< JAR a A ku MS 4 > fog Sp F . Då Z ; : > N 8 = N a » re k « é . N TA Va ; Dy KSV FR ST . AS a sv a ä « - : | | DA 9 ,» , Å | - ot S MM Y - å n Nå Är M od Nf så k 4 ” ; 5 3 [ å Ky a L f d KI det) a "2 | B a S Ca 7 S ww Å S . e v frå ig nu 1 t y Mt qv rf $ N Se é 9 . Å s - . ” 4 EJ 17 i bod TC . / 4 + + d ev vr JE KA ROT ATA | vas ve SS KE IK Br +. .> j i Ilan CA fe H vä Det ; a MN FYOR - ; ba &, h Ar 4 a ”: & a 1 : fa är vi ”e Fe - [a mg > sa .v ESR IR Sn RARE OK RA EO ARSA STAS INA 00 1 0-RE 10 SSE sve = $20: FS Ev i Fr Ra . 3 , i ÅRSBERÄTTELSE OM- NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN OCH UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1833; ÅF B. F. FRIES. STOCKHOLM, 13834. Tryckt hos P. A. NorstEpDt & SÖNER: ÅA öd / i å fn | N Lu JA > e; | - 1 ' rp ? - ENE ; r itf NN LÅ v ' å - | | 4 ik 4 w ; Fi v ; 4 4 a , i LJ 5 UV j | VU ib ge : i ige, — i VV av i w f Å £ : k ) - 1 AN AÖF ; ri ” , ' INNEHÅLL. Zoologi i allmänhet. Naturhistoriska resor Planchverk . Läroböcker Systematiska arbeten liv Periodiska Skrifter . . . . « Mastologi. Urang-outang och Chimpans-apan . KRSkarARAD: er «coh es mn deras HÅ Ny art Ateles SIT OM AR FIS Dito af Stentor : Analogi emellan gamla och nya verldens apor En olika matordnings inflytande på rofdjuren Om Puma-katten . ST SNS SA De gamles Oryx (ög En ny art af Dugong . . Näbbdjurets (Ornithorhynchus) iggläggning. LICHTENSTEINS nya Råttarter . . Om Chincbill-råttan —.. ss so s ss so » 0 A Öfversigt af slägtet Plecotus . Syst Fr. Cuvrers klassification af Vesper tiliones : Grays uppställning af familjen Viverride Notiser om däggdjur, nya arter En förtunnad atmosfers inflytande på djurens lopp Elefanten begagnas för åkerbruk 3 Ornithologi. Om Albatrossen och Pingvinen . Den nytta Strix flammea gör åkrarne Lärkans bruk af sin långa bakklo . Öppen kräfva hos Jota-Gamen TRE Breams ornvithologiska observationer . . . . « Kittuitzs — D:o D:o. / 2:ne arter under Motacilla flava Prof. Fries's Arsb. 1833. . pag. vu vs tv ct vs rörtrrrectcssvsuvsvsvxö,ercssse O WW & FS tä « EPT OÖPS I Brucns ornithologiska anteckningar =. =» «+ «+ .pag. Temminces planches coloriges . .« + + «+ + » Nya fogelarter af Isip. GEorFr. S:r HivaAtrE «oc 0 Fiyttfoglars vandringar . = so = = so so so + I TÖNGIEDR RUDI far td sr IA 6 | e sc I in ARN te ha SAN REA MER STD Herpetologi. Försök att innesluta lefvande grodor utisten . =. » Hernorrs undersökningar af Snoken . . . « +» =) Yttre köns-skillnad hos Lacerta agilis . «. >.» Om hjertörat hos grodorna =. soc. ec ch sf 0-7 I MITELET RUE: 7 oci rer roa el A do ANSI ENE AENS AEA Jol ras äIeI RED Ichthyologi. Ungar ålars; vandringar 4 =vEd es skre + br sa (SN Cuvwier's Histoire Nat. des Poissons . . . . « I» Entomologi. Entomologiska samfundet i Paris. . . «» +» « vt Crustacéer och spindlar amputera skadade lemmar » Ljudande organ hos Bombyx pudica = so. = » Om Retinaculum hos NWNattfjärillar + oso oso + 2» Larven lill Gastrop. pityocampa + os oso ss +» =: — a slägtet Nemoura «... vn Avid Silkevaf.spindlar. |, + = ek SHESIU Sik. A IRENE send Indelving af Crustacea decapoda . osos so 6 + » Grustacdervas förvandlingaröeprakte it sot Lip Blodeirkulationen hos Daphnia och Gammarus +. » Nya Crustacder srt aspen osatsuINn in. (RN Räkor 1 färskt vatten :, : AMJNEIelr Mi. FoSEA Viks 18 RE Nya slägten, af /Aracknida sve en == sartter af: IXOdes Vist, Net Ne END BARR 40 et dcärus. Americdnus s.. "JCEERNSnE NTA NGN ed Nga spindlar: re. «ox + SMA NERE OteDS EK —- "gepera af CurculionesA ib smeka. Mage. tv — fördelnivg af Faericny slägte Prionus =. «+ 2» Gurtrins Magazin de Zoologie +. . = »+« I ZIMMERMANNS monografi öfver Carabici . os + + LarortE's klassifikation af Hemiptera +. » LEFEBYRE'S terminologi af vingkärlen hos Lepidop- tera och deraf bestämda arter af Leucomelanii » . . 72. Fant Arbeten öfver Lepidoptera =. «. . « Ny klassifikation af Neuroptera NG Hymenoptera — dess litteratur . 5 Diptera Cilör vå KN aria je Malacologi m. m. Ferussacs Histoire Nat. des Mollusques WyeLos. om Pärpura + = syg4ksjer Duces. om Catenula lemne oo» ve vch 6 Je oa SE En i SS MATA SEEN VR ER MERA SES Pl AE Anatomi och Fysiologi. pag. 74. » 95. » 76, Du TT: » 79. » — » 5 I. Föreningar emellan port- och hålåder-systemerna » Spinal- gangliernas förening med främre ryggnerfs- NOlerna os oc js . En egen kanal i fanden ar Corn nea je Hehniskan Anatomiska undersökningar af Syngnathus . Hjelporganet för Sirktlallonen... ce ds Tim: NEBDISKO-AJ8EL :e re. be te ssk lep le fe Ägget hos Scpia ofkcinalis Kristaller uti äggen af Helix aspera öck hortensis Syn-nerfvens Anälomi NER SRA RT NAS SY fa ANA Ganglion intercaroticum oo. so . co cv — ONCUM "a. oc - Ett eget brosk -i Larynx bud vissa Mamimalier Mtvecklingen af foglarnes bröstben . . Anatomiska undersökningar af snoken Ryggmärgen hos sköldpaddan -. sÖrat hos broskfiskarne.; = soc ee: Mjelten hos Petromyzon . ss .c ec ec Nervsystemet hos Sphingx . . + Söp Fortplantnings-organerna hos iglarna . M. Harr, om djurens vintersömn . . - . Mäcrntrers mikroskopiska undersökningar af blodet och lymphan . . . - WaGNErR, om ENS hus tekler Kiteratur or fe RANSEHN Sr Ma Vol INET Blake VG Fornverldens Fauna. Tänder af Megatherium . . TAN Vg Kauvr, om Mastodon angustidens SSPRIE . . IV Ny fossil art af Rhinoceros « Ha IGERA "gNdgÄrG oa os tr RT a Fossila snäckor på snöbergen i'TiDeE ETIK Thamnasteria, ett nytt slägte af fossila koraller I IERaTGR: va ROS OLE nar el 0 FA SSA Sr En dk Sveriges Litteratur. Niussons illuminerade figurer . «so , « ++ v. Wricuts Svenska foglar «+ «+ «+ + + Ninssons Synopsis Ichthyologie . + «+ En ny fiskart af EKSTRÖM. . 0 « » + Svenska spindlar af SUNDEVALL + + os 6 ct Slägtet Chelonus af DAuLBOM + + eos ot? Exercitationes Hymenopt. af Samme . - Tidskrift för Läkare och Pharmaceuter « + + — — Jägare och Naturforskare' « + D:r HenensorGs resa i Orienten . . + + Vetenskaplig resa uli Lappmarkerna . «+ - — ilj »” &s VWHs SE Tt EL EE Ja INF pEERIOD: 109. IUI. I 12. Anthropologi. Moznrav pe Jonsks har uti.de statistiska Statisti- undersökningar, hvilka han framlagt inför fäknin- Vetenskaps-Academien uti Paris, kommit gr ör ver be- till resultater öfver befolkningens tilltagan- folknin-' de i Europa, hvilka äfven ifrån en natur- agande, historisk synpunkt förtjena anföras. Om ej de hinder mötte, som nu ouppbörligen inskränka befolkningens hastiga tillväxt, skulle den i hvart och ett land ofantligt tilltaga. Menniskoslägtets progationsförmå- ga kan beräknas till 6 barn för hvarje gif- termål inom en enda generation. Af des- sa barn kan man antaga att 2:ne van- ligen dö uti späda åldern, och att de fyra, som öfverlefva föräldrarne, borde ingå nya giftermål, samt åter blifva stam för en dub- belt så stor generation. Således skulle folk- ökningen tilltaga i den progression, att ett enda par ökades till 6 personer på 33 år, 12 på 66 år, 24 på ett århundrade, 192 på 2:ne sekel, mer än g98,000 på 500 år och öfver 3 millioner på 5,000 år. Denna beräkning visar, att en enda familj kunde vara tillräcklig, att inom få århundraden befolka hela riken, om ej andra hinder lade sig emot tingens naturliga ordning. Men dessa gifvas och äro många. — Folk- mängden steg till 4 millioner i nuvarande Frankrike under den tid det lydde under Romerska väldet, och har således behöft Prof. Fries”s Arsb. 1833. I 2 1860 år för att växa till 32 millioner; detta visar, att den fördubbling af folk- mängden, som kunde ägt rum på 33 år, der fordrat 615 !). ; FR Den satsen: att menniskan kan lef- skan tål »q under alla himmelstreck har äfven si- ej alla klimat. na undantag. Det är bekant huru skad- ligt klimatet uti det mellersta Afrika, i syn- nerhet vid vestra kusten, inverkar på alla hvita, och huru stor dödligheten är uti Sierra Leona. H:r Åsumum, förste guver- nören uti den nya Neger-kolonien Libe- ria, har bevittnat, att äfven de från Nor- ra Amerika inflyttade Negrerna äro på det mest förfärliga sätt underkastade alla det tropiska Afrikas härjande sjukdomar, så att han påstår det vore omenskligt, att i all- mänhet uppmuntra Negrernas emigration. ARE Ueber gewisse, bisher unerklärte tr. Puncte der naturgeschichte der Papus oder ÅAsiatischen Neger. Under denna titel förekommer i Froriers JVotizen Band. XXXV. N:o 22 en intressant uppsats, hvil- ken redan 1828 var författad, ehuru först nu publicerad. — lsFror. Notiz. B. XXXHI, N:o 1. Zoologi i allmänhet. Begäret att lära känna främmande län- Naturhi- ders naturprodukter synes ännu vara ige ständigt tilltagande, och oaktadt de stora skatter som redan ingått uti Europas mu- seer saknas ännu ej hoppet att nya skör- dar äro att hämta. De förbindelser vetenskapen äger till Prinsen von Neuvuwiep för dess zoologiska resa uti Brasilien, och de vigtiga arbeten, som af denna varit en följd, äro allmänt erkända. Det är således en välkommen ny- het, att samma utmärkte naturforskare un- der förflutna året anträdt en ny naturhi- storisk resa till Norra Amerika, åtföljd af en ritare Hr Bovomer från Schweitz och samma jägare DREsAPPEL, som förut varit honom följaktig uti Brasilien. De i natur- historiskt afseende mindre bekanta stater- na af Norra förenade Amerika har han först valt till fält för sina forskningar, se- dan ämnar han besöka Californien och slut- ligen Mexico. En Fransman H:r JaAcouemont, hvilken berest Ostindien, har ett halft år uppehållit sig vid Kaschmir och gjort betydliga sam- lingar ?). Hvc och Ferrer från Solothurn hafva besökt Calabrien och Sicilien samt vidare Algier och Tunis för att slutligen framtränga till Atlas. Ett nytt reseföretag till Norra Oce- anen har utgått från Hudson's Bay-kom- 2?) Enligt sednaste underrättelser lärer denna unga naturforskare med döden afgått. Planch- verk. 4 pagnmiet, och har till närmaste föremål att uppsöka Kapten Ross. Den såsom natur- forskare kände D:r RicHArpsson, hvilken var Jomn FrAwKuss oförskräckte följesla- gare, kommer att utföra detsamma. Från RörrperL har flera underrättelser ingått, och bland dem åtskilliga nya fynd för vetenskapen, hvilka längre fram på si- na ställen skola anföras. Hans syftemål har varit-att intränga uti Abyssinien; men emedan de der utbrustna inhemska krigsoro- ligheterna hittills gjort honom detta omöjligt, har ban en längre tid uppehållit sig i trak- ten af Massowah och gjort stora insamlingar. H:r Gar från Draguignan, hvilken år 1828 afseglade till Brasilien, har slutat sin naturhistoriska resa uti flera af Södra Ame- rikas stater, hufvudsakligen Chili, och åter- kommit till Frankrike. Han ämnar nu åter förelaga en dylik resa till Archipela- gen vid Chiloe och Patagonien. D'orzBiGny, om hvars resa 1 förra års- berättelsen är nämt, har under fem års tid berest Södra Amerika snart sagdt ialla direktioner, och efter de underrättelser, hvil- ka från honom inlupit, lära ofantliga sam- lingar vara inbragte. Snart torde han va- ra att återvänta till Paris. Zoologiska afdelningen af DurPErRrEy's resa är, med undantag af texten till in- sekterna och crustaceerna, slutad, och det omdöme man i allmänhet kan fälla öfver detta arbete, utfaller till dess synnerliga förmån. Den elegans och noggranhet hvar- med plancherna äro utförda äro förvånan- de och vittnar om den höjd, på hvilken 5 djurmålningen uti Frankrike nu befinner sig. Utrymmet tillåter ej att upptaga alla de föremå! som finnas aftecknade och be- skrifne uti H:r DurperreyY's resa; det torde endast behöfva nämnas, att den atlas, hvil- ken innehåller figurerna till zoologiska afdel- ningen utgöres af 157 folioplancher, af hvilka 9 upptaga däggdjur, — 44 foglar, — 7 amfibier, — 38 fiskar, — 16 mol- lusker; — 22 insekter, — 5 crustaceer och 16 zoophyter. Ibland de sednare fö- rekomma i synnerhet de intressantaste for- merna. Texten är författad, hvad verte- braterna beträffar, af Lesson, och till en del af Garsot. Molluskerna och zoophy- terna ensamt af Lesson. Insekterna och crustaceerna komma att af GugÉrin utför- ligt behandlas. Ibland de nyttigaste företag i planch- väg är otvifvelaktigt Guvtrins JIconogra- phie du regne animal de M:r 12 Baron Cuvier. Cuvier sjelf har öfver executio- nen häraf lemnat det mest rekommende- rande vitsord ?). Jag har redan i förra årsberättelsen -antydt detta arbetes syft- ning och får nu blott tillägga, att den, som önskar en lättfattlig och åskådlig öf- versigt af djur-rikets alla former, utan att vilja ingå i de speciellaste detaljer, kan ej förskaffa sig något mera passande planch- verk än detta, i synnerhet som, jemte figuren öfver djuret, ett och annat af de vigtiga- ste organer derjemte finnas aftecknadt. Ut- gifvandet fortgår alltjemt. Efter hvad jag 3) Se Anal. d. Sciericés; Nat. Tom. XXVI, p. 331. 6 känner är redan det 22 Häftet utkommet; eller af Däggdjur 44 plancher, Spptag. 123 Berg Foglar. . 39 — 121 Amfibier . 11 = -— SA a Fiskar svar an tie — BO dr Mollusker . 14 — — 130 — Annolider. 5 — — 10 he Crustaceer 9 — ka 28, Arachnider 2 = — [.T//V ite, Insekter . 46 — — 380 — Zoophyter 6 2 eller således något öfver goo olika generi- ska former. Af Her HemericHs och EHRENBERGS sym- bole physice hafva 3:dje decaden af in- sekterna, samt återstoden af texten till Mam- malium decas 1, utkommit. Mammalia kom- ma att slutas nod 3:dje decaden, hvar- efter foglarne utgifvas. Den nya utkom- na decaden af insekterna innebåller: 4 pl. af coleoptera med 46 sp. Carabici; 1 pl. orthoptera med 3 sp. af slägtet Decticus; 3 pl. Hymeroptera med 21 sp. Scolie och 13 sp. af Anthidium; 1 pl. Lepidoptera med 5 sp. Hipparchice, samt 1 pl. Dip- tera med 16 arter af Anthrax. Större de- len af arterna äro förut obeskrifne. Läro- Af läroböcker äro åtskillige att om- böcker. nämna: K. J. Perregs Lerbuch der Natur- Geschichte. 8:vo Frejburg im Breisgau 1830, 1831. Med 2:dra bandet börjar det zoologiska, som äfven har en särskilt titel: Lehrbuch der Zoologie. Detta band ut- göres af a:ne afdelningar, endast den för- 7 sta, som utkom 1831 har jag sett. Uti denna afhandlas först allmänna zoologien samt sedermera, af den speciella, alla de invertebrerade djuren. - Denna lärobok är en af de bättre. Den upptager de större afdelningarne, med deras så väl yttre som inre karakterer — familjerna, samt de stör- re och vigtigare genera, med korta och väl valda diagnoser på Tyska. Under de flesta är en eller några åf de bekantaste arterna upptagne med hänvisning till nå- got af de mest kända planchverken. För- fattaren, som med mycket skäl funnit det öfverflödigt att sjelf lemna ett nytt system, har, hvad de större afdelningarne beträf- far, hufvudsakligen följt NirzscH och ScHurt- zE; deremot vid underafdelningarne upp- tagit Cuviers LAmArcks, Gorprus's och La- TREILLE's. Vid bestämmandet af ordningar och familjer har han något afvikit och gjort egna åsigter gällande. Traité elementaire de Zoologie , ou Histoire naturelle du Regne Animal — par F. A. Poucner. Rowe 1832. 8:0 med plancher. Ett arbete jag ännu icke sett. Af Voicets öfversättning och bear-systema- betning af Cuviers le Regne Animal &ÖC.hela djur har ytterligare 2:dra Tomen utkom mit , riket om- som innehåller amfibierna och fiskarne, arbeten. så att nu alla vertebraterna äro fulländade. Af Oxen hafva vi med detta år att vänta ett ganska efterlängtadt arbete, som han lofvat under titel: Allgemeine Na- turgeschichte fir alle Stände. Detta verk kommer att omfatta alla 3 naturens riken. Det utgifves häftvis och i svit, så att he- 8 la arbetet på 2:ne år kommer att fullän- das. Hvarje Tom kommer att utgöras af 6 häften. Hela arbetet skall bestå af 6 To- mer, hvaraf den första skall innefatta mi- neralogien — de 2:ne följande botaniken och de 3n:e sista zoologien. Hufvudsak- liga syftemålet med detta arbete är, att på ett intressant och tillika populärt sätt framställa natural-historien, så väl de fö- remål, som äro vigtiga att känna i all- männa lifvet, som märkvärdiga i och för sig sjelfva. ”Nödiga plancher till arbetet kunna äfven särskilt erhållas. TE Af Magazin de Zoologie , Journal par ka Skrif-GUERIN, Som i förra årsberättelsen .p. 20 clogt är omnämd, hafva 10 häften utkommit un- der år 1832. Som innehållet kommer att längre fram anföras, hvarje del på sitt ställe, vill jag här -endast inskränka mig till följande summariska framställning. Af däggdjur finner man beskrifnin- gar och figurer till 8 arter. Fogztar till ett antal af 6. En amfib, 17 mollusker samt 50 insekter. En ny periodisk skrift, har med för- ra året tagit sin början, och utgifves i Pa- ris af Societeé Entomelogique, men då den- na uteslutande är egnad åt entomologiska litteraturen, kommer jag längre fram, på sitt ställe, att densamma upptaga. Äfven får jag nu nämna, att utgifvan- det af Baron Ferussac's Bulletin Univer= selle med år 1831 upphört. Mastologi. Vid vissa djur har den i zoologien Qrang- mindre bevandrade liksom företrädesvis och” fästat sig, och -om dessa hafva ej NOG pans- många besynnerliga berättelser kunnal sam- 2P2n. las. Orang-Outang är ett sådant. De öf- verdrifna uppgifter om detta djurs nära berörings-punkter med menniskan, hafva blifvit så allmänna tros-artiklar, att de flesta personer blifva misslynte då ej ve- tenskapen nu mera vill medgifva allt, hvad de läst och hört om denna apa berät- tas. Orang-Outang hör till den afdelning af aporna, hvarom mest är skrifvit och snart sagdt minst är kändt. De flesta af de underrättelser vi äga om detta djur, hvilka äro af pålitlighet, datera sig från sednare tider, ehuru de flesta af dem äro hämta- de från observationer af sådane individer, som varit i fångenskap och blifvit uppfo- strade uti menagerier. Alla dessa hafva dessutom varit unga och outbildade exem- plar, så att man ännu ej med säkerhet vet hur det fullväxta djuret ser ut, ehuru man har anledning att misstänka den stora Pongo-apan på Borneo vara just ett så- dant 7). Ännu en omständighet har bi- dragit till oreda uti detta djurs historia, nemligen att de resande, som lemnat under- rättelser om detsamma, ej varit noggran- na uti bestämmandet af den art, som va- rit föremål för deras berättelse; utan allt hvad de hört eller erfarit om någon af 4) Se årsberättelsen för år 1828, pag. 93. ; 10 de apor, som höra till samma afdelning som Orang-Outang, har merendels blif- vit hänfördt, uteslutande till den sistnämde. I synnerhet från Chimpans-apan (Simia troglodytes Lin.) hafva många lån blifvit gjorda, hvilka nu den fortgående forsk- ningen söker afbetala. H:r WArwicKk, som haft ett ypperligt tillfälle att studera Orang- Outangs och Chimpans-apans seder och egenheter, under dessa båda djurens likti- diga exposition år 1831 i Egyptian Hall i London, har öfver båda dessa apor, meddelat en ganska underhållande berät- telse, hvilken läsaren finner intagen uti The Magazin of Nat. History N:o XXVI Maj 1832, och dessutom öfversatt på Tyska, och kan läsas uti Froriers Notizen N:o 730. Jag måste inskränka mig till denna hänvisning, då sjelfva berättelsen är för vidlyftig att intaga. Ett ställe derur för- tjenar emellertid att ordagrant här anfö- ras: ”Vid första anblicken finner man en så påfallande olikhet emellan dessa båda apor, att man gerna kan tvifla på, att de tillhöra ett och samma slägte. De vigti- gaste karaktererna hos Borneo Orang-Ou- tangen (Simia Satyrus) lemna ansigtsvin- kelns längd; de märkligt små öronen, hvil- ka annars hafva fullkomlig likhet med men- niskans; det päronformiga hufvudet; den obetydligt upphöjda näsan med trånga och snedtstående öppningar; armarnes ofantli- ga längd och det bruk, som djuret af dem gör vid gåendet. Då nemligen apan stöder båda händerna mot marken, gör hon med den öfriga kroppen en svängning, liksom I om hon gick på kryckor; vidare, det röd- aktigt bruna, korta håret, som helt tunt bekläder kroppen; det betydligt framskju- tande underlifvet, samt de långa fötterna, hvars stortå är kort, men försedd med en fullkomlig nagel. Hos Chimpans-apan åter märker man, i allmänna form-uttrycket en märkvärdig motsats, och derjemte en stör- re likhet med menniskan. Denna apa har nemligen icke blott alla de samma likhets- drag med menniskan som den förra, utan äfven flera andra, som hos Orang-Outang saknas. Hufvudets form, den högre in- telligens, som i dess ansigtsdrag finnes uttryckt, armarnes relativt till kroppen mera afpassade längd, de större och mera utbildade tummarne, de afrundade låren, den fullkomligare fotbildningen, den der- igenom betingade upprätta gången, samt slutligen beskaffenheten af de ljud hvilka apan understundom låter höra — allt det- ta är omständigheter, hvilka på en gång påtränga sig forskaren, och utvisa icke blott Chimpans-apans högre rang framför Bor- neo's ÖOrang-Outang, utan de helt olika karakterer, genom hvilka båda aporna skil- ja sig från hvarandra.” H:r Bessett ?) har meddelat rätt ar- om Ung- tiga anteckningar öfver Ungka-apans (Simia Pa syndactyla) lefnadssätt och förhållande under fångenskapen, hvilka, jemförda med dem D:r Azer förut lemnat öfver Orang- Outang 1 dess Narrative of a Journal in the Interior of China, gifva anledning ?) Se Magaz. of Natur. Hist. Mars, 1832. Ny Art Ateles. 12 till intressanta jemförelser emellan dessa särskilta arter af Simia. Att anföra dem alla vore här för vidlyftigt, och att upp- taga en del utan ändamål. Denna apa är af Horsrtenn i dess Zoology of Java be- skrifven och afritad. Bästa figuren är lik- väl lemnad af Fr. Cuvier i dess bekanta planchverk Tab. V och VI under namn af Onko. Denna apa förekommer uti det inre af Sumatra och kallas af Malayerna på Singapore Ungka , ej Siamang, som RAFrF- 1es uppgifvit. Siamang är en annan art med samma kroppsbildning, men med hvi- ta ögonbryn och hvita ansigtshår, då Ung- ka har dessa delar svarta, såsom den öf- riga hårbeklädnaden. En ny art af slägtet Ateles GEOoFrFR. (A. Hysrius 5), har Is. Georffrov S:t Hirarre bekantgjort. Sedan denne för- fattare 7), uti ett särskilt slägte Eriodes , afskilt 3:ne arter, som förut blifvit min- dre väl upptagne tillsammans med de ge- nuina Åtelerna, visar han, att ibland dessa sednares karakterer ingick äfven den, att deras rådande färg var svart. Den nya arten gör härifrån ett oväntadt un- dantag, då öfre delarne äro ljust gråbruna och de andra mest hvita. ÅA. hybridus är upptäckt af M:r PråE, och lärer enligt Rovuins uppgift finnas uti Columbien i Magdalena-dalen, och kallas Mono-Zambo. Några uppgifter lemnas äfven om denna apas lefnads-förhållanden. 6) Magaz. de Zoologie. Cl. 1, pl. 1. 7) Se Memoir. du Mus. Tom. XVII. 13. Samma författare har äfven bestämtnNy art af en ny art af Stentor GEorr. (Mycetes Iu.), som han benämner Stentor chrysurus. H:r PriåeE har äfven upptäckt denna uti Columbien. H:r Isim. GEorfroy lemnar uti inlednin- gen till denna sin beskrifning en ganska intressant framställning af gamla och nya verldens apor och den analogi, som lätt kan igenkännas emellan dessa båda natur- liga och så tillsägandes graduerade serier. Han visar nemligen, att fyra af gamla verl- dens förnämsta ap-slägten: Semnopithecus , Cercopithecus, Macacus och Cynocephalus bilda en sådan naturlig series, uti hvilken hvart och ett af dessa slägten måste be- traktas såsom intermediärt emellan det fö- regående och det efterföljande slägtet, på så sätt nemligen, att det till sina organers utbildning står under det förra men öfver det sednare. Denna gradation finner man tydligt uttrykt uti ansigtsvinkelns till- spetsning och hjernans förminskning till volym. Samma gradation är äfven gan- ska igenkännbar, emellan slägterna uti Ame- rikanska Apserien, ehuru zoologerna all- deles omvändt deras plats i systemet, d. v. s. afhandlat de genera sist, som bor- de haft sin plats förut. GeEorrfroy visar, att i denna series motsvaras Semnopithecus af Callithrix , Cercopithecus af Cebus (Les Sajous), Macacus af Ateles, Eriodes och Lagothrix, samt Cynocephalus af Stentor (Mycetes Ii.) Stentor. För att utröna hvad inflytande en En olika olika mat-ordning äger på köttätande rof- matord- nings in- flytande på rof- djuren, 14 djur, hafva försök blifvit anställda vid zoologiska societetens menageri i London. 2me leoparder och 2:ne hyenor, alla hannar, begagnades härtill och blefvo före försöken vägde. Den ena leoparden och den ena hy&nan erhöllo sin föda på van- ligt sätt d. v. s. hvarje afton gafs åt den förre 4 & kött, och åt den sednare 2 4, uti ett mål. De andra 2:ne djuren er- höllo hvardera samma qvantitet kött dag- ligen, som de förra, men afdelad i 2:ne lika portioner, hvaraf den ena gafs kl. 8 om morgonen och den andra kl. 8 om aftonen. Efter 5 veckors tid som leo- parderna blifvit på detta sätt födda, väg- des de åter båda, då man fann, att den första, eller den, som uti ett mål erhål- lit sin hela ration, hade tilltagit ett & i vigt, hvaremot den andra förlorat 2:ne. Det förekom äfven anmärkningsvärdt, att den leopard, som fick 2:ne halfya por- tioner, blef med hvarje dag vildare och slutligen alldeles ursinnig. Försöken med hygenorna varade 8 veckor. Resultaterna voro öfverhufvud tagit de samma, med den skillnad, att någon större grad af vildhet kunde man ej märka hos den hyanan som matades 2:ne gånger dagligen; der- emot blef den med hvar dag trögare 1 si- na rörelser och sof mera än vanligt. Utom den praktiska vink dessa försök gifva för djurväktare, äga de äfven för zoologen ett särskilt värde, i det att de ännu mera bevisa den motsats i organisationen som emellan ett köttätande och ett växtätande djur äger rum. 15 Flera upplysande bidrag till Puma om Pu- djurets (Felis Concolor) lefnadssätt finnes "EX" meddelade uti London and Edinb. Philos. Magaz. and Journ. of Sciences. 3 ser. vol. 1, Nov. 1822. Deribland förekommer äf- ven, att honan till detta djur går dräg- tig 96 å 97 dagar. Den hona som man observerat , befanns uti zoologiska societe- tens menageri. Hon födde endast 2:ne un- gar, som vid födseln hade ögonlocken till- slutne. På den ena började de att öpp- na sig den 8:de dagen. Kroppens grund- färg är på dessa ljusare än på de gamla, och försedd med mörka fläckar. Då det i flera afseenden är af vigtDpeGam- att kunna med säkerhet bestämma de djur-!"? Oryx arter, som i äldsta skrifter omtalas, har naturforskarnes bemödande städse härpå utgått, och lyckats bättre i den mån nya upptäckter banat vägen. Ibland de djur, som ofta förekomma icke blott omnämda uti Biblen och hos de äldre profana auk- torer, utan äfven finnas aftecknade på de Egyptiska fornlemningarne, är det till nam- net kända djuret Oryx. Att derunder en art af det talrika Antilop-slägtet varit afsedd , har icke undfallit någon, men de- lade hafva tankarne varit vid bestämman- det af hvilkendera arten, som man egent- ligen åsyftadt. Parras antog, att det va- rit en art som förekommer på Goda Hopps- udden , och tillade derföre åt denne det vetenskapliga namnet Antilope Oryx. Den- na mening antogs af efterföljande zoolo- ger, till dess LicHTEnstEIn icke blott satte riktigheten häraf i fråga, utan, vägledd af 16 HempricHs och EHRENBERGS upptäckter, un- der dessa berömda naturforskares resa uti norra delen af Afrika, visade att de gam- les Oryx var den hvita Antilop-art, som i dessa länder förekommer , och hvilken Parras förut beskrifvit under namn af Ant. Leucoryx. Den intressanta analys, hvarpå H:r LIicHTENSTEIN stödde denna sin uppgift, publicerades år 1824 och LicH- TENSTEINS mening, har, såsom fullt nöjaktig, blifvit allmänt antagen. Icke desto min- dre har den bekanta Tyske resanden Rur- pEL tillkännagifvit, att han trott sig kom- ma sanningen ännu närmare. Han lärer nemligen hafva upptäckt i trakten af Mas- souah en efter hans uppgift obeskrifven Antilop-art, som i alla afseenden skall äga karaktererna af de gamles Oryx. Närma- re upplysningar om detta djur blifva in- tressanta och komma att bekräfta huruvida Riärpers förmodan är grundad. Djurets Abyssiniska namn är Beisa. pr la En annan upptäckt af H:r Rärrper är u- gong. en ny art af Dugong (Halicore), som fin- nes i röda hatet och är fullkomligt skild från den arten som bebor Indiska Oceanen. Rörper har kalladt denna nya art Halicore tabernaculi , emedan Israeliterna efter Mo- sis föreskrift hafva betäckt Tabernaklet med detta djurs hud ?). Brr Det ryktbara JVäbbdjuret (Ornitho- läggning rynchus paradoxus) som förekommer på mjölk- Ulimaroa, har, som bekant är, länge varit apparat. ett 2) Fror. Not. XXXV, N:o 5. Ad ett föremål för mångahanda gissningar och motsatta åsigter till hvilken djurklass det egentligen borde föras. Så väli detta djurs yttre form, som äfven 1 dess inre organi- sation har man upptäckt beröringspunkter, ömsom med däggdjuren och ömsom med foglarne. Man har derföre på allt sätt bju- dit till att förskaffa sig visshet om, antin- gen näbbdjuret föder lefvande ungar eller lägger ägg, — karakterer, som åtminsto- ne hitintills skarpt begränsat däggdjurens och foglarnes naturliga klasser. Ända tills i fjor har detta ej med tillräcklig säkerhet kunnat afgöras.. Väl hafva de zoologer, som påstått djuret vara äggläggande , sökt samla alla de fakta, som häråt gåfvo san- nolikhet, äfvensom vid några tillfällen ägg blifvit öfversända från nya Holland till England, hvilka efter uppgift skolat till- höra Ornithorhynchus. Men dessa fakta haf- va varit för osäkra, för att utplåna alla tvifvelsmål härom, helst ej grunder sak- nats för en motsatt åsigt. Sålunda lemna- de MeEczers bekanta upptäckt, att näbb- djurets hona är försedd med en mjölk- körtel, — ett organ, som man före honom förgäfves sökt, och sedan det var funnit, fåfängt försökt misstyda, — ett kraftigt argu- ment mot den satsen, att honan skulle lägga ägg. För att med säkerhet få utredt huru saken verkligen förhåller sig, har allt bemödande under de sista 25 åren gått ut på, att från Nya Holland erhålla en drägtig hona. Detta har slutligen lyckats. D:r WrATtHEraEAD erhöll nemligen genom Prof. Fries's Arsb. 1833. 2 18 en vän, Löjtnant LANnDERDALE Maure, flera Ornithorhynchi , bland hvilka en befanns, hos hvilken man vid obduktionen anträf- fade verkliga ägg. Detta fynd jemte de förut kända omständigheter synes således hafva löst gåtan, och som ett resultat af alltsammans kunna vi nu antaga, att detta märkvärdiga djur, en mellanform emellan däggdjur och fogel, — lägger ägg och ut- kläcker «sdem som fogeln, men uppammar de kläckta ungarne på samma sätt som däggdjuren ”). TöcnENS Då förra årsberättelsen afgafs hade nya Rätt-J28 ej haft tillfälle att sjelf se de då re- arter. dan utkomna sednaste häftena af LicHTEN- STEINS Darstellung neuer oder wenig be- kannter Säugthiere &c.; jag får derföre nu öfver dem lemna en kort öfversigt: 6:te häftet upptager följande däggdjur: Tab. 28 Eriomys Chinchilla , hvarom me- ra straxt nedanför. Tab. 29 Hapalotis albipes , ett hittills obekant slägte af Gna- gare från Nya Holland, hvilket LicHTEN- stTEIN utförligt karakteriserar. Det är när- mast beslägtadt med Hypudeus och Lem- mus ehuru från dem båda tillräckligt skildt genom en olika tandbildning och svansens | beskaffenhet. Endast den nämda arten bil- dar detta slägte, om hvars naturförhållan- = | de man ännu ingenting känner. Tab. 30 | Euryotis irrorata. Slägtet är bildadt af | Bransrs 19), och utgöres blott af denna art, | som förekommer på östra kusen af Södra | 2?) Fror. Not. XXKIV, N:o 22. 19) Het Geslacht der Muitzen. Berlin 1827 pag. 93. 19 Afrika. LicHTENSTEIN är ännu osäker huru- vida Fr. Cuviers Otomrs är indentisk. Tab. 31 fig. 1 Ctenomys torgvatus, en ny art af Branviunes slägte Ctenomys (närbe- slägtadt med det Afrikanska Bathyergus), som förekommer 1 sydliga delen af Brasi- lien samt vid stranden af Uraguay, och lefver under jorden. Ct. torgvatus skil- jer sig från den förut kända Ci. Brasili- ensis genom sin mindre storlek, kortare svans, saknad af kamborster på framfötterna och mera enfärgade fäll. Fig. 2 på sam- ma planche samt Tab. 32 fig; I & 2 upp- taga 3:ne nya arter under slägtet Citillus, nemligen mexicanus, leptodactylus och mugosaricus. Som det i vetenskapens när- varande skick ej låter sig bestämma, om de smärre murmeldjuren med kindsäckar bö- ra bilda ett särskilt genus, eller jemte flera af de smärre ekorrarne ingå uti Cuviers brokiga slägte Spermophilus, upptager LicH- TENSTEIN dem tills vidare under Citillus. C. Mexicanus är upptäckt af DeppE i trak= ten af Tolucca, de 2:ne sednare tillhöra kirgisika stepplanden och hafva blifvit fun- na af D:r EversmaAn under dess resa. 7:de häftet innehåller 10 dels nya, dels mindre väl kända arter af slägtet Mus (NB. så bestämdt som BraAnts 1 förut ci- terade arbete antagit). 2:ne arter, M. to- mentosus och vulpinus, tillhöra de skog- rika trakterna af Uruguay, upptäckta 1827 af H:r Sexro. M. Physodes från San Pau- lo i Brasilien. M. Auritus från Rio Ja- neiro, är identisk med Azara's ÖOrejon, och ganska närslägtad med Prins MAxim- Om Chin- 20 uns M. Pyrrhorhinus. M. nigrita efter ett enda exemplar från Rio Janeiro. De följande 5 arterna höra till den afdelning, som hafva platta, tagglika borsthår, och dem GeEorfroy upptagit såsom ett eget slägte Echimys. 3:ne, nemligen M. hispidus , spinosus och leptosoma , finnas uti Södra Amerika; den sistnämda är samma djur, som LIcHTENSTEIN förut !) beskrifvit under namn af Loncheres mryosurus och REnG- Ger kallat Echimys longicaudatus. M. Cahirinus är GzEorfroy's art och äfvenle- des förut af LicHTENSTEIN ?) utförligt be- skrifven; den är mycket närslägtad med Rurppeis nya art M. dimidiatus. M. Me- galotis eller den sista är synonym med Brasts M. hispidus upptäckt i Arabien af H:rr HemericH och EHRENBERG 1924. Dylika arbeten, som detta af H:r LicH- TENSTEIN måste utmärkt bidraga till veten- skapens' säkra fortgång. Jag har redan uti förra årsberättelsen, ehill-Råt-pag. 34, upptagit de olika meningar åtskil- tan. liga författare hyst rörande Chinchill-råt- tans verkliga plats uti zoologiska systemet. Såsom ytterligare tillägg härtill må följan- de anföras: År 1828 kommo af detta länge be- kanta djur de första fullständiga exemplar, bland dem ett lefvande, till England, hem- förda af Capit. Bucry och D:r Corne. YaArrenL lemnade då öfver dem en beskrif- ning uti Zoological journal N:o 15 Jan. ') Abhandl. d. Kön. Acad. d. Wiss. Z. Berlin 1818. 2) Ibid. 1822. 21 1830 och antog till följe af sina under- sökningar öfver tandbyggnaden, hvilka, an- ställda under mindre gynnande omständig- heter, ej lära fullkomligt hafva uppdagat verkliga beskaffenheten, att Chinchillan var ganska nära beslägtad med Brookes nya slägte Lagostomus. Äfven Fr. Cuvier och GEorr. S:t HmaAmeE, som uti 64:de häftet af Hist. Nat. des Mammiferes lemnat figur och beskrifning på samma djur, betraktade detta böra föras under nyssnämde genus. Uti det nyss förut citerade arbetet af LicHTEN- STEIN finna vi äfven Chinchillan beskrifven och afbildad under namn af Eriomys Chin- chilla Ticet. — en benämning, H:r LicH- TENSTEIN redan 3:ne år förr, än samma häfte utkom tilldelat djuret, såsom en sär- skilt generisk form, hvilken han, utan att då känna dess tandbyggnad och cranium, ansåg af blotta fotbildningen vara tillräckli- gen skild från andra gnagare ?). Epwarp T. BensetTT har uti The Gardens and Mena- gery of the Zoological Society Delineated. Vol. 1 Qvadrupeds äfyenledes meddelat sina åsigter rörande ifrågavarande djur, och samlat, icke blott hvad de äldsta skrift- ställare såsom AcostA, RicHARD HAWKINs, ALonzo pE ÖVALLE, MoLniInA och ScHmIioTt- MEYER derom publicerat, utan äfven sina egna undersökningar och flera upplysnin- gar rörande djurets lefnadssätt. Bennett antager Chinchillan generice skild från La- 3) Enligt LicuTEnsteins uppgift har bakre föt- fötterna endast 3:ne tår — efter de Engel- ska författarne skola de hafva fyra. 22 gostomus så väl genom dess tandbyggnad, som fotbildning — och anser denna form jemte Lagostomus och Pedetes utgöra en naturlig öfvergång emellan de annars vidt åtskilda stägterna Zepus och Dipus. Så- som ett supplement till Besnets afhand- ling, hvilken öfversatt på Fransyska finnes intagen uti Ånn. des Sciences Nat. Tom. XVI. pag. 349, villjag betrakta den nyaste undersökning i ämnet som H:r Em. RoursEAU i samma annaler pag. 337 bekantgjort. Till följe af dessa äro Benssets åsigter be- kräftade. Rousseav angifver skillnaden emel- lan de båda närslägtade djur-formerna sålunda: Lagostomus har framtänderna : 3, starkare, framtill rundade, och hopknipne vid in- re ytan, hvilket gifver dem en triangu- lär form. De äro tydligt räfflade och den yttre sidan, som har en tjock emalj, är hvit. Kindtänderna å» äro äfven större, hvar och en sammansatt af 2:ne emalj-lamel- ler, med undantag af den innersta uti öfre käken, som dessutom har en 3:dje lamell, bildande en rundad häl. Chinchilla åter har väl samma antal tän- der, men framtänderna äro svagare, kortare och mera krökta. Den yttre och främre ytan på dem har en bestämd orangefärg; — den yttre och laterala saknar all räffling. Kindtänderna äro alla sammansatta af 3:ne lameller. H:r Rourseav lemnar äfven en ganska utförlig beskrifning så väl öfver djurets ———— 23 yttre former , som öfver hela skelettet, och har på en bifogad planche lemnat figur öfver cranium och tänderna. Det enda häraf jag anser mig böra upptaga är hans uppgift som äfven öfverensstämmer med BeEnneTtts, att de främre fötterna haf- va fem tår med ytterst korta naglar, de bakre deremot endast frra, hvaraf den yttre är kortast och riktad bakåt. ” Att dömma af alla de skeletter H:r Rourseav sett, tror han intet djur stå när- mare det omförmälta, än Helamys Capen- sis Fr. Cuv., efter hvilket det således i systemet bör följa under generiska nam- net ”Chinchilla.” Ytterligare finna vi uti Isis XI häf- tet 1832, pag. 1208, en uppsats af H:r Kavrp, hyvaruti han kommer till samma re- sultater som Bennett och Rousseau i hvad generiska olikheten emellan Chinchillan och Lagostomus ' beträffar, men upplyser der- jemte, att den förra hör till TEMmMIncKS slägte Zulacodus och att ”TEMmmincKs Au- lacod. Swinderianus är identisk med Isin. Georfroy's och D'ÖrBiIGNY's Callomys aure- us (se förra årsberättelsen pag. 35). Som vi dessa sednare åren äfven uti Sverige blifvit bekanta med det ut- märkt vackra och dyrbara skinn, som Chinchill-råttan lemnar, torde några när- mare underrättelser om detta djur ej sak- na intresse. Chinchill-råttan är 9 tum lång med en svans af 5 tum. Hela krop- pen är beklädd af långa, mjuka, silkeslena hår, af en silfvergrå färg blandad med svart. Hufyvudet har någon likhet med ekorrens, 24 med stora, vida, till större delen nakna öron och långa morrhår. Uti de nordli- gare trakterna af Chili 1 Södra Amerika förekommer detta djur, förnämligast i Co- guimbo och Copiapo. Det uppehåller sig uti hålor och underjordiska gångar, som det gräfver under fälten. Dess föda utgö- res af rötter till åtskilliga lökväxter, som i dessa trakter växa ytterst allmänt. Lik- som alla gnagare är djuret mycket afvel- samt och föder 2:ne gånger om året 5 å 6 ungar. Uti fångenskap blir det lärak- tigt och mycket smekfullt. Som det der- jemte är i högsta grad snyggt och ej lem- nar från sig någon obehaglig lukt, är det ganska passande att tämja. Dess vanliga ställning är den sittande, och uti denna förtär det sin föda, som med framtassar- | ne föres till munnen. I anseende till si- | na långa bakben förmår det taga långa | I | skutt och är snabblöpande. Köttet skall vara läckert och ätes i Chili. Man jagar djuret med särskilt dertill inöfvade hun- dar, som bita utan att sönderslita eller skada skinnen, hvilka utgöra en icke obe- tydlig export-artikel för landet. Från Sant- iago och Valparaiso utskeppas de flesta till hela Europa, ehuru äfven från Cartha- gena och La Guarra årligen betydliga qvantiteter utgå. Öfversigt När slägtet Pleeotus först af GEOoFFroy Pt ästet S:r Hiname afskildes från Vespertilio kän- de man endast 3:ne arter deraf. — Nu har detta antal växt till 8, af hvilka hans son Isip, GEorfroyr S:r Hin., lemnar en öfs 25 versigt i Mag. de Zool. Han indelar dem 1 2 grupper: IL Arter med öronen vid pass af kroppens längd, hvarunder höra: 1. Den äfven hos oss allmänna arten Vesp. auritus IL. 2. Pl. cornutus, hvilken Fazer upptäckte på Jutland, och som nyligen blifvit fun- nen äfven i Sverige. 3. PI. peronii upptäckt af Lesvevr och PeEros under deras resa kring jorden, men hvars hemvist de ej antecknat. Den- na art beskrifves utförligt. 4. PI. brevimanus upptäckt af L. JEnyns i England. Jfr. Lin. Trans. Vol. XVI. arblt II. Med öronen kortare ; föga läng- re än hufvudet. 5. Pl. barbastellus, Auvcrt. 6. PI. timoriensis , GEOFFR. 7- Pl. maugei, beskrifven af DEsmaArest. 3. PI. velatus, ny art, hvaröfver nu full- ständig beskrifning lemnas. Den är upp- täckt af AvcustE S:r HirairE 1 Brasilien. RaArinesQue's Kesp. megalotis , som Lesson upptagit under slägtet Plecotus, anses af Förf. så ofullständigt känd, att han ej kan yttra sig deröfver. Fr. Cuvier lemnar, uti Nouv. Ånn. oclassifc. du Mus. d'hist. Nat. r:re Livrais 1832, Msuio- en Essai de classification Naturelle des nes. Vespertilions et descriptions de plusieurs especes de ce genre, av. 2 pl. noires. Gray har lemnat en ny uppställning Gnsr af familjen Viverridw , hvilken han obe- pu NE roende af hufvudets form, indelat uti 3 . Notiser om dägg- djur, nya 26 sektioner efter hårrikheten och nakenheten af de bakre fot-sålorna, samt den olika strukturen af luktkörtlarne. Till den för- sta sekt. höra de egentliga Civett-djuren (slägtet Viverra) med följande 6 arter: V. Civetta L.; V. Zibetha L. (= Gray's V. undulata); V. Tangalunga Grax (= 75. Zibetha Fr. Cuv.); V. Gunda; V-. pallida Gray; och 7. Linsang Harrow. (= HFelis gracilis Horsr.). Den andra sektion. inne- fattar slägtet Genetta med 4 arter: Ziv. fossa Erxi.; Viv. Senegalensis Fiscu.; Viv. "Felina Tuus:.; samt Ziv. Genetta LIL. 3:dje sektionen innehåller 2:ne underafdel- ningar, den första med slägtena: Herpes- tes och Ryzena samt troligen äfven Cross- archus och Atilax; den andra med släg- tet Paradoxurus. Till det sednare släg- tet hänför H:r Gray följande 15 arter: P. typus; Pennantii (n. sp.) Bondar, prehen- silis, Musanga, dubius (n. sp.); herma- phroditus; Pallasii (n. sp.) Crossii (n. sp.); Leucopus; Hamiltonii (n. sp.); larvatus (förr af Grav kallad Paguma larvata); trivirgatus (n. sp.) binotatus, och Fin- Zaysonii (no. sp.) (se Lond. and Edinb. Philos. Magaz. and Journ. of Sciences No- vember 1832). ; Notis om åtskilliga nya arter dägg- djur från Nepal, samlade af H:r HonGsson arter &c. såsom en Felis Moormensis, och en anti- / lope bubalina m. fl. förekommer uti sam- ma Journal — November 1832. Gray har bestridt Temminces uppgift att Mus setifer Horse. vore en ung M. gi- ganteus, och visat att de äro skilda arter (Se Philos. Mag. Nov. 1832). 29 Bessett har bekantgjort en ny form af gnagare som H:r Cumminc hemfört från Chili — hvilken benämnes Octodon Cu- mingii. (Se Phbilos. Magaz. Nov. 1832). Yarkrenr har inför Zoolog. Societeten i London tillkännagifvit att Sorex remifer Gezorrr. äfven förekommer i England, äfven som en art af Arvicola, hvilken synes vara ny och kallas AZ. riparia. (Philos. Mag. Dec. 1832). ; . Is. GEorfroy S:r HiarrE har uti Gue- Rins Magaz, de Zool. (Cl. i pl. 4—6) be- skrifvit 6 nya arter af ekorr-slägtet, samt (pl. 8) en ny Genett-katt (G. pardina). En uppsats om de s. k. Sjö-Elefanter- na (Phoca proboscidea på Nya Zeelands kuster, lemnas af H:r Earue uti dess Vi- sit to New Zeeland, och finnes intagen uti Fror. Not. N:o 737. Uti Mexico har man nyligen haft till- En för. fälle göra iakttagelser, huru ett djurs ut-atmosters hållande lopp försvåras uti en mera för-PSX'u” tunnad atmosfer, än den, hvaruti sammadjurs be- djur är uppfödt. På de vidsträckta slät- terna uti Mexicanska landet, hvilka ligga 9000 fot öfver hafsytan, finnas en riklig tillgång på harar. För att kunna jaga dessa, lät man hämta från England flera vindthundar af bästa racen. Men uträk- ningen slog till en början fel. Det var nemligen för dessa hundar, framkomna till stället, alldeles omöjligt att så länge, och så hastigt i denna förtunnade atmosfer, fortsätta loppet, som fordrades för att upp- hinna och fasttaga haren. Efter en kort ansträngning kastade de sig till marken, 28 flåsande efter luft. Men den afkomma, som man der på stället erhöll af samma hundrace, och som fick tidigt vänja sig vid ett minskadt lufttryck, kunde sedermera med lätthet 'springa fast hararne, och på dessa höjder med lika fördel användas till hetsjagt, som man i England begagnat för- äldrarne ”). Elefanter De flerfaldiga bruk, hvartill man uti till aker-åtskilliga länder i Orienten begagnar ele- bruk. fanter äro tillräckligt kända. Detta djur kan betraktas såsom dervarande invånares förnämsta hus-djur. Nyligen har man på Ceylon börjat att äfven begagna elefanter till åkerbruket. -De fördelar, som af detta djurs ofantliga styrka kunna hämtas, äro lätt insedda. En elefant kan på en dag förrätta lika mycket arbete, som 20 oxar >), 4) Fror. Notiz. XXX, N:o 13. 5) Fr, Not, XXXUI, N:o 7. 29 Ornithologi. Stora insamlingar af sällsyntare och om Al nya naturalster äro säkrare resultater afborgir naturhistoriska resor i främmande verlds- svinen. delar, än tullföljda undersökningar af be- kanta djurs hushållning och lefnadssätt. Emellertid fästa resande nu mera än förr sin uppmärksamhet häråt, hvarföre äfven vår kunskap med hvarje år utvidgar sig. En Engelsman vid namn EariE, som jag redan förut citerat, har lemnat välkomna notiser rörande 2:ne vatten-foglar, som tillhöra södra hemisferen, nemligen Al!ba- trossen och Pingvinen. Båda äro allmänt kända foglar, som man snart sagdt i alla resbeskrifningar finner omnämda. Några drag af dessa foglars naturförhållande vill jag derföre anföra efter EariE's uppgifter, hämtade under hans besök på ön Ascension. Albatrossen (Diomedea Exulans), jem- te svanen den största af vatten-foglarne, har en bländande hvit fjäder-beklädnad, undantagande ryggen och spetsen af vin- garne, som äro grå., Fogeln har på land ganska svårt att hjelpa sig, ty längden af dess vingar gör det nästan omöjligt för honom att lyfta sig från jorden, så framt han ej finner en brant sluttning, från hvil- ken han kan flyga ut. Detta gör att man med käppar lätt kan slå ihjäl dem. På de ställen der de värpa, hvarest stora skaror äro församlade, kan man således anställa stora nederlag bland dessa värn- lösa foglar, hvars dyrbara fjäder är ett lockande anbud. Albatrossens enda försvars- 30 4 medel på land, om det annars är något, består i ett smällande läte med näb- bet, och uppkräkning af magens kontenta. Fogeln tyckes annars ej hafva någon rival eller fiende att frukta, ty ungarne finner man sitta alldeles fria på öppna marken, och omkring dem vandra de gamla helt sorglöst. Honan lägger blott ett enda ägg på nakna jorden, utan annat näste än li- tet jord, som hon skrapar omkring ägget. När ungen är kläckt, åtgår ett helt år in- nan den kan flyga, och under hela den- na tid föder modren honom. Han är i början alldeles hvit och klädd uti ett skönt ulligt dun. H:r EaArRtE, som 5 månader sednare för andra gången besökte samma ställe, träf- fade då ännu ungarne sittande på marken. De voro då mycket större och vackrare, och hade till hälften fått riktiga fjädrar. Pingvinerna hafva äfven på samma Ö sin kläckningsort, och får man på den sluttande bergiga stranden af en mils om- krets, der marken är betäckt med mans- högt gräs och säf, både höra och se dessa besynnerliga varelser. Öfverallt i detta gräs träffar man dem gruppvis, så tätt sittande, att man vid hvarje steg är färdig att ned- trampa någon. Från dessa ställen låta de höra sitt egna läte, som till ljudet har nå- gon likhet med menniskans, (Engelsmän- nen uttrycka det så: ”cover ”em eye, cover ”em up”). Som alla nästan på en gång skrika till, förorsakas ett obeskrifligt alarm. Här och der uppskjuta bland det höga grä- set nakna klippor, på hvilka man äfven 31 får se dessa, på två ben upprättstående karikaturer af fogel, som alla sitta uti re- guliera leder med öppna gator, emellan, hvaraf det hela nästan får utseende af ett uppslagit militär-läger. Under den tid kläckningen varar söka foglarne ej på nå- got sätt att fly undan. De försvara all- varsamt sitt bo och måste med våld drif- vas bort. Inbördes lefva de på en gan- ska ovänlig fot; hvar och en är herre på sin plats, men aflägsnad från den är han utsatt för kamraternas ondska. Då en Pin-. guin vill begifva sig till sjös, måste den för att hinna sitt mål först passera gatan emellan 2:ne led, och kan man betrakta denna passage som ett ordentligt gatu- lopp, derunder hvar och en af kamrater- na hugger honom obarmhertigt. Honan lägger 3:ne ägg, och när ungarne blifvit så stora, att de kunna företaga en sjöresa, begifver hela samlingen sig till sjös och återkommer ej till häckningsorten, förrän följande året. Engelska kolonisterna på Ön draga mycken fördel af dessa foglar, ty de kunna insamla några tusende ägg på en timmas tid. CHARLES WaATERTON har meddelat sina Den nyt- observationer öfver den i det sydligare "sir Strix- Europa allmänna Strixflammea, rörande fammea 5 K -. hk dess lefnadssätt m. m. ), af hvilka den pölen omständigheten förtjenar anföras, att han funnit denna uggla, under den tid hon har ungar, hvar 12:te—15:de minut föra en mus till boet. Undersöker man derjemte 6) The Magazin af Nat. Histor, Jan. 1832. Lärkans bruk af sin lån- 32 de hårbållar, som hon på samma sätt som de öfriga roffoglarne en tid efter målti- derna uppkastar, finner man uti hvarje sådan lemningar "af 4 ull 7 möss; och som H:r Warerton funnit, att en hel skeppa af dylika hårbollar kan uppsamlas efter en enda uggla inom 16 månaders tid, är lätt alt inse hvilken mängd af möss en sådan fogel kan utrota och hvad nytta hon i naturens allmänna, så väl som men- niskans enskilta hushållning måste vara. Våra ugglor lefva ungefär på samma sätt som den nämda arten, hvarföre vi långt ifrån att förfölja dem, borde på allt sätt söka skydda dem. Alt vår vanliga sånglärka har den bakre klon ganska lång och rak, är all- SA mänt bekant. Vi underrättas nu af en Oppen kräfva hos Jo- ta-Ga- men, Engelsk observator, vid namn JessÉ, om det bruk, som hon skulle göra af denna långa bakklo, nemligen att förmedelst den- samma kunna omfatta äggen och föra dem i säkerhet då hennes bo upptäckes och oroas. Som JissgÉ påstår sig hafva va- rit åsyna vittne till en sådan transport, har jag trott mig böra här anföra hans uppgift 7). D:r Lunps vackra och oförmodade upp- täckt af brist på muskelmage hos slägtet Euphone är uti förra årsberättelseen om- nämd. Uti denna får jag meddela en ej mindre märkvärdig upptäckt af samma na- turforskare , nemligen den, att kräfvan 7) Ur Fror. Notiz. N:o 719. 33 på den, i nästan hela Amerika allmänna lilla svarta gamen, Percnopterus Jota Bonar., har framtill en temligen vid öpp- ning (12 millimeter =3 Sv. verktum i diameter), den man vid första påseendet skulle anse för en ruptur af sjuklig orsak eller yttre våld. Lunp hade i Amerika en- dast tillfälle att se denna egna bildning på en enda dödad gam; men att den tillhö- rer fogeln i sitt normala skick bevisas deraf, alt både Lusp och RuvorpHi funno alldeles detsamma på ett i sprit förvaradt ex- emplar. Till en så egen och ovanlig bild- ning har man ej kunnat uppgifva någon fysiologisk grund, och man kan ej ännu inse hvad role denna öppning äger uti kräfvans funktioner ?). Brenm har uti Isis. ?) bekantgjort si- Barnus na nya iakttagelser öfver de foglars lef- Yo op nadssätt, som förekomma vid Renthendorf servatio- i Sachsen, hvarest Brenm är Pastor. Han finner flera af'sina förra observationer be- kräftade, och att hufvudets olika höjd ut- gör en säker och konstant karakter för närslägtade arters (Subspecies) åtskiljande. De som hafva en sålunda olik daning af hufvudet skola aldrig, efter hans påståen- de, 1 sitt fria tillstånd para sig med hvar- andra. Denna sak må nu förhålla sig hu- ru som helst så är H:r Breum en gan- ska skicklig observator, och flere af hans 2) Se Annal. d. Sciences. Nat. Tom. XXV, p. 333. 32) Isis. N:o VII & VIII, 1832. Prof. Fries's Arsb. 1833. 3 34 nu meddelade iakttagelser äro ganska in- tressanta, ehuru alltför vidlyftiga att här intaga. BIN Krrturrz har i sin Vagebuch med- log. no- delat åtskilliga notiser rörande Aquila "Ser pelagica Pallas och de vattenfoglar, som förekomma på ön Staritschkow 1 Awat- scha-viken. Dessa har H:r BrucH i ut- drag låtit införa uti Isis n:o X, 1832, pag. 1102. Agqguila pelagica anser Kittritz vara ett mindre passande namn och före- slår derföre Falco imperator för den samma; om den är identisk med Tem- MINCES F. leucopterus. är ej alldeles afgjordt, AE Gourp har trott sig finna att man ter af sammanblandat 2:ne skilda fogel-arter un- otacilla fava. der namnet Motacilla flava. Den ena, hvilken redan Ray beskrifvit under detta namn lärer vara den enda som träffas uti England. Hon skiljer sig från den andra å kontinenten förekommande arten, som är Linnés M. flava , deruti, att den förra har ett klart olivfärgadt hufvud med strec- ket öfver och under ögat lysande gult, då deremot den andra har hufvudet blyfär- gadt, stötande i blått, och ögonstrecket rent hvitt. För den Engelska arten bibehåller författaren gamla namnet af M. flava , för Linnés och alla andra författares art an- tager han namnet Mot. -neglecta. Hvad vinst för vetenskapen dylika namn-omby- ten lemna, är ganska svårt att inse. Öruithor BruckH har uti en kort ornithologisk log: an" uppsats !?) underrättat oss, att både Vul- gar af Brucn. ; 10)(alsise N:o 001032, Pag. IIG0: 35 tur fulvus och cinereus äro stånd-foglar på Pyreneerna, den sednare likväl mera sällsynt än den förra. Emeilan den py- reneiska och den å andra trakter förekom- mande PV. cinereus upptäcker man inga olik- heter. Deremot är den pyreneiska V. ful- vus något skiljaktig från den Afrikanska. BrucH framlägger äfven beskrifningar öfver en hel series af Motacilla melanocephala från Dalmatien, hvilken fogel der skall fö- rekomma tillsammans med Mot. flava, i afsigt att visa, att någon specifik skillnad emellan dessa H:r FerpecG's arter 'ej fin- nes. Af Falco melanopterus, som ej lärer vara sällsynt i Spanien, hafva nu 2:ne ex- emplar blifvit skjutne i nordliga delen af Frankrike. Vidare antydes en ny art La- rus, som förekommer uti Dalmatien och hittills blifvit ansedd för L. argentatus. Denna troligen obeskrifna art föreslår Brucr böra bära MicmaAnerLres namn. Af Procel- laria Leachii hafva 2:ne exemplar år 1831 blifvit skjutne uti Tyskland. Att den Europeiska och Capska Pe- licanen (P. Onocrotalus) utgöra en och sam- ma art är bekant. H:r Brucnk vill emel- lertid ej medgifva att denna fogel efter olika fädernesland skulle förändra storlek, som ornithologerna hafva påstått; utan an- märker, att vi i Europa hafva 2:ne arter Pelicaner, nemligen den nyss nämde och en ny art, som han kallar P. crispus, hvilken är mindre och förekommer i Dal- malien. En beskrifning lemnas öfver en 1 mars skjuten gammal hona af denna art. Tem- MINCKS 36 Den egentliga artskillnaden emellan båda uppgifves i följande: P. Onocrotalus: hufvudets fjäderbeklädnad går öfver pannan ned till näbbryggen uti en spetsig vinkel, i följd hvaraf en stor del af ansigtet blir naket; tarserna och simhuden betydligt längre och större. P. Crispus har hela öfre delen af hufvu- det betäckt med fjäder, hvaraf den nak- na ringen omkring ögonen blir ganska liten. ”Tarserne och simhuden kortare och mindre. Dessutom är hela fjäder- beklädnaden mycket tätare, finare och silkeslen. Som äfven dessa karakterer inträffa på de yngre foglarne är mycken anledning till BrucH's förmodan att dessa olika former ut- göra skilda arter !). Jag har denna gång endast ett häfte af Temmincks Planches Coloriees d Oiseaux Laverersatt anmäla, nemligen det go:de. Detta planches Coloriées. innehåller pl. 531 Buceros Corrugatus 3 Temm., en ny art, som förekommer på vestra kusten af Borneo; pl. 532 Oiis coerulescens & Temm., först upptäckt af LE Vänrant i Södra Afrika; pl. 533 Otis aurita I Late. (Passerage bustard) tillhör Indien; pl. 534 Enicurus ruficapillus TEmm. ny art från Sumatra; pl. 535 Buceros 1 Uti Kongl. Vetenskaps-Acad:s Museum finnes för det närvarande ett ganska vackert exem- plar af en äldre fogel, hörande till denna nya art, hemförd af D:r HEebeEnrorG från Turkiet; detta öfverensstämmer till alla delar med H:r Bruces beskrifning, och afviker tydligen från P. Onocrotalus. FASER SINAN 37 gracilis 9 Temm. ny art, bestämd efter ett enda exemplar som H:r Disno hemfört från Poutianak på Borneo; pl. 356, fig. 1. Bucco frontalis I Temm. från Sugar är af RAFffres sammanförd med B. gularis till en art under namn af australis; fig. 2. Bueco Chrysocomus Temm. den min- sta arten af detta slägte; förekommer vid Senegal. Figurerna äro utan undantag i detta häfte lika vackra som i föregående. Uti texten lemnas, utom beskrifningar till nu uppräknade foglar äfven en generisk karakter till slägtet Oris med en nomen- klatur öfver de bestämdt kända dithöran- de arterna, som äro 11 till antalet. H:r IsmorE Gzrorrfr. S:t Hmame har Sa uti Magazin de Zoologie lemnat följande £h säg- ornithologiska bidrag. Beskrifning och figur "93,5! lemnas öfver en hittills okänd fogel som Gzorrz. D'Orzcsy under sin resa i Patagonien upp- ppt Nenn) täckt. Denne bildar ett eget slägte af Hönsfoglarne, som benämnes Eudromia , och bör stå emellan Pezus och Rhyncho- tus. Den enda arten kallas Eudr. elegans. Slägtet Phoenicopterus L. har efter hvad bittills varit bekant endast ägt 3:ne be- stämda arter, nemligen Ph. antiguorum Temm. (ruber L.), som äfven förekommer i Europa; Ph. ruber Wiss., eller den Ame- rikanska Flamingo, samt Ph. minor Temm. som i sednare åren blifvit determinerad , och förekommer i Senegal samt vid Goda hoppsudden. Nu har detta slägte erhållit en fjerde art, som Isip, Grorfr. S:t HirArE kallar Ph. ignipalliatus. Denna skiljer sig genom kortare fötter och olika färg- 38 teckning lätt från Ph. antiquorum , hvil- ken han annars liknar äfven i storlek. Den. förekommer på flera ställen i Ameri- ka, såsom Byenos-Ayres, Patagonien, Chi- li- och på (Antillerna). Af familjen deénti- rostres beskrifves en ny generisk form un- der namn af Rhinomya elegans. Den är närslägtad med Garrulus och har blifvit upptäckt af p'Orsicny vid Rio-Negro i Pa- tagonien. Det är bekant att af slägtet Parra fö- rekommer arter uti nästan alla varma län- der af gamla och nya verlden. H:r Govu- por har äfven upptäckt en egen art på Madagascar, som af Isim. Gzrorrroy beskrif- ves, afbildas och benämnes P. Albinuca. H:r La Fressave föreslår ett eget slägte Polyodon för den Capska fogel, hvilken LE VamianT och WVieinrot kalla Turdus importunus. Samma Författare har äfven sökt utreda Synonymien till slägtet Phy- totoma (se Magasin de Zoologie CLI. 11: på. 5). Rörande En rätt intressant afhbandling öfver 8 flyttfoglarnes vandringar finner man uti dringar. POGGENDORFFS Annalen der Physisk und Chemie ?) intagen. Den lemnar en sam- = / manställning af åtskilliga observationer, som = / 1 detta afseende blifvit gjorda uti Schweitz, = | England och Sverige, men är icke passan- = | de för något utdrag. Den, som särskilt — | intresserar sig för detta ämne lärer icke = | underlåta att göra sig bekant med afhand- = | lingen, 1 sin helhet. | 2) 1832 N:o 1. (Band. XXVII, pag. 133). 39 Remarcks on the Diving of Aquatic Littera- Birds. By Jon BLACKWALL — se London and Edinburgh Philosoph. Magaz. and Jour- nal of Science. Jul. 1832, pag. 23. Notiz om H:r Hopncssons foglar, dem han sam- lat i Nepåäl lemnas uti samma Journal Novemb. 1832, p. 392. Försök att in- nesluta lefvan- de gro- dor uti sten, 40 Herpetologi. Det är bekant, att man på åtskilliga ställen, äfven hos oss funnit lefvande gro- dor inneslutna uti stenlager. Många sådane fakta äro uppgifna och kunna icke betvif- las. De hafva naturligtvis också framkal- lat en mängd gissningar om de anträffade grodornas möjliga ålder, eller den tid som förflutit, sedan dessa djur blefvo uti jord- lagerna inbäddade. För att på observa- tionens fält hämta någon ledning för det- ta svårlösta problems förklarande, och öf- vertyga sig om möjligheten, att en groda skulle kunna en längre tid fortfara att lef- va utan föda och utan ombyte af luft, hafva direkta försök blifvit anställda i Eng- land. H:r BucKraAnp lät borra flera större hål uti ett stenblock, bestående af en me- ra lös och porös kalksten och andra min- dre uti en tät och fast sandsten. Uti hvart och ett af dessa lades en lefvande gro- da, hvarefter öppningarne noga tilltäpptes och båda stenblocken blefvo nedgräfda uti jorden. Efter ett års förlopp upptogos åter dessa block, då man fann, att alla de gro- dor, som blifvit inlagda uti de smärre hå- len, voro icke blott döda utan så förvand- lade, att man deraf kunde sluta att döden. följt få månader efter deras mspärrande. Uti de större hålen i den porösa kalkste- nen voro äfven några döda, men större delen af grodorna ännu lefvande. De fle- sta voro betydligt afmagrade, men 2:ne af dem hade till och med tilltagit något i vigt. Denna sednare oväntade omständig- 41 het kunde ej förklaras på annat sätt: än att genom öppningarne hade smärre ma- skar eller insektlarver kunnat intränga uti cellerna och tjenat dem till föda; hvilket är så mycket sannolikare, emedan man träffade dylika utan på betäckningen. Sam- ma grodor blefvo åter nedlagde i sina för- ra celler, och öppningarne hetäcktes endast med glasskifvor, på det man genom dessa kunde observera de inneslutne djuren. In- gendera af dem öfverlefde lik väl andra året, och under hela tiden de lefde, märkte man ej att de råkade i sömn eller dvala, utan hade ständigt ögonen öppna. Andra för- sök blefvo äfven anställda, att innesluta grodor uti ihåliga trädstammar, men alla lemnade det resultat, att ingen groda öf- verlefde första året ?). Dessa försök må gälla för hvad de kunna, de visa väl, att grodor i vakande tillstånd, medan lifsprocessen är i full verk- samhet, lika litet, som andra djur, kunna undvara föda och luft, och att deras lång- sammare eller hastigare inträffande död beror på tillgången deraf; men något af- görande bevis på oriktigheten af den äld- sta antagna meningen lemna de icke; ty sådane förhållanden kunna tänkas samman- träffa, som göra det både möjligt och tro- ligt, att ett djur, försatt i dvala, en gan- ska lång tid kan i detta tillstånd fortfara att existera, så vida det helt och hållit 2) Se Philosophical Journal N:o XXV, Juli 1832 och Fror. Notiz,, N:o 747. Her- HOLDS under- söknin- gar af Snoken, 42 isoleras från alla de potenser som förmå att återkalla det till full lifs-verksamhet. Uti förra årsberättelsen äro HERHOLDTS undersökningar öfver ormarnes generation och utveckling omnämde; jag får nu anfö- ra det vigtigaste af samma författares fort- satta observationer på allmänna Snoken (Colub. Natrix) 2). Af 57 snokar, hvilka HerHorpt samlat vid Rosenholm på Jut- land fanns ingen enda hanne, utan voro alla drägtiga honor, hvaraf han tror sig kunna sluta, dels att honorna äro till an- talet öfverlägsna hanarne, dels att detta djur torde lefva i polygami. Hos dessa honor, fann han tillsammanslagt 300 ägg, som 1 medeltal gör 13 ägg på hvarje snok. Detia jemte äggledarens längd i förhållan- de till det fullbildade ormägget, som ej kan rymma större antal, visar, att då man träffar en klunga ormägg af 30 till 50 st. får man ej derföre tro att alla dessa kom- mit från en snok, utan att flera honor, som föda sina ägg på samma tid, lägga dem uti ett gemensamt näste, och att de sedan häfta tillsamman. Genom dissek- tioner har Hertorpt vidare funnit att man högst sällan finner ägg uti mer än den ena ovidukten. Vid de få tillfällen då båda innehålla ägg, träffas de endast i bakre delen af den ena ovidukten och i främre de- len af den andra, så att ej 2:ne ägg kom- ma att ligga 1 bredd. Det öfriga af samma afhandling, som rörer anatomi och physiolo- gi, skall längre fram, på sitt ställe, redovisas. 4) Dansk Litteratur Tidende för 1832, N:o 2 och 3. 43 Gray har till Zoological Society i Lon-, Yttre. don afgifvit sina anmärkningar öfver yttre naden könskillnaden hos Lacerta agilis och visat, färmia att hannen vanligtvis är både större och ?8itis af lifligare färger än honan; undre sidan af kroppen och svansroten är hos honom ljust orangefärgade, då samma delar hos honan äro blekt gulgröna; fjällen framför anus-öppningen äro hos hanen korta och breda, hos honan åter längre och sexkan- tiga; svansroten undertill hos hanen är platt med en omärklig långs-gående för- djupning, hos honan åter konvex. Uti April och Maj månader kan man äfven igenkänna hanen derpå, att sidorna af svan- sen straxt bakom låren äro förtjockade, till följe af de, inom dessa delar liggande, penes. Grav, som haft tillfälle att en enda gång observera denna Ödlas parning, anmärker, att blott den ena af hannens 2:ne penes begagnas. En upptäckt af ett stort vetenskapligt, Om. värde har nästan liktidigt blifvit gjord af I HeR: Martin S:r AvcE och Weser. Vi veta att rotor v. LinnÉ, som af hjertats struktur hämtade en af de väsendtligaste karakterer för de vertebrerade djurens indelning, antog att hjertkammaren och hjertörat hos Amfi- berna voro enrummiga. Såsom en följd af denna struktur måste man föreställa sig, att en blandning af arterielt och venöst blod för sig gick uti hjertat, alldenstund den arteriella bloden från lungorna måste först passera detta organ innan den utdrefs och fördelades uti kroppen. Ett sådant förhållande kunde ej leda till annat, än 44 en högst dunkel föreställning om blodceir- kulationen hos amfiberna. Väl visade Cu- vieR att hjertörat hos de högre familjerna af denna djurklass var afdeldt uti 2:ne rum, men för Batrachiernas familj antog både han och alla zoologer den Linneanska ka- rakteren utan någon inskränkning. Emel- lertid hafva nu Marvin S:r AvcE och We- BER visat, att äfven hos denna, på en lägre utbildningsgrad stående amfib-afdel- ning är hjertörat afdeldt uti 2:ne rum i likhet med de högre djuren. Den gamla karakteren för Amfiberna måste således nu helt och hållit försvinna och genom den- na vackra upptäckt är en klar och redig åsigt vunnen öfver det sätt, hvarpå blod- cirkulationen hos alla amfiber tillvägabringas. Grav har bland afdelningen Gecko framställt en ny generisk form, som han benämt Diplodactylus >). Owen har haft tillfälle att anotomiskt undersöka ett exemplar af Crocodilus acu- tus Cuv. och har häröfver till Zoological Society aflemnat sina anteckningar ”). Bland annat anmärker han den stora likheten mel- lan Crocodilernas och foglarnes trachea. En ny art af Ablepharis, som hörer till Fam. Scincoidex, beskrifves af Tu. Cocteau uti Mag. de Zoologie CLI. TIL pl. I. Den är från Java och "benämnes Z. Leschenault. 5) Philos. Magaz. Nov. 1932. 6) Ibid. April 1832. 45 Ichthyologi. Så länge man saknar tillräcklig känne- dom om ett djurs natur-förhållande, lyssnar man gerna till hvarje observation, som i nå- gon mån bidrager att upplysa detsamma; ty det är egentligen uti sådane djurs historia, som man finner en mängd dikter inblan- dade, hvilka knappt någon skarpsinnighet förmår afskilja. Vår allmänna Å7 är ett af dessa. Dess historia har från äldsta ti- der blifvit uppblandad med många vidun- derliga tillsatser. De flesta af dem hafva väl efter hand försvunnit för den veten- skapliga forskningen; men så länge vi äro i okunnighet om ålens fortplantningssätt, förmår ej vetenskapen afskilja dem alla. Engelsmannen Jesse har meddelat sina fler- åriga iakttagelser öfver de större vandrin- gar, som unga ålar anställa hvarje vår uppföre TuHemsen. Han har funnit dessa ske reguliert vid samma tid eller omkring d. 10 Maj. De ålar, som :företaga dessa vandringar, äro helt små, ungefär af 2 tums längd och församlade uti en oräkne- lig mängd. De framtåga i en tätt sluten kolonn, som har 5 tum i diameter med den hastighet, att 23 Engelska (nära 3 Svensk) mil tillryggaläggas i timmen. En sådan vandring fortfar oafbrutit under 3:ne da- gars tid, hvaraf man kan sluta till den ofantliga mängd af individer, som äro för- samlade. Kolonnen följer blott utmed den ena stranden af floden, men på vissa stäl- len viker den, utan att någon orsak här- till kan uppläckas, tvärt af till den an- Unga ålars vandrin- gar. 46 dra och följer sedan denna ett stycke. Mö- ter teten utloppet af någon smärrre flod eller bäck, afgår en mindre afdelning upp- före denna, under det att hufvudstyrkan fortsätter genom strömdraget sin gifna kosa. Genom dylika, uppåt flera floder aftågan- de fördelningar minskas kolonnea smånin- gom och upplöses slutligen alldeles 7), Det vore önskligt att de som i Sverige haf- va tillfälle till dylika iakttagelser ville no- ga efterforska så väl denna som andra om- ständigheter, hvilka kunna bidraga till ut- redande af detta allmänna djurs föga kän- da lefnadssätt. Af Cuviers och WVaArEnciennes Classi- ska arbete öfver fiskarne har 8:de tomen utkommit. Denna är nästan helt och hål- lit utarbetad af Cuvier sjelf, och innefat- tar början till den stora familjen Scombe- roides. Som denna familj är en af de svåraste, men likväl intressantaste bland Acanthopterygii är lätt att finna, hvilken skatt för vetenskapsmannen, som denna tom (den sista ty värr! som under Cuvi- ERS egna ögon utkommit ?) innesluter. Scom- beroides ?) indelas uti 3:ne stora afdelnin- 7) GLEANINGS in Natur. History , se äfven FRORIEP. Notiz. XXXIIM N:o 13. 3) Till en oersättlig förlust för, Vetenskapen har Baron G. Cuvier med döden afgått d. 13 Maj 1832. 9) Scomberoides: Les pieces operculaires sans dentelures; les €cailles petites et lisses; les nageoires verticales generalement non enveloppées d'ecailles: 47 gar efter ryggfenornas beskaffenhet och si- doliniens beväpning; men emellan eller T Premiere dorsale continue: les rayons de la deuxieme et de Panale séparés en fausses pinnules. a) La premiére dorsale laissant un intervalle entre elle et la seconde. +) Les écailles également petites partout. Scomber : Deux petites crétes de chaque cöté de la queue. +x + Les ecoilles du thorax plus grandes formant un corselet. Auxis: Une caréne de chaque cöté de la quenue. b) La premiére dorsale g'étendant jusqwå Ila seconde. +x) Un corselet. Thynnus: Dents petites ou médiocres, serrées. Pelamys: Dents fortes, pointues, séparées. + + Point de corselet. 1) Une caréne de chaque coté de la gqueue. Cybium: Dents comprimées, pointues, tranchantes. 2) Point de caréne å la queue. Dents pointues tranchantes; les anté- rieurs plus longues. Thyrsites: Ventrales complétes, quoique petites. Gempylus: Ventrales réduites å de petites ves- tiges. 1 IT Une seule dorsale continue; point d'ar- ; mure écailleuse å la ligne laterale. Point de corselet. a) Point de carénes. — Tous ou une grande partie des rayons de Panale réduits å de trés-pe- titles epines. Dents des Thyrsites et des Gempyles. Lepidopus: Une petite écaille au licu de cha- que ventrale; une caudale. Trichiurus: Point de ventrales; point de caudale. b) Des carénes aux cötés de la queue. Muscau alongi en epée ou en dard. Dents en ve- lours ras, Xiphias: Point de ventrales. Histoplorus : j Tetrapturus: +>Ventrales longues et étroites. Måkaira : uu 48 bredvid dessa ingå andra smärre grupper, såsom öfvergångs-former. Till den första stora afdelningen, för hvilken Makrillen, Thonfisken m. fl. kunna anses som typer höra följande genera: Scomber Cuv. med 12 arter, hvaraf en, nemligen Makrillen (Sc. Scombrus L.) förekommer i Sverige; Thynnus med 11 ar- ter, hvaribland Thonfisken (Th. vulgaris), som äfven någon gång fångas vid våra kuster; Auxis med 3, Pelamys med 2, Cybium med 16, Thyrsites med 3, och Gempylus med 4 arter. Efter T TT Les rayons de la premiere dorsale séparés en épines isolées. a) Des ventrales tboraciques. +x Une caréne de chaque coté de la queue. Naucrates. + + Point de caréne aux cötés de la queue. 1) Corps alongé. Elacate: Téte déprimée, 2) Corps comprimé. «) Deuxieéme dorsale et anale continues. Lichia: Profil peu bombé. Trachinotus: Profil bombé; museau obtus. £) Derniers rayons de la deuxieme dorsale et de V'anale séparés. Chorinemus. b) Des ventrales jugulaires. Apolectus. c) Point des ventrales. Rhynchobdella: Muscau concave, strié en des- sous; nageoires verticales separées. Mastacembelus : Museau conique; nageoires ver- ticales unies. d) Des ventrales abdominales. Notacanthus : Pas de seconde dorsale; une trés- lonpgue anale unie å la caudale. | "49 Efter denna afdelning följa såsom ett bihang: först slägtet Lepidopus med en, och Trichiurus med 3 arter; derefter ' Svärdfiskarne, nemligen Xiphias med en enda känd art, Tetrapturus med 2, Ma- kaira och Histiophorus med 3 arter. Till den andra stora afdelningen fö- rer Cuvier slägtena Naucrates, Elacate och LZichia, hvardera med 4 arter, Cho- rinemus med 16, Trachinotus med 23, Apalectus , Rhynchobdella och Notacan- zhus med hvardera en art, samt Masta- cembelus med 8 arter. Slutligen finner man flera tillägg och rättelser till föregående tome af H:r Va- LENCIENNES. Prof. Fries$s Arsb. 1833. 4 Entomo- logiske samfun- det i Pa- ris, Annales de la So- cieté En- tom. Entomologi. Det förflutna året tyckes i synner- het hafva varit rikhaltigt på cntomologi- ska bidrag. En nyhet, som torde blifva den mest välkomna för entomologiens vänner, är att ett entomologiskt samfund konsti- tuerat sig i Paris under firma: Za Societeé Entomologique de France. Egentliga syfte- målet för denna förening, stiftad af Frank- rikes utmärkta entomologer, är, alt med gemensamma krafter bidraga till vetenska- pens framsteg, och sätta hvarje entomolog i tillfälle att följa med sin tid och dess upptäckter. Den afskräckande vidd, hvar- till entomologien under de sednare tider vuxit, har länge påkallat én sådan före- ning, som den nu ingångna, hvilken ute- slutande åt denna enda gren af zoologien inskränkt sin verkningskrets. De gynsam- ma auspicier, hvarunder i fråga varande förening är ingången, lofva också den bä- sta framgång. De 2:ne första qvartal-häftena af det- ta samfunds annaler !9) har jag haft tillfäl- le att se. Första häftet innehåller först reglementet för sällkapets organisation ") 10) Annales de la Société Entomologique de France. Tome premier — premier & deu- xieme trimestre. Paris, 1832, 3:0. 1 Hvad som deraf för oss kan vara angeläget känna, är, att utländningar lika väl som in- födda Fransmän kunna som ledamöter ingå — att hvarje ledamot årligen betalar 24 francs, hvaremot han gratis bekommer alla sällska- 51 och LaATtrEiLnes tal, då första samman- komsten öppnades d. 2g:de Febr. 1832. Vidare: en afhandling af Gopvert, röran- de det sätt, hvarpå man bör arbeta uti naturalhistorien och 1i' synnerhet med af- seende på goda monografier. De sunda åsigter, hvilka uti denna afhandling fram- ställas, kunna ej nog behjertas, i en tid, då man nästan helt och hållet tyckes haf- va förgätit Linnés reglor för systematiken. De öfrige afhandlingarne, som äro beskrif- vande, skola upptagas hvar på sitt ställe. Det är en känd sak, att Crustaceer- crusta- ne äga förmågan att reproducera förlorade Spladlas lemmar, och man känner äfven till Bölamputers del sättet hvarpå detta sker; emellertid AE har man öfversett några högst besynner- liga omständigheter, hvilka föregå detta märkliga fenomen. Aupdovin har nu gjort oss uppmärksamma derpå och anfört de observationer, hvilka han och Minne Ep- warpns haft ullfälle göra på åtskilliga bland dessa djur. Om man tager t. ex. en van- lig taskkräfte och på något ställe krossar eller afbryter ett af hennes ben, en ope- ration hvaraf hon ej tyckes synnerligen lida, så får man se att djuret för att läka detta sår, och befria sig från en onyl- tig stump, sjelf förfättar en ny ampu- tation längre upp på samma ben, på det ställe, som dertill är det enda tjenliga, eller hvarifrån sedan den nya lemmen skall framskjuta. Detta ställe är vanligt- pets skrifter. All korrespondens sker genom sekreteraren ALEXANDRE ÅLEFEBVRE. 52 vis i den lilla leden, som följer efter höftleden, eller den som SAvIiGnyY anser utgöra första leden af låret. Amputa- tionen sker till följe af en stark kontrak- ton i vissa muskler, som förorsakar en Ljudande fraktur i det hårda kalkartade skalet, och lemnar ett cirkelrundt brott. Vid fraktu- ren hör man ett litet krasande, och det afbrutna stycket faller bort. Märkvärdigt är, alt djuret kan genom dylika frakturer frivil- ligt och successive amputera det ena benet efter det andra, så snart de på något sätt blifva stympade ?). Eftler LEPELETIER DE S:r FaArcEav's observation göra spindlarne detsamma ehuru på annat sätt. Han har nemligen funnit, att om en spindel får det ena benet lederadt eller stympadt, afryc- ker djuret sjelf den återstående delen uti höftleden ?). Oaktadt insekterna, i saknad af lun- organ bys BON; icke kunna frambringa något ljud in- Bomb allel. ifrån, veta vi alt de flesta af dem föror- saka genom yttre delars friktion m. m., ganska tydliga och igenkänliga ljud; ja fle- ra af dem äro försedda med särskilta mu- sikaliska apparater, medelst hvilka starka, ofta behagliga toner frambringas. Ett ex- empel härpå har jag redan i förra årsbe- rättelsen upptagit. Likväl kunna de flesta sägas vara stumma, emedan de ej äga nå- got särskilt ljudapparat, utan på sin höjd under flykten förorsaka ett svagt buller 2) Annales de la Societ. Entomol. Tom. I, Trim. 2:eme Pp. 2 3) L. c. p. 238 R—— 53 genom vingarnes sammanslående. Så be- skaffade äro fjärilarne i allmänhet. Det är derföre ett oväntadt undantag, som H:r pE Vinuiers upptäckt, att äfven inom de- ras ordning träffa en insekt, utrustad med ett mycket utbildadt ljudande organ, hvil- ket under insektens flykt försättes i verksam- het och frambringar ett eget, starkt bul- ler. Denna fjäril är. Bombyx (Chelonia) pudica , som förekommer i södra delen af Frankrike. DE Vinnuiers beskrifver nämde organ sålunda: på ömse sidor om bröstet, der de undre vingarne bafva sitt fäste, finner man en djup fårad urhålkning, som är beklädd med en hvit och ganska fast, tunn membran, och betäckes af en tjock, glänsande, bucklig och i kanten hårig hud, hvilken sluter ganska tätt till. Denna hud, hvilken för öfrigt tyckes vara af samma beskaffenhet, som den, hvaraf Cicadans sångapparat är bildadt, är endast fästad vid det ställe af kroppen der de undre vingarne sitta, hvilket gör att samma musk- ler, som sätta vingarne i rörelse, inverka med detsamma på denna lilla hud och försätta den i svängning öfver den tomma urhälkningen hvarigenom ljudet åstadkom- mes. Båda könen äro försedde med nu beskrifna apparat; likväl har hanen det mera utbildadt än honan '). Porr ”) bar meddelat sina observalio- om re- ner öfver det så kallade retinaculum på(frssenen såsom yt- 4) Annal. de la Societ. Entomol. "Tom. I, Trim. 2, pag. 205. 8) L. c. Trim. 1, pag. 54 6 kön- Natlfjärilarnes undre vingar. Detta är en skillnad hos natt- fjärilar. Larven liten borstlik tagg som utgår från deras yttre kant, helt nära roten, och medelst hvilken dessa vingar liksom häftas till de öfverliggande. Han har visat, att man af dess olika beskaffenhet kan hämta goda och säkra karakterer icke blott för olika genera, utan äfven för art- och könskillnaderna. Dagfjärilarne, hvilka efter regeln sakna detta organ, och hvars vingar således äro fria, hafva icke desto mindre en antyd- ning till detsamma uti en liten utlöpan- de vingnerv. Såsom en i allmänhet gäl- lande könsskillnad, anmärker Poeyry, att hos alla hanar består haken (retinaculum) af ett enda enkelt borst, och hos dem fin- ner man på undre sidan af de öfra vin- garnes bas ett annat hakformigt organ (frein), hvaruti borsten kan häfta fast. Ho- norna deremot hafva flera eller mångdela- de borster och sakna hanarnes ”frein.” Denna upplysning är ganska välkommen i synnerhet som de yttre skiljaktigheterna emellan könen hos Lepidopten ofta äro gan- ska osäkra och vacklande. Äldre observatörer hafva anmärkt och till Gastr.heskrifvit de gemensamma och processions- pityocam- pa, och dess vandrin- gar. lika vandringar larverna till en Nattfjäril, som deraf erhållit namnet Bombyx proces- sionea , anställa; man har äfven länge ve- tat, att larverna till Gastropacha pityocam- pa (närslägtad med processionea) lefva i sällskap. Hr bpE Vinuiers 6) har nu funnit, att äfven dessa larver, då de af en eller 6) Annal de la Soc. Entom. T. I. 55 annan anledning fivna sig föranledde att öfvergifva ett träd, för alt besöka ett an- nat, aftåga i procession på följande sätt: alla marschera framåt, den ena efter den andra i en och samma rad, så att den ena larvens hufvud berör den andras stjert så noga och tättslutande, att man vid första ögonkastet tror sig se blott en enda oer- hördt lång larv. Betraktar man dem ej desto nogare kan man ej upptäcka att de framskrida, utan hela raden tyckes ligga orörlig. Likväl fortskrider raden sagta un- der små böjningar än till höger än till ven- ster, med lika långa intervaller emellan hvarje. Det är förvånande att se den nä- ra rapport, uti hvilken dessa larver under sin promenad stå till hvarandra: om man vidrörer den första af dem aldrig så li- tet, rycker han häfugt vill, och samma för- skräckelse transporterar sig i ögonblicket genom hela serien ända till den sista, lik- som ett eiektriskt slag. En vacker afbandling öfver slägtet JVe-Larverna moura bland MNeuroptera i synnerhet medNamiöa afseende på dess tillstånd som larv har FråsGots-JurEs Pictet lemnat 7). Han be- skrilfver deruti ganska utförligt larverna till 5 olika arter, och visar, att den kännedom man trott sig förut äga öfver dessa djur varit alldeles oriktig. Dessa insekter un- dergå en metamorphosis incompleta. TLar- verna hafva inga hus som Plhrrganea, och inga yltre gälar som Ephemera ; utan deras respirations-organer tyckes vara de luftrörs- 7) Annal. des Scienc. Nat. Tom. XXVL p. 369. Silke af spindlar. 56 formiga blindsäckar, som man hos några af dem träffar under thorax. Att larver- na af det närstående slägtet Perla äro till hela sin organisation och sitt sätt att lefva mycket lika JVemourernas larver , visar äfven författaren. Jag får för öfrigt hän- visa till afhandlingen. Den uppmärksamhet silkesproduktionen nu inom vårt land synes ådraga sig, föranleda mig att här upptaga en erfaren- het Hr Rort i England bekantgjort. Det är kändt, att man på flera ställen i Eu- ropa gjort försök, att i stället för den van- liga silkesmaskens. pupp-hylsor begagna an- dra inhemska insekters väfnad. Framför andra hafva Spindlarne kommit i fråga. De svårigheter som mött vid alla dessa för- sök, hafva likväl afskräckt från att vidare fullfölja dem i stort. Rort uppgifver att man med största lätthet kan direkte ur spindelns kropp upphaspla tråden. = Till den ändan låter man inrätta en mycket lättgående haspel, fäster spindeltråden vid den och kan på en minut uppvinda en tråd af 150 fots längd. Uti 3 till 5 mi- nuters tid kan man med bibehållande af denna hastigket upphaspla tråd från en en- da spindel. Djuret, som -ej lider något men af denna operation kan efter en tid åter begagnas till samma ändamål. Spin- delns tråd är hvit och metalliskt glänsan- de, den är 5 gånger finare än silkesmas- kens och i förhållande till denna finhet långt starkare. Efter Rorts uträkning for- dras likväl 22,000 spindlar för att erhålla ett & silke, förutsatt att man 2:ne gånger 57 anlitat hvar och en af dem. Detta antal är visserligen afskräckande, men spind- larnes afvelsamhet och lätltheten att un- derhålla dem, tillsammans med upphasp- lingens lätta verkställande, då man kan från en mängd på samma gång uppvinda tråd, böra också tagas i öfvervägande. 58 Systematik Litteratur. Crustacea. Indelning Minne Epwarods har uti en afbandling, Senstsom redan 1831 presenterades för Fran- poda. ska Vetenskaps-Academien, men först un- der förra året blifvit publicerad ?), fram- lagt sina nya och ganska intressanta un- dersökningar öfver Crustacea decapoda. Han har kommit till det för vetenskapen vigtiga resultatet, alt denna stora afdel- ning af crustaceerna företer 3:ne olika or- ganisations-typer och låter efter dessa in- dela sig uti 3:ne naturliga underafdelnin- gar. Hittills har man endast antagit 2:ne neml. Brachyura och Macroura. EDwaARrRps uppställer uu emellan dessa båda en 3:dje som benämnes Anomura. Denna sistnäm- da sektion innefattar slägten som förut va- rit räknade till de båda äldre sektionerna, hufvudsakligen till Macroura. De vigtiga- ste karaktererna, som utmärka dessa 3:ne afdelningar äro följande: Brachyura hafva abdomen (den del som man vanligtvis kallar stjert) kortare än ryggskölden, lamell-formig, och utan vidhängen (appendices) på det näst sista segmentet. Bakre delen af sternal-skölden, försedd med en median-fåra; den delen, som ligger emellan de främre och de 2:ne bakre fötterna är icke lineär. Yttre mun- delarne äro breda, platta, betäckande de 8) Annal. des Scienc. Nat. Tom. XXV. I Tom. XXVI, pag. 225 förekommer äfven en uppsats i samma ämne. 39 öfrige. — Macroura: hafva abdomen myc- ket längre än ryggskölden, symmetrisk och omgifven. af ett lika hårdt skal, som den öfriga kroppen; i dess spets finner manen stor, solfjäderlik, simfena och undertill en dubbel series af oegentliga simfötter. Ster- nal-skölden äv alltid lineär, åtminstone emellan de främre fölterna, som äro klo- formiga. Yttre mundelarne fotlika, nästan trinda. — Till Anomura åter föras de, hvars abdomen har vid det näst sista segmenlet ett par vidhärgen hvilka kunna vara mer eller mindre utvecklade, men sakna den dubbla serien af oegentliga simfötter. Äf- venledes de, hvars abdomen saknar slutfe- nan och hvars sternal-sköld är utan me- dian-fåra men lineär antingen emellan de främre eller de bakre fötterna. På de fle- sta är sista fotparet ganska litet eller doldt under ryggskalet. En af sednare årens märkvärdigarecrustace- upptäckter inom Crustacé-klassen var den'rns för- som D:r THomeson kungjorde år 1828 ?), lingar. att Cancer pagurus undergår en verklig förvandling, i det dess nyss från ägget ut- kläckta unge" ganska nära liknar Zoéa tau- rus Slabb. eller är kanhända verkligen det djur som blifvit beskrifvit under detta namn, och således till alla delar högst betydligen skiljer sig från det äldre dju- ret dl THomprson slutade häraf att: alla 3) Se Zool. Journal N:o XIV (Juli — Oct. 1825), 245. 