ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 3I MARS 1820. AF S. NILSSON. 267 STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1830. Cd + i ”) ” | ”- (d — FedaTT) Aagenk HAN Y NM RR VATIO Ak saraoro08 JATADÄTITT adl i ; KÄTMAGNIK-LINAIKITIT IDO OB RAR. IT nd HAVDTE > Få RKU MosRdiN 20 ER NIER É : p AE RP nm Ng Ol Vd NS s « f bb hu 2 a ' = | i Så od vg Sd AN PR LOS Vv; GA Sä mt we N ' j KVA Sea fé Av Ah på $ Md + ' 2 + i ,” ä / ; betu aTR EE ren HO RER RR dn > iMFORADO PG AN ÖR 3 TEXT RIO - con TD Ute , =$ INNEHÅLL. Mastologie. Om en förmodad utdöd menniskorace, af PENTLAND BrumeEnBacks Nova Pentas: craniorum Grants beskrifning öfver Orang-Utangen Huris underrättelser om en Orang-Utang . Cyhocephalus IWagleri, af Acisöre NEILLS underrättelse om en Ouistiti's léfåadssätt Histoire des Mammifeéeres, af GEorrrovr S:t. HiLAIRE och Fr. CUVvIER 5 | 3 E å Å Om Canada-Loet 5 a i : Något om de Svenska flesivionga. Furia horrens, ett eget slägte bland Vespertilioner- ne, af Fr. GRViEN> Indelning af Tysklands Vespertiköner) af CONST. GLOoGER . : iSorex pygmeus futimen i Schlesien, af ConsT. GrocEn Om Mustela Lutreola;y af d. : Om Hafsuttern; af d. s. Hinduernas bruk att fånga fisk med tama Uilrar; å . af HEBER 5 : : 3 Adie om en Mangusts lefnadssätt é s : Buschismännens sätt att döda Lejonet : Afrikas Hyenor . b Bastard af Varg och Hund, BEKTilven af WIiEGMANN Om Canis erda, af LEUCKART Om Indiens Björnar . ; Om Slägtet Dipus, af LichtENSTEIN — C. BhocER om Råttslägtet å Om Mullvadeus synförmåga, af GEOFFROY. Ser HILAIRE Om djuret "Chiru, Himalayabergens Enhörning . Vronik om en förmodad "ny Ren-art från Norrige Dén samme om ett nytt ben upptäckt hos Renen Om den Asiatiska Elefantens storlek S En ung Noshörnings tillväxt och lynne "=. En ny Tapirrart, upptäckt på Andiska ber gen af Ronulin Om Skälarnas förmåga al. under dykandet hålla andedrägten Nr N ; v c => = ss rv sr sv BCE rr: SE EB BV — u mm 7 z NESS Om en ”vid Shetlandsöarne AR Mermaid (Ha- licore) '. pa Underrättelse om en vid Riigen 'sapdad Hval; af ROSENTHAL » Underrättelse om en SE llfénde str. Kd Hval; af VON BREDA z é å : s a 4 » Ornithologie. TemmincKks Planches coloriges d”oiseaux Svenska fogel-arter funna på Japan. Svenska fogel-arter i Bengalen . Savr's Or nitologia Toscana . BrEnM om Colamba Livia, domesbieg. och Amiäliz Nya Cinclus-arter af BrREnM Anthus-arter af BrREnM Bores Fogel-grupper Anthus rupestris . Å Grasas Tringa longirostra . Brucns Ornithol. bidrag RENnNnIE om honings-foglarnas födoämnen å YaArreL om Fasanhönors likhet med Fasantuppar Brenm om foglarnas migrationer BropErRiP om kahen 5 É Om Trochilos och Bdella hos Her odölus E Herpetologie. WacLERs utkast till sitt Systema Arpliibigrpm Om Boa Constrictor Mexicos Ampbhibier; af WIEGMANN 5 Lacerta chalcides och chalcidica af EDER AR ; Hydraspis, nytt Slägte af Sköldpaddor af Ber Nya arter af Landsköldpaddor af d. s. Om Krokodilen Suchus af GEOFFR. S:T Höctee Ungar af Boa Constrictor Amphibiernas torpiditet och höga ålder & ee Et vc re vb ECE &c Ichthyologie. Fiskarnas Natur-historia af G. Cuvier och WVaALENn- CIENNES =. : » Om de Danska Fidudre!AitErnä: af Faber Å » Hartmans Schweitziska Ichthyologie . ; . » Gt ss br ce KlleE ML Vb WBlKBVE ET . 32, dI. Cyprinus uranoscopus af ÅGassiz s : oo: pag. dr. Om Fiskslägtet Lebias ö ? é s é » 8i. Davy's Salmonia å - ; É » 81. Mad. Bowpica om Englands söttvättens-fiskar : » 33. Gadus lycostomus och ”G. luscus af Fabek » 83. Syngnathus Tiedernanni af LEUCKART : å 2» 34. Entomologie. DesmaresTts Crtistacéer 3 : : » 85. MinsE Epwarps nya genera af Crustacdér ; » 85. Qvuor et Gamarp om Crustacéer =. » 85. Aunovin och MiLnE EDWARDS om nerföystemet "hos Crustacéer =. » 85. RopinEau-DEsvoiprY om en ver dt organisation hos Crustacéer = . s é å » 86. HeEroLp om Spindlars utveckling å å a » 86. BEEGMAN om Skorpionen . É É é s » 86. Bory St. Vincent om en ry Acarus 5 é » 87. Forficulz anatomie; af Dufour - å å » 87. Gvuzerin Hist. des Insectes « >. ö d 3 » 87. Cicada i Ohio ; ; 3 : : : s » 87. Gräshoppskaror . ö å å » 89. Iclineumonologia europzea af ÖRAVENHORST s » 89. Lepidoptera britannica = . ä : S é » 94. Sphinx atropos . s : é 4 ö d » 94. Malacologie, Helmintologie o. s. öv. Englands Conchylier af Brown MT ARN RS EVEN RE Ae PrFEIFFER om Tysklands shäckor å i É » 96. Menkes Synopsis Molluscorum ; s s s » 99. Pteropoder i heta zonen » s ö FA » 100. Pteropoder i Polarhafvet . å ; é ; » 101. Achatinella; ett nytt snäckslägte s s é » 101. . Purpursnäckan från Tyrus å é SRA » 102. Teredo navalis af Wircox ; å Ä 3 » 103. Annelider. Om Damm=Musslans generation och utveckling; af JACOBSON . : s S . : . » 103. Metmaskens ägg é i s å s s »' 103. Zoophyter. Om en lefvande Sjölilja (Pentacrinus europzeus); af THOMPSON s s s ; 4 é . » 105. IV Grant om frivilliga rörelser hos äggen af Zoo- phyter > / . . . . ö » Pag. 108. Om Lobularia digitata af d. s. . å 5 z » I10: Aupovin och Minne EoWwarbs undersökning af in- vertebrerade djur -. e : . . ; » III. Zoologisk Geographie. Åtskilliga djurarters gräns mot norden =. å » 114. Fornverldens Fauna. Fossila djur från Iravadi-dalen » 119 Fossil Didelphis från Montmartre å » 120. Skelett af Mastodon giganteum i New-York » 121, Mastodon angustidens i södra Frankrike » 121. Fossila ben från Lunel-Viel » 122, Fossila ben från Köstritz . , . 3 » 122. Fossila Reptilier i Wiärtenberg af JEGER . » 123. Sköldpaddsspår intryckta i Sandsten 5 a 125. Snäckslägtet Strophostoma eller Ferussina 3 » 126. Fossil Helix = + : : : » 1297. Om Podopsis af DEsHAYES : / » 127. Monographie öfver Slägtet Crania af HoENINGHAUS '» 127. I Sverige och Norrige utkomna skrifter med särskilt afseende på Skandina- viens Fauna. BinusErGs Synopsis Faunge Skandin. . » 120, Beskrifning öfver Mörkö af ExstrRÖM , - » 129. Beskrifning öfver Saltdalen af SOMMERFELT » 130. Ritade Foglar af M. och W. v. WRnIiGcuTt . » 133. Skandin: Fauna af NiLsson - s » 133. Insecters metamorphos af BonEMAN » 133. ömskedesaasAR Mastologie. Rörande vårt eget slägte , såsom föremål för Zoologiska undersökningar, hafva blott få anteckningar för året kommit oss till handa. Hr PestranpD har, vid återkomsten från Hr Pent- Peru, meddelat underrättelser om menni-""Yrna skohufvuden (cranier) af en egen besyn-menni- nerlig form, hvilka han der funnit. Hrsko-race. PentrAnp hade besökt en ö i Chuquitossjön, hvarest på Incas tider ett präktigt tempel stått, som är beskrifvet i GARCILLASSO DE LA VecGA's verk. I granskapet af templet funnos grafställen, hvari Hr PEntrAnp träf- fade skeletter, som han tror tillhöra ”en menniskorace, hvilken nu mera alldeles icke existerar.” Det mest påfallande hos detta fynd är formen af hufvudet, hvars genomsnitt framifrån bakåt är besynnerligt lång, då deremot pannan och tinningbe- nen äro utomordentligt plattryckta: nacken är afringa storlek och ansigtsvinkeln knappt så stor som hos en Pongo; käken är der- emot icke så snedt utstående m. m. (JVou- velles Annales des voyages. Aout 1828, p. 271. Jemf. Frorirres WNotiz.n. 463, p. 110). Man skulle häraf kunna förmoda att på Incas tider i Peru funnits en menni- skorace, som nu är utdöd: — men så lärer det ej förhålla sig. Man har länge känt att flera folkstam- mar bland Amerikas invånare haft det be- synnerliga bruk att genom tryckning på Pr. Nilssons Arsb. 1829. J 2 sina nyfödda barns hufvud, åstadkomma en onaturlig form. Sådana artificiella van- skapligheter träffas hos flera folkstammar. Hr BiumengaAcH har i sin sist utgifna Pen- tas craniorum !), Tab. LXV, gifvit figur på ett genom konst missbildadt hufvud af en Peruan. Men hos detta synes tryck- ningen hafva blifvit använd i vertical rikt- ning framtill och baktill, för att åstadkom- ma en högre panna än den naturen, ål sig sjelf lemnad, skulle hafva gifvit. — Hr LAWwzrescE har deremot, i sina Lectures of comparative Anatomy , afbildat (Tab. XI) ett genom tryckning vånstäldt Caraib- hufvud, som har en omisskännelig likhet med Hr PentraAnos beskrifning. Det gifves ingen menniskorace, hos hvilken pannan är så låg och tillbakastå- ende som hos den Amerikanska, och fram- för allt hos Caraiberne, äfven der konsten icke ökat denna nedplattning ?). De haf- va derföre det begrepp om menniskoskön- het, att en platt panna är derifrån oskilj- aktig; och för att öka denna nationalskön- het, nedtrycka de pannan ännu mera på sina nyfödda barn. Vissa Amerikanska stammar afbilda derföre sina förnämsta gudar med mycket plattare hufvud än det naturen gifvit dem sjelfva; af samma orsak som Grekerna, med ett motsatt, och mera säkert skönhetssinne, gåfvo bilderna af si- 1) Commentationes Societatis Gottingensis, Vol. VI, p. 148. ?) Jemf. HumBorpt Political Essay VI, p. 154— LAWRENCE Pp. a. st., p. 361. 3 na gudar och halfgudar en högre panna än den naturen tilldelat någon dödlig. — Det märkvärdigaste 1 Hr PentrAndos fynd, synes mig bestå deri (att dömma efter den korta underrättelsen) att han funnit Caraibhufvuden på en begrafningsplats vid ett Peruanskt tempel. Den vördnadsvärde Veteranen 1 na-Brumes- turforskningen , Hr BLUMEnBAcH 1 Göttin- WMoya gen har, genom den redan nämda tNowa Pentas Pentas craniorum, completterat sina förut "Mm. utgifna allmänt värderade Decades crani- orum diversarum Gentium, som spridt så mycket ljus öfver kunskapen om de olika menniskoracerne. I denna Pentad har Hr BrumensacH lemnat figurer af följande: Tab. LXI Cranium veteris Germani. Detta hufvud af en gammal German är funnet nära Romsted och meddeladt af GörutE. De flata benen äro utmärkt tjocka, så att crani- um är tyngre än andra af samma storlek; men hvarken detta eller andra Teutonska cranier och benfragmenter, som BLuUMENBACH erhållit från gamla kummel och urnor, bevisa att de menniskor som då lefde i Tyskland voro i allmänhet större än de som nu bebo samma land; och Hr Bru- MENBACH tror i följd häraf att de Romerska författare, som beskrifvit sin tids Germaner såsom resar af ovanlig kroppslängd, myc- ket öfverdrifvit det verkliga förhållandet. Tab. LXII (Cranium Kamtschadali genuini) föreställer ett cranium af Kamt- schatkas stamfolk, med platt ansigte och utstående kindben. Denna folkstam lärer nu antingen vara utdöd eller ock håller 4 han på att blifva det. Såsom en mycket charakteristisk figur öfver dess yttre ulse- ende anför Hr BrumessacH Kapten Kincs continuation af Coozs resa, III Del. tab. 76. Tab. LXTIII (Cranium Batavi gée- nuini) Hr Brumessack har fått 3 likdana cranier af den gamla folkstam som bebor öarne Marken, Urk och sShokland i Zuy- der-Zee 1 Holland, och han har här låtit afteckna det ena, som visar ett verkligen eget och besynnerligt utseende. Tab. LXIV (Cran. Femine& Sinensis hybrid) föreställer ett cranium af en blan- dad race af Malayiskt och Mongoliskt ur- sprung. Fadren var Chines; modren Javan- ska. Cranium visar charakterer af begge. Tab. LXV (Cran. veteris Peruani) är det förut omtalade, genom artificiell åt- gärd missbildade hufvudet af en Peruan.— Det skadliga bruk; att genom tryckning på nyfödda barns hufvuden, söka gifva dem en skönare form, lärer ej vara sällsynt hos råa folkslag och en obildad allmoge. Man saknar till och med ej anledning till den förmodan att detta bruk fordom äfven hos vår allmoge varit öfvadt, att genom tryck- ning gifva de nyfödda barnens hufvud en rundare skapnad, 1 synnerhet om de un- der passagen genom ett trångt becken blif- vit något aflånga. Men skadligheten och onyttan af denna åtgärd, har läkarkonsten redan ådagalagt. I förra Årsberättelsen, sid. 83 omta- las Ruporpris anatomiska undersökning af 5 Orang-Utangen , hvarigenom han bekräf- tat den af Tiwrsius yttrade mening att Orang-Utangen ej vore annat än en yn- gre Pongo. — Hr J. Grant, Läkare i Hr Calcutta, har i bref till Dr BreWstERr i Grrr Edinburg anfört åtskilliga, för forskaren orang- intressanta underrättelser om en Orang- Utan- Utang från Borneo, hyars lefnadssätt Hr Grant länge haft tillfälle att iakttaga. Äf- ven detta djur var en unge; men Hr GRANT tror sig dock böra antaga 2 eller 3 skilda arter af egentliga Orang-Utanger af olika storlek, färg och proportioner mellan kropps- delarna. Hans skäl vore det för vidlyftigt att här upptaga, och de äro dessulom ej tillräckligt bevisande. (Jemf. Fror. Notiz. XXI. p. 305 och 324). — Hr Montcome- RE antager äfven (i sist anförda afhand- ling) flera arter af Orang-Utanger från Asien, i följd af 2:ne cranier som han jemfört. Hos det större (från Borneo) var ansigtsvinkeln spetsigare, ansigtsbenen ha- de en mycket större massa i förhållande till hufvudskålsbenen: hufvudskålen var på sidorna mer hoptryckt, pannbågen mindre framstående, underkäken starkare, rummet under kindbågarne mycket större o. s. v. Men Hr MontcomeriE märker ej att just alla de skiljemärken han uppräknar alltid blott antyda äldre och yngre cranier af en och samma djurart. (Jemf. Skand. Faun. In- ledn. sid. LVII och följ.) Kapten Hurri har lemnat underrättel-, Horr ser om en Orang-Utang som blifvit Bkjl=., OR len på Sumatra. Man ser af dess berät- Tian telse alt denna djurart vistas i de tätaste sen 6 skogarne, att invånarne på nämda ö fruk- ta för den samma och påstå att han, då tillfälle yppas, bortför deras qvinnor >). De tro på själavandringen och mena att deras aflidna fäders andar flyttat i Orang- Utanger, som de anse för herrar 'öf- ver de stora skogarne på ön. Den skjut- na, som var en hona, satt i toppen af ett högt träd och höll en unge mellan armar- na. Hon var 4 fot 11 tum lång, och 2 fot bred öfver skuldrorna, samt beklädd: med röda hår. Cynoce- Hr AGassiz har (i Isis XXI p. 861. poster tab. XI) beskrifvit och aftecknat en Mar- . eri. katta af slägtet Cynocephalus Brass. och gifvit den namn af Cynoc. Wagleri. Dr Wacrirer har köpt henne i Londen; när- mare angifves ej dess fädernesland. Ouisti- Hr NzeEnor har lemnat underrättelser tva en Ouistitis (Simia Jacchus Tin.)lef- sätt. nadssätt under öfverfarten från Brasilien till England. Då de frukter tröto, som Vo- ro bestämda för dess proviantering, börja- de den lilla Apan fånga Torrakor (Blatta orientalis) och lefde deraf för det mesta under hela resan, samt bidrog derigenom ganska verksamt att rensa fartyget från denna ohyra. ZLinnÉ har anmärkt att det- ta djur är fiende till Katten. Hr Nermis Ouistiti deremot lefde i största förtrolighet med en Katt ”). "Namnet Ouistiti är en 3) Om den Afrikanska Chimpansé, jemf. CUViEr Regne animal, I. pag. 104. 4) Att dylika charaktersdrag för de i fången- skap hållna djur, oftast blott äro indi- A efterhärmning af djurets skarpa, ofta upp- repade läte. Hrr Georfrov S:t HirnarreE och | FR.Histoire Cuvier hafva under året fortsatt utgifvan- ae Z det af det stora praktverket öfver Däg- feres. gande djuren — Histoire naturelle des Mammiferes. — Detta förträffliga arbete med illuminerade plancher, gjorda efter lefvan- de exemplar, leninar i allmänhet de trog- naste figurer öfver Mammalier som hittills blifvit utgifoa öfver djur af denna klass. Det torde också endast vara i Paris som ett dylikt verk kan utgifvas. Man har fö- rebrått författaren till texten att han icke alltid utsatt det latinska namnet, enligt Linnéska systematiken. Någon gång torde denna uraktlåtenhet hafva sin grund i för- fattarens ovisshet om rätta synonymien, och i dess varsamhet att ej vilja tillägga kända föremål nya namn, elr nya före- mål redan använda benämningar; och i det fallet är dess förfarande berömvärdt. Sedan sista Årsberättelsens aflemnan- de 5) har det 57:de och 58:de Häftet kom- mit oss till handa. Dessa 2:ne Häften in- nehålla figurer af följande djurarter: Moufette de VAmerigue septentrio- nale — en af de talrika varieteterna af Viverra Mephitis Linn. — med text mest af Lesvevr. En Antilope, utan specifikt namn, provisoriskt kallad Kewel-gris. — Rhinolo- viduella, har redan Prof. Retzius sen. visat i sina Observationes zoologice p. 4. >) Jemf. Årsber. för 1827, Pp. 12. 8 phus ferrum equinum, en Läderlapp från södra Europa. — ÄÅAntilope Addax från Norra Afrika. Förf. synes ej hafva. känt Hr LicatEsstEs grundliga afhandling öf- ver denna djurart ). Efter Fr. Cuvier är Orrtos Antilope suturosa ej annat än An- tilope Addax i vinterdrägt 7). Två Delphin- arter utan text.— Mycetes Belzebul Ilig. Chat-cervier du canada — ett Lo från Norra Amerika. Chat du Bresil; Mar- souin du Cap; Dauphin bridg och Anti- lope Addax hanne i vinterdrägt. Felis ca- Bland de djur öfver hvilka här lem- naden nats figurer och beskrifningar torde Cana- da-Loet (Chat-cervier du Canada) vara för oss mest: intressant, emedan det har ganska stor likhet med en af våra Svenska Loar- ter. Det är identiskt med PEnnasnts Bay- cat, GYLDENsTEDTS Felis rufa och TEMMINCKS Felis-bay. Man vet nu att denna djurart lefver i Amerika, från Canada ända till Mexico, och att det är den rätta Felis ca- nadensis hos de Amerikanska Naturforskar- neCCE Hr: Fr. Cuvier har icke i sin text underrättat oss om djurets storlek; men enligt Hr TrmminckK ?) är det stort som en Räf eller kring 2 fot 10 tum långt, med en svans af '5 tum. Till utseendet kommer det nära ett ungt Varglo; men det skiljes 6) Ueber die Antilopen der nördlichen Africa, Berlin 1826, p. 23. 7) Jemf. LicntENsT., p. a. st. p. 45. j 2) Jemf. Temm.' Monogr. de Mammal., I Tom. p. 251. i 2) I ce. p. 141—3. ' 9 genom brist. på de två svarta ränderna långs ryggen, genom små eller nästan in- ga hårpenslar i öronen, genom öronens hvita färg utvärdigt, derigenom att bakbe- nen äro svarta bakull från foten upp mot basen, och genom helt olika färg på svan- sen, som är inunder hvit, ofvan grå med några mörkare halfringar och blott i spet- sen svart. Det är specifikt skildt från alla Europeiska Loarter, ehuru BECHsTtEIn för- blandade det med den Tyska. Ett exem- plar deraf förvaras på Museum i Lund. oo Då jag här kommit att tala om £Lo- Ten- djuren, torde det ej vara opassande att i, 'ro- korthet nämna hvilka arter deraf verkligen arterna. förekomma hos oss. Hr TemmincE har i sina berömda Monographies de Mamimmalo- gie pag. 109—115 äfven velat, efter un- dersökningar af skinn 1. bundtmakare-ma- gazinen ??), utreda och bestämma våra Sven- ska Loarter; men häri synes oss Hr Tem- minck emedlertid icke fullkomligt väl haf- va lyckats. Den som efter Hr ”TEMmMIncKs beskrifningar öfver de Loarter han anser för Svenska, vill försöka att bestämma de : Lon, som hos oss förekomma och hvaraf skinn i stor mängd utbjudas på våra torg och vintermarknader, skall utan tvifvel blifva osäker huruvida Hr Temmince haft någon enda af våra Svenska arter för sig 10) Hr Temminck anser denna method vara den allra bästa, och föreslår den som mönster, Vi mena dock, som Hr Fr. Cuvier, alt den har sina olägenheter. Se dess text till den citerade figuren af Chat du Bresil. 10 vid författandet af beskrifningarna öfver dem han tillagt oss. Hr TemmincK beskrifver, såsom Nord- amerikansk och Svensk; en art som han kallar Felis polaire (Felis borealis Temm.) och som charakteriseras på följande sätt: ”storleken mellan Varg och Räf, längden 2 ”fot 7, 3, 9 tum; svansen 5 tum, kortare ”än hufvudet, trubbig och liksom afhug- ”gen, samt blott i yttersta spetsen svart.— ”Hela pälsen grå, vågig med brunt, utan ”någon tydlig fläck.” Något sådant Lo har jag bittills aldrig sett i Sverige, och jag tviflar på att det finnes här. Närmast lik- nar beskrifningen ett Räflo 1 vinterdrägt; men detta har fläckar nedåt låren och fram- benen samt åtminstone ? af svansen, och ej blott dess yttersta spets, svarta. TEMMINCKS Felis polaire torde således blott tillhöra Norra Amerika. I alla fall är benämnin- gen Felis borealis för denna art icke rätt väl vald, då TuHungeErG redan för mer än 30 år sedan tillagt detta namn åt ett helt annat Lo, nemligen ett ungt Kattlo , som se- dan under samma namn blifvit beskrifvet och aftecknadt i K. Vet. Acad. Handl. för år 1815. Sistnämda art, eller vårt Svenska Katt- Zo är alldeles identiskt med den art som Hr Temmince kallat Felis cervaria !) och som Hr Temminck anser tillhöra norra Åsi- en. Vårt vackraste och i pälshandeln dy- raste Lo är just detta, ehuru Hr TEMMINCE tviflar på att det hos oss förekommer. — 1) Monogr. de Mammal. p. 106. | II Hr Tewmmincks Felis Lynx, som han äfven anser för Svensk, är emedlertid i många fall olik Linnés tt. ex. att fotsålorna äro bara och tårna försedda med kort hårbe- klädnad, att pälsen i allmänhet är mörkt rödbrun o. s. v. Således har Hr TEMmIncK frånkänt oss Felis cervaria, som Vi verk- ligen äga, och tillagt oss sin Felis borealis och sin Felis kantig som knappt finnas hos "oss ?). Hr Fr. Cuvier har beskrifvit en ny Furia art af Läderlapp från Amerika. Den kom- jo Zz mer närmast Vespertilio pictus; men oak- Ladör- tadt dess stora likhet både med denna och ! några andra arter, har dock Hr Fr. CUuViER trott sig böra för den samma bilda ett eget slägte, som han kallar Furia. Någon Di- agnos för detta slägte har han icke lemnat; och efter genomläsandet af den vidlyftiga beskrifningen torde man ej inse nödvän- digheten att för denna enda art göra ett eget slägte. Han kallar arten Furia hor- rens >). Hr ConstAntin GrocErR, en ung Na- Hr C. turforskare i Breslau , har i sis meddelat F,.-” en uppsats öfver Indelningen af de ining af Tyskland och dess nordliga granländer I örekommande Witddernössanter (Vesperti- 7 SR lio) 4). — Hr C. GroceErR uppräknar 10 RR ge: TORETSTEERAAIENT 2) I det under tidén utkomna I:sta Häftet af Illuminerade Figurer till Skandinavisk Fauna har jag genom beskrifningar och plancher sökt utreda våra Svenska Lparter. 4) fesmoires du Museuni. Tom. XVI, p. 149. ab. 9 4) Eintheilung — der Fledermäuse. Isis XXI, VII, pag. 687. 12 hithörande arter hvaraf han sjelf sett alla in natura, utom tre. Hr Grocrr vill ej söndersplittra detta slägte i flera, utan blott indela det i Familjer eller Sectioner, och han gör Läsaren 7uppmärksami derpå att detta förfarande har alla de fördelar som kunna väntas af Slägtenas söndersplitt- ring, utan att medföra någon enda af dess många och stora olägenheter. —Denna åsigt kunna vi ej annat än på det högsta gilla, och förkasta det ofog man nu börjat drif- va, 1 synnerhet i Ornithologien, att sön- dersplittra redan ganska naturliga Genera. Hr C. Grocer indelar sina Vesperti- lioner på följande sätt: a) Flädermöss med förenade öron (Ve- spertiliones synoti). Zesp. barbastel- lus Daus. — cornutus FABER. b) Egentliga eller senkomna ?) Fläder- möss (Vespertiliones otoptyches). Vesp. Otus Boie; auritus; Bechstei- ni; murinus; Nattereri; Dauben- tonii; dasycnemus, mystacinus. c) Tjockörade Flädermöss (Vespertiliones pachyoti;) Zesp. serotinus; pipistrel- lus; pygmeus; Kuhlii; Leisleri; pro- terus; Schreibersii; discolor. Hr C. Hr Constantin Grocer har äfven lem- Gzocensnat en ganska intressant afhandling om pex pygDoRsR pygmeus Pai. Sor. minutus Lins.”). meus. 3) Spätlings 'Fledernräuse kallas så emedan de sednare om aftnarna flyga ut än de öfriga. 6) Acta Acad. Cxsarex Leopold. Car. XUI, Vol. 2, P. p. 483. | 15 , Förf. har fått detta lilla djur från sin hembygd vid Neisse i Öfver Schlesien, och Prof. LicHTENsTEIN har bekräftat att det är identiskt med Parras's Sorex pygmeus, som hitttills blott blifvit funnen i Siberi- en, i trakterna vid Jenisei. Detta, det minsta af alla kända däggande djur, till- hör: således, efter Hr C: Grocers upptäckt, äfven Europas Fåuna. Hr C. Grocer inför PArras's beskrif- ning på dess Siberiska Sorex pygmaeus (ur Zoographia Rosso-asiatica) och lemnar derefter en egen beskrifning på den Schle- siska, som han närmast jemför med Herzr- MANNS Sorex tetragonurus. Sorex pyg- meus är 178” lång från nässpetsen till svansroten; häraf utgör Hufvudet 83”; Svansen håller 174” och djurets vigt är 36 gran. Hufvudet är mycket långt och smalt; svansen mycket lång, trind, ovan- ligt tjock, vid roten liksom hopknipen (ba- si quasi filo constricta Par.) täckt med långa styfva hår. Färgen ofvan och på si- dorna dunkelt brungrå med guldskimmer, förlorar sig småningom undertill i hvit- grått. Hr C. Grocer bevisar, genom utdrag ur Panras's citerade Verk, att LAXMANNS Sorex minutus, hvaröfver en af LAXMANN meddelad beskrifning äfven finnes införd. i Linnés System. I, p. 73, ej är annat än ett mutileradt exemplar af Sorex pyg- meus, som af någon tillfällighet förlorat svansen. Parras har sjelf sett LAXMANNS från Siberien hemförda exemplar. Således 14 är Sorex prgmeus Pai. Sor. minutus Linn. Sor. exilis Gwen. och S. minimus GrorfR. ej annat än ett och samma djur. På en bifogad planche finnes djuret af- tecknadt. Hr GrocerR anmärker att Savrs So- rex etruscus högst sannolikt är identisk med Sor. leucodon Herzwm. och S. Gilden- stedtii PA. Hr C. Hr C. GroGcer . lemnar i samma Af- rom handling anmärkningar öfver Menken (Mu- stela Lu-stela Lutreola Linn.), som äfven blifvit treola- funnen i Schlesien. Hr Grocer är af den mening att Menken bör räknas till Slägtet Lutra och ej till Mustela, ehuru dess tandbyggnad fullkomligt öfverensstämmer med Illerns. Samma mening skall äfven Parras hafva hyst i det han förenat Men- ken med Uttern i Slägtet Viverra. Linné deremot skall ' först hafva fört Menken bland Festlorna till Slägtet Mustela. Härvid kan dock anmärkas att Linné aldrig skilt Menken och Uttern i olika Slägten: att han ännu i sista upplagan af Fauna Svecica förde begge dessa djur till Slägtet Fiverra, (dit han likväl ej räknade IWeslorna), och att han i sista upplagan af Systema Nature, satte dem bredvid hvarandra i Slägtet Mustela. Således är det icke LinnÉ som åstadkommit den ona- turliga indelning och den ensidighet för tandbyggnaden, hvaröfver Hr C. GLoGER klagar. Äfven har Hr C. Gzrocer ej så alldeles rätt deri att Naturforskarne all- tid blott efter Parras beskrifvit detta 15 djur 7). Det är icke just sällsynt i Fin- land, och efter Finska exemplar häfva LInnÉ, Gapp, LecHE m. fl. lemnat beskrif- ningar deröfver. Hvad nu den här uppkomna hufvud- frågan beträffar, eller Menkens plats i Sy- stemet, så kan jag ej dela Hr GLoGers åsigt. Menken är ingen Utter utan en Iller, ej allenast till tandbyggnaden, utan äfven till de öfriga kroppsdelarnas form och förhållanden, ja äfven till färgteck- ningen ; endast hårbeklädnaden liknar mer Utterns. Svansen är blott vid roten li tet plattad för öfrigt trind, och långt mer yfvig än Utterns. Hufvudet ej me- ra nedtryckt än Zilerns o. s. v. I lef- nadssättet afviker han ej heller särdeles från Illern, som, åtminstone hos oss, of- tast förekommer i granskapet af vatten. Den obetydliga skillnad Hr GLoGEr trott sig finna i Illerns och Menkens tand- byggnad, har ej bekräftat sig på de exem- plar jag haft tillfälle att undersöka; hos dem är Menkens och Illerns tandbyggnad, med undantag af något olika storlek, fullkom- ligt lika. — Hr Grocer har visst rätt att man ej ensidigt bör indela endast efter tandbyggnaden; men man kan taga för gifvet, att, då 2:ne djurarter hafva så lika tandbyggnad som Menken och JIilern, äf- ven allt annat wväsendtligt är lika, och att de således ej utan våld på naturen kunna skiljas till olika Genera ?). 7) Detta påstående repeteras 3 särskilta gånger. ”) Jemf. TUuminerade Figurer till Skandina- visk Fauna, 2 Häft. pl. 8. 16 Hr GroceErR förmodar att den Euro- peiska M. Lutreola och den Nordameri- kanska M. Vison äro ett och samma djur. Parras försäkrar att han sett många skinn af M. Lutreola från Norra Amerika, och att han alldeles icke tviflar på, att ju det djur som Engelska resande omtala under namn af Minx, är M. Lutreola. Genom Hr Karms resa i Norra Amerika underrät- tas vi äfven att Must. Vison, af de der boende Svenskar, kallas Mink; och det är märkvärdigt att Svenskarne i Finland til- lägga M. Lutreola just samma namn: Mink eller Menk. — Allt detta, jemte den underrättelsen Hr Grocer meddelar, att Museum i Berlin fått en ZLutreola från Norra Amerika under namn af FZison, synes bevisa identiteten af dessa: begge Arter. Om Hr Grocer lemnar äfven några korta era aranmärkningar öfver Hafs-Uttern (Lutra Hr Gro-marina) hvaraf han vill bilda ett eget <=" Slägte under namn af Latax. Han försä- krar, att den som blott en gång flygtigt sett Hafs-Uttern icke kan tvifla på att han ju står mycket närmare Slägtet Phoca än Slägtet ZLutra. Hr GroceErR har kom- mit till dessa betraktelser genom att se det exemplar som finnes på Museum i Berlin. — Jag har äfven sett samma exemplar; men ej derföre kommit till samma resultat. Exemplaret är blott ett ungt, halfvuxet djur, och i så slätt skick att man visserligen ej deraf bör företaga sig att bilda ett Genus, 1 synnerhet om man ej en gång sett dess tand- ; 7 tandbyggnad. Genom Hr Prof. LiCHTEN- sremns utmärkta liberalitet blef jag satt i tillfälle att undersöka tandbyggnaden hos nämda exemplar. Oaktadt det är en unge som ännu har mjölktänder är det lätt att se, att djuret aldrig kan komma att räknas till Slägtet Phoca, dit Parras fört det; ej en gång till ordningen Phocacea, dit Hr Grocer synes vilja bringa sin Latax; utan måste alltid qvarblifva i samma naturliga grupp som Uttrarna. Men om det der bör stå i Slägtet Lutråa eller bilda ett eget slägte, måste vi lemna till deras afgöran- de som hafva Wullfälle att undersöka full- vuxna och väl bibehållna exemplar. Biskop HezErR omtalar, i sin MNarra- Hindu- tive of a Journey through the upperiuk at Provinces of India, Hinduernes' bruk att fånga fånga fisk med tama Uttrar. En dag" Ven kom han med sitt sällskap till en strand,Uttrar. : der han såg g9g9—10 sådana Uttrar, bund- na med långa streck vid bampupålar. Nå- gra simmade kring i vattnet, så långt strecken tilläto, andra lågo till ' hälften ned i vattnet, andra lekte och vältade sig i sanden vid strandbrädden. Man berät- tade Hr Heszer, att de flesta fiskare i gran- skapet underhöllo ett eller flera af dessa djur, som voro nästan så tama som hun- dar, och som vid fisket voro mycket nyt- tiga derigenom, att de dels drefvo fiskstim- marna i näten, dels grepo med tänderna och upphämtade större fiskar. Att fånga fisk med tam Utter har varit kändt och öfvadt af den Kaukasiska Pr. Nilssons Arsb. 1829. 2 G 18 folkstammen , äfven i den aflägsnaste forn- tid. Detta bruk omtalas” som enIbekant sak, redan 1 Zolsunga Sagan p. 36. — Äfven i sednare tider har det hos oss varit öfligt der och hvar, och en berättelse om sättet att dressera Uttrar ull fiskfångst finnes införd i K: Vetenskaps Academiens Hand- lingar för 1752, sid: 139. ”). En Hr Ape jun. har !9) lemnat under- al rältelser om en Mangust (Viverra Mungos lefnads-Linn.) som underhålles nära Edinburg. sätt: Som man vet, tillhör "detta djur Indien och Persien. Hr ApviE hade fålt sitt exem- plar från Madras, och det bade, då Berät- telsen aflemnades, ett års tid rätt godt för- dragit Skottlands kalla klimat. Det blef snart lamt. Det är alltid vänligt och lär- aktigt, utom då det äter, 1 synnerhet en fogel som blifvit lemnad lefvande. TI en sekund förlorar det då sitt fromma och smekande naturell, och får det vildaste rofdjurs arghet, murrar och biter. Med snabbhet klättrar det i buskar och dess käraste kost är småfogel. Eljest förtär det 2) Här berättas, att en Bonde i Skåne haft en så dresserad Utter, som dagligen lemnat ho- nom så mycket fisk att han dermed kunde underhålla hela sitt hushåll. — ”Då detta rön upplästes i Academien, berättade Frih. Hår- LEMAN att han här i Stockholm sett en sådan tam Utter, som vid Kungsholms bron på en liten stund dykade åtskilliga gånger ned och kom hvarje gång upp med en vacker fisk, som han bar till sin Herre.” 10) I Magazin of vatural History. Maj 1828. P: 21. 19 äfven alla de insekter det träffar. Då man ger Mangusten en lefvande råtta, ödla el- ler groda, leker han länge dermed, innan han dödar henne. Småfoglar behandlar han på annat sätt; dem dödar han isam- ma ögonblick som han fångat dem. Äfven detta är ett märkvärdigt drag af instinkten! han synes veta att fogeln lätt skulle kunna undkomma honom, om han ej genast dödades; men att han utan förlust kan först leka med råttan, ödlan och grodan. En i London nyligen utgifven Rese- pu- beskrifning i Södra Afrika !) lemnar un- dn derrättelse om Buschismännens sätt att dö- sä ate na Lejonet. Detta fruktansvärda rofdjur, döda. har, likasom dess samslägtingar, skarp syn, ÄR men slög hörsel. Då ett Lejon sofver, i synnerhet sedan det öfvermättat sig med rof, kan man kringgå det utan att det störes, och det har den egenheten, att då det plötsligt uppväckes af något som 1träf- fat eller fallit på det samma, det i ögon- blicket förlorar all rådighet och tager ge- nast flykten, så vida ingen ting håller det tillbaka. / Hyenor och Tigrar begifva sig mer- endels i hålor och kulor i bergen; men Lejonet finner man vanligen på slätterna, nära vid Antilop-hjordarna, som ständigt uppehålla sig på slätta fälten: och af ett slags instinkt undvika sådana ställen, der deras fiender plötsligt kunna rusa på dem. - ) Researches in South-Afriea &c. by the Rev. Jonn Puiuir, 20 Buschismännen- hafva märkt att Lejonet merendels vid solens upp- och nedgång dödar och förtär sitt rof. Då de vilja dö- da Lejon, efterse de derföre' hvar Spring- bockarna vid soluppgången beta. Tillika observera de om Springbockarna synas skrämda eller springa bort, emedan de deraf kunna sluta att Lejonet gjort anfall på dem. De anmärka noga stället der detta skett, och kring kl. 11 f. m. då solen brän- ner starkt, och den sökta fienden efter all förmodan ligger försänkt i en djup sömn, genomsöka de trakten sorgfälligt; och om de finna Lejonet i vårdslös trygghet, skju- ta de en förgiftad pil i dess bröst. Då Lejonet känner sig såradt, springer det upp från sitt läger, och flyr derifrån ej mindre värnlöst än en anskjuten Hind. Det är nu utan räddning förloradt; ty pi- len har genomborrat bröstet utan att den till äfventyrs bredvid liggande Lejoninnan blifvit störd i sin slummer; och Buschis- mannen vet hvar han, efter några timmar, kanske förr, skall finna sitt byte, dödt el- ler i dödskampen, Afrikas Städerna i det inre af Afrika äro un- Aye- der nätterna mycket hemsökta af Hycenor. "2": Af dessa rofdjur finnas derstädes tre arter: den fläckiga, den strimmiga, och ännu en tredje mindre än de två andra 2). Sedan folket gått till hvila, genomströfva de ga- torna med tjut, och bortsläpa allt hvad 2) Denna lärer vara Hytne rousse Cuv. Recher- ches sur le$ osseni. foss. och Hyena brunnea ”TnaunB. Vet. Acad. Handl. 21 de komma åt. Ej sällan skola de äfven bortsläpa barn, enligt Missionären MoFfrats berättelse 2): Dr WiEGMANN jun. i Berlin har be-Bastard skrifvit en märkvärdig bastard af Varg-/ Is hona och hund (Isis XXI, p. 924). En i Hund. Kongl. Menageriet på Pfauen-insel vid Potsdam underhållen Wargbona födde för ett par år sedan, med en Rapphönshund, 3 valpar, som Utill utseendet voro ganska skiljaktiga. Skada att de alla 3 voro ho- nor; af olika kön skulle de lemnat tillfäl- le att försöka om dessa slags bastarder fortplanta sig med hvarandra. Den ena dog under förra vintern. De två andra såg jag förliden sommar på Pfauen-insel. Den ena af dem, som till färg och former mest liknade modren, hade äfven Vargens löm- ska och skygga blick; den andra är — som Hr WiEGMANN riktigt yttrar sig — i alla afseenden en Rapphönshund, enfärgadt svart med ett hvitt streck under halsen ned mellan frambenen. Då jag gick in i deras rum, skyndade den förra bastarden bort i en vrå, från hvilken han förstulet betraktade mig med Vargens lömska upp- syn: den sednare stannade framför mig på golfvet, såg mig förtroligt i ögonen och vickade litet med svansen. Underligt nog är det hvarifrån den svarta färgen kom- mit, då modren var Varg, och fadren en snöhvit Rapphönshund med bruna öron. 5) Joun Putur: Researches in South Africa. Fennec, en Räf- art. Indiens 22 Rörande det ofta omtvistade Afrikanska djuret Fennec eller Cerdo (hvaröfver en beskrifning med figur redan finnes införd i Kongl. Academiens Handlingar för år 1777» p- 265), har Dr LevcArTt lemnat yt- terligare upplysningar i Isis 1828. H. III & IV, p. 296. Hr LevzxArt har redan i samma Tidskrift för 1825, 2 H. s. 211, lemnat en noggrann beskrifning deröfver, och visat att det hörer ull afdelningen Vulpes i Slägtet Canis Linn. samt i följd deraf kallat djuret Canis Zerda fö) AL närvarande uppsats har Hr LeuvxArT vi- dare bestyrkt sin åsigt genom jemförelse mellan skelettet af detta djur och den all- männa Riäfven, (Canis Vulpes Linn). Af skelettet lemnas beskrifning. Dr RicHARDson meddelar i FRANKLINS Narrative of a second expedition to the shores of the polar-Sea (London 1828) en kort notice om instinkten hos Nordameri- kas Svarta Räf, och hvaraf man ser att denna ej eftergifver den röda i slughet >). I Edinburgh Journ. of Science N:o Björnar XVI, p. 338, finnes en Artikel öfver In- diens Björnar. Indien har 3 arter af detta Slägte, nemligen Ursus labiatus eller U. lIongirostris, som längst varit känd i Europa; Ursus malayanus, beskrifven af HorsFieErpD och Rarfies, samt Ursus Thi- betanus hvilken först blifvit som egen art beskrifven af Duvavucenr. Ur en Indisk 4) Jemf. Årsber. 1826. p. I 3) Jemf. Illum, Figurer till Skandinavisk Fauna "IPL 0Y: 23 Journal införes p. a. st. tillägg och rättel- ser till Hr Duvauvceirs beskrifning, efter lefvande exemplar som finnas i Menageriet i Barrackpore. Ursus Thibetanus är kol- svart, glänsande, med brungrå nos, till skapnad som Hundens, och med en tre- kantig hvit fläck under hakan, samt en halfmånformig af samma färg på bröstet. Klorna korta och svaga; djuret klättrar dock med lätthet i träd; synes ej vara så argsint som Ursus labiatus (Jemf. Fror. Notiz. XXI, p. 230). Ö « Hr Prof. LicHTENSTEIN 1 Berlin, hvarsHr Lien grundlärda Afhandling om det nOPdNiga TENS Afrikas Antilop-Arter i förra Årsberättel- ser Di- sen (p. 9-) blifvit anmäld, har äfven un- pure der detta år lemnat en mycket intressant och grundlig Monographie, upplyst genom illuminerade Plancher, öfver de bittills bekanta arter af Slägtet Dipus 5). - Det är intet tvifvel underkastadt att ju Monogra- phier, författade med den utförlighet och grundlighet som Hr LIicHTENSTEINS, äro för det närvarande mest behöfliga, och bidrar ga mera till vetenskapens framsteg, än al- la systematiska utkast. Då Hr LicHTEnstEIN företog detta ar- bete voro ej mer än 2:ne arter af Slägtet Dipus tillräckligt kända och beskrifna. Dessa voro Mus Jaculus och Mus Sagitta Pari. — Lisst hade i sitt System ej upp- tagit mer än en hithörande art, som han 9 Ueber die Springmäuse, oder die sämtliehen EA PTS F bis jetz bekannten Arten der Gattung Dipus; von M. H. C. LicuTENSstEIn. Berlin 1828. 24 kallar Mus Jaculus. ScHreEzEr hade väl skilt dessa arter från Slägtet Mus, och bil- dat för dem ett nytt under namn af Di- pus; men han hade i detta nya Slägte upptagit åtskilliga arter som icke hörde dit. IrriceER inskränkte först Slägtet Dipus inom sina beböriga gränsor, genom , att derifrån skilja Slägtena Pedetes och Meri- ones. Han upptog också de 3:ne af Par- rAs anförda varieteter af dess Mus Jacu- Zus för egna arter, tillade ännu tre, efter andra författares uppgifter, så att han till- sammans anförde 7 arter. Dock hade han ej baft tillfälle att sjelf granska dem, och i det hela taget visste man ej mer om des- sa djur än det som Panrras för fulla 50 år sedan anfört. Genom de specimina som Hrr Hempr- RIcH och EHRENBERG samlat och hemfört från Egypten, Nubien, Arabien och Syrien, samt Hr Eversman från Siberien och Kirgi- siska Stepperna, har Hr LicHtEnstein blifvit satt i tillfälle att företaga dessa intressanta undersökningar. Hos de djur som höra till detta Släg- te råder en ganska stor disproportion mel- lan främre och bakre extremiteterna; de främre finnas blott som rudimenter: de bakre äro deremot mycket långa och bak- delen af kroppen mycket tjock. Frambe- nen äro försedda med 5 tår; bakbenen hafva aldrig mer än 3 tår som :' under gå- endet röra vid marken, samt 1 eller 2 bi-tår (digiti spurii) som sitta högre upp och röra ej vid marken. 25 Enligt RuporpHis och Ottos undersök- ningar äro nästan alla ben i bakre hälften af kroppen ihåliga, utan diploé, samt skö- ra och hårda som fogelben. De äga också en hög grad af spänstighet. Dessa djurs rörelser bestå i skutt, som snarare kunna jemföras med Gräshoppans bågsprång , än med Kangurul”s tunga och släpande hopp. Dessa skutt skola, med någon ansträngning, kunna bringas ända till vid pass 20 gånger längden af hela djurets kropp. Således skall en Dipus af 6 tums längd kunna taga skutt af 10 fot. Alla till detta Slägte hörande arter bebo de torra och sandiga Stepplanden i det nordliga Afrika och det vestra Asien. De vistas i konstigt gjorda underjordiska bon, försedda med rymliga kamrar och flera utgångar, hvilka de tillsluta sedan de gått in. Om dagarna ligga de i denna kula och lemna den då icke frivilligt; om nätterna äro de i rörelse och samlas stun- dom i mängd kring de resandes läger. Det skall då se rätt narraktigt ut, när de skutta kring i månskenet. Arterna af detta Slägte äro hvaran- dra mycket lika och hafva äfven, i det hela taget, samma färg och samma allmän- na former. Dock äro proportionerna kropps- delarna emellan olika hos de skilda arter- na; och att dessa olikheter äro constanta, derom har Hr LicutEnstrin kunnat öfver- tyga sig, då han af de flesta arter haft tillfälle att jemföra 3—4 exemplar: af nå- gra ända till 3—10. Det är derföre des- sa kroppsdelarnas olika förhållanden till 26 hvarandra, af hvilka Hr LicHTEnstTEn huf- vudsakligen valt Diagnoser för Species, t. ex. öronens storlek. och förhållanden till hufvudets längd: längden af svansen: läng- den af foten (tarsen och tårna) m. m. är räknad i tolftedelar af kroppslängden. An- talet af bi-tårna (digiti spurii) har gifvit karakterer för Slägtets underafdelningar. På detta sätt har Hr LicHTENSTEIN be- stämt 14 arter, nemligen: Bakfötterna utan bi-tår: 1. Dipus Sagitta Gm. — 2. D. egyp- tius Hemer. & EnrREenNg. 3. D. Locusta IU.— 4. D. Telum Lickt. — 5. D. Lagopus Licat. 6. D. hirtipes ILicnTt. Bakfötterna med 1 bi-tå: 7. Dipus tetradactylus. Bakfötterna med 2 bi-tår: 8. D. Jaculus Gm. 9. D. Decuma- nus LicHtT. 10. D. Spiculum; 11. D. Halticus Il. 12. D. Pygmeus Ill. 13. D. Elater Licet. och 14. D. platy urus LicHt.— Af 10 arter äro illuminerade Plancher bi- fogade. Hr Hr C. Grocer har i Isis XXL p. 833, Gzocer lemnat Aphorismer af naturhistoriskt och om Ratt- NI le : . slägtet. kritiskt innehåll, om de Tyska, i synner- het de i Schlesien förekommande små arter af Slägtet Mus. Intressanta jiaktta- gelser meddelas här om Mus musculus, M. sylvaticus, M. agrarius, M. minutus. Mullva- Om Mullvadens förmåga att se har dens GEorFrov S:r Hiame uppläst en afhandl. ST i K. Vet. Academien i Paris d. 15:desynför- Sept. Resultatet af Hr GzEorrfroys -under- "5 sökningar är, att Mullvaden verkligen kan se, oaktadt man nekat honom syn-nerv, derföre att denna, i anseende till hörsel- apparatens stora utveckling, tager en annan direction än den vanliga. - Jemf. Bullet. des Sc. Nov. 1828, p. 388. En intressant underrättelse om djuretom Dju- Chiru, eller Himalayabergens FIER ORD a har Hr Hopcson, General-Intendent öfver Brittaniska Indien, lemnat i Calcutta Jour- nal 7). Berättelserna i 'Indien om detta djur likna mycket sagorna om norra Af- rikas och Arabiens Enhörning, att detnemli- gen skulle vara till växten som en hjort med ett rakt horn i pannan och vara mycket stridbart. Enskilta horn af detta djur hade tid efter annan blifvit nedsända till Asiatiska Societeten. Det djur som Hr HopnGson beskrifvit och hvaraf han skickat hornen och skinnet, hade dödt i Rajah's af Nepal Menageri, dit det blifvit skänkt af LaAmA'nN af DicurcH. : Det hade i lifsti- den inga af de fruktansvärda egenskaper, hvarmed Ruortess utstyrt sin Chiru. Det var en Antilope med alla detta djursläg- tets allmänna egenskaper: dess långa spet- siga horn hade en trefaldig krökning och voro försedda med ringar vid roten. Ar- ten befans vara ny, och blef af Dr Azer beskrifven, under namn af Antilope Hodg- sonii, efter dess upptäckare. 7) Brewsters Edinb. Journ. VII p. 163, 28 En förs Hr Vzrounxk har trott sig upptäcka en Rag örter art af Ren 1i ett Ren-cranium, som art frånhan examinerat och som kommit från Nor- Norrige-rige. Skillnaden mellan detta och andra af honom undersökta Ren-cranier bestod deri att detta var kortare och bredare, bå- de i allmänhet och i de särskilta delarna. Hr Vzoux kallar denna förmodade nya art: Cervus (Tarandus) platyrrhynehus.— Då man likväl besinnar att Renen, liksom - kon, är ett tamt djur, som i fångenskapen, under talrika generationer, undergått be- tydliga förändringar; skall man utan tvif- vel finna det något förhastadt att, efter dylika små individuella skiljaktigheter (som dock blott bestå i ett mer eller mindre) vilja i systemet införa nya arter. Jemf. Bullet. des Sc. Nov. 1828, p. 389. Ei nye Samma Hr Vzrounik har upptäckt och ben hos heskrifvit ett nytt ben hos Renen. Detta ”"e" ben ligger mellan intermaxillarbenet, näs- benet och öfverkäksbenet. Spår dertill finnas äfven hos Elgen, Dofhjorten, Rå- bocken; men hos dessa växer det förr till- hopa med de nästgränsande benen, än hos Rendjuret. Hr Vnrorik kallar det os su- pramaxillare accessorium. Camreer hade nekat os peroneum hos Renen; Hr Vrounk har funnit det, ehuru det är mycket litet. Om Asi- Beträffande den Asiatiska Elefantens re storlek har Hr Brewster i sin Edinb. tens Journ. VIL, p. 164, infört en underrät- storlek. telse som han fått från en Correspondent i Indien. Enligt denna blir nämde djur aldrig, som man hittills trott, femton el- 29 der sexton fot högt; Correspondenten tror att det aldrig går öfver elfva. För några år sedan hade han 1 Calcutta Journalen infört en Annonce, hvari han anhöll att få underrättelse om någon Elefant, som öfverskred sistnämde mått; men der kom aldrig något svar. Hr Honpcson har meddelat underrät-En ung telse om en ung JVoshörnings tillväxt NR och lynne. Djuret mättes ej förr än eler HINGEe var 3 dagar gammalt, då det höll 2 fot ih” höjd och 3 fot 43 tum i längd. Då dju- ret var en månad gammalt, hade det vu- xit 5 tum i höjd och 523 i längd. Deref- ter aftog tillväxtens hastighet. Vid 19 månaders ålder höll det 4 fot 4 tum i höjd och 7 fot 43 tum i längd. Fållarna ihu- den voro utvecklade vid 14 månaders ål- der och vid 1g var näshornet 2 tum långt. Efter Hr Hopcsons iakttagelser åtgår en lång tid innan djuret blir fullväxt, — hvilket man äfven kan sluta deraf att det går drägtigt i 17 månader. Den tama un- ga Noshörningen är mycket from och fred- lig och visar sig sådan äfven mot okända. Deraf tror Hr Hopcson att man kan: täm- ja Noshörningen, tvert emot alla författa- res uppgifter; hvilka framställt detta djur som i högsta grad vildt och obändigt. Af det märkvärdiga Tapir-slägtet kän- En ny de man länge ej mer än en enda ATt;art från nemligen Tapir americanus Gmer. från deAndiska lägre sumpiga trakterna af södra Amerika, — "fr och denna art: har redan i 300 år varit bekant. Först för 10 år sedan uppptäck- te Hr DiarpD en: ny art af detta Slägte, 30 som förekommer på Sumatra och i Pro- vincen Malacas skogar. Denna Taphir är, under namn at Maiba aftecknad i Hr Fr. Cuviers sköna Planche-verk: Histoire Natur. des Mammif. Tom. I. — Hr Rounin har nu upptäckt en tredje ”Tapir-art i de höga regionerne på Cordillererne bland Andi- ska ber gen, samt uppläst en Afhandl. der- om i Parisiska Vet. Academiens samman- komst .d. 9 Febr. — I anledning af gam- la Spanska Chrönikskrifvares berättelser, hade Hr Rouunin länge förmodat att södra Amerika ägde en Tapir- -art, utom den re- dan kända: ändtligen fick han tillfälle att genom egen iakttagelse öfvertyga sig derom. Då han sistlidet år befann sig 1 Bogota erfor han att man dödat 2:ne Tapirer, en . dagresa från Staden, 1 en höjd af ungefär 9000 fot, och således vida öfver den höjd som den förut kända Tapiren kunde hin- na. Han reste dit och fann genast att det var samma Tapir -som den Vizpo och de gamla Spanska Chronisterna omtalat: — Anmärkningsvärdt är att cranium af den- na Tapir-art har en ganska stor likhet med cranium af ett Palwcotherium Cuv.”?). Hr: Rouvnun förevisade i Academien ett exemplar från Museum af detta sednare, och man fann, vid jemförelsen mellan det och hans Tapir, denna likhet ganska påfal- "lande. öron Hr L. Epomosston har skrifvit en Af- sor omhandling om Phocaceernas (Skälarnes m. rå fl.) förmåga att under dykandet hålla 8) Ett af de utdöda djurslägten. 3i andedrägten ?) till slut påstår Förf. att Phoca vitutina och barbata skiljas deri- genom att den sednares ungar ej kunna simma eller dyka med lätthet förr än 4— 6 veckor efter deras -födsel; den förras deremot så snart de kommit till verlden. Jag tviflar på riktigheten af denna uppgift, emedan jag aldrig förr hört talas om någon Phocacé, hvars ungar kunnat med lätthet simma och dyka så snart de kommit till verlden; tvertom stämma alla underrättelser deri öfverens att Skälarterna föda sina ungar på isen eller på stranden och dägga dem der under flera veckor. Sådant är äfven förhållandet med Öster- sjöns Skälar, bland hvilka Phoca vitutina också finnes. Hr Prof. ÖDMANN som i K. Vet. Academiens Handl. 1784, p. 82, skrif- vit. ganska intressanta Anmärkningar om Skälslägtet i Östersjön, yttrar sig (sid. 35) om dessa sjödjur: ”Man skulle lätt tro att ”Skälungen, som för sin dumhet kallas ”Skältok, hvarken kan simma eller trifvas ”under vatten; ty han ligger ständigt på ”iskanten, der modren' planterat honom, och då skyttar nalkas, är nöjsamt att se huru den omtänkta modren fattar ungen i sin mun och för honom till något mera tryggt isstycke, der hon lägger honom och simmar bredvid detsamma. Då alla Skä- lar fortsätta sin flykt med dykning, vidta- ger dock modren aldrig denna utväg, då hon för sin unge; lägger honom ej hel- ler uti vattnet. ?) Bullet. des Sc: n. 5, p- 114. 32 Äfven Sjö-Elephanten (Phoca probo- scidea) föder, enligt PErons intyg '9), sina ungar på sjöstranden; och både fadren och modren hålla sig med ungen på landet under hela den tid han diar, hvilket va- rar kring 7—8 veckor. Då ungarna sy- nas starka nog, föra de dem till sjön o. s. v. (I samma uppsats lemnas flera in- tressanta uppgifter om denna colossala Skälarts lefnadssätt). Genom ögonvittne vet jag att äfven Phoca leonina och Phoca ursina födå och dägga sina ungar på stranden. Det har redan blifvit anmärkt att de gräsätande Cetacegerne, genom sitt run- dade hufvud, nakna hud, 2:ne bröstvårtor, borstbeväxta öfverläpp m. m., sedda på afstånd , med hufvudet och bröstet uppsti- gande 1 vertikal ställning öfver vattenytan, lätt kunnat gifva anledning till fablerna om Tritoner och Sirener (Cuvier Regne Animal I, p. 273). —1I anledning af de berättelser som man får höra bland fiskare- allmogen vid kusterna af Nordsjön, om s. k. Hafmåän och Haf-fruar , har man derföre länge: förmodat att någon art af gräsätande Cetace verkligen funnes idet- ta haf. (Jemf. Skand. Faun. 1; p.- 395). Detta ännu obekanta sjödjur kallas af kust- allmogen i Norrige Havmand, på Island Marmennil på Färöarne Marbendil och på Shetlandsöarne Mermaid. För 10) Account”; of the habits of the Sea-Elefant; by Peron. Edinb. Journ. of Science Vol. VIL Apr. —Oct. 1827, p. 73. d 33 För få år sedan skall en sådan Mer-En Mer- maid hafva blifvit fångad af några fiskare Rd vid Shetlandsöarne ungefär 5—6 mil frånvilShet- landet, i Juli månad !). Då de uppdrogo Bara sin Torsklina (långref eller storbacke) blef- vo de bestörta att se den hafva fastnat i halsryggen på ett djur af en besynnerlig skapnad. De togo det dock in i båten och hade det der någon tid; men då de varseblefvo dess mamme pectorales och sågo det flåsa, eller som de uttryckte sig ”gäspa”, erinrade de sig det gängse skroc- ket att det vore olyckligt att döda en Mermaid — och de kastade djuret genast öfver bord. 7 Fredsdomarn i orten, Hr ArTtHuUrR Ni- CcOLSON, en af de upplystaste Possessionater i Shetland, kallade fiskrarne för sig, lät dem aflägga ed och tog protocoll öfver de- ras beskrifning af djuret. Detta synes hafva varit en hona, eme- dan dess 2:ne mamme pectorales voro framstående och svällda. Huden var glatt och slipprig, ljusgrå på ryggen, rent hvit på magen. Vid utsidan af mamme&e voro två simfötter- som slutades med fingrar förenade genom en hud. Ögonen små af blå färg. Munnen var så stor att han, då han vidt öppnades, kunde rymma en knyt- näfve. Halsen var utmärkt kort. Krop- pen mättes ej, men förmodades vara litet mer än 3 fot lång, och tjockleken vid sim- ') Edinburgh philosophical Journal Octob. — Dec. 1828, p. 57. Pr. Nilssons Ärsb. 1829. 3 34 fötterna kring 22 fot. Från midten till- spetsades kroppen hastigt mot stjerten, der han syntes vara blott vid pass fyra tum i omkrets. Stjerten var horizontel och af en halfceirkelformig skapnad m. m. Fiskarena tillstodo uppriktigt att de ej sett efter hurudana tänder djuret hade. Äfven sade de, att djuret hade ingen näsa utan 1 dess ställe blott två öppningar eller flåshål. Det hade inga yttre öron, men då fiskarena talade, satte djuret i rörelse tre bråsklika borst. Denna beskrifning är sådan att den ej gerna kan vara diktad af fiskare, Oak- tadt dess ofullständighet, igenkänner man dock tydligen deri ett djur som tillhör familjen Sirenia Ilig. och Cetacés her- bivores Cuv. Hr ArtäHUuR Nicorson har utsatt belö- ning för den första båtbesättning, som bringar honom ett sådant djur som det beskrifna, och man väntar att han, om något fås, lemnar det till någon Naturfor- skare att närmare undersökas. Hr Prof. Rosestrar har utgifvit en Lithographierad Planche in folio, åtföljd af naturhistoriska anteckningar, öfver den Hvalfisk som, i April 1825, strandade vid vestkusten af Räugen. De större Hval- arterne får man väl ej sällan se i hafvet utanför våra nordliga kuster; 1 synnerhet har jag ofta sett dem i Augusti, då deras parning skall inträffa. Men det är blott de öfra delarne, först af hufvudet ?) sedan ?) I samma ögonblick som de uppsticka hufvu- det, uppstiger en wattenstråle, likt en fon- 35 af ryggen och sist af stjerten, som visa sig öfver vattenytan. Mera får man ej se af djuret. Ytterst sällan är någon Naturfor- skare tillstädes då en Hvalfisk strandat eller blifvit fångad; om han 'ock vore det, ligger kolossen till större delen i vatten och kan således ej beskrifvas eller aftecknas. Det är också derföre som vår kännedom om dessa djur är så ytterst ofullkomlig, och man kan väl med skäl påstå att man än- nu knappt gjort det första säkra utkast till deras Naturalhistoria. Hr RosentHArn har derföre gjort vetenskapen en ganska be- tydlig tjenst, genom att hafva lemnat en trogen figur af djurets yttre form och ut- seende. I en år 1825 utkommen afhand- ling >) har Hr RosEntHAL, 1 förening med sin Collega Prof. HornscHucH, lemnat en utförlig Beskrifning öfver samma Hval, som anses vara identisk med Faszricu Balena rostrata var. major. Från denna art me- na förf:ne att så väl Bal. Boops som B. Musculus äro skilda, så att nordsjön skul- le åtminstone hysa 3 arter af Hvalar med räfflad buk. Den här aftecknade Fen- hval höll i längd 44 fot 10 t. Pr. mått, taine ur spruthålet, fördelar sig i luften och nedfaller som regn på hafsytan. Detta factum har någon tid blifvit bestridt; men det låter ej vederlägga sig. Utom min egen och Fa- BERS erfarenhet, tror jag mig med säkerhet som vittnen kunna åberopa många ännu lef- vande Naturforskare t. ex. Hr v. Cuamisso, Hr Prof. A. Retztvs, Hr Dr TatENEMANN m. Å. ?) Epistola de Balenopteris quibusdam &c. 36 i höjd, i. trakten af bröstfen. kring 7 fot; bröstfenorna 5 f. 6 t. långa. Vid Ostende strandade en Hval, i början af November 1827, som äfven hör- de till afdelningen Balenoptera. Denna var vida större än den förra; ty han böll i längd öfver 80 fot. Hr van BrevA har gifvit dess yttre beskrifning och dimen- sioner, och Hr VAN DER LINDEN här lem- nat noticer öfver dess skelett. Den sist- nämda - förf. anser arten för obeskrifven, åtminstone olik dem hvaraf skeletter fin- nas i Paris och Berlin '”). 4) Jemf. Bullet. des Sciences Oct. 1828 p. 208—9. 37 Ornithologie. 3 Hr Temminces förträffliga verk: Plan- '"Tem- ches coloriges d'Oiseaux har under åretprunches blifvit fortsatt. Detta mästerliga arbete colo- skall, ej mindre för sin grundliga text, än "fe" för sina utmärkt sköna figurer, alltid inta- ga ett af de första rummen bland verk i Ornithologien. Vi önska uppriktigt att Förf., till sann vinst för vetenskapen, oaf- brutet måtte fortsätta det. Sedan "förra Årsberättelsens aftemnan- de hafva vi deraf erhållit 76, 77 och 78 Häftet. > Det första af dessa Häften börjar med en intressant beskrifning öfver Slägtet Grus Pau. och ett uppräknande af alla till det- ta Slägte hörande hittills bekanta arter. Hr Temminck känner deraf med säkerhet 11, nemligen: 1. Grus carunculata från södra Afrika. 2. — Antigone från Indien och Persien. 3. — Jeucogeranos från Europa, Ja- pan, och norra Åsien. 4 collaris från China, och troligen från Japan. — leuchauchen från Japan. — cCinerea från Europa, Asien, Japan. I pavonia från hela Afrika. paradisea från södra Afrika; kan- ske Indien. virgo från norra Afrika, Asien och Europa. americana från åtskilliga trakter af Amerika. canadensis från norra Amerika. | - SS | I 38 Anmärkningsvärdt är det som Hr Tem- MINCK anför om vår allmänna Trana (Grus cinerea) att hon skall flytta från öster åt vester; ej som Storken, från norr åt sö- der. — I texten till Grus leucauchen Termm. upprepas samma mening, ,att allmänna Tra- nan kommer om vintren till det sydve- stra Europa t. ex. till Holland, från Asi- ens gränsor, der hon kläcker 1 stora floc- kar; och af exemplar som Hr TEmmMIncK fått från östra Asien, slutar ban, att denna fogels migrationer ske i en direction från öster åt vester. Jag kan icke inse några giltiga skäl till denna Hr Temmincks me- ning. Att Tranor om sommaren finnas i östra Asien, och att samma fogelart först mot vintren infinner sig i Holland, bevi- sar alldeles icke att artens migrationer ske i den angifna rigtningen, ty det är icke sannolikt, ännu mindre bevist, att det är samma individer som om sommaren bebo östra Asien och om vintren infinna sig i sydvestra Europa. Tvertom är det enligt all analogi högst sannolikt, att de Tranor, som mot vintren infinna sig 1 Holland, komma dit från Skandinaviska halfön, och att de således verkligen flytta 1 en rigt- ning från norr åt söder. Men Hr Tem- MINCK synes glömma, att denna fogelart äfven tillbringar sommaren och fortplantar- sig 1 Sveriges myror och kärr. Det är dock redan anfördt i; Ornithol. Svecica II, p.- 35. Samma anmärkning kunde göras vid den påföljande artikeln hvari Hr TEMmminck yttrar, att Sidensvansen (Bambycilla gar- 39 rula) kommer till oss från östra trakterna, . af det skäl, att denna art äfven finnes på Japan. — Fullkomligt utredd är visserli- gen ännu icke denna fogels naturhistoria; men att han ej kommer till oss från Ja- pan utan från Norden, är klart deraf, att han mot vintren alltid förr visar sig i de norra än i de södra trakterna af vår halfö, och att han, midt om sommaren, träffas partals i de inre skogfulla trakterna af Finland , norra Vermland o. s. v.— Att han förekommer både i Sverige och Japan, är för öfrigt ej mera besynnerligt, än ätt många andra fogelarter äro gemen- samma för båda dessa länder. Ingen en- da fogelarts migrationer från öster åt ve- ster äro ännu tillräckligt constaterade. Af Slägtet Bombrcilla Briss. uppräk- nar Hr Temminck 3 arter: 1. B. garrula från Europa, norra Amerika och Japan.— 2. B. phenicoptera: Japan; och 3. B.ce- drorum från norra Amerika, R Äfven öfver Mås Slägtet (Larus Linn.) lemnar Hr Temminck en ganska intressant generisk öfversigt, samt beskrifver dessa foglars allmänna egenskaper och- lynnen. Enligt Hr Temmisck äro de verkliga Ga- mar för haf och stränder, som sluka allt hvad de komma öfver, och ”en sjuklig el- ler sårad individ, vore han också af de- ras egen art, blir i ögonblicket sönder- huggen och uppslukad.” Så rofglupska har jag dock ej märkt dem vara. Hr ”Temminck förenar de nygjorda Slägten Gavia och Xema med Larus; och utan tvifvel med mycket skäl. Han -an- 40 märker att Slägtet Xema blifvit skildt från Larus endast derföre att den art man fun- nit (Xema Sabini) hade klufven stjert. Men denna samma art har som unge tver- stjert. Larus minutus deremot har som unge klufven stjert och skulle - följaktligen i denna period höra till Xema; men i en' följande till Larus. Hr: Temminck uppräknar af detta Släg- te 21 arter: 1. Larus glaucus Bruns. NB. Denna art är aldrig funnen 1 Sverige. Den art som af Dr ÖDMANN m. fl. och äfven af mig blifvit kallad L. glaucus , är La- rus argentatus. N. 2. Larus marinus — allmän i Nord- och Östersjön N. 3. Larus leucomelas 'TEeEmm. stränderna af Oceanien. 4. Larus ichthyetus. De varma trakter- na af Asien; utloppet af Ganges, norra Afrika, röda hafvet; sällan Europa. 5. Larus argentatus allmän vid alla våra kuster. N.: 6. Larus flavipes (eller L. fuscus Linn.) mindre allmän vid våra södra än nor- ra kuster. Benämningen fuscus är i flera afseenden bättre än flavipes N. 7. Larus glaucoides (är IL. leucopterus Fazer) finnes vid våra. kuster; men sällan. N. 8. Larus melanurus 'Temm. Japan och Asien. T. 9. Larus Audouini. Södra Europa. T. 10. Larus eburneus. Stundom vid Nor- rige N. II. I2. 13. 14. 15. 16. 17 18. 19. 20. 21. 4 AI Larus canus kallas Mouette å pieds bleus: har dock stundom gula ben. Vår allmännaste art. N. Larus tridactylus. - Vid norra Norrige om sommaren; vid Bohus Län, och Skåne om vwvintren. N. Larus melanocephalus. Östra Europa och Asien. T. Larus cirrocephalus. Södra Amerika. Larus leucophthalmus. Norra Afrika, röda hafvet, Indien. Larus atricilla norra Amerika och medelbafvet (!) Larus ridibundus. Södra Sverige — ej åt norden. N. Larus Capistratus. Norra Europa. Temm. Ännu aldrig sedd vid Skan- dinaviens kuster. N.: Larus melanorhynchus: södra Ame- rika. Larus Sabini. Spetsbergen &c. än ej sedd vid Skandin. N. Larus minutus. Kläcker på Gott- land N. >). Följande arter äro i dessa Häften afbildade: Ardea leucauchen; Bombycilla phoenicoptera; Picus melanopogon, Hypothymis chrysorhoéa. Ixos squamatus; Ixos Chalcocephalus; Hemi- podius varius, Hemipodius Dussumier. = Fal- co rapax; Diomedea melanophris; Psittaciro- stra icterocephala; Merle messager. Larus melanurus; Cypselus pygargus; Cypsel. am- brosiacus. = Falco Maurus, Perdix megapo- dia & et 2; Parra gallinacea; Pique-boeuf bec- corail. Malurus gracilis; Malurus clamans ; Mal. polychrous. Svenska fogelar- ter fun- na på Japan. Svenska fogelar- ter i Benga- len. 42 Herr Temminck lemnar, i texten till Bombycilla phoenicoptera, en förteckning på de Europeiska fogelarter hvilka Doctor SieBorpD funnit på Japan och hemsändt deri- från. Jag vill häraf anföra dem som äf- ven förekomma i Sverige: Falco Buteo, Nisus; Garrulus glandarius; Bombycilla garrula; Pyrrhula vulgaris; Fringilla coccothraustes ; Cuculus canorus; Picus canus; Grus cinerea; Scolopax Gallina- go; Anser albifrons; Anas tadorna, bo- schas, clangula och Crecca; Mergus ser- rator ; Carbo cormoranus. Visserligen är det en ganska vidsträckt utbredning för en och samma fogelart att bebo' så väl Japan som Skandinavien; men vi böra besinna alt Japan, med Spaniens latitud, har ungefärligen Tysklands elimat ” och att alla här uppräknade foglar äfven förekomma i Tyskland. Ännu underligare torde det förefalla att en hel hop Svenska fogelarter förekom- ma i Hindostan och Bengalen, der en myc- ket högre temperatur är rådande. Doctor SUNDEWALL som derifrån nyligen hemkom- mit till Sverige, har, under ett kort vistan- de derstädes, träffat följande Svenska fogel- arter: Falco Tinnunculus (från Ceilon); Corvus corone; Fringilla domestica; Mo- tacilla alba ; Mot. flava; Anthus arboreus; charadrius minor ; Totanus ochropus ; Fulica atra ; Anas gquerguedula , vid Cal- cutta ; Podiceps minor; Hirundo rusti- ca vid Sucsagor, ett Indigo factorie ungefär 6) Rörande Japans climat; jemf. PALMBLADS Handbok i Geographien I, s. 24. ” 43 8 Sv. mil norr om Caleutta. Den sistnämde arten fanns derstädes temligen talrikt den 20—26 Mars 7). Herr Savi, Professor i Pisa, har ut- Savrs gifvit 1:sta Tomen af sin Ornitologia Tos- Ela G cana. Boken börjas med en Inledning,Toscanu. hvari planen för arbetet antydes. Sedan förf. uppräknat och i korthet granskat dem, som före honom skrifvit om Italiens foglar, lemnar han några anmärkningar öfver clas- sificationen och nomenclaturen; och för Be- gynnaren upplyser han äfven Terminolo- gien genom figurer. Derefter följa beskrif- ningar öfver Ordningar, slägten och arter. Då ordningarna äro vidlyftiga delas de i Tribus; Slägtena 1 Familier. Diognoserna äro på latin och Italienska; öfriga texten, som innefattar beskrifningar på hanne, ho- na, ungar, lefnadssätt, fortplantning, jagt, fångst o. s. v. är på Italienska. Öfver nå- gra arter lemnas figurer i lräsnilt. Första Ordningen: Roffoglar (Acci- pitres) innefattar 5 slägten och 35 arter. Således har Toscana 35 arter af Rof- foglar: Sverige har af denna ordning blott 30 arter. Af de 35 Toskanska arterna saknas hos oss 13; men deremot hafva vi 8 arter som icke finnas i Toscana. 22 ar- ter af denna ordning äro för dessa olika latituder gemensamma >). 7) Till dessa kan jag lägga följande Svenska foglar från Java, som finnas på vårt Zoologi- ska Museum: Charadrius apricarius, Totanus Glareola, Scolopax Gallinago. 3) Toskanska : Gemensamma : Svenska: Vultur cinereus. Falco Halizetus. Falco Islandicus. — fulyvus. — Albicilla. — — Lanarius, 44 : Det skulle förvåna oss att finna så äk- ta Nordfoglar som Falco Haliwctus, La- gopus, Subbuteo; Strix Otus, brachyotos, Tengmalmi m. fl. upptagna uti Italiens Fauna, om vi ej visste att alla dessa ar- ler äro flyttfoglar, som mot vintren anstäl- la långa resor mot söder, och om Herr Savi icke tillika upplyst att han icke uti Italien träffat nästet till någon enda af dem. De individer som han sett och beskrifvit äro således uti Italien under vintertiden fremlingar, ankomna från nordligare länder. Vid den uggla som Herr Savi kallar Strix passerina Lis. får jag anmärka, att den alldeles icke är LissÉs Strix passeri- Toskanska : Gemensamma: Svenska : Neophron percnopterus. Falco fulvus. Falco borealis (Ossifragus.) Gypaétus barbatus, — nevius. Strix Nyctea. Falco imperialis. — Buteo. — — ulula: — Bonelli. — Apivorus. — — passerina Lin. — Gallicus. — Lagopus. — - Lapponica. — ater. — Milvus. — liturata, — Tinnunculoides. — peregrinus. — Vespertinus. — Subbuteo. — Cineraceus, — - Lithofalco. Strix Scops. — Tinnunculus. — flammea. — palumbarius. — Nisus. — rufus. — cyaneus. Strix Bubo. — Otus. — brachyotos. — Noctua. — Teugmalmi. — Aluco. Å5 na, utan em annan art, som LinsÉ- aldrig beskrifvit eller namngifvit: det är deremot de gamlas JfVoctua eller Noctua Minerve, och det var just den som Grekerna satte såsom Symbol på vishetsgudinnans hjelm. Athen var Minervas Stad; der hade hon sitt tempel och sin dyrkan: der fanns också ifrå- gavarande fogel i sådan mängd, att Grekiska ordspråket skicka ugglor till Athen”) be- tydde detsamma som vårt: bära vatten till brunnen. Och det torde förtjena näm- nas, att efter så många seklers förlopp, se- dan Minervas dyrkan upphört och dess tempel instörtat, bor ännu hennes fogel qvar i ruinerna af hennes Stad. De indi- vider från Athen, som jag sett, har jag äf- ven haft tillfälle att jemföra med figurer på antika mynt från Athens blomstrande period, hvilka föreställa Minervas fogel. Denna art förekommer äfven hos oss i det sydligaste Sverige, men ytterst säl- lan. Strix passerina deremot är hos oss mindre "sällsynt men träffas aldrig' i Ita- lien eller Grekland. | Den andra Ordningen af Herr SaA- vis foglar utgöres af en del blånd:;våra Gångfoglar (Ambulatores) och alla våra Klättrare, hvilken Herr SaAvr med ett ge- mensamt namn kallar Skogsfoglar (Uccel- Zi silvani) och för hvilken han valt benäm- ningen Passeres. Denna Ordning delar Herr Savr i 11 Tribus och 25 Genera. Han beskrif- ver deri 92 ”Toscanska arter: Skandina- 9) Thavx es Ava. su 46 vien har af samma Slägten blott 62 ar= ter. Af dessa 92 Italienska arter saknas hos oss 34; och vi hafva blott 4 arter som icke finnas i Italien, neml. 3 af Slägtet Pi- cus och Garrulus. 58 arter af denna flock äro gemensamma för begge länderna. Vid några af dessa arter torde jag böra bifoga en och annan anmärkning. Råkan (Corvus frugilegus) synes vara bland de foglar som, med ett stort antal af individer, intaga den smalaste zon af jorden från norr åt söder. Åt norden fin- nes Råkan ej högre upp än Skåne och öarne i Östersjön; och ändå fortplantar hon sig icke så sydligt som Italien. Hon kom- mer till Toscana först i November, och till- bringar vintren der i mängd; men om vå- ren återvänder hon åt nordligare länder. Kajan (Corvus Monedula) deremot fort- plantar sig både i Italien och på Skandi- navien, ända upp i Sticklerstads. kyrka, 7 mil norr om Trondhiem. Skand. Fauna 2 Del. sid: 128. Hon öfvervintrar till och med i Upsala. Svarta : Kråkan (Corvus corone) är sällsynt hos oss och är äfven mycket säll- synt 1 Toscana. Skatan (Corvus Pica) kläcker så väl i Italien som långt upp i Lappland. Äfven Hr Savi antager att den Röd- bruna Göken (Cuculus rufus) är en yngre Grå » Gök (Cuculus canorus); men han vederlägger Hr Temmincks uppgift, att den rödbruna Göken skulle uti Italien vara mycket allmän, och den grå deremot säll- synt (Jemf. Skand. Fauna, 3 B. sid. 35). 47 Tvertom försäkrar Hr Savi att den bruna Göken, äfven i Toscana, finnes i mycket mindre antal än den grå. Äfven i Italien är Göken flyttfogel, som kommer i April och flyttar bort i September. Det har från urminnes tider varit bekant att Gökhonan lägger sina ägg i främmande foglars: nästen, och att hon ej mera vårdar dem sedan de blifvit lagda: men man har icke rätt vetat på hvad sätt hon praktiserar dem dit. Ty att hon' ej kan värpa dem 1 de bon der de finnas, inses klart deraf, att de stundom ligga i bon med så trånga ingångar på sidan, att Gökhonan på sin höjd kan deri insticka hufvudet. Hr Savi berättar att Gökhonan värper sitt ägg på marken, att hon deref- ter tager det i sitt vida gap och flyger dermed till de småfoglars näste, hvilka hon utsett att. blifva ungens uppfostrare. Mot Hr Savrs Systematiska indelning skulle man kunna hafva åtskilligt att in- vända. I synnerhet är den nyheten ovän- tad att finna Slägtet Zurdus Liss. före- nadt med Saxicola och Sylvia till ett en- da Slägte som förf. kallar Syr!via: således Sylvia viscivora, Sylvia Merula o. s. V. Men oaktadt flere grundade anmärk- ningar kunde göras mot Indelningen, må- ste man alltid tillerkänna Hr Savi den stora förtjensten att hafva beskrifvit sina arter, både till utseende och lefnadssätt, troget efter Naturen. Hr Brenm som så flitigt riktar den parnms Ornithologiska namnlistan med nya art-om Co- lumba 48 Livia, namn, har äfven under året sökt bevisa omesti= ca och Att Klippdufvan, (Columba Livia) utgör Amalize.ej mindre än 3 bestämdt skilda arter, nem- ligen: Columba domestica Gmer. Col. livia Briss. och Col. Amalie Breum !9). Första anledningen till dessa artskillnader synes hafva varit den underrättelse Hr Breum fått att klippdufvan bebor strandklipporna från Persien och Egypten ända upp till Hebriderne, Feröarne och Norrige. Denna sista underrättelsen säger Hr Brenm sig hafva fått af Prof. RemnHarort i Köpenhamn. Den är dock alldeles icke ny, utan re- dan för lång tid sedan antecknad af per- soner som sjelfva vistats på de anförda ställen t. ex. PEnnaAnt, DeszeEs, LaAnpr: och PontoöPPIDAN '!). Men af den vidsträckta utbredningen bevisas visst icke att Col. li- via innefattar flera arter. Vi hafva re- dan sid. 42, efter Hr Temmince, uppräknat en mängd fogelarter som äro gemensamma för Sverige och Japan; och på samma sida hafva vi, efter Dr SunpEwaAni, anfört åtskil- liga arter som hafva Sverige och Ostindien tuill gemensamt fädernesland. Hr Brenn skiljer sin Columba dome- stica och Livia derigenom, att den förra har mycket hög panna och 25 vingpen- nor ; den sednare temligen låg panna och 24 vingpennor; men begge hafva två breda svarta band öfver vingen. Den 10) Ueber Columba domestica , livia och Ama- lie, vom Brenm Isis XXI; Heft. 2, p. 136. !) Jemf. Skand. Fauna, 3 B. p. 140. 49 Den vilda stammen till Columba do- mestica söker Hr Brenm i Orienten; Col. Zivia låter han bo i Södren, och Col. Amalie, som ej har sammanhängande svarta band , utan 2—3 svarta! fläckar öfver vingen, låter han bebo strandklip- porna i den högre Norden, s. s. Hebri- derne, Feröarne och Norrige. Jag får likväl anmärka att den Dufva som bebor strandklipporna i Norrige, har alla de karakterer som Bzrisson tillagt sin Col. livia, och att om Col. Amalie är nå- got annat än en unge af denna art, så synes hon åtminstone ej böra sökas i Nor- den. Man kan se Beskrifn. på den Norr- ska Col. livia i Skand. Fauna, 3 Del, sid. 139. På samma sätt som Hr Brreum försett Nya slägtet Columba med nya arter, har fn Cioelar äfven dermed utrustat andra fogelslägten. Barum. Slägtet Cinclus har han tillagt 3:ne som han kallat: C. melanogaster, septentriona- Zis och aguaticus !), hvilka dock andra kännare, som sett dem, påstå vara blott obetydliga förändringar af den allmänt kända Cinclus aquaticus BEcHsTt. (Sturn. Cinclus Linn.). Anthus aquaticus Becust. Anthus lit-tAnthus- toralis Br. och Anth. rufogularis Br. be-"gor skrifvas äfven som skilda arter. Jag inser dock icke, hvarföre ej den mellersta arten kan få behålla namnet Anth. rupestris som han öfver ett decennium burit. ') Noch einiges iber Breums neue Vogelgarten; VON Brenm. Isis XXI, 1, Pp: 39. Pr. Nilssons Ärsb. 1829. 50 1 Turdus pilaris Lins. delas i pilaris; subpilaris och juniperorum, hvilka alla vidlyftigt beskrifvas m. m. Hvar och en, äfven den som ej kan gilla Hr Brenwms förfarande att af högst obetydliga olikheter bilda nya arter, måste dock göra honom den rättvisan att han har stora förtjenster af Ornithologien och alt han, bättre än någon före honom, be- Bores fogel- grupper. skrifvit många foglars färgförändring efter årstider, kön öch ålder samt utredt de- ras lefnadssätt. Hr Fx. Bore har i Isis lemnat åtskil- liga Anmärkningar öfver flera nya Fo- geislägten ?). Hr Borr har nemligen be- mödat sig att i naturliga grupper indela foglarna, och dessa grupper har han til- lagt generiska namn. Hr Borr förkastar det för vetenskapen skadliga bruk att blott för afvikelser i näbbformen o. s. v. hos en- skilta "arter, bilda nya Genera. För att 4), Den som önskar att se huru ÖKEN från sin naturphilosophiska synpunkt bedömmer detta verk, kan läsa dess recension i det under ti- den utkomna: 1:sta Häft. af Isis för år 1829. -5) Jag påminner mig härvid Herr v. Cuamisso's yttrande, att de fiskätande folkslag han träf- fat 'under 'sin resa kring jorden, voro de rå- aste och i alla afseenden de sämsta af alla. | | | | 67 vända folkets håg från fiskerierna till åker- bruket, sökte Egyptiska presterna att väc-. ka afsky för hafvet, och afhöllo åtminst- ne sig sjelfva från fiskätande. Det oaktadt voro Egyptierna ifriga fiskare; de åto fisken rå, eller torkad i solen, eller saltad. Ehuru presterna ej åto fisk, så kände de dock gan- ska väl fiskarterna; de underhöllo dem tro- ligen bland sina heliga djur, de afbilda- de dem i sina grafchor, de balsamerade dem. — Moses förbjöd Judarna att äta så- dana fiskar, som ej hade fenor eller fjäll, — troligen menade han dermed dels malar, dels ; vatten-amphibier...— Phenicier och Carthaginenser drefvo utan tvifvel fiskfångst i stort; man finner fiskar afbildade på pu- niska medaljer från Cadix och Carteia; nam- net Malaga kommer af hebreiska och phe- niciska ordet malach, salta ?). — Homerus 5) Jag kan här ej underlåta en, anmärkning, som kan hända torde kunna gifva anledning till närmare undersökning. Flera förf:, hvar- ibland äfven ScröninGg, hafva sökt visa att Phe- nicierna sannolikt drifvit fiskfångst vid vest- kusten af Norrige, och att detta land var det omtvistade Thule. v. Bucn såg på Sör-herrö turkiska ansigten, som han ej träffat annorstä- des på Skandinavien. Jemf. v. Bucus Reise' durch Norwegen und Lappland 1. p.'293. — I en bygd vid Bergen kallad Strilalandet bor ett folk, kalladt Strilingar,som har mycket eget i utseende, språk och sedvanor. De fånga Laxen genom en alldeles egen och hos öss annorstädes okänd method. Vid början af sommaren sprida de sig ut på kusterna, och efter öfverenskommel- se med strandägrarna, till hvilka de vanligen betala hvar tionde Lax, uppslå de sina Lax- 68 omtalar 'på flera ställen fiske med krok och med nät o.'s. v. Men litet eller intet ve- tenskapligt "om fiskarza före ÅRISTOTELIS' tid, här hunnit till oss. Denna lärde er- höll af sin beskyddare' ALEXANDER, en sum- ma af goo: Talenter, (mer än 3 millioner francs) för att samla materialier till sitt zoologiska' verk. Huru han begagnat detta ädelmod har han visat i'sitt förträffliga ar- Beté; /ALEXANDER dog, och 'demagogerna, un- derstödde af sophisteri ney jagade ÅRISTOTE- res från sin lärostol i Athen; men hans verk förblef odödligt. — Proromeus Lacus och dess son Prorom. PHIrADELPHus upp- muntrade väl, så länge de lefde, äfven naå- turhistorien, men deras ovärdiga efterträ- dare 'befattade sig ej mera dermed, och den skola de stiftat i Alexandria fann be- qvämare att odla de theoretiska -vetenska- perna, än att trötta sig med naturalsterns undersökning. Naturvetenskaperna råkade till den grad i vanrykte att Arureius blef anklagad för häxeri, derföre att han syssel- satte sig med undersökningen af sällsynta och besynnerliga fiskar. Romrarne sysselsatte sig mera med fiskarna som föremål för luxe eller vinst eller frosseri, än som föremål för vetenskap- liga undersökningar. värpen (ett slags: fisk-observatorier) och utläg- ga sina nät. Denna method är alldeles lik densom: Turkarne i Bosphoren använda för att fånga Svärdfisken, och som finnes beskrif- ven i Herr:BerGGrens Resa I. Del. sid. 31if>— Mera härom på sitt ställe i Skand. Fauna. 69 I nio århundraden lågo nu naturves- tenskaperna i sömn, emedan de christna munkarna ej hade tid eller lust att anstäl- la iakttagelser; småningom vaknade dock hågen till natur-undersökningar, och kring medlet af 16:de århundradet framstodo, nä- stan på en gång, de tre stora 'författarne BeELon, RonpereTt och SALviant, och grund- lade den nyare ichthyologien. Kring ett sekel derefter Hade dock Ray och WinLuGH- By den hedren att för första gången lem-. na en ichthyologie, hvari fiskarna. voro be-. skrifna tydligt och efter naturen, samt in- "delade efter charakterer, endast hämtade af deras daning-o. s. v. Den vetenskapliga riktning som dessa männer gifvit åt ieh- thyologien, utvecklades och fullbordades af vår landsman Petrus Arten, hvars : grundlärda arbeten vittna, att om ej en allt för tidig död bortryckt honom 7), han utan tvifvel kommit att gifva åt denna veten- skap en säkerhet och utbildning, som hon. kanske ännu icke erhållit. Härefter gifver förf. analys af Linnés och de följande Ichthyologers skrifter. Jemte Ich- thyologiens historia, meddelas äfven, under de resp. författrarnas namn, en öfversigt af deras ichthyologiska system. Till slut (p. 251) omtalar Herr Cuvier sina egna ichthyo- logiska arbeten och undersökningar, samt de ofantliga samlingar han på Museum i Pa- ris, haft att begagna. År 1816 blef, af Franska Regeringen, en särskilt rese-anstalt grundad, hvaraf beständigt flere unga män 7) Han "drunknade af våda vid 30 års ålder. re —— 70 årligen erhålla nödigt understöd , för att tid efter annan, efter vetenskapens behof, undersöka alla delar af jorden, och 'hem- föra dess naturskatter. Denna anstalt har mer 'gagnat de Franska naturalie-samlingar- na, än alla de förra och jemförelsevis kost- sammare skepps-utrustningarne. Äfven en mängd utländska lärda hafva till begagnan- de meddelat Herr Cuvier större eller min- dre samlingar. Genom dessa rika förråd, hvaraf knappt en fjerdedel är förut be- skrifven, hafva författarne blifvit satta i stånd att lemna detta rikhaltiga verk. Andra Boken, som har till öfverskrvift: allmän idé om fiskarnas natur och organi- sation , indelas i flera kapitel, Det första handlar om fiskarnas allmänna charakterer och "väsendtliga egenskaper. I den snillri- ka jemförelse som förf. gör mellan foglar- na och fiskarna, och hvari analogien består i idel contraster, synes mig dock att fiskar- na, till sina förmögenheter, blifvit något väl mycket nedsatta. Så heter det p. 276: deras öra, helt och hållet omslutet af huf- vudskålsbenen , endast bestående af några membranösa säckar och kanaler, bör knappt förmå att urskilja de mest frappanta. ljud 0. S. 0. Om ögat heter det, p. 277:- det finnes hos fisken ej mer än en svag bild af detta så sköna, lifliga och själfulla organ hos de högre djurklasserne. Så må det förefalla om saken endast betraktas theoretiskt, och om man från ut- vecklingen af organerna för deras yttre sinnen, i analogi med de högre djurens, vill sluta till deras förmåga. Men erfaren- 71 heten visar bättre än all anatomisk disse- etion att fiskarna både höra och se ganska väl, och att de icke blott se föremål som finnas under utan äfven öfver vattenytan. Den sistnämde förmågan bevises, bland annat, af det väl kända factum att Laxen samlas till sådana stränder af hafvet, der en ström med hvit fradga synes kasta sig ned för strandklipporna. Norrska Laxfti- skrarne hvitmena derföre en del af den åt hafvet vända sidan af klippan, i likhet med en fors, och locka derigenom talrika fiskar i de utanför klippan lagda näten. — Hvem känner ej att, då man fiskar Salmo- nider med artificiella flugor, hvilka man låter hoppa öfver vattenytan, fisken sprin- ger upp för att gripa insekten och fastnar på kroken. Chetodon rostratus visar äf- ven en hög grad af synförmåga , då han uppkastar vattendroppar i luften och' måt- tar dem så väl att han dermed nedfäller de insekter, han vill bemäktiga sig. Naturligtvis tilltager skymningen med djupet under hafsytan; men att till och med de fiskar, som vanligen uppehålla sig på I å 200 famnars djup och derutöfyer, hafva synförmåga, bevises deraf att deras ögon äro vida större än deras, som lefva närmare hafsytan. Hos de fiskar deremot, ' som kräla i gyttjan eller, liksom Pirålen KEysens), lefva inne i andra fiskar, och så- edes ej skulle kunna använda synförmåga, äro ögonen mycket reducerade eller till och med inga. Hvad fiskarnas hörsel beträffar, så an- för Herr Cuvier sjelf (p. 283) de af Mar- 72 Tis och Puiisiws berättade, och på deras tider allmänt kända facta, att de. fiskar som af de rika Romrarne underhöllos i fiskdammar, stundom blefvo så tama att de framkommo då man ropade dem. De hade egna namn, de kände sin ägares - röst och de låto deraf framkalla sig. — INVorunt dominum, manumque lambunt — nomen habent et ad magistri vocem quisque sui venit citatus. Mart. En så långt drifven dressering synes förutsätta en icke ringa förmåga i hörselsinnet. BrocH bestyrker det samma genom nyare rön (ehuru i nya- re tider fiskars dressering ej utgjort före- mål för luxen). Han omtalar Karpar som höllos i karpdammar, och som infunno sig genast vid ljudet af en klocka, hvarmed man kallade dem att mottaga sitt foder; Guldsutare som lefde i samma dam, kom- mo ej straxt, utan först då Karparna slogos om fodret, och derigenom förorsakade bul- ler-i vattnet. Om denna dröjda framkomst härrörde deraf att Sutarna hafva slögare hörsel eller deraf att de äro dummare än Karparna, låter Förf. vara oafgjordt. Des- sa exempel kunde mycket multipliceras; de anförda må tills vidare vara tillräckliga att bevisa att fiskarne icke hafva så slöga sin- nen, som man i allmänhet tillägger dem ?). J 2) Längre fram i Boken (i 6:te Kap. pag. 469) yttrar sig förf. om fiskarnas hörselförmåga, mera riktigt: ”Det är således troligt att fiskar- na höra, att buller frambringar hos dem en stark känsla, men att de hvarken förmå åt- skilja denna oändliga afvexling af toner och röster eller dessa articulationer, hvaraf vi dag- 73 Det andra kapitlet handlar om fiskar- nas yttre kroppsdelar; 1 det 3:dje beskrif- ves deras osteologie, som upplyses af här- liga osteologiska plancher. Professor Ro- SENTHALS förträffliga ichthyotomische tafeln, med dertill hörande noggranna beskrifnin- gar, berömmas mycket af Herr Cuvier; ehöru äfven dessa begge Ichthyotomer haf- va något olika åsigter i förklarandet af nå- gra af de särskilta benens betydelse. I 4:de kapitlet 'beskrifves fiskarnas myologie; i 5:te, hjerna och nerver; i 6:te, organerna för de yttre sinnen. Vi hafva förut nämt om fiskarnas syn och hörsel: att de äfven äga luktsinne bevisar förf. (sid. 471—475), samt anför det välkända factum att de dels lockas dels bortjagas genom luktande äm- nen i vattnet. Dessa sanningar äro afen stor praktisk betydenhet och böra ej förgätas vid hedömmandet af trangrumsets ofta omtvi- stade skadlighet eller oskadlighet för sillfisket i Bohus-skären. I 7:de kapitlet handlas ut- förligt om organerna för fiskarnas nutrition; i det 8:de om deras generations-organer, Vid slutet af detta kapitel nämnes med få ord att fiskarna efter olika arter växa mer eller mindre hastigt, att vissa arter ligen se mammalierna och foglarna”så lifligt intagna. Också, allt hvad erfarenheten lärer oss om fiskarnas hörselförmåga är att de lätt blifva skrämda af hastiga och okända ljud; att fiskrarne måste iakttaga en djup tystnad för att icke jaga dem på flykten, alt de kun- na inöfvas till att framkallas för att få sitt foder och alt igenkänna de ljud som dervid användas.” 74 växa nästan under hela deras lifstid, och att denna hos en stor del är ganska lång. Detta vigtiga ämne hade, i min tanka, kun- nat fullständigare afhandlas: vid hvilken årstid leka de olika arterne? Om en, eller flere gånger årligen? När utkläcks ynglet? Huru skyndsam är hvarje arts tillväxt? Vid hvilken ålder börjar hvarje art att fort- planta sig? o. s. v. En tabellarisk öfver- sigt af det vi redan härom känna skulle ha väckt uppmärksamheten och småningom utvidgat vår kännedom. I 9:de kapitlet följer en allmän öfversigt öfver fiskarnes organisalion; 1 det 10:de deras indelning i naturliga familier: Andra Tomen börjas med familjen Percoides. Efter en öfversigt af denna familj, följer dess indelning i slägten. Det första slägtet är Perca, och med allmänna Abborren Perca fluviatilis; börjas den spe- ciella beskrifningen. Denna art är, som mönster för de öfriga, och hvarmed de jem- föras, ganska utförligt bestrifven i historiskt, ekonomiskt, naturhistoriskt och anatomiskt hänseende, och af denna äro också alla de anatomiska teckningarna tagna. Så grund- lig och fullständig beskrifning har man väl knappt förut öfver någon fisk. — Då fi- sken växer småningom och beständigt, vo- re det af föga nytta att i dess beskrifning ut- sätta dess eller dess delars absoluta -stor- lek; och om man utsatte den, ville det blott säga att det exemplar som tjenat till typ för beskrifningen haft den angifna stor- leken. . Cuvier och VALENncIEnnes hafva der- före i beskrifningen utsatt delarnas relati- 75 va storlek. I Abborrens” beskrifning t. ex. heter det att dess största höjd utgör un- gefär 3 af dess längd, och dess största tjock- lek 1; hufvudets längd utgör 3 och dess höjd 3; 0. $. V. Likväl torde man ej allt för minutiöst få fästa sig vid dylika mät- ningar; ty proportionerna ändras med åren, och de äro dessutom underkastade många små förändringar. Antalet af fjäll har jag äfven funnit något föränderligt, antingen de räknas i en rad på tvären eller på läng- den. Men allt detta oaktädt är säkert den här brukade beskrifnings-methoden den bä- sta af alla 'hittills använda. — Jag torde en annan gång återkomma till detta högst vigtiga verk. Herr F. Fazer har lemnat en intres- sant Monographie öfver de Danska flun- dre-arterne, ”) hvilken för det mesta är resultatet af en ventenskaplig resa, som den grundlige, men ty värr! allt för tidigt bort- gångne forskaren företog under sommaren 1827, till den nordligaste kusten af Jut- land och några öar i Kattegatt. Utom nog- granna beskrifningar och ett kritiskt be- stämmande af arterna, lemnas i denna upp- sats uppgifter om hvarje arts vistelseort, födoämnen, fortplantning, fångst, nytta och skada. Då äfven jag under några års tid spe- cielt sysselsatt mig med Nordens ichthyo- logie, torde jag här böra lemna en närma- re granskning af denna vigtiga afhandling. 9) Naturgesch. der dänischen Sehollen; von F. Faver. Isis 1828, VIII p. 864. 76 Herr Fager antager den vanliga in- delningen af flundrorna i sådana som haf- va ögonen till höger och sådana som haf- va dem till venster; ehuru han medgifver att denna indelning icke alltid är constant, då en del arter, som vanligast hafva ögo- nen till höger, stundom ha dem till ven- ster t. e. Pleuronectes Limanda och i syn- nerhet PI. Flesus. Herr FABzER tror att si doliniens riktning och kroppsbetäckningen gifva goda charakterer för underafdelnin- garna, och han anser charaktererna för de. Cuvierska flundrefamilierna stundom vara vacklande. Les Plies och Les Fletans t. ex. synås honom icke vara mnog' skarpt cha- rakteriserade, då t. ex. PI. Limanda , som räknas till Les Plies, har skarpa tänder, och Les Fletans (Hälleflundrorna) icke haf- va käkarna belagda med” små spétsiga sam- metslika tänder. Härvid får jag dock an- märka att Pl. Limanda väl bar tillskärp- ta tänder (de äro trubbigt tillskärpta” och i spetsen inböjda), men ej så spetsiga som hos följ. familj. Dessutom har Limanda , liksom alla Platessa Cuv. blott er en- kel tandrad i hvardera käken; då deremot alla (mig bekanta) af familien Hippegtos- sus Cuv. hafva en dubbel rad af spetsiga tänder i hvardera käken. Herr Cuvier sä- ger icke heller att alla Hippoglossus-arter hafva sammetslika tänder, utan antingen spetsiga eller ock sammetslika (dents aigués ou en velours). Herr Fager: tror att man skulle bringa Flundre-arterna i den natur- ligaste ordning, om man lät PI. Solea stå för sig sjelf (i en egen familj? — det har ; N 77 äfven Cuvier —; I ett eget slägte? det har redan Quenser föreslagit i Vet. Ac. Hand: 1806 p. 230); om man förenade i en fa- milj Pl. maximus, Rhombus och punctatus (alldeles som hos Cuvier): i en annan Pi. Hippoglossus och pinguis ; i en tredje PI. borealis , platessa , microstomus och gua- dridens; och i en fjerde PI. limanda, Li- mandoides, saxicola och flesus. — Herr Fazer gifver ej charakterer för dessa före- slagna familier, som, hvad den andra och fjerde beträffar, icke synes mig så natur- liga som de, hvilka förekomma i Regne animal. | Såsom hufvudsakliga charakterer för species! antager Herr FasiER kroppsläng- dens förhållande till bredden ;' munnens och tändernas bildning; om anus har tagg el-: ler icke. Jag kan ej i allt dela Herr FAsers mening. Längdförhållandet till bredden ändras | alltid hos fiskarna efter åldren, och. varierar dessutom hos dem som” äro af samma ålder. .Tändernas bildning an- tyder säkrast dieten och lefnadssättet, och bör således' utgöra charakterer för grupper- nu (familierna) ej för arterna. Taggen vid : anus är spetsigare hos de yngre, trubbiga- re hos de äldre. Herr Fasen charakteriserar arterna på följande sätt 1. Pleuron. platessa. Sex ben- knölar bakom, och en framom ögonen; krop- pen 21:gånger mer lång än hög; tänder- na trubbiga; anal taggen spetsig framståen- de.' Längd. till 18 tum. 78 2. Pleuron. borealis FAsEr. Sex ben- knötar bakom och en otydlig framom ögo- nen; kroppen 3 gånger mer; lång än hög. Tänderna trubbiga; analtaggen trubbig, dold. Längd. till: 3 fot. Denna Herr Fasers förmodade nya art förekommer då och då öfverallt der Pl. platessa finnes !9). I sundet vid Rå's fiskeläge är hon icke sällsynt och kallas derstädes Hansing samt anses allmänt för en förvuxen Pl. platessa. Jag harej trott mig: hos henne finna andra skiljemärken från Pl. Platessa än dem åldren: medför; ' yngre Hansinger har jag aldrig kunnat få; men mellan vanliga Rödspätten och Han- singen har jag ofta sett öfvergångar: Krop- pen är ej vårtig utan ärrig. Hos den min- dre: Rödspättan förhåller sig höjden till längden som 1 till 2; hos den större som re till 21; hos Hansingen som 1 till: 3. 3. Pl. pinguis är Fasricu PI. cynoglos- sus, hittills funnen 'endåst vid Grönland. 4. Pl. Solea. 5. Pl. Flessus et passer. 6. PI. Saxicola Fabr. kroppen mer än 3 gånger så lång som hög, blott något skråflig; munnen mycket liten. Blindsidan af hufvudet med många gropar. Anus med tagg. Längd till 18 tum. IG Denna synes vara min PI: nigroma- nus, som fångas, ehuru sällan, vid. Kullen i Skåne. 10) I Östersjön blir han dock, af lätt insedda or- saker, aldrig så stor som i Norrsjön. ' Med li- ka skäl kunde man göra en egen art af Kul- laboarnas Slättekung. 79 7. Pl. Limandoides Bl. 8. Pl. Li- manda, dit Fabricii Pl. platessoides föres. 9. Pl. quadridens Fager. Kroppen 3 gånger mer lång än hög, enfärgad. - Tän- derna, i synnerhet framtänderna, starka; fyr-: kantiga, vid spetsen bredare, regelmässigt ordnade. Anus utan tagg. Längd till 14 tum Om denna Isländska fisk är en från följande Skandinaviska skild art, så är han ny för Nordens Fauna. Man jemföre när- mare dermed Råboarnas Mareflundra: 10. Pl. microstomus Faser. Kroppen 23 gång så lång som hög, brokig. - Hufvudet utan knölar. . Munnen liten, tänderna trub- biga, små. Anus utan tagg; långt fram. Ryggfenan !) börjar framom ögat. Längd ull 16 tum. . Beskrifning: Kroppen helt glatt — tjock i köttet — Hufvud och mun mycket små, en stark benkant mellan. de mwutståen- de jögonen. — Tänderna små trubbiga. — Sidolinien löper rakt från stjertfenan 0; s. vs. Denna art; är långt ifrån ny! Detta är just den rätta Pl. Cynoglossus Din. som alla ichthyologer från LinsÉs och GrRonovu tid på ett så underligt sätt bortblandat. Fisken är likväl icke sällsynt. Vid Skans dinaviens kuster finnes han från sundet till Bergen. Fazer har funnit honom vid Nor- ra Jutland, Gronowius vid. Holland. -Lis- NÉs diagnos är, som”vanligt, kort men be- stämd : Oculis dextris, corpore oblongo gla- bro, dentibus obtusis, cauda subrotunda, ärocharakterer som alla tillkomma denna art, men. hvilka sammantagna ej instämma med 1) Står Brustflosse, men måste vara tryck fel. - 80 någon annan. Det är mig derföre alltid obegripligt att den skarpsinnige A.J. Rert- zrus (i observ. zool.) och efter honom den lärde ScHnEmER (i system. ichthyol. pag. 149) nekat existencen af denna art, derfö- re att Grosow. vid dess diagnos nyttjat ett oriktigt synonym i Museum ichthyol. I. p. 14 N:o 39. Detta misstag har han dock sjelf insett -och rättat i 2:dra Bandet af samma Museum Pp. 11, N:o 39. Farricius har i Fauna Groenl. tillagt namnet PI. Cyno- glossus åt en Hippoglossus-art och Cuvier bar i Regne animal II p. 223 yttrat, att Lissés PI. Cynoglossus vore en illa cha- rakteriserad Pole, d. v. s. en Solea från Medelhafvet, oaktadt denna Pole har ögo- nen till venster och sammetslika tänder! Likväl har den rätta Pl. cynoglossus Lin. ej kunnat undgå att i sednare åren åt- skilliga gånger beskrifvas, ehuru hvar och en ny beskrifvare trott sig i henne hafva gjort ett nytt fynd. Fasercrus (i vidensk. Selskab. Skrifter) har gifvit henne namnet PI. quadridens; Horirsere har i Götheborg- ska Handlingarna kallat henne PI. Quen- selit; 'och Fazer, i föreliggande Afhandling PI. microstomus. 