petrifikater, eller de olika trakter och for- mationer, hvarati dessa finnas inbäddade. Hr Hisincers uppmärksamhet har för öfrigt äfven fästat sig vid vegetationens olika för- hållande inom de olika provinser som här varit hans föremål; med denna olikhet. i jordens bildning och i deraf beroende ve- getation står åter förhållandet af djurens utspridning i närmaste sammanhang, och blott af en sådan vidare fortsatt under- sökning af jordbildningarnas, vegetationens 1) Spheronitbollar med vidfästad stjelk hafva äfven utomlands blifvit funna, enligt hvad äfven förf. anmärkt, och i Isis för 1826, III, Tab. 1, finnes afbildadt. — Jag kan lik- väl ej underlåta att fästa uppmärksamhet på det besynnerliga förhållandet, att vetterligen » sådana skillda stjelkar ännu aldrig blifvit funna bland dessa oräkneliga massor af Sphae- ronites pomum, som på Kinnekulle och andra Vestgötha berg ligga tillhopa milliontals, och nästan fylla vissa mellanhvarf af kalkstens- lagret. — Äfven synes anmärkningsvärdt, att mig vetterligen, dessa Spheroniter ej blif- vit träffade i Östergöthlands öfvergångs- kalk. 134 och djurrikets olikheter, och dessas inbör- des samband, kan man hoppas att en fram-- tid skall kunna utveckla en verklig Natu- ralhistoria af Sverige. | Nya Dels de under året till Academiens SvenskaMuseum influtne bidrag, dels den insam- der. ling jag förleden sommar ägde tillfälle att öra på Vestgötha bergen, hafva ökat an- talet af de Petrifikater, som äro funna i vår öfvergångsbildning, särdeles inom Tri- lobiternas eller Paleadernas familj. Då de för året "händelsevis sammanträffande ge- ognostiska bidragen åt närvarande paragraf . föranledt en vidare utsträckning, och de flesta åf nu i fråga varande tillkomna Pe- trifikater redan blifvit, med de dem til- lagde namn, citerade i Hr HiSInGERS ge- ognostiska anteckningar, torde det tillåtas mig, att här i en Not bifoga deras huf- vudsakligaste kännetecken; ehuru för ett fullständigare bestämmande af dem fordras en mera detaljerad framställning, än till- fället ännu medgifvit "). 1) CALYMENE ornata: en särskilt ny art, i grå kalk från Husbyfjöl, till storlek och form närmast Cal. Blumenbachit, men från alla " andra lätt skilld, derigenom att alla sido-seg- a menterna äro närmare den fåra, som bestäm- mer rhachis, intryckta genom en annan sned fåra, så att det nästan ser ut, som vore de der afbrutna. Att dömma af ett annat exem- plar, synes pygidium af denna art vara bak- -till tantadt. 2. CALYMENE Verrucosa: (Vet. A. Handl. 1826, p. 285 n. 4. Om Palzxaderna pag. 100 n. 4). Af denna art, som förut endast var funnen vid Lhan-Deilo i England, har 135 - Bland de hos oss förekommande Pe- Svenska trifikater utgöra arterna af Terebratula,pratuli- z ter. jag träffat så väl stycken af hufvudet som äfven hela pygidier, i Hr Wazrwvincs kalk- brott på Billingen. De ligga i en mörkröd Mergelskiffer (af öfre skifferlagret) som till utseende nästan liknar den röda kalkstenen. Pygidierna visa en mycket artikulerad rhachis, men å ömse sidor endast 4—35 lacinier, be- strödda med upphöjda punkter, och först ut- svängda, sedan sammandragna, och ytterst alla jemnlånga. — Sjelfva kroppen visar en mycket smal rhachis, men breda pleurz. 3. CALYMENE clavifrons: (Vet. Acad. Handl. 1826, p.-'260 n. 2; Om Palead. p. 75 n. 2); af denna art finnas äfven fragmen- ter i kalken på Billingen: 4. CALYMENE? centrina: funnen i af- tryck, i den öfre Lerskiffern, vid Betstorp på Mösseberg. En liten art, med g—10 le- der på kroppen, och dessa leders sidospetsar mycket förlängda och bakäåt-böjda, så att arten vid första påseende liknar Olenus spi- nulosus. ,Rhachis mycket smal; glabella med "2—3 knölar å ömse sidor; ögonen synas haf- va varit belägna midt på kinderna. 5. Asarnus heros: Hit föras de ovanligt stora pygidier som finnas i kalken på Kinne- kulle, o. s. v., äfvensom i Östergöthland, och som förut blifvit ansedde såsom tillhöriga Ås. expansus. Det är nu intet tvifvel, att de tillhöra en från den sistnämde alldeles skilld art, sedan jag på flere fullständigare exemplar funnit, att de ytterst slutas i en» - ganska tydlig och utdragen spets, nästan så som på Ås. caudatus. Från denna skiljas de bland annat derigenom, att alla sidoribborna på pygidium äro Krona. 