10) Zoca Bosc. Zodé Lartr. räknas till Branchio- da, eller LinsÉs monoculi, och har ganska korta, 2-klufna fötter utan klor, men försed- 60 Crustlacea decapoda undergå förvandlingar i likhet med insekterna. Men då TuHomr- sons uppgift ej var tillräckligen detaljerad, och RaArtHkEs berömda undersökningar af vanliga flodkräftans utveckling ej bekräfta- de denna förvandling, så blef den dels be- tviflad dels bortglömd, hvarföre TROMmPson åter har uti Zool. Journal !) infört en li- ten uppsats för att bestyrka sin förra upp- gift. Han säger sig deruti hafva undersökt de nyss utkläckta ungarne af slägtena Can- cer , Carcinus, Portunus, Eriphia, Ge- carcinus, Thelephusa? Pinnotheres och Inachus bland Brachyura, och funnit dem alla vara verkliga Zoé, samt att han lika- ledes funnit en dylik förvandling hos ge- nera Pagurus, Porcellana , Galathea, Crangon , Palemon och Homarus af ma- croura. Hvad särskilt Hummern (Astacus marinus) angår så skall dess larv ej vara fullt så olik med det äldre djuret, emedan den har bred stjert, likväl utan simfötter, och kräftklor (chelze); men alla fötterna äro liksom på de öfrige decapod-larverna två- klufne och bildade för simning. T. har ej sett larven af flodkräftan, men förmo- dar att RaAtHKE möjligtvis han hafva för- bisett de hos denna art troligen ännu min- de med hårfransar, som anses förmedla respi- rationen och göra, att fötterna äro högst tjen- liga för simning, men duga alldeles icke att gå eller krypa på. Deras stjert är smal, utan simfötter på undre sidan, m. m. Den liknar en kräfta eller krabba, nästan lika litet som kålmasken liknar en fjäril. 1) N:o XIX, pag. 383. RE ———————— 61 dre olikheterna mellan larv och imago; el- ler också att flodkräftan verkligen utgör ett undantag. Det är skada att T. blott berättat allt detta, utan att bafva red till- räckligen utförliga beskrifningar, eller de- taljerad framställning af sina undersöknin- gar upplyst så högst märkvärdiga förhål- landen. Då vi sammanlägga T:s uppgif- ter med hvad som förut är bekant om flere af de lägre Crustacea (Daphnia, Cyclops, Argulus m. fl. bland Branchiopo- da), så är det ganska troligt att en meta- morphos är likså allmän bland crustaceer- na som bland insekterna, och alt en mängd af de lägre formerna komma att utgå ur listan på sjelfständiga genera, emedan de torde befinnas vara larver till de högre ut- bildade formerna. Den skillnaden blir dock alltid väsendilig mellan insekternas och cru- staceernas metamorfos, att de förre såsom larver uppnå sin fulla storlek, och ej me- ra ombyta hud sedan de en gång blifvit imagines, då deremot de sednare endast bibehålla larv-formen i sin första ungdom, medan de ännu äro ganska långt ifrån att hafva uppnått sin fulla kroppsvolym; och att de tillväxa samt ombyta hud sedan de antagit den form hvaruti de äro fullt 'ut- vecklade. — Rikedomen på crustaceer i Sveriges talrika vatten och vid våra vid- sträckta kuster skulle göra en undersök- ning af dessa djur i vårt land högst lönande. D:r Perty har meddelat sina observa- pdcir tioner öfver blodcirkulationen hos DaphniaNys paple qvadrangula och de metamorfoser m. m. ia & mma- som man anträffar hos Cyclops pubens ts 62 Munn. Han uppräknar äfven dearter cru- staceer, som finnas i trakten af Munchen. Se Isis N:o VII 1832, pag. 725 & 726. Cireula- Blodcirculationen hos Gammarus pu- Goa hos 20 har blifvit noga. undersökt och beskrif- es pulex-ven af Prof. ZENKER i ett programm ?), hvar- uti detta lilla allmänna djurs naturalhi- sloria på ett utmärkt sätt upplyses. Der- jemte lemnas underrättelser om dess para- sit-djur, och jemförelser mellan dess struk- tur med andra crustaceers samt med in- sekt-larvernas. Nya cru- En revision af Crustacea JVotopoda "beter Larr., hvilkas bakre fötter synas vara fästa- de på ryggen, har blifvit gjord af Gutrin ?), i anledning af ett nytt dithörande slägte från nya Irland, hvilket han benämt Caphyra, och hvars karakter är följande: skalet nästan fyrkantigt, de fyra bakre föt- terna sittande på ryggen, och alla fötterna lika stora. Den enda dithörande arten af- bildas och beskrifves under namn af C. Rouxii. En annan ny Crustace från Vestindien beskrifves af Capt. FrEminvinnE '). Den är märkvärdig emedan den närmast öfver- ensstämmer med en form, som förut en- dast varit känd såsom fossil, nemligen slägtet Eryon Desm. Likväl lärer den, enligt en af Auvpouvin bifogad not tillräckligen vara skild derifrån för att böra utgöra elt eget 2) Jena ap. Mauke 1832, 4:0 VIII & 28 sid. — Se Isis 1832 p. 1114. 3) Ann. Sc. Nat. XXV, p. 283. 4) Ann. Sc. Nat. XXV, p. 273. —— 63 slägte. Fremisvinre kallar den Eryon ca- ribensis. Förut voro af de egentligen så kalla- de Riäkorna (Salicoques Lartr.) endast ar- ter kända som lefde i hafvet; men fr Minret har nu beskrifvit >) en dithörande art Hippolyte Desmarestii, som träffas uti floderna i Södra Frankrike, och i samma afbandling har han omnämt, att några fle- ra närslägtade arter som han lofvar att snart beskrifva, äfvenledes träffas derstädes. På samma sätt lefver den vanliga flod- kräftan (Astacus fluviatilis) 1 sött vallen, då mängden af dess samslägtingar tillhöra hafvet. Ju mera erfarenheten utvidgar sig desto tydligare inse vi, hvad som lätt kan beräknas på förhand, att de former af or- ganiska natur-alster som egentligen tillhö- ra hafvet äfven hafva sina representanter som lefva uti floder och sjöar tillhopa med likdana utgreningar aflandt-formerna; och att det färska vattnet ej tyckes alstra nå- gra egna hufvudformer af djur, eburu rikt det är på sådana, som typice kunna anses tillhöra dels hafvet dels torra landet. Arachnida. Af Arachniderna har LEon Durounr uti Annales des Sciences beskrifvit och afbil- dat några nyare genera af de små djur som LinsÉ sammanförde under namnet ÅAcarus, men hvaraf i sednare tider en stor mängd former blifvit urskilde såsom egna slägten. Dessa småkräk som öfverallt vimla omkring >) Ann. Sc, Nat. XXV, p. 460. Räkor i färskt vatten. Nya genera, 64 oss, bland organiska ämnen som öfvergå till förstöring, samt såsom parasiter på andra djur af nästan alla klasser, äro hittills fö- ga kände, eburu lätt de än erbjuda sig för undersökningen. De af Durour beskrifne arterna kallas Ceculus echinipes, Tetrany- chus lintearius och Pteroptus vespertilio- nis. Den förstnämde ") kommer ganska nära slägtet Zrogulus, men skiljer sig der- ifrån genom brist på ögon, och genom fram- fötterna som äro längre än de öfrige. Den är funnen i Valentia uti Spanien under” stenar. Tetranychus 7) liknar ganska nä- ra de små ej parasitiska Gamasi, och är liksom de, röd till färgen, men saknar pal- per. Ehuru dessa djur äro ytterst små, fö- ga längre än 3 milimeter, uppsätta de dock ganska vidlyftiga spindelväflika väfnader, hvarmed de alldeles omgifva hela buskar af flera fots diameter af Ulex europeus i södra Frankrike. Naturligtvis arbeta 1000:tal af små kräk på ett sådant storverk, som i förhållande till dem är större än de egyp- tiska pyramiderna i förhållande till oss. Durour har ej kunnat upptäcka djurets spinn- organ. — Pteroptus ") lefver på flyghinnan af flädermöss, och igenkännes lätt af sin nästan rhombformiga kropp, som ofvanltiil betäckes af en hård, glänsande, väl begrän- sad hud. Arten var förut omnämd af fle- re författare och afbildad af Barxer och Hegt- 6) L. c. XXV, p. 289. 7) Ibid. pag. 276. 83) Ibid XXVI, p. 99. 65 HenrrMANN. Den förekommer äfven på flä- dermöss 1 Sverige och omnämnes af Linst i Fn. Sv. 1941. Ut en intressant skrift-Nya arter vexling med Durour i anledning af det" Bodes ta djur beskrifver Auvvovis ?) flera be- stämdt skilda arter af Zxodes, som upply- sas genom goda figurer, samt lemnar noggrann beskrifning och figur af en annan parasil på flädermöss, Caris Vvesper- tilionis LATR., som han anser böra” föras till slägtet Zrgas och benämnes A. pipi- strelle, men som af LATREILLE erkännes så- som den verkliga Caris uti samma tidskrift Tom. XXVI, p. 260. En noggrann undersökning af Aca-Om Aca- rus americanus L. (ÅA. nigua DE GEER) feanus har blifvit gjord af G. R. TrEviraAnus 19), af Tre- Nämde djur liknar närmast våra s. LANE Fästingar (Ixodes LAtr.), och bårar sig på samma sätt fast i huden på djur och men- niskor, förmedelst sitt med hullingar starkt väpnade näbb, för att fullsuga sig af blod. Näbbet är cylindriskt, mot ändan något tjockare och försedt med 16 skarpa, af bak- åt riktade hullingar, tätt besatta, upphöjda ränder. Dessutom äro båda Mandiblerna, som ligga utmed sidorna af näbbet, såsom 2:ne räta sylar, försedde med utskjutbara spetsar som bestå af många ytterst hvassa borst. Tarmkanalen” består af en aflång säck, som fördelas uti en mängd än vidare 2) Ann. des Sc. Nat. XXV, p- 401. 10) Zeitschr. fär die Physiologie von TivEMAnn & Trneviranus 4 B. 2 H. Å o -4 Prof. Fries's Arsb, 1833. I 66 delade grenar eller blind-tarmar, hvilka. uppfylla nästan hela kroppen. Härigenom är det möjligt för dessa djur att insuga en sådan mängd blod att deras kropp utsväl- ler till mångfaldiga gånger sin förra volum. Nya Af nya spindelarter har BLACKWALL spindlar. heskrifvit en ') från England nemligen Dys- dera Latreillii och RB. T. Lowe efter den afl. D:r HeEisEKens anteckningar 2:ne från Madeira ?), kallade Scytodes velutina och Loxosceles citigrada. Den sednare utgör ett nytt genus, som skall ganska nära likna Philodromus Larr. och nästan blott skiljer sig derifrån genom ögonen, som äro en- dast 6, hvilket är oväntadt, då alla förut kände 6-ögade spindlar höra till Sect. Tu- bitele LaATrR. Insecta. Coleoptera. Nya ge- Uti Annales de la Soc. Entomologique oc beskrifver CHevrorat 3 nya slägten af Cur- nes. culionides nemligen 1:0 Otiocephalus ?Y) af afd. Erirhinides ScHöntH. innefattande 5 nya arter samt Rhina formicaria Oniv. alla från Amerika; 2:0 Oxycorynus ”Y af afd. Or- thocera, närslägtad med Antliarhinus, för- sedd med 5 leder uti tarserna, hvilket äf- ven är vanligt bland Brenthides. 2 arter från Brasilien beskrifvas. 3:o Loncopho- rus ”) närslägtad med Balaninus, men till 1) Philosophical Magazine. 1832 Aug. p. 127. 2) Zool. Journ. N:o XIX, p. 320. 3) Zool. Journ. Tom. I, pag. 99. 4) Ibd. pag. 212. i; 5) Ibd. p. 214. | 67 det yttre mera lik Anthonomus, bildadt af Rhynch. parasita Farr. och en ny art; bå- da från Södra Amerika. Uti samma arbete ”) lemnar ÅUDINET Nyfördel- SeErviurE en klassifikation af Prionii, eller buga första afdelningen af LATREILLES $Longicor- Fan. nes. Förf. anser slägtet Parandra alldeles böra uteslutas från Longicornes. De öfriga 2 genera Spondylis och Prionus utgöra 2:ne sectioner, hvaraf den förstnämda innehåller 2, och den sednare 48 genera: således till- hopa 50 slägten, bland hvilka 35 äro af författaren nybildade. Det skulle blifva alltför vidlyftigt att uppräkna alla dessa namn med sina slägt-karakterer, hvarföre vi blott vilja anföra, att de 3 arter af Pri- onus som finnas i Sverige, utgöra typerna för hvar sitt genus och kallas: Ergates ser- rarws (Pr. Faber Fasr), Tragosoma (Dej) depsarium och Prionus coriarius. Vår Spondprlis buprestoides har fåt behål- la sitt gamla namn. Man kan ej neka att slägtet Prionus innefattade en mängd gan- ska olika arter, och man kan ej vänta an- nat, då fråga är om ett af de högst utbil- dade slägten bland de polymorpha Coleo- ptera; men vi skulle dock tro att de väsendt- liga olikheterna mellan dessa former kun- de tillräckligen framställas uti en tionde- del så många genera, i synnerhet då intet enda af de 50 är grundadt på någon kän- nedom om arternas förvandlingar och lef- nadssätt. Men mångdubblingen af genera 5) Zool. Journal Tom. I. pag. 118. 68 utgör en af den moderna zoologiens svaga sidor, som ofta blifvit tadlad, men som ej låter rätta sig af några föreställningar eller motsägelser. Den är dessutom på visst sält nödvändig, emedan vetenskapen sträfvar att framställa en bild af naturen sådan den är; sålunda att hvarje olikhet i bildning utgör grunden för en motsvarande afdel- ning i den vetenskapliga metoden. Men en god del af dessa afdelningar kunde gö- ras utan att derföre upphöjas till rang af egna genera, d. v. s. utan att benämnas med ett eget namn, ty det är den förfär- liga mängden af dessa som gör naturalhi- storien afskräckande och svår. Det kan i anledning häraf förtjena anmärkas att blott de af Cuvier och LATREILLE, uti sednare upplagan af Regne animal, erkände gene- ra, hvilka troligen ej utgöra mera än 23 af alla som blifvit föreslagne, öfverstiga 3000, hvaribland mera än hälften faller inom in- sekt-klassen, och af denna innefattar den en- da ordningen Coleoptera långt flera gene- ra än alla de öfriga tillsamman. Om så-' ledes de öfriga insekt-ordningarne blifva lika minutiöst fördelade som Coleoptera så bör entomologien komma att innefatta 35 å 6,000 eller flera genera. Rikedomen på former ger visserligen tillfälle till en så- dan eller ännu större fördelning; och den- na måste göras, på det zoologien må kom- ma att innefatta en fullständig tafla af djurriket; men önskligt vore det, såsom nyss yttrades, att ej alla underafdelnin- gar utmärktes med namn till föga gagn för saken. ; SO 69 Lt Uii Insekt-afdelningen af Gutrins Ma- gazin de zoologie, hvarom förut är nämt, förekomma mest extra Europeiska skal-in- sekter, hvilka det skulle vara föga ända- målsenligt alt här uppräkna, då de äro af spridda genera, utan att bilda något helt. Det skulle vara af stor vinst för vetenska- pen om entomologerna, som hafva ett nä- stan omäilligt fält att bearbeta, ville und- vika alt omtala enskilta nya arter, då ej dessa hafva någon särdeles märkvärdighet, eller deras metamorpbhos tillika utredes; samt i stället vinlägga sig om alt på ett ställe beskrifva de nya arterna af ett och samma slägte, hvilka de stora samlingarne i Europa så rikligen erbjuda; eller alt lem- na kritiskt bearbetade monografier. — En sådan förekommer uti det nämda arbetet, nemligen af slägtet Anthia Lartr. bland Carabici, hvaraf Gurrin beskrifver 18 ar- ter och afbildar 3:ne. Af synnerligt vär- de är beskrifningen och figuren af larven vill Anthia sexguttata från Bengalen. Den är 4 tum lång, fingerstjock , svart med rö- da ringar, och visar till alla sina delar mera likbet med larverna af slägtet Elater än med de få hittills bekanta af Ca- rabici 7). Af hela fomiljen Carabici har ZimMER- MANN börjat utgifva en monografi, som skall innefatta alla kända arter. Det häf- 7) Skulle ej möjligtvis här något misstag vara begånget, hvilket så lätt kan ske då fråga är om bestämmandet af larver? GvuÉnins Magasin. ZIMMER- MANNS mono- grafi der Carabi- den. LAPORTES | elassiftea-.tion af Flemiptera '), nemligen Heterop- 70 le som redan utkommit ) innehåller släg- tena Futroctus, Zabrus, Pelor, Poly si- tus och Acorius, med tillhopa 26 arter. Endast beskrifningarne lemnas uti den nu började afdelningen af arbetet, som 1i sin helhet kommer att utgöras af 4, nemligen 1:0 Physiologi och Naturalhistoria, 2:0 Sy- stematik, 3:o Artbeskrifningar, 4:o Syno- nymi och Kritik. Inga figurer medfölja. diagnoserne äro på Latin och den öfriga beskrifningen på Tyska. Hemiptera. LarortE har utgifvit en ny klassifika- tera Larr. (Cimex, Nepa och Notonecta L.), hvilka Förf. i likhet med flera nyare entomologer anser böra utgöra en egen ordning skild från Homoptera LATR. Ord- ningen indelas på följande sätt efter La- TREI.LES nomenklatur: I. Haemathelg es (Rofdjur), som haf- va framfötterne bildade för att gripa ett rof. a) Landt-insekter. 1:0o Hufvudet bakåt afsmalnande. Fam. 1. Redu- vites. 16 genera. 2:0 —' — ej smalare. F. 2. Phymatites. 3 gen. 2) Monogr. der Carabiden. Par ZImmERMANN. Ber- lin b. Verf. Halle b. Anton. Stäck. 1. 1831; d:o 76 sid. — se Isis 1832. X. ?) Essai d'une classification systematique de For- dre des Hemiptöres, par F. L. pE LAPORTE. Arbetet medföljer Guv£riss Magasin de zolo- gle, under särskilt paginering. gå! b) Vatten-insekter. - 1:0 med oceller . . . F.3. Galgulites. 2 gen. 2:0 utan oceller bakfötterna ej cilierade. F. 4. Be- lostomites. 5 gen. bakfötterna cilierade. F.5. Votonec- tites. 4 gen. H. Anthothelges, som sakna rof- fötter. a) Kroppen smal. 1:0 Antennerna sittande på undre delen af huf- vudets sidor. + Utan oceller. a« vattendjur F. 6. Hydrometri- tes. 4 8. Blandtdjur. F.g. Åstemmites.8g. < + Med oceller . . . +. FE.8. Lygeites 7 sg. 2:0 Antennerna sittande på öfre delen af huf- vudets sidor. + Sista antennleden lång, spetsig. F. 7. Aniso- scelites. 13 g- Fl =E oval. F. 10. Coreites. 10 g. b) Kroppen platt, bred. + Antennerna tjockare mot ändan. F. 11. Tin- ' gidites. 6 g. Mit trådlika. F. 12. Cimicites. 7 g. c) Kroppen äggformig, mer eller mindre plattad. &« Scutellum kortare än abdomen. F. 13. Pen- tatomites. 18 g- + + Scutellum så lång som abdomen. Scutel- lerites, hvaraf slutet ännu ej kommit. Ungefär hälften af genera äro af Förf. nybildade. — Alla äro, äfvensom familjer- na, ganska väl karakteriserade efter mun- delarne, antennerna, fölterna m. m. och vid hvardera anföres någon art såsom exempel. Larorte har vidare, i Annales de la ny, ge Soc. Entomologique beskrifvit 9 nya genera nera RA 72 af. Homoptera , nemligen Heteronotus 19), Poiocera, Germaria, Schizia, Atypa, Pterygia, Acanthicus, (Bocydium, Lartn.), Sphoeronotus och Cryphonia , alla närsläg- tade med Centrotus, eller utgörande Så | genera af detta slägte, och bildade af ut- ändska. mest Brasilianska, arter, som be- | skrifvas och afbildas. Lepidoptera. | TNG För att behörigen kunna bestämma vömer. de Europeiska arterna af de hvita och verna. svartbrokiga Satyri, har LerEBVRE företa- git en undersökning af fjärilarnes ss. k. vingnerver '!). — Dessa bilda, nemligen i främre vingen 3:ne hufvudstammar (MNervu- res), som utgå från thorax, hvilka han benämner n. costale, n. mediane och n. sousmediane. Af dessa är den första, som upptager sjelfva yttre kanten af vingen, mångdelt, men dess grenar ligga alla tält tillhopa och slutas uti sjelfva yure kanten, hvarföre han ej utmärker dem med särskil- da namn. Den andra, NV. mediane, delas straxt vid roten i 2 stora grenar, nemligen den främre, som går tätt utmed n. costale, och den bakre, hvilka båda afgifva 'flera åt- skilda, nästan parallela smånerver (nervu- les). — Främre grenen afgifva 5 sådane (nervules anterieures), hvilka utgå till kan- 10) Tom. I, pag. 95; alla de öfriga igenfinnes Tom. I, pag. 221 och följ. 1) Ann. de la Soe. Ent. I, p. 80. 73 ten omkring vingens spels, men den 3:dje lemnar dessutom 2:ne smågrenar (ramuscu- Zes), en åt hvardera sidan, hvarföre det vid hastigt påseende skulle tyckas att små- nervernas antal vore 7. — Bakre grenen lemnar 3:ne smånerver (nervules posteri- eures), hvilka utgå enkla till vingens bakre kant. Den delen af vingen, som inneslutes mellan de båda stora grenarne af mellan- nerven (cellule de Paile), ullslutes nästan i dess medelpunkt af en liten tvär-nerv, som förenar de båda stora grenarnes spet- sar, och kallas nervule cellulaire. Tredje nerystammen (nervule sous- mediane) är alldeles enkel. Ett sådant bestämmande af dessa de- lar måste blifva af mycken vigt för dia- gnosen af så väl slägten som arter, liksom händelsen redan länge varit inom Dipter- ordningen, och LeEFEBVRE Visar användan- det på de nämde fjärilarne. — Han före- slår att efter färgen indela Satrri (Evrebia Daim.) i 3 sectioner nemligen: 1:0 Pecilokromii ”qui comprend ceux qui varient de couleur entre eux.” 2:0 Levcomelanii hvita med svart teckning. 3:o Melaniens svarta, eller så kallade Sa- lyres néegres. Af Levcomelanii hafva 16 Europei- ska arter blifvit af författarne beskrifne, men LerEzyrRE reducerar .dessas antal till blott 7 nemligen Pap. Sat. Lachesis Hus., Galathea L., Clotho Huz., Larissa Parn. Arge Ocns., Ines Horr. och Psyche Hur. Alla de öfrige äro endast varieteter, som till 74 en del bero af det klimat hvari de lefva. Ett hufvudsakligt och konstant skiljemärke mellan dessa arter hämtas af en svart fläck (tache annulaire), som utgår från spetsen af n. costalis och bildar en ring vid ner- vule cellulaire , samt föröfrigt af fläckar- nes läge i förhållande till vingnerverna. Förf. påminner äfven huru mycket tecknin- gen varierar hos Satyri i allmänhet och huru obeständiga till antalet vingocellerna äro hos arterna af detta slägte, hvilket utan tvifvel hvarje fjärilsamlare för sig lärer hafva anmärkt. Det är således af vigt att entomologerna blifva gjorde uppmärksamme på mera konstanta artmärken. Tilterat Öfver Lepidoptera hafva flera arbeten tur. utkommit, som utgöra ett betydligt tillägg till de talrika och dyrbara verk, som i sed- nare tider blifvit utgifne öfver samma ord- ning; nemligen: Mzeicens Syst. Beschr. der Schmetter- linge Europas. Tredje bandets 4:de och 5:te häfte, hvarmed hela arhetet är slutadt. Des- sa häften innehålla Noctuarie. Hela arbe- tet i 3 band innehåller beskrifningarne af 313 dagfjärilar, 112 Spbingides L., 180 Bombycine och 357 Noctuarie — tillho- på 962 arter, hvilka alla afbildas på 125 tabeller ?). Af Boispuvars Icones Historique des Lepidoptéres, som i förra årsberättelsen an- nonserades, hafva vi sett 6 häften, hvar- 2). Subser. priset för hela arbetet är: med svar- ta figurer 17 Thl. 16 g. gr; med illum. fig. 65 'Thl. FD dera innehållande 8 sidor lext och 2 plancher med i koppar stuckne figurer af 1 å 3 arter Papiliones, Figurerna äro ut- märkt goda >). Af samma författares Collection des Chenilles har jag sett 4 häften. Hvardera innehåller 3 plancher, med 2 eller flera arter larver af samma slägte på en planche, föreställde sittande på de växter hvaraf de föda sig. De afbildade arterna beskrifvas ganska vidlyftigt i texten. DuroncHEL utgifver, utom den i förra årsberättelsen nämda fortsättningen af Go- DART, 2:ne arbeten efter samma plan som Boispuvars, nemligen: Supplement å Thist. Nat. des Lepi- dopteres de France, samt JIconographie des chenilles , pour faire suite å F'ouvrage intitule: Hist. Nat. des Lepidoptéres &c, par DuroscHer. Båda utkomma häftevis och kosta lika med Boispuvars arbeten. Centurie des LepidoptéEres de Cisle de Cuba per Pa. Poör innehåller 100 nya eller föga kända arter, utkommer häftevis i Paris. Hvarje häfte, med 10 kolorerade plancher, kostar 10 Fr. Nevroptera. Uti Annales de la Soc. Ent. 2) lemnas en kort underrättelse om Hr Brunns nya åsigter af Nevroptrernas klasifikation. B. hän- förer till Orthoptera slägtena Muantispa , — 3) Priset för hvarje häfte är 3 Frances utom porto. 2) Tom. I, pag: 230. 7 6 Rhaphidia och Psocus; bibehåller såsom IWNevroptera större delen af Planipennes Larr. (nemligen Hemorobius, Panorpa, Myr- meleon , Semblis), och bildar af de öfrige 3:ne ordines, nemligen Dictyroptera af Li- bellula L., Ephemera L. och Perla GEorrfr. soptera af TermesL, samt Lrichoptera Kir- sy, hvilket namn bibehålles för Phryganew. Vi lemna i sitt värde en sådan sönderdel- ning af denna ordning, men frukta att den ej länder till någon synnerlig båtnad för vetenskapen, då Nevroptera tyckes oss ut- göra en naturlig och sammanhängande grupp, som endast 3 sin helhet motsvarar de öfriga gamla naturliga Insekt-ordningarne. Hymenoptera. LEPELETIER DE S:t FaArGEaU har, uti Annales de Ila Soc. Eut. (Tom. I, pag. 52), af slägtet Gorrtes Latr. (Arpactus Jur.) bildat 6 nya, med namnen: Gorytes, Le- stiphorus, Hoplisus, Euspongus, Psame- cius och Arpactus, af hvilka de Fran- syska arterna med talrika varieteter beskrif- vas. Honorna af de arter som bilda de 5 sednare genera, hafva främre tarsi för- sedde med styfva, kamformigt ställde ciliw, och de bakre tibie taggige. Dessa arter gräfva sjelfve hål för sina ägg och larver, då de egentlige Goryti (Mystaceus &c.) ej hafva fötterna sålunda försedde, hvarföre de ej kunna gräfva, utan nedlägga sina ägg uti andra arters bo, och anförtro så- lunda, liksom Göken, vården af sina un- gar åt främmande. 77 Bover bpE FonscoromzE har 3) lemnatBorer pr ST a ks 3 ONSCO- en monografi öfver Franska Diploleparit romse (Cynipse&e). Af slägtet Cynips L. et Tec. oyma. som efter GEorffroy benämnes Diplolepis, ser. beskrifvas 16 arter; af Figites 5 och af Ibalia blott 1 art, Cultellator. Densamma lemnar äfven en afhand- Id. Mo- ling öfver Chalcidites (Pteromalini DAr.m. 9), Chåloidi. som upptager af Lewcospis 3 sp., Chalcis "> 11, Evrytoma 1, ”Cinips” Tarr. (Diplole- pis Far.) 31, Eulophus 2, ÖCleonymus 1, Spalangia 1, Perilampus 4, Ptieromalus 5, Encyrtus 4, Scelio x och Feleas 1. — Utä båda afhandlingarne upptagas endast Syd-fransyska arter. ImHorr lofvar, att uti Isis införa Sina Imnorr anmärkningar öfver Tyskar Hymenoptera RA innefattande beskrifning af nya arter, och critik af de redan kända. Han har bör- jat 7”) med Andrenete Larz. 16 nya genera af Pieromalini ochNyagene- Codrini beskrifvas af WeEstwoop i Londonpsomal. and Edinb. Philos. Magazine and Journalé& Codr. of Sciences. Aug. 1832, pag. 127. Diptera. LaportE har ?) beskrifvit en ny fluga nya ge- från Cochinchina, närslägtad med Caloba- ta, hvaraf han gör ett eget slägte, Macro- toma, som är märkvärdig derföre att första 5) Ann. des Sc. Nat. 1832, Junii, pag. 184. 6) Ibd. Julii, pag. 273. 7) Isis 1832, XI, p. 1198. 2) Ann. des Sc. Nat. 832, Apr., pag. 457. 78 antenn-leden är så lång som djurets hela kropp. De fleste öfrige flugorna hafva, såsom bekant är, ganska korta antenner. Harmay gifver ?) beskrifning af ett nytt slägte, Orphnephila, som skall vara närslägtadt med Ceratopogon, samt af ett annat, Machcerium af Fam. Dolichopode, båda från England. Han uppräknar dess- utom de arter af denna sednare familj , som han funnit i Eneland, hvaribland många som äro nya beskrifvas. BrurreTt beskrifver i Annales de la Soc. Ent.'?) 2:ne nya arter Myggor, hvar- af han bildar ett nytt slägte, Xiphura, som föga skiljer sig från Ctenophora. ?) Zool. Journ, N:o XIX, 350. 10) Tom. I, pag. 205. — UT TT VO CSES 79 Malacologi, Helminthologi o.s.v. Af Baron Ferussacs, uti förra årsbe- Fervs- rättelsen omnämda, Histoire Naturelle geN.yisr Nat. et partic. des Mollusques hafva, så vidtdes Moll. jag känner, under år 1832 utkommit häf- tena 22—27 af flod- och landtsnäckorna. Redan år 1829 utkomwmo Aplysiw i 4 häf- ten med 25 illum. plancher och 112 blad text, bearbetade af Ferussac och RaAnc. Detta arbete, hvilket kommer att inne- fatta alla kända, så väl utdöda som nu lef- vande Mollusker, blir otvifvelaktigt ett af dessa storverk inom vetenskapens områ- de som både sprida nytt ljus öfver den del de afhandla, och innefatta allt som hit- tills varit bekant deröfver. Vi önska blott att dess utgifvande ej måtte afbrytas, hvil- ket så lätt kan hända med företag som tyc- kas fordra mera än en menniskas lifstid för att fullbordas. Ducros lemnar uti Annales des Sc. Ducros Nat., April 1832, p. 103, en indelning AN us slägtet Purpura 1 6 sectioner, med figur och beskrifning af ett par arter såsom typer för hvarje section. — Karaktererna för de samma angifvas i samma periodiska ar- bete Januarii-häftet pag. 9o, uti en öfver- sigt af den monografi af hela slägtet, som Ducros uppläst uti Soc. d' Hist. Nat. de Pa- ris, för att uti dess handlingar intagas. Arterna fördelas uti: Tr. 1 les sillonnées 39 sp. Typ. P. canaliculata et melones — 2 — costellées 22— — P, nympha et cha'idea 50 Tr.'3 les scalariformes 9 sp. Typ: P. kiosquifor-- mis et angulifera — 4 — echinuldées 43 — — P.chocolatum et centiqvadra — 5 — granuliferes 23 — — P. granulata et spheridia — 6 — buccinoides 12 — — P, lagenaria et cucurbita. Catenula Sedan LInnÉ genom sitt absoluta ”om- SR ne vivum ex ovo” hade bannlyst hvarje tanka på möjligheten af en generatio eqvi- voca, var det naturligt att Intestinaldjurens fortplantningssätt skulle väcka naturalister- nas uppmärksamhet, emedan det föreföll svårt alt förklara deras uppkomst uti elt lefvande djur, och i synnerhet uli ett foe- tus på annat sätt än genom en generatio eqvivoca, så vida det ej kunde bevisas, alt samma kräk finnas lefvande utom djurens kroppar och kunde således utifrån inkom- ma. ÅLinsÉ sjelf antog detta sednare be- stämdt, och påstod att Ascarides lefva i jorden, Tenieée 1 valtuct o. s. v. Men ef- ter som den vetenskapliga forskningen hun- nit till dessa lägre djur, och noga utstakat kännetecknen för arterna bland dem, har man funnit att alla de föregifne fritt left vande intestinal-djuren voro, ej allenast till arten, utan äfven till slägtet skilde från de verklige, som lefva inuti andra djur. Således befanns det, att man hade ansett Zef- vermasken (Distoma hepaticum) vara det- samma som de 1 alla vatten allmänna P/a- narie, och att Springmasken (Asc. vermi- cularis) orätt blifvit ansedd vara samma djurart som åtskilliga små fritt lefvande maskar 31 maskar af sl. Nais eller Zibrio eller blif vit förblandad med ungar af vanliga dagg- masken. Vidare har nu den för sina nog- granna observationer på mask-kräken kän- de Prof. Duckts !) beskrifvit ett djur, som troligtvis LinsÉ haft för ögonen då han be- skref Tenia vulgaris såsom fritt lefvande i vatten. Detta djur, som utgör ett eget slägte, kallas af Ducks Catenula lemnee. Det lefver bland Andmat (Lemna) uti stil- lastående vatten, och har ganska mycken likhet med binnike-maskarne, men har ej så plattad och seg kropp, samt en tydlig tarmkanal gående långsigenom hela krop- pen. Tarmkanalen är utvidgad uti hvarje segment, och ganska smal med en fin sug- öppning mellan hvarje af dem. Hela dju- ret är hvitt, 21 linea långt och består van- ligen af 4 å 6 leder. Det visar närmaste affiniteten med Planarie, och utgör liksom en sammanhängande rad af 4 å 6 sådane. Uti de första 10 häftena af Magazin Littera- de Zoologie finner man beskrifningar och '"" figurer af följande arter Mollusca p- 1. Plevrobranchus reticulatus., beskr. af RAnc. - 2. Calyptrea rugosa, från Peru. . — LESsoN.' = 3. Firola caudina. Atlant. ocean . — RANnG. - 4. Atlanta Keraudrenii. Medelh. . - D:o. - 5. Marginella helmatina, Africa -. - D:o. - 6. Mitra Aurantiaca Lam. . . . - DEsnAYEsS. fä" hacillum Lam. "ov 230 ND:D. = 8 Fusus Mandarinus. « .« « .« «» = DucLos. = g. Pileopsis pilosus. . . « ». +» —- DESHAYES. = 10. Venericardia sqvamigera. . . . - Do. 1 Ann. des Sc. Nat. 1833. Juni p. 198. Prof. Fries's Arsb. 1833. 6 32 p.- 11. Cyrena papua, från Wajgiu. . — LESSOon. = 12. Melania aurita . med tillhörarnde - 13. — tuberculosaf Djur, beskr. af RAnc. 14. Calyptrea araucana. . « «. +. o—- LESSON. Ännu hafva uti detta arbete inga An- nelider eller Zoopyter förekommit. Complement de I'Hist. Nat. des Moll. terrestr. et fluviat. de la France, de F. P. R. Draparnaud; par AnprÉ-Louis-GAspArp Mi- CcHAUD. 1831 4:0 av. 3 planches. A- monograph on the Britisch species of Cyclas and Pisidium, by Rev. LEonArp JEnyns. Cambridge 1832 4:0 med pl. (ur Trans. of the Cambr. Philos. Soc.). Description de plusieurs Nouvelles espé- ces de coquilles du genre Rissoa, par M. A. L. G. MicHaup.. Lyon, 183: 8:0. Recherches pour servir å I'Histoire Naturelle du littoral de la France, ou re- cueil desmemoires sur F'Anatomie, Physi- ologie, la Classification et les Moeurs des Animaux de nos cötes; par M:rs AuUDpouin et Mir.nE EpwaArpbs. Tom. I, Paris, 1832 8:o av. planches. — Detta arbete, som jag än- nu ej haft tillfälle att se, innefattar de observationer på Hafsdjuren (Zoophyter, Mollusker, Annelider, Crustaceer), som för- fattarne sjelfve gjort under ett längre vi- stande för detta ändamål på öarne Chau- sey och S:t Malo, och utgör otvifvelaktigt det vigtigaste hittills utkomna bidrag till dessa djurs kännedom. Jag hoppas få en annan gång utförligare omnämna det. 4 | | | ; 33 Anatomi och Fysiologi. Uti anatomi och fysiologi hafva vi Prof. A. Retzius att tacka för flera vigtiga bidrag. Jag får här upptaga det väsendt- ligaste af dem. 1. Upptäckten af föreningar emel- lan Portåder- och Hålåder-systemerna. Hos menniskan har Rertziws genom injek- tioner tydligen visat, att dylika förenin- gar finnas, ehuru de hittills undgått ana- tomernas uppmärksamhet. Hans ord äro dessa: ”I den cellväf, som närmast om- gifver peritongum, utbreder sig ett nät af nästan osynliga arterer, från hvilket peri- ton&eal-vätskan afsöndras. Detta arteriella nät åtföljes af ett venöst, som går åt tven- ne håll, nemligen dels till grenarne af ve- na cava, dels till dem af vena porte. Genom dessa åderbildningar stå de båda vensystemerna i ett omedelbart samnmman- hang med hvarandra. Kommunikationerna måste ej vara obetydliga, då injektions- massan från portådern en gång öfvergick i vene hypogastrice; en annan gång fyll- des största delen af urinblåsans vener ?)y,” Då man förut genom en afhandling af Ja- coBsson erhållit upplysning, att han upp- täckt dylika föreningar bos fiskar, amfi- bier och foglar, kan man nu nästan an- taga såsom afgjordt, att de tillhöra hela den vertebrerade djurserien. ?) Se Tidskrift f. Läkare och Pharm. Andra Band. p, 2. 84 2. Ett i fysiologiskt hänseende ic- ke mindre vigtigt bidrag, är bekräftelsen af den äldre satsen, att Spinal-ganglierna stå genom nervtrådar äfven 1 förening med de främre ryggnervs-rötterna eller dem, hvars funktion är att vara ledare för rö- relsen. Det är bekant, att sednare anato- mer velat neka detta förbållande, och hyl- lat den åsigt, att spinal-ganglierna endast skulle stå i förening med de bakre rötter- na eller känslo-nerverna. MH:r Rerzius har genom dissektioner tydligen visat, att den äldre meningen är den riktiga. 3. Upptäckten af en egen kanal i randen af Cornea hos menniskan, har äf- ven H:r Retzius bekantgjort ?). Denna ka- nal har han funnit hos flera subjekter; tydligast visar den sig hos vattusigtige. Den omgifves af en egen fin åderkrans, som kommer från art. ophthalmica. ReTt- zws förmodar, att den understundom före- kommande så kallade arcus senilis är en sjuklig förändring af Canalis cornew. 4. Anatomiska undersökningar öf- ver några delar af Syngnathus acus. Kän- nedomen af Hafsnålens högst besynnerliga köns-förhållande, för hvilka vi hafva pro- sten ExrstrRöm att tacka (se förra årsberät- telsen), har gifvit åt denna lilla fisk ett större intresse, och varit anledningen till dessa undersökningar öfver strukturen af åtskilliga dess organer, hvilka nu H:r Ret- zvs till K. Vet, Academien aflemnat. Med >) Tidskr. f. Läkare och Pharm. första Band. p. 7. 85 hänvisning till sjelfva afhandlingen ”), får jag här endast i få ord upptaga det vigti- gaste af hvad förf. anför om det egna or- ganet hos hanen , hvaruti äggen upptagas och utkläckas. Detta, som han benämner Utkläcknings-skida , har af alla anatomer blifvit högst underbart beskrifvit, och af de flesta betraktadt, utgöra en öppning af sjelfva bukens väggar. Rertzius visar, der- emot, att skidan, som är bildad af en slemhinna, utgör en omedelbar fortsättning af samma membran, som bekläder tarm- kronan eller det ställe, som hos de högre ovipara djuren motsvarar cloaken. Ehuru egen och ovanlig denna bildning vid för- sta påseendet tyckes vara, finner man här- af snart dess verkliga betydelse, samt att öfverensstämmelse ejsaknas emellan detta or- gan hos Syngnathus, som har det i sitt maxi- mum af utbildning, och hos andra fiskar, hvarest det blott är antydt genom en li- ten 3-kantig ruta. Samma afhandling innehåller äfven en utförlig framställning af dessa fiskars/ovan- ligt bildade gälar. Ända hittills har man ansett hjertat Hjelp-or- för det enda organ, som på cirkulationencirkulatio- inom djurkroppen utöfvade något afgöran- "”" de inflytande, och man hade i följe häraf många svårigheter att förklara, så väl lym- fans, som venösa blodets rörelser inom si- na egna kärl. Nya upptäckter synas lik- väl gifva något ljus häröfver. Muärrer ”) 4) Se Vet. Acad. Handl. för 1833. 3) Fror. Not. N:o 757, 1832. 86 har nemligen beskrifvit ett dubbelt organ 1 bäckenet hos grodor, salamandrer och öd- lor, hvilket, ehuru man icke kan upptäcka någon” fibrös textur, likväl äger en be- ständig, ehuru oregelbunden, pulserande förmåga. Dess pulsationer äro fullkomligt oberoende af hjertats rörelser och ande- drägten; de fortfara till och med efter sjelfva organets utskärande. Det liknar en aflång säck, som vid sin sammandragning har flera hopträngda ställen, hvars väggar hafva ett svampigt utseende, och inneslu- ta en klar, färglös lymfa, som utflyter då man gör en inskärning i organet. Upp- blåser man detta i riktning nedåt, så fyl- la sig alla lymfkanaler i extremiteten och ull en del äfven i truncus; uppblåser man det framåt, så fylles ett kärl, som går långsåt ryggraden. Förmodligen tjena des- sa organer antingen att fortskaffa lymfan från bakre delen af kroppen, eller ock att drifva den in i någon särskilt del aflym- fatiska systemet. Ett dylikt organ, som likväl tillhör venösa systemet, upptäckte MaArscHArr HALL i ålens svans. Detta är äfven dubbelt och står i kommunikation med venen i stjert- spetsen, och med en hop kanaler, i fenor- na, hvilka likväl först, enligt Mäörrers un- dersökningar, bildas genom det vid injek- tion eller inblåsningen använda våldet '"). Det måste således lemnas åt framtida un- dersökningar att afgöra huruvida detta hjer- ta tillhör venösa eller lymfatiska systemet. 6) Fzrox. Not. N:o 757, 1832. 87 Hit höra äfven de observationer Frou- RENS gjort på Vvenernas pulsationer hos gro- dor. Om man blottar hjertat och vene cav&e, ser man dem pulsera liktidigt, men alldeles oberoende af hvarandra, ty venen fortfar att pulsera , så väl om en ligatur anlägges mellan den och hjertat, som om detta uttages, eller om venens blod uttöm- mes. Denna pulserande kraft i venerna, synes för cirkulationen vara nödvändig, för att ersätta hvad som hos de lägre djuren felas i hjertats styrka, i arternas kontrak- tions-kraft och bröstets rörelser 7). Evolutions-historien har äfven undermMcennisko årets lopp fått skattbara bidrag. BreEscHet '"88et har börjat utgifva en afhandling om men- nisko-äggets utveckling från den tidpunkt, då det inträdt i uterus ?). Detta verk är åtföljdt af ritningar af 60 mennisko-ägg i särskilta utvecklings-grader , och innehål- ler allt hvad man hittills känner härom. Första afdelningen innefattar de undersök- ningar BrescHET anställt om mennisko-äg- gets hinnor. Cuvier har undersökt äggen af Sepiaäsget hos e m . > e pia officinalis, och deras utveckling ”)- Äggetofficinalis, 7) Nouveau bullet. des Sciences. Seance du 7:me Avr. 1832. 2) Etudes anatomiques, physiologiques et patho- logiques de PFoeuf dans PFepece humaine et dans quelques unes des principales familles des animaux vertebrés, pour servir de ma- tériaux å Phistoire generelle de Fembryon et du foetus, ainsi que celle des monstrosités ou deviations organiques. ?) Revue Encyclop. par Carnot et Leroux. Avr. 1532. 38 bildar hos bläck-fisken en aflång spheroid, som på ena ändan har en något upphöjd punkt, på den andra en stjelk, som slutar sig med en ring, hvarmed det häftar vid fasta kroppar i hafvet. Dess skal synes bestå af en membran, som i flera hvarf är omlindad omkring ägget. Den inre hinnan är tunn och genomskinlig, och fä- stes vid båda ändarne genom små upp- höjningar som svara mot chalaza. Denna membran innesluter både gulan och frö- ämnet, och delar sig åter i 2:ne hinnor. Den innehåller i början en klar vätska, hvilken småningom undergår åtskilliga för- ändringar, som ännu ej äro utredda. I den sednare utvecklings-perioden har gulan en egen hinna, men huruvida äfven embryo har det är ännu oafgjordt, åtminstone kunde Cuvier icke upptäcka någon amnios-hinna. Embryo, som ligger än långsåt, än på tvären, än snedt öfver gulan, hade på det yngsta exemplaret , som undersöktes, ungefär + af gulans längd. Man kunde urskilja säcken, ögonen och några tentakler. Ögonen voro lika stora som säcken ; men detta förhållande förändras småningom , ehuru hufvudet bibehåller sig ganska stort äfven i en mera avancerad period. Nafvel- strängen insereras hos Sepia, helt och hål- let olika mot hvad den gör hos vertebra- ter och crustaceer. Den utgår nemligen från oesophagus, straxt framom (under) munnen, mellan de båda understa tentak- lerna. Ofvanför detta ställe kan man tyd- ligt urskilja läppar och maxiller. Den kommunicerar med gulans säck och i mån, 89 som embryo tillväxer, aftager gulans mängd, så att den vid embryos fulla utbildning, blott bildar en tuberkel mellan de båda understa tentaklerna. ”Tarmkanalen finner man fylld med samma ämne, som innehål- les i gulans säck. Något som motsvarade amnios eller allantois fann Guvier aldrig, och följaktligen icke heller några vasa um- bilicalia, utan blott omphalo-mesenterica. Utvecklingen af Sepia skiljer sig således från fiskarnes och batrachiernas blott der- igenom, att nafvel-strängen insereras när- mare munnen. Turen har undersökt äggen al Helix Kristal- aspera och hortensis 9). Snäckorna lägga gar iägget 50—80 stycken, i en massa hopklibbade ar Vela ägg, på fuktiga ställen under stenar, bu-och hor- skar o. s: v. 1 en liten grop af 12—415 li- '""" neers diameter. De likna små perlor och äro vanligtvis alldeles runda, halfgenom- skinliga och elastiska, så att de flera gån- ger studsa upp om man låter dem falla mot något hårdt. De hålla 2 lin. i dia- meter och visa under förstorings-glaset en mängd framstående punkter, härrörande af en oändlig mängd rhomboédriska kristaller, som bekläda den yttre hinnans inre sida, och som egentligen utgöra föremålet för Tuneiss "afhandling. Då ägget ännu ej är framfödt äro båda omgifvande hinnorna, som innesluta den inre ägghvite-lika mas- san med cicatricula, lika tunna och ge- nomskinliga, men så snart det blifvit lagdt, eller kanske något förr, afsätta sig en mängd 10) Ann. des Sc. Nat. Avr. 1832. Synner- 99 små kristaller af kolsyrad kalk, som un- gefär kunna hafva +3; Millim. i genomskär- ning. Dessa kristaller finnas hos flera ar- ter af musslor med skal, men saknas all- deles hos de nakna molluskerna. Uti äg- gen till andra arter af de med skal för- sedde sniglarne förekommer den kolsyrade kalken i form af en oregelbunden fällning, liksom på fogelägget. Vid samma tillfälle besannar Förf. SwAMMERDAms observation angående de små perlmorglänsande, half- genomskinliga, rundade korn, som finnas i åtskilliga molluskers substans.” Han har undersökt dem hos Paludina vivipara och funnit dem alldeles öfverensstämma med SwaAmmervams beskrifning. Derjemte omtalar han det liknande förbållandet hos växterna, af hvilka ganska många innehål- la små kristaller uti hela sin massa, och lemnar en uppräkning af de så beskaffade arter som äro honom bekante. Det är anmärkningsvärdt, att så väl bland växter som djur, är förhållandet ofta motsatt eller ganska olika hos de mest närslägtade arter, så att T. föreslår, att af kristallernas närvaro, frånvaro eller form taga art-kännemärken. OzaANAN har anställt undersökningar af vens am-syn-nerverna hos menniskan och oxen '). tomi. Enligt dessa uppkomma de från bakre pa- ret af corpora qvadrigemina, och ingå på sella turcica en slags förening, men så, att de äro åtskilda genom en membran, som utgör en fortsättning af dura mater. 1) Archives gen. de Med. T. XXIX, Maj 1832. ne 7 91 Den bildar en säck, fylld med en hvit merg-substans, hvilken är flytande, nästan såsom grädda, och hvilken åtskiljer båda synnerverna. Genom mikroskopiska obser- vationer har han äfven ådagalagt, att syn- nerverna icke korsa hvarandra, såsom man förut trott, men troligtvis kommunicera de båda genom den reservoir för merg-sub- stans, som ligger emellan dem. Utom de af andra anatomer anmärk-Ganglion te ganglier på cervical-delen af NerVvuS ticum. sympathicus, som äro mer eller mindre beständiga, såsom ganglion oticum upptäckt af Arnorp, det af ScArReA och ÅNnDERSCH an- märkta vid art. temp. profunda, det af NeEvzAuerR vid utgången af art. maxill. in- ferna m. fl., finnes ännu ett, som, synes vara vigtigare och mera konstant än alla dessa, och som blifvit upptäckt af Meyer i Bonn ?). Han har kallat det ganglion in- tercaroticum. Det ligger på inre sidan af carotides i den vinkel, som bildas vid de- ras delning. Det är stort som ett riskorn, rödaktigt, fast och hårdt för känseln, och står i förbindelse med plexus nervorum mollium från ganglion cervicale supre- mum. Men dessutom kommer från nervus glossopharyngeus en fin nervgren, som nå- gon gång upptager en kommunikationsgren från nervus vagus, och sedermera förlorar sig i gangliet. Det synes sålunda genom sitt läge vid delningen af 2:ne större ådror, genom sin textur och genom sina förenin- ?) Fzor. Not. N:o 771, 1832. 02 gar med nervus glossopharyngeus och va- gus hafva en med plexus coeliacus analog betydelse. | | Ganglion Prof. Märrer i Bonn har undersökt ottcum: det Arnoldska ganglion oticum ”?), och icke allenast bekräftat dess tillvaro, utan äfven noggrant bestämt dess förhållande till de kringliggande nerverna. Hos oxar äfven- som hos små kalfvar är det halfmån-for- migt. Dess främre ända förenar sig genom en mängd fina gråa trådar med nervus buccinatorius, och från främre ändan ut- gå dessutom 2:ne grenar, som bilda nerv- slingor omkring nerv. massetericus , och omkring hela stammen af ramus tertius nervi trigemini. — De märkvärdigaste gre- narne äro likväl de som gå till örat. Ner- vus ad tenserem tympani, uppkommer ic- ke såsom Arnonp trodde från gangliet , utan från nerv. pterygoideus internus, och går genom ganglion för att komma till musc. tensor tympani. Nervus petrosus superficialis minor AÅRrnorpi deremot börjar i gangliet, men går icke till muskeln, utan ligger på yttre sidan af denna, och ingår i tympanum för att förena sig med ramus Jacobsonii af glossopharyngeus. Hos men- niskan finnes det lika bestämdt, men har andra föreningar. Det hänger mnemligen mera tillsamman med nervus pterygoideus internus samt stammen af 5:te parets tre- dje gren, och ger blott obetydliga grenar till nerv. crotaphitico-buccinatorius. Der- emot afgår en betydlig gren till nerv. 3) Mecxers Archiv, VI B. I & II Häft. 93 temporalis superficialis just på det ställe der art. spinosa går förbi denna. Äfven utgå de båda nerverna till örat: de äro här både kortare och finare, och gå båda emot musc. tensor tympani, samt troligt- vis förbi denna till Jacobsonska anastomo- sen. Den nerv, som går genom ganglion till muskeln och som uppkommer från nerv. pterygoideus internus är både hos oxen och menniskan icke grå, utan hvit. ScaArra ') slutade af sina undersöknin-Kommnni- . kation gar på nervus sympathicus, att den endast mellan står i förening med de bakre rötterna af, öm ryggmergs-nerverna, och att härigenom blir eus och förklarligt, hvarföre nervus sympathicus mergs- icke har någon motorisk kraft. Denna”evemn åsigt har likväl blifvit vederlagd så väl af Prof. Märrer och Wiärtzer i Bonn ), som af Prof. A. Retzius 1 Stockholm ), hvilka visat att så väl de främre som de bakre nervrötterna afge åtskilliga trådar för att bilda den gren som kommunicerar med ganglierna af nervus sympathicus. Den sednare har deröfver gifvit en ganska vac- ker och upplysande figur. Rousseau 7) har hos åtskilliga mamma- Eget lier funnit ett eget brosk i larynx, mellan Eee cartilago cricoidea och cartilagines aryteno- 4) Annale Universali di medicina, Vol. 58., Maj, Jul., Aug., Sept, 1931. Art Scarra de gan- gliis deque utriusque ordinis nervorum per universum corpus distributione ad HENRricUM WebErum anatomicum Lipsiensem epistola. 5) Meckers Archiv VI B. I & II Häft. p. 85. 6) Ibid. p. 261. 7) Fror. Not. N:o 731., 1832. Utveck- ling af foglarnes bröstben, 94 idee, på hvilket de 'sednare articulera. Det motsvarar således en cartilago semi- lunaris i de mera utbildade ledgångarne. Hos några djur, såsom björnen, coati, ge- notten m. fl. är det dubbelt, hos hunden lejonet, schakalen m. fl. enkelt, och hos rådjuret intages dess ställe af ligamentära fibrer. Baron Guvier har, med anledning af den af Gzeorfroyv S:r Hirarre framställda lä- ran om likformigheten i organernas evolu- tion, undersökt utvecklingen af foglarnes bröstben. De arter, som härvid noggran- nast följdes vöro tama höns och änder, hvilka, så väl i hänseende till bröstbenets form, som lefnadssättet äro ganska olika. Han fann att hos kycklingen utvecklade sig i bröstbenet 5 benvandlings- punkter, nemligen, (efter GzEorrroyv S:t Hirares be- nämningar), till ett os entosternale midtuti omme hyosternalia på sidorna framtill, och ome hyposternalia på sidorna baktill. Hos kycklingen 1 ägget börjar ossifi- cationen af sternum på 17:de dygnet af kläckningen uti ossa hyposternalia; på 1g9:de i os entosternale, och vid utkrypandet ur ägget synes äfven början till ossification i hyosternalia. Dessa ossificationer utbreda sig allt mer och mer, i det till sin form redan utbildade cartilaginösa bröstbenet, men gå ej tillsamman för att bilda ett ben förr än på 113:de dagen. ). Blodets cirkulation hos insekterna be- om cirku- ckrifves af R. Wacwer uti Isis 6). Härvid lationen hos in- omtalas naturligtvis i synnerhet ryggkärlet, sekter. eller hjertat, såsom det organ hvilket spe- lar den hufvudsakligaste rölen. WAGNER anförer historiskt allt som blifvit skrif- vit om detta, och visar att de äldste anatomerna, MarpiGHi och SwAMMERDAM, beskrifvit det bättre än alia de följan- de ända till Srtrauss. Cuvier, MECKEL m. fl. hafva derom haft ganska oriktiga begrepp. Waecnwers afhandling utgör huf- vudsakligen endast en bekräftelse af allt som Strauss uti sitt utmärkta arbete öfver Me- lolontha vulgaris (1828) härom anfört, men Wacnwer har uti lefvande djur, och i syn- nerhet uti larverna till Ephemerae sett den rörelse, som Srtravss antager såsom nödvändig till följe af organets struktur. Ryggkärlet utgöres af en ytterst tunn ka- nal, näst under huden, långs åt ryggen, 5) Poce. Ann. XXV, 4. Fzr. Not. 763. 6) Isis 1832, Häft. 3, pag. 330, och häft. 7, pag. 778. 105 i synnerhet af abdomen. Det är genom hopsnörpningar, svarande mot inåtgående stora valvler, afdeladt i 8, midtpå något utvidgade rum, och slutar framåt uti ett något smalare kärl (aorta), som följer ryg- en af thorax och slutas öppet uti hufvu- det. Baktill slutar det blindt. Hvarje rum af ryggkärlet motsvarar ett af de 8 främre segmenterna af abdomen, vid hvil- ket det fästes genom 2:ne åt sidorna rik- tade knippen af fibrer. Uti främre ändan af hvarje rum finnes på hvardera sidan en tvärsgående öppning, hvars bakre kant bildar en valvel inåt, hvilket hindrar vätskan att inifrån utflyta. Invid denna öppning sitter en bhalfcirkelformig, något hårdare, half ring, på hvilken de sidofibrer fästas, hvilka annars borde insereras på sjelfva öppningens kanter: dessa lemnas så- ledes fria. Uti detta ryggkärl drifves blo- det oupphörligt bakifrån framåt, genom täta kontraktioner som gå i nämde riktning, suc- cessive genom alla rummen 7) och utgjutes fritt i kropps-kaviteten uti hufvudet. De sto- ra valvler, som bilda gränser mellan rum- men, äro riktade framåt och hindra såle- des blodet att gå tillbaka; men vid sin ut- vidgning emottager hvarje rum en ny blod- massa, dels från det bakomliggande, dels från kropps-kaviteten genom de beskrifne sido- öppningarne; W. säger sig tydligen hafva sett detta. Från hufvudet flyter blodmassan 7) Dessa kontraktioner kan en hvar lätt se genom huden på en kålmask eller naken fjäril-larv. 106 bakåt uti kropps-kaviteten alldeles utan alt innehållas i några kärl, men bildar der- vid hufvudsakligen 2:ne stora, breda, fö- ga begränsade strömmar vid sidorna af tarmkanalen, hvilka utskicka mindre ström- mar åt kroppens delar, och åter upptaga andra derifrån kommande. ” Uti kroppens bakre ända böja sig de 2 stora strömmar- ne uppåt och framåt, långs utmed sidor- na af ryggkärlet, som åter genom sina öppningar emottager blodet. Strömningen synes genom rörelsen af blodkulorna, som finnas till.stor myckenhet. De äro aflånga, alldeles' klara, och innehålla en liten dun- kel punkt midtuti. Deras diameter är uti en ephemer&e larv 7240 till ss50 tum (eller 2400 2800 3 a 3 4 fö vid pass +3; millimeter), och således be- tydligen större än menniskans blodkulor, Littera- tur, ehuru djuret är så litet! Uti Dipter lar- ver har W. dock ej kunnat upptäcka några blodkulor. — Den förening som Mär- LER trott” sig finna mellan ovarierna och framdelen af ryggkärlet, bestrides helt och hållet; den har redan förut blifvit be- stridd af Carus och OxKEn. - WAGNER säger sig väl hafva sett några fina trådar som sammanfästa dessa delar, men tillika att ingen, hvarken fysiologisk eller anato- misk grund finnes, att anse dem för: nå- got annat än enkla trådar, och -allra- minst alt anse dem för kärl. Histoire générale et particuligre des anomalies de Forganisation chez Thomme et les Animaux. par J. GEorFroyv S:r Hi- LAIRE. Paris 1832, 2 vol. 83:0. FN 107 Einige : worte tuber die Keimenspal- ten und die bildung der Iris bey mensch- lichen Embryonen — von Rup. WaGNnEr. Uti Isis 1832, N:o 7, pag 885. Observationes anatomice de parte ce- phalica nervi sympathici, ejusque con- junetionibus cum nervis cerebralibus. Auct. T. G. Wazrznestrarr. Francof. 1831. — Inaugural disputation. 108 Fornverldens Fauna. Tänder af Uti Annales of Lyc. of New-York Megathe-Jemnar MirtcherL underrättelse om tänder af Megatherium, som blifvit funne på Ski- daway-Island uti Georgien. Han anmär- ker att inga lemningar af detta djur förr blifvit träffade Norr om /Eqvatorn. De ske- letter man har, och hvaraf 3 nästan full- ständiga finnas i Madrid, härstamma från Plata flodens område ?). Kavr Uti Isis har Kavr infört några artik- Mason, lar, som innehålla mycket nytt från forn- on angusti- Verlden. Han lofvar att lemna ännu me- dens. ra uti ett snart utkommande arbete: Uber die fossilen Thier-Uberreste von RHEInHES- SEN. Af acne fragmenter af en underkäk till Mastodon angustidens Cuv., hvilka blif- vit funne tillbopa i jordlagren vid Eppels- heim i Hessen, bestämmer K. detta djur att tillhöra slägtet Tetracaulodon Gorm. och änudrar namnet till TZ. Iongirostre ”). än 0 Vid Eppelsbeim förekommer äfven en sil art fossil noshörning, hvaraf Cuvier hänfört ros. elt hufvud till RA. incisivus , men som Kauvrp anser utgöra en egen art, hvilken han benämner Rh. Schleyermacheri. Den börer till afdelningen med framtänder, är närmast lik RA. Sumatrensis och charak- teriseras genom följande: Vinkeln af näs- incisuren infaller midtför andra kindtan- den; de tjocka, breda näsbenen räcka ej ut öfver mellankäksbenet. Den lärer en- 8) Isis 1832, VIII, p. 9035. 9) Isis 1832, VI, p. 628. 109 dast vara funnen på nämde ställe. Den rätta Rhinoceros incisivus Cuv., som är utmärkt genom sina stora framtänder, bil- dar enligt Kaup en egen afdelning i släg- tet, som genom sina små, tunna näsben utan märke efter horn, närmar sig till Palmwotherium. Öfverlefvorna deraf äro fun- na vid Mainz och Eppelheim "9). Uti samma, på lemningar af utdöda D:o nya djur rika lager hafva några fragmenter afgnagare. Glires blifvit funne, hvilka af K. hänföres till nya genera '), I fall detta skett med skäl, så är "det något verkligen nytt för vetenskapen, ty alla de gnagare hvaraf fossila lemningar hittills erhållits, hafva be- stämdt tillhört sådane genera hvaraf ännu lefvande arter finnas. — Det första af des- sa djur, som benämnes Palcomys casto- roides , har varit nästan så stort som Bäf- vern, och ganska nära liknat denna. Det är bestämdt efter en skadad hälft af en underkäk, hvaruti endast den främsta kind- tanden fanns qvar. Denna har inga in- vikningar af emaljen från inre kanten så- som Bäfvern utan i stället 4 afskilda öar af emalj. Rötterna äro 2, högst korta och slutna. Hålet för den bakre kindtanden är så grundt att tanden suttit fästad nä- stan endast genom tandköttet. Af alla om- ständigheter synes att djuret varit ganska gammalt, Det andra djuret, som kallas Chalico- mys Jägeri, har varit lika närslägtadt med 10) Isis 1832, VIII, p. 898. 1) Tbid. IX, P Ra , 1 10 bäfvern, hvarifrån de funna fragmenternå nästan endast skilja sig genom tillslutna tandrötter. Äfven de erhållna tänderna af detta djur äro ganska slitna, och visa att de tillhört ett åldrigt individ. Af det tredje djuret säger Kaur sig känna 2:ne tänder, hvaraf den ena, som varit den främsta uti högra öfverkäken, ej liknar någon bekant gnagares tand. : Den andra, som varit den bakresta af. venstra öfverkäken, liknar samma tand af en Ay- strix. Kauvp benämner djuret Chelodus typus och tror att det haft likhet med Bäfvern och Hystrix. Man skulle ej utan skäl kunna fråga hvaraf K. vet att de bå- da tänderna tillhört samma djur. Såsom supplement till underrättelserna om de nya fossila däggdjuren , torde det ej vara olämpligt att anföra följande ?). En naturforskare, Hr B., som i början af 1832 kom ' från Berlin till Petersburg, fann vid ' genomsökandet af de från Zool. Mu- seum kasserade skeletterna af däggdjur, kranier af 6 förut okända arter fossila eleé- fanter, och nästan hela skelettet till en af dessa, hvilken han benämt E. affinis. Han hår genom en kort uppsats /uti . Kejs. Vet. Academiens Bulletin; :kungjort : sitt vigtiga fynd, och lofvat att utförligen be- skrifva dessa ;nya arter, .som han' påstår vara genom ganska betydliga olikheter, i synnerhet uti kranium, skilde både: från hvarandra och från de förut kände arter- na. En så oväntad upptäckt väckte na- 2) Ur Isis 1832, N:o X pag. trrir rr turligtvis uppseende, så att flera personer kommo för att beskåda dessa lemningar;, hvarvid en, som trodde sig kunna lem- na någon upplysning om hvarifrån de här- stammade, berättade upptäckaren, att ske- lettet af E. affinis tillhört en elefant från Indien, hvilken för flera år tillbaka fun- nits lefvande i Petersburg. Konservatoren vid Museum, som sjelf hade låtit lägga be- nen der, hvarest Hr B. återfann dem, be- styrkte förhållandet. Uti församlingen af Asiatic Society Fossila i Calcutta d. 5 Maj 1831 har utdrag NR an ett bref från den i Tibet resande GERARD Bered blifvit uppläst, hvaruti han berättar sig ; hafva funnit en mängd fossila snäckor uti bergslagren i Tibet, ända till en höjd af 16 å 17000 fot öfver nu' varan- de hafsytan, och en hel Engelsk mil lod- rätt öfver närmaste slätt. Han har der träffat en hel bank af fossila ostron Ssit- tande vid berget i samma skick hvari de fordom lefvat ?). Dylika fenomen skulle förefalla otroliga eller oförklarliga efter den teorien, att hafvet en gång stått så högt öfver jordens yta. Vida rimligare är det att med de nyare geologerna antaga, alt bergskedjorna på jorden, genom inifrån verkande orsaker hafva höjt sig öfver den fordom jemna ytan. Ett nytt slägte af fossila koraller ,rznamna- Thamnasteria beskrifves af LzEsaåuvaAGE , 5teria fossil Med. D:r i Caen '). Följande anföres så- korall, 3) Fa. Not, N:o, 721. 5) Ann, des Sc, Nat. Juli 1832, p. 328. 112 som -slägtcharater : ”Polypier pierreux , dendroide, fascicule, stellifére sur toute la surface; toutes les tiges marquees de renfle- mens et de retrecissemens alternatifs.” 4 arter anses höra hit nemligen: Th. gigan- tea , Stellulata , Magnavilla och Digitata, alla från Fransyska kalkbergen. Littera- Die Versteinerungen der Fische und ter. Pflanzen im Sandstein der Coburger Gegend. beschr. von D:r H. BerceEr. Coburg b. d. Verf. 32. 4. 20. Se Isis X, p. 1114. Mémoires geologiques et paléontologi- ques publies par A. Bou. Tom. I Paris 1832 av. planches. Fossil Shells of the tertiary formations of North America, illustrated by figures drawn on stone from Nature. By T. A. Cosrar. Vol. I N:o i — 8 (6 taflor med text, innehåller 23 arter). A monograph of the Trilobites of North America, with coloured Models of the species by JacoB Green. Philadelphia 1832 12:0 (med en litografierad planche). I Sve- 13 I Sverige utkomna skrifter med afseende på Skandinaviens Fauna. Professor Nirsson har fortsatt sina JZ-Nirssons luminerade figurer till Skandinavisk Fau- na, af hvilket vackra planchverk det i1:te och +2:te häftet utkommit. Det förra upptager ett däggande djur, neml. pl. 26. Plöjråttan (Lemmus agrestis); för öfrigt figurer öfver följande foglar: pl. 77. Röd- haken (sylvia rubecula); pl. 79. Halfenkla Beckasinen (Scolopax Gallinula); pl. 80. Ängpiplärkan (Anthus pralensis); pl. 81. Grafgåsen (Anas Tadorna); pl 82. Sjö- orren (Anas fusca); pl. 83. Storskrakan (Mergus merganser); pl. 384. Ärtan (Anas Querquedula); pl. 85. Rödstjerten ; på. 86. fig. 1. Gransångaren (Sylvia rufa); fig. 2. Löfsångaren (S. trochilus); Rödhalsade Gåsen (Anser ruficollis). Uti tolfte häftet finner man figurer tll 2:ne mammalier, neml. pl. 27. Vatten-näbbmusen, och pl. 28. Fjellräfven i dess sommardrägt. De foglar, som deruti upptagas, äro: pl 88. Svarta Hackspetten eller Spillkråkan; på. 89. Bergfinken; pl. 90. Sädgåsen (Anser segetum); pl. 91. Fjellgåsen (ÅA. leucopsis); på. 92. Sillgresslan (Uria troile); pl 93. Fjellugglan 9 (Strix nyctea); samt pl. 94. Rördrommen (Ardea stellaris). Uti texten som åtföljer dessa figurer, finner man åt- Prof. Fries's Ärsb. 1833. 8 illumi- nerade figurer. 114 skilliga bidrag till en närmare kännedom , än den man förut haft, om flera af dessa djur. Bland dem vill jag i synnerhet fä- sta uppmärksamheten på den artikel, som rörer fjällräfvens färgförändring efter års- tiden, hvilken äger ett särdeles intresse. Fjellräfven beskrifves vara om sommaren korthårig, ofvan gråbrun, under hvit, med nakna tår undertill. Genom de talrika utvandringar, som detta fjelldjur vintern 1831—1832 företagit till alla Sveriges lägre provinser, bar en mängd individer blifvit skjutna. äfven under sommaren och lem- nat de förut saknade upplysningar, röran- de detta djurs färgförändring. Jag bör äfven nämna, alt samma för-= fattare nyligen annonserat snara utgifvan- det af fortsättningen tll ”Skandinavisk Fauna”, jemte en ny och omarbetad upp- laga af de redan utgifne delarna >). Svenska Af Herrårne v. Wmcurtrs planchverk fogar af” Svenska Foglar &c” hafva ytterligare Wnwmcnr, fyra häften, hvardera innehållande 6 plan- cher, utkommit, nemligen det 22:dra, 23:dje, 24:de och 25:te. Ut det. 22:dra finner 5) Enligt den subskriptions-anmälan, som är att tillgå hos alla Bokhandlare, kommer hela arbetet alt utgöra 5 delar, nemligen t1:sta upp- tagande däggande djuren; 2:dra foglar; 3:dje amfibier; 4:de fiskar, samt en särskilt del, innehållande Allmän Zoologi, jemte en tnled- ning till Geologiens RR Subseription är tilläten på enskilta delar af arbetet och pri- set beräknas efter 4 sk. arket för subskriben- ter, men 35 sk. för köpare. 115 man sköna figurer till Falco subbuteo, Corvus pica, Garrulus infaustus , Sylvia phoenicurus (unge) Fulica atra, samt Anas crecca & i vinterdrägt. Det 23:dje upptager: Turdus merula 9, Sylvia Lusci- nia, Sylvia cinerea, ungen till Picus ma- jor, Numenius arguata, och Tringa al- pina om hösten. 24:de härtet innehåller: Turdus merula 3, Fringilla cannabina & Sylvia hortensis, Turdus viscivorus, Li- mosa rufa, och Podiceps cristatus. Uti det 25:te häftet finner man slutligen föl- jande foglar afritade: Cuculus cannorus rödbrun hona, Picus wviridis, Emberiza nivalis om vintern, AZuthus pratensis, Sco- lopax gallinula, samt Numenius phoeopus. Jag har redan uti förra årsberältelsen Niissons anmält Professor Ninssoss ”Synopsis Ich- Lätjol thyologie Scandinavice”, som utkom år 1832 i Lund under form af Academiska dis- sertationer. Som detta arbete sedermera uti tidningarne blifvit recenseradt, återstår blott att nämna, att deruti upptager för- fattaren 164 arter, såsom tillhörande våra vatten. Af dessa höra de 97 till Malaco- pterygii, 45 ull Acanthopterygii och 22 till Broskfiskarne. Förf. förer alla dessa arter under 57 slägtformer, af hvilka de artri- kaste äro fördelta uti flera subgenera. Släg- tena Salmo, Cyprinus, Clupeu, Gadus och Pleuronectes hafva, andra att förtiga, i syn- nerhet blifvit riktade dels med nya arter, dels med en mera utredd synonymi. Då man tager i betraktande de stora framsteg Ichthyologien i andra länder gjort det sed- nare decennium, och att inom fädernes- £16 landet intet samladt arbete öfver fiskarne utkommit sedan år 1800, då Retzu Fauna Svecica utgafs; så är lätt att finna, att of- vannämde Synopsis i flera hänseenden varit al behöfvet påkallad och att dess förfat- tare äger flere anspråk på vetenskaps-id- karnes dacbeaatrlaet. Ny fisk Hr C. U. Exström har riktat vår Fauna Exsivön genom upptäckten afen ny fisk-art vid Mörkö Skärgård. »Denna fisk har han kallat Li- paris barbatus och beskrifvit den uti Kongl, Vetenskaps-Academiens Handlingar för år 1832, pag. 168. Den synes mera spar- samt förekomma, då H:r EKxström endast träffat 2—3 exemplar. Svenska D:r Sunpevanr har slutat sin beskrif- spindlar ning af Svenska SPIRE Lage uti en vidlyf- fre tig afbandling, som är införd uti Kongl. HEN ER RR on Oe Handlingar för är 1832, Denna innehåller af NR Citigra- de: Lycosa med ig arter, Dan och Ocyale, hvardera med en art; af fam. Sal- tigrade; Salticus med en och Attus med 14 arter; af fam. Laterigrade: Thomisus med 3 och Philodromus med 7 arter; samt slutligen af fam. Orbitele: Epeira med 12 och Zetragnatha med en art. Härtill kom- ma tillägg ock anmärkningar vid de före- gående aldelningarne, hvariblatd beskrif- vas one nya arter Linyphia, en Theri- dium, en Clubiona samt en förut obeskrif- ven art, som bildar ett eget slägte uti fam. Tubitele, nemligen Lycena spini- mana. Detta slägtnamn bör, enligt för- fattarens egen rättelse, kallas E£ycodia, emedan namnet Lycena redan förut fin- . 117 nes användt. De Svenska arter spindlar, som hittills blifvit upptäckta, utgöra nu ett antal af 111. WaALCKENAER, som be- skrifvit de inom Frankrike förekommande spindel-arter , upptager dessa till 139. Det vore i sanning förvånande, om ej skillna- den i art- äger skulle vara större emellan dessa båda land. Öfver de Svenska arter, som höra till stägtet Hymenopter-slägtet Chelonus bar Magister eg DAHLBOM fengjöne, en monografi, som äfvenDanisom. finnes införd uti Vetenskaps-Academiens Handlingar. De arter, som deruti beskrif- vas, stiga Lill ett antal af 8. Samma för- fattare har äfven fortsatt sitt, 1 förra års- berättelsen anmälta, arbete: Evxcercitatio- Excer- nes Hymenopterologice. Af detta har Part. Hfymenop- 4 och 3 utkommit, som upptaga fortsätt- ene ning och slut af beskrifningen öfver fam. Sphegides. Af Gen. Janina: har förf. 7 ar- ter; af Dolichurus och Ceropales en; af Pom- pilus uppräknas blott de Svenska arterna, som förf. förut i en särskilt monografi be- kantgjort; dessa erhålla nu en tillökning af flera färg-varieteter och 2:ne nya arter, som förf., sedan dess förra arbete utgafs, lärt känna; så att hela art-antalet af delta slägte belöper sig till 24 i Sverige. Tvenne periodiska skrifter häfva Un Tidskrift der förflutna året blifvit påbörjade: TE rerna skrift för Läkare och Pharmaceuter ochmacenter. Tidskrift för Jägare och Naturforskare. Den förra, hvars egentliga ämnen icke kun- na här upptagas, innehåller dock åtskilli- ga originella anatomiskt-fysiologiska upp- salser, som äfven för zoologen äro af vigt 118 : att känna, och dem jag redan ofvanföre på För Jä- sitt ställe omnämt. Tidskrift för Jägare ”Naur- och Naturforskare , som af Jägare-Förbun- forskare: det i Stockholm utgifves 9), har för afsigt att utom sitt hufvudsakliga syftemål — spridandet af de, för jagtyrkets rationel- lare utöfning, gagnande grundsatser och lärdomar — äfven det, att samla observa- tioner och på erfarenhet grundade uppgif- ter om våra inhemska djur- och fogel-ar- ters lefnadssätt och historia. Uti detta sednare afseende är det som jag egentli- gen får anmäla denna Tidskrift på detta ställe. Hvarje månad utgifves ett häfte på one ark, åtföljdt af en planch, som i de flesta upptager figur öfver ett af Skandi- naviens jagtbara djur. Då det blefve allt för vidlyftigt att uppföra alla deruti lem- nade, mer och mindre vigtiga notiser, nödgas jag inskränka mig till några få. Bland dessa får jag nämna: 1:o En uppsats om Skandinaviens Räfarter, hvaruti den mera allmänt an- tagna satsen, att Korsräf är en blott färg- varietet af vanliga Skogsräfven, betviflas, Ännu sakna vi likväl tillräcklig kännedom för att afgöra om korsräf är en egen sjelfständig art, eller batard eller blott af- art af Svarta Räfven. Hvad vi med sä- kerhet veta är, att genom fleråriga obser- vationer på en korsräf-familj, som några jagtvänner i hufvudstaden underhållit, är upplyst, att alla derifrån härstammande af- 6) Redaktionen är uppdragen åt Prosten C. U. ExstrRöm och mig. I 19 komlingar bibehålla konstant en karakte- ristisk likhet uti cranii-bildningen, som skiljer dem tillräckligt från vanliga skogs- räfven. 2:0' En uppsats rörande Rackelhö- nan, öfver hvilken figur lemnas. a2me Hönor hafva blifvit uti en kull anträffade i Jemtland. Af Professor A. Retzt under- sökningar af dessa hönors genitalia följer, att äggstockarne hos dem voro vida mindre utvecklade än hos en steril tjäderhöna. 3:o En utförlig beskrifning om sjö- fogel-jagten i medlersta delen af vestra skärgården al C. U. Erxström, som inne- håller vigtiga bidrag till 'vattenfoglarnes historia, 4:o En samling af observationer rö- rande tjäderfogelns Lemmelns och fjell- räfvens flyttningar, samt zoologiska no- tiser öfver björnen , jerfven, vildrenen m. fl. Det stora inflytande vetenskapliga re- Doctor sor måste äga på naturhbistoriens utveck- ling, är lätt att inse. Det var genom dy-,g lika, som de flesta materialier hopsamla- des, hvilka af LinsÉ bearbetades och hvaraf hans snille sedermera formade den veten- skap, som till Svenska nationens heder är i littesaturens historia upptecknad. Men å Lissés tid var det också Sverige, som Miisodsakligen utsände . naturforskare till alla verldsdelar och ägde derigenom öf- vervigten. Sverige upphörde — och tu- ren kom i stället till utländningarne. Dessa med större tillgångar och lättare kommu- HeEnDEN- BORGS resa i rienten. 120 nikationer hafva sedan år från år täflat med hvarandra uti ansträngning och uppöffrin- gar för delta ändamål. Höruti få viisyn- nerbet; söka. orsaken till derås ävarinte öfvervigt uti samlingar och artkännedom, äfvensom källan till. den mängd af upp- täckter, som årligen ske och bekantgöras. Ehuru ringa Sverige på de sednare decen- nierne deltagit, är det ändock en tillfreds- ställelse för mig att nu kunna omnämna de lyckliga resultater af vår landsman D:r HeEpeEnsorcGs fortsatta och oförtrutna nit för zoologien, under dess mångåriga, på egen kostnad företagna, vetenskapliga resa uti Turkiet, mindre Asien och Egypten. För- liden höst hade vi nemligen fägnaden se H:r HebenBorG återkomma till fäderneslan- det med vackra och betydliga samlingar af natur- och konstprodukter, hvilka han i dessa länder gjort under sin resa. Ge- nom Regeringens frikostighet blefvo dessa samlingar för allmänna medel inlösta och de zoologiska till Riks-Museum aflemnade. Dessa, som till största delen förut sakna- des, hafva äfven gjort oss Svenskar be- kanta med flera af de i sednare åren af H:rr Hemerick och EHRENBERG Samt RuPPEr gjorda upptäckter, utom flera alldeles nya saker. D:r HevestorG har redan återvändt till Alexandria, för att fortsätta de forsk- ningar han redan så lyckligt börjat och hvaråt han uteslutande tyckes vilja egna sitt lif. Resor in- Till slut får jag äfven nämna några om fäder- neslandet. Ord om den framg gång naturhistoriska rese- före- RS — — F21 företag rönt inom vårt eget land. För- liden vår bildade sig en förening af en- tomologer, hvilka, mot en viss andel i den blifvande skörden, sammansköto en summa penningar tili bestridande af om- kostnaderna för en vidlyftigare vetenskap- lig resa uti Lappmarkerna. Denna häraf bildade fond förstärktes vidare dels af Kongl. Vetenskaps-Academien, dels af fle- ra enskilta meacenater 7), hvarigenom nö- diga medel tillvägabragtes för 3:ne expe- ditioners afgång till olika fjelltrakter. Första expeditionen, som egentligen åsyftade ett entomologiskt ändamål, och var bestämd till Lycksele och Asele Lappmar- ker, uppdrogs åt Prof. J. W. ZETTERSTEDT och Mag. Docens A.G. DaurBom alt utföra. Den andra expeditionen, som förena- de ett ornithologiskt ändamål, jemte det hufvudsakliga entomologiska, och bestäm- des att afgå till Dovre fjell i Norrige, öf- verlemnades åt vår utmärkte Entomolog Löjtnanten C. H. Boneman och Kandidaten E. Munck AF Rosenskönrp från Lund, bi- 7) Såsom en skyldig erkänsla torde det tillåtas mig att här upptaga de personers namn, som af nit för saken bidragit till dess utförande genom subskriberade medel, utan anspråk på delaktighet af skörden. Dessa Herrar voro: Deras Excellenser Grefve C. DE Geer, G. TrocteE BonnE och J. H. Tawast, Öfverste- Kammarjunkaren Grefve N. BonoE, Hofmar- skalken Baron A. ReutErskörp, Kammarher- ren Baron K. Beckrerus, Kammarherren Ba- ron C. OxEnstJERNA, H:r Kapten C. RosENBLAD, D:r P. B. Seton och H:r N. E. MiäLnrer. Prof. Fries's Arsb. 12833. 9 122 trädde af eleven vid härvarande Skogs- instlitut H:r J. WAHLBERG. Den 3:dje afdelningen, hufvudsakligen ämnad för ornithologiska samlingar, eburu det entomologiska intresset dermed äfven förenades, uppdrogs åt artisten WinH. v. WricuTt och eleven vid ofvannämde In- stitut H:r Stewstvs, biträdde af en 'ento- molog, studeranden H:r P. Friceuws från Upsala. Dessa Herrars resetur bestäm- des att gå uppföre Torneå och Muonio elfvar, till Karesuando i Torneå Lappmark, samt vidare öfver fjellen till Norrska ku- sten och Fugelöe. Alla dessa afdelningar afreste i bör- jan af våren och återkommo sent på hö- sten efter lyckligt och väl slutade värf, med ganska ansenliga insamlingar, som fullkomligt motsvarade den väntan man gjort. sig. Omkring 50,000 insekter och 300 st. foglar var den materiella vinsten af-detta rese-företag, troligen det största, som i Sverige; blifvit tillvägabragt. Att ep mängd nya arter af insekter skulle under en så- dan resa blifva upptäckte, kunde man för- utse, och så har inträffat. Utom denna vinst för vetenskapen medförde dessa re- sor flera andra, då man derigenom vunnit kännedom om olika insekters utbredning och vistelseort samt ägt tillfälle att an- ställa en intressant jemförelse emellan sam- ma insekts allmännare eller sparsammare förekommande på olika punkter af våra fjelltrakter under en och samma tid. Att denna gynnande utgång af första företaget måtte föranleda och uppmuntra flera an- 123 dra dylika, är ett önskningsmål för alla dem, som inse huru stort fält ännu åter- står inom norra delen af Skandinavien för vetenskapsmannen att skörda, och som erkänna att naturforskarens första skyldig- het är, att fullständigt inhämta kännedom om sitt eget lands produkter. ÅRSBERÄTTELSE OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN OCH UPPTÄCKTER, TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1834; AF B. F. FRIES. STDBDCKBHBOLM, 1834. Tryckt hos P. A. NorstTEDT & SÖNER, Kongl, Boktryckare, Here Ina JE SUNT 4 NES ETR AAKTN. 0 : ASA Hö 4 v j 4 ö ; PES TRARS PARSE OS AN E HÄTIIF UI . t f | vå . hb ; | är. a - 7 å | HN : - å d Le . I 4 2 i ” k . van HarOR KI SNES RES "TOR EE : ÄRAN SUNNE är va APA Se ÅA Nå N öv Es 4 ; > KT Hed j i a ” a B så j : + ' a å 2 fr SAN ” RN from NN då 5 VS å Fe Å 4 GEERS matade BRL EA OVR "REINE CA NANNE Ke 4 arddsrvcdoft Jann] SN LJ dT nad INNEHÅLL. Zoologi i allmänhet. Antalet af kända djurarter . : ; é « Pag. I. Naturhistoriska resor —. a 4 ; öar Lärdas sammankomster » 9. Planchverk ,) . : 5 z 2 IO. Läroböcker . 3 : 4 d » 12. Periodiska skr Ner” Dre Mastologi. Näbbdjuret . å å 17. Echidna é Halskotorna hos Bradypus Bidrag till Delfiners naturalhistoria. Det djup, till hvilket Hvalfisken förmår fäka är Däggande djur på Cauceasus &c, å : Om Bufflar i fordna tider uti Frankrike Vildå hunden i Nepaul A - Llama djuret : Ytterligare upplysningar rörande Viscachia och Chinchilla - bese BUCcC sr N ”- . . . s Ag Nya föresglögjen 15 a ar ter - 5 a : s SDIRID, Litteratur >: ) : å j k sky! JT: Ornithologi. Klimatets inverkan på fogelarter ; 38. Luftsäckarne underlätta ej foglarnes flygt Ovanliga ställen för fogelnästen Fogelägg kläckta i drifhus — Sula tt att konservera sinå fo lar till u - nin Bidrag till Egyptiska nas É jå pp gl — till Caucasiska faunan j ä Å ; Larus melanocephalus + Picus leuconotus tt res r sc BSS IV Alca impennis Ibis falcinellus = . Carbo cormoranus Larus ridibundus . 3 ; : 6 ; Apteryx australis . q . : Nya fogel-arter . 5 : ; e Litteratur "= . : 5 Herpetologi. Om lefvande grodor uti sten : : z Hvita askens verkan på skallerormen . Ormar med bakre gifttänder ScHinz arbete öfver Amfibierna WiIEGMANN'S Beyträge . . . Testudo .caspia å é är > Uromastix . A s 5 3 Litteratur. : ö : ; Ichthyologi. Bidrag till Laxens naturalhistoria; : Om Pantsar-fisken : 3 3 : Bonitens språng öfver vattnet = - ; Fiskar i Caspiska hafvet 4 4 Ny art Cottus från Grönland ; . Nya fiskslägten och arter =. SE Litteratur . a d ww rv u,eWrunrrr rr Entomologi och Helminthologi. Insekter. Myrornas förvandlingar i 5 . É Om förvandlingen af Perla . å ö 7 — — af Ceratopogon Insekternas geografiska utbredning e Om insekterna uti Guyana Antalet af kända Coleoptera ; ScCHÖNHERRS. genera & -—- Curculionidum Om Humlorna En art af Blemus, som fr den vattnet Undersökning af Loppan Hemipternas analomi af LEon Durour. » 8 ss vUVUBVwWS WES BB II 25 SI LllIg Om insekternas pulvilli : å Å hs pag: Ett insekt från Madagascar ; 3 3 AT Aracknider. Om några Spindlars bo Crustaceer, Annelider och Helminther. Aupbouis och MiLnE Epwarpns arbete öfver Anne- liderna s 3 . nr DE Maskar i fiskögon HR '" JDiplozoon paradoxum se72e Dey" lutvecklingen af Lernezx träge. Entomologisk Litteratur ; i allmänhet ? å é - - Coleoptera a , a å Orthoptera & Hemiptera AREA TT a Lepidoptera ; ; å Neuroptera . ; Hymenoptera & Diptera E Arachnider ; Crustacea . : Helminthologisk Litteratur -. Malacologi. Mollusker. Sepiernas hastiga färgförändringar -Dessa djurs förmåga att hoppa öfver vattenytan Djuret till Nautilus Pompilius +: Böle . Snäckor som spinna tråd =. s ; . Pyrosoma Stråldjur. Strukturen af de lägre Medusze Coraller ansedda för växter . Infusions-djur. EunEensErG om Inofusions-djuren Malacologisk f Mollusca litteratur URadiata . swe SrBU BC V Bs vsvrKsow IOI. 104. 106. 107. 109. 113. 116. 117. 119: 120. 121. 122. 123. 126. 127. 129. 132. 133. 133. » 135. 136. 137. 139. Fornverldens Pauna. Ny upptäckt bengrotta . S : ; pag: kk Om djuren af Ammoniterna a D Lefvande Trilobiter D a Nya fossila arter . » 143. Bos urus funnen på Fyen <« ; , >» — Elgskeletter i England 3 : : » 144. Litteratur = . b ” Ä ; . 5 bar — Anatomi. Vertebrata. Om örats muskler och ganglion oticum =. » 147. BrEscHET om örats. byggnad . d |: SES VAS Om Pupillar-membranen =. . : J . » 149. Linsen 1. ögat é ä Å E s J sx DSKOG Membrana pigmenti nigri -. Wbigad » — Foramen centrale retinze d A » 151 Nervus hypoglossus - k g » — Ett nytt ganglion ä : - É I (GA Nervus facialis hos föglarne . b J SNR Om Fiskarnes hjerna . E i å sl Halsportionen af nerv. sympatheticus S » — Hjernans och Nervernas byggnad » 153. Magen hos en apa s 5 : » 154 Svalget hos Capybara . é " » — Mjelten hos ormarne : A - s 0 — Tubus intestinalis hos D:o -. INGE Truäneus veng mesenterice hos Bröskfökdrie « '» 156. Pancreas hos Stören : Å $ GÄR JT Capillar-kärlens klassigkurtde M å TOS HEL Retzius om bildningen af Septum stress . » 158. Communikation ere ilsa Aorte stammar hos kro- kodilen 2 2 : : « » 159. Axillar-hjertan hos Chierp, 6 : ä . » 160 Lymf-hjertan hos Amfibierna 5 . VD — Egna korpuskler på ändarne af Art. lehalis hos vissa djur . E Å é s » 161. Om blod-corpusklerna . É - » 162. Deras förhållande hos olika djur; z » 163. Anatomi af gälarne s I b » 165, Simblåsans utveckling hos fckär 5 i f » 166. Hudkörtlar hos Läderlappar och Vattenråttan pag. 166. Egna organer för svettens afsöndring i buden hos menniskan j j k i ; sal frövs Testiklarnes byggnad . » 168. Sädesgångarne i penis hos Ornithor hynchus SN TO: En egen väfnad i corpora cavernosa . 5 ek BOLYAI. Mjölkgångarne hos några däggande djur =. « » 172. Menniskoägget och Embryo » — Ögats första bildring - s rg Utvecklingen af Blennius viviparus 3 : . » 176. Njurarnes första bildning é « 3 178: Teratologi eller läran om mönstrosiieter sdneL-AAFON Invertebrata. Anatomi af Nautilus Pompilius =. 5 . 120 & 180. — . — Glycimeris siliqua å 3 i » 181. vi — — Medusz É v S å i 133 & 181. Molluskernas skalbyggnad =. ö J i . M Nervsystemet hos Beroé » Äggens och ungarnes utveckling hos Daphnia pulex D Insekt-Anatomi af BURMEISTER 182. Hemipternas anatomi af Durfour . 7; ; j& BR: Äggen af BLATTE . 5 A . a å » 182. Blodiglens anatomi 3 ks s : » 195. Litteratur : ; : 5 186 & 198. Fysiologi. 5:te nervparets function A & å » 197. 12:te Dito Dito ' K Rd re Musklernas beroende af ner vsystemet 5 ; . — Känslighet hos gangl. solare a olivare 5; . » 188. Theori om svindel 5 é - 0 fr Om sömnen . é 5 Å ; 8 — Nervrötternas fånlbljönår DVR Ett eget slag af omedvetna rörelser uti voluntära muskler ; » 189. Menniskokroppens storlek uti olika åldrar » Djurens vintersömn e D Djurs förmåga att längre tid lefva utan föda » Functionen af Zonula Zinnii och Capsula lentis . » Opliska experimenter . « D Pulsens förhållande till blodomloppets hastighet RT Aconitens verkan på inflammerade capillarkärl » VIT Om bildningen af nya blodkärl i « Pag: 197: Det glänsande ämnet i peritongzum hos fiskar. » — Huru insekter respirera under vallen . Sd Litteratur 0.0 os . . . . ö + D IYS. Zoologiska skrifter och upptäckter inom Fäderneslandet. Nirssons illuminerade figurer : : A FÖR von Wricuts Svenska foglar S ; s » » — SUNDEVALL, nya arter af Euphone : . . Cå 202, Jägare-Förbundets Tidskrift - å : : ES ScCHAGERSTRÖM om Calionymus : É e 3 2203 — — Pagellus - . : å Å » 204 ExsrtrRöm, Fiskar i Mörkö skärgård = +. å » SUNDEVALL, Conspectus Arachnidum Å KA BorEman, Skandinaviska Pteromaliner . : . » 206. DaurnBom, Exercitat. Hymenopterologice = . se saväoje Fries, Columbiska insekter -. s : i LovEn, undersökningar af de lägre sjödjuren sr NOR Zoologi i allmänhet. Huru stor är summan af alla bekanta Antalet djurarter? Denna fråga har länge varit fram- Fjänsng kastad, och ännu kunna" vi endast approxi- mativt besvara den. Orsaken finner man lätt: dels sakna vi ett omfattande special- verk, och måste derföre med svårighet ur den mängd af Journaler, Acta, Resebeskrifnin- gar, dyra och ofulländade planchverk, hvar- på litteraturen öfverflödar, framleta beskrif- ningar öfver den mängd af nya arter, som uti dessa kringkastas och, så tillsägandes, dag- ligen bekantgöras; dels ock förnämligast bri- ster oss en tillräcklig art-kritik. Emedler- tid blir det ändock, äfven för vetenskaps- mannen, af intresse, att erhålla en unge- färlig öfversigt öfver det redan kända art- antalet. Försök i denna väg hafva H:rr Wacswer och OKeEn lemnat. WaGneEr!) be- räknar de ännu lefvande djurarterna att upp- gå till 78,849, samt de fossila till 4,645, eller tillsammans 83,494. ÖKEN?) lemnar följande öfversigt, upptagande det art-antal, som författarne tid efter annan angifvet: af däggande djur antages såsom minimum 1149; skattas attutgöra 1500, nemligen ofter år — arter Ae. 1: 1767: TA ERXLeren . « 1797 = 341. 1) Isis 1833, pag. 162. ?) Se dess Allg, Naturgesch. fär alle Ständ. 7:te Lieferung. Prof. Fries AÄrsb, 1834. I NM efter år. arter. Gmeuns » » 1788 343. PEssAnt . » 1793 489: BecustEin . »« 1800 561. InriGeR . >» 1811: 809: Humsoror >: 1821 500 (eft. saml, i Paris), Desmaresr. - 1822 550. TemmiscH . 1827 860. Minoinc . « 1829 1230. CH. BonwarartE 1832 1149. | Faglan «ämnet NS 41og »- fc ds, G000: LissÉ « «+ « 1767: 904. Larmam - » 1782 2705: Gmens oo. - 1788 25970. InniGER « » 1812 3779: HumBorpt = +» 4000- BonarartTE. +» 1932 4109. Amphibier + + + 12000 me nn trepsleart ROD LinsÉ . - «+ 1767 213. GmEnin > +» 1788 - 366. LaceredDE . . 1789 303. Mersem +». - 1820. 677: HumBorboT . . 1821 700. BonarARTE. . 1932 1270. FUSKET va fel om AE Linné - « +» 1767 — 499. GMELIs. . - 1788 = 928. LacerEDE . +» 1798 1469. 38586. po SN EET NASN HuMBOLDT + + 2500- Cuvier . « »« 1827 5000. BonwararTE . . 1832 3586. 62,600. Artikulerade djur (med undan-F 3, 500 tag af Anneliderna). rd eg. insekter. de öfr. Summa. Linné. > oc 2695. — 286 2091. Fanriciws. - 1779 3626. 261 3887. GMELIN > +« 105175. 678 — 10,853. år. eg. insekt. de öfr.. Summa FaBricius . . 1794 105000. 541 — 10.541. — — . « 1805 12,513. (utom Lepidoptera). HumBoLoT. «+ 1821 44,000. ScCHREIBERS +. 1832 30,000. 1,500 315500. (efter Wiener- samlingen) Maskar (Annelider, Intestin.-maskar och Asterier) 1486 NNE". av 6 1707 165. GMELInN ov vw 1788 669. RupvoreHi . . 1809 = (intestinal-maskar) 595. Lamares . . 1816 (utomintestinal-maskar) 423. Runoremt . . 1819 = (intestinal-maskar) > 8g1. BrLAnvinznE .- 1827 (utomintestinal-maskar) 595. HR Glasken s åo Vap eto Ölig B Van gg BREES TR OREre Så or fe: nee AN sl OS ER yt PR NA ER fe MAGER Ko VYÄODANT va a se jer fe) ar Ng DIG BENUDTLGOlHA103A ' « sc. ke & 6 « . QING EE i SONERA AE SR SNS NRO RE Martens ENAT SEE LST RYOE Ne: iv SEA ev avla VAR rt TAS fa) NNE LES Lake RR se BE Si LamarRcK . -. 1816 la) 1330 a VR AIEROS KREREGHÖLNA. SÅ AO20A ve seg «ve er 6 ög | 200 Polyper . RESAS NOG os fen st tår serie VAN BON RATAS AS I090T alv dig: eat 5 ere KAO KNRARUEE EF: UKOLO! dtve re ters at oe vr TR OD Infusorier sv AVGE LSE bl pp NADER Fu No et MIn EN 5: EVO Cert es e, 6 > a Vyske NAND RR NS KODE. sier oe ace SEN BO KE SRA KÖLÖRN SST re og > otdedp ör AGG: 0 SAGE La ÄT FSA 410. Summa 48,$70 4548 208 Go4 410 2000. 8000. 400. 800. 800. 88.000. | 4 Lägger man denna beräkning till grund, blifver förhållandet emellan de olika djur- klassernas art-antal följande: | Däggdjur 1. Foglar 4. Amfibier 1. 