11. Pleronectes Hippoglossus; 12. Pl. maximus; 13. Pl. punctatus. Denna si- sta är PI. hirtus Azure. & Rertz. (ett långt mer passande namn). Hon förekommer säl- lan i Sundet och Kattegat, dock har hon bland fiskrarne vid Kullen ett eget namn, som betyder operculum vulve. Att buk-" fenorna äro hopvuxna är ingen individuell ab- Sr abnormitet, utan tillhör arten. — 14 PI. Rhombus ; G. L. Hartman har utgifvit en Schweit- Harr- zisk Ichthyologie (Helvetische Ichthyolo-g.hweit- gie, Zurich 1827) hvari han fullständigt ziska och efter egna iakttagelser : skall hafva be- dlögia. skrifvit alla i Schweitz förekommande fisk- arter. Dessa äro 44, bland hvilka Pe- tromyzon marinus och Clupea alosaisyn- nerhet äro oväntade. Vi hafva ännu ej sett detta arbete. Herr Acassiz har beskrifvit en ny art Cy- Cypri- prinus, under namn af C: uranoscopus (Isis nöseo- XXI, p. 1046 t. XII, Denna fisk kom- pus. mer närmast C. Gobio; men skiljes derige- nom att han är smalare, med :' spetsigare hufvud och tunnare stjert. Skäggtömmar- na tre gånger längre; öfverkäken skjuter fram öfver underkäken, (hos C. Gobio äro de nästan lika långa). Munnen liten och smal, sitter under nosen. Ögonen ligga ofvan, närmare hvarandra o. s. v. Bidrag till kunskapen om ' fiskslägtet Lebias. Lebias Cuv. och de närmast stående släg- ten, samt beskrifning om två nya arter der- af, som blifvit funna i Sardinien af D:r R. Wacner, lemnas i Isis XXI, p. 1050. "Den nu mera' aflidne Chemisten Si; Davrs Humrury Davy, som skall hafva varit en stor "nja. älskare” af met-fiske, har utgifvit ett Ich- thyologiskt arbete under namn af Salmo- nia or Days of fly-fishing. In a series of Conversations. With some account of the 'habits "of fishes of the Genus Salmon. London 1828, 12:mo. Pr. Nilssons Ärsb. 1829. 6 82 Åtskilliga intressanta bidrag lemnäs deri till fiskarnas Naturhistoria. Äfven fö- rekommer deri en artikel om Ålens gene- ration och migrationer. Förf. är osäker om ålen lägger ägg (rom) eller föder lefvande ' ungar, »— och detta ämne har allt sedan ARrRisTOTELIS tid varit föremål för olika me- ningar, — dock synes han mest böjd att an- taga att ålen läggar ägg. Ålen har a2:ne migrationer, en uppåt och en utåt floder- na: den förra om våren och sommaren; den sednare om hösten, och början af vin- tren; den förra af ganska små ålar som stundom ej äro mer än 2—23 tum långa; den sednare af stora ålar, stundom af 3—4 fots längd. Ålarna vandra aldrig ur salt vatten sedan de blifvit 1 fot långa; stör- sta delen af dem som gå uppåt floderna är 21 till 4 tum. Man har mycken an- ledning att tro, att alla de ålar som finnas i sött vatten, kommit dit genom den förra migrationen; de synas milliontals i April och Maj, och fortsätta stundom att vandra ända till Juli och början af Augusti, Vid sidan af vattenfallen krypa de upp åt de våta klipporna, och fortsätta således sin väg. De stora ålarna söka i October och November att komma ur sjöar och floder till hafvet... De som ej äro stora, blifva qvar och tillbringa vintren på de djupaste delarna i dyn; dessa synas då ej äta myc- | ket, utan ligga nästan i dvala. Man kän- /| ner ej deras ålder efter en gifven storlek. / Då de stora ålarna, som migrerat, aldrig gå tillbaka uppåt floderna, och man ej kan antaga att de alla dö genast; så måste de 83 qvarblifva i salt vatten. Både vanliga ålen och Conger-ålen (hafsålen) hafva fransar långs åt simblåsan, hvilka DAwy tror vara äggstockar. Ev. Home anser dem vara her- maphroditer, och att sädeskärlen ' sitta fä- stade vid njurarna o. s. Vv. — Dawr tror att de äro ovipara, och att de lägga sina ägg nära djupa bassiner i hafvet, som för- blifva varma under vintren. Vill man un- dersöka ålar " med rom eller ungar, :' trör Dawy att man bör skaffa sig dem i No- vember, December och Januari. — Edinb. Journ. XVIII. p. 328. | Mad. BowpicH har under året börjat ut- Mad. gifva ett verk i 4:to med. colorerade Plå-om Ene- cher och beskrifningar öfver Englands sött- lands vattens fiskar ?). Hvarje häfte skall inne- fom £ fatta beskrifning och figurer öfver 4 fiskar- skar. ter; och det första redan utkomna Häftet med 4 plancher kostar 2 guineer! En- dast 50 exemplar blifva afdragna. Herr Fazer har i Tidskrift for Na- GAR turvidenskab, 1828, N:o 14 p. 215, be- siomus skrifvit 2:ne hittills föga kända Danska fi- och 6. skar; den ena ett slags Sey, som kommer jr närmast Gad. pollachius, och som FABER anser för ny, samt kallar Gadus Iycosto- mus; den andra Gadus luscus Linn. Det exemplar som Herr Farrer såg af den sist- nämde, var fångadt vid Skagen. — Den- na fiskart förekommer äfven i Bohus-skä- ren, der han har ett eget namn Glysa, och är derstädes icke just sällsynt. ?) The Fresh-water fishes of Great-Britain. 4 84 Herr D:r LeuckaArRtT har, i sin förut (sid; 60) anförda Commentatio gratulato- ria p. 11, gifvit en utförlig beskrifning samt figur på en liten Syngnathus art från Me- delhafvet, som han anser för ny och kal- Jar Spngn. Tiedemanni. Den skall ej va- rå identisk med någon af dem som Risso nyligen beskrifvit i 3:dje del. af sin Hist. nat. &c. Herr LeuckarT har ej funnit mer än ett enda Specimen deraf. Brama Raji fångad vid Helsingör; se Tidskrift for Naturvidenskab. 10 Häftet, ETOD, | Om Forellers tillväxt, jemf. Frorier XXIII. p. 72. — Öfver fiskarnas vandrin- gar och lek; der sammastädes p. 49. 85 Entomologie. Herr A. G. Desmaresrt har utgifvit 2:dra Deswa- upplagan af Histoire naturelle des crusta- orusta- ces, contenant leur description et leurs céer. moeurs, avec fig, dessinges d”apreés natu- re; par L. A. G. Bosc: 2 Vol, in 18:0. — Dessa 2:ne band utgöra den 56 och 57 Tomen af en ny edition af Burron. Crusta- ceerna äro deri afhandlade efter LaATtREIL- LE's System i Regne animal. De flesta slägten äro aftecknade; vid beskrifningen af de förnämsta arterna anföras figurer och synonymer. | Herr Minne EpDwARDs, som förut, i före- Mir ning med Herr Auvpouvin lemnat så intres-E>vanps santa resultat af sina undersökningar röran-nera af de blodomloppet hos Crustaceéerna, ?) har Grasta- under det förflutna året beskrifvit åtskilli- ga nya arter och äfyen Genera af Crusta- ceer, funna vid vestra kusten af Frankrike. Dessa äro Rhoea Latreillii ; Cuma Audou- ini; Pontia Sawignyi; Nebalia Geof- froyi: alla medelst figurer upplysta. (An- nales des sciences naturelles. 1828 Mars. p- 287). Herr Quvoy och GaimarpD hafva äfvenQvov et lemnat intressanta iakttagelser öfver Cru-Goum stacger i hänseende till deras lefnadssätt stacéer. och geographiska utbredning. (Annales des sciences naturelles Juillet 1828. p. 253.) Herr Auvouin och MirsE Epwarps haf-Awvovis ; 3 Mn- va äfven fortsatt sina anatomiska och PhyY="YoEo- ?) Se Prof. Darmans Årsber. för 1827, pag. gt. 86 wards siologiska undersökningar öfver nervsyste- syst. hosMet hos Crustacéerna. Se annales des sc. Crusta- nat. Maj 1828, p. 77 och en Rapport der- ""e"- om i Memoires du Museum. Tom. XVI p. 1—38. Ron- Recherches sur Vorganisation verte- Desvo Orale des Crustaeeés Arachnoides et In- pr om ensectes , par J. B. RoBineau-Desvormy. Pa- brat orTiS 1828, 8:vo Avec. Pl. Denna skrift som ganisa- jag ej sett, men som skall ipnehålla åtskil- RE nytt, och intressant, är utförligt re- céer &c.censerad i Bullet. des sc. Juin 1828 Pp. 276—285, och 'sedermera i Isis för 1829, p- 665. HenroLpo Om Spindlarnas utveckling ur ägget, s.', lemnas en afhandling med figurer, af He- lars ut-ROLD, i Ånnales des sc. nat. 1828, Mars veckling:p,; 250. Beroman I ett utdrag ur B. BERGMAns resa in- Stonen fördt i Memoirs du Museum d Hist. Nat. "XVI p. 431, anföres följande om de på Kalmuckernas Stepper förekommande Skor- l pioner: De äro längre än Tarantelen och gulgrå till färgen. Om man på en gång kastar flera andra Insekter, för en Skor- pion, så blifva de i ögonblicket sönder- styckade. Då man vill fasttaga en Skor- pion, låter han höra ett skarpt skri, ställer sig på bakbenen och gör sig färdig till mot- värn. Han är emedlertid icke farlig för menniskan, utan då han oförmärkt kan nal- kas henne. — Kalmuckerna frukta dess stygn öfver all beskrifning; ty de påstå att den som blifvit stungen af en Skorpion, antingen dör eller åtminstone förlorar sin 87 ”hälfva styrka. — De gnida det sårade stället med smör eller olja. Kameler, hästar och kor dö otvifvel- aktigt af Skorpionens stygn, emedan det ej är möjligt att under håren upptäcka stäl- let der han afsatt sitt gift... Under de var- ” maste årstider, i synnerhet i Juni och Juli, är detta djur mest fruktansvärdt. Om step- pernas Nomad-invånare vill slå upp sin hyd- da i en trakt, der han vet att Skorpioner finnas, så upptänder han en eld, som fram- lockar dem ur deras gömställen, och han dödar dem då till ett större antal i sen- der. — Skorpionerna sky fåren, emedan dessa med begärlighet förtära dem; de fly till och med vid åsynen af ett fårskinn el- ler af ett utaf hvit fårull gjordt tyg. De får som ätit en mängd Skorpioner bli all- tid feta deraf. Herr Bory pE SAIntT-VincenTt har i An-Borr Sr. nales des sc. nat. 1828 Oct. p. 125, Se vit beskrifning och figur på en Acarus,”Acarus. som i milliontals lefde i huden hos en sjuk qvinna. "Herr Leon Durour har meddelat ana- Forfigu- -tomisk beskrifning, upplyst af figurer, öf- 1. ver Forficula. An. d. sc. nat. KIL, p. 337. Herr Gutrin har för en ny edition af Gvrrix Burron bearbetat insekternas ' historia ae lempat den efter vetenskapens närvarande ståndpunkt. Efter generiska charakteren uppgifves äfven hufvudarternas metamor- . pPhose, lefnadssätt &c. Verket är riktadt med 118 plancher. D:r HirpretHe lemnar (i Sillimans Jour-cicada i nal N:o XXIII, p. 327) underrättelse om Ohio 88 ett slags Cicada som förekommer i Staten Ohio. ”Dessa insekter visa sig blott på be- stämda perioder, som några utsätta till 175 andra till 14 år. De visade sig den 14 Maj 1812, och det sades då vara 17 år se- dan de sist varit synliga, nemligen 1795. Småningom försvunno de, och i början af Juli voro alla borta. — Maj månad var kall och våt, och således mycket ogynsam för Cicadans framkomst ur jorden. Från den 24 Maj till den 3:dje Juni ökades de- ras antal dagligen i ett förvånande förhål- lande. Då Cicadan först kommer fram ur jorden, är hon kring 11 tum lång och tum tjock. Hon ser då ut som en stor larv. Det hål hon gör har ungefär samma diameter som hennes kropp, är perpendikulärt, och synes göras med lika lätthet genom den hårdaste lera och den lösaste mull. Då de först framkrypa ur jorden, hvilket utan undantag sker om natten, äro de hvita och mjuka. De fästa sig då vid buskar, träd eller pålar och vänta till dess luftens åver- kan torkat det skal, hvarmed de äro om- gifna; skalet spricker då på ryggen till un- gefär en tredjedel af dess längd, och: ge- nom öppningen kryper Cicadan fram som ur ett fängsel.. De äro då mycket ömtåliga, och de kunna hvarken flyga eller krypa långt. I detta tillstånd blifva de till mor- gonen ; småningom utveckla de sina vingar och i samma mån som solen stiger, lära de sig efter hand, genom täta försök, att flyga några få fot, så att de nästa natt kunna flyga några famnar. Under deras bemö- 89 dande att befria sig från sitt skal eller om- hyllning, dö många, antingen af brist på krafter att spränga skalet, eller af öppningens trånghet, derföre att de för tidigt kommit till jordytan, och luftens torrkande inverkan sprängt deras betäckning förr än kroppen var beredd till förändringen.” Derefter lem- nar Herr Hiupretu anteckningar ur sin Dag- bok, rörande dessa insekter. Den 4 Juni började Cicadorne att lägga sina ägg i qvi- starna af äppleträden; och bland skogsträ- den föredrogo de boken, hvarpå de samla- des i stor mängd; dessa qvistar dogo och föllo af. — Herr Hiprete kunde ej upp- täcka att dessa Insekter njöto någon föda under der tid de vistades ofvan jord. — Jemf. Edinb. Journal of Science XI Pp: 15 Om Gräshopp-skarorna i Södra Ame- Gräs- rika lemnas en beskrifning af Kapten An- gor prRew i dess Travels in the Mining Di- stricts of South America. Jemf. Fzror. Not. XX, p. 134. Ett af de vigtigaste verk, som under Ichneu- året utkommit i Entomologien, är utan tvif-monolo- . vel Professor GrAVEnHORST's Jchneumono- pza af logia europea ”). Författaren har, underEMver- ett fjerdedels sekel, derpå användt flit, kost- nad och talent. Han har allt ifrån ungdo- men valt dessa Insekters undersökning till synnerligt studium, och efter hand erhål- lit deraf en sådan mängd, att deras beskrif- ning nu intager 3 starka octavband. I si- 4) Ichneumonologia europe&a, auctore J. L. Gra- vesnoORrsT Prof. VWVratislawiensi 8:vo I—III Partt. — Jemf. Isis 1829. p. 775. 90 sta upplagan af Linnés Systema Naturae äro blott 77 arter af slägtet ZIchneumon be- skrifna; i Herr GrRAVEnHOoRsTS verk har den- na grupp vuxit till en massa af 163+ arter. Det är visserligen icke mängden af arter, som gifver ett naturhistoriskt verk sin för- tjenst; utan det sätt hvarpå naturalstern blifvit undersökta, beskrifna och indelade. Herr GnrAvennsorst har med utmärkt nog- granhet undersökt och beskrifvit sina Ich- neumonider. Diagnosen för hvarje art är kort, men bestämd; beskrifningen deremot utförlig och fullständig. För att gifva Eä- saren ett begrepp om förf:s system, torde det ej anses öfverflödigt att här införa föl- jande öfversigt deraf: Conspectus generum et subgenerum Ichneumonidun; genuinorum. A. Abdomine compresso aut subcompresso, ” "I. petiolato a) antennis clavatis . . . . . . - XL Hellwigia. Bb) — filiformibus . . +. » +» X. Ophion. 1) femoribus simplicibus, aa) tarsis posticis crassis . . . . 3) Anomalon. bb) — omnibus gracilioribus, «) cellula radiali permagna triangulari. . 9) Porizon. £) cellula radiali angustasublanceolata, | ” aa) cellula interiore nervo uno recur- ; rente , & abdomine subcompresso, areola triaogulari aut nulla 1) Camploplex. — quinque angulari . +. 10) Atractodes. ++ abdomine perfecte compresso, areola nulla . ss so. «oo «oo - 8) Cremastus = trianpgulari, ; 91 segmento i:nio lineari + +: + 5) Macrus. — 1:mo conico . . . » 2) Paniscus, 88) cellula interiore neryis 2 recurrentibus, thorace scabro -. .; +» » » 6) Trachynotus, — laevi ss oc + + « 4) Ophion. 2) femoribus posticis crassis + + 7) Pachymerus, II. sessili aut subsessili « «so « ss « IX, Banchus. a) areola nulla, 1) pedibus mediocribus. s. s.skllale 5) Tropistes. 2) pedibus posticis crassis . ,. - +. 6) Arotes. b) areala distincta, 1) majore rhombea, «) abdomine sessili , -» » « + «» 1) Banchus. 8) :— : subpetiolato, + aculeo longo . « « » ss »« « » 3) Leptobatus. a oc brevi . » « «ve tr. 2) Exetastes. 2) parva triangulari . . - . « « 4) Coleocentrus. B. Abdomine convexo aut depresso I. sessili, a) convexo, 1) scutello triangulari aut orbiculari VI. Pimpla. aa) abdomine opaco scabro : « . 9) Trachyderma. bb) — - nitido, «) thorace laevi, ac) segmentis laevibns . . . +, 2) Lissonota. BB) — incisis aut tuberculatis, ana) areola distincta, + segmentis intermediis transversis 6) Pimpla. $r — — elongatis 7) Ephialtes. BBB) areola nulla, $ segmentis transversim impressis, pedibus crassiusculis =. . . 4) Schizopyga. — - mediocribus, abdomine feminac apice subtus fisso « « . - > « + » 3)Polysphincta, abdomine feminae apice subtus integro. « « « «+. + 5) Clistopyga. +" segmentis intermediis oblique bilineatis . . - - «+ - Ir) Glypta. £) thorace transversim ruguloso 8) Rhyssa. 2) scutello transverso quadrangulari VII. Metopius. b) depresso ; segmento 1:mo aequilato plano «sc — + 2 . . VIIL Bassus, 1) antennis medio incrassatis . . 3) Euceros. 2) — simplicibus, «) pedibus cerassiusculis . «+ . 2 Orthaocentrus. Bb) — subgracilibus . + + 1) Bassus. II. petiolato aut subsessili, a) capite globoso aut subglohbaso > 1) areola triangulari . SET SERET Alomy a. 2) — nulla aut quinqueangulari XIII Xorides. 42) femoribus simplicibus ; «) areola pentagona . . . - . 4) Echthrus. £) — nulla + facie quadrata . . .- . » +» 1) Xylonomus; ++ — versus os angustata . . 2) Xorides. bb) femoribus posticis crassis den- tatis = . « « - » « » +» 3) Odontomerus. bh) capite transverso | 1) scutello elevato « + + + « + HI. Trogus. 2), — plana aa) pedibus posticis haud simul validis et elongatis, «) aculeo feminae abscondito aut subexserto, aw) areola 5angulari, rarissime 3angulari aut nulla; - . + « I. Ichneumon. eoc) antennis serratis . . :.« .. 2) Pristiceros, , BBB) — simplieibus, & abdomine cylindrico » +» + 3) Ischnus. I 24 abdomine ovatv aut oblongo ;areola distincta, cellula exteriore incompleta 5) Stilpnus. — — completa 1) Ichneumon. areola nulla, | alis longig « ss 2 > 4) Crypturus. 1 brevissimis . .::0 2::::6) Brachypterus, PA) areola parva 3angulari aut irre- ; i gulåri, vel nulla: + « « « « IL Tryphon. «ae) abdomine' petiolato, i & opaco puncto .. ss . . . 5) Spinctus. "F nitidulo laevi . . . es sa 1) Mesoleptus. BBB) abdomine subsessili, > facie plana | 5; tarsis posticis gracilibus . . 2) Tryphon. — — crassiusculis . . 4) "Scolobates. ++ facie protuberante .; . :«. .:3) Exochus. 8) aculeo feminae exserto, . » V) Cryptus.. a ac) species pedestres RAMA 7) Pezomachus. BB) — volatiles, ace) abdomine petiolato, ” antennis medio ”"incrassatis 5) Baryceros. ++ antennis simplicibus. areola minore aut nulla incomplete 5angulari . . 6) Hemiteles. completa aut nulla nulla aut 3angulari =. +. 9) Ischnoceros. Sangulari, pedibus et antennis graci- libus , | metathorace acute spinoso 1) Hoplismenus. metathorace mutico, feminae aculco longo 2) Cryptus. — — brevi 10) Nematopo- dius. pedibus et antennis sub- erassiusculis =. . -. 3) Phygadeuon. 94 minuta quadrata . > +: + 4) Mesostenus. areola majore rhombea = +: 11) Mesochorus. BAR) abdomine subsessili + cellulae interioris nervo in- fero recto « . . » . +» 12) Pleöciiscus. ++ cellulae interioris nervo infero angulato . . + «+. 8) Phytodietus. 85) pedibus posticis validis elon- gatis . . . . . « «ta « s XI Acoenites: Lepi- Herr Hawortu här under året utgif- TE vit 4:de Tomen af sina Lepidoptera bri- tannica. Den första Delen af detta verk utkom redan 1803; den andra 1809; den 3:dje 1811 och den 4:de 1828. — Detta arbete berömmes mycket 1 de Engelska Journalerna. Sphinx Öfver det ljud som Sphinx atropos lå- atropos: ter höra; se Annales d. sc. nat. XIIL p. 332. ( 95 Malacologie, Helminthologie, 0. 5. V. Jag anser mig böra börja denna arti- Engp- kel med Hr Tu. Browns praktverk Öfver Conchys Englands och Irlands Conchylier ?), hvil- ler af ket i förra Årsberättelsen (p. 73) blott blif. Bow vit nämdt. Detta verk är utgifvet i stor qvart med 52 taflor, innehållande illumi- nerade figurer öfver de Conchylier som fö- rekomma i och vid England och Irland: Den text som lemnas till denna Tom be- står blott i ett systematiskt nammnregister, samt, till hvarje tafla, det latinska generi- ska och specifica namnet på de arter hvar- öfver figurer lemnas. Någon gång utsättes äfven fyndorten. Synonymien är ej vid- lyftig, ty den inskränker sig merendels till LaAmarcK och några Engelska författare, Men förf. lofvar i företalet att ofördröjli- gen, i samma format som plancherne, gif- va text, innehållande en fullständig be- skrifning och naturhistoria öfver alla arterne. Om vi jemföra den ofantliga mängd af Engelska hafssnäckor, som här på 45 stora qvarttaflor, äro afbildade, med de få Svenska arter som hittills blifvit be- skrifna; så skola vi kanhända deraf sluta, att Englands baf och kuster äro ojemför- ligt rikare på dessa djur, än Skandinavi- ens. Men denna slutsats är förhastad. Sve- 5) Illustrations of the Conchology of Great Bri- tain and Ireland. Drawn fronm nature by Capt. Tu. Brown. Lond. 1827. 4:0. 96 riges vestra kuster äga verkligen största delen af de här afbildade arter; ehuru de ännu icke blifvit : som Svenska beskrifna. Det är ett eget phenomén i Svenska Orga- nographiens litteratur-historia att ända från Linnés tid, nästan endast växter och insek- ter varit föremål för Naturhistorikernes upp- märksamhet, och att alla andra Svenska na- turalster blifvit,i jemförelse dermed åsidosat- ta. Botanik och entomologie utgjorde också den odödlige mannens favorit-yrken. Feno- menet är anmärkningsvärdt och lärorikt; det bevisar att en stor vetenskapsman icke blott mäktigt verkar på sin samtid, utan äfven på sin efterverld och gifver vetenskapens gång en riktning som hon genom sekler behål- ler. — Likväl äga alla delar af naturve- tenskapen lika anspråk att odlas. De äro syskon, och leda till samma gemensamma mål. För den, som har håg att bearbeta denna del af vår Fauna, är Hr Browns verk oumbärligt, och han skall med för- del kunna lägga det till grund för sin be- arbetning. Figurerna äro i allmänhet för- träffliga, både i artistiskt och scientifikt hän- seende. — Beträffande åter Landt- och Sött- vattens-Snäckorna (tab. 26, 27, 28,39, 40, 41, 42) så äro en stor del deraf redan så- som Svenska beskrifna i Historia Mollus- corum -Svecie; ehuru de stundom hos Hr Brown förekomma under andra namn. Preirren Hr Carr PreirfeR 1 Cassel har under rysk- året. utgifvit Tredje Afdelningen af sin Na- lands turgeschichte deutscher Land-und Siss- Snäckor. iWwasser= Så tvasser-Mollusken. Hr Prrirfer börjar med en systematisk öfversigt, der i synnerhet Ferussacs indelning följes, och hvari cha- rakterer lemnas för ordningar, familier och slägten; och dessa charakterer äro tag- na så väl af djuret som af skalet. — Der- efter följer (p. 11—52). Beskrifning öfver de Tyska arter, som Hr PrFEIFrER ej be- skrifvit 1 de förra afdelningarne, och en utförlig synonymi bifogas. De här beskrif- na arter upplysas äfven genom illumine- rade figurer, hvilka likasom de hvilka Hr PreirfeR förut publicerat, äro trogna och utmärkt vackra. Genom detta nya bidrag har Tysk lands Fauna fått en ny och oväntad till- ökning. De flesta här beskrifna arter sak- nas hos oss; en del deraf äro likväl redan som ' Svenska beskrifna — och några torde dessutom vara att upptäcka. Arion albus Fer: (Limax albus Möll. Lin.) anses vara en art; men Limax ater och rufus anses böra förenas (p. 53) under namn af Ärion empiricorum Fer. — Limax albus är hos oss icke sällsynt; han finnes i mängd i bokskogarna uti det sydligaste Skåne, och jeg har träffat honom långt upp i Norrige: fler de öfvergångar jag sett från honom till Limax ater , anser jag honom der- med böra förenas; men häröot har jag aldrig. sett någon öfvergång från Limax rufus till ater eller albus. — Vår Limax fasciatus kallas här Arion hortensis. — Helix bidentata (p. 17) med goda figurer tab. IV. f. 13, r4, — finnes således åtmin- Pr. Nilssons Ärsb. 1829. FJ 98 stone från Skåne till Österrikes Alper och Miinchen. — Helix pyrgmea (p. 21) — aculeata (p. 24) — Helix ruderata Stud. - (p- 30) är Helix rotundata p (Hist. Moll. Pp: 31), som utgör en egen art, hvilken före- kommer, ehuru sparsamt, från Skåne till Up- land. — Bulimus avena (p. 39) förekom- mer äfven hos oss på Öland och Gottland. Sid. 52 följer en Systematisk förteck- ning öfver alla hittills i Tyskland fund- na. Mollusker; och sid: 69 anföras in- tressanta iakttagelser öfver Fortplantningen och utvecklingen af Helix pomatia, upp- lysta genom figurerna på Tab. I. — Hr PrrifreR har haft tillfälle att uppmärksamt följa detma djurarts utveckling, från den stund äggen blefvo lagda, till dess ungar- ne utgingo derur, och äfven dessa från föd- slen tills de nått sin fulla storlek. ”Den 16 Aug, lade djuret sina 84 ägg; 1 en liten håla i jorden och betäckte dem med små jordklimpar; den 24 dagen derefter märk- tes pulsation hos foetus; — den 31") da- gen kröp den första ungen ur ägget, blef nå- gon tid sittande på skalet och förtärde den- Ha som sin första utifrån hämtade näring. De följande 2:ne dagar framkröpo de öfri- ga. — Således behöfver Helix pomatia ej längre tid ätt utkläckas än Vitrina pellu- eida. De ägg som denna lade d. 19 ;Febr; utkläcktes.d. 21;:22 Mars (Se Histor. Moll. Svec. p. 12, 13). — Hr: PreirrerR uppföd- de deutkkickta ungarna af Hel. pomatia: De (SY Anm. Äggen lades d; 16 Aug. och den första ungen utkläcktes d. 16 Sept. | et 99 nedgräfde sig, i jord under vintern och bil- dade ett kalkskal för öppningen af sin snäc- ka; i Mars kommo de åter fram: De växte till slutet af Juli; och således voro de full- vuxna inom ett år, efter den tid äggen till ' dem blifvit lagda. — Hr PreirefeR beskrif- ver äfven denna djurarts parning (p.. 76) och den kort derpå följande äggläggningen. : Hr PreirfeRS vackra verk bidrager så- ledes icke blott att åtskilja arterne af dessa djur, utan äfven att lära känna deras ut- veckling och lefnadssätt. Hof-Rådet C. Tu. MeskE i Pyrmont har under året . utgifvit en Synopsis :Mol- Iuscorum 7), hvari Ferussac följes vid in- delningen 1 klasser , ordningar, familier och slägten, men LaAmARcK vid :årternas fördelning. För öfrigt består derna Bro- chyre mest i en namnlista öfver de arter som finnas i författarens samling;:'och vid slutet har han genom; Diagnoser utmärkt dem, han anser för nya. Dessa lofvar han att utförligare beskrifva och genom figurer upplysa i fortsättningen af det Mårtini- Chemnitziska Conchylieverket. Herr Rang, Officer vid Franska ma- rinen, som redan .i- förra Årsberättelsen (p. 65 0. f.) omtalas såsom upptäckare. af åtskilliga Arter, och Slägten bland Ptero- poder , har äfven under året riktat veten- 7) Synopsis methodica Molusécorund” génerurm « Omnium et specierum earum (que in Musco Menkeano adservantur; cum /synonymia; cri- tica et novarum specierum diagnosibus, Au- ctore C. Tu, MeEnkE, Pyrmonti 1828, 8:0 pag. XIV et gt. sa är || 100 skåpen med beskrifningar öfver flera arter af-.denna klass, hvilka han upptäckt under en resa till Madagascar. Ptero- De Mollusker « som höra till denna grupp poder i kallas Pteropoder derföre att deras rörel- zonen. seorganer utgöras af 2:ne- flikar, i form af vingar, som : sitta på ömse sidor om mun- nen. Några hafva kroppen insluten i ett mycket tunnt skal; andra äro nakna. Alla äro små; 'de största knappt en tum, de öf- riga några få linier långa; genomskinligd och färglösa. Alla lefva i öppna hafvet af- lägsna från kusterna. Herr Ranc försäkrar att, i lugnt vä- der, hafvet i den heta zonen, och till stor del äfven ide tempererade, hvimlar af des- sar hinnlika molläsker, men att deras ge- nomskinlighet och ringa storlek gör att män ejiwarseblifver dem, om ej ögåt är nära vattenytan. Hr Ranc har fönnit att Pteropoderna”i synnerhet i sol-nedgången imfinna sig vid hafsytan ' för att' söka sin födas ioch kanske för ”att andas fri luft: ini DEarter som Eri Runé iakttagit kom” ma närmast slägtet Cléodora PER. Hvar- ken: detta' eller något af de slägten som höra till fåmilien Hyales Fer. hår, enligt Rance; tydligt: hufvud. "Detta slägte- här hat delat; i 3:ne underordnade, neémligen: Cleo! dörå> Bawce, Creseis RANG och Tripteron Qui et Germ., och af det medlersta beskrifver och.saftecknar, han: 9 ärter; af hvilka” 2 ärov fossila?) (Annales des sc. nat. Mars 18287" P: 303), 3) De beskrifna och Middle Arter äro Creseis vaginella, "fossil från Bordeaux; Cr. Gadus,. -TOI a Anm. Hr MARcCEL DE, SERRES -annon- .. cerar också jen Pteropod;af'slägtet Hya- Zea , som funnits fossil . vid Dax. (An- nales des sc. natur. XIIL:p. 450). Äfven polarhafven hvimla, af Ptero- Ptero- poder , ehuru af: andra i slägten, /än de poder i hvarmed tropiska :hafven äro betäckta. .Kap- hafvet. ten Parry fann Clio borealis: och Limaå-, cina .. arctica ganska talrika i polarhaäfvet ända till 8193. Dessa små kräk lemna öf- verflödig föda åt vattenfoglarne i dessa trakter ”?). Hr W. Swanson har, under namn af Achatinella bestämt en ny grupp af Landt- Achati- snäckor och deraf beskrifvit sex species '!?).. tt nytt Denna grupp bör, så vidt man kan. döm- Snäc = ma efter blotta skalet, stå i systemet emel- ” Eke lan Bulimus och Achatina Lam. Hr. SwaAin- son förmodar att Lamarcks Monodonta se- minigra bör tillidetta slägte och är icke, som LaAmaArcH angifver, en hafssnäcka. Hr Swanson bestämmer slägtet. genom ; följan- de charakterer: Achatinella; testa. owvato- conica , spiralis.. Columelle basis. truncata, incrassata. :Labium internum nullum , ex- ternum interne incrassatum margine acuto. fossil från Italien, 'Paris och Bordeaux; Cr. spinifera lefvande i oceanen från 302. N. till 269, S. (talrikast i hafsytan); Cr, subula . vid "vid Teneriffa; Cr. striata i Athlantiska ocea- nen; Cr. virgula'; Cr. obtusa, clava och aci- cula. ?) Narrative of an Attempt to reach the north- ; sz Pole; by Capt. PArry. London 1828. 10) The characters of Achatinella — — —3> hy WinzL. Swanson. Quaterly Journ. Jan.—ApPr. 1828, p. 81. 102 - Habitat in'Occani Pacifici insulis. — De arter som 'beskrifvas af detta slägte äro: A. pica, — perversa , — acuta, — li- vida, — bulimoides, — (var.? rosea) och ÅA. pulcherrima. Hr Lesson har (i Bullet. des sciences " naturelles Apr. 1828) gifvit en not öfver Purpur-Purpursnäckan från Tyrus. Prins har mäckaj IX:de boken af sin Naturhistoria beskrif- rån Ty- . N D . rus. Vit två snäckarter som lemnade den hos de gamla berömde purpurfärgen. Den ena kallas af honom Buccinum, den andra Murex. "Den förra tror Hr Lesson vara Janthina. Denna Mollusk finnes ute i öpp- na sjön ' och träffas i skaror af millioner på vatthet. "Hon håller sig på hafsytan ge- nom ' luftblåsor, dem Prins kallar ett klib- bigt vax, och då man tager den ur vattnet gifver hon från sig en ren glänsande vätska af liflig violettröd färg. Hvarje individ in- nehåller deraf, 'i ett rygg-kärl, nära ett uns. Genom alkalier öfvergår denna färg lätt i grönt, och rättfärdigar hvad Prinius säger: derom. ' Det som han tager för en fingers lång tunga, är djurets hufvud, som är rundaktigt och mycket consistent. Jan- thina-Snäckan är utomordentligt allmän i Medelhafvet och i Athlantiska hafvet; ku- sterna af St. Helena och Ascension 'äro un- der vissa årstider dermed helt betäckta. — — Den andra arten af Purpursnäcka, el- ler de gamlas Murex, synes hafva varit Murex ramosus Tis. (Chicorge) och icke Murex saxatilis. (Jemf, Fror. not. XXI, Pp: 105). 103 Hr Wircox har, i Narturforsk. Sällsk. i Portsmouth och Portsea, föreläst en Af- handling om Teredo navwvalis och den ska- da han tillfogar äfven skepp af Teakträd. Hr Wiccox har visat att djuret ej är så långt som det rör: i trädet hvari det lig- ger, och att det således icke sitter fast vid ena ändan af detta rör. Äfven sökte Hr Wircox att vederlägga den mening att dju- ret under borrningen skulle vrida sig åt en sida m. m. Rörande det sätt hvarpå valvlerne hos T'eredo verka vid borrnin- gen, trodde Hr Wircox att djuret, genom en secretion ur dess kropp, uppmjukade det ämne det borrade uti, hvilket derefter mechaniskt blef sönderlagdt. Äfven »om andra Borrare t. ex. My- tilus lithophagus, M. pholadis och M. ru- gosus , hvaraf de två första genomborra Stjernkoraller, den sista kalksten, tror förf., efter att hafva undersökt dessa djur och deras valvler, att de åtminstone måste åstad- komma sin borrning genom ett obemärkt lösningsmedel, hvilket, då de angripna ämnen merendels äro kritartade, måste va- ra en syra. — Att denna -borrning - sker enom chemiska lösningsmedel är dock hit- tills blott en förmodan, då inga reagentia ännu visat närvaron af någon Syra, (Brew- sterRs Edinb. Journ. Jan. 1828.) ofess. JAcozson i Köpenhamn har uti en mycket utförlig och lärd Afhand- ling !) sökt bevisa att icke, som BosaAnus 1) Undersögelser: til närmere' Oplysning af.den herskende Mening om Dammuslingernes Frem>= avling og Udvikling >; införde i K. Danske Vidensk. Selsk. Skrifter. 1828, 104 och flera trott, de så kallade. gälarna hos musslorna höra till generations-organerna, utan äro verkliga gälar, hörande till re- spirations-apparaten; - samt att icke, som Branvinone och flere antagit, ungarna till Mollusca acephala utkläckas i gälarna, utan att de små Bivalver som ofta träffas i de två yttre gällamellerna hos flera flodmuss- lor (Unio och Anodonta), äro parasiler, till art och slägte mycket skilda från dem, på hvilka de lefva. Hr JaAcozson bekräftar härigenom Hr J. RATHKEs mening, som re- dan år 1794 beskrifvit dessa parasitdjur hos Anodonta anatina, under namn af Glochidium parasiticum. Denna Hr Jacosgsons Afhandling har gifvit anledning till en annan vidlyftig uppsats af Hr BrAnyiure ?), bvari han sö- ker bevisa att Ratures GZochidium icke är parasit, utan verkligen unge till den muss- la, i hvars gälar det förekommer. Besynnerligt förefaller det mig likväl huru man kan antaga att musslor, som be- visligen kasta från sig sina ägg, det oak- tadt skulle inom sig hysa lefvande ungar försedda med skal. :— Helt annorledes för- håller det sig med Cycladerna. Dessa föda lefvande ungar, som länge hänga i ett knip- pe inom modrens skal. Hr Jacozson har äfven p. a. st. lem- nat Cycladens anatomiske Undersögelse, som innehåller ganska intressanta iaktta- gelser rörande denna musslas generations- sätt. Man kan dermed jemföra det som anfö- res i Histor. Molluscorum Svecie. pag. 97- 2) Annales des sc. nat. Tom. XIV, p. 22. 105 Anmnelider. Man har länge varit oviss om Metma- Metma- 'sken (Lumbricus terrestris Lin.) lade ägg eller födde lefvande ungar. Flere Förf. hafva antagit det förra. Cuvier deremot påstår motsatsen och uppgifver att metmaskens ägg utkläckas inom djuret, så att ungarna krypa lefvande ut genom anus ?). Hr LEon Durouvr, som redan 1825 (i Annales des scienc. natur. V, p. 17) beskrifvit metma- skens ägg, har under förlidne år repete- rat sina undersökningar i samma ämne. Enligt honom träffas metmaskens ägg på 5—6 fots djup i jorden, alltid isolerade uti våt lera eller mergel. Hvarje ägg, som är aflångt, äggformigt af 7—38 liniers längd och 3—4 lin. tjoeklek, innehåller en unge, som, då han hunnit till mognad, utkry- per genom äggets smalare ända (Annales des sc. nat. Juin 1828, p. 219, Tab. 12, B. fig. 1—4.) | Zoophyter. Herr J. V. THomreson har, i hamnen vid Cork, upptäckt en lefvande Sjölilja, som han gifvit namn af Pentacrinus eu- ropeus ”). Denna upptäckt af en lefvande Pentacrinus-art i ett så nordligt haf, är både i zoologiskt och geologiskt afseende af ganska stort intresse. : Som bekant är förekomma en mängd fossila arter af den- te 3) Regne anim. II, p. 528. 4) Memoir on the Pentacrinus Europeus a re- cent Species discovered in the Cove of; Cork; by J. W. Tuaomrpson, Cork 1827 (med fig.) skens ägg. 106 na Polyp-familj (Crinoidea) icke blott i de yngre bildningarna, utan ända ned i vår öfvergångsformation. Hittflls kände man blott en enda lefvande art af slägtet Pen- tacrinus (eller kanske rättare Enerinus ,) och denna var Encrinus Caput Meduse Lam. som blifvit uppfiskad i Westindiens haf vid Martinique, och hvaraf exemplar skola finnas i Museerne i Paris och Lon- don 5). Men äfven af denna, som dessu- tom 1 Samlingarna är mycket sällsynt, kän- ner man hittills endast torkade exemplar, Herr LAamarcK, som beskrifvit honom, har infört honom bland sina Polypes flottans, och påstått att stjelken på hvilken polyp- hufvudet (Umbella) sitter, icke är fastlvu- xens vid någon främmande kropp på hafs- bottnen , utan fri, liksom Pennatula , Vir- gularia &c. Att detta är misstag kan man väl nu sluta af analogien. De rotstycken vi ej sällan finna af vår Svenska Encrini- tes Gothlandicus WAurEnB. visa tydligt att denna art varit fastvuxen vid främ- mande kroppar; och Tuomresons Pentacri- nus europeus är det äfven. Hr THomrson upptäckte honom på anförda ställe, på ett djup af 8—10 famnar, sittande på stjel- ken af Sertularier och Flustrer. — Stjel- ken af Encrin. Gothlandicuys är stundom 1 tum i diameter, men längden känner man ej, emedan man endast funnit brutna styc- ken. Encrin. Caput Meduse är tjock som en svanpenna och. flera fot hög; Penta- 75). Lamarcks Hist, Nat. des Anim; s.: vert. Tom, 2, Pp o435. 107 erin. europeus är ej mer än 3 tum hög. Äfven denna är af kalkartad substance och bildar egentligen en på en stjelk sittande Sjöstjerna (Comatula). Hr THomrson, som letat och” beskrifvit honom lefvande, utmärker derpå: 1) Basis. Denna är en rund eller oval skifva, hvarigenom djuret för alltid är fast- vuxen vid främmande - kroppar, koraller o. d. i hafvet: dess undra sida är tätt fästad vid dessa kroppar; på öfra finnes i midten en fördjupning, ur hvilken stjelken upp- stiger. 2) Stjelken eller Stammen är trådlik, upptill litet tjockare, bestående af vid pass 24 kalkartade leder och klädd med en tunn hud, som sammanhåller alla kalkar- tade eller benartade delar, och mellan hvil- ken hud och lederna en geleaktig substance finnes. Om något centralrör finnes, som tydligt ses hos de större arterna, kunde Hr Tuomrson ej afgöra. Stjelken kan röra sig lifligt och i alla rigtningar, äfven nå- got i spiral. 3) Bi-armarne; 4) Peristoma; 5) Arr marne; 6) Tentaklerne och 7) Kroppen. I midten ofvan - finnes en öppning, mun- nen , som, genom 5 blombladlika klaffar, kan öppnas och tillslutas. Då dessa stå ppnra ser man i munöppningen några mju- ka tentakler. Vid ena sidan om kroppen innes en annan öppning (anus) som slu- tas i ett extensilt rör. — Således står det- ta djur på en högre utvecklingsgrad än man hittills förmodat. Några ganska upp- lysande figurer äro bifogade, dels i natur= 108 lig storlek dels mycket förstorade. (Jemf. Fror. Notits XX, p. 289 med fig.) | Herr Dr. Rosert E. Grant har meddelat intressanta iakttagelser öfver de frivilliga rörelser som varseblifvas hos äggen af flera Zoophyter:”). Ertis hade redan 1755 varseblifvit dessa rörelser hos äggen af Campanularia dichotoma Lam. 7) utan att detta märkvärdiga fenomen särdeles fästat Naturforskarnes uppmärksamhet. : Sedan Hr Grant anfört Cavorinrs hit hörande iakttagelser för 1784 och 1785, öfver äggen af åtskilliga zoophyter, samt dem han sjelf anställt 1825, öfver äggen af Spongia panicea m. fl., anför han. sina sist anställda observationer öfver äggen af Plumularia falcata Lam. I början af Maj äro de äggförande blå- sorna hos denna zoophyt ganska talrika och dess ägg komma till full mognad: de äro då ljusbruna, halfopaka, nästan sphe- riska, och hårklädda. I hvarje blåsa finnes a:ne ägg. Om man lägger en hel sådan blåsa med sina två ägg under microscopet, ser man (genom dess genomsigtiga väggar) håren på äggens yta röra sig, och man märker äfven en derigenom uppkommen rörelse i den vätska som innehålles i blå- san. Om man, med 2:ne nålar öppnar blå- san i en droppa hafsvatten, simma äggen hit och dit i vattnet, först långsamt, Se- dan hastigare, och det är alltid hårens rö- relse som drifver dem framåt. De äro myc- 6) ; Annales des sciences naturelles Jan. 1828; Pp: 32: 7) ELuis Naturgesch. der Corall-Arten p; 109.. | 109 ket irritabla, hopdraga sig och undergå hvyarjehanda besynnerliga formförändringar, i synnerhet då de komma i beröring med ett hår, en confervtråd, ett sandkorn eller dylikt. Dessa formförändringar äro i syn- nerhet märkbara och täta vid den tid då ägget för beständigt fäster sig vid ytan af kärlet. Sedan det fästat sig, blir det platt och cirkelrundt, och de mest opaka delar i dess inre få ett skråfligt utseende, så att de synas äfven för blotta ögat som lika många små stjernor, hvilkas skiljerum mel- lan strålarna fyllas med ett färglöst ge- nomskinligt ämne, hvilket synes hårdna som horn. Det gråa ämnet sväller i cen- tren der dessa strålar mötas, och höjer sig perpendikulärt, omgifvet af det hornakti- ga, genomsigtiga ämnet. På detta sätt bil- das Stammen till den unga zoophyten. De första strålar som således bildas före- ställa zoophytens rot; derefter kommer stammen , och denna är redan synlig utan ätt man märker någon Polyp. Följaktligen är det icke Polyperne som först bildas hos denna zoophyt, utan dessa organer synas först en tid efter sedan rot. och stam bil- dat, sig, liksom blommorna hos en växt, Efter dessa iakttagelser synas det af- gjordt att äggen af flera "slags zoophyter håfva förmåga att, medelst den hastiga rö- relsensaf de hår hvarmed ytan är försedd; hålla sig uppe i vattnet ända till: dess-de af vågorna eller af egna rörelser föras till ett ställe som är tjenligt för deras utveck- ling. IK o: 110 . Anm. Vissa Conferver frambringa äf- ven frön eller ägg som en tid hafva frivilliga rörelser. (Jemf. Annales des sc. nat. 1828 April, p. 429. ?). Herr RB. E. Grant har äfven beskrif- vit fortplantningen af Lobularia digita- ta ?). I October skaffade han sig flera exemplar af den hvita varietetéh, hvilka redan voro försedda med många ägg; här- igenom hade Herr Gzraxnr tillfälle att ob- servera fortplantnings-processen hos en zoo- phyt, hvars ägg icke blott gå genom poly- per af mycket invecklad structur, utan som äfven har en köttaktig och contractil stam, och som således: i detta afseende betydligt skiljer sig från de förra af honom undersökta arter. Denna zoophyt är talrik vid Eng- lands kuster; den förekommer äfven vid våra. Jussiru, Erris och Sex hafva redan, undersökt dessa djurs inre structur, ooh en- ligt Herr Grant äro Einus's beskrifningar Joch figurer deröfver vida bättre och natur- enligare än Spix's. Lamouvroux har gifvit förträffliga förstorade figurer till förklaring öfver anatomien af Polyperna hos dessa djur; men då han endast om våren un- dersökt Lobularierne, kunde han "ej hos dem finna spår till ägg eller äggstockar. Herr: Grant fann i caviteterna hos nämde Lobularia talrika småkulor af regel- mässig form , och olika: storlek; dé; minsta vore hvita och hängde vid fina hvitä-strän- 2) Jemför vidare samma Annaler för/ Juni p. 206. SJ RS Edinburgh Journ. N:o XV. Jan. 1828. iti gar; de större och största voro röda och de sistnämde alldeles fria. De flesta mog- na ägg befunno sig 1 en liten klunga vid basis af polypen; man kunde se dem: med blotta ögonen, och då man lade ett frag- ment af djuret i vatten, föllo äggen ut, det ena ller det andra, och sjönko lång- samt till bottnen. De gå ut endast då po- lypen är utbredd. Herr Grast kunde tyd- ligt märka rörelser hos dem. Han märkte hos dem fina hår, som de satte i rörelse, och derigenom flyttade sig. Äfven såg Herr Granrt deras rörelser tydligt i sjelfva Po- lypen genom dess genomsigtiga väggar, och han synes böjd att antaga det dessa ägg genom egna frivilliga rörelser bidraga till deras utgång ur pylypen i hafsvattnet. För- vandlingen af dessa smådjur, (som äro rör- liga, fria och retbara) till fastvuxna, horn- . artade rötter eller kritaktiga celler, är ett bland de besynnerligaste fenomen i mna- turen. Herrarne Aupouvin och Minne EDWARDS -Agpovin hafva till Vetenskaps Academien i Parisoch Mn- inlemnat en Afhandling med 72 plancher Akne öfver invertebrerade djur, hvilka de un-:under- dersökt på Chausey-öarne, samt. deraf glbarinied. vit ett utdrag i Annales des sc. Natur.tebrera- Tom. XV, p. 5. I detta utdrag förekomst" djur. ma intressanta anmärkningar öfver. åtskil-. liga af nämde djurs lefnadssätt, anatomi och physiologi. För. hade tillfälle att, en; ngre, tid. undersöka dessa. djur lefvande.. Bland de sammansatta AR Rog AA organisation är den enklaste, finnas en del som, i stället för att vara sins emellan 112 förenade genom en mer eller mindre ge- latinös substance, ligga slutna i celler, hvil- ka äro bildade af en bark af kolsyrad kalk. Förf. anmärka att efter vetenskapens närvarande ståndpunkt är det svårt att be- gripa huru dessa djur, som för alltid sitta fattväxna vid en, klippa eller annan kropp, kunna genom reproduction på afstånd kring- sprida sin art. Denna gåta hafva förf. löst; de hafva genom mikroskopiska iaktta- gelser funnit att ungarne af dessa djur äro helt och hållet olika, det som de framde- les blifva; de äro af regelbunden och sy- metrisk form; kroppen rundaktig eller ägg- formig. Framtill ser man 3 upphöjningar, hvilka synas försedda med öppningar, och baktill ser man en trådformig stjert, hvars längd är olika efter de olika arterne. I utvuxet tillstånd finnes ett stort antal af individer, mer eller mindre tätt hopträng- da, och bildande en enda massa, fastsit- tande orörliga på en under hafsytan be- findtlig kropp; vid födslen deremot är hvart och ett individ skildt och fullkomligt fritt; och det som är ännu märkvärdigare, de hafva då ställflyttningsförmåga, och kunna med snabbhet simma med tillhbjelp af våg- formiga rörelser af en lång stjert, hvarmed de äro försedda, och synas dervid undvi- ka de föremål som stå i deras väg. Stun- dom stanna de vid väggarne af det kärl hvari de befinna sig och anträda derefter å nyo sin väg, liksom om de sökte en pas- sande plats för att sätta sig fast. Slutligen sedan de ungefär 2 dygn - ägt NP ar ör- 113 förmågan, sätta de sig fast och blifva orör- liga; ty om man derefter lösrycker "dem, blifva de utan rörelse. — På detta vis kun- na de unga sammansatta Ascidierne söka sig en för deras utveckling passande plats. De mesta synas förena sig med den masså från hvilken de utgått; andra sätta sig på af- lägsna punkter för att der bilda nya kolo- nier och fortplanta sin art till olika trakter. Redan innan de satt sig »fast, börja de att förändra sin form; dock sedan de blifvit orörliga, inträffa deras märkvärdiga- ste metamorphoser; deras långa svans för- svinner mer eller mindre fullkomligt; deras kropp erhåller en ännan form; magen skiljes från thorax, och först sedan de nått en tem- lig storlek begynner äggstocken att visa sig. De under namn af Flustra bekanta djur hafva, enligt förf. undersökningar, en mer sammansatt inre byggnad än man hit- tills förmodat. Man har trott att. deras polyper, likasom Hydrorne hade, som enda organet, en krans af tentakler kring en i deras parenchyma liggande digestions-säck, försedd med en enda yttre öppning, som på en gång tjenade dem som mun och anus. Förf. visa att Flustrerna, liksom de sam- mansatta Ascidierne, hafva en 'stor: cavitet, hvilken utvändigt har en med tentakler om- gifven öppning, en oesophagus, en mage, en tillbaka krökt tarmkanal, som slutas vid den förenämda = caviteten, och slutligen en vid tarmkanalskrökningen 'fästad ägg- stock. — Nästan samma organisation ha förf. - äfven funnit hos flera Vorticeller ; Pr. Nilssons drsb. 1829. 8 114 dock finnes här ingen äggstock. Äfven haf- va förf. undersökt organisationen hos Ser- tularier , Alcyonier ; Lobulaärier ; Gorgo- mer, Pennatuler &c — Också hafva de undersökt Hafssvamparne (Spongierne) och i flera fall bekräftat riktigheten af Herr Grants iakttagelser — Hvarken hos Spon- gierne eller ÅAlcyonierne existera polypers Enligt förf. äro de ej heller begåfvade med contractilitet. Förf. tro att de rörelser som Massieri och Erris beskririfvit, hafva de sett hos en närslägtad art nemligen Thetys, och ej hos svampär. — Hos dessa märkvärdi- ga naturkroppar med kiselartad kärnä, var- seblir man verkligen vattuets in- och ut- strömmande genom de öppningar, som finnas på deras yta. (Jemf. Fror. XXIII, p. 81.) Party Angående djurarternus geographiska resa mot utbredning mot INord-polen ; har Kapten polen. PARRY; I sin under året utkomna resebe- skrifning 2) lemnaät märkvärdiga underrät- telser, af hvilka jag tror mig här böra med- dela några. | . Då det nemligen är gifvet att hvarje djurart har sin bestämda zon afjorden, in- om hvars gränser hvarje individ deraf lef- ver och rörer sig, och hvilken han aldrig frivilligt lemnar; så synes det mig ej bö- ra sakna intresse att inhämta hvilka djur- arter bebo dessa med ständig is betäckta trakter, så långt menniskans forskningar kunnat framtränga. 10) Warative of an Åttempt to reach the north Pöle. London 1828. - SES ene E pve a it Kapten Parry framkom på polar-isen ända till 829; 43', 5” nordlig bredd; och under detta framtågande sågos: i) af Mammalier: = | Isbjörnen (Ursus maritimus),' som 1 synnerhet ofta träffades på isen vid vestra och norra sidan af Spitsbergen, sågs äfven, ehuru mera sällan; ända till 8219, yi — Fjällräfven, (Canis Lägopus) sågs vid Hekla cove (Heklas bukt) och vid Waigaz- "sundet; således till. nära 809; 09 Vild-Bernen (Cervus Tarandus) öfver- vintrar på Spitsbergen, och de: resaiide så- go spår af detta idislande djur ändå upp på Wäldenön, som ligger under 809; 35'; 33”: Ruggiga Skälen (Phoca hispida FA BRIC.) sågs i vakärna till nära CERN och köttet nyttjades som ett förträffligt födoätnne. Åmn. Det är ädnu icke äfgjordt huru= vida polärhafyets. Phoca hispida är full komligt identisk med Östersjöns Phocda annellatå. & Oe SO ——— Grönlandsskälen (Phoca Groenländica Faskic.) sågs vester och norr om Spitsber- gen; äfven vid de 4: öärne. — Narvåälen Monodon mönoceros) till 819,40" Beluga Delfinen (Delphinus albicans) sågs längs kusten i Hekla-bukten på grundt vatten, der han jagade en liten Torskärt (Merlangus polaris): Walrossen (Trichecus Rosmarus) var Mycket talrik långs vestra kusteniaf Spits- bergen och Lowön; men ingen syntes norr och Waldenönj kring 801 9. : + Af Landtdjuren lärer det således: varä dsbjörnen och Renen som komma närmäst, 116 polen; och af dem som lefva ständigt el- ler tidtals i vattnet är det Phoca hispida, Groenlandica "och Norvalen , som träffas längst åt norr. Det förtjenar mycken uppmärksamhet att äfven de varmblodiga djuren (Mamma- lierna och foglarna) kunna alstra och fo- stret bibehållas, långt bortom den gräns der snölinien sammanstöter med hafsytan. Man skulle tycka att isgränsen borde vara gränsen för allt högre animaliskt och vegez tabiliskt lif; men vi se att det ej så 'för- håller sig. Samma phenoméen möta vi, om vi undersöka isregionen i mer vertical rikt- ning, d. v.'s. sådan han träffas på vå- ra fjäll, 2) af foglar: Snösparfven (Emberiza nivalis). Fjällripan (Lagopus alpina) sköts om hösten vid stränderna af Treurenburg-fjär- den 799,55". Strandpiparen (Charadrius Hiaticula) en enda sköts i: Hekla-bukten. 79955". Jag kan här tillägga att Lector KrimHau från Christiania, som sistlidne sommar gjort en resa till Spitsbergen, visat mig ett skinn af Charadrius Morinellus som der blifvit skjuten. ; ad Ebbsnäppan (Tringa maritima) i mängd långs stränderna af Heklabukten. En för orhithologien intressant underrättelse! Sterna arctica fanns i mängd häcka å en holme i ett vatten på Lowön 80?,15'. En ofallväxt unge sköts under 8139 — Larus glaucus &c: 117 3) af fiskar: På fiskar lära dessa högre latituder af ishafvet vara mycket fattiga. Under resan sågos ej mer än 4 fiskarter: Ophidium Par- rit, Merlangus polaris, Cyclopterus Lipa- ris, och Blennius polaris !), och af' hvar- dera sågs ej mer än en enda individ, med undantag af Merlangus polaris, som fanns i stor mängd i små bukter der strömmar af färskt vatten runno ned i hafvet. Han sågs ända till 82:i?. 4) af Insekter: Af egentliga Insekter sågs under resan ej mer än en enda art, nemligen en Aphis, som till storlek och färg liknar Aphis Pi- cee&e, och som af Herr J. Curtis blifvit kal- lad Aphis borealis. Det är märkvärdigt att denna Insekt fanns lefvande på drifisen un- der 82i? nordlig bredd, och på 100 (En- gelska) mils afstånd från närmaste land. Dess likhet med Aphis Picee, som vistas på Pinus picea, gör att man förmodar det han blifvit förd till dessa nordliga trakter med drifved af tall, som i mängd finnes på stränderna och norr om Spitsbergen. Då han fanns var han mycket dösig af köld, men qvicknade vid genom värman i handen. Af Crustacger träffades en mängd höran- de till slägtena Idotea, Caprea, Gamma- rus, Talitrus, Crangon m. fl. >!) Ingen af dessa är funnen vid Skandinaviens kuster. 118 5) af Maskar:; Af Mollusker fanns ingen Cephalopeod eller Gasteropod, eller Bivalv; blott ett par Pteropoder, nemligen Clio borealis och Limacina arctica, och dessa funnos i stor mängd ända till 8139. — Af Radiarier fun= nos Beroé, Ophiura och Asterias. 119 Fornverldens Fauna: Geologiska Societeten i London har Fossila under året erhållit en mycket intressant or remiss af fossila qvarlefyor af djur och dalen. växter, från TIravadi dalen i Birmanernas Land, samlade af Herr J, CrAwFurp under en ambassad till Ava 1826 ?). Dessa qvar- lefyor anses ganska vigtiga för att lösa den curiösa och ännu icke besvarade frågan, om det i trakterna af södra Asien finnes mnå- gra fossila qvarlefyor, analoga med dem som man träffar i mängd strödda i de lö- sa jordlagren i Norra. Asien, Europa och / Amerika. — De exemplar, som Herr CRAw- fURD samlat 1 Irayadi-dalen, från : Prome till Ava, bestå mest i stycken af stora monocotyledona och dicotyledona träd; be- nen blefvo mest samlade i ettlitet distrikt midt emellan begge dessa städer... De me- sta qvarlefvor äro af Pachydermer, Rumi- nantier, Saurier och Chelonier. Det är märkvärdigt att bland Pachydermerne in- tet spår finnes till fragment af Elefant; men deremot en talrik mängd af Mastodon. Herr Curt, som i en följande upp- satts ?) beskrifvit samma fossila qvarlefvor, har deribland bestämt 2:ne nya arter af sistnämda slägte, hvilka han utmärker från de hittills kända arter genom hbenäm- ningen Mastodon latidens och elephantoi- ?); Annales des Sciences naturelles Tom. XIV, p. 283. 3) P. a. st, sid. 288. 120 des, och hvilka begge i storlek närmat sig den största Elefant. Dessutom förekomma fragmenter af Rhi- noceros, Hippopolamus, Sus, Bos, Cervus och Antilope. Bland Chelonierne finnes ett fragment af en Emrs (söttvattens sköldpadda) så stort att djuret måste ha hållit flera fot i vidd. Bland Saurierne, en Gavia! (Leptor- hynchus) och en Crocodil, mycket lika den vanliga. Gavialen och Crocod. vulgaris. Ofvannämde fossila qvarlefvor träffas i de lösa jordlagren. Ej långt från den trakt der de finnas, träffar man äfven, på ett enda ställe, spår till söttvattens bild- ning; denna innehåller en blå lermergel, hvari finnes en mängd af en art stor och tjock Crrena. Åtskilliga lager af tertiär bildning förekomma äfven, och i en mörk kalkaktig skiffer har Herr Sowersy igen- känt flera Snäckor, som förekomma 1 Lon- doner-leran. Äfven förekomma stuffer af Gråvacke och Öfvergångskalk , och det synes myc- ket troligt att de yngre bildningarna i Ira- vadi-dalen hvila på öfvergångsbildning. — En jemförelse mellan dess petrificater och Skandinaviska öfvergångs-formationens skul- le vara högst intressant; kanhända erbju- der tillfället framdeles en sådan. Fossil En ny art af Didelphis har åter blif- his från Vit funnen i stenbrotten i Montmartre vid Mont- Paris. Enligt Cuvriers undersökning har martre” Jenna art den största likhet med Didel. 121 Cynocephala Harms från Van. Diemens land '). D:r J. REnsseELAER har lemnat berät- Skelett telse om ett nästan helt skelett af Masto- sv Sr don giganteum, funnit i New-FYork ren Nord-Amerika 5). En Farmer hade utdikat ras en myr, på hvilken vanligen stått kring 2 York. fot vatten. Sedan vattnet var afledt och fuktigheten utdunstad, sjönk jordytan små- ningom mellan 2 och 3 fot, under sin för- ra höjd, med undantag af de ställen der stora bäddar af myrmalm bildat sig. Ytån blef gräsbeväxt. Efter några år, då äga- ren gick öfver detta fält, såg han någon- ting sticka fram ur marken, hvilket befanns vara en tand. Han sökte då och fann huf- vudet af ett stort djur, vill en del utståen- de och endast täckt af gräs. Herr RENs- SELAER, som i New-York fick se den fun- na tanden reste till stället och uppgräfde hela skelettet. Detta låg, som sagdt är, i-: sjelfva jordytan, vertikalt, med fötterna ned- åt på ett stratum af sand och grus. — Af djurets läge slutar Herr REnssErAER att den- na djurart (jemförelsevis att tala) icke län- gesedan dödt ut. Detta märkvärdiga fynd blef lemnadt till naturhistoriska Lyceum i New-York. ; ; Herr MaArceL pE SErres har 6) medde- Masto- lat en not öfver ett os femoris af Mastodon" gusti- angustidens som blifvit funnet af Dr Bo- dens i . . . Fe. . d NAFos vid Perpignan i södra Frankrike. Hr Frank- rike. 4) Fror. Notiz. XX. p. 250. 3) Brewsters Edinb. Journ. Vol. VII, p. 80. ”) Annales des sc. nat. Jan. 1828, p. 73. Fossila 122 MaArcEL DE SErRes skiljer ett os femoris af denna art från samma ben af Mastodon giganteum genom riktningen af linea as- pera. Hr MARcEL DE SeErRRes slutar sin upp- sats med den anmärkning aw Mastodon angustidens , att sluta af de åtskilliga fynd man deraf gjort, sannolikt varit allmän i södra Frankrike, I förra årsberättelsen p. 94, omtalas ben frånde fossila ben som af Hrr Curistor och DTunel- Viel. Fossila Bavarp blifvit funna i Lunel-Viel Grottan, vid Montpellier. En annan uppsats öfver der förekommande ben, meddelas af Dr ArpH. Menarp i Edinb, Journ. VII, p. 282, der de djur uppräknas af hyilka ben hit- tills blifvit derstädes funna, och som inal- les utgöra 21 arter, bland dessa förekom- ma, utom de vanliga af Rofdjur, Pachy- dermer och Ruminantier, äfven ben af en Vespertilio, af en Haji och en Hafssköld- padda, samt Tarsen af en Vadare-fogel, Men ej det minsta fragment af mennisko- ben, Den celebre författaren af Flora der ben från Vorwelt , Herr Grefve CAsPAR VON STERN- öst- ritz. BERG har, vid Tyska Naturforskarnes sam- manträde i Mäönchen 1827, afhandlat och förevisat fossila ben från Köstritz. Deri- bland förekomma horn af en hjortart, som ganska mycket likna unga outvuxna horn af Renen 7); men som dock anses skilda derigenom att de i stället för krans vid roten blott hafva långsgående inskärningar : och att hvarken ögonskottet eller öfra än- . 7y Isis 1828, p. 481, tab, VII = 123 dan af hornet utlöper i skåfvellika utbred> ningar. För min del tror jag dock att des= sa horn tillhört Renen. Dylika som dem Tab. VII föreställer, finnas äfven i våra torfmossor i Skåne, — och "på snöfjällen i Norrige. De unga Renhornen äro aldrig skåfvellikt utbredda, och de visa ofta ej större krans än den på figuren angifna. Profess. G. F. JäcerR i Stuttgart har Fossila utgifvit en intressant 'afhandling om defenöllet fossila Amphibier som äro funna i Wiir-tenberg, tenberg ?). Dessa qvarlefvor förekomma?fJises derstädes dels i Lias formation, dels i Keu- persandstenen och dels i Muschelkalken. Hr Jäger beskrifver eller antyder deraf följande arter: Crocodilus Bollensis ; Geo- saurus Bollensis; Ichthyosaurus platyo- den , communis, intermedius och tenui- rostris; Plesiosaurus - - - af hvilka mer eller mindre: fullständiga qvarlefvor äro på plancherna aftecknade fine Ur Keuper- 2) Ueber die fossile Reptilien, welche in, Wir- temberg aufgefunden worden sind; von Dr.G, F. Jäcer, Stuttgart 1828 4:o med 6 lithogra- phierade Plancher. 9) Jag får vid detta tillfälle anmärka, att vi äf- ven i Sverige hafva bias formation, nemligen hela den Skånska stenkolsbildningen vid Hö- ganäs, Bosarp, Wallåkra o. s. v. och att vi äfven funnit åtminstone ett bevis för fossila Amphibiers närvaro deri. Den så kallade Glos- sopetra, som omtalas i K. Vetenskaps-Acad. Handl, 1823, p. tor o. f., såsom funnen i kalkskif- fern vid Höganäs, har ej tillhört en fisk, utan är en tand af en liten Krokodil-art. Den är från roten uppåt ihålig och på långs strierad. I samma formation, har jag funnit åtskilliga Mol- lusker, af hvilka en och annan redan äro 124 sandstenen 'beskrifver Hr Jäcer Phytosau- rus cylindricodon , och cubicodon. — Ur Alunskiffern: Mastodonsaurus och Sala- mandroides giganteus. — Ur Muschelkal- ken: Plesiosaurus; Ichthyosaurus och en tredje obenämd Ampbhibie, Resultaterna af Hr Jäcers undersök- ningar äro (pag. 43) att åtminstone 11 ar- ter af fossila Amphibier finnas i de angif- na formationerna i Wöärtemberg: att de Amphibier som förekomma i Lias formatio- nen sannolikast tillhört hafvet, ty Lias skiffern innehåller, jemte dem äfven an- dra djur och växter som uteslutande till- höra hafvet. Af fötternas construction hos Ichthyosaurerna och Plesiosaurerne slutar Hr Jäcer att de nästan uteslutande måste ha lefvat i vatten, då deremot den fossila Gavial och Geosaurus utan tvifvel ömsom vistats i vattnet och på landet, liksom de nu lefvande krokodiler. Det är osäkert om de i keuperforma- tionen funna Ampbibier lefvat i vattnet eller på landet; men beskaffenheten af tän- derna hos Crlndricodon och Cubicodon gör det högst sannolikt att de lefvat af Ve- getabilier. Hr JäcGErR förmodar att dessa begge arter kunna vid närmare undersök- ning förenas åtminstone till en familj, kan- ske tillsammans. med Iguanodon och flera lefvande Amphibier, åt hvilken grupp Hr JäcGErR då föreslår namnet Phytosaurus. kända såsom charakteristiska för Lias forma- lionen till ex. Avicula inequivalvis &c. 125 Anm. Afven vår Skånska Sandstens- bildning vid Hör, tyckes komma nära vissa bland de af Hr Jäcer beskrifna formationer (Jemf. deras fossila växter med dem vid Hör funna !9); men vid Hör äro ännu aldrig funna spår till fos- sila djurlemningar. I Grefskapet Dumfries, vid Cornceokle- Pen - Muir i Skottland i ett stenbrott af rödsbår in- sandsten (new red sandstone) har Dr Duw-trycktai cAN funnit fotspår efter djur som synas sten. hafva varit Sköldpaddor. Dessa spår träffas i flera öfver hvarandra liggande lager af samma bergart; och man har funnit dem från ytan ända ned så djupt man hittills kommit, eller kring 45 fot i perpendikulär riktning. De lager i hvilka de finnas äro sluttande med en vinkel af 38", och sy- nas hafva utgjort en småningom genom nya lager tillökad sandbank, på hvilka djuren gått upp och ned från och till ett vatten, som troligen befanns vid foten af sandbanken. Dr Duncan nämner, att på ett stycke sandsten af 5 fot 2 tums längd, som blifvit fördt från stenbrottet, finnas 24 så-' dana spår, och Prof. BuckiaAnp omtalar ett annat sandstensstycke som visade ej min- dre än 40. Dr Duncan tror att desså spår tillhört flera djurarter af olika storlek. Det- ta fenomen är ganska märkvärdigt och spri- der mycket ljus öfver dylika berglagers 9) Ueber die Pfalzenversteinerungen welche in dem Bausandstein von Stuttgart vorkommen; von Dr G. F. Jäger. Stuttgart 1827: — En stor del synes mig alldeles identiska med de Hörska, 156 bildningssätt. Det synes tydligt att ifråga= varande sandstenslager tillkommit af en sandbänk; att dess sträta bildats i slut- tande riktbing, samt småningom och under : en längre tid; och att samma djurärter lef- vat under helä denna tids period. Jemf: BuckrAnp 1 Annales des sciences nät: XIII; p. 85. — Dr Duncan 1 Edinburgh Journ: Science, Vol. Vill; p. 305 — Anhales des sc. XIV; p. rom — :Grierson Edinb. Journ. VIII; p. i30 — Froner Notiz; XXI p: 97 — Berzeuii Årsb: i829> ps 5 — Hånnde fossila Pteropoder Jemf. p. i od: Snäck- - Hr, DestAveEs har beskrifvit ett nytt Strooho-SlASte af fossila Landsnäckor; söm hän kals stoma lät Stropliostoma: Det hörer ull familien påle" Helix Lins.; och synes komma: härnäst släg= sina tet Ånostoma Lam: (Helix ringens Ii.) Liksom hos dettä, är öppniiigen vänd upp: åt mot spira; men det skiljer sig derige- nom att öppningen-är rundad, omgifven af er kant och älldeles saknär tänder: Två arter beskrifväs och afbildas: Strophöstös= ma levigata (um) från Däx; och Siro- phostoma striata (tim) från Bouxveiler 1 Elsas 1 ett stycke söttvattenskalk,; tillsäin= mans med andra dels landtsnäckor, dels söttvattens-shäckor !): i Herr Avcustin Leuvfrrov har beskrifvit en ännan hy art afsamma slägte; för hvils ket han likväl bibehåller det af GrATEtove först valda namu Ferussina; eller (enligt 1) Annales des sciences haturelles 1828 Mars p. 2902: 139, Lrvfnrov), rättare Ferussacina.. Han källar arten Ferrus. lapicida, och gifver deröf ver äfven figurer ? | | i Herr Lzeufroyv har äfven beskrifvit en Fossil fossil art af slägtet Helix, som han kallar Helix H. Reboulii ?Y). Hr Destaves har meddelat en ganska Om Po- intressant undersökning af det förut bä. apa ska ofullkomligt kända mussleslägtet Po- mives. dopsis "): Resultatet af denna undersökning är alt Podopsis står närmast Spondplus och bör saiinolikt dermed förenas. Hr Horeninckavs 1 Crefeld har under Monö- året utgifvit en Monographie; öfver slägtet ST Crania Rerz. >). Slägtet — Af detta märkvärdiga slägte har Hr oi HozenincHaAus beskrifvit 3 ännu lefvande, och nise- 7 io utdöda arter. De lefvande äro: Crania persoriata Lam. (från Indiska hafvet) Cr: ringens Hoes. (från Medelhafvet) och Cr. rostrata: Hors. (äfven från Medelhafvet:) 2 De fossila arter äro: Cr. prisca Hors: (ur Gråvacken vid Cromford 1 träkten äf Dius- seldorf.) Crania Nummiulus Lam: (Troligen från trakten imellan Aachen-och Maästricht) — Crania antigua De Fr. (Fr. Schlenäcken 1 krita) — Cr. tuberculata Niss; (Skåne och Seeland) Cr. Parisiensis DE Fr. (i kri-' ta Vid Meudon) — Crania nodulosa Fors. 2) äpeeles des sc. nat. XV, p. 401, Pl. II, As ft, 2, 4 3) Annäles des sc. nat. XV, p. 405. 4) Annales des sc. nat; XV, p. 427: ") Beytriige zur Monographie der Gattung Cra- nia, 14 sid. i 4:0 med en lithographierad Planche i folio. 128 (i kritmergel i St. Petersberget) — Crania striata De Fr. (Fr. Ignaberga — Crania costata Sow. (i krita vid Nehou) — Cra- nia spinulosa Niss. (från Petersberget vid Mastricht. — (Exempl. mycket mindre än de som finnas i Skåne) — Cr. abnormis De Fx. (Fr, Terrenégre vid Bordeaux) — Alla arter äro afbildade både i naturlig storlek och mycket förstorade. Figurerna äro för- träffligt lithographieråde, och Hr Hoeninc- HAUs här geriom denna Monographie lem- nat ett intressant bidrag till vetenskapen. Det torde förefalla märkvärdigt att detta slägte, hvaraf arter för närvarande finnas lefvande i hafvet, både under var- mare och kallare latituder "), och som äf- ven under öfvergångs-perioden men i syn- nerhet under kritbildnings-perioden haft ärter, skulle helt och hållet hafva saknats under den långa tid som förflutit mellan kritans fällning och den närvarande orga- niska verldens tillkomst. Jag torde dock böra nämna att arter af Crania verkligen förekomma i den tertiära kalkbildning , hvaraf lösa fragmenter finnas i södra Skåne och än oftare i norra Tyskland. 6) Jag anser Orbicula norvegica höra till detta slägte. I Sverige — — —ZS - re a fp nt RE 1209 I Sverige och Norrige utkom- na skrifter med särskilt af- seende på Skandinaviens Fauna. De under året hos oss utkomna skrif- Biur- ter i Zoologien äro icke talrika. Herr NAMN Synopsis mar-Rätts-Rådet G. J. BuxrseErG har utgifl Faune vit t1:sta Delen af en på latin författad fd Synopsis Faune&e Scandinavie, innefattan- de kort beskrifning öfver de Syenska och Norrska Mammalier, som enligt författaren utgöra egna arter, samt en allmän Indel- ning af Däggandedjuren. Som denna in- delning likväl ej är egnad för ett kort ut- drag, hvilket blott skulle lemna densamma stympad; så önskar jag helst att få hän- visa Läsaren ull sjelfva arbetet, som före- kommer i Bokhandeln 7). Herr Prosten C. U. Excström har un-Beskrif- der året utgifvit en ganska underhållande and och rikhaltig Beskrifning öfver Mörkö Mörkö, Socken i Södermanland. De deri medde- sin lade underrättelser om Mörköns mnatural- ster, äro af så mycket mer värde för ve- tenskapen, som den grundlige Författaren hämtat dem från naturen sjelf, och man kan vara. säker att de arter han angifver, 7) Synopsis Faun& Scandinavie', complectens Animalia Svecie Norvegieque hucusque de- tecta, a Gusr. Jon. BirtrzerG &c. Tom. I, Pars IL Mammalia. Holmix 1828. Pr. Nilssons ÄArsb. 1829. Id 130 äro riktigt bestämda; och de iakttagelser han derom meddelar äro troget uppfatta- de. Den zoologiska delen utgör något öf- ver 100 sidor, af hvilka insekterna intaga vid pass två tredjedelar. Bland de uppräknade Mammalier fin- nas' väl inga sällsynta om ej TVumlaren (Delph. Phocoena,) som man kanske knappt skulle förmoda finnas i fjärdarna så långt upp i Östersjön; men äfven öfver de all- männare arterna meddelas ganska intres- santa iakttagelser. Bland sällsyntare foglar må nämnas: Falco lanarius, apivorus, rufus; Strix passerina Lin.s Anthus rupestris (finnes i mängd på klipporna 1i skären); Caryocata- ctes guttatus (uppehåller sig på Mörkön hela året); Perdix coturnix; Charadrius minor ; Vanellus melanogaster ; Anas spectabilis (kallas här Kamm-gudunge;?) Mergus al- bellus; Carbo cormoranus: Af Amplibier, inga sällsynta. Af fiskar anföras åtskilliga som man väl knappt skulle vänta att träffa så långt upp 1 Östersjöns med nästan sött vatten försedda fjärdar t. e. Xiphias gladius; Gadus callarias ; Gadus barbatus; Blen- nius Gunellus ; Cyclopterus Lumpus; Clu- pea Sprattus; Scomber Scombrus och fle- ra Pleuronectes-arter. — Men jag torde få = | hänvisa Lösaren till sjelfva arbetet, som i | alla afseenden förtjenar att recommenderas. | ep Pastor SommERFELT, som 1 synnerhet | | ver Salt-genom sina Botaniska skrifter intager ett Si And bland Skandinaviens utmärktaste na- rd ?) Kallas eljest i Skärgården Kamgiding. 131 turforskare, har, 1 K. Norrske Vidensk. Selsk. skrifter 2. B. 2. H. (Trondhiem 1827) lemnat en i flera afseenden läsvärd Physisk-ekonomisk Beskrifning öfver Salt- daiens prestegäll , hvari äfven åtskilliga zoologiska anteckningar förekomma. Sid. 82. börjas förteckning öfver de i Saltdalen förekommande Mammalier. Några af de sällsyntare må här anföras: ”Vesper- tilio auritus uppehåller sig vid” husen, och ses i Julii och Augusti,” — och detta är den enda Vespertilio-art som Förf. anför. Jag får härvid anmärka att, i andra nordliga trakter och fjällbyggder af Norrige, jag sett en Vespertilio med korta öron, som synes komma nära Z. pipistrellus, men som än- nu ej blifvit dermed jemförd. 7. auritus såg jag aldrig i den högre Norden. Svart Päf är fångad i Saltdalen, men sällan. Oftare förekommer han ute på de stora öarna. Brun Björn (Ursus arctos) finnes i mängd, men är ett fromt (”godmodigt”) djur, som sällan gör skada, om ej. om vå- ren då vegetabilisk föda saknas. Bäfvern (Castor Fiber) är äfven der nästan utrotad. Mus agrestis 'beskrifves. Det är den- na som i Skand. Fauna I, p. 190 kallas : Fält-lemmel. Äfven beskrifningen öfver lef- nadssättet bestyrker det i Fauna anförda. Renen (Cervus Tarandus) finnes knappt vild här på fjällen. Anm. Det synes som om Lapparna mer och mer utrotade vilda Renen. Detta djur träffas nu i största mängd på fjällen i det 132 Sydvestra Norrige, der inga Lappar kring- stryka. Saltdalens Foglar uppräknas sid. 85. o. £.; Corvus (Garrulus) infaustus före- kommer icke sällan i tallskogen. Anm. Just i gränsen mellan gran- och tallskogen har jag alltid träffat denna fogel. — Picus tridactylus är den allmännaste (i sitt släg- te). Kommer i Maj. Anm. flyttar således sydligare mot vintren. — Loxia (Cory- thus) Enucleator , om sommar och höst flockvis. — Gråspinken (Fring. domestica) finnes ej i Saltdalen. På gården Udvig i Skjerstad Socken hafva länge funnits några par, utan alt föröka sig. — Ember. niva- Zis på de högsta fjälltoppar, men ej talrikt. — Tiurd. torguatus, allmän.— Saxicola cenan- the har stundom bo mycket högt på fjäl- len. — Sylvia hortensis kommer 1 början af Juni. — Hirundo rustica och urbica finnas ej i Saltdalen; Hir. uwurbica finnes dock vid Arjeplog. — Ardea cinerea visar sig stundom om våren. — Podiceps ar- cticus Bor, Kerand, också i fiskevagyan- det. — Sterna arctica 'Tem. är den enda Sterna, Förf. har sett. Larus glaucus . ... lärer dock vara LL. argentatus; o. S. V. Af de anförda fiskarna vill jag blott nämna: Myxene glutinosa, finnes i Salt- fjorden och har der samma namn som 1 . Bohuslän: Piirål. Dessutom förekomma To- bis, Ål &c. — Förf. antager Ströms Gjedde- rör såsom specifikt skild från Salmo alpinus. Häri bar han fullkomligt rätt, oaktadt Ström som först skilde dem, sedermara sjelf förena- de 133 de dem. — Saltdalens insekter uppräknas sid. 98. och dess maskar sid. 100. Herrarne M. och W. von Wkricurt haf- Ritade va under året ritat och lithographierat ÖRE Svenska foglar, hvilka äro utgifna i 3:ne W. v. Häften i 4:to, genom Hof-Marskalken Herr "YMcnr Grefve N. Bonpes frikostighet. Dessa plan- cher äro rätt vackra ?). > Den som författat denna Årsberättelse Skand. började under sommaren 1828 att tlgalga at fortsättning af sin Skandinaviska Fauna ; men blef i detta företag afbruten först genom en utrikes resa, och derefter genom det er- hållna uppdraget att mottaga vården om det härvarande publika zoologiska Museum. Med det utgifna Häftet är Landfoglarnes beskrif- ning slutad 9). Herr Boreman har i K. Vet. Acad. Hand- Insck- lingar för år 1828 sid. 164. meddelat in-ters mer tressanta Observationer rörande några In- phos af sekters metamorphos. Dessa insekter äro ARR Tachina curvicauda Fair., som Herr Bo- HEMAN funnit i magen hos Harpalus auli- cus och ruficornis ; samt Encyrtus flammi- neus, som Förf. träffat hos Larver af Coc- Cinella 7 punctata. ?) Svenska foglar efter naturen och på sten ri- tade af M. och W. v. Wricut 1—53 häftet. 10) iSkandinavisk Fauna af S. NILsson. Tredje Bandets 1i:sta Häfte. ; Rättelser : Sid. 1, rad. 18 läs: synnerligt långt. 2 SR NESS Si es IDC bakre extremiteterna äga 2 CE KE NE andedrägten. SA — 2 och 16 läs: vitulina — 135 — 20 läs: hvilken ———-——! =——2ome— ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN OCH UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 3I MARS 1830. AF 8. NILSSON. Ann an STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1831. en ara meg å Aa. YN NÖ | VATIGAA ANAR 120008 HJO 2 JAETADÄTITT SETT EU : KITIVE GAN I ber VIVALLA TIA NL fdr mAM IC Mico NA PUDAA ko VR SÅR N , : LU MO2RIEK s& ON | Nn NA ESA I pr ———AL AAA a PO so MIOHADOTE BS (0 vAaWÖR/ 8 TaaTARON JK Et BOR "TAILAP tet INNEHÅLL, Mastologie. Nord-Amerikanska Indianernas bruk, att genom =- tryckning missbilda sina barns bufvud «> Pag: Knox's anatomiska noticer om Simia leucisca 0. s. Vä ju Eriodes , ett nytt Amerikanskt Apslägte, af IsiporE. GEOFFROY ö c - o - a LR Alipeda af BURNETT S z Histoire des Mammiféres -. å : Grary's Illustrations of Indian Zoology EscuscroLTtz's Zoologischer Atlas Om Huskattens ursprung; af Breum Paradoxurus leucopus | Mullvaden, ett verkligt rofdjur 3 ati Fyra arter Capromys på Cuba i Noni Antilope depressicornis från Celebes — — personata från Cap Cervus leucurus 3 : z : Ovis Californianus i å : e Dugong S - - é - Manati = « - ; - RETT É Ka De förändringar, som Europeiska husdjuren under-= | stbter be ss sxAves Jreve 43 ee gått i America 4 S ; É 3 2». ,20. Ärfda vanor hos djuren « oo. |: - s vt 25. Husdjurens gamla historia / : z »; 26. Vrouik om en. ny Renart från Spitsbergen » 128. Ornithologie. TemmincKks Planches coloriges d'Oiseaux DouGuas om Vultur Californianus z 32. Ornithologiska utkast af Vicors i Y 5 33 EnRENBERGS Icones et descriptiones avium p 35 WagcLers bidrag till sitt Systema avium Sturms Deutsche Fauna. Foglarna; I häft. Brucas Ornithologiska Anmärkningar ; Weis's anmärkningar vid några Tyska foglar sevoesvsvwssvre [SE De) Ornithologiska anteckningar af FABER . 38. Cygnus Bewickii, en ny art, af YARreu 39. Roffoglarnes synförmåga . oo. oo. 40. " / Gr.oeEr, om foglars varierande” Lessons Oiseaux Mouches RicHTER, om svarta Storken : FaBERS abmärkvingar till Monrs ag Fager, om Larus-avtér ne Anser medius -. é DR Ol Foglar i Norfolk och. Suffolk SNIEN e ; Om. Glareola, af LEacn : En Dy, Beckasin-art NAPORGT Ved Anäs gloötitans Eäldfasanens NEN Bo till Trochilus Bidrz ag till Gökens Naturhistoria rv ve. vie vv 0 vo uys "GLoöEr, om ändamålet ' med den olika färgen JG ” foglars ägg. - . Sök. . Herpetologie. MWaGLEES: Descriptiones et icones Amphibiorum 'Monographie öfver Ödlorna af MILNnE särdrag WiEGMANN, Om- Jetteormarna =. 4 å : — om några Krokodiler FN NEED hörridvm 5 - å Icht yol ogie. Fiskår nas: naturhistoria, af Cuvier och VALENCIENNES "Fasers Isländska Ichthyologie En flodrocka från Meta SpPix's Brasilianska fiskar : v "Fiskar som vandra öfver land ; Fiskar som bygga näste . > S Bidrag till Sillens naturhistoria: > e YarrEL, om några Engelska sillarter . Entomologie. ' Medelhafvets crustacéer ; s 3 Tandkrabbor på Jamaica ; k S Crustacéer från Medélhafvet — . Ä 3 Speties Coleopterorum af DEJEan — . Fjärillarnes sexual-instinct Arachnidernas "parning Öm? Mantis eller våddfande blådet, ar Ad ”Stukus Tyska "Fauna ' z Mzibers Europeiska Fjärilar | ' rv & VS SS FB sb vr vtrrcr, YTA Americas Fjärillar +. = 4 å Index Lepidopterorum ÅAcarus scabiet -. MiiLLER , om Insekternas: synförmåga -. . . ag. 86. a p: 187. » :: 87. 2:70 87. Malacologie, Helminthologie, 0: s. v. Electrisk Asterias ; : S- Eléctrisk Annelid Nya arter af Buccinum Belgiens Mollusker Ovula punctata . : Djuret till Siliquaria : s — till Magilus GRANT, om Vigulariz mirabilis fortplantning Ljusets inflytande på Infusionsdjurens rörelser Djuret till Helicolimax Lamarckii FornverlIldens Fauna. . . . . . . . . sgösgyYsUnRBnrvesrv=er [Lo] - Bengrottor = -. : ENE ER KÖN TOR » 98. Ben af Urus m. fl. . 7; 3 A - 5 2» 98. Tänder af Ruminantier ”m. fl. i Petersberget vid Mastricht é z = 3 Zz » 100. Pterodactylus macronyx » SAN » 102. Ichtyosaurus = . ov $ : : . VS : d-102; Fossil Sepia 3 3 É S : » 103. En käke af Hätltscotberin ö : : 3 » 103. Bengrottor i södra Frankrike . g . : » 105. Fiscuer , om fossila Mammalier m. m. +. ” 2 105. v. Buck, om Ammeoniterna | É ; » 105. RasrParL, om Belenmmiterna / : ; 5 » 106. Spiricella APPRR SLOG » 107. Tubiporer af FIscHer : ö g »-107. I Sverige och Norrige utkomna skrifter med särskilt afseende på Skandina- viens Fauna. Loxia bifasciata, af Exström NILSSONS iHlörnerade Figurer till frälk” Vv. Wricats Svenska Foglar Ekströms Zoologiska Anteckningar . » 109;i » 109. » III. » III. — Flyttfoglarnas ankomst och bortflyttn. på Mörkö » ri3. SCHAGERSTRÖM , om Mugil Cephalus och Perca Labrax » 117. ZetTERsTEDTS Fauna Insectorum Lapponica » 118. vi . -SUnDEWALL, om Svenska Spindlarna 3 É pag: Farréss Hemiptera . / v G Ag OR Fries Hydrobenus -. . , DanrBoms Monographia Pompilorun; et Chrysidum Svecie - - d - é 5 E » ReTtziwws, om Lervga Dalmanni å d t 2 Sars's Söedyrenes Naturhistorie å ; E 2 Tableau des petrifications de la Svede «+ oc a a "Mastologie: | Det är Bekont att atskilliga råå fölkslör, Nord- genom våldsamma ' bperationer vanställa (77 de' kroppsformer , "som naturen gifvit dem. India- Dessa” bruk böra tagas med i beräkning RR af dem, som från syötGlöriska synpunkter att ge- vilja undersöka merihiskoracerne. De Ame- nom rikanska 'Tödianernas "sed, 'att nedplatta fp sinå' nyssfödda bars hufvuden; har länge 7 sna varit känd j barns "Doctor Söominil son sjelf lefvat bland tufvud. Indianerna vid Nörd västkusten af Ame- rica, har meddelat "underrättelse 'om'' det sätt, hvarpå 'dennaå "operation 'verkställes. Från stränderna af Columbia-floden , till norra gränsen af Quadra och Vancouvers- ön bruka alla stammar att plattrycka sina bårns hufvuden. Så snart barnet är fram- födt, blir hufvudet ofta och varsamt hop- tryckt med handen, och härmed fortsättes 3—4' dagar. 'Derefter lägges barnetii en Ada” eller 'vagga, bäddad med mossa 'o: d. Barnets nacke hvilar på ett bräde vid öfra delen äf lådan, och är äfven underbäd- Ä dadt med inossa. Ett annat bräde lägges' derefter öfver ögonbrynen och fastbindese. + på barnets huöfvud, samt knytes småningom hårdare till. Barnet tages sällan ur vag- fsorh. ät yokulngen; fortsättes tills det 7 eralor j 1) Jemf. förra Årsberättels. sid. I 1, 27 sr Prof. Nilssons Ärsb. 2830, I Kxox's 2 blir i stånd att gå. Ett barn åf tre års ålder företer ett i högsta grad rysligt ut- seende. "Då compressionen hufvudsakligen verkar på pannan ochnacken, blifva huf- vudets naturliga förhållanden omvända och det får en vigglik skapnad. Ögonen:blifva starkt utstående och för alltid uppåt rigtade. Förf. gifver en figur öfver ett så miss- bildadt .barnhufvud af en aflångt oval form och ett. hidöst utseende. > Han anmärker dock att naturen efter. hand söker godt- göra dessa försök att, vanställa: dess verk, så att hufvudet hos en fullväxt Indian al- drig är så plattryckt som hos ett: barn, med: hvilket man nyligen slutat, den be- skrifna operationen. ,Stundom händer; att pannbenet på den ena. sidan står längre fråm än på den andra, och-att, för; att motväga detta, hjessbenet är på den mot- satta sidan utstående. Hr ScourzErR menar att denna tryckning och vanställning ej har något inflytande på själsförmögenheterna: äfven tror han att den ej har några skadliga följder för helsan; men han anmärker dock att de stammar, som comprimera sina hufvuden, äro mycket blottställda för apoplexie ?). Hr Knox. har. ?) lemnat några anato- anatomi-miska noticer om en hona. och en unge ska no- ticer om af Simia leucisca, hvilken art han.tror Simia leucisca 0. 8. V. vara identisk med Simia Lar och Simia 2) Remarks on the förm of the Skullcof:the North - American Indians. Zool. Journ: XV. Octobr.—January 1829. p. 304. . Ye 3) I Edinbourgh Journal of Science ' Juli" 1820: POS Vi så | | | bk | | NM KS) longimana. Hr. Ks; fann larynx enkel :öch utan !en sådan säck som CAmPER : beskiif- vitishos :Simia, Satyrus; han» fann: ingen seljodula ithyroidea. Magen, /tarmarna' och uterus hade /en! 'stor likhet ;med: sanima fälskar hos menhniskan; :o. is. våg Or Hr Isidore GEorfrov SAtnt-HirAiRe bärEriodes still Vetenskaps-Academien i Paris inlem- SEGT | nat en: Afhandling oms de characterer, "Som Fanskt tilläggas de Amerikanska Aporna,sockbbe- bilda skrifvit ett nytt Apslägte; kalladt Eriödes. Isidore Hr G. visar att de characterer, sor: blif- Ceoffr vit tillagda de AmerikanskarcAporna: attav 3 näsborrafie äro vidt skildavoch öppnande a sig åt. sidorna, hafva sina undäntag t. ex. och: Eriodes hemidactylus, GEOFFR. Bbynå sista lärt, söm sån nys Skiljes ogenomidn ditens/med klo försedd tumme på framhänderna, men: som än ganskajkort och gänska ? tunäy; så att han knappt räcker roteiw:af andra! fingret, och är helt och hållet onyttig för djuret. Fällen är i allmänhet ;brunpgrå-med.'svavt- 4 Jaktig anstrykning på ryggen. Svänsen och händerna renare gulbruna än de andra de- larna 3 ctraktensskring anus oroströd:”ansigtet v'gråfläckigt på en köttfärgad: botten. (Fr. sCuviersbrapport (derom till Vetensk:zAcad. i Paris, införd i Annales des sc. nat. 1820. vb: AVI p:s215.) 00-15 ,Gi.s3eRt Ti Bursetr har i Quarterty ST Journal 4) infört en uppställning af Djur- a ordningensChiroptera som han' kallar Ali- i speda.> Men denna synoptiska tabell är 2 -Hgsad för ett utdrag. Histoire) GeEorrfRoy: S:r Hinare och Fi. Öeviak Brat hafva äfvenounder förlidet år fortsatt det feres. herrligai Plancheverket Histoire naturelle ides Mammiföres. Dé figurer, som'deri med- delas , äro utan tvifvel de vackraste och mest trogna; soma hittills blifvit utgifna öfver; Måinmalier;! och detta förträffliga verk, jemfördt: med ' andra, 'lithographie- ' orade, Naturhistoriska arbeten, som samti- digt ;utgifvas, lemnar dem "alla, (åtminsto- ne, så många jag sett) mer: eller: mindre, efter: Sig.: Det: bör äfven anmärkas att verket, wäder fortgången:, vunnit i nog- granhet oclhdskönhet;voeh man kan tvifla på om en-storudel af dessa figurer möjligen skalle kunna )gifsas bättre: 1 koppar. : Under. det förflutnå året "hafva vi rst ig det 5g:de! och-60:de Häftet: 'Des- Rö yg osa Häften. innehålla: fig af följande ' djurarter: ; ak ar Cap. Desiba djurart; som Hilbe RR psaangenA nästan liknar en Kan- wagon oll dor TA 53 guru eller :en Dipus, hörer till de wväxtä- tande Gnagarne. Endast då han går lång-': samt; stödjer han på frambenen; då han” ' vill springa, reser han sig på bakbenen och hoppar på dem. Dess kroppslängd är” ej. mer än ai fot 13 tum Fr. mått, och dock skall han kunna tagascskutt) af; 20085 30: fots längd. Han vistas i håböoch!gån=" gar i jorden; kring. Cap. » Vår landsman, » Doctor SPARRMAN; har först gjort: denna djurart bekant under namn af Yerbua capensis , i sin Resa, och i Vetensk: Acad:' Handl. 1778./— Ecureuil -brun.ci:Denia Ekorre som Förf. kallar Sciurus ferru= gineus, och som är! större än vår vanliga, är mrsprunglig från Ostindiska balfön. Vid: dess: beskrifning gör Förf, den intressanta! anmärkning, att intet slägte »bland: Däg-'/ gande djuren är mer cosmopolit.s än: dets: som innefattar de egentliga, Ekorrarnall Arter. af detta slägte finnas i de mest skil-» da trakter af jorden: de förekomma i: Si-/ berien, så väl som i Canada; i: Brasilien, ' så väl som i Indien: 'och med undantags! af Nya Holland ; finnes denna djurfornv? öfverallt, äfven -på de öar, der man skulle: troratt en särskiltisskapelse ägt: rum cjh od Paåtas å bandeau blanc. Förf. ;ärvlän-' nu ej alldeles säker om denna Apa är en egen art eller en varietet af hans Pa- tas. ä bandeau noir, hvaröfver en figur fin- nes i 15:de Livraisonen. — Pinche male en Apa hörande till slägtet Jacéhus (Si- mia Oedippus Lis.) från Peru. — Écureuil dé la Californie, (Sciurus aureogaster), från Vestra trakterna af norra; Amerika och 67 Dauphin : N:0::4. » hvartill: texten - finnes: i nästa; Häfte:ss— Det 60:de Häftet innehål- lev några :Gnagdre: "Otomys Cafre; Cer= comys: dwäBresil;; Graphiure du Cap. Dess utom» en: förbättrad söchskbn figur af:iIn- diska Tapiren. Maiba; Ourebi femelle du Senegal» ens Gazell; om hvilken Förf. ei är rätt säker huru vida hon är egen art eller: identisk ; med :Caps Antilope Sco- paria. HEniDelphbin: Dauphin N:o 3. osMed detta: 60o:de Häftet slutas 3:dje Tomen af-idetta förtväffliga verk, hvars fortsättning: jag i nästa Årsberättelse får nöjet. anmäla.” / Bland: de nya -praktverken i Zoologien utmärker; '$ig äfven, både för yttre skön-=: het:och> vetenskaplig grundlighet, det som HroEBRENBERG ulgifveri Berlin undertitel: Symbole ph sice sewicones et descriptiones Mammalium &Cc. '?) hvaraf första Decaden utkom :1828:; Detta verk som utgifves på Konungens: befallning och bekostnad, är i folio-format, på fint Velinpapper, nåd latinsk text samt väl lithographierade och colorerade figurer. Hvarje planche inne- håller :vanligen en hel vacker grupp af djur, tillika med en utsigt af det landskap; der; de: vistas. De här afbildade och be- ' Fullständiga titeln är: iSymbole physice seu icones et destviptiories Mammalium, que ex itinere per Africam borealem et Asiam occi-= dentalem FrEperici GuiLErmi HEmprRicH et Cur, GaDoFR. ErRENBERG, Medicine et Chirurgizxe Doctorum, studio nova aut illustrata redier vunt. AT et Regis jussu et: impensis 'edidit C.G. EnRENBERG/ 7 skrifna föremål äro samlade af "EHRENBERG och HemrricH under: deras resa i Egypten, Syrien, Dongola och Arabien. I en anmä- lan nämner Hr EHRENBERG, att han har materialier att utgifva 800 plancher med intressanta föremål af alla delar af na- turhistorien. Det märkvärdigaste bland de i detta Hafte beskrifna djurarterne är en ny art af Björn från Berget Libanon, beskrif- ven oci afbildad under namn af Ur- sus Srriacus. I en af Gamla '"Testamen- tets böcker €) omtalas björnar i Syriens bergstrakter. Der berättas att då Profe- ten Euisa var stadd på vägen upp till bergstaden Beth-El; kommo 2:ne Björnar ur skogen och refvo ihjäl en bop okynniga piltar, som begabbade Gudsmannen. — Under hela den tid, som förflutit från nämde period, eller vid pass goo år före Christi födelse, och ända till våra dagar, har: likväl ingen naturforskare beskrifvit någon Björn från dessa trakter, och in- gen resande har ens nämt att han sett någon sådan. Hr EtrEnsERGS fynd är der- före i mer än ett afseende märkvärdigt. Libanon har två snötäckta toppar Gebel Sanin och Makmel; endast på sistnämda berg finnes Ursus Syriacus. Denna är till storleken mindre än vår allmänna Björn och till färgen gulaktigt hvit: Liksorf vår; förtär han ej sällan djur, men han lefver dock mest af växter och plundrar ej säl- lan de med skidfrukter besådda fälten i granskapet af snöregionen: om vintern 6) 2. Kon. B, 2: 23. ) sadesvhan gå ned ända till trädgårdarna vid byn Bischerre; sommaren tillbringar han i. grannskapet af snön. Man har länge tvistat om, huruvida Afri- ca äger Björnar ella icke. Hr EHRENBERG på- står sig hafva 1 Abyssiniens bergstrakter på afstånd sett ett svartaktigt rofdjur, som var alldeles likt en Björn, och E. tror fullt och fast att det var en sådan. De inföjlla kal- lade djuret Karrai. De djur, H. EHRENB. dostutopi: afbil- dat i detta Häfte äro: Hyrrax syriacus från Swmai; Hyrax ruficeps från Dongola; Antilope leucoryx fem. Antilope addax, Ant. arabica, Ant. dama; Ant. saltiana; Sciurus syriacus; Sciurus 'br rachyotus; och Cercopithecus pyrronotus. Grav's Bland större under året: utkomna asrepraktverk höra äfven JlUustrations of in- Indian / dian zoology » by J. E. Grav. Detta verk Zoolosy-utgifves - häftvis i/London. I hvart häfte finnas: 10 colorerade : plancher, af hvilka 2—3 öfver Mammalier, :2-—3 öfver fog- lar: de; öfriga upptagas. af Amphibier och fiskar. Alla plancherne; äro lithographiera- de; utom: en eller annan öfver de mindre fiskarna: så finnas; 2: graverade i förstå Häftet, «1 i 2:dra ;och' 1 i 3:dje.. Hvarje sådant häfte: iny folio; med omslag och utan text, ; kostar på. stället en guinee, hvilket. gör: omkring 2 R:dr RGS: för hvart blad! och detta pris, stegras dock; Heda ligt för utländningen. ; Hvad: lithographierne beträffar, så äro.de i allmänhet på långt när ej så skö- na som de Parisiska (t. ex. i Fr. KSR 9: Histoire des Mammiféres) och de fleste stå äfven. efter våra nyare Stockholmskax Då, vi af Anmälan se, att dessa plancher järo, lithographierade af de första. Artister (by the first Artists)-i London; så är det en förnyad. anledning att värdera våra in- hemska Artisters förtjenst, som, oaktadt sin skicklighet, utan tvifvel. sakna de Lon= donskas. uppmuntran. Dock böra kanske ej felen i teckningen uti nämda verk sättas på Artisternas räkning; ty de flesta figurer t. ex. af Mammalier; synas gjorda efter illa uppstoppade exemplar, och af sådana kan ej den bästa. Artist, utan ledning af Zoo-. logen, göra /skickliga plancher. Form . och ställning af N:o 1 Midaus collaris, är all deles. förfelad; N:o 2 är en Lo, som sitter med utspända klor! Första figuren i 2:dra Häftet är en Viverra med bakvända klor 0. S. V. | Innehållet af detta verk är: t:sta Häftet, pl. 1 Midaus collaris Grav från Indien; pl 2 Felis affinis (!), en. Loart; pl. 3 Arvicola Indica Gr. pl. 4 Phasianus -pucrasia; pl. 5 Strix co- romandra LaATtH. från Coromandel. pl. 6, fig. 1—2 Emys spinosa; 3—4 . Cistuda amboinensis; pl. 7 Rufo carinatus och Rufo dubius; pl. 8 Trigonocephalus pur- purcornaculatus (I!) Gr. från Singapore, — en mycket vacker. planche. Pl.,g9 och 10 graverade vackra figurer öfver fiskar; >. bland ; hvilka förekommer, en Ansjovis, (En+, graulis) från floderna i Bengalen. ndra, Häftet, pl. 1 Viverra fusca Gnays pl. 2 Felis. ornata Gr. (synes. föra rd hållå sig ull F. affinis Gr. ungefär som vår. Kattlo till vår Räflo, — pl. 3 Perdix chukär Gr. pl; 4 Mycteria australis LATH. pl: 5. Phasianus Reevesii Gr. pl. 6 inne- håller 3 arter Svalor. Pl. 7 Emys tectum;' pl: 8 Trygon 'ornatus , en vacker rocka från Singapore, synes stå mycket nära Trygon Halgani Less. "från Nya Irland, (Vöy. de Coquille. Poiss. N:o 3) om det ej är just samma art. — Pl. 9 och 10 äfven fiskar, bland hvilka en Cyprinus chedra från floderna i Bengalen. 3:dje Häftet: pl. i. Erinaceus colla-: ris; pl. 2 hufvud och cranium af Midaus collaris (eranium ganska bra). — Pl 3 Dysopes murinus från Bengalen; pl 4 Pica cinensis; pl. 5 Phasianus purpureus (synes svart med blåaktiga fjäderkanter); pl. 6. Hyla maculata och Rana Benga- lensis; pl. 7 Scyllium maculatum och or- natum; pl. 8 Clupea affinis en stor sill från Penang; pl. 9 tre fiskar: 2 Balitora och en Crprinus; pl. 10 innehåller fos- sila Ammoniter från Nepaul, hvilka synas märkvärdiga för deras stora likhet med dem, som hos oss förekomma 1 samma tillstånd; men i saknad af text, kan man svårligen bestämdt afgöra, om de äro iden- tiska. eller "skilda. : Esei- "Dr EscHscHortz's Zoologischer Atlas, Zoologi-eNthaltend Abbildungen und Beschrei- scher bungen neuer T'hierarten , utgifvesi min- 4tlas- dre folioformat, med illuminerade, i kop- par stuckna plancher och Tysk text, samt Latinska Diagnoser. Jag har haft tillfälle att af detta verk se de tre första Häftena, - utgifna i Berlin 1829. — Dr EscHScHorTZ var kapten Kortzesue följaktig som Läkare och Naturforskare äfven under dess sed- - nare resa kring jorden, åren 1823—1826. Det: är frukterna af denna resa' som Förf. i närvarande verk framlägger. Förf. börjar med en kort" öfversigt "öfver resan. De derunder 'på 3 år samlade 'djur-arter ut- gjorde tillsammans 2,400, neml. 28 Mam-” malier, 165: foglar, 33 Amphibier, '90 fi- skar o. s. v. Förf. ämnar ej afbilda alla obekanta arter, utan blott de utmärktaste former 0o.'s. v. Oaktadt detta arbete in- nehåller åtskilligt "både intressant och för vetenskapen nyttigt, kunna vi ej neka att figurerna, äfven som stundom beskrifnin- garne;' öfver djur af de högre" classerne, lemna mycket att önska, då man jemför dem med samtidens bättre verk: det sy- nes nemligen allt för tydligt att figurerna äro gjorda efter illa uppstoppade djur och foglar, och 'beskrifningarna sakna ej sällan vederbörlig utförlighet 'och ' bestämdhet. För att motivera detta omdöme; skall jag i korthet genomgå arbetet. r:sta Häftet Tab. 1. föreställer Kamt- schatka-fåret (Ovis nivicola Esci.) Denna intressanta djurart uppehåller sig på ber- gen i Kamtschatka och dödas der i mängd. Om sommaren uppehåller han sig vid snö-' gränsen och om vintern går han ned i de nedra regionerna. — Skada likväl att Förf. som synes ause denna djurart för ny, ej lemnat en comparativ beskrifning och ut- tryckligen tillkännagifvit, hvari den hufvud- sakligen skiljer sig från andra kända får- P4 arter, och framför allt, hvari den är olik: den Siberiska "Argali (Ovis ammon),; som redan länge varit känd äfven som invå- nare. i Kamtschatka. K | Tab. 2. föreställer en -fogel; hvaraf Förf. bildar :ett eget slägte under namn af Thinocorus (af. JF: strand'och xogvus lärka). Den art, som här beskrifves, kallas Thino- corus rumicivorus och träffas på sandiga och beväxta lågfält nära hafskusten” vid Chili. Fogeln char kort, tjock och kegelformig näbb, med hvälfd näbbrygg och hela bräd- dar, en stor hvälfd hinna öfver näsbor- rarne, korta ben och ända till: roten skil- da tår: han lefver af frön af rumex och polypodium. Förf. räknar honom till Va- darnes ordning; han synes mig. höra till samma grupp som Glareola eller till ord- vingen AZlectorides Tem. Förf. förhastar sig, då ban yttrar att fogeln äfven genom alldeles fria tår skiljer sig från alla andra Vadare ; ty, fria tår hafva äfven alla, som höra till slägtena ringa; Scolopax , Gaål- linula &c. sa i Tab. 3. Chelonia olivacea; tab. 4 Skalinsekter ; tab: 5. Stråldjur. Plancher- na öfver dessa synas bättre; äro väl också lättare. 2:dra, Häftet, tab. 6: föreställer : ett Murmeldjur från de nordligaste delarna af Amerikas västkust, hvilket Förf. kallar Arctomys caligata och anser skildt från Arctomys pruinosa GmEL.;. som äfven före- kommer, i Norra America; tab. 7 en ödla Istiurusi pwstulatus,: från ön Luzon. Tab. 8 intages af Insekter,:tab. g af Snäckor och RR 23 tab. 10 af Sträldjur” — ÖR 3 Vr äro för- "trä Kr HS FM 3:dje” Häftet; tab. 10 Ouki öchropis, en "varg Ifrån Califördien.' Figuren är under -all kritik. . Förf. anser denna Vårg vara! till «arten 'skild från alla andra Aimeritanska Vargarter , och för att” bevisa détta” trör han sig endast behöfva anföra att det svar= KENO ta strecket längs frambenen saknas "hös de ditllräAmmerieadska /Arterida 7), men finess: hos denna, liksom hos' våra Euröpeiska. , Detta skiljemärke är likväl icke 'constänt. Hos mycket gamla individer "åf vår all- männa Varg saknas detta 'strek alltid; äf- ven som det hos de yngre”är mer eller mindre 'markeradt. Äfven denna Europei- ska djurart varierar" mycket efter olika lo- cal ;' och om "man ville bestämma arter er- -dast efter så” ytliga skiljemärken'; skulle man; utan tvifvel 'också af' den Europei- ska lätt kunna bilda flera arter?” Hr E:s Canis ochropus står här således tills” vida- re, utan att man kan säga något 'bestärrdt derom, förr än en ny undersökning föregatt. 