6. AsaPnus platynotus: förekommer i fragmenter i det öfre skifferlagret på Vest- götha bergen, tillsammans med As. mucro- natus, laciniatus, Orthis Pecten, 0. s. V. 136 eller Terebratuliterna, största antalet, och de äro äfven de mest utspridda, emedan de "Den liknar As. expansus, men facial-linien är å sidorna mera svängd utåt; kroppens segmenter äro utmärkta genom en djup fåra, som går tvert öfver segmentet, och ett eget veck på det ställe, som visar skillnaden mel- lan rhachis och pleure. Pygidium visar en ovanligt bred rhachis, och de derifrån utgå- ende strålarna äro mera raka eller stela än på andra arter. — Fragmenter visa, att den- art uppnått en betydande storlek. 7. NiLreus Glomerinus: En bestämdt ny och egen art, ehuru jag deraf blott sett ett enda, hoprulladt exemplar, meddeladt af Hr D:r WauLBErRG, utan säker lokal-uppgift. Att dömma af kalkens utseende och af ar- tens slägte, skulle jag gissa, alt den är från Östergöthland, t. ex. från Husbyfjöl? — Den liknar mycket Nileus armadillo, och saknar liksom denna alla spår af den vanliga rygg- fåran, men är tydligen skilld genom 10 leder på kroppen, en något mera utåt svängd fa- cial-linie, och något mindre ögon, m. m. 8. AmePyx? pachyrrhinus: Under detta namn anmärkes ett besynnerligt bildadt.frag- ment af ett Palxad-hufvud, som Hr Prof. Berzeurus hemfört från Husbyfjöl, och sådant äfven Hr OrrvecrRosa meddelat. Det innefat- iar blott den mycket convexa, uppdrifna, och framskjutande inre delen af ett hufvud, öf- verallt tätt beströdt med fina punkter, och å ömse sidor tecknadt med tvenne krökta få- ror. De skenbara spåren af ögon äro tvif- velaktiga; men då dennå plumpa och fram- skjutande del äfven inunder är oskadad, och beströdd med upphöjda punkter, synes den snarare utvisa en obekant art af ”Zznpyx än af Calymene. . BatTTtUs laevigatus: finnes i de stör- re Orstensbollarna, spridd, och i sjelfva mas- äg de träffas så väl i de äldsta petrifikat-fö- raude formationer som i de yngsta. Ar- ternas: större antal, föränderligheten af form och sculptur på petrifikater, som san; t. ex. vid Hönsäter och flerestädes. Den liknar B. pisiformis, men är mycket slätare; den medlersta upphöjningen märkes endast vid. skalets basis, men sammanflyter sedan med den alldeles släta discen. Deremot fin- nes sjelfva den upphöjda kanten kring. skalet åter bibehållen och tydlig. - Dels dessa arters olika läge, dels saknaden af någon öfvergång mellan deras former (oaktadt båda någon gång kunna finnas spridda i samma sten), gö- ra troligt att denna Battus levigatus är en egen art, och hvarken artförändring af B. pisiformis, eller någon vid försteningsacten uppkommen defiguration. to. BatTTUS pisiformis ; Var. spiniger. Vid denna paradoxa B. pisiformis lycka- des det mig att på Kinnekulle anmärka tven- ne intressanta förhållanden. — Nemligen 1, spridda segmenter, af en temligen figurerad yta, och af tvenne former, hvaraf ett'synes sammanhängande med en af de vanliga sköl- darne af detta Petrifikat. — 2, exemplar af sköldarne, som visa tydliga spetsar eller tag- gar, nemligen en framåt rigtad spets, fästad i bredden å hvarje sida af skölden, ungefär så långt framåt, att taggens spets uppnår samma lifie som sköldens främre kant; — och en aånnan dylik tagg å ömse sidor af sjelfva sköldens basis. Dessa taggar förekom- ma å båda de olikt skulpterade sköldarnå af denna art, och äro fästade på samma stäl- len; så att, i fall man antager, att dessa bå- da slags sköldar motsvarat hvarandra, hafva då äfven den ena sköldens sido-taggar kom- mit att precist tryckas mot taggarna af den andra skölden. Pr. Dalmans Arsb. 1828. 10 138 dock höra till samma art, samt svårighe- ten att erhålla fullständiga individer af de Terebratuliter ' som tillhöra de äldre lagren; allt detta har försvårat och försenat utre- dandet och bestämmandet af dessa Petri- fikater, och i följd deraf hafva de äfven hindrat, eller liksom stängt vägen för de jemförelser, . man velat uppställa mellan Petrifikaterna af olika formationer eller lager. I Prof. Nirnssons beskrifning öfver Svenska kritformationens alster hafva äfven de i den samma träffade Terebratuliter blifvit bestämda; de öfriga, eller de, som tillhöra vår Öfvergångs-bildning, hafva va- rit föremål för ett försök, som Academien låtit i sina Handlingar införa '). Jag har der vågat föreslå, att fördela de Svenska Terebratuliterna i 7 genera eller subgene- ra ?), och sökt att medelst figurer ”lätta återfinnandet af de hit hörande arter. He- la antalet af hittills bestämda Svenska Te- rebratuliter stiger till omkring 56 eller 60 arter, af hvilka 16 ensamt tillhöra vår kritformation. Det är likväl utan tvifvel, att ännu ett långt större antal står att upptäcka, särdeles i vår Öfvergångsfor- mation. 1) Kongl. Vet. Acad. Handl. 1827. 2) Nemligen Leptaena (Producta Sow.); Or- this; Cyrtia (Spirifer Sow.); Delthyris (Spirifer Sow.); Gypidia; Atrypa; och Terebratula.