34 Fiskar 31. Insekter 40. Articulata aptera = - 11. Maskar 11. Mollusker 51. Stråldjur 11. Detta förhållande kommer emedlertid att undergå stora förändringar emellan vis- sa af djurklasserna; då man med temlig säkerhet kan förutse, att ännu inom in- = sekternas klass de flesta upptäckterna åter- = = stå, hvaremot inom de fyra högre klasser- = - na, åtminstone däggande djurens och am- fibiernas, ingen maktpåliggande tillökning 1 artantalet är att vänta. ÖKEN anser sig icke våga att uppskatta artantalet af de, uti Europas museer befintliga, insekter till högre belopp än 50,000; ehuruväl det ej är otroligt, att antalet belöper sig till det dubbla. Med anledning af WacnErs beräkning, har ÖKEN uti Isis utlofvat ett pris af 100 floriner åt den, som lemnar en fullständig summering af alla djurarter, med hänvisning till källorna, hvartill äfven samlingar räknas. Naturhi- Jag omnämde 1 förra Årsberättelsen storiska dj 7 KA resor. den nya resa till norra Amerika, som Prin- sen von Nzevwiep företagit. Underrättel- ser hafva sedermera från honom ingått, för hvilka Frorier i sina Notizen N:o 800 redogör. De gå likväl ej längre än till November 1832, då han vistades uti /Vew- Harmony vid floden Zabash. Choleran, som då härjade i Amerika, hade nödsakat Prinsen att förändra reseplan. Stora insam- lingar äro redan anlända från honom till Europa. | 5 Närmare uppgifter rörande aflidne JAcQuimonts högst intressanta resa uti nord- vestra delarne af Hindostan innehållas uti denne nitiske naturforskares bref, som blifvit publicerade uti Nouvelles Annales du Museum d Histoire Nat. 1832. Tom. 1, p- 135 och i Tysk öfversättning lemnade i Froriers Notizen N:o 797—2800. Redan uti Årsberättelsen för 1832, om- nämde jag den vidsträckta reseplan, som den bekante Porypvor Roux från Marseille, uppmuntrad af G. Cuvier, föresatt sig att utföra. Uti ett bref till Baron FÉrussac ?), underrättar han om framgången af sina un- dersökningar uti Egypten, hvilka sträckte sig från Alexandria ull Thebe. Det vig- tigaste deraf får jag längre fram på sitt ställe upptaga. Olyckligtvis blef sedermera en gräns för hans vidare undersökningar satt i Bombay, der han föll ett offer för sitt vackra nit att rikta vetenskapen med nya upptäckter. RörPreEL, som innevarande år åter an- ländt till Europa, har under det förflutna året berest Abyssinien, hvars hufvudstad Gondar han uppnådde efter en högst be- svärlig resa från Massowah. De samlingar han hembragt från denna, dess 3:dje resa uti norra Afrika, komma att betydligt rikta vetenskapen. Från vår landsman Dr. HeEbeEnzorG baf- va fägnande underrättelser ingått. Af för- ra Årsberättelsen är denna outtröttlige na- turforskares 2:dra resa till Egypten bekant. ?) Annales de Sc. Nat. .Tom. XXVII, pag. 72. 6 Uti bref, som tid efter annan ankommit, har Dr Hebengore meddelat mig underrät- telser om sin intressanta resa, af hvilka jag här endast kan anföra ett kort sam- mandrag: Efter ankomsten till Alexandria, som skedde den 7 Febr. 1833, företog He- DENBORG först en excursion till ön Rhodos, och undersökte under 5 månaders tid den- na ö. Resultatet häraf uppvisade en in- samling af omkring 400 arter väl konser- verade fossilier, hemtade från öns tertiär-for- mation; samt dessutom en samling af de vid kusten förekommande fiskar, crustaceer och lägre sjödjur m. m. Efter återkomsten till Alexandria med detta byte, företogs se- dermera den andra excursionen till Röda hafvet, Sinai berg och steniga Arabien, då han på hemvägen närmare undersökte Del- ta i Egypten. Denna resa lemnade icke mindre rik skörd, att Dr HeEpEnBorGc skat- tar sin år 1833 gjorda insamling till om- kring 1150 arter af alla djurrikets klasser. Dessa samlingar äro redan hemsända till fiderneslandet, ehuru ännu ej anlända. Si- sta brefvet från Dr HebveEnsorc innehöll, att han var sysselsatt med nödiga utrust- ningar till dess 3:dje excursion, som var bestämd åt det inre af norra Afrika, till trakter, dem ännu ingen naturforskare be- sökt. Resan var utsatt att taga sin början till instundande höst, och då man känner det nit, som lifvar Dr HEDpEnBorG för ve- tenskapen, är att motse lyckliga resultater af densamma. Jag hoppas få 1 nästa Års- berrättelse återkomma till detta ämne. Hr Evpovx har under förflutne år full- ändat, i egenskap af Öfverläkare på Fran- j ska korvetten la Favorite, en resa omkring jorden, hvilken, ehuru ej egentligen ämnad för vetenskapliga undersökningar, som Ås- TROLAR's och LA CoQuinLE's, har det oaktadt medfört upplysande underrättelser och åt- skilliga nya zoologiska acquisitioner. De samlingar Evpouvx hemfört, hafva tillfallit det rika museum i Paris, och öfver dessa har Gzrorfrov ST. HiruamE lemnat en rela- tion, som upptager det hufvudsakligaste af hvad de innehålla. Hrr EcKron och ZevHER från Ham- burg hafva under ett längre vistande1i Cap- kolonien och Cafferlandet derifrån hemfört betydliga samlingar till Europa. I synner- het ådrager sig insektsamlingen, troligen en af de slörsta, som från dessa trakter an- kommit, mycken uppmärksamhet för den mängd af nya arter, som deribland inne- hållas. - Under mitt vistande i Hamburg förliden höst ägde jag tillfälle att flygtigt öfverse den hos Hr von WistHEm, som var 'sysselsatt med dess ordnande. På få trakter af jorden har naturforsk- ningen med den” förkärlek och framgång slagit sig ned, som uti Brasilien. Af alla Naturforskare, som berest detta land, tyc- kes dock Hr NATTERER från Wien 1 sam- lingsväg gjort bästa besked under sina 15- åriga resor omkring i landet. En kort be- rättelse derom har hans bror, Custos vid Wiener Museum, lemnat under naturforskar- nes sammamkomst i denna stad, hvaraf sy- nes, att NATTERER under 8 olika utfärder insamlat och till Wien öfversändt 781 däg- gande djur (144 arter); 7671 föglar (960 8 arter); 878 amfibier (167 arter); 887 fiskar, 32,136 insekter; 276 crustaceer; 801 con- chylier; 73 blötdjur, samt 1229 intestinal- maskar. Ty värr! lära dessa stora skatter ännu vänta på bearbetare. En ung och nitisk Zoolog Hr KöstErR från Erlangen har förliden sommar företa- git en resa till Ungern, Croatien och Dal- matien. Hrr Jos. pE Cristorori och G. JAN i Milano hafva annonserat, att den, i Mai- land ingångna naturalhistoriska aktie-före- ning, kommer att fortfara för 1833, samt att expeditionen för året kommer att afgå till Grekland och Turkiet. Catalogue raisonné des Objets de Zoologie , par E. MENnETRIEz, St. Peters- burg 1832. | Hr MåinéÉtrRiez företog år 1829 på Ry- ska Kejsarens befallning en zoologisk resa till Caucasus och längs efter Caspiska haf- vet ned till Persiska gränsen. De frukter, hvilka denna resa lemnat för vetenskapen äro samlade uti ofvan citerade arbete, som ull Kejserliga Vetenskaps-Academien i Pe- tersburg afgafs. Den form Förf. valt för publikationen af sina anteckningar, måste högligen = gillas, såsom varande ändamåls- enlig och upplysande. Förutsatt, att alla determinationer äro med noggranhet och kritik gjorda, vore det att önska, att hvar och en resande måtte följa Hr MEntTtRez's exempel. Då uti denna katalog omfattas de flesta af djurklasserna, och jag ämnar längre fram på sina”ställen upptaga det vig- tigaste, torde det ej anses öfverflödigt, att Lå vn 9 på förhand lägga märke till en kort geo- grafisk öfversigt, som Författaren förutskic- kar, 1 afsigt att fästa någon betydelse vid de uppgifne lokalerna för hvart och ett djurs ”habitat”. Han antager nemligen 3:ne skilda karakterer uttryckas af 1:0 den egent- liga Caucasiska bergskedjan, hvilken sön- derfaller uti 3:ne regioner: bergsfoten eller den trakt, . som ligger emellan 2000 och 6000 fots höjd ”); subalpinska regionen emellan 6000 och 8000 fot; samt de så kal- lade svarta bergen från 8000 till 10,000 fots höjd. — Uti hvar och en af dessa re- gloner träffas egna, dem tillhörande djur- arter, blott så vida gemensamma, att om vintern nedflytta vissa från en högre till en lägre liggande trakt. 2:0 Vestra stran- den af Caspiska hafvet från Tarki till något. nedom PBakou. Den förnämligaste olikhet 1 zoologiskt hänseende, som denna trakt i jemförelse med den Caucasiska er- bjuder, finner man uttryckt på halfön Ab- cheron. 3:0 Stepperna emellan floden Kour, Lenkoran och Talychiska bergskedjan. Denna sednare är att betrakta, som den naturliga gränsen emellan Ryska landet och Persien. Den lyckliga ide af OxKeEn, som, till Lärdas amman- oberäkneligt inflytande på vetenskapen, redan i 11 år församlat Tysklands läkare och. naturforskare till årliga sammanträden på olika punkter inom Tyskland, har äf- ven börjat inverka på andra länder, der man nu följer Tyskarnes exempel. Sålun- 4) Höjden beräknas efter Svarta hafvets yta. - Planch- verk, 10 da hafva "Engelsmännen redan hållit 3:ne sådane sammankomster, nemligen 1831 uti York, 1832 uti Oxford och 1833 uti Cam- bridge. Dessa sammankomster äro i huf- vudsaken bildade: efter de Tyska, ehuru de skilja ' sig derifrån i flera väsendtliga styc- ken, såsom t. ex. deruti, att Föreningen är beståndande och ' organiserad. under firma: Brittish Association for the Advancement of Science. Den som ej äger tillgång till de särskilta ”Reports,” som öfver Förenin- gens arbeten och sammankomster utgifvas, får jag hänvisa till Fror. Notiz. XXXVI, N:o 16, der underrättelse lemnas om för- handlingarne vid sista sammankomsten i Cambridge. ig Uti Caen har äfven förlidet år i Juli en lärd kongress varit hållen, hvars huf- vudsakliga föremål natur-vetenskaperna ut- gjort. | En ' natur-vetenskaplig Förening af ve- tenskapsmännen: på Hartz har hållit "sin 3:dje sammankomst i Werningerode 1833 i Juli; hvarom en kort underrättelse lem- nas uti Fror. Notiz., N:o 819: Öfver Tyska naturforskarnes och 'lä- karnes sammankomst i Wien 1832, inne- håller Isis 1833, Häft. IV, V och VI en vidlyftig relation, hvarur något utdrag ej här kan lemnas. Sista sammankomsten i fjor blef hållen i Breslau; hvaröfver när- mare underrättelser Fror. Not. N:o 824: | Af D:r Escuscuortz's Zoologischer At- las , enthaltend Abbildungen und Besclirei- | bungen neuer Thierarten &c.; hvarom förut (i Årsberrättelsen”afgifven år 1830) är taladt, / 1 har under året 5:te och sista Häftet ui- kommet. Det är bekant, att endast de för- sta fyra Häften af detta arbete utkommo under författarens lifstid. Det Häfte, som nu, anmäles, har Hr RaATtHKE 1 Dorpat redi- gerat efter EscHschortz's efterlemnade an- teckningar, och har af utgifvaren erhållit flera originella tillägg, i synnerhet hvad de beskrifna djurarternas anatomi beträffar. In- nehållet är uteslutande herpetologiskt, ma- lacologiskt och entomologiskt, och skall på sina ställen 1 korthet upptagas. Iconographie du regne animal par Guran. Häraf hafva till och med 34:de Häftet utkommit, som innehålla af Mammalia 48 plancher, återstå endast 4. Foglar 69 — — redan slutade. Amfibier "30 — "== D:o D:o Fiskar 41 — — = återstå 20. Mollusker:..35:,.,—=/— — 3 Annelider 11 — — = redan slutade. Crustacéer 18 — — =: återstå 18. Arachnider 2 — — SS 4. Insekter. 65 — — =X 45. Zoophyter 19 — — — 37 Således återstå blott 110 plancher eller 11 Häften att utgifva, då detta ganska nyttiga och väl utförda planchverk är fulländadt. Hr Gvétrn har äfven i förening med Hr PercHerRon annonserat utgifvandet af ett annat för Entomologerna kärkommet arbete: Genera des insectes ou exposition detail- I 2 AA 1 lge de tous les characteres propres å cha- cun des genres de cette classe d'animaux. Detta arbete kommer äfven att utgifvas häf- tevis med 10 plancher i hvarje, och till- hörande text. Hvart häfte kommer att kosta 6—7 fr. | Museum Senchenbergianum. Abhand- lungen aus dem Gebiete der beschreiben- den Naturgeschichte von Mitgliedern der Senchenbergischen Naturforschenden Gesell- schaft in Frankfurt am Main. Af detta nya arbete är 1:sta Bandets 1:sta Häfte utkom- met, imnehållande: dels bidrag till fornverl- dens fauna af Hr von Meyzrr, dels zoolo- giska uppsatser af D:r Reuss m. m. (4:to med 5 plancher). Iconografia della fauna TItalica di CArLo L. BonAPARTE Rome 1832—1833, ut- gifves 1 folio häftevis. Jag har deraf sett de a2:ne första, innehållet deraf skall på sina ställen redovisas. Läroböc- Då jag i förra Årsberättelsen anmälte ker Oxens Allgemeine Naturgeschichte, borde jag derjemte hafva upptagit ett annat ar- bete i alldeles samma plan, som liktidigt med det förra har utkommet, nemligen !Va- turgeschichte der drei Reiche zur allge- meiner Belehrung bearbeitet von BiscHOFF, Brum, BrRonn, LEONHARD och LEucKART. Det- ta arbete utkommer på samma sätt som Oxens i Häften, hvardera på 8 ark till mycket lindrigt pris. 7 Häften hafva re- dan lemnat prässen. Utgifvandet af Oxens allgemeine Na- turgeschichte fortgår raskt, deraf hafva re- dan under året 7 Häften utkommet, inne- 19 hållande allmän zoologi och klassifikation. Med dessa slutas första bandet öfver djur- riket eller det 4:de af hela verket. ' Ehu- ru detta arbete ej behöfver någon annan rekommendation hos mina landsmän, än Författarens namn, kan jag ej tllbakahålla att yttra den öfvertygelse, att säkerligen ingen Lärobok ännu utkommit i zoologi, som vore mera passande att lägga till grund vid den enskilta och offentliga undervisnin- gen, än den nämda. Oaktadt arbetet lem- nas till ett ovanligt nedsatt pris ijemförel- se med andra Tyska arbeten, vore det att önska, att det blefve på Svenska språket öf- versatt och derigenom mera allmänt bruk- bart äfven hos oss. Traité elementaire d Histoire natu- relle etc. par MARTIN ST. ANGE et GUuÉRIN, med mycket plancher i 2:ne volymer, är annonseradt till utgifvande. Af Magazin de Zoologie, Journal Periodi- j ' / ska skrif- publ. par Guérin, hafva under året kom- ter. met till min kännedom det elfte och tolfte Häftet af årgången 1832, hvarmed denna slutas, samt till och med 8:de Häftet för 1833. Innehållet af dessa komma på sina ställen att upptagas. Journalen kommer, en- ligt utgifvarens löfte, att utvidgas till en tredjedel af förra årgångens omfång. Pla- nen är nu mera äfven så vida förändrad, att sectionernas antal, hvilka förut voro be- stämda till 5, nu blott utgöra 3:ne: 1:sta innefattande Vertebraterna; 2:dra Molluska och Zoophyta; 3:dje alla artikulerade” djuren, Hvar och en af dessa sectioner är 4 det tillåtet särskilt köpa, äfvensom entomo- loger hafva tillfälle, att särskilt af 3:dje sectionen utbekomma enskilta ordningar, utan att derföre nödgas täga hela sectionen >). 5) Under förra året hafva följande periodiska skrifter kommit till min kännedom: Transactions of the Zoological Society of London. Vol. 1, part 1. London 1833. Transactions of the Linnean Society. Vol. XVI, part. 3. London 1833. Philosophical Transactions of the Royal Society of London. Anno 19832, part. 1, 23 & 1933, part. I. Transactions of the American Philosophi- cal Society Philadelphia. Vol. IV new series, part. 11. Philadelphia 1832. The American Journal of Sciences and Arts by B. Sintniman. Vol. XXIII, N:o I Oct. 19323 N:o 2 Jan. 1833; Vol. XXIV, N:o t April 1833; N:o 2 Jul. 1833; Vol. XXV, N:o 1 Oct. 1933. Transactions of the Philosophical Society of Cambridge. Mémoires de F'Academie Imperiale des Sci- ences de St. Petersbourg VI:em Serie. Tom. IF. 1, 2, 3 Livraissons. St. Petersbourg 1832. Livraisson 4, 1833. Mcmoires de la Société de Physique et d Histoire Naturelle du Geneve. Tom. V, Geneve 1832. (Obs. till år 1829 var Socie- teten i Geneve ett enskilt samfund, men blef då af Styrelsen sanktioneradt under namn: Société . Cantonale de Physique et d'Histoire Naturelle. Mémoires de PAcadémie Royale des Sci- ences de I'Institut de France. Tom, XI, Pa- ris 1932. Tom. XII, 1933. Mémoires présentés par divers Savans å PAcadémie Royale des Sciences de PFlInstitut 15 i: Periodiska - Litteraturen : har erhållet följande nya tillökningar. | — Faunusvv Zeitschrift förZoologie und vergleichendé:,Anatomie; «heråusgeben von Jo. Gistr; 1 Bandy, i Häft. Munchen. (Ut- kom redan :: 1832, men så vidt jag känner har sedermera intet nytt Häfte utkommit. Det jag sett innehåller hufvudsakligen en af- handling af ZIMMERMAN, såsom prodromus till en framdeles lofvad monografi öfver slägtet de France. (Sciences mathematiques et phy- siques). Tom IV, 1833. Nova acta Physico-Medica Acad. Czes. Leo- pold.-Caroline nature curiosorum. Tom. XVI, pars prior. Breslau & Bonn 1832. Abhandlungen der Königlichen Akademie der Wissenschaften zu Berlin, För år 1830 och 1831. Berlin 1832. Mémoires présentés a I'Academie Imperiale des Sciences de St. Petersbourg par divers savans et lus dans ses assembleées. Tom. 1 r85r The London and Edinburgh Phkilosophical Magazine and Journal of Science. Årg. 1833. (12 Häften i 2:ne Volumer). Neues Jahrbuch fär Mineralogie, Geognosie, Geologie und Petrefactenkunde, herausgeben von LEonnarD & Brons. Jahrgang 1833, (3 Häfte) Stuttgart. (Årligen skall 6 Häften utkommma). Isis, Encyclopädische Zeitschrift etc. von Oxen. Jahrgang 19833, 12 Häften. Notizen aus dem Gebiete der Natur- und Heilkunde gesammelt: und mitgetheilt von L. F. v. Fromrrr, Band. XXXVI-VIH & VII. Annales des Sciences Naturelles, par AUDouIN, A. BrogGniarRT & Dumas. Tom. XXVII,— IX & XXX, Paris 1833. (Ett Häfte för hvarje månad). 16 Amara; för öfrigt hvarjehanda små noti- ser, af hvilka åtskilliga tyckas förråda min- dre grannlagenhet hos utgifvaren: Revue Entomologigue publieé par Su- BERMAN. En Entomologisk tidskrift, som utgifves i- Strassburg, mera härom på sitt ställe. Masto- i Mastologi. Förra Årsberättelsen upptog en vigltigomnNäbb- upptäckt af Hr Maure rörande Näbbdjuret (Ornithorynchus paradoxus). Vår kunskap om detta märkvärdiga djur har under för- flutna år ytterligare blifvit utvidgad, dels genom samma Hr Maure's fortsatta under- sökningar; dels genom en observation, som Kapit. Kincs meddelat uti ett bref, uppläst för Linneiska Societeten i London. Den "förstnämde underrättar oss om åtskilligt , som upplyser detta, ännu ofullkomligt kän- da djurs ; Käg, EI hvilket jag derföre här vill upptaga. Näbbdjuren gräfva sig bo uti flodstränderna; flera sådane bo har Hr MAuLE undersökt och lemnar öfver dem följande beskrifning: I rät vinkel mot floden gräf- ver djuret uti stranden -en underjordisk gång, hvars öppning eller ingång finnes under vattenytan belägen. Denna gång hö- jer sig småningom under det; den för- ligen i rak linea från floden; :.så att den, på ungefär 2:ne alnars afstånd från stranden, kommer att öfverstiga flodens högsta vattenstånd. Här delar den sig uti tvenne armar, af hvilka den ena går till höger , den andra till: venster. ; Hvarde- ra af dessa armar böja sig sedan åter mot hvarandra och förenas slutligen igen uti sjelfva boet, hvilket man vanligen träf- ar på 16 alnars afstånd från stranden, och något mindre än 2 fot under jordytan. Boet är beklädt med löf och mossa och Prof. Fries Ärsb. 1834: 2 djuret. 3 18 temligt rymligt. På detta ställe är det, som djuret skulle lägga sina ägg. Men än- nu har det ej lyckats Maure att, oaktadt han undersökt flera sådana bo, deruti träffa nå- gra. Deremot har han funnit flera stycken af ett äggskal liknande ämne '"). Kapit. Kincs meddelar, att han haft tillfälle undersöka en lefvande Näbbdjurs- höna, ur hvars mjölkkörtel han kunde utpräs- sa en betydlig qvantitet mjölk. Dessa körtlar ligga på ömse sidor af underlifvet och intaga hela dess längd. Några vårtor finnas ej, utan mjölken framsipprar ur porer. Sedan han härå blifvit uppmärksam och man vet, att ungarne framkomma i Octo- ber — November månader , hoppades han ett annat år kunna lemna vidare utslag i saken 7). Om Hr Owens i London har nu äfven ana- Echidna, . rf. . tomiserat en, nära med Ornithorynchus beslägtad djurårt; Echidna hystrix och äf- ven hos denna funnit en dylik mjölkkörtel, som förut Mecker upptäckt hos Ornithoryn- chus. OweNs Uemonstrationer häraf hafva skett inför Zooloöiska Societeten. Feer Det är bekant, att Zoologerne ansett Bradypus.sengångaren (Bradypus tridactylus Lin.) göra ett undantåg från den i: öfrigt bland däggande djuren gällande normen , deruti; att denna djurart i stället för 7 halskotor skulle vara försedd med 9. sådane. MECKEL här likväl så till vida sökt reducéra detta antal, som han' yttrar sig böjd att betrakta" 5) Fror. Notiz. XXXVI, N:o 14. 7) FrRor. Not. XXXVI, N:o 15, 19 åttonde och mnionde halskotorna rältligen böra utgöra ryggkotor; och Cuvier har ef- ter dissectionen af elt ungt djur, hyst sam- ma åsigt. Nyligen har Hr Berr. inför Zoolo- giska Socieleten demonstrerat 2:ne skeletter af denna djurart, nemligen ett af ett ungt djur, det andra af ett fullvuxet, på hvilka å ömse sidor af 8:de och o:de halskotorna funnos ett afskildt sittande vidhängsel af ben eller refbens-rudiment. Berir visade, att dessa artikulera med kotornas transver- sella utskott, på hvilka en tydlig, ehuru fö- ga djup, artikulationsgrop kunde, urskiljas. Deraf följer, att dessa 2:ne sista kotor, som blifvit antagna som halskotor, verkligen äro ryggkotor, och att antalet af de verkliga halskotorna hos Bradypus blir detsamma, som hos alla andra däggande Sp eller 7. "). Jag har uti Årsberättelsen för iQ rg ill 23 . 3 . eln- pag. 40 anfört Rape's åsigt öfver det sättnersnatu- hyarpå hval-artade djur gifva sina ungar RN Detta ämne har länge varit tvist underka- stadt bland Frankrikes Zoologer. GEOFFROY S:r Himarre (den äldre) gick 1 sina påstå- enden så långt, att han, på grund af mjölk- afsöndrings-organets beskaffenhet hos Del- finerna , hvilket han ansåg analogt med den, af honom såkallade Monotrem-körte- len hos Ornithorynchus , antog, att Hva- larne icke borde räknas till Mammalia. Detta antagande mötte naturligtvis en stark osition, och föranlät GeEorffrovr, att hos inistern för Marinen: utverka- en officiell skrifvelse, som afgick till alla Departemen- 5) Fror. Notiz,. XXXVIII, N:o 21. 20 ter vid kusterna, med befallning att inkom- ma med underrättelser, som på något sätt kunde upplysa MHvalarnes natural-historia. LemsouTt (pere) har i följe deraf insändt till Ministeren 2:ne bref, som innehålla in- tressanta uppgifter, samlade vid ett tillfäl- le, då en hel flock af Pelphinus globiceps strandade i en vik (le sillon de Talbert) vid Saint-Brieux. Vid detia tillfälle fånga- des 3 hannar och 21 honor, af hvilka de största vägde 2500 kilogr. och mätte 63 metres, den minsta deremot 150 kilogr. och 2 métres. Man lade, berättar LEMmAouTt, den minsta delfinen till modrens bröst på stranden och. såg, att ungen genast omedel- barligen fattade vårtan oafsedt dess sneda läge i förhållande till modrens mag-yta. Sedan dessa djur genom tillhjelp af 8 hä- star voro uppdragne på stranden, lefde fle- ra af dem 3:ne dagar på det torra. LEMmAout nekar, att Cetaceernas mjölk coaguleras i vatt- net, tvertom säger han att den innehåller en stor qvantitet fettaktigt ämne och bibehåller sin liqviditet till och med efter djurets död. Då dessa bref upplästes för Franska Vet. Academien, förklarade GzEorffrov dem vara ej tillräckligt bevisande för att vederlägga hans teori, som han vidblef. Jemför man emedlertid dessa fakta med Rarr's resultat af de anatomiska undersökningar han förut anställt, hvilka synas i Frankrike ej vara bekanta, tyckes hela denna tvist vara upp- löst och Cetaceerna tryggade att få bibehål- la den plats i systemet, som allmänt blif- vit dem tilldelad. 21 Lemaour har äfven uti denna sin uppsats upplyst om blodets beskaffenhet hos dessa djur. Han finner den erfarenhet besannad, att han- narnes antal städse är underlägset honornas inom de flockar, hvaruti de träffas till- sammans. Delfinhonan visar liksom hvalfi- sken mycken ömhet för sin unge, att ofta skriket af denne sednare, som på ett eller annat sätt råkat i nöd, vållat, att hela floc- ken, som hastat till stället, råkat för långt upp på grunden och strandat. Han anser ej otroligt, att man genom en lockning, som ungen, skall kunna förmå dessa djur att nalkas och blifva fångade ?). Hr Scoresey omtalar en händelse, hvar- till han sjelf var ögonvittne på en hvalfisk- jagt, som visar, till hvilket knappt troligt djup en hval förmår sänka sig 1 hafvet, och följaktligen den oerhörda tryckning han under denna sin dykning har att emotstå. Sjelfva berättelsen måste jag här förbigå, och endast upptaga resultatet af den ob- servation, som en lycklig tillfällighet, un- der ett annars ganska kritiskt ögonblick af jagten, gaf anledning till, och hvilken flera omständigheter bidrogo att vitsorda. Det utröntes nemligen, att hvalfisken, träffad af harpunen, gick en engelsk mil på djupet, som, enligt en lätt anställd beräkning, för- utsätter en tryckning af omkring 4000 + på hvarje qvadrat-tum af djurets yta. : De underrättelser Hr MÉNÉTRIES lem-Däggande nar om åtskilliga däggande djur, som han Caucasus anträffade under sin resa på Caucasus och ”” . ?) Gazette Médicale de Paris 1834, pag. 169. 22 i trakten af Caspiska hafvet, äro i samman- drag följande !?). Han upplager 32 arter, af hvilka 2:ne: Spermophilus musicus och Cricetus nigricans uppgifvas vara ej förut anmärkta. På Caucasus träffas Erinaceus europeus ända till 8000 fots höjd. Er. auritus åter förekommer vid Bakou. Ur- sus arctos, Lutra vulgaris, Felis cerva- ria (som Perserna kalla Varschack), Vild- katten och Räfven finnas på Caucasus, den sednare mycket allmän, deraf förekomma flera färgvarieteter, som Förf. tillskrifver de olika höjder, under hvilka dessa djur lefva (2). På de högsta bérgen lärer äfven Svarta räfven förekomma. Deremot bestrides all- deles uppgiften, att £igern skulle vistas på Caucasus, der icke heller någon annan af de större Felis-arterna träffas. MENÉTRIES tror, att anledningen till denna oriktiga uppgift bör sökas deruti, att man fästat för mycken tillit till pälshandlares utsago, hvil- ka på marknaden uti Nijni-IVovgorod upp- köpa sina varor och alldeles icke bekymra sig om hvarifrån dessa ursprungligen kom- ma. Någon gång träffas likväl tigern vid Lenkoran. På de Taluchiska bergen vistas hyxenan. En enda Shjäl-art, som Förf. upptager under Phoca wvitulina Lis., förekommer i Caspiska hafvet, den är der myc- ket allmän och harpuneras. Af smärre djur upptagas Dipus Jaculus, såsom sällsynt vid stränderna af Caspiska hafvet; Mus messorius allmän vid bergsfoten; Arvicola 10) Catalogue raison. des objets de Zoolog. Pe- tersb. 1832. i 23 socialis allmän på de Talychiska Bergen. På dessa: träffas ock af idislande djur en råbock, som ; skall vara något skild från den Europeiska, då man deremot på Caucasus får se små flockar af hjorten. Antilope sub- gutturosa förekommer allmän, i synnerhet vintertiden på stepperna. Dessa fredliga och mindre skygga djur kunna lätt tämjas. På Caucasiska alperna finnes äfven den Ca- pra Zgagrus, som Patras i Spic. Zool. XI. Tab, 5: fig. 2,3 aftecknat. Deremot skall den så kallade Uroxen, som berättades der hafva för 60—380 år tillbaka funnits allmän, nu vara alldeles försvunnen. ; Bland husdju- ren omnämner MENEÉTRIES, utom bufflar, kameler, dromedarier och hästen, hvilka begagnas, äfven en egen race puckeloxe, mindre än vanliga oxen, men försedd med större horn och en puckel öfver manken: med nedtryckt triangulär rundad spets och omgif- ven af en tofs långa hår. Enligt de un- derrättelser Förf, erhöll, skulle denna oxe förekomma vild wvid Retsch på Persiska området. Utv PV Histoire litteraire de la France LURAR nafva i Tom. 19 förekommer en kort uppsats, :Somfordna ti- ej saknar intresse för zoologerna, Man finner sr fr nemligen derulti upptaget, att redan i a 2:tesek- Frink- let blefvo bufflar införda i Frankrike, ehuru = dessa djur, af anledningar, som nu mera äro om AF för lång tid tillbaka åter för- svunnit ur landet. Bufflen härstammar, som man vet, ursprungligen från Indien, blef deri- från under Medeltiden öfverförd till Egypten, Grekland och Italien. IT sistnämde land haf- va bufflarne i synnerhet väl aclimatiserat sig 24 uti de Pontinska träsken vid Rom och fö- rekomma derstädes ännu. Anledningen till deras vidare utbredande och införande uti Frankrike, var den, att en munk, vid namn LaAuresT, från stiftet Clairvaux, som på sin abbots befallning gjorde i början af i 2:te seklet en resa till Rom, för att af dåvaran- de Konung Rocer begära understöd till åter- uppbyggandet af kyrkan i Clairvaux, erhöll under sitt vistande i Rom till present 10 stycken bufflar, hvilka det lyckades honom att helbregda medföra hem. Dessa djur fortplantade sig sedan i Clairvaux och ut- bredde sig än vidare i landet !). bra Hr HoGpbson har meddelat Zoologiska Nepaul, SOCieteten några underrättelser om en vild hundart, som förekommer i Nepaul, hvar- uti han trott sig hafva upptäckt den egent- liga urstammen till våra hundar. Denna vilda hund kallas Buanseée; den jagar både om dagen och natten i ett sällskap af 6—10 stycken, vädrar upp vildbrådets spår och följer slaget under skall, som stöfvaren. Detta skall liknar likväl lika litet stöfvarens ljud som schakalens eller räfvens tjut, utan är af ett alldeles eget läte. Fullvuxen lå- ter denna hund ej tämja sig, men fångad såsom valp, blir den inom kort tid vänlig ?). Om Det är bekant, att Llaman motsvarar djuret. I nya verlden, hvad kamelen är för den gamla; båda höra till samma afdelning af de idislande djuren, men utgöra 2:ne skilda 1) Annal. des Sciences Nat. Tom. XXVII, pag. FR 2) Fror. Notiz. XXXIX, N:o 1. 25 djurslägten, af hvilka det Amerikanska be- nämnes AZuchenia, och innefattar 2:ne ar- ter: Llama och Vicunna. Dr Meyen har uti sina ”Beyträge zur Zoologie” ?) lemnat flera upplysande bidrag, samlade under dess resa omkring jorden, öfver dessa båda djur, hvaraf jag här vill lemna ett utdrag. Förf. upplyser, att Llaman, som öfverallt i Peru är ett hemtamt djur, och som för Peruvia- naren är detsamma hvad Renen är för Lappen, ursprungligen härstammar från det ännu allmänt på Cordillererna vildt fö- rekommande guanaco-djuret (Auchenia Gua- naco Iir.). ZLlama och Guanaco äro såle- des en och samma art, det förra den do- mesticerade racen; det sednare den ännu vilda stammen. Guanaco uppehåller sig ständigt på bergen i granskapet af den evi- ga snöen; det lefver der i större eller min- dre hjordar tillsammans och förekommer på vissa trakter ganska allmänt. Detta djur är icke skygt, låter nalka sig nära nog och springer ej fortare, än att man på en slätt med en god häst lätt rider opp det. Dessa sköna och nyttiga djur äro föremål för en indrägtig jagt, som Indianerna an- ställa. Fångade som unga, blifva de lätt tama och visa sin husbonde samma trohet och tillgifvenhet som hunden. Man skil- jer Guanaco lätt från Llaman derpå, att de längre, från ryggen nedåt ömse sidor af kroppen hängande håren, blifva på den förra aldrig så långa, som på den sednare 2) Nov. Acta Physico-Med. Ac. Caes. Leopoldino- Carol, Nat. Cur. Vol. XVI, pars. post. 26 och äro af en . mera ljust rödbrun färg. En fullvuxen Guanaco har blott 32 tums höjd öfver skuldran, halsen är 17. tum lång. Detta djurs försvarsvapen är, utom pannan och fötterna, i hvilka sistnämde de äga en otrolig styrka och vighet att slå en fiende, en egen förmåga att ur magen upp- kasta contenta öfver sin motståndare. Den- na operation verkställa de i ett ögonblick utan någon synbar ansträngning, och utan att alltid vara retade. Som tamdjur är Llaman Peruvianernas förnämsta förmögenr- het. De begagnas till lastdragare, ehuru påpackningen är förenad med stor svårig- het och tidsutdrägt. Till lastdjur begag- nas likväl endast hannarne, och en sådan kan efter sin storlek bära en tyngd af 60— 100 &. Detta är dock en ringa del af des- sa djurs nytta. AF köttet lefva invånarne, af ullen: och huden kläda de sig och be- gagna dessutom den sednare till flera be- hof, af djurens spillning hemta de -silt bränsle o. s. v. Den svårighet med hvil- ken Llama-djuren förrätta parningen, -ho- nans brunstighet och dess deruuder otygla- de framfart, samt hannens liknöjdbet och tröghet hafva skriftställare omtalat. Herr Mexen bekräftar detta, och förklarar orsa- ken härtill ligga uti en egen construction af penis, hvarföre nästan alltid menniskans ledning fordras till biträde, om någon par- ning skall blifva tillvägabragd.. Af Llama förekomma . flera konstanta; racer, de för- nämsta äro Paco eler DPvärg-Llaman (Auch. Guanaco var. Alpaca).” Denna är beklädd med en lång skön ull, som, på det 21 | fot höga djuret, hänger ända till marken och nästan öfverskyler fötterna. Paco saknar Llamans callosileter på bröst och öfver knäen, har i stället en tofs med krusig ull på hvardera knäet. Hufvudet är kor- tare och mera rundt, än på Llaman. Man skulle således kunna betrakta Paco-racen såsom varande uttrycket af en yngre ut- vecklingsgrad af Llama-djuren, på hvil- ken den liksom stannat, och der hela den bildande kraften endast tyckes sträfva att öka bårbildningen. Någon gifven gräns emellan Llaman och Paco finnes dock ej, utan mångfaldiga öfvergångar, så till form, som färg och ullens beskaffenhet, existera dem emellan. Dvärg-Llaman brukas mindre till lastdjur, ntan underhålles för sin sköna, långa och fina ull skull. En annan race af Llama är den så kallade Moromoro, som utmärker sig för sin storlek och bro- kiga färgteckning, en blandning af svart och hvitt. Dessa äro de bästa lastdjuren, men deremot är deras ull mindre god. Då jag i föregående Årsberättelser upp- Vidare tagit olika författares åsigter och undersök-ninb ro ningar öfver Chinchill- och Viscache-djuren,rasde Vi- med hvilkas närmare bekantskap vetenska-och Chin- pen gjort under de sednare åren en stor pb vinst, oaktadt synonymien derjemte blifvit förunderligen intrasslad; så anser jag mig här böra fästa uppmärksamheten på 'ytter- ligare 2:ne vigtiga bidrag, som blifvit be- kantgjorda nästan på samma tid, således utan ått författarne till dessa kunnat halva om hvarandras arbete minsla kännedom. 28 Det ena är af D:r Meyen ”), det andra af H:r Benwer 5). H:r Meyes lemnar bland annat den ganska vigtiga upplysning, att benäm- ningen Viscacha tilldela Spaniorerna iSö- dra America åt flera djur, på samma sätt, som man i Europa gifver de härstädes före- kommande arter af Harar ett gemensamt namn ”Hare.” Deraf kommer olikheten i de äldste skrifställarnes beskrifningar öfver des- sa djur, af hvilka man tydligt kan finna, att de Viscacha, som förekomma i Peru, Chili och Buenos-Ayres, äro specifikt olika. Den Pe- ruvianska Viscacha utgör enligt MEyEn ic- ke blott en olika art, utan ett eget genus, som författaren beskrifver under namn af Lagidium peruanum och lemnar deröfver figur. Den Buenos-ayreska Viscacha är efter Förl. Lagoestomus viscachia (Syn. med Lagost. trichodactylus Less., non Brookes; Callomys, viscachia Isim. GzEorr.; Viscacha Azara). God figur öfver detta djur meddelar Lesson i Illustrations de Zoologi Häft. 2. Lagostomus trichodactylus Brookes är en annan egen art, hvars fädernesland är obe- kant. Lagostomus Chinchilla (Syn. Erio- mys Chinchilla LicHtEsst.) är en 3:dje di- stinct-art af detta slägte, hvaröfver LicHTEN- ' STEIN lemnat god figur och beskrifning. Skin- nen af dessa djur, som i Berlin äfven före- komma i handel under namn af Chinchilla, komma från de nordliga hamnarne af Colum- 4) Se Nov. Acta physicomedica Bonn. XVI, p. 11. 5) Transact. of the Zool. Societ. of London, Vol I, part, I. Y CE bien. Samma förhållande, som äger rum med Spaniorernas "benämning Viscacha, vi- sar H:r MeyEn äfven inträffar med deras Chinchilla, eller, att derunder flera skilda djurarter innefattas, nemligen: 1:0 Chinchilla ' laniger Gray, från Coquimbo i nordliga delen af Chili. 2:0 Eriomys cinchilla v. pb. Hoe- VEN; ett från Chinchillan verkligt skildt Genus, som VAN DER HoEVEN uppstäldt, och öfver hvilket Gorpruss i dess naturhistori- sches Atlas, 15 Häftet Tab. 290 f. 1. lem- nat fig. V.»p. Hozrv. tillade det artbenämnin- gen ”chinchilla” af den orsak, att han ansåg sitt djur utgöra den genuina chinchillan, som det likväl ej gör. 3:dje arten eller for- men af Chinchillan är Molinas Mus lani- ger, som är ännu problematisk. Så långt D:r Mevyesn. Det kan ej nekas, att dessa upplysningar äro tills dato de vigtigaste vetenskapen fått emottaga i ämnet. H:r Bessett kommer, efter en vidlyf- tig inledning och utförlig beskrifning öfver en ny generisk form, som han uppställer under namn af Lagotis, till följande resul- tat: alt hans familj Chinchilide innefattar slägtena: 1. Lagotis BEnneTt med en art L. Cuvieri, från Peru. 2. Chinchilla med en art Ch. Lanigera, hvarunder som synonym upptagas Morinas mus laniger; VAN DER HoE- vens Eriomys(!); och Isip. GEoFFrov's Callomys Chinchilla från Chili och Peru. 3. Lagostomus Brookes med en art trichodactylus , hvarunder som sy- 30 nonym upptages, utom de vanliga, äfven Callomys viscachia Is. GEorr. Utan att afse dessa slägtens olika tand- byggnad, som utförligt beskrifves, skiljas de lätt på tårna; då nemligen Lagotis har 4 tår på alla fötter. Chinchilla 3 på fram- och 4 på bakfötterna. Lagostomus 4 tår på framfötterna och 3 på de bakre. Nya djur- Uti ofvan citerade afhandling af D:r och Ste MEYEN finner man ett nytt slägte angifvet, som troligen äfven hör till Chinchillide, och karacteriseradt efter ett Cranium, det enda parti H:r Mevyen kunde erhålla af djuret. Detta slägte kallas Galea. Af MURInA uppställer - han ett nytt slägte Akodon, med en art Boliviense från Peru. Af SCIuRINA elt nytt slägte Dendrobius, med en art Degus från Chili. Dessutom beskrifves en ny art Pteropus från ön Luconia, kallad prrhoeephalus ; en ny art af Rhuinolophus från samma ställe, kallad griseus, samt en ny Delphin: coeruleo-albus från östra ku- sten af Södra Amerika. Hr SrteEdDman hår upptäckt uti de inre delarne af södra Afrika en egen slägtform af. rofdjur, som kommer Cuviers Proteles närmast. Hr OGitry, som beskrifvit den- samma. ),. kallar slägtet Cynictis. Arten hår erhållit upptäckarens namn, således Cyniet. Steedmanni.. Hr STEEDman har äf- ven upptäckt på samma ställe en ny igel- kott, som erhållit namnet Erinaceus fron- talis. 6), Se Transact.. of the: Zoolog. Societ. of London Vol. I, part. I, pag. 29, 31 En ny björnart från Andiska bergen här Hr Ker Porter gjort bekant. Denne är mindre än den Europeiska björnen och något kortare. Den skiljer sig från Urs. ornatus Cuv. genom en olika profil. Färgen är becksvart, utom på främre delen af hal- sen och bröstet, der den är hvit. Ansig- tet är gulaktigt hvitt, denna färg börjar på näsan emellan ögonen, beskrifver en half- cirkel under hvardera ögat, öfvergår i grå- hvit på nosen, och utbreder sig. sedan till de undre hvita partierna”). En högst oväntad upptäckt har Hr BessetT meddelat Zoologiska Societeten i London, nemligen: att man från det inre af Nya Holland erhållit en Skjälhund. Som detta antyder tillvaron antingen af nå- gon större insjö, eller troligen en djupt in- trängande hafsvik, torde denna upptäckt äf- ven i geografiskt hänseende icke vara utan inflytande ”). Af GEoffroy S:r Hirsme's och Fr. CU-ritteratur. vieRs Histoire Nåt. des Mammiferes haf- va 65, 66, 67 och 68:de häftena utkommit. Innehållet af dessa vill jag i korthet upplaga: ; 6541e Häftet upptager figur och be- skrifning öfver Jacchus penicillatus 2 Grorffr.; 2:ne nya arter af Cervus, den ena kallas Lobipes från China, ?-; den an- dra campestris från nya verlden; en Felis armillatus från Brasilien; samt lä Panthere, gammal hanne från Algier. Figur åtföljer 7) Fror. Not. XXXIX, N:o 12. 2) Faor. Not, XXXVII, N:o 1. 32 äfven detta häfte öfver den albmos-varietet af Hudsonska Ekorren, hvars beskrifning förut är lemnad. 66:te Häftet innehåller: Amerikanska Jaguaren , en varietet; Sciurus pyrropus; Delphinus Rissonii; ett nytt slägte, hvars egentliga plats ej ännu kan bestämmas, som tills vidare kallas Ze Pithecheir melanure; PV Isatis gris ; och la Genette pantherine. Hvad ZJsatis gris beträffar, vore mycket att säga, då detta djur är inhemskt hos oss; - eller vår så kallade Blå räf. Utrymmet här tillåter &j detta. Vi beklaga blott, att författare , som utgifva stora praktverk , ej alltid äro i tillfälle att sjelfve undersöka dju- ren i naturen, och ej söka att göra sig under- rättade om de mindre, ehuru ojemförligt me- ra upplysande arbeten, som i samma ämne utkommit, författade af personer, som varit i tillfälle att studera djuren i sin hemort. 67:de Häftet upptager: Panthére fe- melle ; Cerf de Timor; en antilop kallad Nanguer, närslägtad med Dama; en vild- bock från Pyreneerna; Delphinus rostra- tus; samt Babiroussa I 68:de Häftet: Babiroussa2?-; Jaguar 2 varietet; en Herpestes från Algier, kallad Numidicus; Lemur dubius; Lemmus pra- tensis Bar. samt vårt Rendjur hanne. Af LicHTENsTEINS Darstellung neuer oder wenig bekannter Säugethiere är 8:de Häftet utkommit, som upptager: Ett nytt slägte Rhinomys af de insekt- ätande rofdjuren, med dess enda, hittills be- kanta art, Rh. jaculus från Cafferlandet. 3:ne EN 3:ne arter af slägtet Sorex, nemligen S. cin- namomeus från Cafferlandet,$. crassicau-= 'dus fr. Nubien och pulchellus från Kirgi- siska stepperna; 2:ne arter Chrysochloris eller Chr. aurata Cuv. och Chr. holoseri- cea LicHt. båda från södra Afrika; samt slutligen Mustela frenata, en ny art från Mexico. | 7. Enligt en, af utgifvarne till det bekanta Schreberska plancheverket öfver Dägg- djuren lemnad prospectus , som åtföljer sis 1833 3:dje häftet, underrättas man om åtskilligt som torde blifva välkommet för alla dem, som ' redan äga antingen en del eller allt af detta ännu ofulländade verk. Prospectus upptager först en förteckning öfver alla plancher, som af detta arbete ut- kommit, hvarigenom det blir möjligt att förvissa sig, om man äger arbetet komplett, eller hvad som deraf fattas. Det bristande kan nu mera erhållas på reqvisition, ställd franco till Expeditionen ”). 54 Häften samt 15 supplement-häften, eller till och med det 6g:de Häftet, äro allt hvad som utkommit; det är fördeladt i 7 delar. Texten till 6:te delen är ännu ej utgifyen. : Så väl. denna, som fortsättningen af hela arbetet; hafva Hrr NEEs von EseEngeEck, Gorpruss och RBup. WaGner åtagit sig att ombesörja. Fem nya Häften äro lofvade att ofördröjligen ut- komma. > | 9) An die Expedition des Schreber”schen Säugthier= und Esper'schen Schmetterlings-Werkes in Er- langen. | | Prof. Fries's ÄArsb. 1834. 3 34 Magasin de: Zoologie, Journal publie . par GuÉBrin, upptager i 11:te och 12 häf- tet af årgången 1832, samt i de första 8 häftena af 1833 följande afhandlingar, rö- rande däggdjuren, alla af Hr Ismor GEoFFrRovy S:r Harr: i. Remarques sur les principaux cä- ractéres des especes du genre Lietvre, con- cideres dans leurs rapports avec les cir- constances locales. Denna åtföljes af be- skrifningar öfver 3:ne nya arter af Lepus: 2:ne från Södra Afrika IL. crassicaudatus , och L. arenarius, samt en från Indien L. ruficaudatus. Figurer lemnas öfver de tven- ne första. 2. En revision af Lacepede's slägte Ma- cacus bland Aporna, som indelas uti 3:ne subgenera: Cercocebus, Maimons och Magots (Inuus), till det sednare tillkommer. en ny art Macacus arctoides från Cochinchina. 3. Beskrifning öfver en ny art Cavia, upptäckt af p'Ormicny i Patagonien, kallad C. australis. Detta slägte innehöll förut blott en enda art Aperea; ty den art, som Prins MaAxmiisn upptog under. C. rupe- stris, tillhör slägtet Kerodon Fr. Cuv. ; 4. Beskrifning öfver 2:ne arter Sorex: S. flavescens från Cap; S. personatus från Förenta Staterna 1 Norra Amerika. Dissertatio Zoologica, enumerationem Mammalium Capensium continens, auctore Jon. Smuts. Leide 1832, stor qvart, pag.. 108, är ett ganska förtjenstfullt arbete, ut- arbetadt efter en god princip. Af Local- faunor är vetenskapen 1 närvarande period framför annat i behof. 35 ; För dem, som sakna tillgång till Du- PERREY'S sköna praktverk, hvarom förra Års- berättelsen vidrört, får jag nämna, att Isis 1833, Häft. I. pag. 30 upptager i Tysk öf- versättning det vigtigaste af hvad som rö- rer de uti nämde resa förekommande. un- derrättelser och beskrifningar öfver däggdjur, Öber die Verwanschaft der kleinen (Insectenfressenden) Raubthiere mit den JVagern, von LicHTENSTEIN; är en: ganska intressant afhandling, som finnes intagen uti Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin (aus dem Jahre 1831). Berlin 1832. pag. 345. Hr 'WieGmAnn i Berlin har uti Isis 1833. Häft. X. pag. 963 infört beskrifning öfver en Columbisk' råbock, kallad Cerwv. Gymnotis, hvarom han ännu är oviss, huru- vida densamma är identisk med Cerv. nemo- ralis, HAmintT. Smitta, eller är en egen art. Denna beskrifning föregås af en ganska lyc- kad och upplysande framställning om hjort- arterna i allmänhet och deras indelning ef- ter vetenskapliga grunder. Som. det här blefve för vidlyftigt att ingå uti detta äm- ne, inskränker jag mig blott till, att härpå fästa läsarens uppmärksamhet. ”WiEGMANN's afhandling tillhör egentligen ett planch- verk, som på bekostnad af Ministerium för undervisningen m.m. i Berlin utgifves un- der titel: BänpoE's Abbildung und Beschrei- bung merkwiirdiger Säugthiere, och livaraf en ganska liten upplaga utkommit, som en- dast blifvit utdelad emellan bibliothekernå i Preussen och ej finnes att tillgå i bok- handeln. Häraf hafva 2:ne häften utkom- 36 mit. Texten till det första har BrAnpT för- fattat, WiEGMmAnn den till det andra. Hr Wacnwer har utgifvit en kritisk Re- vision öfver de Brasilianska ap-arter, hvil- ka Hr Srix i sitt bekanta verk: ”Simiarum & Vespertilionum Brasiliensium' species no- ve” Beskrifvit. Se Isis 1833. Häft. X. pag. 9839: : 2 CHaArL. Luc. BOnaAraArtEs försök till en methodisk indelning af däggande dju- ren, utgifven på Italienska i Rom 1832, finnes öfversatt på Tyska och införd uti Isis 1832. Häft. III pag. 283, hvarjemte några tillägg och förbättringar följa i Isis 1833. Häft. XI pag. 1218. Uti Iconografia della Fauna Italica di "Carlo L. Bonaparte, Rome 1832—33, hvaraf 2:ne fascikler in folio äro utkomna, upptages, som ny art, en räf från Calabrien under namn af C. melanogaster. Jag fruk- tar, att den utmärkte Författaren låtit miss- leda sig af en yttre färgolikhet, om hvars ringa betydelse vi 1 norden tillräckligt öf- vertygat oss, att antaga denna, äfven hos oss förekommande varietet af allmänna räf- ven, såsom särskild. art. än . En ganska intressant afhandling af Hr J..F. Branort finnes intagen! uti Memoires de V Académie Imperiale des Sciences de St. Petersbourg, VI:me Serie, Tom. 2, Li- vrais.. 2, 1832, öfver Stellerska sjökons (Rytina Steller1) tandbyggnad, jemte förslag till indelning af de växtätande Cetaceerna uti 2:ne underafdelningar med bestämda och säkra karakterer: Halichoree med slägtena | I I | | 37 Manatus och; Halicore; Rytinecw med släg- tet Rytina. Bennett har såsom egen art beskrifvit en antilop från vestra delen af Afrika. Den är ganska närslägtad med Dama: 'BEnneTT anser, att under benämningen A. Dama in- nefattas 3:ne skilda arter, hvarföre han helt och hållet utesluter detta namn; kallar sin art 4. Mhorr; den Parias upptagit som Dama, kallar has med ' BuFron A. Nanguer (jfr 67 Häft. af GEorrfr. & Fr. Cuvier's Hist. Nat. des Mammiféres); åt den 3:dje eller LICHTENSTEINS,' ÉEHRENBERGS' och RärpELs Da- ma gifver; han namnet A. Adära. För hvar och en af dessa lemmar han en kort dia- gnos, endast grundad på färgen, och uppta- ger. dem gemensamt under sectionen: Da- me. Se Transactions of the Zoological So- ciety of London, Vol :I, part. r, | Lon- don 1833. On the sacculated Form of Stomach ås it exists in' the Genus Semnopithecus Fr... Cur:; by BicH. Owen. Se Transact. of += Zoolog; Sotiet. of TREND, Vol. I; part, 65. RS NÖha Naturalist's . Fihianyt Mammalia Nol. I. "Monkeys, by WricAw | SKARURNN Edinburgh 1833: 12:0. (MR ah 1 — Klimatets inverkan på fogel- arter, 38 Ornithologi: Hvarje .. Vetenskap; i: synnerhet den, som söker intränga tilli:det :örganiska lif- vets hemligheter , har en viss ömtålig. si- da; 'den' man i det längsta söker öfversky- lå; En sådan ;upptäckes åtminstone i na- turhistorien, då. man bjuder till att reda för sig begreppet art (Species). Huru stor vigt måste likväl ej ligga på en nöjaktig teori för - bedömmandet af hvad som är art, eller ej; då Hela vetenskapen kan be- traktas vara till en början grundad på blot- ta postulatet: att djurarter existera. Man skulle väl tycka, att. en sådan teori boör- de hafvå föregått all annan undersökning, såsom: den igrund, på hvilken man ämnar bygga; men då den ej hemtas a priori utan tvertom förutsätter ganska vidlyftiga, förberedande undersökningar i mångahan- da riktningar; tror jag, att ej något stort misstag begås, om denna teoris uppnående förlägges till inemot samma tidpunkt, som vetenskapen hinner sin fulländning. Om vi således ännu måste nöja oss med provi- soriskt bestämda arter, bör dock hvarje försök ,. alt närmare utreda hvad naturen egentligen menat med art, skattas för en vinst — stor i den mån, som det grun- dat sig på ett -mångsidigt studium af de förteelser, hvilka samma djurformer visa under olika yttre inflytelser. Vi hafva un- der föregående året fått emottaga ett så- dant, af den, för sin ornithologiska kän- nedom bekante, GroceErR i Breslau, hvil- ket i så många afseenden utmärker sig, 39 att hans arbete '?) måste betraktas såsom ett af de vigtigaste, som under sednare åren i ornithologien utkommit. Detta arbete kommer onekligen att gifva ornithologien, om icke en alldeles ny, åtminstone en me- ra öfvervägande vetenskaplig riktning, än den i allmänhet hittills ägt, och kan jag i detta hänseende ej nog derpå fästa läsa- rens uppmärksamhet. Ehuru det är förenadt med mycken svårighet, att af ett så ge- diget och deducerat arbete lemna ett, för en Årsberättelse passande, utdrag, for- drar ämnets vigt, att de vigtigaste satser- na åtminstone här omnämnas. Till en början blir det nödigt, att draga sig till minnes den strid om arter, som länge söndrat Tysklands Ornithologer uti 2:ne partier; af hvilka det ena med Pastor Breum i spetsen, antagit den ringaste afvikelse hos foglarne i form, färg 'och lefnadssätt, såsom tillräcklig grund för bildandet af en egen, sjelfständig art, och' som häruti gått så långt, att det afskiljt uti 2, 3,ja flera arter samma form, som man i allmänhet antaget utgöra en enda art. Det andra partiet, i hvars främsta led 'ständigt 'Hr GLroGcer kämpat, har sökt åter inskränka dé antag- ne arternas antal, genom att franiställa det ömisskänliga inflytande, som klimat och ölika lokaler äga på "en och Samma ur- sprunglig art, till följe hvaraf vissa foglars utseénde så förändras, att man deraf blif- vit förledd upptaga 'såsom skilda arter dem, 107 Das Abändern der Vögel durch Einfluss des klima's von Const. L. GuoGEr. Breslau 1833. 40 hvilka rätteligen endast utgöra Alimatiska varieteter af en och samma art. Det är den- na åsigt, som Hr Grocer: med största evi- dens vidare utvecklar uti nyssnämde arbete. Efter att hafva visat nödvändigheten att skilja emellan tillfälliga -individuela för- ändringar, som Grocer kallar ” Ausartung”” och normala artförändringar (”Abende- rung”), som grunda sig på olika ålders-, köns-, årstids- och klimats-förhållande, 'och framställt de karakteristika dragen af båda dessa olika slags förändringar, söker han uti följande sats uttrycka rätta begreppet af art (Species): ”Benämningen art måste, som abstrac- tum, beteckna: concreta ' total-inbegreppet af en summa af egenskaper, som förefin- nas, ehuru efter köns- ålders- årstids- och local-olikheter mer eller mindre framstå- ende, hos sådana djur, som . frivilligt och utan medverkan å menniskans sida förena sig inbördes i det ändamål: att genom parning. och fortplantning på efterkom- mande öfverflytta samma karakterer med de återigen af nämde inflytelser ,beroen- de modificationer, och derigenom betrygga ett fortfarande bestånd af varelser, hvil- ka, under lika förhållande, äga seller ;anta- ga fullkomligt lika egenskaper, hvilka uti naturens stora. hushållning intaga samma plats, hafva samma bestämmelse att upp- fylla och samma lifsyttringar att utveckla, som ,de, från! hvilka de närmast eller” ur=- sprungligen härstamma.” Vetenskapens hi- storia ; lärer,, huru. man småningom efter fortsatta. 1akttagelser: öfver djurens: lefnads- 41 sätt och utveckling kommit will allt större och-större omfattning vid: artbestämman- det; och till. visshet om, att flera djur, som; ofta kunna vara ganska olika till sitt yttre, dock utgöra individer af. samma art, Det var således icke sällsynt, att hos äldre författare finna olika kön uppförda såsom egna arter; men -dessa misstag rättades ha- stigt nog. Längre tid och fortsatta : obser- vationer fordrades för att vinna öfvertygel- se.om, att vissa djur ombyta utseende ef- ter olika årstider och åldrar; och att in- draga det betydliga art-antal, som under tiden! blifvit bildadt af dessa förändringar, innan denna sanning gjorde sig: gällande. Nu åter hafva vi under de sednaste åren ytterligare gjort ett steg framåt genom att tillegna oss den erfarenhet, att olika kli- mater äga ett omisskänligt inflytande på en: ursprungligt identisk djur-art. FABER, var den förste, som gaf en bestämdare rikt- ning åt. dessa nya undersökningar", och hans sats: ”att hvarje djur-art är ursprungligen bildad på det ställe af jorden, som / bäst passade för dess organisation, och har från detta centrum småningom utbredt sig åt flera håll, samt under denna flyttning ef- terhand. undergått åtskilliga förändringar efter de främmande förhållanden, :hvaruti den kommit,” ligger till en stor del till grund för Grocers längre utsträckta och mera utarbetade teori . rörande detta äm- ne. . De klimatiska artförändringarne;| visa sig märkbarast uti foglarnas färgdrägt,ehu- ru äfven storlek, form, och till endel lef- nadssätt kunna -berojaf klimatets och oli- 42 ka lokalers inflytelser, hvarpå flera exem- pel anföras. GroGcErR anser det väl omöj- ligt att strängt geografiskt bestämma grän- serna för de klimatiska varieteterna, men antager 2:ne divergerande hufvudriktningar: nemligen en nordlig och en sydlig, som äga hvar sin bestämda allmänna karakter. Den nordliga riktningens :artförändringar igenkänner man lätt på deras mindre ly- sande färger och en disposition hos dem att antaga en ofärgad eller hvit beklädnad. Genom en kort sommar och kulen höst och vår m. m. minskas hudorganets verk- samhet, hvarigenom ruggningen fördröjes eller hindras, så att den ofta blir endast partiell. Fjädrarne förhindras deraf att antaga högre färger och stanna vanligen vid ett utseende, som mera liknar ungarnes i allmänhet. Albinos varieteter äro 'också vida allmännare i norden och i bergslän- der, än på slätterna i de södra länderna. En stor del af nordiska djur äro normalt antingen alltid, eller endast om vintern hvi- ta. Att denna vinterdrägt blott tillhör de nordligt lefvande individerna, och ej fin- nes hos de sydlige, är ett anmärknings- värdt factum, som länge varit bekant, hvad däggdjuren beträffar; men Grocer 'söker äfven visa, att samma förhållande inträf- far hos foglarna, och visar på flera grun- der och observationer, att detta är fallet med den Skottska ripan' (Tetrao Scoticus), som han i följe deraf antager för en blott klimatisk förändring af Lagopus subalpinus. Uti sydliga klimater åter inträder ett mot- satt förhållande. Hudorganets verksamhet 43 blir stegrad genom inverkan af en förhöjd luft-temperatur och en dermed i förhållande ökad djurisk värma. Deraf följer, att rugg- ningen sker tidigare och fullkomligare, att således ungarne ganska” snart, t. o. m. i 2:dra året, få en färg, som är lika vacker och liknande den, hvilken de af samma art uti nordligare klimat först erhålla efter flera års förlopp, och att sydboerna gan- ska snart få ett utseende, som i norden ej kan utvecklas af bristande lifslängd. För att rätt inse detta, bör man påminna sig det anmärkningsvärda fenomen hos foglar- ne, att några yttre tecken till en aftagan- de ålderdom ej finnas, utan att tvertom hudorganet ständigt med åren tilltager i kraft och derföre, i mån af lifstidens längd, frambringar allt skönare och högre färger. Söker man således för de förut omnämde motsatta riktningar af klimatiska aårtförän- dringar att framställa en allmän karakter, som comparativt uttrycker dess förhållan- de till något känt fenomen inom vår egen zon, blifver det denna: ”att de Högnordi- ska artförändringarne närma sig mera den abnorma, tillfälliga ljusare " urartningen (Ausartung), då deremot de sydlige synas motsvara de normala tecknen af en rätt hög ålder.” De sednare äro endast att be- trakta såsom ”ett, af mångfaldiga atmosfe- riska inflytelser betingadt, hastigare ut- veckladt, tidigare och mera tydligt uttryck af de förra.” Denna sats 'bevises redan deraf, att man i mellersta Tyskland träf- fat ett och annat individ af rätt hög ål- der, som då också ägt sammuw färgdrägt, 44 som! städse utmärker de sydlige individer- na af (samma art. , Såsom exempel kan vår vanlige. Husfink . (Fr. domestica) anföras, hvars färg är väl känd. Hanen har, i vårt klimat, hufvudet grått med kastaniebruna sidor, men i Dalmatien och Norra Italien få hannarne hela hufvudet brunt, under det honorna och ungarne likna dem: hos oss; uti andra ännu sydligare länder t. ex. Egypten och : vissa delar af Spanien utbre- der sig det svarta hos. hannarne ännu me- ra, så alt. hela; ryggen blir svart 0. s. v. båda dessa former äro ganska tydliga kli- matiska. artförändringar af Fr. domestica, men hafva ända hittills af Ornithologerna blifvit uppförda såsom '2:ne skilda arter: den förra under namn af Fr. cisalpina den sednare som Fr. Hispaniolensis. Gamla hannar af husfinken : få redan 1 Schlesien utseende af cisalpina, och ju längre mot söder ju allmännare träffas sådana”). Äfven utom den nu'anförde hastigare utveckling hos sydligt förekommande individer, 'som gifver, dem -ett förändradt, utseende i jem= förelse med det, de: under en nordligare latitud skulle visat, är det naturligt, att efterföljande generationer, som alltid ärfva något. af föräldrarnes utseende, måste: slut- ligen öfvergå till en constant artförändring, som redan Hos ungarne blir, mer: eller min: dre märkbar och hvad som således hos 1) Vår landsman -D:r SunpeVanr har emedlertid uti Bengalen träffat alla Husfinkar, som. äf- ven der förekomma, alldeles lika med de här i landet förekommande, hvartill' några sär- 'skilta' omständigheter måste bidraga. 45 det första paret endast vår vett: påskyndadt ålderdoms-tillstånd blifver' sedermera hos - afkomlingarne en oskiljaktig egenhet; men : som” återgår om de förflyttas till ett nord- ligare klimat. ' Grocer undersöker sedan de varmare klimaternas inverkan på hvarje färg särskilt och framställer” det egna sätt hvarpå hvar. och en af dem modifieras. Märkvärdigast förefaller "den roströda fär- gen, hvilken: varmare klimater visa en ut- omordentlig: benägenhet att framkalla. Den- na framträder hos foglar, som alldeles sak- na den uti norracklimater; och hös de ar- ter som 'i horden visa något spår: deraf, finner man den intensivare och mera ut- bredd på de sydlige. Såsom exempel an- föres Anthus pratensis, hvilken under vå- ren får uti Sydliga Europa en rostgul stru- pe; Falco buteo ; hvars sydliga varietet blif- vit uppförd: under särskilta namn; Sylvia subalpina och passerina, som ej äro annat än den sydliga formen af våra 1S$. curruca och cinerea ; Ladusvalan , söm i Södern är undertill alldeles brunröd, och blifvit som "sådan äfven uppförd som »skild art. Hvad jag nu i korthet vidrört, är blott en ringa del af de; för vetenskapen, högst importanta satser, som författaren jemte en mängd af egna och andras observationer nedlagt uti detta rikhaltiga arbete; Skulle ;, de alla här upptagas, vore jag nödsakad att afskrifva boken; Att denna skrift skall inom få år utöfva ett stort inflytande på ornithologiens riktning, är ej svårt att in- se, ehuru vi ännu ej äro i stånd att deraf bestämma vidden. : 46 Luftsäe- I allmänhet har man antagit, att de derlätta jOS foglarne - förekommande, så kallade go luftsäckar hafva ett stort inflytande på ”" foglens flygt, derigenom, att den 'deruti innehållna luften skulle | minska foglens relativa tyngd. . H:r Kourrauscn ?) bestri- der denna säts, och visar, att en fogel ej kan blifva i luften lättare derföre, att han fyller sig med luft; icke Keller tror han att den förtunning. den inneslutne luften undergår af djurets egen värma är afnå- got inflytande, då han uträknat, att en stor fogel, som förmår ' insupa: 13 kubik- fot luft, ej ändå blifver wid 0? temp. 10 gran lättare; och att en sparf således skul- le ej vinna 3; af ett korns vigt i minsk: ning af sin. tyngd, en «sådan obetydlighety som mångfaldigt motvägdes om något likt jord vidhängde dess fötter o..s: v.— Det- ta allt kan.ej: bestridas, utan att man der- före kan ;medgifva, att H:r KourrauscH ve- derlagt den äldre åsigten. Så vida nemli- gen det är ett factum, att en: porös kropp är, relativt till:sin volym, lättare är en so= lid, måste äfven en fogelkropp, försedd med luftsäckar vara relativt till sin volym lättare, än en annan djurkropp, som sak- nar dessa. : Ovanliga 'Herr BrEr anför ?) en mängd af exem- ”fogelaä- Pl på mindre vanliga byggställen, dem vissa sten. gmåfoglar utvälja åt sig, såsom undantag, från den/'annars/. allmänt gällande. regeln, 2) De Avium saccorum aäriorum utilitate. Göt- tingen, 1832. 3) Fror. Notiz. N:o 792. 47 att hvarje art af instinkten vet, att för sin afkomma utse; det mest passande ställe, der den : ostörd kan kläckas och uppfostras. Dessa exempel. äro märkvärdiga nog, hvar- före jag här vill upptaga några. Sålunda an- föres, att Blåmeser (Parus eberuleng) bygg- de 2:ne år i rad-i munnen på ett upphängt kadaver. Samma art valde vid ett annat tillfälle till näste en ölsil, flätad af spån, som hängde på väggen af en -"Bondstuga. Olyckan gjorde, att silen kom i. bruk då foglen lagt sina ägg, men dessa observera- des ej förr, än ölet passerat igenom; föl- jande året var man försigtigare och under- sökte silen först innan den begagnades, och upptäckte äfven då ett Blåmes-bo, som utan skonsamhet bortkastades; detta allt förmådde likväl ej den lilla fogeln att för 3:dje gången, året derpå, åter lägga sitt bo på samma ställe. Fogeln fick. nu behålla det och var så litet rädd, att man kunde taga silen från spiken utan att Mesen lem- nade sitt bo, och man bar den ofta byen omkring för "att 'visa denna lilla 'natur- märkvärdighet. Herr Knwicur ”) har meddelat en sig nn servation öfver en fogel, som hade anlagt Kkläckta. sitt näste uti ett författaren tillhörigt drifhus. Denna fogel låg endast om natten på äg- gen, då temperaturen far -PPNAT,, men öfverlemnade dem alldeles under he- la dagen, då värmen i drifbuset var till- räcklig att utrufva dem. AF 4 ägg ut- kläcktes på detta sätt de 3:ne. 4) Fror. Not. N:o 802. 48 Om Pe- - > Under en upptäcktsresa på vestra Sa kusten af Africa träffade Capit.' Bercner på den lilla ön Alcatraz en kläckort för Pelicanus' sula. Dessa foglar 'samlas, i lik- het med flera samslägtingar i i ofantliga ska- ror, som kläcka alla inom en liten. om- krets. Flera - hundrade ägg kunna på så- dana: ställen; hopsamlas. En + pestilentia- lisk lukt utsprida dessa foglar omkring sig?) Sätt att H:r Fråns Comza i Turin har beékant- kos gjort ett lätt och enkelt sätt,-att en korta- foglar. re tid kunna bibehålla nyss skjutna småfog- lar friska, då man saknar tid och tillfälle under en jagt att -genast uppstoppa dem. Han brukar nemligen först med vax väl tilltäppa de större öppningar, som skottet gjort, uppblåser sedan genom näbbet hela fogeln, så mycket som möjligt med luft, och drager derefter genast till en förut om halsen lagd snara, som hindrar luften att utströmma. På detta sätt kunna de konserveras 8—10, ja ända till 20 dagar '”). Bidrag P. Roux 7) har lemnat några bidrag, ng unik till den ornithologiska delen af Egyptens Eng Fauna, hvilka torde förtjena att anmärkas. Han säger, att man finner uti Egypten största delen; af. södra Frankrikes roffog- lar, deremot ingen Picus, Coracias, QCa- ryocatactes ,; Garrulus, Pyrhocorax och Turdus 5) Fr. Not. N:o 832. 6) Bibliotheca Italiana Juni 1833. se Frokr. Not. N:o 351. 7) Se dess Bref till Baron Ferussac i Ann. de Scienc. Nat, Tom. X XVIII, pag. 72. 49 Turdus samt få arter af. Emberiza , Frin- gilla och SyrZvia. Den enda Fringilla han funnit är Domestica ”) (obs. Den Egyptiska formen deraf, hvilken Rovx anser utgöra en ny art, skild både från Cisalpina och Hispaniolensis). Af Sylvier har han en- dast träffat Suecica, trochilus, hortensis och cisticola, och af dem, den sednaste allmännast. Under öfversvämnings-perioden träffas i BET pa nog talrikt de Europeiska Vadarne och Palmipedes. Man får då se Pelekaner församlade i flockar af flera tu- sende, och Vildgäss i skaror, som till an- tal öfverstiga allt hvad. man föreställer sig. Roux anmärker, att dessa, som man mor- gon och afton ser sträcka från ett ställe till ett annat och derunder nästan förmör- ka himmelen, ej utgöras, som man trott och uppgifvit, af Anas egyptiacus, utan äro just våra nordiska arter (segetum, cinereus och albifrons), dem vi veta kläcka i de öfre delarne af Sverige. /Egyptiacus säger han aflägsnar sig ej mycket från Nilens strän- der, och uppehåller sig vid de branta klipporna af den Arabiska bergskedjan, på sådana ställen der floden sköljer bergsfoten. Rouvx anser art-antalet af de 1 Egypten fö- rekommande foglar, då deruti så: väl stann- foglar, som flyttfoglar och de landet till- fälligtvis besökande arter sammanräknas, ej 2) Vår landsman D:r HebessorG, som länge be- rest Egypten, har likväl funnit många flera: ' såsom Cannabina, Chloris, Githaginea, ja till och med montifringilla. AM Emberiza och Sylvia likaså flera arter. Prof. Fries Ärsb, 1834. 4 50 öfverstiga 170. Bland den mängd balsa- merade foglar, som "Rouvx haft tillfälle att undersöka, har han aldrig funnit någon an- nan Ibis fogel, än falcinelns, deremot flera andra fogelarter, såsom Cathartes per- cnopterus, Falco palumbarius, och ”Tin- nunculus, samt de i Egypten förekomman- de vilda dufvor. Bidrag till Flera ganska upplysande uppgifter lem- nfsnar H:r MinttrRIez i sin förut citerade ca- aan. talog, rörande de omkring Caucasus före- kommande fogelarter. Jag tror mig böra deraf upptaga det vigtigaste, så mycket mer, som de finnas nedlagde i ett arbete, hvilket måhända skulle undfalla ornithologens upp- märksamhet. MésÉTriez anför, att på Cau- casus finnes ett inskränkt antal foglar; på de högsta bergen förekomma åtskilliga, som hittills endast blifvit funna på Pyre- neerna, men ingen enda, som uteslutande är egen för Caucasus. På stepperna från Stavropo! till Caucasus (3000 fots höjd) träffar man i det närmaste samma arter, som bebo södra Frankrike. På de trakter, som sakna skog och ligga emellan 2000 och 6,000 fots höjd förekommer ett stort antal af Otis tetrax, Coturnix, Alauda, Perdix, och Columba &c. Nära vid Caucasiska bergs- foten finnas oräkneliga fasaner, som man ja- gar till häst med piska (cravache). .,Vatten- foglar förekomma i mängd i floderna Te- rek och Sounja; om våren och hösten lemnar Caspiska hafvet en fristad för oräk- neliga skaror, ehuru af inskränkt art-antal. Ännu skola Tartarerna och Perserna öfva jagt med falk i synnerhet på vaktlar; der- 51 ull använda de. förnämligast Sparfhöken, i synnerhet unga foglar af 1 till:2 års ålder. Pastor roseus ”Tem. finnes i Maj månad vid floden 'Kour och i Juli månad anträffades den i stora flockar vid stränderna af» Cas- piska hafvet. Dessa foglar ' lefva: hufvud- sakligen af gräshoppor: Saxicola stapazi- na bygger 1 Juni månad och har; blekt grö- na ägg med rödaktiga fläckar. Alauda pis- oletta Parr. träffades allmän vid Caspiska hafvet i April månad och i Juni vid Bakou. Pyrrhula erythrina var nog allmän på de Caucasiska Alperna. Förf. anför om denna fogel, att han hade i Petersburg en: hanne 2:ne: år i bur, som var i början vackert ro- senfärgad, men blef efter "ruggningen helt grå och lik honan, hvilken drägt han se- dermera ständigt bibehöll. Columba livia förekommer talrikt på klipporna vid Tarki nära Caspiska hafvet. 'Podiceps caspicus "Gm, som TemmincK anser vara synonym med P. Cornutus, är enligt . MÉNÉTRIEZ'S uppgift en sjelfständig art. Denna fogel har han nemligen haft tillfälle undersöka uti olika åldrar och uppgifver skillnaden emellan Caspicus och den ettåriga Cornutus bestå dels uti olika dimensioner, dels der- utiatt den förre saknar allt hvitt vid- öfre käkens bas. Anser albifrons öfvervintrar.i stora flockar på Caspiska hafvet och kring- liggande sjöar, flyttar mot slutet af Februari derifrån. MitnéÉTtriez delar. TEMmminckKs för- modan, att denna gås får under sommaren en alldeles svart buk; att så likväl ej är förhållandet, är numera hos oss utredt. Af Anser ruficollis kom år 1828 till - 1 52 Lerikoran én stor flock, troligen förflugen; flera blefvo tagna med blotta händerna, och MeénÉTRIEz såg några af. dessa ännu qvar, hvilka blifvit :domesticerade, som ej mött någon svårighet. 'Catalogen uppräknar 176 arter, hvaraf 115 utgöra landtfoglar och 61 vattenfoglar, hvilka alla förf. anmärkt på sin resa 1 nämde trakter. Derutaf anser han 10 vara förut obeskrifna, och lemmnar öfver dem en kort beskrifning. Dessa äro: Sa- xicola saltatör från Bakou; Sylvia fami- Ziaris (närmast galactotes) vid Kour; Srlv. ichterops (aff. med cinerea); Anthus ru- pestris ”); Alauda bimaculata (skall till följe af näbbets form och sin korta stjert utgöra en egen section i detta slägte); Emb. granativora och Caspia; Pterocles Caspius; Charadrius intermedius och änas aciu- tirostris. Af de förut kända arter, som upp- räknas, kan det för oss vära af vigt känna, att 114 st. äro gemensamma för Sverige, bland dem Strix passerind Lin. Om La- D:r Micnanernies har meddelat flera uocepha- Vigliga upplysningar öfver Larus melano- hs. cephalus: NATT. och beskrifvit denna fogel uti flera särskilta drägter. Denna fogel uppgifves orätt, att förekomma allinänt 1 Dalmatien, tvertom är den der mera säll- synt. Dess rätta uppehållsort är i Ve- nedigs Laguner, der han äfven kläcker: — Pieus len-Förf. beskrifver äfven utförligt Picus leuco- " notus och upplyser, att ett och annat in- divid blifvit anträffat vid Salzburg och i Albanien !9), ?) Detta namn är förut begagnadt; bör: således försvinna. 10),-Isis 1833, IX. | 53 MicHAHELLES har uti Isis 1 infört en A uppsatts öfver Ålca impennis , upptagande en noggrann beskrifning, gjord likväl efter upptorkade exemplar från Island. Förf. uppgifver ej närmare på hvad sätt han er- hållit denna numera sällsynta fogel; troli- gen genom byte med någon zoolog, som be- rest Island, och som måhända bättre va- rit i tillfälle, att lemna upplysningar om fogeln i sin hemort. KS ea im- ennis. Hr Brookes beskrifver en egen, hittills iis tutei- ej iakttagen bildning af trachea hos Ibis fal- "Me cinellus; se Transactions of the Linnean Society of London Vol. XVI part. 3: Hr YaArreir har lemnat en observation : SED rörande tiden då Carbo Cormorånus er- håller och fäller sina hvita vinterfjädrar, som jag här vill upptaga: . De första hvita fjädrarne på halsen framkommo den 4 Januari, voro fullt ut- bildade den 26 Febr., blefvo oförändrade qvar till den 2 April, då de åter smånin- gom fälldes och voro den 12 Maj alldeles borta. Således utväxa de under 53 dagar, bäras under 36 och fällas under 40 dagar. Tillsammans åtgå till denna fogels årliga fjäderyexling 18 veckor och 3 dagar. De hvita fjädrarne på låren började framskjuta på samma fogel den 25 Januari, voro fullt framkomna efter 5 veckor — fogeln bar dem till den 16 Juni och hade fällt alla den 20 Juli. Enligt en annan observation rmora- nus. meddelar Hr Yarrenr det högst interessan-rarus ri- ta fenomen, att Larus ridibundus, sova man dibundus. 1) Isis 1833, VIL 54 | vet har under vintern hufvudet hvitt och får det om sommaren svartbrunt, verkställer detta färgombyte utan vinterfjädrarnes fäll- ning. Den 11 Mars började denna färgför- ändring från hvitt till svart (!); ingen gam- mal fjäder fälldes och inom fyra till fem dagars tid var hela utseendet förändradt — (således fogeln i sin sommardrägt) — den-, na drägt bäres till den 19 Juli eller 18 veckor och 5 dagar, då de svarta fjädrarne: fällas och nya hvita framkomma ?). Apteryx Hr YArreir har lemnat figur och så. avstralis. fullständig beskrifning, som varit möjlig, af den högst märkvärdiga Apteryx australis, som SmaAw först i ”Naturalist's Miscellany” har bekantgjort. Beskrifningen är gjord ef- ter samma exemplar, som SHAw ägde, och lärer vara det enda, som nu finnes i något museum. Att fogeln ännu förekommer på Nya Zeland är högst sannolikt af sednare underrättelser; men märkvärdigt nog har in- ga exemplar vidare deraf kunnat erhållas ?). Nya fo- En ny art af Rhamphocelus Vieill., kal- gelarter. lad Passerinii, har C. L. BonsArPArTtE be- skrifvit från Cuba 2). — Detta slägte in- nehåller således nu 4 arter. Hr Heckern i Wien har gjort ornitho- logerna uppmärksamma på en sammanbland- ning af 2:ne distincta. arter under Musci- capa collaris. Han har under Naturfor- skarnes sammankomst i Wien framlagt de 2) Transact. of the Zoolog. Soc. Vol. I, p. 1, pag. 18. | 3) I. c. pag. 71. 4) Isis 1833, VIL : 55 facta; på hytka han grundar detta påståen- de, och kallat den ena af dessa arter M. melanoptera. Båda förekomma i Öster- rike >): M. collaris Becnasrt., har alltid svart- bruna (fuscus) vingpennor; den hvita ving- fläcken mycket smal, och" börjar på yttre fanet af den 3:dje, ehuru merendels på 4:de vingpennan. =; M. melanoptera (collaris Naum.) har alltid djupt svarta vingpennor; vingfläcken 2 gånger så bred, som på den förra och börjar på yttre fanet af 2:dra vingpennan. 2:ne nya arter Trochilus: Tr. regis & Regine beskrifvas uti första häftet” af den ornithologiska delen af det större verk: ”Collectanea ad faunam Brasilie”, som Hr ScHremErRs 1 Wien jemte de Österrikiska naturforskarne börjat utgifva öfver dei Bra- silien upptäckta nya djurarter. Dessa be- skrifningar finnas intagne uti Isis ). Gourp har bestämdt ett nytt slägte bland Corwvide, som han kallar Dendrosit- za, innefattande 3:ne arter 1) D. Sinensis ica sinensis), 2) D. vagabunda (Pica va- gab. WaG1.), 3) D. leucogastra, som är ny 7). Af NavmaAny's bekanta fogelverk äro 0-6 6:te delens 2:dra till och med 4:de Häfte = utkommit. Å TEMmMINncEs och LAUGIERS planches coloriges äro fortsatta, ehuru publicationen nu mera går långsamt. — Vi hafva blott 3) se Isis 1833. Wien-protocollet pag. 458. 6) se I. c. pag. 533. 7) Transact. of Zool. Soc. of London Volt, p. 1. 56 erhållit 91 Livraison, som innehåller: ett nytt slägte Calobates Tem. med dess enda art C. radiceus af Zygodactyli; Trogon Di- ardi: från Sumatra och Borneo; närslägtad med fasciatus; samt 2:ne arter af JIndica- tor: Ind. minimus View. och en ny, Ind. Archipelagicus från Borneo. Isis 1833 lemnar i Häft. I och II ut- drag och öfversättning af de Bbeskrifningar af nya fogelarter, som upptagas uti DuPer- REY's stora plancheverk ”Morage de ta Co- uille” &c. — Äfvenledes förekommer i X. Häftet ett register öfver Savrs Ornitholo- gia Toscana; uti XI Häft. en förteckning af alla de arter, som upptagas uti SwÅAIns- Sons & RICHARSSONS Fauna Boreali-Ame- ricana Part. II Bmps. 1831; samt ut- drag ur Bologner Handlingarné Annali di Storia MNaturale, deribland BonsAPARTES högst intressanta uppsats, innehållande an- märkningar öfver 2:dra editionen af CuVIERs Regne animal, förekommer. Uti denna upp- sats finner man en god monografi öfver de små ugglorna; en öfversigt af de röda Fringillerna (Erythrospiza Bon.); mono- grafi öfver Egrette, Numenius och Scolo- pax, annat alt förtiga. Uu XII Häftet lem- nas BonarArres tillägg och rättelser till dess förut intagna classification öfver foglarne (se Isis 1832 pag. 294.) Uti Iconografia della fra Italica bar C. L. BosarartE Dbeskrifvit och afbildadt 2:ne mindre väl kända fögelarter: Sylvia icte- rina Vienna. och JNumenius tenuirostrius Vien. — Den förra ganska närslägtad med hippolais. 97 Flera ornithologiska observationer och anteckningar har Hr Brenm lemnat uti Isis 1833 H. VIII p. 771 och X, p. 970. Uti samma tidskrift Häft. IX finnes af Hr J. Bore: : fernerer Bemer kungen tiber Classifi- cation der Vögel.. 4:de Bandet af Prinsen zon NEUWIED'S Beyträge zur Naturgeschichte des Brasi- liens innehållande slutet af foglarne är ut- kommit. RENNIE'S architecture of Birps är på Tyska öfversatt och utgifvit under titel: die Baukunst der Vögel. Uti Magasin de Zovlogie, par GUvÉRIN, förekomma flera ornithologiska uppsatser och beskrifningar öfver nya arter. Om lef- vande grodor uti sten. Herpetologi. Uti förra Årsberättelsen hade jag till- fälle att anföra BucKrLAnpos försök att inne- sluta lefvande grodor uti stenblock, för att på en direkt väg vinna öfvertygelse om möjligheten, att en inspärrad groda skulle kunna en längre tid fortfara att lefva utan föda och utan ombyte af luft. Det resul- tat, hvilket BucKrAnp erhöll, lemnade intet stöd för den allmänt antagna meningen, då alla de inneslutna grodorna efter en" kortare tid dogo. Uti SirmaNn's journal ") har nu Hr W. A. THomeson med anledning af nyssnämde försök infört en afhandling, hvaruti utvecklas den ringa bevisningskraft, som dessa BucEraAnps experimenter innebä- ra. THomrson hyllar den åsigt, att de gro- dor, som blifvit funna uti stenblock inne- slutna, äro lika -gamla som stenen sjelf, hvilken omsluter dem, och att de säledes lefvat i samma vatten, hvarur stenen blif- vit afsatt. Detta styrkes af flera omstän- digheter: de celler, uti hvilka grodorna träffas, passa fullkomligt efter de omslutna djurens storlek och form, således måste de hafva bildats uti den period, då stenmas- san afsattes och ämnena ännu voro mjuka och eftergifvande för att taga form af dju- ret; — är det af flera iakttagelser styrkt, att sköldpaddor, grodor och andra amphibier kunna ligga uti ett tillstånd af förstelning flera år efter hvarandra, utan att visa min- 8) American Journ, of Sciences and Arts Octob. 1833, pag. 272. ; 59 "sta tecken till Lif, och det oaktadt har man sett dem lefva upp igen af värmens och luftens inverkan. Detta bevisar, att, under de kallblodiga djurens vinterdvala kunna andedrägten och circulationen afstanna utan att lifvet derföre slocknar. ”Vi äga rätt att antaga”, säger denne författare, ”att sam- ma ombyte af varm och kall årstid, af ebb och flod, som vi nu se omvexla, äfven ägt rum 1 de äldsta tider, och att djurens or- ganisalion städse varit samma lagar under- kastad, som den är nu för tiden. Om så- ledes en groda blifvit under dess lithargi- ska tillstånd nedbäddad emellan sand- eller kalk-lager, finnes intet skäl, hvarföre icke dess förmåga af lif skulle kunna under årtusen- de fortfara; då dessa ej kunna hafva mera inflytande, än en enda dag, på ett tillstånd, hvarunder föda, andedrägt och circulation för organismens fortfarande Hf ej erford- ras.” Hr THomeson slutar sin afhandling med en berättelse om ett ytterligare fynd af en lefvande groda, som nyligen bhfvit gjordt uti norra America under gräfningen af en brunn. Den cell hvaruti grodan låg var något större än djuret, men ägde all- deles samma form; den träffades på 11 fots djup uti ett hårdt berg-lager (ett con- glomerat af lera och kies med jern sam- mankittade), som förekommer på flera ställen ide förenta Staterna. Då Kida kom i be- röring med yttre luften började hon röra sig, men lefde endast 20—30o minuter. Om Skallerormen berättar Hr. Woop- Hvita As- kens ver- RUFF uti bref till SiLrimAn ?) en ganskakan på 9) American Journ. of Sc. and Arts, Octob. 1833, pag. 338. 60 Skaller- märkvärdig omständighet, om dess tillför- ormen Vitlighet blott icke sättes i fråga. Under en jagt i sällskap med 2:ne andra vänner blef WooprurF varse, att en skallerorm upp- kröp ur sitt hål under en klippa och sling- rade sig fram öfver en jemn sandbank mot stranden af en flod. Der stannade han och blef liggande utsträckt med hufvudet helt nära valtnet. Woopruff beslöt att begag- na detta gynnande tillfälle, för att försöka om bladen af hvita asken (Fraxinus americana) verkligen äga den verkan på denna farliga orm, som man uppgifvit. Han afskar der- före skyndsamt en 5 alnar lång gren af detta träd och en annan dylik af en lönn. Med dessa vapen nalkades han sin fiende. Ormen rullade sig i ögonblicket tillsam- mans i form af ett nystan, reste upp huf- vudet 3—10 tum från jorden och tillkän- nagaf ett anfall. Han hälsades genast med ask-grenen, hvars blad lades på ormens kropp. Detta hade genast den verkan, att ormen böjde ned hufvudet mot marken, upplöste sin koprullade kropp, och vred sig i ångest omkring under mångfaldiga vält- rande rörelser. För att fullkomligt ut- forska förhållandet och erhålla ett resul- tat af sitt experiment, lade nu VVOooprurf bort ask-grenen. I ögonblicket intog or- men sin första fruktansvärda ställning. Nu framräcktes grenen af lönnen och ormen kastade sig i ett ögonblick på den och högg uti én bladruska; rullade sig åter tillsam- manis och förnyade anfallet i flera tätt på hyärannan följande repriser. Derefter upp- tog man ånyo ask-grenen och fick se sam- 61 ma verkan som förra gången, då ormen dermed vidrördes. Man sökte genom lin- driga slag af grenen uppreta ormen, men detta hade ingen annan verkan än den, att dess ångest och obehag :stegrades: Är be- rättelsen tillförlitlig, bör denna upptäckt af ett så säkert pre&servatif, och som der- till alltid kan vara till hands; varä välkom- men för de lands invånare, der dessa gif- tiga ormar förekomma. | Hr Döversoy här lemnat ett supple- Ormar ment till sin förra afhandling om skillna-" gin den emellan de giftiga och icke giftiga or- tänder, marne, hyarom jag i Årsberättelsen år 1832 omnämt. Med hänvisning dit får jag nu tillägga, att han ytterligare anträffat 4 st. ormar, som man ansett vara oskadliga, men hos hvilka han upptäckt större, bakre hug- tänder 1 förening med giftkörtel. 2:ne af dessa äro förut obeskrifna arter, som finnas i samlingen i Strassburg, och dem Duvernoy beskrifver. Båda höra till WaGrErs slägte Ophis, men bilda derunder en egen section. De benämnas Oph. heterurus och albo- cinctus. De 2:ne andra äro Coluber Jas- pideus Herem. och Col. severus Lin. Hos båda dessa äro ej de bakre huggtänderna urholkade, som tyckes bevisa, att denna tandform ej är absolut behöflig, för att ut- visa giftkörtelns närvaro. De komma bå- da, jemte Prins Maxwmiuians Col. |plum- beus och Rabdocephalus, att ingå uti släg- tet Ophis. Vidare har Duvernoy funnit, att Col. melanogaster Herm. är en verk- lig Elaps och således försedd med främre huggtänder — att Colub. Aesculapii Tis. SCcHINZ arbete öf- ver Åm- fibierna. Wiec- MANN'”S Beyträge. 62 bör utgöra ett eget genus, som Bois gifvit namn af Erythrolampus — att det näm- da och ännu ett nytt slägte, Dispholidus, hafva samma tandapparat som Ophis. Vi äga följaktligen i det minsta 5 ormslägten, hos hvilka giftkörtlar stå i förening med större huggtänder bak 1 munnen, nemligen Dipsas Tas. Cerberus Cuv. Ophis WaGi. Erythrolampus Bore och Dispholidus Du- VERN. 10), Vi hafva under förflutna året fått af Hr ScHsz emottaga början af ett vackert arbete öfver amfibierna: Naturgeschichte und Abbildungen der Reptilien med vack- ra lithografierade figurer af Broptman. Här- af är I:sta Häftet utkommet, innefattande allmänna Herpetologien, samt specielt bör- jan till ordningen CheZonii. Deruti upptager Förf. Landtskölpad-stägtet (Testudo) med arterna: TT. greca, geometrica, tabulata; som fullständigare beskrifvas och öfver hvil- ka figurer lemnas. De öfriga arterna nämnas endast med sina namn. = Flodsköldpad- slägtet (Emys) med arterna: E. depressa, serpentina och lutoria, hvaröfver äfven t- gurer meddelas. Detta arbete är egentligen ämnadt att läggas till grund vid undervis- ningen. Det utgifves in folio. Hr WiEGMmANnn i Berlin har beskrifvit 5 nya arter Lufo från Mexico '). Från detta land har man hittills blott känt en enda art, och denna ganska ofullständigt. Af dem W. beskrifver, utmärker ena arten 10) Annales des Sciences Tom. XXX, pag. 5. 1) Se Isis 1833, VII; Jfr. XII, pag. 1232. 63 B. horribilis sig för sin storlek, som 'i all- mänhet uppgår till 4—5”, ehuru exemplar förekomma som äro 3 större. Jag miste för öfrigt hänvisa alla dem, som mera spe- cielt intressera sig för detta slägte till WiEGMANNS uppsats, som dessutom inne- håller flera vigtiga Herpetologiska upplys ningar. | BonAPARTeE fäster uppmärksamheten der- på, att han förvissat sig om, att "Testudo caspia Gm. icke är synonoym med hans Emys lutoria , utan hörer till hans slägte Terrapene, hvilket han förut trott endast tillhöra America. Han uppgifver' följande diagnos Terrap. caspia: testa depressius- cula, ovata, carmata, margine integro repli- eato; scutello marginali impari qvadrato; scutorum sulcis 'concentricis subobsoletis: sterno nigricante, postice bifido, antice bre- viter emarginato: collo, pedibus, cauda ac capite gracillimo flavo-lineatis. -Clemmys Sigriz MicHaH. (se Isis 1832 p. 1295) från Spanien lärer ock vara en Terrapene och närslägtad med caspia ?). Att den af flera resande uti Arabien omtalade amphib E! Dub är en Uromastix har v. Consuln i Magadore "Hr WinrsHme upplyst derigenom, att han öfversändt detta djur lefvande till Zoologiska sällskapet i London. Diuret är Uromastix acanthinu- rus BEnL a > JWNotice sur le Triton Marbreé (Tr. marmoratus LaAur.) par H. Gacnert, införd ?) se Isis 1833 XII pag. 1229. 