0 Tab: 12 ”Chiméerina' 'Cornuta? är en Alca, som "står så nära' Alca 'monoceräta Part. att Förf. tror sjelf, att töh deräfkån 'våra en varietet. ' Figuren är' vida "under 'medelmåttan. ' omv oslare | — 13 Blepsias ventricosus, en fisk från nordvestra kusten af' America. "Tab. 14 'innebåller Insekter och tab. 15 Ptéröpo- der. Dessa sistnämda 'höra, enligt Förf., ej ne rit ollut g 7) Enligt Cuvier finnes det dock äfven hos canis mexicanuk. bir ÅA oklV utr 108 sil SURA 14 till en egen klass; utan en del bör föras till Gasteropoda och andra till Cephalo- poda. : De här afbildade Pleuropus och Creseis, som hafva hufvud; ögon, -mun- öppning vid roten af en tratt, 'som bil- das af rörelseorganerna. os. v.; vill Förf. räkna till Cephalopoderna: Om Hus- . . Herr; Brenm har), mot Cuvier, BecH- kattens STEIN och, flera..Zoologer, sökt bevisa, att sprung ; Huskatten icke. leder sitt ursprung. från af BrEnM. den vilda art, som förekommer 1 skogarne i största delen af Europa, utan tillhör en - helt annan art. Vildkatten är betydligt större och starkare, samt har kortare huf- vud och kropp än huskatten. : Alla. tama racer äro alltid större än de vilda, hvil- ket kommer. af större öfverflöd på födo- ämnen: om således Huskatten ledde sitt ursprung från Skogsskatten, skulie just mot- satsen hos honom hafva ägt rum; han skulle genom tämfjandet hafva blifvit: min- dre och: ;smärtare, — hvilket. Br. ej kan antaga. Ett hufvudsakligt skiljemärke mel- lan Huskatten: och den vilda finnes i svan- sens olikhet hos begge dessa djur. Vild- kattens är. tjock, nästan jemtjock, i spetsen liksom afhuggen och försedd med 3 mör- -ka ringar; huskattens är mycket längre, smalare, afsmalnande och spetsig, med mer än ,3 dunkla ringar. Äfven skeletterne äro olika: Huskattens. svans har några flera vertebrer än vildkattens. -Häraf ser man att dessa djur omöjligt kunna höra till samma art. Den förtjenstfulle Hr Rärrer | D I Isis för 1829, VI:te H. sid. 639. a5 har i Nubien funnit en' vild katt, som är ganska lik - Huskatten och derföre. högst sannolikt dess stamfader. Huskatten Här således kommit från Nubien till Egypten, derifrån öfver Greklaud: till Italien, hvar- ifrån han. blifvit kringspridd till det:öf- riga Europa. f 4nm. Det hufvudsakligaste af det som Brennm här anfört, änns redan: Lem- mincks Monographies de Mammalogie 2. p. 76; och den art: som; Rurrer upptäckt i Nubien har -TEMmMINcK : p. - a. st. sid. 128 fullständigt beskrifvit under namn af Felis maniculata ?). Winziam Ocirsy har: !9) beskrifvit en Parodo- ny art af Slägtet Parodoxurus under narån Faik ag pus. af P. leucopus. Den synes stå midt :emel- lan: Paradox. Typus Fr. Cuvier,och van- liga Katten. För att skilja denna sart från den förut beskrifna, har Förf. gikvit Dia- gnos af begge: AA - Paradoxurus Typus F. Se iflave- scenti-brunneus, vittis dorsalibus ,sub-in- terruptis, ; sub-obsoletis, nigrescentibus, utringue tribus: maculisque flavescenti- ålbidis infra et supra oculos. :.'; « i «+ Paradoxurus ileucopus. N igrosbrun- neus;.:pedibus 'cingulo. Jurnborum ; dato, ventre; membris interné enudegno, apige rå '9) BEenmens Afbandling hav i sin tov blifvit iepvpievad i Jauesons new philosophical Journal, — Oct —Dec. 1829; utan att Isis anv eller att Bremm på annat sätt än i förbintende e näm- "nes, då det. ylträs att BreaM och FreMikG för- "kasta den allmänt antagna SER !9) I Kool. Journal XV. p: 300. Muliva- den , ett verkligt 2 ofäjur. 16 albis; cruribus, facieque nigris; hac cir- ca interque oculos cinerea. Ingendera af dessa arter hafva pedes pälmati, ej mer än arterne af kattslägtet. De äro nattliga djur, som hafva aflång pu- pill;”sofva om dagen och äro mest i stän- dig rörelse om natten. Hvarifrån den sist- nämda arten härstammade', kunde Förf. ej' med säkerhet få veta, men har anledning förmoda att han blifvit förd till England från någon trakt af Ostindien. Man har trott att Mullvaden vöre ett omnivort djur, som, utom insekter och maskår, äfven förtärde fina eller såftfulla växtrötter. Hr Frevrens har genom erfa- a renhetsrön ådagalagt att Mullvaden är ett glupskt rofdjur, som ' aldrig vidrör vVäxt- ämnen, om ' ej för att deri uppsöka maskar och lärfver. Han förtär utan åtskilnad så Väl varmblodiga söm kallblodiga djur, och då annan föda saknas, anfaller och upp- äter 'han "djur af sin egen art: Han är re- dan ' hungrig 3—4 timmar "efter vatt hafva gjort ett godt mål; efter 5—6 timmar: vi- sar han sig ätomordentligt svag, "och ro till 12 timmär är det längsta Kan kan lef- vå utan” att äta — Hr Frevrens) hade släppt "å:ne' till physiologiska experimenter bestärnda Mullvadär tillsammans i ett käril, hvari han lagt jord samt Morötter och Rättikor: sFöljande. morgon fanns ej: mer än deh venåv qvars den sandra var alldeles För päten, ad 5 Uf äte din låg den — ör att öfvertyga sig att den” Varlefvan- "Mullvaden nåde uppätit NR andra, 7 Inomosläppte I släppte: Freuress till honom en lefvande sparf, hvars vingpennor voro utryckta. I början hackade Sparfven Mullvaden på nä- san, men slutligen rusade Mullvaden med raseri på honom, åt sig in i inelfvorna, och skrapade skinnet till sidorna med framfötterna, ju djupare han åt sig in. Äfven en Groda dödades på samma sätt och uppåts. Men för en lefvande Padda som blef släppt: till honom); tycktes han : känna äckel, och försökte väl, men kunde icke anfalla henne; De Mullvadar, som om aftnarna blefvo försedda blott med mo- rötter, kålrötter och andra vegetabilier till nattfoder, befunnos alltid döda om morgonen !). | Af Slägtet Capromys beskref Desma-Fyra ar-. ResT en art i Memoires de la Societe d'hist. !er Ca nat. 1823, under namn af Capromys Four-på Cuba. nieri; sedermera har en annan art blifvit beskrifven af PoerssicG under namn af Ca- promys prehensilis , — begge arterna från ön Cuba. — Hr Mac-Leayr, som är hosatt i Havana, tror att der finnas 4 arter af detta slägte: på nämda ö, och af hvilka han äger de 3 lefvande i sin trädgård. — Dessa djur, som på Cuba kallas Utia eller Houtia , likna till skapnaden en råtta, och till storleken en kanin eller: hare. Hr Mac-Leay: har funnit 3 arter deraf. beskrif- na, redan i Historia general :de las In- 1) Memoires du Museum &c. IX. Cah, 3— Fror. Not. XXV. p. 69. — Quaterly Journal Juli> Sept. 1829. p- 205. Prof. Nilssons Ärsb. 1830. | 2 18 dias (af Gonzalo Hernandez de Oviedo y Valdes; Salamanca 1547.) under namn af Hutia , Quemi och Mohuy. Hutia är den förutnämda Cåpromys Fournieri Desm. och Mohuy är identisk med Capromys pilori- des Beur. Quemi är grå som Hutia, men mycket större, och synes vara obeskrif- ven. Alla dessa tre arter hopblandas af Spaniorerne under namnet Utia Congo. En fjerde art, som på ön kallas Utia carabali synes vara samma som MHoutia caravalli (Capromys prehensilis Poessic ?). Hr Des- MAREST berättar att man i Indien jagar Utias om natten vid skenet af en lysande insekt, kallad AZcudia, och Desm. tror att denna insekt är FElater noctilucus. Hr Mac-Leay försäkrar att detta är alldeles ogrundadt och att Desm. låtit förleda sig till denna uppgift af Bomare, som i sin tur illa afskrifvit ett ställe i JEAN DE LaeTt's Histoire du nouveau monde (utgif- ven i Leyden 1640), som säger att dein- födda betjenade sig af nämde lysande in- sekt för att jaga MNiguas, som ej är dju- ret Utia, utan en liten besvärlig insekt — pulex penetrans Fask. Hr Mac-Leavy be- tviflar dock äfven- riktigheten af denna uppgift. (Zool. Journ. N:o 15. p. 1.) — Antilope Hrr Qvor och Gamard, hvilka så- Koppe -söm naturforskare åtföljde expeditionen på från Ce-CoOrVvetten Astrolabe, hafva från ön Cele- lebes. bes hemfört en Gazell-art, hvaraf de gif. vit beskrifning och figur under: namn af ?) Cuv. Regne Animal I. p. 200. 9 Antilope depressicornis >). . Denna Gazell är undersätsig och liknar något en ung Buffel.. Han finnes i skogarna på nämda ö, han är ganska vild och farlig genom de blessurer han kan förorsaka med sina spetsiga horn; men eljest är han som Ga- zell föga lättfotad. Till storleken liknar han en ung Buffel, och han är nästan li- ka så undersätsig. I Zoologiskt afseende är han -således äfven märkvärdig såsom på visst sätt utgörande en föreningslänk mel- lan slägtena Antilope och Bos. Hr Woops har beskrifvit en ny Ga- Antilope zell-art från södra Africa och trakten a fpersongr Goda Hoppsudden, der den af Colonister- Cap. na kallas Bompte Bok. Denna Gazell, som W. kallar ÄAntilope personatit) är till storleken som en get, 221 fot lång; han har bredt hufvud, kort hals, undersätsig kropp med en puckel mellan skuldrorna; benen långa, smala och nätta; hornen kor- ta, trinda, svarta, släta, med ring vid ro- ten, der de divergera, hvarefter de con- vergera mot» spetsen; sedda i profil äro de nästan raka med spetsen något framåt böjd. Man får dock anmärka att det be- skrifna exemplaret var mycket ungt”). i | Notice sur PAntilope å cornes deprimées. 'An-" nales'des:'sc. mat, XVI: p. 423. tab. 20. Den- >: iJodfnaart characteriseras prel, följande Diagnos: « A. cornibus rectis, subulatis,, nigris, basi de- pressis, rugosis; corpore crasso, nigro' aut ci- nereo; pilis raris. måZool Journ. (XVI. p. 2. Dess: sDiagnos är: cornibus acutis, sablunatis: Corpore, fusco, variegato; natibus, disco albo, facie fascia ca- 20 jerua Davip Douvcras beskrifver två nya ar- 'ter af Mammalier från norra America ”). Den första är en Hjortart, som han kallar Cervus leucurus, och som mest 'liknar Cervus Virginianus och Cerv. Mexicanus , men skiljes från begge både till utseende och lefnadssätt. Förf. har dock ej lemnat någon Diagnos. Djuret förekommer i syn- nerhet i buskbevuxna ängar, i de trakter som gränsa till Columbia-floden; äfven tillfälligtvis nära vestra sidan af bergs- kedjan Rocky Mountains. Ovis Ca- Den andra arten är Ovis California- ik HIS, en stor fårart som är talrik i de bergiga trakterna i det inre af Californien. Förf. har ej sett djuret lefvande, utan blott dess skinn och horn. Dugong. Hr Knwox har i Edinbourg Journal, July 1829. p. 157 meddelat några anteck- ningar hörande till en Dugongs osteologie och dentition, hvaraf Förf. vill draga:den slutsåts att man förblandat 2:ne arter. Manati. Några anteckningar öfver en MAnaAtr's anatomi, förekomma i MaAw's Journal. Jemf. Fror. Notiz. B. 25. p. 28: De för- Doctor Rouvrin, som nyligen återkom- ändrin- mit från Columbien, der han vistats i sex gar, som a 7 dl a Europei-år, har åt Vetenskaps-Academien i Paris eka hus meddelat sina iakttagelser rörande de för- under- ändringar, som de tama djurracer under- a 8itt.i sått, hvilka kort efter Américas upptäckt blefvo ditförda från Europa. 1" na Beskrifningen är 'vidare upplyst genom CC TMett par figurer. Tab. 1: 0 7 109 5) Zoolog; Journal XV p; I3os 208000 21 Dessa iakttagelser leda till många och intressanta resultater. De visa att formen och utseendet af hvarje organism till en del beror af de förhållanden, under hvilka den utvecklat sig: de visa att icke blott olika temperatur och olika födoämnen in- verka på de lefvande varelsernas utseende, utan att äfven den frihet eller det tvång, hvarunder de utveckla sig, intrycker sin stämpel på deras yta och deras lynne. Dessa iakttagelser äro äfven upplysande för Zoologien : man har i sednare åren bör- jat sätta i fråga, om icke de vilda stam- marna till våra flesta husdjur antingen voro utdöda eller åtminstone ännu icke funna. Man har kommit till denna för- modan derföre att man icke funnit någon vild race, som till alla delar var fullkom- ligt lik den tama; och man har kanske icke besinnat att mani sjelfva verket icke kunde finna någon, då: den tama under tidens längd och yttre förhåHandens 'inflytelser, nödvändigt måste hafva undergått förän- dringar. Dessa förändringar har Hr Rourin så mycket säkrare kunnat bestämma, som man med historisk visshet vet, när de djur- arter, han observerat, först blefvo öfver- 'förda till America. De Mammalier, som blifvit ditförda från Europa äro: Hästen, Åsnan, Svinet, Fåret, Geten, Kon, Hun- den och - Katten. Svinet blef först fördt till America af Corumsus och planteradt på S:t Domin- go redan året efter Americas upptäckt, i November 1493. Under de följande åren blef det småningom utspridt till alla de 22 ställen, der Spamiorerne tänkte bosätta sig. Efter::50 års tid fann man det utspridt från 25:te graden ”N.B. till 4o:de graden S.B. Ingenstädes syntes det lida af kli- mats-förändringen. De svin, som 1 mängd uppfödas i de varma dalarna i Nya Gra- nada, och som der för det mesta lefva af vilda frukter, framför allt af vilda palm- nötter, njuta fullkomlig frihet och ströfva obehindradt kring i skogarna. Också hafva de förlorat nästan alla spår af sin fordna fångenskap: öronen hafva blifvit uppstå- ende', hufvudet har tilltagit i bredd och dess öfra del har höjt sig: äfven dess färg har återgått till. hvad den vari vilda till- ståndet; den är hos alla lika samt helt och hållet svart. Också grisarne likna fullkomligt: dem af den vilda racen: de äro svarta och på långs randiga af gulbrunt. De som komma från de varma dalarna hafva glesa hår; i allt annat likna de van- liga vildsvin. De: deremot, som lefva i bergstrakter af 2500 metrers höjd, likna våra Europeiska vildsvin genom sina täta, nästan krusiga hår. De äro för öfrigt i dessa trakter små och kortväxta af brist på tillräcklig näring och genom den stränga . köldens beständiga inverkan. ; De enda Svin i Columbien, som lik- na de tama i Frankrike, äro de som för 20 år sedan blifvit dit införda från För- enta Staterna, der de håfva samma klimat och samma skötsel; som i Europa. Äfven den större hornboskapen i Co- lumbien blef förd till. St. Domingo .under CorumBi andra resa. oFrån denna ö utsprid- 23 de «den sig till åtskilliga kuster af fasta landet, och derifrån till det inre. Detta oaktadt voro, redan 27 år efter öns upp- täckt, hjordar af 4000 st. derstädes nog allmänna; äfven funnos af 8000 st. För denna boskap var en viss quantitet af salt alldeles nödvändig i födoämnena, och om han ej fann denna i växterna, i. vattnet eller i saltaktiga jordarter, var det nöd- vändigt att direct gifva honom den; i an- nat fal! förstördes hjorden hastigt. Om man försummar att samla hjorden och om landet sjelft förser honom med det nödi- ga qvantum af salt, så behöfves blott ett ringa antal af år, för att han blir helt och hållet vild. Detta skedde på 2:ne stäl- len, efter Rournins kännedom; det ena i Provincen Maraquita vid ett tillfälle. då man öfvergaf några guldvaskerier. Boska- pen blef ej qvar i de trakter der menni- skornazlemnat dem; den uppsteg på Cor- dillérerna för att söka gräsregionen, som ligger under snöregionen, der den ännu finnes fullkomligt vild och der tempera- turen är nästan ständigt 9— 10? Cers. In- vånarne från de lägre slätterna anställa någon gång jagt på dessa djur; men: då snö inträffar, hvilken stundom i dessa trakter blifver liggandei flera dagar, hän- der det att skyttarne, som äro vana vid ständig hetta, omkomma af kölden. — I de heta trakterna finnes äfven hornboskap; men der blir den -helt naken, likasom den s. k. Turkiska hunden. Allt detta synes bevisa att den vilda stammen till vår större hornboskap ur- 2 sprungligen tillhör elt tempereradt eller mer kallt klimat, — hvilket instämmer med de i Tyskland och Södra Sverige funna fos- sila ben af Urus. Åsnan har ej undergått förändringar, hvarken till utseende eller vanor. NB. hon är ingenstädes vild, der Hr RB. varit. Hästen finnes förvildad på flera stäl- len i Columbien. Hos denna race är den kastanjebruna färgen den rådande och nä- stan enda. Fåret, som härstammar från Asiens bergshöjder, har ingen framgång i de varma dalarna; men trifves bäst på Cordillerernas svala höjder från 1,000 till 2,500 metr. öfver hafsytan. Det står alltid under menniskans protection och har ej undergått någon förändring, om ej den att det blifvit litet mindre. Geten deremot, som härstammar ifrån Persien, trifves bäst i de låga och heta dalarna: hon har blifvit nättare, smärtare med mindre horn, små jufver, färgen van- ligen gulbrun med en brunt rand längs ryggen, och svarta symetriska strek på masken. Hr Rovus har af sina undersöknin- gar dragit följande resultat: 1:mo då man förer vissa djur till ett nytt klimat, är det ej blott individerna, utan racerna som behöfva acclimateras; 2:0 derunder upp- komma hos racerna vissa fortfarande för- » ändringar, som sätta dess organisation i harmoni med de klimat, hvari de äro äm- nade att lefva. 3:o vanan af oberoende gör att tama arter hastigt komma att lik- na vilda arter, som äro stammen till dem. 25 I samma innehållsrika afhandling fö- ärfda rekommer ett par märkvärdiga bevis altyos dju- sådana vanor, som genom dressering blif- ren. vit djuren bibringade, stundom ärfvas af deras efterkommande, hvilka således ytt- ra samma sedvanor, utan att de dertill blifvit inöfvade. Af historien känner man att Corumsus begagnade sig af hundar vid Americas eröfring. Vid dess första batalj med de infödda på St. Domingo hade han 20 sådana i sin lilla armee. Dessa blefvo sedermera äfven begagnade vid eröfringen af åtskilliga delar af fasta landet, i syn- nerhet Mexico och Nya Granada. Denna samma hundrace har oförändradt bibehål- lit sig på slätterna vid Santa Fé, och blir nu derstädes använd till hjortjagt. Han har ärft sina vanor från den ena genera- tionen till den andra; han angriper och fäller hjortarna genom samma list, som for- dom under CorumBus gjorde honom så fruktansvärd för Indianérna. Han angriper nemligen djuret vid underlifvet, och, ge- nom en hastig rörelse med hufvudet, ka- star det till marken i det ögonblick, då det stöder endast på framfötterna. På delta sätt kan han fälla ett djur, hvars nell är 6 gånger större än hans egen. än hund med samma styrka, men af an- nan race, angriper djuret framifrån, och blir slungad i luften, och dödad. Hr Rovrin omtalar äfven att det är mycket vanligt i Columbien att inöfva hingstar till passgång. Efter någon tid få de merendels, af dessa onåturliga rörel- ser, sjuka ben och insättas då som be- 26 skällare .på stuterierna:; Den race, som fal- ..der efter dem, blir passgångare utan att behöfva inöfvas. : De betraktelser, som vid dylika feno- mener erbjuda sig, höra ej till denna af- handling; men nog är det anmärknings- värdt att ej blott kroppsformer och utse- ende ärfvas, utan äfven sådana egenskaper, som ej äro en följd af artens instinct, utan af individens förvärfvade vanor. Husdju- Hr Durzeav pE tå Manrie har företagit gamla Sig att undersöka husdjurens gamla histo- historia.ria €) och att i en svit af afhandlingar meddela resultaterna af dessa undersök- ningar. — Det är en känd sak att icke alla husdjur och husfoglar äro lika myc- ket domesticerade: somliga äro mer aflägs- na från sitt vilda tillstånd, andra äro det närmare. Förf. anmärker att Gässen och " Änderna ännu på Czsars och Neros tider ji Rom voro så nära sitt vilda tillstånd, att de icke kunde qvarhållas utan genom mycken försigtighet. Man måste instänga . dem i vivarier, omslutna af murar och öf- verdragna med nät. Utan denna försigtighet flydde de hvarje höst vid migrationstiden bort med sina fullväxta ungar. G. CuVviErR antager ännu i sista. edi- tionen af Regnre animal, att tama katten härstammar från den vilda race, som fö- rekommer 1 Frankrikes skogar; och F. Cuvier anför i Diction. des sc. nat. att 5) Recherches sur Phistoire ancienne de nos ani- maux domestiques &c. Annales des- sciences natur. Juin 1829. p. 159. SIE ARR 27 kattens domesticering ej synes gå särde- les långt tillbaka och att Grekerna föga kände honom. Begge dessa yttranden an- ser Hr DE LA Marre för mindre tillförlitli- : ga. Katten fanns som husdjur, så väl i Egypten som Palestina, äfven i den af- lägsnaste forntid: mumier af detta djur äro funna i grafyvyarna i Theben; figurer af katten, graverade på monumenter hvarpå man läser Pharaonernas namn, tillika med Bibelns text, bevisa detta. Heropotus be- skrifver noga den tama katten under namn af dsAovgos; och han har mycket bättre än ARristoTELES beskrifvit dess seder, vanor och antipathi o. s. v. Dionorus har be- skrifvit samma djur 1 dess vilda tillstånd: Häraf slutar Hr p. 1. M. att katten fanns ursprungligt så väl i Asien, som Africa och Europa. Enligt BocHaArt funnos både vilda och tama kattor i Palestina, Baby-. lonien, Syrien; äfven funnos de i Indien, der de i den aflägsnaste forntid voro hus- djur. De omtalas i flera skrifter i San- skrit-språket; de funnos::i norra Africa enligt ett ställe hos -Diodorus Siculus; äf- ven voro de kända i China. sedan talrika sekler. /Esorus beskrifver deras list på fle- ra ställen i sina fabler; i Grekiska My- then, . om Gudarnas jkrig med Typhon, heter det att gudarne flydde till: Egyp- ten och metamorphoserade :sig i åtskilliga djur: Apollo i hök; Diana 1 katt, Latona i råtta. ; | : Förf. tror att katten blef husdjur, så snart menniskan hann den grad af civili- sation att hon blef jordbrukare; hon fann VREoLIK 28 då olägenheten af en mängd smärre ska- dedjur, och, för att utrota dem, gjordes katten tam. Hr pE AA Maiie har äfven i en föl- jande Afbandling sökt bestämma, hvilka djurarter Grekerna innefattade under be- nämningen ydgA, och Latinarne under nam- net Mustela. Hos Aristoteres är JZctis, Mustela Foina och yay, Mustela Martes. Grekerne och Romarne begagnade sig af en Mustela som husdjur (enligt ParrApvius), och Hr p. 1. M. tror att denna Mustela var Foina. Äfven ett par ställen hos PraA- utus bevisa att M. foina hölls tam som husdjur. — Att denna kan tämjas och blifva husdjur instämmer med Hr p. 1. M:s egen erfarenhet. I Orne Departemen- tet der Hr M. bor, äro egna Mårdskyttar, som med Taxar uppsöka dessa djur i la- dor och logar. Det är mycket vanligt att Mårdskyttarne uppföda och tämja unga Mårdar, för att fånga råttor och vara i stället för katt. — M. försäkrar att detta djur, äfven i vilda tillståndet, lefver både af kött, frukter och fisk. M. har sett ho- nom i dess trädgård äta apricoser och päron samt plundra fisksumpen på karpar. I förra Årsberättelsen sid. 28 har jag ”Renart anfört Hr Vrorik's förmodade upptäckt af Renart från en ny Renart, i ett ren-cranium, som han Spitsber-sxaminerat och som då sades vara kom- gen. met från Norrige. Hr V. har sedermera, i Bulletin des sciences naturelles , Octobr. 1329, lemnat den vigtiga upplysning, att han undersökt 2:ne andra likadana Ren- cranier, hvilka blifvit förda från Spits- 29 bergen , hvarifrån :således äfven det förra förskrifvit sig. — Så osannolikt det är att Norrige skulle hafva .2:ne Ren-arter; så troligt synes mig deremot att Spitsbergens Ren är specifikt skild från den Skandina- viska. Den är emellertid ännu ej fullstän- digt beskrifven eller afbildad; men dertill torde Hr V:s notice gifva anledning. 30 Ornithologie. Bland samtidens Ornithologiska Verk utmärker sig så väl för sin grundliga text soin sina sköna figurer, Temminces' Plan- ches 'coloriees ir Ömsentsr 7y, hvilket äfven under året blifvit fortsatt. Sedan sista Årsberättelsens aflemnan- de ) hafva vi deraf erhållit det 79:de och 3o:de Häftet. De i dessa 2:ne Häften fö- rekommande foglar äro följande: Myopho- nus metallicus Tem. upptäckt på Java af ReinwarboT. — Grus leucogeranus Par. sänd från Japan af SiEBOLD. SAT denna län- gesedan kända fogel lemnas här för första gången en god figur. — Diomedea - bra- chiura Tem. Denna egna art har blifvit afbildad, men ej beskrifven i Burrons pl. enl. 963. I Systemerna förekommer han som en varietet af Diomedea spadicea. — Diomedea chlororhynchos Gmer. med svart näbb och gul näbbrygg. — Diomedea fuliginosa Gmer. Denna pelagiska fogel va- rierar betydligt, icke blott efter: olika ål- der utan äfven, sedan han hunnit till mog- nad. Han har någon analogi med vissa arter af slägtet Lestris , både i structuren och färgen, äfven som, och i synnerhet, deri att han likasom dessa varierar med helt brun fjäderklädnad eller hvitt och hvit- aktigt underlif, o. s. v. Denna färgolikhet antyder kanske endast olika kön. — Jag 7) Nouveau recueil de planches coloriéges d'oi- seaux, . ... publié€ par GC; J. TemmincK et MEIFFREN LAUGIER. å Paris. 4:0. 3) Årsberätt. 1829. p. 37. 31 bar redan i Ornithol. Svec. 2. p. 182 ytt- rat min öfvertygelse att den skiljaktighet i färgen, som träffas hos gamla individer af Lestris parasiticus, alltid blott antyder olika kön och att den öfver allt bruna är honan, den inunder hvita, hannen. Den- na erfarenhet inhämtades under resan i Norden 18:16, och den bestyrktes un- der resan 1826. MHrr Temminck, BrEnHm, m. fl; hafvå likväl i deras sednare skrifter yttrat annan mening, och tro att dessa varieteter blott äro tillfälliga, samt till- komma begge könen. ' Det synes dock, af det anförda, som om TEMMInck nu blifvit af annan tanka. Pl. 470, Muscicapa cya- nomelana Temm. Denna sköna Flugsnap- pare, som till formen liknar vår Euro- peiska Muscicäpa" atricapilla , "men 'stör- re, är ofvan vackert blå, "på untéerhälsen Jöki bröstet "rent svart, på magen hvit. Han är AAA på. Japan af Dr SiÉBoLrpD. EPI 4 1. Saxicola isabellinå Temw. en a Te art, upptäckt af Rör Per i Nubien. — Fig. 2. Saxicola bifa-4 27. sciata Texmm. en större art från södra' Aficd.. sd Pl. 471. Melliphaga fasciculata Temm.”” från Såndviksöarna. — Buphaga erythror- hyncha (Beskrifningen; pl. 465. hörer” till förra Häftet) från norra Africa, Maådaga- scar. Enligt Rörper följer denna Buphag vanligen 'karavanerne, i små flockar. De sätta sig på ryggen 'och "halsen af Kåre lerna, 'Och böstplagka flitigt flugor och de- ras larfror. ; rissdÖ: Med samma Häfte följer älven en charakteristik af sistnämda slägte" Bupha- 32 ga och en öfversigt af dess arter. Dessa äro blott 2:ne, nemligen en från södra Africa: Buph. africana, och en från norra Africa: Bupha erythrorhynca. > Det 8o:de Häftet innehåller: texten till pl. 374, Gallus ceneus Cuv. från Su- matra. Pl. 473 Picus Boie Temm. förmodas vara från Södra America. Pl. 474 Ardea Goliat. Temm. Denna gigantiska Hägerart är 4 fot, 6å 7 tum hög från marken till hjes- san. Han är dödad vid Gambia-floden. Pl: 475 Ardea Typhon Tem. en ny art, äfven från Gambia, nära | vid Galam. — Pl. 337 Glaucopis temnura Temm. från Co- chinchina —:Pl. 477 En Rapphöna un- der namn af Perdix Vaillantii från södra Africa, der LE VAInrzAnt först upptäckte henne under sina resor. — Pl. 478. fi 1 Diceum chrysorrheum Tem. från Java, fig. 2 Dic. sanguinolentum Tem. äfven fr. Java, fig. 3 Dic. cantillans från China och Java, och. dessutom, pl. 476. Drongo azuré utan text. | Dovcras Dav. Douvcras har lemnat en beskrif- 2 Caning öfver Vultur Californianus SHAw. fornia- (Sarcoramphus Californianus Rec.) ?). Fo- nus. geln är 56 tum. lång, hvilket i Svenskt mått gör kring 5 fot; och bredden mellan vingspetsarna är kring 10 fot. Denna gigantiska fogel; som 1 norra hemisferen . föreställer , Condoren, är all- män längs kusten af Californien, men .ses TF I aldrig 2) Observations on the Vultur Californianus of 9 Smaw; by David Doucuas. Zool. Journ. XV. VAL iP: 328. + 33 aldrig bortom de skogiga delarna af lan- det. Dessa foglar gå till 49? N.B., men äro ingenstädes så talrika, som i Columbiadalen mellan de: stora vattenfallen och hafvet. De bygga sina nästen i de ogenomträngligaste: delar af tallskogarna, och välja dertill all- tid höga träd, som hänga ut öfver 'bråd- djup i de djupaste och minst tillgängliga delar: af bergsdalarna. Nästet är stort och liknar Örnarnes. De lägga 2 ägg, nästan af spherisk form, stora ungefär som gås- ägg, men svarta. — De lefva af as; död fisk o. s. v. Lefvande djur anfalla de al- drig, om ej dessa äro sårade och oskickli- ga att gå. Deras syn- och lukt-sinnen äro anmärkningsvärdt fina. Då de söka sitt rof, stiga de upp till en ganska stor höjd, och då de derifrån upptäcka en sårad hjort eller annat djur, följa de den med ögonen tills den stupar; derpå sänka de sig genast på sitt rof. Ehuru” blott en synes först vid aset, infinna sig der inom få minuter en stor mängd, och rofvet är inom en timme förvandladt till skelett, om det ock är ett af de större djuren, så- som en hjort eller häst. | N.: A. Wicors har i XV:de Häftet afornitho- Zool. Journal, p. 345. fortsatt sina orni- !giska thologiska utkast, och deri beskrifvit Släg-Wicons. tet Cryptonyx Temm. (hörande till fami- - lien Tetraonide Wic. i Ordningen Raso- res IuriG.) — och som skiljes äfven deri- genom att dess baktå saknar klo. Wicors räknar hit 5 arter: Cryptonyx cristatus Texm. — Phasianus cristatus SPARRm.; — Prof. Nilssons AÄrsb. 1830. 34 Perdix coronata honan. Cr. ocellatus; Cr. niger; Cr. ferrugineus och Cr. Gam- baiensis. Wicors anmärker, att hannen till först- nämda art blef af LATHAm beskrifven bland Dufvorna och honan bland Rapphönsen; detta misstag skulle ej lia skett, om man vetat att uppskatta värdet af den nämde charakteren, saknad af klo på baktån. Hr W. anmärker att hönsfoglarnas typiska stamhåll är marken. Här behöfves ej öf- verlägsen styrka i vingarne; men styrka i benen behöfves för att springa, sprätta &c.; i synnerhet: behöfde dock styrkan concentreras i tarsen och framtårna; bak- tån, hvars allmänna bruk är att gripa uti, behöfde hos denna fogelgrupp ej så stor utveckling, som hos Raptatores eller In- sessores. Ju mer styrkan i baktån öfver- gått till framtårna, desto större blir be- nens allmänna styrka i anseende till de functioner, som äro afpassade efter Höns- foglarnas egna stamhåll och lefnadssätt. Derföre se vi hos de typiska foglarna i denna ordning, att baktån är försvagad an- tingen derigenom, att hon articulerar högt på tarsen, eller helt och hållet saknas. Det första graduella närmandet till total brist på denna lem, är bristen på en af dess delar, hvilken brist således närmar Cryptonyx till. de typiska Rasores. En analog charakter träffas hos Procellaric, som blott håfva en klo i stället för baktå: men sbos dem är styrkan concentrerad i vingarna, -— i. öfverensstämmelse med den allmänna lagen, som balancerar öfver- 35 måttet i en hufvudcharakter genom bri- sten i.en annan. m. m. - Härefter charakteriserar Hr Wicors de nämde Cryptonyx arterna genom latinska diagnoser. | Äfven beskrifver Hr Wicors några fo- gelarter från nordvestkusten af America !9). Af Euanessercs förutnämde Spmbole Eanen- Physice har äfven utkommit en Decad , , rErss - » » > cones et med förträffliga figurer och beskrifningar pescri- öfver foglar "), samlade under resan i Afri- ptones ca och Asien. Nästan hvarje af de här N meddelade 10 plancher innehåller en hel grupp af lithographierade och med omsorg färglagda foglar, hvarjemte deras lefnads- sätt och omgifningar äro antydda:. / Den It:sta planchen innehåller en grupp af Nectarinia metallica, 1 olika ål- der och kön, jemte ägg och bo, det sed- nare på afstånd sedt, som en pung hän- gande under grenen af ett träd. I texten nämner förf., att han först hemsändt fogeln 1822 från Dongola, un- der det angifna namnet, hvarunder han blifvit af åtskilliga Förf. publicerad. Ej blott fogelns yttre utseende, utan äfé ven dess lefnadssätt, sång, äggläggning beskrifvas noggrant af den lärde förfat- taren, som äfven anmärker, att hannen ic- ke, i öfverensstämmelse med ”TEmmIincKs — LL 10) Pica Beecheii, Pica Colliei, Coccothraustes ferreo-rostris; Picus scapulåris; Colaptes col- laris; Ortyx Douglasii, Strepsilas melanoce- phalus m. fl. ') Symbole physice seu icones et descriptiones Avium. Decas prima. Berlin 1828. 36 uppgift, förlorar sin glans under vintern. Ernr. har under den egentliga vintermå- naden, Februari, skjutit de mest glänsan- de hannar, och funnit ägg i Mars. Pl. 32. Fringilla ignicolor från Don- gola, i olika årstider och kön, samt dess ägg och bo: äfven är beskrifningen grundlig och fullständig. Till de följande plancherna finnas, i denna Decad, inga beskrifningar. P1 3 Lanius cruentus från Abyssinien. Pl 4 Nectarinia Habessinica; PI. 5 Ciconia Abdimii från ön Dalac i Röda hafvet; liknar något vår Ciconia nigra. Pl. 6 ÄAr- dea schistacea från Röda hafvet: den gam- la fogeln är skifferfärgad , den unga hvit. Pl. 7 Tamatia erythropygos från Abys- sinien. Pl. 8 Bucco bifrenatus och Bucco lugubris begge från Abyssinien. Pl. 9 Lu- phaga Habessinica är samma fogel som den TemMIncK , ungefär vid samma tid, beskrif- vit tele råkan af Buphaga erythrothyn- cha Pl. color, 465. = Pl. 10 Lamprotor- nis chalybeus, från Dongola. WacLErs Hr Waczer har i Isis infört ganska sghe rikhaltiga bidrag och anmärkningar till Systema t:sta Bandet af sitt Systema avium ?). De avium. rättelser och tillägg här meddelas har Förf., till en stor del, samlat i det utmärkt rika och sköna Museum i Berlin. Då af dessa anteckningar icke gerna något ut- drag kan göras, önskar. jag få bänyjsg lä- saren. till sjelfva texten. | CL 2). Se Isis 1829. Häft. 5, sid. 505; H.6, sid. 6453 Häft. 7, sid. 736. 37 Jac. Sturm har under året fortsatt sin Srvams Deutschlands Fauna, och deraf utgifvitPsusche det 1:sta Häftet af den Ornithologiska de-Foglar- len. Detta häfte, som jag icke sett, skall Hi, innehålla figurer, "och beskrifningar öfver följande 6 foglar: Corvus glandarius; Fringilla montium; Parus cyanus, coe- ruleus; Phalaropus cinereus; Podiceps auritus. Man har gjort den grundade an- märkning, att duodesformatet, hvartill dessa figurer äro gjorda, icke synes rätt passande för Ornitbologiska planche-verk. Eljest be- römmes dessa, i koppar graverade figurer, för sorgfällighet och noggranhet i teck- ningen. BrucH i Mainz har i Isis infört AA- Baucns märkningar vid några foglars Artmärken?). Qrnitho- Vanligen lägga Ornitbologerna stor vigt PåAnmärk- stjertpennornas antal vid bestämmandet afningar. fogelarter; Hr Br. har funnit att antalet af stjertpennorna hos några foglar ökas med åren. Så har Br. funnit individer af Anser segetum med 16, 17, 18, ja ända till 20 stjertpennor. Br. har sjelf sett nya stjertfjädrar framväxa, hvilka ökat antalet af de gamla. Äfven anses vingpennornas längdförhållande till hvarandra för ett gan- ska vigtigt artmärke. Hr B. har funnit att detta förhållande "betydligt ändras med åren hos Falco rufus. Br. anmärker äf- ven att det (af Temminck)' antagna skilje- märket mellan Falco lanarius och pere- grinus , att den förre har de två yttersta ”) Bemerkungen iber einige Artenzeichen der Vögel, von Brucn. Isis 1829. H. 6, p. 629. Weiss anmärk- ningar vid naä- 38 ; vingpennornas fan framtill afstubbadt, icke är constant. — Äfven hos Colymbus ar- cticus varierar antalet af stjertpennor från 16 till 18, 0. S. V. Hr Wziss har meddelat intressanta iakttagelser öfver några foglars lefnadssätt, sång, färgvexling o. s. v. Lanius collurio sra Ty-är en verklig roffogel, som lefver af an- ska fog- lar. Orni- dra småfoglar, och en virtuos, som här- mar andra foglars sång. — Af Sylvia hip- polais finnas 2:ne varieteter: en större, som uppehåller sig i skogarna, och en mindre, som vistas i trädgårdarna. Äfven af Näk- tergalen har Hr W. funnit 2:ne former, en större och en mindre, utan att den förra hörer till Sylvia philomela. Vid Saxicola rubetra har Förf, märkt, att hon om vå- ren ändrar färg utan att ruggning inträf- far. Jag får bärvid anmärka, att detta fe- nomen bland foglarna är allmännare än man hittills trott. Det är i synnerhet: på- fallande hos arterna af Slägtet Loxia. Under en resa till öarna i-Kategat thol. an-1324, samlade den nu mera aflidne, ut- tecknin- gar af FABER. märkte Naturforskaren Fr. Fazer åtskilli- ga intressanta ornithologiska iakttagelser, hvilka "meddelas i VII:;de Häftet af Isis för 1829, sid. 717. — Jag måste inskrän- ka mig att här relevera blott några få af dessa anteckningar, Fazer fann på Veirö Sterna arctica i mängd, Det har ännu ej lyckats mig att finna denna fogel nordli- gare, än vid Skånes södra udde, — Anas tadorna och Mergus serrator lade sina ägg tillsammans, och de blefvo utkläckta af den sistnämda. Slutligen fann F. en fo- / I 39 gel, som förut ej var upptagen i Danmarks Fauna, neml. min Anthus rupestris , hvars lefnadssätt. på Veirön beskrifves. I en not anmärker BreEnm, att FABER genom sednare iakttagelser fullkomligt öfvertygatsig, att denna nordiska art var skild från den sydligare Änth. aquaticus Becust. Detta är äfven min tanka; men då Hr Brenm ock- så antager sin: Ånt. littoralis såsom skild från Anthus rupestris , kan jag ej dela hans mening. Hr Fazer fann äfven Sterna. Caspia vid öarna i Kattegat. På ett sand- ref fann han kring 20 par, som der kläckte. 4) Anm. "Troligen är det denna samma art, som i Bohus skärgård kallas Skråtärna. Hr Yarreur har i England upptäckt en ny art af Svan, som kallas Crgnus Cygnus Bewic- ki, en Bewickii "). Han kommer närmast Cygnus ny art, musicus , men är en tredjedel mindre, samt skiljer sig derifrån mycket mer. ge- nom den anatomiska structuren, än genom yttre charakterer, och hufvudsakligen skil- jer han sig genom trachea, hvaraf YARRELL gifvit en fullständig beskrifning: Förf. charakteriserar emellertid denna” art: på följande sätt: C. rostro semicylindrico atro, cera flava, corpore albo , cauda rectrici- bus 18, pedibus nigris. Genom denna Dia- gnos synes likväl den nya arten icke till- räckligt skild från C. musicus; som äger alla de angifna charakterer, utom kanske antalet 4) Philosophical Magazine. London. Februari 1930. p. 146. af Yar- RELL. (40 af stjertpennor 5); hvilket dock, som vi ofvanföre sett, hos denna fogelgrupp (La- mellirostres): betydligt varierar. Brackwair har, i Zoological Journal N:o XVIII p. 189 och 191, meddelat åt- skilliga tillägg till YaArreiurs uppgifter rö- rande Cygnus Bewvickii. Enligt BLACKWALIL är han ej blott mycket mindre, utan skil- jer sig äfven derigenom, att han om vin- tern träffas i stora flockar, i hvilka man ej ser någon C. musicus. BLACHWALL an- tager äfven som gifvet, att han utgör en distinct art. Roffog- Öfver Roffoglarnas synförmåga fin- en nes följande i Jounsons medico-chirurg. måga. Review "): Att roffoglarna samlas, från vidt aflägsna ställen, dit, der ett dödt djur ligger, har man mest tillskrifvit de- ras luktorgan. Men det är ett erfarenhets- rön, att foglar äfven samlas från de trak- ter, hvarifrån vinden kommer, och hvar- ifrån de således ej kunna blifva framdrag- na genom lukten. Näst Gamen kommer Tukanen, som i Indien vanligtvis flyger efter Gamarna till stinkande kroppar; också är dess öga utomordentligt stort, större än hela hjernan. Ett direct experi- ment, som man anställt med dessa foglar, förtjenar att anföras: då man lade stin- kande as i en korg, från hvilken lukten kunde - fritt uppstiga, men aset ej kun- de ses, så ådrog det sig icke Gamens el- ler andra roffoglars uppmärksamhet, tills RETAANE RA 5) Jag har hos C. musicus räknat 20. 6) Jemf. Fror. Not. XXVI, p; 152. 41 det kom i deras åsyn, då de i ögonblie- ket kände: det, och samlades från många håll, hvarest de förut" ej märktes till. Anm. Det synes omöjligt att förklara, va- re sig genom syn- eller luktorganet, hu- ru roffoglar kunnai en hast samlas i mängd, och från så vidt aflägsna trak- ter till ett ställe, der åtel finnes, om man ej besinnar, att då den förste skyndar dit, ledd genom lukten eller synen, så märkes han lätt af nästa kamrat, som äfven i sin ordning ge- nom påskyndad flygt förråder sitt ären- de och visar andra vägen. Hr Consst. Grocer har. 1 Isis 7) infört Grocr, en afhandling om foglars varierande. Den- om fog- na rikhaltiga uppsats böriar med att lem-,;erande. na flera bidrag till Hr BrucH's påstående, att foglar af samma art variera i anseende till antalet af stjertpennor '). Detta har G. i synnerhet funnit hos ÄAlcedo Ispida m. fl. Derefter anför Hr. G. talrika bevis på foglars varierande efter climatet. G. anta- ger som bevist och afgjordt att Corvus Corone och C. cornix, utgöra en enda art, och att den s. k. bastarden af dem, är en öf- vergångs-form mellan den svarta och grå; och han angifver, efter PArras, de trakter, " i hvilka denna art visär sig i den ena eller an- dra drägten. Hos oss är C. Corone så ytterst sällsynt, att vi ej haft tillfälle att anställa några noggranna jemförelser mellan henne och den hos oss allmänna C. Cornix. -— Hr. G. antager den satsen, att de foglar 7) Isis 1829, n. VII, p. 763. ?) Jemf, p. 37. a 42 som i fria tillståndet para sig, säkert hö- ra till en och samma art; men G.-skiljer ganska: riktigt mellan Verpaarung och Be- gattung, den förra en regelbunden före- ning mellan 2:ne individer, den sednare en regellös, tillfällig och af momentella omständigheter påkallad hopblandning. Att en sådan kan ske äfven i fria tillståndet, antager Hr G. och anför som bevis en bastard af Hirundo rustica och urbica. Till slut: meddelär Hr Gr. några in- tressanta fragmenter ur manuscriptet till dess Handbuch der Naturgeschichte der Vögel Deutschlands , hvari G. äfven kom- mer att upptaga alla de olika färgförän- dringar, hvilka en och samma fogelart i olika climat är. underkastad. Detta ar- bete torde bidraga att sätta en gräns för det skadliga artbildnings-begäret, som i sednare- åren i synnerhét i Ornithologien börjat gripa om sig. Lessons Lesson har under året börjat attiPa- em -ris utgifva sin Histoire naturelle des Oise- aux-Mouches. Detta arbete är en.-mono- graphie öfver arterna af Trochilus med rak näbb. Det utgifves häftvis i stort 8:0 format med graverade samt colorerade plancher och några blad text. Jag här än- nu. ej haft tillfälle att se detta verk; CER Dr: RicHtER har gjort intressanta iakt- om svar-tagelser öfver svarta Storkens (Ciconia ni- a Stor- 2) ken. gra Becust.) lefnadssätt och skaplynne. Häraf upplyses, att denna fogelär mycket begärlig efter fisk och satt, då han. erhål- ler eller väntar att få detta födoämne, han för ingen del kan förmås att äta Am- Y 43 phibier t. ex. grodor. Äfven äter han be- gärligt de stora gröna gräshopporna, och han genomsöker sorgfälligt hästspillningen, för att förtära de insekter, som finnas deri. Mot vintern, då inga grodor eller ödlor mera funnos, ville ägaren vänja ho- nom vid bröd, potates och kött: köttet åt han, ehuru ogerna, men potates eller bröd kunde han alldeles icke förmås att förtä- ra, ehuru han på 5—6 dagar ej fick nå- got annat födoämne. Derefter erhöll ban till föda endast kött, döda foglar, råttor m. m. Förf, tror att Storkarne, äfven i fria tillståndet, förtära foglar, och han bar anledning förmoda, att äfven de nedsluka- de fjädrarna digereras.. Dess svalg och matstrupe är mycket extensilt; dess dige- stions-förmåga är ganska stark. — Det som Förf. anför öfver denna mindre allmänna fogels hemseder och lynne, är ganska in- tressant; men bör läsas i sitt samman- hang ”?). I VIII:de Häftet af Isis p. 886 finnes Fasras införd Monrs beskrifning öfver de Br ländska foglarna; öfversatt och med An= ut märkningar försedd af FAser. (Slut från Mo uppsatsen: i Ornis III. -s. 125). — Dessa anmärkningar innehålla många vigtiga upp- gifter af den: grundlige Fazer; men äf- ven desse äro mindre passande för ett utdrag. : Fazer har äfven i samma Isis-häfte !”)Fisen om lemnat Ornithologiska Noticer; beträffan- barus- Fa ) Isis 1829. VII, p. 871. 19) Ibid. p. 897. NT 44 de några arter af slägtet Larus. FABER medgifver att der finnas a2:ne klimatiska racer af Larus marinus; men den större racen, som Breum kallar L. maximus är just Linsés Larus marinus , och denna fö- rekommer i den högre norden, vid Grön- land, Island, Färö och i Norrige, samt träffas om vintern vid Danska och Sven- ska kusterna i Kategat. — Brrums Lar. marinus är deremot enligt FAsER en min- dre och sydligare race, som finnes hvar- ken på Island eller på det norra Danne- marks kuster; deremot synes han hafva sitt stamhåll på Östersjön &c. Riktigheten af denna anmärkning medgifver "Brenmm i ett tillägg p. a. st. pag. 899. Jag bör lik- väl nämna, att jag skjutit den större ra- cen vid östra kusten af Skåne i Augusti månad, och den mindre i Bohus skärgård, äfven under sommaren. Vid Hr Fazers anmärkning, rörande den af TemmincKk uppgifna localiteten för Larus capistratus, gör Bremm det tillägg, att hvarken Lar. capistratus eller ridibun- dus ännu äro tillräckligt kända. Lar. ca- pistratus är dessutom, enligt Breum, in- gen ny fogel, utan Linnés Larus erythro- pus. Denna fogel skall efter "Hr Ber kläcka ej långt från Königsberg. Enligt Brenm faller äfven Larus ridibundus 1 två arter: den ena finnes sydligare t. ex. på Rägen; denna är större, har brun hufva och platt eranium; den andra bor nordligare t. ex. på Samsö, och har mycket mörk hufva, samt ovanligt kullrigt hufvud. A5 Hr Scureer har i Isis !) infört an- Anser märkningar, rörande Anser medius ; hvar- Medels af synes, att äfven Förf. är böjd att an- taga denna fogel för en yngre Ans. albi- frons, hvilket han också, efter min tanka, i sjelfva verket är. | Hr SuepraArD och WHitzarR hafva lem-Foglar i nat en katalog öfver 'foglarna i Norfolk Norfolk och Suffolk, hvilken äfven är införd i Isis ?) sufolk. jemte ett bihang öfver några flyttfoglars ankomst. Hr Leacu har i Linnean Transactions$Om Gla- XIII I. p. 131 ,?) beskrifvit tre arter afrgol» af slägtet Glareola , som han delar i 2:ne af- j delningar: cauda furcata och cauda trun- cata. Till den förra höra Glareola pra- tincola, som bebor det södra Europa, är sällsynt i Schweitz och norra Frankrike, ganska sällsynt i Holland och England; och Glar. orientalis , som förekommer på Java. Till den sednare räknas Glar. au- stralis ; som tillhör Austral-Asien. Wicors har beskrifvit, under namniEn ny af Scolopax Sabini, en ny art af Becka- Becka sin, funnen i England ”), och charakteri-Scolopax serad på följande sätt: Scol! Sabini: 'ca- Sabint. staneo atroque varia, subtus pallidior; pi- leo humeris pteromatibus remigibusque atris, rostro pedibusque fusco-atris. Längd 95; näbben 2:53; tarsen 11. Denna ' art skiljer sig från alla andra Europeiska Beckasiner genom fullkomlig 1) Isis 1829. X, p- 1054. 2) 1.'e. p. 108 ? ?) Jemf. Isis di XI, p. 1209, ”) Isis p. a. st. X, p. 1107. 46 saknad af hvit färg på fjädrarne och af ljust rostgult, som hos alla de andra bil- da långa streck på hufvud och rygg. Hon liknar derföre Honrsrienns Sc. satu- rata , från hvilken hon dock skiljes genom storleken. Hon har 12 stjertpennor; dessa äro vid roten svarta, vid spetsen rostgula med svarta band. Dess näbb är 1 längre än hos Scol. gallinula. Dess tarser äro tjockare än hos Scol. gallinago, men 23 tum kortare; smalare än hos Scol. major, men eljest nästan lika långa: I allmänhet liknar hon mer Scol. Rusticola än de an- dra Europeiska Beckasin-arterna. Anas Äfven har Hr Wicors funnit Anas gloet- olocitans i England. Pessasr beskref först hannen till denne. art i sin Britisk Zoo- logy 2 B. p. 510 tab. N:o 287, under namn af bimaculated Duck från Brittiska öarna, 1771. Derefter blef såmma art be- ' skrifven af Parrås 1 Vet. Acad. Handl. från Baical sjön och Lena floden; dock något olika. Wicors's begge exemplar, som äro honor, fångades vid Maldon i Essex under vintertiden.: Denna And: hörer till de egentliga Anderna eller sådana, som ej hafva simflik vid baktån, som hafva föt- terna midt under kroppen, som simma mindre, och ej kunna dyka, som tycka om 'sött vatten och söka sin [föda äfven. på landet. W; sätter. henne närmast An. | erecca och .Querquedula och charakteri- serar henne på följande sätt :. Querguedula glocitans: fusca, nigro undata, capite vi- | ridi supra nigro suberistato; .macula ante | poneque oculos ferruginea, pectore' ferru- | | | h | 47 gineo, maculis nigris, rectricibus duabus' mediis lateralibus longioribus. Hr DE La Marie har sökt bevis att Guldfa- den vanligen uppgifna localen, der Guld-hömland. fasanen (Phasianus pictus) skulle finnas i vildt tillstånd, är alldeles oriktig och att icke China utan Mingrelien är dess ur- sprungliga hemland, Hr De La M. anför 2:ne bevis för sin mening: 1:0 ett ställe hos Prisiws, der det heter: Phasiane in Colchis genuinas ex pluma aures submit- tunt subriguntque, hvilket inträffar på Guldfasanen, som efter behag uppreser och nedsänker de sköna pomeransgula fjädrar, hvilka på begge sidor om hufvudet böja sig som ett slags öron; 2:0 att Hr GAMBA , Fransk Consul i Tiflis, och possessionat i Mingrelien, der han bott, försäkrar i sin Vi orage dans la Russie mertdion ale, att han i Kaukasus” bergskedja, som sträcker sig mot Kaspiska hafvet, sett och jagat Guldfasaner, hvaraf flötkar funnos i stor mängd, vid sidan af flockar af vanliga! Fa- sanen. Det är troligt att Chinesarne ge- nom sina handelsrelationer härifrån i. de förra århundraden infört Guldfasanen till China. I Zoological Journal XVIL P- I, an- Bo till föres ett bref från en Hr LYon i Brasilien, "ror" hvari han berättar, att ett par Honingsa foglar byggt sitt bo i en liten re YR buske i hans trädgård. Boet bestod af fint fjun af en växt, och var belagdt med små platta bitar af en gul laf. Det första äg- get lades den 26 Januari, det 2:dra den 28:de. Den 14:de' Februari syntes i boet 48 två små ungar: stora 'som bin; de voro blinda till den 28 Febr. Anmärkningsvärdt är alt i samma mån som ungarna växte, påökade modren boet, så att det slutligen blef mycket högre. (Ett par figurer öfver boets olika form, med ägg och fullväxta ungar, meddelas äfven). Ungarne blefvo i boet tills” de voro alldeles fullväxta. Den - 7 Mars, då de lemnade boet, flögo de li- ka snabbt som. modren. j Bidrag Som man vet, företer Göken det egna sill 66” phenomen bland 'foglarna, att icke sjelf zurhi- utkläcka sina ägg eller uppföda sina un- storta. gar. "Denna omsorg lemnas merendels åt ett par insektätande Sparffoglar, hvilka med otrolig sorgfällighet vårda och under- hålla sitt fosterbarn. Jon BrAcKwArr har ?) anmärkt, att. Gökungen stundom uppfödes af flera än” 2:ne foglar, och att dessa kun- na tillhöra olika arter: Redan i GENTLE- MANS Magazin. för 1806 anföras elt par händelser, att Gökungar blifvit uppfödda af ett större antal individer, af samma fogelart, som fosterföräldrarna. Denna upp- gift, som bestriddes af Montacy, söker Hr BrAcKWALL att med facta bestyrka. En: | viss Kapiten Porter, boende i granska- = pet af York, hade under sommaren 1827 funnit . ett bo af Jernsparfven (Accentor modularis), hvaruti låg en Gökunge. Detta bo med Gökungen tog han med sig hem, och lade det i en bur, hvilken han upp- satte på spetsen af en stång i sin trädgård. Fo- 5) I Zool. Journ. 1829. N:o 15. 49 Fosterföräldrarna uppsökte snart fången... och fortforo att flitigt. bära föda till hö? nom; men då. de, oaktadt, den största .an-.-. strängning, ej förmådde att. tillfredsställa dess tilltagande glupskhet,; fingo de!till sitt biträde 'en.3:dje Jernsparf. I.-samma; mån som Göken växte, behöfde han mer föda och nu infann sig äfven ien .fogel af en helt annan: art, nemligen en Grå, Flug- snappare (Muscicapa grisola), som bitvåda de att bära föda åt Gökungen./ Som dessa foglar gjorde ganska. täta -besök hos, Gö- ken, och: kunde ganska beqvämt observes ras, torde ingenting kunna invändas mot dälentationens riktighet. j . Man har observerat. .att fogelungar, som mistat, sina föräldrar, stundom blifvit underhållna af andra foglar,; hvilka förlorat sina egna-ungar. BLACKWALb anför ett exem- pel, att ett par Skator,: hvilkas: -egna.bo blifvit förstördt; åtogo sig. vårdeniom nås gra korpungar, som blifvit flyttade från sina. föräldrar. Hr Brackwarir vederlägger dén af flera, äfven i sednare tider, yttrade mening, att Göken ibland sjelf bygger: sitt bo, och utkläcker sina ungar. Hr B. tror att det varit artbä kan | (Caprim. europaeus) som blifvit förblandad med Göken och gifvit anledning till, dylika berättelser. CONSTANTIN GLOGER har i en teleolo= GLocEr än- gisk afhandling 5) sökt förklara ändamålet dmäla $) Införd i Verhandlungen der Gesellschaft Näo turforsch. Freunde zu Berlin. 1829. Prof. Nilssons Arsb. 1830. 50 med dermed den olika färgen hos olika foglars ägg. färgen Han anmärker att de foglar, hvilkas nä- os fog-sten och ägg äro mer än andras blottställ- lars ö88-da för fienders åsyn, lägga ägg, hvilkas färger knappt kunna skiljas från de om- gifvande föremålens; de foglar deremot, hvilkas ägg hafva lysande färger, , som skulle ådraga "dem deras fienders större uppmärksamhet, gömma sina ägg i ihåli- ga träd eller i andra caviteter eller ock lemna de dem icke, om ej under natte- tiden; Äfven är det anmärkningsvärdt alt hos de fogelarter, hvilkas nästen äro blott- ställda, och hos hvilka honorna ensamma vårda äggen, utan att hannarne bry sig der- om, äro honorna 1 allmänhet af en annan färg än hannarne och mer lika de omgif- vande föremålen: Hr G; indelar fogeläggen i 2:ne serier, efter "deras färger: nemligen i sådana, som hafva blandad och i sådana som hafva en- kel färg. De enkla färgerna, såsom hvit, blå, grön och gul äro de mest lysande och följaktligen de farligaste för äggen. Den rent hvita färgen, som af alla lättast förråder sig, träffas hos äggen af sådana föglar, som kläcka uti ihåliga träd eller i | bo med så trång ingång, att deras fiender ej kunna 8e in i dem t. ex. Hackspettarne, Göktytan,. Blåkråkan, Vattenstaren, Sva- | loörna, vissa Mesar, Gärdsmygen m. fl. — Den hvita färgen förekommer äfven hos de arter, som ej lemna sina ägg utan | om natten. t.; ex, Ugglorna; vVisså Hökar: / samt hos sådana starka foglar, som äro i/ å Sr stånd att försvara dem t. ex. Gamar, Ör- nar, Storkar. Den ljusgröna eller ljusblå färgen till- hör äggen hos många arter, som lägga sitt näste i caviteter t. ex. starar, stenqvättor, flugsnappare m. fl., äfven hos några stora fogelarter, som väl bygga sitt bo i öppna loften, men som äro i stånd att försvara sina ägg för fiendens anfall t. ex: Hägern. Bland ägg af blandad färg ' böra de skiljas, som hafva hvit grund, från dem som hafva annan grundfärg. De förra läggas merendels i hål eller i väl dolda nästen; de sednare deremot likna meren- dels det öppna nästet hvari de ligga. o.'s. v. 52 Herpetologie. Waenrers |!) I: förra | Årsberättelsen anmälde jag Dösdik- ” = ones sg Hr WaAGLERS Systema, Amphibiorum efter tiones et icones Författarens. annons i, Isis. Jag har nwdet Amphi- ... 26 orim. Nöjet- att- anmäla ett annät verk af. samma: biorum. flitige” Författare, nemligen Descriptiones: et icones Amphibiorum, hvaraf 1:sta Häf-: tet utkom i Munchen 1828. : Detta - sköna arbete, som lofvar att blifva ett oumbärligt hufvudverk i Herpe- tologien, utgifves 1 stort, folioformat med förträffligt lithographierade och utmärkt väl. färglagda plancher samt latinsk text, innehållande: Character essentialis ,; Syno- nymia, Descriptio; Color, proportio cor- poris partium, MHabitatio, et vite ratio, samt Observationes öfver alla deri upp- tagna Amphibie-arter. I företalet nämner Förf., alt alla figu- rerna äro ritade af honom sjelf, och co- lorerade efter lefvande exemplar. Begge dessa omständigheter skola onekligen bi- draga att gifva arbetet ett ganska högt värde. Beskrifningarne äro fullständiga och synonymien synes vara samlad med myc- ken kritik. Hvad man med skäl kan an- märka, är att Diagnoserna äro allt för lån- ga; de utgöra 6—38, ja ända till 11 långa folio-rader. Det första Häftet, som jag haft tillfälle att se, innehåller, på 12 folioblad, följande 13 arter, hörande, efter Förf:s system, till lika många särskilta Genera: PL. i Python Peronii Cuv. (punctatus Mezrzr.) från Nya Holland; Pl. 2. Aspido- clonion semifasciatum (Coluber candicans 53 Lin.) från Java. P1 3 Hydrophis” mela- nurus från Ostindien; Pl. 4 Coluber ”Lich- tensteinii Wiepb. från Brasilien, der han är mycket allmän. PI. 3. fig. 1 Cylindrophis resplendens (Anguis rbfde; GmeL.) från "Java; fig. 2 Ilysia scytale (Anguis scy- tale Liss.) från Surinam, Brasilien &c. Pl. 6 Cyclodus flakigularis. en Ödla från obekant ort. PI. 7 Helicops" carinicaudus (Coluber Wizep.) från Brasilien. PES Dip- sas dendrophila, finnes mycket allmän i träden på Java, och. föder sig med min- dre Mammalier. I det exemplör, som Förf. öppnat, fann han i ventriklen en Mus decumanus, som på intet sätt skilde. sig från. den Europeiska. Pl. 9 Gynosoma vi- ride från Brasilien. Pl. 10 Dryophis ful- gidus från Brasilien, dér han uppéhåller sig i träden. PI it Echidna ” arietans - MErr. 7) från Södra Africa. Pl ia Poly- PEfirus virescens från Brasilien. , Hr Mise EpwaAros har skrifvit en mo- Mono- nographie öfver slägtet Lacerta, hvaraf RT "ett utdrag är infördt i Annales des SCien-Ödlorna, Ces naturelles ”). So Förf. börjar med Cuviers anmärkningErwanos. att ett noggrant bestämmande af arterna och deras URNA R eter är den första bas, på hvilken alla ”naturhistoriens försknin- 'gar böra vara grundade. Derefter anmär- 7 Äfven ett Slägte bland Mammalierna heter Echidna. 2) Recherches zoologiques pour servir a V'histoire des”Lezard, extractes d'une '"Monographie; de ce genre. Annales des; sciences, . naturelles ' Tom. XVI. p. 50. 54 ker han: charakterernas relativa värde och bevisar att färgen, som hittills äfven i Herpetologien oftast blifvit använd såsom det förnämsta skiljemärket mellan arter, så sjelfva verket. dervid : är af ringa bety- delse ; den ändras efter ålder och äfven efter årstider. I allmänhet äro fläckarne mer regelbundna och bestämda-hos un- ga, än hos gamla individuer. Äfven indi- vidver af lika ålder äro helt olika teck- nade, om de äro beklädda med en gam- mal epidermis, eller de nyss -ymsat skinn. Under denna period träffas Ödlor, hvilkas bakre kropps hälft är smutsigt grå, under .det den främre delen af ryggen är lfligt grön, och tecknad med bruna fläckar. Ef- ter Davoins method skulle således bakre delen höra till dess Lacerta arenicola , och det. öfriga till dess Lacerta stirpium. Här- af ser man, att färgen är helt och hållet otillräcklig vid bestämmande af arter bland Ödlorna. Äfven varierar antalet af pori femorales; likaså kroppsdelarnes. relativa storlek. Förf. menar att, 1 detta afseende, blott bakbenens större eller mindre ut- veckling kan bidraga till artbestämmande, och. detta blott hos ett ganska ringa an- tal af arter. Deremot anser Förf., att de olika slags fjäll, hvarmed Ödlornas hud är betäckt, lemna förträffliga specifika charakterer. I synnerhet är undersökningen af de fjälli- ka plåtar, som betäcka öfra ytan af huf- vudet, i detta afseendet ganska nyttig. Dessa indelar Förf. och beskrifver..hvar och en under ett eget namn, hvarvid äf- N i 55 ven upplysande figurer meddelas. Likväl medgifves, att äfven dessa plåtar stundom variera till form och- storlek. hos samma art. Förf. anser äfven vigtigt; att för detta ändamål använda de fjäll, som ligga på sidan af hufvudet mellan ögat och örat; Hos några är denna kroppsdel. täckt med stora fjäll eller plåtar; hos Lac. muralis finnes en enda rund plåt på hvarje tin- ning, och som på alla sidor är. omgifven af små kornade fjäll; hos andra finnes in- gen plåt, utan hela denna delär fint gra- nulerad. ' Afven tager Förf. i betraktande den ” tvär-rad af större fjäll, som hos de flesta Ödlor finnes under halsen, och hvilken rad är fullkomligt skild från thorax genom en fålla af huden. Äfven de fjäll, som sitta framom anus, äro ofta olika hos oli- ka arter. Efter dessa charakterer har Förf. be- stämt 135 arter, hvilka han indelat i 2:ne afdelningar. För att gifva begrepp om hans method, torde jag här böra införa en och annan af hans Diagnoser; Sedan Genus Lacerta blifvit charakteriseradt, bör- jar Förf. med ; $ 1. Ödlor, hvilkas balsband är, un- der hela sin längd, skildt :från bröstets: fjäll genom små granulationer: >; Pannplåten mycket utvecklad, och mä- stan likså bred i bakre delen, som! vid främre ändan: ; 1. Lacerta.ocellata Daup. Nackplåten mycket utvecklad (åtminstone likaså bred som parietal-plåtarne, eller frontalplåten) 56 åtta eller tio långsrader med fjäll under magen: ; | 25: Lacerta muralis , LatrR. IL. agilis Linns. Nackplåten rudimentär; sex rader af fjäll under "magen. Tinningarne granulera- de och försedda i midten med ett rundt fjäll; bakbenen kunna i allmänhet räcka bortom armhålen. 18—25 femoralporer. 0.8. V. De arter; Förf. sålunda 'charakterise- rar äro: Lacerta ocellata Dauv. L. varia, viridis Dauv. L. stirpium Dauv. L. Schrei- bersiana. L. muralis. L. Lalandii. L. Du- gesi. L. Olivieri. L. Savignyi. L. scutel- lata. L. Dumerilii; L. Knoxii. Alla dessa beskrifningar upplysas ge- nom figurer öfver hufvuden m. m. af de flesta ärter. Hr Ducks har författat en Åfhand- ling öfver de (1 nedra Languedoc) inliem- ska arterna af slägtet Lacerta ?). Förf. beskrifver 6 arter såsom hörande till hans hembygd: nemligen Laåcerta ocellata, wvi- ridis , stirpium , muralis , velox , Edwar- siana; men han påstår att listan skulle ökas ända till 14 arter, om man rättade sig efter Daunins och hans efterföljares be- stämnings-method. — De här uppräknade arter variera i storlek från fyra tum, än- da till två fot, och stundom mer; alla äro smala och långa, men efter olika grader. Derefter uppgör Förf. en” tabell öfver 9) Memoire sur les especes indigenes du genre Lacerta; par Ant. Dugées. Se Annales des seien, nat, Avril: 1829. p. 337. 57 i kroppsdelarnes förhållande, der bredden af skölden på cranium tages som enhet. T afseende på denna, varierar så väl. bå- lens längd, som stjertens, samt totalläng- den, så att t. ex. hos ett exemplar af La- certa ocellata , hvars eraniisköld båller 3 af ett visst mål, håller bålen en längd af 33, stjerten af 73 och total-längden är. 12; hvaremot ett exemplar af Lacerta stir- pium, med samma craniu bredd, håller i längd ej mer än 31, stjerten 61, och total- längden är 103. Skelettet hos Ödlorna är i allmänhet föga hårdt och nästan alltid till färgen rödt. Musklerne äro svällda hos väl föd- da individuer; men då de bli magra, min- skas musklerna snarare än fettet, som är mycket sällsynt hos dessa Reptilier, och djupa fåror synas utvändigt på huden. Ehuru dessa muskler länge bibehålla sin contractilitet, synas dej ej kunna med snabbhet och styrka sätta den i verksam- het, förr än en nog stärk yttre värma er- satt den inre, som djuret saknar: det är under middagshettan som de större arter- nas snabba lopp och lifliga språng visar någon ting rysligt. De synas då ej en gång i stånd att hvila; utan att ombyta ställe, ser man dem efter hand skaka alla lem- mar med ett slags convulsiv darrning, som ofta repeteras. Men denna skakning bidra- ger äfven att mer hastigt uttömma deras krafter; på en jemn mark är det ej svårt för en menniska att jaga dem trötta, och de små arterna blifva till och med nästan oskickliga att röra sig efter några minu- 58 ters fortsatt förföljelse. o. s. v. Förf. be- skrifver deras lopp» hvarvid de äfven un- derhjelpas af stjerten, hvilken också un- derhjelper dem, då de göra snabba hopp; för att klättra, betjena de sig af sina hvas- sa klor. — Förf. beskrifver äfven deras sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och kän- sel. Förf. omtalar däxclter. buru deras färg varierar ej blott efter arter, utan äfven efter vindividuer; men midt ibland dessa talrika färgförändringar kan man likväl hos de flesta arter upptäcka några gemen- samma teckningar, och Förf. uppräknar dessa. Förf. antager, liksom Epowaros, fjällen och plåtarna för de förnämsta skiljemär- ken mellan arter. Efter att hafva afhand- lat några physiologiska fénomener, omta- lar Förf. deras seder, industrie o. s. v. Förf. anför att man stundom (i Languedoc) ser större individuer af Lacerta ocellata förfölja hundar, kasta sig på dem och bi- ta dem grymt; man skall äfven ha sett stora Ödlor under solhettan förfölja men- niskor, och tvinga dem att fly undan till närmsta boning. — — De mindre arter söka endast bita, då man tager fast dem; och denna egenskap rättar sig mindre ef- ter djurets storlek, än efter dess liflighet. Midt under sommaren biter den lilla La- certa muralis "med all sin styrka, och mot vintern söker den stora Lac. ocellata ej att hämnas, om man ej plågar henne myc- ket. Bettet af. de större är nog farligt; ej att det är giftigt, men derföre att de- ras såglika tänder göra elaka sår. Ödlor- ."-"ÖfFttTÅÅf'" "T|"f$"f"T"T"rrrTT |] || | X 29 na frukta mycket för ormar; de fly för dem, om flykten är möjlig; i annat fall blifva de "orörliga och tillsluta ögonen. Denna fruktan är ej ogrundad, ty en orm kan döda och uppsluka en ödla, hvars hufvud är två gånger så stort som hans. Förf. besköfrar Sven Ödlornas vistelse- ort och de hål, som de gräfva till sina gömställen. Derefter beskrifves deras cir- culation och respiration, deras secretioner och generation. Under sista rubriken om- tilas. deras generations- -Organer, yttre kön- skillnad; äggens storlek äro afpassade ef- ter individens, åtminstone hos honan till L. ocellata, som synes vara mogen till fortplantning långt förr, än hon hunnit sin fulla växt. Eljest är det svårt att säga, när individen kan betraktas som fulls växt, så vida det äger grund, att Amphi- biernas tillväxt varar hela deras lifstid. Denna lärer vara mycket lång, om man skall tro Abboten BonnAteRRE; han talar om en Lacerta wviridis, som man såg i mer än 20 år framkomma ur samma hål, midt på dagen, för att värma sig 1 SölaR Deras tillväxt är mycket långsam (Meckel comp. Analt. p. 396.). Likväl reproduceras en afbruten stjert nog hastigt under heta sommardagar. Detta i physiologiskt afse- ende intressanta phenomen beskrifver äf- ven Förf. — En ny reproducerad stjert blir aldrig så lång som . den naturliga, hvarföre proportionen mellan kroppens och stjertens längd ej är antaglig som be- stämd specifik charakter, så framt man ej jakttager detta. En ny reproducerad stjert 60 | annehåller inga vertebrer, till hvad ålder han ock kommer, utan blott ett enda styc- ke brusk 0. s. Vv. Förf. har sett flera Ödlor med 2—3 stjertar. Förf. tror att dessa tillkommit genom en samtidig reproduction. Härefter beskrifver Förf. sina arter, hvilka äfven upplysas genom bifogade fi- gurer. We Doctor WieGmAnn har sökt att be- Jere, stämma. de stora ormar, som ofta visas marna. af djurförare i Tyskland '!”). Det är i syn- nerhet Python tigris och P. bivittatus, mellan hvilka Hr W. uppdrager skiljemär- ken, för att besvara en annons af BAER 1 Isis (1829 VIII :et IX p. 923). — Till slut anmärker Förf. att den 1 Systemerna upptagne Prthon ordinatus .ej är annat än synonym af P. tigris. W. kan så "mycr- ket bestämdare påstå detta, som de exem- plar, efter hvilka Scuneier först beskref denna art, under namn af Boa -ordinata, ännu förvaras i Museum i Berlin. Pyth. ordinatus bör således, såsom art, utstry- kas ur Systemet. : Wizrc- Hr Wizrcmass, har äfven lemnat Her- nav ompetologiska Noticer rörande några Kroke- Kroko- dilarter !). I synnerhet upplyser Hv W. sy- diler. nonymien hos ScHnEIDER, genom de Block- ska exemplar, som W. har på Museum i Berlin att tillgå. — Äfven förklarar "Hr W. ganska kritiskt ett ställe hos ZErianus, der det heter att ”Gangesfloden hyser två 10) Isis, 1829: VI, p. 616. 1) Isis, p. a. st. p. 319. Ör ”arter”af Krokodiler; den ena;gör ganska: ”liten skada, den andra fräter kött begär- ”ligt och utan, skonsamhet. Denna, har. på ”spetsen af nosen ett utkott (2&oxav) liksom ”Cerastes. Af denna art, begagnar man sig ”äfven vid missdådares bestraffning; ty de, ”som v'ertappas under svåra förbrytelser, - ”kastas för dessa Krokodiler.” , :Häraf: ser man att: redan de gamle kände två, slags, Krokodiler i Ganges. Sannolikt menas här- med Crocod. longirostris. .och;Crocod. bi- porcatus Cuv. Men frågan är: hvilken af dessa begge arter ansågs för den roflyst- ne, och hvilken för den mer oskyldige?; Förf. kommer genom. sina forskningar till det resultat, att::den med utskottet: på nosspetsen, och 'som ansågs för grymmast;, måste vara Gavialen. Deremot passar /ELIi- ANI uppgift, att ”den andra | arten. gjorde ganska liten skada,” . mindre på Croc. :bi- porcatus; ty äfven. denne är farlig för menniskor. fara WiEGMANN beskrifver äfven ?) en be-Holoder- synnerlig form af Ödla från Mexico,; un-ma hor- der ett eget generiskt och specifiskt namn: Holoderma horridum.. Dess plats i Syste- met är: bland Saurerne med klufven , tunga och uti familien Monitores; eller: rättare, hon står emellan Monitorerna och Amei- Verne, delande charakterer. med dem beg« ge. Förf. lemnar deraf en utförlig gene- risk och specifisk beskrifning. | — Jon. Gistr har i Isis infört anmärk- ningar öfver några Amphibier kring Män- « ?) Isis, p. a st, p- 624, 62 iq chen ?). Förf. anser Lacerta crocea Worr. för specifiskt skild från Lacerta agilis Lin.; den sednare är äggläggande, den för- ra föder 3—4 lefvande ungar, uppehåller sig under trädbarken och kommer aldrig fram i solen. Ungarne äro kolsvarta; un- garne af Zac. agilis äro deremot helt hvi- ta, då de krypa fram ur ägget. Äfven är tandbyggnaden och fjällbeklädnaden hos dessa begge arter olika. Enligt Förf:s iakttagelser, lägger An- guis fragilis 6 med tunn hud omgifna ägg, på sandiga ställen. — Hr ROosiNEAu Desvowr har dereémot anfört ett factum, som bevisar att Anguis fragilis föder lef- vande ungar 5). En individ af-denna art blef för sin ovanliga tjocklek öppnad, och deri befunnos 6 lefvande ungar, som voro mer utvecklade i samma mån, som de lå- go närmare mynningen af uterus. Äfven hos oss är Anguis fragilis viviparus. På Museum härstädes, förvaras en, af Hr Prof. TzraArvenfenTt skänkt, hona af Angu. fra- gilis jemte sina 10 ungar, hvilka hon fram- födde sedan hon blifvit fångad.- Hr DeEs- voömYy's anmärkning, om ungarnas olika ut- vecklingsgrad, synes gifva anledning att tro, att denna orm skulle framföda en un- ge i sender, och efter längre mellantider. Den här nämda AZngu. frag. framfödde deremot alla sina 10 ungar under en enda natt, eller åtminstone inom ett dygn. 3) Bemerkungen iäber einige Lurche um Män- chen. Isis, 1829. X, p. 1069. 4) Jemf. Fror. Notiz. XXVI, p. :25. ; 63 — Förf. anser Coluber berus och Col. Chersea Liss. för synonymer. Denna orm är mycket sällsynt kring Munchen. Prins MAximtitAn Ar Wieo har i Leo- poldinska Handlingarne för 1828, pag. 127, beskrifvit en Brasiliansk Ödla, som SEzBA kallat Quetz Paleo och Merrem Uroma- styx Ccyclurus. Prinsen hade först ansett sin Lorpidurus torguatus för identisk med SEsAs Quetz-paleo; men erhöll sedan, ge- nom Borr i Leiden, den rätta Quetz-paleo från Brasilien. Efter sålunda erhållna upplysningar har Prinsen utförligt beskrif- vit så väl slägtet Zropidurus som slägtet Uromastyx, och af den här i synnerhet ifrågavarande arten Uromastyx cyclurus lemnas en "väl lithographierad och colorez rad planche (Tab. XV.) — k FR. Borr har p.s. st., p. 140 beskrif- vit en ny art af Ödle-slägtet Cordrplus Grosov. under namn af Cord. cataphractus. Blott undre sidan af kroppen är mjuk för känseln; för öfrigt är hela kroppsbekläd-, naden en hård och oböjlig hornsubstans, och erinrar om Manis och Dasypus bland Mammalierna. Hyarifrån denna art är, känner mån icke bestämdt; men Bote för- modar att den härstammar från Africa. Hr RBircen har i samma Handlingar sid. 246, infört ett försök till en natur- lig indelning af Amphibierna ; vil hvil- ken jag får hänvisa läsaren, emedan ett utdrag deraf skulle blifva "antingen för vidlöfvigt eler för stympadt: Fiskar- nas na- turhi- storia, af Cvu- VIER och 64 | Ichthyologie. Cuviers och VALENCIENNES'S förträffliga; verk: Histoire naturelle des poissons, har under året blifvit fortsatt med 2:ne bandy, det 3:dje och 4:de: Ichthyologien; som en Varesar-längre tid nästan legat i träde, och Som ENNES, i vetenskaplig utveckling kommit att stå långt bakom de fleste andra. af Zoologiens, delar, kommer nu att, genom detta enda verk, på en gång rycka fram åtminstone i bredd. med dem. Emellertid torde, ej hvar och en vilja underskrifva det omdö- me, som yttras i 4:de Tomen, sid. 159: att Ichthyologien aldrig blifvit behands lad med någon kritik; ty åtminstone bör väl vår ÅrTtEDti fritagas från beskyllningen att vara ytlig. Genom en besynnerlig skic- kelse har det också inträffat, att just den kritiska förklaring , hvaraf det nämda om- dömet är en följd, att neml. PONTOPPIDANS Marulk skulle vara en Perca norvegica, är. sjelf ett misstag, hvilket vi nedanföre skola ådagalägga. | Hvarje Tom åtföljes af en Cahier med, plancher, som: både till :gravure och co- lorit äro förträffliga, och som i noggranhet och skönhet vida öfvergå de flesta hittills. utgifna plancher öfver djur af denna klass. Då det skulle vara allt för vidlöftigt att af detta rikhaltiga och classiska verk; lemna ett. allmänt utdrag, har jag trott mig böra: inskränka mig till några an= märkningar vid de beskrifna fiskar, som höra till vår egen Fauna. De 65 De speciella beskrifningarne»' börjas; (såsom redan i förra Årsberätt. p74 näm- des) med vanliga Abborren, Perca fluvia- tgilis Liss. (Tom. 2, p. 20). — Här om- talas! äfven den puckelryggigå varieteten; som EinnNÉ i sin F:na. Svec: säger skola finnas i dammarne vid Fahlun: Förf. har fått den: från England. : Jag kan tillägga, att. denna besynnerliga varietet äfven för rekommer i Elgsjö-sjön i Östergöthland; och: källas der Rud-abborre. Sedan Abborrens närmsta atländska samslägtingar . blifvit > beskrifnå, öfvergår Förf: till slägtet 'Labrax: Deraf beskrifves först Perca Labrax Lins:cunder namn af Labragx: Lupus. Af detta slägtev har förut ingen varit békant såsom hörånde: till vår Nordiska : Fauna; men hyligen; har Hr SCHAGERSTRÖM : funnit : en art: deraf:.i Sune det, hvilken anses vara >" identisk:-med Lissts Perca Labrax: Jag kommer längre -fram att omtala denna för vårFauna nya art. Af den mängd fiskar, som i dennä Tom beskrifvas, : hörer, 'utom.:deityå föruts. nämda, ej mer: än ens ärt;oneinl.o Perca Lucioperca, som här BETER Lucioperca Sandra , till: vår Faunasos XY ag Denna - fisk, Gösen, säges : blifva åts Mminstone lika så» stör som »Gäddaån, och växa likaså Hastigt orkan ser: Gösars:af 3—4 föts längd; och iso vigt. Hos-.oss är förhållandet icke sådant; här blir, Gäd> dan mycket större än Gösen.” Dew förra går stundom i vigt mellan 2 och 3 L:43 den: sednare går väl sällan öfver halfpun- Prof. Nilssons Ärsb. 1830. 1 . 66 | det. Denna fisk tillhör floder: och: sjöar i östern och; norden af Europa. » Han är okänd i: Italien, Frankrike och England; — På "Skandinavien är han äfven långt talrikare 1: de östra än 1 de vestra: trak- terna, och; så vidt jag vet, förekommer han i ingen af de sjöar eller floder, som utgjuta sig i Nordsjön. Dess mindre utz hållighet" än Abborrens, och - följaktligen svårigheten att transportera honom lefvan= de, är enligt Förf:s tanka orsaken att man ej försökt att ir Frankrike fortplanta en fisk, som utgör en så förträfflig spis; för= söket skulle emellertid förtjena att anställas. Tredje Tomen börjar med en beskrif- ning öfvers Gjersen , Perca. cernua Linn. som här kallas! dZcerina vulgaris: De hi- storiska underrättelser, som derom lemnas, äro, som vanligt idetta:verk, ganskain- tressantaii: Sid. 233 börjar beskrifningen öfver. Fjärsing-slägtet (Trachinus Linn). Vid: PrachinusDråco: anmärkes att den är identisk; med: BrocHs Z'rachinus linea- tus:i System. uIchthyol:! pl 103; men:att derethot -Brocus :Zrachinus Draco tab. 61 är en förstorad figur:af en: mindre” art, som Förf. kallar Trachinus Vipéra. Denna mindre arthår äfven: PEnnaANT trott vara den Allmänna .Fjärsingenr (Zool pl:-28) 'ochideremotszhars han kallat! den Hevklipa TrackinussDrågoobkinn. för stora KRA ; gen. (Zodl:pl.: 29): £v0) Vid) Skandinaviens kiläter åns man ännu Äickeov sett rer än en "art af detta slägte;:och -dennå "är ;natärligtvis »LinnEs Trachinus Draco. Den finnes ej blott i 67 Nordsjön och Kategat, utan äfven långt in i sundet, ända till Landskrona och Barsebäck; men sydligare har jag ej sett honom, och i Östersjön förekommer han icke. Hos oss ätes han aldrig: fiskarena . frukta honom som en huggort m, och en- ligt flera Läkares intyg visa följderna ef- ter styngen af dess taggar giftiga.sympto- mer. Förf:s tanke härom är att Fjersin- gens taggar ej gjuta något egentligt gift i såret; men att de förorsaka djäpa sår, hvilka, liksom alla blessurer af detta slag, kunna hafva svåra följder, om man ej ut- vidgar dem och låter blodet rinna ur dem. Detta medel är utan tvifvel det säkraste, liksom det enklaste 0. s. Vv. Sid. 419 börjar beskrifningen öfver det i Romarenas lyxhistoria, namnkunni- ga slägtet Mullus. Häraf förekommer äfven, Hörn: ytterst sällan, en art vid våra syd- vestra: kuster (Muallus surmuletus Lin.) De få exemplar 5 jag sett, hafva blifvit fån- gade uti sillgarn i September månad, i Sundet vid Malmö och Landskrona. 4:de Tomen, första kapitlet, p. 9 hand- lar om slägtet Trigla. Sid. 40 beskrifves Trigla Hirundo Br. ocH, tab. 60, och Förf. gör ”ded ahmärkning att man endast efter de citerade synonymerna och figurerna hos LisséÉ kan sluta, att dess Trigla Hi- rundo än den "samma, som de Franskas Perlon eller Trigla Hirundo hos BrocH, o. s. vi Denna anmärkning är ganska riktig, men för oss icke ny. Den som skrifver det- ta, har redan för flera år sedan yttrat sig Kilfor Den beskrifning, som LinsÉ i Fau- 68 na Sv. p. 120 lemnar ull sin Trigla hi- rundo, hörer helt och hållet till Trigla Gurnardus , äfven som de dervid anförda Svenska namnen. Beskrifningen i Westgö- tha resan sid. 176, kan föras: till byllen. art man behagar; dock ser man af nam- net Knot, att äfven den hörer till Trigla Gurre LissÉ kände ej Crigla Hirun- do, åtminstone ej som Svensk. Äfven RrTt- zws har deraf gfvit en oriktig diagnos, Retzn F:na Sv. p. 342 och dess uppgift att fisken förekommer sällan i Östersjön, men är allmän i vesterhafvet, bör endast för- stå: om Trigla Gurnardus; ty Trigla Hi- undo förekommer aldri ed Östersjön och är sällsynt i Kategat. De bästa s skiljemär- ken mellan dessa 2:ne arter har jag Stade nit vara följande: Trigla Gurnardus: sidolinien eg tandad, bröstfenorna medelmåttiga, med en gång tvådelade strålar: Trigla Hirundo: sidolinien mjuk, utan taggar; bröstfenorna stora med tre gånger tvådelade strålar. Trigla cuculus hörer sannolikt ej till vår Fauna. Sidan 142 börjar en beskrifning öfver Slägtet Cottus Liss. De Svenska arter, | som höra till detta slägte, äro följande: Cottus gobio (s. 143.) ; Cottus Scorpius (p- 160). Cottus bubalis MÖR och Cottus | guadricornis (p. 168). Vid. beskrifningen | af Cottus Scorpius. torde ett par Aamärke ; ningar ej vära ur vägen, Sid.. 158 nämner | Författaren, att de öfverdrifna uppgifterna om denna fisk, att han ibland skulle hin- 69 na en storlek af 6-—10 fot, sannolikt haf- va sin grund deri, att POnTtoPPIDAN på ett ställe i sin Norges naturlige Historie omtalar att Marulken, som man trott vara Cottus Scorpius, är af två slag, och att den större arten stundom blir 4 fot lång. Förf. tror att denna Pontoreiwans Marulk ej är Cottus scorpius, utan den så kallade Perca norvegica eller Sebastes norvegi- cus. Af dessa 4 fot har Broct gjort 2 al-' nar, och dessa 2 alnar har LaAcÉripr öf- versatt med deux brasses , som göra 10 fot. ”På detta sätt har en fisk af några tum, i hast vuxit till en längd af tio fot: Anmärkningen är så vida riktig, att PaAntopeimansns större Marulk ej är Cottus Scorpius; men den är icke heller Perca norvegica. Den sistnämde fisken, som är mycket allmän vid Norrige, har Pontor- PIDAN ganska riktigt beskrifvit under det allmänna Norrska namnet Rödfisk och Auer. Denna fisk kallas aldrig i Norrige Marulk. De Nörrskas Marulk eller Wiid- kiäft eller Bredflab är dereriot ingen an- nan än Lophius piscaterius , och PontoPpi- DAN har här beskrifvit honom efter fiska- renas berättelser, utan att märka att det var samma fisk, som han förut beskrifvit under namn af Steenulk. 4 Cottus cataphractus Liss. eller Ago- nus 'cataphractus BiocH, ScHnEin., kallas här Aspidophorus europwus (pag. 201). Sidan 296, der Förf. afhandlar Scor- pena "scropha Lins., påstås åter att Pon- ToPPIDANS uppgift öfver Mårulkens storlek äfven vållat att BrocH och, efter honom 70 DacÉripe, tillagt Scorpena Scropha, en fisk, som håller 18 tum, en längd af 12—13 fot; och äfven här påstås att Ponrt. Marulk är Sebastes norvegicus. Förf. ytt- rar också den förmodan att källan till Ponr:s uppgift, att Marulken är 4 fot lång, finnes hos WinzucHBYy o. s. v. (p- 297): Samma mening yttras åter för tre- dje eller fjerde gången, vid beskrifningen af Sebastes. norvegicus p. 329; ”det är tydligt af hela sammanhanget hos Pon- TOPPIDAN, att det är om denna art som han hört berättas, då han säger att Ma- rulken är fyra fot lång.” — Detta är lik- väl icke riktigt. Sebastes norvegicus eller Ouer är vid Bergen en så vanlig fisk, att POnTtTOoPPIDAN måste ha känt honom gan- ska väl; och utom det jag förut nämt, att namnen Marulk, Widkjäft, Bredflab i: Norrige aldrig tilläggas Uern (Perca nor- vegica) utan alltid .Lophius piscatorius , är det också endast på denna; sistnämda, som "de af PonTtorripaAn anförde charakte- rer. kunna lämpas. Han säger om sin Mar- ulk att han är väl 2 alnar lång; — så lång blir aldrig Uern: vidare, att det stör- sta och ansenligaste eller ' egentligen det fulaste hos Marulken är hufvudet; mun- nen är en half aln bred. Detta allt kan endast sägas om ÅLoph. piscat., men visst icke om Uern. Vidare: det enda, som be- gagnas af Marulken, är lefvern, som gifver god tran. Han är mycket glupsk,” och uppslukar icke blott andra fiskär, som äro nästan likså stora somchan sjelf, utan äf- ven åtskilliga foglar, såsom Strandmåsen 71 och Teisten.” Allt detta tillkommer £Lo- phius piscatorius; men intet ord deraf kan lämpas på Sebastes norvegicus, som har ganska godt kött, och af hvars lefver aldrig kokas tran; dessutom 'går:han al- drig i Strandbrädden, utan vanligen på ett "djäp af 100 famnar och devalnert dit ingen Larus eller, Uria: kommer. ' Till de Svenska. fiskar, som beskrif- vas i denna Tom, höra äfven, några arter af Slägtet Gasterosteus.. Af:den form, som Gasterosteus aculedtus Linn. hår; :beskrif- ver - Förf. åtskilliga. snarlika arter, ellér kanske varieteter. Två af dem, Gastero- steus trachurus och G. leiurius skiljas huf- vudsakligen derigenom, atti iden; sednäre -hår stjerten på sidorna slätz hos den för- rå är den försedd med en sidoköl. Mel- dan dessa stå ett par andra former, som Förf. kallar Gaster. semiarmatus och G. semiloricatus , och som föranleda till den förmodan; att de alla möjligen 'kunna vara blotta varieteter. Äfven af den mindre arten, eller Gaster. pungitius. har Förf. märkt analoga varieteter, 1 anseende till stjertens beklädnad. (pag..5o7) —f.'er a.g. Den för tidigt bortgångne, utmärkte -Zoologen Fr. Fazer, har Jlemnat efter /sig en: JNaturhistoria öfver Islands. fiskar, som: blifvit. publicerad året efter Förf. död, 1829”). I inledningen börjar Förf. att 3) Naturgeschichte der Fische Islands. Mit ei- nem "Anhange von den isländisehen "Medusen und Strahlthieren, von Fr. Faser. Frankf. a. Main. 1829 4:to, 206 sidd. | Fazers Isländ- ska Ich- thyolo- gie. 72 Bbeskrifva Islands läge och kuster: > Ön "är faltig på "fiskarter, ty den har ej mer än 50; men mycket rik på individuer af vissa arter, i synnerhet sådana som höra till slägtena” Gadus, Pleuronectes, Salmo. Till det ringa antalet af ärter söker Förf, med rätta orsaken i ställets höga latitud, som redan är alltför nordlig för de fläsk fiskar. Norrige har ett mycket större an- tal fiskarter än Island, och åtskilliga, som förekomma i Sverige; träffas aldrig i Nor- rige. Förf. antager äfven den mening att Alkarné riot våren vandra från norr åt söder; men han gör ganska riktigt skilnad mellan! norden och yttersta norden. Det gifvas ' åtskilliga fiskar, som mot våren Vandra åt södern, men hvilka under in- gen årstid förekomma så nordligt som Is- land. . Sedän Förf. beskrifvit fiskredskapen och uppräknat de förnämsta fiskbankarna im. mi, gör han en intressant jemförelse mellan / Isländs Iehthyologi »och:: de när- "gränsande ländernas. Häraf blir resultatet, -att Isläånds sötvattensfiskar mest” stämma öfverens med Grönlands; menatt Islands -hafsfiskar mer likna Finmarkens. — Dan- marks Ichthyologi skiljer sig betydligt från "Islands; 4 Islands färska vatten finnes en- -dast arter af slägtet Salmo; i Danmarks deremot äro» Cyprinus-arterna ' talrikast; många fiskarter förekomma vid Danmarks bafskuster, som aldrig visa sig vid Islands, t. ex. Xiphias Gladius, Blennius vivipa- ras, Gobius niger, Pleuroneétes maxi- Mus, Rhombus et Solea', Perca marina (?) Scomber Scombrus et Thynnus;. andra 99 - förekomma vid Island, men ej vid Dan- mark; t; ex. Squalus maximus et arcticus, Gymnogaster >arcticus, Gadus brosme; Holoctentrus sanguineus ”) och Salmo vil- Zosus. — Grönland har efter FAsricius 45 fiskarter, hvaraf några äro sällsynta och andra osäkra; i alla fall har det färre ar- ter än Island. Dessa länder hafva en del gemensamma, en del egna; begge slagen uppräknas (p. 3.) — Färöarne hafva ej mer än 30 fiskarter. Förf. tror att de starka strömdragen vid kusterna äro orsa- ken dertill, att dessa icke äro fiskrika. iv Förf. indelar fiskarne, som vanligt, i Broskfiskar och Benfiskar , och dessa Di- visioner indelar han åter i Ordnung , Zunft, ”Sippséhaft, Gattung.,: Familie, Art. Men vigtigare än denna indelning är Förf:s beskrifningar öfver hvarje art:: dess diagnos, synonymi, fullständiga de- scription ; med dess kritik, vistelseort, fö- -doämney, fortplantning, fångst, nytta och skada. Med sådan utförlighet afhandlar han alla Isländska fiskarter, och denna af- handling är så mycket mer intressant för oss, som nästan alla der förekommande: Jarter äfven höra till"Skandinaviens Fauna. De anmärkningar jag har vid några af FA> | 'sErRS uppgifter, skola meddelasi min Skan- idinaviskaå Tehithyologi. Jag vill här blott tillägga satt Förf. haft tillfälle, att efter friska exemplar beskrifva äfven några »af Nordens sällsyntaste fiskar, t. ex. Gy- —————— [LL "6) Är” dock fångad några gånger i Sundet mel- lan Seland och Skåne. N. 74 mnogaster arcticus (p. 68) Zeus guttatus (pag.a 132.) ma fl ox En flod- - > Hittills: trodde man att Rockorna och ma ivallmänhet Broskfiskarne med undantag Meta. af Neynögonen tillhörde uteslutande hafvet. Hr, Rounrins omtalar att i flera af Södra Americas floder förekomma - Rockor, och att det till och med-i några finnas flera olika arter. Hr Rouvuin har beskrifvit en sådan, från öfra delen af Meta i Provin- sen San Martin, under namn af Raja (Pa- stenaca) Humboldtii. Dess stjert är väpnad med: en eller två långa, hvassa och med hullingar försedda taggar, hvilka af Indi- anerna förgiftas och användas som spetsar på deras pilar 7). i Sprx's SPix's Selecta genera et species piscium Brast!" Brasiliensium utgifvasoi folio-format med fiskar. ålluminerade figurer , och med text af Agas- siz. Detta verk, som vi ännu ej haft till- fälle att se; berömmes »,ganska mycket. Största delen af de deri: beskrifna och af- bildade fiskar, äro sött vattens fiskar, och de fleste förut icke beskrifna. (Jemför Isis 1820: VII, p. 715.) | ; Fiskar' Doctor Hancock ?) har, i bref från Ua öfver DEMeråny till Vicors i London, meddelat land. några märkvärdiga iakttagelser; rörande ett par fiskar af slägtet Doras Lacer. Detta fiskslägte hörer till slägtet- Silurus- hos LinsÉ, och till familien Siluroides hos Cu- vieR. De hafva hufvudet bepansradt af en 7) Annales des sciences naturelles XVI, p. 104. | 8) INotes on some species of fishes,&c. Zool. Journ. XIV, p. 240. ; 79 tjock benartad beklädnad och en rad med dylika fjäll. långs åt kropps-sidorna. Deras ryggfena och bröstfenor hafva hvar- . dera framom sig ett tjockt och spetsigt ben, försedt med en eller två - rader af spetsiga taggar, hvarigenom det på visst sätt: liknar en såg. Man har länge känt en art deraf, som LacEPEDE kallar Doras co- status. En med denna ganska nära besläg- tad art, som finnes i Demerary, och som » Hancock beskrifvit, har den besynnerliga egenskapen, att då vattnet håller på, att försvinna ur de dammar eller träsk, hvari han vanligen uppehåller sig, så lemna alla deri förekommande fiskar på en gång stäl- let, begifva sig upp på det torra och flyt- ta stim vis' öfver land, för att söka vatten. En af Hr H:s vänner, Hr CAMPBELL , träf- fade en gång, under en excursion, en trupp af' dessa fiskar, som var stadd på sin landt- resa till en gren af Pomeroon-floden. De voro så talrika, att hans Negrer fyllde flera korgar. med dem, de samlade upp. Enligt Indianernas uppgift äro de: ofta he- la natten på sådana resor. Deras rörelser på landet likna på visst sätt de tvåbenta Ödlornas. ; De flytta sig genom rörelser hos de två förutnämda benstrålarna, hvil- ka sitta, vid bröstfenorna, och genom den elastiska stjertens rörelser åt sidorna. De- ras framskridande är nästan lika så snabbt som en menniskas, hvilken utan ansträng- ning. går. CM Indianerna säga att/dessa fiskar taga vatten med sig på sina resor. Hr H, har funnit att de äga en sådan secretions-för- Fiskar 78 nyåga , att det knappt är möjligt-alt göra ytan torr, så länge fisken lefver. "Torkar man den med ett kläde, så blir han straxt åter fuktig. En annan art af samma slägte, samt en art af slägtet Esox, som vistas tillsam- mans med de förut nämda, företaga inga dylika excursioner. Då vattnet torkar bort; gräfva de sig deremot ned i gyttjan, och lefva :der till dess' en ny flod kommer. Det förtjenar anmärkas att de gamle kän- de: dylika märkvärdiga facta, som sedan, ända till vår tid blifvit förgätna. THEo- PHRASTUS, en af ÅRrRistTOTELIS utmärktaste elever,, har skrifvit en afhandling om fi- skär, :som lefva på det torra. En annan : märkvärdighet hos 'förut-. som byg=nämda fiskar är den, att de bygga sig ett ga näste. Bidrag näste, 'hvari de lägga sina ägg, hvilka de sorgfälligt betäcka och vårda, ända till dess ynglet är utkläckt. Detta- näste 'be- står i en liten hög af nedfallna blad eller gräs. Hanne och hona lefva tillsammans monogamiskt, samt bevaka och försvara nästet. : Negrerna fånga dem ' derigenom, ätt de i granskapet” af boet sticka han- den i vattnet; så snart detta sättes i rö- relse, far Dorad-hannen fram i ögonblic- ket för att försvara sitt näste, och blir fångad: I the Brittish 'Naturalist, förekom- till Sil-ma åtskilliga ganska intressanta bidrag lens na- turhi- storia. till Sillens naturhistoria ?). Sillen” är en mycket ömtålig fisk, som ' dör nä- "'9) Jemf. Fror. Nötiz. XXVI, p. 195. BN stan i samma ögonblick. då hon, kommer ur vattnet, eller när hon derma blir, det minsta skadad. Detta-gör att; då hon af storm drifves på grunda kuster, hon lät- tare strandar, samt hastigare, öfvergår till förruttnelse än annan fisk,, Förf. uppräk- nar flera sådana händelser», som inträffat vid: Skottska :kusten.,; Förf. vederlägger den, vanligt antagna meningen om Sillens långväga vandringar och stamhåll vid polen. Han : bevisar pr vid polen finnes; ingen , Sill,> och att:der ingen kan utkläckas. Vidar bevisar han att Sillen ej går till kusterna, för att söka födoämnen ,: utan för att leka, och detta anförande anser han så vigtigt, att det åt- skilliga gånger upprepas: att fiskarne ; i allmänhet. ej kunna i oceanens djup brin-= ga sin rom till utkläckning, och att de komma till stränderna, och på grunda vatten, hvarest solvärmen kan tränga ända till botten och bringa rommen till mog- nad. Hemligheterna i de outgrundliga; dju- pen känna vi icke, och:kunna icke ;känna dem; men vi halva all anledmng tro; att: det gifvas djup, på hvilka så organiserade ljur som 2 fskarne, icke kunna lefva. Förf: åter neka i ogsältn men FN rn samma författare) det är intet skäl, för - 78 handen att antaga, att de vandra långt bort under andra breddgrader, eller att de "flytta långt ifrån de kuster, som de under lektiden besöka; tvertom är det san- nolikast att de, sedan lektiden är förbi, utsprida sig i närmsta djupa vatten, tills nästa lektid inträffar. | - Ehuru dessa åsigter, rörande Sillens naturhistoria, icke äro nya eller okända för oss i' Sverige, då de redan blifvit framlagda i ett underd. Betänkande af den 1 Mars 1828, så torde det likväl vara in- tressant att se dem bekräftas i de trakter, der sillfisket för närvarande är rikast och mest idkadt. Hvad den starka pressionen i hafs- djupen beträffar, så är den visserligen icke i Nordsjön så stor som den, hvilken Förf. omtalar. Vid Norrigés kuster äro de dju- aste fjärdarne kring 300 famnar, eller 1800 fot, hvilket gör en tryckning på bot- ten af 547; atmospherers tyngd, eller 11987 & på hvar qvådrat decimaltum. VARREL Hr Yarrer har i Zool. Journ. N:o sva rö XIV beskrifvit de 2:ne fiskar, som Engels- Rae männen kalla Whitebeat och Shad , samt sillarter. nå Tab. V, gifvit figurer af dessa begge. Y. Söker bevisa att icke den förra är, som man förmodat, ungen till Clupea alosa, utan en egen" 'art, för hvilken förf. före= slår benämningen" Clupea alba. Hr S: G. L. menar att denna art är den samma, som den' Cuvier i Regn. anim. II, p. 318 kallar” Clupea: latulus , samt Tyskarnes Breitling och "Fransosernas Blanguette. Den ändra arten, som' Y. tror vara en 79 CI. alosa: (SHAp), skall ej vara denna, utan Clupea finta TLacer. (Jemf. Bulletin des sciences naturelles 1829, n. 8 p. 201). — - Yarrer har: vidare: berört ”sämma ämne Ever Zool. : Journ. XVI, p. 465.1 På samma > ställeo; uppdrages skillnaden mellan > ett pår andra ärter af slägtet Clupea” fiemli Engelsmännens Sprat ock Herring (Hvassi buk och :Sill);: hvilka af åtskilliga Engelska författare blifvit hopblandade. Förf upp” gifver, att om man jemför: en Hvåssbuk med : em ung»Sill af samma längd, så” fr ner man att Hvassbuken är betydligt brez dare, och fjällen mycket större; i denna -&« sista omständighet liknar Hvassbuken Pil- eharden , ”men å andra sidan är Pilchar2 <- den till och med smalare än Sillen. Hvass- buken och Sillen differera' äfven till anta- pen af- strålar i fenorna: R. Br. B. A. Stj. Hvassbuk 17 15-718 19. Sill 17 14 10 14.20. Äfven antalet af vertebrer är olika3 hos Hvassbuken 48, hos Sillen 56. : ; Jag. får. dock anmärka: att: alla. här uppräknade skiljemärken äro långt. ifrån constanta. Medel- hafvets Crusta- céer. 30 Entomologie. Porypore: Rouvx i Marseille utgifver Häftvis ett arbete i 4:0 med beskrifningar och lithographbierade, samt färglagda figu- rer öfver de Crustaceer, som förekomma i. .medelhafyet ochivid dess: kuster 19). Detta' arbete syhes, hvad plancherna be- träffar, vara: bättre än det, som samma Förf: utgifver öfver foglarna. Hvad texten be- träffar, får jag. derom hänvisa till: LATREIL- LES! anmälan i Revue bibliographigue 1829 pag. 28 och 77. | En Hr DE ra BecHE har i bref: till BroperiP lemnat intressanta underrättelser om några Task-kräftors (Pagurus) lefnads- sätt på Jamaica. .De bo alla. i Snäckskal, och uppehålla sig - på: landet, på ett be= tydligt afstånd, 15 och flera Engelska mil från hafvet. — Broperie fann att af de öfversända' exemplaren några -hörde till Pagurus Diogenes, och andra till en art, som liknar Pagurus Prideaux (LEAcH). Några sutto”i skål af Turbo Pica, andra i Natica Canrena; Bulla striata, Fascio- läria "Tulipa, "Pyrula Melongena. (Zool. Joärn. :Jemf. 'Fror. Notiz.. XVI,'p: 65.) Öfver Jamaicas Landkrabbör finnes äfven en intressant afhandling af VAROLAY i New-Philos. Journ. Jul.” Oct. 1829. — Fror. Not. XXVI, p. 337. Prof. 10) Crustacées de$la Mediterranée et de son litto- ral, decrits et lithographiés par Poryp. Roux, dr Prof; Otto har: beskrifvit några nya Crusta- i medelhafvet funna Crustaceer, samt uppsk a lyst dem genom förträffliga figurer !). Des= hafvet. sa äro Portunus infractuss Inachus mu- sivus , Alpheus wviridis , Alpheus pinno- phylax , Callianassa laticauda, Praniza branchialis , Cimothoa par allela ,. Skare paradoxus , Calygus minimus. «i Grefve Deszan har under året utgif- Species vit 3:dje tomen af sitt: rikhaltiga verk: Rs Species general des. colgoptéres. Detta ars rum af bete kan betraktas som ett temligen fulls Dem ständigt Species-Coleopterorum; ty Grefve Deseans samling är så rik, att den inne- håller de flesta till nördar tid upp- täckta arter; också synes: tomernas-antal blifva ansenligt. (Se vidare Revue RAR Janv. 1829, p- 26.) Man påstår att fjärillarnes krotdkara Fjäril- miga flygt kommer deraf, att det-ena körs Irner net förföljer det andras spår : genom Buri ten, och att, om en. hona af Phalcena guercus, som ännu ej. blifvit fekunderad; sättes i en bur, ':omgifven af: tunn väf; på ett ställe, der denna'art uppehåller: sig; så lockas ett. stort antal hannar dit, och kunna lätt fångas. "Hr Davies anför ett par exempel på insekternas förvånande sexual-instinct, . Han höll en gång på att uppdraga Lepidoptera från larver, och han hade en stor mängd puppor af olika arter. En afton fann han en hona af Sphinzx 1) Acta Academie C. L. C. Nature curios. Tom. XIV) p. 331. Prof. Nilssons Ärsb. 1830. 