3) Fror. Notiz, N:o 826. Tertudo caspia M. Littera- tur, 64 i Annales des Sciences Tom. XXVIII pag. 291 (utdrag ur Actes de la ' Société Lin- negenne de Bordeaux "Tom. V. Pp. 292) Förf. meddelar sina observationer öfver den- na salamanders färg-förändring efter ålder och årstid; upplyser till en del dess lef- nadssätt och anför sina försök, att med. tobak och salt döda den. Anmärknings- värdt är, att dessa gifter verka hastigare och kraftigare om de sälfas 1 contact med ytt- re huden, än då de införas 1 svalget. Fyra stycken nya Salamandrar från St. Francisco-viken i Californien, neml. Sala- mandrina attenuata, Triton ensatus, 1to- rosus och tereticauda beskrifvas uti 5:te Häftet af ofvanföre pag. 10 anmälta Zoolo- gischer Atlas von Escnrscrortz. En utförlig anatomisk beskrifning öfver dessa amphibier af RATtHKEE åtföljer. Uti MistTtrez's catalog upptages 40 arter amphibier, hvilka ren författarens resa till Caucasus m. fl, st. blifvit funna. Af dessa angifves följande såsom nya: Lacerta qvinguevittata; Podarcis irri- tans; Ophisops elegans, (nytt genus); Scin- cus bivittatus; ran ER fasciata (an Stellio Caucasicus EicKw.?); Pseudopus Fischeri ; Coluber collaris, RBawvergieri, ocellatus, reticuiatus, vermiculatus, och nebulosus. DaAupins 2:ne arter af Lacerta: L. stirpium och Laurentii, hvilka LicH- TENSTEIN anser för varieteter, den förra af agilis, den sednare af muralis , förklarar förf. vara distincta arter. Det nya slägtet Ophisops, som hör till Scincoides, skulle möj- 65 möjligen kunna vara EicuwArps Gymnodac- tylus Caspius, men i sådant fall har sist- nämde förf. uteglömt de väsendtligaste ka- raktererna. MésÉTtrez karakteriserar Ophi- sops sålunda: Nares in apice canthi rostralis; pal- pebra inferior nulla, superioris tan- tummodo rudimenta; palatum nullum ; sqvame& supra carinate, subtus in- bricate; collare nullum; pori sub femoribus; cauda verticillata. Oph. elegans är.6 tum lång, af dessa upptager svansen 21; förekommer nog all- män i April vid Bakou. De flesta af de nya arterna har MéÉntÉ- TRIEZ träffat helt nära Persiska gränsen, och tror att från detta ställe är ännu myc- ket att hemta. Såsom en allmän karakter för de ormar, som i dessa trakter före- komma, angifves deras ringa diameter i för- hållande till den långsträckta kroppen. De flesta äga ganska lifliga färger. Antalet af individer inom vissa arter amfibier är ofta ganska ansenligt, så t. ex. af Lacerta variabi- lis & velox i Stepplandet; Stellio vulgaris vid Bakou; Col. hydrus och ponticus på ön Nargin; Col. persa i stepperna vid Mou- gan; Vipera berus på Kaukasus; Emys cas- ica vid Lenkoran, samt Test. Ibera vid akou. Uti Isis 1833, N:o IX, pag. 884 finnes WaGLERs synonymå till SeB4's amphibi- er intagen, meddelad efter författarens död af MicHAneries. Uti N:o XII, pag. 1183 Prof. Fries Ärsb. 1834, 5 66 meddelas BonsArarTtes indelning af amphi- bierna, och i N:o XI, pag. 1085 dess mo- nografi öfver Testudinarum genera, jemte synopsis öfver de arter, som förekomma i Norte Amerika och Europa. Dalmatie nova serpentum genera, auc- tore Fr. L. FreiscHmAn. Erlangen 1831; se Isis 1833 N:o IX. Uti Magasin de Zoologie årgången 1833: Notice sur le genre de Reptiles ophi- diens, nommé Uropeltis par CuriEr, et Description d'une espece de ce genre; par Cocteau CI. III pl 2. Platydactylus cepedianus, par Isid. GEoFrFr. st. HiuArE (Class III pl. 3). 67 Ichthyologi. Vår vanliga Lax är en af de mest be- Bidrag kanta fiskar, och det oaktadt äro vi ännu iiens ns. okunnighet om en mängd saker, som röra turalki- dess hushållning och historia. Jag är nu i tillfälle att kunna anföra några bidrag, hvil- ka Hr Knox, efter egen sorgfälligt anställd undersökning, meddelat Edinburghska säll- skapet '). Laxen lägger sina ägg på flod- bottnen djupt ner uti gruset. Äggen lig der 20 veckor innan de utkläckas, och den nykläckte ungen lemnar först efter 9 dagar detta ställe då han bryter sig igenom ett. gruslager af. 1—2 fots djup för att hinna valtnet. Under de dagar han vistas under gruset hemtar han ingen annan näring, än den han genom vasa omphalo-mesenterica uppsuper af den ännu vidhängande äggulan; han synes derunder ej tilltåga i storlek utan endast i kraft, och när gulan är absorberad, uppstiger ungen från bottnen. Nu sker hans tillväxt raskt; så att efter 20 da- gars tid, uppgår hans längd till 8—9 tum. Knox nekar, att lax-ynglet förföljes och upp- ätes af foreller, som man uppgifvet; äfven anser han det mycket tvifvelaktigt, att gam- la laxhannar skulle under deras återvand- ring till hafvet uppsluka laxungarne. JLa- xens förnämsta föda är ägg af Echinoder- mer, dem han endast träffar uti hafvet; — då han lemnat detta och stiger upp för floderna, förtär han nästan ingen ting, blif- 4) Edinb. new philos. Journal by Jamesson 1833, Jan. April, | 68 ver således dag från dag magrare, förlorar i smak i samma förhållande som i vigt, och hans hela organism råkar slutligen i oord- ning. Från detta tillstånd hemtar han sig icke förr, än han återkommer i hafvet och börjar att lefva på sitt vanliga sätt. "Knox visar äfven huru mycket en fisks välsmak- lighet beror på den föda, hvaraf han lefver. Huru detta i synnerhet är förhållandet med sillen, hvilken är bäst, då han fångas på sin egentliga tillhållsort i hafvet; huru han deremot alltid, vid sin ankomst till strän- derna, åtnöjer sig med andra och gröfre fö- doämnen och blifver med detsamma min- dre smaklig. og Om Pantsar-fisken (Callichthys) be- bygger rättar Capten ÅLEXANDER, att den på vat- ”Tedgrar. tenytan af små dammar, der han vistas, vwde bygger sig ett näste af flytande gräs, der- uti lägger han sin rom, som kläckes af sol- värmen. Då den torra årstiden nalkas gräf- va sig dessa fiskar djupt ned i sanden och tillbringa der sin tid, sedan allt vattnet af- dunstat. Då regntiden åter inträffar gå de upp "). Jemf. Årsberättelsen år 1830, pag. 74. gir en Kapten Owen omtalar en händelse språn ; jä H 4 öfver hvartill han sjelf var ögonvittne, som ut- vattnet visar hvilken ofantlig styrka en Bonit må- ste äga. Denna rof-fisk förföljer flyg-fiskar- ne och gör esomoftasti långa språng öfver vattenytan för att gripa sitt förföljda rof. En dag uppsprang en sådan Bonit under fartygets segling, och råkade ej bättre sty- ra kosan, än att fisken slog med en förfär- 3) Frog. Notiz. N:o 799. SERENA 69 lig häftighet mot -akterdelen af fartyget, och föll afsvimmad ned på däcket der styr- mannan 'stod. Owen beräknar höjden af detta hopp till 18 fot, och längden att med säkerhet hafva utgjort 180 fot, så vida ej fisken blifvit af stöten hejdad. Hr MéånÉtriez har uti sin ofvanföre på riskar i flera ställen citerade katalog lemnat flera bi- drag till kännedomen af Caspiska hafvets fiskar. Han bestyrker den förvånande lik- het, som anträffas emellan Svarta och Cas- piska hafvens invånare; att man icke träffar uti det sednare någon enda: fisk, som ej tillika förekommer uti det förra; och att sannolikt är, som man redan ' långt förut påstått, att Caspiska hafvet ej kan uppvisa något enda vattendjur; som: uteslutände är detta haf tillhörigt. Det har lika litet lyc- kats MénéTtRIEz, som GmELIN och andra myc- ket sednare resande, att träffa någon fiskart, som man ej förut kände. Med undantag af några arter Gobius, tillhöra alla andra fiskar, som lefva i Caspiska hafvet, sötvatten-fiskar- ne; vattnet i detta haf är :dock salt, ehuru mindre än i oceanen. De arter, som' der lefva, äro icke många och kunna inbegripas under slägterna Acipenser; Perca, Salmo, Cyprinus, Silurus och Gobius. 'Störarne pen); som hvarje vår uppstiga i flo- erna för att leka, vid hvilken tid också de stora fiskerierna anställas vid utloppen, gå icke högre än 4 å 500 fot öfver hafsytan, oaktadt några floder bibehålla ' vida öfver denna höjd en ansenlig vidd och djuplek, Till hvilken ofantlig mängd dessa fiskar före- komma kan man sluta deraf, att endast Cavi- Caspisk hafvet. 70 aren, som årligen försäljes, stiger till flera tu- sende tunnor. Vid Saziane vid Kour-flo- den, några mil från hafvet, är ett fiskeri, som i årligt arrende betalar 260,000 Rubel, och som, sedan alla omkostnader äro afdragna, skattas kunna beräkna 3 million i ren vinst. För 15 år tillbaka kunde: man på en enda dag vid detta: fiskläge fånga ända till 20,000 st. störar; nu mera går antalet ej högre än till 4000. Ungefär 3 af de störar, som om våren fiskas, äro honor och hvarderas ova- rier kunna väga från 50 ända till 80 &. Stören är en glupsk rof-fisk, som i Caspiska hafvet spelar samma role som Hayen i Oce- anen. Åf Stör-slägtet anträffas 5 arter uti detta haf, nemligen. AZ. Giildenstedtii, som är störst, uppgår ända till 7 fot i längd, A. Huso, stellatus, Ruthenus och Schypa. Som denna sednare är en mindre väl ut- redd art, villSjag upptaga de observationer : Hr MinéÉTtrieZ lemnat rörande densamma. Han säger, att denna art varierar efter oli- ka ålder, likasom AZ. Gäldenstedtii, i syn- nerhet gäller detta för antalet af de sköl- dar, som bekläda kroppen, hvilka hos unga individer alltid äro talrikare än hos de gamla: (Derifrån kan således ingen artkarakter hem- tas, icke heller från hufvudets form, som också är förändring underkastadt efter ål- dern; deremot lemmnar fenornas form de konstantaste kännemärkena). AZ. Schypa skil- jer sig från Giäldenstedtii genom följande: den undre loben af stjertfenan är kortare på Schypa, som äfven har den första taggstrålen i bröstfenan lika lång, som fe- nan sjelf, då den deremot hos AA. Gilden- 71 stedti är mycket kortare; den öfre analfe- nan är också hos Schypa mera utskuren än hos den andra arten; öfriga kännemärken att förtiga. Af den varietet, som Parras har uppgifvit under namn af Kostera, har Mi- NÉTRIEZ endast sett få exemplar, och upp- gifver, att de blott obetydligt skilja sig från 4. Gildenstedtiii. — Af slägtet Salmo fö- rekomma följande arter: S. salar Lis. fån- gas vid Bakou i största mängd i Decemb. och Januari,' sedan i floderna i Februari der den stiger uppåt; upphinner en längd af 3 fot. S. Hucho? af denna art, om hvars benämning förf. är oviss, träffades en- dast 2:ne individer uti floden Lenkoran. S. alpinus Tis. (?) erythreus Pair. Zoogr. går af alla högst, och förekommer vid 8000 fots höjd; aldrig nedom 2000 fot, der lik- väl endast om vintern. Dess vanligaste längd är en fot, någongång 12. Skall vara all- deles' lik med den "Pyreneiska. Af Cy- prinus upptecknas följande: C. barbus, går näst S. alpinus högst i floderna ända till 6000 fots höjd; C. chalybatus Paur., tinca, gobio, Brama, under hvilken Parras's och GuLpenstEbTs arter Sapa och Cleveza en- dast äro varieteter; vidare C. Laskyr PALL., Lacustris Pau., erythrophtalmus Lis., leu- siscus, carpio, denna uppgår ända till 3 fots längd och utgör i det minsta en egen race om ej egen art, C. Dobula, orfus, Ruti- lus, cephalus , nasus, aspius, grislagine, alburnus, cultratus och Chalcoides, den- na sednare är af alla dem, som värderas mest. Af Gobius förekomma; macrocepha- lus Pau. och Batracocephalus PArr., ingen 72 af dessa stiga upp i floderna. Föröfrigt förekommer Gäddan, Silurus glanis; Ga- dus lota, Acerina cernua och Tanaicen- sis, Perca fluviatilis och lucioperca. Ky sa Hr ReinHArpD 1 Köpenhamn har fort- från Salt sina undersökningar öfver Grönlands Grönland-fiskar , hvarom förut är i dessa Årsberättelser omnämdt. Det har ytterligare lyckats ho- nom, att bland dem upptäcka en ny och intressant art af slägtet Cottus, som han kallar uncinnatus , hvilken redan deruti skiljer sig från de öfriga, att han har den- tes palatini. "Den grönländska faunan har således nu 3:ne arter af slägtet Cottus, hvilka alla visa en olika tandform. De 2:ne förut kända och af REinHArRp beskrifna ar- ter äga slägtets kännetecken: tänder på vo- mer. Den ena af dem eller C. tricuspis ReinH. (Cottus gobio Fasr.) saknar alldeles tänder i munkavitetens hvalf. Härtill kom- mer nu den 3:dje, nya arten, som äger tän- der både på vomer och ossa palati "). Nya fsk- Hr Lowe har uppställt ett nytt slägte och srter Ålepisaurus, hörande under Acanthopte- rygii, Fam. Toenioides, med en art: ÅA. fe- rox från Madera. Jfr. Fror. Not. N:o 835. D:r Narvo i Venedig bekantgjorde under naturforskarnes sammankomsti Wien ett nytt, af honom bildadt slägte, Skeponopodus — närslägtadt. med Tetrapturus RAFIn., höran- de till Scomberoides. ': Han förer till detta.2:ne arter: S. Typus från Adriatiska hafvet och Guebucu Marcc. från Brasilien 7). 6) Af Förf. uti Bref meddeladt. 7) Se Isis 1833. N:o 1V, V, VI, pag. 416. 73 Uti andra fortsättningen af RurPrEnis: Abbildung mehrerer never 'Fische im Nil, förekommer beskrifning och figur på 2ne nya arter af Schilbe Cuv. kallade S. urano- scopus och S. intermedius; en ny art af Synodontis Cuv.: S. batensoda; 2:ne Mor- mrrus Lis.: M. longipinnis och M. elon- gatus; en Labeo Cuv.: L. coubie; samt en Mrletes Cuv.: M. nurse. Af G. CurieRs och VALENCIENNE'S Littera- Histoire naturelle des Porssoms har gde er tomen utkommit. De första bladen voro redan tryckta, då Cuvier afsomnade. Den- na Tom upptager fortsättningen af familjen Scomberoides nemkgen den 3:dje stora af- delningen af denna famille: les Scomberoi- des å ligne latérale cuirassée: Innefat- tande slägtena Caranx Cuv. med subgenera Trachurus, Caranx, och Carangus; Oli- stus; Scyris; Blepharis; Gallichthys; Ar- gyreyosus; Vomer; Hynnis. Vidare den 4:de stora afdelningen: Scomberoides, sans fausses pinnules, sans epines libres au dos, sans armure aux cotés de la gqueue. Innefattande slägtena: Seriola ; Temnodon, - Lactarius, Nomeus, Nauclerus; Porth- meus, Psenes, Coryphena Lis. med sub- genera: coryphena Cuv., Lampugus och Centrolophus; Astrodermus, Pteraclis, Stromateus, Rhombus, Luvanes, Seseri- | nus och Kurtus. Tillägg och rättelser till 2, 3, 4 och 5 Tomerna upptagas. | De fiskar Durperrey upptager i sin re- | sa, uppräknas uti Isis 1833 pag. 99. | BosaArArtes system öfver fiskarne upp- | | tager Isis 1833. N:o XII, pag. 1197. | | 74 Entomologi och Helmin- thologi. A) Om egentliga Insekter. Ehuru en snart sagdt otalig mängd in- sekter äro kände och beskrifne under de- ras sista lefnads-period, veta vi dock ännu ej mycket om dessa djurs första tillstånd, såsom larver. Entomologerna hafva gått en helt annan väg än Botanisterna, hvilka allt sedan vetenskapens första tider tagit för regel, att anse hvarje form för okänd, af hvilken de ej kunde uppvisa alla dess olika utvecklingsgrader, såsom örtstånd, blomma och frukt. Men förhållandet var äfven helt annorlunda. Växterna äro under alla des- sa olika tillstånd bundne vid samma ställe, och visa dem samtidigt, så att man endast behöfde iakttaga och betrakta växten vid dess högsta utbildning, för att på en gång lära känna dem alla. ' Insekterna äro der- emot fria flygtiga varelser, hvilkas olika ut- vecklingsgrader helt och' hållet efterträda hvarandra, så att forskaren af ett funnet insekt ej har ringaste anledning att med sä- kerhet sluta till det ställe han lefvat såsom larv, och ännu mindre huru han under det- ta tillstånd sett ut. Detta läres endast ge- nom en länge fortsatt undersökning af hvarje särskilt art,så att, i fall Entomolo- gerna hade följt den botaniska regeln, skul- le vi säkerligen ej hafva känt många af de talrika insektformer, som omgifva oss, och blott ytterst få af den otaliga skara, som 75 endast finnes utom Europa. Men genom. det forsknings-begär, som mer och mer tyckes utvidga sig, börjar bristen efterhand, re småningom, att afhjelpas, i det årli- gen flera och flera arters förvandlings-hi- storia uppdagas, och de, som dermed sys- selsätta sig, hafva numera en ganska betyd- lig hjelp deruti, att de redan finna det djur, de undersökt, bekant och benämdt under dess fullbildade tillstånd. Myrornas: lar-Myrornes ver äro väl bekanta för hvar och en, som ör något närmare betraktat en myrstack, men det oaktadt hafva vi alldeles saknat en nog- grann beskrifning på dessa larvers :särskilte delar, samt på förloppet af deras förvand- ling. En sådan beskrifning har nu RATZzE- BURG lemnat "), hvaruti dessutom flera af de öfriga fotlösa Hymenopter-larverna; af Cynipsex, några Ichneumonides o. s. v. i korthet omtalas, och jemföras med myrlar- verna. Dessa sednare äro hvita, mjuka och glest beklädda af korta, styfva, upprätta borst. Deras kropp består af 12 segmenter,; som hvardera äro sammansatta af en större rygg- del, på hvars sidor andhålen äro beläg- ne, och en mindre buk-del. Kroppens mel- lersta segmenter äro störst; det sista är minst af alla, och de främre aftaga i stor- lek, ju längre de sitta framåt. Utom dessa segmenter finnes främst en ganska liten hård del, som liknar ett hufvud, men som enligt RATzEBURGS mening endast utgör en hylsa för de blifvande mundelarne. Den utgöres af 3 afdelningar, nemligen: 1:0 en 2) Nova Acta Ac. Ces Lreor. XVI, I pag. 143. 76 större; närmast kroppen, som är temligen klotrund; och frampå öfre sidan försedd med.:2me ganska! små, något rörliga spet- sar, hvilka måste. anses för larvens man- dibler; :imen hela detta stycke skulle efter Författarens »åsigt: vara en hylsa åt det blif- vånde insektets mandibler. : 2:0 en betydligen mindre ;) ganska kort, rörlig och cylindrisk del; som 'sitter frampå den förutnämde. Den är försedd med några ytterst fina spetsar, och innehåller ämnet till insektets Maxiller. Framför denne synes 3:o en ännu mindre; mjuk del; som innehåller insektets labium. Då larven är fullväxt, spinner den in sig uti en hvit, ganska tät och fast, aflång hylsa, för att deruti undergå sin förvandling till pupa och imago ?). Det är dessa hylsor med inne- liggande larv, som 1 dagligt tal hos oss be- nämnas myrägg, ehuru de rättare borde kallas myrpuppor. Så snart inspinningen skett, börjar larven förändra form, men öf- vergången till puppor sker så långsamt, att R. trott sig böra antaga 5 olika stadier, af hvilka det första är det egentliga larv- tillståndet, det sista pupp-tillståndet, och de 3 mellersta innefatta öfvergången. Andra stadium: börjas, så snart larven spunnit in sig. De 3 främsta segmenterna svälla då betydligt, så att de bli större, än de derpå följande, hvilka förminskas. Uti 3:dje Sta- dium afsmalnar 5:te segmentet ännu mera, 9) Det bör anmärkas, att bland våra arter en- dast larverna af de egentliga myrorna (For- mica LaT.), med ett enda stort fjäll på abdo- mens stjelk , spinna in sig; de öfriga (Myr- mica Låt.) förvandlas utan hylsa. 77 så att "man ' tydligen ser, att deraf skall bildas det fina rör- eller skaft-formiga, :för- sta segmentet af abdomen; och kroppens främsta segment får 2me bruna fläckar af ögonen; som bildas under den genomskinli- - garhuden. ' Häraf synes då' tydligen, att detta segment innehåller det egentliga: huf- vudet. 4:de Stadium börjas "dermed, att larvens + yttre hud lossnar och -sönder- spränges. Det lilla djuret: har nu fått ett helt olika utseende: antennerna ligga redan förut "bildade under den-”affallande huden, men' äro ganska små och böjda; . hufvudets bildning är sådan den skall bli, och visar tydligen de olikheter; som "finnas mellan hufvudet: hos myrornas' hanar och honor. Alla fötterna och vingarne håfva liksom i ett ögonblick uppstått och visa redan alla de stycken, hvaraf de sedan finnas samman- satte; men de äro ännu ytterst små o.s.v. Detta stadium varar ganska kort tid, och öfvergår till det 5:te eller pupptillståndet, derigenom att fötter, och antenner hastigt utväxa till den storlek de skola: bibehålla. Puppan tillbringar sedan en längre tid inom sin hylsa, innan den utgår såsom fullbildadt insekt. Det märkvärdigaste af hela förlop- pet är likväl bildningen af de segmenter, som utgöra thorax, och i fall RATZEBURGS observation bekräftar sig äfven hos andra in- sekters larver, komma vi att få helt förän- drade begrepp om denna märkvärdiga kropps- del. Hos alla fullbildade insekter tyckes gen thorax bestå af 3 ganska bestäm- da segmenter ,; som i sednare åren blifvit be- nämde prothorax, Meso- och Meta-thorax, 78 hvardera bärande ett par fötter. Det för- sta af dessa är af ganska betydlig storlek hos alla insekter -med' täckvingar, men litet hos de öfrige. Andra segmentet står der- emot i ett omvändt förhållande till det för- sta, så att det är större i samma mån, som prothorax. är mindre. Dess ryggdel utgöres af 4 stycken, åtskillde genom tydliga sutu- rer, som utmärkas genom intryckta streck, och benämnas enligt. Åupouvin: prescutum, Scutum, Scutellum och postscutellum 2). Af dessa är det andra i ordningen vanli- gen störst, och gränsar vid sina sidokanter till främre /Vingarne, som tillhöra meso- thorax. Tredje segmentet är alldeles på lika: sätt sammansatt, och bär de bak- re vingarne, men dess stycken äro oftast mindre tydligt utmärkta, och hos alla insekter med hinnaktiga framvingar är det rentaf sammanväxt med mesothorax. Man har. alltid antagit, att hvardera af des- sa 3 segmenter af thorax skulle motsvara ett helt segment af larvens kropp, så att protborax ensam bildades af det segment, som följde näst efter larvens hufvud o. s. v. Främre vingarne skulle således vara bilda- de uti larvens andra segment, och de bak- re uti dess tredje segment bakom hufvudet. Men efter RAtzegurs uppgift skall förhål- landet :vara annorlunda. Han säger sig nem- 10) Enligt en af Kiery införd terminologi, som i flera hänseenden måste erkännas vara oriktig, sammanfattar K. de 2:ne förstnämde under benämningen Mesothorax, och "tyckes alldeles förbise postscutellum, som) ofta ej! synes ut- vändigt. 79 ligen hafva tydligen sett hos myrorna, att hela prothorax, jemte främre hälften af Mesotborax (Prescutum och , Scutum) med främre vingarne, tillsammans «bildades: uti det segment, som följer näst efter larvens hufvud, och att alla dessa delar således till- sammans utgöra insektens främsta segment, ehuru mycket dessa delars utseende och sammanhang hos de fullbildade insekterna tyckes strida emot ett sådant antagande. På samma sätt skulle bakre hälften af me- sothorax jemte den främre af metathorax, med bakre vingarne, uppkomma uti larvens nästföljande segment, och ensamt bakre hälften af metathorax uti det derpå följan- de. Båda vingparen skulle således tillhöra de 2:ne segmenter, som följa näst efter hufvu- det, hvilket i sanning vore ett högst ovän- tadt förhållande, och skulle utvisa en myc- ket större förändring af insektets kropp, åstadkommen genom dess metamorphos, än den man hittills förmodat. Men jag upp- repar ännu en gång, att en så mär lig om- ständighet nödvändigt måste bekräftas hos flera arters larver; innan man kan våga an- taga den såsom bevisad. För dem, som hafva tillfälle och lust att företaga en un- dersökning i detta ämne, må det nämnas, att denna ej är så svår, som man kanhän- da' föreställer sig. - Flera fullväxta larver af samma sort böra uppfödas och successive läggas i ren sprit, af minst 10 grader, så : alt man får några exemplar, hvilka varit nära färdige att öfvergå till puppa, och nå- gra som redan börjat ändra form för att förvandlas. Då larverna legat några veckor 80 eller månader uti spriten, har yttre huden lossnat, desto fullständigare, ju närmare de varit förvandlingen, och man kan nu utan svårighet met en fin pincette aftaga den- samma, och förvissa sig om delarnes läge derunder. Vid denna undersökning bör man alltid börja med de individer, hvars utveckling längst framskridit, emedan des- sa äro lättast att undersöka '!). Fiona Vidare hafva vi under förflutna år er- vandl. af hållit beskrifning öfver larverna till Nevro- Perl. pter-slägtet Perla, af PictEtT ?), som året förut beskref förvandlingen af det närsläg- tade genus JNVemoura. Larverna af båda dessa genera likna hvarandra äfven så myc- ket, som de utbildade insekterna, från hvil- ka de i synnerhet skilja sig genom bristen på -— 1) Dr SUNnDEVALL, som mycket sysselsatt sig med undersökning af insekternas förvandlingar, har meddelat den upplysningen, att han re- dan för flera år tillbaka anmärkt någon ano- mali med de anförde delarnes bildning hos några af de fotlösa Hymenopter-larverna; men sedan trott sig finna skäl, "att förklara den- samma genom den, straxt från första början af öfvergången från larv till pupa, skeende utvidgningen af hufvudet och thorax-segmen- terna, hvarigenom dessa delar ej fingo rum inom de motsvarande delarne af larvens hud, under hvilka de ursprungligen voro bildade; utan utträngdes, och derigenom kommo, att under sjelfva förvandlings-processen intaga ett något förändradt läge. Hos andra insekt- larver har han aldrig anmärkt något, som liknade det af RAtzeBurG beskrifna förhållan- det, och derföre ej blifvit föranlåten att an- ställa en närmare undersökning. 2) Ann. des Sc. Nat. 1833, Janvier. pag. 44. 31 vingar, och sin vistelseort under vattnet. äro bland dem, som ej undergå något » egentligt pupp-tillstånd, utan fortfara att röra sig och äta äfven sedan ving-rudimen- terna utväxt, och ända till dess de förvand- las till utbildade insekter. P. lemnar en monografi öfver de i Frankrike förekom- mande arterna. En larv af myggslägtet Ceratopogon Guimnx har blifvit beskrifven af Gutrin 2). Den RAT är liten, blott 6 å 7 millimeter lång, méedCerstopo- tydliga segmenter och aflångt hufvud, samt liksom alla Dipter-larver' fotlös. Kroppen är framåt något tjockare. Denna larv ut- märker sig särdeles genom tvenne starka borst på ryggen af hvarje segment, hvilka bilda 2:ne rader, och äro i ändan. utsväll- de till en temligen stor, nästan klotrund hvit kula, som liknar en liten vattendrop- pe. Larven lefver under den fuktiga bar- : ken af ruttnande trädstubbar, och undergår äfven der sin förvandling. Det fullbildade insektet beskrifves af G. såsom en ny art: C. geniculatus. Månne skild från C. bi- punctatus, MeiG., som förekommer hos oss i stor mängd, till hvilken man ibland under barken på gamla trädstubbar finner flera 1000:de larver eller pupor tätt sammansittan- de. Pupan är gul, och ligger alltid strax framom den afklädda larvhuden. Man har i sednare tider äfven börjat Insekter- samla uppgifter öfver insckternas' fördel- gratiska ning inom jordklotets :olika länder. Såsom peng ; 3) Ann. de la Soc. Ent. de France; 1833, jä 161. Prof. Frieg's Ärsb. 1834. 32 elt högst interessant bidrag härtill, må näm- nas inledningen till entomologiska delen af Voyage de VAstrolabe. "Deruti bekräftas, att insekterna, så väl som växterna, på stilla och Indiska bafvens öar tydligen sluta sig till gamla ' kontinentens fauna, men ej ull Amerikas; så att, ehuru de uti särskilta delar af detta vidsträckta område: äro likså egna och sinsemellan olika, som i några an- dra verldstrakter, bibehålla de "dock alltid elt visst tycke af dem uti Ost-Indien. Fle- ra arter sägas finnas utbredde från Pondi- chery på Indiska halfön, öfver Java, ända till Ulimaroa; men i allmänhet är det en betydlig olikhet mellan insekterna på alla "större, något aflägsna öar eller ö-grupper. De större öarne öfverträffa de mindre både till arternas antal och egenhet. Sålunda är Ulimaroa i båda afseenden ganska rik. Nya Guinea visar mycken öfverensstämmelse med Philippinerne Timor och Celebes, och tor- de, då det blir närmare undersökt finnas vara ännu rikare än Ulimaroa, hvilket äfven lå- ter vänta sig af dess rikare vegetation och varmare klimat. Deremot äro de små öarne så faltige på insekter, att: D'UrRviLre på åt- skilliga knappt kunnat insamla 10 arter, hvilket utgör en märkvärdig kontrast emot den rika vegetation, som : gjort, att dessa öar blifvit beskrifne såsom paradisiskt skö- na. Sådant är förhållandet med det be- ryktade Otaheiti. En sort insekter, finnes dock, som der, så väl som i alla varma län- der, äro mera talrika på individer, än En- tomologen önskar, nemligen de såkallade Mosquitos. De äro af slägtet Culex, likna 33 ganska nära våra allmänna stickmyggor, och betecknas med det anförda Spanska namnet af Europeerna i alla länder mel- lan tropikerna. Fjärilarne äro i alla dessa trakter till arterna de talrikaste, dernäst tyckas proportionsvis 'Hemiptera, och Or- thoptera komma. Coleoptera finnas i all- mänhet till minsta antalet och alltid i ett: utomordentligen mindre förhållande än det, hvari de förekomma på de stora Continen- terna. De äro äfven på de särskilta öarne vida mera olika både till arter och genera, än fjärilarne. Af Coleoptera är det en- dast de växt-ätande, som finnas i någorlun- da myckenhet, nemligen Curculionides, Chry- somelini, och i synnerhet de växtätande Lamellicornes t. ex. Cetonia, och de mån- ga med Melolontha närslägtade genera. TLamellicornes Coprophagi äro deremot yt- terst sällsynte, i likhet med alla insekter, som lefva uti dylika ämnen, hvilket tyckes härröra af bristen på stora däggande djur. Äfvenledes sällsynte äro rof-insekterna, och de, som lefva af svampar och ruttnande äm- nen samt af ved; så att de i alla andra varma länder så talrika och prägtiga Ce- rambycini, derstädes ytterst sparsamt före- komma. — Af allt detta tror författaren sig kunna sluta till, att dessa öar ännu äro allt för nya, för att hela den organiska na- tur, som de kunna och böra ' alstra, redan skulle vara utvecklad, hvilket bör nämnas om vi än ej kunna dela hans åsigt, utan tro, att de nämde omständigheterna vida bättre förklaras af öarnes naturliga beskaf- fenhet, litenhet eller jordmån. Såsom exem- 34 pel på en insekt, som förekommer, på en ovanligt vidsträckt del af jordklotet, må nämnas vår Svenska Sphinx -convolvuli, hvilken äfven finnes på Otaheiti. Den träf- fas i en stor del af Asien, i hela Europa, troligen i hela Afrika, samt enligt Boispu-. vars Faune Entomologique de Madagascar Bourbon et Maurice, äfven på dessa 3 öar. Lacon- Ett ytterligare bidrag till kännedomen om in- OM insekternas geografiska utbredning ut- Guyana, göra lt par afhandlingar om insekterna i Guyana af TH. LACoRDAIRE '), som länge vi- stats i Syd-Amerika, och för ett par år se- dan lemnade en uppsats öfver denna verlds- dels insekter 5). Han omtalar i synnerhet Coleoptera, men nämner äfven något om de öfriga ordningarne. Fransyska Guyana utgöres af 2:ne, helt olika beskaffade hälf- ter, hvaraf den sydöstliga, som gränsar till. Brasilien är bergig, liksom detta land. Vest- liga delen är deremot platt, och har myc- ken öfverensstämmelse med det närgränsan- de Surinam. Skillnaden mellan insekterna i båda dessa delar, skall vara högst betyd- lig, så att den Brasilianska insekt-faunan tvert slutas med gränsen mellan dem, och en annan, helt ny, vidtages. Det är endast på fjärilar och Steklar, som Guyana visar lika rikedom med Brasilien. På arter af de öfrige ordningarne är det en så stor brist, att Lac. påstår sig hafva ansett sig lycklig, om han under en hel dag kunnat 4) Nouv. Ann. du Museum 1833, p. 35 — samt uti Ann. Soc. Ent. 1832, pag. 348. 5) Jemf. Arsber. 1831, p. 68. 35 insamla 15 till 20 GColeoptrer, ehuru han hufvudsakligen vinlagt sig om att erhålla dessa. Detta förefaller ”oväntadt då man vet huru utomordentligen rikt derpå Bra- 'silien är, som hår nära lika klimat med "Guyana. Under 18 månaders vistande i detta land har Lac: insamlat 1175 arter Coleopterå ; i 'Brasilien erhöll han 1531 arter: Men ännu vida betydligare lärer skillnaden vara i anseende till mängden af individer åf hvarje art, så att, då Coleop- tera öfverallt vimla i Brasilien, ser man sällan någon i Guyana. Arternas antal af hvarje familj bland Coleoptera bibehålla un- gefär lika 'proportion 'i båda dessa länder, så att Clir sömblinte, som äro talrikast, på båda stilla "utgör 1 af alla Coleopter-arter. Dernäst kommå 'Curculionides, som utgöra 1. Endast Longiéornes och Carabici visa en betydlig olikhet, då de förra i Brasilien utgöra 1, i Guyana 75; och de "sednare i Brasilien :s;> 1 Guyana. 7; af Coleoptera. L. anmärker, "att af 'ålla kända länder äro Brasilien , Java och sannolikt äfven Mada- gascar samt Mexico" de rikaste på insekter. Guyana kan i detta hänseende ej mäta sig med Frankrike, och står långt efter Cap, Senegal! och de flesta åndra varma länder; men ganska få länder "utom Europa ' äro ännu tillräckligen undersökta för anställan- det af én sådan jemförelse. Från alla de trakter af Sydamerika,om anta- som Lacordame besökt; har han hemfört knä något öfver 3000 arter Coleoptera, och han Coleop- tror att omkring 6000 arter af samma ordo redan finnas uti de Parisiska 'samlingarne 86 från denna verldsdel,; hvilket, efter all san- nolikhet ej är för högt stilllaget. Om man nu besinnar att. Srdumerika , ehuru rikt, och ehuru mycket undersökt, i förhållande till andra verldsdelar utom Europa, det än må vara, ej kan hafvas lemnat jöfver 3 af dessa samlingars, innehåll; så får man: ett antal af omkring 24000, anter kända Coleop- tera. Ungefär samma resultat erhålles ge- nom en annan, beräkning. ;De , 2:ne/ hittills utkomna häftena af Deseans nya Catalogue des Coleopteres ) innehålla endast Col. Pentamera , till, ett antal af 8891 arter, och då denna ;afdelning ; uti; alla uppräkningar af kända Coleoptera utgjort, nära hälften af hela antalet, bör man kunna, antaga, att hela katalogen, kommer alt. innehålla minst 17000, men sannolikare 18000 arter. Men detta arbete uppräknar endast ide arter; som finnas uti författarens egen; samling; och ehuru denna torde vara den rikaste Coleop- ter-samling i verlden, kan den ej innehålla allt som finnes spridt uti andra, hvarföre alla de monografier öfver enskilde Coleopter- familjer eller slägten, som ungefär samti- digt utkommit, upptaga ett långt större an- tal. Sålunda t. ex. uppräknas uti Gory & PercHeErons Monogr. des Cetoines 420 ar- ter, då motsvarande slägten uti DEJEANs katalog endast innehålla 259. Det är så- ledes ej för mycket, att till de nämde 17 å 18000 lägga 3, hvilket gifyer 23 å 24000 Coleopter-arter, liksom förut nämdes. Men hvad är detta antal emot det, som verkli- 6) Parisj 1833. 37 gen finnes! Sannolikt ej på långt när hälf- ten: Utom "Europa hafva nästan endast kust-trakter och Europeiska kolonier blifvit närmare undersökte; och att dessa ej en gång blifvit uttömde', visar blotta exemplet af de Europeiska" länderna, - hvarest ännu mycket återstår att finna. Sverige är det enda land 'som kan uppvisa en någorlunda fullständig förteckning öfver sina Coleoptera, nemligen uti GYLnLENHALS mästerliga arbe- te, som innehåller 2200 arter. Af dessa voro knappt mera än hälften kända år 1800 då Payvkurirs Fauna Sv. utkom. ScHönHeRrs Synonymia ITnsectorum, Scuön- ett för hvarje entomolog väl bekant arbete,, HERRS enera et har nu åter blifvit fortsatt, men efter en species helt annan plan, än de föregående delarne. Under loppet af 1833 har 1:sta Tomen i 2:ne delar utkommit hvilken innefattar början af Curculionides 7). Den utgör nu ej allenast, såsom de förra, ett fullständigt repertorium för alla beskrifna arter och all litteratur, som specielt rörer dessa, jemte hela den massa af synonymer, som småningom upp- kommit för att beteckna dem, utan är nu- mera en fullständig monografi öfver Cur- culioniderna, som äfven upptager allt det nya Europas samlingar hafva att uppvisa från alla verldstrakter. Alla genera, hvaraf 7) iSynonymia Insectorum von J. C. SCHÖNHERR Erster Band, vierter Theil, Fam. Curculio- nides Paris bey Roret 1833, samt med särskildt titel: Genera et Species Curculionidum a C. J. ScHÖnnERrR Tomus primus, Paris apud Ro- ret 1833. in 8:o Pars prima pag. 1—3813 pars secunda pag. 383—655. urculio- nidum. 38 de flesta äro af Författaren bildade, äro fullständigt karakteriserade, och alla arter utmärkte genom en diagnos. - För att kun- na inom en ej alltför lång tid bringa ett så stort företag till slut, har Författaren ingålt en association, som, om möjligt skall ännu mera rekommendera hans arbete, nemligen med vår utmärkte GYLLENHAAL och dennes värdige lärjunge C. H. Boueman, hvilka bå- da åtagit sig att utförligare beskrifva alla nya och åtskilliga förut mindre väl kända arter. Af ett sådant triumvirat har man mycket alt vänta, och ingen skall efter ar- betets begagnande hafva någon annan ön- skan öfrig, än den, att äga en likadan be- arbetning af hela insekt-klassen. Uti en öfversigt, som börjar arbetet , uppräknas 3544 arter af Fam. Curculionides, hvilka är för- delade uti 296 genera ). Hela arbetet kom- mer att utgöra 4 tomer, utom supplement. Dess utgifning fortgår oafbrutet. Onekligen är detta arbete det vigtigaste, som entomol. litteraturen har under förflutne år att uppvisa. Lerer- Uti en recension af Mag. G. Daur- S.'F,3oMs Bombi Scandinavige har LEPELLETIER 'erav S:T FArRGEAU framställt en helt ny åsigt öf- om Hum-ver en del af slägtet Bombus. Han visar nemligen, att de arter, hvilkas honor sakna Corbiculi på, bakre fötterna, skilja sig be- tydligare från de öfrige, än man hittills an- märkt, och att äfven hanarne äro genom tydliga karakterer skilda från de öfriges, 3) Flera hafva sednare tillkommet. Fasriciws kände (år 1801) 771 arter, DEJEAN (1821) 1073; SCHÖNuERR (1824) 1722 arter af Curculionides. 89 samt att inga neulra finnas ”af denna sec- tion.; Han föreslår således, attaf alla dessa bilda: ett eget genus, Psithyrus, som ge- nom följande skiljer sig från Bombus: "Psithyrus S:t Farc. Q Labrum subtriangulare, man- dibulze oblique truncate,rotundatez; Pedes posti- ci tibiis extus convexis, pilosis, tarsique arti- culo primo oblongo, angulo externo mutico. Anus deflexo-recurvus, carinulis 2 angulatis. & Tibie postice 'sub-lineares, longe, extus convexe, totx pilose. Metatarsus posticus angustus, elongatus. Bombus 9 Labrum lineare, transversum. Mandi- » bule apice rotundate, -4 dentate. Tibix po- stiee extus versus apicem fovea magna, gla- bra, levi (corbiculo) instructe. Tarsi postici articulo 1:0 lato, scopula instructo, basi extus dente obtuso armato. Ahus conicus, non de- flexus. & Tibie postice basi anguste, apicem ver- sus sensim dilatate, extus fovea magna pa- rum pilosa. ”Tarsi postici art. 1:0 brevi, lato. Af de arters organisation, som hänföras till genus Psithyrus, nemligen i synnerhet af bristen på Corbiculi och Neutra, drager S:r FaArceav den slutsatsen, att dessa ej sjelfve hafva omsorg om sina larver, utan alt de lägga ägg i de egentliga humlornas bo, hvarest de således under sin första pe- riod lefva såsom parasiter. Denna förmo- dan, som har mycken sannolikhet för sig, synes likväl ännu ej vara bevist genom di- rekt erfarenhet; och måste således, tills det- ta skett, endast anföras som en gissning; ehuru S;T FaArcrEauv, långt ifrån att tvifla derpå, uppförer denna omständighet såsom caractére moral för Psithyrus. Till slut lemnas en monografi af de hithörande ar- terna, hvaraf ingen enda extra Europeisk 90 är bekant. Förf. påstår, att man alltför mycket mångdubblat arternas antal bland dessa, så väl som bland öfrige Bombi, och sammanför 19 olika former såsom varieteter under 5 distincta arter, af hvilka följande finnas upptagne uti DAHrgzoms monografi: 1 Ps. rupestris var D. = B. rupestris FArr. Daurz. mon. N:o 33. 2 — vestalis, var A. = B. Barbutellus Kirby ; B. saltuum DaAurs. mon. N:o 36. vestalis var B. = B. zestivalis DAHL. mon. N:o 34. (obs. den rätta B. vestalis Fourcr. Kirby. Panz. (=var D. S:t Farc.) torde ej vara funnen i Sverige). 3 — campestris, Å. 9. = B. campestris Panz. Danrs. mon. N:o 35. — B. g&. B. Rossiellus Daurr. mon. N:o 15 (obs. Synonymien hö- rer ej hit). På antal Bland skalinsekterna finnas 2:ne famil- som lef- jer, Som företrädesvis äro rofdjur, nemligen arv Prtiscides och Carabici. Af dessa äro de net. förra endast organiserade för att jaga uti vattnet, ehuru de ganska väl kunna flyga i fria luften, hvilket de äfven vanligen göra om nätterna. De sednare åter hafva blifvit ansedde för att endast kunna vistas uti fria luften, och ehuru en stor del af dem blott förekomma uti moras och på fuktiga ställen, har man aldrig erfarit, att dessa frivilligt be- gifvit sig under vattnet. Det är derföre helt oväntadt, att af Aupouvin erhålla underrät- rättelse ?) om en art af det hithörande släg- ?) Uppläst uti Paris. Vet. Acad.— se Fr. Not. 799. | | | | | | "i I 9i tet Biemus, som ej 'allenast lefver under vatten, utan på sjelfva hafsbottnen, hvilken minst kunnat förmodäs vara ett tillhåll för dessa djur. Han bar nemligen, då han un- der 'ebbtiden sökt efter hafsdjur vid Franska kusterna, träffat detta insekt på sådane stäl- len "der vattnet dagligen "under flod-tiden var 20-30 fot djupt. Vid vattnets åter- komst flydde insektet ' ej, utan höll sig fast vid hafsväxter och dylikt, för att till- bringa "större delen af dygnet bland fiskar, krabbor och hafsmåskar. Uti de flesta djurklasser förekomma Vissa, suis af former, som tyckas Vara så besynnerliga och Loppan. så olika med alla andra, att de ej på mnå- got sätt låta inpassa sig uti det system el- ler den method man 'uppgjort för att få en öfversigt af naturalstren.' Loppan (Pulex) är en sådan form inom insekt-klassen. Den har varit 'ett föremål för nästan alla de ut- märktaste Entomologernes forskning, utan att de ännu kunnat med säkerhet angifva dess rätta plats i förhållande till de öfrige insektslagen. LinsÉ förde den, jemte alla de insekter, som under alla sina utvecklings- grader sakna vingar, till sin ordo Aptera, . hvilken väl öåbiärk tös af ett tydligt känne- märke, men dock bestod af alltför många heterogena beståndsdelar för att kallas na- torlig. Redan FriscH och Rorser funno reda £ dess larv-tillstånd och förvandlingar, varigenom den ytterst nära liknar en del af Myggorna bland" Diptera; i denna ordo insatte äfven LAmArRKk den; Faszrucius hän- förde den till Hemiptera, med hvilka den visar mycken yttre likhet, och LATREILLE 92 bildade för densamma en alldeles egen ordo af insekt-klassen; och likväl har man ej funnit sig belåten med någon af dessa an- ordningar, emedan. man ändå saknade en tillräckligen tydlig bild af djurets organisa- tion. . Sednast har den, för: sina noggranna forskningar bekante Prof.: Ducts undersökt Loppan '!9).. Han har funnit, att den verk- ligen är försedd med rudimenter till 4 vingar, och kan således ej mera kommaatt uppföras bland aptera. Dessa vingrudimen- ter finnas, såsom vingarne hos alla. insek- ; ter, på 2:dra och 3:dje segmentet af krop- pen, men sitta här gömda tätt intill; coxae af mellersta och bakre. fotparen.. De '2:ne 4-ledade organer, som man . förr ansett för antenner, äro verkliga .Pa/pi och sitta på 2:ne små fjäll, som. föreställa maxille, vid basis af sugröret. Deremot finnas ett par ganska små egentliga. antenner, hvilka re- dan LATREILLE anmärkt. De ligga. dolda uti hvar sin lilla grop bakom ögat, och be- stå af 3 leder. Vidare shar Duckts funnit ganska bestämda och betydliga skillnader mellan 4 olika arter af detta slägte nemligen: — 10 Pulex irritans; castanjebrun; ögat stort; antennernas 2:dra led längst, och den 3:dje fingerlikt 3-delt. 'Clypeus och krop- pens segmenter utan taggar. Denna art tyckes endast vara menniskans följeslagare: 2:0 P. Canis: svart, med stort öga, och antenner som den föregående. Clypei kant omgifves af en rad starka, krokiga taggar, och en rad dylika, föga böjde äger protho- rax. Vistas på hundar, kaniner och kattor. 10) Ånn. Sc. Nat. Oct. 1832, infördt i Fr. Not. 772. 93 3:0 P. musculi: rödgul, med” litet öga. Andra antennleden är kort; den 3:dje läng- re och tandad. Clypeus i båda bakre hör- nen försedd med 3 trubbiga taggar. :Pro- thorax har en rad taggar, och mesothorax är dubbelt så lång, som de öfrige thorax- segmenterna, hvilket ensamt tillhör den- na art. Den lefver på möss. Denna art är densamma, som ScHönHERR !) beskrifvit un- der namn af P. segnis. Ducks tyckes ej hafva känt detta, men som de båda namnen verkli- gen äro synonyma måste det äldre bibehållas. 4:0 P. wespertilionis: rödgul, öga sak- nas alldeles. Antennerna som på den fö- regående. Alla kroppens segmenter försed- de med en tvär rad af taggar. Lefver på: flädermöss. Utan tvifvel finnas: ännu många flera arter, som mer eller mindre uteslutande lef- va på vissa djur. Ducks säger sig hafva observerat, att hundens oeh menniskans lopp- arter ej gerna vexla uppehålls-ställe, utan helst trifvas der, som de äro bildade för att lefva. Recherches anatomiques et physiolo- Hemip- giques sur les Hemipteres, par LEon DuFouR anatomie — är titeln på ett stort arbete, med talri- rov ka plancher, som blifvit infördt uti Mem.Dvrovs. des Savans etrangers de Paris, Tome IV (1833). Den berömde Författaren, som re- | dan förut lemnat talrika och högst skatt- bara bidrag till insekternas anatomi, har | undersökt en stor mängd arter bland He- miptera, af alla familjer, och nästan af alla / | 1 Vet. Acad, Handl. 1811; se äfven Sv. Zool. 94 Europeiska genera. Dessa framställer han nu i systematisk ordning uti 6 kapitel; så- lunda, att han i det första beskrifver di- gestions-organerna jemte fettkroppen af dem alla i ordning. I andra kapitlet afhandlas på samma sätt generalions-organerna; i det 3:dje respirations-, och i det 4:de sensa- lions-organerna. Det 5:le är egnadt åt det organ, som hos Cimicides afsöndrar det eg- na, starkt luktande ämne, för hvilket dessa djur äro allmänt kände, och det 6:te af- handlar ryggkärlet. Slutligen lemnas en methodisk öfversigt af Hemipternas inre or- ganer, alldeles på samma sätt som de ytt- re vanligen pliga beskrifvas uti våra syste- mer, så att vid hvarje större afdelning af ordningen anföres; allt hvad de dithörande arterna hafva gemensamt, och vid de min- dre blott det, hvarigenom dessa sinsemellan äro olika, och så vidare ända will artskill- nader. TR Detta arbete är alltför stort och allt- för specielt att här kunna redovisas, hvar- före blott några få utdrag må lemnas. Enligt Durovr äro de inre delarne i allmänhet mindre sammansatte hos de in- sekter, som hafva sug-mun, än hos dem med fria käkar. Hos Hemiptera äro de i all- mänhet vida enklare, än hos Coleoptera. Nervsystemet har blott 3 ganglier, hvaraf det främsta föreställer hjernan, och de 2 öfriga ligga i thorax. — Hos de flesta af Homoptera (t. ex. Cicada Larr., Cercopis, Chermides) företer tarmkanalen en högst besynnerlig egenhet. Dess främre del bil- dar nemligen en stor ring eller snara, så 95 att magen småningom afsmalnar ull en tarm, som åter går in uti samma mages ena sida; Från magens andra sida utgår en tarm som slutas i anus. En del af födan, eller kanske all måste således 2:ne gånger passera ma- gen. Denna bildning finnes ej hos Ful- gora, Cixius och Issus, hvilka hafva tarm- kanalen, liksom Heteroptera, på vanligt sätt bildad. Hos alla .Hemiptera saknas de tal- rika papiller, blindsäckar eller det ludd, som vanligtvis hos Coleoptera betäcka en större eller mindre del af tarmkanalen. Det or- gan, som förorsakar den starka lukten, är en rundad säck af gul eller rödgul färg, som ligger framuti abdomen, under tarmen, och öppnas med 2:ne utförsgångar 1 bröstet af Metatlhorax, genom 2:ne der befintlige små - upphöjda öppningar. Säcken innehåller en flygtig skarp (oljeartad?) vätska, som den sjelf afsöndrar och som är luktämnet. Dess storlek står i förhållande till luktens styr- ka, och hos dem, som sakna lukt, saknas äf- ven säcken, såsom hos alla Homoptera. Hos olika arter af Cimicides är denna lukt gan- ska olika; af några få är den temligen be- haglig, såsom af Phytocoris pastinacee, hvil- ket äfven FALLÉN anmärker; men af de fle-' ste är den oangenäm, och angriper ögonen då den är rätt koncentrerad. Luktvätskan förorsakar på huden en gul eller brun fläck, som ej kan tvättas bort. Djuret kan efter utstöta den, och gör alltid detta då det blir anfallet. Den luktande ångan må- ste således tjena såsom ett försvarsyapen; på dylikademna äfven insekternas larver tal- rika exempel. Man kan lätt se huru vät- 96 skan framkommer, om en större Cimedx.: (Pentalom&e LaArrR. Dur.) hålles ned under vatten, och betraktas med en loupe, då otaliga små blåsor synas utkomma från de nämde öppningarne, och uppstiga till vat- tenytan, hvarest de spricka sönder och ut- sprida lukten. Förf. anser denna afsönd- ring svara emot den skarpa, äfven illaluk- tande vätska, som hos rofdjuren bland Co- leoptera (Carabici och Staphylini) utkommer : vid anus, och som de förmå att med myc- ken styrka spruta ifrån sig emot sina för- följare. Han tror vidare, att alla dylika secretioner hos insekterna äro analoga med de högre djurens urin-afsöndring. Hos Co- leoptera är det secernerande organet alltid dubbelt, men bland Hemiptera har det en- dast befunnits sådant hos Coreus hirticor- nis: hos öofriga arterna af Coreus består det blott af en enda säck. / Om ryggkärlet talar Förf. temligen kort. Hos Hemiptera är det temligen starkt, något färgadt och platt, med en intryckt fåra längsåt dess abdominal-del. Bakåt är det vidare, och fästas i trakten af anus med: åtskilliga flikar eller grenar af samma sub- stans som hela organet; framåt afsmalnar det, och är fästadt vid hjernan. Hela mel- lersta delen har hos Hemiptera det egna, att den ligger fri, utan att fästas vid mnär- gränsande delar. : Det 'emottager blott yt- terst få trachex. Förf. har aldrig kunnat upptäcka någon cavitet, eller några öpp- ningar, skiljeväggar o. d., ännu mindre för- märkt någon rörelse deruti, och anser det blott 97 blott vara en sträng, som antyder ett hos andra ordines mera utbildadt organ, men som, åtminstone hos Hemiptera, är af gan- ska liten vigt, och ej förmedlar någon cir- culation. Det är bekant för en hvar, att flugor Braes- och en del andra insekter kunna gå på upp-om insek- rättstående glatta ytor t. ex. på fönster-ru- yi. tor, eller till och med på undre sidan af en horizontell glasskifva. Vanligen har man trott denna förmåga bero derpå, att dessa insekters pulvilli, eller små bihang i föt- ternas ändar, voro breda, mjuka och hår- lösa; så att de kunde appliceras tätt intill den glatta ytan, samt att de voro försedde meden egen muskel-apparat, som kunde in- draga den mellersta delen, hvarigenom ett li- tet luft-tomt rum uppkomme; flugan skulle således qvarhållas genom en art sugning, och genom den yttre luftens tryckning: Att detta ej är förhållandet, har blifvit ut- rönt af TH. BraAcKwArr 1 England ?). Han har med tillhjelp af sammansatt microscop funnit, att pulvilli hos flugorna, så väl som bos alla andra insekter, äro undertill försed- de med hår, och att de således ej kunna läggas så tätt intill en glas-skifva, att något luft-tomt rum deraf kunde inneslutas. Hå- ren äro ganska fina, vertikalt stående, och bekläda ytterst tätt hela undre sidan af den lilla skinnlapp, som för blotta ögat synes un- der flugans klor. D:r HoorE hade re- dan observerat och beskrifvit detta uti sin ?) Linn. Trans. XVI, pag. 487. Prof. Fries Arsb, 1834. pi 98 Micrographia; men han misstog sig, då han kallade dessa hår spetsiga. De synas tvert- om vara trubbiga, hvilket BraAcKwALrL för- modar uppkomma deraf, att de, liksom mot- svarande organer hos andra insekter, i än- dan äro försedde med en hår-pensel, hvil- ken han dock för den utomordentliga fin- hets skull ej kunnat urskilja. För att yt- terligare förvissa sig om, att luftens tryck- ning ej qvarhöll flugan vid glaset, insläppte han flugor uti recipienten af en luftpump, och fann, att de gingo lika bra på glaset uti lufttomt rum, så länge de bibehöllo krafterna. Vidare befanns det, att flugorna, äfven i fria luften, förlora denna sin för- måga då de bli utmattade, eller då de ge- nom köld blifvit försvagade; men återfå den genom hvila eller värme. MHäraf slu- tar han, att flugornas förmåga, att gå på glatta ytor, endast beror derpå, att de äga nog muskelstyrka för att med sina fina hår- borstar kunna gripa uti de för oss osynliga ojemnheter, som måste finnas äfven på den finaste slipade glasyta. Ett insekt Till Zoological Society i London har från Ma dagasca r. Hr Trerfar lemnat den uppgift, att på Mada- gascar finnes ett insekt, som lefver på gre- narne af vissa träd, och afsöndrar en så ymnig klibbig vätska, att trädstammarne bli alldeles öfverdragna deraf”). Som ingen när- mare uppgift finnes, ej en gång af den ordo som insektet tillhör, är hela underrättelsen af föga värde. Det synes, som om det vore en art af de, i heta länderna ytterst 3) Fror. Notiz. 772. 99 talrika Cicadarize, hvilkas larver der om- « gifva trädqvistarne, nästan likså tätt, som bladlössen i våra länder. På gummiträden förorsaka de genom sina styng ett utflytan- de af kådan, som ofta är rätt betydligt; och något dylikt torde möjligtvis det om- nämda fenomenet vara, eller något af sam- ma slag, som det hos oss väl bekanta, af Cercopis spumaria, hvars larv omgifver sig med en vätska i form af små vattenblåsor eller af ett skum, som är allmänt bekant under namn af grodspolt. B. Om Arachnider. Tarentein (Lycosa Tarentula) är enom några från forntiden berygtad spindelart, som fö-"P - rekommer uti Italien, och har fått namn ef- ter staden Tarent, i hvars granskap den var allmännast. Den är ungefär ett tum lång, till färgen brun, och har undre sidan af abdomen skönt rödgul med ett bredt, svart tvärbälte. De gamla föreställde sig detta lilla djur såsom högst farligt, och trodde, att dess bett förorsakade döden el- ler en sjukdom (Tarentism), som yttrade sig såsom en egen sort vansinnighet, hvil- ken endast kunde botas genom musik och dans. Ehuru sednare tiders erfarenhet ådaga- lagt, att Tarentelns bett alldeles ej är orsa- ken till denna helt obetydliga, kanske till större delen inbillade sjukdom, som lä- rer vara allmän bland arbetande klassen i Italien, och att det ej engång kan förorsa- ka så stor olägenhet, som stygnet af ett bi, hafva dock TItalienarne intill denna dag tro- get bibehållit sin urgamla fördom, så att | | T00 Tarenteldansen efter fiol lärer vara ett gan- ska vanligt skådespel i nämde land. Ta- renteln är en af de arter, som bo uti dju- pa, rörformiga hål eller gångar, hvilka de gräfva i jorden. LzEon Durour, som äfven funnit Tarenteln uti Spanien, har lemnat en något utförligare beskrifning af dess bo - Dess diameter är ofta nära ett tum, och djupet en fot eller mera. Till en bör- jan går det rätt nedåt, men midtpå är det böjdt, så att ett stycke är horisontelt, och uti detta knä sitter vanligen spindeln. Hela inre sidan af röret är öfverspunnen med silke, och mynningen omgifves af, eller rättare fortsättes uti en tub af ett tums höjd. För att erhålla Tarenteln, bör man med ett strå eller dylikt göra någon liten rörelse utanför boets mynning, då spindeln, som tror atl det är ett insekt, som kan blif- va ett rof, rusar ut, och kan gripas om man ' hastigt afstänger hålet bakom honom. Utkommen på fria fältet, är han ej så snabb, som inom sitt hemvist. Liksom alla andra spindlar, kunna de på visst sätt tämjas, el- ler vänjas att emottaga flugor ur handen, och liksom andra, slåss de på lif och död med sina kamrater, då de mötas, dervid den segrande uppäter den fallne. Bland de talrika, i Sverige förekommande Lycos, äro 2ne L. cinerea och fabrilis, hvilka hafva nästan samma lefnadssätt, som ”Tarenteln och eftergifva honom föga i storlek. Ett ännu konstigare bo, förfärdigadt af en spindel, har Auwvpouvin beskrifvit — 4) Läst i Paris, Vet. Ac. d. 13 Maj 1933. — Frog. Not. 304. I0I Jfr. Årsb. 1832, pag. 92. Detta bo till- hör Mygale fodiens Wax. från Corsica. Auvpoviss beskrifning finnes införd uti An- nales de la Soc. Entom. 1833, pag. 69, samt Annal. des Sciences Nat. T. XXX, p. 330. C. Om Crustaceer , Annelider och Helminther. Aupouvin och Minne Epwarpns hafva be- Auvovix kantgjort de undersökningar af Franska An-och Mer nelider, som de under sina resor anställt, wanos och, med tillfogande af de öfrige exotiska” au genera, lemnat en god öfversigt af denna klass efter vetenskapens nuvarande skick >). Af de djur, som inbegripas under namnet Annelider, voro före 1800 talet ej många kände. Saviosy och Cuvier hafva först fpodligen bearbetat dem, och sednare ti- ers upptäckter visa, att denna djurklass ej eftergifver de öfrige i artrikhet, De bekan- taste formerna af Annelider äro daggmask- slägtet (Lumbricus I.), som ensamt i den- na klass lefver utom: vattnet, samt Iglarne. . Största mängden lefva i hafvet, — äfven till stor mängd vid våra kuster, — och hafva en omisskännelig likhet med daggmaskarne, ehuru de i allmänhet äro långt mera ut- bildade, försedde med gälar och långa borst, som sitta på de utskott af sidorna, hvilka Saviony benämt fötter. Den något rödak- 7) Classification des Annelides, et descriptions de celles qui habitent les cötes de la France par Mr. Aupouvin et Minne EpWARbs Ann. Sc. Nat. 1832, Dec. och 1833, Febr., Mars, Juni, Juli, Augusti. | 102 tiga, perlemorglänsande; sega huden har hos största antalet mycken likhet med daggma- skens, och hos alla är kroppen delad uti tydliga segmenter. Ett förnyadt skärskådande af de grun- der, Saviesy följt vid dessa djurs klassifika- tion, har föranledt Auvpovin och EpwARDs, att något afvika från sina föregångare och indela dem i 4 ordningar, nemligen 1:0 An- nelides errantes, som 1 allmänhet hafva gä- lar på ryggsidan, långa borst på fötterna och lefva fria i hafvet. 2:0 Ann. tubicoles, som bo uti rör af olika ämne och fasthet, hvil- ka de bilda omkring sig på hafsbottnen, och äro försedde med gälar på kroppens främ- re ända, ofta af fjäderlik form och utmärkt skönhet. 3:0o Ann. terricoles, som blott haf- va ganska korta borst spridde på kroppen; inga fötter och inga tydliga gälar, t. ex. Daggmasken. — 4:0 Ann. Suceurs (eller Iglarne), som utmärka sig genom en platt sugskifva 1 kroppens bakre ända, och sakna tydliga gälar. — Den första af dessa ord- ningar öfverensstämmer ungefär med Cuv- viIERs och SaviGnyY's Ann. dorsibranches; den andra med deras Ann. tubicoles och de 2 sista utgöra tillhopa "deras Ann. Abranches. Författarne hafva ännu ej hunnit sluta det speciella af den första ordningen. Med största noggranhet äro alla yttre delar be- skrifne. Bland annat må nämnas, huru de microscopiskt undersökt de fina borst, som hos arterna af denna ordning utskjuta från fötterna, och visat, att dessa delar hafva ett dubbelt ändamål, 1 det de tjena både för 103 locomotionen och såsom vapen. Beröfvade förmågan att, liksom arterna af andra ord- ningen, dölja sig irör, eller skyndsamt sän- ka sig ned i jorden, hafva de i stället fått dessa fina redskap att afvärja sina fiender på hafsdjupet. I hvarje fot finnas 2:ne olika slag: af: borst, hvilka redan Saviony åtskil- de under benämningarne Aciculi och Fe- stucm. De förra äro enkla, coniska spet- sar, vanligen blott få till antalet, och in- neslutne i en egen skida. Festuce äro der- emot till skapnaden högst olika hos olika slägten och arter, alltid talrika och med si- na spetsar längre utsträckta ur slidan. Än enkla, än fint ledade, än sammansatte af flera olika delar, antaga de stundom ' for- mer, som lifligt påminna om de redskap, menniskans behof eller förstörelse-anda lärt henne att uppfinna, såsom spjut, harpuner, bajonetter m. m. Stundom äro de så bil- dade, att om spetsdelen förloras, återstår än- nu inom denna en ny spets af annan form, liksom förvarad i reserv; eller så, att den finaste, med hbullingar försedda spetsen, om- gifves i freds-tillstånd af ett mindre far- ligt, men ock mindre ömtåligt foder, som tillika gör det möjligt för djuret, att, utan att skadas af hullingarne, indraga hela pil- spetsen. Detta foder är så elastiskt, att det vid anfallet gifver vika och lemnar den så- rande udden fri utgång. Ordningen Annelides errantes' indelas af Författarne i 8 familjer: Aphrodisiens, Amphinomiens, Euniciens, Nereidiens, Ari- ciens, Peripatiens, Chaetopteriens och Areni- coliens.. Blott de 5 första äro hittills specielt 104 genomgångne. Dessa innefatta 31 genera, af hvilka de 22, med 56 arter, tillhöra Frankrike. De flesta arterna upplysas af goda detaljerade figurer. Norp- Ett annat högst skattbart bidrag till Microgra-de lägre djurens historia är NORDMANNS reser Micrographische Beyträge ”), hvaraf 2:ne e ge. . ” . häften utkommit. Det första innefattar be- skrifningarne med goda figurer af en mängd förut okände, mest microscopiska intestinal- maskar. Det andra innehåller Parasit-djur af Crustace-klassen. Insekterna hafva van- ligtvis lemnat forskarne tillfälle, att- fram- l ställa taflor af besynnerliga lifs-förhållanden så väl som af former, samt visat hvilka för oss oväntade utvägar den skapande kraften hade i sin makt, för att framställa lifvet i så många former, och på så många ställen som möjligt. 'Men ju längre forskningen sträcker sig nedåt till bekantskapen med de organismer, som äro dolde för våra sin- nen, då dessa ej understödas af konstiga medel, desto mera få vi erfara inom det be- synnerligas område, så att man med skäl kan säga om naturforskningen, hvad Dir- PoLD säger om historien: ”den slutar med att lära oss finna ingenting vara besynner- ligt.” Några utdrag af det nämde arbetet skola besanna detta omdöme. Marked Det finnes troligtvis ingen del af men- skögon, - a é 5 niskans eller djurens kroppar, som ej kan tjena till hemvist för andra lägre djur. I 6) Micrographische Beyträge zur Naturgeschichte der FVirbellosen Thiere von D:r ALEx. VON NORDMANN. 4:0 Häft., I & 2. Berlin 1832. - 105 de vanligaste, hittills mera kända fallen, tyc- kes denna inqvartering vara orsak till, eller följden af någon sjuklighet, men i andra fall befinnes den vara så konstant, att man nöd- vändigt måste antaga dessa små djurs mnär- varo såsom fullkomligen förenbar med det alldeles friska tillståndet. Sådant är för- hållandet med många fiskars ögon, uti hvil- ka man när som helst kan vara säker, att finna en stor mängd af små, microscopiska djur, som der uppkomma, lefva, fortplanta sig och dö, utan att förekomma annorstä- des. Ett så ömtåligt, fint och högt utbil- dadt organ, som ögat, skulle väl minst för- modas vara ett maskbo, — och likväl är det så. Man har funnit intestinaldjur uti ögonen hos alla de högre djurklasserna, till och med hos menniskan; men såsom stän- dige invånare äro de hittills endast träffade hos fiskar. - NorpmaAnn och Kroun funno dessa först vid en undersökning af vanliga aborrens ögon. Den förre uppgifver, att 5 olika arter Entozoer förekomma uti denna fisks ögon, och alt 70 arter i allmänhet blifvit funne uti ögonen af olika djurarter. De hos fiskarne allmännast förekommande ögonmaskarne, bilda ett nytt slägte af sug- maskar (Trematoda), som NOoromaAnn benäm- ner Diplostomum. De äro ganska små, och skönjas för blotta ögat endast såsom hvit- aktiga punkter, men förekomma ibland till sådan mängd, att de bilda en art fördunk- ling eller gråstarr i ögat. Dessa maskar äro aflånga, något plattade och genomskin- liga. Uti främre ändan sitter munnen, hvar- uti 2:ne smala tarmar öppna sig gemensamt Diplozo- on para- doxum. 106 utan att hafva någon annan utgång; och under kroppen finnes 2:ne sugvårtor, hvar- af den bakre är störst. Kroppens bakre ända bildar en liten säckformig utvidgning. De röra sig långsamt, och kunna genom olika kontraktioner af kroppen antaga mån- ga ganska olika former. De små äggstoc- karne jemte ett par organer, som N. anser för masculina, ligga uti kroppens bakre del. Hufvudstammarne för cirkulationen äro gan- ska tydliga och ligga: en uti hvarje sida af kroppen, och en midtåt. Djuret under- går en ganska betydlig formförändring in- nan det utväxer till sin fulla storlek. De förekomma nästan lika uti alla de klara de- larne af ögat, och kunna, utom ögat, lefva flera dagar uti rent vatten. Äfven inuti dessa små djur har N. funnit, att andra, ännu hundradetals gånger mindre, intesti- naldjur lefva. Bland de många andra intestinalma- skar, som beskrifvas i samma arbete; må blott nämnas en: Diplozoon paradoxum. Denna är ett verkligt dubbeldjur, som fin- nes mellan gäl-bladen på Braxen (Cyprinus brama), och som lefver af blod som den su- ger 1 sig. Djuret bildar ett verkligt kors, be- stående af 2:ne, midtpå hopväxta maskar, hvardera af 3 till 5 liniers längd. Man skulle vara frestad att tro detta vara en mon- strositet, eller tillfällig sammanväxning ; men då N. funnit 30 stycken, hvarannan full- komligt liknande djur af denna art, utan att träffa någon 'dylik enkel mask, så är det tydligt, att nämde bildning normalt till- hörer arten. Äfven denna är en T'rematod, 1077 Den: är i både främre och bakre ändarne försedd med sugvårtor. Dess inre delar äro ganska utbildade, och synnerligen är kärl- systemet långt fullkomligare än vanligt hos Trematoda, så att Förf. kunnat med myc- ken noggranhet afbilda det, och beskrifva blodets cirkulation. Tarmkanalen är myc- ket grenig och bildar på det sammanväxta stället en för båda hälfterna gemensam ut- vidgning, eller mage. De öfrige inre orga- nerna äro i allmänhet särskilta för hvartde- ra halfdjuret. Rörelserna ske alltid likti- digt och gemensamt uti de båda bakre än- darne; men framändarne tyckas ofta ledas af olika vilja, och sträfva åt motsatt håll. De äro äfven beständigt mera utspärrade från hvarandra än bakändarne. Bland de flera intressanta afhand- Utveck- e . = lingen af lingarne uti andra Häftet af NORDMANNS Lernec. Beyträge, fästas i synnerhet uppmärksam- heten vid den: om utvecklingen af Lernee. Dessa djur hafva förut endast varit bekante under sin sista lefnadsperiod, då de under en ganska förändrad form sitta fastväxta vid fiskarnes gälar. LinsÉ hänförde dem till sin mask-klass, och Cuvier, som först gjorde en naturlig fördelning af denna, an- såg slägtet Lernea höra: till intestinalma- skarne, men bifogade den anmärkningen, att en del af dem mycket närmade sig till Ca- Zigus bland crustaceerna, som äfven lefver parasitiskt på fiskar. Sednare undersöknin- gar hafva visat, att de alla äro crustaceer af ordningen Entomostraca och NOorpmAnn gör oss nu ganska nära bekante med dessa djur. — Nyss utkläckt ur ägget är Ler- 108 nean ett litet rundadt djur, försett med 4, el- ler högst 6 klufna simfötter, ett öga, samt af en bildning, som öfverensstämmer med flera af de små Entomostraca och till sin yttre habitus liknar Hyrdrachne af arach- nid-klassen. Under denna period simma de fritt omkring i vattnet. Vid första hud- ombytet förbytas de första simfötterna till krypfötter, försedde med klor, och 2:ne par nya simfötlter uppkomma; så att man i stället för ett sexbent, nu ser ett 10-bent djur. Dessutom utskjuta från hufvudet 2:ne par articulerade antenner. Detta allt gif- ver djuret utseende af en crustace. Det är nu försedt med alla de organer, som for- dras för att kunna uppsöka den fisk, vid hvars gälar det är bestämdt att häfta sig, för att sedan fortlefva såsom en fastsittande para- sit. Är detta mål hunnet, så förändrar Lernean lefnadssätt och form. Djuret har numera ej behof af samma rörelse-organer som förut; det undergår derföre en ny metamor- phos: dervid försvinna ögat och de sist erhållne simfötterna; det bakersta fotparet ut- växer 1 stället betydligen, böjer sig tillho- a inuti fiskgälens massa, och sammanväxer med båda ändarne till det ankare, som för lifstiden fästar parasiten på stället. Hela kroppen erhåller nu en ofantlig tillväxt af det blod, som Lern&an har tillfälle att insuga (man igenkänner genast t. ex. koljor (Gadus ZEglefinus), som hysa dessa parasiter på de- ras blekt färgade gälar, vid hvilka stora, ofta ett par tums långa, röda gälmaskar äro fastväxte);' dess förra form förändras genom utvidgningen, och hela djuret tyc- 109 kes förvandlas till en lefvande äggstock, som endast är till, för att fortplanta sitt slägte. Detta är i korthet förloppet af honornas utveckling. Hanarne undergå en nästan likadan förvandling, men blifva al- drig så stora. Dessa förete flera egenhe- ter: såsom den, att de lefva som pa- rasiter på sin maka. Skillnaden i storlek mellan båda könen är ibland så betydlig, att af en art, Condrachanthus Trigle, är honan nära 4000 gånger större än hanen, men hon har också då såsom någon ersätt- ning erhållit tvenne männer. Entomologisk Litteratur. En ny Entomologisk tidskrift har ut- Allmän kommit i Strassburg med titel Revue logisk . Entomologique par G. SILBERMANN , 8:0/ittera- Paris. Ett häfte skall utkomma hvar- je månad. Hvarje häfte består af 3 ark (48 sidor) och innehåller först afhandlin- gar, derefter ”Melanges,” nemligen hvar- Sogn noticer, kungörandet af nya böc- er, biographiska och necrologiska under- rättelser &c. — och sist 2 å 3 nya in- sekt-arters beskrifning , med plancher, så att blott en art beskrifves på en 8:o sida och afbildas på en planche, på det de slut- ligen må kunna uttagas och rangeras. Den- na sistnämda anordning börjar med andra häftet. 6 häften skola utgöra en volym; och 12 häften, eller hela årgången, kosta (i Frankrike) 36 Frances. Vi hafva endast | sett de 4 första häftena, hvaraf N:o 1 ut- kom i Januari 1833. 1 10 SCHUMMEL und STANNIUS , Beyträge zur Entomologie, besonders in Bezug auf die Schlesische Fauna, Breslau, in 8:03; är ett annat arbete, som utgifves i små häften; men utan att vara bundet till vissa perio- der. Häftena äro af olika storlek och hvarje afhandlar något visst ämne. Följande äro utkomne: Hft. 1—1832,16 sid. ScHUMMEL, OM SCHLESIENS Raphidiz. — 2—1832, 54 sid. Dito D:o Ploteres (Hydrometra). — 3—1833, 128 sid. Dito >D:o Tipule. Af Kirey & Spence Einleitung in die Entomologie, ubers. herausg. von ÖKEN, är 4:de Bandet utkommit 1833, och dermed hela öfversättningen färdig. Detta bekanta verk som består af 4 starka volymer, är hufvud- sakligen ämnadt att läsas såsom tidsfördrif af nybegynnare, och derföre temligen vid- lyftigt författadt, hvilket i synnerhet är hän- delsen med de 2:ne första volymerna. De 2:ne sednare äro mera strängt vetenskapliga särdeles den 3:dje, som afhandlar läran om insekternas så väl yttre som inre delar. Såsom bevis på det intresse hvarmed all vetenskap i England omfattas, kan nämnas, att detta arbete der upplefvat flera editio- ner, inom en tid af 15 år. Den anförda Tyska öfversättningen gör det lättare till- gängligt för dem, som äfven i vårt land skulle hafva lust att inhämta kännedom deraf. Handbuch der Entomologie vos H. BurmeisteR. Erster Band; Allg. Entomologie. — er III Berlin 1832, (696 sid. stor 8:o — med 16 lithogr. tab.) — är titeln på en annan Entomologisk lärobok, som innefattar unge- fär. detsamma, som Kund och SPENCES, men i en vida koitare öfversigt, och uppehåller sig mycket vidlyftigare vid insekternas ana- tomie. Den sysselsätter sig uteslutande med den egentliga insekt-klassen. Innehållet är följande: Einleitung: Begriff und Umfang der Ent. s. 1. Erste Abth.: Allgemeine Entomologie t:ster Abschnitt: ES (Termi- nologie) 25 be, Innefattar under namn ar allén Orism. en förklaring af alla konst- termer, som gälla för Zoologien i allmänhet ; och under enskild Oris- mologi en framställning af In- sekternas yttre delar. 2:ter Abschnitt: Anatomie. Beskrifver de inre delarne: > « AI ILS, 3:ter Abschnitt: Physiologi. Erstes Hauptstäck Somatische Phys. beskrifver organernes func- tioner och lifsyttringar —. 328. Zweites Hauptstiick. Psychische Physiol. afhandlar instinkt, för- svarsmedel, näringsdrift, fort- plantningsdrift och ginöveg för af- födan! ou sg 544. Drittes Hauptstiick. ” Verhält- nisse der Kerfe zur Aussenwelt. Om födoämnen, fiender, vistelse- ort, lifstid, m. m. samt något om de kända, utdöda insekterna, (funne i Bernsten och i Kalk). 112 4:ter Abschnitt. Systemkunde oder Taxonomie. Afhandlar i korthet begreppet om art, slägte &c; — något om En- tomologiens historia och slutligen reglor för namngifning oo. . -. 641. Andra bandet lärer komma att under namn af enskild Entomologie innefatta en methodisk öfversigt af insekterna. PerTty, Delectus animal. articulatorum, qve in Brasilia collegerunt Sex & Mar- Tius; Monachii. Fol. min. Fasc. I & 2 Tab. 1—24 (1832) innehålla Coleoptera; Fasc. 3, tab. 25—40 (1833) Nevroptera, Hyme- noptera, Lepidoptera, Hemiptera, Diptera, Myriapoda, Arachnida & Crustacea, jemte en vidlyftig inledning om Sydamerikanska insekternes lefnadssätt och geografiska ut- bredning. Af alla ordines äro en stor mängd nya arter beskrifne och afbildade (ur Isis 1833 p. 1165). Entomologiska delen af Vorge de V Astrolabe 1826—1829, sous Dp URVILLE, ut- gifven under den dubbla titeln af Faune Entomologigue de COcean Pacifique par D:r Boispurar. Paris stor 8:o med Pl. in fol. Författaren, som efter LATREILLE Ööf- vertagit redaktionen af denna del af resan, vill nemligen på detta ställe samla uppgifter- na öfver alla de insekter, som man med säker- het känner vara från Söderhafvets öar, med inbegrepp af de Ostindiska öarne och Uli- maroa. Alla arter, som af D'Urvivre blif- vit hemförde beskrifvas utförligt och. de märkligare deribland afbildas, vid de öfrige lem- a 113 lemhas blott en diagnos. Af detta arbete hafva alla Plancherna utkommit. De äro 12 st. i 2 Häften, med många figurer på hvar- je N:o 1—35 innefatta Lepidoptera; N:o 6—9 Coleopteraz: N:o ro—11- Hemiptera, jemte en Orthopter; N:o 12 Hymenoptera, Diptera och eu Nevropter. — Af texten har blott utkommit: Premitre partie, Le- pidopteres (1832, 267 sid. omkring 300 species) Såsom inledning lemnas en geo- grafisk öfversigt af insekternas utbredning på de nämde öarne, hvarom förut är nämdt. Kruc tiber die Stemmaten der Insek- ten. Berl. A bhaudl; 1831; p: 301 — (en öf- versigt af de insekter, som hafva Stemma- ta, och dessas form eller antal). HäAmmErscHmiDT om gallutväxter, för- orsakade af insekter. Isis 1833 Häft. 4 pag: 373. Guerins Magasin de Zoologie — se förut vid allmän Zoologie. Af GERMARS fauna Insectorum är den 15:de fasciklen utkommen. Panzers fauna Insectorum,som slu- tas med 110 Häftet, fortsältes af ScHäF- FER. — Det sist utkomna Häftet är: det 118:de. Entomologie generale des environs de Paris, eller en fauna öfver insekter af alla ordningar, som finnas i'granskapet af Paris — utgifves af Boispuvar och LaAcor- DAIRE i 3:ne volymer. — Detta arbete är nyligen påbörjat. Af Catalogue des Coleopteéres de la'oteopte- collection de M. le ComtE DEJEAN Wl- Prof. Fries Arsb. 1834. 8 114 gifves en ny upplaga. I & 2 Häftena här- af äro redan utkomna; 8:o, Paris 1833. Den är liksom den första en blott namn- lista med något synonymi och arternas fä- dernesland ; men interessant, då den lemnar en öfversigt af hela Coleopter-ordningen. Af DEesze4ns och Borspuraris Icono- graphie ou Hist. Nat. des Coleopteres d Europe har Livrais. 4:me af tredje Tomen utkommit 1833, (tillsammans 35 Häften). Goryr's och PERCHERON'S Monographie des Cetoines , stor 8:o, Paris; innefattar de genera, som blifvit bildade af Fasricnu Tri- chius och Cetonia, eller LATREILLES Scara- beides Melitophit. Tivraison I, 1833, in- nehåller en förteckning med diagnoser, på alla kända arter, som uppgå till 420. Detta häfte utgör således redan ett fullstän- digt helt; men Förf. lofva, att lemna ännu 14 häften, som skola upptaga vidlyftiga be- skrifningar och illuminerade figurer af alla dessa arter. Hvarje häfte blir af 5 plan- cher med text — och priset 6 francs, oberäknad porto. Westwoop on the Pausside (mono- graphie) Lins. Trans. XVI, p. 607: BrAnotT ET Ericson Monographia ge- neris Meloé. Act. Ac. Nat. Curios, XVI, 1, Pp. 101. LarortE Monographie af Oxycheila (af Carabici); SILBERMANN Revue Ent. I. pag. 126 (5 sp.) | LarorteE Revision du genre Lampyris. Ann. Soc. Ent. 1833 p. 122. GuÉRInN 2 nouv. genres de Coleopt. (Psevdolycus närslägtad med Lycus, men t15 Heteromer; med 4 sp. från Ulimaroa; — och Calochromus, af Malacoderma, 1 sp. från je Guinea); se Ann. Soc. Ent. 1833 REG v Gory Centurie de Carabigques nouveaux. Ann. Soc. Ent. 1833, p. 163. SouieR Essai sur les Buprestides. Ann. Soc. Ent. 1833, p. 168. (Buprestis och Tra- chys söndras i 34 genera, med characterer, och citation af tillhörande species). TenTtyrRIeE et OpraArtrRaA Collect:s Steve- nian&; StTEVEn i Mem. de Moscau Tom. 2. — samt additamenta et Observationes ad id. Besser ibd. SAHLBERG Dissert. Ins. Fennica — N:o 28, 1832 (tilk och med p. 440 Anhthicus N:o 7 oculatus). Genera Dyticeorum (Diss. inaug.) Auct. D:r Gun. F. Ericuson. Berol. 1832. Broch. 8:o — Fam. Hydrocanthari delas uti 16 genera, med beskrifning och Anatomi, samt citation af species. C. ZIMMERMANN Uber die Gattung Ama- ra; uti Faunus vYon Gaistr., Häft. IL — Amara delas uti 8 genera, efter karakte- rer, som mest blott tillhöra hannarne, t. ex. bakre tibie på insidan håriga eller glatta. Flera arter beskrifvas. LAarortTE Mem. sur les divisions du genre Colaspis. uti SisErm. Revue I p. 18. (Colaspis delas i 7 genera: Colaspis, Co- laspoides, Colaspidea, Colaspidema, GCo- lasposoma; Brevicolaspis & Psevdocolaspis. Species citeras). MÉnéTtriEz Catalogue (se förut vid Allm. Zool.) upptager 871 arter Coleoptera 116 från Caucasus &c., Hhvaribland 241 bes skrifvas som nya. EscnscHorrz Zoologischer Atlas 5:te Häft. 1833 (se vid Allm. Zool.) anförer 30 arter nya Carabici, med figurer af 8; de flesta från S:t Francisco och ön Sitcha i Norfolksund. | ; Ubersicht aller bis jetzt auf saltzhal- tigem Boden und in dessen Gewässern ent- deckten Käfer, von ÅuG. ÅHrEns. Isis 1833 VII p. 642. i , LaprortE 46 species nya Coleoptera Ann: Soc. ent. 1832 p. 366. Goryr 3 Dito Ibd; pag. 383. CHEVROLAT 2 nouv. genres de Curcu- lionides: Anu. Soc: Ent. 1833 p. 60, samt Macrodontia (Prionus) flavipennis ibd. Gory 2 Col. nouv. (Rutela, Buprestis) ibd. p. 67. AusÉ 2 D:o (Ptilium, Hister) ibd. p. 94. Diverse Coleoptéres nouv. Sepiern bastiga 126 Malacologi. A) Mollusker. as Bläckfisk-slägtet Sepia, af mollusker- färgför- Na, har i flera hänseenden ådragit sig na- ändrin gar. ” turforskarnes uppmärksamhet. Jag behöf- ver blott hänvisa till de framställningar, som tid efter annan blifvit i föregående Årsberättelser Jemnade. Ett af de feno- mener, som hos dessa i öfrigt ganska fula djur blifvit anmärkte, är det förunderliga färgspel, hvilket deras hudorgan visar. Häröfver hafva redan, för ett decennium tillbaka, undersökningar blifvit anställda af SANGIOVANNI ) och af Carus ?). Med hänvisning till dessa, får jag nu upptaga de intressanta bidrag, hvilka Hr WaAGNnEr förlidet år uti Isis !9) i detta ämne afgif- vit. WacnwnerR har under mikroscopet exa- minerat hudorganet och dervid, som före- gångarne funnit, att orsaken till de hastiga och förvånande förändringar af färgen lig- ger uti ett, Cephalopoderna tillhörigt, eget system af bildningar, som bestå af pig- mentkorn, sammanbundna genom en fin, elastisk membran, och ligga strax under Epidermis, hvilka man kallat Chromopho- rer. Undersöker man nogare hudytan, får man med blotta ögat se, att den blek- gult färgade huden är liksom besådd med 8) Giornale encicl. di Napoli an XIII, N:o 9; Frorier. Not. B. V. pag. 215. 2) Nov. Act. Acad. Cs. Leop. nat. Cur. Tom. XII, pag. 1, — 319. 10) Isis 1833, Haft. I, pag 159. — — 127 en mängd små punkter af en roströd färg. För loupen visar det sig, att dessa punk- ter icke bibehålla samma storlek, utan öm- som utvidga och ömsom contrahera sig. Denna utvidgning är så betydlig, att ytan blir 5 gånger förstorad. Under mikrosko- pet upptäckes 2:ne slag af pigmentfläckar, dels dunklare färgade (från violett till svart) som tyckas ligga närmare ytan, dels gula, som ligga mera på djupet. Då de förra hunnit maximum af utvidgning vidröra de hyarandra, och några öfverskjuta till och med hvarandras ränder, derunder får man äfven se i midten af hvar och en, en me- ra genomskinlig cirkelrund fläck liknande en pupill, men som alltid försvinner, då Chromophoren sammandrager sig. Wac- seR har funnit, att äfven de mera djupt liggande gula fläckarne på samma sätt ut- vidga och sammandraga sig. Med denna kännedom af Chromophorernas tillvaro och förhållande, är således sjelfva fenomenet af den hastiga färgförändringen ganska lätt förklaradt. ”Wacser har i synnerhet an- ställt sina undersökningar på Octopus mo- schatus. Men dessutom funnit ungefär sam- ma förhållande hos Sepia sepiola, Sepia rs och Loligo communis. Hos en sednare är Chromophorernes extention och contraction synlig för det obeväpna- de ögat. Det synes vara sannolikt, att de nak- sepierna na Cephalopoderna kunna göra ganska ör betydliga språng öfver vattnet, ehuru man vattnet. ännu ej inser huru dermed kan tillgå. Hr Öfverste Sykes har nyligen lemnat till r28 Zoologiska Societeten i London flera exem- plar af Loligo sagittata, hvilka under all- deles lugnt väder hade uppkommit på däck under resan mellan Indien och England 1); Flera dylika fakta äro förut antecknade, hvartill man kan lägga de bland sjöfolk nog vanliga berättelserna om att dessa djur kunna flyga liksom flygfiskarne>?). Ehuru 1) Fror. Not. 815. | 2) Följande uppgifter kunna i sammanhang härs med anföras, meddelade af D:r SUNDEVALL; ”under min resa till och ifrån Ostindien 1827 och: 1828 träffades 5 å 6 gånger Sepie på däcket af fartyget, som blott höjde sig 2 å 3 alnar öfver vattnet. Oftast skedde detta utan att någon hade märkt huru de inkommo; hvarföre jag antog att de blifvit inkastade med de små böljor, som dagligen, äfven un< der den lindrigaste vind, insqvalpades på däck under brädgången af relihgen. Men en gång bragte timmermannen mig eh Onychotheutis, som hän berättade hade inkommit öfver r1e= lingen, utan att något vatten på samma gång inkom. Flera af besättningen omtalade då att de sett dylika ”/fiskar” komma ”flygande” in om bord. I fall jag sjelf hade sett den af timmermannen berättade händelsen, skulle jag vara färdig att tillerkänna Sepierna- förmås gan att göra ganska starka språng upp från vattnet; men ehuru denne var en ganska or- dentlig karl, som ej brukade fara imed osan- ningar, vågar jag ej 1 detta fall svärja på hans ord, då det ej är mig möjligt att inse huru en Sepia kan hoppa eller flyga. Då emedlertid saken tyckes förtjena uppmärksam- het får jag vidare nämna, att uti Hr S. Scuaröpvers Naturalie-samling i Carlshamn, fin- nes en ganska stor Sepia, hvilken han har erhållit af en skeppare, som sade sig hafva fån- aa 129 «Ehuru: allmänt skalet uf seglare-snåäc-Diuret af kan (Nautilus Pompilius) från Indiska ochpompiu- stilla bafven förekommer uti alla snäck- och naturalie-samlingar,. har man hittills haft ganska ringa kännedom. om det djur, som bildar «detsamma. :»Det har merligen endast blifvit beskrifvit och afbildadt af Rumpuiws, uti. dess Amboinischeraritäten- Kammer , som -utgafs «1705... ' Denua -he- skrifning och figur har émedlertid varit till- räcklig för att visa, att djuret var en verklig, Cephalopod, närslägtad -med Sepia. I sednare; tider har ingen :Zoolog: sett, el- ler: 'åtminstone''beskrifvit djuret; mera | än Quor' och GArmarRD, som infört en beskrif- ning :deröfver uti 20:de Tomen af Annales des Sciences Naturelles, hvilken är nästan mindre upplysande än, RumpHir, emedan den; är: gjord efter ett .ganska;skadadt djur, som fanns .vid:Celebes wider iden upptäkts- resa hvari de udeltogo..«Det är: således med stort intresse som vinugenomRicH. ÖWEN, Läkare i England, emottaga en ganska nog- grann beskrifning och Anatomi af en Nau- tilus Pompilius,. funnen lår: 1829 vid nya Hebriderna af G; BensETtr;'?); «En utför- TN bl PM gå gat den uti ett 'segel, då: den; under hans segling i Nordsjön, ”kom flygande” 'emot ho- nom öfver relingen af fartyget, Relata refero, Stockholm den 1 Mars 1834.” CARL J. SUNDEWALL. 3) Memoir on the pearly Nautilus, by R. OWEn. London 1832, 8:o med plancher. — Öfver-' satt' i Ann. des'Sc. Nat: Tom. XXVIII, pag. 278, — Äfven ' Frori Not: 8150 illygd Prof.uPries's Årsb. 1884) Iglbhll 09 130 lig kännedom af detta djur är så mycket vigtigare, som de öfrige nu lefvande ce- phalopoderna med mångrummiga snäck- skal äro ganska litet bekanta; men 'det är endast genom dessa som vi, ledde af ana- logien, kunna få'cett riktigt begrepp om utseendet och den djuriska utvecklingsgra- den-af de mångfaldiga, mer eller mindre liknande, utdöda djur, hvaraf lemningar träffas uti nästan alla jordklotets äldre la- ger, t. ex. Orthoceratiter, Ammoniter, Be- lemniter 0. s. v. Djuret af Nautilus ligger allenast uti det yttersta, öppna rummet af snäckan, och förlänges baktill i en mjuk tråd, som går genom alla de: fina hålen i snäckans skiljeväggar, Denna tråd inne- håller 2:ne kärl, men då den var afsliten på det undersökta exemplaret, är den inre ändan obekant: Hela djuret skiljer: sig ge- nom flera omständigheter från de nakna cephalopoderna: 'Déen nedre ändan, som ligger tätt intill:>bottnen af den cavitet, hvari djuret lefver, är ganska mjuk, och försedd med ytterst tunn hud, liksom den: inom skalet liggande delen af gasteropoder- ne, då samma del'hos Sepia är fast, och hos de flesta försedd med en fena. Om- kring midten af; kroppen går en smal hornmartad gördel; som är bredast midtpå kroppens båda sidor, genom hvilken dju- ret är starkt fästadt vid skälet, så att på det beskrifna exemplaret ett stycke deraf hade följt med, då djuret uttogs. Hufvu- det är skildt från kroppen genom en obe- tydlig sammansnärjning:” eller hals, och ganska stort. Midtpå hvardera sidamaf det- 131 ta, tätt vid halsen, sitter ett stört öga, som är kortskaftadt, eller knappformigt, då det : hos Sepie är, liksom hos de vertebrerade djuren, inneslutet i en cavitet af hufvudet. Armarne äro 20 på hvardera sidan om munnen, och utgå irreguliert från yttre si- dan af en slida, som omgifver munnen, och som egentligen bildas genom armar- nes sammanväxning vid rolen. ÅArmarne äro korta, kantiga, och innehålla hvardera en ringlad tentakel; som kan utskjutas och indragas genom ett hål i spetsen. De a:ne öfre armarne, som äro belägne åt skalets spiralvridning, äro ensamt så breda, som alla de öfriga sammantagne, men ej läng- re än de, och bilda tillhopa en tjock skif- va, på sidorna fullsatt af vårtor, hvarpå djuret anses kunna krypa, liksom Gastero- poderna på sin s. k. fot. Inom den af armarne bildade slidan sitter munnen, om- gifven och täckt af 4 mindre, platta, tun- na lober, som hvardera i kanten bära 12 retractila tentakler af lika beskaffenhet med dem, som utskjuta genom spetsen af 'ar- marne. a2mne af dessa lober anses mot- svara de långa inre tentaklerna hos Sepize, och de öfriga 2 torde motsvara läppen hos samma djur, Båda mandiblerna bilda lik- som hos Sepie ett näbb, likt det af en Papegoja, men det är trubbigt, samt kalk- artadt, liksom hos de fossila Cepbalopoder- na; Sepierna hafva det honorartadt. Excretions-tuben sitter, liksom hos Se- pierna, vid sjelfva kroppen framom hufvu- det, vänd emot skalets fria (yttre) kant. Den är långsåt uppklufven. Kappan bil- Snäckor som spin- na tråd. 132 dar bakåt en flik, sonr ligger jut öfver en del af skalets spiral; De inre delarne lik- na mycket Sepiernas: men; gälarne. äro 4 och gälhjertat. saknas... Könen äro åtskilde. Af. den anförda beskrifningen synes, att detta djur antyder ,en öfvergång från de egeutliga Sepierna till de fossila Ce- phbalopoderna, så välsom till Gasteropoder- na. Herr O. anser olikheterna vara tillräck- liga. för att utgöra grund för Cephalopo- dernas fördelning i 2:ne;ordines: Di-bran- chiata, och Tetra-branchiata. Till den sednare räknas. nautilus och alla de fossila slägtena: Capit. BÉLLAnGER, funnit; en mängd ganska små snäckor. af Gasteropod-slägtet Litiope Ranc, sittande på en stor kringflytande art Fucus (”F. natans”), hvaraf de lefva. Då man starkt skakar växten hvarpå de sitta, så alt de falla ned, förblifva de likväl fä- stade genom en fin tråd, på samma sätt, som spindlarne, hvilket är: etti denna klass hittills ej anmärkt fenomen. Men ej nog härmed, 1 fall tråden skulle brista, så att de sjunka ned i;vattnet, hvilket::lätt kan hända, då den flytande växten häftigt kring- vräkes af böljorna under:en storm, utsläp- per det lilla djuret: en luftblåsa, omspun- nen med några trådar, hvarigenom snäc- kan hålles fast dervid, och följer på detta sätt med luftblåsan upp till vattenytan, samt kringflyter derstädes, uppburen af sin blåsa, tills det åter träffar någon fucus att fästa sig vid. Utan detta hjelpmedel skulle djuret förgås på djupet, hvarest det Under en resa mellan tropikerna har ———— 133 ej är bildadt för att lefva. Hr L. KiEner, som kungjort denna 'upptäckt 7), påstår, att de 2:ne ärter, som RanG beskrifvit af detta nya genus (uti Ann. Sc. Nat. 1829) endast utgöra en enda, för hvilken han föreslår namnet £L. bombyz. Om skenet af en art Pyrosoma, fun- Lysande nen nära Aqvatorn i Atlantiska hafvet lem- "fv. nar BEnsETT underrättelse i Lond. and Ed. Philos. Mag. Oct. 1833. Dessa djur fun- nos på ett ställe till en så stor mängd, att en hel sträcka af hafvet omkring far- tyget, under natten liknade en enda ly- sande massa. Skenet var så starkt, att det upplyste seglen, och att man dervid kun- de läsa tryckt stil. De exemplar, som upp- hemtades och lades uti ett kärl med hafs- valten, upphörde att lysa så länge vattnet var stilla; men så snart detta upprördes utvecklades i ögonblicket myriader af starkt lysande punkter, som förnämligast syntes härröra från de små vårtor, hvarmed hela ytan af det 4 tums långa djuret är be- satt "). q B. Stråldjur. Genom en noggrann undersökning, Struktu- $ anställd uti Neapel, har det lyckats M. ED-ligre Me. waArbs att ådagalägga, det Medusa (Caryb- "= dea) marsupialis Per. har en inre bygg- nad af lika beskaffenhet med den hos de andra, mera utbildade meduse. Man har förut ansett detta djur endast bestå af en 4) Ann. Sc, Nat. Tom. 30, pag. 221, 5) Jemf. Årsb. 1823, pag. 36. 134 gelatinös, konkav skifva, försedd med 4, från kanten utgående, trådlika tentakler. Epwarpns har deremot, midt uti den konka- va sidan, funnit en mun-öppning, omgif- ven af 4 små, bladlika armar. Munnen ledde till en stor magkavitet, hvarifrån 4 kanaler utgingo till tentaklerna. Dessa de- lar kunde genom injektion från munnen fyllas med en färgad massa. Från de 4 kaviteterna spridde sig ett irriguliert nät af mindre kanaler uti hela kropps-massan. Vid kanalens mynning i magen fanns ett litet knippe af greniga organer, som inne- höllo en gul vätska och anses analoga med gall-kärl. Vidare fann han nära randen af kroppen 4 punkter, hvardera sittande vid en liten kavitet i sjelfva massan, inne- hållande ett granulöst ämne, som han an- ser för äggstockar. De 4 i randen sittande tentakler inneböllo en rad små blåsor, och kunde förlängas eller förkortas, allt efter djurets behag, således prehensila organer, medelst hvilka födan föres till munnen; de afsöndra äfven ett slem. Genom ett experiment med Medusa Aldrovandi, hvil- ket djur först lades uti en rödfärgad vät- ska, hvarvid hela djurets massa småningom färgade sig röd och derefter åter lades i klart vatten, då den röda färgen smånin- gom försvann, erfor E., att färgämnet huf- vudsakligen insöps med vattnet genom : de fina, 1 blinda ändar slutande fransarne, som finnas på detta djurs armar, samt äfven till en del genom den hud, eller del af kroppsmassan, som omgifver buk-kaviteten. Färgämnet återlemnades dels med det slem, 135 som afsöndras på armarnes yta, dels med vattnet genom de fina öppningarne för kärl- nätet i kroppsmassan, som finnas i kanten och särdeles i spetsen på armarne. Dessa hafva af nyare: forskare varit ansedda för insugnings-porer. Epwarps yttrar den för- modan, att alla Meduse äga en liknande byggnad, och att det endast är till följe af bristande och ofullständiga observatio- ner, som man ansett en del af dessa djur blott bestå af en solid gelatinös skifva. Hr Link har företagit en granskning Coraller af de organiska varelser, som tyckas bil- för väx- da öfvergången emellan växt- och djur- "" riket "). Resultatet häraf är, att han från Zoologiens område sökt eröfra flera, som djur ansedda former, hvilka han nu vill inrangera bland Algerna uti 4 familjer: 1. Halemedee , hvartill föras Flabella- ria Lamour. jemte flera andra; 2. Coral- linee. 3. Zonarie och 4. Spongioidewe. Alla dessa påstås sakna polyp-djur och bil- da verkliga frö i likhet med växterna. ÄA!- cyonium qvarlemnas i djurriket. Link fö- reställer sig att korallstammens tillväxt sker genom en utveckling, som liknar växter- nas; att stammen utgör en organisk massa, som för sig består och fortväxer, och hvar- ifrån polyperna utväxa. LinK betraktar Nul- lipore som kalkfällningar, eller en sort tuff, som afsatt sig omkring hafsväxter. 6) se Berlin. Abhandlungen 1830, pag. 109, 136 CC. Infusions-djur: Ereees- > Hr EunengBErRG har lemnat en högst om infu- Vikhaltig afhandling 7), som ganska noga och SOME YT taljeradt upplyser infustons-djurens na- turalbistoria. Den innehåller "en "mängd med största ihärdighet, under en längre tid fortsatta observationer på enskilta' indivi- der af infustions- -djur, hvarigenom deras ut- veckling, äggläggning m. m. blifvit noga följda och utredda, — Vidare om dégsa djurs ögon, hvilka organer E. äfven visat finnas VÄ Mörrers Monas; — om yttre ngr rd och organer; — om särskilta tarmbibang och körtlar hos Vorticellerna; — om mufdbfarkö (tänderna) hos samma djur, samt slutligen en karakteristik af al- la arter fäfbskönstjur) som den outtröttlige EHRENBERG observerat. Vid naturforskarnes sammanträde i Wien upplästes en skrifvelse från samma förf., hvaruti den märkliga thesis framstäl- les, hvartill E. blifvit ledd af sina under- sökningar om infusions- -djuren: att den sjelf- ständiga djuriska organismen ej kan finnas” uti så enkla förineR: som dem, hvarunder man hittills ansett den Möjlig, t. ex. en enkel blåsa; utan att en bestämd summa af organisation är nödvändig för det dju- riska BR hvilken hos MÖRKA är vål annorlunda beskaffad, än hos masken, men ej större. 'E. vill nemligen hos de aldralägsta djuren återfinna fullkomligt sam- 7) Uber " Entwickellung und Lebensdauer der Infusions Thiere &c. se Berlin. Abhandl. 1831 pag. 1—154 med plancher. 137 ma-Organsystemer, som hos: de. högst ut- bildade, och :de undersökningar af infusions- djuren, som han allt mer och mer utvid- gar, tyckas rättfärdiga en sådan mening ”). ; Uti Isis 1833 pag. 241 lemnar E. en synonymi till de af honom sjelf och Mör- LER beskrifna infusionsdjur. Malacologisk litteratur. Af Fervssac's Hist. Nat. des Mollus- SR gques terr. & fluviat. äro utkomne, Häfte- na 22—27, hvardera med 6 plancher (till 15 fr. fig. noires, och 30 fr. fig.' Color.). Dessa 6 Häften innehålla. 155 arter af släg- tena Årion, Limax, Vaginulus, Testacellus, Helicolimax, Helicaria och Helix, af hvil- ket sistnämda flera fossila arter. Af Aplysie; utgifna af Ferussac och Ranc, äro 25 plancher utkomna (40 francs). De Mollusker, som upptagas uti Du- PERREY'S resa, uppräknas i Isis 1833, p. 117. I Magasin de Zoologie par GUÉrn årgången 1832 beskrifvas ytterligare flera nya arter. snäckor: Pl. 15. Nummulit. millecap. beskr.. af BouseÉ 16. Cancellaria,. imperialis — -MIicHELIn 17. Siphonaria .Sowerbyi . — id. 13. Buccinum sepimentum — RANnc. De som upptagas i årgången 1833 skola i nästa Årsberättelse redovisas, då jag än- nu saknar flera Häften af densamma, = : ; Om foewas till Sepia officinalis af Corp- STREAM — se Lond. & Edinb. Pbilos. Mag, Oct. 1833 & Fror. Notiz. N:o 837. 9) Isis 1833, IV, V, VI, pag. 414. olusca. 138 Obs. on the Anatomy and habits of Marine testaceous molluses. 'Osrer, Philos. Trans. 1832 pag. 497. Synopsis of the testaceous pnevmono- branchous Mollusca of Great Britain. JeEF- FREYS Lin. Trans. XVI, pag. 323, och Suppl. ibd. pag. 505. GrAnNT, on the Structure and charac- ters of Loligopsis, and account of a new species (L.' guttata). Zool. Trans. I, p. 21. GRANT Anatomy of the Sepiola vul- garis Leach, and a new sp. (s. sterodacty- la). Zool: Trans. I, pag! 77. F. A. Conrabn, on some fossil and re- cent Shells of the United states. SirrimAn Journ. 23, 2, pag. 339. FitzincgER Syst. Verz. der im Erz- herzogthum = Oesterreich 'vorkommenden Weichthieren Wien 1833, 8:o 35 sid. '?). Dessa mollusker, som naturligtvis endast kunna vara land och sött-vatten djur, upp- gå till 152 arter. Wezrz et BertHorret Synopsis Mollus- corum terrestrium et fluviatilium in insu- lis Canarie. Annales des Sc: Nat. Tom. 28, pag. 307 (1830 'Mars), är ej slutad. "Aupouin om djuret af Glycimeris 'sili- qua (närslägtad med Mya); Ann. Sc. Nat. Tom. 28, pag. MÅ (1833 Mars, Apr.). Till utgifvande af en Species general iconograhpie' des Coquilles vivantes; com- prenant le Musee ”Massen2, la Collection 9) Är ett särskilt afdrag ur 3:dje bandet af Beyträge zur Landeskunde Oesterriches, enl. Isis 1833, pag. 1122. 139 Lamarck &c. har Hr Kiener i Paris an- nonserat och lemnat prospectus. Arbetet kommer att utgöra 150 Livraisons eller 10 volymer; hvarje Häfte 8:0 kostar med kolorerade figurer 6 Fr. — det första är redan utgifvet. Ett nytt slägte: Acmea af Scutikran- chia finnes beskritvituti Eschscholtz Zoolog. Atlas, 5:te Häftet. Detta slägte står midt emellan Fissurella och Patella, skiljer sig från det förra genom en imperforerad testa, och från det sednare genom sjelfva dju- rets bildning, som närmar sig mycket till Fissurella. Utgifvaren af detta Häfte till Zool. Atlas, RAtHKE, har till Acmea lem- nat en utförlig beskrifning, som compa- ratift till de närslägtade formerna uppta- ger djurets anatomi. RartuKre förmodar, att. flera arter, som nu upptagas under släg- tet Patella, skola efterhand, som under- sökningarne fortgå, hefinnas tillhöra detta nybildade slägte. Af AZcmma beskrif- ves t1 arter, alla tagna uti Nordfolksund vid Sitcha, samt 2:ne nya arter af Fissu- rella, en från samma ställe, den andra från Conception Bay. Uti Nova acta Phys. Med. Ac. C. L. C. natur. Curiosorum finner man följan- de afhandlingar införda: Tom. XVI, part. I, pag. 179 iöber die ordnung der Bänder an den Schalen mehrerer Landschnecken; von MARTENS. Beyträge zur Zoologie von D. Meven, I ab- handl. ziiber die Salpen pag. 365. D:r Nando har lemnat en ny metho-sträldjur. disk indelning af Spongie se Isis 1833, 140 p-519. Denna familj anses för en egen djur- klass, som indelas i 3:ne :ordines och flera nybildade: genera. Om en ny art Hydra från Adriatiska hafvet:meddelar WaGwEnR i Isis 1833; p. 256. On the mode of the growth of Young coral$s of tlie genus Fungia Lin. by Stutch- bury Iis. Transact. XVI pag. 493. (De unga Corallerna sitta fästade vid de 'gam- la, men affalla sedan). ; On «the nervous System of Beroé pi- Zeus and the structure of its cilie. Grant., Zoolog. Transact. Vol. I, pag. 9. En: monografi afslägtet PAhysalia lem- nar v. OrnfeRS i Abhandl. Berlin: Acad. d: Wissensch.. 1831, pag. 156. Genom en noggrann beskrifning öfver P. arethusa sprider deuna afhbandling ett nytt ljus öf- ver dessa. besynnerliga djurs natur, 141 Fornverldens Fauna. Man bar åter funnit en förut okänd Ny upp- grotta med ben af förgångna däggdjur, när Bengrot- ra intill Plombieres: les Dijon i det så "kallade Coutard-berget. - Den skall vara ulomordentligt rik på dylika : lemningar. Bland andra har man der anmärkt ben af stora rofdjur och hjortar. . Närmare under- rättelsen derom äro oss ännu obekanta !29). Det är ingen tvifvel underkastadt, att om dje- de i fornverlden ymnigt rek Ova mande nous Ammoniterna, som vi nu blott känna ge- '""" nom deras 1 fossilt tillstånd, : eller såsom blotta aftryck, förekommande snäckskal, voro ganska närslägtade med. de nu; lef- vande cephalopoderna, och synnerligen med MNautili; men att. närmare bes MANA 'de- ras ulseende förblifver ännu och kanske alltid en omöjlighet. Det är emedler- tid högst intressant alt man, ledd afana- logien, kan göra sig, ett någorlunda rik- tigt begrepp om den organiska verld som lefvat på vår jord under förflutna verlds- åldrar, då ingen menniska och ingen nu lefvande art af organiska alster kunde lef- va och hvarifrån vi äro så långt skilde, att vi knappt våga framställa ett gissadt tal af år. för att mäta den tidrymd som sedan förflutit; samt att man troligtvis genom en fortsatt forskning skall komma ännu längre i denna kännedom. En olikhet mellan Ammoniternas djur och det af Nautilus 19) Fror. Not. 794. 142 ! bestod deruti, att då detta sednares nedra ända, som successivt afsätter skiljeväggarne i snäckan, och alltid ligger tätt intill den sista af dessa, är afrundad och jemn; så har den hos ammonitdjuren varit ganska Me. och fördeldt i lober, efter hvilka skiljeväggarne erhållit samma bildning. Men en större olikhet antydes af v. BucH, som med sin vanliga skarpsinnighet fortsalt on- dersökningen af Ammoniterna !). Den be- står deruti, att siphonen, som" går igenom alla skiljeväggarne, ligger långsåt yttre böjningen af skalet, och fortsättes långt upp utmed detta uti hvarje rum af snäc- kan, så att den måste hafva stått i före- ning med öfre delen af djurets kropp, då den hos Nautilus utgår från midten af un- dre ytan, dch således genomborrar skiljeväg- garnes medelpunkt. Detta läge af Sipho- ven anses af v. Buck såsom det egentligen karakteristika för Ammoniterna. Han in- delar detta slägte af forndjur i 14 grup- per. De förut frånskilde Goniatiterna och Ceratiterna anses endast såsom dylika sec- tioner, som ej med större rätt kunna från- skiljas, än de 12 öfrige. Af Goniatiterna lemnas en mera detaljerad monografi ?). Lefvande Uti Prof. Greens Monografi af Norra Trilobiter A merikas trilobiter skall förekomma den högst märkliga underrättelsen om upptäck- ten af lefvande trilobiter vid Falklands- öarna. GrEEnN har undersökt dem uti Al- 1) Berl. Abhand. 1830, pag. 136. Öfversatt: Ann. des Sc. Nat. Tom. 29 (1833 Maj) pag. 5. 2) Ibd. pag. 169. 143 burys Institutets cabinett, och säger. dem äga storlek och utseende af Paradoxides boltoni. Ögonen likna dem af Calymene Bufo; fötterna äro korta och talrika, dol- da under skalet. - Mera nämnes ej, utan GREEN underrättar om, att vi kunna :hop- = pas en beskrifning deraf genom upptäcka- ren D:r James Eicuts. Journalens utgifva- re bifogar anmärkningen, att han äfven sett dem och förmodar, att de kunna vara nya trilobiter. Det skulle vara högst märkligt om så förhåller sig; men trilobiterna till- höra eu så gammal fornverld, att något tvifvel på denna djurforms förekommande i vår tid kan vara ganska förlåtligt. Vi önska blott, att snart erhålla närmare upplysning angående denna intressanta upptäckt. En förut okänd fossil ödla har blifvilNyaarter. funnen i Sussex af: Maåntinr, och benämd Hylineosaurus ?). I Lias Kalken vid Lyme Regis i (Eng- land?) har Rirey funnit en ny fossil fisk, närslägtad med Rockorna;: Den har blif- vit kallad Sqvaloraja dolichognathos ”"). Helt nyligen: har man äfven på FyenBos Uru» i Danmark funnit lemningar af samma ÖKA Fen art (Bos Taur. ter. Ninss.), som på flera ställen förut är antrväffad uti Skånes torf-graf- var, (se Nirss. fauna I Del. pag. 248), ett större och väl bibehållet stycke af detta djurs Cranium är funnet på djupet af en torfmos- se på nämde ö — hvarom Hr Prof. REin- 3) Fron. Not. 805. 4) Ib. Not. 835. 144 HARD till Vidensk. Selskii Köpenh. har lem- nat berättelse. Genom detta fynd är så- ledes bevist, att denna oxe, stamfader till vår nu lefvande boskap, fordom i sällskap med Elgen äfven lefvat på Danska öarne. byg mö I Enland, vid Killae, hafva flera ske- rd letter af Elgar blifvit fuonne. Ett, som ny- "tt ligen hittades af arbetare vid sökningen efter mergel; var helt och låg på sidan, under ett 3 fots mergellager, hvarpå låg uppslammad jord till 9 fots djup. Hvar- dera hornet var 5 fot långt och 17 fot bredt ?). Littera- En ny upplaga af von ScHzLoTnem's "" Petrefactenkunde är annoncerad, innehål- lande 66 plancher i liten folio med 3 till 4 ark text, som egentligen är ämnad; att innebålla synonymien. Priset på hela ar- betet blir omkring 7 thaler. ; En Geologisk: indelning af Scnuot= Hems Petrifikater af Boug, finnes uti Edinb.: Phil. Journ. Bd XII Häft: 23 (Jan. Apr. 1825), samt i Isis 1833, pag. 706: En ny tidskrift har utkommit i Stutt- gard under titel: Neues Jahrbuch fär Mi- neralogie , Geognosie, Geologie und' Pe- trefactenkunde, von: Dr K. C. v. LEONARD med D:r H.G. Brons. Den utgifves i 6 Häften om året, hvardera af 8 ' ark, och börjar med 1833 (å 6 fl..pr år). Uti de 3:ne häften jag sett förekomma följande original afhandlingar öfver Petreficater. Häft. I Uber die Knockenköhlen bey Littich von Dr SCcHMERLING. Er NER Häft. 5) Fror, Not. 828. 149 Häft. IL Der Krallen-phalanx von Er- persHeim (hvarefter Cuvier bildat sin Manis gigantea, hör till Dinotherium); von Dr J. Kavr. Folliculites Kaltennordhemensis (”fos- sil frugt af Ranunculacese?”); von ZENKER zu Jena. Ms Häft. III. Uber die klassifikation der Terebrateln, aus Briefen des Hr L. v. BucH. Beschreibung eines Blatt-Abdruckes auf Bleiglanz, von Hr Perr in Freyberg. Dessutom: förekommer i hvarje häfte detaljerad öfversigt af litteraturen i ämnet. Af AcaAssiz har vetenskapen erhållit bör- jan till dess klassiska arbete: Recherches sur les poissons fossiles, Häraf är första häftet med 24 Plancher in fol. utkommit. Neuschatel 1833. Jag nödsakas uppskjuta till nästa år, att derur referera det vig- tigaste. Palzeologica zur Geschichte der Erde und ihrer Geschöpfe, von H. v. Meyer. Frankf. 1832; 560 sid. 80 5), (samman- fattar alla kända fossila däggdjur och Am- fibier. All litteratur i ämnet är samlad. Arbetet slutas med en geognostisk fördel- ning af samma fossiler, som innehåller be- skrifningen på alla kända bergrottor). H. v. Meyer Beyträge zur Petrefacten- Kunde: Säugethiere (Häst och Elg)i Nova Acta Ac. Cees. Leop. 1833, pag. 423. ZesKkeR Beyträge zur Naturg. der Ur- welt (Org. Reste aus der Altenburger Braun- 6) Anmält i Isis 1833, pag. 269. Prof. Fries Arsb, 1834. 10 146 kohlen formation; dem Blankenburger Qvadersandstein, Jenaischen buuten Sand- stein und Böhmisechen Ubergangsgebirge) Jena 1833 8:o 67 sid. 6 ill. tab. Absehn. 1 Pflanzenreste; 2 Thierreste 7). Morton Synopsis of the organic re- maius of the ferruginous sandformation of the United States. Sium. Amer. Journ. Vol. 17 & 18. — Suppl. till dito Vol. 23 & 24. Kaup description d'ossemens fossiles de mammiféres inconnus (ur Museum i Darmstadt). Häft. II Darmstadt 1833, 4:o 31. Atlas in Fol. V. (se Isis 1833, p. 1123.) 7) Se Isis 1833, pag. 587. Anatomi. LL Kertebrata. A. Sinnesorganer och nerver. HacensacH har utgifvit en vacker af- Om örats muskler handling öfver örats muskler jemte under-och Gang- sökningar rörande Ganglion oticum ”). Be- träffande musklerna har han funnit, att af de 4 muskler, som vanligen beskrifvas så- som hörande till hörselbenen hos menni- skan, endast de tvenne äro verkliga musk- ler, nemligen en hammar-muskel (musc. tensor tymp.) och en stigbygelsmuskel (M. stapedius). Musc. mallei externus eller la- xator major anser H. icke äga muskulös na- tur, och m. laxator tympani minor har han alldeles icke kunnat finna. Detta förhål- lande är äfven i det hänseende intressant, alt det öfverensstämmer med det- hos de öfriga däggdjuren, hvilka endast besitta en musculus tensor tympani och en stapedius. Hvad åter Ganglion oticum och dess för- bindelse angår, här H. bekräftat SCcHLEMMS upptäckt , alt neryus tensoris tympani, som ÅRrsonp först ansåg komma från detta gang- lion, väl ofta går genom detsamma, men utgår direkte ifrån nervus pterygoideus. En än fullständigare afbandling om detta ganglion är utgifyen af Benpz ”). Han 8) Disquisitiones anat. circa musculos auris ho- minis et animalium, adjectis animadversioni- bus nonnullis de Ganglio otico, 4:n Basin. 1933. 9?) De anastomosi Jaconsonn et Ganglio Otico Hafnie, 1833. lion oti-- cum. 148 bekräftar tillvaron af nervus petrosus pro- fundus minor nervi vidiani. Denne nerv förenar sig med n. carotico-tympanicus, går öfver promontorium, afger en liten gren till fenestra ovalis och förbinder sig med nervus Jacobsonii. Ganglion oticum är genom fina anastomoser förbundet med nervus buccinatorius och max. infer. B. fann äfven den, af Arnonp beskrifna nerv, som från Ganglion oticum följer tuba Eu- stachi till trumhålan, går nerför pro- montorium och förenar sig med den gren af nerv. petrosus profundus minor, hvilken afgår till fenestra ovalis. Sjelfva ganglhiet anser Benpz tillböra nervus sympatheticus, och icke vara något eget ganglion för örat. BrescHet '9) har äfven undersökt sam- ma nerver, och hans forskning har egent- ligen intresse för de upplysningar den lem- nat öfver foglar och amfibier. Hos foglar- ne förenar sig nervus glossopharyngeus omedelbart efter sin utgång ur cranium med ganglion cervicale supremum , och från detta föreningsställe afgår ramustympanicus. Af större värde synas de arbeten va- ra, som från samma hand utkommit rö- BarsceEt rande örats byggnad !). BrescHeETt antager byggnad. tillvaron af den vätska, som fått namn af aqua Cotunni, och att denna upptager ett mellanrum emellan labyrinthens benvög- gar samt den elliptiska säcken och de mem- branösa halfcirkelformiga canalerne. Ge- nom denna vätskas närvaro skulle sålunda 10) Zeitsce hriftfär organ. Physik, 3, B. H. 6, p. 558. 1) Annales d. Sc. Nat. T. XXIX. XR 149” ljudet icke gå omedelbarligen från ben- väggarne till det vatten, som fyller "den elliptiska säcken och canalerna. Den hvita substans, som simmar i den elliptiska säc- kens vätska består af fina kristaller, på hvilka hörselnervens pulpösa ända utbre- der sig. Äfven den runda säcken, som lig? ger innemot öppningen af scala vestibuli skall innehålla en liten portion af samma kristallbildning. En vigtig upptäckt är den kommunikation emellan snäckans beg- ge trappor, som B. har funnit hos menni- skan och däggdjuren. Denna kommunika- tion kallar Förf. helicotrema och består i en öppning, som ligger i konkaviteten af hamulus, eller på det ställe, der lamina spiralis slutar. Såsom Ir.e redan för längre tid sedan ådagalagt, är infundibulum in- gen egen bildning, utan en figur, som en- dast visar sig på ena sidan af modioli än- da, derigenom, att man ser den öfversta vinddelen af snäckan bakifrån, just på det ställe, der den öfvergår i taket eller ku- pan, hvarom man lätt kan öfvertyga sig, då man öppnar snäckan på motsatta sidan. Aqueductus anser B; endast vara qvar- lemningar efter de i första bildningen hos Embryo tunnare ställen, der dura mater stått i närmare förening med labyrinthen, eller der vissa finare blodådror kommuni- cerat dem emellan. RercH ?) har undersökt membrana pu- Rercn illaris och dervid haft tillfälle, att be-"a=mim Ka Mörrens upptäckt af membrana cap- Nr ?) De membrana pupillari; Berolini, 1833, 4:0. 150 sulo-pupillaris hos embryoner af däggan- de djur. Han har utom dess trott sig fin- na en ny membran, som skall bekläda framsidan af zonula, samt gå till midten af uvea. Om Lin- Brewster har undersökt byggnaden sen i 9 kh 5 ögat. af kristallinsen. Han fann den bestå af lameller, hvilka åter äro sammansatta af trådar, som i linsens rand äro bredast och aftaga inåt midten. Dessa trådar äro plat- ta och i ränderna taggiga; taggarne gripa in i hvarandra, som tänder. På hvarje tråd kan man räkna tusentals tänder. Delta är förhållandet hos foglar, amfibier och fiskar. HuscneE ?) har äfven sysselsatt sig med samma ämne och beskrifver jemväl fibrer, som äro tjockare emot periferien och smalare emot centrum af linsen. Han fann hos en ödla endast 45 sådane 1 den främ- sta linslamellen, då deras antal hos men- niskan varierade emellan 3 och 4 tusende. Rerziws har funnit dessa BrewsterRs och HuscnkE's märkvärdiga upptäckter fullkom- ligt bekräftade hos fiskar och däggdjur. Membra- JacoB 7) har beskrifvit en fin membran, "På som går bakom Iridis pigment och bekläder nigri. de framom linsranden liggande delarne af processus ciliares. En annan membran vid- tager bakom linsen och bekläder pigmen- tet på ”choroidea; uti denna membran skall man tydligen kunna urskilja, att den består af små, 6 sidiga stycken eller celler, som passa in i hvarandra. Hos albinos, 3) Ammons Zeitschrift fär ophtalmologie, Bd. IIT, Häft. 1. 4) Edinb. med, surg. Journ. N. 116, July. 151 liksom hos foetus, skola dessa vara runda: Membranen finnes äfven i ögon: der pig- mentet saknas. HuscnxKE ”) som åter undersökt foramen Om fora- centrale retine, nekar, att en öppning der trale re- existerar. Retzius har undersökt samma "n> bildning och tyckes på en temligen säker väg hafva kommit till ett mera afgörande resultat; att nemligen på det ställe, der det såkallade foramen skall vara, saknas nervsubstansen. Detta bevisar han derige- nom, att då man macererar retina i dilu- erad saltsyra, så blir den opak, med un- dantag af detta lilla ställe, som förblifver klart och genomskinligt. För öfrigt lä- rer preparationen af retina vara svår och grannlaga; den kan icke undersökas med - någon säkerhet, så vida den ej prepare- ras under spiritus, och utifrån, medelst de yttre hinnornes borttagande lagvis. Enligt Retzius skall man endast på detta sätt få se rätta läget af foramen centrale och plica centralis. Denna sednare skall vara constant och utgå från insertionen af synnerven 13 linea långt åt ögats focus. Vid nändanaf. denna plica sitter foramen centrale '"). Maver 7) har funnit, att nervus Bs 0 nig poglossus hos oxen, hunden och svinet har glossus. en ytterst fin bakre rot, som kommer från bakre ytan af medulla oblongata, går öf- ver nervus accessorius, utan att förena sig 5) Ammons Zeitschrift fir Ophtalm. B. 3, H. 1. 6) Läk. Sällsk. Årsber. 1833. 7) Act. Nov. Nat. curios. Vol. XVI, P. 2, p. 743. 152 med densamma och är just på detta ställe försedd med ett ytterst fint ganglion. Ett nytt Mörier ”) har upptäckt ett eget litet garslion. sanglion på sjelfva den ena roten af ner- vus glossopharyngeus hos menniskan, in- nan densamma ingått i sitt foramen i du- ra mater; dock har denna rot ett likadant ursprung, som de öfrige från Med. oblong. EEE TrEVvimANus ?) har visat, att nervus facialis facialis hos foglarne är den nerv, som går larne. till vestibulum, båggångarne och ampulle; nervus acusticus utbreder sig deremot en- dast i cochlea. Hos Ardea cinerea fann han äfven en förbindelse emellan nervus Cco- chle&e och n. facialis. Vidare ger nervus facialis endast en ganska liten muskelgren till ansigtet och ingår föröfrigt flere för- bindelser med öfversta delen af nerv. sym- pathetici halsportion. Om fi- GorrtscnE '") har bekantgjort sina un- er dersökningar öfver fiskarnes hjerna. Han anser bland annat, att de små eminenser, som ligga inuti de. såkallade synlobernes hålighet, äro verkliga corpora quadrige- mina ; alldenstund han äfven under dem funnit en kanal, som är analog med aquee- ductus sylvii. aha Maver !) har undersökt nervus sympa- Perra theticus på halsen hos några däggdjur och sympa- foglar. Hos de idisslande djuren uppsväl- fhetices jar nervus vagus och bildar ett ganglion, 3) Preuss. Med. Zeitung Berl. 1833, N:o 52. 9) Zeitschrift fur Physiol. herausgegeb. v. TiE= DEMANN & TrEVviRANUS, bd. V, Häft 1. 10) Fror, Notizen, N:is 773 & 793. 1) Ibid, N:o 773. 153 som förenar sig med n. sympatheticus. Den sålunda gemensamma nervstammen går in uti kanalen af halskotornas tvär- utskott, blir der starkare, och har 6 å 7 små, ganglie-lika uppsvällningar. Hos hä- sten består denna sammansatta nerv af tvenne strängar, hvilka äro vid hvarje kot- -skillnad sinsemellan förenade genom korta tvärnerver. Hos foglarne fann Mayer, att den delen af pars cervicalis, som går med earotis till ganglion supremum, består af en ytterst fin nerv, då deremot den bakre delen är ganska stark. En lika intressant, som oväntad upp- Om bjers täckt har blifvit gjord af EHRENBERG. ?),pervernas som funnit att hjernan icke innehåller nå- Pysgnad. gon nervsubstans. Detta låter nästan som om han mente, att hjernan saknade hjern- substans. Man har nemligen förut ansett hjern- och nervsubstans vara identiska be- grepp, och derföre antagit, att dennaihjernan så väl som i nerverna bestått af trådar, sam- mansatte af små kulor i form af täta perl- band, endast deri olika, att dessa trådar i hjernan saknade skidor och voro i nerver- na med sådane försedde. EuRrREnzBErRG har deremot på ett evident sätt visat, att des- sa trådar i hjernan icke bestå af solida ku- lor, utan äro verkliga rör innehållande en klar vätska. Dessa rör ingå aldrig med hvarandra föreningar, och hafva leder el- ler ansvällningar, nästan som varicösa blod- ådror. Nervysubstansen består deremot af 2) Se vidare Tidskrift för Läkare och Pharma=- ceuler, 1833, October. 154 solida trådar. Organerna för de högre sin- nena, eller dem för uppfattandet af de oscil- latious-fenomen, som kallas ljus och ljud, äro försedde med nerver, hvilka äro en omedelbar = fortsättning af hjernsubstan- sen, 'då deremot hela det öfriga nervsyste- met har den ofvannämde, förut väl kända, sammansättningen af såkallade nervtrådar. B. Digestions och circulationsorganer. ög ÖMWEN >); som beskrifvit magen hos apa. Semnopithecus, visar att den består af en portio cardiaca med slät slemhinna utan fållor, en vid säckformig portion, samt en smalare lång och tarmlik. jer MozrGaAn ”') har undersökt svälgorga- Capyba- nerna på Hydrocherus capybara. Gom- "seglet slutar sig alldeles till tungroten och formerar bakåt en tratt-formig förlängning, genom hvilken isthmus fåucium bildas. Utom de vanliga musklerna är isthmus omgifven af en egen sphincter, som äfven skall före- komma hos en del andra glires. Genom denna inrättning af svalget kunna endast små portioner af väl tuggad föda passera. Det är ock förmodligen med afseende här- på, som deras mastications-apparat är så - väl inrättad. Mjelten Uti en afhandling af Duversor, hvil- hos or- marne. Ken Ofvanföre pag. 61 blifvit omnämd, fin- 3) Transactions of the Zool. Soc. V. I, p. I. 4) Transactions of the Linns. Society T. XVI, pag. 4635. 155 ner man en vidsträckt undersökning öfver ormarnes digestions-organer. Förf. har, liksom Rerztus, funnit mjelten förekomma hos alla de ormar han undersökt, hvilket ock tyckes vara helt naturligt, när detta organ så allmänt finnes ännu hos fiskar- ne. Som bekant är, hade Cuvier helt flyg- tigt omtalt den i sina föreläsningar; men då MeckKer lång tid efter nekade dess exi- stens, blef denne siste trodd. Orsaken till denna skiljaktighet i uppgifter ligger deri, att mjelten hos en mängd ormar är sam- manvuxen med pancreas, samt i allmänhet ganska liten. Skillnaden är tydligast på friska exemplar, då mjelten har "en mörk och pancreas en ljus färg; dessutom är texturen i båda olika, då den i pancreas är tydligen lobulerad, i mjelten icke. När man nu undersöker den klump, som ut- göres af dem båda, på gamla och kanhän- da mindre väl bevarade exemplar, så är färgen på båda nära lika och texturen otyd- lig. De anatomer, som under sådane om- ständigheter nekat mjeltens existens, hafva ansett hela klumpen vara pancreas. Vid. Tabas” undersökningen af tubus intestinalis anfö- lis hos res tillvåron af tvenne blindsäckar på oeso-?""""""- phagus hos Python Tigris, af hvilka den ena ligger nära oesophagi främre ända och den andra närmare magens. Att denna sednare torde vara en sjuklig bildning miss- tänker Duvernor. Ett analogon till den främre pochen fanns äfven hos coluber plumbeus. Den egna, fina, reticulerade bildningen af slemhinnan i främre portio- nen af magen, som Retzius fanu hos Py- 156 thon bivittatus, coluber natrix o. fl., tyc- tes Duvernoy hafva öfversett, eller ock har den ej varit synbar på de exemplar han undersökt. Denna främre delen af magen tyckes han derföre räkna till oesophagus och antager sålunda ej mer än 2:ne regio- ner, nemligen den egentliga saccus ventri- culi och pars pylorica. Liksom RETzIUS anmärker han, att de flesta verkliga or- mar sakna peritorxum, och att således tarinkanalens väggar dels äro sammanvux- ne vid hvarandra, dels med närliggande delar. De flera mindre peritoneal-cel- ler, som finnas hos Python, liksom hos foglarne och dem Rertzius beskrifvit, tyckes Duvernoy äfven hafva förbisett; förmodli- gen af den orsak, att de exemplar, som blifvit undersökte, varit af mindre slaget. Det är föröfrigt icke utan en särdeles fäg- nad man åter fått se denne förtjenstfulle Anatom som haft så stor andel i den kom- parativa anatomiens första grundläggning i egenskap af medarbetare i Cuviers Le- cons d”Anatomie comparee, åter uppträda å författare-banan. Duver- De flesta broskfiskar hafva en förvånan- MYT de kort tarm, hvari slemhinnans yta skul- om trun- cus vene Je vara alldeles otillräcklig, om den icke Mesente- 7 Ö br g riex hos inuti vore försedd med en stor spiralval- brosk fi- e . . 1 skarne. Vel, hos somliga lik trappgången i en snäc- ka. De spiral-rum, som sålunda bildas, ersätta tarmvindningarne, uppehålla genom- gången af chymus, och utsätta denna för inverkan af en vidsträckt yta inom ett li- tet rum. Man skulle kunna föreställa sig , < 2 2 ide - denna spiralgång såsom bildad af en spi 1597 ralformigt hoplagd tarm, hvars yttre väg- gar voro med hvarandra agglutinerade och de inre till en del absorberade, eller upplö- ste. I en sådan bildning kunde ej blod- kärlen vara utbredde på samma sätt, som på tarmar, hvilka hänga i ett vanligt me- senterium, eller som hafva den vanliga mot- svarigheten emellan den yttre och inre ytan. Också har Duvernoy gjort den vackra upp- täckten, att portåder-stammen i denna tarm ligger inuti tarmens cavitet nemligen i sjelf- va valvelen. Då denna underrättelse be- näget meddelades Prof. Retzius, hade D. undersökt tarmen hos Zrgena, Petromy- zon o. fl. ÅLESSANDRINI >) har beskrifvit en li-Pancreas ten Pancreas hos Stören, som ligger vid" 5 första portionen af tunntarmen. Den har sin egen utförsgång, som öppnar sig i en papill, ett tum från valvula pylori. Berres ) har utgifvit en fullständig Capilar- afhandling om capillarkärlen i olika Vväf-klassifka- nader och försökt att klassificera dem i tior vissa grupper, såsom: Plexus arteriosus undatus (i cellväfven); Plexus art. ansatus (på tongan, munnens slemhinnan, under naglarne); Pl. art. linearis (i muskler, och muskelhinnor); PZ. art. dendriticnus (i serö- sa memb.) Pl. art. maculosus (tarmarnes slemhinna) &c.. Företaget är högst för- tjenstfullt och vittnar om den ännu i Wien qvarlefvande skickligheten i injections-kon- >) Ann, des Sc. Nat., Tom. XXIX, p. 193. 6) Med. Jahrbiicher d. Öst, Staat, Bd, XV, H. Ng Bildnin- gen af Septum Atriorum. 158 sten, som ProcHaASsKA der infört. Taflorna äro utmärkt väl utförda; men att dömma efter dessa, skulle man vara böjd att tro, det icke behörig skillnad blifvit iakttagev emellan hvad som verkligen hör till ca- pillar-kärlen och till de finare pulsåder- grenarna, och att på åtskilliga figurer ut- seendet bestämts af flera under hvarandra liggande kärl, och att i det hela det vä- sendtliga och oväsendtliga icke är tillräck- ligen åtskildt. Rertziws 7) har närmare undersökt for- men af hjertats förmak hos menniskan, så- dan denna är, då hjertat är fyldt med blod. För detta ändamål har han genom åtskilliga medel lyckats att gifva väggarne den fasthet, att de hibehållit denna form och icke sammanfallit. Det har häraf blif- vit upplyst, att förmakens skiljevägg icke är platt, utan formerar vid öfre randen af fossa foraminis ovalis en vinkel, så att den bildar 2:ne planer. I sammanhang här- med fanns, att icke heller de båda förma- ken ligga jemte hvarandra, utan ligger den högra delen af det högra förmaket under venstra ändan af det venstra. I denna underliggande delen af högra förmaket är det, som. vena cava inferior öppnar sig; och just öfver denna ligger det undre planet af septum, som hos fostret helt och hål- let saknas, då foramen ovale är just der beläget. "Då nu den straxt derunder sig öppnande vena cava är vid sin undre brädd försedd med sin valvula Eustachii, så för- 7) Tidskrift för Läkare och Pharmaceuter, 1834. pf 159 stås lätt, huru blodet från denna åter kom- mer in i venstra förmaket. Rertzws har visat, att äfven sedan foramen ovale slutit sig fortfar samma ställning af dessa delar hela lifstiden igenom, och att den nämda böjningen af septum härrör från den för- sta bildningen. Den får döck sedermera en helt annan fysiologisk betydelse, den nemligen, att hindra blodets öfversprång ifrån den ena hålåderns mynning till den andra, genom att leda strömmarne åt hvar sitt håll, den undre går nemligen inåt au- ricula och den öfre direkt i ostium ven- triculi. Proeminensen af septum ökes af egna muskler och det är denna proeminens;, som ursprungligen förställes af den Lover- ska knölen, hvars tillvaro genom anför- de undersökning är afgjord, och som rå- kat i glömska, dels genom missförstånd, dels genom felaktiga undersöknings-me- toder. | , PaAnizzA ?) antager, att septum ventricu- Om com- lorum hos Krokodilen är alldeles helt, utan: hål: Ur den högra kammaren komma ar- munika- ion emel- lan"Aortae stammar teria pulmonalis och aorta sinistra, båda hos Kro- med valvule semilunares; ur venstra kam- maren utgår aorta dextra, försedd med 2:ne valv. semilunares. Denna sednare afger grenar till framdelen af kroppen och går sedan bakåt, för att genom en förbindelse- gren förena sig med den venstra, som af- ger ådrorne till digestions-organerna. Emel- lan aorta dextra och sinistra är helt nära deras ursprung en kommunikation. Det 5) Bibliotheca Jtaliana; Aprile. odilen. 160 är troligen denna, som förledt Macnus We- BER, alt anse sjelfva septum ventriculorum vara perforeradt. Axilar- Duvernoy har på arterise axillares hos hjertan hos Chi- Chimera monstrosa funnit muskulära ut- mera vidgningar, som han anser vara arter- hjertan. Lymf- Mörrer ?) bar till Royal Society med- hjertan hos Am- delat en beskrifning på 4, af honom upp- fibierna. täckta, pulserande hjertan hos amfibierna, som stå 1 närmaste förening med lymfa- tiska systemet. Han hade redan för längre tid till- baka hos grodorna funnit stora lymfhålor omedelbart under huden, ur hvilka han kunde med lätthet samla betydliga qvan- titeter lymfa. Dessa lymfrum äro hos gro- dorna vida större, än hos de andra am- fibierna, ehuru de tyckas förekomma all- mänt i denna djurklass. De äro hos alla pulserande organer, som kringdrifva lym- fan i de lymfatiska kärlen. Hos grodan ligga 2:ne sådane organer bakom höftle- den, omedelbart under huden. Contractio- nerna gå regelmässigt för sig, och synas utan på huden; de äro icke samtidiga, hvar- ken med hjertats, eller lungornas rörelser, samt pulsera en längre tid, sedan man bort- tagit hjertat. De äro ej heller liktidiga sins emellan, utan ofta alternerande med hvarandra. Af dessa undersökningar har man skäl att förmoda, det lymfan från bak- re 2) Philosoph. Transactions 1833, T. I FRror. Not. N:o 802. 161 re extremiteterne och bakre delen af un- derlifvet, medelst dessa pulserande orga- ner eller hjertan blir förd in i visceralve- nerne. I sammanhang härmed beskrifver M. äfven en betydlig anastomos, som går emellan vena cruralis samtischiadica, och som förer blodet vidare från dessa in i den undre, midt åt bukmusklerne liggande ven, som ingjuter sig i vena porte. Tvenne: andra, dessa lymfrum motsvarande, pulserande or- ganer har äfven Mörrer funnit i trakten af scapula. De ligga på hvar sin sida om tvärutskottet af tredje ryggradskotan, un- der scapula, och äro ungefärligen af sam- ma storlek , som de ofvananförde; de upp- taga lymfan från framdelen af kroppen och förmodligen äfven från tarmkanalen. Det är ej aednt hos grodorne, utan äfven hos salamandrar och ödlor, som dessa lymf- bjertan blifvit upptäckte, och M. förmodar, att de förekomma hos alla Amfibier. Märrer 29) har i mjelten hos oxen PREr eo fåret och svinet funnit några små kropparpi. dr af en alldeles egen beskaffenhet, lika dem,'4i i som vanligen beskrifvas såsom Hvita mjelt- »alis. corpuskler. De synas tydligast, när man macererar och sköljer ett stycke mjelte af dessa djur- i vatten. De hänga då i kla- sar och stjelkar, som öfvergå i grenar och stammar. Dessa stjelkar, grenar och stam- mar äro arterer. Corpusklerne äro hvita, af- långa, från $ till 1 millimeter. De sitta ej isolerade på de fina arlergrenarne, utan 19) Med. Zeitung (Preuss.) Berlin 1833. Prof. Fries Arsb. 1834. II 162 öfvergå i en, dem beklädande skida, som lätt kan afskrapas. Hos hästen och men- niskan saknas de helt och hållet; de hvita kroppar, som der förekomma, äro af helt annan beskaffenhet. Det synes, som Mal- pighi redan skulle hafva känt dessa krop- par, ehuru han förvexlat dem med de andra. Cab Sedan MörreEr genom sin förträffliga CcOrpusk- . .- = lerne. afhandling öfver blodet och lymfan >?) in- fört en, så tillsägande, ny method för undersökningar - på denna väg, har WaG- NER i Erlangen vidare fullföljt dem och riktat fysiologien med flere fakta af verk- ligt värde. Liksom hos foglarne och amfibi- erne, fann han blodcorpusklerne hos fiskarne vara constant ovala; endast Ammocaetes branchialis har befunnits härifrån göra ett undantag. Hos denna fisk äro de runda, svagt biconcava. Hos flere fiskar är kär- nan, äfven upphöjd öfver disken. Hos mol- luskerne äro de äfven runda, men ej af regulier form, och utan kärna, så är ock förhållandet hos erustaceerne. Bland an- neliderne fann han dem runda och plat- ta, försedda med kärna hos Terebella ; hos Nereis deremot voro de utan kärna. Hos insekter och arachnider förekomma äfven blodkorpuskler i den vätska, som träffas i ryggkärlet. Hos de lägre djuren äro des- se corpuskler öfver hufvud tagit vida få- taligare i förhållande till blodets serum. Han lemnar följande öfversigt öfver for- men och storleken af blodcorpusklerne i alla djurklasser: 1 Se Tidsk. för Läk. 1833 Febr. samt föreg. Årsb. pag. 101. 163 Vertebrata: Blodcorpusklerne bestå af runda eller aflånga skifvor; på de flata sidorne svagt fördjupade, eller jemna, eller 1 midten försedde med en liten upphöjning, (kanhända äro de ock någon gång alldeles linsformiga), alltid röda, med en färglös, i vatten olöslig kärna. Hos 1) Menniskan: runda, myntfor- migt platta, svagt biconcava medelstorl: 313”. 2) Däggdjur : runda, platta med mynt- formig rand, nästan alltid biconcava storl. 3270 (Qvadrumana) till s35” (Ruminantia). 3) Foglar: elliptiska, som gurkkär- nor, dubbelt så långa som breda; randen skarp (2), hvälfd, hvälfningen utgår från randen (?). 4) Amfibier: ovala, ungefärligen 3 del mera långa än breda, platta, randen mynt- formig, i midten på båda sidorna en mer eller mindre stark, ofta knappt märkbar oval hvälfning. Längd 35” (Triton) vill si5” (Lacerta). 5) Fiskar: rundt ovala, 3 —: mera lån- ga än breda, randen myntformig, i midten af båda ytorne en hvälfning; längd 2” (Raja) till 535” (Labrus). Undantag Ammo- cmMAtes, runda, myntformiga, svagt bicon- cava. Invertebratu: BRundaktig, oregelbunden form och storlek hos samma individuum, af kornigt utseende. Synas understundom helt och hållit färglösa, eller af olika färg, sällan röda. 64 6) Insekter och Crustaceer: rundak- tiga, korniga, ofärgade, eller hvyvit-, gul-, grön- röd- eller brun-aktiga. Storlek varie- rande från 13” till 7) Annelider : stora, skifformiga, lik- ” som hos däggdjuren skifformig rand, röda (Terebella); eller färglösa, korniga (Aphro- dite); — synas fela (hos Hirudo o. a). St. IEEE 50 3) Molluskeor. likna dem hos insekter- ne både i form och storlek. sta” —zdö' Han tillägger, att man icke bör före- ställa sig att kanterne på de med myntfor- mig rand äro så alldeles linieskarpa, som de på ritningarne föreställas, utan anser W. dem vara lätt tillrundade. Man ser af denna öfversigt, att dessa undersökningar äfven i zoologiskt hänseen- de äro af värde, och att studium af dessa elementära och så ytterst obetydliga bild- ningar tyckes leda till ganska vigtiga fysio- logiska resultater för läran om blodet och nutritionen. ; WacnEr låter äfven förstå, att vi snart hafva att vänta vigtiga upptäckter rö- rande blodcorpusklernas förhållande vid passagen genom respirations-organerne ?). Flera angiologiska undersökvandar med- delades vid Täkaraes och Naturforskarnes sammankomst i Bresslau: af Otto om kärl- fördelningen i magarne hos Lama; al BAr- Kow om en aktra vertebralis döldslis hos Wesslan och Mården; om Bete mirabile 2y) Isis 11033, Hy Mi 165 i basis eranii hos Balena Mysticetus; om egna utvidgningar i de större pulsåder- stammarne hos foglarne o. s. Vv. C. Respirationsorganerna. RaAtHEE ?) i Dorpat har lemnat ett, &utar å talrika och noggranna undersökningar rikt arbete öfver tungbens- och gälappara- ten hos'de vertebrerade djuren. Han pge- nomgår dessa apparåters utvecklings-histo- ria och comparativa beskrifning för hvarje klass: Endast hos Batrachierne förekomma fullständiga gälbrosk och operkler, såsom hos fiskarne. Hos de öfriga amfibierne, fog- Jarne, däggdjuren och menniskan ” varar gälbildningen en ytterst kort tid, och dess skelett-parti, som i början är mera sam- mansatt, reducerar sig till de bildningar, som föras under namn af tungbens-appa- raten; Den broskkorg, som omger gälarne hos petromyzon, anser R. icke vara ana- log med gälskelettet hos de andre fiskarne, utan utgöra, en alldeles serskildt, och ' för plågiostomerne egen inrättning; likaså an- ser RB. gällocken hos fiskarne i allmänhet vara en för denna djursklass egen bildning och söker vederlägga de flerfaldiga analogier, som några af de såkallade filosofiska anato- merne för dem uttänkt. Gälbågarne och tungbens-apparaten hör ej till det egentli- ga skelettet, som utbildar sig från det se- ?) Anatomisch-philosophische Unters. iber den Kiemen App. und. d. Zungenb, der Wirbelth. von H, Ratoke, Dorpat 1832. 166 "rösa lagret af fröskilvan 1 ägget, jemte det cerebro-spinala nervsystemet, utan utbildas i och omkring svalget från det mukösa lag- ret af fröskifvan. Simblå- Baöér ”) i Königsberg har nu lyckats sans ut- veckling Utreda, att simblåsan hos fiskarne utveck- hos f- Jas genom en utstjelpning från tarmröret, liksom lungan hos de öfriga vertelsstedna. Han tror sig till och med hafva funnit, att fisk-ungarne andas en kort tid, liksom grod- larverna, både med lunga och gälar. Liksom hos en del ormar finnes här endast en lunga, nemligen den högra. Den främreafdelningen af simblåsan tror han utvecklas från örat, såsom ett Eustachiskt rör, hvilket sedan förenar sig med den egentliga lung-analoga simblåsan. Hans undersökningar skedde på arter af Cyprinus. D. Hudorganet. Hodkört- Rousseav i Paris har gifvit en beskrif- Läderlap-DiNg på 2:ne hudsmörjekörtlar hos läder- pen ochlapparne; de ligga tätt under huden, strax råttan, öfver foramen infraorbitale och betäcka de ur dem framkommande nerverna. De öppna sig nära näsborrorna, strax öfver den öfre lippen och afsöndra en hvitgul, fet hudsmörja 7”). Ett par andra hudkörtlar eller POE har samma Förf. äfven fun- nit under buken på Mus amphibius; och har GEorfrov ST. Hivare deraf tagit sig en ny anledning att yrka, det mjölkkörtlarne 4) Fror. Not. B. XXX, N:o 12. 3) Fror. Not. N:o 810. 167 hos Ornithorhynchus icke vore annat, än stora crypte culane& ”). Genom ett väl uttänkt preparations,Egna or- sätt har det lyckats Purkisre i Breslau,Sönuer Ackad ll; He 5 i roa. afsön- att åskådligt framställa de egentliga orga ON nerna 1 huden, som afsöndra svetten. Ge-hudenhos nom denna vackra upptäckt äro således ”Skan. alla hittills förda tvister om svettporers existens häfven. deras antal varierar från 9 till 30. — De inserera sig icke, som några trott, på en punkt af bitestikela eller rättare vas defe- rens, utan på ett betydligt afstånd från hvarandra. Bitestikeln består af ett en- kelt kärl (vas deferens), som i epididymis är finast och der bildar en mängd lobu- lära circumvolutioner. På det stället, der dessa circumvolutioner bilda svansen af epididymis, eller i vinkeln emellan detta sednare parti och det vanligen så kallade vas deferens, är den blinda gång fästad som oriktigt fått namn af vasculum aber- rans Halleri. Detta organ slutar blindt med en någon dilaterad ända, är af en gulak- färg och secernerar en egen mukös vät- ska. LaurH kallar det derföre appendix el- ler diverticulum epididymidis. Han har sällan funnit att det saknas, En gång er- sattes det likväl af andra små utvidgnin- gar på vas deferens. Dess insertion varie- rar något; ibland äro flere sådana appen- dices för handen. Sädesgån- Duvernoy ?) har lemnat en närmare l'garne i . z Rv . : penis hosbeskrifning öfver penis hos Ornithoryn- Rts chus. Denna har, som man vet, i ändan tvenne glandes, och hvardera glans för- sedd med 4 koniska papiller , i hvilka li- ka många små gångar öppna sig. Dessa tror man vara utgångsställen för semen vi- rile. De öppna sig inåt i tvenne större kaviteter, en för hvarje glans. Kaviteter- ” 3) Mem. de la Soe. d' hist. Nat. de Strafsbourg ASPEN IR 171 ne åter sluta sig till en intermediär sä- deskanal, som är beskrifven af Hoome o. fl. Denna ligger på undre sidan af penis emel- lan corpora cavernosa och slutar sig blindt både framtill och baktill. Mot bakre än- dan har D. funnit en liten öppning; som kommunicerar med urethra, genom hvil- ken säden intränger. Mot främre ändan har den en liten valvel, och det är först framom denna, som de nyssnämda kavi- teterna i glandes öppna sig äfvenledes ge- nom ganska trånga mynningar. Här tyckes naturen tagit många försigtighetsmått för copulations-akten, särdeles när man der- till lägger, att hela penis dessutom är be- satt med taggar, eller hvassa fjäll, som under erections-tillståndet måste stå på ända. Mörrer ?) har underkastat corpora ca-En egen vernosa penis en ny granskning. Han har corpora dervid funnit, att corp. cavern. penis och”""""" corp. cavern. urethre hafva en helt oli- ka inre beskaffenhet. Corp. cav. urethrae & glandis bestå af ven-rum, eller anasto- moserande venflätor, ungefärligen såsom TIEDEMANN föreställt sig förhållandet vara med corpora cavernosa penis, i hvilka blo- det samlas och utspänner väggarne. I corp. cavern. penis öppnar sig deremot inga åd- ror på det sättet. De bestå af en dubbel bjälkväfnad, af hvilken den longitudinella är den längst bekanta, cellulo-tendinösa, hvita väfnaden, hvaremot den transversella är en väfnad af alldeles eget slag, som till yttre utseende mycket liknar muskelväf- 9) Med, Zeitung Berl. 1533, N:o 48. 17 naden i tarmkanalen. Det är på denna som erectionen i penis förnämligast tyckes bero. Upptäckten af denna egna väfnad tillhör den skarpsinnige Mörrer, och lof- var att sprida ett nytt ljus öfver det ända bitintills aldrig förklarade erections-phe- nomenet. Den underrättelse härom, som Mörrer lemnat, består ännu blott i en kort notis; man har att vänta innan kort en fullständig afhandling deröfver. o Om RuporpHi '9) har lemnat några korta mjölkgån- É ga garne hoshOliser öfver mjölkgångarne hos koen, stoet, FRA hunden, katten, kaninen och hvalfisken, af hvilka man finner, att så väl mjölkgångarne sjelfva, som perforationen af bröstvårtan, är högst olika hos olika djur, och förtjena en fullständigare undersökning. Hos hvalfi- sken, kocn och stoet öppna sig mjölkgån- garne i en gemensam kavitet och uttöm- mes desifrän genom vårtan medelst en en- kel gång, öns öfre ända hos koen är för- sedd med en ringformig valvel. Hos rof- djuren existerar ingen gemensam kavitet utan öppnar sig mjölkgångarne hos dem, liksom hos menniskan, genom en mängd fina gångar. je Öfver anatomien af ägget och embryo get och hos menniskan hafva utkommit tvenne stör- mbtyoa ganska förtjenstfulla arbeten af Stirer !) och Verpzau ?). 10) Abh. d. K. Acad. der Weiss. in Berlin fär d. J. 1831, Gedr. 1932. 1 Die Gebärmutter und das Ey des Menschen in den ersten Schwangerschafts Monathen von SeeR. Mit 12 Kupfern; Dresden 1832, fol. = Embryologie ou Ovologie humaine par VELn- PEAv — 15 Tab. Paris, 1933, fol. NES SEILER anser decidua Hiunteri vara ett uppluddadt och småningom sig separeran- de lager af uteriinre vägg. Han bestrider således den vanliga åsigten om reflexa, att den skulle vara en af ägget framdrifven del. Vili få först tydliga blodkärl i 3:dje månaden. I g:de månaden tillsluta sig flere af de finare kärlen, och vid de bäst lyckade injektioner finner man alltid emellan de af injektionsmassan fyllda kärlen en mängd fibrer, som synas bestå af en fastare cell- väf, och som i någon föregående period troligen varit öppna kärl. Vid samma tid bildar sig en finare cellväfs-binna öfver placente-lober hvilka på så sätt undandra- ges näring från lifmodern. Det lilla äg- get i vesicule Graafiane, som Baäér först der upptäckt, har SemeR äfven funnit i äggstockarne hos menniskan. Han urskil- jer på detsamma en skal-hinna och en kär- na (gulan). 'De väl bekanta, med en vät- ska fyllda, små rum emellan chorion och amnion anser han vara bildade af en verk- lig allantois, såsom hos hästen. Flere af figurerna till detta arbete äro synnerligen väl utförde. ' Vererav är af en alldeles motsatt åsigt rörande reflexa. Han antager, att den om- stjelpes af äggets ingående. Han antager äfven en allantois emellan chorion och am- nion, som han kallar sac reticulé, och som innehåller en vätska lik humor vitreus. Han har ganska ofta sett gången emellan tarmen och nafvelblåsan öppen, och uppgif- ver sig hafva kunnat genom tryckning drif- 174 va den deri innehållna vätskan fram och tillbaka. Han uppgifver, att denna gång är öppen ända till 3o:de dagen. Detta låter för mången kanhända mindre sannolikt, men, det beror helt och hållit på det till- stånd hvari ägget är, och den aktsamhet, hvarmed det blifvit behandladt. Herr A RETZIUS preparerade för någon tid sedan ett ägg i 7:de veckan, i hvilket det lyc- kades honom, att till den grad erhålla naf- velsträngen genomskinlig, att man tydligen tvert igenom densamma emot dagen såg kanalen öppen, fylld med etti spriten stel- nadt fluidum. ) Abhandlungen zur Bildungsgeschichte der Menschen und Thiere 2:ter Theil, Leipz. 1833, 4:0 m, 7 Kupf. Taf, TT och försvinner några dagar sednare än gu- lans hinna. Denna process fordrar om- kring 20 dagar. På de flere specimina, hvilka BR. undersökt under flere års förlopp, har han funnit äggstockens, äggens och em- bryonernas utveckling gå för sig liktidigt hos olika individer; så att alla de, som under- söktes på samma dag, voro i samma ut- vecklings stadium. I de ägg som undersök- tes den :2 Sept. hade redan fröskifvan om- gifvit gulan, och en ovalt lancettformig ca- rina, såsom ' ett eget lager i densamma, bildat sig. Midt åt denna gick en upp- höjning; men hvarken Baörs ryggskifvor, eller haloner kunde upptäckas. Embryo bildar sig nu båtformigt och vanligen böjdt till vänster (tvertom mot foglarnes). Hjer- nan är 1 sin första bildning mycket lik den hos däggdjuren; man igenkänner så väl corpora quadrigemina, thalami och början till hemisphärer, som aqueductus Sylvii, ventriculus tertius och infundibu- lum. Det tyckes häraf, som man på den- na väg måste komma till de mest bestäm- da resultater öfver delarnes motsvarighet med dem hos de högre vertebraterna. Rygg- mergen såg RB. börja med tvenne hvita strängar; han förmodar, att de, liksom Baér sett hos fogel embryo; bilda sig i en kanal; men detta anser RB. till hälften stå i strid med bildningen af nyssnämde strän- gar, och tror derföre sina egna observa- tioner vara ofullkomligare. Men i det he- la äro dessa förhållanden ej stridiga. Den hvita nervsubstansen i hjernan och rygg- Prof. Fries?s Arsb. 1834. 12 178 mergen utbildar sig alltid liksom en fäll- ning, eller om man orätt får bruka be- nämningen kristallisation, ur den primiti- va klara substansen, som fyller den mem- branösa, primitiva, Baörs kanal. Ventri- culus quartus bildar sig alldeles som hos de öfriga vertebraterna, derigenom att främ- re delen af strängarne böja sig iräta vink- lar till en rhomboidisk grop. Spår till corpora Wolffiana har RB. ej funnit. Kanske försvinna de tidigt, liksom hos grodorne, och äro än svårare att upptäcka i ägg af fiskar? — Njurarne tror han bildas tidiga- re än lefvern. Vasa omphalo-meseraica, af hvilka han tydligen åtskildt de till- och bortförande, öfvergå och ombildas i lefvervenerna, ett förhållande som förut lärer hos intet djur blifvit observeradt. Hvad lefvern beträffar, äger den olik- heten här rum, att då den på andra ver- tebraters embryoner bildas framom äg- gulesäcken, så uppkommer den hos Blen- nius bakom densamma. Cranium bildas efter samma norm , som ryggraden, och som en förlängning af densamma. De delar, som utgöra basis, bildas först och derefter bågdelarne. Om nju- RartnrkE har äfven ”lemnat del af en arnes örsta bildning ny undersökning om njurarnes första bild- "ning hos Ruminantia. Han har funnit, hvad man äfven förut efter Mörtrer trott, att de bildades alldeles särskilt emellan corpora wolffiana och bukväggen, och att ureterer- na utgå från dem, samt först i en sednare period närma sig blåsan och inserera sig i den. Redan ganska tidigt såg han små af- 29 delningar, svarande emot lobi renales och urinkiärlen. Dessa voro i början alldeles räta. En alldeles ny del af den organiska naturläran har under sistförflutne år vun- nit sin emancipation, nemligen läran om monstrositeter. Till densamma bar man länge samlat materialier, utan att kunna bringa dem till system, då man saknade kännedom af lagarne för monstrositeters uppkomst. Den nya vetenskapen har i Frankrike af IstworE GEorfror St HILAIRE blifvit kallad Teratologi (af Tegar—mon- strum). Under denna kel $) har nämde Förf. utgifvit första delen af ett vidlyftigt, systematiskt arbete. Ett icke mindre för- tjenstfullt verk utkom : äfven vid samma tid i Berlin af den verksamme Anatomen Gurrrt 7), som dessutom äger den meri- ten, att vara fulländadt. Man finner af de resultater denna nya, ehuru med vidlyftiga och svåra undersök- ningar förenade, vetenskap redan lemnat, att inga fortgående organiska bildningar äro ursprungligen felaktiga, utan att det, som under utbildningens fortgång blir monströst merendels har sin grund deri, att antingen det bela, eller någon del deraf, qvarhålles vid 6) Hist. gen. et partie. des Anomalies &c. ou Traité de Teratologie par Is. GEorFr. St Hi- LArBe. Tom. 1, avec atlas — Paris, 1832, 8:0. 7) Lehrbuch der Pathalog. Anat. der Haus-Säu- gethiere. 2:te Th. enthalt. die Classification, Beschreib. und Anatomie der Missgeburthen, mit 25 Steinabdrvuch, Berlin 1832: Terato- logi. 180 någon viss, af de, hvarandra så högst oli- ka, utvecklingsgrader, som hvarje djur bar att genomgå från den första till den sista perioden af dess bildning, och utvecklar sig till följe deraf ensidigt. Orsaken till denna hämmade utvecklingen, kan vara antingen mekanisk eller dynamisk, oftast begge delarne. Ju mera menniskan och djuren närma sig ett naturligt lefnads- sätt, desto mera sällsynt förekomma mon- strositeter. Bland vilda djur och vilda folkstammar äro de ytterst sällsynta, der- emot tilltaga deras antal i samma förhål- lande, som samhällslifvet lägger flera band på lefnadssättet och aflägsnar det från det naturliga förhållandet. Det största antal af missbildningar har man funnit upp- komma, när kycklingar utkläckas uti så kallade kläckugnar. I. Invertebrata. Anatomi RicHArp Öwen har öfver djuret till Pompili- Vautilus Pompilius meddelat en utför- us. Jig anatomi. Jag får hänvisa till hvad of- vanföre pag. 129 blifvit refererat ur den- na högst välkomna afhandling, och på detta ställe endast tillägga följande: det märk- värdigaste i den inre byggnaden hos detta djur är, att vena cava är försedd med en mängd små, runda öppningar, genom hvil- " ka blodet kan utrinna i bukkaviteten och härifrån åter iugå i hålådern. Man har hittills endast känt en sådan inrättning hos slägtet Aplysia , upptäckt af Cuvier, som liknade den vid det förhållande, hvilket äger rum hos insekterna emellan ryggkär- 181 let och blodrummen i kroppens kaviteter. Nautilus bar föröfrigt egna blindsäckar på bronchial-artererna, analoga med de spon- glösa kropparne hos Sepia. Aupovin ”) har undersökt byggnaden Glycime- hos Glycimeris Siligua och funnit, att pan detta djur kommer närmast slägtet Myra. Gray ?) har undersökt skalbygnaden molu- hos molluskerne. Hos en dei finnes kalk- stalbyg jorden i form af rhomboidiska, eller pris- nad.” matiska kristaller. De sednare kristallerne stå på ändarne och äro för det mästa sex- vinkliga. Hos ardra mollusker är kalk- massan afsatt i form af korn, som ligga inbäddade i en animalisk substans. Gray anser manteln hos molluskerne äga förmå- gan att upplösa och absorbera redan afsatte delar af skalet. Grant '9) har upptäckt ett nervsystem Nervsy- hos Beroé pileus. Den centrala delen härd Bro! af består i en fin nervring, som ligger strax bakom munnen; i denna äro ålta små gang- lier: ett emellan hvarje costa eller cilie- rad. Från hvarje ganglion går en liten nervgren långsåt den bandformiga sträck- ning, som ligger emellan hvarje af dessa rader. 4 Epwardos undersökning öfver byggna- räntan den af Carybdea marsupialis , och absorp- Marsupi-, tionen hos Rhizostoma Aldrowandi ') har NS 8) Ann, d. Sc. Nat. T. XXVIII. 2) Lond. and Edinb. Philos. Mag. Decembr. 1833. 10) Transactions of the Zool. Society of London, ET ER 1) Ann, d. Sc, Nal. Tom. XXVIII, Mars. 182 jag ofvanföre pag. 133 anfört, och får dit hänvisa. Utveck- RaTtHEE ?) har underkastat äggen och lingen ungarnes utveckling hos Daphnia Pulex, ägg och gin Lynceus sphericus , samt Cyclops gqvadri- nia pulexCOrNiS eN Ny granskning och rättar åt- m. £. skilligt i Jurines observationer. Insekter- Det i sin omfattning betydligaste ar- tomi af bete i insekt-analomien, som sednast utkom- Bormer- mit, innefattas uti BurmeistERsS ofvanföre ci- " terade lärobok 3). Detta arbete innehåller, utom de zoologiska elementerna, anatomi och fysiologi öfver insekterna af en sådan fullständighet, att vi knappast för de ver- tebrerade djuren hafva något arbete som bärmed kan jen:föras. Plancherna äro tal- rika och upplysande. Anatomi LEon Durours anatomi öfver hemipter- af HemiP-na, som kan anses för det största, för- Dvrovr. tjenstfullaste och bäst utförda arbete vinu äga öfver ett på eu gång så svårt och mi- nutiöst ämne, är redan omnämd ofvanföre pag. 93. NASA De flesta insekters ägg äro enkla, lik- $latta. Som de högre djurens, så att hvardera blott innehåller ett embryo och omgifves af a:me hinnor; men hos slkäigtet Blatta fö- rekomma sammansatta ägg, hvilket hos mol- luskerna och maskarne äro ganska vanligt. Blatterna lägga hvarje gång blott ett enda, ganska stort ägg, hvilket uti sig innehål- ler en mängd embryoner, nemligen hos Bl. Americana och orientalis vanligen 17, 2) Abhandl, zur Bildungs- und Entwickelungs- Geschickte 2:r Th. Leipzig, 1833. 3) Handbuch der Entomologie r:ster Band, Ber- lin, 1832. 183 hos Bl. germanica 30 till 60. Denna sed- nare årtens ägg hafva blifvit undersökte af Prof. RateKE i Dorpat 5) Embryonerna ligga i 2:ne rader tätt hoppackade inom ett gemensamt hylle af en fast, nästan bornartad hinna som utgör äggets yta. He- la ägget är aflångt, nästan rectangulärt, med en skiljevägg som långs efter delar det i 2:ne lika delar. Båda dessa hälfter afdelas' genom ganska tunna skiljeväggar uti många små rum, som hvardera intaga hela äggets mindre bredd, från den ena kanten till den andra, och nt hvarje af dessa smala afdelningar innehålles ett em- bryo. Alla Embryonerna vända hufvudet åt samma kant af ägget, och buk-sidan åt äggets mellanvägg, samt omgifvas särskildt af en ytterst tunn hinna, som motsvarar äggulans hinna. Den gemensamma yttre hinnan med skiljeväggarne och mellanväg- gen är alltså att anse för chorion, men in- gen vätska finnes mellan denna och de en- skilda hinnorna. Ursprungligen innehålla dessa sednare blott äggula, bestående af en kornig vätska med en ringa portion ol- ja, som förmodligen helt och hållet omgif- ves af elt något fastare lager, svarande emot fruktfläcken i gulan af fogelägget. R. har ej lyckats att få se första bildningen af embryo, och derföre endast observerat detta sedan det redan erhållit någorlunda fasthet. Emellertid har han sett, att in- gen särskild äggule-säck finnes, såsom hos de högre djuren, utan att hela gulan in- 4) Meckers Archiv, Bd. VI, pag. 371. 184 neslutes uti embryo's tarmkanal, och att följaktligen denna i början ej är något an- nat än sjelfva den inre sidan eller det så kallade slembladet, af nyssnämda fastare lager (fröhuden), som omgifver gulan. Yttre sidan deraf utgör således i början yttre kroppsytan , hvarifrån fötter, autenner m. m. utvexa. Tarmkanalen utbildas småningom så, att den förminskas och skiljer sig från den yttre kroppsytan, i den mån dess in- nehåll, gulan, förbrukas till bildande af inre så väl som yttre kroppsdelar. Dess båda ändar få fastare consistens i den mån de bli längre och smalare, och ventriklar- ne bildas genom hop-snörpningar. Från bakre delen deraf utväxa små papiller, hvilka förlängas, och slutligen utgöra de trådlika organer som blifvit kallade gall- kärl. "Kroppsytans afdelning i segmenter synes temligen tidigt; den är först och tyd- ligast märkbar på antennerna. Fötterna äro korta och ligga böjda tätt utmed krop- pen. Hela embryo är ganska trångt in- prässadt uti sin lilla cell, som det noga uppfyller, så att det fullkomligen har form derefter. Det är nemligen ganska smalt, aflångt eylindriskt, och något hoptryckt, samt antager den nedplattade, bredt ovala formen, som är så utmärkt hos Blatta-släg- tet, först sedan det lemnat sitt trånga fän- gelse. Då detta skall ske, eller då embry- onerna äro mogna, uppspringer yttre ägg- hinnan långs efter den kanten, åt hvilken alla hufvaden kgga vända, hvarefter de små djuren snart börja röra sig och begag- na den lemnade friheten. Trache& syntes te 185 temligen tidigt hos embryo, men deras öpp- ningar utåt kunde ej märkas förr än sedan ungarne utkrupit. Öfver bildningen af tarmkanalens båda öppningar och yttersta ändar -har R. ej kunnat komma till någon, visshet. BraåAnotT och RartzeBurRG hafva slutat sitt, i zoologiskt som anatomiskt hänseende lika rikhaltiga arbete öfver de djur, som omnämnas i materia medica ?). De sista häftena innehålla Blodiglarnes, Bläckfis- kens, Snigelns , Vinbergssnäckans samt Ostronets historia och anatomi. Hos Blod- Blodig- ens ana- igeln har BRANDT upptäckt nervus sym- tomi. patheticus. — Detta nervsystem består af tre små knutar, en öfre och tvenne på si- dorna, som stå i förbindelse med det så- kallade hjerngangliet, och liksom detta för- se käkarne med fina nervtrådar. En nerv går på undre sidan af magen och delar sig der i 2:ne grenar, men denna grens för- bindelse med de nyssnämda ganglier har det ej lyckats honom att utreda. Han kun- de på ögonen tydligen urskilja en hvälfd hornhinna, äfvensom en nerv och ett kärl. Enligt Brasot sakna iglarne helt och hål- lit egna respirations-organer, och måste så- lunda respirera medelst huden. De 17 par blåsor, som man ansett vara respiralions- organer bestå inuti af körtelartade massor, som afsöndra slem. Den brunaktiga sling- rande väfnad, som ligger på tarmröret och som Carus och PLrAnvinLE ansett för lef- 5) Getr. Darstellung und Beschr. d. Thiere, die in d. Arzneimittellehre in Betracht kommen. 186 ver, har B. funnit bestå af verkliga, under mikroskopet synliga, lefvergångar, som in- sänka sig i tarmröret. Litteratur, Mecker har lemnat slutet på sin ana- tomi af den indiska Casuarien. Detta si- sta arbete af vår tids mest productive och kanske mest flitige anatom innehåller be- skrifningen öfver digestions-organerna, åder- systemet, röst- och andedrägts-redskapen, urinorganerna, födslodelarne, nervsystemet och sinnes-organerna. Några högst ofullständiga anatomiska detaljer öfver den ny Holländska casua- rien har Knox meddelat '”). 6) Se MeckKers Archiv f. Anat. Bd. 6, N:o III & IV. (Öfriga Litteraturen — se längre fram under Fysiologi). 187 Fysiologi. Bisnor 7) har beskrifvit en händelse, observa- vid hvilken en svulst inom hufvudskålen'ioa upp- hade förstört på högra sidan alla tre gre- ASC Ip narne af 5:te nervparet vid det ställe, der funktion. dessa intränga uti sina hål i basis cranii. Symptomerna under patieutens lifstid voro känslolöshet i högra sidan af hufvudet och ansigtet. Högra ögat var alldeles känslo- löst, men bibehöll synförmågan; likaledes var högra näshålan känslolös, äfven för de starkaste retmedel, men lukten oförändrad. Högra sidan af tungan var deremot både lam och känslolös. Montaur.t ”) har anfört ett annat när-pidrag till slägtadt fall, der nerv. hypoglossus på ven-kännedo- men om strå sidan genom tryckningen af en stor r2te svulst hade blifvit atrophisk. Tungan hos fonction. den sjuke personen var på samma sida lam och atrophisk, men patienten bibehöll smak- förmågan orubbad ända till döden. Wirson Prime ?) har sökt reda frå-Muskler- gan, huruvida musklernas verksamhet ovil-”es bere- korligen beror på nerverna, eller om ner-nervsyste- ven SN retar muskeln till verksamhet ”"" på samma sätt, som hvarje annan omedel- bart anbragd retning. Han antager, att muskelkraften i sig sjelf är oafhängig af neryvkraften, men ändock underkastad den- sammas inflytelse. Dessa inflytelser äro en ständig stimulus för de vilkorliga musk- 7) Lond. Med. Gaz, Decemb. 2) Journ. Hebdomadaire, Mars. 3) Philos. Transact. 1833, P, 1, 188 lerna, deremot blott vid vissa tillfällen verkande på de ovilkorliga. Nerverna äro endast ledare af denna stimulus, som ge-- neras i hjernan och ryggmergen. Gang- lie-systemet bidrager att leda dessa infly- telser under vissa nödvändiga combinatio- ner till de organer, som deraf sättas i verksamhet. ARR Maver !9) har genom nya vivisectio- ganglion Ner utrönt, att ganglia solaria och olivaria gren äga känslighet. Teori RomserG !) har upplyst teorien om er, "svindel, och grundat den på den obestrid- liga åsigt, att musklerna äfven hafva sen- sitoriska nerver, genom hvilka en abnormt stegrad känsla hos dem kan återverka på hjernan ooh ryggmergen. Om söm- Wirson Puiur ?) har anställt betrak- "= telser öfver sömnen, som likväl föga upp- lysa hufvudfrågan. Nervröt- SeusERT ?) har på däggande djur re- funktio- Peterat BErrs och Mörrens experimenter, ner. för att utforska nervrötternas funktion, och funnit liksom de, att de bakre rötterna äro sensitoriska. Han tror dock hvad rygg- mergs-strängarne beträffa att de främre icke äro uteslutande motoriska och de öfre icke uteslutande sensitoriska; men de bevis, som anföres, tyckas icke på något sält va- ra afgörande. a 10) Nov. Act. Acad. Nat. Curios. V. XVI, P. II. 1 Wochenschrift f. d. Ges. Heilk. 1833, N:o 45. 2) Philos. Transact. 1833, T. I. 3) De functionibus radicum anter. et post. ner- vorum spinal. Commentatio; auctore SEuBERT. Carlsr. 189 Ett länge kändt fenomen, som man i En eget allmänhet tillskrifvit en viss underbarhet,, 28 2f 3 : k 3 omedvct- är den reguliera, sig småningom ökande na rörel- = ser 1 vo- svängning, hvaruti en: mindre, något tung luntära kropp försättes, då densamma upphänges "klen uti en tråd och på detta sätt hålles med handen öfver vissa rörliga kroppar, t. ex. öf- ver vatten, qvicksilfver, djur, m. fl. Detta experiment har satt mången i förundran, då man ej kunnat med klarhet inse orsa- kan till dessa pendelrörelser. Det har lyc- kats CHEvreuL ”) att utforska denna, sedan han sjelf till sin häpnad öfvertygat sig om fenomenets verklighet. Hann fann nemli- gen, att så snart han gaf sin hand ett fast stöd, eller han låt binda för sina ögon upphörde genast pendeln att svänga. Det utröntes således, att dessa svängningar upp- komma endast och allenast genom omärk- liga: muskelrörelser i armen, handen och fingrarne, som gå för sig, utan att man sjelf vet derom. Dessa muskelrörelser haf- va sin grund i den föreställning, som väc- kes i sensorium till följe af betraktandet af det rörliga föremålet under pendelen, och hvilken åstadkommer en, oss omedveten, sympathiserande rörelse uti de frivilliga musklerna; på samma sätt som jäspning och skratt uppkomma utan vår vilja, då vi se andra skratta häftigt eller jäspa: — CHe- vreuvr. förklarar på samma sätt en mängd andra fenomen och bland dem äfven hvad magnetisörer kalla tro (la foi). 4) Reyue des deux Mondes, Maj, 1883. i 90 Menni- QvetELET >) har anställt observatio- pens sörNer Öfver menniskokroppens storlek i olika är byt La Resultaterna häraf äro följande: 1, En skiljaktighet äger rum emellan gosse- och flickebarn allt ifrån deras fram- komst till verlden. Medelvigten af nyföd- de gossar är 3,20, då den afflickor är 2,91 kilogr. Längden af de förra 0,496, af de sednare 4,483 metr. 2. Vigten aftager något ända till 3:dje dagen efter födelsen och börjar först efter för- sta veckans förlopp att märkligare tilltaga. 3. Vid samma ålder är vanligen man- könet tyngre, först omkring 12 års ålder väga båda könens individer lika. Emel- lan it och tt år är skillnaden i vigt dem emellan 11 kilogr., emellan 16 och 20 år ungefär 6, samt sednare 8 å 9 kilogr. 4. Fullkomligt utbildade väga indivi- derne af båda könen ungefärligen 20 gån- ger så mycket som vid födelsen, och de- ras storlek är 31 gånger större, än då de föddes. 5. Vid högre ålder förlorar så väl man som qvinna 6—7 kilogr. i vigt, och 7 centim. i böjd. 6. Bland individer af båda könen un- der deras utveckling förhålla sig qvadra- terna af vigten i olika åldrar lika med 5:te potensen af kroppens höjd. . Efter individernas fullständiga ut- veckling förhåller sig vigten såsom qvad- raterna af höjden. Häraf kan man sluta, att tillväxten sker mera i höjd, än 1 bredd och tjocklek. a 5) Annal; d'hygiene publique, Juli, 1833. 19T 8, Mannen är tyngst omkring sitt 4o:de år och börjar förlora i vigt efter det 60:de. 9. Qvinnan uppnår sin största vigt omkring 5o:de året, så länge hon ännu är fruktbar ökes ej vigten betydligt. 10. Vigten af fullvuxne och regel- mässigt byggde personer varierar emellan extremer, som förhålla sig såsom 1:2, då extremerna i höjd förhålla sig såsom 1:13. 11. Vid lika höjd väger qvinnan min- dre, till dess hon uppnått 1,3 meter, som är ungefärligen den höjd, som tillhör man- barhets-åldren. 12. Medelvigten af en menniska, om man hvarkan tager kön eller ålder i be- traktande är 44,7 kilogr.. Mannens medel- vigt är 47 och qvinnans 42,5 kilogr. VinrermeÉ ”) har meddelat en annan uppsats i samma ämne; som han hemtat ur Tenons efterlemnade papper. Betraktelser öfver djurens vintersömn Om ÖR hafva sysselsatt flera af Amerikas natur-tersömn, forskare. Tnomesos i New-York har öfver detta ämne skrifvit en uppsatts uti SIirriMANS journal 7); hvarur jag redan ofvanföre pag. 58 meddelat det hufvudsakligaste. - Han försvarar den satsen, att det tillstånd, hvaruti grodor befinna sig, som ligga in- bäddade uti sten- eller jordlager, är en oafbruten, genom yttre inflytelser ej störd vintersömn. 6) Annal. d'hygienne Juli, 1833. 7) Si.um. Am. Journ. Oct. 1833; se äfven Fror. Not, 851. 192 Woopnruref har lemnat en annan ”), som egentligen blott innehåller berättelser om . vintersofvande läderlappar, Schubben, Mo- nax m. fl. ; Jsaac Lea ?) stöder sig hufvudsakligen på ReeveE's åsigter och anförer dels dessa, dels utdrag ur Edinb. Encyclop m Af. Oaktadt förnämsta orsaken till vintersöm- nen bör sökas i det inflytande en låg tem- peratur medför, genom hvilket muskel-irri- tabiliteten upphör och respirationen såme- delst afstannar, så känner man dock exem- pel, som skulle tyckas vara undantag häri- från, att några djur t. ex. Centetes i In- dien och Pipus sagitta i Egypten äfven falla i vintersömn i dessa varma länder: Detta sker likvist på den tid af året, då temperaturen är vida lägre än de andra årstiderna och lärer deras vintersömn räc- ka en kortare tid. Vissa djur lägga sig redan i dvala då temperaturen faller till 129 Reaum. I de varma klimater har man äfven anmärkt att djuren under den starkaste hettan falla i ett lethargiskt tillstånd på samma sätt som uti kallare klimater inträffa under den kyliga eller kallaste årstiden. I sammanhang med hvad som blifvit anfördt må nämnas några märkvärdiga ob- servationer af Professor Jäcer i Stuttgardt vid fyndet af 2:ne bybernerande Hassel- möss (Myoxus glis)i en grufva rss erg 8) Sinuim. Am. Journ. Jul, 1833, äfven Fror. Not. N:o 849. é 2) Ibid. Nio 847. | 193 berg !9), De lågo”båda inneslutna i' hvar sin cell, omgifna af någon lermylla, sam- mankrumpna och i sofvande tillstånd. Cellen utgjordes af en körtel-exkavation i röd sand- sten och var alldeles tillsluten af droppsten. Ingen ingång kunde upptäckas. Uti hålan funnos inga exkrementer. Djurens inre ut- visade magerhet, och ett slags meconium träffades i tarmkanalen. Det ena djuret upptäcktes i Januari 1833. Schakten var 112 fot djup, och djuret träffades 406 fot från ingången till densamma. Gången, i hvilken hålan var bildad, hade tydligen blifvit tillsluten af Glaskopferz. Det an- dra djuret träffades'i Mars samma år. Båda vaknade när de kommo i en högre tempe- ratur, men dogo någon tid derefter. I samma uppsats anför Jäger exempel på individerom djars af Proteus angvinus, som lefvat 63 år Åosäde ett vattenglas i en qvautitet af 8 uns vat-tid tiva ten, utan synbar föda eller exkretion. Li- kaså anföres en Siren lacertina, som på samma sätt lefvat 6 år och 4 månader. Ett ytterligare exempel äfven på rof- djurs förmåga att längre tid lefva utan fö- da har Herr Apothekare ForsHerrL i Wen- nersborg meddelat. Att nemligen en hund blifvit af oaktsamhet innestängd i ett rum på en obebodd landtegendom den 14 Juli, samt först ertappad och utsläppt den 2:dra derpå följande Augusti. Han hade sålunda: varit 10) TiEDEMANN Zeitschrift fir Physiol. 5:ter Bd. 1:stes Heft. , Prof. Fries Arsb, 1834. 13 194 innesluten i fulla 19 dygn, samt under ti- » den hvarken njutit vatten eller föda. Hun- den var 5 år gammal, samt då han blef innestängd vid godt hull. Då han befria- des var han afmagrad "och trög, men kun- de dock gå... Då egaren kom till. huset, skrapade djuret på dörren, men med mat- tighet, han afgaf intet ljud, visade inga tecken till glädje, blicken var matt, svan- sen hängande och yfvig. Han tycktes haf- va förlorat förmågan att skälla. Straxt ef- ter det han sålunda blifvit lössläppt, fick han litet mjölk, hvarefter: han urinerade. Efter några timmar var han åter så stark, att han sprang till sitt hem, beläget en half mil från det stället, der han varit innestängd. Förbtig Tuomas Smita !) har anställt undersök- zon. zin-Ningar för att utröna funktionerna af Zo- om fa Zinnii och Capsula lentis. Då mu- ti. skelfibern har den egenskapen att, doppad i kokande vatten, blifva ogenomskinlig hvit, och sammandraga sig till 3 af dess längd, begagnade han sig af detta medel för att förvissa sig om nämde delar äga muskulär natur, och fann, att detta var händelsen med zonula och till en del äf- ven med linsens kapsel, men alldeles icke med linsen sjelf. Då nu zonula fäster sig rundt omkring randen aflinsens kapsel och utgör den bildning, uti hvilken linsen egent- ligen är upphängd, slutar han, att Zonula är det organ, genom hvilket linsen förän- 1) Lond. and. Edinb. Philos. Mag. Juli 1833. Fron. Not. XXXVII, N:o 11. ; 195 drar sin convexitet, och såmedelst bidra- ger att passa ögat efter föremålens närhet. Som bekant är, bar man förut tillskrifvit corpus eiliare: denna funktion. Äfven lin- sens kapsel fann han äga i hög grad egen- skapen att sammandraga: sig i kokande vatten; men den bibehöll dervid till stör- sta delen sin klarhet, och visade sig en- dast vara i omkretsen omgifven af en mu- skelring. Denna muskelring tilldelar han förmågan att verka i antagonism med zo- nula, på så sätt nemligen, att då den sed- nare liksom vidgar linsens diameter och gör ytan mera platt, så minskar åter den förra diametern och ökar derigenom ytans convexitet. Han anmärker för öfrigt den omständigheten, att, då alltid vid ögats af- passning efter föremålens afstånd en tryck- ning af linsen måste uppkomma, blifver denna tryckning större på de delar af det- ta organ, som ligga i centrum, och således ju mera linsens form närmar sig den sphe- riska, desto fastare dess inre eller kärna. Ju mera ett djur anstränger sig att betrak- ta föremål på nära håll, desto fastare tror han linsens kärna blifva, äfvensom alt kär- nan måste allt efter linsens yttre form få ett olika läge inom densamma. Osann ?) har anställt ett vackert ex- periment för att visa uppkomsten af ob- jectiva färger, och Brewster ?) har fram- ställt en series af optiska försök öfver de ljusundulationer, som frambringas genom ?) PoGGeEnporrs Annalen, Bd. XXII, pag. 696. 3) Fror. Not, Bd, XXXVI, N:o 16. 196 lysande punkters och liniers inverkan på retina. Om pul- > HERING i Stuttgardt har 'fortsatt sina Ferne förtjenstfulla försök öfver blodomloppets "Inbop- hästighét; och sednast visat dess förhållande pets ha- till pulsen ”). De förnämsta resultaterna stighet- Joraf äro i korthet följande: '1:0o Att blodet hos en häst behöfver en tid af 20—30 secunder för att gå från den ena jugularvenen genom hjertat till lungan, och åter till hjertat samt derifrån genom främre hälften af det stora blodoim- loppet till 'jugularvenen på den motsatta sidan. | 2:0 Att man icke af pulsslagens antal under en gifven tidsrymd kan sluta till ett i samma förhållande hastigt blodomlopp: 3:o Att blodomloppets hastighet i de flesta fall: är nästan densamma, utan hän- seende till hastigare puls eller andedrägt. 4:o Att en ökad hastighet af blodom- loppet ytterst sällan äger rum, och är, äfven då den äger rum, i det 'hela obe- tydlig. 5:0 Att blodomloppets aftagande i ha- stighet, eller förtrögande icke gick längre än till dubbelt den tid, som i medeltal af den vanliga "hastigheten nyss angafs; men att till denna grad förtrögas blodomloppet ganska sällan. ; Öfrer aco- Prewosrt ") har anställt några vackra nitens verkan påmikroskopiska experimenter öfver aconitens 4) TiEDEMANN Zeitschrift fär Physiologie Bd. 5, Heft. I. 5) Memoires de la Société de Phys. & dhist. nat. de Geneve T. VI, PI I 107 förmåga, alt hastigt häfva inflammation. kapitlar. På en groda, hos hvilken han uppväcktsartei jod inflammation i simhinnan medelst bränn- fammar jern, häfdes denna efter några minuter, när stånd. foten doppades i vatten, blandadt med några droppar .aconit-tinktur; hvaremot den fort- for och var ganska häftig, då grodan släpp- tes i vatten utan tillsats af denna tinktur. ALLAN THOMSON ”) har undersökt frå-Om bild- gan huruvida de nya blodkärl, som MAD yr hlod- ser uppkomma efter underbindningar, eller kärl vid andra tillfällen af circulationens afbry- tande i större åderstam mar, äro utvidgnin- gar af redan förut existerande kärl, ellér verkligen nybildade. Han söker att visa det begge dessa bildningsätt kunna äga rum. Att nya blodkärl i sådane fall kun- na utbildas och återställa kommunikationen, ådagalägger han genom anförandet af en mängd "exempel. EnreEnBERG har funnit, att det glänsan-Det glän- de ämne, som finnes i peritonazeum hos fred pe skarne och gifver detta liksom ett försilf-fiogaum radt utseende, består af temligt reguliera kristaller af ett kolsyradt salt. Af: sådane kristaller bestå ock de små gråa klumpar, hvilka hos grodorna ligga vid utgången af spinalnerverna under ryggraden. DurtrocHert 7) har utredt huru det till-5Er | - går, att de insekter, som lefva uti vatten sepia utan att kunna stiga upp till dess yta, och Ars utan att vara försedde med gälar, kunna erhålla atmosferisk luft för respirationen, 6) Fror. Not. Bd, XXVI, N:o 13 & 14. 7) Ibid XXXVI, N:o 282. 198 Detta sker så, ätt sedan den i luftkärlen inom insektets kropp innebållna luft blif- vit der beröfvad sitt syre och mättad i stället med kolsyra, bortgår denna jemte qväfvet. Dessa gasarter allraberas af vatt- net, som i stället släpper en motsvarande portion atmosferisk luft, hvilken samlas om- kring insektets stigmata och inandas. Exem- pel anföras på flera insekter, som 'på detta sätt bilda betydliga qvantiteter luft, tjen- lig för andedrägten. Litteratur. JoHAnnesS Mörrer, Handbuch der Phy- siologie des Menschen, 1:stes Bandes 1:ste Abtheil. Coblenz 1833. Näppligen har nå- gon litterär produkt varit mera välkommen än detta arbete, grundadt på en sträng och skarpsinnig pröfning af säkra erfaren- hetsrön samt utfördt med den största full- ständighet i möjligaste korthet. Denna för- sta afdelning innehåller utom prolegomena läran om 'de i organismen allmänt utbred- da safter: bloden och Iymfan. Sålunda finner man här en lärorik framställning om blodens beskaffenhet, dess sammansättning, och bildning; andedrägten och secretioner- na; kärlsystemets former i djurverlden; fenomenerna af cirkulationen; hjertats och kärlens delaktighet deruti; nutritionen, samt delarnes tillväxt och regeneration. Slutet af. 1:sta delen hafva vi under löpande året att vänta. i TrREViRANUS die Erscheinungen und Gezetze des organischen Lebens. MHäraf hafva vi erbållit 3:dje och sista delen. Den innehåller Förfs, åsigter öfver aflingen; lifs- fenomenernas periodiska vexling, under va- 199 kandet, sömnen och hybernationen, consti- tution; temperament ; helsa och sjukdom ; — lifvets utslocknande &c. Detta arbete kan betraktas såsom ett summarium af Biolo- gien, i hvilket Förf. nedlagt resultatet af sin vidsträckta beläsenhet och en rikedom af vackra, originella åsigter. Dessutom hafva under året utkommit: Huveck Lehrbuch der Anatomie des Menschen mit Hinweisung auf WEBzErs anat. Atlas 1:a Bd. (Osteol. Syndesmol. Myol.) Riga. Krause Handbuch der Menschlichen Anatomie, durchaus nach eigenen Unter- suchungen; t:stes Bd. 1:ste Abth. Hanover. Owen Demonstrations of the nerves of the buman body, London. stor fol. Meckens System der Vergleichende Anatomie; 6:te Bd. BorcHaAroTtT nonnulla de ligamentorum columne spinalis comparatione inter aves et mammalia. Berol. Hasse Dissert. de sceleto Astaci fluviati- lis et marini, Lips. Czermack Beiträge zur Lehre von den Spermatozoen — Wien, 4:0. Laura sur le Mechanisme par lequel les matiéres alimentaires parcourent leur trajet de la bouche jusqu'a Fånus. Strass- burg, 4:0. ScHur.z Grundriss der Physiologie. Berlin. Raseair. nouveau systeme de chimie or- ganique Paris. EarrieE a new Exposition of the fun- ctions of the Nerves, London 8:0. Bessari Etudes physiologiques &c. sur les organes de la voix humaine, Paris. 