6 82 ) ocellata; just då hon krupit ut: denna kom att springa upp åt armen och kragen: på hans rock; två timmar derefter, då han återvände till sin kammare från trädgår- den, fladdrade en vYacker hanne, af sam- ma insekt-art, på håns skuldra och på sam- ma ställe, dershonan förut hade krupit fram. — En annan gång hade 2:ne honor af Sphinx populi blifvit framkläckta; följan- de .dagen fann Davies tre hannar 1 rum- - met. Som dörren under tiden varit stängd, 'kunde D. 'ej hegripa hvarifrån de kommit. Den följande aftonen blef saken likväl upp- lyst: derigenom, att 2:ne hannar af samma art kommo ned i rummet genom kami- nen. — Vid: ett tillfälle då honor af Pha- lena bucephala och Phalena salicis hade utvecklat sig ur pupporna, voro D:s kam- marfönster: alldeles belägrade af hannar utaf samma art, hvilka med :-: begärlighet rusade iny så snart fönsterna öppnades ?). Arachni- .- Hr WEstvoop har beskrifvit en af ho- dernas parning. nom anställd iakttagelse öfver Arachni- dernas: parning ?) hvilken synes vederläg- ga det man hittills trodde sig känna i detta ämne. Som bekant är, trodde man att inpregnations-föreningen : hos djur af denna grupp var nästan blott ögonblick- lig, och att, till följe af den omständig- heten att bludén vid dessa mnuptiala om- famningar verkligen kunde sägas vara ”etiam in amoribus seva” | 2) On the sexual instinct of Insects, by J. H. Davies. Quaterly Journal. 1829. Jan. Jun. p:. 206. 3) Jemf. Fror. Notiz. XXVI, p. 81. 83 det ofta händt att brudgummen funnit en förtidig död under sin kärestas klor, så framt han ej baft den försigtigheten att ' i största hast retirera. Sednast har LATREILLE i 3:dje bandet af Regne animal lemnat ett kort sammandrag af det som förut blif- vit bekant gjordt, rörande detta ämne: ”Flera af dessa djur, heter det, äro så grymma, att de ej en gång skona sin egen art, och att hannarne, af fruktan att blif- va uppätna af honorna, endast med stör- sta försigtighet, och efter många trefnin- gar närma sig dem under fortplantnings- tiden.” Hr Westwoops. iakttagelse synes vederlägga detta: under hösten 1827 'blef han varse i en vrå uti ett uthus vid Chel- sea två små spindlar, som sutto nära vid hvarandra på ett och samma nät: nätet var anlagdt i horisontel riktning vid pass 2 fot öfver marken från ena väggen till den andra. Begge spindlarne sutto på un- dre sidan af nätet, och ungefär i dess midt, följaktligen voro deras ryggar nedåt vända, hvarigenom observatorn desto lät- tare kunde iakttaga hvarje omständighet, som hade afseende på honans fekundation. Då han bragte nätet litet i oordning, dro- go insekterna sig tillbaka på ett kort af- stånd. Efter en liten stund blef dock den smalare Insekten, som var hannen, modi- gare, och vände tillbaka, steg för steg, 0. s. v. Observatorn iakttog en fredlig och ganska långsamt skeende parning mellan dem. Sedan han observerat dem i denna ställning flere minuter, utan att honan vi- 34 sade tecken till vrede, eller hannen gjor: de försök att retirera, lemnade W. stället. Då han efter en half timme vände till- baka, såg han Spindlarna ännu i samma ställning 'som då han lemnade dem: han tviflar också alldeles icke, att de' under hans frånvaro icke rört sig ur stället. ' Ar- ten syntes vara en Epeira , vill färgen brun- aktig, ljusgrå med en rad af svarta: fläc- kar på sidorna af abdomen. Han är kring 3 tum lång och i W:s ort mycket allmän. Om Hr Avan har föreläst en afhand- pre ling i Asiatic Society i Calcutta, öfver In- Van- sektfamilien Mantis eller Vandrande Bla- da det '), Han framvisade 2:me djur hörande et a : af Avswm.till slägtet Gongylodes hos de nyaste En- tomologerne. Denna insekt har i lefvande och friska tillståndet den största likhet med ett gräsblad, samt får efter olika års- tider olika färg. Vid regnväder ser den saftgrön ut, och i torrt väder liknar den till färgen så fullkomligt ett stycke torrt halm, "att man knapt kan skilja dessa begge föremål från hvarandra. Då Dr ApAm först :såg denna Insekt under den -heta årstiden, i de öfre provinserna, kunde han knappt öfvertyga sig att det ej var ett litet stycke halm eller en del af det långa torra gräs på hvilket Insekten satt. Endast en liten rörelse på hufvudet öfvertygade honom, att det var en lefvande varelse. Han tog gräs och allt med sig hem, för att anställa närmare undersökningar. In- 4) Observations on the Mantis tribe; by Aram. Edinb. Journ. 1829, p- 351. 85 sekten klättrade uppför det i vertikal rikt- ning på bordet fästade grässtrået, och vän- tade der på sitt rof lika så uppmärksamt som en katt eller tiger. Satte sig en olyck- lig fluga i dess granskap, så var det knappt möjligt att hon kunde undkomma; insekten utsträckte hastigt 'sina väpnade klor; och genomborrade sitt offer, utan att förfela målet; genast började han då mål- tiden, och inom få minuter var flugan ökänd: På detta vis förtärde djuret till ett mål 5—96 stora flugor, som voro nä- stan dubbelt så stora som dess kropp. — Förf. beskrifver den starka och väl beräk- nade apparat för att fånga och -fasthålla rofvet, hvarmed Insektens framben äro för- sedda, och som "hos ett så litet djur må- ste väcka beundran. Genom dessa fruk- tansvärda vapen förstör han ej blott andra insekter, utan man begagnar honom äfven till anfall på sin egen art. I. China skola Mantisfäktningar vara för pojkar (som i detta ändamål bära dem kring i burar ;) en likså begärlig förlustelse, som Tuppfäkt- ningar för Engelsmännen och invånarne på Söderhafsöarna. | F. Sturm har utgifvit 7:de Häftet af Stoams Deutschlands Fauna > S:te Afdelningen,, Pål Insekter. Detta Häfte, som jag ännu ej haft tillfälle att se, berömmes mycket. Beskrifningarne sägas vara förträffliga; sy- nonymien noggrann, och nomencelaturen den nyaste. Plancherna, som utgöra huf- vudsaken, påstås vara alldeles förträffliga, och vid dem är iakttaget allt hvad som kan iakttagas, Analyserna af mundelarna, MeEIcEns Euro- peiska 86 vingarne och trefvarne äro mästerliga; le- derna i tårna och trefvarne kan man all- tid lätt räkna o. s. v. — De i detta Häf- te afbildade Skalbaggar äro merendels tem- ligen små, hvarföre de dervid alltid äro förstorade; stundom äro också larverne afritade. Plancherna till detta Häfte gå från 164 till 184. Illumineringen är så sorgfällig som möjligt. (Se Isis 1829, V Häft., p. 531, der äfven de Insekter upp- räknas, som i detta Häfte äro afbildade.). Af Meicess Systematiska beskrifning öfver Europeiska Fjärillarna har 1:sta Fjärillar.Bandet utkommit med 42 lithographierade plancher. Ändamålet med detta arbete är att lemna sådana Fjärill-älskare, som ej hafva tillfälle att förskaffa sig kostbara illuminerade planchverk, figurer för godt pris, hvarigenom de blifva iståndsatta att bestämma och ordna sina samlingar. (Se Isis 1829. VII, p. 786.) lämer Boispuvar utgifver äfven i förening cas fjä-med LEcontE från New-Yorck en Histoire rillar. generale et iconographique des lepidopteéres et des chenilles de VAmerigue septentrio- nale, i 8:o0 med colorerade figurer. Paris hos CrocHArb, Arbetet kommer att bestå af 70 häften, med 3 colorerade planeher, i hvardera. Ett Häfte skall utkomma hvar 14:de dag. Priset 3 francs. Författarne hafva till sin disposition en stort antal af materialier. - Hr Conte har passerat 30 år i norra America, och derunder samlat och låtit samla alla fjärillar, som han kunnat 'öfverkomma, för att rita dem och stude- ra deras historia under olika perioder. Hr Boispuvar skall redigera allt det som rö- 87 rer den methodiska och descriptiva delen. - (Se Revue bibliogr. Juvillet 1829, p- 89). Hr Boispuvar, har 1 Paris utgifvit en Index Monographie öfver Zygenides , en afdel- ve sla ning af Lepidoptera, tillika med:en Index. rum. methodicus Lepidopterorum europeorum. Dessa 2:ne arbeten säljas särskilt; -Då vi ännu ej haft tillfälle att se dem, kunna vi blott hänvisa till den anmälan, som finnes införd i Revue bibliographigue för Januari 1829, p. 12. — é Den frågan huruvida Skabb-mottet Acarus (Acarus scabiei) finnes eller icke, har å scabiei. nyo varit ett tvistämne mellan några Fran- ska naturforskare. För att grundligt ut- reda och afgöra frågan, hafva talrika och noggranna försök blifvit anställda i Hotel- Dieu i Paris, i närvaro af ett större an- tal Läkare och Naturforskare. En mängd skabb-blemmor blefvo öppnade, och varet noga undersökt under microscop, utan alt man deri fann minsta spår till något lef- vande djur. Detta resultat af undersök- ningarna torde likväl ej vederlägga alla de aktningsvärda mäns erfarenhet, som påstå sig sjelfva hafva sett ifrågavarande insekt. (Se Fror. Notiz. XXVI, p. 85.) I Annales des sciences naturellesMärrer, 1829 för Juli p. 225, och Aug. p. 48 fin- om In- nes införd. en intressant Afhandling afpnas syn- Prof, Märrer i Bonn, öfver Insekternas förmåga. Arachnidernas och Crustacéernas ögon och S nförmåga. Denna Afhandling är ett ut- rag af samma Författares år 1826: utgifna Verk: Beyträge zur vergleichenden Phy- siologie des Gesichtssinnes. 88 Malacologie, Helminthologie, 0. SV. Electrisk = JAMES CALDER har uppläst en Afhand= Asterias.]ing' i Asiatic Society, rörande en slags ”Blötmask” från kusten af ön Ceylon, som, i likhet med Raja Torpedo och Gy- mnotus electricus , skall gifva electriska stötar åt den som vidrör honom. Ett exem- plar af djuret uppvisades äfven. En Ka- pien WuitE hade fått det från en Cey- onsk båt, då han seglade förbi ön. De infödda berättade honom, att då djuret vidrördes, förmådde det att förlama en menniskas arm. Förf. anser detta djur bö- ra räknas bland Asterierna; men det skil- jes dock betydligt från dem alla. — No- ticen är likväl sådan, att den ej har er- forderlig vetenskaplig. säkerhet, och. att det fordras positiva rön af upplysta män, at att bekräfta denna . märkvärdiga upp- JR 5. ET Ele- Sö: äts fer är underrättelsen om rel electrisk Ringmask (Leonice gigantea), hvaraäf Museum i New-Yorck under som- maren erhållit ett exemplar. Denna är den största af alla kända :Annelider; ty den håller i längd nära 4 fot, som, för en metmask, visserligen kan anses för gigan- tisk. Den var kastad lefvande till stran- den på "en af Antillerna. Då han blef fån- gad, gaf han den person, som grép honom, en stark eldbtrisk stöt, hvarpå följde ett hudutslag öfver hela kroppen. "7 s 5) Edinbourgh Journal, Apr. 1829, Pp. 332, 89 : LAnspown Gurpinc har lemnat intres- santa iakttagelser öfver familien .Chitoni- de ). Förf; börjar med en latinsk beskrif- ning öfver denna familjs charakterer, hvar- efter, i en Synopsis generum, den inde- las i slägten, och : dessa 1: afdelningar. Öfver hvart Genus lemmnas en diagnos, och ett species citeras såsom typ för hvarje afdelning. Genera äro: Chiton Linn., dcan- thopleura Guwuvp., Phakellopleura Guiup., Chitonella Lam., och Cryptoconchus BLA. — Derefter lemnar . Förf; uppgifter öf- ver dessa djurs vistelseort och AR Aa m. m. Då de fälla species, -5om: böra. till denna djurgrupp, hittills äro föga utredda, lemnar Hr GuInDInGs afhandling, ett: gan- ska vigtigt bidrag till. denna PM på ve- tenskapen. Broperie. har, beskrifvit två nya .Spe-Nya ar «.cies af slägtet Buccinum” från hafvet vid ed England och Irland 7);, Den första är .Buc- num. cinum acuminatum;, som: charakteriseras på följande sätt: dj B. testa conico-subulata, alba), anfra- ctibus ' 10, ultimo angulato,; stris elevatis intermediisque minoribuys annulosis.et gra- -nulosis: epidermide fusca; columella uni- splicatas: sulco basali et canali magnis; Jong. unc. 25» lat. 2. Hab. in Oceåno britan- nico (Tab. 3; fig. 1, -2:). + En stor ch vacker jädb) som till con- turen något liknar en Terebra,'. Hon sy- 6) Observations on the Chitonidz, Zool. Jour. XVII, p. 25. 7) Zool. ”Jourt. XVII, p. 44. I go nes vara mycket sällsynt; ty Förf. har ej sett mer än 3 exemplar. Den andra "är Buccinum fusiforme: B: testa : ovato-oblonga, fusiformi, alba, -anfractibus 7 ventricosis longitudinaliter ereberrime costatis et transversim striatis, -costis' subgranulosis; columella levi. Long. 13; lat. 3 unc. 'Hab: in mari Hibernico. (Tab. 3, fig. 3) Denna, som är mycket mindre än fö- regående, synes mig komma mycket nära en ung Buccinum undatum. Äfven har Hr Brovperie, i förening med G. B. Sowerszy lemnat beskrifningar och iakttagelser öfver nya och intressan- ta Mollusker, som finnas, till största de- len i zoologiska Söcietetens Museum ?), De flesta af de här beskrifnaå hafva blifvit samlade och hemförde af Lieutn. Bercker, som åtföljde expeditionen under Kapten BeEcreyr. Bland den mängd, som här -anföras, vill jag i synnerhet fästa uppmärk- samheten på dem; som tillhöra arcetiska zonen, emedan troligen åtskilliga af dem -äfven förekomma vid Skandinaviens kuster. Sådana äro NVucula arctica (Tab. IX, fig. 1.) testa oblonga; 'postice subrostrata, an- tice subrotundata; 'epidermide crassa, oli- väcea; valvis striatis, striis obliquis lineas incrementi decussantibus;' long. 133 alt. $; lat. 4 poll. — Två eller 3 exemplar 'er- höllos i Watcha-bukten i Kamtschatka. Corbula rostrata, från obekant ställe: anmärkes derföre, att hon synes hafva myc- 5) SL Journal XV, p. 359. — ibid. XVII, p. 46. ; KS ij 91 ken likhet med den i vår Skånska Grön- sand förekommande fossila Corbula cauda- ta ?) —Corbula gibbosa, testa obovata eqvi- valvi, valvis gibbosis, levibus, postice 'bi- carinatis, epidermide cornea; long. +» lat. 33» alt. 33. Hab. in oceano arctico, — Solen tenuis testa albida, tenui, ovata-oblonga,; antice angustiore, long. 1.5, lat. > alt. 3 poll. Hab. in occano boreali. Dessutom Solen altus, Tellina edentula, TWellina alternidentata , T. inconspicua, Åstarte -crassidens, Astarte lactea , Cardium borea- le , Chiton wvestitus, m. fl. Förf. beskrifva äfven en besynnerlig djurform, hörande till Mollusca tunicata, under namn af Chelyosoma Macleayanum. Skalet, som är läderartadt, liknar en Sköld- ' paddas, men har på öfra sidan 2:ne öpp- ningar, tillslutna af 6 valver. "Djuret fä- ster sig vid stenar och klippor. Slägtet Chelyosoma charakteriseras på följande sätt: Corpus sessile, fixum, testa coriacea su- ”perne diviso-laminata indutum. ); nantia mi. fl i rörande. ner af Ruminantia, Pachyder-; RR mer och Rofdjur ; som blifvit funna i S:t] vid Ma-Peters Berget ; vid Mastricht, på. 80) fots. stricht. djup, i sjelfva 'kalkmassan. Som bekant är ; hörer, Petersberget till, de äldre länkarna; af kritformationen. Pets är; alldeles isam-3 tidigt med. 'kalklagren:i nordöstra; Skåne i trakten Kr Bör im de : fossilier,; (SAN82 Fe värk den. så ehvaldramin rg cv sony kritan; man ;har. tagit. för, gifven, lagt, att deras tillkomst tillhör en vida, yngre tid. De härstädes funna tändersha£fvaihört/ till; slägtena Bos.> | Capra », Ovis , Sus; Lquusr . och Canis. .De, som , tillhört ,Rumimantia,; - äro talvikast. och utgöra halfva antalet, De. synas. i imtet ralseende; skiljas från tänder; af, vanliga oxen, geten, fåret, svinet, no häx| sten och oda ra Förf. hafga kanal al | ställa så, mycket säkrare, jemförelser ,. som; de hafva: funppit ;:så, väl; oxeltänder: ,som. hörntänder och farstöndor: Det här be- skrifna factum skulle således antingen I kull- kasta den' Hittills 1 Geologien, som; säker antagna theorie;. eller på ran bör det kunna förklaras på "ett/sätt, som dermed stämmer öfverens, ” Det ' sednare' är: här fallét;' "det NEV 16 tbaoj 00 3 Annales des scienggs. nat: Åovtbur ll auk 10'1 här ådagalågda ”factum är sådant, att” det ej blott icke källkastaf, utån tvertom”be- ”kräftar' den antagna theorien. 'Författarne 'Hafva visat, att den kalkmassa hvari nämt "de tänder funnos, var lösäre, och fukti- «gare än den”öfriga kritan: ' De hafva, get 'nom flera förenade observationer; kommit till det resultat, att på det'ställé, der nu "tänderna finnas, fordom varit en stor ex- ”cavation; att tänderna, som legat spridda På jordytan, blifvit med" vatten tränspor- terade genom remnor ned i excavätionen, som på samma gång blifvit fylld méd de- tritus af den 'kalk', hvarmed dessa tänder voro 'blandade. — De djur; till hvilka 'des- 'sa tänder hört, hafva således lefvat på tis "der, som äro 'vida mindre aflägsna ' från 'oss, än de Sköldpaddor och Mosasaurus', ' hvaraf qvarlefvor finnas i samma berg. "De äro likväl vida äldre än det mäktiga 'diluvial-lager,' som det vatten, hvilket ned- störtat från höjden af Ardennerna, utspridt öfver den gamla Maasdalen och öfver pla- teåuen af Petersberget samt de omgifvant de bergen. "Under denna öfversvämnings- period, och efter den samma skulle ingen Ving kunha hafva "med "vatten 'inträngt i berget, utan att vara omgifvet af diluvium, hvarméed vänligen de i berget nedgående, så kallade örgelpiporna, äro fyllda, ock hvarmed hela plateauen är betäckt. "Detta diluVium fanns likväl ej i granskapet af de här beskrifna tänderna. De ha således Iegat på plåteauen af Petersberget, innän diluvium ännu betäckte det; de ha kom- mit in med vatten och upplöst kalk, 'an-: 102 tingen. genom :remnor eller genom så kal- lade, orgelpipor,., som ännu: stodo tomma. — Sedan dessa: tänder redan voro depo- nerade, i det läge der de funnos, hafva strömmar från Ardennerna, fyllt orgelpi- porna med: qvartsblock: och geschiebe, samt kastat en betydlig massa deraf på plateauens yta. ec | Således -lefde kon, fåret, svinet; hä- 'sten, och hunden före den sista stora flo- den: de voro då samtidiga med dessa Hyänor, Björnar m. fl., hvaraf man finner benen i lager 'af diluvium, i grottor och -bergsklyftor. : Författarne synas tro att folkmängdens tilltagande och civilisationen i Europa hafva gjort att de skadliga djuren blifvit, utrotade, men de nyttiga bibehåll- na. . Denna omständighet är dock ganska svår att förklara. Ptero- Hr Buckuano har i Geological Society dactylus heskrifvit. några: ganska intressanta fynd i nyx. Lias-formationen vid Lime Regis. Det för- | sta är en ny art af det märkvärdiga ut- döda djurslägtet Pterodactylus. Denna art, som Förf. kallar Pt. macronyx, är, oak- tadt hufvudet hittills saknas, ganska skild från de två förut från SOLENHOFEN kän- da. arter, genom längden af sina klor. Hr BucKuAnp förmodar att de ben, som man funnit vid Stonesfield, Tilgate m. m., och som man tagit för fogelben, äfven äro ben af någon : Pterodactylus; B. tror att foglarne först börjat existera under tertiär- formationens 'epok. Det andra fyndet är Ichthyo- excrementer af det länge sedan utdödda saurus. djuret Ichthyosaurus. Man kände dessa länge vid Lime-regis under namn af be- . ; 103 zoärstenar; de finnas 'tillsammans med ben af Ichtbyosaurus; de likna till formen aflånga potäter. Man har funnit dem in- uti Skelettet af unga Ichthyosaurer, i ett läge, som svarar mot inelfvornas kröknin- gar. De innehålla ben och fjäll af fiskar. — Det tredje fyndet är fossil sepia. Den- Fossil na finnes äfven i Lias vid Lime-regis, och är så lik den vanliga Sepian, att en rit- ning, som var gjord med detta ämne, blef af.en utmärkt Artist ansedd för att vara målad med Sepia. Den förekommer i små massor, till storlek och form lika en liten gallblåsa, omgifna af ett tunt och perl- morartadt foderal. Detta perlmor synes hafva utgjort inre ytan af ett tunt skal, som sträckte sig utom bläcksäcken i form af en kon, liksom konen hos en Belem- nit, och den visar äfven tvärplåtar lik- som tvärväggarna i alveolus af en Belem- nit; men utanför denna alveolus finner man ingen solid eller spatig kropp. Förf. anser dessa :bläcksäckar härleda sig från någon okänd Cephalopod, som till inre byggnaden kommit nära Belemniten, (Re- vue bibliogr. 1829, p- 69. 4 H:rne Croizet och Jozert den äl-En käk dre, hafva beskrifvit en i tertiär sandste- åf An- . . raco- nen vid Limagne funnen underkäke af etttherium. Anthracotherium. Äfven detta fynd gifver ny styrka åt Cuviers sats, att fossila djur af olika klasser icke äro liktidiga, utan att hvarje formation, i förhållande till sin re- lativa ålder, innehåller fossila qvarlefvor, som man förgäfves söker i de berglager, som höra till en annan tids epok. Den här beskrifna käken är funnen i ett lager 104 af en formation, som förskrifver sig från den tid, då utan tvifvel de första däggan- de landtdjur framkommo "på jorden. — De förut funna qvarlefvor af samma djur hafva träffats i Liguriens lignitbildning, i söttvåtteniuformatioteb vid 'Agen m. m. Den här ifrågavarande käken är funnen i den -tertiär-sandsten vid Limagne, som af- vexlar med-kalksten, mergel och lera. "Före denna upptäckt kände man ”af underkäken till den största Anthracotherium ,' ej mer än de två sista oxeltänderna. Sedan Förr fattarne beskrifvit nämde käke och jem- fört den med andra fynd, söka de, ge- nom ' jemförelser med samma delar hos andra Pachydermer, bestämma storleken af det fornyverldens djur; som han tillhört. Det synes hafva haft ungefär 'samma skapnad som Hippopotamus, och varit till storle- ken hälften större än Indiska TWaåpiren och en femtedel mindre” än Capska Flod- hästen. De sluta sin afhandling med föl- jande betraktelser: ”Detta djur var såle- des' en 'verklig Baoliytbebmes samtidigt med Anoplotherier , Lophiodonter, Pälmeo- therier var det ett af tertiärbildnings-pe- riodens största Mammalier; det lefde vid "stränderne af de stora insjöar, der de-for- mationer, som'lemnat oss dessa qvarlef- vor, blifvit äfsatta! Tillsammans med det- ta djur lefde andra Herbivorer, Gnagare; Rofdjur, Foöglar: och: Amphibier på våra berg och våra stränder. Utan tvifvel var Auvergne” då” betäckt med 'en rik vegeta- tion: denna hörde till den period af fos- sila växter, som 'Hr 'AborpHE BRONGNIART 105 kallat den: 4:de.” Auvergnes' vulkaner voro ännu icke utbrustna.” san Åtskilliga nya bengrottor hafva under Ben- året blifvit upptäckta. Hr Corpier har uns" derrättat : Vetenskaps-Academien::1i ' Paris, Frank- att: Hr Renaud: pe Vinga nyligen | upp» "te täckt i södra Frankrike envgrotta, inneé- hållande fossila .ben, hyilka, enligt Cuvier; hafva hört till-ett slags Björn, som synes utdöd. Denna grotta, som är. belägen vid gränsen af -departementet Gård, synes bils dad mellan ”den'så | kallade calcairé magne- sien och las, samt visar mycken analogi med de! bekanta Gaylenreuther-grottorna i Tyskland; (Revue bibliogr. "1829, p- 30.). => Hr FiscHer: har i 7:de: Tomeéen af Ac-Fiscner, ta Mosquensia »lemnat :en- notice: om en om fos- deb fossila Mammalier, ' en Amphibie :ochMamma- ett-slags fisk, funna: i: Siberien. Bland de ler Elephanter; som hittillssvarit chopblandade under namn.vaf Mamnpout', Bar Hr FiScHER trott sig) böra efter» oxeltändernas form skilja fem arter: Elephas mammouteus' paniscus, periboletes , pygmeus;, och cam= prlotes.; Bland: Amphibierna anför FIscHER ben af en Sköldpadda, som han kallar Che-= - lonia iradiatå ,;:och bland fiskarna: ett slags: Gadis'; under namn af. G. polynemus. Öfver:ustörsta delen af: dessa : petrificater: finnas' vackra figurer på :5 graverade plan- cher; som åtfölja :afhandlingen. We "8 Leororp von Buck: har 4) gifvit. env. Bucn, uppsats öfver Ammoniterna, hvilken, likasom Am- 7) I Annäles des sciences naturelles. Juillet' 1829, p. 267. 106 moni- som allt hvad Hr v. Bucu ' författat, ut- !ern2 märker sig genom skarpsinnighet och grund- lighet. Han börjar med den sanna anmärk- ning alt charakterer tagna af djurets or- ; ganisation alltid äro att föredraga för dem, som tagas af yttre ytan af skalet, som det bebor. Han visar att skalet hos Ammo- niterna består af lameller, som exfolieras och efter hvarje exfoliation framställer en så olika yta, att man lätt anser den. tillhö- ra olika arter. Som bevis anföres Am. amal- theus. Men i läget af tvärväggarna (septa) och deras lober finnes en lag, som är helt oberoende af ytan, som är allmän för hvar- je art af Ammonit, och som tager en oli- ka form hos hvarje olika art. Det är des- sa septa med sina lober och genomskär- ningar, som Hr v. Bucn beskrifver och förklarar. Det skulle vara högst intressant att få Diagnoser efter dessa grunder för alla hittills kända Ammoniter. Kanhända deras antal komme derigenom att betyd- ligt reduceras. Afhandlingen beledsagas af upplysande figurer. His Hr Raspa 5) har skrifvit en afhand- om Be-ling, hvari han, efter noggrann undersök- Le ning af 250 Belemniter från bergen iPro- vence, tror sig hafva upptäckt att Belem- niterna icke, såsom man hittills menat, äro snäckor, utan appendices till huden af något hafsdjur, som troligen kom nära -Echinodermata, men som nu mera är ut- 5) Annales des sciences d'Observ. Febr. — Jemf; Quaterly Journal 1829, Jan. Jun. p. 440. a 107 dödt "). Herr Rasran. har äfven gifvit en synoptisk tabell öfver sin classification af dessa intressanta föremål. Ranc: har under ett: nytt generiskt spiri- namn Spiricella beskrifvit en fossil Snäcka, cella. som 'hörer: till tertiär-formationen vid Bor- deaux 7). 0 (di > Detta slägte innefattar ej mer än en art.: Spiricella unguiculus: S. testa, an- gusto-elliptica , linguiformi , extremitati- bus obtusis. (Jemf. Revue Bibliogr. 1829, Pp. 30.) Hr FiscHER DE WaAnpuHeim har: beskrif-Tupipo- vit 2:ne gerera af fossila -Tubiporer; ES nn ena kallar han Halysites; hvilket ej är an-' nat än Catenipora Lam., men Halysites skall vara äldre, då Förf. redan antagit det i sin Zoologie 1813. LAmarcK beskref blott två arter af detta slägte; Hr FiscHErR beskrifver fem, af hvilka ett :synes analogt med Lamarccs Caten. axillaris. De flesta äro funne i gouvernementet Moscow. Det andra slägtet kallar Förf. Harmodites; det kännes genom en förening -af parallela el- ler krökta cylindriska tuber, förenade sins emellan genom ihåliga skiljeväggar eller 6) Jag har ännu ej sett sjelfva afhandlingen, men tror mig dock tryggt kunna påstå att Hr Raspairs hypothes är ogrundad. 7) Dess charakterer äro: coquille tres-aplatie, allongée, arquée å bords tranchans; sommet spiral, sénestre, contourné horizontalement, situé en arrigre et å gauche, ouvert å la face inferieure; une impression, peu distincte mais occupant surtout la moitié posterieure de la coquille, ou elle se montre å peu préås paral- lele au bord. 708 transversella tuber, "råka eller krökta; de cylindriska tuberna” äro alla erikla och med runda öppningar. "Hr "FiscHer 'beskrifver 2 6 arter, funna i gouverneméentet "Moscow. ' Emw vacker lithograpliisk" planche förestäl- ler flera arter 'af' dessa två 0 Jr (Revue bibliogr. 1829. p. 67). I Litteratur: On the geographic distri- Hörior of -orgamic' remains » contaimed in the 'oolithic series of the great "London and Paris basin. Philos. Magaz. Febr. 1830, p. 81. — Tortues fossiles de File Maurice " (Revue bibliogr. p-'31.) Antalet af fossila snäckor vid Paris; Fror. XXVI, p. 106. — FrEMInc om opålitligheten af de zoologiska bevisen för 'klimät-förändringar. Edinb. Med. philos.: Journ. Jan. Apr. 1829» P: 277. — Ueber die-geheilte Verletzung eines fossilen Hyänen-Schedels. Act. Acad. Nat. Curios. 1828, p. 1. — Grottor 'innehål- lande ben af utdödda djur, blandade med' verktyg. Phil. Journ. Oct. Jan. pi 197. Ve I 109; I Sverige" och' Norrige utkom=> = 1 na Skrifter med särskilt afseen= 0 de på” Skandinaviens, CET LT Fauna. | tautve to Må JANE IM JOJ HVO HA j rO 11122 4-1 De, hos oss, under, året utkomna skrif-; ter..och, gjorda upptäckter 1 .Zoologien, äro; vida; talrikare än under det, föregåendes, Prosten. Exsrröm har i Södermanland juppsi täckt. en yny;;fogelart för , Skandinaviens, Fauna: /Zoxia bifasciata, hvarpå man först,Loxia i, sednare året, blifvit uppmärksam. i Eu>h vr ropa; och hvars.egentliga fädernesland, sy-Esström. nes vara, Norra. America, Denna, är (den, minsta af våraytre. Korsnäbbar, och, käns nes lätt. från,, de andra.;genom; sina,två; hvita band, öfver, vingen £):) Den kallas, Crucirostra:;bifasciata, aft. Brerm och, Lo-: xia leucoptera, af..GMEuN.; Den är hos, oss; sällsynt;! men: är, .dock, fångad här jvid; Stockholm redan; för: 40 år;isedari, och,.har/ härstädes af fogelfängarne fått egna namn::T Norsk Korsnäbb. ellery/ Pipkrums ;. eburu, hän. först . nu, blifvit !ho8 oss.i.Vetenska=; pens annaler inrullerad. 1 14, 590) og arnUnder jår 1829 började den, som skrif-Ninssons ver detta, utgifva.-en samling af JIllumine- RR rade; figuner, till. Skandinaviens... Fauna, Figurer hvaraf hvar (tredje. månad . utkommer ett RR häfte;, inmehållande text och 10 illumine- rade plancher. 1:sta Häftet innefattar ,be-- skrifning och figurer öfver våra, Itre, Lo: källa List aa binder obs) sond f) Jemför! NiLssöns IUluntinehadd Iigarer, 3: Häft: LI 110 arter: Kattlo, Varglo och Räflo, hvilka hittills varit hopblandade eller högst ore- digt skilda. 'De kunna ej skiljas genom grundfärgen, ty: denna är hos alla om sommaren mer brun, stundom rödbrun, om vintern mer grå, stundom hvitgrå ; utan genom storleken och teckningen: Kattloen (Felis cervaria pl. 1, 2) är störst och har på sidorna större "svarta fläckar, hvaraf äfven tre rader gå längs ryggen; Varg- Zoen' (Felis virgata pl. 3, 4) är något min- dre, och har på sidorna otydliga (om som- || maren) eller inga (om vintern) svarta fläc- | kar; men två smala svarta streck längs ryggen: och Räfloen (Felis Lynx Liss. på. 5), som har aldrig hvarken streck eller" fläckar på fyggen eller sidorna. Härefter följer en' beskrifning och figur öfver Svar-=' ta Räfven (Canis nigroargenteus), som är alldeles idéntisk' med Siberiens 'svarta räf, och öfver Blå räfven, som är en va- rietet af Canis Lagopus. Af föglar före- komma i detta Häfte blott tre, nemligen: Landtörnen (Falco fulvus), Kärrhöken och Sparfugglan. (Strix. passerina Linn.) Denna sistnämda fogel har af sednare "Orni- tbologer blifvit hopblandad med en nord= amerikansk art: Strix acadica GmEr:; från hvilken den likväl synes bestämdt skild (jemf. The Genera of northamerican birds. by Ch. L. Bonaparte, p. 436). ; I andra Häftet finnes figur' blott” öf- ver: ett enda däggande ' djur Musteta Lu- treola ; de' andra upptagas af foglat: Rac- kelhanen (Tetrao hybridus urogalloides), som är bastard af Orre och Tjäderhöna, G FL rhen hvaraf de nyare bildat en egen art under nåmn af Tetrao medius , och Rip- orren (Tetrao hybridus lagopoides) som är bastard-af Orre och Ripa. Dessutom förekomma figurer af Dalripan och Fjäll- ripan i sommar- och höstdrägter. - Detta verk fortsättes. ! Herrarne M. och W. .v. Wzricurt hafva” von under året fortsatt sitt. vackra. arbete: Wnewts Svenska foglar. efter naturen och på stenfoglar. ritade af M. och W. v: Wricurt. Jag skall i nästa årshberättelse göra närmare reda för detta verk, hvilket häftvis: fortsättes. Hr Ci U. Exzstgöm har lemnat intres-Ezsrröms santa anteckningar, rörande åtskilliga Sven-Z42o!ogi- ska djurs och foglars hushållning och -lef-tecknin- nadssätt ”). Dessa anteckningar angå: Mus: 8" sylvaticus, som förekommer sparsamt i Södermanland. Om sommaren vistas. hon i rofland och potatestäppor; om vintern drager hon sig åt skogen, och : tager der sin vinterboning i hålor under murkna stubbar samt mosslupna tufvor och ste- nar; högst sällan träffas hon vid gårdar- na. Detta skedde likväl sistlidne October (1828) då hon i mängd infann sig vid prestgården och inträngde i sjelfva 'bo- ningshusen. Hr E. förmodar att hon håft : en förkänsla af den stränga och långvari- ga vintern, £om följde på,denna höst, och derföre valt ett uppehålls-ställe, der hon var mindre blottställd för den oblida: års= tiden. ?) Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar 1829) p. 80. Ur Sparfugglan” (Strix passerina ; 'Tins.),' som ' under. förliden vinter visat sig ovan- ligt ofta i flera träkter af det. medlörsta Sverige, harsäfven infunnit sig: på: Mörkö; der an) lefnadssätt. blifvit af Hr E: ob- serveradt. > Dess vanliga ”jagttid är: morgon och afton; dock besväras hon ej af dags- ljuset och'E. har flera” gånger "sett henne jag i starkt > solsken. Vanligen är dock dess jagttid förbi kli 10 f> mi, då hon döls jer sig i tätaste snår och bäskdå, der hon kryper med: störstarliflighet, öck håller då' stjerten alltid ' upplyftad, liksom Sylvia troglodytes. Då Bon jagar om morgonen, söker hon toppen af :evt högt träds; til lion? "jagar :om aftonen, , håller ikon sig alltid: närse mare marken: Dess flygt ärmer vig” och! skarp: än de öfriga Ugglornas” o. svin ty Rackelhanen: (Tetrao hybr./ Urogalloi-' dés) träffades: under vintern bland; Orrar,! med hvilka han « dock ej 'kanitle; br v samma träd.> ; Kärrhökenr (Falco: rufus) unge. sicol Hus-Svalan (Hirundo urbida; Tansi)e i Den 21) Apr. » då snön 'ännu täckte mars” ken, visade:sig i luften: på Mörköven sva>) la af nämde artib Större strömfinäar ”Voro[ väl: öppna; men vöfver - eh" alns! tjock is! täckte vikar och: fjärdar: UTermomelerp stod, .då fogeln visade sig, vid r39+: Då: fogeln: "åflägsnade' sig, sträckte han NV; ute: ;; Hr E. anför: detta och flera rön son bevis. att Svalan är flyttfogel, och ligger! ej i dvala i vatten under vintern. Hans. fleråriga erfarenhet rörande , foglarnas mi- vigra=' , 113 grationer har lärt honom att de mer rätta sig efter tiden då de böra vara framme vid kläcknings-orten, än väderlekens olika beskaffenhet. Stellers-Anden (Anas Stelleri Pair.) infinner sig i Södermanlands skärgård t. ex. vid Landsort, alla år då AZhlfogeln (An. glacialis) kommer i större, mängd. Stellers-anden ankommer då alltid några dagar före Ahlfogels-svärmarne och, som den är ett säkert förebud till en rik fångst af Ahlfogel, skjutes den: sällan. Fogeln kallas derföre af Skärkarlarna Ahlförräda- re. Mergus albellus , som äfven allestä- des i Sverige är sällsynt, åtföljer de för- sta svärmarna af Knipan (Anas Clangula), som om våren ankomma till skärgården. Sylvia rufa finnes på Mörkön. Hr Exström har äfven ' under åretFlyttfog- 1828 fortsatt sina anteckningar öfver flytt- Iyn25, foglarnas ankomst och bortflyttning i Mörköoch bort- socken af Södermanland '). De Tabeller fyttning Hr Exsrtröm häröfver för året meddelat, äro Mörkö. följande: TAP. I. Foglar, som ankomma om våren och flyt- ta om hösten. | Ankom. Flyttade. — Sång-Lärkan (Alauda arvensis)| 11 Mars.| 13 Oct. Kajan (Corv. monedula). . |i2 Marsj —2 | !9) Kongl. Vétenskaps Academiens Handlingar för år 1829, p. 31. | Prof. Nilssons Ärsb. 1830. | 3 114 fr en Rn O RN Rn nn ASA Ankom. Skogs-Dufvan (Columba oenas)| 15 Mars. Hemplingen (Fring. cannabina)| 16 Mars. Skraken (Mergus merganser) |18 Mars. Gräsanden (Anas Boschas) . |18 Mars. — Staren (Sturnus vulgaris) -. |12 Mars. Ftyttade. Gladan (Falco Milvus) «.- -. |20 Mars. 24. Sept. Träd-Lärkan (Alaud. arborea) |21 Mars. Orm-Vråken (Falco buteo) 24 Mars. 2? Äng-Piplärkan (Anth. pratensis)26 Mars.|15 Oct. Vipan (Vanellus cristatus) .- |31 Mars. HA Kok-Ärlan (Motacilla alba) 31 Mars. io Oct. Ring-Dufvan (Col. palumbus) | 1 Apr. Stor-Spofven (Numen. arguata); 2 Gli-Måsen (Larus canus) 7 Rotgellen (Sylv. rubecula) +: 9 Apr. Tornfalken (Falco tinnunculus)| Ö Vindspolen (Numen. phreopus) 12 Apr. Morkullan (Scolop. rusticola) |12 Apr. Horsgöken (Scolop. gallinago) |13 Apr. Fiskljusen (Falco halietus) . |13 Apr. (Totanus ochropus) |13 Apr. Säfsparfven (Ember.schoemilus)| 13 Apr. 14. Apr. 14 Apr. Talltrasten (Turd. musicus) 14 Apr. Björk-trasten (Turd. iliacus) 115 Apr. | Rödstjerten, (Sylv. phoenicurus)|26 Apr. Stensqvettan (Saxic. oenanthe) Trädpiplärkan (Anth. arboreus) —— Sädes-ärlan (Motac. flava) . |27-APr. Ladusvalan (Hir. rustica) -. 127 Apr. Strandsittaren (Totan. hypol.) |29 Apr. Er 15 (ES EES ESO AT EE RE AA nr nr mn a en nn nn nn nn ; Ankom. | Flyttade. Löfsångaren (Sylv. Trochilus) l30 Apr. |18 Sept. Busksqvettan (Saxic. rubetra) |30 Apr. |14 Sept. Natltskräfvan' (Capr. europeus) | 6 Maj. |15 Sept. Hus-svalan (Hir. urbica) . | 7 Maj. J28 Aug. Torn-svalan (Cypsel. apus) |24 Maj. |30 Aug. Tab. II. Foglar, hvilka ankomma om hösten och flytta om våren. S—— DATA NED OREETEST SEOERED PERSER AE AST ESTATE Ankom. | Flyttade. Dombherren (Pyrrh. vulgaris) | 3 Oct. | 6 Mars Jernsparfven (Accent. modularis)| 8 Oct. 2 Varfogeln (Lanius excubitor) | 3 Nov. —? Snösparfven (Ember. nivalis) |20 Oct. 125 Mars: Gråsiskan (Fring. linaria) 3 Oct. |27 Mars. Sidensvansen (Amp. garrulus) |27 Oct. | —? TAB. III. Foglar, som endast synas under flyttningen. —— NARE STEENANEENEE TS WARREN RAR AAA nt | Ankom. | Flyttade. Vilda Svanen (Cygn. melan.) 124 Mars.|11 Nov, Tama Svanen (Cygn. gibbus) |15 Apr. (28 Sept. Tranan (Grus cinerea) + - '1i6 Apr. li7 Aug. ; ' Vild=Gåsen (Anser segetum) 125 Apr. | 3 Oct. Fjösbenta Vråken (Falco lagop.)| ' —? 125 Oct. '116 TAB. IV. Foglar, som uppehålla sig här någon tid under flyttningen. Våren. | Hösten. | K. | Fl. KK” OPER Lerbenan (Charadr. apricar.) BA a EEG 5 5 | 7 10 k 25 Brushanen (Tringa Pugnax) . | |—2] 17/22 S 3 Ä lr Rödbenen (Totanus calidris) . FR MR å 126 (Tringa subarquata) NG MN EE vit TANBOSV, Foglar, hvilkas afflyttning svårligen med visshet kan bestämmas. Ankom. | Flyttade. Gök-Titan (Jynx torquilla) 22 Apr. |i6 Aug.? Göken (Cuculus canorus) 29 Apr. |20 Aug. 20 Maj. —? Grässkäran (Galinula crex) TAB. VI. Foglar, som endast till en del flytta. Ankom. | Flyttade. Kråkan (Corv. cornix) -. . lit MarsJi8 Oct. Gädd-Trasten (Turd. viscivor.) | 9 Mars.| —? Bofinken (Fring. coelebs) . 19 Mars.|24 Oct. Svenskan (Loxia Chloris) 21 Mars.| 8 Oct. Nötkrakan (Caryoc. guttatus) —? 4 Oct, 117 TAB. VII. Foglar, hvilkas ankomst och flyttning äro föränderlige. I Ankom. | Flyttade. | [Ores — S:a Korsnäbben (Lox. pytio- psittacus BL9 SILHNA stt 3 Febr.| 6 Nov. L:a Korsnäbben (Lox. curviro- BEFÄNGT "Fö er Gang enive 4 | OST —? | TAB. VIII. Härstädes -sällsynte foglar, sedde tillfäl- ligtvis. Ankom: | Skjuten. Dalripan (Lagop. subalpina) l|i1 Febr.l23 Febr. Kärrhöken med Halskrage (F. strigiceps) 2 KR jen TE) AATES —? Bläs-Gåsen (Anser albifrons) | 5 Maj. | s. d. Temminks Strandlöpare (Tr. Temminkii) 23 Maj. s. d. Skränmåsen (Sterna Caspia) 6 Juni. | s. d. & Hök-Ugglan (Ulula) - - « | 2 Sept. |” s. Spräckliga Vipan (Van. mela- nogaster) (10) — . : » + |27 Sept. | s. d. Sparf-Ugglan (Str. passerina) |27 Dec. | s. d. Vid åtskilliga af de här anförda foglar har Hr Exström bifogat intressanta an- teckningar öfver deras instinct, vanor och hushållning. Doctor ScHaAcerström har beskrifvitScmcrs- a:ne fiskar, hvilka förut icke blifvit fån- Sör. 119 gil Ce- gade vid Sveriges: kuster !). Den första MAR är Mugil Cephalus, som blef fångad i Perca fluridre-g oarn den 5:le Augusti 1928, nära Table mynningen af Heljarps å ej långt från Landskrona. Det förtjenar anmärkas att enligt hvad jag genom correspondence in- hämtat , ungefär vid samma tid fångades, af samma i Norden sällsynta fiskart) nå- gra exemplar vid Jutland, och några vid Bergen i : Norrige. — Den andra är en Perca Labrax, eller en med denna när- slägtad ny art, tagen. den i:sta Augusti 1829 1 lörskag garn nära Hven. Om man jemför den fist Hr 'ScHAGerström deraf gifvit, och som skall vara noggrann, med den som Cuvier lemnat i Hist. nat. des poissons; så finner man så betydliga olik- heter, att man föranlåtes att önska en nog- grann jemförelse mellan det Sundska exem- plaret, och ett från Medelbafvet. Den inhämska entomologiska littera- turen har blifvit särdeles riktad under året. ZETTER- Af Profess. ”ZetTERSTEDTS Fauna In- Fauna SeCtorum Lapponica har första Delen blif- Insecto- vit. publicerad, redan. 1828, men ej förr än Lappo= 1929 kommit oss tillhanda, hvarföre vi ej nica. förr än nu kunnat anmäla densamma. Den nordligaste delen af Sveriges om- råde, är väl mindre rikt försedd med na- tufalster. af djur- och växtriket, men hy- er dock ett icke ringa antal, som äro egna för dessa trakter, och hvilka förgäf- 1) Mugil Cephalus och Perca Labrax, 2me ovan- liga fiskar, fångade vid kusten af Skåne. Vet. Acad. Handl. 1829, Pp. 90. 119 ves sökas i de sydligare ' orterna. - Både i vetenskapligt och oeconomiskt afseende är det intressant att känna, hvilka föremål naturen frambringar i dessa. vidsträckta ödemarker, och Hr Z:s ofvannämda arbe- te är, i afseende: på Lapplands Insekter, det fullständigaste, som hittills utkommit. Denna första del innefattar ordningarna Coleoptera, Örthoptera, och Hemiptera. Vid alla' förut kända arter äro fullständi- ga Diagnoser gifna, samt Synonymie: an- förd och noggrann uppgift på de ställen, der Insekterne blifvit: tagne. Ett betyd- ligt antal "förut obeskrifna arter äro be- stämda: genom noggranna Descriptioner och anmärkningar, så att kunskapen om Lapp- lands Insekter blifvit genom detta: arbete i hög grad utvidgad..— Det missöde För- fattaren haft, att se sitt manuscript, un- der en tid af några år, ligga hos Förläg- garén otryckt, beklaga vi uppriktigt; det- ta. dröjsmål har emellertid vållat att Hr GYyLrrEesHAL under tiden utgifvit 4:de' delen af Insecta Svecica,; hvaruti många nya Lappska Insekter blifvit under andra namn upptagna, hvilket i betydlig mån ökat In- sekternas Synonymie. Doctor C. F. SunpEWALL har lemnat Svunpe- en: utförlig och grundligt bearbetad Be- VAMF> skrifning öfver de Svenska Spindlarna ?). Svenska Förf. känner något öfver 100:arter af den- Hk na. grupp, som han indelar och beskrifyer. v Före : honom kände man' ej mer än kring ?) Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1829, p. 188. 120 70 Svenska 'Spindel-arter, Förf. kommer således att beskrifva 30 nya. Det han anför om 'deras instinct och hushållning, och om deras derefter afpassade organer, är i hög grad intressant. FALLÉns Profess. FArrÉn har under året i ett 1 Band ' utgifvit en samling af äldre och ny- are Dissertationer under titel: Hemiptera Svecie. Cimicides eorumque familie afjffi- nes; Auctore C. F. FAnruÉn. Londini Go- thorum. 8:0. vind Doctor B. Fr. Fries har gifvit en in- sad tressant Beskrifning öfver ett nytt Insekt- nus. slägte, Hydrobenus , hörande till Tipula- rie 3. Detta slägte står emellan Chironomus och Tanypus, men skiljes från begge. Den enda hittills kända art af detta slägte kal- lar Förf. Hydrobenus lugubris. Denna lilla mygga, som tillbringar hela sin ut- vecklingstid under vattnet, har Förf. med särdeles noggranhet undersökt och beskrifvit ända från ägget och larvtillståndet, då hon lefver ;i dyen, till dess fullkomligt utveck- lade lifsperiod, då hon seglar eller sprin- ger på vattenytan. Afhandlingen är åtföljd af upplysande figurer. Daur- Hr ÅA. G. DAHLBOM, Docens vid Aca- mA demien i Lund, har under året författat phiz och utgifvit 2:ne entomologiska Monogra- Pompilornhier, den första: Monographia Pompilo- Chrysi- rum Svecie , under Professor FALLÉNS pre- SNGL sidium; den andra Monographia Chrysi- um Svecie , för hvilken Magister DaAu- Bom sjelf presiderat. Båda je åtskil- få 3) Vet. Acad:s Handl. 1829, p. 176. 121 liga nya eller förut mindre kända och här sorgfälligt beskrifna arter, samt lemna in- tressanta bidrag till Fäderneslandets Fauna: Prof. Anp. Retzius har 4) lemnat enRerzws, utförlig, så 'väl inre som yttre beskrifningnra SS öfver”en ny Lernea, som han funnit i manni. luktorganet hos en större Rajia' Batis från Nordsjön; "och kallat Lernea Dalmanni, till minne af den utmärkte, alltför tidigt bortgångne Naturforskaren Profess. J. W. DarmMan. Denna art är en bland de större i sitt slägte, dock ej så stor som Lernea elongåta GraAsT, från hvilken Hr Retzius visat att han så väl genom inre som yttre charakter skiljer sig. Beskrifningen är åt- följd. af upplysande: figurer. ov vcHroRetzus' har äfven beskrifvit :a:ne nya arter af Intestinalmaskar, funna i Py- thon bivittatus: den enacen Ascaris, den andra en Botryocephalus >). Hr Sars har utgifvit ett -Häfte under Saxs's titel: - Bidrag til Söedyrenes Naturhisto-SöN.. rie; Bergen:1829. Detta Häfte. innehåller historia. beskrifningar och figurer öfver ett stort antal, dels nya, dels förut otillräckligt kän- da Mollusker och Stråldjur från Nordsjön. Beskrifningarne äro gjorda med mycken omsorg, och figurerna synas i allmänhet vara mer trogna och upplysande än egent- ligen vackra. Det vore önskligt att Förf. blefve satt i tillfälle att fortsätta detta in- 36) Vetenskaps-Academiens Handl, 1829, Pp; 109, tab. 6. 3) Vetenskaps Academiens Handl, p. a. st. p: ro3 och 127. | Prof. Nilssons Ärsb. 7830. 9 122 tressanta jarbete,: som skall lemna vigtiga bidrag, till Norriges, Fauna: De här beskrif- na arter, äro: Corip iISquamata: Cuv-.Sti- i pula ramosa SARrs; Scy phistoma:; filicorne S. E Eolidia Verrucosa,.S, Polycera dubia,S. Doris muricala!? Mänr, Strobila, octoradiata S. (Strobila är ett märkvärdigt af Förf. bil- dadt slägte, bestående af sammansatta,och fastsittande Medusenr:). Legystia, brevicor- nis S. Terebella longiconnis,S: Flabelligera affinis St, Äucernaria auricula ,.Qv EABR,. — guadricornis Märr.; Lima linguatula? ; GAM. Re Pspressa Så + och ,B. tricuspi- LÄTT NA otati å liv cd dd JIE HUV Lö |j SOU Löne t9tlidg 4oldne Tableau br Författure; bra! ej utsattisittnårnan', des Pe. men isom är allnidat kärldför! 'sinha'grund- tions deliga arbeten .om? Sveriges Geologivöeh Pet ÄRR trifikater; "Hr: Brukspatron' WW. HöinGer)y har. under åsét udbgikvitoen) ”Fabtecaö des Petrifications de Ia ”Svede', ”eller "eh för- teckhing jöfver alla bittills hos>"öss upp- täckta och>som Svenskar beskrfifna”petrifi- kater ;':så "väl oaf: djurrik ebosomis wäxtriket. Härvid ”antydes äfven - deras! slobtab, 'saämt den formation ; :hvåri hvarje art förekord- :mér. Det:är första gången en sådan al män förteckning blifvit:gjord; hvarigenom -man> på en :gångy och "liksom meden blick 'kan öfverse: hvad fädernejordemw:i denna -del: hyser: Af fiskar: är | här upptagen blott 13 af Insekter 41; af Mollusker 200; af sZoophyter: r4s' af Polyper och Koraller. 36: summa 292. arter. De anförda växterna ut- "göra 13 eller 14 arter. i da —lliiA — ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 41831; AF S. NILSSON. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1831. INNEHÅLL. Comparativ Psychologie. RencGceErs iakttagelser öfver Apornas skaplynne Pag: Diezers iakttagelser öfver Rapphönshunden Själsförmögenheternas utveckling hos djuren . Roffoglar, som gifva sina ungar uppfostran Tämjandets inflytande på djuren ; (7 Da maRr [4 Mastologie. Tigern i norra Asien : å - Ö Nord-Asiens Panther SkorE om Mustela flavigula Pörprres om djur i Chili . Utterns fortplantning Formförändringar hos cranier efter "åldern Två slags Björnar i Anderna . . M:r Lrovyp's jagtäfventyr Schakaler på öarne vid Dalmatien Erinaceus setosus . . É iSorex fodiens farlig för fisksumpar SRS Pungdjurens fortplantning 3 . Hjortsvinets fortplantning i Europa Enhörningen LICHTENSTEINS Sydamerikanska Hjortarter M:r Jesyns om Pewssants Common Bat. Bores slägte Leuconde. E Pannblåsan hos Phoca cristata : - Kaschalottens förvånande styrka =. : e Histoire naturelle des Mammiferes . (I -J —- —JI — — — . — J —R — — — — — —— — O — Ornithologie. Temmincks planches coloriges d'oiseaux / BonararTes Genera of north american birds . Arterna i slägtet Vultur; af Rirrper Breum om de stora landtörnarna sö rvru ÖJ SD i" Ka Lt) ga Klassifikation af de nattliga roffoglarna . Breum om Loxia bifasciata . WacLErRs revisio generis Pipra D:o Penelope . Nya fogelarter af Vicors VARRELL om Cygnus Bewickii j — — om organerna för ljudet hos foglarna Foglar från Chili af Kittuz . Dubbel ruggning hos Lomarna - Tiden för Svalornas ankomst till England Flyttfoglarnas ankomst till Carlisle frus b 0-5 & ö ww Herpetologie. Hancock om Kaiman =. - o Sydeuropeiska amphibier af MigrWerues Pleudetes nytt slägte bland vattenödlorna Om Vipera Chersea Om Goluber flavicollis och ormarnas as tjusnings-för- måga : : c 3 : Huru Grodan äter . ä a j j / D ue sv cn c« Ichtyologie. CuvieErRs och VaAiEnciennes Histoire naturelle des Poissons » Om Hajen och dess "lotsar » Om flygfiskarnas flygt . s » Iakttagelse rörande Gasterösteus aculeatus D Nya fiskar i Adriantiska hafvet » Gäddans hastiga tillväxt . D Om Mugil af HAncock » Simblåsa hos Makrillen d Sjöormen » Frågor rörande Laxen . » "Färgförändringar hos fiskärna D Om hörselorganerna hos fiskarna : D Nytt sätt att förvara fiskar i ett Museum » Entomologtie. VireyY om små spindlars- uppstigande i luften dv MinnE Epwarpbs undersökning öfver Crustacea am- Plupoda « oc. ss MPGRIOIDIRE orpla oh MO ii RartKE om flodkräftan = . ; / / . Pag. ÅAstacilla af FLEMING å å Å 3 k « Malacologie; Helminthologie, o. s. v. Cuvier om Molluskerna, i synnerhet Cephalopo- derna . å » SANDER RaANG's fardlgk öfver "Molluskerna / D Bläck fisk-fiskeriet i New Foundland 5 4 » Landtsnäckor kunna transporteras lefvande på lån= ga afstånd É : 6 3 » Pupina nytt Snäck-slägte Z s 3 é » Caryophylla vid England å s D BERKELEY om Ancylus -. Z Ö s a D Nya actinier af ILMONI 2 Djur som lefva i snö D EHRENBERG OM Oorganisitionen hos Infusions-djuren Fornverldens Fauna. Bevis att Cervus euryceros lefvat inom histori- ens tid 4 Ben af Dronten från Ile de France Menniskoben i diluvial-lager . Menniskoben i grottor med diluvium Ben af Palgotherium under grofkalken . Ursus Pitorrii en ny fossil Björn Djurslägtet Tetracaulodon vu ru rUKS TrcuyKEvus I Sverige och Norrige utkomna Skrifter, synnerhet med afseende på Skandina- viens Fauna. Tluminerade Figurer till Fauna =. e é » M. och W. v. Wzricuts Svenska foglar . å » Foglarnas geografiske utbredning af Lovén «. D Anatomisk undersökning af en Python af A. ov 20 Ae ; D Fiskarna i Mör kö skärgård af Exsrrtöm . « Broms Rese-iakttagelser .. » HisingErs Anteckningar i Physik och Geognosie D - —— 790. 71: SH NS - UJ AV Nu ROR kel läke ER i [NE eg Lag SER An ng ETTA 15 hätarst SA ; Vägar ad ME ADD å gy SÄNaMarg ok dm | Pa > FINNE. DT JET ÄG IE : CR i VR sbanäsdentore vv sodbuad ERAN odåt hinstiyjd ; TO Blad äg abusvtsl 80 ou Så Le Leva t å TV Mann ov HR fbe lr NRNN bg CE fovas RA YNIes je KESLA amt tio SN Bterinibal ar AA iväg | ri eli | så SA : | vaod SO, äng FNB gr: ÄGT Vv natet sd Hk TÖRN ; SsonA SSR Finkar KE KÖRER pregyrå a iv a 5 208 KET ” | OR ie lg ET sb A (AD, 100 3 sl EE ma d ap leon ve . | DÄEQ Ba it dansk Lue VR SAT AR j kölen Ma st AM RÖR j LONA Eng 5 TLJ FAR Vä asp KASSE UV visad kan s vANOW Ao sg | ÅR NOT alten I byst SsEnA 53801 varse ; a uwaE pu hor TA PARES Ssog8, enar | Br pkt KA ud Se vall "ROR mk 'gnilörs sön 0 bilen CE G RE å RN - a ; öda GAM äg : fövagork, DESEERNEEE samlar Comparativ Psychologie. F lera afhandlingar, innefattande bidrag till den comparativa psychologien, hafva un- der årets lopp kommit oss tillhanda. Herr RenccerR har i sin Naturhistoria öf- ver Mammalierna i Paraguay , lemnat psychologiska iakttagelser öfver Åporna.Rencorrs Det är i synnerhet ek art som Hr REnNGGER I kallar Cebus Azare, hvilken blifvit vald $fver till föremål för dessa iakttagelser. ora Genom god behandling blir denna Iynne. apa förtrolig och tillgifven; hon går så långt i tillgifvenhet att om hon kommer lös, springer hon väl bort i första glädjen öf- ver sin oförmodade frihet; men återvän- der sjelfmant efter några dagar och uppsö- ker den person, som visat henne mesta vården. Äfven mot djur, med hvilka hon blifvit uppfödd, visar hon tillgifvenhet, t. ex. mot hunden, som likväl ofta måste tjena henne till ridhäst. Helt annan karakter antager denna apa, då hon ofta blir misshandlad. Kän- ner hon sig stark nog, möter hon våld med våld ; känner hon sig för svag, tager hon sin tillflykt till förställning och list; för att vid passande tillfälle hämnas Har detta skett, springer hon undan och gri- nar med skadefröjd åt sin fiende. Sådana apor äro mot hvar och en ytterst misstrog- Pr. Nilssons Arsb. 1831. I 2 na, och som de sjelfva förolämpas, anfalla de i sin ordning och söka skada alla smär- re husdjur, som de komma åt. Denna apa har, liksom de flesta, fal- lenhet för snatteri. Straffas hon derföre, använder hon förställning och försigtighet. Helt likgiltigt tyckes hon betrakta de stör- sta läckerheter så länge husbonden är nä- ra; men vänder han henne ryggen, så smyger hon sig sakta fram och stjäler. Blir hon då ertappad å bar gerning, så börjar hon straxt, af fruktan för straff, att skrika af full hals. Men lyckas det hen- ne att osedd förtära sitt rof, så ställer hon sig sedan så oskyldig och orädd, som om ingen ting hade händt. Är det stulna af liten volume, håller hon det i munnen tills hon tror att ingen mer observerar henne, då hon förtär det. Denna apa är äfven mycket snål; hvad hon en gång har, lemnar hon ej lätt ifrån sig, och mot personer som hon ej tycker om, försvarar hon till och med så- dana saker, som ej gagna utan tvertom ska- da henne. Hr REnGGErs apa försvarade en gång ett glödande kol, mot en af husets Negrer, som ofta retat henne, ehuru hon under försvaret beständigt brände fingrarna. Som bevis på denna apas snålhet, an- föres äfven följande method att fånga hen- ne: jägaren tager en 'kurbis (kalabass), skär deri ett hål af en tums: diameter, fyller den med mais samt fästet! den vid ett träd, der han vet att apor stryka förbi, och göm- mer sig ' derefter i ett bakhåll: Då apor- na märka kurbisen, undersöka de först det- 3 ta för dem nya föremål, och så snart nå- gon af dem varseblir de deri liggande maiskornen, sticker hon genast en af fram- händerna genom den lilla öppningen och griper handen full; men som öppningen är för trång för den fulla handen att kom- ma ut, söker hon utvidga den med tän- derna. I detta ögonblick springer jägaren fram och griper apan, som förr låter fån- ga sig än släppa den mais, hon en gång fått i handen. Nyfikenhet och förstörings- lust äro två passioner, för hvilka aporna äro i hög grad blottställde. — Nämde apa har i visst afseende en sjelfständig -karak- ter, och underkastar sig ogerna någon an- nans vilja. Genom aga kan hon väl afhål- las från en handling; men aldrig tvingas till en annan. Hon ej blott sätter sig hård- nackadt emot hvarje FA sein die vilja, och följer endast sin egen, utan hon söker äf- ven att underkasta andra varelser sitt god- tycke. Menniskan söker hon, genom smek- ningar och botande rörelser, förmå att upp- fylla sina önskningar; de smärre, svagare djärén bero helt och hållet af hennes lyn- ne. Ar hon kopplad med en hund, be- gagnar hon honom som ridhäst, och vet äfven så godt att styra honom, som den bästa ryttare kan styra sin häst. Med ett sådant skaplynne kan hon ej vara mycket läraktig. Också härmar hon menniskan nästan blott i sådant, som kan tillfredsställa hennes lust för snatteri, t. ex. att öppna schatull och buteljer, att ge- nomsöka sin husbondes fickor o.s.v. Det- ta skaplynne gör att hon skaffar sig ett 4 slags sjelfbildning, som blott vinnes genom erfarenhet. Första gången då man gifver henne ett ägg, sönderbryter hon det så oskickligt att hon förlorar största delen af innehållet: men småningom använder hon mer sorgfällighet, och slutligen förstår hon att öppna den spetsiga ändan, derigenom att hon helt sakta slår den mot något hårdt föremål och bortplockar med fingrarna det bräckta skalet. — Hon är äfven färsigtig och misstänksam. Hr REnGGER var van att gifva sina apor ett stycke socker, in- veckladt i papper; stundom lade han i stäl- let för socker en lefvande bålgeting. För- sta gången blef apan stucken, då hon vil- le skynda sig att komma åt sockret; men sedan vecklade hon aldrig upp något pap- per, för än hon först hållit det vid örat och lyssnat om deri fanns någon rörelse. RencGER hade lärt sin apa att med en sten krossa sönder det hårda skalet på palm- nötter, hvars kärna hon gerna åt. Detta medel använde hon sedan äfven på andra föremål som hon ej på annat sätt kunde öppna t. ex. schatull, kärl o. s. v.; hon slog dem sönder med en sten. (Fror. No- tiz. XXVII, p. 101). DirzeLs Hr Dirzen har författat betraktelser Ar öfver rapphönshundens förmögenheter, så- öfver som försök till ett bidrag till djurspsycho- nöPP- logien 5). Denna uppsats har blifvit upp- den. läst på Tyska Naturforskarnes sammankomst | i Heidelberg och har säkert mycket intres- se, så väl för jägaren som för philosofen. | 4) Isis 1830. H. VII, p. 699. 5 Förf., som under en följd af år sysselsatt sig med att jemföra de inhemska djurens naturanlag, har mer och mer öfvertygat sig, att alla vida öfverträffas af rapphöns- hunden; han måste dock i det fallet vara af äkta race, och hafva skarp luktorgan. Dess karakteristik synes just vara raka mot- salsen mot apans. Förf. beskrifver med hvilken uträkning och förstånd en sådan hund jagar, hur han vet att rätta sitt sök efter vindens riktning, att göra bukter för att ej stöta upp; med hvilken försigtighet han drager sig tillbaka då han märker sig ha kommit för nära; huru han förstår sin förares minsta vink; huru han stundom till och med går tillbaka och underrättar att han funnit något rof, samt derefter då han märker sig vara sedd, ställer sig för vildtet. Äfven anmärker Förf. den grad af dressering hvaraf denna djurart är mäktig; den strid man ofta varseblir hos honom mellan natur och upptuktelse, hur han darrar i alla lemmar af begär att förfölja, men stannar qvar af lydnad. Dock allt hvad Hr DiezerL anför, känner hvarje praktisk jägare och dessutom åtskilligt, som han ej omtalat. Afhbandlingen skall likväl i sitt sammanhang läsas med nöje. Hr Dureav pe LA Maire, hvars anteck-Själsför- ningar, rörande Husdjurens gamla Histo- ria, vi i förra Årsberättelsen (sid. 26) om- heternas talat, har under året uppläst en afhand-lng hos ling i Vetensk. Acad. i Paris om utveck- lingen vå själsförmögenheterna hos de vilda och tama djuren. Han söker bevisa att själsförmögenheterna hos husdjuren äro Roffog- lar som gifva si- na ungar uppfo- stran. 6 skickliga till en :större utveckling än man vanligen tror: att de äga instinkt, härm- ningsförmåga, minne m. m. att flera af af de egenskaper, som man hos dem till-' skrifvit instinkten, i sjelfva verket vunnits genom : härmningsförmågan, och att många handlingar, som man äfven härleder från instinkten, hafva sin grund i insigt, min- ne : och omdöme o. s. v. För hvart och ett af dessa påståenden anför Hr pE rA MALLE talrika facta. Han uppställer först den sats att husdjur, i synnerhet hundar, antaga nå- gon likhet i egenskaper med de personer, med hyilka de lefva tillsammans. Denna sats, ehuru underlig. den synes, har sin fulla riktighet; hvar och en kan, om han vill,. lätt ;öfvertyga sig derom. Förf. an- för. äfven att en ung hund, som - blifvit uppfödd. tillsammans med en ung katt, an- tog : helt och hållet dennes vanor och upp- förande; men: att deremot katten ej det minsta ändrade sitt naturell. Detta för- klarar DE LA Marie derigenom, att katten har mindre härmningsförmåga än hunden. Flera slags djur gifva sina ungar en efter dessas kommande lefnadssätt afpassad uppfostran... Till dem som äga denna in- stinkt bör man. i synnerhet räkna roffog- larna; de lära sina ungar ej blott att fly- ga och gripa rofvet, utan äfven att med skicklighet - fatta det i luften. Hr pE LA Marre; hade under fyra års tid bebott någ- ra rum i. öfversta våningen af Louvern och hvilkas: fönster lågo inåt den fyrkantiga borggården, i. hvars murar åtskilliga fal- kar och hökar tagit sin boning. Vid den 7 årstid då ungarna. voro flygga, hade Hr DE LA Maire dagligen tillfälle att flera gånger iakttaga huru de gamla imöfvade dem till jagt. Då föräldrarna återvände med en dödad sparf eller råtta, sväfvade de öfver gården och framkallade, alltid med samma skrik, sina hemmablifna un- gar. Dessa framkommo då, på sina för- äldrars rop, och flögo bland dem kring gården. Nu stego de gamla vertikalt i luf- ten, gjorde ungarna genom ett nytt skrik uppmärksamma och låto i samma ögon- blick rofvet falla ur deras klor, då ungar- na genast flögo mot det. I början lycka- des det dem nästan aldrig att fatta i rof- vet, om ock föräldrarna släppte det nästan rakt ned på dem, der de flögo kring 50 fot djupare ned. Då störtade de gamla sig som en boll ned på det genom ungarnas oskicklighet undsluppna bytet och fattade det alltid innan det hann marken. De flögo då å nyo i höjden, började åter sin underyisning och läto ungarna ej förr för- tära sitt rof än de fattat det i flygten. Hr pE LA Marie märkte äfven, att sedan un- garna lärt sig att uppfånga ett dödt rof i luften, förde föräldrarna till dem en lef- vande sparf o. d. samt fortforo på det of- van beskrifna sättet till dess ungarna blef- vo i stånd att säkert fånga en flygande fogel och således sjelfva sörja för sin berg- ning och underhåll. (Le Globe N:o 80; Fror. Notiz. XXVII, p. 264). Hr br mm Maore har äfven författat Tämjan- A dets in- en afhandling öfver det inflytande som itytande tlämjandet haft på djuren, från början af re 8 historiska tiden, ända till våra dagar >). Denna afhandling innehåller en mängd in- tressanta uppgifter, rörande dels de tama djurens antiqvariska historia, och domesti- ceringens småningom skeende framsteg, dels deras psychiska förmögenheter och bevis för den af Förf. samt Routuin och flera rkade sats, att genom dressering förvärf- vade färdigheter gå i arf från den ena generationen till den andra ="). Detta fe- nomen är ytterst märkvärdigt och kan, med en blick på vårt eget slägte, leda till ganska allvarsamma betraktelser. Att djurens domesticering blott små- ningom framskridit till den grad hvarpå den nu befinnes, visar Förf. genom mån- ga data. Att gässen och änderna, ännu på Romrarnas tid måste instängas under flyttningsperioderna för att ej flyga bort, har jag redan, efter Hr pE tA MALE, om- nämt i förra Årsber, (p. 26). De hingstar som XENOPHON och VaArro beskrifva såsom mönster för krigshästar hade juba, cauda, crebra, subcrispa, auribus applicatis; den vilda häst, som Parnass beskrifvit i Sibe- riens stepper och vestra Tartariets öknar, hade på samma sätt svansen och manen mycket långa och mycket yfviga; han bar öronen bakåt lagda, liksom en häst som ville bitas. Äfven lynnet hos den ta- ma hästen, sådant XENnorPHon beskrifver det 450 år före Ch. f., har mycken likhet ”). Annales des Sciences Natur. Sept. 1830, p: 0. +) Jemf. förra Årsber, sid. 25. 9 med det som GeERBILLON tillägger den nu varande vilda hästen i vestra Tartari- et 0. S. V. ): +) Vi önska att få hänvisa läsaren till denna in- tressanta afhandling i sitt sammanhang. Men för deras räkning, som ej hafva tillgång till originalet, anse vi oss böra meddela in- nehållet af en der förekommande not. Man underrättas deraf att förliden sommar, och således ungefär på samma tid som en utländsk taskspelare förvånade en stor del Stock- holmsboar med sin hvita pudel Munito, up- pebhöll sig en dylik charlatan i Paris med tvenne pudlar, Bianco och Fido. Det sy- nes af sammanhanget i berättelsen att mån- gen åskådare i Paris, liksom i Stockholm, låtit narra sig att tro det hunden verkligen kände bokstäfver, samt kunde stafya och lägga sammans: kände ziffror och kunde med dem addera, subtrahera! o. s. v. De mera tänkande funno der, liksom hos oss, att allt tillgick ganska mechaniskt, att de berömda hundarnas intellectuella förmögen- heter voro ganska inskränkta och att intet af allt det de uträttade var en följd af öf- verläggning, utan bestod blott i den simpla och hos hunden mycket vanliga konsten, att på ett gifvet tecken apportera. Men hvil- ket var detta tecken? Man kom snart under fund dermed. — Den som besökt ett sådant spectakel vet, att alla bokstäfver i alphabe- tet eller alla kort i en lek, läggas i en cir- kel på golfvet på något afstånd från hvar- andra, och att hunden går sakta och oupp- hörligt på denna cirkel, samt stannar vanli- gen litet vid hvart och ett af dem. Skall han sammansätta ett svar, så bär han efter hand till sin herre de bokstäfver som bilda ordet eller meningen; på samma sätt gör han, då frågan är att hämta det kort, på hvil- ket man tänkt o. s. v. Hela manövern för hunden består således blott i att frambära 10 Mastologie. Tigern i Redan länge kände man att tigren (Fe- Asien. liS Tigris Lin.) var en invåhare äfven in- om Ryska rikets gränser. Parras uppgif- ver det bestämdt i sin Zoographia rosso- asiatica I, p. 15, och han anför helt olika Mongoliska, Kalmuckiska och Tungusiska benämningar för denna djurart "). Dock Pjecerne, en i sender. Om man nu förestäl- ler sig att, under det han således sakta och med hängande nos framgår öfver kortraden, han i hast får ett tecken, och att detta tec- ken för honom betyder apporte, så tager han pjecen, hvarpå han syntes lukta, och bär den till sin herre. — På detta sätt kan snart ett helt ord och en hel mening bli sammansatt, utan att hunden förstår det rin- gaste deraf. Sådant var också förhållandet, och det tecken som för hunden betydde apporte var en liten knäppning med naglen. Den som först upptäckte knepet, meddelade det åt flera, som hvar för sig snart bekräftade riktigheten deraf. Hvarje gång då hunden kom med nosen vid den bokstaf, som for- drades för ordets sammansättning, hörde de tydligt den lilla knäppningen som taskspela- ren likväl sökte dölja för åskådarne devige- nom, att han höll den ena handen öfver den andra, eller lade dem båda på ryggen eller satte dem i fickorna. — Ganska säkert be- stod äfven Munmitos hela beprisade klokhet, endast 1 den simpla förmågan att apportera efter ett dylikt tecken. ”) Redan detta synes bévisa att dessa folkstam- mar känna djuret såsom tillhörigt deras land. I hela Europa kallas han tiger; Ryska be- nämningen Babr, kommer tydligen af Mon- goliska, Barr. blef det först 1814 bekant genom Prof. ' SpaskKi i Petersburg, att det finnes tigrar i Altai-bergen ända upp till Koliwan och till Obi nära Barnaoul. Den lärde Professor EHRENBERG i Ber- lin har under sin resa i Siberien 1829, i sällskap med Baron Humsonpt, samlat nya och intressanta bevis för denna djurarts tillvarelse i norra Asien ”); och Hr EHrREen- BERG Söker fästa uppmärksamheten på det- ta märkvärdiga fenomen af en stor djur- art, som egentligen tillhör ett långt syd- ligare klimat, men som äfven träffas i des- sa samma trakter, der qvarlefvor finnas af andra utdödda större djurarter, hvilka också synas hafva tillhört ett blidare him- melsstrek. Enligt de underrättelser som Öfverste Gens 1 Orenbourg gifvit Hr Humsorpr, fin- nas tidt och ofta tigrar på berget Paraba- gatai, sydost om sjön Dzagsan; äfven träf- far man spår af dem ej sällan på grän- sen mellan Hlla Kirgisiska Hordens step- pa och Turkestan, nära Sassac, vid 45 gr. nordlig bredd, eller i trakten af sjön Aral ="). — Enligt andra underrättelser fin- nas tigrar i trakten kring sjön Baikal och på Da-Uriens berg. Äfven då och då mellan Schlangenberg, sjön Koliwan, Buk- htarminsk och sjön Dzagsan. Också vid Barnaoul. Den sista tiger, som blifvit dö- ”) Annales des Sciences naturelles, Dec. 1830, p.- 337. "") Denna local för tigern kände äfven Pannas: cireaque Araliensem lacum. Nord- Pa dad, var skjuten 1828 nära Irkutsk, un- der 521 gr. n. br., det vill säga under en mycket nordligare grad än Paris och un- der ett mycket kallare klimat än Peters- burgs och Stockholms. Således är det afgjordt att tigern lef- ver mellan 45 och 53 nordliga breddgra- den, i hela central Asien, mellan Mustag- bergen och Altaibergen, i Mongolien och chinesiska Dzungarien, äfvensom i Buk- hardiet och således i ett klimat som är kallare än norra Tysklands. Angående de tigrar, som visa sig SO. om Baikal, så tror man att de kunnat komma från Mon- golien, hvarifrån de begifva sig åt norr, då Kejsaren i China låter anställa en ti- gerjagt utom muren i denna del af sitt rike. Hr FiscHerR deremot tror att tigern från Baikal är ursprunglig i denna trakt och skiljer sig från den Bengaliska genom längre hår och större växt. — Hr EHrREN- BERG anser, efter noggrann jemförelse mel- lan hudar af den Siberiska och Bengaliska tigern, dessa 2:ne djur utgöra en och sam- ma art, och att deras olikbeter endast ha sin grund i det klimat hvarunder de lefva. Hr EntresBERG har äfven lemnat en FR intressant afhandling öfver den nordiska ner Panthern (Felis Irbis), som ända hittills blifvit misskänd och förblandad med an- dra arter. Förf. söker utreda den intrass- lade synonymien för de större, fläckiga och långsvansade Felis-arterna i gamla con- tinenten. Resultatet blir att Mongolien och Siberien äger en Pantherart (Felis Irbis) som är specifikt skild, så väl från den Afri- 13 kanska Leoparden (Felis Leopardus) som från den Syd-asisiatiska Panthern (Felis Pardus). Denna Nordasiatiska Pantherart med långa hvitaktiga hår karakteriserar Hr EnrEsBERG på följande sätt: Felis Irbis: Cauda longiore, corpore albido, macula- rum nigricantium annulis ocellatis maxi- mis irregularibus obsito, villoso. EHRENBERG hade fått ett skinn af det- ta djur hos en köpman i Semipalatnaja, som äfven uppgaf att djuret fanns på berget Vala Tau vid Semisec ända till Kaschkar. Äfven ParraAs, som också beskrifvit denna djurart, ehuru under annat namn (Felis Pardus Pall. Zoogr. 1, Pp. 17) säger, att han träffas i östra Siberien vid floder- na Jenisei och Kemtschuk samt vid Bai- kal sjön; äfven vid floderna Uth och Amur m. m. Hr Store har i Zool. Journ. N:o X VIII, Snorre p. 271 beskrifvit Mustela flavigula Bapvp.,om Mu- - 7 stela fla- som är Synonym med Must. Hardwickii visula. 2 vigula. I. ce. IV, pl 3. Enligt Hr. Store före- kommer "denna djurart i de bergiga trak- ter, som begränsa Himalaya, såsom Ku- moun, Gurhwall och en del af Sirmoor; äfven förekommer han vid Nepaul. På slätterna i Indien förekommer han aldrig. Han synes hafva fullkomligt samma lef- nadssätt som våra Svenska Mårdarter. Hr Pörpic's intressanta Naturhistori- Pörrcs ska berättelse från Chili böra läsas i Bit or sammanhang och finnas införda i Fror. Notiz. XX:de, XXI:dje, XXV:te och AÄXVII:de Bandet. På sistnämde ställe Utterns fort- plant- ning. Form- förän- dringar 14 sid. 217 har Hr PörriG beskrifvit en Vesla under namn af Mustela Cura (dock med ovisshet om Molinas M. Cuya dermed är identisk) "), samt tvenne läderlappar hö- rande till slägtet Nycticeius Raflinesque. Hr ScnottKy (Oberförster i Schlesien) har meddelat Prof. GrRAvEnHorsTt i Breslau följande underrättelse: Vanligen anses Februari vara den tid då fiskuttern parar sig, men A4o:årig erfa- renhet har lärt mig att detta djur, liksom hunden, föder ungar under alla årstider. Den 11 December d. å. blefvo 3 utter- ungar fångade tillika med modern; dessa voro 6 dagar gamla. Då nu utterhonan går drägtig 9 veckor, måste parningen ha skett den 4 October. En annan fiskutter hade på samma tid ungar som voro 9 till 10 veckor gamla; - således inträffar här parningen i Augusti. — Dessa uppgifter fordra dock bekräftelse. Doctor BertHorp från Göttingen har på Naturforskarnes sammankomst i Heidel- hos cra-berg meddelat iakttagelser öfver de form- Mest dergår efter födseln "=, Förf. har full- komligt rätt deri att, oaktadt mycket hit- tills blifvit skrifvet om craniibenens form och byggnad samt öfver deras ossifications- process och betydelse, likväl föga blifvit ") Enligt en recension i Bulletin des Sc. 1830 Octobre, p. 112 är denna djurart identisk med Burross Le Grison och Methodisternas Gulo vittatus. +), Isis 1830, p- 570. 15 iakttagit rörande de småningom skeende förändringar, som hufvudskålen och dess delar undergå från födslen till den full- komliga utbildning-perioden =). Hr BertHonrpD har inskränkt sin un- dersökning till en jemförelse mellan cra- nierne af en ung och en gammal utter, och på en medföljande planche (Tab. VI) har han bifogat figurer öfver begge.” Doctor Rounin berättar att i Anderna Ty3 finnas 2:ne slags björnar, hvaraf den ena, slags Björnar i har hvit panna. I Bogota uppföddes enAnderna. sådan som var mycket fredlig och lät icke ens höra ett ljud af ilska, ej en gång om han plågades. Men en gång hade man ka- stat till honom en dödad ZVultur Papa. I början var björnen rädd för honom, men småningom närmade han sig, liksom för ") Den som skrifver detta har likväl redan för 11 år sedan författat en uppsats i samma ämne, eller Om de förändringar, som Däg- gande djurens cranier undergå efter olika ålder; 1 inledningen till Skandin. Fauna LIV $ 15, Lund 1320, men då denna uppsats är skrifven på Svenska, har den haft det missödet, som många andra afhandlingar, för- fattade på samma språk, att aldrig hafva in- kommit i det allmänna litterära circulations- bruket. - Också utgöres den nästan endast af de allmänna resultaterna af speciella under- sökningar, hvilka jag då hade uppfattat i en utförligare afhandling, (pag. LIX) men som hittills icke blifvit utgifven. Ämnet är af stor vigt, både för Physiologien och Zoolo- , gien, och jag är ännu öfvertygad att den '"”Cranii olikhet, hvarefter Cuvier i Recherches sur les ossem. foss. indelat Björnarna, för en stor del har sin grund blott i olika ålder. CJ 16 att leka; slutligen bar han honom: bort i en mörk vrå och då man ville taga den ifrån honom, skrek han af ilska. Från den stunden vardt han ondsint och man måste döda honom. Landtfolket i trakten försäkrar att den- na' björn vanligen lefver af vegetabilier; men om han en gång blir af hungern tvin- gad att äta kött, får han sådan smak der- för att han ej vill ha någon annan föda; han blir då en fasa för alla gårdar i kan- "tonen, från hvilka han hvarje år bortta- M:r ILrovn's jagtäf- ventyr. ger ett stort antal Mulåsnor (Annales de sc. nat. Sept. 1829, p- 50 not). Det synes mig förtjena uppmärksam- het att Andiska bergsfolket har samma öf- vertygelse om Andiska björnen, som vår allmoge i flera provinser om de hos oss förekommande björnar, att de nemligen af naturen äro fredliga och lefva af vege- tabilier till dess hungern eller sjelfförsva- ret nödgat dem att slå boskap, hvarefter de blifva grymma rofdjur. I andra trak- ter af Skandinavien, i synnerhet de nord- ligaste, tror likväl allmogen fullt och fast, att det gifves tvenne björnarter, en min- dre, som lefver af vegetabilier och som de kalla Myrbjörn , samt en större, som slår boskap och som de kalla Stagbjörn. Då vi omtala våra björnar böra vi ej glömma att omnämna Hr Lroyp's' intres- santa bok Field sports of the north of Europe, hvaraf äfven en mycket väl be- arbetad öfversättning under året utkommit hos 17 hos oss 5). Denna bok skall läsas med mycket nöje ej blott af jägaren och jagt- älskaren, utan äfven zoologen skall derur kunna hämta många intressanta upplys- ningar. Man vet att Schakalen förekommer 1iSchaka- norra Afrika och södra Asien. Han omta- ler a las på flera ställen i Bibeln. Han har SiN Dalma- geographiska utbredning från 10 till 35 tien. nordliga breddgraden. I Europa hade man hittills ännu icke funnit honom bosatt. På Dalmatien gingo väl länge berättelser om vilda hundar, som på landets språk kallades Ciageli eller Ciaghli. Först 1824 efterfrågade Geognosten PartscH dessa djur nogare på sin undersökningsresa på Meleda. Han erfor då att dessa så kallade vilda hun- dar förekommo på några öar vid södra kusten af Dalmatien, der de lefde i berg- skrefvor, ur: hvilka de endast om natten framkommo, för att söka sin föda, som be- stod i vilda och tama djur o. s. v. Det- ta djur sades vara ganska skyggt och svårt att komma åt. Hr Partscr kunde ej skaf- fa sig något. Endtligen blef ett lefvande exemplar af en gammal hane, som blifvit fångad i räfsax på ön Guipana, skickadt till Museum i Wien. Den befanns vara en Schakal af nämde art (Canis aureus Lis.). Hr FirziceR, som beskrifvit den- na händelse (Isis 1830, IV, pag. 372), tror ej att dessa djur blifvit transportera- 9 PER i Sverige och Norrige, Stockholm 1830. | Pr. Nilssons Ärsb. 18331. 2 18 de till nämde öar, utan att de ursprung- ligt funnits der och i det öfriga södra Eu- ropa, der de dock, genom den tilltagan- de kulturen, blifvit utrotade. De som fin- nas på öarna vid Dalmatien äro således si- sta qvarlefvan efter denna djurarti Europa. Hr Dessarviss har, i ett bref från ile de France till Redacteurerna af Annales des Sciences Naturelles (Juin 1830, p. 179), Erina- lemnat intressanta underrättelser om FEri- ceus se- naceus setosus Lin. Då djuret är ungt, har " det gula band på en brun botten, hvilka dock försvinna med åldern och djuret blir helt gulbrunt. Negrerne tycka mycket om detta djurs kött, och de steka det så of- ta de komma åt att fånga det. Det fort- plantar sig starkt och föder 15—18 un- gar. Det är märkvärdigt, att, oaktadt det heta klimatet, detta djur dock ligger i dva- la från Juni till November. Förf. tviflar ej att ju dessa djur ursprungligt tillhöra Madagascar. Sorex Hr Baeum har, i en uppsats i lsis, an- EP fört ett märkvärdigt factum, att Vatten- för fisk- SVäbbmusen (Sorex fodiens) är en farlig sumpar. fjende för fisk, som hålles i fisksumpar. Enligt denna uppgift hade en person i granskapet, som ägde ett karpfiske, åt- skilliga gånger funnit 1 sin fisk-reservoir stora döda karpar, på hvilka hjernan och ögonen voro utätna; och slutligen kom han till fullkomlig visshet att det var Sorex fodiens , som föröfvade dessa illbragder. — Hr Breum lemnar ej en gång i denna lil- la uppsats sin favoritböjelse att klyfva ar- ter till species och subspecies. Äfven So- 19 rex fodiens måste, enligt honom, skiljas i 2:ne arter: Sor. fodiens och Sor. rivalis ; men de uppgifna skiljemärkena äro, enligt mitt sätt att se, så högst obetydliga, att man af ett större antal individer, af hvad art som . helst, utan tvifvel skulle kunna bilda åt- skilliga, lika så skilda arter =). Pung- Doct. Renceer har, i sin JNVaturhisto- uens ria öfver Mammalierna i Paraguay, med- plant- delat intressanta iakttagelser rörande Pung- ""& djurens fortplantning. Didelphis Azare går drägtig kring 25 dagar. Under den- na tid märker man ett ökadt tillopp af vätskor i pungens väggar, som utvidgas och hvars kanter svälla. Embryonerna ligga dels i skenklarna af uterus och dels i dess kavitet. Mot slutet af drägtighetstillståndet äro de ej alla lika stora, utan mindre ut- vecklade, i samma mån som de ligga när- mare tube Fallopiane. Fostret går, efter RenGGErs iakttagelse, ur uteri kavitet in i den grep-lika fortsättningen och ur déen- na in i slidan. " Ungarna födas ej på en gång utan det åtgår 3—4 dagar mellan födslen af den förste och siste ungen. Hu- ru dessa transporteras ur uterus 1 pungen har Renccer ej kunnat iakttaga; han tror att det tillgår på det vanligen antagna sätt, att pungen blir i födselmomentet tillbaka- dragen till slidan medelst 2:ne muskler, som från spina anterior superior ossis illii löpa öfver ossa marsupialia bort åt dess si- dor; och att således ungarna, genom sjelf- va födselarbetet, blifva framskjutna i pun- ") Isis 1830, XI, p. 1126. 20 gen. De nyfödda djuren äro och blifva ännu någon tid verkliga embryoner; läng- den högst 6 linier; kroppen naken; huf- vudet stort; ögonen tillslutna; mun och : näsborrar öppna; främre extremiteterna ligga korsvis öfver bröstet, de bakre öfver magen; svansen undertill hoprullad. Vid yttre retningar visa de ej minsta rörelse. Icke desto mindre finner man att de su- git sig fast vid spenarna kort tid efter det de kommit i pungen. RENnGGER tror att de af modren blifvit lagda till spenarna och att hon för denna förrättning betjenar sig af bakfötterna, som ha motsatt tumme. Un- garna bli kring 2 månader i pungen, utan att lemna spenarna, för än de sista dagar- na. Mot slutet lemna de stundom pungen, men återvända genast dit, så snart en fa- ra hotar dem. Snart tillsluter modren sin pung för dem; och förer dem derefter nå- gon tid på sin rygg, då de hålla sig fast vid hennes hår "). Hr Coruzr har i ett bref till Dr Vi- Gors lemnat underrättelser om vissa egen- heter vid Kanguroons naturhistoria. «Se Zool. Journ. XVIII, pag. 238. Hjortsvi- Qvor och Gairmar hemförde från Mo- nets fort-Iuckiska öarna en lefvande hanne och ho- plant- iu EN ; 3 ning i Na af det märkvärdiga Hyjortsvinet (Sus Europa. Babyrussa). Honan har i menageriet i Pa- ris födt ungar; utan tvifvel de första som blifvit ynglade i Europa. (Fror. Notiz. XNXVII, p. 74). Enhör- Under sin resa i norra Afrika trodde ningen. Ripper sig med säkerhet hafva kommit det ") Fror. Notiz. XXVII, p. 49. 21 - omtvistade djuret Enhörningen på spåren; och han hoppades äfven att sjelf kunna finna det. Detta hopp lärer likväl ha för- gått under fortsättningen af resan; ty 1isin nyligen publicerade Reise in Nubien, Kor- dofan und dem Peträischen Arabien, sid. 161, yttrar han sig, att väl åtskilliga, och bland dem i synnerhet en af hans slafvar, beskrifvit ett djur af hästens storlek och kroppsbyggnad med korthårig, rödaktig fäll, klöfvar och ett långt, tunt, rakt horn på pannan; men han anmärker tillika, att man ej kan trygga sig vid helt och hållet öf- verensstämmande uppgifter af de Afrikan- ska Araberne. Den första Canis pictus., som Hr Hev sköt i öknen Ambukol, ha- de troligen genom hudsjukdom förlorat al- la håren: mer än 10 Araber förklarade att detta var constant, hvilket likväl är grund- falskt. Den Phacochoeres som Rurper er- höll i Darfur hade ingen svans: hela jagt- sällskapet förklarade, att så voro alla indi- vider af denna djurart beskaffade, hvilket åter var en osanning, och hvarom RuPPeEr framdeles öfvertygade sig. Så torde det äfven förhålla sig med uppgifterna om En- hörningen, och således det hopp, som Rörper fattat att upptäcka bonom, allde- les försvinna. (Fror. Notiz. X XVII, p. 41). Prof. LicHTENsTEIS har låtit förfärdigaLienren- figurer af fyra Sydamerikanska hjortarter,gygame- som komma att införas i ett nytt häfte africanska dess planchverk öfver Mammalierna. Des-Hiortar- sa arter äro: Cervus rufus, som har helt enkla horn, hvilka han aldrig skall fälla och hvarigenom han utgör en öfvergång 22 till sägtet Antilope; Cervus nemorivagus Fa. Cuv., som, tillika med föregående, ute- slutande lefver i skogarna. Enligt LicH- TENSTEIN äro de hjortarter, som lefva i skogarna, utmärkta derigenom, att de äro spensliga och lågbenta. Samma anmärk- ning har LicHTENSTEIN förr gjort, rörande de Antiloper som bebo skogarna; Cervus pa- ludosus ; Cerv. mexicanus och Cerv. cam- pestris. (Isis 1830 V—VII, p: 558). ns sil Hr LEon. JeEnyns har ") meddelat iakt- om Pen-tagelser öfver PEnnaAnts Common Bat (all- sänts männa flädermus). Huruvida denna art Common .. ; a Ba. är den samma som Linnés Vespertilio mu- rinus , för hvilken den af PeEnsaAnTt blifvit ansedd, lemnar Hr JeEnywss oafgjordt, eme- dan Linnés korta och otydliga beskrifning ej gifver bestämd upplysning om hvilken art han egentligen menat; men Förf. be- strider helt och hållet att PEnnAnts Com- mon Bat är den samma som de Franska och Tyska Författarnes Vespertilio muri- nus. Deremot söker han bevisa att PENn- NANTS Com. Bat är alldeles identisk med Gzrorffrov's Vespertilio pipistrellus. Af den- na art gifver Förf. en utförlig beskrifning, hvarefter han gör några anmärkningar öf- ver dessa djurs lefnadssätt och vinterdvala. I Årsberättelsen för 1828, pag 11, har jag anfört en afhandling af C. GLoGER (Isis XXI. VII, p. 687) med titel: Indel- ning af de i Tyskland och dess nordliga grannländer förekommande flädermössar- ”) I Transactions of the Linnean Society, XVI, 2, P- 159. 23 ter. Hr Grocer yttrade då att han ej vil- le söndersplittra detta slägte i flera, utan indela det i sectioner, hvilket förfarande han ansåg hafva alla de fördelar, som kun- na väntas af slägtenas söndersplittring, utan att medföra någon af dess många och sto- ra olägenheter. Dessa considerationer hafva likväl icke Bors afhållit Hr Bore från att äfven här bilda Fo nya Genera. Af den grupp som Hr Gro- conde. GER kallat Vespertiliones otoptyches bildar Hr Borr ett nytt genus, under namn af Leuconoe , och han åberopar som skäl, att han redan 1825 förmodade att Vatten- flädermössen utgjorde ett eget slägte. Det- ta karakteriserar han på följande sätt: 1) Fällen ofvan grå, under än ljusare ; 2) öronen genomsigtiga; 3) tummen lång ; 4) örlocket lIancettformigt; 5) flyghuden starkt ådrad ). Hr Rare har i Meckels Archiv förPannblå- 1829, sid. 236, meddelat sina undersöknin- Re gar öfver den extensila hud (eller blåsa)eristata. som finnes på hufvudet hos Klappmytzan (Phoea cristata). Bummet mellan yttre näsöppningen i cranium, och de af en ring- muskel omgifna näsborrarna utvidgas till en pung, som höjer sig framför ögonen, till en stor membranöst-muskulös blåsa, som genom en vertical skiljevägg, hvilken är en fortsättning af näskavitetens beniga skiljevägg, är delad i två afdelningar och tjenar denna Skälart till att upptaga ett — ") Isis 1830 II, p. 256. 24 förråd af luft, hvarigenom han, som må- ste söka sin föda under vattnet, blifver i stånd att längre dyka =). Kascha- Kapten v. KotzeBuE berättar i sin si- lottens sta resebeskrifning en händelse som bevi- förvå- (0) nande: Sår den fruktansvärda kraft, hvaraf Hvalar- styrka. ne äro i besittning. En Nordamerikansk Kapten, vid namn Smitr, förde ett skepp med tre master i söderbafvet på Hvalfisk- fångst. I granskapet af linien träffade han en Physeter, eller en sådan Hval, hvar- af sperma Ceti fås, af en ovanlig storlek. Alla båtar blefvo utsatta för att skyndsamt fånga honom, och hela manskapet togs med. På fartyget, som låg bi för få segel, lem- nades blott en kockspojke om bord. Fisken, som låg stilla på vattenytan blef nu har- punerad. Knappt 'kände han sig sårad förr än han svängde sin kraftfulla stjert med sådan styrka, att han skulle ha sönder- splittrat båtarne, om det ej lyckats dem att i hast komma undan. Nu vände han sig mot fartyget och gaf det på framsidan ett så grufligt slag att det sjönk inom 5 minuter, med allt hvad derpå befann sig "=). Histoire Af GzEorrrov-ST Hmame's och Fr. naturel- CyvierRs sköna Planschverk: Histoire natu- le des SN sä Mam- relle des Mammiferes hafva tre häften an- miféres. Jändt, sedan vi aflemnade sista Årsberät- ") Fror. Notiz. XXVI, p. 346. +) Besättningen var nu på fyra små båtar gif- ven till pris åt oceanen. Två af dem blef- vo 14 dagar derefter upptagna ef ett fartyg, sedan 1o man hade dödt af hunger och de öfriga 5 man måst föda sig af liken, Fror. Notiz. XX VI, p. 282. 25 telsen, nemligen det 61:sta, 62:dra och 63:dje.. Det omdöme, vi flera gånger af- gifvit, rörande detta verk, hafva vi äfven nu tillfälle att bekräfta, att det är det yppersta i sitt slag, som vi känna och skall utan tvifvel länge blifva det. Med det 61:sta häftet följer en systematisk uppställ- ning af de 120 arter, som innefattas i 41 till 60o:de livraisonerne, och hvilka utgöra tredje Tomen af Histoire naturelle des Mammiferes. De nu anlända 3:ne häftena innehålla figurer af följande djurarter: Giraf, hona; utmärkt skön figur. En ung Dauw (Equus montanus BurcHELL); blott en månad gam- mal. — Rat å dos ray€, som Förf. föreslår att kalla Mus lineatus 1 stället för Mus pumilio , hvarmed den blifvit benämd af SPARRMAN, som deröfver lemnat en temligen god figur i sin Resa och i Vetensk. Acad. Handl. för år 1784. — Otomys bisulcatus från södra Afrika. — Mus perchal en stor råttart från Indien, som, liksom vår hus- råtta, är en parasit och bebor husen. In- dianerna äta den som en läcker rätt. — ÅAteles melanochir från Peru. — Ateles marginatus från södra Amerika. — Felis Cafra en ny art katt, upptäckt i södra Africa af DELAtAnDE och först beskrifven af DesmarestT. Denna art är temligen lik vildkatten, men litet större och högre. — Marte commune (Mustela Martes Lin.) sy- nes hafva fläcken under halsen mer utvid- gad och mer blek än hvad vanligen är fal- let hos våra Nord-Skandinaviska mårdar. — Chevrotin de Java ou Kanchil (femelle) 26 (Moschus ep ett vackert djur och en fiästerlig planche: D:o hanen till sam- ma art. — Ecureuil fossoyeur (Sciurus erythropus) från Senegal. — Chacal du Senegal! , Male (Canis anthus). Denna art anses för ny och skild från Canis aureus, samt först upptäckt af Rärprer i Nubien. Fr. Cuvier gör 1 beskrifningen den an- märkning, att hos alla mammalier hannen är större än honan; dess växt är högre, diametern af hans ben större, musklarna tjockare 0. s. v. Man känner ej hela ar- ten om man ej känner begge könen. — Pilori , en stor råttart från Antillerna. — Gerbo , femelle, en vacker figur af Dipus Sagitta. — Genette rasse en art Viverra från Java. Loup commun, noir, femelle; enligt Förf. är detta blott en tillfällig svart varietet af den vanliga Europeiska vargen. Han säger att det ej är mycket sällsynt att fa svarta vargungar i samma kull med vanliga. Förf. anser den egentliga Svarta vargen (Canis Lycaon) tillhöra nor- ra Aserika, och han tror, att alla svarta vargar, som förekomma i Europa, blott äro varieteter af den vanliga Canis Lupus. Baron Cuvier, som sett 4 exemplar, tag- na och dödade i Frankrike, anser dem till- höra den egentliga Canis Lycaon, och va- ra specifikt” skilda, från. C; Lupus (Se Regne anim. I, p. 150). — Mulet, måle, Furl Bonnet chinois måle et dun Macaque fe- melle ; utan text. | | | | | | | 27 Ornithologie, Äfven under det förflutna årets lopp har Trm- Hr TemmincKs utmärkt förträffliga planche- RAND verk: Planches coloriees doiseaux blifvitbolorises fortsatt. Sedan vi aflemnade förra Årsberät- ört telsen, hafva vi deraf erhållit 6 häften, ; nemligen från och med det 8i:sta till och med det 86. Vi skola bjuda till attistör- sta korthet göra reda för det rikhaltiga in- nehållet. Pl. 479 Falco peregrinoides Tem, en falkart från Afrika. PL 480 Larus Audouini PAyraup. en måsart från kuster- na af Sardinien och Corsika. Näbben är mörkröd med 2:ne svarta tvärstreck; be- nen svarta. PI. 481 Ibis Leucon Temm. Hr Temmisck skiljer den hvita Ibis i tven- ne arter, Ibis sacra, som bebor Afrika och Ibis Leucon som förekommer på Java och andra öar 1 Asiatiska Archipelagen. De skiljemärken han anför synas oss emel- lertid ej nog constanta. Vi ha på Muse- um ett exemplar från Java, som således är Temmincks Ibis Leucon, och äfven lik- nar dess figur; men den yttersta vingpen- nan har mot spetsen svarta kanter, och en och annan af de innersta vingpennorna äro mot ändan svartaktiga med skilda, hårlika strålar, hvarigenom det liknar Lb. sacra. Pl. 482 IZcterus diadematus "Term. från Mexico. PI. 483 Gallus furcatus ej myc- ket olik vår bondtupp, finnes på Jaya och Sumatra, der han uppehåller sig i skogs- brynen. P1 484 fig. 1 Phyllornis auri- frons och fig. 2 Phyll. cochinchinensis, Af denna nya grupp, som genom generiska 28 karakterer bestämmes, uppräknar Hr Tem- MINCK fem arter. I 82:dra häftet beskrifvas först några arter af slägtet Drymophila , hvartill Hr TemmincK förut lemnat figurer; derefter karakteriseras slägtet Phasianus, inskränkt inom sina behöriga gränser, och deraf upp- räknas 9 kända arter, alla tillhöriga Asi- en och de flesta China. Pl. 485 Phasia- nus veneratus ”Tem., en präktig fasanart från China; som äfven i nämde land skall vara mycket sällsynt och mycket dyrbar, samt förbjuden att föras ut. Pl. 486 Pha- sianus versicolor Viemr. en likaledes skön fasanart från Japan, der han lefyver i sko- garna. Pl. 487 Phasianus. Soemmeringii Tex. äfven denna är från Japan. Pl. 489 Falco leucopterus Tem. en örn från Japan. — Af en afdelning af slägtet Bucco Lis. bildar TemmisckE här slägtet Mycro- pogon , som bestämmes och hdn 6 ar- ter uppräknas. Pl. 490 Mycropogon mar- ginatus ”Tem. I skogarna i Sennar och Abysimen. PL. 491—492 tvenne sköna papgojor; pl. 493 honan till Phasianus ver- sicolor. PI. 494 hufvudet i naturlig stor- lek af en gammal hanne af Condoren. Det är måladt efter den individ, som för när- varande finnes lefvande i menageriet i Pa- ris. "Temminck bifogar några underrättelser till denna märkvärdiga fogels historia, tag- na ur Hr STEVENSONS resa i södra Ameri- ka. Vingbreddan är 14—15 fot. Slägtet Monasa Wirinrn. karakteriseras och deraf uppräknas 4 arter. Pl. 493 Falco rega- Zis Tem. en hökart från norra. Amerika, en 29 tredjedel större än vår dufhök, hvilken han eljest liknar till kroppsformen "). Pl. 496 Falco exilis Temm. en sparfbhök från Cafferlandet. Pl. 497 Turdus amaurotis från Japan. Pl. 498 Turdus melanotis från Mexico. PL 499 Oecypterus sangui- nolentus. Pl. 500 åtskilliga arter af släg- tet Fringilla. De 1 85:te häftet afbildade figurer äro Picus leucogaster , Columba Denisea, Col. Janthina ; Larus melanor- hynchus, Vanellus cucullatus; Pitta gra- natina. Till de i 86:te häftet gifna figu- rer åtföljer nu ingen text. Deremot bifo- gas en systematisk tabell, efter hvilken Burrons planches enluminéees och plancher- na i detta verk böra ordnas, enligt den method som Hr Temminck uppgifvit i sin Manuel d'Ornithologie. CARL LucIAn BonAPARTE, Prins af Mu-Bonarir- signano, har år 1828 i New-York utgifvit tm. ,..cF The genera of north american birds and north a synopsis of the species found within the”bias. territory of the united states. Förf. delar foglarna i 5 ordningar: Åcripitres , Passe- res (scansores och ambulatores), Gallinc, Gralle , Änseres. Dessa ordningar indelas i 2me Suboelasses , som karakteriseras på följande sätt. -1:0 baktån artikulerad i sam- ma plan med framtårna och stödjande ef- ter hela sin längd, på marken; danad för att gripa med. 2:0 baktån artikulerad hög- re upp på tarsen än framtårna, oskicklig att gripa med, stundom borta. ") Enligt Cooper i SeEtnumans Journal Vol. XIX n. 2, Pp. 353 är denna fogel den samma som Wiusons Falco atricapillus. 30 Till förra subelassis räknas Accipitres och Passeres; till sednare Galline, Grallre och Anseres. — Man kunde härvid invända att vissa Gralle t. ex. Årdea och Zbis, stö- dja på hela baktån, hvilken ligger i sam- ma plan som framtårna. — Man ser att Columba efter denna method kommer att räknas bland Passeres och ej bland Gal- line I). ”) Hela uppställningen i ordningar och fami- lier är följande: SUBCLASS I. Hind toe articulated on the same plane with the fore toes, and bearing on the ground its whole length; formed for grasping. ORDER I. ACCIPITRES. Feet ambulatory: bill hooked, with a ce- re: nails retractile. I. VuLTtURIN. Head naked. 2. Raraces. Head feathered. "Diurnm. Eyes lateral. ”tNocturni. Eyes in front. ORDER II. PASSERES. Feet ambulatory, gressorial, or scansorial. TRIBE I. SCANSORES. 'Toes two before, and two behind. $ Anterior toes divided, or united only at base. 3. Psitracini. Bill hooked, with a cere: no- ne of the toes versatile. 4. Frucivori. Outer hind toe versatile, con- nected with the fore toes by a membrane. 5. AmptioLni. Outer hind toe versatile, free. "Bill ciliated. "Bill not ciliated. 6. SacittiuinGuves. Bill straight; none of the toes versatile. 31 Vid beskrifningen af species förekom- ma åtskilliga för vår egen Fauna intres- $$ Anterior toes united to the first joint or beyond. 7. Synpactyu. Bill straight, entire. 3. SerraTti. Bill exceedingly large, curved serrate. TRIBE II. AMBULATORES. Toes three before, one behind. $ Feet gressorial. 9. DenTirRosTREs. Bill cultrate: tibix feathered. 10. ÅnGuULiBOsTRES. = Bill subquadrangular, acuminate: tibie half naked. $$ Feet ambulatory. 11. GrecGARu. Bill robust, conic-acuminate, or cultrate, forming a sinus in the front feathers. | "Bill conic-acuminate. ”"+Bill cultrate. 12. Sericati. — Bill short, depressed, gape very wide: wings and feet moderate. 13. CHeELImonEs. Bill very short, depressed: slender: gape very wide: wings very long: feet remarkably short. 14. Canori. Bill moderate, more or less subulate: outer toe united at base to the middle one. "Bill depressed. "Bill robust; convex, compressed. "Bill subceultrate. fOBill subulate. 15. Tenuirostres. Bill elongated, slender? tongue not extensible. "Anerpontes. ”"Epop- sides. 16. AnTtHomyzi Bill elongated, very slen- der: tongue extensible. 17. JEcitnau. Bill short, hard, conic-subu- late, hind toe and nail largest. 18. Passerinr. Bill short, robust, conic. 19. Corumesi. Bill vaulted: nostrils covered by a turgid membrane. 20. Passericauu. — Bill vaulted, no turgid membrane. 32 7) santa anmärkningar. Pag. 38 visar Förf. att Strix acadica Gmwmei. är The little Owl hos SUBCLASS II. Hind toe articulated higher on the tarsus than the fore toes, incapable of grasping, or Wwanting. ORDER III. GALLINZE. Tarsi rounded, robust, rather short; ti- ar wholly feathered: bill short, vaulted. . Garnuisacet. Fore toes connected at ba- se by a membrane. + Tarsi naked. ”<'Tarsi feathered 22. Crypturr. Toes not connected by a membrane. & Four toed. Three toed. ORDER IV. GRALLZ. Tarsi rounded, slender, elongated; tibizx almost always partly naked: bill generally elongated. 23. StruUTHIONES. Feet two or three toed; toes divided: no quill feathers. 24. PresstrostRes. Bill moderate, rather ro- bust: hind toe wanting or very short. 25. ArecTRIDEsS. Bill short, stout, subvaul- ted: toes four, some or all connected. "Hind toe not touching the ground. ”Hind toe bearing on the ground. 26. Heropu. Bill elongated, stout, robust. "Hind toe touching the ground only at tip. = Hind toe bearing on the ground with several joints. . Farcati. Bill very long, arcuated: face naked: hind toe bearing on the ground nearly its whole length. 28. Limtcorx. Bill elongated; slender: hind toe hardly touching the gr ound, or Wanting. 29. MACRODACTYLI. Bill short or moderate: toes divided, very long: hind toe bearing on the first joint. +'Toes simple. — "tToes pinnated. SEE | 33 hos Witzson Americ. Orn. IV, p- 66, tab. 34 f. 1. Detsamma har han äfven redan ådagalagt i the MNomenclature of Wilsons Ornithology. Då det nu så förhåller sig, är det alldeles obegripligt, att man ännu envisas att änse den Nordamerikanska Strix acadica för. identisk med LisnÉs Strix pas- serina. Den som någonsin sett den sist- nämde foglen, behöfver blott kasta en blick på Wirsoss figur för att öfvertyga sig att de aldrig kunna förenas. Detta har ock BonararTE ytterligare bekräftat 1 ett Til- lägg pag. 436, der han visar, att den Ame- 30. PinnatipeDEs. Bill straight, slender: toes lobated. 31. HycrosAte. Bill elongated: toes semi- palmated. ORDER V. ANSERES. Tarsi compressed, abbreviated: tibia almost always partly naked: toes palmated. 32. LonGIPENNEs. Hind toe free, or wanting: margins of the bill entire: wings long, acute. "Bill of one piece, nostrils simple. "Upper mändible seamed, nostrils simple. + Both mandibles seamed: nostrils tubular. 33. LAMELLOSODENTATI. Hind toe free: mar- gins of the bill denticulated. "Teeth lamelliforrn. ”t'Teeth conic. 34. StEGANorPoDEsS. 'Toes föur, all connected by a broad membrane. «Bill seamed. ++ Bill not seamed. 35. Pycoropes. Hind toe free or wanting: margins of the bill entire, wings short, rounded. "Four-toed. ""Three-toed,. 37. ImpenNes. Hind toe free, directed for- wards: no quills nor tail. Pr. Nilssons Ärsb. 1882. 3 Arterna i slägtet Vultur; af RärpeL. 34 ricanska Strix acadica har likså bred ör- öppning och örlock som någon annan art i slägtet. — Men, som sagdt, man behöf- ver blott kasta en blick på Wirsons figur, och denna sak är afgjord. De små ugglor vi hafva i Europa äro Strix noctua (Noctua Minerv2e), som man 1 det sydligare Euro- pa kallat Strix passerina Lis., men som Linné aldrig sett eller beskrifvit; Strix Tegmalmi , som man i Tyskland kallat Strix dasypus , och som LinnÉ 1 Fauna kallat Strix funerea; samt Strix passeri- na Lin. som Temminck behagat kalla Strix acadica. Hr Räreper har lemnat en intressant och kritiskt bearbetad uppsats öfver de oli- ka arterna af slägtet Vultur hos de nya- re Författarne "). Hr Röreer upplyser, att Vultur auricularis (Daup.), som är bil- dad eridast efter en figur hos LE VAILLANT (Ois. J'Afr. pl. 9), ej är annat än en konst- product. Hr Rärper har haft tillfälle att i Paris undersöka det enda kända exem- plaret deraf, och funnit att det är en van- ställd Vultur egyptius, på hvilken man sytt falska fållar af huden, åt sidorna af hufvudet och halsen ""). — Hr Rärrer har ”) Revue critique des diverses especes du genre Vultur des ornithologistes modernes. Amnna- les des Sc. nat. 1830 Dec., p. 373. +») Till dylika vetenskapliga förfalskningar har man äfven för ett eller annat decennium sedan röjt spår i Sverige. Någon gång var väl grunden dertill fåfängan att vilja visa nya, okända arter, som ingen annan ägde; oftast lärer det dock blott ha varit begäret att få sin samling grann, derigenom att man med främmande bitar reparerade bristfälliga exemplar. 35 aldrig fått se Vultur Monachus (Lin.) eller Vultur Chincou Tem. och han förmodar att det ej är annat än en illa beskrifven och defigurerad Vultur cinereus. — Hr Röärrper påstår att Temminck m. fl. har be- gått det felet att med hvarandra hopblan- na Vultur fulvus, Vultur chassefiente och Vultur kolbii. ”Burcnerus Y. occipitalis har sedan af Temminck blifvit kallad &. galericulatus. Barenm har skrifvit om de stora ör- Barum narna med fjäderklädda ben =). Denna vev afdelning kallar han Aquila. "Han har der-landtör- af följande 4 arter: Den platthufvade Sten- "nm örnen , som han kallar ÅAquila fulva. Så vidt jag kan förstå är detta min Falco ful- Vvus föllvasins Fig. 1:sta häft. pl. 1). Dess- utom har Brerm en annan, som han kal- lar Högkufvade Stenörnen (Aquila me- Zanaetos), till hvilken han äfven citerar Lissés Falco fulvus och chrysaétos; och så en tredje, den Nordiske Guldörnen (Aquila chrysaétos, Falco chrysaétos «Lin. Illum. fig. 16) och för det fjerde den syd- lige Guldörnen (Aquila imperialis). På samma ställe 4) har Breum sökt bevisa att det finnes två slags Falco sub- buteo i Europa: den nordiske, som har platt hufvud och får heta F. subbuteo; den tyske, som har hög, kullrig hjessa, kallar Hr Breum FF. hirundinum. Bland andra olikheter anföres äfven, att den förre häc- kar i början af Maj, den sednare ej förr än i Juni. ") Isis 1830, I, p- 96. "") Isis, I. ec. p. 107. 36 Klassifi- Hr Isim. GzEorffrovy S:r Hirame har lem- kation afnat anmärkningar rörande de nattliga rof- liga rof-foglarnas karakterer och klassification, til- foglarna: lika med beskrifning öfver ett nytt slägte under namn af Phodilus "). Förf. är af den tankan att de nattliga roffoglarna ej bilda en generisk grupp, utan en familj, som bör delas i flera: naturliga genera. Förf. an- ser likväl ej de yttre karakterer, tagna af närvaro eller brist af långa fjädrar på huf- vudet, och hvilka karakterer man hittills ansett för skiljemärken, vara af särdeles vigt. Bland de arter, som tydligen stå hvarandra närmast, hafva en del långa öronfjädrar, andra korta, andra inga. Det gifves till och med en art Le Chouette commune (Strix brachyotos?) hos hvilken hanen har öronfjädrar men honan inga; såle- des skulle hannen i systemet ha sin plats bland ufvarna och honan bland ugglorna. Näbbformen hos ugglorna är något olika; de fleste ha näbben krökt ända från roten, andra ha den rak efter en stor del af sin längd. Benen förete äfven olikhe- ter i anseende till sin fjäderbeklädnad, en del ha tarser och tår starkt fjäderklädda, en del ha tårna och en del äfven tarser- na nakna. Men dessa olikheter kunna ej afgifva generiska karakterer, ty de träffas hos arter som till organisationen stå hvar- andra ganska nära, men hvaraf en del hö- ra till de kallaste trakter, andra till de tempererade, andra till de varma. Tarser- nas och tärnas tätare eller glesare fjäder- klädnad antyder således ej olikheter i or- ganisationen utan olikheter i temperaturen +) Annales des sciences naturelles, 1830. 37 på de ställen som ugglorna bebo. Under- sökning af vingarnas form och deras för- hållande till stjerten har hittills varit för- summad. Väl har man lemnat uppmärk- samhet åt sinnesorganernas modificationer, i synnerhet öronens och ögonens; men ej åt de karakterer, som kunna tagas af den så kallade discus, d. v. s. den krets af sil- keslika och fjällika fjädrar, som mer eller mindre fullständigt omgifver ansigtet hos en stor del arter. Denna discus är dock ett uttryck i det yttre af den inre structuren i örat, och följaktligen af byggnaden i he- la cranium. Förf. anser således de karak- terer böra sättas i första rummet, som ta- gas af organerna för de yttre sinnen, af discus och af vingen; att derefter komma förändringar i formen af näbben, benen och klorna o. s. v. Förf. delar slägtet Strix Lin. i tvenne sectioner: den första innefattar sådana arter hos hyilka ingen el- ler ofullkomlig discus finnes kring ansig- tet "). Förf. delar dem i Noctua, Bubo och Phodius. Den andra sectionen inne- fattar sådana arter, som ha complett dis- cus, bestående af 2:ne kretsar en inre och en yttre ""). Denna section innefattar äf- ven 3:ne slägten Syrnium (Str. Aluco), Ulula (Str. lapponica) och Strix (Str. flam- mea). — Derefter beskrifver Förf. sitt nya slägte Phodilus. Detta slägte är bildadt af den art som Förf. förut kallat Strix ") Detta är mina Dagugglor. Skand Fau. 2, 2/00 ") är det jag kallat ögonkretsen och slöjan. Fau. 2, p. 93. 38 badia , och ansett för hörande till samma grupp, som Str. flammea. Hr GEoFffror kallar den nu Phodilus badius. Barnum Breum har ") meddelat ännu några im, iakttagelser öfver Bändelkorsnäbben (Loxia bifasci- bifasciata). Hr Brenum beskrifver ett lef- ata. vande exemplar af en hane, som han har i bur och som är gröngul till färgen. Den- na är således gammal. Den hos Winson af- tecknade röda hannen är ung och den planche som förekommer bland Jlumin. fig. till Fauna är af en hona. WacLERS WacrierR har i Isis 1830 IX, p. 928 tern gjort en mönstring af slägtet Pipra Linn. Pipra. och dervid beskrifvit alla kända arter ef- ter sin vanliga, i Systema avium antagna method. Hans beskrifningar öfver foglar- na äro för korta att yara Descriptioner och för långa att vara Diagnoser i Linneisk mening. De omfatta dessutom ej hela ar- ten, utan hvarje kön och ålder har fått sin lilla bit för sig. Visserligen är denna method lättast för författaren; men i ve- tenskapligt hänseende kan den endast be- traktas som ett ofulländadt utkast. D:o Pe- Samma Hr Wacrer har äfyen "") lem- nelope. nat en revision af slägtet Penelope, och dervid beskrifvit 15 arter ur museerna i Paris, Mänchen och Berlin. Men dessa uppsatser äro ej egnade får något utdrag. Nya fo- Vicörs har lemnat beskrifning öfver see några nya foglar, hörande till åtskilliga Vicoas, ordningar och slägten, men alla exotiska. ") I Isis 1830 I, p. 110. ”") Isis XI, p. 1109. 39 Dessa äro Eurystomus collaris , Tyrannus albo cristatus, Pyrrhula capistrata, Psit- tacara nana, Platycercus Stanleyii, PI. pileatus , Palwornis columboides , P. inor- natus , Pl. rosaceus, Columba spiloptera , Ortyx Montezume , O. squamatus, Jag har i förra Årsberättelsen sid. 34, Yara omtalat Hr Yarreurs upptäckt af en nyom Cyg- svan 1 England. Hr Yarreir har nu der- wickii. öfver lemnat en utförlig beskrifning i Trans- actions of the Linnean Society Vol. XVI P. II, p. 445. Första anledningen till den- na upptäckt var den att Hr YArRreur pre- parerade en Trachea af en ung vild Svan, som syntes honom olik dem han sett af den vanliga Cygnus musicus. Sedan han äfven hade erhållit Trache&e af äldre in- divider, öfvertygade han sig att de ej till- hörde den vanliga vilda svanen. Förliden vinter erhöll han ej mindre än 5 stycken svanar af denna art från salutorgen i London. Denna svan är en tredjedel mindre än den vanliga vilda svanen af samma ålder. Fjä- derklädnaden är först grå; derefter hyit med rostfärgad anstrykning på hufvudet och magen, sedan rent hvit. Näbben svart vid spetsen och pomeransgul vid roten; den sistnämda färgen synes först på sidor- na af öfverkäken, och betäcker derefter öf- ra delen af framhufvudet, till en bredd af 3 tum, gående derifrån genom en convex linia till nedra kanten af käken vid ga- pet; näsborrarne aflånga och öppna; irides pomeransgula; andra och tredje vingpen- nan längst och lika, första och fjerde en half tum kortare än den 2:dra och 3:dje 40 och äfven lika långa; stjerten bestående af 19 pennor, graderad, vigglik; ben, tår och klor svarta. Denna nya art skiljes dock än mer genom den anatomiska structuren; i syn- nerhet i Trachea. Dess tub är allt ige- nom af lika tjocklek, den nedgår åt främ- re delen af halsen och löper in i kölen af sternum, som är ihålig liksom hos Cygn. musicus, samt intager hela dess längd; derefter slår den sig uppåt och utåt samt går in 1 en cavitet i sternum, som upp- kommer derigenom, att de parallela, hori- zontela benlameller, som bilda den bakre platta delen af bröstbenet, skiljas åt och bilda en utstående del på inre ytan. Tu- ben ändrar således sin riktning från ver- tical till horizontel, hvarefter den kröker sig och återgår in i kölen och uppstiger öfver sin nedstigande del samt utgår un- der bågen af os furcatorium, och nedgår som vanligt i lungorna. Hos Crgn. mu- sicus lemnar Trachea aldrig den vertica- la riktningen; ej en gång hos de äldsta specimina finnes excavation i sjelfva sternum. I det yttre synas i allmänhet denna och C. musicus lika; dock har denna art kortare hufvud, högre cranium, näbben smal i midten och utvidgad mot spet- sen. Vingarna hoplagda, räcka ej alldeles så långt öfver roten af stjertpennorna; stjer- ten är något mer vigglik och tårna synas kortare i förhållande till tarserna. Hvad dess vistelseort om sommaren beträffar, så synes den vara den högre norden; liksom vilda svanens. :HeEARNE 41 såg två species af svan under sommartiden vid Hudsons-bay, hvilka voro till färgen helt lika men till: storleken olika och med olika läten. Hos oss är han ännu icke funnen. Hr Yarreur angifver följande artskil- jemärken mellan Cygnus musicus och C. Bewickii. C. Bewickii: rostro semicylindrico atro, basi aurantiaca, corpore albo, cauda re- cetricibus 18, pedibus nigris. C. musicus: rostro semicylindrico atro, basi lateribusque (his ultra mnares) flavis, corpore albo, cauda rectricibus 20, pedi- bus nigris. Hr YaArreir har äfven lemnat en af-Yarrenn handling öfver organerna för ljudet hos RE foglarna "). Han delar dessa organer iför lju- fyra delar: glottis eller larynx superior Fröglärna: tubus trachee, larynx inferior med dess muskler, samt bronchia. Han påstår att den olikhet i ljud och modulationer, som träffas hos foglarna, har sin motsvarande olikhet i dessa organers former. Alla des- sa partier beskrifvas och upplysas genom vackra figurer. Hr v. Kittuiz har lemnat figurer och Foglar beskrifningar öfver en del foglar frånomn at Chili ==), som han iakttagit i Mars ochKrruz början af April 1827. Förf. var som na- turforskare följaktig en sjöexpedition. I 4 ") On the organs of Voice in birds. Lin. Trans- act. 1, 0.,; p. 305. "") Memoires présentés å P'Academie imper. des SC. od S:t Petersbourg. Tom. 1, 2:me Livr, p. 173. 42 trakten af La Concepceion såg Förf. det största antal foglar han någonsin träffat, både till mängd och mångfald. Första de- len af dessa bemödade Förf. sig förgäfves att återfinna vid Valparaiso. Ett drag, som i allmänhet karakteriserar foglarna i Chili, är den förhärskande böjelsen hos många arter att ej flyga, utan löpa på marken. Denna fallenhet visa ej blott sådana fogel- arter, hvilkas slägten äro egna för Chili, utan äfven sådana, som tillhöra slägten, hvilka på andra ställen ej hafva denna in- stinct t. ex. falkar, finkar, titor &c. Äf- ven Psittacara Patagonica , som är myc- ket talrik i södra Chili, visar samma fe- nomen, ehuru man förut trodde att blott i nya Holland funnos löpande papgojor. Foglarnas färger äro 1 Chili i allmänhet ej utmärkta; hos de flesta är den bruna eller grå färgen den rådande. De här be- skrifna och afbildade arter äro Phytotoma silens Kitttr. — Pteroptochos (ett nytt släg- te mellan Trorlodytes och Myothera) Ru- becula Kittr. Pteropt. albicollis; Pteropt. megapodius ; Troglodytes paradoxus; Syn- nalaxis humicola; S. aegithaloides ; Ope- tiorynchos rupestris; Muscicapa parulus; Muscicapa Pyrope; Fringilla Diuca; Cryp- turus perdicarius. Dubbel Brenm har lemnat en uppsats om den 188 sdubbla ruggning , som de foglar under- | marna. gå , hvilka höra till slägtet Colymbus >). Hr Brenm hade fått ett bref från Bore med underrättelse att han till redactionen af ") Isis 1830, H. X., p. 979. 43 Isis insändt en uppsats i detta ämne. Hr Brenm skyndar sig derföre att derom med- dela allmänheten hvad han känner. Äf- ven han är nu af den mening att Lomar- na ej blott årligen 2:ne gånger rugga, utan äfven att deras vinterdrägt är olik som- mardrägten. Han anför flera bevis för sin mening. Det är märkvärdigt, att vetenskapli- ga frågor, som förut icke kunnat lösas, på en gång besvaras från flera olika båll, utan att den ena vetenskapsidkaren dervid stått i minsta beröring med den andre. BrREum och Botr hade hvar för sig löst frågan, och innan jag såg den här i fråga varan- de uppsatsen i Isis, hade jag äfven färdi- ga både figur och beskrifning öfver Colym- bus septentrionalis , som 'skulle bevisa det samma, nemligen att denna fogelart har vinterdrägt. Denna figur förekommer un- der N:o 60 bland J/uminerade plancher till Skandinavisk Fauna. Originalet der- till är skjutet i Norrland om hösten. Det är en gammal fogel, som håller på att af- lägga sin svartbruna, enfärgade drägt på öfre kroppsdelarna, och utbyta den mot svartgrå fjädrar, som hafva en hvit fläck på ömse sidor om spetsen; den mol hal- sen börjar få hvita fjädrar och den kastanj- bruna strupen börjar äfven blifva hvitfläc- kig. Det är intet minsta tvifvel, att ju denna fogel är gammal, och att han haft fullt utfärgad sommardrägt; och lika sä- kert är det, att han nu aflägger denna drägt och antager en helt olika vinterdrägt, all- deles sådan som den man förut trodde en- Tiden 44 dast tillhöra ungarna i första vintren. — En utförligare text meddelas i JIlumin. Fig. p. a. st. Vinterdrägten hos Larus atricilla be- skrifves i Bullet. des Sc. Jul. p. 128. Hr Bror bar anmärkt svalornas an- för Sva-komst till England från 1800 till 1828. 1 ; ARN ankomst Resultatet af dessa iakttagelser äro följande: till Eng- land. Flyttfog- lars an- Ladusvalan (Herundo rustica) syntes först 1800 den 16 April; och sist den 1 Nov. 1801 — 10 PO0204 SN 2 22 Oct. FÖ0R 0 — "ISA TERS =S 17 — 1804 — 14 — — 6 Nov 1008 = fy ta EN 9 — 1806 — 120. — == 20 — 1807 — 10 — — Böle 1810 — 13 — — 14 Oct 1820 — 23 — — 24 — 1023 V2CNNTO Jr = 15 — 1824 — 18 — — 17 — 1990 AN Ser 7 — 1030, NEPONS ARE — 20 — 1827 — 19 — — II — 1828 — II — — 14 — Tornsvalan (Hirundo Apus) visade sig under dessa åren tidigast 1802 d. 27 April och sednast 1808 den 9 Maj; försvann ti- digast 1812 den 6 Aug., sednast 1813 den 7 Sept. Backsvalan (Hirundo riparia) visade sig tidigast 1818 den 31 Mars. I Philosophical Magazin ") har en anonym författare lemnat följande Tabell ; ") N:o 27, Mars 1829, paB. 196. 45 öfver några foglars ankomst till trakter- Kom na vid Carlisle, under åren 1827 och 1828. Carlisle. RR EE namns talg namn. Hirundo rustica urbica riparia Cypselus apus . Caprimulgus europseus Muscicapa atricapilla . grisola . Saxicola oenanthe . — Sylvia phoenicurus (mas.) — rubetra Curruca locustella . IF Regulus Trochilus ; salicaria hortensis . sibillatrix atricapilla (mas.) sylvia . Motacilla flava . Anthus trivialis Cuculus canorus Yunk Torquilla Ortygometra ana Ankomst-år. I samma Magazin (N:o 32 Aug. Pp. 11 2 meddelas en Tabell öfver några Vvinterfoglars ankomst till trakterna af Carliste under åren 1827 och 1828. RR RE 1827 1828 20 Aprill| 18 April 22 — 128 — ÖS 4 — 20 — |20 — JO 3 Maj 14 — [27 April 17 Maj |14 Maj 29 Aprill 19 April 30 — |27 — 8 — li — 28 — i — — — 1 Maj 209 — 128 April 3 Maj 8 Maj 29 er 29 April 27 — 124 — 28 — |— — 20 — |27 — 15 — Å — 9, RT rr — |20g — 28 — 123 — 18 — |17 — 5 — Å = 1829, 46 Foglar Turdus iliacus . . — pilarius SA Emberiza nivalis . . Fringilla montifringilla — spinus AU Totanus ochropus . Scolopax rusticola . anmärkta för första gången, 12 October. 19 — 9 Nov. 24 October. 26 — 21 Juli. 26 Augusti. 47 Herpetologie. I denna del af Zoologien har ingen ting af stor betydenhet under året kom- mit oss till handa. De iakttagelser, HrHiycock Hancock lemnat öfver Kaimaner och Ali- gatorer i Guiana ”), äro påtagligt blanda- de med fabelaktiga uppgifter, som Förf, fått af de infödda i landet. Att här upp- draga en gräns mellan det sanna och fal- ska, och att anföra det förra och förkasta det sednare, är knappt möjligt. Förf. an- för som ögonvittne det fenomen, hvilket äfven andra bekräftat, att kaimanen upp- slukar en stor mängd kiselstenar. Hr HaAn- cock fann 4—5 skålpund sådana i en kai- man som han dissekerade. De voro af stor- lek från en ärts till en valnöts. — Förf. beskrifver striden mellan kaimanen och jaguaren, i hvilken den sednare alltid seg- rar då striden hålles på landet, men kai- manen blir segrare då han träffar jaguaren simmande öfver floder (2). Ännu förfärli- gare är striden mellan kaimanen och vat- tenormen. För Delphinen flyr deremot kaimanen. För menniskor skall detta djur i Orinoko ha blifvit långt farligare efter sista kriget, då det fick vana att äta men- niskokött. De exemplar Förf. beskrifvit äro kring 11 fot långa. Kaimanen löper snabbt rätt fram, men kan ej vända sig i hast. Under nätterna vandrar han öfver ") Jamesons Edinb. new philos. Journ. XIV, Jul., Oct. 1829. om aiman. 48 land från ett vatten till ett annat. (Jemf. Fror. Notiz. XXVI N:o 18, 173). Sydeuro- MicHAHELLEs har beskrifvit några nya peiska amphibi- er af sydeuropeiska Amphibier "). Enligt hans mening är det högst sannolikt att der fin- Nbcsberenas a:ne skilda arter af slägtet Proteus i Pleuro- deles nytt slägte bland vatten- ödlorna. södra Europa; den ena 1 Magdalenegrottan, den andra vid Verb i Öfverkrain; den förra är till alla sina delar mer långsträckt, den sednare mer kort. Hr MIicHAHELLES lofvar att framdeles lemna närmare upp- lysning om resultatet af sina undersöknin- gar i detta ämne. Emellertid hänvisar han till sin öfversättning af Rusconis och ConFicriaccHrs Monografia del Proteo an- guino , der han lemnat sina anteckningar rörande detta märkvärdiga djurs lefnads- sätt, fortplantning, födoämnen o. s. v. Hr MicHaAnerires har från D:r ScHnz i Zäörich genom bref fått den underrättel- sen att vid foten af Juraberget blifvit fun- net och till Solothurn inbragt ett, af roffog- lar något anfrätt, 2 fot långt, tvåbent Sa- lamader-artadt djur. — Förf; erimrar här- vid om ScHeucHzers homo diluvii testis (!) och om gängse sagor i många trakter af Schweitz, rörande stora tvåbenta kärr-or- mar. Han förmodar i anledning deraf, att vi i Europa äga en stor Sirenart. Hr MicHAnenies beskrifver en vatten- ödla från Södra Spanien under ett eget generiskt namn Pleurodeles. "Djuret kom- mer närmast Triton palustris , men skiljes genast ") Isis 1830, II, p. 189. 49 genast" medelst sitt plattryckta hufvud och sina redan genom musklerna och hudbe- täckningen synbara refben, samt den ovan- ligt långa stjerten. — Den art som Hr MicHaeries här beskrifver karakteriseras ge- nom följande diagnos: Pleurodeles Waltl , capite depressissi- mo, cauda longissima, supra cinereus nigro- maculatus, infra ochraceus maculis parvis negrescentibus adspersus. Longitudo 10” m. p. — Habitat in Hispania meridionali. Beskrifningen upplyses dessutom med en figur Tab. 2. Dr Lesz har lemnat några antecknin-Om vi- gar rörande Vipera Chersea, hvilken är nt den enda Tyska giftiga ormart, som han ar känner. Denna art har en hjesse-sköld, som är den största af alla hufvudsköldarne, bakom denna två mnack-sköldar, hvardera något mindre än en ögonbryn-sköld; hjes- se-skölden är helt skild från ögonbryn skölden genom några (vanligen 3) små sköldar. Lenwnz har exemplar af 1 till at fots längd; ryggens och sidornas grundfärg är hvitaktig, gråbrun eller brun; hufvu- dets teckning och ziczacstreket långs ryg- gen svart eller dunkelbrunt. Jag får här- vid anmärka att vår Svenska Coluber Be- rus Lis. hörer just till denna art. Huru vida Coluber chersea Tin. är skild art el ler unge, är ännu ej bestämdt afgjordt. = Den i det södra Europa t. ex. Frank- rike förekommande huggormen med helt och hållet korniga hufvudfjäll, och som af CuViER ”änses för der egentliga Col. pe Pr. Nilssons Ärsb. 1831. 50 finnes aldrig i Sverige och knappti Tysk- land (Isis 1830 XI, omslaget). Om Co- Hr J. Hancock beskrifyver Linnés Colu- rd ber flavicollis , och lemnar dervid äfven avicol- - k 3 lis och Underrättelser om den förmodade tjusnings- "Mus förmågan hos ormarna. 5). Denna orm va- ningsför-Tlerar ganska mycket i anseende till an- måga. talet af abdominal- och subceaudal-sköldar; han växer till 7 å 8 fot i längd. Hancock har åtskilliga gånger sett både hela och halfva scuta bakom anusöppningen hos den- na orm. Äfven hos Boa varierar detta. Förf. tror derföre att de nyares skilnad af Python och Boa, så vidt den beror på dessa karakterer, är alldeles oriktig. Beg- ge dessa slägten hafva också klor vid bå- da sidor om anus. Förf. anser denna ka- rakter för den mest säkra och constanta hos Boa, och vi känna inga giftiga ormar, som hafva den. Den stora Python från Java ooh Ceylon, och Boa constrictor från Guiana stå hvarandra mycket nära. HAn- cocKkK har gjort en iakttagelse på en dödad Coluber flavicollis , som i jemförelse med det man berättar, att han är försedd med horn, tyckes gifva anledning till den för- modan att ormen verkligen efter behag kan utskjuta sina ögon till I å 13 tum utom hufvudet. De äro således -protractila och versatila, ungefär som hos Limax. Förf. tror, till följe af egna och an- dras iakttagelser, att det i sjelfva verket ”) Observations on the Snake Called Yellow Tail (Col. flavicollis Lin.) and on the suppo- sed power of fascination in Serpents. Edinb. New. philos. Journ. Apr. Jul. 1830, p. 165. 51 icke finnes någon tjusningsförmåga hos or- marna. Det är ej en sådan, som sätter vissa ormar i stånd att taga foglar,. utan tvertom injagar deras hiskliga utseende. och rörelser fasa och förskräckelse hos de räd- da foglarna samt -beröfvar dem deras käns- lor och göra dem oskickliga att fly. Det är ej möjligt att en så förskräcklig form som skallerormens skulle kunna ' göra sig angenäm och lockande; det är : förskräc- kelsen ej förtjusningen som gör att de fu- laste ormar lättast. taga foglar. - Således försvinner den tjusningskraft, som man tillagt ormarna, helt och hållet. Äfven de större djuren och någon gång menni- skan öfverfallas af en stelnande förskräc- kelse vid åsynen af stora ormar. Förf an- för en händelse då en Neger råkade i ett kärr en Boa Scytale och blef så förskräckt att han dånade, men blef lyckligtvis bort- buren af sin kamrat. Efter åtskilliga uppgifter öfver India= nernas methoder att bota bett af giftiga ormar, omtalar han, att i Oronoko katter sägas vara dödliga fiender till ormar; att de döda äfven skallerormar, och att i nå- gra trakter der dessa ormar finnas i mängd, underhållas katter för detta ändamål af invånarna. I The Magazin of natural history muru N:o XIV July 1830 finnes en iaktta- Grodan gelse införd huru landtgrodan äter. Förf. äter. hade af en händelse fått se henne förtära en stor mask, hvarefter han förnyade sam- ma försök. Grodan förhöll sig dervid un- gefär som en rapphönshund, då han ser 52 en rapphöna eller en hare, måttade först några sekunder på sitt rof och kastade sig sedan derpå samt sökte gripa det med munnen. Hade detta lyckats, sökte hon att, med tillhjelp af frambenen, skjuta det vidare in i munnen. Vill man anställa detta experiment, behöfver man blott för- sigtigt närma sig en groda och kasta en mask till henne. Men detta bör ske i Ju- ni eller Juli månader, ty man påstår att grodorna äta blott i dessa månader (Fror. Notiz, XXVIII, p. 201). 53 Ichtyologie. Äfven under det förflutna året har Cyvieas Baron Cuviers och VALENCIENNES mästerli-och Va- ga verk öfver fiskarna blifvit fortsatt och ':s Hi riktadt med 2:ne Tomer, den 5:te och den ma 6:te, samt med talrika och förträffliga: frides pois- gurer. Till dato hafva vi dock här ej fått sons. mottaga mer än den 5:te Tomen. Denna är, liksom den 4:de, helt och hållet af Cuvrer sjelf, och deri afhandlas den stora fiskgrupp, som Förf. kallat Sci- enoides. Jag yttrade i förra Årsb., p. 64, att då det skulle vara allt för vidlyftigt att af detta rikhaltiga och klassiska verk lemna ett all- mänt utdrag, ansåg jag mig böra inskrän- ka min anmälan till några anmärkningar vid de beskrifna fiskar, som höra till vår egen Fauna. I den sedan hitkomna 5:te Tomen förekommer ingen enda Svensk fiskart och ganska få Europeiska; de flesta äro exotiska från Amerika och Asien. Be- skrifningarna äro mästerliga, sådana man har skäl att vänta dem af Cuvier; och de eleganta figurerna synas äfven vara nog- granna. På de två näst sista meddelas sim- blåsor, och på den sista cranier af fiskar hörande till Scienoides. | Hr Fremisvicre ") har under en sjö- Om resa bekräftat de besynnerliga berättelser, Hg. som flera sjöfarande lemnat och äfven Hr lotsar. GEorFroyv S:t HirArrRE som ögonvittne an- fört, rörande det egna förhållandet mellan ") Ammales des sc. natur. Sept. 1830, p: 101. 54 Hajen (Squalus Carcharias) och dess Lotsar (Gasterosteus ductor), som nästan ständigt följa honom. Förf. har genom förnyade rön öfvertygat sig att denna sistnämde fisk verkligen visar hajen till sitt rof och 1le- der honom nästan på detsamma. Hr FrE- MINVILLE hade alltid i släptåg en jernkedja med en krok, på hvilken han fästat ett stycke fläck, till bete: i mycket lungt vä- der närmade sig hajarna detta, men utan att se det rodde de till höger och venster; Hr Freminvine såg vid sådana tillfällen ofta lotsfiskarna, som höllo sig nära vid hajens bröstfenor, skilja sig derifrån och gå fram till rofvet samt derefter vända tillbaka under nosen af hajen och derifrån åter gå fram till rofvet. Hajen följde dem då tätt efter, framkom på samma gång som de, fattade i betet och blef fångad: Om flyg- Hr Freminvione har en afton sett 12 fiskarnas flygt. till 16 Fiyrgfiskar falla ned ur flygten på frambacken af dess fregat. För att så falla på däcket, måste: de ha kunnat lyfta sig nära 18 fot öfver vattenytan. Hr. FRrRE- MINVILLE har genom erfarenhet öfvertygat sig att de flyga ganska riktigt och gifva sina fenor, hvilka tjena dem till vingar, ett slags dallring, som gör att de kunna uppehålla sig och framfara i luften. Detta motsäger deras mening, som föregifva att deras uppstigande »ej är annat än ett skutt ur vattnet, samt att deras utspända men orörliga vingar, endast tjena dem som fall- skärm för att uppehålla: dem 'en stund, samt att de förlora hela sin kraft, då de ej längre äro våta. Hr FREMINVILLE har 55 sett flygfiskar flyga öfver en sträcka af mer än 50 toiser i horizontel riktning; än mer: de, hvilka han höll lefvande i sina hän- der, utbredde fenorna och skakade dem, liksom för att ännu bortflyga. I Magazin for natural History N:o Iaktta- XIV, förekommer en besynnerlig iaktta-5eaö gelse på Hornstaggen (Gasterosteus aculea-Gastero- tus), som synes genom nya rön förtjena och ers fordra bekräftelse eller vederläggning. Förf. tus. säger sig åtskilliga gånger under våren och frampå sommaren hafva haft lefvande horns- taggar i en 3 fot lång, 2 fot bred och 2 fot djup så. Då de derstädes befunnit sig ett par dagar, simmade de tillsammans omkring, liksom för att undersöka sin nya bostad. Plötsligt såg man ett exemplar liksom taga besittning af sån och söka att underkufva sina kamrater. Om någon sat- te sig till motvärn, uppstod en häftig kamp. Begge rivalerna simmade då utomordent- ligt hastigt bredvid hvarandra, beto efter hvarandra och sökte att såra hvarandra med de uppresta taggarna. Så fortsattes striden flera minuter. Hos den som slutligen seg- rade föregick en intressant förändring: för- ut en grönaktig och fläckig fisk, prålade han nu med de skönaste färger. Buk och underkäke blefvo starkt karmosinröda, och ryggen blef stundom isabellfärgad, dock vanligen skönt grön; hela det lilla djuret syntes lifvadt af kraft och mod. Stundom funnos flera sådana små tyranner i sam- ma så, och hvardera sökte försvara sitt gebiet samt afvärja infall af grannen; in- träffade ett sådant, uppkom en häftig strid 56 och den besegrade förlorade nästan i ögon- blicket hela sitt modiga skick; dess sköna färger bleknade, han blef åter fläckig och ful. Allt detta gäller blott om hannar; honorna hålla sig helt fredligt, synas feta, fulla af rom , antaga aldrig det glänsande färgspe- let och förföljas aldrig af hanarna. Dessa bita och sticka hvarandra stundom till döds. Kort före dödsstunden märker man ännu en gång det glänsande färgspelet som Hornstaggen förlorat sedan han blifvit be- segrad; dock synes det ej i så hög grad som förut. Nya Dr MicHaEeries har fortsatt sina beskrif- för i ningar öfver nya fiskar i Adriatiska haf- tiska Vet "). De här beskrifna äro: Scyphius hafvet, cultirostris. Seyphius skiljes från Syngna- thus genom brist på bröst- anal- och stjert- fenor, och har blott en ryggfena. Den nya arten kommer närmast Scyphius vio- Zaceus Risso. Syngnathus rhynchenus. Här följer en kritisk öfversigt af de enligt Risso i medelhafvet förekommande Lopho- branchie, hörande till slägtena Syngna- thus, Hippocampus och Scyphius. " Öfver generationen hos Mullus Gobio har Dr Prevost lemnat en beskrifning med figurer i Annales des sciences naturelles Febr., pag 165. Gäddans I Magazin of natural history berättas EA att under en tid af 41 år hade en hop gäd- 'dor i en fiskdam vuxit från 23 & stycket till 11 å 15 &; ja en af dem höll 191 &. ”) Isis 1830, III, p. 252. 57 Fiskdammen höll 21 acre i vidd och en bäck lopp derigenom. Dr Hancock har lemnat iakttagelserom Mu- öfver de Mugiles som förekomma vid ku- RR sten af Guiana samt öfver Engelska kustens | så kallade Grey Mullet ; tillika med an- märkningar öfver simblåsan och magen hos fiskarna "). Om man jemför den figur som Förf. lemnat, p. 132, öfver magen hos den Engelsk Grey Mullet , med den som Dr ScHAGERsTRÖM lemnat öfver den Svenska Mugil Cephalus 1 Vet. Acad. Handl. 1829 tab. IV, fig. 6, så finner man väl att de tillhöra fiskar af samma slägte, men visst icke af samma art. — Alla författare äfven Simblå- de nyaste uppgifva att makrillen saknar fun simblåsa; Dr Hancock påstår, att denna fisk : till och med har två simblåsor, som ligga öfver hvarandra och tätt under ryggraden. Äfven har han funnit simblåsa hos Pleuro- nectes ; och han tror att alla fiskar äga den, ehuru olika till läge och form. — Afhand- lingen förtjenar att läsas i sitt sammanhang. I Amerikanska tidningarna förekom- mer åter en berättelse om det gåtlika dju- Sjö- ret Sjöormen "). En Kapten DELAnp, som, ?"men med skonerten Eagle seglade från Turtle Rivier till Charlston, hade träffat denna gi- gantiska djurart, och ville med hela sin be- sättning edligen bestyrka sannfärdigheten af sin uppgift. Han beskrifver detta mon" strum såsom till kroppsformen liknande en ål, dock utan synbara fenor, och efter ut- ") Quaterly Journal Jan. March. 1830, p. 125. "") Jemf. Fror. Notiz. XXVII, p. 265. 58 seendet täckt med fjäll; ryggen full af le- der eller knölar, hufvudet och munnen lik- nande Alligatorns. Capten DeraAnp sköt en muskötkula på djuret på ett afstånd af 20—25 yards, hvilket hade den verkan att djuret i ögonblicket vände sig mot far- tyget och gaf det vid förbissimmandet 2—3 starka slag med stjerten. — Huru vida den- na berättelse är sann eller falsk, är ej möj- ligt att här afgöra; men oaktadt mycket fabelaktigt och öfverdrifvet blifvit berättadt om sjöormen, är det dock min fasta öf- vertygelse, att det i vissa trakter af haf- vet finnes ett ålformigt gigantiskt djur, som vi hittills endast känna genom sjöfarandes och fiskares ofullständiga bejättelsiss Jag skall framdeles på ett annat ställe anföra skälen för denna min öfvertygelse, och vill här blott anmärka, att man aldrig hört någon sjöorm omtalas i Östersjön, i Medel- hafvet eller vid det södra Europas kuster, der dock fiskare och sjöfarande lära vara lika så fördomfulla, som vid Norrige och Amerika, hvarest nämde djur säges visa sig nästan hvarje år. Vid Norrige visar det sig endast den hetaste tiden af året, i Juli och Augusti. Frågor Sir Wir. JaroineE har, i Edinburgh rörande new philosophical Journal Jan. Apr. 1830 sen, p. 358, uppgifvit en mängd frågor rörande Laxen, Laxöringen och en del smärre fi- skar, som af några anses för ungar till laxen, af andra för egna arter. Bestämda och rikti- ga svar på dessa frågor komma naturligt- vis att hafva ett stort inflytande på lax- fisket, hvilket i: England som i Sverige 59 mycket aftagit i sednare åren. Äfven för Naturhistorien äro dessa frågor af stor vigt. Rörande först Laxen, äro följande frågor framställda: 1:0 vid hvad ålder börjar laxen att leka? och hur ofta är det att förmoda att laxarna vandrat till och från bafvet, förr än de börjat deltaga i leken? 2:0 blif- va hannar och honor mogna vid en och samma ålder? och leka alla af samma ål- der ungefär vid samma årstid? 3:o vid hvad tid lemnar yngslet först strömmar- na? 4:o När återvända ungarna först till strömmarna? — 5:o hvilken storlek, vigt och utseende hafva ungarna då de först åter- vända från hafvet, och under hvilken be- nämning förekomma de då? 6:o hafva de hunnit så långt i mognad att de leka och fortplanta sig vid deras första återgång från hafvet, eller förr än andra flyttningen? 7:0 känner man någon fisk som kastar sin rom i förtid, innan han hunnit till full mognad? eller blir rommen qvar hos un- ga fiskar ända till dess de äro fullt mog- na för fortplantning? det vore vigtigt bå- de i ekonomiskt och vetenskapligt hänse- ende att dessa frågor äfven hos oss blefve besvarade. JAmEs Starck har anställt iakttagelserFärgför- öfver de färgförändringar, som fiskarna un- a dergå ). Resultatet häraf blef att då han fiskarna. satte fiskar i ett mörkt kärl, antogo de mycket af kärlets färg; och då de blefvo ") On changes observe colour of fishes. Edinb. mö philos. Journal July . . . Oct. 1830, p- 27. 60 släppta i ett hvitt becken, fingo de inom kort tid en blekt rödaktig färg och deras karakterer försvunno. Då de i kristallkärl utsattes för ljuset, undergingo de föga för- ändring. Om hör- Hr Cuvier och Dumerir hafva till Ve- selorga" tenskaps-Academien i Paris afgifvit berät- bos telse om en afhandling af BrEscHEt om fiskarna. öpselorganerna hos fiskarna =). Förf. börjar med att visa huru organerna för hörseln småningom modifieras hos de ver- tebrerade djuren; huru hos vissa fiskarter egna förhållanden äga rum mellan laby- rinthen och andra kroppsdelar, stundom indireet med det yttre, genom simblåsan. Prof. Weser i Leipzig var den förste som, i sin afhandling De aure et auditu homi- nis et animalium, Leips. 1820, visade, att simblåsan hos vissa fiskar stod i commu- nication med inre örat. Han har visat: 1:0 att simblåsan hos Sparus Salpa har framtill 2:ne blinda appendices, af hvilka hvardera är fästad vid en öppning i basis cranii, som är tillsluten genom en hinna, på hvilken saccus vestibuli hvilar; 2:0 att hos Sillen (Clupea Harengus) simblåsan framtill afgifver tvenne ganska smala rör, som intränga i basis eranii, utvidga sig der, grena sig i två, af hvilka hvardera slutas i 2:ne uppsvällningar (ampoules), omslut-: na af motsvarande utvidgningar i benen, och hvaraf den inre är större, den yttre +); Rapport sur un Memoire de M. /Brescner, sur les. organes de PFaudition des: poissons. Annales des sc. nat. Sept. 1830, 103. 61 mindre; samt att äfven in i dessa utvidg- ningar, intränger en liten production af saccus vestibuli, som således befinnes i contact med främre uppsvällningen af sim- blåsan, o. s. v. Hr BrEscHeETt har funnit samma organisation hos Clupea alosa. Han betraktar dessa tvenne caviteter såsom ana- loga med de tvenne afdelningar, hvari mammaliernas örtrumma (la caisse) ofta är delad; och de rör som leda från dessa ca- viteter till simblåsan, såsom Eustachiska tuber, ty sjelfva simblåsan bör, enligt BrescHET, genom den communication hon hos många fiskar har med magen, eller med oesophagus, betraktas som ett appen- dix till canalis alimentarius; och tuberna och örtrumman hos de högre djuren är ej annat än en production af samma kanal, som sträcker sig bort till labyrinthen &c. Af den stora complicationen, som finnes i örat hos arterna af slägtet Clupea, hade redan Weser sökt förklara det de gamla sagt om Clupea Finta, att hon är myc- ket känslig för musik och låter locka sig genom ljudet af instrument; Hr: BrREscHET slöt af samina organisation att dessa fiskar måste vara mycket rädda, och oupphörligt tvungna att vara på sin vakt mot sina fiender 7). 9 Denna undersökning öfver hörselorganerna "hos sillen, visar således en tillräcklig 'grund "till de fénomener, som länge varit kända, nemligen att det kilappt finnes Te KT som , så lätt skrämmes och bortjagas buller och '” lärm) som denna. DE som! tviflat på, erfa- renheten, derföre att théorién''skullé veder- Nytt sätt att förvara fiskar i ett mu- m. 62 Hr Frourens har författat en mycket intressant afhandling öfver mechanismen af respirationen hos fiskarna ). I Fror. Notiz. XXVI, p. 265 beskrif- ves ett nytt men ganska kostsamt sätt att förvara fiskar, så att de bibehålla sina na- turliga färger. Man bör sjelf fånga dem och de böra dödas i alkohol af 30 grader samt ligga deri i 6 dagar. De böra öpp- nas under magen genom en långsgående inskärning från bröstfenorna och snedt till venster; tarmarna böra rensas från sitt in- nehåll blott genom tryckning, och utan att taga dem ur kroppen. Härefter läggas fiskarna i annan alkohol af 18 grader, hvari de äfven ligga i 6 dagar. Äro fiskarna sto- ra läggas de på ett bräde och betäckas 8 timmar fullkomligt med salt. Sedan läg- gas de på en torr plats, utsättas om da- gen för verkan af solen och aktas om nat- ten för fuktighet. Derefter tvättas de väl lägga den; som menat att sillen ej kunde höra, derföre att hon ej hade yttre öröpp- ning, torde nu finna att hon verkligen äger en så beskaffad hörsel-apparat, att hon må- ste vara ganska känslig för alla ljud: Om man för 30 år sedan känt sillens inre: och yttre naturhistoria, lika väl som man nu känner den, och om man vid anordningen för fiskerierna velat utgå från så pålitliga grunder; skulle visserligen Sverige ännu i Bohus skärgård ägt det indrägtiga sillfisket, som genom oförståndig och kortsynt - vin- ningslystnad småningom minskades och slut- ligen 1808 alldeles upphörde. ") Experiences sur le mecanisme de la respi- ration des poissons. Annales des sc. nat. Maj 1830, p. 5. 63 från allt salt, och vecklas i linne, så att ej fjällen afrifvas. Derpå läggas de i al- kohol af 18 grader för att deri transpor- teras. Det kärl, hvari de skola transpor- teras, bör utvändigt öfverdragas med beck, och invändigt blifva väl aftvättadt med chlorkalk samt derefter med alkohol af 36 grader. Då fiskarna äro anlända till sin bestämmelseort, böra de förvaras 1 alko- hol af 23 grader. 64 Entomologie. Vinex. Redan länge har man bemödat sig att om små förklara huru Spindlarna kunna genom trå- fuse utspänna och fästa sin väf på betyd- gande iligt aflägsna punkter: huru de t. ex. kun- luften. na fästa den likt en hängande bro öfver en bäck, eller sträcka den mellan grenar- na af temligen vidt aflägsna träd. Man har sagt att de låta sina trådar drifvas med vinden i luften, och att dessa således fast- klibbas vid andra kroppar, samt att spin- deln sedan begagnar dem som en brygga, för att komma öfver det mellanliggande rummet. ListER och andra skriftställare hafva påstått, att spindlarna utkastade si- na klibbiga trådar med en viss kraft, hvar- igenom de fästades vid de punkter på hvil- ka de sigtat; att de derifrån åter utkasta- de andra trådar i åtskilliga riktningar, samt kunde på dessa röra sig uppåt och nedåt. Hr Virey har genom egen erfarenhet öfverty- gat sig, att små spindlar kunna fritt uppsti- ga i luften, utan att deri förut finnas några trådar för att bära dem, eller någon vind : för att föra dem; han har sett detta fenomen i tillsluten kammare och hvar och en kan (enligt hans försäkran) genom erfarenhet för- vissa sig om experimentets riktighet. För detta ändamål tager man unga individer af | Epeira Diadema (som är gul med en svart | punkt). Man kan sätta dem på handen och | med den andra handen hindra, att de icke falla till marken. Sedan de en liten stund | tvekat långsåt den tråd, som de börjat, | ser | | | 65 ser man dem först afvika från den per- pendikulära linien, och derpå göra en mer eller mindre obestämd ansträngning för att uppstiga snedt eller perpendikulärt i luf- ten. Man måste förut hafva öfvertygat sig, genom att röra handen rundt omkring dju- ret, att ingen annan tråd finnes än pd som är under spindeln och som ej är i stånd att bära honom. Man måste anstäl- la experimentet i ett tillslutet rum, der den mycket stilla luften ej kan få någon skak- ning och der man kan vara säker att in- gen tråd af en annan spindel kan hjelpa honom. För mera säkerhet skull, bär man spindlarne utifrån in i rummet 1 små till- slutna flaskor. På detta sätt har Hr Virey ofta gjort dessa försök i närvaro af flera personer och med spindlar af åtskillig art. De större röra sig med en så hastig an- strängning, att man ej rätt kan undersöka, huru och på hvad sätt de försvinna; de smärre deremot aflägsna sig med mindre snabbhet, och man kan röra handen fram- om dem för att öfvertyga sig, om det fin- nes någon för dem utkastad tråd, eller, om de, som modiga luftseglare, utan stöd fly- ga bort, och hvarom Hr Virey öfvertygat sig. Hr Vmey har funnit det sannolikast, att det medel, hvarmed dessa insekter sti- ga uppåt i luften, är deras 8 fötter, med hvilka de liksom simma i luften. Han tror att dessa fötter nära vid hvarandra sittande, roende samtidigt 4 och 4 på hvar- dera sidan, slå i luften liksom vingar, och kunna således ganska väl lyfta Ar lilla Pr. Nilssons Arsb, 1837. 66 lätta djuret. Detta förklaringssätt synes här vara det enda möjliga. För öfrigt är den utomordentliga snabbheten, den otro- liga skickligheten i fötternas vibration, lik- som vingarnas svängning hos vissa foglar och hos de tvåvingade insekterna, som sväf- va i luften, orsaken att man ej alltid så noga kan skilja deras rörelser. — Åtskilli- ga större och mindre diptera hafva ej läng- re eller bredare vingar än dessa förenade fötter på hvardera sidan af spindeln, och Pterophorerna hafva vingar som äro lika så delade, som om det vore ben. — Såle- des tror Hr Virey, att de spinnande Ara- neiderna förmå röra sig i luften med be- nens rörelser, liksom foglarna och insekter- na med vingarnas; och han erinrar derom, att vingarna och fenorna hos de mamma- lier, foglar och fiskar, som kunna flyga, ej äro annat än -modificationer af fötterna. Naturen modifierar således organismerna efter de förrättningar, som hon tilldelat dem =). Jon BrAcKwWair har skrifvit en be- rättelse öfver det sätt hvarpå de geometri- : ske spindlarna bygga sina nät ""), — Förf. ningen till Entomologien, samt tillägger de resultat, sor han härntat från sina egna | undersökningar. Dessa spindlar uppställa +) Bulletin des sc. natur. Octobre 1829, p. 130. Fror. Notiz. XXVI, p. 257. ++) On the manner in which the geometric Spi- ders construct their nets. Zoological Jour- nal, XVIII, p. 181. 6 vanligen sitt nät i en sned eller nära ver- tikal riktning, och fästa det vid träd, stjel- kar, växter, byggnader o. s. v. på såda- na ställen der de insekter på hvilka de anställa jagt, finnas i mängd. Sedan spindeln valt en passande plats, är vanligen dess första operation att med trådar instänga en area af likgiltig figur. Dessa gränslinier stärker han genom några få andra; och gifver dem slutligen sin erforderliga grad af spänning derigenom, att han vid dem fäster talrike smärre trådar 1 olika riktnin- gar. Derefter börjar han fylla conturerna; han drager först en lina tvärs öfver, och derpå en från dennas midt till periferien. Härifrån vänder han tillbaka till centren med en annan, som förenar sig med den förra; på detta sätt bildar han kring 20— 30 radier, bestående af dubbla linier, di- vergerande från centren till periferien och gifvande nätet utseende af ett hjul. 'Der- efter går hän till centren, vänder sig der omkring och rycker med foten på hvarje för att försäkra sig om dess styrka; han söndersliter dem, som synas odugliga och sätter andra i stället. Derefter gör han en spirallinia kring nätets center och låter den sedan sträcka sig ut till periferien, hvar- undet den skär radierna, till hvilka den är fästad. Några af dess omvridningar som äro närmast centern, ligga hvarandra myc- ket närmare än de, som äro mer aflägs- nade derifrån. Denna spirallinia tjenar som ett slags ställning för spindeln att gå på, och äfven att hålla radierna behörigen spän- da under hennes följande förrättningar. 68 Denna så väl som radierna och marginal- linierna äro bildade af silke, som ej klib- bar vid; men en spirallinia blir nu spun- nen från periferien rundt om centern, som kan anses för den mest vigtiga del af nä- tet. Den består af en fin tråd, tätt be- lagd med små dagglika kulor, som lätt skiljas från hvarandra, om man sträcker den elastiska tråd, hvarpå de sitta. De äro, i sanning, små kulor af segt gummi, hvarom man kan öfvertyga sig derigenom, att de hänga vid fingret och qvarhålla dam, som faller på nätet, under det att de andra trådarna förblifva rena. Endast dessa klibbiga trådar qvarhålla de insekter, som flyga på nätet; och då de förlora sin klibbande egenskap genom luftens inverkan, behöfves att de ofta förnyas, hvilket också icke försummas af spindeln, och som be- visar ett fullkomligt medvetande om dess nödvändighet, o. s. v. — Denna uppsats förtjenar att läsas hel och hållen i sitt sammanhang. Hr LAcorpbArre, som en längre tid up- pehållit sig i södra Amerika, har skrifvit en afhandling öfver de der förekommande skalbaggars lefnadssätt "). Förf. menar att, vid uppgörandet af en entomologisk geo- graphie, man ej borde bestämma de första gränserna efter klimatet, utan efter lan- dets och jordmånens beskaffenhet: om det ”) Memoire sur les habitudes des insectes 'colé- optéres de PAmerique meridionale; par La- CORDAIRE. Annales des sc. nat. Juin 1830, Pp. 185. Juli, p. 241. Oct. 149 69 är slätt, öppet och sandigt, eller bergigt, skogbeväxt och fuktigt. I 2&qvatorialtrak- terna i det sandiga och torra Afrika haf- va Melasomerna öfverhand; i det östra Ame- rika, som är betäckt med omätliga skogar, hvilka bibehålla en ständig fuktighet, äro deremot de växtätande insekterna de här- skande; i Chili och Peru återfinner man Afrikas jordmån och Melasomer. Brasili- en har blott två årstider: den torra då so- len är i norra hemisferen, och den regni- ga då hon är 1 den södra. Thermometern sjunker aldrig under 16 gr. och ändå för- svinna insekterna nästaån helt och hållet under den torra årstiden, d. v. s. i måna- derna Juni, Juli och Augusti. Förf. tror att detta har sin grund icke i temperatu- ren, utan i vegetationen, som under den- na årstid är torr och otjenlig till födoäm- ne för insekterna. Vid början och slutet af den regniga årstiden finnas det största antal af insekter. — Äfven denna afhand- ling förtjenar att läsas i sitt sammanhang; men den är för vidlyftig att här intagas. Sedan Hrr Aupouvin och MiLnE EDWARDS Minne under en längre tid gjort Crustaceernas ana- Noni tomi och physiologi till föremål för ett ge- sökning mensamt grundligt och träget studium; öfver hafva de nu, sedan dessa arbeten blifvit cea am- fulländade, beslutat, att hvar för sig utar-Pbipoda. beta monographier rörande dessa djurs yt- tre karakterer och indelning, eller den egent- ligen zoologiska delen af deras historia. MirseE Epwaros har börjat denna tilläm- nade series af monographier med en af- handling angående Crustacea amphipo- 70 da 5): Förf. lemnar först en synoptisk ta- bell öfver Crustaceernas hela klass, som ban indelar i 11 ordningar, af hvilka Am- phipoderna utgöra den g:de. Derefter gif- ver han fullständigare karakterer öfver den- na ordning, som han indelar i 2:ne fami- lier Crevettines och Hyperines. Familien Crevettines indelas i 2:ne tribus: Sauteurs och Marcheurs. Les Sauteurs delas i slägtena Orche- stia LescH; Talitrus LatrR., Lysianassa Epw., Gammarus FARR., Amphithoe LEAcH., Isea Evw. och Leucothoe LescH. — Les Marcheurs delas i slägtena FEricthonius Epw., 4tylus Lracu., Unciola Say., Ce- rapus Sayv., Podocerus LracH; och Coro- phia LeacH. Familien Hyperines indelas i följande slägten: Fibilia Evw., Hyperia Lar., Phorius Evw., Lestrigonus Epbw., Daira Evw., Themisto Gveris; Dactylo- cera Latr., Anchylomera Evw., Phroni- ma Latr., Typhis Bisso; och Oxycepha- lus Evw. — Äfven arterna af hvarje släg- te anföras; och deras specifika karakterer ligga i slägtenas wunderafdelningar. Utom dessa anföras äfven arternas synonymi och till slut meddelas figurer öfver dessa skal- djurs olika kroppsdelar. RATHKE Af D:r Rarnres förträffliga afhandling Teaaodiäber die Bildung und Entwickelung des j Flusskrebsen (Leipzig 1829) finnes ett ut- | ") Extrait de recherches pour servir å Vhistoi- / re naturelle des Crustacés amphipodes, par Minne Epwarpns. Annales des sc. nat. Aout / 1830, p. 353. drag infördt i Annales des sciences natu- relles , Aout 1830, p. 442, upplyst med en mängd plancher. Jomn FreminG har beskrifvit 2:ne ar-4stacilla ter af slägtet Astacilla, COorRbinEr; den enar, sync. från ostkusten af Skottland, under namn = - af Åstacilla longicornis: ”det fjerde seg- mentet intager en tredjedel ks kroppens längd; ändleden af antennerna bestående af tre ringar”. Den andra från polarhaf- ven, under namn af Astacilla Baffini: ”det fjerde segmentet af kroppen, dubbelt så långt som det tredje; ändleden af an- tennerna bestående af vid pass tolf ringar.” Det är denna sistnämda, som 1 Regne ani- mal 4, p- 149 kallas Ärcturus tubercula- tus , och förut af SazinE blifvit kallad Ido- tea Baffini. (Quaterly Journal of science. January — March 1830, pag. 104). Litteratur: Description des genres Glau- cothoe, Sicyonie, Sergeste et Acete; par MirnE EowaArnos; Annales des sc. nat. Mars, p. 333. — Memoire sur une desposition particuliere de Vappareil branchial chez les Crustaceés; par MinsE Epbwarpns. An- nales des sc. nat. April, p. 451. — Com- parative Ånatomie of the thorax in win- ged Insects. Zool. Journ. XVIII, p. 145. tiber den Borkenkäfer Isis 1830 II, p. 313. — Oestrus Equi (anatomie af Lar- ven) Isis VII, p. 555. — Apus cancri- formis ibid. 685. — Hepiolus hectus ibid. 18. — Memoire pour servir å Phistoire naturelle des Cryptocephales et des 'Ciy- thres; par G. GesÉ. Annales des sc. nat. Juin 1830, p. 143. Charactéres des gen- 72 res etablis dans la tribu des Noctuelides (Noctue Lin.) par TrertscHKE. Annales des sc. Juin., p. 160. — Bombyx de YF'Hiera- cium 1 c. Aout p. 473. Fortgesetzte Un- tersuchungen tber das System des Kreis- laufes bey den Crustaceen von D:r Lunp und D:r ScHurtz. Isis XII, p. 1222. — Orthoptera Berolinensia; Auct. RB: A. Phi- lippi, Berolini 1830. 23 Malacologie, Helminthologie OSV: Baron Cuvier har med sin alldeles Cuvier egna klarhet och grundlighet, anställt enjn ne jemförelse mellan organernas form och lä-i Sya ge hos en Cephalopode och ett Vertebrat ). fbalopo- Anledningen till denna intressanta uppsats, derna. som är åtföljd af ett par teckningar, grof- va men fullkomligt svarande mot ända- målet, var den att Hr GzEorfrror S:t Hi- LAIRE hade i Academien afgifvit ett yttran- de öfver en afhandling af 2:ne unga na- turhistorici om organisationen hos Mollu- skerna , hvari de sökt bevisa att Mollusker- nas och i synnerhet Cephalopadernas or- ganisation icke väsendtligt skilde sig från vertebraternes, och att det vore lätt, med tillhjelp af några suppositioner, att hos dem återfinna alla de organer som ka- rakterisera mammalierna och foglarna "), Hr Georfrov tog detta tillfälle i akt för att försäkra att denna nya åsigt helt och hållet vederlade allt hvad Cuvier sagt om skillnaden mellan Molusker och Vertebra- ter: han gick till och med så långt, att han påstod, att zoologien hittills icke haft någon solid grund, att hon blott varit ett hus bygdt på sand, och att dess enda hä- danefter orubliga grundval vore en säker ") Considerations sur les Mollusques, et en par- ticulier sur les Cephalopodes. Annales des Sciences Natur. Mars 1830, p. 241. "") Revue bibliogr., p. 17. 74 princip, som han kallade unité de com- position och unité de plan. Hr Cuvier söker först att riktigt bestämma uttrycken plan och composition, och visar, att om man toge Hr GzEorrrovs princip efter orden skulle den betyda att alla djur bestode af sam- ma organer ; arrangerade på samma sätt , hvilket vore den uppenbaraste orimlighet man kunde yrka. Uttrycken måste såle- des vara figurliga och unite de plan bety- da ressemblance plus ou moins grande de plan , det är den enda sunda mening de kunna imnebära. Men tagas de så, inne- fatta de visst ingen ny grundval för zoo- logien, utan en så gammal, att vetenska- pen derpå varit bygd allt sedan Aristote- lis tid. Denna grundval hafva alla sanna naturforskare och Cuvier - mer än någon annan utvidgat; han har mer än någon an- nan visat hvari djurrikets alster, till sin organisation öfverensstämma, hvari de skil- ja sig. Men han anser dock icke den näm- de grundvalen för den enda; tvertom är den subordinerad under en annan, vida högre och vida rikare, nemligen [le prin- cipe des conditions d existence, hvarmed Cuvier förstår delarnas afpassande efter hvarandra i:en djurorganism och deras samverkan för den röl, som djuret blif- vit bestämdt att spela i naturen. Detta är den egentligen philosophiska principen, från hvilken möjligheten af vissa likheter och omöjligheten af andra bärleder sig; detta är den förnuftiga principen, hvari- från den om: analogier' i. plan - och sam- mansättning härflyter, och: hvari han tilli- 25 ka finner dessa gränser, som man nu vill misskänna. Om vi ej misstaga oss, är det just denna principe des conditions dexi- stence , som vägledt Cuvier i sina utmärkt lyckade bemödanden att hopsamla och sam- mansätta spillrorna efter längesedan för- gångna djurorganismer. | De nämde två unga naturforskarne ha- de sagt, att om man tog ett vertebreradt djur och böjde det i trakten af nafveln tillbaka så att bäckenet kom att ligga bak nacken o. s. v., så skulle alla inre partier komma att ligga i samma förhållande till hvarandra, som hos Cephalopoderna, och att följaktligen de inre partierna hos Ce- phalopoderne ligga liksom hos ett sålunda böjdt vertebrat. För att rätt handgripligt visa den stora orimligheten af detta påstå- ende, har Cuvier gifvit figur af ett således böjdt vertebrat samt af en Cephalopod. Häraf kan hvar och en se, att många par- tier ej blott icke ligga på samma ställe, utan just på ett motsatt. Större öfverens- stämmelse skulle finnas om man böjde dju- ret framåt i ställe för bakåt; men äfven denna jemförelse sloge alldeles icke ut till den nya principens fördel. Cuvier visar att en stor del organer som funnos hos Ver- tebratet, saknas alldeles hos ' Mollusken, och tvertom "'). ") På detta sätt börjades en strid mellan näm- de lärda om deras olika theorier i den zoo- logiska vetenskapen, hvarunder Cuvier hade tillfälle att ådagalägga sin omfattande lärdom, sin utmärkta skarpsinnighet och sin makalö- sa redighet och bleshats Gzrorrrovr utvecklar SANDER Ranc's handbok öfver Mollu- skerna. 76 SanpeER RBanc's Manuel de Vhistoire na- turelle des Mollusques et de leurs coquil- les , som jag ännu icke sett, har med myc- ket beröm blifvit recenserad af Baron Ferussac i Bulletin des sciences naturel- Zes, Janvier 1830, p. 171. Han yttrar sig derom: denna lilla handbok är utan motsägelse, af alla generella verk om Mol- luskerna och deras skal, det som bäst fram- ställer vetenskapens tillstånd och resulta- terna af de efterhand gjorda upptäckter, som fullbordat föregående arbeten. Då denna bok är författad med noggranhet och med alla de hjelpmedel som under- stödde Hr Rancs brinnande håg, och som han, utom sina egna iakttagelser, kunnat hämta i en stad sådan som Paris; så upp- fyller detta arbete verkligen sin bestäm- melse; det är ett Genera Molluscorum, som bör ägas af hvar och en, som sysselsätter sig med denna vackra del af vetenskapen. Hr RaAnc, som är officer vid Franska ma- rinen har författat denna bok i synnerhet för sina kamrater, hos hvilka smaken för naturhistoriska undersökningar under några år gjort så stora och så nyttiga framsteg. Detta arbete är äfven med mycket be- röm anmäldt i Revue bibliographique. Jany. 1830, p. 9. — Det innehåller fullständi- ga karakterer öfver alla genera; men intet species är beskrifvet. Förf. har hufvud- äfven sin lärdom och synes i sina uppsatser ådagalägga att han dragit fördel af den ty- ska natur-philosophiska litteraturen. (Se An- nales des sciences och Revue bibliographique för Mars och April 1830). 71 sakligen begagnat Cuviers classification med några inskränkningar och några ändringar; så har han t. ex. förenat Brachiopoda med Acephala, och deraf bildat 1:sta ordningen af denna klass o. s. v.; af LaAmaArcK har han lånat flera familier, af FErrRussac un- derordnade afdelningar och af BLrAINVILLE karakterer för flera genera. Utom dessa lån, gjorda med urval, innehåller arbetet många nya iakttagelser, och det är i syn- nerhet bland Pteropoderna som man fins ner en mängd deraf. En Hr Pirase har lemnat en berättel- Bläck- se om det ovanliga och indrägtiga Bläck- Ps fisk-fiskeri, som drifves på kusten af New i New Foundland. Det är den art som Förf. kal- reg la Loligo piscatorum. Den förekommer i stor mängd, men på olika tider vid olika kuster; t. ex. vid St. Pierre i Juli, vid södra kusterna af New Foundland blott i Augusti och i Bonne Bay först i Septem- ber. Deras vidsträckta stimmar visa ett besynnerligt utseende derigenom, att de hålla sig så tätt sammans. Då de nalkas äro hundradetals fartyg” tillreds att taga dem. Ett cylinderformigt glänsande bly- stycke, hvars ena ända är omgifven af en mängd fiskkrokar, användes som bete. Då de inträffa i stort antal, kan en person ta- ga tusende på en timme. Vid dehna års- tid är hafvet vid kusten 'af St. Pierre be- täckt af 400 till 500 Engelska och Fran- ska skepp, som fiska Bläckfisk. Bläckfisken ätes ibland, men egéöntliga afsigten med dess fångande är att sedän begagna den till bete för Torsk och annan fisk, som 28 derefter infinner sig vid kusten. I 1:sta Vol: af New Philos. Journal finnes en in- tressant berättelse om Bläckfisken såsom bete på Torskfisket vid Newfoundland. (New Philos. Journal January — April F83074p:1305) Landt- L. Guvinvpine har lemnat en underrät- Häcken telse, som visar att landtsnäckor låta trans- transpor-portera sig lefvande på långa afstånd. Han teras lef-hade från en vän på Virgin Island fått sig vande på d d långa tillsänd Macroceramus signatus (en landt- afstånd. snäcka som står nära Bulimus) imlagd i sågspån och den anlände lefvande till ho- NANA Sh nom i England ” Pupina, ViGnaArRD har seg ett nytt snäck- snia. slägte, som han kallar Pupina. Den art slägte. han känner liknar en Pupa eller en myc- +) Under min resa i Norrige 1816, hörde jag åtskilliga äldre fiskare i Helgeland och Salten berätta att talrika skaror af Bläckfiskar for> dom visat sig äfven vid deras kuster, och att de stundom efter en stark storm lågo uppvräkta i stor mängd på stranden, der de öfvergingo till förruttnelse och förorsakade en besvärlig stank: På flera år hade ingen enda visat sig; också hade Springare och åt- skilliga fisksorter, som följde dem; alldeles uteblifvit. "”) Härvid får jag anmärka, att jag ofta efter längre tids förlopp funnit sådana Landtsnäc- kor lefvande, som blifvit transporterade lång väg, inlagda i blår, bomull o. s. v. Bästa sättet att undersöka om de lefva, och för- må dem att krypa fram, har jag funnit va- ra, att lägga dem under en glasklocka, un- der hvilken man äfven ställt ett glas vatten, Och hvarvid man höjer temperaturen så att i rummet under klockan utvecklas ljumma vattenångor. 79 ket liten Bulimus. Slägtet karakteriseras på följande sätt: Coquillee turbineé, ovale; ouverture profondement fendue, columel- le recourbee , tronquee. — ViGsaro kän- ner ej mer än en art deraf, och denna kallar han Pupina Keradrini; den är från nya Guinea och håller ej 3 linier i längd. (Annales des sc. nat. Dec. 1829, p- 439): I 3:dje häftet af Zoological Journal ; Caryo- p- 481, förekommer en intressant afhand= Phylla ling af pE 1A Becne öfver lefnadssättet hosEngland: en Caryophyllia från Tor Bay i Dovon- shire. Denna Cariophyllia har Broperir beskrifvit som en ny art under namn af Car. Smithiä. D:r FreminG förklarade i New. philos. Journ. Dec. 1829, att denna art ej vore ny utan af honom redan fjor- ton år förut beskrifven i Memoirs of the Wernerian Society. Broperir svarar ")» att FreminG väl både i nämde memoirer och i sina Britisch animals beskrifvit en En- gelsk Caryrophyllia; men under namn af C. Cyathus Lam. Antingen är det således na samma art som den Hr Broptrir be- skrifvit, eller ock bar Hr FrEminG missta- git sig vid benämningen och bortblandat en ny art under ett gammalt namn. Förr än det blir utrönt om Car. Cyathus FrEms är identisk med Carroph. Smithii Bron: eller derifrån skild, vet man således icke om i Englands haf finnas en eller två ar- ter af detta märkvärdiga slägte. (Jemf. Zool. Journ. XVIII, p. 268): | ”) New philos. Journ. Jan. — Apr. 1830, p- 313, 80 PE BerkKeELEY har lemnat underrättelser i om Ancylus. Nya actinier af anledning af Gurpincs beskrifning af An- cylus. Denna snäcka hörer till Lymneade och står nära Phrsa. Djuret är herma- phrodit; det har en retractil penis vid ba- sis af venstra tentaclen. Pulmonär-cavite- ten, liksom den hos Physa, ligger på ven- stra sidan &c. — Det öfverensstämmer när- mast med Physa derigenom att det är en testa sinistrorsa o. s. v. (Zool. Journ. XVIII, p. 270). Doctor Irmoni från Finland har till Tyska Naturforskarnes Församling i Hei- Iron. delberg ingifvit ganska intressanta bidrag till Actiniernas naturhistoria "). Hr Iv- mMonI hade i Mars månad 1829 funnit vid Triest tvenne till familien Actinia hörande stråldjur, hvilka, hittills af ingen blifvit beskrifna. Af det ena gifver han följande generiska karakter: Corpus elongatum, li- berum, cylindricum, inferne obtusiuscule terminatum ; ore supero simplici, tentacu- lis numerosis circumdato. — Efter utför- ligare så väl yttre som anatomisk beskrif- ning, omtalar Förf. dess lefnadssätt samt bestämmer det att höra till slägtet Cereus Oxen, hvaraf det utgör en ny art, som Förf. kallar C. cupreus och hvaraf han lemnar följande Diagnos: C. corpore cup- reo, ore aurantio , tentaculis exterioribus viridi flavis , interioribus viridibus. Det andra Stråldjuret är en ÅActinia som Hr Irmowm kallar Act. clavata. Af begge +) Isis V—VII 1830, p. 694. 81 begge lemnas upplysande figurer. (Isis L cec. Tab. VIL Man skulle tycka att snölinien, ellerDjur som den höjd, der vattnet upphör att finnas i flytande form, borde vara gränsen för allt animaliskt och vegetabiliskt lif; men så- dant är icke förhållandet. Man erinrar sig, att den s. k. röda snön, som under några år utgjort ett mod-ämne för botanisternas afhandlingar, är färgad af en växt, som uppkommer och utvecklar sig i sjelfva snö- drifvan. Jag har haft tillfälle att se röd snö på åtskilliga ställen på Norrska fjäll- ryggen, der den fläcktals förekommer. Den finnes aldrig bland nyfallen snö, utan vi- sar sig först sedan snön legat några måna- der, då det röda ämnet småningom spri- der sig deri, från den äldre snö som ligger under. På detta sätt uppkommer, utveck- lar sig och frodas vegetabiliskt lif i sjelfva drifvan: det synes derföre ej otänkbart att äfven animaliska organismer skulle deri kunna uppkomma och utveckla sig. Hit- tills hade wvi likväl ej någon iakttagelse, häröfver. D:r MuzreE har beskrifvit en så- dan i D:r SirtimmaAns Journal. Han berät- tar att i den snö, som under vintern le- gat i hans iskällare, och som under hetaste sommaren upptinades till dricksvatten, fun- nos hundratals lefvande småkräk, så små att de knappt märktes af blotta ögat, men under mikroskopet befunnos de vara cru- stacéer. Mig synes det dock troligast att dessa crustaceer funnits i den is, som legat öfver snön i Hr Mures iskällare, och att Pr, Nilssons Arsb, 1837. 6 efva i snö. 32 de åter fått lif då denna is upplöstes till vatten, samt med detta kommit ned bland den underliggande snön. Anmärkningsvärdt är dock detta factum, såsom ett nytt be- vis för de mikroskopiska djurens stora vi- vacitet. Bimene Då jag nämner de mikroskopiska dju- serc omren, bör jag ej glömma att omtala de märk- organisa- .. 4: sä SA De LSE z tionen Värdiga undersökningar öfver Infusions-dju- hos Infu-ren, som Professor EmrREnsErRG i Berlin un- SIONS- - be p djuren. der året anställt, i synnerhet som dessa undersökningar leda till de vigtigaste re- sultater ej blott för physiologien, utan äf- ven för den systematiska delen af zoolo- gien =). Äfven den så kallade generatio equivoca har, genom dessa mikroskopiska iakttagelser, blifvit betydligt inskränkt om ej helt och hållet upphäfven. Hr EHRrREN- BERG har påhittat den ingeniösa methoden att använda färgade organiska -substancer, som födoämnen för de infusions-djur, han ville undersöka. Härigenom har han i de pellucida, små djuren kunnat noga iakttaga formen och structuren af de nutritions-or- ganer, som under hans observationsförsök blifvit med de nämda födoämnena uppfyll- da. — Man hade antagit, att det fanns en gräns för organisationen, och att denna gräns låg inom observationens fält; man hade antagit zoologiska monader af iz135 tum 12000 eller iz555 till 255 linia och kallade dem samt och. synnerligen materiahier till djur= riket, i hvilkas förening: all tillväxt och +) Ueber die organisation der Infusions-Tierchen. Isis 1830, VIII, p. 7538. 83 alstring hade sin grund: man utsträckte denna lära äfven till växtriket; och efter de nyaste iakttagelser af Brown, skulle det gifvas moleculer eller atomer af ;3s335 tum eller ;z55 linia, hvilka man skulle finna lika hos samtliga organiska och oorganiska naturkroppar. Denna hypothes har Hr EHRENBERG på det mest evidenta sätt ve- derlagt: han har funnit kroppar af en vi- da mindre dimension fullkomligt organise- rade. Han har funnit, att infusions-djuret Monas termo, hvars storlek är +:;55 linia, har 4 ventriklar, hvardera af sgoö linia: han har funnit, att de unga infusions-dju- ren i ovarierna förhålla sig till moderdju- ret som 1 tll 40; således måste det fin- nas unga monader, som ej hålla mer än 24 linia i diameter och äfven dessa må- ste hafva sina ventriklar, som ej kunna va- ra mer än ;-t-> linia. Då man nu be- va sina organiserade parietes, sina vasa ab- sorbentia o. s. v., så finner man lätt, att om ej organisationen hos de organiska krop- parna är oändlig, obegränsad, hvilket är det troligaste, så ligger dess gräns åtmin- stone långt utom gränsen för vår observa- tions och fattningsförmåga. S Det förtjenar anmärkas att Hr EnmrEn- BERG upptäckt och beskrifvit hos dessa mi- kroskopiska djur, ej blott nutritions och generations-organer, utan äfven nervsystem. Till och med har han funnit 2:ne syn- nerver, hvilka slutas i ögon, som äro för- sedda med rödt pigment. — En så com- plicerad organisation hos infusionsdjuren hade man hittills icke ens anat. — Utom 34 dessa i physiologiskt afseende märkvärdiga upptäckter, har EHRENBERG äfven kommit till vigtiga resultat för infusions-djurens systematik. Genom sin fintlighet att skaf- fa dessa djur färgade födoämnen, hvilka de under hans ögon förtärde, har han va- rit i tillfälle att göra många vigtiga iakt- tagelser, af hvilka jag här vill omnämna ett par: han har bevisat t. ex. att Märrers Monas Lens kallas så, blott i fasttiden då hon ej har någon föda 1 ventriklarna; har hon ätit något, så var hon hos Märrer en annan art, och kallades Monasatomus. Hr Bory pE st. Vincent gick än längre, ty han satte de mätta i en högre rang i släg- tet Ophthalmoplanis och utmärkte magen, som ett öga; de hungriga lemnade han qvar i slägtet Monas. — Hr EHRENBERG har fun- nit att 12 Möllerska arter af slägtet Vorti- cella blott äro olika tillstånd af ett och samma 13:de djur, och af detta äro, af nya- re zoologer, bildade sex olika genera, som alla blott äro olika tillstånd af Vorticella Conwvallaria o. s. Vv. — Af denna korta öf- versigt torde man finna att Hr EHRENBERGS afhandling utgör det märkvärdigaste, som någonsin i denna del af vetenskapen ut- kommit. Litterature: Mollusca of great Britain, Lis; Tranact. XVI. 2, p. 323. — Holothuria tubulosa Fror. Notiz. XNXNVII, p. 17. — Fragment d'un Mollusque inconnu presumé étre de Nautilus pompilius. Octostoma , ett nytt Genus af Intestinal maskar. Fror. XXVII, p. 26. — Bau und Lebensart der Planarien. Isis 2, p. 169. — D:o af Baer 1. .c., p- 315. 35 Fornverldens Fauna. Den mening synes mer bekräfta sig att flera djurarter öfverlefvat den sista sto- ra katastrof, som jorden undergått. (Jemf. förra Årsber. sid, 100). I de lösa jordla- ger, som tydligen härleda sig från nämde period, träffar man lemningar af sådana djur, som ännu finnas lefvande, blandade med sådana som längesedan försvunnit. Deremot erbjuda sig flera data, som åda- galägga att djurarter, som bevisligen lefvat inom historiens tid, och blott några få sekler före oss, nu mera till alla sina in- divider äro utdöda. Årets litterära alster hafva härpå lemnat ett par märkvärdiga bevis. Doctor HiszerTtT har i en intressant af- Beyis att handling sökt bevisa, att den fossila, Irr- ers ländska Eigen (Cervus euryceros A1DprRov.) Pela icke blott lefvat sedan menniskor funnitsY?t inom på jorden, utan till och med ända tillens tid. medlet af 16:de århundradet "). Författaren söker ådagalägga, att: 1:0 Cervus euryceros var samtidig med den nu i Europa utdöda Elefanten, Rhinoceros, Flodhästen, Hyanan och åtskilliga andra djur. Härvid åberopas Cuviers uppgift (i Ossem. Foss. IV.), att man i kanalen vid Ourcq funnit alldeles på samma ställe, ben af Elefanter och af ifrågavarande hjortart; 2:0 Cervus euryceros var samtidig med Europas första mennisko-invånare. Härvid anföres Prof. Gorpruss's uppgift, att man i ”) Edinb. Journ. of Science, Apr. 1830, p. 321. 86 Storhertigdömet Cleve - funnit benlemnin- gar af detta djur på betydligt djup, isam- ma lager, hvari urnor och stenyxor blif- vit funna; samt att man i Lancashire fun- nit nämde hjortart begrafven i en torf- bädd af samma beskaffenhet som den, hvar- ur groft arbetade båtar i granskapet blif- vit framdragna. Äfven anföres, såsom 'be- vis på denna djurarts tillvarelse på jorden sedan menniskors tillkomst, att i Vet. So- cietetens samling 1 Dublin förvaras ett ref- ben af Cervus euryceros, som har en oval öppning på yttre sidan intryckt, på inre omgifven af callus och tydligen förorsakad genom ett spetsigt instrument, troligen en pil, hvilken ej gått så djupt att han dödat djuret. — Äfven tyckes följande öfverens- stämmelse förtjena uppmärksamhet: His- BERT visar (efter WmHITTAKER), att de gamla Brittiska jägrarne kallade denna djur- art Segh, och Gorpruss har sökt bevisa att Schelch i Lied der Liebetungen var Cer- Vvus euryceros; samma ord Schelch öfver- sätter BuscHineo med Brandhirsch och den- na djurart säges vara större än den vanli- ga kronhjorten (Desmar.), och hafva långa, lurfviga hår på halsen, samt uppehålla sig i Böhmens skogar. BEcHstEIn, som i sin Naturgesch. Deutschl. I. p. 458, meddelar denna uppgift, har säkert tagit den hos någon äldre Förf. — I följd af epithetet grimmer i Lied der Liebelungen var Schelch ett farligt djur att angripa; detsamma be- rättas om Brandhirsch; och Harr har an- märkt, om Cervus euryceros, att man kan sluta af de kraftiga muskelfästen på de 87 breda halsvertebrerna och af längden på den häfvel, som hornen bildade, att dju- ret kunde röra de sistnämde med en för hvarje fiende farlig styrka. Samma Förf. anmärker ock, att hornens riktning åt si- dorna är så stark, att de yttersta spetsarna deraf kunnat syängas öfver djurets aflägs- naste kroppsdelar, då det försvarade sig. Allt detta sammanlagdt gifver anled- ning förmoda att Cervus euryceros lefvat sedan menniskor tillkommit på jorden; men D:r HisserRts förmodan att djuret lefvat ännu 1550, grundar sig endast och alle- nast på missförstånd af ett ställe i Män- steERi Cosmographia uwuniversalis. De två figurer hos MänstErus, som HiBBERT anser tillhöra Cervus euryceros (och som han copierat i sin afhandling), tillhöra i sjelfva verket, ingen annan djurart än Cervus Dama Liss., och i margen kallas de också Dame. Deremot den text och beskrifning, som HieseRrt tillägger Cervus euryceros, tillhör följande figur eller Cervus Alces Lin. Hos Mänssterus finnes på nämde stäl- le intet enda ord eller streck, som kan läm- pas på Cervus euryceros. Det andra beviset för en utdöd djur- Ben af art, som lefvat inom historiens tid, lem-Yrän Ile nar oss den gigantiska fogel, som är känd de under namn af Dront eller Didus inep- eirdnce, tus Linn. Man erinrar sig af historien, att då Holländarne år 1598 upptäckte ön Ile de France, funno de derstädes en fogel af stor växt och besynnerlig skapnad. +De beskrif- va honom på följande sätt: kroppen vär 85 undersättsig och betäckt med gråaktiga, mju- ka fjädrar, vingarna voro små och försed- da ej med flygpennor, utan med mjuka fjädrar, nästan som hos Strutsen, och på länden stod äfven en fjäderbuske af krusi- ga fjädrar. Benen voro korta, tjocka och försedda med fyra tår. Hufvudet var stort; näbben tjock och försedd med krökt spets. Crustus utgaf år 1605 en figur af denna fogel, copierad efter en ritning, som en person af besättningen gjort, då ön upp- täcktes. I den beskrifning som åtföljer fi- guren säges bland annat, att fogeln var så stor och köttfull, att en enda var tillräck- lig till en måltid för 25 personer. Från nämde tid eller något sednare förskrifver sig äfven en tafla, målad i olja, och ina- turlig storlek, som ännu förvaras i Britti- ska Museum i London. Holländarne kal- lade fogeln Dronte eller Dodars; Linne upptog honom i systemet och kallade ho- nom Didus ineptus af sin tröghet och oför- måga att flyga. Ännu år 1626 omtalas denna fogel såsom lefvande på öarna Je de France och Bourbon, till hvilka han synes hafva varit inskränkt; men sedan nämde tid har man hvarken kunnat finna honom der eller annorstädes, och några naturforskare hafva i sednare åren till och med påstått, att Didus ineptus borde räk- nas bland antalet af diktade djur, och att han aldrig funnits. Emellertid förvaras ännu några få fragmenter deraf på Mu- seerna i England, men i så dåligt skick, att de äro föga upplysande. Det är tro- ligt, att denna kolossala fogel, som varit 39 för stor att dölja sig och för ovig att un- dandraga sig förföljelser, blifvit helt och hållet utrotad, kort efter Europeernas bo- sättning på nämde öar. Man hade längesedan uppgifvit allt hopp, att någonsin mer få närmare upp- lysning om detta märkvärdiga djur, då Baron Cuvier helt oförmodadt upptäckte några flera lemningar deraf. Hr Jur. Des- JARDIN hade från Ile de France skickat en hop ben, som han funnit under Lava- strömmarna på nämde ö. De flesta af des- sa tillhörde en landt-sköldpadda (Testudo indica), men Hr Cuvier upptäckte deri- bland äfven fogelben, och han fann snart, att de tillhört den utdöda fogelart, hvar- om här är fråga. Fragmenterna bestodo i en hufvudskål, ett bröstben samt några ben som tillhört vingen och foten. Öfver- och underarmen befunnos vara mycket kor- ta och visade att fogeln icke kunnat flyga. Det besynnerligaste var, att bröstbenet icke desto mindre hade en hög köl, hvartill hos Strutsen och Kasuaren knappt finnes minsta spår. Men detta förhållande står också i öf- verensstämmelse med den historiska uppgif- ten, att fogeln var köttfull, och således hade dm bröstmuskler. Baron Cuvier räknar enna fogel till Hönsfoglarnas ordning , och anmärker, att Dronten är den enda djurart, som bevisligen inom historiens tid försvunnit. Hr GeEorffroy anmärkte dervid, att 2:ne krokodilarter, som finnas balsa- merade i grafvarna i Egypten, och som hittills icke återfunnits lefvande, kunna äf- ven anses för utdöda. — Man kan här till- 90 lägga utom den Irländska fossila Renen (Cervus euryceros), som förut är nämd, äfven den kolossala vilda djurart, som de gamla Germaner kallade Ure') (Urus Jur. Czs.), och man fruktar med skäl, att sam- ma öde snart väntar Schweitziska Alpernas Capra Ibex. Menni- Hr BovéÉ har den 30 Novemder 1829 ; ir meddelat Academien i Paris några iaktta- al-lager. gelser öfver menniskoben, funna i jorden på åtskilliga trakter i Tyskland. Rhenda- len är belagd med en bädd af leraktig mergel, som på stället kallas Loss, och som stiger till en höjd af 200 å 300, ja ända till 600 fot öfver floden. Denna bädd in- nesluter der och hvar land- och söttvat- tens-snäckor, tillhörande sådana arter, som ännu finnas lefvande i landet, samt ben af mammalier, till stor del sådana arter som äro förlorade. — I samma mergellager fann BovÉ 1823, menniskoben. Dessa lig- ga deri på olika höjd, samt spridda i oli- ka lägen, och så djupt under jordytan, att de visserligen ej blifvit der begrafna af menniskor. Dessutom sitta de så fast i mergeln, att det ofta är nog svårt, stun- dom omöjligt att taga dem derur. Cuvier förklarade då genast dessa ben för menni- skoben; men trodde, att de kommit från någon gammal begrafningsplats. — -Seder- mera hade BovÉ åter besökt stället. Utan att afgöra frågan, menar han att det lag ”) Ej de gamlas IWisunt, som ännu finnes lef- vande i Lithauen och som Bojanvs m. fl. nyare. orätt kallat Urus. | | | 91 hvari menniskobenen ligga, kunnat tillhö- ra någon öfversvämning af strömmen ba- kom -Aar, eller ock af Rhen. BovéÉ slutar med att berätta, att Grefve RAzoumowsKYy "funnit cranier af menniskor, tillhopa med utdöda mammalier, t. ex. Rhinoceros, Björn m. fl., bland detritus af kalk och svartjord (humus), som fyller de oregelbundna cavi- teterna i alpkalken i Baden. Han framvi- sade för Academien en ritning, af ett på nämde ställe funnit menniskohufvud. Det- ta är mycket långt, smalt, har nedplattad panna, och liknar Caraibernas. Det lag hvari dessa ben ligga, anses tillhöra en gammal alluvial- eller diluvial bädd, — Baron Cuvier anser deremot nämde men- niskohufvud hafva tillhört en gammal folk- stam som bebott Tyskland, under en epok, hyarom historien ingen ting lärer oss. (Jemf. Reyue Bibliogr. December 1829, p. 150, och Bulletin des sciences naturelles Febr. 1830 Pp. 195). MaArcerL pE SeErkrEs, hade någon tid Menni- förut insändt till Academien i Paris, åt- JR skilliga afhandlingar öfyer fossila ben; sist-med di- lidne Juni ditsände han åtskilliga fossilier, "vium. som han deri åberopat, och tillika en skrif- velse, med anmärkningar öfver tillvaron af menniskoben i grottor med diluvium och öfver de djur, hvilkas qvarlefvor finnas blandade med menniskans, på ett sätt som tillkännagifyver, att de alla lefvat på samma tid. Emellertid höra flera af dessa djur- ben, till utdöda slägten, och man kan dock ej kalla dem fossila, utan att äfven så kal- la de menniskoben, som finnas i samma Ben af Palxeo- therium under grofkal- ken. Ursus 92 jordhvarf. "MArcErL pe Serres tror att det- ta diluvium blifvit bildadt på en tid, som föregick de flesta bergskedjors upphöjning (soulévement) i Europa. Om denna for- mationsordning vore constant, borde man deraf sluta, att mycket betydliga revolu- tioner ägt rum på jordytan , sedan menni- skans tillkomst. Man hade hittills funnit ben af Pa- Ieotherium och Lophiodon, endast i öfra lagren af grofkalken. Inom en kort mel- lantid har Academien i Paris fått 3:ne be- stämda facta, att sådana ben blifvit funna i lera, under grofkalken. (Jemf. Revue Bibliogr. Dec. 1829, p- 146 och 147), och i synnerhet en afhandling af Naunor i Annales des Sc. Dec. 1829, p. 426. MarceEL DE SeErRkRES har uti bref, till Pitorsii BONO Ferussac, beskrifvit en ny art fos- e fossil Björn. Djur- slägtet Tetra- cau- lodon. sil Björn , som han kallat Ursus Pitorrii. Denna art har varit större än Ursus spe- Zeus, den största hittills kända fossila björn. Ursus Pitorrii finnes ej blott i grottorna i södra Frankrike, utan äfven i Preussen, hvarifrån Marcer pE Serres fått fragmen- ter af dess skelett. Förf. beskrifver de de- lar deraf, som hittills blifvit funna, och visar skillnaden mellan dem och Ursus speleus samt Ursus arctoides. (Bulletin des sciences nat. Janvier 1830, p. 151). Hr Gopopman har beskrifvit ett fossilt djur af ett nytt märkvärdigt slägte, som han kallar Tetracaulodon, och som tillhör familjen Proboscidea bland Pachydermata. Fragmenter deraf hafva blifvit funna af Hr CraAwForpD i New-York; i Grefskapet Orange, 93 i samma trakt der det präktiga skelettet af Mastodon giganteum blifvit upptäckt 1821, som nu finnes på museum i Phila- delphia. Slägtet står ganska nära Masto- don giganteum, och utan den besynnerli- ga olikheten i organisationen, hos under- käken och dess betar, hade förf. trott att han haft för sig ett ungt djur af denna art. GopmaAn har, för att utmärka denna likhet, kallat djuret 7. mastodontoideum. (Annales des sciences natur. Juillet 1830, Pp. 292). Grefve KASPAR VON STERNBERG "), har vid Tyska naturforskarnes sammanträde i Heidelberg förevisat fossila horn från gips- brotten vid Köstritz, 1:mo af en hjortart, som förmodas vara utdöd. Dessa horn ut- märka sig genom dubbla kransar, ungefär en tum från hvarandra. I annat fall sy- nas de nog lika renhorn, Tab. V. fig. 1. 2:0 hornspetsar (Tab. V. fig. 2), som sy- nas tillhöra en annan afdelning, — men hvart de höra, är omöjligt att se af horn- spetsarna. LEoporp v. BucH har lemnat en både för geologien och zoologien vigtig afhand- ling öfver Ämmoniternas fördelning i fa- milier ""]). Författaren delar de ammonit- artade djuren (Les Ammonées) i Baculites med rät tub, Hamites med i nedre ändan krökt tub, och ÄAmmonites med tuben yvri- den i spiral. ") Isis VI, p. 517. "") Annales des sc. natur. Dec, 1829, p. 147. 94 Ammonites delas i följande familier: Arietes , Amalthei, Falcifer, Planulati, Coronati, Macrocephali, Armati, Dentati, Complanati. Karaktererna för dessa fa- milier upplysas dessutom genom figurer. Litterature: JäcEr uber fossile tuber- reste von Säugthieren, Isis VII, p. 520. — Gorpruss uber neue Arten von Pterodac- tylus, ibid. p. 352, SrteErsgerG Böhmische Trilobiten ibid. p. 516. — Isocardia Hum- boldtii Tsis 1, p. 95. Calymene ibid. 95 I Sverige och Norrige utkom- na skrifter, i synnerhet med afseende på Skandinaviens Fauna: Af Mamaliernas klass har, så vidt jag Ittumi- känner, ingen enda art hos oss blifvit ES gr? skrifven eller afbildad, utom de få, som "Fauna. äro upptagna i de under året utkomna fyra häften, nemligen det 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te af JIluminerade figurer till Skandina- viens fauna "). Dessa äro: i 3:dje häftet Vargen, Bäfvern och Ickorn;i 4:de häftet Korsräfven; i 5:te häftet: Daubentons Flä- dermus; 1 6:te häftet, Haren i sommardrägt och Flädermusen med mustascher. I tex- ten till Bäfvern omtalas det märkvärdiga factum, som sedermera blifvit fullkomligt constateradt, att bäfvergället tilltager och aftager 1 mängd och godhet med månans till- och aftagande. Det norrländska bäfver- gället anses vida kraftigare, äfven som det är dyrare, än det Nord-Amerikanska. Bäf- rar finnas ännu på åtskilliga ställen i Norr- land och Lappland, och de bo ännui stör- re colonier, på några få ställen i det södra Lappland; men de minskas årligen. — Korsräfven (pl. 14.) är utan tvifvel den i vetenskapligt afseende märkvärdigaste fi- gur bland de här uppräknade, emedan man noga känner dess slägtförhållanden; han är ") Iluminerade figurer till Skandinavisk Fauna, 3—6 Häft. Stockholm 1830. 96 fullkomligt lik GEorrrovy's Canis decussatus, och dock är han född i samma kull med en vanlig Rödbrun räf. I texten till 5:te häftet uppräknas de Flädermus arter, som förekomma i Sverige. Dessa äro: Z. auri- tus, barbastellus, proterus, discolor, pipi- strellus, Kuhlii, Nattereri, Daubentonii, mystacinus , samt en ny art från fjälltrak- terna, som ännu ej blifvit tillräckligen un- dersökt. I texten till pl. 16 har blifvit anmärkt, att vi i Sverige äga 2:ne variete- ter af Haren (Lepus variabilis Pall.); den ene, som blir snöhvit om vintern, kallas Backhare, den andra, som är gråblåaktig, kallas Mohare eller Vidbit. De skola äf- ven förhålla sig olika under jagten. - Jag kommer att i ett af de följande häftena närmare beskrifva dem. Af foglar upptagas i dessa häften bland andra, alla 3 Svenska arterna af Korsnåäbb (Loxia pythiopsittacus, curvirostra och bi- fasciata). — Den sistnämda är sannolikt identisk med den Nord-Amerikanska Loxia Leucoptera Gmel. Den skall äfven vara sedd i Skåne i smärre flockar. — Pl. 21. Steril Tjäderhöna, som antagit tuppens färg och yttre kroppsformer. Författaren har samlat en hel series af denna sterila varietet. De jägare som omtala två slags Rackelhanar, en som liknar Orren och en som liknar Tjädern, mena denna med den sistnämde. Dessutom förekomma i detta häfte figurer öfver Trastar, Titor, Berguf, Orre, Skogs- dufva och lilla Hackspetsen. I 5:te häftet förekomma figurer öfver Falco chrysaétos; som 97 som anses skild från FF. Fulvus; Nötskrika m. fl. Harlekinssnäppa (pl. 36), som är en Totanus fuscus, dödad under öfvergången från vinterdrägt till sommardrägt. — Bland de i 6:te häftet förekommande torde Pha- laropus fulicarius vara den mest säll- synta; dessutom finnas figurer af Härfogel, Glada, Stenfalk, Sidensvans, Grågås 0.-S. v- Detta verk fortsättes oafbrutet. Herrarne M. och W. v. Wzicur hafva äf- = v. ven under det förflutna året fortsatt utgifvan- Pädnr det af sina: Svenska foglar efter naturen foglar. och på sten ritade af M. och W: v. Wricur. Herr S. LovÉn har i Lund utgifvit en Foglar- academisk afhandling Om foglarnas ge0-rrafiska é H77 grafiska graphiska utbredning, hvars utförliga utbred- granskning skulle upptaga mera rum, än focg här kan medgifvas. Ämnet är rikt och har af Herr Lovén blifvit afhandladt i en ungdomligt prydlig stil. Då vi ej kunna anföra detaljerna af Herr Lovéss under- sökningar, änse vi oss böra med hans eg- na ord anföra de resultater, till hvilka han kommit och som tillika sluta hans af- handling. På sidan 44, yttrar sig Hr Lo- vÉN på följande sätt: ”Det första vi se är, att icke alla släg- ten hafva en lika vidsträckt utbredning, utan några en större, andra en mindre. De, af hvilka vi återfinna arter i nästan alla delar af jorden äro: Vultur, Falco, Strix, Lanius, Muscicapa, Motacilla Linn.; Hirundo, Caprimulgus, Alauda, Parus, Em- beriza, Fringilla, Corvus, Pica, Garrulus, Sitta, Certhia, Alcedo, Picus, Jynx, Cu- Pr, Nilssons Arsb. 1837. 7 Lovén. 