200 Radrorp on the structure of the hu- man placenta &c. Manchester. Vines a critical inquiry into the va- rious opinions on the blood-vessels &c. P. ]. London. . Vorsin nouvel apergu sur la physiolo- gie du foie. — Paris. The anatomy of the Liver; by F. KiermAn London (Phil. Transact.). On the reflex function on the medulla oblongata; by M. Hann. London (Phil. Trans.). 201 Zoologiska Skrifter och up täckter inom Fäderneslandet. Vi hafva under förflutne år fåtl emot-Nirnssoxs taga af Professor Nir.sson det i3:de och I 4:derade figa- Häftet af Illuminerade figurer till Skan- "er dinaviens fauna. Det 13:de Häftet upp- tager figur öfver ett däggande djur: Jerf- ven , samt öfver följande foglar: Grönsi- skan &. 9; Gråspinken; Tofsvipan; Sång- lärkan ; Hägern; Talgmesen; Topplärkan; Morkullan , samt Vakten. Al dessa är Topplärkan en ny recryt för vår fauna; ett exemplar af denna fogel blef skjutet i Maj 1833 i granskapet af Lund. Häftet åtföljes af text till de flesta afbildade ar- terna. Uti denna utvecklar förf. sin åsigt rörande Jerfven, i följe af hvilken detta djurslägte kommer att i systemet intaga sin plats i samma familj (Mustelina), hvar- ull Ziern, Mården och Uttern föras. Jag torde ej behöfva nämna, att man förut upptagit detta djur bland hälgångarne. Det 14:de Häftet upptager endast fi- gurer till foglar: Jernsparfven; Torn- falken; Sparfhöken; Ormvråken; Vild- svanen; Dufhöken; Prutgåsen; Brock- fogein (Ljungpiparen); spetsstjertad Labbe ; svartgrå strandvipa; och hvitnackad Svärta. Denna sistnämde and, som förut ej blifvit träffad i Sverige, är således nu för första gången intagen uti vår fauna. Exemplaret är skjutet vid Karesuando i Torneå-Lappmark. Hrr. von Wricuts plancheverk: Sven-w i ska foglar har äfven blifvit fortsatt och Svenska 202 har deraf det 26:te Häftet utkommit. Det- ta innehåller figurer öfver följande foglar: Turdus iliacus, Sylvia -Troglodytes, S. regulus &.; Parus Sibiricus; Mormon fratercula och Totanus fuscus. ses) D:r Sunpevarr har lemnat beskrifning al slagtet ,. sc Euphone Öfver 2:ne nya arter af slägtet Euphone: E. cnea och xanthogaster, samt utredt 2:ne andra, hvilka man förblandadt under E. chlorotica. Till alla dessa finner man trogna och upplysande figurer '"). | Jägare- Jägare Förbundets Tidskrift, som i dom förra Årsberättelsen anmältes, har äfven skrift. under förflutne året oafbrutet blifvit fortsatt med ett häfte af a:ne ark och en planch hvarje månad, och utgifves äfven inneva- rande år. Då tidskriften redan allmänt finnes utspridd, torde det här vara öfver- flödigt, att derutur referera annat, än ett kort sakregister. Läsaren finner således uti 1833 års årgång, utförligt afhandlade, Ut- terns, Gräfsvinets, Morkullans, Lärkans Tjäderfogelns och Kramsfoglarnes natu- ralbistoria, jemte de fångnings- och jagt- methoder som inom fäderneslandet äro bruk- lige för dessa djur; — samlade "uppgifter rörande Varg-jagten och Rip-jagten; — en tableau öfver flyttfoglarnes ankomst 1832 till Skandinavien efter anteckningar, som blifvit förde på flera olika ställen; — observationer öfver följande foglar: Rac- kelhanen, Nattvakan, Lappugglan, Fjell- ugglan, Bläsgåsen, Strömstaren, Lommen, Hjerpen m. fl.; — anteckningar öfver Gräs- 3) Kongl. Vet, Acad. Handl. 1833, pag. 309. 203 andens och orrfogelns sommardrägter; — försök att sammanpara orrtupp och vanlig höna; — meddelande om tama tranor, samt tillfälliga varieteter bland foglarne, utom en mängd notiser om rbollöka djur, deras lefnadssätt och fångningssätt. Årgån- gen är åtföljd af kölöreräde plancher, upp- tagande figurer öfver Uttern, Lappugglan, Morkullan, Vargen, Tjädértuppen, Dal- ripan samt en grupp af de vanligen : så- äver Kramsfoglar ; alla ätförda saw. . WnricHts mästerliga pensel. Öfver de Svenska arterna af slägtetom Cui- Callionymus har D:r SCHAGERSTRÖM lemnat,2" SÅR vigtiga upplysningar ?). LinsÉ uppförde ecvneulus redan C. Lyra och Dracunculus såsom skilda arter och de flesta Ichthyologer haf- va häruti följt honom. Emedlertid har en sednare forskning upplyst, att alla in- divider, som blifvit fångade af Lyra, varit HAr, hvaremot alla äf Dracunculus be- funnits vara honor. Detta har gjort, att flera åter börjat draga i tvifvelsmål desse begges arträttighet, och hellre betraktat dem såsom olika kön af en och samma art. D:r ScHAGERsTRÖmM lemnar likväl nu ett kraftigt stöd för den äldsta antagna menin- gen, då det lyckats honom att upptäcka en hanne till den art, hvilken han anser vara dracunculns. Återstår likväl att ut- forska, huruvida icke Dracunculus ScHAG- är en särskilt art, och om icke Dracuncu- lus Auctor. ändå blifver honan till Lrra. I hvilket fall som helst är SCHAGERSTRÖMS 1 Kongl. Vet. Acad. Handl, 1833, pag 126. 204 upptäckt af stort intresse, så mycket mer som han utförligt beskrifvit dessa arter och lemnat en god character specificus. Fi- gurer öfver båda könen till Dracunculus - jemte teckning öfver de inre delarne hos Lyra åtfölja afhandlingen. Om Pa- Uti en annan afbandling '?) har ScHa- gellus oc . . Centro- GERSTRÖM lemnat beskrifning och figur dontus. öfver det första exemplar af Pagellus Cen- trodontus,som träffades vid våra kuster. Det erhölls i Mars månad i Öresund nära Hel- singborg. De inre delarne hos denna fisk beskrifvas äfven. Exstnöms Hr C. U. Erström bar tll Kongl. öfver Vet, Academien inlemnat fortsättningen och Mörköns slutet till sitt, af förra Årsberättelser redan fiskar. " bekanta arbete öfver Mörköns fiskar. Då denna afhandling ännu icke hunnit publi- ceras, har jag trott mig böra uppskjuta till nästa år att något utförligare omnämna dess innehåll. En Tysk öfversättniog af Hr Ex- ströms afhandlingar öfver. fiskarna i Mörkö Skärgård , utgörande ett helt och fullän- dadt arbetet, är genom Dr CnrEruiss försorg snart i bokhandeln att förvänta. Sunpe- Öfver de artikulerade djuren har Dr Consp. VALL SUNDEVALL lemnat det mest omfattande ar- Arachn. hetet, af dem jag nu har att anmäla, nem- ligen en öfversigt och en naturlig indel- ning af hela Arachnid-klassen ').> Förf. indelar först de artikulerade djuren uti fyra klasser: ”Insecta, Vermes, Crustacea och 120) Kongl. Vet. Acad, Handl., pag. 138. 1) Conspectus Arachnidum. Dissert. Acad, GC. J. SunpEVvaALL. Lund, 1833, 8:o, 30:sid. 205 Arachnida, bvilka tillsammans bilda 2:ne analoga serier, med Ins. & Verm. i den ena och Crust. & Arachn. i den andra. Från arachniderna aflägsnar han Pyrcnogo- nides, som LaATrREtmIE förde till dem, och Limulus, som i sednare tider af STtrRAuss blifvit ditförd. Arachniderna indelas ERE efter på följande sätt: 4. Cephalothorace ab abdomine distin- cto (Superiores). Ordo 171 Avanex L. abdomen mammäillis textoriis instructum cuteque continua tectum. Qido 2. Solifuge: abdomen segmentis divisum , Cave organo = textorio. (Pedipalpi, Scorpiones & Pseudoscorpiones). B. Cephalothorace abdomineque unitis (Inferiores). Ordo 3. Opiliones. Partes oris trunco corporis affixe (Phalangium L.) Ordo 4. Acari L. Partes cibarie labio, rostelli modo disjuncto, insite. Dessa Ordningar motsvara således de fyra af LinsÉ jan uppfattade djurformer, dem han upptog under sina slägten Ara- nea, Scorpio, Phalangium ch ÅAcarus. S. hemtar från arachniderna exempel, huru underordnade oftast de karakterer blifva, som hos Articulaterna tagas af åtskilliga in- re delars olikhet, och att hvarje system öfver denna djurklass, som endast är bygdt på sådane olikheter, blir mera artificielt, än det, som hufvudsakligen fäster sig vid djurets yttre form, hvilken bäst uttrycker de hithörande djurens ömsesidiga naturliga alliniteter. Man har sålunda hittills inde- lat arachniderna efter respirations-organer- nas olika beskaffenhet och derigenom sam- manfört 2:ne så vidt skilda foriter) som 206 spindelns och skorpionens under samma afdelning. I motsats mot sina föregångare vill Sunpevarr icke från ögonens olika lä- ge och förhållande bos skorpionerna hem-- ta de hufvudsakliga slägtkaraklerer inom denna familj, alldenstund dessa karakterer icke sammanföra naturliga och aflina for- mer. Olikheterna uti ögon-ställningen an- gifva endast artskillnad, eller på sin höjd sectioner inom slägtena. Till den nybil- dade ordningen Solifuge föres Phrynides, Scorpionides , Obisides och Galeodides, till hvilken sednare familj slägtet Siro räk- nas. Bland Opiliones bildas ett nytt slägte Mitobates innehållande flera arter från Brasilien. Familjerna inom Arane& bibe- hållas oförändrade, men benämningarne skilja sig så vida från de hittills gällande, att de tagas af det slägtets namn, som inom familjen är det väsendtligaste t. ex. Epei- rides. — Drassides o. s. v. Alla kända slägten uppföres med bestämda karakterer och afdelningar. Åtskilliga nya genera haf- va tillkommit. . SEN: Hr C. H. Bornemann ?) har lemnat bör- viska 3 - ENE Pteroma- jan till en fortsättning af de beskrifningar liner. öfver skandinaviens Pteromaliner, hvilka DaArman börjat, men blefvo genom hans tidi- ga bortgång afbrutne. Det är bekant, att Darman föresatt sig utarbeta en fullständig monografi öfver denna talrika och intres- santa familj, och till den ändan samlat betydliga materialier, deruti understödd af snart sagdt alla Sveriges Entomologer. Dar- | 2) Kongl. Vet. Acad. Handl., 1833, p. 329—380. 207 MAN hann likväl endast att af detta allmänt efterlängtade arbete utgifva början, som fin- nes införd uti Kongl. Vet. Academiens Hand- lingar för år 1820 & 22. Vi hafva sedan dess, icke en gång ägt hoppet att få så snart se denna familj åter bearbetad, ännu min- dre att få emottaga en fortsättning allde- les samma anda, som Darmwmans, hvilken, med bibehållande af DarmaAns valda be- nämningar, vidtager der den sednare slöt. Så har likväl nu inträffat och Hr BoHEMAN derigenom förvärfvat sig rättvisa anspråk på tacksamhet. Fortsättningen börjar med genera: Torymus och Periglyphus. Af det förra beskrifver B. mycket fullständigt 38 arter, af det sednare slägtet en art. Hr G. Daursom har fortsatt ”Exerci- Mono- tationes Hymenopterologice” och deraf ut-pbrini gifvit Part. VI. Denna innehåller en mo- um. nografi öfver de 1 Sverige förekomman- de arter af Ewaniales, nemligen slägtet Evania med en art: E. minuta, och Foc- nus med 3:ne: F. jaculator , assectator och erythrostomus, den sednare förut obe- skrifven. Slägtet AZulacus kommer att följa 1 nästa fortsättning. Hr Nisser, som under ett flerårigt vi-Columbi- in- -stande i Columbien egnat sin uppmärk- etter samhet åt detta lands ännu till största de- len okända naturprodukter, har af dessa hemfört till Sverige ganska vackra samlin- gar. Då en del af dem förvaras på Riks- Museum, har jag trott mig skyldig bekant- göra Hr Nissers upptäckter, och till Kongl. Vet. Acad. Handlingar afgifvit början till 208 I ett arbete häröfver ?), innefattande slägtet Psualidognathus med 2:ne arter, åtföljda af figurer. LAR Lovéns Då Zoologernas riktning inom fäder- ee neslandet hittills nästan uteslutande varit sr devänd åt de högre djurens och insekternas sjödju- studium, är det en fägnad för alla dem, "som önska vår Fauna bearbetad i alla dess delar, att se en ung naturforskare uppträda, som valt de lägre, vid våra ku- ster ännu. icke undersökta, vattendjur till föremål för ett grundligare studium. Hr S. Lovén har nemligen under förflutne sommar varit sysselsatt med undersöknin- gar af dessa djur vid sydvestra kusten af Sverige, och derunder haft tillfälle göra vackra upptäckter, dem vi med det sna- raste torde få vänta af honom publicerade. - 3) Beskrifning öfver nya insekter från Colum- bien, Kongl. Vet. Acad. Handl. 1833; p. 320. ÅRSBERÄTTELSER OM NYARE ZOOLOGISKA ARBETEN UPPTÄCKTER, KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AF B. FR. FRIES. STOCKHOLM, 1837. Tryckt hos P. A. NorstEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. Då en trägen sysselsättning med Samlingarnes ordnande och complettering på Riks-Museum, i för- ening med en; under sommaren 1835 verkställd, ve- tenskaplig resa till Bohuslänska Skärgården, lagt hinder i vägen för tryckningen och utgifvandet inom föreskrifven tid af den Årsberättelse, som afgafs den 31 Mars 1835, har Ref. trott det vara ändamålsenli- gare att omarbeta samma Berättelse och låta den sammansmälta med den, som året derefter afgafs, än att nu trycka hvar för sig särskilt. INNEHÅLL. Zoologi i allmänhet. EurEssBERG, OM djurens organisation . . - « «Pp — — = Naturreich des Menschen. . . . « Zoologiska Societeten i London Ts RSKR OR san Svites äå Buffon . . . . MAN Guérin, Iconographie du Regne dor - F '— "Magasin de Zoologie : ss & =. « & — Bulletin Zoologique . Fre ver a RT Le Regne Animal; ny Edition Uladker, Hiloive Nat. des Anim. sans vr. dina SVENNE i: Flod Så eta RV AR AEG SR Nya planche-verk . . «. Sk SANE Läroböcker . SN É ä Lärdas sammånkomster . . . . . . « Ett Museum i Cairo ; Naturhistoriska resor «. Utdrag af Professor Hsbenbönes' Resé-Jour nal, förd under dess resa till det inre af Afrika. . . Mastologi. Tvisten om sättet, hvarpå Hvalarne dägga sina ungar SANNE Aer sa AA deg RAN MOA — Echidna « . +. & s tövän tina bei = Pangdjurens första utveckling HÖNS Te RE LE Om Läderlapparnes födelse . . s soc. so > FR PRUDORR OR säte ol utlel saba Lejon, utan mahn FREE SIE Hvalarnes vattenspr utning . fa Noshörningen PMIEYRGT ROAT ilda elefanter i Åbyssinien SÖRE kr ARD Mullvadens genitalia « 0. «os fhoca proboscidea, 4.44.) 3 sällar Hpmbatsdjurét > altdtate ull) uvhb 8 svs BUUPXS va ov VR - . la ol v Iz öle S IV Dingo-Hunden . Dasyurus SN PRIS RE Od AG Canis Dukhunentis SR EN VN a LS Paradoxurus prehensilis . . .« « » « " Mus Zibethicus s &« + IP ÖA Yo. & TINIDAN 716 oats fe Sv hh Jaguarundi, fufvande kommen till Europa ; Physeter macrocephalus och Phoca Lupina LicaTENSTEIN, monografi öfver Mephitis . . TEMMINCH, — — Rhinolophus Fr. Cuvier, om Capska Gnagare . . 4 DuvernNor, om Sörex-arterna . -— "Revision af HERMANNS Felis-ar sd Crossarchus obscuräs =. -. I Jol DER me artér åf Arvicola” (Hypudeus). 5 Myogale' moschata . . + Ez si Lf Drägtförändring hos Lemmeln . Hippopotamus' meditus ". + + > 1VIt95 SIN CSEO LIGG si ter sil bEre. fall. ip RN Sn dej ul AR Iya FSIA SKEN" ve es GGN ne CSR TNRESE SNS Nya AVler NIRO VIII "BST ned Nämn-arter vii ock de ses e ojörue atke NE TILLLeT a tlll = olle Hat, ce. iso co NR oe Net ee Mullvaden i Grekland . . »- + A masa > Ornithologi Gö Br ST Pr eelrer ata Wir 2 ORDER: 6 bss tag Göken, i månggifte . + . 2: « Colibri's föda . . Ks fas Jjl Asfoglar uppvädra ej döda i kroppar 2 JAR Falco Cyaneus:. ". = " OSS SA SE Strix nyctea och: nivea. >. ”. » ". ". "e "a Steatornis +. ". 2 Takttagelser än vissa foglars flyttning Vilda (GÄdens ålders... «ss ts te a VOR Sidensvansens "bo. >. sf AMBD Batard af Fasan och Orrhöva sr TIGERN Bidrag till åtskilliga foglars historia 4 4 Om Rösriskulorga AR Symbole physice (ornithelog. afdelninBdnY'a Rärrper, neue WirBelthiere zu d. Fauna v, Abyssihien Femutyca, Planches Color. 3; fortsättn. pag. 34. D — DD — D -— » — D — ANA. D — » — å — » 39, » — » 38. » 39. LJ TA D — » — ». 40. D TÅ » — 3 SR » 43 Ön i5. » 46. i 0 bd RA Textén till ”Auoueow's Birds 'of"America » BonaPARTE; Iconografia d: fi Italiea År Engelska plancheverk '. a Fran&a: : d:o” Peach a LR Nya arter '.' É Ornithologiska Handböcker . Litteratur PERS G s EA ruggg v rörigt Om den stora Sjöormen i dr : Boua-Ormens ägg kläckta i Europa. Ormar dricka. . Pa I - . Crocodilus Cataphractus Gr Chameleontens fär SSDELa de erg K Om rOdrésn . «. « KON Ödlor, som född lefvdadé. ungår ay Penis hös Cecilia '. RE WizeGMANN'S Mexicanska kinkbier RO "TemmincH & ScurEGEL, monografi öfv. Sköldpaddorn na DumeriL & Bisros, Erpetologie générale WIEGMANN, OM Amphisbene . Samme, oe monografi öfver "Fader us tt slägte Liabs '.d IL Kaa Javänicus « . . . >» E hippifer ” berett ; "mt Due observationer åfvår ormar , itteratär dne Flest Sin TS | a ; Ichthyologi. ”” täten öfver HONAN 0 Europas: Laxarter . EE RE ga Om Laxens leftiadsstitt!v/< JARDINE's anteckningar rörande Evglad ”Laxarter Öm Appendices' hos GöTTscHE , om Dannii jar och Rockor sur en artesisk brunn -. -Hajens lots . Stridsfiskar . Fiskregn . - : id b [4 om Amystés, nytt slägte . ks Flunder-arter - NHARDT; om nya fiskarter från Grönland frn, om »-Könsförhållandet hos för inn Å sc | I br vuvsvrsves svs vsrvrvtsn?örrec.s « bis Bs - tes S&S Error örsrÅre VI Fiskarnes temperatur . . . » » »« »« « » » Pag. 96. Silfver på fiskfjällen. sees. oe 8 ol. s Bodensjöns fiskar. . .« » » = » s sr bo IörAR RAKA störs aloe es je Ke Brr es VR ER SR Vestafricanska fiskar RESER RSS et en Observationer öfver Spiggen e sn dokken SA Nya fiskar från Röda hafvet . so so so + > er 10:de Tomen af Cuviens Hist. Nat. der Poissons . RENEE fe Ne KSR Hg RR JR KNIT Entomologi. Om Insekter i allmänhet . . . « NAS” dr je Entomologiska Sällskapet i Löndön RN er Samma TJPARIS OO kAe sr SILBERMANNS Revue Enltomologique . -. . -. Irvcs Jalrbueher ooo cd om » sm fore GvéÉris's Bulletin Zoologique rg jr BurmeistErs Entomologiska år sböral tells Ann Iconografiska akbeten on PER FSA hr Entomölogiska arbeten af omfattande invekåll Local- falindr wo SR en a "ber [RR SENSE fnseöt=Sedordfl "> je cje se oc NR ARVET Först-Entomöldgt cv oc oc c or de se Insekternas utveckling i I OS om ee oc SRS 2 deras ljud NR RE reor Monströsa Insekter ' >> . ss = os AA Insekternas yttre byggnad . . '. . » . +» WesSTERMAN”S observationer . . SE Sätt att förskaffa sig Exotiska Inööktör Mig Bibliotheque Entomologique IR RA SNR Bibliographie Entomolog. . ss s. » >» + a Europas lefvande Storia ww lid inlagg jurist rag FRA : ev Nl a Bidrag till känpedom om Skalinsekternas 8e0- grafiska utbredning :&:=5w enkel » Observationer och beskrifningar öfver larver Kritiska och systematiska arbeten, «» divle vr Särskilta Observationer . . . . » » el: Lepidoptera . öre: Species general des Lepidopteres KREATIN BS vvsvsvvvvsvsvösUYUBBrrsursvuuvBvBnBnBu 8 rs SS n vurstsrÄr buv - - Lucas, om Europas Fjärillar +. 20 oc pag. 134. CANTENER, om Fjärillar i Rhentrakterna . +. » i; Fiscaers 'Abbildungen '. . ASSA ENE Fortsättning af äldre fjärill-werk SUS SKYO lv — Fjärill-förteckningar . = « & 2135. Särskilta "observationer och anmärkningar - » 136. Nya arter ov o0 + er + 6 + 0 + 838. Hymenoptera . 2 139. PELLET. DE ST. FARGEAU, Hist. Natur. des Hy- MICHODLSKESI NS Ssas vise dk ss) a Monografier . : . « FLIAIDE Ölservationér öfver PRE ar OR TNE HERRE RNT dT TAR Ne, el Vie a Re RR SNVOHOGRE I fasa, ie. Pe Ve I NARE FREE RON UKN Solf ev Me Mae ey pe Vs le EE SU djalells marie Så öv Bye As Rye Fe SSE Val a Fällk Ian ala SLR, lll RS Brr ie Arachnider . . NE DE NEAR 147. Om Fogelspindeln fra lg s — En giftig Spindel i Spanien SLR e Skorpioner . . . öl oda NR RLLNTR Skabbmåtten . vg, 150. 151. 153. 154. 155. 157. 158. Duces, om Acari och deras för vandling s MKR fan "bla es ar ARD MN RA Crustaceer . Om Lepaderna och doin för vandlingar — Crustaceernas förvandlingar . Litteratur. . +. IRANS fa BE Annelider eller Maskar SEE SER PR NS RAR BROR NER SIN I hl a NS RE TS fe i Br fe ET GR VET TE CcCtsöcrYUsbswKsKsuöoUpK rtu»[|vr« MSM r KiB VG - | [oa Zoologiska Skrifter inom Fäderneslandet. Skandinavisk Fauna af NiLsson. . . - «os » 162. Iluminerade figurer, af Samme. . a. Om Plesiosaurus, funnen i Skåne af Samine” » 163. Svenska foglar af M. & W. v ig å sa — Jägareförbundets Tidskrift . . are 10 Om ”Tändernas byggnad, af A. Ba Ornithologiskt System , af SUNDEVALL « « . « vä 167. Observationes Ichthyologicze, af NILssonN « »« » «+ 8 — Evadne Nordmanni,-af LovÉn .« . »« » a a » 168. Campanularia och Syncoryna, af Samme . «- » — VI Skandinaviska Pteromaliner, af: Bourman; + +» pas 169. Om Häggmalet, af DAuLBOM i. + os Rom foton Ypsolophus Falleniellus, af Samme «+ & - > oc Clavis novi Hymenopter. systematis, af Samme . Skandinaviens Fiskar, af v. Wricut, B. Fars och ul - GQ. U: Bastiönnga såna: fettorrs Plyslot KE Sunpeva4Ls Lärobok i Zoologien . « +» « so « 3 sd ) utfird Zoologi i allmänhet. I första rummet härunder vill jag fästa Enasex- uppmärksamheten på den af Herr EHRrEN- gm 'äju BERG uppfattade och först uttalade åsigt öf-rens or- Zansa- ver djurriket '), som i en vigtig punkt står "tion. i rak motsats med den man hittills all- mänt hyllat. Den gradation nemligen af fullkomlighet uti djurisk organisation, "som blifvit, nästan som elt axiom, antagen emellan djurrikets olika former, till följe hyaraf en gradvis aftagande fullkomlighet eller småningom skeende förenkling af or- ganisation skulle äga rum från menniskan hela djurskaran nedåt, till dess slutligen hvartenda af hennes särskilta organsyste- mer vore försvunnet, afvisar EHRENBERG Så- som en sats, oförenlig med all verklig er- farenhet. Genom sina mångåriga under- sökningar af de så kallade lägsta djurorga- nismer, dem naturforskarne förut betrak- tat såsom . organisationens nollpunkt, har EnresseErG kommit till det resultat, att or- -ganisationen hos dem ej är enklare, än hos de öfriga djuren, och att ingen grund så- ledes finnes att betrakta de djurklasser, till hvilka de höra, såsom lägre stående, än 1) Se slutet af EarEeneerGs afhandling öfver Rö- da hafvets Acalepher, uppläst i Vet. Acad. i Berlin den 18 Juni 1835; intagen uti WieG- " MåAnNNs Arch. i:sta årg. Häft. 4 sid. 123. Praf. Fries's Arsb. 1835 & 1836. I & de andra. Föreställningen om en enkel, småningom i fullkomlighet aftagande djur- kedja är, som bekant, lika gammal som vetenskapen, och inga : betänkligheter yp- pade sig emot denna åsigt,'så länge sak- kännedomen var ringa. Men i mån som kunskapsförrådet ökades, som man mer och mer inträngde uti läran om organisa- tionen och dess lagar, och genom ett jem- förande studium öfvertygade sig, att i oli- ka organismer samma organer förekommo, ehuru till sin form och structur mer och mindre olika, ville icke längre den äldre åsigten af en enkel djurkedja befinnas na- turenlig. I stället för all finna öfvergån- gar från det lägsta djuret uti en högre klass, ordning eller familj. till det högsta uti den närmast lägre klassen, ordningen eller familjen, träffade man de flesta öf- verensstämmelserna emellan de lägsta for- merna i båda. Härmed var väl teorien upp- häfd och flera nya föreställningssätt bildade sig i stället för att uppfatta sammanhanget emellan de mångartade naturaistren och visa deras inbördes beröringspunkter, dock har ideen, som låg till grund för den äldre teorien bibehållit sig, och vi hafva än- nu icke kunnat lösrycka oss från den för- dom, som EHRENBERG nu angriper, att taga menniskans organism såsom måttstock och betrakta organisationen af de större djuren, hvilka vi närmare känna; och mest öfverensstämma. med menniskans såsom full- komiigare än de mindre, mest försumma- de och derföre som lägst ansedda organismer. 3 FP sammanhang med hvad ofvanföre är Eosex nämdt får jag tillägga, att EHRENBERG JEN gu nat en tabellarisk öfversigt af sitt JVaäturi reich. reich des Menschen ?), innefattande en ny indelning af djurriket med ' högst or iginella åsigter. En af de större och mest inflytelse- Zooogi- rika associationer, som för zoologiska Veten-cieteten i skapen bildat sig, är otvifvelaktigt Zoolo- gon. gical Society i London. För att lemna något begrepp om denna storartade inrält- ring, vill jag nämna, att den räknade år 1834 ett antal af 2546 inhemska ledamö- ter. Uti dess menageri underhöllos 1002 st; lefvande djur, deraf 140 olika arter af däggande djur och innemot 200 arter fog- lar. Både menageriet och societetens dyr-' bara museum äro tillgängliga mot inträ- desafgift, och var tilloppet af besökande 'så stort, alt endast derigenom inbragtes år 1833 en summa af n964 pund sterl., med dessa jemte ledamöternas årliga bidrag af 5643 pund, bestriddes alla utgifter i och för underhållet. Sällskapet samlas 2:né gån- ger i månaden och öfver deras förhand- lingar lemnas årligen redogörelse ?). Större afhandlingar som inlemnas intagas uti Sällskapets handlingar ”). 2) Naturr. d. Mensch. oder das Reich der wil- << Ådensfreien beseelten Naturkörper in XXIX Klas- sen iibersichtlich geordnet von C. G. EurEn- BERG. En Tabell, folio 1835. 3) Proceedings of the Zoological Society « of London. (Ett octavband hv: arje år). | 4) Transactions of the Zoological Sönhal jon - i don. 4:to med plancher! — deraf har 1:sta | bandets 3:ne afdelningar utkommit. 4 Sviteså + sUnder titel: | Svites.å Buffon har med år 1834 ett nytt, omfattande arbete uti .zoologien börjat, som är ämnadt att med BurFons egna skrifter utgöra en full- ständig kurs i natural-historien. Deu drif- tige Bokhandlaren Rorert i Paris är för- läggare och bar. associerat flera. af Frank- rikes utmärktaste litteratörer. för detta fö- relag, som är beräknadt till 45 band i 8:0. Som hvarje författare utarbetar sin vissa afdelning, den han företrädesvis studerat, utkomma banden utan någon ordning. Tex- ten är strängt vetenskaplig efter nyaste be- arbetning, och upptager till och med spe- cies. Med hvarje band följer 'ett häfte lancher, innehållande dels allmänna de- talj-figurer, dels typer för hvarje slägte. Det- ta årbete, som genom sitt yttre strax tillvin- ner sig uppmärksamhet, är snart sagdt oum- bärligt. Särskilta delar kunna erhållas emot något förhöjdt pris. Redan hafva 15 band utkommit under loppet af 2:ne år; af des- sa äro 6. af botaniskt innehåll, nemligen det: 1:sta, 5:te, 7:de, 8:de, g9:de och 1o0:de; de återstående 9 deremot afbandla zoologi, sålunda att a:dra Bandet, utarbetadt af MirnE-EDWARDS, innehåller 1:sta Tomen af Histoire na- turelle des Crustaces , upptagande en allmän inledning — en utförlig ana- tomi och fysiologi, klassification, samt slutligen början af beskrifningarne el- ler de 2:ne familjerna: Oxyrhingues och Cyclometopes af Decapoda bra- ehyura. Arterna härunder upptagas med en kort beskrifning. : 5 3:dje Bandet är utarbetadt af MacQvarr, => innehåller 1:sta Tomen till Histoire naturelle des Insectes Dipteres. Fort- går i samma stil som det nyssnämda, öd atter na beskrifvas med en kort diag- nos och citationer. Innehåller Tipu- larize samt början af de egentliga Diptera. 4:de Bandet af Dumerir & Bisron innehål- | ler första Tomen af Histoire nåtu- relle complete des Reptiles ou Erpé- tologie genéral, är ytterst utförligt, så alt dettå band upptages af framställ- ningen af amfibiernas organisation i all- mänhet, litteraturen, samt den gene- rella bearbetningen af sköldpaddorna, 6:te Bandet af LAcorbAmeE innehåller 1:sta Tomen af V Introduction å VP Entomo- Zogie, deruti afbandlas insektets de- finition, metamorfoser, stadium som ägg-, larv-, puppa och imago. Hud- systemet i allmänhet — hufvudet — thorax — abdomen. ri:le Bandet af Dumeru, och Bisron utgör 2:dra Tomen till Erpetologien och in- nefattar speciella beskrifningarne öfver hela sköldpadd-ordningen, samt det generella till ödlorna. 12:te Bandet af MacQvart innehåller 2:dra :Tomen af Diptera. Denna ordning är med delta band fulländad. 13:de Bandet af FreEp. Cuvier, innehåller Histoire naturelle des Cetaces, Yfull- ändad. 14:de Bandet af LE PeErETIER DE SAINT- FarGEav, upptager början till dess Histoire naturelle des Ilymenoptéres. 6 : Efter en allmän framställning om ord- vingen följer det speciella; början sker med Formica, Apis, Melipona, Bom- bus, Vespa, Polistes. NA Bandet af Borspuvar, upptager bör- jan af dess Species general des Lepi- > dopteéres — (Pap dit Pieris, Colias.) Priset är billigt; hvart band (på 400 å 700 sidor) kostar 53 francs. Hvart häf- te med figurerna kostar: svarta 3 fr.; färg- lagda 6 fr. Utom de redan citerade: för- fattare har man af Auvdouvin att vänta Ån- neliderna; af Servinre orthoptera, neurop- tera och hemiptera; af Brawvircre mollu- skerna; af DE Jean Coleoptera; af DESMAREST fiskarne; af SAnpvEr=RanG och Lesson 'Ra- diata; samt af WaALrcHESAER Arachnida & Inosecta aptera. Utom nu anförde Svites åå Buffon har Rortt äfven annoncerat ett supplement till Burrons egna bearbetning af däggande djuren och foglarne, innefattande G. Cvu- vIeErs Histoire des progrés des sciences de- puis 1789 samt Lessons Histoire des mam- miferes et des Oiseaux, decouverts depuis la mort de Burron. Det hela erhåller föl- jande titel; BuUFFON mis au niveau des con- naissances actuelles par un Complement, et formant avec LEs SvItEs un cours: complet d Histoire naturelle. Det utgöres af 3:ne afdelningar: 1:sta delen Oeuvres compléetes de BUFFoN (mammifeéres et Oiseaux); 2:dra Delen nyss citerade supple- ment; 3:dje Delen Les Svites. Gvérins Gvgrin har fortsatt sin Iconografi; der- Icono- graphi, af hafva från och med' 35 till och med 7 42:dra häftet kommit oss. tillbanda. En- dast. 3:ne häften återstå således. od Samma författares Magasin de Zoolo: Magasin. gie har äfvenledes blifvit fortsatt. Årgån- gen för 1834 utgör. endast en volym i 3:ne. häften — den för 1835 utgöres af 2:ne volymer. : Den har numera erhållit en ny tillökning eller afdelning ?), ämnad att ”Te- Bulletin. dogöra för vetenskapens årliga framsteg och referera de arbeten, som utkomma: Den ut- gilves i 3:ne seetioner: oc 1) Vertebrata, jemte VREDE Ana- tomi och; Fysiol. af: MARTIN ST. ÅNGE. | 2) Mollusea och Zoophyta: af FERUSSAC. sid) Articulata af Gutrun sjelf. rDen utkommer månadtligen; årgången herökaal till 38 ark, motsvarar alldeles Baron Ferussacs förra Bulletin des Scienc. natur., som upphörde 1831. AP G. Cuviers: mästerliga arbete: » Ny edi- Réögne animal utkommer nu en ny tillökt"Fugne" upplaga (den 3:dje), som utgifves i Paris Animal. af Cuvrers lärjungar: Herrar Aupouin, Drs- HAYES, D'ÖRBIGNY, DUvERNOIS, DuGÉES, LAU- RILLARD, MirnE-lpwArbos, Rouuin och VaA- LENCIENNES. > Utgifves häftevis, med. ty- piska figurer, dels svarta dels färglagda. Detta företag kan ej annat än med gläd- je emotses. Dock skulle säkerligen ar- » Bulletin Deblogtque bu Änrionce et Analyse de tous les ouvrages et mdémoires qui se publient sur la Zoblogie, PAnatomie et la Physiologie compardes et de tout ce qui a rapport å ces sciences dans les travaux des Académies et Sociélés savantes, publi€' sous la Sch de M:r GUuÉRIN, | 8 betet utan en ny upplaga af figurer; då de uti förra Iconografien ännu icke en gång hunnits 'slutas, varit mera välkommet och mindre kostsamt. | Ah ! Af LAmArcE's Histoire nat. des Ani- Lamarcx. MaUX Sans vertebres utgifves äfven i Paris Nya planche- verk. en ny upplaga, öfversedd och tillökt med sednare årens uppläckter, af DesHaves och MiznE-Epwarps. ' Kommer att utgöra 8 band i 8:0. De första Tomerna äro redan utgifna. Af nyare allmänna plancheverk, som under sednare åren utkommit, vill jag fä- sta uppmärksamheten på följande: Fauna Japonica ) utgifves af Hol- ländska naturforskarne v. SiEB0rD, Tem- MINCK, SCHLEGEL och DE Haan, i folio, med mycken omsorg och med en klassisk text. Deraf har jag sett de 3:ne första Häftena, af hvilka 2:ne af DE Haan upptaga Cru- stacea och det 3:dje af Temminck och ScHrE- GEL en fullständig monografi öfver sköld- paddorna. Mera härom på silt ställe. Det | hela skall enligt prospekten utgöra omkring | 25 Häften. Hvardera Häftet innehåller 10 plancher i stentryck, ofärglagda. 6) Sive descriptio animalium que in itinere per | Japoniam, jussu et auspiciis superiorum, qui summum in: India, Batavia imperium tenent, suscepto, annis 1823—1830 collegit, notis, ob- | servationibus et adumbrationibus illustravit Pa. Fr. DE, SteBonD, conjunctis studiis GC. J I Temminck et H. ScuzecEL pro vertebraltis al- x . . i que W. De Haan pro invertebratis elaborata. Regis auspiciis edita. Leyden 1833. | 2 "= De länge efterlängtade figurerna till Paiias Zoographia hafva nu börjat att ut- gifvas 7) och äro af dessa de 2:ne första fasciklarne komna i bokhandeln jemte 3:dje ”Tomen af texten, som dock är tryckt 1831 i Petersburg. | i VARA 0 Ny fortsättning 'af Rörpers bekanta Atlas har utkommit, ?) upptagande de' nya och intressauta upptäckterna, som denne oförtratne resande gjort under'sin sista resa och längre vistande uti Abyssinien. '”Den- na fortsättning är beräknad till 12 Häften, "och lofvas till 1837 års slut fulländad. Fyra häften hafva redan synts; det första innehåller nya däggdjur, det 2:dra fog- lar, det 3:dje amfibier, det 4:de fiskar, hvarom på sina ställen. Resultaterna af Victor JACQUEMONT'S förut i årsberättelserna omnämda resa uti Indien, hafva nu börjat utgifvas i Paris uti ett praktverk ?), hvaraf första Häftet (skola blifva 50) utkommit. Äfvenledes utgifver H. p'Orwuicsy !9), som flera år för museum i Paris berest södra Amerika, sin resa och nya upptäckter, som blifva af stort intresse. 7) Icones ad zoographiam Rosso-Asiaticam. Fasc. pA 2) Neue Wirbelthiere zu der Fauna von Abyssi- — nien gehörig entdeckt und beschreiben von Epw. Rirrer. Liefer, J.—IVA 0 2) Voyage dans PInde par V. JAcQuEmont, pen- dant les anhées 1828—1832. 4:o. 10) Voyage dans PAmérique méridional (le Bresil, les Républiques dela Plata, du Chili, du Perou et de Bolivia) executé dans le cours des an- nées 1926—1833 par ALcipE D'ÖRBIGNY, Paris 1834. 8:0. 10 D:r Mevyes, som under åren: 1830 och 1832 gjort med kapten W. WeEnpTt en resa omkring jorden, har lemnat en ganska rik- haltig berättelse deröfver .!). Den Zoolo- giska delen är utgifven uti ett särskilt bi- hang till andra delen af Tomen XVI af ”Bonnska handlingarne, med 41, nästan alla Läro- böcker. - illuminerade. plancher. Öfver Canariska öarne och deras mna- turalbistoria hafva BaArker-WesB och SABIn BerTHELOT annonserat utgifvandet af ett praktverk ?), hvaraf första Tomen skall in- nehålla det historiska, statistiska m. m., den 3:dje det botaniska, och den 2:dra, med bi- träde af Professorerna vid Pariser-Museum det zoologiska; utgifves häftevis 1 stor 4:0. Dessutom hafva redan bekanta planche- verk blifvit fortsatta >). Af nya läroböcker i zoologi har jag flera att anmäla, och skulle stanna i förlä- genhet om jag vore nödsakad att gifva nå- gon viss företräde. Den årligt tilltagande mängd af läroböcker, som utrikes utkom- ma, viltna emellertid icke blott, att hågen 1 Reise um die Erde, ausgefurht auf dem K. Preuss. Seehandl. Schiffe Princess Lowise, com- mandirt von Capt. W. "WenpbTt, in den Jahren 1836—1832 von D:r Meyzes. i. und 2. Theil. (historischer Bericht) Berlin 1834 4:o. 3:ter Theil Zoologischer Bericht; herausgegeben von der kais. Leopold-Carolin. Akad. d. Naturforscher. ?) Histoire natnrelle des Iles Canaries; par Bar- KER- WEBB & SABIN BERTHELOT. | 3) C.L. BonarartTE's Iconografia della Fauna Italica — till och med 12:te Häftel. — Les- sons Hlustrations de Zoologie till och med 15 Häftet m. fl. Franska och Engelska. 11 iför zoologisk bildning är mera allmänt väckt och att elementerna äfven af denna ve- «tenskap numera måste inhemtas uti alla "skolor; de vittna ock om vetenskapens ra- 'ska utveckling. : | Jag börjar med en af Mirne-EDwARrRps i Paris utgifven lärobok 4), som förtjenar mycken uppmärksamhet. Man finner uti "texten figurer i de vackraste trädsnitt, som upplyser förekommande termer och natur- föremål. En: annan har Herr ÅCHILLE ComTE utgifvit i tabellarisk form '") med en mängd fina, väl. utförda trädsnitt, så valda, att hvarje tabell innefattar historien och typiska figurer till en af de 78 ord- ningar, som CuviER antagit uti Je ”Regne Animal. Denna arbetsplan är mycket än- damålsenlig i synnerhet som: man” lättare kan öfverse och uppfatta olikheterna genom de närstående figurernas jemförelse. Dessa tabeller har: ministéren för undervisningen antagit till bruk uti Franska skolorna. Äf- vensom de af båda nämde författarne ge- mensamt utgifne Cahiers d Histoire natu- relle "), som till ett antal af G, med 50 graverade plancher i hvarje, omfatta både zoologien, botaniken och geologien. 4) Elémens de Zoologie, ou Lecons sur 'PAnato- « . mie, la physiologie, la classification et les moeurs des animaux; par MimE Enwarps. Paris (4 delar). | 3) Regne animal du Baron Cuvier, disposé en tableaux methodiques par Achille Comte. Paris. 6) Cahiers d'histoire naturelle rédigés dapres le programme de VPUniversité, par M, M. Minne Epwanps et Achille Comte. Herr BurmesterR i Berlin har till skolungdomens tjenst utgifvit en zoologisk hbandatlas:7) med ett urval af figurer, af- passade efter de läroböcker ?) dem: ban sjelf förut utgifvit. Särskild text åtföljer figurerha, som upptager de väsendtliga ka- raktererna och beskrifningen till de arter, öfver hvilka figurer lemnas: - Plancherna äro i stor 4:0, graverade och illuminerade — äro beräknade att utgöra 40: En- dast första Häftet, som innehåller 6, har jag ännu sett. En annan lärobok har utkommit i Berlin, utgifven af Friherre von Krassow och Ep. LeypE ”). Första delen, som upp- tager. det zoologiska, är författad af den förstnämde. Herr ReteHensacH har utgifvit början till en zoologisk atlas !'9) in 8:0, i stålstick, efter en vidlyftig plan, då- han så vidt möjligt är söker gifva figur på: hvarenda art. Figurerna äro små, flera tillsammans på hvarje planche och illuminerade; de upp- tagas i systematisk följd: Texten tillden- na atlas är kort, innehåller blott diagnoser A 7) Zoologischer Hand-atlas zum Schulgebrauch und Selbstönterricht, entworfen von Herm. Bunrmeister. Berlin 1833. 8) Lehrbuch der Naturgeschichte — und Grund-= riss der Naturgesch. ?) Lehrbuch der Naturgeschichte fur Gymnasien und höhere Bärgerschulen von Freyh. von Krassow und Eb. LeypE. Berlin 1835. 8:0. (1:ster Theil, Zoologie s. 322). 19) Regnum animale, iconibus exquisitissimis in tabulas chalybgeas > incisis, illustratum, cum commentario -succincto editum gr. 9:0. 13 och nomenclåtur. Utkommer i Häften, hvarje Häfte med 10 plancher. orgel > ocHerr Kauve har börjat lemna ett slags Zoologiskt penning-magasin , som uppta- ger föremålen i systematisk följd 1). Än- damålet med detta företag är, att kunna för ett högst billigt pris lemna hyarje stånd och ålder en natural-historia, som :' efter vetenskapens ståndpunkt är tillförlitlig, och som endast upptager figurer öfver de vigligaste föremålen, med kritik urvalda och mästerligt utförda i trädsnitt. Ar- betet uppfyller fullkomligt -hvar och ens väntan. Trädsnitten äro utmärkta, de äro inrymda i texten; Arbetet utgifves i häf- ten; hvarje med 4 ark, och 24—30 figurer uti hvitt omslag, kostar endast 73 silfver- groschen (circa 20 sk. banco i svenskt mynt). Af detta arbete har jag sett de första 8 Häftena, med hvilka däggande djuren äro slutade. ; "Herr RamiscH utgifver äfven ett arbete uppfyllt af sköna trädsnitt, som dock mera är. egnadt barnåldern ?). Oxess Allgem. Naturgeschichte fort- sättes skyndsamt, deraf har till och med 23:dje Häftet utkommit. Med det ..8:de Häftet börjar den speciella bearbetningen h Das Tierreich in: seinen Hauptformen syste- matisch beschreiben von D:r Kauvr, mit Ab- bildungen in Text von Becker, ScHirer, Hy- GEL, ÖTTO und ÅnrRsSsuemer, unter Mitwirkung von Wizi. Presor. Darmstadt, 1835.'8:0. ?) Naturgeschichte des Thierreiches fär kinder und den ersten Unterricht iberhaupt von Ra- MisCH — med många trädsnitt. 14 med stråldjuren, som slutar i t0o:de. Der- efter följa molluskerna, så insekterna, som ännu ej äro slutade. Af de" till denna lä- robok hörande Abbildungen hafva 3:ne Häften utkommit i stor 4:o, med 28 plan- cher tillsammans, af hvilka 13 upptaga anatomiska detaljer, de: öfriga framställa slägttyper bland stråldjuren och molläsker- na. Dessa plancher äro helt och arg in- rättade för undervisningen. Af Gorpruss Jekantts lärobok, NE en ny tillökt upplaga utkommit ?) som ser rekommenderas. Äfven har Herr GrärE börjat i sam- ma stil som ÖKEN, att bearbeta en ny lä- robok '). 3) Grundriss der Zoologie. Zweite vermehrte und verbesserte Aufl. Närnberg. 1834. 8:0.- 4) Naturgeschichte nach allen drei Reicuen” fär Schule und Haus, in Verbindung mit J. E. Naumann bearbeitet von H. Gzrärr. Eisleben. 1834. in 80. Litteratur : | Deutschlands Fauna in Abbildungen ön von Sturm — Die Vögel 3 Heft. 80 äns 6 illn- minerade plancher — för skolor. Precis elémentaire PHistoire naturelle; par G. de la Fosse — 2:me Edit. ::ere partie Mine- ralogie & Geologie; 2:me p. Botanique & Zoo- logie. Paris 1834. 12:0. Handbuch der Naturgeschichte fär Schulen von Schinz — Zurich 1834. 3:o andra upplagan. DenGEer Naturgeschichte des Thierreichs nebst Abriss der Anthropologie, fär höhere Bärger- schulen bearbeitet. Königsberg 1835. Essai sur PHistoire Natur. de "a Norman- die. 1:re partie. Qvadrupédes & Oiseaux — par G. C. Cuesson. 1835. 8:0 med plancher. Considérations sur Popposition qui existe entre S 15 + Den periodiska litteraturen har :erhål- Periodi- s lit. flera nya tillägg, af-chvilka jag” här en- dast upptager sådane periodiska skrifter, som” omfatta - hela zoologien: Af dessa har jag redan förut omnämt Guerins bulletin och kan ytterligare tillägga följande: + DLInstitut ”), en lärd tidning; som ut- gifves en gång i veckan i Parisi 4:o, hvart nummer utgörande ett ark. Denna tidning redogör för allt hvad som passerar inom Academierna och lärda ”samfund, så väl i Frankrike, som i andra länder, så. vidt redaktionen kunnat sätta sig i förbindelse med aflägsnare orter. Att den fullständi- gast meddelar förhandlingarne inom Pariser- Academierna är naturligt. Den upptager dels ordagrant dels i vidlyftigare eller kor- tare utdrag de förnämsta och vigtigaste af- handlingar, som inlemnas till dessa : sam- fund; annonserar nya arbeten och refere- les animaux vertébrés, et les animaux inver- 7 tébres, är en afhanling, som Herr DuTtrocneTt af- « gifvit till Vet. Acad. i Paris. se L'Institut N:o 44. Philosophie de PF'histoire naturelle ou: phe- nomé&nes de Porganisation des animaux et des végétaux; par Vercry. I. Vol. 8:0. 3:dje Tomen af Herr Voicts tyska öfver- sättning af Baron Cuviers le Regne Animal, innefattande mollusca, utkom år 1834. Uti Ausziige aus der Protocollen der Gesell- - schaft fär Natur- und Heilkunde in Dresden im Jahr 1833, — tryckt 1834, förekommer bland annat, en uppsats af D:r PörriG öfver de af .- honom från s. Amerika hemförda däggande djur och foglar. ”) L'Institut, journal géneéral des Sociétés et Tra- vaux scientifiques de la France et de VEtran- ger. (Börjad i medio af. Maj 1833). ka skrif- ter. 16 rar äfven ur dem" det vigtigaste. Årgån- gen kostar 36 francs. | dl ' WiEGMANNS Archiv ”), som med år 1835 börjat att utgifvas uti Berlin. Denna journal, som fullkomligt motsvarar Ånnales des Sciences naturelles i Paris till. form och : behandlingen, utmärker sig högst för- delaktigt, dels: genom en mängd original- afhandlingar, dels: genom den årsberättelse; som utgifvaren upptager öfver föregående årens litterära företeelser, så väl inom Tysk> land, som öfriga lärda verlden. Utgifva- ren, som sjelf redigerar årsberättelsen har uti den entomologiska afdelningen erhållit ett godt biträde af Herr BurmeisteRrR och i den botaniska af D:r Mevyes:: En sådan journal, som denna, synes oss Tyskland länge hafva behöft och företaget kan såle- des ej annat än vinna största välvilja. Ar- chivet. utkommer i 6 Häften (med 8 ark i hvardera) hvarje år, d. v. s. ett häfte hvar- annan månad, — 3:ne Häften utgöra ett band; priset på hela årgången är 6 th. Pr. öfver hufvud taget; 2:ne' plancher åtfölja hvarje häfte. Herr JAcoQuemis i Paris har annoncerat en periodisk skrift under titel: Minerve ”), som 6) Archiv fär Naturgeschichte, in Verbindung mit mehreren Gelehrten, herausgegeben von D:r A. FR, A. WiEGMAnn i Berlin. = (Börjad 19835 i Januari). 7) Minerve, ou Choix des måEmoires les plus im- portantes qui paraissent dans les pays etrangers sur les Sciences naturelles, publié par EmirE JaAcQuEmIn et plusieurs Savans Francais et Allemands. - 7 komi Har för afsigt att i franska språket om- kläda vigtigare afbandlingar uti naturällisto- rien, som inlemnas till Wiaktionen dels i manuskript dels tryckta på frerimande språk. Jag har ännuä endast sett prospekten: Företa- get är lofvärdt; synes vara beräknadt der- på att underlätta Fransmännen, som i all- mänhet föga studera andra språk än sitt eget, uti inhemtandet af den rikä tyska lit= töräturen; KAN Direktionen för Wieher-musetm har i börjat publicera én series annaler 2), af hvilkå jag likväl icke närmåre känner in> nehållet: ; > De årliga såmmankömsterna i Tyske Lärda land eråellsn naturforskarne och läkarne komster. hafva i vanlig ordhing blifvit bållhä, nem- ligen 1834 i Stuttgardt, hväröfveér berätz telse ?) särskildt blifvit utgifvén, samt 1835 uti Bonn. Se Froriees Notizen !9). Den 4:de såmmankomsten emellan na> turforskårne i Hartz hölls i Clausthal den 23 Juli 1834. Berättelsen dérom är in- tagen uti Isis '). Den 5:te uti Stollberg 1835 d. 231 Juli. Uti Schleswig, Holstein och Lauen- burg är äfven en sådan förening ingången; 3) Annalen des Wiener Museums der Naturge= schichte, herausgegeben von der Direction des- — selben. i:ter Band. 1:ste Abth. 4:o 19835. ) Amtlicher Bericht iiber die Vörsantallied Deut- scher Naturforscher und Ärzte in Stuttgart — . heråusgegeben von KirtMever und JAGER: 203 Band. XLVI, N:o 6 & 7. ') 1835. Heft. 1, pag. 56. Prof. Fries's AÄrsb. 1835 & 1836; 2 198 som höll sin sammankomst d. 23 Juli 1835 uti Kiel. | Engelska naturforskarne församlades den 10 Augusti 1835 uti Dublin. Ett Muséj Såsom en mera oväntad notis vill jag Cairo. Nämna, att nyligen ett zoologiskt museum blifvit inrättadt uti Cairo af Crot-Bey. En Conservator från Piemont, f. d. elev af BoneLnui, är dervid anställd. Naturhi- > Österrikiska naturforskaren Jon. NarTt- "Ork nBERER, som uti 18 år rest och vistats i S. Amerika, ankom den 2 Nov. 1835 åter till Europa; en del af hans bästa samlingar hade likväl gått förlorade genom orolighe- terna uti Para, dock hade, utom de betyd- liga remisser han tid efter annan hemsändt, den sista bestående af 22 fullpackade lådor anländt till Wien. Fransmannen PicartT har anträdt en resa till Guinea, i afsigt att undersöka och insamla der förekommande naturprodukter. En ny expedition, för hvilken Herr MitcHni står i spetsen, hafva Engelsmän- nen företagit i afsigt att söka intränga uti det inre af Nya Holland. Man har försett sig med proviant för ett år, medför 2:ne båtar m. m., kosan har ställts från Batburst till Bori-landet, derifrån sydvest mot flo- derna Darling, Merembidsche -och Murray. Vidare nordwest ?). Lyckas man häri lika mycket, som man lifvas af hopp, måste in- tressanta underrättelser. kunna emotses af detta företag. 2) Se Fror. Notiz. N:o 1003. 19 Uti den af mig sist aflemnade Årsbe-Urdrag at rättelsen lofvade jag återkomma till berät- jane 'telsen om D:r IHepessorces 3:dje resa, jag relation. gör det nu med så mycket större nöje, som Herr HepesBorG, derigenom att han till Kongl. Vet. Academien inlemnat ett ut- drag af den journal han fört öfver resan till landet Sennaar, samt Blåa (Bahr el Azrack) och Hvita (Bahr el Abiad) Nilens stränder, lemnat mig tillfälle att derutur meddela det, som egentligen kan intressera zoologen. Sedan Herr HEDEnBoRG i näm- de utdrag gjort några reflektioner öfver landet, och uppräknat de naturforskare, från Bruce till D:r Bortta, som före ho- nom berest dessa länder, i korthet anfört dessa resandes lefnadsöden, samt hvad ve- tenskaperna 1 ett eller annat afseende vun- nit genom deras forskningar, öfvergår han till berättelsen om sjelfva resan, med föl- jande ord: i Augusti månad 1834 skedde afresan från Alexandria. Resan påskynda- des så mycket möjligt var, för att anlända till Sennaar straxt efter regntiden. Den lån- ga vägen medtog dock 3:ne månader. Jag förbigår hela den landsträcka, som ligger emellan Egypten och Dongola, der ej myc- ket nytt förekom. Först med Dongola bör- jade Tropikens foglar. "Den röda cardi- nalsparfven blifver här allmän, sommar och” höstetiden bland Durrhan, med vintren emigrerar den sydligt. Här börja äfven de sköna NNectarinie& (Certhia Lis.), som med öknen Baijuda blifva allmänna, i syn- nerhet JVectar. metallica Rörp. I ökenreddar- ne häromkring finnes sommartiden en mycket 'q 20 liten Caprimulgus, som jag tills vidare anser som nytt species. Den har ett sorg- ligt och monotont ljud, är ganska svårskju- ten, emedan man endast hör den om qväl- larne; vid månskenet lyckades det mig att skjuta 2:ne af dem. Flere af de af Rörrer beskrifna Malurus börja äfven här. Innan man ännu inträdt i öknen Baijuda före- kommer någon gång den i landet Sennaar -: allmänna lilla capska dufvan, samt flera species af sparfvar, hvilka jag ännu ej kun- nat bestämma, i brist af böcker. — Den del af Nilstranden, till hvilken vi anlände, var temligen tätt beväxt med Acacie-bu- skar och andra trädslag, en mängd af !Vec- tarinia metallica Rör. svärmade här bland Acacie blommorna tillika med ett annat ännu skönare species. Här visade sig de första perlhöns, som vid blåa Nilen öf- ver Sennaar blifva allmänna. Nya acqvi- sitioner voro här dessutom: Coracias aby- sinica LATH. samt en Buceros an Nasutus LaArH.? jemte flera species af sparfslägtet. De sköna fiskörnarne, som blifva allmän- na vid hvita Nilen, fälldes äfven här. Jag hade önskat att tillbringa några dagar här- städes; men fruktan för Nuba negrerna plå- gade natt och dag folket, att de lemnade mig ingen ro. Vi uppbröto och hunno ef- ter 3 dagar till sammanloppet af blåa och . hvita Nilen. Några dagsresor längs blåa Nilen började landet blifva mer och mer skogväxt, och jagten i samma mån ymni- gare. Vid byn Bischagra uppebhöllo vioss 3:ne dagar under hvilken tid 15 för oss nya fogelspecies skjötos och bereddes. Bland des- 21 sa voro a2:ne species vackra Promerops, en vackersLanius avt Vidua, Malurus, ett annat species Buceros, Picus, samt utom Sylvier, 5 arter af Fringilla. Vä- gen gick sedermera från Nilen öfver de stora slätterna kring Suliman jech, hvarest intet nytt förekom. En ofantlig mängd af Tranor öfvervintrade här och befunno sig väl på de stora Durrha fälten. I Walid-medinch uppehöllo vi oss nä- gra dagar, dels för att jaga, dels för att bereda oss till fortsättningen af resan. En 16 species foglar insamlades här, bland hvilka en Platyrrhynchus, det enda species jag träffat under min resa; Turdoides leu- cocephala & Lanius erythrogaster Rör. äro här ganska allmänna. Man ser här och der i träden de hängande boen af Ploceus ; hvilken fogel endast under regn- tiden nedkommer. Från Walid-medinch gingo vi öfver Bahr el Azrack (blåa Nilen) till dess östra strand, som är mera skogbeväxt. «Landet blifver här fullt af Hyener, hvilka äro så närgångna, att de den första natten an- grepo min jagt-åsna, hvilken i cirkeln af menniskor och kameler var bunden tätt bredvid mig. Djuret borttog ett stort stycke ur låret och flydde. En kula sändes ef- ter besten, men som i mörkret förfela- de. Dessa Hyener likna Hyena striata; jag är dock frestad att tro det vara ett nytt species, till dess jag får tillfälle att nogare examinera den. Den mängd af vat- ten-concehylier, hvarom Caraup talar i 22 Dender bar jag ej- funnit: de som före- komma äro allmänna i hela Nilen. Den 3 December upphunno vi åter Blåa Nilen (Bahr el Azrack) vid byn Vade- labasch. Utom Vidua paradisea och ett gan- ska 'vackert species af Galgalus? Less. som torde vara helt nytt, förekom ej någotaf värde. Då vi hade lemnat staden Sennaar på venstra sidan af floden, träffades under vä- gen Merex Bane, för detta Sultan öfver Sennaar och en del af Nubien före egyp- tiska invasionen. MeErek Bane inböd oss till sin by Ronga. Invitationen antogs. Stäl- let var temligen rikt på jagt. Här döda- des den första hvita ibis under resan. Ett enda species af Tantalus sågs äfven här utan att kunna fällas. Hela vägen på östra stranden af Bahr el Azrack var en ständig jagt, och ingen dag förflöt, som ej åtminstone 3 å 4 nya fogelspecies dödades. På de odlade fälten blef Ardea pavonia Lin. mer och mer all- män. : Denna fogel, med sina praktfulla fjädrar, har ett sträft och obehagligt ljud. Den lefver i stora skockar som tranor och vildgäss, är lika skygg som dessa foglar, att det endast lyckades 'mig att här få skjuta en enda; de. öfriga af samma spe- cies fälldes under 'vistandet vid Bahr el | Abiad. Den i svart .stål- och azurglans skif- tande svarta ibis förekom nu mera, ehuru sällan, kring träsken, äfven som den rara Ciconia abdimii af hvilken blott en enda erhölls. Alla dessa foglar draga sig efter regutiden till floderna och träsken omkring 23 linien. Under denna väg till Rozeres erhölls dessutom: Proimerovps erythrorynchus LATH., Malurus clamans, rufipes et pulchellus Rär, flere species Falcones, 2:ne sköna spe- cies Pica, som tills vidare anses vara ej beskrifna, Platalea liuconiensis., samt en mängd species af Loxia, Emberiza, Frin- gilla och Sylvia, hvaribland säkerligen flere nya species förekomma. Jag bevandrade trakter, der ingen naturforskare lossat skott, och om det osunda klimatet tillåtit att län- ge här vistats, skulle jag gjortrikare skördar. "Landet omkring Nilen härstädes hy- ser en mängd träsk, hvilka äro beväxta med stora Acacie-trän; dessa träsk hafva årligen sin näring genom nilflödet och äro tillhållet för Hippopotamer, Crocodiler, en mängd större vattenfoglar, såsom Tantali, Ibis, Ardea, Pelicanus och Plotus samt en art Puffinus. Dessa Plotus, eller enligt an- dra Anhinga, äro bland de svåraste foglar att skjuta. De hafva kostat mig otrolig mö- da, och för en enda har jag bränt mera krut än för 30 andra: jag har dock lyckats att skjuta flera af dem och tror mig deraf äga tvenne distincta species. Utom: vattenfog- lar uppehålla sig omkring dessa stillastå- ende vatten — Simia subviridis och stun- dom i gyttjan Python-ormar. Tvenne dagsresor härifrån vid byn Bihäga, tillbragtes 2 dygn. I träsken här- städes dödades flere Tantali, en svart ibis samt den rara Ciconia Abdimii. : Oaktadt de häftiga tandplågor, jag ådragit mig ge- nom jagten i träsken och gyttjan, jagades ett par timmar om dagen och vistandet vid 24 Rozeres förskaffade flera rara foglar: Bus phaga erypthroryncha, Psittacus Meyreri Rör., en skön falkart, samt en vacker Gar- rulus, dessutom en Turdus, som jag ej sedermera såg. Jag förts min resa nu mera till Abdullhalall på vestra stranden af Bahr el Azrack. Här dödades den sköna och rara Ciconia ephippiorhyncha Börr. Under denna väg och till Gebel Gula, det sydli- gaste af Fungihergen mellan 10:de och 11:te graden on. bredd erhöll jag flera" spe- ”eies, Noctua, Pelicanus, Pica, Cursorius, Oedicnemus maculosus ”Tem. Bucco mar- ginatus Rörrp. &c. Hela vägen från Nilen till dessa berg, öfver stora flacka slätter, är arm på naturalster. Efter omkring en månads ssedkde i Kartum, och då jag såg, att allt var frukt- löst, för att häfva den envisa feber jag mig ådragit, afrestes till Valid-schey på Bahr el Abiad (hvita Nilen), der jag tog milt hufvudqvarter. De vilda Shelluk- -negrerna börja ett par eller tre dagsresor härifrån, inuti hvars land det är omöjligt att in- tränga. Jag anlände bit i början af April och tillbragte här nära 6 månader. Jag skulle Hol önskat att förlänga denna se- jour; men utomdess att penningarne voro alla, alla förråder nästan slut och jag stän- digt anfäktad af feber, var jag i ordets egent- liga bemärkelse utsliten på allt sätt, och utledsen att jag vidare icke kunde uthärda hvarken klimat eller folk. Utan linne, utan skor och kläder återlände jag till Kar- tum och började rusta mig till min afre- 25. sa: jag skulle önskat hafva vingar för att uppnå Egypten, som dock fordrade 3:ne må- naders tid. Öfverlemnad för det mestä åt mig sjelf, utan pålitliga medhjelpare i bör- jan och sedan alldeles ingen, under största delen af tiden plågad af feber, kunde jag omöjligen mer uträtta. Mina skördar af foglar vid Bahr el Abiad voro äfven tem- ligen rika, flera högst rara, många sällsyn- ta, ganska få vanliga, och jag förmodar äf- ven nya species — bland märkligare fog- lar. Strix leucotis Tem., Vultur Kolbii Rörg., Otis Arabs Lin., Motacilla melano- cephala RBör., Rynchops orientalis, Ana- stomus lamelligerus Tem., Ardea Goliath Rör., Caprimulgus infuscatus Rör., Scops Boma mibi, Mino carunculatus mihi, Pe- licanus rufescens LavwH., Falco rufescens Rör. &c. utom en mängd ännu obestämda. Samlingen stiger till omkring 300 species, ganska få finnas som icke hafva dupletter, alla äro väl conserverade och många med 3 och 2, samt variationer i ålder. Bland Falcones räknas öfver 23 spec. af Loxia, Emberiza och Fringilla omkring 50 sp. Gralle äro äfven talrika och många rara. Bland dem är en Parra hvaraf jag endast sett tvenne individer under. hela mitt vi- stande i Sudan. : Quadrupedia stiga till omkring 40 sp. men hvilka komma att ökas genom den man, som ännu fortfar att arbeta för mig i dessa länder. Camelopardalis Giraffa >). 3) Torde rättare skrifyvas Zeraffa, då man vill bibehålla den barbariska och vulgära benäni- ningen: invånarena kalla djuret Zeraffa ej Giraffa, som är fransyskt. 26 hvaraf jag ännu väntar en hud. Antilope Soemeringii &?; Antilope Dorcas 59; An- tilope Dama SL; Antilope Leucoryx, samt 2:ne oexaminerade species 5; Simia wiri- dis, ethiops & Sphinx — Viverra Zibe- tha — Canis variegatus, Zerda, mniloti- cus et anthus. Erinaceus sennariensis mihi; Capra sennariensis mibi 9; Gulo leucurus mihi; Lepus isabellinus — Sciu- rus albovittatus, Hyzxna, an differt a stri- ata? Örycteropus capensis , Manis. — Psammomys avellania mihi. Molossus mi- das 'mihi, an differt a Mol. Röppelii. ”Ga- lago Teng mihi, Sorex Sericea mihi, Mus gentilis? Mus testicularis mibhi. M. linea- fus affinis sed differt. Mus an M. indico differt? Rhinolophus. Nycteris. Trionyx ZEgyptiaca Georrr. Trionyx clausilis mihi. &c. "Dessutom en temlig samling af am- fibier, ödlor, hvilka ännu alla äro obe- stämda; 20 species större delen rara och sällsynta fiskar från Bahr el Abiad. Con- chylier hvaraf ett och annat species torde vara obeskrifvit; alla med ett undantag vatten-conchylier. - Insekter, Cranier af Crocodiler af åtskillig storlek m. m. - Författaren slutar sin berättelse med några anmärkningar öfver klimatet i dessa länder, och dess inflytande på mennisko- kroppen samt de sjukdomar den, i följd deraf allmännast är underkastad. Landets höjd öfver hafsytan, hvilken han anser för högt uppgifven; dess utseende och vegeta- tion; tropikregnen m. m. samt sist en teck- ning af de otroliga faror och lidande, som en resande i dessa länder är underkastad. R—— 20 Mastologi. Den långvariga och heta strid som striden emellan GEorfrov ST. HirnareE och några andra Franska zoologer blifvit förd om sät- Å tet, hvarpå de hvalartade djuren gifva sina ungar di, har ännu icke kunnat bringa den förstnämde till samma åsigt, som andra na- turforskare hysa. Emellertid har denna "strid framkallat en hel mängd observatio- ner och anatomiska undersökningar öfver dessa. djur, så att för vetenskapen har den- na skiljaktighet i åsigter alldeles icke va- rit utan frukter. Genom Knox ”) och Mör- LERS ”) undersökningar är visat, att Ceta- ceernes mjölkkörtel alldeles icke äger sam- ma enkla struktur, som näbbdjurets, utan har en sammansatt körtelbyggnad. GEoFFfroy har uti ett särskildt arbete samlat allt hvad som rörer denna strid och allt hvad han sjelf häruti skrifvit ”). Den andra tvistefrågan, som lika län- ge varit före och lika ifrigt afhandlad rör näbbdjuret och dess egenskap af att va- ra ett äggläggande djur. Denna sedna- re åsigt, för hvilken äfven Herr GEOoFFROY kämpat, tyckes emellertid mer och mer luta åt sitt fall. Genom Engelsmän- nens oförtrutna bemödande och i syn- nerhet Herr Bewwsertts resa till Nya Hol- 4) Se dess afhandling till Royal Society i Lon- don — DLinstitut N:o 74. 5) Archiv f. Anal. & Ph. 1835, pag. 44. 9) Fragmens sur la structure et les usages de glandes mammaires des Cetacés. om sättet hvarpå Hvalarne ägga si- Da ungar. Om Näbbdju- ret, 28 "land, der han på allt sätt vinlägger sig om att i naturen studera detta märkvärdiga djur, motser man snart denna gåtans full- komliga lösning. Vi hafva redan Herr Bennett att tacka för flera vigtiga upplys- ningar, och Herr ÖWwEN för noggranna ana- tomiska undersökningar och en beskrifning öfver ungen till näbbdjuret 7), så att kän- nedomen om detta djur har på sednare åren betydligt förkofrat sig. Jag kan likvist här endast upptaga summariskt ett och annat. Af BenseTttTs observationer finner man, att de 2:ne arter näbbdjur man antagit ej kun- na inbördes åtskiljas, — att den giftsporre med hvilken hannen är försedd, ej begag- nas af djuret såsom något försvars-vapen; att vid öppnandet af en drägtig hona fun- nos endast uti venstra uterus 1—3 hvita ägg, fullkomligt runda, 23” i diameter, ytan glatt, ej på något sätt fasthängande med uteri väggar; högra uterus tom. Den 8 December fann B. uti ett näbbdjurs bo 3 nyss födda ungar, men ej tecken till nå- got äggskal, ungarne voro nakna, med på tvären gående ringar, de mycket böjliga käkarne voro kortare i förhållande till sin bredd, än på fullvuxna, och tungan, som hos de -sednare ligger långt in åt svalget, räckte på ungarne ända ut till spetsen af underkäken. I magen fanns koagulerad mjölk, — ögonen tillslutna. 7) Införda uti Transact. of the Zoolog. Society Tom. I. Part. 3. Buanvinne har härutaf gjort ett utdrag, som afgafs till Vet. Acad. i Paris och äfven kan läsas uti Fror. Notiz. XLILI. N:o 2. — Ifr. äfven Fror. N:o 956 och 970: 39 Öfver den med näbbdjuret närbesläg- om tade Echidna har äfven Herr Bennerr i"chiduax sin resa meddelat följande. Af detta slägte finnas 2:ne säkra arter E. Hystrix och E. setosa Desm; den förra förekommer i bergs- trakterna i New-Säd-Wales, den sednare åter är mera allmän i Van Diemens land. Dessa djur vistas på bergen, gräfva med största skicklighet, sofva om dagen och sö- ka om natten sin föda. De äro långsam- ma i sina rörelser och rulla sig tillsam- mans såsom igelkotten vid någon fara. — Honan har ungar i December. I fången- skap kunna de uppfödas med myrägg och mjölk — fordra mycket vatten. Högst intressanta observationer harpPungdju- Herr Owen haft tillfälle anställa uti zoo-"": fr logiska Societetens menageri i London öf-veckling. ver känguruh-djurens graviditet och partus, i afsigt att utröna det verkliga förhållan- det med pungdjurens foetus-lif under den tid de utvecklas inom modrens marsupi- um. Som bekant är, har man i brist af fullföljda observationer och någon full viss- het i denna sak, nöjt sig med gissningar och gripit till hypotheser. Herr Owen'har gått fram på forskningens säkra väg, noga beräknat och undanröjt de svårigheter, sorå skulle möta. Hvad han funnit och förvis- sal sig om, samt hela gången af hans ob- servation, har han nedskrifvit uti en af- handling, som upplästes för Societeten den 12 Nov. 1833 och sedermera blef införd uti Philos. Transact. 1834. 11 ?). Jag får in. - 3) Se äfven Fror. Notiz. N:o 873. Om Lä- derlap- parnes födelse, 30 skränka mig här endast till att anföra re- sultaterna, som äro: att Känguruh (Macro- pus major SHAw) går drägtig i 39 dagar, hvarefter ungen födes och af modern ge- nast transporteras uti marsupium. Nyss framfödd är ungen”föga öfver 1 tum lång och huden liknar så väl till färg som till halfgenomskinlighet den af en daggmask. Med framfötterna öppnar modern marsu- pialpungen, insticker nosen deri utan hin- der och tyckes således med tillhjelp af denna del ställa allt i ordning för ungen, och hjelpa denna ull rätta att fatta spe- nen. Morgonen efter sedan ungen var fram- född fann man den hängande vid sin spe- ne, han andades hårdt, men långsamt och rörde frambenen då man oroade honom. Den vidhänger spenen temligen fast, men alldeles icke, såsom några påstått, genom en organisk sammanväxning. Lossad från spenen, förmådde ej ungen (4 dagar gam- mal) ändra plats, ehuru han gjorde kraf- tiga rörelser, som tyckes bevisa, att ensam, utan moderns hjelp, skulle han vid sin framkomst ej kunna hjelpa sig. Sedan har Herr Owen lemnat högst vigtiga bidrag till detta djurs anatomi och första utveckling, hvartill jag återkommer uti den anatomiska afdelningen. Rörande Känguruhs lefnads- sätt och invånarnes jagt efter detsamma lemnar BEnneTtTt ultisin resebeskrifning flera underrättelser. I sammanhang med nu anförde obser- vation rörande pungdjuren, bör jag äfven fästa uppmärksamheten på en annan, som Herr GeorcE Danierr meddelat Zool. So- 31 cieteten i London ?) ängående 'de' förhål- landen och omständigheter, som äga rum vid läderlapparnes födelse. Det har nem- ligen lyckats Herr D. att blifva åsyna vitt- ne till en Läderlapps (Vesp. noctula ScHrez.) nedkomst. Afhandlingen är intagen uti Fror. Not. 29). Till de olika meningar man äger om Canis verkliga urstammen till hunden har nu?PBS" Herr Kavr !) tillagt sin förmodan. Det lyckades honom att jemte en hel hop an- dra fossila ben af Eleph. primig. Cer. Euryc. och Bos primig. m. fl. äfven finna en fos- sil käke af en hund, som han vid jemfö- relse fann till utseende och dimensioner när- mast lik med C. familiaris scoticus. Der- utaf slutar han att denna käk tillhört ett individ af den verkliga urstammen, åtmin- stone till vissa racer af hunden, hvilken urstam lefvat samtidigt med Bos primige- nius och Cervus euryceros. Han kallar den Canis propagator. Må blott ej någon tvif- lare sednare framkomma med det påståen- de, att käken tillhört en i Rhen-floden drunknad hund. | Herr Warter SmeE har lemnat be- Lejon kräftelse på, att en varietet af Lejon utan mahn. mahn verkligen existerar. Han beskrifver dylika från Guzurate och förmodar att de äfven torde förekomma i Persien och Ara- bien. De likna lejonet i allt utom hvad den yfviga och nedhängande mahnen be- 3) Se Proc. 1835. 10) Band. XLV. N:o 5. 1 Se Isis 1834, N:o 3. äs träffar, hvilken dé säknå och bafva i stäls let långs efter halsryggen en kam af upp- rättstående, längre hår: Knäen på fram- fötterna och svänsens spets bära stora bår- tofsar. Denna underrättelse är äfven i ett annat hänseende intressänt; efter man bland de sculptur-ärbeten; som träffä$ i de äldsta Persiska ruinerna, ofta finner bilder som tydligt föreställa dylika lejon; Som origi- nvalernas existens Hittills varit betviflad; har man antagit, att de samma föreställt helt andra djurarter och bland dessa till och med sådane; som ej finnas i Asien ?): Hvalarnes Hvalarnes vattensprutning har Herr Sprar- KUSTER under en resa till Sardinien haft niog. tillfälle observera. Detta länge konstatera- de faktum har föranledt till olika förkla- ringsgrunder. Bar och Fazer hafva; som bekant är, yttrat motsatta åsigter. Enligt den sednares skulle det vatten; som utspru- tas, först af djuret insläppas i munnen; derifrån ledas till näskaviteten och utstö- tas. Enligt BaEr åter skall det endast va-= ra, det vatten, som ofvan ifrån intränger uti sprutrören, som vid djurets utandning utdrifves. Denna sednare åsigten förklarar KösteR vara äfven sin ?). fndiska H. HonGson har meddelat bland an-= Noshör- nat följande om den indiska JVoshörnin- "gen ). Djuret är nyss framfödt, 3 fot 4 tum långt och 2 fot högt, vid 8 års ålder höll det 9 fot 3 tum i längd och 410” i höjd: 2) Ur Fzror. Not. N:o 881. 3) Isis 1835. Heft. I, pag. 85: 4) Proc. 1934, pag. 98. 33 höjd. Man tror att det kan lefva i 100 år efter man i fångenskap underhållit en nos- hörning 33 år, utan att den visade ringa- ste tecken af ålderdom. Ungen diar 2:ne år o. s. v. Öfver samma djur finner man äfven i JACQUEMONT's resa i Indien ”?) flera underrättelser. Ä Att äfven i Abyssinien vilda elefanter vida och apor uppstiga till de högland, SOM F Abys ligga 8000 fot öfver hafsytan, har Herr Röp- sinien. PEL observerat ”). Herr GeEorffrovr st. Hirname bar be- Mullva- . kantgjort ett eget förhållande, som han RA nit med genitalia hos mullvaden. Efter honom, födes honan med en fullständig membr. hyminis, som fullkomligt tillsluter vagina; hanen åter, för att undanröja detta hinder, har spetsen af penis skärande, som en lancett 7). Flera underrättelser och anteckningar - kunna samlas bland sednare årens bidrag till vår kännedom af bekanta djurarters lefnadssätt och naturförhållande; jag torde här blott behöfva lemna en anvisning, hvar man har att läsa dem. Utdrag ur FAnnines och WEBSTERS re- Phoca sor rörande Phoca proboscidea och dess Pro lefnadssätt, har Froriep lemnat "). Öfver det mindre kända Wombat- Wombat- djuret (Phascolomys), inhemskt på nya 5) pag. 169. 5) Fror. Not. N:o 1017. 7) E'Instit. N:o 84. 2) Notiz. N:o g21r & 946. Prof. Fries's Ärsb. 1835 & 1836. 3 LÄ 34 Holland har Bensett lemnat i sin resa fle- ra upplysningar, samlade under observa- tion på ett lefvande djur, som hölls i fån- genskap. På samjna ställe erhåller man Dingo- äfven underrättetser om den vilda Dingo- hunden. hunden, som finnes i detta land och gör Colonien samma skada, som vargen föror- sakar i norden. Dasyurus, Herr H. Besson har till England öf- ”versändt en lefvande Dasyurus ursinus, ett djur som äfven tillhör Nya Holland; och om hvars lefnadssätt man haft högst ofullständiga och osäkra uppgifter endast efter resandes utsago. Öfver den vilda hunden, som förekommer i vestra Ghåts. Can. Dak(Can. Dukhunensis Syr.) lemnar H. SyKes hunensis- upplysning med beskrifning öfver djuret och dess historia ”). | i Para- -Paradoxurus prehensilis Gr.av., som fen man endast har känt efter en figur lemnad siliss. af Haminton, har blifvit lefvande sänd till England och beskrifven ytterligare af H. BenseTtr !9). Mos Zi Öfver Moschus-råttan (Mus Zibethicus); ethicus. Z S å ett i Canada allmänt djur, lemnar Herr GrEEsHow i Mag. of Nat. Hist. XXXV. N:o 33 flera upplysningar; se äfven Fror. Not. !). "Damian. Damans (Hyrax Capensis) historia har H. Hennan meddelat Zool. Societeten i Lon- don. Berältelsen är införd äfven hos FrorIEP ?). ”Å 9) Transact. of the Roy. Asiat. Society Vol. III, at: Or 30) Proceed. 1834, pag. 113. 1) N:o 842. 2) N:o 978. 35 Den af Azara beskrifua kätt-arten dniquar Jaguarundi har för förstå gången lefvande ””” kommit till England. Uti sin resa lemnar D:r MEYEn in- Physet. tWressanta upplysningar öfver Physeter Ma- tephal. crocephalus och Molinas Phoca Lupina. FA Några vigtigare monografier hafva un- der förflutne åren kommit oss tillhanda: Herr LicHTENnstTEIN i Berlin har lem-Licntex- nat en sådan öfver slägtet Mephitis, inne- så Me hållande beskrifningar och figurer öfver de phitis. arter af detta slägte, hvilka finnas på Muse- um i Berlin ?). ” Arterna äro följande: M. leuconota från Rio Alvorado; M. me- soleuca från Chico i Mexico; M. chinga Tiep. är den först bekanta arten från kust- lärderna, som närmast gränsa intill tem- pererade delen af N. Amerika; M. 'meso- melas från Lousiana?; M. macroura samt vittata från Mexico (öst lemnas på det - och unga djuret) M. suffocans Irr. enda ärter, man känner från Brasilien, samt M. Zorilla från Afrika. N Herr TemmiscH har lemnat en annan Tzm- högst utförlig och utarbetad monografi öfeMiosan ver slägtet Rhinolophus uti van per Hor- pölger veN's och Vnriese's tidskrift 4), som Herr plus. WieEGmaAns öfversatt och intagit uti sitt År- chiv ”). "Författaren genomgår slägtets ka- raktärer och hela organisation i allmänhet. Visar den egentliga funktionen af de '2:ne 3) Darstell. neuer od. wenig. bekannt. Säugeth. Heft. 9. — Ifr. Abb: der Königl. Acad. ; der Wissensch. 1832. 4) Tijdschrift voor naturlijke Geschiedenis, 3) 1836. Heft. I, pag. 81. 36 små vårtor, som sitta öfver ossa pubis, hvarom olika meningar uppstått; han vi- sar att icke alla arter sakna den delen af yttre örat, som kallas tragus, hvilket man uppgifvit, utan endast hos förf:s ena af- delning äger denna händelse rum. I af- seende på detta slägtets geografiska utbred- ning upplyser TemmincKk, att ännu ingen art blifvit funnen i. Amerika, icke heller på Nya Holland (från sistnämde land har man dock sedermera erhållit en art, Rh. megaphyllus Grav ), utan tillhör släg- tet Sunda öarne, Asien och Afrika. Seder- mera följer dessa djurens historia; så en revision öfver hvad föregångare hafva skrif- vit, som ej saknar silt intresse: Linnés V- ferrum equinum innefattar båda de Euro- peiska arterna: som DAUuBENTON förut upp- ställt, men hvilka LinsÉ ansåg endast vara varieteter. Detta gällde tills BecHstEIn åter uppställde 2:ne arter för Europa under namn af ferrum equinum för den större och Hipposideros för den: minste, ehuru Becnsteins Hipposideros endast var en unge af den större arten: GEOoFFRoY ST. HILAIRE skilde sedermera de båda Europeiska arterna riktigt, gaf karakterer och bildade för dem och 2:ne exotiska slägtet Rhinolophus;. de europeiska gaf han namnen uni- och bi- hastatus, som - äfven T. antager. Kvar ändrade sedan utan grund slägtnamnet till Noctilio — kände ej den större ar- ten, så att allt: hvad han. anfört om sin ferum equinum hör till bihastatum. Cuvier 5) Poe of the Zödl. Soc. 1834, Pp. 52. 37 följde Georffroy. Horsfievp tillade 7 nya arter från Java, dem T. reducerar på goda grunder till 4 säkra och 1 dubiös-art, re- ducerar äfven Gzrorfroyrs Rh. Commersonii såsom dubiös — och tillägger sjelf 3 nya arter från Java, upptäckte, de 2:ne af Kur och van Hassert den 3:dje af Bor och Macrrort. = Till slut följer systematiska de- len af monografien, hvarunder 17 arter no- ga diagnosticeras, med synonymi och Ha- bitat. ”TemmincH lofvar utförligare beskrif- ningar och figurer till alla nya arterna m. m. uti 2:dra bandet af Monographie de Mammalogie. Uti ett appendix till denna afhandling upptager. WEIiGMANN 2:ne nya arter, som ej TemmincH kunnat känna: den ena Grays: megaphyllus från Nya Holland; den andra en af D:r Meyen beskrifven Rh. griseus från ön LuGon. | Herr Fr. Cuvier har bekantgjort sina Cuvies nya undersökningar öfver tandbyggnaden'ra ig hos några Capska gnagare (slägterna-Bathy- se ergus, Orycteres, Georychus m. fl.), och föreslagit åtskilliga ändringar, till hvilka jag får blott hänvisa 7). H. Duversoy har kritiskt granskat So-Sorex-ar- rex-arterna, i afsigt att närmare bestämma Huv dem, som HeErmAnn upptagit under namn af Kor. Leucodon, tetragonurus och constrictus (alla fångadei granskapetaf Strassbourg 1778, af den namnkunnige Gaur, på den tid han 7) Observations sur les Rongenrs du Cap de Bon. Esp., classés dans les genresti &c. Ann. des Sc, Nat. 1834. April p. 193. Jfr. WiEGm. Arch, 1835. VI. pag. 336. 38 var medicine studidsus): "Efter DuvErnor lemnar tandbyggnaden hos slägtet Sorex karaktärer för 3:ne distinkta underafdel- ningar. "). Flera anatomiska detaljer öfver dentitionen, nutrilions-organerna, skelettet, yttre örat m. m. åtfölja ?). Kor På samma ställe uti en annan afhand- 'manns- ling !9) söker samma författare 'ådagalägga, relsar- att Felis chalybeata Herm. försvinner, så- som varande en ung F. pardus Cuv. såsom Fr. Cuvier redan anmärkt, men att der- emot F. guttata Henrm. är en distinct art, 28) A. Sorex DuvERs.: de tvenne mellersta fram- tänderna i undre käken med jemn egg; de one i öfre käken hafva en spetsig : häl; alla tänder hvita &c. till denna afdelning höra Sorex araneus Lin. och .S. Zeucodon HEerm. B. Hydro sSorex: eggen tandad på mellersta fram- tänderna i underkäken; de i öfre klufna ge- nom hälens förlängning till en hake; alla tänder färgade mot spetsen. Hit höra Sorex fodiens Par. Ls. och äfven S. tetragonurus Herm. samt tror sig kunna antaga alt S. constrictus Hezrm. endast är en ung fodiens. C; Amphi-iSorex.: framtänderna i undre käken enk- la de i öfre med spetsig häl, spetsarne af fram- tänderna och oxeltänderne något ' färgade &c. Hit hör en ny art, som Duvernoy kallar Her- manni. D L ”)Les. Fragmens dhist. nat. systematiques et physiologiques sur les Musaraignes — införd uti Memoires de la Soc. d'Hist. Nat. de Strass- bourg. Tom. II. Livraiss. I. 1835. 10) Notice critique sur les dspects de grands Chats, nommés par Hermann F. chalybeata et gultata. 39 ehuru - närslägtad med F. jubata. V. np. EN har "redan i sin handbok derpå ästat uppmärksamhet. Duvernoy föreslår för dessa båda arter subgeneriska benäm- ningen Guepardus ; skall likväl en sådan blifva nödig, "bör WaAcrEers förut gifna namn Cynailurus antagas. Anatomien till detta subgenus har Herr Owen lemnat 2)... «CH. Martin har anatomiskt undersöktom Cros- Crossarchus obscurus Cuv. och dervid fun- obssurus. nit, att detta djur har, oaktadt sin fotbild- ning såsom hälgångare, sin rätta plats emel- lan Herpestes och Rhyzena och utan mot- sägelse hör till familjen Viverrides ?). Goda artkarakterer emellan Arvico- Om ame la amphibius och ÅA. terrestris har (ÖR nosa : BonAPARTE i Iconogr. d. Fauna Italica 8 Heft. uppdragit. Den förra lefver uteslutande af animaliska, den sednare af frukter och säd. WiEGMANN misstänker icke utan skäl, att BunasPARTE'S terrestris icke torde vara samma art, som LinsÉ och HERMANN gifvit detta namn. | Herr BrAnot ?) har komparativt upp-Om Myo- lyst anatomien af Myogale moschata och””chaa. mera skarpt uppdragit de olikheter som skiljer detta djur från sina nära anförvand- ter Talpa och Sorex. 17 SR Att den så kallade Grekiska Mullva-oOm mul- den icke är någon Talpa, utan Mus TY Crekland. 1) Transact. of the Zoolog. Soc. I; 2, p. 129. 2) Proc. 1834, pag. 113. 3) Bemerkungen iber den innern Bau des Wuy- chuchol (Myogale moschata), im Vergleich mit dem des Maulwurfs und der Spitzmaus. se Wiecm. Arch, 1936. Heft. 2, pag. 176. 40 phlus eller åtminstone ett denna ganska mycket liknande djur, har :Js. GEOFFROY visat inför Vet. Academien i Paris; Drägt- > Att den Lemmel (Lemm. Hudsonius oe Cuv:)» som Herr Ross träffade under sin Lemmeln. polarresa förändrade drägt sommar och vin- ter, finner man anmärkt uti hans resa: Hippopo- J. DE Cristor har visat, att det fossi- "Gus. Ja djur som Cuvier bestämt och kallat Hippopotamus medius icke är någon flod- häst, utan ett hvalartadt djur, hörande till slägtet Halicore ”). Mus Mes- W. J. Broverir har anmärkt att Mus SE messorius SH. eller Pensawts long-tailed Field Mouse, begagnar vid klättrande sin långa svans såsom en gripsvans De Nya Herr Js. GEorfrroyv har uti: BELANGERS slögten. resa till Ostindien ") bestämt ett nytt släg- te af Rofdjuren, som han kallar Melogale. Det äger flera föreningspunkter med Zo- rilla, Gulo, Meles; Coati och framför allt med Mydaus, ehuru ' distinkt -skildt från: dem alla. Han grundade detta slägte till en början på en enda art M. personata, som. var funnen på Indiska kontinenten; men» har 'sedermera ytterligare från Java erhållit en art, som hör till detsamma. Denna beskrifver han och lemnar dess figur uti Guerins Mag. 7) under namn af M. fusca. Djuret finnes redan af Hors- FJELD antydt under dess Gulo orientalis. 4) Ann. des Sc. Nat. 1834, Maj. >) Zool. Journ. Vol. V,'pag. 496. 6) Voyage aux Ind; or. part. Zoolog. pag. 127, PL Va, Z)4835.,GI I, Pl 16.0” 41 > "Herr v'Orsicsy har gjort oss bekanta med ett nytt slägte Inia af Delfinerna, som förekommer uti floderna uti Bolivia. Ef- ter all sannolikhet vistas denna Delfin stän- digt i dessa floder och uppgår icke från hafvet, emedan den träffas uti Rio de Ma- deiras, en af Amazon-flodens hufvudgrenar, ofvanföre dess betydligare Cascader. Be- skrifning och figur finner man uti nya Pa- riser Annalerna ?). Ett nytt slägte Cryptoprocta har BenswetT uppställt, midt emellan Viverra och Felis (figuren är copierad uti forts. af ScHresB. Säugthiere Tab. 125. CC). Djuret är tillhörigt Madagascar ?). Kallas C. ferox. JourDaAn uppställer !2) den långsvan- sade och ulliga Indri såsom ett särskildt slägte under det barbariska namnet Avahi. Ett till de insektätande rofdjuren hö- rande slägte har Herr Brandt uti Petéers- burg bestämt med namn Solenodon och lemnat både en utförlig beskrifning och figur deröfver !). Blott en art är bekant från Haiti, som kallas S. paradoxus. Den liknar näbbmössen till det yttre; till sin eranii-bildning står den midt emellan Cen- tetes, Myogale och Sorex; men har en gan- ska egen och utmärkt tandbyggnad. En egen slägtform af de växtätande Gnagarne, som härstammar från Chili, och 28) Nouv. Annal, du Mus. d'Hist. Nat. III, p. 28, Tab. 3. 9) Transact, of the Zool. Society I. 2 p. 137. 10) T/Institut, N:o 62. 1 Mem. de F'Acad. de St. Petersb. VI. 42 bär namnet Cucurrito, har nästan liktidigt Herr Fr, Cuvier och D:r Pörrig bestämt under hvar sitt generiska namn. Cuvier kallar den: Poephagomrs ater och beskrif- ver den fullständigt uti Annales des Sc. Natur. ?). Pörrig åter Psammoryctes nocti- vagus uti sin resebeskrifning, hvarur WiEG- MANN lemnar ett fullständigt utdrag 1 sitt Archiv ?). Detta sednare namnet bör välan- tagas, "då onekligen Herr PörriG tillbörer första upptäckten af detta djur, hvarom ban redan uti Fror. Notiz. Bandet XNIII lemnat en notis, eburu han då upptog det såsom en art under slägtet Bathyergus. WacrERr begagnade sig. af. denna korta un- derrättelse, As Ag cke blott djuret, (obe- sedt !) tillhöra ett nytt slägte, utan tillät sig äfven gå upptäckaren i förväg och gif- va det ett namn Spalacopus. Uti Pörrics resa är det i förhastande tilldeladt ett förut begagnadt namn (Psammomys), som nu rättas uti WieGm. Archiv till det ofvan- nämda. Vi hafva Herr PörriG äfven alt. tacka för kännedomen om denna Gnagares lefnadssätt. Herr LiCnTENSTEIN har bestämt en ny slägtform af rofdjuren; som han kallar Bas- saris och arten B. astuta ”). Det. står bredvid Viverra och Nasua. HernANnDpEz kände redan på sin tid detta djur, men 2) Juni 1834 (Tom. I. 2:e serie), påg. 321. 3) Tom. I, pag. 252, ifr. pag. 397. 4) Darstell. neuer od. wenig bekannt. Säugthiere. Heft. 9, Tab. 43. 43 det är H. LicHTEnstEIn vi hafva att tacka för detsammas vetenskapliga bestämning. Det förekommer allmänt uti tempererade trakterna af nya Spanien. Första exem- plaret öfversändes af Herr Derpe. | Herr A. W. Otto lemnar beskrifning och figur till ett djur, som han anser va- ra identiskt med den af Parras beskrifna, och i ScHrezers verk publicerade Viverra Hermaphrodita, som sedermera ej blifvit återfunnen. Herr Orrto erhöll sitt exem- plar från v. ÅKEss menageri, utan någon uppgift på djurets egentliga fädernesland. Det är i flera hänseenden skiljaktigt från Viverrerna, så att Orrto bildar för detsam- ma ett nytt slägte eller åtminstone ett eget subgenus under Viverra, som benämnes Platyschista; arten P. Pallasii >). > Herr B. H. Hopcson har meddelat en Nya ar- komparativ beskrifning öfver 2:ne i Nepaul inhemska arter af slägtena Capra och Owis, nemligen Capra Ihåral och Ov. Nåhoör, det sednare likväl möjligtvis blott en va- rietet af Musimon. Afsigten med denna jemförelse har varit att uppföra säkra slägt- karaktärer emellan båda dessa genera +). Af slägtet Capromrys Desm. har GuÉrin bekantgjort en ny art, C. Poeyi och vi- sat dess skiljaktighet från de 2:ne arter af samma slägte, dem man förut känt, den ena beskrifven af Desmarest, den andra af D:r Pöpric 7). 3) Nova Act. Nat. Cur. Tom. XV, pars. 2. ?) Lond, & Edinb. Philos. Mag. Mars 1835. ”) Mag. Zool. 1334. Cl. 1, pl 15. 44 En ny art Rhinoceros (R. cucullatus Wac.) beskrifves och afbildas i forts. af ScHREBER's Säugthieren ”). Denna art är endast grundad på ett enda individ uti museum i Mänchen, och således ännu pro- blematisk. | En ny art Känguruh har H. BEnsetr bestämt under namn af Macropus (Falma- turus) Parryi ?). Finnes på Nya Holland i trakten af Port Stephens; kallas af infö- dingarne Wöllaroo. Slägtet Sciurus har erhållit 3:ne nya arter: pygerythus från Pegu; Griseiventer och auriventer från Java, bestämda af Js. GeEoFFrR. '?), som äfvenledes på samma ställe beskrifver en ny Spermophilus kallad con- color, en ny Felis från Indien kallad F. 'rubiginosa , 3:ne Vespertilioner: V. BELANn- GERI, nNoctulina från Indien, samt Pachyso- ma brevicaudatum från Samatra, (till detta slägte hänföras äfven Pteropus rmela- nocephalus Temm.) samt '3:ne nya apor: S. vellerosus cucculatus och flavimanus. Lesson har uti FInstitut ') karakteri- serat en ny Felis senegalensis. På en ny Utter-art 1 Irland har Herr OGcimsy fästat uppmärksamheten ?), som utom en mör- kare färg skiljer sig från vanliga Uttern genom olika formförhållande; han kallar 28) Bandet VII, p. 317. Tab. 317. , 3) Transact, of the Zool. Soc. I, 3. pag. 300. Tab. 37. 10) BELANGERS Voyage, p. 145. Tab. VIL » 1) N:o 72, pag. 316. . ?) Proceed. of Zool. Societ. 1834. p. 110. Se äfven Fror. Not. N:o 963. 45 den Lutra Roensis. Äfven har MErcuior ?) antagit en Lutra nudipes i Danmark. > Herr Licutesnstews har lemnat en nog- grann beskrifning öfver den Cafferska Ut- tern och uppgifvit dess diagnos från den Capska (L. capensis). Han inför den nu 1 systemet under namnet L. maculicollis ”). Röreer lemnar uti ti:sta Häftet af sin fortsättning af Atlas ?), beskrifning öfver 6 nya arter; nemligen 2:ne apor (Colobus Guereza och Macacus Gelada), 3:ne anti- loper (4. defassa, Decula och Beisa) samt en stenbock (Capra walie), alla från Abys- sinien. Is. GEorfroy har yttrat den mening, att de 3:ne arter man uppfört af slägtet Cladobates (Tupaia) väl torde sammansmäl- ta till en enda; då efter honom C. ferru- ginea och Tana äro identiska och C. Ja- vanica ett yngre djur. Deremot förmo- dar han att en annan art, som BELANGER medfört från Pegu är distinkt — se Be- LANGERS Voyage, pag. 107. Enligt WiecmaAns är det slägte, Den- drobius, som Meven uti Beytr. zur Zool. beskrifvit, och jag i förra Årsberättelsen omnämt, samma djur, som. BEnnEtT be- skrifvit och kallat Öctodon Cumingii; se Årsber. afg. 1833, pag, 27. Pterop. pyr- rhocephalus Mey. är ock identisk med Pt. jubatus Eschsch. Ats. IV. Tab. 16. | 3) Den Danske Stats og Norges Pattedyr. 4) WieGmann's Archiv. Tom. I. pag. 89 >) Neue Wirbelth. zu der Fauna von Abyssinien gehörig, entdeckt und beschrieben von D:r Rärrer 1835, fol. Namn- arter. Littera- tur. 46 Den Halicore Tabernaculi, som Rör- PEL fann i röda hafvet och ansåg vara en ny art, har sedermera befunnits identisk med den vanliga i Indiska hafvet. Af LicHTtEsstEtsS planchverk hafva g:de och 10:de Häftena utkommit, hvarmed Förf. slutar, ehuru ämnen icke saknas för att kunna fortsätta det. Uti g:de Häftet beskrifves Bassaris astuta, samt arterna under slägtet Mephitis; uti det 10:de den så väl i verldshandeln ryktbara, som för sin bildning intressanta Hafsuttern Eny- dris marina (Mustela lutris Lx.). Fortsättningen af Schreberska planch- verket är nu i full gång — den börjades 1834 af Herr J. ÅA. Wacser, som redan under första året utgaf 6 Häften och slu- tade texten till 6:te Bandet, som upptager Solidungula och pachydermata. Med 1835 års utgång voro till och med 8o:de Häftet (det 11:le af forts.) utkomna, samt den till 5:te bandet felande texten. Bearbetningen af texten till 7:de Bandet, innehållande Cetacea har Herr Rup. WAGNER åtagit sig. De 2:ne första Häftena af Zcones till Parras Zoogr. Rosso-Åsiatica, som utkom- mo 1834, upptaga endast figurer till däg- gande djur, nemligen Felis manul, Canis corsac & aureus, Sorex Guldenstädtii, sva- veolens, Gmelini & pygmeus, Equus Asi- nus ferus, Antilope Saiga, Aegoceros argali, & Ammon (Capra Caucasica Guld.), Del- phbinus leucas med anatomi, samt Rhytina Stelleri (Manatus borealis PaLr.). 