98 culus, Psittacus, Perdix, Struthio, Colum- ba, Charadrius, Vanellus, Hematopus, Grus, Ardea, Ciconia, Ibis, Numenius, Phalaro- pus (2), Pelidna, Calidris, Recurvirostra, Rallus, Fulica, Glareola, Phoenicopterus, Podiceps, Procellaria; Larus, Lestris, Ster- na, Carbo, Sulå, Anas. Men dessa äro också de, som utgöra liksom uppränningen till foglarnes system. Utan betydligt stora mellanrum bilda de en fortgående serie från roffoglarne till de sista bland vattenfoglar- ne. Man kan säga, att denna serie är lik stammen på ett ofantligt träd, eller krop- pen på en väldig jätte, som famnar jorden; men trädet skjuter otaliga grenar, och jät- ten är en hundraarmad Briareus. Ty i oändlighet utgrenar sig denna serie och grenarne äro större ju närmare stammen, — ju längre ut, desto mindre tills de förlora sig i kronan, — det vill säga: ju närmare en form står till någon af dessa hufvud- typer, desto vidsträcktare är dess fäder- nesland, men ju mer den aflägsnar sig från dessa, ju mer den för sig sjelf är egendomligt utbildad, inom desto trängre gränser har den sitt hemvist”. ”Bland dem, som mindre afvika från hufvudtyperna må följande här finna sin plats: Thammnopbilus, Psaris, Tyrannus, Ampelis och Bombycilla, Edolius, Tana- gra, Lamprotornis, de egentliga Myothe- rerna, Gracula, Oriolus, Motacilla BecuHsT., Pipra, Ploceus, Colius, Cassicus, Coracias, Colaris, Xenops, Anabates, Synallaxis, Den- drocolaptes, Czereba, Diceum, Cinnyris, Trockhilus, Merops, Galbula, Picumnus , 99 Coccyzus, Centropus, Bucco, Pogonias, Ca- pito, Trogon, Alector, Meleagris, Numida, Phasianus Linsn., Tetrao LaTtH., Tinamus, Casuarius, Dromiceius, Otis, Scopus, Ana- stomus, Tantalus, Platalea, Rhynchea, Li- mosa, Machetes, Phalaropus (?), Strepsilas, Totanus , Parra, Palamedea, Colymbus, Chauna, BRhynchops, Pelecanus Irric., Plo- tus, Mergus. Alla dessa hafva fått sina hem anvista inom trängre gränser, och om de förra bebherrska hela jorden, så äro des- sa 'sednare inskränkta till verldsdelarne. Ofta bebo de dock på samma gång två el- ler tre af dessa, men tillhöra då blott vis- sa klimater”. ”Men utbildar sig en form mer eget, aflägsnar den sig än mera från hufvudty- pen, då har dess hemvist än trängre grän- ser, och då är det egentligen som den ka- rakteriserar sin trakt. När gamformen fram- står som renast i Condoren, så tillhör den blott södra Amerikas cordillerer; när Fal- karne visa sig ädlast; äro de den högre Nordens djerfva invånare, och den under- bart afvikande Serpentarius jagar efter or- mar endast i södra Afrikas sterila nejder. Så tillhöra Oxypterus, Barita och Chaly- beus endast Bengalen, Asiens sydöstra Archipelag och nya Holland, länder som tillsammans bilda ett rike för många egna former. Andra exempel lemna Platyrhyn- cus; Eurylaimus, Todus, Procnias, Menura, Rupicola, Calyptomena, Podargus, Stea- thornis, Loxia, Glaucopis, Eulabes, Mino, Paradisea,' Philedoneerna,; Promerops, Epi- machus, Trochilus, Dacelo, Todiramphus, 100 Buceros, Leptosomus, Indicator, Crotopha- ga, Rhamphastos, Musophaga, Corythaix, Pterocles, Lagopus, Lophophorus, Argus, Tragopon, Dicholophus, Cancroma, Chionis, Phaéton, Diomedea, Uria, Alca, Apteno- dytes. Alla utmärkta med en egen phy- siognomie se vi dem än lifva med sköna drägter de tropiska skogarne, än på de öde bafven påminna den ensamne seglaren om närbelägna länder dem han ej ser, — än klädda i enkla färger, bebo blott Nordens kalla, fattiga trakter, som de ej öfvergifva med den flyende sommaren”. ”Men liksom ett. språk talas renast i hjertat af landet och småningom mot grän- serna öfvergår i allt mer afvikande diale- cter, så tyckes det ock vara med dessa eg- na former. > Bebor ett slägte i den mest rena, utbildade form en viss inskränkt trakt af jorden, så synes naturen hafva öfver- flyttat på andra, ofta helt olika genera, som tillhöra granskapet af densamma, någon del af det förras mest utmärkande karakter. Så närma sig i de trakter, som närmast omgifva nya Holland och nya Guinea, fle- ra slägten till Paradiseerna och Philedo- neerna och i södra Amerika vanslägtas Falkar och Örnar till likhet med Gamar- ne. I södra och medlersta Asien framstår Phasanernas bildning mest utbildad, flera dufvor närma sig också der till densam- ma, och i södra Afrika tyckas Gallinaceer (Musophaga, Corythaix) härma till och med Cuculusformen.” ; ”Så äro foglarnas hemvist bestämda af naturen, — åtminstone nu; ty i hvilka för- 101 hållanden de fordom voro utspridda, på de tider då stora naturrevolutioner öfver- gingo vår planet, derom veta vi intet. Åt dem, som omfatta de öfriga djurens natur= historia har jorden i sitt inre förvarat do- cumenter som bevisa, att dessa fordom be- bodde jorden annorlunda än nu, men in- tet vigtigt fynd har blifvit framdraget i ljuset, som leder till någon dylik slutsats i afseende på foglarne. När hafvet för år- tusenden sedan svallade öfver sina gränser och öfversvämmade delar af jorden, då lyfte sig kanske dennas befjädrade invåna- nare på sina vingar, och, flydde till de bergspetsar som ännu syntes öfver vattnet, liksom för att i en framtid kunna sjelfva framställa sig för menniskornas forsknings- begär”. — Så långt Hr LowéÉn. Hr A. Retzius har lemnat en Anatomisk Anato- undersökning af den Javanska jetteormenmisk un- (Python bivitatus Kvar "). Exemplaret ning af var en hona af 16 fots längd. Ögats delar rg Ye beskrifvas och upplysande figurer deröfverA. Rert- meddelas. Författarn fann hos denna orm ?v5 både Zonula Zinnii och Corpus Ciliare, hvilken sistnämde ej förr blifvit funnen hos Ophidierna. Pupillen befanns elliptisk och sannolikt lodrät; ty sådan har Hr R. funnit den hos FZipera Berus, oaktadt BrAnviune påstått att ormarna alltid haf- va rund pupill. — Förf. beskrifver den ”) Anatomisk undersökning öfver några delar af Python bivitatus, jemte comparativa An- märkningar, af A. Rertzavus.: K.: Vet. Acad. Hand. 1830, p. 81; 102 genomskinliga ögonhinnan, som fälles med, då djuret ömsar skinn: ”mot granskapet af cornea blir adnata alldeles genomskinlig, liksom en annan cornea och hvälfd, samt öfverdrages här afen tunn, blank, alldeles vattenklar hornlamell, som är en fortsätt- ning af epidermis. Denna hornlamell är det, som följer med, då djuret fäller skin- net, och sitter infattad i den orbital-ring, hvilken ocularfjällen bilda, likasom en rund convexo-concav glasruta. Denna vackra la- mell bibehöll sin fulla klarhet, efter flere veckors maceration i vatten. Man kan så- ledes ej säga, att ormarna fälla adnata, utari endast adnate epithelium.” — Tänder- na bildas ej i ben-alveoler, utan från pa- piller, som sitta i bottnen af de motsva- rande fördjupningarna af tandköttet, så att dé äro så till sägande fästade på benens rand. Innan för käktänderna lågo resery- tänder inbäddade, och de motsvarande för gomtänderna lågo på dessas yttre sida. De funnos af olika utvecklingsgrad o. s. Vv. Tänderna måste ofta fällas, ty många fun- nos lösa, dels i munnen och dels i tarm- | kanalen; hvarföre ock ersättningen måste gå lätt för sig. Tungan , oesophagus, ventrikeln -be- | skrifvas. Denna är nästan jemntjock , 5 fot 2 t. lång. Hr Retzius har, genom fullstän- dig beskrifning och noggranna figurer vi- sat, att detta organ är mer compliceradt hos denna orm, än man hittills antagit för Ophidierna. Magen består af 3 regioner: den främre synes Hr Retzius analog med körtelmagen hos foglarna, den följande FSE RS 103 med muskelmagen hos rofdjuren. Ungefär samma bildning af ventrikel har Hr Rert- zius funnit hos vår vanliga Snok (Coluber Natrix). — Farmkanalen till cecum är fot; derifrån till kloaken 3 fot. Tunntar- mens slemhinna har från början till slutet uppstående reticulära upphöjningar, som borde kallas nätformiga upphöjda strimmor eller fransar; och från dem utgå, efter he- la tarmkanalens längd bladformiga fläckar, liksom hos andra ampbhibier och fiskar. Det är dessa, som af några anatomer kallas plicce af andra wvilli, — och från denna olika be- nämning på samma sak, härrör striden hu- ruvida amphibier och fiskar hafva villi el- ler icke. Förf. har äfven beskrifvit pancreas, lefvern, gallgångarna, gallblåsan m. m. respirations organerna, hjertat och de stör- re åderstammarna, aflingsdelningarna och njurarna, och dervid gjort många comparati- va anmärkningar rörande djur, dels af sam- ma klass och dels af andra klasser. Upp- lysningsvis bör jag nämna att den af för- fattarn ofta åberopade Änguis eryx är vår inhemska Ormslå, Anguis fragilis. Den förtjenstfulle Prosten C. U. EK-Fiskarna ström har äfven under. det förflutna året! Mörkö . : ar—- riktat vetenskapen med nya och intressan- gård; af ta bidrag. I den började beskrifningen öf-Exström. ver fiskarne i Mörkö skärgård) har Hr Exström gifvit en utförlig monographie öf- ver de arter af slägtet Cyprinus, som fö- rekomma kring nämde ö. Tendencen med 4) K. Vetensk. Acad. Håndl. 1830, p. 143. 104 denna afhårndling är, enligt författarens egen antydning, så väl naturhistorisk, som ekonomisk. Också är plånen den samma; som den, hvilken blifvit följd i Skandi- navisk Fauna "); hvarje art är nemligen afhandlad under följande rubriker: Art- märke , Synonymie , Beskrifning, Vistel- seort och Lefnadssätt , Födämnen, Fort- plantning , Fångst , Nytta. — De arter som här beskrifvas äro: 1:0 Id (Cyprinus Idus Lin.) författaren tror att Linnés Zdbarn (Cy- prinus Idbarus) börer till denna art. Brock | yttrar, 1 Naturgesch. der Fische, Deutschland 3, p. 128, samma mening; Hr Exström anför | att de yngre Idar, vanligen hannar, som på hösten fångas i strömdragen, hafva ett | annat antal strålar i rygg- och analfenorna än de, som fiskas om våren; då hafva de nemligen 11 i ryggfenan och 13 i analfe- pan, om hösten deremot en mindre på hvardera stället. 2:0o Mört (Cyprinus rutilus ' Lin.) Bland de första om våren uppstigande | stimmarna finnas inga honor; dessa kom-= / ma 3 —:14 dagar sednare. Könen skiljas / ej blott till kroppsformen utan äfven till fenstrålarnas antal; hannen har 12 strålar CANE ”) Alltsedan år 1858 har den ichthyologiska delen af Skandinavisk Fauna legat i mäanu- script, utarbetad efter samma plan som de föregående delarna. Likväl har den ej bordt utgifvas utan en föregående noggrann revi- sion, hvilken de oafbrutet fortsatta göromå- len härstädes icke tillåtit. Jag hoppas nu snart få tillfälle dertill, och att således kun- na framlägga frukterna af de flerfaldiga och mödosamma resor, jag företagit för att sam- lå materialier till detta verk. | 105 i ryggfenan, honan 13. 3:o Lennare (Cy- prinus Grislagine Art.) Författaren anser Cyprinus Grislagine för en yngre C. Leu- ciscus, och tror att C. Dobula är sam- ma fisk i sydligare vatten, der han upp- når en betydligare storlek än hos oss. 4:0 Sarf (Cyprinus erythrophthalmus Lin.) 5:o Elriza (Cyprinus phoxinus Lin.) 6:0 Bra- xen (Cyprin. brama Lin.) 7:0 Cyprin. Fa- renus Art., 8:0 C. blicca eler Bjoerkna; 9:0 Vimba (C. vimba Lin.) 10:0 C. alburnus; 11:0 C. carassius; 12:0 OC. gibelio; och 13:0 C. Tinca. — Afhandlingen är åtföljd af vac- kra figurer öfver C. Idus, Grislagine, Fa- renus och blicca. — Denna utförliga och rikhaltiga afhandling utgör ett ganska vig- tigt bidrag till fäderneslandets Fauna. I Hr G. P. Broms i flera hänseenden Broms läsvärda Bemärkninger paa en Reise ge- "YC nem - Nordlandene, Christiania 1830, fö-tagelser: rekomma åtskilliga vigtiga upplysningar rö- rande fiskerierna i Norrige, och i synner- het det stora Torskfisket vid Lofoden. Hr W. Hisincer har utgifvit 5:te häf-Hisincens tet af sina anteckningar i Physik och Ge- CR ognosie under resor i Sverige. Detta rik-i Physik haltiga arbete innehåller dels en mängd ?ch Ge- . , gnosie. nya iakttagelser dels tillägg och rättelser till förgående uppgifter. Till slut medde- das ett allmänt ort-register, till större be- drämlighet vid arbetets begagnande. Utom rikhaltiga geognostiska iakttagelser, som här lemnas, öfver bergarternas natur och beskaffenhet, öfver bergens höjd, bergla- ens lutning och rigtning m. m. medde- fas äfven en utförlig förteckning öfver de Pr. Nilsons Arsb. 1831. 106 i dem förekommande ' petrifikater, bland hvilka ett stort antal nya arter beskrifvas. Häftet åtföljes äfven af 8 plancher i 4:to, innehållande lithographierade teckningar öf- ver nya eller mindre kända petrifikat arter. TI företalet underrättas man att våra fasta berglager innehålla ett antal af minst 337 redan kända, bestämbara arter och varie- teter af petrifikater. Författaren yttrar den önskan att Sverige måtte erhålla ett arbe- te, som i likhet med Sowersy's bekanta Mineral conchology, inmebölle figurer och beskrifningar öfver alla Svenska petrifika- ter; ett sådant arbete vore lika önskans- värdt i geologiskt som i zooligiskt afseen- de. I denna önskan instämma säkert mån- ga, och de dela utan tvifvel alla den öf- vertygelsen, att ingen skulle bättre kunna uppfylla denna önskan än Hr HisisGer sjelf, som troligen äger den fullständigaste Sven- ska petrifikatsamling, och som, bland alla nu lefvande Svenska naturforskare, mest sysselsatt sig med detta ämne. Sedan Förf. sid. 82 och 83 uppräknat de fossila skal, som förekomma 1 den be- kanta kapellbacken och på andra ställen i trakten af Uddevalla, omtalar han sid. 93 några dylika fossila alster, som blifvit fun- na i Tisselskogs socken på Dahlsland, nära vid sjön Råvarpen. Dessa fossila skal, som blifvit till Jägare-Förbundet i Stockholm insända af Hr Brukspatron Warn, hafva i Hr Flisincers bok gifvit anledning till följan- de intressanta anmärkningar: ”Ställets höjd öfver hafsytan skall vara omkring 200 Sv. fot, således vid ungefär lika höjd som Skal- JR 107 bädden på kapellbacken vid Uddevalla; men så långt från hafskusten, äro dessa bevis på hafvets fordna ståndpunkt, förut icke hos oss funne. Häraf följer, atti den epok, då oceanens vattenyta stod 200 fot högre än nu, voro hafsfosterna alldeles li- ka med dem, som nu lefva, och hafsvattnet således af lika eller nära lika beskaffenhet. Hela Skåne, Vestgötha slättlandet, en del af Östergöthland, största delen af Calmar Län, Blekingen, Halland, Bohus Län, och en del af Dahlsland; slätterna i Nerike, Södermanland och Vestmanland, hela Up- land med trakten omkring Gefle och Ge- striklands Storsjö, voro då öfversvämmade, utom några högre bergspetsar, som forme- rade öar och klippor. Öland låg då ännu under djupt vatten, och Gottlands högsta kullar, ”Torsborgen och GCarlsön, nådde knappt vattenytan. Kinnekulle, Billingen och Omberg voro klippor af omkring 700 Sv. fots höjd. Vettern var likväl redan då en insjö, oaktadt föga upphöjd (v. p. 90 Sv. fot) öfver hafsytan. Småland och en del af Öster- och Vestergöthland, utgjorde ett med continenten sammanhängande vid- lyftigt ö-land. Likväl förutsätter detta för- hållande, att vattensänkningen, eller kan- ske rättare, jordytans upphöjande, skedt li- ka jemt öfverallt inom nämde gränser”. Hr HisincgerR har äfven lemnat en för- teckning öfver de mammalier, foglar och fiskar som förekomma i Skinskattebergs socken i Vestmanland (pag. 39 —41) samt en tabell öfver flyttfoglarnas ankomst till Skinskatteberg under 15 år, och en der- 109 med i förening varande uppgift öfver björ- kens löfsprickning under samma år. Då man har all anledning förmodas att dessa anteckningar äro gjorda med erforder- lig noggranhet, förvånas man öfver den stora skiljaktighet i de tider på hvilka samma fogelart anländt till samma ställe under olika år. Sånglärkan anlände 1812 ej förr än den 20:de April, och tio år der- efter eller 1822 anlände hon redan den 17:de Februari; således var differencen mellan dess ankomst de nämde åren, hela 63 dagar! Men björkens löfsprickning in- träffade också förstnämde år 1812 icke förr än den 3:1:sta Maji och 1822 redan den 25:te April. ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN OCH UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1832; AF B. F. FRIES. x22Z STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1832 FÖMAGNor. KEN Megan av ; Aten PAM de VAG MAvnDEA SE Tr - 2 2 INNEHÅLL. Anthropologi. Invånarne på kusttrakterna af nya Guinea . Ny varietet af den Caukasiska racen Mennisko-racernas olikhet i afseende på kroppens I ETET 2 f R P rr ER! pr rd ANA fijor 5 EE TTTSAESTE FRE SSE SIRENEN ES VE Zoografi i allmänhet. fäartiistoriska fesof- suis. is. BT so hå ve ej töe Zoologiska planche-verk Systematiska och hela djurriket omfattande arbeten Läroböcker uti Zoologi — . SNR RO KKEN. < Periodiska skrifter uti Zoologi ARR FR RR Mastologi. LicnuTENsTEINS kritik öfver HERNANDEZ däggdjur — — - Mexicanska faunans karakteristik . Nya Mexicanska däggdjur . . ss = . +» A 2:ne nya arter Cavia SMRs ie dr EicawarLp om Bison-oxen ö Tapiren, länge känd uti China . é WieGmaAnN om de stora fläckiga Felis-arter na . — — En ny art Felis Caudivolvula — — De gamles Panther-djur . Slägtet Bradypus af WaAGLER . . +» « Kaliatu eller Hjort-fåret . . rå En ny art Hylobates af HArtan Perodicticus, nytt genus af BEnnetTtT . Aulacodus Swinderianus . Lagostomus , nytt genus bland Glires.. Ny art Hypudeus af Mens Tigern på Himalaya-Bergen Bevis att Hyenan kan tämjas Klimatets inverkan på djuren Vild Hundart uti Asien BIG 1. 4. R;i,yrIe » 6, » TT » II. » 17. v 18. 2” 19. D 23. » 24. » — » 25, »D — » 27 »”» — » 30. VN » 3 » 32. »D — » — » 133. » 34, ov 36. » — » 37 » ”) IV Om "Figerjagt uti Tiden IA Pag. Varieteter af Elephanter -. 3 Sättet, hvarpå Hwalarne gifva sina ungar "di sn Histoire Naturelle des Mammiferes pe F. CUVIER - GEOFFR. ST. HiLAIRBE . » sv os a 5 D TÄLLDFRVUL Vs «o.s.v sA re KUSLKG RKA: > a" ODER EVR Ornitholo gi. Planches colorices dOisseaux P: TemMmincH & LAUGIER '.'. SMS » TEMMINCH”S tälråttavisting af Rärpeks antbärkningar rörände slägtet Vultur . Tillägg af Bennett och Gray rörande Vultur Auri- cularis och Angolensis . SENS SR ke JMS » LeEsson's Oisseaux-Mouches' +. . ar NOM — — Histoire Naturelle des Colibris REG NitzscH's system öfver Foglarne -. = fr Foglarnes geografiska utbredning af Lasson » Otis Houbara af Meyer +. +. SI SG Nya Mexicanska' foglar af WaAcLEr e Fe AD dä ide RR Ornithologiska anteckningar af GRABA . . . » I Carbo cristatus i vinterdrägt . SE SNR » Batard af knipan och mergus älbellus » Nya arter Gallinula, af FREE NG D Slägtet Fuphone af Lunp . 3 » Indiska Finkens Te dd och egna "sätt att upp- lysa sin boning . . » be EE 1 Sera FRAS RR Ar RP Bs, äre » Herpetologi. Mänrrers. Systema - Amphibiorum =. so. + +. + I Cecilia har, som ung, inre gälar . . » Huden betäcker ögat på Derotremata och Protoidea » Anguis fragilis, Bipes m. fl. äro verkliga Ödlor » Descriptiones & Icon. Amphibiorum, an WaGLER » Gravy's Synopsis Reptilium SN NNE » Trogonophis, nytt slägte af Käon rk RN Nya arter af Scincus D WIEGMANS 2:ne nya slägten af. ödlörra ; » Ambphibier från Ost-Indien och Africa, samlade af Lamare-Piovor =. . » Observationer öfver Proteus dånifinis af "Micaa” HEDBES vik: sal. a e a oda karp ENAS IN SJURSEN 38. 39. fp. v Proteus föder lefvande ungar +. I pag& 69 Huru «man kan urskilja de sifiga Örmåarne' från de oskadlige =. . . QVVäakoke C 0 Pupillens olika form hos ormarne . 3 v 7: Huru "Ormarne andas, då de nedsvälja sitt rof » 192. Siren Lacertina är ett fullbildadt djur . vp — Ichthyologi. Cuvier & VALEncienne Histoire Nat. des Poissons «+ '973. — Fiskar, som vandra på land och klättra i träd »' 79. Branots och RaArtzeeurGs beskrifningar öfver åt- skilliga fiskar, samt Monografi öfver Störslägtet » Rysslands Stör-arter af Lowiillot ÅN SK Bidrag till Grönlands KANIN af REINnAnDT a Nya fskör af MIiCHAHELLES St En ny Sillart vid England .« so so ss « «+ + » 87. Varietet af Gästerossens aculeatus » HeBER om Ng et tje SYNS MT 00 Litteratur so . ST ANITA SIANIAVANN Entomologi. Röda punglika bildningar hos AZpus cancriformis » 89. Astacus fluviatilis, Isopoda och rr af BranoT och RATZzZEBURG . Spindlarnes parning . s En spindels märkvärdiga bö é LATREILLE om spindlar . ITRI FAN Crustacéer af P. Roux . . . att et RN Ny åsigt om Biens for tplantning Invagot.t FEV Om Biens utflygt af MitcHEL + LATREILLES commentarier till vissa ställen hos Ari- stoteles m. fl. om Silkesmaskar 3 Lunps Observationer öfver några Brasilianska Myror En fosforescerande Lepidopter-Larv . Larven till Apalus bimaculatus — — till Cryptophagus Bete ö Ovanligt tillhåll för larven till Cossus ligniperda Metamorfosen till Slägtet Symbium af SUNDEVALL Larver till åtskilliga Tachinér ä Pupanr till Panorpa . . +. De Jean's Species general Diaperis af LarortE & BrRULLÉ vosvsssÅvsr [le] [sE asvvrervrsrsbssräya vi Orthoptera af NOPE atvanvisl. s9hvipags Peirates, ett nytt .slägte af Hemiptera :. «is «om Dolichopus af STANgrös Nee NE, VAKEN iSymbole Physice af EÖNeoKne od ort sto ann Om Scorpionerna af EHRENBERG |. ki so. + BD Brachelytra al MANNERHEIM |. ble! + le 0 as 4 OD Insecta Fennica af SAHLBEREG. . s « os o « I Meloé och Lytta af Branot och: RATzEBURG . + » Gistrus Entomologiska fragmebter . . . . . «. a Melitophiles. af: PErcHErRon & GAURY vv ok oc «0 D Sätt alt;insamla Insecter . . «.; « "len Vitsen Huru fjärillar. kunna befrias från olja pt snö 2 Läfteratussiaöls röta vevlä Borsmusol6 tetes sodell sh Malacologi, Helmintologi o. s. v. Om Perlbildningen af BAER . sosos ss se 0 I FÉrussac's Histoire Nat. des Mollusques . . . . a Polynoé fulgurans . . ere mtd EVA Om Spiroptera strumosa af NITZSCH, « sie (ala 0 SING EuRENBERG Öfver Infusions-djuren . . » «+ +» MA SHePA DI ejer de eg ferARA on ENR I 2 et BA ens Fysiologi. Spinal-Nervrötternas olika functioner af MäLrrEr . » Hjertats och Arterernas bildning hos Embryo, af THOMSON +. +. å » Om Ormarnes generation och utveckling af Her- HOLDT . . 3 ao: TT Te vv Kalk-kristaller i i foglärnes nöd Bj 5 gra mo Hårets organisation af LAUTH oo. ss «os «= » « I Circulationen hos insecter af CARUS «. ., , » +» I Mekanismen af Idissling . ss so » cc akt vete De idisslande djurens magstructur af Ronna sl Rörelser uti vattnet omkr ing de lägre djurens Be lar .m. m. » Orsaken till hornens fällande hos Hjortsslägtet SEE Lovéns afhandling om respirationen |. + eo. . » «Zootomi- och jemförande Anatomi. Ögats, structur hos Jnsecter och Crustacéer af INULLER 4 on o4fe. 2 ung PD aravtal Tv NV 149. Ögats structur hos Mollusca' gasteröpoda . .;'pag. 150. Örats bildning hos Amfibierna , af WINDISCHMAN . Ub 152. Halspuls-ådern ns olika - förhållande hos /foglarne' af'' NITZSoH > . cs ; oniÅgpastd ma Luft-cellulerna i foglakwes 'hinigbr af Snr MOR Bröstbenet hos foglarne af Birfaötd é 051260 Testiklarne hos Rockor '6ch Hajar af Miitin Ka En: körtel på -Carotis -hos Amfibierna af HusenxE » 161. Den väg ungarne till Uno och Anodonta” passera" | för att komma till gälarna, af BaEr NL Corpora Okenii af JAcoBsson . Actiniernas anatomi, af BERTHOLD . ö Sångorganet hos Cicaderna af Carus =. « Tv src cUBs ss - [SP] Nn Euphone saknar SRS ventrikel 168. Litteratur / 170 Fornverldens Fauna. Desnmayes, Tableaux comparatifs =. » 172. Fossila lemningar af Manmalier på Nya Holland » ÄG En kolossal fossil Qvadruped, upptäckt i N. America » Fossila ben från Ugrafloden —. . D 2 Teleosaurus och SAR KS af Hinesenen - HIiLAIRE » — Plesiosaurus fönunen i Hin SÖTT SS DATO MID PLV OClaCEylus Ne VART EN ae NBL SR DNA: Belemniter, af Vorrz +. . KOESNE RR JRN S däjt s Jurakalks-formationen vid fäcdns ; » 178. Insecter i Bernsten en Insecter i Copal fö VÄRRE ODER NYSTA pr dr ST JES KEN: SN SEINE RTR kg, 1 ara a hild, SIR el SSE i 179. I Sverige och Norrige utkomna Skrifter, i synnerhet med afseende på Skandina- viens Fauna. — Illuminerade Figurer till Skand. Fauna >» 180. W. v. Wzricat's Svenska Foglar . . . . «. +. » 182) Bädror Roseus, skjuten i SLÄNG Hj anebNk ORAL sa 183. Kerunavs resa till Spetsbergen m. m. so s sv » — Exström om Mörkö fiskar -. » 184. ExKstrRÖMS ROR af könsförhållandet hos | Syng- mus ins 8 50 vur ScHaAGERsTRÖMS anatomiska observationer, rörande Gadus Carbonarius «= » «os ss «+ «= » +» Pag. 187. SUNDEVALL, om Svenska spindlar . « « > - » 188. BouEMAN, om Ceraphron . so so so + + . +» 2 189. DaurBoms Exercitationes Hymenopterologica so BD DaurBoms monografi öfver Bombus =. +. » 190. Djurpetrificater uti Skånes Stenkols-bildning af NILSSON oo». . 0 DIGI. HisInGER, 'Tableaux des petr i6oatiobs de Ja: Swödegiia 192. Anthropologi. Uti årsberättelsen för 1828 är redogjordt Invånar- för de underrättelser om den Australiska YE folkstammen Papous, hvilka Hrr Qvor & trakter- GamaArpD samt Lesson & Garnort lemnat, tg utgörande ett af de flera intressanta bidrag, Guinea. hyvarmed Hrr Frevycisets och DurPÉRREYs upptäcktsresor riktat vetenskapen. Hr MacKr- Lok ') har sedermera afgifvit en berättelse om resultaterna af de forskningar den Ne- derländska kommissionen anställt, som år 18328 på korvetten Triton besökte nya Guinea; ett utdrag af denna berättelse, i hyad som rörer nämde folkstam, finnes in- tagen uti Fror. Not. B. XXKII n:o 8, hvaraf jag här vill upptaga det vigtigaste. Hr Vro- LICH, som närmare jemfört MACcKLOKS upp- gifter om de Papous, som i Triton-Bay kal- las "Alfouroux, med dem Qvor & Gar- MARD förut uti 6:te band. af Annales des Scienc. Nat. bekantgjort, finner de” flesta öfverensstämma; men att dömma efter cra- niiformen hos Papous, anser han denna race stå närmare den Malayiska än JINe- grernas, emellan hvilka den af de nämde Franska naturforskarne uppställes. De Pa- pous, som lefva emellan floden Dourga och Oetanata, äro ännu fullkomligt vilda. 3) Age tot de Natur. Wetenscapten, Vol. V, fö IT: Prof. Fries's Ärsb. 1832. I 2 De äga en väl bildad, men icke musku- lös kropp, af medelmåttig längd. En af de längsta infödingar från Oetanata höll 5 fot 7 tum; Qvinnorna äro nästan af li- ka höjd som mänherna. Extremiteterna äro smala, med stora ledgångar; underlif- vet betydligt uppdrifvet hos barnen. De sydliga stammarna äro deremot mera mu- skulösa, deras färg är svartbrun, stötande i grått. Vid Lobo funno de resande till och med en nästan svart inföding. Huf- vudhåret är tätvuxet, krusigt och mycket svart, ehuru ej glänsande; det grånar på de äldre. Håret på kroppen är äfvenle- des krusigt; skäggväxten stark. Hufvudet litet och på sidan sammantryckt. Kind- benen föga framstående (motsatsen säga Qvor & GAIMARD om invånarne på Rawack och Waigiu); pannan är hög, näsan alltid afplattad, läpparne något tjocka, ögonen medelmåttigt stora, öppna och lifliga, iris brun, sällan svart. Ansigtet har ett ut- tryck af allvar och beslutsamhet, mindre af saktmod och öppenhet, än elakhet och förställning. Qvinnorna hafva hufvudet mindre sammantryckt, näsan bredare, läp- parne tjockare och munnen i allmänhet ganska stor. Brösten nedhängande, dock ej till den grad, som man vanligen upp- gifver. Detta folks karakter är en bland- | ning af slughet, klokhet, känslighet och hämdlystnad. De hafva lätt att fatta, äro beslutsamma, men giriga och i hög grad egoistiska, hvarföre de föga bekymra sig om hvad dem ej angår. De gå alldeles nakna och betäcka endast sin blygd me- | 3 delst ett stycke linne, eller med musslor, bamburör eller annat dylikt. De som bo vid stränderna af Dourga binda ett band af säf omkring underlifvet och inskjuta derunder praeputium. Infödingarne vid Oetanata och Timakowa bära på hufvudet mössor af säf eller annat. De sednare ge- nomborra näsans skiljovägg eller flyglarne och sticka deruti små trädbitar; i öronen bära de ringar af koraller, koppar- eller silfvertråd 0. d.; i vissa distrikter ser man dem hafva halsband af tänder, så väl af menniskor, svin som krokodiler. Alfou- roux bibehålla ännu bruket att tatuera sig på armar och bröst med rätliniga figurer. De ' sydliga folkstammaärne måla deremot krop- pen. Språket är olika i olika distrikter, i södra delen är det blott ett slags skrik och tjutande; i den norra äro ljuden arti- kulerade. Invånarne vid Kogway kunna icke förstå dem som bo vid Onin. Några infödingar kunna tala Malayiska. De som bebo stranden af Dourga äro orenliga och illa luktande, de dansa och skråla med förfärligt buller för att uttrycka sin glädje eller sorg. De vid Oetänata församla sig vid många tillfällen, och under hela den tid dessa församlingar räcka, 8—10 dagar, hör man ett oupphörligt tjutande. Af al- la ceremonier äro deras begrafningar den vigtigaste, hvilka ofta sysselsätta dem en hel månad. De äro mycket känsliga för musik, ehuru ofullkomliga de instrumenter äro, af hvilka de betjena sig; deras sång sker dock med en viss takt. Födoämnena äro ej de samma hos alla dessa folkstammar; Ny va- 4 Alfouroux äta allt hvad de öfverkomma; Papous vid Lobo och Triton-Bay äta hvar- ken svin, flädermöss eller sköldpaddor; om det ännu gifves menniskoätare på nya Gui- nea, kan ej bestämt afgöras. Deras vapen bestå af spjut, bågar, pilar och klubbor, några hafva gevär och sablar. De äga nå- gra husgerådssaker af jern, hvilken metall man i trakten af Triton-Bay förstår att ar- beta. Oetanatanerna deremot vinlägga sig mera om trädarbete. Huruvida de vid Dourgas ännu känna jernet är tvifvel un- derkastadt. WiINKELMANN, som anmärkt, att man rietet af nå alla Eoyptiska byster finner örat högre den P SYP y S Cauca- siska racen. laceradt än på de Grekiska, har förklarat detta härrörande af en egenhet hos de Egyptiska bildhuggarne att öfverdrifva det naturliga förhållandet, på samma sätt, som de Grekiska gjorde med ansigtvinkeln. Detta har föranledt DurzEau pE LA MALLE ?) att undersöka om ej någon motsvarighet verkligen funnes i naturen. Hans under- sökningar hafva bekräftat detta; ty på 30 olika hufvuden af mumier från grafvår- darne i öfre Egypten, som han haft till- fälle att jemföra, fann han öronen betyd- ligt högre sittande än på Europeerna; så alt, då man drager en horizontel linia genom yttre öronöppningen på ett Euro- peiskt hufvud, faller denna linia vid ne- dra delen af näsan, då samma linia der- emot på det Egyptiska genomskär ögat på midten; faller således 11—2 tum högre upp. 2) Le National d. 12 Nov. 1831, se Fror, N:o 691. 5 För öfrigt var ansigtsvinkeln lika med Eu- ropeernas. Durzau trodde i början, att denna alldeles egna och ej förut anmärkta varietet af Caucasiska racen hade under loppet af de 20—-24 sekler, som troligen förflutit sedan dessa inbalsamerade hufvu- den blifvit i Thebes grafvar nedlagde, all-' deles försvunnit; men har öfvertygat sig sedermera, att den ännu i Egypten före- kommer, och han undrar mycket öfver, att den hittills undgått uppmärksamheten. Såsom ett exempel anföres en professor i Arabiska språket, Erias Boctor, härstam- mande från öfre Egypten, hvilken i 20 år lefvat i Paris, hvars ovanligt högt sittan- de öron väckte allas uppmärksamhet. Hr Isip. GEorfFroyr S:t HirairE har med- Menni- delat några allmänna reflexioner, jemte en sko-ra- cernes synoptisk tabell öfver den olikhet uti olikheti kroppslängd, som karakteriserar de olika menniskoracerna 7), och funnit, att höjden af den minsta dverg förhåller sig till den ' största jälten som i till 4. Medelhöjden af den lägsta menniskorace förhåller sig till samma höjd af den längsta som 1 till Patagonierna, som tillhöra den Ameri- kanska rTacen och hafva sitt hem- vist emellan 459—50? S. B., är den resligaste. Deras medelhöjd upp- skattas till 72 tum. Esquimauxstammen af Mongoliska ra- cen, som tillhör 70? N. B. samt ?) se Fror. Not., N:o 702. afseende på krop- Littera- tur. 6 Buschismännen af Ethiopiska racen, hvilka bebo bergstrakterna under 30? S. B. äro deremot de minsta racer- na, hvilkas medelhöjd upptages till 48 tum. Dessa folkslag äro de båda extremer- na, emellan hvilka alla de öfriga i detta afseende blifvit uppförda. Han anmärker, att det egentligen är männerna, hos hvilka olikhet emellan racerna framstår, att det således endast är efter dem han uppskat- tat den angifna medelhöjden. Qvinnorna äro mindre förändring underkastade, deras storlek är ungefär densamma ibland alla racer. Följaktligen är skillnaden emellan mannens och qvinnans längd större hos de resligare racerna, än hos de lågväxta, der den nästan är ingen. Levis LrsurE har meddåelat åtskilliga underrättelser om Buschismännen vid gula floden, uti Philos. Mag. new series, N:o 47. Notice Respecting the Notices of the New- Guinea, by W. Marsboen. Se Trans. of the Royal Asiatic Society, Vol. 3, part. 1. Observations relative to the Origin and History of the Bushmen, by ÅNnDREW SMITH. Se Philos. Magaz., new ser., N:o 50, p. 115; 51, p. 197; och följande. Zoografi i allmänhet. Kastar man en blick tillbaka på det Natur- nyss förflutna decennium, är det med verk- histori- lig tillfredsställelse man får se hvilka ofant- resor. liga framsteg zoologien derunder gjort. Nationerna hafva täflat med hvarandra i uppoffringar för att förskaffa sig och be- kantgöra de aflägsnaste länders naturpro- dukter, och så ofta den enskiltes mod blifvit satt på prof, har detta, oaktadt alla de offer, som i heta och osunda klimater- na fallit för vetenskapen, aldrig funnits minskadt. Som det i synnerhet äro de många naturhistoriska resor vi hafva att tacka, att vetenskapens material så betyd- ligt vuxit, får jag fästa uppmärksamheten på några af de mest indrägtiga, hvaribland med mycket skäl kan nämnas de 3:ne Franska expeditionerna omkring jorden: Hrr FrREYCINET's, DuPERREY's och D'URVILLE'S. De a2:ne förstnämde äro af förra Årsberät- telserna tillräckligt bekanta, jag får endast tillägga, att af Durerrey's resa”) hafva för- flutna året utkommit 6 häften af den zoo- logiska afdelningen, nemligen till och med det 25:te, redigerade af de båda expeditio- nerna följaktige naturforskarne Lesson och GaAzrnot. Innehållet af dessa får jag upp- skjuta att redovisa till nästa år, då jag ännu ej ägt tillfälle, att se dem alla. Den 4) Voyage autour du monde, fait par ordre du Roi, sur la Corvette la Coquille, pendant les années 1822—23—24 & 25, par L. J. Du- PERREY. 8 3:dje eller, p'UrviurE's expedition, åtföljd af samma distinguerade zoologer, som vo- ro Frevrcisert följaktige, Hrr Qvoi och Ga- MARD, har, jemte hemförda betydliga sam- lingar, riktat vetenskapen med en mängd nya upptäckter. Under förflutna året haf- va resultaterne af denna resa börjat att publiceras, och efter hvad jag känner haf- va första tomen af texten i octav, samt 3:ne häften af plancher i folio utkom- mit ”). Då denna resa, i likhet med de förra, utgifves på regeringens bekostnad, täflar den med dessa uti artistisk och ty- pografisk prakt; skada blott, att denna luxe, som på visst sätt fördelaktigt utmär- ker detta så väl som förutnämde arbete, skall betaga smärre bibliotheker och en- skilte personer förmånen, att äga och be- gagna dem. Första tomen innehåller texten öfver däggdjuren och foglarne, jemte Cvu- VvIERsS m. fl. relation till Vet.-Academien öfver de hemförda zoologiska samlingarne, och de fem särskilta afhandlingar, hvilka Qvor & GamarpD under sin resa författat och hemsändt. Plancherna innehålla dels däggdjur och foglar med anatomiska detal- jer, dels flera fiskar och snäckdjuret Auri- cula Mide jemte des anatomi. Hr Rörrer, redan fördelaktigt känd af sina vidsträckta resor och samlingar uti de nordliga delarne af Afrika, har nu för 3:dje gången åter begifvit sig dit och hemsändt ?) Voyage de VAstrolabe, executé par ordre du Roi, pendant les annges 1826—27—28 & 29, sous le commandement de JuzeEs Dumont- d URVILLE. 9 till Frankfurt am Main betydliga nya re- : misser af detta lands naturprodukter. Hans bekanta praktverk ), innefattande resulta- terna af hans förra undersökningar, är med 27:de häftet slutadt: Hädanefter ämnar han att bekantgöra sina vidare skeende upptäck- ter häftevis uti qvartformat, så afpassadt, att hvarje häfte utgör ett helt för sig. Af des- sa hafva redan 2:ne utkommit; det ena in- nefattar beskrifningar och figurer öfver nya fiskar från Nilen; det andra innehåller 24 arter af de kortsvansade krabborna, med figurer på de nya och sådane som ej förut finnas aftecknade uti det stora Egyptiska verket. Få resor hafva lemnat vigtigare ve- tenskapliga resultater än HemrericHs och EHrEnNBERGS bekanta resa uti norra Afrika och vestra delarne af Asien. Årligen er- hålla vi nya vetenskapliga bidrag: uti det, så för sin inre halt, som yttre utseende, utmärkta verk: Symbole Physice, hvil- ket EuHreEsBERG utgifver i Berlin. Häraf hafva under året kommit oss tillhanda: Decas :secunda af JInsekterna, samt i1:sta decaden uti första serien af Animalia evertebrata, exclusis insectis. I synner- het ådrager sig det sistnämda uppmärk- samheten. Jag kan likväl ej här göra nå- got utdrag deraf, för att ej nödgas stym- padt framställa ett så rikhaltigt och efter egna, gedigna åsigter författadt arbete, som bör i sin helhet studeras; längre fram, på sitt ställe, skall jag dock redogöra för in- nehållet. 6) Atlas zu der Reise in nördlichen Africa. 10 CHARLES BÉLANGER, Som åren 1825—29 reste genom Europa, Caucasus, Georgien, Armenien och Persien m. fl. st. till Indien, har publicerat sin resa 7), hvilken kommer att åtföljas af en särskilt volum, som upp- tager de zoologiska upptäckter han derun- der gjort. Denna del, jemte en atlas med plancher, redigeras af Isi. Gzrorr. S:t Hi- LAIRE, ÅLESSON, DeEsHAYES och GuÉrin och utkommer häftevis. Början skedde år 1830 och fortsättningen följer oafbrutet. Jag känner endast detta arbete af den anmä- lan man finner uti Bulletin d. Scienc. Nat. år 1831. Prins MaAximirian fortsätter med lika omsorg utgifvandet af sitt praktverk ?), hvaraf 14:de och 15:de häftena äro ut- komna. Biskop HesErR, som en längre tid vi- stats uti Indien och berest Himalayabergen har utgifvit sin resa, hvaruti lemnas en mängd notiser om de derstädes förekom- mande djur; flera af dessa underrättelser finnas intagna uti Fror. Not., och jag skall längre fram meddela några af dem. Uti A. Erman's Reisebericht 1828—30, utkommen i Berlin 1831, finner man äf- ven åtskilligt i zoologi, redigerat af CHaA- wmisso, KrLuG och NoromaAn; en atlas med figurer öfver nya arter är bifogad. Dr Pörric, om hvars undersökningar i Chili förra årsberättelsen lemnat känne- 7) Voyage aus Indes Orientales &c. 23) Abbildungen aus der Naturgeschichte Brasi- liens &c. II dom, har fortsatt sina oafbrutna insamlin- gar af naturprodukter under sina resor, dels i nämde land, dels i Peru; relatio- nerna härom finnas intagna i flera Num- mer af Fror. Noltizen ”), och äro mycket underhållande, men icke passande för nå- got utdrag. D'OrziGnr, som i vetenskapligt afse- ende berest republiken Bolivia, uppehåller sig nu i sjelfva hjertat af Amerika, och kan man af denne ihärdige resande vänta vigtiga och upplysande bidrag för Ameri- kanska faunan. PoryporeE Roux i Marseille, som skrift- ställare i zoologien fördelaktigt känd, är nu stadd på en vidlyftig vetenskaplig re- sa, hvilken han ämnar utsträcka omkring jorden. Uti bref till Baron Férussac har han lemnat del af sin marschroute, hvil- ken finnes publicerad uti Bulletin d. Sc. Nat., Tom. 25, p. 140. Efter densamma kommer denne resande att genomgå de mest intressanta länder och torde således med- föra stora resultater. Naturalhistorien är mera än någon Zoolo- annan vetenskap i behof af artistens bi- träde; den bäst lyckade beskrifning är ic- ke alltid i stånd att lemna en hel bild af det föremål författaren bekantgör. Detta vinnes deremot genom en god figur. Fi- gurer äro icke endast upplysande och ofta oumbärliga för vetenskapsmannen, de äro det äfven för den oinvigde, och bidraga framför allt till vetenskapens popularise- 2) Fror. Not., Band. XXXI, XXXII och XXKXIU. giska planche- verk. r12 rande — ett mål, hvilket först i sednare tider blifvit tillbörligt afsedt. Väl hafva i alla tider figurer, ehuru mindre goda och tillförlitliga, till zoologiska arbeten varit tillitade, och kunna anses lika gamla, om ej äldre än vetenskapen sjelf, de blifva emellertid år från år mera begagnade och lärorikare, i mån som den artistiska talan- gen i djurmålning utvecklar sig. En olä- genhet, och denna för många ganska kän- bar, medföra likväl alla praktverk, att de för mindre bemedlade eller mindre lyck- ligt placerade zoologer lägga ett oöfvervin- nerligt hinder, att följa vetenskapens fort- skridande utveckling. Då nemligen dessa verk, för sin dyrhet skull, ej kunna för- skaffas, måste de flesta vetenskapsidkare åtnöja sig med kännedomen af blotta ti- teln ur någon bibliografi, eller ett saumma- rium af innehållet ur någon journal. Vår tid är ganska rik på planchverk i zoolo- gien; Frankrike och England i synnerhet synas täfla om äran att frambringa de fle- sta. Att denna årsberättelse må vinna någorlunda fullständighet, fordras, att jag här upptager några af de vigtigaste, huru få de än äro, med hvilka jag sjelf haft tillfälle göra bekantskap. Utom de prakt- verk, hvilka ofvanföre blifvit upptagne, och dem som mera specielt hålla sig vid vissa klasser, hvilka jag längre fram på sina ställen skall angifva, förtjena följan- de att anmärkas: « Iconographie du regne animale de M:r le Baron Cuvier par F. E. Guérin. Detta arbete utkommer häftevis i octav, 13 med circa 10 pläncher i hvarje häfte, dess ändamål är att framställa en af de mest utmärkta arterna, såsom typ för hvart och ett af Cuviers genera; helst väljes dertill den art, som ej förut finnes i andra verk afbildad. Gveriss arbete är af mycken förtjenst och fortgår raskt; under året haf- va deraf utkommit, från och med 10:de, till och med 16:de häftet. De flesta af däggdjurens, utom åtskilliga af de andra klassernas genera äro redan representerade. Centurie zoologigue ou choix dani- maux rares, nouveaux ou imparfaitement connus. enrichi de planches inedits &c. par RB. P. Lesson i 8:o, med 5 plancher i hvarje häfte. Under året hafva af detta arbeté utkommit från 6:te till och med i 2:te häf- tet uti 3:ne cahiers, innehållande mam- malier, foglar, amfibier, molusker, Hbholo- thurier och meduser m. fl. : Samma författare har 'derjemte bör- jat utgifvandet af ett annat arbete un- der titel: IUlustrations de zoologie. Detta utkommer under qvartformat i decader, så att hvardera utgör för sig ett helt. — Den första innefattar 6 foglar och 4 mo- Zusker , hvilkas beskrifningar man finner fullständigt införde uti Ferusac's bulletin 19). Den 2:dra Decaden innehåller blott 5 plancher, hvaribland Chinchillan") (Lago- stomus trichodactylus) fimnes upptagen, jemte en utförlig beskrifning "öfver detta djur och dess lefnadssätt. a:ne' foglar Lo- xia Bonapartei och Rhynchwa Hiltairea, !0)"Tom, 25, pag. 339. 1) Se längre fram. 14 den förra från Norra Amerika den sed- nare från Brasilien, samt 2:ne arter af Fis- surella utgöra fyllnaden '). The gardens and menagerie of the zoological society delineated &c. utkommer i häften, med vackra trädsnitt, Arbetet utgöras af 3:ne volumer, hvaraf de a2:ne, innefattande mammalia, med en mängd plancher äro utkomna, och af den 3:dje, innehållande foglar, lärer det XIII häftet vara utgifvit. The National Menagerie. Utkom- mer nummervis; hvarje nummer innefat- tar ett blad i stor folio, med originalteck- ningar af de djur, som finnas i menage- riet. Efter hvad jag känner äro 11 num- mer utkomna: N:o 1. föreställer en Benga- lisk Tigerhona med sina ungar; 2. Yar- gen; 3. Leoparden; 4. Antilope leucoryx; 5. svarta Jaguaren; 6. Lejon från Barba- riet: 7. Lama; 8. randiga Tigern; 9. Giraf- fen; 10. Wapits; 11. en strid emellan ett Lejon och ett Tigerpar. Centurie of Birds, by Jon Gourp, folio. Detta - praktverk innehåller foglar, som ej förut varit afbildade, bland hvilka många från Himalayabergen, utgifves häft- vis, med 5 plancher 1 hvarje häfte. Den första samlingen, innehållande 40 plan- cher, är utkommen. ITUustrations of Zoology, by JAmes Waiuisson, folio. Uti detta arbete råder en stor luxe, men det skall ej innehålla mån- ga originella figurer. 36 plancher äro ut- komna. 2) Se vidare 1. ce. Tomen 26, pag. 186. 15 lIlustrations of Indian Zoology, by Joun E. Grav. Detta kostbara praktverk är redan af årsberättelsen för 1830 till- räckligt bekant. Jag vill endast tillägga, att sedan den tiden hafva 4 häften, eller till och med det 7:de, kommit till vår kännedom; för innehållet af dessa vill jag i korthet redogöra: I 4:de finner man 1:0 Antilope Cervicaria Ls, aftecknad i 3:ne olika åldrar; 2:0 Perdix Hardwickit, ny art; 3:o Perd. olivacea, LATtH.3 4:0 Caprimulgus Indicus och Asiaticus LATH.; 5:o Pica wvagabunda Weric.; 6:0 Anas Girra & & 9, ny art; 47:0 Trionyx ocel- latus, Grav; :8:0o Emys Bascha, Grav; g9:o 2:ne arter af slägtet Cyprinus; ” 10:0 4 arter af Sygnathus, hvaribland en: S. Hardwicki, är ibland de största i detta slägte. Uti 5:te: 1:0 Sorex myosurus Pär. från Bengalen; 2:0 Garrulus gularis & ornatus, båda nya från Almorah, 3:o Kitta venatorius; 4:0 Picus dimidiatus Tem. & rufus Latu.; 5:0 hanen till Phasianus Ha- miltonii (lineated Pheasant LartH.); 6:o Charadrius ventralis Wac. 9 & 03; 7:0 Sterna brevirostris (tyckes vara en unge) och Sterna aurantia; 8:0 Ardea cinna- momea LaArH. och AA. flavicollis Wac., g:0o Emys Kachuga; 10:0 Ophisurus Bo- rä, Hurancha Ham. samt Moringua li- nedris, Rataboura Hardwickii och Mu- rena Bengalensis, alla nya. Uti '6:te: 1:00 Viverra Bengalensis; 2:0 Gerbillus Indicus Germ; 3:0o Garru- lus Vigorsii; 4:o Picus miniatus & Tiga; 16 5:o Picus Nepaulensis & barbatus (ut- märkt sköna figurer); 6:0 Centropus Sir- kee; 7:0 Perdix oculea; 8:0 3:ne arter af Sterna (något problematiska); g9:o 2:ne ar- ter af Emys; 10:0 2:ne fiskar Mystus chi- tala & karipat. 7:de häftet, som åtföljes af HArowicE's porträtt, innehåller: -1:0 hufvudet af en ung och en gammal Antilope Cervicapra LwN;. 2:0 Polyplectron Hardwickii: 3:0 honan till. Perdix concentrica samt huf- vudet till Pavo muticus; 4:0 Perdix gu- laris ”Temm. och orientalis LATH.; 5:0 Picus macei"g >; 6:o Picus moluccensis och. Mahrattensis LaAtH. af båda & 93; 7:0 Emys Thuji; 8:o Trionyx subplanus; 9:0 3:ne nya arter Balistes; 10:0 Julis Hard- wickii: och Polynemus Teria. I allmänhet kan anmärkas, att med få undantag äro figurerna: uti dessa häften mästerliga. Texten saknas ännu, men förf. ämnar utgifva denna i form af en Synop- sis under : titel: Prodromus Faune In- dice. Samma författare utgifver ett annat arbete: Spicilegia Zoologica, som utkom- mer -häftevis i 4:o med goda originalfigu- rer. öfver nya och ej förut afbildade djur, åtföljda af beskrifningar på Engelska och diagnoser: på Latin. Af detta arbete äro 2:ne. häften utkomna, innehållande ir plan- cher. Ibland: annat innehåller detta arbete författarens indelning af slägtet Delphinus uti 4 subgenera:. Delphinus, Grampus, Be- luga och Phocena. Beskrifning öfver dju- ret il ret till mollusk-slägtet Mitra; beskrifning öfver 5 arter af Viverra, m. m. The Animale Kingdom &c. Denna bekanta Engelska öfversättning af CUuViERS le Regne Animale, hvilken Hr E. Grir- FfITH utgifver med tillägg af beskrifningar och figurer öfver arter, så väl bekanta, som nya, fortgår; Mammalia och Aves äro slutade och af Reptilia har 27:de häf- tet utkommit. Bland zoologiska arbeten, som mera Syste- allmänt omfatta djurriket och innehålla 2atiska beskrifningar och systematik öfver det hela, djur-ri- . - ad” t om- får jag nämna följande, som under åretfitande kommit till vår kännedom: arbeten. Das Thierreich geordnet nach sei- ner Organisation &c. von F. S. VoicuHTt. Detta arbete är en Tysk öfversättning af Cuviers le Regne animale, 2:dra editionen, hvilken öfversättaren utvidgat till ett spe- cialverk, innehållande beskrifning öfver al- la kända arter (N. B. dem han af egen erfarenhet känt och dem han ur andras arbeten lärt känna). Sedan GmELnin utgaf 'sin edition af LinsÉs Syst. Nat., har nå- got så omfattande arbete ej varit i zoolo- gien utgifvet som det nu anmälta. Att detta måste blifva en stor hjelpreda, och således äga mycken förtjenst, är påtagligt. Första tomen, innefattande däggdjuren och foglarne, är utkommen. Skada att förf. ej begagnat latinska diagnoser för arternas be- tecknande. Prof. Fries's Arsb. 1882. 2 Läro- 18 Prins Lucien Bonsrarte har bekant- gjort en ny metod för de vertebrerade dju- rens uppställning, under titel: Saggio di una distribuzione metodica degli animali vertebrati. Rome 1831. Han delar Mam- malia uti 10 ordningar och 159 genera; foglarne i 5 ordningar och 261 genera; Reptilia uti 116 genera. R. E. Grant 1 London antager, uti dess Series and Classes of the animal kingdom, följande klassifikation: först fyra Serier: 1:0 Cerebrata (Vertebrata); 2:0 Gangliata (Mollusca); 3:o MNeurosa (arti- culata); 4:0 Aneurosa (!) (Apatheca LE). Hvardera af dessa serier indelas sedan uti 5 klasser. Mammalia Pterigia T Aves i) Erpoda r:sta il; 2:dra Conchifer hö Repti ia uti onchifera Amphibia Tunicata Pisces. Radiata. Crustacea Malactinia Silje Arachnida 4:de Zoophyta 1 dd Insecta - if Amorphea ulbi ull Annulosa Cryptogena Entozoa. Infusoria. Af BrucnaATtenirs Elementi di Storia naturale generale är en ny edition ut- kommen. ; Af Wörterbuch der Naturgeschichte är 8:de bandets 2:dra häfte, som går till Justica, utkommet. Följande arbeten, som mera egentligt böcker äro ämnade tiil läroböcker och hjelpredor, 19 så väl för sjelfstudium af naturalbistorienyuti Zoo- som att begagna vid föreläsningar, förtjena !0gien äfven att anmälas: Burmeisters Lehrbuch der Naturge- schichte, som innefattar alla 3 naturens riken. Zoologia specialis, + 2:ne delar af EicHWaArp. Detta arbete är författadt med särskilt hänseende» till de djur som före- komma i Ryssland och Polen. Hvarföre också detta lands Fauna, som hittills, med undantag af hvad Parras meddelat, varit föga utredd, nu erhållit ett ganska välkom- met bidrag. Icke nog således, att upp- fylla sin egentliga bestämmelse, såsom en lärobok för begynnande zoologer, innehåller detta arbete åtskilligt af värde för veten- skapsmannen. Af BrumessAcHes bekanta Handbuch der Naturgeschichte är nu 12:te editionen, betydligt tillökad, utkommen. Hr ScHwz har äfven utgifvit en ny upplaga af dess Naturgeschichte und Apb- bildungen der Säugthiere und Vögel, med litografier. Däggdjuren äro redan, med 27:de häftet, slutade, och utgifvandet af foglarne fortgår raskt. Den periodiska prässen har äfven lem- Perio- | AG bi Å iska nat nya tillfällen för zoologerna att kom- krifter municera sina upptäckter med hvarandra, uti zoo- Jag vill i synnerhet fästa uppmärksamhe- |!8' ten på följande 2:ne journaler: Bulletin de la Societé Imperiale de Naturalistes de Moscau. Denna har den nitiske Fri- SCHER VON WaALnpHEm att tacka för sin upp- 230 komst. Dess ändämål är, dels att med- dela den lärda verlden fortgången af Na- turforskande Sällskapets i Moskow arbeten, dels att underhålla en lättare kommunika- tion emellan medlemmarne af samma säll- skap. Första årgången af denna bulletin hafva vi sett, den innehåller flera ganska intressanta afbandlingar och notiser, i syn- " nerhet i Entomologi, Malacologi och forn- verldens fauna, men kunna omöjligen här blifva föremål för något utdrag. Magazin de Zoologie: Journal par F. E. GuvÉrin. Dess ändamål är att eta- blera en korrespondans emellan zoologer i alla land, och att lemna dem tillfälle att på ett ställe publicera sina upptäckter af nya arter. Detta lofvärda företag af GuÉ- RIN är att betrakta som en utvidgning af dess, sedan år 1830, utgifna Magazin de Conchyologie & Entomologi, som, be- träffande dessa brancher, hade samma syf- temål. Nu mera är journalen tillgänglig för upptäckter i hvilken djurklass som helst och af en allmännare nytta. Hvar och en som upptäcker eller beskrifver ett nytt djur, insänder antingen djuret eller beskrif- ningen jemte en figur till redaktionen ?), som drager försorg att den genast blir pu- | blicerad. För att lätta journalens spridan- de, utkommer den 1 5 sectioner, hvilka | kunna särskilt erhållas. 1i:sta sect. inne- | fattar Vertebrater ; 2:dra Mollusker och Zoophyter: 3:dje Annelider, Crustaceéer ' 3) Adress. — Au Bureau du Journal, quai des Augustins N:o 47 (franco). 21 och Arachnider ; 4:de Insekter; 5:te Palw- ontographie animale, eller beskrifning öf- ver fornverldens djurformer. Af den 4:de sectionen kunna äfven särskilta ordningar ensamme erhållas, utan att män behöfver taga hela sectionen. Mästologi. Af hvarje tidsålder bära icke endast konsternas produkter, utan äfven de veten- skapliga forskningarne sin omisskänliga prä- gel. De äldre zoologiska: författarne, eller de som skrefvo före Linsés tid, följde, som bekant är, ett helt olika behandlingssätt och en annan riktning än den veteuska- pen erhöll, sad LinnÉ, genom införande af sin mästerliga systematik, alldeles om- skapat den. Oaktadt således deras skrif- ler äga ett mindre vetenskapligt värde, och äro ganska svåra att begagna, hafva flera af dem bibehållit ett visst anseende, och varit ända till sednaste tider oumbärliga. Ibland dessa är HeErRnAnpez bekanta arbete öfver Mexikos djur. HErRnAnpez var nem- ligen en flitig och förtjenstfull naturforska- re, som hade samlat ett stort erfarenhets- förråd, han var också den enda, som lem- nat originella beskrifningar och notiser öf- ver Mexikos djur, hvilket land sedermera, under hela den tid det stod under Span- ska regeringen, var likt ett annat China, tillspärradt för alla undersökningar. Först sedan landet blef sjelfständigt, öppnades äfven der ett vidsträckt fält för naturhi- storiska undersökningar. Grefve von SAcK jemte Hr F. Derpe, afreste dit från Ber- lin, den förre återvände 1826 tillbaka, rikt lastad med naturalier' af alla klasser, hvilka sedermera Hr DepPPE, som stannade qvar, årligen ökat genom hemsända remis- ser. Härigenom har Prof. LIicHTENSTEIN blifvit satt i tillfälle, att anställa intres- 23 santa jemförelser mellan Mexikos djurarter, och dem, som tillhöra Förenta Staterna och Brasilien, hvarigenom man äger hopp att snart få af hans hand erhålla en full- ständig Mexikansk Fauna. Såsom ett för- beredande arbete till denna Fauna, kan man betrakta en redan af Hr LIicHTENSTEIN LicHtEN- utgifven afhandling "), som har för afsigt frin att kritiskt upplysa och utreda de dägg- öfver djursarter, som HernaAnpez känt och beskrif- Her-' vit, eller antydt uti sin Thesaurus. Af dägg- grunder, som förut äro framställda, är lätt divr att finna hvad svårighet måste möta vid ett sådant företag, i synnerhet som Her- NANDEZ arbete är illa redigeradt, fullt af tryckfel, och innehåller dels en mängd om hvarandra blandade onyttiga anmärknin- gar, dels med fabler utsirade beskrifnin- gar. Det fordrades således ett eget stu- dium att utreda detta, och något annat medel stod ej att finna, än det Hr LicH- TENSTEIN begagnat, nemligen att förskaffa sig så många Mexikanska djur som möjligt till granskning. Af hans undersökningar följer, att Hernanpez känt de flesta djur af dem DepPprpE hemskickat, ehuru af de 50 arter däggande djur Hersanpez beskrifver, LinsÉ ej kunde upptaga flera än 12 och BurFon 20, och till största delen sådane som Mexiko har gemensamme med andra länder. Hvad de speciellare undersöknin- garne angår, uti hvilka jag icke här kan 4) Erläuterungen der Nachrichten des F. Her- NANDEZ von den vierfiässigen Thiren Neue Spaniens, Berlin 1830. Mexi- kanska Faunans karakte- ristik. Nya Mexi- kanska dägg- djur. WH ingå, får jag för öfrigt hänvisa till det ci- terade arbetet, som utgör för det Mastolo- giska studium ett ganska vigtigt bidrag. Uti samma afhandling lemnar Herr LicHTENSTEIN en kort öfversigt af Mexikan- ska Faunans förhållande till de närgrän- sande ländernas. Han visar, att Mexiko, som delar alla klimater, äfven hyser de mest olikartade djur, att man således der träffar tillsamman Vargar och Apor; Coli- bri, de nordiska Hägrarne och Mesarne jemte Papegojor och Trogon-arter; i sam- ma sjöar, som hvimla af Sirener; träffar man våra Europeiska Znder simmande; den nordiska Phalaropus jemte Parra och Can- eroma. Uti de lägre och hetare landsträc- korna förekomma flera arter af Cebus, Bältdjur, Myrmecophaga, Coati, Dicoty- les, Cuandu och Jaguarn, (men ej Sen- gångare, Tapirer eller de större Cavierna, med undantag af Agouti). Uti de tempe- rerade och bördiga regionerna förekomma djur, som äro gemensamma med dem de Förenta Staterna äga, sisom Hjortar, Pung- djur, Stinkdjur, Gnagare, i synnerhet Ka- niner och Ekorrar, i stället för Apor och Bältdjur. Uti de högre liggande och kal- lare trakterna förekomma deremot djur, som mycket öfverensstämma med Europas och Asiens, såsom Harar, Jordekorrar, Hamster, Ziselråttan , Räfvar och Her- meliner, 0. 8. V. Hr Waczer har uti Isis N:o V, 1831, beskrifvit åtskilliga nya Mexikanska dägg- djur, dem Hr Keeri. samlat, ibland hvilka förekomma: 25 a) En ny art Sciurus hypopyrrhus, som likväl igenfinnes hos HernAnpez. Allt hvad auktorerna upptagit vid Sciurus va- riegatus rörande dess lefnadssätt, är häm- tadt från Hernandez, och har afseende på hypopyrrhus. 'S. variegatus är efter hvad FgR. Cuvier visat, endast en varietet af ca- pistratus. b) Ett nytt genus Bassaris LicHTt., som genom sin tandbyggnad står närmast Dasyurus, ehuru den annars till habitus liknar både Genetten och Nasua, af detta genus beskrifves en art Bassaris astuta. c) En ny art Procyon Hernandezii. Slägtet Cavia har af Hr Wacrer blif-2:ne nya "vit riktadt med 2:ne arter. C. Spixii och fulgida , båda från trakten af Amazonflo- den, och af Hr Sex under dess resa upp- täckta och hemförda. Se Isis 1831, V. Flera underrättelser om den ännu lef- vande Bisonoxen, har Hr EicHwALrp lem- nat, hvilka han varit i tillfälle att inhämta under en vetenskaplig resa uti Lithauen, Podolien m. fl. 5). För oss äga dessa ett särskilt värde, då, både efter hvad man historiskt känner, och af de lemningar man på flera ställen uti Skånes torfmossar an- träffat efter dessa djur, det är bevist, att Bisonoxen fordom tillhört Skandinaviens Fauna. arter Cavia. ErcH- WALD om Bi- sonoxen. 5) Naturhistorische Skizze von Lithauen, Vol- ' hynien und Podolien, in geognostisch-minera- logisch, Botan. und Zoolog. Hinsicht, entwor- fen von E. EicaWaLp, 1830. 26 Uti den stora Bialoweschaskogen vid Narewa, uti guvernementet Grodno, hvilken rundt omkring är omgifven af ett stepp- land, funnos år 1828 Bisonoxar till ett antal af 696 st. Genom den stränga be- vakning och tillsyn man höll om denna dyrbara vildafvel, hade antalet på de sista 8 åren ökat sig från 350 till det nyssnämda. STANISLAUS ÅUGUsSTUS Var den som först tillsatte en förvaltning öfver skogen, hvilken är indelt uti 12 underförsterier med 118 jägare. EIcHWALD omtalar, att de yngre dju- ren, eller de, som äro under 12 år, lefva mest tillsamman uti smärre hjordar från 20 till 40 stycken. De äldre deremot lef- va spridda för sig sjelfva, men så snart brunsttiden inträffar, eller uti Augusti må- nad, församla de sig, och som tjurarnes antal vida öfverstiger kornas, uppstår un- der denna tid förfärliga strider dem emel- lan. Bisonoxen är annars mycket skygg, flyr alla bebodda ställen, och håller sig vanli- gen uti de tätaste delarne af skogen. Han uppvädrar menniskan på långt afstånd, och så snart han får henne i sigte, ilar han bort med största skyndsamhet, och ned- rifver under loppet buskar och smärre träd. Sällan förmå dessa djur, för sin tunga och oviga kropp, springa långt innan de behöf- va stanna och hämta hvila. Under den varmaste tiden på dagen ligga de uti sand- gropar, kasta sand öfver kroppen, dels för att afkyla sig, dels för att freda sig för insekter. Deras föda består mest af skarpa och bittra växter, såsom ranuncler, ane- moner och ung ljung o. d., äfven om vå- 27 ren, de nyss utslagna löfven, men de röra aldrig björkens eller ekens. Denna föda hämta de under nätterna. Bisonkoen föder i slutet af Mars en kalf, går således en- dast drägtig uti 7 månader; hon kan upp- nå en ålder af 40 år, och är fruktsam än- da tills 3o:de året. Bisontjuren skall äga en ofantlig styrka, och kan försvara sig mot 3:ne vargar. Så väl hannen som ho- nan hafva 14 refben. Författaren har lemnat en trogen: figur öfver Bisonoxen. Hvad inflytande de sista krigsorolighe- terna haft på denna vildafvel, är ej bekant. ErctwArpD anför, att uti samma skog, finnas ännu många elgar, björnar, rådjur och vildsvin, men: någon hjort träffas icke mera, hvarken der, eller i någon af de län- der han berest, ehuru de för 60—70 år tillbaka funnos. Att den orientaliska Tapiren , som Tapiren, för några år sedan blef upptäckt på Ma- linse lacca: och Sumatra af FArRQuHAR och Du- uti vAucenL, har sedan längre tider tillbaka va- China. vit känd. uti. China, under namn af MF, och finnes afritad ganska igenkänlig uti Chinesiska arbeten, är af ÅBEL REMUSAT meddeladt '»). För utredandet af de stora, fläckiga ar- Wiec- terna af slägtet Felis, har WiEGMAn ilkide stora egnat en särskilt afhandling, införd uti Isis fläckiga 1831 N:o III 7). Få genera hafva mött Felis arterna. ”) Melanges Asiatiques etc. Tom. I, pag. 258. — se Fror.; Not. N:o 708. | 7) Denna afhandling daterar sig likväl från April 1930. — EnrenNBERG har äfven skrifvit i sam- 28 större svårighet, att till sina arter bestäm- mas, än det i fråga varande, ehuru länge de än under gifna benämningar varit kän- da. Hvad som mycket ökat konfusionen, är dels författarnes missförstånd af hvar- andras skrifter, dels dåliga figurer och com- pilationer, hvarigenom lika benämningar blifvit tilldelta olika föremål eller tvertom, så att det som skulle utredas, blifvit ännu mera inveckladt. Cuvier sökte först efter en kritisk granskning af de figurer och beskrifningar, som funnos att tillgå, bestämma dessa ar- ter, och antog 4, nemligen en Amerikansk: Jaguaren eller Felis onca, samt 3:ne hö- rande till gamla verlden: Panthern, F. pardus; Leoparden, F. leopardus; och Fe- lis jubata. Af dessa voro likväl Panthern och Leoparden hvarandra mycket liknan- de, och hufvudsakliga skillnaden antogs dem emellan uti fläckarnes storlek, och an- talet af de rader dessa gemensamt bildade. Temmince förkastade denna skillnad uti sin bekanta monografi öfver slägtet Felis, och visade, att denna karakter betydligt varie- rade, icke endast uti olika åldrar, utan hos individer af samma ålder. Han betrak- tade således dessa båda djur som en och samma art, den han kallade Felis Leo- pardus. I stället upptog han en något min- dre art, med längre svans under Felis pardus, och påstod att LinsÉ måste haft ma ämne infördt uti Ann. des Sciences De- cemb. 1830, hvarom redan uti årsberättelsen för förra året är redogjordt. TÅ densamma för sig, då han uti diagnosen till sin Panther begagnat uttrycket: Cauda elongata. WieEGMmaAn upplyser på ett till- fredsställande sätt "rätta förhållandet, och” visar, att Linnés och Cuviers Pardus' äro : synonyma, att detta namn borde bibehål- las, äfven om man betraktar leoparden och panthern såsom utgörande en art. | Utrymmet tillåter mig ej vidare ingå uti WiecmAns undersökningar uti dessa äm- nen, som, jemte de af EHRENBERG fram- ställda, utbredt mycket ljus öfver dessa arters intrasslade synonymi. Summarium af båda författarnes undersökningar är, att vi af de stora fläckiga Felisarterna, sedan man afräknar F. jubata och Macroscelis Temm., dessutom bestämt äga fyra arter. a) Den Amerikanska Jaguaren, HF. Onca Liss. (Pl. IX. F. Cuv. & GEOFF. Mammif. by) Den Sydasiatiska Panthern, F. cha- Iybeata Herrm. (ScHrEr. pl. ror). Såsom synonym till denna hör Tem- MINCKS FF. pardus. c) Den Nordasiatiska Panthern , F. ir- bis EmrensB. (Burr. pl. 13, hvilken SCHREB. copierat pl. 100): eller Bur- FonNs POnce. F. uncia ScHreEz. d) Den egentliga eller Afrikanska Pan- tern, F. Pardus Lins. Cuv. (CuvV. Menag. du Mus. I, p.' 212); finnes icke endast uti hela Afrika, utan äf- ven i de varmare länderna af Asien, " och derintill gränsande öar. Hvad Leoparden beträffar, anser Cu- VvieER den. ännu som särskilt vart, och-en- 30 dast tillhörande Afrika. Temminck deremot, som varietet. En ny Hr WiEGmAN tror, att utom de fyra ut Föteller 5 anförda arter måste ännu en till audi- 3 volvula. finnas, af hvilka han observerat en lef- vande individ uti Hr v. Åxens menageri. Han lemnar på detta djur en beskrif- ning, för att derpå fästa uppmärksamhe- ten, och föreslår namnet pF. caudivol- vula , .emedan en af de bhufvudsakligaste karaktererna hämtas af detta djurs cau- da involuta. Dess fädernesland kan ej med säkerhet uppgifvas, men torde vara Sun- diska öarne. De Hr WieGmAN ingår äfven uti en grund- psam!es lig undersökning, för att kunna bestämma, anther-, ?. . Ba djur. hvilka arter de gamle egentligen förstodo under sina benämningar: Pardalis, par- dus , panthera och panther. Hvarvid han i synnerhet haft gagn af hvad BocHArTt i detta "ämne samlat uti dess Hierozoicon. Resultaterna häraf äro följande: att Gre- kerna kände alla 3 af Asiens Pantherdjur, att deras zap3ans betecknade högst sanno- likt samma art, som LIinnÉ och Cuv. kalla F. pardus ; men sedermera som ÖPPIAN an- för, urskilde man 2:ne former af denna pardalis: en större och en mindre, hvil- ken sednare utan all fråga är identisk med F. Chalybeata; att det djur ARISTOTELES och XEnorHon kallade avse, och hvilket de ansågo skilt från zapdaMs, är troligen F. Irbis. Hvad åter Romrarne angår, så är panthera hos dem en öfversättning än af Grekernas ZapdaMms, än af deras navn; Pardus och Varia hos de förra, motsva- rade den större arten af pardalis hos de 31 sednare, F. jubata, synes hvarken Grekerna eller Romrarne hafva känt, men är Araber- nas phehed. Ända till sednare tider, då Prins Ma- Slägtet XIMILIAN upptäckte, under sin resa uti Bra- MA silien, Bradypus torqvatus, kände man rafWacrer. detta slägte ej flera arter än dem Linné upptog, B. tridactylus och didactylus, af hvilka likväl den sednare är afskild uti ett: eget genus. Hr Wacrer har emellertid nu sökt visa ?), att under författarnes Bra- dypus tridactylus bestämdt 2:ne distincta arter äro sammanblandade, dem han ut- redt och utförligt beskrifvit, den ena un- der namn af B. cuculliger, den andra un- der B. ai. Hvad benämningen tridactylus beträffar, anser han denna ej längre kunna bibehållas för någondera af arterna utan att åstadkomma oreda, i synnerhet som alla arterna nu under Bradypus hafva 3 tår, hvilket således utgör en nota generica. B. cuculliger tillhör Surinam, Guiana och Cayana, men finnes alldeles icke uti Bra- silien, der åter B. Ai uteslutande är in- hemsk. Wacrer har icke endast uppdra- git de yttre karaktererna, som skilja dessa närslägtade arter från hvarandra, utan äf- ven de anatomiska, och visat, att Cranii- bildningen är mycket olika hos dem. Med”. afseende på synonymien anföres, att allt hvad äldre författare, med undantag af Marc- GRAVE, anföra om tridactylus, hör till B. cuculliger, men hvad MarcGrave åter och sedermera MAximiLIAn meddelat om ftrida- ctylus, hör till B. Zi. Dessutom tillägger ”) Isis N:o VI, 1831, pag. 604. 32 WacrER en ny art Bradypus infuscatus., som Hr Sreix hemfört från Brasilien, mot gränsen till Peru. Vi äga således af detta slägte, sedan didactylus blifvit afräknad, ) fyra arter: B. Cuculliger, B. Ai, B. tor- qvatus, och B. infuscatus. Kaliatu En kort underrättelse om ett nytt DRA djurslägte kalladt Kaliatu eller Hjort-Få- Fåret. reg förekommer uti Froriers Not. ?). Dr. CuHristIE i Madras, som deröfver meddelat en beskrifning, uppgifver, att detta djur förekommer -på den bergsrygg, som skil- jer Dindiquedalen från Malabar. Djuret är 3 fot 9 tum långt, höjden framtill i f. 7 t.; baktill i f. 9 t.; hufvudet och öfre de- len af kroppen är dunkelt rödbrun; undre delarne, insidan af benen och fötterna hvi- ta. Håret är kort och styft. Hr CHRrisTiE har sett en hanne och 2:ne honor. En ny Hr Rick. Harran !9) har beskrifvit en art BY" ny art af slägtet Orang, som han kallat a Hylobates Hoolock, hvilken skall bebo ber- Hainan. ocn Garrow uti Assam emellan 352 och 372. Denna apa är 2 fot 6 t. lång, och mycket lik H. Rafflei , hvilken dock tillhör ett långt sydligare klimat, Sumatra. Pero- Till Zoologiska Societeten uti London dieticus har: Hr Bennett lemnat en noggrann be- hus. 6 skrifning öfver 2:ne hittills mindre väl kän- Bexsert. da däggdjur från Sierra Leona, dem Hr Barre hemfört till England !). Det ena af dessa är troligen samma djur, hvarom Bos- | KAR MÅN R 9) Band. XXX, N:o. 21. 20) Memoires de PAcad. de Philadelphie Tom. IV. 1) Philos. Magaz. new Series N:o 59. 33 MAN allraförst, under namn af Potto, lem- nade underrättelse och en dålig figur, och hvilket sedermera GmEnin kallade Lemur Potto , GEorrrov Nycticebus och Desma- REST Galago. Som Hr Bennett ej är full- komligt säker uti den uppgifna synony- mien, och anser BaAYLEs djur ulgöra en typ för ett eget slägte, kallar han detta Perodicticus, och lemnar en utförlig be- skrifning öfver den enda art han deraf känner under namn af Perod. Geoffroyi. Detta djur, som skiljer sig hufvudsakligen från de öfriga af Lemuride, genom sin ganska korta tumme på framfötterna, ge- nom den föga utdragna nosen, benens li- ka höjd och de medelmåttigt stora öronen, är ganska trögt, lefver isoleradt, och be- gagnar endast natten, att söka sin föda, hvilken består af vegetabilier, i synner- het de oljrika, underjordiska fröna af Cas- sadan (Arachis hypogea). Kolonisterna kalla detta djur Bush-Dog. Det andra djuret, öfver hvilket Hr Aula- Bensett lemnat fullständig beskrifning, är god. Aulacodus ?) Swinderianus Temm. Denna rianus. egna form af Gnagarne uppställde Hr TemmiscH först såsom ett eget slägte, och beskref samt afritade det uti sin 7:de Mo- nografi efter ett mycket ungt exemplar, som förvarades uti sprit på naturalkabi- 2) Aulacodus är likväl ett mindre passande namn, så mycket mer, som ett genus af in- sekterna redan förut blifvit så benämdt: Prof. Fries's Ärsb. 1832. 3 34 neltet i Gröningen, utan att man kände hvarifrån det härstammade. Genom Bay- Les upptäckt känner man nu, att det till- bör Sierra Leona, och kallas der Ground- pig (jordsvin). Dess tandbyggnad är myc- ket lika Fr. Cuviers IV Erethizon, och dju- ret lefver hufvudsakligen af cassadafrön. Det exemplar Bennett erhållit var fullväxt, höll 17 tum i längd, utom svansen, Föl- jande character genericus angifves: Aulacodus: Dentes incisores 2, antice plani, scalpro cuneato, superiores profunde bisul- cati, molares 4 i, lamellares. Sacculi buccales o. Pedes antici digitis 4, cum rudimento pollicis; postici digitis 43 un- gues, preter pollicis subplanum, falculares, fortes, superne rotundati, infra dilatati sul- cati. Cauda pilosa, mediocris, attenuata. BenseETT förmodar att detta är sam- ma djur, som Bosman omtalar uti sin re- sa under namn af wvildråtta. Länge hafva naturforskarne anmärkt 2:ne Gnagare, hvilka de, i brist på när- mare kännedom af deras tandbyggnad, ej kunnat anvisa en bestämd plats. Flera för- sök hafva väl blifvit gjorda, och man har låtit dessa, som flera, vandra ifrån det ena slägtet till det andra. De namn, hvarun- der de allmännast varit kända, äro Ia Viscache Azar. och Ze Chinchilla, båda från Södra Amerika. Af den sednare i syn- nerhet förekomma årligen ett stort antal skinn uti pälshandeln. Nu mera är det egentliga hindret för deras klassifikation upphäfvet, och dessa djur finnas beskrifna både af Engelska, Franska, Holländska och Tyska författare; men då åtskilliga af dessa 35 varit i okunnighet om hvarandras arbeten, hafva icke mindre än 3:ne olika, nya ge- neriska namn blifvit bildade, och synony- mien således intrasslad. — Hr J. Broo- KEs >) beskref först Viscache såsom eget genus under namn af Lagostomus, hvil- ket han karakteriserade på följande sätt: Lagostomus: Dentes incisores in utraque ma- xilla. duo elongati, :prominentes; maxille inferioris canaliculati, paullo longiores. Mo- lares in utraque maxilla utrinque quatuor, obliqui, antrorsum extrorsumque spectantes, corona simplici laminata: maxille inferioris obliquiores, bilaminati; maxille superioris tres anteriores bilaminati, posticus 3-la- minatus. Pedes antici breviores, digitis quatuor; postici elongati, validi, digitis tribus: ossa metatarsi digitis numero 2&Xqualia. Cauda mediocris, pilis longioribus pectinatis vestita: Den enda art han derunder upptog kallades LL. tricodactylus, och som syno- nym upptogs la Viscache Azar. Cuv.; Di- pus maximus Brawvire. Ett år sednare” beskrefvo båda Fransmännen Hrr Dessa- LINES D'ÖRBIGNY fils & TIsip. GEOFFROY ”) samma djur som typ för ett särskilt ge- nus, hvilket de benämde Callomys, och hänförde till detta äfven Chinchilla, samt tillade en ny art: Call. aureus. Den för- sta arten kallades C. viscacia och den an- dra, eller chinchillan, benämdes efter Mo- una C. laniger. — Holländaren VAN DER Hozrven ”) i sin tur antog Broores Lago- 3) Lis. Transact. Vol. XIV, part: 1, 4) Ann. de Sciences Nat., Tom. XXI, Nov: 1830. 3) Bydrag tot de Natnur-kund. Vet. Tom, VI, N:o I. 36 stomus, för Viscachen, men obekant med de Franska författarnes arbete, skilde han ehinchillan derifrån och'statuerade ett eget genus, Eriomrys för densamma, på den grund att, utom någon olikhet uti tand- byggnaden, Lagostomus' har 3 tår på bak- fötterna, då Eriomrs har fyra. Slutligen bar Hr. WaeLEerR."), som likväl ej citerar VAN DER: HoEVENS arbete, åter sammanfört alla 3 arterna till ett 'slägte, för hvilket han med rätta bibehåller. Broorxes äldre benämning . Lagostomus. Efter WaAGLErR bör detta genus följa uti systemet näst ef- ter Lepus, och tyckes representera uti nya verlden slägtena Meriones och Pedetes, uti den gamla. Lefnadssättet finner man ut- förligt beskrifvit hos de Franska författar- ne på förut anförde ställen, af hvilka en öfversättning lemnas uti Isis. Ny art Mzenus har upptäckt en ny art Ay- AyPw pudeus, lefvande i de högre trakterna af «Harz. Dess beskrifning och figur har han framställt vid sammankomsten i Hamburg 7): Om det bekräftar sig att denna art ej för= ut varit anmärkt, föreslår han benämnin- gen H. hercynicus. Tigern Flera notiser öfver de i Indien och på Hi- medlersta Asien förekommande djurarter bergon. och deras lefnadssätt har Hr HesErR med- delat ”); af. dessa må anföras: att Tigern går ända upp: till glaciererna på Himalayas bergen, utan. att i dessa trakter aftagai stor- 6) Isis N:o VIL. 1831. 7) Hamburger Protocollet, se Isis VIII, X. 2) Se Fror. Notiz., B. XXX & XXXI. 37 lek eller vildhet (jemf. f. årsberätt. pag. 10). Lejon och hyenor förekomma äfven på samma - ställen; och: då dessa djur, som egentligen tillhöra den varmaste zonen, kunna fördraga ett så strängt klimat, som måste råda uti dessa bergstrakter, anser Heser, att man ej behöfver antaga att någon förändring af klimatet ägt rum uti Euro- pa, för att öfvertyga sig om möjligheten att dessa djur äfven här fordomdags kun- nat lefva. HezeR säger, att man gjort Hycenan Bevis att alltför mycket orätt, då man påstått, att Jan hon aldrig kunde tämjas, och anför såsom tämjas. bevis, att en person hade i flera år en tam hyena, som följde honom öfverallt som en hund och visade sig vänlig, äfven emot sin herres bekanta. Med afseende på klimatets inverkan Klima- på djuren, anför Heser, att Engelska hun- stR dar, som man fört öfver till Calcutta, blif- kan på va efter några års vistande uti det varma ia Indiska slättlandet betydligt försvagade och skrida tillbaka uti sin fysiska utveckling. Förer man dem deremot längre norr, till de bergiga trakterna, blifva de både större och läraktigare, samt erhålla, märkvärdigt nog, sedan de öfverlefvat der en eller an- nan vinter, samma fina bottenull, som karakteriserar dessa länders öfriga djurar- ter,; hästen inberäknad. Ett af de märkvärdigare djur samma vild resande anträffat, var en vild hundart,hundart som allmänt förekommer uti landskapet Asien. Kemaon, som omfattar en del af Hima- lajas sydliga förberg. Dessa hundar äro 38 begåfvade med en ganska fin lukt och an- ställa stora nederlag ibland de andra dju- ren. De jaga alltid tillsamman uti flock och under skall. Man skall äga flera exem- pel, att dessa hundar anfalla och döda björnar, och sjelfva tigern går ej alltid med lifvet från en strid med dem. De äro till den grad vilda, att, oaktadt en sådan hund, som 'man fångat, varit i 2:ne månader i fångenskap, fordrades ändå 2:ne personer att framföra den, på det sätt, att de med en "kedja höllo honom midt emellan sig, hvarunder han gjorde de mest förtviflade försök att slita sig lös. ”Tillvaron af en vild hundart uti Asien är en intressant upptäckt, och skall måhända, sedan detta närmare blir utredt, lemna någon upplys- ning i den ofullständiga kännedom vi än- nu äga om våra hundars ursprung. Om Ti- Huru "man i Indien anställer Tiger- Behe' jagter omtalar äfven Heser, och en be- Indien. rättelse härom torde ej sakna sitt intresse. Tigern uppehåller sig uti täta busk- snår och uti det höga gräs, som betäcker sumpiga trakter. Vissa månader af året, egentligen uti November, är tigern mindre farlig, den är då skygg och trycker sig. Jägarne begagna sig vid dessa jagter af elefanter, på hvars rygg flera placera sig, försedda med skarpt laddade gevär, den som förer elefanten intager sin vanliga plats öfver halsen. Till sådane jagter församla sig vanligtvis flera jägare med sina elefan- ter och aftåga i sällskap till den trakt der tigern uppehåller sig. Så snart man an- ländt dit, ordnar sällskapet sig uti en linia 39 och tåget framskrider nu långsamt, med uppmärksamhet. Då någon af elefanterna nalkas det ställe, der tigern ligger undan- gömd, märker han det genast af lukten, stadnar hastigt, stampar med foten och upplyfter snablen i höjden, liksom för att bereda sig till anfall eller försvar. Jägar- ne få häraf anvisning, att tigern ligger i granskapet, och fördubbla sin uppmärksam- het. Det blir också lätt för dem att på den upphöjda punkt de innehafva af grä- sets rörelser upptäcka det ställe, hvarest vilddjuret genom ett sagta krypande söker komma fort. När detta är funnit följer vanligen en allmän salfva och rofvet är sårar elefanten, men finner vanligen sin död under hans fötter. Kapiten Low ?) har meddelat under- Variete- rättelser om ett slag ljust färgade elefan- oma ter, hvilka derföre få namn af hvita. De ter. finnas på bergen i Laos och Cambogia. En hona såg han uti Konungens af Siam stall. -Siamesarne anse dessa djur heliga och iakt- taga flera löjliga ceremonier och vördnads- betygelser för dem. De hysa den öfver- tygelse, att en stor olycka skulle drabba landet om man tillät dessa elefanter pa- ra sig. HeseR omnämner en annan högst märkvärdig elefant-race, som är liten till växten och lurfvig som en pudelhund, han ?) Trans. of Royal Asiat. Society, Vol. III, p. I. Sättet hvarpå hvalar- ne dia sina ungar. Histoire 40 såg en sådan vid Himalsya-bergen, tilihö- rig en Raja. Att de hAvalartade djuren i likhet med alla däggande djur måste en tid nära un- garne vid sina spenar, är en länge be- kant sak; men sättet hvarpå ungarne upp- hämtade modersmjölken har ej varit ut- redt. Hr Rarp i Tybingen har upplyst detta !9). Sedan han nemligen undersökt munkavitetens bildning hos dessa djur, öf- vertygade han sig snart, att så väl läp- parnes form och beskaffenhet, som luft- rörshufvudets läge och gomseglets ställning, omöjligt kunde medgifva dem en förmåga att suga, som andra däggdjur. Han un- dersökte derföre det secernerande organet hos modren, eller mjölk-körteln, och fann, att denna ej låg, som på mammalia i all- mänhet, omedelbart under huden, utan emellan en stark hudmuskel och bukmusk- larne, ett läge, som sätter modren i till- fälle att sjelf efter behag hopprässa kör- teln och sålunda inspruta mjölken uti un- gens öppna gap. Utaf GeorfroY S:r HiaArmes och Fr. naturelle CUvIERS utmärkta, och af förra årsberättel- Mammi- serna tillräckligt kända planchverk, hafva - feres. vi endast erhållit det 64:de häftet. De djur deruti finnas figurerade äro: a) en ung- hona af Tartarin (Cynoceph. Hamadryas). b) MNisnas (uti Hr Exrensz. Symbol physice först beskrifven under namn af pyrronotus). En apart mycket lik Patas, Simia rubra;y Lin. men tillräckligt skild genom bredare 10) Se Meckers Archiv f. Anatom. und Physiolog. 41 och trubbigare nos, längre svans och helt och hållet svart ansigte, då Patas endast har svart näsa; figurerna, så väl öfver denna, som föregående, äro gjorda i Berlin ef- ter de lefvande djur, hvilka EHRENBERG hemfört från sin Afrikanska resa till me- nageriet vid Potsdam. c) Chinchilla; of- vanföre har jag sökt redogöra för detta djur. d) Mangouste å Bandes, honan, som DesmaresTt upptager under namn af Her- pestes fasciatus, af andra kallad Mongo. e) Rat des Moissons, Mus messorius. PeEn- NANT, beskref den först under namn long- tailled Fjeld Mouse i Britt. Zool., och Harvest Mouse i Hist. of Qvadr. Detta lilla djar är märkvärdigt för det klotrun- da bo det bygger ett stycke öfver marken, fästadt vid några strån. f) Babiroussa, hannen, en utmärkt figur, utan text. Flera intressanta anteckningar om ett Littera- par af Orang Outang , som lefvat i Cal- tur cutta, har J. Grant meddelat uti bref till Brewster, se Edinburgh Journal of Science, Jan. 1831. LicHTENSTEIN. Darstellung neuer oder wenig bekannten Säugthiere, in Abbild. und Beschreib. nach den Originalen der Zool. Mus. zu Berlin, till och med 7:de häftet. Naturgeschichte der Säugthiere, nach Cuvrers System; bearbeitet von Dr H. O. Lenz. Gotha 1831. Ueber die Geographische Vertheilung der Säuvgthiere, von Minoinc. Berlin. Förf. lemnar uti särskilta tabeller en öfversigt öfver däggdjurens utbredning uti de olika länderna. Planches coloriées 42 Ornithologi. Af Herr TemmincH's och LAUGIER's d'0isseaux. Planches coloriges dOisseaux hafva 3:ne Häften kommit oss tillbanda, det 87, 88 och 89. — Det 87:de innehåller: texten till figurerna uti det 86:te, neml. till följande Pl. 507. Lophophorus refulgens (Temm.) Författaren anser numera denna vara den enda art, som kan föras till detta nya genus; ty den fogel han förut Pl. 1 un- der benämning Lophoph. Cuvieri uppta- git, bör föras under slägtet Gallus. Dess fädernesland är Himalaya-bergen, Pl. 508. Alcedo Lazuli från Sumatra; en Alcedo cryzona beskrifves dessutom såsom ny art från Java, mycket liknande ispida. Pl. 509. Chionis waginalis (Forst.); är ensam uti sitt slägte, tillhör både nya och gamla verlden, under samma latitud (södra delen af Nya Holland och Magel- lanska sundet); fogeln är förut aftecknad uti Hr Frevcmwets stora praktverk. Pl. 510. Falcinellus cursorius, ensam 1 sitt slägte; genom saknad af baktå skild från Numenius. Originalet är hemfördt af rE VAILLANTE från Africa. VWVieimroTt har för- ut lemnat figur på en ung fogel under namn af Åcrolia varia. Pl. 511. Tanta- lus chalcopterus, gammal; från Chili. Sam- ma häfte innehåller vidare text och figu- rer till Pl. 5:3. Honan will Lophor. re- fulgens. Pl. 514. Turdus eunomus. Pl. 515. Turdus Daulias. Pl. 518. Turdus cardis , samt text till Turdus chrysolaus, alla från Japan, Pl 516. JEupetes Ma- 43 crocerus (nytt slägte), mnärslägtadt i flere afseenden med Myjothera, i andra med Pitta; är från Sumatra. Pl. 517 Haladro- ma Berardi (Qvor.) Till detta slägte, eta- bleradt af Irricer, hänför äfven TEMMINCH Auctorernas Procellaria urinatrix och Lessons Puffinure de Garnot. Uti 88:de Häftet upptages: Genus Polyplectron (Tem- mMinNcH) med beskrifning öfver alla de fyra arter, som höra till detta slägte, neml. P. Chinqguis , bicalcaratum, Emphanum och chalcurum; af den sistnämde lem- nas, Pl. 519, figur på hanen. PI 520. Buceros galeritus; Pl. 521 fig. I Crani- um af Buceros elatus, fig. 2 af Buceros cylindricus; Pl. 522. Bucco corvinus från Java och Sumatra; Pl. 524: Bucco Hen- ricii, dessutom beskrifning till Bucco Fai- ostrictus , som afbildas i följande häfte Pl. 527; Pl 523. figur till en Rallus. i Uti 89:de Häftet finner man först den generiska karakteren till slägtet Bucco, samt en öfversigt af de derunder lydande arter, hvilka utgöra ett antal af 23, af dessa tillhöra 21 gamla verlden, och en- dast tvenne den nya. Figur lemnas der- jemte pl. 527 till B. Faiostrictus. Vida- re finnes Illigers slägte Pachyptita, af- skilt från Linnés Procellaria , karakteri- seradt, och den enda art, som derunder lyder: Pachypt. vittata, är beskrifven och afbildad Pl. 528. Till den, i ett föregå- ende häfte redan lemnade index genericus öfver slägtet Buceros, bifogas i detta ett supplement, innehållande 12 sedermera tillkomna, nya arter af samma slägte, jemte 44 en kort kritik öfver de arter Raffles uti Lis. Transact. Vol. 13, beskrifvit. Af- bildade i detta häfte äro pl. 529 Buc. antracicus; pl. 530 Buc. convexus; pl. 525 Strix Leptogrammica; på 526 en Charadrius. Tem- TemmiscH afgifver till slut en förkla- tillrätta 108 emot de anmärkningar, som RuPrpEr visning gjort emot hans arter af slägtet Zultur, åf Rir och visar, att flera af dem äro oriktiga; märk- att Vautour Oricou (1rE Var) eller Z-. rörande AUriCcularis (Daupv.) ingalunda är en för- slägtet falskad fogel, som Rurper uppgifver, att Vultur. Chinehou (pl. 12 tE Vau) alldeles ej är synonym med Rurrpeis V- occipitalis, utan en egen art, hvilken Ruörrrr aldrig sett; att LE VAILLANTS Vautour chasse fiente är samma fogel som :Korse kallar Strontja- ger, följaktligen den verklige 7. Kolbii, som TemmiscH förut uppgifvit; att den Gam RörrEL orätt upptager under namn af Kolbii, är VV. indicus o. s. v. — Emel- lertid antager Temm: benämningen occipi- talis för den art, han förut kallat galeri- culatus. Tillägg I sammanhang med dessa anmärknin- SE OS mot Rärrers påstående, får jag äfven Grr rö-anföra, att BEnneTtT lemnat den upplysning, rande att en Vultur auricularis, hvars karakte- Vultur . z Auricu- rer fullkomligt öfverensstämma med dem kris ochförfattarne tilldela denna art, lefvat 2:ne Ango- NV L z SY lensis. år uti Zoologiska Societetens Menageri i London, så att tillvaron af foglen ej kan betviflass Gray har ock gfvit tillkänna, att Vultur Angolensis Lata. finnes uti Brittish Museum, ehuru RurrperL betviflat 45 fogelns existens. (Philos. Mag: new ser., Vol. rö, N:o 55). Uti förra årsberättelserna är redan Lessovs Lessons vackra monografi öfver Oisseaux-y ca Mouches omnämd. Denna är nu med 17:de ; häftet slutad. Det torde emellertid icke vara öfverflödigt att här lemna. en öfyer- : sigt af hans uppställning. Flugfoglarne (Ornismya Less.) hvar- ull de arter af fordna slägtet Trochilus höra, som hafva rak näbb, indelas uti 6 sectioner : 1. Cynanthus (Swanss.). Karakter: me- delmåttigt lång, djupt och reguliert klufyen stjert; näbben antingen i spetsen ansvälld eller något uppåt- böjd , innefattar 13 arter. 2. Phetornis (Swawnss.). Stjerten grade- rad, stjertpennorne oftast mot spet- sen afsmalnande, ganska långa, Huf- vudet utan prydnad och tofs. 6 ar- ter räknas till denna. 3. Platurus (Lesson). Stjerten samman- satt af spetsade stjertfjädrar, af hvil- ka de 2:ne yttre sakna fan på spo- len och slutas med ett äggformigt blad; En art. 4. Lampornis (Swawss.). Stjenten kort; antingen. tvär, ellerirundad eHer nå- got urnupen; hufvudet och -halsen utan tofs eller krage. 29 arter. Lophornis. (Lesson), Stjerten. som fö- regående, sektion, men hufvudet är antingen försedt med en-»tofs eller halsen med utstående fjädrar. 7 årter. Åh 46 6. Campylopterus (SWwainss.). Spolarne uti vingpennorna äro platta, utvidgade och böjda. 4 arter. Inalles 50 arter, af hvilka 9 förut va- rit obeskrifna. Lesson's Samma författare har redan efter en nit dylik plan börjat en monografi öfver Coli- Colibris. bri 1) eller de arter af Trochilus Ln, som hafva böjd näbb, och deraf har redan tret- ton häften utkommit, innefattande derjemte flera tillägg till hans förra arbete öfver Flugfoglarne. Nirzsce's NitzscH uti Halle bar uti en ganska Se intressant anatomisk afhandling ?) för hvil- foglarne.ken jag längre fram på sitt ställe skall göra reda, lemnat ett utkast till sitt sy- stem öfver Fogelklassen. Då det är bekant, att denne författare nedlagt ett långvarigt och grundligt arbete på undersökningen af foglarnes inre struktur, kan det i sanning ej vara annat än lärorikt att lära känna de resultater, till hvilka han på denna väg, äfven i' systematiskt” hänseende, kommit. Jag underkastar mig således gerna den fö- rebråelse, att öfverskrida en årsberättelses trånga gränsor, för att kunna här intaga en öfversigt af detta system. Han antager först Merrems 2:ne stora afdelningar: Aves Carinate och Ratite.' Carinate' inde- las uti: 1) Histoire naturelle des 'Colibris, svivi d'un supplement å I' Histoire naturelle! de Oisseaux- Mouches. 2) Observationes de Avium arteria Carotide com- muni. 47 4. CARINATZE ZEEREZE med följande I. naturliga familjer: Accipitrine (accipitres Ts) med ute- slutande af Lanius. . Passerine (les Passereaux Cuv.) med uteslutande af Trochilus, Cypselus, Caprimulgus, Podargus, Todus, Prio- nites, Coracias, Merops, Buceros, Upu- pa, Epimachus, Alcedo, Dacelo och Colius. - Macrochires (S. longiman2) innehålla: i första underafdelningen Trochilus, 1 andra Cypselus och Hemiprocnes, NIiTZScH. « Cuculine, hvartill föras: Caprimul- gus, Nyctornis (Capr. grandis) och Podargus i första underafdelningen. Lodus, Prionites, Coracias, Merops och Galbula i den andra; samt Cu- culus, Phonicophanes, Coccygius, Centropus, Crotophaga, Scythrops, Leptosomatus, "Prodotes (Indicator Avct.) och Trogon i den 3:dje. . Picine , med Bucco, Micropogon , Pogonias, Capito, Monasa, Rham- phastos, Pteroglossus uti första; samt Picus, Picumnus och Jynx uti den andra underafdelningen. . Psittacinr, Psittacus "och Micro- glossus. « Lipoglosse: Buceros, Upupa, Epi- machus, Alcedo och Dacelo. « Amphibole: Musophaga, Colius och Opisthocomus. 48 B£. CARINATE TERRESTRES: Fam. 1. Columbine, med 2me tribus, den första innefattande Co- lIumba ; den andra Pterocles och Srrrhaptes. 2. Gallinacee, äfvenväl i 2ne tri- bus. a) Tetrao, Perdix, Cry- ptonyx, Pavo, Polyplectron, Gallus, Phasianus, Lopho- phorus , Argus, Meleagris, Numida , Urax, Crax och Penelope. 'b) Hemipodius , Crypturus och Megapodius. C. CARINATZE AQVATICAE. = Gralle. Fam: 1. Alectorides , utgöres af: Otis m—— 2. 3: och Dicolophus. Gruine;: Grus, Psophia och Palamedea. Fulicarie : Parra, Crex, Ral- lus, Gallinula, Porphyrio och Fulica. . Herodie: Ardea,' Cancroma och Eurypyga. . Pelargi: Ciconia, Tantalus, Anastomus, Scopus samt Pla- talea som ett bihang. . Odontoglosse utgöres ensamt af Phoenicopterus. Limicole, till hvilken alla de öfrige Vadarne hörer, äfven- som. Phalaropus.. Såsom bi- bang, uppföres härunder Gla- reola och Tachydromus. IN Pal- 49 = Palmate. Fam. 8. Longipennes Iuric.; med till- > lägg af Vaginalis. — 9. JWNasutÅe (Tubinares Iuuie.). — 10. Ungvirostres: Cereopsis, Anser, Cygnus, Anas, Hydrobates och Mergus. — 11. Steganopodes Intic.; med tillägg af. Podoa. — 12. Pygopodes (Pygopodes & im- pennes Ivuic.) Colymbus, Po- diceps &c. AVES RATITE Merr. utgöres endast af slägterna Struthio, Rhea och Ca- Suarius. Hr Lesson bar uti den ornithologiska Foglar- delen af Voyage aux Indes orientales de NGA Belanger lemnat en afhandling om foglar-'utbred- nes geografiska utbredning. Författaren, "ing af som är en af Frankrikes utmärktare orni- tbologer, och sjelf gjort en resa omkring jorden, har varit i tillfälle, att med myc- ken kännedom «behandla detta intres- santa och omfattande ämne. Jag måste hänvisa till sjelfva arbetet, eller till Bullet. d. Scienc. Nat. N:o to, 1831, der denna afhandling finnes införd, och vill endast här upptaga de geografiska afdelningar af jordklotet, författaren angifver skola, i orni- thologiskt afseende äga olika karakterer. — Första stora afdelningen antages emellan nya och gamla verlden. Hvar och en af dessa indelas uti den eqvatoriska; den norra och södra tempererade samt norra och södra polar-zonerne. Den equatori- Prof. Fries's Arsb. 1832. 4 50 ska, hvarest ett jemt inflytande af värmen gifver foglarne de mest praktfulla prydna- der och metalliskt glänsande färger, kan underafdelas uti 3:ne mindre zoner: den egentligt eqvatoriska, samt den norra och södra tropik-zonen. De båda temperera- de, hvarest, till följe af de omvexlande årstiderna, foglarnes drägt ej utmärkes af så lysande färger, och der flera nödsakas emigrera, kunna äfven underafdelas, hvar- dera uti 3:ne: en central, en nordlig och en sydlig zon, ägande hvardera antingen en egen skapelse för sig eller en interme- diär, emellan den centrala och den när- mast angränsande i norr och söder. Dessa antydda, transverselt öfver jordgloben gå- ende zoner, underafdelas sedan uti vissa bestämde regioner. Till eqvatorial-zonen höra följande uti gamla verlden: 1:0 Den mellersta Afrikan- ska, begränsas i norr af södra sidan af Atlas, i söder af bergskedjan Monomotapa, i öster af Cap Vert, i vester af Persiska viken. Under denna lyder äfven Madagascars egna skapelse. 2:0 Den Malariska innefattar Su- matra, Borneo, den tropiska delen af Nya Holland, Pbilippinska öarne, Nya Guinea o. s. v. Uti nya verlden: den Columbi- ska regionen, som innefattar Peru, Brasi- lien, Guiana, Antillerna och norra Para- guay. Den nordliga tempererade zonen in- nehåller, i gamla verlden: 1:0 den Euro- peiska regionen; 2:0 den Altaiska; 3:0 den Indiska (Hindostan, Siam och Pegu,' 51 samt 4:o den Chinesiska (China, Jäpan och Kamschatka). I den nya endast en: den Mexikanska (Mexiko, Florida och Califor- nien). Den norra polar-zonen utgör blott en region och innefattar Island, Nya Zembla, norra delen af Skandinavien, Grönland, Terra Nova, Spitsbergen, norra Siberien och norra Amerika. Södra tempererade zonen iunefattar: 1:0 Capska regionen; 2:0 Australiska (Au- stralien, Tasmamien och nya Zeland); 3:o Plata-Patagoniska. Södra polar-zonen utgör endast en re- gion. Eldslandet, Malvinska öarne, Shett- land &c. Hr Mevrer lyckades att vid Offenbach Otis am Mayn skjuta den visserligen i Tyskland FERRAN bögst sällsynta Otis Houbara Es. Detta Meven, . var det 3:dje exemplar, efter hvad man känner, som blifvit der ertappadt. Då alla beskrifningar man förut haft på denna fo- gel varit både ofullständiga och till och med oriktiga, emedan de grundat sig huf- vudsakligen på hvad Suaw uppgifvit, som först gjorde den bekant i sin resa uti Bar- bariet år 1743, lemnar nu Meyer en full- ständig beskrifning på det exemplar han erhöll, som var en hane, skjuten i Okto- ber ?). Uti magen funnos för det mesta insekter, såsom Chrysom. Hottentotta och några vegetabilier. Hr Wacrier beskrifver 4) af de Mexi- Nya kanska foglar, hvilka Krerr bemskickat, Mede 3) Isis N:o IV, 1831. 4) Isis N:o V, 1831. 52 kanska åtskilliga nya arter, nemligen en Larus WwirEPipixcan ; den liknar till habitus Lar. ridibundus och är synonym med HERNAN- pEz Pipixcan. En Fulica leucopyga, lik F. atra, med hvilken HERNANDEZ ansett den identisk. En Parra gymnostoma, ehuru ungfogel, anser Waczier den vara skild från P. Jacana, och samma fogel, som HERNANDEZ kallar Yohualcua-chili. En Columba flavirostris, till habitus lik rufi- na, till färgen inornata Vic. En Scolo- pax brachydactyla, svarlik vår S. Galli- nago, ehuru tydligt skild både från den- na och Brasiliens S. frenata I11. En Pha- laropus stenodactylus i vinterdrägt; 4 nya genera Geococcyx variegata; AAtlapetes pileatus; Junco phaeonotus , och Toxo- stoma wvetula. Ornitho- GnraAzaA har, uti berättelsen om sin re- TR sa på Färöarne, lemnat flera vigtiga bidrag ningar till de der förekommande foglarnes histo- af Gras ria, Den delen, som rörer deras lefnads- sätt och bushållning är 1 synnerhet bear- betad. Som dessa ej äro egnade för nå- got utdrag får jag hänvisa till författarens Tagebuch, gefihrt auf einer Reise nach Färöe im Jahr 1828. FR Carbo Som bekant, hafva ”TEemmincHE och Tr Brerm yttrat olika tankar om den lilla terdrägt. crista, som Carbo cristatus en viss tid om året äger. Den förre anser denna till- höra sommardrägten, den sednare åter vin- terdrägten. Hr GraAzA har genom sin er- farenhbet kommit Brehmska åsigten till hjelp, och förklarar denna vara den rik- tiga. De flesta af dessa foglar Hr GRABA 53 skjöt uti Mars hade ännu en fullständig tofs. De deremot han skjöt uti April ha- de redan till hälften fällt den. Isis 1832, N:o I. Hr Emseck har gifvit beskrifning och Batard figur på en märkvärdig vattenfogel, som own oc är ett mellanting emellan Knripan ( Anas Mergus Clangula) och Mergus Albellus, den blef2bellus. skjuten om våren 1828 i trakten af Brauns- schweig. Att det är en batard af de bå- da nämde arterne tyckes väl vara tydligt, det oaktadt benämnes den Mergus Ana- tarius. (Se Isis, N:o III, 1831). Hr Bream har, på sitt vanliga sätt, Nya ar- riktat slägtet Gallinula med 2:ne nya ar- Guy ter från Ungern: G. minuta och minutis- mula. sima; dess utförliga beskrifning finnes uti Isis, N:o VII, 1831. Han karakteriserar dessa sålunda: G. minuta. Näbben gulgrön, fötterna ljus- gröna, vingarne räcka ända till spet- sen af stjerten, som äro 31”, tar- serna 16”, hjessan mycket platt. G. minutissima. Näbben och fötterna som på föregående. Vingarne räcka en- dast till i af den 27” långa stjerten, tarserna 14”, hjessan något kullrig. Af minuta känner han likväl endast fogeln i sin yngre drägt. Vi skulle således af de smärre Rör- hönorna äga 4 arter i Europa. Doktor Lunp lemnar i en afhandling, Slägtet till hvilken jag längre fram återkommer, tg Arone en öfversigt af de arter som höra till släg- | tet Euphone, hvartill han hänför 7: Euph. 4 violacca , chlorotica , Cayennensis , rufi- ventris, musica, nigricollis och aureata. Deras synonymi upplyses kritiskt, och till några arter bifogar han sin egen erfaren- het om deras lefnadssätt. Såsom osäkra arter, huruvida de höra till Euphone, upptages Tanagra olivacea och Pipra se- rena. T. Jacarini Lyn kallas i Brasilien Sirador och är en Fringilla. Indi- RENNIE anför ?) 2:ne observationer rö- a dinrande den Indiske Finken (Loxia Ben- aktighet gsalensis), om hvilken fogel så många märk- och egna 2... 4: de 2 6 SE sätt att Värdiga och öfverdrifna berättelser varit 1 upplysa omlopp. Den ena af dessa har W. Jones ning. meddelat, den andre är lemnad af en tro- värdig person, som flera år vistats i In- dien, men hvars namn ej är uppgifvet. Som dessa äro af ett mera allmänt in- tresse, vill jag bär upptaga dem. Hr Jo- NEs anför: ”Denna fogel, som i Hindostan är mycket allmän, är i hög grad klok, tro- gen och läraktig; han öfvergifver aldrig frivilligt den trakt uti hvilken han häckat; han tycker om menniskans sällskap, och man kan utan svårighet inöfva honom, att flygande komma och sätta sig på handen. I sitt fria tillstånd bygger han sitt näste vanligtvis i mycket höga träd, helst väl- jer han Palmrra och det Indiska fikon- trädet, framför allt sådane, som växa vid någon bäck eller källa. Han bygger detta bo af gräs, som konstigt sammanflätes, och fäster det, i form af en flaska, vid någon gren, dock ej stadigare, än att det gungar 3) Architecture of Birds. 