5 Darstellusg neuer oder wenig-bekannter Säug- thiere. 47 Uti Bosarartes Iconografia förekom- mer i IX Häftet beskrifning och figur till Ovis Musimon. Den 2:dra volymen af Jarvine's Na- turalist's Library innehåller hela kattsläg- tet (Felis), väl utarbetadt och med goda fprugr till en stor del originaler. Det första Häftet af REIcHENBAcHS Reg- m animale innehåller äfven ett slags nografi öfver slägtet Felis med figurer Re alla arterna, dels copior dels originaler, de flesta af de sednare efter uppstoppade . exemplar. Gnuay's Illustrations of Ind. Zoology. P. XIII—XIV upptager en märkvärdig hundart från China: Canis procyonoides samt en slags schakal,; C. rufescens. Uti zoologiska delen af BELAnGERs re- sa till Indien, utarbetad af Js. GEorrrov förekomma flera ämnen rörande mastologi,. bland andra en kritisk öfversigt af gamla verldens apor, samt öfver Indiens Sorex- arter. Art-antalet af de förra kan med säkerhet antagas till 50; dessutom 3, som ännu äro problematiska. Öfver de däggande djur, som finnas i Nepaul har H. Hopncsson . meddelat Zoolog. Societeten i England en upplysande berät- telse, upptagande tillika deras utbredning och lefnadsförhållande 7). En öfversigt af de däggande djur, som förekomma i Danska staten, författad af Herr Mercmor, har H. SopHus ZAHLE ut- NOS Prot; 834, p- 95, utdrag i Wizecm. Archiv, 2:dra Bandet, pag. 321. 48 gifvit efter författarens död 5). Detta ar- bete, en slags fauna öfver vårt grannrike kan för oss icke vara utan intresse oaktadt flera. misstag insmugit sig, och man icke alltid har att stödja sig vid författarens egen erfarenhet. Såsom Fauna betraktad, om- fattar den allt för vidt åtskilda och olikar- tade länder, för att kunna sammanhålla det, som med en Fauna åsyftas. Det hade icke heller varit utan vigt om förf. något mer rådfrågat de sednare årens forskningar inom Skandinavien. Såsom nya arter upp- tagas en Sorex nigripes, en Mus flavi- collis samt Hypud. glareolus. Jfr. Nathu- sius 1. c. i Uti första Häftet af Rörrers nya planch- verk öfver Abyssiniens vertebrerade djur förekommer, utom beskrifning på 6 nya däg- gande djur, intressanta underrättelser rö- rande geografiska fördelningen af de Ap-ar- ter, som denne namnkunnige resande ob- serverat. Uti ett appendix till sin resebeskrif- ning. ?) har Herr Jons Ross meddelat de zoologiska resultaterna af sin 2:dra mnord- pols resa, som i flera saker läsas med myc- ket 8) Den Danske: Stats og Norges Pattedyr. Et Priisskrift af H. B. Mercuor. udgivet efter forfatterens. död af Soraus Zaune. : Kiöben- havn 1834 8:o med 13 lithografier, finnes re- fereradt i Wiecn. Arch. 2:dra årgång. Häft. I, af NATHUsIUS. 9 Appendix to the narrative af a second voyage in search of a northwest passage. London 19835, 4:0. 49 ket intresse. "Ett utdrag har Herr WirG- MANN lemnat i Arehiv. fär Naturgesch. !9). » Herr Köster har under en resa till Sardinien. antecknat åtskilligt, upplysande denna öns fauna. Han lemnar uti [Isis ! en förteckning och en kort skildring af de däggande djur, som förekomma. Der 13:de Häftet af förut anförde Svi- tes å BurFfon "innehåller en fullständig och intressant monografi ?) öfver de hval- artade djuren, utarbetad af Fr. Cuvier. Både gamla och nya materialier begagnas med mycken kritik, och arbetet har den stora förtjensten, att icke blott angifva hvad man verkligen känner, utan tillika att an- tyda de ännu varande luckorna, och rikta uppmärksamheten på de ämnen, hvilka tarf- va en ytterligare och noggrannare under- sökning. Arbetet är alldeles oumbärligt för hvar och en, som vill hafva reda på denna djur-ordning. De 2:ne Häften med plancher, som höra till denna monografi, upptaga typerna för genera — med deras osteologi. | Fill den i förra Årsberättelsen upp- tagna litteratur rörande Chinchilla- och Viscaya, kan nu ytterligare tilläggas Ben- NET'TS recension af H. Mevens afhandling, se Zoolog. Journ. Tom. V, pag. 491, samt Herr WiEGmANnN's uppsats uti Archiv fär .Naturgeschichte 1835. Häft. 5 pag. 204. 19) o:dra årgången. Häft, 2, pag. 183. 1) 1835. H. I, pag. 75. Beyträge zur Natur- gesch. der Insel Sardinien. ?) Histoire naturelle des Cetaces. Prof. Fries's Arsb. 1835 & 1836. 4 Om Dronten. Ornithologi. Herr Branviune har åter ledt upp- märksamheten på den märkvärdiga fogeln Didus ineptus. eller den såkallade. Dron- ten, och uti en mycket utförlig afhandling redogjort så väl för allt hvad om densam- ma är bekant, som för de åsigter han sjelf hyser rörande fogelns rätta plats i syste- met, och dess verkliga fädernesland. Till en början får jag hänvisa till Årsberättelsen, som afgafs 1831 pag. 87, der åtskilligt an- gående foglen redan är afbandladt, äfvensom en redogörelse, lemnad för G. Cuviers tyd- ning af. fragmenterna af det fogelskelett, som DessArpin fann under sin. resa till Ile de France. Enligt Bramnviure skall utide i England befintliga samlingar finnas lem- ningar efter åtminstone 3:ne individer, som hafva funnits i Europa ända sedan 1594 eller den tidpunkt då Holländarne började deltaga uti upptäcktsresorne för att omkring Cap söka en väg till Ostindien. Dessa lem- ningar har B. noga granskat och jemfört och kommit till det resultat, att Dronten alldeles icke, som man hittills antagit, kan hänföras hvarken till strutsarne eller höns- foglarne, icke. heller till pingvinerna, som TemmiscH och sedan Cuvier funnits böjde att antaga, utan att denna fogel varit en slags roffogel, som har sin plats bredvid gamarne. Hvad fogelns fädernesland be- träffar, anser B. detta: hafva varit le de France och möjligtvis äfven Madagascar, finner deremot inga positiva bevis att Dron- 51 ten blifvit någonsin anmärkt såsom funnen på öarne Bourbon och Fernandez, som an- dra författare tillagt efter äldre resandes uppgifter, och B. tror vara grundade på en förblandning af den verkliga Dronten med "Lecvart's så kallade le Solitaire, en fogel hvarom man för öfrigt ingenting känner. B. tror vidare, att det ännu alldeles icke är afgjordt, att Drontenr är utdöd och för- svunnen ur den nu lefvande fogeiskaran; möjligen kunde detta vara fallet på Ile de France, men efter all sannolikhet torde den- na fogel ännu. vara att anträffa på Mada- ”gascar. Hvad slutligen beträffar de skelett- fragmenter som Dessarnin hemförde och "Cuvier igenkände såsom ben tillhöriga Dron- ten, visar B. att de för det första ej voro funna på Ile de France under lava, utan på ön Fernandez i en grotta, enligt Herr Quor's uppgifter, som under sin resa sett de samma, innan de öfversändes till Pa- ris, och för det andra, att dessa ben skilja sig i allt för betydliga stycken från dem man bestimt känner vara Drontens, för att de skulle kunna: hafva tillhört en och sam- ma fogelart. Herr B. tror dessa från Fer- nandez hafva tillhört en hönsartad fogel och efter all sannolikhet den af LeGusAr -omnämde Ile Solitaire ?).- De mycket öfverdrifna uppgifter om Condorens storlek och styrka, som sedan äldre tider tillbaka allmänt blifvit en slags trosartikel, hafva under de sednare åren fullkomligt blifvit vederlagda. Man har 3) Nouv. Annales du Muséum, 1835. Condo- ren. 52 nemligen nu mera på flera ställen i Europa - förskaffat sig dels lefvande dels stoppade exemplar af denna förut i samlingarne . knappt sedda fogel. Condoren liknar när- Göken lefver i mång- gifte, mast Gamarne och är högst obetydiigt större, än vår Europeiska Gam. Öfver dess lefnadssätt i tama tillståndet hafva Grefve Gourcy-Drottaumost och Herr HecceL lemnat intressanta iakttagelser af 2:ne i Wien lefvande exemplar, som äro mycket tama och till en del dresserade ). Bland de flera egenheter, som utmärka vår vanliga Göks historia hörer såsom längst bekant, äfven den, att icke sjelf kläcka si- na ägg i eget näste och uppföda ungarne, utan dessa omsorger öfverlemnas åt andra foglar, många gånger mindre än Göken. Då ett så abnormt förhållande ovilkorligt måste äga en djupare grund, än den; att endast vara en nyck af naturen, hafva or- nithologerne med särdeles uppmärksamhet följt denna fogels öfriga mnaturförhbållande; för att derigenom leda sig till en nöjaktig förklaring af. fenomenet. Vi hafva af Herr Prévost i: Paris fått under förflutna år emottaga en observation, som om den be- kräftar sig, sprider mycket ljus öfver den ännu oförklarade anledningen till detta Gökens- undantag från den allmänna re- geln. "Herr Prétvosrt lyckades att fånga med ett nät en gökhona kort efter det hon ur en Ärlas bo borttagit ett af denna lilla fo- gels ägg. Den fångade gökhonan märkte P. på det sätt, att en. röd lapp fästades på 4) Isis 1834, p. 407. 53 hufvudet och vingpennorna öfverdrogs med en scarlakansröd färg, gaf henne derefter åter fribeten. Följande dagen fick han, som ständigt stod på vakt, se sin gökhona åter besöka ärle-boet och fann deruti, då bon fluget bort, ett gökägg liggande. Un- der 4 timmars tid såg han samma hona flyga bort och komma åter + många repri- ser, liksom för att förvissa sig om, att fos- terföräldrarne hade adopterat hennes ägg. Sedermera försvann hon och visade sig ej mera i granskapet. 3:ne dagar sednare upptäckte han åter samma gökhona, men i en: helt annan trakt, och fann under de 6 veekor, som han. ständigt « följde. henne med sin uppmärksamhet, att hon: tid efter annan förflyttade sig till 6 å 7 olika di- strikter, efter att troligtvis hafva inom hvart och ett af dessa deponerat ett ägg. Uti denna ständiga flyttning, hvarmed gök- honan sysselsätter sig, skall, enligt hans ob- servation, icke gök-hannarne deltaga; dessa utvälja tvertom hvar för sig ett distrikt, inom hvilket de ständigt vistas och tåla icke någon påhälsning af: grannen eller oecupation af någon rival, den de med hugg och slag bortjaga. Genom sitt väl- bekanta Kucku söker hvarje att locka till sig: en maka, och täfla med hvarandra både i ton och i lycka. Genom dessa iaktta- gelser är mer än: troligt, att en och samma gökhona parar sig med flera hannar, reser Fc PR ena till den andra och visar en flyktighet i kärlek som, mig veterligt, ännu icke blifvit tillvitad könet inom fjäderska- ran. Göken skulle således lefva i polygy- Colibri's oda, Cathartes vädrar ej döda kroppar. 5 ni; detta i förening med de långa inter- valler, som" bevisligen äga rum emellan: hvarje värpning, tyckes antyda det liga hindret för gök-honan, att sjelf kläcka sina ägg. Denna märkvärdiga iakttagelse kan icke undgå, att ytierligare blifva repe- terad och snart måste vi således se den bekräftad eller förkastad, Beträffande honingsfoglarnes (Colibri) födoämnen hafva i sednare åren flera tvif- vel uppslått emot den äldsta satsen; att dessa foglar lefva af honing, som de upp- suga ur blommornas kalkar (se äldre Årsb.) Anledningen till dessa tvifvelsmål hemta- des från några resandes, kanske för ytligt gjorda undersökningar, enligt hvilka man träffat vid dissectioner af magen lemningar af insekter. Herr GuirpincG har nu åter till följe af sina undersökningar förklarat den äldsta meningen vara den rätta, och upp- gifver, att han ofta ur nyss dödade Golibri kunnat ur näbben utsuga den renaste -ho- ning ända till en full thesked. Han me- nar äfven att tungan är vida mera organi- serad för sugning, än man velat medgif- va; men anmärker derjemte, att dessa fog- lar ingalunda försmå insekter, i synnerhet de smärre och mjukare slagen, ehuru det- ta födoämne ingalunda är deras vanliga och hufvudsakligaste kost. | "Ett vigtigt experiment har man an- ställt i England, i närvaro af flera zoolo- ger i Charlestown, för att utröna riktighe- ten åf Auvpusons, sedermera mycket betvif- lade uppgift, att de så kallade As-foglarne (Cathartes) ej kunna uppvädra ett dödt 55 kadaver, utan leda sig till dessa endast ef- ter synen. Man betäckte med löf döda krop- par och öfvertygade sig att under 15 dygn ingen Cathartes, oaktadt flera funnos i gran- skapet, och stanken var betydlig, infann sig på stället. " Då man deremot lade ner en målning, som föreställde ett slagtadt får, slogo foglarne dit, svängde deröfver, och en och ännan hackade derpå. Till och med då denna tafla lades 10 fot nära de gömda kadavern och foglarne lockades dit, : kunde de ingenting upptäcka. Man: bred- de nu blott en tunn segelduk "öfver de illa luktande kadavern och lade ofvanpå friska köttstycken, och faun, att foglarne endast « sökte upp dessa, och att de, ehuru sittan- de på duken, ändå ej upptäckte de godbi- tar denna gömde. Förr än på duken gjor- des en öppning funno de ej vägen till dem 5). Detta Herr BacKMAnn's experi- ment bevisar på det evidentaste Aupuson's påstående. En notis har Herr Jost meddelat ”),om Falco att Falco cyaneus (F. strigiceps Nins,) han- 2?" nen håller sig med 2:ne honor; torde lik väl behöfva någon bekräftelse: Vi veta att vintern 1832—1833 gjor-Om Strix de Fjelligglorna (St. nyctea) en allmän "och utvandring från fjelltrakterna, och träffades MY" då i de flesta af Sveriges nedre provinser till större antal, än vanligt vintertiden. Denna utvandring sträckte sig äfven till Tyskland, i synnerhet norra 'delarne, der 5) Lond. Mag. VII, pag. 164. 6) Mus. Senckenb. 3, pag. 283. 56 man -på åtskilliga ställen sköt och fångade flera. Detta besök kunde ej annat än fäg- na Tysklands ornithologer, då de på när- mare håll fingo göra bekantskap med den-: na nordiska fogel. Herr SeyFfErRTitz och: Homreyer hafva också meddelat sina'obser- vationer öfver denna uggla och kommuni- serat dessa med Herr BzreEum, som genast fann derutaf tillräcklig grund att på öfligt sätt uppställa af vår JNyctea, 2:ne arter en Ste. Nivea och en St. nyctea 7). 'Tro- ligen skall ett förnyadt besök skaffa ännu ytterligare tillägg i artantalet. Steator- En högst märkvärdig fogel, som Herr "- "" Humzorot och Bonpranp upptäckte år 1799 för första gången under deras resa uti Ame- rika, och af den förstnämde blef" beskrif- ven ) under namn af Steatornis Cari- pensis eller som man kunde benämna på Svenska fettfogel, har derefter under nå- gra och 30 år ej kunnat återfinnas. De exemplar, som HumBzorpt medförde, gingo under vägen med mycket annat förlorade, så att intet exemplar af denna fogel fun- nits i museerna, ej en gång en näbb eller en fot, som man åtminstone äger af Dron- ten. Nyfikenheten har emedlertid stän- digt vuxit på ett så sällsamt djur, i syn- nerhet, som man efter de underrättelser Herr :Humszorpt lemnat, funnit den i mån- ga afseenden förtjena uppmärksamhet. Hum- BoLpT träffade dessa foglar häckande till- sammans uli en stor grotta i de Caripiska 7) Isis 1834, pag. 240. 2) Observat: de Zoolog. & d'Anatomi 2 Tom: I kalkbergen. ' Ungarne voro så feta, att då man satte dem öfver en stockeld erhölls en stor qvantitet af ett balfMlytande, -genom- skinligt fett, utan lukt, som med fördel an- -vändes både till mat och upplysning, och som kunde ett helt år förvaras utan att härskna. Han beskrifver fogeln till stor- leken af en höna, med ett stort gap som Caprimulgus, för öfrigt med utseende af en gam, krokigt näbb, omgifvet af styfva. borst m. m. Till sina seder skall den kom- ma nära Caprimulgus och Alpkråkan; är en nattfogel o. si v. Denna fogel har nu Herr 1r'HermisteR på Guadeloupe efter mån- ga omvägar och flera försök lyckats åter- finna i samma grotta, som HumBorpt fann den, och sändt ett exemplar i sprit till Vet. Acad. i Paris jemte fullständig be- skrifning öfver fogeln med en trogen figur ”). Ett anmärkningsvärdt faktum beträf-jkttaget- fande foglarnes flyttning förtjenar uppta-nröäsy gas. En Engelsk resande Mappox anför ning. uti 2:dra bandet af sin beskrifning, att i Juni månad 1825 sköts vid Damascus en dufhök, som "hade vid halsen fästad en liten bricka med följande inskription. ”Lands- berg in Preussen 1822”. :Sednare efter- spaningar hafva upplyst, att den sederme- ra aflidnue Stadtrichter, Justizrath Ribben- trop på Landsberg (beläget emellan El- bing och Königsberg), hade år 1822 haft i sin stora trädgård flera lefvande foglar och djur, och bland andra äfven 2:ne duf- hökar, som han låtit märka på sätt ofvan 9?) Nouv. Annal. du Mus. d'Hist. Nat. 1834, Pp. 321. 58 är nämdt 9). Ett motstycke härtill anfö- res äfven i 32 Bandet äf POGGENDORFFS Ån- nalen der Physik und Chemie. vilda Äfven ett annat faktum kan anföras, ' fen SOM något upplyser Vildgåsens ålder: år : 1835 den 10 Juli sköts i granskapet af Danzig en vildgås, om hvars hals man fann ett messings-halsband, som var år 1800 omlagdt och tillnitadt uti Holland !). Siden- Sidensvansens bo, som man här hos: svasöens oss icke kunnat upptäcka, ehuru fogeln hörer till de mera allmänna, berättar LAND-: BECK ?) vara funnet i Wärtenberg, der en- dast om vintern vissa år sidensvansarne pläga visa sig, men 1830 skall en koloni qvarstadnat och häckat vid 'Neuenbärg, på samma sätt som skedde 1820 i Täbin- gen i Botaniska trädgården. : Batard af Herr Sanne har förevist Zoologiska ommweSocieteten i London en Batard: uppkom- men genom den vanliga Fasantuppens par- ning med en Orrhöna ?). Det skulle inleda uti allt för stor vid- lyftighet om jag här skulle intaga mnågor- lunda utförligt de många bidrag till åt- »skilliga foglars historia, med hvilka resande och hemmavarande naturforskare under för- flutne år riktat ornithologien, och utan än- damål att i korthet sammanfatta dem, jag får derföre inskränka mig till att endast lemna anvisning, hvar några af de vigti- 10) Fror. Notiz. N:o 868 & 877. 1) Fror. Notiz. N:o 976. : ?) Syst. Aufzählung der Vögel Wirtenb. pag. 24. 3) Proceed. 1834, pag. 52, 5) gare är att fiona. I de största förbindel- Bidrag serna stå vi, med hänsigt till detta ämne, skiniga hos Engelsmannen Bennett, som i sin för- jog ut citerade resa till New-South-Wales lem- nat högst intressanta notiser. om följande: Dacelo gigantea I, pag. 122; Menura su- perba, pag. 277. Emeu eller nyhollänska casuarien pag. 297. Tragopan satyrus IL; pag. 60; Mandarin-anden (A. galericu- lata) pag. 63. Columba nicobarica pag. 65; Fregattfoglen pag. 254; Albatrossen pag. 357 samt om Paradisfoglarne pag. 37. Några af dessa notiser finnas öfver- satta och intagna i Frorier's Notizen, Band. 42 & 43, | Herr von Kirturz har äfven uti Museum-Senckenb. Band. I. Häft. 2, bekant- gjort skeppsläkaren IsensEcks observationer öfver de tropiska vattenfoglarnes kläckplat- ser och lefnadssätt. Hvarjemte man”äfven i detta ämne och många flera finner hos Herr Doctor Mevyes i förut citerade rese- berättelse ganska intressanta anteckningar. Om Albatrossen finnes äfven uti Edinb. New Philos. Journ. Jan.—April 1834 en uppsats af. Herr GAINpDRER. Uti WiEGMANN'S Archiv ') lemnas ett utdrag af D:r Pörrics resa i hvad som rörer Psittacus cyano- Zyseos Mol. och dess häckning i Coloni. En af Herr Kocu författad uppsats om Cupi- do-orren (Tetrao Cupido Lr.) i N. Ame- rika 5), äfvensom ett utdrag af Herr Ross's andra nordpolsresa öfver hvad som rörer de under densamma observerade fogelar- 4) 1835 I, pag. 87. 5) 1836 2, pag. 159: Om Le- stris ' arterna. 60 ter"). Öfver de fogelarter Herr Köster under sin resa till Sardinien antecknat; lemnar Isis '7) redogörelse. Samma tid- skrift ) innehåller äfven 5:te fortsättnin- gen af Herr Fr. Boie's ornithologische Bey- träge, en svit af upplysande anteckningar, som denne bekante forskare redan i förra årgångar af Isis börjat. Man finner nu vigtiga bidrag till slägtena 'Lestris, Puffi- nus, Phalaropus m. fl. Man erhåller bland annat upplysning om en drägtförändring, som Lestris pomarina undergår efter - års- tiderna: den gamle hannen har endast un- der sommaren de 2:ne förlängda stjertfjäd- rarne. Dem man således hittills ansett vara unga foglar, äro enligt Borr gamla hannar 1 vinterdrägt; denna vinterdrägt tillkom- mer 'genom = fjädrarnes utblekning; mel- lersta stjertpennorna hinna först vid par- ningstiden sin fulla utveckling; den unga fogeln har en alldeles enfärgad drägt. = B. betraktar ännu emot Fasers påstående JLe- "stris Buffoni Bore, såsom en ganska di- stinkt art. Häruti tänker jag alldeles lika med Herr Borr och hade tillfälle förliden sommar fullkomligt förvissa mig om: den bestämda = specifika skillnad, som ' finnes emellan L. Buffonii och parasiticus; den förra är äfvenväl en Skandinavisk tillhö- righet, ehuru långt sällsyntare än den sed- nare, B. erkänner äfven Procellaria Kuh- Zii såsom egen art, skild från P. pufli- nus, hvilka båda Temmincr förenat. 6) 1836. 2, 183. 7) 1835. II; p. 208. 2) 1835. II, p. 231. | br 61 Af Hemericn och EmreEnsErRGS Planch- Hem. verk ?), Ornithologiska afdelningen, hafva Sr vi erhållit fortsättningen af texten till för- »escs sta decaden, som innehåller skattbara bi- Nr drag, icke blott till de i plancheverket +: upptagne arter, utan äfven till deras sam- slägtingar. Sålunda upptager texten till La- nius ceruentus en öfversigt af Egyptens öfriga Lanii-arter; med Ciconia Abdimii följer annotationer om Libyens Tranor och Storkar; med Ardea schistacea(från röda haf- vet och synonym. nied Ard. gularis WAGLEer i Isis 1829) annotationer öfver Libyens och Arabiens Hägerartade vadare; med Pogo- nias bifrenatus (eller melanocephala Cretz:) tillägg om klättrarne i allmänhet; med Edolius lugubris tillägg om Muscicaperna i allmänhet; samt slutligen jemte texten till Lamprotornis chalybeus ett vidlyftigt och intressant appendix om de Kråkartade och sångfoglarne i allmänhet, jemte öfver- sigt af de föregående skriftställarnes angif- na arter. Detta arbete är således af ofant- ligt intresse, och man har att lyckönska vetenskapen då skördarne af en vetenskap- lig resa på detta sätt behandlas. Det 2:dra Häftet af Röreers ”neue Rirr. Wirbelthiere” 9) innehåller beskrifning wirbelh. och figurer till följande nya fogel-arter:"Pyssin:s Buceros cristatus, limbatus och flaviro- stris ; Corythaix leucotis; Chizaerhis zo- nurus; Perdix melanocephala, P. Ercke- ?) Symbole Phycice, avium decas r:ma (conti- nuata explicatio). 19) Zu der Fauna von Abyssinien. 62 li och P. gutturalis ; samt beskrifning till Otis melanogaster. | "Te Fortsättningen af. Temmincns och LaAu- mtxc's GJeRS bekanta planchverk går nu mera yt- "verk. terst långsamt, jag har endast sett det g2:dra Häftet, som upptager Pitta Macklottii från nya Guinea; Alcedo lugubris från Japan; Columba Sieboldii och gelastis, båda från Japan, den sednare mycket lik turturduf- van. - Man skall ofta på Japan träffa vår hvita hemtamda dufvan vild. Tragopan Nepaul & & 2; Tragopan Duvaucelii & samt en Calao å casque en croissant. Texten Af Aupuson's stora praktverk — Birds Ati of: America är 2:dra Bandet af beskrifnin- sow's garne utkommet '!). Frorier lemnar uti pi of Notizen ?) i öfversättning ett profstycke af första artikeln om Korpen, äfven erhåller man ett dylikt i Wizcm. Archiv ?) öfver Cupido-orren. ge BonararTE's förut citerade Iconograf. parte's d. f. Italica, upptager äfven åtskilliga in- Iconogra- fa tressanta foglar, såsom en Perdix greca, Emberiza palustris , Motacilla flava och dess varieteter, hvilka Bon. betraktar vara skilda arter. Navmanns planchverk 4) fortsättes raskt och bibehåller sin credit, deraf har till och med 8:de Band. 3:dje Häft. utkommit. Det sista upptager Phalaropus och Re- 1) under tittel: Ornithological Biography, or an account of the habits of the Birds of the uni- ted States of America. Edinb. 1834. 2) XLIV, N:o 12. 3) 1835. 2. 4) Naturg. d. Vög. Deutschl. 63 curvirostra. Vigtiga anatomiska tillägg finner man af NitzscH. > Flera Engelska plauchverk i ornitho- Engelska n logien utkomma och fortsättas; ehuru jag ej sjelf sett många af dem, vill jag ändock ej gå dem alldeles förbi. Vigtigast synes 'vara Herr Gourps monografier öfver Tou- canerna ?) och Trocon ”) samt hans mä- sterliga arbete öfver Europas foglar 7), som ännu är under utgifning och hvaraf åtmin- stone en 16 Häften utkommit sedan 1832, då det börjades. J. P. Sersy's Englands foglar ) plan- cherna i folio, texten i 8:o är fulländadt. Vol. I innehåller uti 7 bäften landtfoglar- ne och Vol. 2 innehåller uti 11 Häften vattenfoglar. H. L. Meyer har nyligen börjat ett annat planchverk öfver Englands foglar ”?), hvaraf de första Häftena äro annoncerade. Öfver exotiska foglar innehåller Swains- son's planchverk '9) 1:sta serien endast Bra- silianska. 4 Häften, hvardera med 13 co- lorerade plancher, utkomma årligen. anch- verk. Utom de flera redan bekanta planch- Franska verk, som i Paris utgifvas dels såsom egne Pligr verk, dels såsom afdelningar under många 3) A monography of the Rhamphastide, or fa- > mily of Toucans 1834. Fol. part. I & 2. 6) Monography of the ”Frogonidze. 1835. part. I, (blir 3:ne). 7) The Birds of Europe. 2) Tllustrations of British Ornithology. 9) Tllustrations of British Birds London 1835. 8;o. 19) The ornithological Drawings of Wiuziam Swaiwnsson. London. 8:o. 64 E praktupplagor af resebeskrifningar, har jag att anmäla en monografi af Lesson öfver Paradisfoglarne' '), "som börjades 1834. " Hvart Häfte fara 4 plancher — det hela skall utgöra 1' octavband med 45 plancher. . Werners atlas till TemmincH's Manuel d'ornithologie fortsättes raskt — utkomna äro redan 38 Häften. IK Den stora förbistring hvaruti ärdtido- -| logien, med hänsigt till system och nomen- klatur befinner sig, gör det ganska svårt och dertill utan synnerligt ändamål att upptaga den tillökning våra förteckningar vunnit under sednare åren. Man skyndar sig att vara den förste att bekantgöra ett: fynd, eller rättare ett namn, och har oftai brådskan ej tid att efterse om fyndet verk- ligen är nytt, och namnet blir bibehållet. Det blir i sanning ett Herkuliskt arbete, att reda ut den ornithologiska nomenkla- turen och afskumma alla de namnarter, som i sednare åren tillkommit. Förr eller sed- nare måste detta ske, men hvar är den Linné, som kan och vill åtaga sig ett så- dant arbete? Uti de arbeten jag redan ci- Nya ar- terat finner man många nya arter beskrif- '"" na, såsom uti D:r Mevyens förut citerade Beyträge, uti BELAnGER's resa, hvars orni- thologiska del Herr Lesson. utarbetat, uti Nouv. Memoir. de FAcad. de Mosc. af Fri- SCHER, uti GrRAY's illustrat. of Ind. Zool. m. fl. Utom- I . I Histoire Nat. des Oisseaux de Paradis des Sericules et des Epimaques. Paris 8:o. SSE 65. Utomdess hafva Hir HaArpwicKE och ViGors i Proceed. of Zool. Soc. diagnosticerat flera. Till dessa arbeten får jag blott hänvisa och fästa uppmärksamheten på den kritik öfver en och annan af Lessons och Mevrens arter, som Herr WiEGMANnn lemnar uti sin års- berättelse ?). Innehållet af GvéÉrins Maga- sin de Zoologie, i hvad som rörer ornitho- logien, vill jag meddela: Ärgången 1834 upptager en ny beskrifning" ”och figur på Lessons Co- laris Leptosomus ,. som LAFRESNAYE - skiljer såsom ett eget underslägte al Coracias under namn af Brachypte- racias (!); ett nytt species från Ma- dagascar beskrifves af samma slägte B. Pittoides + + CI 2, pl: 31 och 32. Samme Förf. beskrifver och lemnar figur på Cymindis hamatus Ivr. uti en annan drägt, än den Temm. be- SKriUvit. sond >> staten bar: kp JPR LAGE Vidare C. FRAN SE SON TER ENE samt C. Cayennensis Ln, uti den drägt, som föregår den utbildade, eller uti hvilken den af "Prins Max, och Temm. blifvit beskrifven som C. palliatus, och af Lesson i dess Traite som C. Buteoides +. ph Hvad som härvid bör anmärkas är förf:s erfarenhet. att så väl hos detta slägte, som hos roffoglarne i allmänhet inträffar det märkliga förhållande, alt — 2) Archiv. 1834, 6 pag. 303, 307, 313, 315 och 319, samt 1835, 1. pag. 80. Prof. Friesg's Ärsb. 2835 & 1836. 5 66 vingar och'stjert hos unga individer äro relätift längre, än "hvad de blifva med "åren — exempel anföres af en Aqui- la dguia: som ung har den stjerten 10' tum lång, som gammal endast 7. Gervais beskrifver en ny art Frin- gilla: Fr. Gavi från Chili. oc ph a3. Öfver Anas: Gambensis Ln. har La- FRESNAYE lemnat sina observationer ef- ter ett "par lefvande, som , han "ägt tillfälle att observera, deraf blir re- sultatet, att denna fogel icke kan föras, såsom Cuvier gjort, till: Cyg- nus, utan måste bilda typ för en egen afdelning under Anas, som förf. föreslår kalla Anatigralle, efter den liksom sammanbinder Anates och Ar- deze; till: samma afdelning föres äfven Anas arborea, autumnalis, viduata och semipalmata =. .. « på IR Slägtet Calyptorhinchus Mic & Honsr., beståelidle af Nya Hollands större Ka- kadoér, hörer till de svåraste att be- stämma då fråga är om arter. LEsson har derföre förklarat alla vara blotta ålders och köns /'skiljaktigheter af en enda art, P. Banksi. Detta slägte har nu LArRESNAYE utredt. Hemtan- de de hufvudsakliga karaktärerna från underkäkens bildning, uppställer han 4 säkra arter: Ps. funereus LAT; Bau- pint Ebw.. Lear; BAnKsSit GATi och Temvwincan Kuvnrn.; dertill kommer en 5:te:"Ps. galeatus Lat. pl. 140. der- emot afskiljes Ps: roseus Kvar. till de egentliga kakadoörna . oo. ph 24—28, 1 Uti samma: Magasin, för: 18351 har. : Ger vars beskrifvit en ny art frin. ./ gilla, under namn Fr. -Cube, när slägtad med Swarns's Carduelis cuccu-' lata, arten tillhör Ön fbe endast 2 är känd. ale lån, Maa i ple44. 2:ne nya ör af Hag neml. Ri ni cordi. 79 från Cuba: och Cinnamo-. mea från Ön, Juan-Fernandes' pl. 4 1rrA3 Af DerArressave beskrifves Jynx pa | toralis. Vig. från. Cap. «0 Up: 33. — — -— Buceros galeatus Jug. ren Af G. S. beskrifves Pica -mystacalis: « samt Astur | Kienerii.: «+ pl. 34—35. Af DetAFrressAve beskrifves Anas Ta- 4 dornoides Jardin eller enligt vår förf.. Anas - rutila uti. en annan drägt, eller 'sådan den. förekom- mer vid Nya Holland, emedan .de af rutila från, Cap tyckas vi- vv osa en mellanform emellan fog- + den Aa Europa och Nya Holland pl.. 36. - Af DELAFRESNAYE Scythrops Nov&e- Hollandie LAtu. 1 ung drägt på. 37. Af Ornitkologiska- handböcker har jag ornitho- egentligen 3:ne- af utmärkt” värde att an- Mpök mäla: Professor Nirssons nya upplaga af böcker. dén delen af Skandinaviens Fauna som afhandlar Foglarne, hvartill jag .återkom- mer längre fram under inhemska littera- turen; Herr Grocens/Handboksöfver' alla Europas fogelarter' ?)' hvaraf” första delen, innefattande landtfoglarne utkommit. Det 1 3) Handbuch; der Natbyggsokichter döv Vöge Europa's, mit beésonderer Riäcksicht auf Deutsch- land, — r:ster Theil. Breslau 1834. 68 kan naturligtvis aldrig blifva föremål för en Årsberättelse att referera innehållet af ett detaljeradt er arbete, i synner: het då det är så rikt på fakta och egna åsigter, som det förevarande. Jagt tror mig deroik hafva sagt. allt, då jag yttrår, ätt ingen ornitholog kan umbära "detsanima. Öfver de Nord-Amerikanska foglarne hafva vi slutligen Herr NuttArr alt tacka . för ett intressant och fullständigt arbete ?), som till mönster hår ”TemmincH's bekanta Manuel d'Ornithologie. Till detsamma höra 2906 figurer i trädsnitt — första delen här- af utkom redan år 1833, den 2:dra och sista 1834. Isis lemnar i i:sta Häftet 1835 en öfversigt af alla upptagne arter. , Öfver de fogelatter, som uppehålla sig uti och besöka Wärtenberg, har Tog LaAnpgecKk lemnat en systematisk förteck- ning med uppgift om deras uppehålls-orter och sträcktiden, samt hvärjehanda observa- tioner rörande deras lefnadssätt ?). Dylika arbeten äro välkomna: 4) Manual of the Ornithology of the United Sta- tes and of Canada; by ”Taomas NUTTALL: — Cambridge 8:o. >) System. Aufzäblung der Vögel Wiirtembergs von Cu. L. LANDBECK. — Stuttgard und Tä bingen 1834. 8:0o. 84 sid. Litter atur: j Beiträge zur Ornithologie. der Boden-see Bec- kens — Karlsruhe 1835. Beskrifning och figur till Saurothera Cali- forniana Less. lemnar Borta uti Nouv. Ann. du Muséum, Tom. IV. p. 121. 69 Herpetologi. Till. zoologiens ännu olösta gåtor hö- om den raberättelserna om det hafsdjur, som SÅ jöormen. och gäller under namn af den stora sjö- ormen. Rörande detta djur, som sällan underlåter att någon gång om året visa sig för de sjöfarande, äro redan allt för mån- ga vitlnen afhörde och fakta samlade, för att längre kunna förklara alltsammans för en digt; Då man afräknar de tillsatser, som en uppjagad fantasi skapat, öfverens- stämma alla bervättelser uti hufvudsaken, och gör det mer än sannolikt, att denna sjö-orm är ett oss ännu obekant hafsdjur, som verkligen existerar. De förflutna åren hafva ytterligare ökat dessa testimonia, utan att vi derföre kommit förklaringen närmare. De Nord-Amerikanska mnaturforskarne för- moda, icke utan sannolikhet, att djuret icke är någon orm, utan snarare en stor ödla, som möjligtvis tillhör eller är beslägtad med det af forntidens gigantiska ödle-släg- te, Plesiosaurus, hvilket man nu trott va- ra utdödt och hvaraf endast fossila lemnin- gar på flera ställen blifvit funna. Man är emedlertid nu i Norra Amerika sysselsatt alt uti ett särskilt arbete samla och med hvarandra jemföra alla berättelser, som åsy- na vittnen meddelat öfver sjö-ornien, hvil- ka intressanta dokumenter snart äro att förvänta. Enligt de sednaste underrättel- ser, skall man nu äfven hafva sett sjö-or- men uti Ontario-sjön i N. Amerika. Uti Herr v. Dinters menageri har en Boa-or- mens i mera sällsynt tilldragelse inträffat, som upp- kläckta i Europa. 70 jr ; lyser i åtskilliga punkter : Boa-ormarnes fortplantning. En - Anacondo-orm (Boa Anacondo) har nemligen nedkommit med ägg, af hvilka 5 stycken lyckligt blifvit utkläckta:; Öfver det närmare förhållandet härmed innehålles uti Fror: Notiz. ) föl- jande: då Herr: v. DisterR i December må- nad lagt ormhannen till honan: endasti af- sigt att rengöra den förres förvaringsrum; försiggick parningen och - båda ormarne hängde länge ”liksom hundar” tillsammans. Den derpå följande 26 April lade honan, under Herr D:s vistande i 'Altenburg, 16 st. ägg, hvilka på det mest omsorgsfulla sätt "behandlades. Medelst varma krus, som one gånger om dygnet påfylldes med kok- hett vatten och lades under bädden hvar-' på äggen lågo, underhöll man ständigt en jemn temperatur af 359—360? Reaum:. Den 18 Juni framkom den: första ungen, full- komligt liknande modern till sin bildning, men var ej större än ett lillfinger. Endast 5 ägg kläcktes, de öfriga gingo förlorade. Då Herr Fronrirr i Juli månad besökte me- nageriet 'och besåg ungarne, hade dessa ej förtärt någon annan föda: än - vatten; de voro lifliga och hade "vuxit: De visade modren en slags tillgifvenbet och slingra- de sig omkring dess hals och hufvud. En dylik tilldragelse "omtalas äfven hafva inträffat för 2:dra gången uti Herr Gunrey's menageri 1 Pisa, med Boa con- strictor, som lade den 14 Mars 1835, 32 st. ägg. Denna ormens första äggläggning 19)N:0:883 &' 885. I så skedde under vistandet + Kronstadt i: Sie- benbärgen och lefde: ännu af denna kull 7 ungar. 7). Som bekant är, har iman nekat ormar- Ormar ne förmågan «att kunna dricka, på - grund (brleke af dessa djurs egna- bildning af svalget. Herr LAMARRE Picouor har emellertid ge- nom direkta försök omotsägligt bevist, att vår. vanliga Snok (Coluber Natrix) både kan RR och dricker, och . sålunda - får man väl antaga, alt äfven andra ormar gö- ra detsamma. Af dessa försök finner man, att ormen för att dricka nödvändigt måste ligga nedsänkt uti vattnet. Snoken . dric- ker så väl mjölk, som vatten, men . visar största afsky för vin. För det närvarande finnes uti. ZO00lo-pGrocodil. giska Societens menageri i London en lefemractas. vande krokodil, som är identisk med den Cuvier beskrifvit under namn af C. cata-.: phractus, och som är kommen från Fer- nando Po. Förut kände man - icke denna arts egentliga fädernesland. De egentliga orsakerna till det väl be- chamele- kanta färgspel, som man vårseblir hos Cha- färgspel. meleonten , har varit: föremål - för Herr Mir.sE-EpbwaArpbs undersökningar ?), och han har derutaf funnit; att detta märkliga feno- men beror hufvudsakligen på närvaron af 2:ne slags pigmenter uti: huden, af hvilka det ena, som ligger mera ytligt, är hvit- aktigt gult eller. gråaktigt, då deremot det andra, som ligger djupare och - liksom . in- ') Fror, Notiz. 972. ?) Ann, des Sc, Nåt. 1834. Jan. pag. 46. 72 neslutet i små kaviteter och utgrenande sig genom det öfra lagret, är ömsom boutelj- grönt, ömsom rödaktigt 'violett. När nu de greniga ändarne af det underliggande mörka lagret draga sig tillsammans, för- svinner detta på djupet, och det ljusare yt- liga pigmentet blir det herrskande. Ut- vidgar deremot underliggande lagret sig, inträffar motsatsen, den mörkare grund- färgen blir den rådande och förtränger mer och mer den ljusare öfverliggande. Man finner således uti mekanismen, hvarigenom dessa färgspel tillvägabringas hos Chame- leonten, en stor analogi med vilkoren för samma fenomen hos Sepierna (se förra Årsb. pag. 126). Samma undersökningar har se- dermera Herr WeissEnBoRN ytterligare fort- satt ”) på ett lefvande djur. Han medgif- ver: väl riktigheten af Herr M. EpbwaArps antagande, men tror detta icke vara till- räckligt att förklara hela fenomenet. Ian menar det vara osannolikt, att de af Ep- WwARDS på döda djur upptäckta 2:ne pig- menter, skulle på lefvande vara konstanta, emedan om så vore, kunde ej deraf för- klaras de mångfaldiga färgnuancer, som uppkomma hos Chameleonten. Herr W. föreställer sig tvertom, att pigmentet hos det lefvande djuret undergår en kemisk ' sönderdelning till följe af en oxidation el- ler desoxidation, som alldeles icke är otro- lig, då man gifver akt till den stora qvan- titet luft detta djuret kan uppsupa uti sina lungor och de med dem sammanhiän- ?) se Fror. Notiz. N:o 965. 73 gande luftsäckar, som uppfylla nästan he- la bukkaviteten. På grund af egna och Epwards undersökningar antager W., att den del af hudsystemet, som innehåller det öfre, ljusa pigmentet, bestämmer vid alla de tillfällen djurets färg, då inga inre eller yttre stimuli inverka på djuret, d. ä. då det befinner sig i fullkomlig stillhet och i slapp- hetstillstånd, t. ex. under sömnen. Der- emot inverka alla inre och yttre rTetmedel snart sagdt i ögonblicket på den underlig- gande, erektila väfnaden, som innehåller det mörka pigmentet, och fäirgnuancerna, som då uppkomma och följa på hvaran- dra, synas stå helt och hållet under ande- drägtens, ljusets, temperaturens och inre affekters inflytande, och i direkt förhållande till graden, hvarmed de inverka. Här- vid bör jag likväl anmärka, att något så- dant har ej eller M. Epwarps nekat. Herr W. har äfven meddelat sina intressanta ob- servationer öfver Chameleontens lefnadssätt och hudömsning. Denna sistnämde verkstäl- les uti 2:ne perioder; den 1:sta börjades d. 27 Juli, och den 6:te Aug. hade hufvudet och främre extremiteterna ömsat hud; den 11 Augusti började huden att: affalla på svan- sen och de bakre extremiteterna, och efter några dagar voro äfven dessa rena; den 11 September började sednare perioden, då sjelfva truncus ömsade hud, och var denna tilländalupen den 13 i samma månad. Under sednast förflutne åren har återom groi- de äldre berättelserna om grodregu blif- ”e" vit föremål för uppmärksamheten i Frank- rike. Man finner härom mycket skrifvit i 74 Franska tidningar: och: journaler '?). Anled- ningen var ett meddelande från Öfverste Mannier, till Vet. Acad. i Paris, omsett dy- likt regn, hvaråt naturligtvis ej lemnades mycket afseende, och som af Dumeru. för- klarades vara en fabel. Följden blef, att Aca- demien fick ett regn öfver sig, ej af gro- dor, men af bref. och : uppsatser: från en mängd personer, som varit ögonvittnen till en dylik. nederbörd. De upplysa likväl ingenting, som ej förut varit kändt. . Jfr. en observation af GoUREAU uti SILBERMANNS Revue Entomologique, Tom. 3, pag..74, hvaraf ej blir osannolikt, att Herr Man- MER misstagit sig på larverna till en gräs- boppa (Gryllus campestris) och ansett des- sa vara de föregifna grodorna. ödla som — - Herr Cocteau har: meddelat Veten- föteratskaps Academien i Paris en ny observa- ungar. tion af GuÉRrIn, som jemte flera andra per- soner varit ögonvittne till en ödlas -ned- komst med lefvande ungar. Samma iakt- tagelse har förut blifvit gjord af JACQUIN (sonen) och LeuekxartT. - Wacrer bildade af denna JacQuins Lacerta vivipara ett eget slägte under namn af Zootoca och till det- ta slägte hörer nu äfven den art, som GuÉ- RN funnit. Cocteau anser den vara« skild från vivipara äfvensom från LL. stirpium Daudin, ehuru dem annars mycket liknan- de !). SSP Hos Coecilia har Herr NrirscH upp- Coecilia. täckt en: verklig penis, hvilken uppläckt 10) Jfr. IT/Institut N:o-75—81. 1) Fror. Notiz. Band, XLVI, N:o 14: 75 sedermera blifvit bekräftad af Herr RotEr- MUND 1 Breslau. :' Herpetologien har under de 2me för- Wiec- flutne åren blifvit riktad med högst vigti- arbete ga och omfattande bidrag, för hvilka vi ye. förnämligast "hafva Herr WiEGMANnNn i Berlin, Amfibier. TemmincK och ScHreEGEL i Leyden, samt Du- mÉRin och Bisron i Paris att tacka. Den förstnämde har utgifvit” första delen af Herpetologia Mexicana ?), ett praktverk; som 1 grundlighet och detaillerad fram- ställning har få att mäta sig med. Det innehåller beskrifningar och sköna figurer öfver de amfibier, som ' Herr von SAcK DerPreE och ScHiepE: samlat : och observerat uti Mexico och till zoologiska museum i Berlin aflemnat. Denna första del syssel- sätter sig - endast med ordningen Sauri. Lemnar först en allmän öfversigt och in- delning af denna ordning; antager följande underordningar: : Loricati , 'squamati och Annulati (Amphisbana), med fullständiga och utförliga -karakterer. Derefter följer ett schema öfver serierna och familjerna; så en synopsis öfver genera och subgenera med diagnoser; hvarefter de Mexikanska arternas” beskrifning börjar, nemligen Crocodi- lus rhombifer Cuv.; Heloderma horri- dum (med figur) Cn eonidophorus un- dulatus — Deppii — Sackii och gutta- tus; Gerrhonotus Deppii — teniatus — tessellatus -— rudicollis — imbricatus och ?) Herpetologia mexicana. Auct. Div AA. F. Ar: WIEGMANSN. Pars prima, Saurorum, species complecetens. folio. Berlin 1834. 76 Lichenigeris, hvartill en conspectus fogas öfver alla hittills kända arter af detta släg- te; Euprepus Lynxe; Chamaleopsis Hernandezii; -Corytheolus vittatus Kavr.; Cyclura pectinata — articuwlata och denticulata; Iguana rhinolophus ; Amblyrhynehus cristatus Beir; Le- manctus longipes; Dactyloa nebulosa; Ixviventris, biporcata och Schiedii; nio arter af slägtet Sceloporus; samt Phry- nosoma orbiculare. Figurer lemmnas öf- ver de flesta och beskrifningarne äro sär- deles noggranna. Sköld- Herrar Temminck och ScnureGer. haf- KORR företagit en sträng revision af sköld- T=x- paddordningen ?), och utmönstrat derur en och hel legion underslägten och namnarter rg tillkomna i sednare åren, samt återbragt läran om dessa djur till en enkelhet i nomenklatur, som i ordets egentliga me- ning bör benämnas Linneansk. Dessa för- fattare hafva förskaffat sig kompletta serier af hvarje art, framställande dess periodi- ska utveckling och dess konstanta eller till- fälliga varieteter, detta allt i en massa af individer, hvilket i det rika Museum i Ley- den kan åstadkommas, På detta sätt blef det en möjlighet att komma till öfverty- gelse om de många namnarter, som till- kommit, och reducera dem till sina verkliga typer. Huru enkel och vacker hela upp- ställningen efter denna ommalning blifvit, visar följande schema, som man erhåller : 3) Fauna Japonica. 1:sta Häftet Chelonii se för- ut pag. 3. 77 [ et med: en art Hafssköldpaddor, innehållas alla / Chelonia med 3:ne (de äldsta). uti slägtet j | Trionyx med 6 arter. FRNpAsklar, uti slägtet och Emys 25 — Landtsköldpaddor, uti slägtet Testudo med "8 — | Summa 43 arter. l Alldeles i motsats emot dessa” åsigter Sköld-: hafva Herrar Dumerir & BisrRon gått tillvä- "af ga, då de uti i1:te Livraisson. af Svites å KSR BUFFON 1); eller 2:dra Tomen af deras Er- Bierox. petologie générale, som endast sysselsätter sig med sköldpaddordningen, behöft 564 sidor för att afhandla dersamma. För dem emedlertid, som önska taga kännedom om vetenskapens närvarande ståndpunkt i den- na branche, torde icke något mera utför- ligt och mera passande arbete kunna re- kommenderas, än nu citerade af Dumeri & Bisron: Jag vill här blott för en jemfö- relse skull uppställa ett motsvarande sche- ma, hemtadt ur detta arbete: + ped (Thalässites) innefattäs FSphargis med 1 art. uti slägtet Chelonia — 2— Flodsköldpaddor (Élodites & Potamites) innefattas uti Äran ler AL 16 genera och arter. Landtsköldpaddor (Chersites) 4 genera och 28 — v Summa 121 arter: Såsom tillä och rättelse till ett stäl-9m Am- le uti ofvan förde arbete af WiEGMANN fö- ANNE rekommer uti ÄÅrch. f. Naturgesch. ?) af tes samma förf. en uppsats, förande de fotlösa Amfisbenerna med bröstsköldar, eller slägtet Lepidosternon. Wacu Det har nemligen 4) se förut pag. 3) 1836. Band, ir pag. 152 798 blifvit utredt, att. 4 verkligen skilda arter finnas af delta slägte, som sönderfaller i one: Cephalopeltis Möri. och Lepidosternon, hvardera med "2:ne arter. Karaktererna hemtas från sköldarnes förhållande på huf- vudet. En ny uppställning bifogas af hela familjen Amphisbaenee, med slägtenas di- . agnostik. Ett nytt Herr WiEGMmANnN 'har äfven beskrifvit fr vid elt nytt slägte af Lacert&e, som benämnes wii, Amystes ”), en i'så måtto särdeles intres- IEG- 2. . Mann, Sant form, som den med hela habitus af en Lacerta förenar den märkliga karakteren af ormarne, att i ställe för ögonlock, som helt och hållet saknas, hafva en ocularkap- sel, alldeles så bildad som på dessa. Herr WiEGMANN finner häruti ett nytt bevis för riktigheten af siw åsigt, att betrakta Lacerte såsom en afvikande grupp, och att i syste- met' upptaga dem under Brevilingves jemte de Scincus-artade Saurier. Denna ödla har” Herr Hempricn | och EHRENBERG upptäckt under deras resa uti Syrien, och kommer att utförligare beskrifvas uti Symbolae phy- sice, hvars Herpetologiska afdelning Herr WiEGMANN lärer utarbeta. | ”Möno- En monografi öfver slägtet Zonurus nt DR (af familjen Ptychopleuri WieGm.) har Herr > nurus. ScHLEGEL lemnat 7), deraf förekommer ett utdrag uti Arch. f. Naturg ?), upptagande beskrifning på Z. microlepidotus och Z. Sy Arch. f. Naturgesch.:1835, 4:de'Häft. 7) Tijdschrift voor natuurlijke Geschiedenis Tom. I, pag. 203. 2) 1936. I Band, pag. 101. 79 nova Guinecm Scunu. — 'WIEGMANN : menar att den sisträmde arten bör bilda ett eget slägte. | f Herr Gray har uppställt ett nylt släg- Lialis te Lialis, nära beslägtadt med Bipes LATR. slägte. dömihärbtämsar från. Nevibökl-Wales. Der af blott en art, benämnd L. Burtonis ”). Herr Fonman har lemnat Yet. Acad:i under Brissel. ett meddelande rörande Acrochor- sökning dus Javanicus, hvaruti han upplyser den chordus egna byggnad af respirations och nutritions-?"""" organerna, som utmärker denna orm från de- öfriga han undersökt. Magen är delad uti: 2:ne säckar, skilda genom betydlig val- vel (valvula pylorica),: alldeles som på Cro- codilen och Pipa. Lungan är särdeles ut- vecklad, har större och mindre lober 9), Till Vet. Acad. i Paris har Herr Coc- TE4U inlemnat en afbandling öfver en gan- Ephippi ska märk värdig groda från Basken hvil= Cocteau. ken redan till en del varit känd såsom Bufo ephippium Sex och Brachycepha- Zus:eph. Fitzinc. & Wacr. Cocteau anser emedlertid sin art vara skild från Spix's, och föreslår : för :slägtet ett nytt namn Ephippifer--och benämner arten E. aurantia- cus. Denna groda är märkvärdig för en sköld af ben, som ytligt betäcker hela främ- re delen af ryggen, och som, enligt Coc- TEAV's undersökning, tydligt är en produkt från ryggkotorna, och bildat sig på bekost- nad af de 8 första kotornas processus spinosi. ”) Procced. of the Zool. Society 1835, samt Fror. Noliz. N:o 964. 10) Fronr, Notiz. Nio 957. 30 Före Cocteau hade man antagit, att den- na groda endast ägde 3:ne tår så väl på främre som bakre extremiteterna, och flera äro icke heller synliga, men Cocteau visar genom dissektion, att fulla anta- let, nemligen 4 på de: främre och 5 på de bakre, verkligen finnes, ehuru den in- nersta tåen på de förra och innersta och yttersta på de sednare äro rudimentära och i huden dolda !). Duciés Herr Ducés, som lemnat en noggran- Obberva- beskrifning än den man hittills ägt, öfver or- öfver några af de ormar, som förekomma uti södra Frankrike, nemligen Coluber Aga- sissizii (!)y Wacri. och Cor. Monspessula- nus Herm., har meddelat flera iakttagelser rörande utvecklingen af gifttänderna, de färgförändringar, dels individuella, dels härrörande af ålder, som sistnämde orm undergår, samt omtalar ett fall, då han funnit en sådan orm nästan helt och hål- let utan fjäll 2). Iöiterad Herr GravesHorstT har lemnat beskrif- ter. ning och åtskilliga kritiska anmärkningar till följande Ödle-slägten: Phrynosoma or- bicularis; Trapelus hispidus; Phrynocepha- lus helioscopus; Corythophanes cristatus och Chamzeleopsis Hernandezii ?). Herr WiEGMAnn har författat den her- petologiska afdelningen af D:r Mevens Bei- träge 1y' Ann. des Sciences Nat. 1335, pag. 318. se äfv. Fzror. Notiz. N:o 962 & 972. ?) Ann. des Sc. Nat. 1835, pag. 137. 3) Act. Ac. Nat. Curios. XVI, pars 2. Si träge, zur Zoologie (7:de afhandlingen '), som innehåller mycket nylt och intressant. Herr Lesson är författare till samma afdelning uti BÉLANGERS resa, som förut är citerad. Jfr. WiEGMANN'S strödda, kritiska anmärkningar härtill uti dess Jahresbericht, Arch. f. Naturg. >). Uti a:dra Hältet af Museum Sencken- berg. har Herr Reuss beskrifvit åtskilliga amfibier. Jfr. äfven WiecGm. 1. c. Herr Sctrecer. i Leyden har annonce- rat utgifvandet af en Essai sur la phy-. siognomie des Serpents, hvaraf jag ännu endast sett några profaftryck, som lofva smycket. Sköna figurer och bekslbinan öfver flera italienska ormar finnas uti BonAPAR- TE's Iconografia. EversmaAnn har uti Nouv. Mém. de la Soc. Imp. des Natural. de Moscau, Tom. IIL under titel: Lacertae Imperii Bossict, lemnat en god afhbandling öfver de ryska Ödlorna. Uti Magasin de Zoologie beskrifver Herr Cocteau 2:ne nya arter af slägtet Gerrhosaurus WiecG., nemligen ocellatus från Cap och JIineatus från Madagascar. Class. III. pl; 4, 5, 6. Uti Nouv. annales du Musgum 1835 har Herr pE BLANVILLE infört: Description de quelques egspeces de Reptiles de ta Ca- lifornie, précedee de VAnalyse d'un sy- SjXACt-Ac. Nat. Curios. XVII, pars 1, pag. 123. 5) 1833. 6:te Heft. Prof. Fries's Arsb. 1835 & 1836. 6 32 steme general d Erpetologie et 'd Amphi- biologie. Uti Röreers neue Wirbelthiere zu d. Fauna von Abyssinien, 3:dje Häftet, som ensamt är egnadt åt amfibier, -beskvifves Pentonyx Gehafie, Caretta Bissa, hvar- jemte lemnas en utförlig beskrifning på Escu- scHoLTz Caretta olivacea, hvilken BR. anser såsom en distinct art; Stellio cyanogaster; T'rapelus flavomaculatus, samt 4gama co- lonorum. Till dessa följa figurer, äfven- som till ett nybildadt slägte Pristurus, samt till Hemidactylus flavoviridis. Herr Scmnsz har slutat sitt i förra Års- berättelsen omnämde arbete öfver amfibi= erna, med 17:de Hältet. Ichthyologi. Uti det för ichthyologiens studium Acsssiz särdeles vigtiga arbete, som i sednäre åren System börjat utgilfvas, under titel: Recherchestiskarne. sur les Porssons fossiles, och för hvilket jag på annat ställe närmare skall redogö- ra, har författaren D:r AGassiz med afse- ende på de fossila fiskarterna meddelat en ny systematisk uppställning öfver fiskarnes klass. Vid jemförelsen mellan de fossila och nu lefvande fiskarterna fann ÅAGAssiz, hvad Bar. Cuvier redan förut funnit, att de förstnämde icke kunde beqvämligen in- föras i det för denna djurklass antagna sy- . stemet, och att det följaktligen icke vore uppstäldt på rälta grunder. Han borde då söka en indelningsgrund för det nya system han fann nödigt att uppställa, och anser sig hafva funnit denna i fiskarnes yttre betäckning. Då han upptäckt, att de aftryck, hvilka de fossila fiskarne lemna i den stenart, uti hvilken de äro inbäddade, vore tydligare än sjelfva det fossila djuret, och att kroppens betäckning längst emot- stod tidens förödeise, fästade han uppmärk- samheten i synnerhet vid fjällens beskaf- fenhet och form. Efter denna åsigt har Herr Asgassiz, utan afseende på beskaf- fenheten af skelettet, fenor, mun 0. s. V.; endast efter fjällen indelat fiskarnes klass i följande 4 ordningar. 1. Placoides: i stället för fjäll är kroppen beklädd af emaljstycken, af större eller mindre ulsträckning, stundom 34 reducerade till helt små punkter (RBockornas benknölar och Hajarnes chagrin). , Denna ordning upptager Cuviers brosk- fiskar, med undantag af störsläglet. 2. Gahoides: huden täckt af kantiga fjäll, bilåade af på hvarandra liggande höorn- eller benlameller, hvilka äro- öfver- dragna af ett tjockt lager af emalj. > Hit höra Lepidoides Agas. alla fos- sila; Sauroides , äfven fossila utom släglet Lepidosteus och Polypterus; Pycnöodontés AGas. (fossil.); Screroderimess Gymnodon- tes; Lophebranches; Goniodontes; Silu- rus och Acipenser. 3. Ctenvides: fjällen utgöras af på hvaran- dra liggande litpellor hvilka i bakre kanten, eller den som ligger" i da- gen, äro kamligt tantade och" kän- nas skarpa. 5 Hit räknas följande familjer: Ohteto- dontes ; Pleuronecies; Percoides; Polya- . cantlhus; Scienoides; Sparoides; Scorpe- noides ; och AZulostomes. - Således Cuviers Acanthoplerygii, utom dem, som hafva fjäll med hel rand. 4. Cycloides: fjällen bestå af släta lameller, med hel kant, och äro icke sällan på öfre sidan tecknade med intryck- ta figurer. Hil föras: Labroides; Mugii; Athe- rina ; Scomberoides ; Gadoides ; Gobioides; Muren öides: Eid atmönnägr. Clu- peacei och Cyprinacei. Således hufvud- 85 'sakligen mjukfeniga, och de från Cuviers taggfeniga skilda familjer. Af hvad redan anfördt är, ser man hvil- ken genomgripande reform väntar Ichthyo- "logiska systemet, en reform som ej endast stannar vid ordningarnes ombildande, utan kovimer ,ått., sträcka. sig ned till familjer och genera. Härom vore dock ännu alit- för Udigt att yttra en mening. Den som önskar alt taga kännedom om den noggran- het i detalj, hvarmed Herr Ab6assiz gått till väga under sina undersökningar, och som sjelf något studerat naturen i samma ämnen, vill jag hänvisa till bans 4:de Ca- ' pitel af 1 Tomen, som afbardlar dermato- logien, ett ämne af yttersta vigt vid fiskar- nes kännedom, och åt hvilket man förut fästat en alltför ringa uppmärksamhet. Att här vidare ingå deruti, skulle vida öfver- sliga gränserna för en Årsberättelse. Till: British Association har Herr furopas ÅcaAssiz meddelat intressanta iakttagelser öfver Europas lasarter "), Herr AGAssiz an- ser att familjerna Salmonacei och Clupeacei böra sammanslås, emedan fett-fenans när- eller frånvoro, efter dess åsigt, icke utgör någon väsendtlig skillnad, i synnerhet som samma fena hos. Serrasalmo, och Myletes & Cvv. har verkliga strålben.- Vidare an- märker Herr A. ganska riktigt, att gälhin- nans strålar hos laxarne sällan är till an- talet på båda” sidor lika, utan variera mellan 10—12. Denna olikhet i antalet af gälhinnans strålar är likväl icke egen för 6) Ed. New Philos. Journal Vol. XVII, pag. 380, 86 laxarne; den träffas hos åtskilliga arter af våra Svenska fiskar och torde vara allmän- nare än man vanligen tror. Ars upplyser all färgen och käkarnes relativa längd icke lemnar någon konstant 'artskillnad. Att lektiden för de flesta laxarterna inträf- far under den kalla årstiden; detta till- skrifver Herr AGaAssiz dessa fiskars egen- skap alt kunna fördraga alla temperaturer; alt färgen förändrar sig efter ålder och årstid; de unga äro nemligen alltid mera fläckiga än de äldre. Under den kalla års- tiden och då laxen lIcker, är färgen mest lysande. Hvad förut icke hos oss är ob- serveradt, är, att färgen på köttet förän- drar sig efter fiskens födo-ämne. ÅAGAssiz har genom försök öfvertygat sig derom, alt intensiteten beror af den större eller mindre mängd af de förtärda Gammarus- arterna. dl , ; Alla, inom - Europas fasta land be- fintliga, laxarter sammanför AGaAssiz till följande 6 arter. 1. Salmo umbla Lis. — Synon: S. Sal- velinus L. — S. alpinus LTL. — S. Salmarinus L. — (men icke S. alpi- nus Brock.) Finnes i England, Irland, Sverige, Sweitz och sydliga delen af Tyskland. 2. Salm. Fario Lis. — Syn: Salm Spyl- vaticus ScHrAnK. S. alpinus Br. — Salm. punctatus Cuv. — S. marmo- ratus Cuv. — S. erpthrinus Tis. — Har lika vistelseorter med den först- nämde. | 37 3. Salm. Trutta Lin. — Syn. Salm. le- manus Cuv. — S. albus Rosp. — Har lika: geografisk utbredning med de «tvenne ofvan anförda arterna. 4. Salm. lacustris Lis. — Syn.: S. illanca och S. Schieffermiulleri Br. — I ned- re Österrikes sjöar och Rhenströmmen. 5. Salm. Salar Tis. — Syn. Salm. hama- tus Cuv. (en äldre fisk) —'S: Goe- deni Br. (en yngre). : 6. Salm Hucho. Finnes endast i Donau. Herr AGassiz har sedermera öfvertygat sig derom, alt följande arter, uppgifne af Herr? W. Janvise 7), uteslutande tillhöra Skottland, nemligen: S. albus Frem.z S. eriox; S. ferox Jarp et Ses. och S. sal- mulus Ray. En anonym författare har uti Lon- om La- dons Mug. of Nat. Hist. Band. VII p. 202, rdssärt. lemnat en läsvärd uppsats öfver Laxens tillväxt, lektid m. m. Författaren visar, att laxens rom icke kläckes före Mars eller April; att de af ynglet, som äro -honor qvarstanna i floderna till dess de äro 2 år gamla, då de uppnått 6 å 8 tums längd. Han-ynglet deremot begifver sig icke till öppna sjön förr, än det tillbringat ännu en sommar på det stället, der det blifvit kläckt. Med tydliga bevis styrkes, att de unga laxarne, samma år de utgålt i sjön, återkomma i floderna, samt att hvarken +” 7) Edinb. new Philos. Journ. Vol. XVII, p. 46. 88 Laxen ler Forellen leker hvarje år. Or- saken hvarföre Laxen uppstiger i floderna flera månader före, innan lektiden inträf- far, uppgifves icke. Den starkaste leken inträffar i LAncAsHIRE i December och nå- gra leka t. oc m, i Februari. Författaren träffade sjelf i Mars ett par, som voro pe lek. THan-laxar återgå tll hafvet i De- " cember och Januari; men större delen af JARDINE om Laxen, honorna qvarstlanna j floderna ull April. Öfver de laxartade fiskarnes lefnads- sätt har äfven Herr W. Jaroine, under en vetenskaplig resa i nordvestliga delen af Skottland, gjort några intressanta iaktta- gelser ), hvilka, i förening med de upp- lysningar Herr Knox Jermnsk 2), bidraga till en närmare kännedom om dessa, lika allmänna, som ofullständigt kända fiskar. Herr JaArpine antager Lax-slägtets (Salmo) delning i tvenne afdelningar: vandrande och icke vandrande Laxar. Till de förra räknar han Salmo Salar, Trutta, Eriox och al!bus. Den frågan: huruvida ynglet af Salmo Salur samma år, som det lem- nar strömmen och utgår i sjön, återkom- mer, tror Herr JARDISE nu mera kan till- fredsställande besvaras med ja, sedan ' ett direkt försök blifvit anstäldt i Sutherland, för 'att utröna detta. Man märkte nemli- gen några tusende stycken laxyngel och fann, att den första (märkt i April) åter- - 3) Fror. Notiz. N:o 943, ur Edinb. new, Philos. Journal B. XVII, p. 46. 9) se Årsber. 1834, sid. 67: 39 kom den 25 Juni, såsom halflisk (Grilse) och vägde då 31 4; sedermera under lop- pet af sommaren fångades flera andra från nämde vigt till 61 &. Derigenom är äf- ven bevist, alt de vanliga laxarne, liksom de högre djuren, uppsöka och återgå vill de ställen, der de sjelfve äro födde.s Förr än laxynglet uppnått en vigt af 33 &, tor J. dem ej våga sig uppföre floderna. Salmo +trutta (Hafs-forell) är för Skott- land näst laxen den vigtigaste; derunder synas 2:ne skilda arter vara förblandade, hvilka dock ej närmare utredas. Innan de”? -uppsliga i floderna, stryka dei större stim- mar kring vikar och uddar, hvarunder de ofta hoppa öfver vattenytan. Dess föda ut- göres af smärre fisk och insekter af alla ordningar, ; S. albus (Hertinc), som af fiskarne kallas mindre Hafsforeller , anses bestämt "vara identisk med S. albus Frem. Till den afdelning af laxar, som icke vandra räknas S. Fario, ferox, Salmulus och alpinus. Af Fario uppräknas 5 olika va- rieteter, som torde uppkomma dels af läget af det vatten, i hvilket fisken uppehåller sig, dels af bottnens beskaffenhet, dels ock af födoämnens olikhet. Ärstidernas infly- tande anses äfven bidragande härtill, liksom lektiden, då fjällens färg alltid är mer glän- 'sande. Dessa varieteter äro dock, hvad man kallar lokal-varieteter, mellan hvilka en viss likhet finnes i afseende på färgernas för- delning. I afseende på de inre organerna Om appen- dices hos 90 och fjällens form, uppgifves hvarje haf- va en mindre, dock konstant olikhet. Dessutom skilja de sig till lefnadssätt, rö- relser i vattnet m. m. — S. Ferox (Loch- trout) en distinkt art, som för första gån- gen anmärktes för 45 år sedan, och skall icke finnas i något vatten på Europas fa- sta land, utan uteslutande = tillhöra de Skottska och Irländska sjöarne. Salm. Sal- raulius visar Herr JARDINE Vara egen art, som bör upptagas under detta namn, gif- vet af Ray. Denna laxart skiljer sig i flera afseende tydligt från Forellen. Riktig- heten af denna Herr J:s uppgift har jag haft sjelf tillfälle öfvertyga mig om, då jag för- liden sommar upptäckte denna art äfven i Sverige och betraktade den såsom distinkt från de arter hittills hos oss voro anmärk- ta. — Vid S. alpinus anmärkes endast dess skiljaktuighet i lefnadssätt från de öf- riga Laxarne; den hemtar sin mesta föda om natten. Öfver bildningen af de fotformiga vid- hängslen, som finnas hos hannarne af Ha- Hajar oehjar och Rockor, och ändamålet med detta or- Rockor. HL gan, har Prof. Mayer i Bonn meddelat upp- lysande anmärkningar 9), Dessa vidhäng- slen bestå af 13 broskstycken, af hvilka de 3 första äro förenade genom ledgångar; de 3 följande, som äro större, bilda halfkana- ler och äro icke med leder förenade; vid ändan finnes 7, dels platta, dels urhålka- de, broskstycken, hvilka förenade genom en hud kunna öppnas och willslutas. Detta 10) Fror. Not. N:o 876 DI organets rörelser åstadkommas genom tren- ne musklar, en adductor; en flexor och en 3:dje starkare, som sammandrager de bladformiga delarne till en halfkanal, vid hvars början öppnar sig emellan 2:ne brosk en körtel. Dessa organer kunna, efter Herr Mayers uppgift, böjas tillbaka till anus och ersätta bristen af ytwe könsdelar. Hannens sädesvätska upptages nemligen i den näm- de kanalen, och blir genom organets till- bakaböjande införd i honans kloak, under det alt hannen med den bladformiga de- len omfattar den likasom med cn bägare. D:r Gorrtscne i Altona har uti WiEG- Danska MANNS Archiv !) öfver de Seeländska flun- Fan der-arterna lemnat en vacker monografi, ill som vittnar om ett flitigt och sjelfständigt scene. studium af dessa fiskar i naturen. För nordens fisk-fauna är detta bidrag välkom- met och utgör med Fazers bekanta afhand- ling af samma slägte, samt Nirssons fram- ställning derom uti dess synopsis, en till- förlitlig ledning till kännedomen af de flun- derarter, som tillhöra Nordens kuster. Till följe af sina undersökningar finner Herr Gorrscne sig föranlåten att uppställa flera nya generiska och subgeneriska former, så att snart sagdt hvarje af våra arter bildar typ för ett eget subgenus. Dessa systema- tiska försök kunna visserligen så vida äga elt värde, som de tjena till antydning för dem, som har ett större fält att ordna än hvad. en inskränkt lokal-fauna erbjuder, men något vidare tror Rer. för sin del 3) a st. Jahrgs, 5:e Heft. 1535. 92 dem icke äga. -Cuvirrs Platessa indelas uti följande fyra subgenera: Platessa GoscH. med arter. Pl platessa och PI. flessus; Microstomus med en art 7a- "tidens, synonym med Fabers P4 micro- stomus; Glyptocephalus med en art: PI. Saxicola Faber, samt Limanda med en PI. limanda Autor. Vår PI. limandoi- des förer författaren till genus Hypoglos- sus Cuv. samt det derunder nybildade un- derslägtet Hypoglossoides. Pl. hirtus skiljes från Bhombus 'Cuv.woch upphöjes till eget slägte, Zeugopterus GoTtTSCH. Nya fisk- Prof RemsHarorT har för Vetenskaps Crn Societeten i Köpenhamn tillkännagifvit, alt han efter granskningen af de mnaturalster, som blifvit honom tillsända från Grönland, kunnat fortsätta sina undersökningar af Grönlands fiskar och nogare bestämma det slägtet han kallat Lycedes och uppställt såsom öfvergångslänk emellan Tånglaken . (Zoarczeus) och Hafkatten: (Anarhichas). För tre år sedan lyckades det Herr REIn- HARDT att erhålla en fisk af samma slägte, hvilken hade mycken likhet med Lycodes Vabhlii, men likväl i vissa fall afvek från den. Då detta individ var en hona, det förr: beskifne exemplaret deremot en hanne, syntes det Herr ReinHarboTt bättre att införvänta nya materalier, för att icke, miss- ledd-af olikhet i färg och dimensioner, sta- tuera tvenne arter, , som möjligen kunde vara en och samma. Slutligen lyckades det alt erhålla tvenne fiskar af samma slägte, hvilka båda voro hannar. AF dessa öfver- ensstämde den ena i alla afseenden med 93 den förut erhållna honan, den andra der- emot med Lycodes Vahlii. Vid denna jem- förelse blef således afgjordt, att till slägtet Lycodes höra tvenne arter, som i grön- ländska hafvet finnas nian 60? till 7129 n. h. Genom dessa nya. undersökningar har Herr Rreistarot med noggranhet kon. nät bestämma så väl slägtets som arternas kännemärken. Herr BurkaN Ge har äfven meddelat en fullständig beskrifning på en annan obekant och i anseende Lill formen lika märkvärdig fiskart. Denna börer til! torskfamiljen- (Gadini Cuv.); men ibland torskslägtets talrika underafdelningar finnes ännu ingen, till hvilken dennä ärtlgn hän- föras. Han instämmer väl i vissa fall med underslägtet brotula, men är skild både från detta och hela torskslägtet derigenom, alt den har 8 strålar i gälbinnan, tänder på gombenen och ett besynnerligt danadt yttre organ bakom anus, hvilket gifver ani- ledning till den frbeädantöt parning äger rum vid rommens befruktning. Denna art har gifvit Herr ReisHArRbT anledning, alt för den statuera ett nytt genus, hvilket han kallar Bythites och hvars kännetecken han med vanlig noggranhet uppgifvit. i ” Ingenting nytt under solen” Säger Y,nru ordspråket. För Zoological Society harjom kön- Herr Yarrerrn förevisat ett manuskript det hos från åren 1784—9853 af Herr Warcorr, in- Fyrgnas nehållande bland annat en uppgift om köns- förhållandet hos Syngnathus acus, Typh- le och ophidion, alldeles så, som Herrar ManrKris, Ekström och Rertzus upptäckt och publicerat, hyarom jag i Årsber. 1832 sid. 94 184 redogjort. Efter ofvannämde manu- skript tillhör, åtminstone tills vidare, Herr WarcortTt äran af första uppläckten af det- ta märkvärdiga könslörhållande; ehuru den- na ej minskar på något sätt rättmätigheten af samma anspråk hos våra landsmän. ålar ur Herr AraGo har. för Vetenskaps Aca- ör demien i Paris uppvist smärre ålar, tagne brann. ur en ärtesisk brunn ?). Denna händelse bevisar, alt den allmänna åsigten om ur- sprunget till det underjordiska valten, som åstadkommer hvad man kallar källsprång, "tål någon modifikation. Flere hafva ännu i dag den öfvertygelsen, att dylika vatten- samlingar uppkomma derigenom, att valt- net långsamt tärer sig ned (filtreras) ge- nom jorden. Denna åsigt synes icke öf- verensstämma med de fakta mau äger, då, utom den nämda händelsen, på ett annat ställe, frön och blad efter växter i slörre mängd uppkommit ur dylika brunnar. De förevisade ålarne hade Iika storlek med de vanliga yngre, som under vissa års- tider uppstiga i floderna, men färgen hos dessa var fullkomligt lika med den hos äldre ålar. Häjens Herr Fremisvinnes iakttagelse rörande VV Hajens lots (Centronotus ductor), upptagen i Årsberättelsen för 1831 sid. 53, har Herr Meven bestyrkt genom meddelad underrät- telse om trenne dylika: tilldragelser, ' till hvilka han varit åsyna viltne 3); Då en Haj närmar sig skeppet är han åtföljd af ? Fror. Notiz. N:o 995. 3 Fror. Notiz, N:o go6. 95 en till två lotsar, hvilka simma antingen framför bröstfenan eller vid nosen; med största hastighet närmade sig lotsen skep-' pets sida, likasom” han sökte något; men återvände snart till Hajen. Då ett fläsk- stycke, fästadt vid en krok, utkastades i hafvet, närmade sig lotsen genast, vidrörde det och återvände genast till Hajen, som satte sig i rörelse och åtföljde lotsen till fläskstycket, hvilket han slukade och fast- nade på kroken. Lotsen qvarstannade nå- gon tid vid skeppet, sedan Hajen var fån- gad; simmade då framför skeppets köl och gjorde endast någon gång en rund kring skeppet för att söka sig föda. Ankommer någon Haj i närheten af skeppet är Lotsen strax färdig att blifva dess ledare. ' ; En berättelse af Capit. Low ”) upp- Strids- lyser, att liksom tjur- och tuppfäktningar utgöra ett älskadt nöje för södra Europas innevånare, förlusta sig Birmanerna med fisk-fäktning. De hålla i beredskap en li- ten art af sötlvattens fiskar i vattenkärl, en i hvarje, och tvenne fiskar släppas se- dan tilsammäns i ett större kärl, för att strida, då fiskarnes egare alltid utsätta ett vad, hvilket erlägges af den, hvars fisk blifvit öfvervunnen. ; Herr Masson har till Vetenskaps Acad.Fiskregn. i Paris ”) aflemnat följande berättelse. Under den mycket varma sommaren 1820 såg jag efter en uppkommen stark storm en otrolig mängd smärre fiskar hoppande 4) Fror. Notiz. N:o gg5. ”) L'Institut N:o 78, 1834. 96 i det våta gräset; den sträcka dessa fiskar intogo, var omkring 400 steg lång... Denna händelse, tillägger Herr Masson, kan icke förklaras på annat sätt, än: alt dessa fiskar blifvit uppkastade af stormen. Se Herr J: Davy har publicerat 6) en tempera" jakttagelse, hvilken ban: för flere år tillbaka "haft tillfälle att göra under en resa till Ceylon, att temperaturen hos > Boniten (Thynnus pelamys Cuv.) vore 99? farenh. då vattnet uti hvilket fisken vistades icke uppgick. till mer än 809,5, och att således blodets värmegrad hos fisken öfversteg valt- nets med 182,5. Vid en sednare företagen undersökning af bjertat och gälarne hos Thonfisken (Th. vulgaris) fann Herr D. att bronchial-nerverna hade en ovanlig tjocklek, hjertat mycken styrka och musk- lerha en dunkelvöd färg. Häraf drager för- fattaren den slutsäts, att Thonfisken i lik- het med. Boniten vore ett varmblodigt djur och :styrkes i denna förmodan af de to- värdiga personers sammanstämmande ylt- randen, hvilka sysselsätta sig med dessa fiskars fångst. Författaren förmodar äfven, att denna egenskap är gemensam för flere arter bland Scomberoides, hos hvilka bron- chial-nerverna äro mycket utbildade. Fire BR Att metallglansen på fiskarnes, t. ex. skjällen, z od ; . Cyprinernas fjäll uppkom af ett metalliskt ämne, som antingen vore silfver, eller en annan metall, som mycket liknade det, har Herr DumesnirL 7) genom en kemisk analys trott 6) Se Frors Not. N:o: 1011. 7) N:o 1010. 97 trott sig finna och tillkännagifvit med den önskan, att andra ville anställa samma för- sök. Detta har ej uteblifvit. Herr Civ- pius; som sökt på samma väg frambrin- ga samma resultat, har tillkännagifvit att det för bonom alldeles icke-velat lyckas ?). Die Fische des Bodensees nach ihrer äusseren Erscheinung, herausgegeben von D:r H, NeEnsnwinc, är titeln på ett 1834 utkommet arbete öfver de fiskarter, 28 till antalet, hvilka förekomma i Bodensjön. De flesta af dessa arter tillhöra vår fauna och äro: Murcena angvilla, Gadus lota, Cot- tus gobio, Perca fluviatilis, Cobitis bar- batula, Silurus glanis, Esox lucius, Sal- mo thymallus, Cyprinus carpio, C. tinca, C. phoxinus, C. alburnus, C. erythro- -phthalmus, OC. rutilus och Cypr. Brama”?). - Uti Magasin de Zoologie par Gutrin, årgången 1835, förekommer af M. pE JoAn- — Nis under titel, Observations sur les Pors- sons du Nil et description de plusieurs especes nouvelles, början till en slags mo- nografi öfver de i Nilen förekommande fisk- arter, hvarjemte figurer lemnas. öfver en stor del af dem; målade på stället med fi- skarnes lefvande färger... Fjorton plancher innehållas uti de häften af 1835; som vi erhållit. Till det artantal; man redan ge- nom Georrfroys och sednast Rörppers arbeten känt, tillägger DE Joanwis 3:ne nya arter Leuciscus, en art Schilbe, ev Hypophthal- 3) Fror. Not. N:o 1015. 92) Isis Heft. IX, 1834. Prof. Fries's Arsb. 1835 & 1836. a Boden- sjöns fiskar, Nilens fiskar. 98 mus, en Mochokus (nytt slägte af Siruroi- per, som skiljer sig deruti, att den andra ryggfenan är strålig, men mycket kort), och ome Myletes , tillsammans 8. :GEOoFfror upptog 30 arter hvartill 3:ne lades af Cuvier. Röpper tillade 12, så att det nu kända an- talet af Nilfiskarne skulle uppgå till 53 arter. Att många af de uppgifna torde be- höfva en revision, låter ej afvisa sig. Vestafri- Herr BessettT har till Zoolog. Soc. fskar, lemnat en berättelse öfver alla på vestra kusten af Afrika samlade fiskar, som visar att en stor analogi finnes emellan dem och de på östra sidan. Nilens Polypterus bi- chir har sin representant uti P. Senegalensis. Nilens Myletes sin motsvarande M. Allenii ORSA NaGE Je Observa- Uti Isis 1) har en förf. med signatur ömt öv. L. meddelat rätt vackra observationer spiggen. öfver Spiggens förfarande under sin lektid — huru denna fisk hillvedlerg ett slags bo för äggen m. m., hvartill jag blott får hänvisa. Nya Uti Röreers nya planchverk ?) inne- från oda hålles många och intressanta bidrag till hafvet. Ichthyologien. Det fjerde Häftet afhandlar endast fiskar och ixnehåller 7 plancher med 24 figurer, hvaraf endast de 7 äro ofärg- lagda. Alla de fiskarter, som beskrifvas, ' äro från Röda hafvet. Förekommer först en ny art af det af R. förut bildade släg- - 10) Proceed. 1834, pag. 45. 1 Isis 1834, p. 228. | 2) Neue Wirbelthiere zu der Fauna von Abys- sinien gehörig. 99 tet Petroskirtes, hvaraf han förut blow kände en enda. Elt nytt slägte Enneap- terygius med en art, E. pusillus, placeras i granskapet af MHemitripterus Cuv. Ett . nytt slägte Gazza, af Scomberoiderna, äf- venledes med en art eqvulaformis. Un- derrättelse, att det i hans-Atlas Tab. 4 fig. 2, såsom nytt uppställda slägtet Pharopteryx är identiskt med Cuviers Plesiops; till den art, som detta slägtet grundade sig på, lem- nas nu en ny beskrifning, tagen efter lef- vande exemplar, och slägtet får tillökning af en ny art Plesiops coeruleo-lineatus; en 3:dje art antydes från Javanska kusten. Af Labrus Cuv. beskrifves 3:ne nya arter: L. qvadrilineatus, L. latovittatus (an La- cep?) och fusiformis. Ett nytt genus Pseu- dochromis af Labroiderna med 2:ne arter. R. delar Julis Cuv. uti 2:ne subgenera, Ju- lis och Halichöres, det förra erhåller en tillökning af 4 nya arter; under det sed- nare upptagas och beskrifvas 7 arter, och anser R., att äfven Brocus Labr. Chloropte- rus och ScuHnemeErs Labrus Miles böra föras till samma. AF slägtet Cheilinus beskrif- vas a:ne nya arter, den ena, Ch. quingue- cinetus, hade RB. i sin Atlas ansett vara samma art, som han beskrifvit med Brocu och Cuvier under namn af Ch. fasciatus, men är distinkt. Af det sällsynta slägtet Anampses har åter en ny art tillkommit, Anam. diadematus. En ny art Xyrichthys. Utom de flera arter af det vackra Scarus- slägtet, dem R. bekantgjort i sin Atlas efter första resan till röda hafvet, finner man nu ett tillägg af 6 arter, af hvilka alla, med Cuviews - 100 undantag af en enda (Scarus niger Forsk:), ej förut vält beskrifna; 2:ne af dem skulle höra till underafdelningen Calliodon Cuv.; meén enligt Rörpers iakttagelse vid en af dessa arter, är den som gammal en Callio- don, och som ung en Scarus. Samma för- hållande anföres äfven vara emellan genera Mesoprion :och Diacope, hvilken slägtför- delning R. således icke antager: Till slut lemnas en öfversigt af de 45 arter Labroi- der, dem Herr Rögoku haft tillfälle obser- vera uti röda hafvet, samt början till en revision af de Chetodoner, som Cuvier be- skrifvit såsom detta hafvets tillbörighet. Beklagligtvis börja intervallerna att Hist; Nat HAREN allt längre och längre emellan hvar- Poissons.je ny Toms utgifvande af fortsättningen will Littera- tur. CuVIERS och VatenereNNes Hist. Nat. des Porssons. Vi hafva sålunda under de 2:ne sednare åren endast erhållit en, eller i ordningen den 10:de. Denna, ännu till största delen utarbetad af Cuvier, ehuru riktad med flera sednare tillägg och nö- digtblifna förändringar af VALENCIENNES. Ionehåller fortsättningen och slutet af Scom- beroides, nemligen den 5:te större sektionen: Scomberoides ä bouche protractile (Zeus, Lampris och Equula). Följer derpå fa- miljen Teuthies, med Amphacanthus, Acan- thurus, Naseus och några smärre slägten. Så familjen Tenioides — och till slut ÅAtherina. De af BErAnGerR på dess resa samlade fiskar har Herr VALEncIienses beskrifvit >?) 3) Voyag. aux Indes Orient. (Zoolog.) 10I och med detsamma lemnat allmänna an- märkningar om den Malabariska kustens fiskfauna. Flera observationer öfver fiskar med- delar BEnnetr uti sin resa, som ofvanföre på flera ställen är citerad. D:r Henwre har utgifvit en synopsis öf- ver de electriska rockorna, hvilka delas uti 2:ne slägten, Torpedo och Narcine ); af "de arter, som OrFErs antagit, höra endast Ocellata och Marmorata till det förra, och de öfriga, med Brassiliensis till typ, föras un- der det nybildade slägtet HNarcine. Uti D:r Mevens resa uppställes ett nytt slägte Pygidium af Siuvromwer från Peru. Uti Museum 'Senckenbergianum be- skrifver Herr von Kirtturz flera, dels nya, dels mindre kända arter af slägtet Acan- thurus från stilla hafvet, hvartill figurer följa, målade under dess resa efter lefvande fiskar. Öfver deni förra Årsber. upptagne Alepisaurus ferox från Madera är en utför- lig beskrifning och figur lemnad uti Tran- fot. of the Zool. Soc. Vol. $ pars 2. Uti Transact. of the Lin. Soc. Vol. XVII p. 1, har Yarreur beskrifvit och afbildat 2:ne nya, engelska arter Leucis- cus, nemligen L. Lancastriensis och coeru- leus — men hufvudsakliga karakteren är hemtad från färgen. Vigtiga ichthyologiska bidrag lemmnas uti Iconografia della faun. Ital. af BonArARTE. 4) Ueber Narcine, eine neue Gattung elektrischer Rocken, nebst einer Synopsis der "En. Rocken — Berlin 1834, med 4 lithogr. 102 Fishes of Zeylon, by Bennett. London 1833 4:o med 4 kolorerade plancher. Uti Annual Report of the Royal Corn- wall Polytechn. Society, 1835, förekomma one afbandlingar öfver Clupea Pilchardus, den ena af JonArH. CouvcH. pag. 75, den audra af Jon ChESTER, pag. 102. 103 Entomologi. 1. Om Insekter i allmänhet. Med hvarje år ökar den Entomologi- | ska litteraturen sig på ett sätt, som mer och mer försvårar, att med någon fullstän- dighet referera den. Skulle jag lemna ut- förlig redogörelse för de sednare årens till- ökning, skulle endast denna afdelning af Årsberättelsen växa till. en dryg volym. Hvarken "håg eller tid eller ändamålet med en Årsberättelse medgifver detta. Jag in- skränker mig således endast till det vigti- gaste och vill för resten lemna - anvisning. till de ställen, der läsaren finner de äm- nen, som honom intressera, afhandlade. För att mera popularisera velenskapen Entomo- och stimulera hvarandra inbördes, hafVa,jnskapet Entomologerna i Frankrike, såsom jag nämr-i London. de uti 1833 års Berättelse, assosierat sig. Detta exempel har Engelsmännen sedan följt och en Entomological Society har äf- ven uppstått: uti London, hvars synliga verksamhet yttrar sig uti den af sällskapet utgifna the Entomological Magazine, som periodiskt utkommer och särdeles rekom- menderar sig för de flera grundliga af- handlingar deruti förekomma. Verksambeten inom entomologiska Fatomor sällskapet i Paris har äfven under de sed- Sällska- nare åren oafbrutet fortgått, hvarom säll- Bil. skapets annaler vittna, hvilka reguliert ut- komma med 4 häften årligen. Ingen ento- molog, som vill följa med sin tid och dess upptäckter, kan umbära dessa. 104 SInnERS Af SinsERMANN's Revue Entomologique ; MANNS Entomol Journal, Krvcs Jahr- bächer. som liksom sammanbinder den Tyska och Franska litteraturen, utkom år 1833, 1i:sta Tomen, 1834, 2:dra Tomen och 1835, 3:dje Tomen, hvardera bestående af 6 Häften och innehållande dels original-afhandlingar af franska och tyska författare, de sednares, så vida de ej äro på latin skrifna, af utgifva- ren öfversatta på franska, dels utdrag och öfversigter af hvad intressant företer sig inom entomologien. Till dessa nu anförda, periodiska skrif- ter uti entomologi, får jag Wllägga några nya, som sednare åren framkallat. Herr Kiuve i Berlin har sålunda satt sig i spetsen för en sådan för Tyskland ”), hvars hufvudföremål är, att bekantgöra de rika skatter, som Berliner Museum inne- håller, och derjemte kritiskt revidera re- dan utkomna systematiska försök m. m., år :1834 utkom första Bandet i 8:o med plancher. Dess innebåll på sitt ställe. Gvérixs Gutnriss Bulletin Zoologique, hvaraf Bullet, Zool. 3:dje sektionen innefattar en slags årsbe- rättelse eller redovisning för hvad i ento- mologien blifvit tillgjordt, hörer äfven på sätt och vis härunder. Deraf hafva 5 Häf- ten utkommit. En dylik öfversigt, ehuru i helt annan form utarbetad, har äfven Herr BurweisterR i Berlin lemnat uti 4:de Busmer- Häftet af IV1EGMANN”S Archiv, som utgör DH — STERS Arsberät telse. -del af Herr WiEecmaAnns Årsberättelse. för 1834 års litteraira företeelser. Dessa all- männa årliga öfversigter villtna mera än : 5) Jahrbiächer der Insectenkunde. Berlin 1934: 105 allt annat om behofvet af dylika samman- hållningsmedel, och nödvändigheten af att "på vissa ställen ordna och sammanfatta de många spridda uppsatser, som här och hvar, kringkastas. Iconografiska arbeten, med afseende pårconogra- entomologi, äro talrika, jag vill här blott få 2 upptaga sådana, som ej hålla sig till nå- gon viss ordning. Om dessa sednare på sina ställen. Den entomölogiska delen af BÉLAnGERrs, ofvanföre på sina ställen citera- de resa, förtjenar i främsta rummet att nämnas. Densamma är författad och ut- förd af Gutrin, innehåller en mängd nya arter af alla ordningar, dessutom en ny uppställning al Fulgorina med beskrifning på alla slägtena, hvaribland 4 nya före- komma. Brunre's bearbetning af entomol. af- delningen af Bory's praktverk ') fortsättes, deraf åtminstone 32 Häften utkomna. Inne- håller flera nya arter Coleoptera och Hy- menoptera. Brittish Entomology by Joun Curtis fortsätles — ett särdeles utmärkt planchverk. Illustrations of Brittish Entomolog by STEPHENS, Symbol& Physice, Decas 4:o Insec- torum. Uti detta bekanta praktverk af Hem- pricH & EHRENBERG, beskrifver KriuvG de nya insekter, som förekomma. Denna 4:de decaden innehåller beskrifning öfver 24 arter Mylabris, utom flera andra Coleop- tera; 14 arter Myrmeleon, samt 2:ne ÅAsca- 6) Expedition scientifique de Morge. SAGE 106 SAS laphus af Neuroptera; 26 arter Pompilus utom andra Hymenoptera, samt «7 arter Lycena af Lepidoptera. The Entomology of Australia in a series of monographs By J. B. Grav. 4:0 London, utkommer häftevis med 8 plan- cher. Det första innehåller en monografi öfver Phasma. Uti D:r Meyzens Beiträge zur Zoologie &c. se ofvan, hafva Herr" Ericson och BurmeristerR författat den Entomologiska af- delningen, som särdeles utmärker sig; en mängd nya arter förekomma, i synnerhet af Coleoptera. Entomologiska texten till Vorage de P Astrolabe har Herr: Boispuvar fulländat. Under titel, Faune de VOcganie är den äfven särskildt att erhålla, utgör en Vol. i 2:ne delar 8:0 (716 sid.) S Öfver Schweitziska insekterna har ett nytt planchverk i liten 8:o börjat 7); figu- 7 rerna af LAzrRAmMm, med text af ImHor;:sten- tryck i grof stil, med en art på hvarje planche, texten på ett särskildt blad utan paginering, upptager slägtkaraktererna, men ingen artbeskrifning, utan endast den af- bildade artens historia 1 korthet. 13 häf ten, hvardera med 4 plancher, hafva ut- kommit. ; PANZERS fauna fortsättes af HerricH- SCHÄFFER. 1934 utkommo 6 Häften (N:o 119—124); 1835 hafva vi erhållit till och 7) Sammlung von Abbildungen Schweizerischer Insekten, nach der Natur gezeichnet von J. D. LaBRAM, mit text von D:r Imuor. Basel. 107 med det 130:de. Figurerna äro ritade på sten, stå efter Sturms. Bland arbeten af ett mera allmänt och Entomo- omfattande innehåll vill jag främst fästa 2, Mond mig vid LacorbaAmEe's Jntroduction åå af om- så Ås .. fattande P Entomologie ”), hvaraf ännu endast för- innehåll. sta Tomen utkommit. England har redan länge uti Kirzsy och SpencE's bekanta verk, med samma titel, haft ett sådant arbete; Tyskland erhöll ett sådant-dels genom Oxrens öfversättning af det engelska, dels och förnämligast genom Herr BURMEISTERS mästerliga Handbuch der Entomologie, som jag i förra Årsberättelsen har anmält. Frank- rike har, oaktadt sin entomologiska 'produc- tivitet, ända hittills saknat ett dylikt och derföre mottagit med bifall af Herr Lacor- pArrRE denna skänk. Första Tomen af- handlar insekternas metamorfos, stadium af ägg, larv, puppa och imago, sedermera de- taljerna om hufvudet, thorax och abdomen. Fortsättningen och slutet följer uti den snart kommande 2:dra Tomen. Ett dylikt arbete, som likväl kommer "alt -äfven ingå uti speciella detaljer haf- vå Herr Auvouvin och Brurré påbörjat ?). 3) Introduction å FPEntomologie comprenant les principes géneraux de PFAnatomie et de la physiologie des Insectes, des details sur leurs rhocurs et un résumé des principaux systemes de classification proposés jusqwa ce jour pour ces animaux. Par M. Tu. LacorbareE. Tom. 1. Paris 1834, 8, med plancher. Utgör 6:te Häf- tet af de förut citerade Svites äå BUFFon, som RoneTt utgifver i Paris. il 2) Histoire naturelle des Insectes, traitant de leur organisation et leurs moeurs en general, par Local- faunor, 108 Jag har ännu icke haft tillfälle att se det- ta arbete, som genom sin auktoritet är re- kommenderadt. Hittills har blott en Tom (den 4:de i ordningen) utkommit i 2:ne Häften, innehållande början till den spe- ciella framställningen af Coleoptera af Brurié. Plancher "åtfölja. Af det i förra Årsberättelsen annon- cerade nya verk af Guérin och PERCHERON, ”Genera des Insectes” 9) äro åtminstone 3:ne Häften utkomna. Jag har ej sett det ännu. BovcHÉ har börjat utgifva ett på egna undersökningar grundadt arbete öfver in- sekt-larver och puppor, som ej kan vara annat än välkommet !). Första Häftet upp- tager beskrifningar öfver 95 arter Dipter- larver; 54 arter Lepidoptera, i synnerhet af de smärre; 76 arter Hymenoptera, samt 36 arter Coleoptera. Till de flesta lemnas figurer. 10 plancher. Af. Boispuvars och LACORDAIRE'S Peri i- ser-fauna ?) har 1:sta Tomen utkommit 1 18:0. | M. V. Auvupouvins et comprenant leur SE tion et la description des especes par Mir A Bruuié. avec planches. 19) Genera des Insectes, ou Exposition detaillée de tous les caracteres propres å chacun des gen- res de cette classe d'animaux. Par E. GuÉrnin et PercHeros. Paris 1933. 9:o. 1) Bouvcné P. F. Naturgeschichte der Insecten, besonders in Hinsicht ihrer ersten Zustände als Larven und Puppen. ?) Faune Entomologique des environs de Paris par Borspuvar & LACORDAIRE. 109 Öfver. de insektér, som förekomma i granskapet af Edinburgh, hafva Wirson & Duncan lemnat en förteckning med be- skrifningar och historia 7). Första Tomen, innehållande Coleoptera, är utkommen, Prof. Reick 1 Berlin har lemnat ett Insekt> ytterligare bidrag till läran om Insekter- nas utbredning '). Ett och annat derur vill jag här upptaga. Förf; uppehåller sig i början med: en kort öfversigt af den Co> leopterologiska kännedomens utveckling och tillvext från Linsés till närvarande tid, hvaraf man finner, att LissÉ år 1741, uti sin Elenchus animalium , uppförde endast 21 genera med 134 arter Coleoptera; uti första upplagan af Fauna Svecica, 1746, steg artantalet af blott svenska Coleoptera till 280; uti 2:dra upplagan, 1761, till 500, År 1766, i 12:te uppl: af Syst. Nat., upp- fördes 881 arter. FaArricius upptog 137753. 1 Ent. Syst. 1301 arter; 1801 uti Systema Eleutherat. 5250 arter; Grefve DEJEAn år 1821 efter sin egen samling 6692 arter; Sturm, år 1826; 71935; år 1830 uppgaf DeseAn sin samling till 17,710; ReicH upp- gifver artantalet i sin samling, år 1833, till 18,000, och dock skall detta vara en obe- tydlighet mot hvad som finnes uti det rika 3) Entomologia Edinensis; or a Description and History of the Insects which occur in the Neighbourood of Edinburgh, Coleoptera. - By James Winson & Duncan. Edinburgh 19834 8:0. 4) Beitrag zur Lehre von der geographischen Verbreitung der Insecten, insbesondere der Käfer. se Nov. Acta Acad. Cs. Lzroronp. Tom, XVI. pars 2, pag. 805. Geografi; Forst- Entomo- logi. I 10 Berliner Museum, hvilket Herr Rrict skattar äga ett antal af 40,000 (!). Af alla lokal-faunor är ingen rikare än Eng- lands, som enligt SterHess Catalog skall upptaga 3298 arter Coleoptera. Sedan Förf. genomgått de af FAsricius, LATREILLE och Kirzy föreslagne Insekt-regioner, före- slår han sjelf följande: 1) den nordliga och europeiska, från Ural, hela nordliga: Euro- pa omfattande, och till Alperna och Pyre- neerna fortlöpande. 2) Mellersta zonen, omfattande båda medelhafs-kusterna och södra Europa, fortlöpande till Caucasus och Caspiska hafvet. 3) Siberiska, från Ural till Nordöstra hörnet af Asien och Chinesiska muren. 4) Indiska. 5) Indiska öarne, från Japan och Philippinska öarne, öfver Sunda öarne, till och med Madagascar. 6) Austra- Ziska, innefattande Nya Holland, Nya Ze- land och deremellan. liggande små öar. 7) Afrikanska från Cap till nordliga vänd- kretsen och öknen Sahara. 8) De: smärre indiska öarnes. 9) Peruvianska, från södra spetsen af Amerika till Panama, mellan ve- stra kusten och Anderna. 10) Brasilianska eller Sydamerikanska , omfattar återstoden af södra Amerika, öster om Anderna. 11) Mezxicanska, från Panama till 35? nordlig bredd. 11) Nord-Amerikanska. Öfver de insekter, som skada skogarne, har några arbeten utkommit i Tyskland: das F okäkiieke Conwversations-lexicon VON HarrtiG (fader och son) innehåller en en- tomologisk afdelning, författad af den yngre Hartic, som är rekommenderad. H. E. A. Rossmzssner, har äfven utgifvit derom - ett en 0 RA Mn 111 - särskildt arbete 7). H. DessercerR har ut- gifvit en ny upplaga af Becusteins Forstin- sectologie, som icke lärer förtjena något bifall, enligt Herr Burmeisters intyg. Herr WaLCEEnaÉR om skadliga insekter på vin- stockar "). ScHmipt om skadliga insekter, och sätt alt utrota dem och fånga natujä- rillar 7). Öfver insekternas utveckling i äggetinsekter- har Herr Herorp lemnat ett på egna uUn-,kling i dersökningar grundadt, vackert arbete "), ägget. hvaraf vi ännu endast erhållit första Häf- tet. 6 plancher, hvardera in dupplo (den ena efter naturen målad, den andra i con- tour-teckning med bokstäfver och ziffror till texten), bilda detta Häfte. Texten är både på latin och tyska skrifven; den är affattad såsom en förklaring öfver figurer- na. Första planchen upptager: äggets in- nehåll, straxt efter det blifvit lagdt, hos alla insektordningar; elementardelarne af detta ägg, så snart första spåret af Embryo märkes; urämnet till ägget, samt första spå- ret dertill uti larvernas oviducter, samt slutligen de förändringar till utseende och beskaffenhet äggen småningom undergå, dels 3) Forstinsecten. Naturgeschichte derjenigen In- sekten, welche bei uns angebauten Holzarten am meisten schädlich werden; von E. A. Ross- MAESSLER 8:0, 1934, sid. 100. 5) Ann. de la Soc. Ent. Tom. IV, 687. 7) Act. Ac. Cs. Lrororp. Tom. XVII, pars I. ?) Mauritii Heroldii Disqvisitiones de animalium vertebris carentium in ovo formatione, fasci- culus primus de generatione insectorum in ovo. folio. Frankf. a. m. 1833. ri2 i puppans oviducter, dels under sin vidare utveckling till mognad. 2:dra planchen föreställer innehållet af äg- get till Bombyx Qvercus, dels strax efter läggningen, dels 6 timmar efter. 3:dje planchen visar äggets beskaffenhet hos -— Sphinx ocellata, genast det lägges och efter 15, 24 och 36 timmars förlopp. 4:de planchen visar förändringarne inom de nämde äggen under de första da- garne. racte planchen framställer larven, sysselsatt att utkrypa ur ägget, och nyss fram- kommen. r3:de planchen upptager de förändringar, som föregå uti ägget till Musca mwvo- mitoria, från det ögonblick det lägges till 8:de timman, då larven bildas: kr in- Herr Gouvreav har genom anställda sekternas d Å Sa 1 ljud. försök öfvertygat sig om rigtigheten af Bur- MEISTERS teori öfver orsaken till insekternas ljud; skiljer sig blott från denne uti för- klaringen af det så kallade surrandet, som en och annan insekt, efter hvad bekant är, låter höra då den flyger, eller fångas. Bur- MEIsTER har förklarat detta icke ensamt här- röra från vingarnes vibrationer, såsom hit- tills blifvit antagit, emedan ljudet fortfar, ehuru modificeradt, äfven då vingarne bort- klippas, utan tror det uppkomma från de bakre stigmata på thorax, hvilkas öppnin- gar äro försedda med nio lameller, som genom luftens hastiga utpressande skulle försättas i dallring. Bunrm. hade deruti yt- terligare blifvit styrkt, då ban fann, att så snart 113 snaft dessa öppningar tilltäpptes med gum- mi, upphörde ljudet. Dessa försök har GourEaAu omgjort, men icke erhållit samma resultater. Icke en gång då de främre stig= mata tilltäpptes, upphörde ljudet, förr än insektet genom denna qväfning småningom föll uti vanmakt; Herr Gourzau förklarar ljudet härröra af vingarnes och thoracis gemensamma = vibrationer, hvilka äro så märkbara, att man deraf känner en dall- ring uti handen, då man håller ett sådant surrande insekt ”). | | Öfver insekt monstrositeter har HerrmMonströ SErRIncE utgifvit en liten skrift 12), Obser-?" iF vationer öfver dylika fall hafva Herr Dou- MErRc och Bassi leminat uti Ann. de la Soc. Ent. !').. Herr HAmmerscHMioT uti Isis 2?) Öfver 15 st. insekt-hermafroditer, som finnas uti Museum i Berlin, de flesta fjä- rillar, samt eu Lucanus cervus, har Herr . KrucG meddelat underrättelse och beskrif= ning ?). En vidlyftig framställning om insek-Nrwws ternas yttre byggnad, har E. NEWMAN bör= rena jat uti Engelska Ent. Annalerna 7), som byggsad, här vore för vidlyftig att referera. Samma förf. har på samma ställe meddelat sitt sy- 9) Si.zerm. Rev. Entom. Tom. 3, pag. ior: 10) Sur quelques monstrosités des Insectes: Paris 1834. 1) Vol. 3, pag. 171 & 3i1g. 2) Isis 1834, Pag. 346. : 3) Jahrbiäch. f. Ins. Kunde Band. i, pag. 254. 2) Vol; 2, pag. 60: Prof. Friey's Ärsb, 1835 & 1836: 8 114 stem öfver insekterna. - Märkligt nog der- vid synes förf:s begrepp om system, att då han indelar insekterna uti fyra afdel- ningar efter deras förhållande såsom larv och puppa, så får man se den ena afdel- ningen (den 4:de); som benämnes Aniso- morpha, på följande sätt bestämd: ”hafva intet öfverensstämmande förvandlingssätt, utan liknar än den ena än den andra af de 3:ne föregående afdelningarne”. | Observa- Herr WeEsTtERMAN har uti ett bref till Wrsres- VV IEDEMANN ”) meddelat flera intressanta ob- MAN. servationer, dem han gjort öfver insekter under en för flera år tillbaka verkställd resa till Cap oeh Ostindien. Till dessa, åtfölj- da af anmärkningar af ÅAUDINET-SERVILLE och Brurré, får jag hänvisa ”). Sätt att Ett nytt sätt att samla i Europa exo- sie oxot tiska insekter meddelar Herr Warrr 7). insekter. Det tillgår så, att man examinerar noga cocosnötter, gvajac-trädet m. fl. utländska trädsorter, samt flitigt besöker drogister och visiterar deras lager. Han visar äfven, att det går an att uttaga insekter ur copal oskadade, om man borttager först så myc- ket man kan eller arbetar sig så nära till insektet som möjligt, lägger derefter styc- ket uti ether, då inom en kort tid copa- len upplöses och insektet lemnas qvar. En ny cryptophagus (advena) träffades uti svarnpar, som Poereic medhaft från Ame- 5) SrmeerRm. Rev. Ent. Tom. r, Häft, 3. S) Annal. de la Soc. Ent. Tom. 2, pag. 4903 Fzroz, Not. N:o 863. 7) Sinz. Rev. Entomol. Tom. 2, 253. 115 rika. En mängd larver medföljde några packor från Cap, dessa uppföddes och lem- nade en ny Cucujus (capensis) o. s. Vv. - Bokhandlaren LEoQvis fils har börjat fra utgifningen, eller rättare sagdt, omtrycknin-Entomo- gen af sådane entomologiska skrifter, som ' "5 antingen i sig sjelf äro sällsynta och ut- gångne; eller till följe af de ställen, hvar- est de finnas nedlagda; äro svåra att åt- komma. Denna samling utgifves under titel Biblioteque Entomologigue. — Tills dato hafva deraf 2:ne stycken utkommit, det första innefattande Annhulosa Javanica af Mac-LeAyr, det andra Centurie d Insec- tes af Kirsy, det 3:dje, som är under ar- bete eller kanhända redan utgifvet, är Escnascnortz Entomographien. . Under utgifning har PERcHERON annon- Biblio- serat: Bibliographie Entomologitjue, Parfnumo ordre alphabetique d'Auteurs; avec une ta- : log ble par ordre des matiéres, Skall utgöra a:ne volymer, 8:0. fåra ; Ett eget slags arbete har Herr GisSTL, Europas infört uti entomologien, som, efter hvad Fjon man redan sett och bört, ej kommer att G sakna efterföljare. Herr Gisrr har nemli- gen lemnat en alphabetisk förteckning på alla honom kända entomologer, insekt-vän- ner och samlare i Europa ”). Herr SisERMmASN i Strassburg följde snart detta exempel och utgaf förtecknin- 2) Die jetzt lebenden Entomologeri, Kerffreunde und Kerfsammler Europas und der ibrigen Continente, von Jomanses Gistr. Mönch. 1834. 116 gen fullständigare' ?). Flera dylika förteck- ningar lära, efter hvad jag hört, vara un- der arbete. Det kan ej nekas, att sådane blifva af värde för dem, som äro stadde på resor, eller dem, som önska sätta sig i förbindelse med främmande trakter och uppgöra byteshandel. 2. Coleoptera. Denna ordning fortfar ännu alt taga största delen af Entomologernas uppmärk- samhet i anspråk, så att litteraturen, som handlar om Skalinsekterna ensamt, är lika vidlyftig, som den om alla de öfriga ord- ningarne tillsammans. Jag kan endast här i korthet vidröra den och lemna anvisning der ämnena finnas afhandlade. E Skölin: Oaktadt visserligen den descriptiva de- geograf. len af entomologien "är den rikaste, finner "ed man uppmärksamheten med hvarje år mer ” och mer rikta sig åt undersökning och . framställning af de fenomenér, genom hvil- ka insektlifvet närmare förklaras. Bland de bidrag vi bafva erhållit rörande skal- 2) Enumeration des Enlomologistes vivants, Paris. 1933: Litteratur. Considerations physiologiques sur le devdlop- pement de VFinstinct dans les invertébrés par Fgay. Ann. de la Soc. Entom. Tom. 2, pag. 36:. Memoires sur quelques chasses Entomologi- ques å Fontainebleau, par Chevrolat. Ann. de la Soc. Ent. Tom: 2, pag. 466. BovcnÉE Beiträge zur Insectehkunde. Ac. Ac. Cs. Leor. Tom. XVII pars 1. RaTtzEBURG Entomologische Beiträge Act. Ac, Cs. Leor. 'Tom; XVII, pars I. | 117 insekternas geografiska utbredning förtjenar nämnas: É O. Heer's afhandling om skalinsekter- nas utbredning på Schweitziska Alperna '9); Högsta gränsen för dem utsättes till 8000'; högst af alla gå IVebria af Carabici; Sta- phylinus, Anthophagus och -Oxytelus af Brachyptera; Scarab. sylvaticus och Apho- dius af Lamellicornia -coprophaga; Chry- somela af ehrysomeline; samt Ötiorhyn- chus af Bhynchophora. Uti regio alpina (8000'—35500') förekomma uti Glarner Äl- pen 113 arter och uti rhätischen Alpen 132 arter. Uti regio subalpina (5500'— 4000' eller från granen till boken) finnas 147 arter. Uti regio montana (4000'—2000" eller från boken till hasseln) förekomma 652 arter. Uti denna, den lägsta alp-re- gionen, anmärker man äfven ett periodiskt förekommande af olika insekt-familjer: ti- digt om våren Carabici, dem följa Brachyp- tera, några Aphodier och Chrysomeliner, sednare komma Rhynchophora, Melolonthe, Malacodermata och Elater o. s. v. Såsom allmän regel antages, att antalet afslägtena tilltager med höjden, under det art-antalet aftager. De flesta arterna inom öfversta regionen äro ovingade, och åtminstone hälf- ten af de der förekommande arter äro denna region uteslutande tillhöriga. De växtätande insekterna äro till antalet vida gt 19) Intagen uti J. Fröser/s och O. Herrs Mit- theilung aus dem Gebiete der ”Theoretischen Erdkunde. Zurich. 1834. Häft, I & 2, sid. 36 & 131. jo yahle; SK Sr sktifnin- gar öfver 118 underlägsna. så väl dem, som lefva af rof, som de ommnivora. En anonym förf. bar uti the Ento- mological magazin !) framställt åtskilliga betraktelser öfver insekternas allmänna ut- bredning och dervid framdragit några en- skildta observationer rörande likheten i en- tomologiskt afseende emellan länder, som äro vidt åtskilda, och olikheten emellan vissa andra närgränsande. Äfven har Herr SWwAINson bekantgjort i samma tidskrift >?) ett bref från en entomolog, som vistas uti van Diemens land, om insekternas lokal- förhållande derstädes, Flera bidrag till kännedomen om skal- insekters metamorfoser hafva vi erhållit. Främst torde böra nämnas ett mera utför- Larver. ligt arbete, som Herr DE Haan 1: Leyden utgifver 2). Häraf är 1:sta Häftet utkom- met, som jag likväl ännu icke sett. Herr O, Herr har nyligen uti ett li- tet arbete 7) samlat sina iakttagelser öfver åtskilliga skal-insekters förvandlingar. Så väl larverna som puporna beskrifvas mycC- ket utförligt. Till flera arter bifogas lar- vernas lefnadssätt och egenheter, samt be- skrifning på det nyss utkläckta insektet, samt de färgförändringar, som det genom- löper innan rätta utseendet erhålles, och 1) Vol. Il, pag. 44 & 180. 2) Vol. II, pag. 502. 3) Memoires sur les metamorphoses des Colgop- teres. 4) Observationes entomologice, continentes meta- morphoses Coleopterorum nonnullorum adhuc incognitas. c. tab. VI, 1836, sid. 36. I 19 tiden som härtill åtgår m. m. De arter förf. beskrifver äro: Carabus auronitens, depressus och hortensis; Öychrus 'röstra- tus; Staphylinus olens (larven lefver,i lik- het med dem till Cicindela och Myrlejo- net, uti gräfda gropar); Silpha alpina; Pis- sodes picea; Bostrichus cembra och Chry- somela Escheri; de 2me sistnämda äro nya arter. Larven till Dasytes serricornis Kirz. har Herr WaArterHousE beskrifvit 5). Den lefver uti ruttna trädstammar. Äfvenledes larven till Megatoma serra FAsn. ), som lefyer under bark, och till Orchesia mi- cans uti svamp 7), Herr KerErRstEIn har meddelat sina iakttagelser öfver det bekanta skade-insek- tet Calandra granaria Fasr.”?). Ägget läg- ges i spetsen åf kornet, och. den frambkläck- ta larven äter sig sedan in genom en knappt märklig öppning. Hvarje korn innehåller blott en, sällan 2 larver, larven kan öfver- vintra uti kornet. Herr AÅrnress har beskrifvit larven och puppan till Pyrochroa coccinea ?), som finnas under barken på gamla stubbar. ; Herr Avoouiy framställde vid natur- forskarnes sammankomst uti Bonn den eg- na organisation och lefnadssätt, som larver- na till Meloé och Sitaris förete, Larven 5 et tom. Magaz. Vol. II, 375, |, ec. pag. 373. fu FR ik en « pag. 3976. iLvERM. Rev. Vol, 2, 115. cec. Vol. I, 247. ? 8 ) ) ) ) ") 120 till den sistnämde har största likhet med en liten Acarusy; kläckes ur ägg, som läg- gas i jorden, kryper upp på vissa växter, - häftar sig fast vid kroppen af någon bland Kritiska och sy- stemati- ska ar- beten. de Apiarice, som besöka samma växter, och låter sålunda transportera sig till deras bo, der den på bekostnad af husets egna lar- 'ver egentligen föder sig oeh utvecklas. Jfr. Årsb. 1832, pag- 99: ; | En intressant beskrifning lemnar Herr Burmeister öfver larven till Chlamys mon strosa 23); hvilken Herr Beske observerat uti Brasilien och i bref meddelat Herr Sommer i Altona. Larven lefver uti ett rymligt hus, som den förfärdigar åt sig af sina excrementer. Detta hus bär larven med sig, då den ombyter plats. Distribution de la famille des Ser- ricornes , är titeln på en afhandling af LATREILLE, utgifven efter denne mästarens död och intagen uti Annal..de la Soc. En- tom. !). - Den innehåller en ny indelning af den nämda familjen. Herr ÅupbinseT SERVILLE har lemnat fort- sättningen af sin nya klassifikation af famil- jen Longicornia ?). Cerambycini sehemati- seras uti 2:dra Tomen, pag. 528, och upp- tagas uti go genera, af dessa beskrifvas på samma ställe de 22; fortsättes vidare uti 3:dje Tomen pag. 5. Uti 4:de Tomen pag. 5, följer den 3:dje afdelningen: Lamiarie, med 53 slägten, och uti samma Tom. pag, . 10) Wizcem. Archiv. 1835. H. VI. pag. 245. 1) 1834, pag. 113. ?) Annal. de la Soc. Entom. 121 197 den 4:de och sista afdelningen: Lep- turete med 13 slägten, hvarmed hela fa- miljen är slutad. Behandlingen af. denna familj lemnar en, tydlig bild af entomolo- giska riktningen för det närvarande: att stycka och söndra. Visserligen äro for- merna mångfaldiga, och naturforskarens skyldighet att uppfatta dem — men be- höfver man derföre i minnet bibehålla 206 generiska namn, endast för en enda familj af skalinsekterna? Herr Sornier har lemnat ett försök till en ny uppställning af Heteromera >?) uti 3:ne sectioner och 7 familjer. Den första: Phrepatides omfattar blott 2:ne slägten (Phrepates och Trictenoma), den andra: Collapterides " (Latreilles Pimeliaria och Blapsides) bearbetas vidare och indelas uti 15 underfamiljer, af hvilka på citeradt ställe blott den första, Erodites med 6 genera monograficeras; den andra Tentyrites med 20 genera afhandlas uti 4:de Tomen, pag. 249; den 3:dje Macropodites "med 5 släg- ten följer uti samma Tom, pag. 509. Be- handlingen är särdeles utförlig och beskrif- ningarne tyckas vara noggranna. Genom bifogade schemer öfver diagnoserna, så väl för genera som species, är begagnandet af arbetet betydligt underlättadt. Samma för- fattare har äfven i förväg utkastat en pro- dromus till sin 4:de stora familj: Xystro- pides (innefattande Cistelites och Cteniopi- tes) med 13 genera ”). 3) I, c. Tom. 3, 479. 4) I. c. Tom. 4, pag. 229. 122 Vi hafva äfven af Herr Souter emot- tagit flera andra bidrag, såsom dess obser- vationer öfver familjen Hrdrophili (palpi- cornia), som erhåller flera nya slägten och en ny uppställning 5). Alla genera äro ut- förligt beskrifna, flera af de bekanta arter- na citeras såsom typer. Vidare dess un- dersökningar och närmare bestämning af karaktererna emellan genera Brachinus; Aptinus och Pheropsophus.”); hvilket no- gare utvecklas genom figurer 7). Vigtiga betänkligheter och anmärkningar häremot har Herr BrurrÉ sedermera framställt >). Herr DE LaAPortTE har meddelat sina åsigter och anmärkningar öfver Cicindele- te”). Denna afhandling är att betrakta såsom en prodromus till ett större verk öf- ver Coleoptera och innehåller: en kort mo- nografi öfver slägtet Megacephala 9); ett nytt slägte Odontocheila; evt annat Pro- cephalus ; förteckning öfver beskrifna ar- ter af Colliuris med deras synonymi; en dylik öfver Tricondyla, samt hvarjehan- da anmärkningar vid åtskilliga Cicindele= ters synonymi, Öfver Carabici har äfven Herr Brurré i Paris lemnat flera kritiska anmärkningar, beträffande synonymi och uppställning '!). Författarens lofvärda afsigt med denna sin ) Annal. de la Soc. Ent. Tom. 3, pag. 297. 6) 1. c. Tom. 2, pag. 459. 7) 1. ce. Tom. 3, pag. 653. 8) 1. c. Tom. 4, pag. 621. 3) Sinus. Revue Tom. 2, pag. 27. 10) Jfr. 1. ce. pag.' 83. 1) 1. c. pag. 89 & Tom. 3, pag. 271, 123 uppsats är, att återföra kända arter, men beskrifna under olika namn, till sin första oeh äldsta: benämning. Bruuré utgår från följande, sanna principer: 1) hvarje nytt namn, gifvet uti ett arbete åt en redan be- skrifven och benämd art, är i sjelfva ver- ket lika Noll. Det äldsta namnet är det enda gällande, vore än detta mindre pas- sande. 2) Ett namn, som endast uti en samling eller uti en katalog blifvit gifvet, lemnas utan afseende, Jag kan icke här följa förf. uti sin tillämpning, vill blott exempelvis anföra några författares, att jag så må säga, ofog, att icke respektera före- gångares namn; till en början måhända af en förlåtlig okunnighet, men sedermera af ren envishet; så har DeJEAn under namn af obliqvata beskrifvit en Cicindela, som redan 7 år förut varit beskrifven af Say och kallad C. vulgaris. Deraf lät emeller- tid Desean icke hindra sig, att uti sin nya upplaga af katalogen bibehålla sitt gifna namn, och upptaga det äldre såsom syno- nymt, Så har äfven samme författare gjort med Gyrresmrs Cymindis basalis och kal- lat den C. punctata, oaktadt det Gyllen- halska namnet måste äga företräde. Så med flera. Bruiré återställer GYLLENHALS slägtnamn Synuchus, som Larr. och DeJ, utbytt mot Taphria, och upplyser att art- namnet vivalis uppkommit af ett tryckfel hos Illiger, i stället för nivalis PAsz. som den bör bära. Slägtnamnet Cephalotes bör vika för PAsxzers namn Broscus, och vår svenska art kallas Broscus cephalotes Lun, 124 Några nya arter beskrifvas af slägtet Oro- mius, Lebia och Brachinus. Herr WeEestwoop har, jemte beskrifning öfver 2:ne nya slägten af familjen Luca- nides, lemnat en synoptisk tabell öfver alla till denna familj hörande genera ?). Herr ScHönuerrs klassiska arbete öfver Curculioniderna, som han i förening 'med GYLLEnHAL och Boueman utgifver, och hvil- ket jag redan i förra Årsberättelsen har anmält, här blifvit fortsatt med en rask- het, som vittnar om den ihärdighet, hvar- med författarne arbeta för att fullända sitt stora företag. Vi hafva nemligen under tiden erhållit 2:ne Tomer (den 2:dra och 3:dje i ordningen); hvardera bestående af a:ne delar, så att nu blott den sista åter- står, jemte ett icke obetydligt supplement, som under tryckningen af de första To- merna tillkommit. Tillsammans äro med 3:dje Tomens slut 299 olika genera deter- minerade, som upptaga något öfver 3000 (!) arter. Alla nya, och många äro de, be- skrifvas med en noggrannhet och utförlig- het, som lemnar intet öfrigt att önska, de förut kända arterna upptagas med en diag- nos och synonymier. 2:dra Tomen upp- tager de 7 sista divisionerna af 1:sta legio- nen (Fabricii Curculiones) af GOonaATtTocERI; den 3:dje innehåller de 2:ne första divi- sionerna af 2:dra legionen (Fabricii Rhyn- chenides). Af Grefve Desans Catalogue des Co- leopteéres äro 3:dje och 4:de Häftena ut- ?) Ånn. des Scien, Nat, 2:me Ser. Tom, I, pag. 115, a VV | =NESSSNIKKKIIINSINnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn ———— 125 komna, och sålunda återstod blott det sista; men då hela upplagan nyligen under en eldsvåda hos förläggaren uppbrunnit, har en 3:dje upplaga af hela katalogen blifvit påbörjad. Iconographie des dColgoptéeres par DeEJeAn & Boispuvar är fortfatt — till och med t0:de Häftet af 4:de Tomen är utgifvet. i ; Histoire naturelle Iconographique des Insectes Colgopterés par DE Larorte & Gory — till 3:dje Häftet. Etudes Entomologigues d'Insectes nouveaux et observations sur leur Syno- nymie: par M:r Laporte. Paris 1834, 8:0. Häraf är 1:sta delen med 2:ne Häften ut- kommen, innehåller rof-insekter. Fortsätt- ningen lemnas uti SILBERMANNS Revue, såsom skilda afhandlingar, af hvilka den första är införd utt 3:dje Tomen, pag. 197 och upp- tager de 2:ne första ”Tribus af Sternox i (Buprestides och Eucnemides). Flera monografiska arbeten hafva rik-M tat litteraturen. : Herr KriucG i Berun, känd för sina grundliga entomologiska skrifter, har lem- nat början till en högst sakrik öfversigt af de insekter, som finnas uti det rika Berliner. museum, innefattande Cicindele- te och Carabici. Kända arter citeras, de nya, som äro ganska många, beskrifvas ?). Till dess förut utgifna monografi öfver Me- galopus lemnas äfven "ett betydligt sup- plement, så att artantalet från 31 blifvit ökadt till 50 ”). 3) Jahrbich, der Insektenkunde, 1 Band, pag. 1. ) I. c, pag. 208. 126 Herr Enicnson har lemnat en lika bes arbetad öfversigt af Histenr-familjen uti Berlinska samlingen"). Arterna utgöra 220; och upptagas uti 21 slägten; af dem de 10 nybildade. SirsBERMANS bar intagit Herr Enricnssonss afhandling, öfversatt och förkor- tad; uti sin Revue ”). EricHson har ses dermera uti WiEGMmAnns Archiv 7) lemnat ett lika förtjenstfullt arbete öfver Bostri- chide. i | Herr Gutrin har uti Mag. "de Zoolos gle ), intagit ett utdrag af en af honom författad monografi öfver Familjen les Metas somes Lartr. Utdraget innehåller hans nya åsigter öfver åtskilliga märkvärdiga former; dem han generiskt antyder. Afhbandlingen åtföljes af 18 plancher, upptagande detalj- teckningar till de nya genera: Af PercHeros hafva vi fått en monos grafi öfver slägtet Passalus ?), med 52 ar- ter. (1 Volum 8:0 med 4 plancher). Af LaArorte öfver slägtet Zuphium med 6 arter !9) samt öfver Rhipicerides (en sektion af Serricornes) !). Af Gory öfver slägtet MNotiophygus ?) (nytt slägte bredvid Endomychus) rtned 5 arter). 5) 1. c. pag. 83. 6) Vol. 3, pag. 181. 7) 1836, 1, 45. 8) Årg. 1834, pl. 108— 118. 9 Monographie des Passales Paris 1834: 10) Sie. Revue Ent. Vol. I, pag. 257. 1) Ann. de la Soc. Ent. 1834, 225. 2) 1, ce. pag. 453. 127 Af LarorteE och Gory öfver Bupres- tis ?). Början. Af AveÉ öfver Pselaphi ”). Förf. an- tager 13 genera. Af WesterHauserR öfver Cryptocepha- Jus med 21 arter >”). Herr ZIMMERMANNS monografi öfver Åma- ra är nu äfven intagen, öfversatt, uti Sir- sERM. Revue ”). PercHeron & Gory's monografi öfver Cetonia är fortsatt; till och med 1i1:te Häf- tet är utkommet. / Af Faunor, eller åtminstone utkast till Faunor sådane, förtjenar i första rummet nämnas”fancd. en af Herr Kuvc lemnad öfversigt af de titgar. på Madagascar förekommande Coleoptera 7). Upptager 217 arter, hvaraf 184 nya be- skrifvas med figurer öfver en del. Förut voro endast 40 arter kända från detta märkvärdiga land, som äfven 1 entomolo- giskt hänseende är lika utmärkt och eget, som 1 flera andra. Närmaste likheten träf- far man dels med Caplandet dels med Ostindien. Herr Kivcs ganska vidlyftiga afhandling äger ett högt entomologiskt vär- des den finnes äfven särskildt aftryckt och uti Bokhandel att tillgå "). 3) Monographie des Buprestides par Gory & pE LaPorTE. Paris. 4) Pseläphorum monographia. se Mag. de Zoolog. 1933. Cl. IX, pl. 78—94. Jfr. Ann. de la Soc. Ent. Tom, 2, pag. 502. 5) Faunus von GristL. samt SinB. Revue Vol. 2, 236. 6) Vol. 2, pag. 189. 7) Abbandl. der Acad. in Berlin aus dem Jahre 1832. ?) Bericht iiber die Käfer auf Madagascar. Ber- lin 1833. 4:o mnd 35 plancher. 128 Öfver Mexikanska Coleoptera har Ciir- vRoLrAT i Paris börjat ett eget arbete ?); hvaraf åtminstone de 3:ne första fasciklar- ne äro utkomna. SEA Herr WestERHAUSER har lemnat öfver- sigt af de Lathridier, som finnas omkring Munchen !9). : Herr Runspe öfver de Brachelytra, som finnas vid Halle !). | Nya släg- Herr EzricHsson ?) uti Berlin har upp- ten oeh arter, Ställt 6 nya sydamerikanska slägten af La- mellicornia: sScatonomus af Scarabaeidee, med 4 arter; Aclopus af Geotrupide, med 2:ne arter; Symmela af Melolonthid2e, med 9 arter; dthlia af samma grupp, med en art; 2) Coléopteres du Mexique. Strassbourg 1834 & 1833. 8:0. 10) Se Sms. Revue Vol. 3, 109. 1) Brachelytrorum species agri Hallensis 1835. Litteratur. j Coleopterorum ab Iir. Bungio in China Bo- reali, Mongolia et montibus Altaicis collecto- rum, nec non ablIu. Turczaninoffio et Stschu- kino a provincia Irkutzk missorum TIllustratio>- nes, auctore FALDERMAN Cum 5 Tab. 4:o Pe- tersburg 1835, sid. 128. De funna och öfver= sända skalinsekterna uppräknas först, sedan be- skrifvas 101 nya arter. SAHLBERGS Jnsecta Fennica pars 1, utgör en samling af denna Författares akademiska dis= sertationer (började 1817 och gå till 1834), som utkommit under samma titel, och till hvilka nu ett särskildt titelblad jemte register äro lemnade. Denna första del slutar med släg- tet Salpingus (Gyrresi, uppställning är följd). ?) se Wiecw. Archiv, f. Naturgesch. 18335. 8 H. 266. 120 art; Cratoseelis med ame arter och Lich- nia med en, båda af Anthobii Latr. Herr Bassi beskrifver ett nytt slägte Cardiomera al Cavrabici, närmast beslägtadt med -Sphodrus, med en art från Sicilien ?), samt-åtskilliga andra nya' arter från Ita- Ten 2). : | Herr ÖCHEVrRorAT ett nyit slägte af Curculioniderna ?): . Myrmacicelus. Herr Gonry ett nylt slägte JHNotiophygus (vid Endomychus) med:5 arter från. Cap"). Uli Silbermanns Revue beskrifver Herr GERMAR: | | mht nya slägten af Coleopt. tetramera: Brachy- secelis och Chirodica, samt ett nytt 'slägte af pentamera: Tlorictus 7); Hr Cievrorat be- skrifver der äfven ett nytt slägte Dadoychus af Longicornes 8); samt Platynoptera lyciformis från Brasilien ?) — Af Gorny beskrifves Arcoda maculata !09, Uti Magasin de Zoologie beskrvifvas flera nya Coleoptera. 1934 en Attelabus sumptuosus (pl. 19); af Coni- atus 2:ne nya arter. 18955 Oxycheila acutipennis (pl: 130) af BuQueTt. Cicindela guttata (på. 131) af GuErRisN. Narycius (nytt slägte af. Cetonixe) pl. 128) af DuroxTt. Ceregidion (Dito af Lamiariz) ph 127 af BotspuvwaAr. Moluris Pierreti (pl. 129) af Amvor. Alegamerus Kingtii (pl. 124) af Borspuvar. 3) Ann. de la Soc. Ent. Tom. 3. pag. 319. Tre, RKO KEMIST 6) Ilire. ST 3. 453. 7) Tom. 2. Häft. 7 & 10. Skönt Häft. 6. 2) Tom, 2. Häft. wt 30) "Tom. 1. Hält, 5. Prof Fries's Arsb. 1835 & 1836. QQ 130 Malloderes (nytt slägte) på. 125 af DuronT. Dysides obscurus Perty (pl: 123) af WeEstwoop. Uti Annales de la' Soc. Entomol. fö- rekomma följande nya Coleoptera beskrilna: Vol. 2. En ny art Lampyris af FouLQUES DE ViL- å LARET ij$l)!:); of;sac löd ApBgIGÖr. — — En ny art Gyrinus af Sourr , — 464. —— En dito FEnoplium af Levoux — 474. —— En dito Gnorimus (Trichius Fabr.) af HELreR, 2 MORENO MGA. —— En dito Carabus af RoBERT-SPEnNcE 500. Vol, 3: 2:ne dito Rutela af Gory vo . — IT. —— 2:ne dito Oodes af BuQuet « .« — 473. — — 1. dito Lebia af Samme +. . — 673. Vol. 4. 9. nya arter af Carabici af Sotier — 111. — — ne nya slägten och 20 nya arter af samma familj af CHAUPOIR, ;];s pal, orypsin AO: — — a:ne nya arter Cicindela af BARTHELEMY 507- — — en ny art af Goliathus af BuQuet — 135. — — 16 nya arter af Carabici af samme — 603. -— — en ny art Clerus af LeFEByRE . — 576. — — 2:ne nya arter Lamia af Gory — 139 Uti StmeeErRmAnss Revue förekomma ylterligåre: c Vol. :3. 40 nya arter Cetonier från Madagascar, beskrifna med en kort Diagnos af PercHerRon & GorY . . «+ Pag. 122. — — En ny art Macraspis af Srinora — 1. :—— En ny art Cerambyx af HorE -— 71. — — En ny art Leptura af LEFeBVRE — 303. Uti Wiecmasss Archiv f. Naturge- schichte ') beskrifver Herr Krivc 3:ne nya slägten af Cicindelete och Carabici från Madagascar, med sina arter, neml. Pogonostoma (af Cicindel.) med 5 arter; 1) 1835. 3 pag. 381. = Idi Beleopterus med 2:ne och Eudronmus med en (båda af Carabici). Der till bifogas nå- gra tillägg till Förf:s förgr olHänide” berätl- telse om Madagascars Coleoptrer, innebål- lande arternas karakteristik uti slägtet Thyr eopterus. Herr Wesmatr har uppställt ett nytt slägte "Harpognathus at Brachyptera VA Föndet vid Brässel. ; Herr Ericisos har beskrifvit de in- sekler, som MeyEn samlat uuder sin resa, till ett antal af 79 nya arter, med flera nya slägten >). Helt Newman har uppställt ett nytt slägte Pseudopsis af Brachelytra ), samt SAST flera nya arter 5). 4 En mängd spridda uppsatser innehål- observa- lande observationer af större eller in-NOtPi skränktare omfång, träffar man uti de En- öd pic tomologiska Journalerna. Det kan icke här ten. blifva fråga att upptaga dem alla, utan inskränker jag mig till anvisningar uti ne- danstående not '”). KOPPEL DOVE SPEN 2, Se L'Institut pag. 76: 3) Nov. Act. Soc. Nat. Cur Vol. XVI supp. p. 218. 3) The. Entom, Magaz. Vol; 2.313. 5) 1. esvspag. 200. Litteratur! Centurie des Insectes, contenant plusieurs gen- res nouveaux decrits dans sa Collection par G. Kmor. Paris 1834. 8:o med plancher. $ Herr Kererstes observationer öfver Calandra granaria Fabr. se Silb. Rev. Vol. 2. pag. 115. Caevrorat observationer öfver rågra Mexi- canska Coleoptrers lefnadssätt; se Silb. Rev. Vol. 1. pag. 237. Den Samme fäster uppmärksamheten på fördelarne af, att undersöka myrstackar, der BorspO-: VALS Species gener al du ss L v på dopt. rd 1 Le, pidoptera. Näst aller Coleoptera fnglg man Fj: jä- ril-erdningen förelrädesvis vara omfattad al Entomologer nus uppmärksamhet. Vig- Ligast öland foregående årens litterära företeelser synes mig vara ett af Herr DBOoIspU VAL påbörjadt, omfattande verk öf- ver Fjärillarne, eller som förf. benämner det: en ”Species general” öfver denna ord- ning. Första Tomen deraf utgör det 15:de Häftel af förut citerade Ander å Buffon. Onekligen är Paris stället, bvarifrån, för det närvarande, ett sådant arbete: skall flera rara insekter äro att finna. Bland andra han anträlfat, är ett nytt slägte Myrme- chixenus” af Xylophagi LSE Silly. Vol. 3. pag- 20). THiox om Käkapparaten hos Stenus. Annal. de la Soc Eunt. 1853. 133. SPINOLA om en monströs skalinsekt. 1 ec 1535. 537. T Bassr om en dito. dito (Rhizo- trag. Castaneus) I. c. 1834. 373. BarRTHELEMY Observationer öfver slägtet Plo- chionus. |. ec. 1934. 429. Bauoier om slägtet Psammocchus (nytt Släg- te) I; e.d 307. SouiER om tarserna hos Longicornes. 1. c. 1934. 40u. Gepe om Calandra Roprbbfre 1. ee. 1833. 459. ZimmerMmay några ord om slögtåf Masorewus. Sul den, Volta nada. Recherches anatomiques et considerations Entomologiques sur les Insectes Colcopleres du genres Macrorhynehus, Stehelmis & El- miss, presenté a PACad. des Sciences de Paris 1534. par Leon Dufour -— se Pinstitut N:o 45. 22 töhd kunpa utgå, och Herr Boispuvar rätta mannen for detsamma. Skada blott, att Förf. helt och hållet utelemnat "alla dia- gnoser, hvilka man nödigt saknar uti så- dane arbeten, som detta, hvilka dem för- utan blifva mindre brukbara. I Diagdo- sernas ställe hänvisas till en godkänd fi- gur. Uti inledningen afhandlas läran om fjärillarne i allmänhet, de” hittills antagna och följda systemerna, samt förk:s egen method. Denna grundar sig hufvudsakli- gen, ehuru icke uteslutande, på kännedov- men af larverna, hvarförutan någon naä- turlig uppställning af fjärillklassen ej är möjlig. Förf. antager 2:ne större afdel- ningar: Rhopalocéres (motsvarande Diurna) och Heterocéres (innefattande Crepuscula- ria och Notre) Den förra delas i 3:ne Sectioner efter sättet, hvarpå larven för- vandlar sig till puppa, neml. Succincti, enduli och involuti. Dessa seelioner in- delas uti tribus efter karakterer, hemta- de dels från larverna, dels från imagines (antalet af fötter och formen af palperna). Till Succinceti höra: Papilionides , Picrides, Eumenides, Lyccenides , Erycinides och Peri- dromides. Till Penduli höra: Danaides, Heliconides, Nym- phalides , Brassolides ; Morplhides, Satyrides, Biblides och Libythides. Till Involuti: Hesperides, Uti denna Tomen afhandlas sederme- ra Papilionides med -7 Genera, samt Pic- rides med 15. : Herrar pE Vinuers och Gutnte haf-rabteaux va ulgifvit första ”Tomen till ett Dy tbropidopt. LÄ 124 verk öfver Europas fjärillar 7), som inne- håller beskrifning på alla kända arter, med varieteter , fullständig historia m. m. i synoptisk Tabell- finna, Inga plancher åt- följa. Första tämet dbntaiten Dagfjärillar. beg. ; Ett annat verk öfver Europeiska vm d' Europe. Yillärne har Herr Lucas påbörjat ?). beräknadt till 20 Häften. Cantener Herr CanTtEnER har börjat ett arbete des LoptÖfver de dag-fjärillar, som förekomma i dopteres, Rhen-trakterna ?).. Det utgifves häftesvis (skall bestå af 12). Bischerg Herr Fisenen !9) har utgifvit början till ARNE ee slags supplement till Tanner och Hörnens; bekanta Fjärillverk, som högeligen berömmes uti Isis. Det sysselsätter sig med de smärre eller Micro-Lepidoptera. Hvarje art är aftecknad på flera sätt, för alt rigligt förtydliga dess utseende; vida- re finner man larver, puppor och moder- växten afbildade. 3.ne Häften äro utkomna. Fortsätt- Af de flera fjärillverk, dem jag uti mrs förra årsberättelsen anmält, hafva fortsätt- fjärill- verk; ning följt; sålunda hafva viaf BorspuvaAr's och 1E ComrtE's nordamerikanska fjärillverk erhållit till och med det 22:dra Häftet. 7) Tableanx — synoptiques des = Lepidopteöres d'Euarope. £) Hist. Nat. des Lepidopteres ou Papillons d'Europe. $3:o 1—2, Livrais. Paris 1334. 2) Hist. Natur. des Lepid. Rhopalocéres des Departements des Haut — & Bas — Rhin, de la Moselle, de la Meurthe et des Väges. Paris 1834. 8:o 1-4. Livraiss. 20) Abbildungen zur Berichtligung und sine der Schmetterlingskunde. öv 122 af Boispuvanr's Icones historique till och med det 38:de Häftet. — Densammes Collect. des Chenilles 33:de d:o. oo — Duroscueure's Contin. des Lepidopt. de France a 13:de af 6:te tomen. — Densammes supplement 4:de af 2:dra d:o. — Densammes Iconogr. des Chenilles 17:de af 1:sta i tomen. — Fnarerers neue Beiträge zur Schm.s kunde 6:te af 2:dra Bandet. — CuaARrPeEnTIER's nya upplaga af Espers verk 12:te Häftet. Herr TzrerrscHe's. bekanta fortsätlning Tneu- af OcnHsenHEImERs verk är med gde Ban- enn. det fulländadt. Samme Förf. har sedan teri von uti ett 1o:de Band lemnat ett supplement, """”P" som upptager sedermera upptäckta arter, samt åtskilliga rättelser och tillägg. Han har äfven utgifvit en för fjärill-samlare ganska nyttig handledning, jemte beskrif- ning öfver de ovanligaste in- och utländ- ska arter '!). Flera förteckningar öfver fjärillar, med Fjärill- afseende på deras utbredning och före- ningar. kommande på olika trakter, såsom bidrag till en Insekt-geografi, hafva blifvit be- kantgjorda. En sådan har Herr BesKkeE lemnat öfver de, som förekomma vid Ham- burg ?). Herr FriwanpsKy öfver dem i Un- gern 3). Herr LePpecmn öfver dem i Oren- burg 4). Herr Sovorrsky öfver Liflands fjärillar "). Herr Bory pe s:tT VIncesTt öf- ver. dem han samlat på Canariska öarne ”). 1) Hälfsbuch fär Schmetterlingssammler. Wien 1934. I:0. 2) Silb. Revue Tom. 2::176.. ?) 1. c. pag. 180. 4) LI ce. påg. 184. 53) L c: paåg. 18. fb ce. pPäg. 179. Hvarje- handa an- märknin- NöR 120 Herr J WaAnron öfver de + Englund före- kommande Natttjärillar, jemte observatio- ner öfver deras framkomst, och underriät- telse om sält alt fånga dem 7). En för- teckning af värde-lemnar Herr DuPoncHer ?) öfver fjärillarne uti Lozere-Departementet, med hänsigt till landets beskaffenhet och vegetalionen, fjärillarnes flygtid och till- håll o. s. Vv. ; Herr KEFERSTEIN har samlat flera ströd- da observationer, som läsas med intresse gar och uti en uppsats, som Jerr SInBERMANN in- observa- tioner rö-tagik. 1 sin Revue Entomol.?). Ett derur rande fjä- rillar. vill jag här upptaga. Han beräknar de a Europy kända Dagfjärillar alt uppgå till 260 arter; Sphingides till v10; Bombyces 1063; JWNoctucw 571; Geometre 423; Pyra- lides 166; Tortrices 270; Tinew 420 och Alucite 20, som tillsammans utgör 2436 arter. Beräknar man antalet af alla arter i verlden efter samma förhållande, som de Europeiska Dagfjärillarne stå till de exo- tiska, eller som + till 9, så blefve resulta- . tet, alt 21,989 arter fjärillar kunna anta- gas existera. Öfver de lokala förhållande på Alper- na, som inverka på fjärillarnes talrikare el- ler sparsammare förekommande, jemte gan- ska läsvärda reflektioner öfver ämnet i all- mänhet har Herr Hess meddelat uti bref till KEFERSTEIN, Som upplages såsom Sup- -plement till förestående uppsats !”). 7) Th. Ent. Mag. Vol. 2. 205. 2) Ann. de Ila Soc. Ent. Tom, 3: 291. 2) Tom. 27 137. '!9) 1, c. pag: 168. 137 Herr LaAcorbairE har lemnat åtskilli- ga notiser öfver de i Franska Guyana fö- rekommande Dagfjärillar, som läsas med mycket intresse, så mycket mera, som de upplysa dessa fjärillars lefnadsförhållande dels såsom imagines, dels såsom larver. ' Jag får blott hänvisa till Ann. d. 1. Soc. Ent. Tom. II. pag. 379. Herr BeskeE har äfven lemnat åtskil- liga. notiser öfver Brasiliens fjärillar uti ett bref till KEFERsTEIN, SOm läses uti Si!b. Revue Tom. I. pag. 243. En undersökning af Lepidopternas vingar har Herr BersaArp-DescnAmps lemnat uti Ann. d. Sc. Nat. 1835 Febr. & Mars sid. 111 och 129. Herr GveséE har lemnat bidrag till kännedomen af det lefnadssätt, som wut- - märker larven till Nonagria paludicota "). Äfvenledes: till några andra dels nya, dels mindre kända fjäril-larver ?). Metamorfosen till Dosithea scutula- ria har Herr Avpovin bekantgjort ?). Rö- rande puppan till Thais medicicaste har DuroncHer. upplyst "). Herr RAmsur lem- nar rättelse till en uppgift om larverna af Cucullia umbratica och Lucifuga”). Boispuvar, rättar ett misstag uti VWeESTER- MANS bref 9). LeEFEByRES rällelse till Nyssia 1) Ann. de loc. Entom. vol. 2 sid. 443. 2) I. c. Tom. 3. sig. 193. 3) I. c. Tom. 3. sid. 417. 4) I. ce. Tom. 4. sid. 661. 5) I. c. Tom. 3. sid. 179. ”) Silb, Revue Tom. 1. sid. 278. Nya ar- ter. 158 Poniontaria 7); ' Atskilliga: notiser rörande Lepidoptera lemnar Saporta"); om Saty- rus Styx Herr BuGsion”); om Psyche febretta Herr FonscoromeE !9); om Helico- nia Leprieuri Herr FEIstHAMEL !); samt om , en: Lepidopter- Hermafrodit Herr Duros- CHEL ?), och LEFEBVRE ”). Om Örgras ägg- läggning förekommer en uppsats hos Fro- ricp'). Monographia Aegeriarum Anglice , au- ctore Epw. NEWMAN, är intagen uti Lond. Entomol. Mag. H. 1.; karakterer lemnas till alla' de slägten Hösser upptagit; ett nytt tillägges. En ny division af Tribus Platyromi- des (Tortrices) föreslår Herr Duroncuer”). Nya arter Lepidoptera beskrifvas: af Herr RamBur 7 nya Noctuze från södra Frank- rike, i Ann. d. 1. soc. Ent. Tom. 3. sid 379. .— Herr Boispuvar. 4 st. Noctuelides, i Ann. d.l. Soc. Ent. Tom. 2. 373. — Samme 2:ne afslägt. Argus fr. Spanien, i Silb. Rev. 2: 120. — Samme 1 nytt slägte af Noctue 1. c. 2: 245. — FeistunAmEL 3:ne nya Phalenites; i Ann. d. 1. | Soc. Ent. 4: 131. — DuprponcueL 2:ne nya Noctue Dito ”'4: 193. — Samme 1 dito Noctuzxz Dito 4: 633. — GvuzenéE & DE Vinuers en ny Orgya 4: 635. 7) Ann. d. 1. Soc. :Ent. Tom. 4 sid. 101. 8) 1. c. Tom. 3. sid. 183. 9) 1. ce. Tom. 3. sid. 337. 10) 1. c. Tom. 4. sid. 107. 13.1. ec. Tom. 4. sid. 631. 2) 1. ce. Tom. 4. sid. 143. 3) I. c. Tom. 4. sid. 145. C. 4) Notiz. N:o 343. 5) Ann. d. 1; Soc. Ent. Tom. 3; sid. 433. 139 af Feistuamer en ny Callithea Leprieuri i Mag. Zool. 1835, sid. 122. — Westwoop ett nytt slägte Acronolepia (Pyra- lides) i Zool. Journ. V: 451. — EnricEson 8 nya dagfjärillar, se nov. Act. Bonn. XVI. suppl. 277. En utförlig Monografi öfver slägtet Urania Jlofvar Mac Lear, se FInstit. 1834. sid. 208. "4. Hymenoptera. Början till ett omfattande arbete öf- ver denna insektordning har Herr LE PeELLET. DE Satst-FArRGEAU lemnat uti 14:de Bandet af förut citerade Svites å BuFFon, som upplager I1:sta Tomen af Histoire na- turelle des Hymenoptéres (se förut sid. 5). Vigtigt bidrag hafva vi erhållit uti ”Hymenopterorum Ichneumonibus affinium Monographic , genera Europoea et species illustrantes ; auctore Ch. G. Nees ab Esen- beck ;” hvilket är att betrakta såsom en fort- sättning till GrAVEnHORST's bekanta ”Ich- neumonologia ;” -och utarbetadt i samma stil. Detta arbete består af a2:ne Volu- mer, hvaraf första utkom i Stuttgard år 1534. En kort recension, jemte utdrag, som upptager den följda uppställningen, finnes uti SinzErRm's Revue, Tom. 3. sid. 93 och 3138. I närmaste samband med Herr EsEn- BEcKs arbete står ”Monographie des Bra- conides de la:Belgique, par C. Wesmael;” intagen uti Nouv. Mem. de FAcad.. des sciences et belles-Lett. de Bruxelles, Tom. IX. 1835, Förf. hade redan 1833 inlem- 140 nat sin afbandling, men derjemte villkän- nagifvit sin önskan, alt ännu någon tid före tryckningen få collationera den med nya undersökningar utt naturen. Under tiden" utgaf Herr EseseecK silt arbete, hvarföre WesmaAEL måste alldeles omarbe- ta denna monografi och begagnade der- jemte Wullfället, att recensera det förstnäm- da. En ny uppställning lemnas och flera nya arter och slägten beskrifvas. Af samme Förf. har man äfven en ”Monographie des Odyneres de ta Bel- gique” Broch. 8:o 1833, se Ann. ud. Sc. Nat. Tom. XXX. sid 426. samt en mo- nografi öfver Sphecodes Latr. se. Ann. d. I. Societe Entomol. Herr. PELLETIER ST.-FARGEAU & BRULLÉ hafva lemnat en högst sakrik monografi öfver slägtet Crabro Latr. se Ann. d. 1. Soc. Entom. 1834. sid. 683. Detta släg- te sönderfaller nu uti elfva; 95 arter be- skrifvas. Herr Frascis Warker har utgifvit en Monographia. Chalciditum (Ptleromalin-fa- miljen), införd uti Entomol. Magazin Vol. I. sid. 12.3; Vol. II. sid. 13, 148, 286, 340 och 476; samt III. sid. 94 och 182. Äfven har 1. c. samme Författ. lemnat monograflisk bearbetning öfver slägtena Platygaster , Teleas och Crynips. 11. 159, 420 fas I RR Äfven hafva vi af KruG i Berlin er- hållit början till en intressant öfversigt af de arter af familjen Tenthredinete , som finras på Museum 1i Berlin, se Jahr- 141 buäch. der” Inseetenkunde r:sta Bandet sid. -208P), ; | d vv Öfver enskildta arter hafva observa- tioner och anmärkningar blifvit meddela- de, nemligen: Öfver Cimbex femorata af Drewsen i Ann. d. 1. | Soc. Ent. IV. 169. — Leucospis af Westwoop i Ent. Magaz. IH. 212. — Dryinus och Bethylus af ör 1. ce. sp — Anacharis Dalm. af Warker Il. | — ätskilliga Ilymenoptera af vb al Bose i Wiegm. Arch. — Ceramius Fonscolombi Latr.af Boyer DEFONs- cCOLOMBE i Aun. d. 1. Soc. Ent. IV. 421. — ÅAthalia Centifolie Panz af Yarrer, i Ent. Magaz. II. 339: — Chenon nigricans och Kuta Rape af Wesrwoop, The Mag. of Nat. Hist. VIII 171. — Odyuerus Anltilvpe af samme, I FandeR of tbe Ent. Soc. I, IH. 78. — åtskilliga : Hymcnoptera 'aculcata Latr. af SuvctkarD I. ec. sid. 52. — ÄZithurgus och Phylloxera af FOnscoLomBE Ann. Soc. Enut. II, 219. — WScolia 6 macu!ata af BRomanpd 1. ec. IV. 191. — eme arter til! slägtet ”espa af BicGE se | Fror. Notiz. N:o 957. v) Litteratur: An Essay on the Classification of the pa- rasitie Hymenoptera of Britain, which cor- respond with the Ichneumones minuti of Linoens. By A. H. Hauivay. Entom. Mag. Vol. I. sid. 259 och 480, samt Vol. II. sid. 153; 285 och id, busmore, Entoiuologica se Isis 1834. IV. 370. larzebuURG, Om Biens nveutra; se Nov. Act. Nat. cur. Bonu. XVII. 614. AsborT om den af Xenophon anförda gifti- så honingen i Trupezont, se Proceed. kd the Zwvol. Söc. 1534, av. 142 Nya arter beskrifvas dels i! Gurrins Magas. de Zool., dels i Engelska och Fran- ska Entomologiska Sälskapernas Annaler. 5. JWNeuroptera. Det vigtigaste arbetet synes mig va- 'ra ett, af Herr Pictet i Geneve utgifvit, omfattande verk öfver Phryganeernas fa- milj 7). Denna familj indelas uti: 8 släg- ten, som noga bestämmas, jemte 130 oli- ka arter. Öfver detta arbete har Dumerir afgifvit en relation, se Ann. des Sc. Nal. 1834 Sept. 164. ; Af. PercHeEron hafva vi erhållit en ”Memoire sur les Raphidies,” uti Mag. de Zoolog. 1833, Cl. IX. pag. 66; samt 1. c. af GuÉris åtskilliga Notiser öfver Neuro- ptera. IrFR. -"WaTtErHausE 1 Transact. of the Ent. Soc. I. sid. 26. Herr Brururé har bekantgjort sina un- dersökningar öfver munbygnaden hos ZLi- bellul& se Ann. ds. 1. Sc. Ent. II sid. 343. Herr LeEFEBVRE och ÅUDINET-SERVILLE hafva tillkännagifvet, att de ämna företa- ga utgifvandet af en Jconographie des Neuropteres och börja med Ascalaphides. > Westwoop har anmärkt, att det lilla insekt, som STEPHENS och Curtis under namn af Acentria, Acentropus och Zancle 7) Recherches pour servir a Vhistoire des Phry- ganides, ouvrage qui a remporté le Prix Davy, fondé å Geneve pour encourager Pétude des sciences physiques et naturelles; Par M, Pictet, Geneve 1534 med: plancher. 143 beskrifvit såsom hörande till Phrygancer- nas familj, är & och 2 af en Lepidopter. | 3:ne nya arter af Embium Tatr. be- skrifvas af Westwoop, se Finstit. sid. 147, samt 3:ne nya: Libellule från Manritius af DeEsJARDINS. Ann. d. 1. Soc. Ent. TIL 6. Orthoptera. Herr LerfesYRr uppställer en ny grupp al familjen Mantides, som tillhör Egyp- tens sandöknar, se Ann. d. 1 Soc. Ent. Vol. IV. 449. a Till Gray's Monografi öfver Phasma, som utkom i London 1834, har Förf. se- dan lemnat tiliägg uti Transact. of.the Ent. Soc. I. 45, och beskrifvit 5 nya ar- ter, samt sedan under titel: Synopsis of Insects, belonging to the family of Phas- mide, London 1835, lemnat deras full- ständiga: monograli. FiscHer: pr 'WaArpHeim har uti, Sil- berm,' Revue beskrifvit ett nytt slägte Phlocerus, se Vol. II, 250. Nya arter besrifver WrEstwoop i Zool. Journ. Vol V: 4413 Iron Durour i Ann. d. 1. Soc. -Ent..iVol. IV; 669; samt uti Acta Acad. Nåt. Cur. Bonn. Vol. XVI. | Öfver Gräshoppor vid Marseille, sc Fror. Notiz. N:o 842. Icones Orthopterorum, avetore C. U. Hans. Häraf blott ::sta häftet utkommet i 4:to. Förf, är afliden. Temereton, Thysanura MHMibernie; se Transact. of the Ent. Soc. I. 2. 89. 44 ; gu Seriljrk nn Uti 2:dra Bandets a afdelning iF Burmersters Handbuch der Entomologie , som: innefattar Hemiptera, har pg ut- märkte Författ. lemnat en,systematisk öf versigt af hela ordningen, och dervid fä- stat sig vid de förnämsta arterna, med uppgift på antalet af alla, som finnas i Berlinska museum. Detta grundliga arbe- te är alldeles oumbärligt för hvarje En- tomolog: Samme Förf. har äfven beskrifvit de nya Hemiptera, som D:r Meyen samlat på sin resa omkring jorden ), och meddelat resultatet af sina undersökningar öfver An- tennbyggnaden hos Geocores” Öfver några slägten Vill samma fanvilj har Herr Wasbiibol meddelat sina obsev- vätioner, se Auvn. d. LI Soc: Entom. IIL 637—653: TR Herr. GeErmarR har lemmat en grund- ligt utarbetad Monografi öfver slägtet Ci- cada Tatr., uli Sill: ARetue I. ” och deruti beskrifvit 60 arter. Äfvenledes haf- va vi af samme Författare erhållit en mo- nografi öfver de arter af Membracides; som fitinasmiti hans egen såmling; se Silberm. Revue Vol. 3, sit. 223 och! 307. Laronrte's försök till en systematisk t:ppställning af THemiptera,: se Silb. Revue 25 44. Die 5) Act. Bonn. XVI soppl. sid. 295. 7) Silberm. Revue IH. 3. NER RIIRRRIRRRRRIRIRRRIRRRIRRA 145 Die - Wanzenartigen Insecten von Hann 8:0 Närnberg. Vol. I och II finnas recenserade al Burmeister i dess Årsberät- telse år 1835, sid. 89, samt Vol. III: I och 2 uti den för 1836, sid. 326. Durour, om Postemma Brachelytrum, se” Amn. ”d. 1; Soc, Enate Völ,, 3Ja,2503 3:ne nya Europeiska Hemiptera 1. c. sid. 341. Westwoop, afbandling. om åtskilliga Hemiptera 1. ce. sid 637. FonscoLromBE om de Coccus-arter, som förekomma vid Aix, 1. c. sid. 201. Bosarovs en ny Aphis 1 c. Vol 4. sid. 657. Uti Magas. de Zoologie, par Gutrin, fö- rekommer i slutet af årgången 1833 be- skrifning öfver Anisoscelis alipes; i Årg. 1835 ett bref från LeEFEBVRE till SERVILLE om Canopus obtectus Fabr, & Dalm. Förf. anser detta insekt icke vara imago och. menar, att det aldrig torde hinna så långt. Uu Zoolog. Journal V sid. 445 be- skrifver Westwoop åtskilliga nya Hemip- tera. Om Strepsiptera af v. HAIEN — se Fror. Notiz. N:o gi9. 3. Diptera. Det enda omfattande arbete vi erhål- lit öfver denna insekt-ordning är Maö- quarts Histoire naturelle des Insectes Dip- teres , som bildar 2:ne Band af ofta cite- rade ”Svites å Buffon.” En monografi öfver slägtet Diopsis med 21 arter har Westwoop utarhetat, se Prof. Fries's Arvsb. 1835 & 1836. 10 146 Transact. of the Linn. Soc. Vol. XVI sid. 283. Samme författare har dessutom be- skrifvit flera nya slägten och arter Dip- tera” dels "i Zoolog. Jourh. V. 447, dels uti Ann. d. LI Bq. Ent. 4. 681. Af Muscides har Cu. BRoseErt beskrif- vit flera nyå arter 1. ce. 3. 459. ZreTTERSTEDT har lemnat en mono- grafi öfver slägtet Scatophaga, öfver de arter neml., som i Sverige förekomma I: c. 4. 175. Brune uppställer elt slägte Midhura på bekostnad" af Ctenophora I c. 3. 403. ImHorf har beskvifvit Puppan till Bombylius, se Isis 1834, V. 5306. KRomAnND en upplysning rörande larven ull Leptis vermileo, Ann. Ent. 2. 498. WALKER en monografi öfver de i Eng- Jand förekommande ar Ht af Pipunculus, se Ent. Magaz, 2. 262. Samme har beskrifvit nya arter från nya Holland i. ce. sid. 468. NEWmMAS en ny Eristalis |. ce. sid. 313. Af ScuummeL är ett nytt slägte Ham- merscehmidtia (!) uppstäldt bland Syrphici. se Isis 1834. 739 — samt en ny art Dry- omyza beskrifven 1. c. sid. 741 WarserR har monograficerat de En- gelska Lephritis-arlerna, se Ent. Mag. N:o Xi , 573 MHariway arterna af familjen Spho- VoCcer idee |. c. sid. 315, och Wesrwoop slägtet Nyrcteribia; se Transact. of the Zool. Soc. I. 295. byst har NE alt larven till Corethra plumicornis. Aefver af Daphnia pulex, hvilket lilla djuar dessa larver med 147 största glupskhet förtära. Zool Journ. Vol. V. 396. | Rapport fait å P'Academie des Scien- ces sur trois notices relatives å lI'existence de I'Oestrus de homme; pr Isid. Geoffr. St. Hilaire — Ann. Ent. 2: 518. Pediculus Phoce blaldifes af LucAs Gvtniss Mag. de Zoolog. 1834, pag. 121. Arachnider. Rörande Fogelspindelen (Mygale) har, som bekant är, olika och motsägande upp- gifter af resande blifvit lemnade, beträffan- de denna Spindels rofgirighet och förmåga att bemägtiga sig smärre foglar, såsom Håningsfogeln. Denna fabel — ty annat namn föl tjenar den väl ej — vederlägger sig sjelf redan därigenom, att ar terna af Myrygale icke spinna nät och uppställa inga sådane foörsåt ; vidare äro de nattliga djur, som om dagarne, då foglarne äro 1 rörelse, hålla sig stilla, dolda uti de rör- formiga boningar, dem de med mycken konstfärdighet bereda åt sig uti jorden, och ströfva endast om Halterna omkring efter rof, som uppsökes på marken. D:r Meyes har nu uti sin resebeskrifning, och Herr MacrieaAy uti Transact. of the Zool. Soc. ytterligare bekämpat den gamla fördomen. Denna har likväl nyligen erhållit ett nytt stöd genom en observation, hvilken Herr ScHmioTt uti Stettin bekantgjort. Med en last Campecheträd från Laguayra, som ankom till Stettin, följde en lefvande Fo- gelspindel. Åt denne gaf Herr Sctumiort 149 en nyss ur ägget framkommen Sparfunge, och såg huru spindeln bemäktigade sig den- samma och efter någon tid förvandlade den till en grötartad, oformlig massa. Äfven anmärktes, att samma Spindel höll till godo ett stycke kalfkött och sög derur musten. Från Stettin blef vid samma tid en lef- vande Fogelspindel öfversänd tull Museum i Berlin, som flera veckors tid lefde hos Herr BLicHTENSTEIN, men der ville den icke låta sig smaka någon sådan måltid. Under åren 1830 och 1833 gjorde sig i Spanien en Spindel mycket fruktad, så- som giftig, emedan dess bett hade åstad- kommit hos svagare personer flera svåra symptomer och till och med förorsakat dö- den. Herr Grain har igenkänt denna samma spindelart vara Lheridion Malmi- gnatte (Aranea 13-guttata Fabr.), som äf- ven förekommer i de obebodda trakterna vid Barcelona, der den hufvudsakligen lef- ver af en skalinsekt — Cicindela scalaris, samt af Orthoptera och Cicader !9), Man har observerat att en Brasiliansk Skorpion lefvat utan den ringaste föda 9 månader och 7 dagar!) j EicawArp har meddelat anmärkningar till den Kaukasiska Skorpionen (Scorpio Caucasus Stev.), Solpuga Aruneoides Licht. och TaranteIn (Lycosa Songarensis Laxm.) med afseende på de uppgifter, som hos STtrRABo förekomma om dessa djur, hvilka båda sednare han betecknar under sin 19) L'Institut. N:o 63, & Fror. Notiz. XL, 16. 1 PInstit. N:o 58. 140 GaravYo. Se Isis 1834 VI & VII (proto- collet vid Förs. i Breslau). — Skorpionstyn- get vållar en häftig lokal inflammation, som snart häfves, om man bestryker så- ret med olja. LzEons. Durour har äfven beskrifvit lef- nadssättet till en Tarante! (Lycos. Taran- tula) se Ann. des Sciences Nat. III 95. REscGcErR har lemnat intressanta noti- ser om Spindlar, som lefva i sällskap; se Wiegm. Arch. I. sid. 130. Under sednare åren har en särdeles uppmärksamhet blifvit lemnad åt den så kallade Skabbmåtten (Acarus Scabiei) eller det lilla microscopiska djur, som man re- dan i gamla tider ansåg vara upphof till Skabb-utslaget (Scabies), men hvars till- varo sednare forskningar icke blott betvif- lat, utan alldeles förnekat. Att likväl en sådan Mått verkeligen existerar, är nu ådagalagt, och litteraturen, som afbandlar detta ämne, har redan vuxit till den grad, att hvarken tid eller utrymmet tillåter Ref. att här något utförligare genomgå den. Det torde vara tVillväckligt angifva källorna. Se TInstitut N:o 70. samt v. BrLAINvInLEs och DumkÉnins berättelse om Renucci, BEAu- pes och Stpmrots nyare undersökningar, aflemnad till Vet. Acad. i Paris den 6 Oct. 1834, och intagen uti V'Institut. N:o 74. Jfr. Fror. Notiz. N:o 913 och g26. Raspar, Memoire comparatif sur Uhistoire naturelle de V.Inseete de la gale, intagen uti MiQuers Bulletin général de therapeu- tique medicale et Chirurg. 1834; samt Ares Guas RBecherches sur VAcarus ou 150 Sarcopte de la. gale de tThomme, Paris 1834 8:vo. Dessa båda arbeten äro på Ty- ska öfversatta under titel: Naturgeschichte des Insectes der Krätze; vergleichende Untersuchungen von RaAspaAL, mit Anmer- kungen von G. K., Leipzig 1835. Vidare förekommer uti WiEGMANNS ÄÅrchiv, i:sta årgången (1835) 3:dje Häftet sid. 398, åt- skilligt i detta ämne; äfvenså uti Gurr.r & HertwiG, Magazin fär die gesammte Thier- heilkunde 1835, Häft. 2 sid. 165. Ducts sur le Sarcopte de la Gale humaine, se Ann. de Sciences Nat. a2:me serie Tom. IIL sid. 245. Af särdeles värde är Ducts bearbet- ning af Acaridernas ordning: ”Recherches sur TOrdre des Acariens en general” (3:ne Afhandlingar intagne uti Ann. des Sc. Nat. Tom. I. sid. 5 och 144, samt Tom. TI. sid. 18). Genom detta grundliga. ar- bete är dels en systematisk indelning lem- nad öfver hela ordningen, dels dessa dju- rens - metlamorfoser närmare förklarade. Ingen Acarus-art finnes, som ständigthar blott 6 fötter, utan tillbör detta antal larv- perioden (liktidigt anmärkt af BurRMEtSTER se Isis 1834, sid. 140). Detta är hos fle- ra slägten den enda skiljaktigheten emel- lan larven och imago. .: Under pupptill- ståndet aflöser sig yttre huden på somliga och bildar ett genomskinligt puppskal, ur hvilket sedan imago, med 8 fötter, fram- kommer. Inom slägtet Trombidium är larven mycket olik imago och -lefver så- som parasit på andra leddjur t. ex. på Phalangium opilio. Största olikheten emel- 151 lan larv och imago finnes hos AHydrachna. Detta har föranledt Aubvouvin, att förut be- -trakta puppan till en sådan art såsom ett sjelfständigt djur, hvilket benämdes Achiy- sia. Ducés observationer öfver Hydr 'achna och dess förvandlingar äro högst intres- santa, böra likväl läsas i ogre helhet; äfven dessa larver äro parasiter på in- sekter. DucéÉs har sedermera uti ”JVouvelles observations sur les Acariens” (utdrag af ett bref till Red. af Ann. .des Sc. Nat.), se: 1]. c. Tom. II. sid. 104, lemnat anled- ning till den förmodan, att slägtet Sar- coptes Latr. möjligen vore larver till Te- tranychus Jfr. VArzot L'Instit. N:o 55. HartiG har uti Forstil. & forst-na- turwiss. Conversat. Lexicon sid. 737 Dbe- skrifvit metamorfoserna till slägtet Öriba- ta och Uropoda. MWMäraf ett utdrag uti Wiegm. Arch. Jahres-Bericht 1835, s. 356. GacHeET om Tetranychus PE nar Duf. Ann. de la Soc: Ent. Vol. III. 397: Att Chelifer stundom lefver såsom parasit på åtskilliga Diptera (Musca dome- stica, meteorica m. fl.) hafva några Engel- ska Entomologer uppgifvit, Ackra ekat (Jfr. Lond. Mag. of Nat. Hist. IV. sid. 94 & 2035 V. 254) , alt så verkligen förhåller sig har Luris. bekräftat, se 1; c. VIL 162. Jfr. Wiegm. Arch. II. 186. Troligen be- gagnar Chelifer sig af flugan blott såsom elt transportmedel. On the Spiders of the Genus Dysde- ra: Latr. with the Description of a new allied Cenus; by Rozert Temerertos. Dys- 152 dera delas uti a:ne Divisioner: 1) Dysde- ra, med D. Erytbrina Auct. och D.? par- vula Dufour. 2) Harpactes med D. La- treillii? och D. Templetoni Wig. Derjemte beskrifves Oonops nov. Genus. med en art, O. pulcher. Insectorum Arachnoidumque novorum Decades duo. Auct. Westwood — se Zool. Journ. N:o V. pag. 440 — förekommer af Epeiride ett nytt slägte Phoroncidia från Malabar. Af Phalangiide en ny art Tro- gulus Templetoni från Valparaiso. En monografi öfver slägtet Thelypho- nus af Lucas 1 Mag. de Zool. 1835, pl. 8. 9. 10, 6 arter beskrifvas. Uti samma Magasin för 1834 beskrif- ver Lucas en ny art af slägtet Galeodes Oliv. kallad Zimbata fr. Mexico, samt en ny Scytodes Tatr., kallad rufipes, fr. sam- ma land. GvÉtris beskrifver Salticus lepidus fr. Nya Guinea. Uti Annal. de la Soc. Entom. före- komma följande: Af WALCKENAER, Memoire sur un nouv. Clas- sification des Åraneides WVol.2.414. — Lucas, Memoire sur plusieurs Arachnides nouvelles, ap- partenant au Genr. Attus — 2.476. — — — ett nytt slägte Pachi- Zoscefis från Brasilien med arne arter = FINN. — WaLcKENAER, en ny art Mygale — 4.637. — — — öfver Synonymien till Åranea domestica 3. Bullet. sid. XIX. 9 103 Af DucÉs, om en egen märkvärdig bild- ning af respirationsorganerna hos Drs- dera och Segestria 4.1.Bullet. sid. XIL Uti Ann. des Sciences Natur. III 110, beskrifver Durour en ny Epeira från Spa- nien (E. spinivulva). Crustaceer. Många och vigtiga äro de bidrag lä- Om Le- ran om Crustaceerna vunnit. Bland dem Pe: förtjenar främst att nämnas THOmPsson's ?) upptäckt, att Lepaderna (Mollusca Cirri- pedia) icke äro annat, än metamorfosera- de Crustacéer. Så paradoxt elt sådant förklarande i början föreföll, har likväl sedermera erfarenheten fullkomligt besan- nat det, och vi hafva af Herr BuURMEIsTER i Berlin ?) och Martin St. AnGE ”) i Paris erhållit högst vackra och intressanta af- handlingar i ämnet, som bragt kännedo- men om Lepaderna till en fullkomlighet, som är glädjande. Så väl ungarne af Ba- lanus som Lepas äro i första början fritt simmande djur, liknande larverna till Cy- clops; de fästa sig omsider vid en frem- mande kropp, genomgå flera stadier af utveckling och förändra derunder form och utseende. Anhbäftningen sker med ryggen 2) Zoological researches and illustrat. or a Natur. Hist. of non descript or impéårfectly known animals. by John v. Thompsson; Cork. 3) Beiträge z. Naturgesch. der Rankenfiisser. Berlin 1334. 4:o. : 4) PInstitut. N:o 62. Ifr. Fror, Notiz. Band. XLI, N:o 15. 154 hos Balan-larverna och med antennerna hos Lepad-larverna. Burmeister beskrifver ganska noga dessa olika utvecklingsstadier. Lepadernas anatomi finner man dels af nyssnämde Författare på citleradt -stille upplyst, dels af Wacser >), och hufvudsak- ligast af Herr Mart. St. AncGzE ') afhand- lad. Enligt dessa undersökningar är be- vist, atl Lepaderna äro hermafroditer. Crustace- Herr Minne-Epowarps 7) -har ytterligare ernas me- =» . .- . . tamorfo- Tigtat sina undersökningar på de formför- 5 ändringar Crustaceerna undergå under sin utveckling, och funnit, att de reducera sig till 2:ne slag: cr) att somliga erhålla ett nytt seg- ment, jemte dertill hörande fotpar, utöf- ver det antal som finnes i början. Detta inträffar likväl ej hos alla, ty flera fram- komma ur ägget med samma antal, som föräldrarne haft. 2) Att de nyss utkläckta ungarne blott äga den allmänna, afdelningen ut- märkande , bildningstyp, hvaremot de, fa- miljen, slägtet, arten och könet bestäm- mande kännetecknen ej förr än sednare utveckla sig. I följe deraf likna hvaran- dra ganska mycket ungarne till vidt skil- 5) se Märuers Arch. f. Anat. & physiol. Band, 1. 469. 6) Nöden sur P'organisation des Cirripedes et leurs rapports naturelles avec les animaux articules. Paris 1833. 4:0. Häraf ett utdrag med plancher i GUuERINs | Magas. d. Zoologie 1835, 1. 7) Annal. des Sc. Nat. Tom. HI. 321.ifr. Lond. "> Mag. of Nat. Hist. VI. 268 och 549, samt Fror. Not. N:o. 843. 155 da slägtformer, och förvandlingarne blif- ya mindre märkbara, ju mindre Crustaceen aflägsnar sig från den allmänna bildnings- typen. RousserL DE VauztEme har beskrifvit ett Litera- nytt slägte Cetochilus af Lophyropoda ?), '" samt lemnat öfver Cramus en högst sak- rik och på egna undersökningar grundad afhandling ?). 3:ne arter bestämmas. j D:r Mexes beskrifver Carcinium opa- Zinum Banks !9). . RArnuke har bekräftat, att & till Bo- pyrus squillarum, som till form och stor- lek är ganska skiljaktig från 2, sitter nä- stan orörlig; fästad vid honans genitalia !). EnnEesBERG; öfver kärlsystemet och cir- culationen hos Daphnia ”?). Mayer liknar de främre stjertfötterna hos några Crustacé-hannar vid de hos Hajar och Bockor förekommande fotformiga vid- hängslen ?). Rörande Flodkräftans skalombyte har v. Baer meddelat sina undersökningar ?). Gervas har trott sig finna, att man under Gammarus pulex sammanfört 2:ne skilda arter 5). 3) Ann. des sc. Nat. I. 335. Pyk ee Trek. 16) Nov. Act. Bonn, Vol. XVI, suppl. 1533 ifr. Vol. XVII, 327, 1) Dorpat, Jahrb. I. 245; Jfr. Fror. Notiz. N:o 845. 2) Organis. in d. Richt. des kleinsten Raumes HT. 45. 3) Fror. Notiz. Band. XL. N:o 18. 4) Miänucers Arch. 1834. 510. ”) Ann, des Sc. Nat. TV. 127. 156 Af stort värde och mera omfattande art är Herr Burmersters bearbetning af de såsom — parasiter lefvande 'Crustaccer ”). Innehåller icke blott noggranna beskrif- ningar öfver Hera nya arter och slägten, samt vigtiga rättelser och tillägg till Norb- MANN'S uppläckter, utan derjemte hela den- na ordnings indelning och systematik. Öfver de på Antilliska öarne före- kommande Landtkrabbor lemmar Herr Frt- MINVILLE observationer ”). Början till ett omfattande verk öfver Crustace-klassen hafva vi erhållit af Mirne- Epwarps ); utgörande 2:dra Bandet af SvitEs å Burron, se ofvan, sid. 4. Af Herr Brasot, Prodromus till en monografi öfver Crustacea oniscoda ”), samt Chilognatha Latr. Beskrifning öfver de nya Crustaccer, hvilka Herr PoerricG hembragt från Chili, lemnas i WiEGMmAnnNs Archiv: 1836 2:dra Häft. sid. 133, och på samma ställe sid. 145 lemnar Herr WiEGMANnn beskrifning öf- ver nya Mexicanska arter, som finnas på museum i Berlin. Uti Gveriss Magas. de Zool. före- kommer: 1833 CI. VII pl. 6—13 en Monografi öfver slägtet Phyl- lasoma af Guérin med 12 arter, hvaraf de 5 nya. 1835 pl. 17, en ny art Gelasimus från Marocco af Eynovx, Uti Transact. of the Zoolog: Soc. lemnar Herr Maczteay underrättelser ow 2:0e Westindiska krab- bor. I. sid. 185. 6) Nov. Act. Bonn. XVII, 1, :271. 7) Ann. des sc. Nat. III, 213. 5) Hist. Nat. des Crustaces. Tom. 1. 2) Bulletin de la sac. de Moscau. 157 Tu. Beri beskrifver 3 nya arter Platycarsinus från Chili. 1. 4, sid. 335. Uti Londons Magas. of Natur. Histor. Beskrifver Jonsstos åtskilliga Engelska arter af slägten Caprella och Proto, VIIL sid. 669; en Isopod, Asta- cilla longicornis Flemm. sid. 495; anmärkningar till Anceus forficularius sid. 273. Herr Luxis beskrifver en ny art Phyllosoma från En- gelska kusten sid. 459. Herr Harstose några Decapoder vid samma kust. En ny art Ranina beskrifves uti Annal. d. I. Soc. Entomol. 1V. 1. Bullet. sid. III; samt 1. c. sid. 512 Slägtet Leucippe af Mu.sE- EDWARDS. Vigtiga bidrag till kännedomen af Crustacea innehålles uti de 2:ne utkomna Decaderna af Fauna Japonica, lemnade af DE Haan. Macrobiotus Hufelandii, animale Cru- staceorum Classe novum, reviviscendi post diuturnam asphyxiam et ariditatem potens. Berlin 1834. 4:0. Kock, Deutschlands Crustacéen; ut- kommer Häftesvis i samma format, .som Panzers Fauna. En ganska utförlig afhandling öfver Limnoria terebrans finnes införd uti Edinb. new Philos. Journ. Vol. XVI. pag. 316, af Jon CoLrpstream, med titel: On the structure and habits of the Limnoria te- rebrans. fr. en uppsats af THomrson. l. e. Vol. XVIIL pag. 121. Annelider eller Maskar. Det i förra Årsberättelsen anförda verk öfver Anneliderna, som Aunouvin, och MILNE- 158. Epwaros börjat, har så till vida blifvit fortsatt, att första ordningen, les Annéeli- des errantes, blifvit fulländad. Detta är onekligen det vigtigaste arbete, som jag denna gång har att anmäla. Man finner forlsättningen och slutet upptagne uti De- cember-häftet af Ann. des Sc. Nat. 1833. Dessutom är hela arbelet omtryckt i svit och utgör 2:dra Tomen af nämde För- fattares ”Recherches pour servir äå hi- stoire naturelle du littoral de la France. Paris 1834. 8:0. Branor har ganska grundligt lemnat Blodigeins Anatomi och fysiologi uti Mem. de F'Acad. de S:t Petersb. 1834. Tom. 2. MereEn har uti sin ofia citerade resa (II. 269) bekantgjort en Igel (Sanguisnga tagalla), som lefver i fuktig luft på träd- artade filices. WacneErR har lemnat del af sina un- dersökningar öfver digestions organerna och nerfsystemet hos Albione muricata, hvilken art han anser icke vara specifice skilé från spinulosa och verrucata Teach !?). Äfven lemnar Wacner bidrag till anato- mien af Nereis !). : Enligt en ohservalion af Harvey och Grossor är Patella tricornis Turt. endast operculum till serpula tubularia ?). Herr HenuE har lemnat intressanta bidrag till kännedomen om slägtet Bran- chiobde!la, samt upptager en ny art; B. parasita ?). I 10) Isis. 1834. sid. 129. 1) 1. ce. sid. 132. 2) Lond. Mag. of Nat. Hist. VIII, 621. 5) Män. Archiv f. Anat. & Phys. 1835, 574. 139 Herr Leo har gifvit en noggrann be- skrifning på Piscicola geometra”). — | 2:ne — phosphorescerande = annelider: Photocharis cirrigera och Polynoé fulgu- rans beskrvifver IEuRENBERG ”). Uu Lond. Mag. of Nat. Hist. VIII beskrifver Jonnsston flera annelider från Englands kuster. 2:ne arter Gordius beskrifver CHARVET; se Ann. des sc. Nat. II. 123. Helminther. Herr Driesing har beskrifvit och aftec- knal. ame nya slägten Intestinalmäskar, funna hos Brasilianska varmblodige djur; det ena (till Nematoidea) kallas Tropisu- rus, och lefver emellan magmusklarna hos Catharthes urubu; det andra Thysanoso- ma lefver uti intest. rectum hos Cervus dichotomus Ilig. och har en viss: likhet med en Actinia ”). Äfven har Diesinc utförligt beskrifvit och lemnat figur öfver den af honom år 1825 upptäckta Intestinal mask, som hör till slägtet Aspidogaster Baer och lefver i; tarmkanalen hos Cyprin. 'Idus och Do- bula 7). WessteR fann hos ett Känguruh, vid inre sidan af knäleden, en af cellulosa bil- dad säck, hvaruti många hundrade hvita YLe sid. 419. >) Leucht. des Meeres sid. 129 och 139. 6) Med. JahrBich. d. K. K: Österreich. staates, neuest. Folge, Band. VII, 83. 7) I. ec. pag. 420. 160 maskar lågo. De benämnas Filaria Ma- cropi (odis) majoris ”). Odontobius Ceti , en ny Nematoid, har RousseL pE VauzemeE beskrifvit”). Den fin- nes i otalig mängd 1 det klibbiga lager, som beläcker Hvalarnes hornartlade tand- skifvor. A. GescHEmTtT har uti Ammons Zeil- schr. f. d. Ophthalm. '2) lemnat en afhand- ling öfver de Helminther, som förekomma 1 ögat. Prof. JAcozsson i Köpenhamn har med- delat intressanta observationer öfver Fila- ria Medinensis, af honom Gordius kallad '). Öfver ovanliga sjukdomstillfällen, som följder af AÅscaris megalocephala, medde- lar C. E. Meram i Wilna ?). En vigtig upptäckt har Herr OWEN i London gjort, neml. fyndet af en ny para- sit på menniskan, som lefver mellan musk- larne uti små blåsor, liksom hus; den fö- rekommer stundom 1 stor mängd. Hela masken är 3 linia lång och ganska fin. Owen beskrifver den under namn af Tri- china spiralis”). vv Ganska märkvärdig är en observation af D:r Siezorp ') i Königsberg, att en in- testinalmask (Monostomum mutabile), som finnes 8) Fror. Notiz. XLII, 328. 2) Annal d. Sc. Nat. 1834, Juni. 10) Bd. III. H. 4.3 Jfr. Fror. Not. XXXIX, N:o 4: 3) Fror. Not. XL, N:o 4. 2) 1. ce XLIL N:o 4. 3) Transast. of the Zool..soc. I, 4, 314. Fror. N:o 962 och qg73. 4) Wiegm. Arch. I. 1. 45. 161 finnes hos vissa foglar (t. ex. Tranan och tama gåsen m. fl.), äger ett larv-tillstånd, under hvilket den är försedd med öga och rörelseorganer, och nära liknar polygastri- ska infusionsdjur. a Bunmeisters beskrifning som Distomum globiporum , jemte Siesorps anmärkningar; se Wiecman Arch. I. 2. 187, samt IL 1. 217. Diesines vackra monografi öfver släg- tet Pentastoma; se Annal. d. Wiener Mu- seum I. 1. 3. HaAmmeErscHMmioDT i Wien har hos insekt- larver funnit icke blott Filarier, utan äf- ven intestinal-maskar hörande till slägten, som man förut trodde endast tillhöra de vertebrerade djuren, se Fror. Notiz. XLVI, sid. 88. Cr mas] LeuvckKart har beskrifvit ett nytt släg- te bland Trematoda, som han kallar Di- clybothrium, Fror. Not. XLVI, 88. Prof. Fries?s Ärsb. 1835 & 1836. I 162 "Zoologiska Skrifter "inom Fä. d oc derneslandet. Skandinavisk Fauna af ..S..Nirsson. Fogharnha. . 2:ne Band :8:o. Lund;' 1835. Inhemska litteraturen har erhållit en dyrbar? skänk uti detta arbete, som icke blött innehåller en ny och omarbetad upp- laga af den redan år 1824 utgifna 2:dra delen af Skandinaviska Faunan (Landtfog- larne) utan derjemte fortsättningen,' inne- fattande Vadarne och Simfoglarna. Läran om de inhemska Fogelarterna har härige- Aom vunnit en: stadga och ett försprång långt” framom de öfriga delärne ; af: vår fauna. =: | ÅR 4 Illunminerade Figurer till Skandina- visk Fauna med Beskrifningar, utgifna af S. Nirsson. 8:0, Lund. öö s| | Detta redan fördelaktigt bekanta planche- verk har under föregående 2:ne år en- dast blifvit fortsatt med 3:ne Häften, el- ler 15:de, 16:de och 17:de Häftena. De 2:ne första innefatta hvardera 12 plancher, bland hvilka förekomma Sterna leucoptera, för första gången anmärkt som Svensk, samt Alcedo ispida; det 17:de endast 6 plancher; uti texten, som åtföljer detta Häfte, lemnar Förf. en fullständig och in- tressant monografi öfver de Skandinaviska arterna af Pespertilio; dessa utgöra ett antal af 9, nemligen: af Pachyoti Groc. V. Proterus Kuur, discolor Natt., Kuhlii Natt. och Pi- pistrellus Dauz. 163 af Otoptychus Groc. V. Dabentonii Leisr. Mystacinus Le:sr.., och Nattereri Kvän. År Plecotus Gör. V. auritus a ; och Barbastellus Daaz: | Uti texten till Zsfogeln (Aleedo i ispi- da), erhåller man bekräftelse på, alt den- na art verkligen är att betrakta såsom en Skätdipavielit tillhörighet, då flera exem-' plar blefvo icke blott lcddä sommaren 1835, utan äfven 2:ne skjutna; det ena af dessa har sedermera blifvit af Hr Mag. Orrterström föräradt till zoologiska Riks- Museiw i Stockholm. - Fossila Amphibier , funna i Skåne Jus beskrifna af S.Nirsson; se: Kongl. Veten-' skaps-Academiens Handlingar 18351 sid. 131, med 2:ne plancher. Bland mera oväntade fynd uti SkanC dinavien torde man med skäl kunna räk- nå Prof. Ninssons upptäckt af de fossila lemningår efter fornverldens 'Jätteödlor, dem ' han ' träffat uti Skånska grönsands- kalken' eller i äldsta länken af kritforma- tionen, De hittills fanna benfragmenter bestå af hufvudskålsben samt ryggkotor till en Plesiosaurus , samt några tänder, dem' Förf. förmodar hafva tillbört slägtet Fehthyosaurus ,' hvars ben man så väl i ngland som i Frankrike "vanligen träffat tillsammans med "det förstnämde släglets. Dessa märkliga fynd beskrifver Förf. gan- ska upplysande uti citerade afhandling. uu Svenska -Foglar > af IM. & Wicv. Wnicur. Fortsättning äfderta ätilärkta planche- verk har SLR sednare åren inskränkt 164 sig till Ett Häfte eller det 27:de i ord- ningen, samt upptager figurer till Falco tinnunculus I & 2; Falo lagopus; Embe- riza lapponica I & 9; samt Podiceps cri- status, junior. Tidskrift för Jägare och Naturfor- skare, utgifven af Jägare-Förbundet i Stockholm 3:dje årgången 1834. Med denna årgång har Tidskriften af- stadnat, åtminstone för någon tid. Om Tändernas byggnad af A. Retzius. Man hade förut föreställt sig, att tänderna saknade alla spår af kärl och endast utgjordes af en afsatt icke organi- serad benmassa. Den nyare mikroskopiska anatomien har likväl ådagalagt, att den- na föreställning var oriktig och förhastad. Nästan samtidigt gjordes denna vackra upptäckt i Sverige af Prof. Retzius, och i Tyskland af Hr Purkcisse. Den förstnäm- de har uti en detaillerad afbandling med- delat Kongl. Vetenskaps-Academien resul- taterna af sina länge fullföljda under- sökningar 5). Af dessa följer, att de ver- tebrerade djurens tänder bestå i allmän- bet af tre substanser: Tandbenet, emaljen och cortical-substansen. 'Tandbenet inne- håller rör och celler, som stå i förbin- delse med hvarandra, och äro analoga med de fina rören och corpusklerna uti benen. Rören i tandbenet öppna sig inåt cavitas 5) Se Kongl: Vet. Acad. Handl. 1836. Af- handlingen är särskilt tryckt under titel: Microscopiska undersökningar öfver Tänder- nas, särdeles tandbenets structur. 165 pulpe, utgå derifrån strålformigt, fördela sig i många gånger finare grenar, hvilka sinsemellan ingå talrika anastomoser och sluta sig 1 celler. Dessa celler, jemte de finaste grenarne hafva sitt läge uti inter- . stitierna emellan rörens stammar. Tand- bens-rörens stammar variera emellan en bredd af 235 till sg00 Paris. lin. Både cellerna och de finaste grenarne blifva osynlige, då de jemte kringliggande delar fy genomträngas af en klar vätska; så- edes sannolikt, att de, som synas under Bien endast äro en ringa del af de som verkligen finnas. Tandbenet afsättes, lager för lager, omkring ytan af pulpe, så att yttersta lagret bildas först, d. v.s. rörens periferiska ändar, och sist stam- marne. Denna bildning af tandbenet är således alldeles motsatt den, hvilken be- nen följa, der det yttersta lagret omkring hvarje mergtråd bildas sist. Att rören uti tandbenet, äfvensom de dem förenande celler äro ett eget slags kärl, som föra en egen, under olika perioder sannolikt olika beskaffad, närande eller konserveran- de vätska, synes knappt vara tvifvel un- derkastadt. Troligtvis afsöndras denna vät- ska från kapillar-kärl som bekläda "ytan af pulpa dentis, hvilken åter är att be- trakta såsom det egentligen bildande orga- net uti tandbenet, och hvaruti mergor- ganet uti benen, oaktadt sin anologi med pulpa dentis, skiljer sig så tillvida, att mergorganels function synes endast åsyf- ta benens conservation. Häraf grunden till en annan olikhet emellan tänderna och 166” benen, nemligen den, att materien uti de” sednare resorberas och omsättas, hvilket icke är fallet uti de förra. Utom den omnämda vätskan, som tandrören och cellerna föra, innehålles äfven benjord uti dem sannolikt qvarlemnad efter tand- benets första bildning, samt fästad kring rörens och cellernas väggar. Beträffande de så kallade mjölktänderna upplysas vi, att den äldre åsigten om deras rotändars resorbtion och tvining, till följd af den ersättande permanenta tandens påtryck- ning, står i rak motsats med verkliga för- hållandet. Någon sådan tabescens äger: nemligen ingalunda rum, utan hafva mjölk- tänderna sin rotända fullkomligt hel. Det' apparenta utseende af en sådan erosion, som gifvit anledning ull den äldre åsig- ten, har sin grund deruti, att” rotländan af mjölktanden växer och apterar sig lätt omkring den ersättande tandens krona, och derigenom erhåller samma form. Emaljen företer en vida enklare bygg- nad, utan . särskilta kärl; dess byggnad liknar närmast kristall-linsens. Cortical-substansen utmärker sig öf verallt genom en öfvervägande rikedom på benceller och mindre continuerade, i all- mänhet finare, ofta helt irreguliera benrör. Cortical-substansen afsättes i motsatt rikt- ning mot tandbenet, nemligen dess innersta” lager först och de yttre sist. — Med den: äfven på artificiella tänder sig afsättande vinstenen, har naturligtvis cortical-sub- stansen ingen likhet. — Detta i korthet en' ringa del "af "de vigtiga och intressanta forskningar Författaren lemnat oss. 167 Ornithologiskt system af C. J: Sunpe- VALL (se Kongl. Vet. Acad:s Handl, 1835, sid. 43). / Detta nya: försök, att naturenligt ord- .na fogelklassen, som framför. alla öfriga erbjuder .de största hindren till följe af likformigheten uti foglarnes bildning, gör sig förtjent af en större uppmärksamhet, .dels till följe af den mängd originella åsig- "ter, som öfverallt göra sig gällande med afseende på gruppernas inbördes affinitet. — dels till följe af de bestämda och omfattande .karakterer, dem Författaren gifvit åt hvar- 'je naturlig afdelning och familj, och som dess föregångare ej lyckats uppfatta. För- -fattaren karakteriserar ej längre ned än till och med familjerna, och uppräknar de un- -derlydande slägtena och en art för hvar- je slägte såsom typ... Att här lemna ett -utdrag af systemet vore utån ändamål. Ref. önskar för sin del, att detta försök måtte vidare fullföljas, ända ned till släg- «ten och arter, och sålunda en Synopsis åvium uppstå, af hvilken ornithologien verkligen är i behof. 7 röd Observationes Ichthyologice, auctor S. Niusson. Lund 1835, 8:0, particula prima. En academisk dissertation, hvaruti För- fattaren lemnar åtskilliga strödda anteck- ningar och observationer öfver inhemska fiskarter. - Intressantast synes vara den vigtiga upplysning, att Ströms Blankesten Salmo silus -Ascan eller Corregonus si- Zus Auct. tillhör slägtet Argentina Lin. hvaraf man endast känt en' enda art Arg. sphyrena från Medelhafvet. Vi erhålla 168 nu den första noggranna beskrifning öf- ver vår nordiska art, som får namnet Argentina Silus. Evadne Nordmanni, ett hittills okändt Entomostracon , beskrifvet af S. Lovén. (Kongl. Vet. Acad:s Handl. 1835. sid. 1). Det lilla, intressanta djur, hvars be- skrifning är föremål för denna afhandling, har Författaren upptäckt i Kattegat under sitt vistande vid Bohuslänska skärgården. Det håller sig ute i öppna hafvet, och nal- käs ej stränderna närmare, än 100 famnar. Under "lugna dagar finner man det vid vattenytan och i stor mängd. Dess stor- lek är blott 3 millimeter. Med mycken nog- grannhet och fullständighet beskrifver För- fattaren detta djurs hela anatomi, utveck- ling m. m. samt lemnar öfver dessa detaljer figurer, utförda med en elegans och mnog- grannhet, som i denna väg knappt är öf- verträffad. | Bidrag till kännedomen af slägtena Campanularia och Syncoryna, af S. Lovén (Kongl. Vet. Acad. Handl. 1835, sid. 260). Denna i vetenskapligt hänseende gan- ska vigtiga afhandling har bragt kunska- pen om Polyp-djuren ett steg framåt. Författaren skiljer emellan han- och hon- djur, genomgår hvarderas utveckling med största noggrannhet och uppdrager en in- tressant parallelism emellan polypernas och insekternas metamorphoser Väl utförda plancher upplysa detaljerna. Skan- 169 Skandinåviska Ptéromaliner beskrif- na af C. H. Boremanss Forts. (Kongl. Vet. Acad. Handl. 1835, sid. 222). Utgör fortsättningen från 1833 års Handlingar sid. 329, och innehåller be- skrifning öfver Svenska arterna af slägte- na: Eurytoma; Spalangia och Caratomus. Anmärkningar om Häggmalet (Tinea padella Lin.) af ÅA. G. Daursom; samt En ny art af Lepidopter-slägtet Yjpsolophus , af Samme (Kongl. Vet. Acad. Handlingar 1835, sid. 30 och 205). | Uti första Afhandlingen beskrifver Författaren ganska omständligt Häggmalets hela förvandlingshistoria efter egna observa- tioner, anställda under 2:ne. somrar uti Öster- göthland, då denne, för frukt-trädgårdar- ne högst menliga Lepidopter härjade trä- den. Uti den sednare afhandlingen gör För- fattaren Lepidopterologerna bekanta med en ny art, som -beskrifves- under namn af Yp- sylophus Falleniellus. Dess historia och metamorfos beskrifves derjemte. Clavis novi Hymenopterorum Syste- matis adjecta synopsi Larvorum ejusdem ordinis Scandinavicorum Eruciformium , a Gust. Danirzom. Lund, 1835, — 4:0, 40 sid. med en planche. Innehåller ett schema öfver familjerna med deras karakterer; Författarens åsigter öfver dessa familjers inbördes affiniteter; en synoptisk framställning af karaktererna på de larver, som höra till de 2:ne fa- miljerna: Tenthredinides och Siricides; Pro f. Fries's Ärsb. 1835 & 1836. 12 170 samt slutligen beskrifning öfver 64 olika larver; af hvilka Författaren likväl ej kän= ner imagines”till alla. bu I förening med: Prosten C. U: Exr- ström. och Artisten V. v: Wncurt har Ref. börjat utgifva ett plancheverk under Ti- tel: Skandinaviens. Fiskar ,, målade efter lefvande exemplar och ritade på sten af V. von WricHt med text af Bb. Fr. Fries och C. U. Exrström. 4:o... Delta har Will ändamål att lemna tillförlitliga figurer jem- te beskrifning öfver de fisk-arter som hö- ra till vår Fauna. Arbetet utgifves häf- tesvis, med 6 plancher och 4 ark text uti hvarje Häfte. Det första är utkom- met. h > Äfven bör jag nämna, att Hr C. J. Sun- pDEVALL har utgifvit en kort Lärobok uti Zoologien. Ehuru egentligen ämnad för de "lägre läroverken har densamma likväl afhulpit en känbar brist på läroböcker uti zoologi, som hitintills vidlådit Svenska litteraturen. ät +” sår - KN J FA Pons ” få >; Y 3 MA a C VR AA ” | j SE VN Nr > S TU v + 2 TA i ; ; d