55 för vinden, För att skydda sig för rof- foglars anfall, gör han ingången till boet alltid på undra sidan. Inuti är boet af- delat uti 2—3 rum, och den sägen är all- män, att fogeln hvarje afton fångar lef- vande lysmaskar, dem han, i afsigt att upplysa sin boning, fäster medelst en mjuk lera vid väggarne. Säkert är emellertid, att dylika insekter ganska ofta träffas, fast- klibbade med lera, inuti denna fogels bo, Då det är svårt att inse, hvartill en så- dan upplysning skulle tjena, synes det tro- ligare, att dessa lysmaskar utgöra hans fö- da. Denne fink kan inöfvas att appor- tera. Man har exempel på, att denna öf- ning kan bringas så långt, att om man låter en fingerring falla ned uti en djup brunn, griper fogeln honom i fallet, innan han når vattnet och återför den till äga- ren. Anvisar man fogeln flera gånger ett bestämt hus, flyger han dit med en liten biljett. De yngre Hinduiska fruntimren bära i vissa trakter, t. ex. vid Benares, små löf af guld, dem de helt löst fästa som en prydnad emellan ögonbrynen; ung- herrarne göra sig ett nöje af, att dressera sin fogel, att den, under det de tillbedda föremålen gå på gatan, flyger fram och från pannan afplockar denna lila: sirat och återvänder med denna trofe till hus- bonden.” Den sednare observationen, hvars tro- värdighet förf. ej betviflar, innehåller be- kräftelse, att denna fogel brukar fästa lys- maskar i sin boning. Uti ett bo, som un- dersöktes, träffades ena dagen en dylik in- Littera- tur, 56 sekt, fästad med lera vid ena väggen; föl- jande dagen fanns en mindre, sittande vid sidan af den förra, och af 3:ne andra bo, som ' undersöktes, träffade han lysmaskar uti de 2:ne 'och' endast mjuk lera uti det 3:dje. Han anser det likväl mindre tro- ligt, att de utgöra fogelns föda. Att nä- stet är sammansatt af flera rum, bekräftar han äfven, och visar, att dessa ingalunda, som man sökt förklara, uppkomma af nya bo, dem fogeln bygger till de gamla, hvil- ka han förra åren begagnat, utan att detta egna byggnadssätt är fogeln tillhörigt; man ser det lätt af de olika byggnadsmateria- lier, som tiil hvarje afdelning begagnas. Vicors, som beständigt riktar ornitho- logien med nya arter från främmande verldsdelar, har äfven under förra året lemnat betydliga bidrag. Uti Phbilosoph. Magaz., new ser., Vol. 9, N:o 50, 51 och 54 finner. man diagnoser upptagna öfver en mängd nya arter från Himalaya-bergen. Uti N:o 53 från St. Mauritz-ön, samlade af Terra. Uti N:o 57 från Algoa-bay. Uti N:o 58 från Manilla. Kapten KinG har, uti samma Journal N:o 51, meddelat beskrifning på nya arter från Magellanska sundet. Slägtet Rhynchea Cuv. har Gray be- arbetat. Se Philos. Magaz. N:o 55. Nya Hebridernas foglar upptagås med korta anmärkningar af W. MacGin-LivraAY uti Edinb. Journ. of Natur. and Geogra- phic. Sc. N:o XI, p. 321. | Ornithological Biography or an Ac- count of tbe Habits of the Birds of the | 97 United States of America, by Descriptions of the Objects represented in the Work entitled the ”Birds of America” and in- terspersed with delineations of American Scenery and Manners; by Joun. JAMES Åu- pugon. Edinb. 1831, 8:0. | En ny edition är utkommen af Mon- TAGU's Örnithological Dictionary, utgifven af Rennie. London 1831. Är betydligt tillökt med originella observationer. American Ornithology, by RozerTt Ja- MESON, innehåller Winssons och BonAPARTES beskrifningar öfver Förenta Staternas fog- lar; utgifvet i 12:0. Fauna Borealis Americana; or the Zoology of tbe northern Parts of British America. Part. second. The Birds. By WILLIAM: SWAINSSON and JoHn RICHARDSSON; 4:0. London 1831. Atlas des Oisseaux d'Europe, pour servir de complement au Manuel d'Orni- thologie de Mr TemmincH; par J. C. Wer- SER. Häraf är till och med 20:de häftet utkommet. Deutschlands Fauna, in Abbildungen nach der natur &c. 2:te Abtbeil. die Vö- gel, von F. & W. Sturm. Andra häftet är utkommet, innehåller beskrifningar af MicHAHerres öfver Parus lugubris, Emb. palustris &. Columba livia & & jun. Procellaria pelagica 9 och Mormon fra- tercula S&S. Handbuch der Naturgeschichte aller Vögel Deutschlands, von Breum; med 47 plancher. Förf. fortsätter konseqvent sin ornithologiska bana, och upptager i detta 58 arbete något öfver goo arter, som tillhöra Tyskland. Traite d'Ornithologie par Lesson; 6:te häftet. BracewAnrL har beskrifvit en ny art Falco, som hör till Vicors Genus Gamp- sonyx, benämnes G. Holmii, och tillhör Brasilien (Pbilos. Magaz. Vol. 10, N:o 58). 59 Herpetologi. I första rummet får jag upptaga Prof. J. Märrers nya uppställning af Amfibier- na "), som i flera afseenden fördelaktigt utmärker sig. Vi sakna visserligen icke systemer öfver denna klass, och af dem flera, som äga anspråk att benämnas nya; men något som mera ingripande uppfattat de naturliga banden emellan grupperna af denna, till sitt yttre så olikt danade, klass, torde vara svårt att uppvisa. Hr MuLrrer delar först amfibierna uti 2:ne stora sek- tioner: Amphibia nuda och Amphibia Sqvamata. Dessa karakteriseras sålunda: Amph. nuda; Condylus occipitalis duplex; Atrium Cordix simplex; Coste vere, nulle,; Cochlea nulla; Fenestra rotunda nullaz; Penis nullus; Metamorphosis; Branchie aut caduce, aut per totam vi- tam persistentes. Amph. Sqvamata: Condylus occipitalis sim- plex; Atrium Cordis duplex; Coste ve- re; Cochlea auris distincta; fenestra auris rotunda cum ovali. Penis sim- plex vel duplex; Metamorphosis nulla; Branchie nullxe. Amphib. nuda indelar Märrer på följan- de sätt: | 1. Cecilie: med gäl-öppningar och in- re gälar uti första åldern, (på ett exemplar af Cecil. hypocyanea, 43 tum långt, uti Museum 1 Leyden, Ar A. Retzius, som af författaren sjelf er- hållit del deraf, har jag att tacka för detta meddelande. Märrers Systema Amphi- biorum. Cecilia har, som ung, inre gä> lar. Huden betäcker ögat på DAR mata och Protei- dea. 60 bar neml. Märrer : funnit på ömse sidor om halsen en öppning, i hvars botten sutto svarta fransar, ehuru de ej räckte utom öppningen); sakna svans och fötter. 2. Derotremata: med gäl-öppningar, men sakna under hela lifstiden gä- lar. Till dessa böra Amphiuma och Menopoma = (Salamandra gigantea Barton). Båda hafva, äfvensom C&- cilia och Proteidea, koniska urgröp- ningar uti corpus af ryggknotorna, i likbet med fiskarne. Huden går på dem och Proteidea öfver ögo- nen, hvarigenom de skilja sig be- tydligt från Salamandrina. 3. Proteidea: med gälöppningar och yttre gälar, hela lifvet igenom. Hit höra Siren, Proteus, Menobranchus och ÅAxolotes. 4. Salamandrina: som larfver försedda med yttre gälar och extremiteter. 5. Batrachia: som larfver försedda med inre gälar och utan extremiteter, förlora stjerten. Amphib. sqvamata indelas uti följande 4 ordningar: 1. Testudines; 2. Crocodili; 3. Lacer- tina; 4. Ophidia. Det är redan bekant att alla Amphib. sqvamata äga, som embryoner, utom ägg- gulsäck, äfven allantois och amnion; att deremot både Salamiandria och Batrachia sakna dessa sednare; men om äfven de an- dra af Amph. nuda göra det, är ännu ej utredt. Anmärkningsvärdt är äfven, att Ör till båda nu uppgifna afdelningar inom amfib-klassen, höra djur med liknande yt- tre kroppsformer, såsom t. ex. den mask- formiga. Inom hvardera finner man sam- ma motsats emellan lång, utdragen kropp, med saknad af extremiteter och förkortad längd - dimension med = utbildade extre- miteter. Till Lacertina förer Märnrer icke en- Anguis dast Angus fragilis, utan äfven följande p;pss m. genera, som Cuvier m. fl. upptager under tf. äro ormarne, nemligen Bipes, Pseudopus » "game Ophisaurus och Acontias, hvilka alla, med undantag af den sistnämda, äga rudimen- ter till extremiteter, och äro till hela sin inre anatomiska karakter verkliga ödlor, ehuru de hafva det yttre utseendet af ormar. Wacrer, som med mycken förtjenstDescrip- äfven bearbetat herpetologien, har uti 2:dra at Icanc fascikeln af sina Descriptiones & Icones Amphi- Amphibiorum lemmnat utförliga beskrifnin- Er gar och goda figurer till följande: Tab Wacrer. XIII Testudo Boiei. T. XIV Bipes Pal- Zasii, OrPpEL. från Siberien och Dalmatien; till lefnadssätt mycket närslägtad med vår Anguis fragilis; T. XV Crocodilurus Ama- zonicus Sex (le Lezardet Cuv. Reg. An.; men icke LinsÉs L. bicarinata); T. XVI, fig. + Amphisbena flavescens Maxim. (för- ut afritad i Prins NeEvwieps Abbildungen); T. XVI fig. 2 Lepidosternon microcepha- Zus, båda från Brasilien; T. XVII Cham- psa fissipes från Brasilien; T. XVIII He- loderma horridum Wirc. från Mexiko; T. XIX, fig. 1 Amphiuma didactylum Cuv.; 62 fig. 2 Amphiuma tridactylum Cuv., båda från norra Amerika; Tab. XX Siredon Azxolotl, ett ganska märkvärdigt djur, som mycket allmänt finnes vid Mexiko. Det föres in i staden till tusendetals och säljes såsom en välsmakande och sund fö- da. Djuret träffas äfven uti sjöarne, som ligga på de högsta bergen, 8000 fot öfver hafsytan. Tab. XXI, fig. I & 2. Crsti- gnatus pachypus från Brasilien. Tab. XXIIL, fig. I & 2 Ceratophrys dorsata Maxim. hanne och hona (förut afbildade i Prins NEvWizeps verk). Tab. XXI, fig. 3 & 4 Alytes obstetricans, finnes i Europa; den- na groda är märkvärdig så väl för sitt ljud, som det egna sätt, hvarpå äggen vår- das: Tab. XXIII Phrynosoma orbiculare Wiecm. från Mexiko, Tab. XXIV Clem- mys caspica från Caspiska hafvet och Dal- matien. Beskrifningen och figuren, gjord efter det lefvande djuret, är meddelad af MICHAHELLES. Gray's Gray har utgifvit första delen af sin Skortr Synopsis Reptilium, innefattande Reptilia lium. cathaphracta. Materialier till detta arbete hafva i synnerhet 3:ne betydliga samlin- gar uti England förskaffat. British Muse- um, the College of Surgeons och Berrs privata samling. Jag vill här meddela den uppställning förf. begagnar. Sect. I. CATAPHRACTA: lingua brevis adnata; organa generationis simpli- cid; ossa qvadrata in cranio inclusa. Fam. 1. Chelonii: vertebre dorsi co- ste et sternum agglutinata immobilia, for- 63 nicem dorsalem sternalemque formantia; os edentulum rostratum. Fam. 2. Emydosauri: vertebre dorsi et coste mobiles libere; os dentatum; pe- des digitati. 2? Fam. 3. Fnaliosauri: vertebrae dorsi et coste mobiles libere; os dentatum; pe- des pinniformes. Sect. II. SQUAMATA: lingua libe= ra; organa generationis duplicia; ossa qua=- drata e cranio discreta. Fam. 4. Sauri: os non dilatabile; cu- tis squamis variis inequalibus tecta. Fam. 5. Ophiosauri: os non dilata- bile; cutis squamis 2equalibus similibus tecta. Fam. 6. Ophidii: os dilatabile; ossa mastoidea e cranio discreta; pedes nulli. Chelonii: delar förf. uti 5 familjer: 1:0 Testudinide, med fyra genera: Testu- do, Chersina, Kinixys och Pyxis; 2:0 Emyde, med fyra genera: Cistuda, Emys, Kinosternon och Chelydra; 3:o Clelyde, med fyra: Sternotherus, Chelodina, Hydra- spis 7) och Chelys; 4:o Trionycide, med a:ne: Trionyx och Emyda, samt 5:o Che- Zoniade med 2:ne: Sphargis och Chelo- nia, tillsammans 16 slägten. AF Testudo beskrifver förf. 14 arter, som ännu finnas lefvande och a2:ne fossila. Af Chersina och Pyzxis en art af hvardera; af Kinixys 3:ne; af Cistuda 5; af Emys, som inde- 7) Utgör endast en del af Benis genus Hydra- spis. Äv vidare af Waczrer deladt uti 6 ge- nera. 64 las uti 3:ne afdelningar, beskrifves 12 ar- ter, tillhörande gamla verlden ?) och 18 den nya, hvaraf flera beskrifvas för första gången; dessutom 9 fossila; af JIKinoster- non upptager förf. 4 arter; af. Chelydra en; af Sternotherus 2:ne;s af Chelodina en (T. longicollis SHaw.); af Hydraspis rt, utom några mindre säkra arter; af Chelys en art; af Trionyx upptager förf. 8 lefvande och 6 fossila arter, de sednare äro alla beskrifna af CuvirrR uti Oss. foss. — Emyda och Sphargis hafva hvardera blott en art; Chelonia har trenne lefvande och lika många fossila. Detta gör tillsammans ett antal af 87 ännu lefvande och 21 fos- sila arter. a Emydosauri utgöres blott af en familj, Crocodiline med 3:ne genera: 1:0 Gavia- Zis ; förf. antager endast en art G. gange- ticus och bestämmer tenuirostris Cuv. (lon- girostris Daun.) att vara en yngre individ. Af fossila uppräknas 4 arter, af hvilka G. Lamourouxit Gray (Gavial de Caön) är synonym med GzEorFroy's genus Teleosau- rus, och G. Bacheleti (Gavial de Honfleur N:o 1) samt G. Jurinii (Gav. de Honfleur N:o 2) äro synonyma med samma förfat- tares Steneosaurus. 2:0 Crocodilus, Cu- | VIERS: 8) Sedermera har förf. erhållit en sköldpappa från China, som han anser för typ till ett nytt genus Platysternon (en mellanform emel- lan Emys och Chelydra). Beskrifningen öf- ver detta nya slägte, jerote dess enda art P. 'megacephalum, finnes uti Philos. Mag. N:o 52, pag. 312. 65 viers arter, vulgaris (Niloticus Cuv.) bipor- catus, RBhombifer, biscutatus., cataphra- ctus och aciutus antagas, dessutom til- läggas 2:ne, planiceps och Intermedius af Graves och Bory S:t WVIncesTtT förut be- skrifna. Hvad åter GezEorrroy's Suchus, marginatus, lacunosus och complana- tus beträffar, uppföras dessa jemte Cvu- ViERS indicus, såsom blotta artförändringar under vulgaris eller niloticus. Såsom du- biösa arter citeras Croc. Siamensis ScHn., (C. galeatus Cuv.) och Pentonyx ScuHn. den sednare lär blott vara en imaginär art. Af fossila krokodiler uppräknas icke min- dre än 11 arter. 3:o Alligator med följande 3 arter: Missisipensis Daup. Clucius Cuv.) Sclerops Sckn. (hvarunder upptagas SPix's arter niger, fissipes och Jacarelinga punctu- lata som varieteter); och Palpebrosus Cuv. (som varietet härunder trigonatus ScHw. & Cuv.); till denna art hör Srpix's Jacaret. moschifer. Enaliosauri utgöres blott af 2:ne fos- sila slägten: Ichthyosaurus och Plesio- saurus. Förf., som ej anser det afgjordt hvarest dessa högst besynnerliga djur bö- ra hafva sin plats, upptager dem tills vi- dare med Cuvier på detta ställe. Af det förra uppräknas 6 arter, af det sednare IN 2) Det är bekant, att Wacuzer bildat en egen ordning. emellan Mammalia och Aves under benämning Gryphi, uti hvilken han placerar, jemte de paradoxa djurformernva Echidna och Ornithorhynchus eller efter. hans benämning Tachyglossus och Platypus, dessa båda Ich- thyosaurus, under namn af Gryphusioch Ple- stosaurus, som han kallar Halidracon. Prof. Fries's Arsb. 2832, > 66 Flera litografierade plancher åtfölja Gray's vackra Synopsis. Trogo- J. Kavp har bekantgjort ett nytt slägte sr Trogonophis !?), närslägtadt med Amphis- slägte af bena, ehuru skildt genom en olika tand- Kavz. byggnad. Då förf. funnit, att Agamerna, efter tändernas förhållande till käkbenen, låta indela sig uti 2:ne med hvarandra parallela grupper, af hvilka den ena, som har kindtänderna fastvuxna vid käkbenen, tillhör uteslutande gamza verlden, och den andra, som har kindtänderna åtskilda, tun- na och endast till inre sidan af käken fasthäftade, bör till nya verlden, så anser han ej otroligt, efter den anvisning äfven här tänderna lemna, att en dylik paralle- lism äger rum emellan hans nya slägte och Amphisbena; och till följe deraf skulle trogonophis tillhöra gamla verlden. Be- kräftelse derpå får tiden lemna, ty vid de exemplar, som förf. haft till sin gransk- ning, var ej uppgifvit hvarifrån de här- stammade. Den enda art förf. känt och beskrifvit kallar han T. Wiegmanni. Nya ar- 3:ne nya arter af slägtet Scincus från ger Isle-de-France har J. DessArpDins beskrif- vit ') S. Telfairi, S. Bojerii och S. Bou- tonir. De höra alla till den afdelning af Scincus, som ej hafva tänder uti gommen eller Tiligua GRraY. Wirc- Hr WiEGMANn jun. har lemnat beskrif- MAN'S ningar ?) på 2:ne nya genera af ödlorna; 10) Se Isis, N:o IX, 1830. 1) Annal. des Sciences Nat., Tom. XXIII, Mars 1831. 2) Se Isis N:o III, 1831. 67 det ena Otocryptis står midt emellan Ly-nya släg- riocephalus och Goniocephalus, hörandegt,a. till Zgame arboree Wircm. Dess fäder- nesland är obekant, men han tror det vara östliga hemisferen. Det andra släg- tet benämnes för sin likhet med kamele- onten Chameeleopsis, lärer vara bestämdt HerRNnAnDEz Cuapapalcotl eller Chameleo mexicanus. Det hör till samma familj som föregående; djuret är hemskickat från Me- xiko af Hr DeEPrPE. Lesson har uti Bulletin des Sc. Nat. ?)Amfibier meddelat en katalog öfver den samling BO: lad. amfbfbier, hvilken LAmARE-PioQvort hemfört och Af- från Ostindien och Afrika; deruti uppta- samlade ger han korta beskrifningar, dels öfver de af nya arter denna betydliga samling [NE "öyor. håller, dels öfver de mindre utredda. Så- som nya arter förekomma af slägtet Emprs 3:ne: E. Piqvotii, flavonigra och trigib- bosa, alla från Ganges; af slägtet Pyxis en art: P.. Madagascariensis. — Crocodi- lus palustris, från de saltaktiga kärren i Indien, skall ej finnas uti Ganges. — Gec- ko eleutherodactylus och Naja Kaouthia. Hr MicHAHenies har uti Isis) bekant- Obser- gjort Hr von SrtraATtins i Layback observa- "ter tioner öfver det underjordiska djuret Pro- Proteus teus anguinus. Jag vill häraf upptaga det” M- vigtigaste. Hittills lärer djuret endast vara cumri- fannet på få ställen, neml, uti Magdalena och ög Adelsberger grottorna; samt i en bäck Vier bey Verch; helt nyligen har man äfven 3) Tom. XXV, N:o 63. 9) Isis N:o V, 1831. 68 funnit det vid Weissenstein på andra si- dan Blatter. I Adelsberger och Magdale- nagrottorna träffas Proteus icke uti de djupa cisternerna, utan 1 bäckarne i dessa grot- tors innersta hålor. Vid Vier bey Verch och vid Weissenstein åter finner man dem uti de bassiner, som bildats vid smärre jordfall af uppstigande underjordiskt vat- ten. Man känner föga detta djurs ålder och tillväxt; att det blifver mycket gam- malt tyckes den erfarenhet bevisa, att man haft det i fångenskap öfver 6 år, under hvilken tid djuret lefvat utan all föda. Hvad inflytande ljuset äger på djurens fär- ger ser man på Proteus ganska vackert. Har man neml haft honom en tid fången, får han vid armbogen, på sidorne af krop- pen samt enskilte partier af hufvudet yt- terst små, blåaktigt svarta punkter, hvilka småningom så tilltaga, att det i början hvitgula djuret efter ett års tid förbytes i ett blåsvart. Den olika färg man stundom finner hos nyss fångade, härrör uppenbar- ligen af stället der de blifvit tagne: Om detta varit inuti grottorna, äro djuren alltid bleka eller hvitgula. Har det åter varit i öppna källor, hvarest de en tid varit ut- ställda för ljusets inflytande, finner man dem mörkare, brungula, dunkelt röda, fläckade o. s. v. Dei början ganska blekt röda gälarne rodna småningom i ljuset och blifva slutligen purpurröda. Djurets hud är starkt -slemafsöndrande, den är något genomskinlig, så att man genom den kan se både bjerta och inelfvor. : Att dess fö- da måste bestå af snäckdjur, synes afgjordt, 69 men hvilka lefva i dessa underjordiska vatten? I fångenskap har man ännu ej lyc- kats förmå Proteus att äta det minsta. Förf. bifogar ett bevittnadt protokoll, som utvisar att Proteus föder lefvande un- Proteus gar. Den hona man observerat födde Åsne stycken. föder efvande ungar. Naturforskarne hafva länge sökt att Huru finna en allmänt gällande karakter, hvar kan urskilja igenom man med säkerhet kunde skilja en de gifti- giflig orm från en oskadlig. Det är lätt ga or- marne att inse hvad vigt en sådan upptäckt bör från de äga i vetenskapligt hänseende, och af huru stor allmän nytta det vore, i synnerhet för invånarne i de land, der giftiga och oskadliga ormar i mängd omvexla, att lä- ra känna dem, hvilka de ostraffade kunde nalkas och för hvilka de borde taga sig i akt. I början ansåg man endast de ormar vara farliga, som framtill i munnen voro försedda med de vanliga, längst bekanta, huggtänderna. Erfarenheten visade emel- lertid snart, att flera andra ormar voro giftiga. Man upptäckte en hel familj, hvars tandbyggnad liknade i allt de oskadlige Colubri, men att framtill i käkbenet å ömse sidor satt en något större tand, som vid närmare undersökning befanns vara en gifttand. Hos andra upptäcktes seder- mera tänder allra innerst uti munnen, som bpE Bauvors, Renywarot, Bore och Cu- vieR hafva visat, hvilka misstänktes föra gift, då man funnit dessa ormar vara skadlige, ehuru de saknade alla gifttänder framuti munnen. Detta har föranledt ScurEe- oskad- liga. 70 GEL och Duvernoy alt närmare undersöka förhållandet. Den förre bekantgjorde re- dan år 1828 uti en afbandling, som blef införd uti Acta Leopoldiana T. XIV, p. 1, sina undersökningar, och den sednare in- lemnade till Institutet i Paris d. 25 Oct. 1830 en utförlig och ganska intressant af- handling i samma ämne, öfver hvilken se- dermera Cuvier m. fl. afgifvit berättelse >). Af nämde författares undersökningar upp- lyses, att en egen giftkörtel verkligen fin- nes, som leder till de innerst uti mun- nen sittande, större kindtänderna på dessa ormar. Denna körtel har ungefär samma läge, som giftkörteln hos de vanliga hugg- ormarne. Den finnes alltid på samma gång som saliv-körteln eller glandula submaxil- Zaris, men träffas aldrig hos de oskadliga ormarne. ”Tänderne utvisa derföre ej med säkerhet hvilka ormar äro giftiga, allden- stund dessa kunna hafva ett olika läge och en olika byggnad, men giftkörtelns till- varo är alltid ett säkert tecken till ormens farliga natur. Duversov meddelar vidlyf- tiga anatomiska detaljer, rörande så väl sjelfva giftglandelen som de dermed i när- maste sammanhang stående organer. Fan gör en jemförelse emellan TWårkörtelns rve- lativa storlek till ögats bulbus hos de gif- tiga och icke giftiga ormarne; hos de sed- nare har han funnit tårkörteln till: det minsta lika stor som ögongloben, och lig- gande till största delen utom orbita; hos 5) Gazette Medic., N:o 21, 1831; Bullet. des Sc. nat., Tom. XXV, N:o 137. 71 de längst bekanta giftiga ormarne deremot är den mindre och intra-orbitär, o. s. V. — Han har ådagalagt, att giftkörtel finnes hos flera arter af Coluber, som man förr ansett vara oskadliga, bland andra hos Col. Esculapii Lxs.; Col. Cerberus Daun. och Homalopsis pantherinus Bor, båda sed- nare hörande till Cuviers genus Cerberus; samt en art af Dipsas (Bungarus inter- ruptus Orr.). Att Dipsas och Homalopsis verkligen äro giftiga, har dessutom redan Boie, genom direkta försök, bekräftat. Hvad genera Dendrophis, Dryirius och Xeno- don beträffar, har han funnit, att dessa väl hafva de innersta tänderna till utse- endet lika med de giftigas, men som han ej funnit bos dem någon särskilt glandel, förklaras de vara oskadlige '"). I sammanhang med hvad ofvan blif- Pupil- vit anfördt, får jag tillägga: att Grav, som Jens. oli en längre tid observerat på lefvande or- hos or- mars ögon för att iakttaga de färgförän- marne dringar iris hos dem undergår under oli- ka lifsperioder, har meddelat, att pupil- len hos Coluber alltid är rund, då den hos Vipera är perpendikulärt aflång. Detta sednare har han äfven funnit inträffa på flera andra giftiga ormar, som han sett lefvande i London. Jag bör härvid näm- na, att Å. Retzius, uti Vet.-Acad. Hand- lingar för år 1830, redan fästat uppmärk- samheten på denna pupillform hos Zipera, 5) Ett kort utdrag af Duvernoy's afhandling fin- nes uti Bull. des. Sc. nat., Tom. XXI, N:o 69. FA och «derjemte meddelat, att. han funnit pu- pillen hos Python vara elliptisk 7 Huru En observation har Hr Dirron med- ormatue delat 5), som upplyser huru det är möj- då de ligt, att Ormarne kunna andas, under den Pa an Ad de äro "sysselsatta, att mnedsvälja ett rof. större rof. Att dertill åtgår en ganska lång tid, är bekant, hvarunder icke endast he- la mun-kaviteten är fullkomligt uppfylld, utan äfven näs-kawviteten tillspärrad. Dun- ton fann, att en Boas-orm, som höll på att nedsvälja en kanin, hade under denna operation ett Zuftrör utskjutet utom kä- karna, hvarigenom det blef lätt för ormen att andas. ' Detta luftrör höll + tum i dia- meter och tycktes vara en fortsättning af luftrörshufvudet. Siren Nei ?) har publicerat åtskilliga ob- lacertiva gervationer öfver Siren lacertina, hvilket «är ett fullbil- djur han haft lefvande något öfver 6 år fadt vid Canonmills nära Edinburgh. Som det jur. : Å under denna tid ej undergått någon be- tydlig förändring eller metamorfos, anser han den misstanka man hyst, att detta djur endast vore en larf eller ett ännu outbildadt djur, vederlagd. Då Nzriur er- höll sin Siren var den 13 fot lång, när den dog mätte den 20 tum, den hade äf- ven tilltagit något i tjocklek. Han lofvar att framdeles meddela dess anatomi. 7) Se förra Årsberättelsen, pag. 101. 5) Magaz. of Nat. History, Jan. 1831, N:o XVII. 9) The Edinb. new Philos. Journal, N:o 24. FR Ichthyologi. Sedan förra årsberättelsen afgafs haf- Cuv. & va vi erhållit 2:ne tomer af Baron Cuvizrs VALENe. och Hr WVaALENncIiesses arbete öfver fiskar- Natur. ne, nemligen 6:te och 7:de, för hvilka FAN nu får redogöra. Då det vore fruktlöst bjuda till att inom de gränser en årsbe- rättelse bör hålla sig, anföra allt hvad detta rikhaltiga arbete innehåller af vigt, måste jag inskränka mig till en kort antydning af de slägten och arter, som deruti finnas beskrifna. 6:te Tomen innefattar familjen SPA- ROIDES '), för hvilken ArtEbr's genus Spa- 2P) POISSONS OSSEUS. ACANTHOPTERYGIENS. Sparoides: Picces operculaires sans épines ni dentelures; palais sans dents; bouche non protractile; €cailles grandes. +T Une partie des dents coniques ou en Tubercules. a) Joue €cailleuse. Sargus: Incisives tranchantes; molaires arron- dies sur plusieurs rangs. Charazx: Incisives tranchantes; molaires petites & grenues. Chrysophrys: Dents coniques en avant; mo- laires arrondies sur plusieurs rangs. Pagrus: Dens coniques en avant, avec des dents en carde derriére; molaires arrondies sur deux rangs. Pagellus : Dents en velours en avant; molaires arrondies sur plusieurs rangs. 74 rus ligger till typ; sedan Cuvier, med den honom utmärkande skarpsinnighet och kri- tik, ränsat bort flera dussin arter, som sednare författare, i synnerhet LACEPEDE och SHAw sammanfört, från de mest oli- ka slägten, under Sparus, ser han sig än- dock nödsakad, att afskilja några ganska närslägtade former, dem ArTtevi sjelf upp- tog i detta slägte, uti en särskilt liten fa- milj Les MzZnides, hvars beskrifning han låter omedelbart följa derefter. Sparoides delar Cuvier uti fyra tribus, efter tänder- nas beskaffenhet. Till den första höra Dentex: Dents en chrochets et en velours; qvatre canines on moins dans le nombre å chaque måchoire. FR Pentapus : Dents en velours; deux canines seu- lement å chaque måchoire; bouche peu fendue. b) Joue sans écailles. Lenthrinus: Dents en chrochets et en velours; quelquefois des molaires coniques ou, arron- dies , mais sur un seul rang. TT Dents tout en velours. Cantharus: la rangée des dents exterieures plus forte. TTT Des tranchantes; point de mo- laires arrondies. Box: une seule rangée des dents aplaties, échan- crées ou crénelées. Oblata: Dents en velours de derriere les dents aplaties et crénelées. Scatharus: une seule rangée des dents aplaties, sans échancrure, Crenidens: Deux rangées des dents aplaties, ct crénelées, et des dents grenues par derriere. 75 slägtena Sargus, med 14 arter, (hvaraf fyra tillhöra Medelhafvet, de andra 'Exo- tiske). Charax med en art från Medel- vet; Chrysophris med 22; Pagrus med 12 (3:ne tillhöra Europa) och Pagellus med 11, af hvilka de 6 äro Europeiska. — Till den andra tribus höra: Lethrinus med 45 arter, alla Exotiska, Dentex med 27 (2:ne Europeiska) och Pentapus med 8 utländ- ska arter. Till den tredje hör blott ett enda slägte Cantharus med 12 arter, af hvilka de 4 tillhöra Europas haf." Fjerde tribus har fyra små genera, neml. Box med 4 arter; Oblata med 2:ne, samt Scatharus och Crenidens, hvardera utgörande blott en art. Familjen MENIDES '!) innefattar fyra genera: Mena, med 4 arter; Smaris med 10, hvaraf 5 tillhöra Europa; Cesio med 9 och Gerres med 18, alla Exotiska. 1 Ménides: Forme de Sparoides, mais quel- quefois des dents au palais ou des dén- telures au preopercule; la bouche con- stamment trés-protractile. T Dorsale sans écailles, Mena: des dents au vomer. Smaris;: points des dents au palais. TT Dorsale écailleuse. Cesio: Bouche peu protractile; dorsale reculée sur le dos, et en grande partie couverte d”écailles. Gerres: Bouche trés protractile et s'abaissant lorsqwelle g'avance:; dorsale pouvant se ca- cher entre deux lames &cailleuses. 76 Den 7:de Tomen upptager familjerna: Sqvamipennes ?) och Poissons å pharrn- ?) Squammipennes. A corps comprimé, écail- leux, et å nageoires dorsale et anale fortement couvertes d”ecailles, au moins dans leur partie molle. T POINT DE DENTS AU PALAIS. & Dents en brosses aux deux måchoires. + Préopercule non épineux. a. Dorsale unique, entiérement écailleuse. 1. Aucuns des aiguillons dorsaux prolongés. Chetodon: Museau court; dents en longues soies. Chelmon: Museau prolongé, dents courtes, comme en velours. 2. Quelques aiguillons dorsaux prolongés en fi- lamens. Heniochus: Corps couvert de grandes et fortes ecailles. Zanclus: Ecailles petites, réduites pour Feil å de simples åpretés. £. Dorsale double; la portion molle sgeule ecaillcuse.: 1. Trois épines å P'anale; écailles grandes. Ephippus: Pectorales courtes. Drepane: Pectorales longues, et taillées en faux. 2. Quatre épines å Panale; ecailles petites, ab- sorbées sous Pépiderme. Scathophagus : Pectoräles courtes. y. Dorsale seulement échanerée. FTaurichtys: Deux cornes au-dessus des yeux, au-devent d'une forte protuberance occi- pitale. 77 giens labyrinthiformes. Hvad den först- nämde beträffar, utgöres den hufvudsakli- kor Préopercule armé d'une forte épine. Holacanthus : Corps ovulaire; les aiguillons de la dorsale presque égaux; le sous-orbitaire et le preopercule dentelés. Pomachanthus: Corps plus élevé ou arrondi; les épines de la dorsale augmentant rapi- dement de longueur; le sous-orbitaire et le préopercule sans dentelures. «+ Dents de la rangée extérieure tran- chantes, divisées en trois lobes ou dentelures, les autres sétiformes. Platax: Corps, dorsale et anale trés-élevés; une épine et cinq rayons aux ventrales.' x&& Dents en velours ras aux må- choires. Psettus: Corps trés élevé; les ventrales presque reduites å une trés-courte épine. T T DES DENTS AU PALAIS;: & Dents tranchantes aux . deux. må- choires. Pimelepterus: Dorsale unique; les dents im- plantées sur les måchoires au moyen d'un talon prolongé horizontalement en arriére. Dipterodon: Dorsale double; les dents sans talon. && Dents en cardes aux deux måchoires. Brama:' Dorsale: et analé longuesy et étendues sur la: plus grande; portion du dos ou du ventre: s&4 Dents en velours. = Pempheris : Dorsale:courte etiå épines faibles, avaneée sur le dos; anale, longue et éten- 78 gen af Linnés genus Chetodon ; hela för- sta tribus således innefattar endast detta, hvarunder upptagas följande genera: Che- todon Cuv. med icke mindre än 60 arter; Chelmon med 2; Heniochus med 5; Zan- clus. med en; Ephippus med 4; Drepane med 2; Scatophagus med 5; Taurichtys 2; Holacanthus 23; Pomacanthus 6; Pla- tax 14 och Psettus 3 arter, alla Exotiska och ”"lefvande uti de tropiska vattnen, — Till den andra tribus räknas Pimelepterus LaAcEP. med 10 och Dipterodon med en art." Den tredje innefattar slägtena Bra- ma”2, Pempheris 8 och Toxotes 1. Den sednare : familjen eller. Poiss. åå pharyn- giens labyrinthiformes >), är ej talrik, men due le long de la.partie inferieure du poisson. ; Toxotes: Dorsale courte, reculée en arriére, å épines trés-fortes; anale courte sous la dorsale. 2) Poissons å pharyngiens labyrinthiformes, ou munis d'un organe ou appareil, divisé en feuillets plus ou moins compliqués, et situé sous le, cråne, au-dessus des branchies. + T POINT DE DENTS AU PALAIS. & Ventrales å rayons non prolongés en longs filets. A4nabas: Bord de Popercule, du sous-oper cule, dh de 'Pinteropercule,: du'sous-orbitaire dente- lés; celui du préopercule sans dentelures. Heéelostoma: Bouche petite, protractile; dents at- tachées” sur” les léyres, ct mobiles comme elles; Vopercule: seul: sans dentelures. Polyacanthus:''Dents: implantées sur les må: choires; opercules non dentelés. 79 så RA mera intressant, som man ob- serverat, att flera arter kavla lefva utom sitt egentliga element, en längre tid på det torra. I synnerhet abtärked sig i detta Fiskar, afseende framförde andra Anabas Scån- vandra dens, en liten söttvatten-fisk af 6—10 tums på land längd, som finnes uti hela Indien och der- ÅR a i intill gränsande öar. Denna fisk är troli- träd. gen af alla den, som allra längst kan lefva utom vattnet; alla observationer äro ense om att han kan krypa flera timmar, ja dagar! på torra marken, och att man således kan träffa den uppå landet ganska långt aflägs- nad från den insjö han annars tillhör; fi- skare uti Indien kunna uti 5—96 dagar hålla honom lefvande uti ett alldeles torrt kärl; Daucvorf och Joun hafva till och med påstått, att de med egna ögon sett denna fisk klättra upp i träd till en höjd . 2 Un ou plusieurs rayons des ventra- les prolongés en longs filets. Colisa: Sous-orbitaire dentelé; préopercule et opercule sans dentelures; ventrales réduites å un seul filet trés-long. Macropodus: Rayons de la dorsale, de Panale et des lobes de la caudale prolongés en long filets; ventrales å cinq rayons alongés. Osphromenus : Dentelures å peine visibles au sous-orbitaire et å Pangle du preopercule; dorsale longue. Trichopos: Dentelures sensibles, au sous-orbi- taire et au bord du préopercule; dorsale courte. TT DES DENTS AU PALAIS. Spirobranchus: Pieces de P'opercule sans den- telures, 80 af 5 fot öfver vattnet o. s. v. — Till en sådan märkvärdig egenskap måste finnas någon orsak uti fiskens organisation, an- nars vore allt blott en digt, och Cuvier, som haft tillfälle närmare undersöka, icke endast. denna, utan alla af dess samsläg- tingar, visar huru hela gäl-apparaten tyc- kes vara bildad för det amfibiska lefnads- sätt! dessa fiskar föra. Uti de labyrintfor- miga gälarne kan en icke obetydlig por- tion vatten rymmas, och genom det tätt slutande gällocket kan fisken hindra detta vatten att. utflyta, och bibehåller så län- ge han behagar på detta sätt sina gälar fuktiga. Åtta genera upptagas under denna fa- milj, neml. Anabas med den redan om- nämda arten; Helostoma med en; Polra- canthus med 3:ne; Colisa med 9; Macro- podos med 2; ÖOsphromenus, Tricopus och Spirobranchus, hvardera med en art. j Såsom ett appendix till dessa anför Cuvier ett slägte Öphicephalus, som äger hela habitus af dem och fullkomligt öf- verensstämmer till alla karakterer, blott med det: undantag, att det saknar alla tag- giga strålar i fenorna. Hade de äfven sak- nåt taggen uti bukfenorna, voro dessa fi- skar de första, som hade kullkastat den, med bibehållande af de naturliga slägtskapen hittills" beståndande, indelningen af fiskar- ne uti Acanthopt- och Malacopterygii. Hvad lefnadssättet vidkommer öfverens- stämmer Ophiecephalus med Anabas,' och slägtet räknar icke mindre än 19 arter. Till 81 Till sist följa flera rättelser och tillägg till 2:dra, 3:dje och 7:de tomerna. 8:de to- men är äfven utkommen, men då jag än- nu ej erhållit den, måste jag till nästa berättelse uppskjuta att relatera dess in- nehåll. Ett verk, som utmärker oförtruten Baanors flit och hvarpå finnes nedlagdt mycket ar- pch bete, är BrAnpts och RATZEBURGS gelreue surcs Darstellung und Beschreibung den Thie- öre re, die in der ÅArzneimittellehre in Be-ötveråt- tracht kommen. Uti 2:dra bandets 1:sta fn och 2:dra häften beskrifva författarne Fi- samt skarna. Då uti planen för detta arbete in- ran of- går, att så fullständigt som möjligt af-verStör- handla hvart och ett af de djur, som för frgiet pharmacologien är af vigt att känna, så finnes också här snart sagdt allt, hvad i zoologiskt hänseende kan rörande dem an- föras: först allmänna karakteren; djurens utförliga beskrifning; en fullständig syno- nymi, författad med mycken kritik; ana- tomiska detaljer; lefnadssätt och uppehålls- ort m. m. Jag vill här upptaga de arter, man i nämde arbete finner beskrifna. Af Malacopterygii: a) Silurus Glanis; b) Salmo Thymallus; ec) Clupea Harengus; d) Gadus Morrhua; e) Gadus Calarias; fy) Gadus Carbonarius; g) Gadus Lota; Af Broskfiskarne upptages endast Stör- slägtet, och författarne lemna en väl ut- arbetad och utförlig monografi öfver detta slägte. De indela det uti fyra underaf- delningar: 1) Husones; 2) Sturiones: 3) sSterlete ; 4) Helopes. Till första sectio- Prof. Fries's Arsb, 1832. 6 82 nen höra 1) Acipenser Huso, hvars egent- liga tillhåll är Caspiska hafvet och de flo- der, som derulti falla; 2) Acip. Dauricus, som från östra oceanen stiger uppi Ämur, Onon och ÄÅrgunus. Såsom osäkra arter härunder upptagas: 3) 4. Rubicundus och 4) 4. brevirostris re SvEuR, båda från norra Amerika. Till Sturiones räknas: 1) Acip. Guldenstädtii, som Gärpvenstäpt först be- skref, ehuru under namn af Acipens. Stu- rio ”); den har ett mera utbredt fäder- nesland än Huso; träffas äfven i Svarta hafvet, floderne Donau, Don och Dnieper; till och med uti Ob, som utfaller i Ishaf- vet, skall han ej sparsamt förekomma. 2) ÅZcip. Sturio, finnes vid Franska och Engelska kusterne, uti Nordsjön och Öster- sjön. Följande mindre väl utredda arter räknas äfven till denna section: 3) Ä. Schypa; af denna hafva Hrr Humsorpt och EHRENBERG hemfört från Irtisch unga exemplar. 4) ÅA. Lichtensteinii; då denne sednare arten skall förekomma både i Nord- sjön och Östersjön, och icke så sällan fån- gas vid Stettin, är att förmoda, att han äfven vid våra kuster någon gång torde anträffas; jag vill derföre upptaga skilje- märkena emellan denna art och Acip. Stu- rio, för att derpå fästa uppmärksamheten. Ac. Sturio har näbben nedtryckt och i spetsen afrundad, den utgör + af hela kroppslängden, och är mer än dubbelt så lång som mun-öppnin- 4) Nov. Comm. Petropol., Tom. XVI, pag. 532. | | 83 gen är bred. Sköldärna sitta åtskil- da, alla äro något kölade, kölen blott 3 så lång som skölden. Kroppen beklädd emellan sköldarne af rhom- boidala, stråliga, större och smärre benkärnor. ÅA. Lichtensteinii: Näbben sylformigt böjd , 1 af hela kroppslängden, ine- mot dubbelt så lång som mun-öpp- ningen; den nästan lie-formiga köl- haken på sköldarne håller de sedna- nares halfva längd, kroppen emellan sköldarne besatt med beniga spetsar. Sterlete har blott en art Åcip. Ru- thenus, som af alla Stör-arter är den mest utbredda. Till Helopes hänföres Acip. Stellatus Parr. — Författarne äro ovissa om le Sueur”s Acip. maculosus och Mit- scHr's oxXyrrhynchus höra till denna section eller till Sturiones. Ganska vackra plancher åtfölja denna monografi. Lovitsky har äfven uti en Naturhi- storisk Tidskrift, som utgifves i Moskwa på Ryska språket af Dvicowsry ?), med- delat goda bidrag till kännedomen af de Störarter, som finnas uti Rysslands sjöar och floder. Han upptager 6 arter: Sturio, Schypa, Huso, Stellatus, Ruthenus och en ny, som endast af Parras blifvit anmärkt som varietet af Huso, den Lovirsky kallar Acipenser Nudiventris. Uti ett program lärer ock FiscHer hafva beskrifvit en ny art Åcip. rostratus. >) Nowoi Magazin Jestvennoi istorii, T. II, N:o ff 2 I Ryss- lands Stör-ar- ter af Lovit- SKY, Bidra till ä Grön- lands Ichtyo- logi af REIN- HARDT. 34 Professor ReinHArpT i Köpenhamn, som en längre tid sysselsatt sig med undersök- ningar rörande Grönlands fiskar, för att utgifva en ny edition af Fasricu Fauna Groenlandica, har till Videnskabs Selska- bet i Köpenhamn tid efter annan aflem- nat flera afhandlingar 1 dessa ämnen. Han har uti dessa visat, att flera Europeiska fiskar blifvit i detta lands fauna med orätt upptagna, under det en hel mängd andra exotiska, som dit höra, blifvit utlemnade. Att, hvad de generiska formerna beträffar, bibehåller Grönlands fauna sin nordiska karakter fullkomligt, så att Acanthoptery- git, som annars uti hela fisk-klassen, efter Cuviers uppgift, ensamme förhålla sig till alla de öfrige ordningarnes arter tillsam- mans som 3::1, här förhålla sig som 2:3, oaktadt hela det talrika slägtet Cyprinus alldeles felas. De allmännast förekomman- de formerna äro Gadus, Salmo och Cot- tus, hvilka just utgöra gemensamma ka- rakteren för den nordiska delen af haf- vet, så väl emellan Amerika och Europa, som emellan Asien och Amerika. Af släg- tet Cottus har REinHARDT undersökt, utom den af Fasriciws anförde Cottus scorpio, som sedermera CuviER gjort till en egen art under namn Cottus Groenlandicus, en annan, som äger samma antal strålar i de opara fenorna, som den Europeiska; men behöfver ytterligare jemföras för att kunna diagnosticeras; och en tredje ny art Cot- tus tricuspis, som slutar sig till de arter i Kamschatkas vatten, hvilka äga taggig pigg i vinkeln af preoperculum, hvartill 85 höra C. dicerans, wentralis o. s. v. efter " Cuvier. &. tricuspis har bukfenorna ovan- ligt långa. Hvarken Cottus Scorpioides eller Gobio Fasr. Fn. Groenl. N:o 114 & 115 har REInHARDT ännu erhållit från Grön- land, så vida ej Fasricu Scorpioides skulle vara synonym med tricuspis, hvilket åter förutsätter alltför stor ofullständighet i Fazrucu beskrifning; att den Grönländska Gobio icke är den Europeiska arten anser ReisHARDT tydligt följa af Fasriciy korta beskrifning. — Liksom hafvet vid Kam- schatka äger några fiskarter, hvilka äro mycket närslägtade med Cottus, utan att derföre kunna med dessa sammanföras un- der ett slägte, visar REisHARDT, att äfven uti Grönlands vatten finnes en för den Nord-Europeiska faunan främmande mel- lanform, ehuru olik med den, som före- kommer vid Kamschatka. Förf. kallar den- ne Triglops, för sin snarlikhet med Tri- gla; den står i flera afseenden midt emel- lan Cottus och Aspidophorus; af detta nya subgenus känner han blott en art. En ganska intressant upplysning lemnar REIin- HARDT till slägtet Aspidophorus. Af detta slägte har Cuvier beskrifvit 9 arter. Miss- ledd af Brocrs oriktiga lokal-uppgifter, uppgifver han 2:ne, nemligen AZ. Decago- nus och Monopterygius såsom tillhörande tropiska hafvet vid Indien, då deremot de andre tillhöra Norden. REInHARDT Vi- sar, att båda dessa arter förekomma vid Grönland, och att Brock förvexlat loka- lerna. Den anomali, som man trott äga rum emellan Åspidophori arters geografi- Nya fi- skar af MicHa- HELLES. 86 ska fördelning försvinner helt och hållet, och hela slägtet framställer således en se- ries af arter, hvilka utslutande tillhöra de nordiska bafven. Förf. har funnit Seba- stes Norvegicus från Grönland vara lik med de Norrska individerna; men dere- mot finner han Gasterosteus aculeatus., som kallas nu G. Groenlandicus, skild från den Danska, äfvenså är förhållandet med Blennius gunellus. Till slut söker förf. att närmare bestämma den så kallade Ophi- dium viride än hittills skett; han har no- ga följt dess förändringar och genomgått dess anatomi. Såsom resultater af hans undersökningar följer, att den på intet sätt kan förenas med ålgruppen. Tandformen är densamma som hos Ophid. barbatum och Vässalli, med hvilket slägte den när- mast öfverensstämmer; men som olikhet i gäl-öppningen röjer sig och de inre delar- nes afvikelser äro än större, anser han den böra utgöra ett eget slägte. Hr MicnAHneEnnes fortsätter att rikta ich- tyologien med nya arter och observationer öfver: Adriatiska hafvets fiskar; såsom en produkt af sin sednare resa beskrifver han 2:ne nya arter). Den ena af slägtet Rhom- bus, som benämnes ramosus. PDenne lik- nar till habitus Rh. maximus, men krop- » pen är oval och hufvudet mera tillspet- sadt m. m. I Triest erhöll han den an- dra, ny art af Lichia, som han uppkallar efter FitzingEr och beskrifver. Äfven har MicHAHELLEs upptäckt, att Gymnetrus Ce- 6) Isis 1931, N:o II 87 pedianus tillhör Adriatiska hafvet och att Cepola tenica och C. rubiscens Risso äro synonyma, betecknande samma fisk. Yarrer har bekantgjort 7) en ny art En ny Sill, som han anser vara skild från Ha- Se rengus och kallar Clupea Leachii. DenEngland. blef fångad vid utloppet af Temsen. Den olikhet han funnit emellan denna nya sill- art och den vanliga, bestämmer han huf- vudsakligen vara uti fenstrålarnes och ver- tebrernas olika antal hos dem, och upp- drager följande förbållande: D P. V. AA. -C. Verebr2. Clup. Hareng. 17. 14. 9 14. 20. 56. Clup, Leachi. 18. 17. 9: 16. 20. 54. Hr Joun StaArRkE har anmärkt en va-vVarietet rietet af Gasterosteus aculeatus med fyraaf Gaste- : pe — - Tosteus taggar på ryggen i stället för 3. (Edin- aculea- burgh New Philos. Journ. 1831, N:o 20). — tus Uti förra årsberättelsen äro Hr FRE- Herz MINVILLE'S observationer rörande flygfiskar-9m lys- . ec ” sKarne, ne omnämde. HesErR anför 2): att dessa fiskar äro i de tropiska trakterna af At- Jlantiska oceanen ytterst lifliga, att man får se dem skockvis flyga upp ur vattnet. Sker detta nära fartyget, utsprida de sig i olika riktningar, liksom förskräckte för fartyget. Sker det deremot på något af- stånd, märker man ej något sådant tecken till förskräckelse hos dem. De bibehålla då alla samma kosa. Han förklarar deras 7) The Philos. Mag., new ser., N:o 51, pag. 230. ?) Narrative of a journey through the upper provinces of India. Littera- tur. 88 flygande, långt ifrån att vara en följd af rof-fiskars förföljelse, ske af en inre drift och vara en slags lek. Flera nya dSicilianska fiskar har Hr Cocco beskrifvit i Giornale de Scienze, lettre e arti per la Sicilia 1827. Ett ut- drag häraf lemnas i Isis, 1831, N:o XII Fyra nya arter af Cuvier's genus Upe- neus från Isle de France, samt 2:ne arter af slägtet CAcetodon har Hr BeEnsetT be- skrifvit. (Se Philos. Mag., new Series, N:o 54.) Histoire des Poissons d'eau douce de FP' Europe centrale, par L. AcAssiz; med 180 plancher i folio, uti 10 häften. Selecta genera et species Piscium Bra- siliensium. Auctore L. AGASsSIz. a Enthomologi. Flera skriftställare hafva efter ScHzF- Röda, FER omtalat några egna bildningar, som äpanelika form af röda pungar sitta å ömse sidor gar hos om ryggen på ÅZpus cancriformis LATR. — API Emellertid hafva dessa antingen blott blif- formis. vit omnämda utan att man närmare förklarat hvad de voro för organer, eller också har man tilldelat dem flera olika funktioner. Sålunda ansåg ScHzEFfER dem äga något sammanhang med hudömsningen, och BeEr- THoLD trodde dem vara manliga könsorga- ner. Hr Siegorp ?) har emellertid fun- nit, att dessa bildningar alldeles icke till- höra de lefvande och -friska djuren, utan bildas först hos de döende djuren, som då antaga en röd färg. Hans observatio- ner häröfver sätta detta utur allt tvifvel. Han förklarar detta på följande sätt: på samma ställe, der dessa pungar sedermera bildas, finner man på det lefvande djuret endast likadana platta fjäll, eller blad, som på de andra delarna af fötterna. Des- sa längs ryggen sittande blad börja små- ningom svälla efter djurets död, till följe af en insamling af vätskorna, och för- vandla sig från blad till verkliga blåsor, uppfyllda af ett rödt fluidum, troligen dju- rets blod. Dessa bladformiga organer, som sitta vid fotbasen såsom appendicule, tror han vara djurets verkliga gälar. Vid hvar- je fotpar, med undantag af det som bär äggbehållaren, sitta 2:ne sådana gälblad. 2) Isis 1831, N:o IV. 90 Astac. Jag har" ofvanföre, pag. 81: omnämt HEN Branots's och RaAtzEBurRcs arbete !9). poda och Uti 2:dra bandets 3:dje och 4:de häften FA finner man: Branor 1:o0 En väl utarbetad beskrifning öf- och RAt-ver vår vanliga kräfta (Astacus fluviatilis) med dess anatomi och historia, åtföljd af vackra och upplysande figurer. 2:0 Beskrifning öfver familjen Oni- scinecw af ISOPODA: upptagaude ganska utförligt dess naturliga karakter. PrRANnptT delar denna uti 2:ne afdelningar Porcel- liones och Armadillina; den förra delas vidare uti Hexarthrice (med 6 antennle- der) bestående af 2:ne slägten: Trichoni- scus och Oniscidium ; samt Schizarthricae (2—3 ant. leder), hvartill föras LATREILLE'S slägten Porcellio, Oniscus och Philoscia. Af slägtet Porcellio beskrifvas 3:ne arter P. scaber , dilatatus och pictus, hvilka alla varit ansedda af LinnÉ och efterföl- jande såsom blott utgörande en enda art, eller Oniscus Asellus Lin. — Af Oniscus beskrifves den enda hittills bekanta art: O. murarius Cuv. — Till Armadillina fö- rer Brandt följande genera: a) Ärmadilli- dium med 5 nya arter neml. AZ. Commuta- tum (Armadillo' officinarum Dumer ?); — compressum , pictum och granulatum , af hvilka de 2:ne förstnämde beskrifvas. — b) Armadillo med 5 nya arter, ÅA. offici- narum, — Capensis, — griseus, — nigri- 10) Getreue Darstellung und Beschreibung der Thiere, die in der Arzneimittellehre in Be- tracht kommen. GI eans och seriatus; beskrifning lemnas till den första. — c) ”Årmmadillium. 3:o Arachniderna. Förf. lemna en detaljerad framställning öfver de egentliga spindlarnes yttre byggnad med väl utför- da figurer, och beskrifva särskilt Epeira diadema, med hela dess anatomi, efter eg- na undersökningar. Resultaterna afvika ock- så i flera delar från Trevirant och Ror- sers förut bekantgjorda undersökningar i samma ämne. Utrymmet nekar mig att häruti vidare ingå; jag vill endast upptaga något, som rörer hannens generationsorga- ner, om hvars beskaffenhet och läge man ännu är i ovisshet. Det har ej lyckats förf. att framställa hvar sädesgångarne öpp- na sig, om det verkligen är uti palperna eller ej. Emellertid anföres en intressant Spind- observation rörande dessa Spindlars Par-parning. ning, som på sätt och vis är ett stöd för denna äldsta åsigt, eller att bhannens ge- nitiala finnas uti palperna, ehuru stridan- de den ock är emot alla anatomiska grun- der. Förf. hade nemligen tillfälle en Sep- temberdag vid middagstiden få se, "huru honan långsamt steg ned från medelpunk- ten af sitt nät emot hannen, som mycket ödmjukt afvaktade henne vid randen och ej vågade sig längre in på nätet. - Honan lade sig nu: på ryggen, med hufvudet fram- åt, och drog benen tätt intill kroppen; lsom vore hon död. Hannen gjorde 'der- efter några sleg framåt, men liksom ho- nan med ryggen nedåtvänd. Han vidrör- de nu honan och omfattade henne med sina långa fötter beständigt på dess rygg- 92 sida. Sedan detta varat 3 timma, sprang han bastigt upp på hennes bröst, lade si- na palper i incisuren emellan thorax och abdomen och höll kroppen upplyftad. I denna ställning förblef han orörlig 1 mi- nut, lopp derefter hastigt tillbaka och sökte sin reträtt. Honan steg upp och vandra- de långsamt åter till nätets medelpunkt. Efter en fjerdedels timma förnyades sam- ma operationer på lika sätt, ehuru det ej lyckades hannen efter flera försök att häf- ta sig fast vid honan, utan han föll be- ständigt af. Ehuru man således ej ännu med visshet känner, om palperna och te- stiklarne hafva med hvarandra något sam- manhang, så spela de vid parningen en vigtig role, och tjena åtminstone såsom ett stimulerande organ vid densammas verk- ställande. Spindlarnes könsdrift lemnar ett vidsträckt fält för forskare att anställa in- tressanta observationer. Åtskilligt i detta ämne är redan genom förra årsberättelser kändt. 5 rn Jag får äfven: nu meddela en obser- Märk. vation af Aupouin, öfver ett högst märk- värdiga värdigt sätt, hvarpå en Spindel tillreder ” åt sig en säker tillflyktsort. Aupouvin har funnit, att denne spindel gör sin boning uti jorden, till hvilket ändamål den gräf- ver en liten cylindrisk håla, hvars diame- ter är 3 tum, och hvars djup är 2—3 tum. Denna håla betäcker det lilla djuret med ett lock, sammansatt af jord, och fästadt vid öfre kanten af hålan medelst ett gång- jern, som gör att spindeln kan efter be- hag öppna och tillsluta locket. Detta gång- 93 jern göres af en klibbande vätska, som, ut- tänjd till en hinna, torkar och erhåller samma fasthet som ett pergament, men mera böjlighet. Mekanismen af denna stängsel är sådan, att locket, som passar efter öppningen, ganska lätt låter lyfta sig upp, men återfaller af sin egen tyngd, då djuret drager sig undan. Men icke nöjd med denna försigtighet bar spindeln äfven varit betänkt på andra medel, att försä- kra sig om sin bonings otillgänglighet. Den gör uti sjelfva dörren eller luckan små hål, som sitta tätt vid brädden och intaga 3 eller i:delar af dess omkrets, och iakttager dervid alltid den omständigheten, att de göras på den åt gångjernet motsatta sidan, af samma beräkning, som smeden ej sät- ter låset och hakarna på samma sida af dörren. För att hålla sin boning fast till- sluten, fattar spindeln tag med några föt- ter uti bottnen af gropen och med de an- dra uti dörrhålen, och har derigenom myc- ken styrka att hålla dörren igen, så myc- ket mer, som den på yttre sidan lemnar intet att fatta uti. LaATtrREIuE har uti en afbandling, upp- Li läst för Franska Vetenskaps-Academien, "SVF utgifvit allmänna åsigter öfver de spindlar,spindlar. som äga 3 lungsäckar, en notis öfver nå- gra obeskrifna arter, hörande till slägtet Mygale, samt beskrifningen öfver boet till Aranea nidulans LissÉ '). Porypore Rovx har fortsatt sitt vack- Crusta- ra arbete öfver Medelhafvets crustacéer ?),p Roox !') Ann. des Sc. Nat., Tom. XXIV, pag. 218. ?) Crustacés de la Mediterranée et de son Littoral, decrits et lithographids par PornyoorzE Roux. 94 hvaraf åtminstone g:de häftet utkommit. Det innehåller, utom flera originella obser- vationer rörande dessa djur, ganska mån- ga nya arter. Ny åsigt En alldeles egen åsigt om Biens fort- om Piensplantning och sexuella förhållanden lem- plant- nar Hr EspaiGneTt ”), hvilken helt och hål- "83: let kullkastar den erfarenhet och känne- dom man trott sig äga om dessa högst märkvärdiga insekters ekonomi. Utan att för egen del ovilkorligt sätta förtroende till alla dessa uppgifters ofelbarhet, hvilka tyckas innebära mycket, som är mindre antagligt, fordrar aktningen för Hr EsPAIG- NET'sS långa erfarenhet och observationer samt ämnets intresse, att jag här mera ut- förligt framställer denne författares åsigter; så mycket mer, som i min tanka många dubia äfven upphäfva sig emot den längst antagna teoriens tillförlitlighet. Hr EsPAiG- NET säger, att Kisen, Drönarne och ÄAr- betsbien äro hvarandra olika, icke endast till kön, yttre skapnad, storlek och det sätt hvarpå de uppfödas, utan äfven till sin inre natur och ursprung. Att arbets- bien äro 2:ne olika slag, nemligen han- nar och honor, hvarigenom fyra bestämt skiljaktiga former (dem Hr Esr. kallar arter Vy af bi inom samma stock finnas. Af hvar och en af dessa former finnes blott ett kön: alla visar äro honor; alla 3) Actes de la Societ. Linn. de Bordeaux, Tom. IV, Apr. 1830, p. 59. — Bullet. des Sc. Nat. T. XXIII, pag. 149, samt Fror. Notiz. Band. XXX, N:o 4 95 drönare hannar; alla af den ena klassen arbetsbi hanvar; och alla af den andra honor; följaktligen måste en korsning ske vid aflingen emellan dessa så kallade ar- terna, emedan den ene omöjligen kan en- sam producera sin like. Deraf följer vi- dare, att alla bi äro alt betrakta som ba- tarder (!), eburu de likväl bibehålla fort- plantningsförmågan. Fortgången af aflings- processen är i korthet följande: JZisen, som inom sin art ej träffar någon hanne, väljer derföre en drönare, parar sig med denne och lägger ägg; af dessa framkom- ma endast arbetsbi af första klassen eller han-bi, dem förf., till skillnad från de an- dra hannarne, kallar unga hannar. Nu blifva drönarne utdrifna ur stocken, och visen, som således g—10 månader om året är beröfvad dem, håller sig skadeslös hos dessa unga hannar, parar sig med dem, och fortsätter en tid bortåt att lägga ägg, hvarur ännu andra unga hannar framkom- ma. Emellertid lägger hon ock ett visst antal andra ägg, hvarur arbetsbi af andra klassen eller så kallade unga honor kom- ma. Dessa unga honor äro likväl ej mån= ga, och deras fruktsamhet är mindre än den gamla honans eller visens. + De lägga neml. blott en enda gång ägg, och då gan- ska få, samt dö sedan. Som uti stocken ej finnes, vid den tiden då unghonorna framkomma, andra hannar än de unga, para de sig med dessa, och de drägtiga honorna tillreda på några vissa ställen uti kupan med mycken ifver celler för deras tillkommande mera storväxta afföda, som flygt af 96 utgöres blott af drönare. Dessa drönare jemte andra unga honor frambringa till- sammans slutligen nya visar, hvarmed då hela aflings-cyklen är slutad, och en ny påbegyns, som fortgår alldeles på sam- ma sätt. Det skall icke vara sällsynt, att finna under gynsamma år 2:ne omgångar äga rum. Författaren, som stöder dessa sina påståenden på en mängd observatio- ner och framställer dem på ett öfverty- gande sätt, lemnar till slut följande synop- tiska tabell öfver hela aflings-processen. Visen Drönarnes Unghannar Ung-honor — hannar Drönare Vise "2Ung-honor å Försök hafva blifvit anställda uti Lon- don af Hr MirtcHeL ”) för att utforska hu- Mircnen.ru långt Bien flyga från stocken, för att La- samla håning. Dessa försök anställdes på det sätt, att man tidigt om morgonen be- strödde de utflygande bien med ett hvitt mjöl, som lätt fastnade på deras ludna kropp, och gjorde dem ganska igenkän- liga ute på ängarne. Resultatet af Mit- cHEL's försök var, att bien aflägsnade sig 71 Engelska mil eller något öfver en Svensk mil från sin stock. Bistockar kunna såle- des ganska väl underhållas uti större stä- der; och så onaturligt det än må synas, lemnar London, oaktadt sin af stenkols- rök impregnerade -asmosfer, härpå flera exempel. Hos de gamla Grekiska och Romerska TREILLE'S författarne förekomma flera ställen, hvarest talas 4) Fror. Notiz. Band XXXI, N:o 9. 97 talas om Silkesmaskar och insekter, som kom- benämnas Bombyx. Dessa berättelser och ER beskrifningar äro emellertid ofullständiga vissa och så vanställda, att de förnämsta Sgt, ANen, mentatorer och eritici ej förmått härutisroreres skaffa något ljus. LATrRemnE 5) har, med"ökor den grundliga enthomologiska kännedom maskar. denne utmärkte författare tillhör, ingått uti en utförlig och högst intressant un- dersökning öfver detta ämne, och visat, att hvad både ÅRISTOTELES, PLInIuS, PAUSA- NIAS m. fl. anfört om silkesmaskar, icke är aunal än Chinesiska, Indiska och Tibe- thanska traditioner, som hafva afseende på de vilda Silkesmaskarne, ehuru de uti framställningen af dessa låtit inflyta den ofullständiga kännedom de haft, rörande den domesticerade masken. LATREILLE hål- ler före, att om man vill bibehålla nam- net Silkesland (Serica) för de trakter, dessa insekter egentligen tillhöra, och som for- dom utgjorde nederlagsstället för handeln med de olika silkesvaror, som industrien producerat, kan man urskilja 3:ne: 1:0 den ultra Gangetiska eller Serien, hvar- ifrån kommo de fabrikater, uti hvilka det silket förnämligast ingick, som erhölls af flera vilda arter maskar. 2:0 det egentli- ga Silkeslandet, norr om Imaus, hvarom Proremevus talar, och hvars hufvudstad LA- TREILE tror hafva varit den nu varande staden :Turfan. 3:o det JVord-Indiska, el- >) Ann. des Sc. Nat., Tom. XXIII Maj, pag. 58. Prof. Fries's Ärsb. 1832 vd 98 ler Ser Hend, en koloni af det förra, som anlades i första seklerna af Christna tide- räkningen, då Hunnerna från Norden, Yve-Chi &c., sammanfattade under den allmänna benämningen Serer, drifna undan för Chinesiska eröfringar, uttågade ända till Caspiska hafvet och bosatte sig, till en del i norra Indien vid Ganges källor; ty man vet, att det var från Serinda eller Ser Hend, som munkar under Kejsar Justi- NIANUS först förde ägg till vår vanliga sil- kesmask till Constantinopel. Lunp's Hr Lunp har uti bref till AuvDouin i observa- Paris lemnat flera ganska vackra observa- tioner öfver tioner öfver några myror, som förekomma Brasit- uti Brasilien; de böra läsas i samman- anska hang, och kunna ej blifva föremål för nå- "TOT got utdrag. Jag får hänvisa till Annales des Sciences Nat., "Tom. XXIII, p. 113, der de finnas införda. En fos- GimMERTHAL fann den 22 Augusti en foresce- . L rande Lepidopterlarv, hvilken sedan FiscHer ef- ter en ritning bestämt vara Noctua oc- re culta. Denna larv gaf ett fosforiskt ljus, så starkt, att man kunde läsa bokstäfver- na på ett nära intill larven hållet papper. Dess fosforescering räckte ända till den 7 September, men aftog de sista 6 dagarna ”). En af entomologiens mest intressanta delar är den, som framställer insekternas lefnadssätt under deras olika utvecklings- grader, eller historien om deras metamor- foser. Den mångfald af olika former och 6) Bullet. de la Soc. Imp. de Natur. de Moscau, 1:er ann., N:o 5, p. 136. 99 lefnadsförhållande, som äger rum emellan insekternas Zarv- och fullbildade tillstånd, är i hög grad förvånande, och de under- sökningar, som anställas för att utreda ett insekts hela utvecklings-series, äro på en gång lärorika och nöjsamma. De äldre entomologernas arbeten voro nästan uté- slutande egnade åt dessa undersökningar; och vi hafva till största delen att tacka en MarPIGI, SWAMMERDAM, REAUMUR, DE GEER och FritscH m. fl. för den kännedom vi i detta afseende vunnit; ty, sedan Linné införde sin systematik, erhöll entomologien en ny riktning, och hågen vände sig me- ra uteslutande åt det systematiska och de- seriptiva. Men, ehuru författarne en tid bortåt "alltför ensidigt arbetat åt detta håll, måste man utan all fråga erkänna det väl- görande inflytande systematiken haft på entomologiens nu varande vetenskapliga ståndpunkt. I sednare tider har man å nyo börjat att mycket vinlägga sig om larv-undersökningar, alldenstund detta stu- dium ofta upplyser insekternas naturliga samband, och utan kännedom af larven ett insekt hlott till hälften är kändt. Af de undersökningar, som i detta afseende under förflutna året skedt och kommit till min kännedom, får jag anföra: att Jos. GensÉ upptäckt larven till Apalus bimacu-Larfven latus. Detta i Sverige högst sällsynta in- MA sekt tillhör egentligen Italien, och finnes macula- omkring Pavia, i synnerhet vissa år, myc- "" ket allmänt. ' Hannarne förekomma all- männast, flyga och äro i högsta grad hif- liga; honorna deremot äro mera sällsynta, 100 flyga sällan eller aldrig, äro oviga och trö- ga, tilläfventyrs af den ofantliga mängd af ägg de hysa uti sina. äggstockar; i följe hvaraf man ofta träffar dem liggande på ryggen. Honan skall lägga omkring 200 ägg. Dessa ligga tätt sammanpackade och fast förenade inbördes, äro i början hvit- aktiga, men mörkna efterhand och blifva slutligen svarta. De utkläcktes 20 dagar efter läggningen, och de små derutur ut- krupna larverna voro i allt lika med dem till Meloé, hvilka, som bekant är, pE GEER fann vara parasiter på Apiarice. "LEon pu Four bestämde denna larv vara ett sjelf- ständigt insekt, och beskref den under namn af Triungulinus. Kirrsy kallade den Pediculus Melitte. Att or GEERS observation är riktig, är sedermera af LE- PELETIER och SerRViLLE bekräftadt och af LATREILLE antaget. Äfvenledes har ÅUDINET SerVILLE och ZiER 7) funnit lika bildade larver till Lytta vesicatoria. Larven till Apalus är aflång, nedtryckt, har 13 nä- stan lika stora segmenter, 6 fötter, det sista segmentet af abdomen är i spetsen försedt med a:ne långa hår 0. s. Vv. — Dessa larver fann GEnÉ genast vid fram- komsten ur ägget ytterst lifliga; de sprun- go oupphörligt omkring och tillkännagåfvo genast "sin parasitiska natur. GrEsÉ in- släppte nu i burken till dem några bi, och såg då huru larverna genast krupo o och fästade sig på dem. Som det likväl ej lyckades honom att bibehålla bien vid 7) Bullet. des sc. Nat. Vol. XV, p. 189. 101 lif, blef observationen afbruten och han kunde lika litet följa slutet af deras me- tamorfos, som hans föregångare kunde följa fortgången af Meloélarvens utveckling. Be- vist är emellertid, att larverna, så väl till Meloé, som Lytta och Apalus äro i sitt första stadium parasiter på andra insek- ter, och hafva en med hvarandra öfverens- stämmande bildning. — Det är äfven all anledning till den förmodan, att hela den . naturliga familjen les Cantharides LATR., till hvilken dessa 3 genera höra, hafva alla dylika larfver. Hr Macouart har lemnat notice ?) om Larfyen larven till ett litet skal-insekt, det IN od Dto- TREILLE bestämt vara en Cryptophagus, ny Gus art, kallad Bete, som gör betydlig skada Bete på de hvitbet-plantager man i norra Frank- rike allmänt anlagt. DuroncHeL har meddelat 9), att 2:ne0Ovanligt larver till Cossus ligniperda, som annars SINN lefva i ruttet träd, blifvit af honom funna ven till uti inre delarne af kroppen till en Bombys '"vniver uercus, som stod i hans: samling. Han ” da. förklarar detta så: alt honan till en Cossus, som befunnits på ett spännbräde tillsammans med nämde B. qguercus, hade före döden lagt ägg, och att några af de derutur kläckte larverne tagit sedan sin bostad uti dennes torkade kropp. De hade deruti lefvat un- gefär 2—3 veckor, men dogo slutligen. Vår landsman, Dr Sunpevarr, af hvars Meta- länge fortsatta larv-undersökningar veten-morfosen 2) Ann. des sc. Nat. Tom. XXIII, Maj, pag. 93. 2) Ann. des sc, Nat. Tom. XXIII, Juni, pag. 222. 102 till släg-skapen har mycket att vänta, har medde- fet Syntlab vid Naturforskarnes sammankomst i Suwoe- Hamburg !9) en ganska oväntad upptäckt, vare. som han under sin Ostindiska resa haft tillfälle att göra. Han hade nemligen fun- nit att ett skalinsekt, som han kallar Sym- bium Blattarum Iefver såsom larf inom kroppen på Blatta germanica och Ame- ricana. Så vanligt fenomen det är, att inom Hymenopter-klassen och bland Dip- tera träffa hela slägten och familjer, hvil- ka som larver äro inre parasiter uti an- dra insekter, så nytt var det att erfara, att äfven ett skalinsekt skulle finnas, hvil- ket som larv förer samma parasitlif. Förf. har mycket fullständigt utredt hela dess metamorfos och beskrifvet insektet: Larver GimmerTHAL ') har funnit 20 puppor bom och 3 larfver till Tachina 4-pustula Meic. Tachi- uti puppan till Sphinx ligustri, och att "F- Jlarven till Tachina affinis lefver uti pup- pan till Saturnia carpini Octs,, samt att en ny art Tachina, som FiscHer beskrif- ver under namn af T. pudibunda lefver som larv uti Orgra pudibunda Ocus. Puppan MacQvarTt har funnit puppan till Pa- join, norpa, som beskrifves uti Annal. des Sc. P" Nat., Tom. XXII, p. 463. DEsran's Af Desean's rikhaltiga och förtjenst- Species fulla arbete: Species General des Coléop- general. A teres, har under förflutna året 5:te To- men utkommit uti 2:ne delar. Med denna 10) Se Isis h. XI, 1831. : !) Bullet. de la Soc. Imp. de Natural. de Mo- scau, ti:r ann., N:o 5, p. 136. — —- rr 103 Tom, som dels innefattar slutet af Cara- bici, dels ett vidlyftigt supplement, är så- ledes denna stora familj fulländad. An- märkningsvärdt är, att då DEJeEan 1821 utgaf sin katalog, upptog han de arter, som tillhörde genus Bembidium Auctor. under en mängd nya generiska benämnin- gar: Tachys, Notaphus m. m. efter Me- GERLÉ. Detta förändrar ban nu på så sätt, att dessa fordna genera i stället blifva eg- na divisioner, utgörande ett antal af 10, under slägtet Bembidium , som återställes sådant LATREILLE detsamma bestämt. Det- ta är enligt min tanka fullkomligt rätt, och visar, att så nödvändigt det än i bör- jan tyckes vara, då en mängd framståen- de former isolerade yppa sig, att dessa genast af beskrifvande entomologer blifva uppfattade som generiska olikheter; så sä- kert kan man motse, att de åter komma att försvinna efterhand, i den mån de samman- bindande mellanformerna upptäckas. Det är således mer än troligt, att den, genom sina minnet öfverlastande generiska namn, så afskräckande entomologiska nomenkla- turen, skall snart återgå till den enkelhet den bör äga, och långt förr än babelstor- net hinner fulländas. Supplementet upptager af Cicindelétes 3 nya genera: Platychile, Iresia och Dro- mica. Af Troncatipennes 113; af Scariti- des 7; af Simplicipedes 2; af Patellima- nes 3, och af Feroniens 17. Hr Fr. vE Larorte och A. Brunié ?)Diaperis hafva lemnat en ganska vacker och utför- " L' ?) Ann. des sc. Nat. 1831, Juli, Aug. 104 gore &lig monografi öfver slägtet Diaperis, hö- Bsvcté. rande till skal-insekterna, hvaraf förut ganska få arter hafva varit undersökta och beskrifna. Af LinsÉs Chrysomela boleti, som är typen för slägtet, bildade GEoFFfroy först slägtet Diaperis, 'som sedermera upp- togs' af FaAsricius; och tillöktes med a2:ne arter Hydni' och 'violacea. Sednare för- fattare hafva tillagt några andra arter, som af: Fasricius blifvit beskrifna under släg- tena Ips, Mycetophagus o. fl. Genom det betydliga antal nya och »obeskrifna arter författarne till nu anförda monografi haft tillfälle undersöka, kan Diapéeris snarare betraktas som en familj, hvarunder flera nya genera komma att subordinera. De- ras behandling är följande: Diaperis (Awvctor.) karakteriseras huf- vudsakligen af Antenne perfoliate. Ge- nom skiljaktighet uti -maxillar-palpernas bildning sönderfaller denna grupp först uti 2:ne afdelningar; dem, som äga: sista palpleden trådformig, och dem, som äga den mera bred, liksom afhuggen, eller Se- curiformis. "Den första består af 2:ne ge- nera Diaperis och Oplocephata, hvilka åt- skiljas på antennernas form och hufvudets armering hos hannarne. Den andra sönder- faller först uti 2:ne underafdelningar efter som tarserna äro enkla eller dilaterade, och antennernas' tilltagande mot spetsen börjar från basen eller från midten. Hvar och en af dessa” underafdelningar innehål- ler sedermera sina genera; Den första 2:ne, neml. Platydema och Ceropria; den an- dra 3:ne eller Hemicera, Tetraphyllus och 105 Phymatisoma, hvilkas alla generiska karak- terer hämtas af: Antennledernas olika: re- lativa bildning. "Af: det egentliga slägtet Diaperis; hvars typ är D. Boleti, beskrif- va dessa författare: 3:ne arter, af hvilka de "2:ne tillhöra Europa och det 3:dje Norra Amerika. — Af Oplocephala, hvars typ är Ips hemorrhoidalis FAsR. upptagas 13 sp:, af hvilka blott 2:ne tillhöra Euro- pa: — Platydema, hvartill hörer vår D. violacea och enea , innehåller icke min- dre än 50 särskilta arter, för det mesta extra-Europeiska, bland hvilka 43 förut obeskrifna; Hemicera 2 arter, båda exo- tiska. Ceropria 7 arter, alla exotiska, mest från Java. > Tetraphyllus 3 arter, exotiska. Phymatisoma en art från Java; alla förut obeskrifna. Hr ÅUDINET-SERVILLE >) har lemnat en Orthop- synoptisk öfversigt öfver Örthoptera. För tera af att kunna inrymma flera nya exotiska for-Servinre. mer af denna ordning, har han ansett sig nödsakad bilda 57 nya genera, hvilka dock till en del förut af LATREILLE Varit antyd- da såsom afdelningar under dess antagna genera. Familjerna har han oförändradt uppställt efter LATrREtmtEs metod, och för hvarje familj har han lemnat en öfversigt öfver alla de genera, som derunder inne- fattas, fördelade i flera underafdelningar. Karaktererna för slägtena äro anförda uti korta, mycket bestämda och väl utarbeta- de diagnoser. Inga descriptioner upptagas på andra arter än nya; de förut kända 3) Ann. des sc, Nat. 1830, Jan., Febv. et Mars. Peirates 106” uppräknas blott med deras synonymi. Det- ta arbete skall betydligt underlätta 'studi- um af denna insektordning, som hittills mindre väckt entomologernes uppmärksam- het. Dock tror jag för egen del, att de många nya benämningar förf. med rang af genera bildat, kunna utan någon skada vara borta. Samma författare har från FAsrici ge- slägte af DUS Reduvius afsöndrat en särskilt form, Hemi- den han anser utgöra ett eget slägte och ptera, benämner detta Perrates ”). Hufvudsakliga åtskillnaden finner man på prothorax: då Reduvius har främre loben kort, nästan qvadratisk, och den bakre åter dubbelt större, har Peirates deremot den främre störst, mera lång än bred, och den bakre kort och transversel. Detta är en karak- ter, som tyckes äga mycken betydelse. Bildningen af thorax står i det närmaste förhållande till rörelse-organerna och är ofta ett säkert uttryck af det lefnadssätt insekterna föra. Hos Peirates har förf. funnit mera roflystnad än hos Reduvius, också äro de förras fötter insererade till bålen på ett sätt, som lemnar dem mera fria rörelser, och hvarigenom desse insek- ter med lätthet kunna bemäktiga sig sitt rof. Af detta nya slägte beskrifver förf. 10 arter, af hvilka Fazricius känt a2:ne: Reduv. stridulus och carinatus. De öf- riga äro nya och tillhöra dels Java och Senegal, dels Amerika. 4) Annal. des sc. Nat. 1831, Juni. 107 Hr StAnnwius, redan känd för flera ar-Dolicho- beten uti Dipterologien, har uti Isis ”)g lemnat en ganska vacker monografi öfver de Europeiska arterna af flugslägtet Doli- chopus Meic. Att för det närvarande: go- da monografier äro mest af nöden är all- mänt erkändt, och som Hr STAnnius tyc- kes fortgå på denna lofvärda bana, skall han bidraga mycket till vetenskapens fram- gång. Förf. delar Meicens Dolichopus uti 2:ne genera eller, om man så vill, subge- nera, Dolichopus och Ammobates. Doli- chopus indelas uti 2:ne underafdelningar, dem, som hafva basal-leden af de bakersta tarserna försedda med spin&e, och dem som sakna sådane. Hvar och en af dessa in- delas vidare i flera underordnade, efter an- tennernas och vingkärlens beskaffenhet. Han beskrifver 14 nya arter af Dolicho- pus och 2:ne af Ammobates; för detta sednare genus är D. plumipes FaAu. typ. pus af TANNIUS, Af Hr EHRrESBERGS "Icones et descri-Symbol: ptiones Insectorum är 2:dra decaden ut-Physice kommen, och finner man deruti beskrifne prssrnc. 39 arter af slägtet Pimelia , största delen nya; 3 arter af slägtet Truxalis och 12 arter Reduvius, uvi 6 subgenera indelade, alla nya. Af Gastropacha 8 ; arter, alla nya; till G. obsoleta följer hela dess me- tamorfos. Figurerna äro mästerliga. Öfver Scorpionerna har äfven samme H= Om författare uti ett annat häfte lemnat en Scorpio- nerna af grundlig afhandling, som både i systema- den- tiskt afseende och för de upplysande bidrag samme, 5) Isis 1831; N:o I, IF, TH. 108 'den lemnar till dessa djurens geografiska utbredning och lefnadssätt är af största vigt. Jag vill derföre lemna ett utdrag, så mycket snarare, som få inom fädernes- landet torde äga det dyrbara verk, inom hvilket dessa djur finnas beskrifna. Familjen 'Scorpiones karakteriseras: Arachnoidea branchiis instructa et palpis in brachiorum speciem productis, nec non abdomine et thorace late concretis insig- nia; ventre pectinato; abdomine postico in caude articulate speciem attenuato et supra aperturam analem aculeo basi tur- gido, prope apicem perforato, venenoso terminato. Den indelas uti 4 genera efter ögo- nens antal. 1. Scorpius med 6 ögon. 2. Buthus med 8. 3. Centrurus med 10. 4. Androctonus med 12. Af Scorpius (Scorpio Auctor.) beskrif- ver förf. en art, S. Europeus. Buthus (LesecH) indelas uti 2:ne sub? genera: a) Heterometrus: 'oculi duo frontales anteriores a se invicem minore spatio distenti, quam a postico frontali. Hit höra 2:ne arter: B. palmatus och spinifer. b) Isometrus: oculi frontales tres equali spatio distantes. En art beskrifves B. filum. Androctonus: i 2:ne subgenera. al Liurus- cauda supra leviter angulata, angulis postica parte obtusis glabrisque. Hit höra: 109 ÅA. quinguestriatus. AA. tunetanus. ÅA. lep- tochelys. ÅA. macrocentrus. ÅA. thebanus. b) Prionurus.: cauda supra tota elate angulata, angulis crenatis. Hit höra 7 arter: ÅA. ci- trinus, Å. funestus, ÅA. libycus; ÅA. nigro- cinctus, ÅA. liosoma, ÅA. melanophysa, ÅA. bicolor och ÅA. scaber '”). $) Diagnoserna på de årter :Hr EnaRENBERG be- skrifver äro följande: BUTHUS. A) HETEROMETRUS. 1. B. palmatus, manibus .dilatatis,. latioribus quam longis, scabriusculis nec Venosis, digitis manu fere duplo brevioribus, oculo laterali postico minore, aculeo basi suo (vesica) breviore. N. Sp. 2. B. spinifer, manibus dilatatis longioribus quam la- tis, digitis manu brevioribus, cubito tuberculato- spinoso, caudze articulo ultimo latiore quam pe- nultimo. N. Sp. B) ISOMETRUS. 3. B. Filum, manibus brachii crassitie, digitis manu tertia parte longioribus, aculeo tertia parte bre- viore quam basis unidenta; 'articulo penultimo guinquies et qvarta parte longiore quam -ato. N. Sp, ANDROCTONUS. A) LIURUS,. + manibus cubiti crassitie aut :gracilio- (226 , ribus. INH22672 edra ud inga < annulis prim. abdomsidin dorso striatis... Vv DM | Ar 4, Quinquestriatus, manibus Arlo angustrioribus, digitis manus sesquiplici longitudine, :caud&e arti- Mm än 110 Beträffande Scorpionernas geografiska utbredning visar förf., att i Europa finnas culo ultimo latitudine penultimi, penultimo duplo et dimidio longiore quam lato, subtus argute cre- nato. N; Sp. >< + annuli abdominales omnes in dorso sträs elevatis 3 insignes. ” Caude articulis mediis subtus cri- statis. 2. Å4. tunetanus, caude articulo ultimo latitudine pe- nultimi, penultimo parce duplo longiore quam lato, aculeo vesica breviore. "" Caudze articulis mediis crista infera carentibus. 3. ÅA. leptochelys, manibus brachio angustioribus, di- gitis manu longioribus, caude articulo ultimo an- gustiore quam penultimo, penultimo duplo et qvarta parte longiore quam lato, aculeo vesicae longitudine. N. Sp. 4. ÅA: macrocentrus, manibus brachio angustioribus, digitis manum parumper superantibus, caude ar- ticulo ultimo angustiore, quam penultimo, penul- timo duplo et dimidio longiore qvam lato, aculeo vesice sesquiplici longitudine. N. Sp. TT manibus cubito crassioribus. 5. 4. thebanus, manibus cubito crassioribus, digitis manu brevioribus, caud&e articulo ultimo angu- stiore, quam penultimo, penultimo duplo et di- midio lohgiore quam lato, aculeo vesica longiore. N. Sp. B) PRIONURUS: a) manibus cubiti crassitie' aut crassio- ribus; . T) digitis manu brevioribus: 6. A. citrinus, flavus, unicolor, caude årticulo ultimo multo angustiore quam penultimo, duplo longiore li inga andra former än Scorpius och An- droctonus, den förra går längst i norr på quam lato, bis et dimidio longiore quam alto, aculeo vesic& longitudine. N. Sp. TD) digitis manuum longitudine: 7. 4. funestus, colore flavo equabili , caude articulo ultimo multum angustiore quam penultimo, ulti- - mo sesquialtera latitudine longitudinem zquante duplo longiore quam alto, aculeo vesica longiore. N. Sp. 8. 4. libycus, flavus, cauda dimidia postica: nigri- cante, articulo caude ultimo multo angustiore quam penultimo, quartam partem longiore quam lato, nondum duplo longiore quam aculeo vesica breviore. N. Sp. TTT) digitis manuv longioribus: 9. 4. nigrocinctus , flavo et fusco variegatus, annulo nigro caudali, ultimo caude articulo parum an- gustiore quam penultimo, penultimo dimidio lon- giore quam lato, dupplo longiore quam alto. N. Sp. b) manibus cubito angustioribus: T) thkorace glabro: 10. ÅA. liosoma, capite dorsoque glabris, digitis manu longioribus, brachio duplo et dimidio longiore quam alto, caudze articulo ultimo penultimi fere crassitie, tuberculoso, penultimo dimidio longiore quam lato, duplo et dimidio longiore quam alto. N. Sp. TT) tkorace venoso: cauda basi angustata. il. 4. melanophysa, flavus, cauda dirmidia posteriore nigricante, digitis manum longitudine parumper excedentibus. N. Sp. 12, ÅA. bicolor, supra nigrofuscus, subtus albicans, di- gitis manu dimidia longioribus. N. Sp. "" cauda basi dilatata. 13. A. scaber, capite dorsoque ad latera scaberrimis. 12 vestra sidan. Androctonus åter tillhör det östra Europeiska Ryssland. Öfver 49? la= titud är ingen Scorpion funnen. Uti norra Afrika och vestra delen af Asien är en- dast Buthus och Androctonus funna. Det sednare slägtet är der både till arter och individer talrikast. Uti södra Afrika åter äro Buthus den öfvervägande formen. Uti Amerika tyckes Butlus och Scorpius vara de allmännaste, äfvensom der ensamt fö- rekommer den 4:de formen eller Centru- rus. 'Scorpionerna förekomma ej högt upp på bergen. På Libanon och Sinai finnas de endast i dalarna och träffas der ej en gång så högt upp som slätten Dongola i Nubien uppstiger öfver hafsytan, d. v. s. 1,500 fot. Scorpionernas föda består i Afrika huf- vudsakligen af skalbaggar. Hvad man for- domdags uppgaf om faran af deras styng är något väl tilltaget. Att de äro smärt- samma, somliga mer, andra mindre, är säkert; detta beror dels på olika omstän- digheter, dels af hvilken art det är som sårar. Scorpius Europeus är den som för- orsakar, de lindrigaste plågorna, de Afri- kanska arterna af Androchtonus åter stic- ka värst. Araberna frukta mera för de gula scorpionerna än de svarta. De farli- gaste scorpionerna finnas vid Thebe och Dongola;: ibland dem: Androct. guingue- striatus och funestus ; den sednare sårade EnHrenBERG, hvaraf häftiga plågör uppsto- do, som varade 3:ne dagar, men utan farligare påföljd. Genom incision kurerade FER han 113 han både sig och andra som blefvo af scorpioner stungna. 5 Grefve MannerHeim har lemnat en ny Brache- uppställning af Coleoptera Brachelytra 7)ysa af och upptagit derunder flera nya genera. nem. De karakterer förf. valt äro både noggran- na och väl utarbetade. Jag vill blott i korthet omnämna sjelfva uppställningen. Brachelytra delas uti 6 tribus: 1:0 Sta- phylinides (fissilabra LaTtrR.) med 14 gene- ra, deribland flera af LEAcH, GRAVENHORST och Kirrsy förut varit uppställde; Physe- tops, Platyprosopus, Eulissus och Crypto- bium tillhöra förf. 2:0 Stenides (longi- palpi Lartr.) med 53 genera. 3:o Oxyteli- des (Denticrura LaATtrR.) med 4 genera, hvaraf 2:ne, Platystethus och Trogophleus, äro nya. 4:o Omalides (Depressa LaATrR.) med 8 genera, hvaraf Phleocharis, Te- nosoma äro nya. 5:o Tachinides (wmicro- cephala LatrR.) med 5 genera, af hvilka Mycetoporus första gången uppträder. 6:0o Aleocharides, som utgöras af 16 slägten, hvaribland förf. bildar de 8. — Utaf de flesta slägtena beskrifver förf. dessutom ganska många nya arter. Detta arbete är således både ett välkommet och högst vig- tigt bidrag för coleopterologiens vänner. Hr Aup. SERVILLE, som refererat detta ar- bete uti Bulletin d. Sciences, lägger förf. 7) Précis d'un Nouvel Arrangement de la Fa- mille des Brachélytres &c. Utdrag af Tom. I. des Memoires, presentées äå I Academien Imp. des Sciences de St. Petersburg 1830. Prof. Fries's Arsb. 1832. 8 114 till last, att han ej bibehållit LATREILLES benämningar på sina tribus; man kan lik- väl se saken från 2:ne sidor. En benäm- ning, som på en gång uttrycker hela ha- bitus af gruppen och lätt bibehålles i min- net, just derföre, att den med detsamma gifver tillkänna, hvilken. form är den ty- piska, har ett stort företräde framför den, som hämtas af en enda karakter. Grefve ManneErHEims benämningar hafva de först- nämda egenskaperna, och för min del skulle jag sjutveka att föredraga dem. ; Insecta rof. SAHLBERG i Åbo har under året ar SN fortsatt utgifningen af Insecta Fennica, sere. deraf hafva från och med 23:dje till 27:de partikeln utkommit. Det sätt förf. valt för att publicera sitt FÖrNJENMET Ra arbete, nemligen uti academiska disputationer, är emellertid ett stort hinder för dess skynd- samma fulländande. Meloé BrAnoT och RaAtzErurRG hafva i sitt ofta och Eyt-citerade arbete lemnat monografier öfver Banor Slägtena Meloé och Lytta; af det förra och Rat-upptagas 9 arter med figurer, af det sed- nare 6. Gistr's Gistr har under titel: Entomologiska "tagm fragmenter, framställt korta diagnoser på flera nya skal-insekter, hörande till genera Cyphus , Cholus , Cryptorrhyncus m. fl. — Denna afbandling är blott att betrakta som en prodromus till ett vidlyftigare ar- bete denne förf. lofvar utgifva ”Nove In- sectorum species”, hyaruti han tänker be- skrifva dem och flera andra ?). 2) Isis 1831, N:o II. 115 PercHERon och Gaury hafva till Fran- Melito- ska Vetenskaps-Acad. inlemnat en mono- Philesaf grafi öfver familjen Melitophiles af Lamel-zox och licornia. Första sectionen af Melitophiles JA svarar mot Zrichius Fasr. och består af 8 genera; den andra innefattar Cetonia Fasr, och utgöres af 13 genera. Af dessa 21 slägten tillhöra de 8 författaren ”). Det är bekant, hvilken tidsutdrägt och Sätt att olägenhet möter en insektsamlare, SOM insekter, vill efterhand uppsticka på nålar de in- sekter som samlas. Man har derföre upp- tänkt flera metoder att underlätta insam- lingen, och den vanligaste har varit, att insläppa de fångade insekterna uti en fla- ska med sprit. Genom detta vinner man väl tid och dödar hastigt insekterna; men som flera insekter förändras af spriten, blir dess begagnande mera inskränkt. Hr Farises '9) uppgifver följande metod. Man förser sig med 3:ne dosor, gjorde i form af flaskor med propp, en af Bleck, hvar- uti finnes sprit. Uti denna insläppes alla de Coleoptera som af spriten ingen ska- da lida, såsom alla Clavicornia, Carabici, Prionus, Lamia , Meloé m. fl. Den an- dra göres af papp, men så alt ena sidan kan öppnas som elt lock för att lätta ut- tagningen af de genom flaskhalsen insläpp- ta insekterna. Denna pappflaska fyller man till 3delar med sammanrullade sug- -Pappersremsor af 2 tums längd och i: tums 2) Annal. des Sciences Nat. Tom, XXIV, p. 222. 10) Actes de la Soc. Lin. de Bordeaux Tom. IV, pag. 255. Hura fjärillar kunna 116 bredd (genom papperet uppsupes den fuk- tighet, som alltid flera insekter, tillhopa instängde, utdunsta, hvarigenom de an- nars blifva förderfvade). Deruti lägger man alla de skal-insekter, som i sprit ska- das, såsom Curculionides, Chrysomeline, Coccinell&x, Lepture, Saperde m. fl., men aktar sig att deruti insläppa några rof-in- sekter, för hvilka den 3:dje flaskan, också gjord af förtent jernbleck, är ämnad, som man till en del fyller med frisk jord. För hvart insekt man släpper dit, omskakas flaskan en gång, så att insektet blir be- täckt af jorden. Man finner ofta fjärillar uti samlingar alldeles oigenkänliga och liksom flottiga, befrias till följe af ett ur kroppen afsöndradt klib- från olja. bigt ämne, som utbreder sig öfver krop- pens och vingarnes beklädnad och van- ställer färgen. Man har länge varit oense om egentliga beskaffenheten af detta flui- dum, huruvida det vore någon fet olja eller en syra, och derefter uppgifvit olika metoder att bortskaffa det, ehuru alla be- funnits odugliga. Hr Dösner !) har åda- galagt, att detta klibbiga ämne är en olja, och uppgifvit ett radikalt botemedel häre- mot, som består deruti, att fjärillen, om den är mindre angripen, påstrykes några gånger med ether; är den åter mera ned- smord, dränker man den hel och hållen i ether och låter honom ligga deruti en dags tid, då fettet upplöses och vingen 1) Isis 1831, N:o II. 117 återlager sin ursprungliga färg. Ethern förorsakar insektet ej den ringaste skada. Beyträge zur Entomologie, besondersLittera- in Bezug auf die Schlesische fauna, ver- '"" fasst und herausgegeben von den Mitglie- dern der Entomologischen Section der Schles. Gesellschaft, fär Vaterl. Cult. 1829. H. I innebåller följande afbandlingar. Af GRAVENHORST: JIchneumonidum ge- nuinorum Species cornute & calcarate. Disquisitio de Crnipe psene & Blasto- phaga. Af Scmiiuinc: Hemiptera heteroptera Silesie, systematice disposita. — Holacne- mis, Carabicorum genus novum. — Larva (Vapponis atri) descripta. — Gamasus ce- rapus. — Larva (Mordelle pumila). Af ScHummer: Beskrifning öfver flera Schlesiska Dipterarter, Af StAnniws: Metamorfosen till Lim- nobia xanthoptera. Af KrorscH: Papilio lItiä&'s natural historia samt en varietet till Pap. Adonis, troligen batard. Uti ett program upptager GRAVEN- HorsT Monita qgumwdam de speciebus ni- gris Ichneumonidunm. En öfversigt af de hufvudsakliga in- sektformer, som förekomma på Morea, ut- görande ett bidrag till kännedomen af in- sekternas geografiska utbredning, finnes uti Annal. des Sciences Nat., Jul. 1831. C. F. FreverR ”Neuere Beyträge zur Schmetterlingskunde” är egentligen en om- arbetning af samme författares Beyträge zur Geschichte Europeischer Schmetterlin- 8 ge, som började att utgifvas år 1827. In- nehåller beskrifningar så väl af fjärillarne, deras larver och puppor, som hela deras ekonomi. N Eseers Schmetterlinge fortsättes af F. v. CHArRrPeEnTIER, hvaraf 7:de häftet med 24 illuminerade plancher är utkommet. Histoire Naturelle des Léepidopteres ou papillons de France, par J. C. GopArTt, continuée par P. A. J. DuroscHer. Tom. 8, i:re partie. INocturnes, Tome V, 1i:re partie, XI. — XIX livraisons. Icones Historiques des Léepidopteres nouveaux ou peu connis. Collection avec figures coloriees des Papillons d'Europe nouvellement decouverts; par Boispuvar. Detta nyligen påbörjade arbete är att be- trakta som ett supplement till de öfriga iconografiska verken öfver Fjärillarne; Det utkommer i häften med 2:ne plancher i hvarje. Samma författare publicerar äfven ett annat arbete öfver fjärill-larverne under titel: Collection iconographique et Histo- rigue des Chenilles, ou description et fi- gures des Chenilles d& Europe, avec & Hi- stoire de leurs metamorphoses, et des ap- plications a Vagriculture. Häraf utgifvas one häften i månaden, hvardera med 3:ne plancher. Arbetet kommer att innehålla figurer öfver goo larver. Sedan MEiGEn, med 5:te Tomen slu- tat sitt stora verk: Spstematische Be- screibung d. Zweiflygelige Insecten, som spridt så mycket ljus öfver den förut myc- ket försummade Dipter-ordningen, har han 110 vändt sin uppmärksamhet åt Europas fjä- rillar, och redan hunnit ett långt stycke med deras utgifvande. Så väl sjelfva ar- betets plan, som dess första band äro re- dan af en föregående årsberättelse bekanta. Jag får nu anmäla 2:dra bandets i1:sta, 2:dra, 3:dje och 4:de häfte; såsom utkom- ua under förflutna året. Sjelf har jag lik- väl ej ännu haft tillfälle att taga närmare kännedom af dess innehåll. Abbildung aller bis jetzt bekannten Europeischen Zweiflygeligen Insecten von Meicen. De 4 första häftena med 10 li- tografierade plancher i hvarje äro ut- komne. Iconographie & Histoire Naturelle des Coleopteres d Europe par le Comte Desean & J. A. Boispuvar. Tom. 2. Li- vraiss. J—11. C. J. Germar Fauna Insectorum Eu- rope& fasciculi 14 & 15. LATREILLES familles naturelles äro öf- versatta på Tyska af ÅA. A. BertHorp med anmärkningar och tillägg. Description et figures de la Nycteri- bie du Vespertilion , et observations sur les stigmates des Insectes puppipares par Leos pDu Four. (Ann. des sc. Nat. Tom. XXIII pag. 372). Description et figures de deux espe- cés nouvelles du genre Lepisma (1. c. pag. 419) et Description et figures du Xylo- Ccoris rufipennis, Hemiptere nouveau; par Leos pu Four (l. c. pag. 423). MacoQuarTt Sur une espece particuliere de Puce (Pulex terrestris) et sur un Pu- ceron du ble (1. c. pag. 465 et 468). 120 Description & figures de guelques Araneides nouwvelles ou mal connues; et proceéde pour conserver å&å sec ces inver- tebres dans les collections, par ILEon pu Four. (Ann. des sc. Nat. XXIII, pag. 355). Description & figures de guelques especés du genre Phalangium , observees en Espagne, par LEon pu Four (ll e. p. 335). C. W. Hacn, Die Arachniden. Ge- treue nach die Natur abgebildet und be- scrieben, 1:ster Band., mit 36 Tabell, 8:o Närnberg. 121 Malacologi, Helmintologi o. s. v. Det sätt, hvarpå äkta perlor bildas, Om och det förhållande i hvilket dessa bild-pitanin- ningar stå till musslan, som producerar 85 af dem, har sedan äldsta tider varit föremål för en mängd teorier. Den äldsta me- ningen derom, som ensamt grundade sig på de Orientaliske Perlfiskarnes öfverty- gelse, var den, att perlor voro djurets ägg, och att de således skulle finnas uti äggledaren. Denna och flera andra para- doxa satser, som dermed voro i gemen- skap, hafva långt för detta råkat i en för- tjent glömska, och lemnat rum för andra. — Emellertid upptog Engelsmannen Home för få år sedan till en del den äldsta menin- gen, och sökte bevisa, att perlor funnos uti musslans äggstock och voro ett kalkartadt öfverdrag öfver abortiva ägg. Detta föran- ledde Baér i Königsberg, att undersöka för- hållandet, och sedan han fullständigt ve- derlagt Homer's påstående, upplyser han på ett tillfredsställande sätt förhållandet med perl-bildningen. Hos musslor finner man nemligen 3:ne slag af perlor. Först de vanligt förekommande perl- afsättningar, som anträffas på inre ytan af skalet , alltid fastvuxne vid detsamma. Dessa uppkomma dets till följe af yttre lesio- ner på sjelfva skalet, dels utan yttre orsak, af en inre sjuklig afsöndring. Dessa per- lor äro de sämsta och ofullkomligaste. — Det andra slaget perlor träffar man esom- oftast emellan djurets hud och skalet, och dessa uppkomma, genom den irritation, | Férus- sac's Hi- stoire 122 hvilken en främmande kropp, t. ex. ett sandkorn, Som här inkommit, förorsakar på den del af huden, som deraf vidröres. Detta ställe af huden retas till en starkare afsättning af perlmateria, som fäster sig omkring den främmande kroppen och der- igenom gör den oskadlig för djuret. Det 3:dje slaget, eller de egentliga, fria per- lorna, hafva sitt läge endast uti sjelfva huden eller närmast under den. Dessa äro en fortskridande bildning af små, iso- lerade coagula,. hvilka man utan någon bestämd ordning träffar öfverallt på dessa ställen. Snart sagdt ingen mussla saknar dessa coagulerade kroppar, som äro första ämnet till perlor, ehuru deraf icke följer, att alla utveckla sig till perlor. Detta be- ror på andra pathologiska orsaker. Perl- bildningen fortskrider nästan analogt med benvandlingen hos de högre djuren; lik- som ben-jorden hos dem afsättes uti bro- sket, afsättes hos musslan' den kolsyrade kalken uti de små, förut varande coagula ?), Baron Ferusacs klassiska verk: Hi- stoire Naturelle des Mollusques terestres Nat. des & fluviatiles , afstannade för flera år till- gi omg baka med 2t1:sta häftet. Det är således ques. en glad nyhet få erfara, att samma förf. nu annoncerat sig ämna fortsätta nämde arbete. Han lofvar att utgifva 7 häften under detta året, hvilka redan äro färdi- ga, samt dessutom uti särskilta monogra- fier beskrifva de andra molluskordningar- ne, som föregå pulmonata, hvilka egent- 2) Se Meckers Archiv f. Anat. und Physiol. 1829. 123 ligen äro föremål för ofvan citerade arbete. Af dessa monografier lofvar han under året utgifva: a) Cephalopoda uti 7 häften, med 12 plancher i hvarje; 6) Pteropoda uti ett, samt c) en del af Gasteropoda uti ett än- nu obestämdt antal häften. Hela arbetet kommer att bära följande titel: Histoire Naturelle general & particuliere des Mol- lusques, tant vivans gue fossiles. Att hafsvattnet vissa tider och på Polynoö olika ställen gifver ett fosforiskt sken från felsv- sig, är allmänt bekant, ehuru orsaken der- till länge var omtvistad, till dess mnatur- forskarne blefvo uppmärksamma derpå, att detta ljus kom från små djurorganis- mer uti vattnet ?). Man har sedermera tid efter annan upptäckt flera som kunde åstad- komma ett dylikt sken. EHRENBERG har ökat detta antal med en ny upptäckt af en liten annelid, hörande till slägtet Po- lynoé, hvilken finnes uti Östersjön. Dr MicHzris skickade honom nemligen till un- dersökning vatten som lyste från Kiel: Ehuru detta var 10 dagar gammalt, visa- de det ändå vid stark omskakning 2:ne gånger ett svagt spår af ett lysande skim- mer; och genom tillsats af kemiska incita- menter (med vatten förtunnad saltsyra) upp- väcktes på flera punkter uti vattnet ett klart, hastigt försvinnande sken. Sedan Hr E. mikroskopiskt noga undersökt vatt- net, fann han utom flera döda entoma- stracéer, och en ansenlig mängd lefvande 3) PoGGEnpöReEFs Aun. 1831, N:o g Se Fror, N:o 702. 124 infusionsdjur, en ganska" liten, endast 3 lin. lång mask, som befanns vara denna Pylonoé, genom särskilta försök med hvart och ett af dessa slags djur på ofvan an- förda sätt, befanns skenet komma från den- na, ehuru den redan var död. Oftare om- gjorde försök bekräftade detta fullkomligt. Han har -kallat detta lilla djur, som till species var obekant, Pol. fulgurans, och anmärker, att uti kroppen af densamma masken finnas 2:ne breda, korniga och dunkla säckar, som börja vid midten af djuret och räcka till ändan af kroppen, hvilka likna ovarier; som dylika organer ej finnas på detta djurs samslägtingar, för- modar han, att dessa i synnerhet bibrin- ga ljusfenomenet. Om Spi- Hr NirtscH har lemnat beskrifning ”) ak på en parasit; Spiroptera strumosa, som af lefver i magen hos mullvaden. Som dess Nrrscu. föda består af sjelfva magsaften, och den- na blott kan erhållas uti ventrikeln, är djuret begåfvadt med en egen inrättning, medelst hvilken det kan orubbligen fast- hålla sig vid inre väggen af magens mu- cösa hinna. Främre ändan af detta lilla maskformiga djur är smalast, den bakre delen af kroppen tjockare. Den smala än- dan insticker djuret uti en ögla, hvilken det sjelf bildar uti maghinnan, utskjuter derefter en mjuk knöl, som hindrar åter- gången ur samma ögla, så vida ej djuret 4) Brewvis Historia Societatis Nature curiosorum Halensis cui accedit descriptio spriropterae strumose. Halle 1829. ' 125 sjelfvilligt åter indrager knölen, och håller sig på detta sätt fast. Detta djur har väl, ehuru temligt sällsynt, af åtskilliga zoolo- ger varit kändt, dock har det omnämda " förhållandet blifvit öfversedt till dess NitscH ådagalade det. — En kritisk undersökning öfver slägtet Spiroptera jemte dess anato- mi förekommer äfven i samma afhand- ling 5). | Uti förra årsberättelsen äro redan Hr Ezzev- EHRENBERGS högst intressanta undersöknin=.-erInru- gar öfver Infusions-djuren framställda. sions- Dessa hafva sedermera blifvit fortsatta, och Suren- genom de vigtiga upptäckter dessa medfört, har det blifvit Hr EHrREnsERG möjligt, ic- ke endast att framställa en ny systematik, utan äfven att grundlägga en ny' fysiologi öfver dessa mikroskopiska djur. Han har visat ") att icke endast Vorticella, utan alla, äfven de minsta infusions-djur äga en mun och hämta föda; att de äga nu- tritionsorganer, ett slags muskelsystem, kärlsystem, ögon, (samt dubbla könsorga- ner; äfven har han hos Hyrdatina senta framställt nervsystemet, jemte ett tarmsy- 5) I sammanhang härmed torde äfven böra näm- nas, att samma författare lemnat flera Endo- zoologiska afhandlingar af utmärkt värde, hvilka dock äro föga kända och begagnade, i anseende till deras otillgänglighet. De äro nemligen införda uti den stora Encyclopedien af Ersca och GrusBEr, ett verk, som för sin storlek och dyrhet äges af så få. 6) Organisation, Systematik und Geographisches Verhältniss der Infusionsthierchen, von C. G. Eurenserc. Berlin 1830, fol. Se Isis 1832, I, pag. 197. 126 stem, der man träffar till och med käkar och en slags magkörtel. — På denna, för- ut ej anade, organisation hos infusions- djuren, har han grundat sin systematik, som sprider ett nytt ljus öfver denna bit- tills okända djurverld. En särskilt upp- märksamhet är äfven lemnad åt Infusions- djurens geografiska utbredning. De resul- tater, hvilka Hr EtreEnsErRG drager af alla sina hittills anställda observationer öfver dessa djur äro af stort iutresse, hvarföre jag vill anföra dem med hans egna ord: 1:0 ”Alla infusorier äro organiserade, och en del, sannolikt alla, högt organise- rade djur. 2:0 Infusions-djuren bilda, till följe af sin organisation, 2:ne naturliga djur- klasser; de låta efter sin struktur veten- skapligt afdela sig, och deras former tillåta ingen förening med de större djuren, så lika de än ofta synas. 3:o Att Infusionsdjur finnas uti fyra verldsdelar och i hafvet är ådagalagdt; de utgöra största antalet, kanske äfven största massan af djuriska organismer på jorden. 4:o Af enskilta arter förekomma de samma uti vidt åtskilda trakter af jorden. 5:o Infusions-djurens geografiska ut- bredning följer samma lagar, som äro gäl- lande för de öfriga naturkropparne på vår jord. Det gifvas flera afvikande, ehuru andra verldsregioner motsvarande, former åt södern, än man finner. i öster och ve- ster; de saknas likväl aldrig. Äfvenledes är det icke endast de större, hvilkas form vidkännes den klimatiska förändringen. 127 6:0 Det salta vattnet uti Siberiens stepp-sjöar erbjuder inga synnerligt afvi- kande, egendomliga former af infusions- djur. 7:o Hafsvattnet hyser både andra och större former än flodvattnet; men båda hafva de flera gemensamt. Hos intet öf- verstiger kroppsstorleken en linia. 8:o. Uti atmosferens vattendunster, som nedfalla i form af regn eller dimma, observerade jag aldrig, och troligen ingen annan med säkerhet, något lefvande infu- sionsdjur. 9:0 Uti jordens djup, hvarest atmosfe- risk luft intränger, men knappt ett mini- mum af reflekteradt ljus har tillträde, fin- nas familjer af samma infusionsdjur, som man träffar på jordytan. 10:0 De direkta observationerna för en generatio spontanea, saknar all, som det nu synes, erforderlig tillförlitlighet ;och bevi- sande kraft. De samma forskare, hvilka trott sig hafva sett de minsta organismer plötsligen uppstå af urämnen, hafva dock helt och hållet öfversett dessa organismens mycket sammansatta struktur. Man kan ej undgå att häri erkänna ett svårt miss- tag, och villfarelsen ligger blottad. 11:0 Den idee, att menniskan skulle bero, om ock blott till en del, af de, hen- ne sammansältande, infusionsdjurens behag, förfaller genom den iakttagelse, att dessa djur måste sjelfva söka sin föda, lägga ägg och äro ur stånd att fortvarande och till- växande stå i förening med hvarandra. 128 12:0: Alla de olika infusionsdjur, hvil- ka jag haft tillfälle att fullständigt obser- vera, hafva ägt en cyclisk och ganska be- stämd utveckling; men understundom rik på former, hvarföre man lätt förvillas och måste noga taga sig i akt. 13:0 Resultaterna af mina observa- tioner erinra lifligt om den gamla fysio- logiska satsen Omne vivum ex owvo. Al- drig har jag således sett, under mina 12- åriga ansträngda undersökningar, att ett enda utbildadt infusionsdjur helt hastigt uppstått ur slem eller växtceller; men väl har jag oräkneliga gånger sett äggen fram- födas, och ungarne framkomma ur de stör- re af dem. På grund af denna erfarenhet hyser jag den mening, att dessa djur icke bildas af någon generatio primitiva, utan uppkomma ur ägg. Huruvida nu dessa fria ägg skulle till en del vara en pro- dukt af födseln, till en del åter af en ge- neratio primitiva, är en sak, som ej ännu är mogen att afgöras. 14:0 De aktiva rörelser och kontrak- tioner hos växterna och deras delar, i synnerhet algerna, borde icke, äfven om man benämner dem infusoriella och dju- riska rörelser, framkalla ideen af djurlif hos dem. Inre nutritionsorganer och en framställbar, bestämd munöppning, till upphämtning af till och med fasta födo- ämnen, skilja de synbarast enkla djur från växterna. Åldrig har jag kunnat märka, oaktadt många försök, att ett rörligt alg- frö tagit till sig något fast födoämne. Samma 129 Samma afstånd uppstår således emellan den fruktspridande algen och den omkringir- rande monaden, som emellan trädet och fogeln. 16:0 Slutligen får jag fästa uppmärk- samheten derpå, att erfarenheten visar att en lika outgrundlig oändlighet utsträcker sig öfver den organiska skapelsen uti det minsta rummet, som öfver stjernverlden uti det största; bådas gränser uppdragas väl genom optiska hjelpmedel, men i an- seende till dessas otillräcklighet blifva de icke med verkligheten öfverensstämmande. Hypothesen må våga att tala om urämne- na; till: erfarenhetens fält höra de icke. Den minsta organisationens vintergata går genom slägtena Monas, Vibrio, Bacterium, Bodo. Description des Coguilles terrestres Littera- tur. recueillés pendant un voyage åä la cöte occidentale I Afrique, et au Bresil, par SAnpDER RancG. Se Ann. des Sciences, Sept. 1831. Innehåller flera intressanta obser- vationer och underrättelser om snäckdju- rens local och utbredning; inalles 30 ar- ter af Helix Feruss. beskrifvas, med la- tinska diagnoser, af hvilka 11 äro nya och figurerade. Species Conchyliorum, or concise ori- ginal descriptions and observations &c. af flera författare, utkommer i London häf- tevis. Arbetet kommer att bestå af 60 delar, och hvarje del att innefatta beskrif- ningar och figurer på omkring 100 arter eller varieteter. Första delen innehåller Prof. Friesg's Ärsb. 1832. 9 130 en monografi öfver genus Cymba af W.S. Broperie och monografier öfver Ancillaria, Ovalum och Pandora af G. B. SowERBY. American Conchology, or Descriptions of the Shells of North America. Ilustra- ted by coloured figures from original Drawings executed from nature, by THo- mAs Say, 1830. Första häftet. Skall in- nehålla sköna figurer. 4 Manual of the Land and Fresh Water Shells of Great Britain, by Wiu. TurRTton. London 1831, 8:0. Af Mexikanska Annelider beskrifver WacLerR ett nytt genus Liostoma, närsläg- tadt med Hirudo, med dess enda art L. coccineum. Isis V, 1831. Nove observationes de Entozois aucto- re F. C. H. Crerun. Berolini 1829. — Hr CreEPLuIn, bekant för sitt förra arbete: Ob- servationes de Entozois, som utkom 1825, har i det nu citerade ytterligare riktat ve- tenskapen med flera vackra observationer och en mängd nya arter. Hr Mzeunus (se Isis 1831, Jan.) recenserar detta arbete fördelaktigt och bifogar vidlyftiga noter, uti hvilka flera egna observationer lemnas. 131 Fysiologi. Ibland de vackrare framsteg Fyrsiolo- Spinal- gien i sednare tider gjort, är obestridligen "AND Beris och Macenoie's upptäckt af spinal- olika nervrötternas olika funktioner. BELL läker fuoktior hafva varit den förste, som framkastat den Mäcres. satsen, att de bakre nervrötterna äro le- dare för känslan och de främre för rörel- sen, ehuru MacGcenpie, utan kännedom af detta, kom genom sina direkta försök till samma resultater. Han trodde sig, af de många försök han på lefvande djur an- ställt, hafva funnit, att alla lesioner på bakre rötterna, förorsakade djuret smärta, men inga ryckningar uti den lem hvaruti nerven utbreder sig; deremot, om man irri- terade de främre, uppstod uti denna lem häf- tiga, ja convulsiviska ryckningar. Han fann vidare, som bekant är, att om man af- skär bakre nerv-rötterna, förlorar djuret endast känseln; afskär man åter de främ- re, upphör all förmåga hos djuret att rö- ra lemmen. MacGenoie's försök blefvo se- dermera af flera fysiologer repeterade, men icke alltid med samma resultat, någon gång erhölls alldeles motsatta, och MAGEN- pie sjelf medgaf, att ej dessa olika funk- tioner voro absolut isolerade — med ett ord — någon fullkomlig säkerhet erhöll man ej, och man började tvifla på till- förlitligheten af hela teorien. Att likväl denna sats är fullt riktig, har Hr Murrer i Bonn 7) med största evidens lagt fram i 7) Fror. Notiz.,, Band. XXX, N:o 8 och g. 132 dagen på ett sätt, som sätter hvem som helst i tillfälle att med lätthet omgöra för- söken och bekräfta sanningen deraf. Ma- GENDIE och hans efterföljare valde alltid högre djur, i synnerhet kaniner, till före- mål för sina undersökningar, hvarigenom , dels alltid "experimentet försvårades, dels blefvo de stora och på hela organismen ingripande lesioner, för hvilka dessa djur måste utsättas, och under hvilka de of- tast förblödde, ett binder att erhålla rena resultater. Märrer begagnar sig deremot af grodor, hvilka djur, i flera afseenden bäst äro passande för dylika försök, som : både blifva lätta att verkställa och befrias från alla de olägenheter och rysligheter, med hvilka Macenpie's försök voro förknip- pade. De resultater Hr Möärrer har erhållit af sina vackra försök vill jag meddela: Om man afklipper de bakre rötterna, som gå till en af extremiteterna och irri- terar dessa mekaniskt, huru mycket som helst, uppstår icke minsta tecken till rö- relser uti extremiteten. Använder man galvanism af ett en- kelt par (en koppar- och en zink-plåt), så, att båda polerna vidröra ändarna på dessa afklippta nerv-rötter, uppstår icke heller minsta rörelse. Applicerar man deremot den ena po- len vid en af dessa nervrötter och den andra vid musklerna; så uppkommer väl en rörelse, men endast uti de muskler, som ligga inom den Galvaniska strömmen. 133 Anbringar man båda polerne vid de främre rötterna, uppstå ryckningar, äfven- så om den ena polen sättes i förening med musklerna, men de rörelser, som i sed- nare fallet uppkomma, inskränka sig icke endast inom de muskler som ligga inom den galvaniska strömmen, utan fortsättas ända ned i tårna — med: ett ord — i hela extre- miteten. Om man applicerar ena polen vid bakre och den andra vid de främre röt- terna, åstadkommes detsamma. Dessa resultater bevisa: Att de bakre nervrötterna väl ej äro så isolerade, att ju icke de, som alla an- dra delar inom djuriska organismen i silt fuktiga tillstånd, kunna leda den galvani- ska strömmen från . ena polen till den an- dra, men att de alldeles icke sjelfva äga någon motorisk förmåga och således ej sjelfva försätta någon muskel i rörelse; främre rötterne deremot äga icke endast denna galvaniska lednings-förmåga, de äga en alldeles egen motorisk förmåga på musklerna. — Märrer har vidare bevisat, att en nerv kan förlora sin motoriska för- måga, utan att derföre förlora sin egen- skap alt leda galvanismen. — En af de mest vigtiga satser är den, att hvarje me- - kanisk irritation verkar på nerven allde- les på samma sätt som en galvanisk, så- ledes ligger ej i galvanismen ” vilkoret för muskel-kontraktionerna, utan galvanismen så väl som den mekaniska irritationen ver- ka blott som incitamenter på nervens egen motoriska eller toniska förmåga. Det är 134 ej en gång afgjordt alt nerverna äro de bästa ledarne för galvaniska fluidum , eme- dan, med undantag af håren och epider- mis, alla delar, endast de äro fuktiga, le- da galvaniska strömmen lika väl, och ef- ter fysiska lagar, till och med sedan des- sa delar förlorat sin vitalitet. De försök Mäcrrer vidare gjort med en stapel af 34 par (4 tums qvadrat) hafva i allo bekräf- tat dem han erhöll med ett enkelt. Hjertats ÅLLEN THomSson har anställt undersök- 25 näsa på embryo af de vertebrerade dju- bild- ren, dels öfver hjertats, dels öfver de ar- hos ox terers bildning, som med embryos respi- bryo af rationsorganer stå i omedelbar beröring. Tromson.] afseende på det första var det svårt, att med sådane föregångare, som MEcKEL, PaAnpEr, ÖKEN, BAER, RATHKE, PREVOST, Dumas m. fl. lemna något originelt, som af dessa ej blifvit observeradt; hvad åter det sednare beträffar torde endast följande få anmärkas. Till respirations-organer räk- nar författaren: 1:0 säcken af gulan, 2:0 yttre gälar, 3:o inre gälar, 4:0 al- lantois, 5:o placenta, 6:o lungorna. — Respirations- organet hos fiskarnes embryo är 1 synnerhet äggule-säcken, men denna är af olika beskaffenhet hos benr- och brosk- fiskar. Hos de förra har RateKE och ForcuHHAMmmeR beskrifvit kärlnätet på säck- hinnan. Hos rockor och hajar är äggegule- säcken förenad med bakre delen af tar- men och så väl arteriela som venösa blod- kärl utgrenas på den vasculära ytan. Det kärl, som utgrenar sig på ytan synes vara en gren af art. coeliaca. Venen, som for- 135 meras af kapillärkärlen på gulan, förer blodet till lefvern. Då dessa fiskar bibe- hålla sina ägg kortare eller längre tid ef- ter deras började kläckning, så måste en respiration kunna försiggå genom de flui- da och membraner, af hvilka ägget är om- gifvet i oviducten ?). Om Ormarnes generation och utveck- Om or- ling har HertorpTt ”) anställt rikhaltiga un- marnes enera- dersökningar, hvaraf det vigtigaste här tor- tion och de få meddelas. Förf. beskrifver så väl det omogna, som det mogna ägget, bestämmer det sed- nares storlek, form och vigt, jemför det med hönsägget och visar olikheterna. Li- kasom hönsägget, förlorar ormägget under kläckningen hela sin vigt. Lägger man ägget på ett torrt ställe, så torkar det, betäckningen blir starkare, ägghvitan för- svinner, gulan stelnar och embryo dör. Lägger man det åter i rent vatten, så sväller det väl, men embryo utvecklas ej. Härtill fordras, att det skall ligga i en mjuk, fet jord, som har en svag vegetabi- lisk jäsning, samt en temperatur mellan +6?2 och +20? R. — Förf. hade den 25 Juli samlat en mängd ägg, hvilka alla inne- höllo embryoner, så stora, att de kun- de upptäckas med blotta ögat, och af fulländad form. De kläcktes efter 32 da- gar, så att man med de dagar, som för- lupit sedan de blifvit lagda, minst kan 8) = New. Philos. Journ., Oct. 1830, Jan. 31 1831. ?) Dansk Literatur-Tidende för 1831, N:o 5 & 7. utveck- ling. 136 antaga kläckningstiden till 36 dagar. Äg- get förlorade under tiden 16 gran, och vigtstillökningen på embryo var per me- dium 1 gran. De utkrupna ungarne väg- de 36 gran och längden var omkring go linier. I afseende på speciella omständighe- ter vid kläckningen fann förf. den 25 Juli alla blasterodermata organiserade såsom fi- na nät, klibbande vid skalhinnan (mem- brana corticalis) och försedda med fina ådror, som på några voro utgrenade 1 små, liksom svampiga kroppar, hvilka han liknar vid cotyledonerna hos de högre djuren. Mellan blasteroderma och äggule-kinnan låg litet flytande ägghvita. Äggule-binnan hade i alla äggen många ådror och voro fyllda med half-flytande gulor, i hvilka författaren hvarken fann någon central- cavitet eller central-ådror. Ungefär på midten mellan äggets båda längdpoler låg utanpå äggule-hinnan en liten rund, fin och genomskinlig matrix, (s. membr. am- nios), i hvilken ägget, tillika med en kri- stallklar, tunn vätska, var inneslutet. Den- na vätska, som hittills ej blifvit analyse- rad, anser författaren skild från ägghvi- tan och utaf största vigt för fostrets ut- veckling. Under det embryo växer, ger sig. äggule-hinnan åt sidan och bildar små- ningom den lilla cavitet, nidulus embry- onis , hvari fostret med sin kapsel under hela tiden ligger. Denna cavitet vidgar sig i mån som embryo utvecklas, och i samma mån absorberas gulan, så att den mogna ungen fyller hela ägget. Redan från 137 början af kläckningen fann förf. att de många ådrorna i blasteroderma och äggule- hinnan samlade sig i 2:ne särskilta stam- mar, hvilka bilda nafvelsträngen, som ge- nom membrana amnios går till nafveln. Då den mogna ungen utkryper, så sön- derslites stamåderna i blasteroderma, och ådernätet qvarblir i membrana corticalis; ådrorna i äggule-hinnan deremot qvarstå så- som en liten rund knöl, som med en fin sträng sitter fast vid ungens buk. Också hafva ormungarna ingen annan placenta, än äggulan, och blasteroderma, den förre för nutrition, den sednare för kosmisk in- verkan (respiration?). Allantois, uracus och ductus vitellorum funnos icke. Hvad ungarnes krypande ur ägget be- träffar, så är det afgjordt, att de inifrån genombryta det tjocka pergament-artade skalet, men på hvad sätt detta sker har förf. ännu icke kunnat utforska. Först ef- ter några timmar affaller nafvelsträngen med gulans hopvecklade kärl. Förf. kunde icke anställa undersöknin- gar om embryonernas primitiva utveck- ling, ty då han erhöll äggen hade de redan sin fulländade gestalt, och under- gingo icke någon vidare metamorfos. Naf- velsträngen stod redan, innan man kunde tänka sig någon kontraktiv verksamhet äga rum i de gelatinösa ådrorna, i samman- hang med nafveln hos embryo. Förf. tror, att ådrorna i blasteroderma förena sig med aorta, och ådrorna i äggule-hinnan med ve- na cava post., samt att båda för foetus äga betydelsen af vener, oaktadt de ej i ägget 138 anastomosera, till och med sedan hjertat har begynt sin centralverksamhet. Hjer- tat och lefvern äro de organer som först framträda ur bukhålan, innan den blir be- täckt af huden. Hjertat är bland alla muskler det, som först når sin organiska och dynamiska utveckling. Hos sina ormungar fann förf, ingen- ting som liknade näring. Han gaf dem icke heller något under förloppet af 10 dygn, och likväl hade ungarna tilltagit 2—3 gran i vigt. Sedermera föllo de i vintersömnen, och förlorade under denna 3—4 gran. Ormarnes respiration undersökte förf. genom nedsänkning, dels i kallt, rent vatten, dels i saltvatten och varmt vatten. De dogo i de båda sednare fluida ganska ha- stigt. I kallt, rent vatten hålla de sig nå- got längre, så framt i vattnet finnes fast stöd för refbenen. Förf. beskrifver vid- lyftigt deras respiration, och slutar deraf, att man måste betrakta ormarnas respira- tion ur 4 synpunkter: a) såsom en omärk- lig vågformig rörelse af den inandade luf- ten, mellan den svampiga (nätlika) och den blåslika delen af lungan; 6) såsom en kraftig liktidig sammandragning af båda lungportionerna, hvarigenom luften utan- das; c) som ett vilkorligt inandande ge- nom bröstets utvidgning medelst egna musk- ler och d) såsom ett ovilkorligt rhytmiskt in- och utandande under djurets locomo- tiva rörelser på en fast kropp, så vida dessa bero af bröstets talrika refben. Om man har afseende på alla dessa modifika- 139 tioner, så låta många motsatta uppgifter om ormarnes respiralion förklara sig. Prof. Huscnxe '!?) har i foglarnes öron- Kalk- snäcka funnit en stor samling af små kalk- — eg kristaller. De innehöllos i den mjölkhvita foglar- krithinna som omkläder snäckan, samt 1gnäcka. den hvita vätskan, som uppfyller den, omgifna af ett slemmigt ämne. De äro ”"” e ” "i aflånga från 7 till 355 längd och 45; bredd och deröfver. HuscnzxeE beräknar att snäckan minst innehåller 50,000 sådana. De bestå af kolsyrad kalk med litet djur- ämne och spår till fosforsyra. Betydelsen af denna kalk-afsöndring är svårare att inse: att den är densamma som i form af stenar finnes hos amfibier och fiskar, synes afgjordt, och i afseende på motsvarande organ i ögat tror HuscHKrE, att de bäst kunde förliknas vid linsen, som äfven hos de lägre djuren sönderfal- ler i otaliga små lameller, af fullkomlig lika storlek och form. Äfven hos ett barn fann han de hvita fläckarna i snäckan, som vanligtvis anses för utbredningar af nerymassa, bestående af en slemhinna, hyari satt ett otaligt antal af dylika små kristaller. E. A. Laura ') har meddelat sina un- Hårets dersökningar och åsigter öfver hårets or- OK8N- KENT : 5 sation af ganisation, hvilket utvisar en påfallande Laura. 10) Fror. Notiz., Band. XXXIII, N:o 3. 1) Memoires de la Soc. d'Hist. Nat. de Stras- burg, 1830; se Fror. Not. Band. XXXII, N:o 9. Cirku- lationen hos in- sekter- na af Carus. 140 analogi. med nagelbildningen. Hvarje hår är sammansatt af en bildande del som ut- göres af den så kallade hårlöken och den redan bildade eller sjelfva håret. — Den- na hårlök är egentligen en inåt gående fortsättning af läderhuden (corion) som bildar en liten äggformig, bakåt sluten säck, men i hudens yta försedd med en liten öppning, genom hvilken håret utstic- ker, och epidermis ingår, för att dels så- som en inre membran bekläda hårlökens säck, dels att formera det yttre af håret. Att epidermis och håret stodo i det när- maste sammanhang har man alltid antagit, men det egentliga förhållandet dem emel- lan har ingen så tydligt framställt som Hr LauTtH. — BecraAror betraktade håret, så- som en emellan epidermis och huden in- skjuten del af corpus mucosum, hvilken utvändigt var af epidermis liksom en ski- da beklädd. Efter hans åsigt hade epi- dermis, förr än håret framträngde, gått öf- ver öppningen af löken, och blef sedan efter hand af hårspetsen upplyftad i form af denna skida omkring detsamma, Carus fortsätter ännu sina undersök- ningar om cirkulationen hos insekterna. De af honom sednast anställda röra antennerna på Semblis viridis; de genomskinliga fjäl- len på bröstskölden af Lampyris splendi- dula; vingarna hos Libellula depressa, Ephemera lutea och marginata , Lampy- ris italica och splendidula samt Melo- lontha solstitialis. Han hari korthet sam- manställt de resultater han erhållit, och vi skola här meddela dem. 141 Blodet går i ryggkärlet bakifrån fram- åt. Detta kärl pulserar starkast i den ut- vidgade bakre delen. Från sidorna afgå inga grenar, icke heller finnas några sär- skilta ansvällningar, och hela kärlet, och i synnerhet den bakre delen motsvarar således hjertat. Blodet upptages i bakre delen genom en venös mynning och föres till hufvudändan, hvarifrån cirkulation ut- går i den öfriga kroppen, dels i kärl, dels i fina strömmar utan tydlig kärlbildning. Ifrån främre ändan på kärlet utgå nem- ligen starkare stammar, som i kroppens periferi alltid gå i en riktning till abdo- minal-ändan. Detta sker troligtvis genom en högre utveckling af en enkel cirkula- tion, såsom den, hvilken t. ex. äger rum i de särskilta lederna af Chara. Beskaffen- heten af blodkulorna hos insekterna är oli- ka, de äro ibland större, ibland mindre, men det är troligt att det finnes cirkula- tion äfven der, hvarest man icke kan se blodkulorna ?). För dessa skarpare undersökningar har han att tacka det förträffliga Prösers: mi- kroskop från Wien. För att fixera insek- terna, fästas de lefvande på objekt-bäraren med gummi-lösning. Att idisling är en förmåga, som ge- mensamt tillkommer en hel djur - familj, -hvilken just deraf fått sitt namn, är be- kant; äfvenså att idislingen beror af ma- ?) Acta Acad. Cs. Leop. Carol. Nat. Curios. Vol. XV, P. II Meka- nismen af idis- ling. 142 gens egna struktur och fördelning uti fyra särskilta afdelningar. Hittills har man lik- väl saknat en nöjaktig förklaring af sjelf- va mekanismen. Anatomernas meningar hafva varit mycket delade då frågan varit att bestämma uti hvilken af dessa afdel- ningar eller så kallade magar, födan emot- tages, då den första gången nedsväljes, uti hvilken den anländer vid den andra, samt sättet huru det tillgår då djuret upphäm- tar den en gång nedsväljda födan, för att omtugga den. Dessa 3:ne ganska vigtiga momenter för förklaringen af sjelfva me- kanismen har FLouvrens uti 2:ne intressanta afhandlingar ?), som blifvit upplästa för Vet.-Acad. uti Paris, fullständigt utredt. Han har dervid gått till väga med största sorgfällighet, och grundat sin öfvertygelse på de mest direkta försök. Vi vilja här upptaga de resultater han erhållit: I afse- ende på första frågan, har han erhållit visshet om, att födoämnena vid den för- sta nedsväljningen hufvudsakligast emotta- gas af r:sta magen (den så kallade vom- men), men att äfven en del går uti den andra (hufvan), och är födan grötig går den direkte till 3:dje magen. — Hvad andra frågan vidkommer, visar han, att alla skriftställare hafva felat deruti, att de trott sig böra återfinna den omtuggade födan, blott finare söndermalen, uti ma- gen, detta är en villfarelse; födoämnena fördelas icke endast genom tuggningen fi- nare, de påverkas i synnerhet af de upp- 3) Se Fror. Notiz., Band. XXXII, N:o 4. 143 lösande digestions-safterna. Han säger, det beror helt och hållet på fädoämnenas beskaf- fenhet, hvart de under nedsväljningen fö- ras. Äro de voluminösa, såsom nästan alltid efter första tuggningen, så utvidga de mat- strupen, och utplåna i följe dermed den egna ränna (Struprännan), som är dess omedel- bara fortsättning, hvarföre födan föres till de 2:ne första magarne, der då ceseophogus slu- tar sig. Är födan åter fin eller flytande, så- som alltid efter omtuggningen, utvidgas ej matstrupen vid nedsväljningen. Den ned- sväljda portionen emottages derföre af förr omnämda ränna eller half-kanal, som le- der till tredje magen, och måste dit- komma. Hvad slutligen vidkommer den 3:dje frågan, eller att bestämma, hvilka organer äro bestämde att förmedla de en gång tug- gade och nedsväljda födoämnenas återupp- hämtning till omtuggning, och att angifva den mekanism, genom hvilket detta låter sig verkställa; så är det klart, af det somi förut är anfördt, att man endast uti de a:ne för- sta magarne bör söka de egentliga idis- lings-organerna. Hans försök hafva der- före gått ut på att visa, om dessa äro en- samme i stånd att verkställa den, eller de förhålla sig passivt. Genom anställda vi- visectioner har han utrönt att dessa 2:ne magar äga en betydlig sammandragnings- . kraft, att de ömsom sammandraga och ömsom utvidga sig, och att, om man afskär Nervi phrenici, försvagas idislings-funk- tionen. , 144 Afskär man ryggmergen, hvarigenom hela abdominal-musklarnes verksamhet upp- häfves, så afstannar all idisling. Afskär man båda Nervi vagi, så kan djuret hvar- ken idisla, äta eller dricka. Hvad som egentligen skiljer idislin- gen från kräkning är, att vid den förra uppstiger födan i små portioner (bollar) re- gelmässigt. Huru dessa bollar bildas har äfven förf. utredt och vederlägger genom direkta försök DAUBENTON, som ganska väl kände huru det tillgick, men tillskref huf- van den egenskapen att formera dessa bol- lar. Frouress förklarar det på följande sätt: bollarne, säger han, bildas uti strup- rännan på så sätt, att både vommen och hufvan utprässa uti denna en del af sina contenta; då nu struprännan i sin ordning sammandrager sig, som sker på det sätt, att båda dess tillslutna ändar närma sig hvarandra, afskiljes” denna utprässade del från det andra förrådet och en rundad boll bildas. De idis- BertHoLD, som äfven skrifvit en vid- avande lyftig afhandling i detta ämne ”), lemnar jurens AG VS : mag- beskrifning på de idislande djurens mage struktur och de membraner, hvaraf den består. Jag ton. får för öfrigt hänvisa läsaren till sjelf- va arbetet, då ett utdrag blefve för vid- lyftigt. Rörelser Vid undersökningar af grodembryo- "et om Nernas utveckling fann Dr SHArRPeEY, att en bestän- 4) Beytr. zur Anatom., Zool. und Physiologie, von A. A. BertHonp. Göttingen 1831. 145 beständig rörelse i vattnet ägde rim, stars kast omkring gälarne, ifrån deras basis ut till spetsen af grenarna, men äfven långs åt kroppen ut till svansen. Då ban afskar bitar ur huden eller från gä- larna, strömmade vattnet ikring dem i samma riktning. Detsamma fann han äf- ven hos embryonerna af watten-salaman- drar, bos mollusker och några annelider: Hos molluskerna är likväl denna rörelse understödd af de på gälarna befintliga hår; som äro 1 ständig rörelse under det respi- rationen för sig går. Huru dessa ström- mar egentligen uppkomma kan förf. icke förklara, i afseende på deras nytta åter tror han dem vara till, för att ständigt bringa nytt vatten i beröring med gälarna. Att förklara det märkvärdiga, ehuru Orsaken längst bekanta fenomenet, som hjortsläg- nens fål- tets årliga ombyte af horn erbjuder, har hude BertHoLp egnat en särskilt afhandling >). hjort Sedan han anfört de olika meningar man slögtet hyst om orsaken till hornens årliga fällan- de och regenerering, framställer han sina egna åsigter och antager, att man uti dju- rets allmänna organiska lifsyttring och den process, som närmast föregår uti Aorn- kransen, får söka denna orsak. Hornen af- stötas fördenskull icke genom mekaniskt våld, utan affalla till följe af en upplös- ning och absorption af det benlager, som förenar dem med de från pannbenen ut- skjutande processer. Denna upplösning är derjemte att betrakta såsom första momen- ”) Beytr. z. Anat., Zool. und Physiol. Prof. Fries's Arsb. 1832. 10 146 tet af bildningen till de nya horn, som sedermera framkomma. Hvad förbeningen uti de uppväxande hornen angår, så sker ej denna på samma sätt, som uti andra ben, derigenom, att brosket absorberas och ben bildas i stället; ty hjorthornet är aldrig brosk, utan en mjuk, köttig massa, hvari benjorden, genom arter-verksamheten afsät- tes från den omgifvande nutrierande huden. Lovéns Uti en Academisk afhandling ) utgif- an ven i Lund, har Dr N. H. Lovén sökt fram- ing om z respira- ställa, dels allmänna betydelsen af respira- tionen. tionen hos djuret, dels dess mera speciella beskaffenbet hos fiskar, amtibier och fog- lar. Att häraf göra något utdrag, vore mindre lämpligt, då afhandlingen är en fortgående utveckliug af förf. åsigter. Jag vill endast, såsom ett prof på det sätt han uppfattat sitt ämne, och för att visa den åsigt han hyllar, anföra följande ställe med hans egna ord: — — — ”Anse vi åter, till följe af dessa anförda, och oändligen många flera öfverensstämmelser, naturen, icke för att vara ett aggregat af materier, sammanhåll- na och satta i rörelse af olika derpå ver- kande yttre krafter, utan för något, till sitt väsende och sin verksamhet, analogt med ett organiskt helt, en organisation, så måste denna organisation äga något äm- ne, eller organsystem, hvarigenom dess särskilta delar eller organer företrädesvis och beständigt lifvas, beständigt underhål- 6) Om fiskars, amfibiers och foglars respiration. Lund 1830. | 147 läs: för. 'genomgåendet af sina förvandlin- gar, och utförandet af sina funktioner; kortligen, den måste äga något element, hvarmed alla dess lefvande, särskilta orga- nismer kunna stå i oupphörlig vexelver- kan, likasom de särskilta organerna i den djuriska organismen stå i oupphörlig vexel- verkan med dess blod. Jag anser atmosfe- riska. luften ,: till en: väsendtlig del, kunna föreställa detta allmänt sämmanbindande organiska element; -Atmosferiska luften: är lika nödvändig. för hvarje lefvande djar, som blodet är det för hvarje organ i dju- ret. Liksom i hvarje djurorganism blodets verkan består 1 2:ne momenter, nemligen ett afsättande af ämnen till organerna, bildande, såsom arterielt blod, och ett upp- tagande af ämnen från organerna, återbil- dande, såsom venöst blod; så tullkommer äfven atmosferen 2:ne härmed analoga egenskaper; i det den. afsätlter lifvande ämnen till organismen och befriar den äf- ven från skadliga eller öfverflödiga. Lik- som fostret, inneslutet i lifmodren, fast- hänger medelst sin placenta vid modrens blodmassa, och få ögonblick kan undvara vexelverkan dermed, så fasthänga alla lef- vande organismers respirationsorganer vid almosferen. Båda äro nödvändiga, medlan- de organer mellan ett lefvande individuum och den öfriga naturen, det förra är en- dast ett steg längre tillbaka, då det endast genom modren står i vexelverkan med at- mosferiska luften, och genom den åter med den öfriga naturen. Djur, som be- ständigt lefva under vatten, lefva också, i 148 respiratoriskt hänseende, ett embryoniskt lif. Det vatten de respirera måste stå i omedelbar vexelverkan med atmosferiska luften, om det fortfarande skall kunna up- pehålla dessa organismers lif, liksom mo- drens blod måste det för att underhålla sitt fosters. Respirationens allmänna betydelse blir således ingen annan än den: Respiratio- nen är den nödvändiga akt, hvarigenom hvarje lefvande organism hålles i oupp- hörligt organiskt samband med den öfriga naturen, 1 hvilken den är att anse som ett inneboende organ. Respirationens form är densamma, som den allmänna reproduktionens, här modificerad till luftproduktion. Den är hvarken blott assimilation eller blott af- söndring, utan båda delarna i skilda mo- menter. Respirationens produkter äro arterielt blod, och en sammansättning af gasformiga delar, som expireras.” — — — 149 Zootomi och jemförande Anatomi. Det är bekant, att Prof. Jo. MärrEer i Bonn en längre tid anställt undersöknin- gar rörande de lägre djurens synorganer, och dervid kommit till ganska intressanta resultater, dem han tid efter annan publi- serat 7). Med afseende på de articulerade djurens ögon, har han funnit följande fyra särskilta former: 1:0 Enkla ögon med linser; hos Arach- nider , samt några Insekter och Crustaceer. 2:0 Aggregater af enkla ögon; hos Oniscoidea. 3:0 Sammansatta ögon med kägelformiga linser och glatt cornea; hos Mono- culides och Entomostraceer. 4:0 Sammansatta ögon med kägelformi- ga linser och facetterad cornea; hos de fullkomligare Crustacgerna och Insekterna. Hvad Crustacea beträffar har Märrer sednast uti Zeitschrift f. Physiologie ”) full- komnat dessa sina undersökningar och upp- ställt denna klass efter ögats olika bild- ning. Till denna tidskrift får jag hänvisa, hvarest man också finner synorganet hos Argulus foliaceus mera specielt afhandladt. 7) Se MeckKers Arch. f. Anat. und Physiol. 1829, Annal. des Sciences Nat. 1830. 2) von TiEDEMAn und Tnreviranus 1831, Band. IV. hl i, Ögats struktur hos In- sekter och Cru- stacéer af VULLER. Ögats ar sn rd 120 Virsbhafvå säfven ;sammaj,förtjenstfulle zootom att tacka för en fullständigare kän- Mollus& ned öm öfver ögats struktur hos Mollusca astero- poda: Gasteropoda , än, den man förut ägde ”?). Redan år 1829 utgaf Märrer en beskrit- ning öfver ögat hos Murex triton Lis. och Visade, att detta, uti en. svart, sferisk cho- roidea, som framtill var utskuren i form af en pupill, innehöll en hård , bernstens- gul. kristallvätska, som uppfyllde helt och hållet choroidea och var framtill betäckt af en tunn. lamell från huden. De mollu- sker, som nu varit föremål för hans sed- nare undersökningar äro dels samma Mu- rex triton dels Helix Pomatia. Hvad den förra särskilt angår, har förf. bekräftat sina förra iakttagelser och tillagt ytterligare an- dra. ' Han visar, att den hudlamell,som fram- till bekläder: ögat, är transparent och kan betraktas såsom en cornea, denna är skild från sjelfva ögongloben, genom ett mellan- rum, hvilket förf. förmodar vara hos det lef- vande djuret uppfylld af en vätska. Ögon- globens främre yta äger en .stor..öppning, svarande mot öapillen, och är omgifven af en iris-lik ring, till färgen svartare än cho- roidea. Den -uti ögat innehållne, ganska bårda linsen, uppfyller ensam hela ; globen och liknar samma « del man finner = uti spindlarnes och insekternas enkla ögon: Hvad åter Helix pomatia. beträffar, visar Mäörrer, att den stora nerven, som går genom hela tentaklen på detta djär iC- ke är "ensam ”syhnerv, som anatomerna ?) Se Ann. des Sciences Nat. 1931, Jah., vs! 5. 251 hittills antaget, utan : egentligen känsel- nerv , från hvilken, ungefär 13 linia från dess ända, den verkliga syn-nerven, såsom en ganska fin gren, afgår uti spetsig vin- kel till ögat, 'som har sitt läge något åt sidan af tentaklen. För att göra dessa iakt- tagelser tydliga, lemnas goda figurer och beskrifning öfver tentaklernas struktur, och mekanismen af deras indragning. Munter visar vidare: att tentaklens yttre membran passerar öfver sjelfva ögat, men blir på detta ställe ganska tunn och transparent. Att sjelfva ögat är sferiskt, något plattadt framtill, och består ytterst af en svart choroidea ,. som omgitver baktill och på sidorna ögats inre delar, men är framtill utskuren 1 form af en pupill, som öfver- drages af den nyss omnämda genomskinliga membranen. Hos alla de individer han undersökt var den lilla svarta ögongloben uppfylld af en klar, half-flytande vätska, hvars främre portion var mera fast, och bildade således en lins. HResultaterna af dessa högst vigtiga undersökningar äro i korthet följande: Att molluscerna äga åt- minstone ett rudimentärt öga; att tentak- lerna icke blott äro sinnesorganerna för synen, utan äfven för känseln, men att hvart och ett af dessa sinnen äro isolera- de, så att känseln egentligen har sitt säte uti den papill, som sitter i tentakelns yt- tersta spets, och till hvilken den största nerven går. MärnrrerR har äfven visat, att samma Snigel-djur endast se på ett mycket kort 152 afstånd, bvarom hvar och en med uppmärk- samhet kan öfvertyga sig. Örats Hr C. J. WinbviscHmaAn, en värdig lär- bpädnivg junge af Prof. J. Märrer har, uti en af- fibierna handling, De penitiori Auris in Amphi- BJVIN bits structura, framlagt sina anatomiska ; undersökningar, hvilka han under Märrers ögon anställt, om hörselorganets byggnad hos Amfibierna. Hvad som i synnerhet är intressant, är den öfverensstämmelse han ådagalägger finnas emellan dessa orga- ner icke blott inom hela amfibiernas klass, utan äfven emellan amfibiernas och foglarnas hörselorganer. Sålunda har Hr WinpiscH- MAN visat, att hela den afdelning af amfibi- erna, som Muärrer kallar Amph. squamata, äger en tydlig cochlea, som både till struk- tur och funktion motsvarar samma organ hos foglar och däggdjur. Ämnets vigt for- drar att jag något närmare redogör för detta arbetets innehåll. Förf. följer Hr Märrers, på anatomiska grunder hvilande, uppställning af amfibierna, och begagnar CuVviErs osteologiska nomenklatur. Först afhandlas hörselorganet hos Amphibia nu- da, hvilka gemensamt sakna ecochlea. Åt Proteus anguineus och Axolotes america- nus, såsom representanter för Proteidea, lemnar förf. en särskilt uppmärksamhet; att den sednare är ett sjelfständigt djur och ingen larv till någon Salamander, är nu afgjordt. Af Salamandrina beskrifves örat hos Salamandra maculata fullstän- digt. Hvad Batrachia angår, hvars hör- selorganer, såsom lättast undersökta, man skulle tro förut varit tillräckligt kända, sö- 153 ker förf. att utreda verkliga förhållandet med några af örats yttre delar, om hvilka Cuvier, BLAINVILLE, Carus och Pour sins emellan haft ganska skiljaktiga meningar. Hos en art inom denna ordning, nemligen Bufo igneus, har förf. dessutom upptäckt en ganska märkvärdig anomali, att neml denna padda saknar helt och hållet Cavi- tas tympani, tuba Eustachii och ossiculum auditorium , så att den till sin öronbild- ning nästan är att betrakta som en sala- mander. Såsom ett resultat af dessa un- dersökningar förklarar förf. betydelsen af ossicula auditus hos Amphibia nuda. Den enklaste formen af hörselben förekommer hos Cecilia, Siren, Salamandra och Bufo igneus, såsom ett enbart operculum, hvil- ket betäcker fenestra ovalis, och är utan all fråga analogt med basis af Stapes. Till detta operculum kommer sedermera en särskilt apparat, som sammanbinder det med os tympanicum (os quadratum); denna apparat består af ett ossiculum interme- dium, som genom ett ligament antingen omedelbart är förenadt med os tymp., eller medelbart medelst en processus osseus, som från det sistnämda utskjuter. Man finner således de 3:ne delar, hvaraf hörselbens- kedjan utgöres, åtskilda och antydda redan i den första bildningen. Cuviers jemfö- relse af opercuwlum med stapes, ossiculum intermedium med Incus och det 3:dje el ler yttersta brosket med Malleus vinner således all sannolikhet, Vid behandlingen af Amphibia squas mata följer förf. en annan väg, han bes 154 skrifver' först mycket noga hörselorganet hos ' crocodilen, såsom det djur, hvilket både noggrannast af förf. blifvit undersökt; och som äger alla hbörselorganets delar tyd- ligast utbildade; förhållandet hos krokodi- len lägges derföre till grund och olikhe- terna och afvikelserna, som han anträffat hos de andra ordningarne, anmärkes. Hvad först inre örats läge beträffar, så bidraga de flesta hufvudskålens bakre ben att bil- da "den omgifning som innesluter hörsel- organet, så väl hos crocodilen, som hos de andra” ordningarne af denna sektion. Hos crocodilen omgifves således icke la- byrinten "ensamt af os petrosum , utan af detta ben, i förening med os occip. late- rale och superius; fenestra ovalis bildas dels af petrosum, dels af occip. lat..: Hos Sköldpaddorna inneslutes labyrinten af os petrosum och os occipit. internum (= 0occip. laterale "hos 'erocodilen), :så att Vestibulum, fenestra ovalis och de främre canales semi- circul. tillhöra förnämligast os petros., men fenestra: rotunda och den ena kanalen os occip. externum. Hos Lacerte är för- hållandet nästan detsamma som hos cro- codilen; fenestra rotunda jemte snäckans kanal bildas likväl ensamt af os occip. la- terale. På samma” sätt förhåller det sig hos ormarne. "Förf. beskrifver sedan: Ca- vitas och Membrana tympani; hörselbe- nen och Tuba Eustachii. Hvad denna sednare "angår, visar förf., att den äfven finnes hos Lacerte, hvilket man ej förut känt, menvatt den är ganska kort och myc- ket utvidgad; såvatt man gerna kan säga 155 med Cuvier, alt hos vissa ödlor tyckas hörselbenen ligga uti en vik från munca- viteten. Denna ' bildning visar emeller- tid tydligt, att den egentliga trumhin- han icke är något ' annat än en fortsätt- ning af den membran, som 'bekläder sval- get. Till de af Lacertee, som sakna mem- brana tympani propria , böra Chameleon; Anguis fragilis och de andra genera, hvilt ka Cuvier hänför till Ophidia; alla äga likväl trumeavitet, som skiljer dem från de egentliga ormarna, der en sådan all” deles ické finues; hos dessa finner 'maåan hörselbenet (columella) 'inbäddadt emellan muskel-lagren. — Såsom en "märkvärdig anomali hos ormarne anför förf. Typhltops och Rhinophis, "hvilka icke hafva något spår till Ossicula auditoria. Hos Tortrix finnes blott ett 'semilunärt "operculum os- seum, hvars 'ena sida äger en ganska liten knöl. Amphisbena åter "har operceulum med en ganska kort' columella, som "ligger uti en egen öppen benhylsa från os occi- pitis. Till slut beskrifver” förf. både tyd- ligt "och fullständigt snäckan uti örat hos dessa amfibier. "Såsom jag ofvanföre an- märkt, innehåller denna afdelning det mest originella af arbetet och riktar vetenskapen med flera alldeles "oväntade upptäckter. WinpiscamAN har neml. funnit, att snäc- kan hos ecrocodilen innehåller alla de inre delar, hvaraf den hos foglarne består, och under samma utvecklingsgrad; att cochlea hos :Lacerte, ehuru mindre och svåräre alt framställa, liknar” erocodilens; att hos ormarne finnes "samma organ "bibehålla 156 samma läge, och nästan samma inre struk- tur; samt slutligen, att Sköldpaddan äf- ven äger bestämt en cochlea, ehuru den i flera afseenden, och såsom mindre utbil- dad, skiljer sig från crocodilens. Första spåret till snäcka hos de vertebrerade dju- ren finnes således hos sköldpaddan. Det organ, som man förut hos fiskar och am- fibier ansåg motsvara de högre djurens snäcka, eller den saccus wvestibularis, som innehåller kalkartade concrementer, kan ej dermed jemföras, emedan man träffar samma saccus äfven hos de amfibier, som hafva cochlea tydligt utbildad. Hals- NirtszcH i Halle, som oafbrutet i flera sn år arbetat med undersökningar öfver fog- olika larnes organisation, för att kunna på de förh deraf vunna resultater begrunda ett natur- hos fog- ligt och ståndande system i ornitologien !2), lane. har under tiden bekantgjort sina upptäck- ter rörande Årteria Carotis olika ursprung och lopp hos foglarna !). Fyra olika for- mer har denne författare i detta afseende funnit, nemligen: j a) I likhet med däggdjuren utgår en Carotis på hvardera sidan från hvar sin subelavia och dessa fortlöpa uppåt på ömse sidor af halsen. Denna form har han träf- fat hos Roffoglar , Gökar, flera Papego- jor, Dufvor, hos de hönsartade foglarna samt de flesta af Linnés Vadare och Sjö- foglar. 10) Förut har jag meddelat det utkast Nritszca till en början lemnat. 1) De GCarotide Avium. Halle 1829. 157 6) 2:ne Carotides utgå, men båda före- na sig straxt derefter till en enkel stam, som sedan åter delar sig. Denna form är hittills endast funnen hos ÄArdea stellaris och några flera. c) Från högra suboelavia utgår den enda Carotis som finnes. Detta förhållan- de finnes endast hos Flamingo (Pheni- copterus). Från venstra subcelavia utgår den enda Carotis som finnes. Träffas hos Lin- sÉs Passeres, Hackspettarne, Silkesänder- na och Amerikanska Strutsen. A. Retzius hafva vi att tacka för upp- Luft- täckten af de egentliga luft-cellulerna uti art; 2 foglarnas lungor, eller de ställen uti dessa, DERE som motsvara luft-cellulerna hos däggdjuren, gor, af i hvilka den egentliga respirationen sker, etzuvs d. v. s. der lungpulsåderns capilär-kärl ut- breda sig för att komma i contact med den inandade luften. Författaren har uti Kongl. Vet.-Acad. Handlingar för förra året bekantgjort sina undersökningar i detta ämne, hvilka både äro i fysiologiskt hänseende upplysande, och bidraga till en redigare kännedom af fogel-lungans verk- liga struktur än den man hittills haft. Jag vill i ett kort utdrag framlägga det huf- vudsakligaste. Sedan luftstrupen delat sig uti sina 2:ne grenar, ingå dessa vid lungans yttre kant och främre ända uti sjelfva substan- sen; med detsamma blifva broskningarne ofullständiga och följa röret endast ett stycke, på den inre, bakre sidan; resten af röret bildar inuti lungan en vid, oval 158 cavitet ; ' genomborrad af en myckenhet hål. På undre och yttre delen af denna cavitet öppnar sig en af de största kom- munikationerna med kroppens luftceller. Der de ofullständiga broskningarne sitta, öppna sig, emellan de 5—6. främsta, 4 äa.5: hål, hvilka brosken hållas öppna, på lika: sätt, .som..det förhåller sig med de små brosk, som på mammalia och menni- skån sitta vid -bronchiernas - bifurceation. Dessa hål communicera med de större yt- Zige duftrören , som: ligga. på lungans' inre och: undre .sidaw-Bakom dessa find man en rad af andra öppningar, som leda till de öfre, rtliga luftrören. Luftrören de- lar förf. uti ytliga och djuptgående, de förra: löpa! nästan: rundt omkring lungorna på alla sidor, på somliga foglar raka, på andra: slingrande, — yttre väggarne af alla dessa ytliga rör äro ganska. tunna; De dju- pare rören, som lika cylindriska pipor genomtränga lungorna uti många direktio- ner och äro nästan raka och parallela, äro de talvikaste; de öppna sig så i de ytliga rören, att. de gå från den: öfra sidan af lungan till den undre, och kommunisera la- teralt: med hvarandra; som deras väggar äro tjocka, stå de alltid öppna. Hvad nu egent- ligen angår luft-cellulerna, eller de delar, som motsvara dessa hos; däggdjuren, visar förf.,, -att :som'! luftrören ingenstädes: sluta sig blindt, utan öfyvergå, detsena i det an- dra, måste. man söka. dessa',celluler: an- norstädes, nemligen: på sjelfva luftrörens väggar. : Klipper - man derföre upp dessa luftrör), finner : man väggarne';så väl af 159 dessa som de smärre. piporha - beklädda med ett. vackert fint nät af små skiljevägt gar; hålor och celluler, merendels i form” af sexkanter; i hvarje hål upptäcker, man vidare: med förstoringsglaset ett: ännu, fi- nare nät, med än finare små öppningar, och dessa leda slutligen till de korta, nä- stan sexsidiga rum, som utgöra de egent- liga luft-cellulerna. Denna egna struktur visar lätt orsaken, hvarföre fogel-lungan ej kan vara delad 1 lober, sompå men- niskan och däggdjuren. Hr Rertzivs indelar lungornas' luft-cel- luler i tvenne slag: till det första höra sådane, som äro förenade med egentliga bronchialgrenar och utgöra dessas blinda ändar; dessa kallar han änd-celluler'(Cel- lule pulm. terminales). Det andra slaget äro sådane som öppna sig till större luft= rum inom lungorna; dessa kallas vägg- celluler, Cell. pulm. parietales. De förrå tillhöra, enligt hans tanka, endast de däg- gande djuren, då de sednare tillkomma fogiarna: och amfibierna.' Genom denna bestämmelse tyckes sålunda en skarp gräns ' i anseende till respirationsorgaänerne. vara uppdragen emellan däggdjur och foglar, till följe hvaraf de sednare sluta: sig. vida närmare amfibierna. > En högst anmärk- ningsvärd öfverensstämmelse emellan bild-= ningen af: ventrikeln Hos: foglar- och -ormar har: Hr Retzius. kort förut vådagalagt isin anatomiska! undersökning öfver några va af kungsormen (Python bivittatus), Årsb. 18303 samt Vev>Aeadi fänndbåstin- ma år. TR 160 Bröst- Öfver bröstbenet hos foglarne har ör för BertHorp lemnat en utförlig afhandling ?), larne af hvaruti han jemför med hvarandra de olika SH former han af detta ben anträffat hos fle- ra olika fogelgrupper. Denna afhandling, som i osteologiskt hänseende är af vigt, är ej egnad för något utdrag. Af de resul- tater, till hvilka förf. kommit, vill jag blott anföra: Att bröstbenet alldeles icke kan be- gagnas till någon indelningsgrund för fo- gelklassen, emedan de till lefnadssätt och yttre habitus hvarannan liknande foglar, då blefvo vidt åtskilda och tvertom. Att bröstbenets bildning står närmast i förhållande till foglarnes flygt-förmåga. Att de hönsartade foglarne äfven i af- seende på bröstbenet bilda en naturlig fa- milj. | Flera teckningar öfver olika bröstbens- former åtfölja arbetet. Testik- Märrer i Bonn har beskrifvit de kor- ne niga testiklarne hos rockor och hajar, och kor och i allt stadfästat Cuvrers och TrREviraAnt be- mor a skrifningar öfver samma organer. Han tror att de blåsor, hvaraf de bestå, spricka, utgjuta sin saft i buk-kaviteten och deri- genom utföras på samma sätt som RATHKE visat att det tillgår hos ålar, flundror, störar m. fl. Han har äfven beskrifvit en hos dessa djur befintlig glandel, som hittills gällt under namn af epididymis, hvilket ?) Beit. zur Anat., Zool. und Physiol. v. A. A. BertHoLD. Göttingen 1831. 161 hvilket namn han anser böra förkastas, sedan han visat att den 'alldeles icke står i någon kommunikation med testes. Dess funktion kan han likväl icke närma- re upplysa ?). Huscuze i Jena har beskrifvit den En kör- lilla gråa kulan, som finnes på Carotis hos fl På några amfibier, och som blifvit ansedd för hos en utvidgning af densamma. Han har vi- 2mfibiz sat, att det är en körtel, bestående af ettHvuscnxe. fint kapillär-kärls nät, uppkommit derige- nom, att carotis hastigt delar sig, sönder- faller i kapillär-kärl och återförenas för att utgöra fortsättningen af carotis och af art. lingualis. Denna körtel tror förf. antin- gen tjena till en indirekt respiration, och detta så mycket mer, som han tydligt öf- vertygat sig om, att den är en qvarlefva af gälarne, eller ock hafva en blott meka- nisk funktion, såsom rete mirabile hos Ru- minantia. Han har funnit den hos släg- tena Rana, Triton och Bombitator igneus. Det är bekant, att man ifrån äldre Den väg tider ansett de små skaldjur, som finnas tfn: i yttre gälarna hos åtskilliga sötvattens- och musslor, vara ungar till djuret; likväl har dere den väg icke varit fullkomligt utredd, på passera hvilken de ditkomma från ovarium. För för att icke längesedan sökte JaAcozson i Köpen- till gä- hamn göra J. RaArtKes äldre sats gällande, Pga» af att dessa djur icke voro musslans afföda, utan parasiter, hvilka han beskrifvit och 3) Zeitschr. fär Physiol. von Tieveman, P. R. & L. Cu. Treviranvs, B. IV, h. I Prof. Fries's Arsb. 1832. I 162 kallat Glochidium parasiticum 7). För att afgöra detta har C. E. Baör i Königsberg anställt undersökningar, som mer än tyd- ligt bekräfta det förbållande, som ÖKEN, Bosanus m. fl. för längre tid tillbaka an- sett för riktigt, att dessa små djur äro verkliga ungar och inga parasiter >). Från det i foten liggande ovarium gå nemligen 2:ne små öppningar, en på hvar- dera sidan ut i den kanal, eller halfkanal, som formeras af ovarium på ena sidan, af inre gälen på den andra och baktill af njuren. I samma kanal öppna sig äfven, straxt bredvid de förutnämda öppningarne, på yttre sidan ett par små hål från nju- rarne. Denna kanal är således gemensam utförsgång för äggen och för urin, och har vid närmare betraktande följande utseende. Vid öfra ändan slutar inre gälen tätt till ovarium, och lemnar emellan båda sina lameller en kanal. Längre ned slutar inre gälens lameller icke tätt till ovarium, hvarföre här endast bildas en halfkanal, som räcker till bakre ändan af foten, hvar- est båda inre gälarne sluta tillsammans, och åter formera en kanal, hvilken Öpp- nar sig i den egentliga kloaken. Men äf- ven den yttre gälens båda lameller gå ic- ke alldeles ibop, utan formera äfven en annan kanal, som öfvergår i den förra li- tet ofvanför kloaken. Straxt nedom denna öppning sitter musslans starka slutmuskel, och nedom denna åter öppnar sig, i den 5) Se Årsb. för 1829, pag. 103. >?) MeckeL Archiv, Jahrg: 1830, Oct., Dec. 163 egeniliga kloaken, ändtarmen. Då nu mus- slan anstränger sig för att utdrifva äggen ur ovarium, tillstängas skalen, ingången i kloaken minskas, men :' foten. och buken drages uppåt munnen, 1 följe hvaraf gäl- kanalerna blifva större, under det den inre gälens halfkanal fortfarande blir sluten och formerad till kanal. Äggen passera då ge- nom öppningarna från ovarium ned i half- kanalen och derifrån till kloaken, men kunna här icke komma ut, hvarföre den påträngande massan genom yttre kanalens öppning drifves in i yttre gälens kanal, och slutligen in i gälen, emellan dess: la- meller. Baér har visat att öppningarna från ovarium icke. hos alla musslor ligga på samma ställe. I den öppna delen af inre gälgången finnas de hos Unio pictorum, Anodonta sulcata och cygnea. I den tillslutna delen, men nära öpp- ningen till halfkanalen hos Anodonta ana- tina och intermedia, samt längre fram mot munnen hos Anodonta lacustris och ven- tricosa. Denna åsigt bestyrkes äfven af de ob- servationer Baér gjort, att för hvart spe- cies af musslor blott finnes en viss tid, under hvilken de hafva de små musslorna i gälarna; att alltid en ansvällning af ova- rium föregår gälarnas anfyllning 9), och så 6) Prosektor Dauun bar meddelat, att han fun- nit detsamma bekräftadt genom betraktande af de musslor han en längre tid förvarat. Alla som icke halva smådjur i gälarna hafva ovarium dubbelt större än de, hos hvilka yttre gälen är fylld. Corpora Okenii af Ja- COBSSON. 164 snart de yttre gälarna äro alldeles fulla af ungar, så finnes ej mer några mogna ägg i ovarium; — att smådjuren i början af sitt vistande i gälarna äro beklädda med en membran, och således äro verk- liga ägg, samt att de småningom tilltaga. Man har äfven observerat den olikhet i form, som finnes emellan dessa små mus- slor och modren, och i anledning deraf trott dem vara parasiter; äfven detta in- kast häfves genom den anmärkning, att det är en allmän lag för djurisk evolution, att den bakre hälften utbildas långsammare. Den krokiga spetsen är ej annat än en strimma af skalet, förenadt med det öfri- ga genom en ganska tunn membran, men hvilken med tiden blir ogenomskinlig, och förvandlas till skal. Baöér har äfven på ett tillfredsställan- de sätt ådagalagt skälen hvarföre hos an- dra musslor icke äggen träda i gälarna, och förklarat det af deras egendomliga struk- tur, och kommer slutligen, efter en öfver- blick på djurserien, till den slutsats, att man kan anse molluskerna såsom hopböjda ver- tebrater, hos hvilka nemligen den inge- stiva öppningen (munnen) är belägen bred- vid den egestiva (kloaken), då deremot hos vertebraterna öppningarna ligga i hvar sin ända af djuret. Jacozsson i Köpenhamn, hvars flera intressanta undersökningar i komparativa anatomien äro bekanta, har noga följt ut- vecklingen af de så kallade Corpora Oke- nit eller Primordial-njurarne, och anta- ger, att de hvarken äro njurkapsler eller könsdelar, utan sjelfständiga, ibåliga orga- 165 ner, af hvilka man äfven i den fortskri- dande åldern finner spår, i granskapet af det runda moderbandet och sädessträn- gen 7). ÅActiniernas anatomi har BertHorp be- Actini- arbetat "). Actinia coriacea är den förf. mom. i synnerhet valt till föremål för sina un- dersökningar. Han tror, att man i all- mänhet gifvit dem en högre rang i syste- met än de böra äga. Att Sex tilldelat dessa djur ett nerv-system är förhastadt, ty något egentligt nervsystem äga de lika litet, som egentliga könsorganer, ehuru de äro försedda med en egen fortplantnings- apparat. Deras nutritionsorganer bestå blott af en blindt slutande säck-mage, eller en blott instjälpning af huden. Respirationen sker genom hela kropps-ytans omedelbara "beröring med vattnet, medelst hud och mage. Då det är bevist, att hvarje, från djuret afskild, del kan utbilda sig till ett fullständigt individauum, kan man redan deraf sluta, att köns-organerna måste vara mycket enkla. Srix och flera antogo orätt, att skilda könsorganer funnos. ScHWEIG- GER deremot höll dessa djur för blott hondjur. Men BertHonrp visar, att intet- dera är förhållandet; han benämner der- före de organer man förut kallat äggstoc- kar: ”Zwittereierstöcke;” de ligga fast för- enade med cellernas väggar och bestå af 7) Die Okenschen körper oder die Primodial- nieren, ein Beytrag zur Entwichlungs-Ge- schichte der Embryo. Kopenhag. 1830. 2) Beit. zur Anat., Zoot. und Physiol., von A. A. BertBoLrp. Göttingen 1831. Sång- 166 ett convolut af små fina kärl, uppfyllda med ganska små ägg; från hvart och ett convolut utgår en utförsgång, och två och två af dessa förena sig till en större, som åter förenar sig med en dylik till en ge- mensam stam, hvilken öppnar sig i magen. Det gifves således fyra gånger flera enkla äggsamlingar än utförsgångar, de förra ut- göra 100, de sednare 25. BERTHOLD, som med föregående förf. funnit Actinierna fö- da lefvande ungar, visar att medan de så kallade äggen (de äro inga egentliga ägg, utan snarare fruktämnen) ligga uti magen, utvecklas derutur de unga djuren. Den fysiologiskt-anatomiska karakter, som BerTtHOLD antager för Åctinia, är den- na: Mjuka, lösa och cylindriska sjödjur, utan nerv- och köns-system, försedda med mage utan anus, med reguliera cell-formi- ga respirationsorganer och fruktämne (Keim- stöcke). Ett insekt, som genom sin sång vun- st nit mycken uppmärksamhet hos de gamle os Ci- 5 cd : caderna klassiske författarne, och ofta af den tidens af Canus. poeter blifvit besjunget, är den i Italien förekommande, sjungande Cicadan (Tetti- gonia). Bravmur och Röser gåfvo redan på sin tid noggranna beskrifningar på dessa insekters sång-apparat, men då de ej varit i tillfälle att undersöka djuret lefvande, är ej underligt att de lemnat åt en efter- följare åtskilligt att utreda och tillägga. CaArus, som under en resa uti Italien ofta ägde tillfälle att höra cicaderna uppstäm- ma deras "sång, företog --derföre hos det lefvande djuret undessökningen af det or- 167 gan, med hvilket cicadan förmår åstad- komma sitt sonora ljud, och har deröfver lemnat er ganska intressant afhandling ?). Sångorganet består af en tunn, utåt con- vex, i fållor lagd, spänstig membran, in- fattad uti en hornartad ring, som finnes på ömse sidor af kroppen emellan bålen och abdomen; från centrum af denna mem- brans inre yta utgår ett kort ligament, fä- stadt vid en liten hornskifva, på hvilken en särskilt muskel insererar sig, som ut- springer från bålen. Då denna muskel försättes i verksamhet, i kontraktion, ut- spännes den fållade membranen, men ge- nom sin egen elasticitet återtager denna membran, vid musklens relachement, sin förra ställning och frambringar med det samma ljudet. Hvad som mycket förstär- ker detta ljud, är membranens läge lik- som midt under en resonnans-botten, och den tomma, snart sagdt endast af luft fyll- da buk-caviteten. Högst märkvärdigt är det nära förhållande hvari Carus visar re- spirationen hos detta insekt stå till ljudets frambringande. Hos intet insekt har luft- kärlen erhållit den utvidgning som hos ci- cadan; de främre stammarne bilda en en- da stor blåsa, som till det mesta fyller hela buk-caviteten. Vid hvarje tons fram- bringande ser man magen rhytmiskt höja och sänka sig. Då man hos andra insek- ter endast kan se respirations-rörelserna, kan man gerna säga, att hos cicadan får 3) Analecten zur Naturwissensch. und Heilkunde. Dresden 1829. 168 man höra dem. De arter Carus egentli- gen valt till föremål för sina undersöknin- gar äro: Tettigonia Orni och Plebeja, äf- ven YT. sanguinea. Eupho- Slägtet Euphone, -som LicHTENSTEIN er först afskilde från Tanagra, har Dr Lunp egentlig uti en väl utförd afhandling !2) särskilt be- YT arbetat. Under en resa uti Brasilien år 1827 hade sistnämde författare tillfälle, att närmare studera dessa foglar, och har bland annat meddelat sina högst oväntade resul- tater, rörande deras digestions-organer. Tarmkanalen hos Euphone börjar med en pharynx, som är något vid, af 3 liniers längd, den utvidgar sig derefter något, i form af en kräfva, 7 linier lång, blir se- dan trängre och fortgår alldeles cylindrisk tills den bildat första curvaturen, som om- fattar pancreas; då utvidgar den sig åter obetydligt och fortlöper sedan oförändrad till anus. Betraktar man derföre hela tarm- kanalen utvändigt, så ser man inga spår till de hos andra foglar förekommande afdel- ningar af densamma: oesophagus proven- triculus &c.; men uppskär man den efter hela sin längd och undersöker dess inre yta, finner man denna olika organiserad på de ställen, som motsvara dessa afdel- ningar !). Det märkvärdigaste, som dervid 10) De Genere Euphones, przesertim de singulari canalis intestinalis structura &c. Havnie 1829. 1) Intressant är den öfverensstämmelse man så- ledes finner emellan denna fogels tarm-kanal och ormarnes. Jemför A. Retzu afhandling om Python bivittatus. Kongl. Vet.-Acad. Handl. 1830. 169 yppar sig, är ventrikelns nästan totala för- svinnande. Som bekant är utgör annars detta organ hos foglarna den största, mest muskulösa och med de tjockaste väggarne försedda afdelning af tarmkanalen. Hos Euphone åter är den del, som motsvarar den, ganska liten, försedd med de tunna- ste och mest pellucida väggarne af hela tarm-kanalen. Dess vidd är snarare min- dre än den egentliga tarmen. På yttre si- dan af den upptäcker man en liten knöl af ett knappnålshufvuds storlek, som äger på inre sidan sin motsvarande fördjupning och hvilken Lunp antager, som det egent- liga analogon till ventrikeln. En så ovanlig bildning af digestions- apparaterna borde antyda, tycker man, ett alldeles eget lefnadssätt — och det är icke utan förundran man i samma afhand- ling erfar detta icke äga rum. Fogelns fö- doämnen bestå af växtfrö. En mängd af små, svarta, triangulära och hårda frö fann Dr Lunp alltid uti tärmkanalen, icke ho- pade uti någon särskilt afdelning af den- samma, utan utspridda öfverallt. De syn- tes vara osmälta och oförändrade. Hvad som för öfrigt utmärker slägtet Euphone är dess behagliga sång. Alla ar- terna äga denna förmåga mer och min- dre utbildad, och de äro af alla Amerikas foglar de bästa sångarne. Lunp synes böjd att antaga som en orsak härtill, den för- svunna magen, hvilken lemnar den plats han annars skulle upptaga uti caviteten, till ett friare utrymme för nedre larynx. Littera- tur. 170 Inför Zoologiska Societeten i London har tid efter annan förlidet år flera anato- miska afhandlingar blifvit upplästa, hvilka i Philos. Magaz. finnas upptagna. Med an- visning dit vill jag blott här upptaga de ämnen som blifvit afhandlade. Anatomisk undersökning af Bäfvern, af Owzes. New series. Vol. 9. N:o 50. Cereopsis Nove&e Hollandiee. N:o 51. Pteromys voluccella af YAr- REL. N:o 53. Ryzzena tetradactyla, af OWEN. N:o 52. Fregatt - fogeln Tachypetes Aquilus, af Corrie. N:o 55. Dasyprocta Acuschy, af OWEN. N:o 56. Testudo Greca af MARTIN. Vol. 9 & 10. Förf. har fun- nit denna äga ett Coecum. Ursus Thibetanus, af ÖMWEN. N:o 56. Sula Bassana, af Owen och Yarreu. N:o 57. Särskilt af- seende fästes på de hos den- na fogel förekommande myc- ket utbildade luftsäckar. Myologie till Simia Satyrus. N:o 51—55. Scelettet till Lagostomus trichodactylus. N:o 51. Femte delen af J. F. Meckers System der vergleichenden Anatomie, är utkom- men, innehållande cirkulations-systemet. 171 Fjerde häftet af Carus's Erläuterungs- Tafeln zur vergleichenden Anatomie. Tabule Anatomiam Entoezoorum illu- strantles congeste nec non explicatione pre- dite ab Ep. ScHmarz. Dresde & Lipsie 1831. Detta arbete innehåller en vacker samling af hvad öfver Intestinal-maskarnes anatomi är skrifvet, som man annars fin- ner kringströdt uti åtskilliga arbeten och journaler. Några originella plancher upp- tagas dessutom, dem NirtscH, SOEMMERING och FiscHER meddelat. Dissertatio Anatomica de Entozoorum Systemate Nervoso. Auctore Ep. ScHMALz. Lipsie 1831. Esser, Ueber die Haare. Wien 1831, 2:ne delar. Anatomie comparée de divers types de Mollusques attribues au grand genre Helice; par DesHayes. Premiere Memoire. Se Annales des Scienc. Nat., Tom. XXIII, Pp. JD DesHAYES 172 Fornverldens Fauna. Ett ganska vigtigt bidrag till Geolo- Fableauxoien och fornverldens fauna har Hr Des- compa- ratifs. HAYES lemnat uti ett arbete ?), som han till Franska Vet.-Acad. inlemnat, och öf- ver hvilket Cuvier afgifvit berättelse >). DestHaAyEs har med mycken noggranhet examinerat de fossila arter af snäckor, som anträffas uti olika formationer och jordla- ger. Genom en intressant jemförelse, dels emellan de fossila arterna inbördes, dels emellan dessa och de ännu lefvande, har han kommit till resultat, som för veten- skapen äro af stort inflytande. Han har bestämt något öfver 3000 fossila arters origin, — den tidpunkt hvar och en af dessa börjat att existera och den, vid hvil- ken de upphört. Då han dessutom ägt tillgång, it med de fossila arterna jem- föra 40C . .unu lefvande snäckor, har han sökt afgöra, hvilka arter bibehållit sig lef- vande, och hvilka jordlager afsatt sig, se- dan dessa arter första gången uppstodo. Hans undersökningar hafva äfven visat, att de jordlager, uti hvilka fossila snäckor innehållas, låta afdela sig uti 2:ne ganska bestämda serier, motsvarande de 2:ne stör- re formationer, hvilka man redan 1 mi- neralogiskt hänseende antagit, eburu hvar- deras område förut kunnat med mindre precision bestämmas. Den första serien, 2) Tableaux comparatifs des Coquilles vivantes, avec les fossiles de terraines tertiaires d"Europe. ?) Annal. des Sciences Natur., Octob. 1331. 173 eller terrain secondaire, som både är den äldsta och ansenligaste, innehåller icke en enda art fossil snäcka, som finnes nu mera lefvande, icke en gång någon som kan betraktas analog med de fossila, som tillhöra 2:dra serien, eller terrain tertiaire. Detta visar, att alla dessa djur redan upp- hört att existera, då tertiära formationen tog sin början. Det är egentligen denna sistnämda formations fossila snäckskal, som DesHAYEs mera specielt afhandlat uti ofvan anförda arbete. Af denna formation an- tager han 3:ne olika afdelningar, som an- tyda lika många skilda bildnings-epoker. Uti den första eller äldsta af dessa, som man träffar uti bassinerna vid Paris, Lon- don m. fl. st., har han redan upptäckt och determinerat 1400 arter, af hvilka han endast kunnat igenkänna 38 vara analoga med nu lefvande, och 42 som "återfinnas fossila uti sednare afsatta lager. Uti den andra afdelningen, som träffas i Touraine, Österrike, Ungern och Pohlen m. fl., har han af goo arter funnit 161 äga sina mol- svarande lefvande, samt 173 gemensamma med nästföljande afdelning eller den tre- dje och yngsta, som finnes intaga kullarne vid Apenninska bergsfoten, och som äfven träffas på Sicilien, Morea &c. Uti denna har man redan upptäckt 700 arter, af hvilka mera än hälften ännu finnas lef- vande. Detta visar huru mycken likhet måste hafva ägt rum emellan det haf, hvaruti dessa blifvit alstrade, och det nu varande. Anmärkningsvärdt är, att alla de arter, som af denna : afdelning ännu Fossila Lt 174 finnas vid lif, tillhöra uteslutande de haf, som närmast gränsa till de ställen, der de fossila lemningarna finnas; då deremot största delen af de ännu lefvande af 1:sta och 2:dra afdelningens arter, tillhöra de tropiska hafyven. På Nya Holland bar man äfven nu lemnin- funnit fossila lemningar efter mammalier, mamma-liggande uti hålor och grottor, som äga lier på Holland. En ko- lossal fossil samma karakter som de bengrottor, uli hvilka man träffat dylika lemningar på åt- skilliga ställen i Europa. Denna oväntade upptäckt bevisar ovedersägligen, att sam- ma katastrofer, som fordom öfvergått de andra verldsdelarne, icke skonat Ulimaroa. De funna fragmenterna af ben hafva blif- vit öfversända till. England och af JAmEs- son och Crirt bestämda att hafva tillhört utdöda arter af slägtena Kanguruh, Da- syurus, Phascolomys och troligtvis Hip- popotamus. Detta visar, att Ulimaroa var lika mycket utmärkt fordomdags af en alldeles egen djur-organisation, som ännu i dag karakteriserar detta land. Att sluta af de funna benens storlek, är sannolikt, att landet förut ägt mera storväxta arter än dess nu varande ”). De Amerikanska tidningarne hafva lernnat notis om upptäckten af fossila ben Qvadru- till en kolossal Qvadruped, emot hvilken ped, u täckt i PY. Mammuth-djuret kan betraktas såsom en me. Skelettet är funnet uti Norra Ame- N. Ame- rika, 14 fot under jordytan; det skall hålla rika. 4) The Asiatic Journal, May 1831. Fror. Notitz., B. XXX, N:o 18. 175 25 fot i höjden och 60 fot i” längden. Hufvudskallen ensam uppgifves väga 20 lisp. Ännu känner man ej, att någon ve- tenskaplig undersökning skett för att be- stämma denna djurart >). Flera ben till ett ofantligt stort Anti- Fossila diluvianskt djur äro förlidet år funna uti från Ugrafloden, som flyter genom ' guverne- Ugra- mentet Smolensk och Kaluga. Underrät- ; telserna äro likväl så torftiga, att man än- nu ingen ting säkert derom känner”). Ibland de flera fossila lemningar af Teleo- större Reptilier , i synnerhet krokodiler, oh ste- hvilka blifvit tid efter annan funna på åt- neosau- skilliga ställen uti kalkstenslager, hörande oaRed till. Jiura-formationen, påminner man sig rrox Sr de fynd, som för några år tillbaka gjöl Frame. des, först vid Honfleur 'och sedan vid Caen uti Frankrike; då åtskilliga skelett- fragmenter till 2:ne dittills okända arter, med en lång utdragen nos, bragtes i da- gen. Cuvier och GEoörffrov ST HIirARE Vo- ro ej ense uti bestämmandet af dessa märkvärdiga djur. Den förre ansåg dem vara Gavialer, den sednare åter upptog dem såsom egna slägten och kallade den ena Teleosaurus, den andra Steneosau- rus. Frågan har emellertid, i saknad af tillräckliga dokumenter, ej kunnat tillför- litligt afgöras, och meningarna hafva fort- farit att vara delade. Under förflutna året lyckades det Hr DEstoncHAmrs (samme per- 5) Fronriers Not., N:o 662 och Bullet. des Scienc. Nat., Oct. 1831. 5) Mercurius af den 16 Febr. 1831. Plesio- saurus funnen i Erland. 176 son, som vid Caen gjorde första upp- täckten), att träffa på en betydligt större mängd qvarlefvor efter dessa djur, än ban förut funnit, hvilket förmådde GeEorF- FROY, alt genast begifva sig till stället och försöka att sammanpara de sednast funna benstyckena. Ibland dessa trodde han sig igenkänna flera som hörde till djurens ex- tremiteter, och andra hörande till krop- pens armering. Resultaterna af dessa un- dersökningar har han sedermera uti en särskilt afhandling 7) afgifvit till Institutet i Paris. Han vidblifver sin förra mening, att anse dessa djur såsom egna slägten, och har trott sig af de sednast gjorda fynden kunna urskilja a:ne arter af Teleosaurus. Han antager, att denna Teleosaurus varit betäckt med sköldar, hvilka i form af fjäll legat öfver hvarandra och sålunda utgjort ett fast, nästan oböjligt harnesk, som om- slutit djurets kropp. Steneosaurus anser han utgöra en mellanlänk emellan Teleo- saurus och krokodilerna. Efter det geo- logiska förhållande, hvaruti qvarlefvorna förekomma, antager han, att båda dessa djur lefvat uti en tidpunkt midt emellan. Ichtyosauri och de fossila krokodil-arter- na; att de börjat att existera innan de förstnämda varit utdöda, efter som man någon gång träffar ben af dessa begge till- sammans, hvilket aldrig är händelsen med krokodilerna. James Bryce jun. har på Irland gjort en oväntad upptäckt. Flera vertebrer till det 7) Annal. des Scienc. Naturelles, 1931. 177 det nu mera alldeles utdöda djuret Plesio- saurus har han der funnit, 4 mil nord- ost från Belfast, uti den svarta leran, som hör till lias-formationen; Som bekant är hafva alla de lemmningar man uti Frank- rike och England förut funnit af detta djur tillhört Oolith-lagret, emellan den yngre röda sandstenen och kalken, en for- mation, som helt och hållet saknas uti Ir- land. Denna upptäckt är således ganska intressant, den visar huru nära liasforma- tionen uti Irland är förbunden med ooli- then, och att man har mycken anledning att framdeles vänta, äfven från Irland, flera sällsynta qvarlefvor ). Ett af fornverldens mest gåtlika djur,Om Pte- om hvars plats i systemet naturforskarne ännu ej äro ense, är Pterodactylus. Man kan gerna säga, att hvarje nytt fynd af detta djurs lemningar hittills mera inveck- ladt än utredt frågan. Förr än åsigterna något hunnit stadga sig och mera afgö- rande resultat erhållas, är det utan ända- mål att ingå 1 någon undersökning om den ena eller andra meningens halt och värde. Jag får blott hänvisa till de nya upptäckter, som rörande dessa djur skett, hvilka af Grefve Mänster och Gorpruss finnas beskrifna uti Acta Leopold., Tom. XV, P. I, samt af L. TuEoporti, uti Isis 1831, N:o III. Vorrtz har författat en utförlig och ganska intressant monografi öfver Belem- 2) Philos. Magaz., new ser., Vol. 9, N:o 53. Prof. Fries's Arsb. 1832. 12 rodacty= lus: Belem- niter, af VoLTtz. 178 niterna , som finnes införd uti Memoires de la Societe & Hist. Naturelle de Strass- burg, Tom. I. Afhandlingen är åtföljd af flera noggranna figurer. Jura- Uti samma handlingar har H:r THima fare beskrifvit jurakalks-formationen vid öfre tionen Saonne, med dess djuriska försteningar, TA Öfver insekter, som förekomma i bern- Insekter Sten; "har BERENDT lemnat början till ett i bern- ärbete, som kommer att blifva af mycket sten värde ?). Författarens samling består af 750 bernstensstycken, som innehålla in- sekter. Uti första häftet yttrar förf. sina åsigter om bernstenens ursprung, och an- tager, att ett träd af slägtet Pinus, som nu icke mera finnes, afsöndrat det. Han anmärker, att bernstenen endast innehål- ler landt-insekter och i synnerhet sådane, som vistas i skogarna. Någon gång kan likväl, såsom ett undantag, ett vatten-in- sekt träffas. Nästan alla de insekter mån finner uti bernsten tillhöra slägten, som ännu existera, men arterna äro dels för- svunna, dels återfinnas de i sydligare trak- ter. Man träffar insekter snart sagdt af alla ordningar uti bernsten; likväl förekomma Diptera "mest och Lepidoptera minst. Insekter Gistr. har uti Isis lemnat beskrifnin- i kopal. gar öfver fyra insekter uti kopal från Bra- silien, Elater maculatus, Spheridium me- lanarium, Chironomus leucomeläs och Cu- lex flåvus. 9) Die Insecten in Bernstein. Ein Beytrag zur Thiergeschichte der Vorwellt. Erst. Heft. Dan- zig 1830. 9 Die Versteinerungen JV ärtenbergs ,Litera- oder Naturgetreue Abbildungén der in " der vollständigster Sammlitng er HW ir- tenbergs befindlichen Petrefacten. &c., fon C: H. von ZieteN. Hela 'atbetét är beräknadt på 12 häften, hvardera med 6 litografierade plancher. De a2:ne första äro redan utkomna. An Examination of the Mineralized Remains of the Vegetable, and Animals of the antediluvian World; by JAMES PAR- KINSON, 3 Volum. i 8:0, med 54 kölorera- de figurer. Arbetet upptager öfver 700 fos- sila lemningar. London 1831. An Introduction to the Study of fos- sil organic Remains, by JAMEs "PARKINSON, 8:0, andra editionen. London 1831. Beyträge zur Geschichte der fossilen Thiere, von Wacwer. Se Isis 1831, N:o V. Är en fortsättning från Isis 1829, N:o XI. Description des Coquilles Fossiles des environs de Paris, par G. F. Des- HAYES, i 4:0, med figurer, utgifves häftevis. Af första tomen är åtminstone det 20:de häftet utkommet. 180 I Sverige och Norrige utkomna skrifter, i synnerhet med afseende på Skandinaviens Fauna. Nirnssonss «= — Jag får i första rummet anmäla fort- ilumi- sättningen af Professor Nirssons förtjenst- figurer fulla verk: JIlluminerade figurer till Skan- till dinavisk Fauna, hvaraf fyra häft t- Skand. 2 y en u Fauna. kommit sedan förra årsberättelsen afgafs; med dessa är första bandet fulländadt. Det är i sanning glädjande för hvarje ve- tenskapens vän, att se ett så kostbart ar- bete kunna med den framgång inom vårt land utgifvas, som i fråga varande, då otvifvelaktigt intet tjenligare sätt kunde begagnas till spridande af kunskapen om våra inhemska djurarter och lifva och un- derhålla intresset för forskning och det zoologiska studium. De djurarter förf. be- skrifvit ock afbildat uti nu anmälta eller det 7:dje, 8:de, g:de och 10:de 'häftena äro följande: Af däggdjur: pl. 23 Ringbjörn, en varietet af Skandinaviska landtbjörnen; denne är nemligen ofta uti första åldern prydd med en hvit halsring, hvilken van- ligtvis växer bort, men någon gång bibe- hålles under hela lifstiden, då djuret får namn af ringbjörn: det här aftecknade exemplaret anser förf. vara i det afseen- de intressant, att det tyckes utgöra en öfvergång emellan den Skandinaviska och Siberiska björnen, hvilken sednare Hrr Ge- 181 orfRor ST HiratrE och Fr. Cuvier i Hi- stoire Natur. des Mammiferes beskrifvit under namn ÖOurs de dSiberie. Pl. 21 Gräfling; 20 Utter; 13 Räfhona; 12 Hermelin ; 24 Igelkott; 19 Backharen i ren vinterdrägt. Förf. antager med Pro- sten Exström, att vår Nordiska Hare (Lepus borealis s. variabilis) utgöres af 2:ne bestämdt skilda raser och tilläfventyrs arter: Backharen och Moharenr, hvars olika karakterer angifves; öfver den sed- nare är äfven lemnad figur pl. 22, för att visa dess: vinterdrägt. Pl. 18 visar stora Husråttan och pl. 25 Vattenråttan eller som den äfven kallas Jordråttan (Lem- mus ampbibius). Af Foglar: Pl. 46: Domherre & 23 47 Gulärla &; 48 Nötkraka; 49 Svart” Ibis (ung). Denne fogel, som i Sverige är ytterst sällsynt, blef skjuten i Söderman- land i Oktober månad 1830. De få ex- emplar man känner vara förut skjutna in- om Sverige, hafva alla erhållits från sö- dra provinserna. Förf. bifogar till denna fogels beskrifning ett intressant tillägg rö- rande Egyptens Ibis-foglar. Pl. 50 Strand- skata; 51 Bergand (Anas Marila) &; 52 Svart och hvit flugsnappare Aa 29; 53 Tretåig Hackspett; 54 Lafskrika: 55 Tjäderhöna; 56 Brushane i vårdrägt; 57 Strömstare; 58 Hvitryggig Hackspett ; 59 Häger-4And (Anas Faligula). 60 Små- Lom (Colymbus septentrionalis). Det ex- emplar som förf. valt till original för den- na figur är en gammal fogel, som börjar alt antaga vinterdrägt. Att äfven lommar- 132 na förändra färg under olika årstider är en upptäckt som willhör de. sednaste åren, hvilken förf. liktidigt med Tysklands or- nithologer iakttagit (se Årsberättelsen för 1830, pag. 42). Pl 61 Orrhöna; pl 63 Krickand; 64 Trädpiplärka; 65 Sten- sqvätta; 66 Gökhona. 'Ornitologerna haf- va länge tvistat om den rödbruna Göken är en annan art än den gråa, eller en yngre fogel, eller den gråa gökens hona. Nirsson ingår uti en ganska intressant un- dersökning för att afgöra dessa frågor, och som alla de rödbruna gökar, hvilka han öppnat, befunnits vara honor, och några af dem, skjutna i slutet af Maj må- nad, ägt utbildade äggstockar, drager han deraf med mycket skäl det resultat, att rödbruna göken är honan till. den gråa 9). Gökens natural-historia, i så många afse- enden intressant, afhandlar förf. fullstän- digt. Pl. 67 Trädkrypare; 68 Bingärla; 69 Ejdergås &: 570 varietet af Domher- ren (Loxia flamingo SraArm. Mus. CARLSON.) 71w Lappuggla, 72 Kaja; 73 Ejdergås; 74 Pilfink; 75 Tjädertupp och 78 Grön- landsdufva. Jag får äfven nämna, att förf. under året lemnat en ny upplaga af de första häftena, som redan i bokhandeln varit ut- gångna. VON Hr W. von Wkricut har äfven med Sue mycken talent fortsatt utgifvandet af sina foglar. I 10) Att äfven gråa honor finnas är sedermera upplyst; men om detta är blott ett undantag får framtiden afgöra. 183 litografier. Svenska Foglar '). Detta ar- bete hedrar lika mycket artisten, som den Mcecenat, på hvars bekostnad det utgifves. 4 häften, neml. 18:de, 19:de, 20:de och 21:sta, hvardera innehållande 6 plancher, hafva under året utkommit. Dr ScHAGErRstRÖm, som lyckats att er- Pastor hålla den i Sverige högst sällsynta fogeln sjuten Pastor roseus Temm,, hvilken blef i No-i Skåne. vember månad 1830 skjuten nära Lands- krona, har lemnat heskrifning och figur ?) öfver denna fogel. Ofvanföre, pag. 157 och 146, äro re- dan Prof. A. Retzu afhandling om fog- larnes lungor, och Dr N. H. Lovéss af- handling om respirationen omnämde. Hr KeinBav i Christiania, som åren Ken- 1827 och 28 besökte nordligaste delen af osa til Skandinavien, Beeren-Eiland och Spetsber- Spets- AR TOA 3 bergen gen, lemnar uti sin resebeskrifning ?) flera m m. vigtiga bidrag till de i dessa länder före- kommande djurens natural-historia. An- märkningsvärdt synes bland annat, att på Beeren-Eiland endast lärer förekomma den blå varieteten af Fjellräfven (Canis lago- pus), då både på Spetsbergen och Skandi- naviska fjellryggen, så väl hvita som blåa omvexla, ehuru de sednare på sistnämde ställe äro mycket sällsynta. 1) Svenska foglar efter naturen och på sten ri- tade af M. och W. von WRIGHT. ?) Kongl. Vet.-Acad. Handl. år 1831. 3) Reise i Ost- og Vestfinmarken, samt till Bee- ren-Eiland og Spitsbergen aarene 1927 08 1828. Christiania 1831. 184 ExstrÖm Prosten Exström har uti Kongl. Ve- Mörkö tenskaps-Academiens Handlingar fortsatt fiskar. beskrifningen af Mörkö Fiskar, efter sam- ma plan som han börjat. Då Exrströms arbete är uteslutande grundadt på egna iakttagelser, hvilka han under ett långva- rigt vistande uti en del af Östersjöns skär- gård med mycken sak-kännedom samlat, är lätt att inse hvad vigtigt bidrag för fä- derneslandets fauna hans arbete utgör. De fiskar, som varit föremål för beskrifningar- ne uti 183: års Handlingar, äro följande: Pag. 70 JNVäbb-Gäddan (Belone Acus); vanliga Gäddan (Esox lucius); Abborren (Perca fluviatilis); Gösen (Perca lucioper- ca); Gersen (Acerina vulgaris); Lump-Fi- sken (Cyclopterus lumpus), och Stören (Acipenser sturio). Vidare pag. 270 be- skrifver Exström Hafsnålt-slägtet (Syngna- thus) med de 2:ne arter, S. acus och SS. ophidion, hvilka uti Mörkö Skärgård före- komma. och bekantgör ett högst märkvär- digt förhållande, som äger rum vid dessa fiskars alldeles egna 'progationssätt. Som denna upptäckt utan tvifvel är den intres- santaste, som skett åtminstone i vårt land, af dem jag nu har att anmäla, vill jag nå- got utförligare omnämna den. Ex- Man har ända sedan ARISTOTELIS tid - känt att Syngnathus bär sin rom och de täckt af nyss utkläckta ungarne under stjerten, en förbål- egenskap, som är högst ovanlig att träffa landet hos fiskarne. Men man har alldeles öf- hos ad 3 RE + 12 Syngna- Versett det ännu märkvärdigare förhållan- thus. de, som dermed är förknippadt, att det är hannen, som bär äggen, och följaktli- 185 gen denne, ej honan, som man förut trodde, hvilken är försedd med det egna organ, som man kan anse vara ett slags marsupium, hvaruti äggen utvecklas och ungarne en tid bortåt hafva sitt tillhåll. För denna alldeles oväntade upptäckt haf- va vi Exström att tacka. Han har fun- nit, att det nämda förhållandet äger rum både hos Kantnålen (Sygn.acus) och Hafs- nålen (Syngn. Ophidion); att det kön man förut ansåg vara hona 1 sjelfva verket är hannen , och att den verkliga honan hit- tills undgått naturforskarnes uppmärksam- het. Exström beskrifver Kant-nålens fort- plantning ske på följande sätt: Honorna lemna redan i slutet af April stränderna och det grundare vattnet, för att på djupet anställa leken. Då lektiden nalkas, som i denna skärgård inträffar i Maj månad, svälla de bladformiga locken, som tillsluta öppningen af hannens mar- supium; (pppifiger fyller sig mer och mer med ett hvitt, klart och tjockt slem, som tjenar till underbädd för äggen, och må- hända till näring för de nyss utkläckta ungarna. Fortplantningen sker sannolikast genom båda makarnas förening eller till följe af en ordentlig parning, under hvil- ken honan afsätter rommen i hannens mar- supium, der den af de ofvannämde loc- ken qvarhålles och af hannen öfvergju- tes med sädesvätskan (mjölken). Rom- kornen ligga i ordentliga rader, samman- fogade vid polerna, så att de få utseende af perlband; de äro stora i jemförelse med fisken, och då de först läggas äro de gu- 186 la, men hvitna småningom och blifva slut- ligen vattenklara med en mörkgul, fin punkt, som, då kläckningstiden inträffar, svartnar och visar tydligt embryo. Då ungarna äro utkläckta nedbädda de sig i slemmet uti marsupium, och i: samma mon ungarna tillväxa, aftager detta slem i mängd, så att föga eller intet deraf återstår då un- garna äro så stora, alt de kunna simma. I slutet af Juli äro hos några individer un- garna så utbilade, att de kunna lemna marsupium och simmande åtfölja fadren. De hålla sig då alltid tätt intill bans kropp, men vid minsta fara skynda de alla åter in i marsupium, locken tillslutas och un- garna hafva en säker fristad. Hvad Hafs-nålen beträffar, visar Ex- sTRÖM, att dess fortplantning tillgår på un- gefär samma sätt. Äggen finner man lik- väl hos denna artens hannar nedpackade uti ett segt slem och öfverdragna med en så ytterst fin membran, att den svårligen upptäckes; de sitta på ytan af hannens mage från hufvudet ända till anus i 2 å 3 rader. ErstrRöm beskrifyver sedermera Ål-släg- tet (Murzena), och förmodar, att Skandi- naviens fauna räknar tvenne arter, dem han genom diagnoser söker karakterisera; den ena arten kallar han Spetsnäs- Ål Murena oxyrbina) den andra Plattnäs- 4! (M. platyrhina). Ålens lefnadssätt be- skrifves mycket utförligt; ännu har det väl ej lyckats förf. att lösa det problem; som 1 alla tider sysselsatt naturforskarne, nemligen, att utreda på hvad sätt denna 187 fisk fortplantar sig. Af de iakttagelser förf. gjort tror han sig emellertid kunna sluta, att honan ännu ej är upptäckt, och att hon måste vara äggläggande. Af slägtet Gasterosteus beskrifver förf.' till slut 3 arter, G. aculeatus, pungitius och Spinachia, samt af Simp-slägtet (Cot- tus) Gobio, Scorpius och guadricornis. D:r ScHAGErRstRöm har meddelat nå- ScHicer- gra anatomiska observationer öfver Svart- STRÖMS Anat. Torsken (Gadus carbonarius) 4). De hålla observa- tioner sig i synnerhet vid nutritions-organerna. grande Förf., som funnit en betydlig olikhet uti tarm-kanalens bildning, emot hvad Kuur uti sin beskrifning öfver samma ämne upp- gifvit, anser sin föregångare antingen miss- tagit sig om arten, eller ock haft ett mon- ströst exemplar till undersökning. Hvad som gifver förf. afhandling mera värde, är den jemförelse han uppdragit emellan fiskens nutritions-organer uti olika åldrar, till följe af hvilken man finner, att stör- sta olikheten emellan den yngre och äl- dre fisken röjer sig uti lefvern och tarm- kanalens relativa utveckling. >) 4) Kongl. Vet.-Acad. Handl. för år 1831; pag. 149. 5) Jag kan ej underlåta, att här äfven anmäla ett arbete af Prof. NiLsson, som utkommit i Lund sedan denna årsberättelse lades under tryckning. Det innehåller under titel: Sy- nopsis Ichtyologie Scandinavice, utom sjelf- va uppställningen och karaktererna för genera diagnoser öfver alla Skandinaviens fiskar; jemte en' kort synonymi och angifning af hvarje arts hemvist. Då det är tillräckligen bekant, hvad ospard "möda Nirsson haft, alt under en län- Gadus carbo- narius. 188 SUnpE- Dr SunpeEVvaAnL har under året lemnat VALL en välkommen fortsättning af den beskrif- Svenska ning öfver Svenska Spindlar, som han i Spind- Vet.-Acad. Handl. år 1829 började 5). Vi lar. äga således ett grundadt hopp, att snart få se denna del af vår Fauna utredd, som med undantag af det arbete en Crerck och pE GÉER deråt egnat, varit alldeles försummad af entomologerna. Fortsättnin- gen innehåller först beskrifningarna på de 2:ne sista arterna af Linyphia: L. Cellu- Zanus och bucculenta; derefter slägtet Theridion Woai.cKk. med 10 arter, af hvil- ka 3:ne Th. longimanum , pygmeum och pectitum beskrifvas för första gången. Se- dan följer familjen Tubitele LATtR., under hvilken förf. beskrifver: a) Slägtet Agle- na (derunder WaLcKEnaers båda genera gre tid samla materialier till dess redan på- började Skandinaviska Fauna, i synnerhet till den delen deraf, som kommer att innefatta fiskarnes historia, hvilken hittills inom vårt land ända sedan Linnés tid varit alldeles för- summad, så är jag öfvertygad, att ofvannäm- de Synopsis, hvilken är att betrakta som en prodromus till det större verket, skall med mycken begärlighet emottagas af kännare och zoologer inom och utom fäderneslandet. Förf. har utgifvit denna sin Synopsis uti Academi- ska disputationer; men undvikit de olägenhe- ter detta publikations-sätt vanligtvis medförer, att göra arbetet otillgängligt och fördröja dess fulländande, då det både på en termin blifvit samladt utgifvet och finnes i boklådor- na till salu. Jag får uppskjuta till nästa års- berättelse att närmare redogöra för inne- hållet: 6) Kongl. Vet.-Acad. Handl. år 1831, pag. 108. 189 Tegenaria och Aglena förenas) med 5 ar- ter, af dessa är en, A. obscura ny; b) ÄAr- gyroneta Warck. med en art; c) Drassus WarcKE. indelas i 2:ne tribus, till första föres blott D. phaleratus, till. den andra D. fuscus, — sericeus n. sp., — noctur- nus och lucifugus; d) Clubiona med 2:ne afdelningar Drassiformes och Genuine, till den första höra -3:ne arter: C. lapidi- cola, — pulicaria un. sp. och formicaria Dn. sp. till den andra 2:ne: C. holocericea och atrox; e) Segestria Warcz. med en art S. senoculata, samt ff) Sparassus Warcz äfven med en art S. smaragdinus. Hr Boneman har beskrifvit slägtet Ce- Boneman raphron >), hörande till familjen Codrinii 2 af Hymenoptera. Såsom Svenska arter har förf. af detta slägte determinerat 16, af hvilka blott ex förut varit känd. Då man igenfinner uti Hr Boremans beskrifningar den Gyllenhalska (jag kan ej bättre ut- trycka mig) klarheten, bestämdheten och noggranheten, är att önska, att vi ofta måtte af samma hand få emottaga dylika bidrag. Till en art af dem förf, beskrif- vit, neml. C. pupparum, har det lyckats honom, att utreda metamorfosen. Larven lefver som parasit i larven till Scewva ri- besii. Hr Daurszom har uti en följd af Aca- Din- demiska dissertationer lemnat flera bidrag FR 7) Försök till beskrifning af de i Sverige funna arter, hörande till Insekt-slägtet Ceraphron. Kongl. Vet.-Acad. Handl. år 1831, pag. 322. Citatio- nes Hy- menop- terolo- gice. Daur- BOMS mono- grafi öfver Bombus 190 | till artkännedomen af fäderneslandets Hr- menoptera ”). Uti den första genomgår författaren den inhemska litteratur, som med dess ämne står i någon beröring, samt förkla- rar den terminologi han begagnat vid be- skrifningarne. Uti den andra börjar för- fattaren en monografi öfver familjen Chry- sidides , hvars slut, jemte början till en monografi öfver Sphegides följer uti den 3:dje dissertationen. Under" Chrysidides Beskrifves ' slägtet Cleptes med 2:ne arter och Chrysis med 18; under Sphegides släg- tet Sphex med 3:ne arter, samt Larra, hvaraf ännu blott beskrifning öfver den första arteh är lemnad. Hr Datrsom bar äfven utgifvit en mo- nografi öfver de Skandinaviska arterna af slägtet Bombus af Hymenoptera, åtföljd af figurer öfver flera af de beskrifna arterna örf., som valt Husers arbete i samma ämne till mönster för sin bearbetning, bör- jar sin afhandling med en framställning öfver Humlornas historia och ekonomi i allmänhet. Denna är af intresse för dem, som ej bäfva tillgång till Häösers mästerli- ga observationer. Såsom Svenska årter upptager förf. 36, af hvilka de 25 beskrif- vas för första gången såsom inhemska, och bland , dessa äro 6 nya och förut obe- skrifna ?). 3) Exercitationes Hymenopterologicé åd illustran- dån faunam Suecicam. Part. I—IHLE Lund 1931. 2) Bombi Scandinaviz, monographice tractati et Iconibus illustrati. -Specimen Academicum. Lund 1832. 191 Jag har äfven några bidrag till Forn- verldens Fauna att anmäla, hvilka Hrir Nirsson och HisincER under året publi- cerat. Prof. Nirsson har lemnat utom en af- Djurpe= handling öfver de i Skåne funna fossilatrificater växter, som sprider mycket Jjus öfver denessten- bergbildningars relativa ålder, hvari desså Fe fossila alster förekomma, beskrifning ochning, af figurer på några djur-petrifikater, som träf-Nirsson. fas uti Höganäs stenkolsbildning '2).” Bland dessa äro 4 musslor: Aviculå incequival- vis Sow., Ostrea Hisingeri, Modiola Hoff" männi och Donax arenacea. De läger, i hvilka dessa musslor förekomma, äro de bäddar af grå sandsten och lefverbrun ler- sten (Thoneisenstein), som ligga dels öfver, dels emellan kol-lagren. Att de lager, hyari musslorna ligga, äro bildade i salt vatten följer påtagligen, men förf. anser det derföre ej nödvändigt, att äfven kol- lagren måste vara det, utan visar tvert- om, att de organiska alster, som i dessa förekomma, häntyda utan all fråga, att kol-lagren äro deponerade i sött vatten. Utom de växtformer, hvilka alla tillhöra land och sött vatten, förf. uti kol-lagren anträffat, har han äfven upptäckt fragment af en räfflad och med metallglans försedd skalvinge af ett insekt, samt en tand, den han i början ansåg vara en fisktand eller Entomologisk Litteratur: Svensk Fauna, en Handbok för Insektsamlare, af J. Pontén. Wexiö 1831. Detta arbete är olyckligtvis ut- kommit 50 år för sent. 0) Vet.-Acad. Handl. 1831, pag. 332. 192 en så kallad G/lossopetra och som sådan beskref den i Vet.-Acad. Handl. år 1823, men hvilken sedermera en noggrann under- sökning visat hafva tillhört en krokodil. Hisiy- Hr HisinceEr har utgifvit en ny edi- se» Tartion af dess Esquisse d'un Tableau des omg Petrifications de la Sveéde, hvilken är så pretrif" vida tillökt, att då första upplagan inne- de Ia höll förteckning öfver 292 arter, innehål- vede: Jer denna en totalsumma af minst 320, utan att. deri äro inbegripne 38 arter, största delen snäckor, från dilluvial-lagren och 17 arter växter. Förf. uppställer petrifi- katerna först efter systematisk ordning och sedan efter de formationer, hvari de före- komma. En kort öfversigt bifogas till slut, hvilken jag här vill intaga: Fiskar 193 Fiskar oc cc Je Insekter . . Mollusker Cephalopoder Gasteropoder Acephaler . Brachiopoder Cirrbopoder Annelider . +. Zoophyter . -. Polyper. . +. Växten. . oc äldre lager, Öfy. | Öfvergångs-formationen yngre lager. öfy. | ena Fö - Sam EN WO [0.0] samma | arter. Öfy. öfv. matio- Sec. Secun- Summa Ina...: Gemen- Diluvial- arter och samma ö forma- « varlicte- . arter, ter tionen, Sec,. öfy, Total- summa. 13 h. 1832. o AVS Prof. Fries -